# ID: svediakorp-gov441
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 41,544
# sentences: 1,312
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


294
D e n aS Augusti.
Let genomgås, i den ordning de i betänk. N:o 2o3 förekomma.
1:0 Anslag för reser v ba 11 er ier, afstyrkt, emedan
anskaffningen deraf, enligt Utskrs mening, ”utan våda för
Rikets sjelfständighet torde kunna uppskjutas.”'
Om man på förhand med visshet kunde bestämma, när
ett krig skall utbryta, vore yttrandet måhända riktigt; men
da sådant ligger utom möjlighetens gräns, och erfarenheten
visat, att en längre tid erfordras för att, synnerligast med
hushållning och i öfverensstämmelse med en uppgjord plan,
kunna erhålla en ändamålsenlig och god materiel, måste,
då reserv icke kan undvaras, densamma i tid småningom
anskaffas. Då alla stater, äfven de svagaste, icke underlåta
att följa denna regel, vore det vådligt för oss att åsidosätta
den, eller att genom brist på- förutseende ställa oss i ett
mindre behagligt beroende af andra nationer. Enahanda är
förhållandet med
2:0 de erforderliga kustpiecerna. liela den ifrågavar.
anskaffningen är ej beräknad till större belopp än 24
st. 72-pundiga bombkanoner, med 100 st. 7-tums bomber
för hvardera.
3:o Anskaffning af erforderligt antal gevär lärer ännu
mindre någon kunna bestrida; men det oaktadt har Utsk.
icke tillstyrkt det för gevärs-fabricationen äskade anslaget.
Detta ifrågavar. antal gevär är, jemte de i förråden befintliga,
endast till minimibelopp beräknadt i öfverensstämmelse
med den styrka, vi enligt författningarna kunna uppställa.
Då man deremot för landets försvar synes vilja påräkna
”man ur huset,” borde nämnde antal vara vida större. Uppfylles
icke en gång det inskränktare behofvet, är väpnandet
af hela nationen ändå mindre möjligt. Allmänt antages såsom
regel, att 2a3 gevär böra finnas för hvarje man, sorn
i krig kan uppställas, och vi äga uti förråden ännu ej ett
för hvarje sådan. Då nu dessutom de privata factoriägarne
äro berättigade till 4i00° st- gevärs tillverkning årligen, och
vid Kronans factori äfven en årlig tillverkning af 1000 st.
gevär påräknas, torde ock dessa skål tala för anslagets beviljande,
emedan i annat fall förlusten till stor del drabbar de enskilda,
eller då den slutligen ändå måste ersättas af staten, torde
det för den sednare vara bättre att göra det emot, än utan
lemnad valuta. Hvad åter beträffar det hinder för gevärsfabricationens
förbättring, sorn genom ”godkännande af nu
derför existerande plan” skulle uppstå, kan jag så mycket
mindre anse följden deraf blifva sådan, som K. M. anbefallt
noggranna undersökningar och förslags uppgörande till erhållande
af en förbättrad gevärstillverkning; men deremot är
jag öfvertygad, att förbättringen uteblifver, om de erforderliga
anslagen icke till fullo och ordentligen utgå.
4:o För utredningsförråden. ”De behof, sorn för”anledt
framställningen om en summas anvisande för detta
Den aS Auguat i.
”ändamål såsom ett extra anslag, anser Utsi. vara af sådan
"beskaffenhet, alt de med ordinarie anslagen och genom
"dessas kloka och hushållsaktiga användande småningom kuu"na
fyllas och afhjelpas." Huru sådant är möjligt kan lätteligen
utrönas, då man af den K. propostn känner, att den
för detta förråd begärda summa är beräknad hufvudsakligen
till anskaffande af persedlar för det beväringsmanskap,
som öfversliger antalet, för hvilket munderingar ledan
finnas. Då den äskade summan, huru klok än hushållningen
blefve, icke af de, emot förevisade caleuler, redan
minskade ordinarie anslagen kan frambringas, torde ock de
skäl, sorn Utsk. för afstyrkandet anfört, icke kunna anses
giltiga. Att plan för anskaffningarna finnes och hushållning
dervid iakttages, utvisa KrigsCollegii redogörelser, som blifvit
Utsk. meddelade. Hufvudfrågans afgörande torde således
endast bero deraf, om persedlarna behöfva särskildt anskaffas
eller ej; och då sådant icke kan vara tvifvel underkastadt,
tillstyrker jag det begärda anslagets beviljande.
5:o Olämpligheten af att icke i det inre af landet samla
förråd af krigsförnödenheter torde redan af del föregående
vara tillräckligen ådagalagd. Af denria anledning kan
jag ej heller annat än på det högsta tillstyrka, att sådant
måtte äga rum; och då en oumbärlig, så belägen depot-ort
finnes lili Carlsborg, måste jag, emot hvad Utsk. yttrat,
anse förrådsbyggnaders uppförande inom fästningen, till inrymmande
och bevarande af den materiel, som der borde
samlas, icke utan skada för Riket kunna uppskjutas.
6:0 Som Carlskrona icke är befästad, sedan Kungsholmens
verk äro fullbordade, lära icke heller de 170,000
itdr, som derför äro tillstyrkta att anvisas och med 3o,ooo
r:dr understiga, hvad för 5 år minst erfordras, kunna anses
vara tillräckliga. Att så minska en. anslagssumma, att arbeten,
som gemensamt med andra kunde och borde företagas,
icke låta sig verkställa, kan ej leda till hushållning.
7:0 Då man byggfer en fästning i afsigt att å densamma
begagna piecer efter en nyare construction, sorn medför större
effect, än hittills använda, kan det icke vara öfverensstämmande
med en sann hushållsprincip att iståndsätta Javetage
för piecer, sorn icke uppfylla sitt ändamål. Ett sådant
förslag till hushållning, af Styrelsen uppgifvet, hade
med skäl blifvit allmänt klandradt.
8:0 För befästandet af Stockholms avenuer har
Utsk. endast tillstyrkt inalles 5o,ooo r:dr. Med den ringaste
kännedom i befästningskonsten skall hvar och en lätteligen
finna, huru otillräcklig en sådan summa för nämnde ändamål
i alla afseenden är. Vigten af sjelfva företaget behöfverej
här bevisas. Ehuru stora tillgångar en stat än kan
äga, lära svårligen de summor på en gång kunna anskaffas,
som för snar fullbordan af större befästningar erfordras.
Man har derföre hos oss endast begärt det minsta, hvarmed
Den 28 Augusti.
dylika arbeten kunde bedrifvas, och hoppades att, om det
beviljades, småningom kunna fullborda dem. Att brist på
kännedom om den kostnad, som för utförandet af .Stockholms
befästande erfordras, vållat afsty rkandet, lärer så
mycket mindre kunna vara förhållandet, som de för befästningsarbeten
medgifna 2:ne öfriga summor blifvit af
StatsTJtsk. bestämda efter det anslag, som för fångpersonalens
å nämnde ställen underhållande och sysselsättning
oundvikligen erfordras, men ej enligt hvad för arbetenas
utförande eller försvarssystemets fullbordande möjligen kunde
anses nödigt. Sådant synes äfven af förhållandet med de
förenämnda reservbatterierna, för hvilka såväl planen som
hela anslagssumman finnes uppgifven, men beviljandet af
den sednare det oaktadt afstyrkt.
g:o Då Utsk. erkänner, att Carlsten är nyttig ”för
Rikets försvar och Svenska handelns skydd,” borde det äfven
hafva föreslagit medel till dess iståndsättande och bestyckande.
Nödvändigheten af denna högst vigtiga fästnings
iståndsättande hafva de Utsk. meddelade uppgifter visat,
och det kan således hvarken vara brist på kännedom i
detta afseende, eller derom, alt det för alla befästningars
underhållande befintliga ordinarie anslaget knappt räcker till
mer än reparationer af högst oumbärliga hus, som Utsk. afstyrkt
det fordrade anslaget.
10:0 Elfsborgs fästning är icke heller ulan vigt,
såvida den befinnes i skick att kunna uppfylla sitt ändamål.
Sådant är likväl förhållandet icke nu; och den för denna
fästning begärda summa är följaktligen ej heller bland de
mindre nödiga.
11:0 Bristen af Ingeniörtrupper inom Svenska Armc'en
är allmänt öfverklagad, hvarföre man ock genom de exercisskolor,
man önskade införa, trodde sig åtminstone till någon
del kunna afhjelpa den. Då nu anslag för större undervisning
och öfning i krigsyrkets alla delar icke blifvit
laeviIjade, torde man åtminstone böra hoppas, att behofvet
af en I n gen iör-m a ter i el erkannes af Representationen.
Denna materiel, för hvars anskalfande icke ensamt erfordras
erfarenhet, utan äfven moget begrundande, torde således
icke kunna anses tillhöra de poster, för hvilka utgiften bör
uppskjutas.
12:0 Vid besinnande deraf, att Carlsborgs fästning innevar.
år blifver omsluten, och således efter hand bör förses
med bestyckning, för att kunna lemna försvar i samma
mån som fästningsverken blifva fulländade, måsteman, med
fästadt afseende äfven å den betydligare tid, som åtgår lör
anskaffande af så groft virke, som för fästningsartilleri erfordras,
samt den längre tid, som sådant virke bör vara
upplagdt till torkning, förrän det kan förarbetas, medgifva,
att medel dertill i tid böra anvisas. De till virke för
Carls
-
Den 38 Augusti.
Carlsborgs lavetage begärda 23,000 r:dr torde således,
just för att befordra hushållning och ändamålsenligt användande,
i tid böra anslås, och således icke kunna räknas
bland de mindre nödiga.
^i3:o Till uthusbyggnader för 2:dra Gardets
casern fordras oundgängligen det derför begärda anslag,
på det att kök för manskapets mathållning, vedbod och
tvättstuga m. m. må kunna uppföras. Då, enligt hvad jag
afven förut i detta afseende haft äran yttra, förslaget är
uppgjordt med möjligaste inskränkning i kostnaden, och reg:tet
förbundit sig att ombesörja arbetet emot redovisning
och under ansvarsskyldighet, att byggnadskostnaderna, om
de icke kunna inskränkas under, åtminstone icke skola öfverstiga
berörde summa, samt att sålunda något ytterligare
anslag för casernbyggnaden icke må ifrågakomma, torde svårigheter
vid anslagets beviljande så mycket mindre böra göras,
som casernens underhåll icke kommer att betunga staten,
emedan derför årligen erforderliga penningebelopp genom
regttels försorg af inqvarteringsmedlen afsätlas. Om
det begärda anslaget icke erhålles, motsvarar casernen ej
sitt ändamål, emedan hela reg:tet icke kan i densamma inflytta.
På sådant sätt skulle synnerligen misshushållning
uppstå, emedan man ej linnde draga full nytta af de kostnader,
som redan blifvit för anläggningen nedlagda.
i4:o De underrubriken: uthusbyggnader vid garnisonssjukhuset,
äskade medel äro, enligt hvad jag äfven
förut tillkännagifvit, ämnade att användas till uppförande
af stängsel kring sjukhustomten, vaktrum
och spruthus, reparerandet af 4 gamla och förfallna
stenhusbyggnader, till återstående planering
samt plantering och för anskaffande af
brandredskap m. m.
Då de 4 gamla stenhusen befinnas i det bristfälliga
skick, att, om reparationen ej med det första företages, den
nu begärda anslagssumman framdeles blifver otillräcklig, och
dä dessa hus äro i många afseenden nödvändiga, emedan
deras ändamålsenliga iståndsättande medför möjligheten att,
derest en kringgripande farsot utbryter, smittosamma sjukdomar
i öfrigt uppstå, som erfordra patienternas frånskiljande,
större commenderingar inträffa eller andra förhållanden
uppkomma, som inverka på sjukpersonalens tillökning^
större scala, torde tiden allraminst nu, då en härjande farsot
allt mer och mer håller på att sprida sig i landet, vara
inne att spara några få lusen riksdaler för vinnande af
så magtpåliggande ändamål.
Hvad i öfrigt beträffar de ofvan förekomna ämnen, vågar
jag åberopa, hvad jag i mitt förra utlåt, anfört.
i5:o Att de fordon och persedlar m. m., som finnas,
blifva väl vårdade, är ett så oeftergiflig! vilkor för deras bi—
12 II. £8
Den 2S Augusti.
behållande i godt skick, att jag ej kan annat än anse uppskjutandet
med tyghusbyggnaden i Christianstad såsom
menligt för staten, såväl i pecuniärt afseende, emedan
persedlarna af brist på utrymme ej kunna tillbörligen vårdas
och således lätteligen förstöras, som ännu mer i öfrigt,
om de ej finnas, när de beliöfvas.
Jag har icke trott mig böra omständligare vidröra de
nu ifrågakomna ämnena, emedan jag är öfvertygad, att fullkomligen
sakkunniga män här i hvarje vigtigare del komma
att yttra sig, utan får endast i afseende å de derför erforderliga
anslagen tillägga: att som man ofta säger det ej vara
svårt att af nationen begära anslag för beredandet af
dess försvar, då man åsidosätter möjligheten att anskaffa medel,
anser jag mig böra i sådant afseende hänvisa till Baron
Palmstjernas af många ledamöter inom StatsUtsk. biträdda
reservation, hvaruti ådagalägges, huru tillgångar för
utförandet af de för Rikets sjelfbestånd och framtida förkofran
mest angelägna företag kunna beredas.
Då jag i följd af allt det ofvan anförda icke finner, att
hvad Utsk:s utlåt. N:o 2o3 innehåller, kan leda till Rikets
sannskyldiga nytta eller vara öfverensstämtflande med de patriotiska
tänkesätt, sorn Utsk. pag. 2 yttrat, att nemi. ”äf”ven
vid denna riksdag vissa extra statsanslag äro nödvändiga
att bevilja, på det redan långt framskridna och för
”fäderneslandets trygghet väsendtligen vigtiga allmänna arbeten
må kunna fullbordas eller åtminstone fortgå med den
”drift, som ändamålets angelägenhet kraf ver, och
”hvarförutan redan verkställda arbetens förfall och
”förlust af redan nedlagda kostnader skulle äf”ven
tyras samt Rikets sanna nytta åsidosättas;” så mäste
jag, till vinnande af rättelse härutinnan, vördsamt anhålla
om återremiss af StatsUtsk:s ifrågavar. utlåt. N:o 2o3.
Frih. Franc Sparre, Bengt Erland, anförde skriftligen
:
StatsUtsk. har i dess utlåt. N:o 2o3 i det närmaste afslagit
allt, hvad K. M., uti dess nåd. propos., i form af extra
anslag äskat för försvarsverket till lands. Redan den ry
Mars hade jag tillfälle att i anledn. af ett Hr Cedersehjölds
anförande lemna åtskilliga upplysningar, rör:de en del af de
i den nåd. proposm upptagna artiklar; men då Utskrs bef?hik.
nu blifvit så vägrande, måste jag utbedja mig H. R.
o. Ad:s undseende, om jag kommer att till någon del ånyo
upprepa, hvad som då sades, då jag nu anser min pligt vara
att yttra något, först om de särskilda behofven, som äro
i fråga, och dernäst om möjligheten att åstadkomma anslagen
och om motiverna för afslagen.
På grund deraf, att medel vid förra och denna riksdagen
blifvit anslagna till artil!erireg:ternas organisation,
och att reservbatteriernas anskaffande utan våda för Rikets
Den aS Augusti.
299
sjelfständighet torde kunna uppskjutas, afslar Utsk. de dertill
äskade ii5,ooo r:dr.
Artillerireg:ternas personella organisation liar ingenting
gemensamt med materiellen, som innebär sin egen nödvändighet,
om den organiserade personalen skall blifva fullt
gagnelig, då behofvet inträffar. Då nu den nya artilleri—
inateriellen är beräknad efter den befintliga personalen, är
ock en reserv af materiel, efter all ändamålsenlig plan, nödig.
Jag har i mitt förenämnda yttrande upplyst, att man
hade hoppats, att de gamla batterierna skulle kunna anses
såsom en pålitlig reserv, men att erfarenheten visat, att dessa
batterier, hvilka redan gjort flera activa campagner och
dessutom voro tillkomna just på det sätt, man nu sätter i
fråga, att uppskjuta med tillverkningen tills behofvet inträffar,
hvarigenom de blifvit sammansatta af dåliga materialier,
icke svarade emot denna förmodan. Jag vill icke trötta
II. 11. o. Ad. med upprepaudet af de bevis, jag i förenämnde
yttrande anförde, att en planenlig och rättskaffens
hushållning nödvändigt fordrar att i tid arbeta på det man
behöfver till krig, då ingen tid mera dertill är; men jag yrkar,
att reservbatteriernas anskaffande ej må uppskjutas.
5o,ooo rtdr lill 24 st. luislpiecer öro likaledes afslagna,
för att icke betunga de skattdragande och för att afvakta
en lägligare tid. Jag frågar, när kommer den Ijjgliga tiden?
Kanske då krig inträffar? Desse kustpiecer äro egentligen tillkomna
i våra planer för arlilleri-materiellen, sedan bombkanoner
uppfunnits, som redan kunna antagas såsom det
verksammaste vapen till kusters försvar. Huru lämpligt det
är att i ett land, med så vidsträckta kuster som Sverige, bereda
sig en tillgång af ett sådant rörligt vapen, finnes latt,
och jag vill så mycket mindre derom vara vidlyftig, som en
annan värd ledamot, Hr Breitholtz, yttrar sig härom, och
inskränker mig blott att yrka, det dessa 5o,ooo r:dr må
anslås.
Utsk. afslår vidare 3oo,ooo rtdr, begärda för tillverkningen
af i5,ooo gevär, af skäl, att Utsk. finner gevärslill
verkningen
bos oss för dyr och befarar, att förbättring i
til Iver kning splanen skulle försenas, om medel härtill ansloges.
Särdeles obegripligt är det för mig, huruledes förbättringar
i gevärstillverkningen skulle skyndsammare åstadkommas
derigenom, att inga medel dertill anslås. Huruvida
gevären bos oss äro dyrare än i andra länder, och hvad
som blifvit tillgjordt för alt i gevärstillverkningen åstadkomma
förbättringar, blifver af en annan sakkunnig ledamot
upplyst. Ett vet jag, att ehuru våra förråd af gevär
till krigsbruk i sednare tider äro betydligt ökade, äro de
ännu icke så stora, som de efter Aromens plan fordras, och
jag yrkar derföre anslag af dessa 3oo,ooo r:dr.
Mig är det ganska likgiltigt, om medel till gevärstillverkningen
före sista riksdag varit upptagna på KrigsColle
-
gii ordinarie anslag och då öfverflyttades på extraanslagen,
och om så skall fortfara eller ej; men StatsUtsk. vet väl,
om det nu anvisat medel till gevärstillverkningen på ordinarie
anslagen eller ej, och att detta vägrande sålunda skulle
innebära den ifrågavar. tillverkningens inställande, hvilket
ingalunda bör inedgifvas.
Utsk. yttrar om de 139,000 r:dr, som äro äskade för utredningsförråden:
De behof, som föranledt fram
ställningen
om denna summas anvisande såsom ett
extra anslag, anser Utsk. vara af sadan beskaffenhet,
att de med ordinarie anslagen och genom
dessas kloka och hushåilsaktiga användande småningom
kunna fyllas och afhjelpas. Utsk. afstyrker
således nämnde summa.
För min del kan jag icke godkänna ett på sådana grunder
motiveradt afslag, hvilket endast med andra ord vill säga,
att Utskrs pluralitet icke velat för de här ifrågavar.
behofven anvisa några medel. Behofven äro emedlertid gifna
och pressanta; de igenfinnas i detail uti K. M:s nåd. propos.
pag. i3, angide 3:dje och 4^de hufvudtitlarna; KrigsColllm
har i lind. uppgifvit dem till K. M. och lika und.
begärt, att medel dertill måtte blifva redan för detta är
nådigst anvisade; men som K. M. icke dertill ägde några
tillgångar å det ordinära anslaget, har K. M. äskat den
ifrågavar. summan på en gång såsom ett extra anslag, och
jag för min del begär bifall dertill af följande skäl:
1:0 I följd af populationens årliga tillväxt, åtminstone
i en del provinser, har de beväringsskyldiges antal äfven årligen
ökats. KrigsGolhm har med anledn. deraf från vederbörande
reg.*tschefer fått lid efter annan emottaga requisitioner
uppå tillökadt antaL munderingar, remtygs- och utredningspersedlar
för bevär:smanskapets persedeldepoter vid
regHerna, och ofta till högst betydliga belopp af 5o å 60
omgångar t. o. m. 100 för de Skånska reg:terna på ett år.
Med så knappa medeltillgångar, som Colfim för underhållet
af bevär:sroanskapets beklädnad och utredning m. m., af
brist på tillgång, fått sig i nåder anvisade, har Colhm högst
sällan kunnat för de årliga completteringarna anskaffa några
nya persedlar, utan endast använda och upplappa gamla förrådsbehållningar.
Dessa äro nu alldeles slut. Flera reg:ters
depoter måste tillökas med ett större och mindre antal persedlar;
och då man för detta ändamål endast begärt medel
till i,5oo omgångar nya munderingar, i5oo bandoler med
remmar, ränslar, bärremmar, dricksflaskor, flaskremmar och
tornistrar, har man inskränkt sig till det minsta möjliga, då
dermed en nödig tillökning skall beredas uti icke mindre än
26 regementers persedeldepoter. Summan utgör 5y,625 r:dr,
2:0 Af de ifrågavar. 139,000 r:dr äro 32,000 afsedda
till anskaffning af 1S00 st. nya kapotter för indelta Armeen
som ännu felasj, för att alla indelta rothållsreg:ter må blifva
Dan 28 Augusti.
3oi
dermed försedda. Eehofvet är gifvet och bestämdt; de regner,
sorn deiaf äro i saknad, äga endast en gammal utsliten
och oduglig uppsättning af kapotter, som utföllo i8i3
och hvarmed truppen icke är skyddad hvarken i köld eller
stark nederbörd.
3:o Som K. M. icke allenast ansett lämpligt, utan äfven
högst nyttigt och ändamålsenligt, att bevärrsmanskapet
vapenöfvas tillsamman eller på samma gång med gamla
stammen, har behofvet af 657 st. nya runda nianskapstält
uppstått, till hvilkas anskaffning 06,792 r:dr blifvit begärda,
äfven ingående uti de af StatsUtsk. vägrade 13g,000 r:dr.
Bevärtsmanskapet begagnar nu gamla stammens tält och vapenöfvas
vanligtvis förr, än gamla stammen till möte inrycker.
Tälten slitas således en längre tid om året och
hålla mindre, än om hvardera truppen förseddes med egna
tält, hvarigenom en mindre slitning derå ägde rum hvarje
år, och dessutom den ofvan angifna hufvudsakliga fördelen
äfven kunde vinnas.
4:o De för en trossbod af sten för Norra Skånska regrtet
å dess mötesplats Ljungbyhed begärda 12,000 rtdr äro af
högsta behof påkallade, enär i brist af en sådan, hvartill
medel blifvit af Colkm i en följd af år förgäfves i underd.
requirerade, regttets egna och dess bevärtsmanskaps persedlar
nu måste årligen transporteras från depoten i Christianstad
till och från mötesplatsen, en väglängd af circa i5 mil
fram och tillbaka med omkring 80 ä go par hästar, till
tunga för den skjutsande och till skada och men för persedlarna
under transporten, i- och utur-packning m. m.
De 3oo,ooo r:dr, som K. M. äskat för Carlsborgs fästning,
äro nedsatta till 2.5o,ooo af det skäl, att StatsUtsk.
anser, att uppbyggandet af förrådshus lämpligen kan uppskjutas.
StatsUtsk. misstager sig i detta raisonnement märkligt.
Det har gått med omdömena om Carlsborgs fästning,
sorn det går med så mycket annat, då alla vilja bedöma,
utan att förstå den enkla tanka, som likväl ligger uttryckt
i sjelfva saken. Man har fått i omlopp ett ord om centralförsvar;
man har berättat, att man icke skulle försvara landet
förrän vid Carlsborg, och man har slutligen berättat,
att fästningen tillkommit för canalens skull. Fästningens
enkla ide', hvilken ligger öppen för hvar och en, som vill
se deri, är att inne i landet få en försäkrad depot-ort för
våra militära förråd, hvilka Dittills funnits och ännu finnas
på kustorter, lätt attaquablä för en fiende. Häruti ligger
nu hela det så mycket eftersökta och omtalade ändamålet
af denna fästning inuti landet. Hvarje militär åtminstone
lärer väl begripa, att ingen general skulle börja landets
försvar med att införa armeen i gorgerna af Tiveden, utan
att hafva förlorat hufvudet eller böra förlora det, och att
det gifves helt andra satt att draga nytta af en befästad
depot-ort i sin rygg och i det inre af landet. Med canalen
302
Den 28 August i.
är fästningen så till vida slägt, attén depot-ort, 3o mil från
alla kuster, icke var tänkbar, förrän en vattencommuuication
dit existerade; oell detta förhållande är icke mera ett
fel, än alla andra förhållanden, som utveckla sig ur förändrade
omständigheter, till fördel för det liela. Men då
fästningens ändamål nu är att vara förrådsort, är det ock
angeläget, om den skall vara nyttig till någon ting, att få
ditflytta förråden ju förr dess hellre, och dertill fordras de
redan började förrådshusen, till hvilkas fortsättande StatsUtsk.
afslagit medel. Fästningsverken äro redan på det stadium
och blifva det ännu fullkomligare innan nästa riksdag,
att förråd utan militärisk våda dit kunna förläggas, och
trängsel i nuvar. förrådsorter gör äfven denna flyttning nödig,
hvadan just nu tiden är inne att hygga förrådshus,
och hvarföre jag yrkar, att dessa 5o,ooo r:dr må beviljas.
Utsk. har vidare minskat 3o,ooo r:dr af de 200,000, som
K. M. i nåder föreslagit lill Carlskrona befästning, af skäl
alt arbetskarlspersonalen anses med mindre Kunna sysselsättas
och att Kungsholmsbefästningen nalkas sitt sint. Carlskrona
är icke, efter den fastställda planen, hefäsladt med
Kungsholmen allena, och jag yrkar, att de afprutade 3o,ooo
r:dr matte beviljas. — De för Kungsholms fästnings bestyckning
requirerade 100,000 r:dr har CJtsk. nedsatt till halfva
summan, under förmodan, att flottans gamla kanoner tillsvidare
dertill kunna användas. Jag hemställer, huru planmessigt
det är handlade att göra nya laveter till gamla kanoner
af mångfaldiga olika modeller, för att tillsvidare begagnas,
isynnerhet då bombkanoner till en betydlig del böra
ingå i bestyckningen, hvartill ock befästningen är inrättad;
och jag yrkar derföre, att detta anslag må utgå, enligt
K. M:s nåd. propos., med 100,000 r:dr.
K. M. har i den nåd. propos. föreslagit 3oo,ooo r:dr
till befästande af Stockholms avenuer till lands och sjös.
Utsk. har endast föreslagit 5o,ooo r:dr att fullfölja det började
på sjösidan. Äfven jag anser nödigast att fullfölja det
började; men början är äfven, enl. af K. M. antagen plan,
gjord på landsidan, och Utskts skal, att då Stockholm i
anseende till dess omfång icke kan befästas för 3oo,ooo r:dr,
Utsk. anser summan böra afslås, är väl icke särdeles bevisande.
Mycket sannt är, att Stockholm icke befästas för
3oo,ooo r:dr; men om K. M. på en gång hade äskat den vida
större summa, som dertill skulle erfordras, månne då StalsUtsk.
funnit mera skäl till beviljandet deraf? K. M. har
otvifvelaktig! haft för nådig afsigt, att förenämnda befästningsarbeten
med denna måttliga summa skulle börjas, och
att det blefve en kommande tids omsorg att fortsätta dem,
i den mån tillgångarna kunde medgifva. Svårligen lärer
man, helst i ett icke rikt land, kunna komma till stånd
med större företag, om man icke företager sig litet i sender.
Men på sådant sätt, och under förutsatt orubblighet
Den a8 Augusti.
3o3
i antagna planer, kan man verkligen uträtta ganska mycket,
hvarpå mer an ett stort arbete i Sverige ar bevis. Stockholms
försvar på sjösidan är icke heller färdigt med försänkningarna
i Oxdjupet, och fordrar derföre ensamt vida
mer än 5o,ooo rtdr. Detta anslag är således hvarken helt
eller halft, och om något verkligt till nästa riksdag skall
kunna uträttas till Stockholms befästande enl. den af K. M.
antagna plan, äro 3oo,ooo r:dr det minsta, som dertill måste
anvisas, hvarföre jag måste yrka anslag i enlighet med
den nåd. proposm.
Utsk. afslår 4°>o0° till Carlstens iståndsältande och "
30.000 r:dr till dess bestyckning, af skäl, att Utsk., som väl
medgifver, att fästningen kan hafva någon nytta för Svenska
handeln, likväl försäkrar, att flendtliga aufail mindre
äro att befara, på den kust, der denna fästning fördelaktigt
är belägen, hvarföre Utsk., under närvar, fredliga
förhållanden, icke anser denna fästning annorlunda
behöfva iståndsättas, än med de medel, som af KrigsCollegii
årliga anslag dertill kunna användas. Jag kan icke
här ingå i svaromål af dessa Utskts politico-mililäriska raisonnementer;
jag kan endast säga, att Gallsten är en perla
i Sveriges krona; att det icke går an, som Utsk. synes förmoda,
att bygga och iståndsätta fästningar, dä krig utbrutit;
att Carlsten, efter tidernas förändrade fordringar i befästningsfrågor,
mycket kan förstärkas, och att de här upptagna
4o,ooo rtdr icke afse större arbeten, än att de till utförande
af arrestanterna äro påräknade. Jag yrkar derföre
detta anslag i enlighet med den nåd. propostn mer än något
annat.
Utsk. sammanlager alla de öfriga nådigst proponerade
anslagen under ett gemensamt afslag med den vanliga reflectionen,
att ehuru ändamålsenligheten af dessa utgifter
icke bestrides, kunna de dock uppskjutas och skulle, i händelse
af bifall, öka skattebördorna. Jag skall också icke
vara vidlyftig i besvarandet; jag vill endast anmärka, att de
40.000 r:dr, som äro upptagna för Elfsborg, icke utgöra
mera, än som erfordras till arbeten, hvarmed arrestanterna
sysselsättas; att materiellen för ingeniör-vapnet är ett ännu
i vår arme alldeles ouppfyldt, ehuru ofta omtaladt behof;
att jag i mitt förut åberopade yttrande utredt, att det är
planenligt och nödvändigt att nu skaffa virke till Carlsborgs
lavetage; och alt det ifrågavar. tyghuset i Christianstad skall
ersätta en byggnad, som håller på att falla omkull. Jag
yrkar som förut, att alla anslagen enligt K. M:s nåd. propos.
må göras.
Då jag nu ända igenom yrkat anslagen i enlighet med
K. M:s nåd. propos., skulle med fullt skäl derför kunna göras
mig en förebråelse, om jag ansåge, att lill vinnande
af delta ändamål ringaste tillökning i de skattdragandes bördor
skulle uppkomma. Men K. M. har icke äskat någon
3o4
Ben 28 Augusti.
tillökning i beskattningen, och Frih. Palmstjernas reservation
vid StatsUtsk:s betänk., i hvilken flera af Utsk:s ledamöter
förenat sig, har tillräckligen öfvertygat mig, att anslagen
kunna göras utan beskattningens ökande och utan
någon farlig skuldsättning; och instämmer jag derföre i allo
med de uti förenämnda reservation uttryckta åsigter.
Men innan jag slutar detta mitt vördsamma yttrande;
anhåller jag, att.II. R. o. Ad. ännu ville lemna några ögonblicks
uppmärksamhet åt de reflectioner, som kunna göras
öfver motiverna för StatsUtskts afslag. De skäl, som äro
anförda, äro så svaga, att de i min öfvertygelse icke innebära
annat, än ett uttryck, att man icke vill bevilja. Jag
är så mycket mera berättigad att så anse den rådande tankegången,
som vi här flera gånger af en och annan talare
fått höra, alt R. St. böra vägra anslag, icke så egentligen
för sakens skull, men för att straffa Regeringen för den
planlöshet, som råder, och tvinga den till andra styrelseprinciper.
En och annan tidnings redaction söker ock sorgfälligt
att utbreda sådana tänkesätt hos allmänheten, för att
sedan, om något återskall deraf får höras, kunna utropa det
för Nationens allmänna tänkesätt. Hvad nu först beträffar
den öfverklagade planlösheten, förtjenar det att närmare
undersökas, om' den verkligen finnes, för att icke tro utan
pröfning, hvilket så ofta händer, då vissa kraftord sättas i
omlopp, som slutligen fastna i öronen, utan att man gör
sig rätt reda för sanningen och hvad de innebära. Jag talar
egentligen endast om försvarsverket till lands, som jag
känner; och då måste jag bekänna, att det många gånger
väckt min förundran, att under en Regering, som på 20
framflutna fredsår gjort mera för försvarsverket, än under
flere föregångna Regeringar skett, ett sådant tänkesätt kan
söka alt göra sig gällande.
Under dessa 20 år är Carlsborgs fästning nybyggd, så
långt medhinnas kunnat; Kungsholms fästning vid Carlskrona
ombyggd; försvaret för Stockholms avenuer på sjöoch
äfven något på landsidan bearbetadt; gevärsförråden
ansenligt ökade; artilleriets materiel förbättrad och ansenligen
ökad; kruttillverkningen förbättrad; ett reservförråd
af beklädnads- och utredningspersedlar för i5,ooo man bevärtsmanskap
formeradt, och åtskilliga förbättringar i Armeens
organisation, lönings- och pensionerings-inrättningar
tillvägabragta. Derjemte äro under samma tid, enl. den af
K. M. under d. iq. Juni 1826 utfärdade plan för Flottans
fortgående byggnad, 4 nya linieskepp färdigbyggda, hvarjemte
2tne äro under byggnad; 2tne fregatter färdigbyggda,
hvarjemte 2:ne äro under byggnad; 2:ne nya corvetler och
2tne skonertar färdigbyggda, xn st. nya skärgårdsfartyg nybyggda;
att förtiga en mängd husbyggnader för sjö- och
landtförsvaret. Såsom Svensk medborgare hyser jag en djup
tack
-
Den 28 Augusti,
3o5
tacksamhet för K. M., som genom dess höga omtanka för
Nationens vä! bragt allt detta å bane, oell jag är lika tacksam
mot föregående Ständer, som gått K. JVIts önskningar
lill mötes och till allt detta lemnat nödiga medel. Mig synes
ock, att hvar och en, sorn vill se, bör af dessa handlingar
finna, alt K. M. för sig utstakat en ganska bestämd
plan att begagna fredstiden till landets sättande i försvarsstånd.
Men utom en sådan allmän plan, som läses i gerningarna
och sorn icke kan komma under någon pröfning,
så länge, efter Regeringsformen, lyckligtvis Konungen äger
att allena styra Riket, finnas dock åtskilliga handlingar
af K. M. utfärdade, som utgöra planer för dessa styrelsedetailler.
Sådana äro:
De nåd. föreskrifter, K. M. under åtskilliga data 1S19
och 1820 meddelat om anläggandet af Carlsborgs fästning
och andra dermed sammanhängande ämnen; — vidare en nåd.
föreskrift af d. 26 Jan. 1822, hvilka af de gamla fästningarna
skola bibehållas eller ej, och öfver alla dermed sammanhängande
ärender;— vidaie en till KrigsColbm utfärdad
nåd. föreskrift af d. 8 Nov. 182.4 om de grunder, Collini
har att följa vid beräkningarna af behofven för Armeens
sättande i fullt stridbart skick; — vidare alla af K,
M. tid efter annan gillade planer för fästningsbyggnaderna.
Alla dessa handlingar förvaras på ort och ställe, som vederbör,
och utgöra sammantagna en allmän plan för försvarsverket
till lands. Att de hållas hemliga får man väl
hålla tillgodo, ehuru det väl skulle vara i hvad man kallar
tidens anda, att framdraga dem till offentlig discussion.
Men då jag nu uppgifvit deras tillvaro, bör det vara nog
att öfvertyga, att det icke går så plan- och handlöst till,
som man gerna vill tro, för att få mätta sin klanderlust.
Utom ofvannämnda hemligt hållna planer finnas en
mängd offentliga handlingar och författningar, i sednaste tider
utfärdade, som intyga, att ordning och plan finnas i
krigsadministrationen, hvaribland må nämnas: K, M:s nåd.
bref af d. 2 Febr. 1833 0111 Arme'ens lönereglering; K. M:s
nåd. reglemente, ang:de indelta Armeens underhåll vid möten
af i832; reglementet, angrde uppbörden och redovisningen
af mötes- och tross-passevolancemedlen af r832 J KrigsCollegii
inslructiouer för fÖrrådsvården och besigtningar, förutan
många flera.
En verklig plan lärer det ock vara, att K, IM. vid förra
riksdagen föreslog R. St. att genom extra anslagen skilja
på behofven för en kommande tid och för den närvarande;
i hvilken plan af förevar, nåd. propos. synes, att K. M.
orubbadt framhärdar.
Delta vare nu nog om den öfverklagade planlöshet ert.
Dernäst tillåter jag mig några anmärkningar Öfver det behandlingssätt
af dessa ärender, 1»vilket kommit i bruk och
12 II. 3g
3oG
Den a8 Augusti.
som, i min tanke, hvarken är grundlagsenlig! eller i längden
kan förlikas med den monarkiska grunden af vårt regeringssätt.
Om alla K. M:s planer paralyseras af StatsUtsk
:s vägranden och detailgranskningar, hvilken regerar
då i verkligheten, K. M. eller StatsUtsk.? Jag erkänner lt.
St:s rätt att vägra anslag, och jag vet likaså väl som Oppositionen,
att en sådan vägranderätt är det correctivmedel,
som, enl. den constitutionella monarkiens natur, är nedlagdt
i den andra Statsmagtens hand. Men det är otacksamt och
obehörigt alt begagna dessa rättigheter i en tidpunkt, då
man hellre borde med erkänsla skåda tillbaka på allt det
nyttiga, som blifvit gjordt under de sista 20 åren; och jag
erkänner icke, att det, hvarken enl. sakens natur eller enl.
våra grundlagar, tillkommer StatsUtsk. och R. St. att i en
sådan detail, som nu sker, ingå i pröfningen af behofven.
Jag påstår, att det är ett misstag, sorn inrotat sig allt
ifrån 1809, troligen derföre, att ingendera Statsmagten då
insåg, att någon olägenhet deraf skulle följa, hvilket först
visar sig i en sednare utveckling af förhållandet. K. M.
kan icke undgå att meddela detaillerade utgifter om behofven,
på det att R. St. eller deras StatsUtsk. deraf må
kunna se, att medlen verkligen äro behöfliga och ämnade
till nyttiga föremål; men annat är att lemna sådana beräkningar
till ledning för omdömet, och annat alt underkasta
dem gillande eller ogillande i sina minsta specialiteter. Enligt
grundlagens anda och mening skulle, i min tanke, R.
St. endast bevilja eller afslå summariskt på hufvud titlarna,
men ingalunda inom dem befatta sig med detaillerna. Striden,
om någon skall vara, blefve då, om Folket kan utgöra
anslagen eller ej, och dermed vore R. St:s rätt att
sig beskatta iakttagen; men man inflyttades icke småningom
på ett helt annat regeringssätt än det, vi antagit och besvurit;
ty svårligen lärer det kunna nekas, om man vill
vara uppriktig, att om detta skall fortgå, blifva Ständerna
slutligen regerande, och det var icke den utveckling, man
borde vänta af vårt constitutionella statsskick, ej heller är
det, hvad någon kan önska, som vill se friheten bevarad i
den constitutionella monarkien, och derjemte bibehåller något
minne af 1720 års regeringssätt.
Jag har icke anfört detta för att här föranleda en onödig
öfverläggning om principer. Jag har förut gifvit tillkänna,
att min svaga hörsel numera hindrar mig att ingå i
den muntliga discussionen. Jag vet, att jag icke öfvertyga!1
någon, som ar af motsatt tanka; men vid 60 års ålder ålman
pligtig att hafva fattat bestämda begrepp om statens
vigtigaste angelägenheter, och man är äfven skyldig att oförtäckt
uttala dem. Dessa tankar må för min räkning stå i
prottn, såsom min reservation mot tidslynnet.
Jag anhåller om återremiss af betänk,, och att detta yttrande
må densamma åtfölja.
Den 38 Augusti.
3o7
Hr Breitholtz, Claes Joseph, uppläste följande:
Då jag är den, som först satt i fråga behofvet af anslag
till kustpiecer eller bombkanoner för kustförsvaret, anser
jag mig äfven böra begagna detta tillfälle att för de ledamöter
af R. o. Ad., som tilläfventyrs icke äga kännedom
om dylika piecer och deras verkan, redogöra för mina motiver
till den af mig väckta fråga.
Redan för 12 år sedan utkom i Frankrike en afhandling
om nyttan och fördelen att, uti sjökriget och för kustförsvaret
samt under vissa omständigheter äfven vid fästningars
anfall och försvar, använda den s. k. horisontella elden
utur mycket grofva kanoner eller långa mörsare med
ihåliga projectiler, eller, med andra ord, att för nämnde
ändamål införa, hvad af författaren, då bataillonschef vid
artilleriet, sedermera öfverste och deputerad, kallades bombkanoner.
Författaren, olik mången annan inventor, grundade sitt
system, icke på hypotheser och tomma phraser, utan på verkliga
facta, hemtade utur sjökrigens historia från äldre och
nyare tider, och anförde en mängd exempel på de utomordentliga
verkningar, sorn vid särskilda tillfällen åstadkommits
i sjökriget af bomber, kastade på vanligt sätt, hvilka
exempel understöddes af berättelsen om åtskilliga försök,
som de sednare åren blifvit anställda till utrönande af den
clfect, som ihåliga projectiler, skjutna utur vanliga kanoner,
kunde åstadkomma på krigsskepp eller andra fartyg, hvaraf
allt, i förening dermed, att vanlig kastning med bomber på
så små föremål, som ett fartyg, är högst osäker, samt att
erfarenheten visat, att krigsskepp kunna motstå några hundrade
kulör, utan alt derigenom blifva satta utur stridbart
stånd, då deremot en enda bomb, sprungen inuti skeppet
eller någon af dess sidor, kan vara tillräcklig att förstöra
detsamma; han drog den slutsats, att elden utur nu brukliga
kanoner, mörsare eller haubitzer icke kan jemnföras
med den, som är att påräkna af bombkanoner eller långa
mörsare, så construerade, att de kunna användas till horisontel
eld på lika sätt och med samma säkerhet som vanliga
kanoner.
Afhandlingen lästes med begärlighet af alla dem, som
nitälskade för krigskonstens förkofran, och flera nationer
började att till ämnets utredande anställa mer och mindre
kostsamma försök , hvilka alla bekräftat bombkanonernas
betydliga öfverlägsenhet i sjökriget och för kustförsvaret.
" Bland de utländska försöken äger man den tillförlitligaste
kännedom om de, som uti Brest blifvit anställda. Jag
vill här omnämna en del af desamma, för att derigenom
ådagalägga bombkanonernas företräde vid kustförsvaret, relativt
till vanliga kanoner.
För ifrågavar. försök ställdes en bombkanon af det föreslagna
systemet på en pråm, som förtöjdes på redden,
3o8
Den 28 Augusti.
900 alnar från ett gammalt 80 kanoners skepp (le Pocificateur),
hvilket borde tjena till mål vid skjutningen. Alla försigtighetsmått
vidtogos för att förekomma skeppets antändande
eller sjunkning, oeh inuti detsamma uppspikades bräder,
hvilka skulle föreställa manskap. Den första bomb,
sorn afskjöts, gick igenom den mer än en aln tjocka skeppssidan,
slog, i det den sprang, ett hål af 2 ä 3 fots fyrkant
i trossbotten samt omkullkaslade och sönderslog mer
än j5o qvadralfot stöttor och plankor. En annan bomb
genombröt sättgången, utdref och bortkastade ett ekeknä af
7 fots längd samt 6 å i3 tums tjocklek och omkullslog, då
den sprang, 4» st. af de bräder, som voro uppspikade för
att föreställa manskap, Flera dylika exempel kunde hemtas
från såväl försöken i Brest som å andra orter anställda; till
undvikande af vidlyftighet skall jag likväl inskränka mig till
hvad i detta afseende redan anfördt blifvit, men deremot
till jenmförelse mellan bombers och vanliga kulors verkan
omnämna, att skeppet rimprenable vid den attaque, som
Eord Exmoulh år 1816 utförde mot Algier, träffades af icke
mindre än 268 kulör, hvaraf 5o st. gingo under det nedra
däcket, och det oaktadt återvände skeppet i all maklighet
till Gibraltar, Hade 1’lmprenable i stället för 268 kulor
fått sig en eller annan bomb i skråfvet, kan man med visshet
antaga, att l’Imprenable icke kunnat motsvara namnet,
Utan måst anse sig prenable, såvida det dessförinnan icke
uppgått i lågor.
Jag har i det föregående sagt, att alla försök med bombkanoner,
hvaribland jag äfven räknat de af Svenska flottan
§r 1829 anställda, vid hvilka icke sällan en enda oval bomb
förstörde 3o lill 4° qvadratfot af det 27 turn tjocka målet,
Jemnat tillfredsställande resultater; men det är icke ensamt
vid försök, som dylika piecer visat sig vara öfverlägsna hittills
begagnade kanoner, — de hafva, äfven då allvar varit å
färde, bibehållit det rum, hvarpå försöken ställt dem. Under
Grekiska frihetskriget var ångfartyget Perseverance till
någon del bestyekadt med bombkanoner, om hvilkas verkan
man bland annat har sig bekant, att en Turkisk örlogsbrigg
flög i luften genom en utur dessa kanoner afskjuten bomb,
Sorn sprang uti briggens krutdurk, och alt en armerad transportbrigg
sjönk med förstäfven, skadad af en bomb, sorn
sprang i dess bog.
Dessa nu uppgifna facta, jemte en mängd andra, som
jag, för att icke trötta R, o. Ad:s tålamod, förbigått, äro
de anledningar, som förefunnits för behofvet af anslag till
bombkanoner, Samma anledningar qvarstå ännu, och de
försök, jag denna sommar öfvervarit lili Norrige, hafva ytterligare
stadgat min öfvertygelse -om bombkanoners förträfflighet
för kustförsvaret, hvarföre jag också anser mycket
vara försummadt, 0111 icke vi, i likhet med många andra
nationer, tillegna oss uppfinningen af ett vapen, som kraf
-
Den 28 Augusti.
3og
tigare, än hittills begagnade artilleripiecer, betryggar våra
buster.
StatsUtskrs förmodan, att de såsom behöfliga uppgifna
bustpiecerna vid hvarje tillfälle inom en kortare tidrymd
bunna anskaffas, kan jag icke biträda; ty förutsatt äfven,
att behofvet af desamma skulle uppstå vid en tidpunkt, då
masugnarna vid styckebruken äro i gång, hvilket likväl under
af året icke är händelsen, samt att dessa bruk vid
sådant tillfälle icke äro upptagna af andra in- eller utländska
beställningar, åtgår så mycken tid för piecernas gjutning
och öfriga tillverkning, att någon större product på
flera månader icke är att påräkna, under hvilken tid mvcbet
kan vara gjordt, som man önskade ogjordt och som genom
några bombkanoner, i rättan tid använda, kunnat lorekommas.
Ett och annat kunde väl ännu vara att tillägga om
sbadligheten af allt stillastående; men då så mycket derom
från en annan sida blifvit yttradt, ehuru tillämpningen deraf
på förevar, fråga af StatsUtskts pluralitet är förbisedd,
slutar jag, hvad kustpiecerna eller bombkanonerna angår,
med den reflexion, att några veckor förrän StatsUtsk. afstyrkte
anslag till a4 st. bombkanoner för Svenska kustförsvaret,
hvilket likväl kan ifrågakomma från Torneå till Svinesund,
gjorde Danmark, med en vida mindre kustutsträckning,
på grund af vidlyftiga och väl utförda försök, hvaraf
resultaterna blifvit mig meddelade, en beställning hos
Svenska styckebruksägare på icke mindre än 66 dylika piecer.
Bland de under innevar. riksdag af K. M. äskade extra
anslag är onekligen det för gevärs anskaffande ett af de mest
nödvändiga; det oaktadt har StatsUtsk., ehuru erkännande
nyttan af att complettera gevärsförråden, afstyrkt detta anslag.
Medgifvas måste likväl, att för försvaret af eget land
och der detta försvar bufvudsakligast är grundadt på massan
af nationen, hvilken i behofvets stund måste gripa till
vapen, är geväret det första och oundgängligaste krigsbehofvet.
Det land, som äger invånare, som vilja försvara
sig, och der vapen i tillräcklig mängd finnas för att sätta i
deras händer, endast detta land kan anses ointagligt, och
vi kunna ej nog ofta påminna oss, att Finlands förlust till
stor del föranleddes af brist på gevär för att utdela tillden
folkmassa, som endast och allenast anhöll derom.
Frankrike företer för oss i nämnde väg sednaste exemplet
af en illa beräknad sparsamhet. Vid eller efter i83o
års revolution fattades gevär för att sätta armeen på krigsfot
för det då öfverhängande kriget. Man var lycklig nog
att för tillfället i England få sådana till köps och försåg sig
med 2Öo,ooo st., men fick endast dåliga gevär till ett ganska
högt pris. Den nya Styrelsen sökte då att, så fort som
möjligt, afhjelpa det begångna felet, och landets gevärsfactorier
sattes med betydlig kostnad i verksamhet. Holland
3io
Den 28 Augusti.
har, undersitt nya förhållande, måst skatta ganska betydligt
till de Preussiska gevärsfabrikerna, hvarifrån det, dessa sednare
åren, måst hemta alla sina vapen.
Men det är ej ensamt behofvet af gevären, som gör det
äskade anslaget nödvändigt; de mellan K. M. och Kronan
samt factoriägarne afslutade contract göra detsamma alldeles
oumbärligt. Dessa contract äro grundade på en jemnt
fortgående tillverkning; inställes på en gång denna tillverkning,
sorn blir en naturlig följd, om anslag icke beviljas,
måste staten ersätta factoriägarne för verkställda anläggningar,
inrättade machiner, gjorda uppköp o. s. v., utan att
förråden derigenom erhålla den ringaste tillökning. Det
värsta af allt blir likväl, om anslag för gevärstillverkningen
icke hifalles, att den mängd arbetare, som egnat sig åt gevärshandteringen,
måste öfvergifva detta yrke, med hvilket
de, i brist af förtjenst, icke mera kunna lifnära sig och
nödgas tillgripa ett annat näringsfång, hvaraf följden blir,
att gevärsfabricationen helt och hållet går förlorad, och att
då blifvande JR.. St. en gång besluta dess återupplifvande,
saknas inöfvade arbetare, och nya måste tilläras, hvilket
fordrar en lång tid och påkallar en ny uppoffring af staten.
StatsUtsk., troligtvis inseende alla de olägenheter, som
gevärstillverkningens inställande skulle medföra, har liksom
i förbigående antydt, alt de under KrigsCollegii förvaltning
ställda årliga anslag äfven skulle kunna fylla behofvet i och
för gevärstillverkningen; men huru stor del af nämnde anslag
kari komma gevärstillverkningen till godo torde de om
otillräckligheten af desamma redan förut förda debatter lemna
de tillförlitligaste upplysningar.
Samma Utsk. uppgifver tillika såsom orsak till dess afstyrkande
af extra anslag för gevärstillverkningen, att staten
redan uppoffrat för gevärsfabricationen högst betydliga summor,
och att denna fabrication är såväl vid Norrtelje som
särdeles vid Carl Gustafs stads factori så fördyrad, att någon
genomgripande förändring af behofvet högligen påkallas.
Att staten för gevärsfabricationen uppoffrat betydliga summor
kan icke bestridas; men derföre har staten ett icke obetydligt
antal nya gevär uti förråden, hvilka, då Engelska
subsidiegevären undantagas, för icke så många år sedan i det
närmaste vore tomma. Hvad åter dyrheten angår, synes
mig, sorn StatsUtsk. bort något närmare göra sig reda för
hvad vid anskaffandet af ett godt gevär för krigsbruk är dyrt
eller icke dyrt.
De upplysningar, jag här nedan skall hafva äran meddela,
torde bäst sätta It. o. Ad. i tillfälle att bedöma, med
hvilken sakkännedom och opartiskhet StatsUtsk. gått till väga
vid behandlingen af förevar, fråga.
Medelpriset på de under de sednaste io åren vid Husqvarna
tillverkade gevären är 17 r:dr 32 sk. och vid Norrtelje
21 r:dr 2 sk. Den skillnad i pris, som förefinnes vid
Den 28 Augusti.
3xi
dessa faclorier, liar hufvudsakligen sin grund deri, att gevärsprisen
vid Norrtelje bestämmas af föregående årets raarkegångspris
å jern och spannmål, samt vid Husqvarna efter
åtgången af materialier och dagsverken; sålunda kostade ett
gevär vid Norrtelje år 1825 endast 17 r:dr 43 sk., men år
1827 24 r;dr 2 Skulle spannmålsprisen under några år
icke blifvit allt för högt uppdrifna, hade gevärsfabricationen
vid Norrtelje i pris icke betydligt öfverstigit det vid
Husqvarna; i år t. ex. kostar ett gevär på förstnämnde ställe
icke mer än 19 r:dr 2 sk.
Att åter en annan betalningsgrund blifvit följd vid Norrtelje
factori härrör deraf, att årliga tillverkningen derstädes
blifvit ökad från 5oo till 2000 gevär; men sorn denna högre
tillverkning endast skulle fortfara en bestämd lid, eller
till dess ett gifvet antal gevär blifvit lefvereradt, förbehöll
sig factoriägaren det nya betalningssättet, för att derigenom
vara tryggad för förluster och med detsamma erhålla
en ersättning för den utvidgning i anläggningen, som han
för den ökade tillverkningen nödgades göra och hvartill staten
på direct väg icke bidragit.
Jag skall nu för jemnförelsens skull uppgifva de gällande
gevärsprisen i några af de främmande länder. I Frankrike
t. ex. variera dessa pris vid de olika factorierna från
32A lill 36 franc. Medelpriset är 34£ franc, hvilket gör
omkring 18 r:dr b:co; men till denna summa böra läggas åtskilliga
andra utgifter, hvilka directe utgå utur statscassan
och vid calculen öfver gevärets kostnad icke äro synbara.<
Sålunda äro t. ex. vid faclorier, hvarest 3o,000 eldvapen årligen
tillverkas, utom styrelsen med alla dertill hörande tjenstemän,
anställda icke mindre än 12 controllörer eller rustmästare,
hvilka äro lönade af staten och uppbära årligen
från 1600 till 25oo francs hvardera; hvarförutan factoriarbetarne,
hvilka utgöra så tillsägande en corps för sig i
statens tjenst, efter 3o års tjenstetid åtnjuta en pension,
som försäkrar dem om en tarflig utkomst på deras åldex-—
dom.
I Preussen står soldatgeväret till omkring 18 r:df b:co,
och således understigande priset vid Norrtelje. Härvid får
likväl anmärkas, att de Preussiska gevären icke äro tillverkade
med den omsorg som uti åtskilliga andra länder, samt
att Regeringen dessutom underhåller fabrikerna och aflönar
åtskilliga tjenstemän.
I England kostar det vanliga infanterigeväret, hvilket
är af mindre god beskaffenhet, 35 sk. sterb och geväret för
gardesregtlerna 52-|- sk. samma mynt,
I Danmark betalas hvarje gevär med 20 rigsbankdaler,
som gör omkring 27 r:dr Svenskt b:co.
Af dessa uppgifter torde R. o. Ad. finna, att prisen å
de vid Norrtelje tillverkade gevären snarare under än öfverstiga
gevärsprisen i andra länder, och att StatsUtsk. så
-
3l2
Den 28 Augusti.
ledes icke haft någon giltig grund försitt påstående, att gevärsfabricationen
vid nämnde factori blifvit Öfver höfvan fördyrad,
särdeles då i betraktande tages tillverkningens obetydlighet
derstädes, relativt till hvad den är vid de utländska
faotorierna, hvarest machinarbete, i anseende till tillverkningens
mängd, med större förmån än vid något af
Sveriges factorier kan användas.
Hvad åter Carl Gustafs stads factori beträffar, kan ej
nekas, då man tager i beräkning den stora cassation , sorn
derstädes ägt rum, att ju gevärsprisen vid detta factori
blifvit öfver måttan uppjagade; men orsaken härtill torde
böra sökas ej mindre i den lilla tillverkningen, hvarigenom
förvaltningskostnaderna blifva ganska betydliga i förhållande
till gevärens ringa antal, än ock i den omständighet, att
för åtskilliga delar af fubricationen finnes blott en enda arbetare,
hvilken, 0111 han sjuknar eller af någon anledning
lemnar factoriet, icke genast kan ersättas, och ofta icke utan
betydlig uppoffring af både tid och kostnad. Dessutom har
Carl Gustafs stads factori aldrig varit fullkomligen färdigt,
hvartill bristande anslag i icke ringa mån bidragit. Åtskilliga
förslag om dess förseende med ändamålsenliga maehiner
och inrättningar hafva väl blifvit gjorda; men tillgångarna
hafva oftast hindrat förslagens fullföljande.
Frankrike äger för närvarande 8 vapenfabriker, af hvilka
4 åro belägna nära östra gränsen. Man har beslutat, alt
de sednare småningom borde upphöra och ett stort factori
i deras ställe anläggas på den vestra. Det liva faclioriet är
ännu icke fullt färdigt, och det oaktadt har man derpå redan
nedlagt 3 millioner francs.
Då Holland förlorade Belgien, förlorade det äfven sina
gevärsfabriker. Man är nu betänkt uppå att inrätta ett gevärsfactori
i Delft, vid hvilket 6000 gevär årligen skola tillverkas.
Kostnaden derför anses komma att uppgå till 2Öo,000
gulden, som gör ungefär 3oo,ooo r:dr Svenskt b:co.
Dylika summor torde förtjena att kallas högst betydliga,
och utan interesse skulle det icke vara att äga kännedom
om, huru StatsUtsk. hade utlåtit sig, om K. M., för
att tillvägabringa den af behofvet så högst påkallade genomgripande
förändringen i gevärsfabricationen, jemte anslaget
för gevärstillverkningen hade äskat endast hälften af
sistnämnda summa.
För StatsUtsk. hade det icke heller bort vara obekant,
att Regeringen redan vidtagit åtskilliga åtgärder för att
åstadkomma en reform uti gevärstillverkningen. En för sina
insigter känd officer, af hvilken jag erhållit de flesta af
ofvan anförda upplysningar rörtde gevärsfabricationen i främmande
länder, har dels på egen, dels på statens bekostnad
besökt desamma, i ändamål att taga en noggrann kännedom
om de nyare förbättringar och arbetsmethoder, som inom
ge
-
Den 28 Augusti.
3i3
gevärslillverhningcn blifvit införda, oell en committé, med
11. K. II. Kronprinsen till ordförande, har nf K. M. blifvit
nedsatt för alt undersöka vapentillverkningens tillstånd i Riket
och föreslå de förändringar, sorn dervid skulle befinnas
vara lämpliga. Denna committé', soia redan gjort sig underrättad
om såväl priset på de nya rnaebiner, sorn kunna
blifva fördelaktiga alt införa, sorn äfven sä t tet * alt med snaraste
förskaffa sig dem, lärer, efter hvad jag bär anledning
förmoda, innan kort komma alt afgifva und. förslag till de
förändringar i vapenfabricationen, som, med bibehållande af
de privata factoriägarncs rättigheter, grundade på äldre upplåtelsebref,
är o förenbara.
Hr Adlercreutz, Gust. Magn., uppläste ett anförande,
sä lydande:
* Det vill synas, som StalsUtsk. vid författandet af dess
nu förevar, utlåt, hade varit alltför mveket hanföfdt af dylika
raisonnemenler, sorn igenfinnas i Hrr Petrus och Wän ns
med utlåt, följande reservationer, för att i någon måtto kunna
tillfredsställa de fosterlandsvänner, som önska alt stå på
egen botten och att ej alltid förlita sig på grannars nåd och
misskund.
Andra må anse dessa reservationer som bevis på sanrt
och frisinnad patriotism; mig synas de, lindrigast sagdt,
omedborgerliga och förvillande. Lika med en del af våra
publicister vilja ofvannämnda Hrr pånöta allmänheten en
obelåtenhet med dess egen ställning, med vårt samhällsskick
och Styrelse, under det vi ovedersägligt äro ett af de lyckligaste
folk i vår verldsdel, såvida man icke endast vill lefva
för och af det materiella. På dessa Hirs förmåga att
ordna vårt försvarsverk, att inse dess behof och brister,
kan jag för min del icke förlita mig, Jag förtrösta!’ på en
alldeles ojemnförligt större erfarenhet, på ett lika ojemnförligt
förutseende och på en ådagalagd öfverlägsen förmåga
att organisera armeer.
Hr Pefre's omdöme Öfver nyttan af Carlsborgs fästning
kan lämpligast jemnföras med den store fältherrens, som
för några år sedan, i en liten broch ur, helt oförmodadt uppdagade
sina djupa insigter i samma ämne.
Ilr Petre' förespår oss, alt Carlskrona skall blifva vår
skattkammares bottenlösa graf. Han vill gerna se eller
åtminstone visa andra allting ur en mörk synpunkt. Hvad
vår skattkammare beträffar, lärer den tjog få stå qvar på
sitt gamla ställe utan begrafning. Men, i riksdagsstil sagdt,
för de skaller, Carlskrona kan komma att sluka, lärer det
ock till samhället återbära god ränta, om ej i pecuniert,
dock i afseende på landets trygghet och försvar.
Slutligen upplyser Hr Petre', att emot våra naturliga
vänner behöfva vi inga förskansningar. I sanning en vigtig
12 IL
D «ii 28 August i.
upplysning. Och emot vära möjligen blifvande fiender, säger
lian, kunna vi endast finna säkerhet uti kloka och på
vära efFecliva tillgängar väl beräknade dispositioner, uti nationalandan
och uti alla vapenföras personliga mod.
Härvid tager jag mig friheten att i H. II. o. Ad:s minne
återkalla, huru många vapenföras personliga mod, som
grepo till vapen för att uppoffra allt för frihet och sjelfständighet,
då 180g en dei af Ryska armeens avantgarde
stod vid Grisslehamn. Finska allmogen ådagalade visserligen
1808 ett personligt mod genom flera gånger förnyad begäran
att fä vapen och ammunition, för alt med armeen deltaga
i landets försvar; men vapen funnos ej i beredskap,
och det personliga modet med två tomma händer mäste knyta
nafven i fickäri och underkasta sig ett främmande välde.
För samma bedröfliga öde synes man nu vilja blottställa det
Svenska folket, då man vägrar anslag till nödiga vapen för
dess försvar, till nödig befästning för dess land.
Skall väl Svenska folket tacka sina representanter, om
de vidtaga sådana beslut* som StatsUtsk. i förevar, utlåt,
tillstyrker, om detta folk af en sann patriot upplyses om
det rätta i saken? Och, mina Hrr! i händelse Utskts betänk,
skulle gillas, skola väl vi med lugn och glädje återse och
omfamna våra söner, hvilkas väl eller ve det gäller? Åtminstone
icke jag. Fördömande den snikenhet, som alltid
väger guldet mot fosterland, frihet och ara, skall jag, nedslagen
och bekymrad, återvända hem till maka och barn.
Jag älskar icke lux, utan, lik hvarje redlig Svensk man,
önskar jag en allvarlig hushållning med statens medel i alla
afseenden. Må man då frimodigt från beloppet af det begärda
anslaget utesluta sådana föremål, som, ehuru nyttiga,
likväl i bredd med Rikets försvarsverk måste stå långt tillbaka,
såsom t. ex. Uthus för 2tdra gardets casein, för garnisons-sjukhuset
&c., samt förklara, att hvarje beviljadt anslag
skall lill sitt bestämda ändamål ovilkorligt användas.
Hr Waerns politiska philosophi lemnar jag för min del
i sitt höga värde; men intilldess ett sådant förhållande mellan
de Europeiska magterna i verkligheten inträdt, sorn
Hr Wasrn velat förespegla och hvarom mången grillfängare
före honom drömt, nemi. att, i följd af den stigande upplysningen
och civilisationen, intet krig mera skall uppkomma
nationerna emellan, intilldess hoppas jag ingen låter insöfva
sig af ded läckra lockbiten, Hr Waern åt R. St.
framlagt.
Jag bör äfven lenina min uppmärksamhet åt Riksd.-  fullm. Hans Jänsson från Elfsborgs län. Han säger i sin reservation:
”Må då R. St. fråga: skall då vårt försvar under
"fredens lugn fortära våra krafter, så att vi till slut ingenting
hafva att försvara?” Är då medborgerlig frihet och
sjelfständighet ingenting? Eller skall man tillåta sig tro, att
Haus Janssons ord betyda ingenting annat, än ord utan me
-
Den aS Augusti. 3i5
ning, <)ä lian längre fram i reservationen säger, att allt
skall vagas för frihet och sjelfständighet:,!
Riksd.fullm. förmenar, att individer vilja förespegla vådor
för samhällets bestånd, under det ingen kaninse anledningen
till dessa vådor. Sådant är verkligen illa gjordt, om
det endast sker för att förvilla den enfaldige. Men för.en
på sitt försvar oberedd stat är hvarje dag verkligen vådlig,
helst om han har en mägtig vän inpå näsan. I November
1807 anade ingen någon våda för Finland. Regenterna void
genom slägtskap och en nära alliance förbundna, och
Finlands försvarsverk lemtiades tanklöst i sitt bristfälliga
tillstånd. Men redan i Februari följande året öfversvämmades
Finland af fiender. Hvarföre vill man da icke af ett så
nära, ehuru obehagligt, exempel taga varning på vådan för
en stat att hafva ett bristfälligt försvarsverk? Och hvad
skall man tänka om dessa representanter, som icke endast
åro likgiltiga, utan med händer och fötter söka motverka
bristernas afhjelpande, under det lumpna föregifvande, att
sådant icke är productjvt.
Att i Rikets bäst lottade orter, såsom Hr Petre' anför,
kronoutskylderna måste ulpantas eller efterskänkas, är en
följd af lättja, oordentlighet och fylleri, men ännu mer af
den induslriösa uppfinningen att genom chimefika afhandlingar
försälja all sin egendom, för att derigenom hindra
såväl Kronan som enskilda fordringsägare från sin rätt. Exempel
på sådana försök känner jag många; hvilket bevisar,
alt redligheten beklagligen icke ar i lika stigande med upplysningen.
Förenande mig till alla delar uti Frih. Palmstjernas reservation
mot StatsUtsk:s utlåt., begär jag hos R. o. Ad.,
att detsamma må återremitteras, med anmodan till TJtsk. att
närmare begrunda detta för Svenskar ytterst vigtiga ämne,
och att ej så lättsinnigt och godtyckligt, sorn skett, förklara:
det anskaffningen af de vapen, K. M. för föpsvarsv 1 rket
ansett nödiga, torde ulan våda för Rikets sjelfständighet
kunna uppskjutas. Jag har nödgats säga lättsinnigt, då Utsk.
begagnar ett torde till skäl, i stället altför RiksStm uppgifva
antaglig garanti, det ingen våda vofe vid ett sådant
uppskof; och godtyckligt, då vapnens anskaffning blifvit till—
bakasatt för andra behof.
Mjna Hrr! Genom den sent omsider beslutade och ändlligen
till verkställighet snart befordrade realisationen hafva
vi eller, rättare sagdt, nuvar. generation guldi! (kostnaderna
för det olyckliga kriget 1808 och 180g. Genom vår Konungs
kraft och mod hafva vi medverkat att krossa den förtryckande
spira, som hotade att sträcka sig öfver alla Europas
folkslag, samt förvärfvat ett säkert ryggvärn genom
föreningen med Brödrafolket. Vår utländska skuld, som för
oss varit en frätande kräfta, emedan den för skulden utgående
ränta alltid minskade industriens kraft inom landet, är
3,6
Den aS A ,! g 11 s ti.
betala,]. Mig synes således högst rättvist, att för de kostnader,
vi ytterligare böra och måste göra till landets tryggande
och för Nationens sjelfbestånd, hvilket ej under något
vilkor må uppskjutas, enär det i en annna tid möjligen kunde
vara för sent, draga vexlar på våra söner .eller kon,mande
generation, Med lugnt samvete tillstyrker jag derföre
antagandet af det fondsystem, K. M. nådigst föreslagit till
försvarsverkets iståndsättande, och det sä mycket hellre,
som sjelfva den inhemska skulden, jemte räntan derå, ovilkorligt
skall öka den industriella neli produetiva kraften inom
landet, i rak motsats emot utländska låijs följder, utan
att jag kan inse någon et,da omständighet, hvarigenom statsfondsystemet
möjligen skulle, kunna hafva någon menlig inverkan
pä realisationen,-såsom man förehar, för att motverka
det goria, Styrelsen uttänkt och velat tillskynda Nationen,
så att, om det lyckas oppositionen att undandraga Styrelsen
medel till förslagets utförande, den sedan åter må
kunna beskylla samma Styrelse för overksamhet. Jag kan
derföre omöjligt jsåsotn giltiga godkänna de mystiskt invecklade
skäl, Uisk. anfört emot antagandet af fondsystemet och
i stället kastat all tunga på ottvar, generation, genom en
ökad beskattning, hvilken Utsk. erkänner redan vara tryckande
och hvilken sedan åberopas såsom skäl till alslag eller
uppskof allt efter omständigheterna, för att under patriotismens
mask gynna en elak och vilseförande anda.'
Att flera af de föremål, för hvilka extra anslag nu blifvit
begärda, ingalunda äro i produetivt hänseende af någon
syunerlig nytta, ar det mest förvånande, Utsk. någonsin kunuat
yttra. Är då Sveriges försvar icke numera en dyrbar
produet för hvarje Svenskt hjerta? Den trygghet och förtröstan,
hvarje Svensk man kan sätta till sitt mod, då han
vet, att dugliga vapen finnas i beredskap att tillgripa, när
så påfordras, är detta ej en produet, sorn kan jemnföras med
jernstången, plåtar och grytor, med bomullsväfuader, hafreskäppor
och träskålar?
Jag är för nära slutet af banan för att, såsom ofta plägar
hända, möjligen kunna misstänkas för lycksökeri, emedan
jag talat i Regeringens anda. Jag har ingenting iner att
önska, likasom ingenting att hoppas, och har derföre utan
fruktan och utan s nicker framburit den ringa produeten af
min långa och bittra erfarenhet. Jag har, såsom en pligtskyldig
gärd åt fosterland och medborgare, utan biafsigter
uttalat min innerliga öfvertygelse; må den inför II. Pr. o.
Ad. gälla, hvad den kan!
Jag anhåller, att detta mitt vördsamma anförande må
få åtfölja återremissen.
Gr. Frölich, Dav,: Det faller sig naturligtvis svårt
att upptaga till muntligt besvarande, hvad sorn af flere leda-?
möter inom detta Stånd blifvit i långa skriftliga anförandet)
Den 28 August i.
y 11 rädt, oell då en deribland derjemte förklarat, att han
icke ingått i de af' honom vidrörda principfrågor för att inleda
discussion derom, skulle det synas, soln man önskade
få yttra sig ensam i detta afseende, der andia, med bibehållande
al' tystnad, borde på det hela underlåta all tanke-?
yttring, Då likväl återremiss lärer komma att äga rum, torde
det tillåtas mig att bifoga några anmärkningar 0111 de s.
k. principfrågorna, på det de ej må finnas utan allt gensvar
från den del af Riddarhuset , som har en motsatt tanke, Det
är sagd t af Frih. Franc Sparre, att det är svårt och obehörigt,
alt Regeringen tvingas framlägga i detail sina planer
för försvarsverket, och att påföljden skulle omsider blifva
den, att Ständerna komme att tillvälla sig styrande-magten,
hvilken borde tillkomma Konungen, och honom allena.
Jag medgifver och jnser både det svåra och obehagliga för
Regeringen att så i detail nödgas framlägga sina planer; å
en annan sida är det lika svårt för Representationen alt inom
Stånden gå in i pröfning af detai|!er. Det torde också
hafva legat i grundlagssfiftarens mening, att detaillerna af
budgetten endast inom StatsTJtsk. borde behandlas och alt
efter den utredning, ämnena der undergått, RiksSltn i sina
plena , med förtroende både till Regeringens förslag och Stats?
TJtskts tillstyrkan, endast summariskt hade att pröfva, huruvida'
beloppen, som en bloc erfordrades, voro skäligen öfverensstämmande
med de begrepp, man ejoraé sig i allmänhet
om behofven, hvarefter man hade att tillse, om medel
funnos. Detta mera ändamålsenliga sätt att behandla sådana
frågor har likväl ej kommit i bruk, oell orsakerna dertill
skall jag be att fä undersöka. Hade man af erfarenheten
inhepUat, att Regeringen hvarken misshushållat med
lemnade medel, ej heller beräknat Kationens tillgångar alltför
högt till utförande af välgrundade planer, så hade man
otvifvelaktigt snart kommit derhän, att Regeringen fatt fri
dispositionsrätt inom hufvudtitlarna, så att endast nya planers
lämplighet eller nödiga ansedda reformer i det fordna
ådragit sig R. St:s granskande uppmärksamhet, Den sig småningom
efter regementsförändringen år 1809 bildande Oppositionen
borde likväl då, när den framkom med anmärkningar
root planerna och de stigande beloppen, icke hafva
blifvit mött på ett sätt, sorn tvång densamma alt upplösa
sig i individuella åsigler, för hvilka grundén, under en sådan
ärendernas behandling i splittrad riktning, naturligtvis
skulle uppletas snarare i detaijlerna, an i en uppfattning af
det hela. Så har man dock med alltför stor ihärdighet,
som det synes, mot de vigtigaye genom Oppositionen framburna
anmärkningarna och utan afseende på dess tillstyrkanden
eller folkets aggregata önskningar, steg för steg gifvit
sig till pris för den mest minutiösa crilik, pqh 0111 det
nu slutligen händer, på sätt Frih. Franc Sparre aqtydt och
sorn jag med honom måste beklaga, att Regeringen på {letts
31S
Den 'iS Aujust i.
fält, af stundom obetydliga detailler, ser sig så ofia öTvervunnen,
att dess värdighet sorn Styrelse compi ometteras, hemställer
jag, örn det ej är Regeringen sjelf, som utstakat den
väg, på hvilken man aldrig kommer lill ett för Rikets val
ändamålsenligare sätt alt behandla anslagen till försvarsverket,
äfvensom, huruvida folket, under tillbakaseende på förhållandet
en rund tid af år, kan hafva inhemta! den erfarenhet,
att sparsamhet blifvit iakttagen till Rikets sannskyldiga
nytta på ett sådant sätt, att folket nu kan hysa fullt
förtroende till förvaltningen? Det är visserligen tillfredsställande
att höra en man, med den ädla och tillförlitliga
karakter som Frih. Franc Sparres, såsom dess opinion förklara,
att Rikets försvarsverk och hvad dermed äger sammanhang
blifvit efter ordning och planmessighet utförd t.
Men hvad förtroende man än finner sig benägen hysa för
en sådan mans vitsord, hemställer ja" dock, om ledamöterna
inom detta hus pcb, än mer, om Representationen på det
hela för närvar, hysa denna öfvertygelse? Om den ej är
allmän, bör man tara något steg, hvarigenom åstadkommes,
att den kun blifva bättre. Låter sådant sig icke göra och
man verkligen vill finna, huru sakerna stå, så tror jag framför
allt, att declamation bör undvikas, emedan dermed uträttas
föga annat än motsatsen, J)å man förklarar, att det
är otacksamt och obehörigt att vägra skatter, har man endast
sett saken från en synpunkt. Hurudana känslor, sorn
Statsmagterna emellan utvecklas under bemödandet alt öka
i nily le I se och magt, må visserligen förtjena uppmärksamhet;
men vigtigare ar att tillse på hvad politisk ståndpunkt Regeringen
kommit till Nationen under och genom denna strid
oin magt. Hr Frihts medgifvande, att en skattevägran i ett
couslitutioneit land innefattar ett cprrecliv, säger blott, att
det är otacksamt och obehörigt att använda den. Jag går
längre, fastän från ett håll, då jag säger, att ett sådant
steg är högst betänkligt, emedan det är det sista, som kan
tagas näst före revolution. Det är således mer än obehörigt
att använda delta correctiv lättsinnigt; men innan obehörigheten
blifvit bevisad, måste man antaga, alt dess begagnande
endast ådagalägger, att man icke vill hafva revolution
utan reform, och annat har» efter min tanka, Oppositjonen
icke velat, fasfän den derför fält uppbära beskyllningar,
Det är af talaren sjelf angifvet, att näst den synpunkt,
pr hvilken man betraktar anslagens nödvändighet, har man
äfven att tillse, huruvida de kunna utgå och om medel finnas.
Något annat medel till dessa utgifters bestridande har
likväl ej kunnat uppgifvas, än p'tt fondsystem. Frih. Franc
Sparre har sagt, att han anser de erforderliga medlen kempa
utgå utan ökning i skatterna. Må det då vara deras
skyldighet, spm tro detta, gtt kunna visa, att detta kan
ske! Må det då vara deras skyldighet, som tro det, att
upplysa StatsDtsk. derot», att ett nytt och bättre sätt fin
-
Den 28 Augusti.
319
nes, än det af Utsk. föreslagna att lägga utgiften på bevillningen!
Detta skulle ej här anstått någon amion än just Regeringens
ledamöter, i fall de (inna sig dertill äga nog kraft
neli förmåga samt kunna vederlägga de grundsatser, sorn
Utsk. svnes hafva följt. Jag anhåller blott att få säga, att
derest de ej tro sig kunna öfvertyga SlatsUtsk. eller Representationen,
må de vara betänkta på något annat, så att de
delar, sorn kunna vara nödvändiga, ej måtte sakna medel
derföre, att ej de planer, sorn Regeringen kan äga, halva
blifvit af Representationen riktigt förstådda; och i fall man
förmodar, att det är blott brist på vilja, tillhör det Rege •
ringen all genom reform söka vinna den.
Hr Skogman, Carl Dav.: Jag anhåller att få göra
några anmärkningar vid StatsUtsk:s utlåt. JN:o 20 >. Utsk.
säger pä 3:dje sidan, alt Utsk. lastat hufvudsaklig vigt derå,
ntt, 0111 äfven gällande anledn. i öfrigt förekom för ett statslåns
upplagande, närvar, tidpunkt, då Rikets penningeväseude
skall regleras, dock är den minst lämpliga att beträda
en sådan bana. Jag skulle deremot tro, att denna tidpunkt
just är den lämpligaste. Vådor för Banken och för myntvärdets
bestånd kunna uppkomma på tvenne sätt: det ena i
följd af enskildas lånanspråk, och denna våda kan undanrödjas
genom enskilda låneinrättuingar; på det andra sättet
uppstår vådan genom statens behof af lån , och det är för
detta ändamål ett väl ordnadt statsskuldsystem innefattar en
väsendtlig garanti för myntvärdets bestånd. Jag anser dessutom
den närvar, tiden vara den lämpligaste, emedan fred
råder inom och utom Riket. Vidare säger Utsk., att det
icke anser sig böra eller behöfva ingå i någon närmare utveckling
af de förmodade fördelarna å ena sidan och de, i
Utsk:s tanka, bestämda olägenheterna å den andra. Jag yrkar,
att StatsUtsk. måtte ingå i en fullständig utveckling af
olägenheterna, på det en fullständig motbevisning och vederläggning
må kunna göras* Utsk. tillstyrker, att för hvad,
sorn under benämning af eitra statsanslag af R. St. beviljas,
full tillgång med j- årligen må anvisas att af bevillntsmedel
utgå. Jag anhåller att få på det högsta bestrida detta
och yrkar, att af bevillningen må utgå endast hvad som
fordras till ränta och amortissement för de lån, som kunna
behöfva upptagas. De särskilda föremål, hvartill de ifrågasatta
anslagen blifvit begärda, äro af andra talare afhandlade.
Jag vill endast göra en anmärkning i afseende på frågan
om anslag för lättade vattencommunicationer och andra
allmänna arbeten. Fr. o. m. 1818 beviljades till detta ändamål
100,000 r:dr årligen, hvilken summa vid sista riksdag
nedsattes till 5ö,ooo rldr. Utsk. anför såsom skäl emot
beviljande af något anslag i detta ändamål, att dessa utaf
hela Nationen såmmaliskjutna summor till betydliga belopp
användts till företag, som, efter att vara fullbordade, be
-
3'20
Dc» 2S Augusti.
funnits mindre gagnelign. Vid utförandet af arbeten för
allmän räkning liar visserligen ofta inträffat, att de uppgjorda
kostnadsförslagen blifvit betydligt öfverskridna, Och
att salunda nyttan af elt utfördt arbete möjligen icke alltid
motsvarat den större utgift, som det förorsakat utöfver hvad
först beräknades. Detta har haft den Olägenheten, att man
ej med anslagen kunnat uträtta så mycket, sora raan förmodat.
Én annan olägenhet af kostnadsförslagens otili för—
liflighet har varit omöjligheten att göra några beräkningar
på det hela. Delta Ilar ock föratiledt K. M. till vidtagande
af den åtgärd, att de menigheter, hvilka begära sådana
anslag, sjelfva äfven skola till arbetet bidraga och fullborda
det med det anslag, sora of K. M. anvisas. I sednare tider
liar också mindre missräkning på det liela ägt ruin. Vidare
anför Utsk., att särskilda menigheter, i förväntan på utlofvade
understöd, med betydliga kostnader påbörjat coiömunicationsleders
upptagande, som sedermera mast öfvergifvas.
Detta härrör egentligen af den nedsättning, som anslaget vid
sista riksdagen undergick, då det blef nödvändigt att afbryta
arbeten, sora redan voro började; men detta måtte
väl snarare vara ett skal för anslagets fortsättande, än för
dess afbrytande. Utsk. tror i öfrigt, att då behofvet afen
lättad communication gör sig gällande, den enskilda industrien
äfven blifver verksam för densammas utförande och
vanligen med större framgång, både genom mera kraftfullhet
vid verkställigheten och genom besparing i kostnaden.-  Jag t vi fia r dock, att för det närvar, dylika företag endast
genom enskildas försorg kunna tillvägabringas, utan torde
det högsta, man kan vänta sig, vara att få dem bragta till
verkställighet genom gemensamma bemödanden af de enskilda
och staten. Då instämmer det med en riktig hushållning
att uppdraga utförandet åt enskilda, likväl under uppsigt
af dertill förordnade allmänna ombud. Arbetsförtjenst
beredes derigenom åt orterna, och staten Jemnar på det sättet
måhända det lämpligaste understöd åt nödlidande trakter.
På dessa skäl yrkar jag återremiss, med anhållan, att
dessa anmärkningar måtte få åtfölja.
Gr. Björnstjerna, Magn.: Den godhet, sora R. o.
Ad. alltid behagat visa mig, inger mig hoppet, att K. o. Ad.-  äfven vid detta tillfälle med bevågenhet skall täckas åhöra
mina tankar, ehuru vidlyftig jag fruktar blifva. Ämnets
vigt, såsom rörande Sveriges försvarsverk, samt dess nära
sammanhang med en invecklad financefråga, den af statslån,
gör att jag fruktar, att jag icke kan blifva kort, om jag
skall blifva klar; hvarföre jag på förhand vördsamt anhåller
om R. o. Ad:s benägna öfverseende.
Förevarande fråga delar sig i 2:ne delar, nemi.: den
militära, eller huruvida de begärda anslagen äro mer eller
-
Den 28 Augusti.
3-u
ler mindre nödvändiga', samt den financiella, eller huruvida
de för nödvändiga ansedda anslag uppfyllas häst, antingen
medelst ökad bevillning (vill saga ökad beskattning),
eller medelst lån (vill säga statsskuld).
Den militära delen af frågan vill jag tillsvidare förbigå,
af skäl, att den redan utförligt och på ett tillfredsställande
sätt blifvit af flera värda ledamöter utvecklad,
bland dessa isynnerhet af Hr Gen.adjutanten för Armeen,
samt af Hr Presidenten i KrigsColhm.
Jag öfvergår således till den financiella delen af frågan,
hvartill jag äfven har ett enskildt skäl, det nemi., att
jag varit den förste i Sverige, som i offentligt tryck yttrat
nödvändigheten af införandet af ett fondsystem, och att en
värd ledamot, Frih. Hermelin, i ett föregående plenum behagat
kalla mig sjelfva vägledaren i statsskuldssystemet.
Enär nu den värde Frih. tyckes mena något ondt med
ordet statsskuld, tillhör det mig att här uppträda till mitt
försvar, att slå vid hvad jag yrkat, men icke låta tillvita
mig hvad jag icke yrkat.
Anledningen, hvarföre Frih. Hermelin kallat mig för
sjelfva ”vägledaren i statsskuldssystemet,” lärer vara en af
lii i g vid slutet af förra riksdagen til! trycket befordrad skrift:
Om sättet att tillämpa fond- eller stock-systemet
på Sverige; och går jag således ali i möjligaste korthet
redogöra för hvad jag i nämnde skrift yrkat.
Jag föreslog deri detsamma, som jag gjort i ett föregående
plenum: ö f v er fly 11 n i n g af lånerörelsen från
Banken till B. i k s g. c o n t., jemte öfverfl y Ilningen af alla
de Bankens fordringar, hvilka, såsom förlagda i den enskilda
lånerörelsen och således icke disponibla, äro af föga
eller intet värde för realisationens bestånd. Medelst denna
öfverflyttning skulle Riksg.cont. erhållit en grundfond af 20
millioner r:dr, på hvilken, enligt hvad jag tror mig hafva
bevisat, man skulle kunnat uppföra ett det solidaste fondsystem
i Europa, hvarmed handel, jordbruk och näringar
kunnat lyftas ur den vanmagt, i hvilken de nu befinna sig.
För att sätta i omlopp de på förenämnde vis skapade
fonder, hade jag föreslagit, att Riksg.cont., medelst i omlopp
satta fem procent bärande ouppsägbara obligationer,
till hvilkas uppköp och hållande al pari alltid funnits ett
på hörsén för ändamålet tillsatt ombud, inlöst aliade i fast
egendom befintliga inteckningar, och sålunda förvandlat
sig till en Allmän Hypotheks-inrättning.
Härigenom, mina Hrr, skulle visserligen en summa af
t. o. m. 74 millioner r:dr (beloppet af nuvarande inteckningar)
kunnat komma att utbetalas af Riksg.cont.; men, enär
Riksg.cont. å andra sidan skulle ägt ett precist motsvarande
belopp i inteckningar, och af dessa uppburit samma länte
12
H. 4t
3aa
D e u 2S Augusti.
belopp, som det nödgats utgifva för sina i omlopp varande
obligationer, och dä deraf sålunda icke åstadkommits en enda
skiilings ökad statsutgift eller ökad beskattning, får jag
vördsamt hemställa, huruvida delta kan förvexlas med statsskuld
s s y s t e m ?
Vidare hade jag föreslagit att använda Riksg.contrs obligationer,
för att till ett medium jemna grundbeskattningen,
och derefter' på rättvisa grunder alldeles upphäfva densamma.
Enär Riksg.cont. af den öfver medium nu beskattade
jorden skulle erhållit precist samma räntebelopp, som Riksg.-  cont. skulle erlagt för sina till ersättning åt de under medium
nu beskattade fastigheter lemnade obligationer, och
derigenom således icke heller uppkommit en enda skiilings
ökad statsutgift eller ökad beskattning för folket, får jag
vördsamt hemställa, huruvida detta sätt att i omlopp sätta
fonder eller statsobligationer kan kallas att göra statsskuld?
Slutligen hade jag föreslagit inrättandet af häradseller
sockenmagasiner, som emottoge spannmål för ett
visst faststäldt minimipris och utlemnade den för ett visst
faststäldt maxim i pris.
Enär dilierencen emellan dessa minimi- och maximipris
var så beräknad, att inagasineringskostnaden dermed skulle
betäckas, och således ingen skilling ökad statsutgift eller
ökad beskattning för folket derigeuom skulle uppkommit,
får jag vördsamt hemställa, huruvida detta sätt att i omlopp
sätta obligationer kan få namn af statsskuldssys
t e m ?
Hvad jag haft äran anföra torde nogsamt bevisa, ..att
ett fondsystem kan vara något helt annat än ett statsskuld
ssystern. Fondsystemet är så långt ifrån att vara
ett nödvändigt ondt, såsom raan stundom behagar
kalla statsskuldssystemet, att det tvärtom är ett positivt
godt. Hvad åter statsskuldssystemet angår, för tjenar det af
de gifna benämningarna icke mer än den första, den att vara
någonting nödvändigt; den sednare , att vara ett ondt,
är lindrigast sagdt problematisk. Likväl vill jag ej neka,
att ju äfven jag hyser någon farhåga för införandet af ett
statsskuldssystem i större scala, så länge vår Administration
och vår Representation äro så illa organiserade
sorn nu. (På det mina ord icke må oriktigt uttydas, förklarar
jag, att jag icke menar personalen, utan endast organismens
felaktighet). Jag äger sjelf, säger jag, en viss
farhåga för införandet af ett statsskuldssystem i större scala:
faran ligger likväl ej i saken, endast i missbruket. Man
kan icke skäligen behandla en hel nations representanter såsom
barn, åt hvilka man säger: knifven kan vara nyttig,
men rören den ej, ty j kunnen skära er En nation, sora,
oaktadt insedt behof, vdle neka sig fördelarna af en väl
ordnad statsskuld, af fruktan att gå för långt deri, vore
att likna vid en lam, sora betänkligt säger: gif mig icke åter
Do il 2C> Augusti,
323
bruket af mina ben; ty då springer jag kanske för fort och
ian skada mig. Den föga släpphändthet, sorn manifesterat
sig under loppet af denna riksdag i alla slags anslag, bör
vara en fullgod borgen, att äfven denna Representation,
ehuru bristfälligt den må vara sammansatt, ej skall, örn
stalsskuldssystemet införes, förhasta sig och gå för långt i
utgift.
Till ofvannämnde skäl för fondsystemets införande kommer
änuu ett annat, som jag är öfvertygad delas af hvarje
Svenskt sinnadt hjerta, det nemi. alt försvarsverket, pä hvilket
åter vår sjelfständighet hufvudsakligen heror, omöjligen
kan iståndsättas förutan lån. Om det äfven kunde ske utan
lån, vore det likväl en fullkomlig orättvisa mot samtiden;
ty man kan ej skäligen välla på den nu lefvande generationen
hela bördan af den statsutgift, hvaraf framtiden
isynnerhet kommer att draga nytta. Denna
princips riktighet medgifves t. o. m. af stalssknldssyslemets
ifrigaste vedersakare. Men huru tillämpa de den? Jo, de
säga: ”Det kan finnas tillfällen, isynnerhet i händelse af krig,
då man nödgas göra skuld; men denna utväg bör vara den
sista och icke tillgripas förrän i nödens stund.” Att denna
tillämpning af förenämnde erkändt riktiga princip är lika
falsk i militäriskt som i financielt afseende, skall
jag nu söka bevisa.
I militäriskt afseende får jag vördsamt hemställa, huruvida
det kan vara möjligt att i nödens stund construera
fästningar, bygga flottor, öfva, rusta och disciplinera
arme'er, eller ens skaffa den för dessa särskilda behof nödiga
materielen? Det är omöjligt i hvad land sorn helst, men
framför allt i Sverige. Härpå skall jag lemna ett factiskt
bevis.
År 189.4 fann jag, såsom Gen.adjutant för Armeen, i
KrigsColkrn en fond af omkring 4°!00° >:dr, genom sin natur
användbar till trossens iståndsättande, men af Colltm,
enligt vanligt bruk, tliesauriserad. Jag anhöll i und. hos
K. M., att denna fond genast och i första rummet skulle få
användas till ammunitionsvagriars förfärdigande för armeen
(2tne per balaillon), såsom högst behöfliga. K. M. biföll
denna min und. begäran och KrigsCoIkm erhöll bref, under
d. 25 Maj i8a5, att genast gå i författning om nödiga vagnars
anskaffande, emedan medlen voro fullt disponibla. Nå
väl, mina Hrr, när tron J, att de sista af dessa vagnar hunno
blifva färdiga? Ej förr än i832. Det hade således erfordrats
mera än 8 år för alt inom Sveriges landamären få
det ringa antalet af 92 ammunitionsvagnar förfärdigade och
approberade. Det var icke KrigsCollegii fel, att så gick:
det följde sina former; utan våra samtliga vagnmakares och
smeders, som icke förmådde åstadkomma det begärda qvantum
på kortare tid.
Men icke ens den oundvikligaste beklädnaden för ar
-
34
De» 28 Augusti.
moen eller flottan kan anskaffas på åratal. Hafva vi icke
nyligen sett, att KrigsGo!I:m, ehuru penningarna lago färdiga,
icke på 4 :>r mägtat tillvägabringa beklädnaden för en
enda dass beväring? Huru lång tid skulle då icke fordras
för 3 å 4 c lassers?
Att i ett sådant förhållande, med en af former mer
nedtryckt administration, än galerslafven af sina fjeltrar,
med en så inagtlös industri och så trånande handtverkerier,
vilja uppskjuta anskaffandet af försvarsverkets behof till
nödens stund, är lika orimligt som vådligt; oberäknad!
misshushållningen deri, då allt i nödens stund blifver tredubbelt
dyrare, an om anskaffningen sker efter hand och
under fredens lugn.
Är 1111 den omnämnda principen, att uppskjuta allt till
nödens stund, falsk i militäriskt afseende, så är den det
ännu niera i financiel t. Som beviset af denna sats utgör
det egentliga föremålet för milt yttrande, vågar jag ytterligare
anhålla om Ii. o. Ad:s benägna undseende, att jag här
ingår i ett kanske nog vidlyftigt raisonnement, stödt på följande
premisser.
Statslån kunna omöjligen erhållas i nödens
stund uti ett land, der ett fondsystem icke förut
blifvit grundlagdt. Skälet härtill är helt enkelt: i ett
sådant land äro alla capitaler fästade i den enskilda rörelsen,
och i följd deraf icke disponibla. Hos oss t. ex. finnas
7 4 millioner fästade uti inteckningar på fastig heter. Hvilken
förfärlig villervalla skulle icke uppkomma i hela landet,
om 20 ä 3o millioner, behofvet för ett fälttåg, skulle
blifva uppsagda, för att placeras i statslån! Hvarje medborgares
egendom skulle gå under auctionsklubban och, i
brist på köpare, säljas eller utmätas för intet. 10 ä ra millioner
äro fästade på enskildas reverser, 7 å 8 i discontrörelsen,
dessutom 2 å 3 på jernbelåningar, hvilka alla icke
kunna disponeras till annat föremål, utan att förorsaka en
fullkomlig stagnation i ali rörelse. Här äro således nära 100
millioner fästade i den enskilda rörelsen, fullkomligt odisponibla
till statslån. Förutan dessa 100 millioner finnas ej
i Sverige andra capitaler än bancosedelstocken. Som denna
är till -ytdel fästad i uppbörden för all slags beskattning och
de 2 återstående tredjedelarna icke lemna öfriga mer än några
få r;dr per individ till den dagliga rörelsens bedrifvande,
inses deraf, att i Sverige ej finnas några capitaler tillgängliga
för statens behof att få upplåna i nödens stund.
Erfarenheten har nogsamt ådagalagt detta förhållande. Intet
tillfälle var mera gjordt att stimulera Nationen till större
uppoffringar, än år 180c), då en främmande här stod inom
landet och då Regeringen tilt försvarets fortsättande,
kort efter revolutionen, sökte ett patriotiskt lån och
uppmanade hvarje Svensk att bidraga dertill. Den erbjöd
t, o. ru. sex procts ränta och full säkerhet för capitalet.
Den aS Augusti.
Hvad erhöll den? Föga mer än 3oo,ooo r:dr inalles, och
således ej fullt en veckas aflöning för arme' och flotta! Nationen
hade redan gifvit hvad den kunde; den hade uppoffrat
det dyrbaraste den ägde: sina söner. Men penningar
behöfdes; och capitaler funnos icke, åtminstone icke disponibla.
Huru annorlunda skulle icke förhållandet hafva varit,
örn ett fondsystem förut varit grundlagdt i Sverige? De uti
fastigheter nu t. ex. intecknade 74 millioner, öfvertagna af
en allmän eller oek af särskilda hypotheksinrättningar, skulle
i stället för dessa inteckningar, som ej äro användbara som
penningar, lemnat i rörelsen en motsvarande summa af 74
millioner 5 proc. bärande obligationer, hvilka, ställda i fondsystem,
skulle varit lika användbara som contanta penningar
och i följd deraf disponibla till statslån. Jag skall taga
mig friheten ytterligare illustrera denna sats med ett factiskt
bevis.
Jag äger en inteckning i Signildsbergs egendom på 10,000
ridr. Ägaren är fullkomligen säker och ordentlig; likväl är
min inteckning icke i hvarje ögonblick reatisabel till contanta
penningar. Om en allmän hypothekscassa öfvertagit denna
inteckning jemte andra, skulle jag i stället för inteckningen
äga en hypothekscassans obligation, som af cassans ombud
blefve uppköpt hvad dag som helst på börsen till gångbar
cours. Om jag nu vore i ett sådant förhållande, att
jag företrädesvis skulle vilja placera mina 10,000 r:dr i statslån,
ginge jag på börsen, sålde min obligation och placerade
penningarna i statslånet. Men när staten icke upplånar
för att skrinlägga, utgingc de af mig upplånta 10,000
r:dr genast åter i rörelsen och blefve sålunda disponibla,
antingen till betäckande af utgiften för den omnämnda inteckningen
i Signildsberg, eller till annat föremål. Jag tror
mig således factiskt hafva bevisat att, om ett fondsystem
vore grundlagdt, 74 millioner skulle vara tillgängliga, der
nu alls intet finnes användbart till inrikes statslån.
Enahanda förhållande äger rum med de öfriga i den
enskilda rörelsen nu fästade 26 millioner. Dessa 100 millioner
tillsammans vore dä icke allenast disponibla till statslån;
de vore äfven disponibla för handeln, industrien
och näringarna, som behöfva temporära lånetillgångar
(förlag) för att kunna prosperera. Häri ligger isynnerhet
fondsystemets stora fördel, att nemi. tillhandahålla och, på
sätt och vis, skapa capitaler till alla slags företag af så
väl allmän som enskild nytta.
Huruledes rör e 1 sé c a pi t al et kan ökas, utan att derföre
öka penni 11 gestocken, skall jag genom ett annat exempel
upplysa.
Sverige saknar ännu hvad som finnes i alla andra civiliserade
länder, och hvad som der utgör en ganska stor del
af rörelsecapitalet, nemi. inrikes vexlar. En handlande
3i6
De» 2? Augusti.
lios oss har sina fordringar bokförda eller ställda i reverser;
men boken kan ej circulera som mynt, icke ens reverserna,
ty de äga icke vexelns rättigheter. Hans fordringar
äro således immo hi la. Vöre de åter ställda i form af
vexlar, skulle de utgöra ett gångbart mynt, som, i mån af
alt hvarje vexel passerat flera bänder och sålunda erhållit
flera endossenter, skulle blifva allt mer och mer säkert,
enär hvarje endossent svarar för hvarje vexels hela belopp.
Uti ett i London inrättad t clearing bouse utbyta Londons
bankierer de på dem dragna checks till ett medelbeJopp
af 5 millioner pund sterling om dagen. Denna operation
förrättas med ej mer än circa 200,000 pund contant.
200,000 pund i penningar uträtta således i denna form lika
mycket som 5 millioner skulle uträtta i den hos oss brukliga
formen. Men detta bevisar, huruledes genom ett väl
stäldt creditsystem rörelsecapitalet kan mångdubblas, utan
alt penningestocken behöfver ökas, hvilken, såsom antingen
bestående af eiler bvilande på metallisk valuta, gör en större
utvidgning deraf antingen kostsam eller osäker.
Tillåten mig, mina Hrr, anförandet af ännu ett exempel,
så mycket mera passande, som det är taget inom oss
sjelfva. Krigsbefälet beslöt upphäfvandet af accorderna inom
armeen på den rättvisa grund, att hvar och en skulle
återfå, hvad han med förmans vetskap i accord erlagt. Armeens
Pensionscassa verkställer amorteringen medelst utgifna
obligationer, och dessa (såsom ställda i fondsystem)
tvingas, medelst för ändamålet skeende uppköp af reverser
genom minskningsfondens ombud, att gå pari med deras
nominella valuta. Medelst den af Krigsbefälet sålunda vidtagna
åtgärd har rörelsecapitalet i Riket blifvit ökadt med
liela beloppet af de inom armeen befintliga accorder, vill
säga med 3 millioner r:dr, ulan att derföre en enda skilling
nya bancosedlar behöft utsläppas, och har dessutom det
stora resultat äfven derigenom vunnits, att förtjensten
utan förmögenhet kan avancera lika väl som förtjensten
med förmögenhet. Enär nu planen till denna,
i afseende på accordernas olikhet i armeen, ganska svåra
och invecklade åtgärd blifvit uppgjord af mig och till
K. M. i und. hemställd i milt memorial, rörande Arme'ens
lönereglering, samt sedan antagen af Krigsbefälet, emottager
jag här med särdeles nöje Frih. Hermelins tillvitelse
att vara vägledare i credi tsyst eme t, hvilket åtminstone
i förenämnda afseende har verkat på ett ganska lyckligt
sätt. Försynen gifve, att jag kunde förtjena samma tillvitelse
i afseende på en annan af mig, efter alldeles samma
princip, uppgjord plan för grundbeskattningens upphäfvande,
lika verkställbar som den förra. Den skulle utgöra
det största monument öfver mitt ringa namn, som jag
möjligtvis kunde önska mig.
Resultatet af hvad jag här vågat anföra är, att ända
-
D c » 28 Augusti.
målet med hvad man behagar kalla statsskuldssystem,
men jag kallar fondsystem, egentligen är att mobilisera
immo bil förmögenhet för att kunna begagnas a)
dels för statens behof, i fall rättvisans fordringar mot
samtiden eller behofvet i nödens stund så klafver, b) dels
för enskilda behof, som erfordra ett större rörelsecapital,
till handelns, industriens och näringarnas behöriga
bedrifvande, än den inskränkta banco-sedelstocken
möjligen nu kan tillbjuda dem. Blott härigenom kan Sverige
lyfta sig ur sin vanmagt och vidga sin rörelse utöfver
den diminutiva seala, i hvilken det nu arbetar och som
är så litet öfverensstämmande med lidehvarfvets fordringar
och andra nationers jättesteg. Sverige befinner sig nu till
dem i samma ställning som en fabrik, hvilken går med
handkraft och vill täfla med en fabrik, gående med ångkraft;
den förra blir undersåld af den sednare och mäste
antingen antaga det allmänt nyttjade artificiella medlet
till drifkraft, eller ock gå öfver ända.
Jag har på ett practiskt sätt framställt mina åsigter om
nyttan af ett allmänt creditsystems införande, samt beledsagat
dem med factiska eller erfarenhets-bevis, emedan dessa
torde blifva något svårare att vederlägga, än endast theoretiska
skäl; ty theorier kunna uppställas mot theorier, lika
förledande å båda sidor, utan att någon derigenom blifver
fullkomligen öfvertygad.
Ehuru jag redan vädjat till vår egen erfarenhet af år
1809, då ej mer än 3oo,ooo r:dr kunde i låneväg af Begeringen
erhållas till Bikets försvar, nödgas jag återkomma
dit, för att väcka B. o. Adis uppmärksamhet på hvad följderna
skulle blifva, om Biket skulle återkomma i en sådan
ställning af fiendtligt inbrott. Inrikes lån kunde, enligt
livad jag sökt bevisa och hvad erfarenheten bevittnat, icke
erhållas; utrikes lån skulle i en sådan ställning antingen
alls icke kunna erhållas, eller ock blifva Jemnadt på de
mest betungande vilkor i verlden, hvaraf jag nyligen haft
tillfälle se prof i England, der t. o. m. den segrande delen
af Portugals Begering icke erhöll mer än 20 proc. af sina
obligationers nominalvärde, och dessa endast i persedlar,
beräknade till dubbelt för högt värde, således ej 10 proc.
af det utsatta capitalvärdet. Subsidier? Dessas tidehvarf
är till en stor del förbi, mina flir; — och om sådana äfven
skulle kunna påräknas, kan det i alla fall icke ske till
det belopp, att man ensamt dermed skulle kunna försvara
sin sjelfständighet, ty hvar och en är sig sjelf närmast och
mäste i första rummet hjelpa sig sjelf, om man vill, att
andra skola hjelpa.
Men hvad återstår då för hjelp? Jo, ingen annan än att
pregla bancosedlar, om deras mängd äfven skulle förvandla
dem till assignater. Söka hindra denna utväg är alldeles
omöjligt; ty lika litet kunna vi binda händerna på tillkom
-
3a8
Den 28 Augusti.
mande Ständer, som föregående Ständer hafva kunnat hinda
oss. Men vore äfven detta möjligt, så vore det ingen
lycka, utan den största olycka i verlden Om i nödens
stund ingen annan utväg finnes än att pregla bancosedlar,
må den då hellre tillgripas, äfven om realisationens bestånd
derigenom äfventyra.*; må hellre Banken springa, än att den
skulle blifva annammad af en piquet Kalmucker eller Baskirer.
Efter att hafva framställt inrikes exempel, tillåten
mig, mina Hrr, att äfven framställa några från andra länder
hemtade.
Att lån inom landet icke kunna erhållas i länder, der
inrikes statsskuld eller åtminstone inrikes fondsystem icke
blifvit grundlagdt, bevisas af Europas största stater. Ryssland,
Österrike, t. o. ni. Preussen (der likväl fondsystemet
finnes) magta icke alt inom sig anskaffa äfven de
obetydligaste summor, utan måste söka dem — hvar? Jo,
hos de i så kallad statsskuld fördjupade länder: i England,
Frankrike och Holland. Blott der finnas penningar.
Och härigenom förvandlas andra nationer allt mer och iner
till nämnde länders skattskyldiga, till verkliga tributärer,
som årligen måste se högst betydliga summor i räntor
gå från eget hem till det främmande landet, för att
der — på deras bekostnad — öka den ständigt växande capitalförmögenheten.
Nå väl, mina Hrr, hvar och en har
sin smak. För min del tycker jag mera om den i skuld fördjupade
fattigdomen, hvilken, lik Englands, mägtar gifva
20 millioner pund (vill säga 4°° millioner r:dr riksgäld)
till det philantropiska föremålet af Negrernas emancipation
i deras colonier; som äger 2 millioner pund stel l, öfverskott
på sina statsinlrader, hvarmed det knappt vet hvad det skall
göra, oell som har afskalfat icke allenast all grundskatt, ty
sådan hedendom har ej funnits der på sekler, utan t. o. m.
nästan all direct beskattning. Jag tycker mera om, säger
jag, denna i statsskuld fördjupade fattigdom, än den skuldfria
rikedom Sverige åtnjuter, som med en i hög grad
betryckande beskattning ej mägtar något: ej att gifva gevär
till sin beväring, ej fyrbåkar till sin handel, ej sjöcommunicationer
till sin industri, ej medel till försvaret af sin
hufvudstad, icke ens skjul för sina kanonslupar!
Ehuru jag fruktar nog mycket pröfva R. o. Ad:s tålamod,
nödgas jag likväl till stöd för mitt påstående anföra
ännu ett exempel, hemtadt ur dagens händelser.
Banken anses för realisationens bestånd behöfva en metallisk
reservfond af 2 millioner r:dr Hamb. banco, svarande
mot något mer än 5 millioner r:dr Svenskt. Denna reservfond
måste nu sökas utrikes, antingen i forin af creditiv
eller i form af lån; lån blir det i alla fall, man må kalla
det huru man behagar. Men om hela den i den enskilda
ro»
Deli 28 Augusti.
rörelsen nu fästade summan af icke mindre än 100 millioner,
genom ett väl inrättadl fondsystem, skulle från im mobil
blifvit förvandlad till mobil, huru lätt skulle det i sådant
fall ie.ke varit att inom landet erhålla de behöfliga
millionerna; och hade man icke då haft räntan i behåll inom
landet, i stället att den nu från eget hem måste vandra
till främmande land ! Fondsystemets antagonister, i deras
välmenande, men högst koitsynta ifver, vilja således störta
oss i Utrikes skuld, den skadligaste af alla, rätteligen
jemnförlig med den skuld, som göres af en enskild till en
annan, för att undvika inrikes skuld, den lättaste bland
alla, der högra handen betalar räntan till venstra handen
af samma individ, nationen. De vilja i sin kortsynthet, genom
den åstadkomna omöjligheten att i nödens stund
erhålla penningar annorlunda än medelst baneosedlars fabricerande,
blottställa realisationens bestånd, och derigenom
säkerheten af all enskild förmögenhet, hellre än att se
möjligheten beredd, i annan mindre förstörande väg, att erhålla
de för försvaret i nodens stund erforderliga medel;
eller ock, hvad som är tusen gånger Värre, mäste de blottställa
Rikets bestånd för att upprätthålla realisationen!
Så kortsynta äfo de i sin välmenta ifver, och jag kan ej annat
än djupt beklaga denna stora villfarelse, som i en
kanske nära framtid kan medföra de bedröfligaste följder, såväl
för Nationens välfärd som för Rikets sjelfbestånd.
StatsUtsk. talar om bristande tillgångar till de begärda
anslagens fyllande; men hvad kan Utsk. veta derom, så länge
de arne hufvudkällorna till förnuftig statsinkomst, tullock
b r ä n n v i nsa fg i f t, icke äret afgjoida. Af endast tull
å colonialvaror skulle flera millioner ridr kunna erhållas.
Tullen å socker t. ex^ skulle kunna höjas från 2 till 12 sk.
per skålp., utan att priset derföre biefve högre, äh hvad
det varit för 10, 20 och 3o år sedan, då likväl ingen hördes
klaga öfver sockerprisets öfverdrifnä höjd. Socker utgör
en af hufvudkällorna till andra Rikens statsinkomst af
det enkla skälet, att artikeln i dess oraffinerade tillstånd är
af så voluminös beskaffenhet, att den svårligen kan lureodrejas.
Den kan således bära hög tull, så mycket mera
som den är erl öfverflödsartikel och sorn den deraf härflytande
beskattningen fördelar sig jemnt och rättvist på consumenternas
antal, utan att drabba någon mer, än han sjelf
behagar. Endast genom denna artikel, hvars import uppgår
till 12 millioner skålp. om alet, skulle således en statsinkomst
kunna vinnas af nära 3 millioner r:dr, hvarmed dels
det behöfliga anslaget kunde fyllas, dels den mera tryckande
directa beskattningen nedsättas. Huru lätt skulle ej likaså
flera millioner kunna erhållas, om brännvinstillverkningen
beskattades enligt rationella grunder^ Brist på tillgång, så
n
Hi 42
33o
Den 28 A ugusti.
som orsak till anslagens afslående, kan jag således icke erkänna.
Vi skänka afven bort 200,000 r:drs beskattning om
året, såsom ränta åt Banken, hvilka lätt kunde blifvit besparade,
om realisationen blifvit verkställd enligt riktigare
principer.
Man talar om den orimliga kostnaden för försvarsverket;
men, mina Hrr, allt är relativt. Den indelta Armeen
t. ex. är dyr, relativt till den föga öfning den äger, för att
utgöra stam till en talrik beväring; likasom man anser en
stridshäst vara dyr, då den står i 11 § månader på stallet
utan att röras och blott gör tjenst i i4 dagar. Meri detta,
mina Hrr, är icke stridshästens fel; det är deras, sorn calculera
så illa, att de icke hellre gifva en million mer Om
året för att äga en väl öfvad arme', än att gifva fem
millioner för en, som icke är det. Relativt till andra arméer
är Sveriges underhållen för oändligen godt köp.
Större stater vill jag ej åberopa sorn exempel; roen nog måtte
Sverige tåla jemnförelse med Sachsen, Wurtemberg,
och Baden. Dessa länders armeer kosta hvardera mer än
hvad den Svenska kostar, boställen, torp, hemkall, rustningsskyldighet
och allt annat inberäknade Men ej nog
härmed. På andra sidan Oceanen finnes en republik; JNordAmerika,
sorn, utan att äga någon mägtig granne alt frukta
och således utan behof af ett större försvarsverk, likväl derpå
uppoffrar ej mindre än fyra millioner dollars om året,
vill säga 10 millioner r:dr b:co, enligt hvad som inhemtas
af hvarje års budget. NordAmerika har dessutom en milis,
som kostar 5 millioner dollars om året, vill säga 12^ millioner
r:dr, så att NordAmerikas försvarsverk till lands kostar
22£ million om året, då Sveriges kostar 5. Relativt till
andra stater hafva vi således vårt försvarsverk för mycket
godt köp.
Innan jag slutar, får jag bedja R. o. Ad. benäget tillåta
mig ännu några allmänna reflexioner öfver vårt statshushållningssystem,
såsom slutsatser af det föregående.
Vi äro behäftade med en beskattning, sorn, ehuru
genom dess natur och ojemnheten af dess fördelning den
mest tryckande af alla, ger som resultat nära intet
till statsbehofvens fyllande.
Vi äga ett försvarsverk, sorn, genom sin natur att
allena betunga jordbruket och genom uppstående ledsamma
förhållanden mellan rust- och rotehållarne å ena samt befäl
och soldat å andra sidan, är åtminstone det mest ellica
nosa i Europa, utan att, i brist på öfning, gifva den
säkerhet, som fosterlandet har skäl att vänta.
Vi äga ett finance- och bancosystem, det mest
tryckande genom sitt åt Banken gifna dubbla monopolium
att göra mynt och att bestyra om lånerörelsen (likasom
Paschan i Egypten bestyrer om och monipoliserar ali
handel i sitt land), utan att detta system likväl mägtar pro
-
Den aS Augusti.
331
cincera hvarken nödiga förlag till näringarnas bedrifvande
eller tillgångar för statens behof.
Vi äga en Administration, sorn, bunden af otaliga
former och nära oberoende af Styrelsens verkliga organer,
ej tjenar till verktyg för deras bemödanden. Vi äga en organism
i Styrelsens högre spher, hvars enda drifkraft
är reservation och sorn, likt skeppet med spända segel
på torra marken, saknar sjelfva elementet att röra sig uti:
magt, medel och anslag.
Vi äga en Representation, som, liknande forntidens
machinerier, förnöter i friction hela sin kraft och, efter
ett mödosamt arbete, lemnar qvar sorn resultat nära intet.
Vi äga en oeconom i.sk lagstiftning, som, i stället
att bereda folkets väl, fördjupar det allt mer och mer i
dryckenskap och, i följd deraf, i last och sedeslöshet.
Sådant, mina Hrr, är Sveriges samhällsskick. Med djup
smärta måste jag framställa den mörka taflan deraf samt utlöpa
med Hamlet: ”There is some thing rotten in
tlie state of Danmark!” Detta ruttna, mina Hrr, måste
afhjelpa?, om ej Sverige slutligen helt och hållet skall
dignaj det måste det så mycket hellre, som den i öster sig
väldigt resande coloss allt mer och mer närmar sig till
våra kuster. Han är väl ej så farlig, som man tror, ehuru
tung dess stridsklubba må vara, blott man sjelf äger hjelm
och harnesk och svärd; men dessa erfordras, mina Hrr, och
Sveriges Ridderskap och Adel kan ej neka Sveriges söner
vapen att sig försvara.
I denna öfvertygelse vågar jag begära ålerremiss af betänk,
, och förenar mig för öfrigt med Frih, Palmstjerna i
den dervid afgifna reservationen, hvars principer jag i alla
afseenden delar.
Hr von Hartmansdorff, Au g. : Bland de medel,
som K. M. i denna dess nåd. propos. begärt, voro äfven anslag
till universiteten och lill normalskolan för vexelundcrvisningen.
StatsUtsk, yttrar, att vid uppförandet å stat af
de 4°oo r:dr, hvilka i sammanhang med regleringen af io:de
hufviidtitelu blifvit föreslagna, alt utgå tili hvartdera af
Rikets båda universitet, hade Utsk, fästat det vilkor, att all
fråga om extra statsanslag för dessa läroanstalter skulle förfalla;
och då det åt normalskolan för vexelundervisningen
ifrågaställa anslag af i5oo r:dr bör, i Utsk:s tanka, kunna,
om det linnes oundgängligt, åstadkommas roed förutvar. tillgångar,
skulle denna punkt af K, M:s nåd. propos. icke
föranleda någon ytterligare åtgärd å R. Sits sida. Jag får
dervid erinra R. o. Ad., att blott 2 Stånd, detta och PrcsteSt.
, hafva bifallit de 4ooo r:drna åt universiteten; men att
deremot de 2:ne andra nedsatt det till 2000 r:dr. En inbjudning
är visserligen från R. o. Ad. afgången, med begäran,
att de sistnämnda måtte förena sig med dem, som bifallit
33 a
Den iS Augusti.
den högre summan, och 0111 så skei-, Ilar jag i detta hänseende
intet att tilltigga, emedan jag troi- det vara förgäfves
att försöka få mera; men i händelse denna inbjudning
icke skulle bifallas, måste jag yrka, att hvad sorn blifvit nfprutadt
de ordinarie anslagen måtte gifvas genom de extraordinarie.
Hvad de i5oo rrdrna beträffar, som blifvit begärda
för vexelunderyisningens normalskola, tir.o de i detta
ögonblick ännu njera behöfliga än för en tid sedan, dåinan
hoppades It. St:s bifall till de 2000 rplrna, som Frih, Hermelin
föreslagit till lärares bildande. Jfu har nian beklagligen
förnummit, att det blott är delta Stånd, sorn beviljat
dessa 2000 rsdr; men de andra hafva afslagit dem. Denna
skolas verksamhet att fortfarande bilda lärare åt andra är
således inskränkt, och det blir derföre så mycket nödvändigare
att fii de ifrågavar. i5oo rrdrna, hvilka voro beräknade
till en belöning åt den eller dern, soin kunde utarbeta
en tjenlig läsebok, hvilken kunde begagnas såsom någon ersättning
för bristen på skickliga lärare. I följd af hvad
jag nu anfört, instämmer jag i begäran om återremiss.
Frih. Boye, Ludv.: Då äfven jag anhåller om återremiss
af detta utlåt., skall jag icke tillåta mig något yttrande
uti de rent militära frågorna; men jag skall deremot
fasta särskilda anmärkningar dels vid Utsk:s sätt att behandla
detta ämne och dels vid de principer, sorn Utsk. framställt.
Min behörighet härtill hemtar jag från mitt kall af
representant, såväl som från min känsla, hvilken, då jag faste
detta utlåt, ovilkorligen förde mig till detomdöme, att
Utsk. behandlat Svenska försvarsverket med en liknöjdhet,
som jag icke anser förenlig, hvarken med den närvar, eller
komrnaude generationers rättmätiga fordringar, Jag skall afhålla
mig från declarnationer och endast hålla mig vid sak.
Hvad först (Jtskts salt att behandla frågan angar, har jag
deremot tvenne anmärkningar att göra. Vid pröfningen af
ett till antagande eller förkastande framstäldt förslag fordrar
naturliga ordningen, att i första rummet förekommer qusestio
an, och i andra rummet quaestio quo modo. Detta urskiljande
måtte väl svårligen kunna bestridas; men då jag
ser, att Utsk., i trots af detta urskiljande, vändt opp och
ned på frågorna och gjort den andra frågan till den första,
har jag sökt att leda mig till orsaken till ett sådant förfarande;
och det är med ledsnad jag förklarar, att jag icke
kan begripa någon annan orsak till ett sådant behandlingssätt,
än om jag skall antaga, att Utsk., i följd af en förut
fattad föresats att säga nej, utan urskillning, till £:delar af
hvad som begäres, känt sig i behof att uppfinna en pretext
inför nationen att från andra frågan, förvandlad till den
första, hemta ett skäl att afslå den hufvudsakliga frågan.
Nyttan af försvaret, med urskillning användt, måtte väl tillfalla
icke blott vår generation, utan äfven kommande gene
-
Pcu 28 Augusti.
333
rationel1; och Utsk, har likväl skjutit ifrån sig all urskiljning
af de anslag, som erfordras, den urskilning, sorn skall
bestämma den andel, hvilken tillhör den närvar, generationen,
neli den, smn tillhör en kommande. TJtsk. har uppfunnit
dea utvägen att lägga anslagen på bevillningen, för
att äga en pretext att vid de särskilda punkterna säga: nej;
det liar, så tili sägande, stängt sig inom en så trång krets,
att det derifrån lånat sig en ursägt för detta nej. Pen andra
anmärkningen, jag har att göra vid Utsk:s sätt att behandla
frågan, faller ändå starkare i ögonen. I trögan om
försvaret lill sjös har Utsk. beklagat sig deröfver, att någon
plan icke blifvit framställd i afseende på den ena flottans
behof framför den andras; men j stället för att göra, hvad
Utsk, bort göra, nemi-, om planen saknats, begära densamma
af Regeringen, har TJtsk. en bloc afslagit allt anslag för
sjöförsvaret, ulan att ens göra Stånden reda för hvad som
varit hegardt, utan att tillåta Stånden att pröfva, om behofven
arn sådana, alt deras fyllande kan uppskjutas, eller
icke. Utsk, har undangömt dem och afstyrkt bifall till anslaget.
Detta behandlingssätt är ganska vådligt att tillåta;
ty tillåles det en gång här, kan det tillåtas hädanefter i andra
alseenden, och slutligen kan det måhända komma ända
derhän, att det blir en grace att af Utsk, få veta, hvaruti
frågan består. Jag har nu gjort mina anmärkningar, hvad
sättet att behandla frågan angår; och jag hegifver mig nu
till principerna, hvilka, efter min tanka, blott framställa en
brist af urskilning, som jag dock icke vill tillvita Utsk.,
men hvilken åtminstone vittnar om en besynnerlig liknöjdhet
för fäderneslandets försvar, hvilket, i min känsla, vill
säga detsamma som fäderneslandets oberoende och sjelfbestånd
i en framtid. När Utsk. således, af förenämnda orsak,
företager sig att sjelf tillstänga utvägen för tillgångar,
anför Utsk. tvenne grunder, i min tanka icke ens försvarliga,
eller hvilande på en sund princip. Den eria grunden
ar den, att Utsk. finnér de begärda summorna så mycket
mindre böra tillstyrkas, som flera äf de föremål, för hvilka
extra anslag blifvit begärda, i produetivt hänseende, icke
skulle vara af någon synnerlig nytta. Men, ehuru visserligen
försvaret kan sägas vara i produetivt hänseende nyttigt,
emedan det är den produetiva förmågan, som fordrar försvar,
kan jag likväl icke inse, hvarföre man till skäl försitt
afstyrkande skall uppsöka en anledning, sorn icke hörer till
frågan; ty det är egentligen för statens sjelfbestånd, sorn
försvaret erfordras. Det andra skälet lyder, sorn föijer;
"Utsk. tror sig böra öppet uttala den öfvertygelse, att, i Rikets
närvar, ställning, några betydliga uppoffringar för efterkommande
icke böra göras i afseende på försvarsverkets
iståndsättande." Detta argument är väl det mest sophistjska,
det minst lämpliga, som någonsin kunnat framställas. K, M,
har uti sin nåd. propos. aldrig hegart några uppoffringar för
334
Den 28 Augusti.
efterkommande, utan det är just motsatsen, som K. M. begärt.
K. M. liar föreslagit införandet af ett fondsystem, på
det att efterkommande måtte komma att vidkännas bördan
af de för försvarets iståndsättande nödvändiga utgifterna, i
samma mån som fördelarna deraf komma dem lill godo; och
nu svarar likväl Utsk,, att statens närvar, ställning icke medgifver
några uppoffringar för efterkommande, ehuru sådant
aldrig är ifrågastäldt, Det är således Utsk. sjelft, som vridit
frågan derhän. Jag begär, att Utsk. ville eftersinna detta
vid afgifvandet af sitt slutliga utlåt., och att Utsk., somför
Nationen står i ansvar försina handlingar, ville besinna, att
om någon fara skulle uppstå, Utsk, inför Nationen står illa
till boks, om det inledt Svenska folket i glömska af sky 1—
digheterna mot sig sjelf och sina efterkommande.
Jag begifver mig nu till några yttranden, som jag här
hört, men vid hvilka jag likväl icke skall fästa mig annorlunda,
än så vidt de kunna anses äga tillämpning till frågan,
Man har sagt, att ett rådande missnöje eller obelåtenhet
med Styrelsen borde föranleda nekade skatter, och
att nekande af skatter utgör ett correcliv på Styrelsen, Till
eder egen urskillning, till eder känsla för fäderneslandet,
mina Ilrr, hemställer jag: grundad eller icke grundad, bör
missbelåtenheten med Styrelsen, bör den gälla fäderneslandet?
Är det klokt att låta utländningen höra: vi bry oss
icke om vält försvar derföre, att vi vilja hafva correctiver
pä vår Styrelse. Till deras fosterlandskänsla, hvilka framställt
denna tanka, öfverlemna:- jag att bedöma, om man är
qvitt sina förbindelser till fäderneslandet derföre, att man
säger sig vilja hafva correctiver på Styrelsen. Må hvarje
ämne afhandlas för sig sjelf! Må den känsla, som finnes,
uttala sig ! Må missbelåtenheten frimodigt uttala sig; men
må man ej säga, att jag skall glömma mitt fäderneslands
försvar! Aldrig kan en Svensk medborgare vara missnöjd
dermed, att Regeringen vill försvara oss. Skola vi dåneka
Regeringen förmågan härtill af andra orsaker, hvilka jag,
för min del, aldrig funnit giltiga? Jag tror, att Nationen,
som pröfva:- våra handlingar, icke brister i urskillning af
hvem som talat för Nationens fördel, antingen den, sorn,
gåsom ett correctiv på Styrelsen, velat neka densamma medel
att uppfylla Nationens billiga väntan på ökade garantier
för fäderneslandets sjelfbestånd, eller den, sorn säger: Vi äro
missbelåtna med vår Styrelse, och derföre bry vi oss icke
om Rikets försvar. Nej, mina Hrr! må Styrelsen ansvara
för sina handlingar; men må det blifva en fråga för sig,
och må vi ej neka fäderneslandet, hvad som fordras till dess
försvar! Dessutom, när man här nekar fondsystemets införande
af omtanka för efterkommande, månue man har besinna!:,
hvad efterkommande skola tänka härom? Om efterkommande
finna sina gränsor blottställda och finna sig utan
förmåga att försvara dem, tacka de då val denna riksdag
Den 28 Augusti.
335
för elen förmenta omvårdnad om efterkommande, sorn visade
sig uti bestridandet af nödiga medel för betryggandet af
fosterlandets fortvarande sjelfständighet? Jäg tror det icke.
Jag anhåller hos Utsk., att det ville, med en sann medborgerlig
känsla, gifva oss ett annat utlåt., och slutar med
livad jag började, nemi. att anhålla om ålerremiss af utlåt.
lii- Dalman, Wilh. Fredr.: Då jag täger mig friheten
yttra mig öfver detta utlåt., får jag förutskicka den
reservation, alt det visseldigea icke är med något slags anspråk
att uti de t ail förstå de ämnen, hvilka derför äro föremål,
utan blott för att ådagalägga min enskilda öfvertygelse
jemte de allmänna grunder, från hvilka jag utgår vid
bedömandet af Representationens rätt och pligt att bevilja
anslag äfven för militära behof. Jag kan då i lörsta rummet
icke annat än godkänna de grundsatser, som ledt Utsk.
till alla möjliga besparingar. Jag har flera gånger upprepat,
och jag har äfven framlagt facta derpå, att Styrelsen icke
på det sätt, som, efter min Öfvertygelse, landets försvar och
folkets rättigheter fordrat, hushållat med de vid sista riksdag
beviljade extra anslag; och att Styrelsen ofullständigt
uppgjort planerna för Rikets försvar torde, bland annat,
bevisas deraf, att Styrelsen vid förra riksdagen icke var i
ti 11 fa I fe att bedöma försvarsverkets behof säkrare, än att hon
trodde dessa behof kunna fyllas med de medel, som då fordrades,
men hvilka nu visat sig behöfvas till fördubblad!
belopp och nästa riksdag troligen i lika progression. StatsUlsk.
har åtnöjt sig med att afstå en del af de begärda
anslagen, visserligen på goda skäl; men jag tror, att ändå
bättre kunnat anföras och att, 0111 dessa blifvit tillämpade,
Utsk. skulle kommit till slutföljden af afslag å alia extra
anslag. Bland sådana skäl synes mig elt ganska vigtigt
vara förbisedt, det nemi.: att vi icke från E_egeringen fått
mottaga någon detaillerad plan, ang:de användandet af de
fordrade summorna. Vi hafva väl fått veta, att så och så
mycket skall anskaffas, och att detta skall kosta så och så
mycket; men sjelfva försvarsplanen, som man dermed vill
utföra, är oss obekant, och vi äro således ej i tillfälle bedöma,
huruvida anskaffningen är ändamålsenlig och behöflig.
Sålunda har man t, ex. ej underrättat Nationens representanter
om, huru mycket Carlsborgs fästning redan kostat
och hvad som till dess fullbordan ytterligare erfordras.
Enahanda är förhållandet med Stockholms avenuer. Innan
en sådan plan blir för Representationen framlagd, och Representationen
blir i tillfälle att bedöma, huruvida den tilläfventyrs
är riktigt uttänkt eller i för stor senia tilltagen,
synes mig Representationen ej böra bevilja, hvad som begäres.
Det är visserligen sannt, att åt en Regering, för hvilken
folket har förtroende, öfverlemnar folket med full tilli t
äfven sådana statsanslag, hvilkas speciella användande kom
-
D c n 28 August 1.
mer att bero af Regeringens insigt oell förstånd; men i samma
mån sora Styrelsen icke gör sig förtjent ivf ett sådant
förtroende, i samma mån ökas anspråken hos folkets representanter
alt noga se sig före i allt hvad de bevilja. Jag
tror, att R. St. vid denna riksdag, hvilka man åtminstone
tillsvidare är skyldig alt anse såsom representerande folket
och som man ej synes kunna till sitt lynne förebrå någon
alvoghet mot Styrelsen, likväl vid flera tillfällen ådagalagt,
att Styrelsen sjunkit i Nationens förtroende, och att de ansett
strängare controller nödvändiga för de anslag, de beviljat.
Utgående från denna synpunkt blir det lätt förklarligt,
hvarföre man icke utan noggrann detaljkännedom vill bifalla
de ifrågavar. anslagen. Om SlatsUtsk., såsom det efter mitt
omdöme bort göra, förutskickat det betänk., som fjtsk. lofvar
oss ang:de användandet af de vid sista riksdag beviljade
extra anslag, hade vi derigenom fått en ledning, en säkrare
basis alt döma efter. För min del har jag väl nog fullständigt
underrättat mig om förhållandet för att bestämma
mitt eget omdöme i frågan; men för dem, som icke haft
tillfälle dertill, måste detta bestämmande blifva mera svårt.
De, som hysa fullt förtroende till och en lefvande beundran
för vår närvar. Administration och dess hushållningssystem,
måste naturligtvis, lika med Frih. Boye, för fäderneslandets
fiende anse hvar och en, sorn ej beviljar allt, som begäres;
men om de med opartiskhet och lugn vilja ingå uti en detaillerad
granskning af delta hushållssystem, skola de tilläfventyrs
stadna vid Samma öfvertygelse, sorn jag hyser,
nemi. att inga flera anslag böra beviljas, förrän
Styrelsen visat sig hushålla bättre med hvad
den fått. Jag kari icke frångå den öfvertygelsen, alt då
Styrelsen icke visat sig hafva användt redan erhållna medel
till företrädesvis angelägnare ändamål, utan låtit dessa sednare
stå tillbaka för flärdfuila, mindre nödvändiga, hon ej
heller gjort sig förtjent af anslag hvarken i ena eller andra
afseendet, helst då Representationen icke är i tillfälle att
bedöma hvarken nyttan eller nödvändigheten af sådana anslag,
innan Styrelsen här, såsom i andra länder, öppet och
ärligt för Representationen framlägger sina planer i afseende
på försvarsverket. Jag har både uti tidningar och andra
skrifter läst åtskilligt om systemet att försvara ett land genom
fästningar, och jag har dervid funnit män af erkänd
omdömesförmåga och stort Europeiskt rykte, som icke ansett
fästningar synnerligen tryggande för landets försvar, åtminstone
icke sådana fästningar, sorn här äro i fråga att
med millioners uppoffringar sammanbygga. Napoleons och.
de Allierades krig, ja, hela den sednare krigshistorien halvisa
t, att man ganska beqvämt gått förbi fästningarna och
tagit in landet; och den sednare krigshistorien lärer icke
kunna framte ett enda exempel derpå, att en fästning, som
blif
-
Den 28 Augusti.
337
blifvit anfallen, i längden kunnat försvara sig. Då t. ex.
Antwerpen, den starkaste fästning i Europa, belägrades,
kunde man beräkna dagen, ja timmen, när fästningen skulle
kunna tagas. Det ligger icke inom min förmåga att bedöma
detta militäriskt; men saken förtjenar att framställas
till discussion, på det skälen må fullständigt utvecklas, hvarföre
Styrelsen nu antager ett system, som synes vara aflagdt
i hela Europa. Man har sagt mig, att åtskilliga af de befästningsarbeten,
som blifvit påbörjade vid Carlberg, måst
förändras eller raseras, och att den en gång uppgjorda planen
för Stockholms befästande—om ens någon sådan funnits
— befunnits så ändamålsvidrig, att en annan redan måst
sältas i dess ställe, hvilket bevisar, huru angeläget det är att
pröfva sjelfva planen, innan man beviljar medel till dess
verkställighet. StatsUtsk. har här af en värd talare fått
uppbära de skarpaste förebråelser för den brist på fosterlandskärlek,
Ulsk. ådagalagt genom alt vägra anslag. För
min del tror jag, att Utsk. i stället förtjenar M. o. Ad:s bifall
för det sätt, hvarpå Utsk. behandlat ämnet. Det måste
vara StatsUtskts, såväl som hvarje representants första skyldighet
att tillse, huruvida de anslag, som önskas, gro nödvändiga,
och huruvida folket förmår bära dem. Man må
kasta utgiftens största tyngd på den närvar, generationen eller
på efterkommande, så är det likväl en börda, som kommer
att trycka folket, och det sednares förmåga att bära
den måste således i främsta rummet komma under pröfning.
Men äfven om folket har förmåga härtill (och jag bekänner,
att jag tror denna förmåga icke saknas, oro skatteväsendet
riktigt inrättas), så är det likväl orätt att bevilja dessa anslag,
om man tror, att de icke användas lill verkligt gagneliga
ändamål. Gr. Björnstjerna har, såsom skäl för beviljandet
af de nu begärda anslagen så långt på förhand,
anfört, att, sådan som administrationen för närvar, är organiserad
i vårt land, det går så långsamt att förfärdiga de
krigsförnödenheter, som kunna erfordras, och Hr Gr. har
gått oss tillhanda med ett exempel derpå, alt 92 ammunitionsvagnar,
om hvilkas förfärdigande KrigsColkm 1824 gått
i författning, först 8 år derefter hunnit blifva färdiga. Jag
hemställer, om icke just detta exempel talar mera emot än
för anslags beviljande; ty om behofven äro så mångfaldiga
och faran så nära för handen, som man hör ropas, men
man likväl beräknar så lång tid för behofvens fyllande, synes
det väl vara bättre att icke bevilja anslag, än att bevilja
dem, utan att veta, om och när de hinna användas.
Sä vida det nemi. är så uträknadt, alt förråden skulle successivt
fyllas först om 10 k 12 år, skulle ju fäderneslandet
under tiden förblifva i samma olyckliga belägenhet, som
derest alldeles inga eller blott en ringa del af dessa anslag
vöre beviljade; och då man icke ser Styrelsen bemöda sig
.2 H. ' 43
335
Den 28 Augusti.
om att afhjelpa det felaktiga uti den organisation, som på
detta sätt på åratal fördröjer verkställigheten af den obetydligaste
sak och som derigenom slukar så betydligt i administrationskostnad
och faux frais, hvilket eljest besparades,
så frågar jag, om man kan finna sig uppmuntrad att,
under sådana förvirrade förmer, bevilja något? Och jag
hemställer, om icke, i full consequens med Gr. Björnstjerna*
åsigt, det skulle vara Styrelsens åliggande att för Representationen
först framställa en plan, huru behofvens fyllande
med det derför lemnade anslag skyndsamligen skulle
kunna verkställas.
Hr Gr. har äfven medgifvit, hvad jag jemväl för några
plenidagar sedan framställde, att oaktadt R. St. vid förra
riksdagen anslogo medel för beklädnad åt r5,ooo man beväring,
ingeri enda mundering ännu är sydd eller i coraplett
stånd. Jag hemställer, om icke sådant påtagligen talar emot
Styrelsens uppgift vid sista riksdagen, att detta behof var
alldeles oundvikligt, och om man ej deraf ledes till att misstro
de, i enahanda syftning, vid innevar. riksdag gjorda
framställningar från Krigsadministrationens sida?
Här har blifvit mycket taladt om det sätt, hvarpå de
ifrågaställa anslagen borde utgå, nemi. antingen sådant borde
ske genom bevillning eller lån. Då jag för min del afslår
alla extra anslag, skulle det synas öfverflödigt, att jag
vttrade mig häröfver; men jag får bekänna, att, i händelse
jag ansåge dessa anslag oundgängliga, jag tror, att Svenska
folket ännu icke är så beskattadt, att det icke på den ordinarie
bevillningen skulle kunna tåla denna tillökning, om
den t. ex. lades på sådana öfverflödsartiklar, som Gr. Björnstjerna
omnämnt. Jag har med största interesse afhört Gr.
Björnstjerna* framställning om nödvändigheten af ett fondsystem.
Det är så mycken insigt, erfarenhet och ärlig vilja,
som framlyser uti Hr Gr:s framställning, att jag skulle
önska att kunna upptaga densamma såsom den förtjenar;
men dertill saknar jag både tillräcklig vana vid det muntliga
föredraget och förråd af insigter och facta i minnet.
Hvad fondsystemet angår, bar jag varit bland dem, som
ansett det nyttigt, att Bankens fordringar hos enskilda utbyttes
mot Riksg.cont:s obligationer, och skulle ej heller
hafva något deremot, om dessa förvandlades till fonder,
som kunde ersätta bristen uti rörelsecapitalet; men hvad
statsskuld beträffar, d. v. s. en sådan skuld, som i något
afseende kunde komma att regleras eller förvaltas af Styrelsen,
måste jag städse ogilla denna derföre, att jag icke
funnit någon Styrelse (och jag vågar påstå, att ingen Styrelse
funnits eller kommer alt finnas), som på ett ändamålsenligt
sätt, eller så, att staten icke i mer eller mindre mån
till sin oeconomiska och isynnerhet till sin moraliska existens
deraf lider, förvaltar ett statsskuldssystem. Min öfvertygelse
är åtminstone den, att både England och Hol
-
Den 38 Aujusti.
339
iand, de må äga huru stor tillgång på capitaler som helst,
likväl varit lyckligare, om de icke ägt något statsskuldssystem.
Man har dessutom icke sett slutet på den svåra rol,
England spelar; man har icke sett, om icke just dess statsskuldssystem
blir grunden till dess upplösning. Man ser,
hvilket inflytande de Spanska Corteslanen för närvar, hafva
på börsen i Paris och huru vigtig för ägarne af dess papper
blott den Iilla omständigheten varit, att Don Carlos gått
öfver Spanska gränsen, ehuru han der fått stryk den ena
gången efter den andra. Att vänja nationen och dess kärna,
medelclassen, vid detta spel är att demoralisera densamsamma.
Alt deremot inrätta ett fondsystem, för att upphjelpa
näringarna, kan visserligen hafva sina fördelar, om det
Hokt administreras och icke öfverlemnas åt Styrelsens, utan
åt enskilda holags administration; men alt göra statsskuld
för icke productiva utgifter, sådana t. ex. sorn Regeringen
i förevar, fall föreslagit, kommer jag städse att bestrida, och
jag tror då, derest utgiften är nödvändig, det vara baltie
att inskränka sig så, att man småningom betalar sin skuld
och dermed slut, än att kasta sig in i labyrinlhen af ett
statsskuldssystem, derifrån man ej vet någon utgång; ty då
yi gifva från oss ouppsägbara reverser, torde de här, såsom
i andra länder, komma att utgöra en stående skuld, som
yäxer år från år och hvaraf, enligt hvad StatsUtsk. jemväl
i ett annat betänk, utredt, alltid uppkommer en säker slatsförlust
genom de räntor, som gå förlorade.
Slutligen får jag betyga min tillfredsställelse deröfver,
att jag af Gr. Björnstjerna, som, ehuru sjelf icke medlem af
Styrelsen, likväl står i en nära beröring med densamma,
hört den opinionsbekännelse, att han hyser farhågor för
ett statsskuldssystems införande under närvar, administration.
Detta lemnar mig hopp, att Hr Gr. använder
sitt inflytande för att tillvägabringa en ändamålsenlig reform
häri, och att vi snart kunna få emottaga sådana förslag till
förändringar i vår administrations verkningsformer, sorn åsyfta
verkliga controller på Administrationen och lemna Representationen
en säker ledning, huruvida samhället står stilla
eller verkligen går framåt.
Om dessa blifva resultater af Gr. Björnstjernas inflytande,
är jag öfvertygad, att både de nu vägrade och vida
högre anslag skola beviljas, såvida deras nytta och vigt inför
Representationen ådagalägges. Jag skall då lyckönska
mig sjelf att kunna säga ja dertill; men intilldess och för
»ärvar. nödgas jag afstyrka alla extra anslag.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Man har klandrat de motiver,
som StatsUtsk. uppställt för sitt utlåt., och jag kan
icke neka, att ej heller jag i allo kan gilla desamma. Ganska
synbart har Utsk. ådagalagt ett misstroende till Styrelsens
förmåga alt med de medel, som Styielsen begärt, kun
-
na gagna fäderneslandet; men då Ulsk. tyst uttalat dea
princip, som ligger till grund för sjelfva utlåt., skulle jag
önskat, att Utsk. offentligen ådagalagt en sådan grundsats. Jag
hade önskat, att StatsUtsk. likaså öppet och likaså sakrikt
i detta fallet, som en värd ledamot Gr. Björnstjerna, hvilken
så mägtigt talat till min känsla, uttalat sin öfvertygelse
oin livad som i närvar, tidpunkt tillkommer en Svensk
lagstiftning. Jag skulle önskat, att StatsUtsk. begagnat samma
argument som Hr Gr. och sagt, att med en sådan administrationsform,
som den närvar., trodde StatsUtsk. icke,
att det vore nyttigt att bevilja de anslag, som Styrelsen
fordrat. Om StatsUtsk. utgått från denna grundsats, tror
jag, att Utsk. skulle beredt fäderneslandet stora välgerningar.
Det hade då gifvit Stånden ett utlåt, till afgörande
af ganska betänklig natur, då Utsk., medgifvande behofvens
verklighet, ansett deras fyllande ändamålslöst under närvar,
administrationssätt, hvarigenom Utsk. undvikit den motsägelsen
att på ena stället afstyrka användandet af ett fondsystem
och på ett annat ställe tillstyrka detsamma, såsom
t. ev. rörande båkars och fyrars förbättrande i landet. Jag
tillstår uppriktigt, att jag varit bland dem, som hyst största
fruktan,för fondsystem och ännu mera för statsskuldsystems
införande. Under sistförflutna riksdag yttrade jag mig
äfven mot detsamma. Jag har likväl sedermera haft tillfälle
att närmare taga kännedom om alla de förhållanden, som
röra detta ämne, och jag nekar icke, att jag numera kommit
till den öfvertygelsen, att ett väl ordnadt fondsystem
vore nyttigt för Sverige, såvida industrien skall upphjelpas
och medel i behofvets stund finnas för sjelfförsvaret. Så
långt instämmer jag med Gr. Björnstjerna. Jag skulle önska
att i allo kunna dela Hr Grts öfvertygelse, nemi. att äfven
tidpunkten nu vore inne att medgifva statsskuldssystems införande
lill Rikets försvar; men jag vill upprepa Hr Gris
tydligt och bestämdt yttrade farhåga att vilja lemna ett så
mägtigt vapen i händerna på en Styrelse, som är, bestämdt
sagdt, desorganiserad, der ingen ansvarighet finnes, der ingen
ledamot, ingen administrationsehef äger att besluta eller
att tillse, att besluten verkställas, eller måste ansvara för
hvad som uraktlåtes. Jag skulle tro, att om vi äga något
hopp om ett förändradt förhållande i detta fall, det jag tror
att vi numera böra kunna äga, vi borde invänta den tidpunkt,
då en så organiserad Styrelse finnes, med full skyldighet
att inför Representationen redovisa för anslagens användande,
innan vi bevilja högre anslag, än StatsUtsk. tillstyrkt.
Jag tror, att denna tidpunkt skall snart inträffa,
och att det skulle vara lyckligt, om man kunde fortskynda
densamma. Jag erkänner, att jag i denna del tillhör deri
opposition, som tadlar våra institutioner. Men jag har gått
längre; jag har trott, att personliga förhållanden möjligtvis
kunde ligga i vägen för det godas införande. Med en si
-
Den 28 Augusti.
dan öfvertygelse liar jag äfven någon gång yttrat 111ig mot
personliga förhållanden; men jag skulle önska att aldrig mer
behöfva göra det. Jag tycker mig finna en sådan anda börja
blifva rådande, att sak gör sig gällande framför personliga
förhållanden; men jag qvarstår vid den öfvertygelsen,
att under närvar, institutioner något ändamålsenligt för Riket
icke låter tänka sig. Det har i dag äfven blifvit ådagalagdt,
hvilka schismer kunna finnas inom en administrationsgren,
för hvilken flera personer stå i telen. Det har nemi. af en
af de militära administrationscheferna blifvit yttradt, att
Wanäs fästning endast vore grundad på erhållandet af förrådshus,
då deremot en annan påstått, att man med nämnde
fästning afsctt äfven inneslutandet af betydliga stridskrafter.
Således hafva häröfver tvenne stridiga åsigter yttrats.
Jag har äfven besett fästningen, och jag liar trott mig
finna planen vara att der kunna innesluta en arme'. Jag
tillstår, att nied den skyldighet, jag ägt, då jag tillhört det
militära yrket, att instruera mig deruti, jag bestämdt fattat
den öfvertygelse, alt centralförsvaret är alldeles otjenligt;
hvarföre äfven hos mig stadgats den öfvertygelse, att Wanäs
icke uppkommit på rent militäriska grunder, utan är
ett appendix till Götha canal. Jag vidhåller denna opinion,
till stöd hvarför jag kan åberopa ganska kända militära
auctoriteter. Olyckligt skulle det vara för landet, om vi
skulle grunda våra stridskrafter på en sådan retraite och
bringa vår arme' inom Wanäs murar. Det har af en sakkunnig
man blifvit yttradt, att om en fiende skulle i detta
ögonblick förklara oss krig, skulle det saknas kanoner att
försvara Stockholms avenuer. Endast detta medgifvande
vittnar om brist på system i ordnandet af Sveriges försvar;
ty om stora summor äro använda till uppbyggande af en
fästning i hjertat af Riket, under det att medel saknas till
anskaffande af nödiga kanoner för försvarandet af hufvudstaden,
så tilltror jag mig det omdömet, alt deruti ligger
ingen plan för försvarsverket. Man har sagt, att Stockholms
befästande, som vore nödvändigt och som äfven jag
medgifver vara i militäriskt hänseende af nödvändigheten påkalladt,
skulle erfordra större summor, än de, som blifvit
begärda. Det har äfven jag trott mig finna. Men äfven här
visar sig en planlöshet. Behöfver Stockholm befästas, bör
sådant ske skyndsamt, emedan det är ett behof icke blott
för framtiden, utan äfven för den närvarande; och under
sådana förhållanden måste ärligt uppgifvas, hvad som err
fordras för att skyndsamt åstadkomma ett sådant försvar.
Jag skulle vilja, att Regeringen begärt, hvad som behöfdes
härför, och jag skulle icke med min röst vilja motsätta mig
erforderliga anslag härtill, såvida jag kunde vara fullkomligen
försäkrad om, att anslagen ändamålsenligt användes,
Att man nu för detta ändamål anslagit 5o,ooo r:dr, anser
Den 28 Augusti.
jag vara så ändamålslöst och oförståndigt, att jag skulle önskat,
det StatsUtsk. icke inkommit med detta förslag.
Det har af en värd ledamot blifvit yttradt, att Svenska
försvarsverket vore det minst dyra. Möjligtvis kunde
det vara det. Om roan, med beräkning af de tjenstskyldighet
och onera, som åligga landet, åstadkommit något
verkligt försvar, skulle jag medgifva, att Sveriges försvar
icke vore så öfverdrifvet kostsamt; men om man jemnför
kostnaden med hvad som derför åstadkommits, påstår jag,
att det finnes ingen stat, som har ett så dyrt försvarsverk.
Man bar vid sista riksdagen begärt ett extra anslag för att
på en gång afhjelpa behofvet. Det oaktadt står man nu på
samma punkt som då och behöfver nu lika stort extra anslag
som då. Jag tror visserligen, att vida mera kan behöfvas,
än som blifvit Legardt; men jag kan icke gilla, att
man vid ena riksdagen säger: så mycket behöfves och icke
mer, och vid en kommande riksdag visar, att det förut fordrade
beloppet icke utgjort hälften af hvad som behöfves.
Det är förlåtligt, om nationen, vid ett sådant sätt att till—
vägagå, i allmänhet tror, att misshushållning äger rum med
statens medel. Misshushållning tror jag äfven äga rum, då
man håller en stående arme', dubbelt större än den behöfves,
under det medel saknas för underhållet af de egentliga
stridskrafterna eller dem, på hvilka det verkliga försvaret
skall bero. Ett stort anslag har blifvit begärdt för artilleriets
iståndsättande, hvarmed likväl icke afsetts reservbatteriernas
anskaffande, deraf artilleriet äfven är i behof.
Jag nekar icke, att reservbatterier Uro nödvändiga; men jag
vill blott uttrycka den förmodan, att dermed måtte menas
äfven positions- eller belägrings-artilleri, emedan den betydliga
summan af 324,000 rtdr tyckes mig vara tillräcklig för
fältartilleriets iståndsättande. Utan all fråga är artilleriet i
behof af belägrings-artilleri och kustkanoner. Jag har sjelf
öfvertygat mig om detta behof. Jag skulle tro, att StatsUtsk.
ägt samma kunskap, och jag tillstår, att om man vill
bortraisonnera behof, som äro gifna, har man gått nära in
på den banan att skada fäderneslandet, i ändamål att åstadkomma
något godt, som kunde åstadkommas på annat sätt,
nemi. genom ett öppet förklarande af StatsUtsk., att det endast
vore till följd af en synbar brist på enhet i administrationen,
som Utsk. ansett det icke vara riktigt att tillstyrka
några vidare anslag. Ett sådant yttrande, beledsagadt af ett
förslag till R. St. att i constitutionel väg afhjelpa detta förhållande,
är det, som jag väntat från StatsUtsk. Jag har
tillförne yttrat mig i samma anda, att del tillhör StatsUtsk.
att från en högre synpunkt betrakta sitt åliggande och icke
blott, såsom en räknekammare, befatta sig roed siffror och
deras beräkning i summor för att söka åstadkomma en inverkan
pä staten, som jag anser för vådlig. Jag anhåller
om återremiss af utlåt., åtföljdt af mina nu framställda an
-
Den 28 Augusti.
343
märkningar samt den anhållan, att StalsUtsk. ville från en
politisk synpunkt betrakta ämnet och för R. St. ådagalägga
orsaken, hvarföre det afstyrkt anslag, hvilka det icke kunnat
undgå att finna för staten behöfliga.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag skulle icke
öka antalet af dem, som yttrat sig i denna fråga, hvilken
till en del ligger utom mitt bedömande, om icke äfven uti
denna inginge så beskaffade frågor, som varit föremål för
min forskning vid denna såväl som vid föregående riksdagar.
Jag skall således föga hålla mig vid den del af utlåt.,
som rörer de behof, hvilka af K. M. blifvit begärda i afseende
på Krigsadministrationen. Ett kan jag dervid likväl
icke underlåta att nämna, det nemi., att jag anser StatsUtsk.
, då del icke kunnat neka behofvet af de begärda anslagen,
hafva bort förklara, hvarföre det icke kunnat tillstyrka
deras fyllande, men framför allt icke bifalla så otillräckliga
anslag, att det ligger i sakens natur, att det är
bättre att alldeles intet beviljas, hvilket Gr. Horn redan visat.
Frågan delar sig här, som mig synes, uti tvenne delar:
den ena, om behofvet af hvad K. M. begärt verkligen
är inne. Är detta behof för handen, måste det fyllas; och
då uppstår andra frågan: på hvad sätt skall detta behof
fyllas? StatsUtsk. synes hafva medgifvit första frågan; men
då Utsk. öfvergått till den andra, har Utsk., som det synes,
varit villrådigt, huru det skulle komma till ett afslag.
Under denna villrådighet har det icke heller varit underligt,
att Utsk. fallit uti en eller annan inconsequens. Utsk.
har nemi. i allmänhet förklarat, att Utsk. icke anser sig böra
eller behöfva ingå i någon närmare utveckling af de förmodade
fördelarna å ena sidan, och de i Utsk:s tanka bestämda
olägenheterna å den andra, af stalslånesysternet, betraktadt
såsom en utväg att för de ifrågavar. extra statsutgifterna
bereda erforderlig tillgång, emedan Utsk. tror sig
böra öppet uttala den öfvertygelse, atti Rikets närvar, ställning
några betydligare uppoffringar för efterkommande icke
böra göras i afseende på försvarsverkets iståndsättande, men
att åter de bidrag, som lill nämnde ändamål anses skäligen
tillhöra närvar, tid, äfven böra till fullo utgå, om än allmänna
bevillningen, i brist af annan tillgång, i någon mån
komme att höjas. På denna allmänna grundsats har Utsk.
byggt sina afsiag och sina tillstyrkanden; men för mig vill
det synas, som om Utsk. vid hvarje särskildt tillstyrkande
och afslag glömt bort grundsatsen. Så är, efter min tanka,
ovilkorligen allt sådant, som K. M. begärt lill reservbätterier,
kustpiecer och gevär, så beskaffade anslag, som
tillhöra både samtid och framlid. I den mån, som de icke
komma att begagnas, tillhöra de framtiden, ty de ligga i
förvar, intill dess de skola användas, hvarföre det äfven är
rättvist, att framtiden delar denna utgift med samtiden, i
344
Den 38 Augusti.
fall samtiden icke kommer i behof af dessa försvarsmedel,
och följaktligen är statslånesystemet för dessa ändamål användbart;
men deremot är jag icke af samma tanke, hvad
utredningsförrådén beträffar. Der är grundsatsen riktig, att
de blott tillhöra samtiden; ty dessa äro af den beskaffenhet
att icke kunna i längden förvaras. Hvad fästningsverken
angår, lärer det vara ostridigt, att det är framtiden, sorn
af dem har lika mycken fördel som samtiden, och om derföre
någonsin något bör ske med anticiperade medel, är det
fästningsbyggnader. Alla de anslag, som ytterligare blifvit
begärda, anser jag således såsom föremål för anticipationer
på framtiden; men det förundrar mig, att då StatsUtsk. så
positivt säger, att endast sådant bör tillstyrkas, som kan anses
tillhöra samtiden, men ingenting göras för framtiden,
Utsk. likväl frångått denna princip och antagit statslånesystemet
för ett särskildt fall, nemi. för uppbyggandet af fyrbåkar,
ty Utsk. har just i afseende på fyrbåkarna antagit
den princip, som Utsk. förut högligen ogillat; och då Utsk.,
som öfverlåtit åt Förvaltningen af sjöärenderna att göra en
statsskuld, haft ett förtroende för Förvaltn. i afseende på
fyrbåkar, som det icke haft för Förvaltn. eller 3:dje Afdelningen
af Storamirals-embetet i en annan punkt i fråga om
vattencommunicationerna, så frågar jag, hvad det är för skäl
för Utsk. att tillstyrka fondsystemet i afseende på fyrbåkarna
och sätta det under samma förvaltningsgren, som har
dem under sig, men afslå systemet, då fråga är om sjöcommunicationerna,
som hafva samma chef, nemi. 3:dje Afdelningen
af Storamirals-embetet.
Jag tror, lika med hvad Hr Skogman förklarat, att om
någonsin statslånesystemet bör begagnas, är det just för så
beskaffade saker, som antingen ställas påen längre framtid,
såsom fästningsbyggnader, eller också å,t både samtid och
efterverld medföra en inkomst och således böra falla båda
till last. Fördelen af vattencommunicationerna i Sverige torde
vara af större vigt, än Utsk. i hast betänkt, och jag tror
derföre, att, om Utsk. i afseende på dessa följt samma grundsats
som rörande fyrbåkarna, sjöeommunicationerna skulle
kunna uti en större scala utvecklas. Jag ogillar således helt
och hållet denna partiskhet, att jag så må säga, uti Utskts
Utlåt., tillkommen (jag är säker derpå) på samma sätt, som
det sker i alla Utsk., nemi. genom förändrad majoritet. Det
kan icke hafva skett på annat sätt; ty jag kan icke tänka
mig, att samma person, som erkänt statslåneprincipen ifråga
om fyrbåkarna, afslår densamma i fråga om vattencommunicationerna.
Jag tillstyrker således, att äterremiss må
ske af detta utlåt., på det att Utsk. ännu en gång må komma
i tillfälle att systematiskt behandla dessa frågor och,
derest det skulle skicka sig så, att samma ledamöter komma
att behandla dem, Utsk. åtminstone i förenämnde tvenne
af
-
Den a8 Augusti.
345
afseende!! måtte komma till samma resultat. Frill. Palmstjerna
liar redan uti sin reservation så utförligt utvecklat
den kraft, som kan uppkomma för näringarna genom användande
af fondsystemet, att jag icke behöfver vidare ingå
i detta ämne. Hr Gr. Björnstjerna har i dag ytterligare utvecklat
det; och ehuru jag icke kan på något vis tillräkna
mig den äran att hafva varit mästare till detta system, är
jag dock giad att kunna offentligen tillkännagifva, att jag
tillhör detsamma.
Gr. von Platen, Baltzar Julius Ernst: Jag skulle
icke ytterligare vilja upptaga R. o. Ad:s tid, såvida man
icke möjligen skulle vilja tyda tystnaden såsom bifall. Här
är så mycket och så val ordadt 0111 extraanslagen, In ad desamma
angå landtförsvaret, att det icke torde vara ur vägen
att nämna några ord äfven om sjöförsvaret. I afseende
på sättet, hvarpå Etsk. behandlat dessa frågor, ber jag att
få instämma uti hvad Frih. Boye och till största delen uti
hvad Gr. Horn yttrat. Jag tror, att Etsk. gått till väga på
ett sätt, som icke kan försvaras. Jag tror, att Etsk. icke
hållit sig inom de gränsor, det bort, d. v. s. att granska
förslaget och framställa sin Öfvertygelse, om det bör gillas
eller icke; deremot synes mig, att SlatsEtsk, åtagit sig att
yttra en opinion, som endast kan tillkomma R. St. Emedlertid
toide mig tillåtas att endast inskränka mig till sjöförsvaret.
Jag vili bjuda till att icke blottställa mig för den
förebråelsen att tala i saker, deri jag kan anses icke äga
någon kännedom. Etsk. har yttrat den öfvertygelse, att afseende
bör fastas pä skärgårdsflottan framför linieflottan.
Jag tänker icke att yttra mig härom; men jag vill blott visa
olämpligheten af sättet att behandla frågan. För bibehållandet
af den flotta, som finnes, måste väl anskaffas tillräckliga
skjul för densamma. Äfvenså måste Väl, då man
icke kan bestrida nyttan af ångbåtar för sjöförsvaret, hvilket
tvärtom utan sådana numera är odugligt, nödigt antal
ångbåtar anskaffas, derest flottan skall kunna medföra påräknad
nytta. Här förekomma äfven några andra frågor.
K. M. har begärt anslag till cisterner. Det förundrar mig,
att Etsk. uti en så practisk fråga som denna tilltrott sig
kunna yttra någon opinion. Jag betvifla!’, att någon ledamot
inom Etsk. äger den kännedom i detta ämne, som fordras
för dess riktiga bedömande, och jag skulle derföre Önskat,
att Etsk. hemtat sin öfvertygelse hos personer från andra
länder. Då jag således egentligen fästat mig vid Etsk:s'sätt
att behandla denna fråga, hvarom redan blifvit så mycket
ordadt, och återremiss utan allt tvifvel kommer att äga rum,
anhåller jag endast, att dessa anmärkningar mätte få densamma
åtfölja, öfvertvgad, att om Etsk:s uppmärksamhet
blott fästes på ofvannämnda saker, en förändring derutinnan
skall föranledas.
12 b. 44
3^ö
Den 28 Augusti.
Ilr af Dalström, Gust. Jac.: Jag ber om ursägt,
att jag med några ord upptager tiden. Jag liar endast Önskat
att få besvara ett par yttranden af en talare. Jag är
öfvertygad, att denne talare har den renaste fosterlandskärlek,
att lian äger en sann känsla för frihet och sjelfständighet;
men just derföre bar det varit för mig förvånande
att erfara, att lian afslår alla anslag till fästningar, under
citerande af män, hvilka han ansett äga ett Europeiskt rykte,
och som ansett länders befästande vara öfverflödigt. Jag
tror mig hafva sett mig omkring i detta afseende; men jag
känner ingen författare, som afstyrker fästningar för landets
försvar. Hvad beträffar den gjorda uppgiften, att det
vid Carlberg påbörjade befästningsarbetet skulle blifvit förändradt
eller raseradt, får jag, som känner planen för Stockholms
befästande och från början med min uppmärksamhet
följt arbetet, på samvete förklara, att ingenting blifvit ändradt
uti den uppgjorda befästningsplanen. Att för öfrigt
ingå Uti en discussion om det stora politiska och militära
ändamålet med Stockholms befästande till lands anser jag
icke lämpligt på detta ställe. Jag vill blott påminna derom,
att Stockholm ligger på östra gränsen och att Stockholm
är hufvudstad. Jag vilt påminna om 1809, och jag
frågar, om man vill hafva stadsportarna öppna åt en kommande
fiende. Jag får påminna om, alt Stockholm icke är
något Sparta och Stockholmsboerna inga Spartaner.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Jag skall icke vidare anföra
rörande sjelfva frågan, utan blott inskränka mig till besvarande
af några här framställda anmärkningar. Man har åter
i dag, likasom flera gånger förut, såsom skäl till afslag
framställt samma anmärkningar emot Styrelsen och mot dess'
organer, nemi. att vid förra riksdagen medgifvits, alt om
hvad då begärdes, erhölles, vore det fullt motsvarande behofvet.
De Hrr, som yttrat detta, torde tillåta mig påminna
sig derom, att något sådant uttryck från Styrelsens
sida aldrig förekommit. K. M. har nu ej begärt något ytterligare
anslag för den del af materiellen, som vid förra
riksdagen var i fråga. Hvad söra nu äskås är för ett helt
annat behof och består uti reservbatterier och kustpiecer,
hvilket allt ej var inbegripet uti hvad som af R. St. vid
förliden riksdag beviljades lill artillerivapnets ordnande. Det
torde äfven tiliåtas mig påminna derom, att StatsUtsk. jemväl
vid förra riksdagen nedsatte den summa, som K. M,
uti sin propos. äskade för armeen» beklädnad. Det är tydligt,
att brist skulle uppkomma i samma mån som summan'
minskades. Jag har flera gånger förut haft äran upplysa
om detta förhållande; men man tyckes mera vilja hålla sig
vid att klandra Styrelsen och kasta skulden på dess organer,
än att bry sig om de facta, som till vederläggning
anföras. Man har äfven uppgifvit såsom skäl till afslag af
Den 28 Augusti.
begärda medel, att Utsk. icke erhållit tillräckligt delaillerade
upplysningar, ang:de planen för försvarsverket. Denna
brist på kännedom medgifver jag i så måtto, att Utsk. icke
erhållit del af planen för befästningarna; men jag har ock
icke hört omtalas något land, der man är nog öppen för
att till allmän granskning meddela dylika upplysningar. Sådant
mäste vara öfverlemnadt åt den, sorn ensamt äger att
deruti afgöra samt på hvilken ansvaret för försvaret hvilar;
och det är Konungen. För Öfrigt har Utsk. erhållit alla
»nöjliga upplysningar, såväl vid den nåd. proposms aflemnande
som äfven sedermera genom discussionerna inom detta
hus och genom åtskilliga personer, hvilka erhållit uppdrag
att infinna sig hos StatsUtsk. för att tillhandagå detsamma
med alla de upplysningar, som kunde äskås.
Af en värd talare har redan besvarats Hr Dalmans an»närkoing,
ang:de den förmenta planlösheten af det vid Carlberg
påoörjade befästningsarbetet, Jag får blott förklara,
att, mig veterligen, ingen ändring af planen eller rasering
af der påbörjade arbeten ägt rum, ulan att från första spadtaget,
sorn der togs, arbetet fortgått efter samma plan, utan
ringaste förändring. Om denna plan är ändamålsenlig eller
ej, är något, hvaröfver jag icke anser det vara til Ist än—
digt att här ingå i yttranden, emedan det ej lärer utgöra
ämne för våra discussioner. Äfvenledes är såsom bevis på
bristande ordning uti Krigsadmjnistrationen anfördt, att de
anslag., sorn vid förra riksdagen beviljades för beväringens
beklädnad, ännu ligga oanvända. Detta klander är åtminstone
stridande mot den anmärkning, sorn gjordes för några
dagar sedan, att man låtit munderingarna ligga och förderfyas
af mott och mai. Just för att förekomma denna
olägenhet är det, som man icke låtit förfärdiga munderingarna,
hvartill man nu har klädet och hvad som i öfrigt
behöfves, äfvensom summan, sorn erfordras till arbetslön m.
m.; och jag finnér således häruti snarare ett omtänksamt och
berömvärdt förutseende af KrigsColhra, än något grundadt
skäl till klander.
Här ltar äfven blifvit sagdt, såsom ett ytterligare bevis
på osammanhanget uti vår Krigsadministration, att stridiga
åsigter öfver ändamålet med Carlsborgs fästning yttrats
af 2;ne ledamöter inom sagda administration. Om olikhet
i ordalagen här i detta afseende uppstått, kan jag åtminstone
försäkra, att några stridiga åsigter icke finnas emellan
dessa ledamöter om nyttan och ändamålsenligheten af Carlsr
borgs fästning. Vi inse båda, hvartill den är ämnad och
huru oumbärlig den är för landets sjplfförsvar, Sedermera
bär man talat om, att den stående armeen är för stor.
Detta är en åsigt, som flera gånger, ja, nästan ständigt varit
ämne för discussion. Det kommer an på, huru man vill
betrakta armeen. Om man har den oöfvad, Sr den för stor,
emedan den icke motsvarar sitt ändamål,— detta medgifver
348
Den aS Augusti.
jag gerna; men sådant är icke armeens fel, utan en följd
af bristande tillgångar att kunna öfva den. Jernnför man
uter numerären ät' densamma roed all den oöfvade beväring,
som i farans stund skall med de ständiga trupperna in för lifva
s , och på hvilken man med så mycket skäl bygger så
stora förhoppningar, är annesen visserligen icke för stor.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar må få åtfölja återyemissen
till Utsk.
StatsUtskrs utlåt, N:o 2o3 återremitterades,
Iir Rosenblad, Bernh., uppläste följande?
R. St:s Bank har förlorat en af sina utmärktaste, skickligaste,
samvetsgrannaste och förtjentäste tjenstemän genom
.Kamererare» och Banco-ombudet vid Låneeont. i Götheborg,
Joli. Walmos derstädes af nu gångbara sjukdom timade död,
Författare af det enkla, klara och förtjenstfulla räkenskapsoch
redogörelsesystem, som blifvit först antaget vid låneContoren
och ensamt gjort det möjligt att bestrida dervar,
göromål med deras ringa tjenstemannapersonal, och som,
sedermera med nödiga modilicationer infördt vid Bancodisconten,
der gjort slut på möjligheten att, såsom förut, dölja
oovdningar och underslef, har han ensamt härigenom förvärfvat
de största anspråk på Bankens tacksamhet. Bankens
ombud vid ett verk, der tid efter annan bankrörelse af flerfaldig
art — discontlån, jernbelåning, vidlyftig cassarörelse
— hopat sig, utgjorde han ensam ett commissariat och ett
controllcontor; och huru han bestred dessa uppdrag, kan
bäst bedömas af den säkerhet i uppfyllandet af deras ansvarsfulla
förtroende, RiKsStms ombud i Lånecontors-directionen
kände af hans ägande, och af den tillfredsställelse, granskningen
af verkets räkenskaper gaf hvarje någorlunda sakkunnig
granskare. Olyckligtvis för hans eflerletnnade talrika
familj hindrade sjelfva hans oumbärlighet hans befordran
inom sjelfva Bancoverket, hvarföre den densamma tillkommande
pension blir mycket mindre, än efter de värf, honom
varit uppdragna. Af dessa skäl får jag vördsamt tillstyrka
en årlig pension för afl. Katnereraren J. Walmos efterlemnade
omyndiga barn på Bancofullmägtiges dispositionsräkning
N:o 2 af 5oo R:dr b:co årligen , att uppbäras qvartalsvis,
intilldess yngsta barnet uppnått en ålder af 21 år; och
får jag på det ömmaste recommendera denna min motion
till H. BancoUtsk., under hopp, att benäget afseende måtte
inom Bancostaten framkalla bemödanden att likna Walmo i
upplyst och verksamt nit för det verks interesse, de tjena.
Muntligen får jag tillägga, att sällan har Banken ägt en
så utmärkt tjensteman, som Walmo var, att Banken säkerligen
har att tacka hans enskilda nit för flera 100,000 r:drs
tillgångar; och jag får dessutom förklara, att om jag kunnat
vara nyttig såsom discontdirectör, har jag lärt mera ge
-
Den 28 Augusti. 34<J)
nom en månads läsning af lians arbeten, än genom flera års
tjenstemanna-befattning.
Remitterades till BancoUtsk,
Ånyo föredrogs StatsUtskis d. 18 sistl. Aug. på bordet
lagda betänk, och förslag N:o 204 i afseende på Riksg.contts
behof fr. o. m. år i835 t. o. m. år i83g.
Frih. Ehrenborgh, Casper Wilh.: Då detta utlåt,
grundar sig på StatsUtsk:s nyss återremitterade utlåt.
]N:o 2o3, lärer deraf blifva en följd, att äfven detta måste
återremitteras.
Hr Skogman, Carl Da v.: De i detta betänk, uppställda
beräkningar öfver Riksg.contJs behof bero hufvudsakligen
af de beslut, som R. St. fatta i anledn, af StatsUtskrs
betänkto N:o ig3, ang:de sättet att betala Riksg.cont:s redan
ägande skuld, och N:o 2o3, angående extra statsanslagen.
Vid betänk, anmärkes för öfrigt:
i:o att till ränta och amortissement å Riksg.contjs skuld
2 millioner r:dr är i beräkningen upptagen en årlig summa
af 200,000 r:dr, hvaremot, om denna skuld funderas, dertill
å 6 proc. ej erfordras mer än 120,000 r:dr om året;
2:0 att, i följd af väckt fråga om ny liqvid emellan
Banken och Riksg.cont., för bancovinsten under de sistförflutna
åren tillgång bör kunna beredas till betäckande af de
uppgifna utgifterna för en gång, nemi. i5o,8a8: 18. 5. tilt
Banken, såsom återstod å dess förskott till liqviden med f.
d. Kongl, familjen, och 6,326: 1. ersättning till Friherrinnan
Enesköld;
3:o att aflönings- och förvaltningskostnaden synes vara
för högt beräknad, då den upptages till 60,000 rtdr, emedan
en minskning bör äga rum genom beslutet om upphörande
med tillverkning af riksg.-sedlar.
På dessa skäl anhåller jag om återremiss å betänk. N:o
ao4, på det att detsamma må kunna behandlas i sammanhang
med betänkrna Ntris ig3 och 2o3.
Frih. Cederström, Jac,: Jeniväl jag begär återremiss
lika med den siste talaren, R. o. Ad, har återremitterat
StatsUtsk;s betänk. W:o ig3, hvilket är bifallet af Borgareoch
Bonde-St:n. PresteSt. har äfven återremitterat detsamma.
Det lärer således ej vara tänkbart, att R. o. Ad. kan
bifalla dett a utlåt., hvilket grundar sig på bifall till betänk, N:o
ig3. Utan att ingå i de beräkningar, som > utlåt. N:o 204
pro gjorda och vid hvilka Hr Skogman framställt anmärkningar,
får jag altså begära återremiss, på det att R, Q.
Adis återremiss af betänk, N:o ig3 ej må blifva tillintetgjord)
StatsUtsk:s utlåt. N:o 204 återremitterades,
35o
Den 38 Augustt.
Föredrogs ånyo Hr Dalmans, Wilh. Fredr., d. ?.5 dennes
f. m. på bordet lagda motion, att de af R. St. till beväringens
beklädnad nu beviljade anslag mätte utgå af de
till försvarsverkets iståndsättande yid sista riksdag anvisade
extra anslag.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn., uppläste följande:
I anleda, af Hr Dalmans väckta motion, ”atf R. St, må
lios K. M. i und, anhålla, att den till beväringens beklädnad
bestämda summa af 54,000 r:dr mätte utgå från de uti
Riksg.cont. för Utrednings-departementets behof innestående
medel af det vid sista riksdag till försvarsverkets iståndsättaijde
beviljade extra anslag,” får jag den äran tillkännagifva,
att då i och för förrådens completterande en fullständig
plan uppgjordes, för att meddelas R. St. under sjstföYflutna
riksdag, ingick uti denna plan bildandet af en fullständig
beklädnad till bruk under krig för en class beväring, beräknad
till j5,ooo man. Till denna plans utförande beviljades
det ifrågayar. extra anslaget med det dervid fästade
vilkor, att hvarken medlen eller persedlarna finge för andra
ändamål anyändas. I det klander, Hr Dalman emot Krigsadministrationen
framkastar, för det den icke på annat sätt
användt dessa medel eller persedlar, torde, då speciel redovisning
för hvarje den allraminsta del är densamma genom
våra former anbefalld, snarare innebära ett beröm, då dessa
j alla afseendep blifvit iakttagna, gn missbelåtenhet med administrationen
för det den, så vidt omständigheterna sådant
medgifyit, uppfyllt, hyad densamma ålegat. Dessutom torde
principen att för kriget bespara persedlar, sopi under
detsamma icke kunna undvaras, befinnas mindre klandervärd,
än den att under freden använda dem, och således, i
stället att, såsom hittills skett, söka för freds tjenstgör i ng
hjelpa sig med äfven mindre brukbara, åtminstone intilldess
andra utvägar genom R. SRs åtgärd kunde beredas, enligt
Hr Dalmans förslag begagna dem åt beväringen under 12 å
i5 år, då de svårligen kunde, såsom uppgifvits, "yat-a brukbara
för händelsen af ett fredsbrott,”
Orsaken, hvarföre någon del af de för reservförrådet)
anvisade medel ännu ej blifvit använda, förklaras lätt derigenom,
dels att medlen varit anslagna för 5 år, och dels
alt prisen å de persedlar, hvilka för dessa summor borde
Uppköpas, j sednare tider betydligen stigit, och roan således
icke ytterligare, genom ep forcerad anskaffning, velat uppdrifva
deni- Att det oaktadt påskynda anskaffningen af dylika
persedlar, endast för att genast använda medlen,
bade varit pn så mycket större misshushållning, *P*n det anfal
persedlar, hvilket bort anskaffas, icke, under sådana
proständmbeter, för de anslagna medlen på långt när kunnat
prbållas, och i dylikt fall, i stället för att pu för Utfedningsufdglnmgen
endast fordrats anslag för de årliga be
-
Den 28 Augusti.
351
liofven, således äfven måst begäras för det krigsbehof, man
minst ansett sig böra hafva fyllt. Då hade måhända med
mera skäl kunnat yttras, att man fordrade, det Representationen
”på god tro borde bevilja alla de runda summor,
”sorn uppföras Under columnen försvarsverket,” än nu, då
de lemnade med omtänksamhet och enligt för älla tillgänglig
plan användas.
Hvad åter beträffar de upphandlade persedlarnas förstörande
”af mott och mal,” som Hr Dalman anfört, är förhållandet
så mycket mindre sådant, som de i härvar. utredningsförråd
ganska väl förvaras emot dylik skada; och på
det att någon sådan* det oaktadt, icke må äga rum, är
den åtgärden anbefalld, att, så snart persedel - antalet blifvit
fullt, omsättning tillvägabringas genom inläggande i reServförrådet
af de qvantiteter yllepersedlar, som förde årliga
behofven böra upphandlas, emot det att lika qvantiteter
af de äldsta behållningarna uttagas.
Besinnar nian dessutom, att de medel, Hr Dalman nu
vill frånrycka ett bestämdt och gifvet ändamål, ovilkorligen
äro afsedda att complettera det antal munderingar, för
hvilkas anskaffande medlen blefvo af R. St. anvisade, synes
tydligen, att man med de requisita öch persedlar, som nu
i reservupplagen finnas att tillgå, så mycket mindre skulle
kunna prestera en enda fullständig mundering, som vissa
persedlar, såsom tschacots, knappar, läderränslar m. m. ännu
återstå att anskaffa, och de för förarbetandet nödiga medel
äfven finnas inberäknade i de summor, RrigsGollim anim
har innestående.
Att således, sedan man beredt medel för bildandet af
étt för krig beräknadt oundgängligen nödigt antal persedlar,
använda dem för andra ändamål än dem, till hvilka de äro
afsedda, vore så mycket mindre lämpligt, som man vid krigets
utbrott icke allenast skulle hafva ganska svårt att få
persedlar, utan äfven nödgas betala dem oändligen mycket
dyrare, än då de under freden med omtanka anskaffas; och
då sådant skulle visa Cn verklig planlöshet samt vacklande
i principer, hvilket framför allt annat måste leda till
oreda och till skada för Riket, kan jag ej i något afseende
lemna min röst till bifall af den ofvannämnda motionen, sorn
innefattar upphäfvandet af ett laga kraftvunnet R. St:s beslut,
utan måste således på det högsta afstyrka deösamtna.
II. Ex. Hr Gr. Brahe, tilläde muntligen:
Jag vill icke vidare yttra mig angide olämpligheten af
denna motion, utan får blott reservera mig mot densamma
på redan anförda grunder, under hemställan till R. o. Ad.,
såväl om ett beslut någonsin kan anses beståndande, när
man, flera plena efter det då beslutet fattades, framkommer
med motion till Ståndet att frångå ett sådant, taget inom
såväl detta söm de öfriga Stånden, hvarigenom det ar
ett R. Stia beslut, soia om ett sådant handlingssätt han vara
35a
De n aS Augusti.
enligt med grundlagens föreskrift. Hvad för öfrigt angår de
mot mig ocb den af mig uti ett föregående plenum afgifna
reservation, såväl i skrift som tryck, framställda anmärkningar,
ämnar jag icke upptåg^ dem till vederläggning. Jag
tror mig hafva handlat i full öfverensstämmelse med min
pligt,, är öfvertygad om sanningen af hvad jag anfört, och
med denna öfvertygelse skulle jag handla orätt, om jag frånginge
ett enda ord af hvad jag här yttrat. Jag blifver således
vid dem alla, och vill blott i förbigående antyda, huru
man i allmänhet bedömer förhållandena och huru sakerna
behandlas. Om någon af dem, som tänka lika med
mig, framställer en åsigt eller yttrar en mening, som icke
öfverensstämma med motståndarnes, framställes han såsom
den der ville nedsätta Representationen och förbise Nationens
fördelar samt undergräfva dess välstånd; men om någon
af motsidan deremot med de skarpaste och orättvisaste
beskyllningar anfaller icke allenast Styrelsen, utan äfven enskilda
embetsman, och det ej allenast uti hvad som rörer
deras embetsåligganden, utan ock personlighet neli enskilda
förhållanden, utropas det såsom bevis på kärlek, till fäderneslandet
och mod att öppet uttala sina åsigter. Jag
hemställer till hvarje opartisk, huru rättvist detta handlingssätt
är. Man liar äfven sagt, att Nationens uppmärksamhet
icke kunnat undgå att väckas af den reservation, jag
gjort; och man har velat visa den ovilja, densamma af nationen
skall erfara. Jag bekänner öppet, att jag tror mig så
högt som någon annan värdera Nationens omdöme; men jag
erkänner lika öppet, att jag ej förskräckes af den granskning,
Nationen skulle företaga af såväl mina omdömen som
mitt handlingssätt, ty Nationen är rättvis, då den icke missledes.
Frih. Fji-ane Sparre, Bengt Erland: Med de vanliga
utfallen mot Krigsadministrationen har den värde motionären
föreslagit, att de medel, som blifvit beviljade till beväringens
beklädnad, skulle tagas af det ännu odisponerade
beloppet af det vid sista riksdagen till försvarsverkets iståndsättande
beviljade extra anslag. Hvar och en har sitt sätt
att se; det är naturligt. Det hörer väl också till menskligheten,
att hvar och en anser sig vara klokast; men af samma
skäl torde den värde motionären förlåta mig, att jag auser
hans project vara planstridigt och ändamålslöst; ty annorlunda
kan jag icke betrakta ett förslag, sorn har för afsigt
att från ett bepröfvadt nyttigt ändamål borttaga mede!,
sorn dertill vid en föregående riksdag blifvit anslagna och
till största delen disponerade, hvilket en hvar med mig mäste
finna så mycket mera olämpligt, Som, derest någon del
af de ännu odisponerade medlen skulle frånryckas sitt bestämda
ändamål, följden blefve ingen annan än den, att dea
re
-
Den 18 Augusti.
355
vedan använda summan vore förgäfves utgifven i brist af
den erforderliga fyllnaden för behofvets försättande i complett
skick. Hvad för öfrigt angår anmärkningen öfver långsamheten
att fylla förråden, ligger just uti denna anmärkning
grunden för nödvändigheten att i fredstid tänka på anskaffandet
af hvad som behöfves för ett möjligt fredsbrott;
men denna långsamhet härrör ingalunda från bristande verksamhet
hos vederbörande administrationer, utan från bristande
arbetsförmåga hos våra fabriker, hvilka man ofta
mäste lemna anstånd med utfästade leveranser. Hvad åter
beträffar den anmärkning, att det slags persedlar, hvaraf
ifrågavar. förråd är formeradt, skulle förstöras i den lyckliga
händelse, vi finge länge bibehålla fred, skulle visserligen
detta vara förhållandet, om icke sådant fÖrekommes genom
en klok administrations omvårdnad att för de couranta
behofven successivt använda de äldsta persedlarna i förrådet,
som i samma mån fylles med nya. Då jag således för
min del haft äran yttra, att jag icke anser förslaget i sig
sjelf vara riktigt, ehuru otvifvelaktig! utgånget från en god
afsigt, kan jag ej heller tillstyrka någon underd. skrifvelse
till K. M. uti förevar, fråga, emedan jag är förvissad, att
K. M. derpå icke kan fästa något afseende; till följd hvaraf
jag äfven tror, att remiss af motionen borde vägras.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.; Att min motion icke
skulle vinna understöd från det häll, som nu motsätter sig
densamma, kunde jag naturligtvis förutse. Jag skall icke
heller uppehålla mig vid någon längre vederläggning af hvad
H. Ex. Hr Gr. Brahe och Frih. Franc Sparre behagat anmärka
mot mitt förslag. Men i afseende på H. Ex:s yttrande,
att det ifrågavar. vid sista riksdag beviljade extra anslaget
till förrådens fyllande utgick med det vilkor, att hvarken
medlen eller persedlarna finge för andra ändamål användas,
torde II. Ex. behaga inhemta sitt misstag i denna
del utaf B. St:s vid sista riksdag aflåtna underd. skrifvelse
till K. M. N:o 255, deruti R. St. öfverlemna medlen till K.
M:s disposition endast under det vilkor, alt desamma skulle
användas till försvarsverkets iståndsättande; och
då, i händelse förhållandet är sådant, som det här uppgifvits,
att nemi. beväringen saknar beklädnad, ett af de första
behofven för försvarsverkets iståndsättande är att anskaffa
en dylik beklädnad, så vågar jag påstå, att detta angelägna
behof hade bort föregå uppläggandet af
beklädnader uti förråden, och jag vågar ytterligare
dertill lägga, att, innan Administrationen fyllt det sednare
behofvet, den icke haft anledning att bilda reservupplag för
kommande tider, emedan det måste vara angelägnare att
hafva beväringen under freden så klädd, att den kan öfvas
till tjenstgöring för händelsen af ett krig, än att ägamaga
ia
H. 4»
334 Den aS Augusti.
Sinerna uppfyllda af materialier, som täras bort af mott och
mal. För öfrigt torde hvad jag nu yttrat tydligen ådagalägga,
att min motion icke innefattar något upphäfvande af
R. St:s beslut. Den åsyftar icke ens, att R. St. skulle uti
denna fråga besluta något (sådant skulle tilläfventyrs Strida
mot grannlagenheten, sedan R. St. vid förra riksdagen
till K. M:s disposition öfverlemnat ifrågavar. medel); men
då en del af dessa medel ännu finnas obegagnade, har jag
icke ansett olämpligt, utan öfverensstämmande med K. M:s
yttrade afsigt att icke genom ökade skatter vilja betunga
folket, att R. St. fästa K. M:s uppmärksamhet derpå, att
det af R. St. för beväringens beklädnad beviljade anslag kunde
utgå från de i Riksg.cont. reserverade medlen. — Hvad
slutligen angår den jemnförelse, Hr Gen.adjutanten för Armeen
behagat framställa öfver sättet, hvarpå den ena och
andra sidans åsigter bedömas, och de skarpa beskyllningar,
som emot Styrelsen och dess embetsman skola äga rum från
den sida af opinionen, jag tillhör, så vill jag för egen del
icke bestrida, att ju icke mina framställningar, såväl i skrift
sorn tal, någon gång kunnat sträcka sig längre, än jag önskat,
och att jag stundom nyttjat ord, som icke varit så
milda, som de tilläfventyrs bort vara; men då jag här yttrar
mig, yttrar jäg min enskilda opinion såsom Svensk medborgare.
Jag representerar under våra närvar, former ingen
annan än mig sjelf. Jag begagnar således endast min
enskilda yttrande-rätt, då jag här säger mina tankar; men
då Gen.adjutanten för Armeen yttrar sig, åtminstone i sådana
frågor som denna, gör han det icke såsom blott medborgare
och ledamot af Riddarhuset; han gör det i dessa
mål oskiljaktigt afven såsom Konungens rådgifvare. Hvad
H. Ex. Hr Gr. Brahe enskildt te.iker om Svenska folket
kan visserligen vara detsamma fka likgiltigt, som det kan
yara Styrelsen likgiltigt, hvad jag om henne tänker; men
hvad H. Ex. såsom Konungens rådgifvare tänker om Svenska
folkets vilja och förmåga att försvara fosterlandet hvarken
bör eller, såsom jag hoppas, någonsin kan för detsamma
blifva utan värde och betydelse. Jag förmodar, att
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, icke finner något skäl att vägra
remiss af motionen.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Det är endast för att besvara
Hr Dalmans yttrande om olikheten såsom representanter
emellan honom och mig, som jag begärt ordet. Jag kan
icke ingå pä Hr Dalmans princip, eller lika litet erkänna
honom någon rättighet såsom representant, hvilken jag ej
äger, som jag anser mig i denna egenskap hafva någon skyldighet
att uppfylla, som ej Hr Dalman har. Hvarken jag,
såsom Gen.adjutant, eller någon ledamot af Konungens conseil
representera här annat än den nummer, vi inom Riddarhuset
innehafva; och om jag, såsom Gen.adjutant, icke
A
Den 28 Augusti.
355
vore adelsman, ägde jag följaktligen icke rättighet eller
tillfälle att i något Stånd framställa, hvad jag, om det än
vore af aldrig så stor vigt för Nationen, kunde hafva att
anföra. Det är således endast såsom adelsman jag vttrar
mig här. Enahanda är förhållandet med hvarje ledamot inom
Konungens Statsråd, hvarföre ock ingen jemnförelse kan
göras med länder, der ministrar finnas och der de såsom
sådana representera. För öfrigt får jag förklara, alt jag
aldrig yttrat eller tänkt, att det kan vara likgiltigt för Nationen,
hvad öfvertygelse jag hyser om densamma; tvärtom
skulle jag anse mig högligen att beklaga, om jag såsom representant
trodde, att Nationen förmodade, att jag hetviflade
dess vilja eller förmåga att försvara sig, hvilket jag
dessutom likaså litet gör, som jag yttrat detsamma.
Ilemitterades till StatsUtskottet.
Upplästes och lades på bordet nedannänmda utlåtrn från
Lagutskottet:
N:o 109. i anledn. af anmärkningar vid Utsk:s betänk.
N:o 70 öfver väckta motioner om tillägg till 23 cap. 1 §.
Årfdabjn i afseende å förmyndares redovisningsskyldighet;
N:o 110. till följd af gjorda anmärkningar emot Ulsk:s
betänk. N:o 71, i anledn. af såväl K. M:s nåd. propos., ang:de
ändring af 8, 9 och 10 §§ samt förklaring af 2 § i 17
cap. Handelsb:n, som ock särskilda i dessa ämnen väckta motioner;
Lag-
och Oecon.-Utskotten:
N:o i5. öfver väckta frågor om ändring i nu gällande
taxa på arfvode för landtmäleriförrättningar;
N:o 16. öfver väckta motioner om deportation af personer,
dömda till straff för grofva brott;
N:o 17. i anledn. af väckta motioner om ändring i K.
förord,!), d. 19 Dec. 1827, ang:de grunderna och vilkoren
för hemmansklyfning samt afsöndring af jord eller andra lägenheter
från hemman;
Expeditions Utskottet:
N:o i5. med öfverlemnande ånyo till justering af Exped.
Utsk:s under N:o 87 afgifna förslag till It. Sl:s underd.
skrifvelse i anledn. af K. M:s nåd. propos. om curhusafgiftens
fortfarande.
Likaledes upplästes och lades på bordet ett från PresteSt.
ankommet prot.-utdr. af d. 25 dennes, innehållande
inbjudning till de öfriga RiksSt. att instämma i PresteSt:s
beslut att vänligen anmoda samtliga Utsk:n att företrädesvis
handlägga de vigtigaste målen, utom hvilkas afgörande
riksdagen icke kan afslutas, och med utlåt, öfver desamma
inkomma så skyndsamt som möjligt, hvilket Ståndet förmodade
kunna ske inom slutet af nistk. Sept. månad.
356
Den i8 Augusti.
Gr. Horn, Claes Fredr.: I anledn. af PresteShs nu
föredragna] inbjudning tager jag mig friheten anmärka, det
jag, i min närvar, egenskap af ordförande inom ett Utsk.,
mången gång ser mig i största förlägenhet, huru detta Utsk.
skall komma till arbete, hvilken svårighet ökas derigenom,
att Stånden utsätta sina plena utan det samband, sorn Riksd.-  Ordn. föreskrifver. Jag vågar derföre till Hr Gr. o. Landtm,
enskildt framställa den anhållan, det Hr Gr. o. Landtm,
täcktes, med afseende pä riksdagsgöromålens skyndsamma
behandling, så iakttaga med de öfriga talmännen, att Ståndens
plena måtte på samma dagar utsättas.
Gr. von Fersen, Hans: För min del skulle jag
anse den af PresteSt. till R. o. Ad. gjorda inbjudning vara
öfverflödig. Det Utsk., hvaruti jag är ordförande, har
visserligen blifvit tillvitadt att icke så skyndsamt, som möjligt
varit, hafva behandlat de mål, som blifvit till detsamma
öfverlemnade. Jag, som deltagit i detta Utsk. från riksdagens
början intill närvar, stund, kan dock tryggt svara
för, att målen svårligen kunnat behandlas fortare, än de
blifvit; i följd hvaraf jag tror, att något ytterligare instigationsmedel
icke behöfves för att påskynda göromålen, synncrligast
som jag anser det vara en allmän princip att söka
undanarbeta de angelägnaste målen först. Denna princip
har åtminstone varit följd inom Bevilln.Ufsk., hvarest visserligen
stundom de smärre målen föregått de större; men
då har orsaken dertill varit den, att de större målen icke
kunnat behandlas. Jag anser således någon påminnelse alldeles
icke erfordras, åtminstone hvad Beviiln.Utsk. beträffar,
hvilket icke skall underlåta att, utan all påminnelse, i
möjligaste måtto påskynda ärendernas gång.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag förenar mig
så mycket hellre uti Gr. Horns begäran, som det hittills
varit ett bruk, att Utskrns ordförander, eftersom de tillböra
R. o. Ad., endast behöfde å Riddarhuset låta efterhöra,
huruvida R. o. Ad. hade plenum, för att vara förvissade,
att de öfriga Stånden icke hade plena, då R. o. Ad.
icke hade det. Vi hafva derom tillförne varit så mycket
mera öfvertygade, som Riksd.Ordn. ganska bestämdt innehåller,
att plena skola hållas, så vidt sig göra låter, uti
alla 4 Stånden på en och samma gång. I går inträffade den
händelsen, att, sedan flera Utsk. anslagit plenum, man fann
anslag till plenum i BorgareSt. på samma tid, hvartill Utsk:ns
sammanträden blifvit utsatta, fastän något annat Stånd
då icke hade plenum. För min del var jag beredd att upplösa
Utsk. derföre, att det är olagligt alt hafva utsk:ssam~
man träden pä samma tid, som något Stånd har plenum;
men som Utsk. arbetade på afdelningar, ansåg jag arbetet
kunna fortgå, efter ämnena i allt fall skulle förekomma till
vidare öfverläggning i Utsk:s plenum. Då likväl en sådan.
Den 28 Augusti.
35j
händelse kunnat inträffa, anhåller jag lika med Gr. Horn,
att Hr Gr. o. Landtm., hvilken, efter min öfvertygelse otn
grundlagens stadgande, är den, som bör inhemta de öfriga
Talmannens yttranden, innan de anslå sina plena, må blifva
underlättad derom, på det Hr Gr. o. Landtm, må blifva
i tillfälle att bibehålla den ordning, som hittills varit
följd, och hvarförutan det är omöjligt att komma till slut
med arbetet. För öfrigt är jag öfvertygad, att hvarje TJtsk:s
ordförande önskar att, i den mån omständigheterna medgifva,
fortskynda ärendernas behandling.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt detta ämne
vid Hera af talmans-conferencerna varit framstäldt. Man
hade alltid önskat, att RiksStJn måtte hafva plenum på samma
gång, och ledamöter af de andra Stånden hade ofta klagat
deröfver, att R. o. Ad. haft plenum på f. m., ehuru
de andra Stånden ej haft några mål att afgöra; men sådant
kunde ej afhjelpas, då det vore naturligt, att målen ej ginge
lika skyndsamt hos ett så talrikt Stånd som R. o. Ad.,
som hos de öfriga mindre talrika. Hvad beträffade det plenum,
som förliden gårdag hos BorgareSt. ägt rum, hade H.
Ex. ej derom varit kunnig förrän nära vid den tid, då plenum
skulle hållas. II. Ex. hade sedermera fått veta, det
BorgareStls Talman ej ansett det kunna göra något hinder
för TJtsktns sammanträden, enär intet annat dervid skulle
förekomma än val, och hvarje ledamot, sedan han aflemnat
sin sedel, kunde begifva sig till utsk:ssammankomstcr. H.
Ex. ville i alla fall ej underlåta att fästa uppmärksamheten
på detta ämne.
Gr. Frölich, Dav.: Jag anhåller att få väcka icke
blott R. o. Ad:s, utan äfven de öfriga Ståndens uppmärksamhet
på det förhållande, som inträffat i följd af cholerans
utbrott i landet, nemi. att spärrningar ägt rum såväl å
sjöcommunicationer inrikes som på de större landsvägarna
till den grad, att det kan bevisas, att personer, som velat
besöka sin hemort, fått genomgå 3 å 4 quarantäner och
tillbringa 3o å 4° dagar på en väg af lika många mil. Det
är naturligt, att dessa anstalter äro vidtagna i den bästa
välmening, nemi. att från smitta skydda de orter, som deraf
ännu icke äro angripna; men jag tror, att man kommit
till den erfarenhet, dels att de hittills iakttagna spärrningarna
icke uppfylla ändamålet, dels ock alt, om detta sy-'
stein consequent skulle fullföljas, samhället nära nog skulle
gå till sin upplösning, emedan producenten skulle förhindras
att afsätta sina producter, låntagaren att omsätta sina
lån, och man skulle utestängas från den communication, som
icke kan äga rum genom bref. Jag har trott mig finna,
att motivet för Regeringens bifall till spärrningarna snarare
var att cedera för denna temligen allmänt uttalade opinion,
»n ett erkännande af opinionens riktighet. Jag kan icke un
-
358
Den 28 Augusti.
dra uppå, att Regeringen söker att lämpa sig efter opinionen;
oell jag finner äfven, att då det kommit så långt, att
choleran utbrutit i Stockholm, Regeringen möjligtvis kunde
blottställa sig för ett ganska obilligt, men liögljuddt klander,
om den upphörde med spärrningsprincipen. Man kunde
nemi. säga, att spärrningarna ägt rum endast för att utestänga
choleran från Stockholm, men att, sedan den kommit
hit, den finge fritt sprida sig. Jag anser derföre vid
ett sådant förhållande, att det tillhör Representationen att
af Regeringen begära ett annat system, nemi. att den spärrning,
som på detta vis icke kan fortsättas, måtte få upphöra;
och må det moraliska ansvar, som härför kan drabba
motionären, hellre drabba honom och Representationen, än
Regeringen. Jag anhåller derföre om Hr Gr. o. Landtnäs
propos. till R. o. Ad. att inbjuda de öfriga Stånden att med
R. o. Ad. ingå med en und. skrifvelse till K. M., att spärrningarna
i afseende på choleran åtminstone på de större
communicationsvägarna måtte upphöra, så att det icke måtte
bero af hållkarlar och oförnuftigt folk att afstänga communicationen
i afsigt att derigenom förhindra, hvad som på
så sätt icke kan förekommas.
Gr. von Fersen, Hans: Ehuru jag instämmer uti
den af Gr. Frölich uttalade åsigt, kan jag likväl för närvar.,
då R. o. Ad. är så fåtaligt, icke begifva mig till att deröfver
fatta ett beslut; i följd hvaraf jag hos Hr Gr. o. Landtm,
och motionären anhåller, att denna fråga må få hvila på
bordet till nästa plenum.
Hr Silfverhjelm, Carl Adam: Lika med Gr. Frölich
delar jag den åsigt, att all spärrning nästan är förgäfves.
Jag skulle vilja utsträcka min mening ända derhän,
att ingen spärrning borde få äga rum. Sedan sjukdomen
cn gång inkommit i landet, lärer det vara förgäfves att vilja
hindra dess framfart, och att fördröja dess insteg en eller
annan vecka på en eller annan ort lärer vara ändamålslöst.
De stora hindren, som läggas för communicationen
man och man emellan, lära vara af större vigt. Jag
får derföre hemställa till Gr. v. Fersen, om han icke genom
återtagande af sin begäran om bordläggning ville bespara
oss tidsutdrägt. Jag gör det så mycket hellre, som
jag tror, att den tid, som fordras för inbjudningen, Jemnar
de öfriga Stånden tillräcklig tid alt moget öfverlägga frågan,
innan de fatta sitt beslut deruti. Dessutom tror jag,
att i frågor, sådana som denna, Regeringen bör fredas från
den oblida opinion, som möjligtvis kan drabba henne.
Gr. vron Fersen: Just af den anledning, att här är
fråga om en opinionsyttring af Ståndet, har jag ansett beslut
i frågan nu icke böra fattas, på det R. o. Ad. icke måtte
blottställas för den förebråelsen, att blott omkring 20 per
-
Den 2S Augusti.
35g
söner varit närvar, vid en opinionsyttring inom étt Så talrikt
Stånd som R. o. Ad. Jag förnyar derföre min begäran,
att denna fråga måtte få hvila; men jag får hos Hr
Gr. o. Landtm, anhålla, att den måtte få förekomma i nästa
plenum.
Gr. Horn, Claes Fredr.: På de af Gr. v. Fersen anförda
grunder anser äfven jag billigt, att denna fråga blir
hvilande på bordet; men jag instämmer uti den anhållan hos
Hr Gr. o. Landtm., att denna fråga måtte få först förekomma
i nästa plenum.
Gr. Frölich förenade sig med Gr. Horn.
Hr Silfverhjelm: Då nästa plenum är aamadt till val
af fullmägtige uti Riksg.cont. och Ranken, men andra förrättningar,
enligt annoncen, äfven komma att äga rum, måste
vi väl af den redan publicerade annoncen om val icke
vara förhindrade att åtminstone få detta ämne föredraget
uti morgondagens förmiddagsplenum, innan valet förekommer.
Underteckn. Ridd.Secret.: I afseende på det till val
i morgon gjorda anslag anser jag mig böra upplysa, alt anslaget,
efter Hr Gr. o. Landtm:s befallning, innehåller, att
valen komma att ske vid början af plenum, hvilket således
innefattar, att äfven andra mål efteråt kunna förekomma.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Äfven jag instämmer uti
de af Gr. Frölich yttrade åsigter. Jag anser det vara alldeles
overkställbar! att genom quarantäner inom landet hindra
en smittosam sjukdoms kringspridande, icke ens genom
quarantäner på hvarje gästgifvaregård. Jag har med förundran
och en känsla af missnöje sett såväl af landsortstidningarna
som af enskilda href och äfven hört af resande,
aftt opinionen är exaspererad deröfver, att Regeringen icke
i tid vidtagit spärrningsanstalter. Jag tror, att opinionen
härutinnan är orättvis och förvillad samt harleder sig blott
från den exaltation och det missnöje, som alltid är en följd
af calamiteter. Jag tror, att R. St. handla värdigt, om de
med mera lugn betrakta saken, och jag tror, att både motionären
och Representationen kunna taga på sitt samvete
en sådan tillstyrkan, som motionären nfser. Jag tillstyrker
således motionen; men jag förenar mig uti den anhållan,
att densamma må få hvila på bordet, emedan'jag anser R.
o. Ad. vid en opinionsyttring, sådan som denna, icke böra
representeras af så få ledamöter, som nu äro tillstädes.
Gr. Frölich: Såsom motionär anser jag mig höra förklara,
att jag i allo instämmer uti de H:rrs önskan, som
begärt motionen på bordet, men att jag, med kännedom
derom, att morgondagens plenum egentligen kommer att
upptagas af val, ansett mig böra begagna detta tillfälle att
väcka motionen, på det densamma emedlertid måtte kunna
närmare begrundas.
36o
Den 28 Augusti.
Hr Silfverhjelm: Sedan Ridd.secret. tillkännagifvit,
att morgondagens plenum är annonceradt att börjas med val,
tillåter jag mig den hemställan till Hr Gr. o. Landtm., om
icke morgondagens plenum kunde öppnas med den förfrågan,
huruvida R. o. Ad. önskar börja med ifrågavar. ämne.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att enligt det redan
utfärdade anslaget måste det utsatta valet blifva det
första ärende, som i morgondagens plenum förekomme; men
derefter skulle, i fall R. o. Ad. ej hade något deremot att
erinra, Gr. Frölichs motion blifva första föredragningsämnet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. i till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 29 Augusti 1834.
Plenum kl. g f. m.
Företog R. o. Ad. val af Fullmägtige i R. St:s Bank;
och befunnos genom flesta rösterna dertill hafva blifvit utsedde:
Gr.
Posse, Arv., Gen.Tulldirektör, C. N. O. . . . 108 röster
Hr Rosenblad, Bernh., Karomarh., R. N. O. . . . g5 —
Hr von Troil, Emil, Capitaine  142 —
Ånyo föredrogs Gr. Frölichs, Dav., förliden gårdag på
bordet lagda motion, att R. St. måtte hos K.M. i und. anhålla,
att de inom Riket vidtagna spärrningsanstalter emot
cholera-farsoten måtte iipphäfvas.
Gr. Frölich, Dav., hade till prot. inlemnat en utveckling
af sin motion, så lydande:
Jag har begärt ordet i afseende på nu gällande författning
till hämmande af cholerans kringspridande, i följd
hvaraf så många spärrningsstationer uppstått och dagligen
uppstå på allmänna vägar och farleder inom landet, att ett
nytt slag af elände, till slut måhända vida mer förstörande
än farsoten, derigenom framkallas. Det är möjligt, att endast
få med mig delat den öfvertygelse allt ifrån den period,
då choleran började hota, att man förgäfves på längd
kan utestänga den, sedan den en gång inträngt i Europa;
att då den sålunda förr eller senare lärer annamma de offer,
sorn räddhåga, oordentlighet och osnygghet tid efter
annan för dess räkning bereda, vore det bättre att genom
undanrödjande af dessa cholerans hjelptrupper förlama dess
härjningar, än att, genom spärrningar och förvirrande polisåtgärder,
ändamålslöst anstränga sig för alt vinna endast
pal
-
D e 11 29 Augusti f. m.
301
palliativer. Det är möjligt) att du i alla tider en statt mäste
utgöras åt svagheten och räddstan, deras antal, sorn
kräfva den inom vålt fädernesland, nu är så stort, att en
Regering) sorn icke trott sig kunna lugna eller besegra opinionen)
haft skäliga anledningar att, på sätt hittills skett,
visa sig verksam med farsotens motande; men jag vågar påstå)
att det är omöjligt, att sedart choleran nu oaktadt spärrningarna
sträckt sig från kust till kust Öfver hela medlersta
Sverige, opinionen icke skulle dag för dag hafva undergått
sådan förändring, att man nu hade lika goda anledningar
alt återkalla och Upphäfva dessa spärrningsanstalter, sorn en
hvar borde inse, i deras conseqUeiita application till hvarje
Commun, mert godtyckligt tolkade af möjligen fanatiska
sUndhetsrtänmder, Och satta i verket af Constaplar och hållkarlar,
skulle omsider förstöra hela samhällsmechanismen
Och åstadkomma en fullkomligt anarkisk oordning öfver
hela Riket, Må det stå den enskilde fritt, inom sitt område
eller husliga krets, att tillstänga sin port och tro sig
konna umbära det Utbyte af errtottaeen och leornad hjelp,
sorn utgör ett samhälles naturliga föreningsband; förr eller
senare skall den individuella räddhågan gifva vika för olägenheten
af saknad tillförsel eller afsättning af lifvets otindgängligaste
behof. Måtte icke Styrelsen, mätte icke de, af
hvilkas ställning i det allmänna och af hvilkas bildning man
här rätt att fördrä, det de skola betrakta arenderna i större
scala och träda fram, när det gäller; må icke dessa sakna
det civila mod, sorti fordras för att åter öppna de allmänna
vägarna och vattenfarlederna inom Riket! Jag vågar upprepa,
att det äi‘ omöjligt, att icke Styrelsen redan skulle
hafva insett, att den svårligen kan länge fortfara efter samma
spärmingsgrundsats; men det är möjligt, alf. emedan bahan
blifvit redan nog långt beträdd, det är svårt att återvända,
utan att blottställa sig för ett orättvist, men derföre
icke mindre högljudt klander. Det skulle nemi, kunna
sägas: att nian spärrat för att frälsa Stockholm och de dyrbara
lif, hnfvudstaden innesluter, men att nu, sedan choleran
härstädes utbrutit, man sorglöst låter den sprida sig
hvarthän den behagar. Nå Väl! det är just för den händelse,
att sakerna Stå sålunda, sorti det är den församlade Representationens
skyldighet att, å folkets vägnar, ej allenast
disculpera Regeringen, utan ock offentligen påkalla den magtyttring,
sorn kan anses så vådlig, och må det moraliska ansvar,
som tnan i de flesta fall är så benägen att pålägga R.
St., äfven i detta drabba deni, jag hoppas de skola förmå
bära det, och jag undandrager mig icke den drygare andel
deraf, mig, såsom motionär inom detta Stånd, kan på fa lia.
Jag anhåller 0111 Hi* Gr, o. Landtmls propus, till R. o.
Ad,, att en tind, skrifvelse till R. M. af R, St, måtte tillstyrkas,
i afsigt att genom en nåd, kungör, öfver hela Riket
12 II. 4-i
36a
Den 29 Augusti f. ra.
skyndsamligen utverka en återkallelse af alin påbud, som
kunna anses ålägga eller berättiga polismagten, sundhetsnämnderna
eller communerna att inrikes spärra de allmänna
communicationerna till sjös eller lands, sä att spärrning
hädanefter inrikes må bero endast på den dispositionsrätt af
enskildt territorium, som på grund af allmän lag ager rum,
och att i afseende på den spärrning i hamnarna eller å kusterna
intill hafvet, som K. M. kan pröfva nö'dig, i nåder
måtte tillses, att utrikes handeln så litet som möjligt störes
eller förhindras. Hvarom remiss till Allm. Besv.-o. Oecon.-  Utsk. torde meddelas, med föreläggande att skyndsamt afgifva
betänk.
Frih. Ehrenborgh, Gasp. Wilh.: Då den ifrågavar.
motionen synes vara i behof af en skyndsam handläggning,
om det åsyftade ändamålet skall vinnas, hemställer
jag, huruvida det icke vore lämpligt att förelägga Utsk. att
intill nästk. plena i Stånden inkomma med utlåt, i frågan.
Gr. Frölich: Sedan jag, efter några iakttagna correctioner
i afseende å redactionen, afleinnat min i går väckta
motion till föredragning, anhåller jag att, i händelse R. o.
Ad., lika med mig, skulle inse vigten af, alt frågan erhåller
en snar behandling, Ståndet då måtte tillåta dess remitterande,
utan att behöfva åtföljas af den discussion, somna
kan uppstå. Eljest kan remissen omöjligen så hastigt, expedieras,
att den inom nästa måndag, då plena fara inträffa,
hinner besvaras.
Hr Lagerhjelm, Pehr: På det sätt motionen i går
väcktes var jag benägen att instämma deruti; men nu kan
jag det icke. Jag vill likväl ingalunda påyrka, att mitt bestridande
skall medfölja remissen, öfvertygad som jag ar, att
Utsk. sjelf lärer inse faran af bifall till motionen. .lag medger,
att emot spärrningen af farvägarna till lands visa sig
ganska betänkliga svårigheter; men i afseende å spärrningen
till sjös är förhållandet alldeles icke enahanda. Sådana hafva
visat och skola ©tvifvelaktigt framgent ådagalägga deras
nytta, vida öfvervägande de med åtgärderna förenade, alltid
oundvikliga besvärligheter; ty om de icke bestämdt kunna
utehålla sjukdomens inträffande på en eller annan ort,
är det dock säkert, att de kunna verka fördröjande af dess
framfart, och det är af erfarenheten bevisadt, att farsoten
alltid är häftigast i sitt första utbrott. Dessutom femnar
uppehållet de friska orterna tid att behörigen bereda sig på
den farliga fiendens ankomst. Sålunda, och oaktadt jag i
går instämde i motionen lili dess dåvarande skick, måste
jag, vid den förändring densamma nu undergått, afstyrka
bifall dertill.
Frih. Boye, Ludv.: Jemte det jag instämmer i den siste
talarens yttrande, ang:de nödvändigheten, att det lie
-
De 11 29 Augusti f. m
-
3fiJ
skydd fortsattes, som hitintills varit lemuadt i såväl ilen
inrikes som den utrikes sjöfarten föreskrifha quarantäner,
anser jag samma nödvändighet tala för alla de provinser,
sorn annu äro för smittan bevarade. Alla våra norra provinser
saint Skåne, blekinge, Calmnre och Kronobergs Ian äro
ännu i denna lyckliga belägenhet, och jag vet ej, hvarföre
de böra sorglöst lemnäs åt det grymma öde att emottaga
farsoten. Norrköping är nu af quaranläner skyddudt, och
jag kan ej förlika mig med den tunkan alt fråntaga dem detta
beskydd. Olli spärrning är ej fråga, utan blott om quaranläner;
och 0111 dessa anstalter lägga hinder i något enskildt
interesse, bör väl det stora, allmänna interesse! gälla
mera. Om quaranläner ofta ej varit nog tillförlitliga, hafva
vi dock nära 2 års erfarenhet af ileras nytta, då vi
för 3 år sedan af dem beskyddades. Jag vill antaga, att
en och annan färdande kan smyga sig genom en quarantänslinie
till lands; men det måste då vara arilhmetiskt
begripligt, att en våda är mindre farlig än tusende; och i
comparativt afseende är altså, 0111 något vinnes, detta något
ett godt, att ej förkasta.
Ej af räddsla, men af känsla för mina medborgare begär
jag, att motionen endast må få tillämplighet till de orter
och städer, som redan äga smittan inom sig, men ej lill
dem, som ännu kunna skyddas.
Gr. Frölich: FJr Lagerhjelm har velat finna en så stor
skillnad emellan motionen uti det skick, den i går afgais,
och det, hvari densamma nu befinnes. Jag tror,
att denna skillnad består endast i ett förtydligande af samma
åsyftning, sorn motionen i dess första tillstånd innefattade.
Jag yrkade nemi. i går, att alla spärrningar å inrikes
farleder matte upphöra. Jag tror visst, att TJr Lagerhjelm
tagit detta i den inskränktare bemärkelse, som
skulle det endast afsett communicaliouer till lands; men
jag försäkrar honom, att min mening dervid fästade en lika
vidsträckt åsyftning, som ordet farleder verkligen innebär,
samt att jag alisa önskade och föreslog uppliäfvande af
quarantänsanstalter jemväl tili sjös. Orsaken, hvarföre jag
icke kan eller kunnat göra den distinction, Hr Lagerh jelm
önskat, ligger deruti, att vatten- och landlcommunicationer
stå i ett så oskiljaktigt förhållande till hvarandra, att afbrytande
af den ena medför afbrytnnde af den andra; men
för att vara nog tydlig, förändrade jag ordalagen i motionen.
I afseende å den omständighet, huruvida discussionen borde
medfölja till Utsk, eller icke, har min hemställan i detta
afseende ingalunda de brister, som Frih. boye velat tillräkna
densamma. Jag har nemi, all aktning för den motsatta opinionen
och kan icke vilja ifrågasätta att förhålla densamma
det afseende derå, sorn Utsk. kan komma att följa; men
det mäste icke kunna nekas, alt en skyndsam handläggning
D c n 29 A h b u s t i f. m
-
i licinia fråga är nödyändig, om nia*) skaij vinna något äiy=
danial.
Gr. Horn, Claes Fred*-.? Hvad behandlingssättet be„
trä (Får, får jag först yttra några ord. Man tiar velat bestrida,
alt remissen bör ske, utan att discussionen medföU
jer. För prejudicatets skull kan detta bestridande hafva sG
na goda grunder; inen i afseende å beskaffenheten af förevar.
fråga föreslår jag, att det må bero på hvar och en tn*
lare sjelf, örn han vill, att hans yttrande skall medfölja eller
icke. Om alla afstå från deras rättighet i detta fall,
Iean jag icke linna någon fara vid, att ett undantag nu må
äga rum, Hvad sjelfva frågan beträffar, instämmer jag deri
med Gr. Frölich och tror, att ada spärrningar, så till lands
som sjös/, nödvändigt måste blifva öndamålslösa och skadlig
ga, Man hgr t. ex, i fält sett, hurusom de strängaste och
noggrannaste eordonner icke kunnat hindra flender att smy-?
ga sig igenom- Huru skulle det väl då vara möjligt att hill-,
dra personer, hvilka behöfva communicei-a sig inom någon
spärrningslinea, så vida man icke skall utsända stora mili»
tät-bevakningar för att med svard och våld mota passagerare
ne; och i alfa fall skall det otvifve|a|ctigt visa sig omöjligt
t-tt öfver allt organisera bevakningarna så, att jcke mångå
trafikerande undkomma deras vaksamhet, Jag anhåller om
remiss af motionen, tillstyrker bifall derå och skulle önska,
att hvar och en, sorn yttrat eder ämnar yttra sig deröfver,
måtte medgifva, att hans yttrande icke må medsändas,
Frih. Ehrenborgh; Jag är helt och hållet förekommen
af Gr. Horn och tror, att inga spärrnjngsanstajter i
verlden kunna utestänga sjukdomen, äfven om man antager,
att den fortplantas genom smitta. Vi hafva derpå redan
exempel, likasom det visat sjg, att Helsingborg, soni haft
en stark och ovanlig eommunicatjon med Götheborg, likväl
icke blifvit smittad, Jag tror, att det är Försynens nåd, som
beskvddar emot denna, likasom mot andra olyckor, och jag
hoppas, att detta beskydd framgent må hvila öfver vårt Iand,
Hr Dalman, Wilh, Fredr.: Hvad angar förslaget,
att discussionen, för skyndsamhetens skull, icke må behof?
va medfölja remissen, anser jag, lika med Gr, Horn, att det
må bero på byar och en talare sjelf att bestämma, om lian
vill, att hans yttrande skall afgå til) TJtsk,; men skyndsam-?
het är verkligen nödig. Jag bär just i detta ögonblick erhållit
landsortsposten och ser från alin orter, huru förbi tl*
råd man är deröfver, att icke de mest stränga spärrnings?,
anstalter vidtagas, Det synes mig sålunda vigtigt och bil*
ligt, att Representationen skyndar aft Uttrycka en opinion
i detta afseende för att tjena till ledning för Regeringens
åtgörande i saken, Jag tror visst, att, oip man genast vid
de första sjukdomsfallens upptäckt iakttagit stränga försig
-
Den 29 Augusti f. m.
364
jtighetsmått för alt hindra mer än en oundgänglig eomina»
nication nied de sjuka, farsoten då möjligen kunnat hindras
att sprida sig. Om man således genast i Götheborg kommit
jander fund med sjukdomens verkliga natur af cholera, är
jnin öfvertygelse, att man verkligen kunnat instänga den;
men sedan numera, utan att man egentligen kan bestämdt
tillräkna någon skulden derför, sjukdomen kringspridt sig
till den omfattning, densamma nu innehar, är jag förvissad,
att alla spärrningsanstalter skola blifva lika ändamålslösa
sorn för landet skadliga och tryckande och, i en större ut»
sträckning förutsätta, till deras fortfarande omöjliga. Uti
Ryssland t, ex, använde man icke mindre än 4° ä 5o,ooo
man för att stänga communicationen emellan Moskwa och
Petersburg; och kunde man val derför utehålla sjukdomen?
dag anser sålunda, att spärrningsanstalterna numera skulle
medföra kostnader, hinder och förluster; och jag tillstyrker
altså bifall till motionen, men yrkar icke, att Utsk, skaij
Jernnäs de| af dessa mina anmärkningar.
Hr Lagerhjelm! Jag är verkligen tvehågse, huru
Jångt man bör gå i denna discussion, då frågans undersök»
ning synes tillhöra mera en medicinsk facilitet, än ett Riks»
Stånd. Man bar sagt, att militärcordonner icke skulle uppfylla
ändamålet, emedan de icke gjorde det i Ryssland. Jag
kan icke (inna, att detta exempel innefatta)' någon positiv
bevisning; och fastän jag erkänner, att alla spärrnjngsanstal»
ter medföra stora olägenheter, tror jag dock icke, att det
pr nöjaktigt utredt, till hvad grad dessa olägenheter öfver»
vägas eller icke af de möjliga fördelarna; oell längre antili
medgifvande af fri communication till lands kan jag icke
gå, Jag tror ock, att erfarenheten har visat, att spärrnin»
garna till sjös gjort sin stora nytta och för åratal utehållit
farsoten. Det blir också alltid en skyldighet att försöka
utestänga sjukdomen från de orter, der ändamålsenliga hin»
der verkligen kunna emot densamma uppställas, utan att
det allmänna deraf för mycket lider. Det är hittills oför»
sökt och sålunda oerfaret, huruvida sjukdomen icke kan
Utestängas; och jag tror, att man icke kan göra de orter,
hvilka icke ligga j behof af en oundgänglig communication
med de smittade, en större tjenst, än om nian låter dem
slippa en sådan communication. Skulle sjukdomen i alla
fall ankomma, har man åtminstone icke något att förebrå
sig. Jag skall icke tillägga något vidare och är fullkomligt
likgiltig, om mina yttranden medfölja remissen eller icke.
Gr. Frö) ich: Det visar sig vid delta såväl som vid hvarje
annat tillfälle af mepjngsstrider, ätt: quot capita, tot sensus;
och då hvar och en skall uttala sin tanka, samt denna åter
skall underställas ytterligare pröfning, och ärendet sålunda
j ali möjlig omständlighet behandlas, inträffar i frågor af be»
skaffenhel som denna, att de icke hinna afgöras, förrän det
366
Den 49 Augusti f. ra,
är för sent. Jag vill likväl, då jag derom finnér mig en- t
sam, icke vara envis i mitt yrkande, att motionen, ulan att *
afvakta discussionens uppsättning, må afgå till Utsk. oell *
der pröfvas. Jag skall nu upptaga till besvarande några
yttranden och anhåller specielt, att detta svar icke må åtfölja
remissen. Lika med Hr Lagerhjelm önskade jag visserligen,
att den förväntande nåd, kungör., i dea syftning min
motion afser, måtte kunna bestämma så beskaffade gränsor
i afseende å åtgärder emot farsotens spridande, alt de norra
provinserna kunde skyddas; men för mig är det icke möj- i
ligt att föreställa mig någon oöfversliglig gräns mot sjukdomens
framträngande, Sådant visar sig för mig förhållandet
vara äfven till sjös; och jag får erinra, att choleran icke
blott följer vattendragen åt, utan jemväl understundom varit
synlig äfven i bergstrakter, ja, anda uppå Caucasus i
Asien. Beträffande det man synes tro, att choleran skulle
dö ut, sedan den en viss tid uppehållit sig på någon ort,
får jag åberopa en enskild uppgift af Statsrådet Gr. Adelsvärd,
som nyligen hemkommit från Hamburg. Ilan har
nemi. försäkrat, att choleran derstädes aldrig skall hafva
upphört, sedan densamma första gången visade sig. Det är *
altså ingalunda säkert, att sjukdomen dör ut, då den gjort
en viss rund, utan tvärtom synes det skäl vara vitsordadt,
som jag i min motion åberopade, att nemi. choleran gemenligen
icke på flera år lemnar ett land, hvarest den en gång
fått insteg, och att det således icke kati vara möjligt att
hindra densammas spridande, åtminstone för mera än någon
tid, och för att kunna uppgöra någon efterrättlig calcul öfver
ovissheten att kunna utestänga sjukdomen och de obestridliga
olägenheterna af spärrningar. Man måste således
jemnföra det relativt onda med det relativt goda. Jag torde
dessutom få åberopa ett yttrande af Engelske läkaren
Smith, som var närvar, i London, då choleran der grasserade.
Han har nemi. förklarat, att han anser spärrningsålgärderna
oftare hafva befordrat, än hindrat cholerans utbrott.
Slutligen anhåller jag, att nuti motion må eommuniceras
Medslånden, på det deras tanka deröfver må i sådan
väg inhemtas,
Frih, Boye! Af den siste talarens exempel, hvars riktighet
jag icke betviflar, är jag likväl icke öfvertygad till
annan tanka än den, sorn blifvit understödd af de ännu mera
notoriska exempel, jag för min sats äger. T Åbo, Petersburg,
Lubeck, Paris och på flera andra ställen liar nemi.
erfarenheten gifvit styrka för den beskaffenhet af sjukdomen,
som jag föreställt mig densamma äga; den har härjat
någon tid och derefter upphört, Men jag äger ett ännu
närmare exempel, När choleran i Götheborg utbrutit, bcsiötp
L i d k Öp i ngs boa r n a att hålla vakt om sin stad, så alt
ingen från smittad ort fick der stadna. Följden blef, att.
j) e n 39 Augusti f. m.
3G;;
ehuru sjukdomen härjade rundt omkring, var studen dock
skyddad. Jag ber för öfrigt att äfven få fästa mig vid den
siste talarens grundsats, att man åtminstone måste söka den
comparativa nyttan. Jag vill då söka den genom quarantänsanstalter,
hvilka, om de ock icke kunna för alltid utestänga
smittans framträngande, åtminstone för någon tid förmå
tillhakahålla den.
Gr. von Fersen, Hans: Under instämmande i motionen,
redan då den i går väcktes, begärde jag dock frågan
på bordet, på det Huset, mera talrikt sainladt, måtte
fatta beslutet om dess remitterande. Jag herntar min åsigt
i ämnet från de förhållanden, som för närvar, befinnas.
Ilade quarantänsansfalter förut och innan sjukdomen hunnit
sprida sig till det omfång, densamma nu har, blifvit
med noggrannhet iakttagna, tror jag, att de hade varit af
nytta och kunnat fördröja, om icke utestänga smittan; men
att vid nuvar. omständigheter bibehålla spärrningarna anser
jag vara utan all nytta, och deremot leda till stora olägenheter.
Om sjukdomen råder i enby, en siad &c., men icke
i grannbyn, skulle, då spärrningar dessa grannställen emellan
aga rum och så in infinitum, till dess hvarje gård vore
flir sig spärrad, all rörelse hämmad, brist på iefnadsmedd
för handen, räddhåga och förskräckelse öfver allt rådande,
sålunda de väsendtligaste anledningarna tili physikens bringande
i succeptibilitet för sjukdomen vara, genom sjelfva
försöken att förekomma den, väckta och underhållna. Man
har t. o. m. exempel på, att allmogen låtit bevaka grindarna
för att hindra sjukdomen att komma igenom o. s. v. Jag
skulle således anse det för mera olyckligt än sjelfva sjukdomen,
om localspärrningar komme att blifva bibehållna och
sålunda jemväl utsträckta. Vi veta, att helsotilIståndet i Arboga,
Köping &c. icke är rent, och slägt- eller andra förhållanden
förefinnas utan tvifvel, sorn mana personer från
den ena orten att skynda tili den andras undsättning. Man
skulle då af spärrningar hindras i ett sådant förehafvande,
flera andra handels- och öfriga omständigheter alt förtiga.
Allt sådant tillsammans gör, att jag icke annat kan än pä
det högsta understödja Gr. Frölichs motion, hvars vigtiga
beskaffenhet med skäl påkallar, att Representationen, oaktadt
frågans egenskap af önskningsmål, likväl skyndar att
deri för Regeringen uttrycka en opinion. Hvad behandlingssättet
vidkommer, äro vi alla öfverens derom, att en skyndsam
handläggning är af nöden, och jag tror, att genom antagande
af Gr. Frölichs hemställan, att motionen må communiceras
Medstånden, för att sålunda från dem framkalla utlåt.
deröfver, skulle dröjsmål uppkomma; hvadan jag hemställer,
alt remiss må äga rum till Oecon.Utsk., med förläggande
för detsamma att skyndsamligen behandla ärendet.
Jag förmodar, alt vi då i början af nästa vicka kunde förvänta
Utskrs betänk, deröfver.
Hr La g é i'h je I ni: Jag fortfar i mitt förklarande, att
jag icke kan instämma Uti motionen i dess helhet.- Stad
ganden
uti det ifrågavar. afseendet måste alltid komma alt
helo på locala omständigheter och för hvarje särskildt förhållande
pröfvas och bestämmas af Konungen. Örn t. ex.
ett fartyg skall gifva sig ut på sjöresa , är det nödvändigt
att veta, om man har frisk besättning eller icke. En mängd
sådana locala förhållanden skola otvifvé/akligt förete sig;
och om man äfven icke abtager, att spärrningsansfalter kunna
vidtagas, sorn absolut utestänga farsoten, kan dock icke
bestridas* att det är af högsta vigt att, åtminstone för någon
tid, kunna skydda sin ort* på det anstalter derunder
må kunna vidtagas för sjukdomens emottagande* och hvari-»
genom dess härjningar aldrig kunna uppnå den grad, hvartill
de stiga, i fall man är alldeles oberedd vid sjukdomens
utbrott.
Hr Hjärne, Harald; Jag tinner visserligen, ätt Giv
Frölich haft skäl till sin begäran, att discussiOHen ieke må
medfölja Och derigenom uppehålla remissen af motionen;
men då ett sådant förfarande vore stridande emot 4? §
Biksd.Ofdn,, kan jag för min del deri icke instämma. Lik-»
väl och då å andra sidan, genom bifall till Frih, Boyes yr-»
hände att hela discussionen niå medsändas remissen, delvig-»
tiga ändamålet af spärrningarnas hastiga upphäfvande katti-»
me att förfelas, anhåller jag om propos, derå, att discussionen
må i sammandrag medfölja, Såsom ledamot af
Oecon,TJtsk, uppskjuter jag att yttra mig i sjelfva saken,
tilldess frågan åter förekommer.
Frih. Böye: Det skulle göra mig ledsen, örn jag gifvit
anledning till den tanka, alt jag ville uppehålla motionen,
Jag tror, i saMmanstämfnighet med Gr, Frölich, att
de, som vilja afstå från rättigheten att låta deras åsigt komma
till Utskts kännedom, må göra det; och jag finner billigt
att de, sorn Understödja Motionen, kunna försöka den
OmfÖrmälda rättigheten. Hvad mig beträffar, utlofvar jag,
att om jag i afton erhåller memorialanfeckningarna, skall
jag tills i morgon bittida inlemna mina yttranden Uppsatta
och renskrifnä. Jag måste då icke kunna beskyllas för att
hafva åstadkommit något uppehåll 1 remissen,
Underfeckn. B i d d. S e c r e t.: Då det synes vara B. O,
Adis åstundan , att möjligaste skyndsamhet i afseende å dert
ifrågavar, motionen må iakttagas, hemställer jag, med föranledande
derjemte af Bidd.Ordnts föreskrift i denna del,
huruvida icke de ledamöter, som yttrat sig i ämnet, skulle
behaga sjelfva uppsätta sina yttranden och desamma i morgon
till Bidd.cancelliet aflemna, i hvilken händelse yttrandena
då lomme att medfölja remissen; men vid uraktlåtenhet
hvaraf det finge anses, som hade den ledamot, hvilken
icke
Den 29 Augusti f. m.
369
icke inora nämnde tid sina yttranden inlemnat, afstått från
rättigheten att få desamma remissen följakliga.
Frih. Ehrenborgh: Jag vill blott förklara, att det
yttrande, jag afgifvit, icke behöfver åtfölja remissen.
Frih. Boye: Jag ingår på det af Ridd.secret. framställda
förslag, med vilkor likväl, att jag får låna memorialprotocollet.
Remitterades till Oecon.Utsk.
Ånyo föredrogos och bifÖllos StatsUtskts d. 25 dennes
f. m. på bordet lagda utlåt:n:
N:o 223. i anledn. af K. M:s nåd. remiss uppå gjord
underd. ansökning om upphörande af tiondeafgiften för aluntillverkningen
i Riket samt jemnkning i tullafgiften å alun;
N:o 224. i frågan om upplåtande af jord utaf Wisingsborgs
kungsladugårds ägor till ökadt utrymme för Wisingsö
kyrkogård.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 25 dennes f. m. på bordet
lagda utlåt. N:o in5 i frågan om försäljning till skatte,
dels af kungsgårdar och kronolägenheter, dels af kyrkohemman
och boställen.
Frih. Boye, Ludv.: Jag kan icke, emot min öfvertygelse,
bidraga till bifall af betänk. Jag måste vid detta
tillfälle upprepa grundsatsen, att vi äro skyldiga efterverlden
redovisning för hvad vi här göra. Utaf denna redofordrande
efterverld väntar jag mig den fråga: med hvad rätt
underlåten J att lemna till Edra efterkommande, hvad J
fått af Edra förfäder? Jag är öfverlygad, att om en sådan
princip, som den nu ifrågaställda, för 100 år sedan blifvit
antagen, hade vi nu icke haft något att sälja. Jag begär
afslag å betänk., eller om andra meningar yppa sig, vill
jag inskränka mig till yrkande af återremiss.
Frih. Raab, Adam Christ.: Det är egentligen angående
försäljning af militiseboställen, som jag ämnar yttra mig.
Utsk. har sagt: ”Beträffande frågan om försäljning till skatte
”af de militiae- och civilstaterna upplåtna boställshemman,
”så och enär skatteköp derå, enligt gällande författningar, är
”bestämdt förbjudet, och ej några öfvervägande skäl förefin”nas
till ändring härutinnan, anser Utsk. de derom gjorda
”motioner böra förfalla.” Mig synes, att ändamålet med Ständernas
sammanträden är att åstadkomma upphäfvande af
föråldrade och olämpliga författningar samt tillvägabringände
af andra, hvadan Utsk:s raisonnement i det afseendet
icke synes förtjena någon uppmärksamhet. Äfven måste jag
bekänna, att det skäl, Utsk. anfört, som skulle följderna af
förslagets antagande icke vara tillräckligen undersökta, före
n
fl. 47
3jo
Deu a9 Augusti f. m.
faller mig oriktigt; ty år 1818 begärde Ständerna, att K.
M. i nåder måtte anbefalla undersökning, huruvida de synliga
fördelarna öfvervägdes af några möjliga olägenheter.
.Tåg förmodar, att sådant icke blifvit utan påföljd. Yid i8a3
års riksdag blef frågan, såsom orden lydde, för närvarande
uppskjuten, och flera skäl hafva sedan dess uppkommit
för dess återupptagande: i:o är den allmänna löneregleringen
inom indelta armeen nu verkställd, hvarigenom
större delen af militieboställen numera icke innehafves af
löntagarue, utan af en särskild boställsdirection, bestående
af landshöfdingen i länet, reg:tschefen, några capitainer, några
subalterner, m. fl. personer, hvilka hafva inträdt i förbindelse
att hafva vård om boställena; 2:0 har ett bestämdt
myntvärde nu blifvit stadgadt, vid erinran hvarom Frih.
Boyes nyss framställda anmärkning synes förfalla, och 3:o
hafva förslag till hypotheksföreningar börjat väckas, hvarigenom
en säker emploi för medlen blifvit öppnad. Jag kan
nemi. icke med motionären instämma deri, att statscassan
skulle öfvertaga medlen; men jag är öfvertygad, att det
blefve en vinst för enskilda, för hypotheksföreningar och
privatbanker samt jemväl för det allmänna, om R. St. beslöte,
att Konungen ägde försälja de boställen, som icke
med gifven förder kunde bibehållas, likväl emot en så beskalfad
försäljningssumma, att räntan derå motsvarade lägenhetens
afkastning. Genom vidtagande häraf är det otvifvelaktig!,
att, jemte det man kunde vara säker, att penningarna
icke förskingrades, en mängd af statens jord, sorn nu
illa vårdas, då kunde uppdrifvas till en vida högre production
och betydliga ressourcer derjemte beredas för hypotheksföreningarna,
hvarförutan Aromens Pensionscassas obligationer
säkert då skulle uppnå den credit, de borde äga,
men nu sakna. — På dessa skäl yrkar jag äterremiss af betänk.
Hr Hjärne, Harald: Då jag anser betänk, af största
vigt, men icke finner mig beredd att nu afgifva min röst i
afseende pä alla de frågor, som deruti involveras, nödgas
jag begära, att frågan må förklaras ytterligare hvitande.
Frih. Cede rs t rom, Jac., förenade sig med Hr Hjärne.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag förenar mig
med Frih. Boye i afseende på resultatet, men icke i afseende
på skälen derför. Mina äro de, att då grundlagen stadgar,
det försäljning af kronolägenhet skall bestämmas af Konung
och Ständer gemensamt, kan det icke öfverlemnas åt
Konungen att efter omständigheterna ensam besluta om försäljningar
af militiasboställen. Det vore att ställa Regeringen
i en obehaglig position och att exponera henne för ett
måhända ofta orättvist klander. Så länge det icke stadgas,
att en allmän försäljning af nämnda boställen skall äga rum,
måste det i grundlagsenlig väg afgöras för hvarje särskild
casus. Jag afstyrker betänk.
Den ag Augusti f. ra.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att StalsUlskts
utlåt. Kto 223, (ill följd af flera ledamöters begäran, komme
alt liv ila på bordel.
Vid förnyad föredragning lades till handltna StatsUtskts
d. i5 dennes f. m. på bordet lagde utlåt. Kto 226 öfver
anmärkningar vid betänk. Kto 117 i anleda, af K. M:s nåd.
propos. till R. St., ang:de afskrifning af Upsala academis
skuld (ill Riksg.cont. för ett erhållet lån till fullbordande
af det nya bibliothekshuset i Upsala.
Föredrogos ånyo och biföl lös StatsUlsk:s d. 3,5 dennes
f. 111. på bordet lagda utlåttnt
Kto 227. i anledn. af Riksd.fullm. från WesterNorrlands
län Kils Strindlunds motion 0111 anvisande på Riksg.cont.
af ett creditiv af en million r:dr för spannmålsundsättningar
vid inträffande svårare missväxtår;
K:o 228. i anleda, af erhållen ålerremiss af betänk. K:o
j5(3, rör:de Hr af Robsahrns, Carl Reinh., motion om inlösen
för statens räkning af godset Ekolsund i Upsala län.
Då nu ånyo föredrogs StalsUlskts d. 25 dennes f. m.
på bordel lagda utlåt. N:o 229, i anledn. af Hr v. Troils,
Emil, motion, att åt Riksg.cont. må uppdragas att årligen
upptaga lån emot ouppsägbara obligationer, för att åter utlånas
emot inteckning i jordegendom, blef samma utlåt, ånyo
Legardt på bordet af Hr Gunther, Carl Gust., samt
Frihtna Cederström, Jac., och Boye, Ludv.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskts d. 25 dennes
f. m. på bordet lagda mcraor. K:o 23o, i anledn. af erhållen
ålerremiss på StatsUtskts utlåt. K:o i/ja, lät R. o. Ad.
bero vid de öfriga RiksSttns i ämnet fattade beslut.
Lades till handltna StatsUtskts d. q5 dennis f. m. på
bordet lagda raemor. Kto 231 i anledn. af erhållen återremiss
på StatsUtskts utlåt. Kto iG5.
Ånyo föredrogos och biföl los StatsUtskts d. 25 dennes
f. m. på bordet lagda utlåttnt
Kto 232. angtde Löfås silfververk;
Kto 2.33. i anledn. af väckt motion om upphäfvande af
skattläggningarna å mjöl- och sågqvarnar saint valk- och
stampverk,
Bifölls BancoUtskts d. 25 dennes f. m. på bordet lagda
betänk. Kto 27 i anledn. af Riksd.fullm. Peter Pehrsons från
Calmare län motion, angtde utsättande, i de från Banken
utgående qviltenser öfver ränteinbetalningar, af det primitiva
lånets återstående eapitalbelopp.
3;2
D c ii 29 Augusti f. m.
BaneoUtskts d. 2.5 dennes f. m. på bordet lagda betänk.
3N:o 28, i anledn. af Gr. Pipers, Carl Fredr., motion, angele
ytterligare ersättning till Öfverstelieuten. G. U. Adlerstam
för det lidande, som genom en rättegång med R.
St:s Bank skall blifvit bemälde Öfverstelieuten. förorsakad,
blef vid förnyad föredragning ånyo lagdt på bordet af Frihtna
Boye, Ludv. och von Liewen, Gust. Rutger.
Ånyo föredrogs BancoUtskts d. 25 dennes f. m. på bordet
lagda memor. Nto 3o med anmälan 0111 resp. RiksSttns
beslut i afseende på Utskts i utlåt. Nto 16 framställda förslag
till hufvudgrunder för Bankens rörelse och förvaltning.
R. o. Ad. beslöt, att BancoUtskts ifrågavar. memor.
skulle punktvis pröfvas.
Utskts yttranden, rörtde 2tdra, 3:dje och 4;de punkterna
befunnos ej erfordra någon åtgärd.
I anledn. af Utskts yttrande, rörtde 5:te punkten, anförde
Hr von Hartmansdorff, Aug.t Det tillägg, R. o.
Ad. vid denna punkt bestämt, anser jag vara af den vigt
för realisationens bestånd, att iag tillstyrker R. o. Ad. alt
vidblifva sitt derom redan fattade beslut; öfverlemnande åt
de öfriga Stånden att besluta, hvad dem godt synes.
R. o. Ad. beslöt att förblifva vid sitt rör:de 5:te punkten
fattade beslut.
I anledn. af Utskts yttrande, rörtde 6:te punkten, anförde
Hr von Hartmansdorff: R. o. Adts beslut i 6:te
punkten står i den öfverensstämmelse med det i den 5:te, att
om del ena icke vidblifves, tillintelgöres det andra. Jag ti11—
styrker följaktligen ett sådant vidblifvande.
Äfven i afseende på 6:te punkten förblef R. o. Ad. vid
sitt redan fattade beslut.
Utskts yttranden vid 7tde, 8tde, gtde och totde punkterna
befunnos ej fordra annan åtgärd, än att dep i anledn.
af ytde punkten föreslagna votertspropos. godkändes.
[ anledn. af Utskts yttrande, rörtde utte punkten, anförde
Hr von Hartmansdorff: Denna punkt har här blifvit
vidlyftigt discuterad och genom votering afgjord. Jag
tror då, att det är rättast, att de få, som nu äro närvarande,
vidblifva det beslut, som Ståndet, vida mera mangrannt
tillstädes, fattat.
R. *. Ad. förblef vid sitt rör:de utte punkten fattade
beslut.
Utskts yttranden, rörtde I2tte, i3tde, iytde, i8ide och
20tde punkterna, ansågOs ej erfordra annan åtgärd, än att
votertspropostn i anledn. af i^tde punkten .godkändes.
Den 39 Augusti f. m.
373
T anledn. af Utsk:s yttrande, rör:de den i 3 Osta punkten
förekommande fråga om utsträckning af rättigheten till
erhållande af cassacreditiv till privat hanker i allmänhet, andra
bolag och enskilda personer, förblef fi. o. Ad. vid sitt
redan förut i ämnet fattade beslut, samt godkände den föreslagna
voter:spropos:n.
Utskrs yttrande, rörtde lit, a i 2 osta punkten ansågs jej
erfordra någon åtgärd.
I anledn. af Utskrs yttrande, rö'r:de mom:n 3 och 4 i
lit. b af 3 Osta punkten, beslö’t R. o, Ad,, att, i händelse
R. St, fastställa, det cassacreditiv få lemnäs åt privatbanker
i allmänhet, andra bolag och enskilda personer, R. o. Ad.
må anses godkänna den i nämnde morn, bestämda ordning
för dylika creditivs utgående; hvaremot R. o. Ad. i afseende
på det öfriga af lit. b förblef vid sitt i ämnet fattade
beslut saint godkände votenspropostn.
I anledn. af Utskts yttrande, rör;de lit, c i 2i:sfa punkten,
beslöt R. o. Ad. att förblifva vid sitt i ämnet föpnt fattade
beslut.
Då fråga nu uppstod om godkännande af den i anledn,
af samma morn. föreslagna voteOspropos., yttr/ide
Frih, Cederström, Jac.: Jag anhåller få veta, om
prot.utdr. från BorgareSt. ankommit, med underrättelse, huruvida
Utsk:s förutseende, att BorgareSt. skall instämma i
inbjudningen, verkligen inträffat, emedan voler:spropps:n eljest
mäste uppställas på annat sätt.
Underteckn. Ridd.Secret.: Den efterfrågade underrättelsen
har ännu icke till Ritjd.cancelliet ankommit; men då
Utsk. uppställt dess förslag under tillkännagifyen förutsättning
af en viss frågans utgång i BorgareSt., synes R. o. Ad.
kunna antaga voter:spropos:n under samma förutsättning.
Frih. Ehrenborgh, Casper Wilh.: Ridd.secret:*
framställning af saken är fullkomligt riktig. Utsk. har ansett
BorgareSt. vara närmast att förena sig med dem, sorn
bestämt en mindre creditivsumma. Om Ståndet icke gör
det, förfaller den af detsamma önskade nedsättningen af berörde
summa.
Frih. Cederström: I händelse BorgareSt. icke, på sätt
Utsk. förutsatt, instämmer i inbjudningen, kan den föreslagna
voter:spropos:n icke fastställas; och def mäste alltid blifva
formenligast att besluta om voter:spropps:n efter det de
särskilda beslut, hvarpå densammas beskaffenhet beror, blifvit
fattade.
Frih. Ehrenborgh: Jag kan icke fatta apnat, ät) gtjt,
ehvad BorgareSt. bifaller inbjudningen jeller jpkc, yqtertspropostn
blir densamma. Det är gifvet, att creditiv skall
374 Den 39 Augusti f. ra.
äga rum, och det ar blott öfver beloppet, sorn votering i
förstärkt Utsk. skall anställas.
Den föreslagna votertspropostn godkändes.
Hvad Utsk. yttrat rörjde iit. d i 2irsta punkten ansågs
ej erfordra någon åtgärd.
I afseende på Iit. e i 2irsta punkten förblef It. o. Ad.
vid sitt förut fattade beslut samt godkände den föreslagna
voterrsproposm,
Utskrs yttranden, rörrde mom:n a, b och c i 22:dra punkten
ansåg R. o. Ad. ej erfordra annan åtgärd, än att Stån
det
förklarade sig i afseende på mom. c förblifva vid sitt
förut fattade beslut.
Till följd af Utskrs inbjudning, rörrde Iit. e af 22rdra
punkten, beslöt R. o. Ad., att i afgift, till Banken skall af
associationer och privatbanker, som i större scala med spannmålsbelåning
sig befatta, erläggas ^ proc. af den beviljade
creditivsuminan, om den uppgår till 2000 rrdr eller derutöfver,
men för creditiv å alla mindre summor 10 rrdr;
hvaremot R. o. Ad. ansåg det, som Utsk. i öfrigt rörrde
lit. e yttrat, ej erfordra någon åtgärd.
I anledn. af lit. a i aårdje punkten beslöt R. o. Ad. att
vidblifva sitt i ämnet fattade beslut samt godkänna den föreslagna
voterrsproposm.
Beträffande den i 23rdje punkten förekommande belåningen
af riksg.contrs obligationer med lägre ränta än 5
proc, om året, biföll R. o. Ad. Utskrs hemställan, att de
icke måtte belånas i Banken till mera än -J proc. af deras
försäljningspris under månaden näst före belåningen (kanske
rättare till tre fjerdedelar af vanliga försäljningspriset under
de 3’ne näst före belåningen förflutna månaderna).
Underteckn. Ridd.Secret.r Här vid mom, Iit. c i
a3:dje punkten torde jag få fästa uppmärksamheten på den
omständighet, att Utsk,, i afseende å tiden, inom parenthes
sagt: kanske rättare 3 månader. Det lärer vara nödigt,
att bestämdt beslut fattas, hvilkendera redaction bör
antagas.
Frih. Ehrenborgh: Då frågan här discuterades, föreslogs
af flera antagandet af 3, i stället för 1 månad. För
min del tillstyrker jag det förra och begär propos. derå.
Uppå derefter framställd propos. godkände R. o. Ad,
det alternativ, som bestämmer försäljningspriset under de 3:ne
näst före belåningen förflutna månaderna till grund för belåningen,
Likaledes beslöt R. o. Ad., att Armdens accordsamorjter.
ingsfonds obligationer må i Banken belånas till tre fjer
-
3;8
Den 29 Augusti c. m.
completta till föredragning. När då Utskm icke behoft sådana
instigationsmedel, och vi nu måhända, vid riksdagens
förestående slut, nära nog kommit derhän, ytt nästan hvarje
ledamot af Ståndet är ledanjot af Utsk,, synes mig uppmaningen,
ringast sagdt, vara öfverflödig, och jag kan således
icke biträda densamma, öfyertygad, att Utsktn,' en
sådan påminnelse förutan, fullgöra det åliggande, hvartill
de blifvit kallade, synnerligast som nästan ingen ledamot
inom Stånden icke tillika är ledamot af Utsk., och Ulsk:n
således icke böra vara oku nniga om sina skyldig be,ter i detta
fall.
Gr, Horn, Cl.aes Fredr.: Äfven jag anser den af
PresteSt. gjorda inbjudningen vara mindre ändamålsenlig.
Med min erfarenhet om utsktsgöromål.en, synnerligast de
sednare dagarna, kan jag upplysa, att det isynnerhet varit
inom det Högv. Ståndet, som ledamöter saknats; så alt det
t. o. tn. handt, alt mål de sednaste dagarna blifvit afgjprda
inom Oecon.Utsk., utan att någpn ledamot af PresteSt. varit
närvar. Skulle detta blifva förhållandet framdeles, och
skulle det exempel, som detta Stånd leinnat, äfven sträcka
sig till de öfriga Stånden, torde anledning yjsa sig för 1 främste
ledamoten inom Ulsktn att anmäla en sådan försummelse,
och påminnelser till Utsk:n böra afgå; men dessförinnan
anser jag det öfverflödigt.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
PresteStts nu föredragna prqt.utdr. endast skulle läggas till
liandina.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f- lill 8 om aftonen.
Iu fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Try cJcfe l:
I n:te Häftet pag, 021 rad. 3 star: ickef hvilket hör utgå.
I i2:te Häftet pag. 270—272 står: Den 21 Augusti f. m.; bör
vara: Deri a5 Augusti f. m.
Den 29 Augusti e m.
3/7
N:o 247. i anledn. af RiksSttns olika beslut i frågan
ang:de curhusafgiftens forffarande,'
Uppå begäran af Hr Stuart, Carl Gust., Gr. Frölich,
Dav., samt Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.,
lädes ånyo på bordet LagUtskts förliden gårdag på bordet
lagda utlåttn:
Wto 109. i anledn. af anmärkningar vid Utskts betänk.
Wto 70 öfver väckta motioner om tillägg till 23 cap. i §
Ärfdabtn i afseende å förmyndares redovisningsskyldighet;
Wto 1 10. til! följd af gjorda anmärkningar emot Utskts
betänk. Wto 71 i anledn. af såväl K. Mts nåd. propos., angtde
ändring af 8, 9 och 10 §§ samt förklaring af 2 § i 17
cap. Handeisbtn, sorn oek särskilda i dessa ämnen väckta
motioner.
Föredrogs ånyo och bifölls Lag- o. Oécon.Utskms förliden
gårdag på bordet lagda utlåt. Wto 16 öfver väckt motion
om deportation af personer, dömda till straff för grofva
brott.
Då nu ånyo föredrogos Lag- o. Oécon.Utsktns förliden
gårdag på bordet lagda utlåttnt
Wto i5. öfver väckta frågor om ändring i nu gällande
taxa på arfvode för landtmäteri förrätta) i^ar, och
Wto 17. i anledn. af väckta motioner om ändring i K.
förordn. d. 19 Dec. 1827, angtde grunderna och vilkoret!
för hemmansklyfning samt afsöndring af jord eller andra lägenheter
från hemman,
blefvo desamma ånyo begärda på bordet af Frih. Cederström,
Jac., samt Grtna Frölich, Dav., och von Fersen,
Hans.
Företogs til! pröfning PresteStts förliden gårdag på
bordet lagda prot.utdr. af d. i5 dennes med inbjudning till
de resp. Medsttn att förena sig i PresteStts beslut att anmoda
samtliga Utskar att företrädesvis handlägga de vigtigaste
målen och med utlåtrn öfver desamma inkomma så skyndsamt
som möjligt.
Gr. von Fersen, Hans: Jag vill visserligen icke bestrida
Ståndet att deltaga uti förevar, inbjudning; men jag
kan icke inse, att densamma är af någon nödvändighet påkallad.
Jag tror, att ordföranderne i Utsktn, såväl sora
ordföranderne för Utsktns afdelningar, söka att med all möjlig
drift behandla riksdagsäreoderna och företrädesvis de
mål, som äro af vigtigare beskaffenhet. Inom det Utsk..,
der jag för någon tid sedan blifvit ordförande, har det åtminstone
allt från riksdagens början varit iakttaget, att de
mindre målen företagits endast då de vigtigare icke varit
12 H. 48
Den 29 Augusti f. ni.
dag på bordet lagda memor. N:o i5, med öfverlemnande
ånyo till justering af Exped.Utskrs under WtoSyafgifna förslag
till R. St:s und. skrifvelse, i anledn. af K. M:s nåd.
propos. om curhusafgiftens fortfarande, och sedan samma
förslag ånyo blifvit uppläst, blef detsamma af R. o. Ad.
godkäudt.
Justerades 2:ne prot.utdr. för förliden gårdag.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 29 Augusti 1834-
Plenum kl. 5 e. m.
Upplästes följande från H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
ankomna skrifvelse till underteckn. Ridd.secret.
Jag får anmoda Hr Ridd.secret. att, som jag är hindrad
infinna mig å Riddarhuset vid början af eftermiddagens plenum,
hos den äldste närvar. Grefven anhålla, att han måtte
öppna plenum med den förut anslagna valförrättningen.
Stockholm d. 29 Aug. 1834-
Jacob De la Gardie.
I anledn. hvaraf II. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn., emottog
klubban och öppnade plenum.
Företog R. o. Ad. val af Fullmägtige i R. St:s Riksg.-  cont.; och befunnos genom flesta rösterna dertill hafva blifvit
utsedde:
Gr. Cronhjelm, Otto Aug., Lieuten., med . . . 160 röster,
Hr Uggla, Göran Gust., Kammarrättsråd, R. N. O. 142 —
Hr Hegardt, Christ. Bernh., Cancelliråd, R. N. O. 113 —
Under valets lopp hade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
ankommit.
Justerades I prot.utdr. för denna dag f. m.
Ånyo föredrogos och Iades till handina förstärkta StatsUtsk:s
förliden gårdag på bordet lagda memor.:
IN:o 245. rör:de den Hr Landtm, tillkommande ersättning
för egna riksdagskostnader;
N:o 246. ang:de verkställd omröstning till följd af RiksSt:ns
olika beslut i afseende på grunderna för den blifvande
allm. bevillningen;
N:o
Den 39 Augusti f. m.
3j5
dedelar af vanliga försäljningspriset under de 3:ne näst före
belåningen förflutna månaderna.
I afseende på frågan om belåning af alla' actier och publika
papper, för hvilka ej särskild belåningSrätt af R. St.
blifvit bestämd, förblef R. o. Ad. vid sitt i ämnet fattade
beslut samt godkände den föreslagna votertspropostn, under
medgifvande, att de deruti förekommande ord : under månaden
näst före belåningen, måtte utbytas mot orden:
under de 3:ne näst före belåningen förflutna månaderna.
Hvad Utsk. yttrat röride helåningsrätt af Ulldiscontens
invisningar fann Ståndet ej erfordra någon åtgärd.
TJtskts yttrande, rör:de a4:de punkten, befanns icke erfordra
någon åtgärd af R. o. Ad.
I afseende på 25:te punkten förblef R. o. Ad. vid sitt
i ämnet förut fattade beslut samt godkände den föreslagna
votertsproposm.
Hvad Utsk. yttrat rörtde 2Ö;te punkten ansåg R. o. Ad.
ej erfordra någon åtgärd.
Den af Utsk. föreslagna förnyade redaction af slutperioden
blef af R. o. Ad. bifallen.
Vid förnyad föredragning af LagUtsk:s d. 25 dennes f.
m. på bordet lagda utlåt. W:o 108 i anledn. af dels gjorda
anmärkningar vid Utsk:s betänk. W:o 72 öfver väckta motioner,
angtde inrättande af förmyndarekamrar, dels ock i
sammanhang med berörde anmärkningar gjorda förslag till
ändring af 22 cap. 1 och 4 SS Ärfdabtn, blef samma utlåt,
ånyo lagdt på bordet af Frih. Raab, Adam Christ., samt
Hr Stuart, Carl Gust.
Ånyo föredrogs och lades till handbna Oecon.Utskts d.
25 dennes f. m. på bordet lagde mentor., angrde återlemnande
af remitterade motioner om prorogation af innevar.
riksdag.
Föredrogs ånyo BondeSt:s d. 25 dennes f. m. på bordet
lagda prot.utdr. med inbjudning till de öfriga Medstånden
att instämma uti BondeSt:s i anledn. af den till StatsUtskrs
utlåt, W:o 2o5 hörande bilaga Wto 208 fattade beslut,
att mantalspenniagarna samt lagmans- och häradshöfdingeläntan
skola alldeles upphora.
Begärdes ånyo på bordet af Frihtna Cederström,
Jac., och von Schulzenheim, Dav,, samt Hr Hjärne,
Harald.
Vid förnyad föredragning af Exped.Utskts förliden går
-
