# ID: svediakorp-gov440
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 146,785
# sentences: 5,592
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


P r o t o c o 1 ],
hållna
hos
Hög-Ioflige
Ridderskapct och Adeln,
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm,
År 183U
Tolfte Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, 1834*
Fredagen den i5 Augusti i83/ji.
Plenum 11. 9 f. m.
Justerades pleni-prottn för d. 24 sistl. Juli f. och e. m.
Då nu ånyo föredrogs BancoUtskrs d. i f dennes e. m.
på bordet lagda memor. N:o 23, med förslag till sammanjemnkning
af RiksSt:ns beslut i anledn. af Utskrs under JV:o
17 afgifna förnyade utlåtande, angtde Bankens öppnande till
utvexling af silfver, beslöt R. o. Ad. att antaga den afUtsk.
i nämnde memor. till R. o. Ad. framställda inbjudning.
Fortsattes den i plenum d. i3 dennes e. m. började föredragningen
af såväl StatsUtskrs utlåt. N:o 81, angrde regleringen
af utgifterna under Riksstatens 3:dje hufvudtitel,
som samma Utsk:s d. 3o sisth Juli e. m. på bordet lagda
utlåt. N:o 2i5, i anledn. af erhållen återremiss å nyssnämnde
utlåt.
i8:de punkten.
Hr Möllerhjelm, Axel, uppläste följande:
Som det här af StatsUtsk. nu ånyo afslagna eller afstyrkta
anslag af go,ooo r:dr b:co hufvudsakligen var afsedt
att användas till ny uppsättning och underhåll af beväringsmanskapets
materiel under de årliga vapenöfningarna,
hvartill högst otillräckliga medelstillgångar hitintills funnits
att disponera, torde det tillåtas mig att, innan H. R.
o. Ad. går att besluta öfver denna punkt, få lemna en kort
öfversigt af nuvar. förhållandet med detta manskaps beklädnads-,
remtygs- och utrednings-persedlar.
Capotterna af Engelsk tillverkning, små och snäfva,
blefvo redan efter 1814- års campagne i nytt och brukbart
skick manskapet tilldelade, och hafva under sedermera förflutna
20 år hunnit så alldeles förslitas, att manskapet, oaktadt
persedeln årligen efter vapenöfningens slut blifvit lappad
och lagad, numera hvarken anständigt eller mot regn
och kyla är genom dessa capotter bevaradt. Behofvet af
nya capotter har vid flera tillfällen af KrigsColhm blifvit
hos K. M. i und. anmäldt; men penningetillgångarnas otillräcklighet
har gjort den föreslagna anskaffningen overkställbar.
De capotter, hvilka efter de två sista årens vapenöfningar
blifvit casserade, hafva ej kunnat ur förråden, af
brist på tillgång, med nya eller brukbar* ersättas; och om
4
Dea i5 Augusti f. ra.
detta förhållande ännu några år måste fortfara, skola be
värtsbataillonerna
icke äga så många capotter i hvarje lä
ger,
som erfordras till vakters och posters skyddande mot
nattens kyla, oberäknadt, att det öfriga manskapet nödsakas
i tälten ligga klädt i jackorna, deraf denna persedels hastigare
förslitning jemte minskad snygghet blifva de oundvikliga
följderna.
Jackor hafva för omkring två tredjedelar af manskapets
styrka, eller för circa i 1,000 man, under åren 1826—
1829 kunnat nya utdelas. Efter, i de flesta fall, 7 a 8 års
brukningstid äro dessa jackor nu hardt slitna och till en del
vända. Omkring 5,000 jackor, utlemnade redan år 1B14 >
äro ännu i bruk, och det bör icke kunna väcka förundran,
om dessa jackor, efter 20 års begagnande, äro så förslitna,
att deras ersättande med nya af den högsta billighet påkallas.
Skulle, sådant förhållande oaktadt, anslag härtill förvägras,
måste en del af bevärtsmanskapet inom kort blifva
i saknad af äfven denna persedel.
Skärp af kläde och halsdukar af svart halfkläde —
begge persedlarna af för flera år tillbaka aflagda modeller—,
begagnas ännu af omkring -Jdelar af be värismanskapet. Väl
bar KrigsColkm, med användande af de sednare årens inskränkta
tillgångar, låtit förse några batailloner med nya
skärp af redgarn och halsdukar af pressadt Jäder; men det
större antalet befinner sig ännu deraf i saknad, och mäste
äfven fortsatt blifva det, så framt ej medel till nya persedlars
successiva anskaffning varda beviljade.
Tschacots af brukbar beskaffenhet finnas endast
vid Lifbevär:sreg:tet, de begge Skånska infanterireg:ternas
samt Calmare reg:tes bevärtsbatailloner; allt det öfriga
bevär:smanskapet är i saknad af denna persedel. Så
kallade filtmössor af äldre modell och föga användbar beskaffenhet
finnas väl vid flera regtter för bevär:smanskapet
att tillgå, äfvensom vid några bevärtsbatailloner tschacots
af mindre brukbar beskaffenhet; men dessa persedlar stå
endast och skyldra i förslagen, utan att kunna för activ
tjenstgöring påräknas. Brukbara klädes-eller s. k. släpmössor
finnas deremot vid alla batailloner; men, med endast denna
persedel försedd, kan bevär:synglingen icke ställas i linien
med indelta soldalen.
Bandoler och ba n do I er-r e m mar äro alla nästan
utan undantag begagnade sedan bevärtsmanskapets första
uppsättning och nu till större delen knappast användbara under
de årliga vapenöfningarna: bandoleren äro af ålder och
bruk förtorkade, utan form och icke utestängande väta;
remmarna förslitna och för korta. Att för fredstid i allmänhet
förse bevärtsmanskapet med ny uppsättning af merberörde
remtygspersedlar har likväl ej af KrigsCollrm varit
åsyftadt eller i und. hegardt; men anslag måste efter mitt
förmenande blifva nödvändigt att anvisa för en sådan upp
-
Den i5 Augusti f. 111.
ä
sättning åt infanteriregrternas gamla stam, hvars nu i bruk
varande remtyg genom en sådan anstalt kunde åt bevärtsmanskapet
öfverlemnas.
Törnis t rar och kopparflaskor befinnas i temligen
brukhart skick.
Utom de af mig uppgifna facta, om hvilkas noggranna
öfverensstämmande med verkliga förhållandet jag vågar med
trygghet åberopa härvarande Ilrr Generalbefälhafvares, reg:tschefers
och officerares vid indelta armeen vitsord, får jag
tillika erinra om det högst betydliga behof af nya persedlar,
som erfordras för det årligen tillökta antalet af bevärtsynglingar,
som åter medför ett ytterligare, af en betydligare
årlig complettering och persedelreparation.
Ehuru vid ett sådant förhållande det visar sig klart,
att den utaf K. M. för KrigsCollegii departementet’ äskade
tillökning, 90,000 r:dr b:co, är af ett oundgängligt behof
påkallad, torde likväl vid nuvarande omständigheter det
icke vara att hoppas, det hela ofvannämnde begärda tillökade
anslag blifver beviljadt; men af yttersta nödvändighet
är dock, såvida icke bevärtsynglingarnas helsa och trefnad
skall uppoffras, att åtminstone en del af det begärda anslaget
beviljas. Jag anhåller fördenskull att få fästa H. E. o.
Ad:s uppmärksamhet uppå de mot Utskts beslut i denna
punkt afgifna, i min tanka ganska välgrundade reservationer,
nemi. Frih. Palmstjernns &c. &c., och begär, att
E. o. Ad. måtte för sin del besluta att 54,000 r:dr måtte årligen,
i stället för de begärda 90,000 r:dr, till förstärkande af
armeens materiel varda anvisade.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Ehuru med föga hopp
om framgång, anser jag dock för min pligt att motsätta mig
förhöjning af de anslag, som af StatsUtsk. blifvit föreslagna.
Det är visserligen tröstande att se Styrelsen, som vid
början af riksdagen ansåg sig behöfva 90,000 r:drs tillökning
i anslaget för armeens materiel, nu hafva så nedprutat
detta belopp, att den anser sig hafva tillräckligt af 54,000
r:dr. Derföre äro vi skyldiga Styrelsen erkänsla, synnerligast
på detta rum, hvarest man ser Styrelsens anspråk på
anslag så frikostigt fyllas. Då emedlertid Styrelsen vid förra
riksdagen begärde de nu till fortfarande föreslagna 70,000
r:dr för armeens materiel, uppgafs såsom föremål för desamma
behofvet att förse förråden med beklädnad för
beväringen, och detta föranledde mig, då detta utlåt,
bär förra gången förevar till återremiss, att af StatsUtsk.
begära en utredning, huru nämnde anslag af 70,000 r:dr
blifvit användt, hvilken anmärkning StatsUtsk. säkert icke
ens upptagit, ännu mindre besvarat. Det vill dock synas
mig, som ett af de väsendtligaste skälen för beviljandet af
nya anslag vore, att Nationen och Eepresentationen ägde någon
säkerhet, att de beviljade anslagen blifvit på ändamålsenligt
sätt använda. Att undanhålla Representationen upp
-
Ö
Den i5 Augusti f. m.
lysningar härom anser jag oriktigt och illa betänkt af StatsUtsk.
; ty om medlen fjäg har icke rättighet att förutsätta
annat) blifvit använda på ett sätt, som icke är underkastadt
anmärkning, ser jag endast en vinst dervid, att Representationen
fått veta, hvartill de blifvit använda och hvad sorn
derför blifvit till förråden anskalFadt. Man lärer i detta fall
kunna invända, att det vore farligt, om förhållandet härmed
lomme ti 11 en blifvande fiendes kännedom. Men det
torde vara likgiltigt, om, i händelse af krig, fienden vet, om
vi äga några tusen capotter mer eller mindre, emedan krigets
utgång icke lärer hero på capotternas antal eller på
beklädnaden i allmänhet. Om jag således skulle handla
strängt consequent, borde jag säga^nej äfven till de 70,000
r:dr, som nu äro föreslagna alt för arraeens materiel på
stat uppföras, derföre, att jag icke är säker, huru de förut
beviljade blifvit använda. Men då jag icke vill motsätta
mig Ulskrs tillstyrkande i afseende på dessa 70,000 r:dr,
kan jag likväl icke annat än bestrida de 54,000 r:dr, hvartill
Hr Möllerhjelm ansett del till belopp af 90,000 r:dr begärda,
men af Utsk. afstyrkta anslaget kunna jemnkas, emedan
jag anser det förra beloppet vara alldeles tillräckligt
för beväringens beklädnad, om det dertill företrädesvis
användes; uti hvilken öfvertygelse jag ytterligare blifvit
styrkt af Hr Möllerhjelms anförande, som fört mig på den
tanken, att beväringens beklädnad kunde vara mindre kostsam,
än den är; ty t. ex. tschacots, som egentligen endast
äro en prydnad, lära väl ej behöfvas för beväringens vapenöfningar.
Jag medgifver, att bevärtsmanskapet bör hafva
en klädedrägt, som skiljer sig från den allmänna; men
denna uniform behöfver icke vara så kostsam som den är,
till en del härledande sig från flera särskilda persedlar, som
icke torde behöfvas för vapenöfningarna i fred, om de också
skulle vara oundgängliga i krig. Bland alla behof för
försvarsverket står likväl beklädnaden sist, emedan ingenting
torde vara lättare att anskaffa, i händelse af krig, än kläder,
i fall man har penningar; ty nästan hvarje fruntimmer,
eller hvem som helst, kan sy ett par byxor, en jacka m.
in., och man behöfver således icke befara någon förlägenhet
i afseende på persedlarnas skyndsamma förfärdigande,
när behofvet så fordrar. På dessa grunder kan jag således
icke annat än afstyrka beviljandet af de 54,000 r:dr; hvarvid
jag tillika får yttra min förundran deröfver, att Styrelsen
fordrat nya anslag, innan det för samma ändamål, eller
utredningens behof, vid sista riksdagen beviljade extra
anslag ännu blifvit disponeradt, utan derå återstå ända till
600,000 r:dr.
Frih. Franc Sparre, Bengt Erland: Då utlåt, förra
gången förevar, sökte jag upplysa om nödvändigheten af
det tillökta anslaget för materielen. Hr Möllerhjelm har
Den 15 Augusti f. m.
7
nu närmare detaille:-" behofven. Anslaget erfordras synnerligast
för capolter till den stående armeen och för beväringens
beklädnad. Jag bar förut upplyst, att det icke
br för att formera krigsförråd, som anslaget ifrågasattes,
utan till underhåll af kläderna, som slitas vid de årliga vapenöfningarna.
Man kan ju icke, utan samvetsförebråelse,
låta folket gå nakna och frysa. Det andi a alternativet åter,
alt, i brist på kläder, låta manskapet förblifva oöfvadt,
skulle blottställa oss för de största vådor, i händelse af ett
inträffande krig. Af sådana anledningar anser jag det af K.
M. äskade anslag böra beviljas; men då StatsUtsk. ser alla
tillgångar så knappa, förenar jag mig lili Frih. Palmstjernas
och Prosten Stenhammars reservationer, hvaruti de ansett
anslaget böra nedsättas till 54,ooo r:dr. Jag inser visserligen
otillräckligheten af detta belopp; men det är med
detta, som med allt annat, att, när man är fattig, man får
hjelpa sig så godt man kan.
Hr af Dalström, Gust. Jac.: Som jag flera år
liaft att göra med bevärismanskapets exercis, får jag i allo
instämma med Hr Möllerhjelm, emedan jag kan intyga, att
bevär:smanskapets persedlar i allmänhet, åtminstone vid de
reg:ter, der jag känner förhållandet, äro af den dåliga beskaffenhet,
att de ovilkorligen behöfva förbättras. Det är
så mycket mera oväntadt att här få höra anslag bestridas
i detta afseende, som bevärtsmanskapet, i stöd af beväringsstadgan
af d. 27 Oct. 1812, har obestridlig rätt att vara
lika beklädt och prydt med indelta armeen; men att förhållandet
icke är sådant, utan att bevärtsmanskapet är torftigt
klädt i jemnförelse med indelta arméen, torde de Hrr
med mig kunna intyga, som haft att göra med beväringens
vapenöfningar. Af dessa skäl får jag tillstyrka anslagets beviljande
åtminstone till det belopp, Hr Möllerhjelm föreslagit.
Till svar å hvad som blifvit yttradt ang:de den besparing,
som kunde äga rum genom en förenkling i beväringens
beklädnad i jemnförelse med den stående arméens,
får jag blott anföra en bondes yttrande vid ett tillfälle, då
han motsades i sina åsigter i detta hänseende: ”Mina bröder!
sade han, jag önskar, att våra gossar måtte vara lika klädda
med indelta soldaten. Må de få den rätta knektetröjan
på sig, ty då få de mod i sig; och jag önskar, att de måtte
äga lika mod med den egentliga soldaten.”
Frih. Raab, Adam Christ.: Då jag vid flera möten
tjenstgjort äfven såsom reg:tsqvartermästare, kan jag vitsorda
uppgiften om den sämre beskaffenheten af bevär:smanskapets
beklädnad. Hr af Dalström med flera andra ledamöter hafva
redogjort härför, och jag vill derföre endast tillägga, att
Vid Calmare reg:te, hvarest endast 100 man exercerades i
år, var det knappt möjligt att hopsöka så många brukbara
persedlar, som för detta ringa manskap erfordrades, och att
%
$
Den i5 Augusti f. ra.
det i afseende på lappningen går så till, att i capotter erfordras
för att lappa den 3:dje, som likväl icke blir duglig.
Jag har äfven erfarenhet af, att bevärcsmanskapet är synnerligen
angeläget om att få de bästa persedlarna, och att
de, sorn få de sämsta, blifva ledsna och modfällda. Mig
synes skäligt, att de blifva lika val klädda med den indelta
soldaten, och jag förenar mig på dessa grunder med dsm,
som instämma uti Frih. Palmstjernas tillstyrkande.
Hr d’Or chim ont, Wilh. Albert, förenade sig med
Hrr Möllerhjelm och af Dalström.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn.i Jag får börja med att
i allt förena mig uti Hr Möllerhjelms yttrande. Jag anser
det icke vara lämpligt alt här framställa det bedröfliga skick ,
hvaruti beklädnaden för beväringen inom hela Riket sig befinner.
Jag skulle deröfver kunna uppdraga den mörkaste
tafla; men utom det att jag icke finner sådant här lämpligt,
anser jag det äfven öfverflödigt, emedan jag tror, att det ej
finnes någon af R. o. Ad:s ledamöter, som icke tagit kännedom
om och behjertat förhållandet. Jag har således i saken
intet att tillägga, utan får blott fästa uppmärksamheten
på nödvändigheten att förekomma de olägenheter, som
kunna uppstå genom beviljandet af det anslag, sorn af åtskilliga
reservanter af PresteSt. och äfven af R. o. Ad. blifvit
yrkadt. För öfrigt skall jag nu i korthet till besvarande
upptaga några här vid denna discussion framställda anmärkningar.
i\Ian har bland annat yttrat sin fägnad deröfver,
att Styrelsen ”nedprutat” sina pretentioner från 90,000
till 54,ooo r:dr. Mig är det icke bekant, att någon nedprutning
från Styrelsens sida ägt rum; men väl har jag hört,
att vid discussionen inom StatsUtsk. åtskilliga ledamöter ansett
den begärda anslagssumman böra nedsättas till det belopp,
som af reservanterna blifvit föreslaget. Om äfven Styrelsen
skulle medgifva denna nedsättning såsom en följd af
de bristande tillgångar, som ständigt inom Representationen
uppgifvas såsom skäl för alla afsiag, tror jag dock, att Styrelsen
aldrig kan medgifva, att det förminskade beloppet
är tillräckligt för att uppfylla det med det äskade anslaget
afsedda ändamål. Då StatsUtsk. börjat med att förklara,
att inga medel finnas, är det ock klart, att man måste uppskjuta
med fyllandet af de behof, för hvilka de beviljade
medlen blifva otillräckliga, utan att man genom medgifvande
af detta uppskof kan hafva medgifvit, att den till ett
mindre belopp beviljade summan är tillräcklig för allt, som
afsågs med hela den begärda.
Här har äfven blifvit sagdt, att de vid sistförflutna riksdag
för arme'ens materiel beviljade 70,000 r:dr för hvarje år
egentligen afsågos för beklädnaden, för afhjelpande af hvars
brister de skulle varit Jillräckliga. Men dessa medel anslogos
iske
Den i5 Augusti f. m.
9
icke blott för Utredriingsdepartementet, utan för 3:dje hufvudtiteln
i allmänhet, att fördelas till bestridande af utgifterna
för alla KrigsCollegii departeinenter. Medlen äro således
använda för försvarsverket i allmänhet, men ingalunda
ensamt till iståndsättande af beväringens beklädnad.
Äfven har yttrats, att när man anser sig behöfva anslag,
bör man icke undanhålla upplysningar, huru redan
beviljade äro använda. Jag kan icke finna, att någon upplysning
blifvit undanhållen, då hvar och en, som sådant
åstundan, kan uti K. KrigsColkm göra sig underrättad,
huru såväl de 70,000 rtdr som andra militära anslag blifvit
disponerade.
Ilar har äfven blifvit framställd en alldeles ny sats,
den nemi., att krigets utgång icke berodde på beklädnaden.
Denna sats är åtminstone för mig så främmande och så oförklarlig,
att jag icke anser mig böra eller kunna till svaromål
11 Dptaga den.
Vidare har det sagts, att beväringens beklädnad kunde
vara mindre kostsam. Jag tror, ätt ändamålet, beväringens
införlifvande med indelta armeen, skulle förfelas, om beväringen
icke vore beklädd lika med denna arme. Dessutom
hafva vi redan af Hr Möllerhjelm erhållit upplysningar derom,
att beklädnaden icke blott är bristfällig, utan äfven
otillräcklig. En beväringsclass utgör omkring i5,ooo man,
och antalet munderingar, som finnas att tillgå, är circa 7000;
således felas munderingar för mer än hälften af den styrka,
som enligt beväringslagen bör öfvas. Då beklädnaden varit
i bruk alltsedan år i8i4, kan hvar och en lätteligen inse
beskaffenheten af densamma. I brist af uniformer måste således
beväringen antingen blifva oexercerad, eller ock gå
med egna kläder, i hvilket sednare fall dock anslag erfordras
för att ersätta slitningen af dessa kläder.
Äfvenledes har man sagt, att ännu oanvända medel af
de vid förra riksdagen beviljade anslag kunde användas för
beväringens beklädande, och att man ej borde begära nya
anslag, förrän de ännu i behåll varande beloppen blifvit använda.
Talaren lärer icke påminna sig, att berörde anslag,
enligt R. St:s dervid fästade förbehåll, icke få användas för
fyllandet af de årliga behofven, utan till uppköp af materialier
för reservförrådets complettering; de hafva följaktligen
icke, utan att gå emot Ständernas beslut, kunnat användas
till beväringens exercisbeklädnad, hvilket visserligen
i annat fall kunnat ske.
Jag har icke vidare att tillägga till hvad Hr Möllerhjelm
yttrat, och med hvilken jag förenar mig, utan anhåller
om propos. på afslag å Utskrs tillstyrkande, samt att
ett anslag af 54,000 r:dr må beviljas.
Frih. Adlercreutz, Gust. Magn.: Jag har en alltför
obehaglig hågkomst af den verkan, som en iförmultnad
12 H. a
10
Den 15 Augusti f. ra.
materiel liar på en arme. Jag förenar mig derföre uti Riksd.-  fullm. Wiklunds reservation och tillstyrker afslag å Utsk:s
förslag, men bifall till K. M:s propos. i sin helhet.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Mitt förslag till
besparing genom begagnAdet lill armedens beklädnad af oöfverskuret
i stället för öfverskuret kläde och genom gevärens
brungöring säger Utsk. sig icke hafva kunnat vidröra af
brist på tillförlitlig kännedom i dylika detailförhållanden.
Jag måste verkligen beundra denna StalsUtsk:s blygsamhet
att icke tilltro sig kunna bedöma sådana detailförhållanden,
som måste falla en hvar i ögonen. I afseende på klädet behöfver
man blott veta, huru öfverskärningen deraf tillgår,
för alt inse hushållningen af att begagna det oöfverskuret;
ty då till öfverskärningen fordras, att luggen först uppkardas
ända till tråden och derefter med sax afskafves, måste
det falla hvar och en klart, att en större del af klädets varaktighet
derigenom går förlorad. Flera klädesfabrikörer hafva
försäkrat mig, att klädet genom öfverskärningen förlorar
2.5 proc. i varaktighet. Dessutom ökas klädets kostnad icke
blott genom sjelfva öfverskärningen, utan äfven derigenom,
att det för öfverskärningens skull måste gå en gång mer
genom kypen. Utsk. har sagt, att min uppgift blifvit besvarad
och vederlagd. Men det kan icke vederläggas, att
detta kläde skall blifva för armeen lika nyttigt oell nyttigare,
än det öfverskurna; ty det mäste blifva icke blott
starkare, utan äfven varmare, hvilket jag förmodar vara en
väsendtlig del af hvad som åsyftas med beklädnaden. Enahanda
är förhållandet med gevärens brungöring. Man ser nu,
att gevärens varaktighet icke calculeras på mer än i5 å 20
år. Jag har efterfrågat, huru ofta de sönderskrufvas, och
man bär sagt mig, att det sker hvarannan eller hvar tredje
dag. Ifuru länge skola de då kunna hålla? Man ser
jagtgevär kunna hålla i 100 år blott derföre, att de icke så
ofta behöfva sönderskrufvas och rengöras. Om gevären blott
blefvo dubbelt sa varaktiga, som de nu äro, skulle derigenom
vinnas en besparing af 100,000 r:dr årligen.— För att
återkomma till klädet, är jag visserligen icke bland dem, som
anse arme'ens beklädnad likgiltig för krigstillfälien: tvärtom
tror jag, att beklädnaden har stort inflytande på aromens
brukbarhet; men denna brukbarhet anser jag icke bero på
klädets mer eller mindre glans. Men att i allt fall det oöfverskurna
klädet ingalunda till utseendet är motbjudande,
derom öfvertygas man genom att betrakta öfverskuret kläde
på motsidan. Af dessa skäl, och då jag icke kan föreställa
mig, att vår arme' skulle lida något genom efterföljandet
af den Engelska arme'ens exempel att beklädas med
oöfverskuret kläde, kan jag, innan dessa besparingar blifvit
iakttagna, icke medgifva någon förhöjning af anslagen, utan
tillstyrker bifall å utlåt, i denna punkt.
Den i5 Augusti f. m.
11
Gr. Horn, Claes Fredr..’ Jag har redan åtskilliga
gånger under denna riksdag gifvit min öfvertygelse tillkänna
arn att nationens skyldighet att göra allt för beväringssystemets
ändamålsenliga ordnande. Jag tror det vara håde
militäriskt och politiskt orätt att vanvårda denna trupp i
näsrot fall. Man gör det mycket, då man tvingar dessa ynglingar
att pådraga munderingar, genom hvilka de, i jemnförelse
med gamla truppen icke kunna annat, än anse sig demoraliserade.
Jag har sett munderingar, sorn verkligen förvånat
mig. Då man för den anvärfda truppen, som icke
förtjenar att sättas framför beväringen, gör så mycket, att
för densamma finnas 3-dub.bla munderingar, förefaller det
mig besynnerligt, att icke krigsadministrationen fordrar såsom
ett oeftergifligt behof, att man skall lemna allt, hvad man
kan, för beväringen. Jag har inom mig hyst den öfvertygelse,
att det vore ändamålsenligt att öfvergå till det system,
sam StatsUtsk. omfattat, att befordra en nalionaldrägt,
hvaruti beväringen skulle vara klädd både utom och
inom tjensten. Men det låter sig icke göra, så tänge man
har en anvärfd arme utom beväringen; ty om man, med
bibehållande af en drägt för den sednare och en annan för
beväringen, ville sammanslå dem i tjenstgöringen, hemställer
jag, om icke det skulle medföra en delad esprit inom
truppen. Jag kan således icke tillstyrka att öfvergå till
detta system utan i sin helhet; men jag kan icke hoppas,
att denna åsigt skall göra sig gällande i anseende till den
splittring, som jag finner för närvarande äga rum inom vår
militära administration. Jag har tagit kännedom om våra
förråd; jag har dervid öfvertygat mig om det förträffliga
skick, hvaruti de befinnas, och jag iakttager tillfället för
att frambära min gärd af högaktning och tacksamhet för
den chef, sora kunnat uppbringa dem till den höjd, hvaruti
jag funnit dem och som vida öfvergick min förmodan.
De underhållas med en soin, som är tillfredsställande. Förråden
af kläde anser jag icke behöfva ökas, utan tvärtom
till en del kunna användas för beväringens behof. Skulle
likväl krigsadministrationens chefer anse dem böra underhållas,
sådana de äro, för arraeens behof, måste nödvändigt
ett anslag beviljas för beväringens beklädnad, för hvilket ändamål
jag derföre, lika med reservanterna, tillstyrker ett
anslag af 54,ooo r:dr, emedan jag anser detta behof så oeftergifligen
vigtigt, att jag icke kan undandraga mig att med
min röst understödja dess fyllande.
Hr Lefren, Joh. Pehr: Gr. Horn har hufvudsakligen
yttrat, hvad jag ämnade säga. Jag har således icke annat
att tillägga, än ett svar på ett yttrande här, hvilket
II. Ex. Hr Gr. Brahe visserligen upptagit, men icke närmare
förklarat, nemi. att krigets utgång icke skulle bero af
truppens beklädnad. Jag har haft den olyckan att öfver
-
12
Den i5 Augusti f. m.
lefva 1808 års exempel i detta hänseende. Jag har haft tillfälle
att på nära håll se den rysligaste verkan af efterlåtenhet
i fråga om truppens beklädnad. Jag vågar bestämdt
säga, att af de 28,000 man landtvärnsynglingar, som då utskrefvos
och hvaraf omkring i5,ooo återkommo till fäderneslandet,
åtminstone |:delar af de föregångna hafva förgåtts
af brist på beklädnad. Jag har sett dem återkomma
från fälttåget sent på hösten i Decemb. månad, då kölden
likväl icke var mer än 5 å 6 grader; jag såg då lik och
lefvande sammanfrusna af brist på kläder. Den, som sett
sådana ohyggligheter, kan icke undgå att ifra för ett annat
system. Vi hafva icke rättighet att neka beväringsynglingarna,
hvad de lagligen kunna fordra såsom vilkor för beväringens
inrättande. Vi må tacka Gud, att den lugna anda råder i
vårt land, som alltid hedrat Svensken, men vi skola icke
sätta ynglingarnas tålamod på prof; man får icke vanvårda
deras lagliga rättigheter. Det gränsar nästan till hat alt
icke afse deras rättmätiga fordringar i detta fall. De måste
beklädas lika med indelta soldaten; det är deras rätt.
Det är skam för Riket, att landets blomma, på hvilken vårt
lands försvar kommer att bero, skall så handteras, att de
icke kunna annat än hafva missaktning för den vård, som de
äldre gifva åt de yngre. Då fienden kommer och fråga blir
att föra bajonetterna, är det för sent att tänka på att upphjelpa,
hvad som blifvit försummadt. Jag tillstyrker derföre
bifall till K. M:s propos. utan afprutning. Jag har
haft nåden att sitta i committe'en för beredande af sådana
ärender som det, hvarför ifrågavar. anslag erfordras. Jag
har dervid alltid yrkat, att man borde gå fram med hela
behofvet ^ch icke afpruta en skilling. Gr. Horn har påstått,
och jag påstår detsamma, att Styrelsen bör såsom ett
oeftergiflig! behof yrka, hvad sora erfordras för beväringen.
Jag tillstyrker bifall till hvad som begäres, under förklaring,
grundad på min erfarenhet i dessa ärender, att detta
belopp likväl är otillräckligt för det afsedda ändamålet.
Hr Dalman: Ehuru jag visserligen finner, då så många
uppstigit mot mig, att jag skall blifva öfverröstad i den
votering, som möjligen kan komma att äga rum i denna
fråga, får jag dock förklara, att jag af de skäl, jag hört
från motsidan, icke kunnat öfvertygas, ätt jag i någon väsendtlig
del af mitt anförande misstagit mig. Det är blott
för att till prot. reservera min vederläggning af dessa skäl,
som jag nu begärt ordet. Här har blifvit sagdt, att Styrelsen
icke gjort någon nedprutning af sitt begärda anslag. Jag
misstager mig säkert icke deruti, att det är Hr GeneralAdjutanten
för armeen, som uppgjort förslag öfver hvad sora
i närvarande fall fordras, och att den K. proposm grundar
sig på Hr General Adjutantens förslag. Men när nu Hr GeneralAdjutanten
åtnöjt sig med att yrka ett nedsatt anslag,
Den i5 Augusti f. m.
i3
och Hi' Gen.Adjutanten i detta fall måste anses representera
Styrelsen, följer ju deraf, att Styrelsen nedsatt sina anspråk.
Det är äfven sagd t, att om representanten önskade upplysning,
huru medlen användas, kunde han derom vända sig till
K. Krigscollrm. Detta tror jag likväl icke vara representantens
pligt, när vi hafva ett StatsUtsk., hvilket för Representationen
bör framlägga förhållandet i öfverensstämmelse
med de handlingar, Utsk. har att tillgå. Jag kan således
icke frångå, alt det är en brist i Utskts utlåt., att deruti
icke blifvit redogjordt för sättet, huru medlen blifvit använda.
StatsUtsk. har såsom grund för sitt afstyrkande anfört,
att R. St. vid förra riksdagen till fullo anvisade, hvad
som för ifrågavar. behof då äskades. Det synes mig icke
hafva behöfts stort förutseende, för att äfven vid förra riksdagen
bafva förutsett de stora behof, som 1111 yppat sig.
Jag är öfvertygad, att om Styrelsen vid sista riksdagen mera
ärligt uppgifvit behofven, Representationen fästat uppmärksamhet
dervid. Men att vid ena riksdagen säga: nu
hafva vi nog, och vid en kommande säga: vi behöfva två,
tre gånger så mycket, det synes mig bevisa, att krigsadministrätionen
handlar utan plan. Det vitsord, en värd ledamot,
för hvars opinion jag hyser mycken aktning, lemnat
om våra förråds tillstånd, hindrar mig icke att yrka, att, då
Regeringen har 600,000 r:dr oanvända af sista riksdagens anslag
för utrednings-departementets behof, beväringens beklädnad
dermed kan och bör fyllas, och i det fallet är
jag ense med Gr. Horn, att beväringens behof bör stå framför
andra. Men då jag påstått, att krigets utgång icke berodde
på armeeos beklädnad, förundrar det mig högligen,
att jag i detta påstående af tvenne talare blifvit mött med
en vederläggning, sorn förutsätter, att jag skulle yttra mig,
snart sagdt, utan sundt förstånd; ty att armeen skall hafva
kläder lärer väl jag, likasom hvar och en annan menniska
begripa. Derom var icke fråga, utan fråga var om uniformer
och graun utstyrsel; och det var sådant, som jag
ansåg obehöflig t och mindre vigtigt för krigets resultat,
visst icke, att menniskorna skola hafva kläder på sig. Det
har blifvit sagdt, att de ännu oanvända 600,000 r:dr af det
vid förra riksdagen beviljade extra anslag icke kunnat, utan
att R. St:s föreskrift öfverskrides, disponeras för ifrågavar.
behof, emedan det sednare är ett årligt behof, då deremot
extra medlen äro beräknade för reservförråden. Jag frågar
likväl, om ett behof af i5 ä 20,000 munderingar för
beväringen, hvilka munderingar, om de göras på en gång
och begagnas blott några veckor om året, kunna vara 20 å
3o år, kan kallas årligt? Styrelsen hade således utan scrupler
kunnat anvisa en del af förenämnde medel för ifrågavar.
behof. Men då jag ser, att medel icke fattas för uniformsförändringar;
,då jag ser, alt man har medel alt spöka
ut en hop rangregemeuter med allt möjligt prål, kan jag
>4
Den i5 Augusti f. m.
icke annat än instämma med Gr. Horn uti förundran öfver
den öfverklagade bristen på medel. De ifrågavar. 54,ooo
r:dr kunde tagas från Lifgardet till häst, utan att Sveriges
ära eller försvar derigenom skulle lida. Behofvet kan vara
gifvet, anslaget kan finnas nödvändigt; men hvad jag påstår,
är det, att så länge man icke hushållar med hvad man har,
man icke bör erhålla mera. När det ligger för en hvar öppet,
att indragningar kunna äga rum på andra håll, tillstår
jag, att det är för min känsla såsom representant motbjudande
att höra, att man klagar öfver, att kläder saknas
för vår beväring, att blomman af vår ungdom skall hlifva
missnöjd öfver att se sig vanvårdad. Från denna synpunkt
har jag bestridt dessa anslag och kommer att bestrida alla,
som kunna fyllas genom hushållning på andra; och om vi
icke utgå från den synpunkten att genom vägran af anslag,
äfven någon gång för nödvändiga behof, tvinga Regeringen
att använda hushållp:->g, finna vi aldrig någon gräns för
ökade skatter. Vi hatva pest och farsot i landet; och jag
hemställer, om tidpunkten då är inne att göra tillökningar
på ett håll, utan att indraga på ett annat. Man har äfven
en tillgång i gamla passevolancefonden af nära 3oo,ooo r:dr;
jag hemställer, om det är Ioyalt att icke deraf använda,
hvad som för ett så angeläget och med denna fond så näragemenskap
ägande behof erfordras. Man har talat om Representationens
niskhet. Jag tror, att Representationen hitintills
varit alltför frikostig, och att det just är denna frikostighet,
som nödgar Representationen att numera göra
inskränkningar. Jag tror det vara en grundsats, som kau
tillämpas på alla Styrelser, att man icke skall gifva Regeringen
mer, än den oundgängligen behöfver, och att man
strängt skall tillämpa denna grundsats. Man må hafva förtroende
till sin Styrelse eller icke, hvad dess hushållning
med statens medel angår, så är det en säker sats, att ju
mer hon får, ju mer vill hon hafva. Jag bestrider visserligen
ej, att sjelfva behofvet existerar; men jag vill söka
dess fyllande från andra källor, än ökade skattebördor. Jag
kan icke neka, att det är med smärta jag finner, att Gr.
Horn tillstyrker anslaget. Då jag icke kan annat än gilla
premisserna uti Hr Gr:s yttrande, kan jag likväl icke förlika
mig med conclusionen, som stadnar i ett tillstyrkande.
Jag står ensam om min mening; men jag har icke kunnat
hindra mig att öppet uttala densamma såsom min enskilda
öfvertygelse, deruti jag icke funnit mig vederlagd, ehuru
jag ser, att jag kommer att stadna i en sådan minoritet,
att jag nödgas åtnöja mig med min reservation.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag har under de föregående
öfverläggningarna om utgiftsstaterna icke yttrat mig, eller
med min röst bi träd t de personella anslag, som blifvit
beviljade, icke af det skäl, att jag betviflar nödvändigheten
Den 15 Augusti f. m.
i5
deraf, ty derom har jag varit fullkomligen öfvertygad, äfvensom
jag sett med hvad noggrannhet förslagen blifvit uppgjorda;
icke heller derföre, att jag betviflade, att de kunde
utgå utan känbert ökad börda för nationen, ty jag har
sett, huru klokt man beräknat statens inkomstkällor; utan
orsaken har varit den, att, då jag ansåg sannolikt, att icke
alla behof kunde uppfyllas, jag trodde, att man borde spara
sina krafter för de oundgängligare behofven, nemi. försvarsverkets
iståndsättande. I afseende på ingressen till den
siste värde talarens första yttrande an£r jag mig böra göra
rättvisa åt den loyaute', som militära ledamöter inom detta
hus iakttagit; ty huru starkt behofvet må vara i afseende på
de personella anslagen, har dock ingen yrkat något i den
vägen. För öfrigt kan jag icke annat än högligen ogilla den
satsen, att StatsUtsk. för Representationen bort framlägga
fullständigt förslag äfven öfver reservförråden. Jag öfvergå!’
nu till ett annat amne, deruti jag väl är förekommen
af Hr Lefren, men som jag dock ber att få upptaga. Hr
Dalman yttrade, att krigets utgång icke beror på antalet
af capotter eller på beklädnaden i allmänhet, och att beklädnaden
står sist bland de militära behofven, emedan den
lättast kan anskaffas. I detta afseende får jag, lika med Ilr
Lefre'n, erinra om 1808. Jag var då ung, men jag hade
tillfälle att se förhållandet med manskapets beklädnad, då
en af mina nära anhöriga fick befäl öfver en landtvärnsbrigad.
Ilan gjorde hemställan om beklädnad, som likväl icke
erhölls. Redan i Augusti månad såg jag landtvärnsmanskapet
gå i egna trasiga kläder, och ehuru |delar af hela landtvärnsstyrkan
utdog, hade icke -jgdel deraf varit i beröring
med fienden. Kläder beställdes visserligen från England, men
hunno icke blifva färdiga, förrän större delen af manskapet utdöd
t, hvilket äfven var förhållandet med de beklädnader, som
beställdes inom provinserna. Det torde således icke vara så
lätt att i hast anskaffa kläder i behofvets stund, hvarföre
man torde böra vara omtänkt derpå, förrän behofvet inträffar,
synnerligast som kläderna skola blifva dyrare i samma
mån, som behofvet är större och fordrar mera skyndsamhet.
Af sådana anledningar, och då den utredning, som vid sista
riksdag verkställdes i afseende på arme'ens behof, visade,
att de brister, som icke kunna ersättas af de vanliga
anslagen, hade tillkommit genom den brist, som måste uppstå
genom den afprutning, som vid hvarje riksdag ifrån 1809
ägt rum i Regeringens fordringar, kan jag icke annat än
tillstyrka bifall till de i den K. propos. begärda 90,000 r:dr.
Frih. Boye, Ludv.: Hufvudsakligen förekommen af
Gr. Horn, utber jag mig blott att få tillägga några ord.
Vid föregående riksdagar och äfven vid denna har den grundsats
blifvit antagen, till hvilken äfven jag bekänner mig, att
Sveriges yttre försvar egentligen livilar på bevär:ssystemet.
i6
Den i5 Augusti f. m.
Jag hav då äfven vant mig vid den tanken, att det, i stället
för alt vanvårdas, bör på allt salt vidmagthållas. Men
huru missvårdar man det icke, då man synes liknöjd för
möjligheten att blottställa beväringen för det fordna landtvärnets
rysliga öde, att frysa ihjäl, och då man likasom
tvingar det till modlöshet. Frih. baab har, med sin militära
ljenstrpanna-erfarenhet, erinrat oss om vigten af det intryck,
ynglingen erfar vid sitt första inträde på den militära
banan, huru modlös ynglingen blir, om han, vid första
inträdet på soldatbanan, skall kläda sig i trasor. Jag
anser, med flera ledamöter som här yttrat sig derom, för
ett oeftergiflig! vilkor för försvarets bestånd, att nationalbeväringen
ordentligen beklädes och behörigen öfvas. Den
hushållning, som under namn af besparing synes i denna
fråga vilja göra sig gällande, anser jag ganska farlig och
nästan brottslig. Jag anhåller om propos. till bifall till det
af reservanterna föreslagna anslag 54,ooo r:dr.
Hr Rothlieb, Axel Fredr., förenade sig med Frih.
Boye. 1
Hr Tham, Wolrath: Att brist vid denna riksdag
skall finnas i de förut beviljade anslagen till ammen och
dess materiel, förvånar mig icke; motsatsen skulle väcka
min förundran. Jag påminner mig lifligt den saknade representant,
som vid förra riksdagen förde ordet i StatsUtsk.,
och jag påminner mig hans yttrande på denna bänk. Då
fråga var om anslag till materielen, tillräknade han Regeringen
såsom ett stort fel, att den icke begärt fulla behofvet.
Felet är, sade han, att Regeringen icke framlägger
fulla behofvel, och erfarenheten skall visa, att Regeringen
skall blifva tvungen vid nästa riksdag att åter framkomma
med begäran om förökadt anslag. Hans förutseende är bekräftadt.
Jag vill icke inlåta mig i någon undersökning,
huru materielen blifvit vårdad och skött. Jag behöfver det
icke, ty jag litar på de män, som sköta det, och på de
ledamöter, som yttra sig i denna sak. Behofvet är gifvet,
och jag måste således deltaga i deras omdöme, som tillstyrka
dess fyllande; men jag beklagar, att jag icke kan tillstyrka
det till större belopp, än Frih. Franc Sparre tillstyrkt,
eller 54,ooo r:dr. Jag skulle helst vilja tillstyrka de 90,000
r:dr, om jag visste, att tillgångarna dertill vore tillräckliga.
Jag vill tillägga några ord. Hvad Hr Lefre'n yttrat om händelserna
1808 kan jag, ehuru icke militär, fullkomligen besanna.
Från den församling, hvaruti jag bodde, utgingo 60
ynglingar, hvaraf ingen enda återkom. Kläder gjordes i
församlingen, men försåldes sedermera, emedan de blefvo
för sent färdiga för att komma ynglingarna till godo. Skall
man ställa oss i samma förlägenhet, i händelse af ett inträffande
krig? Vi säga, att på nationalbeväringen egentligen
skall
Ben lä Aususti f, m.
skall grundas landets försvar. Skall man låta truppen först
dö af köld, och sedan göra kläder åt densamma? Är det en
hushållning, som öfverensstärnmer med riddersmannamod?
Är det en hushållning, som iakttogs under vår store Gustaf
Adolph och alla våra stora Konungar. Jag hemställer till
livar och en, om det icke är misshushållning och vanhederlig!
att så hushålla. Må detta ord stå för min räkning!
Man erkänne sitt nationalfel! Nationen önskar, att vara anständigt
eller till och med väl klädd. Det är hela nationens
tendens; icke blott de högre ståndens, utan äfven de Jägres.
Hurudan skall då andan blifva bland de ynglingar, som utskrifvas
för att utgöra nationalförsvaret, om de skola klädas
i trasor, som den öfriga truppen icke kan nyttja? Skall
det blifva en uppmuntran för dem att ingå i landets försvar?
Jag tror, att om man vill bibehålla lifligheten hos
dem, måste man noga pröfva deras egenkärlek och pröfva,
om de icke vilja blifva behandlade som den öfriga truppen.
Jag yrkar afslag på Utsk:s utlåt, i förevar, afseende och bifall
till hvad Frih. Palmstjerna med flera reservanter och
ledamöter inom detta rum tillstyrkt.
Hr Möllerhjelm: Jag begärde egentligen ordet för
att meddela Hr Dalman en upplysning, som jag trodde, att
han saknade. Han yttrade nemi., att besparing i bevärrsmanskapets
beklädnad skulle kunna äga rum genom indragning
af en del persedlar, som han trodde vara öfverflödiga.
Enklare mundering kan icke gerna åstadkommas än bevärrsmanskapets,
bestående af en enkel lock af blått kläde med
röd krage, I par lärfts- och i par buldans-byxor, i par
skor, i skärp och contant i r:dr b:co. Någon inskränkning
häruti kan jag icke finna möjlig. Hvad för öfrigt angår hushållningen
i det hela med det anslag, som Krigscollegium
årligen erhåller, kan jag hänvisa Hr Dalman till revisorernas
berättelse för år 1832, der revisorerna yttrat, att de
icke funnit anledning till den ringaste anmärkning i Krigscollegii
befattning. Anledningen, hvarföre anslaget behöfver
ökas, är bland andra välgrundade orsaker äfven den,
att prisen emellan 1828 och i834 betydligen stegrats; så
har t. ex. det mörkblå klädet stigit i pris från 2 r:dr 12
sk. till 2 r:dr 4° det röda klädet från 3:24. till 3:36.,
det grå klädet från 2: 8. till 2: 20., det gröna från 2 r:dr
till 3 r:dr, och boj från 38 sk. till 1 r:dr 8 sk. Är det då
underligt, att en tillökning behöfves i det belopp, som var
beräknadt efter det lägre priset. Här är för öfrigt så mycket
upplyst i detta ämne, att jag icke anser mig längre böra
uppehålla mig härvid, utan anhåller om propos. till bifall
å de 54,ooo r:dr, då jag icke vågar tillstyrka de begärda
90,000 r:dr. Genom de 54,000 r:dr är ändamålet dock
till en stor del vunnet, då vi årligen kunna anskaffa 1,000
12 H. 3
Den i5 Augusti f. m.
ä 1,200 munderingar i stället för 2,000, som var beräknadt.
Vi få åtnöja oss med mindre och lappa det gamla.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Hr Cederschjöld behagade påminna
sig, att under discussionen vid återremissen ingen enda
ledamot bestridde, att oöfverskuret kläde är användbart
för aromens beklädande, men att jag yttrade, att erfarenheten
visat, att oöfverskuret kläde af Svensk tillverkning,
sådant som det här blifvit förevisad t, varit af den beskaffenhet
och af så ringa bonitet, att det omöjligen kunde användas.
Ingen, som sett det kläde Engelska armeen begagnar,
skulle väl kunna annat än önska, att vi i detta afseende
måtte kunna likna England; men då vi derifrån icke
få införskrifva sådant kläde, och dylikt icke kan tillverkas
inom landet, lärer enda utvägen vara att begagna, hvad man
här har användbart. Hvad gevärens brungöring beträffar,
skulle det ändamål, som Hr Cederschjöld åsyftar, icke derigenom
vinnas; ty utom det, att första brungöringen skulle
erfordra betydliga anslag och medel måste anvisas för den
årliga brungöringen, hvilken under den dagliga tjenstgöringen
snart afnötes, skulle denna anstrykning icke förminska
de täta sönderskrufningarna, emedan de egentligen äga rum
för låsens inie rengöring, hvarföre nötningen å de der befintliga
mindre skrufvarna således blir enahanda, äfven om
gevärens yttre delar brungöras, då deremot brungöringen
hindrar upptäckandet af rostlläckar, hvarigenom gevären lättare
kunna förstöras och således förr blifva obrukbara.
Här har äfven blifvit yttradt, att jag, såsom Gen.Adjutant,
å Styrelsens vägnar förklarat mig belåten med det af
mig och flera ledamöter här tillstyrkta nedsatta anslaget för
beväringens beklädnad. Jag har aldrig sagt, att detta anslag
vore tillräckligt, utan att, då det af Styrelsen begärda
högre anslaget, af brist på tillgångar, icke kan erhållas,
åtminstone det mindre anslaget måtte beviljas för behof,
hvilkas fyllande omöjligen kan uppskjutas. Här är icke fråga
om en beklädnad, som skulle användas i krigstid, utan
om den, som oundgängligen erfordras i fredstid. Icke heller
är bär fråga om granna uniformer, utan blott att beväringen
må få kläder, så att den icke går naken. Enklare
uniform tror jag ingenstädes finnes, än vår indelta armes.
Hvad sora för beväringen helt och hållet brister, är klädesbyxor,
hvarifrån de ständiga magplågorna härleda sig, hvaraf
bevänsmanskapet under öfningarna årligen äro besvärade;
ty då de genom exercis om dagen blifva varma, förkyla de
sig uti tunna kläder lätt om aftnarna och nätterna, som ofta
under exercistiden äro ganska kalla. Detta är visserligen
detailler, som man borde slippa att här uppgifva, men hvartill
man tvingas af de satser, som här ständigt framställas.
Jag har icke sagt, hvad en talare behagat anföra, att hvarje
representant har rättighet att gå upp i Krigscolkm och
Den i5 Augusti f ra.
granska handlingarna, utan att hvar och en, sorn sådant
åstundar, kan i Krigscolhm begära och erhålla de upplysningar,
han anser sig behöfva i hvad som beträffar såväl de
förut erhållna, som nu begärda anslag, och att man i och
för granskningen kan i Kammarrätten erhålla kännedom om
räkenskaperna, hvilka der år från år förvaras.
Det har äfven blifvit nämndt, om jag ej oriktigt uppfattat
meningen, att man kunde använda de 54,ooo r:dr för
anskaffandet af 20,000 munderingar. Det vore önskligt, om
prisen i närvar, tidpunkt vore sådana, att man för 54,000
r:dr kunde erhålla 20,000 munderingar; men, såsom Hr
Möllerhjelm upplyst, kan för detta belopp endast en ringa
del af det årligen erforderliga antalet munderingar anskaffas.
Man säger äfven, att .Regeringen vid förra riksdagen
yttrade, att med det då begärda anslaget behofven för framtiden
skulle vara afhulpna. Regeringen yttrade då icke annat
än nu, nemi. att om R. St. beviljade det belopp, som
begärdes, skulle behofvet derigenom intill nästa riksdag någorlunda
kunna afhjelpas; men jag har icke hört, att Regeringen
någon gång förklarat, att alla behof för' framtiden
skulle blifva fyllda genom anvisandet af det belopp,
som blifvit äskadt; och då, utom de årliga behofven, som
först måste fyllas, andra från riksdag till riksdag uppstå,
är det så mycket angelägnare att väl åtskilja, hvad som vid
hvarje statsreglering skall återkomma, från det, som för en
gång erfordras. Af den förra beskaffenheten äro de under
discussionen förekomna anslagssummor. Jag får således förnya
min anhållan om bifall till beviljande af de 54,000 r:dr,
reservanterna tillstyrkt»
Gr. Horn: En värd ledamot, som gillat de premisser,
jag till grund för mitt förra yttrande anfört, har likväl ogillat
den conclusion, hvartill jag kommit. Jag skall medgifva,
att jag skulle önskat, att jag kunnat komma till andra
conclusioner; men då man ogillat det af mig och äfven af
andra ledamöter vid denna riksdag gjorda förslag till reorganisation
af våra stridskrafter, sedan man förkastat en sådan
ide', ser jag icke, hvarifrån medel genom reduetioner
skola kunna tillvägabringas för oeftergifligen nödvändiga behof,
såvida de icke af R. St. anslås. Jag ber att få återkalla
i R. o. Ad:s minne, hvad jag i början af riksdagen
yttrade vid återremissen af Utskts förra utlåt, i detta ämne,
att nemi. de Hrr, som försvara den närvarande organisationen
af våra stridskrafter, äfven måtte på sitt ansvar
bära tillstyrkandet af de anslag, som nödvändigt måste blifva
en följd af den gamla ordningens bibehållande. Jag är
af den öfvertygelsen, att så länge det fattiga Sverige underhåller
en stående anvärfd arme', så länge delta fortfar
och af Representationen godkännes, det mäste vara majoritetens
inom Representationen åliggande att tillse, det oef
-
30
Den i5 Augusti I. m.
tergifliga anslag kunna tillvägabringas, emedan det måste
vara ett ovilkorlig! samvetsåliggande att tillse, det medel
icke saknas för beklädande af den del af nationen, som är
tvungen att gå i conscriplion. Om jag äfven såge, att medel
på det lättaste sätt, genom en eller annan förändring,
kunde tillvägabringas, men jag vore öfvertygad, att administrationen
icke ville vidtaga en sådan utväg, så skulle jag
såsom representant anse mig skyldig mina medborgare att
tillse, det icke beväringsynglingarna vanvårdas och omkomma
af brist på det oundgängligaste; och detta är grunden,
hvarföre jag, som icke skall upphöra att yrka på en ändamålsenlig
reform af vårt försvarsväsende, anser jag mig skyldig,
intilldess en förändrad organisation kan åstadkommas,
att tillstyrka så högst nödiga anslag som ifrågavar. 54,ooo
r:dr, hvilkas beviljande jag således fortfar att understödja.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Under de föregående
dagarna har jag sökt göra mig underrättad om användandet
af de 70,000 r:dr, som på grund af enskilda motioner vid
sista riksdagen beviljades till iståndsättandet af armeens materiel;
men jag har, oaktadt allt mitt bemödande och oaktadt
all den beredvillighet, hvarmed jag blifvit tillhandagången,
slädnät i samma okunnighet som förut. De 70,000
r:dr hafva nemi. ingått i den s ora summan, som vid förra
riksdagen beviljades för krigsbtiiofven, och det är svårt att
utreda, hvilka speciella behof blifvit fyllda med de 70,000
r:dr. Det resultat, hvartill jag kommit, är likväl det, att
för Krigscolkm, som borde hafva öfverskott, i stället brista
100,000 r:dr i de nödiga anslagen; och då jag granskar
räkenskaperna, finner jag, att detta härrört från de dryga
kostnaderna för den värfvade armeen, artilleriet inberäknade
Jag skulle verkligen vara hågad att afslå dessa 70,000
r:dr derföre, att jag icke fått fullständig utredning af deras
användande. Då jag granskar användandet, kan jag icke
neka, att det icke Jemnar synnerlig anledning till anmärkning,
ehuru man väl kunde säga, att i ett så fattigt
land, som vårt och med våra höga skatter, det torde vara
mindre väl organiseradt att underhålla värfvade regrter till
den dyrhet, som våra närvarande, synnerligast gardesregtterna,
hvilka icke kunna anses lika oumbärliga som artilleri—
regtterna. Såsom jag sagt uti ett föregående plenum, är det
måhända en fix ide' hos mig, att jag anser allt, hvad som
rörer beväringssystemet, såsom Representationens ögonsten.
Jag beklagar, att jag hyser den öfvertygelsen, att Styrelsen
icke uppfattat bevärtssystemet såsom så oundgängligen vigtigt
för Sveriges sjelfförsvar, som det verkligen är. Då här
är fx’åga om att antingen lemna beväringen utan beklädnad,
eller att bekläda densamma, tillstår jag, att visserligen uppstå
bevekelsegrunder, af mig gillade vid en föregående riksdag,
nemi. att åt en Styrelse, för hvilken man icke hyser
Den 15 Augusti f. m.
ai
förtroende, icke lemna större summor. Förbållandet har
jag, då dechargebetänk. förevar, i afseende på min politiska
öfvertygelse tillräckligen utvecklat. Men det finnes summor
eller hellof, med hvilkas fyllande intet uppskof kan eller
bör äga ruin, äfven om man med administrationen i vissa
fall icke skulle vara fullt belåten, och till dessa behof
räknar jag beväringens beklädnad. Jag tror, att man icke
kan göra bättre i närvar, belägenhet för att desorganisera
försvaret, än då man nekar sådana anslag, som afsebevärtssystemets
utbildande. Af dessa skäl anser jag det vigtigt,
att man i fråga om sådana anslag åsidosätter alla andra bevekelsegrunder,
och anser såsom en conditio sine qua non
för försvaret att söka bibehålla beväringen i det skick, att
den alltid kan stå till hands för betryggandet af vår sjelfständighet.
Således vågar jag tillstyrka den förhöjning i anslaget
af 54,ooo rtdr, som äfven i Prosten Stenhammars reservation
är afsedd. Uti denna reservation ådalägges, hvad
som förut är bekant, att bevärtsmanskapets numerär i832
öfverstigit 14,000 man, men att endast 7000 öfvades; och
särskildt har jag mig bekant, huru delta system blifvit till
sina finaste rötter uppryckt derigenom, att allmogen börjat
se det med likgiltighet och undandraga sig öfningarna. Det
är bekant, att i de norra länen hade af 600 beväringsskyldige
5oo anmält sig till sjöexercis, emedan de visste, alt staten
saknade medel för bestridande af sjöexercis, och att
de således skulle slippa öfningen; och då härtill kommer,
alt detta just inträffat inom de norra provinserna, som
måhända först torde komma alt uppmanas till försvarandet
af vår sjelfständighet, kan jag icke annat än anse ett sådant
förhållande i högsta grad vådligt, och tillstyrker på denna
grund och såsom en nödfallsutgift den ifrågavar. summan,
hvilken torde kunna tagas tillbaka på statsregleringen i det
hela, nemi. på exerciscompagnierna. Jag tillhör visserligen
dem, som anse exerciscompagnier ändamålsenliga, såvida
nemi. för deras inrättande finnas medel; men vår arme' har
slagits mycket väl utan sådana exerciscompagnier, och ehuru
jag visserligen medgifver, att exerciscompagnier tillhöra
sednare tidens utbildning af krigsväsendet, tvekar jag likväl
icke att inom vårt fädernesland rösta för inskränkning i detta
afseende, emedan jag ser ett angelägnare behof uti anslag
för beväringen. Här har blifvit ordadt om de förslag,
Regeringen uppgifvit till nationen vid åtskilliga tillfällen.
Jag anhåller att få begagna tillfället att säga mina tankar
härom. Dessa tankar hafva ofta utgjort föremål för min
sysselsättning, emedan jag anser det olyckliga system, som
hos båda Statsmagterna följes, vara en följd af Begeringens
behandlingssätt. Det är bekant och var det redan vid förra
riksdagen, att Regeringen redan då ansåg flera millioners
anslag nödvändigt utöfver hvad för Representationen uppgafs;
men man utgick då från den tactik, att det icke skulle
32
Den i5 Augusti f. m.
gå an att för Representationen framställa behofvet af så stora
summor, och af denna consideration underlat man att
framlägga sanna behofvet. Man framkom då med en extra
budget och förklarade, att, om den beviljades, behofvet
dermed troligen skulle afbjelpas. Jag tvekar icke att förklara,
att man då val visste, att de summor, som man uppgaf
såsom tillräckliga, ingalunda voro det. Jag erkänner,
att de summor, som då beviljades, sammanlagda med hvad
som nu är hegardt, icke aro tillräckliga för försvarsverkets
försättande i det skick, att det kan betrygga vår framtida
sjelfständighet, sedan vi fått en ny gräns, som i samma mån
är mera ömtålig, som hjertat af Riket är beläget på densamma.
Men i detta fall har Regeringen icke heller vågat
framkomma med de anslag, som fordras, — anslag, som borde
visas på framtiden under en Regering, för hvilken man
bade förtroende, emedan de innebära en borgen för framtida
sjelfständighet, mera än för den närvarandej och emedan
vi icke kunna upplefva de dagar, då försvarssystemet hunnit
försättas i fullt gagneligt skick. Men så har Regeringen
icke gjort, utan blott för hvarje gång framlagt behofvet af
några smärre summor, som visserligen, isolerade, äro ganska
höga, men ingalunda höga i afseende på det behof,
som för Sverige, i dess närvar, skick, uppstått för dess försvarsverk.
Jag är öfvertygad, att, om också allt, hvad Regeringen
vid denna riksdag begärt, utan ringaste afprutning
beviljades, vid nästa riksdag lika stora behof skulle
uppgifvas. Då man ser, att hvad som begäres för särskilda
ändamål, såsom t. ex. för befästandet af Stockholms avenuer,
blott utgör en ringa del af hvad som dertill erfordras,
måste det vara förlåtligt, om Representationen, under
sådana förhållanden och då man ser Styrelsen icke tillvägagå
med den öppenhet, som måste vara dess pligt i så vigtiga
ämnen, å sin sida försöker afprutningar, såsom hade
den att handla med en krämare; ty då man ser, att, sedan
i propostna behofvet blifvit framstäldt, promemorier sedan
inlemnas, som utvisa, huru de begärda summorna må nedsättas,
och huru ytterligare promemorier framkomma, då
icke ens de nedsatta beloppen kunna beviljas, och att Regeringen
på det sättet 2 å 3 gånger kan inskränka sig, måste
ju naturliga följden af en sådan procedure blifva den,
att nationen vid hvarje tillfälle tror, att det går an att
pruta med Styrelsen och att icke bevilja något, förrän
den genomgått dessa afprutningsinstanser. Jag önskade derföre
få upplefva den dag, då vi från Styrelsen finge se
en fullständig plan öfver hvad som fordras, det må gå
till hvad summa som helst, för att fullständigt organisera
landets försvar. Derefter bör Representationens granskningsrätt
vidtaga och Representationen förklara , antingen den
tror, alt Rikets skattetillgångar kunna bära sådana utgifter,
eller om äfven framtiden bör deltaga i de utgifter,
Den i5 Augusti f. in, i3
hvaraf hufvudsakligen framtiden kommer att hemta fördelen.
Så har jag uppfattat saken, och jag finner derföre icke
underligt, om representanterna, ehuru lifvade af fosterlandskärlek
så mycket sorn hvar och en annan, som talar för ett
väl organiseradt försvar, likväl stå qvar vid sin tro, att en
pröfning i detta afseende är möjlig. När jag då ser, huru
redan beviljade summor blifvit använda; när jag ser, hvilka
stora summor blifvit nedgräfda vid Wanäs, ehuru det måste
anses för den största olycka att bibringa nationen den
öfvertygelsen, att det är der, som Ryssarna borde mötas
och vår sjelfständighet försvaras; när jag vidare ser de summor,
som blifvit använda för Stockholms befästande, nedgräfda
bakom Carlberg, under det jag ser Stockholms skärgård
öppen, under det jag saknar telegrapber längs kusten,
under det jag ser, att en Rysk transportflotta obehindradt
skulle kunna ankra i Stockholms hamn, så kan jag icke annat
än finna medlen vara illa använda; och det är af dessa
anledningar jag tror, att extra budgeten äfven framdeles
skall blifva illa använd. Men vilkoret för vårt försvar är
att hafva armeen försedd med kläder och vapen, vi ma
hafva hvilken Styrelse som helst; och det är i detta afseende
jag anser vig ligt, att nationalbeväringen blir försedd
med beklädnad, ehuru det under närvarande förhållanden
mahanda är mindre vigligt, om beväringen blir klädd relativt
till beklädnadsgrunden, än fastmera angeläget, att icke
ynglingarna betrakta hela systemet endast såsom gamla förordningar,
som icke behöfva efterlefvas; och så betraktas
det i en del provinser. Man tror, att blott man skaffar sig
ett läkarebevis eller ingår i sjötjensten och på så sätt undslipper
vapenöfningen, så går allt val. Man ser, huru bättre
familjers söner lösa sig från bevärtsskyldigheten och på
sådant vis paralysera hela principen för detta system. Jag
anhåller derföre om Hr Gr. o. Landtnäs propos. till bifall
a det ökade anslaget för beväringens beklädnad, som bär
blifvit framstäldt. Jag anser StatsUtskts förslag att införa
en nationaldrägt vara högst ändamålsenligt och återkallande
i Svenska nationens hjeltan de stora minnen af mod och
tapperhet, såsom från Gustaf Adolphs och Carl XIFrs tider,
då man i de blå rockarna slogs bättre, an den tidens bästa
armeer; men för att kunna öfvergå till detta system fordras
äfven medel. Man kan å andra sidan säga, att Regeringen
har de 70,000 r:dr och att, om vi afslå de 54,000
r:dr, man med första summan kan komma till det med de
äskade 54,000 rtdr åsyftade ändamålet. Det är min öfvertygelse,
att så borde och kunde ske. Men då jag lägger för
mig utredningen öfver användandet af de 70,000 r:dr och
finnér förslag afgifvas, huru dessa medel äro af yttersta vigt
för blott den värfvade armeen och materielen i öfrigt, kan
jag icke tveka att såsom ett nödfallsmedel äfven tillstyrka
de 54)000 r:dr för beväringens beklädnad, helst jag tror,
D«n iä Augusti f. m.
att detta belopp linn återtagas i fråga om exerciscompagnier,
i hvilket afseende jag kan vara så mycket mera trygg, som
jag bar mig bekant, att de öfriga 3 Ståndens beslut i della
fall göra detta Stånds votum öfverflödigt.
För öfrigt, och hvad angår begagnandet af oöfverskuret
kläde för armeens beklädnad äfvensom gevärens brungöring,
instämmer jag med Hr Gen.Adjutanten deruti, att
våra fabriker ännu stå på den låga ståndpunkt, att vårt kläde
af inhemsk tillverkning, utan öfverskärning, är oanvändbart
för arme'ens ändamålsenliga beklädnad, då jag deremot,
hvad gevärens brungöring angår, med Hr Gen.Adjutanten
hyser motsatt åsigt, grundad på icke blott theoretisk, utan
äfven under 2!ne års exercis inhemtad practisk kännedom om
förhållandet, hvarvid jag dock får upplysa, att min kännedom
icke afser flintlås-gevär, med hvilka den behandling,
som för närvar, iakttages, måhända är nödvändig, utan gevär
med slaglås, hvilka, brungjorda, lemnat det factum, att de
under exercistiden endast 2 å 3 gånger behöft söndertagas
och rengöras. Med denna hushållningsmethod skulle våra
vapen måhända kunna begagnas 3 å 4 gånger längre. Jag
anser det vara oklokt att nedlägga stora summor i den gamla
modellen, då tvisten om flint- och slaglås-gevärens företräde
ännu icke blifvit genom tillförlitliga prof bestämdt
afgjord.
Hr Dalman! Då man behagat fästa så mycken uppmärksamhet
vid den reservation, jag i detta ämne tagit mig
friheten i prot. nedlägga, och då man fullständigt upptagit
hvad jag anfört, fordrar äfven skyldigheten att jag tillbaka
söker vederlägga, hvad som mot mitt yttrande blifvit invändt.
Hr Möllerhjelm har fästat uppmärksamheten på det
misstag, jag skall begått, då jag påstått, att beklädnaden
kunde vara mindre dyr. Jag vill icke ingå i detailler uti
ett ämne, som jag i detail icke förstår; men jag vill blott
antyda en artikel, hvarpå besparing kunde äga rum, nemi.
att i stället för tschacots måtte kunna begagnas mössor, som
kosta vida mindre än tschacots. Hvad StatsUtskrs förslag
angar, att beväringen skulle under öfningarna begagna egna
kläder, äger sådant till en del redan rum i afseende på
studentcorpsen, som exercerar i egna kläder, utan att finna
sig nedsatt derföre, att den icke är lika klädd med den egentliga
armeen. Att klädedrägten utgör en ambitionsfråga emellan
beväringsynglingen och indelta soldaten kan vara möjligt,
ehuru jag icke kan inse det stora företräde, som skulle
bestå uti att vara klädd i uniform, i stället för i en snygg
egen drägt; jag skulle tro tvärtom, ty den sednare utmärker
äfven medborgaren, den förra blott soldaten. — H. Ex.
Hr Gr. Brahe har alldeles oriktigt uppfattat min mening,
då H. Ex. ansett den vara sådan, att 20,000 munderingar
kun
-
Den i5 Augusti f. ra.
kunde anskaffas för 54,ooo r:dr. Min mening var, att R,
St. skulle kunna anvisa en del af de 20,000 munderingarna
alt förfärdigas för de 600,000 r:dr, anslagna för Krigscollegii
utrednings-deparlement. Gr. [Jorn har sökt ådagalägga,
att lian varit consequent från sina premisser till sin conclusion.
Förhållandet kan vara sådant, såvida premissen blott
är den: det är ett anslag, som behöfves, derföre vill jag
bevilja det. Men jag anser för en af Styrelsens större brister,
att behofvet icke redan blifvit fyldt af anslag, som finnas.
Om Styrelsen har någon prevention för användandet
af dessa 70,000 r:dr lill beväringens beklädnad, bör' man
sätta en born derför genom alt besluta, att af dessa 70,000
r:dr, 54,000 r:dr skola användas för beväringens beklädnad.
Derigenom har man satt Styrelsen i nödvändighet att, utan
afseende på sina preventioner, handla i öfverensstämmelse
med nationens önskan. BondeSt. har följt denna bana. BondeSt.
, sorn har största interesset i detta ämne, emedan de
bevärrsskyldige till största delen tillhöra detta Stånd, har
afslagit de 90,000 r:dr, men deremot bifallit de 70,000 r:dr,
med villkor att ^.5,000 r:dr deraf skola användas till beväringens
beklädnad. Jag ser intet hinder för, att icke Grefvarne
Cronhjelm och Horn, äfven med sina premisser, kunde
stadna i denna conclusion, så mycket consequentare, som
Gr. Cronhjelm medgifvit, att han icke kunnat få reda på,
hvartill de 70,000 r:dr blifvit använda, d. v. s. 35o,ooo r:dr
för 5 år. För mig synes, att Hr Gr:s consequens fordrat,
att han tillstyrkt de 54,000 r:drs användande för beväringens
beklädnad, blott såvida de utginge af de förenämnda 600,000
r;dr.
II. Ex. Hr Gr. Brahe har sagt, att då anslagen endast
beviljas till nästa riksdag, kunna de icke heller beräknas
vara tillräckliga för längre tid. Detta har afseende på de
ordinarie anslagen; men de extra anslagen beviljas blott för
en gång. Om vi bevilja 400,ooo r:dr till inköp af gevär,
måtte vi väl icke vid nästa riksdag behöfva bevilja ett nytt
anslag för samma behof, och jag räknar beväringens beklädnad,
som kan vara 20 å 3o år, till den del af materielen,
som icke årligen förbrukas. Jag har icke vidare alt tillägga,
utan då jag ser mig här vara ensam om försvarandet af den
sats, jag drifver, får jag blott anhålla att i prot. få nedlägga
den reservation, att jag anser R. o. Ad. böra anslå
54,ooo r:dr till beväringens beklädnad af de 70,000 rtdr för
arme'ens materiel, som StatsUtsk. på stat uppfört.
Hr Cederschjöld: Här har blifvit mot mig anmärkt,
att man gjort försök med oöfverskuret Svenskt kläde, men
funnit det oanvändbart till soldaternas beklädnad. Jag har
hört det upprepas t. o. m. 2:ne gånger; men man har icke
uppgifvit orsaken, hvarföre det skulle vara oanvändbart.
12 H. 4
Den 15 Augusti f. m.
Naturligtvis vinner klädet icke någon reel förbättring genom
öfverskärningen, ulan endast till utseendet. Men det
är icke klädets glans, som jag anser vara af någon reel nytta
för arme'en, utan dess värme och styrka. Man har äfven
anmärkt, att gevärens britngöring icke skulle förminska
nötningen, emedan låsen lika ofta behöfde sönderskrufvas
för deras rengöring invändigt. Jag har sjelf varit road af
jagt i min ungdom. I början rengjorde jag geväret hvarje
dag och söndertog låset som oftast; men ju mer erfarenhet
jag vänn, ju mera sällan fann jag denna rengöring erforderlig.
Jag finner väl, att jag nu ingenling uträttar härmed;
men jag vill blott hafva dessa tankar i prot. förvarade för
kommande tider. Jag vill för öfrigt endast upprepa, att
genom iakttagande af hvad jag föreslagit skulle 20 proc.
vinnas i kostnaden för beklädnaden och 5o proc. besparas i
utgiften för gevären.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Jag börjar med
att yttra min förundran deröfver, att en talare, som visserligen
icke är okunnig om våra former, yttrat sig i afseende
på ett betänkande, sorn ännu icke inkommit, likasom
fruktade han, att han af någon omständighet skulle blifva
hindrad alt yttra sig derom, då betänk, förekommer. Jag
skall icke ingå i vederläggning af hvad han yttrat, måhända
får jag tillfälle dertill, när betänk, förekommer; utan
jag liar funnit mig uppkallad deraf, att man så mycket ordar
om möjliga besparingar, som „kunde äga rum på det,
sorn ännu finnes. Man må bedöma mina politiska äsigter
huru som helst, så får jag dock förklara, att, ehuru jag
önskar inskränkning så mycket sorn möjligt, jag likväl icke,
så länge jag ar öfvertygad om, att det anslag, som finnes,
icke är tillräckligt, ej kan afslå, hvad jag finner oundgängligen
nödigt. Man säger, att det ifrågavar. behofvet för
beväringens beklädnad kan anvisas på de af Utsk. för KrigsCollegii
departementer på stat föreslagna 696,000 r:dr, ehuru
man erkänner att, oaktadt all möjlig efterforskning, man
icke kunnat finna, att dessa medel blifvit oriktigt använda.
Man borde ihågkomma, att med dessa 696,000 r:dr beklädnad
anskaffas för flera värfvade reg:ter; att dermed skall
bestridas allt, som åtgår för materielen för artilleriet och
armedens förråd; att dermed bestrides allt, som åtgår för
fästningsbyggnader, och allt hvad dermed äger gemenskap.
Om man gjorde sig den mödan alt ingå i granskning, huru
denna summas fördelning för de särskilda behofven utfaller,
torde man finna, att den icke är tillräcklig. Man talar derjemte
om, att det vid sista riksdagen beviljade extra anslaget
af 70,000 rtdr skulle varit så tillräckligt, att numera
intet vidare bort begäras. Men man vill då icke taga i betraktande
de förändrade förhållanden, som genom stegrade
pris sedan sista riksdag uppkommit. Man borde afven ihåg
-
Den i5 Augusti r. m.
V
lomma, att dessa vid slutet af förra riksdagen, på grund
af enskild motion, beviljade 70,000 r:dr voro af K. M. vid
riksdagens början begärda; att således icke mera beviljades,
än K. M. ansett nödigt, och att följaktligen dessa 70,000
r:dr icke kunna lemna någon tillgång för behof, som sedermera
tillkommit. Jag har inom Utsk. tillhört minoriteten i
denna fråga. Jag tror visserligen, att 90,000 r:dr för beli
ofve t kunna erfordras; men då tillgångar fordras för så
mycket annat, har jag trott, att man borde visa någon sparsamhet,
och tillstyrker derföre icke mer än de 54,000 r:dr.
Jag har utgått från den synpunkt, att man icke kunde låta
beväringen vara sansculotter under fredstid, ej heller vid
utbrott af krig af dem påräkna den stora arbetskraft, somen
värd ledamot trott, att beväringen bör kunna åstadkomma.
Gr. Cronhjelm liar ansett sig kunna tillstyrka de 54,000 r:dr,
emedan de kunde tagas igen vid frågan om exercis-compagnierna,
såsom öfverflödiga, enär vår arme' utan sådana ofta
slagits ganska käckt. Jag hemställer, om icke vår ai me'någon
gång slagits tappert i träskor. Man vill sätta Ilegeringen
i ett förknappningssystem. Detta har varit fallet hittills,
och det gör också, att Regeringen måst söka arbeta
sig ur detta förknappningssystem och begära mera. Regeringen
har sökt hushålla så mycket som möjligt med de medel,
som funnits, och derigenom har brist uppkommit; ty när
man slutligen ser sig icke kunna lappa och laga längre, måste
man begära på nytt. En värd talare har fästat sig vid
den blygsamhet, som han trott sig finna inom Utsk., som
icke tilltrott sig kunna afgöra, huruvida skuret eller oöfverskuret
kläde vore ändamålsenligare för armeens beklädnad.
I det fallet får jag förklara, att jag tror det vara
svårt för Utsk;s ledamöter, som icke äro fabrikörer, att deröfver
stadga någon öfvertygelse, helst fabrikörerna sjelfva
sins emellan äro af olika åsigter i detta afseende; det
gifves fabrikörer, som anse öfverskärningen icke förminska
klädets varaktighet. Samme talare har äfven nämnt om gevärens
brungöring; men han har, som jag tror, tagit till i
växten, då han sagt, att genom brungöringen skulle besparas
100,000 r:dr årligen, ty en sådan besparing skulle förutsätta
ett evighets-tillstånd hos gevären.
H. Ex. Hr Gr. a f We t ter s t ed t, Gust.: Likasom en
värd ledamot, Gr. Cronhjelm, uti ett föregående plenum ap-r
ticipationsvis reserverat sig mot de beslut, sorn af R. o. Ad,
kunde komma att fattas i afseende på högre anslag, än
StatsUtsk. föreslagit, så har 1111 Hr Gr. i detta plenum anticipationsvis
begagnat sig af den punkt i StatsUtskrs utlåt.,
sorn nu är under öfvervägande, för att i allmänhet yrka fl(era
anklagelser mot Styrelsens sätt att gå till väga, i uppfyllandet
af R. St:s fordringar i och för försvarsverket. Efter
hvad här redan af flera ledamöter blifvit anfordt, borde jag
Den i5 Augusti f. m.
visserligen af hulin mig från yttrande i ämnet, synnerligast
som jag icke äger militära kunskaper; men då Hr ftr. egentligen
fästat sig vid formen, hvaruti behofvet af anslag till
Ständerna blifvit framstäldt, tror jag mig äfven till besvarande
häraf böra upptaga några ögonblick af II. o. Ad:s
tid. Den värde talaren har sagt, att uti dessa, hufvudsakligen
vid föregående riksdagar, framställda fordringar har
varit mycken lactik. Då det är fråga om försvarsverket är
tactiken en förträfflig sak; men jag bestrider, att denna
egenskap kan hafva någon tillämpning till denna fråga. Regeringen
har framställt, hvad den trott sig kunna erhålla,
men har mött svårigheter att få beviljadt, hvad hon begärt;
och då vore det verkligen besynnerligt, om man
skulle säga, att det vore tactik deruti, att Regeringen icke
begärt större summor, då de mindre icke kunnat beviljas,
utan blifvit nedsalta. Skulle ieke nedsättningen varit ännu
större, om man begärt större summor. För mig är det åtminstone
icke fattligt, att orsaken, hvarföre de begärda summorna
blifvit nedsatta, hvarföre Ständerna prutat med Regeringen,
vore den, att Regeringen icke begärt större summor,
än de små, som vid hvarje riksdag blifvit afprutade.
Jo! säger man, man skulle hafva framställt en större plan,
äfven om den varit byggd på millioner. Mig veterligen, linnes
intet constitutionelt land, der Regeringen på en gång kan fordra
allt, som kan behöfvas för framtiden. Den måste rådfråga
de tillgångar, som äro för handen, och i öfverensstämmelse
med dem framlägga sina fordringar; och om då Representationen
har en annan öfvertygelse än Regeringen, nemi. att
folket icke kail bära det, som begäres, är det åtminstone
icke Regeringens fel, att hon icke begärt mera. Jag bestrider
således fullkomligen, att icke öppenhet legat till grund
för Regeringens framställningar i detta afseende såväl vid
denna som vid föregående riksdagar. Jag tillåter mig aldrig
att ingå i bedömandet af andras afsigter; men då man säger,
att det är tactik uti Regeringens handlingssätt att icke
begära mera, än hvad hon anser tillgångarna kunna medgifva,
må det tillåtas mig att kalla det tactik, att säga: vi
bevilja icke hvad som blifvit begärdt just derföre, att icke
mera blifvit begärdt. Äfven jag anser bevärrssystemet såsom
blomman för våra förhoppningar för vårt försvar; men jag
bestrider, att icke Regeringen uppfattat vigten af detta system,
då Regeringens bemödande är riktadt derhän, att beväringen
måtte blifva försedd med beklädnad, emedan det
just är brist derpå, som gjort, att vår beväring ännu icke
är så väl ordnad, som Regeringen önskar och Rikets försvar
fordrar. Jag känner likväl intet land, der beväringen,
så litet öfvad sorn hos oss, kan jemnföras med vår beväring.
Man har omtalat det Preussiska landtvärnet; meri
det lutade sig mot en gammal stam, och det var då det
lärde sig att slåss som hjeltan och dö som män. Jag inlåter
Den i5 Augusti f. m.
»9
mig icke uti bedömandet af centralförsvaret. Jag tror,
att den, som beredt vårt centralförsvar, haft goda skäl derför.
Jag förlitar mig på den erfarenhet, som legat till grund
derför, en erfarenhet, som icke endast har blifvit ådagalagd,
utan sorn blifvit pröfvad i practiska saker. Jag känner
lika väl som den värde talaren, hvad de blå rockarna
uträttade under Car^XII; men jag känner äfven, att dessa
blå rockar icke slogos såväl, då, efter hjeltekonungens död,
ordens tidehvarf böl jat inträda i det gamla hjeltelandet, och
de blå rockarnas segrar på slagfältet sökte ersättas genom
ordens segrar på de blå bänkarna.
Åtskilliga hördes härtill yttra deras bifall.
Gr. Cronhjelm: I den ordning de sista talarne yttrat
sig anhåller jag att få besvara dem. Gr. Gyldenstolpe
bar trott, att jag begagnade närvar, tillfälle för att yttra
mig öfver extra budgetten, af fruktan att jag skulle sakna
tillfälle dertill, då detta ämne förekommer. Deruti har Hr
Gr. rätt; ty oaktadt jag varit i selen sedan klockan 6 idag,
liar jag icke förrän nu haft tid att bevista Riddarhusets öfverläggningar,
och då måhända förhållandet blir detsamma,
när extra budgetten förekommer, kan jag icke finna det vara
orätt, att jag begagnar tillfället att på förhand yttra mig
uti ett ämne, som står i så nära sammanhang med det förevarande.
För att återkomma till H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts
yttrande, som alltför mycket påminner om ordens
tidehvarf, ber jag att äfven få gifva några ord till svar. H.
Ex. har påstått, att jag tyckt mig finna uti Regeringens
handlingssätt en viss tactik att icke begära hvad som skulle
fordras, för att sedermera motse möjligheten att få något.
Mitt yttrande, såsom det föll sig, lärer komma att synas af
prot., och de närvarande lefvande protzn torde kunna påminna
sig detsamma. Jag skall likväl, då det af H. Ex.
blifvit otydligt uppfaltadt, redogöra för grunden derför.
Jag har förklarat för min öfvertygelse, hvad jag vet sannt
vara, att då Regeringen, efter inhemtande af en dertill nedsatt
committé^ yttrande öfver hvad som erfordrades för en
fullständig försvarsplan, icke begärt, hvad denna committé
ansett erforderligt och Regeringens ledamöter icke kunnat
jäfva, Regeringen sålunda väl visste, att hvad som begärdes
icke var tillräckligt för behofvet; men man har trott, att
det icke ginge an att begära så mycket på en gång. Det
hr det, som jag tadlal; ty jag anser Regeringen på en gång
böra uppgifva hvad som erfordras, på det man må se, att
det går efter plan, ehuru icke hela beloppet kan beviljas
intill kommande riksdagen. Jag känner bestämdt, att vid
uppgörandet af sista statspropos:n ansåg man sig behöfva
mera, men begärde mindre, af fruktan att det större beloppet
icke skulle beviljas. I afseende på hvad bär blifvit hegardt
förekommer visserligen något tadelvärdt deruti, att
Den i5 Augusti f. m.
StatsUtsk. iclie låtit trycka, livad K. M. uti promemorier
framlemnat till StatsUtsk. Vidare skulle man kunna säga,
att ett fel ligger deruti, att icke en fullständig budget uti
propos. framkommer från Regeringen. Jag har genomläst
1832 års riksbudget, framlagd för Deputerade Kammaren i
Frankrike. Jag skulle önska, att de, som tadla" min åsigt,
ville genomläsa detta opus, hvaruti behof i detail framställas
och man ser, hvartill anslaget skall användas och huru
mvcket som erfordras för de särskilda behofven. Här begäres
en rund summa af 70,000 r:dr, af go,ooo r:dr, som
nedsättas lill 54,000 r:dr och för hvars detaillerade användande
man hvarken i Utsk:s utlåt, eller andra handlingar
finner någon ledning. Vi se blott summor en bloc begäras
för det eller det hufvudändamålet; men vi se icke användandet
i detaillerna, en uppgift, hvarförutan man icke kan
bedöma användandet i det hela. Jag har icke tadlat Regeringen
derföre, alt hon icke begärt mer; men i valet af 2tne
onda ting, att antingen se Riket i försvarslöst tillstånd, eller
att vidkännas, hvad som erfordras för Rikets försvar,
väljer jag hellre sednare alternativet., och jag är öfvertygad,
att ingen finnes med Svenskt hjerta, som icke gifver sista
skärfven för betryggandet af vår sjelfständighet, då han ser,
att medlen härtill ändamålsenligt användas. Jag hemställer
till hvar och en opartisk, om icke det sättet att låta pruta
med sig på hvad som begäres, att icke ens vidhålla den K.
proposm, utan genom promemorier och reservationer medgifva
nedsättning uti begärda anslag; om icke det kan kallas
tactik, eller tilläggas hvad epithet som helst; om icke det
Jeder till det behandlingssätt å Representationens sida, att
den börjar allt mer och mer pruta med Styrelsen, till dess
ett fullkomligt prutningssystem inträder, som hvarken kan
vara Representationen eller Styrelsen värdigt. H. Ex. Hr
Gr. af Wetterstedt bar trott, att jag bedömt afsigterna hos
Styrelsen. Jag vill gå så långt, att jag tror, att inga afsigter
finnas hos Styrelsen. Men hvad jag öppet förklarar
är det, att jag icke bedömer afsigter hvarken hos Styrelsen
eller andra, men att jag tillåter mig uppsöka resultatet af
handlingssättet; och det kunde jag kalla sorglöshet.
H. Ex. har förklarat sig känna vigten af bevärtssystemet.
Det betvifla!' jag icke, efter H. Ex. tillhör 1809 års
män, eller de män, som voro närvarande och ifrigt yrkade
på införande af detta system. II. Ex. har förklarat, att
han mycket trodde på den practiske man, som lyckats införa
bevärtssystemet. Jag tror äfven på honom. Det var
Gr. v. Platen, som åtminstone framställde det. Men då
man åberopar sig på sådana auctoriteter, får jag förklara,
att äfven tidehvarfvets störste hjelte af mig icke erkännes
såsom någon auctoritet. Upplysningen och erfarenheten fortskrida
med tiden och lemna auctoriteterna bakom sig. Det
gifves ingen säker auctoritet inom menskligheten. Dessutom
Den ;5 Augusti f. m.
3i
får jag hemställa till H. Ex., om det är rätt af en fosterlandsvän
att blindt tro på en autoritet. Auctoriteterna må
vara uppsatta huru högt som helst, så tror man likväl, att
de någon gång förbisett ett eller annat, eller icke sett det
med den ofelbarhet, som sällan tillhör menniskan. II. Ex. har
nämnt vårt centralförsvar. Jag får härvid påminna, att jag
vid början af H. Ex:s yttrande, måhända icke utan skäl,
förmodade, att uti H. Ex. få en vigtig och stark medhållare.
Så har likväl icke skett. Anledningen till denna min
öfvertygelse har jag hemtat från H. Exts förträffliga yttrande
lill Statsrådsprot. vid fredens afslutande med Ryssland,
då H. Ex. förklarade, att sista blodsdroppan inom Sverige
borde spillas, innan Aland intogs af Ryssarna och gränsen
flyttades öfver Calix eif. Nu har likväl icke blott Åland
blifvit Ryskt, utan framter synen af ett rusladt läger i närvar.
ögonblick. Under tvenne års tid har jag tagit i anspråk
allt, hvad enskilda vänskapen kunnat åstadkomma, för
att genom enskild correspondanee skaffa mig alla möjliga
upplysningar i detta ämne, hvaruti det sålunda lyckats mig
erhålla mera kännedom, än mången annan inom mitt fädernesland
torde äga. Om jag då upplyser, att öfver 2,000
enskilda murare varit der sysselsatta i flera år; att öfver
80 å go millioner murtegel blifvit ditförda, att fästningen
innesluter \ väg och att den innefattar hamnen Bomarsund,
som lemnar rum för de största fartyg; om jag då förklarar,
att jag anser Åland såsom ett rustadt läger för en större invasions-arme',
då det tillika kan anses såsom Stockholms förstad,
så frågar jag, om man i första rummet skall se på
centralförsvaret. Om jag tillägger, alt kusten är ulan telegrapher,
att intet medel gifves att tillkännagifva en fiendes
annalkande, som först genom dess egna skott kommer
att förmärkas; om man påminner sig, att det är från sjösidan
af Stockholm man kan vänta sig en ankommande fiende,
och om man då besinnar hvilka stora summor, äro
nedgräfda för centralförsvaret vid Wanäs och för Stockholms
befästande, vid baksidan af staden vid Carlberg, dit
en fiende icke kan komma utan en landstigning vid Grisslehamn,
hvilket är ett halsbrytande arbete; örn allt detta
blifvit gjordt, men den raka communicationslinien, hela inloppet
till Södertörn leinnats öppet, så skattar jag centralförsvaret
olyckligt, då försvaret af den vigtigaste punkten
skall stå tillbaka för detsamma. H. Ex. Ilr Gr. af Wetterstedts
yttrande till Statsrådsprot., som jag haft äran åberopa,
innebär, i min tanke, ett klart bevis för nödvändigheten
af ett kustförsvar. Jag bestrider icke centralförsvarets
nytta; men jag vill ordna det så, att blott öfverskotten användas
för ett centralförsvar, som blott är en tillökning uti
egentliga försvaret för vår sjelfständighet, ty öfver hälften
af norra Sverige är vanvårdadt, och troligen skulle en anryckande
fiende finna sig belåten att stadna vid Norrköping
32
Den x5 Augusti f. ra.
och lemna Wanäs i ro. Men jag skulle dessutom tro, att,
om vi icke kunna Lalla stund förrän vid Wanäs, olyckan
vore gifven. Slutligen har II. Ex. talat om ordens segrar
oell Hjeltekonungens vapensegrar. Det är sannt, att hvar
och en segrar med de vapen, som honom blifvit lemnade;
nien jag tror, att bada dessa segrar kunna stå väl tillsammans
med en upplyst Styrelse, och, ehvad allusion man deråt
vill gifva, tror jag, att Hjeltekonungens segrar, det må
vara hvilkens som helst, komma att stå långt tillbaka, om
han icke strider i spetsen för ett folk, inför hvilket lian låter
fosterlandsvännens och sanningens ord vinna segrar.
Gr. Horn: H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt har, såsom
mig synes, icke motsagt det af Gr. Cronhjelm uppgifna factum,
att Regeringen erkänt sig för försvarsverket i behof af
större summor, än som blifvit begärda. Äfven jag ogillar
detta förhållande. Jag får likväl i så måtto göra rättvisa åt
H. Ex:s försvar, som jag fullkomligen medgifver, att det icke
måtte vara ett åliggande för H. Ex. att framträda såsom försvarare
af militära administrationen; men jag beklagar blott,
att då H. Ex. ansett sig böra uppträda såsom deltagande i
vissa styrelseåtgärder, och då han erkänt sig icke hafva de
kunskaper, som dertill erfordras, att H. Ex. och de Konungens
rådgifvare, sorn med honom dela samma öfvertygelse,
sökt åstadkomma ett annat mera ändamålsenligt förslag, så
att Pi. St. kunnat få emottaga en fullständig plan till ordnande
af Sveriges stridskrafter. Det hade för en sådan ledamot
varit ett ovilkorligt åliggande, men tillika en lätt pligt
att tillvägabringa sådana tillfredsställande resultater, att,
utan all fråga, i denna stund icke dessa obehagliga tvister
kunnat uppstå emellan Styrelsen och folket om nödvändigheten
att bereda krafter till Sveriges sjelfförsvar. Jag tillstår,
att bland de klander, som mot Styrelsen ägt rum, intet
är så rättvist som det, att Styrelsen icke tagit initiativet
för tillvägabringandet af en ändamålsenligare statsorganisation.
Att vi sakna en krigsminister, som kan uppstå och
försvara Regeringens militära åtgärder, tillräkna!- jag Styrelsen
såsom ett fel. Gen.Adjutanten för armeen åligger ingen
rättsenlig kännedom om de krafter, hvarpå försvaret kan
hyggås. Honom åligger hlott att verkställa K. M:s beslut i
commandomål och tillse, att med de medel, som lemnäs honom,
armeen försättes i så tjenstbart skick som möjligt. Den
person, som har sig tiIIdeladt att ordna materielen, har gifna
skyldigheter. Blott han redovisar för de medel, sorn till
honom öfverlenmas, så är han fri från ansvar. Han kan
icke berömma sig af hvad som befordrar aromens förbättring
och icke tillvitas dess brister. En så total brist på administration
uti en så vigtig del af administrationen är verkligen
elt förunderligt förhållande. Det lärer äfven vara orsaken,
hvar
-
Den i5 Augusti f. m.
33
hvarföre Konungens förste minister uppträder med försvar
för cenlralsystemet, som kanhända är sammanbundet med
Götha canal. Jag tillskrifver detta system den kraftige man,
hvars mägtiga vilja så, ofta rönte framgång på detta rum.
Jag tror, att denna ide' icke kunnat uppstå hos en militär,
som dermed icke haft något annat ändamål, än blott försvaret.
Jag är förekommen af Gr. Cronhjelm uti hvad han
yttrat om befästandet af Stockholm, den vigtigaste punkten
inom Scandinavien och möjligtvis inom hela Europa, i förhållande
till öfriga magter. Jag kan icke fatta, att man så
helt och hållet synes förbise dessa förhållanden, då man söker
betrygga oss genom uppbyggandet af en fästning i hjerta
t af Riket, till hvars fullbordande likväl, efter min öfvertygelse,
ännu fordras flera millioner. Jag har haft tillfälle
att se planen för denna fästning och tror, att jag icke mycket
misstager mig, då jag säger, att till dess fullbordande ännu
fordras flera millioner. Lyckligt vore, om blott hälften
af den summan vore använd för befästandet af Stockholms
avenuer, helst från sjösidan. Jag vill med Hr Gr. af Wetterstedt
erkänna, att bevärtssystemet vunnit Regeringens stora
uppmärksamhet; men jag kan icke erkänna, att allt blifvit
gjordt för att befordra detsamma. Jag trort värtom, att
man gjort för litet för detta system, men att man gjort allt
för att fullkomna den stående armeen, hvilket dock måste
stadna vid försök, emedan Sverige icke har krafter att underhålla
en stående arme' af den närvar, numerären, så exercerad,
som fordras för att utgöra en stam. Man har låtit
beväringens danande bero på ren hazard och det öfverdrifna
anspråk, man haft på ett nitiskt befäl inom Svenska armeen.
Jag kan ej undgå att nämna, att det öfverstigit allt, hvad
man kunnat vänta sig, och att exemplen i detta fall äro
högst tillfredsställande, hvilket likväl icke bevisar mycket
till administrationens fördel, emedan militärbefälet äfven med
mindre hade kunnat anses fullgöra sina pligter. Jag kan vid
detta tillfälle icke underlåta att nämna, att jag trott mig
finna befälet vid de stående corpserna anse beväringens danande
såsom en tjenstebörda utöfver de egentliga tjenslepligterna,
ehuru det med sann fosterlandskänsla mottager detta
åliggande, men framför allt anser sig pligtigt använda hela
sin förmåga på danande af gamla stammen. Men om man
fästade mera vigt vid beväringen än den gamla recrutstammen
(den indelta är ej annat), skulle vi få se en annan anda
återupplefva bland Svenska allmogen, än den, som jag
under denna riksdag erfarit, då man inom den dass, hvarifrån
beväringen egentligen utgår, hort sägas, att det vore
hardt, att deras söner vore de, som i första rummet skola
försvara fäderneslandet. Visserligen har det visat sig, att
de stående härarna under IJjeltekonungen fullgjort sin pligt;
men då Hr Gr. af Wetterstedt anfört ett exempel, torde
12 H. 5
34
Den i5 Augusti f. m.
det tillåtas mig anföra ett annat, som kanske mera evident
bevisar, hvad nationalkraften skulle kunna åstadkomma, om
den klefve ordentligen organiserad; jag menar nemi. den
store Stenbocks stora bedrifter.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt: Jag hade icke ämnat
förlänga öfverläggningen i detta ämne, om jag ej ansett
mig skyldig upplysa en värd talare, Gr. Cronhjelm derom,
att då jag omnämnde beväringen, så, ehuru jag för mindel
alltid skall erkänna och vörda minnet af den utmärkte man,
sorn med sin kraft framdrog beväringen 1809, hade jag likväl
icke afseende på honom, Gr. v. Platen, då jag, för att
med några få ord besvara Gr. Cronhjelms anförande om
centralförsvaret, 'yttrade min åsigt i ämnet. Jag har icke
framträdt såsom försvarare af centra Iförs varet; jag är dertill
icke uppkallad och saknar dertill äfven erfarenhet och
kunskaper; men jag svarade Gr. Cronhjelm, utan att yttra
min åsigt om centralförsvaret, att jag i och för detsamma
förlitade mig på den liögä militära auctoritet, som medgifvit
centralförsvarets anläggande och fortgång; och denna
åsigt måtte jag äga fullkomlig rättighet att yttra här, likasom
jag tillerkänner Gr. Cronhjelm rättighet att yttra en
med min stridig åsigt. Jag ber äfven, efter här blifvit omtaladt
ett ämne, som kan vara ganska delicat att offentligen
behandla, nemi. det rustade lägret pä Aland, att få nämna,
att uppmärksamheten härpå icke undföll densamma Regering,
som medgifvit centralförsvaret, och att de upplysningar,
som den värde talaren säger sig enskildt hafva erhållit,
icke varit främmande för Regeringen; men alt dessa
upplysningar ännu icke på något sätt bidragit till dessa stora
farhågor, hvartill alla dessa millioner tege! och alla dessa
tusentals murare, af Gr. Cronhjelm omtalade, kunde gifva
anledning. Ämnet skall visst icke lemnäs ur sigte, och sedan
dessa millioner tegel uppväxt i murar, torde måhända
Regeringen kunna erhålla säkrare underrättelser om dem,
än som vinnas genom de enskilda brefven. I afseende på
slutet af mitt förra yttrande får jag förklara, att jag icke
åsyftat någon allusion. Jag har historiskt uppgifvit, huru
förhållandet visar sig af våra häfder.
O. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
lomme att fortsättas i eftermiddag kl. 6.
fl. Ex. Hr Gr. Brahe: Det har blifvit sagdt af Hr
Dalman, till vederläggning deraf att, då anslagen endast beviljas
från riksdag lill riksdag, desamma icke heller kunna
vara tillräckliga för längre tid, att detta endast hade afseende
på de ordinarie anslagen. Jag har också endast talat
om de ordinarie och icke om de extra anslagen, af den anledning,
att jag ansett mig böra hålla mig inom det ämne,
Hr Gr. o. Landtm, föredragit; och af samma skäl har jag
Den i5 Augusti f. ra.
35
icke lill besvarande upptagit de anmärkningar, sorn blifvit
gjorda om försvarssystemet i sin helhet. Jag vill blott hemställa
till de Hrr, som sagt, att nedprutnfngar ägt rum, 0111
det var svårt vid förra riksdagen att förese, det ytterligare
behof skulle uppstå; ty jag öfverlemnar till en hvar att bedöma,
om det var möjligt, att fästningsbvggnader skulle kunna
uppföras och försvarsväsendet i öfrigt ordnas för de summor,
som dertill först beviljades, eller månne det kunnat
undfalla någon, att så vidtomfattande företag erfordrade
större anslag. Äfvenledes bar man yttrat, att bär icke linnes
någon, som har sig uppdraget alt försvara de systemer,,
som af Regeringen framställas. Jag erkänner det, men hemställer
lill R. o. Ad., om det finnes något land, der man s
offentligen tillkännagifver försvarsplanen. Man framställer behofven
för försvaret, men icke sjelfva planen. En sådan uppriktighet
fruktar jag skulle vara något för långt sträckt.
Här har äfven blifvit yttradt, att nödiga telegrapher saknas
i Sverige. Ehuru jag icke finner det lämpligt att ingå i discussion
om dylika frågor, får jag likväl, då uppmärksamheten
derpå blifvit fästad, tillkännagifva, alt K. M. redan,
anbefallt, att försök skall göras, hvilket af de system, som '
följas i Europa, kan vara mest lämpligt för oss, att sedermera
här införas. Jag anhåller slutligen örn upplysning,
huru PresteSt. afgjort denna punkt.
Undcrteckn. Ridd.Secret.: PresteSt:s prot.-utdr. innehåller,
alt i8:de punkten bifölls med det tillägg, att ytterligare
54,000 r:dr beviljades alt användas till beyärrstnanskapets
beklädnad.
R. o. Ad. biföll i8:de punkten i utlåt. N:o 8r med det
tillägg, att ytterligare 54,000 r:dr beviljades att användas
till beväringsmanskapets beklädnad.
II. Ex. Hr Gr. Brahe: Efter det beslut, R. o. Ad. nu
fattat öfver denna punkt, får jag hemställa, om icke R. o.
Ad. skulle behaga besluta en inbjudning till BondeSt. att
förena sig uti R. o. Ad:s och PresteStrs beslut. Jag vet
visserligen, att efter det förhållande, som visat sig i sista
plenum, man icke borde vara hugad att väcka fråga om inbjudning;
men jag anser frågan så vigtig för forsvarsväseadet,
att jag icke drager i betänk, att framställa denna min
anhållan.
Hr Dalman: Det resultat, sorn man kunnat förutse,
bar inträffat, nemi. att R. o. Ad. beviljat icke endast de
70.000 r:dr, utan äfven 54,000 r:dr derutöfver. BondeSt.
bar alslagit de 70,000 r:dr och endast beviljat 4^,000 r:dr,
att användas liH heväringens beklädnad. Att tur vilja inbjuda
delta Stånd, som icke ens ansett sig kunna beviljade
70.000 r:dr, alt förena sig med dc Stånd, som bifallit icke
mindre an 124,000 r:dr och således 79,000 lödr mera an
36
Den 15 Augusti f. m.
BondeSt., anser jag högst olämpligt, då det förutsätter, att
BondeSt. skulle så misstagit sig i sitt beslut, alt det beslutat
en betydlig nedsättning i hvad som förut varit beviljadt,
i stället för att förhöja detta belopp; och jag kan således
icke annat än motsätta mig inbjudningen.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Uti min begäran om inbjudning
har jag endast haft afseende på de 54,ooo, r:dr och
icke å de 70,000 r:dr; hvilket jag anser mig böra upplysa.
Uppå derom framställd propos. beslöt R. o. Ad. den af
H. Ex. Hr Gr. Brahe föreslagna inbjudning till BondeSt.
Hr Dalman reserverade sig emot detta beslut.
v- ig:de punkten.
Hr Tham: Sedan R. o. Ad. vid den föregående punkten
beslutat ett anslag för bevär:smanskapets beklädnad och
underhållandet deraf, hemställer jag, om icke den nu föredragna
punkten kommer att förfalla och ingen vidare åtgärd
behöfva.
Frih. Franc Sparre, Bengt Erland: Jag får äran
anmäla, att jag icke stiger upp för att tala om principen i
denna punkt. Jag tror mig förra gången, då saken förevar
vid återremissen af betänkandet N:o 81, hafva haft äran
gifva tillkänna, att jag mycket gillar den ide', som ligger
till grund för förslaget, men att det är förknippadt med sådana
svårigheter, som jag väl icke tror vara oöfvervinneliga,
men under närvarande förhållanden fordra så läng tid
för att öfvervinnas, att förslaget nu ej synes mig antagligt.
Hvad som blifvit sagdt om nödvändigheten af likhet i beklädnaden
har af Utsfe. blifvit orätt uppfattadt. Hvad derom
blifvit nämndt har icke haft afseende på likhet i beklädnad
provinserna emellan, och det kan vara likgiltigt,
om en soldat i Skåne och Wermland äro lika klädda; men
det är icke likgiltigt, om beväringen är lika klädd med gamla
stammen, ty bevär:ssoIdaten skulle i följd af en mindre
vacker beklädnad anse sig nedsatt under den ordinarie soldaten,
och det är detta, som måste undvikas och som man
åsyftat att förebygga. Jag får blott fästa uppmärksamheten
derpå, att om, enligt Utsk:s förslag, en underd. anmälan i
ämnet afgår till K. M., (hvaremot jag icke vill yttra mig),
på det ifrågavar. system måtte upptagas till granskning af
K. M., bör man observera detta och icke förutsätta, att det
skall vara likhet emellan beväringens beklädnad i provinserna,
utan emellan den ständiga soldatens och beväringens beklädnad.
Hr Dalman: För min del tillstyrker jag bifall till
Utsk:s betänk, i denna punkt. Utsk. har bevisat, att det
skulle leda lill mycken besparing, om en sådan anstalt vidtoges.
Det beror af K. M. att i denna fråga besluta, erne
-
Den i5 Augusti f. m.
37
dan Ständerna icke kunna annat än i önslningsväg framställa
sin åsigt i detta ämne; men jag tror icke, att det kunde vara
skadligt för esprit’n inom beväringen, utan tvärtom gagneligt,
om de begagnade sina provincialdrägter. Om vi någonsin
komme så långt i afseende på vår krigsadministration,
att indelta armden, småningom indroges och ersattes af
beväring, tror jag, att det vore välgörande och ledande till
besparing, om, i stället för att fylla förråden med uniformer,
hvar och en hade en provinsdrägt, hvilken han kunde
begagna i krig. Derigenom slapp man att förvara denna mängd
uniformer, och jag tror bevärrsynglingen skulle vara mycket
belåten med alt få ett contant bidrag till den beklädnad,
han bör hafva. Jag fäster föga afseende derpå, attbevär:synglingen
må vara lika klädd med indelta soldaten. Att han
är snyggt och ordentligt klädd är af vigt; men om han är
lika klädd med indelta soldaten, synes mig vara likgiltigt.
Jag anhåller om bifall till Utsk:s betänk.
igrde punkten blef af R. o. Ad. afslagen.
20:de punkten.
H. Ex. Ilr Gr. Brahe: Ehuru jag medgifver, att det
visserligen ganska litet gagnar att upptaga tiden med dis—
cussion i ett ämne, som så ofta förevarit och hvaruti så
mycket blifvit ordadt, att föga torde vara att deruti ytterligare
anföra, och ehuru en sådan discussion nu är så mycket
mindre ändamålsenlig, som 3:ne Stånd redan afslagit det
ifrågavar. anslaget, kan jag likväl icke hindra mig ifrån att
framställa nödvändigheten deraf, att R. o. Ad., såsom opinionsyttring,
behagade afslå Utsk:s tillstyrkande och bifalla
K. M:s propos. Yi hafva i föregående plena, då vigtiga
principfrågor förevarit, flera gånger af sådant skäl ansett
oss böra bifalla, hvad af de 3:ne andra Stånden redan blifvit
afslaget; och då det ifrågavar. ämnet, enligt min öfvertygelse,
är ett bland de vigtigaste, som under denna riksdag
förevarit, anser jag ock en sådan åtgärd högst nödig.
Om man vill, alt armeen skall motsvara sitt ändamål, lärer
det äfven vara ©tvifvelaktigt, att vapenöfnirigar för densamma
äro oundgängliga. Under den fred, vi ägt, hafva andra
nationers härar gjort 1 ä 2 campagner. Vi hafva numera
endast qvar i rullorna upptagna 3 ä 4°oo man, som gjort
krig. När vi veta, att passevolanceafgiften icke räcker till
bestridandet af utgifterna för vanliga möten inom corpserna,
och att derföre utöfver denna afgift erfordras 22,000 r:dr
årligen, så synes klart, huru omöjligt det är att af ifrågavar.
tillgång bereda medel för större vapenöfningar. Redan
vid sednast förflutna riksdag gjordes inom detta hus den anmärkning,
att det vore obilligt, att de större vapenöfningarna
bekostades af passevolancemedlen, emedan kostnaden
för ett allmänt nyttigt ändamål borde fördelas på alla medborgare
lika, och icke allenast drabba några få, hvilket Vöre
33
Den i5 Augusti f. m.
förhållandet, om den endast utginge från rust-och rotehållare,
hvarföre man ock ansåg, att utgiften borde bestridas
af statsmedel. Styrelsen, som funnit riktigheten af denna
åsigt och gillat densamma, liar framställt nödvändigheten af
ett anslag för ifrågavar. ändamål att på förenämndt sätt utgå,
och då Representationen afslår detsamma, visar den en
stor contradiction uti egna åsigter; hvarföre förebråelserna
för vacklande principer således icke härutinnan kan falla på
Styrelsen. Behofvet af stora vapenöfningar har af de flesta
ledamöter alllid blifvit erkändt, och man har äfven i dag
ordat om nödvändigheten deraf samt framställt de bedröfligaste
taflor öfver följderna af, att armeen icke öfvas. Val
liar det af en värd ledamot blifvit yttradt, att det vore omöjligt
att få indelta armeen så bildad, som den borde vara
för att blifva fullkomlig ledare för beväringen, bch jag medger
äfven, att förhållandet i närvar, ställning kan vara sådant;
men då det nu väcker allas, äfven utläildningars förundran
att se denna arme' med ringa öfning vara i det skick,
den verkligen är, så kan man ock vara förvissad om, att
den med längre exercis blefve förträfflig och uppfyllde allt,
hvad man af densamma kunde fordra. Med kort öfningstid
kan deremot icke en gång den skicklighet bibehållas, som
nu finnes; ty i samma mån, som den gamla krigsvana stammen
afgår, ersättes den af recruter, hvilka icke kunna utbildas,
och i sådant fall kan man ej heller med billighet
fordra, att dessa skola leda andra uti förhållanden, hvarom
de sjelfva, i brist på undervisning, sakna nödig kännedom.
Om man beräknar, alt 4 classer beväring utgöra 60,000 man,
så är en öfvad stam af 22,000 man, hvarmed beväringen borde
förenas, visserligen icke för talrik; men är denna slam icke,
som sig bör, öfvad, gör man, enligt hvad ofvan ärnämndt,
en ganska stor misscalcul att påräkna den såsom ledare för
beväringen. En tillökning i numerären genom beväringens
tillkomst vore i sådana förhållanden snarare att minska aromens
styrka, än att öka densamma; och det är af dessa
anledningar jag icke kan annat än på det varmaste hos R.
o. Afl. anhålla om afslag å Utskts betänk, och bifall till K.
M:s propos:n.
2o:de punkten afslogs; hvaremot R. o. Ad. biföll,
att, på sätt K. M. föreslagit, 85,000 r:dr årligen skola anslås
för indelta arnmens vapenöfningar.
aitsta punkten, mom. angtde exercis-comp
a g n i e r.
Hr Dalman: Då icke något resultat följer af R. o.
Adts beslut i detta ämne, anser jag mig icke behöfva besvära
med en votering, utan anhåller blott att till prot. få
på det högsta reservera mig mot bifall till ifrågavar. anslag,
hvilket afalla dem, som blifvit äskade, synes mig vara
det minst behöfliga.
Den i5 Augusti f. m.
39
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Jag får anhålla om bifall till
Utsk.vs sednaste tillstyrkande afsamma skäl, som jag vid dis—
missionen öfver förra punkten hade äran framställa. Dessa
frågor hafva mycken gemenskap med hvarandra och äro af
den största vigt för armeen. Genom det nu ifrågavar. anslaget
bör man kunna erhålla en skola till bildande af så
väl öfver- som underbefäl och corporaler för bevärtsmanskapet.
Jag anhåller således om Hr Gr. o. Landtnäs propos. å
bifall till Utsk:s sednaste betänk.
Hvad Utsk. i utlåt. N:o 2i5 tillstyrkt, ang:de exerciscompagnier,
blef af R. o. Ad. bifallet.
Ilr Lefre'n: Detta anslag anser jag vara af de angelägnaste,
då fråga är om arme eris bildning. Det är otvifvelaktigt,
att hvar och en, som inser och kanner, att Sveriges
försvar hufvudsakligen hvilar på bevär:smanskapets behöriga
instruction, skall inse, att på dessa exerciscompagniers
tillvaro eller icke beror, huruvida bevärtsmanskapet
skall hvarje tid äga tillräcklig tillgång på ledare i de lägre
graderna af dess befäl. Om indella armeen i och för sig
sjelf hittills varit hjelpligen bildad (längre har man ej kommit),
härrör det deraf, att Svenska nationen i allmänhet har
en stark fallenhet för militäryrket och att Svenska befälet
gjort sig stor möda för att pä den korta tid, som dertill
fått användas, bibringa den skicklighet, som funnits; hvartill
kommer det förhållande, att soldaten är under befälets
tillsyn, äfven då han är hemma i orten. Men om vi, sorn
sig vederbör, betrakta indelta arméen, icke såsom en arme
för sig sjelf, ulan sorn en stam för den beväring, hvilken
dermed skall införlifvas, finner man det vara angeläget att
bibringa denna stam en så mycket större öfning, såväl i gevärets
handterande och i march, som isynnerhet i förmågan
att kunna leda yngre soldater i fältfjenstgöring och i allmänhet
i alla de skyldigheter, sorn åligga krigaren. Exerciseompagnierna
blifva således den skola, deri de, som böra
leda foevärrsmanskapet, skola bildas, och att neka inrättningen
af denna skola är detsamma, som att neka beväringen
nödiga ledare och nödigt underbefäl, då krig inträffar, och
detta är rättaste sättet att omintetgöra hela fördelen af bevär:ssystemet.
Sedan R. o. Ad. bifallit det anslag, som K.
M. begärt, vågar jag anhålla om inbjudning till de öfriga
Stånden att deruti sig förena. Detta är en så vigtig omständighet,
att jag tror, att, vid närmare besinning af densamma,
de icke skola neka att behjerta denna sak, hvarpå
fäderneslandets väl så hufvudsakligen beror och sorn icke
bör eller kan uppskjutas, ty vi hafva redan sett 18 år förflyta,
sedan kriget upphörde, och i 18 år hafva vi redan
dragit på den gamla erfarenhet, som under kriget vanns.
Det är således hög tid att börja med denna undervisningsanstalt
för arméen, såvida man icke hos den önskar brist
■u
4o
Den i5 Augusti f. m.
på krigsbildning, som val icke nu finnes, men nödvändigt
skall komma att äga rum, om armeen lemnäs åt det öde
att icke hafva mera än 16 ä 17 exercisdagar om året. Jag
anhåller om Hr Gr. o. Landtmrs propos. å inbjudning till
de öfriga Stånden i denna punkt.
Hr Dalman: Jag förbiser visserligen icke den nytta,
som tilläfventyrs genom ifrågavar. anslag kunde beredas,
men anser det dels icke vara så oundgängligt, att det i närvar.
omständigheter bör bifallas och dels alt, om det är så
nödvändigt, Regeringen har tillräckliga medel att genom indragningar
på andra håll skaffa sig tillgångar dertill. Jag
reserverar mig således mot det bifall, R. o. Ad. lemnat,
och i följd deraf, samt på grund af de skäl, som under en
hel förmiddags discussion, ang:de inbjudning, i förrgår blefvo
utvecklade, vågar jag på det högsta bestrida en inbjudning
till de öfriga Stånden i fråga om denna punkt. De
andra Stånden hafva redan 9.:ne gånger haft detta ärende
under öfverläggning och discussion och dervid funnit sig
icke böra bevilja detta anslag. Att nu R. o. Ad., som utan
discussion bifallit detsamma, hvilket, såsom jag förmodar,
till en stor del kan hafva härrört deraf, att man trott bifallet
ej kunna hafva några resultater, enär anslaget af de
öfriga Stånden blifvit afslaget, skulle söka rubba de egentligen
skattdragande Ståndens beslut, anser jag olämpligt och
kan derföre icke annat än motsätta mig inbjudningen. På
detta sätt skulle consequensen fordra, alt R. o. Ad. inbjöd
de öfriga Stånden att bifalla alla de andra ökade anslag,
som här af en viss consideration, och då man trott sådant
icke föranleda till något resultat, blifvit lemnade. Om jag
icke alltför mycket misstog mig om Hr Gr. Brahes yttrande i
denna fråga, innefattade det, att anslaget måtte bifallas på
samma skäl, han anfört i afseende på frågan om armens vapenöfningar.
Bland dessa skäl anfördes äfven det, att, oaktadt
bifallet ej medförde något resultat, Hr Gr. ansåg principen
dock böra erkännas. Jag tror således, att icke ens
H. Ex. Hr Gr. Brahe sjelf skulle vilja gå in på, att man nu
sökte rubba de andra Ståndens redan fattade beslut i denna
fråga. För min del kan jag icke medgifva det.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Jag yttrade visserligen, att jag
af samma skäl, som jag anförde rör:de principen vid fråga
om 2o:de punkten, äfven begärde bifall till den nu ifrågavar.
Jag frångår icke detta, utan anser äfven denna punkt innefatta
en bland de vigtigaste frågor, emedan den angår bildandet
af nödigt befäl såväl för armeen som för beväringen.
Af hvad skäl R. o. Ad. bifallit anslaget, anser jag mig icke
tillständigt att förklara; men jag vågar tro, att det skett
derföre, att de flesta af Ståndets ledamöter insett nödvändigheten
af detta anslag. Då jag således äfven instämmer
der
-
Den i5 Augusti f. m.
deruti, förenar jag mig ock uti livad Hr Lefre'n yttrat om
inbjudningen till de andra Stånden.
Gr. Löwenhjelm, Gust.: Jag uppstiger för att på
det fullkomligaste instämma i hvad II. Ex. Hr Gr. Brahe
och Hr Lefre'n anfört. Jag skulle icke kunna utveckla ämnet
vidare, utan att omsäga hvad de anfört; åtminstone
är det ganska obetydligt, som kan tilläggas. Icke allenast
för beväringens brukbarhet äro exerciscompagnierna ett nödvändigt
vilkor; de äro det äfven för indelta arme'ens framtida
tjenstbarhet. Således, om äfven någon skulle hafva dea
fullkomligt irriga tanka, att vårt sjelfförsvar är möjligtutan
biträde af beväringen, måste dock äfven han finna exerciscompagnier
vara nödvändiga. Jag har hört anföras, att i
fråga om anslag bör man inskränka sig till den egentliga nödtorften.
Jag skulle kunna invända, att denna egentliga nödtorft
är ganska svår att bestämma och att ingen större
misshushållning gifves, än att anslå en summa,, som, i händelse
den ringaste missräkning ägt rum, skulle hafva till
följd, att det med anslaget åsyftade ändamålet förfelades. Om
man i fråga om ett anslag på 100,000 rtdr missräknar sig
på 1000, och derför anslår 99,000 rtdr, hvilka blifva otillräckliga
för ändamålets vinnande, så blifva dessa 99,000
rtdr förspillda. Detta kunde jag anföra emot beräkningen
af nödtorften. Men nu vill jag antaga, att den strängaste
nödtorft bör ligga till grund för beräkningen, och det är
just i dess namn jag begär anslaget. Mot inbjudningen till
de 3 andra Stånden har jag hört anföras, att detta ämne
redan af dem blifvit debatteradt. Jag ber att deremot få
anföra, att genom vårt arbetssätt händer, hvad nu inträffat
och nästan alltid måste inträffa, att de 3 öfriga Stånden dis—
cuterat ämnet, utan att höra någon militärperson. Jag tror
visserligen, att utom militärståndet kunna i delta ämne sakkunniga
personer finnas; men en sannolikhet är det, alt inom
detta Stånd mera utvecklade skäl förekommit. Jag hyser
det hopp, att de öfriga 3 Stånden, upplysta om hvad
Gr. Brahe och Hr Lefre'n anfört, möjligen kunde bringas
till en mera rationel tanke i denna för Riket vigtiga angelägenhet.
Jag förenar mig derföre med H. Ex. Hr Gr. Brahe
och Hr Lefre'n och anhåller om propos. på inbjudning till
de öfriga Stånden.
Hr Lefren: Då jag anmälde mig, hade jag för afsigt
att besvara en värd ledamots anmärkning mot inbjudningens
lämplighet. Gr. Löwenhjelm har redan lemnat det svar, jag
derå önskat gifva. Jag får således blott instämma med honom
deruti, att jag hoppas, det de öfriga Stånden i denna
speciella fråga, som är så rent militärisk, enär de måhända
förbisett eller ej kunnat inse dess vigt, skola, efter alt haf
12
II. 6
4a
Den i5 Augusti f. m.
i
va blifvit medelst inbjudningen upplysta om förhållandet^
göra afseende pä det Ständs beslut, som man måste tilltro
den största kännedom i ämnet. Det är icke en liten olägenhet
af vår Representations fördelning i 4 Stånd, att så vigtiga
frågor, som denna icke kunna få gemensamt af Representationen
discuteras; oell detta förhållande påkallar i en
fråga, sådan som denna, en inbjudning från detta Stånd.
Jag fortfar således att begära propos. dertill och gör mig
förhoppning om R. o. Ad:s bifall dertill, den må hafva hvad
utgång som helst. Må de öfriga Stånden ensamma taga på
sitt samvete, om de vilja hindra armeen att få den skola,
som behöfves för alt organisera den på ändamålsenligt sätt.
Hr Silfverhjelm, Carl Adam: Icke derföre, att jag
anser anslaget vara öfverflödigt, motsätter jag mig inbjudningen,
ty detta anslag är måhända nödvändigt; men då de
3 öfriga Stånden redan fattat sina beslut i detta ämne,
kunna de icke göra något afseende på denna inbjudning,
och deras Talmän kunna icke en gång föredraga densamma,
emedan den åsyftar ryggande af Ståndens förut fattade beslut.
Jag hemställer således, om en inbjudning från R. o.
Ad. kan leda till något annat resultat, än att compromettera
Ståndets värdighet, och på sådan grund begär jag afslag
å inbjudningsförslaget.
Gr. Cronhjelm: Jag var händelsevis borta vid början
af denna discussiou; men af de yttranden, jag nyss hört,
synes, som R. o. Ad. redan i sjelfva frågan fattat sitt beslut.
I sådan händelse får jag reservera mig deremot. Jag
anser visserligen ifrågavar. utgift nödvändig, men endast i
andra rummet. Jag har förut yttrat, att jag anser denna
summa ändamålsenligare använd, om den utgår till beväringetis
beklädnad och öfning, och jag tror således, att det är
först sedan stammen för beväringen blifvit inskränktare till
sitt antal, som man kan bevilja ett anslag lill exerciscompagnier,
hvilket icke heller torde behöfva vara så stort,
som det af K. M. blifvit begärdt. Men i detta fall lärer
R. o. Ad. redan hafva beviljat det, och jag kan derföre endast
nu reservera mig deremot. Också har jag egentligen
blott begärt ordet i afseende å inbjudningsfrågan, emedan
jag anser hvarje inbjudningsfråga grundlagsvidrig, då den
åsyftar rubbning i R. St:s beslut, och det är ett R. St:s beslut,
att anslag till exerciscompagni^r icke kunna beviljas,
enär 3:ne Stånd redan deruti instäint. Skulle nu R. o. Ad.
till de öfriga Stånden göra en framställning för att rubba
R. St:s beslut i denna fråga, så anser jag den grundlagsvidrig
och får derföre afstyrka densamma.
Hr af Dalström: Ehuru jag anser, att hvad som här
blifvit yttradt är tillfyllest för alt öfvertyga R. o. Ad. om
nödvändigheten att söka förmå de öfriga Stånden att från
-
Den t5 Augusti f. m.
43
träda deras beslut i detta ämne, har jag begärt ordet för
att yttra den tanke, att det öfverensstämmer med de andra
Ståndens interesse att frånträda detta beslut. Jag påstår,
att inrättandet af exerciscompagnier är nödigt för att för
godt pris få armeen öfvad, sedan man ej velat bevilja det
anslag, sorn K. M. begärt för armeens vapenöfningar. Vi
känna, att passevolancefonden icke är tillräcklig för de årliga
reg:tsmötena, och ännu mindre för att utsträcka dem
utöfver det ringa antal dagar, hvarunder de för det närvarande
vara. Således är det brist på medel, men behof
af öfning för armeen. Jag erkänner och respeeterar den
krigsbildning, som existerar hos indelta armeen; men jag
nödgas bekänna, att den ej är fullkomlig, isynnerhet hvad
recruterna beträffar, hvilka efter exercistidens slut icke äro
färdiga att inträda i ledet. Det är ett sannt behof för armeen,
att den korta tiden, som nu kan användas till recruternas
bildning, blir förlängd. I anseende till denna korta
tid glömma de till det andra året, hvad de Järt under det
första. De vinna en viss färdighet i march, ställning och
gevärets handterande; roen detta är icke nog för krigsbildning.
Jag utgår från den regeln, att krigsbildningen är icke
en melier, som handtverksmessigt kan inheuitas, utan en
konst, som icke blott theoretiskt, utan äfven practiskt bör
inöfvas, och dertill är den 1111 existerande öfningen alltför
kort. Exerciscompagnier äro således af behofvet påkallade,
och jag får derföre lika med flera värda talare, som här
yttrat sig, på det högsta anhålla, att R. o. Ad. täcktes inbjuda
de öfriga Stånden att frånträda deras i ämnet fattade
beslut. Jag är öfvertygad, att, då de ej önska ett anslag för
armdens vapenöfningar, de måste finna, att detta är det enda
sättet att få arme'en bildad för godt köp; ty endast derigenom
kunna reg:terna alimenteras med inöfvadt folk och
blifva väl bildade utan alltför stor kostnad.
Gr. Löwenhjelm: Jag har bort anföras olagligbeten
af en inbjudning till de andra Stånden i afsigt att åstadkomma
ändring i deras beslut. Jag medger visserligen, att
i allmänhet skulle ingen säkerhet gifvas och ingen stadga i
ärendernas behandling vara tänkbar, om redan fattadt beslut
kunde upprifvas, utan en gifven, genom länge följd
praxis laglig blifven anledning. En sådan genom praxis bildad
anledning är ett RiksStts inbjudning till de andra. Det
är ganska nyligen vårt eget Stånd emottagit inbjudning af
de öfriga att förändra tiden för bancoluckans öppnande fr.
d. 1 Sept. t. d. 1 Oct., och H. Ståndet har derpå ingått;
och hvad åter nyttan angår, hyser jag ännu det hopp, alt
de andra Stånden af de här af H. Ex. Hr Gr. Brahe samt
Hrr Lefren och af Dalström afgifna anföranden skola finna
sig föranledda att fästa sig vid den öfvertygelse, att man
icke har aime' och försvar dermed, att man har manskap i
44
Den i5 Augaiti f. ra.
rultorna, utan endast har försvar och arme', då man har
tillräckligt bildade och utrustade trupper. Denna sanning
torde kunna blifva tydlig för något af de andra Stånden,
och på dessa grunder anser jag inbjudningen vara både laglig
och antaglig.
Frih. Boye: Jag begärde ordet egentligen för att göra
en erinran vid den grundsats, sora här framställdes, att
ifrågavar. inbjudning vore grundlagsvidrig. Jag kan icke
medgifva det och skulle, om så vore, beklaga, att vi ägde
en så bristfällig constitution. Den skulle vara högst bristfällig,
om i militärfrågor, deri visserligen hos R. o. Ad. kunna
framställas skäl och grunder af största vigt, sorn deremot
helt naturligt kunnat undfalla de andra Stånden, det skulle
vara oss förvägradt att låta dessa stora skäl komma till
pröfning i de andra Stånden endast på den grund, att R. o.
Ad. sist afgjort frågan. Jag skall icke uppehålla mig vid
sjelfva ämnet, utan endast erinra derom, att ingen grundlags-*)
förbjuder inbjudningar, och att praxis tillåtit dem
vid föregående och äfven vid denna riksdag. Jag begär propos.
å inbjudningen derföre, att jag tror den vara af skäl
påkallad.
Gr. Löwenhjelm: Jag uppträder för att utveckla livad
Frih. Boye nu framställt. I följd af den bristfällighet i vårt
arbetssätt, som jag nyss anmärkt, inträffar, hvad nu skett,
att 3:ne Stånd beslutat i en militärfråga, utan att hafva
hört någon talare, som varit pligtig att hafva kännedom i
ämnet. I morgon kan det hända, att vi fatta ett beslut om
en vigtig financefråga, utan att hafva hört någon bankier;
i öfvermorgon återigen kunna vi afgöra någon vigtig fråga
örn läroverken, utan att hafva hört någon skollärare. Enda
möjliga correctivet måste ligga i inbjudning. Jag upprepar,
hvad jag förut yttrat, att en länge följd praxis bildar laglighet,
och jag får tillägga, att om jag icke alldeles missminner
mig, hade vid det af mig åberopade tillfälle vi beslutat
att inbjuda de öfriga Stånden att förena sig med oss,
innan vi underrättade dem, att vi hade förenat oss med dem.
Hr Dalman: Här har blifvit sagdt, att de andra Stånden
af okunnighet om anslagets vigt afslagit detsamma. Jag
skulle likväl tro, att de ledamöter af de andra Stånden,
som haft tillfälle att öfvervara öfverläggningarna i StatsUtsk.
, hvilket icke bland sina ledamöter af R. o. Ad. har
brist på militärer, erhållit tillräcklig kännedom om ämnet,
för att kunna meddela dera åt öfriga ledamöter i deras
Stånd. Att nu någon vidsträcktare kännedom skulle dem
bibringas genom en enkel inbjudning betviflar jag, såvida
icke den ovanliga form blefve antagen, att, såsom man synes
önska, den bär förda discussionen skulle medfölja inbjudningen,
d. v. s. att man skulle formera de 3 öfriga
Den i5 Augusti f. ra.
45
Ständen till ett
slagsfrågorna, hvilka redan af dem blifvit afgjorda. Jag
hemställer, om något kan vara mera oformligt och stötande
för de andra Stånden, än att sålunda säga till dem: ”Ni
”har beslutat i nattmössan, och det är endast vi, som kunelia
bedöma ämnet.” Sådant skulle förhållandet med ifrågavar.
inbjudning vara; och jag hemställer till Gr. Löwenhjelm
och Hr Lefren, om sådant kan vara lämpligt. Någon
upplysning kan ej inhemtas af ett prot.utdr., som ej innehåller
annat än en inbjudning; och således kunna de yttranden,
som af de sakkunniga männen härstädes blifvit afgifna,
icke komma Stånden till gagn. Deremot hafva de fått
del af sådana yttranden, som här afgifvits vid återremissen,
hvilka yttranden finnas i StatsUtsk:s betänkande till deras
hufvudsakliga innehåll upptagna. Jag har icke bestridt nyttan
af ifrågavar. anslag, utan t. o. m. medgifvit, att det
vore nyttigt. Anslaget är ej heller så synnerligt betydligt,
och de andra Stånden hafva säkert funnit detsamma; men
de hafva icke funnit, hvad ej heller jag kan finna, att, då
vi så länge haft en arme', som, utan att äga exerciscoropagnier,
fullgjort sina pligter mot fäderneslandet på ett nöjaktigt
sätt, vi just nu, då anledningar till krig ej förefinnas,
skulle hafva behof af dylika compagnier. Jag betviflar således,
att beliofvet är oundgängligt; men om så är, måste
det icke vara svårt att ordna en så stor utgiftstitel som den
3:d]eså, att ifrågavar. obetydliga summa genom besparingar
kan erhållas; och då man icke tvekat att tillstyrka ett fortfarande
anslag på besparingarna af 19,000 r:dr för gardesreg:terna,
hemställer jag, om icke redan deri ligger en stor
tillgång, i fall man ville förändra denna emot R. St:s önskan
gjorda organisation. Jag afstyrker inbjudningen, dels emedan
jag icke anser den vara behöflig, och dels derföre, att
jag anser den vara sårande för Medstånden, sedan de redan
2:ne gånger haft ämnet under pröfning. Jag betviflar, att
en inbjudning från R. o. Ad. skulle hafva en sådan troll
kraft,
att den kunde förändra de andra Ståndens öfvertygelse;
och äfven om jag vore bland dem, som anse detta
anslag böra beviljas, skulle jag, på de skäl jag redan anlört,
motsätta mig denna inbjudning.
Frih. Boye: I frågan om inbjudningens förmenta olaglighet
har den siste värde talaren icke nämnt ett ord; han
har deremot bestridt den ifrågavar. inbjudningen på den
grund, att hvad som här blifvit framstäldt redan skall blifvit
upplyst inom SlatsTJtsk., hvarest de andra Ståndens medlemmar
deraf fått del. Detta är likväl icke detsamma, som
att Stånden sjelfva fått del deraf. Då jag har anledning
förmoda, att de, som varit ledamöter i StatsUtsk., talat
emot anslaget, är det väl mig tillåtet att afven förmoda,
det de icke varit angelägna att visa skälen på den sida, mot
46
Den i5 Augusti f. m.
hvilken de röstat. Jag tror således, äfven af detta skäl, att
angelägenheten af inbjudningen är tydlig, och anhåller derföre
om bifall dertill.
Gr. Löwenhjelm: Det skulle vara mig oändligen okärt,
om jag föreslagit något, som kunde vara sårande för våra
Medständer; och i händelse jag derom kunde öfvertygas,
skulle jag genast återkalla ett sådant förslag. Denna dess
egenskap kan jag likväl icke inse. Jag förklarar för min enskilda
del åtminstone och tror, att de flesta, om icke alla,
af detta Stånd skola deri instämma, att i händelse i en fråga,
som fordrar speciella kunskaper, såsom t. ex. de jag nyligen
omnämnt, vi skulle låta oss hänföras att, i brist på
speciel kunskap i ämnet, fatta ett oriktigt beslut, skulle vi
icke anse oss förolämpade genom en inbjudning att frångå
detta beslut. Jag har ej heller förmärkt, att någon härstädes
blifvit sårad genom den af mig nämnda inbjudningen i
fråga om silfverutvexlingen, utan vi hafva deremot ingått
på denna inbjudning, ehuru vi sjelfva hade beslutat inbjuda
de öfriga Stånden att instämma i vårt beslut. Jag
ser således icke, huru mitt förslag kan anses innebära något
sårande, och jag upprepar, att om jag derom kunde öfvertygas,
skulle jag genast återtaga detsamma.
Gr. Cronhjelm: Jag instämmer med Gr. Löwenhjelm
deruti, att det vore väl, om sakkunskap alltid läge till grund
för besluten, och att det således vore väl, om i de andra
Stånden tillräcklig upplysning öfver militärämnen vore tifl
hands. Men då jag gör detta medgifvande, torde jag ej gå
för långt, då jag af Hr Gr. fordrar enahanda medgifvande
tillbaka, nemi. att vi vid detta fall böra besluta med någon
sakkunskap af hvad skattebördan fordrar. I den delen tror
jag, att de öfriga Stånden hafva större sakkännedom än vi,
om vi också tilltro oss större kännedom i militära frågor. I
afseende på inbjudningen instämmer jag med Gr. Löwenhjelm
deruti, att vi nyligen frångått ett beslut och deremot antagit
ett annat Stånds inbjudning. Detta, ehuru det ej är
af grundlagen tillåtet eller omnämndt, vill jag godkänna såsom
praxis, såvida icke något R. St:s beslut derigenom rubbas.
Mig veterligen har ej heller It. o. Ad. någonsin frånträdt
ett sådant beslut, som ingredierat i ett R. St:s beslut.
Men då saken varit oafgjord, och således något Stånds mening
måste uppoffras, såvida den icke skulle underkastas
omröstning i förstärkt Utsk., hafva Stånden och Talmännen
ansett inbjudningar kunna ske. Vid detta tillfälle är förhållandet,
att ett justeradt R. St:s beslut finnes (jag säger
justeradt, emedan de 3 öfriga Ståndens prot.utdr. derom
hvila på R. o. Ad:s bord), och vid sådant förhållande anser
jag det vara vådligt att stadga ett prejudicat medelst beslut
om inbjudning. Detta skulle leda till möjlighet att upprifva
öfriga beslut, som R. St. fattat och som ännu icke blif
-
Den t5 Augusti f. m.
47
vit till K. M. expedierade; och de beslut, som ej behöfde
expedieras till K. M., kunde hvilken dag som helst upprifvas.
Ett sådant arbetssätt tror jag grundlagsstiftaren omöjligen
kunnat åsyfta. Den enda grundlagsparagraph, som talar
om rubbning af fattade beslut, är den 58 § Riksd.Ordn.,
som innehåller: ”Vid justering af prot. eller prot.utdr. kan
”ett beslut ingalunda ändras, men väl sådana tillägg göras,
”hvarigenom ingen ändring i beslutet uppkommer. Utur ett
”prot. må vid justeringen, med Ståndets bifall och på den
”talandes eget begifvande, uteslutas dess egna uttryck och
”äfven deliberationer, som deraf följt; dock kunna ej såda”na
uttryck uteslutas, på hvilka beslutet tydligen sig grun”dar.
” Deraf synes, att grundlagsstiftaren varit särdeles angelägen,
ej allenast att besluten ej skulle kunna rubbas, utan
t. o. m. de under discussionerna afgifna yttranden, hvarpå
beslutet grundat sig, ej må af Ståndet sjelf få uttagas ur
prot. I denna anda är grundlagen skrifven, och det är solklart,
att den förutsatt, att de beslut, som i dag blifva fattade,
ej skola kunna i morgon upprifvas. På dessa skäl
vågar jag bestrida en inbjudning, som åsyftar rubbning i
R. St:s beslut, och derföre vågar jag, tills jag får höra motsatsen,
tro, att icke någon Talman kan lemna propos. påen
sådan inbjudning. Jag afstyrker således inbjudningen, icke
derföre, att jag i detta fall anser den vara farlig, emedan
jag är öfvertygad, att de öfriga Stånden ej skulle dertill bifalla,
men derföre, att jag anser vådligt att stadga det prejudicat,
att R. St. kunde fatta beslut, som 24 timmar derefter
kunde upprifvas.
Hr Dalman: Jag är till en stor del förekommen af Gr.
Cronhjelm och hade äfven ämnat från Riksd.Ordn:s 58 5
göra samma deduction. Till Frih. Boye får jag lemna det
svar, att jag aldrig påstått, det inbjudningar äro olagliga;
jag har endast sagt, att den ifrågavar. är olämplig, och jag
tillägger, att då denna åsyftar en lagstridighet, nemi. rubbning
af R. St:s beslut, är inbjudning i förevar, fall en olaglighet.
Men hvad inbjudningar i allmänhet beträffar, tror
jag visserligen, att inbjudningar kunna ske, derest de Stånd,
till hvilka inbjudningen afgår, ännu icke fattat beslut i ämnet,
eller deras beslut grunda sig på misstag. Hvad åter
angår det åberopade exemplet, att R. o. Ad. bifallit en inbjudning
i fråga om vexlingsdagen, var dermed ett annat
förhållande, emedan dervid icke var fråga om ändring i
sjelfva saken, utan endast om dagens utsättande, i hvilket
fall RiksStrs beslut nödvändigt skulle sammanjemnkas, enär
derom något It. St:s beslut hvarken emot eller i öfverensstämmelse
med R. o. Ad:s mening existerade.
Frih. Boye: Med iakttagande af våra former, stadgade
i våra lagar, ber jag att få qvarstå vid den tanke, att
3 Stånds beslut icke äro R. St:s beslut, förrän de former
4» Den i5 Augusti f. m.
blifvit uppfyllda, som förvandla ett sådant beslut till R.
St:s, d. v. s. förrän 4:^e Ståndet sig utlåtit samt besluten
blifvit uppfattade i Exped.Utsk., derefter justerade afRiksSt.
, och sålunda undergått slutlig granskning. Så länge man
icke visar mig någon § i grundlagen, som förbjuder RiksSt.
att emottaga en bättre upplysning än den, som i första ögonblicket
förefunnits, så länge tror jag, att det är hvarje Stånd
obetaget att i anledn. af den bättre upplysning, som kan
ytterligare företes, öfvergå till en annan mening. Jag åsyftar
således icke kränkning af ett R. St:s beslut, då jag förblifver
vid min anhållan om propos. å inbjudningen.
Gr. Cronhjelm: Jag vill visserligen icke hindra, att
de öfriga Stånden emottaga högre upplysning, och i detta
fall lära vi sjelfva böra inhemta de öfriga Ståndens upplysning
om hvad de skattdragande kunna förmå erlägga, hvarföre
jag också tror, att de öfriga Stånden, om de också erkände
vår högre upplysning i sjelfva ämnet, kunde finna
densamma alltför dyrköpt. Men i den siste värde talarens
framställning, att 3 Stånds beslut ej skulle utgöra ett R.
St:s beslut, förrän expeditionen blifvit justerad, kan jag ej
instämma; ty deraf skulle solklart följa, att när ett sådant
beslut här förekomme till justering, kunde vi ändra vårt beslut.
Jag hemställer likväl, om det vore möjligt för Landtm,
att göra en propos. till ändring af beslutet, när det till justering
förekommer, eller om ens det kunde tillåtas någon
talare att genomföra en deduetion i sådant ändamål. I fall
justering vore någonting annat, än hvad jag sagt, skulle det
alltid vid en justering vara möjligt att upprifva det fattade
beslutet. Huruvida Exped.Utsk. redan uppsatt R. St:s beslut
i detta ämne, derom äger jag icke kännedom; men det
är möjligt, att så skett, ty prot.utdrtn afgå på samma gång
till de andra Stånden och Exped.Utsk., och då vi nu hafva
de andra Ståndens prot.utdr. på bordet, hafva de förmodligen
äfven inkommit till Exped.Utsk., hvadan således beslutet
derstädes vara uppsatt; men detta verkar icke på saken,
ty R. St:s beslut, det må vara uppsatt, justeradt eller
icke justeradt, kan icke grundlagsenligen ändras. Jag tror,
att den vid detta tillfälle ifrågavar. summa är en ringa sak
emot principen.
Frih. Boye: Jag medger gerna, att principen här är
ganska vigtig, men just derföre, att den Ur af vigt, kan jag
icke eftergifva den. Jag kan icke med min röst biträda den
mening, att R. St:s beslut mäste ankomma på omdömet för
ögonblicket. I sådant fall skulle det icke finnas någon bestämd
lag, som stadgade, om inbjudningar i allmänhet finge
äga rum eller ej. Uuruvida de äro ändamålsenliga, det
må hero på de Stånden, till hvilka inbjudningarna göras.
Jag har blott ifra t för den sanning, att inbjudningar kunna
äga
Den i5 Augusti f. m.
49
äga rum; oell det förefaller mig besynnerligt, att man nu
vill stadga ett begrepp, som strider mot praxis vid alla föregående
riksdagar, och icke stödjer sig på något skal, ulan
endast på några tomma raisonnementer. För alt frångå min
mening, vill jag blifva öfvertygad genom någon tydlig grundlags-^;
oell linnes val någon sådan, som förbjuder inbjudningar?
Nej! de måste således vara tillåtna, så hädanefter,
som de varit det hittills.
Ilr Rosenblad: 4^ § Riksd.Ordn. upptager bland föredragningsämnen:
”mål, som genom prot.-uldr. eller depu”tationer
från iVledstånden communiceras.” Dertill höra inbjudningar,
och det är på grund häraf som inbjudningar
blifva föremål för RiksStts beslut. Delta är något helt annat,
än om någon enskild riksdagsman inom sitt Stånd skulle
vilja till ny öfverläggning upptaga en redan afgjord sak.
Det är på detta sätt, som i anledning af en väckt fråga,
hvilken, såsom jag vill minnas, angick myntenheten, frågan
förklarades af R. o. Ad:s Landtm, förra riksdagen. På samma
sätt som, då 3:ne Stånd fattat el t sammanstämmande beslut
och således majoriteten af R. St. nfgjort en fråga, sådant
icke beröfvar det Ståndet dess rätt att i ämnet
öfverlägga och besluta, finnes intet hinder för detta 4ide
Stånd att derjemte besluta en inbjudning till de öfriga att
frångå deras beslut; och derpå, att en sådan inbjudning någon
gång kan hafva åsyftad verkan, vill jag framställa ett
exempel från förra riksdagen. De 3 ofrälse Stånden hade
bifallit BancoUtskrs förslag, ang:de en gåfva till Ur Adlerstams
familj, hvaremot R. o. Ad. stadgade, att gåfvan icke
borde utgå till hans familj, utan till honom sjelf; och det
yrkades, att de öfriga Stånden måtte inbjudas att instämma
i detta R. o. Ad:s beslut. Jag kan icke erinra mig, om Gr.
Cronhjelm var bland dem, som deltogo i discussionen derom;
men inbjudningeu beslöts och hade den följd, att de
andia Stånden antogo densamma. Jag anser visserligen för
min del, att man ej bör blottställa sin egen värdighet medelst
inbjudningar, rör:de så små omständigheter som den
nyss af mig citerade; men deremot i sä vigtiga frågor som
den nu förevar., hvilken rörer landets försvar, tror jag inbjudningarna
vara på sitt ställe. Det blir alltid de öfriga
Stånden förbehållet att derå fästa afseende eller icke; men
It. o. Ad. har fullgjort sin pligt, då Ståndet fästat Medständens
uppmärksamhet på dylika ämnen och icke gjort det
i frågor, som röra personliga förhållanden.
Gr. Cronhjelm: Jag anmälde mig egentligen för att
uppmana Frih. Roye att uppgifva något factum, som visar,
alt inbjudningar skett mot 3 Stånds beslut. Ilr Rosenblad
bar nu behagat uppgifva ett, som, i fall sådant vore förenligt
med vära former, jag ville begära på bordet; men jag
i a H. 7
D c ii i ’> Augusti f. m.
finnér en sådan bordläggning icke vara formenlig. Jag får
således nn erinra, att 0111 mitt minne icke bedrager mig, var
förhållandet med den omnämnda gåfvan till Hr Adlerstam
sådant, att RiksSt. stadnat i olika beslut i afseende på summan
och att således en sammfnjemnkning var nödvändig.
Då sålunda beslutet måste undergå någon ändring, tror jag,
att äfven i afseende på sättet att meddela denna gafva förändring
ägde rum. Men, mig veterligen, har det aldrig
handt, att 3 Stånd fattat ett i alla sina detailler sammanstämmande
beslut, och att sedermera någon inbjudning om
dess frångående ägt rum. Frih. Roye har nyttjat ett negativt
bevisningssätt och sagt, att hvad som ej är i grundlagen
förbjudet, måste vara tillåtet. I sådant fall tror jag,
att vårt statsskick stöde på svaga fötter, och, utan att taga
exempel från andra förhållanden, vill jag blott såsom vederläggning
utsträcka hans egen princip. Det står på intet
ställe i grundlagen förbjudet, att, sedan R. St. fattat ett beslut
och detsamma till K. M. blifvit expedieradt, Ständerna
icke må kunna upphäfva detta beslut och aflåta en annan
skrifvelse i ämnet. En sådan åtgärd är således, enligt Frih.
Boyes princip, äfvenså laglig, som den han tillstyrkt.
Hr Dalman: För att afbryta denna discussion får jag
begära frågan om inbjudningen på bordet.
Gr. Cronhjelm: Jag tager mig friheten hemställa till
Hr Dalman, om han icke ville låta denna fråga nu afgöras.
Vi hafva redan discuterat den under if timme, och jag
fruktar, att vi nästa gång kunde få en äfvenså vidlyftig
discussion härom. Tiden är ganska knapp, särdeles då de
öfriga Stånden redan fundera på att resa sin väg, och inbjudningen
skall säkerligen i alla fall ej blifva antagen af de
öfriga Stånden. Resultatet blifver således detsamma, men
vi undvika några timmars discussion.
Hr Dalman: Om jag hade samma öfvertygelse som
Gr. Cronhjelm, att resultatet blefve detsamma, antingen frågan
nu lägges på bordet eller icke, skulle jag gerna afstå
från min nyss gjorda begäran; men jag tror, att, om R. o.
Ad. kommer att längre besinna sig i frågan, resultatet kan
blifva olika. Jag behöfver dessutom tid för att författa milt
särskilda yttrande, och kan således icke afstå från den bordläggning,
jag begärt.
Hr Rosenblad: Då förmodligen frågan kommer att
blifva livilande på bordet, efter Hr Dalman är obeveklig,
får jag anhålla, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes underställa
Ståndet, huruvida ej Ståndet ville besluta, att denna fråga
må i början af nästa plenum förekomma, så att icke längre
uppehåll i dess afgörande må äga rum.
Denna framställning af Hr Rosenblad blef af R. o. Ad.
bifallen.
Den i5 Au jusi i f. m.
5i
■>. r: s l a punkten, momentet a n g : d e exercissqvad
roner.
Hvad Utsk. härom tillstyrkt i utlåt. N:o 2i5 Lief af R.
o. Ad. bifallet.
22: d r a p u n k t en.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Då jag nu uppstiger för att
tala i hvad som rörer denna punkt, erkänner jag mig deruti
hafva det bästa hopp om framgång, i anseende till hvad
jag i dag och under föregående discussioner hört yttras om
bevär:smanskapets exercis. K. M. har för detta ändamål i
sin nåd. propos. framställt behofvet af 3o,ooo r:dr, ulan att
någon fördelning emellan landt- och sjöbeväring hvarken
dervid eller vid användandet af det förut till samma ändamål
beviljade anslaget af 60,000 r:dr ägt rum; ty denna
sistnämnda summa har ntgått gemensamt för båda. Otillräckligheten
af densamma har år från år allt mer och mer
visat sig, emedan populationen ständigt varit i tilltagande.
De af K. M. nu äskade 3o,ooo r:dr äro icke beräknade för
att öka exercistiden för beväringen, utan endast för att årligen
under hittills vanlig tid kunna exercera en dass beväring.
I fall den begärda tillökningen nedsättes, kan ändamålet
icke vinnas, och då uppstår det skadliga förhållande,
att en betydlig del af classen blir oexercerad, hvarigenom
man således endast hade ett stort antal manskap på
papperet, men intet i verkligheten, och hvarigenom sjelfva
begreppet om vigten af bevärispligten utplånades. Jag anhåller
derföre om anslag å hvad Utsk. tillstyrkt samt bifall
till K. M:s propos., att de 3o,ooo r:dr, som fordras för så
väl landt- som sjöbeväringen, må till fullo beviljas.
Gr. Cronhjelm: Äfven jag får i detta fall tillstyrka
bifall till K. M:s propos. De 10,000 r:dr, som här äro i
fråga, anser jag, då fråga är om beväringens öfning, icke
vara af stor vigt. I afseende på principerna för bevär:ssystemet
och de motiver, hvarföre jag tillstyrker detta anslag,
Lehöfver jag icke nu framställa dem, då jag redan gjort det
i fråga om beväringens beklädnad och då redan uppgifvit
ett factum, som i betänk, citeras och jag bestämdt känner,
att år i832 öfver 14,000 bevär:sskyldiga bort exerceras,
men att medel icke funnos till exercerande af flera än 7000.
Jag tror, att detta på 10 å i5 år till sina resultatet' är mindre
magtpåliggande, i fall det är tillåtligt att på en blind
tro om fred grunda ett försvarssystem; men jag skulle i alla
fall tro det vara mindre angeläget i och för sjelfva öfningen,
än för sjelfva bevärtsprincipens skull; ty få vi på detta
sätt ännu 10 år leka med bevär:ssystemet, så är det uppryckt
till sina rötter. Då nu åter bevärlsynglingarna blott
skaffa sig en förevändning att befrias från exerpis eller i
massa anmäla sig till sjötjenst, äro de allesammans öfverty
-
5 i
Dcu i5 Augusti f. ra.
gade att blifva befriade från besvärligbeten att nödigas exercera;
ty det anses såsom en besvärlighet derföre, alt bättre
mans barn anse under sin värdighet att deltaga i öfningen.
Jag anser således nödvändigt, att hvarje bevärtsskyldig må
kunna blifva öfvad, och en annan nödvändighet, som jag väl
icke hoppas blifva godkänd vid denna riksdag, men vid nästa
riksdag trpr blifva medgifven, är att ingen legning må
i'å äga rum. Sådana äro mina principer i anseende till ber
vär:ssystemet, och jag tillstyrker derföre bifall till K. M:s
härom gjorda propos.
It. o. Ad. beslöt, att det nuvar, anslaget för bevärtsmanskapets
vapenöfningar skulle, på sätt K. M. föreslagit,
ökas med 3o,ooo rtdr för landt- och sjöbeväringen gemensamt
och sålunda höjas till go,ooo r:dr.
a3:dje, a.^tde oph 2Ö:te punkterna Jiiföllos,
II. Ex. lii- Or. Brahe uppläste följande:
Jag har så mycket mindre velat upplaga tiden med
att under öfyerläggningarpa, rör;de 3;dje JiufYudtiteln, vid
hvarje punkt åter upprepa de skäl, som föranled t framställningen
om anslag för der uppgifna ändamål, sorn det,
i anseende till de inom de öfriga Stånden fattade beslut, ej
kunde leda till något fördelaktigt resultat, och jag dessutom
förut åtskilliga gånger under delta och föregående riksmöte
haft tillfälle all utförligt anföra deni.
Då likväl Rikets sjelfständighet i hög grpd är beroende
af det skick, hvaruti dess krigsväsende sig befinner, och
vinnandet af såväl större ordning och skicklighet inom personalen
som möjlighet till utkomst för densamma varit det
livjfvudändamål, sorn genom de begärda anslagen borde uppnäs,
beklagar jag högligen, alt Representationen visat så liten
beredvillighet för uppfyllandet af så vigtiga ändamål.
Som StatsUtsk. icke, och än mindre K, St., trott sig böra
anslå de nödiga medlen, utan tvärtom komma att till stor
del afslå, hvad Styrelsen föreslagit till erhållande af ett
fullständigt försvarsväsencle, var det anledning förmoda, att
åtminstone någon grund borde uppgifvas, som, i stället för
det föreslagna, säkert kunde leda till nyssnämnde mål. Visserligen
synes det, som man under denna riksdag såsom allmän
regel antagit, att försvaret hufvudsakligen hvilan
på bevär:smanskapet, emedan man ofta vid fråga om anslag,
nödvändiga för armdens tjenstbarhet, såsom skäl för
afstyrkandet anfört densamma. Men har någon deremot,
äfven med erkännande af bevär:ssystcmets vigt, in vändt, att
sådant nu är omöjligt, emedan detta manskap knappt under
en kort öfningstid kan bibringas de första begreppen om
deras skyldigheter såsom krigare, så har man icke varit sen
att framställa armeen såsom hufvudsak; dä åter har man
yttrat: armeen skall leda och undervisa beväringen. livil
-
Den 15 Augusti f. m.
53
kun motsägelse ligger icke i detta handlingssätt? Matte det
ej bevisa, hvad deltagande armeen eller hela försvaret i cn
framtid har att vänta och kan erhålla!
Ej ett ögonblick betviflar jag derföre, att arme'en, äfven
om den, såsom sjelf af brist på medel ofullständigt ordnad
och med befäl, till stor del ovant vid den tjenstgöring,
sorn under krig förekommer, icke kunde eller, till undvikande
af egen och medborgares säkra undergång, borde
inom sina led emottaga en myckenhet oöfvad t och oerfaret
ungt manskap, likväl skulle uppfylla allt, hvad af den isådana
förhållanden kan fordras; men den torde då endast
kunna kämpa för en ärofull död, och derunder med blödande
hjerta se sitt fosterland förödas och den frihet förstörd,
sorn i århundraden der utgjort ett hufvudvilkor för
trefnaden. 1808 och 1809 arens krig i Finland, der folket
ville, men icke, af orsak att försvaret var oberedt, kunde
intagas bland arméens leder, har derpå gifvit oss ett vårdande
exempel.
Nar raan besinnar, att vi, i anseende till bristande tillgångar
att längre tid underhålla en myckenhet samlade trupper,
endast kunna göra korta krig, och således böra
göra dem allvarsamma, för hvilket ändamål allt på förhand
bör vara ordnadt, måste raan ock medgifva, att, då förhållandet
icke är sådant, det ofvan anförda ej allenast kan
inträffa, utan, snart sagdt, är det enda, som i dylikt fail
återstår att göra.
Att icke befordra tjenstbarheten inom armeen är såler
des äfven att i ännu högre grad försumma den hos beväringen,
som skall införlifvas med och ledas af den förra,
och följaktligen att undangräfva den ofvan uppgifna grunden
för vårt försvar och vår sjelfständighet.
Då jag såväl före detta riksmöte, uti handlingar, som
öro StatsUtsk, meddelade, som äfven i öfrigt sedermera, enligt
bemälte Utsk:s medgifvande, fullständigt sökt anföra
allt, sorn för arméens och bevärtsmanskapets användbarhet
oundgängligen erfordras, reserverar jag mig nu emot
alla de beslut, som afvika från hvad den K, propostn i fråga
om försvarsväsendet innehåller, och hoppas, att förebråelsen
för de brister, hvilka såväl genom otillräckliga
löner som i öfrigt inom krigsväsendet befinnas dagligen mer
och mer komma att kännås, ej må tillskrifvas Styrelsen,
hvilken velat afhjelpa dem, utan den d,el af Representatio?
nen, som ej deruti instämt.
Ilr Grip, Carl Gabr.i Jag får ödmjukast förena mig
i .den reservation, sora H. Ex. Ilr Gr. Brahe nu framställt,
d. v. s. att jag reserverar mig mot alla .de beslut, It. o. Ad.
nu vid regleringen af 3»dje hufvudliteln fattat i strid med
K. M:s propos. Många bland de ämnen, sorn deruti förekommit,
har jag med flit ej velat vidröra, och min tystnad
54
Den i5 Augusti f. m.
i dessa ämnen förklaras deraf, att jag sett det vara fåfängt
att tillvägabringa andra beslut än de, som här blifvit fattade.
I andra ämnen har R. o. Ad. omfattat K. M:s propus,
och dertill lemnat sitt bifall, och jag har funnit, att R. o.
Ad. deri varit vägledd af talare, som talat så, som jag önskat
yttra inig. Jag har i dessa punkter bibehållit tystnaden
derföre, att jag ej velat omsäga, hvad som förut blifvit
yttradt. Jag har velat yttra detta såsom svar på en liten
admonition, rörtde min tystnad, som jag tyckt mig förnimma
hafva blifvit uttalad af en värd ledamot.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den i5 Augusti 1834-
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades i prot.-utdr. för denna dag f. m.
Gr. Frölich, Da v.: Med stöd af 56 §. Riksd.Ordn.
anhåller jag nu att få väcka 2tne motioner: den ena, angrde
lag för privata bolagsbanker, och hvilken finnes utvecklad
i en särskild tryckt afhandling *); den andra'innefattas uti
följande anförande:
I sammanhang med den plan för offentliga bolagsbankers
uppkomst och rörelse, hvilken jag sökt utveckla i särskildt
förslag till lag för dylika banker, får jag härmed, i
kraft af 56 § Riksd.Ordn. och såsom ett appendix till hvad
RiksSt. beslutat i anledn. af BancoTJtsk:s utlåt. N:o 16 om
grunderna för Statsbankens reglering och deribland synnerligen
om valörer och belopp af Bankens creditsedlar, väcka
följande motion:
j:o Att i mån af actie- och provincial-bankers inrättande
inom Riket, hvilka, med successivt öfvertagande af
den mindre lånerörelsen, äfven borde till det mesta öfvertaga
utgifningen af smärre sedlar eller under 100 r:dr courant,
Bancostyrejsen måtte, i följd af lemnad föreskrift,
kunna i möjligaste måtto inskränka Statsbankens utgifning
af mindre sedelvalörer, så att pr.ovincialbanker finge förse
rörelsen med sedlar från myntenbeten t. o. m. tio r:dr samt
actiebanker från tio t. o, m, joo r:drj varandes härigenom
ingen förändring i hvad som är eller blir beslutadt rör:de
skillingssedlar åsyftad,
*) Denna afhandling åtföljde motionen, vid dess remitterande
till BancoUtskottct.
Den i5 Augusti t. m.
55
2:0 Att till undanrödjande af svårigheter, som skulle
kunna förmenas uppstå för dem, som göra liqvider i mindre
summor an 100 r:dr, det måtte tillåtas de actie- och provincial-banker,
hvilka på upp- och afskrifningsräkning med
Statshanken placera tillräckliga assignalionsfonder, att med
Bancostyrelsen träffa särskildt aftal, det deras resp. smärre
sedlar varda i Statshanken invexlade, då den summa, som
på en gång presenteras, icke öfverstiger 100 r:dr courant;
beroende det af Bancostyrelsen att föreskrifva, antingen beloppet
af invexlade sedlar af bolagsbankerna skulle en eller
flera gånger i veckan återlösas med Riksbankens sedlar, eller
på assignationsfonderna afraknas.
Jag hoppas, att ingen genom missförstånd af planen måtte
invända: det Riksbankens soliditet genom den föreslagna inlösningen
i små partier af bolagsbankernas creditsedlar kunde
rubbas. Lika litet eller mindre skulle sådant kunna äga rum,
då Banken tillåter enskild man emot deposition assignera
på sig. Förhållandet är egentligen enahanda, med den skillnad,
att de papper, som presenteras till inlösen, bestå i creditsedlar
i stället för assignationer, och att det är föga troligt
eller ens möjligt, att så stora summor skulle på en dag
kunna till invexling anmälas, då maximibeloppet af hvarje
insättning vore 100 r:dr, som då assignationer äro i fråga.
Att Bancofullmägtige alltid hade tillfälle göra sådana förbehåll
med bolagsbankerna, som betäckte Statsbanken för
kostnader och möjligt trassel, är dessutom klart.
Vinnandet af det ändamål, som med motionen åsyftas,
nemi. att bereda möjligheten af en connexion emellan statsbanken
och bolagsbankerna, nyttig för båda, skulle icke
behöfva en särskild föreskrift, om vår Statsbanks styrelse
Sgde fria händer att, utan speciel instruetion, göra och låta
för ändamål, som vore densamma och landet på det hela
gagneliga.
Jag anhåller om communication med de öfriga Stånden
och remiss till BancoUtsk.
Hr Gunther, Carl Gust., begärde dessa båda motioner
på bordet.
I ett sammanhang föredrogos såväl StatsUtskrs utlåt.
N:o 82, ang:de regleringen af utgifterna under Riksstatens
4:de hufvudtitel, som samma Utskrs utlåt. N:o 316, i anledn.
af erhållen återremiss å nyssnämnde utlåt.
x :sta punkten.
Hr Grip, Carl Gabr.: Jag anhåller, att. Hr Gr. o.
Landtm, behagar låta upplysa, huru de öfriga Stånden afgjort
denna fråga.
Underteckn. Ridd.-Secret.: PresteSt. har bifallit irsta
1
Den i5 Augusti e. m.
punkten. BorgareSlts beslut, rpr:de utlåt. N:o 216 lyder
sålunda: ”Ståndet, sorn bifallit betänk. N:o 82, afslog nu
”4:de punkten af utlåt. N:o 216 oph Jade de öfriga punkterna
af detta sednare utlåt, till handlingarna.” Filin BondeSt.
har någon underrättelse uti ifrågavar. afseende icke ankommit.
Hr Grip: Då jag bar anledn. förmoda, att jemväl
BondeSt. afslagit K. M:s nåd. propos. i denna fråga, vill
jag icke yrka, att R. o. Ad. nu skall derom fatta något annat
beslut. Jag får endast reservera mig emot de beslut,
hvarigenom lönförhöjning åt lotsbefälet blifvit vägrad. Jag
förespår deraf svåra följder för lotsinrättningen, oell bade
trott, att, då nya bakar nu skola byggas, det afsedda ändamålet
jemväl bade fordrat att öka lönerna för dem, sorn
deröfver äga inseende.
irsta punkten blef af R. o. Ad. bifallen.
2:dra och 3:dje punkterne bföllos.
4: d e punkten.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi-.: Det torde icke
vara nödigt att här ingå i afhandling, huru Flottans brukbarhet
beror af bemanningens öfning, hvilket åter icke utan
anslag kan åstadkommas. Utsk. har också insett denna nödvändighet
och föreslagit ett ökadt anslag af 35,000 r:dr;
men Utsk. har deri inberäknat kosnaderna för beväringens
till sjös exercerande. K. M. har för detta ändamål begärt
särskildt 3o,ooo r:dr. Dessa äro af R. o. Ad. o. PresteSt.
beviljade. Någon inberäkning af sjöbeväringens exercis bör
således bär icke kunna ifrågakomma. PresteSt. har insett
nödvändigheten häraf, samt såvida rattat det felaktiga, att
Ståndet bifallit punkten med uteslutande af den sednare
delen deri. Jag anhåller nu om den propos., att R. o. Ad.
må bifalla beviljandet af 35,000 r:dr till Flottans bemanning,
men utesluta det öfriga af denna punkt.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn.: Jag anhåller om propos.
till bifall å första, men afslag å sednare delen af punkten.
Sedan nemi. R. o. Ad. bifallit K. M:s nåd. propos. 0111
anslag för bevär:s exercerande, tror jag, att sednare delen
af punkten bör förfalla.
R. o. Ad. biföll första delen af punkten, men afslog
den sednare eller fr. o. m. orden: ”att i nämnde summa
”tillgång jemväl är afsedd för det bevär:smanskap, som tjenstgör
till sjös.”
5: t e punkten.
Gr. Gyldenstolpe: Jag har, jemte liera, reserverat
mig emot Utsk:s tillstyrkande i denna punkt. Jag skall nu
icke
Den i5 Augusti e. m.
57
icke ingå i någon discussion, ang:de stora eller lilla flottans
företräde; men jag anser olämpligt af Representationen att
till K. M. ingå med framställning om hvad inflytande skärgårdsflottan
kan hafva på vårt försvar. Jag är öfvertygad , och
ingen har bjudit till alt jäfva det, alt K. M. redan fästat
tillräckligt afseende å det förhållande till vårt försvar, hvari
lilla flottan kan befinna sig. Då jag emedlertid känner PresteStrs
beslut i ämnet, hvarom jag anhåller, att Ståndet må
erhålla upplysning genom Ridd.Secret., anhåller jag, att
samma propos. här må framställas och bifallas.
CJnderteckn. Ridd.Secret.: PresteSt. har afslagit den
ifrågavar. punkten.
5:te punkten blef af R. o. Ad. afslagen.
6:te punkten bifölls.
Ånyo föredrogs och lades till handlingarna StatsUtsk:s
d. 3o sisth Juli e. ni. på bordet lagda memor. ]V:o ar7, i
anleda, af erhållen återremiss på StatsUtskts utlåt. N:o 83.
Till afgörande i ett sammanhang föredrogs ej mindr e
StatsUtsk:s utlåt. N:o 84, ang:de regleringen af utgifterna
under Riksstatens 6:te hufvudtitel, än samma Utskzs d. 3o
sisth Juli e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 218, i anledn.
af erhållen återremiss å förstnämnde utlåt.
1 :s t a punkten.
Hr von Troil, Emil: Jag erkänner, att det är mig
omöjligt att inse af hvad skäl Utsk., då det sagt sig åsyfta
en mera redig grund för Wadstena Krigsmnnshuscassas godtgörelse
för hvad hittills under namn af centonal-afgift till
nämnde cassa utgått, likväl icke godkänt min anmärkning,
att anslaget, hvarigenom berörde ersättning skulle beredas,
måtte fördelas på det sätt, att nämnde cassa och Amiralitets-Krigsmanscassan
erhölfe särskildt bestämda delar deraf,
i mån som hvardera cassan hittills varit i åtnjutande af ifrågavar.
medel. Jag kan icke inse, huru det kan leda till
reda, att medel nu först skola skickas till Krigscolhm och
derefter till Wadstena Krigsmanshus. Plvad fördelningen
beträffar, tror jag icke, att den skulle vara så svår att uppgöra,
som Utsk. tyckes förmena. För närvar, utgör medium
pä 10 år af de centonalafgifter, som, enligt äldre författningar,
till Wadstena Krigsmanshuscassa utgått, 25,ooo r:dr
årligen. Om man nu bestämde, att deraf skulle ingå till
Arme'ens Pensionscassa, finge denna i5,ooo r:dr, hvaremot
Krigsmanshuscassan erhölle de öfriga 10,000 r:dr. Jag anhåller
om propos. till en sådan fördelning.
12 H. 8
58
Den i5 Augusti c. ra.
R. o. Ad. biföll i:sta punkten under bestämmande, att
af de i det sednare utlåt, omtalade 25,ooo r:dr, utgörande
medeltalet af de till Wadstena Krigsmanshuscassa ingående
s. k. gamla inkomster, skola i5,ooo r:dr uppföras på stat
att utgå såsom särskildt anslag till Armeens Pensionscassa,
och de återstående 10,000 r:dr till Krigsmanshuscassan öfverlemnas.
2,:dra punkten.
Utsk:s tillstyrkande i utlåt. N:o 218 bifölls.
3:dje punkten bifölls.
4:de punkten.
Hr von Troil: TJtskrs förslag åsyftar att göra några
vanlottade medlemmar af samhället delaktiga af bildningens
förmåner. Jag vill naturligtvis icke motverka detta; men
jag förstår icke grunden till en del af förslaget, den nemi.,
att en elev skall utgå från hvarje stift. Det skulle förundra
mig, om antalet af döfstumma och blinda skulle vara
lika i hvarje stift, oaktadt folkmängden varierar emellan
förhållandet af 1 lill 7. Jag söker förgäfves någon nöjaktig
förklaring för det antagna beräkningssättet och anhåller,
att förslaget må sålunda ändras, att, i stället för en
från hvarje stift, en tillökning af inalles i3 elever må medgifvas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Den enda grund,
jag förmår uppgifva för det ifrågaställa beräkningssättet,
är, alt hittills den ordning varit följd, att ett lika antal elever
från hvarje stift fått inträde å institutet.
Hvad Utsk. i utlåt. N:o 218 tillstyrkt blef af R. o. Ad.
bifallet.
5:te punkten bifölls.
Då nu ånyo föredrogs ej mindre StatsUfsk:s utlåt. N:o
86 i fråga om utgifternas reglering under Riksstatens 8:de
hufvudlitel, än samma Utsk:s d. 3o sisth Juli e. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 219, i anleda, af erhållen återremiss å
förstnämnde utlåt., blefvo nämnde tvenne utlåt:n af R. o. Ad.
bifallna.
Lades till handlingarna StatsUtsk. d. 3o sisth Juli e. m.
på bordet lagda memor. A':o 220, i anleda, af erhållen återremiss
på Utsk. utlåt. N:o 87.
Föredrogs ej mindre StatsUtsk:s utlåt. JNT:o 88, ang:de
regleringen af utgifterna under Riksstatens io:de hufvlidtitel,
än ock samma Utsk:s d. 3o sisth Juli e. m. på bordet
Den i5 Augusti c. m.
5*.)
lagda utlåt. N:o 221, i anlcdu. af gjorda anmärkningar vid
förstnämnde utlåt.
irsta punkten.
Hr von Hartmansdorff, Aug.r Utsk. har i afseen-*<
de å de för elementarläroverken tillstyrkta 4^,000 r:dr gjort
ett tillägg, som är alldeles ovanligt och, efter hvad jag
tror, olämpligt. Utsk. yttrar nemi.: "hvilket sistnämnde anslag
lämpligen bör, i proportion af hvad för hvarje stift, enligt
gällande stat, belöper, utgå till disposition af vederbörande
consistoriel-, som derefter må äga att anslaget enligt
samma stat fördela samt inför K. Kamman ätten redovisa.”
Utsk. har således anvisat sättet, hvarpå utbetalningarna böra
göras lill löntagaren samt föreslagit, att redovisning bölske
inför K. Kammarrätten. Hvad redovisningen beträffar,
är stadgandet derom öfverflödigt, enär ett sådant redan
finnes; men att Utsk. och Ständerna skulle ingå i föreskrift,
huru utbetalningarna borde verkställas, är olämpligt.
Det synes, som hade Utskrs förslag, att medlen skola
skickas till consistorierna, härrört deraf, att sådant skett
för åren 18>0 till i833, då ifrågavar. löner ulgingo på interimsstat;
men då de nu blifva uppförda på ordinarie stat,
synes med utbetalningen deraf böra förhållas på lika sätt
som med alla andra löner, att de nemi. utgå från ränterierna.
I annat fall uppstår rubbning i den vanliga ordningen.
Jag tillstyrker, att II. o. Ad. må utesluta det omförmälda
tillägget, likasom BorgareSt. för dess del gjort, och
hvarom Kidd.Secret. torde lemna upplysning.
Underteckn. Ridd.Secret.: BorgareStrs beslut, rörande
ifrågavarande irsta punkt., lyder som följer:
"irsta punkten i betänk. Nro 88 och irsta punkten i utlåt.
Nro 221 bi föl lös med vilkor, att de i samma punkter
anslagna medel blifva använda till de bestämda beliofven,
och att dessa medel skola, efter upprättande stater, insändas
till Jandtränterierna samt derifrån utdelas.”
R. o. Ad. fattade rörrde irsta punkten enahanda beslut
som BorgareSt.
2:dra och 3:dje punkterna biföllos.
4:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller först att erhålla
underrättelse, huru de öfriga Stånden beslutat öfver
denna punkt.
Underteckn. Ridd.Secret.: Preste- och Borgare-Strn
hafva bifallit denna 4 punkt. Huru BondeSt. afgjorl densamma
kan jag icke upplysa, då underrättelse derom annu
ej ankommit.
Co
Den i5 Augusti e. m.
Hr von Hartmansdorff: Jag för fästa uppmärksamheten
derå, att det enda skäl, som Utsk. anfört, utom det,
alt frågan icke blifvit af K. M. väckt, är, att vid undervisningsverken
i särskilda orter tillfälle äfven skall gifvas
till inhemtande af livad som fordras för att blifva en
skicklig vexelundervisningslärare. För öfrigt säger Utsk,,
alt dess yttrande, ”det någon klagan icke i allmänhet
forspörjes öfver brist på sådana lärare, ej kan anses vederJagdt
genom ett eller annat exempel på motsatta förhållanden.
” Men Utsk. har icke kunnat åberopa något exempel
å sin sida. Deremot kan det styrkas, att bristen varit
sådan, att en af de större läroanstalterna här i Stockholm
sökt tillegna sig underlärare från normalskolan, för att åt
dem bilda vexelundervisningslärare. Vidare för jag erinra om
inconsequensen deruti, att Utsk. nu åberopat, att icke förr
slaget härleder sig från någon K, propos., men deremot
några punkter framför tillstyrkt ökadt anslag för de döf?
stummas institut utan någon sådan. Vi hafva nyss bifallit
den punkten, och jag har deltagit i beslutet, emedan inrättningen
utan tvifvel behöfyer tillskott. Men då Utsk. yarit
sä frikostigt emot dem, som icke hafva sina fem, tyckes
det hafva bort med mera skäl jemväl ihågkomma dem, som
äga alla sina sinnen i behåll och genom hvilkas bildning
mera nytta torde vara att förvänta, än i afseende å de förra,
der vinsten egentligen består deri att visa, huru långt
konsten kan bringa den, som naturen lemnat ofärdig; mea
detta är en ringa sak emot bildandet af samhällets medlemmar
i allmänhet, Jag anhåller om biföll till Frih. Hermelins
motion.
R. o. Ad, afslog 4?de punkten samt beslöt, på sätt
Frih. Hermelin föreslagit, att till den i Stockholm varande
normalskola för vexelundervisningens befrämjande skola,
utom det förut beviljade anslaget af 2000 rtdr årligen, ytterligare
anslås 2000 r:dr årligen.
5:te punkten bifölls.
6:te punkten.
Hvad Utsk. i utlåt, N:o 221 tillstyrkt blef af R. o. Ad.
bifallet.
7:de, 8:de, g:de, torde och Jj:tp punkterna bi
föllos,
i2:te punkten.
Hr Rosenblad, Bernh.: Uti syaret på de anmärkningar,
som vid återremissen af Utskrs förra betänk, blifvit
i afseende på denna punkt anförda, saknar jag en ganska
vigtig, hvilken jag hade äran framställa, den nemi. att den
föreslagna öfverflyttningen af Lappmarks ecclesiastikverks-r
i
Den 15 Augusti c. in.
Gi
inkomster vidrörde äganderätten. Detta ecclesiastikverks fond
är grundad på enskild donation af Riksrådet Skytte. Att
införlifva denna med statsverkets allmänna inkomster är icke
öfverensstämmande med lag och rätt. R. St kunna bifalla
eller indraga allmänna anslag; men enskilda donationer kunna
icke sålunda indragas. Jag kan således icke gilla detta
s-teg. Likaledes är det oriktigt att bestämma en sä beskaffad
ersättning, som Utsk. föreslagit, då detsamma tillstyrkt, att
en verket tillhörig capitalfond må öfverflytta.? bland statsmedlen
endast emot en räntan motsvarande årlig afgäld,
anslagen endast intill nästa riksdag. Ändamålet med öfverflyttningen
skulle vara minskning i förvaltningskostnaden,
hvilken hittills beräknats till 600 r:dr, och någon vinst för
staten icke vara afsedd. Men det skulle likväl blifva vinst
för staten, enär inkomsterna år 1826 uppgingo till 9J56 r:dr;
och drar man derifrån 1400 ridr motsvarande collectmedel,
återslå i alla fidi 7956; hvadan statens vinst uppgår till
öfver 3oo rtdr. Om dessutom verket något år skulle behöfva
göra en större utgift, finnas dertill icke medel, då
deremot verket förr alltid hade öfverskotten att dertill påräkna.
Jag yrkar afslag eller en billig ändring i Utsk:s förslag,
och begär emedlertid nu upplysning, huru de öfriga
Stånden afgjort frågan.
Underteckn. Ridd.Secret.: PresteSt. bär angtde förevarande
12:te punkt fattat följande beslut:
”i2:te punkten enligt utlåt. RT:o 88 bifölls, dock med
"det tillägg, att ingen rubbning må ske med collectmedlen,
"hvilka hädanefter som hittills må uppbäras och till Consistorium
i Hernösand insändas."
BorgareSt. har bifallit Utskrs tillstyrkande; men ang:de
BondeStrs beslut har någon underrättelse ännu ej ankommit.
Gr. Gyldenstolpe: Det förefaller mig besynnerligt,
att Hr Rosenblad yrkat afslag å denna punkt, oaktadt den.
tillkommit i auledn. af nåd. propos, från K, M. Att K. M.
fästat afseende å den enskildes rätt, som här kan vara i fråga,
derom är jag fullt förvissad. Om Ständerna vid en
kommande riksdag, hvilket jag likväl icke vill förmoda, undandraga
sig att utgöra afgiften, så rår nuvarande StatsUtsk.
icke derför. Jag skulle icke förmoda, att man vill
afslå en fråga, sorn grundar sig på framställning från K. M.
Pir von Hartmansdorff: Jag är förvissad, att derest
kommande Ständer skulle emot förmodan återtaga det nu
ifråga-var. anslaget, mäste den nu öfverflyttade fonden återställas.
Det är gifvet, att de hemman, som blifvit donerade,
icke kunna införas bland kronohemman, utan måste
bibehålla deras natur. Då fl ugan förra gången förevar,
yrkade jag collectmedlens bibehållande. Så har PresteSt.
beslutat, och jag tillstyrker nu, att vi måtJLe instämma deri.
62
Den i5 Augusti e. m.
Ilr Rosenblad: Långt ifrån att hindra fondens tillväxt,
anser jag, att man borde befordra en sådan; och att
ett ovilkorlig! skäl till bifall ligger deri, att frågan blifvit
väckt af Regeringen, kan jag för min del icke erkänna. Då
det är gifvet, att man förbisett äganderättens fordringar för
en bättre reglering af uppbördssättet, måste jag vidhålla mitt
yrkande sålunda, att antingen rent afslag af betänk., hvilket
är det enklaste, beslutas, eller ock antagande af följande
propos.:
i.o att Lappmarks ecclesiastikverket anslagna hemmans
eller ordinarie räntor, derunder icke beräknade Lycksele donationsräntan,
upptagas oell beräknas bland statsverkets inkomster
med 3ooo r:dr; hvaremot
2:0 ett anslag af 3ooo r:dr årligen uppföres för detta
verk;
3:o alt ecclesiastikfondens capitaltillgångar insättas i
Riksg.cont. mot 5 proc. ärlig ränta.
4:o att hos K. M. i underd. anhålles, det K. M. täcktes
vidtaga sådana åtgärder, som i möjligaste måtto förminska
ecclesiastikfondens utgifter till aflöning eller arfvoden
till personer, icke tillhörande Lappmarkeus ecclesiastik- eller
skolestat.
Frih. Palmstjerna: Hvad jag i Hr Rosenblads yttrande
funnit riktigt är, att det enklaste vore att afsiå betänk.
Detta vore verkligen det enklaste, men det vore ej det rättaste.
Utsk. har grundat sitt tillstyrkande på K. M:s propos,
och har funnit sig fullkomligt befogadt antaga, att
äganderätten icke derigenom blifvit rubbad. Utsk. har trott,
att det ifrågavar. ecclesiastikverket vote en statsinrättning,
0111 hvilken staten ägde förordna utan rubbning i äganderätten
hvarken nu eller framdeles; ty om äfven anslaget
upphörde, ser jag icke någon grundad rätt för Lappmarken
att påyrka detsammas utgående. Det är dock icke att
förmoda, att anslaget skall upphöra, då det med hvarje år
blir nödvändigare. Lika med K. M. har Utsk. trott, attalia
statens räntor böra uppföras bland dess inkomster och
utgifterna tagas ur allmänna utgiftssumman och icke utur
särskilda cassör, hvilket leder till särskilda förvaltningskostnader,
, Uti ifrågavar. fall är icke fråga blott om kostnaderna
i Stockholm, utan äfven för uppbörden på stället till
fogdar och länsmän, hvilka alla omkostnader nu komma att
försvinna. Enligt min tanka har den ifrågavar. fonden aldrig
tillkommit genom enskilda medel; och hvad beräkningen
af årliga inkomsten beträffar, synes det af Utsk:s uträkning,
att denna varit oriktig. Jag instämmer med Hr
v. Hartmansdorff i afseende å fortfarandet af collectmedlen,
och U,tsk,:s betänk, är så uppsläldt, att intet hinder derigenom
uppstår, att ju collect kan upptagas, om K. M. sådant
behagar förordna. Jag tillstyrker bifall å betänk. JN:o 221.
Den i5 Augusti e. m.
63
Fril). Boye, Ludv.: Jag kan icke godkänna den princip,
att Konung eller Ständer skulle kunna intränga inom
äganderättens område. Jag vet, de kunna det; men det är
magtens, icke Jagens förmåga. För min del är jag öfvertygad,
att om K. M. känt förhållandet, hade det blifvit respecteradt,
sådant det till sin grund befinnes. I anledn.
häraf, och då jag föreställer mig, att, genom ett bifall till
Utsk:s förslag, minnet af den genom donation tillkomna
äganderätten komme att gå förloradt, kan jag icke annat än
instämma i det af Hr Rosenblad sednast föreslagna alternativ.
Hr von Hartmansdorff: Ehuru frågan är om Lappmarks
eccles.verket, har den dock icke blifvit behandlad af
Statssecret. för ecclesiastik-ärenderna. Jag anhåller emedlertid
att få fästa uppmärksamhet derå, att verkets behof det
ena året är större och det andra mindre, i anseende till
större behof det ena året än det andra till kostnader för
skolhus, kyrkobyggnader, m. m. Med afseende härå, och
om staten hädanefter öfverlagd' den ifråga var. cassan, hemställer
jag, att PresteSt:s beslut, det uppkommande besparingar
böra reserveras från det ena året till det andra, jemväl
må af R. o. Ad. såsom tillägg till ifrågavar. punkt antagas.
Frih. Palmstjerna: Jag vill visst icke bestrida det
behof, Hr v. Hartmansdorff uppgifvit af uppkommande besparingars
reserverande från det ena året till det andra;
men jag kan icke inse, att Ständerna kunna behöfva derom
ingå med särskild skrifvelse till K. M., ty Konungen kan i
alla fall bifalla en sådan reservenng från ena året till det
andia, likasom nu äger rum i flera andra fall. Jag tillstyrker
således enkelt bifall till det sednare utlåt.
Hr von Hartmansdorff: Så vidt jag vet, är det
endast i de fall, R. St. uttryckligen medgifva, som reservationer,
sådana som den ifrågaställa, få ske. Det är just
för att förekomma anmärkningar från revisorerna, som jag
uppgifvit nyssnämnde förslag. Om det i Frih. Palmstjernas
tanke är öfverflödigt, torde det dock icke skada. Min mening
är visst icke att inskränka Konungens magt; men jag
betviflar, att någon sådan inskränkning genom mitt förslag
åstadkommes.
Frih. Ehrenborgh, C asp. Wilh.: Mig synes, som
både Hr Rosenblads och FIr v. Hartmansdorffs föreslagna
tillägg äro öfverflödiga: den förres, emedan den rätt, som
skall förvaras, beseglas lika väl af jordeböckerna som hufvudtiteln;
den sednares derföre, att det beror på K. M. alt
använda uppkommande besparingar. På denna grund föreslår
jag bifall till Utsk:s sednare utlåt.
Frih. Boye: De correctiv, som den siste talaren velat
finna genom anteckningar i jordeböckerna, synas icke vara
64
Den i5 Augusti e. m.
nog befästande för äganderätten, om man först stolle lata
dem vidkännas en sådan rubbning, som den Utsk. föreslagit.
Bättre synes det vara att förekomma en sådan rubbning derigenom,
att man fäster K. M:s nåd. uppmärksamhet på äganderättsfrågan;
jag är då öfvertygad, att Konungen icke träder
den för nära.
Hr Rosenblad: Oberäknad! den omständighet, Frih.
Boye vidrört, visar sig jemväl en annan del af Utskrs förslag
olämplig. Konungen äger använda besparingarna, dock
icke till nya eller förhöjda löner; men just här måste man
föresätta behofvet af nya löner till nya kyrkoherdar eller
capellpredikanter. Sådana kunna erfordras, men måste, om
punkten bifa lies, uppskjutas till följande riksdag.
Gr. Gyldenstolpe: Om Frih. Ehrenborgh misstagit
sig i afseende å Hr Rosenblads tanke, har denne sednare
misstagit sig deri, att Ständerna skulle kunna inskränka K.
M:s dispositionsrätt öfver besparingarna å anslag, utgående
till ändamål, i afseende å hvilka Ständerna icke fastställt
några vissa stater. Jag är likvisst icke emot Hr v. Hartmans-*
dorffs tillägg, ty det kan icke vara något ondt deruti.
Frih. Ehrenborgh: Såsom jag fattat Utsk:s förslag,
har det ifrågavar. anslaget blifvit förslagsvis uppfördt, och
mitt begrepp om dylika anslag är, att det ena årets öfverskott
får betacka det andra årets brister. Vöre anslaget bestämdt,
så erkänner jag, att Hr v. Hartmansdorff^ tillägg
vore nödigt. Men så har jag icke fattat förslaget; och då
torde både Hr v. HartmansdorfFs och Hr Rosenblads tillägg
vara öfverflödiga. Jag anhåller, att någon af StatsUtsk:'s
ledamöter behagade upplysa, om jag oriktigt uppfattat Utskrs
mening i berörde afseende.
Hr von Hartmansdorff: Det fägnar mig, att flera
ledamöter instämma i min mening, fastän under yrkande,
att anslaget icke vore förslagsanslag. Jag uppmanar StatsUtskts
ordförande att reda detta förhållande. Jag har icke
kunnat fatta det såsom Frih. Ehrenborgh. I öfrigt förnyar
jag min anhållan om beslut i frågan enligt med det, som
PresteSt. fattat.
Frih. Palmstjerna: Jag anser mig icke kunna på
annat sätt än för min enskilda del förklara Utsk:s förslag,;
ty de gälla icke annorlunda, än de på papperet finnas uttryckta.
Men jag linner pag. 26 i betänk. JNT:o 88, att Utsk.
tillstyrkt, det 7000 r:dr för Lappmarks ecclesiastikverk må
uppföras på förslag; och när Utsk. nyttjat ordet förslag,
måste val anslaget vara förslagsanslag.
Frih. Ehrenborgh: Jag hemtar från den siste talarens
yttrande ännu mera stöd för den öfvertygelse, att Utsk:s
me
-
Den i5 Augusti c. m.
65
mening varit att uppföra ifrågavar. anslag såsom förslagsanslag.
Utsk. hade säkert eljest valt samma ordställning, som
vid tillstyrkanden af andra positiva summor. R. o. Ad. torde
således linna de ifrågaställda tilläggen verkligen öfverflödiga,
samt alt betänk, kan och bör belt enkelt bifallas.
Hr von Hartmansdorff: Frill. Ehrenborgh bar önskat
bifall på Utskts sednare utlåt. Jag tror visst, att Utsk.
dervid baft samma mening som vid det förra; men då tydlighet
aldrig kan skada, förmodar jag, att Frih. Ehrenborgh
icke vill hindra begagnandet af samma ordalag, sorn PresleSt.
nyttjat. Frågan om tillägget kan derefter särskildt förekomma.
R. o. Ad. biföll I2!te punkten med enahanda tillägg,
som PresteSt. beslutat, att nemi. ingen rubbning må ske
med collectmedlen, hvilka hädanefter som hittills må uppbäras
och till consistorium i Hernösand insändas.
Hr Rosenblad: Jag reserverar mig emot R. o. Ad:s
fattade beslut. Jag är öfverlygad, att då förhållandet numera
blifvit kändt, skall någon menlig verkan af det fattade
beslutet icke uppstå, utan Riksrådet Skyttes välvilliga
afsigt gå i verkställighet, fastän Ständerna lagt sin mägtiga
hand på den donerade fonden. Principen är emedlertid
så vådlig, att jag derföre nödgas protestera emot det
fattade beslutet.
Frih. Boye reserverade sig emot det nu fattade beslutet.
Hr Hegardt, Christ. Bernh., anhöll, att i prof.
måtte blifva intaget, det han emot det nu fattade beslutet
sig reserverat på de skäl, Hr Rosenblad anfört.
i3:de punkten.
Gr. Gyldenstolpe: Jag anhåller om upplysning, huru
de öfriga Stånden afgjort den nu föredragna punkten.
Underteckn. Ridd.Secfet.: Förevar. i3:de punkt är
ogillad af PresteSt., som beslutat, ”att ett anslag af 5,333
”r:dr 16 sk. skulle beviljas till reseunderstöd åt utmärkta
”vetenskapsman.” BorgareSt:s beslut lyder som följer: ”Stån”det,
sorn bifallit denna punkt i betänk. N:o 88, lade den”samma
i utlåt. N:o 221 till handlingarna.” Rör:de BondeSt:s
beslut har ingen underrättelse ännu ankommit.
Gr. Gyldenstolpe: Uti Utsk. voterades öfver denna
fråga. Den förseglade sedeln afgjorde den så, att allt anslag
afslogs för detta nyttiga ändamål. Jag vill nu lemna
derhän, huruvida denna jemnvigt uppkom från jemnvigten
emellan Ideal-och Real-Stånden. Emedlertid, om R. o. Ad.
nu instämmer med PresteSt., kommer frågan till förstärkt
12 H. 9
Den i5 Augusti e. m.
StatsUtsk., och jag hoppas, att icke samma ofördelaktiga
resultat der nrå inträffa. Ändamålets vigt har icke kunnat
bestridas. Särdeles inom vetenskapernas område är utvexling
af flera forskares ide'er af väsendtligt inflytande på vetenskapernas
utbildning. All isolering åstadkommer ensidighet
i äsigter. Det är derföre, som vi se, hurusom stora
sammankomster öfverenskommas genom vetenskapsmän, på det
de må komma i tillfälle att personligen communicera vetenskapernas
framsteg. Dessa lärda möten hafva utgått från den
nyare tidens anda, från ett behof af en större utveckling.
Sverige är det enda land, som icke bidrager till dessa sammankomster.
Orsaken är den, att anslag för berörde ändamål
icke finnas. Månne Sverige verkligen är ett så fattigt
land, att en summa af 5,333 r:dr 16 sk. icke kan bifallas
lill ändamål af nämnde beskaffenhet? På dessa grunder,
hvilkas närmare utveckling inför R. o. Ad. visserligen
vore öfverflödig, yrkar jag afslag på betänk, samt att R. o.
Ad. må förena sig i PresteStts beslut.
Frih. Boye: Jag utber mig att med min röst få understödja
motionen. Ändamålet är af stor vigt och mycket
vackert. Det är icke blott materiella förhållanden, hvarvid
vi böra fästa oss; äfven de intellectuella måste vi vårda.
Jag förenar mig med Gr. Gyldenstolpe.
Frih. Ehrenborgh: Jag hör icke till dem, som gerna
tillstyrka anslag; men det nu ifrågavar. är af högsta vigt.
Denna har ock af Utsk. blifvit medgifven; men skälet för
Utsk:s afslag finnes i svårigheten att hafva kunnat skaffa medel
för påståenden från alla håll. Denna fråga hade dock
förtjenat ett undantag. Jag tror, att vetenskaperna komme
att skörda rika frukter af denna, relativt så obetydliga summa,
som utan känbar förlust för de skattdragande kan utgå,
att jag icke kan annat än instämma i Gr. Gyldenstolpes
yrkande.
R. o. Ad. afslog i3:de punkten och beslöt lika med
PresteSt., att ett anslag af 5,333 r:dr 16 sk. skulle beviljas
till reseunderstöd åt utmärkta vetenskapsmän.
Till pröfning företogos i ett sammanhang såväl StatsTJtsk:s
utlåt. N:o 8g, ang:de utgifter å allmänna indragtiingsstaten,
som samma Utsk:s d. 3o sisth Juli e. m. på bordet
lagda utlåt. A:o 222 i anledn. af erhållen återremiss å förstnämnde
utlåt.
lista punkten bifölls.
2:d r a punkten 1 m o m. i utlåt. N:o 222 (an g:d e
föreslagen pensions regie ring för Landtstatens
tjenstemän och betjente).
Den i5 Augusti e. m.
67
Hr von Holl en lia lisen, Mich. Silvius: Det har
väl i afseende å länsmän uti hetänk. blifvit anfördt: "att då
II. St. vid sista riksdag för dessa tjenstemän bestämt deras
aflöning till ett minimibelopp af 100 r:dr, det torde finnas
mindre lämpligt alt, enligt livad det framställda förslaget
innehåller, tilldela dem en högre pension.” Men jäg får fästa
uppmärksamheten derå, att länsmannens inkomst består
till större delen af sportler, och jag ser icke skäl att icke
gifva dem lika pension som deras vederlikar, nemi. i5o r:dr,
enär de ingå i pensionscassan. Jag anhåller att få veta, huru
de öfriga Stånden afgjort denna fråga.
Underteckn. Ri d d. S ecre t.: PresfeSt. har bifallit 2:dra
punkten i betänk. ]\:o 222. BorgareSt:s beslut derom lyder
sålunda: ”Betänk. N:o 89, angrde landtstatens tjenstemäns
”och betjentes pensionsrätt, med tillägg af 100 r:drs pension
för länsmän, bifölls.” Från BondeSt. liar någon underrättelse
i detta afseende icke ankommit.
Hr von Hohenhausen: Då det icke för närvar, kan
fullständigt upplysas, huru de öfriga Stånden afgjort frågan,
anhåller jag om propos., att länsmän må tillgodonjuta
1 10 rtdrs pension. Jag är likväl ganska öfvertygad, att endast
få sådana pensioner komma i fråga.
Frih. Palmstjerna: Jag kan ej instämma deri, att
länsmännen må tillgodonjuta större pension, än Utsk. föreslagit.
Om nian jemnför detta belopp med hvad vederlikar
inom andra stater åtnjuta, finnes det fullt motsvarande graden.
Det strider emot alla grundsatser att anslå högre pensioner,
än lönen på stat utgör. Min enskilda {tanka är, alt
länsmän aldrig borde få pension; ty det ger dem en anledn.
alt qvarstadna längre, än de, med den tjensteutöfning de
äga, kunna vara fullt dugliga, enär de först vid 65 års ålder
äro pensionsberättigade. Om de sålunda hade hopp om
högre pension, än de åtnjuta lön, skulle de säkerligen icke
kunna förmås afgå förr än vid denna ålder. Jag tror, att
länsstyrelserna då skulle blifva behäftade med flera äldre
länsmän, som icke skulle sköta sina tjenster. Sjelfva den
egentliga rätten för pension åt länsman skulle blifva ganska
problematisk, om man ginge till ursprungliga orsakerna för
åtnjutandet af pensioner. Staten anslår nemi. sådana för
den, som under en lång tjenstetid väl uppfyllt sina åligganden,
dem han nu på äldre dagar icke kan nog driftigt sköta,
på det tjenstemannen likväl på sin ålderdom icke skall
sakna dagligt bröd. Jag hemställer nu, om en länsman,
som tjenar till 65 års ålder, kan sägas ända dertill hafva
väl skölt sin tjenst. Hade det varit händelsen, hade befordran
inom 65 års ålder ej heller uteblifvit, och han ej allt
dertill qvarstått vid en tjenst, som fordrar hela ungdomens
verksamhet. Jag tror, att Utsk. gått så långt som möjligt
68
Den i5 Augusti c. ra.
i berörde afseende, och måhända något längre. Jag yrkar
bifall till Utskrs sednare utlåt.
Hr von Hohenhausen: Om det, såsom Frih. Palmstjerna
förmenar, vore att befara, att länsmännen stadnade
qvar utöfver den tid, deras år tilläte dem att med drift sköta
sina tjenster, i fall pensionen för dem förhöjdes, hemställer
jag, om man hellre skulle önska, att de, under den tid
de tjena, utöfvade sin tjenst så, att de kunde taga afsked
förr och lefva utan pension. Jag har yttrat min tanka; R.
o. Ad. äger att besluta. Jag kan endast med min röst bidraga
till hvad jag anser vara rättvist och billigt.
Det nu föredragna mom. blef af R. o. Ad. bifallet.
2:dra punkten 2 mom. i utlåt. N:o 222 (ang:d
e verkställigheten af pensions regie ringen för
1 a ndtstatstje uste männen) samt 3:dje mom. i samma
utlåt, (angtde landshöfdinge-pensionen för framtiden.
)
Biföllos.
aldra punkten 4 morn. i utlåt. N:o 222 (ang:de
pension för f. d. Landshöfd. Frih. Fock.)
Frih. Boye: Då det är bekant, att detta förslag är af
de öfriga Stånden antaget, är det utan ändamål att begära
ändring deri. Min enskilda tanka är dock, att då Frih.
Fock fått vidkännas olägenheterna af K. Carl XI:s pensionsstat,
och då författningarna äro så otydliga, att förklaring
erfordras, så är det icke Ständerna värdigt att begagna
sig af sin förklaringsrätt öfver otydligheten, till enskild persons
förfång, helst ingenting varit lättare för Frih. Fock,
än att uppsjuta sitt afskedstagande i5 månader, då han sålunda
vid sin afgång haft 70 år fyllda.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag kan icke vara så
eftergifven som den siste talaren. Jag har tagit reda på förbållandet
och öfvertygat mig om, att en orättvisa mot Frih.
Fock blifvit begången, då honom icke tillerkänts den högre
pensionen; och då jag icke kan bifalla en orättvisa derföre,
att de andra Stånden gjort det, yrkar jag afslag å betänk.
Förhållandet är, att Frih. Fock, då han 1811 mot
accord blef landshöfding, var berättigad att vid afskedstagande!,
om han då var pensionsmessig, behålla sin lön
i pension. År i8;8 befanns, att pensionerna för landshöfdingar,
ehuru lägre embetsman, voro högre än för statssecreterare.
Då förklarade R. St., att landshöfdingar skulle
åtnjuta lika pensioner med statssecret.-lönen. Denne, lön var
då lägre än nu. Men då Frih. Fock tog afsked, begärde
ban lika pension som statssecret.-lönen då var. Fråga om
■otydlighet uppstod; men de verk, hvilka tillämpningen af
iR. St:s beslut närmast tillhörde, förklarade, deröfver hör
-
Den i5 Augusti c. in.
g9
de, att Frih.. Fock yar berättigad tiil elen högre pensionen.
Jag är fullkomligt af samma tanka, helst Frih. Fock utaf
den förmenta otydligheten var narrad att taga afsked, innan
han var 70 år. Jag anhåller om afslag på Utskrs betänk.
, samt att Frih. Fock må förklaras berättigad att åtnjuta
så stor pension, som statssecret.-lönerj nu utgör.
Hr von Troil: Jag kau väl ej nied den siste talaren
finna, att Frih. Fock är berättigad att beräkna pension efter
den nya statssecret.-löuen. Tvärtom är jag öfvertygad,
att il. Stts mening, då de höjde statsseeret.-lönen, icke var
att höja pensionerna för landshöfdingarna, och jag linner
Styrelsen hafva gjort rätt uti att höra Ständerna i frågan.
Men dä en otydlighet verkligen linnes, är det Ständernas
pligt att vid förklaringen deröfver fatta sådana beslut, att
ingen enskild derpå blir narrad. Men Ulsk:s förhållande
är från mer än eu sida besynnerligt. I förra betänk, säger
Utsk., att det för prejudicatets skull ieke kan tillstyrka en
sådan tolkning, sorn Frih. Fock påyrkat. Nu i det sednare
utlåtandet har Utsk. tillstyrkt förhöjning till 3,000 r:dr för
alla landshöfdingar i deras pensioner. Likväl har Utsk. vidblifvit
sitt beslut, hvad Frih. Fock beträffar. Detta förhållande
är alldeles oförklarligt. Jag tror, att det är rättvist,
att de landshöfdtr, som taga afsked, sedan nuvar. statssecret.
-lönen tillkommit, erhålla 3,000 rtdrs pension. Jag anhåller
således om propos. derå, att II. St:s beslut i afseende
å pensioner för de Jandshöfdrr, hvilka hädanefter taga
afsked, jemväl tnå tillämpas på dem, sora sedan 183o algått.
Gr. Gyldenstolpe: Jag skall förklara den besynnerlighet,
som Hr v. Troil funnit uti det ifrågavar. afseendet.
Det har nemi. handt, att afdelningen tillstyrkt, det Frih.
Focks pension måtte beräknas till 4,000 r:dr, svarande emot
uuvar. statssecret.-lönen. Deröfver voterades i Utsk:s plenum.
Afdelningens tillstyrkande blef då ja-propos. emot
UJtskts förra tillstyrkande. Contra-propos. vann, och endast
2,700 r:dr blefvo alisa tillstyrkta.
Gr. Cronhjelm: Jag begärde ordet för att lämpa mig
■efter Hr v. Troils propos., hvarigenom Frih. Fock linge åtminstone
något mer, ehuru jag anser honom hafva rätt erhålla
den summa i pension, pä hvilken liau gjorde anspråk,
då han tog afsked. Nu kan del icke aimat än förundra mig,
att den fått minst, som var berättigad alt få mest. Jag instämmer
med Hr v. Troils förslag.
Frih. Boye: Äfven jag begär att få förena mig om det
förslag Ilr v. Troil framställt.
Hr Rothlieb, Axel Fredr., förenade sig äfven osed
Hr v. Troil.
Gr. Gyldenstolpe: I fall man skulle hysa förhoppning
att göra beslutet gällande hos de öfriga Staude,u., hem
-
-J o
Den iä Augusti e. m.
ställer jag, om icke det rättaste vore att, på sätt Gr. Cronlijelm
först proponerat, summan af 4)°o° i"dr må antagas.
Med afslag å hvad Utsk. rörrde f. d. Landsh. Frih.
Focks pensionsrätt yttrat, beslöt R. o. Ad., att hvad Utsk.
tillstyrkt, rörtde beloppet af landsfyöfdingspension för framtiden,
äfven kommer att gälla för de landshöfdingar, hvilka
fr. o. m. början af år i8Jo tagit afsked.
Hr von Troil: Det beslut, R. o. Ad. nu fattat, slår
ingalunda i strid med de öfriga Ståndens. Dessa sednares beslut
angå endast Frih. Fock och förklara blott, huru den
lag, som fanns vid hans afskedstagande, bör tillämpas. Men
33. o. Ad:s nu fattade beslut innefattar, att beslutet om
3,ooo r:drs pension för hädanefter afskedtagande landshöfd:r
må gälla retroactivt för alla sådana embetsman, hvilka sedan
i83o tagit afsked. Dessa frågor äro icke desamma;
och jag anhåller, att Medstånden må erhålla del af vårt
nyss fattade beslut.
Gr. Cronhjelm: Äfven jag tror, att R. o. Ad:s nu fattade
beslut innehåller en ny fråga. På denna grund, oell
då de öfriga Stånden icke beslutat i strid dermed, instämmer
jag i Hr v. Troils sednare framställning.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill icke bestrida den
föreslagna inbjudningen, men får endast erinra Gr. Cronhjelm,
huru väl det går an att göra inbjudningar för beslut,
hvilka utfallit efter hans önskan; hvaremot inbjudningarna
i annan händelse förklaras olagliga.
Gr. Cronhjelm: Jag vill blott hafva påmint Hr v.
Hartmansdorff, hurusom jag anser det olagligt att inbjuda de
öfriga Stånden att förena sig i sådana beslut, som strida
emot af dem redan fattade, men icke i sådana, som gälla
frågor, deri beslut af de öfriga Stånden ännu icke blifvit
tagna. Sådant är det ifrågavar. Stånden hafva väl beslutat,
att Frih. Fock icke borde tillgodonjuta pension, motsvarande
nuvar. statssecret.-lönen, men icke, huru i allmänhet
skall förfaras med pensionerandet af de landshöfd:r,
hwilka tagit afsked sedan i83o. Sådan är denna fråga, och
genom bifall dertill kan Frih. Fock aldrig komma att erhålla,
det belopp, som genom 3 Stånds beslut redan blifvit
honom vägradt. Så snart Hr v. Hartmansdorff kan visa mig,
att det förevar, beslutet strider emot det, de öfriga Stånden
fattat, skall jag genast afstå från begäran om den ifrågaställa
eommunieationen.
Frih. Boye: Jag förenar mig uti Hr v. Troils sednaste
yttrande och yrkar propås, derå, att det fattade beslutet
må communieeras Medstånden.
Hr von Hartmansdorff: Det är gifvet, att Utsk.
ansett en af de iundshöfd:r, som tagit afsked sedan i83o,
Den i5 Augusti e. m.
vara oberättigad till åtnjutande af den summa, Gr. Cronhjelm
för honom, jemte de öfriga i samma författning, nu
yrkar. Örn Ständerna äro consequenta, måste de väl vägra
alla, hvad de vägrat en. Gr. Cronhjelms motsatta förklaring
är endast att likna vid lagläsarens, då han om samma
sak påstod, att det var en annan.
Gr. Cronhjelm: Hr v. Hartmansdorff har citerat ett
exempel emot mig, som han sjelf ofta tillämpat. Jag förblifver
dock dervid, att R. St. icke fattat beslut i den fråga,
som först nu här blifvit vackt. Gr. Gyldenstolpe har upplyst,
huru Utskrs tillstyrkande uppkom. Ridd.Secret. har
tillkännagifvit oss, huru de aine Stånd, hvilkas beslut äro
kända, afgjort frågan; och jag kan härigenom icke bringas
att fatta, det ifrågavarande af R. o. Ad. tagna beslut strider
emot något annat Stånds, huru munga lag- eller andra
läsare här än må uppträda för att visa motsatsen.
Hr von Hartmansdorff: I likhet med det exempel,
Gr. Cronhjelm förut gifvit uti inbjudningsfrågor, får jag nu
begära, att frågan blir hvilande på bordet.
Frih. Boye: Då endast en ledamot begärt frågan på
.bordet, lärer denna begäran komma att förfalla; och jag
hemställer, om väl 3:dje mans rätt bör sitta emellan för
denna ena ledamots önskan.
3:dje punkten.
Bifölls.
4:de punkten i mom. i utlåt. N:o 8q.
Bifölls.
4:de punkten i utlåt. N:o 222.
Bifölls.
5:te punkten i utlåt. N:o 222.
Bifölls.
II. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn.: Då det är den största
obillighet att vägra de högsta m i I i t ä r gra d e r n a, hvad
man bifallit för alla civila, måste jag på det kraftigaste reservera
111ig emot det nu fattade beslutet.
Frih. Boye: Det är af en sednare erfarenhet besannadt,
att inbjudningsfrågor erhålla sista rummet på nästkommande
föredragningslista; men jag anhåller nu om propos.
derå, att den 1111 ifrågaställda må erhålla sittrum näst
efter den på f. m. bordlagda.
Uppå derom framställd propos. biföll R. o. Ad-, livad
Frih. Boye föreslagit.
5:te punkten 2 mom. i utlåt. K:o 8g.
Bifölls.
7*
D c 11 15 Augusti c. m.
6:te, 7:de, 8:de, gtde, io:de, urte, I2:te och i3:de
punkterna bifo'1 los.
l4:de punkten.
Frih. Palmstjerna: Jag a nini Iler, att de emot denna
punkt i Utsk. afgifna reservationer må uppläsas.
De vid denna punkt inom Utsk. afgifna reservationer
upplästes.
Fril). Ehrenborgh: Jag anhåller, att Ridd.Secret. må
upplysa, huru de öfriga Stånden afgjort denna fråga,
Underteckn, Ri dd. Sec r e t.: PresteSt. har bifallit ifrågavarande
i/jtde punkt. BorgareSt, har bifallit densamma
med följande tillägg: ”alt, i händelse de uti berörde punkt
”nämnda 3:ne ledamöter af f. d. Lagcommitte'en komma att
”inträda i activ befattning i och för lagverket, de,, så Järinge
sådant fortfar, böra uppbära enahanda arfvoden som
”hitintills, hvaremedlertid pensionerna icke äga rum.”
Från BondeSt. har någon underrättelse i berörde afseende
ännu icke ankommit.
Frih. Ehrenborgh: Jag anhåller, att R. o. Ad. behagade
instämma i det beslut, som BorgareSt. i denna fråga
fattat. Jag skulle vilja tillägga, att ehvad Konungen hädanefter
använde de ifrågavar. personerna eller icke, de likväl
måtte vara berättigade till ett årligt arfvode af j,ooo
r:dr. Jag vet visserligen, att ett sådant beslut icke föranleder
till något resultat, enär 3 Stånd redan afgjort frågan;
men det innehure likväl en gärd af erkänsamhet från det
Stånd, som bäst är i tillfälle att bedöma värdet af de för—
tjeustfulla männens arbete.
Efter en kort vidare öfverläggning biföll R. o. Ad. i4tde
punkten i utlåt. N:o 8g med den förändring, att summa»
ökades Rån 833 r:dr iö sk. till 1,000 r:dr; hvarjemte bestämdes,
att för det fall, alt K. M. skulle finna för godt
än vidare begagna de uti denna punkt nämnde 3:ne ledamöter
af f. d. Lagcommitte'en vid det nya lagverket, de, så
länge sådant fortfar, böra uppbära enahanda arfvoden som
hitintills, hvaremedlertid pensionerna icke äga rum.
i5:de punkten bifölls.
i6:de punkten lades till handlingarna.
i7:de punkten i utlåt. N:o 222 bifölls.
Upplästes och lades på bordet följande från Kidd.Utsk,
inkom ne
H ö r s a m s t e Memorial!
Sedan H. R. o. Ad. under d. i4 sisth Juli gillat och
bekräftat Ridd.directrs åtgärd att till Ridd.secret. efter Hr
Just.-
Den i5 Augusti e. m.
Just.rådet m. m. O. J. Lagerheim constituera Ryttmästaren
i Gen..staben , Lieutrn. vid K. Skånska Dragonregtlet Fredr.
Otto Silfverstolpe, så har Gr. Cronhjelm, OlloAug., lili ett
samma dag till R. o. Ad:s prot. afgifvet anförande väckt
fråga, att ehuru i Art. 13 § i Ridd.-directts instruclion
stadgar, att Ridd.secret. icke tillika må innehafva något embete
i statens tjenst, R. o. Ad. likväl, i anseende dertill, att
dess nu utnämnde secreterare, hvilken i 20 år contribuerat
för att i en framtid komma i åtnjutande af pension utur
Aromens Pensionscassa, icke förrän 0111 6 år vore berättigad
att, emot expectance-afgifls erläggande för bristande lefnads-och
tjensteår, i behörig ordning tillträda en sådan pension,
täcktes tillåta, att Ridd.secret. Silfverstolpe linge, intilldess
han sålunda vore pensionsberättigad, i militärtjenst
qvarblifva; varande i sammanhang härmed den motion af
Hr v. Troil, Emil, väckt, att det allmänna förbudet för
Ridd.secret. att tillika innehafva embete i statens tjenst måtte
upphäfvas, dock så, att Ridd.secret.-lönen, då den åtnjutes
under det innehafvaren icke innehar någon annan
tjenst, må utgöra 1,200 rtdr, men då annan tjenst tillika innehafves,
endast 800 r:dr, allt banco; och har H. R. o. Ad.
öfver berörde framställningar behagat inhemta Ridd.Utsk:s
utlåtande.
Utsk. har härvid först ansett sig böra taga under öfvervägande,
huruvida R. o. Ad:s vid 182^ års riksdag fattade
och vid sisth riksdag stadfästade beslut, att Ridd.secret.
ej må få innehafva nugot embete i statens tjenst, bör för
framtiden upphäfvas. Utsk. finnér likväl, för sin del, icke
anledning att understödja denna åsigt. Utan att ingå i bedömande
af det skäl emot lämpligheten af Ridd.secret.-tjenstens
förening med embete i statens tjenst, som Hr v. Troil
förment sig finna uti en förmodad åsyftning hos upphofsmännen
till det nu befintliga stadgandet, att dymedelst göra
Ridd.secret. mera ”oberoende af Regeringens inflytande,”
har Utsk. trott sig endast behöfva åberopa de, i Utsk:s öfvertygelse,
väl grundade skäl, hvilka i öfrigt under debatterna
i detta ämne, såväl vid 1823 års som vid sista riksdag,
blifvit inför R. o. Ad. andragna, och de der hufvudsakligen
sammanfattas derutinnan, att dels erfarenheten visat,
det föreningen af flera tjenster vanligen medför menliga
följder för den ena eller andra tjenstebefattningen, dels
att Riddarhusets annaler förvara minnet af ganska utmärkta,
ej mindre för Riddarhuset, än för Fäderneslandet hedrande
män, hvilka innehaft Ridd.secret.-tjenslen, utan att
de dermed hvarken förenat något statens embete, eller sökt
utbyta deras plats vid Riddarhuset mot ett sådant embete.
Den brist på sysselsättning emellan riksdagarna, som Hr v.
Troil anfört såsom ett motiv för den ifrågav. restrictionens
12 II.
10
Ptu i5 Augusti c. u».
afskaffande, med afseende derå, att åt Ridd.secret. medelst
en annan tjenstebefattning ”skaffa tillfälle att nyttigt använda
sin tid,” synes icke heller böra befaras. Den sysselsättning,
som den bildade mannen och den verksamme medborgaren
alltid äger i sin magt att sjelf bereda sig, innefattar,
åtminstone i Ulsk:s tanka, ett lika nyttigt användande
af tiden som den, hvilken har sin grund i tjensteåligganden.
Våra förflutna riksdagars historia är föga bearbetad.
Riddarhusets archiv förvarar dyrbara skatter för en
sådan historia, och Utsk. håller före, att, så länge dylika
föremål för verksamhet sjelfmant erbjuda sig åt en ftidd.-  secret. emellan riksdagarna, hans tid alltid skall kunna i
R. o. Ad:s tjenst på ett för fäderneslandet och bildningen
fruktbärande sätt begagnas.
På dessa skäl kan Utsk. icke annat än afstyrka
Hr v. Troils motion om upphäfvande af förbudet
emot Ridd.secret.-tjenstens förening med embete i
statens tjenst.
Hvad dernäst angår det af Hr Gr. Cronhjelm för nuvarande
Ridd.secret. personligen yrkade undantag, att han
måtte i mililärtjenst få qvarblifva, intilldess han blifvit berättigad
till pension i Arme'ens Pensionscassa, hvilket Hr Gr.
beräknat till en tid af 6 år, så, ehuru Utsk. erhållit den
upplysning, att Ryttmästaren Silfverstolpe redan om 4 ur,
eller d. i Sept. i838, befinner sig i den af Hr Gr. Cronhjelm
förutsatta kategori; likväl och då R. o. Ad. förnämligast
utur den synpunkt, att den utnämnde Ridd.secret.
skulle ensamt kunna egna sig åt R. o. Ad:s tjenst samt dervid
äga en anständig bergning, före hans confirmation i Ridd.-  secret.-ljensten fördubblat Ridd.secretts förut innehafvande
conlanla lön, har Utsk., som anser speciella personliga undantag
från en allmän regel böra, så vidt möjligt är, undvikas,
icke trott sig finna anledning att
å Hr Gr. Cronhjelms ofvanberörde framställning tillstyrka
bifall.
Hvilket dock till R. o. Ad:s egen pröfning vördsamt
hänskjutcs.
En ledamots reservation bifogas. Stockholm d. 12 Aug. i834-  På RiddarhusUtskottets vägnar
II. F. Strömfelt.
W. F. Dalman.
Reservation:
Uti Ridd.Utskls nu justerade utlåt., i frågan om tillåtelse
för Ridd.secret. att tillika innehafva någon statens
tjenst, instämmer jag väl hufvudsakligen, men anser Hr Gr.
Cronhjelms motion för nu utnämnde Secreteraren, Hr Ryttmästaren
F. O. Silfverstolpe, skäligen kunna och böra föranleda
ett undantag, utan rubbning i H. R. o. Ad:s beslut
i detta ämne vid 1823 års riksdag.
Den i5 Angust! t. ra.
Då upplyst är, att Hr Ryltmäst. Silfverstolpe år 1838,
oell således innan nästa lagtima riksdag kan inträffa, upphinner
den ålder, alt han äger taga afsked från sin vid
Skånska Kongl. Dragonregrtet innehafvnnde lieutentsbestfillning,
med rättighet att tillgodonjuta den pension ur Armeens
Pensionscassa, för hvars erhållande han erlagt icke
obetydliga afgifter, samt han skulle förlora ali förmån af
dessa inbetalningar till en cassainrättning, som ej behöfver
sådan uppoffring, örn han nu skulle afgå från berörde miJ
i I ä r t jens t, så synes mig förhållandet förtjena ett närmare
afseende derå, huruvida icke ändamålet med åberopade beslut,
att nemi. Ridd.secret.-tjensten må städse varda vederbörligen
bestridd, fullkomligt kan uppfyllas under nästföljande
4 år, äfven om honom tilläts att derunder förena berörde
tjenst.
Härvid förekommer, att Hr Ryttmästts företrädare, såsom
vid dess antagande försedd med ett civilt embete å stat,
bibehöll detsamma jemte Ridd.secret.-tjensten en längre tid,
hvarunder 2tne riksdagar inföllo, och att Hr Ryttmästare*!
Silfverstolpe af sin lieutenantsbeställning vid ett indelt reg:te,
under fredstid, än mindre skulle hindras från secrel.-  göromålens behöriga iakttagande; hvarförutan det vilkor kan
föreskrifva*, att Hr Ryltmäst., när han från fullgörandet
deraf skulle af militärtjenstgöring sättas utur stånd, hade
att derifrån taga afsked.
Enär sålunda, efter min tanka, någon olägenhet ej må
kunna följa af ett undantag i förevar, hänseende för Hr
Ryltmäst. att, under berörde vilkor, jemte Ridd.secret.-tjensten
fortfarande innehafva sin beställning vid förenämnde
reg:le, tills han år i838 uppnår den ålder, att han derifrån
kan taga afsked med bibehållande af rättigheten lill
pension ur Armefens Pensionscassa, finner jag mig böra ett
sådant undantag härutinnan till H. o. Adis bifall vördsammast
hemställa, desto hellre som en ingens rätt förnärmande
consideration uti ett på R. o. Ad:s godtfinnande beroende
ämne snarare torde vara i sin ordning, än en ovilkorlig tillämpning
af ordalydelsen i iS?.3 års stadgande; anhållande
jag, att denna reservation må få åtfölja Utskrs utlåtande.
Stockh, d. i3 Aug. 'i834- C. E. af Tuneld.
Hörsamste Memorial!
Medelst prot.utdr. af d. 4 sisth Juli har H. R. o. Ad,
behagat till Ridd.Utsk. återremittera Utskrs memor. af den
it derförutgångne Juni, i anleda, af Hr Gederschjölds, Pehr
Gust., motion, angrde val af suppleanter till ledamöter af
R. o. Ad. i Utsk.
De vid Utskrs förra betänk, gjorda anmärkningar kunna
egentligen sammanfattas uti följande, neml.r iro af motionären,
med hvilken Hr Lagerhjelm och Hr Gr. Horn sig
förenat, att ett visst antal suppleanter till ledamöter i Utsk.
7°
D en 15 Augusti e. m.
matte, efter motionstidens sint, af R. o. Ad:s electorer väljas,
för att inträda under de ordinarie ledamöternas erhållna
ledigheler; 2:0 af Hr Frih. Palmstierna, med hvilken Hr
Tham, Wolrath, instämt, att, då ledighet beviljas utskrsledamot,
val i enlighet med 79 § Riksd.Ordn. genast bör ske
till ny ledamot, som äger att, under den permitterades bortovaro,
i Utsk. tjenstgöra; varande harvid af Hr Frih. Ehrenborgh
anmärkt, att han väl ansåge ett sådant nytt val böra
ske, men att detta val borde gälla för hela återstående
riksdagen, samt den ledamot, som erhållit ledighet, sålunda
icke kunna, ulan ånyo för sig gånget val, i Utsk. åter inträda.
Hvad nu först angår Hr Cederschjölds modifierade förslag
om val af suppleanter till utsktsledamöter efter motionstidens
slut, så har Utsk. icke funnit sina betänkligheter eroot
förslaget, att utse serskilda utskottssuppleanter för hela riksdagen,
af de dervid gjorda anmärkningar hafna, utan fortfar
Utsk. i den öfvertygelse, att det vore sannolikt, det R. o. Ad:s
Electorer, som redan hafva ganska svårt att finna lämpliga
personer, benägna för emottagande af de ordinarie utsktsbefattningarna,
skulle erfara annu större svårigheter att utse
dylika personer till suppieantsplatserna, de der i öfrigt
synas komma alt blifva nästan besvärligare, än de ordinarie
befattningarna, på sätt Utsk. i sitt förra betänk, utvecklat.
På dessa skäl finner Utsk. icke anledn. att frångå sin
förut uti ofvannämnde afseende yttrade tanka.
Beträffande dernäst frågan, huruvida, då ledighet i laga
ordning beviljas utsktsledamot af R. o. Ad., val till ny
ledamot i hans ställe, under den permitterades bortovaro,
genast borde ske, hvarefter lians befattning vid den sednares
återkomst skulle upphöra, så har Utsk. för sin del, lika
med Hr Frih. Ehrenborgh, icke kunnat uppfatta stadgandet
i 79 § Reg.F., ang:de val af ny utsklsledamot, då
någon ordinarie ledamot af de ofrälse Stånden erhåller ledighet,
annorlunda, än att den ledamot, som fått ledighet,
derigenom upphört alt vara utskrsledamot, och att den
nyvalde ledamoten i hans ställe inträder, icke blott för tidrymden
af den förres frånvaro, utan för hela den återstående
delen af riksdagen, eller tilldess han befattningen sig
afsäger, — ett ordaförstånd, hvilket synes Utsk. tydligen
ådagaläggas af den nästföljande perioden i 79 §:n, der enahanda
föreskrift, nemi. om val af en ny ledamot, meddelas
för den händelse, att ledamot flera än 3 gånger å rad från
Utskts sammanträden utan laga förfall sig afhåller.
Utur denna åsigt har Utsk. icke kunnat tillstyrka Hr
Frih. Palmstjernas förslag; och vidkommande införande uti
Ridd.Ordn. af en med 79 § Riksd.Ordn. lika lydande föreskrift,
har Utsk. skolat fästa uppmärksamhet dervid, att sådant,
långt ifrån att skärpa, skulle tvärtom mildra de controller,
R. o. Ad. nu äger på Ståndets ledamöter i Utsk.
Ridd.Ordnts föreskrifter i denna del, innefattade i dess 2j
Den i5 Augusti c. m.
77
och 24 §§, äro vida strängare än Riksd.Ordnts. Uti nyssnämnde
aii § stadgas nemi., att den, som blifvit vald till
ledamot af Utsk., äger rätt alt i samma plenum, vallistan
blifvit öppnad, eller i det nästföljande, denna befattning sig
afsäga, men sedermera icke utan med Ståndets samtycke,
eller efter anmälan hos Landtm, och mot pollettens återlemnande,
hvarmed en på sednare sättet afgången
ledamots utöfning af riksdagsmannarätten för
den riksdagen upphör; hvarförutan 24 § innehåller, att
utsktsledamot, som utan laga förfall eller erhållen ledighet
uteblifver tre på hvarandra följande sammankomster, skall
vara sin riksdagsmannarätt för den riksdagen
förlustig.
Om nu 79 § Riksd.Ordnrs stadgande, att, vid utskottsledamot
beviljad ledighet, hans plats genast skulle ersättas af
en annan, i Ridd.Ordn. infördes, skulle, med den uppfattning
Utsk. äger af nämnde grundlags-^, att nemi, det derstädes
begagnade ordet ledighet är liktydigt med afsägelse,
följden blifva, alt de strängare föreskrifterna i Ridd.Ordnrs
23 och 24 §§ tillintetgjordes, och att afsägelse från utsk:sbefattning
kunde ske, utan att riksdagsmannarätten förlorades,
utan Ståndets samtycke m. m., så framt icke R. o.
Ad. skulle vilja meddela den, i Utsk:s tanka, obilliga föreskrift,
att en hvar utskrsledamot, som vore i behof af ledighet,
icke skulle kunna en sådan ledighet erhålla utan
Ståndets samtycke eller utan att förlora sin riksdagsmannarätt.
På dessa grunder, och då Utsk. i öfrigt icke anser det
vara båtande för ärendernas behandling, att täta ombyten
af personalen inom Utsk:n äga rum, samt enär Utsk. är öfvertygadt,
att om Ordningsstadgans och Ridd.Ordnts föreskrifter
vederbörligen handhafvas, de äga tillräcklig kraft
för det af motionären åsyftade ändamål, finner Utsk. de gjorda
anmärkningarna icke föranleda till något annat tillstyrkande,
än att, på det II. Ståndet må äga kännedom om de
ledigheter, som beviljas,
en hvar Utsk:sledamot af R. o. Ad., som önskar af
sådan ledighet sig begagna, bör derom göra anmälan,
först i det Utsk., hvartill han hörer, och sedan
hos Ilr Landtm,, som, derest ledigheten beviljas,
bör i nästpåföljande plenum sådant för Ståndet
tillkännagifva.
Hvilket dock allt lill R. o. Ad:s egen ompröfning vördsamt
liemställes. Stockholm d. i3 Aug. 1834-  På RiddarhusUtskottets vägnar
II. F. Strömfelt.
W. F. Dalman.
IL R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till u på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den tö Augusti f. m.
Lördagen den 16 Augusti i834.
Plenum kl. 9 f. ro.
Justerades pLeniprot, för d. 25 sistl. Juli e. m.
Ånyo föredrogs Hr Lefrens, Joli. Pein-, förlidne gårdag
väckta motion om inbjudning till de öfriga RiksSt. att instämma
i R. o. Ad:s beslut, rörcde anslag för exerciscompagnier.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag var icke tillstädes,
då den föredragna inbjud.ningsfrågan föredrogs, och
jag begär derföre att få veta, burn de öfriga Stro beslutat
i det ämne, hvarom inbjudningen handlar.
Underteckn. Ridd.Secret.: De öfriga Stånden hafva
afslagit den väckta frågan om anslag tili exercis-compagnier.
Hr Cederschjöld; Jag protesterar emot den föreslagna
inbjudningen, såsom innefattande försök att förmå de öfriga
Stånden att rubba deras förut fattade beslut. De största
missbruk kunna härleda sig från så b.eskaffade försök.
Exped.Utsk» kunde t. ex. redan hafva uppsatt skrifvelse i
en fråga, sorn beror på 3 Stånds beslut. Depna skrifvelse
kunde inkomma till justering äfven hos det 4;de Ståndet,
Vanligen lyssnar ingen till dessa justeringar, och det kunde
då lätt inträffa, att man godkände expeditionen; men då
sjelfva saken sedan komme till afgörande, kunde man afstå
den och inbjuda Medstånden att i ett sådant beslut sig förena,
Dessa kunde då icke vara af grundlagen förhindrade
att antaga inbjudningen, och nja0 hade sålunda tilIvägabringat
upphäfvande vid samma riksdag af ett R. St:s beslut,
derom vederbörlig expedition redan blifvit uppsatt och hos
alla Stånden justerad och godkänd. Jag protesterar .emot
ett dylikt förfarande och hemställer, huruvida IJr Gr. o.
Landtm, kan göra propos. till en åtgärd, åsyftande en så
grundlagsvidrig påföljd.
Frih. Boye, Ludv.: Jag vill icke genom stridens fortsättande
fördröja afgörandet. Jag har öfvervarit alla riksdagar
sedan vårt nya statsskick och kan icke påminna mig
annat, än att inbjudning obehindradt kunnat äga rum; exempel
från denna och sista riksdag skulle jag kunna framdraga
många. Det förefaller mig då besynnerligt, att man nu
vill förklara en dylik åtgärd såsom grundlagsvidrig. Jag
medger, att, om det så tillgår, sorn Ridd.Secret. upplyst mig,
att nemi. hela inbjudningsacten beslår uti ett omotiveradt
prot.utdr., tjenar den till ingenting; men hvad det lagliga i
saken beträffar, är jag tillfredsställd deraf, att det beror på
Hr Gr. o. Landtm., huruvida vi få propos. eller icke.
Dea 16 Augusti f. m.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Jag liar grundat min framställning
på gammal häfd. Grundlagen förutsätter, att öfverläggningarna
inom de särskilda RiksSt. skola vara samtida.
Denna grundlagstanka ger riktighet åt en inbjudning;
och derföre, att ett Stånd blir efter, måste val icke den
nämnde rättigheten detsamma fråntagas. Jag ser också icke,
hvarföre, då man dermed iakttager sparsamhet, man icke
lan begagna en sådan rätt uti vigtiga frågor som denna.
Hr Cederschjöld har erinrat, att Exped.Utsk. kan uppsätta
förslag,till skrifvelse!-, innan prot.utdr. från alla St:n ankommit,
ang:de de fattade besluten. Jag tror icke, att sådant
någonsin handt. Vällandet hända, att expeditioner uppsättas
enligt 3:ne Stånds beslut, då dessa sammanstämt; men jag ser
ingen våda deruti, ty det står ju de 3 Stånden fritt att lemna
inbjudningen utan afseende. Det synes mig orimligt, hvad
sjelfva saken beträffar, att icke vilja befordra utbildningen
af en underskola för vår arme'. Jag kan icke nog ifra för
denna punkt. Hvar och en, som är förtrogen med en arme'
och de förhållanden, hvarpå en seger hänger, måste anse
bildningen och skickligheten hos arme'en såsom bjertat för
dess användbarhet. Vi hafva icke råd att i farans stund
kasta bort folk derföre, att vi i fredens lugn icke velat bevilja
medel för att lära dem försvara sig. Må vi bedja Gud
bevara oss från ett sådant hushållssätt, att vi skulle utbyta
12 sk. mot Svenskt blod.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag börjar med att reservera
mig emot det, efter mitt afiägsnande i sista plenum,
fattade beslutet om anslag till exercis-sqvadroner utöfver
det redan befintliga.
Hvad den nu förevar, frågan angår, förundrar det mig,
att man synes vilja öka den inledda oformligheten med att
bifoga det påyrkade inbjudningsbeslutet en hel discussion.
Sådant har åtminstone tillförne aldrig varit ifrågasatt. Hvad
principen beträffar, att nemi. genom inbjudning söka åstadkomma
upphäfvande utaf ett af 3:ne Stånd fattadt beslut, så
visar den sig för mig af sådan vigt, att jag påförhand förklarar,
det jag icke, med mindre än votering, tillåter en sådan
princip att göra sig gällande. Mina skäl dertill har jag
i föregående plenum sökt utveckla, och jag behöfver således
icke nu blifva vidlyftig, ehuru jag ej kan underlåta upptaga
några uttryck i den siste talarens yttrande. Hr Lefren
tycktes nemi. vilja beskylla sina motståndare att sätta
högre varde på Svenska 12 sk:r, än på Svenskt blod. Jag
hoppas, att detta utrop icke inverkar på de andra Stånden;
men jag får likväl erinra, att äfven Svenska 12-sk:r äro ganska
väsendlliga, så vida folket skall kunna äga den trefnad
och belåtenhet, som fordras för att det må sätta mera värde
på sin frihet än, om det gäller, på sitt blod; och i samma
mån ett folk nedtynges i materielt elände, i samma mån
8o
Den i!5 Augusti f. m.
blir det ock likgiltigare för sin sjelfständighet. Att icke de
oupphörligen ökade skattebördorna må leda till detta resultat
torde likväl vara något vigtigare, än om exerciscompagnier
finnas eller icke, särdeles då folket ser, huru i2-sk:r
användas till flärd och öfverflöd just af dem, som upphäfva
nödropen om faran för Svenska blodet. Vi hafva likväl hitintills
i århundraden varit utan exerciscompagnier och hafva
dock kunnat med ära utföra våra krig, och vi lära, som
jag hoppas, äfven kunna det hädanefter.
Jag bestrider dock visst icke nyttan af öfningsanstalter
för arme'en; men då de icke äro oundgängligare, än att Styrelsen
icke ansett det löna mödan att för deras skull göra
indragningar å hvad som ovedersägligen är af natur att kunna
undvaras, såsom prålande rangregtter, lustläger &c., kan
jag icke förmås att lemna min röst till ökade anslag för detta
föremål. Jag upprepar, att den ifrågaställa inbjudningen,
lindrigast sagdt, måste förefalla sårande för de öfriga
Stånden; och äfven om jag instämde i saken, skulle jag aldrig
kunna biträda ett försök att åstadkomma rubbning i ett
R. Sirs beslut. [Ivad den omständighet beträffar, som skulle
det vara nödigt, att discussionen i hufvudfrågan medföljde
ett blifvande inbjudningsbeslut, så, och då den K. propos.
i ämnet samt de deri anförda skäl äro af de öfriga
Stånden kända; då vidare StatsUtsk. af återremissen från R.
o. Ad. haft tillfälle inhemta de ytterligare skälen för det
ifrågavar. anslaget, samt de öfriga RiksStrs Iedemöter i nämnde
Utsk. icke Iära underlåtit att taga allt detta under pröfning;
då StatsUtsk. icke desto mindre i tvenne betänkm förklarat
sig icke kunna af dessa skäl öfvertygas, en mening,
som tre RiksSt. delat, så lärer ali möjlig upplysning få anses
redan vara i detta ärende vunnen; och jag fruktar, att,
om ock Hr Lefre'n ännu ytterligare skulle vilja utsträcka
sina talande jemnförelser emellan Svenska i2-sk:r och Svenskt
blod, han likväl svårligen torde kunna verka någon större
klarhet i åsigter öfver frågan hos de öfriga Stånden, än den
de redan äga. Jag prosterar emot inbjudningen, såsom stridande
emot grundlagens både anda och mening.
Gr. Frölich, David; Då votering icke lärer kunna
undvikas, och jag hört flera talare anmäla sig, afstår jag.
Hr Cederschjöld: En talare har ansett exerciscompagnier
alldeles nödvändiga. Efter den erfarenhet, vi äga
från ett af våra sydliga grannriken, tror jag icke, att den
individuella öfningen hos soldaten visat sig tillräcklig. Ca
valleristerna
der äro enskildt goda ryttare, men de äro det
icke i trupp. Jag föreställer mig, att konsten att marchera
och ändamålsenligt sköta geväret är väsendtligare för soldaten
, än om han kan ådagalägga färdighet i en hop konstiga
grep. Grundlagen är dock mer Un allt detta. y5 §
Riks
-
Den 16 Augusti f. m. 81
Riksd.Ordn. säger: ”För beslut i alla öfriga ärender, de mål
&c. & c. galle, jemte Konungens samtycke, tre Stånds mening;
men skulle 2 Stånd stadna emot 2, förfaller frågan
och förblifver vid det, sorn tillförne stadgadt varit, utan
att samma fråga må kunna vid den riksdagen ånyo väckas
eller upptagas.” Nu är frågan afgjord genom 3 Stånds beslut,
och får af dem således icke åter upptagas; den bade
icke ens fält det, om 2 Stånd stadnat mot 2. En talare har
sagt, att Exped.Utsk. icke kan uppsätta skrifvelse i en fråga,
utan att prot.utdr. derom från samt). Stånden ankommit.
Jag begär då att fa uppläsa 3 mom. 49 § Riksd.Ordn.,
så lydande: ”Återförvisar något RiksSt. ett redan beredt mål
till vederbör. Ulsk:s ytterligare utlåt., åligge Utsk. att dermed
inkomma till det Stånd, som återremitterat; kunnande
likväl ej, genom denna återförvisning, de öfriga Ståndens beslut
i de mål, der 3:ne Stånds röster utgöra R. St:s, deras
kraft och verkan till expedition betaga.” Häraf är klart,
att Exped.Utsk. kan uppsätta och aflemna förslag till expedition,
äfven om ett Stånd återremitterat frågan.
Hr Silfverhjelm, Carl Adam: Motionären har stödt
sin framställning på häfd. Hvarken han sjelf eller den, som
yttrat sig i samma anda, hafva likväl sökt ådagalägga, alt
Ständerna, utan rubbning i 58 § Riksd.Ordn., kunna upphäfva
ett redan fattadt beslut. Det är sannt, inbjudningar
äro icke i grundlagen bestämdt förbjudna; men då de innebära
en åtgärd, som afser åstadkommande af en grundlagsstridig
handling utaf Medstånden, måste de vara olagliga.
De öfriga Stånden skulle ock kunna komma med en contrainbjudning,
och finna det vara mera skäl, att R. o. Ad. rättade
sig efter de 3 Stånden, än att dessa, sedan de redan
afgjort frågan, skulle till ett helt motsatt resultat rätta sig
efter R. o. Ad. ensamt. Emedlertid är det åtminstone troligt,
att något ändamål med inbjudningen icke vinnes; och
jag hemställer då till Hr Lefre'n, om han icke skulle behaga
återtaga sin motion och derigenom skona R. o. Ad. så
väl från en votering som för frestelsen att för sakens nytta
förbise formens helgd. Den förra kan ej bestridas; men
bör man väl söka den, eller kan man väl ifrågasätta att vinna
den på en sådan väg, som den nu föreslagna.
Hr Lefre'n: Ett talare har trott, att det vore fråga
om, att liela discussionen borde medfölja inbjudningen. Jag
bar icke hört någon yrka detta; men för mindel yrkar jag
nu bestämdt, att de få, men vigtiga skäl, som tala för bifall
till inbjudningen, må få medfölja densamma. Det torde
i sådant afseende finnas lämpligt, att R. o. Ad. förklarar,
att Ståndet finner det för Arme'ens bildning och synnerligast
för bildandet af en säker stam vara af högsta vigt,
i2 H. n
Den iG Augusti f. ra.
att exerciscompagnier inrättas. Jag skulle icke linfva yrkat
detta, om icke en talare af mina ifri,gaste motståndare förbehållit
sig att låta inbjudningen åtföljas af en reservation,
deri jag förmodar, att han icke underlåter framlägga de
skäl, han finnér utgöra stöd för sin mening. Då hemställer
jag, om det väl vore en lämplig taclik att afvärja skälen för,
men bifoga dem emot den önskan , för hvilken pluraliteten kan
komma att bestämma sig. Är sådant rätt, måste läran om
allt hvad billighet heter hafva undergått en synnerlig förändringj
livad angår de så beskaffade inkast, som skulle
det icke vara hopp om att vinna något ändamål, utan endast
envishet, som utgjort anledningen till motionen, så ber
jag den värde talaren vara öfvertygad, att så icke förhåller
sig, utan att motionen utgått utur djupet af min innersta
såväl önskan som förhoppning. Jag är så innerligen öfvertygad
om exerciscompagniernas nödvändighet. Man har
sagt, att vi segrat dem förutan. Jag får då påminna, att vi
nu hafva, hvad vi då icke hade, 60,000 man ungt folk och
en stam, motsvarande endast -L deraf. Det måste då vara
vigtigt, att denna stam kan leda de yngre. Det är en positiv
sanning, att en trupp under halfva fälttåget är oduglig,
om den icke har en bildad stam att hålla sig till; då
deremot är hela truppen fullt tjenstbar efter 14 dagar. Då
man altså talar om vår fordna krigsära, är det nödigt att
erinra sig, att vi aldrig varit i den ställning att i vår arme'
kunna införa ungt folk. Om dessa endast äga ledning af
en duglig stam, kunna de utan fara föras emot fienden i
morgon dag; men derförutan fruktar jag, att förlusterna icke
kunde uppvägas af några tusen rtdr. Jag ber om förlåtelse,
att jag ingår i dessa detailler; men de tillhöra denna detailfråga.
Hr Silfverhjelm har uppmanat mig att frånträda
min motion. Om han vill förstå mig, försäkrar jag, att det
icke finnes något ämne, hvari jag af förkärlek för det initiativ,
jag deri kunnat taga, skall finnas en envis förfäktare
af min mening; men den nu ifrågavar. ingriper för djupt i
livad jag anser vara nyttigt för mitt fädernesland, för att
mitt samvete skulle kunna tillåta mig att eftergifva något
lagligt medel att försöka göra den gällande. De öfriga Stånden
må gå till doms med sig sjelfva, om de afslå. Vi kunna
utan chican emottaga deras nej, eller deras contra-inbjudning.
Man har talat om förskoning från votering. Jag
har blott begärt en, och skall icke besvära med några flera;
men jag kan, vid Gud, icke frångå min motion.
H. Ex. Ilr Gr. Brahe, Magn.: Sedan den siste talaren
sfi grundligt och med så mycken sakkännedom utvecklat
skälen för beviljandet af anslag till inrättandet af exerciscompagnier,
afstår jag från vidare yttrande i ämnet och förenar
111ig med Hr Lefre'n.
Frih. Boye: Hvad man å motsatta sidan kallar oform
-
Dea i6 Augusti f. m.
S3
Jigt, lalla vi formligt. De leda sig till sitt omdöme genom
hvarjehanda conclusioner; vi hemta vårt från praxis och
godkänna icke deras conclusioner. Jag medgifver, att i beräkningen
af besluten, uti frågor af beskaffenhet som den
ifrågavarande, utgöra 3 Stånds sammanstämmande beslut R.
St.‘s, likväl icke förr, än det fjerde Ståndet afven beslutat
och frågan sålunda kommit till Expéd.Utsk. Jng godkänner
altså icke, hvad Hrr Cederschjöld och Silfverhjelm anfört
för att betaga de öfriga Stånden tillfället alt få emottaga de
bättre skäl, det fjerde Ståndet kan meddela. Likväl erkänner
jag fullkomligt, att om det skäl, hvarpå jag strid t min
tanka, icke får inflyta i inbjudningsbeslutet, jag då heger
mig till frånträdande af påstående om detta beslut. Detta
skäl är dock för vigtigt för att underhållas; ty derigenom,
att exerciscompagnier inrättas, blir en plantskola öppnad för
monitorer för bevär:smanskapet. Att detta är vigtigare nu,
än då ingen beväring fanns, inses lätteligen.
Ilr Dalman: Jag skyndar att rätta ett misstag, tillkommet
i anledning deraf, aft jag icke var närvar, från dis—
cussionens början, utan af några vid min uppkomst fällda
yttranden slöt mig till den förmodan, att någon begärt, det
bela discussionen måtte medfölja det påyrkade inbjudningsbeslulet.
Att den väckta motionen får medfölja, medger jag
gerna. Jag tror likväl, såsom jag förut yttrat, att Hr Lefia;
us beskrifning uppå exerciseompagniers nytta föga verkar
på de öfriga Stånden, lika litet som den baft någon verkan
på mig. Mer än sundt förnuft behöfves icke för att inse,
alt saken är nyttig. Jag bar ej heller bestridt dennafnytta;
men jag har sagt, att om exerciscompagnier äro oundgängliga,
böra de kunna bringas till stånd medelst besparingar
å det myckna, som icke är oundgängligt. Att, då tilgångar
finnas för anslag till löneförhöjningar åt gardésreg:ter
och tvärtemot R. St:s beslut, böra sådana kunna beredas
till exerciscompagnier, utan något särskildt anslag. Jag skall
i min reservation, i fall beslutet utfaller så, att jag blir
nödsakad afgifva den, icke underlåta alt erkänna sakens
nytta med nyssnämnde dervid fogade vilkor. Ku är emedlertid
egentligen fråga om formen; och att med dennas
iakttagande någon ändring i de 3:ne .Ståndens beslut icke
kan ske, det är en klar följd af 58 och y5 §§ Riksd.Ordn.
Enligt den förra kan ett Stånd icke ändra elt redan fattadt
beslut; enligt den sednare är 3:ne Stånds beslut R. St:rs.
Jag kan dessutom omöjligen inse, alt några nya skäl blifvit
förebragta, som, i händelse formen än sådant tilläte,
kunde verka ändring i de fattade besluten. K. M:s propos. är
den förnämsta motionen i ämnet. Den finnes i betänk, upptagen
och deducerar fullständigare och bättre det ifrågavnr. beliofvet,
än Hr Lefrcns motion. Hvad åsyftar väl då denna sednare
? Ingenting annat, än att imponera på de öfriga Slån
-
*4
Den j6 Augusti f. ra.
den genom en förment auctoritet från R. o. Ad.; icke att
öfvertyga, utan att öfvertala. Man hoppas måhända
att nu kunna bättre bereda sinnena, särdeles som afslaget i
ett visst Stånd lärer förekommit något oväntadt. Icke lärer
man tro, att de öfriga Stånden för Hr Lefre'ns skull
skola frångå sina beslut. Jag kan icke annat än fullfölja
frågan till votering, ora min åsigt derförutan icke förmår
göra sig gällande.
IIr Silfverhjelm: Den värma, hvarmed Hr Lefve'n
bemött mitt yttrande, förvånar mig, då jag icke vet mig
dermed på något sätt hafva förolämpat. Hr Lefren har ingått
i detailler till ådagaläggande af 6akens nytta. Dermed
hafva vi nu icke något att skaffa; den har aldrig blifvit bestridd.
Här är endast fråga om, huruvida de öfriga Stånden,
utan strid mot 58 § Riksd.Ordn., kunna frångå deras
beslut. Denna § tillåter icke någon annan ändring, än tillägg
eller förklaringar; men någon mera bestämd ändring
kan väl icke gifvas, än att från direct afslag gå till direct
bifall. Kan det visas, att sådant är tillåtet, skall jag icke
sätta mig deremot. I annat fall måste jag i det yttersta bestrida
den föreslagna åtgärden.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Då jag hört
flera, som ej äro militärer, ingå i bedömandet af den i frågavar.
sakens nytta, och jag vet, att i de öfriga Stånden
icke linnas militärer, tror jag mig äfven böra fästa uppmärksamheten
på nödvändigheten af en större öfning för vår arme
nu, än förr. Jag ber då att få påminna om den stora
öfning, Fransmännens soldater äga, om huru Polska reg:ter
under deras sista strid endast begagnat bajonetten och med
den lyckligaste framgång. Jag läste i går uti ett bref från
en i Paris vistande officer af 2:dra Gardet om den stora öfning,
den Franska armeen äger; och hvad förtroende måste
icke karlen vinna till sig sjelf genom medvetandet, att han
förstår sköta sina vapen. För min del förklarar jag, att jag
vet få ändamål mera vigtiga än det ifrågavar.; och jag skulle
önska, att Gen.-Adjut. för Armeen och Konungens öfriga
rådgifvare ville uppmana K. M. till en förnyad propos. i
ämnet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade besluta den af Hr Lefre'n föreslagna inbjudning.
Ropades ja och nej, hvarjemte votering begärdes af Hr
Dalman.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:spropos.
Den, som bifaller, att R. o. Ad., i anseende till exerciscompagniernas
nödvändighet, dels för att gifva stammen för
landets beväring tillbörlig skicklighet, dels och synnerligen
för att såmedelst bereda bevärtsmanskapet skickliga ocb på
-
Den iG Augusti f. m.
85
iilliga ledare såväl i läger och qvarter, som under march
och i träffning, hvarförutan armeen icke äger den duglighet,
som fäderneslandets försvar klafver, inbjuder de öfriga RiksSt.
att instämma i R. o. Ad:s, rörldc anslag'för exercisoompagnier,
fattade beslut, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ofvannämnda inbjudning.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 36.
Nej — 37.
Hr Lefrdn: Jag ber att i ett prof. få nedlägga min
reservation emot det fattade beslutet. Jag hoppas, att mitt
fädernesland icke skall komma att lida deraf, förrän det
hunnit godtgöras vid en annan riksdag. Men om annat skulle
hända, må då de Hrr, 60m tro, att papperslappen och
phraser om formerna äro lämpliga vapen mot fienden, med
sig sjelfva och fäderneslandet söka försoning för deras misstag.
Vi hafva philosopheral länge nog, utan att lyssna till
exemplet af andra uationer, som lekt med sin sjelfständighet.
Jag hoppas, att Sverige må öfverstå följderna af en
utaf formkärlek missledd fosterlandskärlek.
Frih. Hermelin, Garl Sam., uppläste följande;
I gårdagens plenum har Hr Gen.Adjutanten för Arme'en
afgifvit en reservation, hvaruti Hr Statssecret. för krigsärenderna
instämt, hufvudsakligen innehållande, att vid ett påkommande
krig skulle Svenska armeen och bevärismanskapet,
organiseradt såsom det nu är, snart sagdt endast kunna
kämpa för en ärofull död och derunder med blödande
hjerta se sitt fosterland förödas och friheten förstöras; samt
att förebråelsen för de brister, såväl i löneanslag som i öfrigt,
hvilka skulle orsaka ofvannämnde svåra följder, ej skulle
tillskrifvas Styrelsen, hvilken begärt ökade anslag, utan
den del af Representationen, som den vägrat.
Att få höra, det saknade löneanslag till militären skulle
orsaka Rikets förderf, sedan Ständerna så nyligen beviljat,
hvad Styrelsen i den vägen begärt, att det knappast
hunnit efter nya regleringen utdelas, var särdeles oväntadt.
För öfrigt må det vara mig tillåtet att äfven reservationsvis
för min ringa del, till försvar för en Representation,
deri jag ej särdeles deltagit, dock andraga, det Styrelsen
måhända först föranledt Ständerna att icke bifalla de
växande fordringarna för statsanslagen.
Att nu genomgå allt, hvad till detta ämne hörer, vore
för vidlyftigt; och för bevisande af salsen, att hvad man
sår, det skall man ock uppskära, behöfves del icke
8(3
Den 16 Augusti f. m.
heller. Om missnöje eller misstroende med Rikets penningeförvaltning
beklagligen kringspridt sig i Riket, är mindre
underligt, då t. o. m. samhällets tillgångar icke ens velat
redovisas, t. ex. ganda passevolancecassans, ehuru man
sedermera tillbjudit och medgifvit Ständerna redovisningen
af den nya passevolancecassau, ämnad till alldeles samma
ändamål och af samma personer contribuerade. Man erinre
sig vidare, hvad redovisning vill säga i ett land, der ännu
den lag består, att en högre embetsman icke får ställas
under tilltal för ett oriktigt handhafvande af Kronans medel,
innan den allmänna åklagaren dertill fått administrationens
tillåtelse, dd deremot ett strängt straff för en lika förseelse
kan drabba den ringare tjenstemannen; i ett land, der
denna administration ådagalagt sin skyddande och återhållande
kraft i den af Ständerna begärda räfsten med functionären
i den bekanta skeppshandeln; i ett fattigt land, der en
af Konungens rådgifvare i tryck offentligen uppgifver, att
verklig nöd finnes, och från hvilket land betydliga summor
utgå lill diplomater, hvilkas mindre behöflighet man
ådagalägger genom deras närvaro vid våra riksmöten, då,
såsom t. ex. nu, den ena här uppträder såsom vägledare i
statsskuldssystemet och den andra låtit undfalla sig ett irreligiös!
uttryck.
Man har under diseussionerna för erhållande af de begärdaanslagen
till 3:dje hufvudtiteln icke underlåtit att framställa
det för representanten mest bevekande, såsom att hans
vägran skulle orsaka, att bevärlsynglingen, i trasor klädd,
nödgades framträda vid vapenöfningarna för fäderneslandets
försvar, under det man förbigått, att Styrelsen förnekat detta
behofs vigt och lagliga företrädesrättighet, hvarje gång
den användt medelbesparingar å 3:dje hufvudtiteln till andra
och mindre vigtiga behof, hvaribland möjligen mindre vigtiga
uniformsförändringar, t. o. m. för sådana behof vid regtter,
som Ständerna bestämdt vägrat att fylla. Sålunda talar man
ömt och rörande, då man vill förmå Ständerna att lemna
medel, men förhärdar sitt hjerta, då man är skyldig att först
gifva till de angelägnaste ändamål af hvad man fått under
sin disposition. Må man då icke undra, om hvarje enskild
man inom det Svenska samhället är motsträfvig alt tillsläppa
det lilla, han kunnat förvärfva, för att hafva något qvar
att tillskjuta, då verkliga behof inträda.
Gr. Horn, Claes Fredr,: Som jag icke haft tillfälle
vara närvar, vid discussionen af den afgjorda inbjudningsfrågan,
får jag nu till prot. förklara, det jag med tillfredsställelse
erfarit, att min röst bidragit att frälsa R. o. Ad. från
den stora oformlighet att försöka åstadkomma rubbning i
ett R. St:s beslut.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag anhåller att få förena
mig i Frih. Hermelins nyss afgifna anförande. Det in
-
Den i G Augusti f. m.
8,
nefattar till en del de skäl, som föranledt äfven mig att rösta
för afslag till de äskade nya militäranslagen.
Ii. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Jag hade önskat,
att Frih. Hermelin uppskjutit afgifvandet af dess anförande,
till dess de personer varit närvar., emot hvilka det
är riktadt. Jag vill endast upptaga den anmärkning, att
2:ne af våra ministrar för närvar, på permission vistas i fäderneslandet.
Om Hr Frih. följt förhållandet i andra länder,
skulle han hafva funnit, hurusom det ofta händer, att
ministrarna hemkallas att öfvervara de representativa sessionerna.
Hvad beträffar den anmärkta irreligiositeten och Hr
Frihts enskilda omdöme om statsskuldsystemet, tillhör det
icke mig att upptaga dessa, likasom jag icke anser mig skyldig
att redogöra för ändamålet med de omförmälda ministrarnas
hemmavaro.
Frih. Hermelin: Jag rår icke för att H. Ex. Gr. Brahe
icke närvar. Det har varit svårt för mig att afpassa något
tillfälle, då sådant äger rum. Hvad de båda diplomaternas
härvaro angår, har jag visserligen icke ifrågasatt Konungens
rätt alt sådant tillåta, eller klandrat, att Han begagnat
sig deraf; men jag har derifrån endast velat sluta
till, att de, enär sådant kan ske, verkligen kunna undvaras
på deras platser, hvilket man någon gång här hört bestridas.
Jag har i öfrigt endast sagt, att det tros, alt den ene
ministern hitkommit i ändamål att vägleda vid fråga om införande
af ett statsskuldsystem för Sverige; och hvad det
»•religiösa yttrandet beträffar, hvilket jag icke vill upprepa,
tror jag, att det i allmänhet väckt obehagligt intryck.
Föredrogs ånyo Hr v. Troils, Emil, förliden gårdag på
bordet lagda motion om inbjudning till de öfriga RiksSt. att
instämma i R. o. Ad:s beslut, rör:de pensionsrättigheten för
de landshöfdingar, hvilka fr. o. m. början af år iS3o till
närvar, tid tagit afsked.
Hr Dalman, Wilh. Fredi'.: Jag var icke uppe, då
Hr v. Troil väckte den föredragna inbjudningsmotionen, och
jag anhåller derföre alt erhålla upplysning om hvad den
åsyftar.
Underteckn. Ridd.Secret.: Ändamålet med Hr von
Troils motion innefattas i rubriken derå , hvilken lyder sålunda
: ”Om inbjudning till de öfriga RiksSt. att instämma uti
”R. o. Ad:s beslut, rör:de pensionsrättigheten för de lands”liöfdingar,
hvilka fr. o. m. början af år i83o till närvarande
tid tagit afsked.”
R. o. Ad:s ifrågavar. beslut fattades i anledning af den
punkt i betänk, om indragningstaten, som angår Frih. Fock.
Då nu underrättelse blifvit meddelad, att de öfriga Stånden
afslagit ifrågaställde högre beräkning af Frih. Focks pension,
SS
Dea iG Augusti f. m.
och sedan R. o. Ad. fattat det beslut, hvaruti den föredragna
inbjudningsmolionen åsyftar att de öfriga Stånden må instämma,
föreslogs en sådan inbjudning af Hr v. Troil.
Hr Dalman: Då de öfriga Stånden redan lära fattat
beslut i frågan, bestrider jag den föreslagna inbjudningen.
Den lärer vara så mycket mera öfverflödig, som Hr v. Troil
sjelf endast lärer begärt att R. o. Ad:s beslut måtte corn muni
ceras Medstånden; och sådant äger alltid oombedt rum.
Ii. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han ansåg sig
böra fästa uppmärksamheten derpå, att de öfriga Stånden
väl fattat beslut, rör:de f. d. Landsh. Frih. Focks pensionsrätt,
men icke'ang:de den nya frågan om pensionsrätt för
alla de Jandshöfdingar, sorn fr. o. m. år i83o tagit afsked.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag finner frågan vara annorlunda
uppställd, än jag i går fattade den. Jag trodde
mig nemi. finna, att Hr v. Troil endast begärde beslutets
communicerande med de Öfriga Stånden. Jag yrkar emedlertid
nu afslag på motionen.
Underteckn. R i d d.S ecr e t.: I enlighet med hvad Gr.
Horn uppgifvit, begärde Hr v. Troil verkligen endast, att
det fattade beslutet måtte communiceras med de öfriga Stånden;
men då sådant alltid sker, och då frågan derom altså
icke kan blifva föremål för särskild öfverläggning och bordläggning,
samt öfriga ledamöters yttrande vid tillfället utvisade,
att de uppfattat förslaget såsom åsyftande en inbjudning,
samt detsamma, med afseende å dess innefattning af
en sådan egenskap, utaf Hr v. Hartmansdorff begärdes på
bordet, hade jag trott, att frågan borde betraktas på det
sätt, som den deråt på föredragningslistan gifna rubrik utmärker.
Hr Dalman: Jag anhåller att erhålla bestämd upplysning,
huruvida icke andra punkten af betänk. N:o 89, som
rörer landshöfd.pensionerna, är utaf de öfriga Stånden afgjord.
I sådant fall bestrider jag inbjudningen; är frågan
åter ny, har jag ingenting deremot.
Frih. Ehrenborgh, Gasp. Wilh.: Då fråga om inbjudninghär
väcktes, tillgick sålunda: En ledamot af StatsUtsk.
upplyste, hurusom det genom votering i Utsk. utslagit
på det sätt, att ehuru landshöfd.pensionen bestämmes att
hädanefter utgöra 3,000 rtdr, blef den likväl för Frih. Fock,
som ägde ett måhända icke oskäligt anspråk på 4i°00 rtdr,
endast 2,700 r:dr. Man ansåg dä här inom Ståndet oriktigt,
att icke alla landshöfd.T, som tagit afsked, sedan lön
för Statssecreterarne blifvit förhöjd, borde stå under samma
kategori. Hr v. Troil föreslog då, att det måtte beslutas,
att alla landshöfd.T, hvilka taga eller tagit afsked efter
o
UL*
D*n 16 Augusti £ m.
89
år l83o, måtte åtnjuta 3,000 r:dr pension. De öfriga Stånden
hade fattat ett lika beslut, men endast i afseende å de
landshöfdtr, som hädanefter taga afsked. Då var Hr v. Troils
mening att få under öfverläggning i de andra Stånden,
huruvida de icke ansågo billigt, att stadgandet utsträcktes
att gälla retroactivt ända från i83o. Jag delar denna tanka,
och det finnes 2:ne sätt att göra den gällande. I intetdera
fallet uppkommer strid emot Hr Dalmans princip, att
ingen rubbning må ske i ett R> St:s beslut. Det är ensamt
BorgareSt., som handlat consequent i frågan och minskat alla
landshöfd.-pensioner; men de öfriga hafva förhöjt den. Jag
anhåller, att Hr Ridd.secret. behagade officielt upplysa förhållandet.
Underteckn. Ridd.Secret.: PresteSt. har bifallit ardra
punkten i betänk. N:o 2225 BorgareSt. har i ämnet fattat
följande beslut:
”1:0 Beslöts, att nuvar. landshöfdingar skola vid afskedstagande
åtnjuta pensionsrätt efter R. St:s underd. skrifvelse
d. 10 Juni 1818 och K. KammarCollegii derom utfärdade
circulärbref af d. 11 Oct. 1819;
3:o beslöts, att de landshöfdingen, som hädanefter af
K. M. i nåder tillsättas, skola vid afskedstagandet åtnjuta
pension af 2000 r:dr b:co;
4:o under de här nämnda pensioner ansåg Ståndet spanmål
icke skola beräknas, och
5:o utlåt. N:o 89, ang:de f. d. Landshöfd. m. m. Frih.
Focks pension, bifölls/’
Från BondeSt. har någon underrättelse uti det ifrågaställa
afseendet ännu icke ankommit.
Frih. Boye, Ludv.: Delande Hr v. Troils åsigt och
anseende frågan som ett nytt ämne, hemställer jag, om man
icke skulle vilja gifva den form af ny motion, som kan remitteras
till StatsUtsk. Derigenom äro vi ifrån frågan om
inbjudning. Skulle motionären icke finna för godt att begifva
sig dertill, så får jag förklara, att jag är sinnad öfvertaga
motionen. Dermed vinnes, att Utsk. kommer att höras
öfver densamma, hvilket annars icke sker.
Med den rätt, som 56 § Riksd.Ordn. medgifver, samt i
anledn. af det beslut, som H. R. o. Ad. fattat i frågan 0111
rätta förståndet af den förändring, som R. St. vid 1818 års
riksdag vidtogo i stadgandet, angtde afskedstagande landshöfdingars
pensionsrätt, får jag göra den motion: att de
landshöfd;r, som sedan början af år i83o tagit afsked, må
tillgodonjuta lika pension med den, som nu blifvit tillagd de
landshöfdingen, hvilka hädanefter • taga afsked. Då uppenbart
är, att 1818 års författning i ämnet blifvit ej mindre
af K. M. än af R. o. Ad. befunnen så otydlig, att en foris
H. 12
9°
Den 16 Augusti f. m.
klaring dera vid denna riksdag måste meddelas, men det
icke synes mig hvarken billigt eller rättvist, att de landshöfdingar,
hvilka möjligen, i förlitande till ett annat begrepp
om samma författning än det, som med denna förklaring
instämmer, skola för ett sådant förlitande blifva lidande;
så anser jag ej allenast rättvisan, ulan äfven R. St:s egen
värdighet fordra, att ett sådant på god tro iråkadt lidande
varder undanröjdt; och jag grundar på detta skäl det förslag,
jag härmed har den äran göra.
Jag anhåller, att denna min motion må varda till StatsUtsk.
remitterad.
Hr Tham, Wolrath: Frih. Boye har förekommit mig.
Jag delar fullkomligt hans åsigt. Ridd.secret. har upplyst,
att communication af de fattade besluten alltid sker. Att
inbjuda tjenar till ingenting; ny motion är det lämpligaste.
Hr Dalman: Mig synes verkligen, som vore förslaget
att förvandla frågan till ny motion det riktiga. För mig
vill det likväl grumla sig i afseende å behandlingen.
Hr Hjärne, Harald: Jag förbigår att yttra mig öfver
formfrågan, rör:de inbjudningen och dess jemnförlighet
med den nyss afgjorda frågan; jag är deruti förekommen
af Frih. Ehrenborgh. Jag har nu uppstigit endast för att
hemställa till Hr v. Troil, om han icke skulle finna lämpligt
att förvandla sitt förslag till ny motion.
Hr von Troil, Emil: Jag begärde ordet, då åtskilliga
ledamöter direct framställde till mig, om jag icke ville
medgifva, att frågan remitterades till StatsUtsk. Jag får
svara, att för vårt Stånd är frågan numera icke motion,
utan beslut. Om det är med formerna öfverensstämmande,
att ett Stånd remitterar något sitt beslut för att deröfver
erhålla utlåt, af Utsk., så har jag ingenting deremot.
Frih. Boye: I anledn. af den siste talarens erinran får
jag påminna, att jag, på grund af 56 § Riksd.Ordn., nu väckt
den motion, att de landshöfdtr, som tagit afsked sedan i83o,
må tillgodonjuta samma pensionsrätt, som nu blifvit beviljad
för dem, hvilka hädanefter afgå. Jag begär remiss af
denna min motion till StatsUtsk.
Frih. Ehrenborgh: Jag tror icke, att det af mig framställda
amendement leder till någon öfverträdelse af formerna.
Jag kan icke linna det stridande emot dessa att väcka
en motion med tillämpning af ett fåttadt beslut. Jag förstod
Hr v. Troils framställning såsom åsyftande en tillämpning
af beslutet om alla landshöfdtrs pensioner. Det beror
nu pä motion* ren att sjelf gifva den en sadan förklaring.
Hr von Troil: Den fråga, som för närvar, hvilar på
bordet, angår endast, att det ifrågavar. beslutet måtte communkeras
Medst. eller de, såsom andra yttrat sig, inbjudas
Den i6 Augusti f. m.
att sig deruti förena. Sjelfva frågan är afgjord af Ståndet
och kan icke blifva föremål för ny behandling af Utsk.; men
kan jag, genom att för min del afstå, lemna någon annan
tillfälle att sätta ämnet i gång på en annan väg, än jag föreslagit,
så skall jag gerna begifva mig dertill.
Frih. Boye: Jag hemställer, om icke någon irring uppkommit.
Man har sagt, att R. o. Ad. beslutat, huru förhållas
skall med pensionering af de landshöfdrr, hvilka tagit
afsked sedan i83o. Så har jag icke fattat beslutet, ulan
har jag trott, att deri endast är fråga om de landshöfd:r,
som hädanefter taga afsked.
Ilr Dalman: Fortsättande mitt yrkande om afslag å
inbjudningen, begär jag Frih. Boyes motion på bordet, så
att jag må blifva i tillfälle att taga riktig reda på förhållandet.
Hr von Troil: Frih. Boye har trott, att jag irrat mig,
då jag sagt, att R. o. Ad. fattat sitt beslut i den af honom
nu väckta fråga. Jag har icke sagt, alt R. St. deri fattat
beslut; men för att visa, att R. o. Ad. gjort det, ber jag,
att Hr Ridd.secret. må upplysa, hvad svar Ståndet afgaf,
då propos. framställdes till beslut å alldeles samma sak, som
nu innefattas i Frih. Boyes motion.
Underteckn. Ridd.Secret.: Med afslag å hvad StatsUtsk.
, rör:de f. d. Landshöfd. Frih. Focks pensionsrätt yttrat,
beslöt R. o. Ad., att hvad Utsk. tillstyrkt, rör:de beloppet
af landshöfd.-pensionen för framtiden, äfven kommer
att gälla för de landshöfd:r, hvilka fr. o. m. början af år
i83o tagit afsked.
Hr Hjärne: Om jag icke orätt uppfattat Hr v. Troils
yttrande, afstod han från sitt förslag. Frih. Boye åter hav
väckt en ny motion i ämnet, och denna är af Hr Dalman
begärd på bordet. Discussionen torde således för närvar,
kunna och böra uppskjutas, på det vi rnåtle få öfvergå till
andra ämnen.
Frih. Boye: Jag skall gerna taga den ifrågaställda motionen
på mig; men jag förblifver vid min motion.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan Hr v.
Troil nu afstått från sin första begäran, komme den att förfalla,
och att sedan den nya väckta motionen blifvit begärd
på bordet, kunde om den för det närvar, intet beslut fattas.
Företogs till pröfning LagUtsk:s d. 3o sisth Juli e. m.
på bordet lagda betänk. JNT:o 83 öfver väckta motioner om
verkställighet af härads- och kämnersrätters beslut samt om
förändring i tiden för lagmansrätternas sammanträden.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Det är för tredje
gången jag haft det missödet alt ej genom mitt tidigare upp
-
92
Den 16 Augusti f. m.
ropande få bespara Ståndet en uppläsning. R. o. Ad. har
afgjort betänk. N:o 82 med bifall; och då det nu förevar,
endast är atfuttadt för den händelse, att det förra afsloges,
torde någon annan åtgärd med betänk. N:o 83 icke vara att
vidtaga, än att lägga det till handlingarna.
Frih. Boye: Ludv.: Jag motsätter mig en sådan behandling,
sorn den siste talaren föreslagit. LagUtsk. har
nemi. förutsett, att ett blifvande bifall till betänk. N:o 82
möjligen icke kunde vinna den andra Statsmagtens sanction.
För detta fäll har Utsk. föreslagit, huru det felaktiga i närvar.
förhållande lämpligen skulle kunna rättas. Jag ber då
nu att få erinra R. o. Ad., att det ifrågavar. ämnet, enligt
min och måhända allmänhetens öfvertygelse, är af för stor
vigt för att man deri må fatta beslut utan noggrann besinning.
Vi veta, att ett lagförslag är uppgjordt. Konung
och folk hafva rätt att fordra, att detta förslag får granskas
i sin helhet. Nu har man likväl, på grund af en enskild
motion, ur lagförslaget utryckt en af de väsendtligare
grundfrågorna deri, för att genomsmyga den på förhand.
Om nu folket fordrar en sådan gemensam granskning, då
det vet, att det stora lagförslaget är under handläggning,
så torde en erinran derom, äfven i förevar, fall, böra uttaga
sin rätt; och sedan man beslutat lagmansrätternas borttagande,
ulan att lyssna till behofvet af en sammanhängande
pröfning, men det är möjligt, att Konungen något närmare
lyssnar till detta behof och sålunda neutraliserar
Ständernas heslut, till dess det stora lagförslaget kan hinna
granskas, så är det nödvändigt, att olägenheterna emedlertid
böra äga ett correctiv, och jag beger mig till den särskilda
frågan, om detta betänk, bör pröfvas eller icke. Enligt
hvad jag redan sagt, mäste en sådan pröfning ske derföre,
att 0111 Konungen icke bifaller det redan fattade beslutet —
och jag väntar af hans vishet och omsorg för sitt folk, att
han icke bi Fa lier detta utryckande, utan uppskjuter det, till
dess hela lagförslaget kan komma under granskning — , då
är det nödvändigt, att detta, i nu förevar, betänk, föreslagna,
correctiv antages, så mycket hellre, som jag är öfvertygad,
att allt det onda, man hos Jagmansrätterna öfverklagar,
då skulle försvinna; ty hvilka äro väl dessa olägenheter,
för hvilka man utdömt Jagmansrätterna? Svaret härpå
skall visa, huru fullkomligt det undanrödjes genom de föreslagna
correc ti verna. Man har sagt, att en part, som tappar,
och rättvist tappar, likväl, för att uppehålla sin motparts
rätt, vädjar, Nå väl! häremot finnes ju det correctiv
föreslaget, att häradsrätts dom skall gå i verkställighet. Man
har vidare sagt, att tidsutdrägt genom Iagmansrälterna uppkommer
för rättsökande, enär endast ett lagmansting i hvarje
lagsaga för året äger rum. Häremot är det correctiv föreslaget,
alt i de orter, der 2 å 3 häradsting om året för
-
Den 16 Augusti f. m.
93
rättas, der skola 2 lagmansting hållas. Nå väl! I förnuftets
namn frågar jag: hvarföre ej försöka dessa correctiver? Då
torde man öfvergå till inseende deraf, att lagmansrättei na
äro ett godt, att de återhålla trätlystnaden, och att genom
deras bibehållande man besparar behofvet af nya divisioner
i Hofrätterna och Högsta Domstolen. Jag anhåller om bifall
på betänk.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Lika med Frih.
Boye anser jag detta betänk, kunna läggas till handlingarna,
enär det icke är säkert, huruvida Konungen lemnar sin sanction
åt R. St:s beslut om lagmansrätternas afskaffande, och
händelsen då inträffur, att det förevar, förslaget, i fall det
för sådant ändamål blifvit af R. St. antaget, bör underställas
Konungens nådiga pröfning. Betänk, måste således föredragas
till bifall eller afslag. Jag går nu till bemötande
af några anmärkningar utaf Frih. Boye. Med det skarpsinne,
han äger, då han företager sig att genomtänka sitt ämne,
kommer jag vid detta tillfälle till den slutsats, att han
alldeles icke läst det betänk., hvarom han nu talat. Han
har nemi. sagt och nyttjat såsom ett af sina argumenter,
att TJtsk, tillstyrkt inrättandet af två i stället för ett lagmansting
om året, Enligt betänk, har Utsk. på goda skäl
afstyrkt detta. Frih, Boye har vidare sagt, att vissa delar
icke böra lösryckas till pröfning utan sammanhang. Jag är
af samma tanka och har ofta yttrat mig emot för många partiella
förändringar. Men frågan om lagmansrätternas afskaffande
är redan gammal, var det redan , då lagcommitte'en började
sina arbeten. Beslutet i det afseendet är således endast
ett försök att få fram, hvad som blifvit påyrkadt alltsedan
1789, då vi genom inrättandet af Högsta Domstolen finga
fyra domstols-instanser; ty så länge det Kongl. Rådet var
endast ett cassations-tribunal, ägde vi blott tre instanser.
1734 års lag förutsätter nemi., att Konungens deltagande i
lagskipningen endast borde sträcka sig till en revision, ett
tillseende, att formerna blifvit iakttagna af domstolarna,
samt att åstadkomma rättelse härutinnan medelst återförvisningar.
Derföre äro ock höga böter bestämda emot klagomål
hos Konungen i oträngda mål. Allt visar, att Konungens
befattning i lagskipningsväg icke varit afsedd sådan,
som Högsta Domstolens nu är. Jag återkommer nu till frågan
om företrädet emellan fyra eller tre instanser. Jag anser
endast tre böra finnas, och då sålunda en af de nuvar.
bör försvinna, är det väl den, som är minst rationelt organiserad
och mest allmänt anses öfverflödig. Jag har väl icke
någonting egentligt emot Utsk:s förslag i nu förevar, betänk.,
att första domstols beslut må gå i verkställighet. Det kan
vara oskyldigt; men ojuridiskt synes det mig vara, att verkställighet
å första domstols beslut skall äga rum, då 3 instanser
återstå att prpfva frågan. Om endast 3 instanser
94
Den 16 Augusti f. ra.
funnes, vöre verkställigheten i den första måhända bade riktig
och nödig. Jag borde altså tillstyrka afslag; men då
det synes vara en opinionssak, skall jag icke vara envis i
mitt motstånd. Jag håller likväl icke af palliativer och vill
hellre, att det felaktiga skall stå qvar, tills det faller af sig
sjelf, än att dess fall skall fördröjas genom ändamålslösa
lappningar. Sådana äro mina skäl för afslag å betänk.; men
vill It. o. Ad. antaga detta alternativ, skall jag icke uppehålla
med votering för min åsigt.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag kan icke fatta annat,
än att betänk, ej behöfver pröfvas, då N:o 82 är af R. o.
Ad. bifallet och det nu förevar, tillkommit endast för den
händelse, att Ständerna icke skulle besluta lagmans- och
kämnersrätternas afskaffande. Jag tror, att pröfning af detta
betänk, vore ett till hälften medgifvande, att man icke
vore säker om riktigheten af det förra beslutet. Jag tillstyrker
altså, att betänk, må läggas till handlingarna; men
skall man ingå i pröfning deraf, instämmer jag med Frih.
Ehrenborgh deri, att det bör afslås.
Frih. Raab, Adam Christ.: Ehuru mina förhoppningar
äro vida skiljda från Frih. Boyes, då han förmodar,
att Konungen skall afslå R. St:s beslut, angrde betänk. N:o
82, och hyser den förtröstan, att Konungen icke ånyo skall
vägra bifall till R. St:s för andra gången framburna önskan
i denna del, yrkar jag dock lika med honom, att förevar,
betänk, gerna kan bifallas. Olika tänker jag åter med Frih.
i den omständighet, att man icke skulle kunna antaga partiella
förbättringar i lagen. Vi hafva redan nog länge väntat
på den nya lagen, och ett eller annat decennium torde
ännu nara att emotse, innan den kan vara färdig till antagande.
Det synes då lika nyttigt som oskadligt, att vissa
af behofvet särdeles påkallade förändringar icke emedlertid
fördröjas. Långsamheten i rättegångarna äro en af de väsendtligare
olägenheterna i vår lagskipning, och det är derföre
jag tror, att man icke genom ett afslag till detta betänk,
bör utestänga detsamma från Konungens pröfning, i händelse
han icke skulle vilja antaga Ständernas beslut uti betänk.
N:o 82.
Hr von Troil, Emil: Jag vill ingå i frågan om lagmansrätternas
afskaffande, ty derom hafva Ständerna redan
fattat beslut; men jag vill icke bestrida, att 019 Konungen
icke bifaller nämnde beslut, kunna fördelarna af detta betänk.
i någon mån borttaga de olägenheter, man velat rätta
genom det förra. Det tillstyrker dock icke något correctiv
emot den största af alla olägenheter, nemi. tidsutdrägten;
men huru liten fördelen af betänk, sålunda är, skulle jag
likväl icke bestrida bifall dertill, om det icke vore oformligt.
Ständerna hafva beslutat, att lagmansrätterna skulle af
-
Den 16 Augus t f f. m.
95
skaffas, och Konungen får inom lort skrifvelse derom. Skulle
man nu någon lid efteråt lomma med en skrifvelse, deri
man sade, att iagmansrätterna väl kunde få stå qvar, men
under vissa vilkor, kunde Konungen tänka, att Ständerna
icke veta, hvad de vilja. Jag anser således, att denna alternativa
fråga icke bör afgöras, förrän Konungens svar å den
positiva ankommer.
Frih. Boye: En förvexling inom mitt minne har förorsakat,
att jag föreställde mig betänk, innefatta, hvad jag
på ett annat ställe läst. Man har derföre sagt, att jag icke
läst betänk. Jag har Jäst det; men jag har ock läst något
mer, nemi. Högsta Domstolens prof. öfver granskningen af
det nya lagförslaget, och det var der, som correctivet af
flera lagmansting var utfästadt. Jag är öfvertygad, att detta
icke undfaller Konungen, då frågan förekommer i Conseillen;
och dessutom har jag anledning att tro, att fråga
uppstått om en sådan organisation af iagmansrätterna, att
Frih. Ehrenborgh, såsom President i en Hofrätt, säkert skulle
vara nöjd dermed, enär det kommer att minska göromålen
i hans verk. Emellertid står det alltid fast, att förevar,
betänk, innehåller ett correctiv, och det blir alltid en billighet,
att delta får visa sin verkan. Jag yrkar altså bifall
å betänk. Ett tillägg utber jag mig dock i anledn. af Frih.
Raabs yttrande. Han har misstagit sig, om han trott mina
förhoppningar gå ut på, att Konungen skulle afslå Ständernas
omförmälda fattade beslut. Jag har blott önskat, att
Konungen icke skulle tillåta, det denna fråga, såsom hörande
till en af grundsatserna för den nya lagen, må undanryckas
pröfningen af det hela. Längre har jag icke gått.
Om Ständerna vilja antaga förändringen i sammanhang med
den nya lagen, har jag ingenting deremot; men väl nu.
Hr Strussenfelt, Adolph Ludv.: Jag får först
anhålla om upplysning, huru de öfriga Stånden afgjort denna
fråga.
Underteckn. Ri d d. Sec re t.: LagUtsk:s betänk. N:o 83
är af de öfriga Stånden bifallet.
Hr Strussenfelt: Efter den nu vunna upplysningen
torde det vara föga värdt att fortsätta discussionen. Jag anhåller
dock att fä yttra några ord. Flera talare hafva ingått
i frågan om nyttan eller olägenheterna af lagmansrätterna.
Denna är redan afgjord, och jag skall icke åter upptaga
densamma. Nu är först fråga om formen för det föredragna
betänkts behandling: om det bör läggas till handlingarna,
pröfvas till bifall eller afslag, eller hvila tills svar
från K. M. ankommer i anledn. af beslutet om lagmansrätternas
afskalFande. Såvida betänk, skall komma under pröfning,
har man yrkat, att betänk, måtte afslås, enär Ständerna
redan positivt beslutat, att Iagmansrätterna böra för
-
Den 16 Augusti f. mt
svinna. Det kan dock icke vara K. M. obetaget ätt åt detta
beslut lemna det afseende, han för godt finner; och örn
Konungen skulle anse det beslutade afskalfandet icke böra
eller kunna ske, kan jag icke finna, att det är olämpligt,
att det föreslagna alternativet kan i andra rummet vara tillreds
att underställas K. M:s pröfning. Att frågan hvilade,
vore nu måhända likväl det rättaste. Då det emedlertid icke
är afgjordt, hvilken form som för frågans behandling kommer
att användas, är det för närvar, öfverflödigt att ingå i
yttrande om sjelfva saken.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
komme att fortsättas i eftermiddag kl. 6.
Gr. Frölich, Dav.: Jag skall först yttra mig om formen.
Ovedersägligen kan och bör betänk, pröfvas. Då det
är af Utsk. särskildt afgifvet, så och ehuru stora anledningar
eljest funnes att icke taga det i öfvervägande, måste sådant
likväl ske. Ett läggande till handlingarna är blott en
practisk utväg att komma från saken, som icke här lärer"
lyckas, enär flera yrkat bifall. Mig synes det således vara
bäst att afslå betänk. Hvad ett uppskof med pröfningen beträffar,
har sådant det emot sig, att man dermed skulle
medgifva, att betänk, innefattar något correctiv emot olägenheterna
af lagmansrätterna. Utsk. har verkligen synts
föreställa sig det. Åtskilliga talare här hafva delat denna
föreställning. För min del får jag då förklara, att jag anser
detta correctiv för ett juridiskt ond t. Jag anser det
vådligt, att domar af så organiserade domstolar, som våra
häradsrätter, omedelbarligen skola fullgöras. Jag medger,
att med en annan organisation af dessa rätter kunde fullgörande
i vissa frågor böra äga rum; men med nuvar. organisation
vore ett sådant stadgande ett fullkomligt ondt. Jag
yrkar altså afslag å betänk, och kan icke förena mig med
Frih. Ehrenborgh, att frågan är likgiltig; ty det är för mig
högst väsendtligt att här förklara den opinion, att det s. k.
correctivet är ett juridiskt ondt.
Frih. Ehrenborgh: Jag tror, att jag icke otydligt
gifvit tillkänna, det jag företrädesvis önskar afslag å betänk,
men då jag icke hoppats, att särdeles mångå ledamöter här
skolat ingå i det juridiska af saken, och hos flera trott mig
finna en historisk kärlek för lagmansrätterna, har jag icke
velat vara envis i mitt motstånd nu, under hopp att frågan
ovilkorligen förfaller, när den kommer under den slutliga juridiska
pröfningen. Då jag likväl hört flera yrka afslag, gör
äfven jag det desto hellre, som jag ganska väl inser, att det
icke går an att låta första domstols beslut gå i verkställighet,
sådan denna domstol nu är organiserad, och då den
har 3 instanser öfver sig. Jag begär således propos. å af
-
slag oell önskar hellre en sådan åtgärd, än att betänk, skall
läggas till handlingarna; ty dermed är Ståndets opinion icke
så bestämdt uttryckt.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag skall blott yttra
några ord i anledn. af Frih. Boyes förebärande, som skulle
lagmansrätternas afskaffande gripa för djupt in i det nya lagsystemet,
för att kunna såsom en särskild fråga antagas.
Sådan är de obotfärdigas princip. Då en speciel förbättring
är å bane, säga de, att den icke kan vidtagas för att ej störa
sammanhanget med det hela. Då det är fråga om en
sammanhängande pröfning af hela förslaget, säga de, att sådant
är alltför mycket på en gång. Jag tror, att det för
saken, om man uppriktigt vill den, varit bäst, att man för
länge sedan antagit den princip att genomgå en princip i
sender.
Hr Strussenfelt: Jag begärde ordet i anledn. af
Gr. Frölichs yttrande aog:de den grundsats, som i det förevar.
betänk, blifvit uttryckt. Det har nemi. förundrat mig
att höra Hr Gr. påstå, att det, enligt häradsrätternas nuvar.
organisation, vore vådligt, atf dessas beslut utan appell
skulle gå i verkställighet. Hr Gr. lärer hafva förgätit, det
han sjelf bidragit till den fruktade olyckan. I fall nemi. K.
M. bifaller Ständernas i följd af LagUtsk:s betänk. N:o 82
fattade beslut, inträffar just det förhållande, som Hr Gr. funnit
så farligt, nemi. att i de flesta mål bör den vid första
instansen tappande utgifva, hvad honom ådömdt blifvit.
Frih. Ehrenborgh har sagt, att förhållandet är helt olika,
då 4 instanser finnas emot då endast 3 sådana existera. Jag
kan icke fatta, att olägenheterna eller fördelarna af verkställighet
å första domstols beslut kunna blifva särdeles olika
derföre, att endast 3 instanser komma att finnas i stallet
för 4; så länge nemi. organisationen af första domstolen förblifver
oförändrad.
Hr Tham, Wolrath: Då fråga om lagmansrätternas
afskaffande förevar och den erinran gjordes, att Hofrätterna
skulle öfverhopas af dit fullföljda mål, svarade man, att
sådant vore lätt afhjelpt derigenom, att första domstols beslut
borde fullgöras. Då var sådant ganska lämpligt. Nu,
då det skulle kunna verka till lagmansrätternas bibehållande,
är samma sak fullkomligt olämplig. Contradictionen ligger
altså i öppen dag. Äfven jag skulle anse vådligt, om
alla mål skulle gå i verkställighet efter en domstols beslut
deri; men i betänk, står: ”Har den vädjande tappat, gifve
omant ut hvad honom är ådömdt och sätte det hos Konungens
Bef:h:de eller i taka händer.” Det synes således, att
här endast hafves afseende å penningar eller dylikt, men
icke å t. ex. doms upprifvande m. m. sådant. Då någon
12 II. i3
jJcn itt Augusti f. m,
fara häraf icke kan följa, och jag anser correctivet nyttigt,
ehvad lagmansrätterna afskatfas eller bibehållas, tillstyrker
jag altså bifall till betänk. En ledamot bar sagt, att det
varit förmånligt för den nya lagen, om man antagit en princip
deraf i sender. Om man vill hafva en lag utan principer,
är detta sätt mycket godt; ty olika personer och olika
opinioner skulle då fastställa hvar sin princip.
Frill, flaab: Sedan jag begärde ordet, har Hr Strussenfelt
haft det och då förekommit mig i den vederläggning,
jag velat försöka emot Gr. Frölichs påstående, att
doms fullgörande efter förste domstols beslut är ett juridiskt
ondt. Jag vill blott tillägga, att i alla rättsfrågor måste
väl den synas hafva bättre rätt, som fått dom för sig. Jag
förenar mig för öfrigt med Hr Cederschjöld deri, alt jag anser
det vara bäst att antaga särskilda delar af lagen i sender.
Frih. Boye: Jag ämnade besvara Hr Cederschjölds anmärkning;
men den är så grundligt besvarad af Hr Tham,
att jag afstår derifrån. En fråga gifves dock, som verkligen
bör oberoende af det öfriga lagförslaget antagas, emedan
nationens väl fordrar det, den nemi. om de tysta förmånsrätterna;
men det är också den enda. Man kan hafva
mycken välmening, men likväl mycken okunnighet i lagstiftning.
Denna okunnighet har visat sig i dag, då man
har sagt, att det är likgiltigt, om den ena principen i en
lagbok står tillsammans med den andra. Hr Tham liar visat
nödvändigheten af, att pröfningen sker, icke blott i ett
sammanhang, utan äfven af samma persouer. Besluten blifva
eljest aldrig consequenta.
Gr. Frölich: Jag uppstod endast för att yttra min
tacksägelse för Hr Strussenfelts sätt att upptaga min framställning,
då det nemi. förundrat honom, att jag kunnat begå,
hvad han tyckt finna vara en inconsequens. Jag tror
mig dock icke hafva begått någon sådan. Jag har yrkat lagmansrätternas
afskalfande, men aldrig, att häradsrätts dom
må fullgöras utan appell. Jag har velat borttaga hvarken
Hofrätten eller Högsta domstolen, och jag har alllid förutsatt,
att härads- och hofrätts sammanstämmande beslut borde
erfordras för deras fullgörande. Jag behöfver icke vidare
utveckla detta, då jag är öfvertygad, att Högsta Domstolen
i alla fall dervid fäster uppmärksamhet. På samma
sätt ber jag att få heinola/Hr Tharas försök att binda oss
till inconseqvens. Såväl Frih. Ehrenborgh som jag ingingo
vid frågan örn lagmansrätternas afskaffande icke i deta iI—
ler, hvilka vi trodde böra lemnäs till Konungens afgörande.
Hvad beträffar Frih. Boyes yrkande om lagförslagets pröfning
i dess helhet, förmodar jag, att sådant icke annorlunda låter
sig göra, än alt Svenska folkets representanter gifva fullmagi
till andra delegationer, hvilka kunde svara ja till
Den iG Augusti (. m.
00
alla principer, som finnas i det nya lagförslaget. Det är
klart, att pröfningen af lagförslaget kunnat företagas antingen
vid sista eller denna riksdag; men då sådant icke skett,
vet jag ej, hvarföre man skall vilja förhindra nyttiga förändringar
genom andragandet af sådana sophismer.
Frih. Ehrenborgh: Jag begärde ordet för att besvara
den beskyllning för inconsequens, man velat tillskrifva
inig i della ämne. Hvarken sista gängen, då frågan förevar,
eller nu har jag ansett mig böra ingå i de speciella
delarna deraf. Uppmanad dertill får jag nu förklara, att jag
anser det vara en stor skillnad emellan det appel la tions—tillfälle,
som en permanent domstol lemnar, och det, som står
en öppet vid en domstol, som blott har session en gång om
året. Vådan mäste vara betydligt mindre, då nästa domstol
är tillgänglig när som helst. Detta torde vara tillräckligt
svar. Jag fortfar att yrka afslag å betänk.
Ilr Cederschjöld: I anledning af det videtur af välmenande
och okunnig, som Frih. Boye behagat utdela, erinrar
jag mig, hurusom Hr Frifu-vid ett tillfälle på detta
rum år 1817 tog Ståndet till vittne, att han aldrig begagnade
myndighetens, utan hemställningens språk. Jag uut
drade då, hvad myndighetens språk i Frih. Boyes mun väl
månde betyda; men jag kan nu förstå, att han förmodligen
dermed menade inflytande af sin juridiska kunskap. Jag önskar
då, att han alltid må hålla sig till den och ämnet,
och icke göra några personalier; han kunde annars sjelf komma
alt möta samma vapen och måhända bvassa nog. Jag
beklagar, att han icke nu är närvarande; men. det är icke
mitt fel, ty jag bad honom icke gå bort, då jag anmälde mig,
Hr Strussenfelt: Jag ber att få besvara Frih, Ehrenborgh
i afseende å hvad han yttrat om skillnaden att
fullfölja mål vid en permanent domstol eller vid en sådan,
som sammanträder endast en gång om året. Förmodligen
tror man, att målet då skulle erhålla skyndsammare pröfning.
Jag tror erfarenheten deremot bekräfta, att vid de
permanenta domstolarna, såsom de äro här inrättade, t. ex.
vid hofrätterna, får man i allmänhet vänta vida längre på
målens afgörande än vid lagmansrätterna, som sammanträda
blott'en gång om året, I anledn, af Gr. Frölichs yttrande
får jag erinra, att då frågan om lagmansrätternas afskaffande
förevar, hörde jag hvarken Gr. Frölich eller någon annan
göra anmärkning mot förslaget af doms fullgörande efter
första domstols beslut, men väl deremot, att appell icke
skulle få äga rum i mindre mål. B. o. Ad. har således utan
anmärkning bifallit samma sak, sorn åtskilliga nu ansett så
vådlig, att den ej bör kunna bifallas. Det i förra betänk, föreslagna
och antagna stadgande i detta afseende är nästan
alldeles lika med det, som i nu föredragna betänk, förekom
-
100
‘De n 16 Augusti f. m.
mer; uti betänk. N:o 82 liar 26 cap. 2 § Rätteg.btn fått denna
lydelse: "Häfver den, som vädjat i underrätt, tappat, gifve
han omant ut hvad dömdt är och sätte det hos Konungens
Bef:h:de eller i taka händer.”
Uti nu föredragna betänk, har samma lagrum Erhållit
denna redaction: ”Har den vädjade tappat, gifve omant ut
hvad honom är ådömdt och sätte det hos Konungens Bef:h:de
eller i taka händer. Har han vunnit hos kämnersrätt eller
häradsrätt, men tappat hos rådstufvurätt eller lagmansrätt, vare
ej skyldig att dom fullgöra." Dessutom får jag erinra, att doms
fullgörande enligt första domstols beslut redan i åtskilliga
fall äger rum, såsom vid sjörätts och vexelmål samt i följd af
så kallade tredskodomar. Jag yrkar altså bifall till betänk.
Frih. von Döbeln, Napoleon: Jag anser R. o. Ad.
utaf beslutet, ang:de betänk. N:o82, ingalunda vara förhindradt
afgifva beslut öfver det nu förevarande. Jag finner visserligen,
att sedan Högsta Domstolen nu utöfvat functionerna
af en verklig instans, är antalet af dessa verkligen för stort;
men om altså en instans skall försvinna, hemställer jag, om
det ieke är bättre, att härads- än lagmansrätterna afskaffas.
Det förefaller mig klart, att då endast en instans
kommer att finnas under Hofrätt, är det af högsta vigt, att
skicklighet och erfarenhet der råder, på det målen i fullkomligt
utredt skick må komma till Hofrätten, hvarest alltid
måste saknas den närmare localkännedom, som erfordras
för att åt alla tvistemål lemna den tillförlitliga utredning,
som kan utgöra grunden för ett domslut. Jag hemställer
då, om icke en sådan större skicklighet snarare bör vara att
påräkna från lagmans-än från häradsrätterna; och dessutom
äro lagmännen högre embetsmän och domare, än häradshöfdingarna,
hvadan jag icke kan finna billigt, att de skola
stå efter för de sednare. Jag har måhända icke uttryckt
mig nog klart; men min mening är, att om en af våra domstolar
skall borttagas, bör det hellre blifva häradsrätterna än
lagmansrätterna.
LagTJtsk:s betänk. N:o 82 blef af R. o. Ad. afslaget.
Vid förnyad föredragning af LagUtsk:s d. 3o sisth Juli
e. m. på bordet lagda betänk. N:o 84 öfver Hr G. Holms
motion, att skriftliga berättelser uti mål, som hos rådstufvurätt
fullföljas, måtte varda afskaffade, blef samma betänk,
af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs och bifölls LagUtskts d. 3o sisth Juli
e. m. på bordet lagda betänk. N:o 85 öfver Hr G. Holms
motion om upphäfvande af en del särskilda domstolar eller
s. k. fora privilegiata.
Hr Tham, Wolrath: Jag har ansett det ändamålslöst
att borttaga tiden med en discussion i detta ämne; men
D e n 16 Augusti f. ra.
101
jag fär härvid för första gången afgifva min reservation emot
ett R. o. Ad:s beslut. Jag skall skriftligen utveckla mina
skäl.
Föredrogos ånyo och bi föl lös LagUtskrs d. 3o sisth Juli
e. m. på bordet lagda betänkm:
Nro 86. öfver Hr Rob. Cederschjöld* motion om ändring
i 17 cap. 3i § Rätteg.bm;
Nro 87. öfver Riksd.fullm. Lars Hanssons från Götheborgs
och Bohus län motion, angrde förändring af ratlegångstimrnan
å landet;
Nro 88. öfver Hr G. Montgommeries förslag, örn upphörande
af Krigs-Hofrätten samt öfra och nedra Borgrätterna,
eller förändring i dessa domstolars organisation;
Nro go. öfver Riksd.fullm. Pehr Jönssons från Öland motion,
om förändring i hvad arig:de communications-resolutioner
från öfverrätt nu stadgadt är;
N:o gi. öfver Hr W. F. Dalmans motion om förändring
af nu gällande föreskrifter, angrde skyldighet för domare
å landet, att vid s. k. extra förrättningar före afresan från
förrättningsstället till parterna utgifva prot. och utslag.
Företogs till pröfning LagUtskrs d. 3o sisth Juli e. m.
på bordet lagda betänk. Nro 8g öfver väckta motioner om
ändring af 2 § och ett tillägg till 3 § i 12 cap. Rätteg.bm.
Frih. Raab, Adam Christ.: Den, som någon lid haft
landthushållning och sålunda icke kunnat undgå obehaget af
rättegångar, bör icke kunna annat än biträda motionen. Då
betänk. Nro 82 förevar och jemväl i dag hafva åtskilliga
yttrat sig om nödvändigheten att bereda skyndsamhet åt
rättegångars afgörande. Jag har sjelf erfarit, att en klar
sak ofta måste uppskjutas 3 ä 4 ting för det paj terna uteblifva
eller icke förse sig med erforderliga upplysningar;
och det är naturligt, att domaren icke skall vara obenägen
mot uppskof, enär det tillskyndar honom större tingslösen.
Motionären har, till rättelse i nämnde afseende, föreslagit en
förhöjning till 2 rrdr brco för kältande eller sökande, som
är förfallolös borta, då han vid häradsrätt uppropas såsom
part. Utsk. har härvid erkänt, att de böter, sorn nu äga rum
för en slik försummelse, äro för ringa, men här likväl ansett,
att behofvet af deras afmatta förhållande lill öfriga
böter för likartade urakllåtandeu utgjorde hinder för bifall
till den äskade förhöjningen. Jag får då erinra, att Utsk. i
betänk. Nro 82 uti flera fall föreslagit ökade bötesbelopp;
och behofvet af en sådan ökning uti ifråga var, omständighet
anser jag vara vida mera för handen. Vidare har sam»
me motionär föYeslagit det tillägg till 3 5 i omberörde 12
cap. Rätteg.bm, hvarigenom domaren kunde berättigas alt
utställa mål, som fordrade ytterligare handläggning, till an
-
102
Den iS Augusti f. m.
nan dag under samma ting och förelägga parterna vite att
då inställa sig. Det är en annan känd sak, att domaren,
tvärtemot lag, endast uppehåller sig vid tingstaden under
ransakningsdagarna, men derefter hemma å sin vanliga bostad
expedierar det öfriga af tingsarbetet, samt slut), återkommer
till tingsstället för att i största skyndsamhet afkunna
utslagen. Det förefaller mig då besynnerligt, att Utsk.
sagt, det domaren icke är hindrad af lag att så förfara, som
motionären föreslagit. Det synes föga båta, att man vet,
det domaren kan göra så, da man oek känner, alt han icke
gör så, saint att det är hans vinning att icke göra det. Jag
anser Utsk. hafva bort fästa mera afseeende å flera 1000
personers fördel, än på domarens, sorn i alla fall är en väl
lönad embetsman. Jag tillstyrker bifall å motionerna samt
anhåller i sådant afseende 0111 återremiss af betänk., då detta
yttrande torde få medfölja.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag anhåller om
upplysning, huru de öfriga Stånden afgjort denna fråga.
Underteckn. Ri d d. Sec r e t.; Förevarande betänk. N:o
89 är af de öfriga Stånden bifallet.
Frih. Ehrenborgh: Jag skall då icke tvista med Frih.
Raab i detta ämne. Jag får endast erinra, att hvad motionären
i sednare afseendet yrkat redan finnes stadgadt; och
tillvaron af missbruk torde icke kunna åberopas såsom skäl
för ändring i sjelfva lagen.
Hr Strussenfelt, Adolph Ludv.: Jag är till en
del förekommen af Frih, Ehrenborgh. Jag vill blott tillägga,
att då Frih. Raab påbördat Utsk. en ioconseqvens så
vida, att Utsk. på andra ställen icke skall hafva låtit det
skäl gälla, hvilket Utsk. uti ifrågavar. afseende anfört emot
den af motionären begärda förhöjning i böterna för uteblifvande,
och Hr Frih., för att ådagalägga denna inconseqvens,
åberopat Ulsk:s betänk. N;o8?,, der han trott bötesbeloppen
hafva blifvit utsatta till högre belopp än i allmänna lagen,
så har Hr Frih. icke gjort sig mödan att jemnföra de i samina
betänk, förekommande bötesbelopp med dem, sorn finnas
i oförändrade §§ af 1734 års lag; såvida han behagar anställa
en sådan jemnförelse, skall han också finna, att ehuru redactionen
af åtskilliga lagens rum genom samma betänk, blifvit
förändrad, har dock förändringen icke sträckt sig till
sjelfva bötesbeloppen. Dessutom synes Hr Frih. hafva förgätit,
att obetydligheten af bötesansvaret just uti det ifrågaställda
afseendet medför minsta olägenhet; ty domaren är
i de flesta fall icke af svarandens uteblifvande hindrad att
afdöma saken, och dessutom äger domaren magt alt vid
målens uppskjutande genom vitén tillhålla parterna att sig
inställa. Med förnyadt åberopande af de skäl, Frih. Ehrenborgh
anfört, yrkar jag altså bifall till betänk.
Den iG Augusti f. m.
Hr Thara, Wolrath: Om det numera tjenade till
något, sk lille jag förena mig nied Frih. Raab i yrkande om
återremiss. Jag afstår nu derifrån, men kan icke undertrycka
att tillkännagifva rnin åsigt. LagUtsk. har vid 1823,
182g och sednast vid denna riksdag conseqvent sökt undertrycka
den gamla lagen i dess genomgripande principfrågor;
men då partiella förbättringar ifrågakomuiit, hvilka icke ingripit
i det hela, har Utsk. alltid afslagit sådana. Sådant
Frih. Raab framställt förhållandet, befinnes det äfven i min
ort. Långt ifrån att domaren stadnar qvar på tingstället hela
tinget, händer det, att han utsätter målen att uppropas
på 2a3 dagar, förer dervid ett stort memorialprotocoll,
reser bort och kommer tillbaka för att på en half dag afkunna
utslagen och så aflysa tinget. Af detta maner följer,
att så mycket, sorn möjligen kan, måste uppskjutas; och de
obetydliga vitén, som utfästas, förorsaka uteblifvanden ting
efter ting, ty sällan bestämmes äfventyret af talans förlust.
Men, som sagd t är, Utsk. har varit consequent uti alt söka
domarens fördel på partens bekostnad.
Frih. Raab: Frih. Ehrenborgh och Hr Strussenfelt hafva
sagt, att det redan är domaren ålagdt, hvad motionären
begärt. Jag är icke lagkarl; men åtminstone öfverensstämma
de värda lalarnes uppgifter icke med Utsk:s betänk.,
hvari står, att det föreslagna icke är domaren förmenadt.
Men molionen åsyftar bestämmandet såsom skyldighet för
domaren a11 utsätta målen till fortsättning å annan dag under
samma ting. Om t. ex. en rättegångsdag i veckan höljes
och målen på stället utarbetades, skulle troligen mångå
uppskof till ett påföljande ting undvikas. Oaktadt jag med
nöje funnit mina åsigter delade, samt jag vågar hoppas, att
R. o. Ad. icke (einnar erfarenhetens vitsord i denna del utan
allt afseende, afstår jag likväl från återremiss, enär betänk,
af de öfriga Stånden är bifallet.
Hr Strussenfelt: Hvad Frih. Raab önskat har motionären
icke begärt; ty motionen innefattar ej, att domaren
skall åläggas, utan att domaren må äga, om så ske kan,
&c. &c. Då delta icke är honom i lag förbindradt, vet jag
ej, hvarföre man då skall behöfva der uttryckligen införa
en så beskaffad tillåtelse för domaren. Hr Tham har beskyIlat
Utsk. att gynna domaren på parternas bekostnad.
Jag tror, att denna beskyllning saknar ali grund; likasom
hvar och en torde inse, att den väckta motionen icke kunnat
gifva anledning till ett så beskaffadt förslag, som Frih.
Raab och Hr Tham önskat.
Frill. Ehrenborgh: Discussionen synes mig visst öfverflödig,
sedan 3 Stånd afgjort frågan; men jag vill blott
till Frih. Raab och Hr Tham hemställa, om, på sätt de påstått
och jag icke vill bestrida, olagligheter i deras ort kun
-
na äga rum, det icke vore bättre att remittera frågan härom
till vederbörande advocatfiscalsembetes åtgärd, än till LagUtskottet.
Frih. Raab: Jag begärde endast ordet för att anhålla
om propos. till afslag i stället för till återremiss.
LagUtskts betänk. N:o 8g blef af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 3o sisth Juli e. m. på bordet
lagda betänk. N:o q2 öfver en motion af Hr G. G. Uggla,
0111 förtydligande af föreskrifterna, rörtde beliofvet af fullniagt
vid besvärsskrifters och ansökningars ingifvande till K.
M. samt Hof- och Öfverrätter och om upprättande af formulär
till besvärshänvisningar.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag anhåller att
få veta, huru de öfriga Stånden afgjort detta betänk.
Underteckn. Ridd.Secret.: LagUtskrs betänk. N:o 92
är återrernitteradt af PresteSt. och bifallet af BorgareSt.;
hvaremot BondeSt. afslagit 1 :sta punkten, men gillat den 2:dra.
Frih. Ehrenborgh: Om den behandling, BondeSt. följt
i afseende å förevar, fråga, varit grundlagsenlig, skulle jag
anhållit, att densamma äfven här måtte vidtagas; men då
jag anser nämnde behandlingssätt grundlagsvidrigt, måste jag
yrka återremiss af betänk, för alt vinna samma resultat,
hvartill BondeSt. redan, ehuru på en oriktig väg, kommit.
Hi’ Dalman, Wilh. Fredr.: Motionen är troligen
föranledd deraf, att Högsta Domstolen varit af skiljaktig tanka,
huruvida en skrift, undertecknad af sakägaren, men inlemnad
af någon person, som dertill icke varit lagligen befullmägtigad,
borde till pröfning upptagas eller icke. Om,
hvad jag icke tror, förklaring i detta afseende är af nöden,
skulle jag vilja lemna en emot Utsk:s alldeles motsatt förklaring,
nemi. att, då en skrift vore af parten sjelf undertecknad
och erkänd, fullmagt för densammas inlemnande
icke må erfordras. Jag anser nemi., att en tillräcklig controll
för missbruk finnes deruti, att skriften är genom namnteckning
erkänd af målsäganden, som bör röna så få hinder
som möjligt att fullfölja sin talan. Jag tror altså, att Utsk.
här icke följt den rätta principen, och yrkar fördenskull afslag
å betänk.
Hr Strussenfelt, Adolph Ludv.: I anledn. af Hr
Dalmans anmärkning, att han skulle önskat, att Utsk. på
motsatt sätt, mot hvad nu skett, hade förklarat det ifrågavar.
stadgandet, får jag blott erinra, att det i allmänna lagen
finnes stadgadt, att ej må någon för annor kära eller svara,
utan han dertill häfver fullmagt. Det var således omöjligt
för Utsk. att gå på någon annan sida, än det gjort, så
vida
Den 16 Augusti f. m.
b »>• 10,
vida det åsvftade ändamålet, nemi. ett förtydligande af hvad
sorn, redan förut stadgadt, skulle vinnas.
Hr Dalman: Jag vet ganslja väl, att LagUtsk. icke
äger motionsrätt och således icke kunnat ändra lagen så,
som Hr Strussenfelt trolt^ att jag önskat. Jag har tvärtom
sagt, att jag ansåge den nu befintliga 1812 års förordning
tydligen inpefatta den mening, att en af sakägare undertecknad
skrift borde emottagas och pröfvas, allenast den
vore inom behörig lid ingifven, så att, om en förklaring
tarfvades, den bort blifva motsatsen af Utsk:s.
LagUtskrs betänk. N:o 92 återremitterades.
Till pröfning företogs LagUtsk:? d. 3o sisth Juli e. m.
på bordet lagda betänk. N:o g3, i anleda, af väckt motion
om återställande af rättigheten att i ringare mål begagna
muntlig stämning.
Hr von Troil, Emil: Jag anhåller, att Hr
cret. behagade upplysa om de öfriga Ståndens beslut i denna
fråga.
Underteckn. Ridd.Secret.: LagTJtskfs betänk. N:o g3
är bifallet af Preste- och I5orgareSt:n, men återremitteradt
af BondeSt.
Hr von Troil: Jag anhåller om återremiss af betänk.
Ett sådant beslut är förut fattadt af BondeSt., det enda,
som saken egentligen rörer. Jag vill icke bestrida, att skriftliga
stämningssättet är det rättaste; men localer gifvas, der
det icke är tillämpligt och der man verkligen behöfver den
muntliga stämningsrätten. Det är naturligt, alt i ett land,
der folkmängden i förhållande till vidsträcktheten af de
landskap, den occuperar, har proportioner t. o. m. som en
till 70, kunna samma stadganden icke öfver allt vara passande.
Min tro är, att rättigheten att muntligen stämma icke
bör fråntagas de nordliga provinserna, utan bibehållas till
dess folkundervisningen hunnit den utbildning, att skriftliga
Stämningar kunna utan alltför stora kostnader åstadkommas.
Måhända är förhållandet uti denna del i de norra orterna
mindre kändt. Jag vill då icke tala örn bygderna omkring
kyrkorna, hvilka äro mera bebodda, och der således alltid
någon skrifkunnig person finnes; men nybyggare t. ex., som
bo g ä 12 mil från socknens medelpunkt och ofta sålunda
nödgades tillryggalägga denna väg för att få en stämning
skrifven, och derigenom måste ådraga sig kostnader, understundom
högre än målets värde. Jag anhåller 0111 propus,
till återremiss och förmodar, att R. o. Ad. behagar fästa
afseende dervid, att de flesta ledamöter af BondeSt. förenat
sig med motionären.
12 11. 14
io6 Den 16 Augusti f. ra.
%
Frih. Ehrenborgh, C asp. Wilh.: Jag har icke uppträdt
för att bestrida återremissen, då densamma är påyrkad
af en ledamot, som känner localforhållpndet, och dessutom
beslutad af BondeSt, Men anledningen, hvarföre jag
tror, att Utsk. ej förändrar tanka, är deri, att orsaken till
afskaffande vid sista riksdagen af den muntliga stämningsrätten
var, att man ville borttaga den tvetydighet, som låg i
lagens dislinetion af ringa mål. Genom denna otydlighet
ansägos stora olägenheter kunna för parterna uppkomma,
emedan invändningar ofta gjordes, att stämningen icke var
behörigen verkställd. Då uppstår en särskild fråga härom,
och det måste alltid vara orätt att uti sjelfva stärnningssättet
nedlägga ett frö till ny tvist; och jag hemställer till den
upplyste ledamoten, huruvida det icke skulle förefalla underligt,
om man nu, efter 5 års förlopp, lattade ett retrograderande
beslut i denna del, då likväl upplysningen borde
anses hafva gått framåt jemväl i de norra provinserna
under dessa år, hvarom också dessa provinsers riksdagsmäns
bildning icke otydligen vittnar.
Hr Dalman, Wilh. Fredi-.: Jag finner Utsk:s betänk.
väl grundadt och kan icke tro, att man för vissa orters
beqvämlighet bör frångå en riktig princip. Olägenheterna
af det muntliga stämningssättet äro af Utsk. tillräckligt
visade, och hvar och en finner till hvilka otydligheter
och tvister detsamma kan leda. Jag tror, att upplysningen
bos Svenska allmogen fullkomligen medgifver den fastställda
förbättringen, och jag yrkar derföre, att vi dervid förblifva
samt sålunda bifalla Utsk:s betänk.
Hr von Troil: Jag medger visst, att det är conseqvent
att icke för vissa orters skull afvika från en allmänt riktig
princip; men jag tror, att det i afseende å den ifrågavarande
bör ihågkommas, att ett undantag för de norra provinserna,
till nytta för dessa och utan skada förde öfriga, kan
äga rum. Jag tackar Frih. Ehrenborgh för det han icke
bestridt återremissen, men jag kan icke med honom finna,
att det ifrågavar. steget kan anses retrograderande emot sjelfva
principen, den jag i allmänhet äfven gillar. Jag begärde
nu egentligen ordet för att besvara, hvad Frih. yttrat
ang:de ringa mål. Jag begär icke, att vi skulle återgå till
den förra otydligheten i detta fall, utan föreslår, att meningen
med ringa mål må sålunda bestämmas, att dermed
menas de, hvilka ej uppgå till 5o daler, d. v. s. sådana,
som icke få fullföljas vid lagmansrätt.
LagUlsk:s betänk. Wto g3 återremitterades.
Vid förnyad föredragning lades till handlingarna LagUtskts
d. 3o sisth Juli e. m. på bordet lagda utlåttn.
W:o 94. i anledn. af såväl gjord anmärkning vid Utsk:s
Den 16 Augusti f. v/i.
memorial Nto 80 derom, att de lagstadganden, sorn vid innevar.
riksmöte beslutas, af sådan beskaffenhet, att de till—
Iiöra allmän civil- och criminallag, måtte, så vidt ske kan,
varda i ep enda författning kungjorda, som ock Riksd.fullm.
Wils Strindlunds från Westernorrlands län väckta motion i
samma ämne.
Wto 101. i anledn. af återremisser af åtskilliga från Utsk.
afgifna betänktn.
Ånyo föredrogos och biföllos LagUtskts d. 3o sisth Juli
e, m. på bordet lagda betänkm.
N:o 95. öfver väckt motion om ändring af i5 Cap. 1
och 2 §§ af Rätteg.btn;
W:o 97. öfver väckt motion om skyldighet för svarande
part, som erlägger ved emot underdomstols beslut, att inora
i4 dagar derefter sin vederpart härom underrätta;
Wto 98. öfver Riksd.ful lin. Wils Insul ins motion om inrättande
af förlikningsdomstolar;
W:o 99. öfver Hr Lars Hjertås motion, angrde offentlighet
vid underdomstolar och poliskamrar;
W:o 100. öfver Hr C. Svedenborgs motion, det ingen
må vara berättigad att vid häradsrätt något ärende anmäla,
sedan de af domaren vid tingets början bestämda rättegångs^
dagar äro förflutna;
W:o io3, öfver Riksd.fullm. Lars Larssons motion derom,
att nämndemän måtte förklaras berättigade och skyldige
att påteckna stämningsresolutioner emot stadgad lösen,
och domhafvanden icke äga att härför af parten fordra någon
särskild betalning;
Wto 105. öfver Hr G. W. Olbers' och Ur B. M. Lundins
motionep om ändring i åtskilliga delar af rättegtsordningen
m. m.
Vid förnyad föredragning af LagUtskts d. 3o sisth Juli
e. m. på bordet lagda utlåt. W:o 96 i anledn. af återremiss
å Utskts betänk. Wto 19 öfver väckta motioner om ändring
i det nu gällande stadgandet, angtde öfverdomstol i tullmai
m. m., blef betänk. Wto 19 bifallet med de i utlåt. Wto g6
tillstyrkta redactionsjemnkningar.
Företogs till pröfning LagUtskts d. 3o sisth Juli e. m.
på bordet lagda betänk. Wto 102 öfver väckt motion om
förlängd tid för invånarne i Lappmarken, Worrbotten oell
Westerbotten att fullfölja rättegångsärender från HofräLt tili
K. M.
Frih. Raab, Adam Christian: Mig synes Rutbergs
motion vara väl grundad; man må betänka afståndet bär
emellan och de ifrågavar. orterna och, snart sagdt, omöjligheten
af att der inhemta kännedom om Hofrättens domslut
Den 16 Augusti f. m.
så snart, att svar inom den nu befintliga fatalietiden kan
hinna återgå, huruvida niålet bör fullföljas eller icke. Jag
anser, att Hofrätten icke behöfver någon särskild föreskrift
i detta afseende, utan må äga vid hvarje tillfälle lemna
en sådan, rättad efter parternas boningsort. Jag yrkar återremiss
af betänk.
Hr von Troil, Emil: Jag yrkar äfven återremiss. Het
är en sanning, att den korta tiden gör, att fullmägtige för
personer i de nordligare orterna ofta, för att bevara fatalierna,
nödgas fullfölja målet, innan de hunnit inhemta hufvudmännens
tanka derom. Jag vill visst icke befordra långsamhet
i rättegångar, men den nu begärda utsträckningen
af fatalietiden är nödvändig för de norra provinserna,
LagUtskrs betänk. N:o 102 återremitterades.
Ånyo föredrogs LagUtskrs d. 3o sisth Juli e. m. på bordet
lagda betänk. N:o 106 öfver Hr A. L. Strussenfelts motion
0111 åläggande för uteblifven svarande part att å den
tid, hvartill uppskjutet mål utställes, utan särskild underrättelse
sig infinna m. m.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag anhåller örn
upplysning, huru de öfriga Stånden afgjort denna fråga.
Underteckn. Ridd.secret,: LagUtskrs betänk. N:o 106
är bifallet af Preste- och IjondeStrn, men afslaget af BorgareSt.
Frih. Ehrenborgh: Jag anhåller, att Hr Hessles och
Frih. Stael v. Holsteins reservationer må uppläsas.
Den begärda uppläsningen af reservationerna verkställdes.
Frih. Ehrenborgh: Under åberopande af de skäl, reservationerna
innehålla, och på de grunder i öfrigt, hvilka
jag nyss anförde, då jag emot Frih. Raab yrkade bifall å
det då förevar, betänk., yrkar jag nu afslag å detta. Der
lagen förut är tydlig, men domaren missbrukar den, är det
icke lagstiftningen, som deremot skall anlitas, utan lagskipningens
väktare.
Hr Strussenfelt', Adolph Ludv.: Då Frih. Ehrenborgh
icke yrkat återremiss, såsom bruket vanligen är, när man
icke vill antaga ett betänk., sorn första gången är under öfverläggning,
utan yrkat afslag på grund af de uli Hr Hessles och
Frih. Stael von Holsteins reservationer åberopade skäl, torde
det tillåtas mig att erinra, det flera under Utsk:s förslag inbegripna
casus gifvas, hvilka, icke finnas förutsatta i 12 cap.
Rätteg.btn, som är det lagrum, reservanterna ansett i dess
närvar, skick motsvara det med Utsk:s tillstyrkande afsedda
ändamålet. Nämnde lagrum omtalar först den händelse, att
hvarken kärande eller svarande kommer tillstädes, alt sva
-
Den 16 Augusti f. m.
randen kommer, men käranden blifver ule, och alt käranden
kommer å första ting eller rätteglsdag, men svaranden är utehlifven,
i hvilken sednare händelse föreskrifves, alt domaren
bör döma på de skäl, käranden företer. Huru åter bör
förhållas, då svaranden uteblifver i så beskalfadt mål, der
tredskodom ej gerna kan äga rum, t. ex. i jordatvister, elter
du han uteblifver å aldra tinget och rätteglsdägen, i hvilket
fall tredskodom ej heller lärer kunna äga rum, finnes ej
omnnmndt hvarken i 12 cap. ej heller bestämdt i något af de
öfriga cap. uti Rätteg.bln. Att lagen i denna fråga icke är
tydlig, finnes derutaf, att praxis deruti är fullkomligt olika.
Vanligen föreskrifves, att käranden skall kungöra svaranden
beslutet, i fall målet blir uppskjutet; men jag kan åberopa
en auctoritet för ett helt annat förfarande, nemi. Häradshöfd.
Lagmannen Thorbjörnsson. Denne utmärkte domare
ålade sällan käranden att kungöra svaranden beslutet,
och äfven nuvar. Just.rådet Backman följde denna praxis, då
han var underdomare. Mig kan också icke synas annat, än
att, enär 1704 års lag stadgar ovilkorlig pligt för svaranden
att afhöra rättens beslut, det också måste vara svarandens
pligt att fullgöra, hvad i detta beslut föreskrifves, utan att
käranden behöfver hafva besvär med detsammas kungörande.
Jag tror, att man bör söka förkorta rättegångarna så mycket
som möjligt och icke belasta käranden med obehörigt
rätteglsbesvär. Derföre har jag väckt motionen, om hvars
ändamålsenlighet jag är fullkomligen öfvertygad.
Frih. Raab, Adam Christ.: Jag vill icke ingå i det
theoretiska af frågan; men då erfarenheten visar, huru svårt
det är att få rätt på en person, då raan skall stämma honom,
huru mycket svårare måste det då icke vara att få
rätt på honom för att communicera honom de beständiga
uppskofsbesluten. Jag sätter mycket värde på de afgifna
reservationerna; men då jag vet, att flera lagfarna män äro
oense om tillämpningen af det befintliga stadgandet i denna
del, anser jag nyttigt, att betänk, bifalles.
LagTJtskrs betänk. N:o 106 bl ef af R. o. Ad. afslaget.
Hr Strussenfelt reserverade sig emot R. o. Ad:s nu
fattade beslut.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 16 Augusti i834.
Plenum kl. 6 e. m.
Från IJ. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hade underteckn.
Ridd.secret. cmoltagit ett så lydande bref, som upplästes:
II»
Den lG Augusti c. m.
Till Hr Riddar hussecr eter aren!
Som jag af enskilda angelägenheter är hindrad att infinna
mig genast vid början af det tilt i dag eftermiddag kl.
6 hos R. o. Ad. utsatta plenum, torde Hr Ridd.secret, anmoda
den äldste närvar, ledamoten af R. o. Ad. att mottaga
klubban och föra ordet, intilldess jag hinner till plenum uppkomma.
Stockholm d. 16 Augusti 1834--
JicoD Dn la Gabdie,
I anledning häraf hade äldste Grefven, H. Ex. Hr Gr.
Brahe, Magn,, såsom ordförande öppnat plenum.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskts under
N;o ioi afgifna förslag till R. St:s und. skrifvelse till
K. M,, angtde båtsmäns och kronoeffecters transporterande
sjöledes,
Ånyo föredrogs Oecon.Utskts d. 3o sisth Juli e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o 97 i anledn. af gjorda anmärkningar
vid Utsk:s betänk. 1X067, angide ryttares, soldaters och
båtsmäns dagsverksskyldighet till församlingarnas pastorer,
Hr Riben, Carl Wilh.: Vid behandlingen af det
ärende, som nu blifvit inför R. o. Ad. föredraget, synes mig,
att något missförstånd inom Utsk. ägt rum, härrörande, såsom
jag tror, deraf, alt Utsk. icke tagit fullständig och tillbörlig
kännedom om de författningar, som af Sveriges konungar
derom blifvit utfärdade under loppet af i5o år, eller
den precist lika långa tvisten emellan Svenska soldater
och kyrkoherdar i afseende på de sednares rättighet att erhålla
prestationer af de förra. Den ursprungliga författningen
för det existerande förhållandet är af d. 26 Oct. 1687
och är ofullständigt åberopad i Utskts första utlåt., rörtde
detta ämne. Den är endast några rader lång, och jag utbeder
mig derföre R. o. Ad:s tillåtelse att få uppläsa den;
den lyder sålunda:
Efter uppläsningen af berörde förordning, som finnes aftryckt
uti Galims Militiae-verk, del, 2 pag, i45, fortfor Hr
Riben:
Redan vid första tillämpningen af denna författning uppkommo
tvister öfver hela landet emellan soldaterna och pastorerna
om hvad som borde förstås med orden: ett för
allt. Från olika orter inkommo till Konungen klagomål
och förfrågningar; men de inkommo under det Carl XI var
Konung, och han hade icke lust att afvika från den princip,
han i första förordningen stadfästat, hvarföre han följande
år 1688 d. 3i Juli utgaf en förklaring öfver denna
förordning, som i 5 § lyder så:
Hr Riben uppläste den citerade §, som igenfinnes uti
Gahms Militias-verk, del. 2 pag. 177, och fortfor derefter:
Efter denna tydliga och allvarsamma förklaring var det
Dea 16 Augusti c. m.
lii
omöjligt för presterna att preja sig till något mer än 12 öre
silfvermynt; men de hittade på ett annat sätt, nemi. att öfvertala
soldaterna eller, såsom de sjelfva kallade det, att
annamma något iner. De ansågo det icke vara något, sorn
hindrade deni att öfvertala soldaten att genom frivilliga öfverenskommelse!*
gifva dem mer, än Konungen Stadgat. Följden
deraf biel ytterligare besvär, hvilka isynnerhet från
Nerike och Wermland inkommo. Namnen på 4 kyrkoherdar,
hvilka förklarade sig öfver dessa besvär, hafva gått
till efterverlden, de hette: Tollstadius, Emzelius, Hohudahlius
och Groth. Deras förklaring innefattade bland annat:
”hurusom de icke förmente sig vara af K. M:s of”vanbemälte
resolution betagne att annamma något, enär
”det skjedde anten af egen frivillig benägenhet eller ge"nom
lämpelig disposition och öfvertalan.” K. Carl XI
förklarade då, d. 28 Juli 169T, att enär han redan bestämt,
huru mycket presten skulle få af soldaten och huru
mycket soldaten skulle betala, så var det icke ti I la t—
ligt för presten att fråga, om soldaten ville betala något
iner, och icke tillåtligt för soldaten att betala mer, än Konungen
bifallit. I Carlstad fanns icke någon biskop, utan en
superintendent, som helte Erland Broman. Till honom aflat
Konungen en skrifvelse i ämnet, som slutar med ett i
stränga ordalag gifvet förbud för presterna att understå
sig utom dé 12 öre stint annamma något af soldaten, det
vare sig af lämpelig disposition och öfvertalan eller
hvarjehanda annan pretext. Det är alldeles uppenbart,
att Oecon.Utsk. icke känt den af mig sednast upplästa författning,
emedan Utsk., med kännedom deraf, omöjligen kunnat
såsom tillägg lill dess förra betänk. Nto 67, deri förnyande
och förklarande af förra författningarna tillstyrktes,
föreslå: ”att den författning, som i anledn. häraf kan blifva
”utfärdad, ej må verka till rubbning i de särskilda öfverenskommelse!*
om berörde skyldighet, som i laga ordning
”redan kunna vara ingångna, eller utgöra hinder för såda”na
conventioners upprättande framdeles.” Nu är att märka,
att denna 1691 års författning aldrig blifvit upphäfven,
utan ännu i denna stund är gällande, och deraf följer, att
någon öfverenskommelse icke kan i laga ordning vara ingången
emellan soldater och kyrkoherdar, emedan sjelfva tillvaron
af en sådan öfverenskommelse vore en olaglighet. 3
år efter Carl Xlts död, år 1700, uppbröt Svenska armeen
för att följa Carl XII, och derefter fanns under 21 års tid
ingen Svensk soldat på roten. Efter Nystedtska freden inträdde
ett annat förhållande; rotarnas recruteringsskyldighet
vidtog och arméen blef åter complett. Då tyckte presterna
det vara tid att passa på. De trodde kanhända, att
ingen mer skulle ihågkomma dessa gamla författningar, och
den, sorn önskar en fullständig kännedom om stridigheterna
mellan presterna och soldaterna efter 1721, hänvisar jag
Den 16 Augusti c. m.
till de besvär i ämnet, sorn ingåfvos af det år 1723 församlade
krigsbefälet. Öfver dessa krigsbefälets besvär resolverade
Konungen i 4o § af resolutionen på samma krigsbefäls
allmänna besvär, ”det upplifvades 1687 och 1688 årens resolutioner
med det tillägg, att när ryttare, knekt eller
båtsman gifver 12 öre s:mt, skall han icke vidare betungas
med påsk, vigsel, dop, hustruns kyrkogångs och begrafningspengar,
eller något annat dylikt.” K. Gustaf lil bekräftade
denna resolution d. i4 Febi-. 1789. Men, torde någon
tänka, detta bevisar ingenting annat, än att presterna
äro berättigade att få 3 dagsverken eller 12 öre stint. Den
tiden voro 12 öre stint motsvarande värdet af 3tne dagsverken,
och således skulle kanske någon förmoda, att då en
sådan motsvarighet nu icke finnes, bör soldaten betala värdet
af 3tne dagsverken. Detta utgör också innehållet af de
anmärkningar, som på detta rum gjordes, då Utskts Usta
betänk, i ämnet förevar. Jag får i aniedn. deraf upnlvsa,
att redan på 1690-talet uppkom i Norrbotten en tvist emellan
kyrkoherdar och soldater om hvem, sorn skulle äga optionsrätten
i fråga om skyldighetens utgörande i penningar eller
in natura. Detta föranledde en ny resolution af 1696,
deri Konungen förklarade, att presten icke skulle äga optionsrätten,
utan skulle åtnöja sig med att få antingen dagsverken
eller 12 öre. Efter 1766 års realisation kommo presterna
in till Konungen och beklagade sig jemmerligen deröfver,
att de ej kunde få 3 dagsverken för 12 öre sant; men
då förklarade Konungen d. 18 Maj 1779, att ingen förändring
af presterskapets penningeinkomst får äga rum i följd
af myntvalvation. Jag skulle förmoda, att då 12 öre är
en penningeinkomst och då det är presterskapet förbjudet
att räkna sig tillgodo någon myntvalvation, kan någon sådan
icke komma i fråga. Under Gustaf IV Adolphs tid förekommo
äfven tvister i detta ämne, och hvar och en vet,
att afvoghet mot presterskapet visst icke tillhörde karakteren
af hans regering. Icke destomindre resolverade han år
1799, att dessa dagsverken icke borde betalas efter det gångbara
eller s. k. markegångsvärdet, utan skulle godtgöras efter
den beräkningsgrund, som i 1617 års stadga och 1691
års förordning föreskrifves. Häraf behagade II. o. Ad. finna,
att vi hafva bestämda lagar och författningar!, som stadga :
1:0 att soldaten skall betala till presten i ett för allt
antingen 12 öre sunt eller 3 dagsverken;
2:0 att i dessa ord: ett för allt, inbegripas alla de
afgifter, som kunna komma i fråga att erläggas till presten;
3:o att optionsrätten hvilar hos soldaten, men icke hos
presten;
4:o att presten icke i sina penningeinkomsler får räkna
sig till godo någon myntvalvation, och
5:o att dessa dagsverken, till följd af don sista förfa 11-
11111g,
Den iG Augusti c. m.
ning, jag åberopat, icke skola betalas enligt årliga marke
gångspriset.
Vid ett sådant förevetande må Utsk. förlåta mig, om
jag icke begriper, hvarifrån Utsk. hemtat anledning till sina
utlåttn i detta mål. Jag kari således icke annat än tillstyrka
afslag på Utsk:s betänk. Ett sådant är gifvet af BondeSt.
;! Preste- och BorgareSttn hafva bifallit detsamma.
Således har R. o. Ad. detta måls afgörande i sina händer,
ty om R. o. Ad. bifaller betänk., är detsamma af 3 Stånd
bifallet och kommer således rind. skrifvelse alt till K. M.
afgå; men om R. o. Ad. afslår detsamma, hafva 2 Stånd
slädnät emot 2, och då kommer följaktl. målet att förfalla.
Jag anhåller om afslag.
Frih. Raab, Adam Christ.: Sedan jag begärde ordet,
har en värd talare med en sådan utförlighet och sakkännedom
ordat om detta betänk., att för mig föga återstår
annat än att förena mig i hans anhållan om afslag derå. Jag
utber mig dock att få tillägga några få ord. Utsk. har i sitt
sista betänk, ansett de anmärkningar, som blefvo gjorda vid
det förra betänk. N:o 67, vederlagda genom Hr v. Hartmansdorffs
anförande. Hr v. Harlmansdorlf har väl sagt,
alt den obillighet, att soldaten skall äga rätt att med en så
ringa penning som 12 öre slint lösa sin dagsverksskyldighet,
har föranledt en olaglighet, hvarigenom pastor toge sin skada
igen, nemi. att gemenskapen finge betala äfven för vigsel,
barndop, kyrkogång och begrafning, och Hr v. Hartmansdorff
har visserligen derigenom ådagalagt, att en olaglighet
å presterskapets sida blifvit begången; men då en
olaglighet icke kan läggas till grund för ett beslut, hemställer
jag, om detta kan antagas såsom skäl för bifall å
hvad Utsk. tillstyrkt. För öfrigt har jag intet att tillägga,
utan anhåller endast om afslag å betänk.
Gr. von Platen, Baltzar Julius Ernst: Jag uppslår
här i den besynnerliga förlägenhet, att jag icke vet, om
jag skall tacka eller vara ledsen för de anföranden, här blifvit
afgifna. Den förste värde talaren har gjort sig besvär
att genomgå en mängd författningar och bevis, hvilka till
stor del af Utsk. blifvit åberopade. Allt har gått ut på att
visa, att Svenska soldaten är skyldig alt lemna till kyrkoherden
antingen 3 dagsverken eller 12 öre s:mt. Jag tänker
icke gå så vidlyftigt till väga för att visa, hvad rättvisan i
detta fall fordrar; jag hemställer endast, huruvida, då det
är stadgadt, att han skall betala 3 dagsverken eller 12 öre,
hvarje menniskas förstånd icke skall säga, att de borde motsvara
hvarandra, såvida en optionsrätt skall lunna komma
i fråga. De voro af lika värde, då stadgandet derom först
utkom; men jag hemställer, huruvida nu för tiden 3 dagsverken
och 12 öre s:mt kunna anses lika. En beskyllning
12 H.
Den 16 Augusti e. m.
har blifvit gjord Oecon.Utsk., att Utsk. icke skall hafva tagit
reda på författningarna i detta ämne, och det tagnar
mig derföre så mycket mer alt nu kunna vitsorda, det allt,
hvad Hr Riben uppläst, varit oss bekant; men Utsk. har icke
endast inhemtat kännedom af de författningar, denne värde
talare anfört, utan äfven läst de författningar, som utkommit
under de sednare åren, nemi. 1816 och 181 g, ang:de
contracts uppgörande emellan församlingar och deras pastorer.
Jag tror icke, att något hinder finnes för sådana contracts
ingående, och i alla fall har Utsk. trott sig äga fullt
skäl att icke betvifla, det de finnas, då sådant af flera personer
blifvit vitsordadt och endast af en blifvit bestridt. På
dessa grunder, och då derjemte uti Utskls betänk, soldatens
rättighet att, om han vill, lösa dessa 3:ne dagsverken, hvartill
pastorerna synes vara berättigade, aldrig blifvit bestridd,
kan jag icke annat än önska bifall till betänk, och jag tackar
den värde talaren för den upplysning han lemnat om sättet
hvarpå målet blifvit afgjordt i de öfriga Stånden , i följd hvaraf
frågans afgörande endast beror pä R. o. Ad:s rättskänsla.
Hr Tham, Wolrath: Hvad författningarna stadga,
eller det lagligu i denna fråga, har Hr Riben tillräckligt
upplyst, och jag behöfver derföre icke upprepa, utan endast
åberopa detta; men han har försummat att upplysa en
sak, som ej heller finnes upplyst i Utskrs betänk., nemi. att
dessa 3 dagsverken, som K. Garl XI ålade soldaten, skulle
utgöras på preslens kost, på samma sätt som alla dagsverken,
hvilka af torpare till presten utgöras. Om man då
värderar dessa dagsverken och afdrager kosthållningen, torde
värdet endast uppgå till tö sk. b:co. Beräknar man dessa
12 öre s:mt efter 1766 års myntevalvation, svara de emot
6 sk., och dessa motsvara nu 16 sk. b:co, hvilket är lika med
hvad dessa dagsverken, utgjorda på preslens kost, äro värda.
Detta har jag velat anföra för att visa, att äfven häruti
ligger ett misstag i Utsk:s betänk. Om Utsk. hade gjort
en sådan beräkning, hade rätta värdet blifvit utrönt, och
då hade Utsk. bort föreslå, att gemenskapen skulle utgöra
3 dagsverken på prestens kost eller 16 sk. b:co i stället för
•§ af 3:ne dagsverkens markegångsvärde, som åtminstone
der jag bor skulle motsvara 36 sk. b:co. Jag förenar mig
roed Hr Riben och Frih. Raab i begäran om afslag af detta
betänk., hvilket jag anser stridande emot förut utkomna
författningar och alltför gynnande för presterna, hvilka icke
utan vederkänsla af gemenskapen förrätta barndop och vigsel,
om de också icke uppbära något för begrafning.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Hr Riben har yrkat
en sak, sorn ingen bestridt, den nemi., att det skulle
vara i ett för allt, som dessa 3:ne dagsverken eller 12 ören
borde utgöras till kyrkoherden. Samme ledamot har äfven
omtalat en annan sak, som ingen bestridt, nemi. att det är
Deu 16 Augusti c. m.
n5
soldaten, som har rättighet att välja, antingen han vill utgöra
sin skyldighet i dagsverken eller i penningar., Den
3:dje omständigheten, hvarvid Hr Riben fästat sig ooh som
han ansett gifven, är den, att, enligt de mynlevalvationer,
som ägt rum, soldaten borde få betala dessa dagsverken eller
12 ören med 6 sk. Endast om den sista frågan ärtvist
för handen. Hr Riben har i afseende derpå yttrat, attUtsk.
icke kant författningarna. Gr, v. Platen bär redan visat,
att det synes, som hade Hr Riben icke läst Utskjs betänktn,
ty i sådant fall hade han funnit, att i alfi, som är väsendtligt,
har Utsk. anfört författningarnas ordalydelse, endast
med undantag af de kraftord, hvilka, såsom ”annamma” och
dylika, brukades i den tidens cancellistil, men nu nära nog
svara mot svordomar, och hvilka Hr Riben med särdeles
välbehag upprepat. I saken har Hr Riben påstått, det 1691
års förordning skulle hindra öfverenskonunelsers ingående
mellan kyrkoherdar och soldater. Jag påstår motsatsen; och
det vore besynnerligt, om regeln, att förord bryter lag,
då fråga är om alimän lag, icke äfven skulle gälla i fråga
om en särskild stadga; men till yttermera visso får
jag åberopa, att åtskilliga dylika öfverenskommelse!- redan
finnas af K. M. stgdfästade. Hr Riben har påstått , det 1776
års författning afgjort, att presterskapet skall åtnöja sig med
den förvandling af 12 öre s;mt till 6 sk;r, hvilken han anser
för den rätta, Alen det förhåller sig med denna 1776
års författning så, att den gafs till fördel för presterskapet
och alla andra, som hade gärder, äldre än af år 1719, på
det att deras rättigheter ej skulle nedsättas lika mycket som
myntvärdet i det hela, Hr Riben bär således åberopat denna
författning tvärtemot dess åsyftning. Han har anfört, att
Gustaf IV Adolph, oaktadt han mycket gynnade presterskapet,
förklarat genom en resolution af 1799, att med lösen
för dessa dagsverken borde förhållas på sätt Hr Riben ansett
vara rätt. Jag får upplysa, att denna resolution meddelades
blott för ett visst fall och således icke utgjorde något
allmänt stadgande, men att den derjemte omfattade
handtverkare, bruksfolk, torpare och inhyseshjon. Likväl
blefvo torpare sedermera genom K, resolutioner af 1807 och
1808, under samma Konungs tid, ålagda att utgöra sina dagsverken
till kyrkoherden antingen in natura, eller lösa dem
efter markegångspris. Om nu soldater sattes i samma ställning
med torpare, då saken i ett äldre fall afgjordes emot
presterskapet, så synas de väl böra så göra, sedan K. M. i
flera påföljande händelser beslutat till presterskapets fördel,
Af denna analogi bör man således antaga, alt äfven soldaternas
dagsverken skola, då de lösas, betalas efter markegångspris.
Gr. v. Platen har redan åberopat billigheten, och
ivar och en lärer finna, att soldaten i allmänhet har vida
lättare att utgöra denna skyldighet än torparen. En annan
värd ledamot har trott sig höra, det jag sagt, att prester
-
nS
Den 16 Augusti c. m.
skåpet begått olagligheter, då det ej kan erhålla, hvad Utsk.
ansett för rätt. Jag tror icke, att mina ord kunna tydas
derhän, och om jag anses kunna lämpligast höra få förklara
dem sjelf, får jag yttra, det jag icke velat antyda något
annat, än att den obillighet, mati visar presterskapet',
torde föranlåta, det de taga sin skada igen pä annat sätt,
och att således, då man försvarar denna obiilighets fortfarande,
man föranleder, att soldaten ändock får betala lika
mycket, och att de ändamål, man ville vinna, nemi. billighet
och sämja, förfelas. En annan värd talare har yttrat,
att soldaten borde utgöra ifrågavar. dagsverken på prestens
kost, enligt K. Carl XI:s författningar. Jag uppmanar honom
att uppvisa något af K. Carl XI:s påbud, som innehåller
ett dylikt stadgande. Tvärtom måste man antaga, att
de skola utgöras på soldatens egen kost, emedan ingen föreskrift
ålägger kyrkoherden att förpläga dagsverkaren. Deremot
har Utsk. nu föreslagit, att de hädanefter skola utgöras
på prestens kost, då de föreskrifna 3:ne dagsverkena ej
lösas med värdet af 2tne dagsverken efter markegångspris.
Jag bör också upplysa, att efter de officiella berättelser,
sorn inkommit rörtde förbållandet i detta hänseende öfver
hela Riket, gifver soldaten på somliga ställen vida mer till
presterskapet, än han komme att erlägga enligt det af Utsk.
föreslagna stadgandet. På andra ställen gifves mindre, och
åtskilliga ställen linnas, der soldaten intet erlägger. Jag
tror således, att om man tager hela förhållandet i medeltal,
sådant det nu befinnes, blir det öfverhufvud ungefär
detsamma, som Utsk. nu föreslagit, likväl med den skillnad,
att presten nu på somliga ställen får för litet och att soldaten
på andia gifver för mycket. Detta föranleder osämja
och tvister, hvilket jag i min embetsbefattning som oftast
får erfara. Det är naturligt, alt många af dem utgöra anledningar
till fortfarande gräl inom församlingarna, utan
att komma till K. M:s afgörande, och det är för att undanrödja
dylika trätofrön, som jag skulle anse lyckligt, om
R. o. Ad. genom instämmande i de 2tne andra Ståndens beslut
ville göra ända på tvisten. Någon af R. o. Ad. torde
misstänka, att jag, till följd af mitt embete, torde vid detta
tillfälle mera nitälska för presterskapets fördelar än gemenskapens;
men då R. o. Ad. nyss hört en ledamot, som
sjelf är militär, förklara, att han anser rättvisan fordra,
hvad Utsk. tillstyrkt, och då en för sina regleringar så utmärkt
Konung som Carl XI fastställt en lösen, sorn då var
drygare, än Utsk. nu föreslagit, hoppas jag, att R. o. Ad.
finner min öfvertygelse instämma med rätt och skäl. Till
bekräftelse derpå får jag åberopa, hvad en militärisk myndighet,
KrigsColltm, som icke plägar uppoffra militärens fördelar,
angtde detta ämne yttrat till K. M. d. 7 Aug. 1833,
nemi.: ”Inseende likväl, att 12 öre sant vid indelningstiden
”motsvarade 3:ne dagsverken och, utgörande efter nuvar.
Den 16 Augusti e. m
”myntförhållande tre (? 6) skri- b:co, efter närvar, penninge”värde
ingalunda motsvara 3:ne dagsverken in natura, äfven
”då dessa utgöras med kyrkoherdens kost, hemtal’ Krigs”Golltm
häraf anledning till E. K. M:s nådiga pröfning i
”und. hemställa, om icke, då denna dagsverksskyldighet med
”penningar löses, afgiften borde förhöjas lill et t belopp, som
”ar i någorlunda jemnförligt förhållande till dagsverkens
”verkliga värde.” R. o. Ad. täcktes deraf finna, att KrigsCoHegii
utlåt, står i fullkomlig öfverensstämmelse med Utskts
förslag. Jag anhåller vördsamt om bifall till Utskts första
betänk, med det tillägg, som det sednare betänk, innefattar,
emedan detta finnes tillagdt för att lugna de farhågor, som
hos åtskilliga ledamöter af BondeSt. uppstått i afseende på
beståndet af de öfverenskommelse!', hvarigenom ringare förmåner,
än dem Ulsk. nu föreslagit, blifvit pastorerna tillagda.
Hr Giinther, Carl Gust.: Då nu Oecon.Utsk. i dess
sist afgifna utlåt, bibehållit samma beräkningsgrund för lösen
af ryttares, soldaters och båtsmäns dagsverkssyIdighet till församlingarnas
pastorer, som i sitt förra utlåt. N:o 67, få:
jag förena mig med dem, som yrka afslag å förevar, betänk.
Utsk. har vidblifvit sin förra mening derföre, att de
dervid gjorda anmärkningar ansetts vara fullständigt vederlagda
genom Hr v. Hartmansdorff^ utlåt. JVär man genomögnar
Hr v. HarttnansdorfFs utlåt, för att få rätt på vederläggningen,
finner man, hvad en värd ledamot af Oecon.-  Utsk. här sjelf tillkännasifvit, att denna vederläggning stödjer
sig på presternas tilltagsenhet att begå en olaglighet mot
gemenskapen, derest de ej kunna tilltvinga sig större inkomster,
än författningarna medgifva. Det är oväntadt att höra,
det personer, hvilkas åliggande är att hos sina åhörare framkalla
laglydnad, tillåta sig sådana lagbrott. Jag skulle anse
dem, som dertill göra sig skyldiga, ovärdiga att bekläda
det presterliga ömbetet, och något biträde af lagliga myndigheter
kunna de icke erhålla. Det beror således endast
på, att författningarna hållas i helgd, att förekomma tvister
om presterskapets rättigheter i delta fall. På den ort, der
jag varit både rust- och rotehållare och äfven någon tid
tjenstgörande officer, har manskapet blifvit underrättadt om
sina skyldigheter mot presterskapet, och der har jag aldrig
hört, att någon pastor fordrat betalning för vigsel, barndop
eller begrafning. På de ställen, der manskapet erlagt en sådan
betalning, måste det hafva varit frivilligt. Anser man
ett sådant förhållande påkalla någon åtgärd af lagstiftande
magten, innan det urartar till vana, så anser jag det vara
bättre och billigare att för den, som mottager sådan betalning,
stadga något vite eller tjenstens förlust, än att ålägga
gemenskapen en sexdubbel lösningsskyldighet. Hr v. Hartmansdorff
har äfven nämnt, alt Utskrs förslag innefattar en
billig medelväg derutinnan, att gemenskapen, i stället för
Den 16 Augusti c. m.
nit utgöra ifragavar. dagsverken på egen kost, nu finge åtnjuta
kost af presten. Jag vet icke, hvarifrån Hr v. ffartmansdorlf
hein tar stöd för ett sådant påstående. I författningarna
finnes det icke, ty de äro nyss upplasta af Hr Riben,
och praxis liar öfverallt varit sådan, alt gemenskapen
vid utgörandet af dessa dagsverken erhållit kost af presten.
Samma förhållande måste hafva ågt rum år 1689, då författningen
utfärdades, enär då värdet af 3:ne dagsverken utsattes
lill endast 12 öre sirat. Jag kap således icke inse annat,
än att det är högst obilligt att förhöja lösningssky Idigheten,
då gemenskapen icke tillskyndas någon motsvarande
förmån, hvaraf den förut icke varit i åtnjutande, så vida författningarna
hafva eflerlefvats. Det är visserligen af en ledamot
anfördt, att Utskls förslag afviker från förra författningarna
i den mån, billigheten sådant tyckes fordra; men
jag uppmanar hvar ock en att framställa något exempel,
då den arbetande har £ af sin dagspenning i behåll, efter
att hafva betalat sin kost. Huru man än må räkna, blifver
detta för högt, Jag föreslog vid återremissen af betänk. Nio
67, att man skulle stadga ett alternativ af 3 dagsverken in
natura såsom hittills, eller lösen af 1 dagsverke efter markegångspris.
Detta hade blifvit samma förhållande, som Hr
Tham ansett lämpligt; ty på manga orter utgör värdet af
ett dagsverke 16 sk, b;co. På andra ställen uppgår det t.
o. m. till a4 sk. bico samt, enligt sjsta 5 års berättelsen från
Götheborgs och Bohuslän, jemväl derutöfver, Deraf synes,
att Utskls förslag på flera ställen skulle förhöja lösniogspriset
å ifråga var, dagsverksskyldighet från j2 öre sim t till I
rldr bico, och detta anser jag vara för mycket till presternas
fördel, då sådant ieke motsvaras af någon fördel för gemenskapen.
Dessutom torde jag få fasta R, o, Adis uppmärksamhet
derpå, att Oecon.Utsk. icke allenast afslagit de
inom BondeSt. i detta ämne väckta och till Utsk, remitterade
motioner, utan jemväl gått derutöfver, då Utsk. i motsats
till motionernas syftning föreslagit en förhöjning i nuvar.
afgifter; och då motion derom icke blifvit vackt, vet
jag icke, huru någon grundlagsenlig rättighet dertill skall
kunna tillkomma Utsk. Mig synes det vara oformligt, att
ett sådant förslag blifvit fre inlagd t. Slutligen får jag i anseende
till Hr v. HartniausdorfFs anförande tillägga, att om
dagsverksskyldigheten icke blifvit utgjord, är sådant ett olagligt
förhållande, hvilket kan ändras, sä snart pastor finner
för godt att göra påstående derom, hvadan ett sådant förhållande
äfven mäste kunna ändras, så snart befälet underrättar
manskapet om dess skyldigheter och rättigheter; och
här vi snart få silfvermynt i rörelse, kan gemenskapen så
mycket lättare beräkna , hvad i lösen bör erläggas. Jag yrkar
derföre afslag på detta betänk, och anhåller vördsamt
pia Ur Gr, o, Landtmls proposm.
Den i(i Augusti c. m.
!'9
Frih. Raab: Ehuru jag icke kan dela den kargliet emot
presterskapet, som den siste värde talaren yrkat, utan almera
böjd för att lika med Gr. v. Platen bestämma, hvad
som kan motsvara soldatens dagsverksskyldighet, kan jag
icke annat än (inna den af Utsk. föreslagna lösen vara för
dryg. Utsk. har nemi. föreslagit, att § af markegångspriset
för 3:ne dagsverken skulle erläggas, då de ej i natura
utgöras. Det är allmänt vedertaget, att arbetsfolk, som erhålla
maten på stället, endast erhålla hälften af den dagspenning,
de skulle erhålla för dagsverken med egen kost.
]Nu har markegångspriset blifvit utsatt såsom mätare af den
summa, soldaten bör erlägga. Markegångspriset är vanligen
upptaget till det högsta och utgör på de flesta ställen icke
16 utan 24 sk. b:co för ett mnnsdagsverke, då deremot 24
sk. l iksgts är det vanliga priset på ett sådant dagsverke med
egen kost. Vid ett sådant förhållande, och då Utsk. antagit
högsta priset för dagsverken och derifrån icke ufdragit mer
än A, komme soldaten att betala nära lika mycket, som örn
han icke hade rättighet att erhålla kost, och hvad Hr v.
Hartmansdorff nämnt, att soldaten icke skulle äga denna rättighet,
synes .vara fullkomligen vederlagdt af de författningar,
Hr Riben i sådant öfverflöd åberopat, äfvensom af hvad
Utsk. citerat. Man kunde tycka, att dessa sk:r icke skulle
vara så betydande för soldaten; men man bör ihågkomma,
att soldaten ofta tjenar för en ringa lön. Jag vet hussarer,
som icke tjena för mer än 33 r:dr 16 sk., och deraf
utgör ifrågavar. afgift en betydande summa. Man kunde
äfven invända, att denna lösen ej skulle betyda så mycket,
då karlen kan utgöra dagsverksskyldigheten in natura; men
jag får fästa uppmärksamheten på den omständighet, att mången
är handtverkare och derföre måste för sin utkomst söka
andra orter, der han kan erhålla bättre arbetsförtjenst,
eller tager årstjenst, och vid ett sådant förhållande måste
han utgöra sina pastoralier i contant. Jag skulle derföre
tro, att lösen borde bestämmas till ett belopp, som närmare
motsvarar natura-prestationerna, och hade på sådan grund
velat föreslå dess bestämmande lill hälften af markegångspriset;
men då föga dermed vore vunnet, sedan 2tne Stånd redan
antagit Utsk:s betänk., har jag trott mig böra instämma i Hr
Ribens anhållan om afslag å betänk.
Gr. von Platen: Det gör mig ondt, att jag icke i resultatet
kan instämma i det yttrande, som den siste värde
talaren afgifvit, då detta synes vara det enda af bär framställda
yttranden, hvari man tyckes vilja göra afseende på
rättvisan. Den beräkning, som Utsk. uppgjort, kan visserligen
vara oriktig; men der voro ledamöter af alla Stånd
och från, snart sagdt, alla delar af Riket, och utan mycken
discussion kom man till det beslut, betänk, framställer. Jag
skulle dock icke hafva något emot att frångå detta förslag,
om dermed något kunde vinnas. Det har blifvit nämndt af
I JO
Drn 16 Augusti c. m.
en värd talare, att soldaten icke skall af pastor erhålla kost,
utan utgöra sina dagsverken med egen kosthållning; detta
har dock icke varit Utskts åsigt. Det har af en annan värd
talare blifvit sagdt, att under den tid, han tjenade, ägde
inga af nu ifrågavar. missbruk rum. Jag ar ganska glad
att kunna motsäga detta anförande, utan att stöta den värde
talaren, då jag yttrar, det jag mera räknar på de regMsoch
compagnichefers vitsord, som nu tjena och hvilka ti11—
kännagifvit, att soldaten på flera ställen betalar både kyrkogångs-
och begrafningsafgifter. Utsk. torde således hafva
haft fullt skäl för sitt utlåt. Jag vill ej längre uppehålla
mig dervid; men samma talare har nämnt, att han icke vet,
hvarifrån Utsk. tagit sig en sådan frihet att sträcka sitt förslag
längre, än motionerna åsyfta. Jag instämmer i det här
ofta hörda klagomål, att man icke läser grundlagen, innan
man talar; ty i detta fall har Utsk. endast utöfvat sin fullkomligt
grundlagsenlisa rätt. För resten har ineen sagt, att
icke soldaten är skyldig att till pastor utgöra 3:ne dagsverken,
och jag vill ej heller, att de skola utgöra flera dagsverken;
och då man medgifver soldatens skyldighet att, enligt
K. Garl XI:s stadgande, utgöra 3:ne dagsverken eller
12 öre s:mt, som då motsvarade dessa dagsverken, kan jag
icke fatta på hvad grund man vill påstå, att full ersättning
för denna dagsverksskyldighet ej bör erläggas, då soldaten
ej vill fullgöra den i natura. För öfrigt tror jag det vara
klart och Utsk:s upplysning ej kunna jäfvas, att verkligen
en och annan olaglig utgift existerar, och då soldalen frivilligt
utgör deri, torde det vara att förmoda, att soldaten
inser, det 10. öre sant icke motsvara, hvad presten bör skäligen
af honom erhålla. Jag anhåller om bifall till Utskts
betänk.
Hr Adlercreutz, Gust. Magn.: I en tid, då genom
betydliga odlingar presterskapets inkomster stigit så betydligt,
hade jag väntat, att presterskapet icke skulle fordra
några förhöjda afgifter af soldaten, den enda i samhället,
hvars löneförmåner icke på ringaste sätt blifvit förbättrade,
utan tvärtom genom 1812 års beklädnadsförordning försämrade.
Jag förenar mig derföre med de Hrr ledamöter, som
begärt afslag å förevar, betänk.
Hr Riben: Det tyckes hafva utöfvat något menligt oell
ofördelaktigt inflytande på Hr v. Ilartmansdorffs nerver, att
bär höra uppläsas några författningar af K. Carl XI. Han
har icke tvekat att låta oss förnimma denna verkan på hans
känsliga öron, och jemnfört uttrycken i den tidens cancellislil
med svordomar, samt förebrått mig, att jag med särdeles
välbehag fästat mig vid några svordomar liknande ordalag
i dessa författningar. Jag lyckönskar Hr v. Hartmansdorff,
örn 100 år efter hans död samma vitsord gifves åt de
för
-
Den iC Augusti e. m. 121
fattningar, han contrasignerat, som det en tveksam efterverld
redan gifvit de författningar, hvilka utkommo under K.
Carl XT:s regering. Jag icke allenast lyckönskar honom i
sådant fall; jag önskar det äfven såsom ungdomsvän lill Hr
v. Hartmansdorff och embetsman likasom Iian under en af
oss hegge vördad Konung. Hr v. Hartmansdorff har påstått,
att de författningar, som stadga, huru förhållas bör med
soldaters afgifter till pastor, icke hindra enskilda öfverenskommelsers
ingående emellan soldater och pastorer, och lian
liar åberopat den gamla regeln: förord bryter lag. Skulle
den regeln evigt gälla, så hemställer jag, hvartill det
skulle tjena att utfärda författningar; ty det funnes på det
viset ingen förordning, som ej skulle kunna öfverträdas;
och hvar vore väl gränsen för rättigheten att öfverträda?
IJr v. Hartmansdorff liar vidare sagt, att 1779 års förordning
utkom till presterskapets förmån; och det är mig fägnesamt
att få instämma deruti, ty det är verkligen sannt.
Men jag hemställer till den värde talaren, om icke, då författningen
utkommit till presternas fördel, den äfven bör få
gälla i de ytterst få fall, der den icke gäller dem till förmån.
Hr v. Hartmansdorff liar jemväl ordat om Gustaf IV
Adolphs resolution af år 1799 och sagt, att den blifvit utfärdad
för ett enskildt fall. Det är också sannt; men jag
frågar, hvad som förhindrar åberopandet af en i enskildt
fall gifven K. resolution såsom prejudicat. Det skulle åtminstone
utgöra bevis på en ovanlig inconsequens i Regeringens
handlingssätt, om man kunde förete en mängd resolutioner,
som korsa hvarandra. Det är vidare sagdt, att ett
olika förhållande öfver hela Riket äger rum i afseende på
ifrågavar. dagsverksskyldighet. Det är också sannt; mendet
kommer deraf, att auetoriteterna icke riktigt tillämpa de
författningar, som finnas; ty dessa författningar äro så utförliga
och tydliga, att jag icke anser något behof för det
närvar, finnas af något ytterligare stadgande i ämnet, åtminstone
icke af något sådant, som Oecon.Utsk. nu föreslagit.
Jag får äran fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå,
att här icke ensamt är fråga om soldaten, utan att frågan
jemväl indirect sträcker sig till rotehållarne. Skulle en
författning, sådan den af Utsk. blifvit föreslagen, af Ständerna
begäras och af K. M. i nåder bifallas, så är det tydligt,
att nuvar. soldater blefve på ett oväntadt sätt besvärade
med afgifter till pastor, och det är möjligt, att i den
mån sorn vacancer inom indelta armeen inträffa och recruteringar
ske, blifva de förhöjda afgifterna öfverflyttade på
rotarna; och hvad har man då gjort? Jo! ytterligare belagt
den roterade jorden med ett nytt onus till presterskapets
fördel. Jag säger icke, att det går derhän; men det kan gå
derhän. En jemnförelse har äfven blifvit enställd emellan
soldater och torpare, och man har sagt, att soldaten kun12
16
133
Den 16 Augusti e. m.
de lättare än torparen utgöra detta onus. Denna jemnförelse
har 2:ne fel: för det första är icke jemnförelsen lämplig,
och för det andra utgör icke torparen ett sådant onus; ty
hvilka äro de torpare, som kunde jemnföras med soldaten.
Det kan icke blifva fråga om jordtorpare; ty soldaten har
icke så mycket jord, att någon jemnförelse kan äga rum.
Hvar och en, som sett den jordlapp, hvaraf soldattorpen
Lestå, måste kunna se, alt den ej motsvarar ägorna till ett
tredagstorp. Dertill kommer, att iunehafvarne af jordtorp
göra hvarken 2 eller 3 dagsverken till pastor; de gifva honom
några skir. Jag vet ett pastorat, der de erlägga 16
sk. b:co, och ett annat, der detsamma gifves i riksgrs. Äfven
vet jag, att pastorerna pläga öfverenskomma med torparne
om vissa förmåner, såsom att de skola föra fram litet
ved och dylikt, som just ingen bryr sig om. Kort sagdt,
man kan icke göra någon jemnförelse i detta fall emellan
soldaten och jordtorparen. Jag förblifver vid mitt yrkande
om afslag å förevar, betänk.
Hr Tham: Länge skall jag icke upptaga It. o. Ad:s lid.
Jag önskar blott göra en ytterligare anmärkning mot Utsk:s
betänk. På det sätt, sorn TJtsk. uppgjort sitt förslag, skulle
ryttare, soldater och båtsmän i olika provinser komma
att betala olika afgifler; tv sådant skulle bero på olika markegångspris,
som varierar från 24 till iG sk. Detta tror jag
icke vara rätt. Om TJtsk. i stället föreslagit en viss lösen
på grund af K. Carl XI:s författning, med afseende på
mynteval vationen, hade den gamla författningen fått ligga till
grund och icke blifvit bruten, så att afgiften icke biifver
lika öfver hela Riket. Förord bryter lag, säger Hr v. Hartmansdorff,
och detta erkänner äfven jag; men sådant får
icke gälla i fråga om erubetsmannalöner, ty embetsmannen
får icke begära eller annamma något utöfver hvad han skall
hafva för uppfyllandet af sina tjensteåligganden. Sådant
kostar tjernsten. Jag vet, att i min ort soldaten betalar både
för vigsel och barndop. Jemnförelsen emellan soldaten
och jordtorparen är olämpligt den sednare bebor sitt torp
och har lätt tillfälle att utgöra dagsverken; soldaten blir
bortcommenderad den tiden, dagsverken kunna utgöras med
förmån för presten. Då kan han ej bruka sitt torp, utan
får roten bruka det; och jag frågar: skall han då förpligtas
att antingen då utgöra dagsverken eller lösa dem med
en orimlig summa? Jag tror, att författningarna äro tydliga
och klara och att här således icke behöfves någon ny
författning, samt att det är bäst, alt betänk, afslås, då den
prest, som icke tycker sig få, hvad han bör erhålla, kan
klaga hos K. M:s Bef:h:de samt sedan besvära sig hos K. M.,
då lian förmodligen får till svar, att han bör ställa sig gällande
författningar till efterrättelse. Jag förnyar min anhållan
om afslag å Utsk:s betänk.
Dcu 16 Augusti c. m.-
123
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Jag har inom Utsk. deltagit
i det heslut, Utsk. i detta betänk, framställt, och jag
bekänner uppriktigt, att jag mera följt en billighetsprincip,
än ansett mig dervid tillämpa nu gällande lagstadganden.
Det är bekant, att ifrågavarande onus utgår mycket olika i
olika provinser; lika kändt är det, att en mängd tvister i
denna fråga uppstått. Utsk. har derföre trott, att man borde
jemnka emellan de stridiga interessena och betrakta saken
i det hela efter billighetens fordringar. Det har måhända
inträffat, att Utsk. vid bestämmandet af lösen till värdet af
2.‘ne dagsverken gått något för långt. Möjligtyis hade man
rättast kunnat bestämma lösen till -£■ i stället för £ af markegångspriset.
Jag vill likväl icke motsäga, det någon rättsinnig
anmärkning mot Utsk. i detta fall kan äga rum; men
jag bestrider helt och hållet, att Utsk. gått så lättsinnigt till
väga, som en värd ledamot synes vilja insinuera. Ganska
allvarsamma tvister hafva i Utsk. uppstått öfver detta ämne,
hvilket jag ej i afdelningarna öfvervarit; men i Utsk:s
plenum har jag erfarit, att såvida icke Utsk. ingått på att
jemnka förslaget, på sätt det nu blifvit afgifvqt, skulle i Svea
land en hop andra tvister blifvit väckta af PresteSl., och
det är på grund deraf, som jag ingått på förevar, förslag.
Om någon obillighet deruti skulle finnas, återstår det ju för
K, M. att deri göra rättelse. Jag skulle dock tro, alt man,
för att komma ifrån tvisterna, gjorde bäst alt bifalla betänk,
sådant det är. Det är visserligen en gifven sak, att soldaterna
äga att utgöra 3:ne dagsverken; men det är icke så
bestämdt säkert, huru med kosten sig förhåller, och jag
skulle tro, att på många ställen skulle räkningen enligt Utsk:s
förslag utfalla till soldatens fördel, och om det på några
andra ställen utfaller till hans skada, så är det en medelväg,
som Utsk. tilltrott sig böra föreslå, ehuru den måhända
icke är den rätta. Jag kan ej annat än tillstyrka bifall
å betänk.
Hr Gunther: Enär jag misstagit mig om Ulsk:s rätt
alt framställa sitt fqrslag, afvikande från motionernas syftning,
såsom jag måste erkänna, sedan jag blifvit upplyst derom,
anser jag så mycket angelägnare, atl R. o. Ad. noga
pröfvar betänk., innan det bifalles, då Utsk. sjelf väckt fråga
om och pröfvat samma sak, utan att den undergått någon
annan granskning. Här har blifvit yltradt, att man
icke utan antagande af Utskrs förslag skulle kunna förekomma
eller afböja de tvister, som under närvar, förhållanden
existera i alla delar af Riket. Mig förefaller det, som man
icke behöfde annat än upplifva de författningar, som här
blifvit citerade; åtminstone vore det icke billigt att pålägga
gemenskapen en så betydande förhöjning utan någon förmån,
som icke förut tillkommit densamma. Jag var derföre icke
emot, då förra betänk, förevar, att medgifva en förhöjning,
såvida manskapet komme att lösa endast ett dagsverke en
-
Den t6 Augusti e. ra.
ligt markegångspris, eller utgöra 3:ne in natura på prestens
kost; men att 2:ne dagsverken skola lösas efter markegångspris,
såsom Utsk. föreslagit, kan jag icke medgifva, emedan
en sådan tunga skulle falla de rustande till last. Jag liar
sagt, att jag icke erfarit, att någon prest af gemenskapen
fordrat särskild betalning för vigsel och dylika förrättningar,
och det har jag icke funnit under de 20 år, jag haft befattning
med rust- och roteringsvérket. Men jag har erkänt,
att gemenskapen af egen vilja kunnat för dylika förrättningar
visa sin erkänsla. Jag anser icke nödigt att undersöka
de olika bevekelsegrunderna, hvilka förmått gemenskapen
dertill; ty detta bör icke blifva föremål för lagstiftande
magtens åtgärd. Det åligger såväl befälet som hvarje
rust- och rotehållare att bevaka gemenskapens rätt och
bästa, och jag anser derföre i sakens nuvar. skick intet annat
kan göras, såvida mau ej vill vara obillig mot gemenskapen,
än att betänk, afslås; ty om man antoge någon medelväg,
skulle den leda till förfång för gemenskapen. På dessa
skäl yrkar jag afslag å betänk.
Hr Rothlieb, Axel Fredr., uppläste följande:
Yid återremissen yttrade jag mig i likhet med hvad Frih.
Raab nu anfört. Skulle betänk, antagas, så anser jag öfverflödigt,
hvad Utsk. i slutet deraf föreslagit; ty sedan en
skyldighet blifvit bestämd, anser jag densamma genom nu
föreslagna stadgande ej kunna rubbas. Likasom flera andra
värda talare anhåller jag om afslag på betänk, i öfverensstämmelse
med BondeStrs redan fattade beslut.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi-.: Jag äger om denna
sak ingen annan kännedom än den, jag kunnat inhemta
af Utskrs båda betänk:n och de discussioner, som härstädes
förefallit; men så mycket har jag funnit, och deruti hafva
så godt som de flesta talarne instämt, att för närvar, verkligen
en obillighet ligger i de författningar, som i detta fall
kunna vara tillämpliga. Man kan icke neka, att det är en
skyldighet för soldaten att utgöra 3:ne dagsverken; frågan
är således endast, huru stor den lösen är, lian bör erlägga,
då han icke gör dessa dagsverken. Utsk. har ansett denna
lösen böra bestämmas till ■§ af deras markegångsvärde. En
värd talare har deremot, under åberopande af författningarna,
ansett tillräckligt, att de lösas med 12 öre s:mt; och
lian lärer vara ensam af den tanke, att de motsvara 3 dagsverken,
de må utgöras på egen eller på prestens kost. Om
dessa författningar, då de utfärdades af en Konung, glorvördig
i åminnelse, kunde vara billiga, hindrar sådant icke,
att dessa författningar nu äro olämpliga. Således bör man
icke i anseende till denna höga auetoritet anse sig förhindrad
att ändra författningen, i fall den är stridande emot
den rättvisa och billighet, som på grund af nu existerade
förhållanden bör äga rum. Om nu möjligtvis man anser,
Den 16 Augusti e. m.
alt den af Utsk. föreslagna lösen är för Hög, ser jag deruti
likväl icke skäl att afslå betänk, för att återförsätta frågan
i det tvisliga skick, sorn den vid riksdagens början ägde och
kommer att äga, tilldess K. M. gör slut derpå, hvilket lär
vara K. M:s rätt att göra Representationen förutan; men då
frågan uppkommit inom Representationen, finner jag icke,
att Representationen derföre, att Utsk. möjligen misstagit sig
i beräkningsgrunden, skall afslå förslaget och återsätta frågan
i samma tvistiga skick. Jag ser således intet binder,
hvarföre icke R. o. Ad. kan besluta, att dessa 3 dagsverken
skola lösas med i stället för af deras markegångsvärde,
och i sådant fall komma icke 2 Stand att stadna mot 2, och
frågan i följd deraf att förfalla, utan måste det åligga Utsk.
att samrnanjemnka besluten, emedan 2tne Stånd bifallit betänk.
och det 3:dje deruti gjort en ändring; och dervid förmodar
jag, att Utsk. vid närmare öfvervägande skall finna,
att den medelväg, som af Utsk. blifvit föreslagen, icke varit
den rätta, utan närma sig lill R. o. Ad:s beslut, hvarigenom
man kan få en bestämmelse om rätta storleken af ifrågevar.
lösen. En värd talare, Hr Riben, har ansett, att en
följd af bifall till Utskrs betänk, skulle blifva en ökad tunga
för rust- och rotehållare. I det fallet lärer en sådan
tunga redan ålegat dem; ty om soldaten gör afseende på det
belopp, han skall erlägga till presten, lärer han redan hafva
beräknat det, då lian tagit lega, och då lärer förändringen
blifva en vinst för rust- och rotehållare, der gemenskapens
afgifter nu äro drygare. Jag får derföre hos Hr
Gr. o. Landtm, anhålla om den propos., hvaruti jag begär,
att R. o. Ad. måtte instämma, att R. o. Ad. bifaller Utskts
betänk, med den förändring, att den deri stadgade lösen bestämmes
till endast ^ af markegångsvärdet.
Hr von Hartmansdorff: En värd ledamot har sagt,
att sedan Riket får ett silfvermynt och kyrkoherden således
kan erhålla dagsverkslösen i silfver, bör lian åtnöja sig med
de 6 sk. af gemenskapen. Jag får erinra, att dessa 6 sk.
icke utgöra mer, då de betalas i silfver, än då de erläggas
i sedlar, och således kan presterskapet ingenting vinna der?
på. Åtskilliga värda ledamöter hafva anfört, att y af maiv
kegångspriset för hvarje dagsverke vore för högt, och att de
borde få betalas med hälften; men då utgå de från den
grundsatsen, att dessa dagsverken böra utgöras på prestens
kost. Men jag bar redan anmärkt, att då författningen sä?
ger, att så och så många dagsverken skola utgöras af soldaten,
utan att tillägga på prestens kost, måste det åligga
soldaten att sjelf tillse, huru han får födan. Så har äfven
i verkställigheten tillgått. En annan värd talare har ansett
delta besluts vidtagande föranleda en oväntad pålaga för de
soldater, sorn nu betala mindre, och äfven en större tunga
för rust- och rotehållare, enär soldatens lega skulle komma
att derigenom förhöjas. Gr. Gyldenstolpe har redan anmärkt
ia6
Den 16 Augusti e. ra.
att om någon förhöjning i legan skulle uppkomma, blir, mot
den oförväntade pålagan och sorgen deröfver på ena sidan,
en oförväntad vinst och glädje på den andra för dem, som
nu erlägga mer, än Utsk. föreslagit. De kunna qvitta med
hvarannan. En värd talare har sagt, att jemnförelsen emelian
soldater och jordtorpare vore olämplig. Då jag nämnt,
att den vore gjord af K. M., och samma talare nyss förut
klandrat kungabrefvens strid mot hvarandra, finner jag denna
anmärkning föga förenlig med den vördnad för Konungens
beslut, hvilken han förut förklarat sig hysa. Man har
sagt, att torparen icke utgör dagsverken till pastor, utan
vanligen några skillingar eller några lass ved. Jag får förklara,
att det är just dagsverken, som torparne enligt författningarna
böra erlägga, och om de på somliga ställen betala
med penningar, sker det efter särskild öfverenskommelse,
ehuru den värde taluren ansett förord icke få bryta lag.
En annan väld ledamot har anmärkt, att soldaten ibland
vore borta pä commenderingar, och att det vore hardt, om
han under tiden nödgades betala sina dagsverken. Om denna
ledamot hade läst författningarna, hade han funnit, att
vid alla de tillfällen, då soldaten är commenderad, är han
befriad från denna dagsverksskyldighet. Åtskilliga värda ledamöter
hafva yttrat, att denna sak vore lätt afgjord af K.
M. allena. Jag för min del tror, att då denna rättighet å
presterskapets sida ingår i allmänna presträttigheterna och är
genom presterskapets sednare privilegier befästad, så lärer
hvarken K. M, eller R. St. kunna göra någon rubbning deruti,
utan presterskapets begifvande. Hvad K. M. kan göra
är att förklara, hvad med 12 öre sunt skall förslås; och att
få en billig förklaring i detta hänseende af Konung och Ständer
gemensamt, är just ändamålet med förevarande fråga.
Att gifva en sådan förklaring, som PresteSt. äfven antagit,
har jag ansett vara det bästa och derföre önskat, att R. o.
Ad. måtte bifalla betänk. Fråga har uppkommit icke på
grund af någon K. M:s propos., utan i följd af arne motioner
från BondeSt., hvilket synes bevisa, att saken ligger allmogen
om hjertat. Gr, Gyldenstolpe har föreslagit en annan
beräkningsgrund, nemi. lösens bestämmande till ~ af markegångsvärdet,
och han har underställt detta förslag R. o.
Adrs pröfning, Det ginge visserligen an att göra en sådan
jemnkning eller någon annan, som R. o. Ad. kunde finna
lämplig, såvida PresteSt. ville så antaga den. Men detta
kan vara osäkert, och just derföre, att PresteSt. begifvit
sig till hvad Utsk. föreslagit, anser jag det vara bäst, om
R. o. Ad. äfven instämde deruti. Hvad för öfrigt blifvit anfördt
har varit utom saken och emot person, hvarföre jag
icke anser mig böra upptaga det lill besvarande.
Gr. von Platen: Då jag gerna tillstår, att det möjligen,
hos mig åtminstone, varit mindre sakkännedom, som
Den 16 Augusti c. m.
127
gifvit anledning till antagandet af lösens bestämmande till §
af markegångspriset, då nästan ingen deremot gjorde anmärkning
eller yrkade, att det var för mycket, och då här
synes med något mera rättskänsla hafva blifvit påstådt, att
gemenskapens skyldighet att utgöra dagsverken bör få ersättas
med hälften af deras markegångsvärde, frångår jag
gerna mitt yrkande om bifall till Utskts förslag och förenar
jag mig med Gr. Gyldenstolpe deruti, att dessa dagsverken,
då de ej in natura utgöras, må få ersättas med markegångspriset
å i-J dagsverke.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Om den länge omtvistade
frågan icke vore någon annan, än att, på sätt Hr
v. Hartmansdorff sagt, bestämma, hvad med 12 öre stint
bör förstås, så tror jag, att saken vore hastigt afgjord, sedan
R. o. Ad. fattat det beslut, att alla gamla skatter, som
varit bestämda i silfver, icke skola förvandlas efter det försämrade
myntvärdet, utan utgå efter samma belopp, hvartill
de varit debiterade fordomdags. I sådant fall vore frågan
högst enkel, och bicfve ett alsing på Utsk:s förslag den
säkra följden. Jag har likväl trott, att här vore fråga 0111
att införa en ordning, hvarmed man å båda sidor kunde vara
belåten, och att icke så noga följa den juridiska grunden,
sorn numera icke Utgör rättesnöret för utgörandet af
delta onus i landsorterna, hvaremot det i den ena landsorten
blifvit utgjordt efter juridisk grund, i den andra efter
praxis och i den tredje efter öfverenskommelse. Under denna
synpunkt har jag uppfattat ämnet, och jag tror, att man
bör införa en ordning, som är grundad på hvad man först
hufvudsakligen afselt, men modifierad efter tidernas förhållanden
för att kunna tillfredsställa de ömsesidiga anspråken.
När man tager saken i betraktande, finner man, att för närvarande
det är gemenskapens ovedersägliga rättighet att befria
sig från detta onus mot 12 öre s!mt. Att således nu
fastställa en så betydlig afgift, som den Utsk, föreslagit, är
verkligen att införa en ny beskattning, som betydligen öfverstiger
den gamla beskattningen på denna del af nationen.
Jag tror för min del icke, att sådant är lämpligt,
isynnerhet som det icke är behöfligt; ty det kan icke vara
behöfligt för presterskapets utkomst, särdeles då den sammanlagd
är alltför ringa för att hafva någon betydlig verkan
på presterskapets löuevilkor. Jag tror derföre, att en
mindre summa bort bestämmas, icke den, som bestämdt
motsvarar 12 öre s:mt, hvilken icke skulle utgöra mer än 6
sk. och vore mindre, än hvad efter min tanke vore lämpligt;
men jag förenar mig i Hr Thams förslag,, att den finge
blifva 16 sk. b:co eller ^ r:dr courant. I sådant fall hade
man följt en medelväg, hvaröfver ingendera parten hade
att klaga; icke presten, enär hans rättighet, om soldaten
yill begagna sin, ej uppgår till hälften af denna afgift, och
128
Den 16 Augusti e. m.
icke heller soldaten, emedan 16 sk. i alla fall blir en måttlig
afgift. Att föreställa sig, att man genom en högre afgifts
bestämmande skall förekomma, det soldaten icke vid
vigsel och barndop samt dylika tillfallen skall erlägga något
till presten tror jag vara orätt; och jag är ö vertygad,
att på mångå ställen dylika afgifter skola fortfara. Jag ser
icke, huru, om soldaten af en glad känsla vid ett sådant tillfälle
vill gifva en gärd af sin vördnad och välvilja för presten,
denne kan vägra att mottaga en sådan skärf. På dessa
grunder tillstyrker jag, att R. o. Ad. måtte afslå Utsk:s
betänk, och taga det beslut, att en afgift af 16 sk. b:co för
gemenskapen vid de indelta reg:terna skall gifvas till pastor
för den dagsverksskyldighet, soldaten förut ålegat. Jag tror,
att om R. o. Ad. fattar ett sådant beslut, Ulsk. kan inkomma
med ett jemnkningsförslag, och troe det så mycket hellre,
som 16 sk. utgöra en del af livad Preste- oell BorgareSt.
redan bestämt, och således på visst sätt 3:ne Stånds beslut
skulle uppkomma i fråga oni den mindre afgiften. Den
här nämnda regeln, att förord bryter lag, tror jag icke gälla,
då fråga är om att lägga skatt och tunga på Konungens
undersåtare. Att en soldat har lättare att utgöra dagsverken
än en torpare kan vara fallet i somliga orter, men sådant
inträffar icke i andra. Det finnes soldater, som icke
hafva mer än 4 tunnor spannmål, föda för en ko och 5 r:drs
lön, och dessa kunna icke lättare än torparen utgöra dagsverken.
Att vid sådant förhållande ålägga denna soldat att utgöra
3 dagsverken, eller värdet af arne dagsverken efter
markegångspris, anser jag vara en alltför hög beskattning.
Hr von Troil, Emil: Jag erkänner, att det förundrar
mig, att en fråga, som synes mig vara af så enkel beskaffenhet
som denna, kunnat föranleda en så lång discussion.
Förhållandet synes mig icke vara annat, än att i förra
tider presterskapet haft rättighet till en natura-prestation
af 3:ne dagsverken, och att den år 1689 förvandlades
till en penningeafgift af 12 öre srmt. Så är förhållandet med
mångå af våra äldre skatter, som, ifrån att hafva utgått in
natura, blifvit förbytta till penniogeafgifter. Under de
myntevalvationer, som sedermera ägt rum, har det handt,
att åtskilliga deribland blifvit bestämda att utgå med förhöjning
och andra deremot, såsom djeknepenningarna, utan
förhöjning. Samma förhållande är med denna ersättning för
dagsverken, dervid någon förhöjning af dessa 12 ören icke
lärer varit i fråga. Vid den sednaste myntevalvationen, sorn
blifvit beslutad, hafva R. St. ansett lämpligt, att icke någon
förhöjning af skatter af hvad slag som helst skall äga
rum. Således lärer frågan örn soldatens dagsverksskyldighet
vara densamma, som den ang:de många andra af ålder utgående
natura-preslationer, hvilka nu utgöras i penningar,
icke
Den 16 Augusti c. m.
icke motsvarande deras ursprungliga värde. Jag vill deribland
endast nämna förhållandet med indelt spannmål i de
från Danmark eröfrade provinserna, som löses med i r:dr
b:co. Med samma lätt som presterskapet kan fordra, att
lösen för ifråga var. dagsverken skall erläggas enligt deras
nuvar. penningevärde, skulle alla indelningshafvare i Skåne,
Halland och blekinge kunna begära att i stället för i r:dr
b:co erhålla spannmål i natura. Fråga derom har varit väckt
vid föregående riksdagar, men R. St. hafva, såsom jag tror,
på ganska goda grunder ansett den böra förfalla; och då
denna princip vid alla tillfällen gjort sig gällande, förefaller
det mig besynnerligt, att mati vill göra ett undantag för den
bäst lönade embetsmanna-corps till betungande för de minst
väl lönade. Det är en följd af vår felaktiga Representation,
alt delta betänk, af alne Stånd blifvit bifallet; men det är
afslaget af det Stånd, som inom sig räknar de flesta rustoch
rotehållare, nemi. BondeSt., och jag förmodar, att detta
Stånd, som man anser hafva en så militärisk sammansättning,
icke skall visa sig mindre mån om fäderneslandets fattiga
soldater. Jag kan åtminstone för min del icke utan votering
tillåta någon förhöjning uti den skatt, som soldater,
ryttare och båtsmän till presterskapet skola erlägga, man
må föreslå ■§ eller af markegångsvärdet, 16 sk. eller något
annat; utan anser jag, att presterskapet såsom hittills
bör åtnöja sig med rättigheten att i lösen uppbära 12 öre
eller 6 sk. Jag tror icke, att PresteSt. kan klaga, att dess
inkomster äro förminskade; ty om de jemnföra hvad tionden
utgjorde, dä dessa dagsverken utgingo i natura, och
hvad den nu utgör i följd af förbättring i landets cultur,
skola de finna, att denna fråga är så obetydlig, att den aldrig
bort väckas. Jag anhåller derföre om Hr Gr. o.
Landtnäs propos. till afslag å delta betänk. Det kan vara
likgiltigt för sakens utgång, hvad beslut R. o. Ad. fattar, sedan
jag med tillfredsställelse af Statssecret. för eclesiastikärenderna
fått höra den förklaring, att detta är en privilegii-fråga,
som således icke annorlunda än genom Konungens
och alla RiksStrs sammanstämmande beslut kan afgöras, hvarföre
frågan måste vara förfallen, enär ett Stånd redan afslag
i t densamma. Det är således blott på det R. o. Ad.
mätte visa sig vara måna om rättvisa och billighet, som jag
begär afslag å betänk.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag anser
rätt behöfligt, att denna tvist en gång slutas, hvilken, såsom
Hr Riben anfört, varat i5o år. De författningar, R.
o. Ad. hört uppläsas, och de, som tillkommit i sednare tider,
deruti soldaten blifvit ställd i jemnförelse med torparen,
visa, att författningarna korsa hvarandra. Hade det
varit så, som Hr v. Troil sagt, att hvad som en gång blif
12
H. 17
Dea 16 Augusti e. m.
vit förvandladt tiil penningar borde dervid få förblifva, skulle
förhållandet vara afgjordt; men här qvarstår likasom vid
prestationens uppkomst, att den får utgöras antingen in natura
eller med penningar, och att detta beständigt förorsakar
tvister, kan hvarje landshöfding, KammarCoIkm och
Eeclesiastik-expeditionen vitsorda. Att man må få ett slut
i detta ämne och dervid tager billigheten till grund synes
mig vara angeläget. Jag förenar mig derföre i hvad Grefvarne
Gyldenstolpe och v. Platen anfört om förändring i den
föreslagna lösen från ^ till £ af markegångsvärdet. Derjemte
tror jag, att det vore skäl, att i slutet af det första betänk.
N:o 67 tillädes, med uteslutande af sista morn.: ”samt
”att gemenskapen medelst utgörande af ifråga var. skyldighet
”är för sig, hustru och minderåriga barn ifrån alla andra
”afgifter till presterskapet fri, och att presterskapet förbjn—
”des alt af elem för deras presterliga biträde något annat
"mottaga.” När tvisten varat så länge, måste man önska ett
slut derpå, och jag ser icke, hvarföre man ej skulle vilja
ingå på detta förslag, hvarigenom man håller sig till billigheten.
Gr. Posse, Arv.: Jag har hittills undvikit att yttra
mig i detta ämne, emedan jag ej velat förlänga en, efter min
tanke, redan för långt utsträckt discussion; men i anledn.
af Gr. Gyldenstolpes yttrande har jag trott mig böra äfven
gifva mina tankar tillkänna. Jag skall icke betrakta saken
såsom Hrr v. Troil och Gunther, hvilka ingått i den fråga,
huruvida presterskapets inkomster äro stora eller små; jag
skall blott hålla mig till hvad min öfvertygelse säger mig
vara rätt och billigt. Författningarna synas mig i ett visst
fall vara bestämda, nemi. deri, att pastor har rätt att af
gemenskapen fordra 3 dagsverken. Det är äfven förklaradt
i författningarna, att dessa 3 dagsverken, dä soldaten ej vill
utgöra dem in natura, skola be talas med 12 öre s:mt; mendet
är icke bestämdt, huruvida dessa 12 öre skola gå ut efter
mynlevalvation eller icke, samt ej heller huruvida soldaten,
vid utgörandet af dessa dagsverken, skall af pastor erhålla
eller sjelf skaffa sig kost. Således uppkomma tvister i detta
ämne, och det är dem man bör undanrödja, hvarföre också
Utsk. ansett en förklaring i sådant ändamål vara nödig.
Jag tror, att den, som ej vill medgifva, att en sådan förklaring
utgår, handlar lika litet i soldatens som presterskapets
interesse. Men en annan fråga är till hvad belopp afgiften
skall bestämmas, då soldaten icke vill in natura utgöra
sin dagsverksskyldighet. För min del hade jag trott
och tror ännu, att hvad Utsk. föreslagit icke vore så obilligt;
ty under de g år, jag varit landshöfding, har jag icke
funnit, att markegångspriset å 1 dagsverke varit upptaget
öfver 18 sk., men oftast till 16 sk., och således skulle den
betalning, soldaten komme att utgifva, ej uppgå till mer än
Den 16 Augusti e. m.
3a sk., hvilket jag ansett ej vara för mycket. Men jag har
hört åtskilliga värda ledamöter yttra, och jag vill ej bestrida,
livad de framställt, emedan förhållandet kan vara olika
inom olika län, att dagsverkspriset i somliga län blifvit bestämdt
till 24 sk. b:co. Skulle det vara förhållandet i dera
län, så har Utsk. föreslagit för hög lösen; ty då uppgår
deu nära nog lill hvad presterskapet i åtskilliga särskilda
conventioner betingat sig eller 1 r:dr b:co, hvilket jag
anser vara för högt och just varit skälet, hvarföre jag gillat
betänk., enär jag trott det böra förekommas, att presterskapet
af gemenskapen betingar sig så hög afgift. Af dessa
anledningar förenar jag mig i Gr. Gyldenstolpes förslag, att
3:ne dagsverken må utgöras på prestens kost, samt att soldaten,
då han ej vill in natura utgöra dem, bör i ersättning
derför utgifva i£ dagsverke efter markegångspris.
Frih. Palmstjerna: Jag skulle instämma med Hr v.
Troil, 0111 jag icke funnit, att författningarna medgifva prestön
rättighet till tionde af soldatens skörd, i följd af hvilket
stadgande jag ser, att utöfver dessa 12 öre, som äro bestämda
för lösen af dagsverksskyldigheten, äfven ett annat
åliggande om afgifts utgörande till presterskapet finnes för
soldaten; och derföre tror jag, att bestämmandet af en enda
viss afgift i detta fall endast är att anse såsom ett accord
eller en öfverenskommelse emellan presterskapet och dess
åhörare, ett accord, som af R. St. föreslås att af K. M.
sanctioneras för att gälla öfver liela Riket. Jag har förut
yttrat, att jag för min del tror 16 sk. b:co i detta afseende
vara en lämplig afgift, och jag kan ej linna, att denna fråga
på något sätt kan anses såsom en privilegii-fråga. Här
torde likväl icke vara stället att utreda detta, utan lärer
det vara tillfyllestgörande, att R. o. Ad. fattar sitt beslut
i frågan. Med Gr. Posse kan jag icke förena >nig deri,
att afgiften må bestämmas efter markegångspriset å dagsverken,
då jag icke kan anse detta vara annat än ett enkelt
accord, som bör bestämmas i penningar och icke i
arbete. När man i sednare tider, då arbetsskyldighet kunnat
bestämmas i penningar, har antagit såsom grundsats att
afskaffa dessa prestationer i natura, och sålunda dagsverksskyldigheten
till kungsgårdarna dels blifvit afskalfad och
dels förvandlad, ser jag icke, hvarföre man skulle införa
en dagsverksskyldighet för gemenskapen till presterskapet,
då ett lämpligt sätt finnes att afskaffa den och
deremot gifva presterskapet ersättning. På denna grund
kan jag ej finna, att man bör bestämma afgiften efter de
hvarje år olika markegångsprisen. Nu, när vi en gång fått
ett bestämdt mynt, kunna vi äfven bestämma en skatt i den
nya myntsorten, för att måhända i framtiden utsträcka en
så helsosam åtgärd till alla öfriga skatter. Början är visserligen
ringa; men jag tror, att grundsatsen är riklig och kan
Den 16 Augusti c. m.
således icke frångå min öfvertygelse, att det lämpligaste och
rättaste vore att bestämma afgiften i penningar. Jag har
förenat mig med Hr Tham, hvilken föreslagit afgiflens bestämmande
till 16 sk. b:co.
Hr von Hartmansdorff: För min del tror jag icke,
att det vore nyttigare och bättre att nu, mera än fordom,
bestämma afgiften i penningar, emedan man ser, huru det
går med deras värde. Åtminstone behöfde man en på längre
erfarenhet grundad säkerhet om beståndet deraf, på det
icke tiondetagarne må derigenom blifva lidande. Det torde
således vara bäst att hålla sig vid rnarkegångspriset på sätt
Utsk. föreslagit. Hvad beträffar jemnförelsen med sådana
utskylder, som i de inkräktade landskapen utgå i penningar
och icke kunna utföras in natura, så synes den vara sökt
något långväga. Wärmare vore en jemnförelse med kronooch
räntedagsverken; och de af R. o. Ad., som hafva dem
indelta på sina löner, veta bäst, om de ej utgå efter markegångspris.
Hvarföre skola de då icke utgå på samma sätt
till presterskapet? En värd talare har yttrat, att denna utskyld
till presterskapet af ålder varit en natura-prestation,
som år 1689 förbyltes till penningeafgift. Den värde ledamoten
har glömt, att indelningsverket stiftades endast några
år derförinnan, och att således denna utskyld icke kunnat
af ålder åligga en dass af medborgare, nemi. indelta
soldaten, som då först uppstod. Man säger, att presterskapets
inkomster äro så stora, att någon tillökning deri ej beliöfves.
Det är vanligt, att dylika yttranden fällas, utan att
några bevis anföras. Jag kan deremot styrka med bouppteckningarna
i presterliga sterbhus, som söka nådår, att presterna
sällan efterlemna någon behållning. Om tionden blifvit
större genom nya odlingar, utbekommer deremot ingen
prest sin tionde efter författningarna utan med mindre belopp,
till följd af häfd eller öfverenskommelse!'. Då jag hör,
att numera, sedan Gr. v. Platen äfven instämt med Gr. Gyldenstolpe,
ingen af de värda talare, som här yttrat sig,
vidhåller Utsk:s betänk., vill jag äfven afstå derifrån och
förena mig i Gr. Gyldenstolpes propos., icke derföre, att
jag anser den vara den rätta, men derföre, att jag anser den
vara mindre obillig än de öfriga, och att, om deh antages
äfven af PresteSt., man kunde vinna det ändamål, som
Hr v. Hohenhausen och Gr. Posse af egen erfarenhet såsom
Iandshöfdtr funnit vara så vigtigt.
Hr von Troil: En värd talare, Gr. Posse, har medgifvit,
att sedan år 1689 det varit ryttares, soldaters och
båtsmäns rättighet att, derest de icke velat frivilligt utgöra
ifrågavar. dagsverken in natura, lösa dem med 12 öre s:mt;
men han har sagt, att det icke vore bestämdt, huru deskola
evalveras. Jag hemställer, om det icke är gifvet, då in
-
Den 16 Augusti e. m.
133
gen evalvation blifvit bestämd, att de skola fa utgöras efter
nominalbeloppet, likasom alla öfriga skatter, för hvilka ingen
förhöjning genom mynlevalvationen blifvit bestämd. Samma
förhållande inträffar med de vid denna riksdag afskedade
djeknepenningar. Frih. Palmstjerna bar sagt, att bär vore
fråga om ett contract 0111 en afgift i stället för linndén,
och i sådant fall skulle soldaten icke förlora; men jag tror
icke, att det någonsin ägt rum, att soldaten betalt tionde,
utan att dessa dagsverken uppkommit såsom tionde-ersättning,
ty jag kan icke föreställa mig, att man på 1600-talet
varit nog orimlig för att besluta, det soldaten skulle betala
både tionde och dagsverken och således dubbelt emot hvad
andra borde betala. Den siste välde talaren, Hr v. Hartmansdorff,
liar yttrat, alt jemnförelsen med de efter kronovärdi
utgående räntorna i f. d. Danska provinserna varit
något långväga. Kanske han menade, att dessa provinser
äro något aflägsna; ty jag kan ej finna, att något annat
mot jemnförelsen kan anmärkas. Deremot liar han framställt
en jemnförelse, som icke passar, då han frågat, om icke de
till indelningsverket anslagna dagsverken betalas enligt markegångspris.
Detta är sannt; men del kommer deraf, att aldrig
någon rättighet blifvit de dagsverksskyldig medgifven
att erlägga lösen till bättre pris. Detta är således ett motsatt
förhållande, och det förundrar mig, att man vill jemnföra
ett förhållande, hvarvid rättigheten att lösa efter bestämdt
pris blifvit fastställd, med ett förhållande, hvarvid
sådant icke varit ifrågasatt. Hvad för öfrigt samma värde
ledamot anmärkt, att jag sagt, att denna afgift af ålder utgått
in natura och att deruti skulle ligga ett misstag, enär
indelningsverket var nytt år 1689, får jag besvara med den
upplysning, att ehuru indelningsverket kort förut blifvit reorganiserad
t , var det icke nytt, utan funnos indelta soldater
äfven långt förut. Jag förnyar min anhållan om afslag
å betänk.
Frih. Raab: Då jag både som rust- och rotehållare oell
äfven som officer varit vittne till de mångfaldiga stridigheter,
som ägt rum i detta afseende emellan soldater och pastorer,
kan jag icke annat än önska, att dessa stridigheter
må slutas; och då jag från början, i likhet med hvad Gr.
Gyldenstolpe och Gr, v. Platen sedan yrkat, yttrat, att lösen
för soldatens dagsverksskyldighet borde bestämmas till
hälften af markegångspriset, instämmer jag så mycket hellre
i Gr. Gyldenstolpes förslag, som jag med stöd qf 73 § Riksd.-  Ordn. tror mig kunna hoppas att få se sakeq afgjord vid
denna riksdag.
Hr Hjärne, Harald: Jag hade icke ämnat begära ordet
i denna långt utsträckta och numera förmodligen tillräckligt
upplysande discussion; men då Hr v. Hartmansdorff begärt
en upplysning, som af de sista värda talarne icke blifvit
134
Den 16 Augusti e. m.
leornad och hvilken jag kan meddela, liar jag trott mig höra
lemna detta ytterligare bidrag till ämnets utredning. Hr
v. Hartmansdorff har begärt, att någon af de Hrr inom 11.
o. Ad., som hade sig tilldelade indelta räntor och dagsverken
till sina löner, skulle upplysa, om icke dessa löningsbidrag
alltid utginge efter markegängspris. Vid det reg:le,
deri jag tjenar, är detta förhållandet; men vid Bohusläns
regrte (och, om jag icke missminner 111ig, är detta äfven förhållandet
vid Helsinge reg:te) har en stor del af indelningshafvarne
sådana räntor, som lösas efter det kronovärdi, sorn
sattes på 1600-talet, och detta är långt lägre i förhållande
till nuvar. markegångsvärdet, än priset å den spannmål, sorn
af Hr v. Troil nyss blifvit omnämndt. — Jag vill icke längre
uppehålla denna discussion; men jag begagnar detta tillfälle
för att förklara, att om jag i Utsk. deltagit i behandlingen
af detta ämne, hade jag säkert vid delta betänk, fogat
min reservation, hvilken jag skulle grundat på de författningar,
som Hr Riben citerat, och hufvudsakligen på
de skäl, som Hr v. Troil i sitt första yttrande framställt.
Jag röstar således för afslag A Utskts betänk, samt anhåller
om Hr Gr. o. Landtnäs propos, derå.
Hr von Troil: Jag ber om förlåtelse för det jag ännu
en gång begärt ordet; men då bär är fråga om jemnlörelser,
vill jag ännu framställa en jemnförelse, hvilken jag
skulle tro vara lämplig, nemi. med prestetaxan. Denna taxa
har förut utgått i oxar m. m.; nu utgår den efter ett lågt
kronovärde. Om presterskapet vill medgifva, att denna afgift
skall utgå in natura eller efter markegängspris, skall
jag icke längre bestrida, att äfven nu ifrågavarande afgift
må på samma sätt erläggas; men så länge presterskapet vill
betala sina skatter efter lågt kronovärdi och deremot vill
efter primitiva beloppet uppbära de skatter, som till dem
utgöras, kan jag icke bifalla deras önskan, utan vidblifver
min anhållan om afslag,
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller blott att få
upplysa Hr v, Troils misstag i anseende till prestetaxan.
Denna utskyld bär under nära 3oo år icke blifvit utgjord
på det ursprungliga sättet genom truppers mottagande i borgläger,
utan dels i natura-persedlar och dels i penningar,
och R. St;s beslut vid denna riksdag har icke varit att förvandla
denna taxa i penningar, utan att låta den utgå såsom
hittills, äfven i persedlar. Således synes detta icke utgöra
någon lämplig bevisning.
Hr Rosenblad, Bernh.: Utan att i öfrigt deltaga i
discussionen, vill jag blott upplysa i afseende på den såkallade
gärdetaxan, som åligger presterskapet, att denna taxa
till början af 1600-talet utgått dels i oxar och dels i smör,
alt den sedan utgått efter ett lågt kronovärdi i penningar,
Den 16 Augusti e. ra.
135
samt att det sålunda är ganska bestämdt, att förhållandet är
sådant, som Hr v. Troil yttr at, att under sednare tider gärdegifvarne
haft förmånen att få betala i5:de eller i6:de delen
af hvad samma gärd först utgjorde.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall
å Oecon.Utskts utlåt. K;o 97.
Ropades starka nej, blandade med ja.
H. Ex. framställde propos. till bifall å Oecon.Utskrs förslag
med den af Gr. Gyldenstolpe föreslagna förändring.
Gr. Gyldenstolpe: Hr v. Hohenhausen har föreslagit
ett tillägg i redactionen, som jag tycker kunde inflyta,
och jag får derföre anhålla, att dessa buda propositioner
mätte förenas.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla Oecon.Utsk:s utlåt, med den af Hr v. Hohenhausen
föreslagna förändring.
Ropades ja och nej.
Ilr von Troil: Jag anhåller om votering och att afslag
å Utsk:s betänk, må blifva contrapropos:n.
Upplästes till justering följande voter:spropos:n:
Den, som biläller Oecon.Utsk:s utlåt. JV:o 97, ang:de
ryttar es, soldaters oell båtsmäns dagsverksskyldighet till församlingarnas
pastorer med den förändring, att den deruti
föreslagna lösen beräknas till hälften af värdet å mansdagsverken
efter årliga markegången i hvarje ort, äfvensom att
gemenskapen medelst utgörande af ifrågavar. skyldighet är
för sig, hustru och minderåriga barn från alla andra afgifter
till presterskapet fri, samt att presterskapet förbjudes
alt för sina embetsbiträden större eller andra afgifter emottaga,
voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. hafva afslagit ofvannämnde
utlåt. N:o 97.
Frih. Palmstjerna: Jag borde visserligen begära, att
först mätte afgöras, hvad som bör blifva contrapropostn, ty
jag har framställt ett förslag, som här är alldeles förbigånget.
Ehuru jag ännu anser det som det rätta, vill jag likväl
ej uppehålla R. o. Ad. vidare med detta ämne, utan
skall jag för min del rösta nej till den framställda proposln.
Men jag tar mig friheten att hos den delen af R. o. Ad., som
ämnar rosta ja, fästa uppmärksamhet på uttrycken i den
upplästa proposJn. Der omnämnas afgifter för minderåriga
barn, och jag har aldrig någonsin hört, att afgifter för soldaters
minderåriga barn hvarken nu eller i fordna tider blifvit
utgjorda till presten, eller att tvist derom uppstått. Jag
i36
Den iG Augusti e. m.
hemställer derföre, om icke detta uttryck gränsar till något,
som aldrig borde inflyta i en propos. till R. o. Ad. och
således lämpligen kunde borttagas.
Frih. Raab: Jag finner tillägget i anseende lill minderåriga
barn så mycket mera behöflig t, som det händer,
att de dö, och soldaten bör vara befriad från afgifter till
pastor för deras begrafning.
Hr von Hohenhausen: För att förekomma tvister i
afseende på ifrågavar. afgift tror jag det vore bäst, att uti
denna propos nämna soldatens hushåll, hvaruti äfven innefattas
de, som kunna vara i soldatens tjenst. Jag vill derföre
gerna medgifva, att ordet hushåll i propos:n införes i
stället för minderåriga barn.
Uppå derefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, gjord
framställning Lief ofvanstående voter:spropos. godkänd med
den förändring, att i »tallet för ordet: minderåriga barn,
insattes ordet: hushåll.
Efter voteringens slut och sedan, i anseende till lika
röstantal, den förseglade sedeln blifvit öppnad, befunnos rö
sterna
hafva utfallit, som följer:
Ja — 28.
Nej — 29.
Hr von Hartmansdorff: Under discussionen i detta
ämne, hvarom nu votering försiggått, yttrade Hr Rosenblad,
att jag meddelat en oriktig uppgift i fråga om prestetaxan.
Jag har nu tagit fram StatsUtskls betänk. N:o 147> ang:de
detta mål Der står sidan 27 mitt rättfärdigande, och jag
anhåller att få uppläsa följande mening: ”Af de utlåtm, som
bemälde K. Colhen såväl som K. Statscont. i ämnet afgifvit,
irohemtas först i afseende på prestetaxan i allmänhet,
att den i olika län utgår efter högst olika grunder, nemi.
dels i penningar, dels i persedlar, såsom spannmål, oxar,
smör, lax, strömming, hvilka lösas antingen efter ett oförändradt
pris eller efter ortens markegång.” Denna taxa
utgöres således icke blott i penningar, såsom Hr Rosenblad
sagt.
Hr Rosenblad: Ehuru jag trodde discussionen vara
slut i ett redan genom votering afgjordt ämne, anser jag
mig likväl skyldig att i anledn. af Hr v. Hartmansdorffs
yttrande svara, att om det äfven kan vara förhållandet, att
i några län prestetaxan utgår äfven i persedlar, så, i fall
Hr v. Hartmansdorff vill göra mig sälskap till Kammnrarchivet,
skall jag visa, att prestetaxan i de flesta län förr utgått
i persedlar och nu utgöres i penningar.
Hr
Den iG Augusti e. m.
Hr Tham, Wolrath, uppläste följandet
Emot H. R. o. Ad:s beslut om indragning af lagmansVätterna,
samt upphäfvande af bergstingsrätternas domsrätt
uti de mål, sorn genom Konungens nåd. författning äro dragna
från K. BergsCollegii till K. Svea Hofrätts ompröfvande,
får jag härmed reservera mig af följande skäl:
1:0 Hvad angår lagmansrätternas indragning, att i samma
mån man lättar utvägar till rättegångars fullföljande, ökar man
hågen för tvister; att om alla de mål eller endast ^ af dem,
som nu stadna vid lagmansrätternas afgörande, från häradsrätterna
directe fullföljas till hofrätterna, dessa skola med ytterligare
rättegångar blifva så öfverhopade, att målen antingen i
flera år skola ligga oafgjorda, eller ock, för att afhjelpa detta
onda, måste hvarje af nuvar. hofrälter tillökas med en
ny division af embetsman, till betydlig tunga för statsutgifterna;
att ju flera rättegångar, som vid hofrätterna göras
anhängiga, ju flera skola i lika proportion dragas till Konungens
Högsta Domstol, hvarigenom den redan varande
svårigheten, att tvister der ligga alltför länge oafgjorda,
antingen skall ökas, eller ock göromålen fördelas på divisioner,
hvaraf följer icke allenast upphörandet af enhet i
beslut, utan äfven måhända ökadt tjenstemanna-antal och
deraf följande nya löneanslag; att denna förändring således,
långt ifrån att medföra nytta, skulle i många fall medföra
skada och kostnad, samt egentligen endast blifva båtande
för dem, som vid hofrätterna föra andras talan, hvilka genom
sina i landsorterna varande commissionärer på allt sätt
skulle uppmuntra de okunniga, men ofta derföre mäst trätolystna,
att i hofrätten fullfölla började rättegångar.
2:0 I afseende på upphörande af bergstingsrätternas
domsrätt, att alla sådana frågor, till hvilkas afgörande fordras
bergsmannakunskaper i chemi, physik, mathematik och.
deras tillämpning i bergsmanna-handteringen, skola öfverlemnäs
till personer, som icke äga skyldighet att derom inhemta
eller äga kunskap. .Svea Hofrätt bär hittills ägt någon
handledning deraf, att bergmästarne med kunskap i ämnena
utredt dem, likasom inför Konungen förr ägdes vägledning
af BergsCollegii beslut; men borttagas bergstingsrätternas
domsrätt, skola alla sådana mål, hvilkas utredande
fordra vetenskapers och bergsmanna-erfarenhets hjelp, öfverlemnas,
genom alla instanser, åt okunnigheten, hvilken,
om än aldrig så väl understödd af den juridiska enheten,
skall famla i mörkret vid ofgörandet af de vigtigaste ägande-
och nyttjanderätts-frågor. Någon annan förmån kan
härigenom icke vinnas, än ätt öka häradshöfdingarnas redan
många göromål samt deras sportler, och att gifva deras i
Lergstnannayrkct lika oerfarna och okunniga, som i menniskokännedom
och erfarenhet oofvade substituter tillfälle att
efter fördomar och ungdomliga hugskott leka med rättvisan*
12 H. 18
Den 16 Augusti e. m.
Öfvertygad om det för rättvisans oväldiga och på grund af
kunskaper verkställda skipande olyckliga inflytande, som den
nya juridiska enhetstheorien har inom Representationen, har
jag icke velat försöka väcka discussion i denna fråga, utan
endast begagna min rätt att reservera mig, hvartill jag lägger
den önskan, att Regeringen må öppna ögonen öfver den
skada, som genom den yrkade förändringen skall åstadkommas,
såväl som öfver rätta grunden till detta omskapningsbegär,
nemi. hågen att göra häradshöfdingarna till de mägtigaste
och på allmänheten mest verkande personer i landel,
af hvilkas godtycke, örn alla dermed i sammanhang varande
förslag lyckades, Regeringen sjelf och dess åtgärder skulle
komma att bero.
Företogs till pröfning Oecon.Utskts d. 3o sisth Juli e.
m. på bordet lagda betänk. N:o 98 i anledn.. af väckta motioner,
angtde gästgifveri- och postskjutsväsendet samt forvagnsinrättningar.
I sammanhang härmed upplästes ett från RondeSt. ankommet
prot.-uldr. af d. 3i sisth Juli, innehållande inbjudning
till de öfriga RiksSt. alt instämma uti Ståndets genom
bifall till Oecon.Utskts betänk. Wto g8 fattade beslut.
Frih. Raab, Adam Christ.: Då jag ej kunnat bi träda
de äsigter, sorn inom Utsk. gjort sig gällande i detta ämne
, och jag endast i största korthet vidrört motiverna
derför uti min reservation emot Utskrs beslut, utber jag
mig att UU litet närmare få utveckla min mening. Utsk.
har såsom grund för sitt beslut antagit, hvad som å g:de
sidan blifvit framstäldt: ”men desto mera angeläget linner
”Utsk. vara att fästa uppmärksamhet uppå behofvet att i
^möjligaste måtto lyfta denna börda från jordbruket. Utsk.
”dräger icke i betänk, att förklara detta för en högst vigtig
”samhällsangelägenhet; och lärer roan svårligen kunna påräkna
några särdeles vasendtliga framsteg tili ett förbät”tradt
åkerbruk och hushållningssätt hos allmogen, likasom
”1 dess sedliga bildning, innan en reform af skjutsväsendet
”kunnat åstadkommas.’' Jag värderar visserligen de ädla motiverna
hos Utsk-. att söka lätta det betryckta jordbruket;
men jag har dock den öfvertygelse, att Utsk. af sin välvilja
för jordbruket låtit hänföra sig att sé olägenheter, der
de icke finnas, eller att se dem med förstoringsglas. Jag
vill först fästa uppmärksamhet på det yttrade omdömet, att
framsteg uti ett förbättradt jordbruk hindras genom nuvar.
skjutsväsende. Jag tror, att denna sats icke ar sä allmänt
tillämplig, sorn Utsk. ansett densamma. Jag tror, att den
endast kan tillämpas på ett eller annat ställe, såsom närmast
liufvudstaden eller i de orter, der mycken skjuts utgår;
och jag påstår, att äfven på dessa ställen skjutsandet
lemnar en icke obetydlig vinning för dem, som bruka sina
Den >6 Augusti e. in.
Lemman. Om man, såsom mig synes rättast, fäster mera afseende
på personen, som innehar jorden, än på sjelfva jorden,
måste man också medgifva, att det hushållningssätt
är det rättaste, som medför den största inkomsten. Men
vill man förbigå dessa ställen oell fästa sig vid andra ställen
i landsorterna, mäste man erkänna, att då man reser kring
landet, finner man på gäslgifvaregårdarna, eller den närmaste
trakten deromkring, jordbruket icke vara på sämre ståndpunkt,
än på derifrån aflägset belägna och således icke
skjutsskyldiga hemman. Samma klagan, som Utsk. anfört
emot skjutsbestyret, kunde tillämpas på skogsbruket; ty
hvem kan neka, att i de orter, der tillgång på skog finnes,
sysselsätter sig allmogen mera med att köra sina skogseffecter
till torgs, än med att nedlägga arbete på jordlaruket?
Jag skulle likväl tro, att man ej genom några författningar
ville hindra denna rörelse,
Utsk. säger, att skjutslegan är en för jorden tryckande
börda. Äfven detta påstående tror jag endast ganska localt
kunna tillämpas. Jag tror, att det finnes många orter, der
skjutsningsbestyret är ringa betungande och deremot kan anses
såsom en binäring. Då man tänker sig förhållandet med
våra bönder i allmänhet, som hafva mindre jordbruk, finner
man, att de ej hafva nog med ett par dragare, utan
måste hafva ett par hästar jemte ett par oxar. Men de hafi?
va icke heller full sysselsättning för 2:ne par dragare. De
mäste således, för att icke kostnaden för dessa dragare må
blifva alltför stor, söka någon bifört jonst på dem, hvilket
endast kan ske genom foror eller skjutsning; och då foror
på de flesta ställen svårligen kunna erhållas, återstår endast
utvägen alt genom skjutsning draga någon fördel af dessa
dragare, då de ej för jordbruket behöfvas, Skjutsningen
kan i vårt land bestridas med mindre dyrbara hästar, och
fordrar således ringa förlag. Jag tror således, att skjutsningen
i allmänhet är fördelaktig för allmogen, och att den
så mycket mindre bör borttagas nu, då jordbrukets producter
snarare fallit än stigit j pris och penningebristen i landet
förökat sig. Jag vill dock erkänna, att skjutsningsskyh»
digheten i vissa orter är tryckande och besvärlig; men uen
är det icke nu mera än förut, Man mäste deremot erkänna,
att den stigande bildningen lios dem, som begagna skjuts,
baft till följd, alt sällan de skjutsande hafva att beklaga sig
öfver de resandes framfart, Nu åka icke, såsom t8og, 2:ne
personer efter en häst och nödgas icke skjutsbonden springa
bredvid. Skjutslegan har blifvit förhöjd och ångbåtsfärderna
hafva underlättat skjulsningsskyldigheten. Vågar jag således
antaga, att detta onus icke är förstoradt, hvilket jag
ej tror att någon kan påstå, så ser jag intet bestämdt skäl,
hvarföre de personer, som ärft eller förvärft sina hemman
med samma onus, skola derifrån befrias. Utsk. bar sagt
pag. 12: "Det torde vara så mycket billigare, att de skjuts
-
Den 16 Augusti c. m.
”skyldige vidkännas ett sådant tillskott, som skjutsningsskyl”digheten
ostridigt är ett åliggande för dem, oell de följaktligen
böra erlägga någon afgift för befrielsen derifrån.”
Utsk. har således uttryckligen erkänt, att det är de personers
skyldighet, sorn af ålder haft detta onus, att än vidare
utgöra detsamma. Jag kan icke finna annat, än alt, om
man ville befria dem från detta onus, vore det ungefär detsamma,
som att skänka dem en viss proc., hvilken man skulle
taga från andra medborgare; ty dessa skulle blifva lidande
derigenom, alt de allmänna skattebördorna komme att
ökas, emedan alla resor i Kronans ärender, alla fångtransporter
skulle fördyras; man nödgades öka lönerna för alla
de tjenstemän, till hvilkas befattning det hörer att göra resor,
fororna blefve dyrare, communicationerna inom landet
blefve försvårade, samt de, som bo längre än mil från
gästgifvaregårdarna och förut beräknat inkomst af skjutsningen,
skulle blifva hindrade alt vinna denna fördel.
Utsk. har ytterligare sagt, att den sedliga bildningen
hos allmogen ej kan göra framsteg, så länge det nuvar. skjutsväsendet
bibehålies. I detta afseende åberopar jäg, hvad
jag yttrat i min reservation. Jag har nemi. sagt, att fruktansvärd!
vore, alt största delen af entreprenörernas drängar
och skjutsgossar, hvilka under tjenstetiden vid gästgifvaregården
kunna fullkomligen inöfva sig i kroglifvets vanor,
skola derifrån ej sällan utgå bland allmogen såsom monitorer
i osedlighet; och jag Vågar tillägga, att det onda,
som nu äger runi endast i en del af landet eller der hållstugor
finnas, äfven komme att sprida sig till det öfriga landet,
der hållskjuts ej äger rum.
Sä mycket om grunderna; nu några ord om de resultater,
hvartill Utsk. på dessa grunder kommit. Jag tror,
att den föreslagna olikheten i skjutslegan skulle verka missnöje
och utså frön till oenighet bland allmogen. Afundsjukan
är en epidemi, som snarare bör botas, än underblåsas;
och underblåsas skulle den, om allmogen erhölle så olika
skjutslega, att den på ett afstånd af 2 a 3 mil utginge på
ena stället med 16 och på det andra med 36 sk. för milen,
att förtiga alla de olägenheter, hvarför resande genom prejerier
blefve blottställda. Jag är öfvertygad, att tillen början
Regeringen blefve öfverhopad med klagomål och att vid
nästa riksdag en mängd motioner skulle inkomma i frågor
om förhöjning i skjutslegan, tills den blefve lika öfverallt,
och derigenom skulle just det onda åstadkommas, som Utsk,
anser böra hindras, då Utsk. pag. i3 yttrat, att en allmän
tillökning i skjutslegan utan undantag skulle möjligen föranleda
uppstegring i den lega eller de vilkor, som för foror
eller forslingar af varor vanligen betingas.
Det förslag, alt röstantalet inom hvarje skjutslag skall
afgöra, huruvida skjutslaget vill med särskildt tillskott befrämja
entreprenaden, kunde blifva ganska vådligt för dem,
Den 16 Au gu» ti e. m.
som bo utöfver £ mil från* gästgifvaregården, såvida de flestas
hemman vore belägna inom den mil; ty då stöde det
i deras slön att bestämma delta tillskott, hvaraf de sjelfva
droge nyttan, till så högt belopp de behagade, och det voro
endast de, hvilka bodde längre från gästgifvaregården,
sorn finge erlägga betalningen.
Att åter den föreslagna förhöjningen af skjutslegan lill
24 * 36 sk., hvilken troligen, då den vid nästa riksdag, enligt
hvad jag nämnt, skulle jemna sig, komme att bestämmas
till 32 sk., är alltför öfverdrifven, hoppas jag alla skola
inse, och jag behöfver derföre ej vara vidlyftig för att bevisa
det. Jag vill blott anföra, att man för den nuvar.
skjutslegan lätt kan betinga sig skjuts, och såsom exempel
andraga, att fångskjutsen nästan öfverallt för vanlig lega
bestrides på entreprenad; hvarjemte jag får fästa uppmärksamhet
derpå, att skjutslegan ganska lätt kan förhöjas, men
att det blefve svårare att förminska den en annan gång.
Efter min öfvertygelse är det egentligen hållskjutsen,
som är besvärlig; men många vigtiga steg hafva blifvit tagna
för att afhjelpa denna besvärlighet. Deribland vill jag
först nämna den berömvärda diligence-inrättnihgen emellan
Stockholm och Upsala, som redan åtnjuter understöd genom
ersättning af de hållskjutsskyldiga. Jag tror, att en
dylik förmån kunde lemnäs diligencen på vägen mellan Stockholm
och Götheborg, och skulle jemväl tro, alt en dylik
diligencefart kunde emot enahanda fördel inrättas på vägen
emellan Stockholm och Ystad; hvarjemte jag anser dessa inrättningar,
på sätt TJtsk. tillstyrkt, böra understödjas genom
g:de hufvudtileln och postmedlen, och jag vore ej obenägen
att med min röst biträda, att de enskilda förluster, som på
diligence-inrättningarna blifvit gjorda, må af slaten ersättas.
Men utom dessa medel till hållskjutsens underlättande har
den redan till stor del blifvit lindrad genom enskilda ac
corder
om skjutsningens utgörande; och jag tror, att dessa
enskilda-accorder, som, ulan att de forceras, kunde i betydlig
mån tilltaga, skulle ganska mycket befordras, om K.
M:s nåd. bref till Dess Bef:h:de af d. i3 Aug. 1810 förnyades.
Jag vet, utt det då icke hade önskad verkan; men
nu, sedan folket lärt sig bättre känna behofvet och fördelarna
af dylika entreprenader, skulle förnyandet af detta K.
bref säkerligen befrämja dem; och detta synes vara den enda
åtgärd, som af Riksdagsmännen Olof Jeppsson och Pehr
Nilsson, äfvensom några andra motionärer inom BondeSt.,
varit åsyftad.
Slutligen vill jag i fråga om sjelfva skjutslegan erkänna,
att det vanligen icke är lönande alt skjutsa mecj en häst,
och derföre tror jag, man kunde stadga en viss betalning
för hvarje skjutskarl, som medföljer. Om denna betalning
bestämdes till 4 sk. b:co för milen, skulle sådant ungefärligen
motsvara, hvad den skjutsande genom arbete kunnat för
-
Den i6 Augusti c. m.
tjena under den tid, sora till skjutsningen åtgår. Jag yrkar
återremiss af Utsk:s betänk., hvarvid detta anförande
torde få medfölja.
Hr Danckwardt, Magn. Georg: Ehuru jag icke
anser mig äga de fullständiga Jocala upplysningar, som äro
nödiga för att rätt bedöma verkningarna och följderna af
Utsk:s i förevar, betänkande afgifna förslag, anhåller jag alt
i anledn. af detsamma få framföra några anmärkningar till
Utsk:s öfvervägande. Jag önskar, likasom Utsk., reformer i
vårt skjutsväsende, såsom i allt annat, der de behöfvas och
äro angelägna; men jag tror, att man bör noga tillse och
beräkna, att de förändringar, man går att vidtaga, äro verkliga
förbättringar och leda till det mål, man dermed bör
åsyfta.
Utsk. anför i ingressen till sitt betänk., ”att skjutsningsbesväret
utöfvar på landets tillstånd och allmogen isynnerhet
ett högst menligt inflytande, och att man svårligen kan
påräkna några särdeles väsendlliga framsteg i ett förbättradt
åkerbruk och hushållnihgssätt hos allmogen, likasom i dess
sedliga bildning, innan en reform af skjutsväsendet kunnat
åstadkommas; att denna skyldighet vore för jordbruket en
stor börda, hvars lyftande derifrån vore en högst vigtig
samhällsangelägenhet, och att allt detta vore en inom RiksSt.
uttalad och af allmänna opinionen stadgad gemensam öfvertygelse.
” I dessa allmänna reflexioner, såsom hufvudgrunder
för sitt förslag, fruktar jag Utsk. gått nog långt
och afmålat tyngden och olägenheterna af skjutsningsbesväret
med nog starka färger. Att skjutsningsskyldigheten ali—
manligen är en stor tunga för jordbruket äger icke, i min
tanka, behörig grund. Förhållandet är härutinnan, som med
flera andra onera i vårt land, mycket localt; på många ställen
är ostridigt denna skyldighet ett mer och mindre tryckande
onus; på andra kan hemmansägaren anses derför ersatt
genom den erhållna skjutslegan, och på ännu andra
ställen anses det som en förmån och en utväg till biförtjenst.
Från förstnämnda ställen klagas med skäl öfver detta
onus och yrkas befrielse; från de andra är afsiglen endast
att få högre skjutslega, utan alt man vill afstå rättigheten
att skjutsa. Detta förhållande styrkes äfven af flera i
ämnet afgifna yttranden inom BondeSt. såväl vid denna som
föregående riksdagar. Hvad sjelfva rättsenligheten af skyldigheten
angår, kan man säga, att det är lika litet rätt, att
jorden skall hålla vägar och broar som att skjutsa, och för
det förra besväret erhålles ingen ersättning. — Att skjutsningsskyldigheten
har ett menligt inflytande på sjelfva jordbrukshandteringen
är visserligen grundadt; dock i min tanka
icke till den grad, Utsk. uppgifver, eller att några väsendtliga
framsteg i ett förbättradt åkerbruk hos allmogen
i följd deraf ej kunna påräknas. Äfven delta är högst olika
Den 16 Augusti e. m.
*13
på olilsa localer, och beror af den större eller mindre tunga,
skjutsningen medför; man kan dessutom taga för afgjordt,
att, äfven om hemmansägaren från skjutsningsskyldigheten
befrias, han, enär han för sitt åkerbruk och annat har behof
af hästar, skall i allt fall söka genom skjutsning på ett eller
annat sätt vinna en biförtjenst, när tillfälle med förmån erbjuder
sig dertill. Meia uppmärksamhet förtjena onekl. de
skadliga följder, som i moraliskt hänseende uppkomma af
skjutsningsskyldigheten genom de skjutsandes sysslolösa vistande
på gästgifvaregårdarna; men det är egentligen endast
genom hållskjutsen, som detta onda kan anses åstadkommas,
icke synncrl. genom reservskjutsen, för hvars bestridande den
skjutsande oftast icke behöfver uppehålla sig på gästgifvaregården.
Bonden skall, som ofvan sagdt är, äfven om sk juts—
ningsskyldigheten som en pligt vore afskaffad, på ett eller
annat sätt förtjena genom skjutsning, och har då tillfälle till
besök på sådana ställen; och det förekommes hvarken genom
diligencer, ej heller genom entreprenader, på det sätt
Utsk. nu föreslagit dem.
Utsk:s egentliga project till reform i vårt skjutsväsende
går ut på entreprenader af skjutsen. För dessa entreprenader
tillåter Utsk., utan undantag eller vilkor, begagnandet
af hästar, befintliga på ställen inom i mil från gästgifvaregården.
Häraf uppkommer, att dels hemmansägare, boende
inom ^ mil från gästgifvaregården, kunna öfvertaga skjutsen,
dels att en person kan göra det, under öfverenskommande
med de förra att dertill begagna deras hästar. Detta
kan, efter mitt begrepp, icke kallas en åt det af Utsk. åsyftade
ändamål ledande skjutsentreprenad, enär entreprenörerna
dels kunna utgöras endast af en hop jordbrukande hemmansägare,
dels icke äro förbundna att på skjutsstället hålla en
enda häst. Man synes kunna nästan bestämdt förese, att på
de flesta ställen, der skjutslagen afstå sin rätt att skjutsa och
skjutsningen icke är synnerligen betungande, samt hemman
inom mil från gästgifvaregården finnas alt tillgå, entreprenader
af denna beskaffenhet komma att äga rum för att
vinna den derför bestådda högre skjutslega, alldeles icke,
såsom afsigten med denna skjutslega bör vara, eller att en
entreprenör med egna hästar uppehåller skjutsen, såsom en
särskild, från jordbruket afskiljd näring. De egentliga ändamålen
med reformen vunnes då icke. Skjutsningsskyldigheten
blefve väl icke tvungen, men i allt öfrigt uppkomme
ingen annan egentlig förändring, än att skjutslagen öfverflyttade?
på hemman inom -i mil från gästgifvaregårdarna,
och följderna af skjutsningen skulle med alla sina omnämnda
olägenheter för dessa jordbrukare qvarstå, om icke ökas;
skjutslegan förhöjdes 5o proc. för de resande, utan att sådant
på många ställen behöfdes såsom ersättning för skjutsningstungan.
Om således förslaget, efter min tanka, skall
blifva i någon mån antagligt, mäste entreprenören på sjelf
-
*44
Den 16 Augusti c. m.
va skjutsstationen hålla åtminstone ett visst antal egna hSstar,
hvilket antal minst bör utgöra hälften af den häststyrka,
som vid stationen, såsom nödig för resandes fortskaffande,
fastställes; rätteligen borde han hålla alla, på sätt
i K. circulärbrefven af åren 1810 och 1824 i ämnet åsyftas.
Men då detta för närvar, troligen vore detsamma, sorn
att få eller inga entreprenader blefve af, kunde lämpligt
vara att till en början, under öfvergångsperioden till ett
annat system, stadga denna medelväg; antages åter icke detta
tillägg till förslaget, synes åtminstone för mig detsamma icke
innefatta en reform åt något bättre, utan hufvudsakligen
blott en tillökning i skjutslegan, oftast der den icke behöfdes;
och att den isynnerhet då skall verka på förhöjda forlöner,
derom är ingen tvifvel. Man ser också af reservationerna
vid Utskts betänk., hurusom BondeStts ledamöter yrkat
utsträckning till dubbelt i det afstånd från gästgifvaregårdarna,
derifrån hästar för entreprenaderna må kunna begagnas;
ett yrkande, som mera synes åsyfta skjutsens bibehållande
åt de skjutsskyldiga mot högre betalning, än verkliga
och ändamålsenliga skjutsentreprenaders beredande.
Troligen skola några entreprenader, särdeles tillen början,
icke äga rum på manga gästgifvaregårdar, emedan, på
vissa, skjutslegans förhöjning ändå icke blir tillräcklig ersättning
för en sådan entreprenör, och de skjutsskyldiga icke
vilja lemna några bidrag dertill, och åter på många skjutslagen
icke vilja afstå sin rätt att skjutsa. Häraf uppkommer
då den följd, att skjutslegan blir på en del ställen 5o proc.
högre än på andra, utun att, såsom egentligen vara borde,
skjutstungan är dertill orsaken. Detta är visserligen en olämplighet,
som säkert kommer att gifva aidedning till klander
och missnöje, men som lärer få tålas, om man vill sakens
framgång.
Vid sjelfva detaillerna af förslaget hafva förekommit
mig några visserligen mindre anmärkningar. Uti 2 mom.
synes af orden: vid hvarje blifvande skjutsstation,
som skulle frågan vara att ändra de nuvarande. Det föranleder
i min tanka flera svårigheter och lärer böra undvikas,
så vidt icke nödvändigheten ovilkorligen påkallade det.
Ordet blifvande torde gerna kunna utgå. Likså synas
förslag till den förhöjda skjutslegan icke behöfva upprättas
i annat fall, än då den skulle öfverstiga 24 sk., emedan, enligt
i morn., detta belopp ovilkorligen får af hvarje entreprenör
uppbäras. Dessa förslag böra icke heller, efter 3
morn., i annat fall underställas K. M:s pröfning, än då skjutsförhöjningen
öfverstiger 24 sk. I 4 och 7 mom. förekomma,
i afseende på vederbörandes hörande i ämnet, orden:
skjutsskyldige districtvis och sk juts distr i c t. Me
ningen
lärer väl icke kunna vara annan, än att skjutslagen
till hvarje gästgifvaregård böra i frågan särskildt höras
och
Den 16 Augusti e. m.
l45
och yttra sig och hvilket derföre borde för tydlighetens
skull uttryckas.
Utsk. har vidare föreslagit:
<i) Att hos K. M. må begäras, det i anledning af
denna föreslagna nya reglering en ny skjuts- och
gästgifveri-ordning må utarbetas. Mig förekommer,
som detta vore väl tidigt, innan någon närmare erfarenhet
vunnits, om den nya skjutsregleringen kan införas
och blifva beståndande. Emedlertid synas blott de interimsföreskrifter
böra till efterrättelse meddelas, som i följd af
denna reglering kunna finnas nödiga.
b) Att hos K. M. må begäras, att forvagns- och
diligence-inrättningar må äfven af g:de hufvudt
i te In erhålla understöd. Detta anser jag icke lämpligt
eller med titelns rätta föremål förenligt, äfvensom titelns
tillgångar icke medgifva del. Dessutom hafva RiksSt.,
såsom jag vill påminna mig, redan vid pröfningen af 2.‘dra
hufvudtiteln medgifvit ett sådant understöd af postmedlen,
och detta torde för närvar, vara nog. Efter min öfvertygelse
kunna dessa inrättningar icke i allmänhet här i landet ännu
bära sig utan betydligt höjd skjutslega eller betydligt understöd,
hvilket det kända resultatet med paketposten bäst ådagalägger;
och märkligt är ock, att de få platserna för resande
å denna paketpost icke blifvit stort mer än till hälften
begagnade.
c) Att, med anledning af gjorda yttranden om
ändring i re se reglementet, K. M. skulle täckas i
anseende till den nu föreslagna förhöjningen i
skjutslegan anbefalla allden indragning, som kan
vara möjlig i antalet af hästar, sorn em bets- och
tjenstemän under resor bestås. Ett nytt resereglemente
utfärdades 1827, deri äfven hästantalet nedsattes till
hvad man ansåg lämpligt. Innan Utsk. föreslår en ytterligare
revision af detta reglemente, svnes mig Utsk. hafva
bort undersöka och uppgifva, om skäl må finnas till vidare
nedsättning i denna del.
Sedan jag nu yttrat mig i anledn. af Utsk:s afgifna förslag
i detta lika angelägna, som mycket omtvistade ämne,
ber jag att deruti få tillkännagifva den enskilda öfvertygelse,
jag upphemtat af min visserligen ringa erfarenhet och
forskning samt de resultater, som visat sig af redan vidtagna
åtgärder i frågan. Mig förekommer det, som skjutsentreprenader
och diligence-inrättningar, sådana de i andra
länder finnas och böra vara, ännu icke i vårt Iand kunna i
allmänhet tillvägabringas, utan en öfver höfvan förhöjd
skjutslega, och jag räknar de förnämsta orsakerna dertill
vara, att vägarna i följd af local och ''limat äro för svåra,
att trafiken på många ställen ar för ringa, på andra för be
12
H. 19
Dtn iG Augusti e. m.
tydlig, nch att, för sådana inrättningars uppehållande, duglige
hästars inköp och underhåll kosta för mycket. Jag fruktar
sålunda, att liden ännu icke är inne för en så beskalfad
önskansvärd reform i våra skjutsinrättningar, och att derföre
jorden för närvar, icke kan befrias från skjutsningsskyldigheten,
utan denna ännu tyvärr vara dervid ohjelpligt
lästad. Då jag i följd häraf betviflar framgången i närvar,
tid af denna reform, ehuru jag i allt, hvad lämpligt är, skall
för min del söka dertill bidraga, tror jag likväl angelägenheten
och rättvisan for/lra att vidtaga nödiga utvägar, för
att söka göra skjutsningsskyldigheten så litet skadlig och
tryckande som möjligt. Sedan de föreskrifter i afseende på
hållskjulsens indragning och förminskning redan äro meddelade,
som lämpligen lära kunna utfärdas, emedan ett beslut
om dess ovilkorliga upphörande allestädes tvifvelsutan icke
kan vidlagas, återstår, som mig synes, att söka bereda de
skjutsande ersättning för sitt skjutsningsbesvär, der de icke
redan åtnjuta en sådan, och detta kan icke lämpligen ske
utan genom en tillökt skjutslega. I anledning af hvad jag
redan yttrat tror jag, att på många, om icke de flesta, ställen
gästgifveri- och reservlagen kunna i detta afseende anses
vara belåtna med den nuvar. afgiften, hvilken således
icke bör allmänt tillökas; men på mångfaldiga andra, der
vägarna äro backiga eller eljest svåra, skjutshållen långa
eller många, eller på de större vägarna och nära städer, der
resandes antal är mera betydligt, äro gästgifvarne och reservlagen
icke med den nu gällande skjutslegan ersatta, och
der borde den således i raan derefter förhöjas; men egentligen
böra, der hållskjutsen möjligen ej kan afskaflas, utan
måste fortfara, liåll-lagen få njuta en sådan tillökning, ty
de äro allmänligen icke derförntan ersatta, och der gästgifvaren
öfvertager hållskjutsen för andra, bör han äfven samma
tillökade skjutslega åtnjuta för de hästar, han derför måste
prestera och hvilka han ovilkorligen då måste visa sig
äga. Att alla andra, sorn åtaga sig andras håll-eller reservskjuts,
äfven böra få uppbära den nu föreslagna förhöjningen,
der den fastställes, är klart. Denna tillökade skjutslega
bör bestämmas af K. M. för vissa, t. ex. 5 år i sender, sedan,
efter vederbörandes hörande vid häradsrätten, förslag
dertill blifvit uppgjordt för de ställen, der det inom hvarje
län erfordrades, och Landshöfrd. samt KammarCollrm deras
utlåtrn afgifvit. Tillökningen må kunna utsättas lill 20, 24,
2.8, 32 sk. för milen. På detta sätt synes mig den öfverklagade
tungan af skjutsningsskyldigheten för närvar., och så
länge denna skyldighet icke kan alldeles afskaffas, blifva
rättvisligen lättad och klagomålen deröfver till större delen
böra upphöra, enär det uppenbart måste va.ra obilligt och
väcka missnöje, att detta onus på ett ställe till och med
räknas för en förmån, under det att på ett annat detsamma
verkar en förlust af ända till 5o ä 60 r:dr på helt hemman.
D' n 16 Augusti c. m.
'4"
Genom de af Utfila, föreslagna entreprenader vinnes troligen
icke denna lindring, åtminstone icke allmänt, enär man kan
förese, att sådana entreprenader icke blifva af, särdeles på
de ställen, der skjutsen är tyngst och lindringen bäst behöfves.
Alt skjutsentreprenaderna genom denna åtgärd skulle
motverkas och hindras, kan jag icke inse. De skjutslag, som
hnge uppbära den förökade skjutslegan, blefve endast forsälla
i lika ställning i afseende på skjutstungan som de,
för hvika skjutsningarna icke kunna sägas vara till egentlig
förlust; och för entreprenaderna måste i alla fall och skulle,
efter Utskrs förslag, också skjutslegan ökas, så att den
af mig föreslagna tillökningen i allt fall vore ett steg till
sådana entreprenader. Ville man, i afseende på deras befrämjande,
särskildt stadga en generel förhöjning i skjutslegan
derutöfver af 4 sk-, kunde det ej vara obilligt, och
denna förhöjning utfölle då jemnt och verkade lika åt ändamålet
allestädes, sedan genom den förstnämnda tillökningen
skjutsningstungan blifvit någorlunda jemnad till lika öfverallt.
En omständighet, som i öfrigt synes kunna leda till någon
lättnad i sk jutsningsskyldigheten för jorden, är den, att
gästgifvaren för de fördelar, han njuter och hvilka onekligen
på de flesta ställen genom ökad trafik tilltagit emot för 100
år sedan, ålägges hålla flera hästar än hittills. Han har
verkligen en mot ändamålet stridande och icke från början
åsyftad lättnad i sk jutsningsskyldigheten, och gästgifverihemmanen
anses i allmänhet förmånligare än andra; han har
dessutom tillfälle att välja lindrigare skjutsningar och någon
gång undandraga sig dem för sina hästar. Fån allmän undersökning
om tillökning i det hästantal, han borde hälla för
sina gästgifverifriheter, vore derföre icke olämplig.
Jag anhåller om återremiss af Utskrs betänk, samt att
de af mig gjorda anmärkningar dervid må få åtfölja.
Ilr von Floh en hausen, Mich. Silvius: Om frågan
hade varit helt enkelt att förhöja skjutslegan med vissa
proc., hade dervid kunnat tagas i betraktande såväl hvad
skjutsningsbesväret kostar, som den lämpliga ersättningen
derför, äfvensom det inflytande, en förhöjd skjutslega skulle
hafva på folket i allmänhet i anseende till den reseersättning,
som vid syner m. fl. förrättningar skall betalas lill åtskilliga
embetsmän, såsom kronofogdar, landtmätare, länsmän
m. m. Nu är frågan dock icke i sådant skick, utan
Etsk. har ansett och förklarat, att någon förhöjning i skjutslegan
ej bör äga rum, annat än der entreprenader kunna
tillvägabringas, derföre att sådant, enligt Utsk:s tanke, skulle
leda till en allmän förhöjning i legan för foror, samt
motarbeta diligence-inrättningarna, emedan det naturligtvis
blefve svårare för diligence-ägare att göra upp accorder med
de sk jutssky Idiga, när dessa funne sig väl vid den dem ål ig
-
i43
Den iG Augusti e. tn.
gande skjutsning. Det af Utsk. föreslagna 7 mom. innehåller:
”Skulle skjutsdistrict gifvas, der pålitliga entreprenörer
”erbjuda sig att, utan förhöjning i nuvar. lega och utan
”tillskott af de skjutsskyldige, skjutsningsbestyret öfvertaga,
”så bör ett sådant anbud ovilkorligen antagas och contract
”om entreprenad derstädes upprättas.” Sådana contracts
uppgörande har redan genom K. författningar af 1810 och
i8a4 blifvit åt länsstyrelserna öfverlåtet, och på flera ställen
hafva contract blifvit ingångna, merendels med vilkor, att
båll- och reserv-skjutsskyldige ingått uppå att betala något
visst till entreprenörer. Men förhållandet förändrar sig helt
och hållet, då man, såsom Utsk. föreslår, vill införa entreprenader
om skjutsningar öfver hela Riket. Uti dedistrict,
som äro mindre besökta af resande, och der skjutsningen
stundom åligger endast gäslgifveri-hemmanet, skulle entreprenader,
som ej kunde öfvertagas af någon annan än detta
hemmans innehafvare, endast leda till den resandes betungande
samt skjutslegan blifva förhöjd utan skäl och sålunda
motverka Utsk:s syftemål, att icke skjutslegan må förhöjas
annorstädes, än der behofvet sådant fordrar. Utsk:s betänk,
innefattar således un motstridighet, och för min del tror jag,
att då det i 7 inom. föreslagna stadgande redan finnes, är
intet förordnande i afseende på skjutsen behöfligt, såvida
man icke anser nödvändigt utt i allmänhet böja skjutslegan;
ty i det fall, att ett eller annat håll är så besvärligt, att
legan synes böra förhöjas, kan särskild und. framställning
derom göras, och om skäl dertill finnes, är det otvifvelaktig!,
att sådant bifalles,
Hvad diligence-inrättningarna angår, är det visst vackert
alt genom uppoffring af statsmedel gynna dem i sin
början; men, såsom jag en gång förut anmärkt, beror möjligheten
af deras fortkomst hufvudsakligen af qvantiteten af
de varor, sorn med dem kunna fortskaffas. I de länder,
der diligencer gå höstetiden, händer mången gång, att de
äro tomma på personer; men de äro alltid lastade med varor,
och de varor, soni föras af diligencer med platser för
18 personer, väga nästan alltid mer än dessa 18 personer.
Hvarken äro våra vägar nog hårda eller våra hästar
nog starka för så stora lass, och om också vägarnas
hårdhet vore tillräcklig, skulle dock dylika vagnar ej
kunna framkomma på dem, som gå backe uppföre och backe
nedföre. Diligencen, som går emellan Stockholm och
Götheborg, måste begagna oxar, för att komma uppföre
backarna, och olyckor kunna ofta inträffa, då den svårlastade
vagnen skall köras nedföre backarna. Således måste
diligencerna erhålla en annan form och icke hos oss inrättas
efter samma modell som i andra länder. Derjemte bör
man tillse, huru de skola hafva nödig förtjenst. I detta afseende
tror jag nödigt, att reseturen förändras, så att diligencerna
passera flera af Rikets större städer och att således
Den 16 Augusti e. m.
dlligencen emellan Stockholm och Gölin horg går genom andra
städer på en väg, hvarpå en sådan inrättning för närvarande
bättre kan bära sig; äfvensom jag anser det vara
en onödig kostnad, som användes på den diligence-inrättning,
hvilken sällan begagnas. I Frankrike oell öfverallt,
der diligencer med fördel begagnas, gå de på hjul både
vinter och sommar äfven vid öfverhallen af Alperna, då
oxar blifva förespända. Hos oss mäste deremot hjulen efter
hvarje yrväder borttagas. De svårigheter, som hos oss möta,
äro således så mångå, att man omöjligen kan tänka på
att erhålla sådana inrättningar öfverallt; och då de ej en
gång finnas i de vestliga districterna af Frankrike derföre,
att de derstädes ej skulle med fördel kunna underhållas, synes
mig, att vi böra åtnöja oss med sådana diligence-inrättningar,
som kunna bestå utan understöd af statsmedlen. Vi
kunna hos K. M. i und. anhålla, att de må berättigas att
med skjutsskyldiga göra upp accord pra begagnande af ett
visst antal af deras hästar; mpn detta anser jag vara allt det
understöd, man bör bevilja dem. Frågan om postföringens
öfverlemnande till diligenc.e-inrättnipgar anser jag vara för
tidigt väckt; ty sådant beren- derpå, huruvida yi erhålla diligencer,
som på bestämda tider komma att afgå, och alltsammans
kan dessutom ske, utan aft R. St. på förhand derom
göra und. anhållan. För Öfrigt förekommer här samma
olägenhet, soip blifvit anmärkt vid Dtsk;s förslag, att antagandet
af entreprenad-anbud för gästgifvpri-skjutsen må bero
af de flesta rösterna inom skjlltsdistrictet. Jflerregårdarna
skulle troligen vilja för befrielsen från postföring erlägga
samma afgift, som de förut erlagt till dem af allmogen
inom skjutslaget, som best''idt deras andel i skjutsen, och
sålunda skulle denna allmoge icke allenast kunna gå miste
om denna inkomst, utan äfyen genom plujima vota nödgas
att för egen del betala en dylik afgift till entreprenören.
Frågan om ändring i resereglemente! har redan af Hr
Danckwardt blifvit besvayad. Den resekostnad, hvaraf allmogen
mest betungas och hvaröfver den mest beklagar sig,
är den, som erläggas för förrättningar 3f länsmännen och
han har likväl ej skjuts för mera än en häst. En förändring
i detta fall kunde således endast leda lil) förhöjning i allmogens
utgifter, enär länsmannen ej kan resa med häst.
Om någon allmän förhöjning i skjutslegan vöre yrkad, skulle
jag ej vilja sätta mig deremot; men då bör förhöjningen vara
enkel och klar. Nu åter, ejler i det skick frågan af
TJtsk. blifvit framställd, ville jag hpllre anhålla om afslag å
hela betänk., om jag ej ansåge skäligt alt i afseende på diligencerna
göra den und, framställning, jag omnämnt, fastän
äfven detta kunde vara onödigt, då vi finna, att K. M.
åt diligence-inrättningen emellan Stockholm och Upsala beviljat
rättigheten att uppgöra sådana accord, hvilka enligt min
tanke utgöra det enda lämpliga understöd, som till dessa in
-
i5o
Den 16 Augusti c. m.
rättningar kan leranäs. Då jag förut yttrat, att så inrättade
diligencer, som vi hittills haft, ej kunna bära sig hos oss,
ber jag att i afseende på diligencefarten till Upsala få erinra,
att orsaken, hvarföre den burit sig, är den, att af
Upsalas invånare hestår af resande, hvilket förorsakar en betydlig
skillnad i trafiken. Jag förenar mig i de föregående
värda talarnes anhållan om återreraiss af förevar, betänk.
Hr Rothlieb, Axel Fredr., uppläste följande:
Uti den reservation, Frih. Raab bifogat Oecon.TJtskts
nu under öfverläggning varande betänk., förenar jag mig till
alla delar. Då sista förhöjningarna af skjutspenningarna tillkom,
härrörde den från då inträffad foderbrist och höga
pris å landtmannavaror; men oaktadt skälen till den högre
skjutslegan länge sedan upphört genom lägre pris å foder
och spannmål, har likväl ej den ökade, lills vidare förhöjda
skjutslegan åter nedgått. Att nu, under låga värden å landtinannavaror,
hvilka, utom i närheten af de större städerna
6ro nästan osäljbara, att nu, under allmänt öfverklagad penningebrjst,
åter söka tillvägabringa en ny förhöjning i skjuts-1-  legan, anser jag icke gagna någon, men menligt inverka på
sjelfva den skjutsandes fördel, då, så vidt det undvikas kunde,
begagnandet af fortkomst med gästgifvarskjuts skulle
minskas, och således de skjutsande, under väntan på ankommande
resande, illa använda sin tid. Allmogen i allmänhet
är väl belåten med de skjutspenningar, som nu erhållas,
och anser dem som en lätt förtjenst samt ett sätt att
under behof åtkomma penningar, som ej annorlunda kunna
förtjena?. Förhöjda skjutspenningar skulle snarare befrämja,
än aflägsna det moraliska onda; ty flera skulle inställa sig
än nu för att dela den nu föreslagna högre förljensten, och
en lättare vunnen penning blir vanligen mera lättsinnigt
använd. Hvad inflytande den högre skjutslegan skulle äga
i afseende på alla varutransporter, är ej svårt att förutse,
huru tryckande den skulle blifva för alla tjenstemän, oftast
med små löner, som likväl måste begagna en sådan fortkomst,
är lika säkert; hvad inverkan på näringarna det skulle
medföra, bör ej heller förbises, äfvensom den dyrhet för
biträden af åtskilliga handtverkare, som deraf skulle uppkomma.
Mängden af allmogen, synnerligen just den fattigare
och mindre bemedlade delen och de, som ej sjelfva
bodde så till, att de genom skjutsningar kunde förtjena, måste
drygare betala alla embetsmanna-handräckningar vid häradssyner,
landtmäteri-förrättningär, äfvensom kronobetjeningens
påkallade och opåkallade biträden eller påhelsningar.
Det är derföre jag vågar afstyrka ali förhöjning i
skjutslegan och alla förändringar eller anstalter, som ej bära
sig, utan att stå i bredd med behofvet af förhöjda skjutspenningar.
Hvad diligence-inrättningarna och paketposten
angår, sa har jag ej emot, om dessa inrättningars fortgång
genom några åtgärder från statens sida uppmuntras, men
Den 16 Augusti e. ai.
motsätter mig så mycket mera, om sådant skulle tillvägabringas
genom förhöjd skjutslega.
Frih. Boye, Ludv.: Hos Hr Gr. o. Landtm, samt R.
o. Ad. anhåller jag om återreroiss af detta betänk, derföre,
att detsamma, efter min öfvertygelse, uppfyller icke ett enda
af de ändamål, det afsett, och skulle, verkstäldt på sätt
förslaget innehåller, blifva en orättvisa mot allmänheten.
Lagstiftningen tillhör det dock att, i fråga om alla förändringar,
afväga det förhållande, som redan linnes, mot hvad
man vill i stället införa. Utsk. har afsett 3:ne ändamål:
det ena att lossa jordbruket från den förskräckliga börda,
som skjutsskyldigheten derpå skall lägga; det andra, att
åstadkomma en bättre sedlighet än den, sorn” hittills i landet
existerat; och det tredje, att på vägfarandes bekostnad
gynna diligence- och forvagns-inrättningar, hvilka Utsk.
godtroget anser kunna drifvas till verklig höjd och bära sig.
j\å väl! må det tillåtas mig att med den erfarenhet, min
ålder gifver mig, förklara, att jag anser ropet på den förfärliga
tyngd på jordbruket, som skall ligga i skjutsväsendet,
såsom mera ett rop, än en sanning. Jag har haft jord
och varit bosatt i Upland, Östergöthland och nu sednast under
tretton år i Småland; och det är en sanning, att i alla
dessa orter hafva de kringboende bönderna ansett för en
lycka att få skjutsa, hvarföre de också sökt, att få skjutsa
det främmande, som kommit till mig. Jag kan åberopa alla
resandes vittnesbörd derom, att skjutsningen ej måtte vara
en så förskräcklig olycka, efter det händer, att när väglaget
är godt, anträffa vi på vägarna bönder, sorn ödmjukast
anhålla att få skjutsa, äfven emot mindre än full skjutspenning.
Jag bestrider icke, att det kan finnas orter, der
skjutsningsbestyret kan vara en tunga; men att det öfver
allt
är en tunga, det vågar jag säga är osanning, och till
vittnen derpå vågar jag åberopa alla dem, som känna, hurudant
förhållandet är, nemi. att det på de flesta orter äten
stor lycka, som den fattige bonden vet att värdera, att
lian, genom sina hästars möda, kan åtkomma conti ibutionspenningarna,
hvilka annars äro så svåra att förtjena.
Hvad sedligheten beträffar, vill jag önska, att något genom
Utsk:s förslag kunde vinnas; men mycket blefve det ej.
Det utgör ett axiom, som ej kan motsägas, att så många
resande, som anmäla sig, mäste hafva hästar, och att personer
alltid mäste följa m I de hästar, som requireras, för
att återföra dem. Om dessa personer utgå från hållet, re
serven
eller entreprenören, blifva de likväl alltid lika många,
och krogarna besöka* af dem lika väl i hvilketdera fallet.
Det är visserligen sannf, att då man betraktar de hållbönders
belägenhet, som nödgats ligga och vänta på håll,
man måste vara betänkt på medel att förekomma den osedlighet,
hållstugan alstrar; men jag hoppas, att andra ut
-
t) c n 16 Augusti e. m.
vägar dertill skola finnas, än de här föreslagna, och tror
en radical utväg bestå deri att afskaffa hållskjutsen.
Det 3:dje ändamålet, Utsk. afsett, var att upphjelpa
diligence- och forvagus-inrättningarna. Äfven jag önskar
dylika inrättningars uppkomst i landet; men jag anser icke
rättvist, att allmänheten skall beskattas för att gälda de försök,
som nu göras 100 eller åtminstone 5o år för tidigt.
Misslyckade industri-företag, som utgått från så patriotiskt
uppsåt som dessa, Önskar jag hjelpa och understödja, och
jag skall visa, att jag dermed har allvar; men jag vill derföre
icke skattlägga alla resande, emedan jag då skulle begå
en himmelsskriande orättvisa.
Jag ber nu att få gå till detaillerna af Utskrs betänk.
De äro icke bättre än principerna. När jag jemnför i, i
och 3 morn., finner jag en besynnerlig sammansättning.
Committder skola sättas, som äga att bestämma skjutslegan,
och att bestämma den efter localen; och när jag efterser,
hvem som skall utkora denna committé’, samt af hvilka den
skall bestå, finner jag, alt sådant tillhör de skjutsande sjelfva.
Men, har väl någonsin hittills det rättsbegrepp, för medlemmar
af Svenska lagstiftningen synts antagligt, att deli betalande
skall lemnäs i beroende af godtycket hos den, som
skall erhålla betalningen? Är detta lagstiftning? Sådant skulle
likväl blifva fallet enligt Utskrs förslag; ty har står, att
af committerade ”skola uppgöras förslag tili bestämmande
af den förhöjda skjutslegan vid hvarje blifvande skjutsstation,
” samt att ”på de orter, der locala svårigheter sådant
ovilkorligen påkalla, legan må kunna förhöjas anda till 36
sk. brco för milen.” Nå väl! hvem skall afgöra delta? Jo,
committerade, eller just de, som skola erhålla betalningen;
och då ett så obestämdt uttryck, som locala svårigheter,
nyttjas, ar det icke svårt att inse, det all local skall anses
sådan, alt den påkallar förhöjd skjutslega. Somliga vägar
äro backiga, andra steniga, de tredje sandiga, de fjerde för
nära til! en stad, de femte för långa; med ettord, bestämmandet
af skjutslegan är öfverlemnadl. åt deras välbehag,
som skola uppbära densamma. Är delta rättvisa? Vidare
förekommer här en annan lagprincip, som ännu aldrig inom
Svenska lagstiftningen varit föreslagen, nemi. att de frånvarande
skola åtnöjas med de närvarandes beslut. Således
skall den, som har laga förfall, nödgas finna sig i de bördor
och utskylder, de närvarande behaga pålägga honom.
När blef väl en så orimlig sats i beskattiiingsväg tillämpad.
Till dessa anmärkningar lägger jag den förebråelsen, att
Utsk. ställt sig blott på ena sidan och helt och hållet glömt
bort den andra sidans rätt. Utsk. har så öfvergålt på de
skjutsskyldiges sida, alt det glömt, att hela allmänheten,
som reser, utgör den andra sidan, och lemnat åt slumpen
hela den allmänhets rätt och säkerhet, som behöfvcr göra
re
-
Den 16 Augusti e. m.
i53
resor. Utsk. förtjenar dessutom den förebråelse, att endast
hafva afsett de stora landsvägarne; men om man uppå char»
lan, med cirkeln, afmäter vägarna, finner man, att de stora
vägarna från Stockholm till Götheborg och Ystad utgöra
en ringa del af vägarna i jemnförelse med de öfriga; och
roan skall finna, att på sidovägarna begagnas skjuts så litet,
alt gästgifvarne anse såsom en lycka alt få skjutsa, men likväl
vill man skänka honom en rättighet, som skall leda derhän,
att han, medelst vissa kannor brännvin, skall förmå
committerade att finna localen sådan, att skjutslegan måste
förhöjas till 36 sk. b:co. Detta betänk, är verkligen detallrabesynnerligaste,
jag sett i min lifstid. Jag beklagar, att
jag misshagar Utsk:s ledamöter; men om deras nästa utlåt,
i ämnet icke blifver bättre och rättvisare än detta, torde de
få mera härnäst.
Hr Grundelstjerna, Axel Wilh.: Om den princip,
som ligger lill grund för Utsk:s betänk., nemi. alt genom
entreprenader förändra skjutsväsendet, är redan så mycket
yttradt, att jag dervid föga vill uppehålla mig. Jag vill
först fästa mig vid den mening, som Utsk. framstallt i
följande ordalag: ”Utsk. finner icke heller obilligt, hvarken
att landets invånare i allmänhet, då de resa, komma att bidraga
till deL vigtiga ändamålets befordran genom kostnaden
af en ökad skjutslega, ej heller att slaten derför får
vidkännas den högre utgift för embetsresor, som häraf uppstår.
” Det synes, som Utsk. endast haft i sigte de tillfällen,
då embets- och tjenstemän resa samt derför åtnjuta särskild
skjutsersättning; men det är vid många andra tillfällen,
som en förhöjd skjutslega jemväl skulle verka förhöjning
af statsutgifterna. Jag vill deribland nämna, att alla snällposter
och en stor del af de i sednare tider inrättade enskilda
poster fortskaffas med gästgifvarskjuts. Om skjutslegan
biefve förhöjd med 7 sk. milen, skulle postverkets förhöjda
utgifter blifva högst betydliga och uppgå till en så hög
summa, att jag tror, det de ej kunde med postverkets nuvarande
tillgångar bestridas. Det har icke tillhört Oecon.-  Utsk. alt yttra sig om nya anslag; men denna fråga kan
icke så helt och hållet skiljas från beräkningen af statsverkets
tillgångar. Statsregleringen är redan uppgjord Under
andra förhållanden, och derföre måste man vid denna båga
fästa afseende på de tillgångar, sorn för statsverket finnas
beräknade.
Jag öfvergår till det yttrande, Utsk. afgifvit om diligence-
och forvagns-inrättningar. Utsk. har tillstyrkt direct
understöd af staten och de fördelar, som för ändamålets
vinnande må vara lämpliga och tillgångarna kunna medgifva.
Att ensamt directa understöd från statsmedlen underhålla
dessa inrättningar tror jag biefve i längden för dyrt,
12 II. 20
Ben 16 Augusti c. ra.
och mig förefaller det, som skulle detta blifva en stående
statsutgift, åtminstone för många år. Det vore troligen lämpligare,
att diligeucebolagen, på sätt IIr v. Hohenhausen föreslagit,
finge göra upp accord med skjutsskyldiga, hvilka
önska vara befriade från skjutsning och deremot erlägga någon
betalning; och 0111 derjemte något understöd borde erläggas
af staten, torde denna utgift betydligen kunna nedsättas
emot det, som skulle erfordras, om diligencerna skulle
helt och hållet uppehållas genom statsbidrag.
Utsk. har slutligen i afseende på postförseln anfört, ”att
”Utsk. anser frågan, huruvida posthemman kunna befrias från
”deras skjutsskyldighet, bero af undersökning, om brefposten
”kan förenas med diligence- och forvagns-inrättningar eller
”fovtskaffas med gästgifvarskjuts efter den reglering deraf,
”sorn Utsk. föreslagit. I Utskts tanke synes det vara nödigt,
att en sådan reglering föregått och diligencefarten
”mera utbildat sig, innan postföringsskyldigheten kan förän”drus
i öfverensstämmelse med det öfriga skjutsväsendet.”
Om Utsk. hade slutat med denna mening, skulle jag i detta
fall ej hafva något att anmärka; men Utsk. fortsätter meningen
och föreslår: ”att R. H. St:s åtgärd i detta fall må
inskränka sig till framställning af den und. önskan, att K.
M. läcktes låta undersöka i hvad mån posthemmanen kunna
vinna befrielse från deras skjutsningsskyldighet emot erläggande
af en motsvarande afgift i penningar eller spannmål,
då brefposten antingen kan förenas med diligenceinrättningar
eller fortskaffas med gästgifvareskjuts eller genom särskilda
beting.” Att nu anställa en undersökning, i hvad mån posthemmanen
kunde befrias från sin skjutsningsskyldighet, skulle
förmodligen åsyfta att utröna, hvad de för denna befrielse
ville betala; men jag betviflar, att de posthemman, som
ägas af allmogen, skulle derför vilja betala något, och tror,
att de snarare skulle anse såsom en förlust att blifva af med
postföringen. Postförseln anser jag vara den skjutsningsskyldighet,
som i sista rummet bör afskaffas, emedan den af de
flesta hemmansägare gerna emottages, enär posten ankommer
på bestämd tid, och således ingen väntning blifver nödig.
Om vintern händer väl, att posten ankommer senare, än på
vanlig tid; men då kan sådant oftast af de skjutsskyldiga på
förhand beräknas. Att postförseln skulle bestridas genom
diligencer tror jag vara overkställbar!. I Sverige kunna icke
diligencerna gå natt och dag, ty då skulle ej några resande
vilja medfölja, och resande skulle ej heller vilja underkasta
sig den olägenhet att vänta på afhemtandet af lösväskor.
Dessutom vill jag nämna en annan omständighet, nemi.
att de poster, sora afgå pä de stora vägarna, der diligencer
kunna bära sig, aro mycket tunga. Dea södra posten väger
mången gång 4° Lisp., utan att man beräknar poslillonens
tyngd. Detta förhållande har gjort, att man fått begagna
3:ne hästar till Linköping. Den vestra posten är äfven gan
-
Den iG Augusti e. m.
j.55
sia tung. Jag frågar då, qrn dessa tunga poster kunna fortskaffas
med diligencer; och på de vägar, på hvilka mindre
tunga poster afgå, kunna icke diligencer inrättas. Då posterna
uppkomma till Stockholm, äro de väl mindre tunga,
emedan så stort antal tidningar då icke medföljer; men dc
äro dock fullt lass för arne hästar. Jag har redan nämnt,
hvad inflytande det skulle hafva på postverkets utgifter att
låta posterna afgå med gästgifvarskjuts. Ett sådant förslag
väcktes redan vid sista riksdagen. Det bestreds då af Frih.
Carpelan, och hans yttrande vann sådant bifall, att II. St.
uti sitt derom fattade beslut nyttjade hans egna ord. Vid
dc nna riksdag har denna fråga blifvit vackt af Commercelådet
Wijk, och jag hoppas, att den röner samina öde.
Förändringen skulle kosta minst 3o å XjOjOOO r:dr, dels derföre,
att skjutslegan blefve förhöjd, och dels derföre, att
postilion på alla vägar nödgades medfölja posten, oui den
fortskaffades med gästgifvarskjuts. Slutligen har Utsk.
nämnt, att postförseln kunde besörjas genom enskilda beting.
Sådana beting existera visserligen nu; men jag hemställer,
huruvida förhållandet blefve detsamma, om skjutslegan
förhöjdes till 36 sk. Då skulle naturligtvis den, sorn
nu vill åtaga sig postföring emot vanlig skjutspenning, rätta
sitt anbud efter betalningen för gästgifvarskjuts, väl vetande,
alt Poststyrelsen icke hade annan utväg, än att I egagna
gästgifvarskjuts; och således skulle alla beting blifva
mycket dyra. Härvid förekommer dessutom äfven den
omständighet, att då man har 58o posthemman, sorn äro
skyldiga att skjutsa, skulle de entreprenörer, åt hvilka postens
fortskaffände blefve uppdraget, så ofia nödgas ombytas,
att K. M:s Bef:h:de blefve alldeles öfverhopade roed
auetioner för detta ändamål; ty sådana beting kunna ej uppgöras
på längre tid än 6 månader eller x år, med 3 måna
ders
uppsägningstid.
Hvad resereglemente! och dess öfverseende beträffar, har
redan Hr Danckwardt omnämnt, alt det år 1827 blifvit öfversedt
och att således svårligen någon nedsättning i häst
antalet
kan äga rum.
I händelse R. o. Ad. beslutar återremiss af detta betänk.
, anhåller jag, alt dessa anmärkningar måjfå återremissen
åtfölja.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det har varit med ett särdeles
obehag, jag erfarit, att den af Konungens rådgifvare, som
har sig ålagd t att föredraga de ärender, hvilka jemväl omfatta
ifrågavar. ämne, synts misströsta att komma till någon bättre
ordning med detta för landet tryckande besvär. Det har
äfven varit oväntadt, alt denne aktade embetsman icke fästat
det verkligen magtpåliggande afseende på denna fråga,
som jag trott mig kunna förmoda hos en person med hans
yana vid alfärer och arbetsdrift, och det har förvånat mig
»56
Den iG Augusti e. m.
att af honom hora yttras, att frågan vore af den mindre
vigt, att den ej borde angripas med så mycken kraft, sorn
fordras för att åstadkomma en verklig reform. Denne värde
ledamot har bestridt, att målningen af de olyckor, som
åtfölja skjutsningen, vore sann, eller sagt, att Utsk. afmålat
dem med för starka färger. Jag får försäkra honom,
att Utsk. vid uppsättandet af detta ämne i ganska betydlig
man mildrat de mörka färgerna, hvilka man icke önskade
5e i betänk. De flesta motionärer hafva så bestämdt yttrat
den åsigt, att skjutsningsskyldigheten vore förstörande för
jordbruket och sedligheten, att Utsk. gjort sitt bästa för att
mildra de starka färgerna. Dessa motioner, som så mörkt
afmålat skjutsväsendet, hafva egentligen kommit från BondeSt.
eller den dass medborgare, som, enligt hvad man nu
här yttrat, så gerna önskar få skjutsa. Det har förvånat
mig att höra personer, sorn dock såsom grundsats yrkat jordbrukets
upphjelpande, påstå, att det vore en lycka för bonden
att få skjutsa, och att det vore obetänksamt att fråntaga
honom detta tillfälle lill vinst. Jag tror visserligen,
att på flera ställen ett sådant missförstånd kan äga rum och
att provinser linnas i Sverige, der man gerna på sådant sätt
vill arbeta sig till några sk:r, emedan de ej på annat sätt
kunna erhållas; men jag ber, att man måtte se till, huru det
j dessa provinser står till med jordbruket. Har det icke
gått framåt, så är det stationärt, och det betyder nästan detsamma;
men öfverallt, der jordbruket går framåt, anser
man skjutsningsskyldigheten med verklig fasa. Jag har mig
bekant, att allmogen i flera provinser skulle vilja betala en
skatt för att blifva af med denna börda. På många ställen
betala liemmansägarne /jo ä 5o r;dr för att vara fria derifrån.
Reservskjutsskyldiga, som från barndomen äro vana
vid detta besvär, göra sig icke begrepp om dess olägenheter;
men om personer, som icke varit underkastade reservskjuts,
komma till annan ort, der det blifver dem ålagdt,
finna de sig deraf ännu mer besvärade, än af hållskjuts,
emedan denna åtminstone för en viss tid lemnar ledighet,
hvaremot den reservskjutsskyldiga ständigt måste vara till
hands. Huru det kan vara möjligt att på ett ändamålsenligt
sätt sköta sitt jordbruk, då man hvarje minut är osäker,
om man skall kallas äfven från det angelägnaste arbete,
det förstår jag icke; och den verkliga nödpenning, som
för skjutsningen erhålles, kan i en eller annan provins anses
vara af något värde, men på de flesta ställen anses den
såsom en drickspenning, hvarföre den också vanligen stadna!’
på krogen.
Man har i flera fall klandrat Utskts betänk,, och jag skulle
vara frestad att uti flera delar instämma i delta klander.
Jag har förut yttrat, att jag icke gillar betänkts uppställning,
Det är utan tvifvel ett stort fel, att man vill splittra
dessa entreprenadcontract i de minsta möjliga delar, uttman
Den 16 Augusti e. m.
ioj
inom hvarje särskildt skjutsdistrict vill åstadkomma entreprenader,
och jag tviflar på, att man kan komma till något
riktigt system på detta sätt. Jag har i detta afseende
inom Utsk. slädnät i minoriteten. Jag har velat, att man
måtte centralisera detta bestyr så mycket som möjligt. Jag
har önskat, att en centralstyrelse måtte finnas, som åtoge
sig detsamma; men jag har jemväl förut nämnt, hvarföre
man så mycket motsatt sig detta förslag inom Utsk. Man
har nemi. icke någon auctoritet, som man trott kunna verka
till detta stora ändamål. Man känner icke någon sådan, och
man har förgäfves väntat på dylika auctoriteter, som kunna
hafva tillsyn öfver ordningen. Jag tror derföre också,
att kan man icke genom något förslag framkalla sådana auctoriteter,
blir det förgäfves man söker att i stort införa en
nyttig förändring i skjutsväsendet. .Sådana entreprenader i
detail, som Utsk. föreslagit, skulle visserligen ej blifva långvariga;
de skulle ingås endast för att åstadkomma förhöjning
i skjutslega!), och man skulle snart finna, att ändamålet
varit att på sämsta möjliga sätt tillvägabringa entreprenader.
Då jag sett, att min åsigt om en centralstyrelse ej
vunnit bifall, har jag önskat, att åtminstone länsstyrelsen
måtte få sig uppdraget att ordna dessa entreprenader; men
ej heller detta har af Utsk. blifvit gilladt. Jag har trott
det vara möjligt för en nitfull länsstyrelse att, då de skjutsande
vilja friköpa sig från detta besvär, åstadkomma entreprenader,
och jag anser troligt, att dessa då kunde lyckas,
emedan det i sådant fall tillkomme landshöfdingarna att
hafva uppsigten öfver det hela; men att hvarje skjutslag
inom sig skulle uppgöra en sådan entreprenad, tror jag skulle
misslyckas.
Man har klandrat den af Utsk. yttrade åsigt, att diligence-
och forvagns-inrättningar borde underhjelpas för att
underlätta skjutsningsbesväret. Jag nekar icke, att då Utsk.
framställt denna fråga isolerad, har man fullkomlig anledning
att betvifla, att sådant kunde åstadkomma någon lindring
i skjutsningen, och det blefve högst kostsamt för staten.
Några ledamöter af Utsk. hafva åter varit af den tanka,
att dessa diligence-inrättningar borde förenas med skjutsentreprenaderna
, och detta har varit min åsigt; men Utsk.
har ej delat den. Man har anledning att tro, att sådant
kunde gå för sig, emedan en diligencefart emellan Stockholm
och Upsala äger bestånd just på grund af sådana accord,
som med skjutsningsskyldiga blifvit uppgjorda; och
jag tror, att den på ett ändamålsenligt sätt lindrar skjutsningen.
Det var på samma grund, som en annan diligeueeinrättning
hos oss uppkom. Innan den tillvägabragtes, var
man icke nog lättsinnig för att ej stödja den på någon beräkning.
Anledningen dertill innefattades i R, Stis vid förra
riksdagen till K, M, aflåtna und, skrifvelse N:o468, deri
det heter; ”R. St. hafva icke heller vid behandlandet af den
-
Den iG Augusti c. ra.
”na fråga förbisett det olämpliga i våra nuvar. skjutsnings”anstalter,
eller de lyckliga följder, som i många fall skulle
”uppkomma, om skjutsningen kunde förändras från en ovilkorlig
skyldighet för jordägarne till ett frivilligt åtagande
”för enskilda, af hvilken medborgareclass som helst, och då
”forvagnars inrättande torde vara det mest ändamålsenliga,
”kanske enda medlet, hvarigenom förberörde önskansvärda
”förändring må kunna beredas, hafva R. St. ansett, att icke
”längre bör fördröjas med införandet af ett fortskafFnings”sätt,
som i nästan alla Europeiska länder med stor fördel
”begagnas.”
Med anledn. af denna R. St:s skrifvelse och med stöd
af den erfarenhet, man hade om den redan gående diligencen,
var det ett bolagets ändamål att'gå R. St:s och äfven
Regeringens önskan till mötes, då man erbjöd sig att i södra
delen af Sverige etablera en diligenceinrättning på samma
sätt som den emellan Stockholm och Upsala. Alla auctoriteter,
som hördes i denna sak, tillstyrkte den, och K. M.
beviljade, att en diligencefart skulle börja på vägen till Jönköping,
med det nådiga yttrande, alt det vore nödvändigt
att bereda dylika inrättningar i landet, samt att det skulle
bero på framdeles undersökning, huruvida ett sådant bolag
skulle komma i åtnjutande af högre understöd. Diligencen
grundades derpå och började sina resor, men hade en medtäflare
i paketposteu, som började på samma tid och afgick
på samma väg. Det blef omöjligt att täfla på denna väg,
hvarföre diligencen gjorde försök att taga en annan väg, i
hopp att skjutsaccord äfven på denna väg skulle få uppgöras;
men detta bifölls icke af K. M. Jag nämner detta derföre,
att flera ledamöter ansett, att ett sådant ingående i
skjutsentreprenader vore det naturligaste understöd för dili—
gencerna och att beviljandet deraf kunde antagas såsom gifvet,
emedan ett sådant tillstånd för en diligenceinrättning
redan blifvit meddeladt. Men ett sådant skjutsaccord har
af K. M. blifvit afslaget på grund deraf, att det kunde anses
innefatta någon orättvisa emot dem af skjutslaget, som
icke finge begagna sig deraf. Emedlertid och då det visat
sig, att diligenceinrättningen kunde bära sig, har den fortfarit
i hopp, att man kunde återvinna det förlorade privilegium.
Det kan ådagaläggas, att den emellan Stockholm
och Götheborg gående diligencen, i anseende till det antal
resande, sora åtföljt den, motsvarat ett antal af 600 hästar
i veckan, d. v. s. att om samma antal resande, som färdats
på diligencen, rest med gästgifvarskjuts, hade de nödgats
begagna så många hästar. Detta förhållande har oafbrutet
fortfarit, tills diligencen nu afstadnat i följd af cholerasmittan.
Jag skulle derföre tro, att det vore gagneligt, om på
de stora vägarna diligenceinrättningar finge rättighet att
uppgöra skjutsaccorder, hvarigenom skjutsningen underlättas;
och det är endast derpå, som diligencerna hos oss sjro och
Den 16 Augusti e. m.
kunna blifva byggda, ty trafiken är i Sverige så ringa, att
dessa inrättningar ej kunna bära sig utan understöd. Detta
kan lemnäs af staten såsom ett bidrag af postverket,
emedan diligencerna anses motsvara paketposter; men detta
är ett slags understöd, hvarpå jag ej ville, att de skulle
byggas. Möjligen kunde postverket komma i behof af alla
sina medel, och diligenceinrättningarna böra således åtminstone
icke grundas på dylikt understöd. Statssecret. för inrikes
ärenderna har sagt, att andra tillgångar dertill icke
finnas. Jag tror således icke, att man kan frambringa de
önskade diligenceinrättningarna (jag säger önskade, emedan
en mängd motioner derom blifvit väckta), »åvida det icke
tillätes deni att ingå i de oftanämnda skjutsentrepreriaderna.
Det är mycket klandradt, att Utsk. sagt, att det kunde
komma i fråga att förena posten med diligenceinrättningar.
Jag är dock af den tanken, att det kunde låta sig göra
på de stora vägarna. Det kan dock icke komma i fråga,
förrän diligencer afgå hvarje dag; men då inträffade den
stora fördelen, att posterna dagligen kunde afskickas. Dervid
skulle likväl erfordras flera andra förändringar. Posteont.
borde inrättas öfverallt, der hästombyten skedde, hvarigenom
de kringboende ej linge så långt till sina postcontor;
men till en sådan åtgärd fordrades visserligen en administration,
sora ville skapa något, ty detta skapar sig icke
sjelf.
Man har framställt ett klander, som jag ej godkänner,
ehuru jag ej gillar Utskrs uppsats. Man har nemi. sagt, att
Utsk. velat förhöja skjutslegan, och man har trott, att entreprenader
derförutan kunde åstadkommas. Detta lärer
dock vara omöjligt; ty hade sådant varit möjligt, skulle det
längesedan hafva skett i följd af landshöfdingarnas afgifna
ordres. Men ett misstag har af Hr Statssecret. Danckwardt
blifvit begånget, då han trott, alt skjutslegan i alla händelser
skulle komma att höjas tili 24 sk. b:co. Detta har Utsk.
velat förhindra och derföre gjort det förbehåll, att ingen
förhöjning i skjutslegan skulle äga rum, der icke entreprenader
ingingos. Man har icke velat lägga hyende under vännerna
af skjutsskyldighetens bibehållande; ty utan tvifvel skulle
den vid skjuts vande allmogen anse sig lycklig att få skjutsa
mot en med 5o proc. förhöjd lega, och den skulle icke på
längre tid begära befrielse från detta besvär. Jag tror, att
lagstiftningen har ett åliggande i detta fall att träda fram
och skilja emellan de skjutsande och allmänheten. Om de
skjutsande, till följd af en felaktig lagstiftning, från barndomen
äro vanda vid detta bestyr och hafva förkärlek derför,
anser jag det vara lagstiftarens pligt att söka afhjelpa
detta och införa en bättre ordning. Man säger, att i moraliskt
afseende skulle intet vinnas [derigenom, att skjutsningsbestyret
blefve concentreradt. Detta kan jag ej förstå,
i6o
Den 16 Augusti c. m.
ty det synes mig vara vederlagdt genom den enklaste arithmetiska
beräkning. Om 5o hemman äro skyldiga att lemna
dagsverkare till skjutsningar, så är det klart, att 10 gånger
flera personer komme att hafva bestyr med skjutsningen, än
om 5 hemman hade samma skyldighet. Dessutom, i fall
entreprenader komma att äga rum, blir det entreprenörernas
största vinning att skaffa sig dugligt tjenstefolk, ty derförutan
skulle de snart gå under. Det är således icke troligt,
att entreprenörerna ville underhålla folk af dålig conduite,
hvaremot nu motsatsen inträffar, du gästgifvare, såsom
kroghållare, hafva interesse af alt uppmuntra supandet.
Jag tror derföre icke, att, om man ser saken från den synpunkt,
hvarifrån jag önskade, att en administrativ myndighet
måtte se densamma, det yttrande kunde få gälla, att
skjutsningsskyldigheten ar ohjelpligen fastad vid jorden. Hjelpe
n står, efter min tanke, nu till huds, om man vill hafva
den; men om man vill understödja oordningen derföre,
att man anser alltför svårt att åstadkomma en rättelse, ser
jag icke, huru Ständerna genom något förslag kunna suppleera,
hvad som brister från Styrelsens sida. Ett bland de
allvarligaste klander, man kari framställa mot Styrelsen, är
det, att den icke lemnar R. St. biträde i dylika fall. Huru
kan man begära, att R. St. skola kunna utarbeta sådana
förslag, att de helt och hållet blifva antagliga? De kunna
på sin höjd framställa några grundsatser; men att åstadkomma
förslag och detaillerade förslag anser jag vara något,
som icke borde väntas af personer inom Representationen,
Deremot torde Representationen med något skäl
kunna begära förslag, utarbetade af personer, som hafva
tillgång till alla nödiga handlingar samt erforderligt biträde
att påräkna. Landshöfdingarna kunde dervid vara behjelpliga,
och möjligtvis skulle sålunda med en administration,
som nitälskade för sakeu, något kunna göras. Att detta nu
alldeles uteblir, är mig en borgen, att en sådan förbättring
i skjutsväsendet icke står att vinna, som leder till verklig
reform. När återremissen ankommer till Utsk., skall jag
visserligen, i allt hvad pä mig ankommer, söka åstadkomma
ett annat betänk, i öfverensstämmelse med hvad här blifvit
anmärkt; men jag skall uppriktigt säga, att med en sådan
Öfvertygelse, som »Statssecret. för inrikes ärenderna tilIkari—
nagifvit sig äga, tror jag försök tili förbättringar i detta afseende
göras förgäfves»
Frih» Boye; Jag anhåller att få göra några anmärkningar,
sorn jag under mitt förra anförande glömde att framställa.
Jag kan icke förstå, ehuru jag bemödar mig derom,
ött det kan länkas något sätt att vinna det ifrågavar. hufyudsakliga
ändamålet, d. v. s. sedligheten, i den män den
ingår i skjutsväsendet, mer än ett enda, och detta är afskaf
-
Den 16 Augusti e. m.
sl<a(Tandct af hållskjutsen, hvilket också är den enda förändring,
jag önskade att Utsk. malle tillstyrka. Vi hafva
sett, att den i flera provinser blifvit afskaffad, och detta
kan äfven ske i de öfriga; men då den tillhör de onera,
som åligga jorden och således tagits i betraktande vid hemmanens
inköpande, ser jag icke någon billighet eller skyldighet
för staten att efterskänka delta onus. Jag begär, att
bållskjulsen må afskaffas på det sätt, att staten afstår till
diligenceinrättningar att begagna den hemmanen åliggande
skjutsningsskyldigheten, antingen in natura eller medelst accord.
Jag tror knappast, att ifrågavar. onus på något stalie
är svårare än omkring Stockholm. Jag har haft egendom
nära Rotebro, och hade der fyra hemman, för hvilka jag
aecorderade bort skjutsningen emot 8 r:drs lega. Skjutsningen
mäste således ej vara så öfverdrifvet betungande, som
man påstått.
Jag vill öfvergå till några anmärkningar af speciel egenskap.
Här har Utsk. föreslagit, att entreprenörerna ej må
få såsom skjutsande begagna öfvermage öller qvinsperson.
De skola således skaffa sig drängar. Jag frågar, blir jordbruket
bättre betjent derigenom, att tjenstbara drängar dragas
derifrån för att skjutsa i stället för de gossar, man hittills
dervid begagnat? Hvad skjutslegan angår, har jag
hört flera nämna, att den blefve 24 sk.; men jag ser i t
morn., att den får höjas till 36 sk., och det är sagdt i så
obestämda ordalag, att jag ej ser på hvilken väg den kunde
blifva lägre än 36 sk., d. v. s. icke 5o, utan 126 procts
förhöjning; och detta anser jag orimligt. Hvad jag likväl
mest fäster mig vid är det nya sätt att beskatta Svenska
folket, som i 4 mora. föreslås. Svenska folket äger i Reg.F.
det heliga förbund med sin Konung, att det endast af R.
St. skall kunna beskattas. ]\Tu har likväl Utsk. uppgifvit
ett nytt beskattningssätt. Man '.ammankallar districter , later
dem välja committerade, ocih dessa skola få beskatta folket.
Är detta förenligt med det beskattningssätt, hvarom Svenska
folket genom Reg.F. blifvit försäkradt? Jag slutar med
den anhållan, att Utsk. ville komma till den öfvertygelse,
att det är klokare att låta allt vara som det ar, än att antaga,
hvad nu blifvit föreslaget.
Hr Danckwardt; Det är i anledn. af några af Hr Gr.
Horns yttranden, som jag begärt ordet. Han tyckes hafva
lagt mig till last, att jag i mitt anförande ej fristat särdeles
vigt vid frågan om skjutsanstalternas förbättrande i landet,
äfvensom att jag yttrat, att skjutsningsskyldigheten för närvar.
ännu måste fortfarande anses vara fästad vid jorden.
Hvad det förra angår, tror jag, att man i mitt anförande
förgäfves skall uppsöka anledning dertill att anse mig icke
hafva fästat tillbörlig uppmärksamhet på detta ämne; men
12 H. 2t
Den i6 Augusti c. m.
den värde ledamoten får ursägta, att jag funnit den målning,
Utsk. gjort af skjutsningsbesväret, vara öfverdrifven.
De öfriga ledamöter, som här derom yttrat sig, hafva i detta
fall haft samma opinion som jag, och detta torde utgöra
något bevis, att min framställning icke varit så ogrundad,
som Hr Gr. ansett den. Beträffande det sednare, hänvisar
jag till de skäl och grunder, jag anfört för min åsigt
derom. Man hyser ofta olika meningar i förekommande frågor;
men jag tror, att hvars och ens opinion bör respecte
ras.
Den jag yttrat, har jag framställt såsom enskild riks
dagsman.
I fall Utskts nu afgifna förslag blir B. St:s beslut,
skall jag, om jag såsom embetsman dermed kommer
att taga befattning, deråt lemna all nödig handläggning,
ehuru jag icke tror, att förslaget i sitt närvar, skick är antagligt,
och i hvilket omdöme jag äfven styrkes deraf, att
Hr Gr. sjelf sagt sig icke kunna gilla ULskts betänk, i sin
helhet, ehuru jag ej i detta af Hr Gr. så ifrigt omfattade
ämne har sett någon särskild tanke af Hr Gr. såsom ledamot
af Utsk. yttrad, innehållande ett annat förslag, än det
TJtsk. afgifvit. Hr Gr. har i sitt yttrande gifvit mig ett
lämpligt tillfälle att här få besvara en anmärkning mot Styrelsen,
som jag flera gånger såväl här hört, som i allmänna
tidningarna sett framställas, att nemi. Styrelsen icke skulle
lemna behörig uppmärksamhet åt detta ämne och söka
bereda förbättring i skjutsanstalterna i landet.
Jag skulle kunna besvara denna anmärkning endast med
den erinran, att Styrelsen i denna af R. St. vid hvarje riksdag
förehafva och vidlyftigt afhandlade fråga bifallit, hvad
R. St. dervid i alla hufvudsakliga delar önskat och begärt,
utan att det egentligen ledt till hvad dermed åsyftadt varit;
och Styrelsen borde då icke vara förtjent af berörde beskyllning,
när Representationen fått sina förslag derutinnan
antagna. Men Regeringen har äfven deri gjort ett ännu ytterligare
steg, än Representationen begärt; den har, utan att någon
framställning derom af R. St. blifvit gjord, något ökat skjutsoch
vagnslegan , i min tanka ett nödvändigt vilkor för alla förbättringar
i denna del. Då dessutom Representationen å ena sidan
klandrar Styrelsens underlåtenhet af nödiga förbättringar,
är det en billi" fordran å den andra, att Representationen sjelf
med förslag dertill framkommer. Hittills har man dock ej
sett någon egentlig följd af det förslag i skjutsningsfrflgan,
hvarom Representationen sig förenat, hvilket mäste utmärka,
att problemet icke är så lätt att lösa, som man synes
tro. Vid denna riksdag har nu från Oecon.Utsk. framkommit
ett förslag, som ingen talare här ansett antagligt och
Gr. Horn sjelf nödgats ogilla, utan att han, såsom jag förut
anmärkt, sjelf framställt sina åsigter om något bättre. Att
Utsk. skulle sakna nödiga materialier till ett sådant förslag,
anser jag icke vara förhållandet. För hufvudgrundernas
uppdragande kan icke Utsk. vara i saknad af upplysningar $
Ken 16 Augusti e.1 m.
iG3
delaillernas utarbetande lärer Styrelsen icke underlåta alt
besörja. Med afseende å det uu anförda lie ms tal I er jag, om
det klander, man i förenämnde fall mot Styrelsen framställt,
är rättvist och skäligt. Jag önskar visserligen förbättringar
i skjutsinrättningarna; men jag tror, lika med Frih. boye,
att när man vill gå framom tiden, du en fullkomlig och
verklig reform kan äga rum, kommer man i den belägenhet,
hvaruti Utsk. med sitt förslag råkat i denna fråga. Gr.
Horn anförde i öfrigt bland annat, alt jag misstagit mig,
da jag sagt, att Utsk. föreslagit 24 sk:s skjutslega i alla händelser.
Jag får erinra, att det var vid granskningen af
XJtskrs förslag, rörtde entreprenader, som jag gjorde den anmärkningen,
att projectet till skjutslega ej behöfde underkastas
committerades pröfning i anna^fall, än då fegan borde
förhöjas öfver 24 sk., emedan, enligt 1 mom. i förslaget,
entreprenören i alla händelser vore berättigad alt erhålla
24 sk. för milen.
Gr. Horn! Hr Danckwardt har ytterligare förklarat sin
öfvertygelse vara, att Utsk. på ett öfverdrifvet sätt afmålat
skjutsningsbesväret. Det borde likväl vara tillräckligt af mig
ådagalagdt, och jag hoppas, att jag skall anses trovärdig,
då jag försäkrar Hr Danckwardt, att Utsk. icke upptagit
hälften af hvad Utsk. hort upptaga, om man följt motionärernas
framställning. Men detta kan möjligen ändras, då
återremissen kommer till Utsk., och jag skall söka att på
allt möjligt sätt tillfredsställa Hr Danckwardt i detta fall.
Uti motionerna från EondeSt. har i delta afseende blifvit
sagdt allt, hvad sägas kan. Man har sökt fästa it (presentationens
hela uppmärksamhet på detta, och Utsk. har enhälligt
varit af den öfvertygelse, som derom i betänk, blifvit
yttrad. Jag häri detta fall ej varit af skiljaktig tanke. Det
förundrar Hr Danckwardt, att jag, ehuru jag ej gillat Utskrs
betänk., ej dervid fogat någon reservation eller ett särskildt
förslag; men min enskilda åsigt har varit den, att då ett
Utsk. inom sig ej kunde blifva ense om ett förslag och de
personer, som saken närmast rörde, yttrade ett bestämdt
misstroende till dé auetoriteter, som skulle komma att handhafva
ett sådant förslag, hade det varit orätt att framlägga
detsamma. Det är på sådan grund jag ytterligare framställer
min önskan, att Regeringen måtte inse, att det är
från dess sida, som förslaget bör göras; ty Hr Danckwardt
känner alltför val de enskilda omständigheter eller, om jag
så får uttrycka mig, de enskilda afsigtcr i flera afseenden,
som skulle göra sig gällande vid ett betänk., utgående från
ett Utsk., som är sammansatt af ledamöter från 4 Stånd.
Det är så många olika interessen, som dervid komma i fråga,
att de ej kunna förlikas, om man ej vet, att Regeringen
med fullkomlig kraft omfattar ämnet. Jag har med
full kännedom af detta förhållande dragit mig tillbaka och
endast sökt att icke blifva comprometterad. Jag skall alltid
söka att, så långt jag förmår, göra min tanke gällande;
men finner jag, att den ej kan vinna pluralitet, kommer
visserligen icke något förslag från mig.
Hr Grundelstjerna: Jag har begärt ordet i anledn.
af Gr. Horns yttrande, att om diligencerna ginge hvarje dag,
skulle postförseln dermed kunna förenas. Uti andra länder,
der poster fortskaffas med diligencer, finnas andra poster,
hvilka fortskaffa de bref, som fordra större skyndsamhet,
och det är blott de tyngre paketerua, som affärdas med diligencer.
Det är naturligt, att om postverket skulle öfverlåta
till diligenceinrättningar att framföra posterna, kunde
postverket ej heller ansvara för detsamma. Om diligencerna
skola bära sig, cl|f de gå hvarje dag, mäste folkmängden
uppgå till 20 millioner menniskor och näringarna hafva
tilltagit i samma proportion; då tror jag de kunde afgå
hvarje dag, men dessförinnan tror jag sådant ej kunna hära
sig. På de sista 8 åren vet jag ganska väl, att inom postverket
större förbättringar blifvit vidtagna, än på de föregående
100 åren; men dylika förbättringar måste inskränka
sig till hvad tillgångarna medgifva, och att nu posterna
skulle afgå hvarje dag på det ena eller andra sättet, hvarigenom
tredubbla kostnader skulle förorsakas, tror jag ej,
att någon klok Poststyrelse ville föreslå, ty det vore endast
att bygga slott i luften.
Hr Gunther: Jag har visserligen flera anmärkningar
att göra vid detta betänk., men jag anhåller att skriftligen
få inlemna dem vid justeringen af denna discussion. Vid
detta tillfälle får jag endast förena mig med de talare, som
yrkat återremiss af betänk.
Qecon.Utskjs betänk. N;o 98 återremitterades.
Upplästes och lades på bordet Exped.Utsk:s memor. N:o
l4, angtde begärd upplysning om R. o. Ad:s beslut i några
omständigheter, som aga sammanhang med frågan om bestämmandet
af ett nytt myntsystem,
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 12 om natten.
In fidem protocolli,
F, O. Silfverstolpe.
Måndagen den 18 Augusti 1834.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades i/j. prot.utdr. för d. i5 och 16 dennes.
'1
Den 18 Augusti.
iG5
Vid förnyad föredragning af Bevilln.Utsk.s d. t dennes
e. m. på bordet lagda mera. lNT:o 27 i auledn. af olika beslut,
hvaruti RiksSt. stadnat i afseende på grunderna för
den blifvande allra, bevillningen, godkände R. o. Ad. de föreslagna
voter:spropos:na samt biträdde PresteStrs beslut om
det förtydligande i bevilln.förordn. i afseende på afgift å
synbar förmögenhet eller inkomst, att från inkomst icke afdrag
får göras för lefnadskostnad.
Då nu ånyo föredrogs Bevilln.Utsk:s d. 1 dennes e. m.
på bordet lagda mera. N:o 28 i anledn. af RiksStrs olika beslut
i frågan, ang:de curhusafgiftens fortfarande, vidblef R.
o. Ad. sitt i ämnet fattade beslut, samt godkände den föreslagna
voter:spropos:n.
Ånyo föredrogs Exped.Utsk:s d. 3o sisth Juli under N:o
87 på bordet lagda förslag till R. St:s underd. skrifvelse
till K. M. i anledn. af K. M:s nåd. propos. om curhusafgiftens
fortfarande.
Ilr von Hartmansdorff, Aug.: Sedan förslaget till
votertspropos. i denna fråga är godkändt, och ovisst är, huru
voteringen kommer att utfalla, torde det föredragna förslaget
till underd. skrifvelse böra återremitteras.
Underteckn. Ridd.Secret.: Då möjligen kan inträffa,
att förstärkta StatsUtsk. kommer att stadna i ett lika beskaffadt
resultat som det Exped.Utsk. förutsatt, har jag äran
hemställa, huruvida det vore lämpligt, att förslaget hvilade,
tilldess frågan i nämnde Utsk. blifvit afgjord.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Ehuru frågan
äfven kommer att i förstärkta StatsUtsk. afgöras, måste
i allt fall premisserna i Exped.Utskts förslag till skrifvelse
ändras, enär deruti finnes såsom grund för det resultat, den
underd. skrifvelsen anmäler, upptaget, att frågan förfallit
derföre, att två Stånd stadnat emot två.
Exped.Utskrs förslag N:o 87 återremitterades.
Företogs till pröfning Oecon.Utskls d. 4 dennes e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o 101 i anledn. af gjorda anmärkningar
vid Utskts betänk. N:o 17, ang:de väckta motioner om
upphörande af stapelstädernas skyldighet att hålla upplag
af salt och spannmål.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Utsk. har
vidblifvit sitt förra förslag och reservanterna jemväl deras
motsatta tanka. Bland dessa sednare återfinner man nästan
alla ledamöterna af BondeSt. Utsk. yttrar sig sålunda: att
Utsk. anser, att den garanti för tillgång å salt, som för närvar.
är behöflig, finnes förvarad uti föreskriften, att stapelstädernas
handlande och skeppsredare böra årligen ira
-
iG6
Den 18 Augusti.
port er a ett efter hvarje stads och omkringliggande orts
behof lämpadt qvantum salt, ett stadgande, hvaruti någon
ändring icke är begärd eller af Utsi. tillstyrkt. Uppå fullgörandet
af ett sådant stadgande hafva hittills just de föreskrifna
upplagen utgjort garanti. Så länge dessa existerade,
var man alltid förvissad, att nödig tillgång fanns; och jag
hemställer nu, hvilken controll man väl ämnar att sätta i
stället. Förra gången betänk, förevar, visade jag exempelvis,
att om saltupplag uti Wisby icke funnits, hade orten
saknat tillfälle att nedsalta en betydlig fiskfångst. Jag anhåller
om afslag af denna irsta punkt.
Hr Rothlieb, Axel Fredr.: Oaktadt de flera anmärkningar,
som vid återremissen af Utskrs första betänk, framställdes
såväl här som inom Borgare- och BondeStrn, och
fastän PresteSt. afslog samma betänk., har Utsk. dock vidblifvit
sitt tillstyrkande. Man säger väl, att upplagen äro
otillräckliga, i fall verklig saltbrist i öfrigt inträffar; men
jag hemställer, om icke något är bättre än intet. Jag instämmer
i Hr v. Hohenliausens yrkande om afslag.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jemte det jag instämmer
med de talare, som nu yttrat sig, anhåller jag örn
afslag äfven å ardra punkten i betänk. Behofvet af spannmålsupplag
är lika vigtigt som det af salt. Jag tillstyrker
afslag å hela betänkandet.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag anhåller att
få veta, huru de öfriga Stånden afgjort denna fråga.
TJnderteckn. Ridd.Secret.r PresteSt. har vidblifvit dess
beslutade afslag å första betänk, i frågan, och BorgareSt,
har bifallit det sednare utlåt. Jag har efterskickat prot.-  utdraget från BondeSt. och skall hafva äran, vid detsammas
emottagande, upplysa örn innehållet deraf.
Hr Tham, Wolrath: Redan utaf ingressen till betänk.
finnes, att PresteSt. afslagit det första utlåt, i frågan.
Jag tillstyrker jemväl ett sådant afslag. Jag skulle hafva
tillstyrkt bifall, om jag icke trott, att, då BorgareSt. så nitiskt
sökt bibehålla tolagsafgifterna både på inkommande och
utgående varor, stapelstäderna jemväl böra vidkännas dem
åliggande skyldigheter. Jag yrkar derföre afslag å betänk.
Underteckn. Ridd.Secret.: Jag har nu emottagit
BondeSt:s prot.-utdr. och finner deraf, att Ståndet afslagit
betänk.
Frih. Ehrenborgh: Utan att vilja upptaga tiden med
en votering för min mening, vill jag dock hafva till prot.
anfÖrdt, att jag anser förevar, utlåt, böra bifallas.
Frih. Raab, Adam Christ., förenade sig med Frih.
Ehrenborgh.
Den 18 Augusti.
Uppå derom särskildt framställda propostr afslog R. o.
Ad. hvad Utsk. rörtde upphörande af stapelstädernas skyldighet
att hålla upplag af salt och spannmål föreslagit, men
biföll Utsk:s yttrande öfver Hr Winbergs motion om försvinnande
af de för försummad saltimport stadgade böter.
Föredrogs ånyo Oecon.Utskts d. 4 dennes e. m. på bordet
lagda förnyade utlåt. Wto 102 i frågan om indragning
af biskops- och domprostembetena.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Under sista riksdag
hegärde Ständerna, att K. M. måtte låta upprätta fullständiga
stater öfver ecclesiastikstatens aflöningar. Häruti
voro naturligtvis äfven biskoparnas inbegripna. Arbetet har
dock icke ännu kunnat fullbordas, men är ganska nära sitt
slut och kan troligen ännu vid denna riksdag framläggas för
R. St. Jag anser då onödigt att ingå med förnyad skrifvelse
i detta ämne till K. M. Dessutom får jag fästa uppmärksamheten
derå, att man ifrågaställt, att den öfverflödiga
lönen i och för biskopsembetena skulle gå till folkundervisningen.
Detta strider fullkomligt emot den allmänna
grundsatsen, att folkundervisningen bör bestridas af menigheterna
sjelfva utan statsanslag. På dessa skäl anhåller jag
om afslag af betänk.
Oecon.Utskts utlåt. Wto 102 hlef af R. o. Ad. afslaget.
Vid förnyad föredragning af Oecon.Utskts d. 4 dennes
e. m. på bordet lagda betänk. Wto io3 i anledn. af väckta
motioner om åtskilliga förändringar iförfattningarna, rörtde
bergs- och jernbandteringen i Riket, blef samma betänk,
ånyo begärdt på bordet af Hr Gunther, Garl Gust.,
samt Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.
Lades till handlingarna Constit.Utskts d. 11 dennes e.
m. på bordet lagda memor.t
Wto 22. angtde StatsUtskts anmärkntsanledn. i fråga om
dispositionen af f. d. Cancellistyrelsens handcassa;
Wto 23. med utlåt, öfver återremisseina från PresteSt.
af Wto 10 och från BondeSt. af memor. Wiris 10 och 11.
Då nu ånyo föredrogs Constit.Utskts d. 11 dennes e. m.
på bordet lagda memor. Wto 24 med yttrande i fråga om
behörigt Utsk. för handläggningen af Gr. Cronhjelms motion,
angtde städernas tolag, beslöt R. o. Ad. alt lägga nämnde
memor. till handlingarna, samt att Bevilln.- och Oecon.-  Utsktn skulle örn dess innehåll underrättas.
Vid förnyad föredragning af Stats- och Oecon.Utsktns
d. ti dennes e. m. på bordet lagda memor. Wto i5, i an
-
i68
Den 18 Augusti.
Jedu. af väckt fråga om allmänt bidrag för att befrämja anläggning
utaf lior och torkinrättningar för spannmål, blef
samma memor. lagdt till handlingarna.
Ånyo föredrogos och biföllos Stats- och Oecon.Utsk:ns
d. 11 dennes e. m. på .bordet lagda utlåt:n:
JV:o 16. i fråga om skogsplanteringar i Skåne;
N:o 17. i anleda, af väckt motion, att R. St. ville förnya
deras underd. anhållan vid sista riksdagen, att under
den blida årstiden, samt alltid vid marcher t. o. fr. vapenÖfningar,
tågande trupper måtte anbefallas att tälta eller
bivouackera och sjelfva tillreda mat;
N:o 18. i anledn. af väckt motion om vissa bestämmelser
i afseende på gevärstillverkningar för Kronans räkning;
N:o 19- i fråga om försäljning tili skatte af ecclesiastika
hemman i Skåne;
]N:o ao. i anledn. dels af K. M:s nåd. skrifvelse, ronde
ny indelning till ordinarie knektehåll af oroterad jord, dels
ock af väckta motioner om den nya indelningens anslående
till lindring i gamla ordinarie roteringen;
N;o si. i anledn. af väckt motion, angtde lindring uti
extra roteringen inom Bohus län.
Uppå begäran af Hr Tham, Wolr., samt Frih. v.
Albedyhl, Carl Gust., blef Stats-o. Oecon.Utsktns d. 11
dennes e. m. på bordet lagda betänk. N:o 22 i anledn. af
väckt motion, ang:de åbo- och besittningsrätten till kyrkohemmanen
i Halland, ånyo lagdt på bordet.
Vid förnyad föredragning af Bevilln.- och Oecon.Utsktns
d. 11 dennes e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 4> i anledn.
af gjorda anmärkningar vid Utsk:ns betänk. N:o 2 i fråga
om jagtbevillning till premier för rofdjurs dödande, beslöt
II. o. Ad., då de öfriga RiksSt. bifallit sistnämnde betänk.,
att dervid låta bero.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: För att
icke upptaga tiden med att ingå i en formfråga, och då saken
icke är af särdeles vigt, får jag endast reservera mig
emot beslutet.
Företogs till pröfning BancoUtsk:s d. 11 dennes e. m.
på bordet lagda berättelse N.‘o 21 om Bancofullmägtiges åtgärder
och förvaltning på det hela efter nästförflutne riksdag.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: BancoUtskls yttrande
i afdelningen 6, ang:de formen för de* tryckta öfversigterna
af Bankens ställning, måste godkännas af hvar och
en; men med en sådan opinion är förenligt, att man uttrycker
sig mera bestämdt om dea form, som bör iakttagas
i
Den iS Augusti.
lGg
i afseende å nämnde öfversigter. Utsk. har väl lofvat att
härom framdeles yttra sig närmare, och min anmärkning
kunde sålunda linnas öfverflödig; men då jag deltog i i832
års statsrevision, som framställde anmärkningen, bör jag i
korthet redogöra för de skäl, hvarför samma revision ansåg
en bättre form böra följas, än den Fullmägtige iakttagit.
Fullmägtiges formulär visar uti den omförmälda öfversigten
blott 3:ne stora summor, hvilkas tillkomst man visserligen,
med någon vana vid räkenskaper, får rätt på i bilagorna;
men om man vill hafva något mera specificerade
upplysningar, måste man söka dem i bilagorna och räkningarna.
i8'i2 års Revisorer antogo ett annat formulär, som
jag anser lika fullständigt, men hvilket derjemte ögonskenligare
visar ställningen vid början och slutet samt orsaken
till skiljaktigheterna der emellan. Detta sednare förhållande
kan icke af dea utaf Fullmägtige nyttjade form upptäckas.
Uti öfversigten t. ex. för i83o synes, att Bankens grundfond
ökats med 570,000 r:dr; men del visar sig icke, att
200,000 r:dr utaf nämnde summa härleda sig endast från
olikhet i beräkningssättet. Detta är en ofullsländighet, som
jag anser bort afhjelpas. Jag vill icke vidare uppehålla, än
att förklara, hurusom jag anser den form, Revisionen valt,
vara fördelaktigare. På ett tydligt och enkelt sätt visar den
nemi.: 1:0 Bankens förvalLningskostnad, 2:0 hvad som utgått
till Piiksg.cont., 3:o Bankens räntevinst, 4‘° tillökningarna
i grundfonden, de verkliga och skenbara hvar för sig,
och 5:o hvad som influtit utaf Bankens äldre fordringar.
När en sådan öfversigt af hela verkets ställning utan besvär
eller vidlyftighet kan vinnas, tror jag, att den form, hvarigenom
så beskaffade fördelar visa sig, bör företrädesvis antagas.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då vi, enligt Utslits
betänk., en annan gång återkomma till ämnet, vill jag nu
endast i allmänhet anföra, att jag icke anser Fullmägtige
hafva iakttagit en riktig form för upprättandet af den ifra—
gavar. öfversigten af Bankens ställning; skolande jag en annan
gång ytterligare utveckla mina tankar i denna fråga.
BancoUtskrs berättelse N:o 21 bifölls.
Föredrogos ånyo och biföllos BaucoUtskts d. 11 dennes
e. m. pä bordet lagda betänktn:
JN:o 22. i anleda, af väckt fråga om belåningsrätt af
Arme'ens accordsfonds-obligationer;
N:o 24. ang:de bestämmande af viss prescriptionstid för
uppvisande i Banken af alla äldre utelöpande invisningar och
insättningsbevis, de der i räkenskaperna år frän år balanceras.
LagUtskrs d. 11 dennes e. m. på bordet lagda betänk.
N:o 107 öfver väckta motioner, ang:de förändring af Hög12
H. 22
Den 18 Augusti.
sta Domstolens organisation samt arbetsordningar för Högsta
Domstolen, Hofrätterna och Jnst.revisionen, m. m. Lief yid
förnyad föredragning bifallet.
Ånyo föredrogs oclUbifölIs Ridd.Utslits d. 11 dennes e.
m. på bordet lagda memor. med svar på återremissen, ang:de
bänkmansvalen samt 2tdra uppropet.
Till Ridd.Utsk. remitterades Gr. Gyldenstolpes, Anton
Gabi’., d. i3 dennes på bordet lagda motion om tillägg till
R. o. Ad:s ordningsstadga, rörtde bestämmandet af plikt folden,
som nedtager den anslagna föredragningslistan.
Lades till handltna Constit.Utskts den i3 dennes e. m.
på bordet lagda memor. N:o2Ö, angtde Riksd, fullm. af BondeSt.
Sven Heurlins anmärkntsanledn. emot Statsrådet och
samtliga Föredragande.
Vid förnyad föredragning af Constit.Utsk. d. i3 dennes
e. m. på bordet lagda memor. Wto 26, angtde R. o. Ad:s
återremiss på memor. Wto i4, fogade R. o. Ad. sig, på sätt
Utsk. föreslagit, efter de resp. Medstånden, samt godkände,
till grundlagsenlig behandling efter 56 § Reg.F., det af
Constit.Utsk. i dess memor. Wto 14 afgifna förslag tili ändring
i itsta och 2tdra perioderna af 60 § Reg.F.
Då nu ånyo föredrogos Constit.Utskts d. i3 dennes e. m.
på bordet lagda memor. t
Wto 27. i anledn. af återremisserna på memor. Wto i5, och
Wto 28. med förslag till ytterligare redactionsändringar
i 60 § Reg.F.; godkände R. o. Ad. till grundlagsenlig behandling
efter 56 § Reg.F. de i nämnde memor. framställda
förslag till ändring i i.sta perioden af 18 § Riksd.Ordn.,
samt i itsta perioden af 60 § Reg.F.
Bifölls, vid förnyad föredragning, BancoUtskts d. i3 dennes
e. m. på bordet lagda betänk. Wto i5, angtde afskrifning
af ett från Banken till numera aflidne Handlanden i
Uddevalla Paul ”Wikström utgifvet fastighetslån.
Företogs till pröfning BancoUtskts d. i3 dennes e. m.
på bordet lagda betänk. Wto 26, i anledn. af Enkefru Ulrika
Silfverstolpes ansökning om fortfarande understöd till
hennes sons uppfostran.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Willi.: Jag anhåller, att
Ilr Bruncronas reservation må varda uppläst.
Den begärda uppläsningen verkställdes.
Frih. Ehrenborgh: Jag anhåller, att R. o. Ad. behagade
återremittera betänk, med uttryck af den önskan,
Den iS Augusti.
att Utsk. matte i stället för de föreslagna 100 r:dr, såsom
bidrag till fulländandet af aflidne Bancocommissarien Silfverstolpes
sons uppfostran, bestämma summan till 200 r:dr.
Dä R. St. utfästat ett sådant belopp att årligen till den förtjenslfulle
embetsmannens efterlemnade familj utgå, var hufvudsakliga
andamålet dermed att bidraga lill fulländning
af barnens uppfostran. Då nu sonens uppfostran Dittills icke
kunnat fullbordas, och bifall till den värnlösa enkans anhållan
0111 fortsättning af det åtnjutna understödet utgör ett
vilkor derför, anser jag det icke vara R. o. Ad. värdigt att
afslå ansökningen. Bankens tillgångar äro sådana, att 100
rtdr för dem betyda föga. Uppå dessa skäl oell dem, som
finnas uttryckta i reservationen, begär jag återremiss af be*
tauk., under yrkande, att någon nedsättning i beloppet af
det hittills till Enkan Silfverstolpe årligen utgångna belopp
ej må äga rum.
Frih. von Schulzenheim, Da v.: Jag är förekommen
af Frih. Ehrenborgh och förenar mig med honom i anhållan
om återremiss af betänk, uti samma afseende, som han
uppgifvit.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då jag förenar mig med
dem, som begärt återremiss, ber jag särskildt att få tillägga
skälen, hvarföre jag anser det obilligt att neka eller bestämma
nedsättning i den gärd åt förtjensten, som varit anledningen
till beslutet om ett årligt anslag från Banken åt
afl. Bancocommissarien Silfverstolpes enka. Det är bekant,
att Banken äger det företräde framför statens verk, att tjenstemännen
derstädes icke kunna åläggas några särskilda arbeten
utom deras tjenster, för hvilken icke de äro berättigade
till ersättning. Såväl aflidne Bancocommissarien Silfverstolpe
som förfäder till honom — jag tror ända till
farfars far — hafva användt ofantliga arbeten för Banken,
hvilka icke tillhört deras tjenstebefattningar och hvarför de
likväl icke åtnjutit någon annan ersättning, än några små
permissioner och dylikt. Man kan bäst bedöma vidden af
dessa arbeten deraf, att deras fortsättning hittills redan kostat
Banken 4°00 r:dr b:co, hvilka blifvit utbetalade till en
Ilr Strinnholm. Jag fortsätter altså min anhållan om återremiss,
under anhållan, att den ifrågavar. pensionen ej må
så njuggt tilltagas.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då alla, som talat,
yrkat återremiss, är jag öfvertygad, att R. o. Ad. bevilja
densamma; men jag, som i egenskap af Bancofullmägtig
haft tillfälle taga närmare kännedom örn Hr Silfverstolpes
förtjenster om Banken, anser det vara en pligt att vitsorda
den och att instämma i yrkandet af ett betydligare understöd,
än det föreslagna.
BancoUtskts betänk. N:o 26 återremitterades.
Den iS Augusti.
Hr Dalman, Wilh. Fredr., uppläste följande:
Då numera 3:ne RiksSt. beslutat, att det vid sista riksdag
utaf enskild motionär föreslagna, provisoriskt till denna
riksdag beviljade samt på statsverkets eventuella tillgångar
eller öfverskotlen å dess inkomster anvisade anslag till arme'ens
materiel, stort 70,000 r:dr, fortfarande skall uppföras
på ordinarie stat; så och enär StatsUtsk. funnit statens
tillgångar och folkets ställning icke medgifva beviljandet af
det anslag å extra budgeten, som K. M. ansett sig böra af
R. St. fordra för anskaffningen af gevär— ett behof, hvilket
likväl lärer böra betraktas såsom ett af de angelägnaste
för vårt försvar —, anser jag mig äga de mest grundade
skäl att väcka den motion, att ifrågavar. 70,000 r:dr,' eller
åtminstone så stor del deraf, som på 5 år sammanräknadt
motsvarar, hvad K. M. i dess nåd. propos. för detta angelägna
ändamål fordrat eller 3oo,ooo r:dr, må, utöfver
livad till anskaffning och underhåll af gevär hitintills sedan
sista riksdag varit uppfördt i KrigsCollegii årliga statsreqvisitionsförslag,
afsättas och disponeras till förrådens completterande
med det erforderliga antalet gevär.
Jag grundar denna motion ytterligare på den öfvertygelse,
att gardesregrnas anspråk på prålande och granna uniformer,
ofta nyckfulla uniformsförändringar, lustläger, lönförhöjningar
&c. samt utredningsförrådens behof af öfriga
beklädnads-, remtygs-, tross- och andra persedlar böra stå
efter vår bevärings behof af vapen, i den olyckliga, ehuru
visserligen under närvar, politiska förhållanden föga troliga
händelsen af krig.
Begärdes på bordet af H. Ex. Ilr Gr. Brahe, Magn.
Ånyo föredrogs Ridd Utsk:s d. i3 dennes e. m. på bordet
lagda meraor., i anledn. af Hr v. Hartmansdorff!; motion, att
pensioner och stipendier vid Riddarhuset hädanefter alltid
måtte utan lottning bortgifvas, derest icke annorlunda förordnadt
är.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag hör med fägnad,
att Utsk. tillstyrkt en del af min motion eller den,
angtde stipendiers bortgifvande; men deremot har Utsk. ansett
lottning vid pensioners tilldelande böra fortfarande få
Sga rum. Såsom bevis, hvartill sådant kan leda, vill jag
anföra, att, då jag var ridd.kamererare, fanns bland Riddarhusets
pensionärer en Enkefru, hvilken ägde ett säteri,
helånadt i Riddarhusets cassa. Jag såg då, hurusom räntan
å hennes lån liqviderades med pensionen, hvaraf åter följde,
att det förra innehades räntefritt. Jag anser sådant oriktigt
och tror, att det ej skulle- hända, om lottning afskaffades;
hvilket jag altså tillstyrker.
Frih. Boye, Fredr.: Den speciella händelse, Hr v.
Hartmansdorff citerat, är mig nogsamt bekant. Den har
Den 18 Augusti. ij3
tilldragit sig under den tid, jag baft förtroendet att vara
Ridd.directör, och det är sannt, att det synes, sorn hade
Direct:n förfarit mindre noggrann!, då den kunde tilldela
pension at en säteriägare. Men då denna ägde en aktningsvärd
bror, som försäkrade, att hennes omständigheter voro
ytterst knappa; att det lilla säteriet var öfverintecknadt,
och att altså den skenbara förmögenheten icke i verkligheten
befanns, utan den verkligen aktningsvärde brödren på
heder försäkrade, alt systerns behof var tryckande, samt öfriga
betyg dessutom sådant vitsordade, tror jag, alt den fattiga
enkan, derföre att hon innehade ett säteri, icke borde
uteslutas från parite' med de öfriga, icke mera behöfvande
än hon.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill icke bestrida den
mans trovärdighet, från hvilken Frih. Roye hemtade sitt omdöme;
men då han var den sökandes egen bror, torde han
skäligen hafva bort anses jäfvig i en sådan fråga sorn den
omförmälda.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag är öfvertygad,
att afsigten med motionen varit att bereda fullkomlig
rättvisa i resultaterna; men jag får fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derå, att det måste vara en bland de mest svåra
och obehagliga functioner att till den enas eller andras
uteslutande bestämdt afgöra emellan personer af ofta fullkomligt
enahanda qvalilicationer. Jag tror, alt Ridd.direct.
skulle komma i oangenäm förlägenhet vid valet emellan så
många sökande, som gemenligen infinna sig och oftast till
den ojemnförligt största delen äro verkligen förtjenta af understöd.
Då man derjemte betänker, att omdömena örn den
enas eller andras större eller mindre behof ofta äro olika,
måhända någon gång hos hvar särskild ledamot, samt Utnämningen
sålunda skulle bero på en röst, synes mig rättvisan
icke kunna närmare träffas län genom lottning. Det
lärer vara anledningen till Utsk:s tillstyrkande, och jag be
känner,
att jag delar en sådan tanka. Jag anser det obe~
höfligt att utveckla denna min åsigt, rakt stridande mot motionärens;
men jag hoppas likväl, att han är öfvertygad, det
jag icke misskänner hans afsigt, och att jag, hvad rättvisan
beträffar, gerna skulle se alla pensionerna ställda under hans
samvetsgranna omdöme.
Hr von Hartmansdorff: R. o. Ad. torde ej undra
på, att jag försvarar min mening, och att jag hemställer
till Frih. Ehrenborgh, hvars embete påkallar att icke lemna
åt slumpen något, äfven det ringaste, måls afgörande,
om det icke är i sin ordning, alt pensioneringar, hvarpå
personers bergning ofta kan bero, afgöras med urskiljning
i stället för lottning. Jag öfverlemnar till Ståndets rättkänsla
ptt öfver frågan besluta.
>74
Den 18 Augusti.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Såsom f. d.
ledamot af Ridd.Direct. ber jag att få upplysa, huru gemenligen
tillgått, då pensioner skolat bortgifvas. Förut hafva
nemi. de blifvit bestämdt nämnda, som funnits framför
de öfriga förtjenta, och derefter hafva de uttagits, som synts
lika förtjenta, samt lottning dem emellan blifvit anställd. Ett
af de hufvudsakliga skälen, hvarför ett bestämdt afgörande
så ofta är svårt, är det, alt icke prestbetyg alltid fordras,
utan 2lne adelsmans bevis anses tillfyllestgörande. Det är
nemi. olika, då ett betyg lemnäs på embetets vägnar, än då
det beror på 2:ne personers enskilda omdöme. För min del
befann jag mig nästan alltid i den belägenhet, att jag icke
kunde bestämdt utnämna till alla de lediga pensionsrummen;
och hvarföre skall man väl tvinga Direct. att döma
emot dess öfvertygelse. Jag yrkar bifall till betänk.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Då jag icke ser någon
af Utsk:s ledamöter närvar., torde jag få taga mig friheten
att, i egenskap af secreterare i Ridd.Utsk., meddela några
upplysningar om skälen för Utsk:s afstyrkande till motionen
uti ifrågavar. fall. Utsk. fann det nemi. omöjligt för
Direct. att på grund af, oftast efter gamla formulär utfärdade,
betyg döma om företrädet emellan 70080 för Direct.
i öfrigt okända personer; och jag hemställer till Hr v.
Hartmansdorff, huru man väl kan jemn föra förhållandet inom
Direct. med det vid en domstol, der laglig bevisning skall
företes, då deremot Direct. icke äger fordra andra betyg,
än dem stiftelsebrefven föreskrifva. Jag har redan vid flera
tillfällen, då jag förrättat ridd.sccri t.tjensten, lemnat min
röst för lottning, och jag bekänner, att jag icke tror, alt
man annorlunda kan komma til! ett nöjaktigt resultat. Dessutom
finnas flera testamentsfonder, för hvilka sjelfva testamentsbrefvet
föreskrifver lottning; och der kan densamma
altså icke borttagas. Jag tror, att Utsk:s tillstyrkande är väl
grundadt; och Direct.., som blifvit hörd i frågan, har jemte
secreterareu enhälligt förklarat sig för lottningens bibehållande.
Frih. Boye: Då frågan icke är utan vigt, torde jag få
något närmare upplysa, huru det tillgår vid pensioners bortgifvande.
Det går ingalunda slumpvis tillväga. Dagen efter
ansökningstidens utgång upprättar nemi. secret. en förteckning
å alla de sökande och sammanfattar en resumé' af
hvars och ens företedda betyg. Denna förteckning circulerar
sedan lill hvar och en af DirecCs ledamöter, som då behåller
densamma 1 å 2 dagar, samt derunder sjelf uppgör
sig en lista på de sökande och bemödar sig alt, innan utnämningen
skall ske, genom bekanta få utrönt, huru det
förhåller sig med de sökandes tillstånd. Då Direct. derefter
sammanträder, framdrager hvar och en de upplysningar,
lian kan äga, och någon gång kominer man öfverens om
Den 18 Augusti. *
hvilka sorn bestämdt förtjena företräde; nien oftast öro meningarna
delade och understundom så, att hvarje ledamot
liar sin särskilda. Jag är naturligtvis skyldig att underkasta
mig R. o. Ad:s tanka i detta afseende; men erfarenheten
har sagt mig, att lottningens borttagande skulle vara
olämpligt. Ilvad mig personligen angår, vädjar jag till Hr
v. Ilartmansdorffs vitsord örn mitt förhållande såsom II i dd.—
directör under hans tjenstgöring vid cancelliet och hoppas,
att linn icke skall kunna säga, att jag någonsin frångått billighet
och rättvisa samt framför allt den samvetsgrannhet,
som jag ansett lika mycket för ett behof som för en pligt.
Ur Dalman: Jag ber endast att få rätta det misstag
uti uppgiften i, mitt sednasle yttrande, att Direct. enhälligt
tillstyrkt det utlåt., hvari Utsk. stadnat. Hr Carleson var
nemi. skiljaktig.
Ridd.Utsk:s nu föredragna mentor, blef af R. o. Ad.
bifallet.
Föredrogs ånyo Gr. Frölichs, Dav., d. i5 dennes e. ni.
på bordet lagda motion, med förslag till lag för offentliga
bolagsbanker.
Hr G iinther, Carl Gust., uppläste följande:
När Gr. Frölich väckte nu föredragna motion, begärde
jag den på bordet, emedan jag blott hörde några ord
af Hr Gr:s anförande; men jag förmodade genast, alt motionen
just åsyftade, hvad jag sedermera af dess innehåll
bar funnit bekräftadt. Alltifrån riksdagens början har jag
väntat få höra försök göras i den väg, på hvilken, redan
under flera års lid, från vissa håll bemödanden olla varit
synliga, alt bereda allmänna opinionen till hyllande af den
mening, hvilken åsyftar att kullslå statsbanken. Under riksdagen
hafva några smärre försök varit gjorda; men så långt
på denna väg, som Gr. Frölich nu gått, har ingen förut
vågat sig. Jag har alltid ogillat dessa bemödanden, emedan
jag anser dem endast innefatta ett sträfvande att, på
nationens bekostnad, rikta några bankspeculanter, hvilka
åsyfta att tillrycka sig statsbankens stor vinst gifvande rörelse.
Sådana bemödanden anser jag vara ganska vådliga för
samhället, och jag kan derföre icke underlåta att, så mycket
jag förmår, bestrida dem.
Den önskan, Hr Gr. uttrycker uti 2:dra och 3:dje punkterna
af förordet till sitt förslag till log för bolagsbanker,
nemi. att statsbanken mindre må söka begagna sitt privilegium
för att göra vinst, an för att förse enskilda bolagsbanker
med medel, hvarpå de kunna grunda sin rörelse och
slippa hålla guld och silfver, samt att, så snart tillräckligt
antal enskilda bolagsbanker uppstår, statsbanken då indrager
såväl sin lånerörelse som ock sin tillverkning af myntrepresentativer
eller sedlar på mindre valör än 100 r:dr cou
-
Den 18 Augusti.
rant, på det såväl lånerörelsen sora myntfabricationen må
tillkomma de enskilda bolagen eller, rättare sagdt, bankspeculanterna.
Så riktig denna önskan än är bos bankinteressenter,
kan den likväl ej delas af den öfriga delen af nationen,
emedan statsbankens vinst kommer alla till godo, så
att ju större den kan blifva, dess bättre för samhället och
de skattdragande. Statsbankens nuvar. årliga vinst äf circa
^ million r:dr b:co skulle, enligt Hr Gr:s förslag, i stallet
att förökas till det högsta belopp, hvartill den kan
uppgå, bortskänkas åt några enskilda speculanter emot
5 procls ersättning, som vore en alltför ringa ersättning för
statsverket. Derjemte skulle, enligt Hr Gr:s förslag, olika
myntrepresentativer, ej utgörande lagligt betalningsmedel,
blifva gångbara inom provinserna i stället för ett allmänt
och för alla gemensamt lagligt sedelmynt. Den oundvikliga
följden häraf skulle blifva otaliga förluster, oredor och
olägenheter uti den inre rörelsen, hvilka deraf föranledas.
Jag måste derföre på det högsta bestrida detsamma, emedan
jag anser det endast åsyfta enskildas inkräktning på det allmännas
bekostnad.
Jemte det, söm jag här yttrat öfver Hr Gr:s förslag i
dess väsendtligaste delar, anhåller jag äfven få göra några
anmärkningar vid detaillerna.
Uti t § har Hr Gr. uttryckt en sanning, som jag till
alla delar gillar, nemi. att privata banker väl må, under
allmän lag, idka bankrörelse med egna eller upplånade medel,
men förbjudas att utgifva tryckta eller graverade creditsedlar,
af hvad namn de vara må. Då jag fullkomligt instämmer
i denna af Hr Gr. öppet erkända sanning, kan jag
ej undgå anmärka den uppenbara motsägelse, som Hr Gr.
tillåtit sig redan uti följande 3 § och sedermera liela förslaget
igenom.
Uti 3 § har Hr Gr. föreslagit, att actie- och bolagsbanker
skola få utgifva tryckta och graverade creditsedlar,
och vidare har Hr Gr. föreslagit, att dessa banker skulle
fä öfvertaga ej allenast statsbankens lånerörelse, utan äfven
dess myntfabrication af alla valörer under loorldr courant.
Hvad äro då de föreslagna actie- och bolags-bankerna annat
än större eller mindre privatbanker? Hr Gris förändring
af deras namn synes mig endast vara ett sätt att dölja deras
rätta namn.
Uti 5 § föreslår Hr Gr., att den bank, som skall, å utsatt
tid och ort, genom sin direction inlösa sina creditsedlar,
har förverkat sin octroj på rörelsen, och att directionen
då genast biifver lagförd samt bolaget satt i concurstillständ.
Det är visserligen godt och väl, alt alla dessa åtgärder
äro föreskrifna; men de gagna föga dem, hvilka äro
innehafvare af creditsedlar, utprånglade till ett belopp af
kanhända flera millioner, för hvilka ingen betalning erhål
les
-
Den 18 Augusti.
*77
les förrän efter mer eller mindre tidsutdrägt, och hvarvid
säkerligen inträffar, att flera tusendes välfärd förstöres, innan
en sådan oreda kan afhjelpas.
De tili 6§ för näringsidkare mycket förmånligt beskrifna
cassacreditiv tror jag att näringsidkare lättare erhålla af
solida och speculativa handelshus uti provinsstäderna. Sådana
cassacreditiv har jag sett begagnas af många personer
under den tid, som förflöt emellan 1812 t. o. m. 1817, då
en I i fl iga re rörelse, än nu, inom alla provinser existerade.
Solida handelshus kunna äfven lättare lemna förlag till
näringar af alla slag, än som kan ske utaf bankdirectioner.
Helt annat är förhållandet med större creditiv, sådana som
erfordras till stora företag; de kunna ej erhållas annorstädes
än hos statsbanken.
Att Gr. Frölichs förslag ej tillskyndar Sveriges hufvudnäring,
jordbruket, någon tillgång på så beskaffade lån,
hvaraf denna vigliga näringsgren är i behof, och som dea
ej heller kan erhålla annorlunda än mot pant af fastighet,
visste jag väl förut; men jag tackar Hr Gr. för det att
denna vigtiga sanning är bestämdt erkänd uti 2:dra punkten
af 6 S.
De uti 8 § meddelade föreskrifter synas mig tillskynda
Bancofullmäglige och Regeringen alltför mycken möda,
utan nytta för det allmänna, och endast bereda tillfälle att,
vid inträffande oredor och fallissement inom de af Hr Gr.
föreslagna banker, kunna skjuta skulden antingen på Bancofullmägtige
eller på Regeringen; således utgöra dessa föreskrifter
blott medel att undanskymma, hvad som tilldrager
sig inom bolagen.
Uti 10 § föreslår Hr Gr., att R. St. intill 1860 eller
1870 skola afsäga sig ali rättighet till införande af möjligtvis
nyttiga nu okända reformer uti bankväsendet, Att på
så lång tid tillförbinda sig och efterkommande en sådan afsägelse
utaf grundlagsenliga rättigheter, anser jag vara ej allenast
obetänkt och i högsta grad oförsigtigt, utan ock stridande
mot våra grundlagar; hvadan en sådan afsägelse af
oss aldrig kan blifva bindande för efterkommande Ständer.
Minst hade man kunnat förvänta ett dylikt förslag från det
håll, hvarifrån man ofta får höra ifrigt ropas på reformer,
äfven utan att målet, som åsyftas, eller vägen, som leder
dit, antydas.
Uti 17 § föreslås, att K. M:s Bef:h:de skola pröfva säkerheten
af de papper eller inteckningar, hvilka af actieägare
deponeras, för att få utvidga sedelemissionen; men
man har sett, huru det vid många andra tillfällen misslyckas
för K. M:s Bef':h:de att pröfva dylika säkerheter, och
må man derföre ej med en sådan föreskrift dels narra allmänheten,
dels otillbörligt besvära auetoriteterna.
12 II. 23
Den 18 Augusti.
Uti 24 § föreskrifves, att en förteckning på lottägare
skall finnas hos K. M:s Bef:h:de. Det är godt och väl; men
en sådan förteckning bör tillika tillkännngifvas en gång 0111
året uti officiella äfvensom uti provinstidningarna, jemte
deruti inträlfade förändringar, på det hvar och en så mycket
lättare må kunna välja, hvem deribland han vill hålla
sig till, i fall rörelsen afstadnar.
Den uti 25 § omnämnda solidariska ansvarighet, som
uttryckes med orden: en för alla och alla för en, hetyder
föga eller intet, så framt ej, då directionen upphör
att betala å den ort, der invexling är utsatt, hvarje sedelhafvare
berättigas att genast vända sig till hvilken lottägare
han behagar, för alt utan uppehåll eller tidsutdrägt utkräfva
betalning för creditsedlarna. Om derigenom en skulle få
betala för alla, vore det ej mer än ganska rätt; förlusten
må sedan vid slutliga utredningen fördelas lottägarne emellan,
bäst de gitta. Skulle annorlunda tillgå, blifver den
vackra phrasen, en för alla och alla för en, alldeles
menningslös, åtminstone föga båtande för sedelinnehafvarne,
af hvilka kanske större delen ej öfverlefver den slutliga utredningen.
Uti 27 § träffar man på rätta arcanum, som jag väl
sett af flera förberedas, men som ingen förut vågat framställa
och hvilket jag på det allvarligaste bestrider, nemi.
att enskilda bolag skulle få öfvertaga all scdelfabrication på
valör under 100 rtdr courant. Genom en sådan rättighet
för enskilda bolag uppstå mångfaldiga allmänna förluster och
enskilda olägenheter, dels genom statsverkets förlust afbancovinsten,
dels genom näringarnas förlust af deras lånrätt
bos staten, som aldrig kan ersättas hos enskilda bolag, och
slutligen genom de oredor oell förluster, hvilka uppkomma i
den inre rörelsen, när producenter nödgas i liqvid för sifia
varor emottaga creditsedlar, hvilka ej utgöra ett lagligt
myntrepresentativ, hvarmed de således ej kunna bestrida sina
utgifter.
Ehuru jag förlitar mig uppå, att BancoUtsk. ej underlåter
att uppfatta och pröfva alla de olägenheter, Gr. Fröliclis
förslag innefattar, har jag likväl funnit mig nödsakad
att yttra mig deröfver, enär man från flera håll förnimmer
ihärdiga bemödanden att öfvertala oss om nyttan af att kullslå
statsbanken till förmån för några enskilda speculanter.
Jag anhåller vördsamt, att dessa anmärkningar få åtfölja
remissen af Gr. Frölichs motion.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Då jag anmälde
mig, trodde jag icke, att Hr Giinlhers anförande skulle vara
så vidlyftigt, som vi nu hört och hvarföre jag ej heller nu
kunnat fullständigt uppfatta detsamma. Jag vill derföre
blott anmärka i anledn. af några yttranden deri, att jag alltid
varit bland dem, som bestrid t försöken till allt för ha
-
Den 18 Augusti.
*79
stiga privatbanksinrättningar pä statshankens bekostnad; att
jag aldrig varit för cassacreditiv till dessa stna banker, som
skulle komma alt stiga tipp såsom svampar och falla lika
hastigt; och om än Gr. Frölich sökt, måhända väl starka,
correctiv emot dessa, anser jag likväl en sådan ytterlighet
vara bättre, än den motsatta. Jag vill nu icke tillägga något
vidare, utan är öfvertygad, att Utsk. lemnar åt förslaget
det afseende, detsamma otvifvelaktig! förtjena!-. Jag är
öfvertygad, att nödvändigheten af privatbanker snart skall
visa sig, så vida näringarna skola kunna upphjelpas utur den
förlägenhet, hvari de nu befinna sig.
Gr. Frölichs motion remitterades till BancoUtsk.
Likaledes remitterades till BancoUtsk. Gr. Frölichs samma
dag på bordet lagda motion, ang:de några föreskrifter
för B. St:s Bank, till iakttagande, i händelse offentliga bolagsbanker
skulle uppstå.
Till pröfning företogs Ridd.Utsk:s d. i5 dennes e. m.
på bordet lagda memor. i anledn. af återremiss utaf Utsk:s
betänk, öfver ffr Cederscbjölds motion, ang:de utseende af
suppleanter bland R. o. Ad. till ledamöter i Utsk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag tror icke, att
frågan bör blifva om stadgande af det strängaste eller mindre
stränga äfventyr för ledamöters uteblifvande från Utsk.,
utan frågan är att tillse, det någon åtgärd vidtages, hvarigenom
ändamålet, nemi. ärendernas oafbrutna gång, vinnes.
Att bristfälligheter i de nuvar. stadgandena finnas, torde
livar och en, som haft tillfälle inhemta »erfarenhet om förhållandet,
erkänna och vitsorda. Det händer nemi. ofta,
då de öfriga Stånden äro fulltaliga, att åtskilliga vacancer,
till följd af permissioner m. m., bland R. o. Ad:s ledamöter
äga rum; hvadan, enär voteringarna ske per capita, R. o.
Ad:s delaktighet deruti har en bestämd undervigt. Det inses
lätt, att häraf skall följa, att vårt Stånd utöfvar ett ringare
inflytande på ärendernas gång, än hvardera af de öfriga
Stånden. Då Ulsk:n arbeta på flera afdelningnr, inträffar
det t. o. m. understundom, att ordföranden på afdelningen
är ensam ledamot utaf R. o. Ad. Det synes då vara
tid, alt R. o. Ad. begagnar samma utväg som de öfriga
Stånden, att nemi., då någon utskrs-ledamot erhållit ledighet,
en annan genast insattes i den förres plats, hvarigenom
Utskm alltid kunna vara fulltaliga. Sedan jag sålunda
motiverat nödvändigheten af en förändring emot hvad nu
äger liim, kommer jag till frågan om sättet för densamma,
om tiden, under hvilken den invalde bör få bibehålla sin
plats, &c. Jag instämmer med Utsk. deruti, att 79 § Riksd.-  Ordn. synes utmärka, hvad de öfriga Stånden beträffar, att
Deu 18 Augusti.
de, till följd af ledigheter äfven på kortare tid, ingångna
ledamöter böra qvarstadna, jemväl sedan den fyllda ledigheten
åter kunde intagas af den först valda personen; men
samma § säger i afseende å It. o. Ad., att detta Stånd ager
lili ifrågavar. fall att rätta sig efter Ridd.Ordn. Denna kan
It. o. Ad. med Konungens sanction också upprätta huru
som helst. För min del synes då det ändamålsenligaste vara,
att val efter en ledamot, som erhållit t. ex. 3:ne veckors
permission, sker endast i afseende å dessa 3:ne veckor.
Skälen torde vara lätta att inse. Få ledamöter kunna nemi.
så uteslutande egna sig åt riksdagsärenderna, att de icke
någon gång nödgas begära ledighet. Att denna nödvändighet
skulle medföra förlusten af det innehafda utsk:s-ledamotsskapet,
och således personer, som hunnit göra sig fullkomligt
hemmastadda i ärenderna, likväl, endast till följd
af behofvet att någon kortare tid vara borta, icke vidare få
med sitt arbete gagna Utskrn, kan icke vara lämpligt, särdeles
då man någon gång, efter några veckors åtnjuten ledighet,
vid återkomsten kan råka att finna ärenderna qvarstående
på samma punkt, sorn då man reste bort. Det är
naturligt, att vid de första Utsk:s-sammansättningarna man
vanligast väljer dem till ledamöter deruti, hvilkas arbetsförmåga
och öfriga egenskaper synas närmast motsvara arbetenas
fordringar; så skulle ock, om, i och med detsamma
en ledighet af någon ledamot toges, denne derföre vore för
riksdagen utesluten från sin plats i Utsk., samtliga dessa
omsider finnas upptagna af personer, hvilka, i jemnförelse
med de först valda, ansetts mindre skickliga än dessa. Jag
kan jemväl icke inse, att det kan möta några svårigheter,
att sådana val, som ske i anledning af på kortare tid uppkomna
ledigheter, endast gälla för den tid, ledigheten äger
rum; och jag kan sålunda icke godkänna Utskts invändningar
i denna del. Jag tillstyrker altså, att, med ufslag till
Utskts förslag, ett tillägg till andra mom. af 2) § Ridd.Ordn.
må göras, lydande sålunda: då sker val till ny lits litsle
da mot under I ed i g h e t s t i d e n. Om detta stadgande
infördes, vore det afsedda ändamålet vunnet. Utskts förslag
till stadgande, att ledamot, som önskar ledighet från Utsk.,
skall anmäla sådant för ordföranden derstädes, kan visst icke
vara skadligt, men nödigt finner jag det icke; ty sällan lärer
någon ledamot begära ledighet af Landtm., utan att
hafva först nämnt derom för ordföranden i Utsk.
Hr Riben, Carl Wilh.: Då inom Ridd.Utsk, vid sista
riksdagen förslaget till ny Ridd.Ordn. discuterades och
uppgjordes, var frågan om complettering af R. o. Ad:s ledamöter
i Utsk;n jemväl föremål för Utskts begrundande.
Man visade då med flera exempel olägenheterna af de ständiga
vacancerna bland Adelns ledamöter under utsk:s-sarnmanträdena,
Yi voro alla öfvertygade, att förhållandet Ut-»
Don iS Augusti.
1S1
öfvade elt menligt inflytande på ärendernas gång; men Utsk.
stadnade dock i den öfvertygelse, som äfven jag delar, alt
nemi. någon ändring icke är möjlig utan ändring af grundlagarna.
Frih. Palmstjerna* förslag, att, då en ulsktsledamot
reser bort, val till fyllande af ledigbeten endast under
bans bortovaro borde ske, står icke tillsammans med stadgandet
i 79 § Riksd.Ordn. Det är sannt, sista raden deruti
hänvisar R. o. Ad. till Ridd.Ordn.; men Frih. Palmstjerna
har boppat öfver orden: ”i dessa sednare fall.” Hänvisningen
har således icke afseende på bela §, och Ridd.Ordn.
mäste vara författad i öfverensstämmelse med grundlagarna.
Jag ber dessutom att få fästa uppmärksamheten uppå, i hvilket
besynnerligt förhållande den ifrågaställa suppleanten
skulle komina. Fn utskrsledamot reste nemi. bort på 3:ne
veckor. Någon vigtig fråga vore just då vid den afgörande
punkten. Suppleanten inträdde, satte sig på samma stol,
som hans företrädare sutit, framlade sin voteringssedel, då
han dertill uppropades, men toge för öfrigt ingen del i
ärendernas gång; ty icke lärer man väl kunna begära, att någon
för en lid af 3:ne veckor skall arbeta sig in i ämnena,
då man icke har någon säkerhet för att kunna få fortfarande
verka med de insigter, man sökt förskaffa sig. Jag tror,
att det skulle blifva svårare att få sådana vicarier, än ordinarie
ledamöter. Man bör icke lemna ur sigle olikheten
i förhållandena hos R. o. Ad. och de öfriga Stånden. Dessa
äro valda och hafva arfvoden för sin närvaro. I afseende
å R. o. Ad. äger intetdera deraf rum; och så länge, samt
då våra riksdagar medtaga en sådan tid, som gemenligen
nu är fallet, kan man icke begära, att R. o. Ad. icke någon
tid skall lemna riksdagsbestyren för sina enskilda angelägenheter.
Jag måste altså tillstyrka, att motionen lemnäs
utan afseende. Likväl medger jag, att Utskrs förslag är så
oskyldigt, att jag icke vill bestrida bifall derå.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Den fråga, sorn
är under öfverläggning, vittnar om huru nödvändigt det är
att, innan man vidtager en förändring, göra sig reda för
följderna deraf. Fordom var antalet af R. o. Ad:s ledamöter
i Utsk. dubbelt emot de öfriga Ståndens. Från denna
nedsättning härleder sig den öfverklagade svårigheten. Jag
vet väl, att då omröstningarna inom CJtsk:n beräknas per
capita, måste antalet af ledamöter vara lika från hvarje
Stånd; men det synes mig icke conseqvent, att inom en Representation,
der frågorna slutligen afgöras ståndsvis, förberedande
handlägga dem per capita. Så sker emedlertid
nu; och då de 3:ne Ståndens ledamöter äro valda samt hafva
betalt för sina riksdagssejourer, kunna de göra mindre
afseende å riksdagarnas längd, än R. o. Ad:s ledamöter,
som, utan något specielt uppdrag och med dryga enskilda
utgifter för deras lefnadskostnad, måste uppoffra tillsynen
Den 18 Augusti.
af sina angelägenheter i hemmet, för att under årslängder
Levista riksdagarna. Det är genom födseln R. o. Ad:s rätt
och pligt att deltaga i bevakandet af folkets rättigheter, och
jag är öfvertygad, att hvar och en villigt skulle fullgöra en
sådan pligt, om riksdagarna, på sätt grundlagen afser, kunde
slutas på 3 ä 4 månader; men för majoriteten är det nu,
snart sagdt, omöjligt att öfvervara hela riksdagarna, utan
alt åtminstone på kortare tider taga sig ledigheter. Sålunda
uppstå vacancer i IJtsktn, och ju längre riksdagen varar,
desto flera, så att numera nästan vid hvarje sammanträde
några af R. o. Ad:s ledamöter saknas; hvaremot de
3:ne öfriga Ståndens ledamöter gemenligen kunna vara fulltaliga,
och i följd deraf, snart sagdt, ensamt afgöra ärenderna.
Jag har sjelf, särdeles vid denna riksdag, kommit i
erfarenhet häraf. Det är således klart, att ändamålet, såsom
vanligt hos Hr Cederschjöld, jemväl vid detta tillfälle
varit godt och ädelt; men lika med Hr Riben betviflar jag,
att hans motion grundlagsenlig! kan bifallas. Såsom Hr Riben
anser nemi, äfven jag sista raden uti 79 § Riksd.Ordn.
åsyfta endast de 2tne sista omständigheterna, hvilka uti §
omförmälas; och Ridd.Ordn. måste alltid stå i öfverensstämmelse
med grundlagarna. I min tanka kan man altså icke
komma längre i afseende å R. o. Ad., än lill hvad som är
stadgadt för de öfriga Stånden, nemi. att då en ledamot
erhåller ledighet från Utsk., skall annan inväljas i stället;
men jag tror icke, att grundlagens mening härvid är, att
den sistnämnde skall afträda, då den förre återkommer till
riksdagen. Jag vet visst, att 1111 så tillgår hos de öfriga
Stånden; men jag anser också den ordning, de härvid följa,
vara grundlagsvidrig. Jag tror sålunda, att det icke gåran
att, på sätt Hr Cederschjöld föreslagit, genast vid riksdagens
början utse vissa suppleanter, emedan sådana icke omtalas
i grundlagen. Vi Jära altså nu få stadna vid att bifalla
Utskrs oskyldiga förslag. Jag har förgäfves försökt att,
med iakttagande af formerna, utfinna något ändamålsenligare.
Jag skulle med mycket nöje förena mig i Frih. Palmsfjernas
förslag, om jag icke trodde, att, genom antagandet deraf,
Ridd.Ordn. komrne i strid med Riksd.Ordn.
Frih. Palmstjerna: Då Frih. Ehrenborgh förklarat
sig vara förhindrad att instämma i mitt förslag endast derföre,
att han anser Ridd.Ordn. genom antagande deraf skola
komma i strid med Riksd.Ordn., har jag allt hopp att
erhålla ett sådant instämmande, enär jag tror mig kunna
bevisa, att den förmenta striden verkligen icke uppkommer.
För att göra denna bevisning klar, anhåller jag, att R. o.
Ad. må analytiskt betrakta innehållet af 79 § Riksd.Ordn.
Der finnér man då stadgadt: 1:0 att ingen dertill behörig
må förmenas att riksdagen bevista; 2:0 hurusom man icke
får från riksdagen afresa eller från öfverlägguingarna sig af
-
Den i S Augusti.
i83
hålla, utan erhållet tillstånd; 3:o sättet och vilkoren för
utsktsledämot att erhålla ledighet; /±:o huru i Utsk., genom
hort resor på kortare tid, uppkommande ledigheter skola
återbesättas. § delar sig sålunda i bestämda delar. De sednare
utaf dessa, af mig nyss uppräknade, anser jag vara uti
sisla raden af § afsedda. Att meningen icke kan vara någon
annan, bevisas till öfverflöd deraf, att stadgandena uti
de båda sistnämnda delarna af § äro helt olika i Ridd.Oltin,
mot hvad de befinnas i Riksd.Ordu., hvilket de icke kunde
vara, om ej den sista raden i § dertill gifvit tillstånd. Att
den i frågavar. hänvisningen till Ridd.Olda. har ett sådant
afseende, som det jag nu antagit, visar sig ytterligare deraf,
alt i afseende å R. o. Ad. icke iakttagits, hvad 79 §.
Riksd.Ordn. uti den omförmälda delen föreskrifver för de
öfriga Stånden, hvilken uraktlåtenhet ej heller kunnat ske,
0111 icke det blifvit R. o. Ad. upplåtet alt derom, efter eget
godtfinnande, stadga i Ridd.Ordn. Då således ett fullkomligt
afvikande från grundlagen uti meranämnde hänseende
hittills ägt mm, mäste väl 1111 ett närmande till grundlagens
stadgande i samma ordning, sorn man aflägsna! éig derifrån,
icke kunna anses olagligt. Jag tror 111ig altså hafva ådagalagt,
att mitt förslag nr lagligt. Hvad åter angår den anmärkning,
alt det skulle vara svårt att erhålla ledamöter,
som åtaga sig suppleantförtroendet, får jag endast förklara,
det jag icke tror, att det blefve svårare att finna ledamöter,
som ville uppoffra enskilda beqvämligheter eller tyckmyckenheter
för en tid af 3:ne veckor. Jag fortfar att yrka
bifall till mitt förslag.
Ilr Cederschjöld, Pehr Gust.: Man har sagt, att
motionen vore olaglig, såsom stridande mot 79 § Riksd.-  Ordn. Den siste talaren har tillräckligt bevisat motsatsen.
Sedan nemi. berörde § afh indlat huru, i upptagna fall, förhållas
skall med de öfriga Stånden, säger den till slut, att
R. o. Ad. uti de omförmälda afseendena skall ställa sig Ridd.-  Ordn. till efterrättelse. Således kan R. o. Ad. med Konungens
sanction i dessa fall stadga, hvad Ståndet finner för
godt. Det har blifvit anmärkt, att nuvar. förfarande i de
Öfriga Stånden, att nemi. återbesätta uppkommande ledigheter
inom Utskrn på sådant satt, att den förre ledamoten
återtager sin plats i Utsk., när han kommer tillbaka, skall
vara olagligt, enär man trott, att val af ny utsk:s!edamot
ovilkorligen bör medföra den permilterades förlust af innehafvande
plats i Utsk. Att praxis alltid varit annorlunda,
vill jag icke åberopa, utan endast hålla mig till orden, der
det heter, att ledamoten skall anmäla sig till erhållande af
ledighet frän Utsk. Det nyttjade ordet ”ledighet” måste
förutsätta ett återinträdande, som icke kan stå tillsammans
med förlust för alltid af säte och stämma i Utsk., utan
endast för en viss tid. Sedan jag sålunda tror det vara vi
-
184
Den 18 Augusti.
sadt, att något hinder för bifall till motionen icke i grundlagarna
finnes, ber jag att få fasta uppmärksamheten å motionens
vigt. R. o. Ad:s ledamöter äga nemi., ända till ytdel
af Ståndet, rättighet att erhålla 3:ne veckors permission;
men det händer likväl ofta, att de permitterade icke återkomma.
14 dagar efter permissionstiden måste likväl då afvaktas,
förrän nytt val till den uteblifne utskrsledamotens
ersättande får ske. Sålunda äro redan fem veckor förbi.
Härefter skola Electorerna sammankallas, förrätta val, och
först sedan vallistan i plenum blifvit bruten, anses de invalda
ledamöterna behörigen constituerade. Under hela denna
tid måste sålunda rummen stå lediga i Utsk:n, hvilket
nödvändigt måste på ett högst betydligt sätt minska R. o.
Ad:s inflytande på riksdagsärendernas beredning. Man har
sagt, att suppleanterna icke lomme att göra något annat i
Utsk:n än votera. Det är just för voteringarna de böra vara
der, på det ej, såsom nu sker, de öfriga Stånden må
nästan ensamt dervid afgöra. Jag är för öfrigt icke obenägen
att biträda Frih. Palmstjernas förslag, emedan det verkligen
kan hända, att man icke på en gång skulle kunna utse
lämpliga personer, motsvarande behofvet både af ordinarie!-  och suppleanter. Jag finner t. o. m. rättast och bäst, alt
suppleantvalen förrättas efter behof under hela riksdagen;
hvadan jag frånträder mitt och biträder Frih. Palmstjernas
förslag.
Hr Riben: Det är icke utan farhåga jag uppstiger till
grundlagstolkning emot Hr Cederschjölds auetoritet; men jag
skall dock nämna några ord för min åsigt. Hr Cederschjöld
har sagt, att ordet ledighet förutsätter, att den ledamot,
som begagnade densamma, skall återkomma i Utsk. Jag
medger, att ordet är mindre lyckligt valdt; men om man
ser på perioden i dess helhet, tror jag, att den mening af
grundlagen, Hr Cederschjöld funnit, icke skall kunna antagas
såsom riktig. I § står nemi.: ”Riksdagsman &c. må ej
från riksdagsorten afresa, eller från riksdagsöfverläggningarna
sig afhålla” (här står ej på någon tid afresa; för alltid
mäste således förutsättas), ”med mindre han dertill undfått
tillåtelse” &c. Härefter kommer: ”Är han ledamot i ett
eller flera Utsk. &c., då skall nytt val till utsk:s!edamot
genast förrättas.” Detta mäste vara något helt annat, än
att insätta en suppleant; och all den af ordet ledighet
förekommande otydlighet måste genom den positiva föreskriften
0111 nytt val vara undanröjd. Jag förblifver altså vid
mitt yrkande om bifall till Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag erkänner, att
på sätt frågan först väcktes, trodde äfven jag, att den åsyftade
förändringen icke kunde vidtagas, ehuru den var af
behofvet påkallad; men med den jemnkning, Frih. Palm
stjer
-
Den iS Augusti.
i85
stjerna framställt, lian jag icke annat än biträda förslaget,
både såsom grundlagsenlig! oell ledande till ändamålet, nemi.
afhjelpande i möjligaste mån af den olägenhet, hvarom vi
under (lera riksdagar haft tillfälle inhemta en alltför tydlig
erfarenhet. Ur lii bens anmärkningar synas icke böra väcka
några grundade betänkligheter; han har nemi. endast påstått,
att ordet ledighet i § vore illa valdi. Det må vara;
men det står der likväl nu och kan icke frånkännas
sin betydelse, emedan grundlagarna skola efter ordalydelsen
tolkas. Detta ord vederlägger påståendet , att ifrågavar.
grundlagsföreskrifter endast afse sådana händelser, dä någon
helt och hållet frånträder sitt riksdagsmannakall. Hade
meningen varit sådan, så hade stadgandet, att nytt riksdagsmannaval
borde efter den afgångne anställas, säkerligen
icke saknats pä della ställe.
Hr von Hohenhausen, Mich. Sil vi usi Då de 3
ofrälse Stånden, emot hvilka 79 § Riksd.Ordn, mäste strängast
tillämpas, alltid ansett sig kunna verkställa nytt val,
att gälla endast onder den uppstådda ledigheten, så måtte
väl icke hinder vara för R. o. Ad. att göra detsamma. Jag
förenar mig altså med Frih. Palmstiernas förslag, hvilket
jag anser både grundlagsenlig! och behölligt. Särskildt får
jag nämna, att man i Utskin håller noga räkning på ledamöterna.
Det hände nemi. vid sammansatta Bevilln.- o. Oecon.
Utskins sednaste Sammanträde, att en ledamot af B01-  gareSt. infunnit sig, fastän den, under hvars ledighet lian
blifvit invald, sjelf återtagit sin plats i Utsk. Den förre
tog således afträde.
Frih. Ehrenborgh: Det skulle glädja mig, om den
tolkning af 79 §, som Frih. Palmstjerna framställt, lomme
alt göra sig gällande; men för min enskilda del kan jag
icke anse den fullkomligt riktig. Deremot tror jag, att Hr
Råben gått alltför långt, då han påstått, alt endast händelsen
af uteblifvande för hela riksdagen varit i § afsedd. Mot
slutet af 5 visar det sig bäst, hvad med ledighet menas, då
der står, att eri sådan icke må utan gällande skäl beviljas
på längre tid än 2, högst 3 veckor. Men föreskriften om
nvtt val linner jag så positiv, att den icke kan tillfredsställas
genom utseende af en suppleant; och för den, som hyser
ett sådant begrepp , mäste Frih. Palmsfjernas förslag
visa sig mindre formenligt, hvaremot de, som med nytt val
förstå endast ett sådant, hvarigenom den lediga platsen fylles
med annan person blott under den ordinarie ledamotens
frånvaro, med full conseqvens kunna antaga Frih. Palmstjerna*
förslag. Jag är emedlertid så ölvertygad 0111 nyttan
af saken, att jag icke vill lagga hinder deremot, fastan
jag nödgas afhålla mig från votering, i fall Hr Gr. o,
12 IJ. 24
i86
Den 18 Augusti.
Landtm, tror sig lunna meddela propos., oell omröstning
kommer att uppsta.
Gr. von Platen, Baltzar Julius Ernst: Oaktadt
discussionen redan blifvit temligen vidlyftig, tillåter jag mig
likväl att yttra några ord. Jag hemtar mina åsigter i ämnet
från den erfarenhet om olägenheterna af nu var. förhållande,
sora jag under den korta tid af 6 lill 7 månader,
jag deltagit i utsk:sarbetena, hunnit förvärfva mig. Månheten
oin grundlagen ålägger mig då att först tillse, om ändringen
lagligen kan ske. Detta är så grundligt visadt af
Frih. Palmstjerna och Hr Cederschjöld, att jag derom blott
förenar mig med dem. Andra frågan är, om ändringen är
behöflig. Älan har i detta afseende anmärkt, att det vore
olämpligt att inkalla ledamöter i Utsk. endast för att votera.
Det beror på hvar och en, om han vill votera eller
icke, likasom han icke kan tvingas att, i händelse han så
behagar, icke besvära sig med annat än att votera; men
nog tror jag, att tillfälle till annat arbete under en tid af
3 veckor inträffar, och 0111 äfven suppleanten icke komme
att deltaga i annat än voteringarna, vore det väl i alla fall
bättre än nu, då det ofta händer, att R. o. Ad. har en röst,
der 4 tillkomme Ståndet o. s. v. Det inträffar nu ofta, att
ledamöter af de öfriga Stånden uppehålla sig i Utsk:ns förmak,
för att vara tillhands att taga plats i Utskm, i händelse
ordinarie ledamöter bortgå. Man har jemväl sagt, att
ingen skulle vilja ingå på suppleantskap. Jag tror tvärtom,
att mången med nöje skulle emottaga en sådan befattning,
som endast afsäg en kortare tid, då han deremot icke kan
binda sig för hela riksdagen. I afseende å sältet för förändringen,
som är den 3:dje frågan, förenar jag mig jemväl
med Frih. Palmstjerna.
Hr Cederschjöld: Frih. Ehrenborgh har medgifvit
sakens nytta, men ansett förändringen stridande emot grundlagarna,
och sålunda ifrågaställt, huruvida propos. derå kunde
framställas. För att lugna honom och öfriga ledamöter,
som kunna fästa sig vid samma åsigt som han, ber jag att
få tillägga några ord. Man har hållit sig vid föreskriften,
att nytt val skall ske; men ordet nytt har afseende på
valet, icke på den valdes egenskap af ledamot. Den långsträcktaste
tydning, man skulle af detta stadgande kunna
göra, vore förmodligen, att hvarje gång ledighet inträffar,
skall den genom särskildt val fyllas, samt valet altså icke
ske för hela riksdagen vid dess början. Om jag likväl icke
skulle lyckas att öfvertyga mina motståndare härutinnan,
får jag blott hänvisa dem till den rättighet, som i slutet af
§ lemnäs R. o. Ad., att nemi. uti ifrågavar. afseende endast
behöfva rätta sig efter Ridd.Ordn., hvilken de altså i dessa
omständigheter kunna upprätta huru sorn helst. Må altså
de öfriga Ståndens förfarande vara huru grundlagsvidrigt
Den 18 Augusti. 187
sorn lielst; för It. o. Ad. blir ett sådant förfarande i alla
fall lagligt, endast det äger stöd i Ridd.Ordn.
Frih. Ehrenborgh: Det måste vara obehagligt för R.
o. Ad. att höra 2:ne ledamöter af Constit.Utsk. här tvista
om förståndet af ett grundlagsbud ; men en sådan olikhet i
åsigter kan lätt inträffa , och jag vill till ett ytterligare stöd
för min nu endast erinra om den oformlighet, sorn uppstode,
i fall af en sådan tolkning, som mina motståndare försvara,
att nemi. Utskm då lomme att bestå af flera ledamöter,
än grundlagen utfäster, i det både de ordinarie ledamöterna
och suppleanterna vore på en gång utsk:sledamöter.
Jag skall icke längre upptaga tiden med en ytterligare
controvers i delta ämne och vidblifver min förklaring, att
jag visst icke skall hindra förslagets antagande.
Hr von Hartmansdorff: Jag underställer Ståndet,
huruvida en person, som icke vistas på riksdagsorten, kan
betraktas såsom ledamot i något Utsk., vare sig under öfverläggningarna
eller vid omröstningarna?
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
bifall å Ridd.Utsk:s memor.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
vid slutet af 2 mom. i 23 § Ridd.Ordn. skulle, efter ordet
anmäla, tilläggas följande ord: då sker val lill ny
Utsk: s ledamot under 1 e d i g b e t s t i d e n.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn., uppläste följande:
Såsom Gen.adjutant för Armeen har jag ansett det vara
min pligt att tillkännagifva de brister, sorn inom försvarsväsendet
finnas, och de följder, uraktlåtenheten att fylla
dem medför, förvissad, att jag, såväl för det närvarande
sora för det tillkommande, vore mera klandervärd, om jag
ej gjort det, än nu, då sådant skett. Emedlertid bar Frih.
Hermelin vid sednaste plenum, under min frånvaro, för det
sistnämnda förhållandet gjort framställningar emot mig. Jag
bade visserligen icke nu uppträdt för att besvara dem eller
det i så många olika ämnen ingripande, till stor del från
innehållet af den reservation, som synes hafva gifvit anledning
till framställningarna, afvikande anförandet, om ej den
Värde ledamoten oriktigt uppfattat mina skäl till reservationen,
och i följd deraf äfven möjligen genom sitt anförande
kan missleda andra.
Jag bar nemi. hvarken, såsom den värde ledamoten
uppgifvit, yttrat, ”att Svenska armeen och bevär:smanskapet,
organise rädt såsom det nu är,” ej kunde försvara
landet, eller ändå mindre, att ”saknade löneanslag till militären
skulle orsaka Rikets förderf," utan tvärtom alltid
sagt, att organisationen är förträfflig, såvida den nemi. vin
-
iS8
Den 18 Augusti.
ner fullbordan, hvartill äfven erfordras, att Armeen äger
fullkomlig och beväringen åtminstone någon skicklighet
i krigsvrket, på det den sednare må kunna inlagas i den
forras leder, hvarförutan åter Armeen är otillräcklig för att
kunna utföra ett så vidsträckt lands försvar sorn vårt; och
att, då jag i allmänhet ifrat för försvarsväsendets fullkomnande,
jag icke heller kunnat uraktlåta att anföra de brister,
som äfven inom detsamma finnas derigenom, att de
flesta löner äro otillräckliga, hvilket sednare Ater visserligen
på så sätt skulle kunna ”orsaka Rikets förderf,”
alt skicklig personal till ledande och utförande af Rikets
forsvar icke i längden, isynnerhet då fordringarna, såsom
nu, dagligen ökas, genom så beskalfade löner torde
kunna erhållas,
Då Frih. Hermelin således, i hvad som rörer innehållet
af min reservation, på oriktig grund byggt hela sitt anförande,
och i detailuppgifter visat brist på kännedom örn
förhållandet, hvilket Frih. naturligtvis icke är i tillfälle att
känna, kan jag ej heller anse det hela förtjena någon vidare
vederläggning, och än mindre frångå något af hvad jag
förut yttrat, hvarföre jag ock i alla delar hlifver vid detsamma.
Jag får endast härtill lägga, att jag äfven är representant,
och alt jag lika lifligt sorn någon annan känner nödvändigheten
af samt önskar välstånd och förkofran hos
nationen, men just derföre finner det angeläget vara att för
framtiden betrygga densamma emot förödelser, på det att
välståndet må kunna fortfara. Jag önskar icke heller, mera
än Frih,, skatternas förökande, men låter så mvcket mindre
förfära mig af endast ropen derom samt om ”uppoffringar
af det sista, man förvärfvat,” sorn jag, lika
med hvar och en, hvilken velat underrätta sig derom,
Vet, att H, M. Konungen vid alla såväl offentliga som andra
tillfällen förklarat sig icke vilja medgifva anslags uppförande
genom ordinarie skatternas ökande, hvarföre således
icke heller å Styrelsens sida någon fråga derom uppstått,
och hvarföre det lätteligen kan förklaras, om, med kännedom
af allt detta, så ”förhärdade hjerta n” finnas, att
de yrka på stadfästandet af Rikets sjelfständighet.
Hr Löwenhjelm, Gus!.: Äfven jag har att besvara
ett af Hr Baron Hermelin under sisth plenum mot mig riktad
t anförande.
Främst har han klandrat det hemlof, jag åtnjuter. En
reservation emot skyldigheten för icke constitutionelt ansvariga
tjenstemän att inför Representationen redovisa tjensteförhållanden
vore inför detta upplysta Stånd öfverflödig.
Jag våldför icke principen, när jag frivilligt dertill framstår,
och jag uppfyller en pligt, när jag upplyser ogrunden af ett
Regeringen för min skull ågådt klander.
Den i3 Augusti.
Tio ur hafva förflutit sedan mitt förra hemlof. Är detta
en alltför ofta förunnad hvila? Vår representation är
kostsam vid stora hof. Ehuru betydliga, i hänseende till statens
tillgångar, våra löner äro, skulle de icke förslå, om vi
ej stundom permitlerades. Tjernsten är mödosntn vid dessa
stora medelpunkter för Europas politik, och blir mödosammare
i den mån vi, utöfver den egentliga I jenstebefal I ningen,
egna nitiska bemödanden åt alla föremål för allmän
nytta och enskilda interessen. Att jag derom beflitar mig
hafva allmänna omdömets yttringar offentligen vitsordat. Ar
l83o hade jag permission; men vigliga, blodiga uppträden
stundade. Jag blef qvar på min post.— i8ii fortforo upproren
så godt som dagligen i Paris. Jag blef der qvar. —
i8>2, när choleran hotade, hade jag också permission. Hon
inbröt; Paris härjades svårt i 6 månader och sedan lindrigare
i 5. Jajj blef qvar, och våra allmänna sundhetsverk
hafva behagat förklara, att det icke skedde utan all nytta
för fäderneslandet. — Ar i833 var allt lugnt. Då begagnade
jag nytt hemlof. Var denna mig då vederfarna ynnest
öfverdrifven efter sådan tjenstgöring? Ar en rastedag för
mvcket på 10 arbetsdagar? Sage man då så gerna, att tjenstemannen
aldrig bör få hvila. Längre än vanligen och t i 11—
ämnadt var har min, dock väl icke så alldeles sysslolösa, hemmavaro
räckt denna gång; men det förhållande, som hindrat
mitt återvändande till Paris, har stått i alla inländska
och utländska tidningar att läsa, och nu, då det transitoriska
molnet lika lyckligen som fullkomligen skingrats, är deraf
föranledd befallning att göra mig resfärdig redan tilldelad.
Förhållandet med Hr Gr. Björnstjerna är såvida annat,
att han helt nyligen hemkommit. Det är sed i alla representativa
stater att till instundande session hemkalla ministrarna
från de land, der erfarenheten och kunskapen i de
mål, man ämnar afhandla, är högst, och synnerligen de ministrar,
hvilka, såsom min embetsbroder, ådagalagt särdeles
förmåga i dessa ämnen. För min del beklagar jag endast,
att Hr Gr. Björnstjerna ej kunnat tidigare hemkomma.
Baron Hermelin har vidare anklagat mig för ett mig
lindfallet, i haris tanka irreligiöst, uttryck. Jag talade till
fördel för ullproductionen, liksom jag gjort för alla våra industrigrenar;
jag liknade denna vid ett barn, som väl blifvit
frodigt genom åtnjuten huldhet, men ännu behöfver den.
”Öfvergif det icke” sade jag. ”Att en industri hos oss till
”den graden lyckas är så sällsynt, att man må utropa: ett
”barn är födt i Bethlehem.”
I ett rhetoriskt försvar af min liknelse ämnar jag icke
ingå. Få, kanske inga af mina anföranden skulle vidtala
rhetoricans räfst. Mångårigt åhörande af parlamentsdebatter
inför sakprotoeoll har hos mig alstrat vanan af en obundenhet
i sättet att tala, som inför ett ord-protocoll harola
-
jgo
Den iS Augusti.
genheter. Jag hade sjelf märkt det, innan periodiska pressen
gjorde mig derpå uppmärksam. Må mitt liknande af
ett verdsligt föremål vid det högsta och heligaste bland under
vara olämpligt, obehörigt; jagskall, ehvad adjecliva detsamma
tilläggas, befinnas medgörligare, än jag vore i annat
mål; men i en tvist om religiositet har jag bort föreskrifva
mig yttersta moderation. Men: irreligiöst? Nej, detta bestrider
jag det kraftigaste, jag förmår. Huru allmänt brukligt
i vårt land är ej att å verdsliga ämnen använda bibliska
språk. Sannolik afsigt och mening är ju i thy mål hufvudsak.
Huru kunde irreligiöst uppsåt presumeras hos mig.
Icke bland min första ungdoms samtida, icke bland min
ålderdoms finnes en enda, som medvet mig ett begabberi,
eller blott ett lättsinnigt ord i religiöst ämne, eller ens ett
försumroadt försvar af religiositet. Min hade fordrat att,
innan jag så anklagade min nästa, göra mig om honom något
kunnig. Den hade också föranledt mig till undersökning,
om jag gagnade religiositeten medelst* en sådan offentlig
anklagelse. Jag förklarar, att så visst jag ogerna skulle
med min liknelse framträda inför en vitter domstol, så visst
skulle jag tryggt vidgå mina ord inför ett af Dominicanermunkar
sammansatt inquisitionstribunal. Jag tillägger, att
enligt min religiositet är detta anfall bland dem, som man
hellre lider, än begår.
Öfver ett nu förekommande mål, i hvilket underteckn.
var jäfvig att föra prot., fördes särskildt prot. af en utaf
It. o. Ad:s notarier, Häradshöfd. Gunther.
Änyo föredrogs Frih. Boyes, Ludv., d. 16 dennes f. m.
på bordet lagda motion, angrde pensionsrättigheten för de
landshöfdingar, hvilka fr. o. m. början af år i83o till närvar.
tid tagit afsked.
Hr Dalman, Wilh. Fredr,: Då Frih. Loves motion
har samma ordalydelse som R. o. Ad:s fattade beslut, ang:de
2:dra punkten i Utsk:s utlåt. N:o 222, nemi. alt R.
St. skulle stadga, att hvad Utsk. tillstyrkt, rör:de framdeles
afskedstagande landshöfdingar, äfven må komma att gälla
för dem, hvilka tagit afsked fr. o. m. år i83o, får jag till
Hr Gr. o. Landtm, hemställa, om det är formenligt att upptaga
en sådan motion. Då ett Stånd ej kan ändra sitt en
gång fattade beslut, ser jag ej, att en motion kan göras,
genom hvars afslående Ståndet kunde komma till ett sådant
resultat. Jag anser således icke formenligt, att motionen
erhåller remiss.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han ej fann
något ställe i grundlagarna hindra honom att framställa propos,
till remiss å Frih. Boyes nu föredragna motion, och
Den 18 Augusti.
igi
hemställde alisa, om R. o. Ad. behagade remittera densamma
lill StatsUtsk.
Iiopades ja.
Då nu ånyo föredrogs Exped.Utskrs d. 16 dennes e. m.
på bordet lagda memor. N:o i4, ang:de begärd upplysning
om R. o. Adis beslut i några omständigheter, som äga sammanhang
med frågan om bestämmandet af ett nytt myntsystem,
blef samma memor. ånyo lagdt på bordet af Hr Rothlieb,
Axel Fredr., samt Frih. Ehrenborgh, Casper
Wilh.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Som jag hört, att Gr.
Gyldenstolpes motion, ronde det fall, att någon nedtager
den spikade föredragningslistan, blifvit remitterad till Ridd.-  Utsk., anhåller jag, som i öfrigt anser, att ingen åtgärd dervid
bort äga rum, få föreslå, i händelse Utsk. skulle gilla
principen, att någon plikt må stadgas, i fall någon sitter i
ett hörn uti läsrummet och läser på bordslistan, och denna
således ej ständigt ligger på bordet. Jag hade annars trott,
att sådana motioner ej borde framkomma; men då det skett,
anhåller jag, att detta anförande må få åtfölja. Jag hade
icke väntat en motion af den art som den ifrågavarande af
eii man, som, synnerligen vid sista riksdagen, visade sig så
allvarligt sinnad.
R. o. Ad. beslöt, alt detta yttrande skulle till Ridd.-  Utsk. åtfölja den förut i dag beslutade remissen af Gr. Gyldenstolpes
motion.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 4 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Särskildt protocoll,
hållet hos H. R. o. Ad. den 18 Augusti 1834-
Sedan Ridd.secret., såsom jäfvig, afträd t, och undertecknad,
på tillsägelse af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., emottagit
prof.föringen, företogs till pröfning Ridd.Utskfs d. i5
i denna månad e. m. på bordet lagda memor., i anledning
af väckt fråga om upphäfvande af förbudet mot Ridd.secret.-  befattningens förening med embete i statens tjenst m. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, föreslog, alt, då memor.
omfattar tvenne särskilda ämnen, föredragningen måtte ske
punktvis; hvilket bifölls.
Första punkten: ang:de Hr von Troils, Emil, motion
om upphäfvande af det i i Art. i3 § af nu gäl
-
Den 18 Augusti.
lande instruetion för Ridd.direct. intagna förbud
mot R i d d. s e c r e t.-b efattnipgeus förening m e d e mb
e t e i statens tjenst.
Frih. Ehrenborgh, Casper Willi.: Utskrs betänk,
innefattar 2:ne afdelningar. Den första ar af den beskaffenhet,
att om nemi. R. o. Ad. med afslag å betänk, bifaller,
att Ridd.secret. får innehafva annan tjenst på stat, kommer
den andra punkten att förfalla. Jag biträdde ieke deras
mening, som åstadkommo beslutet, att Ridd.secret. icke får
innehafva annan tjenst, och jag förklarar mig altså nu lika
med Hr v. Troil anse, att förbudet bör upphäfvas. Mina
skäl äro hufvudsak ligast, att Ridd.secret.tjensten icke, i och
för sig, sysselsätter sin man emellan riksdagarna. Ulsk. har
väl trott, alt tillräcklig sysselsättning kunde för secreteraren
hemtas inom ärender, som tillhöra Riddarhuset. Jag tror
visst, att dessa jemväl kunde skötas, fastän innehål vandel
af någon tjenst, utom Ridd.secret.befattningen, vore denne
embetsman medgifvet. Dä man är arbetsam och rätt indelar
sin tid, blir denna alltid tillräcklig, hvaremot den i annat
fall aldrig förslår. Hvad som ytterligare bestämmer
min opinion i ämnet är, att jag fruktar, att R. o. Ad. vid
en blifvande ledighet icke skall lyckas erhålla någon så qvaiificerad
person, som befattningen brafver, såvida denne man
nemi. skall vara nödsakad frånträda alla förhoppningar örn
befordran i statens tjenst. Jag medger, att sedan penningelönen
nu blifvit fördubblad, öro Ridd.secretrs inkomster
ganska goda; men de vore naturligtvis ännu mera värda och
kunde således framkalla ännu mera utmärkta sökande, om
tjensten finge innehafvas under fortsatt avancement på den
allmänna tjenstemannabanan. De skäl, hvarpå förbudet stödjer
sig, lära egentligen vara: för det första, att tjensten icke
skulle blifva rätt skött, om tiden erfordrades för andra göromål,
och för det andra fruktan för möjligheten af influence
på den ifrågavar. embetsmannan, till följd af hans förhållande
till höga förmän i allmän tjenstemannaväg. Jag
liar redan sagt, alt jag är öfvertygad, att tid till bestridande
af nästan hvilken annan tjenst som helst för Ridd.secret.
emellan riksdagarna icke saknas, om tjensten är i händerna
på en man med arbetsförmåga och ordning; och hvad influencen
beträffar, beror utehållandet deraf icke på några
yttre förhållanden, utan pä personens mer eller mindre
sjelfständighet i karakteren. Dessutom har secreteraren en
så underordnad ställning i afseende å besluten inom Ståndet,
alt pä dessa icke kan inverka hvilken influence hos secreteraren
som helst. På dessa skal tillstyrker jag, att det omförmälda
förbudet för Ridd.secret. må upphäfvas.
Ilr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag finner
Ulsk:s betänk, i irsta punkten val grundadt. Jag tror visst,
att
JD e n 18 Augusti.
att fruktan för någon influence på Ridd.secret. är obefogad,
ty sällan lärer det komma i fråga, atl en Ridd.secret. tillika
innehar ett förtroendeembete i slaten; och dessutom,
som sagdt är, lärer hans sjelfständighet icke komma i fråga
att uppfordras till några särdeles farliga prof. Men hufvudskälet
för mig är, att jag icke tror, det secret.-befattningen
kan behörigen skötas jemte någon annan tjenst af sådan
beskaffenhet, som för en person, så qvalificerad, att lian erhåller
förtroendet att blifva Ridd.secret., gemenligen kan
komma i fråga. Det kan visserligen hända, att någon tid
för secret. blir öfrig; men man äger ingen säkerhet, att ju
de sålunda uppkommande ledigheterna räcka till för den innchafvande
allmänna tjenstens besörjande, och det kan då
hända, att secret.tjensten vid collisioner emellan behof af tid
för den allmänna befattningen ställes i andra rummet. Jag
tillstyrker altså bifall till Utskzs förslag i första delen af
betänk. Hvad den andra delen angar, ämnar jag tillstyrka
bifall lill det motionerade, men af Utsk. afstyrkta undantaget
på några år för nuvarande secret. Han komme derigenom
i säkerhet om en pension, hvilken Riddarhuset eljest
icke äger att erbjuda.
Hr Riben, Carl Wilh.: Jag är hufvudsakligen förekommen
af Hr v. Hohenhausen, hvad beträffar i mom. i
TJtsk:s betänk. Till år 1818, dä Hr Lagerheim blef Ridd.-  secret., satte man aldrig i fråga ens'möjligheten, att Ridd.-  secret.-tjensten kunde innehafvas på samma gång som en annan.
Något uttryckligt förbud existerade visst icke; men
förhållandet ansågs så gifvet, att då t. ex. Hr Bungencrona,
förut engagerad i Konungens Cancelli, utnämndes till Ridd.-  secret., fick han icke ens särskildt afsked från Cancelliet,
emedan det ansågs följa alldeles af sig sjelf, att han var
skiljd derifrån i och med emotlagandet af den nya befattningen.
Jag instämmer med Frih. Ehrenborgh i hvad han
yttrat om secret:s beroende eller oberoende. Jag tror, alt
någon risk för R. o. Ad. i sådant afseende icke kan uppkomma;
men jag är icke lycklig nog att under min vandring
på embetsmannabanan hafva kommit till samma öfvertygelse
som Frih. Ehrenborgh, att alltid tiden skulle läcka till,
blott man rätt indelar den. Jag har åtminstone kommit till
den erfarenhet, att del ofta är en physisk omöjlighet att få
tiden att räcka till. Det är nemi. icke möjligt att skrifva
en sida på kortare tid, än bokstäfverna kunna appliceras på
papperet; och det är dessutom en oriktig föreställning, att
secret. icke har något att göra emellan riksdagarna. Först
och främst räcka dessa i åratal, och det är alldeles icke gifvet,
att secret., om han äfven innehar en annan tjenst, kan
under så lång lid få permission från denna; och när riksdagarna
omsider slutas, hafva de lemnat en mängd arbete
ja H.
Den t8 Augusti.
efter sig för secret. Man skall blott ihågkomma prottstryckningen.
Huru har väl gå 11 med denna tryckning för
sista riksdagen, och hvad har väl varit orsaken dertill, om
icke den förra secretrs öfriga tjenstebestyr? Dessutom utmärka
våra sednare organisationer den princip, att icke flera
tjenster höra vara i en hand; och jag tror, att denna
grundsats är riktig, då man undantager de lägsta ijenstegraderna,
och Ridd.secret.-befattningen kan ingalunda sättas
en sådan parite. Jag får dessutom erinra om det högst
inconsequenta deruti att nu, vid första fråga om tillämpning
af ett fattadt beslut, börja med att upphäfva detsamma.
Ridd.secretrs inkomster är numera ingalunda obetydliga; de
öfverstiga vida våra Collegii-ledamöters, och jag betviflar
altså icke, att de fullkomligt förtjena att af den verkliga
dugligheten eftersökas. Af dessa skäl mäste jag påyrka qvarblifvande
vid det fattade beslutet, och jag vill påminna om
en ytterligare olägenhet, som upphäfvandet deraf kunde medföra,
den nemi., att secret.-befattningen då vore exponerad
för täta ombyten. Det är alltid angenämt att hafva tjenstemän,
" som man försökt och kanner; men isynnerhet är det
vigtigt för en Landtmarskalk att, vid inträdandet i det stora
och magtpåliggande förtroendet att leda Ståndets öfverläggningar,
icke behöfva befara att få vid sin sida en med ärendernas
gång och behandling ovan secret. Måhända skulle
mången under sådana omständigheter tveka att emottaga
landtmrs-stafven; och får mannen fortsätta sitt avancement
i statens tjenst, är det tydligt, att detta snart kan komma
honom att lemna R. o. Adis. Jag tillstyrker altså bifall till
betänkts i mom. och skall, då det andra förekommer, derom
särskildt yttra mig.
Hr von Ha r t m a n s d or f f, Au g.: Jag å'r icke bland
dem, som anse det ifrågavar. förbudet böra äga rum. Jag
torde i detta fall få utgå från egen erfarenhet. i8(5 förrättade
jag, som då var cancellist vid Riddarhuset, någon
gång jemväl secret.-tjensten. Detta föranledde någon af Directrs
ledamöter att taga mig i åtanka vid den sedan inträffade
secret.-ledigheten. Jag erhöll derom bref, under det
jag då vistades utrikes; men jag förklarade mig icke kunna
emottaga anbudet, emedan jag ansåg ofördelaktigt att frångå
statens tjenst för en annan, som icke gaf hopp om avancement
och som vissa tider var förenad med ett öfverdrifvet
arbete, då den deremot andra tider lemnar ingen, eller
på sin höjd en registrators sysselsättning. Olämpligheten af
förbudet visar sig bäst derigenom, att dä det första gången
skulle tillämpas, blef det upphäfvet, och då det, återupplifvadt,
andra gången skall tillämpas, uppstår fråga åtminstone
om undantag. Man har sagt, att Landtm, behöfver en
van secret. Jag vill icke bestrida detta, men får deremot
erinra, att secret.-platsen icke heller är belåten med en gaxn
-
D c 11 lS August i.
maj man; ty den fordrar ungdomens eller medelålderns fulla
kraft. R. o. Ad:s cassör lemna icke tillgång till pension
för secrct.; och då denne derjemte icke kunde taga sin Iregress
till någon mindre mödosam statens tjenst, Liefve följden
den, att Ståndet, af undseende för den gamle mannens
bergning, måste bibehålla honom vid en befattning, hvilken
han icke längre förmådde med erforderlig drift sköta. Jag
fruktar, att någon person med ambition skulle vilja utsätta
sig för ett sådant förhållande, men hvartill han tvingas, om
han icke har sig öppet att i statens tjenst laga sin utkomst»
Hvad angår frestelserna för secret. i ett eller annat afseende,
förtjenar sådant knappast att upptagas till besvarande.
I beroende af Regeringen kan man vara lika väl med som
utan tjenst; ty man äger alltid rätt att aspirera alt blifva
använd i statens tjenst, om Regeringen skulle vilja erbjuda
sådant. Jag bestrider altså itsta punkten i Ulskts memor.
och yrkar afslag derå.
Frih, Boye, Fredr.: Jag måste uppriktigt bekänna,
att det på det högsta förundrar mig, hvad jag här hört
yttras af en del ledamöter. Jag kan icke begripa, huru
man kan komma fram med sådana inconseqnenta projecter.
R. o. Ad. har beslutat, att secret.tjensten icke får innehafvas
i förening med någon annan. Första gången man skall
tillämpa beslutet, vill man i stället upphäfva det. R. o.
Ad. beslöt för i4 dagar sedan, med skäl af just det befintliga
förbudet, att ridd.secret.-lönen borde utgöra 1,200 r:dr,
och nu vill man upphäfva detta vilkor. Hvad finnes väl för
sammanhang i ett sådant handlingssätt. För min del, oell
oberoende af alla considerationer, kan jag icke tillstyrka annat
än bifall till Utsk:s betänk, i dess första del. Man har
sagt, att liden emellan riksdagarna är mer än tillräcklig.
Ridd.direct:s prot. i afseende å tryckningsarbetet af protm
för sista riksdag må vittna, huruvida något öfverflöd på tid
funnits för den afgångne secret. Vi vela alla, att han är
en utmärkt skicklig man, och förhållandet måste således bevisa
för sjelfva saken. För bibehållande af conseqvens och
iakttagande af rätt och billighet yrkar jag altså bifall till
jtsta punkten i Utsk:s betänk. Om den andra skall jag särskildt
yttra mig, då den förekommer.
Ilr Riben: Af de skäl, som blifvit anförda för ogillande
af Utskrs tillstyrkande, har jag endast fästat mig vid
ett. Hr v. Hartmansdorff talade nemi. om olägenheterna af
att äga en gammal man till Ridd.secret. Vore då meningen,
att han skulle hindras ifrån alt blifva gammal, om han
tillika finge innehafva en statens tjenst. Jag har åtminstone
icke kunnat upptäcka, att någon evig ungdom åtföljer statens
tjenstemän.
Frih. Ehrenborgh: 1 anledning af hvad Frih. Boye
yttrat om inconsequensen vid delta tillfälle, får jag förkla
-
Den i8 Augusti.
ra, att jag icke kan finna någon större inconseqvens liti, att
Ståndet uti denna fråga är af olika tanka mot vid andra
riksdagar, än i hvarje annan. Hvad inig beträffar, har jag
alltid varit af den mening, jag nu försvarat. Jag finner
visst, lika med Hr Riben, att innehafvande af statens tjenst
icke kan inverka på åldern; men jag finner deremot, att en
person, som innehar en sådan tjenst, hvaraf lian kan berga
sig och som slutligen ger honom pension, lättare kan sacrifiera
inkomsterna af Ridd.secret.befattningen, än den, som
af dessa ensamt skall lefva. I afseende å hvad som blifvit
anfördt till bevis derför, att så mycket skall vara att göra
vid secret.-tjensten äfven mellan riksdagarna, gör det mig
ondt, att exemplet träffar en man, till hvilken jag står i
de intimaste vänskapsförhållanden. Men jag tvekar icke att
öppet förklara, att det anmärkta dröjsmålet, enligt min öfvertygelse,
lika väl ägt rum, om den ifrågavar. personen
icke innehaft någon statens tjenst, som nu då förhållandet
varit sådant; ty han är just en man, som företer exempel
derpå, att, äfven med utmärkt skicklighet, tiden aldrig räcker
till, då man icke rätt begagnar den. För mig synes
vigten deraf, att R. o. Ad. må äga att påräkna tillfället att
få välja emellan flera personer af utmärkt skicklighet vid
inträffande secret.-ledighet, böra på allt möjligt sätt motsvaras.
Vi kunna visserligen nu glädja oss åt att hafva erhållit
en fullt lämplig person; men det torde vara de enskilda
nära förhållanden, hvarigenom denne är fästad vid Riddarhuset,
der han äfven är född, som förmått honom att, med
uppoffring af förhoppningar om framtida befordran, emottaga
tjensten, och för en framtid är jag öfvertygad, att R.
o. Ad. icke skall finna sig belåtna med förbudet. Det har
ju redan visat sig, huru skäl till undantag vid tillämpningen
uppstå; och för min del förklarar jag, att lika säkert som
jag röstar för upphäfvande af hela föreskriften, mäste jag,
i fall jag dervid förlorar, lika med Utsk. afstyrka allt specielt
undantag.
Hr Tham, Wolrath: Då jag vid 182.3 äfvensom vid
1828 års riksdagar motsatte mig förbudet för Ridd.secret.
att innehafva annan tjenst å stat, får jag nu, under lika beskaffade
åsigter, förena mig med Frih. Ehrenborgh. Det är
obestridligt, alt R. o. Ad. genom otnförmälda beslut inskränkt
sin valrättighet så vida, att den mest utmärkta
skicklighet icke får utgöra grunden för valet, enär det kunde
hända, att en sådan person icke skulle finna sig vid att
för alltid frånträda statens allmänna tjenst för att emottaga
Ridd .secret -tjensten.
Gr, Cronhjelm, Otto Aug.: Jag har verkligen fått
ali anledning att ångra den exceptionsfråga, jag vackt. Jag
skall, om så fordras, söka godtgöra det medelst ett rentafstyrkande
till liela motionen; ty mycket hellre må den falla,
Den 18 Augusti.
•97
än antagas på sådana vilkor, att man derigenom upphäfver
ett på goda och ännu icke i den ringaste mån förändrade
grunder fattadt beslut, påkalladt af den högsta billighet och
stadfästadt af 2tne riksdagars pluralitet. Man har såsom hufvudsakligt
skäl för ett motsatt beslut mot det vid sista riksdagen
fattade anfört, att skickliga cnndidater till Ridd.secret.-  platsen skulle komma att saknas, om vilkoret för densammas
erhållande skulle vara afträdande från statens tjenst, och
man har icke velat lyssna till erinringarna örn bebofvet inom
Ridd.secret.platsen, att nemi. dess innehafvare borde vara
alt derför uteslutande påräkna, utan möjlighet af grundade
förevändningar till ursägt för inträffande dröjsmål i göromålens
gång. I förra afseendet får jag endast hänvisa till
förhållandet vid valet af den nuvar. secret., då så många
verkligen skickliga competitorer anmälde sig, att det endast
var särskilda förhållanden, som bestämde företrädet åt den,
Direct. constituerade. Hvad den sednare omständigheten beträffar,
sä och till ytterligare styrka derför, att erinringen
verkligen förtjenar afseende, får jag för min del förklara,
att jag, i egenskap af ledamot i Ridd.direct., mången gang
haft anledning att roed belåtenhet emotse följderna af verkställigheten
utaf det beslut, som man nu vill upphäfva. Jag
kan sålunda omöjligen biträda ett dylikt försök. Då R. o.
Ad. dessutom numera ökat Ridd.secret.lönen, är den verkligen
af den betydlighet, att deri hederligt kan föda sin man,
så med som utan familj. Jag tillstyrker altså bifall till första
punkten, i fall, såsom jag ansåge lämpligast, betänk,
sönderdelades till föremål för 2tne särskilda beslut, och i
hvilken händelse jag då önskade afslag å den sednare, emedan
jag tror, att R. o. Ad. genom bifall till den väckta motionen
hade lemnat en opinionsyttring i afseende å den ifråga
var. personen, som jag tror fullkomligt öfverensstämmer
med Ståndets tänkesätt om honom.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi-.: Jag kan icke finna
någon prisvärd conseqvens uti att vidblifva ett olämpligt
beslut. Det är bättre att rätta än vidblifva misstag. För
min del voterade jag emot, då beslutet vid sista riksdagen fattades.
blufvudsaken lärer vara att få utrönt, huruvida Ridd.-  secret. tjensten kan behörigen skötas tillika med en annan
tjenst på stat. Då man äger det correctiv att afsätta secret.,
i fall han icke rätt sköter sin tjenst, måste något större i
detta afseende icke erfordras. Vill secret. öfverhopa sig med
så mycket arbete, att han derför måste försumma Riddarhusets
göromål, kan han göra det, utan att derföre åtaga
sig någon tjenst å stat. Man bar väl talat om beroende &c.,
men dervid bar dock icke någon bestämdt velat fästa sig;
deremot har man sagt, att rättigheten att innehafva tjenst
på stat skulle komma att förorsaka täta ombyten af secret.
Jag tror tvärtom, att, om secret. icke får hafva någon tjenst
Den 18 Augusti.
bredvid, skall han ständigt vara betänkt på att skaffa sig
någon god statens tjenst, hvarigenom han, jemväl för en
aflägsnare framtid, kan vara till sin utkomst betryggad. Man
har satt i fråga den händelse, att Ridd.secret. möjligen icke
skulle kunna utverka sig permission under riksdagarna. Jag
hemställer, om icke en sådan fruktan förfaller, då man besinnar,
att Ridd.secret. kan uttaga pollett och sålunda försäkra
sig om att icke kunna commenderas från riksdagsorten. Min
öfvertygelse är bestämdt den, att emellan riksdagarna gifver
Ridd.secret.-tjensten icke mera sysselsättning, än att en annan
tjenst derjemte ganska väl kan bestridas; men jag fruktar,
att anledningen till det fattade beslutet bar sin grund i personliga
förhållanden, och man har äfven vid detta tillfälle
åberopat sådana. För min del abstrahera!- jag dessa helt
och hållet och är förvissad, att om secret.-valen för sig gå
med den urskilning, man äger rätt att hoppas, komma göromålen
icke att försummas. Vi hafva alltid, då det ifrågavar.
beslutet skolat tillämpas, hört bestämda olägenheter
deremot anföras, och jag anser dem hafva sin fullkomliga
grund; hvadan jag tillstyrker bifall till Hr v. Troils motion,
fästande dervid endast det vilkor, att, i händelse annan
tjenst jemte Ridd.secret.-tjensten innehafves, lönen för den
sednare må utgå med 800 i stället för 1200 r:dr b:co.
Hr Riben: En ledamot, som för en stund sedan yttrade
sig, anförde, med anspråk på att gälla för cardinalskäl,
hurusom R. o. Ad:s cassör icke medgåfve pensioneringar
åt ålderstigna Ridd.secreterare. Den värde ledamoten
lärer dervid hafva förgätit, att i4 § af instruetionen för
Ridd.directionen lyder sålunda: Om någon af Riddarhusets
tjenstemän, efter en tjenstetid af 20 å 3a
år, under hvilka han på verkets ordinarie stat
varit oafbrutet uppförd, fr ån sysslan begär afsked,
eller med döden afgår, samt i sednare
händelsen varit gift och efter lemna t enka eller
barn uti mindre tillräckliga vilkor, och den afskedstagande
eller efter lefvande hos Direct. söker
pension, äger Direct. rättighet, till följd af
R. o. Ad:s beslut d. a3 Jan. 1779, att i likhet med
hvad för afskedstagande embetsman på Kronans
stat bestås, samt med afseende på förekommande
omständigheter, sådana pensioner bevilja,
som till j eller hälften svara mot det belopp,
den afgåendes lön på Riddarhusets stat utgjort.
Då nu lönen är 1200 r:dr, blir Ridd.secret. altså berättigad
till 600 r:drs pension, hvilket belopp endast med ett pär
hundrade r:dr understiger det, hvaraf ett Collegiiråd kan
påräkna att såsom pension komma i åtnjutande. Gr. Gyldenstolpe
har, till säkerhet för en ovilkorlig möjlighet för
Ridd.secret. att under riksdagarna förrätta sin tjenst, äfven
Den 18 Augusti.
*99
0111 han innehar någon annan, uppdragit en theold om embetsmäns
rättighet alt, i egenskap af riksdagsmän, förklara sig
tjenstfria under riksdagarna, som jag omöjligen kan godkänna.
7g § Riksd.Ordn. säger val: ”Ingen af R. o. Ad., som
enligt Ridd.Ordn. till säte oc,h stämma berättigad är &c.,
må kunna af hvad anledning sorn helst förmenas att riksdagen
bevista &c.” Härvid får jag för det första erinra, att
det sålunda endast är capita, hvilka äga den omförmälda
förmånen; men äfven hvad dessa beträffar, synes det väl
temligen orimligt att påstå, det Konungen icke skulle äga
rätt att fordra, det hans embetsman skötte sina tjenster derföre,
att det vore riksdag, då de likväl åtagit sig att ovilkorligen
ansvara för oafbrutna gången af dem anförtrodda
göromål, och det naturliga äfventyret för uraktlåtenhet i
denna del mäste vara tjenstens förlust. Jag är sjelf både
riksdags- och embetsman, men jag vill icke föreställa mig,
att jag kan äga rättighet att för den förra egenskapen försumma
mina åligganden i den sednare. Samma talare har
sagt, att han förmenat personliga förhållanden hafva legat
till grund för det ifrågavar. beslutet vid 1818 års riksdag.
Jag var då sjelf engagerad vid Ridd.cancelliet, och jag söker
förgäfves i mitt minne för att upptäcka, att några sådana
motiver bestämde det omförmälda resultatet. Saken
gick så till, att Ridd.direct. förordnade dåvar. Prot.secret.
Lagerheim, men fordrade dervid, att han genast skulle
taga afsked från sin innehafvande befattning i Konungens
Cancelli. Hr Lagerheim utbad sig då ett företräde inför
Direct., och förklarade dervid, att han icke kunde emottaga
förtroendet på de föreskrifva vilkoren, enär dels utnämningen
berodde, i afseende å dess framtida bestånd, på
Ståndets confirmation, dels lönen Vore så ringa, att han
icke funne för sig vara fördelaktigt att för densamma uppoffra
sin i statens tjenst innehafvande. Deremot presterade
Hr Lagerheim permissions-resolution intill den tid, frågan
kunde förekomma inför Ståndet. Detta prestandum antog
Direct. för godt, och confirmationen vid den påföljda riksdagen
skedde utan några särskilda vilkor eller bestämmanden.
Men derefter framställde Ridd.Utsk. nödvändigheten af ett
bestämdt stadgande, hvarigenom utfästades, att Ridd.secret.-  tjensten icke finge innehafvas tillika med någon statens tjenst.
Någonting personligt häruti kan jag åtminstone icke uppsöka.
Frih. Boye: Jag vill blott erinra derom, att jemte
föreskriften om Ridd.tjenstemännens rättighet till pension
kan äfven åberopas exempel på tillämpningen af ett sådant
förhållande. Det linnes nemi. en f. d. Ridd.fiscal, som
sedan 1817 varit i åtnjutande af ^:del af lönen såsom pension.
Påståendet, att ridd.secret.-lönen är sådan, alt man i
och för sin bergnings skull skulle nödsakas äga eller söka
annan tjenst, kan lätt bevisas vara fullkomligt grundlöst.
300
Den 18 Augusti.
Det finnes säkerligen icke någon majors eller öfverste-lieutentsbeställning,
sorn inbringar mer, och jag tror, att t. o. m.
flera öfverstar måste räkna sina inkomster till mindre. De
ordinarie inkomsterna, som åtfölja tjernsten, kunna dessutom
ökas genom municipala förtroenden. Ridd.secret. kan blifva
ledamot t. ex. i Arme'ens Pensionscassa, Brandförsäkringsverket
&c. Med ett ord, från hvad sida man ser saken står
dock alltid fast, att det är billigt, rättvist och conseqvent,
att R. o. Ad. vidblifver sitt vid 1023 års riksdag tagna beslut^
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: I afseende å hvad sorn
blifvit anfördt derom, att Ridd.secret.-befattningen icke skulle
lemna sin innehafvare tillräcklig sysselsättning emellan
riksdagarna, får jag fästa uppmärksamheten vid ett ganska
rikhaltigt och för den omförmälda befattningen närbeläget
föremål för secretrs verksamhet, det nemi. att utarbeta det
sednaste seklets riksdagshistoria. Sådant torde t. o. in. böra
såsom ett åliggande ingå i Ridd.secret:s göromål; och utan
tvifvel vore derigenom mera bildning att inhemta, än från
bestridandet af t. ex. en militärtjenst. Dessutom skulle jag
anse det vara mera värdigt och tillfredsställande för R. o.
Ad. att, i stället för att se sin förnämsta tjenstemans möjligen
öfverblifvande tid använd i den andra Statsmagtens tjenst,
finna densamma upptagen med utförandet af medborgerliga
förtroenden, såsom det t. ex. af fullmägtig i Banken eller
Riksg.cont. Utsk. har icke såsom skäl för sitt tillstyrkande
fästat sig vid de större eller mindre anledningarna till politiskt
beroende, hvari det ena eller andra förhållandet kunde
försätta Ridd.secret., utan derom är blott i förbigående
nämndt; hvaremot Utsk. fästat sig vid olägenheten i allmänhet
af flera särskilda befattningar i en och samma persons hand.
För öfrigt lärer man uti det stadgande, att Ridd.secret.-  tjensten ej må nfed annat statens embete förenas, finna det
bufvudsakliga motivet för beslutet om förhöjning i Ridd.-  seeret.lönen ; och ett antagande af Frih. Ehrenborghs förslag
oui detta stadgandes upphäfvande skulle altså innebära
förkastande af det motiv, som för några veckor sedan blifvit
användt såsom det egentliga skälet för det då fattade
beslutet om löneförhöjningen. Jag kan således ej annat än
tillstyrka bifall till i:sta punkten af betänk, och tror, lika
med Hr v. Hohenhausen, att R. o. Ad. i afseende å 2:dra
punkten, med afslag derå, kunde antaga den, uti deri omförmälde
hänseende, väckta motion, hvarigenom R. o. Ad.
på samma gång gifvit ett rättvist erkännande åt den nuvar.
secretrs förtjenst, som tillfälle såmedelst blifvit öppnadt för
en pension åt honom, med hvilken, i händelse af hans framtida
afgång, Riddarhusets cassa eljest komme att belastas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
bifall å irsta punkten af Ridd.Utskrs ifrågavar. memorial.
Ropades starka ja, blandade med åtskilliga nej.
Den iS Augusti.
201
M. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att som han
tyckt sig finna, att ja öfverrnstat nej, ansågs R. o. Ad. hafva
bifallit lista punkten af Ridd.Utskts memor.
Andra punkten: angående Gr. Cronhjelms, Otto
Äng., motion, att nu v ar. R i d d. sec r e t., Ryttmästare
n E. O.- Silfverstolpe måtte tillåtas qvarblifva
i m i I i l ä r t j e fl s t intill den tid, då han blir berättigad
att, emot expectance-afgifts erläggande,
k o m ma i åtnjutande af pension u r Arffleens P e nsionsCassa,
Hr Von' Hohenhausen! Med Upprepande af hvad jag
redan i mitt första yttrande' föreslog, fortfar jag nu att vika
afslag å Ulskls betänk, i denna punkt samt att R. o. Ad.
må tillåta Olivar, Ridd,seCret. qvarstadua uti sin militärbefattiiing,
tilldess hail blifver berättigad att i och derför komma
i åtnjutande af pension.
Hr Riben: Äfven jag tillstyrker, att R, o. Ad., med
upphäfvnnde af fltskrs utlåt, i denna punkt, <nå besluta, att
nilvar. Ridd,secret, berättigas bibehålla sin tjenst i staten till
d. i Sept, i838, under vilkor likväl att alltid ovilkorligen
inställa sig, då han af Ridd.DireCt, till tjenstgöring påkallas,
samt med skyldighet sålunda att, i händelse hans tjenstebefattning
i staten deremot skulle förorsaka binder, afsäga
sig denna sednare tjenst,
Hr Halman: I afseende å fedaCtiönert af det ifrågaställda
bifallet lill den väckta motionen tror jag ordalagen i
Hr af Tunelds reservation kunna begagnas.
Hr Strussenfelt, Adolph Ludv.: jag hemställer
till de Hrr, som här talat om consequeHs, om det val kan
kallas ConseqVent att börja tillämpning af en lag med ett
undantag från densamma, endast härled t utaf personliga consideratiorter,
Sådana skola utan tvifvel alltid försöka att
göra sig gällande, och prejiidicatet blefve alltid då ett skäl
mera tor undantag en annan gång, i fall märt nu beslutar
det. Lika bevekande skäl, söm för närvarande tala för detta
undantag till förmån för Hr Silfverstolpe, ja, måhända
ärt mera bevekande, kunna framdeles tala för en annan Candidat
till Kidd,sedet,tjensteö, Eör min del mäste jag på det
hogsta yrka bifall till den ifrågavar, punkten, då vi bifallit
den föregående,
Ht‘ Gunther, Carl Gust.: Jag förenar mig med Hrr
v. Hohenhausen och Riben och kan ingalunda finna det inconseqvent
att ingå på det ifrågaställda undantaget, i likhet
hvarmed troligen icke lärer inträffa någon annan Casus.
Innan nästa riksdag kummer i ailä fall det ifrågavar, beslutet
att inträda i full kraft, och Undantaget för några år är
12 Hi äö
202
Den iS Augusti.
sa billigt, att jag nödvändigt muste tillstyrka alsing a betänk.
samt bifall till den behandling af frågan, som llr af
Tuneld uti sin reservation opinerat.
Hr Riben: I anledning af Hr .Strussenfelt» erinran får
jag förklara, att det visst icke undfallit mig, hurusom en
strängare conseqvens fordrade, att man bifölle båda punkterna
af Ulsk:s betänk. Men då motionen är vackt till fördel
för våi' så allmänt och rättvist aktade Secret., samt närvar.
casus är af den mest egna beska/Fenhet, tror jag, att
något farligt prejudicat genom bifall till motionen icke vore
att frukta, fast jag medger, att jag helst sett, om motionen
icke blifvit väckt.
Ur Tham: Det lärer alltid få gälla, alt icke någon
regel finnes utan undantag, sorn ej är mathematisk; och jag
tror då, att det förevar, beslutet tål det ifrågaställa undantaget,
hvarigenom secret. sauverades från förlusten af
en slags leveau utaf de penningar, hvarmed han till Arme'ens
Pension.scassa bidragit.
Ilr Rothlieb, Axel Fredr., förenade sig med Hr
Tham.
Gr. Cronhjelm: Anledningen, hvarför jag väckte motionen,
återfinnes i den kända omständighet, att secret. om
några få år, i fall han derfÖrinnan icke tager afsked, är
pensionsberättigad inom armeen. Då vid frågan om förhöjning
i secret.-lönen Frih. Rantzou yrkade, att den borde bestämmas
till i5oo r:dr, bestridde jag sådant och höll mig
vid 1200 r:dr endast af den orsak, att jag ansåg Ridd.cassan
för närvar, icke tåla en större utgift i detta afseende. Jag
godkände principen, att lönen borde utgöra i5oo r:dr, och för
att nu på annat och för Ridd.cassan icke betungande sätt
vinna ändamålet, väckte jag den fråga, som nu är under
öfverläggning. Jag var icke uppe vid disciissionens" början;
men då jag inträdde, tyckte jag mig höra anledningar till
befarande, att hela principen om secretts uteslutande engagement
vid Riddarhuset möjligen kunde komma att öfverändakastas,
och jag förklarade derföre, att jag hellre, än att
så skulle ske, ville uppoffra min motion. Nu då vi endast
hafva att afgöra frågan 0111 bifall eller afslag till motionen,
fortfar jag att å densamma yrka bifall.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall
å 2:dra punkten af Ridd.Utsk. ifrågavar. mentor.
Ropades nej.
H. Ex. Hr Gr, o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
fann för godt besluta, att nuvar. Ridd.secret., Ryttmästaren
Silfverstolpe må tillåtas att qvarblifva i militärtjenst intill
den 1 Sept. 1838, då han blir berättigad att, emot exspectanceafgifts
erläggande, kofntna i åtnjutande af pension ur
Den 18 Augusti.
Annee ris Pensionscassa; dock nied vilkor, alt lian, i hänlelse
lian /Van secret.-göromålens behöriga fullgörande sktiia
af »nili tär tjenstgöring sättas utur stand, bär att lian denia
sistnämnde taga afsked.
Bifölls.
Härefter upplästes lijl justering följande:
Utdrag af prot., laillet bos II. II, o. Ad. vid urtima
riksdagen i Stockholm, f. m, d, iS Aug. 1834.
S, D. Vid förnyad föredragning af Ridd.Ulskrs d. i5
dennes e, m. pä bordet lagda munior., i anledning af väckt
fräga om upphäfvande af förbudet mot llidd.secret.befattningens
förening med embete i statens tjenst, m. in., bifölls
Ulsk/s yttrande i irsta punkten, angrde Hr v, Troils, Emil,
motion om upphäfvande af det i i art. t.3 § af nu gällande
inslruction för Ridd.directrn intagna förbud mot Ridd.secret.-  befattningens förening med embete i statens tjenst; hvaremot
R. o. Ad., med afslag å IJtskis utlåt, i ardra punkten,
ang;de Gr. Cronhjelms, Otto Aug,, motion om tillåtelse för
nuvar. Ridd.secret., Ryttmästare;! Fr. O, Silfverstolpe att
(qvarblifva i mililärtjerist, intilldess han, emot expectanceafgifts
erläggande, kan komma i åtnjutande af pension ur Armdens
Pensionscassa, fann för godt besluta, att Ryttmastaren
Silfverstolpe må tillåtas qvarblifva i militärtjenst intill
d, ( Sept, iBIS, då han blir berättigad att, emot exspeetanceafgifts
erläggande, komma i åtnjutande af pension ur
Arme'ens Pensionscassa, dock med vilkor, att han, i händelse
han från secret.-göromålens behöriga fullgörande skulle
af militärtjenstgöring sättas utur stånd, har att från denna
sistnämnde taga afsked, Ut supra.
In fidem ,
C. E. Gunther.
Thorsdagen den 21 Augusti i834-  Plenum kl. 9 f. m, ,
Justerades pleniprot. för den a5 sisth Juli e. m.
Upplästes till justering och godkändes ett från Exped.-  Utsk. inkommet förslag till R. St:s till K. M. afgående und.
skrifvelse N:o 102, aug;de Bankens öppnande tili utvexling
af silfver^
Justerades 18 prot.utdr. för d. 18 dennes.
Hr Silfverhjelm, Carl Adam, uppläste följande:
Uppkallad af dagens händelser, och med den rätt Riksd.-  Ordnts 56 § mig förvarar, går jag att väcka den motion,
att R. o. Ad. måtte i önskningsväg hos K. M. begära bränn
-
De» ii August i..
vinsbränningens inställande fr. o. m. d, i instupd, Oct. t. o,
m. innevar. års utgång, med inbjudning till de öfriga RiksSt.
att om denna önskans frambärande jnför (hropep sig
förena.
Då jag nu yäckt denna fråga, tillhör det mig också att
redogöra inotiverna derför.
Jag får då börja med att bekänna mig hylla näringsfriheten
och ogilla allt förmynderskap öfver den enskildes
oeconomi och industri; pren då putt nu gjorda förslag afviker
från denna grundsats, är det derföre, alf utomordentlig
ga händelser fordra utopjordentljga medel. Vi stå nemi., färdiga
att börja en silfvervexling, så litet familiarisprpd med
folkets begrepp och dess förtroende, att största uppmärksamhet
mäste användas på dess garantier för att afvända alla farhågor
och afböja alla skakningar, Denna silfvervexling skulle
svårligen i sip födsel utstå profvet af en spannmåls import,
som, innan ännu en stadgad credit hunnit öppna utväg
för erforderliga papitaler, mäste åstadkomma en strypping för
näringarna, i hög grad vådlig för ett land, hyilket, såsom
Sverige, redan förpt äger kpappa capitajtillgåpgar.
I bredd med detta nya experiment, som realisationen
företer, hotar en härjande farsot att sprida sig kring landet,
hvilken öfverallt, der de.n framgått, yisat sig hemta
hufvudsaklig näring af fattigdom och brist. Sedan jag sålunda
uppgifvit de hufyudsakliga skälen för hushållning med
årets skörd, hvilken hushållning jag tror förnämligast kunna
tillvägabringas genom bränpvinsförbud, återstår det att i
korthet uppdraga en tableau öfver de tillgångar, årets skörd
erbjuder. Man finnér då, att alla offentliga upplysningar
öfverensstämma med de enskilda uppgifter, som i privatväg
postdagligen från landsorterna ingå oui felslagna förhoppningar;
att sädesskörden i de provipser, der den för ögat
visat sig ymnigast, vid verkställd proftröskning icke öfyerstigit
medelmåttan; att missväxt och fullkomlig förströelse
deraf flerstädes ägt rum, och att potatesskörden, måhända
den vigtigaste för vårt land, den, hvarpå de arbetande och
fattiga folkclasserrias bergning och lifpäring hufvudsakligen
hvilar, och som till hälften fournerar brännerierna i alla de
provinser, der den jcke uteslutande gör det, öfver hela landet
slagit felt och i flera provipser företer fullkomlig missväxt;
att sädén sålunda i år mäste fylla alla de talrika behof,
som vanligen varit mättade af potates, och att tillgångarna
derå följaktligen torde blifva medtagna, innan nästa
skörd hinner soutenera dem; och då härtill ytterligare kommer,
att den fortfarande torkan redan så fördröjt årets höstsäde
utöfver den vanliga och lämpligaste tiden derför, att
nästa års utsigler derigenom dagligen förmörkas, finner jag
en bränningsinskränkning af omtankan och försigtigheten så
högt påkallad, att jag, jemte anhållan om denna min motions
remitterande till behörigt Utsk., finner mig föranlåten
Den 2i Augusti
20 5
yrka, det Utsk. förelagges att skyndsamligen nied svar derå
inkomma.
Frill. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag har ej uppträdt
för alt bestrida remiss af Hr Silfverhjelms motion;
men för min del tror jag, alt ingen sämre mesure kunde i
delta ögonblick vidtagas, än brännvinsbränningens förbjudande.
Vi motgå en tid, då det är fråga om att öka skatterna,
och vi vilja med detsamma beröfva allmogen ett medel
att förskaffa sig, livad den behöfver för att betala dessa
skatter. För min del har jag varit en fiende af inställande
utaf brännvinsbränningen och får åberopa, hvad jag förut i
detta afseende yttrat. Om Konung och Ständer komma öfverens,
att brännvinsbränningen skall inskränkas till viss tid,
skall jag ej lägga mig deremot; men, hatare af alla exceptionslagar,
anser jag, att det i närvar, stund vore en af de
sämst valda mesurer, om Ständerna hegärde brännvinsbränningens
inställande. Att taflan är så ryslig, som Hr Silfverhjelm
uppdragit den, betvifla!- jag. Efter de underrättelser,
jag erhållit från den provins, der jag bor, finnes der
ingen nöd; tvärtom finnas der stora lager och tillfälle att
förse en stor del af Sverige, Existerade en verklig brist,
skulle nödvändigheten förmå hvar och en att upphöra med
brännvinsbränningen; men ett förbud verkar intet annat än
missbruk och lagbrott samt lika stor åtgång af spannmål,
som man vill förekomma,
Gr. Horn, Claes Fredr.: Den af Hr Silfverhjelm
väckta motion innebär en af de vådligaste grundsatser, hvarom
raan kan framställa en propos. Förbud äro för näringarna
i allmänhet ett afgjordt ondt. Brännvinsbränningen
har, kanske olyckligtvis, blifvit en näring för jordbruket;
men den är det emedlertid, och är kanske den, hvilken nu
är mest vinstgifvande för dem, som begagna den, som sig
bör. Dessutom är det säkert, att spannmålsprisen bero af
brännvinsbränningen. Vi äga ej någon spannmålshandel; huru
skall då landtmannen kunna afsätta sin säd, om ej brännvinsbränningen
får fortfara? Ett förbud skulle medföra stora
olyckor. För det närvar, inträffar ej heller det förhållande,
Hr Silfverhjelm omtalar. Skörden är ej så eländig,
som man velat framställa den. Den är visserligen i allmänhet
icke så gifvande, som man i början af sommaren hoppats;
men ingen egentlig missväxt äger rum, och stora lager
af säd finnas i landet på åtskilliga ställen, fastän ej hos
köpmän. Jag är öfvertygad, att ett förbud i dessa tider
sktille medföra nedfällda pris på samma gång, som skörden
blifvit mindre god. Det skulle leda till lagöfverträdelser,
sådana, som äro oss väl bekanta. Jag hoppas, att från
lagstiftningen icke en sådan propos. skall framställas, helst
det i alla fall beier af Konungen, om han skulle finna det
30Ö
Den ai Augusti.
nödvändigt, att utfärda ett dylikt förbud. Jag afstyrker
motionen på det högsta.
Frih. Gederström, Jac.: Jag gör den rättvisa åt motionären,
att han gjort sin framställning af omtanka för en
möjligen blifvande nöd och brist på hvad för folket är angelägnast;
men jag betviflar, att en individ kan äga den
noggranna kännedom om tillståndet, att han kan bedöma
förhållandet. Först sedan Konungen från alla sina 13ef:h:de
erhållit underrättelser ora skörden kommer Han i tillfälle att
•bestämma, huruvida någon eller ingen inskränkning kan vara
behöflig. Det är alltid en olycka, när Styrelsen finner
sig i belägenhet att nödsakas utfärda restrietiva författningar;
men det är också på andra sidan sannt, att det första
behofvet i ett samhälle är födan, och då folkets väl måste
utgöra högsta lagen, måste Styrelsen vaka öfver detta beliofs
fyllande framför alla andra considerationer. Jag anhåller,
att detta yttrande måtte få åtfölja remissen,
Hr Silfverhjelm: Med afseende å Frih. Ehrenborghs
omdöme, att det vore menligt för allmogen, om ett brännvinsförbud
ägde rum, emedan det skulle lägga hinder i vägen
för den att betala sina skatter, får jag bekänna, att
denna motion stödjer sig just på ett samtal, jag haft med
ett talrikt antal af BondeStts ledamöter, hvilka sagt mig,
att kanske pluraliteten af Ståndet delar samma öfvertygelse,
som jag yttrat, och är färdig att gå in på motionen. Med
afseende på hvad Gr, Horn anfort, har jag redan yttrat, att
jag ej gillar principen att lägga band på näringsfriheten; men
då så utomordentliga händelser som en realisation fordra en
sådan åtgärd, måste andra considerationer vika och afsteg
från principen vara tillåtliga, I afseende på hvad Frih. Cederström
anfört, att jag, såsom en individ, ej skulle kunna
väl göra mig reda för årsväxtens tillstånd, får jag erinra,
att jag underkastat min motion R, St:s omdöme, och att
de, som äro hemma i alla landets orter, kunna derom lemna
ett säkert omdöme. Jag finner ganska väl, att Konungen
ensam kan vidtaga ett sådant beslut; men då mani allmänhet
vet, huru obehaglig sensation sådana förbud göra,
matte det ej vara likgiltigt för Konungen, om Han, i händelse
brännvinsbränningen måste förbjudas, finner sig i en
sådan åtgärd understödd af en anhållan från R. St,
Hr Tham, Wolrath; Efter min enfaldiga mening
kan jag ej uppfatta, hvad sammanhang realisationen kan hafva
med denna fråga. Val hafva åtskilliga tidningar omtalat
och förespeglat oss en missväxt; men de officiella tidningar,
sora ingå, vederlägga detta och underrätta oss, att skörden,
ehuru måttlig, dock är sådan, att ingen brist ar att befara.
Orter finnas, der den är herrlig, såsom t. ex. i de norra
orterna och Westmanland. Jag kan således ej begripa,
Dea 21 A u g u s t i.
207
hvartill ett brännvinsförbud skulle vara nyttigt, om ej fotalt
fälla sädesprisen till skada för jordbrukaren, att åstadkomma
olaglig bränning, och möjligen för titt bereda någon
förmån för dem, hvilka, 1 speculalion på stegrade brännvinspris,
upphapdlat denna vara och frukta, alt de åtgärder,
R. .St. komma att vidtaga, ej skola stegra prisen. Jag
kanner, att sådana finnas, men säger ej derföre, att denna
motion haft en sådan anledning. Jag förenar mig i följd af
allt detta med Gr. Horn, alt R. St. ej böra bifalla Hr Silf—
verhjelms förslag.
Hr Rothlieb, Axel Fredr.: Lika med Hr Tham anser
jag den väckta motionen ej för det närvar, böra komma
i fråga» Jag är öfvertygad, att, i fåll ett förbud är af nöden,
K. M:s nåd. omsorg ej mera lärer uteblifva i detta ämne,
än inlia andra. I allt öfrigt förenar jag mig äfven med
Hr Tham.
Frill. Ehrenborgh: Det är för alt besvara några
yttranden af Hr Silfverhjelm, som jag begärt ordet. Jag
skulle våga påstå, alt med all den skarpsinnighet, som bibringas
BondeSt» vid våra riksdagar, äro dock måhända ej
de representanter af Ståndet, hvilka äro här, de, som företrädesvis
känna tyngden af skatterna. Det händer oftast,
att representanterna väljas bland de mest välmående bönderna,
och genom deras vistande här vid riksdagarna hafva
de iklädt sig en natur af Herremän, som gör, att de ej känna
tyngden af dessa skatter. I Öfrigt får jag förklara, att
just Hr Silfverhjelms välvilja för realisationen skulle, efter
Låhs eget project, synas mig mycket missförstådd. Det har
nemi. visat sig vid alla brännvinsförbud, att, när brännvinet
uppgår till i r:dr b:co kannan, hvilket det säkerligen
äfven nu skulle göra, då det redan står till nära 1 r:dr
riksg.Vs, på Rikets vestra och södra kust inkommer utländskt
brännvin och cognac i mängd, som stipes istället för brännvin.
Om det är ett sätt att befrämja realisationen att tvinga
in en artikel, som nu ej kommer in i så stor mängd,
lernnar jag derhän. Att ingen spannmålsimport i alla fall i
år kommer i fråga, kan jag så mycket mera försäkra, som
inom den provins, der jag bor, stora spannmålslager finnas
af de sädesslag, som det öfriga Sverige behöfver. Då vi
tillika sett, att de norra orterna ofvanföre Stockholm fått,
efter all anledning, god skörd; att vestra delen af Riket,
inclusive Skaraborgs län, fått medelmåttig och till en del
ymnig skörd, samt då vi sett, att'östergöthland får medelmåttig
och Skånska slätten ymnig skörd, Ser jag ej några
andra grunder för motionen än sådana, som genom vederbÖrandes
i tidningarna meddelade uppgifter blifvit hafna.
Att dessa uppgifter äro Öfverensstämmande med sanningen,
derom är jag öfvertygad och bör tro det så mycket hellre,
som det är öfverensstämmande med landshöfdingarnas rap
-
Deu 21 Augusti.
porter, hvaribland jag bör gifva tillkänna, att det län, som
ansetts missgynnadt, nemi. Ca Inia re län, liaf* gifvit tillkänna,
att det ej har behof af spanrtmålsbiträde, och att Öland,
efter ali anledning, kan lemna betydligt spannmål tili försäljning.
Under alla dessa förhållanden tror jag Verkligen
ej, att det tillstånd nit är förhand, hvarpå Hr Silfverhjelm
byggt sin framställning.
Hr Silfverhjelm! För att ej alltför länge uppehålla
R. 0. Adi, vill jag blott till vederläggning af hvad Frih,
Ehrenborgh anfört om den goda skörden hafva äran upplysa,
att jag i går säg ett bref från landshöfdingen i Skaraborgs
län, soto iippgaf priset på körn till 5 ridr it\ sk.
b!co, då det vanligen plär vala 5 ridt* riksgts, sämt att rågen
på Stockholms börs nu säljes till ti a 12 rtdr, och att
det är mig Uppgifvet, ehuru jag ej kander sannfärdigheten
deraf, att rågen i Norrköping kostar i5 ridr tunnan.
Gr. Posse: I anledrt, af hvad Hr Silfverhjelm sednast
Yttrat anser jag mig, såsom fastighetsägare i Skaraborgs län,
skyldig tillkännagifva, att, enligt de underrättelser, jag erhållit
dels från deu person, som förvaltar thin egendom,
dels från Landshofd, Gyllenhaal, skörden i Skaraborgs län
är åtminstone medelmåttig, Att spannmålsprisen stigit något,
torde hafva uppkommit från en Ögonblicklig opinion
om en sämre skörd.
Remitterades till OeCon.Utsk,
Underteckn, Ridd,Sedret.: t anleda, af Ridd.Utskts
mrfnor., ang:de Hr CederschjÖlds motion om val af suppleanter
i Utsk., fattade R. o. Ad. i sista plenum det beslut,
att vid slutet af 2 morn, 20 § Ridd.Ordn. skulle tilläggas
följande ord: *’då sker val till ny utsktsledamot under ledighetstiden.
” Derigenom kunde någon otydlighet uppstå;
ty då hela morn. sålunda komine att erhålla följande lydelse:
”Ledighet ända till tre veckor må Landtm, kunni bevilja
högst en tredjedel i sender af R. o, Ad:s ledamöter i
samma Utsk,, i den ordning de sig derom anmäla; då sker
val till ny utsktsledamot under iedighetstiden,” så skulle
möjligen den slutsats deraf dragas, att sådant val ej finge
ske, förrän en tredjedel af R, o. Ad:s ledamöter i Utsk, erhållit
permission. Detla kunde lätt hjelpas, om R, o, Ad,
uti ifråga vär, slutmening ville tillägga 2.‘ue ord, så att deu
blefve så lydandet Då ledighet beviljats, sker val till nv
Utsk:sledamot under Iedighetstiden,
Hr Riben, Carl Wilh.: Utan alt vilja bestrida, att
den af Ridd.secret, föreslagna rättelse innefattar erforderlig
tydlighet, får jag underställa Hr Gr. o. Landtm, samt R, o.
Ad,, om icke det säkraste och med vanliga formen mest öfver
-
Den 21 Augusti.
verensstämmande vore, att R. o. Ad. beslöt återremittera
denna fråga till Ridd.Utsk., med anmodan till Utsk. att inkomma
med project till redactionsförändring.
Frill. Palmstjerna, Garl Otto: Jag skulle visserligen
instämma med Hr Riben, om här vore fråga om en
redaetion i ett ämne, som vore i någon mån inveckladt; men
detta ärende är ett af de enklaste, som kunna tänkas, och
då R. O. Ad. fatlär sitt beslut om införande af en enda ny
rad i Ridd.Ordn., tror jag denna nya rad kunna införas
utan någon remiss till Utsk, R. o. Ad. torde finna, att den
redaetion, Ridd.secret. föreslagit, icke lemnar runi för någon
misstydning, Och då det, när jag föreslog den redaction,
som R< o. Ad. i förra plenum antog, undföll mig, att
den kunde innebära någon tvetydighet, men jag nu finner
den af Ridd,sedet. föreslagna fullkomligen tydlig, får jag
tillstyrka antagandet af Ridd.sCcretis förslag; och ser jag
icke, att någon remiss kati erfordras i detta enkla mål.
Uppå derefter framställd propos. godkände R. o. Ad.
det af underteckn, Ridd.Secret. föreslagna förtydligande af
det beslutade tillägget till a mom. i 23 § Ridd.Ordn., hvarefter
prot.-utdr., röride R. o. Ad:s i ämnet fattade beslut,
Upplästes till justering och godkändes.
Hr af Wingård, Joh., hade inlemnat följandet
Till E. Ex. Hr Gr. o. Landtm, samt R. o. Ad. får
jag härhos ödmjukast anmäla, det jag, hindrad af embetsgöromål,
nödgas afsäga mig min plats som ledamot Uti II.
BancoUtsk., på det att någon annan må varda af Hrr Electorer
Vald i mitt ställe; anhållandes jag derjemte, att E. Ex.
täcktes göra propos. 0111 bibehållandet af min riksdagsmannarätt,
i fall jag skulle under denna riksdag kunna åter infinna
mig.
Hr af Wingårds begäran blef af R. o. Ad. bifallen.
Öppnades Hrr EieCtorers lista till val af utskisledamöter
i afgångnes ställen; och befuhhas hafva blifvit Utsedde
till ledamöter i
CoöstitutionsUtskotteti
efter Gr, Spens, Garl Gust.,
N:o 2262. Hr Hegardt, Christ. Bernh.;
S t a t s U t s k 011 e t i
efter Hr von Post, Adolph Ludv,,
N:o 5i. Gr. Posse, Arvid;
Be vi llningstJtskotteli
efter Gr, Frölich, Gust. och Hr Montgommerle, Gust.,
12 H. 27
2ie
Den 21 Augusti.
N:o t8g. Hr Rääf i Småland, fullm. Hr Rothlieb, Axel
Fredr., och
]Nr:o 782. Hr Belfrage, Axel Åke;
Allm. Besvärs- och Oecon.Utskottet:
efter Hr Gyllenhaal, Carl Henr.,
N:o 2i34- Hr Printzsköld, fullm. Gr. Mörner, Carl Göran;
Ridd ar husUtskottet:
efter Gr. Strömfelt, Hans Fredr.,
N:o 3i6. Frih. von Stedingk, Ludvig Ernst.
Gr. Posse, Arvid: Då R. o. Adis Hrr Electorer behagat
utse mig till ledamot i StatsUtsk., anser jag mig skyldig
att mottaga denna befattning af det skäl, att man Underrättat
mig, det nuvar. ordföranden i StatsUtsk. Önskat,
att en ledamot måtte inväljas, som på Riddarhuset har nummer
framför honom, och hufvudsakligen derföre, alt Electorerna
hafva svårighet att bland det nu inskränkta antalet
af R. o. Ad:s ledamöter finna Utskrsledamötef. Men jag kan
ej tillbakahålla det yttrande, att jag skulle önskat, att R.
o. Ad:s Electorer med sitt val fallit på någon annan, som
varit mindre öfverhopad af göromål och haft en annan ställning
i samhället, än jag. Emedlertid är det icke för mig
möjligt att på samma gång åtaga mig ordförandeskapet i
a:ne Utsk., hvarföre jag vördsamt får afsäga mig den plats,
jag hittills haft uti Oecon.Utskottet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf,att Frih. Hermelin,
Aug., hvilken, ehuru varande ledamot uti Oecon.-  Utsk., blifvit vald till ledamot 111 i BancoUtsk., förmält sig
icke kunna båda dessa befattningar förena, utan afsagt sig
sin plats i förstnämnde Utsk., hvarföre H. Ex. anmodade
Hrr Electorer att skyndsamligen utse såväl en ledamot uti
Oecon.Utsk. efter Frih. Hermelin, som en ledamot uti samma
Utsk. efter Gr. Posse och en ledamot uti BancoUtsk.
efter Hr af Wingård.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att bland R.
O. Ad:s ledamöter och suppleanter uti förstärkta StatsUsk.
fyore fyra för det närvar, icke i staden samt en invald till
ordinarie ledamot uti StatsUtsk.; och då dessutom tvenne
af StatsUtskrs ordinarie ledamöter vore med H. Ex:s tillstånd
bortresta, samt R. o. Ad. endast valt sex suppleanter,
uppstode nu brist af en ledamot. För att göra förstärkta
StatsUtsk. fulltaligt och undvika, så mycket möjligt vore,
förnyade val, föreslog H. Ex., att R. o. Ad. måtte i morgon
e. m. kl. 5 anställa val af 10 suppleanter Uti nämnde
förstärkta Utskott.
Bifölls.
Likaledes tillkännagaf H. Ex, Hr Gr. o. Landtm., att
vid sednast hållna Talmansconference blifvit tillkännagifvet,
Den ii Augusti.
311
ntt åtskilliga frågor fordrade snar handläggning af förstärkt
BancoUtsk., i anleda, hvpraf man ansett nödigt, att ett sådant
skyndsamligen valdes; och hemställde H. Ex., om R.
o. Ad. skulle behaga företaga detta yal nästk. Måndags eftermiddag
d. q.5 dennes, sqmt på samma gång utse io suppleanter,
i följd hvaraf, då ledamöternas antal vöre 21,
hvarje lista holde innehålla 3t namn.
Bifölls.
fl. Ex. yttrade äfven den önskan, alt R. o. Ad. vid
håda ofvannämnda val måtte i möjligaste målto upprätta listorna
i alphabetisk ordning, hvarigenom Betydlig lättnad
vid uppsummerjngen vunnes.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, ntt Seorete^
laren i Svenska Acadeinien för If. o. Ad:s läkning aflernnat
a5 billetter till Academieps i morgon inträffande offentliga
sammankomst, och ntt de af Ståndets ledamöter, hvilka önskade
att erhålla sådana b|lletLer, Lunde sjg hos Ridd.fiscalen
deroni anmäla.
Ånyo föredrogs och remitterades till Oecon.TJtsk, Hr v,
Hohephausens, Mich. Silvius, d. 6 dennes f, m. på bordet
lagda motion om förbud emot försäljning af utländska lottsedlar.
Företogs till pröfning Oecon.Utskts d. 4 dennes e, m,
på bordet lagda betänk. N:o io3 i anledn. af väckta motioner
0111 åtskilliga förändringar i författningarna, rörtde bergsoph
jernhandteringep i Riket,
Frih. Boye, Ludv., uppläste följande:
Det är af vigt, att betänk, återremitteras och uti 3:dje
punkten mom. a (pag. 16) förändras, utan hvilken förändring
den utlofvade friare smidesrälten skulle blifva helt
peli hållet illusorisk och blott till namnet existera för bruk
inom bergslag; ty dels äro högst få bruk inom bergslag
privilegierade på 4^° Sk$-s tillverkning per härd, dels äro.
författningarna, som utstaka erforderligt skogsfång för srnidesrättigheters
erhållande, så beskaifade, att de lika litet
medgifva någon utsigt för bruk inom bergslag alt komma i
åtnjutande af den friare smidesrälten. Dessa, numera helt
och hållet olämpliga, författningar beräkna nemi. blott 6
t:rs koltillgång på hvarje geometriskt tunnland skog, samt
kolåtgången för ett Skål stångjerns tillverkning till 4^ ttr,
då det, äfven högt tilltaget, numera vanligen icke åtgår
3o t:r, samt de i den sista tiden gjorda upptäckterna, alt
begagna varm luft vid tackjernsblåsningen och att använda
puddlingsprocessen med ved, ytterligare tillkommit och föranleda,
att kolåtgången ännu mera i högst betydlig mån
skall förminskas. På dessa grunder synes det af Utsk. lö
-
315
Den a t Augusti.
reslagna minimum af föo Sk® böra nedsättas till 35q eller
4oo SkÄ.‘s tillverkning för livarje hård, så inom som utom
bergslag, samt alternativet om skogsfangsten undergå yäsendtliga
modificationer, om ej belt oph hållet utgå, helst
som den likaledes föreslagna bestämmelsen, att en oförminskad
tackje ras b läsning till afsaju skall läggas
till grund för undersökningen om skogsfangsten, innehåller
ett nytt orättvist band på bruksjdkarens näringsflit.
Hr Lagerhjelm, Pehr; Då jag yid detta betänk., å
hvilket jag skulle önska att undvika återrcmiss, likväl fun--  nit åtskilliga anmärkningar att göra, hvilka jag önskade underställa
R, o, Adfs bepröfvande, har jag begärt ordet,
I irsta punkten om den fria tapkjernshandeln har yä| Utsk,
uppfattat motionen, nemi* att den är af g;ne slag. Den ena
af mig väckta innehöll, att de bruksägare, hvilka äro privilegierade
pä egen blåsning, skola få rättighet att köpa sitt
behof; den andra angi,ck rättighet för alla att fritt köpa
och sälja tackjern. Utsk, har sammanblandat dessa båda frågor
och trott, att denna sednare frihet vnre nödyändig för
näringarnas fortgång, Jag har trott, att så ej är förhållandet,
och jag är icke ense med Utsk, j den sednare af dessa
båda motioner, der nemi. Utsk, ansett som gifvet, att en
fullkomligen fri tackjernshandel bör äga rum, Jag tror, att
denna handel, likasom ali annan, bör vara belagd med afgift,
och det synes mig som denna afgift borde stå i närmaste
likhet med den, hvilken erlägges af contingentborgare
och borde äga rum för livar och en, sorn idkar i fråga var.
bandel. Då det altså synes mig, sorn BorgareSt., under åberopande
af sina privilegier, torde sätta sig emot denna allmännare
frihet, yorp det bäst, örn Utsk, endast fästade sig
vid den första frågan, som är egentligen väsendtlig, Utsk.
har i 3:dje punkten, som rörer det fria smidet för härden,
yttrat, att om en obegränsad smidesrätt för alla härdar skulle
beviljas, vöre det att bevilja ett ökadt smide af öfver
110,000 SkU stångjern, Att döma efter de upplysningar,
som genom BergsColhm inhemtats, hqr den erfarenhet vunnits,
att tillverkningsbeloppet lärer göra omkring io proc.
öfver det privilegierade smidet, då deremot en fullkomlig
frihet skulle göra en ytterligare ökning af ungefärligen io
proc. Således skulle tillökningen i det hela utgöra 20 proc.
Utsk. skulle då hafva rätt i det belopp, Utsk. ansett skola
uppkomma utöfver det privilegierade; men då den betydligaskillnad
förefinnes, att nu redan mera an hälften af detta
ökade belopp tillverkas, återstår såsom tillökning icke mera
än hälften af hvad Utsk. upptagit, Denna anmärkning leder
till en annan anmärkning emot betänk. Utsk. har nemi.,
på grund af sin beräkning, att tillökningen skulle blifva så
betydlig, sagt, att införandet af den friare smidesrätten ej
skulle kunna på det föreslagna sättet verkställas, utan en
Pen 2| Augusti.
alltför våldsam, för beståndet af äganderätten samt allas
skäliga rätt och .anspråk på skydd mot inbördes intrång
nog äfventyrlig brytning, På nu tillökningen icke utgör
mera än hälften af hyad Utsk. ansett den utgöra, ligger
deruti ett starkt inkast emot Utskts yttrande, Men Utsk.
bar baft 2:ne motiver; det ena, den betydliga tillökningen
i smidesqvanturn, hvarom jag redan yttrat mig; det andra,
att derigenom skulle uppkomma ett inbrott uti hittills förunnade
rättigheter. Deremot kan en stark anmärkning göras,
att nemi, M. eller de, som meddelat de första föreskrifter,
skulle hafva bestämt, alf tillräcklig tillgång på
rudimaterie»- skulle finnas, och att i privilegium skulle stå,
att man ej finge öfverskrida tillgången på rudimaterie»-, om
något slags skal skulle finnas för ett sådant moljv; hvilket
likväl icke är förhållandet. Utsk, har dock grundat sitt betänk,
på en rättighet för bruksägare att hafva tillgång på
rudimaterie»-, hvaimm han dock aldrig blifvit försäkrad. Detta
var det ena inkastet. Man kan dessutom säga, att i sedna»-e
tider så betydliga förändringar skett, att om man lät
allt blifva oförändradt, man skulle inträda i besynnerliga
förhållanden. Förr beräknades 4o t;r kol till eLt Skål; nu
beräknas endast 12 t:»-, Således uppkommer en betydlig
minskning, och ännu Större blir den, om ett sednare gjordt
försök lyckas, Under sådana omständigheter, och då bruksidkaren
ej har något privilegium, är väl ingenting naturligare,
än att saken öfverlemnas till den enskilda omtanken.
Då Utsk. öfyergått till sitt tillstyrkande, ha»’ Utsk. adopterat
mitt förslag att tillåta fri smidesi-ätt för sådana haldar,
som äga 4^o Skålts smide. Men det är den stoi-a skillnaden,
att härdarna ej hafya så stort smidesbelopp. På det
sätt, Utsk. föreslagit, skulle ingen verkan uppstå, utan blott
skrifveri på papperet, Utsk, bar sjelf funnit, att rnediutn
af sinidesrätten uppgår till 3y4 Skål. Hvilken föi\ändring
skulle väl då uppkomma, om blott de, sorn hade högre smide
än 4^0 Skål, finge obegräqsad smidesrätt? Då ingen har
så högt smide som 4^° Skål, kunde man göra det tillägg,
att den, som ej har detta smidesbelopp, skulle få förena
sig med någon annan, sorn bade mindre smide, Om då en
person hade 4oo Stålls smide, finge han skaffa sig af en annan
5o Skål till, Den, sorn har lägi-e smide, kunde då
sälja sin rätt till den, som har högre. På det sättet är den
ena tråden, sorn Utsk, afkjippt, sammanfogad. Detsamma
äger ruin i afseende på det, som Utsk. yttrat rörjde förhållandet
inom beigslag. Utsk, har äfven der ådagalagt, att
medium ej utgör me»-a än 328 Skål i de egentliga bergslagerna
och 35y i de öfiiga s, k. beigslagerna. Båda dessa
siffror gå under 4^0. Bruk finnas visserligen, som hafva
dettagsmidesbelopp; men de äro ganska få, och ingen förändring
sker, om man blott antager Utsk:s förslag. Utsk.
har likväl sagt, att en förändring är nödvändig och nyttig,
Den at Augusti.
och likväl skulle man komma till intet resultat, om man
anioge Utskrs framställnipg. Utsk. har äfven tillstyrkt, att,
i händelse de föreslagna grunderna för smidesrätten af K.
M, gillas, ett förslag till pödiga förändringar i beskattningen
mätte uppgöras oph R. St, föreläggas, Det synes mig
Öfverflödigt, att R. St. skulle befatta sig med den frågan.
Det är naturligt, att dep beskattning, som ålägges, ej kan
bestämmas utan den skattlagdes samtycke, Sker det genom
en öfverenskommelse med Kronan, så kap jag ej se någon
skada deruti, att den får högre inkomst, Gör han svårigheter
vid skattläggningen, så gör saken sig sjelf. Ständerna
synas mig med den saken ej hafva att göra, och denna
punkt kan således helt och hållet gå bort. I anledn. af de
väsendtliga anmärkningar, som redan äro gjorda, supponerar
jag, att betänk, återremitteras, och då anhåller jag, att
dessa må få åtfölja,
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag vill visserligen icke
bestrida återremiss af betänk.; jag vill blott i anledn, af Hr
Lagerhjelms anförande fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på
den svårighet, Oecon.Utsk. har att i detta ämne framkomma
med något förslag, som vore så nyttigt, man skulle önska,
Utsk, är ej i allo så organiseradt, att det är i tillfa
11 e att afgifva ett detailleradt förslag i denna fråga. Det
har på alla möjliga sätt sökt förskaffa sig de upplysningar,
hvilka varit erforderliga, och sådant det är, har Utsk. trott
sig kunna det afgifva samt ej tilltrott sig ett bättre arbete,
Äfven här har man haft tvenne mägtiga interessen, hvilka
stå i strid med hvarandra, att medla emellan, nemi- inte-:
ressena inom och utom bergslag. Egentligen är det bruksägares
utom bergslag eller på gränsen af bergslag interessen
, som vid detta tillfälle äro i fara. Utan tvifvel måste
man antaga, att bruksnäringen är grundad på privilegium;
finnes det ej i ordalydelsen, så innehålla likväl författningarna
derom ett slags privilegium. Dessa författningar stadr
ga i allmänhet, att bruk skola hafva full tillgång på erforderliga
råämnen. På denna princip äro de grundade,
nemi, på tillgång af tackjern och kol. Delta har varit ett
hufvudmoment, hvilket varit ansedt såsom ett vilkor vid
alla de tillfällen, då bruksprivilegier varit i fråga. Det är
naturligt, att om en vidsträcktare smidesrätt skulle äga runi
inom bergslag, kunde det hända, att alla de bruk, hvilka
äro belägna på gränsen, skulle komma att lida, emedan ej
blott tackjernsprisen skulle höjas, utan äfven koltillgången
förminskas. För min enskilda del är jag ej af den tanken,
att det vore farligt att öka smidet; jäg tror, att det vore
nyttigt, att vi skulle komma till en klokare skogshushållning,
och att vi derigenom snarare komme till en ordentlig
betalning för skogseffecter, då nu på mångå ställen kolpri5,
et är till den grad lågt, att ej mera än arbetet är betaldt.
Den 21 Augusti.
Man liar klandrat Utsk:s betänk, deruti, att Utsk. ej gifvit
en friare utväg för innehafvare af mindre smide, än ?\5o
Skål, att kunna tillhandla sig skillnaden, och man har lyckis
tro, att TJtsk. endast haft för afsigt att i denna del besvara
motionen. Orsaken till Utsk:s tillstyrkande har likväl varit,
att man ej ansett skogstillgången medgifva större smide,
- och att man funnit, alt det varit efter den, som det
privilegierade smidet förut varit så lågt beräknadt. Hade
man nu tillstyrkt, att alla härdar med lågt smide skulle få
tillhandla sig skillnaden i 4^o, skulle man hafva frångått
den princip, att skogstillgangen hufvudsakligen skulle bestämma
suiidesi ättigheten. Man har ansett 45o SkÄ i allmänhet
vara maximum för härden, ehuru man visserligen
möjligen kan komma till 600. Efter den princip, att
skogstillgången skall utgöra grunden för tillverkningen, skulle
ingen fara uppstå, helst, om genom undersökning visades,
alt skogstillgången vore större, intet hinder vore för
utvidgningen, vare sig inom eller utom bergslag. Etsk. har
lagt till grund, hvad den mägtigaste opinionen nu yrkar,
att nemi. skogstillgången skall ligga till grund för smidet.
Jag skall gerna frångå denna mening, men tviflar på, att
Utsk. gör det; jag vill likväl ej bestrida återremissen.
Oecon.Utsk:s betänk. N:o io3 återremitterades.
Ånyo föredrogs Stats- samt Oecon.Utsktns d. II dennes
e. m. på bordet lagda betänk. N;o 22 i anledn. af väckt
motion, ang:de åbo- och besittningsrätten till kyrkohemmanen
i Halland.
Hr Rosenblad, Bernh.: Det tillstyrkande, Stats-och
Oecon.TJtsk:n nu afgifvit i fråga om Halländska kyrkohemmanen,
skiljer sig visserligen betydligt från det tillstyrkande,
som Stats-, Lag- och Oecon.Utsktn vid förra riksdagen
afgäfvo och som jemväl då af 3:ne Stånd bifölls. Man finner
icke i förevar, tillstyrkande den oformlighet, som innefattades
i det förra, att, utan afseende på hvad Svensk lag
och rättegtsordning stadga, rättegång skulle börjas på grund
af en tredje persons mellankomst, som saknade allt, hvad
lagen fördrar för rättegångs anställande till följd af hans
yrkande. Utsktn hafva nu inskränkt sig till anhållan om
en allmän undersökning om äganderätten till dessa hemman.
Vore denna undersökning af behofvet påkallad, vore den icke
redan verkställd och vore icke förhållandet sådant, att den,
på sätt Hr Doct. Bjorkman i sin reservation yttrat, är både
onödig och obehörig, så skulle jag icke hafva något att
deremot påminna, emedan här icke ifrågasattes ett sådant
ingrepp i de stadgade formerna som vid sista riksdag. Men
jag skall utbedja mig att få visa, huru den så mycket omtvistade
frågan om Halländska kyrkohemmanet! blifvit förvriden,
i det jag endast i korthet upptager några af de punk
-
•216
Den 21 Augusti.
ter, som motionären till stöd för sina satser anfort. Motionären
börjar med förklarandet, ”hurusom allmänt bekant
vore, att vid Cätholska religionens afskdfFande och Lutherska
lärans införande i Sverige, Danmark och Norrige* alla
gods, tillhöriga klostren* de andlige och kyrkorna* förklarades
vara Krönans tillhörighet.” Sålunda visar redan början
af motionärens ingress hans okunnighet öm förhållandet.
De andliga godsens reduction företogs icke på samma sätt i
Sverige och i de under Danmark lydande länder. I Sverige
sträckte den sig* på sätt motionären sagt, lill alla dessa
gods, men med inskränkning till sådana hemman, som före
Carl den VIII tillfallit kyrkan. I Danmark åter undantogs
uttryckligen allt* som tillhörde kyrkor* hospitaler, skolor
och prester, och inskränkte reductionen sig till klostren och
biskopsgodseö. Vidare säger motionären t ”Lahdtpresters boställen,
stomhemman* annex- och mensalhemman reglerades
då; men alla öfriga indragos tili staten och ansågos såsom
kronohemman.” Att förhållandet icke var sådant* har jag
förut visat, och jag får i detta afseende hänvisa till det
vidlyftiga anförande, jag vid sista riksdagen på detta rum
afgaf, och sorn finnes tryckt i 4*tsta häftet af R. o. Ad:s
prot. från piag. 20 till pag. 56* hvaruti jag citerat sjelfva
grundhandlingarna i fråga om de andliga godsen i Halland,
nemi. Danska-protestantiska Kvrko-ordinantzen, K. Christian
iVts Recess samt Danmarks första historieskrifvare på den
tiden, Sedermera anför motionären: ”1 1669 års s. k. Lunds
Jandebok sades uttryckligen* att Kronan ägde dominium till
dessa hemman, hvilka endast genom en tillfällighet i 1664
års jordebok återfålt benämning af kyrkohemman* helst någon
offentlig handling icke kunde upptäckas* som föranledde
till en sådan förändring,” Äfven uti denna framställning
förekommer samma oriktighet och ofullständighet sorn i de
förra delarna af motionärens anförande, I Lunds landebok
upptagas t6g Halländska kyrkohemman, och endast för 19
af dem är antecknadt, att Kronan har dominium. Hvad
ordet dominium betydde, har varit underkastadt olika förklaringar;
men med ledning af Arendt Berndtsen* Danmarks
ypperste oeconomiska författare på den tiden* har jag visat,
att med dominium förstods den ”överherlighed”, som
tillkom Kronan vid vissa tillfällen, I följd deraf, och då
det icke kan visas* hvilka förändringar kunnat inträffa emellan
i56g lill 1646* då Halland blef Svenskt, synes anteckningen
för 19 hemman* att Kronan till dem hade dominium,
ej kunna borttaga vitsordet af sistnämnde års jordebok samt
af förhållandet under de sedermera snart förflutna 200 åren*
hvarunder kyrkan haft oqvald besittningsrätt lill dessa hemman.
Det finnes visserligen hemman i Halland* som äro af
krononatur* fastän de erlagt afgifter till kyrkorna; men
dessa hafva aldrig varit upptagna såsom kyrkohemman, och
kyr
-
Den 21 Augusti.
217
kyrkan har på dem ej gjort något anspråk. De nu ifrågavar.
hemmanen hafva deremot varit antecknade såsom kyrkohemman,
tills på 1720-talet för ordningens skull stadgades,
alt endast 3:ne slags hemmansnaturer skulle i jordeboken
införas, och ä deni har kyrkan i 200 år ägt stodselrätten
samt utöfvat alla ägande-rätten åtföljande rättigheter.
Vidare har motionären såsom skäl anfört, huru Drottning
Christina bortdonerat och äfven försålt flera af hemmanen
till åtskilliga verldsliga personer, såsom en Adrian Tripp,
en Schlegel m. fl. I det fallet får jag erinra, hvad som torde
vara bekant för hvar och en, som har någon kännedom
om Krono-donationer och försäljningar på 1660-talet, att
Kronan försålde de densamma tillkommande rättigheter, ulan
afseende på, om dertill äfven hörde äganderätt. Så försåldes
jemväl skattehemman under frälserätt; men derföre öfvergick
icke ägande- eller skatte—rälten till köparen, ty Kronan
kunde ej upplåta mer, än hon ägde, och i afseende på
nu ifrågavar. hemman hafva köparne aldrig varit i åtnjutande
af mer än den ränta, som förut tillkom Kronan,
hvarföre också Trippiska arfvingarna förlorat en derom anställd
rättegång. Motionären säger'vidare, ’’att hemmanet Brödjeholmen
vore anslaget till länsmansboställe, med förbehåll af
räntans behöriga utgörande till kyrkan och pastor, äfvensom
sådana hemman blifvit indelade t. ex. till boställen vid Adelsfane-reg:tet,
med afdrag af den kyrkan eller presten eller
begge gemensamt anslagna grundränta.’* Härvid får jag nämna,
att af de 220 hemman i Halland, hvilka erlagt afgifter
till andliga föremål, såsom skolor och prester, hafva endast
188 varit upptagna såsom kyrkohemman, hvilket ej varit
förhållandet med de öfriga 32 hemman, som endast erlagt
smärre afgifter till sådana föremål, och att bland dessa hemman
igenlinnes det, som blifvit anslaget lill länsmansboställe.
Af några bland de öfriga hemmanen har visserligen den
Kronan tillkommande räntan blifvit tilldelad Adelsfane-regttet;
men att sådant icke bevisar, det Kronan till samma hemman
haft äganderätt, synes bäst deraf, att, såsom jag vid förra
riksdagen genom utdrag af Kammararchivets handlingar bevisade,
vissa räntor af pastorsbostället i Åhus blifvit tilldelade
Södra Skånska Cavalleri-reg:tet, och ingen likväl på sådan
grund lärer kunna påstå, att detta pastorsboställe är en
Kronans tillhörighet. Vidare anföres såsom ett stort skäl,
att uti sednare jordeböcker ifrågavar. hemman fått namn af
kronohemman. Jag har i afseende derpå redan yttrat, att
då på 1720-talet nya jordeböcker infördes, stadgades till förekommande
af de förra mångfaldiga columnerna, att deri
ej flera än 3:ne columner skulle upptagas, I följd deraf
blefvo alla prestgårdar, kronohemman m. fl., som ej vora
af frälse natur, upptagna såsom krono; men derjemte Jemnades
en bestämd försäkran åt presterskapet, att derigenom
12 H. 28
aiS
Dtn 21 Augusti.
förhållandet med de andligas förmåner och rättigheter ej
skulle blifva förändradt. Sedermera är såsom skäl för motionen
anfördt, att dessa hemman på 1720- och 1730- talet
blifvit roterade till båtsmanshåll, som för öfrigt endast ålåge
krono- och skattehemman. I anledning deraf får jag äran
nämna, att enligt K. brefvet d. 20 Febr. 1690 böra frälsehemman
med krono- och skattehemman taga lika del i båtsmanshåll;
men genom contract om båtsmanshållet i Hallands
län af den 9 Maj 1726 har i detta län båtsmansroteringen
blifvit inskränkt till krono- och skattehemman, och som då
redan kyrkohemmanen upptogos under kronocolumu, blefvo
de äfven inroterade, utan att härigenom någon ändring
skedde eller kunde ske i beståndande äganderätt till dessa
hemman. Om denna rotering varit obehörig, hvilket jag
dock icke tror, kunde en obehörig rotering af dessa hemman
icke förändra äganderätten hos dem, som innehade denna
rätt, hvilket endast i den ordning, som med Svensk lag
öfverensstämmer, kunnat ske. Vidare har blifvit sagdt, att
ifrågavar. hemman utgöra dagsverken till kungsgårdarna och
den s. k. gevinst, hvilken endast ålåge skatte och kronohemman,
äfvensom att en större del af räntan tillkomme Kronan
än kyrkan. Det är redan fullkomligen utredt genom
"Undervisningen för Halland,” huruledes, efter Hallands förening
med Sverige, provinsens invånare ålogo sig vissa afgifter
till Kronan eller s. k. terminsskatt. Dessa afgifter svarade
icke emot den gamla jordeboksräntan, utan emot mantalsräntan,
och skulle utgöras af alla hemman, utom det
gamla frälset, af hvilket en s. k. kungsskatt beviljades. Men
ehuru den sålunda, enligt Halländska hemmansägarnes åtagande,
utgående terminsskatten öfverstiger afgifterna till kyrkan,
har derigenom äganderätten ej kunnat förflyttas till
Kronan, lika litet å ifrågavarande hemman som å frälsehemmanen,
hvilkas betydligaste ränta stundom utgöres af kungsskatten.
Motionären anför vidare, "att den under tiden
emellan åren 1720 och iy56 genom mer eller mindre bestämda
uttryck i offentliga handlingar medgifna städjorätt
till dessa hemman syntes härflyta af der. oreda, hvari K.
Carl XII:s krig försatt Halland och flera provinser, enär
presterna då förmodligen sökt att tillsätta åboer på ifrågavar.
, till större delen ödelagda hemman, för att åt sig och
kyrkorna betrygga deras lagliga rätt till ränta.” Det är deremot
visadt genom handlingar, som äro intagna uti R. o.
Ad:s prot. vid sista riksdag, att sedan 1662 hafva kyrkorna
oafbrutet varit i åtnjutande af rättigheten alt bortstädja dessa
hemman. K. Carl XI förordnade en särskild kyrkoinspector,
som hade tillsynen öfver ifrågavar. hemman samt
bortstadde dem, hvaremot befattning med kronohemmans
bortstädjande alltid tillkommit kronobetjeningen. Såsom bevis
på hemmanens krononatur anföres jemväl, att åboerna
deltagit i riksdagsmannaval. Jag anser visserligen obehörigt,
Densi August i.
sig
ntt de fatt deltaga i dessa val; men omöjligen lenn ett obehörigt
deltagande i riksdagsmannavalen förändra hemmanens
natur eller äganderätten. Ytterligare har man trott sig finna
ett stort stöd deri, att uti Danska Geheime-arehivet ej
finnes någon liand ling, sorn bevisar, att dessa hemman tillhöra
kyrkorna. Jag hemställer, hvad bevisning detta förhållande
kan innefatta. Man kunde lätt fä ett dylikt iutyg
från vårt Riksarchiv, och i hvardera fallet kunde ett sådant
intyg ej bevisa annat, än att uti archivet någon upplysning
om förhållandet ej kan vinnas, hvilket ej kan tillintetgöra
värdet af 200 urs oqvald besittning.
Under sådana förhållanden, under sådana bemödanden
att taga noggrann kännedom om verkliga förhållandet, innan
frågan i Konungens Rådkammare afgjordes, var det ej
att förvänta, att man skulle säga, att man nekat göra lagen
gällande. Då icke den ringaste af Svensk rättegtsordning
godkända anledning funnits för att bestrida kyrkans äganderätt,
har den vid 1829 års riksdag sökta åtgärd ej kunnat
vidtagas. Den skulle alltför mycket återkallat de tider, som
förut varit. Det fanns en tid i Sverige emellan 1720 oell
1772, då enskilda äganderätts frågor underkastades pröfning
hos så stora corporationer som R, St., hvilka i anseende
till sin talrikhet, äfven med de bästa afsigter, voro urståndsätta
att moget och rättsenligt behandla dem. Derföre
såg man också då de största oformligheter; man såg vid
3:ne riksdagar efter hvarandra samma frågor olika afgöras,
och allt eftersom olika partier voro rådande; man såg författningar
tillskapas af den art, att t. ex. skatterätt tillerkändes
ägare af manufactur- och bergverk, men 20 år derefter
återtogs, emedan man ansåg en sådan förmån ej vara
behöflig; med ett ord, allt det stöd och beskydd, som bör
tillkomma äganderätten, och den lugna pröfning, sådana
frågors behandling fordrar, uteblef. Det var för att förekomma
sådant, som 1809 års Ständer undandrogo R. St. all
pröfning eller granskning af sådana frågor. Skulle man likväl
på omvägar söka samma mål, då skulle det stöd, som
1809 års grundlag lemnar äganderätten, vara förloradt; då
skulle man åter kunna söka att inverka på dem, hvilka i
sådant fall komme att behandla dessa frågor, och i följd
deraf, samt genom brist på noggrann och lugn pröfning,
skulle en af de största garantier förSvenska samhällsförfattningen
vara förbi. Det är derföre, som jag, ehuru jag erkänner,
att uti förevar, betänk, icke igenfinnes den oformlighet
som uti det beslut, hvilket vid förra riksdagen fattades
i detta ämne, likväl, och då ingen anledning finnes till
den allmänna undersökning, Utsktn tillstyrkt, helst dels den
mest fullständiga undersökning redan blifvit verkställd och
dels en sådan undersökning i den form, lagen föreskrifver,
är öppen i hvarje särskildt förekommande fall för den, som
anser sig befogad till någon klagan, anser den af Utsktn
2 20
Den 21 Augusti.
föreslagna und. anhållan sakna allt skäl. Med större skäl
kunde raan anhålla om undersökning, i fall någon påslode,
att man såsom kronohemman borde behandla de hemman,
sora varit i samma kategori och för 180 år sedan blifvit af
Kronan öfverlålna åt en Schlegel och Tripp, under Kronan
förbehållen rättighet att åter inlösa dem. Jag förenar mig
följaktligen med reservanterna och anhåller om afslag å Ut
sk:ns
betänk,
Ilr Dalman, Wilh, Fredr.: Hr Rosenblad fortfar
vid denna riksdag att, likasom vid den sista, bestrida, det
frågan om Halländska kyrkohemmanen må blifva afgjord. Jag
skulle likväl, i motsats till honom, tro, att det vore af flera
orsaker vigligt, att detta tvistefrö en gång måtte för
svinna,
och jag tror, att sådant icke låter sig göra, såframt
icke den undersökning, Utsk:n tillstyrkt, blir verkställd; ty
oaktadt all den auetoritet, han åberopat, och ali den forskning,
han visat sig hafva gjort, kunna resultaterna af hans
bemödande likväl icke vara tillräckliga för att öfvertyga
Aboerna å Halländska kyrkohemmanen derom, att de hafva
orätt. Då dertill kommer, att, enligt hvad Constit.TJtsk.
Upplyst, endast 2:ne af Konungens rådgifvare varit ense om
alt afslå R. Sl:s vid förra riksdagen beslutade skrifvelse, och
de öfriga deremot ansett ytterligare undersökning för sakens
utredning vara nödvändig, förlora Hr Rosenblads skäl mycket
af sin auetoritet. Då jemväl Just.ombudsmannen i sin
berättelse för 1S26 och 1827 yttrat, det han, efter att hafva
granskat de urkunder, å hvilka Kronans och kyrkans
ömsesidiga anspråk sig grunda, samt rådfrågat sakkunniga
män i Danmarks lagstiftning och kameralvetenskap för den
tid, då Halland till Sverige aflräddes, kommit till den slutsats,
att många af Halländska kyrkohemmanen vore en Kronans
tillhörighet, samt då dessutom 2!ne sammansatta Utsk.,
bestående af 84 ledamöter, gjort denna hemställan om en
allmän undersökning, utan att flera än 2tne af dem reserverat
sig deremot, synes det vara deloyalt att bestrida densamma.
Skulle förhållandet vara sådant, som Hr Rosenblad
framställt, så förmodar jag, att äfven resultatet af undersökningen
blefve detsamma, som vid frågans pröfning inom
Konungens Conseil; men om tilläfventyrs nya slutsatser deraf
kunde dragas, om nya handlingar till utredande af förhållandet
kunde anskalfas, hemställer jag, om det kan vara
billigt att neka en sådan åtgärd. Hos den sidan, som fattat
en undsatt mening, vågar jag tro, att intet kan med mera
skäl klandras, än att något sä billigt sorn en undersökning
skulle vägras. Jag tillstyrker således bifall till Utsktns betänk,
, och jag flnner, att Utskrn gått en medelväg, hvilket
varit def enda, de kunnat göra, utan att förnärma den opinion,
som af Styrelsen blifvit yttrad och af Constit.Utsk. leurn
nad Utan aoioärkning. Hvad angår Hr Rosenblads yttrande,
Den al Augusti.
aai
att det vore hvar och en åbo öppet att anställa rättegång,
för att få saken utredd för hvarje hemman särskildt, hemställer
jag, hvad förhoppning åboen i sådant fall skulle äga,
då K. M. redan i administrativ väg yttrat sin åsigt samt
jemväl yttrat den, såsom mig synes, så vådliga grundsats,
att domarens myndighet ej må sträcka sig så långt, att Konungens
i administrativ väg lättade beslut ej skulle lägga
hinder i vägen för domarens pröfning. Ständernas beslut vid
sista riksdagen var, att pröfning skulle ske i juridisk och icke
i administrativ väg. Det ar ej tillräckligt, att en enda jurist,
nemi. Just.Statsministern dömt i målet; hvad som af
R. St. vid sista riksdag åsyftades och som hör ske, är undersökning
inför domstol. Det är godt och väl, att K. M.
lemnat Ahoerna den nåd. försäkran, att de skola få bibehålla
sitt hemman; men då jag förmodar, att K. M. icke i
detta afseende äger att befalla öfver kyrkorna och deras
styrelse, måste jag jemväl tro, att denna försäkran ej är af
mycken betydelse, ty det måste bero på kyrkostyrelserna
att bestämma derom, så vida man antager, att hemmanen
tillhöra kyrkorna. Någon säkerhet för åboerna finnes således
icke, utan är deras öde öfverlemnadt åt kyrkostyrelsernas
skön och välbehag. Jag bekänner uppriktigt, att jag
icke blott efter läsning af [Jtsktns betänk., ulan äfven efter
en noggrann granskning af handlingarna för flera år tillbaka,
då detta mål utgjorde ett allmänt discussionsämne, kommit
till ett alldeles motsatt resultat mot det Hr Rosenblad
framställt; och då jag äfven vant mig vid att från handlingar
draga juridiska conclusioner, samt derföre tror, att
mitt omdöme i detta mål kan vara lika godt som Hr Rosenblads,
stödjer jag derpå mitt yrkande, att ny undersökning
måtte äga rum. Detta är i alla fall en billig hyllning åt en
opinion, hvilken varit så allmän som den, att Regeringen gjort
orätt vid behandlingen af denna fråga. Har Regeringen icke
gjort orätt, må hon rättfärdiga sig genom ny undersökning;
men derigenom, att undersökningen vägras, befästas ännu
mera den opinion, att hon gjort orätt. Jag skulle tro, att
det vore angeläget för Regeringen alt antaga ett sådant öppet
handlingssätt, äfvensom för den af rådgifvarne inom Konungens
Conseil, som hufvudsakligen bidragit till deu utgång,
målet fått, att rentvätta sig inför nationen genom resultatet
af ifrågavar. undersökning. Jag anhåller om bifall till Utskrns
betänk.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Då jag haft mig
uppdraget att såväl inom sammansatta Utskm som inom afdelningen
handlägga delta mål, anhåller jag att få framställa
de åsigter, hvarpå jag stödt mitt instämmande i Utsktns
beslut, för att till Ståndet hemställa, huruvida dessa åsigter
förtjena afseende. Jag har icke haft för afsigt att lemna
någon hyllning åt allmänna opinionen i denna fråga.
222
Den 21 Augusti.
Opinionen kan vara oriktig äfvensåväl sorn riktig, och jag
tror, att vid behandlingen af rättsfrågor bör man endast
rätta sig efter den öfvertygelse, man hemtar af för handen
varande skäl. Hr Rosenblad har börjat med att säga, det
ifrågävar. undersökning ej vore af behofvet påkallad. Jag
har deremot trott mig finna, att K. M. sjelf erkänt, att någon
oreda finnes i dessa frågor, enär K. M. förklarat, ”att
sådana hemman, till hvilka kyrkorna innehade städselrätt,
ej kunde till skatte försäljas, eller kyrkorna från städselrätten
skiljas, så framt ej visas kunde, att kyrkorna dispo
tionsrätt
sedan Danska tiden sig obehörigen tillegnat. Således
måste väl kunna förutsättas, att ett sådant obehörigt
tillegnande verkligen ägt rum, och Just.ombudsmannens
berättelse vid förra riksdagen samt de då sammansätta Utsk:ns
granskning af denna fråga hafva temligen tydligt visat,
alt sådant skett. Styrelsen har dessutom sjelf vid af
dömandel
af enskilda, med denna fråga gemenskap ägande
mål visat, att det finnes casus, då kyrkorna ej hafva äganderätten
till dessa hemman. Det är visserligen sannt, att
Regeringens beslut varit hvarandra motsatta, fastän i hvardera
fallet samma handling eller Lunds landebok blifvit åberopad;
men då måtte åtminstone i det ena fallet kyrkan
obehörigen hafva tillegnat sig städselrätten. Det är just till
följd af dessa stridiga beslut, fattade i administrativ väg, som
denna tvistefråga uppkommit, enär sålunda i ena fallet samma
bevisning i fråga om besittningsrätten blifvit ogillad,
som i det andra fallet blifvit godkänd. Detta torde kunna
gälla såsom ett skäl för påståendet, att undersökningen är
af behofvet påkallad, oell denna fråga kan i det hela ej
framställas af någon part, emedan åboen, endast då han vill
lösa sitt hemman till skatte, kan i afseende derpå yrka undersökning.
Deremot har jag, utgående från den synpunkt,
att bland dessa kyrkohemman kunna finnas sådana, som kyrkorna
obehörigen sedan Danska tiden sig tillegnat, ansett
det vara R. St:s skyldighet att i und. anhålla om en sådan
undersökning, hvarigenom utrönes, till huru stor del af dessa
hemman kyrkorna och till huru stor del Kronan tillkommer
rätt. Nar en sådan undersökning blifvit verkställd, hvilket
bör kunna ske med de former, som redan i författningarna
för en dylik undersökning finnas föreskrifna, ar det gifvet,
att en gång för alla blir bestämdt, till hvilka hemman kyrkorna
och till hvilka hemman Kronan äger städselrätten,
och dermed skulle alla de klagomål upphöra, sorn nu under
2tne riksdagar i anseende till denna fråga låtit höra sig.
Jag vill ej yttra mig, huruvida detta ärende i Konungens
Conseil blifvit behandladt med mer eller mindre noggrannhet,
än något annat. Jag tror, att ett sådant yttrande på detta
rum hvarken tillkommer mig eller någon annan enskild ledamot
af Ståndet. Hr Rosenblad har icke förnekat de skäl,
IJtskmfframställt, jutan hufvudsakligen hållit sig Jjill dem,
Den ai Augusti.
323
motionären framlagt. Det må vara möjligt och äfven troligt,
att motionären ej liar samma kameralkunskap som Hr
Rosenblad; men en stor del af hans skäl finnas anförda af
Just.ombudsmannen i dess vid sisla riksdag afgifna berättelse,
och jag tror derföre, alt han ej så mycket försyndat
sig mot kamerallagstiftningen, som Hr Rosenblad påstått. Att
denna undersökning skulle föranleda till partitider, hvilka
Hr Rosenblad måtte hafva menat, då han talat om de tider,
som förut varit, anser jag ej kunna komma i fråga.
Jag tror, att pröfningen komme att ske i KammarColhm,
oell supponerar, att derstädes en lugn pröfning vore att förvänta.
I anseende dertill, och då Hr Rosenblad sjelf medgifvit,
att betänk, ej innehåller någon oformlighet, samt han
ej kunnat ådagalägga, alt ifrågavar. undersökning icke är af
behofvet påkallad, kan jag, som sökt jemnföra de olika utlåt:n
i delta ämne, hvilka varit för mig tillgängliga, men
dervid icke funnit tillräcklig grund för sakens bedömande,
icke annat än anhålla om bifall till Utsktns betänk.
Gr. Posse, Arv.: De skäl, Hr Rosenblad anfört för
att få ifrågavar. betänk, afslaget, anser jag mig icke böra
upptaga lill vederläggning, emedan, i händelse R. St. bifalla
Utskins hemställan om undersökning i ämnet, det just
genom denna undersökning blir utredt, huruvida Hr Rosenblads
skäl äro riktiga eller icke. Denna undersökning
tror jag vara af sådan beskaffenhet, att den väl kan medföra
nytta, men aldrig kan blifva skadlig. Den strider icke
mot K. M:s beslut i detta ämne, utan är dermed fullkomligt
öfverensstämmande, och då tankarna äro mycket delade
om hvad i denna fråga kan vara rätt, synes det mig icke
vara ur vägen, att allmänheten genom en undersökning i
ämnet blir upplyst och ser, att den antingen misstagit sig
eller att rättelse sker. Skulle en sådan undersökning, såsom
Hr Rosenblad sagt, redan vara verkställd, så lemnar den
und. skrifvelsen ett ypperligt tillfälle för Styrelsen att tillkännagifva,
att den skett, och att meddela allmänheten resultaterna
deraf; och skulle undersökningen ej vara verkställd,
är väl dess anställande bästa sättet att ådagalägga,
hurudant förhållandet är. Jag tillstyrker således bifall å
förevar, betänk.
Frih. Raab, Adam Christ.: Då äfven jag biträdt att
handlägga detta mål i sammansatta TJtskm, begärde jag or*-  det för att besvara Hr Rosenblads anförande; men sedan
hafva flera varda ledamöter så fullständigt vederlagt Hr Rosenblad,
alt för mig ej återstår annat, än att förena mig
med Grefvarne Gyldenstolpe och Posse. Jag vill blott tillägga,
att jag tror, det man ej kan anse som annat än ett
missförstådt nit att vilja hindra en undersökning af den beskaffenhet
som den ifrågavar., hvarom säkerligen, så länge
Den ai Augusti.
den vägras, motion vid hvarje kommande riksdag skall väckas.
Jag tillstyrker bifall till Utsk:ns betänk.
Frill. Boye, Ludv.: Jag bar icke begärt ordet för att
bestrida ifrågavar. undersökning; tvärtom anser jag den angelägen
för att gifva en bättre upplysning, än den måhända
förhastade öfvertygelse, enligt hvilken livar och en för
sig bedömer målets beskaffenhet. Jag har egentligen uppstigit
för alt föra R. o. Ad. till något billigare omdöme om
den ledamot i Konungens Conseil, hvilken, såsom ensam jurist,
derstädes skall hafva afdömt frågan, enligt hvad här
blifvit yttradt. Jag behöfver blott erinra R. o. Ad. om naturen
af det ärende, som då förekom i Konungens Conseil,
för att visa oriktigbeten af detta yttrande. Ärendet var kameralistiskt
och skulle först blifva juridiskt, då K. M. anbefallde
den juridiska undersökning, som var begärd; och då
denne ledamot i Conseillen var berättigad att äga en öfvertygelse
samt skyldig att yttra den, så var det, när denna
öfvertygelse innefattade, att äganderätten till ifrågavar. hemman
var tillräckligen utredd, så mycket mera hans pligt att
framställa denna tanke, som deraf följde, att, enligt hans
åsigt, Kronan skulle, såsom målsägande, uppå 3:dje persons
begäran inträda i onödig rättegång. Här kan således icke
sägas, att Just.Statsministern dömt i frågan; hvarföre, då
han endast i ett kameralärende afgifvit sin röst, honom icke
bör läggas till last något beslut i den juridiska frågan, hvilken
då icke förevar. Jag begär bifall å betänk.
Frih. Cederström, Jac.: Jag förmodar, att här icke
kan vara fråga om att yttra sig öfver Konungens rådgifvares
särskilda rådslag i Conseillen, hvilket icke tillhör vår
öfverläggning, hvars föremål nu är hvad af Utsk:n blifvit
tillstyrkt. Väl är det sannt, att handlingar finnas, som för
hvarje särskildt hemman utvisa af hvad beskaffenhet dessa
hemman äro, om kyrkan äger hela räntan eller blott en
del, samt om kyrkan äger fullt dominium eller icke; men
då den undersökning, sorn blifvit begärd, icke kan vara
skadlig, samt skall lugna den ort, hvarifrån den begäres,
finner jag intet skäl att motsätta mig densamma, helst den
ej kan blifva kostsam. Jag tillstyrker således bifall å Utsk:ns
betänk.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag vet icke af hvad anledning
fråga här kunnat uppstå om målets behandling i
Konungens Conseil, eller huru någon ledamot kunnat tillåta
sig att framställa den sats, att en ledamot i Konungens
Conseil ej skall vara bunden af annat än sin öfvertygelse.
Jag tillåter mig ej att ingå i någon anklagelse mot personer
i Konungens Conseil; men i anledn. af hvad man här anfört
får jag yttra, att jag anser det ej vara tillständigt för
nå
-
Den 21 Augusti.
225
någon ledamot inom Konungens Rådkammare att, med bibehållande
af sin plats, söka göra den åsigt gällande, attén
i administrativ väg vidtagen åtgärd skal! lägga hinder för
domarens pröfning. En sådan öfvertygelse får ej vara gällande
inom Konungens Conseil, såvida rätt i landet skall
kunna skipas. Jag blott bestrider, alt en sådan Öfvertygelse
får äga rum i StatsRådet eller inverka på lagskipningen;
och, med förbigående af alla sådana enskilda frågor om målets
behandling, sorn redan blifvit afgjorda, då dechargebetänk.
förevar, inskränker jag mig till att nu endast begära
bifall till förevar, betänk., på det man i detta fall må
uppdaga den enskilda rätten, hvilken det, enligt 16 § Reg.-  F., tillkommer Konungen att befordra.
Gr. Frölich, Da v., förenade sig med Gr. Horn.
Hr Rosenblad: Jag skall endast lemna ett kort svar
på hvad Hr Dalman yttrat. Jag har ingalunda, såsom Hr
Dalman trott, ansett hvarje åho kunna anställa rättegång,
för att från kyrkorna skilja äganderätten; ty just derföre,
att åboerna sakna det första vilkoret, som lagen fordrar hos
den, hvilken kan framträda som part, hafva de ingen anledning
till rättegångs anställande om äganderätten. Rättigheten
att i juridisk väg väcka en sådan fråga mot kyrkorna
kan ej tillkomma någon annan än Kronan, som ej funnit sig
dertill föranledd, samt Trippiska arfvingarna, hvilka anställt
en sådan rättegång, men förlorat den; och jag skulle
tro, att den Konungens rådgifvare handlade orätt, som tillstyrkte
en rättegång, hvilken icke i juridisk väg kunde afgöräs.
Sådan är min öfvertygelse, och jag tror detta öfverensstämma
med de laga former, som i Sverige äro gällande.
För öfrigt har man sagt, att undersökning vore
oskyldig och derföre borde anställas. Det är sannt , alt
ifrågavar. undersökning ej kunde leda till annat resultat än
den undersökning, som redan försiggått; men på samma
grund skulle man böra påbjuda undersökning i hvarje annan
äganderätts-fråga. Jag ser icke, hvarföre ej då undersökning
borde ske i afseende på hvarje enskild persons egendom;
och jag har vid förra riksdagen visat, att i Halland
finnas flera hemman, i afseende hvarpå rättegång med mera
skäl kunde anställas om äganderätten, såsom de Schlegelska
och Trippiska hemmanen o. s. v. Jag anser således olämpligt
att göra ett sådant undantag för Halländska kyrkohemmaneu
endast lill följd af den missledning, som i fråga om dem blifvit
gifven åt mångas omdöme; och jag får i afseende pä Hr
Dalmans sats, att hans omdöme i detta mål kan vara lika godt
som mitt, framställa den skillnad, att min mening grundar sig
på en undersökning örn alla dessahemman rörande förhållanden
under en tiderymd af 200 år, och att min framställning ej
i någon enda punkt blifvit vederlagd. En sådan utredning
12 II. 29
2l6
Den 21 Augusti.
har jag ej hört af Hr Dalman, hvarföre jag ej heller, innan
någon oriktighet i min utredning blifvit bevisad, kan
frångå min mening.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Hvad den under
sökning
angår, som Hr Rosenblad anställt i acter och handlingar,
hvilka äro 200 år gamla, tilltror jag mig visserligen
att deruti kunna ådagalägga åtskilliga misstag; men då ett
sådant ådagaläggande här skulle borttaga en ganska betydlig
tid, utan att det vore att förmoda, det R. o. Ad. fullkomligen
kunde fatta, hvad som anfördes, utan åtskilliga
documenter, som visa betydelsen af ordet dominium och andra
den tidens techniska termer, blefve framlagda, så tror
jag en sådan framställning här vara utan ändamål. Jag vill
derföre inskränka mig till att tillstyrka bifall till Utsk:ns
betänk., på det att ifrågavar. undersökning må äga rum på
ort och ställe, som vederbör, och utredningen må lända till
allmänhetens upplysning, hvilket R. o. Ad. torde finna vara
det angelägnaste i detta mål; ty att en stor del af allmänheten
för närvar, är af den tanke, att i detta mål rätt icke
fått gälla, är, enligt min åsigt, ett stort skäl för bifall till
TJtsktns i detta afseende gjorda tillstyrkande. Det tillkommer
egentligen och ensamt R. St. alt i afseende på dessa
hemman göra rättsanspråken gällande; ty sakägare i detta
mål äro endast kyrkan och Kronan, och med Kronan förstås
R. St. och Konungen. R. St. äro således den rätta parten,
som kan väcka fråga om undersöknings anställande, huruvida
Kronan har rättsanspråk på dessa hemman eller icke.
Hemmansåboerna kunna icke väcka en sådan fråga, och i
det fallet har Hr Rosenblad ganska rätt, att icke den ringaste
sådan anledning, som Svensk lag fordrar för alt göra
rättsanspråk gällande, äges af åboerna, då de ej kunna för
sig yrka äganderätt, och i fall en åbo skulle till domstol
instämma frågan, huruvida det hemman, han bebor, är Kronans
eller kyrkans, lärer målet ej kunna upptagas, såsom
icke instämdt af rätter man, som är Kronan, hvarföre det
äfven är R. St:s rättighet att anhålla om undersökning. Detta
är grunden för mitt tillstyrkande af bifall till betänk.,
hvilket i hufvudsaklig måtto instämmer med Ständernas vid
sista riksdag gjorda begäran, ehuru termerna blifvit något
förändrade.
Frih. Boye: I anledn. af Gr. Horns yttrande begär jag
att få erinra derom, att alla rättsfrågor, som förekomma i
Konungens Conseil, måste behandlas efter naturen af målets
beskaffenhet, d. v. s. att ett mål kan icke på samma
gång behandlas juridiskt och kameralistiskt. Det ärende,
som i Conseillen förevar, var en kameralfråga, som rörde
en rättsfråga, men skulle behandlas efter kamerala författningar.
Frågan var just, huruvida målet skulle öfverlemnas
till juridisk behandling eller icke, och då var den Ko
-
Den 21 Augusti.
227
nungens rådgifvare, som trodde, att sådant ej lunde hafva
annat resultat än en onödig och kostsam undersökning, berättigad
och skyldig att framställa en sådan mening. I öfrigt
får jag erinra derom, att ingen grundsats kan vara riktigare,
än den, som här blifvit gjord gällande, att ett Konungens
beslut i kameralväg aldrig kan i juridisk väg blifva
underkastadt domarens pröfning. Något annat har framställningen
i K. M:s nåd. skrifvelse ej afsett, och det är endast
i följd af en sammanblandning af målens egenskap, som
man klandrar, hvad i delta afseende blifvit yttradt.
Hr Dalman: Jag har visserligen icke bestridt, att detta
ärende, då det första gången i Konungens Conseil förevar,
var af kameralnatur; then jag har påstått, att då frågan
om äganderätten var tvistig, och så tvistig, att uti
Konungens Conseil ena delen af ett hemman blifvit förklarad
vara krono och den andra delen kyrkan tillhörig, så
hade det ålegat den af Konungens rådgifvare, som är jurist,
att förvisa malet till domstol, d. v. s. till Just.Cancelleren,
som äger att göra Kronans rätt gällande. När sedermera
II. St. uttryckligen begärde, att en sådan laglig undersökning
måtte anställas, hvarigenom de eller Kronan,
som är detsamma som staten, kunde revindicera sin rätt till
dessa hemman, bade det ovilkorligen ålegat Konungens rådgifvare
i justitieärender att tillstyrka en sådan åtgärd, hvilken
ej kunnat förnärma någons rätt och ej innefattade annat
än verkställighet af ett beslut, som jag tror R. St. hade
rättighet att i en sådan fråga fatta.
Frih. Boye har för öfrigt sökt försvara en af de vådligaste
grundsatser i fråga om rättsförhållanden, och jag kan
ej föreställa mig annat, än att Hr Frih. under sin långvariga
tjenstledighet helt och hållet glömt all juridik och de första
grundsatserna af lagskipningen. Jag skulle deremot tro,
att, i fall t. ex. Kronan förklarat sig vara ägare af dessa
hemman, det omöjligen kunde förmenas kyrkorna att söka
bevisa sin äganderätt, och jag tror ej, att någon domstol i
Sverige kunde, under åberopande af ett Konungens i administrativ
väg fattadt beslut, förklara hemmanen vara af krononatur.
Samma förhållande företer sig i många andra fall.
Jag är af Frih. Palmstjerna förekommen i hvad jag velat
yttra emot Hr Rosenblad, Den påtagligaste vederläggning
af hans sats, att åboerna hade sin rätt öppen, ligger
nemi. just deri, alt de ej i laglig väg kunna göra sina anspråk
gällande. Jag har hvarken sagt eller åsyftat annat,
än att frågan bör göras anhängig vid domstol antingen genom
Kronan eller kyrkan, och då det är Kronan, som har
att söka rättelse, lärer saken böra utföras af Just.Cancelleren.
Jag tror det ej vara möjligt, att K. M. kunde neka
en sådan af R. St. begärd undersökning; ty på det sättet
skulle det bero af K. M. att i administrativ väg bortskänka
228
Den 21 Augusti.
all Kronans egendom, utan att Ständerna ägde rätt att fordra
någon undersökning, blott derföre, att det faller någon
af Konungens rådgifvare in att anse de skäl, som af R. St.
framställas för deras önskan, icke vara behöriga. Jag anhåller
oin bifall till Utsktns betänk.
Stats- samt Öeeon.Utsk:ns betänk. N:o 22 bifölls.
Föredrogs ånyo Exped.Utsk:s d. 16 dennes e. 111. på
bordet lagda meraor. N“:o 14? ang:de begärd upplysning om
It. o. Ad:s beslut i några omständigheter, som äga sammanhang
med frågan om bestämmandet af ett nytt myntsystem.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då besvarandet
af Exped.Ulskts nu föredragna memor. förutsatte en
tolkning af grundlagen, och en sådan, till följd af 8i och
83 §§ Reg.F., ej af RiksSt. finge ske annat än under vissa
särskildt föreskrifna långsamma former, insåg H. Ex. ej, att
detta mål på annat sätt kunde komma till slut, än att han
för R. o. Ad. förklarade sin öfvertygelse, huru grundlagen
i nu förevar, fall skulle tillämpas, samt att R. o. Ad., i händelse
Ståndet ej delade samma öfvertygelse, yrkade en motsatt
propos., då Const.Utsk. komme att öfver frågan slutligen
bestämma. I anledn. häraf förklarade IJ. Ex., det han,
till följd af 79 § Reg.F., som endast undantager förändring
i skrot och korn, vare sig till förhöjning eller afslag, från
de til! Rikets mynt hörande frågor, öfver hvilka Konungen
ensam äger att bestämma, ansåg såväl frågan om myntenheten
som om dess öfver- och underafdelningar, såsom ej
med skrotet och kornet ägande något oskiljaktigt sammanhang,
vara mål, som af K. M:s ensamma afgörande bero,
och att H. Ex. således ej kunde å ett motsatt förhållande
framställa propos.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: På R. o. Ad:s
bord hvilan ett memor. af BancoUtsk., deri Etsk. behandlat
denna fråga och anmält, att 2:ne Stånd redan beslutat i den
anda, som Hr Gr. o. Landtm, nu tillkännagifvit vara hans,
äfvensom BancoUtsk. hemställt, det R. o. Ad. behagade instämma
med dessa 2:ne Stånd, för att derigenom undvika
frågans hänskjutande till förstärkt BancoUtsk., för hvilken
motsatta händelse BancoUtsk. redan framställt voterrspropos.
Jag hemställer derföre, om icke Hr Gr. o. Landtm, täcktes
i sammanhang med detta ämne föredraga BancoUtsk:s memor.
, och till H. Ståndet framställa den frågan, huruvida
Ståndet skulle behaga, på sätt BancoUtsk. förestår, förena
sig med de 2:ne Stånd, hvilka i frågan fattat sammanstämmande
beslut, på det man må undgå alt få frågan till förstärkt
Utskott.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag anhåller att få till
prot. nedlägga min reservation mot det förklarande, HrGr.
Den ai Augusti.
229
0. Landtm, nu afgifvil. Jag är af den öfvertygelse, att
grundlagen tydligt och klart bestämmer, att icke blott myntenheten,
utan äfven dess öfver- och underafdelningar bero
af båda Statsmagternä. Jag vill icke upplaga tiden med att
utveckla skälen, då det ej här kan leda till något resultat;
men jag åberopar i detta fall BancoUlskrs betänk., hvilket
fullständigt utreder frågan, och får tillika yttra, att jag
anser den magt, som man härutinnan skulle öfverlemna till
Konungen ensam, vara vida farligare än den magt, som i
början af riksdagen var i fråga att till Konungen öfver lemnäs,
medelst förändring af 72 § Reg.F. Det måste vara mot
ali lagstiftnings princip stridande alt till Konungamagten ensam
öfverlemna alt bestämma ett förhållande, hvilket så
mycket som myntet inverkar på hvar mans rätt.
Frih. Kantzou, Joli. Al b., förenade sig med Hr
Dalman.
Frih. Cederström, Jac.: Sedan Hr Gr. o. Landtm,
föredragit Exped.Utskls memor. och, enligt min tanke, i
fullkomlig öfverensstämmelse med grundlagen förklarat sig
cj kunna göra propos. i denna fråga, är intet annat för närvar.
alt göra, än att inhemta, huruvida R. o. Ad. dock yrkar
en sådan propos. För min del förmodar jag, alt den,
såsom stridande mot grundlagen, ej af R. o. Ad. skall yrkas;
men skulle den dock blifva yrkad, kommer frågan att
hvila, lills Constil.Utsk. derom yttrat sig. Hvad beträffar
Frih. Ehrenborghs nu på bordet begärda förslag att i sammanhang
med detta ämne företaga BancoUtskrs på bordet
hvilande memor., deri R. o. Ad. iqbjudes att instämma i 2:ne
andra Stånds beslut, på det frågan ej må blifva hänskjuten
till förstärkt BancoUtsk., så torde Frih. Ehrenborgh vid
närmare eftersinnande finna, att sådant ej instämmer med
lagliga former; ty om Hr Gr. o. Landtm., efter att nu hafva
förklarat sin öfvertygelse i ämnet, skulle framställa den
af BancoUtsk. föreslagna propos., blefve Ståndet öppet lemnadt
att, med denna propos. besvarande med nej, till förstärkta
Utskls afgörande öfverlemna en fråga, som icke får
komma under dess bedömmande. Jag linner således Hr Gr.
o. Landtnäs föredragningssätt vara fullkomligt öfverensstämmande
med grundlagen och hoppas, att 11. o. Ad. af samma
lag skall finna sig förhindrad att yrka den propos., Hr
Gr. o. Landtm, förklarat sig ej kunna meddela.
Gr. von Fersen, Hans: Jag skulle anhålla om upplysning,
huruvida Exped.Utsk:s memor. redan tvenne gånger
liyilat på bordet och således i detta plenum måste afgöras.
Är icke förhållandet sådant, kan rättigheten, att ytterligare
begära detta memor:s hvilande, ej förnekas. Är det åter
Frih. Ehrenborghs förslag, som nu blifvit hegardt på bordet,
och skulle sådan bordläggning ske, så ser jag ej, livar
-
23o
Den 21 Augnst!.
till Hr Frihts förslag skulle kunna tjena, enär det sålunda
skulle förekomma, sedan sjelfva saken redan vore afgjord.
Måhända var det ett misstag, som här för några dagar sedan
inträffade, att Hr Gr. o. Landtm, ansåg en af BancoUtsk.
gjord framställning endast hafva skett ad notitiam och
icke erfordra någon åtgärd, och för att rätta detta misstag
tror jag det vara nödigt, att Exped.Utsk:s memor. pröfvas i
sammanhang med BancoUtskrs betänk., lörtde samma ämne.
Jag instämmer således med Frih. Ehrenborgh, jemte det jag
Begär underrättelse, huruvida- Exped.Utskrs memor. redan
2:ne gånger varit bordlagdt.
Underteckn. Ridd.Secret.r Exped.Utskrs memor. Nro
l4 lades på bordet första gången d. i6:de och andra gången
d. i8:de i denna månad.
Gr. Frölich, Da v.: Jag anhåller att få veta, huruvida
BancoUtskrs betänk, i denna fråga här och i de öfriga
Stånden blifvit föredraget och afgjordt. Jag har varit frånvar.
under några af de sednare plena, och det är möjligt,
att detta betänk, från BancoUtsk. under tiden på ett eller
annat sätt blifvit föredraget. Skulle, på sätt diseussionen
ger mig anledning att förmoda, händelsen vara, att BancoUtskrs
betänk, icke blifvit formenligt behandladt, utan lagdt
till handlingarna, då de andra Stånden afgjort frågan, så
tillstår jag, att denna behandling väcker min förundran. Det
var i följd af den förmodan, att BancoUtskrs betänk, här
icke blifvit pröfvadt, som jag nyss instämde i Frih. Palmstjernas
begäran, att saken må blifva hvilande på bordet,
helst jag icke kunde föreställa mig, att man ville till afgörande
företaga Exped.Utskrs memor., innan den i BancoUtskrs
betänk, förekommande frågan blifvit pröfvad. Jag
anhåller således om upplysning, huru BancoUtskrs betänk,
blifvit behandladt.
Underteckn. Ridd.Secret.r Exped.Utskrs nu föredragna
memor. inkom till R. o. Ad. d. 16 Aug. e. m. Då var
ännu icke kändt, alt BancoUtsk. i samma fråga uppgjort ett
jemnkningsförslag. Delta förslag inkom icke till R. o. Ad.
förrän d. 18 Aug. och lärer hafva inkommit till de öfriga
Stånden samma dag. Från dem har ännu icke ingått någon
underrättelse, att de pröfvat förevar, betänk., och svårligen
hafva de kunnat göra det, då, enligt hvad deras secreterare
sagt mig, samma betänk, hos dem d. 18 Aug. ånyo blef
lagdt på bordet.
Gr. Frölich: Vid sådant förhållande kan jag ej annat
än begära, att Exped.Utskrs förevar, betänk, må ytterligare
blifva lagdt på bordet, på det BancoUtsk:s betänk, först må
kunna företagas till pröfning.
Hr Stuart, Carl Gust.: Då Exped.Utsk. afgaf sitt
nu förevar, memor., var Utsk. okunnigt derom, att Banco
-
Den ai Augusti.
Utsls. ville i detta ämne afgifva ett förslag. I det skick,
frågan nu har, skulle jag för min del anse lämpligast, om
Exped.Utskrs memor. knnde hvila, tills BancoUtskrs jemnkningsförslag
blifvit inför It. o. Ad. föredraget. Då jag tvckt
mig höra, att Gr. Frölich yttrat den förmodan, att Exped.-  Utskrs betänk, redan vore afgjordt i de öfriga Stånden, får
jag upplysa, att detta betänk, endast är stäldt till B. o. Ad.
och att de andra Stånden dervid ej hafva annat att göra,
än att lägga detsamma till handlingarna. Hvad slutligen beträffar
Hr Gr. o. Landtnäs förklarande, att han ej kan framställa
propos. på den punkt af BancoUtsk:s betänk. Nro r4,
i afseende hvarpå Exped.Utsk. nu begärt R. o. Ad:s resolution,
anhåller jag att få instämma i den reservation Hr Dalman
afgifvit, och att tillika tillkännagifva, att jag ej ser pä
hvad sätt Exped.Eltsk. skall kunna expediera R. St:s und.
skrifvelse i ämnet, då 2tne Stånd, Preste- och BorgareSt:n,
ansett ämnet vara ett önskningsmål och ett Stånd, nemi.
BondeSt., ansett detsamma vara ctl lagstiftningsärende. Det
synes vid sådant förhållande vara högst nödvändigt, att R.
o. Ad. på ett eller annat sätt afgör, huruvida frågan kan
komma till förstärkt BancoUtsk. eller derförutan blifva sliten
dymedelst, att R. o. Ad. instämmer i Preste- och BorgareStms
åsigt. Jag täger mig således, på det någon expedition
till K. M. må kunna afgå, friheten att vördsamt yrka
den af Hr Gr. o. Landtm, vägrade proposrn.
Frih. Ehrenborgh: Då jag begärde, att BancoUtskrs
betänk, måtte blifva föredraget i sammanhang med Exped.-  Utskrs, hade jag mig bekant, att såväl det ena som det andra
blifvit 2:ne gånger bordlagdt. Jag ansåg således R. o.
Ad. icke hafva rätt att låta dessa betänkm ytterligare hvila.
För att då få saken i det skick, jag ansåg såsom det
rätta, nemi. att frågorna åtminstone samtidigt skulle afgöras,
hade jag ej annan utväg, än att begära, att BancoUtskrs betänk.
måtte i sammanhang med det nu föredragna memor.
afgöras. Frågan har kommit i en svår belägenhet just derigenom,
att den ej afgjordes, när BancoUtskrs betänk. Nro
i4 i sin helhet pröfvades. För min del har jag varit af
den öfvertygelsen, alt derigenom, att ifrågavar. punkt i
nämnde betänk, icke afgjordes, utan ansågs såsom ett raisonnement
af BancoUtsk., skulle vi förr eller senare inkomma
i den mindre behagliga belägenhet, hvari R. o. Ad. nu
befinner sig, och jag tror, att det varit för att lemna oss
tillfälle att komma utur densamma, som BancoUtsk. afgifvit
ett sådant jemnkningsförslag, sorn nu ligger på R. o. Adis
bord. Jag skall ej tillåta mig att yttra mig om de olika
åsigter, som visat sig hos 2tne Stånds Talmän och Hr Gr. o.
Landtm.; men följden deraf har blifvit, att 2:ne Stånds Talmän
i ämnet framställt propos. och att denna af 2lne Stånd blifvit
bifallen, och det är genom detta förhållande, frågan er
-
23a
Den 21 Augusti.
hållit en mer än vanligt betänklig natur. Jag liar endast
framställt detta, på det R. o. Ad. må varn betänkt på sättet
att komma till ett önskadt slut på denna fråga, hvilken
ej kan lemnäs oafgjord.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då jag begärde ExpedUtskts
nu föredragna nieanor, ytterligare på bordet, var
det i den öfvertygelse, att detta memor. ej varit bord lagd t
iner än en gång. Dä jag nu är upplyst, att det förut 2tne
gånger varit föredraget och således, /enligt 49 § 3 morn. af
RiksOrdn., nu måste till afgörande företagas, afstår jag naturligtvis
från min begäran om ytterligare bordläggning,
enär den är grundlagsvidrig. Med Frih. Ehrenborgh instämmer
jag visserligen deruti, att R. o. Ad. icke borde yttra
sig öfver detta memor., innan BancoUtskts betänk, i samma
ämne blifvit inför R. o. Ad. föredraget och pröfvadt; mea
efter Hr Gr. o. Ländtruts yttrande i denna fråga ser jag icke,
hvad ändamål skulle kunna vinnas genom det behandlingssätt,
Frih. Ehrenborgh föreslagit, ty BancoUtskts jemnkningsförslag
innehåller en inbjudning till R. o. Ad. att instämma
i Preste- och Borgare.Sttns beslut; och då lärer Hr
Gr. o. Landtm., i anseende till sin åsigt af saken, icke kunna
framställa propus, till It. o. Ad. att ingå derpå, emedan
denna proposition kunde med nej besvaras, oell R. o. Ad. sålunda
fatta eli beslut, som, enligt Hr Gr. o. Landtmts tanke,
vore grundlagsvidrigt, i följd hvaraf det ej kan öfverensstämma
med Hr Gr. o. Landtmts öfvertygelse om sin pligt
att på sådant sätt föredraga ämnet. Hr Gr. o. Landtm, lärer,
i full conseqvens med sin nu afgilna förklaring, yttra
samma mening, då BancoUtskts förslag förekommer och således
synes mig, alt för R. o. Ad. ej återstår annat, än att
i den fråga, hvarom Exped.Utskts memor. handlar, antingen
låta vid Hr Gr. o. Landtmts förklarande bero, eller yrka
propos. på motsatsen, nemi. propos. i öfverensstämmelse
med BancoUtskts förslag i betänk. Pfto i4> som utgått från
den åsigten, att R. St. hafva sin del uti ifrågavar. lagstiftningsrätt,
likasom Konungen sin del. Jag är i denna fråga
af samma öfvertygelse som BancoUtskts pluralitet, och skulle
således i allmänhet anse riktigt, alt R. o. Ad. yrkade en
propos. i motsats lill den åsigt, Hr Gr. o. Landtm, förklarat
vara sin; men under närvar, omständigheter, då ett annat
handlingssätt af R. o. Ad. icke i min tanke kan medföra
några olägenheter, då vi icke af den andra Statsmagten
hafva att befara något missbruk i detta afseende, ser jag
likväl ingen våda dervid, att R. o. Ad. låter vid Hr Gr. o.
Landtmts förklarande bero. Jag tior, att man på detta sätt
komme till slut i saken, utan att derföre den rättighet, jag
tror R. St. äga, vore bortskänkt eller något prejudicat gifvet,
som kunde menligt inverka på R. Sits rätt.
Gr.
Den ai Augusti
Gr. Frö Ii eli! Sedan jag sist hade ordet, har jag under
discussionen blifvit bättre upplyst om förhållandet i denna
sak. Jag inser nu, att det ej längre kan komma ifråga
alt begära detta betänk, på bordet, sedan det redan hvilat
der 2tne gånger; men då nu är upplyst, att betänk, tillkommit
på grund af en okunnighet eiler per male narrata
hos Exped.Utsk., som icke vetat, livad ett annat Utsk. gjort,
skulle jag tro, att olika tankar derom ej kunna uppstå, att
Exped.Utskts betänk, är en nullitet och som sådan bör behandlas,
antingen det af 2tne andra Stånd blifvit antaget
eller icke. Jag tror således, att rätta sältet vore att lägga
detsamma till handlingarna och sedan i Jaga ordning gå till
pröfningen af BancoUtskrs ännu oföredragna betänk. Jag
tillstyrker denna behandling af ärendet så mycket hellre,
som jag skulle ogerna se, ej allenast att någon collision
emellan Hr Gr. o. Landtm, skulle äga rum i fråga om vägrad
propos., utan ock att den praxis nu kunde inledas, att
en Landtm, skulle, genom ett efter mitt omdöme förtidigt
yttrande om den propos., han ämnar eller icke ämnar vägra,
kunna sätta Ståndet i en ganska kinkig belägenhet i fråga
om det kunde våga att upptaga ett ärende till discussion
och behandling eller icke. Jag anhåller således om propos.
uppå att lägga Exped.Utskts per male narrata tillkomna betänk.
till handltna.
Frih. Gederström: Det förundrar mig, att denna så
enkla och i grundlagen så tydligt förklarade fråga kunnat
gifva anledning till den discussion, som här förefallit. Hr
Gr. o. Landtm, har föredragit Exped.Utskts, icke per male
narrata, utan på grund af RiksSCns till Utsk. örn deras beslut
expedierade prot.-utdr., tillkomna betänk. När Hr Gr.
o. Landtm, icke kan göra propos. på det ämne, sorn utgör
föremål för Exped.Utsk:s betänk., är ju klart, att Hr Gr. o.
Landtm, ej heller kan göra propos. på BancoUtskrs jemnkningsförslag,
emedan Hr Gr. o. Landtm, anser olagligt, att
denna fråga underkastas Ståndets bedömande. Jag hyser
samma mening, på sätt jag förut yttrat; men jag får nu fästa
H. Gr. o. Landtm:? uppmärksamhet på innehållet af
Riksd.Ordnts 55 §. Der står: ”Landtmarskalk eller Talman
må ej kunna vägra propos. utom i det fall, då han finner en
väckt fråga bokstafligen strida mot grundlagarnas lydelse.”
Detta är här fallet, och § innehåller vidare: ”Skulle ej Ståndet
med honom instämma i begreppet härom, utan ändock
yrka propos., öge han alt förklara öfverläggningen hvilatide,
och förvises målet lill Constit.Utsk.” I följd deraf, och då
nu en bland Ståndets ledamöter, Hr Stuart, förklarat, att
han yrkar en sådan propos., synes intet annat återslå, än
att Hr Gr. o. Landtm, framställer den propos., huruvida
Ståndet yrkar den vägrade propostn, och att, i händelse så
12
II. 3o
234
Den 91 Augusti.
dant siter, ofverläggningen förklaras hvilande samt mulet
förvises till Constit.Utsk.
Hr Stuart: Då vid föredragningen af BancoUtskrs betänk.
N:o 29 enahanda fråga, som den nu förevar., kommer
att uppstå, instämmer jag i den mening, som Gr. Frölich
yttrat, att någon annan propos. nu ej kan vara behöflig, än
den, huruvida R. o. Ad. behagar lägga Exped.Utskrs memor.
till handlrna. Yi komma, såsom jag nyss hade äran nämna,
att yttra oss i hufvudsaken, då BancoUtskrs betänk, blif—
ver företaget, och denna discussion torde således icke vara
af behofvet påkallad.
Gr. Frölich: Såvidt jag kunnat fatta Frih. Cederströms
argumentation, deri han instämt i Hr Gr. o. Landtnäs
mening, att det vore grundlagsenligt att i förevar, fråga vägra
propos., vill Hr Frih., att propos, skall vägras på BancoUtskrs
oföredragna betänk. Om Frih. Cederström vill hafva
vägrad propos. på det nu föredragna betänk., skall jag
ej hafva mycket deremot, ty det leder till samma resultat,
som jag åsyftat genom min anhållan, att betänk, mätte läggas
till handlrna; men att Hr Gr. o. Landtm, på grund af
Exped.Utskrs memor. skulle förklara, att han vägrar propos.
på BancoUtskrs betänk., det bar väckt min uppmärksamhet
och kan jag ej med stillatigande afhöra. Detta har föranledt
mig alt yrka ett af två, antingen att Exped.Utskrs memor.
må blifva lagdt till handlrna, eller ock att Hr Gr. o.
Landtm, förklarar sig icke kunna göra propos. å samma memor.
Hvilketdera här kommer att ske skall vara mig likgiltigt;
men jag yrkar, att icke någon vägran lill propos.
å BancoUtskrs betänk, på förhand må ske, ulan att vi först
måtte få betänk, föredraget, och derom tror jag, att vi i
grundlagen hafva så säkra garantier som möjligt.
Frih. Cederström: För att få ett slut på denna fråga,
får jag nu, jemte det jag till prof. förklarar, att det är
emot min öfvertygelse, anhålla om den propos., som af Hr
Gr. o. Landtm, blifvit vägrad; och begär jag, att Hr Gr. o.
Landtm, i anledn. deraf ville framställa, huruvida Ståndet
yrkar densamma.
Hr Dalman! Mig synes likasom Frih. Cederström, att
Exped.Utskrs nu föredragna memor. bör först afgöras, d. v.
s, att då Hr Gr. o. Landtm, förklarat, att R. o. Ad. ej ager
att besluta i denna fråga, emedan hvad beslut som helst
skulle strida emot grundlagen, så bör afgÖras, huruvida R.
o. Ad. likväl af Hr Gr. o. Landtm, yrkar propos,, i hvilket
fall den fråga, sorn skulle hänvisas till Constit.Utsk., helt
enkelt blefve den, huruvida Ståndet äger att i ämnet besluta.
Så snart sedermera Constit.Utsk. hade förklarat, det
JL o. Ad. äger att besluta i denna fråga, vore Hr Gr. o.
Landtm, i följd deraf pligtig att meddela propos. å Banco
-
Den ai Auguiti.
UtsktS betänk. Constit.Utsk. sattes derigenom i en mindre
kinkig ställning, emedan Utsk. endast hade alt yttra sig,
huruvida Ståndet har rätt att besluta om myntenheten och
dess öfver- samt underafdelningar, och ej behöfde befatta
sig med pröfningen, huruvida Ståndet äger rätt att fatta
sådana beslut, som redan i de andra Stånden blifvit vidtagna.
Jag tror derföre, alt det vore bäst, att R. o. Ad.
nu behagade yttra, huruvida Ståndet yrkar den af Ur Gr.
o. Landtm, vägrade proposm, och jag hoppas, att Ståndets
beslut ej kommer alt stå i strid med den åsigt, som hos
3:ne Stånds Talmän gjort sig gällande.
Frih. Ehrenborgh: Exped.Utsk:s förevar, betänk, innehåller
ingenting annat, än en förfrågan till R. o. Ad., huru
Utsk. skall expediera R. St:s i amnet beslutade underd.
skrifvelse, då Utsk. icke derom erhållit något bestämdt yttrande
från R, o. Ad.; och frågan är nu alt yrka en vägrad
propos. på detta betänk. Jag hemställer då till Hr Gr. o.
Landtm, samt IL Ståndet, hvad det egentligen vore, som
här skulle vägras. Det är ett svar, hvilket Exped.Utsk. måste
erhålla, som sålunda skulle vägras. Jag kan ej begripa
annat, än att Exped.Utsk, är pligtigt att fråga, huru Utsk.
skall expediera ett beslut, när prot.-utdrtn ej innehålla, huru
det bör ske. Denna fråga innehålles i memor., och det
är derpå svar bör afgifvas. Om Hr Gr. o. Landtm, anser
sig kunna vägra en propos. på Utsk:s memor., beror det af
Hr Gr. o. Landtnäs omdöme; men för min del tror jag, attén
vädrad propos. är lätt på BancoUtsk:s betänk., men måhända
icke så lätt motiveras, då den sker på Exped.Utskts memor.,
så uppstäldt, som jag sett det vara. Detta undföll mig, då
memor. upplästes, och det är orsaken, hvarföre jag önskade,
att detsamma skulle föredragas i sammanhang med BancoUtskrs
betänk., deri den fråga förekommer, hvarå Hr Gr.
o. Landtm, ansett sig böra vägra propos.
Hr Dalman; Hr Gr. o. Landtm, har i sin vägran af
propos., så framt jag ej misstagit mig, uttryckt den tanke,
att han ej ansåg R. o. Ad, berättigad att i detta ämne fatta
beslut, och således kunde Exped.Utsk. få det svaret. Dermed
vore likväl Utsk, föga belåtet; och då oafgjordt är,
huruvida Ståndet instämmer i Hr Gr. o. Landtm:* åsigt,
samt meningen här måtte vara att få bestämdt, huruvida
R. o. Ad. äger rättighet att i frågan besluta, hvilket, då
Hr Gr. o. Landtm, vägrat propos, i ämnet, ej kan af annan
auctoritet än Constit.Utsk. afgöras, tycker jag, att det enda
formenliga är att först låta principfrågan, huruvida vi äga
att besluta, blifva afgjord, innan vi öfvergå till frågan om
hvad vi skola besluta. Saken kan sedermera afgöras, ej blott
såsom BancoUtsk. i sitt jemnkningsförslag framställer, utan
ock, såsom BancoUtsk. i sitt första betänk, föreslår, i den
punkt, sorn vid föredragningen deraf blef förbigången, för™
modligen för att inveckla förhållandet.
a 36
Ben ai Augusti.
Frih. Ehrenborgh: Jag anhåller, att Hr Gr. o.
Landtm, täcktes låta ånyo uppläsa slutet af Exped.Utskrs
förevar, mernor.
Exped.Utskts nu föredragna memor. blef ånyo uppläst.
Gr. Frölich: Af Exped.Utskts nu upplästa betänk, finner
jag, att Exped.Utsk., hvars skyldighet det är att endast
expediera It. St:s beslut och att, när sådant ej kan ske derföre,
att ett eller flera Stånds beslut i ämnet saknas, inkomma
med skrifvelse till It. St. för att anhålla om ett sådant
beslut, i stället här har inlåtit sig i ett slags jemnkningsbetänk.
, då TJtsk. åberopat, hvad som blifvit beslutadt
i de andra Stånden, och sålunda likasom hemställt, att ett
af dessa beslut må blifva fattad!, i anseende hvartill Hr Gr.
o. Landtm, troligen ansett sig böra på sä sätt framställa sjelfva
frågan om myntenheten till Ståndets afgörande, att Hr
Gr. och Landtm, sagt sig ej kunna göra propos. derå. Det
torde för hvar och en vara klart som dagen, att Exped.-  Utsk. icke är det Utsk., som bör inkomma med jemnkningsförslag,
allraininst då vi hafva ett annat vederbörligt Utsk.,
som inkommit med ett sådant, och vi torde ej till den grad
kunna frångå alla former, att vi skulle i följd af detta memor.
låta det komma till en votering i hufvudsaken, hvilket
kunde ske på grund af Hr Gr. o. Landtrots sätt att föredraga
ämnet, utan vi mäste finna, att ehvad motiver Exped.
Utsk. än må hafva haft för att sålunda begära detta
Stånds yttrande, är likväl Exped.Utskts skrifvelse ej annat
än en begäran om vårt yttrande; och till svar derå
måtte lända, att Exped.Utsk. får sådant veta, när R. o.
Ad. pröfvat frågan, d. ä. när BancoUtskts jemnkningsförslag
blifvit afgjordt. Det beslut kunde således äfven, istället
för att lägga memor. till handhna, här vidtagas, altman
leranade Exped.Utsk. det svar, alt Utsk. får veta R. o. Ad:s
beslut, när Ståndet beslutat. Nu lärer Ståndet icke på förhand
kunna lemna någon upplysning om hvad Ståndet ämnar
besluta; och skulle, emot min förmodan, någon yrka, att
R. o. Ad. nu skall yttra sig, huruvida Ståndet anser Hr Gr.
o. Landtnäs vägran till propos. vara riktig, får jag på förhand
reservera mig deremot, såsom något i högsta grad
oformligt.
Hr Dalman: Det är visserligen sannt, att en hel kedja
af oformligheter här utvecklat sig. Den största bland dem
är likväl den, alt då BancoUtsk:s betänk. N:o 14 föredrogs,
den punkten, sorn angick rättigheten att besluta om myntenheten,
icke företogs. Hade den saken då förekommit och
Hr Gr. o. Landtm, då vägrat propos., hade saken nu redan
varit afgjord af Constit.Utsk., och någon hemställan hvarken
från Exped.- eller BancoUtsk. varit behöflig. Det lärer
vara gifvet, att BancoUtsk. ej tillkommer att framställa
något jemnkningsförslag, innan alla 4 RiksSt:s beslut kom
-
\
Den 21 Augusti.
mit Utsk. tillhanda. Nu har R. o. Ad. i detta ämne ej fattat
något beslut, ulan den ämnet rörande punkten i betänk.
N:o i4 är ännu här oföredragen, och jag förmodar, att med
formerna ej kan vara öfverensstämmande, att R. o. Ad. ej
skall få för sig föredragen en punkt, som af behörigt Utsk.
blifvit föreslagen, utan deremot skall börja med pröfningen
af ett jemnkningsförslag, grundadt på de andia Ståndens
beslut, rörtde samma punkt. För att likväl i någon mån
minska dessa oformligheter och ställa saken ren samt undanrödja
de olägenheter, hvilka uppkommit genom den behandling,
saken hittills erhållit, har jag trott och tror ännu,
att det redigaste vore att nu få principfrågan afgjord, eller
huruvida R. o. Ad. äger rätt att i ämnet besluta, och om
icke Hr Stuart fortsätter sitt yrkande, anhåller jag, att Hr
Gr. o. Landtm, måtte framställa, linruvida Ståndet yrkar
propos. i strid mot Hr Gr. o. Landtnäs förklarande, hvarefter,
i händelse Ståndet yrkar en sådan propos. och Constil.
ITtsk. ett sådant yrkande godkänner, jag förmodar, att
Hr Gr. o. Landtm, ej lärer undandraga Ståndet rättigheten
att pröfva, icke blott BancoUlsk:s jemnkningsbetänk., utan
äfven hvad i BancnUtskts betänk. N:o i4 i ämnet förekommer.
Jag yrkar således den af Hr Gr. o. Landtm, vid detta
tillfälle vägrade propos.
Gr. Posse, Arvid: Jag kan icke, lika med Gr. Frölich,
anse Exped.Utsk:s mentor, såsom ett jemnkningsförslag;
ty Utsk. har visserligen i reciten upptagit de andra
Ståndens beslut, men i conclusionen endast anhållit att få
tiel af R. o. Ad:s beslut i ämnet. Jag skulle tro, att Exped.
Ulskls inemot', ej hort föranleda lill annat än den propos.
, huruvida R. o. Ad. tillät, alt den i BancoUtsk:s betänk.
N:o i4 förbigångna punkten finge föredragas. Svaret
derpå hade förmodligen blifvit ja, och då hade Hr Gr. o.
Landtm, kommit i tillfälle alt afgifva det yttrande, Hr. Gr.
o. Landtm, uppläst. Jag förmodar, att Hr Gr. o. Landtm,
uppfattat saken på samma sätt och, ehuru Hr Gr. o. Landtm,
ej särskildt föredragit sagde punkt af BancoUtskrs betänk.
N:o 16, ansett den utgöra föremål för pröfningen. I följd
af denna åsigt skulle jag tro, att vi, på sätt Hr Dalman
önskat, kunde genast gå till afgörande af hufvudsaken; men
jag ifrar ej derför, emedan förhållandet blir alldeles detsamma,
örn R. o. Ad. lägger Exped.Utskrs memor. till handlingarna
och hufvudfrågan upptages, då BancoUtskts memor. förekommer
samt Hr Gr. o. Landtm, då förnyar sitt förklarande.
Således skall det för mig vara likgiltigt, hvilketdera
sättet antages; men jag tror, att det ledde mera till vinnande
af tid, om R. o. Ad. tillät, att, i anledn. af Exped.-  Utskts memor., den i BancoUtskts betänk. N:o 16 förbigångna
punkten nu finge föredragas.
Gr. von Fersen: Jag instämmer så mycket hellre i
a3S
r Den ai Augusti.
den siste värde talarens sednare förslag, att Exped.Utsk:s
memor. måtte läggas till handlingarna och It. o. Ad. i huf»
vudsaken fatta sitt beslut, då BancoUtsk:s betänk, förekommer,
som Exped.Utsk. just önskar få veta, hvad R. o. Ad.
beslutat, och vi hvarken beslutat eller kunna besluta något
i denna fråga, innan BancoUtsk:s betänk, förekommer. Det
var på denna grund, som jag tog mig friheten understödja
Frih. Ehrenborghs förslag om Exped.Utskjs meroorts företagande
i sammanhang med BancoUtskts betänk, i ämnet;
men nu synes det mig enklast, att detta memor. lägges till
handlingarna, hvarefter, då BancoUtskts betänk, förekommer
och Hr Gr. o. Landtm, dervid förnyat sitt nu gjorda förklarande,
R. o. Ad. erhåller det lämpligaste tillfälle att yrka
propos., hvilket i följd af Exped.Utsk:s memor. synes
mig svårligen kunna ske. Jag förenar mig således del i med
Grefvarna Frölich och Posse, att förevar, memor. må läggas
till handlingarna och att beslutet i sjelfva saken ej må komma
alt fattas, förrän BancoUtskjs betänk, blifvit föredraget.
Gr. Frölich: Jemte det förklarande, att jag i allo
senterar de motiver, som föranledt Gr. Posse till sitt yttrande,
hvarför jag får tacka honom, får jag gifva tillkänna,
att om hans framställning bifailes, är sådant öfverensstämmande
med min önskan. Jag får endast göra Hr Gr. uppmärksam
derpå, att vi nu ej hafva annat före, än Exped.-  Utskts memor., ty BancoUtskrs förra betänk, är icke föredraget
och lärer troligen icke kunna nu föredragas, enär
man derpå vore något oförberedd, då det ej stått på föredragningslistan,
sedan den ifrågavar. punkten deri blef vid
betänkts föredragning förbigången. Discussion derom torde
derföre ej nu böra äga rum, utan anhåller jag, att vi för
närvar, må inskränka oss till att lägga Exped.Utskts betänk,
till handlingarna.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Efter den förklaring,
Hr Gr. o. Landtm, afgifvit öfver sin åsigt af ämnet,
är det gifvet, att R. o. Ad. i denna fråga ej nu kan komma
att annorlunda uttrycka sitt beslut, än att Ståndet antingen
instämmer i Hr Gr. o. Landtmrs mening, eller i motsatt
fall yrkan propos:n. Således är frågan blott, huru man
skall lämpligast komma till detta uttryck af R. o, Ad:s mening.
Om man uppskjuter dermed, tills BancoUtskrs betänk.
förekommer, har man ej vunnit annat än tidsutdrägt,
eller hvad som skulle undvikas. Dertill kommer, att om
propos. skulle göras att lägga memor. till handlingarna, och
någon då ropade nej samt i följd deraf ville dictera en contraproposm,
kan man ej veta, hurudan denna Liefve, och
en ny strid kunde derom uppstå. Mig synes derföre kortaste
utvägen vara, att R. o. Ad. genast företager till afgörande
det betänk,, som redan är föredraget. Vi få eljest
blott tidsförlust och nya tvister om contrapropostn.
Den 2i Augusti.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag instämmer såvida i
den siste välde talarens yttrande, som en propos. att lägga
Exped.Utsk:s nu föredragna memor. till handlingarna kunde
med nej besvaras och således ett beslut, stridande mot Hr
Gr. o. Landtmrs tillkännagifna uppfattning af grundlagen,
möjligen tillvägabringas. Jag skulle derföre vilja föreslå,
att Hr Gr. o. Landtm, täcktes, i följd af målets beskaffenhet,
förklara, alt som denna fråga innebär uttryckandet af
ett beslut, sora ännu icke af It. o. Ad. är fattadt, Hr Gr.
o. Landtm, anser målet böra hvila och icke kunna till afgörande
upptagas, innan R. o. Ad. fattat sitt beslut i sjelfva
saken. Sedan uppstår den frågan, huru den förbigångna
punkten i J3ancoUtsk:s betänk. N:o i4 skall komma till föredragning,
då den egentligen icke hör till dagens färed ra gningsämnen.
För min del skulle jag tro, att denna punkt
kan upptagas, då BaneoUtskts sednare betänk, förekommer,
ty dä kan Hr Gr. o. Landtm, framställa sin åsigt i ämnet,
eller grunden, hvarför den förbigångna punkten äfven kan
discuteras, helst jag tror, att Hr Gr. o. Landtm:s på förband
gjorda förklarande icke kan för R. o. Ad. lägga hinder
för yttrandet af dess opinion i frågan; ty först sedan den är
till fullo discuterad, inträder Hr Gr. o. Landtmts grundlngsenliga
rätt att vägra den slutliga pröfningen eller fattandet af
ett beslut, som Hr Gr. o. Landtm, ej anser grundlagsenlig!.
Gr. von Fersen: I anseende till Hr v.'Hartmansdorff!:
yttrande, får jag till honom hemställa, hvad contrapropos.
i anledn. af det nu föredragna betänk, kunde yrkas, i fall
propos. om dess läggande till handlingarna blefve framställd.
För mig synes, såsom jag förut yttrat, saken vara ganska
enkel. Exped.Utsk. har funnit, att det från R. o. Ad. ankomna
prot-utdr. ej innefattar något yttrande uti ifrågavar.
ämne, och har derföre anhållit att få del af R o Ad:s beslut.
Man kunde således förmoda, att Exped.Utsk. trott,
att någon omission i prot.-utdr. ägt rum och derföre trott
sig böra begära ett fullständigare meddelande. Men då R.
o. Ad. ännu icke fattat sitt beslut, vore underrättelsen derom
allt, hvad nu kunde Exped.Utsk. meddelas. Först sedan
vi till pröfning förehaft BancoUlsk:s betänk., kan det
af Exped.Utsk. begärda svaret genom prot.-utdr. meddelas.
Mig synes således det enklaste vara, att Exped.Utsk:s nu
förevar, memor. förklarades icke föranleda till någon åtgärd,
utan lades till handkna, och att Exped.Utsk. underrättades
derom, att R. o. Ad. ännu icke i saken fattat sitt
beslut. Då kommer saken i det skick, att den, då BancoUtsk:s
betänk, förekommer, kan afgöras. På detta sätt synes
mig saken blifva redig och Exped.Utskts memor. belt
enkelt kunna läggas lill handkna.
Hr Dalman anhöll att från prof. åter få höra den
af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, nyss afgifna förklaring.
Den si Augusti.
Sedan denna blifvit meddelad, fortfor Hr Dalman:
I anseende till det sätt, hvarpå jag nu finner Hr Gr. o.
Landtnäs vägran vara uppställd, vill jag afstå från att vid
detta tillfälle yrka den vägrade propostn, och förenar jag
mig med dem, som anse Exped.Utsk:s memor. kunna läggas
till handkna, så framt Hr Gr. o. Landtm, icke sjelf, i följd
af sin förklaring, äfven finner sig hindrad att derom framställa
propostn.
Frih. Cederström: Jag får erinra den siste värde talaren
derom, att äfven jag yrkat propos., och jag ämnar ej
derifrån afstå, utan anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes
framställa, huruvida Ståndet instämmer i yrkande af denna
propostn.
Frih. Ehrenborgh: Då jag hör, att Frih. Ceder
ström
yrkar propos., anhåller jag hos Hr Gr. o. Landtm,
att få veta, hvad det är för en propos., som Frih. yrkar.
Jag bekänner, att jag ej inser, att i anleda, af Exped.Utskts
memor. någon annan propos. skulle kunna yrkas, än den,
alt Exped.Utsk. må få veta, huruvida 11. o. Ad. uti förevar.
ämne fattat 'något beslut och hvad detta beslut innehåller;
och då nu R. o. Ad. icke fattat beslut i ämnet, lärer
annat svar ej kunna lemnäs Exped.Utsk. än det, att R.
o. Ad. ej fattat beslut derom.
Frih. Cederström: Efter nyss för andra gången skedd
uppläsning af Hr Gr. o. Landtnäs motiver för dess vägran
af propos., innehållande, att frågan om bestämmandet af
myntenheten och dess öfver- och underafdelningar beror
endast af K. M:s och icke af begge Lagsliftningsmagternas
afgörande, och då således Ståndet, till följd af Hr Gr. o.
Landtm:s förklaring, ej kan besluta i denna fråga, faller det
af sig sjelf, att då Exped.Utsk. begärt, att Ståndet mätte
besluta i ämnet, blir fiåg.in, huruvida Ståndet tilltror sig äga
rätt att i ämnet fatta beslut. Det är denna fråga, som nu
bör afgöras antingen derigenom, att Ståndet yrkar propos.
i det ämne, deruti Utsk. begärt att få inhemta Ståndets beslut,
nemligen bestämmandet af mynlenheten och dess fördubblingar
och afdelningar, eller också derigenom, att Ståndet
instämmer i Hr Gr. o. Landtm:s åsigt, i hvilket fall Ståndet
förklarar sig ej äga rätt att i ämnet besluta, och då förfaller
jemväl allt, hvad af BancoUtsk. blifvit hemstäldt.
Gr. Posse: Efter den vändning, som öfverläggningen
nu tagit, synes det mig svårare att komma ifrån Frih. Cederströms
yrkande af propos., än att besluta i sjelfva saken.
Mig synes ostridigt, att Exped.Utsk:s memor., isoleradt betraktadt,
ej kan föranleda till annat, än att R. o. Ad. kunde
besluta, att den förbigångna punkten i BancoUtsk:s betänk.
A:o i4 borde föredragas. Men om jag betraktar detta
me
-
Den 21 Augusti.
wernor, i sammanhang med den förbigångna punkten i BancoUtskts
betänk., uppstår fråga om sjelfva saken samt anledning
för Idr Gr. o. Landtm, att förklara sin åsigt i frågan.
När Hr Gr. o. Landtm, afgaf en sådan förklaring, var
del naturligtvis under förutsättning, att R. o. Ad. ville företaga
sjelfva saken. Nu har dock förhållandet förändrat
sig derigenom, alt tankarna i delta afseende visat sig vara
stridiga, och enligt min tanke har Hr Gr. o. Landtm, icke
händerna bundna att nu låta hufvudsaken afgöras derföre,
att han på den grund, att husets ledamöter underläto att
yttra sig straxt, då målet föredrogs, gifvit sin åsigt tillkänna.
Hr Gr. o* Landtmls förklaring har endast afseende på
sjelfva saken, och då den ej blifvit föredragen samt en stor
del af Husets ledamöter önskat, att den ej nu må föredragas,
svnes mig, att frågan är i samma skick, som deri vore,
i fall Hr Gr. o. Landtm, icke uppläst sitt yttrande. Jag
skulle jemväl tro, att dä R. o. Ad. ej syties vara ense om,
att saken nu skall företagas, det är Hr Gr. 0. Ländtm:s pligt
att derom inhemta Siåndets tanke; och efter derom gjord
propos., skall det häst visa sig; huruvida Ståndet vill uppskjuta
profningen af sjelfva saken.
Frih. Ehrenborgh: Med Exped.Utskis betänk, i hand
ser jag tydligt, att Utsk. endast begärt att få inhemta R. o.
Ad:s beslut. Jag tager mig derföre friheten att ytterligare
fästa Hr Gr. o. Landtnäs samt R. o. Adis Uppmärksamhet
uppå, huruvida det är möjligt, att R. o. Ad. kah gifva Exped.
Utski annat svar, än att R. o. Ad. icke fattat sitt beslut
i en fråga, som ännu icke blifvit föredragen och ej heller
discuterad, samt deri Hr Gr. o. Landtm; således ännu icke
haft behof af att tillkännagifva sin Öfvertygelse örn enligheten
eller stridigheten med grundlagen att derå meddela propos.
Om, pä sätt Frih. Gederström synes vilja antaga, en
vägrad propos. på detta mernor. skulle komma att äga rum,
hemställer jag till Ståndets bedömande, om det ens är tänkbart,
att Constit.Utsk. skulle kilnha gilla vägrandet af propos.
å detta me mor., hvilket ej vore annat, än att vägra
Exped.Utsk. ett svar. Jag tior, att det vore omöjligt, och
lika med Gr. Posse är jag Öfvertygad, att Hr Gr. o Landtm,
framställning af dess åsigt har haft afseende på sjelfva saken
och icke på formen. Formen kunna vi afgöra, men saken
kunna vi ej afgöra, innan saken blifvit discuterad och
innan Hr Gr. 0. Landtm., efter discussionCrts slut, inheiMtat,
huruvida Ståndet anser öfverläggningen fulländad, samt sedermera
ånyo behagat framställa sin åsigt om grundlagsenligheten
om propos. meddelande.
Gr. von Fersen: Då jag hörde, att Frih. Gederström
anmälde sig efter det Frih. Ehrenborgh begärde att tå veta
hvilken propos. Frih. Gederström ville yrka i anledning af
ia H. åi
Exped.Utskrs memor., trodde jag, att lian ämnade framställa
denna propos.; men min förmodan liar ej blifvit uppfylld.
Väl har Hr Frih. något så när uttryckt den propos., han
ämnade yrka i strid med Hr Gr. o. Landtnäs åsigt; men i
anledning deraf får jag nämna, att den propos., Hr Frih.
sagt sig ämna yrka, icke synes vara i enlighet med det amne,
som är föredraget, utan fast mera afser ett ämne, som
ännu ej blifvit föredraget. Exped.Utskts memor. innehåller
endast en hemställan att få veta, hvad IL o. Ad. beslutat,
och jag kan ej se, att frågan om att derå lemna Exped.-  Utsk. ett svar kan blifva föremål för en vägrad propos., ty
det kan ej uppstå tvifvel derom, att R. o» Ad. icke fattat
något beslut i detta fall. Jag kan således ej annat än ånyo
anhålla, att Hr Gr. o. Landtm, läcktes afgifva den förklaring,
att detta betänk, ej fordrar någon annan åtgärd å Ståndets
sida än expedierandet af ett sådant svar, hvarefter Hr
Gr. o. Landlmts upplästa enskilda tanke torde kunna förekomma
vid föredragningen af Bancotltskrs memor., då Frih.
Cederström har sig öppet att yrka den propos., han begärt.
Frih. Cederström: Het är i anledn. af Frih. Ehrenborghs
yttrande, att Constit.Utsk., i fall Ståndet skulle yrka
den af Hr Gr. o. Landtm, vägrade propos., ej skulle kunna
godkänna denna vägran derföre, att Exped.Utsk. endast begärt
att få inhemta R. o. Adis beslut, som jag anhållit om
ordet. Jag hade trott och tror ännu samt kan ej komma
från den öfvertygelse, att Constit.Utsk. är sammansatt af så
pass upplysta män, att de linna, att dä fråga uppstår, att
beslut bör fattas i ett ämne, deri Hr Gr. o. Landtm, anser
beslut af Ståndet ej kunna fattas, är det Hr Gr. o. Landtnäs
pligt att just vid denna preliminärfråga förklara, det lian ej
anser sig kunna meddela propos, till fattande af beslut i ämnet.
Jag skulle förmoda, att Constit.Utskts ledamöter ej
kunna misstaga sig om meningen med Hr Gr. o. Landtmts
vägran; ty bland de frågor, som utgöra föremål för denna
discussion, ingår den, huruvida R. Sl. skulle hafva rättighet
att besluta om myntenheten och dess fördubblingar samt
underafdelningar, och det är till beslut derom, som Hr Gr.
o. Landtm, förklarat sig ej kunna göra propos. Om nu denna
fråga ej blefve afgjord, utan Exped.TJtsk:s memor. endast
lades till handhna, hade man begått en oformlighet,
oformlig i sig sjelf och sä mycket större, som propos. redan
blifvit yrkad och af Hr Gr. o. Landtm, vägrad, Jag
kan således ej afstå från min anhållan om den propos., Hr
Gr. o. Landtm, vägrat, oaktadt jag, lika med honom, är
öfvertygad om olagligheten af att framställa en sådan propos
, och kan ej tvifla, det ju Constit.Utsk., i fall Ståndet
skulle yrka densamma, skall inse denna olaglighet. Jag förnyar
min begäran, att Hr Gr. o. Landtm, måtte inhemta,
huruvida Ståndet yrkar den vägrade proposrn.
Den 21 Augusti.
i^S
II. Et, Hr Gr. o. Landtm, yttradu, att redan de första
orden af ingressen i H. Ex:s nyss afgifna förklarande
tydligen utvisade, att ej fräga kunde vara om annat an utredning
af det ämne, som utgjorde föremål för Exped.Utskts
memor, Att H. Ex. gifvit sin åsigt tillkänna, innan någon
yttrat sig i ämnet, hade skett, dels emedan II. Ex. hoppats
förenkla öfverläggningen, dels ock emedan ingen anmält sig
att tala vid målets föredragning, ehtjru ett uppehåll deremellan
och afgifvandet af II. Ex:s förklaring ägt rum. Då
emedlertid öfverläggningen ej blifvit genom nämnde åtgärd
förkortad; då H. Ex. funnit, att H. Ex:s handlingssätt i denna
väg af åtskilliga ledamöter ej blifvit gjlladt, och då man
ansett, att föredragningen af I3ancoCJtsk:s betänk. JN:o 29
bort föregå, fann H. Ex. sig ej af grundlagen förhindrad
föreslå R. o. Ad., att. Exped.TJtskcs nu föredragna piemor.
linge hvila, till dess BancoUtsk;s memor. N;o 29 blifvit föredraget.
Frih, Cederström: Då jag hört R. o. Ad, gilla det
af Hr Gr. o. Landtm, nu gjorda förslag, får jag till prot.
anmäla min protest deremot, gtt, då ett mål blifvit föredraget,
i hyilket Hr Qr, o. Landtm, vägrat propos., och denna
propos. af en Ståndets ledamot blifvit yrkad, framställning
till Ståndet icke immediat»* blifvit gjord för att inhemta,
huruvida Ståndet instämde uti att yrka prppostn.
Hr Strussenfelt, Adolph Ludv.: Då R. o. Ad. lika
med PpesteSt. bifallit StatsUtsk:s förnyade betänk, i fråga
piil ett anslag af 8000 r:dr för de oiindgängligaste tua?
turiella behofven vid universiteten, men BorgarpSt. i så måtto
varit skiljaktigt från R. o. Ad. samt PrestcSt., som BorgareSt.
endast beviljat hälften af detta anslag, skulle jag
vördsamt våga föreslå, att R. o. Ad., i likhet med hvad sorn
inpm FresteSt. blifvit beslutadt, behagade inbjuda BorgareSt-
att instämma i detta R- o. Ad;s beslut. Jag tror, att
dertill vöre så mycket större skäl, som det är oss bekant,
att frågan inom BorgareSt. afgjordes gepom en votering,
dervjd endast med en rösts pluralitet StatsUtskts förslag blef
afslaget.
Begärdes på bordet af Gr;na Posse, Arv., och Frölich,
Dav., samt Hr Dalman, Willi. Fredr.
Företogs till pröfning BancoUtsk;s d. 18 dennes på bordet
lagda memor. N:o 29 med förslag till jemnkning af
RiksSUs olika beslut, i afseende på Ulsk:s under IS':o 14
afgifna utlåt.
R. o. Ad. ansåg detta memor. böra punktvis afgöras.
i:sta punkten tillika med dc» dertill hörande
>oter:spropos:n.
Den ii Augusti.
Gr. Horn, Claes Fredi-.: Det nu upplästa belänt,
ådagalägger fullkomligt det kända förhållandet, alt R. o.
Ad. öfver frågan sig icke utlåtit. Det måste således vid detta
tillfälle inträffa, alt R. o. Ad. ingår i pröfning af sjelfva
ämnet, hvilket uraktläts vid pröfningen af BancoUtsk:s betänk.
N:o 14. I anledning deraf anhåller jag alt få tillkänr?
nagifva, det jag, i motsats till min yttrade öfvertygelse, då
detta ämne första gången förevar, af BancoUtskts nyssnämnde
betänk, blifvit upplyst derom, att frågan om myntenhetens
bestämmande är ett lagstiftningsärpne, sorn af båda Statsmagterna
bör afgöras. Det orediga begrepp, som jag haft
om skrot och korn, föranledde den åsigt, jag då yttrade,
att detta vore ett ämne, som berodde ensamt af Konungens
beslut, och aft R. St. endast ägde att deri framställa sin
önskan. Denna mening har jag nu på grund af de skäl,
BancoUtsk. framställt, frångått, och jag instämmer i den
tanke, Utsk. yttrat, samt skulle önska, att äfven R. o. Ad,
måtte omfatta samma öfvertygelse. Den öfvertygelse, att så
borde vara, har äfven blifvit yttrad af en bland Konungens
rådgifvare, som vid ett föregående tillfälle bär uppstått och
offentligt förklarat sin önskan, att ämnet måtte kunna så behandlas;
men lika med mig var denne värde ledamot af den
tanke, att ämnet berodde ensamt af Konungamagten. Efter
den upplysning, som jag tror, att BancoUtskrs betänk, i
detta ämne åstadkommer, skulle jag önska, att denne ledamot
liksom jag kunde frångå denna mening. Jag tillstyrker,
att R. o. Ad:s beslut må blifva i öfverensstämmelse med
BondeSt:s.
Frih. Cederström, Jac.: BanqoUtsk:s nu föredragna
betänk, företer egenheter af ett särskildt slag bland den
mängd oformligheter, historien om detta ämnes behandling utvisar.
Utsk. har, i stället för att begära, det R. o. Ad.
måtte besluta i frågan, inbjudit R. o. Ad. att först och
främst instämma i de 2:ne Stånds beslut, som varit af samma
tanke, och sedan att, i fall Ståndet dertill ej samtyckte,
instämma i BondeSt:s beslut, hvarigenom 2:ne Ständ
lomme att stadna emot 2, för hvilken sednare händelse Utsk.
föreslagit R. o. Ad. en voter:spropos. för att afgöra, huruvida
frågan skall anses såsom önsknings- eller lagstiftnings
mål.
Utsk. har dervid helt och hållet förgätit grundlagens
stadgande, att i händelse det vore ett civilt lagstiftningsmål
och 2 Stånd stadnade mot 2, skulle frågan förfalla, och
att, om det vore ett önskningsmål, frågan i enahanda fall
äfven för fö lie, i följd hvaraf ali votering i denna fråga vore
en olaglighet, som BancoUtsk. behagat föreslå R. o. Ad.
För min del har jag yttrat mig i ämnet långt före detta,
och min öfvertygelse är, att R. St. icke äga någon beslutande
rätt i fråga örn myntenheten; ty det är Konungens
ensak. Deraf följer likväl icke, att Konungen kan förändra
Den 21 Augusti.
2 45
myntets i myntordningen stadgade skrot och korn. Jag kan
således ej se, att Hr Gr. o. Landtm, på detta betänk, kan
gifva It. o. Ad. propus,, och förtpodar, att på grund af
samma motiv, som Hr Gr. o. Landtm, nyss yttrade, vägrad
propos. jemväl på detta betänk. skall förekomma,
Hr Ce d ers ch jö Jd , Pehr Gust.; Den fråga, som nu
är under öfverläggning, är helt visst en af de svåraste att
bestämdt yttra sig öfver, Jag skall derföre utbedja mig att
till en början få försöka alt granska några bär afgifna yttranden.
Man har sagt, att frågan skall förfalla, om 2 Stånd
stadna mot 2. Detta anser jag bero på frågans beskaffenhet,
nemi. huruvida den kan förfalla; ty om den det icke
kati, måste deq behandlas enligt § Riksd.Ordn. Nu kunna
äfven oeconomiska och ännu mer financiella mål vara af
beskaffenhet att ej kunna förfalla, t, ex. frågor om verkställigheten
af ett fattadt beslut. Då måste beslut fattas,
ty eljest skulle verkställigheten uteblifva, Dylika frågor måste
således, då 2 Stånd stadna mot 2, gå till förstärkt Utsk.
Enahanda synes förhållandet vara med myntenheten; ty nå-*-  gon sådan måste man väl hafva, och frågan kan således ej
förfalla, såvida man ej vill anse specie-r:drn redan vara en
myntenhet. Jag har emot den mening, att denna fråga borde
behandlas såsom ett af bada Statsmagterna beroende lagstiftningsämne,
hört åberopas 79 § Reg.F,, innehållande att;
”Ingen förändring i Rikets mynt till skrot och k-orn, det
vare sig till förhöjning eller afslag, må äga rum utan R.
St:s bifall; Konungens rättighet att låta slå mynt dock oförkränkt.
” Den oförkränkta rättigheten att låta slå mynt hae
jag hört tydas derhän, att Konungen kunde låta slå hvad
slags myntstycken han behagar. Men jag föreställer mig
denna rättighet att låta slå mynt blott hafva afseende på
verkställigheten af de beslut, Ständer och Konung gemensamt
fattat; och likasom i 74 § Riksd,Ordn. stadgas, att ”de
allmänna stadgar och förordningar, hvarom Konung och
Ständer under riksdag gemensamt beslutat, skola dock en^
dast i Konungens namn och med Dess underskrift utfärdas,”
likaså anser jag myntpreglingen vara ett sådant utfärdande
af fattade beslut, sorn bör ske i Konungens namn och med
Dess bild, men icke annorlunda, än båda Statsmagterna be^
slutat. Dessutom får jag erinra, att om ämnet vore ett önskningsmål,
kunde K. M. behandla det äfven utan R. Sils
medvetande och således efter godtycke när som helst ändra
myntenheten, utan att Ständerna ägde att deröfver beklaga
sig, sedan de en gång ansett ämnet som önskningsmål; och
till hvilka oredor skulle icke detta kunna föranleda? Då för
öfrigt allmänna lagen stadgar vissa penningeböter för vissa
brott, skulle, derest myntenheten kunde förändras af denans
dra Statsmagten, straffbestämmelserna blifva oberoende qf R,
St:s medverkan. Med ett ord, jag anser nödvändigt, att
Pen 21 Augusti.
begge Statsmagterna öfverenskomma om ett så vigtigt ämne
som detta. Jag menar, alt Konung och Ständer hafva gemensamt
afgjort frågan om mått, mål och yigt, hvilket
dock knappast är ett så vigtigt ämne som bestämmandet af
myntenheten, och kan derföre ej annat tro, än att det bör
bero af Statsmagterna gemensamt. Jag vill på sin höjd medgifva,
att intet bestämdt stadgande härom fipnes i grundlagarna.
Men äfven detta bör utgpra ptt skäl för ärendets ber
bandlande af båda Statsmagterna såsom ett allmänt Jagstift—
ningsmål, Jag tillstyrker bifall till BapcoUtskts förslag i
dess förra betänk.
Hr Dalman, Wilh, Fredr.? Då jag förmodar, att R.
o. Ad. icke kan besluta öfver ett inbjudntsbetänk., innan R,
o. Ad. beslutat öfver det primitiva betänk., får jag hos Hr
Gr, o. Landtm, anhålla, att den punkt i BancoUtskts betänk,
N:o i4, som ännu ej blifvit af R. o. Ad. pröfvad, nu
måtte föredragas. Det lärer ej kunna sättas i fråga, att saken
skall förfalla, ty R. o. Ad. måtte väl hafva både rättighet
och skyldighet att i alla förekommande frågor fatta sitt be-r
slut. Om R. o. Ad. skulle fatta ett sådant beslut, som i
BancoUtskts betänk. N:o i4 tillstyrkes, skulle det föranleda
till återremiss för beslutens sammanjerankande, emedan detta
tillstyrkande ej öfverensstämmer med något af de andra
Ståndens beslut. Jag anser således som en oformlighet, att,
innan någ.ot beslut af R. o. Ad. blifvit fattadt, BancoUtsk,
inbjudit R. o. Ad. att instämma i atne Stånds beslut, då
detta afviken från Utskts eget förslag. Jag anhåller, att den
opröfvade punkten i betänk, Nto i4 må blifva föredragen
och uppläst, och är säker, att hvar och en, som hör de
deri anförda skälen, skall blifva öfvertygad och finna dem
innefatta den mest fullständiga och klara vederläggning af
Hr Gr. o. Landtmjs i ämnet framställda åsigt, hvarföre jag
tror, att man skulle mycket förkorta discussionen, om endast
dessa skäl upplästes; ty derigenom skulle R, o, Ad,
fullkomligen blifva öfvertygade om nödvändigheten att yrka
den propos., Hr Gr. o. Landtm, vägrat,
Undertepkn, Ridd.Secrpt,; Den åsyftade punkten i
BancpUt$k:s betänk, N:o ;4> hvilken dock icke innehåller
något tillstyrkande, utan blott ett uttryck af Utskts opinjon,
lydgr sålunda; ”På grund af hvad här ofvan är anfördt,
pch med förnyande af Utskts redan yttrade åsigt, såväl att
Jjestämmandet af en rpyptenhet för hela landet är ett lagstiftningsänine,
hvilket af håda Statsmagternas afgörande beror,
som ock att, enligt nu gä)lande Reg.F., R. St, synas
befogade att, äfven i fråga om ordnandet af myntenhetens
fördubblingar och afdelningar, gemensamt med Konungen
Utpfva lagstiftande rätt, får Utsk. härmedelst till R. Sits
pröfning och fastställande framlägga följande grunder till ett
nytt myntsystem,’'
Hr Dalman: Jag anhåller, att jemväl de skäl, sorn
Utsk. anfört för denna dess mening, må för R. o. Ad. uppläsas.
Den af Hr Dalman nämnde del af BancoUtsk:s utlåt.
N:o 14 upplästes.
Hr Dalman: Sedan R. o. Ad. inhemtat de skäl, hvarpå
Utsk. har stod t sitt tillstyrkande, lärer R. o. Ad. nogsamt
(inna, att orden skrot och korn tydligen utmärka vigten
och finheten af myntet, och att det således, i följd af
grundlagens stadgande, alt Ständerna skola gemensamt med
Konungen besluta om skrot och korn, är bestämdt, att de
äga alt besluta om myntets storlek och haltighet, det är vigt
och finhet. På dessa skäl är det min åsigt, att BancoUtsk.
har rätt i den hemställan, att bestämmandet af såväl myntenheten
som dess fördubblingar och underafdelningar må
anses som lagstiftningsämnen, hvilka af båda Statsmagternas
afgörande bero; men då möjligen skiljaktighet i omdömet
derom kan finnas och för att komma till slut i detta ämne,
vill jag blott yrka instämmande i det af BondeSt. i ämnet
fattade beslut, hvilket finnes intaget i BancoUtsk:s jemnkningsbelänk.
N;o 2g.
Frih. Cederström: Hr Cederschjöld har rätteligen
upplyst, att frågor af hvad natur som helst kunna genom
de beslut, R. St. fatta, blifva sådana, att de behöfva komma
lili jeinnkning och slutligen genom förstärkt Utsk. afgöras,
d. v. s. när RiksSttns pluralitet i hufvitdsaken, men icke
i detaillerna blifvit bestämd. Här inträffar dock icke ett sådant
förhållande, ty här är det i sjelfva hufvudfrågan som
RiksStånden varit af skiljaktig tanka, nemi, i frågan, om R.
St. äga eller icke äga rättighet att besluta, att den mvntenhet,
sorn nu finnes, skall bibehållas eller förändras. Det
är i denna fråga som 2 Stånd nu kunna komma att stadna
mot 2. Om den frågan skulle blifva föremål för förstärkt
BancoUtsk., skulle man tillåta annat Utsk. än Corrstit.Utsk.
tolka grundlagen, och dertill hoppas jag vi ej skola komma.
Utskfs förevar, betänk, innehåller alternativer, såsom jag
nyss nämnde. Genom första alternativet inbjudes såväl R.
o. Ad. sorn BondeSt, att förena sig med de 2:ne andra R iksSt:n,
En af Hr Gr. o. Landtm, framställd propos. till bifall
derå skulle förutsätta möjligheten, att R, o. Ad. kunde afstå
densamma. För sådant läll har Utsk. föreslagit, aft R.
o. Ad. mätte förena sig med BondeSt,, sorn beslutat, att bestämmandet
af mynteuheten är ett af båda Statsmagternas
afgörande beroende lagstiftningsämne. Derigenom skulle R.
o. Ad. komma att fatta ett beslut, sorn står i rak strid med
79 § Reg,F. oell hvad Hr Gr. o. Landtm. Under discussionen
öfver nästföregångna mål yttrade såsom sin tanke om
grundlagens stadgande i detta fall. Jag kan således ieke finna,
att Hr Gr. o. Landtm, lagligen kan på BancoUtsk:s nu
248
Den 21 Augusti.
föredragna betänk, göra proposln. Skulle, emot min förmodan
och emot livad Hr Gr. o. Landtm, nyss antydde, Hr
Gr. o. Landtm, likväl nu finna sig kunna göra pi-opos. på
TJtskls jerttnknihgsförslag, får jag till Hr Gr. o. Landtm,
hemställa, huruvida icke, i händelse R. o. Ad. instämmer i
BondeStrs beslut och således a Stånd stadna emot 2, frågan
är af beskaffenhet att böra förfalla och icke sådan, att
den nödvändigt fordrar afgörande, i följd hvaraf jag förmodar,
att Hr Gr. o. Landtm, i alla fall ej skall meddela propos.
till bifall å den Votertspropos., som af Litsk. blifvit
framställd.
Hr Tham, Wolrath: Mycken lärdom har BancoUtsk.
i dess nyss upplästa betänk, utkramat för att derigenom vägleda
sig till det raisonnement, att Konungen ej äger rätt
att begagna, hvad Hart i alla tider haft rättighet till och
hvad i Reg.formen uttryckligen omnämnes såsom Konungens
rätt. Sedan man hyllat denna lärdom och det derpå grundade
resultat, är det verkligen en besynnerlig artighet af
en värd ledamot att vilja bortskänka hälften af den rätt,
som sålunda disputeras K. M. Om det är artighet mot Konungen
eller BondeSt., är inconsequensen lika stor, ty
antingen har Konungen rättighet att ensam bestämma såväl
myntenheten som dess fördubblingar och underafdelningar,
eller ock intetdera; ty icke matte Konungen hafva en sådan
half rättighet, och dertill hafva hvarken Regiformen eller
de af Utsk. framställda motiver gifvit någon anledning.
De exempel, Utsk. anfört, äro hemtade från en tid, då
Sverige styrdes af Konungar, som ägde ensam rätt ali ej
allenast slå mynt, utan afven att bestämma skrot och korn
deruti. Jag tror derföre, att dessa historiska exempel äro
lika så illa använda som de andra skäl, man åberopat. Konungens
oforkränkta rättighet att låta slå mynt mäste väl
bestå i något. Kan den väl bestå endast uti att kunna
pregla Rikets mynt? Då vore innehafvaren deraf endast en
fogde under R. St., som ägde verkställa deras beslut. Skulle
denna rättighet innehålla något, mäste dermed förstås
magten att bestämma myntets storlek och namn, endast med
iakttagande, att myntets skrot och korn är sådant, som det
af båda Statsmagterna blifvit stadgadt.
En annan värd talare har förklarat lagbudet i detta fall
likasom många andra domare, hvilka förklara lagen efter
enskilda åsigter och icke efter dess innehåll. För min del
anser jag mig skyldig lyda lagen efter dess ordalydelse, och
den är enkel och tydlig. Vid orden: Konungens rätt
att låta slå mynt dock oförkränkt, kan jag ej fästa
något annat begrepp, än att Konungen, med bibehållande af
det skrot och korn, begge Statsmagterna bestämt, låter slå
mynt, som Han behagar. Att K. M. i ämnet gjort en nåd.
pro
-
Den 21 Augusti.
249
propos. bevisar ej, att lian bortskänkt sin rätt. Konungen
har så ofta med välvilja gjort framställningar till R. St. och
begärt deras tillstyrkanden i oeconomiska frågor, att denna
propos. hvarken lärer vara den första eller blifva den sista
i sitt slag, och således ej bevisar annat, än att K. M. vill
erhålla del af Ständernas opinion i detta mål. Denna fråga
har aldrig förr varit väckt. Alltifrån 1720, då R. St. fingo
någon magt, och intill denna dag har ej fråga uppstått att
förheka K. M. rättighet i detta afseende. Det tillhör denna
riksdag, då man gjort så många försök att inskränka Konungamagten
för att utvidga Ständernas, det tillhör denna
riksdag att äfven gora detta olagliga försök. Jag förmodar,
att Hr Gr. o. Landtm, ej kan göra propos. på någon enda
af de framställningar, BancoUtsk. i dess betänk. Wto 29 gjort,
utan förklarar dem alla vara grundlagsvidriga; ty är det
grundlagsvidrigt att besluta, det R. St. skola hafva beslutanderätt
i detta fall, äro äfven alla derpå grundade jemnkningsförsiag
och votertspropostr olagliga. Jag anhåller, att
Hr Gr. o. Landtm, måtte snart gifva tillkänna sin opinion,
på det vi må få slut på saken.
Gr. Frölich, Da v.: I så måtto instämmer jag med
Frih. Cederström, att, på sätt han yttrat, en oriktighet måste
uppkomma i R. St:s beslut rörtde en fråga, i hvars framställningssätt
ligger ett afgörande af hvad som grundlagsenlig!
är den ena eller andra Statsmagtens rätt. Jag vill således
för min del alldeles icke, då det är fråga om att slutligen
vidtaga en åtgärd i denna sak, säga, att jag gillar det
sätt, hvarpå Utsk. behandlat denna sak. Annat är att handla
med öfvertygelse om, att man har rätt i sjelfva handlingen,
och annat att framställa denna rätt till pröfning, och
det är detta, som BancoUtsk. i sitt jemnkningsbetänk. till en
del gjort. Men jag anhåller att få öfvergå till sjelfva frågan,
efter den här blifvit väckt, nemi. om R. St. äga någon
andel i rättigheten att besluta om myntenheten. Jag
tillstår, att det är med högsta förundran jag finnér, att en
lag, som varit så länge beståndande som vår Reg.form, och
hvars 79 § t. o. m. under denna riksdag ej blifvit satt i fråga
såsom otydlig, det förundrar mig, säger jag, att denna
lags 795 nu skulle blifva, likasom med många andra §§ förut
inträffat, af somliga ansedd tydlig emot dess påtagliga
mening och af andra återigen mindre tydlig och således behöfva
förklaring. Ma man ihågkomma den allmänna sats,
som ligger till grund för all lagstiftning, att Jagstiftniugen
har sin upprinnelse i folkets historia. Denna historia visat,
att tillfällen funnits, då Regenten velat förändra Rikets
mynt till skrot och korn, som är detsamma som vigt oell
finhet. Samma historia visar också, att Ständerna någon
gång varit så mägtiga, att de kunnat sätta en sudan torania
H. 3a
Den 21 Augusti.
dring i verkställighet, utan Konungens samtycke. För 2!ne
sådana ytterligheter har denna § blifvit nedskrifven. Den
lyder så: Ingen förändring i Rikets mynt till skrot eller
korn, det vare sig till förhöjning eller afslag, må äga rum
utan R. St:s bifall.” Det måtte vilja säga, att Konungen
ej skall kunna hädanefter egenmägtigt förändra myntet utan
R. St:s bifall. Jag medger, att detta är ett olika sätt ätt
uttrycka sig emot det, lagstiftaren vanligen i andra sådana
frågor begagnat, dervid han sagt, att dylika saker tillböra
Konung och Ständer gemensamt att afgöra; men detta
är endast ett annat sätt att uttrycka sig och måste betyda
detsamma, och derom, att skrot och korn betyder detsamma
som vigt och finhet, lärer ej vidare kunna tvistas.
Frågan är blott den: äger Konungen rätt att utan R. St:s
bifall förändra myntets vigt och finhet? Man svarar, att
skulle Konungen, som i slutet af samma § fått rätt att. slå
mynt, icke derigenom hafva fått annan rätt än den att vara
Rikets myntmästare, hvad rätt hade han väl då fått? Derpå
vill jag ej svara, att lian derigenom fått den stora rättigheten
att, i kraft af sin Konungsliga magt, vara den enda,
som med sin bröstbild och sin pregel kan förse en metall,
som skall gälla för Rikets mynt. Denna rättighet är
ej så liten, som man ansett den, och bör ej bortblandas
med en myntmästares attributioner; ty denne sätter icke sin
bröstbild på myntet. Grundlagen har sålunda velat uttrycka,
att R. St. ej sträcka sin rättighet att bestämma om
myntets vigt och finhet derhän, att R. St. skulle tilltro sig
att utgifva mynt. Detta måtte vara en rimligare förklaring,
än att säga, att emedan Konungen fått rättighet att slå mynt,
måste han hafva rättighet att slå det efter eget behag. Den
siste värde talaren har omnämnt Konungens propus, i detta
ämne. Jag har ej varit närvar, från början af denna riksdag,
och det är således mindre underligt, om jag ej bar
fullständig kunskap om de ärender, som förevarit; men jag
får nämna, att under det jag sökt följa riksdagsärenderna
på afstånd, har jag ej funnit, att K. M. afgifvit någon propos.
till R. St. i detta fall. Jag skulle dock tro, att detta
varit rätta sättet, isynnerhet då man så expresse velat följa
ordalydelsen af 79 §. Om K. M. också icke velat medgifva,
att myntet behandlades af Konung och Ständer gemensamt,
såsom andra allmänna lagstiftningsämnen, måtte K.
M. dock, i följd af 79 §, hafva funnit sig ej kunna pregla
mynt, utan att först inhemta R. St:s bifall till myntets skrot
och korn. Nu är väl sannt, alt en värd talare vid ett annat
tillfälle i Maj månad här velat förklara saken så, alt
orden skrot och korn af honom medgåfvos betyda detsamma
som vigt och finhet, men att, fastän R. St. ägde att besluta
om myntets vigt och finhet, det vore Konungens rättighet
att bestämma storleken sådan, han behagade. En annan värd
talare svarade då ganska naivt, att om med storlekens be
-
Den qi Augusti.
stämmande menades rättigheten att låta hulta ut myntet,
må denna rätt gerna Konungen medgifvas, men att efter
lians tanke med storleken ej förstods annat, än hvad som
hestämmes af vigt och finhet. Så tror äfven jag och troligen
hvar och en, som ej har föresats att tro något annat,
än hvad hans öfvertygelse och samvete dictera. Jag beklagar,
att den siste värde talaren, då han talat om vid
denna riksdag gjorda bemödanden att inskränka Konungamagten,
gått så långt i blindhet, att han trott, det Konungamagten,
i fall den behöfde blifva större, än den nu enligt
grundlagen är, kunde befordras genom emot grundlag och
sundt förnuft stridande yrkanden, att hvad som ej får ske
utan 11. St:s bifall, skall Konungen kunna egenmägtigt göra.
Sedan jag till prot. afgifvit detta förklarande, får jag
tillkännagifva, att det är mig likgiltigt, huru R. o. Ad. går
att behandla denna fråga, enär den af BancoUtsk. i dess förevar.
memor. blifvit så framställd, att jag, i enlighet med
hvad jag först yttrade, ej skulle kunna säga ja till den propos.
att med BondeSf. instämma i ett förklarande af hvad
som är R. St:s rättighet; ty det är och blir en oformlighet
att ingå i ett förklarande af hvad som är vår grundlagsenliga
rätt. Det är vår rättighet att handla i öfverensstämmelse
med hvad vår öfvertygelse säger oss vara grundlagsenlig!;
men det är oformligt att få sådana propos:r, hvarigenom
man inledes att tolka grundlagen.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Flera talare
hafva redan framställt det oformliga eller det olagliga
i BancoUtsk:s förslag N:o 29, att genom nämnd må afgöras,
huru grundlagen skall förstås. Jag instämmer deri.
I fråga åter om det s. k. raisonnement, som nu blifvit föredraget
och hvarom vi nu hafva att yttra oss för att få
slut i saken, vill jag framställa min öfvertygelse om den
nyss upplästa 79 §. Hade den endast innehållit: Ingen
förändring i Rikets mynt må äga rum utan R.
St:s bifall, så hade det varit utom all fråga, att hvarken
myntenhet eller underafdelningar och fördubblingar deraf
kunnat bestämmas utan R. St:s samtycke. Min öfvertygelse
är ock, att det vore nyttigt och skäligt, att så blefve
stadgadt; men grundlagen innehåller ej ett sådant stadgande,
och jag tror ej, att man genom en tydning af grundlagen
bör söka komma dertill. Hvad skrot och korn angår,
så, utan att ingå i den långa deduclion, som här blifvit
grundad på ordres för myntmästare, tror jag, att skrot
betyder alliage och korn det fina silfret. Skrotet är af intet
värde, men kan ej tillsättas af hvad metall man behagar,
utan skrot och korn är den metalliska massa, hvaraf
myntet skall slås. Derföre kan man ej säga, att grundlagen
ej tillåter Konungen att förändra myntet; men grundlagen
har sagt, att det ej må förändras till skrot och korn
Den ai Augusti.
titan R. Sirs bifall, på det att myntet ej utan deras samtycke
må förbättras genom ökande af silfverqvantitelen edler
försämras genom tillsättande af en större massa af den
andra metallen. Detta är hvad som nu sker i Egypten, der
piastrarnas utseende bi beha lies, men de genom förändring
till skrot och korn förändra sitt värde. Jag vill ej vidare
uppehålla mig vid denna del af frågan, utan endast instämma
i hvad en ledamot af Regeringen här yttrat, att det
vore skäl, att bestämmandet af myntenheten samt dess fördubblingar
och underafdelningar vore öfverlemnadt åt båda
Statsmagternas afgörande, men att så nu icke är i grundlagen
stadgadt. Jag anser myntenhetens bestämmande vara af
vigt och ser intet hinder för att, såsom 2:ne Stånd redan
beslutat, R. St. i önskningsvag framställa sin opinion i detta
mål. Det är sedan hvar och en öppet att i Constit.TJtsk.
begära förändring i 79 §, och vägran synes dervid ej vara
att befara i anseende till hvad här blifvit yttradt. Men vi
böia nu erhålla ett slut på denna fråga, och jag, som anser
vigtig t, att myntenheten samt dess fördubblingar och
underafdelningar blifva sådana, sorn BancoTJtsk. föreslagit,
anhåller om Hr Gr. o. Landtmrs propos. till instämmande i
hvad Preste- och BorgareStm beslutat, nemi. att i önskningsväg
framställa R. St:s tanka. Genom en förlängd dis—
cussion inveckla vi endast frågan mer och iner, och i stället
för sak uppehålla vi oss vid ord utan betydelse.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Såväl BancoUtskrs förra
som sednare betänk, synes mig noga utreda förhållandet.
Jag är således inom mig öfvertygad, att grundlagens mening
nr, att detta mål skall vara ett lagsiftuingsämne för båda
Statsmagterna; men jag vill gå så långt i billighet att, för
det jag tror, att förhållandet är sådant, jag ej skall yrka,
att andra, dem jag ej kan bibringa min öfvertygelse, skola
deruppå ingå. Jag skall således medgifva, att andra ledamöter
kunna hafva en motsatt öfvertygelse, och slutsatsen
deraf blir på sin höjd, att grundlagen i detta fall ej kan
anses fullkomligen tydlig, ellet- att de skäl, som från båda
sidor åberopats, nemi. dels Carl VIII:s och Carl XI:s bref
till deras myntmästare, hvilka visa, huru enväldiga Konungar
handlat, och dels 1720 och 177a års Reg.form bevisa
intet för vår nuvar. grundlag. När jag således låter plus
och minus på hvardera sidan taga ut hvarandra, qvarstår
endast det förhållande, att vi måste tillämpa vår gällande
grundlag och att vi vid denna tillämpning befinna oss af
motsatt öfvertygelse. Då uppstår den frågan, finnes det någon
grundlags-§, som säger, att när frågan ej är klar, skall
den alltid förklaras till den eller den Statsmagtens förmån.
Jag tror det icke, och vill ingå på mina motståndares sats,
att grundlagen icke tillerkänt R. St. ifrågavar. rättighet;
men i sådant fall, och då grundlagen ej är klar, måste väl
Den ai Augusti.
a53
Konungen ej hafva större rätt att bestämma myntenheten
än R. St., ty jag kan ej tro, att grundlagen är skrifven såsom
en undantagslag för de rättigheter, som tillhöra folket,
under förutsättning, att allt annat heror af Konungen,
likasom jag ej på andra sidan kan erkänna, alt allt, hvad
grundlagen ej förbjuder, skall vara folket tillåtet. Då sålunda
det förhållande företer sig, att ett outredt skick finnes,
tyckes åtminstone billigheten fordra, att icke den ena
Statsmagten tillvällar sig en större rättighet, än den andra
erhåller, utan att kyrkan ställes midt i byn; och detta är
hvad jag yrkar. Jag inser olämpligheten deraf, att RiksSt:n
skulle, på sätt IlancoUlsk. föreslagit, votera om hvad
som är meningen i grundlagen, och en sådan propos. finner
jag vara grundlagsvidrig; men jag finner å andra sidan, att
R. o Ad. äger full rätt att förklara, det R. o. Ad. för sin
del beslutar, alt myntenheten skall vara den eller den.
Inom detta hus hafva tre olika meningar i frågan blifvit
framställda. Den ena meningen är den, som vill bifalla Utsk:s
betänk, samt från äldre författningar sedan Carl Villis
och Carl XI:s tid deducerar den mening, alt skrot och korn
alltid haft en sådan betydelse, som utvisar, att grundlagen
är fullkomligt tvdlig deri, att beslutande-rätt i detta ämne
tillkommer båda Statsmagterna. Den andra alldeles motsatta
meningen tillhör dem, som tro, att denna beslutande-rätt
tillkommer och alltid tillkommit Konungen, samt att skrot
betyder tillsatsen af sämre metall och korn finsilfret. Sedan
förekommer en mellanmening, som synes följa en bilIighets—
väg, nemi. den, för hvilken Hr Lefre'n yttrat sig i sin Utsk:s
betänk, åtföljande reservation. Denna mening är den, alt
R. St. skulle äga rätt att besluta om myntenheten, och att
Konungen ensam ägde att bestämma myntets underafdelningar
och multipler. Jag vill ej beskylla Hr Lefre'n för att
vara en man, som vill fråntaga Konungen något af Dess
prerogativer, och jag kan ej sjelf misstänkas derför, då jag
vill förena mig med Hr Lefre'n. Jag tycker, att denna mening
måste anses billig, då den tillerkänner Konungen rätt
att ensamt afgöra en del af ämnet, nemi. myntets multipler
och underafdelningar, men förbehåller R. St. att gemensamt
med Konungen besluta om myntenheten. Det synes vara
det mest oformliga och stridande mot grundlagens anda, att
Konungen ensam skulle hafva i sin magt att bestämma myntenheten.
I fall Konungen ensam ägde att bestämma denna
enhet, hvilken är mätaren af alla värden, skulle Konungen
hafva i sin magt hela enskilda ägande-rätten samt hela lagstiftningen
i afseende på böter och förbrytelser. Sådant
blefve följden af Konungen lemnad rätt att bestämma myntenheten,
oaktadt Statsmagterna gemensamt ägde besluta bötesbeloppen.
Af alla dessa skäl och då jag inom mig är öfvertygad,
att det är grundlagens mening, att detta mål är ett lagstift
-
Den 3i Augusti.
ningsämne för båda Statsmagterna, men vili ingå på , alt detta
ej är klart uttryckt (och längre vill man väl ej på motsidan
sträcka sitt påstående), samt då jag ej funnit någon
grundlags-§, som säger, att der grundlagen är otydlig, skall
allt tydas till förmån för Konungarnagten (jag måste nemi.
bestrida, att en sådan tydning skall ske, intill dess jag sett
ett dylikt stadgande), af alla dessa skäl anhåller jag om Hr
Gr. o. Landtnäs propos., att R. o. Ad. ville besluta bestämmandet
af myntenheten till 12 sk. i silfver; och då R. o.
Ad. icke fattar något beslut rörtde underafdelningarna och
multiplerna, följer deraf, att deras bestämmande tillhör Konungens
prerogativer. Då jag är öfvertygad derom, att Konungens
rådgifvare äro alltför billiga och upplysta för att
icke finna oformligheten deraf, att myntenhetens bestämmande
vöre ett prerogativ för Konungen, och då jag icke
tror, att de kunna i någon mån vara angelägna om att fortsätta
ett tvistämne, dervid intet är alt vinna, samt jag dessutom
ar öfvertygad, att K. M., på sin höga ståndpunkt, har alltför
klart uppfattat landets behof och sina egna pligter, för
att vilja i detta fall, då grundlagen ej är tydlig, utöfva en
magt, som ej är honom tydligen tillagd, tror jag, att inom
detta hus ej något motstånd borde uppstå emot, att vi i
fråga om myntenheten fatta vårt beslut. Jag tror, att det
vore högst oformligt att framställa denna sak under form af
önskningsmål; ty om också, såsom jag icke betviflar, frågan,
i fall den nu framställdes under form af önskningsmål,
skulle blifva på det mest tillfredsställande sätt af K. M. behandlad,
vore det dock alltför möjligt, att den dag kunde
komma, då, i följd af menskliga svagheten äfven på throuen,
man finge en Regent, som på grund af den önskan,
vi nu skulle framställa, toge sig rättigheten att säga, det
myntenheten nästa år skall vara 3 gånger så stor eller liten
som förut, och sedan R. St. genom ett sådant framställningssätt
beslutat, att det vore ett önskningsmål, vore frågan
för framtiden alldeles förvriden. Men det finnes äfven
en annan utväg, nemi. den, att K. M., för att skilja tvisten,
ville i nåder lemna oss en grundlagsenlig propos. om
förtydligande af grundlagen, och att sedan, såsom förhållandet
var med RondeStts notarier, vi, intilldess frågan blifvit
afgjord, finge fatta vårt beslut, och K. M. sedan derpå
gjorde det afseende, det kunde anses förtjena. Jag vill gå
så långt i billighet som möjligt; men dertill att afhända R.
St. en rätt, som är lika mycket deras som Konungens, kan
jag ej lemna min röst; och ända tills de värda talare, som
yttrat sig emot min mening, kunna visa, hvarest denna rätt för
Konungen är nedlagd i grundlagen, nödgas jag anhålla om
propos., att R. o. Ad. täcktes besluta om myntenheten. Så
långt vill jag gå, och jag vill således instämma i RondeStts
beslut; men jag vill icke godkänna den votertspropos., som
BancoUtsk. framställt, emedan den innehåller den fråga:
Den ai Augusti.
a55
skall grundlagen anses så eller så, hvilken fråga det icke
lärer tillkomma förstärkt BancoUtsk. att afgöra.
Gr. Horn: Vid början af denna discussion yttrade jag
min öfvertygelse vara, att It. o. Ad. gjorde rättast uti alt
instämma i BondeSt:s beslut. Det var likväl icke min afsigt
att derjemte godkänna BancoUtsk:s förslag till voterrspropos.
Gr. Frölich och sednast Gr. Cronhjelm hafva fullkomligt
ådagalagt oriktigheten af det sätt, hvarpå ämnet af Utsk.
blifvit behandladt, och min mening var endast att tillstyrka
R. o. Ad. att fatta ett eget beslut i öfverensstämmelse
med BondeStts. Jag skulle deremot anse vådligt, om man
ville erkänna, att grundlagen i detta fall är otydlig, detta
erkännande må göras af hvilkendera Statsmagten som helst.
Jag skulle således i intet fall önska, att 79 § förklarades
otydlig; ty då skulle inträffa, hvad genom Gr. Cronhjelms
framställning blifvit ådagalagdt, att lika liten rättighet att
bedöma, huru grundlagen skall förstås eller hvad effect sagde
grundlags-§ skall hafva på denna fråga, skulle tillkomma
Konungen som R. St., och följden blefve, att vid denna
riksdag beslut om mynlenheten ej kunde fattas. Jag kan
således ej godkänna den tanke, att man från ena eller andra
hållet skulle framställa motion eller propos. om grundlagsförklaring.
Jag skulle deremot önska, att K. M. i nåder
ville lemna R. St. en propos., deri K. M., under förklarande,
att K. M. funne denna fråga vara ett lagstift—
ningsämne för båda Statsmagterna, begärde, att R. St. i
ämnet måtte taga sitt beslut. På sådant sätt skulle jag tro,
att hvarje obehaglighet vid behandlingen af detta mål kunde
undanrödjas. Att 79 §:s uttryckliga mening är sådan,
derom är jag fullkomligen öfvertygad. Jag har förut varit
af annan tanke; men i följd af de upplysningar, BancoUtsk.
meddelat, samt efter noggrannare betraktande af denna §:s
redaction finner jag mig berättigad att hysa den mening,
att Rikets mynt hvarken till storlek eller innehåll kan förändras
utan båda Statsmagternas medgifvande. Om i§ stått
skrot och korn, såsom några värda ledamöter citerat,
kunde möjligen meningen anses tvetydig; men då här stoisk
rot eller korn, måste man hgfva menat något eget med
skrot och något eget med korn, och äfven deraf synas mig
följa, att någon förändring i myntet, hvarken till storlek
eller innehåll, icke kan ensamt af Konungen eller ensamt
af Ständerna beslutas. Jag har äfven betänkt, att i vanliga
språkbruket förekommer ordet skrot och betecknar en utsträckning
och icke blott en varas egenskap sorn metall.
Man nyttjar i militäriskt hänseende ordet skrot, utan att
någon sammanblandning af 2:ne metaller äger rum. Således
följer enligt min tanke, äfven om skrot icke i vanliga
språkbruket skulle betyda en utsträckning, att det är icke
blott varans egenskap som metall, utan äfven dess vigt, som
a 56
Den 2t Augusti.
afses med ordet skrot. Jag kan derföre ej annat än yrka,
att R. o. Ad., oberoende af de andra Ståndens beslut och
BancoUtskts åsigt af IVågan, må på grund af grundlagens
tydliga föreskrift besluta, att Ståndets tanke är, att myntenheten
måste gemensamt af båda Statsmagterna bestämmas.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Jag har vid
ett föregående tillfälle, då BancoTJtskrs första betänk, i detta
ämne förevar, yttrat min tanke i förevar, fråga. Den är
grundad på min öfvertygelse om 79 §:s rätta mening och
på hvad som vid sista riksdag tilldrog sig i afseende på
myntenhetens bestämmande. Jag bade derföre ej ämnat vid
detta tillfälle förnya min redan gjorda framställning; men
jag har trott mig, i anledn. af Gr. Cronhjelms yttrade farhåga,
att en alltför egenmägtig myndighet i detta ämne
skulle öfverlemnas till K. M:, böra yttra några ord. Genom
1664 års myntfot, som i första § af nu gällande myntbestämningslag
är åberopad, är vigten på silfver-specie-r:drn
bestämd; K. M. kan således icke utan R. St:s bifall ändra
denna vigt, eller åt en r:dr specie gifva högre värde, än
denna myntfot bestämmer. Hvarje Svensk medborgare äger,
sedan hancoluckan blifvit öppnad till vexling, rättighet att
för 128 sk. b:co erhålla en sådan silfver-specie-r:dr eller
att mot en sådan r:drs insättande erhålla 128 sk. i sedlar.
Således kan aldrig under något förhållande, så länge denna
Jag består, Svenska silfver-specie-r:drn ökas eller minskas
till vigt, utan att begge Statsmagterna derom äro ense. Alla
farhågor i afseende på en förändring i dess vigt samt deraf
förorsakad förändring i böternas belopp äro således genom
denna myntbestämningslag fullkomligen undanröjda. Det
är följaktligen snarare en onyttig ordtvist, som i detta ämne
uppstått, än någon verklig farhåga för någon inkräktning
på Konungamagtens sida. Del är likväl alltid beklagligt,
att en sådan tvist skall uppstå, och jag skulle Önska,
att den kunde upphöra. Jag går längre och tror, att om
79 § vore fullkomligen klar och innehölle, alt båda Stalsmagterna
böra bestämma myntenheten, hade aldrig någon
tvist derom uppstått, och om man kunde finna medel att
göra frågan klar, vore det en pligt att derigenom förekomma
sådana farhågor, som här blifvit yttrade; men då nu så
icke är, torde det vara mig tillåtet att säga, att man ej
vill tillvälla sig något eller draga något tili Konungamagten,
då man ej gör annat än underhåller hvad som godkändes
vid sista riksdagen, då denna fråga ej uppstod och
då Ständerna ingingo till K. M. i önskningsväg, rör:de bestämmandet
af myntenheten. Det kan väl då icke sägas,
att K. M. vill tillvälla sig något, efter denna fråga ej förut
varit väckt. Jag bar blott velat nämna dessa ord, för att
erinra, att de farhågor, man yttrat för begagnandet af samma
-
Den ai Augusti.
257
ma method som vid sista riksdagen, då atnnet i önskningsvag
framställdes, ej få någon verklighet i följd af mynlbestumningslagen
af d. i Mars i83o.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Sedan R. o. Ad, redan
fattat sitt beslut derom, att myntenheten skall bestämmas
till en viss storlek och kallas r:dr courant, äfvensom
att denna enhet skall hafva åtskilliga underafdelningar och,
om jag ej minnes orätt, äfven multipler, är nu endast fråga
om det sätt, hvarpå detta beslut skall expedieras; ty att
beslut i denria fråga hos R. o. Ad. är taget, torde R. o. Ad.
erinra sig från den dag, då BancoUfskts betänk. N:o 1.4. föredrogs.
För min del tror jag, att, i öfverensstämmelse med
hvad II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt förklarat, vid expedierandet
af detta beslut all fråga 0111 rättighet på ena eller
andra sidan kan lemnäs å sido och termerna i den und.
skrifvelse!) kunna så väljas, att de ej innebära någon grundlagsförklaring
och ej en gång skymten af ett påstående eller
en afsägelse af den rättighet, som enligt grundlagen i detta
fall tillkommer K. M. eller R. St. Ur denna synpunkt tager
jag mig friheten föreslå, att R. o. Ad. beslutar: ”att Rikets
nu församlade Ständer hos K. M. anhålla, det K. M.
täcktes gifva sitt nåd. samtycke till R. St:s beslut, ang:de
bestämmande af myntenheten och dess underafdelningar.” Om
R. o. Ad. stadnar i denna tanke, torde ett ytterligare jemnkningsförslag
från BancoUtsk. vara att förvänta, hvarefter
det ej lärer blifva svårt att förmå de öfriga tre Stånden att
instämma i detta beslut, hvilket så litet skiljer sig från deras.
Det afviken nemi. icke bestämdt från det beslut, Fleste-
och Borgare,St:n fattat, och då det ej heller skiljer sig
så betydligt från BondeStts yttrade mening, att icke äfveiT
denna med någon jemnkning kunde derunder inbegripas, finner
jag intet hinder för expedierandet af R. Sits beslut i
de af mig föreslagna ordalag. BondeSt. lärer ej hafva fattat
sitt beslut i sådana termer, som kunde inlagas i en skrifvelse
till K. M., utan i form af en grundlagsförklaring, och
i sådan form lärer beslutet i alla fall ej kunna till K. M.
expedieras. Jag ser ej någon möjlighet att ur den ena eller
andra synpunkten lemna bifall till BancoUtskts förslag, utan
lärer i alla händelser något annat utlåt, från BancoUtsk.
blifva föranledt af det beslut, R. o. Ad. nu fattar, det må
blifva sådant det af mig är föreslaget eller något annat.
Jag kan likväl ej se något lämpligare sätt för frågans afgörande,
än det jag föreslagit, och jag anhåller derföre om
Hr Gr. o. Landim:s propos. derpå.
Gr. Cronhjelm: I afseende på hvad H. Ex. Hr Gr. af
Wetterstedt yttrat, får jag erinra, att det synes, sorn myntbestämningslagen
icke i detta fall vore särdeles tryggande,
12 II. % 33
v
>*»
a58
Den 21 Augusti.
enär den blott är en förlikningslag emellan Banken oell dess
credilorer, som betryggur creditorerna att få en viss summa
i silfver för den summa, som presenteras i sedlar. Detta
skulle icke, i fall Konungen ägde rättighet att ensam bestämma
myntenheten, kunna hindra, att Konungen bestämde
en enhet af olika storlek mot den förut existerande samt
gufve den ett namn, hvarigenom förblandning skulle uppstå
i afseende på de böter, som i vår criminallag gro stadgade;
men lika med Gr. af Wetterstedt är jag mån, att detta
tvisteämne må läggas å sido, och jag är glad öfver att i
Frih. Palmstjernas förslag finna en medelväg, som lemnar
Slatsmagternas prerogativer i detta afseende på samma punkt
som förut. Den redaction, Hr Frih. föreslagit, tror jag att
vi å båda sidor kunna antaga, och jag afstår således från
den propos. jag begärt.
Hr Dalman: Lika med Gr. Cronhjelm finner jag, att
myntbestämningslagen af d. i Mars i83o icke lägger hinder
för Konungen att, i fall han vore enväldig i förevar, lagstiftningsfråga,
vidtaga åtskilliga åtgärder, som skulle störa
förut existerande äganderätts-förhållanden. Hvad Frih. Palmstjernas
jemnkningsförslag angår, synes det mig ej innefatta
annat, än hvad Preste- och BorgareSttn beslutat. Att anhålla,
det K. M. täcktes gifva sitt samtycke till R. St:s beslut,
lärer icke behöfvas, emedan, då R. St. till K. M. aflåta
en skrifvelse, deri måtte ligga en önskan, att K. M. måtte
lemna sitt samtycke. Skulle åter genom orden R. St:s
beslut antydas något tvång för K. M. att dertill samtycka,
finner jag icke, alt en sådan ordställning kan vara
lämplig. Just derföre, att jag önskar, det målet måtte blifva
afgjordt, tror jag enda lämpliga sältet att komma till ett
slut vara, att Constit.Utsk. får afgöra, huruvida Hr Gr. o.
Landtm, haft grundlagsenlig rätt att vägra propos., hvarföre
jag också, för att komma till ett resultat, anhåller om
Hr Gr. o. Landtnäs propos. till instämmande i BondeSt:s
beslut.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det H. Ex. ansåg
den nu föredragna punkten af BancoUtskrs memor. N:o 29
i det afseendet vara af alldeles enahanda beskaffenhet som
Exped.Utsk:s för R. o. Ad. nyss föredragna memor., att ingen
propos. till bestämmande af den förekommande frågan
kunde till R. o. Ad. framställas, emedan hvilken, som gjordes,
skulle innebära en utaf lagarna ej tillåten tolkning af
grundlagen, hvarföre H. Ex. såg sig, på de nyss vid föredragningen
af Exped.Utskrs memor. Ä:o i4 anförda skäl,
nödsakad att vägra propos. på båda de uti de nu föredragna
punkterna förekommande alternativer; och hemställde
H. Ex., om R. o. Ad. behagade uti denna mening instämma.
Ropades nej. * *■
* Sr /
Den 21 Augusti.
259
TIr Dalman: Jag anhåller vördsamt, att Hr Gr. o.
Landtm, tacktes lill R. o. Ad. framställa, huruvida R. o. Ad.
yrkar den propos., alt R. o. Ad. måtte i denna fråga besluta,
det myntenheten må blifva sådan, som BancoUtsk. i
sitt betänk. ]\:o i4 föreslagit.
Frih. Palmstjerna: Flvad den af Hr Dalman nu föreslagna
propos. angår, vill jag minnas, att jag hört ett
prot.utdr. uppläsas, innehållande, att R. o. Ad. fattat sitt
beslut om myntenhelen, och således torde någon propos.
derom ej nu böra framställas. Jag vågar deremot anhålla,
att Ilr Gr. o. Landtm, ville framställa den propos., jag
yrkat.
Hr von Hohenhausen: Jag får hos Hr Gr. o. Landtm,
förnya min anhållan om propos. tili R. o. Ad. alt instämma
i Preste- och BorgareSt:ns i detta ämne fattade beslut.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller vördsamt om propos. på
Frih. Palmstjernas förslag. Jag finner visserligen, att, 0111
detta mål är ett lagstiftningsärende för båda Statsmngterna,
såsom jag yrkat, R. o. Ad:s eller R. St:s beslut i alla läll
skall underställas K. M ; men på det tvisten må upphöra,
tror jag, att man utan oformlighet kan fatta det beslut, att
R. o. Ad. anser Rikets nu församlade Ständer böra hos K.
M. anhålla om Dess nåd. samtycke till R. St:s beslut i afseende
på myntenheten och dess underafdeluingar. Jag anhåller
om propos. derpå och tror, att båda meningarna derom
kunna förlikas; ty ehvad ämnet är önskningsmål eller
ej, är propos:n ej grundlagsstridig.
Gr. Posse: Här lärer numera endast vara fråga oin
formen eller huruvida det beslut, R. o. Ad. fattat i afseende
på myntenheten, bör hos K. M. framställas i form af
beslut eller önskan. Sjelfva saken, eller hvad som anses böra
blifva myntenhet, är redan afgjord. Frågan synes mig
således ej kunna afgöras utan en tolkning af grundlagen, ty
det är fråga om hvad med skrot och korn i 79 § menas.
Jag tror ej, att det är ett RiksSUs rättighet att derom besluta.
Jag vill ej yttra mig om grundlagsenligheten eller
stridigheten af sakens behandling i de andra Stånden; men
jag kan ej tillstyrka det Stånd, hvaraf jag har äran vara ledamot,
att afgöra frågan i annan form, än grundlagen föreskrifver,
och denna form är, att Ståndets Talman gifvetsin
mening tillkänna och att frågan, om Ståndet ej är nöjdt
med hans åsigt, går till Constit.Utsk., hvars beslut måste
lända till efterrättelse. Så mäste väl denna sak behandlas;
och då Hr Gr. o. Landtm, redan för en stund sedan uppläst
sitt yttrande, innehållande, att Hr Gr. o. Landtm, anser
sig ej kunna göra någon propos., som hos R. St. förutsatte
beslutande-rätt i ämnet, samt äfven Frih. Palmstjernas förslag
innehåller, att Ståndet måtte besluta, tror jag, att Ur
*i6<>
Den 11 Augusti.
Gr. o. Landtmts förklaring innefattar, att lian ej kan framställa
propös. hvarken på Utsk:s betänk, i denna del eller
Frill. Palmstjernas förslag. Det återstår således endast att
afgöra, huruvida Ståndet yrkar en sådan propos.
Hr Dalman: Jag ber om ursägt för det jag förra gången
förvillade mig i min framställning, hvilket föranleddes
af Frih. Palmstjernas förslag. Hr Frih. har föreslagit, att
R. o. Ad. skulle hos K. M. anhålla, att K. M. måtte samtycka
till lt. St:s beslut i denna fråga. Detta är att alldeles
icke gifva svar på tal, emedan, såsom Gr. Posse nyss
yttrat, föremålet för den ifråga var. punkten i BancoUtsk:s
raemor. N:o r/j, äfvensom för dess memor. N:o 29 är afgöl
andet af den principfråga, huruvida bestämmandet af myntenheten
är ett lagstiftningsämne för båda Statsmagterna elier
ett önskningsmål. Det är således i den frågan, som vi
böra lemna ett svar. När Hr Gr. o. Landtm, förklarat, att
lian anser sig ej kunna göra annan propos. än den, som förutsätter
ämnets egenskap af önskningsmål, men deremot åtskilliga
värda ledamöter med mig yrkat, alt målet är ett af
båda Statsmagternas beslut beroende lagstiftningsämne., kan
följaktligen frågan ej annorlunda afgöras, an genom Hr Gr.
o. Landtnäs framställning till R. o. Ad., huruvida R. o. Ad.
yrkar den propos., alt bestämmandet af en myntenhet för
hela landet är ett lagstiftningsämne, som af båda Statsmagternas
afgörande beror. Yrkar Ståndet en sådan propos.,
så kommer Constit.Utsk. alt afgöra frågan, som är beroende
1 lf en tolkning af grundlagen. Jag anhåller således, att
Hr Gr. o. Landtm, måtte inhemta, huruvida Ståndet yrkar
denna propos.
Frih. Rantzou, Joli. Alb., förenade sig med Hr Dalman.
Frih. Cederström: Vi äro nu åter på samma punkt,
som för en stund sedan, och jag förmodar, att icke vidare
diseussion i ämnet må komma att äga rum, utan alt Hr Gr.
o. Landtm, täcktes inhemta, huruvida Ståndet yrkar propos. i
motsats till Hr Gr. o. Landtm:* åsigt. Hr Dalman har ganska
riktigt framställt, att någon annan propos. icke kan lagligen
göras. Jag bestrider framställningen af propos. på första alternativet
af BancoUtsk:s förevar, betänk., emedan den förutsätter
möjligheten af afslag och kunde leda dertill, att Ståndet
fattade beslut i ett ämne, deri Hr Gr.o. Landtm, vägrat propostn.
Frih. Palmstjerna: Såvida en grundlagsförklaring vid
detta tillfälle skall aga runi i anledn. af det nu förevar, ämnet,
är det visserligen sannt, att frågan måste behandlas af
Constit.Utsk., men mitt förslag har utgått från den synpunkten,
att man kunde undvika att göra en grundlagsförklaring.
Jag trodde för min del, att frågan, huruvida rättigheten
i detta fall var öfvervägande på ena eller andra sidan,
var en småsak emot den stora frågan om införandet
Den 21 Augusti.
261
af en annan ordning i vårt myntväsende. Jag trodde, att
alla småsaker hol de lemnäs å sido, när fråga var att bringa
en så vigtig sak i verkställighet, och jag trodde på sådan
grund, att man vid detta tillfälle borde undvika att besluta
i den fråga, som innefattar en grundlagsförklaring, och således
endast af Constit.Utsk. kan algöras, oell alt man således
kunde komma öfverens 0111 R. Sits besluts expedierande
i sådan form, att man hvarken afsade sig någon rättighet
eller bestred andras hittills begagnade rättighet. Under
sådan synpunkt är mitt förslag uppgjordt, och jag har trott,
att det i detta afseende uppfyller fordringarna å ömse sidor.
O111 det deremot är R. o. Ädts vilja, att frågan 1111 skall
slutas, förfaller mitt förslag, och då är det, på sätt Hr
Dalman och Frih. Cederström framställt, riktigt att inhemta,
huruvida R. o. Ad. yrkar propos. i motsats till den
åsigt, Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit; men för min del
skulle jag vid detta tillfälle vilja undvika ett sådant yrkande.
Hr von Hohenhausen: Såvida, enligt hvad jag kunnat
fatta, Hr Gr. o. Landtnäs öfvertygelse är, att ifrågavar.
ämne skall behandlas såsom ett önskningsmål, d. v. s. såsom
de 4 RiksSt. vid förra riksdagen detsamma behandlat och
äfven vid denna riksdag 2tne Stånd beslutat, måste den
propos., jag begärt, ej stå i strid med Hr Gr. o. Landtrots
åsigt, utan vara dermed fullkomligen öfverensstämmande,
och propostn således ej kunna vägras. Skulle dock R. o. Ad.,
på sätt Frih. Palmstjerna föreslagit, hellre vilja antaga en
mitignlion i formen för expeditionen, vill jag, närj vi derigenom
komme till samma mål och jag aldrig älskat uppehålla
för blotta ordtvister, gprna förena mig med honom; men
min öfvertygelse är, att, såsom jag förut yttrat, grundlagen
i detta fall bör så ändras och förtydligas, att båda Statsmagternas
gemensamma beslut skall erfordras i fråga om
myntenhetens bestämmande. Sådant är dock icke nu i grundlagen
stadgadt, utan på motsatt sätt har grundlagen blifvit
uppfattad såväl vid förra riksdagen som vid denna af 2
Stånd, och jag har hvarken af BancoUtskts eller någon annans
framställning kunnat få en annan öfvertygelse. Emedlertid
skall jag, för att komma till slut, förena mig med
Frih. Palmstjerna.
Gr. Horn: Jag hemställer lill de värda ledamöter, som
bär begärt en grundlagsförklaring, huruvida den skulle kunna
tillvägabringas på sätt de synas önska, nemi. genom vägrad
propos. af Hr Gr. o. Landtm, och ConstitiUtsk:s dom
deröfver. y5 § Riksd.Ordn. säger uttryckligen , att ”till
grundlags stiftande, upphäfvande, förändring eller förklaring
fordras alla RiksSt:s sammanstämmande beslut och Konungens
sanction.” Någon förklaring af grundlagen kan således
icke åstadkommas genom Conslit. Utsk:s bedömande af
en af Hr Gr. o. Landtm, vägrad propos. Grundlagen får ej
Den 21 Augusti.
på sådant sätt förklaras. Också innehåller Riksd.Ordnls 55 $,
att ”Landtm, eller Talman ej må kunna vägra propos., utan
i det fall, då lian finner en väckt fråga bokstafligen strida
mot grundlagarnas lydelse.” I 79 § finner jag intet, som
bokstafligen kan anses strida emot framställning af propos.
i ämnet, och jag tror således, att propos. med tillämpning
af 55 § ej kan vägras. Fråga är ej om en grundlagsförk läring,
sorn endast kan ske genom motion hos Gonslit.Ulsk.
för att vid nästa riksdag afgöras. Jag har derföre velat
undvika all fråga om tolkning af grundlagen och helt enkelt
anhållit, alt Ståndet måtte besluta i öfverensstämmelse
med den rätt, Ståndet enligt 79 § fann sig tillkomma. Jag
tror, att Frih. Palmstjernas förslag är det, sorn dervid lämpligast
kan antagas, och är öfvertygad, att Hr Gr. o. Landtm,
ej kan anse sig berättigad alt vägra den propos., Hr Frih.
begärt.
Hr Dalman: Det har ej kunnat vara min mening att
begära någon öfverträdelse af grundlagen, då jag önskat målets
remitterande till Constit.Utsk. Någon så beskaffad förklaring
af grundlagen, som y5 § Riksd.Ordn. omnämner, har
ej af mig varit åsyftad, och Gr. Horn har således bestridt
hvad som aldrig varit i fråga. Hvad jag åsyftade med min
önskan, att målet måtte komma till Conslit.Utsk:s bedömande,
var all, i fall [-Jr Gr. o. Landtm, förklarade den af mig
begärda propostn vara grundlagsvidrig, erhålla Constit.Utskts
föi klarande, att denna propos. icke står i strid med grundlagen,
och att Hr Gr. o. Landtm, således ej ägde att längre
vägra, utan borde framställa densamma. En sådan sakens
behandling måtte vara både constitutionsenlig och det enda
sältet att komma ifrån denna fråga. Jag kan således ej afstå
från mitt yrkande af den propos., jag begärt, och jag
får tillägga, ali jag anser Frih. Palmstjernas förslag oformligt
och i högsta måtto olämpligt, emedan, enligt detsamma,
intet svar skulle meddelas på den fråga, som nu är
föremål för Ståndets pröfning.
Hr von Troil, Emil: Jag är visserligen nyss uppkommen
och har således ej haft tillfälle att afhöra hela
denna discussion; men jag kan likväl omöjligen föreställa mig,
att förhållandet är sådant, som Hr v. Hohenhausen framställt,
nemi. att Hr Gr. o. Landtm, vägrat propos. derföre,
att förevar, ämne vore ett önskningsmål. Jag skulle deremot
föreställa mig, att propos. blifvit vägrad helt enkelt
derföre, att saken i I3ancoUlsk:s betänk, kommit att se ut,
som om fråga vore, att IL St. skulle besluta en förklaring
öfver grundlagen. Jag förmodar således, att lika litet
som Hr Gr. o. Landtm, kan göra propos., alt detta är ett
af båda Statsmagtei na beroende lagstiltningsämne, lika litet
kan Hr Gr. o. Landtm, göra propos., att det är ett önskningsmål
, emedan i hvardera fallet en grundlagsförkla
-
Den ai Augusti.
aG3
ring skulle äga rum och, antingen Ståndet ville förklara
grundlagen i noggrann öfverensstämmelse med Hr Gr. o.
Landtnäs åsigt eller med afvikande derifrån, saken ej kunde
behandlas annorlunda, än grundlagsändringslörslag i allmänhet.
Helt annat är riksdagsmannens skyldighet alt i hvarje
fråga göra sig reda för grundlagens mening för att derefter
rätta sina beslut, än att underkasta denna fråga RiksSttns
yttrande. Sådan tror jag ej meningen var med il råga var.
punkt i BancoUtskts första betänk., och jag skulle således
tro, att Utsk. i sitt sednare betänk, misstagit sig, då det
begärt Slåndets beslut i dessa frågor och framställt voterlspropos.
för att utröna, hvad som skall anses såsom It. St:s
beslut derom. BancoUtsk. hade deraf ej behof, emedan saken
blott är, att man må komma öfverens om de ordformer,
som skola nyttjas af Exped Utsk. vid uppsättandet af
den underd. skrifvelsen till K. M. Det skulle vara lika öfverflödigt
som det vore oformligt, att B. o. Ad. skulle besluta,
det frågan är ett lagstiftningsämne för båda Statsmagterna
eller ett önskningsmål, ty grundlagen blefve derigenom
ej förändrad, likaså litet sorn den blifvit förändrad genom
2:ne Stånds beslut, att den är ett önskningsmål. Grundlagen
kan ej förändras på annat sätt, än den stiftas, och
bär är ej fråga om dess förändring, utan om alt tillämpa
den, eller hvilka ordalag skola nyttjas, då R. St:s beslut
till K. M. framställes. I detta afseende tror jag, att de ordalag,
Frih. Palmstjerna föreslagit, äro ganska passande,
grundlagsenliga och ingalunda för K. M. stötande, hvarföre
jag anhåller om propos. på Hr Frih:s förslag.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
yrkade propos. på någon af de i första punkten af BancoUlsk:s
mernor. N:o 29 gjorda framställningar.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr von Troil: I anledn. af Hr Gr. o. Landtnäs nu
afgifna förklaring får jag vördsamt anhålla, att Hr Gr. o.
Landtm, måtte inhemta, huruvida Ståndet icke yrkar den
af Frih. Palmstjerna föreslagna propos.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han ansåg
det hafva varit hans skyldighet att först framställa propos.
huruvida Ståndet yrkade propos. å de af Utsk. i lista punkten
gjorda framställningar.
Gr. Horn: Jag skulle tro, att då ett mål till slutligt
afgörande företages, kan det, utan afseende pä hvad Utsk.
föreslagit, afgöras enligt Slåndets önskan; och sorn Frih.
Palmstjerna framställt ett förslag, deri jag och flera andra
ledamöter instämt, anhåller jag om propos. i öfverensstämmelse
med detta förslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att då, genom
det uti Frih. Palmstjernas förslag till propos. förekommande
Den 21 Augusti.
ord beslut, R. St. skulle förklara sig äga lagstiftningsrätt
gemensamt med Konungen i förevar, fråga, men H. Ex. på
förut anförda skal ansåg sådant s!ridande emot grundlagens
föreskrift, lumde Ii. Ex. ej heller på Frih. Palmstjernas förslag
framställa propostn.
Gr. Horn: Dä Hr Gr. o. Landtm, förklarat sig ej kunna
framställa den propos., Frih. Palmstjerna begärt, nödgas
jag nu, med den lätt, mig enligt grundlagen tillkommer,
yrka, att Hr Gr. o. Landtm, måtte framställa, huruvida
Ståndet yrkar denna propos.
IL Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om IL o. Ad.
yrkade propos. i denna fråga.
Ropades starka ja, blandade med ganska många nej.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller att få veta, huru Hr
Gr. o. Landtm, uppfattat svaret.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han ansåg
Ståndet hafva yrkat den sist ifrågasatta propos:n.
Gr. Posse: Jag anhåller att få veta, om det var pä
Frih. Palmstjernas förslag, som Hr Gr. o. Landtm, nu ansett
propos. vara yrkad.
IL Ex. Ilr Gr. o. Landtm, förklarade, att det vore
om yrkande af Frih. Palmstjernas propos., som fråga sednast
blifvit framställd.
Gr. Posse:'I sådant fall får jag förklara, att jag ej
yrkat propos., emedan jag anser Frih. Palmstjernas förslag
innefatta detsamma sorn instämmande i BondeSt:s beslut.
Frih. Cederström: Som jag ej af svaret på Hr Gr.
o. Landtnäs framställning kunnat uppfatta, på hvilkendera
sidan pluraliteten varit, och jag är bestämdt öfvertygad, att
ett yrkande af den propos., sorn Frih. Palmstjerna begärt,
skulle innefatta en olaglig grundlagslolkning, får jag begära,
att genom votering må blifva utrönt, huruvida Ståndet yrkar
denna proposlu.
Frih. Palmstjerna: Då Hr Gr. o. Landtm, ansett den
af mig begärda propos. vara grundlagsvidrig, anser jag mig
böra till prot. anmäla det skäl, hvarföre jag anser den icke
vara stridande mot grundlagen, nemi. att ett beslut af R.
o. Ad. redan blifvit fattadt i afseende på myntenheten. Den
af mig föreslagna propos. innehåller endast, att Rikets nu
församlade Ständer måtte bos K. M. anhålla, alt K. M.
täcktes lemna sitt nåd. bifall till det redan fattade beslutet.
Huruvida då i denna mening finnes något grundlagsvidrigt,
kan jag omöjligen inse, och det anhåller jag måtte blifva i
prot. antecknadt såsom en förklaring öfver den propos.,
jag begärt.
jDcn 21 oell 22 Augusti.
Upplästes till justering och godkändes följande votertspropos.
:
Den, som yrkar propos. dera, att Rikets nu församlade
Ständer hos K. M. anhålla, det K. M. täcktes gifva sill nåd.
samtycke till JR. St:s beslut, angtde bestämmandet af myntenheten
och dess underafdelningar, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, anses R. o. Ad. icke yrka framställandet af
ofvannämnde propostn.
Efter voteringens slut och sedan den förseglade sedeln
blifvit öppnad, befunnos rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 17.
Nej — rG.
1 airledn. häraf förklarade II. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
öfverläggniiigen hvilande, samt att frågan, jemlikt 55 § Riksd.-  Ordn., komme att till Constit.TJtsk. öfverlemna*; och hemställde
H. Ex., om R. o; Ad. behagade anmoda nämnde
TJlsk. att, inom åtta dagar efter af målet erhållen del, inkomma
med yttrande öfver frågans stridighet eller enlighet
med grundlagen.
Bifölls.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. -J till 5 e. m.
In fidem prolocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 22 Augusti i834.
Plenum kl. 5 e. in.
Företogs val af 10 suppleanter i förstärkta StätsUtsk.,
6ch befunnos vid valförrättningens slut dertill hafva blif
-
■vit
utsedde
:
l$:o
16.
Frih. Kurck, Claes
83
röster.
33
76.
o
Kruse, fullm. Hr Tham, Wolrath 83
—
33
166.
u
Stjerncrona , Dav
83
—
33
200.
'3
von Friesendorff, Fredr. . .
83
—
33
15i c).
Hr
von Döbeln, Joh. Wilh.
8 i
—
33
*979-
3?
Brakel, Gust. Anton . . . . .
83
—1
3?
12 G.
Gr.
von Platen, Baltzar
82
—,
3 3
1.
Fril,.
Oxenstjerna , Carl
82
—
33
2? 49.
Hr
Qviding, Bernh. Christopher ,
8 (
—
33
20.
Frih. Bonde , follin. Gr. vonFersen, Hans 80
—
H. R.
0. Ad. åtskiljdes kl. § till 8 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
12 If. 34
Den a5 Augusti f. m.
Måndagen den 25 Augusti 1834-
Plenum lil. 9 f. in.
Justerades pleni-prot. för d. 28 sist!. Juli f. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag tili R. St.‘s underd. skrifvelse!-  till K. M.:
]V:o io3. angtde upphäfvande af kämnersrätter, lagmansrätter
och riddaresyne-rätter;
N:o 104. angrde borgens ställande och doms fullgörande
vid fullföljd af vad från underrätt;
N:o io5. ang:de upphäfvande af en del särskilda domstolar
eller så kallade fora privilegiata;
Jf:o 106. angrde ändring i 17 cap. 3r § Rätteg:sb:n;
Wto 107. ang:de offentlighet vid underdomstolar och poliskamrar
;
N:o 108. ang:de enkan Renzelstjernas uppförande till pension
ä allmänna indragningsstaten;
N:o 10g. angrde uppförande å allm. indragningsstaten af
ÖfversteLieutenanten Frih. Bennets commendants-arfvode;
N:o 110. ang:de uppförande å allm. indragningsstaten
af en Capit. Stjernstam beviljad löneersättning.
Hr von Krseroer, Rob., hade inlemnat följande:
I anseende till cholerafarsotens snart befarade utbrott
anser jag mig böra använda min verksamhet inom det län,
mig nådigst blifvit anförtrodt, till beredande af nödiga åtgärder,
hvarigenom sjukdomens härjningar till en del kunna
förekotnmas eller minskas, och får af sådan anleda, vördsamligen
utbedja mig, jemlikt a3 § Ridd.Ordn., R. o. Ad:s
samtycke till upphörande af mitt ledamotskap inom Bevilln.-  Utsk., hvilken befattning jag, om lyckligare förhållanden i
afseende på den befarade farsoten skulle inträffa, är beredd
att, om så erfordras, gerna återtaga.
Bifölls.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hi
Tham, Wolrath, hvilken från riksdagen afrest, afsagt
sig sin plats i Bevilln.IJlsk., samt att Hr Stedt, Claes, i anseende
till genom läkareattest styrkt sjukdom, anhållit örn
R. o. Ad:s tillstånd att afsäga sig sitt rum i samma Utskott.
Sedan denna begäran blifvit af R. o. Ad. beviljad, anmodade
H. Ex. Hrr Electorer att skyndsamligen sammanträda
för att i de sålunda afgångnas ställe utse 3:ne nya
ledamöter i Bevilln.Utsk.
H. Ex. anmodade likaledes Hrr Bänkman att utse 8 nya
Electorer efter Frihrna Strömfelt, Carl Melcher; Taube,
Carl; Stael von Holstein, Fab. Willi., och Franc Sparre,
Bengt Erland, samt Hrr Aminoff, Joli. Fredr.; Raab, Axel
Arv.; Lannerstjerna, Adolph, oell Hegardt, Christ. Bernh.,
Den a5 Augusti f. m.
af hvilka, tid efter annan, Frih. Franc Sparre och Hr Hegardt
blifvit utsedde till Utskrsledamöter samt de öfriga afsagt
sig sina platser såsom Electorer.
Ånyo föredrogs Hr Dalmans, Wilh. Fredr., d. 18 dennes
på bord,et lagda motion om användande af en viss del
af de lill Armeens materiel af R. St. anslagna 70,000 r:dr
till förstärkande af gevärsförråden.
H. Ex. Ilr Gr. Brahe, Magn., uppläste följande:
I anleda, af den motion, söm Hr Dalman vackt, alt
nemi. de 70,000 r:dr b:co, som R. St. numera anvisat att
på ordinarie stat årligen utgå för KrigsCollegii behof, måtte
användas till anskaffande af gevär, i öfverensstämmelse
med hvad K, M;s nåd. propos. i sådant afseende innehåller,
får jag, ehuru instämmande med motionären om vigten af
gevärsförrådens completterande, upplysa: att deofvannämnde
70,000 r:dr ej dertill lämpligen kunna användas, emedan
de måste utgå för att betacka KrigsCollegii särskilda Departemenlers
sairimnräknade årliga utgifter, hvilka således
icke, om delta anslag antingen belt och hållet eller endast
till någon del inch.oges, kunde ske, hvarföre, och då StatsTJtsk.
äfven redan uti sitt betänk. N:o 81 i delta ämne yttrat,
att ”0 0 m bär) ig beten af de hittills för samul
a ändamål utgångna summor lärer vara så tydligen
ådagalagd, att Utsk. icke behof ver derom
ingå i någon vidare speciel framställning,” den
af Hr Dalman väckta motion således torde böra förfalla,
Men icke ensamt ur denna synpunkt är motionen olämplig.
Den är äfven, enligt de åsigler, som af Hr Dalman,
understödd af flera andra ledamöter, framställdes vid fråga
,0111 den i ett föregående plenum af Ilr Lefren väckta motion
0111 inbjudning till 3:ne Stånd att frångå deras rörande
anslag för exerciscompagnier fattade beslut, ej allenast
oriktig, derföre att 3:ne Stånd, på grund af ofvannämnda
af StatsUtsk. uppgifna skäl och på Ufsk:s tillstyrkan, beviljat
ifrågavar. 70,000 r:dr, att på ordinarie stat uppföras,
utan äfven, såsom åsyftande en förändring af R. St:s
nyligen ”redan fattade beslut, uppenbarligen stridande emot
grundlagens både mening och anda.”
Då Hr Dalman dessutom ogillade den förra motionen
såväl i anseende till den ”eviga kretsgång hela riksdagen
igenom, hvilken skulle uppstå, om beslut fattades och åter
upphäfdes,” som derföre, att den vore ”sårande för de andra
Stånden” och att ”någon högte upplysning” ej genom
densamma kunde vinnas, hvarföre det således icke helier
kunde vara i ändamål att öfvertyga, utan tilläfventyrs
att öfvertala, sorn man väckt motionen; så torde det medgifvas,
att samma skäl äfven nu bör verka till afslag å den
motion, som angar de ofvannämnda 70,000 r:drs användande
för andra ändamål än dem, hvartill de af 3:ne Stånd blifvit
anvisade.
268
DtR 23 A U J H s t i f. B).
Frih. Boye, Ludv.: Jag arnar ej ingå i sjelfva hufvudfrågän,
och i den erinran, jag ville göra mot upptagandet
af motionen, är jäg af den siste värde talaren förekommen.
Jag vill erinra otp, att Riksd.Ordn. blott medgifver
remiss på grundlagsenliga motioner, och sådan är ej llr
Dalmans. Jag-ville äfven göra en erinran vid Hr Dalmans
sätt att argumentera. DA för några plenidagar sedan motioner
väcktes om inbjudningar till Medstånden att förena
sig i R. o. Ad:s beslut, bestridde Hr Dalman dessa af det
skäl, alt Iian ansåg dea) grundlagsvidriga, jag frågar nu:
var det vid frågan örn Hr Lefre'ns motion grundlagsvidrigt
att bifalla en inbjudning, huru mycket mer grundlagsvidrigt
vöre det ej att bifalla Hr Dalmans, som åsyftar att helt
och hållet bryta ett R. St:s beslut? Jag bestrider i det yttersta
remissen å denna motion, och öfverlemna!' lill Hr
Gr. o. Landtm, att afgöra, huruvida propps, på denna remiss
ens grundlagsenlig! kan göras.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Det är högst tillfredsställande
för mig att höra, det Hr Gen.adjutanten för Armeen
ej vägrar sitt bifall tili syftningen af min motion,
och om ej ändamålet med den skulle vinnas, hyser jag dock
den förhoppningen, att den enskildt hos Hr Gen.adjutanten
skall vinna något afseende. Hvad beträffar det grundlagsvidriga
i min motions remiss, kan det ej annat än förundra
mig att höra såsom skal häremot åberopas mitt argumentationssätt.
Jag bestrider, att jag i fråga om Gr. Brahes och
Frih. Boves motioner påstod, att dessa voro grundlagsvidriga.
Della har jag aldrig yttrat. Hade de varit det. skulle
Hr Gr. o. Landtm, aldrig kunnat göra propps. på dem, och
Ståndet ej om dem voterat. Jag sade blott, att de af de
värda ledamöterna yrkade inbjudningar voro oformliga;
och med skäl kati således ej någon inconseqvens i detta hänseende
påbördas mig. Man har sagt, att min motion skulle
gå ut på upp häfvande af ett Ständernas beslut; men
detta innebär den alldeles icke, ty då gevär inbegripas i den
collectiva benämningen: Arme'ens materiel, är min motion
blott ett förtydligande af R. St:s beslut. StatsUtsk. har
ej sagt, till hvilket materielt behof dessa 70,000 r:dr skulle
användas. Jag önskar nu blott ett förtydligande häraf
och begär, att åtminstone en viss del, men denna del bestämdt
mätte användas till ett materielt behof, sorn jag anser
för det vigtigaste, nemi. gevär; och då jag i dessa
dagar tagit en närmare kännedom om hushållningen med de
för Aromens materiel anslagna medel, en kännedom, som jag
ej skall underlåta att med det första meddela Ståndet, kan
jag ej frångå min motion och kan ej förmoda, att Hr Gr.
o. Landtm, kan vägra propos. på remiss deraf. Jag hyser
visserligen ringa hopp om framgång hos R. o. Ad., äfven
om Utsk. skulle tillstyrka min framställning, ty ehuru
man hos detta Stånd högljuddast och ständigt hörer talas
0111 behof för vårt försvarsverk, är det likväl der, seni, då
Den 25 Augustaf, ni.
fia "fl biii' om de främsta oell angelägnaste bchofven
til! vårt försvar, man alltid vill sälta dem i sista rummet.
Jag är sfi liflig vän sorn någon af fosterlandets försvar och
inser fullkomligt nyttan af exerciscompagnier, beväringen?
beklädnad och dylikt, men vill, alt medel härtill skola beredas
genom besparingar af andra mindre nyttiga och nödiga
utgifter, genom en ändamålsenlig organisation af det
bela och ej genom ökade skatter. .lag anhåller, att detta
yttrande mätte få åtfölja remissen till fjtatsUtsk.
Ilr Lefre'n, Joli. Pehr: En ganska riktig jemnförels.
e har blifvit gjord emellan Hr Dalmans åsigt vid ett förer
gående tillfälle oell nu. Frågan var då att enligt gammalt
bruk inbjuda Medstånden att deltaga i ett af R. o. Ad. fat
tadt
beslut, och Hr Gr. o. Landtm, kunde då ej vägra
propos. oell gjorde det ej heller, ehuru voteringen sedermera
slog illa ut för min åsigt; vi få väl någon gång i en framtid
se följderna häraf. Mu ar förhållandet motsatt. Frågan
är här, alt de 70,000 r:dr, som enligt R. o. Ad:s likasom
de öfriga Ståndens beslut skola tillhöra den ordinarie statsregleringen
oell bidraga till fyllandet af 3:dje hufvudtitelns
behof, nu skola användas till ett annat ändamål. Man begär
sålunda, att Ståndet skall upphäfva sitt eget nyss fattade
beslut, och vill, att Hr Gr. o. Landtm, skall göra propos.
på en sådan sak. Efter min tanke kan aldrig en så
dan
propos. grundlagsenlig! göras. Jag vet ej, om Hr Gr,
o. Landtm, delar denna åsigt; men jag anser det för min
pligt att uttala min enskilda tanka härom, och den är, att
propos. bör vägras. Jag ifrar lika mycket sorn någon annan
för anskaffandet af gevär; men jag tror ej, att man med
samma peoningesuuima kan fylla särskilda behof. Annars
vore detta visst ett behändigt sätt att reglera statsanslagen,
och med blott 2000 r:dr skulle detta kunna ske mycket beqvämt,
om vi den ena gången sade, att dessa 2000 r:dr
skola användas till ett behof, och en annan gång ansloge
dem till ett annat, och så hela vägen; men hvad nytta landet
bade deraf, lemnar jag derhän.
Frih. Cederström, Jac.: Med hvad Hr Lefren vttrat
i afseende på följden af Hr Dalmans motion, förenar jag
mig. Det faller af sig sjelf, att sedan R. o. Ad. beslutat,
att dp i fråga var. 70,000 r:dr skola öfverflytta* på ordinarie
stat, kunna de ej öfverflytta* till extra statsreglering^!, utan
att derigenom Ståndets en gång fattade beslut rubbas. Om
ett annat Stånd skulle derom göra en inbjudning, kunde
detta ske; men att inom det Ständ, sorn en gång beslutat
saken, göra motion härom, går ep an, och jag bestrider derföre
på det högsta remissen af Hr Dalmans motion.
Frih. Boye: Den af Hr Dalman gjorda distinctioo
mellan grundlagsvidrighet och oformlighet kan jag ej antaga.
Så länge Riksd.Ordn. tillhör grundlagarna oell förbjuder
upprifvandet af fattade beslut, är Hr Dalmans motion
270
Den 21 Augusti f. ra.
grundlagsvidrig. Att motionens syfte är grundlagsvidrigt,
visar sig tydligt, då mati besinnar, att användandet af dessa
70,000 rtdr redan är af 3:ne Stånd bestämdt och motionen
åsyftar ett annat användande. Detta upphäfver ju det
förra. Jag qvarstår vid min hemställan till Hr Gr. o. Landm.,
om propos. härå kan tillåtas enligt våra grundlagar.
Hr Dalman: Alt svara Frih. Boye lönar ej mödan,
tv gemenligen antingen vill han ej eller kan ej förstå sina
motståndares argumentationer. Besynnerligt är det likväl, att
Hr Frih. nu äflas med att förklara för grundlagsvidrigt,
hvad han för få plenidagar sedan äflades att bevisa ej vara
grundlagsvidrigt. Hr Lefren har sagt, att det ej går anatt
uppföra på extra stat det, sorn redan är bestämdt att uppföras
på ordinarie stat. Det tror jag äfven; men jag har aldrig
yrkat, att denna summa skall uppföras på extra statsregleringeq,
utan blott, att R. St. skulle bestämma till hvilket
ändamål de ifrågavar, 70,000 r:dr skola användas, P.et
Sr ju gifyet, att gevär är ett materielt behof för Arme.eri,
och till Arme'ens materiella behof äro dessa penningar anslagna;
altså åsyftar ju min motion ingen förändring i hvad
redan är beslutad t, utan blott ett förtydligande, en förklaring
häraf. Skillnaden emellan den ordinarie och extra
statsregleringen är äfven blott skenbar; ty den ordinarie staten
gäller ej heller längre än i 5 år eller till nästa riksdag.
Jag upprepar ännu en gång, att jag blott begärt, att dessa
70,000 r;dr skola användas för ett visst behof vid Aromens
materiel och af det Departement inom KrigsCol|:m|,l sorn dermed
har att skaffa, och att jag derföre ej åsyftar någon förändring
i beslut, utan blott ett förtydligande, som jag hav
ansett nödigt, då jag så ofta sett, huru de nödvändigaste
behofven blifvit eftersatta för att bereda medel till granna
uniformer åt gardesregrterna och dylikt.
Hr Silfverhjelm, Garl Adam; Jag kan ej dela de
talares åsigt, sorn bestrida remjss p Hr Dalmans motion.
R. St, hafya beslutat ett anslag af 70,000 r:dr till Arme'ens
materiel; men till hvilka delar deraf de böra användas, är
ej specificeradt, H>’ Dalmans motion utgör nu blott ett tillägg
till det förra beslutet, och att göra sådana är enligt
58 § Fl i k sd Ordo. tillåtet. A andia sidan kan väl ej heller
bestridas, att gevär tillhöra Aromens materiel, och det i
främsta rummet; ty hvartill tjenar allt anpat, om man ej
har gevär. Det forde ej vara obekant, i hvilket uselt skick
beväringens gevär befinna sig, och att de äro sådana, att ej
en tiondedel kan begagnas på: allvar. Man har sagt, att
beväringens beklädnad boyde upphjelpas, på det ej beväringen
skulle förlora kärleken till sitt yrke oell trasorna nedslå
deras mod; detta gäller ännu mer örn gevären. Jag
hemställer, om det ej ännu mera skall borttaga kärleken för
yrket, då karlen ser hvilket uselt gevär man sätter i handen
pä honom. Jag har sjelf sett prof derpå. Då dc be
-
Dun 21 Augusti f. m.
trakta dessa gevär och frukta att nödgas nyttja sådana i
krig, kunna de ej annat än hysa den mest nedslående tanke
och den största misströstan om den rol, de der skola spela.
Jag yrkar ej lika med Hr Dalman, att R. St. skola besluta,
det en viss andel af dessa 70,000 r:dr skall bestämdt användas
till completterande af gevärsförrådeu, emedan jag har
föga hopp, att detta skall gå igenom; men jag vill, att R.
St. åtminstone i önskningsväg malte bos K. M. begära, att
så mycket deraf som möjligt måtte användas till delta ändamål.
Jag förenar mig i anhållan örn remiss af motionen
till StntsUlsk.
Frih. Roye: Jag har begärt ordet för att få gifva Hr
Dalman en tillrättavisning, som han förtjenar. Jag vill blott
erinra honom om, att då han tillåter sig att generalement
bedöma sina motståndares yttranden och fråndöma deni
förmågan att uppfatta och viljan att förstå, hvad från andra
sidan säges, blottställer lian sig för att säga osanningar,
och ett sådant förfarande, itereradt, öfvergår till förnärmande
emot alla Ståndets ledamöter. Den ledamot, som tillåtit
sig att den ena dagen beskylla hela den civila och den
andra bela den militära embetsmannacorpsen för oduglighet
och icke tvekar alt mot dem göra hvilka anmärkningar sorn
helst, kan visst tillåta sig att mot mig rikta hvilka beskyllningar
som helst; men jag ber honom låta Lii sådant,
ty jag ämnar ej blifva honom något skyldig.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Hr Dalman hav sagt, att det
vai- tillfredsställande för honom att höra, det Gen.adjutanten
lör Armeen förenade sig om hans motion. Detta har
jag aldrig yttrat, ej heller något, som kan gifva anledning
dertill, emedan jag omöjligen kan instämma hvarken i syftet
af motionen eller i de åsigler, som legat till grund för
densamma. Jag bär blott sagt, att jag erkänner det ytterst
vigtiga af att anskaffa gevär för Arme'ens behof; men jag
bar aldrig kunnat instämma i sättet, hvarpå Hr Dalman vill
bereda medel för detta ändamål, emedan det innebär ett avvikande
fr ån ett RiksSlJns beslut. De ifrågavar. 70,000 r:dr
äro i den K. proposln uppgifna såsom nödiga att fylla bristerna
för alla KrigsCollegii Departementer, och denna del
af K. M:s propos. är af R. St, gillad och antagen, emedan
RiksSttn godkänt den af Utsk, antagna princip och insågo
vigten af detta hellof. Örn man nu skulle anvisa dessa medel
för ett annat ändamål, hemställer jag, om det ej vore
att de facto frångå detta beslut; och mig synes det åtminstone
högst olämpligt att anvisa samma summa till a:ne särskilda
ändamål. Den, som yr kar sådant, tyckes mig ej hafva
riktigt allvar med att fylla någotdera. Flera talare hafva
velat bestrida remiss af motionen; dertill tror jag mig
ej hafva gifvit anledning. Jag har blott sagt, att jng Önskade,
det den skulle förfalla, och att detta skulle ske genom
Utsk:s åtgärd. Jag öfverlemnar för öfrigt helt och hållet
27-1
D t ii i i Augusti f. ra.
tili H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, att bestämma, örn lian anser
sig böra vägra propos. eiler ej; men jag har icke yttrat mig
derom, oell är aksa ingen orsak, till denna tvist. Jag anhåller,
att detta mitt yttrande måtte få åtfölja till Utsk.
Hr Dalman: Jag får hembära min tacksägelse liil Hr
Gr. Brahe för det han gifvit mig anleda, att få rätta ett
misstag, då jag trött Hr Gr:s första yttrande åsyfta att bestrida
remiss af min motion; men jag hemfade skäl dertill
icke blott af Hr Orts ord, utah äfven deraf, att flera andra
ledamöter, såsom Hr Lefrefn och Frihtna Boye och Cederström,
med honom instämde. Jag har nu redan 3fne gånger
förklarat, att jag ej åsyftar denna summas användande till
något annat ändamål än Armeens materiel; jag blott begär,
att detta skall bestämdt uttryckas, då StatsUtsk. begått
det stora felet, att det ej för Ständerna specificeradt
framställt, till hvilka ändamål dessa 70,000 r:dr skulle användas.
Jag hoppas likväl, att Utsk. anser gevären höra
till Arme'ens materiel och vara ett af de angelägnaste behofven
för densamma, och jag förmodar, att Utsk. för dessas
fyllande tillstyrkt denna oftanämnda summa. Jag halsa
myckel större skäl till denna förmodan, som Utsk. afslagit
det till gevär å extra stätsregleringen begärda anslag.
Hvad beträffar de invectiver, sorn Frih. Boye tillåtit sig
emot mig, får jag försäkra; att jag har tillräckligt mod att
sätta mig öfver dem, helst haus citationer af mina yttranden
nu åter, såsom nästan alltid, innehålla uppenbara förvrängningar,
hvilket prottn kunna utvisa.
Remitterades till StatsUtskottet.
Hr Dalman, W i I h. Fredr., uppläste följande:
Då trenne RiksSt. médgifvit ett särskildt anslag
för Be vä ringens beklädnad, hvilket R. o. Ad. samt
PresteSt. t. o. rn. bestämt till 54,000 r:dr årligen utöfver
den till Arme'ens materiel beviljade tillökning af 70,000 r:dr
b:co, anser jag mig böra väcka den motion, att R. St. må
hos K. M. i und. anhålla, att, lill undvikande af ökad beskattning,
den K. M. i nåder förklarat sig icke vilja genom
sina anslagspropos:r åstadkomma, den till beväringens beklädnad
erforderliga nyssnämnda summa måtte utgå från de
uti Riksg.cont. för Utrednings-departementets behof inneSlående
medel af det vid sista riksdag till försvarsverkets
iståndsättande beviljade extra anslag.'
Det lärer få anses såsom axiomatisk! Sannt, att intet
behof inom Utredms-departementet, med undantag af vapen,
är af mera vigt att fylla, än det för beväringens förseende
med beklädnad för dess årliga vapenöfningar; och det lärer
således finnas högst besynnerligt, att bildandet af upplag
utaf munderingar i förråden, sorn derstädes skulle ligga obegagnade
intill den, som vi alla med Guds hjelp hoppas,
långt
*
D t n ari A u g u 31 i f. m.
långt aflägsna tidpunkten af ett krig, kunnat af Krigsadnii
nistratimien
anses såsom ett angelägnare föremål, än öfning
neli beklädnad för den nationalbeväring, som nu finnes.
Slutligen lärer det ieke undfalla någon granskande medborgares
uppmärksamhet, huru föga ett sådant system vittnar
0111 förmåga inom Krigsadministralionen att ändamålsenligt
använda de oerhördt dryga summor, som under rubriken
försvarsverket blifvit under det djupaste fredslugn af It.
St. anslagna.
Enligt den benägna anvisning, som Hr Gen.adjutanten
för Armeen, under discussionen öfver de för Armeens materiel
begärda ökade anslag, behagade lemna mig, har jag
sökt att i detta afseende från vederbörande embetsverk skaffa
mig några upplysningar, och mitt är ieke felet, 0111 dessa
upplysningar endast tjena till att ytterligare befästa min
öfvertygelse om det föga nödtorftiga i de behof, hvilka
man vid såväl denna som sista riksdag kallat ”oundgängliga,
” samt örn planlösbeten i dispositionen af de anslagna
medlen. Så har jag t. ex. irihemtat, att utaf de 900,000 r:dr,
hvilka af K. M. blifvit disponerade för Utredntsdepartementet
från det vid sista riksdag beviljade extra anslag,
endast 432,642 rtdr 29 sk. 1 rist. blifvit för upphandlade
persedlar utbetalade; att deremot persedlar till ett värde af
02 1,444 r-dr 12 sk. 11 rist. väl äro contraherade, men ännu
icke lefvererade, och slutligeny på sätt sorn vitsordas af
närlagde tableau, att upphandlingen af vissa persedlar (i5jooo
tsehagots; jack-knappar, läderrenslar och medicinal-kärror)
till ett värde af 221,470 rJdr blifvit uppskjuten ”under afvaktan
å förbättrade modeller;” hvarförutan 30,671 rtdr 1
sk. innestå för tillämnad upphandling af ett mindre parti
grått kläde^ boj, läderhalsdukar och maltornistrar; summa
innestående 254,'41 i;dr 2 sk.
Det visar sig således, att, oaktadt af de utaf R. St.
vid sista riksdag för försvarsverkets iståndsättandé anslagna
summor så betydliga medel blifvit afsalia till bildande af
ett reservupplag för krigsbehof, likväl af de i5,ooo munderingar,
som voro beräknade att derför anskaffas, icke efter
fyra års förlopp en enda mundering finnes i co alpi
et t stånd. Medlen hafva blifvit använda förnämligast
till anskaffande af upplag utaf eommisskiäde, boj och byxlärft,
af hvilka persedlar de tvenne förstnämnda äro ganska
betydligt utsatta att förtäras af mott och mai; och detta
liar skett, under det att man klagar öfver, att beväringen
går klädd i trasor, under det att man säger sig sakna tillgång
lör del vigtigaate af alla försvarsmedel: gevär, och
under det att man högstämd! förebrår Representationen
att uppoffra fäderneslandets sjelfständighet och dess söners
blod, då hon icke vill på god tro bevilja alla de runda
summor, som uppföras under columnen: försvarsverket.
En hvar Svensk medborgare måste vara lifligt öfverty
12
H, 35
Den u5 Augusti f. m.
gad derom, filt derest K. M:s höga uppmärksamhet fästas
vid dessa förhållanden, K. M:s landsfaderliga ömhet om sitt
folks väl och den upplysta blick, med hvilken H. M. öfverskåda!'
det hela, icke lärer underlåta att, så vidt del på
H. M. ankommer, undanrödja dessa föremål för Nationens
missnöje. Det är ett factum, mina Hrr, enligt hvad jag ofvan
ådagalagt, att 254,000 r:dr återstå oanvända af de vid
sista riksdag för Utredntsdepart. anslagna medel, att förråden
äro fyllda med malerialier till beklädnad åt beväringen
för händelse af ett krig. Nå väl! Kunna icke de erforderliga
medlen tagas från hvad som sålunda innestår, ”i
afvaktan på förbättrade modeller?” Kunna icke kläder förfärdigas
af de kläden, som redan äro inköpta? Eller livad
skulle man väl säga om den enskilde, som sjelf ginge trasig,
men fyllde sina magasinet' med förråd för hellof, som
möjligen aldrig lomme att inträlfa? Beväringens beklädnad
är ju beräknad på en slitningstid af 12 till i5 år, och de
tillämnade i5,ooo mundering*!! na skulle således kunna begagnas
af beväringen under hela denna tid och tillika vara
brukbara för händelsen af ett fredsbrott. Är det då den
lingaste anledning att belasta folket med ökade skatter för
ett ändamål, dertill medel redan, ehuru under en annan
form, äro anslagna? Ändamålet är vigtigt, ganska vigtig t,
det står ibland de främsta; men just derföre bör det ock
sättas bland dem och icke sist. När man ser i räkenskaperna,
att t. ex. beklädnaden för Lifgardet till häst, utgörande
endast 4°o man, uppgår till några och 5o,ooo r:dr
b:co årligen, eller till lika mycket, som man nu fordrat för
liela nationalbeväringen; när man ser, att de 2tne andra
gardesregtternas beklädnad absorberar en summa af 88,000
i:dr b:co årligen, och när nian dermed jemnför de yttranden,
som inom detta hus blifvit fällda, angående vår bevärings
bristande öfning och eländiga beklädnad, de beklagelser,
som här utgjutits öfver Representationens ”niskhet” att
vilja gifva medel för landets försvar, de beskyllningar, man
vågat mot henne alt sätta ett högre värde på Svenska tolfskillingar
än på Svenskt blod; när nian t. o. m. icke tvekat
att hota denna Representation med de mest förtviflade förespeglingar,
oell när man, oaktadt ett sådant hushållssystem,
sorn det ofvan exempelvis framställda, ändock söker vältra
skulden ifrån Styrelsen på Representationen för bristerna i
vårt försvarsverk; då tillstår jag åtminstone öppet, att jag
lifligt kättner icke blott rättvisan derutaf, att R. St. afslå de
anslag, som för dessa ändamål fordras, intilldess en bättre
hushållning visar sig, utan oek den bittra orättvisan,
att ej säga något hårdare, af de förebråelser, som
Krigsadministrationens chefer tillåtit sig emot den del af Representationen,
som vägrat dessa anslag', — förebråelser, hvilka,
i min tanka, med fullt skäl kunna tillbakakastas på en
administration , som på förut nämnde sätt förvaltar statsmedlen.
Jag anhåller om remiss af denna min motion till StatsUlsk.
>4
Förslag
öfver
användandet af beviljade medel
till ett
Persedels-upplag i reserv
Åren 1831—18341.
i
( Utredn inys-Afdeln ingens dctail.)
■J
I
»
’■ > 2 H. p.
L :i t.
Förslag, till utvisande luiru de medel Rik
skrivelser d. 17 Sept. 1830, d. 19 Fe
Collcgii Utrednings-Afdelning anvisa,
ett persedel-upplag i reserv.
ets
ir.
lil
-
li t fl C t.
Anslag till persedlarnas uppläggande
i reserv.
K. Stats-Contoret lefveverat
Jterlefvererade för skotts-medel :
År 1835  *,362: 24- —
„ 1831 2^8: 36-
B a 1 a n c e denna dag!
Fordran hos K. StatsContoret < . .
Banco,
oo0,000 —
5,961
12
550,000 —
Summa 1883,9611 12 J —
A.
Stiim! r beviljat och Kongl. Maj:t uti nåd.
4851 och d. 14 Dec. 1853 täclits åt Krigsås
blifvit använda i och för bildandet af
! |() r
j' 99
I 79
”
{fort
(fjor*
C t e ö 11
.Flir upphandlingar i reserv
anordnade och utbetalda
Cassa-räkningarha afföra:
185
1852
87,565: r a. 3.
„ 1855
184,796: 26. 4-
1854  187,485: 1. 2.
deraf
!a utbetalningar . 508,575: /[5. I.
t a contraherade
■anser  124,266: 32. —
It:dr 452,642: 29. 1.
'alieradej men ännu icke fullgjorda
persedel-leveranser :
t. e utgörande
521,444: 12.11.
till likviderande hvaraf
använda :
i i! i verantörerna redan utgifva
förskott 124,266: 32. —•
i ca an denna
dag afsätta 121,518: 3o. „
Banco.
452,642
hvilken sistnämnda summa bör godtgöras med
, ån K. StatsCont. ytterligare förväntade
u. 1.
Persedel-upphandlingar j som återstå
att verkställas;
i calculeradt värde uppgående till
B a 1 a n c e denna dag.
Behållning i Utrednings-Afdelningens cassa
Summa
78,858
254,141
121,518
29
46
3o
11
885,96l| ta|—
L i t.
0
Liquid med Kongl. Maj:ts
B a n
C 0.
1
® e $ e t
Anslagna medel till ett Persedel-upp-
lag i reservj att, enligt K. brefven d.
17 Sept. 'i83o och d. 19 Febr. i83i, up-
på nedanstående terminer från K. Stats-
Contoret utbetalas.
t
Ir 1831
100,000.
„ 1832
200,000.
„ 1853 .
200,000.
1
„ 1831
200,000.
„ 1833
200,000.
\ .
900,000
. i
Summa R:dr
900,000
-
-
ct
B.
och Rikets Stats-Contor.
B a n
C 0.
C t1 tr i t*
Till Artilleri-Af delningen ciro dispo-  nerade:
genom K. brefvet d. i4 December 1833 .
20,000
—
—
Leverering.
I afräkning ä motstående anslag har K.
StatsContoret till Utrednings-Afdelningen
hittills anordnat:
År 1831
S0,000.
„ 1832  ISO,000.
„ 1833
100,000.
„ 185*
250,000.
bo0,000
B a 1 a n c e denna dag.
Utrednings-Afdelningens fordran hos K. Stats-  Contoiret
530,000
Summa R:dr 1900,0001 — | —
L i t. C.
Förteckning- uppå till upphandling bestå : I ;
men ännu icke eontraherade persedlar.
Calculen dt j
värde i Banco !
Persedlarj hvarå anbud vid sednaste
auetioner icke erhållits:
i i,75o alnar grått kläde å
pr aln
.
2 R:dr 20 sk.
28,393: 40. —
i [
5oo alnar gult Loj å i R:dr
8 sL pr aln
383: 16. —
880 st. läderhalsdukar ä 24
sk. pr st
. .
440.
2,oo3 st. mat-tornistrar ä 3o
1
sk. pr st
1,231: 42. —
30,671
J
—
Persedlarj hvilkas upphandling under
ajvaktan å förbättrade modeller
tillsvidare är uppskjuten:
j
1
j
i5,ooo st. tschacots nied prydnader å 7 R:dr
24 sk  112,300.
;3o,ooo dussin jackknappar
| ä 6 sk. pr dussin
3,730.
15,ooo st. läderränslar med
bärremmar å 6 R:dr 24 sk.
pr st
97,300.
81 st. medicinal-kärror å 120
!.
R:dr pr st.
9,720.
223,470
Summa R:dr 1234,1411
3I
L i t. D.
Förteckning: a de persedlar, hvilka blifvit af
Kongl. Maj:t i nåder bestämda att upphandlas
till formerande af ett reserv-upplag för
hrigsbehof.
Persedlar och requisita
till 15jooo munderingar,
I^lått commissldäde, alnar
färått Dito „
ödt Dito ,,
rlllt Dito
rult boj  „
jHvitt byx lärft ... „
Hvit foderväf .... „
Canfas ........ ,,
Släta mcssingsknapp. duss.
Compositions D:o ,,
Halsdukar af läder . st.
Blå och gula skärp „
Tschacots med tillhörande
prydnader „
Bandoler
Bandoler-remmar . • ft
Dricksflaskor af koppar
„
Flaskremmar .... ,,
Mat-tornistrar ... ,,
Svarta lädcrränslar
nied bärremmar . „
Tältlags-tross.
Kokkittlar af koppar „
Buldanssäckar .... ,,
Yxor med skaft . . ,,
Skyfflar med skaft . „
Jernstörar
„
Sjukbårar med stänger
och gafflar . . „
Sjukvärds-ejfecter att
till madrasserj putorj
täcken och lakan
användas.
Buldan i aln bred alnar
Lakansväf ig aln bred, „
Fort ska[fnings-lross.
Medicinal-kärror med anspanns-persedlar
. . . .
Contraherade:
3
g" “
B M.
p- 0
rr fr
E.ra
? G
►0
►O
1
Summa.
lefvererade o. godkände
•
a
% s
-s G
fa
*-s —.
SJ 0
C- TT
fö fö
CO
"*> 0
0: 0
c-
2 “ —
0 —
0- —
' 3
o
o-.
C: ~-
3 ® ~
£■« =
CN
ilo
$15
“ 1
10,880?
14,0833
1,500
41.6611
-
68,125
28.160
15,2281
31,lili
11,750
86,250
—
___
4,532
—
4,532
—
—
1,875
—
1,875
11,108?
1,273*
16,910?
500
41,250
75,000
—
—
—
75.000
5,000
155,000
—
160,000
2,000
500
—
2,500
—
—
—
5,000
30,000
35.000
10,000
—
10,000
2,000
4,120
8,000
880
15,000
—
5,000
—
10,000
—
15,000
_
. -
15,000
15,000
7,000
—
8,000
—
15 000
9,000
—
—
6,000
—
15,000
7,000
5,000
—_,
3,000
15,000
8,000
—
2,303
4,697
—
15,000
7,997
—
5,000
2,003
15,000
—
—
—
—
15,000
15,000
1,400
1,400
—
2,000
—
2,000
—
__
1,000
—
1,000
1,000
—
1,000
—
—
—
100
—
100
—
■—
100
"
100
20.000
20,000
—-
10,000
-
10,000
81
81
Den i5 Angnsti f. m.
378
Begärdes på bordet af Fri Ilina Palmstjerna, Cail
Otto, saint Franc Sparre, Bengt Erland.
Föredrogs ånyo StatsUtskrs den 18 dennes pä bordet
lagda utlåt. N:o 196 i anledn. af vackt fråga 0111 nedsättning
i såväl statsverkets som roteliållares årliga bidrag till indelta
Infanteriets I i finn n de ring.
Gr. von Fersen, Hans: Då StatsUtskrs utlåtm N:ris
196 oell 199 innefatta samina sak sorn N:» 200, anhåller jag,
att förstnämnde 2:ne ullatti! mätte fä hvila, tilldess utlåt.
N:o 200 blifvit afgjordt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan ej riktigt
fatta Gr. v. Forsens mening. Jag vet ej något skäl, hvarföre
dessa båda iitlalm skulle hvila, tilldess ett sednare blifvit
afgjordt, emedan jag tror, alt hvardera saken väl kan
behandlas för sig, och tiel tillkommer oss blott att se till,
all vi fatta vårf beslut 0111 det sednare i samma anda, sorn
vi beslutat 0111 de förra; men jag tror det ej vara öfverensstämmande
nied den vanliga praxis, all 2:11c saker algöras
på en gäng.
Gr. von Fersen: I anledn. af Frih. Palms!jernäs yttrande
får jag erinia, alt jag ganska val vet, att det arföl*
tidigt att nu begära utlät. Afo 199 på bordet, då det ännu
ej blifvit föredragit. Jag har också blott sagt, hvad jag
ämnade göra, då detta utlåt, förekom. Föröfrigt, om utlät.
W:o 196 nu bifölles, hvad vöre då beslutadt? Jo, ”att beklädnadsbidraget
till oförändrad! belopp kommer att utgå
för att till det dermed åfsedda ändamål i förut stadgad ordning
användas.” Meri jag ber att få fästa uppmärksamheten
derpå, att jag begär öfverflyIlning af denna skyldighet från
rotelia Harne till den ordinarie statsregleringen. Sammanhanget
emellan detta utlåt, och utlåt. N:o 200 torde altså
tydligen inses. Jag vill dock ej uppehålla IL o. Ad. längre
härmed, utan hemställer blott till llr Gr, o. Landtm., om
delta betänk, ej må få hvila på bordet.
Frih. Cederström, Jac.: Att döma af Gr. v. Forsens
yttrande, arnar han begära återromiss å utlåt. N:o 200.
l)a ett nära sammanhang finnes mellan detta och utlåt:na
]V;ris 196 och 199, följer det af sig sjelf, att Hr Gr. äfven
vill åter remiss af dessa båda sistnämnda, i fall R. o. Ad.
skulle finna, att de dervid gjorda anmärkningarna dertill föranleda.
Jag kan icke häri se något skäl, hvarföre utlåt,
IV t o 200 skulle föredragas förut; tv 0111 ock detta utlåt,
skulle återremitteras, lägger sådant icke hinder i vägen för
11, o. Ad. att bifalla utlåtma N:ris 196 och 199. Jag tillstyrker,
att vi matte få skrida till öfverläggning om utlåt. JN:o 196.
Gr. von Fersen: Enligt hvad jag förmodar, ardelia
utlåt, blott en gång bordlagdt, och Frih. Cederström torde
Den ?5 Augusti f. tu.
häraf finna, att jag verkligen äger något skäl för min ber
gäran om ny bordläggning. Emedlertid ser jag mig vara
alldeles ensam i denna anhållan, och kan sålunda ej vinna
mitt ändamål; men skulle någon mera deri förena sig, torr
de Frill. Cederström ej kunna vägra denna förnyade bordläggning.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag nekar ej, att jag anser
det bafva varit ändamål,seuJigare, om Utsk. i en annan
ordning behandlat dessa frågor. Utsk. borde nemi. ej först
bafva framställt till afgörande den fråga, sorn innehålles i
nu förevar, betänk., då denna beror af Gr. v. Forsens motion,
och jag anser det vara felaktigt af Utsk. att behandla
frågorna i denna ordning. Jag kan derföre ej annat äu instämma
i Gr. v. Fersens begäran.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att sedan flera
ledamöter begärt, att. StatsUlskls utlåt. ]V:o 196 mätte ytterligare
få hvila, kunde sådant enligt 49 § Riksd.Ordn,
icke förnekas.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskrs d. 18 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 197 i anledn. af K. M:s nåd. propos.
, angrde ytterligare anslag för anläggandet af en vattenledning
till Carlskrona, blef samma utlåt. afR. o. Ad. bifallet.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtskls d. tS dennes på bordet
lagda memor. N:o 198 med förslag till sammanjemtikning
af RiksStms skiljaktiga beslut uti en särskild fråga,
i anledn. af Ulsk:s betänk. N:o 18, ang:de provisoriska utbytet
af den för Gen.Assistance-cont. begagnade egendom
emot den Stockholms stad tillhöriga f. d. s. k. Hessensfeinska
egendomen, förblef R. o. Ad. vid sitt i ämnet redan
fattade beslut samt godkände den föreslagna voter:spropos:n,
StatsUtskcs d. i.8 dennes på bordet lagda utlåt. N:o rgq,
i anledn. af väckta motioner örn mötespassevnlanceäfgiftens
upphörande samt om anslag utaf allm. medel till indelta
Arme'ens vapenöfningar, blef vid förnyad föredragning ånyo
hegardt på bordet af Grina v. Fersen, Hans, och Hcir£j,
Claes Fredr.
Företogs til! pröfning StatsUtskrs d. 18 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 200 i anledn. af Gr. H. v. Fersens motion,
rörtde de förändringar, som insmugit sig uti de af K.
Carl XI confirmerade och med allmogen upprättade s. k.
knektecon träden.
Gr. von Fer-sen, flans: Under motionstiden tog jag
mig friheten väcka denna motion, sorn jag påräknade skulle
äga stöd i rättvisan och billigheten. Alt vidare deducera
mina skäl och bevis vore öfverflödigt, då Utsk. i sitt be
-
D e 11 a5 Augusti f. m.
tänk. hufvudsakligen upptagit dem; men med ledsnad finner
jag, alt Utsk. afstyrkt denna motion. Utsk. framställer liär
återigen det ofta åberopade eardinalskälet, att medel ej linnas.
Jag kan visserligen ej betvifla, att det är svårt att
veta, hvarest medel skola lagas, då Utsk. ej kan finna utvägar
äfven för de angelägnaste behof, hvartill jag med skäl
räknar delta. Jag vågar dock tro, att om R. St. verkligen
önska en sak, linnas nog medel dertill; men vill man deremot
ej begagna de medel, som finnas, komma de alltid att
tryta. Jag hyste förut det hoppet, att den indirccta be-r
skattningen genom tull och på brännvin skulle blifva ganska
betydlig och att härigenom medel skulle kunna beredas
både för delta och andra lika vigtiga behof; men nu, då
man tvärtemot söker alt i stället nedsätta den indirecta beskattningen
och man vill hvälfva alla utgifter på den allm,
bevillning,en, och man är ense derom, att denna ej bör ökas,
kommer man till sådana resultater, sorn Utsk. här kommit
till, Troligen menar här Utsk. bevillning efter aldra art,
Jag tror, att om R. St. vilja uppgöra en klok tulltaxa och
rationella brännvinslagar, skola nog medel fäs, utan att man
skall behöfva säga, att de skola tagas af 2ldra artis bevillning;
men jag har sjelf varit närvar, i Bevilln.Utsk. under
discussipoerna härom, och med verklig ledsnad har jagsett,
huru litet böjd man är att gå på denna väg. I början af
riksdagen hoppades jag, att resultatet af vår sammanvaro
skulle blifva ej allenast ett stadgadt myntväsende, ulan äfven
en minskning för de skattdragande i de bördor, som
nu trycka dem mest, och jag hoppades dervid äfven en lindring
för rotehållarne. Detta hopp har genom Utskls sätt
att gå till väga uumera blifvit helt och hållet sviket. Mål-,
te det dock ursägtas mig, om jag än vidare vidhåller detta
förslag, ehuru jag har ganska ringa hopp om dess framgång.
Jag vågar derföre yrka återremiss på detta betänk.,
och att Utsk. måtte tillstyrka mötespassevolancens öfver-,
flyttning på den allm. indirecta bevillningen. Man bör dock
ihågkomma, att denna sak innefattar ett contract emellan
de båda Statsmagterna och altså måste af dem bada afgörras;
men om den ena Statsmagten gifver medel dertill, hoppas
jag, att den andra säkert skall bifalla andringen, På
alla dessa skäl begär jag återremiss af betänk.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag instämmer med Gr. v.
Fersen i begäran om återremiss af detta betänk., men vill
dock fästa mig vid ett uttryck af honom, som jag ej kan
gilla. Jag anser det nemi. vara oriktigt att säga, att mötespassevplancen
uppkommit genom contract emellan de båda
Statsmagterna; ty något sådant har aldrig ägt rum, om
man ej ville säga, att det skett genom det stora statscon-r
trädet, Med klädespassevolancen medgifver jag, att förhållandet
borde vara sådant, att det grundades på ett contract;
men hvad mötespassevolancen angår, existerar icke
27S
Den a5 Augusti f. n}.
något sådant, och jag instämmer äfven med Gr. v. Fersen
deli, att det aldrig bör upprättas något sådant, utan att
denna afgift bör öfverflyttas på den ailm. bevillningen. Men
om nu återremiss beviljas, och det skulle af Utsk. ådagaläggas,
att någon tillgång genom tull och brännvinsbeskattning
härtill ej finnes, anser jag det dock vara en pligt för
lagstiftningen att reda frågan om mölespassevolancen, och
att antingen contraet måtte uppgöras eller ock medel anvisas
på allm. bevillningen. I båda fallen inträder åtminstone
ett rättsförhållande, och ett sådant måste väl en gång afven
i denna sak komma att äga ruin,
Gr. von Fersen: Jag har till någon del misssagt mig,
då jag sade, att passevolancen grundade sig på ett contraet,
ingånget emellan de båda Statsmagterna; tv contraet härom
äro endast ingångna emellan K. Carl XI och rust- och
rotehållare, Detta misstag hoppas jag dock må ursägtas
inig, då jag påminner om, att vid sista riksdagen R. St.
ansågo sig såsom den ena contrahenten, Jag anför detta
blott till en ursägt, emedan det är alldeles likgiltigt, om
något contraet är ingånget eller ej. Hvad särskildt vidkommer,
att intet contraet om mötespassevolancen är upprätt
tadt, ber jag blott att få hänvisa till 7 § af knekteconliactet
af år 1682, der det finnes stadgadt, som skall bestås
knekten under mötestiden, och jag ber att få fästa Gr, Horns
uppmärksamhet derpå, att i vissa knektecontract, såsom vid
Dalreg:tet, finnas t. o. m. portionerna, sorn skola bestås, bestämda,
då deremot i andra ingenting härom är stadgadt.
Således finnes vid vissa regSter något bestämdt i detta fall,
då deremot vid andra det är förbjudet för rotehållare att
bestå soldaten äfven det ringaste. Det är häri en uppenbar
strid emellan knektecontracten. Allt detta visay, att deiy
revision af knektecontracten, som jag begärt, är högt af
behofyet påkallad. För öfrigt har jag intet vidare att til*
lägga, utan anhåller blott om återremiss.
Frih, Palmstjerna, Carl Otto: Måhända kan man
med skäl säga, att Utsk. afgifyit detta betänk, något för tidigt.
Men tlå riksdagen redan räckt 7 månader, och Utsk,
ej kunnat veta, huru länge riksdagen kommer aft fortfara,
har Utsk. trott, att man ej borde längre diöja med att göra
sitt bord rent från alla motioner, emedan mången annars
halt ganska goda skäl att förundra sig deröfver, att Utsk,
pnpu hade mål qvarliggande. Man har ansett, att Utsk,
hade bort dröja med delta belang-, till dess Ständerna hun*
pit fatta sina beslut om tullen och brännvinet; men då det ser
mörkt ut med att snart få dessa beslut fattade, har detta
betänk, blifvit afgifvet, och jag tror ej, att Utsk. kan klandras
härför, eniir det är klart för hvar och en, sorn gjort
sig riktig reda för denna sak, att ali den tillökning i in
homstec,
som kat) vinnas genom tullen och brännvinsbe
-
V
Den aä Augusti
279
skattningen, erfordras till anslag för Rikets försvarsverk,
oell att de ej, efter min tanka, böra ansins till lättnad i förut
existerande skatter* sA lange tillökningen ej är så stor,
att inkomsterna öfverstiga hvad sorn behöfver anslås för vårt
försvar. Att bevilja nedsättning i förut existerande skatter
för vissa samhällselasser är en ide', som jag ej tror kan gillas.
Nedsättning i onera bör visserligen ske, efter hvad tidens
förhållanden kräfva, och nedsättning för rotehållare
Jior äfven ske, när tillgångarna det medgifva, d. v. s. när
öfverskott gifves, sedan de oundgängliga behofven blifvit
fyllda; men att vi nu ej äro i denna belägenhet torde hvar
och en kunna finna, som tagit någorlunda fullständig kännedom
af riksdagsärendernas gang och de resultater, dil vi
hunnit. Att numera uppehålla sig med fagert hopp och
att, i afvaktan på dess uppfyllande, uppskjuta med afgörande
af denna fråga, kan jag ej gilla. Jag inser väl, altman
med granna färger kan framställa skäl för en återremiss;
men går man till grunden med saken, skall man lätt finna,
att en sådan tjenar till intet. Den, som väntar sig ett annat
resultat, bygger slott i luften. Hvad angar Gr. Horns
yttrande om olagligheten af den nuvar. bestämmelsen om
mötespassevolancen, har Utsk. ansett det vara olämpligt,
att, sedan Konung och Ständer fattat sitt beslut härom, vidare
sätta lagligheten häraf i fråga. Jag framställde vid sisla
riksdagen min åsigt i denna fråga, och jag ansåg detta
då vara olagligt; men sedan det nu en gång är beslutadt,
är det lag, och då anser jag det vara vådligare, än allt
annat, alt bryta denna lag, ty jag vill på det hogsta undvika
att införa oss i de kastningar, som under förra seklet
ägde rum och hvarifrån jag ber Gud bevara oss. När majoriteten
fattat sitt beslut, bör det stå fast, och hvar och
en måste underkasta sig det såsom gällande lag, och då anser
jag det vara oiätt att bjuda till att klandra och upphäfva
det, emedan ett sådant sätt medför vådor af mycket
betänkligare art, än hela den sak, som nu är i fråga. Jag
yrkar bifall på TJtskts betänk.
Gr. von Fersen: Vid den siste talarens uttryck, att
jag genom min anmärkning ville fördröja riksdagens slut,
vill jag icke uppehålla mig, utan ber blott att få yttra några
ord rörande sjelfva saken. Jag har ingalunda sagt, att
detta betänk, kommit för tidigt; tvärtom skulle jag hafva
önskat, att det hade kommit förr. Jag tror, att det vore
bäst, om StatsUtsk. hade alla sina göromål slutade, innan
Bevilln.Utsk. inkom med sitt yttrande om statsbristsumman;
ty innan man med siffror kan se hvilket system som måste
följas för att fylla behofven, kan ej något riktigt beskatt
ningssystem
införas, utan vi begrafva oss i partialiteter,
utan att någonsin komma till något resultat. Om ett sådant
förhållande inträdde, kunde man behandla ämnet i sin
Den a5 Augusti f. m.
279
skattningen, erfordras till anslag för Rikets försvarsverk,
och att de ej, efter min tanka, böra anslås till lättnad i förut
existerande skatter , så länge tillökningen ej är så stor,
alt inkomsterna öfverstiga hvad sorn behöfver anslås för vårt
försvar. Att bevilja nedsättning i förut existerande skatter
för vissa samhällsclasser är en ide', sorn jag ej tror kan gillas.
Nedsättning i onera bör visserligen ske, efter hvad tidens
förhållanden kräfva, och nedsättning för rotehållare
bör äfven ske, när tillgångarna det medgifva, d. v. s. när
öfverskott gifves, sedan de oundgängliga behofven blifvit
fyllda; tilen att vi nu ej äro i denna belägenhet torde hvar
och en kunna finna, som tagit någorlunda fullständig kännedom
af riksdagsärendernas gång och de resultater, dit vi
hunnit. Att numera uppehålla sig med fagert hopp och
att, i afvaktan på dess uppfyllande, uppskjuta med afgörande
af denna fråga, kan jag ej gilla, jag inser väl, altman
med granna färger kan framställa skäl för en återremiss;
men går man till grunden med saken, skall man lätt finna,
alt en sådan tjenar till intet. Den, som väntar sig ett annat
resultat, bygger slott i luften, Hvad angår Gr. Horns
yttrande om olagligheten af den nuvar. bestämmelsen om
mötespassevolancen, har Utsk. ansett det vara olämpligt,
att, sedan Konung och Ständer fattat sitt beslut härom, vidare
sätta lagligheten häraf i fråga. Jag framställde vid sista
riksdagen min åsigt i denna fråga, och jag ansåg detta
då vara olagligt; men sedan det nu en gång är beslutadt,
är det lag, och då anser jag det vara vådligare, än allt
annat, alt bryta denna lag, ty jag vill på det hogsta undvika
att införa oss i de kastningar, som under förra seklet
ägde rum och hvarifrån jag ber Gud bevara oss. När majoriteten
fattat sitt beslut, bör det stå fast, och hvar och
en måste underkasta sig det såsom gällande lag, och då anser
jag det vara orätt att bjuda till att klandra och upphäfva
det, emedan ett sådant sätt medför vådor af mycket
betänkligare art, än hela den sak, som nu är i fråga. Jag
yrkar bifall på TJtskts betänk.
Gr, von Fersen: Vid den siste talarens uttryck, att
jag genom min anmärkning ville fördröja riksdagens slut,
vill jag icke uppehålla mig, utan ber blott att få yttra några
ord rörande sjelfva saken. Jag har ingalunda sagt, att
detta betänk, kommit för tidigt; tvärtom skulle jag hafva
önskat, att det hade kommit förr. Jag tror, att det vore
bäst, om StatsUtsk. hade alla sina göromål slutade, innan
Bevilln.Utsk. inkom med sitt yttrande om statsbristsnrnman ;
ty innan man med siffror kan se hvilket system som måste
följas för alt fylla behofven, kan ej något riktigt beskattningssystem
införas, utan vi begrafva oss i partialiteter,
utan att någonsin komma till något resultat. Om ett sådant
förhållande inträdde, kunde man behandla ämnet i sin
Den a 5 A u-g u s t i f. m.
lättas, om Utsk. föreslår medels utgående för detta ändamål
på annan väg. Jag påstår ingalunda, alt Utsk. framkommit
för tidigt med detta betänk.; tvärtom är jag oviss,
om Utsk. i så god tid framställt alla statens behof, att Bevilln.
Utsk. derefter kan rätta sitt arbete, och utan att så
skett, är hela delta sednare arbete alldeles förgäfves gjordt.
Jag tillstyrker återremiss.
Frih. Palmstjerna: Att Bevilln.Utsk., för att kunna
bedöma behofvet af tull- och briinnvins-skatterna, behöft afvakta
StalsUtskts förslag, förundrar mig att höra. Bevilln.-  Utsk. har ju känt de K. propostna och alla enskilda motioner
om ännu större anslag, än StalsUtsk. föreslagit, och
om minskning i grundskatten och ökandet af bevillningen;
och Bevilln.Utsk. har sålunda kunnat lägga på de ej tryckande
bevillnCsartiklarna så mycket som möjligt, utan att
Bevilln.Utsk. behöft afvakta StatsUtsk:s förslag. För öfrigt
låter del ganska vackert, att StatsUtsk. ej borde hafva t i 11—
slutit öronen för allmänna rösten; men jag hemställer, hvad
man väl skulle hafva sagt, om Utsk. skänkt rotehållarne
denna afgift, då Utsk. afslagit så mycket af hvad K. M. begärt
lill anskaffande af ångfartyg, lill byggande af fästningar,
till strömrensningar och så många andra dylika högst
vigtiga behof. Ett sådant sätt att minska hittills utgående
skatter, på samma gång som man afslår sådana anslag som
dem, jag nu uppräknat, anser jag medföra mycket slöfre
vådor för samhället, än dem ett bifall till detta betänk, skulle
innebära. Att StalsUtsk. dröjt nog länge alt uppgifva
summan af statsbehofven kan vara en riktig anmärkning i
hvad sorn angår den extra statsregleringen, men kan ej vara
gillig i fråga om den ordinarie staten, som uppgafs så
tidigt som var möjligt. Men hvad nu angar utlåt, om den
extra statsregleringen, tror jag, att Utsk. baft goda skäl
att dröja med afgifvandet häraf, så länge som Utsk. gjort.
Då nemi. K. M. hade föreslagit, att hela extra statsregleringen
skulle fyllas genom utgifvandet af statsobligationer,
trodde Utsk., att det var rådligast att behandla denna sak
på det sältet, att ej något förslag härom afgafs, förrän realisationsfrågan
var afgjord, emedan dessförinnan det ej vore
värdt att tänka på några statsobligationer, och om Utsk. hade
sett, att deri oreda och ovisshet i vårt myntväsende, som
hittills funnits, ej heller denna riksdag hade blifvit afhjelpt,
hade Utsk. deri haft ett tillräckligt skäl att afstyrka hela
den K. propos. Jag tror, att detta varit ett gilligtskäl för
Utsk. att dröja härmed; och att Utsk. ej dröjt lång tid efter
myntbestämningens afgörande, hoppas jag hvar och en
erkänner. Utsk. har sålunda nu åter, efter min tanke, fått
uppbära mera klander, än det verkligen bort få och kan
förtjena.
n H. 36
Den a5 Augusti f. m.
Gr. von Fersen: Jag vill blott upplysa den siste talaren
derom, alt Bevilln.Utsk. ej afvaktat StatsUlskrs betänk, om
statsbristsumman; men min öfvertygelse är, att Utsk. bort
afvakta detta. Genom de förslag, som redan varit inne hos
K. St., tyckes det vara tydligt, att man ej afvaktat ofvannämnde
summas bestämmande; men. jag tror, att just detta
gjort, att förslagen ej uppfyllt det åsyftade ändamålet. Jag
inlåter mig ej i den frågan, om den rättelse, jag föreslagit,
skulle blifva en skänk åt rotehållarne. Jag skulle tro, att
saken bör få en annan denomination. Jag har ej klandrat
StatsUtskts handlingssätt, blott sagt, huru jag sett saken;
men i anledn. af Frih. Palrastjernas yttrande må det tillåtas
mig en liknelse. Mig synes, att man väl ej kan förmoda,
att hos 48 ledamöter så djupa åsigler kunna finnas, att
de genast ombyta ett etableradt system i föijd af theoretiska
grunder; men om man kommit till det resultat, att
statsbristen utgör 7 millioner till exempel, och man finner,
att 3 millioner deraf kunna fyllas genom tullen, i fall man
följer ett friare system, torde det blifva lättare att uppfatta
systemet. Om man deremot utan direct tillämpning blott
talar om systemet, komma interessena att göra sig alltför
mycket gällande. Jag inser visserligen, att denna riksdag
är för långt liden, att man i detta afseende kan vänta någon
elfect; men jag har ej förlorat allt hopp, att Bevilln.-  Utskts förslag framdeles kunna blifva bättre.
Ilr Dalman: Jag anhåller om återremiss. Jag tror,
att om Bevilln.Utsk. blott med en skilling per skålp. ökade
tullen på caffe, socker och tobak, skulle derigenom tillräckliga
medel erhållas för fyllandet af detta anslag. Då StatsUtsk.
ej bestridt, att kostnaden för Arme'ens vapenöfningar
skulle utgå af allmänna bevillningen, är det ock rätlsenligt,
att mötespassevolancen bör utgå härifrån, och detta anslag
kan ganska lätt vinnas genom ökad beskattning på en del
öfverflödsartiklar, hvarigenom ej blott en önskad lindring
för det så hårdt tryckta jordbruket kunde vinnas, utan detta
vöre äfven ett steg på en bättre bana i hela vårt beskattningsverk.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Jag yrkar deremot
bifall till betänk. Jag tror, att frågan här ej är om
grunderna för beskattningen, utan att vi nu endast hafva
att göra med den frågan, om rust- och rotehållare, såsom
hitintills, ensamma skola utgöra sin skatt, eller om denna
äfven skall läggas på andra medborgare. Min tanke härom
är, att då detta åliggande grundar sig på ingångna contract
samt ingår i grundskatterna, är det ej större skäl att borttaga
denna, än att borttaga de öfriga grundskatterna. Kan
man komma derhän, så går jag gerna in derpå; men till
dess detta kan ske, är det orättvist att borttaga denna. Jag
anhåller om bifall till betänk.
Den a5 Augusti f. m.
a83
Gr. Horn: Det synes mig, sorn skulle R. o. Ad. vilja
neka denna återremiss. Jag tillstår, att detta är något för
min känsla högst sårande. Pi. o. Ad. har så många gånger
under denna riksdag beviljat återremisser af betänk:n blott
på den grund, att en enda anmärkning deremot af några
talare blifvit framkastad; nu deremot, då denna begäran
stödjer sig på verklig rättsgrund och raan på ett verkligt
politiskt skäl begär, att Utsk. mätte taga denna sak i nytt
öfvervägande och ej, såsom nu skett, blott bortraisonnera
frågan, anser jag det verkligen högst olämpligt att vilja vägra
denna återremiss. Det har säkert ej undfallit Ståndets
minne, huru frågan om mölespassevolancen här afgjordes
vid sista riksdagen. Jag kan ej inse, att det skulle förnärma
R. o. Ad:s värdighet, om vi nu tyst medgåfve, hvad de
flesta enskildt erkänna, att detta beslut var förhastadt, om
ej olagligt, och jag skulle tro, att det vore väl, om vi kunde
rälta det stora misstag, som då hlef begånget. Försöket
att kunna erhålla en sådan rättelse är oskyldigt; men
alt vilja afskära detta försök genom vägran af denna återremiss
är vådligt, ty utan tvifvel var principen, som lades
till grund för detta beslut, grundfalsk, och de flesta erkänna
det. Lyckligt vore det sålunda, om R. o. Ad. kunde afskudda
sig denna börda, detta beslut om mötespassevolancen,
ulan någon våda för den lagstiftande Statsmagtens värdighet;
men på det högsta skulle det deremot smärta mig,
om R. o. Ad. skulle afskära detta försök att få saken återremitterad,
helst det ej kan nekas, att ett ibland de värsta
gravamina, som blifvit anförda emot vår Representations sätt
att förfara, och hvarpå alla dessa petitioner om dess förändring
grundat sig, blifvit hemtadt från detta beslut om fflötespassevolancen.
Jag yrkar återremiss.
Ilr Dalman: Om det förhölle sig såsom Gr. Gyldenstolpe
påstått, att mölespassevolancen vore en grundskatt,
grundad på de första knektecontracten, så förundrar det
mig, att Utsk. ej utredt, huru dessa contract äro beskaffade;
men denna åsigt tvckes ej StatsUtsk. hafva delat, och
den synes äfven vara tillräckligt vederlagd derigenom, att
om det vore sannt, alt mölespassevolancen vore en grundskatt,
hade Konungen ej behöft göra propos. om dess bibehållande.
Att återställa ett rättsförhållande är Representationens
både rättighet och skyldighet, och ibland de oundgängligaste
behofven för en stats bestånd är, att hvad som
är rätt äfven blir rätt.
Gr. Björnstjerna, Magn.: Ehuru jag ej hade ämnat
deltaga i denna discussion, anser jag mig dock nu, sedan
den antagit karakteren af en principfråga om företrädet mellan
den directa och den indirecta beskattningen — ett ämne,
hvarom jag både tänkt och yttrat något —, böra yttra
några få tankar. Vår beskattning är högst felaktig och
a84
Den 25 Augusti f. m.
stödjer sig på alldeles falska grunder; vi producera tunga
skatter, hvilka ändock Uro otillräckliga för statsverkets behof,
men hvilka blifva tunga genom en felaktig uppställning,
genom en oriktig fördelning deraf samt derigenom, att
de hufvudsakligen äro directa och framför allt, att dessa
mest trycka vårt jordbruk. De directa skatterna utgöra i
Sverige 9 millioner eller J^delar af hela beskattningen i Riket,
då i andra länder deremot och bland dessa sådana, der
de gamla feodala institutionerna mest äro bibehållna, den
directa beskattningen ej uppgår lill ^ af totalbeloppet, och
andra länder t. o. m. alldeles hafva borttagit all direct skatt,
såsom fallet är med England, der man helt nyligen afskaffa!
den enda indirecta skatt, som fanns qvar, nemi. husoch
fönstertaxan. Men oberäknad! detta har vår beskattning
det stora felet, att den hufvudsakligen ligger på vårt
åkerbruk och äfven der är olika fördelad genom den olika
natur af frälse och skatte, som var jord äger. Jag skulle
gerna vilja förena mig med Gr. Gyldenstolpe derom, att det
vore rättast att upphäfva alla grundskatter; men jag fruktar,
att upplysningen hos oss ej ännu gått så långt, att vi
kunna tillämpa denna princip, och då dessutom riksdagen
redan är så långt framskriden, att man ej, med något rimligt
hopp om framgång, kan göra ett försök i denna väg,
böra vi dock gå så långt som möjligt på denna rationella
bana och söka att tillämpa denna princip på några af våra
grundskatter, af hvilka jag sätter rotehållarnes mötespassevolanceafgift
bland dem, som främst böra upphäfvas. Om
äfven denna afgift har sin grund i knektecontracten och på
det gamla stadgandet, att roten skall underhålla soldaten,
bör man dock ihågkomma, att härvid den skillnad inträffar,
att i fordna lider soldaten var skyldig att gå i arbete hos
rotehållaren. Detta åliggande för soldaten hår nu längesedan
upphört, sedan ide'en för hela vårt försvarsverk är, alt
soldaten bör vara en fri medborgare; och då detta åliggande
äfven derföre ej mera kan vältras tillbaka på soldaten,
bör ock rotehållaren befrias från sitt onus. Med beklädnadsafgilten
inträffar samma förhållande; och jag tror, att
de största skäl tala för upphäfvandét af dessa båda afgifter,
hvilka i stället borde öfverflvttas på den indirecta beskaltningenj,
på hvilken de ganska lätt skulle kunna utgå, utan
att någon tyngd deraf kändes för landet. Hr Dalman har
omnämnt en artikel: socker. Sockret är i andra länder en
bland de indirecta beskattninesartiklarna, sorn gifva de betydligaste
intrader. Det är äfven så voluminöst, att det är
högst svårt att kunna luvendrejas in i landet. Hr Dalman
bar sagt, alt tullen på denn# artikel kunde okas från två
till 3 sktr; jag tror, att den ganska väl kunde höjas till r2
sk:r, helst sockret derigenom ej blefve dyrare, än det var
för 12, i5 å 20 år sedan. Enär nu införseln häraf bestiger|sig
per medium till j2,000,000 skålp., skulle staten här
-
Den 25 Augusti f. m.
a85
med erhålla en vinst af 3 millioner, som kunde användas
till upphäfvande af våra grundskatter. Tobak är äfven en
sådan artikel, hvilken, om tullen derå förhöjdes, skulle inbringa
till staten en betydlig summa. Samma förhållande
ager äfven runi med brännvinet, hvarom jag vid ett annat
tillfälle torde få yttra några ord. Jag förenar mig uti begäran
om äterremiss.
Gr. Gyldenstolpe: Ilr Dalman har ej velat gå in på
att anse mötespassevolancen för en grundskatt. Jag erkänner,
att delta väl ej till namnet kan vara rätt; men denna
afgift är ett åliggande för rust- och rotehållare oell således
af enahanda natur med grundskatten, dådet följer med hemmanet.
Nu skulle denna afgift, i stället för att vara en
skyldighet för rotehåMarne ensamt, läggas sorn beskattning
på hela landet; men jag kan ej finna större skäl att borttaga
denna skyldighet, än alla de andra skatterna. Vid förra
riksdagen var fråga 0111 att förändra denna skyldighet från
en natura-prestalion till penningeafgift; men härigenom
skulle alltid legan komma att betydligt ökas, och jag tror,
att mången rotehållare skulle deraf finna sig mera tryckt,
än 0111 denna skyldighet fortfar som hittills. Hvad slutligen
angar det myckna, sorn blifvit ordadt om den indirecta
beskattningens företräde framför den directa, hemställer jag,
0111 icke, i händelse af äterremiss, dessa yttranden kunde få
afgå lill Bevilln.TJtsk.; ty StatsUtsk. kan ej hafva särdeles
uppbyggelse deraf.
Frih. Cederström, Jac.: Här har af en värd talare
blifvit sagdt, att II. St:s beslut i denna fråga vid sista riksdagen
var olagligt. När man fått vissa fiva ideer i hufvudet,
är det svårt att få bort dem. Samma ledamot yttrade
detta vid sisla riksdagen och åter nu. 80 § Reg.F. innehåller
tydligt: ”Krigsuiagten till häst och fot såväl som båtsmanshållet
af rotering och indelning förblifver vid de med
landet och städerna upprättade eontract och indelningsverk,
hvilka till deras hufvudgrunder skola orubbade vara,
intilldess Konungen och II. St. finna nödigt någon ändring
deruti samfäldt att göra; kunnande ingen ny eller tillökad
rotering, utan genom Konungs och Ständers sammanstämmande
beslut, tillkomma.” Således när Konung och Ständer
göra någon förändring häruti, är denna förändring fullt
laglig. Detta i afseende på beslutets tillkomst.— Hvad angår
frågan om öfverflyttning från rotehållarne af en skyldighet,
som de sekler igenom dels directe dels indirecte
fullgjort, på andra corporationer genom s. k. indirecta afgifter,
hvilka dock blifva directa för dem, som bruka varan,
hvarå skatten utgår, så innebär en sådan öfverflyttning
en stor orättvisa emot dessa classer. Det är otvifvelaktig!,
att vårt beskattningssystem måste omgöras, om välmåga
och trefnad i landet skall kunna åstadkommas; men
286
Den a5 Augusti f. m.
detta skall ske i system och ej genom ett sönderryckande af
vissa delar deraf, hvarigenom man gör favör åt några på
samma gång, som man begär orättvisa emot andra. Jag
bestrider således all frihet för rust- oell rotehållare, åtminstone
tills vidare, då en gång beskattningssystemet i sin
helhet kan förändras, livad för öfrigt återremissen angår,
anser jag den vara ganska oskyldig, emedan den ej kan leda
till något resultat, då It. St. ej kunna befria rotehållarne
från denna afgift och dertill gifva något anslag ensamma,
och K. M. ej lärer bifalla detta, då denna fråga redan en
gång förut är afslagen. —- De betänktn, som af Gr. v. Fersen
blifvit begärda på bordet, äro af den beskaffenhet, alt då
detta är afgjordt, äro de beslut, som om dem kunna vara
att taga, redan lill det mesta gifna; men det är för tidigt
alt nu yttra sig härom.
Gr. Horn: Jag är uppkallad af en ledamot i StatsUtsk.,
som afgifvit det högst betänkliga yttrandet, att mötespassevolancen
skulle vara en grundskatt, och sökt gifva stöd åt
Utsk:s betänk, genom det påstående, att denna afgift af ålder
varit rust- och rotehållare ålagd. Förhållandet är alldeles
icke så, utan talaren har häri fullkomligen misstagit
sig. Enligt intet contract äro rotehållare förbundna att förse
soldaten med matsäck: blott 2 eller 3 af de äldsta bjuda,
att rotehållare må lemna soldaten förskott af mat;
och huru kan då en ledamot i StatsUtsk. stiga upp och säga,
att mötespassevolancen är en grundskatt? Den värde
ledamoten tyckes ej känna till skillnaden emellan rust- och
rotehållare, utan helt och hållet sammanblanda dem. Rusthållaren
har obegränsad skyldighet att underhålla knekten
under mötet; men rotehållaren kan detta onus aldrig lagligen
åläggas.— Knektecontracten äro genom 80 § Reg.F. befästade,
och det är en fix ide' af Frih. Cederström att, då
så är, vilja påstå, att inga contract äga rum. Konungen
kan ej enskildt och R. St. kunna ej heller enskildt förändra
contracten. Den ena kan eftergifva, men ej öka dessa
bördor, och rotehållaren har full rätt att vägra att ingå på
de förändringar, sorn af Konung eller Representation kunna
göras af dessa contract. Man här sagt, att en öfverflyttning
af denna afgift på bevillningen skulle innebära en skatteökning
för andra medborgare; men jag hemställer, hvad
det innebär, att dessa rotehållare, som genom de ingångna
contracten och till följd af indelningsverket äro fullkomligt
befriade från att underkastas utskrifning både för sig sjelf—
ve, sina söner och sitt tjenstefolk, nu dock genom beväringen
äro förbundna till krigstjenst. Månne ej detta innebär,
att dessa kunna vägra att åtaga sig detta onus, som för dem
är en otillbörlig tillökning, då de ej befrias från denna
tryckande och otillbörliga skyldighet?
Frih. Hermelin, Aug.: Jag anhåller endast om återremiss
af ifrågavar. betänk.
Den a5 Augusti f. m.
Gr. von Fersen: I anledn. af Gr. Gyldenstolpes yttrande
om mötespassevolancé-afgiftens natur af grundskatt
var det, som jag begärde ordet; men Gr. Horn bar redan
så fullkomligt vederlagt detta yttrande, att jag häri är helt
och hållet af honom förekommen. De anmärkningar, som
Frih. Cederström gjort, förundrar det mig ej, att jag fått
böra af honom, då jag erinrar mig, att Hr Frih. vid ett
annat tillfälle gifvit den indirecta beskattningen namn af öfvergångsbeskattning.
Jag dr honom äfven skyldig min tacksägelse
för det han kallat återremissen af detta betänk, oskyldig,
likasom han förut gifvit min motion benämning af menlös.
För min del försäkrar jag, att blott saken kan vinnas,
skall Hr Frih. gerna få gifva den hvilka benämningar han
behagar. Hvad orättvisan af denna rotchållarnes skyldighet
angår, den några talare ej kunna inse, anhåller jag blott,
att Utsk., vid besvarandet af återremissen, må uppgöra en
calcul emellan rotehållarnes skyldigheter efter knektecontracten
och dem de efter nuvar. förhållanden få utgöra; en
calcul, som jag ej i min motion uppgjort, men hvartill jag
lemnat mycket materialier, och hvarigenom denna orättvisa
bäst torde blifva utredd och lagd i dagen.
Gr. Gyldenstolpe: Gr. Horn har rätt; men jag har
derföre ej misstagit mig. Jag tror mig här ej böra ingå i
en deduction af frågan, om rotehållarnes skyldighet har natur
att tillhöra grundskatterna eller ej, utan vill blott upplysa,
att jag erkänt, att förhållandet med rotehållarne är
det, att då det för rustlialiarne är en skyldighet att under
mötet underhålla soldaten, äro rotehållarne deremot befriade
derifrån och soldaterne sjelfva underkastade detta åliggande;
men jag har velat erinra derom, att om karlen verkligen
skulle tillförbindas härtill, ökar han deremot pretensionerna
på legan, och då blir förhållandet detsamma och
rotehållaren får betala lika mycket. Hvad Gr. v. Fersens
yttrande angår, förundrar det mig, alt han talat emot mig,
då lian sjelf erkänt, att detta är ett rotehållarne ensamt
tillhörande onus.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag anhåller att
få förena mig i begäran om återremiss. Äfven jag hör lill
deras antal, som tro, alt man bör öfvergå från den beskattning,
som nu båldt trycker jorden, och öfvergå lill den
indirecta. Måhända är ej tiden mogen för denna förändring;
men den mäste blifva det, och jag tror, att man gör illa,
om man försummar något tillfälle att göra, hvad man kan.
I annat fall komma vi otvifvelaktigt att stå efter alla andra
nationer. Vi måste följa med tidens ström, och om
den hos oss löper långsammare, får den dock ej stadna.
Jag vågar tro, att till en del är det rotens skyldighet att
bestrida karlens underhåll; men i samma mån krigskonsten
blifvit längre drifven, och det fordras hos soldaten mera
a88
Den a5 Augusti f. ni.
öfning och kännedom i sitt yrke, i samma mån si i tes äfven
munderingen mera; och måhända är det ej orättvist, alt i
samma mån armeen blifver bättre exercerad, hela massan
af nationen deltager i det ökade skydd, den åtnjuter genom
en bättre öfvad arme'. Jag tror således ej, alt det ligger
den ringaste orättvisa uti alt förflytta afgiflen på den indirecta
bevillningen; men deremot sker mycken orättvisa, 0111
man lägger den på den allm. bevillningen, hvilken hufvudsakligen
endast drabbar jorden och löntagare. Jag anhåller
om äterremiss.
StatsUtskrs utlåt. W:o 200 återremitterades.
Frih. Boye, Ludv.: Jag var en stund bortgången,
och då jag nu återkommer, erhåller jag den underrättelsen,
att, på en af Hr Landtm, gjord propos., Ståndet beviljat
remiss å Hr Dalmans under Wto 1 på föredragningslistan
upptagna motion. Jag skall aldrig upphöra i aktning för
andras mening; men jag kan ej undertrycka min öfvertygelse,
att såväl propostn som beslutet varit stridande mot
vära grundlagar, och jag anhåller altså att få i B., o. Adts
prot. nedlägga min reservation deremot på den grund, att
jag anser detta, såsom prejudicat, af en oberäknelig påföljd
i framtiden. Jag anser det vådligt ej blott för säkerheten
af det beslut, som Ståndet fattat, utan äfven för möjligheten
att någonsin få slut på göromålen. På detta sätt skulle
ett beslut kunna upprifvas genom en motion. Jag anhåller,
att detta yttrande måtte få åtfölja remissen.
R. o. Ad. beslöt, att Frih. Boyes nu afgifna yttrande
skulle åtfölja remissen af Hr Dalmans till StatsTJtsk. i dag
remitterade motion.
Ånyo föredrogos och biföl lös StatsUtsk:s d. 18 dennes
på bordet lagda utlättn:
Wto 201, i anleda, af K. M:s d. i5 sisth Maj till Utsk.
aflåtna nåd. remiss å handlingarna i målet, rör:de sökt everldJig
skattemannarält å det under Ulriksdals kungsgård förr
lydande hemmanet Kefvinge med dertill hörande utjord;
W:o 202. i frågan om medels anskaffande till canal-och
slussbyggnaden vid Säffle i Wermland, medelst anticipation
A i835 års anslag till vattencommunicationer och andra allmänna
byggnader.
Då nu ånyo föredrogos StalsUtskts d. 18 dennes på bordet
lagda utlåttn:
Wto 2o3. i anledn. af K. M:s nåd. propos. om statsverkets
tillstånd och behof i livad densamma afser ett extra
statsanslag af 3 millioner rtdr lill försvarsverkets iståndsätta
n d e, allmänna arbeten, ro. ro.;
N:o
Den a5 Augusti f. m.
N:o 204. i afseende på Riksg.contrs behof fr. o. m. år
i835 t. o. in. år 1839
blefvo nämnde iitlåt:n ånyo lagda på bordet, det förra
af Hrr Riben, Carl Wilh., Rothlieb, Axel Fredr.,
och af Dalström, Gust. Jac., samt det sednare af Gr.
Gyldenstolpe, Anton Gabr., Frih. Boye, Ludv., samt
Hrr Riben och Rothlieb.
Ånyo föredrogs och bifölls Hr Strussenfelts, Adolph
Ludv., d. 21 dennes på bordet lagda motion om inbjudning
till BorgareSt. att förena sig uti R. o. Ad:s samt PresteSt:*
beslut om ett anslag af 4ooo r:dr för hvardera universitetet
i och för deras materiella behof.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att i fall R.
o. Ad. ej hade något deremot att erinra, Lomme nästk. Fredag
d. 29 dennes på f. m. att förrättas val af R. o. Ad:s
Fullmägtige i Banken och på eftermiddagen af Ståndets
Fullmägtige i Riksg.cont.
Justerades pleniprotm för d. 28 sisth Juli e. m. samt
d. 3o i samma månad f. och e. rn.
Upplästes’och lades på bordet nedannämnda inkomna
memor. och utlåt:n från
StatsUtskottet:
Piro 223. i anleda, af K. M:s nåd. remiss uppå gjord
underd. ansökning om upphörande af tiondeafgiften för aluntillverkningen
i Riket samt jemnkning i tullafgiften å alun;
N:o 224. i fråga om upplåtande af jord utaf Wisingsborgs
kungsladugårds ägor till ökadt utrymme för Wisingsö
kyrkogård;
N:o 225. i frågan om försäljning till skatte dels af kungsgårdar
och kronolägenheter, dels af kyrkohemman och boställen
; *»!?»[., \ • .•*{
N:o 226. öfver anmärkningar vid betänk. N:oii7, i anleda.
af K. M:s nåd. propos. till R. St., angrde afskrifning
af Upsala Academis skuld till Riksg.cont. för ett erhållet
lån till fullbordande af det nya bibliothekshuset i LTpsala;
Ako 227. i anledn. af Riksd.fullm. från WesterNorrlands
län Nils Strindlunds motion om anvisande på Riksg.cont. af
ett creditiv af 1 million r:dr för spannmålsundsättningar vid
inträffande svårare missväxtår;
JNko 228. i anledn. af erhållen återremiss af betänk. N:o
i56, röi:de Hr af Robsahms, C. R., motion om inlösen
för statens räkning af godset Ekolsund i Upsala län;
Ako 22g. i anledn. af Hr v. Troils, Emil, motion, att
åt Riksg.cont. må uppdragas att årligen upptaga lån emot
12 H. 37
29»
Dea 25 Augusti, f. m.
uppsägbara obligationer för att åter utlånas emot inteckning
i jordegendom;
JV:o 23o. i anledn. of erhållen återremiss å StatsUtsk:s
utlåt. N:o 1.42 ;
N:o 231. i anledn. af erhållen återremiss på StatsUtsk:s
utlåt. N:o i65;
N:o 232. ang:de Löfås silfververk;
]\T:o 233. i anledn. af väckt motion örn upphäfvande af skattläggningarna
å mjöl-och sågqvarnar samt valk- och stampverk;
BancoUtskoltet:
N:o 27. i anledn. af Riksd.fullm. Peter Pehrssons från
Calmare län motion, ang:de utsättande i de från Banken utgående
qvittenser öfver ränteinbetalningar af det primitiva
iånets återstående capitalbelopp;
N:o 28. i anledn. af Gr. Pipers, Carl Fredr., motion,
angrde ytterligare ersättning till Öfverstelieuten. G. U. Adlerstam
för det lidande, som genom en rättegång med R.
St:s Bank skall blifvit bemälde Öfverstelieuten. förorsakadt;
N:o 3o. med anmälan om de resp. RiksSCns beslut i
afseende på Utskrs i utlåt. N:o 16 framställda förslag till hufvudgrunder
för Bankens rörelse och förvaltning;
Lagutskottet:
N:o 108. i anledn. af dels gjorda anmärkningar vid TJtsk:s
betänk. N:o 72 öfver väckta motioner, ang:de inrättande
af förmyndarekamrar, dels ock i sammanhang med berörde
anmärkningar gjorda förslag till ändring af 22 cap. i
och 4 §S Ärfdabm;
Allm. Besvärs- och O ec o n.U t sk o 11 e t:
N:o 113. ang:de återlemnande af remitterade motioner
om prorogation af innevar. riksdag.
Upplästes ett prot.-uldr. från BondeSt. af d. i5 dennes,
innehållande inbjudning till de öfriga Stånden att instämma
i BondeSt:s beslut, att mantalspenningarna samt lagmansoch
häradshöfdinge-räntan skola alldeles upphöra m. m.
Lades på bordet.
Upplästes prot.-utdr., ankomna från de öfriga RiksSCn,
nemi. från PresteSt. af d. 8, 14, 17, 23, i5, 26, 28 och
3i sisth Juli samt d. 4i 6, 8, II, i3 och 18 dennes; från
BorgareSt. af d. 7, 14, 17, 22, 23, 24, 28, 3o och3i sisth
Juli samt d. 6, 8, 11, 13, l5, 18 och 21 dennes, samt från
BondeSt. af d. 11, 14, 22, 23 och 3o sisth Juli samt d. 6,
8, 1 1, i3, i5, 18 och 21 dennes.
Lades till handlingarna.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. i till 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den a5 Augusti c. ra.
Måndagen den 25 Augusti i834.
Plenum kl. 5 e. m.
Företogs val af ordinarie ledamöter och suppleanter i
förstärkt BancoTJtsk.; och befunnos vid valförrättningens slut,
sedan lottning blifvit anställd emellan de Hrr, hvilka erhållit
64 röster, följande hafva blifvit utsedde, till
Ordinarie Ledamöter:
Wto 5i. Gr. Posse, Arvid 64 röster.
,, 92. ,, Horn, Claes Fredr 64 —
„ 120. „ Liljencrantz, Gust. Fredr. . . . 64
,, 140. „ Björnstjerna, Magnus Fredr, ... 64 —
„ 16. Frih. Kurck, Claes 64 —
,, 20. „ Bonde, fullm. Gr. von Fersen, Hans 64 —
„ 6g. „ Uggla, fullm. Gr. Frölich, Dav. . 64 —
,, 170. „ Sack, fullm. Frih. Stael von Hol
-
stein, Otto Wilh 64 —■
,, 32g. „ Adlerbeth, Jacob 64 —
„ 35o. „ von Schultzenheim, Conrad Theodor 64 —
„ 366. ,, Ehrenborgh, Casp. Wilh 64 —•
,, gr. Ilr Mörner, Carl Stellan 64 —
,, 5ro. ,, Drakenhjelm, fullm. Gr. Sparre,
Gust. Adolph
64 —-
„ 792. „ Lagerhjelm, Pehr ...... 64 —
,,1117. „ Cederschjöld, Pehr Gust 64 —
,, 1373. ,, Silfverstråle, Gust. ...... 64 —•
„ 2043. „ Ihre, Albi-. Elof ,64 —
,, 2ogo. ,, Adelborg, fullm. Hr af Klercker,
Fredr .64 —
„ 223o. ,, Hagströmer, Jac. Wilh 64 —
„ 22g8. ,, af Billbergh, Joli. Peter .... 64 —
„ 2307. ,, af Tuneld, Carl Erik ..... 64 —
Suppleanter;
„ 46. Gr. Piper, Carl Claes
64 •—
,, 5g. Frih.Rålamb, Claes 64 —
,, 1088. Hr Levonflycht, Carl Albi- 64 —
„ 1 igr. ,, Anckarloo, Dav, Gust 64 —
„ 2061. ,, af Zellen, Nils Wilh. , .... 64 —
„ 2287. ,, af Roldn, Joh. Sam 64 —
„ i3i. Gr. De Geer, Carl 63 —
„ 1. Frih.Oxenstjerna, Carl Gabi- 63 —
„ 166. ,, Stjerncrona, Dav. . , , ... 63 —
„ 220. „ Palmstjerna, Carl Otto .... 63 —
II. R. o Ad. åtskiljdes kl. i till 9 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den sS Augusti.
Thorsdagen den 28 Augusti 1834-
Plenum kl. g f. m.
Justerades 5 prot.-utdr. för d. 20 dennes f. m.
' Upplästes till justering och godkändes nedannämnde fran
Exped.Utsk. inkomna förslag till B. St:s underd. skrifvelser
till K. M., nemi.:
Nro in. ang:de generals- och amiralspensioners uppförande
å allm. indragningsstaten;
N:o 112. ang:de Landskamereraren Bergströms uppförande
till pension å allm. indragningsstaten;
N:o 113. angrde f. d. Lieuten. Bothkirchs uppförande å
allm. indragningsstaten;
Nro 114. angrde bestämmande af prescriptionslid för uppvisande
i Banken af utelöpande invisningar och insättningsbevis,
som i räkenskaperna balanceras;
Nro 115. angrde upphörande af städernas skyldighet att
hålla upplag af spannmål;
Nro 1 16. angrde upphörande af den städerna Borås och
Ulricehamn medgifna gårdfarihandels-rättighet.
Ånyo föredrogs StatsUtskrs d. 18 dennes på bordet lagda
utlåt. Nro ig6 i anledn. af väckt fråga om nedsättning i
såväl statsverkets som rolehållares årliga bidrag till indelta
Infanteriets lifmuudering.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Sedan B. o. Ad. i sista
plenum återremitterat ett utlåt., som står i närmaste sammanhang
med detta, tror jag, att B. o. Ad. öfver det förevar.
icke kan besluta annat än återremiss, emedan ett hufvudsakligt
beslut uti detta ämne skulle involvera ett beslut
på förhand öfver det redan återremitterade. Med anleda,
häraf, och på grund af de motiver, sorn blifvit åberopade
mot utlåt, öfver Gr. v. Fersens motion, anhåller jag om återremiss
äfven af detta utlåt.
StatsUtskrs utlåt. Nro 196 återremitterades.
Föredrogs ånyo StatsUtskrs d. 18 dennes på bordet lagda
utlåt. Nro 199 i anledn. af väckta motioner om mötespassevolanceafgiftens
upphörande samt om anslag utaf allm.
medel till indelta Arme'ens vapenöfningar.
Frih. Ehrenborgh, Gasp. Wilh.: Detta utlåt, står
i så nära sammanhang med det redan återremitterade utlåt.
Nro 200, att jag anser båda dessa utlåtrn böra i ett sammanhang
afgöras, hvadan det förra torde antingen böra återremitteras
eller blifva hvilande, intilldess det sednare återkommer
från Utsk. " Likväl tror jag, att ändamålet bäst
skulle vinnas genom återremiss.
Den 28 Augusti.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Den af Frih. Ehrenborgh
föreslagna alternativa utvägen att låta utlåtandet hvila kan
jag icke godkänna, emedan en sådan åtgärd af Ståndet skulle
innebära ett godkännande af de motiver, hvarpå Utsk.
grundat sitt afslag. Utsk. har nemi. ansett sig icke böra
ingå i pröfning af motionen. Detta anser jag obehörigt,
och nödgas således, på förut åberopade grunder, begära
återremiss af utlåt.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 199 återremitterades.
Företogs till pröfning StatsUtskrs d. 18 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 2o3 i anledn. af K. M:s nåd. propos.
om statsverkets tillstånd och behof, i hvad densamma afser
ett extra statsanslag af 3 millioner r:dr till försvarsverkets
iståndsättande, allm. arbeten m. m.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn., uppläste följande:
Under denna riksdag, så rik på discussioner om principer,
synes man likväl vara ense om den, att Sveriges försvar
bör vara nationelt. Tages detta för afgjordt, så följer
deraf oeftergifligen, att för sådant ändamål bör finnas tillräckligt
antal vapen och öfriga krigsförnödenheter, förlagda
på ställen, sorn alltid äro tillgängliga för oss, men deremot
oåtkomliga för fienden. Af det sednare följer, att förråden
ej böra läggas å gränsorna, der de genast vid början af ett
krig kunna af fienden tagas, långt förr än de synnerligen
national trupper hinna dit, som skulle använda dem, utan
inåt landet på ställen, hvarifrån förnödenheterna lätt kunna
transporteras åt den gränsort, som anfalles, eller de trupper,
som tåga emot fienden, förses med vapen, ammunition
&c.; och då fienden möjligtvis från ett håll kan intränga i
landet, medan han på eli annat fördrifves, måste upplagsstället
vara befästadt, på det att detsamma ej må kunna tagas,
de der befintliga förråd eller ännu obeväpnade och oorganiserade
trupper ej förstöras, och möjligheten att utföra
försvaret således icke upphöra. Äfven med åsidosättande af
de öfriga rent militära och af statistiska m. fl. uppgifter
beroende åsigterna måste man således medgifva, alt för ett
försvar, huru det än må utföras eller benämnas, fordras tillräckligt
antal vapen m. m., upplagda uti inåt landet belägna
befästade orter. Det är oek intet annat, eller mindre
vigtiga, ändamål, som, med undantag af speciella uppgifna
fall, skulle vinnas genom de begärda extra anslagen för försvarsväsendet
till lands; hvarföre det icke heller är likgiltigt
för nationen, som är ömtålig om sin frihet och sjelfständighet,
om detta mål vinnes eller ej. Huru pluraliteten
af StatsUtslos ledamöter fattat denna vigtiga angelägenhet,
synes vid närmare granskning af utlåtandena öfver nödvändigheten
af derför begärda anslag, hvilka utlåt:n här i kort
-
