# ID: svediakorp-gov439
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 47,602
# sentences: 1,941
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Dc u ii Augusti f. ra.
lyst, forhållandet, att bokhandeln äfvensom handlande i allmänhet
ganska sällan begagna denna inrättning, hvarmed
hufvudsakligen endast enskilda personers paketer fortskalFas
till de mindre städerna Beträffande den frågan, huruvida
paketpostfarten skall öfverlemnas. åt enskildt bolag och huruvida
detta beslut öfverensstämmer ined det, som R. o. Ad.
redan fattat, och d,e beslut, sorn R. o. Ad. i anledning af
Oecon.Utskrs ännu o fö red ragna betank. kommer att fatta,
tror jag, att ajl svårighet J detta afseende varit undanröjd,
om Stats- och Oecon.Utskm afgifvit gemensamt betänk, i
ämnet. Oecon.Utsk. Jiat' förutsatt, att andra utvägar skulle
kunna linnas till understöd för diligenceinrättningar, än direcla
statsbidrag. Utsk. har upplyst, att diligeuccn emellan
Stockholm och Upsala får begagna 2.4 hästar i veckan. Ett
sådant understöd vöre kanske det lämpligaste, i fall inrättningen
åt enskildt bolag skall upplåtas.
Frih. Boye, Fredr.: Det lärer vara kändt och allmänt
erkändt, att alla inrättningar af en större omfattning
ovilkorligen medföra förlust, då de drif vas för statens räkning,
men deremot oftast och nästan alltid vinst, da de
öfverlemnas åt enskilda bolag eller, hvad bättre är, enskilda
män. dag är öfvertygad, att paketposten skall framdeles
blifva en förmån för den, som öfvei täger densamma, och
tillstyrker derföre, hvad Utsk. föreslagit. Tili upplysning
derom, att den kostnad, som till en början skulle drabba
postverket, är obetydlig, har jag försett mig med en authentik
uppgift af kamererare» vid Postverket öfver utgifter och
inkomster för och genom paketposten under de 2-^ är, densamma
ägt rnm, och hvaraf fullkomligen inh.emtas, att paketfarten
är i tilltagande hvarje år. Afgiften för passagerare
utgjorde nemi. 18.5a, 6,400 r:dr, och i833, 7,400 r:dr, och
paket-afgiften, som förra året, eller i832, utgjorde 5,200
r:dr, uppgick deremot i833 till 7,831 r:dr. Det synes mig
således klart, att inkomsten skall än ytterligare stiga, när
inrättningen mera begagnas. I alla fall visar sig klart, att
förlusten för postverket i833 icke varit större än 10,066 r:dr,
När man nu besinnar den särskilda omständigheten, att det
året gjordes 4 nya vagnar, som kostade 2,4.00 r:dr, och drager
detta belopp från de 10,000 r:drna, så visar sig, att
postverkets effectiva förlust icke utgjort mer än omkring
8,000 r:dr, Om nu inrättningen skulle utbjudas på entreprenad-auetion
åt en enskild man, är jag öfvertygad, att
mångfaldiga skola finnas, som» med kännedom örn det nu
uppgifna förhållandet, gerna skola åtaga sig bestyret med
denna cGmmunicatiqnsanstalt mot ett ärligt understöd pf 8»Q0p
r:dr, och framdeles måhända mot en mindre summa- Jag
skulle således tro, att denna inrättning på allt vis bör understödjas;
och äfven om statens årliga kostnad derför skulle
uppgå till 10,000 r:dr, är det så obetydligt j jenmförej
-
3oa
Den 11 Augusti f. m.
se nied den stora nytta, inrättningen tillskyndar allmänheten,
att jag äfven i sådan händelse tillstyrker dess bibehållande.
Hr af Billbergh: Till en början får jag nämna, att
jag aldrig yrkat inrättandet af tvenne diligencer emellan Stock
holm och Götheborg, och att jag icke heller fattat Frih. Ehrenborghs
yttrande så, som skulle det varit Frih:s mening. Syftemålet
har varit att få denna diligenceinrattning till sitt bestånd
tryggad, så att det icke skulle komma att bero af en tillfällighet,
om inrättningen koninie att fortfara eller icke. I
afseende på Frih. Palmstjernas yttrande får jag fästa uppmärksamheten
derpå, att den bifallna 4;de punkten uti utlåt. N:o
80 innehåller, att de der omnämnda medlen företrädesvis
skulle användas till postinrättningens ytterligare förbättrande
och till understöd och befrämjande af de gagneliga deli—
genceinrättningarna; beroende det således på Postverkets styrelse,
0111 den sjelf vill gå i författning dermed eller öfverlemna
bestyret ät enskilda personer eller bolag; dä deremot
förevar, punkt i utlät. N:o 214 uttrycker den tanken, att
postverket icke omedelbarligen bör befatta sig med paketpostfarten,
utan öfverlemna den åt bolag. Vid ett sådant
olika förhållande förefaller det mig, sorn borde Ståndet vid
förevar, punkt uttrycka samma tanka i afseende på diligencerna
som rörande paketpostfarten. Mot det af Hr af Ekenstam
uppgifna redaetionsförslaget skulle jag icke hafva att
påminna, 0111 icke detsamma uttryckte en önskan, inskränkande
sig till blott de tvenne redan befintliga coininunicationsanstalterna.
Orsaken, hvarföre jag ansett R. St:s önskan
i denna punkt böra uttryckas i de allmännare ordalag,
jag föreslagit, var den, att, om tillgångarna skulle medgifva,
det flera dylika commuriicationsanstalter, exempelvis
emellan Stockholm och Gelle, måtte blifva inrättade, men
att, efter Ä. St;s vid förra riksdagen uttryck ta önskan, dessa
inrättningar å vestra och södra vägarna företrädesvis mätte
komma till stånd. Jag vidblifver således mitt första yttrande,
att i stället för ordet: pa k e t post fa r t e n, måtte saltas:
paketpostfarter och di I i ge n ce i 11 r ätt n i ng a r. I afseende
på hvad Gr. Horn omnämnt bör jag icke lemna obevittnadt,
ätt äfven postverket begagnar diligenceinratlningen
för transporterandet af en mängd embetshandlingar af betydlig
vigt och hvarmed brofposten förut till vida betydligare
kostnad blifvit betungad.
Frih, Ehrenborgh: Jag anhåller att ytterligare få vidblifva
den mening, jag förut yttrat, att den nu föredragna
punkten tarfvor ett förtydligande. Såsom här redan blifvit
tillkännagifvet, beslöto R. St. vid förra riksdagen, att 2:ne
paketfarter skulle inrättas: den ena till Ystad, den andra till
Götheborg. Den förra emellan Stockholm och Ystad har
blifvit inrättad, den andra icke. Men clt enskildt diligence
-
Den ii Augnsti f. ra.
3u3
bolag på vestra vågen har inkommit till K. M. med underd.
hemställan, att emot utbekommande af en viss afgift, utgående
af postmedlen, få öfvertaga puketforslingen till Götheborg,
livartill K. M. lemnat bifall. Huruvida denna
summa, som bolaget af postmedlen uppbär, uppfyller ändamålet,
så att bolaget i längden kan linna sig belåtet att
för densamma fortfara med sitt åtagande, tillåter jag mig
icke att bedöma. Då jag likväl befarar, att den för detta
bolag anslagna summa är för otillräcklig för att med säkerhet
kunna påräkna, att bolaget skall kunna fortfarande äga
bestånd, skulle derigenom, att diligencebolaget antingen uppsade
sitt om paketlorslingen ingångna contract, eller att
bolaget belt och hållet upphörde, den möjlighet kunna
uppstå, att en paketfart emellan Stockholm och Götheborg
koinme att upphöra. Det var för att förekomma sådant,
genom att lemna K. M. rättighet att öka afgiften
till diligencebolaget,, i fall det icke kunde äga bestånd med
det redan beviljade tillskottet, eller att, i fall detsamma helt
och hullet upphörde, åt ett paketfartsbolag kunna öfverlemna
paketpostföringen, som jag ansett R. St:s önskan böra
omfatta begge de paketfarter, som R St. vid förra riksdagen
önskade mätte blifva inrattade; och det är för delta
ändamål, sorn jag hos Hr Gr. o. Landtm, anhåller om propus.
till antagande af den förändring uti förevar, punkt af
utlåt. N:o 2i4, sorn innefattas uti det redaclionsförslag, jag
nu får föreslå, så lydande: ”att R. St. må hos K. M. i underd.
anhålla, det de af Rikets sednaste Ständer beslutade
paketpostlärter må erbjudas enskilda bolag för att, emot
tillgodonjutande af årliga tillskott af postmedlen, på stadgade
vilkor åtaga sig och ansvara för uppfyllandet af de förmåner,
som R. St. åsyftat.”
Om nu genom en öfverenskommelse med diligencebolaget
samma fördelar vinnas, som R. St. åsyftat med foi'-  vagnsinrättningen, finner jag ändamålet vara vunnet, och
det var för att sätta K. M. i tillfälle att uppgöra med hvilket
diligenceholag som helst, blott Ständernas afsigt uppfylldes,
som jag tog mig friheten göra anmärkningar vid
denna punkt i utlåt.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag kan
icke fatta den ifrågavar. punkten af StatsUtsk:s utlåt. N:o
2i4 annorlunda, än att dermed varit åsyltadt, att paketpostfarten
emellan Ystad och Stockholm skulle upphöra att
bedrifvas för statens räkning och öfverlåtas åt ett enskildt
bolag, på samma sätt som diligenceinrättningen emellan Stockholm
och Götheborg. Jag kan således icke annat än tillstyrka
bifall till Utsk:s förslag. Föröfrigt får jag fästa uppmärksamheten
derpå, att då man gör skillnad emellan dili—
gencer och paketfarter, förstås med de förra sådana inrättningar,
som fortskaffa resande och ett mindre antal paketer,
3o4
Den ii Augusti f. m.
samt med de sednare sådana, som endast transportera paketer.
I Frankrike och andra lander, hvarest chausse'er
finnas, medföra diligencerna en betydlig vigt af paketer. De
resandes afgift svarar sällan mot iner an Jj:del af livad som
för paketerna erhälles. Våra vagnar och hästar likna icke
de utländska. Der kan man stämma vagnen, när den skall
gå utföre. Hos oss, hvarest finnes backe vid backe, skulle
man på sådant sätt icke komma ur fläcken. Våra hästars ringare
styrka och våra vägars mindre solida beskaffenhet jemte
de oupphörliga backarna göra det omöjligt att här fortskaffa
sådana skeppslaster, som der föras på chausse'erna. Hvad
angår diligenceinrättningen till Upsala, grundad på contraet
med skjutsskyldiga, så är dermed den särskilda omständigheten,
att den går till en stad, hvars befolkning till itdel
består af resande, hvilket gör, att denna inrättning bär sig.
Jag slutar med att tillstyrka bifall till hvad Utsk. föreslagit,
enär den communicationsanstalt, hvars öfverlemnande
åt enskildt bolag den föreslagna redactionsförändringen afser,
redan af enskildt bolag ombestyres.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke talat om den
fart, som går till vestra delen af Riket, och trodde mig, då
jag nyttjade ordet: paketpostfart, icke hafva föranledt något
sådant misstag. Sedan en värd ledamot, som är tjensteman
vid Postverket, bekräftat de iuppgifter, jag lemnat
ang:de paketposten till Ystad, torde något vidare derom icke
böra nämnas. Hvad beträffar nyttan af diligenceinrättningar
för transporterandet af statspapper äf vigt, har jag
ingen annan anmärkning att dervid göra, än alt med denna
vigt lärer menas victualievigt. Jag har icke vunnit understöd
af någon ledamot för min yttrade mening och vill derföre
icke vidare yrka densamma. Jag skulle blott önska,
att, när vi komma till vigtigare ändamål än detta, man då
icke ville klaga öfver brist på medel, sedan man bortslösat
dem på mindre nödvändiga behof.
Hr Grundelstjerna: Då Frih. Eove af sin af postkamereraren
erhållna uppgift tror sig kunna sluta, att mer
och mer inkomster skola skördas af paketfarten, får jag
nämna, att, om man tager i83?. till regel, det är rätt, men
att erfarenheten sedermera visat, att inkomsten varit i antagande
och att utrymmet i vagnen icke mer än till hälften
varit begagnadt af resande. Hvad vagnarna angår, är
det visserligen sannt, att förlidet år anskaffades 3 ä 4 vagnar;
men erfarenheten har äfven visat, att vagnarna, sorn
äro beräknade att hålla 5 år, blifva utslitna på 3 år, hvartill
sednare årens svåra vintrar och väglag varit orsaken.
För min del anser jag Utsk:s tillstyrkande i denna punkt
kunna bifallas, emedan R. o. Ad., när Oecon.Utsk:s betänk,
förekommer, är oförhindradt att i afseende på diligeneein
rätt
-
Den ii Augusti f. m.
3o5
rättningen lill Götheborg fatta det beslut, som kan behöfvas.
Gr. Horn: I anledn. af Frih. Ehrenborghs yttrande
får jag upplysa, att diligence-bolaget icke vågat för någon
längre tid ingå contract med .statfen om paketpostfartens bestridande,
hvilket bolaget åtagit sig endast så länge det kan
ske utan förlust, och hvarför bolaget quartaliter uppbär 1000
r:dr b:co. Detta åtagande upphör likväl med årets slut;
hvilket allt StatsUtsk. hade kunnat upplysa.
Frih. Ehrenborgh: Den af Gr. Horn meddelade upplysning
gifver mig ännu mera anledning att fortsatt yrka
den förändrade redaction, som jag föreslagit. Jag kände
icke det upplysta förhållandet; men det öfvertygar mig, att
den möjlighet lätt kan inträffa, att ingen paketfart finnes
emellan Stockholm och Götheborg, och om då ingenting är
uttryckt af närvar. Ständer, att K. M. måtte inrätta en sådan
eller öfverlåta dess inrättande åt enskildt bolag mot till—
godonjutande af utfästa förmåner, befarar jag, att Rikets
sist församlade Ständers afsigt, att en sådan paketfart måtte
inrättas emellan Stockholm och Götheborg, än ytterligare
skulle blifva ouppfylld; och det är det, som jag velat förekomma
med mitt redactionsförslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall
å StatsUtsk:s särskilda tillstyrkande uti 4tde punkten af
utlåt. N:o 2i4-
Ropades starka nej, blandade med ja.
II. Ex. framställde derefter propos. å Frih. Ehrenborghs
förslag, så lydande: att R. St. må hos K. M. i underd. anhålla,
det de af Rikets sednaste Ständer beslutade paketpostfarter
må erbjudas enskilda bolag, för att, emot tiligodonjutande
af årliga tillskott af postmedlen, på stadgade vilkor
åtaga sig och ansvara för uppfyllandet af de förmåner,
som R. St. åsyftat.
Bifölls.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att plenum
lomme att fortsättas i eftermiddag kl. 6.
5: te punkten.
Frih. Cederström: Åberopande mina anmärkningar
vid Utsk:s första utlåt., får jag fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
"på Utsk:s sätt att upptaga och vederlägga detsamma.
Utsk. har, efter anförande af hvad såväl af mig som flera
andra R. p. Ad:s ledamöter blifvit anmärkt mot förra utlåt,
i detta ämne, tagit till vederläggningsgrund uppgifter, som
icke äro med sanna förhållandet öfverensstämmande. Sålunda
säger Utsk., att, då Finland tillhörde Sverige, antalet
af detta verks ledamöter icke var större, än det nu föreslagna.
Förhållandet är icke sådant. Redan 1734 utgjorde
11 II. 39
3o6
Dea ii A ugjiisti f. m.
personalen, enligt K. KammarCoIlegii instruction, 7 ledamöter,
hvarå ytterligare bekräftelse tillkom genom en K.
förklaring af 1741- Utsk. säger vidare, att de invecklade
och syssélsättande bytesfrågorna upphört. Denna uppgift är
icke riktig; det återstår ganska mänga och invecklade bland
deni. Utsk. slutar med ett förslag till organisation, hemtadt,
jag vet icke hvarifrån, deri Utsk. upptager 2lne kammarråd
och 4 assessorer, med tillkännagifvande, att en sådan
organisation skulle lemna tillgång till reglerande af presidentens
och kammarrådens aflöning. Frågan om assessorers
införande i KammarColllm har redan förut varit föremål
för K. M:s och R. St:s öfverläggning, men blifvit afslagen
vid 1740 års riksdag enligt särskilda Utsk:s tillstyrkande
på den grund, att dä afdelningarna skulle utgöras af ett
råd och aine assessorer, skulle 2Ine unga ledamöter komma
att utgöra pluralitet inom ett verk, der så vigtiga mål
förekomma som inom KammarColllm. Det vore äfven besynnerligt,
0111, då de öfriga Collina, från alt hafva assessorer,
blifvit organiserade med råder, lietta Collini, som icke
har assessorer, skulle blifva organiseradt med assessorer;
och jag skulle således tro, att något afseende härå icke kan
fästas, livad angar löneregleringen, har Utsk. icke aktat
nödigt att upplysa örn förhållandet med den tillökning,
som fordras. Utsk. säger uti sin slutmening I ”då nu ifrågavar.
reglering inom K. KammarColllm emedlertid icke kan
tillvägabringas med förut varande tillgångar , eller med ett
mindre betydligt tillskott'’. Utsk. erkänner, att ett tillskott
erfordras, men kallar dell icke obetydligt. Af det äskade
tillskottet, 8,332 ridr 3i sk. it rist., har Collini redan sedan
i8o3 tillgodonjutit 5oo ridr, som då utgingo af extra
utgiftsmedlen, men nu utgå af besparingarna på 2ldra hufvud
ti teln , och, till följd af K. brefvet d. 22 Mars 1826,
3,5oo ridr, som jemväl utgå af besparade utgifter, eller tillsammans
4)°°° ridr, hvadan följaktligen den summa, sorn
egentligen erfordras för löneregleringen inom K. Collini, icke
utgör mer än 4>332 ridr 3i sk. 11 rist. Hade Utsk. på
så sätt gjort sig reda för förhållandet, hade Utsk. troligen
icke kommit till det resultat att för nödvändigheten att för
Rikets försvar bereda den tillgång, som oundgängligen erfordras,
afslå det ringa belopp, som för berörde lönereglering
blifvit äskadt. Frågan består nu egentligen deruti, huruvida,
sedan tjenstemannapersonalen blifvit inskränkt till
den möjligen minsta, det är skäl, att lönerna fortfarande
utgå af besparingarna, eller att uppföra desamma på stat.
Al hvad jag nu haft äran anföra, torde R. o. Ad. med mig
linna, att StatsUtsk. icke beliandiat denna fråga med den
fullständighet, som vederbort för att sälta R. St. i tillfälle
att derom öfverlägga; äfvensom att, med afslag å Utskls
tillstyrkande i denna punkt, K. Mis propos. i förevar, fall
med allt skäl bör bifallas.
Deli ii Augusti f. m.
Hr Dunck ward t: Äfven jag ber alt fa åberopa mitt
yttrande, som jag vid Aterremissen af första utlåt, i detta
ämne afgaf. Jag yrkade då bifall till K. Alts nåd. propos.,
och jag gör det äfven nu. Jag tog mig då friheten anföra
de grunder, som jag fann gällande för bifall till propos.,
och dessa grunder hafva af StatsUtsk. blifvit leninade ovederlagda.
StatsUtsk. medgifver först, att det är svårt för Utsk.
alt bedöma, huruvida all möjlig inskränkning blifvit iakttagen
vid de med embetsverken verkställda regleringar. Hedan
detta innefattar ett medgifvande, att Utsk. ieke funnit
skäl att invända mot KammarCollegii reglering. Alt, på
sätt Utsk. i förbigående föreslagit, organisera KammarCollun
med assessorer, finner jag olämpligt. KammarColltm har
hittills ieke bestått af assessorer och torde hädanefter icke
heller behöfva sådana. StatsUtsk. medgifver, att Collegii
reglering icke kan med närvar, tillgångar verkställas. Det
torde således vara ostridigt, att Utsk. icke funnit något
att anmärka mot den uppgifna personalen och mot aflöningen,
hvaruti, efter mittbegrepp, icke heller någon inskränkning
kan göras. På dessa skäl förenar jag mig i det yrkande,
att KammarColltm måtte för sin lönereglering erhålla
den äskade obetydliga tillökningen af 8,332 r:dr 3i sk. ii
r:st., hvarigenom KamroarCollrm komme att tillgodonjuta
lika lott och rättvisa med de öfriga Collina.
Fril). Boye: I consequens med hvad jag i dag yttrat
om Cancelliet och af rättskänsla anhåller jag att få förena
mig uti de tvenne sista talarnes yttranden, och yrkar derföre
propos. till bifall å K. Al:s härutinnan afgifna nåd.
proposir.
Frih. Cederström: Till hvad jag sednast yttrat anhåller
jag att fa tillägga, att 1812 ökades det vid 1734 års
organisation af verket bestämda antalet af 7 ledamöter till
8, hvilka på stat uppfördes och ännu finnas på stat, ehuru
tvenne äro afskalfade, hvilkas löner användas lill arfvoden åt
de öfriga, som derigenom erhålla 1,600 r:dr hvardera, samt
att tillgången, som uppkom genom indragning af afräkningscont.
, blifvit använd till lönereglering för Statscontls embetsocli
tjenstemän och alldeles icke till löneförbättring inom
KammarColkm.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
bifall å 5:te punkten.
Hopades ja och nej.
IT. Ex. framställde derefter propos. till bifall å K. AT:s
nåd. förslag, rör:de regleringen af KammarCollegii tjensteman
napersonal och allöningsstat.
Bifölls.
6: le punkten, momenten litt. a) och b).
3oS
Den ii Augusti f. m.
Hr von Hartmansdorff: Uti sitt förra utlåt, hade
Utsk. tillstyrkt löneförbättring för Statscont. eller, rättare
sagdt, flera löner på stat. Detta beslut har Utsk. sednare
gången frångått genom en votering, som lärer varit ganska
knapp. Jag utbeder mig, att R. o. Ad. måtte flista sin uppmärksamhet
på en af Biskop Thyselius härvid afgifven reservation;
den lyder, som följer: ”Emot Utsk:s nu fattade
beslut i frågan om förökadt anslag till K. Statscont. får jag
härmed anmäla min reservation och i sådant afseende, likstämmigt
med utgiftsafdeln:s gjorda förslag, framställa de
skäl, pä hvilka jag grundar densamma. Enligt hvad jag
under öfverläggningarna inom Utsk. inliemtat, blef nämnde
verk regleradt år 1824 med en, såsom kändt är, noga beräkning
af hvarje ernbets- eller tjenstemans arbetsåliggande.
Samma personal har sedermera, såsom tillökning i göromålen,
fått upptaga den löpande controllen öfver uppbörds-
och redogörelse verket, chartae-sigillatoe-verket, allin,
magasinsärenderna, vågstaterna, uppbörden och redovisningen
af Wadstena krigsmanshus- och militiieboställs-cassornas
medel, ministerstaternas aflöning, ett vida utsträckt riksbokslutsarbete
m. m., och har, till följd häraf, målens antal för
år stigit från 4>°oo till 6,000, hvaribland 7 å 800 K. bref
oell remisser. Till en del måste jag väl medgifva riktigheten
af den gjorda anmärkningen, att tillökningen i göromålen
var känd, då K. Statscont:s stat af Rikets sednast församlade
Ständer godkändes, nemi. i hvad som angick controllen
å uppbördsverket, äfvensom chartae-sigillatse-verket,
jemlikt K. kungörelsen d. 10 April 1828; men det öfriga tillkom
till följd af R. St:s vid sista riksdag fattade beslut, och
verkningarna af den år 1828 skedda öfverflyttningen visade
sig icke förr, än under loppet af år 1829, då åter det icke
kunde vara lämpligt att, utap några års erfarenhet, väcka
fråga om tillökning i en icke långt förut reglerad, vid samma
riksmöte till fastställelse framlagd stat. Ehuru, enligt min
tanka, det icke skäligen kunnat fordras, att Utsk. skolat ingå
i en detaillerad redovisning för behöfligheten af en eller
annan underordnad befattning, som af K. M. ansetts nödig,
borde ej förbises, att advocatfiscalen i K. Statscont. öfvertagit
en väsendtlig del af de göromål, som förut tillhört
det, till följd häraf, numera med en tjensteman minskade
advocatfiscalscont. i K. KammarColbm, tillika med alla de göromål,
som bestriddes af den vid förra allm. magasinsinrättningen
särskildt anställda advocatfiscal; att notarietjenstgöringen
alltsedan regleringen icke varit bestridd utaf en person,
utan måst genast, efter det densamma vid innehafvarens
afgång borde regleras enligt nya staten, i anseende till
de ökade göromålen fördelas emellan 2tne personer; att canceliigöromålen,
såsom en följd af den vidsträcktare omfattning
verket fått, äfven blifvit ökade och synas ännu påkalla
tillökning af en cancellist, samt att riksbokslutscont., su
-
/
Den ii Augusti f. m.
3°9
vida det skall kunna uppfylla de detsamma ålagda ökade göromål,
måste kunna påräkna en motsvarande ökad ordinarie
personal af en bokhållare och en kammarskrifvare. Lirka
med hvad flera ledamöter inom RiksSt. yttrat, anser jag
af vigt, att den på f. d. allm. magasinsinrättningens expectancestat
qvarstående personal i möjligaste mån användes till
tjenstgöring, och hyser icke heller något tvifvel, att ju icke,
åtminstone till de underordnade befattningarna, sådana personer,
såvida de finnas skickliga, begagnas; men jag får dock.
upplysa, såsom det ock i rak motsats och tvärtemot det,
som i Utsk:s betänk, är anfördt, lärer kunna fullständigt bevisas,
att expectanterna, hvilka tillhöra f. d. magasinsdirectionens
stat, men ej K. Statscont:s, icke kunna, ut^i deras
medgifvande, beordras till annan tjenstgöring, än sora öfverenstämmer
med de befattningar, hvarför de åtnjuta sina
expectancelöner.” På dessa skäl, hvilka jag såsom mina
egna åberopar, anhåller jag, att R. o, Ad. täcktes bifalla
StatsUtsk:s förslag uti dess förra utlåt, och således afslå Utsk:s
tillstyrkan uti detta sednare.
Frih. Cederström instämde med Hr v. Hartmansdorff.
Hr Danckwardt: Det är väl sannt, att Statscont. blifvit,
om jag rätt minnes, 1823 eller 1824 vegleradt; men
man mäste lemna uppmärksamhet åt de flera tillökade göromål,
Statscont. sedan den tiden fått emottaga. Jag äröfvertygad,
att Statscont. sjelf icke skulle gjort framställning
om tillökning i sin stat, derest den icke vore af behofvet
oundgängligen påkallad. Man bör dessutom märka, att af
det ifrågavar. beloppet, 5,200 r:dr, äro 1,200 r:dr ämnade
för advocatfiscalen, hvilken R. St. sjelfva vid föregående
riksdagen ansågo nödig för Statscont., men hvilken icke blifvit
på Statscont:s stat uppförd, emedan Statscont. begagnat
advocatfiscal gemensamt med KammarColhm. Den andra
summan fordras för riksbokslutet, och om detta skyndsamt
skall kunna verkställas, fordras dertill en förhöjd aflöning.
På dessa skäl förenar jag mig med dem, som yrka bifall
till StatsUtsk:s uti dess förra utlåt, ganska fullständigt motiverade
tillstyrkande.
Hr Roos, Carl Ulr., yttrade, det han ansåg Utsk.‘s i
i dess sednare utlåt, gjorda framställning väl grundad,
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad,
behagade bifalla Utsk:s i utlåt. N:o 214, röride moni. litt,
a) och b) af 6 punkten, gjorda framställning.
Ropades starka nej, blandade med ja,
II. Ex. framställde derefter propos, till bifall å Utskrs
tillstyrkanden uti mom. litt. a) och b) af 6:te punkten i
utlåt. N:o 80?
Ropades starka ja, blandade med några få nej.
Hr Roos begärde votering.
3io
Den ii Augusti f. m.
Upplästes lill justering och godkändes följande votcringspropos:n:
Den,
sorn Infaller StatsUtsk:s förslag uti momln litt. a)
och b) af 6:te punkten uti Utsk:s utlåt. N:o 80, voterar
ia»
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. bifalla, hvad StatsUlsk., rör:de
ofvannämnde mom., yttrat uti utlåt. N:o ai4-
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer; Ja ___ 5
Nej — 19.
Frih. Rantzou, Joh. Al b., reserverade sig emot R.
o. A:ds rör:de 5;te och 6:te punkterna fattade beslut.
6: t e punkten, m o m: n litt. c) och d)
Biföllos.
7,‘de punkten.
Ilr Danckwardt: Det är icke för att söka åstadkomma
någon ändring uti StatsUtsk:s tillstyrkande i denna punkt,
som jag begärt ordet, ty Utsk. har både i förra och sednare
utlåt, tillstyrkt uppförandet på indragningsslat af de
öfverflödiga tjenstemännen. Jag anhåller blott att få vederlägga
den uppgift, som Utsk. i sitt första utlåt, framställt
och äfven i detta sednare vidblifvit, nemi. att BergsCollegii
nya reglering utfaller med förökade statsutgifter. Utsk. säger
nemi. uti sitt lista utlåt.: ”att regleringen jemväl af K.
BergsColhm, med tillhörande Mynt- och Gontrollverk, tillen
början utfaller med behof af ökadt statsanslag, och hvilket
till en del torde vara föranledt deraf, att alla ledamöterna
i K. BergsColkin ansetts böra utgöras af Bergsråd.” Mot detta
yttrande anförde jag vid återremissen, att det vid alla
regleringar skall inträffa, att åtskilliga öfverflödiga personer
mäste bibehålla sina löner, hvarigenom åter en brist för de
tjenstgörande uppkommer, men att, då detta icke har något
att göra med den verkliga framtida regleringen af verkets
stat, man icke kall säga, att ökadt statsanslag åstadkommits,
sålänge, såsom förhållandet vore med K. BergsColkm, verkets
förra anslag ej blifvit öfverskridet genom regleringen.
Denna vederläggning har StatsUtsk. icke antagit, utan har
till svar derå meddelat, alt, ”0111 regleringen verkställdes successive,
eller i mån af afgång, det förhållande visserligen
kan inträffa, att det förutvarande statsanslaget hcfinnes tillräckligt;
men att detta så mycket mindre med K. BergsCollegii
reglering inträffat, som, om man borttager de särskilda
anslagssummorna för laboratorium chemicum, myntverket
och controllverket, hvilka nu i regleringen ingått och
derigenom på det liela lemnat ett fördelaktigare resultat, en
tillökning i BergsCollegii nya stat, utöfver förutvarande till
-
Den ii Augusti f. ni.
gångar, uppkommer af omkring j,4oo r:dr med 43 t:r spannmål
derunder.” Det är detta förklarande, som jag utber mig
att få vederlägga. BergsCollegii förra stat uppgick till 16,206
r:dr eller 1,462 t:r säd; den nuvar. nya staten uppgår tili
i5,55o r:dr och 1,34j t:r säd, hvarigenom en besparing således
uppkommer af 656 r:dr och 1J9 t:r säd. Bland personalen
i gamla staten var äfven vid laboratorium chemicum
och mineralcabinettet 1 föreståndare, 1 bergsproberare,
1 amanuens och 2 stipendiater, med löner tillhopa af 1,522
r:dr 4° sk. och i53 t:r säd. Dessa tjenster ansågos, i följd
af bergsskolans inrättning, öfverflödiga, utom bergsproberarens,
hvilken öfverflyttades till myntverket och förenades
med myntproberarens. När man derföre afdrager hans lön,
3()5 r:dr 24 sk. och 3y t:r säd, måste det öfriga anslaget
för laboratorium chemicum och mineralcabinettet icke få
något att göra med Myntets och Controllverkets stater, eller
något ofördelaktigt resultat för BergsCollegii organisation
uppkomma af de sednare verkens reglering. Också
reglerades dessa verks stater alldeles särskildt; BergsCollegii
fastställdes genom Kammar-expeditionen och de öfrigas genom.
Finance-expeditionen. Att anslaget för laboratorium chemicum
hört till BergsColhm är så mycket mera gifvet, som de
för mineralcabinettet och BergsColhm i gamla staten anslagna
materialpenningar, såsom nödiga, bibehöllos i BergsCollegii
nya stat. När man således från den ofvannämnda besparingen
på BergsCollegii gamla stat, 656 r:dr eller i3g
t:r säd, afdrager bergsproberarens lön, såsom öfverflyttad
till Myntverket, uppkommer ändå en besparing af 261 r:dr
24 sk. eller 102 t.T säd; och det står således fast, hvad jag
vid å te riem issen anförde, att BergsCollegii nya stat icke öfverstiger
den gamla staten, utan tvärtom berörde besparing
dervid uppkommit och alldeles icke en tillökning af i,4oo
r:dr, sorn Utsk. nu uppgifver. Huru är det möjligt att gifva
den inskränktare personalen i BergsColhm en behöllig
löneförbättring, utan genom indragning af de tjenster vid
verket, som kunde anses onödiga; och att, med undantag
af bergsproberaren, de öfriga tjensterna vid laboratorium
chemicum tillhörde BergsColhm och dess stat, måste vara
alldeles obestridligt. I öfrigt anbefalldes den nya löneregleringen
för BergsColhm att i mån af indragna tjenstemäns afgång
verkställas, så att icke en gång ett interimsanslag derför
togs å besparingarna.
y:de punkten bifölls.
8:de punkten bifölls.
g: de punkten.
Hr af Billbergh: Jag vill icke trötta B. o. Ad. med
att upprepa, hvad redan manga gånger blifvit ordadt om
detta verks organisation. Jag vill blott fasta uppmärksam
-
31 a Den n Augusti f. m.
beten derpå, alt Utsk. icke lemnat afseende på den vederläggning,
som ägt rum af Utsk:s uppgift i denna punkt af
förra utlåt. Utsk. säger, att öfverstyrelsen af K. Kammarrätten
bort kunna anförtros åt en mindre talrik personal,
och att vid regleringen icke tagits i betraktande de icke
obetydliga extra inkomster, som vid detta embetsverk genom
anmärkntsproc. m. m. ägt rum, och anser dessa åsigter vinna
styrka af Biskop Faxes meddelade uppgift å anmärkn:smedlens
betydliga tillväxt och derefter lämpad förhöjning i
den Kammarrättens tjensteniannapersonal tillfallande observationsproc.
Jag tycker mig således icke behöfva vidare
upptaga, hvad som ligger solklart för hvar och en, att, då
personalen icke blifvit ökad, men göromålen mer än fördubblade,
Utsk. sjelf måste anses medgifva behofvet af den
fordrade tillökningen, sorn jag hoppas, att R. o. Ad. genom
bifall till K. M:s propos. i denna del äfven skall bevilja.
Frih. Raab, Adam Christ: Min afsigt är ej att våga
en undersökning, huruvida de i denna titel äskade anslagen
aro mer eller mindre af behofvet påkallade, — jag lemnar
åt män med djupare insigter, än jag äger, att härom vexla
sina omdömen; men det ringa understöd, som Utsk:s betänk.
rönt, och det knappt af någon enda bestridda bifall,
hvarmed ökade anslag på f. m. blifvit beviljade, synas mig
illa stå tillsammans med den från båda sidors talare för få
dagar sedan yttrade opinion: ”att folket ej mägtar bära ökade
skattebördor,” likasom med det motstånd, statsskuldssystemet
rönt. Denna medgörlighet synes icke annorlunda kunna
förklaras, än att man å ena sidan ej måtte sätta tro dertill,
att folkets belägenhet påkallar sparsamhet, och att man
å den andra tänker: ”R. o. Ad. må gerna bevilja, hvad de
andra 3 RiksSt. afslå.” Jag kan ej biträda någondera af
dessa meningar. Mig synes R. o. Ad:s värdighet fordra att
nogsamt pröfva, hvad den går att besluta; och denna pröfning
beslår i främsta rummet uti en undersökning om de
skattdragandes sinnesstämning och förmåga att bära skattebördorna.
Det är onekligen representantens pligt att uti
detta vigtiga ämne uttala sin öfvertygelse. Må det då tillåtas
mig att här yttra det omdöme, som jag i detta afseende
medför från min landsort! Jag anser mig dertill så mycket
mera uppmanad, som jag befinner mig på detta rum ensam
från en hel provins.
Jag delar ej deras åsigter, som påstå, att man ej, utan
våda för allmänna lugnet, skulle kunna våga försöket att
öka debelsedlarna några proc. Så farligt tror jag visst ej,
att det vore; men jag måste vitsorda, att en viss vantrefnad,
missnöje och missbelåtenhet börjat inrota sig hos allmänheten,
och att denna sinnesstämning är uti ett betänkligt tilltagande.
Folket, intaget af tacksamhet och kärlek för en
äl
-
Ben ii Augusti e. m.
313
älskad Konung och ej rätt inseende skillnaden emellan dess
personlighet och regering, tillskrifver icke heller Regeringen
liela skulden för det onda, det lider — eller tror sig lida.
Det misstänker väl de män, som omgifva thronell, att dels
ej känna, dels förtiga landets ställning, behof och önskningar,
men knota dock mera öfver Representationen, som bör
känna dessa förhållanden och ej frimodigt uttalar dem samt
handlar derefter.
Min enskilda öfvertygelse är det icke heller, att denna
sinnesstämning bör läggas ensamt Regeringen till last. Jag
tror, att Representationen deraf med rätta bör uppbära sin
dryga del, och utbeder mig att få upptaga R. o. Ad:s tid
några ögonblick med en undersökning af dess orsaker. Dessa
torde kunna sökas deruti:
1:0 Att sedan alla egendoms- och spannmålspris blifvit
efter 1809 års sedelemission och inrättningen af Allin. Spannemålsdirectionen
uppdrifna till sin böjd, men åter lika hastigt
folio, då den sednare upphörde och sedehnassan minskades,
har en mängd jordägare förhandlat sig och missräknat
sig på inkomsterna af sin jord. I förening härmed har
osäkerheten i myntvärde, måhända också den obestämda
tullen å införsel af spannmål, hindrat uppkomsten af spannmålshandel,
under det uppodlingarna tilltagit och productionen
blifvit ökad, hvaraf följt stagnation i rörelsen och penningeförlägenhet
för jordbrukaren.
2:0 Med denna förlägenhet har också konsten att tyda
och förtyda lagar och författningar stigit till sin höjd, hvaraf
följt, att våra föråldrade civil- och executiva lagar ej —•
åtminstone ganska lamt — förmå att skydda äganderätten,
som likvist är det första vilkoret för erläggande af skyddsafgift.
Häraf har följt opålitlighet i aftal, osäkerhet i begagnande
af välfången egendom, ömsesidigt misstroende och
den enskilda creditens fall.
3:o Erfar folket menliga verkningar af ofta ombytta,
förklarade och förändrade oeconomiska författningar, hvilka,
såsom en vard talare yttrade sig för några dagar sedan, icke
alltid blifvit efterlefvade.
4:o Då behofvet tvungit den enskilde att, ofta med försakelse
af lefnadsnjutning, iakttaga yttersta sparsamhet, har
han också fordrat noggrann hushållning med de medel, han
erlagt till statsverket. Likvisst hafva anslagen under flera
påföljande riksdagar blifvit ökade och förhöjning å embetsmannalöner
städse yrkad, utan att någon deremot svarande
inskränkning blifvit vidtagen.
5:o Torde det ej kunna nekas, att ju en och annan
embetsman, särdeles bland deni, som stå i närmare beröring
med folket, blifvit tillsatt, till hvars förtjenster man hyser
ett — stundom ej ogrundadt — misstroende.
6:0 Jag vill ej heller dölja den öfvertygelscn, alt perio11
II. 4o
34
Dea 11 Augusti f. ra.
diska pressens flera gånger upprepade, städse saltade beskrifningar
på de misstag, den funnit eller trott sig finna hos Styrelse
och representation, i icke obetydlig mån ökat missnöjet.
Långt ifrån att påstå, alt denna sinnesstämning ännu tagit
någon vådlig riktning, eller att den krafvel' hastiga och
genomgripande reformer, tror jag, att blott Statsmagterua
ådagalägga ett allvarligt uppsåt och göra en början att beträda
reformernas och inskränkningarnas bana, skall den
mildras och med hvarje steg derå allt mer och mer utplånas.
Redan vid innevar. riksmöte hafva dels blifvit föreslagna,
dels beslutade flera nyttiga åtgärder. Må realisationen
binna att vinna stadga och förtroende, och en väl ordnad
creditrörelse gifva ökadt lif åt handel och näringar! Må flera
nu föreslagna nyttiga förändringar till lagskipningens förenkling
återgifva aktning för domstolarna och återställa den
enskilda crediten! Må folket blifva förvissadt, att en ändamålsenlig
administrations- och representationsförbättring är
att förvänta, och må det erfara, att Statsrnagterna vilja hushålla
med dess medel för att befrämja dess välstånd! Då,
nemi. vid nästa riksdag, är jag viss, att man utan betänklighet
kan bevilja ej blott hvad nu är hegardt, utan måhända
deröfver. Emedlertid och i närvar, förhållande vore det,
efter min öfvertygelse, obetänksamt handladt att bevilja andra
ökade anslag, än de oundgängligaste, hvarföre, och för
att spara något till nästa titel, jag yrkar bifall till nu ifrågavar.
punkt af betänk.
9: de punkten bifölls.
Gr. Cronhjelm: Upptagen nästan hela förmiddagen
af min befattning i egenskap af ledamot i sundhetseommitte'en,
anhåller jag, utan föregången kännedom om de i dag
här fattade besluten, att få anmäla min reservation emot
de beviljade anslagen.
io:de punkten.
Hr Klingstedt, Gust. Fredr., hade inlcmnat ett så
lydande anförande:
Sedan H StatsUtsk., i fråga om ett fortsatt anslag för
en electricitetsmachin, uti dess betänk. N:o 80 tillstyrkt, att
det vid föregående riksdag beviljade anslag af 600 r:dr om
året ännu i Irenne år, eller till år 1837, borde fortfara, för
att under K. SundhetsColiegii inseende allmänheten tillhandahållas,
blef samma betänk, i anseende till Utsk:s afstyrkande
af delaktighet i detta anslag för Directören Godlund,
hvars ådagalagda nit för electricitetens meddelande
åt fattiga sjuka Utsk. icke desto mindre i samma betänk,
erkänner, från H. R. o. Ad. återremitteradt. StatsUtsk. har
dock nu i dess ytterligare afgifna och nu förevar, betänk.
N:o 214 vidhållit sitt förut gifna tillstyrkande, och får jag
derföre till II. R. o. Ad:s afgörande vördsamt hemställa, om
icke [Jtsk:s betänk, kunde Undergå den förändring, att det
Den ii Augusti f. m.
ytterligare beviljade anslaget af 600 r:dr om äret i 3:ne urs
tid, sorn utgör en summa af 1,800 r:dr. årligen skulle af K.
SundhetsColhm lyftas för att efter de 3:ne årens förlopp till
hälften Direct. Godlund tilldelas och till andra hälften disponeras
åt den läkare, som under denna tid ådagalagt största
nit för electricitetens meddelande åt fattiga sjuka, eller
ock den, son) K. SundhetsColhm uppdrager att under de
3:ne åren med electricitetens tillhandahållande åt allmänheten
fortfara; hvaröfver jag vågar anhålla om propostn.
io:de punkten bifölls.
II. Ii. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 3 på e. m
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den ii Augusti i834.
Plenum kl. 6 e. m.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag anhåller att nu få
uppläsa den reservation, som jag i sista plenum förbehöll
mig alt få medsända inbjudningen till de öfriga Stånden att
förena sig med R. o. Ad. uti dess beslut till antagande af
Frih. Äkeihjelms förslag, rörtde 2 mom. i 4:de punkten af
Statslltskrs betänk. N:o 212.
Gr. Cronhjelm uppläste derefter följande!
Jag har tillstyrkt bifall till StatsUtsk:s förslag i 4;de
punkten af betänk. 212, oförändradt, emedan jag ansåg, det
man icke kunde lämpligen gå längre emot Styrelsen, ehuru
jag ogillat åtgärden med de för såväl gardesregtterna som
civila cmbetsverken fastställda nya stater, utan R. St:s samtycke.
Jag ansåg likväl StatsUtsk:s förslag innebära tillräcklig
grannlagenhet emot andra Statsmagten, som äfven dermed
kunde vara tillfreds. Statsrådet Frih. Åkerhjelm har
likväl föreslagit och R. o. Ad. antagit den förändring, att
orden: ”så länge t jens t er nas nuvarande innehafvare,
” skulle utgå utur 2 mom. af 4'åe punkten. Då II.
Ståndet beslutat äfven inbjuda Medstånden att på denna redaction
ingå, måste jag medsända min reservation, enär
jag tror resultatet af denna redaction, i händelse den blefve
R. St:s beslut, blifva, att allt, hvad Utsk. med dessa 2:dra
och 3:dje mom. åsyftat, upphäfdes. Jag kan nemi. icke inse,
huru den i 3:dje mom. i und. begärda förändrade organisation
inom förut beviljade tillgångar någonsin
skulle kunna inträffa, om de, utan Ständernas begifvande,
uppgjorda högre löningsstater skulle komma att
fortfara längre, än tjensternas nuvarande innehaf
-
3i6
Don ii Augusti r. m.
vare qvarstå. leke heller kan jag linna lämpligheten deraf,
att It. St. tillåta fortfarande utgåendet från besparingarna af
löneanslag, sorn skulle såsom permanenta utgå, äfven om
deras nuvar. innehafvare bortginge och andra personer emottoge
tjenslerna. Är sådant R. St:s mening, så böra viii sådana
anslag uppföras på stat och ej anvisas på besparingarna.
Slutligen bör jag uppgifva, att jag så mycket mera
motsatt mig redaclionsförund ringen, sorn den föreslagits af
en Regeringsledamot, hvarigenom jag tycker mig finna anledning
till den förmodan, det Regeringens mening kunde
vara att fortfarande gifva fullmagter på de utan R. St:s bifall
förhöjda lönerna, äfven om dess nuvar. innehafvare
bortginge. Icke heller behöfver sådant ske för tjensternas
bestridande, emedan det ganska väl låter sig göra, att, om
ledigheter innan nästa riksdag inträffa, låta tjensterna på
förordnande och emot arfvodeti bestridas, intilldess R. St.
hinna sammankomma och, om de så finna, medel till en ny
reglerad stat för dessa tjenster anslå. Jag vågar sålunda
vördsamt afstyrka de resp. Medstånden att inbjudningen
antaga.
Gr. Frölich, Da v.: Under begagnande af R. o. Ad:s
tillåtelse för mig att få afgifva särskildt yttrande i anledn.
af StatsUtsk:$ betänk. JNT:o ig3, skall jag nu hafva äran uppläsa
följande anförande.
Hvarefter Gr. Frölich uppläste följandet
Diseussionen på Riddarhuset d. 6 i denna månad, ang:de
StatsUtskts betänk. N:o ig3 eller regleringen af Rjksg,cont:s
skuld af circa 3 millioner, upplyste till öfverflöd, att frågan
betraktades ej blott för sig sjelf, utan var en af dessa förpostaffärer,
som pläga föregå en allvarligare träffning. Slutligen
framträdde också Utsk:s ordförande och tillkännagaf, att
hans afsigt varit, att med ett beslut i denna fråga, sådant
som hans reservation åsyftade, införa ett ordentligt system
för statsskuld.
Ingen konst måtte det hafva varit att blifva ense
derom: att då gjord skuld borde betalas; då man i alla fäll
vore hotad af ökad bevillning, som icke utan svårighet och
missnöje torde utgå; då man icke, i ögonblicket af en nyss
besluten realisation, borde taga statsbankens vinst i beräkning
för betalningen, fanns ingenting klokare att göra, än
alt, utan för stark tryckning på Nationens bevillningsförmåga
i närvar, kris, söka genom nytt lån ordna den gjorda
skulden på förmånligaste sätt.
Hr v. Troils förslag, hvarmed jag förenade mig, gick
derpå ut och hade, i min tanka, den stora fördelen framför
Frih. Pulmstjernas, alt frågan om definitivt antagande
af fundsystemet, i och för de t sam mas skull, kunde
uppskjutas till lämpligare tidpunkt och att, ehvad öfverty
-
D c n ii Augusti c. ru
-
geise man än uti detta ämne måtte äga, borde det s. k. ”första
steget på statsskuldssystemets bana ”vara varsamt, att
man genom hastigare ainortissement snarare ökade än minskade
statscrcditen och att man icke alltför mycket aflägsnude
tiden, då man kunde träda tillbaka. Den i sig sjelf
ringa skiljaktigheten i sak hade lätt kunnat sammanjeinnkas,
om man ej å ömse sidor yelat ernå helt andra resultaler
af djscussjonen, än hvartill betänk, omedelbarligen föranledde.
Så snart jag trodde mig märka detta, beslöt jag att ej
vidare deltaga i en djscussion, der bisak tagit öfvcrhanden
öfver hufvudsak, der sätten att argumentera blifvit vigtigare
än de slutföljder, hvartill nian bort komma. Man syntes
nemi. å ena sidan vilja försöka, huru långt man, på grund
af förtroende för närvar. Styrelse Och dess organisation, kunde
gå med krafven af anslag, som förutsatte statsskuld, och
å den andra tycktes nekandet af den existerande statsskuldens
reglering på tjenligaste sätt vara ett iudirect medel att
framkalla andra mått och steg af Regeringen, dem man lösligen
vjdrörde, då man antydde fruktan för systemets missbruk
och de upplånta medlens användande &c
Om
jag misstagit mig i detta omdöme, frågar jag, hvad
det väl betyder, att man utbreder sig öfver fondsystemets
vackra sida, den ingen, sorn det ringaste följt utvecklingen
af Europas creditförhållanden, numera på allvar bestrider
vara, in abstracto, ett det lättaste medel att afbörda redan
iråkad skuld eller att erhålla de capitaler, som till landets
försvar' eller förkofran beliöfvas? Än mer, hvilken betydelse
har det, att fondsystemet prisas inför deni, som öppet
medgifva dess värde, men bestrida dess tillämpning för det
närvarande? Om det snart nog bör kunna antagas såsom politiska
och oeconomiska aphorismer för Sverige, att vi behöfva ett
ändamålsenligare sjö- och kustförsvar,att vära inre communicationer
äro knappt till hälften gagneliga i det stånd de äro
eller kunna sättas med vanliga medel; att vi för möjliga
händelsen af ett krig väl hafva friska armar, men nödgas
lägga dem i kors af brist på vapen; om vidare det är lika
påtagligt, att medel till dessa ändamål hvarken nu eller
snart torde kunna vinnas i skatteväg; att för öfrigt svårigheten
för Sverige att luna, in- eller utrikes, ligger mindre
i fruktan för möjlig insolvens, än i trassliga former och
missvårdad stats- och allmän credit; att således i dan mån,
med vårt politiska läge och vår Regerings yttrade benägenhet
för fondsystemet, det torde blifva omöjligt för Representationen
att i längden kunna motstå detsamma (man mäste
inse, att en ny bana torde böra öpprias, 0111 också blott för
att stadga de stridiga begreppen, för att vänja till oss capitaler
och för att pröfva våra egna krafter samt vår Regerings
syftning under nya förhållanden); så vågar jag utsäga,
efter ingen annan här på detta rum velat det, att det icke
är okunnighet om eller ovilja emot ett af omständigheterna
318
Den ii Augusti e. ra.
påkalladt fondsystem, som förmår en större del af Representationen
att måhända säga nej till förslaget, utan det är
bristen på garantier. Regeringen liar ännu icke, under någon
form, synts vilja gifva oss sådana, och förtroende saknas
till dess förmåga, under sådana styrelseformer som de nuvarande,
att göra det goda, dankan tilltros åsyfta. Till det goda,
det nyttiga kan man icke hoppa i ett enda vågadt språng;
man måste gå steg för steg, ledd af klokheten och beledsagad
af förtroendet.
Jag behöfver icke gå längre eller till att föreslå, hvad
som erfordras för att förmå Nationen att med en mun gifva
sitt bifall till nödiga anslag, väl vetandes, alt förslag i thy
mål löga skulle lända till efterföljd samt vinna föga medhåll
inom ett Stånd, så sammansatt som detta; men jag följer
impulsen af min vanliga uppriktighet, då jag ifrar mot en
tactik vid behandlingen af fosterlandets vigtigaste angelägenheter,
som icke är så öppen, som den egnar en mild Styrelse
och ett fritt folk. Jag förklarar för egen del och med
hopp om bifall af de bland mina landsmän, som antingen
icke kommit till riksdagen eller utledsnade öfvergifvit den,
att vi gerna skulle vara nöjda med litet, i fråga om reform,
från händer, hvilka ensamma förmå gifva den, att vi med
tacksamhet skulle emottaga hvarje erbjuden garanti, som för
sådan kan göra anspråk, och att när säkra tecken visa sig
till en annan riktning, skola vi icke kunna, än mindre vilja,
ti llbaka hål la det förtroende, som är lika så ljuft att hvsa
och yttra, som det måtte vara oumbärligt för dem, hvilka
allvarligt önska främja Rakets sannskyldiga nytta.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Frånvarande, då det betänk.
förevar, hvaröfver Gr. Frölich nu yttrat sig, har jag
först nu haft tillfälle tillkä nnagifva mina åsigter i ämnet.
Jag är nu förekommen af Gr. Frölich, hvars uttryckta mening
fullkomligt öfverensslämmer med min; hvadan jag ber
att endast få förena mig uti Gr. Frölichs anförande.
Frih. Hermelin, Aug.: Jag anhåller att förklara mitt
instämmande i Gr. Frölichs nu afgifna yttrande,
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag hade tillfälle att
under discussionen öfver det i i fråga var. ämnet vttra mig
angtde detsamma, och R. o, Ad. känner altså mina åsigter
deruti. Jag gifver nu all rättvisa åt den förmåga af klarhet
i tankegång och sätt att uttrycka den, som visar sig i
Gr. Frölichs anförande; men jag mäste likväl förklara, att
ett fondsystem för Sverige icke för närvar, vore nyttigt.
Hr Hallenborg, Carl Joli., yttrade, att han instämde
i Gr. Frölichs reservation.
Fortsattes den på f. m. i dag började pröfningen af ej
mindre StatsUiskts utlåt. N:o 80, angalo regleringen af ut
-
Dea ii Augusti e. ra.
3i9
gifterna under riksstatens a:dra hufvudtitel, än ock samma
TJtsk:s utlåt. N:o 214, i anledn. af erhållen återremiss å
förstnämnde utlåt. JV:o 80.
litte punkten, 1 mom. i utlåt. N:o 214.
Ilr von Hohenhausen, Mich. Silvius: I de län,
der maximi-afgiften af curhusmedel icke förslår, är det nödvändigt
att icke borttaga medlen från curhusens underhåll
till resor för läkare. R. o. Ad. har tillstyrkt, att maximiafgiften
må bestämmas till 6 sk. Två Stånd hafva annorlunda
beslutat. Derjemte har minskning i afgiften uppkommit
derigenom, att mantalspenningarna icke skola utgöras
förrän 2:ne år sednare än hittills. Jag är öfvertygad, att
flera län härigenom blefve urståndsätta att underhålla curhusen,
hvarigenom äfven det vackra och nyttiga ändamål
att befria nationen från förderfvet af den veneriska sjukdomens
spridande förfölle. Jag föreslår altså följande tillägg
vid slutet af lit. b)m, ”dock med undantag förde län, i livil”ka
curhusafgiften utgår till maximibeloppet och för cur”husets
underhåll ensamt erfordras.” Gottland är ett sådant
län, Bohus län ett annat, och det linnes ändå ett 3:dje, som
jag nu icke minnes. Hela beloppet af den ifrågaställa
summan har utgjort endast 732 r:dr 16 sk. för året och
torde kunna tagas af curhusmedlen i de län, der dessa eljest
icke behöfva utgå efter maximibeloppet.
Hr Tham, Wolrath: Den förra s. k. 3-sk:s- eller
curhusafgiften har aldrig blifvit beviljad hvarken för läkares
resor eller andra ändamål, än curhusens underhåll. De
nu på denna afgift anvisade 732 r:dr 16 sk. äro altså någonting
fullkomligt nytt; och jag tror, att den motvilja, sora
hittills i landsorterna visat sig för afgiftens utgörande, skulle,
i händelse derpå nu öfverfördes hvad genom statsmedel
förut blifvit bestridt, verka derhän, att Ständerna vid en
kommande riksdag icke åtoge sig densamma. Jag yrkar derföre
afslag å lit. b).
Ilr Rothlieb, Axel Fredr., förenade sig med Hr Tham.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anser Hr v. Holienhausens
anmärkning fullkomligt billig och riktig. I de
län, der maximi-afgiften i alla fall utgår, är det nog hårdt,
om kostnaden för läkares resor till veneriska sjukdomars
upptäckande och förekommande skulle tagas af curhusmedlen
; i de län åter, hvarest curhusens underhåll icke erfordrar,
att afgiftens maximibelopp utgöres, böra af dylika
medel omförmälda resekostnader jemväl bestridas. Jag vet
ett län, hvarest curhusafgiften utgick endast efter 3 sk., men
der det dock föll den rikaste possessionaten in att åstadkomma
nedsättning till i-J sk., hvarigenom det redan befintliga
curhuset måste inskränkas, och ett annat, sorn behöfdes,
blef den öfriga delen af länet betaget. Detta torde visa, att
D en ii Augusti e. m.
ibland är det icke oförmåga att betala, utan äfven nycker,
som vålla, att man vägrar betala erforderliga afgifter. Jag
instämmer med llr v. Hohenhausen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla det nu föredragna i mom. i i i:te punkten
af utlåt. Nto 214.
Ropades ja och nej.
H. Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla samma
mom. med följande af Hr v. Hohenhausen föreslagna
tillägg vid slutet af lit. b): dock med undantag för de län,
i hvilka curhusafgiften utgår till maximibeloppet och för
curhusets underhåll ensamt erfordras.
Bifölls.
utte punkten, 2 mom. i utlåt Nto 214.
Hr von Hartmansdorff: Då det ifråga var. anslaget
till hämmande af smittosainma sjukdomar är af Utsk.
hemstäldt att blifva förslagsanslag, har jag dervid ingenting
annat att anmärka, än förbehålla, att H. R. o. Ad. icke måtte
under de omnämnda q,000 rtdr äfven innefatta anslaget
för medico-legala besigtningar, 3,000 rtdr, hvilket Utsk. synes
af misstag hafva gjort, utan särskildt bifalla, att detta
äfven blifver ett förslagsanslag.
Det nu föredragna 2 mom. bifölls.
utte punkten, 3 mom. i utlåt. Nto 214.
Då nu H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos.
till bifall å hvad Utsk. i utte punkten af utlåt. Nto 214
hemställt, rörtde anslagets för smittosamma sjukdomars botande
samt för medico-legala besigtningar förklarande såsom
ett förslagsanslag, anmälde sig
Hr von Hartmansdorff och yttrade: Det förra
mom. angår blott åtgärder i afseende å smittosam ina sjukdomar.
Det är i det följande mom., som frågan om medico-legala
besigtningar förekommer.
I anledn. häraf föredrogs nu äfven 4 morn. i 1 itte
punkten af utlåt. Nto 214.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror icke, att det går
an att i samma propos. upptaga begge mointn. Uti det
första har Utsk. tillstyrkt, att de g,000 rtdr, hvartill anslaget
för smittosamma sjukdomars botande hittills uppgått, mätte
såsom förslagsanslag uppföras. Vore de 3ooo rtdr för medicolegala
besigtningar, på sätt Utsk. säger, i. af de förra 9,000,
behöfdes ingen ny propos., utan man kunde, lika med Utsk.,
genast sätta i fråga en lind. skrifvelse till K. M. med begäran,
att nämnde besigtningar icke matte utan verkligt behof
företagas. Första frågan är således, om de 3ooo rtdr
äfven må blifva förslagsanslag; dernäst kommer den om
spar
-
Den 11 Augusti c. m.
3ai
sparsamhet i användandet. Hvad den förra beträffar, äro
dessa kostnader af beskaffenhet att ieke kunna undvikas och
att stiga i den män, som härjande sjukdomar och fylleri tilltaga,
hvarigenom döda och misshandlade menniskor befinnas
liggande på marken och måste besigtigas, på det att möjligen
begångna våldsamheter emot dem icke må lemnäs ostraffade.
|Nu, då choleran utbrutit i landet, lärer det vara minst
lämpligt att vidtaga anstalter till inskränkning i dessa besigtningar.
Jag anhåller, att båda morn. må hvar för sig
föredragas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Äfven jag anser, att
båda mom. svårligen kunna i ett sammanhang föredragas,
utan måste hvar för sig blifva föremål för propos. Första
mom. rörer ett visst anslags uppförande såsom förslagsanslag;
det andra mom. deremot innefattar tillstyrkande af en underd.
skrifvelse, som afser, att åtgärder må vidtagas till beredande
af minskning i kostnader för medico-legala besigtningar.
Här är icke fråga om uppförande af något anslag,
utan hela kostnaden, såväl för smittosamma sjukdomars botande
som den för medico-legala besigtningar, är innefattad
i den uti i mom. förslagsvis upptagna summan; hvadan altså
jemväl sistnämnde kostnad redan finnes upptagen såsom
förslagsanslag, fastän det är föreslaget, att anslaget må qvarstå
på andra titeln. Något hinder emot utgiftens framgena
bestridande kan således icke uppstå. Hvad åter beträffar
skrifvelse!! för beredande af minskning för framtiden i antalet
af medico-legala besigtningar, har jag med Utsk. delat
den öfvertygelse, att man borde utfinna medel, hvarigenom
den stigande progressionen af medico-legala besigtningar icke
måtte såsom i sednare åren fortgå. Jag tror icke, att
det skulle sakna vigt att fästa K. M:s uppmärksamhet å nyttan
att vidtaga mått och steg emot en altför dryg kostnad
i berörde hänseende. För öfrigt begär jag nu propos. endast
på i mom.
Frih. Cederström, Jac.: Då icke någon ledamot
talat emot bifall till morn., så vida orden: ”samt till medicolegala
besigtningar,” borttagas, får jag anhålla om propos.
på ett sådant afskiljande.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag är förekommen af
Frih. Palmstjerna. Jag anser Utsk:s förslag väl grundadt
och tillstyrker bifall derå, sålunda nemi., att propos. först
bör framställas på 9000 r:dr såsom förslagsanslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag beklagar, att Utsk.
begått ett misstag att förblanda anslaget för smittosamma
sjukdomars botande med del för medico-legala besigtningar,
under förmodan att båda dessa anslag hittills uppgått endast
til! 0000 r:dr. Jag befarade detta och har nu funnit mig
11 H. 4i
DeR ii Augusti c. m.
derom förvissad genom det yttrande, vi nyss liort af IJtskrs
ordförande. Förhållandet är dock sådant, att anslagen sedan
sista riksdag varit uppförda a 2:dra hufvudtiteln med
gooo r:dr för det förra och 3ooo r:dr för det sednare behofvet
eller tillsammans med 12,000 r:dr, hvilka alltid befunnits
otillräckliga, hvadan K. M. föreslagit, att anslagen
borde blifva förslagsanslag. Jag uppmanar någon af
Statscont:s embetsman, som 1111 kan vara här tillstädes, att
upplysa, 0111 det icke förhåller sig så, som jag uppgifvit.
Ordet ”hela,” hvarmed mom. börjas, är således ingenting
annat än ett vitsord örn det misstag, som ägt rum.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla, att hela anslaget gooo r:dr må förklaras
vara ett förslagsanslag i likhet med de flera å a:dra hufvudtiteln
uppförda sådana anslag, såsom rese- och tractamcntspenningar
för förrättningar i civila ärender, till skrifmaterialier,
m. m.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få fästa
uppmärksamheten derpå, att den ifrågavar. utgiften härleder
sig ej från misshushållning, utan från osedligheten och
brotten i landet. Då ett barnamord har skett, eller någon
blifvit ihjälslagen eller har supit ihjäl sig m. m. och
det anmäies hos landshöfdingen, kan han icke underlåta
att anbefalla besigtning å liket. Om nu R. St. hvarken
vilja göra anslaget för dylika besigtningar till ett förslagsanslag,
eller höja detsamma, ehuru det befunnits otillräckligt.
följer deraf, att K. M. antingen skall taga de bristande
medlen från besparingar, hvilkas tillräcklighet man icke kan
lita på, eller ock låta dylika besigtningar verkställas endast
så länge penningarna räcka, men derefter, åtminstone under
4^de qvartalet af året, lemna liken obesigtigade, ehuru
många menniskor då kunna finnas ihjälslagna eller misshandlade,
och våldsverkarne med detsamma otili talade, emedan
Ständerna icke gifvit några medel. Jag tror icke, att
meningen kan vara sådan oell yrkar således uppförande vid
detta mom. af 3ooo r:dr såsom förslagsanslag till medicolegala
besigtningar.
Frih. Cede rström; Det är desto angelägnare, att det
ifrågavar. anslaget blifver förslagsanslag, som det icke är
möjligt att bestämma till hvad belopp det kan uppgå. Förslaget
om den underd. skrifvelsen hoppas jag R. o. Ad. afslår.
Då hastiga dödsfall inträffa, är det nödvändigt, att
besigtning å den döda kroppen verkställes, på det utrönas
må, örn brott dervid blifvit begånget eller icke. Det kail
visserligen hända, att besigtning kan finnas hafva varit öfverflödig;
men ofta kunna brott sålunda upptäckas. Jag anhåller
om propos. lill afslag å mom. samt uppförandet af
3ooo r.’dr såsom förslagsanslag för medico-legala besigtningar.
Den 11 Augusti e. m.
Gr. Cronhjelm: Jag afstyrker förslaget om skrifve!-
sen, emedan jag anser, att hvarje inskränkning i undersökningarna
af förhållanden, deri brott kunnat blifva begångna,
mäste verka deitill, att flera sådana blifva fördolda. Utaf
tvenne ytterligheter anser jag det vara bättre, att de ifrågavar.
besigtningarna begäras för ofta än för sällan. Jag
begär derföre afslag å morn., och då jag hört, hvad jag icke
betviflar, att de 3ooo r:dr till medieo-legala besiglningar
skola utgjort ett särskildt anslag, anhåller jag, att denna
summa må uppföras såsom förslagsanslag. Sådana utgifter,
hvilka utgå lör iakttagelser, som enligt gällande författningar
icke få underlåtas, böra alltid i staten uppföras såsom
förslagsanslag.
Frih. Palmstjerna: Äfven jag instämmer deri, att ett
förslagsanslag af 3ooo r:dr här må uppföras. Måhända har
genom misstag i siffran missförstånd uppkommit; men då
man läser betänk., finner man tydligen, att Utskts mening
varit alt uppföra båda de ifrågavar. anslagen till lika summa,
sorn de förut utgjort, och derjemte såsom förslagsanslag.
Emedlertid medger jag, att misstaget kan föranleda till ett
särskildt beslut vid detta mom. Ilvad den föreslagna underd.
skrifvelsen beträffar, tror jag ej, att den är utan sin
nytta. Det är en måtta i allt. Då hastiga dödsfall inträffa,
och anledning lill annors vållande dertill finnes, bör
besigtning visserligen äga rum; men att, såsom nu sker, läkaren
skall resa från den ena ändan af districtet till den
andra för alt besigtiga kroppar efter personer, som aflidit
genom egen oförsigtighet, öfverlastande m. m., är öfverflödigt,
hvadan jag finnér nödigt, att inskränkningar i detta
afseende vidtagas.
Hr af Billbergh, Joli. Pet.: Sedan R. o. Ad. bifallit
föregående punkt, som jemväl innefattar anslaget för medico-legala
besiglningar, förmodar jag, alt det ifrågaställa
tillägget ej nu kan ske. För såväl det ena som andra ändamålet
har Utsk. såsom förslagsanslag uppfört 9000 r:dr.
Ilvad som kan komma att brista, ersättes från öfverskotten.
Jag tror altsä, att det är öfverflödigt vidare yttra sig i denna
omständighet, enär, såsom inig synes, beslut derom redan
är kalladt. Hvad åter angår den föreslagna underd.
skrifvelsen, instämmer jag med Gr. Cronhjelm deri, att densamma
är öfverflödig; hvadan jag å detta mom. yrkar afslag.
Gr. Cronhjelm: I anledn. af Frih. Palmstjernas yttrande
örn nödvändigheten af den ifrågaställa skrifvelsen
ber jag att närmare fä utveckla, hvarföre jag anser den öfverflödig.
Då en person genom eget förvållande dör, kan
presten icke begrafva denne, såvida domaren icke förordnat
om begrafningssättet, hvarförinnan läkarebesigtning, enligt
allmänna lagen, mäste ske; och då man derjemte ofta på
324
Den ii Augusti e. m.
detta rum lior talas om, att K. M. icke bör besväras med
onödiga skrifvelser, hoppas jag, att man icke vid detta tillfälle
må vägra tillämpning af denna regel. Hvad Hr af Bill—
berghs erinran angår, får jag påminna, att sednaste propos.
endast gällde Utsk:s tillstyrkande, sådant det i sjelfva det då
föredragna mom. lyder, och jag kan icke finna någon contradietion
deruti, att R. o. Ad. nu besluta ett ytterligare
förslagsanslag af 3ooo rtdr. Uti en väl reglerad stat böra
till ändamål, som ovilkorligen skola fyllas, aldrig några sådana
summor bestämdt uppföras, hvilka möjligen icke räcka
till, utan böra dessa alltid utgöra förslagsanslag. Jag fullföljer
altså min begäran om afsfag å morn., samt att 3ooo
r:dr må såsom förslagsanslag uppföras för medico-legala besiytningar.
Hr von Hartmansdorff: Sedan Gr. Cronhjelm nu
yttrat sig, har jag endast att med honom instämma i allt,
livad saken angår. Jag ber endast att få tillägga, i anledn.
af Hr af Billberghs yttrande, att han troligen icke hört,
hurusom Frih. Palmstjerna förklarat, att Utskrs mening rätteligen
varit att skrifva 12,000 i stället för 9,000 r:dr. Men
då siffrorna äro oriktiga, lära de genom misstag utelemnade
3ooo r:dr ej kunna såsom förslagsanslag betraktas, med
mindre särskildt beslut derom fattas.
Hr Tham: Jemte det jag förenar mig med Gr. Cronhjelm,
ber jag att få nämna några ord, ang:de den föreslagna
skrifvelsen. Jag anser den icke kunna medföra någon
nytta, men möjligen blifva skadlig. Då man ifrar emot
fyllerilasten, torde det icke vara ur vägen, att presterskapet
fortfarande må vara ålagdt tillämpa författningarna om
begrafning af sjelfspillingar; och nödvändigheten af besigtningar
vid tillfälle af dråp &c. lärer lätteligen kunna inses.
Man har sagt, att läkaren kan kallas frän den ena ändan
af districtet till den andra; men jag får erinra, att oberäknadt
prov.läkare finnas flera, som kunna beordras att verkställa
besigtningar, såsom bruksläkare, bataillonsläkare m. fl.,
och jag vet bestämdt, att K. M:s Bef:h:de alltid förordnat
den läkare, som var närmast till hands. Jag afstyrker således
skrifvelsen.
4 mom. i 11 :te punkten af utlåt. N:o 214 afslogs.
Uppå derom framställd särskild propos. beslöt R. o. Ad.,
att de 3ooo r:dr, som förr varit uppförda för medico-legala
besigtningar, skola uppföras på stat såsom ett förslagsanslag.
ii:te punkten, 5 mom. i utlåt. N:o 214.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att R. o. Ad.
må afslå Utskrs förra betänk, och bifalla sednare utlåt.
Frih. Palmstjerna: Om propos. meddelas å Utsk:s förslag
under JV:o 214 samt R. o. Ad. bifalla denna, följer
Den ii Augusti c. m.
3a5
derutaf utan någon särskild propos., att Utsk:s tillstyrkande
i förra betänk, förfaller.
Gr. Cronhjelm: Jag instämmer desto hellre med Frih.
Palmstjerna, som uti Utsk:s betänk. N:o 80 icke linnes något
hvarken till- eller afstyrkande i detta fall.
5 mom. i n:te punkten af utlåt. N:o 214 bifölls.
12:te punkten bifölls.
i3:de punkten.
Hvad Utsk. i utlåt. N:o 214 tillstyrkt, blef af R. o.Ad.
bifallet.
i4:de punkten bifölls.
i5:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: Då detta ämne förra gån«
gen förevar, yttrade jag mig för ökadt anslag åt Tabellcommissionen.
Det är bekant, att Svenska tabellverket anses
för det fullkomligaste, som något rike äger. Yi veta äfven,
att detta verks tillstånd egentligen är den nuvar. secreterarens
förtjenst. Då han så väl och nitiskt handhaft denna
angelägenhet, synes det icke vara obilligt, att han kommer
i åtnjutande af något större ersättning för sin möda,
än honom hittills varit tillerkänd. I fall denna man bortgår,
befarar jag, att ingen är villig att efterträda honom mot
ett så ringa arfvode, sorn nu är anslaget. Mig synes, som
borde man bättre vårda den goda inrättningen,
Frih. Palmstjerna: Om här vore fråga att utfä
sta
en belöning för den möda och skicklighet, som nuvar.
secret. i Tabellcommissjonen nedlagt i arbetet för detta verk,
är jag öfvertygad, att Utsk. icke afstyrkt en sådan vedergällning;
men frågan är här, huruvida ökadt anslag erfordras,
om Tabellcommissionens arbete skall kunna fortgå såsom
hittills. Under öfverläggnjngen i Utsk, hördes såsom
skäl emot ett sådant behof yttras, att närman med det anslag,
som nu finnes, kunnat åstadkomma ett så fullständigt
arbete, kunde nödvändigheten af ökadt anslag för ändamålet
af inrättningens upprätthållande icke inses. Utsk. har
icke kunnat förutse, att Statssecret* för ecclesiastikärenderna
här skulle komma att förklara, att afstyrkandet af bifall
till motionen vore att anse såsom bevis derpå, att man vore
liknöjd, huruvida arbetet förfölle, förfores, rm m., såsom
jag tror orden föllo sig. Då K, M. icke begärt något anslag
i detta afseende, men det likväl lärer få antagas, såväl
att K. M. icke låter undgå sin höga uppmärksamhet, huruvida
det ifrågavar. vigtiga arbetet är så med anslag försedt,
att det må kunna äga framgent bestånd, som ock att
K. M. bäst lärer vara i tillfälle att bedöma förhållandet i
denna del, hade Utsk. föreställt sig, att motionärens omdö
-
3a6
Den ii Augusti c. m.
me om beliofvet i nämnde afseende möjligen kunnat vara
vilsefördt af bristande kännedom eller andra orsaker, enär
behof, af bcskalfenhet som detta, i fall de verkligen förefinnas,
troligen tillförlitligast och säkrast af K. M. bedömas
och inför Ständerna framläggas. Utsk. trodde sig altså äga
anledning stadna i den öfvertygelse, att behofvet för närvar.
icke verkligen är för handen. För min del förklarar
jag öppet, att jag delat Utsk:s öfvertygelse, och jag tillstyrker
äfven nu bifall å betänk. Skulle R. o. Ad. likväl vilja
bifalla motionen, skall jag icke uppehålla med något ytterligare
motstånd från min sida. Jag skulle dock tro, att saken
redan är afgjord genom de öfriga Ståndens beslut.
Gr. Cronhjelm: Erkännande förträffligheten af Tabellcommissionens
arbeten, kan jag just derföre icke återhålla
uttrycket af min förundran deröfver, att vi icke från
Regeringen fått emottaga någon ledning för ett omdöme,
hvarpå, enligt Hr Statssecret:s för ecclesiastikärenderna förmenande,
orubbade gången af ett för nationen vigtigt arbete
beror. Jag måste dock hysa det förtroende till vår
Regering, att jag antager, det behofvet icke är af den beskaffenhet,
som Hr v. Hartmansdorff här velat gifva det,
och yrkar altså bifall till betänk. Skulle likväl R. o. Ad.,
som redan så välvilligt bemött hvarje tillfälle att bifalla ifrågaställa
anslag, jemväl i afseende å detta vilja följa samma
breda väg, återstår för mig i detta som i de öfriga fallen
ingenting annat, än nedläggandet af min reservation till
protocollet.
Hr von Hartmansdorff: Det är oss nogsamt bekant,
alt Sta tsUtsk. , då det hyst benägenhet för något anslag,
iinga aktat, om förslaget derom kommit från K M. eller
enskild motionär; det har t. o. m. föreslagit flera iooo r:dr
för vissa ändamål, utan att uppgifva någon motionär. Om
deremot en sådan bevågenhet icke finnes, kommer Utsk. genast
med samma skäl, som nu blifvit anfördt, eller ock dermed,
att medlen erfordras till försvarsverket. Jag bär här
talat, icke såsom rådgifvare, utan såsom adelsman, och denna
egenskap, med thy åtföljande rättighet att här yttra sig,
hoppas jag alt bibehålla, oberoende af lyckans gynnsamma
eller vidriga skiften. Det är deuria rätt jag begagnar, då
jag fäster uppmärksamheten på den motsägelse, soni förefinnes
emellan Utsk:s yttranden och de slutsatser, hvartill
det kommit, Utsk. har nemi. erkänt arbetets närvar, fullständighet
och den stora förtjenst, Tabellcommissionens olivar.
secret. derom äger, men likväl icke velat medgifva
hvarken någon lindring i hans möda eller tillökning i hans
arfvode. Om jag lem nar de öfriga anslagen derhän, oell
endast nu fäster mig vid den ifrågaställa cancellisllönen,
som är behöflig för arbetets bibehållande i det noggranna
och fullständiga skick, som tabellverket, på sätt Utsk. sjelf
Den n Augusti e. m.
yttrat, nu äger, sä hemställer jag, om bifall till nämnde
löneanslag väl är annat än en bestämd följd af Utsk:s egna
intyganden. Jag öfverlemna!’emedlertid frågan till R. o. Ad.,
erinrande endast, att målet icke tillhört min föredragning i
egenskap af Konungens rådgifvare.
Frih. Cederström: Det förundrar mig, att höra en
ledamot såsom skäl för afstyrkande till hvad han erkänt riktigt
och nyttigt anföra, att K. M. icke gjort propos. i ämnet.
Är saken nyttig, så är det likgiltigt, ehvad den blir
föremål för Representationens pröfning genom K. propos.
eller genom enskild motion; båda vägarna äro lika gruud
lägsenliga.
livad detta fall angår, är händelsen den, att oin
nuvar. secreleraren afgår före nästa riksdag, skulle detta fullständiga
och vigtiga arbete komma i oordning af brist på
medel för detsammas upprätthållande. Mig synes, att motionären
icke yrkat mer, än han bevisat vara nödvändigt;
och jag yrkar altså bifall till motionen.
Gr. Cronhjelm: Jag känner visserligen, och erkänner
troligen vidsträcktare än Frih. Cederström, att sådana frågor,
som väckas ifrån liepresentationen, kunna lika väl förtjena
bifall sorn de, hvilka utgå från Administrationen; men jag
hemställer, huru det val är möjligt för ledamöterna i Stånden
att veta, om en secret. i ett administrativt verk behöfver
en cancellist eller icke. Skola vi väl i detta afseende
lita på en enskild persons omdöme och uppgift? Äga vi icke
rätt att ifrån Administrationen sjelf få veta, hvad hon behöfver
eller icke. Hade Styrelsen förklarat, att detta obetydliga
anslag vore nödvändigt, hade jag visserligen ingenting
emot det; nu deremot bestrider jag detsamma. Jag har på
förhand reserverat mig emot det blifvande beslutet, och jag
reserverar mig nu mot den princip, att afseende bör fästas
å sådana enskilda motioner, hvilka innefatta förslag, de der,
enligt deras ovillkorliga beskaffenhet, bort från Styrelsen utgå.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: PresteSt.,
som troligen har närmaste kännedom om behofvet af detta
anslag, lärer hafva bifallit detsamma; och jag förmodar, att
prot.utdr. derom redan är ankommit. Då man läser Utsk:s
första betänk., erfar man, hurusom Utsk. vitsordat nitet och
skickligheten hos den person, till lättnad i hvilkens arbete
det ifrågavar. cancellisfarfvodet är föreslaget; och då vi nu
ytterligare känna, att det Stånd, sorn ang:de förhållandet
liar den tillförlitligaste kunskap, beviljat anslaget, torde,
enär summan derjemte är så obetydlig, R. o. Ad. finna, att
skäl äro för handen att bifalla de 166 r:dr 02 sk. till en
cancellistlön vid Tabellverket, hvarom fråga blifvit väckt.
Jag anhåller, att PresteSt:s prot.utdr. må varda uppläst
samt att R. o. Ad. behagade fatta ett lika beskaffädt beslut
som det, hvari nämnde Stånd stadnat.
Den it Augusti e. m.
Underteckn. Ili dd. Secret.: PresteSt. har, enligt ankommet
prot.utdr., uti förevar, fråga fattat följande beslut:
"Vid i5:de punkten, sorn i öfrigt gillades, beslöt Ståndet,
"att ett anslag af 266 r:dr 32 sk. skulle beviljas till aflö"nande
af en cancellist vid Tabellcommissionen."
Hr Dalman, Willi. Fredr.: Jag har icke uppträdt
för att bestrida det ifrågaställa anslaget till en cancellist i
Tabellcommissionen; jag anser den saken ganska likgiltig.
Jag har endast uppträdt för att reservera mig emot de anslagsförhöjningar
utöfver den gemla staten, som R. o. Ad. på
f. m. så frikostigt beviljat och emot det bifall, hvilket, likasom
guld, regnat ner öfver K. M:s nåd. propos. Svenska
folket skall säkert häruti igenfinna den pligtskyldiga vördnad
för Regeringens höga vilja och afsigter, hvaraf R. o. Ad.
vid alla tillfällen lifvas. I afseende å det förevar, anslaget
till Tabellcommissionen ville jag likväl fästa uppmärksamheten
dervid, att detsamma icke är föreslaget af Regeringen,
utan nf enskild motionär, hvarföre R. o. Ad. v il skulle kunna
afslå detsamma, utan att fela i und. vördnad mot Majestätet.
Men, som sagdt är, jag vill visst ej påyrka någon
inconseqvens å H. Ståndets sida, utan måste vid detta såsom
troligen vid alla andra framtida tillfällen, då fråga blir om
högre anslag, åtnöja mig med min vördsamma reservation.
Frih Boye, Ludv.: Uti den redogörelse, som representanten
äger att aflägga för sig sjelf, sin samtid och efterverld,
återfinnes grunden för de skäl, som bestämt honom
till bifall eller afslag. Det har då förundrat mig, att en
ledamot kunnat tillåta sig ingå i ett klander af de motiver,
han förmenat ligga till grund för de beslut, R. o. Ad. på
f. m. fattat. Det är dock likgiltigt, hvad en eller annan ledamot
i detta afseende kan tänka eller yttra; men då här är
fråga att bestämma sig till anslag af en lumpen summa
för upprätthållandet af ett oersättligt förtjenstfull t arbete,
är det tid att erinra, det vi böra akta oss för förebråelsen
att vara alltför ytterligt minutiösa. Jag yrkar bifall till
motionen.
Hr von Hartmansdorff: Sedan jag hört PresteSt:s
beslut, inskränker jag mig till begäran om anslag till den
ifrågaställda cancellistlönen.
Frih. Palmstjerna: Jag skulle för enskild del önska,
att någon ledamot behagade uppgifva grunden för beräkningen
af den ifrågavar. lönen. En cancellistlön utgör gemenligen
400 r:dr b:co. Uti den nya staten finnes icke någon
lön beräknad till 266 r:dr 32 sk., med undantag af vaktmästarelönerna.
Jag hemställer, hvarför just denna skulle blifva
normen i ifrågavarande fall. Jag lemnar emedlertid bestämmandet
häraf åt dem, som ifra för anslaget. För min
del
Den ii Augusti e. m.
del har jag redan förklarat, att jag icke kan bifalla något
utaf de i motionen begärda anslag; men ännu mindre finnér
jag skäl att ensamt bifalla det nu särskildt ifrågaställda, ty
behofvct af de öfriga är fullt ut lika bevisadt, som behofvet
af detta. Då jag emedlertid vet, att hvarje minut af
riksdagens discussioner kostar 5 ltdr, vill jag icke ytterligare
upptaga tiden i denna fråga.
Hr von Hohenhausen: Först får jag påminna derom,
att en cancellist i Konungens Cancelli har 264 r:drs lön.
Derjemte vill jag erinra, att arbetet i det ifrågavar. verket
är af den beskaffenhet, att, då det en tid af året fordrar en
trägen ihållighet, lemnar det deremot andra tider tillfälle till
fullkomlig ledighet. 266 r:dr 32 sk. äro nu begärda, och jag
finner icke skäl att öka anslaget till 400 r:dr; minst synas
de, som icke vilja gifva något, hafva anledning att inleda
fråga om ännu mer, än hvad som är begärdt. Jag förnyar
anhållan om den propos., jag uppgifvit.
R. o. Ad. beslöt ett anslag af 2G6 r:dr 32 sk. till aflönande
af en cancellist vid Tabellcommissionen; hvaremot
punkten i öfrigt gillades.
16:de punkten bifölls.
iyrde pun kten.
Utsk;s tillstyrkande i utlåt. N:o 214 bifölls.
i8:de punkten.
Hr von Hohenhausen: Ehuru jag anser det vara
nödvändigt, att lönerna för de ifrågavar. tjenstemännen på
Gottland ökas, såvida man skall kunna begära, att de fullgöra
deras tjensteåligganden, vill jag likväl, enär trenne Stånd
l edan bifallit betänk., icke nu uppehålla med försök att här
åstadkomma ett annat beslut. Jag beklagar endast, att ett
sådant förhållande ännu vidare skall äga rum, att, då man
å ena sidan med stränghet äger att tillhålla statens tjenare
att uppfylla sina pligter, man å den andra skall finna dem
så lönade, att de omöjligen kunna på laglig och rättskaffens
väg berga sig.
i8:de punkten af utlåt. N:o 80 bifölls med iakttagande
af den uti utlåt. N:o 214 nämnda öfverföring till allm. indragningsstaten
af aflöningen för en tjäruskurare på Gottland.
19:de, 2o:de, 2 1 :sta, 22: dr a, 2 3:dj e, 24:de,
25:te, 26:te, 27: de och 28:de punkterna biföllos.
29:de punkten i utlåt. N:o 214 bifölls.
Slutmeningen i utlåt. N:o 80 bifölls.
Upplästes och lades på bordet följande inkomna memor.,
utlåt:n och betänkln från:
11 H. 42
33^-»
D cn ii Augusti e. ni;
ConstitutionsUtskottet:
N:o 22. ang:de StatsUtsk:s anmärkn:sanledning i fråga
om dispositionen af f. d. Cancéllistyrelsens handcassa;
N:o 23. till Högv. PresteSt. och Hederv. BondeSt, med
utlåt, öfver återremisserna, från det förra af meinor. N:o io,
och från det sednare af memor:n N:ris io och n;
N:o 24. med yttrande i fråga om behörigt Utsk. för handläggningen
af Gr. Cronhjelms motion, ang:de städernas tolag;
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.Utskotten:
N:o i5. i anledn. af väckt fråga om allmänt bidrag för att
befrämja anläggning utaf l ior och torkinrättningar för spannmål;
N:o 16. i fråga om skogsplanteringar i Skåne;
N:o 17. i anledning af väckt motion, att H. St. ville
förnya deras und. anhållan vid sista riksdag, att under den
blida årstiden, samt alltid vid marcher t. o. fr. vapenöfningar,
tågande trupper måtte anbefallas att tälta eller bivouackera
och sjelfva tillreda sin mat;
N:o 18. i anledn. af väckt motion om vissa bestämmelser
i afseende på gevärstillverkningar för Kronans räkning;
N:o 19. i fråga örn försäljning till skatte af ecclesiastikliemman
i Skåne;
N:o 20. i anledn. dels af K. M:s nåd. skrifvelse, rör:de ny
indelning till ordinarie knektehåll af oroterad jord, dels ock
af väckta motioner om den nya indelningens anslående till
lindring i gamla ordinarie roteringen;
N:o 21. i anledn. af väckt motion, angtde lindring uti
extra roteringen inom Bohus län;
N:o 22. i anledning af väckt motion, ang:de åbo- och
besittningsrätteu till kyrkohemman i Halland;
Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Oecon.Utskotten:
N:o 4- i anledn. af gjorda anmärkningar vid Utsk:ns betänk.
N:o 2, i fråga örn jagtbevilining till premier för rofdjur
s dödande;
Ban coUtskottet:
N:o 21. örn BancoFullmägtiges åtgärder och förvaltning
på det hela efter nästförflutna riksdag;
N:o 22. i anledn. af väckt fråga om belåningsrätt af
Arme'ens accordsfonds-ob liga tioner;
N:o 23. med förslag till saminanjemnkning af RiksSt:s
beslut i anledn. af Utsk:s under N:o 17 afgifna förnyade
utlåt., ang:de Bankens öppnande till utvexling af silfver;
N:o 24. ang:de bestämmande af viss prescriptionstid för
uppvisande i Banken af alla äldre utelöpande invisningar och
insättningsbevis, de der i räkenskaperna år från år balanceras;
La g Utsk o t tet:
N:o 107. öfver väckta motioner, ang:de förändring af
Högsta Domstolens organisation samt arbetsordningar för
Högsta Domstolen, Hofrätterna och Just,revisionen m. m.
Den ii Augusti c. m.
Vidare upplästes oell lades på bordet följande från Ridd.-  Utsk. inkomne
H ö r s a in s t e M emoriai!
Enligt Utsk. meddeladt utdr. af H. 11. o. Ad:s prot. för
d. 12 sistl. Juni liar 11. o. Ad. behagat lill Ulsk. återremittera
2:ne punkter uli Ulsk:s d. 28 nästföregående Maj
till R. o. Ad. afgifna memor. i anledn. af gjorda förslag till
åtskilliga ändringar i nu gällande Ridd.Ordn , hvilka punkter
angå, den ena en af Utsk. föreslagen förändring i sättet
att välja bänkmän, samt den andra afskaffaride af andra
uppropet hos II. o. Ad. vid voteringar och val.
Utsk. har tagit de i ofvanberörde ämnen gjorda anmärkningar
under noggrannt öfvervägande; oell hvad först
angår Utsk:s förslag oin en sådan förändring i bänkmansvalen,
att R. o. Ad. måtte, i stället för i 5o afdeiningar, indelas
uti 25, af hvilka hvardera skulle välja 2 bänkmän, hafva
emot delta förslag erinringar blifvit framställda af Hr
Gr. Cronhjelm, Otto Aug., och Gr. Spens, Carl Gust., med
hänsigt, att R. o. Ad:s Eleetorer mätte directe afdelningsvis
utur Ståndet väljas, samt af Hr Frih. Roye, Ludv., under
yttrande, att, ”ehuru det väl kunde blifva lättare att inom
ett dubbelt antal ledamöter finna tvenne lill bänkmän lämpliga
personer, än alt linna en sådan bland ett hälften mindre
antal, detta skäl likväl icke vore tillräckligt för alt gifva
företräde åt den föreslagna förändringen.”
Beträffande det omedelbara valet af eleetorer, så ehuru
Utsk. 1111, likasom förra gången, erkänner detsammas principenlighet,
likväl och då Ulsk. icke kunnat öfvertygas, att ju
icke, på sätt Utsk. jemväl i silt förra betänk, utvecklat, ett
sådant valsätt i sin verkställighet skulle medföra större svårigheter
och olägenheter, än deni man dymedelst haft för
afsigt att förekomma, samt R. o. Adis majoritet jemväl vid
denna riksdag, enligt discussionens föranledande icke synes
önska ifrågavar. förändring till omedelbara val, har Utsk. i
detta afseende icke kunnat frångå den af Utsk. i dess förra
betänk, yttrade åsigt, att nemi. principen af dc omedelbara
electorsvalen, åtminstone tillsvidare, borde lemnäs ulan tillämpning.
Hrr af Geycrstam, Lagerstråle samt Frihlna Sljernstedt
och Hermelin hafva dock häremot anmält sina reservationer.
Vidkommande dernäst Ilr Frih. Boyes ofvan upptagna
anmärkning, hyser Utsk. den motsatta tanka, att en utsträckt
frihet vid valet af bänkmän innefattar ett fullt gällande
skäl för den af Utsk. tillstyrkta förminskning i antalet
af bänkmansafdelningar; hvarföre Utsk. anser sig
böra förnya sitt tillstyrkande i denna del, så att R.
o. Adis hela antal hädanefter må delas i 25 afdclningar,
hvaraf hvardera väljer 2 bänkman.
Reservationer hafva blifvit anmälda utaf Hrr af Tuneld,
Frih. d’Albedyhl och Gr. Strömfelt, äfvensom af Ilr Gr.
332
Den 11 Augusti e. m.
Ridderstolpe, under åberopande af de skäl för den nuvar.
bänkmansinrättningens oförändrade bibehållande, hvilka af
Frih. d’Albedyhl, uti dess Utsk:s förra betänk, bifogade reservation,
blifvit utvecklade.
I sammanhang härmed och i anledn. af Hr Gr. Spens’s
i allmänhet gjorda anmärkn , att Utskts förra betänk, varit
i så måtto ofullständigt, att det icke innefattar något förslag
till förändrad redaction af de stadganden, hvilkas förändring
blifvit tillstyrkt, får Utsk. vördsamt anmäla, att TJtsk. i slutet
af sitt ifrågavar. betänk., på sätt Utsk. vid enahanda förhållande
tillförne iakttagit samt II. Ståndet äfven behagat
godkänna, förbehållit sig att, sedan Utsk. fått emottaga H.
11. o. Ad:s beslut i anledn. af de tillstyrkta förändringarna i
Ridd.Ordn , få i ett sammanhang inkomma med de förslag
till förändringar i redactionen af Ridd.Ordn. eller Ridd.directts
instruction, som deraf kunde påkallas, hvilket II. R.
o. Ad. jemväl vid detta tillfälle torde finna vara mest
lämpligt.
Ulskrs förslag, att andra uppropet vid val och voteringar
må afskaffas, har blifvit bestridt af Hr Frih. Boye, Ludv.,
Frih. Cederström, Jac., Hr Rosenblad, Bernh., Hr Strussenfelt,
Adolph Ludv., Hr Lefre'n, Joh. Pehr, och Gr. Spens,
Carl Gust., den sistnämnde likväl endast såvida det rörde
tvenne upprop vid voteringar, hvaremot Gr. Cronhjelm,
Otto Aug., Hr Cederschjöld, Pehr Gust., och Hr Printzenskjöld,
Carl, delat Utsk:s åsigt; varande tillika under discussionen
upplyst, att uti BondeSt. alltid 2:ne upprop vid val
och voteringar äga rum, hvarförutan praxis i PresteSt. lärer
vara den, att talmannen, efter slutad votering, vanligen
framställer den fråga, huruvida alla ledamöterna voterat.
Uppå de skäl, hvilka blifvit upptagna uti åtskilliga ledamöters
vid Utskts nämnde betänk, fogade reservation, och
i anledn. af den utveckling, ämnet under discussionen hos
II. R. o. Ad. erhållit, samt enär det, i Utsk:s tanka, måste
vara lagstiftningens pligt att, så vidt möjligt är, åt R. o.
Ad:s ledamöter bevara deras obestridliga rätt att deltaga i
målens afgörande, hvartill kommer den ytterligare upplysning,
alt enahanda bruk finnes infördt i BondeSt. och jemväl,
ehuru i annan form, iakttages i PresteSt., har majoriteten
inom Utsk., hvilket, sedan det förra betänk, i detta ärende
afgafs, erhållit trenne nya ledamöter, ansett sig böra, med
frångående af Utskrs förra tillstyrkande,
vördsamt hemställa, att andra uppropet vid voteringar
må bibehållas; och då enahanda grunder,
hvilka blifvit anförda för bibehållandet af tvenne
upprop vid voteringar, jemväl synas Utsk. gälla
för bibehållande af ett lika antal upprop vid val,
finnér Utsk. ej heller skäl att i anledn. af Gr. Spens’s
i detta afseende gjorda anmärkn., hvilken dessutom
Don ii Augusti c. m.
333
under debatten bos R. o. Ad. blifvit af åtskilliga ledamöter
bestridd, föreslå någon förändring i den ordning,
som äger rum vid upprop lil! val.
Ifrån detta beslut hafva Hrr af Geyerstam samt Frihtna
Stjernstedt och Hermelin äfvensom Hr Printzenskjöld och Hr
Gr. Ridderstolpe varit skiljaktiga, enligt deras härhos bifogade
reservationer. Stockholm d. 19 Juli 1834-  På RiddarhusUtskottcts vägnar
H. F. Strömfelt.
W. F. Dalma n.
Reservationer.
Hr af Geyerstam: På de af Frih. Stjernstedt, L.,
uti dess Ridd.tJtsk:s nu återremitterade betänk, bifogade reservation
emot bänkmansyalens bibehållande fullständigt upptagna
grunder, hvilka jag anser öfverflödigt att här upprepa,
får jag mig äfven nu reservera emot Utsk:s i detta betänkts
första afdeln. gjorda hemställan derom, att nemi. principen
af de omedelbara eleclorsvalen, åtminstone tills vidare,
borde lemnäs utan tillämpning.
Frih. Stjernstedt, L.: Jag åberopar min Ridd.Utskts
återremitterade betänk, åtföljande reservation i detta ämne,
på grund af hvilken jag ej heller nu kan instämma i majoritetens
mening örn hänkmansvalens fortsatta bibehållande.
Frih. Hermelin, Carl: Då jag icke kunnat förneka
de olägenheter, som vanligen inträffa vid närvar, valsätt af
bänkmän och electorer, har jag instämt med Utsk:s pluralitet
i dess framställning af den föreslagna förändringen, såsom
i min tanka oskadlig samt troligen innebärande någon
förbättring; men i händelse R. o. Ad. skulle föredraga att
omedelbarligen eller directe utse sina electorer, hemställer
jag, huruvida Utsk. skulle i detta afseende anse sig böra föreslå
något alternativ, och skulle då för min del förslagsvis
framställa
att R. o. Ad. måtte på hittills öfligt sätt indelas i 12
elier minst 10 afdelningar, deraf hvarje inom sig valde
2:ne electorer.
Till redogörelse för denna min åsigt torde jag böra nämna,
att ehuru jag erkänner såsom mest principenligt, att R.
o. Ad. omedelbarligen valde sina electorer samfäldt, så, med
hänvisande till de skäl, Utsk. i sitt föregående betänk, åberopat
och hvilka jag tror mig icke böra här åter upprepa,
anser jag mig böra högeligen afstyrka detsamma, isynnerhet
vid början af en riksdag, då alltid liera nya ledamöter
såsom riksdagsmän inträda; äfvensom jag anser, att dessa
samma olägenheter ingalunda äro undanröjda vid Ståndets
fördelning i 5 afdelningar, och att dessa vals utgång lätteligen
skulle bero af slumpen eller af någon lättad förkärlek
från en eller annan sida.
334
Den ii Augusti e. in.
Vid Ståndets fördelning i 25 afdelningar sluille åter
möjligen inträffa, attoni ledamöterna i desamma vore bundna
till val inom sig, kunde stundom brist eller ett nog ringa
antal deribland finnas, hvilka ansågos i alla afseenden
tjenliga till electorer, och skulle deremot hvarje afdelning
äga frihet att rösta utur massan, skulle detta vid
verkställigheten möta mycken svårighet, då flera afdelningar
möjligen komme att rösta på en och samma person eller
bestämt sig derför, samt rösternas antal dessutom kunde
blifva alltför mycket splittrade.
Om också Jt. o. Ad. vid riksdagarnas början eller under
deras framskridande icke skulle uppgå till ett antal af
circa 5oo, i hvilken händelse hvarje afdelning skulle komma
att bestå af 40 å 5o personer, föreställer jag mig likväl,
att hvarje afdela, blir så talrik, att ändock alltid tillgång
finnes att välja emelian flera, åtminstone några tjenliga
personer till electorer inom dessa afdelnrr; och om obehörigt
inflytande från ett eller annat håll skulle på en eller
annan afdeln. göra sig gällande, förmodar jag dock, att de
öfriga afdelntnas val kunna blifva sjelfberoende.
Att electorernas närvar, föreskrifna antal af 25 st. skulle
härigenom förminskas med 1 eller högst 5 synes häraf;
och ehuru motionären i detta afseende icke gjort framställning,
skulle jag dock tro, att detta i sammanhang med hans
begäran om valsättets förändring kan föreslås, enär detta,
på sätt jag framställt, icke kan åtskiljas. Fastän jag tvekar
yttra den mening, att electorernas närvar, antal är större
äu vederbör, skulle jag tro, alt om de med 1 eller t o. m.
5 medlemmar minskades, någon förändring i närvar, förhållanden
icke derigenom skulle inträffa, enär vanligast under
denna riksdag, och troligen äfven under föregående, electorerna
utöfvat sin befattning, ehuru de varit incompletta,
hvilket jag för min del tror ingalunda öfverensstämmer med
Ridd.Ordnts mening, ehuru berörde val enl. 19 § medgifves
kunna möjligen för sig gå, allenast (3 electorer tillstädeskoinma,
således ändock betydligt mindre, än det af mig
uppgifna antal.
Uti detta förslag instämde Hr Lagerstråle.
Hr af Geyerstam: Hvad Utsk:s afstyrkande af 2:dra
uppropets afskalfende vid såväl voteringar som val vidkommer,
torde bland de vid Utskts nu återremitterade betänk,
gjorda anmärkningar och de för Ulsk:s nya betänk, åberopade
skäl den från BondeSt. hemtade upplysningen om 2.'dra
uppropets begagnande derstädes vid voteringar förtjena en
särskild uppmärksamhet. Mig synes åtminstone 2:dra uppropets
uppkomst och bibehållande hos Ilederv BondeSt. endast
leda sin grund derifrån, att detta Stånds ledamöter till
val och voteringar uppropas, såsom vid anira uppropet hos
il. o. Ad., blott i den ordning matrikeln ujiptager dem och
Den 11 Augusti e. m.
335
icke i smärre fördelningar, t. ex. hvarje län särskildt, eller,
såsom hos R. o. Ad. vid irsta uppropet, hvarje bänk för
sig ljudeligen eller så, att den utan spänd uppmärksamhet
öfver hela salen höres. Då nu , genom eu sådan vid voteringar
inom BondeSt. rådande, efter mitt förmenande, mindre
sträng ordning, det i anseende till hela Ståndets ofta inträffade
trängsel pä en gång omkring talmansbordet vid val
och voteringar, med all god vilja att passa på, dock icke
alltid lärer bero på ståndsledamoten sjelf att, ehuru närvar.,
höra eller, om han ock hörde, kunna i hast tränga sig fram
för att aflemna sin votertssedel, då hans namn första gången
uppropades, torde aldra uppropets tillvarelse inom detta
Ständ icke utgöra något skäl för dess bibehållande hos
R. o. Ad., der en införd bättre ordning icke lernnar deu
vid lista voteringen uteblifvande något annat att skylla på,
än egen försummelse.
I BorgareSt. sker uppropet på samma sätt som hos
BondeSt. eller som aldra uppropet hos R. o. Ad., och likväl
är der ej mera än ett upprop, oaktadt de voterandes
antal inom samma Stånd mången gång uppgår till och äfven
ej sällan öfverstiger mängden af deni, som hos R. o.
Ad. deltaga i voteringar och der förekommande ärenders afgörande.
Det åberopade bruk, som i det fåtaliga PresteSt.
skall äga rum, att efter en enkel votering Talmannen
framställer frågan, huruvida någon af Ståndets ledamöter
icke aflemnat sin voteringssedel, som han i sådan händelse
då får afgifva, förefaller mig, så vidt det skall tjena till
någon föresyn, mindre såsom ett skäl för andra uppropets
bibehållande, än såsom stöd för en extraordinär, eller oordentlig
voterings införande, som jag dock är öfvertygad icke
skulle falla någon in att föreslå inom R. o. Ad.
På grund såväl af det nu anförda, som af hvad Utskls
återremitterade betänk, innehåller samt inom R. o. Ad. vid
discussionen öfver delta betänk, blifvit yttradt för 2.'dra uppropets
afskalfande vid såväl voteringar som val, hvartill
mig icke synes nödigt att något vidare tillägga, och enär
jag ingalunda af de för en motsatt åsigt anförda skäl kunnat
öfvertygas om oriktigheten af Utskis i det återremitterade
betänk, hos R. o. Ad. gjorda tillstyrkande om 2:dra
uppropets afskalfande, kan jag nu icke heller annat än förblifva
vid den mening, jag då biträdde, och får följaktligen,
sedan denna mening, vid frågans afgörande i Utsk. för andra
gången, upphört att vara pluralitetens, mig reservera
emot majoritetens i detta nya betänk, uttryckta åsigt om
2;dra uppropets bibehållande vid voteringar och val.
Häruti instämde Hr Frih. Stjernstedt, Lars, Frih.
Hermelin, Carl, Hr Printzenskjöld, Carl, samt Ilr
Gr. Ridderstolpe.
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Gr.
336
Deli ii Augusti e. m.
Spens, Carl Gust., i anseende lill sin svågers död, blifvit
nödsakad att bortresa från hufvudstaden oell i anledn.
deraf anhållit om R. o. Ad:s tillstånd att få afsäga sig sin
plats i Constit Utsk.
Bifölls.
H. R. o Ad. åtskiljdes kl. ^ till g på aftonen.
lii fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den i3 Augusti 1834.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 1 prot.utdr, för den ii dennes e. m.
Frih. Boye, Ludv.: Då jag i sista plenum hade äran
föreslå R. o. Ad. att inbjuda de andra RiksSt:n att förena sig
med R. o. Ad. i åtskilliga delar'af då förevar, ämnen, gjorde
jag det muntligen; men sedan en värd ledamot begärt detta
förslag på bordet, har jag skriftligen författat och anhåller
att nu få uppläsa detsamma.
Frih. Boye uppläste derefter följande:
Sedan II. R. o. Ad., genom dess nu fattade beslut, bifallit
K. M:s nåd. propus, i de punkter, som angå lönereglering
för Konungens Cancelli, för K. KammarCollrm och K.
Statscont., lår jag vördsamt föreslå, att II. Ståndet ville genom
prot.utdr. inbjuda vära resp. MedStänder att i samma
beslut med oss sig förena.
Då man besinnar, att Konungens Cancelli ej allenast
innehar första rummet bland Rikets civila embetsverk, utan
äfven i så måtto är det vigtigaste, som det handlägger i sista
instansen de ärender, som angå allmänna och enskilda välfärden
, och jemväl visserligen är af arbete det mest belastade,
utur hvilka skäl detta verk synes äga någon rätt att
åtminstone icke sämre lönas än andra embetsverk, att, sedan
rådén inom såväl Bergs- och CoromerceColkna som äfven
Kammarrätten redan fått sig tillagd en löueförökning
till 2000 r:dr b:co, det icke synes rättvist, att revisions-och
expeditiönssecreterare skulle en lika rätt förnekas, deraf den
följd troligen skulle inträffa, att de skickligaste embetsmannaämnen,
i stället för att ingå i Konungens Cancelli, der
de kunde blifva af största nytta för samhället, hellre sökte
sin framkomst inom de med större löner mera gynnande
embetsverken; samt ändtligen att det skäl, som Utsk. antagit,
nemi. att genom en ändring i sporllernas fördelning löneregleringen
kunde bättre och jemnare utfalla, är, i hvad
an
-
Den r3 Au justi i', m.
33;
angar revis.seeret. oell prot.secreterare inom Just. revisionen,
ett misstag, så vida dessa embetsman icke ägt eller äga någon
del i den s. k. sporteltaxan och följaktligen icke heller
kunna, genom ändring i dess fördelning, vinna någon den
lingaste förbättring i deras lönevilkor;
att, beträffande KammarColkm, detta verk, med vigtiga
och öfverhopade göromål, icke kan till personalen förminskas;
att då derifrån vissa göromål afskiljdes, också fråntogos
de derför anslagna löner, som tillädes det verk, dit
göromålen förflyttades; att de af Utsk. antagna skäl, nemi.
dels att personalen vore lika nu, sorn den var, då Finland
tillhörde Sverige, och dels att bytescont:s göromål skulle
hafva upphört, också äro misstag, såvida personalen nu
verkligen är mindre, än hvad den var vidden anmärkta tiden,
äfvensom bytescontts göromål ännu fortfara och jemväl
synes komma att en längre tid fortfara; samt ändtligen,
att ehuru förslaget till Jöneförökning för KammarColkm
framställer ett behof af 8,33a r:dr b:co, skulle likväl,
genom fortfarande af de särskilda anslag, som Colkm
redan innehar, ändamålet vinnas med blott en förökning af
4,33a r:dr b:co;
att, hvad slutligen angår Statscont., detta verk fått på
sig öfverflyttad en mängd af göromål från andra verk,
hvaraf följt en nödvändig förökning i personalen , för hvilken
åter nya löneanslag äro af behofvet högeligen påkallade,
så mycket mera, som de uppå indragningsstateu redan
uppförda embets- och tjenstemän icke lagligen kan anbefallas
annan tjenstgöring än den, för hvilken de innehåll
fullmagter;
så, i betraktande af alla dessa omständigheter, hvilka
legat till grund för R. o. Ad:s beslut i dessa delar, torde
anledning vara att förmoda, det våra respective Medständer
åt desamma lemna ett lika afseende.
Hvarefter Frih. Boye muntligen tilläde:
Hos Hr Gr. o. Landtm, anhåller jag att nu genast erhålla
propos. på bifall till detta förslag, på det att, om möjligt
vöre, prot.utdr. kunde till de resp. Medstånden afgå,
innan BondeSt. sammanträder, emedan jag med full visshet
känner, att BondeSt. uppskjutit afgörandet af åtminstone en
del af dessa punkter, intilldess R o. Ad:s beslut hunnit blifva
Ståndet roeddeladt. Det lärer vara ett af de första ärenden,
som blifva samma Stånd föredragna, och det är således
angeläget, att, derest mitt förslag vinner H. Ståndets
bifall, protutdr. derom med skyndsamhet expedieras.
Frih. Palmstjerna, Cart Otto: Det nyss upplästa
anförandet innehåller, såsom jag tror, misstag, först och
framst i den framställning, att StatsUtsk. skall hafva misstagit
sig i sin uppgift, att anlalet af K. KammarCoilegii
11 H. 43
338
Den i3 Augusti f. ra.
ledamöter icke varit större nu, än då Finland var förenadt
med Sverige. Denna uppgift är riktig. Staterna, sora ännu
finnas i behåll, uppl v sa, att ledamöterna i KammarCollini
åren 1804 och i8o5, utom presidenten, voro 5 på
ordinarie stat; derjemte funnos väl 2 ä 3 ledamöter i detta
Collini, men dessa voro uppförda på indragningsstat, hvilket
torde bevisa , att Utskis uppgift i den delen är riktig.
För det andra har blifvit anfördt, att råden i några embetsverk
erhållit en löneförökning till 2000 rldr bico. Riksslater
upptager dock dessa löper tili 1600 rldr, och den lönetillökning,
som derutöfver blifvit beviljad, är icke upptagen
på riksstaten, utan har tillkommit i anseende till rådens
särskilda befattningar med cassör och dylika föremål.
StatsUtsk. har åtminstone gått consequent tillväga, då i fråga
om nya anslag för de verk, der sådant blifvit tillstyrkt,
Utsk. gjort förbehåll örn rådslönernas bibehållande vid 1600
rldr. Att i öfrigt det vore ett misstag i StatsUtskls yttrande,
att en jemnare fördelning af sportlerna kunde åstadkomma
en löneförbättring inom Just.revisionen, lärer äfvenså vara
en oriktig framställning; ty att revis.- och protissecret.
icke åtnjutit någon andel af sportlerna, bevisar just den
ojemna fördelningen. När en del åtnjutit, men andra icke
haft andel deri, så är fördelningen ojemn, och jemnkning
derutinnan skulle ej vara omöjlig. För öfrigt anser jag för
min del, att en inbjudning från R. o. Ad till de öfriga
Stånden att med R. o. Ad. sig förena i beslut om dessa lönetiilökningar,
icke vore lämplig, Ehvad man än kan anföra
såsom skäl för dessa lönetillökningar, qvarstår det alltid
såsom ett factiskt förhållande, att inom detta Stånd finnes
en talrik personal af löntagare, hvilkas löners förökande
är i fråga. Att detta löntagande Stånd skulle inkomma
roed en anhållan om ökade löner till Borgare- och BondeStln,
som icke äro löntagande, är en framställning, som jag
ej vill förena mig om och hvarvid jag ej vill fasta mitt
namn. Jag kan icke föreställa mig, att orsaken, hvarför
löneförbättring af detta Stånd önskas, kan vara någon annan
än öfvertygelsen, att det allmännas bästa fordrar den;
men ifrågävar. inbjudning skulle af mången anses vara föranledd
af de särskilda förhållanden, som inom R. o Ad. ega
rum, och hvad som är säkert ar, att om det än skulle lyckas
R. o. Ad. alt förmå de öfriga Stånden att instämma i
R. o. Ad:s ifrågavar. beslut, vinner R. o. Ad. ingenting derpå
i allmänna opinionen. För min del finner jag inga skäl
anförda, som äro af den beskaffenhet, att jag kan instämma
i inbjudningen, utan får jag afstyrka densamma.
Frih. Cederström, Jac.: Frih. Palmstjerna har försökt
att rättfärdiga SlatsUtsk:s uppgift derom, att KammarColl:m
icke bestått af flera ledamöter, då Finland tillhörde
Sverige, än nu. Denna uppgift i Utsk:s betänk, är dock
Den 13 Augusti f. m.
33c)
ganska bestämdt oriktig, hvilket jag bevisade i förra plenum,
och jag är i tillfälle att nu förnya denna bevisning.
Enligt 3o § af KammarCollegii instruetion d. ii Oct. 1734
blef då förordnad!, att Colltm skulle hafva 7 ledamöter,
deraf 5 på ordinarie och 2 på extraordinarie stat. Detta
förhållande, ytterligare stadfästadt på R. St:s begäran vid
1741 års riksdag, har fortfarit till år 1812, och således ända
tills Finland blef skiljdt från Sverige. År 1812 blef ledamöternas
antal, i stället att förminskas, ökadt till 8 kammarråd
på Rikets stat, och der aro de ännu i denna dag
uppförda. Af dessa 8 ledamöter linnas icke nu i tjenst flera
än 6, och de 2:ne öfriga lönerna äro anslagna till löneförbättring
åt de 6 kammarråd, sorn finnas, pä det att deras
löner må uppgå till 1,600 r:dr, hvilket förhållande inträffade
år 1831 , då jag emottog presidentsembetet. Sedan
i8fi hafva kammarråden sålunda endast varit 6; men under
de föregående åren från 1806 häfva de städse varit
7, 8 ända till 9. Detta i afseende på antalet af ledamöterna;
och för den, som vill kanna namnen på dem, kan jag
nu lill prot. lemna en förteckning på KammarCollegii ledamöter
alltsedan 1806. För öfrigt förmodar jag, att örn
StatsUtsk. icke hade underlåtit att upplysa RiksSt. derom,
att KammarCollegii embets- och tjenstemän redan genom
särskilda K. bref blifvit försäkrade om att af besparingarna
få tillgodonjuta 4°°° r:dr af de 8,332 r:dr 11 sk. 4 rist.,
som K. M. för KammarCollegii reglering äskat, hade ej fråga
kunnat uppstå om mer än de 4'332 r:dr 3i sk. 11 r:st.,
som sålunda erfordras för att fullborda regleringen, och då
denna reglering, likasom alla de öfriga embetsverkens, skett
på R. St:s egen begäran samt är den enda, soln icke redan
blifvit af K. M. fastställd, hoppas jag, att de öfriga Stånden,
när de blifva upplvsta om verkliga förhållandet af de
uppgifter, hvarpå StatsUtsk. grundat sitt utlåt.', icke kunna
underlåta att instämma i hvad R. o. Ad. uti denna fråga
beslutat. Jag tillstyrker således den af Frih. Roye föreslagna
inbjudningen.
Den i3 An girs ti
Bilaga.
806.
af Ugglas
Lagerheim
Lejonmarck
af Striibing
Rolén
Segerström
Branting
Thunström
Julin
Edman
807.
d:o
d:o
d:oj
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
808.
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
Branting
Thunström
Julin
Edman
80g.
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
Billberg
810.
d:o
Lejon marck
af Striibing
Rolén
Branting
Thunström
Julin
Edman
Billberg
811.
d:o
d*.o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
812.
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
8i3.
Lagerheim
dlo
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
Hambraeus
814.
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d*.o
d:o
d:o
d:o
d:o
8i5.
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
Billberg
Hambraeus
816
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
817.
d:o
Rolén
Branting
Thunström
Julin
Billberg
Hambraeus
Kruse
Fägersten
Reuter
818.
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
Hambraeus
Kruse
Fägersten
Reuter
81g.
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
Öhrwall
820.
Löfvenskjöld
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
821.
d:o
d:o
d:o
Julin
Hambraeus
Kruse
Fägersten
Reuter
Öhrwall
822.
d:o
d:o
do
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
Eurén
Liljenroth
823.
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
82 4-
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
825.
d:o
Börtzell
Julin
Hambraeus
Kruse
Fägersten
Reuter
Eurén
Liljenroth
826.
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
af Rolén
827.
d:o
d:o
d:o
Fägersten
Reuter
Liljenroth
Rolén
Gyllenhoff
828.
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
Cassel
af Rolén
—
829.
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
——
——
83 0.
d:o
d:o
d:o
d:o
d;o
d:o
d:o
d:o
831.
Cederström
Julin
Fägersten
Reuter
Cassel
Liljenroth
af Rolén
832.
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
833.
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
—
834.
d:o
d:o
d:o
d:©
d:o
d:o
d:o
*
Den i3 Augusti f. m.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag anhåller att ur prot.
erhålla upplysning om hvad Frih. Boyes framställning åsyftar,
emedan det ej varit mig möjligt att höra, hvad Hr Frih.
egentligen begärt.
Underteckn. Ridd.Secret.: Första början af Frih.
Boyes anförande innefattar Hr Frih:s åstundan, och lyder
sålunda: "Sedan H. R. o. Ad., genom dess nu fattade beslut,
bifallit K. M:s nåd. propos. i de punkter, som angå lönereglering
för Konungens Cancelli, för K. KammarColhm och
Statscont., får jag vördsamt föreslå, att H. Ståndet ville
genom prot.utdr. inbjuda våra resp. Medständer att i samma
beslut med oss sig förena.”
Hr Dalman: Då jag nu finner, att bemödandena gå
så långt, att man yrkar, det R. o. Ad. icke allenast för egen
räkning må besluta högre anslag, utan äfven må söka rubba
de beslut, som i de andra Stånden kunna vara i anslagsfrågor
fattade, tror jag mig skyldig att vid den nu föreslagna
inbjudningen foga min reservation; och som jag ej är beredd
att densamma i dag afgifva, anhåller jag, att Frih. Boyes
yttrande må få hvila på bordet till nästa plenum.
Frih. Boye: Om, såsom jag vågar hoppas, R. o. Ad.
täckes lemna en rättvis granskning åt de skal, Frih. Palmstjerna
framställt, befarar jag icke särdeles mycket af deras
verkan. Den värde talaren har gjort en anmärkning, ang:de
personalen af ledamöterna i KammarColhm, vid hvilken jag
ej skall fästa mig, sedan den redan blifvit besvarad af Frih.
Cederström, och jag vill i detta afseende endast yttra, att
Presidenten i detta Colhm troligen känner förhållandet inom
verket bättre, än Frih. Palmstjerna. Sistnämnde ledamot
har jemväl anmärkt, att råden inom Bergs- och CommerceColhna
samt Kammarrätten icke hafva högre löner, än 1600
r:drs lön på stat. Phraseologien å part, lärer Frih. dock ej
kunna bestrida, att dessa råder de facto hafva en lön af
2000 r:dr, och följaktligen är min uppgift i allo sann. Vidare
har Hr Frih. yttrat, att sportelfördelningen inom Just.-  revisionen kunde medföra någon fördel för revis.- och prot:ssecret:ne,
och han har derigenom visat, att han icke äger
den ringaste kännedom om detta verks stat. Hurudan sportelfördelningen
än må blifva, kan den ej medföra den ringaste
fördel för dessa tjenstemän; och jag finner bra besynnerligt,
att man velat mot löneförbättring för dem åberopa
ett skäl, som i afseende på dem ej äger någon tillämplighet.
Slutligen har Hr Frih. äfven funnit en betänklighet i anseende
dertill, att en del af R. o. Ad:s ledamöter utgöras af
embets- och tjenstemän, som taga lön; och på sådan grund
vill Frih. undandraga sig och sitt namn allt deltagande i
fråga om löneförhöjning. Jag får hänvisa den värde talaren
till statscalendern, och begär blott ett ögonkast derpå, hvarigenom
Frih. skall blifva Öfvertygad om det, kanske för ho
-
34a
Den i3 Augusti f. m.
norn obekanta, förhållande, att adelsmännen icke utgöra en
tiondedel af de löntagandes antal. Om den omständighet,
att några af 11. o. Ad:s ledamöter också äro löntagare, skulle
hindra R. o. Ad. att, såsom Stånd, behandla dessa frågor,
skulle det besynnerliga förhållande inträffa, att uti ett visst
ämne vore R. o. Ad. uteslutna från den beslutanderätt, R.
St. tillkommer. Jag vill icke bestrida, att en kraft finnes,
som vill drifva oss derhän, att R. o. Ad. skall uteslutas från
deltagande i Representationen; men- så länge vi ännu icke
kommit dit, torde det vara nödvändigt att icke fråntaga de
löntagare, som hafva den olyckan alt vara adelsmän, det
beskydd, hvarom grundlagen försäkrar dem.
För öfrigt vågar jag bestrida det uppskof, som Hr
Dalman begärt, enär derigenom det af mig åsyftade ändamålet
skulle förfelas. BondeSt. kunde i sådant fall fatta sitt
beslut, innan inbjudning hunne dit ankomma; och då BondeSt.
velat invänta vår inbjudning, synes det mig vara en
besynnerlig gensträfvighet att vilja fördröja densamma. Må
hvar och en tala emot inbjudningen samt reservera sig
deremot; men må man icke i obillighet gå ända dertill att
för pluraliteten lägga hinder i vägen för fattandet af dess
beslut.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag är förundrad öfver
att höra oss återigen börja discussion om löneanslag på 2:dra
hufvudtiteln, då likväl den 3:dje titeln hörer till dagordningen,
och således aila yttranden i afseende på den 2:dra
titeln borde antingen läggas till handkna eller hvila på bordet.
Jag får derföre hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla, att
discussion icke vidare måtte tillåtas i afseende på den
2:dra titeln; ty deraf kunde uppkomma den följd, att vi
fortsatte denna discussion hela för- och eftermiddagen och
i nästa plenum finge ett dylikt efterspel, sä att vi möjligen
icke på en hel vecka skulle hinna till 3:dje hufvudtiteln.
Jag tror derföre, att hvarje memor., som läses upp i anledning
af ett redan fattadt beslut, bör uppföras sist på föredragningslistan
och icke inkomma midt i de ämnen, som äro
afsedda till föredragning.
Jag ber jemväl att få förklara, att jag till största delen
instämmer med Frih. Palmstjerna. Jag betviflar icke Kammarpresidentens
kännedom om KammarColkm och ej heller
dess ledamöters benägenhet att emottaga lönetillökning, om
en sådan beslutes; men jag tror fastmera på Frih. Palmstjernas
kännedom, att tillgångar för sådan lönetillökning
för närvar, icke finnas. Jag instämmer med Frih. Palmstjerna
deruti, att de beslut, som R. o. Ad. aflåter till de öfriga
Stånden, äro sådana beslut, deruti grannlagenheten fordrar
att minst afse löneförhöjning, enär R. o. Ad:s ledamöter
till största delen bestå af löntagande. Det må vara,
att icke mer än TL af tjenstemännen äro adelsmän; detta
oaktadt är det endast en T'g af de adelsmän, som här hafva
Den 13 Augusti f. ra.
343
säte och stämma, hvilka icke äro tjenstemän. Jag tror, att
R. o. Ad. genom förnyade beslut om förhöjd bevillning eller
ökade utgifter skadar sig sjelf, och att detta sträfvande att
nedsätta Ståndet, sorn af den siste värde talaren omnämndes,
ännu mera skall fortgå och uppsporras, om mani H. Ståndet
så blindvis uti hvarje plenum beviljar nya anslag. I fall
Ståndet vill verka något med sina inbjudningar hos de öfriga
Stånden, torde det vara nödvändigt att visa måtta i beviljandet
af anslag Jag tror icke, att Svenska Adeln bör
nedtryckas, och jag är ledsen öfver, att den är i opinionen
nedsatt; men jag är öfvertygad, att detta icke kan hjelpas
derigenom , att R. o. Ad. beviljar en mängd förhöjda utgifter,
äfven då de ej kunna bestridas, utan att bevillningen okas,
hvilket jag tror oss i närvar, ögonblick böra med omsorg
söka undvika. Jag instämmer i Hr Dalmans begäran om
bordläggning af detta ämne, i den afsigt, att detsamma må
blifva föremål för särskild discussion.
Frih. Palmstjerna: Jag har icke yttrat mig om R. o.
Ad:s rätt att taga sina beslut i frågor om löneanslag och
icke heller om dervid ifrågakommande motiver samt följderna
deraf, utan jag har endast yttrat mig om inbjudningar
till de öfriga Stånden att förena sig i dessa beslut, hvilket
jag anser i högsta grad olämpligt och oriktigt. Skälet dertill
har jag redan framställt och innefattas i korthet deruti,
att jag anser ett Stånd, som har så många löntagande ledamöter,
ej böra med en anhållan örn löneförhöjning gå till
de öfriga Stånden, som ej äro löntagande. En sådan inbjudning
väcker hos mig en motbjudande känsla, som måhända
är gammalmodig och ej kan delas af dem, som se saken på
ett mera practiskt sätt, men som hos mig icke kan jäfvas;
och hvad jag är säker om är, att ehvad påföljd en dylik
inbjudning än må kunna erhålla, kan R. o. Ad. åtminstone
icke derigenom vinna något uti ära. En inbjudning måste
antingen hafva till föremål meddelandet af ett beslut, som
man anser vara af synnerlig vigt och deri man således vill
förmå Medstånden att instämma, eller också angå en fråga,
som icke blifvit framställd till de andra Ståndens bepröfvande.
Nu har likväl denna fråga blifvit de andra Stånden
meddelad och af dem pröfvad, i följd hvaraf R. o. Ad., i
fall en inbjudning beslutas, måste vid ämnet fästa en synnerlig
vigt. Jag fruktar, att denna synnerliga vigt får alltför
mycken färg af personligt interesse, och kan derföre icke
instämma i inbjudningen. Hvad för öfrigt angår, att jag ej
skulle känna förhållandet i de ämnen, jag omnämnt, samt
att min framställning skulle vara oriktig och utreda min
okunnighet, vill jag ej besvära R. o. Ad. med afhörandet af
en redovisning för de kunskaper, jag i dessa ämnen tror mig
äga, helst jag skulle tro, att de enskilda yttranden, som här
blifvit fällda i detta afseende, ej bevisa stort mera, än mitt
Den i3 Augusti f. ra.
enskilda yttrande; och hvar och en, som önskar taga närmare
kännedom om förhållandet, kan uti offentliga handlingar
vinna upplysning derom. Hvad särskildt angår frågan
om följderna af en jemnare sportelfördelning inom Just.-  revis., derom icke offentliga handlingar kunna lemna upplysning,
så trotsar jag Frih. Boye att känna, hvad en framtida
sportelreglering kan innebära i detta fall. Jag förnyar
mitt afstyrkande af den föreslagna inbjudningen.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: För min del finner
jag icke mot ordning stridande, att en fråga, som tillhör
andra hufvudtiteln och väcktes under det samma titel behandlades,
nu företages till afgörande, innan 3:dje hufvudtiteln
förekommer. Detta efterspel till 2.-dra hufvudtiteln,
hvaröfver en värd ledamot beklagat sig, hade icke nu ägt
rum, om icke samma ledamot sjelf gifvit anledning dertill
med biträde af en annan. Dessa ledamöter fä således finna
sig vid följderna af deras eget verk. Det var Frih Palmstjerna,
som begärde, att frågan om mbjudning skulle hvila
på bordet, och deruti instämde Gr. Cronhjelm, hvilken nu
synes hafva glömt denna bordläggning; ty att, såsom haw
yrkat, lägga frågan 2.'ne gånger på bordet, tror jag ej vara
öfverensstämmande med Riksd.Ordn. Skulle, såsom man
sagt, detta Stånd vara jäfvigt att befatta sig med frågor
om löneanslag, så skulle jemväl de 2:ne Stånd, som icke
hafva några eller blott få löntagande ledamöter, vara jäfviga
i frågor om skatters utgifvande, emedan dessa till större delen
drabba dem. Frågan har gått vida utöfver sitt föremål;
men då jag hört några ledamöter tala om R. o. Ad:s anseende,
och huruvida det redan lidit eller skulle lida förfall,
skulle jag tillstyrka, att dessa ledamöter, innan de fälla sådana
yttranden, mätte gå till sig sjelfva och undersöka, huruvida
de genom sitt eget förhållande ökat eller minskat R.
o. Ad:s anseende. Jag begär propos. å den inbjudning, Frih.
Boye föreslagit.
Underteckn. Rid d. Secret.: Då det synes mig, som hade
några af H. Ståndets ledamöter misstagit sig om bordläggningen
af förevar, fråga, torde det tillåtas mig att upplysa,
det Frih. Boye i sista plenum väckte motion om inbjudning
till de öfriga RiksSt. att instämma i R. o. Ad:s
beslut om lönereglering för K. M:s Cancelli. Denna motion
blef då bordlagd. Den nu förevar, frågan angår åter icke
blott lönereglering för K. M:s Cancelli, utan jemväl löneanslag
för K. KammarColhm och K. Statseont.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag skulle säkerligen alltför
mycket bedraga mig, om jag icke trodde, att tystnaden hos
de personer, som hafva mesta anledningen att tala för K.
M:s propos:r, ådagalägger, det dessa personer insett det mindre
passande i den föreslagna inbjudningen. Jag rättvisar
full
-
Den i3 Augusti f. m.
fullkomligt, att dessa personer ej uppstå för att tala emot
inbjudningen; men jag är öfvertygad, att nian gör bade R.
o. Ad. och de personer, hvilkas grannlagenhet vid detta
tillfälle jag helt och hållet godkänner, en verklig tjenst med
att begära afslag å denna inbjudning. Jag tror, att 11. o.
Ad:s värdighet derigenom skulle compromelteras, emedan det
måtte vara en afgjord sak, att de andra Stånden på densamma
ej skulle göra något afseende. Min öfvertygelse är,
att andan inom RiksSt:n i detta fall redan är ådagalagd, och
jag skulle tro, att de ledamöter af R. o. Ad., som lika med
mig önska, det all möjlig hushållning må äga rum, hafva
att i fråga om statsutgifterna förhålla sig helt och hållet
passivt och hvarken motsätta sig eller tillstyrka de beslut,
som inom detta Stånd kunna komma i fråga, emedan jag
tager för afgjordt, att de öfriga Ståndens beslut skola bestämma
frågans utgång. Då jag sålunda tror, att denna inbjudning
endast kunde hafva till följd att compromettera
R. o. Ad:s värdighet, får jag på det högsta afstyrka densamma.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Då denna fråga
förra gången förevar, hörde jag till deras antal, som önskade,
att densamma ej måtte till afgörande företagas, innan
R. o. Ad. fattat sina beslut i afseende på alla till 2:dra hufvudtiteln
hörande punkter, på det att ett conseqvent beslut
rörrde hela titeln skulle blifva taget, och jag anser mig defföre
nu böra yttra några ord. Jag tror, att man aldrig bör
inbjuda sina Medständer att ändra de beslut, de redan fattat,
såvida icke deras föremål är sådana stora principfrågor,
deri man har hopp, att Medstånden skola finna skäligt att
förena sig med det Stånd, sorn gjort inbjudningen, eller också
inbjudningen afser en rättvis och stor nytta. Det var derföre,
som jag, då denna fråga i förra plenum förevar, i likhet
med Gr. Posse önskade, att inbjudning måtte ske i afseende
på sportlerna i K. M:s Cancelli. Jag qvarstår ännu
vid denna mening, emedan jag anser detta vara en stor och
vigtig principfråga; men då jag i detta fall tillstyrker en
inbjudning, anser jag inbjudning i afseende på de andra af
Frih. Boye omnämnda punkter vara orättvis och olämplig;
jag säger orättvis derföre, att några corpsen, som måhända
med äfvenså mycket skäl bort erhålla löneförhöjning, som
de eorpser, dem en sådan förmån genom R. o. Ad:s beslut
blifvit tillagd, icke fått erfara samma gynnsamma resultat
inom detta hus. När detta icke skett, hvilket rättvisan i
min tanke hade fordrat, enär de alla lika omfattas i K. M:s
propos., ser jag intet skäl för en inbjudning till Medstånden
i fråga om nya löneanslag; hvarföre jag afstyrker den föreslagna
inbjudningen, så vidt den icke afser sportlerna i K.
M:s Cancelli.
ii H.
44
346
Dcu 13 Augusti f. m.
Hr Dalman: Jag är till större delen förekommen af
Frih. Ehrenborgh, Jag var icke närvar, i sista plenum, och
visste derföre icke, att en fråga om Medståndens inbjudande
att förena sig i R. o. Ad:s beslut om lönereglering för K.
M:s Cancelli då blef lagd på bordet. I följd deraf inskränker
jag min anhållan dertill, att Frill. Boyes förevar, motion,
så vidt den ej rörer den fråga, som i förra plenum väcktes,
måtte få hvila på bordet. För öfrigt afstyrker jag inbjudningen
i allo, utom i afseende på den principfråga , Frih.
Ehrenborgh ansett påkalla en inbjudning. Jag har mig bekant,
att BondeSt., i afvaktan på en inbjudning från R. o.
Ad., förbigått denna fråga om sportlernas upphörande i K.
M:s Cancelli, och jag skulle tro, att många upplysta ledamöter
af PresteSt. hysa samma åsigt, som i detta fall
af R. o. Ad. blifvit godkänd och jemväl delad af personer
inom StatsUtsk., för hvilka jag hyser den största
aktning.
Frih. Boye: Jag anhåller att få göra några anmärkningar
vid de yttranden, som här blifvit afgifna emot det
förslag, jag tagit mig friheten framställa. En värd ledamot,
Gr. Cronhjelm, har åberopat ordningen; men jag får jemväl
på min sida åberopa ordning. Den värde ledamoten torde
påminna sig, att då ifrågavar. punkter voro afgjorda af R.
o. Ad., begärde jag genast, att Medstånden mätte inbjudas
att förena sig uti R. o. Ad:s beslut. Inbjud ni ngsfrågan var
således ett accessorium till då förevar, hufvudtitel. Ordningen
fordrar således, att detta accessorium afgöres, innan man
skrider till något nytt ämne. Frih. Palmstjerna har trott,
alt den jäfsanmärkning, han framställt, skulle anses gammalmodig;
jag finner den deremot vara så nymodig, att jag ej
förut hört någon dylik framställning. Jag får erinra, att
om något jäf hos R. o. Ad. skulle uppkomma deraf, att några
af dess ledamöter äro löntagande, inträffar samma jäf i
de öfriga Stånden. Prest.eSt:s ledamöter äro samt och synnerligen
löntagande. BorgareSt. utgöres till stor del af löntagande
representanter, och alla ledamöter såväl af detta
Stånd som af BondeSt. hafva det, enligt lag, äfvenså giltiga
jäf, att deras söner äro tjenstemän. Det är sannt, de hafva
den lyckan att icke vara adelsmän; men det ena jäfvet är
dock lika lagligt som det andra, och följden skulle då blifva,
att samtliga RiksSt. voro jäfviga; men af hvilken auetoritet
skulle då frågan afgöras? I afseende på den af Frih. Ehrenborgh
framställda princip, att då 3:nc Stånd afgjort en fråga,
bör man icke skrida till en inbjudning för att förmå
deni att frångå sitt beslut, torde det tillåtas mig att erinra,
att denna princip icke här är användbar, emedan endast
a:ue Ständ afgjort nu ifrågavar. punkter, och dervid stadnat
i ett mot R. o. Ad:s mening stridande beslut. Det är derföre
icke blott möjligt, utan t. o. m. sannolikt, att det 3;dje
D e 11 13 Augusti f. m.
Ståndet, som uppskjutit frågornas afgörande för att afvakta
It. o. Ad:s beslut, skall gå på vår sida.
Frih. Cederström: Det lärer vara nödigt att först
utreda, huruvida en ytterligare bordläggning af förevar,
inbjudningsförslag är lagenlig eller icke. It. o. Ad. lade
denna fråga på bordet i sista plenum. Nu hade visserligen
It. o. Ad. kunnat komma till ett sådant resultat', om Ståndet
lagt på bordet prot.utdr., angrde dess då fattade beslut,
hvilket borde åtfölja inbjudningen, men It. o. Ad. har utan
anmärkning justerat detsamma vid början af plenum. Detta
prot.utdr. måste således expedieras, enär det ej blifvit bordlagdt,
och följaktligen måste inbjudningsfrågan nu afgöras
och är en bordläggning deraf icke laglig. Det har blifvit sagd t,
att Frih. Boyes begäran om inbjudning var inskränkt till
usta punkten af 2:dra hufvudtiteln eller K. M:s Cancelli. Under
den discussion, som derom uppstod, begärde jag, att
inbjudningen måtte utsträckas jemväl till de öfriga putikler
af 2tdra hufvudtiteln, som R- o. Ad , efter att hafva fattat
beslut om dem alla, kunde finna skäl att uti inbjudningen
intaga. När då bland dessa punkter KammarCollegii lönereglering
förekommer, torde denna punkt böra inflyta, enär
upplyst är, att Utsk:s uppgifter i denna fråga icke äro med
rätta förhållandet öfverensstämmande, och det så påtagligt,
att det ej kan bestridas; ty om de här nämnda stater och
de K. bref, som derför ligga till grund, läsas till slut, får
man se, att ledamöternas antal i detta Collan ända till år
1831 varit större, än det nu är, eller att Kammarrådens antal
under den tid, Finland var förenadt med Sverige, städse
voro 7,8 å Cf. Det har blifvit yttradt af Frih. Ehrenborgh,
att inbjudningar till Medstånden endast i stora principfrågor
borde kunna äga rum, utan afseende på dessa
Stånds beslut. Jag frågar: Är det icke lika stort, om icke
större skäl, att inbjuda sina Medständer att instämma i de
beslut, som tillkommit i följd af erhållen upplysning om
rätta förhållandet, hvarom ett TJtsk. meddelat oriktiga uppgifter?
Jag skulle tro , att då ett Stånd frångått Ut[k:s tillstyrkande
på grund deraf, att dess uppgifter blifvit vederlagda,
böra de öfriga Stånden sättas i tillfälle att, i följd af
meddelade upplysningar, kunna rätta de misstag, hvartill
Utsk:s framställning kunnat gifva anledning. Det måste vara
enligt med rätteg:sordningen i alla stater, att ingen dom
kan anses så bestämd , att icke resning af Högsta Magten
kan lemnäs, då nya skäl förekomma. Jag kan således icke
annat än yrka, att Hr Gr. o. Landtm, måtte göra propos.
på den Frih. Boye föreslagna inbjudning, då R. o. Ad kommer
i tillfälle att afgifva svar, huruvida Ståndet densamma
vill bifalla eller ej.
Gr. Cronhjelm: Jag ber alt få vördsamt förklara,
att denna öfverläggning är en af de mest oformliga, jag
34S
Dc 11 r 3 A 11 g u s t i f. ul
-
in om Riddarhuset haft äran afhöra. En sadan har vid ingen
föregående riksdag, åtminstone ej vid någon af de arne
sista, ägt rum, och hade då icjte kunnat få äga num. Jag
ber att få deducera denna min mening, Frih. Roye gjorde
1 sista plenum ett förslag om inbjudning till de öfriga Ståim
den i afseende på lönereglering för K. M:s Cancelli. Beslutet
derom var då enda föremålet för hans inbjudningsförslag,
och nu har han tillagt frågan ang:de lönetillökning för
2 eller 3 andra embetsverk; men jag vill äfven för ett ögonblick
antaga, att hvad han nu uppläst är samma förslag, som
af honom i sista plennm gjordes. Detta står sist på vår föredragningslista.
Nar Hr Gr. o. Landtm- börjar plenum,
anmäler Hr Frih. sig, blir uppropad och läser upp ett memor.
, som innefattar det ämne, hvilket sist skall förekomma
af de på föredragningslistan upptagna mål. Nu frågar jag,
om det kan vara tillständigt och til låtligt att från föredragningslistan
utplocka hvilket mål man helst hehagar, och sålunda
göra det ämne till föremål för öfverläggningen, som
står sist på listan; och då detta af Hr Gr. o. Landtm, tillätes,
samt propos- i ämnet meddelas, hemställer jag, hvad
vi skola göra med detta mål, då vi komma till detsamma i
den ordning, föredragningslistan utstaka;-. Målet vöre i sådant
fall afgjordt, innan vi hunnit företaga detsamma, derföre
att en enskild ledamot upptagit ämnet. Jag tillkänner
ingen annan, än Hr Gr. o. Landtm., rättighet att här föredraga
ämnen, och han har icke föredragit och ej heller
kunnat föredraga detta ämne, emedan det icke är Landtmtillåtet
att frångå målens ordning på föredragningslistan, och
der står Frih. Boyes motion sist, i följd hvaraf det icke kan
föredragas, innan de öfriga derstädes upptagna ämnen förevarit.
Jag anhåller fördenskull, att Hr Gr. och Landtm,
icke längre måtte tillåta denna discussions fortsättande, emedan
den är olaglig och icke kunnat äga rum under föregående
riksdagar, Detta har jag anfört under supposition,
att Frih. Boyes nu upplasta anförande vore detsamma, som
han framställde i sista plenum; men nu är det icke detsamma,
utan i flera delar olika. Då ville Hr Frih,, att man
i inbjudpingen endast skulle intaga Caneelliets lönereglering,
hvaremot jag fprcslog, att vi deri skulle intaga hela statsregleringen.
Då lades Frih. Boyes motion, ang:de ett embetsverk,
på bordet, och nu har han gjort en motion, som har
afseende på 3 å 4 embetsverk. Jag frågar då, om hans nu
ifrågavar. framställning kan vara densamma, som af honom
i sista plenum gjordes. Olikheten synes mig obestridlig, och
af denna anledn. får jag, för att förkorta debatten, vördsamt
anhålla, att de delar af Frih:s motion, som icke innefattades
i hans framställning i sista plenum, må afskiljas och
hvila på bordet till nästa plenum, sanit att all discussion
örn inbjudning nu må afstadna, emedan den fråga, som derom
af Frih. Boye i sista plenum väcktes, icke grundlags
-
Dei) i3 Augusti f. ra.
349
enligen lan förekomma till afgörande, innan vi hinna till
densamma enligt ordningen på föredragningslistan.
Frih, Hermelin, Carl: Jag vill för min del icke bestrida,
att K. M:s Cancelli icke kan behöfva någon tillökning
i dess Jöneanslag och att således den föreslagna löneregleringen
kan vara af behofvet påkallad; men jag år öfvertygad,
att vid nästa riksdag blir detta föremål för enny
K. M:s propos., ty jag tror icke, att det kan blifva tillräckligt
att hafva endast (5 revis.secret.-löner, när de förut varit
7 och vid sista riksdag blefvo förökade till 8, och ändå stundom
föredragningen gatt långsamt. Vidare har, om jag ej
misstager mig, prot.secretmes antal vanligen varit 8; hvaremot
nu endast 4 blifvit upptagna. Jag skulle i allmänhet tro
det icke vara rätt, att de äldsta i embetsverken hafva stora
löner och de yngre, som hafva mesta arbetet, ofta ej
hafva någon lön. I följd deraf lior jag, att en ny lönereglering
i K. M:s Cancelli snart åter kommer i fråga, och
skulle del'före önska, att den föreslagna inbjudningan ej må
af R. o. Ad. bifallas. Jag skulle likväl, för den händelse,
att R. o. Ad. behagar besluta en inbjudning, vilja hemställa,
om icke Frih. Roye uti sitt yrkande ville göra den ändring,
att det endast må blifva de tjenstgörande embetsmännen
i K. M:s Cancelli, sorn skola åtnjuta löneförhöjning,
så att de ej må lillgodonjutas af dern, sorn äga tjenstledighet.
För öfrigt är jag af Gr. Cronhjelm förekommen i fråga
derom, att RiddOrdn. föreskrifver, det målen skola förekomma
i den ordning, de på föredragningslistan äro upptagna,
såvida icke Ståndet på Hr Gr. o. Landtmrs framställning
annorlunda besjutar. Således skulle jag önska, att, om
detta ämne skall först afgöras, Hr Gr. o. Landtm, ville framställa
propos., huruvida R. o. Ad. finner skäl att frångå den
ordning, föredragningslistan utvisar; ty i annat fall anser jag
behandlingssättet oformligt och tror denna discussion böra
uppskjutas, tills målet förekommer enligt ordningen i före*
dragningslistan.
Hr Dalman: För min del skulle jag tro, att om Hr Gr,
o. Landtm, föredragit den af Frih. Roye i sista plenum väckta
motion, såsom ägande omedelbart sammanhang med det
i dag justerade prot.utdr., är denna föredragn:sordn. fullkomligt
lagenlig, Men i anledn. af Frih, Royes yttrande, att
endast 2:ne Stånd fattat beslut i de frågor , som föranledt
hans begäran om inbjudning, och då en sådan framställning
bunde förvilla R. o. Ad., Önskade jag, att Ridd.secret. mätte,
såsom jag förmodar, vara i tillfälle att meddela den upplysning,
att såväl PresteSt. sorn borgare- och RondeSt:n
i alla de punkter, hvarom Frih. Roye begärt inbjudning,
afslagit ökade löneanslng, med undantag af den punkt, sorn
angår K. M:s Cancelli, i hvilken fråga Preste-och Borgare
-
35o
Den i3 A ii g lisli f. m.
St:n bifallit TJtsk:s betänk., men BondeSt., såsom jag redan
nämnt, uppskjutit med sitt beslut.
Frih. Boye: Den största af alla oformligbeter, den största
af alla olagligheteter skulle inträffa, om det ginge an
att förtrycka någon ledamots förslag derigenom, att man
nekade ett afgörande i den stund, då det kan leda till någon
påföljd; ty ett uppskof, som verkar lika med ett alsing,
kan icke vara lagligt. Gr. Cronhjelm har gifvit den
af mig begärda inbjudingen skenet af ett nytt mål, och pä
denna behändighet, denna qvickhet har han grundat hela
sin framställning Men jag får erinra, att detta likväl icke
är något nytt mål. Då R o. Ad. hade afgjort frågan om
löneanslag för K. M:s Cancelli, gjorde jag genast min framställning,
innan något annat mål förekom. Denna framställning
blef derigenom ett accessorium till närande fråga, och
bade således rätt att före någon annan punkts företagande
blifva afgjord. Jag tror mig icke afvika en hårsmån från
sanningen, då jag åberopar förhållandet i sista plenum vara
sådant, att sedan jag begärt denna inbjudning, uppstego Gr.
Posse och Frih. Ehrenborgh och begärde inbjudning i afseende
å en annan punkt, än den jag åsyftade. Det var detta
jag motsatte mig. Deremot och då Frih. Cederström samt
en annan ledamot gjorde begäran om uppskof, till dess hela
titeln blefve afgjord, på det man skulle kunna pröfva,
om icke i afseende å någon annan punkt fråga om inbjudning
äfven kunde uppstå, begaf jäg mig till denna begäran.
Likväl och dä nu upplyst är, att 3:ne Stånds sammanstämmande
beslut afgjort frågan om KammarColhm och Statscont.,
begifver jag mig nu till att återtaga mitt inbjudningsförslag
i dessa delar, och att endast frågan om Cancelliet må qvarstå
i den inbjudning, jag begärt; hvarigenom jag hoppas
hafva undanröjt alla scrupler i afseende på formen. Jag
anhåller således om propos. på den föreslagna inbjudningen,
så vidt den rörer K. M:s Cancelli. Jag tackar Frih. Hermelin
för den erinran, han ställt till mig; men jag får förklara,
att jag icke väckt något förslag i afseende pä de icke
tjenstgörande embetsmännen derföre, att jag ansett såsom en
tydlig följd af förra riksdagsbeslutet, att tjenstlediga embetsman
ej kunna få åtnjuta löneförhöjningar.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Sedan Frih. Boye nu inskränkt
sin motion till den delen, som rör K. M:s Cancelli,
synes frågan vara mycket förenklad. Jag begärde ordet, då
en värd ledamot påstod , att denna öfverläggning vore
oformlig, samt att det vore alldeles olagligt att nu företaga
denna fråga till afgörande. Det beror likväl på Hr
Gr. o. Landtm, att till Ståndet framställa, om Ståndet,
utan afseende på den ordning, målet har på föredragningslistan,
behagar företaga detsamma; ty i 47 § RiksdagsOrdn.
står: ”LRi plena föredragas först de för RiksSt. gemensamma
Den 13 Augusti f. m.
”ärenderna och sedermera hvarje Stånds enskilda, alla i den
”ordning de, hvart slag för sig, inkommit, så framt ej Stången
derom annorlunda förordna.” Jag anhåller således
vördsamt, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes infordra Ståndets
tanka, huruvida Ståndet vill, utan afseende på den ordning,
målet liar på föredragningslistan, företaga den fråga om
inbjudning till de öfriga Stånden i afseende på löneförhöjning
för K. M:s Cancelli, hvartill Frih. Boye nu inskränkt
sin motion.
Gr. Cronhjelm: Hr Lefréns bevisning emot mig slutade
emot min förmodan med ett medgifvande, att jag hade
rätt; ty han medgaf, att, för att målet skulle kunna företagas,
det vore nödvändigt, att Hr Gr. o. Landtm, inhemtade,
huruvida Ståndet beslöt att först upptaga det sista
målet på föredragningslistan. Delta är fullkomligen riktigt,
och jag har både enskildt och offentligt yttrat, att detta är
enda sättet att hjelpa denna öfverläggning till form. Men
om Hr Gr. o. Landtm, icke gör någon framställning i detta
fall, utan det är Frih. Boye, som föredrager målet, så är
öfverläggningen olaglig. Sedan Hr Frih. återgått till hvad
han i sista plenum föreslog, har han rätt att få frågan afgjord
i detta plenum, om Hr Gr. o. Landtm, gör propos.
på dess företagande framför de andra målen, och Ståndet
dertill bifaller. Jag vill ej sätta mig deremot; men på det
behandlingssättet måtte blifva formenligt, anhåller jag, att
Hr Gr. o. Landtm, täcktes inhemta, huruvida Ståndet vill
besluta, att ifrågavar. på föredragningslistan sist upptagna
mål skall först företagas.
Frih. Boye: Af den nya form, som här nu vill tillskapas,
förutser jag ganska svåra följder, i fall prejudicatet
i dag får äga rum. Jag skulle icke tro, att den erinran,
jag i förra plenum vid ett då förevar, mål gjorde, förvandlades
till ett mål af särskild nummer på föredragningslistan;
och om så skett, har dock sådant icke af mig varit åsyftadt,
och tror jag det ej vara fullkomligt formenligt, hvilket jag
dock vill öfverlemna lill Hr Gr. o. Landtnäs afgörande; ty
då i detta fall ett uppskof skulle innebära detsamma som
afslag, emedan BondeSt. i sådan händelse nödgades afgöra
frågan, innan BondeSt. erhållit del af B. o. Ad:s beslut,
väntar jag såväl af Hr Gr. o. Landtnäs som H. Ståndets
Joyaute', att denna fråga nu må få afgöras. Slutligen, och
för att ännu mer lätta ärendet, hemställer jag, om icke inbjudningen
kunde inskränka sig till BondeSt., såvida de öfriga
Stånden redan afgjort frågan.
Hr von Hartmansdorff: Jag kan icke finna, att
den upplästa § af Riksd.Ordn. är på något sätt tillämplig i
denna fråga. R. o. Ad. erinrar sig utan tvifvel, då öf
verläggningarna
ang:de BancoUtsk:s betänk, om realisationen
ägde rum, att åtskilliga förslag till inbjudningar gjordes orne
-
35a
Den i3 Augusti f. ra.
delbart efter det Ståndet fattat sina beslut i hufvudsaken,
oell att It. o. Ad. genast lemuade sitt bifall dertill. Skulle
nu deremot antagas den ordning för inbjudningsfrågors behandling,
hvilken Gr. Cronhjelm föreslagit, att nemi. en dylik
fråga skulle hvila, tilldess alla mål, sorn funnes på föredragningslistan,
först blifvit afgjorda, skulle Hr Gr. o. Landtnäs
propos. till bifall å nämnde inbjudningsförslag hafva varit
oriktig, emedan man förut bort afvakta afgörandet af alla
de mål, so-m tidigare vöro lagda på bordet. Så bär icke
förut förfarits, oell jag instämmer med den värde ledamot,
som ansett det af Gr. Cronhjelm yrkade behandlingssätt vara
olagligt. Den tillfälliga omständigheten, att frågan blifvit
begärd på bordet, kan endast föranleda dertill, att den
ej förekommer i detta, utan måste hvila till ett följande plenum.
Jag tror icke heller, att man hade rätt deruti alt
begära denna fråga på bordet; men då Hr Gr. o. Landtm,
medgifvit bordläggningen, vill jag icke dervid göra någon
anmärkning. Jag bestrider blott, att alla mål, som finnas
på listan, skola afgöras före inbjudningen; ty derigenom
skulle den möjligen komma för sent och ändamålet dermed
förfelas. Frih. Ehrenborgh har ansett olämpligt att göra
inbjudningar i andra fall än principfrågor och förklarat det
vara sin grundsats. Jag hemställer likväl både till honom
sjelf samt R. o. Ad., om han icke för egen del felat mot
denna grundsats eller åtminstone ännu icke hade fattat den,
då frågan om hypotheksföreningar förevar; ty deri gjorde
han förslag till inbjudning utan afseende på de andra Ståndens
beslut, vare sig om principerna eller tillämpningen. I
nu förevar, ämne torde R. o. Ad. erinra sig, att, enligt
hvad flera värda ledamöter nämnt, frågan är öppen; ty endast
Pieste- och BorgareSttn, eller 2.‘ne af de 4, hafva
afgjort densamma. Jag får uppmana Ridd.seqret. att uppläsa
den punkt i BondeStrs prot.utdr., som angår detta amne,
på det H. Ståndet måtte erhålla officiel uppgift om uppskofvet.
Jag ser således i formen intet hinder för en inbjudning
i detta fall, och rädes derföre, att syftningen med
motståndet är att utestänga möjligheten af alla inbjudningar
äfven i följande frågor. Man bör derföre vara så mycket
mera uppmärksam att icke låta betaga sig en rättighet,
som i detta fall är alldeles laglig. Jag anhåller således om
propos. till bifall på Frih. Boyes motion, blott såvida!;den
angår K. M:s Cancelli, emedan han sjelf afstått från de öfriga
delarna deraf; och jag önskar, att R. o. Adts beslut
mätte inskränka sig till en enkel inbjudning, utan att ingå
i någon af de detailler, hvilka Frih. Boye såsom skäl framställt
och deruti Ståndet måhända ej skulle instämma. Jag
yrkar således, att inbjudningen måtte innefatta blott det beslut,
R. o. Ad. redan tagit.
Un
-
Den i3 August.i f. ni.
353
TJndcrter.hu.
om upplysning, som Hr v. Hartmansdorff framställt, får jag
äran nämna, att BondeSt. d. ii i denna månad, rör:de StatsUtskrs
betänkta N:ris 2>4 och 80, beslutat att af förekomna
anledningar förbigå i,:sta punkten.
Frih. Cederström: Frih. Bore har återtagit de delar
af sitt inbjudningsförslag, som angå RainniarColItm och Statseont.
, hvilka blifvit upptagna i hans förslag och icke Särskildt
af mig framställda, på det icke flera inbjudntsfrågor
skulle uppkomma. Jag kan icke finna anledningen, hvarföre
ett sådant frånträdande skulle ske; ty den uppgifna anledningen,
att de öfriga Stånden redan derom beslutat, förfaller,
då det blifvit upplyst, att oriktiga uppgifter i StatsUtsk:s
betänk, legat till grund för dess afstyrkande och Ståndens
beslut i afseende å KammarColhm. Hvad åter Stalscont.
beträffar, lärer PresteSt. beslutat bifall till K. M:s propos.
, och således hafva i denna fråga a:ne Stånd fattat emot
StatsTJtsk:s betänk, stridande beslut, som möjligen behöfva
jemnkas. Jag kan icke afstå från min begäran om inbjudning
i fråga om KannnarCollan, emedan jag är öfvertygad,
att de öfriga Ståndens rättskänsla skall föra dem till besinning,
att de blifvit förda bakom ljuset. Hvad åter angår
denna frågas fö/Argande nu eller i den ordning, föredragningslistan
utvisar, får jag erinra, att frågan nu förekommit
i anledn. deraf, att prot.utdraget, rör:de R. o. Ad:s om
a:dra hufvudliteln fattade beslut, vid början af delta plenum
upplästes till justering. Hade detta prot.utdr. blifvit
uppläst, när denna inbjudn:sfråga först uppkom, hade fråga
ej kunnat uppstå derom, att densamma ej skulle i sammanhang
med sjelfva saken afgöras. Det var hvarken Frih.
Boyes eller min rättighet att förhindra prot:sjusteringen, och
denna justering måste medföra den följd, att frågan 0111 inbjudning
omedelbart derefter måste företagas. Jag kan således
icke förmoda, att sedan R. o. Ad oanmärkt låtit justera
prot.utdr. om a:dra liufvudtiteln, R. o. Ad. icke skulle
företaga den af Frih. Boye föreslagna inbjudning, hvilken
jag begär i de delar, som af Frih. blifvit frånträdda,
under bibehållande af den form, hvari de uti Frih. Boyes
förslag blifvit framställda.
Gr. Horn: Som det enligt Riksd.Ordn. är livar och
en ståndsledamots rättighet att yttra sig om lagligheten af
allt, sorn inom Ståndet sig tilldrager, vill jag yttra mig öfver
förevar, fråga. Jag bestrider helt och hållet Hr v. Hartmansdorff»
i detta fall framställda tydning af grundlagen;
ty utan allt tvifvel måste ett mål föredragas i den ordning,
det på föredragningslistan blifvit uppfördt. Jag skulle icke
haft något emot, att detta mål blifvit uppfördt först på listan;
men sedan det nu blifvit det sista, och Hr Gr. o.
11 H. 45
Den 13 A ii g u s t i t m.
Landtm, icke inhemtat, huruvida Ståndet vill förändra denna
föredragningsordning, synes det mig otillbörligt, att detta
mål nu till pröfning och afgörande företages. Jag iår
derföre vördsamt protestera mot fortsättning af discussionen
i detta ämne och anhåller, att Hr Gr. o. Landtm., i fall
meningen är, att den skall fortsättas, behagade inhemta,
huruvida Ståndet det tillåter.
Gr. Cronhjelm: Hr v. Hartmansdorff har sökt visa,
att R. o. Ad. genom sina beslut om inbjudning i fråga om
BancoUtsk:s realisationsbetänk. stadgat ett prejudicat i detta
fall. Utom det, att jag icke erkänner något prejudicat, sorn
strider mot grundlagen, får jag fästa uppmärksamhet på
skillnaden emellan de inbjudningar, som sålunda blifvit jemnförda.
De af Hr v. Hartmansdorff citerade hade icke blifvit
begärda på bordet, utan vunno genast bifall. Deremot
har den nu ifrågavar. inbjudningen blifvit lagd på bordet,
och enligt den i detta rum uppspikade föredragningslistan
har den derå sist blifvit uppförd under ]V:o 43- Det sista
målet angår således Frih. Boyes d. i dennes på bordet lagda
förslag, hvaremot det första är StatsUtsk:s betänk. N:o
2i5, till hvilket vi ännu icke kommit. Således kan icke
detta mål företagas till pröfning, innan Hr Gr. o. Landtm,
inhemtat, huruvida Ståndet derpå ingår. *Hvad åter angår
Frih. Cederströms nu framställda motion om inbjudning i
afseende å KainmarColkm och Statscont., anhåller jag, att
den må få hvila på bordet till nästa plenum.
Frih. Boye: Jag motsätter mig visserligen icke Frih.
Cederströms begäran; men i följd af den förändring, jag
trott mig böra göra i min anhållan om inbjudning, tror jag
mig kunna anhålla om särskild propos. i anledn. af min motion,
så vida den rörer K. M:s Cancelli, och jag hoppas, att
Hr Gr. o. Landtm, så mycket mindre vägrar detta, som eljest
ett prejudicat blefve gifvet, att man kunde göra i nbjudningar
om intet derigenom , att man lade dem på bordet.
Jag trodde, att, då jag afskiljt de delar, i afseende på hvilka
ytterligare bordläggning blifvit begärd, jag hade undanröjt
hvarje hinder, som kunde uppstå mot min först framställda
begäran, hvarå jag derföre nu vördsamt begär särskild
propos:n.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi'.: Då jag anmälde mig,
var det för att fästa uppmärksamhet på en omständighet, som
jag ej vet förr hafva förefallit under R. o. Ad:s plena. Jag
hörde sägas, att Frih. Boyes motion skall vara den sista på
föredragningslistan, och begaf mig till stället, hvarest denna
lista plägar vara uppspikad; men den fanns icke der. Sedermera
har jag funnit, att det var Gr. Cronhjelm, som tagit
den derifrån; och jag anhåller i anledn. af denna händelse,
som icke synes vara förenlig med en laglig ordning, att ett
tillägg måtte göras i R. o. Ad:s ordn:sstadga om en pligt af 2
Den i3 Augusti f. m.
355
r:dr b:co för den, som under varande plenum Imrttager denna
lista från det ställe, der den upphänges, emedan eljest mycken
villervalla kan uppkomma derigenom, att man icke vet
i hvad ordning målen skola företagas.
Hr Dalman: Då fråga är om att yttra sig om lagliglieten
af hvad i Ståndet förekommer, anser jag mig skyldig
att äfven framställa min mening. Jag kan icke instämma
med Gr:na Horn och Cronhjelm deruti, att någon olaglighet
blifvit begången genom detta måls företagande. Det är Frih.
Boyes likasom hvar och en annan ledamots rätt att uppläsa
anföranden i hvad ämnen som helst. Om ett sådant anförande
föranleder till discussion, är det väl Hr Gr. o.
LandtmJs rätt att erinra Ståndets ledamöter, att sedan anförandet
blifvit begärdt på bordet, är discussionen öfverflödig;
men jag tror icke, att Hr Gr. o. Landtm, kan hindra
fortsättningen af en sådan discussion. Något mål är icke föredraget
af Hr Gr. o. Landtm.; det är blott Frih. Boye,
som här gjort en framställning, hvaröfver andra ledamöter
yttrat sig. Först då, när Hr Gr. o. Landtm, skall göra propos.
på denna framställning, anser jag Hr Gr. o. Landtnäs
pligt inträda att inhemta Ståndets mening, huruvida den del
af Frih. Boyes anförande, som innefattar samma syftning
med hans på bordet lagda och på föredragningslistan upptagna
motion, nu skall företagas. Jag finner således icke
hvarken någon olaglighet eller oformlighet här vara begången,
och anser mig till prot. böra anföra denna tanke.
Gr. Cronhjelm: Jag skall begära Gr. Gyldenstolpes
lilla rolighetsmotion på hordet, och torde såsom det motiv,
hvarföre jag borttagit föredragningslistan, få nämna, att jag,
då flera värda ledamöter talat om Frih. Boyes motion, utan
att äga kännedom om dess uppförande på föredragningslistan,
trodde mig böra uppläsa den nummer, motionen der erhållit.
Hvad Hr Dalmans anförande beträffar, får jag förklara, att
det icke rubbat min öfvertygelse om olaglighcten af denna
discussion, och såsom exempel får jag nämna, att om jag
hade med mig ett memor. om 8:de hufvudtiteln och, efter
att hafva blifvit uppropad samt uppläst detsamma, anhållit
om Hr Gr. o. Landtnäs propos. derå, undrar jag, hvad Hr
Gr. o. Landtm, och H. Ståndet skulle tänkt derom. 8:de
hufvudtiteln står likväl också längre ned på föredragningslistan.
Hr Dalman: Jag får blott fästa uppmärksamhet dervid,
att det var i anledn. af justeringen af prot.utdr., röride
2:dra hufvudtiteln, som Frih. Boye väckte denna fråga, och
att således icke något ämne förekommit, som angår något
annat, än hvad förut varit föremål för R. o. Ad:s pröfning.
Frih. Boye: Till rättelse afdon framställning i frågan,
som Gr. Cronhjelm gjort, begär jag att få erinra derom, att då
356
Dc n i3 Augusti f. nj.
jag fick ordet, voro mina ord dessa: att då jag i sista ple
num
gjorde mitt inbjuduingsförslag muntligen, men det då
Lief hegardt på bordet, har jag ansett anig skyldig att skriftligen
författa detsamma. Detta var således icke ett nytt anförande,
och jag begagnar detta tillfälle för att förklara,
det jag icke anser Ridd.secret. vara berättigad att genom eo
sådan förflyttning af våra anföranden till slutet af listan
förändra deras natur. Mitt anförande var ett accessorium
till 2:dra hufvudtiteln och bade, i kraft deraf, lätt att behandlas
i sammanhang med hufvudsaken.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Det är med syn-r
nerlig ledsnad, sorn jag nu, mer än någonsin, ser den dyiv
bara riksdagstiden förspillas utan nytta. Jag får der löre
hemställa till de värda talare, som yttrat sig i denna frå„
ga, om de icke skulle anse angelagnare, att man sysselsatte
sig med verkliga riksdagsärender, än med dessa beständiga
inbjudningar, derom grundlagen icke nämner ett ord och
dem jag anser verkligen stridande emot grundlagen. Det
enda tillfälle, då jag anser en inbjudning vara laglig, .är, då
en motion väckes af den beskaffenhet, att den kati afgöras
utan remiss till någpt R. St:s Utsk., och det Stånd, inom
hvilket motionen blifyit yäckt, meddelar sitt beslut åt
de öfriga Stånden med anhållan, att de deri måtte instämma.
Det kan också vara en skymt af laglighet deri,
att man inbjuder ett annat Stånd att. deltaga i sitt beslut
i de frågor, som af detta Stånd ännu icke blifvit afgjord»;
men att göra inbjudning till ett Stånd, som redan
fattat sitt beslut, förråder en synnerlig inbilskhet, att nemi.
tro sig genom yttrandet af sin mening kunna verka mer, än
det andra Ståndets egna grundliga discussioner kunnat uträtta.
Ilvad förevar, sak beträffar, liar blifvit upplyst, att
den på föredragningslistan fått egen n:r och blifvit sist upptagen;
det är således omöjligt, att den nu, med iakttaganne
af föreskrifterna i Ridd.Ordn , kan till afgörande i annan
ordning företagas. Det är väl sannt, att det gifves en
möjlighet att ändra ordningen i denna lista genom beslut;
men jag anser likväl betänkligt att tillämpa detta så, a-tt man
skulle framflytta ett mål, ty då kunde den majoritet, som
för tillfället ville åstadkomma en surpris, begära målens framflyttande,
hvarigenom ändamålet med föredragningslistans
upprättande skulle förfelas. Snarare kunde målen på före,*
dragningslistan tillbakaflyttas jemte derom på listan skeende
anteckning, hvarigenom ingen surpris kan åstadkommas,
För min del får jag förklara, att det är mycket svårt att i
en oformlig sak hitta på något lämpligt sätt att komma till
slut; men sådant kan åtminstone icke nu ske utan beslut,
att detta mål skall ur sin ordning företagas. För öfrigt
skulle jag tro, att det vid detta tillfälle nästan är likgiltigt,
hvad propos, man erhåller, blott man erhåller någon; ty
Den i3 Augusti f, te.
35j
jag hoppas, att Ståndet i alla fall gifver afslag till inbjudningsförslaget
och derigenom gör slut på en sak, som redan
alltför mycket upptagit 11. o. Ad:s tid.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då Frih. Boye
genast efter justeringen af prot.utdr., rörtde 2:dra hufvudtiteln,
begärde att skriftligen få afgifva, hvad han förut
muntligen anfört, trodde H. Ex. sig ej äga rätt att honom
sådant förmena, lika litet som att hindra de personer deröfver
yttra sig, hvilka anmält sig för att gifva sina tankar
tillkänna. Då detta, enligt H. Ex:s mening, vore öfverensstämmande
med lagarna, trodde II. Ex., oaktadt hvad en
ledamot deremot yttrat, att sådant förr skett, och förmodade
, att det äfven hädanefter komme att ske. Efter
hvad H. Ex. vid uppläsningen erfarit, innehöll Frih. Boyes
framställning tvenne särskilda mål, af hvilka två blifvit begärda
på hordet och sedermera äfven af Frih. Boye blifvit
återkallade. Om dem kunde således nu ej fråga uppstå.
Hvad åter det tredje anginge, nemi. den af Frih. Boye redan
i förra plenum begärda inbjudning, trodde H. Ex. sig
ej begå någon olaglighet, då han, enligt åtskilliga ledamöters
begäran, nu hemställde, om R. o. Ad. tillät, att nämnde inbjudningsfråga,
ehuru stående sist på föredragningslistan,
finge genast till pröfning företagas.
Bifölls,
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller vördsamt att få höra,
huru denna inbjudning är ställd,
Frjh. Boye: Sedan erinran, angående inbjudningens
ordalydelse, blifvit gjord, och för att förkorta den, begär
jag, att endast de första raderna i min framställning må
qvarstå och att det öfriga må få utgå.
Underteckn. Ridd.Secret.: Frih. Boves motion, sådan
den i sista plenum gjordes och på föredragningslistan är antecknad,
lyder sålunda: ”Att de öfriga RiksSt. måtte inbjudas
att deltaga uti R. o. Ad:s beslut om förhöjdt lönean”slag
för K. M:s Cancelli.”
Frih. Boye: Anledningen, hvarföre jag begärde ordet,
var den, att jag trodde mig finna, att Gr. Cronhjelm hade
för afsigt att få höra min skriftliga motion; men då så icke
är, afstår jag från ordet,
Ilr Danckwardt, Magn. Georg: Jag underställer,
om icke ordalagen helt enkelt kunde blifva sådana, att BondeStåpdet
inbjudes att i R. o. Ad:s beslut, rör:de lista punkten
af StatsUtsk:s betänk- om aldra hufvudtiteln, sig förena.
Gr. Cronhjelm: Frih. Boyes motion innefattar blott
frågan om löneförhöjning för K. M:s Cancelli och talar icke
om sportelfördclningen. Uti Frih. Boyes motion, sorn afser
löneförhöjning, kan jag ej instämma,hvarföre jag röstar dere
-
358
Den i3 Augusti f. ra.
mot; men i Gr. Posses motion, som angick sportelfördelningen
och hvilken jag ej linner upptagen på föredragningsJistan,
men nu anhåller få upptaga, vill jag instämma, emedan
jag tror denna propos vara skälig anledn. för inbjudning.
Frih. Cederström: Jag vet icke, om jag rätt fattade,
hvad Hr Gr. o. Landtm, nyss yttrade, att för det Gr. Cronhjelm
behagat begära på bordet den af mig redan i förra
plenum begärda inbjudningen, arig:de såväl KammurColkm
sorn Statscont., densamma som då blef, lika med den af Frih.
15oye yrkade inbjudning, gjord gällande, nu kommer att
ytterligare hvila. Om så var, emot all möjlig form och
hvad jag anser lagligt, måste jag begagna mig af den rättighet
alt äfven begära på bordet Gr. Cronhjelm.? anhållan örn
upptagande af Gr. Posses begäran örn inbjudning i anseende
till sportlerna, väl icke derföre, att jag icke instämmer deri,
men för att visa orimligheten af den har framställda principen
i dess verkställighet. Det är klart, att på samma
gäng, som prot.utdr. i sjelfva saken expedieras, bör inbjudningen
afgå, och jag har intet emot, att Gr. Posses begäran
om inbjudning i anseende till sportlerna nu afgöres, så vida
äfven frågan om KatnmarColItm och Statscont blifver afgjord;
men i annat fall måste jag för conseqvensens skull begära
inbjudningsfrågan cm sportlerna på bordet.
Frih. Boye: Jag har tyckt mig finna, att man velat
skilja frågan om sporteifördelningen från frågan om löneförhöjning
för JA. M:s Cancelli. Jag har i min framställning
endast nämnt den sednare frågan; men då de begge
innefattas i samma morn, af StatsUtsk:s betänk., vill jag, för
att förenkla målet, nu anhålla om propos., att BondeSt.
måtte inbjudas att instämma i R. o. Ad:s beslut, rör:de detta
mom, eller det andra af i;sta punkten.
Gr, Horn; Jag påminner mig mycket väl, att Gr. Posse
i sista plenum föreslog en inbjudning, ronde sportelfördelningen;
men jag påminner mig äfven, att Hr Gr. o. Landtm,
i detta afseende ej framställde någon propos. I följd deraf
bar jag i dag motsatt mig all slags inbjudning i detta ämne.
Men skulle denna fråga nu upptagas, samt Hr Gr, o. Landtm,
göra propos. i öfverensstämmelse med Gr. Posses förslag, vill
jag deruti instämma.
Hr von Hartmansdorff: Jag önskar, att Ridd.Secret.
måtte ur anteckningarna för sista plenum upplysa, huruvida
Frih, Boyes begäran om inbjudning till de öfriga Stånden
att instämma i R, o. Ad:s beslut icke omfattade i:sta punkten
af StatsJJtsk:s betänk. Efter min tanke var det sedan
Frih. Boye yrkat detta, som Frih. Ehrenborgh och Gr. Posse
begärde, att blott den ena delen af R. o. Ad:s rör:de denna
punkt fattade beslut, nemi. frågan om sportelregleringen,
skulle blifva föremål för inbjudningen, hvilket då bestreds
Ueu i3 Augusti f. m.
af Frih. Boye och mig, samt några andra ledamöter. Den
rubrik, Hr Frih:s motion erhållit på föredragningslistan, har
förmodligen blifvit uppgjord af någon ridd.cancellist, som
icke så noga betänkte den advocatoriska vändning, frågan
kunde erhålla. Jag instämmer för öfrigt i Hr Danckwardts
förslag om en helt enkel inbjudning att deltaga i R. o. Ad:s
beslut, rörtde irsta punkten af StatsUtskrs betänk. N:o 80.
Underteckn. Ridd.Secret.: I följd af Hr v. Hartniansdorffs
begäran örn upplysning från prot. för sista plenum får
jag äran uppgifva, att irsta delen af betänk. Nro 80 föredrogs,
fördelad i 4 punkter, lit. a, b, c, d. Lit. a), angrde
sportlernas utbytande mot charta sigillata, bifölls, utan att
någon framställning af inbjudning blef gjord. Lit b) hade
blifvit afgjord och R. o. Ad. hade dervid bifallit K. Mrs
nåd. propos , då Frih. Boye uppsteg och begärde, att R. o.
Ad. skulle inbjuda de öfriga Stånden att instämma i det då
fattade beslutet. Det var i anledn. deraf, sorn Gr. Posse och
åtskilliga andra ledamöter yttrade, att de icke önskade inbjudning,
angående denna punkt, men väl i fråga om den
irsta, nemi. lit. a.
Gr. Cronhjelm.' Ridd.secret. har redan tillräckligen
upplyst, hvad jag ämnade omnämna och hvad jag ganska
väl påminner mig. Jag tror i anledn. deraf, alt arne särskilda
proposrr här böra blifva framställdar den ena i afseende
på Frih. Boyes förslag i fråga om löneförhöjning, och
den andra i afseende på Gr. Posses i fråga örn sportlerna.
Jag önskade detta så mycket hellre, sorn flera värda ledamöter
redan yttrat, att de ej ville instämma i det ena, men
väl i det andra förslaget.
II. Ex. Hr Gr. o. Landt m. yttrade, att det väl endast
vore den af Frih. Boye i sista plenum begärda inbjudning,
sorn vore till R. o. Adis afgörande framställd, men ansåg,
att sedan Frih. Boye medgifvit dess utvidgande på sätt
Hr Danckwardt yrkat, intet hinder vore för framställning
af propos. äfven i denna vidsträcktare inbjudning.
Gr. Frölich, Dav.I Jag får äran förklara, alt jag helt
och hållet instämmer i det yttrande om sakens behandling,
som Gr. Cronhjelm sist afgifvit, och jag ser ingen möjlighet
att erhålla R. o. Adis enhalliga beslut i frågan eller åtminstone
undvika votering, om icke det behandlingssätt antages,
att propos. göres först på Frih. Boyes hvilande och nu åter
upptagna förslag, sådant det å föredragningslistan finnes upptaget,
och derefter på Hr Danckwardts inbjudntsförslag, som
är vida vidsträcktare och icke kan af dem, som ej hafva
samma tanke om både Frih. Boyes och Gr. Posses förslag,
besvaras med hvarken ja eller eller nej.
Hr von Hartmansdorff: Jag påminner mig, att
icke länge sedan, då fråga var om BancöUtsk:s realisations
-
36o
Den x3 Augusti f. m.
betänk., Hr Gr. o. Landtm, hade den godheten att, uppå
Gr. Frölichs begäran, dela en propus., hvaraf följden blef
2:ne voteringar i stället för en. Möjligen kunde det nu gå
på samma sätt, i fall vi delade den af Hr Danckwardt föreslagna
propostn. Jag anhåller derföre, att den må odelad
framställas, på det att vi åtminstone må slippa med en
votering.
Gr. Cronhjelm: R. o. Ad. har beslutat och jag måste
ställa mig till efterrättelse, att Frih. Boyes i sista plenum
gjorda motion nu skall afgörns. Deremot kan jag således
intet invända; men skulle, i stället för Frih. Boyes, Hr
Danckwardts motion nu komma i fråga, begagnar jag min
grundlagsenliga rätt att yrka, det denna motion må få hvila på
bordet till nästa plenum, och jag tror icke, att, emot mitt
bestridande, någon annan än Frih. Boyes motion nu kan företagas
till afgörande.
Gr. Frölich: Jag förenar mig i allo med hvad Gr.
Cronhjelm nyss yttrat, och får blott tillägga, att i händelse,
i följd af hvad Hr v. Hartmansdorff yttrat, det skulle af någon
förmodas, att jag uppstått och begärt delning af den
propos., Iir Danckwardt föreslagit, för att få 2: ne voteringar,
öfverlemnar jag till Ståndets bepröfvande, om det icke
snarare skett för att undslippa all votering rör:de detta ämne.
Frih. Palmstjerna: Ehuru jag, hvad sjelfva inbjudningen
angår, delar Gr:na Cronhjelms och Frölichs mening,
kan jag likväl icke i afseende på ifrågavar. propos. dela den.
Det lärer icke nu vara första gången, som del inträffat, att,
när en motion varit gjord och fråga uppstått alt i anledning
deraf fatta beslut, en och annan jemnkning eller rättelse
i ordalagen ifrågakommit. Jag har likväl icke funnit,
att så beskaffade rättelser och tillägg blifvit särskildt bordlagda,
innan beslutet blifvit fattadt. Sådant synes mig ej
heller vid detta tillfälle lagligen kunna ske. Att förhindra
framställandet af en propos., som är uppfattad i andra ordalag
än de, som från början varit föreslagna, men hvilken
förändrade propos. likväl äger samband med den förra, tror
jag icke vara R. o. Ad:s rätt; och en dylik propos. framställning
synes mig icke hafva den ringaste slägtskap med olaglighet.
Således, ehuru jag är af motsatt opinion mot den,
som Hr Danckwardts förslag tillkännager, kan jag icke instämma
deruti, att Hr Gr. o. Landtm., i följd af begärd bordläggning,
skulle vara förhindrad att nu på detta förslag
framställa propos. Jag får på sådan grund anhålla om propos.
på det förslag, Frih. Boye gjort, modilieradt och rättadt
i de ordalag, Hr Danckwardt föreslagit; icke derföre,
att jag tillstyrker bifall till denna propos., men derföre, att
jag anser det vara motionärens rätt att få denna propos.
framställd.
Frih.
Dea i3 A11 gusti f. m.
Frih. Ehrenborgh: Såsom jag uppfattat denna fråga,
delar den sig i 2:ne. Frih. Boye har begärt inbjudning till
resp. Medstånden i afseende å 2 mom. af irsta punkten i
StatsUtsk:s betänk. N:o 80, nemi. ang:de löneförhöjning för
K. iYl:s Cancelli. Gr. Posse, med hvilken jag förenat mig,
har begärt inbjudning i fråga om 1 morn., nemi. om spol tlernas
upphörande och ett anslags sättande i stället, hvilket
skulle statsverket återgäldas genom charta sigillala. Hr
Danckwardt återigen har föreslagit att i propos. sammanfatta
båda dessa förslag, angrde såväl sportlernas upphörande
som löneförhöjning. Jag hemställer nu till Hr Gr. o.
Landtm., huruvida det möjligen kan låta sig göra att sammanfatta
de proposrr, som Frih. Boye och Hr Danckwardt
gjort, då Frih. Boyes förslag omfattar endast en och Hr
Danckwardts 2:ne mom. Jag skulle tro det vara rättast att
framställa propos. på Frih. Boyes motion så modilierad, som
Frih. har rätt att modifiera den, men icke utsträckt till ett
annat mom. Sedermera beror det på det beslut, som derom
fattas, huruvida R. o. Ad. vill antaga den propos., Gr. Posse
föreslagit; och blifva båda dessa propos:r bifallna, blir de
facto Hr Danckwardts propos. bifallen. Men att sammanslå
dem till en fruktar jag icke leder till det resultat, man
åsyftar, nemi. bifall, hvilket jag i afseende på den ena delen
önskar, men i afseende å den andra delen mindre gerna,
derföre att den angår ett underordnadt ämne, nemi. löneförhöjning,
och icke en princip, såsom frågan om sportlerna.
Jag begagnar detta tillfälle att i anledn. af ett yttrande af
Hr. v. Hartmansdorff förklara, det jag anser frågan om hypotheksföreningar
vara af vida större vigt, än hvarje fråga
om löneförhöjning.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla Frih. Boyes, Ludv., motion om inbjudning
till de öfriga RiksSt. att deltaga i R. o. Ad:s beslut, rör:de
förhöjdt löneanslag för K. M:s Cancelli.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:spropos.
:
Den, som bifaller Frih. Boyes motion 0111 inbjudning
till de öfriga RiksSt. att deltaga uti R. o. Ad:s beslut 0111
förhöjdt löneanslag för K. M:s Cancelli, voterar
ja?
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. afslå ofvannämnde motion.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
11 H. 46
362
Den i3 Augusti f. m.
Ja — 48.
Nej — 5g.
H. Ex. Hr Gr. o. Land t m. yttrade, att i följd af den
discussion , som ägt ram näst före voteringen, H. Éx. ansåg
sig böra tili It. o. Ad:s ompröfvande hemställa den af Gr.
Posse väckta fråga om inbjudning tili de öfriga RiksSt. att
instämma i R. o. Ad:s beslut, rör:de upphörandet af sportlerna
i K. M:s Cancelli.
Frih. Cederström: I händelse den bordläggning, som
Gr Cronhjelm yrkat i fråga om KammarColhm och Statscont.,
anses oriktig, har jag ingenting emot, att nu till afgörande
företages Gr. Posses motion i anseende till sportlerna. Men
om denna bordläggning skall gälla, måste väl äfven den
bordläggning blifva gällande, som jag begärt i afseende på
Gr. Posses förslag, och som jag yrkat endast för att visa
orimligheten af Gr. Cronhjelms yrkande. Om begge inbjudningsförslagen
företagas, bar jag ingenting att anmärka; men
i annat fall vidblifver jag min begäran om bordläggning af
Gr. Posses förslag.
Gr. Posse, Arv.: Då min framställning i sista plenum
icke blifvit uppförd på föredragningslistan, emedan den icke
hade form af motion, kan jag icke bestrida, att man äger
rättighet att nu begära den på bordet; men i fall Frih.
Cederström vilie afstå från sitt yrkande örn bordläggning af
mitt förslag, tror jag icke, att någon annan skulle motsätta
sig, att propos. derå göres.
Gr. Cronhjelm: Jag skall vördsamt föreslå Frih. Cederström,
att vi först må få afgöra denna fråga och sedan
komma lill hans eget förslag; då kunna vi få se, huruvida
detta blifver lagdt på bordet eller icke.
Frih. Cederström: Jag beklagar, att jag icke kan gå
den siste värde talarens önskan till mötes, utan nödgas hålla
mig vid den form, som grundlagen föreskrifver. Jag anser
visserligen hans begäran om bordläggning vara oformlig; men
då en sådan bordläggning här möjligen kan komma att äga
rum, förblifver jag vid mitt yrkande.
Gr. Cronhjelm: Såsom corollarium af hvad Frih. Cederström
yttrat följer, att han begärt en stor oformlighet, ty
han har begärt detsamma som jag ock har sagt, att jag begärt
en oformlighet. Jag anser hans begäran formenlig och
har intet annat att tillägga, än att jag önskar instämma i
Gr. Posses förslag.
Hr Lefre'n: Detta sätt att tillvägagå synes mig vara
högst ovanligt. Jag kan ej finna ord för att uttrycka mitt
omdöme derom. Jag vill skräda ord; men kan ej tillbakahålla
min öfvertygelse, att det är ledsamt, att R. o. Ad. på
detta sätt öfverlägger om allvarsamma ämnen. 54 § Riksd.-
Den^i3 Augusti f. m.
303
Ordn. innehåller: "Då propos. lill fettande af ett defmitvt
"beslut öfver en Konungens framställan, eller ett betänk."
(ett betänk, är ej i fråga), ”eller en af enskild riksdagsman
"väckt fråga,” (en sådan föiekommer här) ”ar med ja och
"nej besvarad, och anmärkningar i saken under discurserna
"gjorda, bör propos. inrättas i enlighet med dem; och skulle
"målet under discurserna skiljas i liera delar, hvaröfver särskilda
anmärkningar göras, då skall, enär sådant äskas,
"propos. öfver hvardera delen särskildt anställas." Nu hafva
vid föregående plenum åtskilliga önskningar i inbjudningsväg
blifvit framställda. Det har varit omöjligt att förena
dem under samma klubbslag, och Hr Gr. o. Landtm, har
särskildt framställt Frih. Boyes förslag. Nu vet jag icke,
med hvad rätt man kan neka de öfriga förslagen alt, det
ena efter det andra, komma under R. o. Ad:s öfverläggning,
sedan Ilr Gr. o. Landtm, gjort framställning om detta ärendes
företagande, och R. o. Ad., efter mitt förmenande, för en
stund sedan dertill svarat ja. Jag vet således icke på hvad
grund Frih. Cederström kan förneka företagandet af dessa
frågor, för hvilka han intresserar sig, och icke tillåta, att de
må särskildt behandlas. Det är åtminstone icke rätta sättet
att komma till slut med behandlingen af allvarsamma ämnen.
Gr. Cronhjelm: Jag vågar göra Frih. Cederström det
project, att jag afstår från att begära på bordet hans motion
om de öfriga Ståndens inbjudande att deltaga i R. o.
Ad:s beslut i afseende på löneförhöjning för åtskilliga verk
emot det, att lian afstår från bordläggning af Gr. Posses
motion om sportlerna. Jag gör det så mycket hellre, som
dessa frågor redan förevoro i sista plenum och samtliga begärdes
på bordet af Frih. Palmstjerna, men icke blifvit uppförda
på listan derföre, att endast Frih. Boyes framställning
hade form af motion.
Frih. Cederström: Det är icke Gr. Cronlijelms enskilda
afstående från sitt yrkande af bordläggning, hvarpå
jag kan göra afseende, utan på Hr Gr. o. Landtmis yttrande,
ang:de ifrågavar. inbjudningars företagande till afgörande i
detta plenum. Hr Gr. o. Landtm, har redan förklarat, ätt
mitt förslag blifvit lagdt på bordet och der kommer att
hvila, och i följd deraf kan jag icke afstå från min af sådan
anledning gjorda begäran. Förklarar Hr Gr. o. Landtm,
likväl, att mitt förslag nu skall och bör afgöras, har jag
intet emot afgörandet af Gr. Posses förslag; men om, såsom
Hr Gr. o. Landtm, sagt, den af mig begärda inbjudningen,
hvilken äfven omfattar Gr. Posses, skall hvila på bordet,
nödgas jag qvarstå vid min begäran.
Gr. Posse: Sedan såväl Gr. Cronhjelm som Frih. Cederström
afstått från bordläggning, kan jag ej inse något hinder,
hvarföre ifrågavar. mål nu icke kunna företagas; och
364
Den i3 Augusti f. m.
jag anhåller således, att propos. måtte framställas först på
den inbjudning, jag begärt.
Frih. Boye: Jag anhåller hos Hr Gr. o. Landtm., att
Ridd.secret. måtte underrätta oss om de öfriga Ståndens
beslut i denna fråga; ty om de öfriga Stånden redan bifallit
Utsk:s betänk., skulle en inbjudning strida emot den
princip, jag här i dag hört etableras, att nemi. det vore
oriktigt att begära, det Stånden må frångå sina beslut.
Underteckn. Ridd.Secret.: BondeSt. har af förekomna
skäl uppskjutit sitt beslut, rör:de i:sta punkten af StatsUtsk:s
betänk. De öfriga Stånden hafva afgjort densamma*
Gr. Posse: Enligt hvad Ridd.secret. nu upplyst, är
den punkt, hvarom min begäran handlar, ännu icke af
BondeSt. afgjord, och således kan inbjudning derom hafva
något ändamål. För öfrigt får jag äran erinra, att mitt förslag
innehåller, att BondeSt. må inbjudas att förena sig med
R. o. Ad. i det beslut, att sportlerna i K. M:s Cancelli skola
upphöra och den af K. M. derför äskade ersättning af
37,35o r:dr på stat uppföras.
Gr. Cronhjelm: Jag tror, att en inbjudning till de
öfriga Stånden verkligen vore mindre lämplig och möjligen
olaglig i fråga om Frih. Cederströms förslag, som angår inbjudning
i frågor, hvarom 3 Stånds beslut redan finnas. I
denna fråga om upphörandet af sportlerna hafva ännu icke
3:ne Stånd fattat beslut, och jag anser i detta fall K. M:s
propos. vara ledande till mycken förenkling och förbättring.
Jag anhåller derföre om den propos., som af Gr. Posse och
Frih. Ehrenborgh är begärd, så mycket mera, som bifall
till K. M:s propos. derom ej skulle leda till ökade statsutgifter,
enär ersättning erhålles genom cliartoe-sigillatae-medlen.
Hr Lefre'n: Det är icke af talsjuka, jag begärt ordet;
men Gr. Posse nämnde inbjudning till BondeSt., fastän jag
tror, att han menade, att inbjudningen skulle afgå till alla
de öfriga Stånden. Jag har endast velat anmärka detta,
på det Hr Gr. måtte upplysa, hvad hans mening verkligen
varit.
Gr. Posse: Jag får äran upplysa, att Hr Lefre'ns anmärkning
är ganska riktig, och att min mening var, att den
af mig föreslagna inbjudning mätte få afgå till alla Medstånden.
Underteckn. Ridd.Secret.: Jag känner icke specielt,
men jag förmodar Hr Gr. Posses mening vara, att de öfriga
Stånden må inbjudas att instämma i det beslut, R.
o. Ad. vid ifrågavar. punkts afgörande fattat. Uppå Hr
Danek wardts förslag gjordes dervid ett undanlag från K.
M:s propos. i afseende på fullmagter till consistoriella pastorat.
Med iakttagande deraf torde propos. böra så uppstäl
-
Den i3 Augusti f. m.
365
las, att de öfriga Stånden inbjudas att instämma i R. o. Ad:s
beslut om upphörande af sportlerna i K. M:s Cancelli.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade inbjuda de öfriga RiksSt. att instämma uti det af
R. o. Ad. fattade beslut, rörtde upphörande af sportlerna i
K. M:s Cancelli.
Ropades ja.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade inbjuda de öfriga RiksSt. att instämma uti de af
R. o. Ad. fattade beslut, rör:de anslagen för KammarColkm
och Statscont.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Frih. Cederström: Jag får anhålla om votering i denna
fråga och begär, att propos:n icke'må endast innefatta
bifall till den af mig föreslagna inbjudning, utan att dervid
jemväl måtte uttryckas, att R. o. Ad. fattat sitt beslut, upplyst
derom, att KammarColkm redan uppbär 400° r;dr af
de 8,333 r:dr 3i sk. ii r:st., som K. M. för KaminarCoIIegii
lönereglering äskat, och att således endast 4>332 r:dr
3i sk. ii r:st. erfordras för att sätta K. M. i tillfälle att
reglera detta embetsverk.
Upplästes till justering följande voter:spropos:n.
Den, sorn bifaller Frih. Cederströms, Jac., motion, att
R. o. Ad. mätte inbjuda de öfriga RiksSt. att instämma uti
R. o. Ad:s fattade beslut oin ökade löneanslag för K. KammarColkm
och K. Statscont., voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. afslå ofvannämnde motion.
Frih. Cederström: Den nu upplästa voter:spropos:n
är icke enlig med den begäran, jag haft äran framställa;
ty den upplyser icke anledningen, hvarföre de andra Stånden
skulle inbjudas att instämma i R. o. Ad:s beslut, att
nemi. StatsUtsk. icke uppgifvit, att KammarColkm af det
äskade löneanslaget redan uppbär 4000 r:dr och således tillökningen
endast skulle utgöra 4)332 r:dr 3i sk. ii r:st.
Gr. Cronhjelm: Jag hemställer vördsamt, att vi måtte
få förblifva vid den upplästa voter:spropos:n, rör:de Frih.
Cederströms förslag. I fall upplysningar deri skola intagas,
kunde äfven namnen på KammarCollegii ledamöter under de
sista decennierna samt en hel hop andra af Hr Frih. nu lemnade
uppgifter i proposm intagas.
I anledning häraf uppsattes enligt dictering af Frih.
Cederström samt upplästes följande voter:spropos:n.
Den, som bifaller, att de öfriga RiksSt. inbjudas att på
den grund instämma med R. o. Ad. uti dess beslut, rör:de
366
Den i3 Augusti f. m.
anslag för K. KammarCollegii lönereglering, att Utsk. uti
dess uppgift om summan 8,332 r:dr 3i sk. ii r:st. icke
uppgifvit, att KammarCoIIim redan har af besparingarna på
2:dra hufvudtiteln 4,°oo r:dr b:co; att således det tillökade
anslaget endast utgör 4,332 rldr 3i sk. ii r:st., och jemväl
att uti R. o. Ad:s beslut om anslag för K. Statscont. instämma
, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. afslå ofvannämnde inbjudning.
Frih. Palmstjerna: Jag har blott den anmärkning
vid Frih. Cederströms förslag till voter:spropos. att göra, att
det innehåller en oriktig uppgift. Det tillökade anslaget för
KammarColhm skulle nemi. icke blifva 4,332 r:dr 3i sk. ii
rist., utan uppgå till 8,332 r:dr 3i sk. ii rist., emedan hvad
af besparingarna å 2idra hufvudtiteln till ifrågavar. ändamål
utgår, innefattas under förut varande anslag, och hvad
R. o. Ad. ansett sig böra bevilja således uppgår till en summa
af 8,332 rldr 3i sk. it rist., hvilken genom det af Frih.
Cederström uppgifna förhållande icke i någon mån förminskas.
Jag har ansett mig, såsom ledamot af StatsUtsk. och
såsom den der således bör känna ifrågavar. förhållande, vara
skyldig att upplysa detta, på det ingen må blifva missledd
af nu skedda uppgifter.
Frih. Cederström: Statssecret. för kammarärenderna
är närvar, och har till prot. vitsordat, hvad jag redan förut
upplyst, att KammarGollim enligt 2ine K. bref uppbär
årligen tillsammans 4ooo rldr blco af besparingarna. Det är
nu fråga att på stat uppföra såväl denna summa som de
4,332 rldr 3i sk. ii rist., hvilka ytterligare erfordras för
verkets reglering, hvarigenom visserligen hela summan utgör
8,332 rldr 3i sk. ii rist.; men någon större ökning än
de 4,332 rldr 3i sk. ii rist. får ej Collini, då det årligen
uppburit 4ooo rldr, ty icke lärer StatsUtskis afsigt vara att
från KammarGollim borttaga dessa 4°oo rldr, hvilka Collini,
på grund af K. bref, är i åtnjutande utaf. I sådant fall
skulle R. St. besluta att helt och hållet paralysera detta
verks förmåga att vara verksamt. Detta har jag ansett mig
böra till prot. upplysa.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
komme att fortsättas kl. 6 i eftermiddag.
Gr. Cronhjelm: Jag tror verkligen af hvad jag inhemtat
i saken, alt Frih. Palmstjernas uppgift är riktig och
Frih. Cederströms deremot oriktig; men det finner jag vara
ett skäl mer för att votera nej och således ej böra föranleda
förändring i voterisproposin.
Hr Danckwardt: Jag kan ej annat än intyga riktig
-
Den i3 Augusti f. m.
367
heten af den del af Frih. Cederströms anförande, sorn angår:
att KammarColltm redan af besparingarna på 2:dra
hufvudtiteln åtnjuter 4ooo r:dr. Är det således Frih. Cederströms
mening att endast yrka uppförande på stat af 4)332
r:dr 3i sk. 11 r:st., så är hans uppgift riktig; men är det
hans mening att yrka hela summans uppförande på stat, alden
otvifvelaktigt oriktig.
Hr Lefren: Sedan votering blifvit begärd och voter:spropos:n
uppläst, synes mig några timmars ytterligare
upptagande af discussion vara mindre lagenlig.
Den sednast upplästa voter:spropos:n godkändes.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 22.
Nej — 67.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den i3 Augusti 1834-
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades i prot.utdr. för denna dag f. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s underd. skrifvelse!-  till K. M., nemi.:
N:o g5. angtde fortfarande nedsättning i aluntionden för
Lofvers bruk;
N:o 96. ang:de nedsättning i afgifterna å Svenska aluntillverkuingen
i allmänhet;
N:o 97. angtde upphörande till kraft och verkan af det
vid sista riksdag fattade beslut om upptagande för statens
räkning af ett län af 2:ne millioner Svenskt specie;
N:o 98. angtde reglerings uppgörande om kronobrefbäl-ingen;
N:o
99. angtde nya provincialläkares tillsättande i åtskilliga
delar af Riket;
Nto 100. i anledn. af R. Stts Revisorers åren i83o och
i832 afgifna berättelser om samma år verkställd granskning
af statsverkets med dertill börande allmänna fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning åren 1827, 1828, 1829
och i83o.
368
Den i3 Augusti c. m.
Gr. Strömfelt, Hans Fredr., hade inlemnat följande:
I
anseende till en hastigt påkommen, för mig högst
nödvändig resa, och då enskilda angelägenheter hindra mig
att hädanefter kunna oafbrutet bevista riksdagen, får jag anhålla
om H. R. o. Ad:s tillstånd att afsäga mig det förtroende
att vara ledamot af Ridd.Utsk., hvarmed fl. R. o. Ad.,
genom deras Electorer, behagat hedra mig.
Bifölls.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr von
Post, Adolph Ludv., afsagt sig sin plats i StatsUtsk., och
anmodade H. Ex. Hrr Electorer att skyndsamligen fylla såväl
dessa som de förut tillkännagifna ledigheterna i Utsktn.
H. Ex. tillkännagaf äfven, att vid i dag hållen talmansconference
blifvit beslutadt, att BancoUtsk:s mein or. N:o 23
med förslag till sammanjemnkning af RiksStts beslut i anledn.
af Utsk:s under N:o 17 afgifna förnyade utlåt., ang:de
Bankens öppnande till utvexling af silfver, borde i nästa
plenum till afgörande förekomma, hvarföre det kommer att
blifva första målet på föredragningslistan vid R. o. Ad:s
nästa sammanträde.
Föredrogos i ett sammanhang såväl StatsUtskrs utlåt. N:o
81, angrde regleringen af utgifterna under riksstatens 3:dje
hufvudtitel, som samma Utsk:s d. 3o sist!. Juli e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o 2i5, i anledn. af erhållen återremiss
å nyssnämnde ntlåt.
R. o. Ad. beslöt, att dessa utlåttn skulle punktvis föredragas.
i:sta punkten mom. a).
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag medgifver, att StatsUtsk.
vid denna riksdag icke varit synnerligen frikostigt.
Utsk. har dock i min tanka tillstyrkt vissa öfverflödiga anslag,
och bland dem anser jag det till lön för en president
i KrigsCollun vara det mest öfverflödiga. Man hörde vid
sista riksdag ofta yttras, att organisationen inom Krigsdepartementet
var högst felaktig, och vi veta, att vid denna
riksdag en hög embetsman inom Constit.Utsk. vackt motion
om en förändring i denna administrationsgren, hvarigenom
ledningen deraf skulle anförtros åt en eller två ministrar.
Yi hafva vidare uti en reservation emot Utsk:s tillstyrkande
sett ådagaläggas, att det ganska val skulle kunna gå an,
att någon af de pensionerade Generalerna öfvertoge presidentskapet
i KrigsColkm. Jag medgifver, att göromålen dervid
äro ganska mångfaldiga; men om man äger en Statssecreterare
för krigsärenderna och en Generaladjutant för
ar
-
Den i3 Augusti c. m.
369
armeen med verklig duglighet och drift, är jag öfvertygad,
att någon president i KrigsColhm icke skulle erfordras för
annat an ordningen inom verket; oell för en sådan befattning
synes en pensionerad general kunna blifva tillräcklig.
Jag yrkar altså afslag å XJtsk:s tillstyrkande samt får derjemte
fästa uppmärksamheten derå, att de 2.-ne Stånd, som
egentligen representera det skattdragande folket, fattat det
af mig föreslagna beslut.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det har icke varit
utan vigtiga skäl, som Utsk. föreslagit uppförande på stat
af lön för en president i KrigsColhm; och ehuru bland de
flera anmärkningar, hvilka i Utsk. framställdes, äfven den
hördes, att fråga vore väckt om inrättande af en Departementstyrelse,
qvarstår likväl alltid behofvet af en lön
för den blifvande Krigsministern. Någon sådan finnes icke
nu, ty Generaladjutanten åtnjuter endast arfvode. Sålunda
är anslaget, äfven under förutsättning af en förändring i administrationen,
i alla fall nödigt; och om en Departementstyrelse
inrättades, vore presidenten i KrigsColhm den, hvars
ställning läge närmast öfvertagandet af ministei platsen. Det
tillhör icke denna öfverläggning att ingå i raisonnement i
afseende å följderna af den föreslagna administrationsförändringen,
eller hvad inflytande densamma kunde komma att
få på gen.adjutantsbefattningen; men en nödvändighet synes
det vara, att en lön finnes för en chef inom Krigsadministrationen.
Att dertill använda någon af de generalslöner,
som vid sista riksdag till andra ändamål anslogos, kan jag
icke finna lämpligt, utan yrkar bifall till betänk.
Hr af Billbergh, Joh. Peter: Utan att inlåta mig
i bedömandet af det mer eller mindre rättsenliga i organisationen
af K. KrigsColhm, ber jag att fä fästa mig vid det
yttrande, att statssecret. eller gen.adjutanten borde öfvertaga
chefsbefattningen i nämnde Colhm. För min del skulle
jag anse det vara oformligt, att samma person, som utfärdat
befallningarna, jemväl hade att verkställa den. Sålunda
kunde presidentsplatsen allraminst suppleeras af de
ifrågaställda embetsmännen. För öfrigt instämmer jag med
den siste talaren och ber blott att få anmärka deremot,
att Utsk, föreslagit, att någon spannmålsberäkning under
ifrågavar. lön icke må äga rum. Jag hade trott, att lika
löner borde finnas för samma grad; så länge spannmålsberäkning
under lönen äger rum för de öfriga presidenterna, bölden
jemväl få tillgodonjutas af presidenten i KrigsColhm.
H. Ex. Hr Gr, Brahe, Magn.: Jag ämnar icke yttra
mig öfver det bristfälliga, som kan finnas i Krigsadministrationens
organisation, utan endast utgå med mitt omdöme
från förhållandena, sådana de för närvar, äro. Då Krigs
n
H. 4?
Den i3 Augusti e> m.
Colhm är ett af de verk, sorn mest sysselsätta sin president,
låter det sig svårligen göra att i längden till denna maktpåliggande
beställning tillförordna en person, som innehar ett
annat embete, om man vill, att sakerna skola med drift och
skyndsamhet handhafvas; och då nu detta Collim finnes, kan
dess chef icke vara utan lön, ty då skulle troligen icke någon
vilja åtaga sig en sådan befattning, som endast medför
mångfaldigt arbete och mycket ansvar. Jag tillstyrker
af dessa skäl bifall till betänk. Hvad den omnämnde nya
organisationen beträffar, är den en grundlagsfråga, hvaruti
definitivt beslut icke kan fattas förrän efter nästa riksdag,
om än frågan uti lagenlig väg väckes vid denna, hvarföre
ock torde vara ändamålsenligast att vid våra beslut, under
innevarande riksdag, betrakta förhållandet uti ifrågavarande
afseende sådant det är och icke så, som man tycker, att
det borde vara.
Hr Dalman: Ehuru jag icke, såsom Hr af Billbergh
förmenat, sagt, att antingen statssecret. för krigsärenderna eller
gen.adjutanten för arméen borde tillika vara chef för KrigsColllm,
utan blott att presidenten i nämnde verk hade litet
och föga magtpåliggande att göra, om de förstnämnde
embetsmännen i botten firstode sin sak, så ber jag likväl
att få erinra, att något hinder ej heller möter för att någondera
af förstnämnde embetsman må kunna fungera äfven
såsom chef i KrigsColllm. Likartade exempel äro ganska
talrika. Statssecret. för financeärenderna är för närvar, chef
för CommerceCollim; han har varit det för Postverket och
jemväl för det verk, hvari Hr af Billbergh sjelf innehar ett
embete, allt i förening med sin statssecret.befattning, och utan
att han ansett sig jäfvig hos Konungen föredraga mål, som
rört dessa detailler. Utskls förnämsta skäl för en särskild
lön åt en president i KrigsColllm sammanfattas hufvudsakligen
deri, att detta verk har så vidsträckta göromål; mea
jag hemställer, om icke dessa, i hvad de belöpa sig på presidentens
del, kunna vara tillräckligt belönade med en tjenstförrättande
generalslön, hvilken uppgår till 5 ä 6000 rldr bico.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Att Krigsadministrationen
är illa sammansatt, enär chefskapet inom densamma är
fördelad på president, statssecret. och gen.adjutant, oaktadt
det klarligen kunde bestridas af en person, är ganska gifvet;
men då jag likväl medgifver, att man måste rätta sig
efter den organisation, som finnes, och icke den, som kan
blifva, mäste man väl ock å andra sidan medgifva, att, enär
den ifrågavar. lönen hittills icke varit å permanent stat uppförd,
då förhoppningarna om en ny organisation icke varit
desamma som nu, torde ett sådant uppförande ännu mindre
nu böra beslutas. Jag yrkar afslag till betänk, och reserverar
mig på förhand emot det troligen blifvande, motsatta beslutet.
Frih. Palmstjerna: Jag får i anledn. af Gr. Cron
-
Den i3 Augusti e. m.
hjelms erinran upplysa, att det endast är 2 ä 3 år, som KrigsCollan
varit utan presidentslön. Förut fanns en sådan; men
vid sista riksdag anslogo Stunderna denna lön att vid blifvande
ledighet ingå till den allmänna regleringen af armeens
löner.
Gr. Cronhjelm: Om det var ett misstag af mig, att
lön å stat icke varit för president i KrigsColkm uppförd,
vet jag åtminstone säkert, alt denna lön icke på 16 ä 17
år af någon president i verket uppburits.
Hr Dalman: Det förundrar mig, att Utsk., som så
ofta föreburit, att de möjligen blifvande tillgångarna måste
besparas för försvarsverket, nu likväl undandragit detta behof
den ifrågavar. summan för att tillskapa en fullkomligt
onödig ny lön. Der funnos på 2:dra hufvudtiteln åtskilliga
anslag, dem jag ansåg af behofvet påkallade; men deråt jag
dock icke kunnat Jemna min röst, emedan jag trott, att det var
nödvändigt att reservera medlen för försvarsverkets räkning.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Jag vill blott upplysa, att
presidentslön för KrigsColhm ingalunda förr än för 2 år sedan
saknats. Både Gr. Sandels och Frih. af Tibell innehade
en af de fordna chefsindelningarna, och först efter den
sednares död återgick lönen till armeen för att, enligt löneregIeringscommitte'ens
underd. förslag, användas till löneförbättring
för den corps, till hvilken lönen fordom hörde.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då jag förmodar, att Representationen
snart får emottaga förslag till ny organisation,
särdeles af Krigsdepartementet, kan jag icke tillstyrka
några nya löner för den nuvar. administrationen. Jag kan
altså icke bifalla hvarken det nu förevar, förslaget eller andra,
som hafva afseende på bestånd af nuvar. förhållanden.
Man bör icke underlåta att begagna någon laglig väg för
att komma till en ändamålsenlig ändring deri.
Gr. Löwenhjelm, Gust.: Ingen kan mera än jag vara
öfvertygad örn nyttan och nödvändigheten af att vidtaga
förbättringar i alla våra organisationer; men jag tror icke,
att löneregleringen härpå kan hafva någon inverkan. Det
sär icke tänkbart, att befintliga löner kunna utgöra hinder
för förbättringarna eller skäl för bibehållandet af det gamla.
Jag vill anföra detta jemte min önskan, att klandret
af organisationerna icke må förebäras såsom skäl till afslag å
erforderliga medel hela titeln igenom.
Gr. Horn: Jag hemställer till den siste talaren, om han
icke medgifver, att fastställandet af lön på stat för embeten,
som äro på vägen att indragas, verkar emot en påtänkt
reorganisation. Jag vill aldrig motsätta mig, att tillräckliga
löner skola gifvas, då organisationen, inom hvilken tjenstemännen
kunna verka, är gagnelig för landet. Jag skall då
Den i3 Augusti e. ra.
get-nå bidraga dertill, att lönerna må lämpas efter platsernas
vigt; men dä fråga är om en lön till ett verk, som jag
anser ovilkorligen böra reorganiseras, kan jag icke bifalla,
att en sådan lön uppföres på Rikets stat.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Lika med Gr. Löwenhjelm
tror jag mig kunna säga, att jag ådagalagt, det
jag önskar, att Svenska statsförvaltningen måtte inrättas
annorlunda, än den är; men vid hvarje förändring, sorn
vidtages för att komma till målet, bör man icke försvaga
den närvar. Styrelsen, utan bibehålla den så kraftfull som
möjligt. Förändringen sammanhänger emedlertid med grundlagen
och torde icke vara så lätt åstadkommen. Då man
väl hunnit framlägga ett förslag, skola säkert många visa
sig hylla det gamla, och om utgången kan ingen på förhand
göra sig säker. En talare har sagt, att man bör bespara
medlen åt försvarsverket. Jag kan icke finna annat, än att
det ifrågaställa anslaget måste höra till försvarsverket, så
vida man icke vill säga anfallsverket; men ett anfallskrig
torde för oss icke på länge ifrågakomma. För att emedlertid
icke vålla större förlust än den besparing, man synes
afse, yrkar jag bifall till betänk.
Hr Dalman: Jag hemställer till den siste talaren, om
det icke är inconseqvent att vilja organisera förändringar
på samma gång, som man genom nya anslag consoliderar
det gamla? Erfarenheten Ivar Järt oss, att det är embetsbureaucratien,
sorn ihärdigast motsätter sig alla reformer.
Ju högre löner man beviljar den, desto svårare blir hon att
besegra. Hela vår historia, åtminstone sedan i3o år tillbaka,
har visat detta; och det är säkerligan icke Hr v. Hartmansdorff
obekant, att det just var denna bureaucrati, som motverkade
den värde ledamotens eget förslag vid en föregående
riksdag till en förbättrad administrationsform. Det är
sannt, 4°oo r:dr äro i och för sig en obetydlig summa; men
då man gifver tillkänna, att man hyllar grundsatsen, att
alla tillgångar, sorn möjligen kunna beredas, böra användas
till landets försvar, till vapenöfningar och armering af vår
beväring m. m., hemställer jag, om det är conseqvent att
anslå löner, dem erfarenheten visat att man hittills kunnat
vara förutan. Generalsstaten uppgår till 36,ooo r:dr årligen.
Dessa generaler behöfva icke i fredstid, åtminstone äro för
närvar, de flesta tjenstfria; och jag hemställer, om icke alltför
väl någon af dessa löner kunde disponeras för det ifrågavar.
presidentsembetet. Utsk. bar anfört, att KrigsColhm
lika väl bör hafva president, som de öfriga Collrna; men om
nu de öfriga ej behöfva vidare, eller om det är en bristfällighet
i organisationen, att ens sådana Collegier finnas,
hvad blir det då af Utsk:s skäl? För min del tror jag åtminstone,
att det skulle vara öfverensstämmande med både
krigsadministrationens fördel och nationens önskan, samt ut
-
Den i3 Augusti c. ni.
3j3
göra ett steg närmare det önskade målet af en departemental-styrelse,
om Gen.adjutanten för armeen förordnades till
chef för KrigsCollim, och den för flottan till chef för Förvaltningen
af sjöärenderna.
Gr. Cronhjelm: I anledn. af Gr. Brahes anmärkning
emot mig får jag förklara, att jag bestämdt känner, att presidentslönen
i KrigsCollrm, i fall någon sådan, hvilket jag
icke betviflar, funnits, åtminstone icke af de sednaste utnämnda
presidenterna uppburits. I anledn. af Hr v. Hartmansdorffs
yttrande, som skulle det ifrågavar. anslaget vara
behöfligt för vårt försvar, får jag förklara, det jag tror, att
man bättre försvarar folket, då man afvärjer, än då man
tilIstädjer onödiga löneförhöjningar. För öfrigt har jag redan
på förhand reserverat mig emot R. o. Ad:s blifvande beslut.
Då jag kastar ögonen omkring mig och dessutom någorlunda
känner huset, finner jag ganska väl, att det icke
är värdt att spjerna mot udden. Jag hoppas emedlertid, att
ju mera R. o. Ad. beviljar, desto mindre kommer statsverket
att verkligen erhålla.
Gr. Horn: Äfven jag kastar ögonen omkring mig och
ser blott tjenstemän; men då jag icke äger rättighet att bedöma
dessa annorlunda, än jag tror mig i deras ställning
sjelf hafva handlat, är jag öfvertygad, att de sätta landets
nytta i första rummet och eget skråinteresse i det andra.
Jag tror derföre, att om ett ändamålsenligt reformförslag
framlades, skulle majoriteten, utan att handla hvarken emot
sin pligt eller sitt interesse, kunna biträda detsamma. Då,
hvad denna fråga särskildt beträffar, en president lärer erfordras
i KrigsColhm, så länge det existerar så organiseradt
som nu, föreslår jag, att ett arfvode må beviljas för
till den tjenstförrättande presidenten, så länge han i sådan
befattning fortfar.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla mom. lit. a) i lista punkten af StatsUtskis
utlåt. N:o 81.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Dalman begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:spropos:n.
Den, som bifaller mom. lit. o) i usta punkten af StatsUtskts
utlåt. N:o 81, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nei;.
Vinner nej, anses R. o. Ad. afslå öfvannämnde moment.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
354
Pen ii Augusti c. ra.
Ja — 77.
Nej — 35.
Hr Dalman: Jemte det jag får nedlägga min reservation
emot det fattade beslutet, ber jag att i korthet få redogöra,
hvarföre jag besvärade R. o. Ad. med en votering.
Jag ansåg nemi. det nu beviljade anslaget vara ett bland de
öfverflödigaste af alla samt derjemte stridande emot de principer,
Utsk. i andra fall yrkat och dem jag biträdt, att man
nemi. icke nu borde bevilja anslag för löneförhöjningar, då
så stora summor erfordras för försvarsverkets materiella behof.
Då jag emedlertid nu funnit, att R. o. Ad. tagit för
grundsats att bevilja allt, som begäres, skall jag icke vidare
besvära med några voteringar i anslagsfrågor, men hoppas,
att hvad jag nu anfört må tjena till ursägt för den, hvarmed
jag nyss ansåg mig skyldig försöka att få Ståndets opinion
utrönt.
1: s t a punkten, mom. b).
Frih. Franc Sparre, Bengt Erland: Då betänk,
förra gången förevar, hade jag äran upplysa, huru arfvoden
af 400 r:dr för krigsråden tillkommit, att nemi. antalet af
krigsråden vid organisationen förminskades från 6 till 4- Det
var fråga om den 5:te; men hans lön fördelades i stället såsom
arfvode åt de öfriga 4> emedan man ansåg det vara
bättre att hafva färre tjenstemän med bättre löner, än flera
med sämre löner. Jag yrkar altså, att det af Utsk. gjorda
förbehåll, att ofvannämnde arfvoden ruå försvinna, bör förkastas,
helst jag icke tror, att dessa medel tillhöra statsregleringen,
enar de utgå af särskilda cassör och kunna först
ifrågakomma, då dessa cassör skola undergå revision.
Mom. b) i i:sta punkten af utlåt. N:o 81 bifölls.
Frih. Franc Sparre reserverade sig emot det nu
fattade beslutet.
Hr Grip, Carl Gabr., reserverade sig äfven emot detsamma
i hvad som anginge det deruti intagna förbehåll.
i:sta punkten, mom. c).
Frih. Franc Sparre: Utsk. har icke fästat afseende
å de upplysningar, jag meddelade, då betänk, förra gången
förevar. Sedan jag då yttrade mig, har en tillfällig händelse
gjort, att 280 r:dr kunnat indragas; men hvad beträffar
lönerna till 1 intendent i Götheborg och 1 i Christianstad,
kunna dessa icke indragas, så länge personerna lefva,
emedan de icke hafva några andra löner. Jag yrkar altså detsamma,
som då betänk, förra gången förevar, eller att de uti
detta mom. ifrågavarande lönerna må öfverflyttas å indragningsstat.
Mom. c) i i:sta punkten af utlåt. N:ö 81 bifölls.
f)en i3 Augusti e. m.
3?5
Frih. Franc Sparre reserverade sig äfven emot detta
beslut.
2:dra punkten bifölls.
3:dje punkten.
Hvad Utsk. i utlåt. N.'o 2i5 tillstyrkt, blef af 11. o. Ad.
bifallet.
Gr. Cronhjelm: Jag reserverar mig äfven emot detta
beslut. Jag anser det anslag, som hittills ägt rum, vara tillräckligt.
Jag återkommer dock dertill, att då jag ser samma
pluralitet, som alltid kullkastar mina propos:r, är det icke
värdt att begära votering.
Hr Dalman: Jag har röstat för detta anslag. Jag anser
den Topografiska corpsen hafva gjort nytta åt fäderneslandet
och vetenskapen, och finner det vara småaktigt att
vägra det obetydliga anslaget för dess reglering.
4:de punkten bifölls.
5:te punkten bifölls.
Hr Dalman: Jag anhåller att få anmäla min reservation
emot det nu fattade beslutet. Såsom skäl derför åberopar
jag Hr Petres reservation vid betänk. N:o 8i. Min
öfvertygelse är tillika, att Lifgardet till häst kunnat till
hälften indragas, till stor båtnad för statscassan, som har
att fylla så många andra vigtigare behof än dem för paradcringar.
6:te punkten bifölls.
y:de punkten:
Frih. Fleetwood, Carl Gust., uppläste följande:
De anmärkningar, som af åtskilliga ledamöter blifvit
gjorda vid StatsUtsk:s förra utlåt., rör:de chefslönens förhöjande
vid Wermlands Jägare, synas mig hafva varit tillräckliga
för alt tillvägabringa ett förändradt beslut. Utsk. delar ej
denna åsigt på grund deraf, att anslagssumman för reg:tet
vid sisth riksdag tillökades med 2775 r:dr 4o sk.; att chefen
deraf ensam erhöll 788: 16., och att statsverkets tillgångar
nu icke medgifva beviljandet af några löneförbättringar.
Sannt är det visserligen, att på reg:tets stat uppfördes
2775: 4°.; men ingalunda tillökades staten med denna summa,
ty vid samma tid förminskadeg reg:tets stat med 680
r:dr, hvilka förut blifvit erlagda af Philipstads bergslag.
Ej heller bekom chefen mer än 288: 16. tillökning, emedan
chefslönen redan före 1823 års riksdag var förhöjd med
5oo r:dr. Hela tillökningen för regttet utgör sålunda endast
15g5: 40.
De 2:ne första argumenten för afslaget torde, på grund
af hvad nu blifvit anfördt, förfalla. Hvad åter det sista
3^6
Den i3 Augusti e. m.
angår, Ian eller bör jag icke ingå i någon factisk motbevisning.
Besynnerligt förefaller det alltid, att statsverkets tillgångar
ej medgifva en utgift af 678: 16. till en reg:tschef|,
som ej har boställe och hvars löneinkomster äro nedsatta i
paritet med i:ste majorerna vid öfriga reg:ter eller 1821 r:dr;
utgörande således 700 r:dr mindre, än som är anslaget för
bataillonscheferna vid de corpsen, der endast sådana chefer
finnas. Att jemna ett sådant förhållande lärer icke af någon
kunna anses för slösaktighet, hvaremot uraktlåtandet
häraf förefaller mig såsom ett förbiseende af den billighet
och rättvisa, som i första rummet åligger representanten.
Statsverkets ringa tillgångar må gerna tagas i betraktande;
men må man ej heller förglömma, att inom samma grad äger
den ena embetsmannen lika rättigheter med den audra, och
att nu endast ifrågasättes en förhöjning till minimisumman af
hvad corpschefer hafva i lön!
Vid förra riksdagen sökte man jemna befälets lön inom
armeen. Chefen för Wermlands Jägare blef då vanlottad,
och jag kan icke föreställa mig, att detta kan tagas som
prejudicat för de beslut, hvilka nu skola fattas. Jag anhåller
derföre om afslag å Utsk:s betänk., samt att den förhöjning
af chefslönen, som af K. M. är föreslagen, må blifva
beviljad.
Gr Ridderstolpe, Carl, anförde skriftl.:
Då jag icke förut borttagit H. R. o. Ad:s dyrbara tid
med ett enda yttrande, torde mig förlåtas, att jag nu af
pligtkänsla bryter den tystnad, jag hittills ålagt mig, och
vördsamt anmäler, att jag förenar mig uti allt, hvad Frih.
Fleetwood redan anfört, ang:de oundgängligheten af sådan
tillökning för regttschefen vid K. Wermlands Fältjägare-regtte,
som innefattas uti K. M:s nåd. propos:n.
Jag kan ej återhålla den öfvertygelse, att det måste vara
orättvist att tilldela en regttschef mindre, än för bataillonschefer
är anslaget, och vågar således hoppas, att den
ifrågavar. måtte erhålla den nådigst föreslagna tillökningen
af 678 r:dr 16 sk., hvarigenom han försättes i lika lönevilkor,
med bataillonscheferna vid K. Lifreg:ts och Smålands
Grenadierer, oberäknade öfriga förmåner, deras boställen
medföra, redan innehafva enligt nya löningsstaten.
Inför detta Stånd, der upplysning och rättskänsla gå i
bredd med hvarandra och hvilket tillika inom sig räknar
så många fordna och nuvarande kamrater, vore det, snart
sagdt, förolämpande att ingå uti vidare detailler för att rättfärdiga
mitt måttliga anspråk för den, som commenderar
2:ne batailloner, hvilka, i förbigående sagdt, kosta staten så
obetydligt, att åtminstone chefen synes böra hafva sin bergning
och icke sättas på förknappning efter karlens exempellösa
tarif af 10 r:dr b:co för hela året eller 12 r:dr 24
sk. med inqvarteringspenningarna.
Den i3 Augusti c. ni.
3'7
Mig åligga i allt fall andra detuiller, sora, efter mitt
sätt att se, äro oundvikligare än alla ilo, som röra det pecuniära,
icke derföre, att jag vill orda emot den indragning,
sorn inom ett aktad t Medständ af en utmärkt talare blifvit
ifrågasatt (ty dä K. M. derom allena äger besluta, gör jag
mig förvissad, att ieke armeen kommer att vidkännas en sådan
verklig förlust); men derföre, att livad sorn i sammanhang
dermed yttrats, nemi. ”att nian i provinsen önskade
”truppens indragning, emedan den spridde oordning och fallenhet
för lösdrifveri,” måhända inverkat på den tanka,
som såväl Hrr ledamöter af Ii. StatsUtsk. sorn af Representationen
kunna göra sig om detta, af blidare tankeyttring
förtjeuta regrte, Jag säger måhända, ty sanningen framtränger
icke alltid lika snabbt eller lätt, som den förvrides;
men jag bör åtminstone ieke längre uteblifva med uppgifter,
som redan skolat lemnäs, då betänk. N:o 81 förevar, om jag
icke då af tjensteforrättningar föranlåtits vara frånvar., och jag
vet, att dessa motstycken till ofvannämnda yttrande af in
-
lag flir således först uppgifva det factum, att redan
l8'->4, då jag i nåder hedrades med en del af det befäl, sorn
1111 är mig nådigst anförtrodt, var vid regttet den författning
vidtagen, att ingen jägare, utan särskildt tillstånd oell
vid äfventyr att blifva ansedd sorn lösdrifvare, kunde afvika
från den bestämda socken och gård, som nfsättes i det
tillståndsbref, han af K. M:s Bef:h:de erhåller, då lian efter
slutade mölen permitteras. För det andra, att: detta äfven
haft de välgörande följder, att t. ex. under förlidet år
18 J! icke mera än en enda jägare förtjent straffas för avvikande
från den uti tillståndsbrcfvet bestämda ort, Samt
blott Örne andra för mer eller mindre brottslighet varit anklagade
under loppet af samma år; hvartill bör läggas att,
enligt ett H. Ex. Hr Just-Statsministerns sista embetsberättelse
bi fogad t sammandrag öfver brottmål för föregående året
18J2, ingen enda Wermlands fältjägare linnes upptagen såsom
anklagad, hvilket hedrande factum, utan att åberopas
de reg:ler till last, som händelsevis sett sig föranlåtna att
utgallra några af manskapet, dock synes mig tala emot beskyllningar
0111 oordning och lösdrifveri. För det tredje
får jag, enligt rullan vid den i år af mig förrättade generalmönstring,
äran tillkännagifva, att reg:tets 600 man utgöras
af icke mindre än 56i Wermländningar, 3å från gransk
apel af Amål, 1 från Nerike, och således blott 5 från
Rikets öfriga län, som ännu icke uttjent sin capitulation;
hvilket, jemte den ingalunda allmänna omständighet, att
hvarken vid denna eller föregående af mig förrättade mönstring
någon enda af manskapet blifvit för dåligt uppförande
casserad, måste tydligen ådagalägga, att numera dessa
såsom kringvandrande uppgifua jägare äro alltför få, för att
gen kunna
vas.
11 H.
48
3;8
Den i3 Augusti e. m.
ådraga hela reg:tet ens ett sken af riktighet uti beskyllningen.
Slutligen och för det fjerde, måste uti provinsen
icke heller någon önskan om reg:tets indragning vara verklig
eller allmän, då från Carlstads aktade invånare redan
för 3 år sedan det steg vidtogs, som jag tar mig friheten
bestyrka genom en Borgerskapets skrifvelse af d. 14 ålars
i83t, lydande, som följer:
Afskrift.
”Tili Chefen för Wermlands K. Fältjägarereg:te, Hr
Öfversten och Riddaren Ad. Blum.”
”Af den anledning, att till borgerskapets och husägares härstädes
kännedom kommit, att någon mötesplats till vapenöfning
för K. Wermlands Fältjägare-reg:te innevar. år icke blifvit,
efter det Warpnäsmo upphört att dertill tjenlig anses, ännu
bestämd och antagen, hafva borgerskapet och husägare
omfattat detta tillfälle för att inbjuda Hr Reg:tschefen och
reg:tets öfriga personal att i Carlstad, med åtnjutande af fri
inqvartering, anställa de öfningar, som under i nåder anbefallda
befäls- och recrutmöten detta år komma att äga
rum; och då undertecknade, åt hvilka verkställigheten af
denna inqvartering, i händelse erbjudandet deraf, vid und.
hemställan derom, bifalles, nu få äran lemna Hr Reg:tschefen
häraf del för vidtagande af nödiga åtgärder, kunna vi icke
neka oss den tillfredsställelsen att öppet förklara den högaktning,
vi hysa för Hr Reg:tschefen , Oilicerscorpsen och reg:tets
vid alla tillfällen ådagalagda aktningsvärda uppförande.
Carlstad d. i4 ålars i83i.
Fr. Setterberg. P. Lundberg. Ad. ålyrin.
J. S t r a 11 d b e r g. L. C e d e r r o t h. C. G. R a m s e 11.
E. ålal nigren. S. Holm.”
Lika lydande med originalet betygar
G. F. Hagelin,
Expcditionsmönsterskrifrarc vid
K. Wermhs Fältjägarereg:te.
Af det nu anförda hoppas jag hafva så tydligen ådagalagt
närvar, forhållandet inom oftanämnde reg:te, att hvad
ömmast är, eller allmänna omdömet, utfaller till fördel
för detsamma; och denna af inga anslag beroende vinst
skattar jag mig lycklig, om jag kunnat åstadkomma, likasom
jag af tioårig erfarenhet vet, att densamma årligen ytterligare
skall ökas. ålen då måtte det förefalla så mycket mindre
billigt, att för reg:tschefen försvåra möjligheten att uppfylla
sina pligter och åligganden, samt att bestrida, det den för
statsverket obetydliga, men rättvisa jemnkning af hans lön,
till likhet med omnämnde bataillonschefers, nu beviljas, hvarom
jag, med hänsigt till den ringa inflytelse, 678 r:dr 16
sk. kunna hafva äfven på ett mera utblottadt statsverk, vördsamt
och så mycket hellre anhåller, som den vid sista riksdag
omförmälda tillökning för reg:tschefen endast utgjorde
D e 11 i3 Augusti c. m.
288 r:dr 16 st., emedan lian af deni redan innehade Son
r:dr på extra statsmedel, hvilka derigenom alldeles försvunno.
Gr. Frölich, Dav.: Jag tillstår, att jag af flera argumentationer
lili den siste talarens anförande förleddes att
tro, det jag icke hört upp, utan att den 8:de i stället för den
7tde punkten blifvit föredragen. Då jag emedlertid finner,
att argumentationen endast gäller chefen och icke' sjelfva
reg:tet, har jag för närvar, intet alt säga, utan anhåller blott,
alt jag må bli ånyo uppropad, då 8:de punkten förekommer ;
ty jag har intet skäl att ej instämma med Gr. Ridderstolpe
i hvad han anfört om chefen och officerscorpsen.
Hr Dalman: På det discussionen icke må utdragas,
får jag endast upplysa, att 3 Stånd redan bifallit betänk.,
så att R. o. Ad:s beslut i detta afseende icke har någon
betydelse.
Gr. Ridderstolpe: Om så ar, sorn Hr Dalman upplyst,
att nemi. 3 Stånd bifallit betänk., finnér jag visst, att
det icke är värdt att, såsom man uttryckt sig, spjerna mot
udden. Jag får nöja mig med att i min mån hafva sökt
förekomma en orättvisa, och jag skall icke begära en votering
i vädret. Jag får blott i anledn. af Gr. Frölichs anmärkn.
förklara, att jag icke ansett mig böra yttra något vid 8:de
punkten, och derföre vid denna anfört, hvad jag hoppas
skall komma att lemnäs ojäfvadt. Reg:tets fortfarande tillvaro
har jag icke att yttra mig öfver. Det tillhör Konungen
att deröfver besluta; och jag skall derföre icke tillåta
mig att ingå i någon utveckling af de många bevis, jag trolting
äga för ådagaläggandet af reg:tets behöflighet.
y:de punkten blef R. o. Ad. bifallen.
8:de punkten.
Gr. Frölich: Jag anser mig till en början skyldig att
förklara Gr. Ridderstolpe, det min mening uti mitt nyss afgifna
yttrande icke var att criticera hans föregångna anförande,
utan endast att cxcusera mitt misstag om de föredragna
punkterna, hvilket föranlät mig att i orätt tid begära
ordet. Emedlertid förefinnes nu det förhållande, att
0111 Hr Gr. i afseende å reg:tet nu behagat anföra, hvad han
sednast blott såsom argumentation till chefens fördel androg,
hade jag varit bättre i tillfälle att anteckna de särskilda
mom:n i Hr Gr:s framställning, än jag nu kunnat;
och jag får altså på förhand bedja om ursägt, i fall jag
misstager mig. Ilr Gr. har såsom prof på reg:tets förträfflighet
anfört, att icke någon af manskapet är frånvar. under
mötena. Sådant är i militäriskt hänseende ganska bra,
och någon anmärkning mot reg:let, då det är tillsammans,
har icke heller blifvit gjord. Jag tror, att regttet då är i
så complett stånd, som någon kan önska det. Jag är visst
38 o
Ben i3 Augusti c. ni.
t detta afseende icke competent att döma; men jag har
liört andra försäkra, att så är. .Det gifves likväl en annan
synpunkt, utur hvilken frågan måtte ses, då den gäller reg:tets
existens eller dess upplösning, och det är den: om reg:tet
är nyttigt eller nödvändigt? Härvid förekommer, att det
liar tillkommit af orsaker, sorn numera icke finnas; att det
är så organiseradt, att det endast 3 veckor finnes underbefälets
inseende; att det är kringspridt uti ett helt, vidsträckt landskap;
att det är en värfvad trupp, som icke har någon sammanhållning
och inom hvilken altså en mängd oordningar kunna
föröfvas, om hvilka oflieerarne alding få kunskap &c. &e.
Allt delta gö'r, att reg:tet för orten nära nog är en landsplåga.
Och huru går det väl till med regrtets sammansättning?
Jo, corn pagn i officerare inställa sig vid marknader och
allmännare samlingar för att värfva. Bonddrängarna blifva då i
hästjägare. Närmaste följden deraf blir den, att de uppsägas
från den tjenst, de innehafva, och få nöja sig med en sämre
samt slutligen blifva alldeles utan. Hvart taga de då vägen ?
Jo, dä begifva de sig upp åt vestra skogsnjarkerne till de
s. k. jägarecolonierna. Jag har hört, att landshöfdingen i
orten anmält sig, och jag tror icke, att han skall kunna
jäfva mjn uppgift, att orter finnas, dit jägare, af brist på
tjenst, retirera och uppehålla sig på hvad sätt de kunna.
Sedan komma de ned till mötena och hafva qvinnor och barn
med sig, och man ser dem flocktals ligga i sädesåkrarna.
Det är en i orten allmänt erkänd sak, att detta, är högst
besvärligt för invånarne i provinsen. Man har sagt, att icke
några jägare blifvit anmälda till straff. Detta må vara; men
jag vet, att åtminstone i den församling, der jag bor, blifva
åtskilliga dåligheter begångna, för hvilka man enhälligt be-,
skylinr jägarne. Om de härvid icke blifva anmälda, torde
.det litet bevisa för deras verkliga frejd. Man liar vidare
uppläst en declaration från borgerskapet i Carlstad. Jag
känner denna; men det är naturligt, att en ökad folkmängd
okar trafiken och är för rörelsen fördelaktig. Jag skulle
derföre tro, att nämnde borgerskap, lika med hvilket annat
sorn helst, skulle gifva ännu bättre betyg, om de dermed
kunde åstadkomma en så betydlig större afsättning åt sina
varor, som en trupps inqvartering mot betalning medför. Det
i detta afseende företedda bref torde således icke bevisa, att
ju orten ej lifligt önskar att blifva af med dessa jägare,
under det man likväl allmänt tillerkänner officerarne den
aktning, hvaraf de visserligen äro fullkomligt förtjenta. Jag
skulle önska, att Konungen funne reg:tet umbärligt för
Rikets försvar; jag kan icke tillfälligt bedöma detta, ehuru
jag måste erkänna, att jag har mitt eget omdöme i detta
fall, hvilket föranleder n;ig att yrka, det anslaget för reg: te t
jnå utgå.
Hr af Wingård, Joh.: Ehuru ovan talare här, anser
Den i3 Augusti c. m.
jag mig Joel pligtig upplysa något ang:de det reg:te, som
år lorlagdt inom det lån, hvars styrelse jag i nåder har mig
anförtrodd. Det förhåller sig dermed verkligen så, som Gr.
Ridderstolpe uppgifvit. Det är om en redan länge sedan förfluten
lid, som Gr. Frölich talat. Då, omkring tiden efter
Tyska fälttaget, föröfvades verkligen flera oordningar af jägarne;
men dessa ovanor hafva småningom blifvit undanträngda
af en bättre disciplin, och det finnes verkligen icke
numera den tanka i orten om regjtet, som Gr. Frölich framställt.
Det är obehagligt att disputera med en landsman om
opinionen i vår gemensamma hemort; men jag är pligtig att
intyga förhållandet, sådant det för min kännedom visat sig.
Hvad de omtalade colonierna beträffar, vet jag icke, hvarest
någon sådan uteslutande finnes; men en stark öfverbefolkning
existerar just i den trakt, Gr. Frölich omnämnt,
och detta mätte på något sätt hafva gifvit anledning till Hr
Gr:s uppgifna observationer. Jag tror icke, alt drängarna
ej kunna få lika goda tjensfer för det de blifva jägare. Jag
har sjelf väl ett dussin sådana tjenare; min kusk, rättare,
trädgårdsmästare och flera torpare äro jägare. De anmärkningar
emot regttet, som fordom kunde äga grund, äro numera
ingalunda tillämpliga. Hvad klagomålen emot qvinfolken
angår, ber jag blott, att man behagar låta framtaga
dem till Carlstad, så skola vi nog taga rätt på dem.
Frih. F I eetivood: Gr. Frölich har icke velat sätta lil till
Carlstads liorgerskaps betyg; jag skulle dock tro, att delta
borgerskap består af hederligt folk , hvilkas tillförlitlighet icke
förtjenar att jufvas här. För min del har jag aldrig hort talas
om några jägarecolonier. Att jägarnc icke bo i sådana på gränsen,
bevisas deraf, att de äro kringspridda i hela länet; och
dessutom skall hvarje karl hafva ett bestämdt hemvist och
tjenst samt landshöfdingens intyg derom, för att vara berättigad
utbekomma sina inqvarteringspenningar. Gr. Frölich
har sagt, att man skyllar på jägarne, då något brott
föröfvas. Det vill jag medgifva, ty man har från längre
tider tillbaka fått en sådan vana. Den ägde då någon grund
i verkliga förhållandet; nu deremot saknar den all rättvisa.
Från år 1826 till innevarande år har antalet af för
brott tilltalade jägare minskats från 18 till 4- Jag hemtar
denna uppgift från domrarnes reqvisitioner, hvilka i detta
afseende mäste vara fullständiga, enär compagnifullmägtige
alltid böra reqvireras för att tillstädesvara vid undersökningen.
Dessutom har jag, under samtal med ortens domare,
hört dem förklara, att antalet af tilltalade bland jägarne
aftager år från år. Hvad indragning af regttet beträffar,
anser jag mig icke tillständigt att derom yttra något; utan
har jag endast velat meddela de upplysningar, jag ägde, och
hvilka jag tror mig kunna bevisa.
Gr. Frölich: Att här draga fram bevis för alla de
3Sa
Den i3 Augusti e. m.
omdömen, ninn yttrar, torde yara lika svårt som att få våra
öfverläggningar förvandlade till doms to Isundersökningar.
Jag har endast framlagt min opinion, åt hvilken, om den icke
nu lyckas göra sig gällande, jag hoppas att till en annan riksdag
kunna bereda mera framgång. I afseende pä hvad landshöfdingen
i Wermland sagt, som skulle mina uppgifter om jägarne
vara hemtade från tiden efter Tyska kriget, får jag endast
anmärka, att min målning är uppgjord efter naturen, sådan
jag med egna ögon sett den, men att jag icke var Wennlandning
förrän en god tid efter Tyska kriget. Det förefaller
mig ganska naturligt, att landshöfdingen bättre kan
hålla lösa personer ifrån residensstaden, än en enskild kan
för dem freda sin egendom; men derföre, att Hr landshöfdingen
icke sett, hvad jag sett, bevisar det förra ingenting
ang:de oriktigheten i det sednare. Mycket vatten rinner,
medan mjölnaren sofver. Jag ber emedlertid, att hvad jag
yttrat endast må få gälla för min enskilda opinion, och jag
ainnar icke ingå i någon motbevisning af hvad som icke albe
visad t.
Erih. Palmstjerna: Jag ämnar icke yttra mig, huruvida
några oordningar skett i Wermland af jägare, bruksarbetare
eller andra lösa personer. Jag tror icke, att det
har att göra med anslaget för reg:tet. Til! denna fråga håller
jag mig och tillstyrker densamma. Då man talar om,
att regrtet borde indragas, är det väl såsom början till en
reform inora armeen, man yrkar detta? Det vore verkligen
en parodi på reformer, om man började med att indraga
det regtte, som kostar minst. Jag tror, att ensamt denna
erinran bör leda till beslutet, att anslaget skall bibehållas.
Gr. It i dd ersto Ipe: Jag är skyldig aflägga min tacksamhet
hos Gr. Frölich för den rättvisa, han velat göra reg:tet.
Jag vill icke ingå i någon motbevisning af hvad han argumenterat
å priori, och icke heller upptaga till besvarande de erfarenhetsrön,
han tror sig i afseende å reg:tet hafva gjort.
Jag ignorerar fullkomligt såväl det ena som det andra; men
jag vill blott förklara, att jag aldrig sagt, att manskapet inställer
sig vid reg:tet, då det får ordres. Der existerar för
god disciplin för att man skulle kunna sätta i fråga, att sådant
icke sker. Jag har blott talat om truppens conduite;
jag har uppgifvit, att endast högst få blifvit anmälda till
straff. Hvad åter beträffar ett sådant förhållande, som skulle
jägare verkligen befunnits stralfvärda, men likväl icke
blifvit af possessionaten^ anmälda, skulle jag verkligen tro,
att en sådan generositet varit fullkomligt malplacerad. För
ruin del skulle jag önska, att sådana anmälanden noggrann t
äakttogas, på det conduiten hos folket än vidare måtte förbättras.
Gr, Horn: Om man skulle döma efter Frih. Palmstjernas
yttrande, vöre det fara värdt att få emotse cn lika be
-
Den i3 Auguiti e. m.
3S3
skaffad organisation af hela armeen, som den af Wermlands
jägare; man skulle nemi. endast rätta sig efter det, soin kostade
minst. Jag hemställer, om icke Gr. Frölichs målning
kan anses fullkomligt väl grundad. Det ligger i sakens natur,
att när en hop unga personer låta anvärfva sig till soldater
, uppgifva de alla utsigter till någon bättre tjenst i civil
väg; och då man, efter att 3 veckor om året hafva haft
dessa personer under tillsyn, utsläpper den värfvade hopen,
utan ringaste förhållande till sitt befäl, äro de väl, snart
sagdt, lösa personer, och jag tror, att exemplet af 600 man
dylik trupp inom en provins tillräckligt ådagalagt, att en
dylik organisation är olämplig. Hvad de här omtalade jägarecolonierna
angår, förundrar det mig verkligen att hora
landshöfdingen i länet lemna obestridt, att jägare i sådana
colonier finnas, men en officer vid reg:tet förklara, att han
derom är i okunnighet; men jag hemställer blott i allmänhet,
om det väl är möjligt, att en så organiserad corps,
som den ifrågavar., kan annat än vara menlig och besvärlig
för provinsen. Jag hoppas, att de, som gifva råd inför Konungen
, må fästa Hans höga uppmärksamhet å hvad personer
från orten i detta afseende opinera.
Gr. Cronhjelm: Jag tror icke, att man från en eller
annan af någon jägare föröfvad oordning kan hemta skäl
för eller emot reg:tets upphäfvande; men jag tror deremot,
att man från corpsens organisation bör hemta en sådan anledning.
Jag har förut yttrat, att genom detta reg:tes indragning
skulle en icke obetydlig tillgång vinnas för andra
behöfliga utgifter. Jag föreslår altså, att reg:tet må indragas,
samt att dess officerare, äfvensom de uppkommande besparingarna
, må påräknas för beväringen» exercerande. Skulle
3 Stånd redan hafva afgjort frågan, hvarom Ridd.secret.
torde upplysa, skall jag endast nedlägga min tanka i prot.
och icke ens derå yrka propos.
Underteckn. Ridd.Secret.: Preste- och BondeSt. hafva
bifallit förevar. 8:de punkt. Från BorgareSt. har någon
underrättelse uti ifrågavar. afseende ännu icke ankommit.
Hr af Wingård: Gr. Cronhjelm har låtit påskina, att
det icke är behörigt att här tvista om ett reg:tes moralitet,
och jag skall icke derom yttra mig. Men i afseende å de
jägarecolonier, hvarom Gr. Horn nu sednast nämnt, får jag
bekänna, att jag icke vet, hvar de finnas, om de verkligen
någonstädes finnas. I Jösse härad är visserligen den största
värfningen; men icke ligger detta på Finskogen. Dessa förhållanden
höra emedlertid icke hit; och jag hoppas, att vi
nu få komma till afgörande af betänk.
Frih. Fleetwood: Jag är förekommen af Hr af Wingård
i besvarandet af Gr. Horns yttrande. Någon jägarecoloni
finnes icke. Det skulle smärta mig, om jag icke blef
-
384
Den i3 Augusti e. m.
ve trodd, då jag städt mina uppgifter dels på sådana documenter,
som de af Gr. Ridderstolpe företedda oell dels på
domares intyganden. Der ingen anklagelse äger runi, der
har man icke rättighet att beskvlla för brott.
Gr. Horn: Jag ber om ursägt för det jag begagnar min
ratt att yttra mig utan någon imposition af tillkännagifven
otålighet hos dem, som finna ämnet obehagligt. Jag har
hört och en granne har vitsordat, det landshöfdingen i Wermland
sagt, att i de s. k. colonierna finnas jägare, och jag
måste således antaga, att så förhåller sig. Då man värfvar
folk och sålunda drager dem från deras stånd, utan att de
likväl af sitt nya yrke hafva sin bergning, gör man dem till
tiggare och lösdrifvare. Jag har aktning för oilicerscorpsen,
men jag ber Gud bevara Sverige för dylika militär-organisationer.
Gr. Frölich: Det är en gammal practik, att då man
vill vederlägga någon, går man vidare med sin motståndares
ord, än han verkligen sagt. Jag började min argumen
tation dermed, att jag icke har något mot sjelfva reg:tet.
Gr. Horn har närmat sig denna tanka. Vi hafva båda talat
om jugarnes följe. Ku måste jag svara Frih. Fleetwood,
som a:ne gånger uppställt sin trovärdighet emot min, att
nemi. en jägare, som hos Hr Frih:n sjelf varit betjent, derefter
blifvit anklagad och dömd för stöld på Cathrineberg;
att en jägare blifvit anklagad för stöld på Apertin o. s. v.
Men jag ber att få återföra lill hvad jag egentligen påstått,
att nemi. ett reg:te, så organiseradt, att personer dervid äga
försvar blott för det de 3 veckor om året bevista mötena,
ä priori leda till oordningar; att utaf denna grundfalska organisation
härleder sig det förhållande, att en förut aktad
dräng, sedan han tagit värfning, finner sig nedsatt i sin
husbondes och i sina församlingsboers ögon. Så länge han
har den gröna tröjan på sig, är han nog karl; men när han
kommer hem, anses han för en moraliskt sjunken person.
H. Ex. IJr Gr. Brahe: Man har sagt, att det är oparlamentarisk!
att här ingå i yttranden och undersökningar
om ett reg:tes disciplin. Häruti förenar jag mig till alla delar
och frågar, om det är ändamålsenligt att förlänga en
discussion, som icke kan leda till något ändamål; ty det är
icke R. Sfs rätt att besluta, om ett reg:te skall indragas eller
ej, utan blott att i önskningsväg uttrycka deras tanka
i sådant afseende. Den förevar, debatten leder dessutom
så mycket mindre till något mål, som frågan redan, enligt
hvad mig blifvit sagdt, af 3:ne Stånd är med bifall
afgjord.
Frih. Fleetwood: Jag får ytterligare förklara dem,
som här omtalat jägarecoionier, att jag icke vet, hvad dermed
-
Den i3 Augusti e. m.
385
med menas. Att någon coloni af jägare icke finnes, är derigenom
bevisadt, att hvarje karl skall hafva tillståndsbetyg å
den ort, hvarest han får vistas, och dessa betyg innehålla
aldrig några förpassningar till colonier.
Hr Dalman: Jag förenar mig deruti, att det är oparlamentariskt,
att, såsom Gr. Frölich gjort, citera personliga
exempel för att derpå grunda ett beslut i denna fråga. Derjemte
finner jag sådana fullkomligt öfverflödiga; ty om organisationen
af Wermlands Fältjägare-reg:te till sin princip
är oriktig, bör reg:tet icke bibehållas. Om dertill kommer,
att anslagen kunna användas till angelägnare behof, är det
ett ytterligare skäl för vägrande deraf till ifrågavar. ändamål.
Jag kan icke med Gr. Brahe dela den åsigt, att It.
St. icke skulle äga rätt att indraga ett reg:te. Det är väl
sannt, att Konungen kan organisera armeen, huru honom
godt synes; men Ständerna kunna vägra anslagen, och det
är från denna synpunkt, som jag yrkar, att anslaget för det
ifrågavar. reg:tet må indragas. Då detsamma emedlertid är
beviljadt af 3 Stånd, ber jag endast att i prot. få nedlägga
denna min tanka såsom reservation.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill blott anmärka,
alt det icke allenast är ändamålslöst, utan äfven olagligt
att tillåta sig sådana afvägar från ämnet som de, hvilka åtskilliga
ledamöter nu gjort. 90 § Reg.F. säger tydligen:
"Under R. St:s eller deras Utsk:s öfverläggningar och pröf”ning
må icke uti något annat fall, eller på något annat
"sätt, än denna grundlag bokstafligen föreskrifver, komma
”enskilda medborgares oell corporationers förhållanden etc.”
Likväl har man nu ingått i sådana personalier om den ifrågavar.
corpsen, att jag, som ej är militär, finner mig deraf
scandaliserad. Hvad skola då icke de erfara, som aro militärer
och kamrater med den ifrågaställa corpsen. Jag beundrar
Hr Gr. o. Landtnäs tålamod, som så länge har kunnat
tillåta discussionen fortgå på sådant sätt.
Gr. von Fersen, Hans: Sedan Hr v. Hartmansdorff
nu yttrat.sig, ber jag blott att få förena mig med honom.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr, förenade sig äfven med Hr
von Hartmansdorff.
Gr. Frölich: Jag lemnar åt Hr v. Hartmansdorff m. fl.
att finna scandal i hvad jag under denna discussion yttrat.
Jag har företrädesvis fästat mig vid det felaktiga i reg:tets
organisation. Jag känner ganska viii grundlagen, och hade
också icke ingått i yttrande om sjelfva corporationen; men
man har emot mina generella uppgifter ställt speciella förhållanden,
och sålunda, provocerat mig att replikera på samma
sätt. I anledn. af Gr. Brahes yttrande, att Ständerna
11 H. 49
3 Sö
Den i 3 Augusti e. m.
i önsknings väg ägde att hos K. M. begära reg: tets indragning,
får jag förklara, att jag begagnar cn södern rätt, då jag
uttrycker den, i min tanka, allmänna opinion i orten, att
man högst gerna vill blifva af med reg:tet.
Gr. von Fersen: Jag förenade mig icke med Hr v.
Hartmansdorff uti åberopande af 90 § Reg.F. derföre, att Gr.
Frölich yttrade sig om det ifrågavar. reg:tets organisation,
utan derföre, att Hr Gr. omtalade 2:ne personer, som blifvit
straffade för stöld. I öfrigt är min öfvertygelse, att motionen
i detta ämne rätteligen bort remitteras till Oecon.-  Utsk.
Hr Rosenblad: Jag förenar mig med Hr v. Hartmansdorff
och vill blott tillägga, att jag hoppas, det den
dag icke må komma, då Svenska drängar sjunka i allmänna
opinionen derföre, att de bära den blå eller gröna tröjan.
Gr. Frölich förenade sig med Hr Rosenblad.
8:de punkten bifölls.
9:de punkten, mom:n a), b), c) och d).
Hr Bildt, Knut: Innan jag yttrar mig ang:de de yngre
capitainernas vid Artilleriet löner, anhåller jag om upplysning,
huru frågan i de öfriga Stånden blifvit afgjord.
Underteckn. Ridd. Secret.: PresteSt har uti ifrågavar.
g:de ppnkt fattat följande beslut; ”Vid g:de punkten bi”föllos
de i utlåt. N:o2i5 tillstyrkta anslag till lönförhöjning
”för i:sta constaplarna vid Artilleriet, äfvensom för Raket”corpsen,
och gillades för öfrigt utlåt. N:o 81 i denna punkt.”
Från BorgareSt. har någon underrättelse i berörde afseende
icke ankommit. BondeSt. har sålunda afgjort punkten: ”Stån”det
afslog Utsk:s tillstyrkande i mom. f), rörtde batterihandtverkare,
mom. k) örn anslag till läroverket inom hvart”dera
artiller-ireg:tet, och mom. n) örn tvgstatscompagniet;
”men i öfriga delar af denua punkt bifölls Utsk:s betänk.
”N:o 81 med den af Utsk. i utlåt. N:o 2i5 föreslagna förändring
af mom. e), rör:de förhöjning i aflöningsheloppet
”för första constaplarne.”
Hr Bildt uppläste derefter följande:
Vördsamt får jag fästa R. o. Ad.‘s uppmärksamhet på
billigheten att söka rättelse i g:de mom. af StatsUtsk:s betänk.
N:o 2i5, så vidt detta rörer 2:dra capitaineslönerna
vid Artilleriet. För min del anser jag denna fråga vara af
en viss vigt för artillerivapnet i allmänhet och för en stor
del af officerscorpsen enskildt; dock får jag tillika anmärka,
att jag icke talar för mitt enskilda intresse, såsom redan innehafvare
af en högre lön än den ifrågavarande.
Vid denna fråga tyckes StatsUtsk., utan afseende på
derom gjorda motioner och anmärkningar vid återremissen
Dcu i3 A u gus ti c. m.
3S:
i timnet, orubbligen hafva fastat sig vid sin fattade grundsats,
att afslå alla löneförhöjningar för det högre befälet.
Dä alldeles egna omständigheter försatt denna grad i ett
siiriskildt ofördelaktigt förhållande, tror jag, att StatsUtsk.
handlat mera rättvist med densamma, såsom tydligen vanlottad
i löncvilkor, om ämnet blifvit taget under en närmare
speciel granskning. Jag går att vördsamt framställa
mina åsigter i ämnet.
StatsUtsk. vid 1829 års riksdag behandlade aldra capitainernaaf
Artilleriet särdeles oblidt, då dessa i dess betänk.
]Nr:o 132 uppfördes till ärlig lön af 54o r:dr på samma gång
som aldra cap itai ner af Infanteriet föreslogos till lön af 600
r:dr. Denna oriktighet blef mera synbar i jemnförelsen emellan
de högre capitaineslöncrna inom de olika vapnen, hvilka för
Artilleriet antogos till 1200 och för Infantariet till 800 r:dr.
Den proportion, som sålunda uppkom emellan de olika lönerna
inom samma grad af Infanteriet, synes mig vida lyckligare
träffad än den, som uppkom vid Artilleriet. Såsom
icke hörande till ämnet lenman jag derhän, huruvida denna
reglering eller de sedan dermed skedde jemnkningar vid Infanteriet
varit tillfyllestgörande eller icke; vid Artilleriet har
detta åtminstone icke inträffat. Förhållandena vid detta vapen
iiro olika; man är skyldig att der tjenstgöra 10 månader
om året och att underhålla de kunskaper, man inhemta
t lör att i subalterngraden undergå en vidtomfattande
examen, hvarigenom alla bemödanden från tjenstetidens början
och under dess fortgång tagas i anspråk och betydligt
öka svårigheterna för utkomsten. Nar härtill kommer, att
den redan otillräckliga lönen är graverad med afdrag till
pensionscassa, centonal, accordsamortering , kronoutskylder m.
m. till den höjd, att en 2:dra capitaines löns nettobehållning
endast blir högst omkring 4-0° r:dr årligen, tyckes det vara
med all billighet öfverensstämmande, att denna lön, såsom
varande otillräcklig för en passande utkomst, sättes i ett
bättre förhållande till den högre capitaineslönen, som visserligen
icke är öfverdrifven, du dess ncttobehållning, efter
förenämnde afdrag, endast är högst omkring 800 r:dr b:co.
Jag anser, alt vid bestämmandet af en lön tjemtens meleher
mindre vigtiga åligganden böra tjena till rättesnöre; de
kunskaper, som fordras till dess fullgörande, den möda
och kostnad, man för dessas inhemtande användt, tror jag
äfven böra anses såsom bästa ledningen för fastställandet af
en passande utkomst. StatsUtsk. tyckes alldeles hafva åsidosatt
dessa sanningar och blott fästat sig vid sin grundsats
att, utan undantag, afslå löneförhöjning för officerare. En
rubbning i denna grundsats hade, enligt min tanka, här varit
väl tillämpad, då man besinnar, att dessa ifrågavar. officerares
tjensteåliggande är troligen bland de vigtigaste, som
inom hela armeen förekomma, sedan de till en del äro påräknade
att begagnas vid tillsynen af tillverkningen, varde 11
388
Den i3 Augusti e. ra.
och besigtningen af den dyrbara artillerimateriellen och ammunitionen,
hafva tillsyn vid gjuterier, styckebruk, krutbruk,
gevärsfactorier och klingsmfden, begagnas som inforjnationsofEcerare
och hafva andra extra förrättningar inom
vapnet, utan att derför alltid få några särskilda permanenta
arfvoden, men blott tillfälliga tractainenten , då förrättningen
sker utom regttets stånd. Då härjemte bör tagas i betraktande,
att artilleriofficerarne, i saknad af bibliotheker,
som i andra länder af staten med betydliga anslag bekostas,
måste, för att underhålla sina kunskaper och följa sin tid,
sjelfva besörja uppköp af böcker, journaler m. m., ofta
dyrbara nog, då de till en del mäste införskrifvas, synes det
vara med all billighet öfverensstämmande, att denna grad
aflönas på ett sätt, att den med egen tillfredsställelse och
till statens bästa nytta kan fullgöra sina vigtiga och mödosamma
åligganden, helst 16 å 18 år ofta uppoljfras i subalterngraderna,
innan a:dra capitainesgrad,en ernås för att der
stadna kanske omkring 6 å 8 år med en utkomst, som med
skäl nu kan anses alltför ringa.
Ett skäl, som äfven talar för löneförbättring för denna
del af Artilleriets officerscorps är det, att 2.'dra capitai
nesgraden , genom följden af en förbättrad organisation af
vapnet, blifvit försatt i de relativt mest ofördelaktiga lönevilkor
inom detsamma. Detta förhållande äger sammanhang
med de reörganisationer, som Artilleriet sedan år i8r4 undergått.
Må det tillåtas mig att deröfver göra en kort framställning.
Vid 1815 års riksdag, då en ny stat för Artilleriet
reglerades, beviljades för nämnde grad, som då bibehöll sin
gamla benämning af stabscapitainer, en löneförhöjning från
då innehafvande i5o r:dr till 5oo r:dr. Äldre capitaineslönen
bestämdes då till 6oo r:dr, hvarjemte 6oo r:dr tillslogos dessa
löner under benämning af ersättning för förlorad compagni-revenue,
härledd deraf, att ett med K. M. och Kronan
år 18£ i upprättadt passevolancecontract, som tillät en
viss permittering af manskap för compagnichefens räkning,
blef rubbadt derigenom, att pennitteringen skulle från den
tiden ske för Kronans räkning. Förhållandet emellan capitaineslönerna
var således egentligen som 5:6, sedan den s. k.
compagnirevenuen lätteligen kunnat gå förlorad, om passevolancecontractet
blifvit uppsagdt. Efter denna reglering
undergick Artilleriet en reorganisation, som gick i verkställighet
d. i Jan. 1816, hvarvid den princip följdes, att majorerna,
som voro bataillonschefer, tillika blefvo compagnichefer,
biträdde i sednare fallet af en stabscapitaine vid
compagniet. Redan i början af år 1817 insåg man olämpligheten
af detta system, och majorerna skiljdes från deras
compagnibefäl till förmån för stabscapitainerna, sorn nu kallades
yngre compagnichefer och blefve deltagare uti det inom
värfvade armeen antagna passevolancesystemet (hvars
Den i3 Augusti e. m.
389
nytta eller skada, såsom liggande utom ämnet, jag förbigår),
hvilket lemnade dem tillfälle att på laglig väg bereda sig
en bättre utkomst. Detta fortgick ända till år i83o, då Artilleriet
reorganiserades efter nya principer, som, oaktadt
sitt militäriska företräde framför de äldre oell goda inflytande
på vapnets framgång, dock medförde den omständighet,
att passevolaneetagarries antal betydligen minskades och
en förut okänd obelåtenliet i inkomster förmärktes, synnerligen
i 2:dra capitainesgraden, sedan hufvudprincipen blef,
att alla befattningar inom Artilleriet voro att anse såsom
commendering och hädanefter endast fullmagt å lönen erhålles,
hvarigenom denna blifyit den enda inkomst, sorn nu
mera med visshet kan påräknas. Vid samma reorganisation
stadgades, att capitainernas löner classilicerades i högre lön,
1200 r:dr och i lägre lön, 5^0 r:dr. Det nya förhållandet
blef således emellan dessa löner såsom 100 :222 i stället för
att hafva, oberäknadt den s. k, compagni-revenuen, varit som
100: 120. Då nu med visshet kan antagas, att den högre
capitainslönen, som lemnar en netto-behållning af 800 r:dr,
icke är för stor, följer ock, att det är billigt, att den lägre
ökas.
Inom de flesta Europeiska artillerier är capitainesgraden
indelad i två classer; men öfverallt finnér man, att förhållandet
emellan första och andra classen är bättre än hos
oss. Jag vågar derföre, såsom ett skäl till bifall af hvad
jag slutligen önskar kunna föreslå, vördsamt anföra, att
det betalas t. ex. i
Förhållandet
emellan lönen
1:
:a dass,
a:a dass.
blir ungefär},
Ryssland
i
rubel
till
900
till
780
100
: 115.
Preussen
i
thaler
JJ
i3oo
JJ
720
2600
IOO
; 180.
Frankrike
i
francs
3ooo
3)
100
; 115.
Holland
i
gulden
n
2400
iSqö
100
: i5o.
Belgien
i
francs
4200
>?
335o
100
: 125.
Hannover
i
con v. thaler
>>
800
JJ
45o
100
: 1773
då Sverige
i
r:dr b:co betalar
1200
JJ
54o eller
lOQ
: 220.
Häraf synes, att artillericapitainprna i alla dessa armeer
äro vida bättre betalade än hos oss, och att 2:dra classens
capitaine!' i Sverige stå i större missförhållande till usta
classen än i 6 andra alinder, der man dessutom åtminstone
i flera af dem lemnar andra bidrag till oflicerarne§ utkomst,
såsom t. ex. i alla Preussiska garnisoner, der passande
Jocaler öfverlåtas officerarue, att begagna sorn matsalar, deri
Kronan genom 3o thaler i månaden, för hvarje corps, bi-?
drager till underhållandet af en anständig bordseryis m. m,
Sådana omständigheter bidraga betydligt både till oflicerarnes
utkomst och trefnad och kunde gerna tjena till efterdöme
i hvad land som helst.
Artillerivapnets större och mindre framsteg inom afla
Den i3 Augusti e. m.
Europeiska armeer iiro allmänt erkända; det Svenska artilleriet
liar otvifvelaktig!, i förhållande till sina tillgångar, gått
längre framåt än flera andra artillerier, såväl i materiellens
construction som i personalens utbildning till dennas användande.
Man hör håde inom statsrepresentationen, arméen
oell landet rättvisa göras åt den omtanka, sorn dervid blifvit
använd; må detta ock blifva ett talande skäl föV en billig
löneförhöjning ät omkring T'g af oificerscorpsen, som händelsevis
blifvit mindre väl lottad, men dock oafbrutet fortsatt
att i sin mån bidraga till vapnets framgång och det
välförtjenta anseende, som detsamma nu både in- och utrikes
äger 1
Sedan jag nu haft äran uppgifva flera talande skäl för
tillökningen af a:dra capitaineslönerna, får jag slutligen yttra
den förmodan, att StatsUtsk. ej skulle afstyrkt löneförhöjning
för denna grad, såvida Utsk. conseqvent följt sin i betänk.
N:o 81 pag. ii yttrade åsigt i anleda, af Artilleriets
organisation, nemi. ”att det erfordrats några års erfarenhet,
innan det kunnat visa sig, i hvilka delar ytterligare jemnkningar
aro behöfliga," och icke, såsom nu skett, afvilcit från
denna riktiga grundsats och fastat sig vid en annan, enligt
ruin tanka, fullkomligt oriktig: att, utan afseende på förekommande
omständigheter, afslå allt, hvad K. M. nådigst
föreslagit i fråga om högre aflöning för högre befälet. En
sådan ytterligare jemnkning är i den K. proposm så lindrigt
tilltagen sorn möjligt, och skulle fordra blott i.i4° r:dr årligen,
— en, i min tanka, högst obetydlig summa, då dermed
beredes en förbättrad, ehuru ändå knapp utkomst åt nära
af artillerioflicerscorpsen, sorn har ofvan åberopade vigtiga
åligganden att. fullgöra.
Till följd af hvad jag nu vördsamt anfört, får jag föreslå
en förhöjning af nämnde a:dra capitaineslöner. Det vore
visserligen icke öfverdrifvet att fästa sig vid den summa
af y5o r:dr, som förut blifvit föreslagen såsom ganska passande
i flera hänseenden, och jag skulle äfven hafva fästat
mig dervid, om icke jag trott denna frågas behandling vara
i sådant skick, att det vore olämpligt att nu gå utom den
i K. M:s nåd. propos. upptagna summa af 600 r:dr, hvilket
visserligen bör anses såsom ett minimum för denna lön.
Hos II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, får jag vördsamt anhålla
om propos. till afslag å StatsUtsk:s betänk. N.o 210 g morn.,
så vidt detta rörer ardra capitaineslönerna vid Artilleriet,
samt bifall till K. M:s nåd. propos. i ämnet.
H. Ex. Hr Gr, o. Landtm, framställde propos. till
bifall å mom:n a)j b), c) och d) uti g punkten af utlåt. N:o 81.
Hopades starka ja samt ett och annat nej.
Ilr Bildt anhöll örn propos. särskildt å mom. b).
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan 11. o.
D o n i3 Augusti c. m. 3gi
A<1. redan bifallit dsn sednast framställda propostn, kunde
II. Ex. ej framställa någon särskild propos. å inom. b).
Frih. Palmstjerna: Det är, i min tanka, en Hr Bildts
ostridiga rätt alt få votering för antagandet af den propos.,
han begärt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att i fall Hr
Bildt begärde votering, kunde en sådan ej honom förvägras,
då han ägde tillfälle att i contrapropos:n göra sin mening
gällande.
Ilr Dalman: Votering lärer icke kunna Hr Bildt förvägras.
Hans propos. blir då conlrapropos. emot den utaf
Hr Gr. och Landtm, redan framställda.
Hr Bildt: I anledn. af de öfriga Ståndens beslut afstår
jag från yrkande af propos. å det förslag, jag framställt.
g:de punkten, mom. e).
Hvad Utsk. ronde Artilleriets i:sta constapiar tillstyrkt
i utlåt. N:o 2i5 blef af R. o. Ad. bifallet.
g: d e punkten, m om: n f), g), h), i), k), l)j m) och
n) samt förslaget om en tillökning af 74^ t:r i Artilleriets
spannmålsanslag.
Biföllos.
Hr Dalman: Jag anhåller att få reservera mig mot R.
o. Ad:s bifall till TJtsk:s förslug under lit. _/), äfvensom emot
det om anslag för ett tygstatscompagni, hvilket jag tror
hade kunnat organiseras inom de befintliga tillgångarna.
g:de punkten. Om Raketcorpsen.
Hvad Utsk. uti utlåt. N:o 2i5 tillstyrkt blef af R. o.
Ad. bifallet.
Hr Dalman: Äfven mot det nu fattade beslutet reserverar
jag mig, och anser betänk. N:o 81 i denna omständighet
hafva bort bifallal.
io:de, 11:te och 12: t e punkterna biföllos.
i3:de punkten.
Gr. Lewenhaupt, Mauritz: De anmärkningar, jag
uti detta Stånd, och andra ledamöter i de öfriga Stånden,
vid återremissen af första betänk, i detta ämne haft äran afgifva,
hafva icke föranledt Utsk. till någon ändring af det
förra utlåt, så vida, att, genom den begärda öfverflyttningen
på indragningsstaten af de till f. d. Lifdrabantcorpsen ännu
utgående löningsbelopp, löneförbättring till Lifbevär:sreg:tet
kunnat beredas. Utsk har såsom skäl för sitt afstyrkande
hufvudsakligen föreburit, att statsverkets knappa tillgångar
icke medgifvit några löneförhöjningar. Ett sådant skal har
dock icke gjort sig gällande hvarken i afseende på Gottlands
392
Den i3 Augusti e. m.
Nationalbeväring eller Topographiska corpsen. Billigbeten af
den för Lifbevär:sreg:tet yrkade löneförhöjning har icke af
TJtsk. kunnat bestridas; och hvar och en skall otvifvelaktigt
erkänna den genom blotta upplysningen om hvad behållning
offieerarne vid reg:tet hafva qvar, sedan ränta på deras
accorder blifvit afdragen. Denna behållning utgör
för en äldre capitaine 284 r:dr h:co.
för en yngre 260.
för en lieutenant ... 212.
och för en fänrik . . . 208.
Jag trör, att dessa upplysningar skola vara tillräckliga
att freda mig för beskyllningen, att det endast är partiskhet,
som ledt mitt omdöme i detta ämne. Jag har redan frånträdt
min enskilda motion om utsträckning af anslaget utöfver
det 1 K. M:s propos. begärda; och det är således blott
fråga om den öfverflyttning på indragningsstat, som K. M.
föreslagit. Jag skulle icke tro, att nämnde stat länge lärer
komma att blifva besvärad, enär de ifrågavar. lönerna innehafvas
af personer, hvilka alla äro ålderstigna. Jag önskar
dessa visst en lång lifstid; men efter nationens vanliga ordning
lärer man väl få antaga,1 att de icke många år härefter
kunna lefva, då de alla äro öfver 70 år. De öfriga Stånden
hafva emedlertid bifallit betänk. Jag vill således icke
uppehålla med försök att här åstadkomma ett annat beslut,
enär det icke skulle tjena till någon ting; men jag har
ansett det för en samvetssak att äfven vid detta tillfälle icke
förbigå förhållandet. För mig måste det alltid visa sig orättvist
att undantaga en corps från det behjertande, man ansett
sig böi’a tillerkänna alla öfriga. Jag nedlägger i prot.
min reservation emot ett sådant förfarande.
Hr Rothlieb, Axel Fredr.: Jag yttrade mig vid
återremissen af betänk, i samma syftning som Gr. Lewenhaupt,
och jag ber att äfven vid detta tillfälle få förena mig
med honom.
Frih. Franc Sparre: Då betänk, förra gången förevar,
yttrade jag mig vid den nu ifrågavar. punkten, under
tillstyrkande af den begärda öfverflyttningen på indragningsstaten,
på det Lifbevär:sreg:tet måtte komma i åtnjutande af
en utaf billigheten så högt påkallad förbättring i lönevilkor.
Jag anförde då, hurusom jag ansåg idéen af beväring för
vårt försvar högst vigtig; hurusom detta Lifbevär:sreg:te är
det forsta af sådant slag med eget befäl, och huru detta
visat, hvad man kan uträtta med vår unga beväring blott
efter några veckors öfning, då den med skicklighet öro anförd.
Det synes då icke vara mer än billigt, att man tillerkänner
detta befäl den billiga uppmuntran att åtnjuta lika
löneförmåner som öfriga reg:ter. Det är sannt, att Utsk.
åberopat principen att vid denna riksdag icke bevilja löne
för
-
De u i3 Augusti « na.
förhöjning; men jag tror, att ett undantag frän denna är
uti ifrågavar. fall af högsta rättvisa påkalladt.
Hr Dalman: Dc-t är R. o. Ad. nogsamt bekant, att
jag icke tillhör dem, som lala för ökade anslag; men jag
måste i detta fall reservera mig emot det skäl, Utsk. anfört,
att nemi principen, det inga löneförhöjningar vid innevar.
riksdag böra beviljas, skulle öfverträda» genom bifall till den
ifrågavar. öfverflyttningen. Förhållandet är nemi., att Lif—
bevär:sveg:tet, enligt grunderna för sin organisation, har lätt
till ifrågavar. medel, när de f. d. drabanter, som nu åtnjuta
dem, med döden afgå; d. v. s. reg:tet är uppsatt under
förutsättning att erhålla denna tillökning, och skall ovilkorl.
deraf i framtiden komma i besittning. Frågan är således
blott om en anticipation. Utsk. har dessutom ingalunda conseqvent
iakttagit den åberopade principen, då det tillstyrkt
nya anslag till en presidentslön i KrigsColl:in, helt och hållet
nya stater, såsom för Raketcorpsen m. fl.; och om någonsin
skäl till undantag ägt rum, måste det varit i förevar.
fall. Om det är en sanning, att det är vigtigt att bilda
hvarje medborgare till försvarare af fäderneslandet, att
förvandla vår krigshär till en nationalbeväring, så måste jag
uppriktigt beklaga, att Utsk. icke velat erkänna denna vigt,
utan, oaktadt Utsk. lemnat sitt tillstyrkande till flera andra,
mindre nödiga personella anslag, likväl vägrat sådana till
ett föremål, som både till princip och specielt förhållande
är så vigtigt och rättvist som det ifrågavar.
Gr. Cronhjelm: Då betänk, sista gången förevar, yttrade
jag mig vid denna punkt i samma anda som den siste
talaren. Jag blef då af discussionen inledd i en ännu starkare
ifver för beväringen, än jag förut erfarit; ty bemödandena
för ändamål, om hvilkas vigt mari är öfvertygad, stegras
alltid i mån af det motstånd, man möter. Jag fick nemi. här
höra ömsom bestridas, att systemet af strid med massor var
lämpligt för Sverige, ömsom påstås, att en stor stam var nödig
för att bereda hållning och stridbarhet åt vår beväring.
Ej underligt då, att min önskan lifvades, att det experimentreg:te,
som i tillämpningen af den ide, hvartill jag utan ringaste
tvekan bekänner mig, såsom jag föreställer mig,
practiskt bevisat riktigheten af min åsigt i denna del, att
detta reg:te måtte så aflönas, att det åtminstone icke i detta
afseende står efter alla de öfriga i vår arme'. Jag är öfvertygad,
att vår beväring, väl tillärd, skulle, äfven utan någon
större stående stam, med heder fylla sitt rum i hvilken bataille
som helst; och om någonsin en stat funnits, der ett
sannt Utbildad t bevärissysfem varit nog för alt skydda sjelf—
ständigheten, t. o. m. från hvarje försök att stora henne, så
är Sverige ett sådant land. Men dä skall ock detta system
omfattas på ett annat sätt än hittills; då skall icke hvem
11 II. jo
Den i3 Augusti e. m.
sora helst kunna anmäla sig till sjötjenst, under visshet att
sålunda undslippa exercis; då skall man icke bekläda och
armera våra bevärtsynglitigar så, att de finna sig mindre
soinerade än den slående armeen. Det är för att åstadkomma
denna ut vidgning af bevärtssystemet i vårt land, som
jag önskat inskränkning i vår indelta arme'; och det är ur
samma synpunkt, som jag, fastän jag för Öfrigt icke ansett
mig kunna bevilja några anslag vid denna riksdag, likväl
tror mig böra understödja bifall till allt, som för beväringen
verkligen erfordras. Jag kommer i anledn. häraf att
tala för anslag i denna väg längre fram i statsregleringen,
och jag yrkar nu, att Lifbevär:sreg:tet må förhjelpas till sådana
löner, som någorlunda kunna motsvara de dryga kostnaderna
för ett befäl, sorn har sin station i hufvudstaden.
I följd häraf, och oaktadt de öfriga Stånden redan bifallit
betänk., yrkar jag likväl, att R. o. Ad., såsom ett uttryck
af dess opinion i denna fråga, må bifalla K. M:s nåd. propos.
i afseende derå.
R. o. Ad. beslöt, på sätt K. M. föreslagit, att från Lifbevär:sreg:tets
stat ett belopp af 4651 r:dr 18 sk., med derunder
begripna 34o t:r spannmål för den ännu qvarstående
personalen af f. d. Lifdrabantscorpsen, skall på allmänna indragningsstalen
öfverflyttas.
i4:de punkten.
Hr af Dalström, Gust. Jac.: Då betänk, första gången
förevar och återremitterades, utvecklades så noga alla
skäl, som tala för bifall till motionen, att jag nu icke har
något dervid att tillägga, utan föreslår endast, att, med afslag
å betänk., det begärda anslaget må beviljas, att utgå,
i händelse K. M. finner för godt att vidtaga den i motionen
omförmälda nya organisation.
Frih. Franc Sparre: Förevar. fråga är så nära beslägtad
med den sist afgjorda, att jag förmodar, det R. o. Ad. afgör
den på samma sätt. Vi veta, att brist på befäl nödsakar
commenderingar från andra reg:ter, hvarför kostnaderna
besparades, i fall de begärda anslagen beviljades. Dessutom,
om berörde commenderingar skulle låta sig göra i
fred, kunde det icke ske i krig. Jag föreslår, att Utsk:s
betänk, må afslås och motionen bifallas.
Hr Rothlieb: Då jag vid återremissen af betänk, vid
denna fråga ytfrademig under samina åsigter som Frih. Franc
Sparre, vill jag nu icke öka prot. med något eget anförande
i denna väg, utan förenar mig med honom.
Hr. Cronhjelm: Det skulle måhända synas conseqvent
att afslå äfven denna punkt; men då K. M. icke begärt något
anslag för Hallands bataillon , och jag således är i saknad
af kännedom om hvad Administrationen i denna fråga
anser nödigt, måste jag yrka bifall till Utsk:s utlåt.
Den 13 Augusti e. m.
Frih. Boye: Jag kan icke undertrycka den öfver1 v -  geise, att frågorna i i3:de och 14:de punkterna tiro af samma
beskaffenhet. De skal, som talade för bifall till förra
punkten, tala äfven här. Jag förenar mig altså med Frih.
Sparre.
Frih. Palmstjerna: Jag finnér icke samma skäl tala
för denna som för förra punkten. Vid den förelänns den
omständighet, att en bestämd organisation af reg:let var af
K. M. för flera år sedan fastställd och stat uppgjord, hvilken
likväl icke kunnat gå i verkställighet, emedan de erforderliga
medlen icke äro disponibla. Nu är åter fråga om
en bataillon, sorn icke är organiserad, för hvilken någon
slat af Konungen icke är meddelad, långt mindre fastställd.
Motionären har visserligen uppgjort elt förslag i detta afseende;
men fJtsk, har icke kunnat linna detta antagligt. Dessutom
förekommer, att de nuvar, lönerna vid bataillonen icke
allenast öfverstiga dem vid Gottlands nationalbeväring, utan
äfven vid Lifbevär;sreg:tet. Att nu för bataillonen anslå
högre löner än för de nämnda reg:terna vore icke rättvist,
då dessa hafva cn större tjenstgöring; och skulle man åter
inskränka lönebeloppet till det för Gottlands beväring bestämda,
uppkommer en helt annan summa, än den motionären
föreslagit. Då likväl, såsom jag förut nämnt, den
ifrågaställda organisationen ännu icke ägt ram, samt 3:ne
Stånd afgjort frågan, torde det icke vara skäl att ytterligare
dermed uppehålla.
Frih. Boye: Om den siste talaren hade sagt, att organisationen
af Hallands bataillon är felaktig och ofullständig,
skulle jag erkänt, att han möjligen kunde hafva rätt; men
dä han sagt, att bataillonen saknar organisation, måste jag
erinra, att den har chef, befäl och allt öfrigt, som hörer till
organisation, men endast för litet befäl. Här är derföre icke
fråga om högre löner, utan om flera löner. KfigsColIegii
President har vitsordat, att befäl måste commenderas från
andra reg:ter m. m. Jag hinner allt skäl till bifall å den
väckta motionen, och kan icke frångå mitt yrkande derom.
Hr af Dalström; Då jag sist anhöll om B., o. Ad:s
bifall till det begärda anslaget, fastade jag dervid såsom vilkor,
att K. M. skulle bifalla förslaget om förändrad organisation.
Lika med Frih. Boye får jag nu fästa uppmärksamheten
derå, att fråga icke är <m någon förhöjning utaf
de ganda lönerna, utan endast om anslående af flera, på det
reg:tet må kunna ändamålsenligt organiseras. Jag måste fortfara
i mitt sålunda framställda yrkande.
Hr Dalman: Endast förenande mig med Gr. Cronhjelm,
får jag anhålla om upplysning, huru de öfriga Stånden algjort
denna punkt.
TJnderteckn. Ridd.Secret.: PrestcStåndct har bifallit
3i;6 Den i3 Augusti e. in.
i4'de punkten; men från de öfriga Stånden Lar underrättelse
icke ankommit, huruvida elier på hvad sätt frågan der
blifvit afgjord.
izjale punkten bifölls.
i5:de punkten bifölls.
i6:de punkten.
Hr Lefre'n: Då jag har den äran vara chef förde personer
, hvilka uti förevar. i6:de punkt äro i fråga, torde
R. o. Ad. icke illa upptaga, att jag vid detta tillfälle begär
att få yttra några ord. Jag skall då börja med att anhålla
flin upplysning, huru frågan i de öfriga Stånden är afgjord?
TJnderteekn. R i dd. S eer e t.: PresteSt. har vid i6:de
punkten fattat följande beslut; "Vid i6:de punkten bevil"judes
ett auslag af tillsammans 1200 r:dr till löneförhöjning
"åt 3:ne leetorer vid Krigsacadcmien méd 4°° r:dr åt hvardera,
theol lectorn och den yngste lectorn undantagna."
Från BorgareSt. har någon underrättelse uti ifrågaställa afseende
ännu icke ankommit. Från BondeSt. erhöll jag just
i detta ögonblick prot.utdr. i ämnet, hvarutaf finues, att
Ståndet uti ifrågavar. punkt stadnat uti enahanda beslut
som PresteStåndet.
Hr Le frön: Sedan arne Stånd nedsatt det proponerade
lönebeloppet till 1200 rtdr, vill jag icke yrka detsammas bestämmande
derutöfver. Såsom skäl för behofvet vill jag endast
åberopa dem, sorn Utsk. sjelf framställt; och det ser ut,
som skulle Utsk., i fall den hårda principen att icke bevilja
några löneförhöjningar ej på förhand blifvit fattad, hafva tillstyrkt
förhöjning uti lectorernas vid Carlberg löner. Jag anhåller
emedlertid nu om afslag å TJtsk:s afstyrkande samt
att R. o. Ad. må ingå i samma beslut, som Preste- och BondeStm
i denna fråga fattat.
R. o. Ad. beslöt ett anslag af tillsammans 1200 r:dr till löneförhöjning
åt 3 leetorer vid Krigsacademien ined 400 r:dr åt
hvardera, theologi® lectorn och den yngste lectorn undantagna.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller att till prot. få antecknadt,
det jag deltog i det beslut, hvari R. o. Ad. nu stadnat.
Jag ansåg nemi. de ifrågavar. lärarne, genom sina nitiska
bemödanden för utbildningen af de vetenskaper, hvari
de undervisa, hafva gjort sig förtjenta af den uppmuntran,
som blifvit dem tillagd.
Hr Dalman: Jag anmälde mig, innan propos. framställdes,
i tanka att instämma med Hr Lefrén. Jag begagnar
nu ordet för att förklara, det jag af lika beskaffade skäl
som de, Gr. Cronhjelm nyss uppgifvit, med min röst bidrog
till beslutet om dea nu beviljade löneförhöjningen för lectorerna
vid Carlberg.
iy:de punkten bifölls,
Den i3 Augusti c. m.
397
Fortsättningen af pröfningen utaf förevar. utlåUn uppskjuts
till nästa plenum.
Upplästes och lades på bordet oedannämnda inkomna
betänk:n från:
GonstitutionsUtskottet;
N:o 25. ang:de Riksd.fullm. af BondeSt. Sven Heurlins
amnärknrsanledn. emot StatsRådet och samtlige föredragande;
]V:o 26. ang:de H. R. o. Ad:s uterremiss på memor.
N:o i4;
K:o 27. i anledn. af återremisserna på memor. N:o i5;
N:o 28. med förslag till ytterligare redactionsändringar
i 60 §. Reg.F.;
BancoUtskottet;
N:o 0.5. ang:de afskrifning af ett från Banken till numera
aflidne handlanden i Uddevalla Paul Wikström utgifvet
fastighetslån;
N:o 26. i anledn. af Enkefru Ulrika Silfverstolpes ansökning
om fortfarande understöd till hennes sons uppfostran.
Likaledes upplästes och lades på bordet följande från
Ridd.Utsk. inkomne
Hörsamste Memorial!
Uti ett till H. R. o. Ad:s prot. för d. 2 sisth Maj e. m.
afgifvet yttrande har Hr v. Hartmansdorff, Aug., anfört,
att, ehuru 12 § i Ridd.directJs instruetion stadgade, att pensioner
och stipendier från de under Ridd.direct:s förvaltning
6tällda fonder m. m. borde, enligt föreskrifterna, utdelas af
Direct., som ägde nega efterse, att ansökningarna voro med
nödiga betyg och allegater försedda, af hvilket stadgande Hr
v. Hartmansdorff ansåg det kunna tagas för afgjordt, att,
der lottning icke i donationsbrefven finnes särskildt föreskrifven,
alla utnämningar till pensionärer och stipendiater
borde ske genom omröstning, det likväl händt, att Direct.
låtit saken afgöras genom lottning, då man ej funnit nog
bestämda skäl att gifva företräde åt någon viss bland sökänderna.
Detta vore, efter Hr v. Hartmansdorffs tanka, ett
missbruk och ett sätt att undandraga sig att säga sin mening,
der pligt och samvete likväl sådant fordrade, hvarföre
motionären framställde det förslag, att alla utnämningar
till pensioner och stipendier, der lottning icke vore bestämdt
föreskfifven, skola af Ridd.direct. verkställas genom omröstning
ledamöterna emellan.
Denna Hr v. Hartmansdorffs motion tillika med den i
anledn. deraf hos R. o. Ad. förfallna discussion, dervid åtskilliga
ledamöter bestridt Hr v. Hartmansdorffs åsigt och
3oS
Den i3 Augusti e. m.
ansett det hittills iakttagna förhållandet böra fortfara, halli.
R. o. Ad. behagat till Ridd.Utskts utlåt, remittera.
Utsk. har tagit detta ärende i öfvervägande; och då R.
o. Ad. vid innevar. riksdag, i anledn. af Ridd.Utskts derom
gjorda tillstyrkande, vid pröfningen af Utsk:s meinor. öfver
ridd.ärendernas förvaltning sedan sista riksdag bestämdt utmärkt
de qvalificationer, hvilka vid tillsättningen af de från
Riddarhusets fonder utgående stipendier borde företrädesvis
dertill berättiga, finnér Utsk., i likhet nied hvad jemväl
Iiidd.direct., i ämnet hörd, tillstyrkt, att vid bnrtgifyande
al' stipendier uti de af Hr v. Hartmansdorff förutsatta fall,
att nemi. lottning icke är i donationsbrefven föreskrifven., en
sådan lämpligen må kunna och böra undvikas, helst Direct.
vanligen är i tillfälle att af ridd.stipendiaternes inspectores
erhålla underrättelse, angtde de sökandes flit och uppförande;
hvadan Utsk. anser sig böra tillstyrka, att, i händelse
lottning icke är i donations- eller testa w e n ts urkunderna
föreskrifven, Ridd.direct. åligger att
genom omröstning verkställa utnämningen till
stipendier och f r ica de 11 p la ts e r vid Krigsacadem
i e u vid Carlberg.
Beträffande åter frågan , huruvida lottning må äga rum
vid boytgifvandet af de å Riddarhusets fonder anvisade pensioner
till adliga enkor och jungfrur, så, enär vissa testameptsurkunder
ovilkorligen stadga, att lottning bör emellan
lika behöriga sökande afgöra företrädet, samt, der lottning
ickefinnes af testatorerna uttryckligen föreskrifven, åsyftningen
måste antagas hafva varit den, att åt den administrerande
auctoritet, sorn öfver de sökandes behörighet erhållit
oinskränkt pröfningsrätt, jemväl öfverlemna full rätt att i
hvarje fall efter omständigheterna förfara på det sätt, att
lättvisa blifvei-så noggrann t som möjligt iakttagen; altså och
då, enligt hyad Ridd,direct. upplyst, och hvarom jemväl
Utsk- vid granskningen af dess prot. sig förvissat, dels ansökningar
till lediga pensioner vanligen äro så många till
antal, att inhemtandet å Directrs sida af någon närmare enskild
kännedom, angrde de sökandes belägenhet, snart sagdt
icke är möjlig , dels beskaffenheten af de ingifua betygen ,
uppå hvilka omdömet således ensamt mäste stödja sig,merendels
är sådan, att det med en samvetsöm känsla ofta icke
är förenligt att bestämdt afgöra de sökandes större eller
mindre behof, anser Utsk. företrädet vid dessa tillfällen ganska
ofta icke kunna på annat sätt än medelst lottning bestämmas;
och då Direct. icke lärer underlåta alt ställa sig
till behörig efterrättelse föreskrifterna om förbud emot lott—
piag, der sådana förbud i de testamentariska förordnandena
till äfventyrs förekomma, samt, enligt hvad Utsk inhemtat,
yjd de tillfällen, då lottning örn pensioner inom Direct. ägt
Dcu i3 Augusti e. m. 399
rum, densamma synts vara af billighet och rättvisa påkallad,
finner Utsk. sig böra
bos R. o. Ad. Hr v. Ilartmansdorffs motion, 0111 inskränkning
af Directis pröfningsrätt i denna del, vördsamt
afstyrka.
Hvilket dock allt tili R. o. Ad:s eget afgörande häuskjutes.
Stockholm d. 2 Augusti i834-
På RiddarhusUtskottets vägnar
H. F. Strömfelt.
W. F. Dalman.
H. R. o Ad. åtskiljdes kl. J till 12 om natten.
In fidem protocolli,
jF. O. Silfverstolpe.
