# ID: svediakorp-gov438
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 146,881
# sentences: 5,731
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
H ö g 1 o f 1 i g e
Riddcrskapet och Adeln,
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm,
År 1854.
Elfte Häftet,.
s T O C K n O L M.
Tryckta lios Johan Hörberg, i83/J.
Fredagen den i Augusti 1834-
Plenum kl. 9 f. m.
U. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Ilrr Electorer att
anställa val af en ny ledamot i StatsUtsk, efter Hr Hagelstam.
Fortsattes pröfningen af BancoUtsk:s utlåt. N:o 16 till
svar å de inom samtliga RiksSt. framställda, till Utsk. remitterade
anmärkningar vid dess under N:o 6 afgifna utlåt,
med förslag till liufvudgrunder för Bankens rörelse och
förvaltning.
D. Om användandet af sådana till Banken utgående
capitala fbetaln ingar, som, utom de medel,
hvilka kunna från discontfonderna öfverflyttas,
icke blifvit af Utsk. afsedda att omedelbart
på lika vägar utgå.
2 6: t e punkten: Att den årligen ingående betalningen
för lyftade piastrar, capitalafbetalningen
å de s. k. si Ifver fastighetslån en samt ca p i talbetalningen
å de 4>400,000 r:dr, för hvilka Riksg.-  cont:s obligationer sistl. riksdag blifvit utfärdade,
utgörande tillsammans ett belopp af i gg,666
r:dr 3a sk., hvilket dock sannolikt ett eller högst
2: n e år före nästa lagtima riksdag, då Bankens
piasterfordran blifvit godtgjord, nedsättes till
i33,ooo i*:dr, böra företrädesvis användas till förstärkande
af Bankens si Ifver för råd, så snart vexelcoursen,
enligt ofvanför uppgifna grunder, sådant
medgifver;
att Banco-styreisen äfven må vara tillåtet
att till begagnande af en för silfverköp synnerligen
fördelaktig conjunctur anticipera på det
följande årets inkomster;
att hvad som ej ett år kunnat användas, må
också kunna reserveras till de följande, men utan
att under tiden inberäknas uti eller på annat sätt
gravera Bankens utelöpande sedelstock; hvaraf
följer, att sådana reserverade medel äfven kunna,
efter sig företeende förhållanden och under
vilkor endast, att proportionen emellan metalliska
cassan och sedelstocken icke dymedelst öfverskrides,
göras fruktbärande i sådan lånérö
-
4
Den i Augusti f. m.
reise, som medgifver deras snara åtcrindragning
rid påkommande behof.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Uti slutet af denna
punkt lärer en redactionsförändring blifva nödig i afseende
å hvad deri talas om proportionen emellan metalliska eassan
och sedelstocken. Jag föreslår altså, att punkten må
erhålla följande lydelse: ”Att hvad som ej, &c. , efter
sig företeende förhållanden, göras fruktbärande i sådan; lånerörelse”
&c. &c. Melfanmeningen : ”och under vilkor endast,
att proportionen emellan metalliska cassan och sedelstocken
icke dymedelst öfverskrides,” kornrne altså att utelemnas.
9.6:Le punkten bifölls med den af Hr Cederschjöld föreslagna
redactionsförändring.
2 7tde punkten: Att Bankens vinst för år 1835
och de följande åren må oafkortad! förblifva under
dess styrelses disposition intill nästa riksdag,
dä af R. St. beror att om användandet af
derå i behåll varande öfverskott förordna.
Underteckn. Ridd.Sec-ret.: 2y:de punkten är af samtliga
öfriga PuksSUn bifallen.
Hr Cederschjöld: Oaktadt 3:ne Stånd bifallit denna
punkt, kan jag likväl ej underlåta alt deremot göra den anmärkning,
att jag anser det onödigt, att Bankens vinst derstädes
qvarsladnar från riksdag till riksdag. Jag tror, att
man genom detta öfverflödiga sämmanhopande af medel i
Ranken åstadkommer en eljest onödig ökning i bcvillningen,
som sålunda blir en skatt till realisationen. Örn jag ansågedet
nödvändigt, att Banken sålunda lade upp sin vinst, skulle
jag icke säga ett ord; men då Banken alltid äger sig öppet
att, innan den lemnar ifrån sig vinsten, deraf behålla,
hvad den behöfv.er, ser jag icke något hinder emot, att Banken
nästpåföljande år lemnar öfverskottet af den vinst, som
från det föregående finnes. Detta var endast reservationsvis
anfördt; men jag hemställer, om icke vinsten kunde i låneväg
utgifvas. Jag föreslår i sådant afseende det tillägg vid
slutet af lyAe punkten: ”Dock skall, derest hela bancovinsten
ej kan tilt utlåning eller i creditivväg återgifvas rörelsen,
återstoden det följande året aflemnas till Riksg.cont.”
Hr Hegard t* Christian Bernh.: Då 3:ne Stånd bifallit
Utskis förslag i denna punkt, torde det icke vara behöfligt
att vidare derom discutera. Jag måste dock förklara,
att jag motsätter mig Hr Cederschjölds förslag. Jag anser
det vara högst angeläget, att Banken får behålla sin vinst.
Riksg.cont. kan gerna något vänta. Hjelpen blir desto större
efter 5 år. Jag skulle dessutom tro, att Hr Cederschjölds
förslag är öfverflödigt, enär beslut redan blifvit fattadt, att
denna vinst får i låneväg utgå.
Den i A u g u s I. i f. m.
Gr. Frölich, Dav.: Jag förenar inig med Hr Hegardt,
och vill anföra ännu ett motiv för afslag ä Hr Cederschjölds
project. Antagandet deraf skulle involvera principen, alt
Banken oupphörligen borde accumulera sin vinst för att
åter utgifva den i låneväg och sålunda öka deni oändlighet.
Banken skulle på sådant sätt slutligen blifva ägare till bela
landet. Jag yrkar altså samma beslut, som de 3:ne öfriga
Stånden fattat.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh.: Jag får fästa
uppmärksamheten derpå, att efter 18J2 års bokslut ägde
Banken en behållning af en million utöfver grundfonden.
Nu är denna behållning ännu större; och sedan vi
uti io:de och 11 :te punkterna beslutat, att inga nya sedlar
få utgifvas, ser jag icke, huru berörde vinstmedel skola
komma att i rörelsen utgå, så framt de icke öfverlemnas till
ltiksg.cont.
Hr Cederschjöld: Rian har talat om nyttan af att
vid nästa riksdag hafva en sådan sparcassa i Banken. För
min del fruktar jag, att det endast skulle gifva snillena anledning
att påhitta nya utvägar att disponera den. Jag har
ännu en fruktan, den nemi., alt här kunna uppstå financierer,
hvilka kunna drifva den sats att, sedan Bankens ställning
så förbättrat sig, att Banken äger 9 eller 10 millioners
grundfond, bör man realisera till bättre pris; hvadan planer
möjligen kunna blifva uppkastade till en successiv myntförbättring,
såsom det äger rum i Brödrariket. Det är för att
utesluta behofvet af ofvanberörde snilleproducter, samt för
att förekomma nyss omförmälda villomening, som jag beder att
i pro t. få min tanke i detta hänseende förvarad till kommande
lider.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan icke dela
Hr Cederschjölds mening. Jag tror icke, att man skall komma
i någon förlägenhet om utvägar att disponera medlen,
utan att dessa skola blifva nogsamt af Stats Utsk. utpekade.
Sålunda tror jag, att den reserverade bancovinsten skulle
vara ganska välkommen till betalande af lliksg.cont:s obligationer.
Då man har tyckts vara öfverens om principen
att icke disponera bancovinsten, förrän man vet, hvad dea
utgör, mäste bifall till denna punkt deraf vara en följd;
och jag tror icke, att det skulle gifva någon tänkande statsman
anledning lill speoulationer på en myntförbättring. Vinsten
skulle dertill icke förslå långt, och jag vet icke, huru
det skulle kunna tillgå. Hr Cederschjölds förutsättning i
detta afseende torde således verkligen vara en irrmening, likasom
hans jemnförelse emellan vår realisation och den i
Brödrariket. Den sednare tillgick på ett helt annat sätt.
Vexlingen skedde nemi. der icke efter någon bestämd och
oföränderlig utvexlingsgrund, utan var beräknad att ske efter
en viss cours, som småningom skulle nedsättas eller falla
6
D c n i Augusti f. m.
allt närmare och närmare det belopp, hvilket stadgades såsom
pari. Beträffande hvad Hr Nordenanckar yttrat om
närvar, bancovinsten, kan det vara ganska bra att lägga på
minnet; men frågan är här blott om vinsten för kommande
år.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Äfven jag nödgas
motsätta mig Hr Cederschjölds föreslagna tillägg. Jag
anser det oriktigt att för staten påräkna Bankens vinst, då
det är fråga om att consolidcra realisationen. Jag tillhör
icke dem, som tro, att en så stor mäng 1 af utländskt silfver
skall inströmma i Banken. Sådant beror derpå, om vi
få goda skördar och fördelaktiga handelsconjuncturer. Men
säkert är, att Bankens vinst alltid är en tillgänglig ressource,
om detta ej inträffar. Undanrycker man denna, äro våra
beslut om creditiv för spanmnålsbelåning, liypotheksföreningar
etc., dessutom vid de fördelaktigaste conjuncturer endast
till på papperet, utan att komma till någon verkställighet.
Jag anser således, att icke någon rubbning uti Utsk:s
förslag i denna del bör äga rum, utan tillstyrker bifall å
detsamma.
Hr Nordenanckar: Min mening har icke varit att
göra anmärkningar mot Utsk:s förslag, utan jag liar endast
velat fästa uppmärksamheten derpå, att Bankens skuld till
Riksg:scont. uppgår till nära en och en half millian. Liqviderandet
deraf medtar 3 års vinst, så att det derefter
icke blir mycket att aflemna till Riksg.cont. i annat än liqvidationsväg.
Hr Cederschjöld: Jag har blifvit missförstådd, då
man trott, det jag yrkat någon anticipation å Bankens vinst.
Jag har endast påstått, att den skulle inlemnas lill Riksg.-  cont. året efter sedan den tillkommit, samt blott i den händelse,
att vinsten icke kunde i låneväg användas.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att få
veta, huru Hr Cederschjölds förslag lyder.
Den af Hr Cederschjöld föreslagna redaction upplästes,
innehållande, att efter slutet af den utaf Utsk. framställda
27;de punkten skulle tilläggas: dock skall, derest hela
bancovinsten ej kunde till utlåning eller i credi
ti vväg återgifvas åt rörelsen, återstoden det
följande året aflemnas till Riksg.cont.
Hr von Hartmansdorff: Jag förklarar, i consequens
med hvad jag förut yttrat och, ehuru det är förgäfves att
numera yrka sådant, enär 3:ne Stånds beslut finnas deremot,
att jag anser det vara rättast att anslå en viss proportion af
Bankens vinst till understöd åt Riksg.cont.
Hr Hegardt, Christ. Bernh.: I anledn. af hvad Hr
Nordenanckar yttrat om en fordran, som Riksg.cont. skall
D c n i Augusti f. m.
äga hos Banken, får jag förklara, att sådant, åtminstone
för Bancofulhnägtige, är fullkomligt obekant. Nog veta vi,
att en grundfond finnes, hvarå ränta skall betalas, men icke,
att Bankens räntevinst skall användas till betalning af någon
skuld till Riksg cont.
Hr Nordenanckar: Jag skall innan kort väcka motion
i ämnet och då söka utreda detsamma närmare.
Hr Skogman, Carl David: Jag anser Riksg.cont.
kunna, utan våda för Banken, erhålla en del af hennes vinst,
helst vid sista riksdag en summa af 200,000 r:dr anslogs för
Riksg cont., hvilket så mycket mera nu behöfver ett sådant
understöd, som ränte- och capitalafbetalning till Banken fr.
o. m. nästa år kommer att äga rum å de af Riksg.cont.
aflemnade obligationer på 4>400j000 r:dr. Härigenom ökas
Bankens inkomst betydligen, och ett lämpligt bidrag af dess
vinstmedel för allmänna behof synes vara blott en rättvis
afgift för de stora förmåner, Banken åtnjuter af staten.
Då emedlertid 3 Stånd i denna del fattat beslut, inskränker
jag mig för närvar, till den önskan, alt R. o. Ad. må besluta,
det Bankens vinstmedel icke blott få, utan skola i
låneväg återgifvas rörelsen.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Det är väl sannt, att 3
Stånd beslutat, att Bankens vinst skall reserveras intill
nästa riksdag; men den vinst, som redan sedan sista
riksdag är samlad, är af helt annan natur, och derom
är ännu icke beslutadt. Grundfonden bestämdes vid
sista riksdag till 4;4°°>000 r:dr. Enligt sednaste bokslutet
utgjorde den 5,4oo,ooo r:dr, och med innevar. års slut tordén
ytterligare ökas med -i million. Då uppgår den till nära
6 millioner. Nu har man antagit Bankens grundfond till
2 millioner r:dr silfver, motsvararande 5-j million sedlar.
Ett öfverskott befinnes då af 600,000 r:dr, och det är detta,
som föreslås att öfverlemnas till Riksg.cont. Jag skulle vilja
i allo åberopa den siste talarens yttrande; men för vinnande
af liden inskränker jag mig till afseende å endast ofvannämnde
öfverskott, samt yrkar altså ett tillägg till denna
punkt, af innehåll, att den öfverskjutande skillnaden emellan
2 millioner r:dr silfver samt den fond, Banken vid innevar.
års slut kan äga, må öfverlemnas till Riksg.cont.; anhållande
jag, att MedSt:n må inbjudas att härom med R.
o. Ad. sig förena. Ett sådant beslut medgäfve lättnad i
skattebördorna, liölle en större summa uti rörelsen och medförde
icke någon våda för Banken.
Hr Nordenanckar: Den siste talarens åsigt är fullkomligt
öfverensstämmande med min. Jag tror dock, att
man icke bör nämna 2 millioner i silfver, utan den summa,
som bestämmes såsom grundfond.
Ilr von Hartmansdorff: Jag får endast fästa Hrr
ö
Deri i Augusti f’. m.
Nordenanckar.1! och Lagerhjelms uppmärksamhet derå, att i
2Sale punkten är såsom grundfond föreslagen en jemn summa
af .) millioner. Om detta är af de öfriga Stånden bifallet,
torde man böra rätta sig derefter och antaga denna summa
i stället för 2 millioner r:dr silfver.
Hr Lagerhjelm: Jag instämmer i den siste talarens
framställning.
Frih. Palmstjerna: Jag har svårt att finna, huru det
uppgjorda förslaget låter förena sig med 2y:de punkten.
Denna punkt bestämmer nemi. endast, att Bankens vinst
från i835 skall reserveras intill nästa riksdag, då deremot
det framställda förslaget till tillägg bestämmer sättet att använda
den tillgång, som kan finnäs utöfver grundfonden,
t Denna fråga tror jag lämpligen böra behandlas vid den
punkt, som angår grundfonden. Hvad åter beträffar dea
vinst, som hittills uppkommit, är den genom föregående
Ständers beslut redan disponerad; oell om detta icke blifvit
behörigen verkstäldt, är det en efterräkningsfråga, som i
sådan ordning bör å bane bringas. Jag skulle föröfrigt tro,
att det mäste vara svårt för R. o. Ad. att besluta något,
ang:de Bankens tillgångar utöfver grundfonden, innan BancoUtsk.
fått yttra sig öfver beskaffenheten af dessa tillgångar;
ty att i detta afseende grunda sitt beslut på enskilda ledamöters
uppgifter, tror jag icke vara riktigt. Jag anser altså
frågan i denna del böra hvila, tilldess vi derom kunna
erhålla erforderliga och bestämda upplysningar.
Underteckn. Ridd. Se er et.: 28:de punkten är bifallen
af Preste- och BorgareStrn. BondeSt. har antagit densamma
med den förändring, att Bankens s. k. grundfond borde bestämmas
till i stället för 5 millioner.
Hr Lefre'n: Lyckligtvis hafva 3 Stånd redan fatlat
beslut öfver denna punkt i enlighet med den första octrojen,
som bestämmer rättighet för Ständerna att disponera
Bankens behållna saldo, i stället för, såsom nu i många år
skett, dess supponerade saldo. Skulle man nu frångå den
med Bankens grundforfattningar öfverensstämmande naturliga
princip att icke assignera på en vinst, som ännu ej uppstått,
så befarar jag deraf vådor för Banken, om icke i
verkligheten, åtminstone i opinionen. Jag har icke velat
underlåta att i mitt eget Stånd bestämdt uttrycka denna
grundsats.
Hr Nordenanckar: Jag kan ingalunda inse, att den
motion, jag väckt, kan vara i strid med förut fattade beslut
öfver förevar, punkt. Jag har nemi. endast föreslagit
ett sätt att disponera Bankens till i835 upplupna vinst;
och detta sätt kommer ju alltid Banken till godo, då hon
derigenom får betala in sin skuld. Jag hemställer likväl till
den
D c u i A u g u 11 i f. m.
9
den talare, som instämt med mig, om det icke är bäst, att vi
förena oss om en särskild motion i ämnet. Hvad beträffar
den siste talarens förmenande, som skulle Hr Cederschjölds
föreslagna tillägg stå i strid med Bankens grundförfattningar,
så får jag lästa uppmärksamheten derå, att frågan ieke
ar att anticipera på Bankens vinst, utan att stadga, det öfverskottet
af Bankens vinst för det ena året skall det påföljande
öfverlemtias till Riksg.cont. Vinsten är väl lika ”behållen,
” fastän den endast är ett år gammal, som om den
vore fem år.
Ilr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag anhåller,
att Hr Nordenanckar motion må hvila på bordet. Den
torde genom en remiss till vederbörligt Utsk. blifva bäst utredd.
Emedlertid kan förevar, punkt, oberoende af den
väckta motionen, bifallas; ty denna sednare har endast afseende
å Bankens vinst före 1835. Jag delar Frih. Ehrenborghs
öfvertygelse, att den upplöpande vinsten väl kan behöfvas
till fullgörande af hvad Ständerna beslutat i anseende
till silfverköp m. m., som Banken kan blifva nödsakad
att vidtaga i och för realisationens uppehållande. Beträffande
öfverskotten å grundfonden, så hör det icke till denna,
ulan till den 28:de punkten.
Hr Lagerhjelm: Att icke den utaf Ilr Nordenanckar
väckta motion strider emot 1668 års bancoförfattning torde
jag få ådagalägga med sjelfva författningens ordalydelse, som
är ganska väl känd. Der står i 74:de punkten: ”Och
"lära R. St., som, under K. M:s nådigste protection, dess
”handhållande och försvar sig uppå tagit hafva, öfver be”mälde
salderade gevinst sedan disponera, som det med K.
”M:s och Fäderneslandsens heder och nytta till publicos usus
”bäst kan användas.” Att nu disponera en sådan behållen
ge vinst kan jag icke inse vara mera stridande emot fortgången
på en ordentlig bana, än hvar och en annan disposition
af uppkommande öfverskott på annan väg, än de ingått.
Att med Bankens vinst oupphörligen öka dess förmögenhet,
skulle vora att göra Banken rik, under det landet
blefve fattigt. Utsk. synes förutsätta, att oredan i vårt penningeverk
är en följd deraf, att staten disponerat bancovinsten;
och skulle Utsk. under samma förutsättning förundra
sig öfver min motion, förklarar jag, att jag förundrar
mig öfver Utsk:s okunnighet om verkliga förhållandet. Man
har anmärkt, att beloppet af Bankens vinst icke kan vara
bekant. Sådant ger sig dock ganska snart, ty vid årets slut
får man veta, hvad Bankens behållna vinst utgör och det
är icke fråga om att disponera den förr. Detta kan ske i
full öfverensstämmelse med 27.’de punkten, ty den handlar
endast om en tillkommande tid; hvaremot den nu väckta
frågan har afseende å den redan förflutna tiden. Jag har
n IL a
IO
Den i Augusti f. m.
visst icke emot, om saken göres till föremål för ny motion;
men den kan ganska väl afgöras såsom tillägg till förevar,
punkt. En ledamots rätt att bordlägga frågan är visserligen
obestridlig; men att remittera den till Utsk., då hvar och
en derom äger en erforderlig kännedom, synes mig fullkomligt
ändamålslöst.
Hr Rosenblad: Sedan 3 Stånd bifallit punkten, vill
jag deri icke föreslå några förändringar, utan blott anföra,
att jag lika med Utsk. anser, att man icke bör anvisa på
hvad som icke ännu finnes; men derföre vet jag icke, huru man
kan vilja upplifva 1668 års författning i denna del, då man
gifvit den örfilar i alla andra §§. Jag erkänner lika med
Hr Cederschjöld olägenheterna deraf, att stora summor hopas
i Bankens händer; men, som sagdt är, dä 3 Stånd redan
bifallit punkten, skall jag icke emotsätta mig densamma.
Det är dock i fullkomlig öfverensstämmelse med den grundsats,
att Ständerna vid en blifvande riksdag må disponera
den då salderade gevinsten, som nuvar. Ständer äga disponera,
hvad sedan sista riksdag är salderadt; och det är detta
jag förmodar att Hr Nordenanckars motion åsyftar, hvilken
gerna för mig må hvila på bordet till nästa plenum
samt då antingen remitteras till Utsk. eller afgöras i sammanhang
med förevar, betänk.
Hr Nordenanckar: Man har velat anse den af mig
väckta fråga såsom alldeles ny och oberoende af förevar,
lytde punkt. Men då Ständerna genom stadgandet vid io:de
och ii:le punkterna fixerat sedelstocken, ser jag icke, huru
liqvid emellan Banken cch Riksg.cont. skall kunna ske, utan
medelst bancovinsten för i835 och i836. Således står min
motion i nära förhållande till denna punkt.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla den nu föredragna 2y:de punkten afBancoUtsk:s
förslag.
Ropades ja.
Hr Cederschjöld begärde propos. äfven på det af
honom föreslagna tillägg.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att H. Ex. ansåg
en sådan propos. svårligen kunna göras, sedan R. o. Ad.
ovilkorligt bifallit Utsk:s förslag till 27:de punkten.
Hr Lagerhjelm: Då icke någon talat emot 27:0c punkten
, är det naturligt, att Hr Landtm:» propos. till bifall
derå måste med ja besvaras. Men begäran är gjord om ett
tillägg till punkten. Det är sannt, att detta är begärdt på
bordet; men jag hemställer lill Hr v. Hohenhausen, 0111 lian
icke från en sådan begäran skulle vilja afstå. Gör han det,
så finnér jag intet hinder, att ju tillagget nu kan antagas.
Hr Lefre'n: Att göra ett tillägg till ett fattadt beslut
1
D c ii i Augusti f. m.
är fullkomligen grundlagsenlig!, så vida nemi. detta tillägg
icke strider mot det förut fattade beslutet; i sådant fall
kan det icke äga rum. Jag hoppas, att de värda motionärerna
äro lika måna som jag om grundlagarnas helgd.
Frih. Palmstjerna: Jag öfverlemna!’ till Hr Gr. o.
Landlm., huruvida något tillägg till 27:de punkten numera
kan äga rum, sedan 11. o. Ad. bifallit densamma utan förbehåll
; åtminstone har vid alla föregående discussioner, der
fråga uppstått om tillägg till någon punkt, sådant blifvit afgjordt
gemensamt med sjelfva punkten.
Hr Lagerhjelm: Om sjelfva saken tyckas alla vara
ense. Det är således endast tvist om formen. Ämnet är väckt
och måste afgöras nu eller efter bordläggning. Under elis—
cussionen hörde jag icke ens Frih. Palmstjerna yrka ovilkorligt
bifall till 2y:de punkten; och då Hr Landtm, gjorde propos.
derå, kunde väl icke denna besvaras med nej, tvärtemot
hvad alla önskade. Tillägget är endast ett fullständigande
af den antagna punkten; och hvarföre kan man val icke få
deröfver särskildt besluta.
Hr Rosenblad: Jag instämmer med dem, som anse,
att Hr Nordcnanckars föreslagna tillägg icke numera kan införas
i 27:de punkten. Det innefattar ett särskildt ämne,
hvaröfver R. o. Ad. efter godtfinnande kan besluta.
Frih. Cederström: Då fråga uppstod om ett tillägg
till 2y:de punkten, och denna fråga begärdes på bordet, faller
det af sig sjelf, att såväl den väekta frågan som sjelfva
punkten bort hvila. Då emedlertid beslut öfver den sednare
och till antagande af densamma, sådan den är, blifvit fattadt,
har i och med detsamma den förra förfallit.
Hr von Hohenhausen: Det är Hr Nordenanckars
motion, rör:de användandet af Bankens vinst före år i835
samt hennes skyldighet att ersätta Riksg.cont. någon viss
summa, som jag begärt på bordet. .Hvad åter angår det af
Hr Cederschjöld föreslagna tillägg, har jag icke begärt detta
på bordet; men jag har i afseende derå förklarat mig
hysa samma öfvertygelse som Frih. Ehrenborgh, att nemi.
Banken sjelf behöfver sin vinst.
Hr Tham, Wolrath: Då R. St vid sista riksdag beslöto,
att Banken skulle till Riksg.cont. öfverlemna åtskilliga
anslag, som förut från Banken directe disponerats för Götha
canal <3tc., bestämde Ständerna en summa af 200,000 r:dr såsom
den, hvilken årligen borde fran Banken till Riksg.cont. förskottsvis
utgå, med vilkor, att om behållna vinsten icke belöpte
sig till nämnde summa, skulle Riksg.cont. återbetala, hvad
det för mycket uppburit. Under åren 1831 och i832 ägde
en sådan återbetalning verkligen ram; men huruvida Riksg.-  cont. uppburit sina 200,000 r:dr för iS34 vet jag icke
12
Den i Augusti f. m.
Emedlertid torde det vara öfverflödigt att tala om dispositioner
af medel, som, till följd af aldre, troligen redan iiro
använda. Jag anhåller, att den väckta frågan må hvila på
bordet, tills betänk, blifvit afgjordt. Så hafva vi beslutat i
afseende å 2:ne förut väckta. Detta är nu den 3:dje.
Hr Lagerhjelm: Då en talare grundat sina anmärkningar
derpå, alt motionen skall afse medel, som icke linnas,
får jag endast åberopa i832 års bokslut, enligt hvilket
Bankens behållning utgjorde 5,400,000 r:dr. Häruti var inbegripen
den vid sista riksdag fastställda grundfond, 4,400>000
r:dr. Skillnaden är således 1 million. Då några anmärkningar
emot nämnde bokslut icke blifvit gjorda, hoppas jag,
att mån får antaga det för gällande och rätta sig derefter.
Hr Lefre'n: Den siste talaren har åberopat bokslutssumman,
såsom utvisande Bankens behållna vinst; mentalaren
lärer hafva glömt, att det icke blott är Bankens vinst,
utan äfven capitalafbetalningar, som ingå i berörde summa.
Jag kan emedlertid icke nu utur minnet utreda förhållandet
och anhåller, att den väckta frågan må anses såsom
särskild och hvila på bordet.
Hr Lagerhjelm: Då en ledamot förklarat, att grundfondens
ökning icke endast uppkommer af Bankens vinst,
utan äfven från capitalsummor, måste jag bekänna, att
jag icke kan begripa, hvarifrån Banken skulle få dessa capitaler,
om icke genom gåfvor, testamenten eller dylikt.
Hr Nordenanckar: Jag medgifver, alt den af mig
väckta fråga må såsom särskild motion behandlas, och jag
skall i ett följande plenum skriftligen utveckla densamma.
Hr Rosenblad: Med bokslutet i handen skulle jag på
3 minuter kunna visa, huru den omförmälda 1 millions behållningen
uppkommit, och derigenom jemväl, att största
delen tillkommit genom besparad räntevinst; men då motionen
är begärd på bordet, kan jag upskjuta dermed till nästa
plenum, för att då lemna fullständig utredning af ämnet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att, sedan
den af BancoUtsk. föreslagna 2y:de punkten blifvit af R. o. Ad.
ovilkorligt bifallen, H. Ex. ej ansåg sig kunna framställa propos.
å något tillägg till densamma; Hr Cederschjölds rätt alltid
obetagen att, om han så önskade, inkomma med motion i
ämnet, hvilken lomme att, såsom sådan, i laglig ordning
behandlas.
Hr Cederschjöld: Jag protesterar emot ett sådant
Hr Gr. o. Landtnäs förklarande. Jag finnér intet hinder
emot tilläggets antagande, då det icke strider emot det förut
fattade beslutet.
Hr Lagerhjelm: Hysande samma öfvertygelse i denna
Den i Augusti f. m.
i3
fråga sora Hr Cederschjöld, protesterar jag jemväl emot Ilr
Gr:s o. Landtnäs förklarande.
Hr Nordenanckar anmälde äfven till prot. sin reservation
i likhet med föregående tvenne talare.
Hr Lagerhjelm: Om jag icke missminner mig kunna
motioner väckas jemväl muntligen; och jag får då begagna
mig af denna rättighet i afseende å det förslag, Hr Nordenanckar
framställt.
28:de punkten: att, i stället för den uti 4 § af
i83o års banklag till ett belopp af 4?400;000 best
ä m d a summa, som, utan beräkning af Bankens
fasta egendomar och inventarier, alltid skulle
komma att utgöra en Bankens behållning i säkra
tillgångar och fordringar utöfver de förbindelser,
för hvilka Banken ansvarar, må bestämmas
en jemn summa af 5 millioner r:dr.
Underteckn. Ri dd. Se cr e t.: Den 28:de punkten har af
Preste- och BorgareStm blifvit bifallen, men af BondcSt.
gillad med förändring af Bankens grundfond från 5 till 44
million r:dr.
28:de punkten blef af R. o. Ad. bifallen.
2g: de punkten: att nämnde belopp af 5,000,000
r:dr städse i framtiden bibehålies såsom en Bankens
grundfond dymedelst, att möjligen inträffande
capital-förmi nskningar v*arda godtgjorda med
de årligen ingående vinsterna.
Underteckn. Ridd.Secret.: Preste- och BorgareSttn
hafva bifallit 2g:de punkten, och BondcSt. har gillat den med
nyssnämnde förändring af Bankens grundfond från 5 till 4g
million r:dr.
2g:de punkten blef af R. o. Ad. bifallen.
3o:de punkten: att åt Bancostyrelsens klokhet
och omtanka må varda öfve riem na dt att begagna
de i Bankens vård från riksdag till riksdag
qvarstående vinstmedel, då tillfälle dertill gifve
s, till förökande såväl af silfver fond som r örelsecapital.
Underteckn. Ridd.Secret.: Den 3o:de punkten är af
alla tre de öfriga RiksStm bifallen; dock har BondeSt. dervid
gjort följande tillägg * såsom ett nytt morn.: ”1 annan
”väg eller ordning, än sorn nu blifvit stadgade, må Banco”styrelsen
icke i någon lånerörelse eller försträckning sig inlåta.
”
3o:de punkten blef af R. o. Ad. bifallen.
Slutmeningen, så lydande: Hvarjemte Utsk.
*4
Den i Augusti f. ra.
slutligen får tillstyrka R. St. att, med stöd af 86 §
Reg.F., jemn förd med 2 §4 morn. i Tryck fr. föror d 11.
d. 16 Juni 1812, förklara, att till är ender, hvilka
i Bancoverket böra hemliga hållas, skola räknas
de beslut och åtgärder, Fullmägtige fatta och
vidtaga i afseende på bibehållandet af proportionen
emellan reella fonden och sedelstocken,
så att Fullmägtiges öfver 1 äggningar och beslut
härom ej få yppas, innan desamma gått i full
verkställighet, samt att, till följd häraf, särskildt
pr o t. öfver dessa är ender skall hållas, som,
jemte alla dertill hörande handlingar, kommer
att under hemligt förvar förblifva, intills besluten
i verkställighet gått.
Hr Rosenblad: Gillande den af Utsk. här uttryckta
grundsats, har jag blott några anmärkningar att göra, hvilka
åsyfta smärre förändringar i redactionen, dels till följd
af R. o. Ad:s beslut i 2:dra punkten, och dels emedan stadgandet
derförutan icke synes mig blifva riktigt klart i afseende
på Fullmägtiges rätt att vägra offentliggörandet af sina
beslut och åtgärder. Det står nemi. i Utsk:s förslag, alt
besluten icke skulle få yppas, innan de gått i full verkställighet;
men jag anser Fullmägtiges rätt i detta afseende
böra blifva något vidsträcktare, och tager mig derföre
friheten föreslå följande redaction: att till ärender, hvilka i
Bancoverket böra hemliga hållas, skola räknas de beslut och
åtgärder, Fullmägtige fatta och vidtaga i afseende på reella
fondens bibehållande vid faststäldt belopp och oafbruten
fullgörandet af Bankens åligganden, så att Fullmägtiges öfverläggningar
och beslut härom ej få yppas utan särskildt
medgifvande af Bancofullmägtige, hvarföre särskildt protocoll
öfver dessa ärender skall hållas, som jemte alla dertill
hörande handlingar kommer att under hemligt förvar förblifva,
intill dess besluten i verkställighet gått.
Hr Gunther, Carl: Jag måste bestrida den siste talarens
mening. Vi hafva så ofta hört åberopas, att man för
realisationens bestånd i främsta rummet skall trygga sig till
Bankens offentlighet, hvartill ej blott hörer kännedom om
sifferberäkningarna, utan äfven Fullmägtiges åtgärder och
beslut, att jag anser bifall till hvad Utsk. föreslagit vara
det högsta, som kan medgifvas för återinförande af secretessen.
Jag bestrider på grund häraf helt och hållet antagandet af
Hr Rosenblads redactionsförslag.
Hr von Hohenhausen: Man måste urskilja sådant,
som hörer till kännedomen om Bankens ställning, i afseende
hvarpå offentlighet utan tvifvel bör äga rum, från de åtgärder,
som Fullmägtige kunna finna af nöden för reella
fondens förstärkande. Vore Bancostyrelsen organiserad, som
den borde vara, behöfdes aldrig den mängd af föreskrifter,
Den i Augusti f. ra.
som i detta betänk. finnas intagna, och i andra länder går
man icke på sådant sätt till väga. Hos oss är det emedlertid
nödvändigt, och hvar och en vet på förhand, huru långt
Fullmägtige kunna gå i sina åtgärder till Bankens förstärkande;
men om nu Fullmägtiges öfverläggningar oeh beslut
äfven skulle kunna i hvarje särskildt fall på förhand offentliggöras,
hemställer jag, hvad följden deraf skulle blifva,
och om väl någon enskild handlande, vid behandlingen af
sina affärer, skulle tillåta en sådan offentlighet. Jag ber, att
man måtte besinna, att här endast är fråga om åtgärder för
silfverköp och fondens förstärkande, icke om sådant, som
hörer till Bankens ställning, och jag tillstyrker för min del
bifall till hvad Utsk. föreslagit.
Hr Lefren: Utsk. har i denna framställning stött på
en ganska ömtålig punkt. Det liar å ena sidan icke kunnat
falla Utsk. in att återinföra secretessen, men å andra
sidan har Utsk. bort uttrycka, att publiken ej kan hafva
någon rätt att krypa in i Fullmägtiges prot., förrän besluten
gått i verkställighet, då fråga är om sådana ärender,som
böra hemliga hållas. Utsk. har äfven bestämt hvilka dessa
ärender äro, på ett sätt, alt någon tvetydighet eller något
missförstånd icke bör kunna äga rum. Hr llosenblad har nu
föreslagit en redactionsförändring, hvaraf begynnelsen är påkallad
af B., o. Ad:s föregående beslut; men den senare delen
af förslaget innehåller så allmänna termer, att allmänheten,
lika med mig, deri skulle se ett bemödande att gå
längre i secretess, än som behöfves. Jag tillstyrker derföre
bifall till Utsk:s förslag med den förändring, som innehålles
i böl jan af Hr Rosenblads redaction. Lill äfventyrs är dock
all förändring öfverflödig, om de öfriga Stånden, såsom man
sagt mig, antagit Ulsk:s betänk, i denna del oföräudradt,
hvarom Ridd.Secret. torde lemna upplysning.
Underteckn. Ridd.Secret.: PresteSt. har beslutat att
åt den ifrågavar. slutmeningen i Ulsk:s betänk, gifva följande
redaction: att R. St. må, med stöd af 86 § Reg.F.,
jemnförd med 2 § 4 morn. i Tryckfr.förordn. d. 16 Juni
1812, förklara, att till ärender, hvilka i Bancoverket böra
hemliga hållas, skola räknas de beslut och åtgärder, F11IImägtige
fatta och vidtaga, både i afseende på bibehållande
af silfverfonden vid det stadgade minimum och i afseende
på det, såsom vilkor för sedelstockens förökning, bestämda
förhållande af 2 till 5, så att Fullmägtiges öfverläggningar
och beslut härom ej få yppas, innan desamma gått i full
verkställighet, samt att, i följd häraf, särskildt protocoll öfver
dessa ärender skall hållas, som, jemte alla dertill hörande
handlingar, kommer att under hemligt förvar förblifva,
intilldess besluten i verkställighet gått BorgareSt. har godkänt
slutperioden pag. g5 oföräudradt, men BondeSt. har
ansett det af BancoUtsk. tillstyrkta förklarande, ang:de hem
-
i6
Den i Augusti f. m.
ligliål lande af vissa bancoärender, icke vara af beliofvet påkalladt.
Hr Rosenblad: Jag får först erinra, att Bankens publicitet
består i allmänhetens rätt att få se alla siffror, som
utvisa Bankens ställning, och offentlighet i detta afseende aren
grundsats, sorn är antagen för alla civiliserade länders
banker. Men deremot finnes intet ställe, der det är tillåtet
(och sådant skulle icke heller utan våda kunna ske), att
hvar och en har fri tillgång till Bancostyrelsens prot. för att
göra sig underrättad om de åtgärder, som vidtagas för att
motverka machinationer till Bankens skada. Sådant finnes
ingenstädes tillåtet, och mitt förslag åsyftar således ingen inskränkning
i en tillbörlig publicitet, utan afser endast för
det första att bringa redactionen i enlighet med föregående
besluten, dervid jag likväl finner det vara orätt att ensamt
tala om reella fondens bibehållande vid stadgadt belopp,
enär Bancofullmägtige äfven hafva andra åligganden
att uppfylla, hvarom öfverläggningarna och besluten kunna
behöfva att hållas hemliga, utan att sådant innebär någon inskränkning
i publiciteten, så länge det endast är fråga om
Fullmägtiges prot., men icke om sluträkningar och qvartalsöfversigter
af Bankens ställning, hvilka fortfarande komma
att tryckas och till allmänheten utdelas; och för det andra:
att borttaga en ofullständighet i Utsk:s förslag genom
borttagande af orden: full verkställighet; ty om till
en åtgärd fordras flera partiella beslut, skulle, efter verkställigheten
af ett eller annat bland dessa beslut, prot:n deröfver
genast kunnat utbegäras och stridiga meningar uppkomma
om hvad med full verkställighet här menas, hvadan
jag anser lämpligare att åt Fullmägtiges eget bepröfvande
öfverlemna att bestämma tiden, då prot:n öfver hemliga
ärender kunna offentliggöras. På grund häraf anhåller jag
ånyo vördsamt om Hr Gr. o. Landtmts propos. till bifall å
mitt redactionsförslag.
Ilr Gunther: Till en början får jag fästa en talares,
nemi. Hr v. Hohenhausens uppmärksamhet derpå, att jag
icke motsatt mig bifall till Utsk:s betänk., utan blott bestridt
Hr Rosenblads förslag, som, efter min öfvertygelse, innebär
cn ytterligare utsträckning af hemligheten inom Bancoverket.
Det är icke nog för allmänheten att se siffrorna om
Bankens ställning, utan den fordrar äfven kännedom om
Fullmägtiges åtgärder; och det sätt, hvarpå Fullmägtige sedan
sista riksdagen fullgjort R. St:s då fattade beslut, inger
åtminstone icke mig det förtroende, att jag anser offentlighet
i afseende på deras åtgärder öfverflödig.
Hr Nordenanckar: Jag erkänner, alt man hos oss
fordrar för mycken publicitet i afseende på Banken; men
jag erkänner tillika, alt det vore farligt att nu väcka misstro
-
Den t Augusti f. ni.
»7
troende genom återtagande af livad man cn gång löfval.
Ulan att vilja utsträcka hemligheten till Fullmägtiges alla
åtgärder, instämmer jag derföre i den af Hr Rosenblad föreslagna
redactionen, såsom en lämplig medelväg.
Hr Lefren: Då saken nu står så, att de öfriga RiksSt.
faLtat hvar sitt beslut i denna fråga, skulle, i händelse
R. o. Ad. antager Hr Rosenblads förslag, fyra särskilda beslut
uppkomma. Hr Rosenblads förslag innehåller dels sammanjemnkning
till likhet med de föregående besluten, som
PresteSt. antagit, och dels en ytterligare utsträckning af de
ärender, sorn skola hållas hemliga i Banken, hvilken utsträckning
ej instämmer med något af de öfriga Ståndens
beslut. Då jag icke heller för min del kan godkänna denna
del af Hr Rosenblads förslag, tager jag mig friheten föreslå,
att R. o. Ad. instämmer med PresteSt., hvarigenom
jag lior, att man lättast kan sammanjemnka de särskilda besluten
till ett bestämdt R. St:s beslut.
Gr. Frölich: Om det vore någon säkerhet för vinnande
af ett bestämdt R. St:s beslut genom R. o. Adts instämmande
med PresteSt., skulle jag ingå derpå, såsom Hr
Lefren föreslagit. Men då härigenom endast i Stånd skulle
komma att sammanstämma, blifver i allt fall på detta sätt
ingenting afgjordt, och jag ser således icke, hvarföre ej sammanjemnkning
lika väl kan äga rum, om besluten blifva fyra
särskilda. Jag anser mig derföre, utan någon consideration
i nämnde hänseende, nu böra följa min öfvertygelse, att sådana
åtgärder af Bancofullmägtige, som Hr Rosenblad i sitt
redactionsförslag afsett, nödvändigt böra hållas hemliga, till
dess de blifvit fulländade, och jag instämmer altså i begäran
om propos. på Hr Rosenblads förslag.
Hr Lagerhjelm: Jemte den förklaring, att jag tror,
det någon ändring, på sätt Utsk. föreslagit, är af behofvet
påkallad i afseende på den offentlighet i Bancofullmägtiges
alla åtgärder och beslut, som hittills ägt rum, utber jag mig
att få fästa uppmärksamheten på bancolagens stadgande i 5
§, att för hvarje halfår skall, inom en månad efter förloppet
deraf, en öfversigt, som klart och fullständigt visar vexelLankens
ställning, genom R. St:s fullmägtiges försorg tryckas
och med allmänna tidningarna utdelas. Vi hafva nyligen
fått cn sådan öfversigt; men jag hemställer, 0111 den icke
kan indragas, och om det icke är tillräckligt, hvad sorn ytterligare
stadgas i samma §, att nemi. en öfversigt, sorn visar
Bankens hela ställning, skall efter hvarje års bokslut på
samma sätt offentliggöras. Bancofullmägtige skulle då äga
att undanhålla allmänheten sina öfverläggningar och beslut,
ang:de reella fondens bibehållande vid stadgadt belopp, intilldess
åtgärderna gått i verkställighet, samt sjelfva fondens
11 II. 3
iS
Den i A ii g u s t i jf. m.
ställning intill årets bokslut; och då alla andra banker hålla
sin fond okänd för alltid, men vår Bank ej skulle göra det
för längre tid an ett år, synes delta vara allt, hvad som
skäligen kan fordras. Jag hemställer, om icke ett tillägg
härom på detta ställe bör intagas, ehvad beslut R. o. Ad.
för öfrigt fattar, och örn icke de ölriga RiksSt:n böra inbjudas
att deri instämma.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
antagande af Hr Rosenblads förslag till redaction af slutmening,
så lydande: att till ärender, hvilka i Bancoverket
böra hemliga hållas, skola räknas de beslut
och åtgärder, Fullmägtige fatta och vidtaga
i afseende på reella fondens bibehållande vid
faststäldt belopp och oafbrutna fullgörandet af
Bankens åligganden, så att Fullmägtiges öfver1
ägg ilin gar och beslut härom ej få yppas utan
särskildt medgifvande a f B a n c o f u 11 m ä g t i g e, hvarföre
särskildt pr o t. ö fver dessa ärender skall hållas,
sorn jemte alla dertill hörande handlingar
kommer att under hemligt förvar förblifva, intill
sdess besluten i verkställighet gått.
Ropades ja och nej.
Hr Lefren: Jag fortfar alt begära propos. till bifall å
Preste.St:s beslut.
Hr Lag^rhjelm: Jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm,
täcktes inhemta Ståndets tanka, huruvida icke det tillägg,
som jag föreslagit, åsyftande en inskränkning i 5 § af bancolagen,
bör i alla händelser här intagas.
Hr Cederschjöld: Då Hr Lefre'n tillstyrkt bifall till
PresteSt:s beslut, torde jag få fästa hans uppmärksamhet
derpå, alt i detta beslut förekommer ett uttryck, som lär
göra dess antagande omöjligt. Der talas nemi. om Bancofullmägtiges
åtgärder för silfverfondens bibehållande vid
minimibeloppet, och det kan väl icke vara meningen, att
Fullmägtige skola vidtaga åtgärder för att alltid bibehålla
fonden vid minsta beloppet.
Gr. Cronhjelm: Då fråga nu egentligen lärer vara
om antagande af Hr Rosenblads redactionsförslag, måste jag
förklara, att jag för min del ej kan annat än ogilla detta
förslag, emedan det är alfattadt i sådana ordalag, att det
skulle bero på Bancofullmägtige att afskära allmänheten all
kännedom om Banken och att återinföra secretessen, som
haft så olyckliga följder. I Hr Piosenblads förslag står nemi.,
att alla både åtgärder och beslut skulle hällas hemliga, eller
icke utan Fullmägtiges särskilda medgifvande få yppas, hvilka
hafva afseende ej mindre på fondens bibehållande vid
stadgadt belopp, än på oafbrutet fullgörande af Ban
-
Den i Augusti f. m. ip
k ens åligganden; och härtill mäste räknas Bankens hela
lånerörelse, hvars förhemligande väl icke kan vara meningen.
Hr Rosenblad: Den siste talaren har ofullständigt
uppfattat mitt förslag, då han trott, att allmänheten derigenom
skulle afskäras ali kännedom om Banken och dess
rörelse; ty jag har endast talat om hemlighållande af Bsncostyrelsens
prot. För att emedlertid borttaga tvetydigheten
i ordet åligganden, vill jag gerna medgifva, att till orden:
oafbrutna fullgörandet af Bankens åligganden,
må tilläggas: i och för s i 1 f ve r v ex I in ge n, eller
kanske rättare: mot dess creditorer. Det måste då vara
gifvet, att samma räkenskaper och samma qvartalsöfversigter,
som förr, förblifva tillgängliga för publiciteten.
Hr Lefren: Sedan Hr Cederschjöld fästat min uppmärksamhet
på ett i PresteSt:s beslut förekommande oriktigt
uttryck, hvarom jag erkänner anmärkningen vara grundad,
afstår jag frän min begäran om propos. på PresteSt:s
beslut och tror det bästa vara att antaga Utsk:s förslag med
den första af Hr Rosenblad föreslagna redactionsförändringen,
men utan det sednare tillägget, hvilket, äfven efter Hr Rosenblads
nu sednast deri gjorda inskränkning, är för vidsträckt,
då det i allt fall omfattar Bancostyrelsens alla prot.
Hr Nordenanckar: Utsk. har utgått från den åsigt,
att Fullmägtiges alla öfverläggningar skulle vara tillgängliga
för allmänheten, sedan besluten gått i verkställighet.
Jag anser likväl, att sjelfva principerna, som ligga till grund
för Fullmägtiges åtgärder, aldrig böra kungöras, utan Bancostyrelsens
eget medgifvande, på det allmänheten icke må
kunna bedöma och contrecarrera dem; 'och det är på denna
grund, som jag instämmer med Hr Rosenblad.
Gr. Frölich: Jag har redan förut förklarat, att jag
instämmer i Hr Rosenblads förslag; jag har nu begärt ordet
endast för att, då Hr Lagerhjelm yrkat ett tillagg, som
skulle ändra bancolagen, till honom sjelf hemställa, om denna
lag kan i sådan väg ändras. Jag tror, att Hr Lagerhjelius
förslag måste behandlas såsom särskild motion, hvilken bör
till LagUtsk. remitteras, och att vi således för närvar, endast
hafva att hålla oss till de återstående tvenne alternativerna,
som blifvit satta i fråga.
Gr. Cronhjelm: Jag fruktar, att Hr Rosenblad genom
sin sednare redaction hoppat ur askan i elden, sorn
span säger, och att han genom sitt sista tillägg gjort förslaget
vida mer omfattande Bankens hela rörelse, än förut. I Hr
Rosenblads redactionsförslag talas numera om Bankens åligganden
mot sina creditorer, och jag frågar, om icke
dessa åligganden hafva omedelbart sammanhang med hela
rörelsen? Då nu härtill kommer, att det icke är blott Fullmägtiges
öfverläggningar, utan alla deras åtgärder i afse
-
20
Den t Augusti f. m.
ende på Bankens åligganden mot sina creditorer, sorn skulle
hållas hemliga, kan jag ej annat än fortfarande afstyrka bifall
till Hr Rosenblads förslag. Det är sarint, att han har
hänvisat oss till bokslutet och de tryckta qvartalsöfversigterna;
men i ren conseqvens med det förslag, Hr Rosenblad nu
gifvit oss, väntar jag, att, örn det antages, han inom kort
skall uppträda och säga, att sådana qvartalsredogörelser stå
i strid med det fattade beslutet om åtgärdernas hemlighållande,
och alt vi således ej heller böra fråga efter deni.
Ilr Lagerhjelm: Jag (inner Gr. Frölichs emot mig
riktade anmärkning grundad, och anhåller derföre, att mitt
förslag må anses och behandlas såsom ny motion.
Hr Rosenblad: Det är visserligen obehagligt att behöfva
borttaga R. o. Ad:s tid för att borttaga Gr. Cronlijelrns
onödiga farhågor; men jag finner mig i anledning af
hans sednaste yttrande nödsakad att ånyo erinra, att enligt
mitt förslag det endast är Fullmägtiges öfveriäggningar
och beslut, d. v. s. deras prot., som skola hållas hemliga,
icke räkenskaperna och den öfversigt al' Bankens ställning,
som bokslutet utvisar, ty huru det skall se lil lär Bancostyrelsett
icke kunna bestämma.
Ilr Hegardt: Jag skulle för min del tro, att Hr Rosenblads
redactionsförslag kan antagas med någon förändring,
hvarigenom man till närmare bestämmande af de ärendei',
som böra hemliga hållas, borttager det obestämda i de orden:
Bankens åligganden, och i stället insätter: si 1 f—
verntvexlingens oafbrutua fo r t g å n g.
Hr Lefre'h: Till bevis på oantagligheten af Ilr Rosenblads
förslag är, att hvar och en, som yttrat sig deröfver,
har en särskild tanka om hvad förslaget innebär. Då man
meddelar föreskrifter, måste man uttrycka sig så bestämdt,
att stadgandet icke af hvar och en kan förstås på olika sätt;
det är angeläget att icke skrifva som domaren, om hvilken
anccdoten berättar, att han skref en så lång och combinerad
dom, att han vid genomläsandet efteråt sjelf befarade,
att den icke skulle kunna begripas, och derföre skref inunder:
meningen med domen är, att hustru Carin förlorat
processen,
Hr Rosenblad: I händelse anccdoten om hustru Carin
liar någon tillämplighet på mitt förslag, återfaller den på
Utsk:s eget förslag, Ur hvilket jag lånat ordet åtgärder,
som Gr. Cronhjelm ansett väcka Största farhågan. Jag vill
emedlertid gerna medgifva, att detta ord, om man så vill,
må Utgå, och jag fogar mig jemväl villigt efter Hr Hegardts
önskan. Förslaget skulle då komma att lyda sålunda: "Att
till ärender, hvilka i Bancoverkel böra hemliga hållas, skola
räknas de beslut, Fullmägtige fatta och vidtaga i afseende
på reella fondyns bibehållande vid faststäldt belopp
Den x Augusti f. m.
21
oell oafbrutna fullgörandet af Bankens silfv.ervexling, så att
Fullinägtiges öfverlåggningar och beslut baroni ej få yppas,
utan särskildt medgifvande af Bancofullinägtige, hvarföre
särskildt protocoll öfver dessa ärender skall hållas, sorn jemte
alla dertill hörande handlingar kommer att Under hemligt
förvar förblifva, intilldess besluten i verkställighet gått,” För
öfrigt torde jag få erinra, att, i händelse jeninkningar behöfva
göras i ett här improviseradt redactionsförslag, är sådant ursägtligare,
än om anecdoten om hustru Carin bchöfver tillämpas
på Utskts utarbetade och tryckta betänk.
Hr Cederschjöld: Jag utbeder mig att få göra ett
försök till sammanjemnkning af de särskilda meningarna genom
följande, i det liufvudsakligä med Utsk. instämmande
förslag till redaction: ”Att B., St. förklara, med stöd af 86
§ Reg.F., jemnförd med 2 §> 4 mom. i Tryckfr.förordn. d.
16 Juni 1812, att till ärender, hvilka i Bancoverket böra
liemliga hållas, skola räknas de beslut och åtgärder, Fullniägtige
fatta och vidtaga i afseende på den reella fondens
vidmagthållande, sä att Fullmägtiges öfverlåggningar och beslut
härom ej utan deras medgifvande få yppas, innan desamma
gått i full verkställighet, samt att, lill följd häraf,
särskildt prot. öfver dessa ärender skall hållas, som jemte
alla dertill hörande handlingar kommer alt under hemligt
förvar förblifva, intilldes besluten i verkställighet gått.”
Gr. Cronhjelm: Det är väl sannt, hvad Ilr Rosenblad
yttrat, att han lånat ordet åtgärder från Utsk:s betänk.;
inen ordet stod i Hr Rosenblads förslag, före sista förändringen,
på orätt ställe, eller i sammanhang med fullgörandet
af Bankens åligganden mot sina
kom det att omfatta Bankens hela rörelse. Jag finner Utsk:s
förslag antagligt med blott den förändring, som erfordras i
anledning af de föregående besluten, och jag instämmer derföre
i Hr Cedersclijölds redaction, med anhållan om proposderå.
Hr Lefre'n: Jag bär att få instämma i den redaction,
Hr Cederschjöld nu föreslagit, såsom den lämpligaste. Hvad
för öfrigt beträffar Hr Rosenblads yttrande, att han lånat sina
uttryck af Utsk., är det redan upplyst, att ordet åtgärder,
hvarom frågan varit, icke hos Hr Rosenblad står i
samma mening som hos Utsk., hvilket endast talat om Fullmägtiges
åtgärder till bibehållande af proportionen emellan
sedelstocken och den reella fonden.
Hr Gunther: Jag har endast begärt ordet för att hos
Hr Gr. o. Landtm, anhålla, att propos. på Hr Cederschjölds
förslag, såsom mest öfverensstämmande med Ulsk:s betänk.,
måtte blifva först framställd i enlighet med den vanliga
ordningen.
Den af Hr Cederschjöld föreslagna redaction af slutme
-
22
D c ii i A u g u s ti f. m.
ningen upplästes, så lydande: att R. St. förklara, med
stöd af 86 § Reg. F., jemn förd med i § 4 morn. i
Tryckfr.förordn. d. 16 Juni 1812, att till ärenden,
hvilka i Bancoverket böra hemliga hållas, skola
räknas de beslut och åtgärder, Fullmägtige fatta
och vidtaga i afseende på den reella fondens vidmagthåll
ande, så att Fullmägtiges öfverläggningar
och beslut härom ej utan d e ras_ m edgif v an d e
få yppas, innan desamma gått i full verkställighet,
samt att, till följd häraf, särskildt pro t. öfver
dessa ärenden skall hållas, som jemte alla
dertill hörande ha n d I i n ga r kommer att under hemligt
förvar förblifva, intilldess besluten i verkställighet
gått.
Hr Nordenanckar: Mig synes, att Hr Rosenblads förslag
innefattar en alltför vigtig princip, för att helt och hållet
uteslutas; och då Hr Cederschjölds redaction innebär en
utvidgning af offentligheten i Fullmägtiges förhandlingar,
utöfver hvad Utsk. tillstyrkt, derigenom att det, efter Hr
Cederschjölds förslag, skulle få bero af Fullmägtiges medgifvande
att utlemna prot:n, äfven innan besluten gått i
verkställighet, vågar jag föreslå den modilication i Hr Cederschjölds
redaction, att, med bibehållande af orden: utan
Fullmägtiges medgi f vande, de påföljande orden : innan
besluten gått i full verkställighet, må utgå.
Uppå derefter framställd propos. blef den af Ilr Cederschjöld
nyss föreslagna, nyss upplasta redaction af R. o. Ad.
godkänd.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att då rubriken
C. Lane bank en, för R. o. Ad. föredrogs, hade Frih.
Palmstjerna begärt, att en mening näst derefter skulle införas
och denna fråga hade blifvit uppskjuten, tills föredragningen
af BancoUtsk:s förslag blifvit fulländad; i anledning
hvaraf H. Ex. förklarade, att Frih. Palmstjernas ofvannämnda
framställning nu skulle till pröfning företagas.
Frih. Palmstjernas förslag upplästes, innehållande, att
näst efter orden C. Lånebanken skulle införas följande:
Bankens nuvarande lånerörelse förminskas ej i
annat fall, än 7:de och 8:de punkterna bestämma;
men den lämpas efter rörelsens behof, på
sätt här nedanföre stadgas.
Gr. Cronhjelm: Jag fruktar, att i Frih. Palmstjernas
ifrågavar. förslag måste till 7:de och 8:de punkterna afven
tillsättas 23:dje punkten, sedan R. o. Ad. numera alslagit
belåning på åtskilliga papper, som hittills varit belånbara.
Frih. Palmstjerna: I anledn. af Gr. Cronhjelms yttrande
torde jag få erinra, att R. o. Ad. väl afslagit den
D c n i Augusti f. m.
2.3
punkt, som angår belåning af publika papper i allmänhet,
men derföre icke beslutat att undandraga rörelsen de medel,
som dertill hittills blifvit använda. R. o. Ad. har endast
sagt, att medlen icke skola användas på samma sätt
som förut; och då mitt förslag innehåller, att Bankens nuvar.
lånerörelse lämpas efter rörelsens behof, på sätt nedanföre
stadgas, lärer beslutet i 23:dje punkten icke behöfva
här upptagas.
Frih. Ehrenborgh: För min del tror jag väl icke,
att Frih. Palmstjernas föreslagna tillägg behöfver något förtydligande,
särdeles sorn jag förmodar Frih. Palmstjernas
mening vara den alt uttrycka, det ingen rubbning eller förminskning
får ske i den lånerörelse, sorn vid denna riksdag
beslutes, med undantag af hvad som kan blifva en följd
af ytde och 8:de punkterna. Jag skulle emedlertid för undanrödjande
af den farhåga, Gr. Cronhjelm yttrat, vilja till
Frih. Palmstjerna hemställa, otn han icke finner lämpligt
att i sitt förslag tillägga orden: till beloppet.
Hr Cederschjöld: Jag anser Frih. Palmstjernas föreslagna
tillägg icke blott alldeles öfverflödigt, utan äfven
olämpligt och stridande emot föregående besluten, sedan R.
o. Ad. i (8:de punkten beslutat indragning af fastighetslånen
och i 2o:de punkten en förminskning i discontrörelsen. Het
är väl sannt, att R. o. Ad. i stället beslutat creditiv till hypotheksföreningar,
i händelse några sådana vilja sig derom
anmäla; men det är alldeles icke säkert, att sådant sker,
och ännu mindre, att det sker till samma belopp, som förut
blifvit användt uti de nu indragna lånevägarna, hvadan
det icke heller går an att uti ett sådant generelt stadgande,
som Frih. Palmstjerna nu föreslagit, bestämma, att lånelillgångarna
ovilkorligen skola blifva oförändrade.
Gr. Cronhjelm: Skall tillägget ske, så instämmer jag
med Frih. Ehrenborgh , i synnerhet som jag grundat min anmärkning
på den förmodan, alt Frih. Palmstjernas mening
varit, att ingen förminskning skulle äga rum i den utlåning,
sorn hittills varit bestämd, då deremot Frih. Ehrenborgh
trott, att förslaget afsåg den utlåning, som nu kommer att
bestämmas. I hvilkendera fallet torde det för tydlighetens
skull blifva nödvändigt att tillägga orden: till beloppet;
jag finner likväl för min del bäst att vara alldeles utaf med
Frih. Palmstjernas tillägg, och förenar mig med Hr Cederschjöld,
att det i intet afseende är behöfligt.
Hr Lefre'n: Jag är äfven böjd för Hr Cederschjölds
mening, helst vid betraktande deraf, att alla de beslut, R.
o. Ad. nu fattat, ej äro annat än grunder, hvarefter Utsk.
framdeles kommer att utarbeta, dels ett nytt reglemente för
Bankens lånerörelse och dels en förändrad redaction af bancoJagen.
24
D c 11 i Augusti f. m.
Det är således nu i el c fråga om att på håret bestämma
hvarje redäction , hvilket först blir en cura posterior; och
jag tillstyrker derföre, lika med Hr Cederschjöld, att Frih.
Palmstjernas förslag måtte afslås, desto hellre sorn så många
ändringar blifvit gjorda i Utsk:s betänk., att det torde blifva
svårt att i ett generel t stadgande uppfatta ändamålet, hvartut
besluten syfta.
Frih. Palmstjerna: Såsom jag uppfattat Utsk:s betänk.
, har Ilufvudföremålet för besluten varit: 1:0 att Banken
alltid skulle vara i den ställning, att silfvervexlingen
oafbrutet kan fortgå, och 2:0 att ingen förminskning i nuvarande
lånerörelsen skulle, så vidt möjligt, äga ruin, men
att densamma borde bättre ordnas efter rörelsens behof. På
detta sätt har jag uppfattat saken och trott mig finna en
sådan åsigt uttryckt i flera spridda punkter; hvadan jag ansett
en sammanfattning deraf upplysande och nödvändig för
den stora allmänheten, som, utan att känna motiven för våra
beslut och deras inre sammanhang, bedömer dem , innan
man ännu sett verkningarna deraf. Att orden: till beloppet,
i förslaget införas vill jag ej bestrida, ehuru jag ej finner
det behöfligt, men att, såsom Hr Cederschjöld sagt, förslaget
skulle stå i strid med föregående beslut kan jag ej
medgifva; ty hvad fastighetslånen beträffar, innehåller beslutet,
att fonden skall öfverflyttas till hypotheksföreningar,
i den mån dessa uppkomma, och hvad discontlånen angår,
har R. o. Ad. likaledes beslutat att till en del indraga dem
och öfverlemna medlen till hypotheksföreningar, så vidt de
uppslå och anmäla sig till dessa medels erhållande; men i
annan händelse skall discontlånefonden bibehållas oförändrad,
och i intetdera fallet upstår således någon förminskning i
lånerörelsen, utan blott ett förändradt sätt för utlåningen.
Någon strid med föregående beslut förefinnes altså icke;
i följd hvaraf, och sedan jag nu vederlagt de framställda
anmärkningarna, jag anhåller om Hr Gr. o. Landtnäs
propos. till antagande af mitt förslag.
Gr. Frölich: Ilufvudföremålet N:o 2 för besluten, som
den siste talaren omnämnt, att nemi. ingen förminskning
skulle äga rum i Bankens nuvarande lånerörelse, må vara
af honom riktigt uppfattadt. Han har emedlertid sjelf medgifvit,
att R. o. Ad. icke uttryckt en sådan åsigt så tydligt,
sorn han önskat, och jag tror för min del, att man gör
bäst, om man icke uttrycker den vidare, än som kan förenas
med Ilufvudföremålet N:o 1, nemi. silfvervexlingens oafbrutna
fortgång.
Man bör ej gifva allmänheten något, hvarpå den möjligen
kan blifva narrad; och intilldess man får se effecten
af besluten, bör hvar och en lita på sig sjelf i sitt omdöme
om dessa beslut, icke på ett uttalande å vår sida, som
än
-
Den i Augusti f. m.
ändock tjenar till intet, i fall effecten sedermera skulle blifva
sti idande deremot. Jag förenar mig på dessa skäl med
Hr Cederschjöld i begäran om afslag å Frih. Palmstjernas
förslag.
Hr Cederschjöld: Jag är förekommen af den siste
värde talaren. Det är naturligt, att allmänheten icke dömer
efter hvad vi i allmänna ordalag förklara, utan efter
besluten i sina detailler och de verkningar, som deraf kunna förväntas;
men det vore obehagligt, om allmänheten skulle
finna detailbesluten stå i strid med den allmänna försäkran,
som innefattas i Frih. Palmstjernas förslag.
Frih. Palmstjerna: Hvad de tvenne sista talarne anfört,
finner jag icke innebära några giltiga skäl emot mitt
förslag, utan blott en invändning, att man icke bör på ett
ställe uttrycka, hvad man redan uttryckt i flera spridda
punkter. Det är naturligt, att i en så vidlyftig och sammansatt
byggnad som den, till hvilken man nu kommit genom
beslut på fyra särskilda rum, skall allmänheten lätt
kunna misstaga sig om de olika delarnas sammanhang och
det helas ändamål, om detta icke framställes i en klar och
enkel sammanfattning; men att gifva anledniug till ett sådant
missledande öfverensslämmer icke med mitt sätt att
förfara.
Förslaget är för öfrigt icke affattadt i några allmänna
ordalag, utan i ganska bestämda termer och klara verba,
såsom man säger, så att allmänheten deri med all säkerhet
kan hafva något att rätta sig efter.
Hr von Hartmansdorff: Enär förhållandet är sådant,
som åtskilliga ledamöter redan anmärkt, att allmänheten
icke rättar sig efter de ordalag, hvari rubrikerna till våra
beslut uppställas, utan efter innehåltet af sjelfva stadgandena,
kan jag ej finna, huru Frih. Palmstjeraa skall kunna
med sitt förslag vinna de ändamål, han söker, eller huru
allmänheten derpå skall vinna det ringaste; och då å andra
sidan flera verkliga skäl att draga förslagets lämplighet i
tvifvelsmål blifvit anförda, kan jag ej förmoda annat, än att
R. o. Ad. skall finna det vara riktigast och försigtigast att
icke antaga Frih. Palmstjernas förslag.
Frih. Palmstjernas förslag blef af R. o. Ad. afslaget.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad.
äfven till närvar, stund uppskjutit en i anledn. af 21 punkten
utaf Hr Gunther, Carl, gjord framställning orq något
stadgande, ronde grunden för fördelningen till olika hypotheksinrättningar
och olika orter af de uti i8:de punkten
Litt. F. omtalade Bankens lån emot inteckning i fastighet.
Hr Gunther: Då den fråga, som jag i ett föregående
u H. 4
Den i Augusti f. ra.
plenum tagit mig friheten att väcka, nu blifvit föremål för
li. o. Ads öfverläggning, torde det tillåtas mig att ånyo
fästa Ståndets uppmärksamhet på nödvändigheten att emellan
2 esta och 22,:dra punkterna intaga ett nytt morn., ang:de
sättet för användandet af Bankens fastighetslånefond, i den
händelse att hypotheksföreningar icke uppstå så allmänt, att
alla provinsers jordägare få tillfälle att deri ingå. För att
icke betaga dessa jordägare möjligheten att erhålla lån i
Banken eller hypotheksförBningarna, blir det, efter min
tanka, alldeles nödvändigt att bestämma någon viss grund
för fastighetslånefondens fördelning emellan Rikets särskilda
provinser; och ehuru jag visserligen hyser det förtroende
till Bancofullmägtige, att de, om saken öfverlemnades åt deras
pröfning, icke skulle förbise, hvad rättvisan och billigheten
i detta afseende kräfva, anser jag likväl ordalagen i R.
o. Ad:s beslut om fastighetslånefondens Öfverflyttning till hypotheksföreningar
vara af den beskaffenhet, att ett särskildt
stadgande erfordras, på det Bancofullmägtige icke må tveka,
huruvida de äga frihet att verkställa den nödiga fördelningen
, och icke utlemna hela fonden lill de hypotheksföreningar,
sorn tilläfventyrs först anmäla sig. Jag vågar i följd
häraf föreslå ett så lydande stadgande:
Att den andel i fastighetslånefonden, 4;7^0-°00 r;dr,
som hvarje hypoteksförening erhåller, ej må blifva större,
än som svarar emot den folkmängd (det taxeringsvärde), i
förhållande till liela Rikets folkmängd (taxeringsvärde), de
län äga, hvilka utgöra hypotheksföreningens område, och
att den återstående delen af fastighetslånefonden oafbrutet
utlånas såsom hittills på fastigheter, dock endast inom de
län, hvilka ej tillhöra någon hypolheksförenings område.
Frih. Ehrenborgh: Då, enligt R. o. Ad:s föregående
beslut, frågan om fastighetslånefondens fördelning nu kommit
under Öfverläggning, instämmer jag i Hr Lefreåis af Hr
Gunther upptagna förslag, ehuru jag är i någon tvekan hvilken
fördelningsgrund må antagas såsom lämpligast.
Hr Lefren har, enligt BancoTJtsk:s betänk. N:o 6, i detta
afseende föreslagit folkmängden, och Hr Gunther har alternativt
uppgifvit taxeringsvärdet. För mig skall det emedlertid
blifva likgiltigt hvilkendera fördelningsgrunden antages;
jag har endast velat fästa uppmärksamheten på nödvändigheten
deivaf, att det beslut, R. o. Ad. nu går att fatta,
intages i det föregående beslut, ang:de fastighetslånefonden
hvari Ståndet beslutat inbjuda sina Medständer att instämma.
Gr. Frölich: Om man tänker på ändamålet med hypotheksföreningar,
som är att lossa och till mera billiga
lån öfverflytta jordegendomarnas nuvar. skuld, hemställer
jag, huruvida det kan anses lämpligt att vid nu ifrågavar.
fördelning följa folkmängden eller taxeringsvärdet. Det händer,
att län finnas med stor folkmängd, men liten skuld
-
Den i Augusti f. m.
27
sättning, och samma olägenhet möter vid antagandet af
taxeringsvärdet, som icke heller öfverallt i samma proportion
svi rar emot skuldsättningen. Jag skulle derföre vilja
föreslå en annan fördelningsgrund, hvilken, om än icke den
absolut rätta, likväl, relativt till ändamålet, synes mig vara
den riktigaste, och det vore beloppet af existerande inteckningar
i hvarje län.
Genom de årsberättelser, som ingifvas till JustitieStatsministern,
förmodar jag, att uppgift på totalbeloppet af inteckningarna
i de särskilda länen skulle lätt kunna erhållas,
och jag hemställer således, om icke detta förslag må förtjena
att tagas i öfvervägande.
Hr Lefre'n: Då jag varit den förste, sorn framträdt med
ett förslag i ämnet, torde R. o. Ad. ursägla, alt jag utber
mig få yttra några ord i den nu väckta frågan. Jag har
såsom fördelningsgrund föreslagit folkmängden, en annan
har ansett taxeringsvärdet lämpligare, och jag förenar mig
gerna med honom, emedan det är mig likgiltigt hvilken
fördelningsgrund man antager såsom verkande till en alltför
obetydlig förändring i summorna; men hvad som icke är
likgiltigt, är, alt någon fördelningsgrund finnes, och orsaken,
hvarföre jag anser detta icke vara likgiltigt, är att hela
frågan om fastighetslånefondens öfverflyttninf till hypotheksföreningar
säkerligen skall komma alt förfalla hos de öfriga
lfiksSt., så framt man icke stadgar en billig grund för fondens
fördelning. Jag hemställer ur samma skäl, om icke
Gr. Frölich skulle vilja frångå sitt förslag, på det meningarna
icke måtte blifva splittrade och saken tilläfventyrs möta
motstånd. Jag tager mig derjemte friheten att fästa uppmärksamheten
på en annan omständighet, nemi.: att vissa
mindre jordägare icke äga rätt att ingå i hypotheksföreningarna,
och att det således är angeläget att bibehålla dessa
mindre jordägare vid den rättighet, som hvar och en nu
har, att anmäla sig till lån från Bankens fond. Yi skola
eljest få BondeSt. emot oss, hvarom jag inhemtat erfarenhet
i Utsk., der BondeStts ledamöter yrkade undantag för
mindre jordägare, såsom ett bestämdt vilkor, om saken skulle
kunna gå igenom. Jag föreslår på grund häraf följande tillägg
i slutet af Hr Giinthers förslag: äfvensom lill sådana fastighetsägare
inom sistnämde orter, hvilka ej ägt rätt att i hypotheksförening
ingå.
Frih. Ehrenborgh: Den fördelningsgrund, Gr. Frölich
uppställt, är visserligen den riktigaste och ändamålsenligaste,
om det icke vore fara värdt, att tillräckligt noggranna beräkningar
ej kunna ernås för att derpå bygga ett beslut.
Jag torde äfven få fasta uppmärksamheten derpå, att en beräkning
efter inteckningsbeloppet skulle nära nog sammanfalla
med en beräkning efter taxeringsvärdet, enar de liesta
jordegendomar redan äro intecknade till halfva taxeringsvär
-
u8
Den t Augusti f. m.
det; och du det ej han blifva fråga om inlösen i hypotheksföreningarna
af större inteckningshelopp, än som står inom
halfva taxeringsvärdet, synes mig detta sistnämnde vara en
lämpligare fördelningsgrund. Det återstår ändock att antaga
antingen ett visst årstaxeringsvärde, eller ett medium af
vissa år, och för min del anser jag det sednare vara rättast;
hvadan jag hemställer såväl till motionären som Ståndet,
huruvida man icke bör stadna vid antagandet af medium
utaf de fem sista årens taxexingsvärde såsom grund för den
ifrågavarande fördelningen. Hvad åter Hr Lefre'ns tillägg
beträffar, befarar jag blott, att det står i någon st lid med
It. o. Ad:s föregående beslut angrde fastighetslånen, hvarom
Hr Lefren sjelf torde lemna bestämdare upplysning; ty i
annan händelse gifver jag fullkomlig hyllning åt hans förslag.
Lika med Hr Lefre'n anser jag nemi., att de mindre
jordägare, som icke hafva tillfälle att ingå i hypotheksföreningar,
böra bibehållas vid sin lånrätt i Banken; och jag
ser häruti ett verksamt sätt att förmå sådana personer, sorn
annars icke vore hugade att ingå i hypotheksföreningar, att
deruti inträda af farhåga att annars icke blifva delaktiga
af Bankens fastighetslånefond.
Gr. Frölich: Då Frih. Ehrenborgh och Hr Lefren i
början af denna discussion förklarade, att det vore dem likgiltigt
hvilken fördelningsgrund antoges, kunde jag icke förmoda,
att de skulle hafva skäl att anföra emot hvarje annan
fördelningsgrund, än den de sjelfva uppgifvit. Man har sagt,
att mitt förslag skulle väcka motstånd i Hederv. BondeSt.
Min mening är visserligen icke att, genom påyrkandet af mitt
förslag, äfventyra saken; men jag önskade få den grundsats
erkänd, att man hellre bör så fullständigt upplysa det
sanna förhållandet, att motståndet i de öfriga RiksSt. derigenom
försvinner, än bygga hoppet om framgång på utgåendet
från oriktiga och onaturliga satser. Ur denna synpunkt
måste jag motsätta mig Hr Lefrens tillägg, som synes innebära
ett på förhand gifvet löfte, att hypotheksföreningarna
skola utsträckas till huru små lägenheter som helst. Man
får ej glömma, att hypotheksföreningarna äro ämnade att
blifva creditanstalter, icke undsättningsanstalter; och om jag
haft orätt i min första framställning, hoppas jag således, att
man åtminstone icke underlåter att lemna såväl BondeSt.
som allmänheten sådana upplysningar om sanna förhållandet,
att misstag ej må äga rum om sjelfva naturen af en
hypoteksförening.
Hr Lefre'n: Uppmanad af Frih. Ehrenborgh att förklara,
huruvida i mitt föreslagna tillägg ligger någon motsägelse
mot B. o. Ad:s föregående beslut, torde jag få erinra,
att hela denna båga om en viss grund för fastighetslånefondens
fördelning är ett tillägg, och jag inser icke vid
sådant förhållande, huru frågan i något afseende kan anses
Den i Augusti f. m.
a9
rara i motsägelse med föregående beslutet. Gr. Frölich har
ogillat mitt förslag på den grund, att det skulle syfta till
en inbjudning för de små läntagarne att deltaga i Bankens
fond för fastighetslån. Jag får i anledning häraf upplysa,
att dessa lån för närvar, variera betydligt, och att många
aro blott på några hundra r:dr. Men just derföre skulle
förslaget om fondens öfverflytt ning på hypotbeksföreningar
möta motstånd i BondeSt., så framt man icke respecterar
de små jordägarnes nuvarande rätt att få lån i Banken, särdeles
sorn de äro uteslutna från hypotheksföreningarna. Medeltalet
af fastighetslånen utgör nu i Westerbottens län 2ti
r:dr, i Norrbottens län 268 r:dr, och i allmänhet i,3i2 r:dr;
de högsta lånen utgöra 14,000 r:dr, hvaraf tvenne finnas i
WesterNorrlands län, men ingen bestämd norm hvarken för
fördelningen eller beloppet har hittills ägt rum. Jemtlands
och Gottlands län hafva allsintet, då deremot Östergöthlands
län har 22 proc. af hela fonden. Att söka grunden för fördelningen
i inteckningsbeloppet, skulle vara att complicera
beräkningarna, hvilket man bör undvika för att icke de öfriga
BiksSt., då beslutet skall fattas, må finna för besvärligt
att för sig göra klart, huru saken kan utfalla. Om man
deremot fördelar efter allmänt kända grunder, skola alla
finna sig belåtna; och jag, som ser saken ur en practisk synpunkt,
tillstyrker altså detta.
Frih. Ehrenborgh: Jag anhåller, att Ridd.Secret. ville
låta oss höra ordalagen i det beslut, angrde faslighetslånefonden,
till instämmande hvari R. o. Ad. beslutat att inbjuda
de öfriga RiksSt. Emedlertid vill jag nu, i anledning
af Hr Lefrens sednaste yttrande, bloU förklara, att äfven jag
anser Gr. Frölich? förslag vara det rättsenligaste, och att
jag tagit mig friheten föreslå dess frånträdande endast för
det practiska ändamålet, att vi så hastigt som möjligt må
komma till ett resultat och få inbjudningen communicerad
med de öfriga RiksSt:n så tidigt, alt de kunna fatta beslut
derom, innan BancoTJtsk. inkommer med sitt sammanjemnkningsförslag.
Underteckn. Ridd.Secret.: R. o. Ad. har fattat tvenne
särskilda beslut, som hafva sammauhang med detta ämne.
Det första och hufvudsakliga beslutet var vid i8:de
punkten, der mom. f) erhöll följande lydelse: Fastighetslånen,
med den förändring, att, i stället för det af
sednaste Ständer såsom maximum antagna belopp
4,770,9^9 r:dr 5 sk. 7 r:st., summan må i rundt tal
antagas till 4*780,000 r:dr, likväl så, att, om hypotheksföreningar
uppstå, denna lånerörelse till
dem öfver flyttas och de tillBanken af fastighetslånen
inflytande capitalafbetalningar äter utgå
såsom creditiv för h y p o t h e k sföreningar; dock
må alla de lån, hvartill fastighetsägare innan
3o
Den i Augusti f. m.
den i nästinstundande Januari inlem nät fullständiga
tåne handling ar, i förut stadgad ordning
utgå. Det andra beslutet togs vid 21 punkten morn. c), der
det ang:de maximibeloppet för cassacreditiv bestämdes, att
åt ingen association eller privat bank i oell för spannmålsbelåtiing
får beviljas större cassacreditiv än i5o,ooo r:dr,
samt åt ingen hy potheksförening mer än 3oo,ooo r:dr, utom
livad den k a 11 tillkomma från afbetalningar på
Bankens fastig lietsbelånin g. I begge besluten hafva
de öfriga PuksSt. blifvit inbjudna att med B. o. Ad. sig
förena.
Frih. Ehrenborgh: Jag anhåller, att Ilr Giinthers
förslag, tillika med Hr Lefrehs dervid gjorde tillägg, nu äfven
måtte uppläsas.
Hr Giinthers förslag med Hr Lefrens tillägg upplästes,
så lydande: Att den andel i fas t i g h 6 t s 1 ä u e f o nd en,
4^780,000 r:dr, som hvarje hypoteksförening erhåller,
ej må blifva större, än s o 111 svarar 111 o t
den folkmängd (det taxeringsvärde), i förhållande
till hela Rikets folkmängd (taxeringsvärde),
de län äga, hvilka utgöra liv poth eksföreningens
område, och att den återstående delen i fastiglietslånéfouden
oafbrutet utlånas såsom hittills
på fastigheter, dock endast inom de län, hvilka
ej tillhöra någon hy poth eksförenings område, äfvensom
till sådana fastighetsägare inom sistnämnde
orter, hvilka ej ägt rätt att i hypoteksförening
ingå.
Frih. Eh renborgh: Då det sålunda visar sig, att Hr
Lefrehs tillägg ej afser annat, än att de personer, hvilka nu
hafva rätt att få lån i Banken mot pant af hemman till
hvilket taxeringsvärde som helst, må blifva bibehållna vid
denna rättighet, såsom uteslutna ur hypotheksföreningarna,
så har jag för min del ingen anmärkning att göra emot detta
tillägg; jag tror tvärtom, att det skali bereda desto snarare
framgång åt sjelfva saken. Men hvad redactionen angår,
hemställer jag, örn det icke är nödvändigt att bestämma
antingen ett visst års taxeringsvärde, eller medeltalet af
de 5 sista årens taxeringsvärde, såsom grund för fördelningen.
Gr. Frölich: Sedan jag nu afhört ordalagen i R. o. Ad:s
föregående beslut och tillika blifvit upplyst derom, att för
de mindre liemmansägarne frågan endast är om fortfarande
belåningsrätt i Banken, icke i hypotheksföreningarna, får
jag förklara, att jag ej har något att anmärka emot förslaget.
Hr Tham: Jag skulle äfven vilja instämma i lif Le fich s
tillägg, hvars billighet jag erkänner; men jag nödgas lik
-
Den t Augusti f. m.
3i
väl dervid göra en anmärkning. R. o. Ad. har beslutat,
att fastighetslånen skola fortfarande utgå såsom hittills, så
framt icke hypoiheksföreningar upptå, som anmäla sig att
öfvertaga fonden; men i denna händelse har det utan untag
blifvit bestämdt, att alla inflytande afbetalningar skola
gå till hypotheksföreningarna, och jag befarar, att detta beslut
skulle upphäfvas genom antagande af Hr Lefre'ns tillägg,
enligt hvilket en del af fonden skulle innehållas i Ranken
till iån för de mindre jordägarne äfven i de orter, der hypotheksföreningar
bildat sig. Jag tror således bevarandet af
föregående beslutet fordra, att man nu ensamt håller sig
till Hr Gunthers förslag, derur jag likväl anser, att slutmeningen:
dock endast inom de län, hvilka ej tillhöra
någon hypotheksförenings område, kan alldeles
utgå. Sednare delen af det föreslagna stadgandet skulle
då komma att erhålla följande lydelse: och att den återstående
delen i fastig hetslånefonden oafbrutet
utlånas såsom hittills. Härigenom blefve det för hvar och
en större eller mindre jordägare, som icke haft tillfälle att
ingå i någon hypoteksförening, fritt att såsom hittills anmäla
sig till lån i Banken af denna återstående del af fastiglietslånefonden
, utan att man bestämt någonting i strid med
föregående beslutet.
Frih. Ehrenborgh: Jag medgifver, att Hr Thams anmärkning
är grundad, och tror äfven för min del, att slutmeningen
i Hr Gunthers förslag kan såsom öfverflödig utgå;
ty om taxeringsvärdet i hvarje län tages till grund för fondens
utdelning till de hypolheksföreningar, som kunna uppstå,
kommer man på detta sätt till det resultat, som Hr
Gunther och Hr Lefren åsyftat, utan den motsägelse med
föregående beslut, som onekligen, på sätt Hr Tham anmärkt,
ligger i förslaget, sådant det nu finnes uppstäldt.
Hr Gunther: Jag torde först få besvara anmärkningen,
huruvida ett visst års taxeringsvärde eller ett medium
af 5 år bör antagas som fördelningsgrund. Mig skall det
vara likgiltigt hvilketdera man antager; men då jag anser
medeltalet af 5 år vara rättast, tillstyrker jag för min del
detta. Hvad derefter beträffar Hr Thams framställning om
uteslutande af slutmeningen i mitt förslag, kan jag icke ingå
derpå, emedan det skulle vara att motverka hela ändamålet
med det ifrågavar. stadgandet. Anser man med Frih.
Ehrenborgh slutmeningen öfverflödig, så är det åtminstone
oskadligt, att den qvarstår; men jag finnér den ingalnnda
öfverflödig, ty utan ett bestämdt stadgande om fondens fördelning
uti en viss proportion emellan de provinser, der hypotheksföreningar
tilläfventyrs uppslå, och de öfriga, skulle
det, om hypoteksförening inrättas i Skåne, kunna hända,
att Skånes invånare finge hela fonden anslagen åt sig, och
de öfriga provinserna blefve alldeles utan. Min mening har
3a
D c 11 i Augusti f. m.
varit att bevara allas rätt, så att ingen blefve utesluten från
den belåningsrält, han hittills haft i Banken, utan att få
något annat i stället; och för vinnande af detta ändamål
kan jag ej annat än vidblifva mitt förslag, men instämmer
derjemte i Hr Lefre'ns tillägg och tager mig slutligen friheten
hemställa till Hr Tham, om lian icke skulle vilja
frångå sitt yrkande.
Frih. Ehrenborgh: Jag erkänner riktigheten af Hr
Giinthers syftemål, men tror ej, att det behöfver särskildt
uttryckas; ty jag ber talaren sjelf betänka, huru det ens
skall blifva möjligt att göra en fördelning annorlunda, än
just på det sätt lian önskat, när man sagt, att ingen förändring
i faslighetslånen skall äga rum i annan mån, än
liypotheksföreningar uppstå, och att dessa skola få del af
fonden blott efter taxeringsvärdet för hvarje arrondissement.
Det måste då vara gifvet, att återstoden qvarstår i Banken
för samma utlåning sorn förut till de orter, der inga hvpotheksföreningar
uppstått, intilldess sådana äfven der uppkomma.
Hr Gunther: Jag vill ej betvifla, att hvad Frih. Ehrenborgh
nu sednast anfört är i meningen af R. o. Ad:s beslut
asyftadt eller förutsedt, men jag finner det icke vara i orden
uttaladt; och då man för öfrigt ej haft annat skäl emot
slutmeningen i mitt förslag, än att den skulle vara öfverflödig,
vidhåller jag min begäran, att denna mening måtte
qvarstå.
Efter en kort ytterligare öfverläggning och några redactionsjemnkningar,
beslöt R. o. Ad. att såsom ett nytt
mom. skulle uti R. o. Ad:s beslut, rörande hufvudgrunderna
för Bankens rörelse och förvaltning, införas följande redaction:
att den andel i fastig hetslånefonden 4*780,000
r:dr, den hvarje hypotheksförening erhåller, ej
må blifva större, än som svarar mot det medeltal
af de fem sista årens taxeringsvärde, i förhållande
till hela Rikets taxeringsvärde, de län äga,
hvilka utgöra hy potheksföreni ngens område, och
att den återstående delen i fastighetslåneforiden
oafbrutet utlånas såsom hittills till sådana fastighetsägare
i allmänhet, hvilka ej ägt rätt att i hypotheksfö
rening ingå.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
komme att fortsättas i dag på eftermiddagen kl. 6.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att, då föredragningen
af BancoUtsk:s utlåt. N:o 16 skulle börjas, fråga
hade uppstått att särskildt upptaga under öfverläggning de,
j form af svar på gjorda motioner och anmärkningar, af
Utsk. afgifna yttranden. R. o. Ad. hade då ej funnit detta
Den i Augusti f. m.
SS
tjenligt; men ruan hade ansett, att det, om så nödigt pröfvades,
kunde ske, sedan granskningen af Utsk.s förslag blifvit
fulländadt. I anledn. häraf hemställde II. Ex., om Ståndet
önskade, att ofvannämnde yttranden af BancoUtsk. nu
skulle särskildt föredragas.
Bopades nej.
Gr. Frölich: .Sedan pröfningen af BancoUtsk:s betänk.
N:o 16 således nu är fulländad, vill jag för närvar,
blott förbehålla mig att framdeles i ett sammanhang få afgifva
min reservation mot åtskilliga af R. o. Ad. i anledn.
af detta betänk, fattade beslut. Jag skall göra det skriftligen
i ett annat plenum.
Gr. Björnstjerna, Magnus: Då mina tjensteåligganden
i ett annat land hindrat mig att deltaga i R. o. Ad:s
öfverläggningar under denna riksdag, hoppas jag, att R. o.
Ad. med vanlig bevågenhet tillåter mig att nu yttra några
tankar, ang:de principerna i det BancoUtsk:s betänk.,
hvarom öfverläggningarna nyss blifvit slutade. Hvad detaillerna
angår, så, oberäknadt att besluten derom redan äro
fattade, finner jag dom af Utsk. så consequent uppställda,
att med principernas antagande föga dervid är att anmärka.
Jag skall således endast hålla mig till principerna. Som
allmän reflexion synes mig hela uppställningen af Utsk:s
financeplan vara för mycket compiicerad. Detta är ett
olla våra statsinrättningar vidhäftande fel; vår representation,
vår constitution, vår administration, vårt beskattningsverk,
vårt drätselverk, vårt indelningsverk, — allt är för mycket
compliceradt, och jag skulle aldrig sluta, om jag skulle
upprepa alla de inrättningar, som detta fel .vidlåder. Valspråket,
jag derföre med gyllene bokstäfver skulle vilja skrifva
öfver ingången till alla våra öfverläggningsrum, är: förenkla,
— förenkla, — förenkla.
Vårt statsmachineri, likt alla forntidens machiner, förnöter
i friction hela sin kraft och lemnar qvar som resultat
— intet. Utsk:s förslag är således icke det enda föremål,
hvarom den allmänna reflexionen gäller, att det är för compliceradt;
jag har föranlåtits til! denna anmärkning isynnerhet
med afseende på sammansättningen af den administration,
som äger att förvalta Banken. Denna administration
har, enligt Utsk:s förslag, fått rättighet att efter eget
ompröfvande förskaffa sig tvenne creditiv å 1,000,000 i silfver
hvardera; att dessutom uppköpa silfver äfven med förlust
för Banken; att förpanta fastighetslänen, utgörande ett
belopp af 5 millioner; att förpanta eller försälja grundfonden,
som likaledes utgör 5 millioner; att upptaga lån mot
Bankens egna obligationer ad libitum, eller till obegränsadt
belopp, samt slutligen att inställa hela lånerörelsen;
sålunda å ena sidan, att möjligen undandraga industrien ända
11 H. 5
34
Den i Augusti f. m.
till 20 millioner, eller å andra att öka sedelstocken nära
ad libitum. Detta är i sanning, mina Hrr, en vidsträckt
rättighet. Jag är visserligen af den tanka, att man bör
så mycket sorn möjligt lemna fria händer åt dem, för hvilka
man äger förtroende, och således äfven åt Bancofullmägtige;
men jag tror det vara af vigt i en fråga, som inverkar
på lula Rikets ställning, att man är betänkt derpå, att åt
dessa Bancofullmägtige gifva en organisation, som kan svara
emot det stora förtroende, man deni lemnar; ty omöjligt kan
en styrelse af 12 personer utan chef, ägande alla 12 paria
vota, tagna till största delen ur Stånd, som aldrig sysselsatt
sig med bankaffärer, och försedda med arfvoden sä ringa,
att de tvingas betrakta sitt åliggande somen bisak,— omöjligt,
säger jag, kan en sådan organisation vara ändamålsenligt
uppställd. Under sådana förhållanden erkänner jag,
att jag linner den magt, som Utsk. åt Bancofullmägtige lemnat,
vara nog ingripande. Jag upprepar likväl, att jag icke
önskar någon inskränkning i denna magt, men väl en annan
organisation för Bancofullmägtige. Jag har hört sägas, att
ett förslag skall vara ingifvet vid denna riksdag om antagande
af en Bankdirectör, biträdd af Fullmägtige. Detta
vore så mycket mer önskligt, som man hos oss åtminstone
icke äger minsta hopp att linna 12 personer med den erfarenhet
och de insigter, som erfordras för att maniera ett
sådant verk, som Banken i dess nya skick måste blifva, så
olik hvad den förut varit och så ingripande i landets alla
penningeförhållanden och financiella transactioner. Den andra
anmärkningen, som jag vågar göra, är emot den af Utsk.
framställda princip, att Bancofullmägtige skola äga rätt att
på flerahanda sätt indraga sedelstocken såsom medel
att återställa den nödiga proportionen emellan
silfver och sedlar. Denna princip är visserligen antagen
i England, och den är äfven ganska riktig i de förhållanden,
hvari Engelska banken sig befinner; men huruvida
den kan tillämpas hos oss, betviflar jag. R. o. Ad torde
tillåta mig att explicera, huru härmed tillgår i England.
När exporten minskas och importen ökar sig i England, stiger
coursen der såsom i andra länder, och guldet går då ur
Banken. För att fylla differencen, vidtager bankdirectionen
då den method alt minska sedelstocken på det sätt, att
Banken, hvars egentliga rörelse är grundad på discontering
af vexlar, minskar denna discontering; och såväl härigenom
som medelst andra utvägar indrages en del af de utelöpande
bancosedlarna. Detta höjer sedelstockens värde
och sänker i samma proportion varuvärdets, hvilket åter
leder till ökad export och minskad import, hvaraf följden
blir, att coursen återstäiles och guldet återkommer till banken.
Man ser således, att Engelska banken har fullkomligen
rätt uti alt följa den ifrågavar. principen. Det återstår
att tillse, huruvida den kan tillämpas hos oss, och huruvida
D c ii i A u g u j t i f. m.
35
Bancofullmägtige genom vidtagande af de åtgärder, ^hvartill
Utsk. gifvit dem rättighet, kunna nedsätta värdet af våra
producter och sålunda föranleda ökad export deraf. Tågom
till exempel jernet, var förnämsta exportartikel. Vi
veta, att priset derpå icke fastställes af inrikes förhållanden,
utan rättar sig efter prisen utrikes. Bankens
operationer i Sverige kunna ju icke verka på jernprisen i
Amerika, Frankrike och England. Det skulle dessutom vara
högst olyckligt för landet, om BancofuIJmägtige skulle
kunna nedtvinga priset på vårt jern, som endast skulle lända
utländningen till nytta, utan alt föranleda hvad dermed
sökes: coursens förbättrande; ty exportens qvantitet skulle
blifva densamma som nu, men behållningen derför, genom
nedsatt värde, blifva mindre på vår handelsvåg, och således,
långt ifrån att förbättra coursen, försämra densamma
samt öka exporten af silfver från Banken, i stället att minska
den.
Hvad åter beträffar importen, kan Bankens mer eller
mindre utsträckta låneverk icke heller verka derpå; ty ingen lärer
dricka mindre caffe, the' eller vin för att återställa proportionen
mellan Bankens sedelstock och valuta. Förhållandet
hos oss är således helt och hållet olika det, som äger rum
i England; och ehuru det är för sent att numera yrka ändring
i den antagna principen, torde det likväl icke vara
utan all nytta att fästa uppmärksamheten pä denna olikhet
vid den sammanjemnkning af de serskilda RiksStts beslut,
sorn ännu för Utsk återstår. Den tredje anmärkningen, jag
har att göra, är riktad emot det sätt, hvarpå Utsk. föreslagit,
att Bancofullmägtige skola anskaffa silfver till metalliska
cassans förstärkning, när den bestämda proportionen
blifver rubbad eller, såsom det enligt RiksStts beslut numera
heter, när cassan sjunkit till 2 millioner. Det första,
som då kommer i fråga, är begagnandet af de tvenne föreslagna
creditiven till ett sammanlagdt belopp af i millioner
r:dr Hamb. btco. Min öfvertygelse är, att dessa 2 millioner
icke kunna erhållas i den föreslagna formen af creditiv,
och jag grundar mitt omdöme på samtal med Londons största
bankierer, af hvilka flera äro mina vänner. Dessa hafva
sagt mig, att man väl kan erhålla creditiv till mindre
belopp, men att ingen kan finna sig belåten att hålla den
icke obetydliga summan af 2,000,000 r:dr Hamb. b:co ofruktbar
eller för låg ränta liggande i sin cassa, för att den till
Svenska Banken vid förefallande temporärt behof aflemna,
och detta med äfventyr att återfå penningarna, så snart coursen
gör en återbetalning fördelaktig för Banken. Den utländske
bankieren är ej annat än sista mediäien emellan Regeringen,
som söker lån, och capitalist! n, som söker placering;
men jag hemställer, huru mankan tro, att några capitalister
skulle vilja placera sina penningar, der de riskera att efter
några månader återfå dem, då de tilläfventyrs minst behöfva
3G
Den i Augusti f. m.
dem, för hvilket utländska capitalister isynnerhet liro rädda.
Formen för de ifrågavar. lånen är afven oriktig i det
hänseende, att alla bankierer, som inlåta sig i statslån, vilja
hafva en viss, vanlig och känd form för obligationerna,
godkänd af bruk och vid domstolar. Gifves åt obligationerna
ej omnämnda, allmänt godkända form, så nödgas man
betala lånen dyrare än eljest, Riksg.cont. känner ingen i
Europa, och vår Bank är likaledes föga känd. Om nu Banken
ej har att erbjuda andra obligationer än sådana, sorn
icke äro ställda i vanlig form, blifva de ieke realisabla, och
alt bygga hela realisationen, hvars upplösning eller obestånd
skulle medföra landets ofärd, på så svaga grunder, måste
jag finna betänkligt. Det är sannt, att alla 4 RiksStm redan
afgjort denna fråga; men hellre än att Bancofulhnägtige,
sedan R. St. blifvit åtskiljda, skulle befinna sig i den
ställning att icke kunna verkställa besluten, synes man, medan
Ständerna ännu äro tillsammans, böra vara betänkt på
medel att förekomma en slik olägenhet. I händelse således
man vill lemna Bancofullmägtige rättighet att vid åkommande
behof använda grundfonden, bör tillses, att obligationerna
ställas i sådan form, att de blifva disponibla. Äfven vid
sista riksdagen befann jag mig i samma kategori som nu,
att nemi. efteråt nödgas anmärka, att de då bestämda vilkoren
för upptagande af ett lån på 2 millioner i silfver vore
sådana, att intet lån skulle kunna erhållas. Vår credit
har sedermera icke förbättrats, utan tvärtom betydligen försämrats
just genom sista riksdagens beslut; ty att se oss annoncera
en begäran om lån på den lapprisumman af 2 millioner,
och att finna denna begäran öfverallt afslagen, måste
verka menligt på vår credit. Det gick likväl an, så
länge Riksg.cont begärde det till 92 mot 4 procts ränta; ty
då var reflexionen hos utländska bankierer den: Sveriges credit
står ej högt nog för att erhålla 92 af capitalet för ett
4 proc:s lån; men värre blef det, när Riksg cont. sedermera
begärde endast 500,000 r:dr, utan att bestämma några vilkor.
Hvar och en tänkte då, att vår credit ej mägtade att
ens få detta ringa belopp på något vilkor, och jag har åtminstone
trott mig finna, att vår credit härigenom blifvit oändligen
skadad och fruktar, att den för närvarande är vida
Sämre än Norriges, ehuru förhållandet borde vara tvärtom.
Sammanfattningen af de anmärkningar, jag nu tagit
mig friheten göra, är den: att om Bancofullmägtige skola
erhålla hela den magt, som Utsk. åt dem öfverlemnat, blir
det nödvändigt att tillse, det Baneostyrelsen får en organisation,
som motsvarar nationens väntan att vinna trygghet
för beståndet af den vigtiga åtgärd, som nu är i fråga; att
rättigheteh till illimiterad indragning af sedelstocken är i
högsta måtto vådlig och ej af samma verkan här som i England,
samt slutligen, att om vi vilja hafva tillgångar till
Bankens förstärkande med silfver, kan detta icke ske medelst
Den i Augusti f. m.
37
det föreslagna creditivet, utan måste ske medelst obligationer,
ställda i den å utrikes börser vanligen gångbara
form. Sker ej detta, så kan det af R. St. tagna beslutet
icke af Bancofullmägtige verkställas, och realisationens bestånd
blir högeligen comprometteradt. För öfrigt skulle jag
hafva trott, att en enklare uppställning kunnat gifvas åt hela
financeplanen; och då jag vid sista riksdagen var den första,
som framställde förslag om lånerörelsens öfverflyttning till
Riksg.cont., hvilket, efter min tanka, skulle innebära en
vigtig garanti för realisationens bestånd, enär en bank, som
kan utsträcka eller inskränka sin lånerörelse ad libitum,
svårligen kan blifva garanti för realisationen, torde R. o.
Ad. ursägta, om jag upptager dess tid med en framställning
af det förslag till financeplan, som jag för min del anser
lämpligast. Den lyder sålunda:
itsta Afdelningen.
1:0 Vexelbankens skulder uppgå (efter afdrag af hvad
hos Banken å rakningar inneslår) till en summa af circa
29.600.000.
2:0 Vexelbankens cassaförråd i guld och silfver m. m.
uppgår (evalverad i b:cosedlar) till en summa af circa
17.600.000.
3:o Brister, för att göra Banken solvent (om de i den
enskilda rörelsen fästade fordringar anses såsom icke realisabla
eller disponibla), en summa af circa 12,000,000.
4:0 På dessa 12,000,000 aflemnar Riksg.cont. till Banken,
såsom dess blifvande reserv eller grundfond, 3 proc:s
räntebärande statsobligationer, ställda på utländskt mynt
(Hamb. mark eller £ Sterling) och utfärdade i den på den
utländska penningemarknaden mest brukliga form (t. ex. i
likhet med den Preussiska eller Norrska), hvarigenom summan
till större eller mindre belopp blifver realisabel, ett vilkor
sine qva non för realisationens bestånd.
5:o Tolf millioner, ä 3 proc:s ränta, afkasta 36o,ooo r:dr.
Dertill kommer amortissement, som Riksg.cont.
äfven bör erlägga å sin skuld, till minst £ proc.
om året 60,000.
Summa Bankens inkomst 42°>°oo r:dr.
I Utskrs förslag ser jag deremot ingen bestämd amortissementsfond
för de lån, Banken skulle komma att göra.
6:0 Skulle Bankens silfverförråd börja sjunka under 2
millioner r:dr silfver, försäljer Banken (för t. ex. en million
eller ^ million i sender) obligationer på utrikes ort, att derför
valuta i silfver låta införa.
7:0 Enär det nu af Banken ägande silfverbelopp, jemte
det för obligationerna disponibla, till fullo svarar emot
den nu i omlopp varande sedelstocken, och ny sedelemission
icke kan äga rum, förutan derför i Bankens hvalf inflytande
silfver valuta, erhåller bancosedeln den möjligaste
38
Dcn i Augusti f. m.
största garanti, förenbar med en den lagstiftande magten
sjelf tillhörig bankinrättning.
8:0 Bankens inkomst skulle (enligt hvad vi ofvan sett)
uppgå till en summa af . 4a0>00° r:dr.
Afgår förvaltningskostnaden, som för en till
vexel- och deposit-bank förenklad bank ej
bör uppgå till mer än 120,000.
Återstår i behållen inkomst för Banken en
summa af 3oo,ooo r:dr.
9:0 För dessa 3oo,ooo r:dr uppköper Banken årligen ,
när coursen det tillåter, utländska fonder, hvilka sedermera,
såsom mera realisabla än egna statsobligationer, först
användas till si I f v er an skaffn i ng, då Banken det erfordrar,
och dessemellan afkasta god ränta. Bankens förmögenhet
skulle sålunda betydligen ökas hvarje år och lemna
hoppet att se den småningom förvandlad till en af de
solidaste i Europa.
2:dra Afdelningen.
10:0 Bankens samtliga fordringar (25 millioner, inberäknadt
grundcapi talet) öfverby t tas till Riksg.cont , som derjemte
öfvertager Bankens skulder, nied undantog al' sedelstocken
samt hela lånerörelsen. Grundfonden, hvilken
vid sista riksdagen, efter afskrifning af i4 millioner utaf
statens skuld till Banken, bestämdes till 4-400i00° oc^ nu
blifvit föreslagen att utgöra 5 millioner, kan likväl, såsom
varande af ingen nytta och blott innebärande en flyttning
från den ena bureaulådan till den andra, tillhörande samma
individ, staten, mera lämpligt afskrifvas, för att efterskänka
åt de skattdragande den årliga räntan, 200,000 r:dr. Afräknas
grundfonden, återstå öfverflyttade fordringar 20 millioner.
11:0 Dessa 20 millioner afkasta ett årligt räntebelopp
af 680,000 r:dr.
Afgår: ränta till Banken å 12 millioner statsobligationer
36o,ooo.
,, amortjssement derå 60,000.
„ ränta å Bankens öfverflyttade skuld . . 46,000.
„ förvaltningskostnad för de från Banken
öfverflyttade conior m. ni i44,00°-
Summa 610,000 r:dr.
Således inkomst 680,000.
utgift 610,000.
Behållning för Riksg cont. 70,000 r:dr,
som användas till lånerörelsens utvidgande utöfver hvad
TJ t s k. föreslagit.
12:0 Skulle den föreslagna afskrifningen af Statsverkets
skuld till Banken (5oo,ooo r:dr) icke beviljas, så ökas derigenom
Riksg.cont:s förmögenhet med en summa af 200,000
Den i Augusti f, ra.
r:dr om året (ty i slikt fall behöfver Riksgcont. icke afgifva
statsobligationer till ett större belopp, än 7 millioner till
Banken, i stället för 12 millioner), och lånerörelsen kan då
ökas med 270,000 r:dr om året utöfver hvad Utsk. föreslagit,
till förmån för hypotheksföreningar eller andra associationer,
som hafva näringarnas understöd till föremål.
Resultaten och fördelarna af den plan, jag nu vågat
framställa, synas vara:
1:0 Enkelhet i uppställningen.
2:0 Trygghet för realisationens bestånd
a) medelst lånerörelsens afskiljande från Banken, hvarigenom
Banken betydligt mindre blottställes för följderna afen,
af tillkommaTide Ständer tilläfventyrs gjord utvidgning
af låwerörelsen, på bekostnad af proportionen mellan
silfver och sedelstock;
l) medelst den större lätthet att för de i riktig form ställda
statsobligationerna erhålla silfver till utvexlingens fortsättande,
än på ett så kalladt creditiv med hypothek af odisponibla
fordringar.
3:o Säkerhet för bergs- och jordbruk samt öfriga näringar
att icke efter Bancofullmägtiges godtfinnande se hela
lånerörelsen inställd, hvaraf följderna voro oberäkneliga och
alldeles stridande mot dem, Utsk. sig föreställt.
4:o Vinst, i ena alternativet, af 200,000 r:drs besparing
till fördel för de skattdragande, samt 70,000 i det ena, och
270,000 r:dr i det andra alternativet ökad tillgång hvarje år
för lånerörelsens bedrifvande, utöfver hvad Utsk. föreslagit.
5:o Beredd tillgång för Banken att årligen öka sin förmögenhet,
och detta äfven medelst influtna silfverräntor å
de för Bankens öfverskott inköpta utländska fonderna.
6:0 Möjligheten, närmare beredd medelst lånerörelsens
afskiljande från Banken, att sedan öfvergå till privat industri,
som bör vara målet inan söker, och hvilket mer än
allt annat skulle betrygga realisationens bestånd och dermed
myntvärdets behöriga upprätthållande. Det är en sådan
creditväsendets öfvergång till privat industri, som jag skulle
anse såsom ett bland de lyckligaste resultaten; och jag tror,
altman i betydlig mån skulle närma sig detta mål, 01x1 man,
i likhet med hvad Frih. Rantzou föreslog för Banken, nu
till Riksg.cont. ville intaga enskilda actieägare, eller ock att
Riksg cont. toge actier för sin räkning i enskilda låneinrättningar,
hypotheksföreningar, spannmålsbelåningsbanker m. m.
Hittills har man väl sökt befordra möjligheten för näringarna
att erhålla lån; men så länge jordbruket t. ex. saknar
tillgång på säker afsättning eller belåning af sina producter
och befinner sig i den svära conjuncturen att beständigt nödgas
öka sin skuld, är ingenting vunnet för det hela,
Jag ber ännu en gäng R. o. Ad. omursägt, att jag upptagit
tiden med denna framställning; men då jag vid idali
4°
Den i Augusti f. m.
års riksdag var bland dem, som opponerade mig, icke emot
realisationen (ty den har jag alltid ansett som ett sine ejna
non för ordningens återförande i vårt penningeverk), naen
väl emot det sätt fördess verkställande, som nu delvis gjort
sig gällande, har jag ansett mig böra yttra mina tankar öfver
den nu beslutade realisationsplanen.
Hr von Hohenhausen: Jag begärde ordet i anledn.
af Hr Gr:s o. Landtnäs sednaste framställning, som jag tyckte
syfta derhän, att motiverna i Utsk:s betänk, och de afstyrkta
motionerna skulle komma under särskild öfverläggning.
Man har likväl sedermera sagt mig, alt denna uppfattning
varit oriktig samt att Hr Gr. o. Landtm, lärer funnit
en sådan öfverläggning öfverflödig; och om så är, har
jag ingenting att anföra.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, i anledn.
af Hr von Hohenhausens framställning, ansåg sig skyldig
förklara, det han funnit R o. Ad. hafva beslutat, att ingen
ytterligare öfverläggning borde äga rum, rör:de de af BancoUtsk.
utom sjelfva förslaget afgifna ytranden.
Gr. Löwenhjelm, Gust.: Jag behöfver icke här biträda
Gr. Björnstjernas yttrande om complicationen af alla
våra inrättningar; min mening i detta afseende är förut bekant.
Men jag uppträder för att instämma med den värde
talaren, ang:de det illusoriska i de beslutade creditiven.
Jag liar likväl icke samma ursägt för min hittills iakttagna
tystnad, som Gr. Björnstjerna; jag har deremot en annan
uti den till vattuskräck gränsande farhåga för lån, som jag
funnit hos flera af mina vänner. Detta har afskräckt mig
att under discussionerna öfver detta ämne yttra mig; men
jag är alldeles af samma tanka som Gr. Björnstjerna, att
om Banken icke får i låneväg anskaffa det silfver, som erfordras
för metalliska cassans förstärkande, skall ändamålet
icke vinnas, och utvägen att genom creditiv erhålla, hvad
som behöfves, skall blifva fullkomligt illusorisk. På löpande
räkning fås icke, efter min öfvertygelse, 5o,ooo r:dr;
ty det är icke tänkbart, att en bankier, som sjelf upptager
lån af de capitalister, som vilja placera sina penningar, skulle
hålla räkning för 5 proc. och äfventyra att, nässom helst
det blir fördelaktigt för låntagaren, återfå capitalet. Om
man trott, att, genom föreskriften om Bancostyrelsens skyldighet
att, så snart som möjligt, återbetala, hvad sorn. blifvit
draget på creditiven, capitalisterna lättare skulle bita på
kroken, har man mycket misstagit sig; ty för dem är ingenting
mindre välkommet än remboursen, hvilken de i allt fall taga
hvarje dag kl. 2 på börsen. Banken skall således aldrig på
detta sätt få, hvad den behöfver; och oaktadt jag icke förut,
af nyss anförda anledning, yttrat denna mening, har jag
Den i Augnst; f. m.
haft tvenne stal att nu göra det, nemi. det ena, att då satsen
blifvit af Gr. Björnstjerna framställd, liar jag bort understödja
den, och det andra, att jag önskade, det man ännu
genom motion eller K. propos. sökte att få bristen fylld
på annat sätt och rättelse vunnen i det begångna misstaget.
Hr Cederschjöld: Tvenne talare hafva nu uppträdt
och utförligen sökt visa, att Pl. o. Ad:s fattade beslut, rör:de
garantierna för realisationens bestånd, skola vara orimliga.
Men om så är, finner jag det desto orimligare af dessa talare,
att de dröjt, tilldess det är för sent att sätta sitt ljus
i dagen, oell hittills hållit det under skäppan.
Hr Dal man, Wilh. Fredr.: Jemte det jag lika med Hr
Cederschjöld förundrar mig, att Gr:na Björnstjerna och Löwenhjelm
icke förr framställt sina betänkligheter emot de
fattade besluten, beklagar jag destohellre detta förhållande,
som jag i mycket delar deras öfvertygelse. Jag har redan
förut yttrat min tanka om 'fördelarna af lånerörelsens öfverflyttning
på Riksg.cont., ehuru jag icke ensam vågat söka
göra denna mening gällande; men då jag nu hör en man
med Gr. Björnstjernas auetoritet och insigter i finan cielia
ämnen dela samma öfvertygelse, ber jag att få förena mig
med honom i reservation mot Ståndets fattade beslut i denna
del. Hvad för öfrigt beträffar svårigheten att få creditiv,
tror jag deremot icke, att denna svårighet skall blifva
så stor, som de tvenne talarne förespeglat, enär jag hört,
att sådana creditiv redan blifvit erbjudna; och då jag halling
bekant, att enskilda handlande i Stockholm hafva creditiv
i Hamburg t. o. m. på 100,000 r:dr för 3 proc., förmodar
jag, att det icke skall blifva omöjligt för Banken att
få dem för 5 proc., som är ganska högt. Helst hade jag
dock, såsom jag förut nämnt, sett, att Banken sluppit allt
behof af dessa creditiv genom lånerörelsens öfverflyttning
till Riksg.cont.
Gr. Björnstjerna: Det har blifvit sagdt, att jag ansett
R. o. Ad:s fattade beslut orimliga. Jag har för mycken
vördnad för mitt Stånd för att yttra något sådant; jag har
endast framställt en särskild tanka i afseende på åtskilliga
principer, under det jag för öfrigt gillat Utsk:s betänk, såsom
conseqvent och väl uppstäldt efter de af Utsk. antagna
grunder. Att jag icke förr yttrat mig i ämnet torde ursägtas,
då jag fick min pollet i går.
Hr Lefre'n: Jag hyser för min del det hopp, att de
tagna hesluten skola leda till ändamålet, och om de göra
det, oaktadt en man som Gr. Björnstjerna spått mindre godt
derom, bevisar detta en styrka mera för besluten. Hvad
angår den klandrade hufvudpunkten om creditiven och möjligheten
att erhålla sådana, torde jag fä erinra om ordalydel
11
H. 6
4»
Deni Augusti f. ra.
sen af Ståndets beslut i 3:dje punkten. Der står något, som
jag tror kan tjena till att lugna, ty der står, att Banoostyrelsen
äger bereda sig credit eller crediti v. Men om
Gr. Björnstjerna icke heller anser detta tillfyllestgörande, är
intet hinder för den värde ledamoten att, utan att gå några
beslut i förväg, väcka motion derom, att Bancostvrelsen, i
händelse de nödiga medlen icke kunna erhållas på de redan
anvisade vägarna, må berättigas att söka dem under den
form, som lian anser nödig. All fruktan för de bär framställda
mörkare spådomarna lärer härmed vara håfven, och
för min del tror jag, att det i allt fall icke har sig så farligt.
Då R. St. nu inträdt på en ärlig bana, tror jag, att
de skola återfå crediten. Jag medgifver emedlertid, att
det icke är likgiltigt, under hvilken form man söker lån;
men vi få snart tillfälle att återkomma till detta ämne, och
jag vill derföre nu afhålla mig från vidare yttrande, ehuru
jag föreser, att realisationens hender skola få ny styrka af
Gr. Björnstjernas yttrade mening.
Gr. Löwenhjelm: Ingen kan mindre än jag hafva för
afsigt att qvälja Ståndets fattade beslut; men reservationer
höra vi dagligen, och annorlunda hoppas jag, att Gr. Björnstjernas
och mitt yttrande icke blir bedömdt. Innefatta dessa
yttranden något mera, så är det endast ang:de de delar,
deri man hoppas, att rättelse ännu kan vinnas. Hvad för
öfrigt beträffar enskilda handlandes creditiv i Hamburg, så
är det en anomali, hvarigenom köpmännen betjena hvarandra.
En blaneo-credit för ömsesidiga trasseringar utgör en
vigtig punkt i frimureriet köpmännen emellan; men derifrån
får man icke hemta något bevis för förhållandet i allmänhet.
Jag anhåller, att dessa mina yttranden endast må
såsom reservation blifva i prot. upptagna.
Gr. Björnstjerna: Uppmanad af en ledamot i BaneoUtsk.
och i stöd af 56 §. Riksd.Ordn., får jag väcka den
motion, att, i händelse Bancofullmägtige ej kunna erhålla
nödigt qvantum silfver på de creditiv af i millioner, som
R. St. beslutat, Fullmägtige må berättigas att på Bankens
grundfond upptaga lån mot obligationer, ställda i vanlig
form på den ort, der lånen upptagas.
Hr Nordenanckar- Jemte det jag anhåller att få instämma
i Gr. Björnstjernas yttrade åsigter, anser jag mig
böra förklara, att jag i Utsk. öppet försökt att bestrida den
beslutade formen för låns upptagande genom creditiv. Jag
önskade äfven, att man på förhand försäkrade sig, om creditiv
kunde erhållas och vilkoren derför, och jag föreställde
Utsk. möjligheten deraf, att bankiererne skulle fordra
Konungens sanction A Fullmägtiges åtgärder, samt att det
vore möjligt, att K. M. ej ville meddela en sådan sanction utan
delaktighet i bancolagstiftningen; men den ömtålighet, hvar
-
Den i Angus ti f. m.
med dessa framställningar Utsk. upptogos, förmådde mig att
frånträda min mening.
Frih. Ehrenborgh: Jag anhåller om Ståndets undseende,
att äfven jag nu yttrar mig, ehuru jag deltagit i de föregående
öfverläggningarna; men jag är isynnerhet i det predicament
att hafva fått en mening undertryckt, som till en
del instämmer med Gr Björnstjernas åsigt. Jag och Gr.
Frölich framställde ett förslag till en enda punkt, i stället flor
sju af dem, Utsk. uppställt, och deri innefattades den åsigt,
som vi likväl ej öppet ville uttala, att lånevägen skulle för
Banken blifva lättare än creditivvägen. Detta förslag blef
helt och hållet undertryckt; och jag respecterar Ståndets
beslut, men kan ej annat än instämma i Gr. Björnstjernas
reservation i denria del. Jag tror emedlertid icke, att säkerheten
för realisationens bestånd härigenom skall blifv.a
störd; jag hoppas tvärtom, att realisationen, efter de nu fattade
besluten, skall komma att gå sin jemna gång, ehuru
jag befarar, att det ofta skall ske på bekostnad af näringarnas
trefnad. Jag skulle äfven önskat lånerörelsens öfverflyttning
på Riksg.cont., om ett funderadt system för Riksg.-  contts rörelse blifvit infördt; men då jag nu i sex månader
hört, att man endast vill behålla en volant skuld för Riksg.-  cont., har jag ansett förslaget blott innebära flyttning från
det ena huset till det andra. Jag anhåller, att denna min
yttrade mening må i prot inflyta.
Gr. Löwenhjelm: Sedan Gr. Björnstjerna förvandlat
sin yttrade mening till ny motion, förenar jag mig desto
hellre häri, som det inom ett RiksSt. blifvit föreslaget, att
sista riksdagens beslut om statslåns upptagande skulle helt
och hållet upphäfvas. Jag begagnar för öfrigt detta tillfälle
för att yttra den öfvertygelse, att ett creditsystems införande
ensamt kan upphjelpa Sverige i oeeonomiskt och industrielt
hänseende; men lika med Frih. Ehrenborgh hyser
jag likväl intet tvifvelsmål, att realisationen i allt fall kan
gå för sig, sedan man, på sätt Ilr Lefren riktigt anmärkt,
nu inträdt i ett rättstillstånd, och i detta afseende återstår
endast att lyckönska Konung och Ständer till att fästa
sina namn vid realisationsbeslutet.
Ilr Dalman: Jag har blott begärt ordet för att förklara,
att om trasseringar äga rum emellan utländska handlande
för att tjena hvarandra, är detta åtminstone icke förhållandet
här i Stockholm, emedan ganska få utländska
handlande draga på Stockholm; och dock har jag mig bekant,
att flera af våra handlande hafva creditiv in blanco i
Hamburg på 3 proc.
Hr Rosenblad: Jag är icke i behof att reservera mig 5
mina anföranden, och ofta förut yttrade meningar göra det
öfverflödigt. Jag begagnar emedlertid detta tillfälle för att
44
Den x Augusti f. m.
tekanna, att jag nied tillfredsställelse funnit Liand besluten
åtskilliga, sora undanröjt vissa olägenheter af Uts,k:s förslag.
Så har R. o. Ad. i 3:dje punkten beslutat att åt
Bancofullmägtige öfverlemna att sjelfva välja sättet för silfrets
anskaffande, medelst beredande af credit eller creditiv
å utländsk ort. Äfvenledes har jag med nöje hört, att ingen
röst under öfverläggningarna höjt sig från sista riksdagen
med förslag att afskrifva Bankens grundfond, — en sats,
som jag för min del aldrig kan gilla. Hvad lånerörelsens
Öfverflyttning på Riksg.cont. beträffar, är jag äfven tillfredsställd,
att förslaget derom icke blifvit bifallet, emedan jag
deri blott ser ett sätt att bilda en ny lånebank, sammanförd
med Rikets egen skuld. Slutligen får jag äfven förklara
min tillfredsställelse deröfver, att besluten nörtde io:de
och utte punkterna äro af den art, att de nödvändigt mäste
förklaras i reglementet, hvarigenom jag hoppas, att det
vådliga i dessa punkter ännu kan borttagas.
Hr Lagerhjelm: Ehuru jag anser mig hafva skäl att
tro på möjligheten för Bancofullmägtige att få silfver i creditivväg,
hör man med tacksamhet emottaga det förslag, som
nu blifvit väckt till ytterligare garanti för realisationens bestånd.
Men då jag säger, att jag tror på möjligheten att fa
nödiga tillgångar i förut anvisad väg, bör jag äfven redovisa
skälen för denna min öfvertygelse. Jag rådfrågade för 10
månader sedan en större utländsk bankier i detta ämne, och
frågan var om creditiv på i million, hvartill han svarade,
att sådant icke kunde blifva svårt att erhålla mot £ proc:s
afgift; hvarjemte han, om räntan då varit bestämd, sade
sig sjelf vara beredd att uppgöra saken. Jag fick likväl
icke, enär ingenting då kunde afgöras, veta, hvad ränta
han fordrade; men jag förmodar, att den icke var särdeles
hög, enär bankierer i allmänhet ej taga sin vinst på räntan,
utan på capitalet. På grund häraf tror jag väl det
vara möjligt att få creditiv; men då jag i allt fall icke häri
ser full säkerhet för realisationen, instämmer jag gerna i
Gr. Björnstjernas förslag om ännu mer utvidgade utvägar
för Bancofullmägtige. Hvad åter angår andra punkten af
Gr Björnstjernas anmärkningar, eller lånerörelsens öfverflyttning
till Riksg.cont., så inser jag icke nog skäl för en sådan
åtgärd, ehuru jag medger, att det måhända vore bättre för
Banken att vara utaf med denna rörelse, och en vinst för
Riksg.cont. att hafva den. Vidkommande slutligen 3:dje
punkten, eller Sveriges behof af ett lånsystem, instämmer
jag deri till en viss del. Jag medgifver nemi., att Sverige
behöfver ett större rörelsecapital, och detta vinnes genom
lånsystemet; men utan bestämda controller mot ali öfverdrift
anser jag mig icke kunna rösta för systemet. Jag har
förut yttrat, att jag anser ideen vara både sann och verksam
till industriens förkofran; men innan jag kan bifalla sy
-
Den i Augusti f. m.
45
stemets införande, måste jag bestämdt veta till hvilka ändamål
capitalerna skola användas, äfvensom jag vill se nödiga
controller. Vill man, att 11. St. skola medgifva större
capitaler, må man icke allenast visa, till hvilka productiva
företag de skola användas, utan äfven medgifva en vidsträcktare
granskning af de närvarande tillgångarna, såsom gamla
passevolancefonden och dylikt.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 3.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den i Augusti 1834-
Plenum kl. 6 e. m.
Ånyo föredrogs BancoUtskts den 3o sisth Juni e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o 14, i anledn. af de inom RiksSt.
framställda anmärkningar vid Utsk:s under N:o 7 afgifna
betänk, med förslag till ett nytt myntsystem.
R. o. Ad. beslöt, att detta utlåt, skulle punktvis pröfvas.
I. illmiinna räknesättet i handel och vandel samt
vid bokföring.
1:0 Svenska myntets räk 11 e-en het fastställes
till jemnt 4 r: d r silfver specie i enlighet med det
skrot och korn, som myntordningen af år i83o
bestämme r.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag anser för mia
del oformligt att hafva 2:ne slags myntenheter i specie,
och skulle derföre önskat, att man hållit sig vid den nuvarande
specie-enheten , och att den af Utsk. föreslagna
blott kommit att utgöra ett räknevärde; men jag vill icke
envisas härmed, utan skall nöja mig med min reservation
till protocollet.
lista punkten blef af R. o. Ad. bifallen.
2:0 Henna myntenhet, svarande mot tolf sk.
silfver specie och i räknevärde enahanda med en
r:dr riks g. sedlar eller -J af banco r:drn eller 32 sk.
b: c o, benämnes krona,
eller, så vida denna benämning ej skulle af R.
St. godkännas, riksdaler courant.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Sedan 3:ne Stånd antagit benämningen
courant, så, ehuru jag är den, som väckt motion
om antagande af benämningen krona, hemställer jag likväl,
om icke R. o. Ad. skulle vilja instämma med de öfriga
Stånden uti antagande af benämningen: riksdaler courant.
46
Den i Augusti e. m.
R. o. Ad. biföll den nu föredragna delen af 2:dra punkten,
med antagande af benämningen riksdaler courant.
Kronan delas i 100 slantar.
Hr Lefre'n: Jag vågar vördsamt hemställa, om icke R.
o. Ad., för att uttala en grundsats i detta fall, skulle vilja
bifalla Utsk:s förslag om kronans eller riksdalerns courantfördelning
i hundrade delar. De öfriga 3:ne Stånden hafva
afslagit Utsk:s tillstyrkande i detta afseende, och R. o. Ad:s
åsigt verkar således icke på beslutet; men jag tror, att Rikets
första Stånd icke gjorde orätt, om det nu uttryckte en
opinion, innefattande den önskan, att decimalsystemet måtte
införas, emedan det skulle verka på framtiden, då fråga
åter kunde uppstå om decimalsystemets införande.
Hr von Hartmansdorff, Augt Om R. o. Ad. skulle
fatta sitt beslut i denna fråga, på sätt Hr Lefre'n föreslagit,
endast för det af honom uppgifna ändamålet, men utan all
inverkan på hufvudsaken, har jag ingenting deremot, ehuru
jag för min del icke kan instämma i önskan, att decimalsystemet
måtte för närvarande införas; men för min säkerhets
skull önskade jag att få veta, huru de öfriga Stånden
beslutat i denna fråga.
TJnderteckn. Ri dd.Secret.: TJti PresfeStts prot.utdr.
finnes ingenting intaget, angående slantar. BorgareSt:s prot.-  utdr. innehåller, att Svenska myntets räkne-enhet bestämmes
till r:dr specie, som indelas i 48 sk.; och af BondeStts
prot.utdr. inhemtas, att Ståndet till räkne-enhet antagit 4 r:dr
silfverspecie, hvilken benämnes r:dr courant och indelas i 48 sk.
Hr Tham, Wolrath: Genom 3:ne Stånds beslut är
sålunda uttryckt pluralitetens af Svenska nationen önskan
att få bibehålla den hittills varande indelningen af räknevärdet.
Jag medgifver, att decimalräkningen är lämplig för
de lärda; men den är icke lämplig för de classer, som icke
föi-stå densamma, emedan de icke egnat sig åt denna lärdom.
Jag tillstyrker derföre, att R. o. Ad., med frångående af
Utsk:s förslag, instämmer i de öfriga Ståndens beslut och
vidblifver den gamla beräkningen af 48 sk. på r:drn, vid
.hvilken beräkning nationen är van.
Hr Cederschjöld: Äfven jag tillstyrker, att decimalräknesättet
icke nu må antagas; men jag vill derjemte hafva
till prot. antecknadt, att jag, för min del, anser det vara
nödvändigt eller åtminstone angeläget att vid införande
af decimalräkning i myntet söka sådana namn, sora bibehållas
såväl i enheten som dess afdelningar, blott med utmärkande
af sifferbeloppet. Jag skulle derföre tro att, om i
framtiden en r:dr courant, som jag vill kalla en riksort,
skulle komma att indelas i ioo:delar, hvarje sådan del borde
kallas en ort, och tio sådana, en tiort. Jag kan nemi.
icke anse det öfverensstämmande med ratio denominationis,
Den i Augusti e. nt.
4?
att i decimalräkning kalla enheten krona eller riksdaler
courant, io:delen deraf penning och ioo:delen slant.
Hr Lefrén: En talare har sagt, att tiotalsräkningen
vore något så lärdt, att Svenska allmogen icke skulle kunna
fatta densamma. Jag tror, att den värde ledamoten har
orätt; ty det måtte väl icke ligga någon lärdom deruti att
.räkna myntet på samma sätt, som man räknar i dagligt tal.
Man säger ju en tia, 2 tior, 3 tior, 4 tior o. s. v., tilldess
man kommit till 10 tior, då ett annat namn anlages, nemi.
hundrade, hvilket bibehålles, tilldess raan kommit till io
hundrade o. s. v. Det är således icke tänkbart att häruti
ligger någon lärdom. Dessutom hafva vi exempel på, huru
lätt detta räknesätt i myntet låtit införa sig i andra länder.
Jag vill icke gerna citera något exempel från östra länder11a;
men jag kan icke underlåta att nämna, att Finska allmänheten
sade, då decimalsystemet blifvit infördt i Finland,
att de ändtligen erhållit något godt från det hållet. Jag
tillstyrker derföre, alt R. o. Ad. genom bifall till TJlsk:s
åsigt måtte uttrycka sin opinion om nyttan af decimalsystemets
införande i myntet, och tillförsel- jag mig så mycket
säkrare, att R. o. Ad. instämmer i min önskan, som denna
opinionsyttring, emot de 3:ne Ståndens beslut, icke verkar i
sjelfva soken, men, efter min öfvertygelse, skall komma att
stå i öfverensstämmelse med nästa riksdags önskan i motsats
mot det beslut, hvari de öfriga 3:ne Stånden stadnat.
Hr af Wingård, Joh.: Jag förenar mig med Hr Lefrén.
Jag har deltagit i Utsk:s öfverläggning, rör:de detta ämne,
och är af den öfvertygelse, att allmänheten lätt skall kunna
lära sig detta räknesätt, hvilket åtminstone af allmogen
i Wermland begagnas vid timmerförsäljning.
Hr Tham: Såsom ett ytterligare skäl för min åsigt
torde det tillåtas mig få nämna, att våra köpmäns största
transactioner ske i Hamburg, hvarest icke någon decimalräkning
i myntet äger rum. Dessutom torde det vara tids
nog att påstå, alt decimalräkningen förstås af allmänheten,
när man fått se, att detta räknesätt i afseende på mått, mål
och vigt kunnat förstås. Måhända torde det fordras mänga
år, innan detsamma i mått, mål och vigt antages utan högsta
missnöje och misstroende; ty allmänheten, sorn är nöjd
med hvad den har, emedan den förstår, icke hvad de larda
Herrarna förklara för densamma, utan hvad den från bai ndomen
vant sig vid, skall icke med nöje, utan med misstroende
och missräkning, öfvergå till ett annat system; och
det är derföre jag tror det vara tids nog alt införa decimalräkningen
i myntet, sedan det visat sig i hvad mån den låtit
använda sig i mått, mål och vigt.
Ilr Lefren: Jag tar mig friheten ännu en gång påminna
derom, att det beslut, som jag anser R. o. Ad. böra
43
Den i Augusti e. m.
fatta, icke verkar i hufvudsaken; men om det, såsom jag
hoppas, ar R. o. Ad:s mening, att man bör gå framåt ett
litet steg i sender, vore det oriktigt, om R. o. Ad., erkännande
principens riktighet, icke vidblef densamma i tillämpningen.
Hr Tham säger, att man icke skall bry sig om sådana
lärda saker. Då borde vi stå qvar på samma punkt, sorn
då ingen eultur fanns i landet. Det faller sig besynnerligt
att tro, att någon skulle såsom princip vilja stadga, att man
skall blifva stationär på den punkt man står. Det kan
hvarken vara Hr Thams eller någon annans mening.
11. o. Ad. biföll, att r:drn courant delas i 100 slantar.
II. Silfu ermyntet. A. Utmyntningcn.
De särskilda silfver myn ten blifva tillsvidare:
1:0 Ett om 4 kronor = i r:dr silfverspecie = 2f r:dr
b:co = 4 r:dr riksgrs.
Hr Tham: Jag menar, att R. o. Ad. redan beslutat, att
enlieten skall beta r:dr courant, och hoppas således, att denna
benämning äfven här får bibehållas, svnnerligast sorn jag
icke skulle finna det lämpligt att nyttja benämningen krona
i en tid, då man söker nedsätta allt, hvad krona beter.
Jag önskar, att kronan må bibehållas på det hufvud, den
bör vara, men att denna benämning icke må användas i afseende
på myntet.
Hr Lefre'n: Jag hyser samma åsigt som Hr Tbam om
kronors helgd; men jag finner icke detta vara tillfallet
alt ingå i undersökning om denna sak. Af R. o. Ad:s redan
beslut, att enheten skall benämnas f:dr courant, följer ju
tydligen, att benämningen krona på alla de ställen, den förekommer,
skall utbytas mot benämningen r:dr courant. Jag
hemställer till Hr Tham, om han icke finner detta ganska klart.
Frih. Ehrenborgh, Gasp. Willi.: Jag har blifvit
förekommen af Hr Lefrén. Det lärer vara en klar slutföljd
af beslutet i första punkten, att allt, som heter krona i
Ulsk:s utlåt., skall, efter R. o. Ad:s beslut, heta r:dr courant.
Derom kan någon disput icke uppstå
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla den nu föredragna punkten med den förändring,
att på detta ställe, likasom på alla framdeles i utlåt.
förekommande ställen, der ordet krona förekommer, detta
ord skall, i öfverensstämmelse med R. o. Ad:s nyss fattade
beslut, utbytas mot ordet r:dr courant.
Bifölls.
?:o Ett om 2 kronor = r:dr eller 24 sk. silfverspecie
= i-J r:dr b: c o — 2 r:dr riksgts.
3:o Ett 0111 1 krona = { rtdr eller 12 sk. silfver
s p e c i e = | r: d r eller 32 sk. b: c o = 1 r: d r r i k s g: s.
4:o
Den i Augu st i c. m. 49
4:0 Ett om 4 krona = 4 r:dr eller 6 sk:r siI fverspecie
= 4 r:dr eller 16 sk. b:co = 4 r:dr eller
24 sk. riksg‘s.
5:o Ett om 4 krona = r: d r eller 3 s k: r s i I f ■-  ver specie = 4 r:dr eller 8 sk. b:co = 4 r:dr eller
12 sk:r riksgrs.
Dessa 4 punkter biföllos.
B. Skrot oell Korn.
Ofvanstående myntsorter pr eg las af 12-lödigt
m y n t s i I f v e r, i enlighet med 18 3o å r s m y n t o r d n i n g,
så att de, hvart för sig, böra innehålla korn eller
finsilfver till 4: del ar och koppar eller beskickning
till J-;(lel, under förbehåll likväl af de, jemlikt
samina myntordning, ti i Iå t na re medi a, nemi.
för kornet eller finlieten uti hvardera af dessa
myntslag:
ToVö 01s skålp. finsilfver öfver eller under å
hvarje helt skålp. myntsilfver i vict.vigt, och för
skrotet eller bruttovigten:
af 4 kronstycket, deraf a5 — 2. skålp., ,^^:delar öfver
eller under per skålp.
af 2 kronstycket, deraf 5o = 2 skålp., T^L5:delar öfver
eller under per skålp.
af 1 kronstycket, deraf 100 = 2 skålp., T_',5_:delar öfver
eller under per skålp.
af 4 kronstycket, deraf 200 = 2 skålp., T5^B:deIar öfver
eller under per skålp.
af i kronstycket, deraf 4°° = 2 skålp., T4gs:delar öfver
eller under, allt per skå!p:d vict.vigt.
Denna punkt blef af R. o. Ad. bifallen.
III. Kopparmyntet.
För alla kopparmyntsorterna bestämmes ett
gemensamt riksdalertal att af s k e p p u n d e t utmyntas
af
1 skepp:d vict.vigt i koppar = 25 1 isp:d
stapelstadsvigt, u t p r e g I a s i hvarje särskild mvntsort
5oo kronor = 333y r:dr b:co=5oo r:dr riksg:s.
Kopparmyntsorterna blifva:
5 s Ian t st y ck e n, 25 st. på 1 skålp:d vict.vigt],
2 slantstycken, 624 st. på r skälp:d vict.vigt,
1 slantstycken, 125 st. på 1 skålp:d vict.vigt,
4 slantstycken, 25ö st. på i skälp:d vict.vigt.
Dessa båda punkter biföllos
u
II. 7
Deli t Augusti e. ra.
IV. Ducnter.
i.‘o En Svensk ducat skall innehålla yJJ^rdels
skålp:d fint guld, hvarigenom ett skalp:d vict.-  vigt sådant guld kommer att utmyntas till jemt
125 du ca t er, i stället för att hittills deraf blifvit
pr eg la de ducater. Sålunda komma i,25o
nya ducater att motsvara i,25o£ gamla ducater,
och följaktligen hvar oell en af de nya blifva litet
öfver £:dels proc. bättre än de nyssnämnde.
Hr Cederschjöld: Jag får hemställa, huruvida R. St.
skola befatta sig med ducaters pregling, såsom icke varande
Svenskt mynt.
Den nu föredragna punkten blef af R. o. Ad. bifallen.
2:0 Ducaternas häftighet bibehå lies i det närmaste
lika med den, de hittills haft, så att 80 delar
fint guld för dessa loyeras med 2 delar koppar;
då en ducat kommer att väga T3ss%^:dels
skålp:d = 82 korn vict.vigt;
3:o Remedium i hal ten b 1 ifver Tg^s:dels skål p:d
vict.vigt guld, öfver eller under den lagliga halten,
på hvarje skå 1 p:d ducater;
4:o Remedium i vigten b lifver tö%ö" delar öfver
eller under den, som egentligen följer af utmyntningsgrunden
och den bestämda finheten;
5:o Myntskatt äfven för ducater kommer att
äga rum, och bestämmes till T%:dels proc. af det,
som myntas, utom skedar elon, i fall det till förmyntning
af 1 em nade guldet är af lägre halt, än
som för du caten är bestämd;
att R. St. måtte hos K. M. i underd. begära, att
6:0 m y n t p i e c e r om 2 ducater, äfvensom myntpiecer
om 5 ducater af samma pr opor tioner liga
visrt och lika halt med de enkla ducaterna varda
likaledes utpreglade, der sådant af nå gon astundas.
Dessa 5 punkter blefvo af R. o. Ad. bifallna.
Att, i händelse Utsk:s förslag bifalles, hos K.
M. såsom önskningsmål i underd. måtte begäras,
att de af Utsk. föreslagna 5 silfvermynt-piecerna
må å framsidan varda försedda med Konungens
bröstbild, men att, till undan rödjande af kopparmyntets
möjliga förfalskande till likhet med något
af silfver mynten, de nya kopparmyntsorterna
må blifva å framsidan försedda allenast med
Konungens höga namnchiffer, med underd. öfverlemnande
derjemte till K. M., huruvida, i a nledn.
af den önskan, som å allmogens i Dalarna
Den * A ugusti e. ra.
Si
vägnar blifvit framburen, aine pilar, utgörande
Dalarnas gamla vapen, skulle kunna på lämpligt
sätt anbringas å andra sidan af det ny~é topparskiljemyntet.
bifölls.
Att R. St. måtte besluta, att Bankens och
Riksg.cont:s räkenskaper skola fr. o. m. år 1835 föras
efter den mynt-enhet och benämning, som nu
af K. M. och R. St. antages, samt hos K. M. i underd.
anhålla om utfärdande af nåd. kungörelse,
att Kronans och öfriga publika verks räkenskaper
komma att, så fort sig göra låter, föras efter
enahanda räknesätt.
Hr Cederschjöld: Jag får vördsamt hemställa, om det
kan göra någon förändring i det beslut, som R. o. Ad. förut
fattat, att siffran i jordeboken skall rättas efter den enhet,
som nu är beslutad. Det måtte väl ej kunna hända,
att de nuvarande numren blifva förvandlade till r:dr courant
i stället för r:dr banco.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Den af Hr Cederschjöld
ifrågaställda betänklighet tror jag icke kan komma
att medföra någon olägenhet. Deremot tror jag, att olägenhet
skulle möjligen kunna uppkomma, om R. St. fattade
det beslut, som BancoUtsk. föreslagit, i händelse nemi. K.
M. icke bifaller, att mynt-enheten blifver sådan, som R.
St. beslutat. Om K. M. vägrar att samtycka till R. St:s beslut
i detta fall, skulle det blifva en oformlighet, om Bankens
och Riksg.cont:s räkenskaper fördes efter en myntenhet,
som icke existerade. Jag tror således, att någon annan
redaction.icke är antaglig, så vida man vill bibehålla
det formenliga i denna sak.
Frih. Ehrenborgh: Jag tror, att den inverkan på
Kronans räkenskaper i uppbördsverket, som Hr Cederschjöld
fruktat, att det beslut, R. o. Ad. går att fatta, skulle hafva,
icke är att befara, när det är förklaradt i allmänhet,
alt alla Kronans intrader skola beräknas efter det myntvärde,
som är faststäldt. Hvad Frih. Palmstjerna yttrat anser
jag hafva mera vigt med sig. Men jag ber att dervid få förklara,
att, om icke det beslut sättes i verkställighet, som
nu fattas, en gifven följd deraf blifver, att räkenskaperna
uti förevar. R. St:s verk icke heller kunna föras efter den
mynt-enhet, som icke blifvit antagen; och jag tror således,
att, om R. o. Ad. fattar sitt beslut i öfverensstämmelse med
den enhet, R. o. Ad. antagit, R. o. Ad. gör fullkomligen
ratt. Men naturligtvis kan detta beslut icke sättas i verkställighet,
såvida icke detsamma blir allmänt antaget.
Frih. Cederström: Mot uppställningen af Utsk:s tillstyrkande
förekommer egentligen ingenting annat att anmäl
-
02
Den i Augusti c. m.
ka, än att Utsk. tillstyrker II. St. att besluta, att Bankens
och Riksg.cont:s räkenskaper skola fr. o. m. i835 föras efter
den myntenhet och benämning, som nu af K. M. och B.
St. antages. Jag skulle tro, att om Pi. St. besluta att hos
K M. underdånigst anhålla om utfärdande af nådig kungörelse,
att Kronans och öfriga publika verks räkenskaper
kumma ätt, så fort sig göra låter, föras efter den myntenhet,
och benämning, som nu af K. M. oell R. St. antages, samt
besluta, att Bankens och Riksg.cöntts räkenskaper från samma
tid komma att föras på enahanda sätt, det då blir
riktigt.
Hr von Hartmansdorff:: Då Ståndet har bifallit de
föregående punkterna uti detta utlåt., med hvilka den förevar.
står i fullkomlig öfverensstämmelse, kan jag, för min
del, icke finna någon betänklighet för oss att bifalla denna
punkt, sådan han är.
Det nu föredragna mom. blef af R. o. Ad. bifallet.
Att R. St., i händelse Utsk:s ofvan framlagda
förslag till nytt myntsystem antages, anmoda deras
LagUtsk. att inkomma med förslag til Ide lagförändringar,
hvilka till följd deraf kunna anses
be hofi ig a.
Hr Lefre'n: Detta har afseende derpå, att Utsk. har
föreslagit namnet krona; men då R. o. Ad. antagit, att
rayntet skall hela r:dr courant, torde det vara mindre nödigt
att fästa afseende på denna punkt, emedan 1776 års
förordning af d. 27 Nov. bestämmer, att handelsböcker skola
föras efter r:drsräkning, och namnet r:dr är bibehållet.
R. o. Ad. lade det nu föredragna morn. till handlingarna.
Frih. Cederström: Mig synes, att ett yttrande af
Utsk. i detta utlåt, blifvit förbigånget, som fordrar Ståndets
beslut. Utsk. säger nemi. pag. 16: ”På grund af hvad här
ofvan äranfördt, och med förnyande af Utsk:s redan yttrade
åsigt, såväl att bestämmandet af en myntenhet för hela
landet är ett lagstiftningsämne, hvilket af båda Statsmaglernas
afgörande beror, som ock att, enligt 1111 gällande Reg.F.,
R. St. synas befogade att, äfven i fråga om ordnandet af
myntenhetens fördubblingar och afdelningar, utöfva gemensamt
med Konungen lagstiftande-rätt, får Utsk. härmedelst
till R. St:s pröfning och fastställande framlägga följande
grunder till ett nytt myntsystem.”
Om R. o. Ad. skall anses hafva bifallit detta genom
sitt bifall till första punkten, får jag deremot anmäla min
reservation. Jag anhåller derföre vördsamt, att af Hr Gr.
o. Landtm, få veta, huruvida R. o. Ad. af Hr Gr. o. Landtm,
anses hafva genom bifallet till första punkten äfven bifallit,
hvad Utsk. här yttrat, utan att Ståndet yttrat sig deröfver.
D c ii i Augusti c. 111.
53
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att lian ansåg
den af Frill. Cederström upplasta mening utur BancoUtsk:s
utlåt, endast innehålla ett raisonnement, hvilket ej kunde
komina under pröfning.
Frih. Cederström: Det lärer väl dock blifva naturligt,
att R. St. skola till K. M. i underd. frambära deras
yttrande i detta ämne i form antingen af beslut eller önskan.
Men i händelse de beslut, Ståndet fattat rör:de myntenhetens
fördubblingar och afdelningar, komma till K. M. i
form af beslut, hafva R. St., efter min öfvertygelse, öfversluidit
den i grundlagen för R. St:s åtgärd i detta fall utstakade
gräns, emedan K. M. äger att ensam besluta om
myntenhetens afdelningar och fördubblingar; och jag måste
således anmäla min reserration deremot, att i form af beslut
framställa, hvad som bör framkomma i form af önskan.
Föredrogs ånyo Gr. Fröliehs, Dav., d. ?.3 sisth Juli f.
m. framställda begäran, att Banco- och LagUtsktn måtte
anmodas oförtöfvadt inkomma med förslag lill lag för privatbanker.
Frih. Ehrenborgh: Om jag icke bedrar mig, åsyftar
Gr. Fröliehs motion, att från R. o. Ad. skulle afgå en skrifvelse
till BancoUtsk. med anhållan, att BancoUtsk., så skyndsamt
som möjligt, Sätter sig i beröring med Lag Utsk. för att
utarbeta förslag lill lag för privatbanker; och 0111 jag icke
missminner mig, upplyste Hr Lefren, då Gr. Frölich väckte
denna motion, att BancoUtsk. vore färdigt med förslaget,
så vidt detsamma på detta Utsk:s åtgörande berodde, och
att för dess fulländande således endast erfordrades LagUlsk:s
handläggning deraf. Men då Gr. Fröliehs afsigt syntes
mig vara ett påskyndande af detta ärende, som äger
nu mera vigt än någonsin, sedan de beslut blifvit fattade
inom detta Stånd, som lära göra privatbanker oundgängliga
för att erhålla erforderligt rörelsecapital, får jag understödja
motionen med anhållan, att BancoUtsk. måtte anmodas
att, så skyndsamt som sig göra later, inkomma med ett förslag,
sådant sorn BancoUtsk. anser sig böra afgifva i fråga
örn lagstiftning för privatbanker.
Hr Lefren: Jag har visserligen ingenting emot, att
BancoUtsk får en tillsägelse i detta fall; men jag får blott
äran påminna, att det varit Ståndens täta plena, som förhindrat
sammankomsten med LagUtsk. Jag har sjelf äran
vara en af de ledamöter i BancoUtsk., sorn med ledamöter
af LagUtsk. skola sammanträda för ärendets beredning till
Utsk:ns gemensamma afgörande, och vi hafva alla dagar varit
hindrade af Ståndens plena att erhålla kallelse till sammankomst.
I dag har jag talat med ordföranden i LagUtsk.,
som förklarade, att vi skulle blifva sammankallade, så fort
Ståndens göromål tilläte det. Men det skadar dock icke,
54
Den i Augusti e. m.
att målets afgörande inom Utsk:n påskyndas genom en påminnelse
derom från R. o. Ad.
Hr von Troil, Emil: Jag instämmer uti Frih. Ehrenborghs
yttrande och kan, med all aktning för BancoUtsk.
, icke neka, att det går långsamt med betänk., rörtde
lag för privatbanker. Flera veckor förr, än jag gick ur BancoUtsk.
, var målet lika långt avanceradt som nu. Jag har efterfrågat
orsaken till långsamheten och erhållit det svar, att
LagUtsk:s afdelning, sorn skall sammanträda med BancoUlsk.
, icke vore hågad för sammanträdet. Jag skulle derföre
önska, att samma uppmaning, som afgår till BancoUtsk.
, äfven matte ställas till LagUtsk., enär målet utan
dess medverkan icke kan bringas till slut.
Frih. Ehrenborgh: Jag skulle visserligen icke vara
den, som hade företrädesvis önskat, att uppmaningen skulle
alga till BancoUtsk., helst jag icke kan vara okunnig derom,
att BancoUtsk. varit öfverhopadt med göromål, och att man
icke kan lägga detta Utsk. till last att icke hafva arbetat;
men då jag icke tror mig fela uti den förmodan, att re*
missen af K. M:s nåd. propos. rör:de lag för privatbanker
skett endast till BancoUtsk., hemställer jag till den värde
ledamoten, som sist yttrade sig, om påminnelsen kan gifvas
något annat Utsk. För min del tror jag, att man måste
hålla sig till det Utsk., som med målet företrädesvis bör
hafva befattning, hvilket, derest hinder möter för LagUtsk:s
snara befattning med ärendet, icke lärer underlåta att gifva
Ståndet sådant tillkänna, på det J^agUtsk. särskildt må anmodas
att med mera skyndsamhet behandla detta ärende.
Gr. Horn, Claes Fredr : Jag delar fullkomligen Frih.
Ehrenborghs mening, att skyndsamhet med förslaget till lag
för privatbanker är så mvcket angelägnare, som de beslut,
R. o. Ad. fattat i afseende på garantierna för realisationens
bestånd, nödvändigt måste framkalla sådana privata associationer
för att bevara rörelsen från total undergång.
Men jag skulle hemställa, om icke motionen, ronde lag för
privatbanker, är remitterad till både Lag- och BancoUtsk:n.
Skulle förhållandet icke vara sådant, utan motionen blott
vara remitterad till BancoUtsk., så hindrar det icke att
skicka en påminnelse om skyndsamhet till båda Utsk:n,
emedan målets skyndsamma behandling beror på den äldsta
ledamoten af R. o. Ad:s ledamöter, vare sig inom Bancoeller
LagUtsk.; ty BancoUtsk. kan icke påskynda arbetet,
om den äldste ledamoten befinner sig inom LagUtsk. och denne
undandrager sig att sammankalla Utskrn. På denna grund
tillstyrker jag påminnelsens afgifvande till begge Utsk:n, äfven
ora motionen blott är remitterad till ettdera.
Frih. Ehrenborgh: Om Hr Gr. o. Landtm, anser påminnelsen
kunna afgå till bådaUtsk:n, skulle jag, i anledn.
Deli i Augusti c. m.
55
af de af Hrr Lefren och v. Troil meddelade upplysningar,
anse detta vara det kraftigaste sättet att få arbetet bragt
till slut.
Underteckn. Ri d d. Se c r e t.: För ögonblicket kan jag
icke bestämdt påminna mig om motionen, rörande lag för
privatbanker, blifvit remitterad till både Banco- och LagUtskrn,
eller blott till ettdera, hvilket jag likväl, med ledning af
registret, genast skulle kunna uppgifva, om det blott kunde
upplysas af hvem motionen blifvit väckt.
Frih. Ehrenborgh: En ledamot af BancoUtsk. har nu
upplyst mig, att rörande förslag till lag för privatbanker icke
någon propos. af K. M. blifvit afgifven, utan att motion
derom blifvit väckt af Statssecret. Skogman. Jag är skyldig
att lemna denna rättelse uti ett föregående yttrande af mig.
Hr von Troil: I atiledn. af Ridd.Secret:s tillkännagifvande
får jag upplysa, att om jag icke minnes oriktigt, remitterades
motionen endast till BancoUtsk. Men det ligger
i sakens natur, att, då målet i anseende till dess egenskap
af lagstiftningsärende måste behandlas äfven af LagUtsk., påminnelsen
äfven måste afgå lill detta Utsk., och det var ur
denna synpunkt jag gjorde hemställan härom förra gången,
jag hade ordet.
Underteckn. Ri d d. Secre t.: Hr Skogmans mation är
remitterad till BancoUtsk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade, på sätt Gr. Frölich föreslagit, anmoda Banco-och
LagUtskrn att skyndsamligen inkomma med förslag till lag
för privatbanker.
Bifölls.
Lades till handlingarna Constit.Utsk:s d. 5 och 17 sistl.
Juni samt d. 17 sistl. Juli på bordet lagda mernor.:
JV:o 19. ang:de yrkad, men vägrad propos. på återremiss
af Utsk:s memor N:o 8;
N:o 8. ang:de Riksd.fullm. Bengt Gudmundssons anmärkntsanledning
vid rådgifvande åtgärden till resolution på
R. St:s und. framställning, rör:de Halländska kyrkohemmanen;
N:o 21. ang:de yrkad, men vägrad propos. på ogillande
af Utsk:s memor. N:o 12;
N:o 12. ang:de StatsUtsk:s ytterligare anmärkn:sanledning
i fråga om gardesreg:ternas aflöning.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s d. 17 sistl. Juli
e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 192, i anledn. af den hos
BorgareSt. gjorda anmärkn. vid Utsk:s berättelse N:o 118
om förrättad granskning af Riksg.cont:s förvaltning m. m.,
blef samma utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
56
Den i Augusti e. m.
Du nu ånyo föredrogs Slats.Utskrs d. 17 sisth Juli e. m.
på bordet lagda, under N:o ig3 afgifna förslag till liqviderande
af Riksg.conUs skuld vid i834 års slut för upptagna
län af allmänheten, blef samma förslag ånyo lagdt på bordet
uppå begäran af Hrr v. Troil, Emil, och Tham,
W drath.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 17 sisth Juli e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o ig4, i anlcdn. af K. M:s nåd. propos.
till 11. St., ang:de fortfarande anslag till ulldiscqntfondens
förstärkning samt yllculturens och ullproductionens befrämjande
i ltiket.
Uppå begäran af Gr. von Fersen, Hans, upplästes
Gr. Hamiltons, Utsk:s utlåt, åtföljande reservation.
Gr. von Fersen: Med anledning af denna väl grundade
reservation af Gr. Hamilton, hvartill jag icke har något
att tillägga, får jag begära återremiss af utlåt. Det torde
härvid tillåtas mig. att fasta uppmärksamheten på det
raisonnement af StatsUtsk., att ullculturen redan hunnit
den höjd, att den presupponeras kunna hjelpa sig utan särdeles
understöd af staten. Min öfvertygelse är det visserligen,
att ullproductioneu kan stiga till vida större höjd utan
någon uppoffring af staten; men jag får fästa uppmärksamheten
derpå, att här icke är fråga om annat än ett understöd
för denna näring, emedan staten återfår sitt capital
med behörig ränta; och är det så mycket mera angeläget
att utvidga lånetillgången för densamma, som, i annat fall
och derest ullproditctionen upphinner en högre ståndpunkt,
hvilket man icke har någon anledning att betvifla, ullköpare
skulle kunna sammansätta sig till productionens nedtryckande,
på sätt som vi af tidningarna hafva sett, alt försök
till nedtryckande af-priset på ullen blifvit gjordt vid en ullmarknad
i Breslau genom öfverenskommelse emellan ullköparne,
men hvilket försök, som i annan händelse säkerligen
skulle lyckats, likväl afböjdes derigenom, att Konungen i
Preussen genast lemnat tillfälle att belåna ullen till belopp
af t eller 2 millioner r:dr Preussisk courant, hvarigenom
priset genast förändrade sig till vanliga förhållandet, emedan
ullköparne genom detta understöd gingo miste om den påräknade
fördelen, enär producenten icke forcerades till försäljning,
utan kunde lägga upp ullen, tills priset förändrade
sig. Jag har tagit mig friheten anföra detta såsom skäl för
begäran om återremiss af utlåt., med anhållan att Utsk. ville
tillstyrka bifall till hvad K. M. uti sin nåd. propos. föreslagit,
och att således fonden må blifva tillökt med 100,000 r:dr.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Äfven jag begär återremiss af
detta utlåt, på grund af de uti Gr. Hamiltons reservation anförda
skäl
Den i Augusti c. ra.
57
skäl. Jag skulle anse det såsom en veiklig lycka för vårt Iand,
om ullproductionen vore i behof af ett mångdubbelt större
understöd. Men det ar orätt att kalla det understöd, enär
fråga icke är om någon uppoffring å statens sida, utan blott
om en försträckning, så tillräcklig, att ullproducenterna ingen
tid må bringas i förlägenhet i brist af lånetillgångar. Jag
skall likväl icke sträcka mig längre än reservanten, emedan
jag förmodar, att intill nästa riksdag hvarken ullproductionen
skall hafva till den grad tilltagit, eller en sådan stagnation
i handeln inträffat, att en större fond än 3oo,ooo r:dr
för ulldisconten intill den tiden kan erfordras, särdeles som
anledning tyckes visa sig, att R. St:s sammankallande icke
kan länge uteblifva efter denna riksdags slut. Det lärer
vara en gifven sak, att ullculturen hos oss ligger i sin linda,
och dä skulle jag tro, att, med vår brist i rörelsen, den
ringa crediten och näringsidkarens ringa capitaler, det är
af vigt, att det finnes en utväg för producenten att icke behöfva
till vanpris försälja sina varor, hvilket lätteligen skulle
kunna inträffa, så länge vår ullproduction icke stigit till den
höjd, att den kan concurrera på utländska marknaderna,
utan måste bero endast af inhemska consumenter. Det
exempel, som Gr. v. Fersen omnämnde, har inträffat i år.
Det var Engelska ullhandlare, som sammansatt sig till prisets
nedtvingande; men i och meddetsamma lånet beviljades,
steg priset genast till sin vanliga höjd, och handeln återtog
sin jemna gång. Det har icke varit utan, att ju icke
vid innevar. års ullmarknad hos oss anledning visat sig till
förmodan om en sammansättning till prisets nedtvingande,
hvilket måhända äfven inträffat, om icke en särskild omständighet
återfört priset till samma höjd sorn förlidet år.
Jag vill visserligen icke säga, att ulldiscontfonden icke är
tillräcklig för det närvarande; inen om productionen fördubblas
nästa år, tredubblas året derpå o. s. v., så hemställer
jag, om icke denna fond skulle blifva i det närmaste
otillräcklig. Då således sådana conjuncturer kunna inträffa,
som för den svage producentens skydd erfordra en större
fond, anser jag en tillökning uti den af Utsk föreslagna
summan vara oundgängligen nödvändig, men vill likväl,
enär, på sätt jag förut nämnt, det icke är att förmoda, att
ullproductionen intill nästa riksdag skall stiga i högre mån,
än att icke en tillökning i fonden af 100,000 r:dr skall kunna
motsvara behofvet, inskränka mig till begäran, att den
af Utsk. föreslagna summa må blifva tillökt med nyssnämnde
belopp; för hvilket ändamål jag således anhåller om återremiss
af utlåt.
Frih. Cederström, Jac : Äfven jag begär återremiss
af Utsk:s ifrågavar. utlåt., med anhållan, att Utsk. måtte
tillstyrka odeladt bifall till K. M:s nåd. propos., hvilken
11 H. 8
f)8 lien i 'Augusti e. m.
innehåller, alt R. St:s Riksg.cont. må bemyndigas att emot
lägsta möjliga ränta hålla nlldisconten tillhanda intill nästa
riksdag hvad som kan erfordras utöfver de 200,000 r:dr,
som R. St. vid föregående riksdag för ifrågavar. ändamål
anvisat och som K. M. föreslagit fortfarande dertill må användas.
Egentliga orsaken, hvarföre en ulldiscont i Sverige
är nödvändigare än uti andra länder, är bristande capitaler
hos våra fabrikanter. Större delen af dem äro icke i tillfälle
att på en gång uppköpa det qvantum af denna vara,
som de lör årets lopp behöfva. De kunna endast successivt
göra detta uppköp, emedan afsättningen af deras producter
fordrar långvarig credit. Af sådan anledning, och
på det producenten må kunna upprätthålla priset på ullen,
samt fabrikanten må kunna betala den med hvad den är
värd och drifva sin fabrik, utan att behöfva gå i större förskott
än räntan på det lån, som i nlldisconten erhålles, är
det nödvändigt, att behöflig lånetillgång icke må brista. Att,
Jika med reservanten, bestämma siffran anser jag derföre
icke riktigt, då productionen inom ett enda år kan öka sig
med flera tusen procent. Jag vill icke vidlyftigare yttra
mig, utan anhåller pä förenämnde grunder om återremiss
och det tillstyrkande af Utsk., jag ofvanföre begärt.
Gr. von Fersen: Som jag förmodade, att discussionen
öfver BancoUtsk:s utlåt. N:o i4 skulle upptaga längre
tid, medtog jag icke StatsUtsk:s förevar, utlåt. Detta har
varit orsaken till ett misstag af mig förra gången jag hade
ordet. Jag erinrade mig icke annat, än att K. M. begärt
fondens ökande till 3oo,ooo r:dr; men sedan jag nu sett utlåt.
, får jag, med frångående af slutet i mitt förra anförande,
anhålla, att Utsk. måtte tillstyrka, hvad Frih. Cederström
begärt. Jag får dessutom tillägga, att det icke är fara, att
summan skall gå lill större höjd än 200,000 r:dr, emedan
ullproductionen ännu icke hunnit derhän, att den motsvarar
landets behof.
Gr. Frölich, Da v.: Jag får äran förklara, att äfven
jag, ehuru i ringa mån, är ullproducent, hvaraf bör slutas,
att jag önskar näringen all möjlig fortgång och skulle önska
framförallt att kunna förena mig med de talare, som yttrat
sig för densamma; men jag kan ej i detta fall förena mig
med dem, då jag anser principvidrigt att med nya anslag
gynna en näring, som derigenom kanske snarare förderfvas,
än upprätthålles. Om fråga vore om att i första början af
en närings uppkomst lemna den en sådan fördel, vore det
måhända statsoeconomiskt riktigt att göra det. Men det har
redan skett genom ulldiscontens inrättande. Nu är fråga om
att utvidga densamma; och då frågar jag, om den näring,
som tyckes vara mera lofvande än de flesta andra inom landet,
skall så uppmuntras, att priset slutligen så stege utöfver
hvad varan borde gälla i jemnförelse med priset i andra
Den t Augusti e. m.
$9
länder, att det kunde åstadkomma upplag på upplag och
slutligen ruinera dem, som skulle hjetpas. Af en talare,
som yrkat återremiss, har blifvit anfördt, att ullpioductionen
icke kan på flera år komma derhän, att den kan motsvara
landets behof. Deruti torde ligga en orsak, hvarföre
priset mäste vara sä högt, som det kan vara. Af en talare,
Hr,Gr. Horn, är anfördt, huru vid sista ullmarknaden, dervid
äfven jag var närvarande, det så när handt., att genom
en sammansättning af ullköpare priset blifvit nedsatt. Likväl
har sådant genom blotta concurreusen förekommits derigenom
, att en enda köpare var tillstädes, som bjöd öfver de
andra. Jag tror derföre, att så länge ej öfverflöd finnes på
varan, skall concurreusen hålla den vid skäligt pris. Om
man, sedan man stadgat sitt mynt, skulle anse sig nödsakad
inskränka sådana capitalanslag åt näringarna, sorn ansågos
kunna försvaga Banken, men dervid skulle göra ett undantag
för den näring, hvars bestånd synes gifvet, vore det ju
att begå en orättvisa mot de öfriga näringarna. Det finnes
en annan betydande näring, nemi. trävaruhandeln, sorn roed
mera skäl torde behöfva understöd; likväl har den icke något
sådant, och jag är långt ifrån att yrka, att den må få
det, emedan jag anser det icke vara genom sådana understöd,
som näringarnas fördel bercdes. På dessa grunder, och
då jag icke kan finna det vara med en statsoeconomisk princip
förenligt att på detta sätt vilja befordra en närings uppkomst,
hvaraf följden måhända skall blifva motsatsen af
hvad som åsyftas, nödgas jag motsätta mig återremiåsen och
anhålla om bifall till hvad Utsk. föreslagit.
Gr. Löwenhjelm, Gust.: Jag uppstiger för att, så
vidt jag förmår, understödja hvad Grefvarne v. Fersen och
Horn yttrat. Ullproductionens hastiga uppkomst hos oss,
dess bibehållande och framgång genom CommerceGollegii
och dess Presidents bemödanden, är ett af de vackraste och
sällsyntaste plienomener, någonting så ovanligt, att man kan
säga: ett barn är födt i Bethlehem. Jag skulle icke orda i
den riktning, jag gör, om jag trodde, att genom understöd
åt ullproductionen någon annan näring fråntoges det ringaste.
Här är dessutom icke fråga om någon förlust eller uppoffring
för staten, utan blott örn ett understöd root fullkomlig
säkerhet, att staten återbekommer detsamma; och hvilken
annan näring, som mot lika stor säkerhet begär lån, skall
jag understödja uti dess begäran, emedan jag anser det vara
både möjligt, tillbörligt och nyttigt, aft på så sätt bevilja
lån åt alla näringar. Jag tillstyrker återremiss af utlåt.
Gr. Horn: Jag gör ali rättvisa åt den princip, hvarifrån
Gr. Frölich liemtar stöd för sitt yttrande. Hr Gr. har
förutsatt, att genom creditföreningar kunde suppleeras det
behof, som är i fråga; men innan sådana associationer kunna
göra sig gällande i vårt land, synnerligast uti den pro
-
Co
Den i Augusti c. m.
vins, som deraf är mest i behof, nemi. Westergöthland,
tror jag, att sådana arrangementer å statens sida äro högst
ändamålsenliga. I afseende på det af Gr. Frölich och mig
anförda exempel, rör:de ullprisets fallande å sista ullmarknaden,
hvilket dock snart åter steg derigenom, att en Kronans
tjensteman gjorde anbud till högre pris, får jag nämna,
att han icke kunnat göra det, om icke ulldisconten funnits.
Jag känner dessutom, att de flesta liqvider vid ullmarknaderna
uppgöras i discontpapper på det viset, att producenten
öfverlåter sin belåningsrätt åt consumenten. I bl ist
af rörelsecapital måste således antingen privatbanker inrättas
i de provinser, som isynnerhet sysselsätta sig med ullproductionen,
eller staten emedlertid, och intilldess sådana privata
associationer hinna bilda sig, komma industriägaren till
hjelp. Jag vill likväl icke påstå, att denna statens mellankomst
icke bör inskränkas lill en viss tid. Jag skulle tro,
att rätta tiden för staten att upphöra med sin hjelp inträffade,
-då Svenska ullmarknaderna började besökas af utländning»!'.
Att förhållandet med trävaruhandeln kan komma i jemnförelse
med ullproductionen tror jag icke, emedan den förra
beror på utländska prisen. När ullhandteringen kan komma
i kategori med trävaruhandeln, anser jag statens biträde
i förra afseendet vara öfverflödigt.
Hr Tham, Wolrath: Att ullproductionen på allt sätt
bör upphjelpas, derom är jag öfvertygad; och det är med
verklig glädje, som hvarje redlig Svensk sett den framgång,
ullproductionen rönt af de åtgärder, som derför i sednare
tider vidtagits. Men då af Utsk:s utlåt, upplyses, att af de
såsom fond för ulldiscont anslagna 200,000 r:dr endast blifvit
lyftade, år i832, 10,000 r:dr och sisth år 3g,000 r:dr,
eller mindre än ^ af creditivet, så skulle jag förmoda, att
någon återremiss icke är behöflig, då Utsk. tillstyrkt, alt
det vid sisth riksdag till ulldiscontfondens försträckning beviljade
creditiv af 200,000 r:dr b:co må intill nästa riksdag
ytterligare få begagnas. Jag tror icke, att denna näring
endast bör uppkomma genom lån och försträckningar; tvärtom
är det min öfvertygelse, att, om den skall bära sig och
blifva nationel, den till det mesta bör hjelpa sig sjelf genom
sina förlag, genom egen styrka och omsorg; men då den i
allt fall har ett anslag, hvaraf endast £ hittills varit begagnad,
anser jag någon tillökning deruti intill nästa riksdag
vara alldeles obehöflig och tillstyrker således bifall å utlåt.
Gr. von Fersen: För att besvara några yttranden af
åtskilliga talare, hvilka bestridt den af mig yrkade återremissen,
har jag nu begärt ordet. Till en del är jag förekommen
af Gr. Horn, som besvarat åtskilliga Gr. Frölichs
anmärkningar. Gr. Frölich utgår från den synpunkt, att
ullproductionen icke är i behof af ett ökadt creditiv, och
Hr Tham synes mig hafva instämt i samma åsigt, emedan
Den i Augusti e. ni.
61
han ansett denna näring kunna hjelpa sig med det föreslagna
creditivet, eftersom förlidet år derpå ieke lyftats mer än
39.000 r:dr, och året förut blott 10,000 r:dr. Mig synes
likväl progressionen vara ganska stark, då creditivet det ena
året blifvit anlitadt till inemot fyrdubbla beloppet mot föregående
året. Vid ett sådant förhållande, och då man måste
medgifva, att bland alla landtmannanäringar ingen finnes,
som så hastigt kan stiga som ullculturen, och det icke kan
vara en nationalvinst, att producenten undertryckes, har jag
ansett belåningen böra vara öppen till det belopp, sorn kan
erfordras, emedan producenten, i brist af en sådan utväg,
skulle eljest kunna tvingas att till vanpris afyttra sin produet.
Gr. Frölich har visserligen anmärkt, att vid Norrköpings
marknad behöfdes blott en enda köpare för att återställa
priset till dess tillbörliga höjd; men jag hemställer till
bli' Gr., hvad resultatet skulle blifvit, om denne ende icke
infunnit sig vid marknaden. Vi hafva sett, att vid Breslauer-marknaden
fanns ingen sådan köpare, som återställde
varans fallande till det vanpris, som bjöds af köparne i följd
af dem emellan träffad öfverenskommelse, utan att det var
Regeringens mellankomst med lånebiträde, som tillintetgjorde
ullköparnes skadliga försök att obehörigen nedtvinga priset.
Jag vill icke bestrida, att ju icke, sedan creditanstalter i
provinserna uppkommit, desamma skola medgifva producenten
rättighet till belåning äfven af ull; men innan sådana
anstalter hunnit bilda sig, anser jag staten icke böra lemna
detta näringsinteresse utan möjlighet att få belåna sina produeter.
För öfrigt inser jag icke något skäl, hvarföre icke
fonden skulle få ökas på sätt K. M. behagat föreslå;
ty om något icke skulle erfordras utöfver de föreslagna
200.000 r:dr, komme någon ökning icke i fråga. Skulle åter
behofvet blifva större, än att det med nyssnämnde belopp
kunde afhjelpas, så vore det en verklig skada för näringen,
att lånemöjlighet icke funnes, helst detta understöd ej medför
någon förlust eller uppoffring af staten. Af dessa skäl
förnyar jag min anhållan om återj-emiss och bifall till K.
M:s propos.
Gr. Frölich: Då fråga nu endast är om återremiss,
vill jag icke vidare sätta mig deremot. Den uttrycker på
det hela, likasom den K. propos., en välvilja för näringen,
hvilket jag icke kan ogilla. Men jag kan dock icke säga,
att jag funnit mig öfvertygad derom, att näringen kan behöfva
eller i längden bestå med ett sådant understöd. Det
har blifvit sagdt, att om en sammansättning vid sista ullmarknad
lyckats, skulle sådant kunnat verka till näringens förfall.
Jag tror, att följden skulle blifvit den, att utländska köpare
derigenom skulle hitkallats. Det har blifvit nämndt, att
intilldess statens mellankomst kunde suppleeras af privata
associationer, borde staten fortfara med sitt understöd. Jag
6a
Den i Augusti e. m.
liar visserligen ingenting emot, att staten tillhandahåller ullhandteringen
det biträde, den hittills åtnjutit; men derutöfver
anser jag staten icke höra sträcka sig för att icke hindra
privata associationers uppkomst i närheten af Norrköping
eller Linköping; ty just genom vanan att hålla sig till
en discont i Stockholm blir man afvog mot en förening på
stället. Att jag utgått från denna ide' har Gr. Horn ganska
rikligt anmärkt; men det förundrar mig, alt icke Hr Gr.
lika med mig finner, att näringen, då den, såsom Hr Gr.
förklarat, är så blomstrande, just derföre måste kunna hjelpa
sig sjelf mer än någon annan näring inom landet, och
således minst behöfver understöd. Deremot är icke meningen
att kasta någon critik öfver de åtgärder, som blifvit i
och för densamma vidtagna. Tvärtom kunna de åtgärder,
som af K. M. genom CommerceCollrm blifvit vidtagna och
af Statsrådet Poppius blifvit satta i verkställighet, icke annat
än påkalla hvars och ens approbation. Men man kan
misstaga sig äfven då man vill göra godt, och jag tror, att
det skulle vara ett misstag, om man i afseende på en näring,
som icke behöfver det, emedan hon enligt sin natur är i
stigande, ville bevilja ökade lunetillgångar, och sålunda gå
ifrån hvad sunda principer föreskrifva, då man i allo är
villig att följa dem.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Da jag inom
Utsk. deltagit uti behandlingen af denna fråga, torde det
tillåtas mig att inför R. o. Ad. redogöra för de åsigter, hvarföre
jag tillhört pluraliteten inom Utsk. Jag har velat utgå
från enahanda synpunkt som Gr. Frölich. Den olikhet i
åsigter, som visat sig emellan Hr Gr. och andra ullproducenter
på detta rum, torde rättfärdiga det beslut, hvaruti
Utsk. stadnat; ty då åsigterna, rör:de sättet att bidraga till
näringens fortkomst, kunna vara så delade emellan dem, som
sjelfva draga fördel af näringen, som det här visat sig, har
Utsk. icke kunnat anses handla orätt, då det gått en medelväg
och föreslagit bibehållandet af det creditiv, som näringen
hittills begagnat, men icke velat utsträcka detsamma till
ett belopp, som icke blott kunde medföra olägenheter för
ullproductionen, utan äfven störa statens credit. Man måste
besinna, huru förhållandet är med detta creditiv Det är
visserligen sannt, att någon direct förlust genom detsamma
icke kan tillskyndas staten, då fråga blott är om lån mot
bepröfvad säkerhet. Men om en illimiterad ullbelåning
skrdle medgifvas, eller creditivet ökas till million r:dr, och
Riksgcont. genom någon tillfällig händelse icke skulle kunna
försträcka detta belopp, tror jag, att ullproducenterna, som
påräknat att kunna erhålla lån, derigenom skulle mera skadas,
än om lånetillgången till så stort belopp icke blifvit medgifven.
Man har fästat sig vid siffrorna io,ooo och 3g,ooo.
Man har kommit till samma slutsats som reservanten. Man
Dea i A u g u s t i c. m.
63
liar sagt: första året uttogos blott 10,000 r:dr, andra året
39,000; ergo har nara fyra gånger så mycket blifvit uttaget
sednare året sorn året förut. Men inan får ihågkomma,
att första året uttogos ieke blott dessa 10,000 r:dr, utan äfven
ulldiscontens andra tillgångar till belopp af 5,000 r:dr,
och man kan således icke säga, att sednare året behöft fyra
gånger så mycket som det föregående.
Jag tror visserligen, att det är nyttigt att uppmuntra
näringarna. Jag tror äfven, att ullproductionen numera hunnit
till större höjd och förtjenar ett rättvist beröm. Men
man måste väl dessutom komma ihåg, alt då produetionen
går framåt, skulle, i händelse crediten i samma mån ökades,
näringen slutligen komma att absorbera större delen
af Sveriges rörelsecapital, hvilket förmodligen icke skulle
medföra någon vinst för de personer, som vinlagt sig om en
sådan näring. Man har sagt, att en sammansättning emellan
köparne skulle kunna nedtvinga priset. Enahanda lärer
väl förhållandet vara med hvar och en annan vara. Om
spannmålspriset på en ort är lägre än på en annan, borde
man ju af samma skäl anslå creditiv för spannmålsbelåning.
Man torde äfven finna, att, då ifrågavar. creditiv uppgår lill
af Rikets rörelsecapital, detsamma icke är obetydligt för
ullproductionen. Om man skulle öka detsamma till 3oo,ooo
r:dr, vore väl summan icke särdeles stor, men nyttan äfven
i samma mån ringa. Jag har hört ullproducenter förklara,
att den föreslagna summan vore tillräcklig. Af dessa skäl
har jag ansett, att man icke borde riskera Riksg.conUs credit
för ullproductionen. Också har jag trott, att man en
gång borde sluta med att understödja näringarna, emedan
de eljest aldrig anse sig få nog. Jag tillstyrker bifall till
utlåtandet.
Frih. Hermelin, Carl Samuel: Jag anhåller endast
få veta, huruvida någon underrättelse inkommit på hvad
sätt de öfriga Stånden afgjort detta mål.
Underteckn. Ridd.Secret.: Ännu har jag icke från
något Stånd erhållit underrättelse, huru detta mål der blifvit
afgjordt.
Gr. von Fersen: I anledn. af Frih. Hermelins framställning
får jag tillkännagifva, att jag icke kan bestämdt
påminna mig, men förmodar, att åtminstone ett Stånd
återremitterat utlåt. Hvad särskildt angår Gr. Gyldenstolpes
anförande, vill jag icke följa honom i de svåra förespeglingarna
i afseende på följderna af creditivets tillökande.
För öfrigt får jag i anledn. af talarens yttrande tillkännagifva,
att jag ingalunda såsom ullprodocent talat för ullhandteringen.
Gr. Gyldenstolpe: Jag anhåller att få besvara den
siste värde talarens anmärkning, emedan jag ej kan finna,
64
Den i Augusti e. m.
att jag gifvit honom anledning till ett sådant yttrande. Jag
tror mig icke hafva nämnt Hr Gr.; jag har blott sagt, att jag
vet personer finnas på detta rum, som äro ullproducenter',
hvilka hyst alldeles motsatta åsigter med andra ullproducenter;
men jag har så mycket mindre kunnat hafva för
afsigt att säga, att det vore det enskilda interesset, sorn föranledde
dessa personer att yttra sig för creditivets utsträckning,
som jag tror, att dessa personer aldrig profiterat eller
komma att profitera af creditivet. I alla fall har jag endast
yttrat, att med afseende å de olika åsigter, som finnas emellan
personer, hvilka detta ärende närmast rörer, Utsk. kunde
anses hafva funnit medelvägen.
StatsUtskts utlåt. N:o ig4 återremitterades.
Företogs till pröfning Bevilln.Utsk:s d. 17 sisth Juli e.
in. på bordet lagda betänk. N:o 21 i anledn. af verkställd
granskning af posttaxorna för inrikes brefvexlingen.
Hr af Billbergh, Joh. Peter: Jag erkänner visserligen,
att det kan vara en rättare proposition eller rättare
progression, som Utsk. föreslagit, då distancerna gå
öfver 20 mil; men jag hemställer, om en så obetydlig förändring,
som verkar så ringa på de corresponderande och
det allmänna, bör föranleda till lifgifvande af en ny posttaxa,
som skall tjena till efterrättelse för en hel allmänhet.
För min del skulle jag önska, att Bevilln.Utsk. icke fästat
sig vid denna obetydlighet, på det utgifvandet af en ny posttaxa
måtte undvikits, emedan den mindre upplysta allmänheten
tror, att det är en hufvudsaklig förändring, som posttaxan
kommer att undergå. Äfvenledes har jag måst fästa
mig dervid, att Utsk. nedsatt afgiften för sjötransporten
af posten till och från Gottland till 2 sk. i stället för 4 sk.
lodet, ehuru det icke blifvit utredt, huruvida denna postföring
gifver något öfverskott eller icke. Gifver den icke öfverskott,
så ser jag icke något skäl till denna nedsättning. Uti
premisserna för detta tillstyrkande säger Utsk.: ”med afseende
å det ofördelaktiga förhållande, som postens ojemna
och osäkra ankomst och afgång t. o. fr. Gottland orsakar
dervarande correspondenter, hvilka derigenom ofta, utan all
nytta för dem sjelfva, komma att erlägga portoafgiften för
bref.” Jag hemställer för hvem nyttan skall vara, om
icke för dem sjelfva; de äro ju icke nödsakade att skicka
bref, om de icke hafva nytta deraf. Jag skall likväl icke
motsätta mig nedsättningen, i fall Utsk. upplyser, att det är
öfverskott för postföringen; men intilldess måste jag motsätta
mig det, emedan jag icke ser något skäl, hvarföre Svenska
allmänheten skall hålla en postinrättning till fördel för
Gottland. Af dessa skäl anhåller jag om återremiss af betänk.
och anmodan till Bevilln.Utsk. att närmare betrakta,
Den i Augusti e. m.
65
ta, om det är skäl att tillstyrka någon förändring i posttaxan.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag kan icke undgå
att tillkännagifva, att jag har fästat mig vid detsamma
som Hr af Billbergh, nemi. att jag tyckt, att de af Utsk.
föreslagna förändringar i posttaxan äro af så ringa vigt, att
de icke förtjena att framläggas och föranleda en omtryckning
af posttaxan. Men då jag gjorde denna anmärkning
till åtskilliga ledamöter af BeviiIn:sUtsk. , svarades mig, att
förändringarna blifvit gjorda i anledning af åtskilliga uppgifter
från ÖfverPostdirectionen, som önskade dessa förändringar
på grunder, hvilka för Utsk. blifvit utvecklade. Jag
har velat förklara detta, på det någon af Bevilln:sUtsk:s ledamöter,
som deltagit i behandlingen af detta ämne, måtte
få tillfälle att lemna upplysning, huruvida förhållandet är
sådant, som jag uppgifvit; i hvilket fall jag anser det vara
bäst att bifalla betänk., hvars återremitterande jag i annan
händelse tillstyrker.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Beträffande
först den af BeviIln:sUtsk. föreslagna förändring i afseende
på portoafgiften, då våglängden är öfver 20 mil,
så enär, till följd af R. St:s vid sista riksdag fattade beslut
samt K. M:s nåd. skrifvelse till ÖfverPostdirectionen af d. 6
Maj i83o, posttaxorna för inrikes brefvexlingen blifvit så inrättade,
att icke, såsom tillförne, antalet af de postcontor,
hvilka brefven passera, utan vägens längd eller afståndet
emellan orterna tagits till hufvudgrund för portoafgiftens
beräknande, men en rättelse härutinnan ansetts nödig, på
sätt Utsk. föreslagit enligt I^ostverkets tillstyrkande, har Bevilln:sUtsk.
ansett sig icke böra sätta sig deremot, helst posttaxornas
omtryckning måste anses såsom en obetydlig sak.
Hvad sedermera angår postfarten till Gottland, så och då
vägens längd öfverallt blifvit lagd till grund för portoafgiften,
har TJtsk. ansett enahanda förhållande i detta fall böra
äga rum. Å en annan sida får jag upplysa, att Postverket
icke gör någon vinst på postfarten till Gottland, emedan
underhållet af postjakten knappast fullt bestrides af de
der inflytande postmedlen, derå likväl något afseende icke
torde böra fästas, då man betraktar, alt diligenceinräftningen
emellan Stockholm och Skåne kostar staten öfver 10,000
r:dr årligen. För min enskilda del tror jag, att fr. o. m.
det ögonblick Gottland genom en ångbåtsfart kommer i åtnjutande
af samma förmån som alla öfriga Piikets provinser,
nemi. af en säker och bestämd postfart, portoaf-giften åter
kan höjas till det belopp, som hittills varit stadgadt. Dessa
upplysningar har jag, med anledning af Hr af Billberghs
och Frih, Ehrenborghs yttranden, ansett mig böra lernua.
I t H. q
G6
Dm i Augusti e. m.
Hr Th'äm, Wolrath: Sent uppkommen till riksdagen,
liar jag icke haft tillfälle att deltaga uti de förberedande
åtgärderna till detta betänk. Meri jag har öfvervarit betänkts
justering i Utsk. och hört skälen, hvarpå det ur
grundadt. Jag anhåller derföre, att i afseende på den i betänk.
först föreslagna förändring få nämna, att det först var
vid sisth riksdag, som man antog en annan princip för portoafgiftens
beräknande. Förut hade man antagit mängden
af poststationer, som brefven passerade, såsom grund för
portoafgiften. Jag tror, att det måste vara ursäktligt, om
man misstager sig vid uppgörandet af ett så nytt förslag
som detta; men för att rätta detta misstag och bringa förslaget
till mera rättvisa har Utsk. föreslagit den förändring,
som förekommer i första delen af detta betänk. Hvad angår
frågan örn nedsättning i afgiflen för sjötransporten af
posten t. o. fr. Gottland från 4 2 sk- lodet, så torde
man något hvar hafva sig bekant, alt communicationen
emellan Gottland och fasta landet ofta är hämmad af stormar.
Jag vet, att communicationen i83o om vintern var
afbruten, hvilket Frih. Cederström torde kunna vitsorda,
emedan han då på ett pär månader icke kunde få bref från
sin hemort. Då det sålunda ofta inträffar, och det har äfven
bundt i år, att posten uleblifver 5 å C veckor, hemställer
jag, om nedsåttningen från 4 till i sk. icke är en billig
ersättning derför, att invånarne på Gottland icke fä tillgodonjuta
samma förmån som öfriga Rikets invånare åtnjuta.
Om genom förbättrade anstalter, t. ex. ångbåtsfart,
olägenheten kunde afhjelpas, är jag öfvertygad, alt man
gerna skulle vilja underkasta sig en förhöjning utöfver 4 sk.
lodet. Emedlertid skall jag icke motsätta mig återremissen,
i fall R. o. Ad. så beslutar.
Hr von Troil, Emil: Jag tager mig friheten alt vördsamt
yrka återremiss af detta betänk, af ett skäl, som af
ingen annan blifvit anfördt, det nemi., att då R. St. önskat
ett annat mynt att räkna efter än bancomynt, och det är
anledning att hoppas att X. M. fastställer det beslut, hvari
R. St. i detta afseende stadnat, jag skulle anse olämpligt
att fastställa en ny taxa i bancomynt, så mycket mera som
derigenom skulle förfelas ändamålet att få portoafgiften bestämd
i hela skillingar. Jag yrkar således återremiss, och
lärer Bevilln.‘sUtsk:s tid kunna upptagas med andra sysselsättningar,
intilldess R. St. fått emottaga K. M:s svar, rör:de
myntet.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: I fall det af Hr v.
Troil anförda skäl skulle gälla rör:de posttaxan, borde det
gälla i alla andra frågor om penningar, och förhindra R.
St. att derom fatta beslut. Nyss var fråga om creditiv för
några 100,000 r:dr åt Ulldiscontfonden. Af samma skäl
hade beslutet derom bort uppskjutas, intilldess K. M, lern
-
Den i A u gust i e. m.
nät sitt svar, ang:de myntenhetens bestämmande till banco
elior riksgts. Jag tror icke, att den väl bekanta förvandlingen
från banco till riksgts skall i detta fall blifva särdeles
svår. Hvad de halfva skillingarna beträffar, vet jag icke,
om någon grundsats att utesluta dem ur posttaxan blifvit bestämd,
på sätt Hr v. Troil omtalat. Men jag skulle tro, att
då riksdagen är så långt framskriden, och BevillntsUtsk., i
anseende lill sina många återstående göromål, är det, som
kommer att längst draga ut på tiden, det icke är skäl att
för småsaker besluta återremisser lill detta Utsk. Jag tillstyrker
således bifall till betänk.
Hr von Hohenhausen: Jag kan visserligen icke neka,
att man sökt bestämma afgiften i jemna skill ingar för
att undvika oreda; men om förvandlingen af banco till
riksgrs skall iakttagas vid alla andra beräkningar, går det
väl äfven an vid den ifrågavar. Dessutom lärer betänk, vara
antaget af de öfriga Stånden, hvadan således en återremiss
härifrån tjenade till ingenting.
Hr af Billbergh: Hufvudsakligen förekommen af Hr
v. Hartmansdorff, vill jag blott, under erkännande af riktigheten
i den grundsats, Hr v. Troil omnämnt, nemi. att
posttaxan borde utsättas i den myntsort, som efter realisationen
blir gällande, fästa talarens uppmärksamhet derpå,
att efter denna grundsats borde alla författningar om de
särskilda staterna, allmänna bevillningen och anslagen rättas
derefter. Men då sådant icke låter verkställa sig vid denna
riksdag, vöre det ju olämpligt att hafva en författning efter
en annan beräkningsgrund. Hvad mitt yrkande af återremiss
beträffar, skall jag icke envisas dermed, i fall R. o.
Ad. icke finner min anmärkning förtjena det afseende, att
den bör föranleda dertill.
Hr von Troil: Jag begärde ordet i anledning af första
hälften af Hr v. Hartmansdorffs yttrande, hvaraf jag icke
kunde sluta annat, än att han icke hort, hvad jag yttrade
ang:de hela och halfva skillingarna. Jag fann likväl
slutligen, att han hört det, men att han funnit det vara
småsaker. Jag kan likväl icke finna likgiltigt, om en posttaxa,
som dagligen behöfver tillämpas af flera tusen personer
, är så redigt som möjligt uppställd elfer ej. Det har
varit af denna grundsats som flera föregående BevillntsUtsk.
och äfven detta sökt att reducera postafgiften till hela
skir, och jag skulle tro, att denna grundsats vore lätt
iakttagen. Jag kan icke gå in på den siste talarens förmenande,
att man af samma skäl skulle förändra beräkningssättet
af alla skatter, tull &c., emedan dessa utgå i större
belopp. Deremot är det af vigt för correspondenterna, om
posttaxan är så enkel, att man kan komma ihåg,afgiften.
Likväl kan icke neka, att Hr v. Hartmansdorffs anmärk
-
6S
Den i Augusti e. ra.
ning, att BevillntsUtsk. ännu mera, än något annat Utsk.,
är öfverhopadt med återstående arbeten, förtjena? afseende;
och af denna anledning skall jag icke vidare fortsätta
mitt yrkande, utan öfverlemna!' åt It. o. Ad. att afgöra,
huruvida It. o. Ad., på grund af min anmärkning, anser
återremiss böra äga rum eller icke.
Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 21 blef af It. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo Bevilln.Utsk:s d. 17 sisth Juli e. m. på
bordet lagda betänk. N:o 22 i anledn. af Hr O. Wijks och
lii C. Vallcys motioner, angrde utrikes brefvexlingen samt
postföringen inrikes orter emellan och inrättandet af en diligence-
eller postvagns-communication emellan Stockholm
och Götheborg.
Hr af Billbergh, Joli. Peter: Det Ur hufvudsakligen
i afseende på Utsk:s afstyrkande af Hr Wijks motion,
som jag vill nämna några ord; men dessförinnan anhåller
jag, att Frih. Kantzous reservation må blifva uppläst, såsom
innehållande de skäl, hvarpå jag vill grunda mitt yrkande.
Frih. Kantzous reservation upplästes.
Hr af Billbergh: Af denna reservation behagade R.
o. Ad. finna, huru vigtig communicationen är emellan Stockholm
och Götheborg, synnerligen sedan en regulier ångbåtscoinmunication
numera blifvit öppnad emellan Götheborg
och England. Utsk. har likväl afstyrkt inrättandet af en
diligence- eller postvagns-communication emellan Stockholm
och Götheborg genom Postverkets försorg på den grund, att
en sådan privat inrättning emellan dessa orter redan finnes.
Men af så väl Frih. Kantzous reservation sorn andra yttranden,
man hört, torde det finnas mycket problematiskt, om
denna inrättning, som säges gå med förlust, kan längre bibehålla
sig. Jag skulle tro det icke vara alldeles försvarligt
handladt att vilja låta en så angelägen sak bero på den
händelse, att bolaget behagar fortfara med inrättningen. I
alla fall förmodar jag, att samma sak bör behandlas efter
samma grund. Uti StatsUtsk:s utlåt. N:o 214 säges: "Som
Utsk. inhemtat, att postcassan för den s. k. paket-postfarten
fortfarande får vidkännas en förlust af omkring i5,ooo r:dr
årligen, och all anledning är, alt, om äfven denna uppoffring
i någon man kan förminskas, den i allt fall för K. M. och
Kronan blifver mera betungande, än om företaget öfverlemnas
åt enskilda med ett årligt understöd af det allmänna, så
tillstyrker Utsk., att R. St. må hos K. M. i underd. anhålla,
det paketpostfarten må erbjudas något enskildt bolag,
som, mot tillgodonjutande af ett årligt tillskott af postmedlen,
på stadgade vilkor åtager sig och ansvarar för vidmagthållandet
af denna communicationsanstalt.’’ Detta StatsUtskts
utlåt, är ännu icke föredraget för R. o. Ad.; och då
Den x Augusti c. m.
jag leise lian finna annat, än att R. o. Ad., om ifrågaställda
ämne uti BevilIn:sUtsk:s bctäols. nu afgjördes, skulle anticipera
på detta SlatsUtsk:s utlåt, och stadna i olika beslut,
hemställer jag, om icke R. o. Ad. bör uppskjuta afgörandet
af ifrågaställde punkt uti det föredragna betänk.,
till dess StatsUtsk:s utlåt. AT:o 214 till afgörande förekommer.
Då samma fördelar så mycket hellre böra bereda comniunicationen
emellan Stockholm och Göthehorg, som blifvit
lemnade communicationen emellan Stockholm och Ystad,
som den förra är af mera vigt för landet, än den sednare,
och då denna tillskyndat staten en förlust af 15,000 r:dr årligen,
tror jag, att man äfven borde uppoffra något för en
så vigtig och angelägen communication som den emellan
Götheborg och Stockholm.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Just de skäl, sorn
Hr af Billbergh anfört, hade jag ämnat åberopa för bifall
till Utsk:s tillstyrkande uti förevar, afseende. Jag har mig
nemi. bekant, att den paketfart, som i anledn. af R. St:s
beslut vid förra riksdagen blifvit etablerad emellan Stockholm
och Ystad, tillskyndat Postverket en årlig förlust af
i5,ooo r:dr. R. St. anhöllo hos K. M. att tvenne paketposter
måtte blifva inrättade. Postverket inrättade blott en och
har sedermera icke ansett sig böra inrätta den andra derföre,
alt den, som finnes, gått med årlig förlust af ofvannämnde
summa. Att nu inrätta en diligencefart emellan
Slockholm och Götheborg, då den emellan Ystad och Stockholm
inrättade postvagn för 3 personer icke kunnat bära
sig, anser jag oriktigt, emedan den förra utan allt tvifvel
skulle komma att gå med dubbelt så stor förlust, enär antalet
af resande från continenten till Stockholm vanligen är
större, än från England, och det icke är sannolikt, att resande
från continenten skola taga vägen hit öfver England,
såsom ett af de dyraste land att resa igenom och vistas uti.
Med Hr af Billbergh är jag visserligen af den öfvertygelse,
att så många communicationer som möjligt böra öppnas;
men långt ifrån att vilja tillstyrka bibehållandet af paketvagnen
emellan Stockholm och Ystad och inrättandet af en
ny emellan Stockholm och Götheborg äfven på Postverkets
bekostnad, skulle jag anse dessa inrättningar företrädesvis
böra ombesörjas af enskilda associationer, som dertill af staten
erhålla bidrag, hvarförutan de omöjligen kunna bära
sig, så länge skjutslegan är så låg i jemnförelie med andi-a
länder och med legan för paketplatserna. Statens förlust
skulle derigenom blifva mindre, emedan inrättningen skulle
med större sparsamhet kunna ombesörjas af ett enskildt bolag,
än då den drifves för allmän räkning; ty med all aktning
för de personer, som i sednare fallet ombesörja inrättningen,
kunna de naturligtvis icke hafva samma intei'esse att
spara som ett enskildt bolag. Jag tror, alt jag icke mycket
1 o
Den i A u g un t i c. m.
misstager mig i den förmodan, att, om en diligence inrättades,
på sätt Hr af Billbergh önskar, emellan Stockholm och
Götheborg, densamma skulle finnas så dyr för Postverket,
att den måste indragas. Jag har hört åtskilliga personer anse
den förlust, som staten gör på paketfarten emellan Stockholm
och Ystad, vara så stor, att denna inrättning borde
indragas. Med ännu mera skäl skulle då diligencen emellan
hufvudstaden och Götheborg, i fall den inrättades, komma
att upphöra; och om sålunda båda inrättningarna indroges,
vore det att befara, att vi icke på lång tid skulle återkomma
till hvad vi önskat att komma. Jag hemställer således
till R. o. Ad. och underställer den ledamoten, som,
lika mycket som jag, önskar oss en diligencefart emellan
Stockholm och Götheborg, om icke rätta sättet att vinna
ändamålet vore att icke låta staten mellankomma annorlunda,
än genom bidrag till enskilda associationer, då jag skulle
vara deu förste att med min röst bidraga till åstadkommande
af denna inrättning. Af dessa skäl tillstyrker jag bifall
till betänkandet.
Hr Tham, Wolrath: Frih. Kantzous förnämsta skäl
för tillstyrkande af en diligence-inrättning emellan Götheborg
och Stockholm var att visa en artighet mot Engelska
resande. Jag vill icke utlåta mig deröfver, huruvida Engelsmännen
befatta sig med att i sin ordning visa utländningar
artigheter oftare, än det öfverensstämmer med deras
interesse. För min del anser jag denna artighet så mycket
mera öfverflödig, som, derest en ångbåtsfart kommer i ordning
mellan England och Götheborg, det är anledning att
hoppas, att en annan ångbåtsfart emellan Götheborg och
Stockholm på canalen kommer att inrättas. Jag får dessutom
nämna, att då Bevilln.Utsk. vid förra riksdagen tillstyrkte
inrättandet af en paketfart emellan Stockholm och
Ystad, skedde sådant äfven derföre, att den ledamot inom
BevillntsUtsk., som uppgjorde förslag till inrättningen, tillika
uppgjorde det reglementariska, som var att iakttaga. Nu
deremot har väl Hr Wijk ingifvit ett förslag till en dylik
inrättning, men icke sagt, huru det skall uppgöras,
och då der icke finnes någon ledamot inom BevillntsUtsk.
, som kunnat uppgöra det reglementariska, har man
ansett det obehörigt och såsom ett åsidosättande af den aktning,
Utsk. bör visa Stånden, att framkomma med ett förslag,
hvartill man icke kunnat uppgifva grunderna. Det har
af Frih. Ehrenborgh blifvit omnämndt, att den paketfart,
som till följd af R. St:s beslut vid förra riksdagen inrättades,
icke bär sig, och det har blifvit omtaladt, att StatsUtsk.
inkommit med förslag, att paketpostfarten må erbjudas
något enskildt bolag, sorn emot lillgodonjutande af ett
årligt tillskott af postmedlen ansvarar för vidmaglhållandet
af denna communicationsanslalt. Jag tror derföre, att det
D c ii i Augusti c. m.
ll
icke tillhör Bevilln:sUlsk. att, blott för att visa en artighet
åt resande Engelsmän, i förväg framkomma med förslag till
cn ny diligenceinrättning, innan ännu något förslag till kostnadens
bestridande af allmänna medel blifvit uppgjordt. Lika
med Frih. Ehrenborgh inser jag fördelen af diligenceoch
paket-postfarter; men jag tror icke, att de på statens
bekostnad böra inrättas, sedan erfarenheten visat, att det
icke bär sig. Jag anser derföre sådana inrättningar böra
ombesörjas af enskilda bolag mot något bidrag af staten.
Det är derföre jag i allo tillstyrker bifall till hvad Utsk.
föreslagit.
Ilr af Billbergh: Det är för mig obehagligt att hafva
blifvit så missförstådd af Frih. Ehrenborgh, hufvudsakligen
derföre, att jag önskat, att Frih. Ehrenborgh haft
bättre omdöme om mina tänkesätt i fråga om hushållning
med statens medel, än att jag skulle vilja tillstyrka staten
att ingå i ett företag, som skulle tillskynda staten en förlust
af i5,ooo r:dr årligen. Min framställning var blott den,
att jag trodde, då StatslJtsk. tillstyrkt, att paketpostfarten
emellan Stockholm och Ystad borde öfverlemnas åt enskildt
bolag mot understöd af staten, att rättvisan fordrade, att
samma beslut blefve gällande i afseende på den redan befintliga
postfarts-communicationen emellan Stockholm och
Götheborg. Jag hemställer nu, om icke ett understöd bör
lemnäs för densammas bibehållande, sedan allmänheten blifvit
van vid densamma och mänga resande, som begagnat
den, funnit sig högst belåtna dermed och skulle finna sig
högst illa belåtna, om den afskaffades. Det är det, som
blifvit af reservanten förutsedt, att, om nugot understöd icke
lemnades denna inrättning, den skulle komma att upphöra,
och det är det, som jag velat förekomma. Hr Tham
torde erinra sig, att det icke blott var postfarten emellan
Stockholm och Ystad, utan äfven den emellan Stockholm
och Götheborg, hvars inrättande på Postverkets bekostnad
BevillmsUtsk. vid förra riksdagen tillstyrkte. Postverket har
emedlertid blott inrättat den förra och derigenom måhända
besparat samma summa, sorn på denna inrättning förlorats.
För öfrigt kan jag icke dela den åsigt med Hr Tham,
att det skulle vara likgiltigt för staten att hafva inrättningar,
hvarigenom utländska resandes beqvämlighet befordrades.
Vår nytta måste i detta fäll stå i nära förening med
deras beqvämlighet; ty de flesta utländska resande resa i
affärer, och dessa affärer måste lända till vår fördel. Jag
hemställer derföre, om icke It. o. Ad. skulle täckas instämma
med mig att återremittera denna punkt af betänk., på
det vi mätte få ett tillstyrkande, öfverensstämmande med
hvad StatslJtsk. i enahanda fråga tillstyrkt.
Frih. Ehrenborgh: Jag har verkligen missförstått Hr
af Billbergh; ty jag fattade honom icke annorlunda, än att
Den i Augusti c. m.
jag trodde, att lian önskade, att Postverket måtte directe
öfvertaga postfarten emellan Stockholm och Götheborg. Det
var den åsigten, som helt och hållet motstrider den mening,
jag har om paketfarter och diligenceinrättningar i landet.
DA Hr Billbergh haft godheten upplysa mig, att jag missförstått
honom och att han önskar inrättandet af så beskaffade
communicationsanstalter, som kunna uppkomma genom
privata bolag, är jag långt ifrån att vara af stridig tanke
nied honom i detta fall. Jag åsyftar just detsamma som
han, och med honom är jag af den tanke, att Postverket
under aren sedan sista riksdag gjort en indirect vinst derigenom,
att Postverket icke inrättat mera än den ena af de
a:ne af R. St. tillstyrkta postvagnarna. Går man ut från
denna synpunkt, så kan man säga, att Postverket kan och
bör lemna bidrag för en så beskaffad inrättnings fortkomst,
som måste blifva af stor vinst för landet derigenom, att
den bereder en lifligare communication emellan Sverige och
ett land sådant som England. Jag kan icke dela Hr Tharas
åsigt, att communicationen på Götha canal kan vara tillräcklig;
jag tror, att man bör hafva en annan bredvid, då
man besinnar, huru långsam canalfarten måste blifva till
följd af den mängd slussar, som måste passeras, hvarföre den,
som liar brädtom och reser i affärer, icke lärer välja vägen
genom Götha canal. Af dessa skäl skall jag icke hafva
något emot, om R. o. Ad. vill återremittera förevar, punkt
af betänk, för att se, om BevillntsUtsk. kunde hafva medel
att understödja diligencen emellan Stockholm och Götheborg
och derigenom verka till ett godt ändamål.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan icke finna,
att någon återremiss af betänk, är nödvändig. Befordrandet
af diligencefarten emellan de liufvudsakligaste punkterna i
Riket är visserligen af vigt, och någonting, som bör befordras
äfven med uppoffring af allmänna medel, när denna uppoffring
icke går för långt. Jag tror äfven, att R. St. vid förra
riksdagen icke lemnat den saken ur sigte, utan att staten
sökt befordra detta ändamål i den mån, tillgångarna
medgifvit det, ur hvilken synpunkt StatsUtsk. äfven tillstyrkt
R. St. att hos K. M. anhålla, det paketpostfarten måtte erbjudas
något enskildt bolag, emot ett årligt tillskott af postmedlen.
En sådan fråga har StatsUtsk. ansett tillhöra dess
behandling och har befattat sig dermed, fastän någon motion
derom icke blifvit dit remitterad. Det har undfallit
mig, att någon motion i detta afseende varit remitterad till
BevilhusUtsk. Den motion, som blifvit ditremitterad, afser
inrättandet af en ny diligence ensamt på statens bekostnad.
Men det torde, isynnerhet efter de yttranden, jag höft, ej
komma i fråga, att staten ensam inrättar en sådan, då den
icke kan gå annat än med förlust och då man ser förhållan
-
Den i A u g u s t i e. ra.
73
landet vara fördelaktigare med den privata inrättningen.
Upplysningsvis får jag numna, att det enskilda bolaget, som
för närvarande ombesörjer diligencefarten emellan Götheborg
och Slockholm, har statsanslag, och att således någon
önskan i detta fall icke bör föranleda till återremiss, särdeles
som R. o. Ad. bar tillfälle att fatta sitt beslut i ämnet,
när StatsUtskrs utlåt, i denna sak, hvilket redan hvilar på
11. o. Ad:s bord, till afgörande förekommer, och man ser,
att K. M., långt ifrån att förlora saken ur sigte, redan genom
anslag af statsmedel sökt att befordra densamma.
Hr af Ekenstam, Israel: Äfven jag skulle önska, att
diligencefarten emellan Stockholm och Götheborg icke måtte
försvinna; men då jag vet, att den har ett statsbidrag, kan
jag icke önska, att någon annan sådan inrättning på statens
bekostnad ytterligare skulle tillvägabringas. Visar sig detta
anslag icke vara så tillräckligt, att denna inrättning kan fortfara
, så kan förhöjning deruti begäras genom särskild motion
i sammanhang med det StatsUtsk:s utlåt. 1 detta ämne,
som snart kommer att för E. ö. Ad. föredragas i sammanhang
med diligencefarten emellan Stockholm och Ystad.
Derigenom undvikes att uppskjuta med afgörandet af detta
betänk., till dess det andra förekommer.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Till det
mesta förekommen af Hr Ekenstam, får jag blott upplysningsvis
nämna, att årliga förlusten på diligencen emellan Stockholm
och Ystad uppgått till något öfver 10,000 r:dr, men
ingalunda till i5,ooo r:dr, utan till något öfver 4°,000 r:dr,
på 4 ai'> och att diligenceinrättningen emellan Stockholm
och Götheborg i tvenne år haft understöd af 4,000 r:dr om
uret. Kär nu till K. M:s disposition är öfverlemnadt att i
mån af tillgångarna befrämja communicationen inom landet,
och R. St. lära få svårt att ingå i speciel undersökning, huru
stort understöd en diligenceinrättning kan behöfva af
staten, så torde det vara rättast att öfverlemna hela denna
sak till K. M:s afgörande.
Hr af Billbergh: Hvarken har jag af BeviIIn:sUtsk:s
betänk, funnit,, eller af någon enskild förr än i denna stund
hört, alt diligencen emellan Stockholm och Götheborg har
något anslag af staten. Jag är likväl skyldig att tro, att så
förhåller sig, då Frih. Palmstjerna sagt det. Jag skulle likväl
önska att få veta, om dermed är förenad skyldighet för
bolaget att underhålla denna diligencefart, så länge anslaget
utbetalas; ty det är beståndet af denna inrättning, som isynnerhet
ligger mig om hjertat. Skulle detta vara förhållandet,
så är ändamålet vunnet, och då afstår jag från allt yrkande
af återremiss. I afseende på hvad Hr v. Hohenhausen
yttrat, som skulle jag oriktigt hafva uppgifvit förlusten
ii H. 10
Dun i Augusti c. ra.
på diligencen emellan Stochholm och Ystad, da jag sagt, att
den utgjort i5,ooo r:dr årligen, hvaremot Hr v. Hohenhausen
påstår den endast hafya utgjort något öfver 10,000 r:dr,
får jag hänvisa honom tili StatsUtsk:s utlåt. N:o 214 pag. i5,
hvarest slår, att förlusten uppgått till omkring i5,oöo r:dr
årligen.
Hr Tham: Det var, om jag icke misstager mig, vid
sista riksdagen, som R. St. beslöto, att af postmedlen endast
100,000 r:dr skulle beräknas såsom tillgång för statens allmänna
behof oell att allt, hvad deröfver blefve, skulle lemnäs
till K. M:s disposition till befordrande af en förbättrad
postfart. Sedan detta beslut är tagel, är det icke BevillnrsUtsk.
, som har att göra med ett sålunda ceconomiskt ärende,
hvaruti det uteslutande tillkommer K. M. att afgöra, samt
Stats- oell OeconomiUtsk:n att afgifva förslag. Man har
in vändt mot mitt förslag, att Hrr resande Engelsmän kunde
betjena sig af ångbålsfart på Götha canal, att de icke
skulle kunna begagna ångbåten i anseende till dess långsamma
fart. Jag kan icke finna, alt R. St. skola bortkasta
några tusen r:dr för att bereda utländska resande tillfälle
att kunna göra resan några dagar fortare, särdeles som de,
hvilkas affärer fordra större skyndsamhet i resan, än ångbåtsfarten
kan medgifva, kunna begagna sig af vanlig skjuts.
Jag kan således icke se något skäl att göra den ifrågavar.
inrättningen för att complimentera Engelsmän eller andra
resande. Men att göra hvad vi kunna för att underlätta
inrikes transporten, dertill skall jag alltid finnas beredvillig,
och derom blir det tillfälle att besluta, då StatsUtsk:s förut
omförmälda utlåt, förekommer. Jag kan således icke annat
än tillstyrka bifall till förevarande punkt uti Bevilln:sUtsk:s
hetänk., öfvertygad, att, om detsamma återremitteras, det
endast skall föranleda lill några dagars skrifveri, enär endast
2:ne ledamöter af 48 voro skiljaktiga från det beslut,
hvari Ulsk. stadnade.
Frih. Ehrenborgh: Då jag närmare genomläser betänk.
och dervid finner, att motionen endast går ut på att
på Postverkets egen bekostnad inrätta den ifrågavar. diligencen,
och att äfven reservanten utgått från samma synpunkt,
hemställer jag till R. o. Ad., om icke äfven vi, som nitälska
för att diligencebolaget må få en högre ersättning,
än det uppbär för paketpostfartens bestridande , skulle finna,
att ändamålet lämpligast vinnes genom att bifalla detta
betänk, och företaga frågan, när StatsUtsk:s utlåt, förekommer
ang:de paketpostfarten emellan Stockholm och Ystad,
då man har tillfälle att yttra sig öfver diligeneeinrättningar
i allmänhet, likasom när skjutsbetäuk. inkommer.
Gr. Horn, Claes Fredr.: I anledn. af en hemställan
Den i Augusti c. m.
fränden talare, Hr af Billbergh, torde jag, såsom delägare
uti diligencebolaget, vara skyldig förklara, att grunden för
diligenceinrättningen egentligen var att komma skjutsbestyret
till bjelp, men att bolaget lik viii med staten conlraherat
om bestridande af paketpostfarten emellan Stockholm
och Götheborg. Det låg naturligtvis i diligencebolagets
plan att kunna erbjuda staten denna hjelp, och bolaget uppbär
af staten 1,000 r:dr i qvartalet, så länge det fortfar att
bestrida paketpost farten. Jag tror, att man utan risk kan
bifalla betänk., emedan frågan bä’t kan betraktas i sin helhet,
då StatsUtskts förut omnämnda utlåt, förekommer till
afgörande.
Hr af Bil lbergh: Då ändamålet med min första framställning
i detta ämne var att bereda fortfarande bestånd
åt den närvarande diligenceinrättningen emellan Stockholm
och Götheborg, ansåg jag mig böra fästa uppmärksamheten
derpå, att enahanda fråga blifvit väckt af StatsUtsk., sorn
gifvit ett annat tillstyrkande än BevillntsUtsk., med hvilket
jag visserligen instämmer deruti, att diligenceinrättningen
icke bör af postverket omedelbart ombesörjas, men som jag
dock anser för litet hafva afsett ändamålet med berörde diligenceinrättning
emellan Stockholm och Götheborg, då Utsk.
icke upplyst, på hvad grund man kunde hoppas inrättningens
fortfarande bestånd. Sedan jag likväl numera hort flera
talare anse denna fråga lämpligast kunna förekomma i
sammanhang med StatsTJtskts utlåt. N:o 214, afstår jag från
min begäran om återremiss och förenar mig med dem , som
tillstyrkt bifall å betänk.
Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 22 blef af R. o. Ad. bifallet.
Upplästes och lades på bordet följande från Bevilln.Utsk.
inkomna betänkanden:
N:o 27. i anledn. af olika beslut, hvaruti RiksSt. stadnat
i afseende på grunderna för den blifvande allmänna bevillningen;
N:o
28. i anledn. af RiksStts olika beslut i frågan, ang:de
curhusafgiftens fortfarande.
IL R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 på aftonen.
In (klem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den 4 Augusti f. m.
Måndagen den 4 Augusti 1834-
Plenum kl. 9 f. m.
Upplästes till justering i protjutdr. för d. t dennes f. 111.,
innefattande R. o. Ad:s beslut, rör:de BancoUtsk:s utlåt. N:o 16.
Vid justeringen af beslutet rör:de 21 :sta punkten, yttrade
Underteckn. Rid d.S ecret.: Under discussionen öfver
nu till justering sednast upplästa punkt väckte Hr Gunther
fråga om ett tillägg dervid, hvilken frågas afgörande uppskjöts,
till dess pröfningen af hela det ifrågavar. betänk,
blifvit fulländad; men då beslöt R. o. Ad. att antaga det
af Hr Gunther föreslagna tillägg. Härvid bestämdes likväl
icke, under hvilken punkt i betänk, samma tillägg borde få
sitt rum; och jag får altså nu äran hemställa, om R. o. Ad.
icke skulle linna lämpligt, att merberörde tillägg får utgöra
Lit. cl) uti 2i punkten.
R. o. Ad. biföll, att det tillagda mom. skulle införas
såsom Lit. cl) uti 21 punkten.
Efter slutad uppläsning af prot.utdr. yttrade
Underteckn. Ridd. Se c re t.: Enligt min uppfattning af
de öfverläggningar,. som föregingo R. o. Ad:s beslut om in
bjudningar
till de öfriga RiksSt. i afseende på åtskilliga punkter
uti betänk., hvarom det upplästa prot.utdr. handlar,
tycktes meningen vara, att äfven det, uppå Hr Gunthers
förslag, antagna tillägg borde i inbjudningsväg underställas
Medstånden. Något beslut blef likväl derom icke fattadt.
Jag har trott mig böra hafva äran härpå fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Ehuru, såsom Hr
Ridd.Secret. anmärkt, beslut om inbjudning till de öfriga
Stånden, i afseende på det af Hr Gunther föreslagna och utaf
R. o. Ad. godkända tillägg till 2i:sta punkten, icke blifvit
fattadt, hvälfdc sig dock discussionen öfver sjelfva förslaget
jemväl .omkring den omständighet, att man borde uppställa
detta så, att Medstånden kunde gå in derpå; hvadan en inbjudning
dertill altså förutsattes. Jag anhåller fördenskull,
att Hr Gr. o. Landtm, må, genom särskild propos., sätta oss
i tillfälle att, till föremålen för de öfriga inbjudningarna i
ämnet jemväl sluta det nu oniförmälda beslut.
R. o. Ad. beslöt att inbjuda de öfriga RiksSt. till instämmande
äfven uti R. o. Ad:s genom det tillagda mom.
Lit. cl) uti 3i:sta punkten fattade beslut.
Sedan prot.utdr. i anledn. af dessa beslut undergått nödiga
rättelser, blef detsamma af R. o. Ad. godkändt.
Frih. Cederström, Jac.: Enligt mitt derom till prot.
gjorda förbehåll får jag nu aflemna min reservation emot
Den 4 Augusti f. m.
77
R. o. Ad:s beslut vid Banco Utsk:s utlåt. N:o 16, med begäran,
att den må åtfölja den inbjudning, som R. o. Ad., i afseende
på besluten öfver åtskilliga punkter, pröfyat böra till
Med St. afgå.
Då det statsskick utbildades, hvarunder vi lefva, erkändes
allmänneligen den grundsats, sorn 23 seklers minnen helgat,
nemi. att folkets väl är högsta lag, och den då utkorade
Konungen antog den ock till sitt valspråk. Derifrån
härleda sig de beslut, som då fattades om Bankens anlitande
till bestridandet af för kriget nödvändiga kostnader; men
detta skedde icke så, som det sedan blifvit framstäldt, i afsigt
att försämra myntet, utan i form af ett redligt contraheradt
län och med åtagen beskattning för detsamrnas gäldande
inom bestämd tid. Man ansåg då ingångna förbindelser
heliga, och det hade troligen varit vådligt att försöka
framkomma med förslag att undandraga sig deras noggranna
fullgörande, äfvensom att ordna Banken på sätt nu skett,
icke såsom en till statens nytta och behof bildad anstalt,
utan ensamt till vinning för enskilda och enskildas speculationer.
Förutsändande dessa allmänna reflexioner, och med
förbigående af anledningarna till den bankrutt, hvarigenom
vexlingsgrunden för Banken bestämdes till 120 sk. i sedlar
mot i r:dr silfver, helst den genom af Konung och Ständer
gemensamt stadfästad lag är fastställd, öfvergå," jag till granskningen
af de grunder för ordnandet af Bankens rörelse och
förvaltning, som Etsk. föreslagit samt R. o. Ad. dels bifallit,
dels med förändringar antagit. Dervid förekommer i allmänhet,
att hvad sorn uti lagen för Balken bör inflyta icke
blifvit särskildt utmärkt. Det synes mig påtagligt, att om
icke Bankens functioner blifva fullständigt ordnade genom
en af Konung och Ständer gemensamt stiftad lag, sorn erhåller
samma kraft och ordning för sitt ändrande som allmän
civillag, kan för Bankens soliditet icke något varaktigt
förtroende väntas; och från sjelfva de beslut, R. o. Ad.
rör:de Bankens ordnande fattat, skall jag söka visa, att banan
till Bankens förstöring blifvit beträdd, och att den vid
hvarje blifvande riksmöte ytterligare kan beträdas, tills en
ny bankrutt deraf blifver en följd. De uti 3:dje punkten
beslutade creditiy synas mig icke vittna om kännedom i
bancoärender. En Baneostyrelse, deribland ledamöter finnas
med i verldshandel!! kända namn, kan utan svårighet för
Banken bilda ömsesidig vexelcredit med solida banker och
handlande på utländsk ort, hvarigenom Banken städse vöre i
tillfälle att tillhandahålla vexlar och att, när behofvet så
fordrade, indraga silfver.
detta namn, icke annat än lån, hvilka, långt ifrån att stärka
Bankens credit, försvaga den.
Besluten vid y:dc punkten .och uppställningen deraf äro
förtjenta af särskild uppmärksamhet. R. o. Ad. har beslutat,
att metalliska fonden i Banken icke får nedsjunka un
-
78
Den 4 Augusti f. ra.
der 2 millioner r:dr, och bemyndigat Bancostyrelsen att, till
förekommande deraf, förpanta Bankens ägande inteckningar
i fastighet, under vilkor, att den i skuldförbindelserna
af Banken särskildt förbehållna uppsägningsrätt för hela
skuldbeloppet icke får af annan innehafvare begagnas; att
försälja, till större eller mindre belopp, Bankens innehafvande
statsobligationer, att upptaga lån mot räntebärande obligationer,
samt att, derest sådant emot förmodan skulle af behof
påkallas, minska eller inställa Bankens utlåningar; och
genom beslutet vid Hale punkten, att lånerörelsens förminskning
är den, som i sista rummet af Bancostyrelsen bör tillgripas,
och det endast, då Bankens säkerhet sådant ovilkorligen
fordrar. Vid den mest flyktiga granskning af dessa
stadganden lär det för en hvar blifva påtagligt, att, när
genom sedlars invexling Bankens silfverfond nedsjunkit till
omkring j- af hvad den nu är, den återstående sedelstocken
i landet, i fall silfret blifvit utskeppadt, är alldeles oundgängligen
nödvändig att bibehållas för rörelsen och möjligheten
af statsbidragens utgörande. Om således denna sedelstock,
vid sådant fall, än ytterligare skulle förminskas genom
de utvägar, Bancostyrelsen, på sätt nämndt är, blifvit berättigad
vidtaga för att städse bibehålla i millioner r:dr silfver i
Banken, skulle i det närmaste allt mynt försvinna ur landet.
Följderna deraf äro icke svåra att beräkna. Det är vid de
tillfällen , då en banks metalliska fonder stai'kt anlitas och
visar benägenhet att utföras från landet, som en klokt ordnad
bankstyrelse, långt ifrån att indraga sina lane- och
creditfunctioner, måste utvidga dem till förekommande af
oberäkneliga förluster och rubbningar i enskildas förmögenhet;
hvilket äfven lätt kan verkställas, om Banken satt sig
i besittning af vexelhandel n och genom begagnande af sin
på utrikes orter i förväg bildade vexelrätt samt derigenom
successivt vunna fonder till landet återskaffar det från landet
för tillfället bortförda metalliska myntet.
Efter R. o. Ad:s beslut vid io:de punkten får sedelstocken
i intet fall ökas, då metalliska cassan, hvaruti äfven
omyntadt silfver och guld får inberäknas, ej öfverstiger § af
sedelstocken. Verkställigheten af detta stadgande skulle medföra,
hvad som genom beslutet troligen icke varit åsyftadt,
nemi. inhibition af Bankens functioner i lånerörelsen och
möjlig inhibition för sjelfva bancobctjeningens aflönande. Någon
proportion emellan Bankens metalliska cassa och utelöpande
sedelstocken bör icke bestämmas, sedan Bankens
functioner ordnas på det sätt, att den påtagligen kan städse
fullgöra sin förbindelse att med metalliskt mynt inlösa sina
utgifna sedlar, i i:te punkten, i sammanhang med den föregående,
innefattar dock den besynnerlighet, att ehuru metalliska
cassan någon tid visar sig fortfarande öfverstiga % af
sedelstocken, den sednare likväl icke får ökas i annan väg,
äii medelst belåning af guld, silfver, koppar, jern och öfriga
Den 4 A u g u s t i f. m.
79
metalliska eflecter, sorn finnas uppräknade i 4 Art. 4 Afd.
5§ io & i5 af i83o års bancdreglemente. Man jemnföre
stadgandena i dessa begge punkter med dem, som förekomma
i påföljande i8:de punkt, oell det lärer blifva svårt att
utfinna medel till öfverensstämmelse dem emellan. Enligt besluten
i i8:de punkten skola Bankens utlåningar med oförändrad
räntefot till nästa riksdag fortsättas, nemi.:
a) creditiven till manufacturdisconten, jerneont. oell
Fahlu bergslag;
b) creditiv för Stockholms stads brandförsäkringscontor;
c) creditiv för sparbanker;
e) de s. k. odlingslånen, under förändrad benämning af
skiftes- och odlingslån;
f) fastiglietslånen, med den förändring, att, i stället för
det af sednaste Ständer såsom maximum antagna belopp,
4,770,939 r:dr 5 sk. 7 r:st., summan i rundt tal antages till
4,780,000 r:dr, likväl så, att, om hypotheksföreningar uppstå,
denna lånerörelse till dem öfverflyttas och de till Banken af
fastighetslånen inflytande capitalafbetalningar åter utgå såsom
creditiv för hypotheksföreningar; dock må alla de lån, hvartill
fastighetsägare innan d. 1 nästinstundande Januari inlemnat
fullständiga Jånehandlingar, i förut stadgad ordning utgå.
Alla dessa creditiv måste naturligtvis upphöra, om föregående
10 och ji punkter skola efterlefvas. Det under
Lit f. för hypotheksföreningarna bildade innefattar icke ensamt
en anticipationsvis gjord anvisning på 4^780,000 r:dr,
i den mån dessa medel i capitalafbetalningar på fastighetslånen
i Banken åter inflyta, utan ock sjelfva lånens öfverflyttning
på hypotheksföreningarna. Vid detta beslut, som
från Banken öfverflytlar säkerhetshandlingar för denna betydliga
summa och stadgar, att af afbetalningarna creditiv
skola bildas, hvilka således i all framtid skola komma att
blifva till lika belopp, har R. o. Ad. icke aktat nödigt att
stadga något om den säkerhet, Banken af hypotheksföreningarna
skall i utbyte bekomma, utan endast uti 29.:dra punkten
för cassacreditiven, att, innan någon lyftning äger rum, fullgod
och af Bancostyrelsen antagen säkerhet skall aflemnas.
Att ålägga en Bank, som en längre tid varit sluten för
vexel, då den skall dertill upplåta sin cassa, att tillhandahålla
enskilda associationer alla dessa creditiv, synes mindre
väl betänkt. Den omedelbara följden deraf har ock blifvit,
alt Bancostyrelsen måst tillerkännas rättigheten att dem
indraga.
Ett samhälle, som ordnat institutioner på creditförliållandena
af sin statsbank, bör förekomma rubbning uti dessa
förhållanden till undvikande af skakningar, hvilkas följder
icke kunna förutses. Med ali aktning för Bancostyrelsen är
dock tänkbart, att sju bland de 12, som utgöra denna styrelse,
kunna, hänförda af farhågor för metalliska cassans
förminskningvidtaga beslut, hvarigenom alla de cecono
-
So
D eli 4 Augusti f, m.
miska förhållanden, som uti längre tid fortfarande vunnit
helgd och stadga, kunna rubbas, samt således bilda ettslags
stat i staten, ägande förmåga att lagligen störa samhällsförhållandena.
Sådant är, i min öfvertygelse, alldeles oförenligt
med grunderna för lagstiftning i ett constitutionelt land.
Den förkärlek, blifvande hypotheksföreningar tillvunnit
sig, fortgår från i8:de punkten Lit f. såsom grund till besluten
i 2o:de och 2i:sta punkterna. 22:dra punkten åter
ålägger hypotheksföreningarna, i fall kommande Ständer besluta
creditivens upphörande, att inom 6 månader efter erhållen
del af R. St:s beslut hafva sin skuld till Banken inbetalad,
samt att, om Bancostyrelsen, i händelse densamma
finner Bankens egen ställning sådant fordra, emellan riksdagarna
uppsäger creditiven, skulden dä sednast inom nio månader
derefter skall vara till Banken Iicjviderad. Man beräkne
nu beloppet af dessa ereditiv, nemi. först Bankens fastighets-belåningssumma,
4,780,000 r:dr, derefter fr. o. in. år
i836 af diseontlånefonden årligen 200,000 r:dr, och föreställe
sig till dessa summor pä en gång uppsagda till inbetalning!
Kan man väl tro på möjligheten? Och hvad blir väl följden,
om inbetalningen uteblifver? Hypotheksföreningarnas
försättande i concurstillstånd skulle medföra samma tillstånd
för största delen af delägarne, och sålunda hela provinser
indragas i sådan olycka. Samma förhållande gäller i afseende
på grunderna för meddelande af ereditiv till inrättande
af privatbanker.
Nyttan af hypotheksföreningar och privatbanker eller
enskilda disconter, då de, bildade på enskildas tillgångar,
aro oberoende af statscassan eller statsbanken i länder, der
sådana finnes, är obestridlig; men att, på grund af lemnad
credit i statsbanken, inleda enskilda uti sådana föreningar, då
de icke kunna försäkras emot möjligheten af en ögonblicklig
indragning af den lemnade erediten, synes mig lika sä
påtagfigen skadligt och rent af vådligt, i den mån många
låta sig af de påräknade fördelarna förledas att ingå i sådana
föreningar och der pantsätta sin förmögenhet. Det
är icke här stället att ingå uti en fullständig analys af förslagen
till dessa föreningar; men deras inblandning i creditväg
med Banken har, i förening roed Bankens öfriga functioner
i låneväg, förmått R. o. Ad:s pluralitet att uti beslutet
vid 25:te punkten ålägga Bancostyrelsen att i sista rummet,
och sedan andra utvägar blifvit begagnade, äfven uppsäga
Riksg.contrs ereditiv, då Bankens egen ställning sådant
fordrar. En sådan åtgärd lärer omöjligen kunna öfverlemna*
i händerna pä 12 af Landets Styrelse oberoende medborgare,
så framt man icke vill öfverlemna till dessas skön att
inställa Styran de-magtens funetioner och dymedelst bereda
samhällets upplösning. Älla dessa beslut, hvarigenom Bancostyrelsen
tillerkänts en hittills ohörd magt, äro så mycket
me
-
Den 4 A ngu s ti f. m.
81
mera oförmodade inom ett land, der den styrande Konungen
icke ens under de tider, då han styrt enväldigt, ägt
en sådan magt, enär Banken jemväl då förvaltats under
den för densamma fastställda lag, utan någon Kouungens
inblandning. De missbruk, som tid efter annan uti Bankens
förvaltning sig insmugit derigenom, att R. St. uti de vid
riksdagarna utfärdade bancoreglcmenten egenmägtigt utvidgat
lagstiftningen för Banken, och ömsom utsträckt, ömsom
indragit detta verks lånefunctioner, synas nu vara på väg
att bereda dess upplösning; ty om Bancostyrelsen skulle finna
sig föranlåten att utöfva de rättigheter, som besluten
densamma tillägga, till indragning af dess omlopp varande
sedelmynt, lärer ingen betvifla, att dess tillvarelse såsom
statsbank skulle upphöra.
Jag har nu yttrat motiverna för min reservation mot
ofvan upptagna beslut och anser, att Bankens lånefunelioner
i creditivform bort blifva inskränkta till de hittills
redan af ålder fastställda, att Bankens functioner i allmänhet
bort i lag för Banken uppfattas, som af Konung och
Ständer gemensamt stiftats; att de stadgar och reglementen,
som R. St. för Banknn äga uppgöra, bort blifva inskränkta
till arbetsordningen inom verket samt hushållningen och
polisen. Endast en sådan lagstiftning för Banken kan betrygga
allmänheten emot följderna af de förändrade åsigter,
som hos R. St. vid blifvande riksdagar kunna göra sig gällande,
och hvarigenom rubbning i fastställda förhållanden
kan uppkomma, i händelse R. St. såsom hittills, genom reglemente
för Banken, utan Konungens medverkan, ålägga
Banken functioner, oförenliga med Bankens eget och vådliga
för samhällets bestånd. Jag anser, att denna lagstiftning
icke bort tillägga Bancostyrelsen rättigheten att rubba,
hvad rörtde Bankens functioner blifver förordnadt, samt
att Bancostyrelsen bort åläggas att, der svårigheter för verkställigheten
möta, sådant hos K. M. i und. anmäla, på det
Konungen må komma i tillfälle att pröfva, om R. St. till
aflijelpande af svårigheterna, behöfva sammankallas. Banken
år stiftad för statens väl, icke för att bereda dess upplösning.
Hvad som i detta förhållande kan medföra rubbning
är således icke väl betänkt.
Justerades i prot.utdr. för d. i dennes e. m.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.t Jag anhåller att från
prot. undfå upplysning, angtde hvad beslut R. o. Ad. lattat
i afseende å formen för myntenhetens bestämmande. Jag
var af illamående hindrad att tillstädesvara, då ärendet föredrogs.
Underteckn. Ridd.Secret.: Föredragningen af ifrågavar.
Betänk, skedde sålunda, att detsamma först företogs, på
ii H. ti
8a
D e 11 4 Augusti f. ni.
sätt oell i den ordning det till justering nu upplästa prot.-  utdr. utvisar. Derefter, och uppå af Frih. Cederström framställd
fråga, förklarade Hr Gr. o. Landtm., att betänk, i
öfrigt, såsom innefattande endast raisonnementer öfver och
premisser tili de af Utsk. tillstyrkta punkterna, icke utgjorde
föremål för särskild föredragning eller beslut.
Gr. Cronhjelm: Om man, i anledning af den handläggning
betänk, här vederfarits, får antaga, att hvad som
deraf icke blifvit utaf R. o. Ad. afslaget, är att anse såsom
bifallet, så har jag icke något deremot. I annat fall, och
skulle betänk, icke till alla dess delar få anses definitivt afgjordt,
reserverar jag mig emot ett dylikt sätt att behandla
ärendet.
Då nu ånyo skulle föredragas StatsTJtsk:s d. 17 sisth Juli
e. m. på bordet lagda, under N:o ig3 afgifna förslag tillliqviderande
af Riksg.cont:s skuld vid i834 års slut, för upptagna
lån utaf allmänheten, anmälde sig
Hr von Troil, Emil, och yttrade:
Jag bestrider, att detta mål nu må komma under .öfverläggning.
Jag grundar detta bestridande på 28 § Ridd.-  Ordn., som lyder: ”För hvarje plenum bör, sedan Talmans”öfverläggningen
för sig gått, genast uppgöras en särskild
”föredragningslista, hvaraf en afskrift under påstående ple”num
bör vara uppsatt i Riddarhussalen, derå alla förändringar
i föredragningsordningen, hvarom Ståndet i enlighet
med 74 § Riksd.Ordn. kan öfverenskomma, skola gehast
anmärkas.” Ändamålet med detta stadgande är det, att
någon öfveiläskning icke må kunna äga rum. Uti ett Stånd,
sådant som vårt, der understundom endast en ringa del är
närvarande, och der individerna icke hvar dag äro desamma,
är det af stor vigt, att ofvan citerade föreskrift iakttages.
Så bar likväl nu icke skett; ty då föredragningslistan
i går visades mig utaf en af cancelliets tjenstemän, fanns
icke det nu föredragna målet derpå upptaget. Nu står det
dock uppförd t under hT:o 1. Jag bestrider altså, att det i
dag må förekomma, mest för prejudicatets skull, att man
nemi. icke i början af plena må kunna ändra föredragningslistan,
allt i förhållande till den majoritet, man kan finna
närvarande.
Underteckn. Ri d d. Se er e t.: Jag anser mig skyldig alt
afgifva förklaring i anledn. af Hr v. Troils anmärkning. Felet
är helt och hållet mitt. Jag var nemi. frånvarande i
går, då föredragningslistan upprättades, men observerade
vid min hemkomst, att StatsUtsk:s ifrågavar. betänk. hr:o
192, hvilket, enligt den hittills följda ordningen, bort, såsom
det äldsta oafgjorda mål, stå främst på föredragningslistan,
likväl blifvit derifrån uteglömdt. Jag lät då införa
Den 4 Augusti f. m.
83
nämnde mai i den ordning, som tillkom detsamma, men
hvilken det altså icke, då Hr v. Troil genomsåg listan, innehade.
Jag ber II. o. Ad. om ursägt för mia försummelse
i denna del.
Hr von Troil: Jag tror icke, att bruket varit, att ett
mål, som uti ett föregående plenum blifvit ånyo bordlagdt,
fastän det kan vara äldre än öfriga föredragningsämnen,
likväl för det påföljande plenum sättes först på listan, utan
tvärtom sist.
I anledn. häraf hemställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm.,
att detta mål finge anses såsom ej uppfördt på denna dags
föredragningslista.
Bifölls.
Ånyo föredrogs Bevilln:sUtsk:s d. 17 sisth Juli e. m. på
hordet lagda betänk. K:o 23, ang:de stämpling af spelkort.
Hr af Billbergh) Joli. Peter: Utaf betänk, finnes,
att Utsk. tillstyrkt, det stadgandena i afseende å stämpling
af spelkort må inflyta i chartaa-sigillatae-förordningen. Detta
finnér äfven jag lämpligt och tillstyrker det altså. För öfrigt
ber jag att få fästa mig vid den uppgift, Utsk. meddelat,
att per medium blifvit stämplade endast 4°>7Si
kortlekar örn året. Detta utgör ungefär .Å7 spel för dagen,
hvilket klart visar, att öfverdrifna missbruk ägt rum.
Utsk. har också öppet tillkännagifvit, att så skett; men det
förundrar mig, att Utsk. stadnat dervid. Då man synes
nog frikostigt föreslå skrifvelser till K. M. i hvarjehanda
fall, hemställer jag, om det icke i närvarande fall vore
lämpligt alt till K. RI. ingå med en underd. skrifvelse och
begära, det undersökning om förhållandet må äga rum.
Utsk. har uttryckt den förmodan, att underslefvet tillkommit
genom lurendrejeri. Att så varit förr, vet äfven jag,
men jag tror likväl icke till sådan grad, som motsvarar missbruket,
och dessutom hafva de genom lurendrejeri inpracticerade
korten varit ostämplade; då man likväl nu oftast
ser korten verkligen försedda med stämplar, och hvilket,
jemte den omständighet, att papperet hos oss nu köpes för
bättre pris än utrikes, samt skäl altså icke förefinnes att
hemta kort utifrån, synes bevisa, att bedrägeriet till största
delen lärer få antagas såsom utfördt inom landet. En
ytterligare omständighet är ock den, att oaktadt hallstämpeln
å kort icke får anbringas, förrän de äro försedda med
behörig bevillningsstämpel, har dock ett större antal afstämplingar
med den förra, än med deri sednare, ägt rum,
hvaraf vill synas, som skulle hallstämpeln blifvit åsatt, fastän
bevilln:safgiften icke varit beräknad eller erlagd. Utsk.
har föreslagit, att stämplingen i Stockholm bör verkställas i
lliksg.cont. samt hallrätten, och i landsorterna hos K. M:s
84
Den 4 A u gusti f. m.
Bef:h:de jemte vederbörande hallrätter eller magistrater. Jag
skulle härvid vilja föreslå det tillägg, hvad landsorterna beträffar:
så vida kortfabrik i trakten finnes. Eljest kunde
anspråk göras att få några kortlekar stämplade vid hvilket
landshöfdingeembete som helst. Äfven skulle jag tro,
att den ytterligare controll funnes deri, att fabrikanterna
tillförbundos att förse deras korttillverkningar med fabrikens
stämpel. Vidare har Utsk. i afseende å underslef vid stämplingen
hänvisat till straffbestämmelsen i i3 § chartaesigiliatteförfattningen.
Denna § afser likväl böter, som icke hafva
sammanhang med kortspel, och är icke här tillämplig. Det
finnes redan ett vite af 5o r:dr b:co stadgadt för deri, som
säljer ostämplade kort. Jag skulle önska, att ett lika beskaffadt
vite utfastes jemväl för den, som tillverkar sådana,
samt 25 r:dr för den, som begagnar dem. Vill man ändamålet,
måste man tillåta medlen. Sedan Utsk. föreslagit en
förhöjd stämpelafgift af 6 sk. kortleken, hvilket är fullkomligt
riktigt, bör man ock fortsätta sådana controller, att det
afsedda ändamålet vinnes.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Instämmande till alla
delar med den siste talaren, ber jag dock att till upplysning
af det förhållande, att lurendrejefi med kort verkligen för
närvarande äger rum, få äran förklara, att jag i sälskaper
liört bestämdt uppgifvas, att kort, försedda med stämplar,
blifvit lurendrejade in i landet; och det torde således få antagas,
att en större del af missbruket härledt sig från furendrejeri.
Jag har visserligen hört den siste talaren uppgifva
ganska goda controller emot fortfarande underslef uti
ifrågavar. afseende; men jag tager mig likväl friheten iterera
de anmärkningar, jag i detta ämne förut framställt, deruti
att jäg hemställer, huruvida det icke skujle vara det
allrabästa, att, likasom det tillgår i Preussen, ett visst kort
utaf hvarje lek directe köptes hos Kronans stämpelmästare,
hvilken försåge det med stämpel. Den öfriga delen af kortleken
kunde då köpas hvar som helst. Någon omgång för
dem, som skulle köpa kort, uppstode väl derigenom; men
jag tror, att controllen vore nära nog fullkomlig, och besväret,
likasom kostnaden, drabbade endast spelaren. Jag
yrkar jemväl återremiss af betänkandet.
Frih. Raab, Adam Christ.: Jemte det jag instämmer
med Hr af Billbergh och Gr. Cronhjelm i afseende å
de åtgärder, som äro nödiga för att controllera stadgandena
ang:de kortstämplingen, samt anser mig skyldig vitsorda
Gr. Cronhjelms uppgift, ang:de lurendrejeri med kort, såsom
öfverensstämmande med hvad jag hört omtalas i sjöstäder,
der jag varit och handterat kort, får jag likväl förklara, att
jag anser en stämpelafgift af 12 sk. b:co för hvarje spel varu
alltför hög, för att icke alla controller emot lurendrejareus
sålunda retade vinningslystnad blelve förgäfves.
Den 4 Augusti f. m.
85
Hr af Billbergh: Då jag sista gången hade ordet,
urat t lä t jag att yrka, det den af Utsk. pag. 4 föreslagna
underd. skrifvelse till K. M. måtte, i utbyte emot den af
mig proponerade, inställas. Om de af mig uppgifna controller
antoges, tror jag, att den af Utsk. tillstyrkta skrifvelse
blefve fullkomligt öfverflödig.
Frih. Boye, Fredi’.: Jag vill icke ingå i undersökning,
huruvida 6 sk:s stämpelafgift å kort må anses för hög
eller icke. Jag spelar sällan eller aldrig och har således
icke något särskildt interesse i saken; men jag ber att få
fästa mig vid de af Hr af Billbergh föreslagna controller.
Jag har då ingenting emot, att en pligt af 5o r:dr bestämmes
såväl för den, som säljer, som den, som tillverkar och
utlemnar ostämplade kort; men jag motsätter mig på det
högsta, att den, som spelar med ostämplade kort, skall plikta
25 r:dr. Om vi antaga, att 200,000 spelare finnas i Riket,
erfordrades ju ett grufligt antal fiscaler för att tillse,
det alla dessa fullgjorde föreskriften ! Jag anhåller, att detta
yttrande må åtfölja återremissen.
Gr. von Fersen: Hans: Jag har icke varit närvarande
under det de framställda anmärkningarna blifvit afgifna;
men några deraf hafva blifvit mig meddelade, och
jag skall söka att besvara dessa. Gr. Cronhjelm har framställt
det förslag, att ett kort utur hvarje lek skulle undantagas
för att särskildt köpas hos dem, som hade afstämplingen
sig uppdragen. Derigenom vunnes välden fördel,
att fabrikanten, som vanligen nödgas sälja på flera månaders
credit, icke linge vidkännas olägenheten af att förskottsvis
erlägga stämpelafgiften; men jag tror likväl, att förslaget
icke låter sig göra, ty man måste ock fästa sig dervid,
att det är nödvändigt, att alla 52 korten uti en lek äro lika
och från baksidan icke G.-nkänneliga. Delta tror jag
likväl blefve svårt att förekomma, om ett kort af hvarje lek
skulle, särskildt handleradt och stämpladt, köpas på ett annat
ställe, änden öfriga kortleken. Sådan blefve alltid bland
såväl stora som små spelare, minst sagdt, obehagligt, och
kunde föranleda tili flera oordningar och möjligen falskt
spel. Jag anser således det af Utsk. föreslagna stämplingssätt
vara bättre, än det af Gr. Cronhjelm uppgifna. Frih.
Haab har ansett den föreslagna afgiften vara för hög. För
min del skulle jag tvärtom anse densamma för låg och tro,
att den gerna kunde tåla vid en förhöjning till 16 sk:r b:co
kortleken. Skillnaden blefve blott, att man, i stället för 1
It:dr 16 sk., betalade 2 r:dr b:co i kortpenningar, och förhöjningen,
en minskning i spelvinst, blefve således i ingen
man känbar. Det blefve endast spelaren, som afgiften drabbade.
Enda olägenheten är, att fabrikanten, såsom jag redan anmärkt,
kommer att ligga i ett ansenligt förskott; men detta
anser jag cj böra afskräcka från den förhöjda beskattningen.
36
Den 4 Augusti f. ra.
I händelse af återremiss yrkar jag emedlertid, att afglften må
förhöjas. Vidare har Frih Raab såsom skäl för sin åsigt i
afseende å afgiftens belopp yttrat, att detsammas betydliga
ökande skulle starkare reta till lurendrejeri. Jag vet icke,
om det kan blifva lurendrejeri eller tullförsnillning, ty man
kan icke på förhand bestämma, om Ständerna tillåta införsel
af kort eller icke; men i allt fall, och då XJtsk. utgått
från förutsättning af förbättring i sjelfva stämplarnas construetion,
samt korten måste vara försedda både med halloch
bevilln:sstämpel, och utseendet af dessa kunde efter sig
företeende omständigheter förändras, t;-or jag icke, att förfalskning
deraf hvarken inrikes eller utomlands så lätt kunde
verkställas som nu, och man ägde den vinst, att lurendrejade
eller tullförsnillade kort likafullt finge vidkännas afgift
till staten. Hvad beträffar den af Hr afBillbergh föreslagna
underd. skrifvelse, vill jag derom nu icke yttra mig.
Den skulle måhända kunna anses obehöflig, sedan uppmärksamheten
blifvit väckt i detta ämne. Skulle en återremiss,
den jag för min del likväl icke anser nödig, äga rum, ber
jag att få förnya yrkandet om ytterligare förhöjning uti den
ifrågavar. stämpelafgiften.
Hr Tham, Wolrath: Då jag förmodar, att återremiss
varder beslutad, skall jag bedja att få yttra mig öfver
a:ne omständigheter: först den, att böter skulle erläggas af
spelare, som begagna ostämplade kort. Jag protesterar häremot.
Det strider fullkomligt emot de i likartade förhållanden
följda grundsatser. Man har nemi. icke utfästat böter
för den, som brukar en klädning, en möbel etc, af till
införsel förbjuden vara m. m.; och dessutonrär det en mängd
unga persöner, som endast någon gång handtera kort och
äro i fullkomlig okunnighet om stämplingsstadgandena. Dessa
skulle dä komma att lida fullkomligt oskyldigt, och till
hvilka obehagliga fiscalisationer skulle väl icke derjemte denna
lag leda? Den andra omständigheten, hvari jag ville yttra
mig, var ang:de det föreslagna beloppet af stämpelafgiften.
Jag vill icke bestrida, hvad Utsk. föreslagit, men
all förhöjning derutöfver nödgas jag sätta mig emot; ty lika
med Frih. Raab anser jag en alltför hög afgift i detta fall
komma att befordra lurendrejandet af ostämplade kort, eller,
i händelse denna vara emot tull får införas, tullförsnillning
deraf.
Hr Lefren, Joh. Fehr: Äfven jag yrkar återremiss
af betänk. Om man skall bibehålla stämplingen såsom en
control! derå, att staten fått tillgodonjuta stadgade afgifter,
är det angeläget att vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom
missbruk vid tillverkning och försäljning af kort kunna förekoinmas.
Böterna för öfverträdelse!- i dylika fall böra vala
ganska k linbana. Femtio r:dr b:co är allt för litet; man
kan gerna lägga en nolla till. En tjuf, som stjäl från sta
-
Den 4 Augusti f. m.
87
ten, borde egentligen straffas på annat sätt; men då det ålen
allmän grundsats för criminallagstiftning, att straffet bör
i möjligaste mån drabba just der, hvarest den på en oloflig
väg sökta fördelen velat vinnas, lära väl penningeböter
här vara lämpligast. En ledamot har emot förslaget, att
den, som spelar med ostämplade kort, jemväl må vara underkastad
böter, anmärkt, att en allmän fiscalisation härigenom
skulle uppkomma, samt att man ofta oskyldigt kunde
komma att spela med ostämplade eller falskt stämplade
kort. Någon enskild fiscalisation å andra är icke afsedd;
men örn man sjelf emot lag spelar med falska kort, hörman
plikta utan någon slags consideration. Jag skulle för min
del, hellre än att lägga afgiften på korten, vilja förena den
med sjelfva fabricationen. Jag anhåller, att detta mitt yttrande
må åtfölja återremissen.
Gr. Cronhjelm: Jag fruktar, att jag ej blifvit rätt
förstådd af Gr. v. Fersen, och jag skall derföre söka närmare
bestämma mig. Hr Gr. har befarat, att olägenheter
genom mitt förslag skulle uppstå såväl för små som stora
spelare. Kunde man ställa så till, att olägenheterna endast
träffade de förra, vore en icke obetydlig fördel vunnen;
men då äfven de sednare konnne att vidkännas svårigheterna,
är det nödigt att närmare undersöka verkliga förhållandet.
Jag tror då icke, att man i Preussen erfarit några olägenheter
af det stämplingssätt af kort, som der iakttages.
Jag föreställer mig, att det tillgår sålunda, att då man t.
ex. i Berlin försålt ett visst antal kortlekar, uppskiekas
dessa till stiimpelcont. för att der completteras med det felande
kortet, vanligen hjerteräss, hvarå stämpeln anbringas,
och i hvilket ändamål kortfabrikanten, före öfverlenmandet
af något parti till köpmannen, alltid aflemnar ett kort af
hvarje lek. Jag «tror, att det blefve lätt att förekomma
förblandning af korten, så att hvarje kortlek verkligen erliölle
det kort, som tillhör densamma. På detta sätt kunde
afgiften icke undandragas staten. Att lägga densamma
på sjelfva fabriken tror jag icke vore möjligt, åtminstone
icke ledande till ändamålet att bereda Kronan en säker inkomst.
I Stockholm, Carlshamn och Götheborg fabriceras
isynnerhet våra Svenska kort. Här är förhållandet, hvilket
jag i egenskap af taxeringsman lärt känna, sådant, att
kort-, lack- och korkfabriker drifvas gemensamt, och dessa
kort- lack- och korkfabrikörer äro, då jag undantager
vaddfabrikörer, de allrafaltigaste bland våra näringsidkare,
så att staten troligen icke skulle utbekomma de onera, hvilka
kunde påläggas dessa i och för deras handtering.
För öfrigt instämmer jag med Hr Lefren deruti, att
jemväl de spelande böra plikta, då de begagna ostämplade
kort. Likasom man, innan man spelar, bör vara bekant med
88
Den 4 Augusti f. m.
reglorna för spelet, likaväl bör man göra sig underrättad
om lagarna, under hvilka spelet får äga rum. Blir man i
ett enskildt samqväm bjuden att spela med ostämplade kort,
vägrar man; men jag föreställer mig, att ingen värd lärer
vilja exponera sina gäster för obehaget af ett sådant vägrande,
och någon fiscalisering torde således icke behöfva
ifrågakomma. Jag tror visserligen med Frih. Raab, att afgiftens
förhöjande retar till bemödande att undslippa den;
men jag tror ock med Gr. v. Fersen, att man likväl kan
höja denna afgift ännu mer, än hvad nu blifvit föreslaget,
blott man rättar controllerna derefter.
Gr. von Fersen: Jag begärde ordet för att besvara
några yttranden i afseende å utsättandet af en plikt för de
spelande, då ostämplade kort af dem begagnas.
Jag vill icke sätta mig emot detta; men jag får upplysa,
att en sådan pliktbestämmelse redan finnes i 1812 års
författning, oaktadt der bestämd till endast 5 r:dr b:co.
Det har således icke felats stadganden om ansvar; men tillämpningen
har så mycket mera uteblifvit. Emedlertid behöfver
man nu endast upplifva den redan befintliga föreskriften
i detta fall, och skulle roan önska bötesbeloppets
förhöjning till 25r:drb:co, har jag ingenting deremot. Denna
fråga lärer dock tillhöra LagUtsk. Att, såsom Hr Lefre'n
proponerat, öka den föreslagna plikten för försäljning af
ostämplade kort från 5o till 5oo r:dr b:co, kan icke anses
lämpligt. Så höga böter i delta fall skulle säkerligen hvar
och en finna orimliga, och måhända just derföre aldrig tillämpning
komma att äga rum. Icke heller kan jag förena
mig i Ilr Lefre'ns åsigt, att det vore bäst att förlägga afgiften
på sjelfva fabriken. Ändamålet är nemi. hufvudsakligen
att beskatta sjelfva spelandet, och detta kunde aldrig
i så direct mån vinnas, som då hvarje kortlek, som utgår
till förbrukande, belägges med särskild afgift. Slutligen får
jag, i händelse af återremiss, yrka, att stora barnhusets inkomst
af kortstämplingen må såsom sådan upphöra och af
staten uppbäras emot det, att denna ersätter barnhuset en
årlig summa, bestämd efter medium af de sednare årens inkomstbelopp
af de till dessa inrättningar utgående medel af
kortstämplingen.
Hr von Troil, Emil: Jag blef förekommen af den
sista talarens sista ord. Jag tror det icke vara lämpligt,
att staten delar med enskilda inrättningar i mån af en viss
inkomsts större eller mindre belopp, utan anser, att en viss
summa för året, beräknad per medium, bör bestämmas att
af staten i ett för allt till inrättningen utgifvas. Hittills
bar detta medium, enligt Utsk:s uppgift, utgjort omkring
85o r:dr. Må den hädanefter tagas till goo eller 1000 r:dr;
det är likgiltigt, men någon bestämd summa bör antagas.
Hvad
Ben 4 A u g u s t i f. m.
89
Hvad sjelfva afgiften beträffar, är min öfvertygelse den, att
om underslef kunde förekommas, skulle statens inkomst af
kortstämplingen blifva ganska betydlig, utan någon förhöjning
deraf; och det är naturligt, att ju högre afgiften ar,
desto svårare blir controllen öfver dess sannskyldiga utgörande.
Jag skulle således önska, att man intill nästa riksdag
ville försöka, huruvida de controller, man kan utfinna,
förmå åstadkomma, att afgiften, beräknad till 3 sk. för hvarje
kortlek, riktigt utgår. Man kunde sedan, om man så för
godt funne, höja denna afgift. Hvad angår bestämmandet af
plikt för spelare, sorn begagna ostämplade kort, kan jag derpå
icke ingå. Det skulle kunna leda till chicaner emot
fruntimmer och andra personer, som icke hade sig författningen
bekant. På offentliga ställen kunde en sådan lag
möjligen böra gälla; men att man i slutna sälskaper, innan
man vågar sätta sig till spelbordet, skulle granska hjerterässen
med samma noggrannhet som b:cosedlar, tror jag icke böra
stadgas. Hvad Gr. Cronhjelms förslag vidkommer, är det väl
recommenderande, att det, enligt Hr Gr:s uppgift, är infördt i
Preussen, som i allmänhet har goda oeconomiska författningar;
men huru det mer än andra skall förekomma missbruk,
kan jag icke fatta. Jag ser nemi. icke något hinder emot,
att ju en köpman då kunde försälja kortlekar såväl med som
utan stämplade hjerteräss, allt efter vådan att i köparen finna
en anklagare, då deremot nu några kortlekar utan det
stämplade kortet icke få innehafvas; stämpeln må då vara
falsk eller icke. Jag anhåller, att Utsk. måtte taga detta i
öfvervägande; och torde ett sammanträde med StatsUtsk.
blifva nödigt i afseende å det bestämda anslaget till barnhuset.
Gr. Cronhjelm: Jag begär ordet för att fästa uppmärksamheten
å en omständighet, som jag hittills glömt att
nämna. Här försiggick nemi. i hufvudstaden för någon tid
sedan en märklig process, ang:de ostämplade kort. En fabrikant
företog sig nemi. att tillverka och sälja kort i
mindre format än det vanliga, utan att låta förse dessa med
stämplar. Han anklagades. Processen passerade instanserna;
den korn till Högsta Domstolen, och denna förklarade fabrikanten
berättigad att sälja sina kort ostämplade, emedan de
endast begagnades såsom barnleksaker. Dylika kort begagnas
emedlertid nu till patiencekort och kunna äfven nyttjas i
spel, samt böra altså stämplas. I anledn. för öfrigt af hvad
Hr v. Troil anmärkt emot mitt förslag får jag endast tillägga,
att en hög plikt borde bestämmas för försäljning och
köp af hjerteräss af någon annan än behörig person.
Hr von Troil: Jag hemställer till alla, som hafva
practisk kännedom om ämnet, om det skulle gå an att stadga
ett särskildt högt vite för den, som köper hjerteräss af
11 H.
Dcii 4 Augusti f. m.
annan person lin vederbörande stämpliwgstjensleman. Vanligen
tillgår nu sålunda, att man köper korten af betjeningen
i ett hus; och jag frågar, om man val särskildt skulle behöfva
gå till hjerterässcontoret för att få kortleken fullständig.
Gr. Cronhjelm: Ämnet förtjenar verkligen icke att
längre upptaga tiden. Jag har hemtat mitt förslag från
hvad jag hort uppgifvas äga rum i Preussen. Huruvida man
der springer till lijerterässcontoren eller icke, har ej blifvit
mig berättadt.
Frih. Boye: Jag kan icke förstå, huru missbruk kunde
förekommas genom Gr. Gro »hjelms förslag. Jag finner
intet hinder emot, att ju kortlekar kunde försäljas med
ostämplade hjerteräss. Dessutom, och om afgiften blefve
alltför dryg, kunde man ju begagna hjerteräss till flera kortlekar,
för att nyttja ett gammalt ordspråk: När man icke
får dansa med mamseller, måste roan hålla till godo med
jungfrur. Hvad ännu en gång beträffar plikt för spel med
ostämplade kort, synes mig en stor inconseqvens ligga deruti,
att R. o. Ad., sedan vi nyligen beslutat landsfiscalernas anskaffande,
nu skulle besluta inrättandet af i5o å 200,00»
husfiscaler. Jag hemställer till hvar och en, huru det väl
skulle låta sig göra att anklaga sin värd. Det längsta man
i min tanke kan gå är att stifta det ifrågaställda stadgandet
för allmänna spelhus, men icke för enskilda samqväm.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag anser mig böra nämna
några ord i anledn. af förslaget om stämpling och särskild
försäljning af hjerteräss. Jag har i 4 år lefva t i Preussen,
men aldrig hört talas om något lijerterässcontor. Hela korttillverkningen
deremot är i detta land regal. Huruvida
hjerteräss köpes särskildt eller icke, känner jag ej; men att
man i enskilda kretsar icke behöfver bekymra sig om, hvarifrån
det kommit, kan jag försäkra.
Bevilln.Utsk:s betänk. N:o a3 återremitterades.
Föredrogs ånyo BevilIn.Utsk:s d. 17 sisth Juli e. m. på
bordet lagda memor. N:o •),/{, i anledn. af anmärkningar emot
betänk. N:o 4, ang:de den af Frih. Sprengtporten och Hr af
Robsahm hos H. R. o. Ad. väckta fråga om fastställande af
en viss accisafgift å brännvin, som till Stockholm och Rikets
större städer införes.
Hr af Ekenstam, Isr.: Jag anser Utsk. hafva grundlagsvidrigt
behandlat detta mål. 49 § Riksd.Ordn. stadgar,
bestämdt, att det åligger Utsk. att lemna svar på hvarje
återremiss, vare sig från ett elfer flera Stånd; och jag känner
icke något exempel, att en fråga blifvit ansedd såsom
förfallen, så länge endast 2:ne Stånd derom definitivt beslutat.
Jag tror‘altså, att detta ärende nu icke kan definitivt
föredragas för Ståndet, innan Bevilln.Utsk. hörsammat och
Den 4 Augusti f. m.
verkligen besvarat den åt enemi ss, sorn af a:ne Stånd
blifvit till Utsk. espedierad.
Frih. Cederström, Jac.: Med Hr af-Ekenstam instämmer
jag deruti, att Utsk. icke rätt behandlat detta mål, enär
Utsk. endast utlåtit sig ang:de b,evilln:sdelen af frågan, utan
att ingå i undersökning af sjelfva anledningen till motionen.
Ytterligare har Utsk. gjort orätt deruti, att det antagit, att
2ine Stånd stadnat emot 2, oaktadt dessa icke definitivt beslutat,
utan endast återremitterat målet Men Hr af Ekenstam
har till följd häraf yrkat, att frågan måtte ånyo återremitteras,
och detta låter sig icke formenligt verkställa.
R. o. Ad- haj- således jntet annat att göra, än att ogilla förevar.
betänk. N:o 24, och på grund af 34 § Riksd.Ordn.,
soin tillåter RiksSt. att, allt efter ett måls särskilda natur,
remittera det till ett i stället för flera Utskott, besluta en
dylik remiss till Beyiilu.Utsk., sorn då blir tvunget att upptaga
och fullständigt utreda ämnet.
Ilr Tham, Wolrath: Hufvudfrågan har ingalunda
varit, om Stockholms stad borde tillerkännas ett allmänt
understöd för dess publika byggnader. Sådan är motionen
icke framställd, utan der är fråga väckt, huruvida en särskild
accis bör för hufvudstaden inrättas. I förra fallet hade
frågan bort remitteras till Stals- och Oecon.Utskm; ty
Bevilln.Utsk. tillkommer endast att uppgöra grunderna för
den allmänna bevillningen. Den enskilda bevilln. tillhör icke
Utsk, och ännu mindre kail det ingå i undersökning, huruvida
Stockholm behöfver hjelp till sina allmänna byggnader
ejler icke. y5 § Riksd.Ordn. säger hvilka mål, sorn förfalla,
då 2 Stånd deri stadna emot 2. Jemnför man nu denna §
med 71 § Reg.F., finnér man, att ifrågavar. mål måste förfalla,
då 2 Stånd afslagit motionen och Utsk. tillika afstyrkt
densamma. Hade Utsk. tillstyrkt en bevilln:sgrund i detta
fall och 2 Stånd derefter stadnat emot 2, då hade frågan
blifvit föremål för votering i förstärkta StatsUtsk.; men då
my 2 Stånd bifallit Utsk.'s
den förfalla, och någon annan åtgärd lärer icke vara att
vidtaga med betänk,, än att det lägges till handlingarna.
Gr. von Fersen, Hans: Till en del har den siste
talaren upplyst anledningarna till Utsk:s behandlingssätt i
denna fråga. Ilan bar nemi. erinrat, hurusom en fråga, af
beskaffenhet sorn denna, enligt 75 § Riksd.Ordn. skall förfalla,
då 2 Stånd deri stadnat emot 2. För min del skall
jag inskränka mig till att utur diarium upplysa, huru detta
mål är af de öfriga Stånden afgjordt. Utsk:s första betänk,
i ämnet, sorn afstyrker bifall till motionen, är af Borgareoch
BondeStm bifallit; Utsk:s andra, (det nu ifrågavar.),
utlåt, är af PresteSt. lagdt t ii I handlingarna med bifall till
det förra betänk. Delta är således bifallet af 3 Stånd. Utsk.
9a
Den 4 Augusti f. m.
var af den öfvertygelse, att frågan icke kunde betraktas i
likhet med den i 71 § Reg.F. omförmälda, hvadan densamma,
i det skick den befanns, då den till Utsk. återkom, måste
anses förfallen och således icke erfordra något ytterligare
svar, än endast ett tillkännagifvande deraf. Jag hade dock
önskat, att Utsk. ingått i ett besvarande af motionärens beskyllningar,
som skulle Utsk. hafva stympat hans motion;
och har jag i följd deraf, oaktadt reservant emot i:sta betänk,
i ämnet, likväl reservationsvis vid det sednare bifogat ett
yttrande i detta afseende.
Hr af Ekenstam: För att icke vara vidlyftig vill jag
endast fästa mig vid vigten deraf, att ett Utsk. icke må få
föreskrifva RiksSt. nya lagar. Frih. Cederström har redan
anmärkt, att 2 Stånd ingalunda stadnat emot 2, då 2:ne
Stånd hållit frågan öppen, genom att återremittera den. Jag
uppmanar mina motståndare att uppgifva ett enda exempel,
utom det, som nu försökes, att man ansett en fråga förfallen,
då endast 2 Stånd deri definitivt beslutat. Jag deremot skall
kunna citera flera exempel å det, hvar man vet, att alla 4
Stånden bifallit ett föränd rad t betänk., som tillkommit genom
återremiss endast från 2 Stånd. Saken synes mig så
klar, att jag förmodar, det R. o. Ad. inser rätta förhållandet
utan vidare utveckling. Frih. Cederström har sagt, att
frågan, såsom redan en gång återremitterad, icke skulle ånyo
kunna vederfaras en dylik behandling. Jag medger, att det
synes något oformligt; men grundlagen har också icke förutsatt
den oformlighet, att ett Utsk. skulle undandraga sig
att svara på den första återremissen. Jag hoppas, att R. o.
Ad. icke låter förvilla sig af den oriktiga uppgift af Utsk.,
att nemi. två Stånd skola hafva stadnat emot två.
Frih. Boye, Ludv.: Jag kan icke nöja mig med den
behandling, Utsk. iakttagit med detta mål; och om det äfven
nu kunde anses likgiltigt i afseende på sjelfva saken, kan
vådan en annan gång blifva ganska stor. I anledn. af Hr
Tha ms yttrande får jag endast erinra derom, att ärendet
blifvit remitteradt till Bevilln.Utsk. hvilket en gång deri afgifvit
hufvudsakligt yttrande; således är det för sent att
nu säga, att målet icke hörer dit. Det är väl möjligt, att
3 Stånd nu afgjort frågan; men det hindrar icke R. o. Ad.
alt fordra ett svar på dess återremiss. Jag instämmer altså
i allo med Frih. Cederström deri, att Hr Gr. o. Landtm,
må framställa propos. till ogillande af betänk, samt att Utsk.
ålägges hufvudsakligen yttra sig i anledn. af återremissen.
B5* Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Betänk, har
blifvit försvaradt af Hr Tham och Gr. v. Fersen. Man har
anmärkt, att 2 Stånd stadnat emot 2, och att målet altså
bör förfalla. 71 §, sorn är den enda i Reg.F., hvilken handlar
om bevilln:småls afgörande, säger, alt om 2 Stånd stadna
Den 4 Augusti f. m.
93
emot 2, eller 3 Stånd fatta lika beslut, men ett vidblifver
ett annat, så skall frågan i förstärkt StatsUtsk. afgöras. Om
nu händelsen ock skulle vara den, att 3 Stånd bifallit Utsk:s
utlåt., som inskränkt sig till upptagande endast af bevilln:safdelningen
i saken, och derutinnan afstyrkt motionen; så
är dock frågan icke afgjord, förrän R. o. Ad. fattat definitivt
beslut. Hr Tham har gjort skillnad emellan afgöringssättet,
då Utsk. till- eller afstyrkt. Jag finnér i §:n derom
intet ord. Den talarom Utsk.Vs förslag af hvad beskaffenhet
som helst. Om man nu ånyo hänskjuter målet till BevillnlsTJtsk.
, är det ganska möjligt, att Utsk. fortfar i samma beslut
som förut, hvadan det måhända vore bäst, att R. o.
Ad. nu fattade definitivt beslut. Häremot möter dock den
omständighet, att frågan icke kan pröfvas, förrän den blifvit
utredd, och sådant har ännu icke skett mer än till hälften.
Då emedlertid 3 Stånd låtit accisfrågan anses för hufvudsaken,
vill jag icke motsätta mig ett sådant beslut Ufven
lios oss. Man har gjort den erinran, att frågan skall röra
en viss stad och således icke yara af allmän beskaffenhet.
Jag tror icke, att grundlagen föranleder till en sådan distillation.
Frågan Ur oemotsägligen en bevilln:sfråga. Om
uti en sådan blott ett Stånd stadnar emot 3, skall den dock
i förstärkt StatsUtsk. afgöras. Beslutar således R. o. Ad.,
att en accisafgift skall fastställas, måste saken på nyssnämnde
sätt bringas till slut. Jag anhåller om Hr Gr. o. Landtm:s
propos. om införande af en viss accisafgift, på sätt motionären
föreslagit.
Frih. Cederström: För min del har jag svårt att
fatta, huru R. St. skola kunna pröfva, om medel för ett
visst ändamål böra anslås, utan att pröfva, om samma ändamål
är nyttigt eller icke. Motionären har uppgifvit behofvet
af södra slussens ombyggnad m. m. Det faller af sig
sjelf, att om en sådan ombyggnad är nödvändig, måste medel
dertill anslås, ehvad man finner lämpligt, att dessa skola
anskaffas genom accisafgifter eller annorledes. Utsk. må
icke försöka att undandraga sig målets pröfning derföre, att
det icke skall vara bevillntsmål. Jag har åberopat 34 §
Riksd.Ordn. och såmedelst visat, att ett sådant förebärande
icke befriar Utsk. från åliggandet att fullständigt upptaga
saken, då något Stånd det äskar; och då Utsi. icke velat
begifva sig till iakttagande af denna dess pligt på grund af
de remisser af målet, det redan fått emottaga, återstår numera
icke någon annan grundlagsenlig utväg, än att, med
ogillande af nu förevar, utlåt., förständiga XJtsk. att afgifva
behörigt svar på återremissen. Att återremittera frågan för
andra gången kan icke ske; ej heller kan den nu afgöras,
ty den måste nödvändigt först utredas.
Hr Tham: Jag ber att få förklara mig i 2'-ne frågor.
Den första, om Utsk. upptagit och besvarat hufvudsaken.
94
Den 4 Augusti f. m.
Denna väV om accis för Stockholms stad och är besvarad,
Det är besynnerligt att fordra mera af Bevillnts- än af StatsUtsk.
Då man i detta Utsk. begär anslag till brobyggnader
eller dylikt, säger Utsk. helt enkelt, att tillgångar icke
finnas, utan att ingå i vidare pröfning af målet. BevillntsUtsk.
fann nu en särskild skatt för Stockholms stads räkning
obillig, emedan den drabbar ojemnt, och olämplig, såsom
ledande till införande af det inre tullväsendet; altså
nfslog Utsk. denna hufvudfråga. Skulle It. o. Ad. nu vilja
ålägga Utsk. alt ingå i ytterligare pröfning, så kan det visst
vara likgiltigt, ty Utsk. lärer nog akta sig derför, då 3
Stånd redan bifallit Utsk:s första utlåt. En ledamot har
alldeles missförstått 71 § Reg.F. Uti y5 § Itiksd.Ordn. säges:
”För beslut i alla öfriga ärender, de mål undantagna,
”hvarom i Reg.F.‘s 66, 69, 70, 71 och 72 §§ särskildt för”ordnadt
är, gälle, jemte Konungens samtycke, tre Stånds
”mening; men skulle 2 Stånd stadna mot 2, förfalle frågan
”etc.” Utaf nämnde §§ höra endast 70 och 71 hit. Den
förra sager: att BevillmsUtsk. åligger att opåmindt uppgifva
de allmänna grunderna för den blifvande bevilln:s fördelning
etc.; den sednare stadgar: ”Yppar sig skiljaktighet
”emellan flera af RiksStm om dessa grunder, sätten
”af deras, tillämpning och bevil!n:s fördelning
”till utgörande etc.”, då skall det tillgå på sätt § vidare
bestämmer. Men nu afser icke motionen någon grund fölen
allmän statsintrads utgörande, och Reg.F. känner icke
några skatter till enskilda corporationer. Derom bchöfver
Utsk. icke opåmindt yttra sig, och då motioner af dylik beskaffenhet
väckas, kunna de helt enkelt afslås, samt förfalla,
örn 2 Stånd godkänna detta afslag. Till förstärkta StatsUtsk.
kunna de aldrig komma. Jag förnyar min begäran
om propos., att betänk, må läggas till handlingarna,
Hr af Eken stam: På anledning af ett nyss förefallet
samtal med en ledamot af detta Stånd, hvilken dittills ansåg
sig böra sätta den Jit till Utsk:s omdöme, att dess yttrande
i frågan, nemi. att 2 Stånd verkligen stadna t emot
3:ne, borde äga vitsord, nödgas jag ånyo uppträda för att
undanrödja en sådan annars ganska billig förutsättning och
fordran, Utsk. har ansett, att 2 Stånd slädnät emot 2:ne,
ehuru endast 2:ne Stånd beslutat i ämnet, och de andra
ölne Stånden hafva begärt, att Utsk. skulle ingå i ny pröfning
af ämnet; hvilket hade varit Utsk:s ovilkorlig® skyldighet
att göra, Utskts föreyar. betänk, innebär således en till
den grad constitutionsvidrig oformlighet, alt jag förmodar,
det Hr får,
p. l,andfm- cj kan framställa densamma hyarken
lill bilall eller afslag. Hr Tham har gjort sig mycken mölla
för att bibringa R. o. Ad. den tro, att Utsk. har svarat
i den ena detaillen så, i den andra detaillen annat;
liten det är icke enligt med förhållandet. Jag ber få erin
-
Den 4 Augusti f. m.
g5
ra, att Usk. alldeles undandragit sig svaret på Större
missen och fört R. o. Ad. bakom ljuset genom den
oriktiga uppgiften om Ståndens beslut. Detaillerna, hvaröfver
Hr Tham utbredt sig, kunna endast återfinnas i Utsk:s
första betänk, öfver ämnet. I afseende på sjelfva saken
kunde jag äfven hafva åtskilligt att anföra, men afvaktar
först Hr Gr. o. Landtnäs yttrande, huruvida propos. på
detta betänk, kan göras eller ej.
Gr. von Fersen: I anledning af den siste talarens yttrande,
att Utsk. fört Ståndet bakom ljuset, får jag endast
åberopa, att den upplysning, jag afgaf, var hemtad ur diarium,
hvilket jag nyss uppläste. Frih. Cederström har
framställt den ifrågavar. motionen på helt annat sätt, än
motionären sjelf. Hade den varit sådan, som Frih. Cederström
tyckes förmena, då hade den bort remitteras till StatsUtsk.
; ty c/ucestio au hade då varit, huruvida slussen borde
ombyggas, museum inrättas etc. Men motionen angick
verkligen åstadkommandet af en viss afgift för åtskilliga behof
i allmänhet, och med hvilken utgift motionären icke
ville, att statscassan skulle betungas. Derföre skedde remissen
till Bevilln:sUtsk.; och jag hemställer, hvartill det
väl skolat tjena att utmåla en hop af behof, dem Stockholms
stad kan äga, då likväl resultatet blifvit det, att det
föeslagna sättet, att fylla dessa behof, icke kunde godkännas.
Man hade dermed endast skadat saken, enär man då
stängt utvägen att genom Stats- eller Oecon.Utskm få frågan
anhängig och pröfvad, hvilket nu står öppet utan af 75
j Riksd.Ordn. i förväg lagdt hinder. Finnes behofvet, i sådan
väg pröfvadt, nödvändigt, så är det gifvet, att medel
dertill måste anslås, fast icke att utgå genom accis å brännvin,
som till Stockholm och Rikets större städer införes,
hvilket 3:ne Stånd redan afslagit. Jag vill nu icke vidare
yttra mig i afseende å Hrr Thams och af Ekenstams strid
om företräde, hvar för sin föreslagna propos., utan föreslår,
för min del, till sammanjemnkning af meningarna den propos.
, att R. o. Ad., med afslag af Utsk:s betänk. JNlo 4>
må lägga det ml förevar, till handlingarna.
Hr Hjärne, Harald: De liesta talare hafva yttrat sig
om frågans behandlingssätt. En ledamot har öfvergått till
sjelfva saken. För inin del tror jag, att discussionen nu endast
bör omfatta formen, emedan sjelfva ämnet icke är utredt.
Gr. v. Fersen har ansett, att motionen bort remitteras
till StatsUtsk. Jag får påminna derom, att sådant af
motionären begärdes, och att en vidlyftig discussion härvid
förevar, som likväl slutade med ärendets remitterande till
BevillmsTJtsk., under förutsättning att BevillntsUtsk. i alla
fall skulle gemensamt med StatsUtsk. handlägga frågan. Vare
detta en påminnelse till BevillmsUtsk. alt begära sammanträde
med StatsUtsk., på det ämnet må blifva hallstan
-
<j6
Den 4 Augusti f. m.
digt utredt. Uti Gr. v. Fersens reservation finnes visadt,
hurusom Utsk. öppnat väg för motionären att genom remiss
till StatsUtsk. få frågan pröfvad; och Hr v. Hohenhausen
har i sin reservation ådagalagt, livad äfven jag, i strid
med Utsk:s förklarande i dess förra betänk , anser vara riktigt,
att nemi. den "egentliga frågan" består i ändamålet.
Medlen måste komma i 2:dra rummet. Det är för alt framkalla
ett yttrande af Utsk. öfver det förra, som jag önskar,
att saken ånyo må komma under Utsk:s pröfning. Frih.
Cederström har hänvisat till 34 § Riksd.Ordn. Jag kan icke
finna denna hit lämplig; ty den afser ämnen, som icke
hafva en bestämd tendens till något visst Utsk., och den nu
i fråga var. motionen har likväl en bestämd tendens till Statsoch
Bevilln:sUtsk:n. Då frågan sista gången förevar, ägde
en vidlyftig discussion rum om formen för Utsk:s behandling
af ämnet, och det var just i detta afseende som återremissen
beslöts. Utsk. hade således bort besvara dessa anmärkningar
och icke låta dem äfvensom sjelfva sakeh förfalla.
Emedlertid, och då återremiss icke lärer kunna ske
mer än en gång, torde det vara bäst att ingå på Frih. Cederströms
förslag, för att vinna utredning af målet. Likväl
skulle jag tro, att man uti beslutet borde utur 56 §
RegF. låna ordet: "förkasta.” Propos:n blefve då, att R.
o. Ad. förkastade IJtskts meraor., med förständigande till
Utsk. att yttra sig öfver frågan i dess helhet, då det hlefve
nödvändigt för Utsk. att meddela ett sådant yttrande, antingen
ensamt eller efter sammanträde med StatsUtsk.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Man har klandrat
Utsk. derför, att det icke utlåtit sig ang:de ändamålet med
den föreslagna accisafgiften. Jag kan deruti icke instämma.
Då man läser motionen, ser man alltför väl, att de uppgifna
ändamålen äro endast exempelvis omnämnda, och Utsk.
har icke kunnat ingå i pröfning af dessa, utan endast derom,
huruvida det är riktigt, att en särskild accis inrättas
för Stockholm. Då Utsk. stadnat i det beslut, att en sådan
accis icke bör äga rum, var ali annan pröfning öfverflödig.
Man liar vidare klandrat Utsk. för det Utsk. icke
besvarat återremissen. Det är sannt, att 3 mom. af 49 §-‘n
Riksd Ordn. säger, att om något Stånd återremitterar, skall
svar derå följa. Således hade Utsk. bort afgifva ett detailleradt
svar. Men praxis och, såsom jag vågar tro, en nyttig
praxis har varit, att när ett mål redan funnits afgjordt
genom öfriga Stånds beslut, hafva Utsk:n endast gifvit sådant
tillkänna. Uti t. ex. StatsUtsk:s memorial N:is 2i3,
217 och 220 finner man endast sådana tiilkännagifvanden.
Men nu har man sagt, att saken icke är afgjord, emedan
endast 2 Stånd bifallit Utsk:s afstyrkande af motionen. 75
§ Riksd.Ordn. stadgar, att om i någon fråga 2 Stånd stadna
emot
Pen 4 Augusti f. m.
07
emot 2 sk a 11 densamma förfalla, oni den är af natur att
kunna det. Det lärer icke vara någon fråga om, att ju
detta mål kan förfalla, och att det icke kan hänföras under
71 § Reg.F. Men man har invändt, att 2 Stånd icke slädnät
emot 2. Jag svarar, att förhållandet är ännu fördelaktigare;
ty 2 Stånd hafva bestämdt beslutat, att motionen
skall förfalla, och det är osäkert, om icke ännu ett eller båda
de öfriga Stånden kunna fatta samina beslut, helst de
ännu icke definitivt yttrat sig. Det kan sålunda aldrig blifva
mindre, men väl iner än 2 Stånd emot motionen. Hvad
beträffar den väckta frågan om målets dragande under förstärkta
StatsTJtsk., vet jag väl, alt försök tillförne blifvit
gjorda, alt få mål, af samma beskaffenhet som detta, under
en dylik pröfning, men jag har alltid protesterat deremot;
ty då ett mål kan förfalla, skall det förfalla, om 3
Stund sådant besluta. Jag yrkar altså bifall till memor.
Hr af Ekenstam: Jag skall först upptaga den siste
talarens påståeude, att då 2 Stånd bifallit Bevilln.Utsk:s afstyrkande
af motionen, måste den förfalla. Jag har icke
förut citerat exempel af vanlig behandling i likartade fall,
utan endast uppmanat mina motståndare att anföra något
sådant till min vederläggning. Men då de det ej kunnat,
vill jag uppgifva ett exempel, till styrka för det jag häruti
anfört. StatsUtsk:s betänk. N:o 14, sorn tillstyrkte afslflg
på en begärd lindring i arrendet för Svartsjö Kungsladugård,
var af 2 Stånd bifallet, men af de andra 2tne Stånden
återremitteradt. Enligt Hr Cederschjölds nyss uppgjorda
tolkning måste altså saken förfalla. Likväl befinnes samina
fråga nu i det skick, att alla 4 Stånden blifvit ense om
Utsk:s förnyade utlåt. N:o i5o, sorn är en motsats till Utsk:s
första betänk, i samma ämne. Ilr Cederschjölds citationer,
med tillämpning till närvar, fall, äro således ogrundade och
sanningslösa. Den praxis, sorn man nu vill göra gällande
och hvilken aldrig förr existerat, är således olaglig och bör,
efter min tanka, genast såsom sådan undertryckas. Gr. v.
Fersen har såvida icke deltagit i det beslut, som nu är på
vägen att föra it. o. Ad. bakom ljuset, att han nemi. reserverat
sig emot beslutets följd; men emedlertid synes bestämdt
af betänk., att Ulsk., i stället för att lyda grundlagens
uttryckliga föreskrift att besvara återremissen, deremot
tagit sig det oråd före att votera, 0111 det skulle svara på
återremissen eller ej; med andra ord, om Utsk. skulle i denna
del lyda grundlagen eller ej. En sådan votering är väl
bland de mest constitutionsvidriga företag. Jag hemställer
derföre till Hr Gr. o. Landtm., om propos. ens kan göras på
Utsk:s förevar, memor. Visshet i denna del skulle leda till
förkortande af discussionen, och jag anhåller altså, att Hr
Gr. o. Landtm, täcktes gifva Ståndet sin tanka härom tillkänna,
hvarefter jag vidare torde få yttra mig.
11 II. 13
<>
Doi! 4 Augusti f m.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att da flera
talare ännu anmält sig, an få g IT. Ex. ej förenligt med dess
rättighet och pligt att afbryta dem, men skulle ej underlåta
att före propositions framställande gifva sin öfvertygelse,
rörtde formfrågan, tillkänna.
Hr af Ekenstam: För alt bereda ett snarare slut af
discussionen begärde jag Hr Gr. o. Landtmrs förklarande.
Sedan Hr Gr. o. Landtm likväl ansett sig icke ännu böra
yttra dess tanka, är jag naturligtvis lika oviss som förut om
formfrågans utgång. Innan den blir afgjord, anser jag mig
förhindrad att ingå i hufvudsaken och önskar, att de öfriga
Hrr, som anmält sig att tala härutinnan, ville göra likaledes;
så kunde en lång och ändamålslös discussion undvikas.
Gr. von Fersen: Jag skall blott med några ord upptaga
R. o. Ad.s tid. Hr Hjärne har sagt, att jag yttrat, det
motionen bort remitteras till StatsUtsk. Hetta är ett missförstånd,
ty jag sade blott, att, om motionen varit så
uppställd, som Frih. Cederström förmenat, den då
bort remitteras till StatsXJtsk.; men då såväl motionären
som Ståndet ansett frågan böra remitteras till Bevilln.Utsk.,
syntes hufvudsaken vara, att en accisafgift måtte införas'.
Hr af Ekenstam har yttrat sig, såsom skulle jag i min reservation
sagt, att Utsk. voterat, huruvida grundlagens föreskrifter
skulle af Utsk. följas eller icke. Uti reservationen
står blott: ”Då Bevilln.Utsk. genom votering beslutar, att
”något svar i afseende å de af motionären gjorda anmärkningar,
ang:de frågans behandling, ej borde i Utsk:s be”tänk.
inflyta etc.” Jag har således icke sagt, att votering
ägt rum, om grundlagen borde efterföljas eller icke. Jag
vill nu icke vidare upptaga tiden, utan begär endast framställande
af den propos., jag redan föreslagit. Den måste väl
icke vara grundlagsvidrig.
Hr von Hohenhausen: Alla tvister, ang:de formfrågor,
äro obehagliga. Jag skall således söka att vara ganska
kort. Hr Cederschjöld har ansett frågan om införandet af
accis vara hufvudsaken. Om jag antager detta, kommer jag
likväl til! en motsatt mening i afseende å sättet för målets
afgörande, ända till dess man visar mig någon § i grundlagen,
sorn säger, att bevi!ln:sfrågor få afgöras annorlunda,
än 71 5 Reg.F. föreskrifter. Hr Tham har gått ännu längre,
i det han påstått, att endast sådana grunder, som Utsk. föreslagit,
kunna komma i fråga. Ständerna skulle sålunda
icke äga rätt att förkasta dessa grunder och antaga andra.
Sådant innehåller icke grundlagen. Jag måste altså vidblifva
den tanka, att saken skall afgöras enligt 71 § Reg.F.,
och fortfar i min begäran om propos. till bifall eller alsing
å motionen.
Dc 11 4 A ii g tis t i f. m.
‘JO
Gr. Cronhjelm: Äfven jag anhåller att få yttra mig uti
förevar, formfråga. Först skall jag då yttra några ord öfver en
annan form fråga, som uppstått under sjelfva discussionen ; det
ar nemi. den, huruvida Landtm, kan eller bör afbryta en
discussion derföre, att den synes vilja föra till ett grundlagsvidrigt
beslut. Sådant kan icke ske. Först då propos.
skall framställas, äger Landtm, gifva sin tanka tillkänna, och
dessförinnan bör lian ieke med något yttrande influera på
discussionen. Hr af Ekenstams begäran i detta afseende var
således icke laglig.
Jag öfvergår nu till den egentliga formfrågan och förklarar
då, att jag anser det sätt, Utsk. iakttagit, att nemi.
afklippa a:ne Stånds beslutande-rätt i saken, hafva varit fullkomligt
olagligt, samt att jag är öfvertygad, att Hr Landtm,
icke kan meddela propos. till bifall eller afslag å memor. Jag
stödjer min mening på stadgandet i 3 mom. af 4g § ®aksd.-  Ordn. Hr Cederschjöld, med hvilken jag i öfrigt så gerna
delar tänkesätt, har visst inedgifvit, att ett Utsk. är skyldigt
besvara hvarje återremiss; men han har sagt, att en
annan praxis uppstått. Denna praxis har altså varit emot
grundlagen; men den har dessutom icke varit iakttagen utom
vid sådana tillfällen, då 3 Stånd fattat beslut i frågan, och
ändring deri således icke kunnat äga rum. Hr Cederschjöld
har sagt, att sådana frågor, hvilka kunna förfalla, skola det
enligt 75 § Riksd.Ordn., då 2 Stånd deruti stadna emot 2.
Men beslut skall då af alla 4 Stånden hafva blifvit fattadt;
och jag hemställer, om en återremiss är ett beslut i sjelfva saken.
Från denna position har Hr Cederschjöld sagt, att
då återremiss af 2 Stånd skett, kunde dessa förena sig med
dem, som definitivt beslutat; hvadan dessa beslut aldrig
kunde blifva mindre, men väl mer än tillfyllestgörande.
Jag protesterar mot en sådan probabilitetslära och tror,
att det är lika möjligt, att något af de Stånd, hvilka definitivt
beslutat i frågan, kunna, på grund af ett bättre motiveradt
betänk., frångå deras förra beslut för att förena
sig med de Stånd, som återremitterat, och hvarigenom ett
motsatt resultat än det förra kunde uppstå. Den casus, att
2 Stånd stadnat emot 2, är så fullkomligt olika den nu
ifrågavar. 49 § säger bestämdt, att om något Stånd återremitterar
ett mål, skall Utsk. afgifva nytt utlåt, deri; och
betraktar man frågan såsom bevillntsmål, kan den icke förfalla.
Således är saken i alla hänseenden oriktigt behandlad;
hvadan jag yrkar, att Utsk. må åläggas att inkomma
med förnyadt betänk., hvaremot det nu insända memor.
bör läggas till handlingarna.
Hr Cederschjöld: Man har ansett alla bevilln.Vsmål
böra afgöras enligt 71 § Reg.F. och sålunda menat, att 75 §
Riksd.Ordn. här icke vore tillämplig. Men 75 § innefattar
just det allmänna stadgande, hvartill sådana bevilln:smål sorn
100
Den ^ Augusti f. i».
detta äfven höra; ty 71 § Reg.F. rörer endast allmänna bevill
ningen, hvarmed denna fråga icke har den ringaste gemenskap.
Man har bestridt. milt påstående, att a Stånd
redan afgjort saken till afslag å motionen; men jag kan
omöjligen annat linna, än att motionen måste genom 2 Stånds
sammanstämmande beslut vara afslagen. Eu talare har tillåtit
sig det oparlamentariska yttrande, att de uppgifter,
jag lcmnat, skola vara sanningslösa. Jag har herotat dem
frän grundlagen och StatsUtskts betänk:n, och jag kan ej
begripa, hvari det sanningslösa skulle bestå. Jag kan tilläfventyrs
hafva misstagit 111ig och dragit oriktiga slutsatser,
utan att derföre berättiga någon till så grofva uttryck.
Men jag vill ej så noga nagelfara den värde talarans uttryck,
väl vetande, att hvar fågel sjunger efter sin näbb.
Hr Tham: Jag skall blott fasta mig vid en omständighet.
Såvida tidningarna icke sagt osanning, är förhållandet
sådant, att då fråga första gången förevar, gjordes först propos.
å remiss deraf till Stats Jtsk; denna besvarades med
nej. Derefter gjordes propos. å remiss till Bevilln.Utsk.,
hvilken bifölls. Dermed anser jag R. o. Ad. hafva tillkännagifva!,
att de betraktade frågan, icke såsom ang:de nyttan
eller nödvändigheten af slussens ombyggnad, utan huruvida
en accisafgift för Stockholm borde fastställas. Jag
förmodar, att Hr Gr. o. Landtm, icke lärer finna grundlagsstridigt
att göra propos., att frågan må förfalla. Jag yrkar
en sådan samt afstår ej från votering, örn den icke bifalles.
Gr. v. Fersen har upplyst, att öppen väg finnes för
frågans väckande ånyo i Stats- eller Oecon Utskrn, och propos:na
måste således blifva, i ja-propos. bifall till Utsk.vs förklarande,
att saken förfallit, och i contrapropos:n bifall till
Frih. Sprengtporten aecisföislag. Man får då bestämdt se,
huruvida meningen är, att jordbrukarne och landets öfriga
invånare skola beskattas för Stockholms stads enskilda fördel.
Jag tror, att ett sådant beslut blelve det mest motbjudande
för de skattdragande, sorn någonsin kunde fattas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
lomme att fortsättas i eftermiddag ki. 6.
-Hr af Ekenstam: Jag ber om nrsägt, att jag ånyo
uppträder. Jag är dertill uppkallad af Hr Cederschjöld och
mäste förnya mitt yttrande, att bans uppgift varit sanningslös,
då han med Utsk. instämde deri, att 2 Stånd i
denna fråga stadnat emot 2; ty detta är icke sanning.
Jag vet, att Hr Cederschjöld söker sanning; men man linner
den ej derföre alltid, utan misstager sig stumdom med
bästa vilja. Jag har enskildt hört någon förundra sig öfver,
att jag icke reserverade mig i Utsk. emot det fattade beslutet.
Såsom svar derpå får jag offentligen förklara, att den
enda stund, som jag från Utsk:s öfverläggningar varit frånvarande,
fattades detta beslut. Jag hade skriftligen anmält
>
D o n 4 Augusti f. m.
förfall på grund deraf, atl jag måste öfvervara en syneförrättning,
utsatt af stadens auctoriteter. Ulsk. voterade nemi.
0111, huruvida det borde besvara de anmärkningar, sorn med
återreiniss ankommit från ajne Stånd. Detta sätt att förfara
synes mig vara alldeles detsamma som att votera om, huruvida
man skall lyda grundlagen eller ej, emedan grundlagen
t 4g § ovilkorligen anbefaller Utsk. atL besvara återremisser.
Hr Rothlieb, Axel Fredr., förenade sig med Hr
Tham.
Frih. Boye: Då det föredragna meraor. är så uppstäldt,
att man icke i anleda, deraf kan ingå i något hufvudsaklig!
yttrande, finnér jag mig altså förhindrad att till besvarande
upptaga Hr Thams sista yttrande; men vederläggningen vore
eljest ganska lätt medelst erinran allenast derom, att motionen
icke åsyftar någon beskattning till fördel för Stockholm
pä hela landets bekostnad. Men nu är endast formfrågan
ämne för öfverläggning , och innan Hr Landtm, afgifvit
sitt yttrande, hemställer jag då, om propos. till bifall
å meraor. kan framställas, då 2 Stånd derigenom betagas
deras afgöranderätt. Lika med Gr. Cronhjelm tror jag
altså, att någon propos. icke kan meddelas, utan att prot.-  ntdr. endast bör till Utsk. afsändas, med förständigande att
afgifva grundlagsenlig! svar i frågan.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då det sätt,
hvarpå Revilln.Utsk. uti dess mentor. N:o 24 förfarit, att
nemi. ej till besvarande upptaga de anmärkningar, hvilka
vid betänk. N:o 4 blifvit gjorda, ehuru tvenne Stånd detsamma
återremitterat, vore stridande emot 49 § 3 mom.
Riksd.Ordn., ansåge H. Ex. sig icke kunna framställa propos.
till gillande eller afslag af Utsk:s nicinor. N:o 24; ankommande
det på R. o. Ad., om Ståndet behagade antingen ålägga
Bevilln.Utsk. att med utlåt, öfver de gjorda anmärkningarna
inkomma, eller ock anse det endast böra läggas till handlingarna.
I anledning häraf hemställde nu H. Ex., om R.
o. Ad. behagade ålägga Revilln.Utsk. att, till följd af 49 §
3 mom. Riksd.Ordn., inkomma med utlåt, öfver de vid Utsk:s
betänk. M:o 4 gjorda anmärkningar.
Ropades starka ja, blandade med några få nej.
Gr. von Fersen! Jag anhåller om propos. å betänk.
N:o 4.
Frih. Boye: Jag nödgas bestrida Gr. v. Fersens begäran.
Bifall dertill skulle föra till samma punkt, hvarifrån
Hr Gr. o. Landtnäs förklarande nyss hjelpte oss, nemi. till
ett sätt att betaga a:ne Stånd deras afgöranderätt.
Gr. Cronhjelm: Det är likgiltigt, hvad R. o. Ad. beslutar
ang:de N:o 4; men det är icke likgiltigt, om man
med tystnad förbigår, att Utsk. underlåtit besvara en af
103
Den 4 Augusti f. m.
i Stand beslutad återremiss. Derföre yrkar jag ett sådant
svar i det allrayttersta.
Frih. Cederström: Gr. v. Fersen har begärt propus,
på betänk. N:o 4- Sådant har redan en gång skett, och It.
o. Ad. beslöt då återremiss. Förrän denna blifvit besvarad ,
kan, utan upprifvande af nämnde beslut, något annat öfver
samma betänk, icke fattas. Jag anhåller nu blott att få veta,
huru Hr Gr. o. Landtm, uppfattade R. o. Ad:s svar å
den framställda proposm.
Gr. Posse, Arvid: En propos:n är redan gjord och,
såsom mig tycktes, med ja besvarad. Har Hr Gr. o. Landtm,
funnit svaret på samma sätt, så är frågan afgjord, intilldess
votering begäres och tiden inträffar att tala om contraproposition.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att ehuru H. Ex.
visserligen tyckt sig finna svaren på den sist framställda
proposm vara bestämdt öfvervägande för bifall till densamma,
ville H. Ex., för att ytterligare förvissa sig och R. o. Ad. om
Ståndets mening, förnya sin nyss afgifna proposm.
H. Ex. framställde derefter ånyo samma proposm, som
lian sednast underställt R. o. Ad:s besvarande.
Ropades ganska starka ja, jemte ett och annat nej.
Föredrogs ånyo Bevilln.Utsk:s d. 17 sisth Juli e. m. på
bordet lagda betänk. ]\T:o 25 i anledning af K. M:s nåd. propos.
, ang:de fortfarande lindring och befrielse i afseende på
bevillu. för staden Borås.
Hr af Billbergh, Joli. Peter: Innan jag yttrar mig
vidare i frågan, anhåller jag, att Hr v. Hohenhausens reservation
må varda uppläst.
Hr v. Hohenhausens reservation upplästes.
Hr af Billbergh: Detta betänk, är föranledt af en K.
propos. i ämnet, hvilken till en del blifvit besvarad afStatsoch
till en del af Bevilln.-Utsk. Den del, hvaröfver sistnämnde
Utsk. yttrat sig, innefattar den alternativa framställning,
att Borås stad antingen måtte förunnas en ytterligare förlängning
af tiden för den lindring och befrielse, som, enligt
nu gällande bevilln:sstadga, äger rum för staden, eller ock
att den måtte förflyttas i 4;de classen, intilldess stadens invånare
hunnit inbetala sina allmänna län. Det enklaste
synes visst vara att förflytta staden i classen, hvarige
nom
man befriades från obehagliga exceptioner; men då jag
förmodar, att staden icke vill nöja sig härmed, måste jag
hålla mig till betänk., under åberopande af Hr von Hohenbausensdervid
fogade, nu upplästa reservation, som utvecklar
ämnet utur lika synpunkter, som jag ser det. Jag bifaller
altså Utskis tillstyrkande under Lit. a); och hvad Lit.Ä)
Dci» 4 Augusti f. m.
io3
beträffar, att nemi. lins och tomter i staden må undantagas
från bevilln., instämmer jag med Hr v. Hohenhausen i den
anmärkning, att sådana hus, som icke nedbrunnit, ej heller
må tillgodonjuta befrielsen. Hvad dernäst angår det till—
styrkta fortfarandet af lindring i afgift för handel och röiclse,
och uppå de skäl Hr v. Hohenhausen anfört, samt
då Utsk. sjelf erkänt, att handel och rörelse i staden visat
sig hafva återkommit i gammalt skick, måste jag emotsätta
mig en sådan lindring. Det är bekant, att beskattningen af
bandel oell rörelse redan efter närvarande grunder är högst
ringa; och skulle man likväl bevilja lindringar deri, innebure
sådant en uppmaning till ytterligare nedsättning. Jag
yrkar altså, att sist omförmälda tillstyrkande må alldeles
utgå, samt anhåller på grund af dessa mina anmärkningar
om återremiss af betänk.
BeviIln:sUtsk:s betänk. N:o i5 återremitterades.
Ånyo föredrogs Exped.Utsk:s d. 17 sisth Juli e. m. på
bordet lagda raemor. IM:o 11 med förfrågan, rörrde tiden för
tillämpningen af ilen arrendatorn af Svartsjö Kungsladugård
beviljade arrende-nedsättning.
Hr af Ekenstam, Isr.: Jag bar verkligen förundrat
mig öfver Exped TJtsk:s villrådighet i denna fråga. Det vill
nästan synas, som Utsk. icke hade gått tillbaka till K. M:s nåd.
remiss för att underrätta sig, hvarom frågan egentligen är.
Denna nåd. remiss innefattar 2tne särskilda punkter: den
ena, att arrendatorn Werner må vinna befrielse från i833
års arrendcafgift; den andra om nedsättning i arrendet för
bela den återstående arrendetiden. Den förra omständigheten
hafva R. St. afslagit, men den sednare hafva de bifallit.
Då synes väl frågan klar deruti, att nedsättningeu
borde beräknas fr. o. m. 1833, eller från den tid, dåremissen
gjordes. Jag anhåller emedlertid, att, om något tvifvel
i afseende på denna bestämmelse här skulle uppstå, förklaringen
då måtte bänskjutas till StatsUtsk., som bäst känner
målet oell är i tillfälle att ytterligare jemnföra handlingarna,
om så skulle erfordras.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag är förekommen
af Hr af Ekenstam i den upplysning, jag ämnade meddela
ang:de målets sammanhang; och jag anser saken vara så enkel,
att någon remiss för densannnas bestämmande icke erfordras.
Om man emedlertid för undvikande af all tvetydighet
redigerar sålunda: "under den återstående arrendetiden’’
af 1 zf år, är saken så tydligt och noga bestämd,
som den kan behöfva blifva. Jag yrkar altså nu ett sådant
tillägg.
Underteckn. Ridd.Secret: Jag tror mig böra hafva
D c ii 4 A»{» s ti f. ro.
äran upplysa derom, att atla 3 de öfriga Ständen remitterat
det föredragna memor. till StatsUtsk.
Hr af Ekenstam: Oansedt den upplysning vi nit erhållit,
att de 3 öfriga Stånden remitterat denna fråga till StatsUtsk.
, frångår jag likväl min begäran om vidtagande af en
sådan åtgärd hos oss, oin Ståndet gillar det tillägg uti förra
beslutets redaetion, som ordföranden i StatsUtsk., Frih.
Palmstjerna, nu föreslagit.
R. o. Ad. beslöt, att uti dess genom bifall till StatsUtskts
utlåt. N:o i5i fattade beslut skulle emellan orden
arrendetiden och innehafva införas orden af 14 år.
Ånyo föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Hr Giinthers,
Carl Gust., den a4 sisth Juli på bordet lagda motion,
nng:de förändrade föreskrifter i afseende på inbetalningar af
lån ur publika cassör.
Då nu ånyo föredrogs Exped.Utsk:s d. 24 sisth Juli på
bordet lagda förslag N:o 87 till tind. skrifvelse i anledn. af
K. M:s nåd. propos. om curhusafgiftens fortfarande, beslöt
R. o. Ad., att detsamma skulle hvila, tilldess BeviIln.Utsk:s
nu på bordet hvilande memor. N:o 28, i anledn. af RiksStts
olika beslut i fråga om curhusafgiften, blifvit afgjordt.
Föredrogs ånyo StatsUtskls d. 11 sisth Juli e. 111. på
bordet lagda utlåt. N:o igo i anledn. af Frih. Boyes, Ludv.,
motion om upplagande af det vid sisth riksdag beslutade
lån af högst 2 millioner r:dr i silfver.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Tre Stånd lära
redan hafva bifallit detta betänk., och uti ett sådant frågans
skick torde någon annan åtgärd icke vara att tjenligen vidtaga
äfven hos R. o. Ad. För min del får jag förklara, att
jag icke gillat de vid sista riksdag beslutade låneoperationer,
i den form, de då ställdes; men under en lämpligare tror
jag, att ideen kunnat lemnat det bästa medel af alla till
styrka åt realisationen derigenom, att näringarna härmed
kunnat höjas utur deras nuvarande förtryck. Jag ber att
reservationsvis få i prot. nedlägga denna tanka. Jag hoppas
emedlertid, att vi nu på andra vägar skola hinna samma
mål, då Bankens creditiv blifva iklädda den form, de böra
och kunna erhålla.
Frih. Boye, Ludv.: Sedan 3 Stånd redan afgjort frågan,
tillkommer det icke mig att bjuda till att åstadkomma
ett annat beslut, ehuru jag icke fränträdt min öfvertygelse
om nyttan af det förslag, jag framställt. Realisationsbeslutet
är fattadt. Jag nödgas ställa mig det till efterrättelse;
men öfver mili tro äger ingen magt, och den är, att Ställ
-
Den 4 Augusti f. ra.
io5
derna mycket misstagit sig, lielst jag fruktar, att den hjelp,
man velat hoppas erhålla uti hvpotheksföreningarna, icke
lärer komma att motsvara det förtroende, man dervid fäslat,
enär, efter de beslut, sorn blifvit fattade, nämnde inrättningar
troligen icke komma till någon verksamhet. Beklagande
altså de misstag, jag tror vara begångna, åtnöjer jag mig
att i prot. nedlägga min reservation deremot.
StatsUtskls utlåt. N:o igo bifölls.
Likaledes bifölls vid förnyad föredragning StatsUtsk:s
d. i i sisth Juli e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 191 i anledn.
af Hr Hallings motion om inställande tillsvidare af all
åtgärd i afseende på R. St:s vid sisth riksdag fattade beslut
om upptagande för statens räkning af ett Ian af 2 millioner
r:dr i silfver.
Ånyo föredrogs BondeStrs d. 24 sisth Juli R. o. Ad genom
deputation meddelade prot.utdr. innehållande inbjudning
till instämmande uti Ståndets i anledn. af BancoUlsk:s
utlåt. N:o 17 fattade beslut.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Redan då BancoUtsk:»
betänk. N:o 17 här förevar, ansåg jag, att det var nödvändigt
att icke bestämma utvexlingsdagen förr, än till den 1 Oct. Men
jag ansåg det vara af vigt, att R. o. Ad. icke genom splittrade
åsigter och långa discussioner lemnade tillfallet att gifva exempel
af bestämdhet och enighet i afseende å sjelfva saken. Jag instämde
af sådan anledn. i IJtsk:s förslag, men anhåller nu
få instämma i BondeStts inbjudning, helst det är högst sannolikt,
att tiden af d. 1 Sept. i alla fall kommer att öfverskridas,
innan besluten hunnit sammanjemnkas. Hvad beträffar
2:dra punkten i betänk. N:o 17, har jag jemnfört R.
o. Adis samt BondeStls beslut derutinnan, men har verkligen
icke kunnat upptäcka någon annan skillnad dem emellan,
än uti redactionen; och denna kan vara likgiltig, blott
den är tydlig. Men då beslutet i berörde 2:dra punkt just
tillkom endast för att lugna BondeSt., anser jag oss gerna
kunna instämma med samma Stånd äfven i denna punkt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag önskar för min
del, att vexlingen måtte börja d. 1 Sept Jag vill visst icke
fästa synnerlig vigt vid, om det icke sker förr än d. Oct.,
men jag tror emedlertid, att vi icke böra derom fatta beslut,
förrän vi veta, hvad PresteSt. beslutat i anledn. af R. o. Ad:s
inbjudning till antagande af den 1 Sept. såsom dagen för
utvexlingens början; ty om PresteSt., på grund deraf, skulle
frångå sitt förra beslut, komme det att se besynnerligt ut,
att R. o. Ad. icke sjelfva vidblifvit det beslut, hvari Ståndet
inbjudit MedsBn att sig med R, o. Ad. förena. Jag anhåller
hos Ilr Ridd.secret. örn upplysning i detta afseende,
n 11. i4
Deii 4 August» f. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att någon sådan
underrättelse, som Frih. Palmstjerna begärt, ang:de de öfriga
Ståndens svar på den gjorda inbjudningen, ännu ieke
ankommit.
H. Ex. Ilr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Jag tror, att
Frih. Palmstjernas begäran torde förtjena afseende till en
något närmare upplysning, derom jag altså anhåller.
Underteckn. Ridd.Secret. Någon underrättelse i denna
fråga har, sedan BorgareSt:s beslut deruti blifvit kändt,
från PresteSt. icke ankommit.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt: Då svar från PresteSt.
sålunda ännu icke ankommit, torde det vara bäst att
för närvar, uppskjuta afgörandet af den föredragna inbjudningen;
men vore jag säker, att PresteSt. icke frångår eller
frångått dess första beslut, skulle jag förena mig med Gr.
Cronhjelm till instämmande uti inbjudningen i första punkten.
Gr. Cronhjelm: Det vore oförklarligt, om icke PresteSt.
lemnat svar på R. o. Ad:s inbjudning i denna fråga, enär
jag sjelf hört PresteSt:s vice Talman uppläsa detta svar inför
Landtm, och hela Ståndet samt af Hr Gr. o. Landtm,
erhålla det svar, att R. o. Ad., så vidt möjligt vore, skulle
förena sig med PresteSt.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Då jag begärde
ordet, hade icke de upplysningar blifvit meddelade, som vi
sedan erhållit. Jag ville endast hafva påmint derom, att
R. o. Ad. inbjöd Medstånden att antaga d. i Sept. till utvexlingsdag.
Derpå svarade BondeSt. först, att det antagit
d. i Oct. samt inbjöd R. o. Ad. att dermed sig förena.
BorgareSt. gaf tillkänna, att det beslutat, att d. i Sept. borde
blifva utvexlingsdag ; PresteSt., att det bestämt vexlingcn
till d. i Oct. R. o. Ad. inbjöd således forst och bör icke
utan skäl frångå sitt beslut. Huruvida sådana skäl verkligen
uppstått uti de långvariga discussionerna, de olika besluten
samt tidsutdrägten för deras sammanjemnkning, lemnar
jag derhän. Skulle R. o. Ad. verkligen numera finna,
att utvexlingen icke kan taga sin början förrän d. i Oct.,
så återstår oss icke någon annan utväg, än att instämma med
BondeStrs beslut i detta afseende; men i annat fall svnes
det inconseqvent att frångå, hvad vi så nyss beslutat.
Gr. Frölich, Dav.: Jag är förekommen af den siste
värde talaren uti det historiska af frågan, och tror i sjelfva
saken, att R. o. Ad. icke bör frångå sitt beslut, utan att
vata öfverröstad af de andra Stånden. Jag ser icke, att besluten,
angide regleringen af Bancoverket, kunna lägga hinder
i vägen för utvexlingens början; ty det är gifvet, att
hvad besluten ang:de Bancorörelsen än må blifva, kan utvexlingen
i alla fall ske på det sätt, den är beslutad. Jag
Den 4 Augusti f. m. 107
troi' derföre, att det är nödigt afvakta de öfriga Ståndens
ytterligare beslut, helst PresteSt. endast beslutat, att vexlingen
borde börja sednast d. i O c t.; och detta beslut hindrar
icke, att den kan börja d. 1 Sept. Särskildt får jag
nämna, att jag nyligen haft bref från utrikes ort, deri man
förundrar sig, huru vi här kunna sätta i fråga, om vi böra
bestämma den 1 Sept. eller den 1 Oct. till första utvexlingsdagen.
Undertecku. Rid d.Secret.: Jag måste hafva uttryckt
mig otydligt, då jag icke uti mitt sista yttrande gjorde fatlligt,
det jag förmodade, att frågan var, om någon underrättelse
till R. o. Ad. ankommit derom, huruvida PresteSt.,
sedan de öfriga Ståndens beslut blifvit kända, i anledning
deraf vidtagit någon jemnkning uti sitt beslut i denna fråga.
Det var, att en sådan underrättelse icke ankommit, som jag
ville upplysa.
Gr. Cronh jelm: Tvenne frågor synas här böra upplysas:
den första, att vi verkl. från alla Stånden fått svar på vår
inbjudning. Borgar.eSt. svarade genom deputation, sedan Ståndet
afgjort båda realisationsbetänk:na. Preste- och Bondesen
svarade på lika sätt med tillkännagivande, att de, oaktadt
R. o. Ad:s inbjudning, bestämt utvexlingens början till
d. 1 Oct. Det är altså säkert, att vi fått svar. Nu är den
andia frågan den, om vi skola frångå vårt förra beslut. Är
det nödvändigt, såsom Frih. Ehrenborgh begärt få veta?
År det nyttigt, hvilket Gr. Frölich tyckts betvifla? För min
del anser jag det vara omöjligt att börja utvexlijigen den 1
Sept., emedan förberedande åtgärder, såsom samrnanjemnkring
af besluten, skrifvelses affärdande till K. M. &c. icke
derförinnan kunna medhinnas; och hvad nyttan angår, tvekar
jag icke att, utan afseende på någon egentlig egen erfarenhet
eller utländska bref, förklara, det jag tror, att d. 1
Oct. är lämpligare, emedan handelsconjuncturerna då icke
så lätt kunna föranleda till några farligare spekulationer på
Banken. Jag förnyar således mitt yrkande om propos. till
bifall å BondeStls inbjudning.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: I liufvudsaken instämmer
jag deri, att den 1 Oct. må antagas till utvexlingsdag.
Men då vi ej erhållit några ytterligare upplysningar
från PresteSt., sedan det tillkännagaf sitt beslut, att utvexljngen
borde börja sednast d. 1 Oct., anser jag oss böra för
närvar, uppskjuta frågans afgörande. Någon farhåga vid att
antaga d. 1 Oct. torde destomindj-e böra henytas från det
af Gr. Frölich åberopade utländska bref, sorn det knappt
ä.r möjligt för en utrikes vistande köpman alt veta af R. St:s
beslut om realisationen, och som han således torde nog hastigt
och utan rådrum till besinning hafva afgifvit sitt yttrande.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Inbjudiyngar äro
ioS
Den 4 Augusti f. ra.
alltid olämpliga; men ännu sämre är det att på grund af
en inbjudning frångå ett beslut, till instämmande hvaruti
man sjelf förut inbjudit Medstånden. Vi hafva så ofta sett,
huru inbjudningar blifvit missbrukade, då t. o. m. ett Stånd
inbjudit alla de 3 öfriga att frångå deras förut fattade beslut.
Hr Tham, Wolrath: Tvenne Stånd hafva genom deputioner
svarat oss icke blott på vår inbjudning, utan äfven
meddelat oss deras beslut i sjelfva saken. Det lärer således
vara förgäfves att vänta på något vidare svar i denna del.
Jag önskar för min del, att vi nu instämma i BondeSt:s beslut
att antaga d. i Oct. till dag för utvexlingens början.
Det är visst sannt, att vi förut dertill bestämt d. i Sept.;
men jag tror, att detta skedde på det icke för många delade
åsigter skulle uppstå, enär Frih. Gederström yrkade votering
för en särskild mening i detta afseende. Jag tror,
altså, att vi nu böra instämma med BondeSt., helst d. i Sept.
i alla fall säkerligen måste öfverskridas, innan allt är i
ordning.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: R. o. Ad,
beslöt först i denna fråga, och BorgareSt., som deri sednast
fattade beslut, instämde i afseende å vexlingsdagen med R.
o. Ad. Då synes det icke lämpligt, att vi nu frångå vårt
första beslut, förrän vi fått veta, hvad inflytande BorgareSt;s
kunnat hafva på de andra båda Stånden.
Gr. Posse, Arvid: Redan då BancoUtsk:s betänk.
N:o 17 här förevar, föreslog jag den 1 Oct. till utvexlingsdag.
Det är således tydligt, att jag nu önskar antagande
af BondeSt:s inbjudning i detta afseende. Det hinder, Hr
Cederschjöld velat linna i formen, kan jag icke inse. Då inbjudningar
kunna ske från Utsk., lära de väl äfven kunna
ske från RiksSltn. Man har talat 0111 uppskof. Skälet härtill
lärer vara, att man tror, det PresteSt. icke lemnat fullständigt
svar på R. o. Ad:s inbjudning. Men ett sådant
svar är verkligen afgifvet, och något annat lärer icke ankomma
utan nv och särskild anmodan. Jag tillstyrker altså,
att R. o. Ad. nu instämmer i BondeSt:s beslut, helst saken,
om den skall i förstärkt Utsk. afgöras, troligen icke blir i
ordning förrän närmare J\Toy.
Gr. Frölich: Den siste talaren har upplyst, att Pre
steSt.
redan meddelat ett sådant svar, att något vidare icke
lärer komma i fråga. Men PresteSt. har i dess beslut sagt:
sednast d. 1 October; kan utvexlingen sk.e ,d. 1 Sept.,
är det ju så mycket bättre. Skulle det likväl finnas omöjligt
att innan dess hinna bringa ärendet i behörigt skick,
göra besluten om d. 1 Oct. sig sjelfva gällande. Hr v.
Hartmansdorff vill jag blott svara, att det icke var något
köpmansbref, jag åberopade.
Gr. Cronhjelm: Hr v. Hohenhausen har sagt, att vi
Den 4 Augusti f. m.
böra vänta, till dess de öfriga Stånden yttrat sig i anledn.
af BorgareStrs beslut i denna del. Dessa kunna hafva samma
delicatess emot oss; och sålunda skulle man aldrig komma
till något slut. Jag fortsätter derföre mitt yrkande om
propos. till antagande af d. i October.
Hr von Hartmansdorff: Sedan jag nu utur PresteSt:s
prot.utdrag inhemtat upplysning derom, att Ståndet
verkligen svarat på inbjudningen från R. o. Ad., afstår jag
från mitt påstående om uppskof och yrkar, att d. i Oet.
må bestämmas till utvexlingsdag.
Hr von Hohenhausen: Äfven jag afstår, så att inga
delicatesser må uppehålla saken.
Frih. Boye, Ludy.: Då R. o. Ad. både först fattade
beslut och först inbjöd i denna fråga, anser jag det icke vara
Ståndet värdigt att nu frånträda sitt beslut; utan må då
förstärkt Utsk. hellre afgöra i saken.
Frih. Ehrenborgh: Då jag sista gången yttrade mig,
förklarade jag, att ensamt nödvändigheten borde bestämma
R. o. Ad. att frångå dess beslut i frågan. Jag vill likväl
icke nu motsätta mig ett sådant frånträdande, emedan jag
verkligen anser denna nödvändighet visa sig, då sammanjemnkning
af besluten, skrifvelse till K. M., kungörelses utfärdande
m. m., komma att upptaga så lång tid, att utvexlingen
icke möjligen kan börja d. i Sept. På dessa grunder
tillstyrker jag, att R. o. Ad. nu må besluta, att vex
lingen
skall ske d. i Oct., på sätt Preste- .och BondeStm re
dan
beslutat. Jag tror, att det är R. o. Ad. mera värdigt
alt till följd af en sådan motivering, än medelst ett enkelt
instämmande i en inbjudning, frångå sitt en gång fattade
beslut, och jag anhåller derföre, att Hr Gr. o. Landtm,
täcktes, uppå de af mig nu anförda skäl, göra R. o. Ad.
den propos., om R. o. Ad. vill antaga d, t Oct. till utvexlingsdag.
R. o. Ad. beslöt att, på de skäl Frih, Ehrenborgh anfört,
antaga BondeSt:s inbjudning, att dagen för Bankens
öppnande till utvexling af silfver skulle bestämmas till d. i
instundande Oct., men fann ej skäl att instämma j Bond.e,
St:s beslut i öfrigt.
II. R. o Ad. .åtskiljdes kl. j till 3 p. m.
In fidem pr.ofocolli,
F. O, Silfverstolpe,
Måndagen den 4 Augusti j 834,
Plenum kl. 6 e. m.
Från H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hade till smdeflcekn.
Ridd.Secret. ankommit en så lydande skrifvelse:
110
Den 4 Augusti c. m.
Som jag befinner mig illamående, torde Hr Ridd.Secret.
a mina vägnar anmoda den främste närvar, ledamoten af
R. o. Ad. att föra ordet vid det till i dag eftermiddag utsatta
plenum. Stockholm d. 4 Aug. i834-
Jacob De la Gabdxe.
I anledn. hvaraf den äldste Grefven, H. Ex. Hr Gr.
Brahe, Magnus, öppnade plenum såsom ordförande,
Justerades 5 prot.utdr. för d. i dennes e. m.
Ånyo föredrogs och lades lill handlingarna Constit.Utsk:s
d. 3o sisth Juli e. m. på bordet lagda memor. N:o 17, rörande
Prosten 0. Bolauders anledn. till antpärkn. emot föredraganden
af ccc [esias ti k-äre rider,
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 3o sisth Juli e. tn. på
hordet lagda utlåt. Am 2o5, i anledn. af de inom RiksStm
gjorda anmärkningar vid Utskrs betänk. N:o 54, ang:de beräkningen
af statsverkets inkomster.
Hr Tham, Wolrath: Jag anhåller, att såväl det nu
föredragna StatsTJtsk:s utlåt. N:o 2o5, som de efterföljande
t. o. m. N:o 222, hvilka alla angå statsanslagen, utan särskild
föredragning må få hvila på bordet.
Gr. Posse, Arv., samt Frihtna Boye, Ludv., och v.
Schulzenheim, Dav., förenade sig med Hr Tham.
I anledn. häraf lades ånyo på hordet såväl StatsUtsk:s
ofvannämnde utlåt. N:o 2o5 som samma Utskrs likaledes d.
3o sisth Juli på bordet lagda ullåtm Nrris 206, 207, 208,
209, 210, 211, ij.2, ai3, 214, 2x5, 216, 2f7, 218, 219,
220, 221 och 222.
Föredrogs ånyo och biföllos Stats- och Oecon.Utskrns
d. 3o sisth Juli e. m. på bordet lagda betänkm:
N:o 5. i anledn. af väckt fråga om förändring uti gälv
lande stadganden, angrde de till brukens tjenst anslagna recogni
tionsskogar j
N:o 6. i anledn. af väckt fråga, att transporterande af
båtsmän samt Kronans effecter hädanefter, i stället att ske
med kronoskjuts, måtte verkställas sjöledes, då sådant kan
öga runa;
Jf:o 7, i anledn, af väckta motioner, dels att den afgift,
som till Svenska kyrkan i London erlägges för fartyg, hvilka
besöka Stora Britanniens hamnar, mätte upphöra, dels
oek att näajande kyrka måtte försäljas;
N:o 8, j anledn. #f yäckta ijiptioner om behofvet utaf
pya provincialläkares tillsättande i åtskilliga delar af Riket;
A:» 9. i anledn. af väckt motion om rättelse i det förhållande,
att kronofogdarne j Bohus län och städernas
Den i Augusti e. m.
i ii
magistrater lemna bidrag till tryckning af Iänskungörclserna;
Nro
10. i anledn. af vackt fråga om kronoskjutsens afskaffande;
Nro
ii. i anledn. af väckt fråga om artillerihästars begagnande
i stället för kronoskjuts till forsling af Kronans
spannmåls*- och mjölförråd för vissa garnisonsorters behof;
Nro i3. i fråga om inrättande af enskilda spannmålsförrud
i Riket.
Stats- o. Oecon.Utskrns betänkrn N:o 12, i anledn. af
väckt fråga om upphäfvande af den, vid fördelningen af utmarken
på Öland, samma utmark åsätta ränta; samt Nro i4,
i anledn. af väckta motioner, dels om upphörande af kronobrefbäringsskyldigheten,
dels om ersättning för samma onus,
blefvo ånyo begärda på bordet, det förra afFrihrna Boye,
Ludv. och v. Schulzenheim, Dav., och det sednare af
Frih. Boye, Ludv., och Hr Tham, Wolrath.
Lades till handlingarna Bevilln.Utskrs d. 3o sisth Juli
e. m. på bordet lagda memor. Nro 26, med anmälan, att,
sedan Högv. Preste- och V. BorgareSt:n förklarat, att Hr
Gr. Cronlijelms motion, angrde den till stapelstäderna utgående
tolag, borde af Oecon.Utsk. till behandling upptagas,
handlingarna i målet blifvit till Constit.Utsk. ånyo öfverlemnadc
för att afgöra, hvarthän frågan bör förvisas.
Ånyo föredrogos och biföllos BancoUtsk:s d. 3o sisth
Juli e. m. på bordet lagda betänkrn:
Nro 18. i anledn. af de till Utsk. remitterade motioner,
af IJr Prosten Östberg, angrde ett bancolån till Srt Annae
capellförsamling, samt af Hr Hahn, rörtde ett bancolån till
Umeå stad;
Nro 19. i anledn. af Biskopen Doct. af Wingårds motion,
om fortfarande rättighet för vissa academier att tillvexla sig
en bestämd mindre summa riksdaler silfver mot lika antal
brcosedlar.
Vid förnyad föredragning af BancöUtsk. d. 3o sisth Juli
e. m. på bordgt lagda memor. Nro 20 i anledn. af anmärkningar
emot Utskrs memor. Nro i3, med tillstyrkan, att R. St.
måtte hos K. M. i underd. anmäla de hinder, som mött för
silfvcrutvexlingens början d. 1 innevar. Juli, blef samma
memor. Nro 20 lagdt till handlingarna.
Föredrogs ånyo LagUtskrs d. 3o sisth Juli e. m. på bordet
lagda betänk. Nro 82 öfver väckta motioner om upphäfvande
af kämnärsrätter, lagmansrätter och riddaresynerätter
samt ändring eller upphäfvande af åtskilliga lagens
rum, rörrde rättegångsordningen.
111
Den 4 Augusti c. m.
Frih. Boye, Ludv.: Jag anhåller, att detta betänk,
tillika med samtliga efterföljande t. o. m. N:o 106 må få
hvila på bordet.
Hr Tham, Wolrath, förenade sig med Frih. Boye.
Hr von Hartmansdorff, Aug : Jag torde få fästa
Frih. Boyes uppmärksamhet derpå, att åtskilliga af dessa
betänkm ej åsyfta någon förändring uti nu gällande lagstadganden,
och hemställer fördenskull, om icke sådana nu kunde
få till afgörande förekomma, hvilka äro så oskyldiga,
som t. ex. det io5:te.
Frih. Boye! Jag utbeder mig att i nästa plenum få
besvara den värde talarens erinran.
Till följd af Frih. Boyes och Hr Tharas ofvannämnda
begäran lades ånyo på bordet ej mindre LagUtsk:s betänk.
N:o 82, än äfven samma Utsk:s betänk:n N:is 83, 84, 85,
86, 87, 88, 8g, 90, 91, 92, 93, 94, 95, 96, 97, 98, 99,
100, 101, 102, io3, io5 och 106.
Vid föredragning af Lag- o. Oecon.Utsk:ns d. 3o sist?.
Juli e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 9 öfver väckta motioner
om skyldighet för Presterskapet att bekosta busesyner,
ceconomiska besigtningar och landtmäteriarfvode för prestebol,
blef samma utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs Lag- och Oecon.Utslcns d. 3o sisth Juli
e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 10, i anledn. af väckta motioner
om nedsättning, ändring eller förklaring af K. M:s
förnyade nåd. taxa på expeditionslösen d. i5 Maj 1821.
Hr Strussenfelt, Adolph Ludv.: Med anledn. af
den del utaf det nu föredragna betänk., sorn omfattar Riksd.-  fullm. Jac. Kihlboms framställning, att då i K. Kammarrätten
anmärkmsmål förekomma emot uppbördsman, dessa
mätte befrias från utlösande af Kammarrättens utslag, i följd
hvaraf Utskm tillstyrkt R. St. att hos K. M. i underd. anhålla,
att K. M. täcktes i Nåder meddela föreskrift, att
uppbördsman må i sådant anmärkn:smål, deri han icke tilltalas
för tjenstefel, vara befriad från utgifvande af lösen för
utslag, har jag begärt ordet för att anhålla om återremiss
af betänk, i denna del, enär förhållandet för närvar, är sådant,
att uppbördsman endast i de fall, då fråga är om
tjenstefel, belastas med utslagslösen, men deremot, på sätt
K. M. uppå underd. förfrågan från Kammarrätten förklarat
fortfarande böra iakttagas, i andra fall, då felaktigheten
icke kan tillskrifvas uppbördsmannen, genom bref från Kammarrätten
underrättas om förhållandet, hvaraf således följer,
att någon underd. skrifvelse till K. M. är alldeles öfverflödig
Den 4 Augusti e. ta.
i detta ämne; och får jag, till bestyrkande af det utaf mig
omnämnda förhållande, åberopa 2:ne K. bref af d. 28 Oct.
1807 och d. 3 Oct. 1815-
Lag- och Oecon.Utsk:ns utlåt. N:o 10 återremitterades.
Föredrogs ånyo Lag- och Oecon.TJtskms d. 3o sisth Juli
e. m. på bordet lagda betänk. N:o 11 öfver en af Hr Frih.
J. Cederström vackt motion, om förändring i nu gällande
föreskrifter om inskrifning till Kronorusthåll.
Frih. Cederström, Jac.: Jag anhåller att få veta,
huruvida från de öfriga Stånden någon underrättelse inkom»
mit, huru målet der blifvit afgjordt.
Underteckn. Ridd. Seer et.: Af de öfriga 3:ne Stånden
är detta utlåt, bifallet.
Frih. Cederström: Sedan 3:ne Stånd bifallit Utlåt.,
ämnar jag ej begära återremiss deraf, men anhåller att, till
prot. få yttra, att, i händelse Utskm tagit närmare kännedom
om de författningar-, som angå kronorusthåll, följden
deraf förmodligen blifvit ett annat utlåt, än det, som Utsk:n
afgifvit. Utskm hafva ansett förhållandet vara enahanda
med kronorusthåll, sorn med kronohemman, och trott
K. KammarCollegii kungörelse af d. 29 Febr. 1808 stå i
enahanda kategori med författningarna, ang:de kronorusthåll.
Förhållandet är dock icke sådant. Kronorusthåll hafva
ansetts kunna försäljas från man till man, ehuru åboen
endast till munderingen och rustningspersedlarna har äganderätt,
hvilken deremot till sjelfva jorden tillkommer Kronan,
Men att åboen icke alltid ansetts hafva äganderätt äfven till
jorden hade Utskm kunnat inhemta af K. KrigsCollegii bref
af år 1808, som stadgar, att kronorusthåll, hvartill uppbördsman
har åborätt, får försäljas till fyllande of uppbördsmannens
iråkade balance. Om åter ett kronohemman vore
i uppbördsmans hand, hvilken kommit på balance, så är det
icke tillåtet, att hemmanet för fyllande af balancen får säljas,
utan skulle denne uppbördsmannen få vidkännas laga ansvar
och det större straff, som oförmåga att ersätta iråkad balance
eller uppbördsförskingring medför. Den inskrifning,
sorn följer på sådan försäljning af besittningsrätten, medför
ganska betydlig oordning, isynnerhet vid sedermera uppkommande
frågor om skatteköp, då svårigheter visa sig, föranledande
till tidsutdrägt, synnerligast i afseende på utredande
af slägtskapsförhållandenoch detta har varit anledningen,
hvarföre jag väckt motionen, hvilken jag icke ansett mig böra
närmare utveckla, öfvertygad, att Utskm skulle af egen
drift hafva inhemtat fullständig kännedom om de författningar,
som röra ämnet.
11 15
Den 4 Augusti e. ta.
Gr. Posse, Arvid: Utsl:n hafva trott sig uti ifrågavar.
utlåt. böra besvara endast Frih. Cederströms motion, men
icke den omständighet, motionären nu omnämnt och hvarom
motionen icke handlar. Hr Frih. har i motionen, hvilken
är ordagrannt intagen i Utsk:ns utlåt., bestämdt antydt, att
motionen endast afser den omständigheten, att kronorusthålls
ledighet må kungöras på samma sätt, sorn för åboskaps
tilldelande är stadgadt; men i denna omständighet äro författningarna
ang:de kronorusthåll och kronohemman i det
närmaste lika.
Hvad åter angår den af Hr Frih. nu anmärkta omständighet,
sorn med motionen icke har ringaste gemenskap, får
jag upplysa, att skillnaden äfven i detta afseende icke är så
stor emellan kronorusthåll och kronohemman, emedan, så
vidt jag förstått 1808 års författning, äfven de sednare kunna
till annan person försäljas.
Lag- och Oecon.Utskrns betänk. N:o 11 bifölls.
Biföllos vid förnyad föredragning Lag- och Oecon.Utsk:ns
d. 3o sisth Juli e. m. på bordet lagda utlåttn:
JST:o 12. i anledn. af väckt fråga om stället, hvarest under
ransakning varande häktade personer böra förvaras;
N:o i3. i anledn. af väckta frågor om ändringar i nu
gällande författningar om prestval.
Företogs till pröfning Lag- och Oecon.Utskrns d. 3o sisth
Juli e. m. på bordet lagda fjetänk. N:o 14, i anledn. af
väckt fråga om upphörande af den sju härader i Elfsborgs
län samt städerna Borås och Ulricehamn medgifna rättighet
till gårdfarihandel idkande.
Gr. Horn, Claes Fredr: Jag har uti de sammansatta
Utsk:n icke kunnat dela de åsigter, som legat till grund för
detta betänk. Jag tror, att man ganska oriktigt förfarit, då
man velat fråntaga de båda städerna Borås och Ullricehamn
den rättighet, de hittills åtnjutit att idka gårdfarihandel,
derigenom man velat förekomma det så ofta öfverklagade
missbruket af en kringspridd lux i landet, men till hvilket
mål man icke lärer komma genom att försvåra de 7 häradernas
handel. Är det en vinst för Biket, att den inre industrien
börjar utveckla sig, så måste det vara af vigt, att
man icke tvingar denna massa af menniskor att, genom
kringstrykande i landet, bortslösa en tid, som till egen och
nationens vinst kan användas, om dessa häradsboer äro i
tillfälle att aflemna sina produeter till de tvenne städerna,
hvilkas handlande sedan i större partier kringföra dem till
de aflägsnare orterna. Jag vet visserligen, att missbruk kunna
utöfvas af dessa resande liandelsmä ; men jag tror äfven
att sådana lagöfverträdelser af auetoriteterna böra kunna
förhindras; ty det torde vara ådagalagdt, att pass till sådan
,Den 4 Augusti c. m.
handelsrörelse meddelas personer, sorn icke borde erhålla en
sådan rättighet. Deremot är det naturligt, att om man vill
betaga dessa städers invånare rättigheten att kringresa med
ortens produeter, följden endast blir den, att de personer,
som skola kringresa med varorna, mantalsskrifvas utanför
städerna, hvarigenom de inträda i samma rättighet, som tillkommer
allmogen, och hvarigenom stadgandet i detta fall
skulle eluderas. På dessa grunder har jag icke kunnat tillstyrka
Utsk:ns förslag i förevar, afseende, hvarå jag således
anhåller om afslag, såvida R. o. Ad. icke skulle anse dessa
anmärkningar kunna föranleda till återremiss af betänk.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi-.: Jag anhåller att
få förena mig med Gr. Horn uti begäran örn afslag å betänk.
uti det af Hr Gr. anmärkta afseendet på de ytterligare
skäl, som finnas anförda uti Hr Professor Grubbes reservation,
hvilken torde blifva uppläst.
Professor Grubbes motion upplästes.
Hr Tham, Wolrath: Jemte det jag till alla delar
förenar mig uti de anmärkuingar, som innefattas uti Gr.
Horns yttrande samt Professor Grubbes reservation, torde
jag få göra en anmärkning vid ett af de skäl, Utsk:n anfört
för sitt tillstyrkande. Utsk:n upptogo nemi. bland skälen för
tillstyrkandet, alt rättigheten till gårdfarihandel måtte fråntagas
de tvenne städerna Ulricehamn och Borås, att den innefattar
en frihet, som icke kunde lemnäs andra Rikets städer.
Jag tror icke, att något skäl finnes att förneka andra städer
denna rättighet, såvida de vore i samma belägenhet
snm ifrågavarande tvenne, nemi. omgifna af flera härader,
som endast sysselsätta sig med slöjder och handarbeten. Då
händelsen är den, att kring dessa städer ligga härader, sorn
tillverka bomullsväfnader till den mängd, att deras tillverkningar
t. o. m. öfverstiga, hvad Svenska bomullsväfnadsfabrikerna
kunna åstadkomma, tror jag, att det af Utsk:n anförda
skäl icke är grundadt, och anhåller derföre om återremiss
af betänkandet.
Gr. Posse, Arvid: Inom Utslcn har jag varit af
samma tanke, sorn Gr. Horn nyss tillkännagifvit. Jag heldes
således att få förena mig med honom, och anhåller såväl
på de af honom som af Professor Grubbe i dess reservation
anförda skäl om återremiss af betänk. Jag inskränker
mig härtill, emedan ingen talare begärt bifall till betänkandet.
Frih. Cederström, Jac: För min del anser jag en
återremiss utan nytta. Skadligheten af gårdfarihandel^ upphörande
är så fullständigt utredd, alt man lämpligen kan
afslå betänk, på de af Professor Grubbe anförda skäl; och
jag anhåller således om propos. till afslag å betänk.
Hr von Hauswolff, Carl Ulrik: Det var en tid, då
Den 4 Augusti e. m.
Svenska handeln bestod blott af importer från Liibeck. Vi behöfva
icke gå längre tillbaka än till de skolböcker, vi läste
ivar tid, för att finna, huru det då gick till. Vi hafva att
tacka Alströmer, ett namn dyrbart för hvarje Svensk, för
uppkomsten af den industri, som jag icke kari tro att vi nu
skulle vilja förstöra. För min del är jag af den tanken,
att allt bör göras för den s. k. gårdfarihandeln, under iakttagande
af vissa polislagar.
Gr. Posse: Jag vill blott fästa Frih. Cederströms uppmärksamhet
derpå, att i betänk, förekomma tvenne punkter,
gom förtjena bifall, nemi. den punkt, som afstyrker bifall
till motionen i hvad den angår handlande borgares rättighet,
saint den punkt, som tillstyrker, att motionärernas
framställningar om gårdfarihandelsrättighetens upphörande
för allmogen må lemnäs utan afseende. Skulle nu betänk,
afslås, så fruktar jag, att vid uppsättandet af expedition derom
tvist kunde uppstå, huruvida R. o. Ad. gillat eller ogillat
dessa tvenne punkter. Under sådana förhållanden är det
kanske försigtigast att återremittera betänk., ehuru jag önskar
samma mål som Frih. Cederström.
Frih. Cederström: Det undföll mig, att Utsk. afstyrkt
motionerna i tvenne punkter. Jag instämmer derföre uti
hvad Gr. Posse nu yttrade.
Lag- och Oecon.Utsk:ns betänk. N:o 14 återremitterades.
Vid förnyad föredragning lades till handlingarna Oecon.-  tJtsk:s d. 3o sisth Juli e. m. på bordet lagda utlåt. N:o
i anledn. af gjorda anmärkningar vid Utsk:s betänk. N:o 61
om åtgärders vidtagande för att uppmuntra byggnadsföretag
j Rikets större städer och företrädesvis i liufvudstaden.
Ånyo föredrogs och bifölls Oecon.Utsk:s d. 3o sisth Juli
e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 96 i anledn. af väckt motion,
ang:de lösen af den spannmålsränta, som utaf Lunds
domkyrkohemman utgår.
Då nu ånyo föredrogs Oecon.Utsk:s d. 3o sisth Juli e.
m, på bordet lagda utåt. N:o 97 i anledn. af gjorda anmärkningar
vid Utsk;s betänk, N:o 67, ang:de ryttares, soldaters
och båtsmän* dagsverksskyldighet till församlingarnas
pastorer, blef utlåt, ånyo lagdt på bordet af Hrr Riben,
Carl Wilh., samt Hjärne, Harald, och Frih, Raab,
Adam Christian.
Ånyo föredrogs Oecon.Utsk:s d. 3o sisth Juli e. m, på
bordet lagda betänk, N:o 98 i anledn. af väckta motioner,
ang:de gästgifveri- och postskjutsväsendet samt forvagns»
inrättningar,
Den 4 Augusti e. m.
117
Hr Hjärne, Harald, samt Frih. Cederström Jac.,
begärde, att detta betänk. ytterligare måtte få hvila på bordet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Ehuru detta betänk, är
begärdt på bordet, tager jag mig likväl friheten att deröfver
nu afgifva ett kort yttrande, emedan jag troligen kommer
att vara frånvar. vid detsammas förnyade föredragning.
Jag har visserligen ieke för ändamål att bestämdt söka befordra
en återremiss af betänk., emedan, efter min öfvertygelse,
något bättre än detta för närvar, icke kan erhållas
från Oecon.Utsk.; men jag bör icke dölja, att jag varit skiljaktig
från Utsk. uti dess sätt att betrakta saken. Jag har
nemi. trott, att, för att åstadkomma en ändamålsenlig och
bestående reglering af skjutsväsendet i landet, ämnet borde
behandlas meia rationel!. Efter Utsk:s förslag fruktar jag,
att man icke kommer till det sökta ändamålet, emedan man
förbisett den slags samhällighet, som är högst nödvändig för
att åstadkomma något så nyttigt, sorn att Reglera skjutsväsendet.
Om man behandlar saken på sätt Utsk. föreslagit,
fruktar jag, att man blott åstadkommer några partiella förbättringar,
men icke hvad man vill åstadkomma, när frågan
sent omsider till slutligt afgörande förekommer. Detta ämne
har under seklers lopp varit föremål för R. St:s öfverläggningar,
utan att man hunnit till något resultat, sorn kunnat
undanrödja de olägenheter, hvaraf det missnöje bärflutit,
som vid riksdagarna föranledt förnyade förslag till ändring
och lindring i 'skjutsningsbesvär!;. Man mäste derföre sent
omsider komma till en hel och genomgripande reform i denna
sak, ehuru det torde vara förgäfves att af en Representation,
så sammansatt som den Svenska, fördelad i fyra
kamrar, begära utarbetandet af ett förslag, som kan vinna
gehör af andra Statsmagten. Förgäfves hafva R. St. vid
denna riksdag väntat ett förslag i detta ämne från Regeringen,
hvarifrån dock förslaget mäste komma, såvida icke
allt tillgörande i detta ämne skall blifva en förspilld möda.
Man har vid besvarandet af den mängd motioner, som i detta
ämne blifvit afgifna, sökt att i möjligaste mån inskränka frågan
till behandling inom särskilda Jocaler. Man har icke
ens velat tillåta, att länsstyrelserna skulle få vara medverkande
på ett sätt, som kunde leda till verklig nytta Man
har trott, att nationen kunde behandla denna fråga såsom
en communalangelägenhet och trott sig på så sätt kunna
komma till det åsyftade resultatet. Uti detta betänk, haiman
nemi. icke kommit längre, än att man inom hvarje
skjutsdistriet velat tillvägabringa entreprenörer afskjutsningsbestyret.
Men det är naturligt, att då man öfverlemnar åt
allmänheten ensamt att handla i detta fall, det skall blifva
dess intresse att endast afse det bästa priset, då man icke
kan begära, att dessa communer skola fästa sig vid det stora
ändamålet med communicationens befrämjande, Detta
ligger utom deras beräkningar. De hafva blott afseende på
118 Deli 4 Augusti e. m.
deras enskilda fördel; och om det då kan lyckas dem att
här och der tillvägabringa isolerade entreprenader för lindrigt
pris, skola desamma derigenom blifva sådana, att de
icke länge kunna bära sig. De auetoriteter, sorn skola befatta
sig med ärendet, blifva icke nödsakade att bidraga till
dessa entreprenader; de hafva hvarken ansvar för eller skam
af hvad som sker, och inrättningarna skola derföre lika lätt falla,
som de uppkomma. Man har icke heller velat sammanbinda
frågan att öfverlåta skjutsningsbestyret till entreprenörer
med frågan om diligence- och forvagnsinrättningar. Jag är
af den öfvertygelse, som Utsk. äfven yttrat, att dessa inrättningar
äro af högsta vigt för ändamålet; men man har icke
velat, att de skulle komma skjutsen till hjelp. Man har afskurit
möjligheten för staten att hjelpa dessa inrättningar.
Det är naturligt, att i ett land, sådant som Sverige, med så
liten rörelse både bland menniskor och i handel med sådan
fattigdom, som för närvarande är rådande, och med den
brist på speculation, som i allmänhet röjer sig, trafiken i
början icke kan blifva så stor, att en sådan, på ändamålsenligt
sätt organiserad, inrättning kan bära sig utan understöd
på ett eller annat sätt; men det naturligaste understödet
måste vara, att dessa inrättningar få deltaga i entreprenaden.
Detta har man afslagit, och det är i detta afseende,
som jag isynnerhet varit skiljaktig) från Utsk. Deremot
har man önskat, att staten måtte bekosta dessa inrättningar,
eller åtminstone bidraga till desamma. Statens mellankomst
i detta fall vore visserligen ganska nyttig; men denna
utgift för staten vore alldeles öfverflödig, då man kan
komma till samma mål genom att tillåta dessa inrättningar
att ingå i allmänna entreprenader. Men dertill hade en
större samhällighet behöfts. Jag skulle derföre önskat, att
en centralstyrelse kunnat taga befattning med skjutsväsendet;
att ÖfverPostdirectören fått detta uppdrag. Men ett sådant
förslag motte det största motstånd inom Utsk. Man svarade
mig med samma misstroende, som i detta fall finnes mot
Styrelsens organer, då man icke finner någon administrationsform,
till hvilken man kunde förlita sig. Man häntydde
på den misshushållning och det rättsvidriga förhållande,
som med mötespassevolancen ägt och äger rum, hvaraf följt,
att allmänheten numera icke vill contrahera med staten.
Jag inskränkte mig sedermera till att föreslå, att landshöfdingarna,
hvar inom sitt län, måtte blifva behörigen auetoriserade
att på ett ändamålsenligt sätt tillvägabringa dessa
inrättningar ; men äfven denna åsigt möttes med misstroende.
Jag har således icke sett någon af mina grundåsigter gillade
i Utsk , och kan följaktligen icke tillräkna mig hvarken något
bifall eller klander för detta betänk.; hvarföre jag äfven
anhåller, att i prot. få nedlägga dessa tankar, hvilka, i
händelse återremiss af betänk- skulle beslutas, torde få åtfölja
detsamma till Utsk.
Den 4 Augusti e. m.
■19
Föredrogs ånyo oell bifölls Oeeon.Utskrs d. 3o sistl. Juli
e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 99 i anledn. af väckt
fråga om beredande af vissa förändringar i beräkningssättet
af tull å en del varor, sorn från Sverige till Norrige införas.
Vid förnyad föredragning af Oecon.TJtskrs under N:o
100 afgifna ytterligare utlåt, i frågan om nedsättning af de
afgifter, som Svenska oell Norrska consulerna äga att af
Svenska fartyg uppbära, blef samma utlåt, lagdt till handlingarna.
Till handlingarna lades Exped.Utskrs d. 3o sistl. Juli e.
m. på bordet lagda memor. N:o i3, ang:de ett närmare bestämmande
af 2:ne RiksSt:s beslut i afseende på Allm. Besvärs-
o. Oeeön.Utsk:s betänk. N:o 37.
Företogs till pröfning RiddarhusUtsk:s d. 3o sistl. Juli
e. m, på bordet lagda memor., ang:de ridd.fiscalstjenstens indragning.
Hr von Hauswolff, Carl Ulrik: En stor del af
hvad jag nu hört uppläsas påminner mig örn några drag af
min första ungdom här i Stockholm. Jag erinrar mig nemi.,
att det fanns ett ställe utanför Stockholm, som kallades
Uggleviks-källa, och att der fanns en man, som kallades rumormästare,
hvilken hade sig uppdraget att vaka öfver ordningen
på stället. Tror R. o. Ad. sig i tillfälle att kunna
behandla sin Ridd.fiscal på ett så förnedrande sätt, så skulle
jag skämmas att vara ledamot af Ståndet. Jag begriper
icke, huru det kan sättas i fråga, att en fiscal icke skall
existera inom Riddarhuset. Jag anhåller derföre hos Hr Gr.
o. Landtm, om framställande af en sådan propos. i detta
ämne, att den skammen icke må öfvergå Riddarhuset, att
det afskaffar sin liscalstjenst, särdeles då den innehafves af
en individ, som har den högsta karakter.
Frih. Boye, Fredr.: Den fråga, som nu utgör föremål
för R. o. Ad:s öfverläggning, är icke ny; den förekommer
nästan vid hvarje riksdag. Men jag skulle tro, att de
skäl, på grund hvaraf R. o. Ad. vid förra riksdagen funnit
nödigt att bibehålla denna syssla, äfven nu äro gällande.
Jag åberopar för öfrigt hela den discussion, som då föreföll
i detta ämne och deruti äfven jag yttrade mig för tjenstcns
bibehållande; och den erfarenhet jag förvärfvat genom R.
o. Ad:s smickrande förtroende alt i 10 år vara en af ledamöterna
i llidd.directm har yttermera styrkt mig i den öfvertygelsen,
att sysslan är oumbärlig, hvilket Utsk. sjelf på
visst sätt synes medgifva, då Utsk. föreslagit göromålens fördelning
på flera personer. Få dessa grunder, och då det
skäl, hvarvid man vid förra riksdagen fästade sig för fiscalstjenstcns
indragning, nemi. att derigenom åstadkomma en
120
Den 4 A11 o 11 st* c* m*
förhöjning i Ridd.secret:s lön, numera är undanröjdt genom
den tillökning, 11. o Ad. redan beviljat i sistnämnde lön,
kan jag icke annat än på det högsta tillstyrka fiscalstjenstens
bibehållande och anhåller följaktligen hos Hr Gr. o.
Landtm, om propos. till afslag å memor.
Hr Rothlieb, Axel Fredr., förenade sig med Frih.
Boye.
Frih. Cederström, Jac.: Det torde vara vigtigt att,
innan R. o. Ad. afskaffa!' en tjenst, hvarmed ombudsmanskapet
för Riddarhusets cassör är förenadt, Ridd.directrs utlåt.
i ämnet infordras. Efter hvad ordföranden i Pudd.-  Utsk. nu upplyser, har IJtsk. infordrat och emottagit Direct:s
utlåt, i frågan, och jag får derföre blott förklara, att,
om Direct. tillstyrkt motionen, jag icke har att invända mot
memor., hvarå jag i motsatt fall yrkar afslag.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: De af ordföranden
i Ridd.Utsk. uti dess vid memor. fogade reservation anförda
skäl anser jag för mig vara tillräckliga för att begära
afslag på memor. Jag tror det vara af största vigt, att Riddarhuset,
som äger så stora fonder, hvilka efter ali anledning,
och om förhållandet fortfar att vara sådant som hittills,
skola blifva ännu större, äger en person med skyldighet
att följa dessa fonders utlåning och det juridiska uti allt,
som rörer densamma; af hvilken anledning, och då dertill
kommer, att en mängd personer gjort testamenten till Riddarhuset
under förutsättning, att Riddarhuset skulle äga en
person, som bevakade de fördelar, Riddarhuset genom slika
testamenten blifvit tillagda, måste jag så mycket mer afstyrka
fiscalstjenstens indragning, som skillnaden emellan att
constituera en cancellist att göra tjensten mot högre lön och
att bibehålla en fiscal med lön synes mig af sådan obetydenhet,
att någon indragning på sådan grund ingalunda bör
komma i fråga. Skulle ridd.fonden vara i behof af en indragning,
skulle jag företrädesvis vilja tillstyrka indragning
af den ena cancellisttjensten, men för ingen del en sådan indragning,
som kunde blifva vådlig för fonderna, och derföre
tillstyrker jag propos. till afslag å memor.
Ilr Riben, Carl Willi.: Det var jag, som vid förra
riksdagen först väckte motion om fiscalstjenstens indragning.
Det är sannt, hvad en ledamot, Frih. Boye, anfört, att denna
motion afsåg att skaffa ressource för en löneförhöjning åt
Ridd.secret. Detta ändamål är redan vunnet, och den i frågavar.
åtgärden är således derföre icke behöflig; men jag
kan derföre icke neka, att ju icke Ridd.Utsk:s memor. nivå!
grundadt. Jag var vid förra riksdagen ledamot af Ridd.-  Utsk., och jag undersökte då, innan jag afgaf motionen,
hvaruti Ridd.fiscalens tjenstebefattning egentligen består, och
jag fann då densamma vara afsa ringa beskaffenhet, att jag
är öfvertygad, att tjenstens indragning icke skall verka på
ridd.-
Den 4 Augusti c. ra.
121
ridd.fondens säkerhet eller i något annat fall lända R. o. Ad.
till men. R. o. Ad. behagade hnna, att i afseende på fondernas
bevakande fisealen icke kanner det ringaste, huru
dermed sig förhåller, förrän kamereraren derom lernnat uppgift.
Det är på honom ansvaret ligger. Skulle han förglömma
sig och underlåta att lemna uppgifterna, sä har fisealen
intet att bevaka. En annan omständighet är, att, så
vidt jag kunnat inhemta, man icke sett exempel på, att
ridd.fiscalén utfört en process eller bevakning utom Stock-»
holm, eller att han i sådant ändamål rest så långt som till
Rotebro; ty då fråga är om en bevakning för ridd.cassans
räkning utom Stockholm, sker sådant genom commissionärer
i landsorterna. Detta allt oaktadt, och då det ändamål,
som låg till grund för min motion vid förra riksdagen, numera
är vunnet, skall jag icke vidai-e envisas med attfyrka
tjenstens indragning, men deremot till R. o. Ad. hemställa,
0111 icke R. o. Ad. skulle täckas ålägga Ridd.direct. att, i
händelse tjensten blir ledig före nästa riksdag, förordna en
af Riddarhusets tjenstemän att mot lämpligt arfvode förrätta
densamma intill nästa riksdag, då R. o. Ad. kommer i
tillfälle att besluta, huruvida den skallåter tillsättas eller icke.
Frih. Boye, Ludv.: Då man besinnar, att Riddarhusets
fonder uppgå till icke mindre än något öfver ^ million
r:dr b:co; då man eftersinnar, att riddarhusfiscalen har samma
ansvar och tjenstepligt, som åtföljer ombudsmannatjensten
inom andra cassör; och om man härtill lägger, att då
den närvar, ridd.fiscalén icke sjelf reser i och för inträffande
bevakningar i landsorterna, sådant härleder sig derifrån,
att ombudsmän i allmänhet icke sjelfva resa, utan begagna
commissionärer, torde man äfven finna den siste värde talarens
skäl icke förtjena afseende. På dessa grunder förenar
jag mig med Frih. Ehrenborgh, och jag tror mig icke begå
någon ovarsamhet, då jag omtalar, att den ledamot af
Ridd.direct., som länge haft sig anförtrodd den juridiska omsorgen
inom Direct., Irlr Carleson, innan han reste från riksdagen
, särskildt anmodat mig att med min uppmärksamhet
följa detta memor., under förklarande, att han ansåg tjenstens
afskaffande vådligt för Direct:s säkerhet, enär mindre
säkerhet vöre att påräkna hos en för tjenslens bestridande
constituerad cancellist. Frih. Ehrenborgh har ganska riktigt
anmärkt, att skillnaden i aflöningen vore obetydlig; och
då ridd.cassån icke har behof af en i allt fall så obetydlig
besparing, ser jag icke skäl att bifalla memorialet, hvarå
jag således anhåller om afslag.
Hr Tham, Wolrath: Till alla delar får jag förena
mig med hvad Frih:na Ehrenborgh och Boye anfört. Då
Frih. Fredr. Boye, sjelf ledamot uti Ridd.direct., ansett fiscalstjenstcns
bibehållande nödvändigt; då ordföranden i Ridd.-
u H. 16
122
Den 4 Augusti e. m.
Utsk. yttrat detsamma, och då det öfverensstämmer med
min öfvertygelse, att en så stor fond, som Riddarhuset äger,
förtjenar en särskild embetsman, som efterser, att fonderna
ordentligen bevakas, kan jag icke annat än tillstyrka afslag
å memor. Det har blifvit sagdt, att ridd.fiscafen icke sjelf
reser för att utföra förefallande lagsökningar. Då sådana
resor skulle medföra en särskild kostnad, kan jag icke finna
annat, än att han på det rättaste och ändamålsenligaste •sättet
fullgör sin tjenstebefattning, då lian genom commissionärer
i landsorterna bestrider bevakningen. Jag anhåller 0111
propos. till afslag å memor.
Frih. Boye: Jag begärde ordet blott för att upplysa
Frih. Gederström derom, att Ridd direct., på Utsk:s begäran,
afgifvit utlåt, uti denna fråga, deruti Direct., vidhållande
sitt yttrande vid förra riksdagen, tillkännagifvit, att den
icke ansåg fiscalstjenstens indragning förenlig med Riddarhusets
fördel, i enlighet hvarmed Direct., i motsats mot
Utsk., ansett sig böra afstyrka motionen; hvarom jag ansett
mig böra lemna upplysning, enär ingen annan af Ridd.direct:s
ledamöter nu är närvarande.
Gr. Strömfelt, Hans Fredr.: Jag begärde ordet för
att lemna den upplysning, sorn äfven inhemtas af min reservation,
att Ridd.direct. blifvit hörd öfver motionen, men
tillstyrkt fiscalstjenstens bibehållande.
Frih. Cederström: Det undföll mig vid uppläsningen
af Gr. Strörnfelts reservation, att Ridd.direct. blifvit börd i
ämnet. Sedan jag derom numera blifvit upplyst, äfvensom
att Direct. afstyrkt motionen, uppstår intet tvifvel, att ju
icke R. o. Ad. bör afslå densamma. Att fördela fiscalsgöromålen
emellan flera personer skulle vara i högsta grad vådligt,
emedan den ena af dessa personer litade på den andre,
att göromålen blefve bestridda, hvarigenom kunde hända,
att fatalier förlorades och på så sätt småningom capitalen
försvunne.
Ridd.Utsk:s memor. blef af R. o. Ad. afslaget.
Ånyo föredrogos Hrr Lagerhjelms, Pehr, och Nordenanckars,
Fredr. Wilh., d. 1 dennes f. m. på bordet lagda
motioner, ang:de dispositionen af Bankens odisponerade behållning
utöfver grundfonden för åren t. o. m. i834*
Ilr Nordenanckar, Fredr. Wilh., uppläste följande:
Af bilagde redovisning inhemtas, att R. St:s Bank under
loppet af åren i83o, 183r och i832, dels genom reservation
af vinstmedel, dels genom bokföringssättet för silf—
verfastighetslånen och dels genom en i BaucoUtsk:s tanka
misstagen tillämpning af i83o års riksdagsbeslut och deraf
följande innehållning af medel, hvarom Utsk. i ett särskildt,
snart inkommande betänk, yttrar, att de böra komma Riksg.-
Den 4 Augusti c. ra.
cont till godo, oell slutligen genom andra tillfälliga vinster,
efter afdrag af gjorda förluster, uppbringat sin capilalbe
hållning
till
5,4o3,n5: 2. 5.
hvilken summa, med förbigående af tillfälliga
mindre vinster eller afkortningar, under
loppet afi838 och i834, sedan dessa års
bokslut kunnat fulländas, kan påräknas vara
ytterligare ökadt med omkring .... 533,333: 16. -
S:ma b:co r:dr 5,986,448: »8. 5.
öfverskjutande den år i83o stadgade grundfonden med icke
mindre än 1,536,448: 18. 5, eller den nu beslutade 5 millions
grundfonden med 986,448 »”dr 18 sk. 5 r:st. b:eo.
Genom bifall till vissa delar af BancoUtsk:s betänk.
N:o 16 hafva R. St. nu antagit den grundsats, att hvad
Banken vid hvarje riksdagstillfälle befinnes hafva samlat, bör
till R. St:s disposition öfverlemnas; och jag vågar således i
öfverensstämmelse härmed föreslå:
att den behållning, som Banken enligt i834 års bokslut kan
linnas äga utöfver sin grundfond, och som i rundt tal kan
beräknas till 900,000 r:dr b:co, måtte till Riksg.cont. öfverlemnas.
Ilvad sjelfva liqvidationssättet angår, så enär R. St. icke
velat tillåta, att närvar, utlåningar annat än vid fråga
örn Bankens säkerhet må förminskas, och genom stadgandet
i punkten 11 af betänk. N:o 16 beslutat, att den nu utelöpande
sedelstocken ej må ökas, föreslår jag vidare:
att de till Bankens disposition öfverlemnade, fr. o. m. x835
inflytande vinstmedel måtte för i835 och en del af i836
(i fullkomlig öfverensstämmelse med stadgandet i punkten
27 i oftanämnde betänk.) få af Bancostyrelsen disponeras
till liqviderande af förenämnde Riksg.cont:s anslag,
helst ett sådant öfverlemnande af en redan nu gjord besparing
ingalunda verkar till minskning af den genom fleråriga
vinstmedels reservation uppstående capitalsumma, som R. St.
påräkna att vid nästa riksdag kunna disponera.
I närvar, ögonblick, då Riksg.cont:s skuld fordrar betydliga
tillgångar för räntor och amortering; då så betydligt ökade
statsanslag anses vara af behofvet påkallade; då en skatteökning
i bredd med en för industrien och fastighetsvärdena
måhända vådlig realisation skulle falla tungt på landet, och
då allmänna rösten från alla orter så tydligt uttalar den önskan,
att statens utgifter måtte kunna utan statslån bestridas,
anser jag det vara af vigt, att de i naturlig väg tillgängliga
medel i första rummet användas; och det inflytande,
som R. St:s beslut öfver denna nu väckta fråga mäste
äga på Stats- och Bevilln:sUtsk:ns beräkningar, förmår mig
slutligen att yttra den förhoppning, att 11. Stats- o. BaneoTJtsktn,
till hvilkas gemensamma behandling motionen torde
blifva remitterad, malte så skyndsamt som möjligt inkomma
med utlåt, i ämnet.
1-j4
Den 4 Augusti c. m.
Bl
-
Öfversigt af B änke tis st ä Ilning
Ersättning till innehafvare af guld- och stifver
panter
i83o . . .
42^.’ 27. 6.
Förlustpd silfverköp genom coqrs
stegripg
1831
37,032:46.11.
Magasineradtpapper , flyttadt inojn
linien åren 1831—32 12,016:
Rcpnteräkningar visa en minskning
183r  1,772; 6.10.
1832 ....... 11,263: 12. 1.
Banco.
Debet.
i3,o35:18. ii.
men en
i83q .
ining
Behållning d. 3i Dec. i832
5,4o3,n5 2 5
Summa B:co R:dr 15,457,6911431 4
Noyo
Stockliolin d.
kV.
Den 4 Augusti c. ro, ia5
aga.
?ör åren i83oj i83i och i83a.
Banco.
C r e tl i t.
Behållning ,d. i Jan. i83o . . . 4,299,696:42^0.
Derigenom att Fullmägtjge
redan vid 1829 ars bokslut
tillämpat riksdagsbeslutet af
d. i Mars 183o, rör:de grund-
fondens uppbringande till
4,4°,°,000 r:dr, har en till—
ökning blifvit Banken tillagd,
hvilken såväl revisorer sorn
närvar. BancoUtsk. tillstyrkt
matte till Riksg.cont. aflemna? ioo,3o3: 5.2,
4,4oo,ooo
—
—
Rdntevinst för åren i83o—32 qvarlemnad till
Bankens disposition till silfverköp .... • • •
800,000
—
—
Tillfälliga vinster:
Filialdisconternas utredning
i83o  9,166: i3. -
i83i 12,152: 27. ir.
1832  6’6o6: ‘4- 7- ,MrÄ. fi.
Afgift för depositionsräkning, de-
positionshvalfs begagnande fråu
gamla Riksdisconten m. m.
i83o ........ i32: 4- it.
1831 4,4°7: 35. 3.
1832  2,766:21. -
Fastighetslånen mot återbetalning
i silfver äro debiterade med 66-f
proc. i silfver eller 177-ff proc. i
sedlar (inbegripet 33-1 års ränta),
hvarigenom en capitalökning blif-
vit synlig, i83o 196,065:23.6.
i83t 24,138: 33.-
i832 2,266: 14. 2.
—
—i—222,470: 22. 8.
267,691
43
4;
Summa B:co R:dr | ^,457,691>
4
Conto.
Behållning från t832 ........... 5,4o3,u5:
2.
5.
Reserverad räntevinst för 1833 och i834
533,333:
16.
—
4 Augusti 1834-  Nordenanckar.
Den 4 Augusti c. ra.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jemte det jag instämmer med
Hr Nordenanckar, att, sedan 3:ne Stånd nu antagit det stadgande,
att R. St. vid hvarje riksdag besluta öfver den sedan
en föregående riksdag besparade bankens vinst, Ranken
enligt i834 års bokslut kan finnas äga utöfver de 5
millioner, R. St. beslutat skola utgöra dess grundfond, måtte
till Riksg.cont. öfverlemnas, så får jag dock deri föreslå
den ändring, att först utsattes en bestämd summa, som man
med säkerhet kan påräkna, och sedan att den utgår på
5 år, med \ hvarje år. Då kan Banken genast i sin rörelse
använda de dels redan utöfver grundfondens belopp besparade
vinstmedel, dels linder detta år inflytande, som eljest
skulle amorteras och ytterligare minska den redan under
första halfåret sä betydligt minskade sedelstocken. Jag
får sålunda föreslå den förändring uti Hr Nordenanckars
motion, nemi.: alt å Bankens besparade vinst för åren i83o
t. o. m. i834, eller den s. k. reservfonden, en summa af
900,000 r:dr b:co anordnas att med r:dr 180,000 i början af
hvardera åren af 1835 t. o. m. i83g utbetalas till Riksg.-  cont., dock på så sätt, att 0111, vid 1834 åi'S afslutade Bankens
hufvudbok, detta öfverskott, efter afdrag af de 600,000
r:dr, hvarmed R. St. ansett Bankens grundfond böra ökas,
icke skulle uppgå till 900,000 r:dr b:co, i förhållande derefter
denna anordning nedsättes genom minskning i den summa,
som år i83g kommer att utbetalas. Det är alldeles icke
troligt, att öfverskottet icke skall uppgå till förenämnde
belopp eller 900,000 r:dr; men då 1834 års bokslut ännu
icke är uppgjordt, har jag ansett en förutsatt möjlighet deraf
höra till bestämdheten i föreskriften. För öfrigt får jag
upplysa, att, ehuru anordningen af de 180,000 r:dr utgör en
disposition på de öfverskott, som Banken kan äga vid innevara
års slut, densamma likväl icke kommer att utgå, förrän
Banken i nya vinstmedel förvärfva! 3 å 4 gånger så stor
summa, hvadan Banken således till sin säkerhet har en ytterligare
fond utöfver den, R. St. ansett nödig. Jemte det
jag tillstyrker motionen får jag anhålla, att mitt ofvnnanförda
förslag, jemte en af mig uppgjord utredning öfver
tillkomsten af Bankens reservfond, må tillika med hvad jag
nu yttrat åtfölja motionen lill Utsk.
Den 4 Augusti e. m. 127
Utredning öfver tillkomsten af Bankens reservfond
eller besparade öfverskott för åren i83o—1832.
Anslag af Bankens räntevinst för åren i83o —
i83a å 266,666-! r:dr . 800,000. — —■
afgår förlust å uppköpta
154,oS5 r:dr 12 sk. 10 r:st.
silfver a 140 och 136 sk. 37,032: 46. 11. 967* l £
Afhetalning å Bankens vid i83o års riksdag
i noin linien förda fordran för förskott
till f. d. filialdisconternas utredning, in
-
fluten år i83o .... 9,156: i3. —
,, 1831 .... 12,152: 27. 11.
„ 1832 .... 6,606: 14. 7.
27,9! 5: 7. 6.
Tillfälliga vinster (t. ex. för depositioner,
men hufvudsakligen årets utdelning från f. d.
Riksdisconten) influtna i83o i32: 4- n»
,, 1831 4,407: 35. 3.
” 1832 -3’?66: 3I- - 7,3o6: i3. 2.
Capitalökning, tillkommen genom bokföringssåttet
af de s. k. silfverlånen, efter afdrag
af genom detsamma uppkommen capitalminskning
å,r i83o . . 196,065: 23. 6.
„ i83i . . 24,138: 33. —
” 1832 ' • 2,266: l4- 2. 2M)47o! 8-
Summa 1,020,658: 44* 5.
Afgå sådana capitalföl l lister, som icke af
rantevinsten blifvit betäckta.
Minskning i Bankens räntefordran utöfver dess
skuld för år i83i . . 1,772: 6. 10.
„ i832 . . 11,263: 12. 1.
Summa i3,o35: 18. 11.
Afgår tillökning för år i83o 7,934. 4- 5.
Återstod 5,ioi: 14. 6.
Ur capitalräkningen afförd
behållning afBankens pappers-inventarium
år
1831 r:dr 10,466.
„ i832 „ *,550. j2,016:
Ersättning, beviljad af R. St.
åt ägarne af vissa år 1829
förståndna guld- och silf—
verpanter  426:27. 6. ^543. 42. _
Behållning eller den i i832 års
bokslut upptagna reservfond i,oo3,n5: 2. 5.
Den 4 Augusti o. m.
Hr Hegardt, Christ. Bernh.: Jag kan icke annat än
afstyrka Hr Nordenanckars af Hr Rosenblad understödda
motion. R. St. hafva beslutat, att Banken intill nästa riksdag
skall få disponera sin räntevinst. Att nu föreslå, att
af Bankens capital borttaga en summa, motsvarande räntevinsten,
är ju detsamma som att borttaga med ena handen,
hvad man med andra handen gifvit. Då R. St. genom bancolagen
af d. i Mars i83o bestämde, att Banken borde hafva
en grundfond af 4>4°°>000 r-dr, od, att med bancovinsten
skulle fyllas den minskning, som grundfonden kunde komma
att lida, var meningen att fastställa ett minimum, hvarunder
grundfonden icke linge sjunka, men ingalunda att sätta
en gräns för Bankens förkofran , hvilket likväl motionerna
afse. Banken är nu på den vigtiga punkten att möta en
realisation, att dervid skola bibehålla sin metalliska eassa
vid ett visst belopp, utan att, såvidt möjligt är, behöfva
inskränka sin lånerörelse. Men huru skall Banken kunna
svara emot alla dessa fordringar, och hvarpå skall den kunna
grunda sin credit, om dem icke förbättrar sin ställning.
Den tillökning i grundfonden, 4>400>000 r:dr, som Banken
gjort sedan sista riksdag, har uppkommit på ett sätt, sona
jag nu skall visa och hvaraf det synes, att denna behållning
icke är disponibel, utan till större delen blott består
uti en räkenskapsfond, uppkommen genom bokföringssnttet
för s. k. silfverfastighetslån på så sätt, att hvarje utlånta
ioo r:dr blifvit upptagna i silfver tilt 66 r:dr 32 sk., den
ränta inbegripen, som eljest skulle belöpa för 33-f år, samt
dessa 66: 32. i slutcolumnen blifvit evalverade till 177 r:dr
37 sk. 4 r:st. b:co, som gör 77 rtdr 37 sk. 4 r:st. i capitalökning
på hvarje 100 r:dr. Denna tillgång tillfaller visserligen
Banken efter 20 års förlopp; men för närvarande äger Banken
icke densamma. Den utgör en säker fordran, men är
för närvar, icke disponibel. Må det tillåtas mig att uppläsa
en promemoria, som visar, huru denna tillgång uppkommit
och hvari den består:
Vid 182g års slut visar Bankens bok i öfverskott af
fordringar, jemnforda till dess skulder, r:dr 4,400;000? jemnt
motsvarande den fordran hos statsverket, för hvilken Riksg.-  cont. utfärdat de s. k. grundfondsobligationerna, ställda till
Banken eller ordres.
Summan af 4.400>000 r;dr låter sig dock ej med säkerhet
antaga såsom ett Bankens då ägande rena öfverskott,
ty dels qvarstod och qvarstår ännu bland foVd ringsposter na
en oersatt förlagssumma till Tumba bruk, stor io5,go4: 37.,
som tilläfventyrs ej, åtminstone icke på mångå år, blifver
godtgjord, och dels kan en ej ringa nedsättning förutses på
det capitalbelopp af silfverspecie 3i2,o2g: 44- I0 > evalveradt
till b:co 83j,gig: 3g. 6., som vid 182g års slut balancera
-
Den 4 Augusti c. m.
129
des i s. k. silfverfastighetslån, med inberäkning af 33-jj- års
räntor, enär liqvid ä 128 sk. redan är af sednaste Ständer
i vi^sa fall medgifven och, efter silfvemtve\lingens början,
sådan liqvidationsgrund blifver en naturlig följd af densamma
för gäldenärerna utan undantag.
Vid 1822 års slut hade ofvannämnda capitalöfverskott
ökat sig till 5,4o3, ii5: 2. 5.
(Den tillökta summan r:dr i,oo3,u5: 2. 5. är ingalunda att
anse disponibel, utan förbiseende af banklagens 4 §•)
Denna ökning bar uppkommit på sätt som följer:
Af de inom linien förda fordringarna för lilialdiscontutredningen
bar från Riksg.cont. influtit:
år i83o .... 9,156: i3. —
„ 1831 .... 12,152: 27. 11.
„ 1832 .... 6,606: .4. 7. 27)9i5. 7> 6
Af egen räntevinst bar Banken fått behålla:
år i83o .... 266,666: 32. —
,, i83r . . . . 266,666: 32. —
„ i832 .... 266,666: 32. — 800)000.
Tillfälliga inkomster, som ej bestått i räntor,
har Banken haft genom utbetalning af
sk. och r:st. koppar i stället för silfver,
genom liqvider af silfverfästighetslån å
i44 sk., genom afgifter för s. k. depositräkningens
och för depositionshvalfvets
begagnande och genom utdelning från
f. d. Riksdisconten:
år i83o tillsammans i32: 4- ”•
„ 1831 .... 4,407: 35. 3.
„ i832 .... 2,766: 21. — 7>3o6. |3
Summa contant ingånget 835,221: 20. 8.
Genom contant utgift har capitalet deremot
blifvit förminskadt:
år i83o, medelst af R. St. beviljad godtgörelse
åt innehafvare af förfallna guldoch
silfverpanter . . . ^.26: 27. 6.
„ i83i, medelst silfverköp,
öfverstigande 128 sk. pris 37,032:46. 11.
Afdrag 37,459: 26. 5.
Återstoden af contant influten capitalvinst . 7971761: 42, 3.
Capitalet har för öfrigt till siffran stigit
genom bokföringssättet för s. k. silfverfastighetslån,
i thy att hvarje utlånade 100
Transport 797,761: 42- 3.
11 II. 17
Den 4 Augusti e. ro.
Transport 797,761: 4^. 3.
r:dr blifvit upptagna i silfver till r:dr66:
32., inbegripande den ränta, sorn eljest
skolat belöpa för 33-| år, samt dessa 66:
32. äro i slutcolumnen evalverade lill
b:co r:dr 177: 37. 4-, som gör 77: 37. 4-  i capitalökning på hvarje 100 r:dr.
Sådan capitalökning har utgjort:
år i83o . . . b:co ig6,o65: al. 6.
år 1831 24,138: 33. —
„ i83a 2,266: 14. 2.
Tillägg 222,470: 22. 8.
Härom gäller hvad ofvan blifvit anmärkt i
afseende på de vid 1829 års slut balancerade
silfverfastiglietslån.
1,020,232: 16. ir.
Till förminskning i capitalbeloppefs siffra
hafva inverkat i bokföringsvag:
Verkställd flyttning inom linien af inventariebehållning
uti magasineradt papper:
år 1831 . 10,466. — —
” 1832 • '»53o. 12)OI6.
Räkningar öfver Bankens ränte-fordringar
och ränteskulder,
som utvisat nedsättning:
år
i83i . 1,772: 6. 10.
„ i832 . 11,263: 12. 1.
i3,o35: 18. 11.
Men år i83o
förhöjning. 7,934: 4- 5.
skillnad 5,iot: 14. 6.
afdrag 17,117: i4- 6.
Återstår capitaltillvuxt enligt hok i,oo3,ii5: 2. 5.
Nu synes således, att ökningen uti capitalbeloppet 4,400)00°
r:dr uppkommit dels genom bokföringssättet af Bankens silf—
verfastighetslån och dels derigenom, att Banken ännu icke
disponerat hela anslaget af sin räntevinst till siifveruppköp
för ernående af proportionen som från 5 till 8. Denna proportion
har man väl ansett öfverflödig för silfvervexlingens
början; men jag hemställer till R. o. Ad., då man varit betänkt
på så många garantier till betryggande af Bankens säkerhet;
då man för detta ändamål tillåtit Banken att bereda
sig creditiv i utländskt mynt, att efter omständigheter
minska ett för rörelsens behof umbärligt öfverskott i representativt
mynt genom förpantning af Bankens ägande inteck
-
D c n 4 Augusti e. m.
i3i
ningar, genom försäljning af Bankens inncliafvande statsobligationer,
genom lån mot räntebärande obligationer, och slutligen
genom att minska eller indraga Bankens lånerörelse,
hvarföre man nu skall taga från Ranken och gifva till Riksg.-  cont. dessa små fonder, sorn vid föregående riksdag blifvit
anslagna i och för förstärkande af Bankens metalliska cassa.
Visserligen hafva B, St. rättighet härtill; men jag tior icke,
att nu är rätta tillfället att använda en sådan rättighet, att
försvaga Bankens fond i en stund, då det är angelägnare
än någonsin att på allt sätt befästa Bankens credit och skingra
dessa farhågor, sorn uppstått för realisationens bestånd.
På alla dessa grunder mäste jag motsätta mig dessa motioner.
Ilr Nordenanckar: Alla de upplysningar, sorn den
siste värde talaren afgifvit, innefattas äfven uti den af mig
upplästa, i mera sammandrag uppfattade tableau, Hr Hegardt
bar grundat sitt afstyrkande hufvudsakligen på det skäl, att
man icke bör återtaga med ena handen, hvad man med den
andra gifvit, äfvensom icke heller, i den stund realisationens
början är för handen, försvaga de för realisationens upprätthållande
lemnäde garantier. Härvid torde jag få erinra, att
den princip, hvarifrån jag utgått för liqvidationssättet emellan
Banken och Riksg.cont. i afseende på Bankens vid innevarande
års slut, till belopp af i rundt tal beräknade 900,000
r:dr b:co, ägande vinstmedel, öfverensstämmer fullkomligen
med det af R. St. fattade beslut, att hvarje riksdag bör kunna
disponera öfver Bankens sedan föregående riksdag förvärfvade
vinst. Grunden blir genom detta liqvidationssätt icke
nedtvingad under 5,000,000 r:dr, och R. St. komma i alla
fall i tillfälle att vid nästa riksdag disponera öfver icke mindre
än 2,800,000 r:dr under namn af vinstmedel. Om dispositionen
af ifrågavar. 900,000 r:dr nu icke skulle göras, skulle
det endast verka derhän, att så mycket större summor nästa
riksdag skulle användas, enär R. St. fastställt den grundsats,
att allt, hvad Banken äger utöfver sin grundfond, skall
till R. St:s disposition öfverlemnas. Men 0111 äfven dessa
vinstmedel skulle få af Banken disponeras till dess förstärkande,
skulle sådant mindre verka till upprätthållande af
realisationen, än till lånerörelsens utsträckning; och jag tror
således, att jag icke yttrat mig mot bibehållande af ett stadgadt
myntvärde, utan endast deremot, att på skatternas bekostnad
utlåningarna skulle ökas. Hvad sjelfva naturen af dessa
vinstmedel angår, har Hr Hegardt påstått, att större delen deraf
härleder sig från bokföringssättet af de s, k. silfverfastighetslånen.
Det är sannt, att en summa af 222,4.70 r:drpå det sättet
uppkommit. Jag vjll visserligen medgifva, att det varit rättare
att icke, såsom likväl skett, lägga räntorna till capitalet, Men då
det en gång skett, ser jag icke, hvarföre ej rättelse deruti skall
äga rum; och får jag i detta afseende tillägga den önskan,
alt BancoUtsk. måtte utreda förhållandet härmed och visa,
»3a
Den 4 Augusti e. xn.
huru stol" tillväxten skulle blifva, i fall dessa uppgifter rättades.
Hvad Tumba beträffar, är visserligen bland fordringsposterna
bokförd en förlagssumma till Tumba bruk af 105,904
r:dr; men genom dess reorganiseririg torde Tumba snart
blifva i tillfälle att återgälda detta belopp. Det förefaller
vid utredningen af Bankens ställning åtskilliga poster, som
ytterligai'e borde bland tillgångarna införas, t. ex. den summa,
som blifvit afsatt för handelsdisconlen, utom flera andra
poster, hvilket jag nämner, icke för att göra anmäikning
mot bokföiängssättet, utan endast för att visa, alt jag icke
för högt beräknat Bankens tillgångar. Jag kan således icke
annat än yrka, att motionen må vinna det afseende, den
förtjenai', under förmodan, att tillgängen skall blifva ganska
välkommen för Riksg.cont. Det alternativ, Ilr Rosenblad föreslagit
i afseende på liqvidationssättet, nemi. att utbetalningen
skulle förd elas på 5 år i stället för att utgå af de under
loppet af i835 och en del af 18 >6 inflytande vinstmedel,
skulle jag icke hafva något att anmärka emot, om jag
icke betänkte, huru dessa medel användas, derest de icke
till Riksg.cont. öfverlemnas. De skola nemi. användas för
liypotheksföreningar och associationer, som befatta sig med
spannmålsbelåning. Jag missunnar dem icke ett sådant bidrag;
men då det skulle kunna hända, att sådana föreningar
under loppet af j 835 icke hunne att fullständigt organiseras,
och några anslag på så sätt sålunda icke absorberades,
skulle sådant kunna vei\ka intrång i sedelstocken, och jag
kan följaktligen så mycket mindre godkänna berörde alternativ,
som jag skulle tro, att rättvisan eller billigheten fordrar,
att någon utdelning till sådana föreningar icke bör
äga rum, förrän alla provinser hunnit associera sig i slika
inrättningar.
Hr Rosenblad: Det är med ledsnad jag uppstiger för
att yttra mig i motsats mot én af mina aktade kamrater i
Bancostyivelsen. Men hvad han yttrat kan icke förminska
den tanke jag haft om lämpligheten af den föreslagna åtgärden,
hvilken jag hvarken anser på något sätt försvaga
Bankens förmåga att fullgöra sina förbindelser, eller stå i
strid med förut eller nu fattade beslut. Hr Hegardt har
bland skälen för sin åsigt anfört, att bland Bankens bokförde
tillgångar finnas de s. k. silfverfastighetslånen, hvilka icke
kunna anses äga det fulla värde, hvartill de blifvit bokförda.
Det är sannt, att uti reservfonden, uppgående vid i832
års slut till i,oo3,ii5 r:dr, capitallillökningen för åren i83o,
i83i och i832 genom bokföringssättet af silfverfastighetslånen
ingriper med ett belopp af 222,470 r:dr. Det är äfven
sanning, att dessa lån, bokförda nyssnämnda år till ett
belopp af 1,233,486: 25. 4-> skulle kunna betalas med circa
700,000 r:dr, om alla låntagarne ville begagna den rättighet,
som blifvit dem lemnad att få inbetala resterande capital
-
Den 4 Augusti e. m.
133
skulder efter primitiva lånebeloppet, med afdrag för de
gjorda afbetalningarna utöfver 4 procts ränta. Men oberäknadt,
att det icke är sannolikt, att låntagarne, synnerligast
efter realisationen, skola begagna sig af denna rättighet,
enär hela capitalskulden på 33| år försvinner genom 5-1 proc:s
årlig inbetalning, skulle likväl, derest en sådan inbetalning
i större eller mindre mån komme att aga ruin, den deraf
uppkommande förlusten komma att afraknas på Bankens
räntevinst till minskning uti de tillgångar, hvaröfver nästa
Ständer kunna disponera, och således icke till minskning i
den styrka Banken redan äger; hvarförutan man bör ihågkomma,
för det första, att bland Bankens skulder linnas
icke obetydliga belopp, som aldrig kunna göras gällande
(för förlorade sedlar m. m.), och för det andra, att Banken
har betydliga tillgångar, som icke synas i bokslutet, såsom
t. ex. Tumba bruk med dess förlag, dess hus och magasiner,
hvilka säkerligen kunna upptagas till 600,000 r:dr, samt
dessutom innestående vinstmedel i diseonterna, som aldrig
godtgöras Banken, innan nya influtit. Men i alla Jäll komma
de föreslagna utbetalningarna icke att utgå, förrän Banken
förvärfvat 3 ä 4 gånger den summa, sorn årligen skulle
utlemnas. Hr Hegardt har vidare sagt, att dessa små
fonder vid sista riksdag disponerades för silfverköp. Jag
torde få erinra, att mycket större summor nu blifvit anvisade
för silfverköp; men om äfven dessa summor blifvit använda
för silfverköp, hvilket icke ägt rum, hade ju silfret varit
qvar i Banken och utgjort en ökad Bankens tillgång. Jag
underställer Herrarnas bedömande, om det kan blifva möjligt
för Bancostyrelsen, äfven om vi kunna få belåna vexlar,
att i sådan reel valuta, som är föreskrifven, nedlägga de 3
eller 4 millioner vinstmedel, som komma att inflyta till nästa
riksdag; och då R. St. nu förökat Bankens grundfond med
600,000 r:dr, hemställer jag, om de gjorde orätt uti att
af i,5oo,ooo r:dr använda goo,ooo r:dr till statens bästa, att
utgå pä 5 år, då Banken har ett grundeapital af 5,000,000
rrdr och insamlar i nya vinstmedel 3,000,000 r:dr. Jag tror,
att det icke gifves någon privatbank, sora är så moderat.
Ytterligare får jag nämna, att om denna riksdag vidtagit
samma disposition som den förra, hade Banken kunnat använda
266,666 r:dr till silfverköp; men resten hade gått till
Riksg.cont. och kommit att utgöra minst 400,000 r:dr, och
det är vida mera än de 180,000 r:dr, som jag föreslagit årligen
borde till Riksg.cont. ingå , hvilket förslag jag således
vidblifver under anhållan, att motionen må till BancoUtsk.
remitteras.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Om jag icke hört
oriktigt, hafva motionärerna begärt remiss till Banco- och
StatsUtsk:n. För min del tror jag, att remissen, enligt 4^
§ Riksd.Ordn., bör ske endast till BancoUtsk., som, i lian
-
134
Dcu 4 Augusti e. m.
dclsc det finner nödigt att sammanträda med StatsUtsk., icke
lärer underlåta att begära ett sådant sammanträde. Deremot
anser jag ingen fråga kunna uppstå derom, att ju icke
motionen bör remitteras företrädesvis till BancpUtsk,, dä
den åsyftar att på annat sätt använda den bancovinst,
som R. St. förklarat böra i första rummet tillhöra Banken
för dess consolidering. Huruvida BancoUtsk., sedan ett sådant
beslut är fattadt, kan tillstyrka förändring deraf, lemnar
jag derhän. För min del skulle jag tro, att den af Hr
Nordenanckar väckta motion kunde föranleda BancoUtsk. att
betänka, huruvida icke en del af Bankens nettovinst kunde
användas på ett bättre sätt för att consojidera realisationen ,
än att möjligtvis annullera sedlar oell derigenom verka minskning
i rörelsecapitalet. Det gifves liera sätt att vinna detta
mål. Ett vore att för denna vinst inköpa utländska statspapper,
t. ex. Norrska och Preussiska, hvilka, i den stund
rörelsen vore i behof af förökadt capital, k unde försäljas, sedan
Banken emedlertid vunnit räntan. Ett annat sätt, hvilket
jag tillstyrker, vore att öfverlemna till Riksg.cont. en
del af Bankens räntevinst, för att dermed öka den amortissementsfond,
som blir nödig för att formera räntebärande
statsobligationer, hvilka äfven i sin ordning kunde komma
Banken till godo, när Bankeu skall hypothisera sina inteckningar,
emedan det vore väl, om de kunde hvpothiseras i
Riksg.cont. mot sådana statspapper, som kunde försäljas å
Utländsk ort. Jag håller motionären läkning för den väckta
motionen, emedan BancoUtsk. derigenom kommer i tillfälle
att begrunda denna sak. Jag anhåller, att de alternativer,
jäg lågt till Hr Nordenanckars motion, måtte få åtfölja motionen
till BancoUtsk., för att der ytterligare begrundas.
Hr Nordenanckar; Den siste värde talaren yttrade,
att han ansåg mili motion åsyfta en förändring uti dispositionen
af Bankens räntevinst. R. St. hafva uti 27:de punkten
af BaucoUtskts utlåt. N:o 16 beslutat, att Bankens vinst
för år 18 35 och de följande åren må oafkortadt förblifva
under dess styrelses disposition intill nästa riksdag, då afR,
St, beror att örn användandet af derå i behåll varande öfverskott
förordna. Dermed måste väl menas, att de skola
användas lill Bankens busta, vare sig till utlåningar eller liqviderande
af Bankens förbindelser. Om Banken förbindes
att till Riksg.cont. betala, hvad sorn öfverstiger grundfonden,
måste det vara Bankens rättighet alt dertill använda de
tillgångar, som R. St. Jemnat.
Samma talare har trott, att dessa vinstmedel kunde
bättre användas till uppköp af utländska fondpapper. Jag
får blott såsom motstycke föreslå, att de företrädesvis matte
användas till uppköp af egna fondpapper. Riksg.cont. har
redan räntebärande förbindelser, och vi behöfva således icke
gå utom gränsen för att erhålla sådana fondpapper.
Remitterades lill BancoUtsk.
D«n 4 Augusti e. m. i35
Likaledes remitterades till BancoUtsk. nedannämndc d.
i dennes på bordet lagda motioner, nemi.:
1:0 af Hr Lagerhjelm, Pehr, om förändring i 5 § af
liancolagen;
2:0 af Gr. Björnstjerna, Magn., om rättighet för Bancofullmägtige
att, i händelse de ej kunna erhålla creditiv, upptaga
lån på utländsk ort.
Bevilln.Utskrs d. 1 dennes e. m. på hordet lagda memor.
N:o 27, i anledn. af olika beslut, hvaruti RiksStrn stadna!
i afseende på grunderna för den blifvande bevilln., och
]V:o 28. i anledn. af RiksSt:s olika beslut i frågan, ang:de
curhusafgiftens fortfarande, blefvo vid förnyad föredragning
å nyo begärda på bordet af Gr. Posse, Arvid, samt
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilhelm.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda från Oecou.-  Utsk. inkomna utlåtm:
N:o 101. i anledn. af gjorda anmärkningar vid Utskrs
betänk. N:o 17, ang:de väckta motioner om upphörande af
stapelstädernas skyldighet att hålla upplag af salt och
spannmål;
N:o 102. i frågan om indragning af biskops- och domprostsembetena;
N:o
io3. i anledn. af väckta motioner om åtskilliga förändringar
i författningarna, rör:de bergs- och jernhandteringen
i Riket.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 10 på aftonen.
In fidem prolocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den G Augusti 1834.
Plenum kl. 9 f. m.
Underteckn. Rid d. Secre t.: Innan jag till justering uppläser
det prot.utdr. för sista plenum, som angur silfverutvexlingsdagens
bestämmande till d. i nästk. Oct., anser jag
mig skyldig fästa H. R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att
icke blott PresteSt:s, utan jemväl BondeStts beslut i denna
fråga innehålla, att utvexlingsdagen skall inträffa senast d.
i nästk. Oct. R. o. Ad. tycktes vid frågans afgörande tro,
att endast PresteSt. fattat ett sådant beslut, och jag får derföre
hemställa, huruvida icke äfven i R. o. Ad:s prot.utdr.
skall införas, att utvexlingen skall [börjas senast d. i nästk.
Oct., eller om R. o. Ad. behagar förblifva vid sitt redan
fattade beslut. Jag utber mig att få uppläsa prot.utdraget.
D i; n fi Augusti f. m.
Derefter upplästes till justering prot.utdraget för d. 4
dennes f. m., innefattande R. o. Ad:s beslut, rör:de BondeSt:s
inbjudning att instämma i dess beslut i anledn. af BancoTJtsk:s
utlåt. N:o 17.
Gr. Frölich, David: Jag får för min del vördsamt
tillstyrka att, på sätt E-idd.secret. föreslagit, ordet senast
tillägges i R. o. Ads beslut, hvilket bar den fördel, att ej
allenast 3:ne Stånds beslut blifva öfverensstämmande, utan
jemväl R o. Ad:s först fattade beslut undergår en mindre
förändring. Effecten torde i alla fall blifva densamma.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Äfven jag tager
mig friheten vördsamt tillstyrka, att R. o. Ad. täcktes
antaga den af Ridd.secret. föreslagna förändring i redaetionen,
så mycket hellre som den öfverensstämmer med a:ne
andra Stånds beslut samt med premisserna till R. o. Ad:s
eget beslut, att nemi. utvexlingsdagen må blifva den första
möjliga. Det skulle sålunda bero på BancoUtsk. att anmäla
hvilken dag, inom d. 1 nästk. Oct., utvexlingen lämpligen
kan boi jas.
Hr Rothlieb, Axel Fredr., förenade sig med Frih.
Ehrenborgh.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att
tiden för utvexlingens början skulle bestämmas till senast
d. i instundande October.
Sedan prot.utdr. derefter blifvit rättadt, blef det af R.
o Ad. godkändt.
Justerades ytterligare 18 prot.utdr. för d. 4 dennes f.
och e. m.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af utsk:sledamöter,
och befunnos hafva blifvit utsedde till ledamöter uti
StatsUtskottet:
efter Hr Hagelstam, Otto Julius,
N:o 1088. Hr Leyonflycht, Carl Albrecht;
BevillningsTJtskottet:
efter Gr. von Hermansson, Carl,
JN':o 325. Hr Appelbom, fullm. Hr Montgommerie, Gust.;
BancoUtskottet:
efter Hr af Wetterstedt, Niclas,
N:o i3. Hr Natt och Dag, fullm. Frih. Boye, Fredr.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 17 sisth Juli e. m. på bordet
lagda utlåt N:o 19 3, innehållande förslag till liqviderande
af Riksg.cont:s skuld vid i834 års slut för upptagna
lån utaf allmänheten.
Hr
Den 6 Augusti f. m.
i37
TTr von Troil, Emil: Jag kan icke förena mig med
StntsUtsk. i afseende på det sätt, som blifvit föreslaget för
upptagande af nya lån. Utsk. har väl icke bestämdt sagt,
att de skola upptagas till fulla paribeloppet; men då
icke någon ändring i detta afseende blifvit föreslagen, synes
Utsk:s mening vara, att dermed skall tillgå som hittills.
Denna förmodan bestyrkes ännu mer af Utsk:s förslag i
3:dje punkten, att Fullmägtige i Riksg.cont., vid skeende
låneomsättningar, böra tillse, det räntefoten nedsättes. Jag
tror, att vi äga tillräcklig erfarenhet om olämpligheten af
detta sätt att upptaga lån; ty ehuru räntan är hög, kunna
lån svårligen på sådana vilkor erhållas, och blifva de i längden
alltid dyrare, än om de upptoges på samma sätt, sorn
i andra länder är vanligt. För att finna fördelarna deraf,
behöfva vi icke gå längre än till brödrafolket, med hvilket
vi borde bafva lika god credit. Vi finna då, att dess 4
proc:s obligationer noteras till 100 proc. på Köpenhamns
börs, hvaremot vi hafva svårt att kunna till 100 proc. försälja
Riksg.cont:s 5 proc:s obligationer. Jag föreslår derföre,
att någon nedsättning i räntan emellan riksdagarna aldrig
måtte komma i fråga, men att en viss räntefot vid hvarje
riksdag må bestämmas för de lån, som emellan riksdagarna
skola upptagas, hvarefter det må bero af tillgången på långifvare,
huru stort capital i förhållande till nominella lånesumman
kan erhållas. Kan det fås till sitt fulla belopp ,
så är det så mycket bättre; men i annat fall må det blifva
mindre. I afseende på räntefoten tror jag, att den cj bör
vara mycket låg, emedan det verkar till förlust vid slutliga
återbetalningen, utan tror jag, att räntefoten bör så väljas,
att obligationerna icke komma att stå för mycket under
pari; och under sådan förutsättning föreslår jag, att räntan
må bestämmas till 4 proc. å de lån, som intill nästa riksdag
upptagas. Jag är öfvertygad, att obligationerna i sådant
fall vid nästa riksdag skola stå vid eller åtminstone
nära pari. I afseende på sättet för deras utfärdande anser
jag, lika med reservanterna i Utsk., att de endast böra vara
uppsägbara på Riksgcont:s sida. Jag tror jemväl, att
någon tid bör vara bestämd, inom hvilken de skola vara
betalade, t. ex. 20 år. Uti en punkt förenar jag mig med
Utsk., nemi. i fråga om ett visst fortfarande amortissement
å lånen, och jag tror det vara lämpligt att dertill bestämma
5 proc.; men jag tror icke, att Cont. bör förbinda sig
att amortera med mera än dessa 5 proc. Obligationerna
böra alltid vara uppsägbara på Cont:s sida och således efter
behag kunna inköpas; men jag tror, att kommande Ständer
böra vara oförhindrade att pä annat sätt disponera de tillgångar,
som uppkomma derigenom, att de utgående räntorna
i följd af amorteringen blifvit minskade. Af räntebesparingars
användande till amortissement uppstår, isynnerhet
11 H. 18
Puii 6 Au g ii s ti f. m.
då nian stadgar en liten nmorteringsproc., att det verkar
obetydligt i början, då obligationerna behöfva upphjelpas i
pris, men deremot verkar starkt, när lånet är nära att taga
slut, och ofta så starkt, att man ej kan fullfölja den
primitiva planen. I båda dessa afseendcn är det rättast att
bestämma, det 5 proc. årligen skola amorteras. Vilja R. St.
amortera mera, kunna de vid en blifvande riksdag derom
förordna; men jag skulle tro, att man ej bör förbinda sig
dertill. Derigenom uppkomma för nästkommande Ständer
nya tillgångar; hvaremot, i händelse det lane- och amorteringssätt
antages, som af Frih. Palmstjerna blifvit föreslaget,
utgifterna ej blifva förminskade, förrän hela lånet är betaldt.
Af dessa anledningar tager jag mig friheten anhålla, att R.
o. Ad. måtte återremittera detta betänk.
Hr Skogman, Carl Dav: Jag instämmer till alla delar
i den reservation, som Frih. Palmstjerna bifogat detta
betänk., och anhåller derföre om detsammas återremitterande.
Gr. Frölich, Dav.: För min del instämmer jag äfven
i denna anledning till återremiss, som dels innefattas i Frih.
Palmstjernas reservation och dels af Hr v. Troil blifvit utvecklad.
I hvad den sistnämnde talaren skiljer sig från
Frih:s reservation, instämmer jag med honom, nemi. i afseende
på räntans utgörande. I händelse, såsom jag förmodar,
Ståndet samtycker till återremiss, och Frih. Palmstjerna*
reservation derefter kommer alt hufvudsakligen tjena
Ut.sk.
förändrad redaction af i:sla punkten utaf Hr Frih:s förslag
blefve nödvändig för att uttrycka, hvad dermed egentligen
menas. Der står, att Fullmägtige skola till infriande af de
från Riksg.cont. till allmänheten inom detta års slut utgifna
obligationer upptaga nya lån. Denna redaction torde vara
något för vidsträckt; ty det kunde bända, att Riksg.cont.
inom detta års slut konune att, i följd af blifvande beslut,
utgifva en mängd obligationer utöfver det belopp, hvarom
nu är fråga, och jag tror, att man bör gå steg för steg i
denna sak och hålla sig till den skuld, hvari Riksg.cont. nu
befinner sig. Redactionen torde derföre blifva följande:
Fullmägtige skola, till infriande af dess nuvarande, på ofvannämnde
sätt calculerade skuld enligt utgifna obligationer,
upptaga nya lån,
Frih. Ehrenborgh, C asp. Wilh.: Äfven jag anhåller,
på de skäl Frih. Palmst jerna i sin reservation framställt,
att detta betänk, må blifva återremittéradt. Jag tvekar icke
att såsom ytterligare skäl derför uttala en mening, som
jag anser mig berättigad att yttra, den nemi., att jag anser
intet af de medel, som man vid denna riksdag kunde använda
för att öka den ordinarie bevillningen, vara öfverensstämmande
med folkets fordringar. Jag anser, att denna
Del) 6 Augli sti f. bi.
icke kan okas utan betydligt missnöje i landet; och man
vore nödsakad att öka den, om man så hastigt, som Ulsk.
föreslagit, skulle vilja amortera Riksg.cont:s skuld. Jag tror,
att man kan komma till ett tillfredsställande resultat på ett
annat sätt, nemi. genom extra ordinarie bevillning, såsom i
andra länder är vanligt; men att kasta allt på den ordinarie
ber jag få förklara, att det icke går an och icke svarar
mot hvad folket med ratta fordrar. Sådant kommer att
trycka den class medborgare, som redan är nog tryckt och
som hvarken kan eller vill låta trycka sig mera, utan att
öppet tillkännagifva sitt missnöje med en liepresentation,
sorn så bevakar folkets angelägenheter.
Frih. Cederström, Jac.: För min del yrkar jag äfven
återremiss af förevar, betänk.; men jag anser Utsk. hafva fästat
för liten uppmärksamhet vid Prosten Åstrands motion. Tilläfventyrs
innefattar denna motion, riktigt utarbetad och tillämpad,
den egentliga grunden, som borde följas för att sätta
Riksg.cont. i tillfälle att med säkerhet kunna erhålla tillgångar
för att honorera och amortera sina förbindelser. Det
synes mig mycket problematiskt, om den af Frih. Palmstjerna
föreslagna utväg, att upptaga nya lån för att betala de
gamla, kan vara tillförlitlig; ty om Riksg cont. icke kari 1'å
låna de erforderliga medlen, blir liqviden ogjord. Om åter
Riksg.cont, berättigas att utgifva obligationer, inlösbara å vista,
kan nian vara lugn derför, att operationerna kunna blifva
verkställda, och skillnaden mellan i ocb 5 proc:s ränta blir
en vinst, som Cont. kan använda till amortering. Det är
just enkelheten af detta förslag, som talar för detsamma. Det
är sannt, att för sådana obligationers tillbörliga inlösande fordras
det creditiv, som Riksg.cont. hittills haft i Banken, och jag
vet, att R. o. Ad. beslutat, att detta creditiv kan af Bancofullmägtige
indragas; men utom det att jag ej känner, huruvida
detta beslut kommer att blifva R. St:s beslut, har R.
o. Ad. beslutat, att creditivels indragning skall vara den åtgärd,
som Bancostyrelsen i sista rummet vidtager, och således
bör man förmoda, att, innan sådant sker, R. St. komma i
tillfälle att besluta de åtgärder, som kunna erfordras för att
skaffa Riksg.cont. den cassa, som behöfves för obligationernas
inlösen. I öfrigt, om också detta creditiv skulle blifva
successivt borttaget, kunde Riksg.cont:s bemyndigande att utgifva
obligationer, inlösbara ä vista, i en framtid blifva en
ersättning för creditivet, emedan Riksg.cont. medelst dessa
obligationer kunde supplera bristande b:cosedlar i dess cassa
till fyllande af Statscontrs behof af medel till extra utgifter,
enär dylika obligationer naturligtvis skulle blifva ganska begärliga
för dem, hvilka ej bestämdt kunna beräkna sina utgifter.
Jag anhåller, att dessa mina anmärkningar må få åtfölja
den återremiss, som jag förmodar skall blifva af R, o.
Ad. bifallen. 1
Den 6 Augusti f. in.
Frih. Boye, Ludv.: Jag anhåller om återremiss af betänk.
och ber att få instämma i de skäl derför, som Frih.
Ehrenborgh framställt. Min öfverlygelse är, att det är fåfängt
att beskatta Svenska folket högre, än det redan är
beskattadt; men det är också oförsvarligt af Svenska folkets
representanter, om , då de äga en utväg att på samina gång
fylla statens behof och spara nationens krafter, de neka att
vidtaga denna utväg, sorn består deri, att skulden förvandlas
till ett fondsystem, i hvilket fall den icke är tryckande.
Hr von Troil: Frih. Cederström har sagt, att det
kunde hända, att Riksgcont., då det behöfde upptaga ett
lån, ej kunde erhålla detsamma. Jag vill icke bestrida, att
det kan vara en mathematisk möjlighet; men om en viss
räntefot bestämmes och Riksg.cont. erhåller rättighet att
mottaga ett mindre capital än det, hvarå obligationen lyder,
synes det åtminstone blifva högst osannolikt, att icke de
medel skola erhållas, som kunna erfordras. Den utväg, Hr
Frih. föreslagit, är antagandet af Prosten Åstrands motion,
eller belåning af obligationer å vista. I följd deraf skulle i
stället för den möjlighet, att de erforderliga lånen icke kunde
erhållas, Hr Frih:s förslag innebära möjligheten, att
Riksg.cont. komme i den ställning att icke kunna upptaga
nya lån och på samma gång blifva ansatt för betalningen
af de redan förut upptagna lånen. Hvar och en torde således
finna, att Riksg.cont. genom antagandet af Frih. Cederströms
och Prosten Åstrands förslag torde komma i en
långt betydligare förlägenhet. Dessa lån å vista böra endast
komma i fråga vid oförmodadt förekommande behof,
hvartill Riksg.cont. ej har medel innestående, och i sådant
lall kan det vara rätt, att Fullmägtige i Riksg.cont. på en
tid af några få månader på detta sätt upptaga de summor,
som kunna behöfvas, på det Riksg.cont. under tiden må kunna
bereda upptagandet af ett större ordnadt lån. Hvad
Frih. Palmstjernas reservation beträffar, skiljer jag mig derifrån
hufvudsakligen i det afseende, att jag önskar, det lånen
måtte upptagas på kortare tid; hvaremot Hr Frih. och
de, som med honom instämt, synas vilja göra lånen ständigt
fortfarande. Förmodligen hafva vi kommit till ett olika
resultat i följd af olika åsigter om statslån. Måhända hafva
en del af dessa Hrr ansett statsskuld såsom ett positivt godt;
för min del anser jag den såsom ett positivt ondt, men hvilket
man måste underkasta sig, då statens behof endast genom
dess credit och icke genom den vanliga beskattningen
kunna fyllas, t. ex. då landet skall försvaras eller en redan
gjord skuld skall betalas. Då ett större ondt hotar, nödgas
man välja det mindre. De Hrr, som anse statsskuld såsom
ett positivt godt, erinra mig om en motionär, som vid förra
riksdagen föreslog, att arméen skulle oupphörligt marchera
fram och tillbaka genom landet för att sprida penningar.
Den 6 Augusti f. m.
Ifan hade rätt deruti, att penningarnas utspridande vore
nyttigt, men han förbisåg, att förslagets antagande skulle
medfört nödvändigheten att föröka skatterna. På samina
sätt förhåller dot sig med en stående statsskuld. Den verkar
ökade skatter, hvilka slutligen blifva så höga, att de ej
kunna utgöras. Systemet skulle måhända med någon slags
sannolikhet kunna försvaras, om statsskuld vore den enda utvägen
att få säkra räntebärande fondpapper; men då dertill
finnas många andra utvägar, lärer man finna, att fördelarna
ej motsvara olägenheterna. Bland dessa utvägar att
erhålla säkra räntebärande papper behöfver jag blott nämna,
hvad här så ofta utgjort föremålet för öfverläggningen : liypotheksföreningar.
Vi veta, att Svenska jorden icke är till
bevillning högt taxerad. Dess sammanlagda värde uppgår
dock till 325,ooo,ooo r:dr. Om endast i o proc. deraf kunde
göras rörliga i form af obligationer, skulle rörelsecapitalet
ökas med mer än 32,000,000 r:dr, och detta voro sannolikt
mer än tillräckligt för Svenska rörelsens behof under en
längre följd af år.
Frih. Boye: Det är egentligen i anledning af den siste
värde talarens anförande, som jag begärt ordet. Jag
vill gerna medgifva, att en stående statsskuld kan vara både
ett positivt godt och ett positivt ondt. Urskillningen
blef menniskan gifven till ledning i afseende på hennes fördelar,
och utan urskillning vet jag intet godt, som ej kan
blifva ett ondt. Jag tror, att i närvar, fall, då folkets bördor
ej kunna ökas, men då i framtiden den skuld, som nu
göres, kan afbetalas, har jag intet skäl att frångå den tanke,
jag redan yttrat, att statsskuldsystemet nu med fördel kan
antagas. Det måste i alla fall bero på användandet och
måttan i användandet, och intet bestämmande i denna fråga
kan ske, utan att man underkastar sig äfventyret att
oriktigt bedöma frågan. Jag får fästa uppmärksamheten på
oriktigheten i den anmärkning, jag ofta hört göras, att statsskuldsystemet
bör uppskjutas till den tid, då ett trängande
behof påkallar detsamma, till den tid, då det måhända vore
fåfängt att anlita det. Om man för Sveriges försvar icke
hade annan utväg än statsskuldsystemet, så frågar jag, om
det vore klokt att uppskjuta dess användande till den tid,
då det fåfängt skulle anlitas; ty det är väl troligt, att i den
stund, då Sveriges bestånd berodde på möjligheten af dess
försvar mot en påträngande fiende, en capitalist skulle anförtro
sina capitaler åt den nödställda staten. Detta skäl,
som här många gångor blifvit apfördt, har hvarje gång hos
mig gällt för hvad det borde gälla, nemi, såsom ett falskt
skäl, en undanflykt, och jag har ej kunnat underlåta att nu
uttala denna mening.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Vid ett föregående tillfälle,
icke längesedan, tog jag mig friheten att för R. o. Ad, nämna
D c ii 6 A u g u s t i f. ra.
något om nödvändigheten för StatsUtsk. att ordna Rikets
creditverk, Riksg.cont:s affärer, på ett sätt, hvarigenom statens
credit upprätthålles. Riksg.cont. har haft god credit,
har det ännu oell kan få ännu bättre, allenast närvarande
Ständer vidtaga sådana mått oell steg, som äro öfverensstämmande
med hvad alla andra nationer i sådant fall som
detta anse nödvändiga för bibehållande af landets credit.
Det kan icke falla någon in, att Sverige i dess närvar, ställning
skall hafva en positiv misscredit att påräkna; jag säger
positiv, emedan jag vill uttrycka omöjligheten af att fa låna,
när man behöfver. Den misscredit, som lör ögonblicket
synes vara för hand, är en följd af väntan uppå, huruvida
Ständerna skola vidtaga riktiga utvägar till stadgande
af nödig ordning för Riksg.cont., eller huruvida Ständerna
skola fortfarande hjelpa sig fram, såsom hittills skett,
med åtgärder, sorn är utan samband med hvarandra och utan
samband med ett system, förenligt med Rikets öfriga för-r
hållande. Efter mitt sätt att se denna sak har Frih. Palmstjerna
rätt, då han yrkar, att vi skola öfvergå till ett enkelt
statsskuldssystem. Man kan svårligen motsäga hans
grundsats. Man kan tvista om ett starkare amortissement,
men man kan icke tvista om hufvudfrågan, som är, att man
måste taga upp ptt lån, som är funder,adt på bestämda inkomster
för en amortissementsfond, hvilken besörjer obligationernas
inlösen och derigenom upprätthåller deras värde.
Ju större den amortissementsfond är i början, ju mera förtroende
vinna obligationerna och, att döma af erfarenheten
i andra länder, ju säkrare är man, att crediten skall erhållas
och bibehållas. Att i hvarje ögonblick genom beskattning
upptaga hela den summa, sorn fordras, är icke klokt;
man mäste ställa så till, att ett eapital, sorn behöfves i ett
visst ögonblick, blir småningom amorteradt och att således
tyngden deraf fördelas på flera än en generation. Det är
icke en obillighet, utan rättvisa, väl förståendes, om medlen
icke användas till de dagiiga utgifterna, utan till sådana
utgifter, som hafva värde för flera än en generation.
Att, såsom en värd ledamot föreslagit, utgifva 2 proc;s obligationer,
inlösbara h västa, är ett steg, som hörer till pal—
liativerna, hvilka jag alltid anser skadliga, och om man
också ao täger, att några penningesummor kunna fås på det
sättet, skulle deras belopp dock blifva ganska inskränkt och
endast sträcka sig till de cassör, som Stockholms handlande
kunna vilja insätta i Riksg.cont. mot säkerhet att på dagen
få uppbära sina medel; men den oro, hvari Riksg.cont. ständigt
skulle befinna sig genom sådana mått och steg, kan
icke skattas nog högt. Det går icke an att uti ett verk utan
fonder, utan rättighet att utgifva sedlar, ålägga förvaltningen
skyldighet att etablera ett lånesystem med obligationer,
inlösbara å vista. En sådan förvaltning kunde ingen ordentlig
man mottaga, och man kan icke ålägga sina Fullmäg
-
D o ii G Augusti f. m.
tige en så orimlig befattning. Viii hör jag talas om Riksg.-  cont:s creditiv i Banken på 1,000,000 r:dr, hvilket är beräknadt
att fylla de tillfälliga behof, som Statscont. har under
den tid, då skatterna ännu icke influtit till Riksg.cont.; men
att vilja använda detta för sådant ändamål beräknade creditiv
jemväl till en fond för dessa obligationer å vista, synes
bestämdt åsyfta en utvidgad assigneringsrätt på Banken
och en återgång till samma trasselsystem, som vi vid denna riksdag
med möda hunnit hjelpa oss ifrån och hvartill vi icke
böra söka att med ren föresats återkomma. Om olyckan för
oss eller våra efterkommande till en sådan ställning, hvarifrån
vi räddat oss, må sådant blifva en verkan af omständigheternas
kraf; men icke skola vi med berådt mod slä in
i samma bana, hvarifrån vi nyligen lyckligtvis kommit. Jag
yrkar bifall till de grundsatser, Frih. Palmstjerna i sin reservation
framställt, och synnerligen dertill, att räntefoten
må vara bestämd, äfvensom alt man vid låns upptagande
åtnöjer sig med den proc., som kan erhållas, och icke affecterar
att fä 100 för en sedel, som lyder på 100. Deruti
ligger principen för alla statslån, och då får man se, hvad
credit staten har, när man jemnför procenten och räntan
A våra lån med den proc. och ränta, sorn i andra länder
erlägges. Först då kan den naturliga concurrensen uppstå
emellan capitalister, som önska utbyta sina penningar mot
statspapper. Slutligen vill jag endast påminna, att det är af
amortissementsfondens styrka jemte säkerheten, att de medel,
som anslås till ränta och amortissement, blifva dertill använda,
som utgöra systemets styrka samt trygga dess bestånd
i framtiden. Jag yrkar återremiss af betänk.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag har visserligen icke
öfvervarit början af discussionen; men jag har afhört en del
deraf och anhåller att nu få säga min tanke i ämnet. Denna
discussion behöfver måhända mindre än någon annan afhöras
af den, som under discussionens lopp vill yttra sig, emedan
vi nästan alla dagar debatterat om statsskuldsystemet och
fått höra hvilken förträfflig nytta det skall tillskynda landet.
Jag tillhör den motsatta meningen och önskar, att R. St.
vid denna riksdag måtte åtskiljas i medvetandet att hafva
lemnat Sverige ograveradt. Bemödandet att införa Sverige
pä statsskuldsystemets hana har vid flera riksdagar och äfven
vid den sista varit verksamt, och jag är glad, att de åtgärder,
som vid sista riksdagen vidtogos och måhända till
en del dicterades af den minoritet, som ej knnde motsätta
sig principen, hafva haft till följd, att lån ej kunnat upptagas.
Man har sagt, att statsskuldsystemet är ett godt och
att det således borde vidtagas, om det också funnes någon
annan utväg alt utan landets förtryckande i beskattningsväg
anskaffa de medel, som kunna erfordras. Denna princip är
både moraliskt och lagligen oriktig. Om de föregående ge
-
Den 6 Augusti f. m.
nerationerna hade tänkt på samma sätt, skulle vi sannolikt
nu tryckas under en ganska stor skattebörda. Yi skulle icke
allenast vara nedtryckta af de växande dagliga behofven,
utan jemväl, i följd af statsskuldsystemet, hafva en stor skattebörda,
den vi borde öka för våra efterkommande i följd
af en värd ledamots yttrade åsigt, att man på efterkommande
bör öfverflytta den börda, som för samtiden är för
tung att bära. Lyckligtvis hafva de föregående generationerna
tänkt något klokare än så. Man bar sagt, alt systemet
vore godt, om det med måtta begagnades. Jag tror,
att om vi en gång inkommit på den banan och med hänsigt
till det sätt, hvarpå våra utgifter för närvarande bestridas,
det icke vore möjligt att med måtta kunna framgå
på statsskuldsbanan, utan vägen en gång blifvit öppnad,
skulle vi från den sidan få många olägenheter och olyckor
för landet. Det är en besynnerlig sats, att man ej skall kunna
få credit, om man ej är dugtigt skuldsatt. Jag bar
nyligen läst huru en person sökte bevisa, att om man icke
skatfade sig bra borgenärer, hade man icke roligt: verlden
bade ej interesse för den, som icke vore skuldsatt och interesserade
sig icke för honom. Om principen är riktig i afseende
på statsskuldsystemet, så måste den äfven vara det i afseende
på den enskilda mannen ; och till de Hrr, som ifra för
statsskuldsys t em et och hvilka jag förmodar alla hafva goda
affärer, tager jag mig friheten hemställa, om de icke ville
för ett ögonblick föreställa sig, att de hade lånat mycket,
bade stora skulder, dagligen oroades af borgenärer och att
deras tid vore upptagen med omsorgen för deras skulders
betalande. Jag frågar, huruvida de skulle anse detta vara
en så saliggörande sysselsättning och något, som skulle stärka
deras credit, och jag tror, att det svar, som kan lemnäs
i fråga om detta enskilda förhållande, kan tillämpas på statens
förhållanden; ty statens affärer böra ordnas efter samma
principer, som gälla för den enskildas hushållning. Man
har sagt, att man ej skulle få lån, då de oundvikligen behöfvas,
om man icke förskaffat sig lån förut, då de icke så
starkt behöfvas, eller att man icke skulle få eredit, då landet
vore i fara, utan att förut vara tillräckligen skuldsatt.
Denna sats synes mig innebära sin egen vederläggning. Den
som icke vill låna till staten vid en sådan krisis derföre, att
vi icke skuldsatt oss, innan faran var öfverhängande, den
skall, enligt mitt förmenande, icke vilja låna till staten, om
förhållandet vore detsamma, d. v. s. att faran vore öfverhängande
och sjelfständigheten på spel, men vi derjemte förut
hade stora skulder. Mig tyckes, att det under sådana
omständigheter bör vara en fördel att vara skuldfri; tv då
visste hvar och en, att om vår sjelfständighet upprätthölles,
skulle han vara den, som i första rummet erhöile sin fordran,
emedan vl icke hade några andra skulder. Man har
för
-
Den (5 Augusti f. ni.
i45
förklarat alla skäl mot statsskuldsystemet vara falska och
oriktiga; men jag tror, att man med mera skäl kunde från
motsatta sidan framställa samina beskyllning. Man liar sagt,
att man nu bör ordna statens credit och icke hjelpa sig fram
såsom hittills, samt att de åtgärder, man föreslagit att hjelpa
sig fram, endast äro palliativer. I det afseendet vill jag
göra statsskuldssystemets förfäktare den rättvisa, att de framställt
ett radicalt förslag, som, i fall det antages, så skulle
hjelpa oss in på statsskuldssystemet, att vi aldrig kunde
hjelpa oss derifrån; oell skälet för denna mening hem tar jag
från de K. propos:r, som vid hvarje riksdag göras. Man
hör vid ena riksdagen, att de begärda oell beviljade anslagen
skola blifva tillräckliga för beliofvet, men vid nästa
riksdag ser man vida större summor begäras och de förra
extra anslagen flyttas på ordinarie slat. Hvad skall det taga
vägen, om man går in på att fördjupa sig i skuld? Skall
man bedöma pretentionerna efter den förflutna tiden, så måste
de framgent stiga, och då blir möjligheten att hjelpa oss
ur statsskuldsystemet i samma mån mindre. Jag tror derföre,
att det är bättre att hjelpa sig fram som hittills, och
jag tillhör dem, som, af rättvisa och billighet mot efterkommande,
hellre vilja något öka bevillningen för att komma
ifrån statsskulden och fortare amortera den. Jag gillar således
icke Utskrs betänk, deri, att det utsätter betalningsterminen
till en långt aflägsen tid; men då jag å ena sidan
betänker vårt SlatsUtsk:s nuvar. organisation, har jag icke
förväntat mig att få en kortare tid utsatt, och då jag å andra
sidan considererar, att, om vi kunna utan statsskuldsystem
hjelpa oss fram till nästa riksdag, en icke obetydlig
summa i bancovinsten skall finnas till afbetalning af Itiksskulden,
så tror jag mig böra yrka bifall till Utsk:s betänk.
Jag är hufvudsakligen rädd för att utsätta långa terminer
till afbetalning af vår skuld, emedan, om vi vid nästa riksdag
sammanträda under auspicier att hafva stora summor
till vår disposition, det icke skall saknas propostr med förslag
om deras användande till åtskilliga andra ändamål; men
hafva vi endast bancovinsten besparad, tror jag, att den till
någon del får användas till statsskuldens betalande och att
de stora pretentionerna få stå tillbaka. Man har sagt, att
man ej bör använda statslån till couranta utgifter, utan till
sådana utgifter, som komma flera generationer till godo.
Detta är sagdt af en stor försvarare af statsskuldsyslemet,
Hr Lefre'n. Jag skulle önska, att han ville fullständigt tillämpa
denna sats; han skulle då finna, att de utgifter, för
hvilka man nu önskar statslåns upptagande, tillhöra de couranta,
ty Riksg.contrs skuld har uppkommit för couranta
utgifter. Till densammas betäckande bör således statsskuldsystemet
icke tillgripas. Jag erkänner, att det kan linnas
behof för en nation, som göra statsskuldsystemets användande
ti II. 19
Den ti Augusti f, ra.
rättvist. Om Riket förlorat en provins, hvarigenom man
erhåller cn obetäckt grans oell man till dess betäckande behöfver
göra uppoffringar, som under kommande seklers lopp
kunna betrygga Riket, då är det rättvist, att jemte fördelarna
fördela kostnaderna på tillkommande generationer,
och då finnes ingen annan hållhake emot skuldsystemets användande,
än om man tror, att de summor, som beviljas, ej
skola användas rätt, utan staten efter några år ändå slå pä
denna gräns lika obefastad, men derjemte vara fördjupad i
skuld. Om en statskuld begärdes för ett sådant ändamål ,
skulle jag icke vara emot den. Jag skulle anse, att Stockholms
befästande på klokt sätt fordrade en statsskuld. Jag skulle
tro, att Trollhättans ombyggnad, som skulle bereda ofantliga
fördelar, skulle vara en skälig anledning till ett statsskuldsystem
för en kort tid. Det vöre rättvist för sådana
stora ändamål, som gagna samtid och efterverld; men att
upptaga statslån för beklädnad af armeen, hvilket icke gagnar
kommande generationer; att upptaga statslån för hqviderandet
af statens skulder, som uppkommit i och för våra
couranta utgifter och derför, att vi beräknat inkomsterna
för högt och utgifterna för lågt, det måste jag motsätta mig.
Inom detta rum äger jag icke stort hopp, att statsskuldsystemet
skall blifva kullvoleradl, emedan jag tyckt mig finna,
att de flesta talarne äro mycket begifna på detta system;
men jag har dock icke öfvergifvit förhoppningen, att R. St.
skola åtskiljas med den glädje att lemna landet ograveradt
eller befriadt från statsskuldsystemet. Jag tillstyrker således
bifall på betänk., och lika med den siste värde talaren har
jag ett motiv, som jag använder i motsatt fall; jag önskar,
att R. St. icke må med berådt mod inkasta sig på statsskuldsbanan.
Hr von Troil: Jag begärde ordet, då Frih. boye
uppstod, som han sade, för att vederlägga mig. Jag vill icke
yttra mig om det större eller mindre värde, hans yttrande
i och för sig sjelf kan äga; men såsom en vederläggning af
mitt anförande har detta yttrande det felet att icke vara
svar på tal. Hr Frih. utbredde sig öfver nödvändigheten
att ordna statens credit j innan den behöfver anlitas. Jag
skulle tio, att denna föreläsning kunnat för mig vara alldeles
öfverflödig, efter jag vid riksdagens början sökt bevisa
detsamma och derjemte framställt förslag att ordna statens
credit, utan skatternas förhöjande. Detta förslag har inom
Representationen rönt ringa bifall, och det förundrar mig
icke, emedan det står i strid med a:ne opinioner: den ena,
som blott vill hafva statsskuld på det statsutgifterna må kunna
blifva högre, och den andra, som har en panisk fruktan
för allt, som kan hänföras till namn af statsskuld.
Hvad för öfrigt angår frågan om upptagandet af lån för de
utgifter, sorn nu äro i fj;åga, tyckas meningarna vara litet
Dea 6 Augusti f. m.
delade. Jag hav icke bestridt, alt ett lån till detta ändamål
må upptagas, men jag liar fordrat, alt det må upptagas
på ett sådant sätt, att man förutser tiden, då det skall
vara betaldt; och i afseende på crediten tror jag, att hvad
jag föreslagit, skall säkrare leda till målet, än Frih. Palmstjernas
förslag. Det tvekes för mig vara gifvet, att då man
börjar amorteringen med 5 proc., skola obligationerna hastigare
stiga i värde, än om man börjar med en å två proc.
Det är sunnt, att då man enligt Frih. Palmstjernas förslag
börjar med i a proc., tilltager amorteringen mot slutet;
men det är obehöfligt, ty sedan amorteringen för sig gött i
flera år, är en hastig amortering icke nödvändig, utan snarare
skadlig, emedan obligationerna ryckas frun rörelsen i
alltför hastigt förhållande. Jag vill för öfrigt icke inlåta
mig i det theoretiska af frågan, nian endast i få ord upprepa
min trosbekännelse, som är den, att statscredit i ett
väl ordnadt samhälle är nödvändig, men att den endast bör
begagnas, då statens behof sådant oundgängligen klafver,
oell alt skulden bör afbetalas, så fort möjligen ske kan.
Mina motståndare synas deremot tro, att statsskuld är ett
positivt godt, som man bör söka för dess egen nytta: men
detta skall jag bestrida, lills det lyckas någon att gifva mig
en annan öfvertygelse, hvilket svårligen torde kunna ske.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag instämmer i
hiifvudsaken med Gr. Cronhjelm. Jag anser högst olyckligt,
om Sverige skulle utan behof inveckla sig i statsskuldsystemet,
blott för alt fylla sina dagliga behof; eller är
det väl annat än dagliga behof, som nu äro i fråga att fyllas
genom statslån? Kan man väl efter 20 års fred, och då
ingen calamitet öfvergått landet, säga, att det är något annat,
som skulle fordra denna skuldsättning? Är det icke troligt,
att dylika behof skola vid hvarje riksdag uppkomma,
och att man således, långt ifrån alt arbeta sig utur densamma,
skulle allt mer och mer fördjupa sig deruti? Jag anser
således mycket bättre att något öka bevillningen, än att taga
sin tillflykt till statslånesysleniet. Jag anser detta system
blott såsom ett sätt att bedraga allmänheten och inbilla
den, att nationens bördor icke blifvit ökade, under
det de blifva det i dubbelt mått; ty hvad är följden af en
skuldsättning, om ej alt man får genom räntorna betala det
låntagna capitalet ungefär dubbelt? Det är ju klart, ottman
på 20 år får betala dubbla summan af hvad man behöft.
Man säger, att man bör skalla sig statsskuld för att erhålla
credit. Jag medger, att jag känner många enskilda personer,
som hafvä mycken skuld; jag ville kalla dem vinglare,
emedan de hafva mångfaldigt större skulder, än som
motsvarar deras förmögenhet. De hafva lätt alt förskaffa sig
nya skulder, och jag har ofta förundrat mig öfver, att de
med lätthet kunna få lån, dem en rangnrad mun svårligen
Den 6 Augusti f. m.
kunnat erhålla. Men utgången har merendels visat, att de
gjort concurs på flera hundra tusen r:dr, med obetydliga
tillgångar. Hela hemligheten har legat deruti, att de skrifvit
sina reverser på högre summor, än de mottagna lånen.
Det är detta förslag, som en värd talare nu uppgifvit, eller
att man bör åtnöja sig med hvad man kan erhålla
mot sina reverser. INog tror jag, att man får penningar,
om man vill åtnöja sig med y5 å 60 proc. af den förskrifna
summan, såsom dessa vinglare. Men då staten icke, likasom
enskilda vinglare, kan sluta med att göra bankrutt,
bör man vara något mera försigtig. Jag kan derföre icke
annat än i det yttersta afstyrka ali möjlig skuldsättning och
medger hellre, att bevillningen må något ökas. Man säger,
att försvarsverket fordrar skuldsättning; men jag skulle snarare
önska, att man kunde förstärka försvarsverket inom de
4 kamrarna, för alt kunna motstå skuldsättningen.
Hr Stuart, Carl Gust.: Rikets sist församlade Ständer
yttrade i 10 § af riksdagsbeslutet, att de såsom grundsats antagit
att icke bevilja flera eller högre anslag, än som kunna
bestridas, utan att förvålla någon ny riksgäld. Jag önskar
högeligen, att samma grundsats måtte af nuvar. Ständer
jemväl antagas, men med mera noggrannhet följas, än vid
förra riksdagen. Det nu förevar, betänk, visar nemi. nogsamt,
huru måna R. St. då voro att följa denna af dem
offentligt yttrade grundsats. Hvad statsskuldsystemet beträffar,
anser jag mig, i afseende på dess nytta eller skadlighet,
endast behöfva förklara, det jag instämmer i hvad Hr v.
Troil yttrat, hvars åsigter i detta fall fullkomligen öfverensstämma
med mina. Det är just en på sednare tiders erfarenhet
grundad farhåga, rör:de medlens användande, som
hos mig uppväcker motvilja för statsskuldssystemet; och jag
fruktar högeligen, att den lätthet att erhålla penningar, som,
genom upptagandet af statslån, skulle visa sig, komme att
föranleda till ett nog obetänksamt beviljande af anslag,
hvilkas nytta och nödvändighet kunde vara nog problematisk.
I afseende åter på nu förevar, betänk, anser jag mig
böra, i anledning af den tanke, som utaf en af statsskuldssystemets
försvarare blifvit yttrad, nemi. att statslån ej böra
upptagas till fyllande af dagliga behof, erinra, att de summor,
som här äro i fråga att ersättas, blifvit upplånade till
bestridande af hvad man egentligen menar med de dagliga
behofven, samt alt framtiden icke deraf haft eller kommer
att hafva någon nytta. Frih. Palmstjerna har i sin reservation
upptagit de utgifter, hvilka föranled t Riksg.cont. att
upptaga ifrågavar. lån; och dessa utgifter bestå i hvad som
blifvit lyftadt på spannmålscreditivet 1,000,000 r:dr, på det
mindre creditivet 4°°,000 r:dr, i83o och 1831 års statsbrist
117,000 r:dr; riksdagskostnader 3oo,ooo r:dr; 1829
års statsbristsumma 900,000 r:dr, samt mindre läntevinst
D c n 6 Augusti f. in.
af Banken, än påräknadt var, 420,000 r:dr, tillsammans en
summa af 3,137,000 r:dr. Då fråga är att liqvidera den
skuld, som genom dessa utbetalningar uppkommit, torde
man icke med skäl kunna göra anvisning på framtiden, enär
deras föremål varit utgifter, som således endast kommit den
närvar, tiden till godo. Jag skulle för min del önskat och
hade äfven hoppats, att StatsUtsk. kunnat föreslå en ovilkorlig
inlösen af obligationerna, i den mån de förfalla, och
jag hade trott, att tillgångar dertill förefunnits, såvida nödig
sparsamhet vid anslags beviljande under denna riksdag
blifvit iakttagen. StatsUtsk:s utlät. ang:de beräkningen af
statsverkets inkomster upplyser, att öfverskottet på tuIIbevi11—
ningen för åren i83a och i833 utgjort emellan 4 och 5oo,000
r:dr årligen. Öfverskottet för samma bevillning för nästa år
torde väl äfven uppgå till åtminstone 4°o,ooo ridr, och genom
denna fond samt det, som till utgifterna för försvarsverket
kan användas af allmänna bevillningen, hade jag förmodat,
att tillräckliga medel kunnat erhållas för att på förfallodagarna
inlösa Riksg.cont:s förbindelser. Men då StatsUlsk.
upplyst, att förhållandet icke är sådant, och man i
detLa fall är nödtvungen att grunda sina beslut på Utskrs
uppgifter, inskränker jag min anhållan dertill, att R. o. Ad.
måtte bifalla Utskrs betänk., helst jag hoppas, att StatsUtsk.
icke underlåter att lemna Riksg.contrs Fullmägtige nog
fria händer, för att på det för staten mest fördelaktiga sätt
kunna liqvidera Contrs skuld; och torde Fullmägtiges uppmärksamhet
hufvudsakligen böra fästas på nödvändigheten
att i möjligaste mån nedsätta räntefoten, hvars höga belopp
otvifvelaktig! högst menligt inverkar både på allmänna och
enskilda penningeförhällanden. Jag anhåller om bifall å förevar.
betänk.
Gr. Löwenhjelm, Gust.: Jag hör ofta jemnförelse anställas
emellan statshushållning och den enskildes hushållning.
Den tanka presenterar sig så naturligt för förståndet,
att jag icke kan undra på, att den delas af mången, och
likväl gifves knappast någon irrigare tanke än denna. En
sådan jemnförelse låter icke anställa sig. De grunder, som
från den enskilda hushållningen hemtas, äro icke användbara
på den allmänna och vice versa. Jag ingår ogerna i
bevisningen deraf. Alla financiella auctoriteter i Europa instämma
dock enhälligt deruti, — sådana auctoriteter, med hvilka
våra skarpsinnigaste financierer och de, som här mest slösat
med financiella theorier, icke gerna skulle vilja mäta
sig; icke så, som skulle vi i Sverige icke äga intellectuella
förmögenheter, som kunna icke blott mäta sig, utan jemväl
öfverträffa de mest utmärkta i det öfriga Europa; men speculation
är icke allt, practiken är mycket. Jag vill endast
åberopa en Ricardo, en Say, en Smith, som på nära håll
haft tillfälle att se tillämpningen af sina satser. Skillnaden
i5o
TJ e n 6 A u gu sli f. ra.
iir så stor emellan den enskildes och statens hushållning, att
min sats låter iiandgripligen bevisa sig. Den enskilde ar underkastad
passioner oell svagheter af mångfaldiga slag; den
hos honom nyväckta tanken verkar genast till handling,
som således ofta blir mindre välbetänkt För staten är detta
omöjligt; jag talar nemi. här om constitutionella stater.
Der delibereras hvarje fråga om statens financiella interesse
såväl af Representationen sorn af Styrelseå och kan således
icke handlingen följa på ögonblickets intryck. Detta synes
mig göra en stor skillnad och en visshet, att man alltid stadium
på den punkt af banan, der man vill och bör stadna.
Jag får jemväl antyda en annan skillnad. Individens credit
är af munga skäl högst vansklig. Olyckor, motgångar af
alla slag kunna förstöra hans credit. En i dag rik man
kan vara fattig i morgon. Med stater är förhållandet icke
sådant; deras vederhäftighet blir alllid densamma. Conjuncturerna
kunna för staten vara sämre eller bättre; inen den
är alltid vederhäftig och det till den grad, att stater, sorn
undergått missödet att förlora sin nationalitet, hafva bibehållit
sin credit och betalat sin skuld. Således måste statens
credit ej vara af samma beskaffenhet som den enskildes;
och för att ondast tala 0111 en vanlig casus, går jag att
nämna ett fult ord: uppsägning, som för den skuldsatte individen
är så besvärande. Sådant veta stater icke af; deras
creditorer akta sig för att uppsäga en sådan debitor som
stalén, och staten kan icke göra dem större otjenst än att
uppsäga sin skuld. Redan deruti ligger en stor skiljaktighet
emellan statens och den enskildes creditväsende, och jag
skulle derföre önska, att de, sorn i ämnet äga mera insigt
och erfarenhet än jag, ville eftertänka, om icke verkligen
de olikheter finnas, som jag framställt, och om det är logiskt
rätt att tillämpa grundsatserna för den enskilda hushållningen
på statshushållningen. För min del skulle jag
tro, att conclusionerna från det ena till det andra sällan äro
riktiga och t. o. in. ej äro arithmetiskt riktiga. Man har
frågat, om en stat skulle i behofvets stund lättare erhålla
credit derföre, att den redan är betydligt skuldsatt. Först
och främst kan i följd af sakens natur och äfven med stöd
af erfarenheten antagas, att en stat, sorn redan är inne på
creditbanan, hvars financeförvaltning och sätt att sköta sin
statsskuld äro kända, har större credit, fastän betydligt skuldsatt,
än den skuldfria staten, sorn inträder på skuldbanan
och hvars creditväsende ännu icke är organiseradt. Detta
ur en sanning, sådan, att jag kan heligt försäkra, att om
jag i Amsterdam, London, Paris eller Hamburg ville bevisa
den, skulle man anmoda mig att likaså gerna bevisa det 2
gånger 2 är 4. Detta har dock här blifvit motsagdt, men är
så axiomatiskt, att det ej kan vederläggas; och då riktigheten
deraf, att den stat, som redan är inne på creditbanan
och hvars financeförvaltning således är känd, luir bättre c re
-
*
D c ii G A u g it s t i f. m.
elit än skuldfri stat, utgör en af alla ilnancierer erkänd sanning,
torde några skäl för denna sats ej behöfva framställas.
Rlen om jag också skulle medgifva, att en mycket skuldsatt
stat, derföre att den liar skuld förut, icke kan lättare
göra lån, återstår likväl här en annan eonsideration. Ilar
jag icke förskaffat mig capitaler och med dem fyllt permanenta
behof, så nödgas jäg i nödens stund söka lån såväl
för dessa som för de ögonblickliga behofven; men har jag
under lugnets lid ingått pä creditbanan och anskaffat Holta,
befästningar samt sådana förråd, sorn äro oförgängliga, behöfver
jag låna så mycket mindre i behofvets stund, i följd
hvaraf, äfven med medgifvande att en preexisterande skuld
är ett hinder för ytterligare skuldsättning, det är högst fördelaktigt
att i den lugna tiden hafva förskaffat sig capitaler
till de behof, sorn en gång skola anskaffas och sorn erhållas
för bättre pris, ora jag lånat 'penningar under den tid,
då de kunna erhållas mot 5 proc., än då jag mäste betala
20 proe:s ränta. Man har ofta såsom vilkor för ingåendet
på creditbanan talat om rätta användandet af det erhållna
capitalet. Detta är ostridigt ett vilkor, som bör vara förenadt
med alla fiuanceoperationer; men det ingår i hvad
jag nyss sade, att; constitutionella stater hafva alla möjliga
garantier för en ändamålsenlig hushållning, emedan alla åtgärder
der underkastas en lugn pröfning. För öfrigt om
dessa garantier ej existerade i detta afseende, hvad trygghet
ägde man val i afseende på användandet af de capitaler,
som inflyta genom Beskattning? Hvarföre skulle vi ej
äga för användandet af lanta penningar samma garanti, sorn
trygga oss i afseende på användandet af de penningar, som
tillkomma genom skatter? Skillnaden kan jag ej inse.
Jag önskar ali sist få förena mig med hvad Frih. Boye
anfört om oriktigheten deraf att dröja till behofvets stund,
innan roan gör lån. Detta vore detsamma, som att säga lill
den enskilde: akta dig för alt låna, medan du har credit, dröj
till dess din credit blir vacklande; akta dig att låna mot 5
proc. och dröj till dess du kan få erlägga i5 ii 20 proc.
Derföre ville jag, att man hellre sade: aldrig några lån; låtnm
oss krossas af tiden, men för intet pris låna. Jag skall
aldrig biträda denna sats; men jag nödgas erkänna, att.
den är logisk och consequent. Men vill man ej antaga den
satsen, önskade jag, att man antoge min sats: låtom oss låna
och väl använda våra capitaler, medan vi hafva credit,
medan vi kunna erhålla lån mot låg ränta och medan vi
hafva rådrum att draga nytta af dein. Ett af dessa två;
men låtom oss från discursen alldeles afskilja den der mezzotermine
att dröja med statslån till behofvets stund. — Jag
anhåller om återremiss af Utsk:s betänk.
Frih. Boye: Då jag begärde ordet var det för att bestrida
Gr. Cronhjelms mening; men den har redan af den
i5a
Deli G Augusti f. ni.
siste värde talaren blifvit vederlagd med en förmåga, som
jag ej kati tilltro mig, och jag har derföre ej mycket att
säga. Jag vill likväl erinra derom, att Gr. Cronhjelm började
med att generelt förklara statslånesystemet omoraliskt
och slutade med att för sin räkning undantaga några fall,
då det ej vore omoraliskt. Om han ville hafva samina godhet
för mig, att medgifva borttagandet af några fall, skall
jag ej vara missnöjd med det generella bedömandet, emedan
jag hoppas, att skäl och raison lika väl skulle få gälla i afseende
på de fall, jag framställt, som i afseende på den Hr
Gr. omnämnt. Då StatsUtskls förevar, betänk, just angår
den frågan , huru Riksg.contls redan gjorda skulder böra liqvideras,
skulle jag tro, att ingenting är mera behörigt, än
att just då framställa det sätt, som är lindrigast för folket.
Jag har således icke framställt något fall, hvarom man kunde
säga, att systemets användande vore fel, eller att utgiften
vore mindre'nödvändig. Jag vill framställa ett exempel
på angelägenheten att icke till framtiden uppskjuta behofvens
fyllande. Om under fredens dagar, då man hade
credit, man hade i råttan tid satt sig i skuld och satt Finska
nationen i tillfälle att, då den, lifvad af det vackraste
nit, ville försvara sig, äfven kunna göra det, hade vi icke
välsignat våra förfäder för det att sålunda Finland blifvit
bibehållet; hvaremot det nu gick förloradt just derföre, att
man icke var omtänksam om utvägarna att försvara detsamma?
Jag vill från detta exempel draga den slutföljd, att äfven
nu kan det vara nödigt att antaga statsskuldssystemet.
Slutligen får jag till den värde ledamot, som tillåtit sig
att gifva epithetet af föreläsning åt mitt förra anförande,
hemställa, örn man här bör på detta sätt behandla hvarandra
och discutera förekommande frågor. Jag tror det icke.
Jag fritager denna ledamot från den löjliga afsigten att vilja
intimidera mig; men jag skall dock försäkra Hr v. Troil,
att det finnes ingen inom detta hus, för hvilken jag är eller
blir mindre rädd, än för honom.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Jag har inom
StatsUtsk. biträdt det nu föredragna betänk ; men oaktadt
jag der tillhört pluraliteten, underkänner jag icke nyttan af
ett statsskuldssystem. Jag har likväl icke trott, att det bor-,
de äga sin tillämpning i afseende på Riksg.contrs nuvar.
skuld. Jag tror, i likhet med flera värda talare, som nu
yttrat sig här, att detta system har sina fördelar, men att
det egentligen bör användas, då man företager något, som
kan komma till nytta för såväl efterkommande som samtiden,
d. v. s. för sådana tillfällen, då utgifterna äro så stora,
att det är obilligt och omöjligt för den närvar, generationen
att ensam draga dem; och dådetta icke är fallet, tror
jag, att man icke bör ingå på skuldbanan, ehuru jag icke tror,
alt
Den 6 Augusti T. m.
153
att man oupphörligen skall fortgå derpå derföre, att man
en gång intrådt på densamma. Jag skulle tro, att man
ej bör beskylla nationen för en sådan lättsinnighet, alt den,
i anseende till lättheten att erhålla lån, skulle bevilja utgifter,
hvilkas nödvändighet ej vore erkänd. Jag ser således
ingen våda vid systemets antagande, ty likaså väl kunde
man tro, att Representationen vore nog lättsinnig att åtaga
sig en bevillning, som Nationen icke mäktade bära. Här
bar uppstått fråga om det sätt, Utsk. föreslagit till liqviderande
af Riksg.contrs skuld, och man bör dervid betrakta,
huru denna skuld uppkommit, nemi. till större delen derigenom,
att R. St. på Cont. anvisat creditiv, utan att dertill
anslå någon fond. Att nu ställa denna skuld på det sätt,
Hr v. Troil föreslagit, eller så att man utgaf obligationer
med 4 procts ränta, utan afseende på huru stort capital man
erhöll mot dessa obligationer, skulle leda derhän,' att man
kunde få utgifva obligationer, derå räntan till siffran vore
lägre, men i förhållande till det erhållna capitalet vore större,
än den ränta, som hittills blifvit erlagd. Utsk. har dessutom
sagt, att räntan bestämdt icke skall vara 5 proc., utan alt
detta skall vara den högsta räntan, samt att Fullmägtige,
så vidt möjligt är, böra bemöda sig om räntefotens nedsättande.
I afseende på amorteringen torde man böra besinna,
att ifrågavar. skuld är af natur att till stor del återbetalas;
ty deribland ingår en million, som blifvit utbetald påspannmålscreditivet,
oell detta skall väl någon gång godtgÖras
Riksg.cont. Om man nu icke skulle, såsom Riksg.cont. föreslagit,
använda för hand varande tillgångar till skuldens
amortering, skulle ju följden blifva den, att inom Cont, genom
inbetalning af de summor, som på credilivet blifvit utgifna,
ett öfverskott skulle uppkomma , hvilket skulle ligga
utan ränta och ej medförde någon nytta. Man komme sålunda
att hafva en löpande skuld med ränta och derjemte
ett capital, som ej lemnade någon ränta. Det måste väl då
vara hattie att, då man får tillgångar, afbetala skulden.
Då denna skuld är af natur att icke komma framtiden till
godo, måste detta utgöra ett ytterligare skäl att, jemte det
man anslår en viss summa till amortering och ränta, använda
öfriga tillgångar till afbetalningar å skulden så snart
som möjligt. Man har fästat sig dervid, att den ordinarie
bevillningen skulle sålunda betydligen ökas. Förhållandet
är likväl icke det, att StatsUtsk. sagt, att detta borde läggas
på ordinarie bevillningen. Det må bero af Bevilln.Utsk. att
utfinna det sätt till behofvets fyllande, som minst betungar
nationen, vare sig genom ordinarie eller extra ordinarie bevillning;
i alla fall lärer förhållandet i detta afseende blifva
enahanda, om man bifaller Frih. Palmstjernas eller Ulsk:s
förslag. Hr Frih. har beräknat ett anslag af i5o,ooo r:dr,
och Utsk. har ansett 200,000 r:dr vara erforderliga. Skill11
H. 10
154
Den 6 A u g u s t i f. m.
naden Utgör således endast 5o,ooo r:dr, oell denna summa
lärer väl icke, antingen den lägges på ordinarie eller extra
ordinarie bevillningen, blifva särdeles betungande. Ett ytterligare
skäl, hvarföre jag inom Utsk. ansett, att man ej
borde förskrifva sig till en viss ränta, utan afseende på att
lånesumman uppgår till det förskrifna capitalet, är det, att
då, såsom man kan förutse, möjlighet yppar sig att inlösa
obligationerna inom kortare tid, blir förlusten sä mycket
större, då man nödgas inlösa dem för hela beloppet, utan
att till fullo hafva fått lyfta detsamma. Då man lånar upp
en summa, hvaraf egentligen efterkommande skola draga
nytta, är det rätt att ställa obligationerna på en längre
återbetainingstid och förskrifva sig så, att man emot låg
ränta förskaffar sig lånet, utan afseende derpå, om man erhåller
fulla nominalbeloppet af obligationerna; men då man
bar en skuld, som man ser sig god att inom kort tid återbetala,
bör man alltid söka att erhålla obligationernas nominalvärde,
emedan man eljest riskerar att vid betalningen
nödgas erlägga större summa, än män uppburit. Dessa äro
de åsigter, i stöd hvaraf jag biträdt Utsk:s betänk, och anhåller
om bifall till detsamma.
Hr Lefre'n: En värd ledamot, Gr. Cronhjelm, bar behagat
benämna mig för en af statslånesystemets ifriga vänner.
Jag tackar Hr Gr. för denna compliment. Jag anser
det verkligen förljenslfullt att hellre vilja vara af deras tanke,
sorn önska, att statens financer måtte styras efter ett ordentligt
system, än efter detta rackel väsende, som hittills ägt
rum och som är dödande för statscrediten. Men jag ber att
i anledn. af detta Hr Grts yttrande få göra min bestämda
bekännelse till hvad grad jag gillar det s. k. statslånesystemet.
Jag tror icke, att skuld är capital, eller att ju iner
man lånar ju rikare blir man; men jag tror, att statslånesystemet,
inskränkt till landets behof, är nyttigt. Jag tror,
att hvarje land har gagn af att under denna form hafva ett
vist antal hypotheker i omlopp, hvilkas summa dock icke
behöfver vara öfverdrifvet stor samt kan och bör i vissa tider
minskas och återigen ökas, då sådana utgifter förekomma,
som, i följd af rättvisa och nödvändighet, äro föremål
för statslån. Orsaken dertill är, att det är angeläget, att
livar och en utländning eller inländsk man, som önskar biträda
staten med lån, måste veta på förhand, om denna stat
kan sköta financer eller icke, eller om den vill fortgå i ett sådant
rackelsystem, som hittills hos oss varit öfiigt. Denna erfarenhet
är nödvändig och dertill fordras en inskränkt statsskuld
just för att visa den typ, efter hvilken staten skall
sköta sina financer. Befinnes då, att staten skött sin statsskuld
med ordning och skick efter riktiga financiella principer,
så vinnes credit, hvaraf hvarje land kan komma i behof.
Jag vill nu öfvergå till frågan, närman bör anlita stats
-
Dc n C Augusti f. m.
155
crediten. Den bör, enligt min tunke, anlitas, när man genom
ett föregående rackelsystem åsamkat sig en skuld, hvilken,
ehuru den blott uppgår till ^ millioner r;dr, dock
bör inpassas i ett ordnadt system Viii finnas de, som säga,
att uti denna skuld ingå poster, sorn bort bestridas med de
årliga utgiftstitlarna, och jag medger, att så är; men hvad
som blifvit försummadt under de föregående 7, 8 ä 10 åren
kan icke nu hjelpas, ty vi kunna icke nu göra en påföring
genom bevillning för de föregående åren, utan vi betinna oss
nu i året i834, då en löpande skuld är staten åsamkad, hvilken
det är fråga om att fondera efter ett förnuftigt skuldsystem.
Befinnas vid nästa riksdag några öfverskoltsmedel,
det må vara af baneovinsten eller uppå hufvudtitlarna, så
blir det ju tillfälle att låta Riksg.cont. uppsäga ett så mycket
större antal af sina obligationer; och kan man få se liela
skulden annihilerad vid nästa riksdag eller kort derefter, om
man så behagar. Skulle åter R. St. nu eller kommande
Ständer finna, att sådana utgifter böra ske, som Gr. Cronhjelm
sjelf gillat, nemi utgifter till beredande af landets försvar,
icke sådana, som tillhöra de dagliga utgifterna, utan
sådana, som påkallas af omtanka för framtida säkerhet, så
skola väl också R. St. finna, att det är förnuftigare att
bygga fardiga dessa fästningar och fartyg med kraft och på
en gång, än att dertill anslå en stickstyfver om året, så att
de ruttna ner, innan de kunna blifva färdiga. En klok
hushållning bjuder, att man skall akta sig för dessa faus
frais, som ligga i ställningars och instrumenters borlruttnande
under lång arbetstid. Dylika kostnader måste nödvändigt
uppkomma, då man ej kan skalfa sig capitaler på en
gång för att drifva arbetet med fart, utan knogar med några
hundra tusen r:dr då och några hundra tusen r:dr då,
i följd hvaraf man, efter att under 3o å 4-0 år hafva utgifvit
en stickstyfver 0111 året, ändå icke är färdig. Då skyller
man på Styrelsen och dålig förvaltning; men hvilken förvaltning
som helst kan icke hjelpa, då hushållssystemet i sin
grund är falskt. Frih. Boye har pekat på en tid, sorn inträffade
för ^ sekel tillbaka. Jag tillhör den nation, som
då blef ett offer för ett system af samma art som det, man
nu vill fortsätta. Ilade denna nation ägt de fästningar och
krigsförråd, som för landet behöfdes, så hade folket villigt
stridt till sista man och framdeles såsom dittills utgjort ett
bålverk för Sverige; men man hushållade och knogade med
de små summor, som voro behöfliga, så att försvarsverket
aldrig kom till stånd. Vill man göra så nu, så får man
skörda samma olägenheter; jag hoppas dock, att erfarenheten
skall visa oss en bättre väg. Jag hörer således icke till
dem, som ifra för skuldsystemet för skuldens skull, utan derföre
att det är bättre att sköta sina affärer såsom en klok
man, än såsom en racklare, hvilken lånar än här och än
der och slutligen förlorar hela sin credit. Man har sagt, att
i56
Den 6 Augusti f. m.
det är ett vinglerisystem aLt utställa obligationer på 100 och
åtnöja sig med hvad man mot dessa obligationer kan erhålla.
Jag tror tvärtom, att detta är ett riktigt system oeh
det enda rätta i fråga om ett fortfarande statslånesystem,
Om man utställer 5 procis obligationer, med en proc. lill
amortering, och pretenderar, att få jemnt hundra emot blindrå,
så känna vi, att nära 37 år åtgå tjll skuldens amortering.
Om man deremot utställer obligationer på 4 proc.
och utställer så många flera, som fordras för att få äfven så
stort capital samt förbehåller sig att icke hela ränte- och
amorteringskostnaden skall blifva större i ena fallet än i det
andra, hvarken vid slutljga eller årliga betalningen, så kan
man åtnöja sig med 87^ proc, Då frågas: hvilketdera är
bättre, att utställa obligationer med 4 pi’°c, emot 87^ procts
capital, eller 5 proc:s obligationer emot obligationernas nominalvärde,
dervid betalningen kari ske med samma kostnad.
Jag svarar då, att den, sorn lemnar ett statslån, vill hellre
taga emot obligationer med 4 proc:s ränta, 0111 honom niedgilves
att endast gifva 87-! proc. af obligationens belopp,
emedan han då har chancerna för sig att kunna försälja
dessa obligationer möjligtvis till pari eller åtminstone mot
en summa, som är närmare pari än 87J proc., och staten
åter, som derigenom icke ådrages större kostnad och erhåller
lika mycket penningar, har den fördelen att kunna köpa
upp sina obligationer under 100, och således vinna under
amorteringstiden. Det är således en ganska oriktig hushållning
att icke utställa statsobligationer med en ränta,
som något understiger den vanliga räntan i staten, hvilket
begagnas af alla, som kunna räkna och förstå att calculera
sina saker, och detta är orsaken, hvarföre Riksg.cont. bär
svårt att få penningar mot 5 proc., men skulle hafva lätt
att få låna mot 4 proc., om någon rabatt å capitalet skulle
medgifvas långifvaren- Dessa siffror kunna af hvem som
helst controlleras, och jag åtager mig att fullständigt bevisa
det fölhållandet är sådant, som jag nu haft äran framställa.
Jag anhåller slutligen, att man måtte göra skillnad
emellan den nuvar. skuldens fonderande och emellan dessa betalningar
eller försök att liqvidera skulden, sorn hittills varit
brukliga, att utgifva medel i och för systemets egna brister
oeh således hålla Riksg.cont. i fortfarande dålig ställning och
misscredit, utan att någon annan verklig grund för denna
misscredit finnes än oviljan att sköta affärer så, som de höra
skötas. Jag anhåller örn återreroiss af betänk.
Hr Tham, Wolrath: Läran om statslånesystemet älsa
omständligt afhandlad, att jag i detta ämne ej vill tillägga
något, utan endast förklara, att jag förenar mig i hvad
Hr Lefre'n sednast yttrat. Det är endast i afseende på det
betänk., som nu är före, som jag vill säga några ord. De
talare, som ifra mot statslånesystemet, hafva af detta betänk.
Den 6 Augusti f. m.
tagit sig inledning att förkasta alla möjliga statslån, och en
värd ledamot hur bestämdt yttrat, det lian ville, att bevillningen
må ökas för att betala Riksg.cont:s skuld. Jag får
då erinra,, aLt denna skuld icke är ny eller göres nu för att
fylla nya behof, utan är en gammal skuld, tillkommen genom
förra Ständers beslut, icke genom några propositioner
från K, M. eller genom nya anslag. Jag tror derföre, alt
det icke skulle vara nyttigt att öka bevillningen för att betala
denna skuld, allraminst vid denna tidpunkt, då en förestående
realisation troligen till en början skall hardt påkänna
rörelsecapitalet. Jag skulle tro, att de, som yrka det,
kunde dermed hafva en låg afsigt, emedan till grund derför
möjligen ligger den afsigt att genom en ökad bevillning
verka missnöje hos nationen och sålunda erhålla tillfälle att
kasta skulden på Regeringen för det, hvari Regeringen icke
hade någon del. Jag kan derföre icke annat än på det högsta
afstyrka alla frågor örn bevillningens ökande för att betala
denna skuld och önskar alt, på sätt Hera talare yrkat,
Riksg.contrs skuld måtte så omsättas och genom måttlig
amortering så betalas, att nationen icke kommer i någon
olägenhet derigenom. En af de talare, som stridt emot statsJånesystcmet,
synes dock hafva velat medgifva, att denna
skuld må få fortfara till nästa riksdag, då man kunde betala
den med bancovinsteu. Huruvida detta går an, skall
erfarenheten utvisa; men jag tror, alt det går an att genom
lånens omsättning göra denna liqvidation, utan att man behöfver
verka missnöje hos nationen genom ökad bevillning.
De, som yrka delta, hafva troligen aldrig deltagit i det obehagliga
åliggandet att fördela bevillningen och höra de olika
interesse!), sorn strida öfver den fråga, på hvilka bördan
skall kastas. Om de deruti deltagit, sk lille de kanske vara
mindre benägna att föreslå bevillningens ökande. Jag tillstår
derföre, att jag vid hvarje tillfälle, då jag hör detta
förslag, nödgas bestrida detsamma, då andra utvägar finnas.
Frih. Silfverskjöld, Carl: En värd talare slutade
sitt anförande med att yttra det hopp, att R. St. vid deras
åtskiljande skola äga det glada medvetande att lemna Sverige
ograveradt. Jag befarar, att detta icke blir möjligt.
Jag tror, att huru än R. St. må ställa sina financer, kan dock
Riksg.cont:s nuvar. skuld icke af nuvar. Ständer betalas, och
lika med den siste värde talaren får jag fästa uppmärksamhet
derpå, att bär icke är fråga om att göra en ny skuld,
utan blott att ordna den nu befintliga skulden på det mest
fördelaktiga sätt. En värd talare har önskat, att vi genom
bevillningens ökande skulle under loppet af 5 år betala
denna skuld. Han yttrade, att lian skulle yrka återremiss,
om lian icke befarade, att StatsUtsk:s organisation ej
lemnade honom något hopp om framgång för denna önskan.
Af sådan anledning torde dock den värde talaren ej böra
158
Den 6 Augusti f. m.
afstå från återremissen, ty man liar sett, att tankarna derstädes
äro myckel mera böjda för att betydligt öka bevillningen,
än för införandet af ett fondsystem; men jag hemställer till
talaren, huruvida Nationen kunde blifva Representationen
tacksam för ett beslut att intill nästa riksdag medelst ökad
bevillning betala Riksg.cont:s skuld, uppgående till 3 millioner.
Yi se af den tabell öfver Statsverkets och Riksg.cont:s
behof, som i dag blifvit utdelad, att, i fäll StatsUtsk:s förslag
antages, erfordras en förökad bevillning af 44^,000 r:dr;
således skulle, i fall till afbetalning af den skuld, Riksg.cont.
nu äger, 600,000 r:dr årligen ansloges, årliga bevillniugen
komma att ökas med mer än en million. Jag tror mig icke
behöfva ingå i vidare discussion af detta ämne, emedan hvar
och en genast torde inse olämpligheten deraf.
Skilnaden emellan Frih. Palmstjernas och Hr v. Troils
förslag anser jag egentligen bestå deri, att Hr Frih., med
hvilken jag förenat mig, önskar en lägre a morten ngsproc.
och Hr v. Troil en högre. Sjelfva saken torde dock blifva
densamma; ty Frih Palmstjerna har förutsatt, att i händelse
Riksg.contts tillgångar skuile medgifva högre än 1 proc:s
amortering, skall intet hinder läggas deremot. Då närmade
man sig till Hr v. Troils mening. En värd talare yttrade,
att Riksg:scont:s närvar, skuld så mycket mindre borde
ordnas efter ett fondsystem, sorn den helt och hållet uppkommit
i och för couranta behof. Denna tanke kon jag ej
dela. Jag får äran erinra, att deribland ingått utbetalningar
på spannmålscreditivet, som blifvit användt till understöd
för hela provinser, hvarföre man med skäl kan säga, att
det varit gagnande för framtiden, och att således äfven bördan
kan läggas på framtiden. Jag skall icke vara vidlyftigare,
enär jag redan i en betänk, åtföljande reservation uttryckt
min åsigt om rätta sättet att reglera ifrågavar. skuld,
utan anhåller jag nu endast, att R. o. Ad. måtte besluta
betänkts återremitterande.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag skall helt och
hållet förbigå orsaken till den skuld, hvars betalande nu är
under öfverläggning, äfvensom de öfriga småsaker, som under
discussionen förekommit, och jag vill blott helt enkelt
förklara den åsigt, hvarifrån jag utgått, då jag afgifvit en
reservation mot Utsk:s förslag i denna fråga. Jag anser
nemi. det vara högst angeläget att införa ett ordentligt statsskuldsystem,
d. v. s. ett ordnadt system för den skuld, Riksg.-  cont. måste göra. Vi hafva i alla tider sett, att statsskuld
då och då uppkommit. Fordomdags gjorde man statsskuld
på det sätt, att man pantsatte statens inkomster. Man lemnade
Kopparverket i pant, och långifvaren gjorde sig deraf
betald för bade capital och ränta. Nu är det i min tanke
angeläget att införa ett system, hvilket icke medgifver sådana
spoliationer, som man då såg. Sedermera har man sett
D e ii 6 Augusti f. m.
i59
statsskuld uppkomma dymedelst, att man utgifvit en mängd
mynttecken och andra myntrepresentativer, såsom Fahnhjelmar,
riksgtssedlar oell brcosedlar. Nu är fråga om att införa
ett system, som förebygger de allmänna och enskilda
förluster, som genom dylika utvägar i stor scala skulle uppkomma.
Att Riksg.cont. befinner sig i skuld är ingen nyhet.
Det är icke fråga om att införa en ny sak, utan blott en
ny ordning. Vid 1823 års riksdag lemnade R. St. Riksg.-  contoret i den stallning, att Cont. inom 2:ne år hade en löpande
skuld å vista af ett par millioner. Den betalades genom
lyckliga conjuncturer. Vid 1829 års riksdag lemnade R. St.
Riksgcont. i den författning, att Cont. utan fonder nödgades
upptaga lån och årligen öka sin skuld, utan att några
medel till densammas betalande funnos. I afseende på upptagandet
af dessa lån var ingenting stipuleradt, hvarken
ränta eller någon ordning. Nu skulle jag anse nödvändigt,
att en bestämd ordning i detta fall infördes och att man ej
lemnade allt åt slumpen. En värd talare har ganska naivt
benämnt detta förra förfarande med rackelväsende. Jag har
ej förr hört denna benämning, men den är så egentlig, att
den genast fäster sig i minnet. Nödvändigheten att ordna
ett system för Riksg contrs credit ligger i öppen dag, då man
eftertänker de åligganden, Riksg.cont. har enligt vår grundlag.
Riksg.cont. skall nemi., när K. M. så äskar och de
omständigheter inträffa, som i grundlagen aro bestämda,
tillhandahålla beloppet af stora och lilla creditivet. På hvad
sätt kan man föreställa sig, att beloppet af stora creditivet
skall kunna upptagas, om icke ett system ordnas, hvarefter
Riksgcont. skall upptaga lån? Jag kan åtminstone ej föreställa
mig, huru sådant skall kunna ske, såvida icke något
system antages, sorn är likartadi med det, jag i min reservation
tagit mig friheten föreslå. Det blefve åtminstone äfventyrlig!
och beroende af slumpen, huruvida Riksg.cont.
kunde fullgöra sina åligganden. Men detta får icke bero af
slumpen. Man måste af R. St:s klokhet, om man också icke
deraf fordrar alltför mycket, dock kunna begära ett så
beskalfadt förutseende sorn detta. Man har visserligen sagt,
att det skulle vara lättare för en stat alt upptaga lån, om
den vore skuldfri, än om den redan vore skuldsatt. Det
har deremot af en annan värd talare blifvit uppgifvet såsom
ett axiom, att så icke förhåller sig, och den, som något
underrättat sig om förhållandet i andra stater, skall finna
detta högst naturligt. Crediten beror dels på låntagarens
förmögenhet och dels på hans noggrannhet i betalningen af
sina förbindelser. Ingen kan tvifla på, att en stat äger nog
förmögenhet alt betala de lån, den upptagit; men med mera
skäl kan man tvifla på statens noggrannhet i sina förbindelsers
uppfyllande. Det är detta vilkor för crediten, som
jag anser angeläget att här i Sverige bestämma på ett sätt,
som icke framdeles af omständigheterna kan rubbas. Dis
-
IÖO
D c ii 6 A ugust i i' m.
cussionen har utsträckt sig något långt, och jag vill ej uppehålla
R. o. Ad. med ett vidlyftigare anförande; men jag
ber att ännu en gång helt enkelt få förklara, att jag anser
statsskuldssystemet vara nödvändigt att införa för den ordning,
man måste hafva i Riksg.cont:s åliggande, och jag anser
detta derjemte vara det sätt, hvarigenom man med minsta
kraft uträttar det mesta. Man kan ganska väl likna ett
sådant system vid lågan under ångpannan, som sutter i5 ä
20 st. svarfhjul i gång, och hvarförutan en mångfaldigt
större kraft skulle fordras för att uträtta detsamma. Jag
tror således systemet böra antagas äfven i anseende dertill,
att det med små medel bereder stor effect. Jag anhåller
om betänkts återremitterande.
Hr Cederschjöld: I anledning af några värda talares
yttranden vill jag blott förklara, att jag alldeles icke motsätter
mig det betänk., som nu är under Öfverläggning, eller
det slags skuldsättning, som deruti föreslås, nemi. till fonderande
af den skuld, vi redan äga, utan jag har talat om
statslånesystemet i allmänhet och hufvudsakligen fruktat för
statslån till förskaffande af tillgångar för de extra anslag,
hvilka torde komma i fråga. Man har sagt, att dea, som
yrkar bevillningens förhöjning, borde besinna allmänhetens
tänkesätt i detta fall och huru en sådan fråga skulle upptagas
af allmänheten vid taxeringscommitte'erna. Jag hav
just derföre föreslagit denna utväg, att öka bevillningen , på
det att hvar och en må, vid frågor om ökade anslag, ihågkomma
allmänhetens känslor vid hvarje tillökning i bevillningen.
Man har äfven såsom bevis på ypperligheten af
statslånesystem sagt, att Finland ännu skulle varit Svenskt,
om vi haft statslån och derigenom derstädes kunnat förskaffa
oss fästningar i tillräckligt antal och väl försedda. Men
jag får erinra, att den fästning, vi der hade, var väl försedd
och förmodligen en af de bästa, som finnas i Europa;
och jag hemställer, huruvida, om också vi der haft aldrig så
många fästningar med sådana commendanter, och vi haft
aldrig så stora statslån med en sådan styrelse, som vi då
ägde, Finland kunnat försvaras och resultatet af kriget blifva
olika med det, vi erfarit i annat afseende, än att vi erhållit
Ökade bördor att draga.
Gr. Cronhjelm: Jag har ånyo anhållit om ordet för
att till besvarande upptaga en del af hvad åtskilliga värda
ledamöter anfört. Den förste talaren, som efter mig uppträdde
i motsatt anda, Hr Gr. Löwenhjelm, har från stora
auctoriteter hemtat bevisningen för sin sats. Jag erkänner,
att jag äfven studerat sådana auctoriteter i denna fråga som
Ricardo, Say, Smith m. fl., och att jag från dem hemtat
min ledning för bedömandet af statsskuldssystemets värde,
då det är nödvändigt; men det är denna nödvändighet,
som
Den 6 Augusti f. m.
iG<
som jag ej i närvar, ögonblick kan erkänna. Jag erkänner
äfven, att det måhända är något kortsynt af mig att vilja
bedöma statscrediten efter förhållandet med enskilda crediten;
men icke af egenkärlek eller alltför stort sjelfförtroende
till riktigheten af mitt omdöme önskar jag förblifva kortsynt
i detta fall, utan af ren fruktan, emedan af den mängd
stora financierer, jag under min korta lefnad lärt kanna,
bar jag funnit, att icke en femtedel varit solid oell att de
öfriga haft förstörda alfärer. Det är af fruktan för denna
motsats till kortsynthet, som jag önskar bibehålla min kortsynthet.
Jag tror, att man inledes på vingleribanan i samma
ögonblick, som man följer de theoretiska åsigterna om
statsskuldssystern och statshushållning. Theorien bör nemi.
lämpas efter locala förhållanden, efter nationens tillgångar
och behof. Det är i denna tillämpning, som svårigheten
ligger, och vi böra ihågkomma, att våra förfäder kunnat
under de svåraste tider uppehålla Sverige, utan att anlita
statssskuldssystemet, oansedt Sverige då var vida mägtigare
och inom sig ägde mindre tillgångar än nu. Man har sagt,
att det är en sä stor skillnad emellan förhållandet med dea
enskilde och förhållandet med staten, att den enskilde handlar
i följd af passioner, svaghet, ögonblickliga intryck m. m.,
och staten deremot efter väl öfverlagda beslut. Jag tror,
att man bör i detta fall antaga samma qvalilicationer lör
staten som för den enskilde, oin man vill göra jemnförelsen
riktig. Man bör ej alltid antaga, att den enskilde är kortsynt
och svag. Antager man det, måste man antaga detsamma
i afseende på staten. Jag hemställer till Gr. Löwenhjelm,
om det ej kan finnas statsmagler, som ledas af passioner,
oin icke den ena statsmagKm kunde hafva passionen
att å tout prix upptaga statslån, och om icke det sökta ändamålet
kunde vinnas genom den passionerade statsmagtens
inflytande och den andra statsmagtens svaghet. Jag tror
detta vara möjligt, och att man således ej bör uppgöra jemnförelsen
på det sätt, att man säger, att staten alltid skall
handla förståndigt, då man påstått, att den enskilde handlar
af passion eller svaghet. Jag tror jemväl, att staten, efter
att hafva beträdt statsskuldsbanan, icke alltid kan stadna,
der den bör göra det, för att icke öfverskrida den rätta
punkten. I detta fall hänvisar jag till England. Jag är
öfvertygad, att om England kunnat stadna på denna bana,
hade sådant längesedan skett; och jag förmodar, att de flesta
här närvarande skola upplefva en tidpunkt, då man genom
en stor explosion i följd af dess statsskuldsystem, skall
finna, att detta system är af stor våda för de nationer, som
lättsinnigt eller uti stor scala anlita detsamma. Man har
sagt: för staten existera icke dessa uppsägningar, för hvilka
den enskilde är så rädd. Det är sannt, att om statspapperen
äro goda, finnas en stor del af deras innehafvare, som
u H. 31
Dea 6 Augusti f. m.
icke önska dem uppsiigbara; men i allmänhet mäste det viii
kunna antagas såsom en sanning, att den, som lnir ett löpande
papper i sin bureåu, vore mera belåten med, att
detta papper vore uppsägbar!, sä att han när som helst kunde
disponera capilalet, än dermed, att han blott kan disponera
räntan. Den enskilde, då han är ordentlig, lånar endast
med viss uppsägningstid; och jag skulle i sådant fall,
fastän det kan härflyta af kortsynthet, vida hellre vilja hafva
en fordran hos den enskilde, hvarigenom jag har säkerhet
att, när jag vill, återfå mitt capital, än ett statspapper,
som nödgar mig att blifva speculant eller spelare för att
passa p.i den lid, då jag kan sauvera mitt capital. En sådan
vingleri- eller spelareåtgärd, som måste förutsättas hos
innehafvaren af statspapper, är tillräcklig för att bos mig
väcka den önskan att hellre i min vård äga sådana papper,
med hvilka jag slapp sådana transaetioner. Man har sagt,
att det vore högst fördelaktigt att hörja med statslånesystemet
ju förr dess hellre. Våra förfäder hafva i detta fall
varit kortsynta, dåde icke anlitat statslån, och derföre, tack
vare deni! hafva vi icke några stora skuldmassor att bära.
Men då man säger, att ett tidigare inträdande på denna bana
medför hushållning, emedan i sådant fall lån kunna erhållas
mot lägre ränta för att dermed anskaffa flotta och fästningar,
och således lånen i behofvets stund blefve mindre
stora, så ligger uti detta yttrande, då man dervid nämnt
flottan, ett bevis, att man vill använda statslån till ändamål,
som ej tillhöra deras bestämmelse. Då man för lånade
penningar vill bygga en flotta, som, enligt hvad Hr Lefrén
sjelf sagt, ruttnär bort om några år, synes syftemålet vara
att använda dessa medel till dylika företag, hvartill de aldrig
böra användas. Man har sagt, att medlens' rätta användande
är säkert inom en constitulionel stat, och alt det
ej vore värre att controllera användandet af de summor,
sorn lånas, än af dem, som upptagas genom beskattning; men
skatterna utgå till de ordinarie behofven efter fastställda
stater, som vanligen äro så knappt beräknade, alt någon
större misshushållning med dem icke skulle lemna möjlighet
för statsmachineriets jemna gång. Det är derföre, som styrelserna
i de flesta länder begära extra ordinarie budgeter,
och det är just med dessa extra anslag, som tillfälle lemnäs
för stor misshushållning, hvarföre jag också är öfvertygad,
att om ett land ej är belåtet med sin styrelses hushållningssätt
med de ordinarie skatterna, skall missnöjet blifva ändå
större öfver hushållningen med de extra inkomsterna. Det
är just de stora summorna, som lemna tillfälle till misshushållning
i stort; och detta har väl äfven Gr. Löwenhjelm
afsett, då han slutat med att säga: låtom oss låna och väl
använda lånen. Jag har icke, såsom en värd ledamot yttrat,
bestridt principen af statslån. Jag har deremot sagt,
alt det kan uppstå en krisis, då det blir nödvändigt att be
-
D c 11 G A ti gu s ti f. m.
JÖ3
gagna dem; men jag måste på det yttersta bestrida deras
upptagande, då man vill skafta sig statslån blott för att hafva
ett statslån. Jag tror, att Riksg.contrs skuld kan ordnas
med de tillgångar, som nu finnas och intill nästa riksdag
kunna inflyta; meia att låna för att låna oell under
hopp, men utan någon säkerhet, att länet väl användes, är
2:ne saker, som jag måste motsätta mig.
Man bar framkommit med exemplet af Finlands eröfring
och dermed sökt hänföra ett Stånd, som alltid varit
nitiskt för sjelfständighet och ära. Hr Cederschiöld har redan
framställt, att med den Styrelse, som då fanns, hade
vi förmodligen icke med aldrig så mänga fästningar och
statslån kunnat berga oss, och på samma grund tror jag
delta exempel icke här vara tillämpligt.
Man har yttrat, alt man ej från bevillningen borde taga
ifråga var. amortering. Jag anser dock, att den preferablcmcnt
borde tagas från bevillningen just derföre, att man
sålunda minst drager strå för Nationen. Då vet Nationen
hvad Styrelsen kostat; men i fall man erlägger en obetydlig
ränta till en amorlissementsfond, kommer Styrelsen att
använda stora summor, utan att de flesta af allmänheten
hafva kännedom deraf. Jag är icke rädd för skatteförhöjning,
då dermed beredes någon stor nytta för framtiden,
helst jag är öfvertygad, alt de Hrr, som tänka olika med
mig, skola vid nästa riksdag åter kunna bevisa, att skatterna
sedan år 180g ieke blifvit ökade; ty ehvad beskattning
vid riksdagarna an må beslutas, blir det dock alltid för dessa
Hrr möjligt att vid följande riksdag klart och tydligt visa,
det skatterna sedan 1809 ej blifvit förhöjda. Men det fägnar
mig, att Hr Tham, som vid alla tillfällen påstått, att
skatterna ej äro för höga och att intet missnöje linnes ilandet,
nu vitsordat det obehag, som finnes vid fördelningen af
de redan existerande skatterna. Uti detta yttrande af Hr
Tham synes ligga ett medgifvande, att de nuvar. skatterna
anses mycket tunga och att icke den belägenhet existerar,
öfver hvilken han så ofta gifvit oss försäkran.
Hr Lefre'n har i anleda, af mitt yttrande, att han vore
en ifrig försvarare af fondsystemet, fått tillfälle att framlägga'
sin bekännelse i detta fall. Jag erkänner, att på det
sätt, han definierat statsskuldssystemet och ansett det böra
användas, är jag nära af samma lanke med honom; det är
blott skada, att han något för tidigt vill tillämpa en sats,
som är theoretiskt riktig. Han har sagt, att han ej älskar
statsskuldssystemet för skuldens skull samt alt han vill Spara
statsskulden för nödvändiga behof, dertill cj medel genom
andra utvägar kunna anskaffas. Deruti är jag af alldeles
samma tanke med den värde talaren. Men lian vill
nu börja anlita skuldsystemet i smått och bilda crediten, på
det systemet i stort må kunna begagnas, och deruti kan jag
ej instämma. Jag vill äfven statsskuldssystemet, då det med
-
Den 6 Augusti f. m.
för stor nytta för efterverlden oell bördan således med rättvisa
kan fördelas på efterkommande, såsom då medel erfordras,
till gränsens befästande och dylikt; men jag tror icke,
alt det är nödvändigt att börja nu för att så mycket säkrare
i framtiden komma in på statsskuldsbanan. Jag är af den
öfvertygelse, att sedan vår realisation gått för sig, våra creditlagar
blifvit förbättrade och våra financer kommit i ordning,
samt sedan verlden kan se, att vi vid hvarje riksdag
hafva några millioner att disponera genom en laglig bancovinst,
så skall det icke blifva svårt att mot pantsättning af
en sådan tillgång erhålla den credit, man önskar. Det finnes
i min tanke icke mer än ett enda skäl, hvarföre vi nu
borde ingå i statslån, och detta skäl, som jag icke hört någon
talare åberopa, är, att vi så illa skött den credit, vi
förut haft, att det kan vara nödigt att förändra den opinion,
som i detta afseende utomlands måste existera. Men
jag tror, att äfven detta skäl upphör, då vårt läge och öfriga
politiska omständigheter tyckas båda, att vi annu flera
år skola få äga fred, hvarunder vi genom ett klokt ordnande
af vårt myntväsende kunna visa, att vi inträdt på en
bättre väg, i följd hvaraf vi icke behöfva uppoffra några
summor för att återställa vårt renommée.
Slutligen bar Hr Tham behagat bedöma afgifterna lios
dem, som motsatt sig statsskuldssystemet. Jag har vid flera
tillfallen anhållit, att man ej måtte ingå i bedömande af
afsigterna, utan blott hålla sig till de ord, som på ena eller
andra sidan blifva yttrade. Jag vill också nu suspendera
allt omdöme om Hr Thams egna afsigter, och jag har
ingen rätt att tro dem vara elaka; men jag hemställer, om
icke, då man alltid återkommer till dessa förmenta afsigter
att vilja verka missnöje mot Regeringen, man icke kunde
tillskrif va talaren på den motsatta sidan äfvenså dåliga afsigter,
hvilka jag dock icke vill relevera. Jag tror, att den,
som talar såsom jag, icke kan tillhöra dem, som vilja väcka
missnöje mot Regeringen; ty om R. St. åtskiljdes efter
att hafva beviljat ett stort statslån, tror jag, att större anledning
till missnöje med Regeringen skulle uppkomma, än
genom förut varande förhållanden.
Då Frih. Silfverskjöld trott, att jag med ordet ograveradt
menat, att staten icke skulle vara något skyldigt vid
Ständernas åtskiljande, får jag påminna, alt mitt yttrande
var, det jag hoppades, att, då Ständerna åtskiljas, landet
måtte vara från statslånesystemet befriadt eller ograveradt.
Att den skuldsumma, som Riksg.cont. nu äger, tillkommit för
tillfälliga behof och således bör betalas icke genom statslån,
utan genom bevillning, är fortfarande min öfvertygelse. Man
har sagt, att spannmålsundsättningarna, som medtagit en
million, vore en sak, som borde kastas på våra efterkommande.
Jag kan icke dela denna åsigt. Enligt min tanka
tillhör det samtiden att undsätta de brödlösa; och skulle vid
Den 4 Augusti e. m.
165
inträffande missväxter den sats göras gällande, att efterkommande
borde bidraga att föda den del af nationen, som lidit
af missväxter, kunde det hända, att elterverlden af oss
iinge mottaga betydliga skuldsummor endast för att hafva
gifvit bröd åt den nuvar. generationen. Man måste dock i
första rummet föda sig sjelf, hvarföre det alltid blir orimligt,
att den närvar, generationen på efterverlden kastar utgifterna
för sitt underhåll.
Jag anhåller om bifall till betänk., emedan jag tror,
ait ingenting kan vinnas genom återremiss, då jag ej kan
vinna det ändamål att få bevillningen något förökad, hvilket
jag önskade just för att ådagalägga, huru sista Ständer
handlade, och på det åtskilliga af de Hrr, sorn då talade för
de stora anslagen, måtte få tillfälle att fördela den bevillning,
soin i följd af deras då afgifna votum redan bort utgå,
men hittills icke kunnat inflyta.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
komme att fortsättas i eftermiddag kl. 6.
Gr. Löwenhjelm: Jag nämnde uti mitt förra anförande
flottan bland föremålen för statslån. För att skyndsamt
komma förbi den olikhet i meningarna, som i detta
afseende finnes, får jag endast påminna, att jag satte correctivet
bredvid , emedan jag sade, att jag ej yrkade statslån
för sådana föremål, i hvilkas natur det ligger att hastigt
förstöras Jag tror, att äfven för flottan sådana behof kunna
inträffa, som böra fyllas genom statslån; men kanske uttryckes
min mening bast genom utbytande af ordet flotta
emot sjöförsvar, hvarigenom olikheten i meningarna om hvad
som utgör föremål för statslån, torde vara afhulpen. Gr.
Cronhjelm har bestridt, att i mertalet af dem, som i en
constitutionel stat skola deltaga i beslutet om statslån, ligger
någon garanti. Jag får anmärka, att det förhåller sig
med garantier såsom med controller; de bestå deri, att genom
nödvändigheten af fleras medvetande försvåra underslefven.
Längre kommer man icke; ty hvarken i fråga om controller
eller garantier kunna vi finna något absolut. Men
likasom man bereder controll derigenom , att man förekommer,
det underslef kan äga rum, utan att flera deri deltaga,
likaså tror jag, att nödvändigheten af begge statsmagternes
medgifvande bildar en större garanti mot misstag, än
den, som hos individen kan finnas. Hvad hushållningsprincipen
beträffar, vill jag medgifva, att om man för mig
framställer en person, hvars förmögenhet är så fullkomligen
tryggad som staten, gälla för honom alla de husshållningsgrunder,
som för staten äro gällande; men om jag antager
en sådan individ, ägande 5o,ooo r:dr ärlig inkomst, som
hvarken genom eld, jordbäfning eller andra olyckor kan gå
förlorad, och jag föreställer mig, alt bland dessa 5o,ooo r:dr
finnas 5ooo, som han icke behöfver till sina löpande utgif
-
>66
Den 6 Augusti f m.
ler, och att lian har byggnader att göra på sina egendomar;
da frågar jag, Iivari gör lian klokast, antingen att genom
utpressningar hos sina bönder, arrendatorer etc. skaffa sig
medel till dessa byggnader, eller att upptaga ett lån och
till ränta samt amortering använda dessa 5ooo r:dr. På detta
sätt och under den supposition, jag gjort, tror jag, att
samma principer gälla för statens och den enskildes hushållning.
Det har anförts, att Representationen icke har samma
medel till controll, eller samma garanti för användandet
af de capitaler, som erhallas genom lån, som i afseende
på de capitaler, hvilka uppkomma genom skatterna. Jag
skall gerna medgifva, att jag haft orätt; men förut hörman
bevisa, i hvad fall controllen icke är lika stor. Det har
blifvit sagdt, att innehafvarne af de fondpapper-, som blifvit
utgifna för statslån, skulle önska att kunna uppsäga slaten
och uppbära sitt capital. Äfven häruti skulle jag gerna
erkänna mitt misstag, om det vore mig möjligt, då detta
påstående står i strid med den erfarenhet, som man förvärfva
t i de länder, der ett sådant system finnes. Jag kan bevisa
min sats. Norrige hade 2:ne statslån, det ena till 6
och det andra till 5 proc. Det förra betalades genom utlottning
2.'ne gånger om året, det senare endast en gång.
Hvad hände? Statslånet till 6 proc., som hade 2.:ne utlottningar,
stod alltid lägre, än det till 5 proc., ty ingen ville
blifva betald. Det är börsen, som är rätta stället för dessa
pappers remboursering. På samma sätt har förhållandet
varit i Frankrike. Det är bekant hvilket motstånd väcktes,
då Vi 1 leie ville remboursera 5 proctslånen, och att man
sökte bevisa, att han ej hade rättighet dertill.
För öfrigt, och oansedt deras mening, som önska ett
fondsystems antagande, icke inom detta hus är ny, Önskar
jag erinra, att hvarken jag, eller någon af de talare, som
delat min mening, påstått, att statsskuld är statsegendom;
men utan tvifvel är statsskuld medel till rikedom, och den
effecten har den åstadkommit i de länder, der den blifvit
begagnad. Man har sagt, att det icke stått i Englands magt
att stadna pä statsskuldsbanan. Ja derföre, att det under
20 års tid icke stod i dess magt att erhålla fred med Napoleon;
men sedan England icke mera är i denna belägenhet,
har det Stadnat på denna bana, och i annan afsigt, än
att göra omsättningar, har, mig veterligen, England icke sedermera
ökat sin statsskuld. Men jag nämnde, att frågan
om fondsystemets antagande icke är ny inom detta rum.
Jag vill blott i förbigående nämna Gr. Liljencrantz, som vi
ännu anse' såsom en klok financier; men vi hafva haft cn
samtida riddersman, hvilka många nu närvar, minnas och
som på dessa bänkar yrkat fondsystemet; jag menar David
v. Schulzenheim. Honom inrymdes också i vårt land ett
ljust förstånd; honom inrymdes i högsta potens rena och
patriotiska afsigter; honom inrymdes i alla de ämnen, hvar
-
Dea G A ii g u s t i f. m.
om lian yttrade sig, ett redigt och genomträngande förstånd.
Honom hafva vi hört här på det högsta, ja! på ett patetiskt
sätt tillstyrka lånesystemet vid 180g års riksdag, och jag
ber att fä hemställa, om det ej är högst beklagligt, att han
ej hördes. Jag ber att få fråga, om något fondsystems menliga
följder möjligen kunnat göra vårt land den skada, som
vi nu under 25 år lidit genom ett motsatt system. Jag
frågar , om någon ränta kunnat förarma individerna till
den grad, som b:cosedlarnas innehafvare under dessa år blifvit
förarmade genom det motsatta systemet, och jag tror,
att många skola hålla med mig deruti, att det varit önskligt,
att han blifvit hörd, och att detta system såsom princip
icke kan vara så menligt, som nu påstås; hvarföre jag
också förblifver vid den tanken, att det är högst önskansvärd
t.
Hr von Hartmansdorff, Aug : De af Ståndet, som
erinra sig, huruledes jag vid sista riksdag bestred det lån,
som då var i fråga, lära också ihågkomma, att jag icke är
vän af lån utan behof. Men nu är icke fråga om att göra något
lån, vare sig med eller utan behof; frågan är blott om det
sätt, man bör välja för att betala en redan gjord skuld.
Mig synes derföre, att de värda ledamöter, som här ifrat
mot nya lån, alldeles bortblandat 2:ne särskilda frågor, eller
ock användt sin ammunition på föremål, som nu icke äro
skott-taflor. Jag skall blott i korthet upptaga några af de
anmärkningar, som blifvit gjorda mot yrkandet af återremiss.
Jag är för densamma af den enkla grund, att då man ådragit
sig skuld oell måste betala den, bör man söka göra denna
betalning så lindrig för landet som möjligt. Ville man
hellre än detta vidtaga kostsammare åtgärder, än som behöfdes,
så skulle det synas mig vara tecken till den sjukdom,
sorn kallas att äta sig sjelf. Här påstås, att man bör
lägga denna afbetalning på den allmänna bevillningen, i ändamål
att folket vid hvarje betalning må förnimma, huru
mycket Styrelsen kostat landet. Jag anhåller att få genomgå
de summor, som här äro i fråga. Utsk:s betänk, upplyser,
att på Riksg:cont. blifvit anvisad i creditivväg, utan någon
gifven fond, en summa af 1,/(.oo,000 r:dr. Deremot är Cont.
skuldsatt blott för i,3oo,ooo r:dr. Cont. har således med
öfverskott på egna tillgångar betäckt en summa af 100,000
r:dr, hvilket bevisar, att förra Ständer ej lemnat Riksg.cont.
i så dålig ställning, som ofta föregifves. Hval till hafva då
dessa i,4oo,ooo r:dr blifvit använda? Jo! en million har åtgått
till spann mål.sundsättningar. Dessa voro redan förutsedda af R.
St., som gifvit Regeringen anvisning att begagna creditiv dertill.
Några anmärkningar öfver det sätt, hvarpå ereditivet
blifvit begagnadt, har jag ej hört; således måtte utgiften
blott innefatta en riktig verkställighet af R. St:s beslut. En
annan summa, som uppgår till 400)0(jo r:dr och således ut
-
D u n 6 Augusti f. m.
gör fyllnaden af hvad på creditivet blifvit lyftadt, har blifvit
använd till Rikets skyddande mot cholera n. R. St. hafva
högtidligen tackat K. M. för de åtgärder, som i detta fall
äro vidtagna De måste äfven således kunna gälla såsom
R. Stts beslut, och jag betviflar icke, att ju dessa åtgärder
skulle fortsättas, om choleran hotade oss, under det Ständerna
voro församlade. 1 alla fall kunna hvarken missväxten
eller farsoten skyllas på Styrelsen. Hvad beträtfar de 420>00°
r:dr, som Riksg.cont. erhållit mindre af bancovinsten, än som
var påräknadt, så är det ännu oafgjordt, om icke Banken,
i stället att öka sin behållning med r million, bort utbetala
denna brist. Men vare dermed huru som helst, så hafva
dessa medel af R. St. sjelfva blifvit anslagna åt Götha canal,
och hafva Ständerna således att i detta hänseende hålla sig
till deras eget beslut, hvilket de förmodligen icke ångra.
De 3oo,ooo r:dr, som åtgå till riksdagskostnader, lära väl
bestämdt höra till hvad Ständerna och icke till det, sorn
Styrelsen kostat Riket. Då återstå icke mer än 900,000 r:dr,
nemi den del af statsbrislsumman, som Statscont. icke uttagit,
utan lemnat innestående i Riksg cont. Hvar och en,
som följt förhållandet med liqviderna mellan Statscont. och
Riksg.cont., vet, att en dylik summa vanligen brukar i Riksg.-  cont. innestå vid hvarje års liqvids uppgörande, och att man
således icke bör i anseende till denna summa anse närvar,
förhållande såsom ovanligt. Jag kan således icke annat än
för min del anse de skäl, som på andra sidan blifvit anförda,
såsom grundade, och anhåller derföre om betänkts återremitterande
under samma åsigt som de, hvilka förut yrkat
återremiss. Slutligen anhåller jag, att R. o. Ad. mätte i detta
ämne afstå från förlängning af en discussion, hvilken redan
varit nog vidlyftig och hvilken jag ej velat förlänga, om
icke de af mig anmärkta misstagen fordrat ett svar.
StatsUtskts utlåt. Wto 193 återremitterades.
Ånyo föredrogs StatsUtskts d. 3o sisth Juli e. m. på
bordet lagda utlåt. Nto ao5, i anledn. af de inom RiksSt.
gjorda anmärkningar vid Utskts betänk. Wto 54, angtde beräkningen
af statsverkets inkomster.
R. o. Ad. beslöt, att utlåt, skulle punktvis föredragas,
och att hvart och ett af de uti detsamma åberopade särskilda
utlåtm skulle näst före de punkter, i hvilka de omtalas,
till pröfning företagas.
itsta, 2 t d r a, 3 : d j e, 4tde, 5tte, 61 te, 71 d e och
8tde punkterna biföllos.
Föredrogs och lades till handlingarna StatsUtskts d. 3o
sisth Juli e m. på bordet lagda utlåt. Wto 206 i anledn af
erhållen återremiss å bilagan Lit. A. till betänk. Wto 54, i
hvad
Den G Augusti f. m.
hvad som angar sökt lindring uti tiondeafgiften för tackjernstillverkningen
inom Carlskoga och Lerbecks bergslager.
9:de, loide och inte punkterna biföllos.
StatsUtskls d. 3o sisth Juli e. m. på bordet lagda utlåt.
Nio 207, i anledn. af gjorda anmärkningar vid den till betänk.
Nio 54 hörande bilaga Lit. E., anglde befrielse för personer
emellan i5—17 år från mantalspenningars erläggande,
blef, vid nu skedd föredragning, lagdt till handlingarna.
I2ite punkten bifölls.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtskls d. 3o sisth Juli e. m.
på bordet lagda utlåt. Nio 208, i anledn. af erhållen återremiss
å den vid betänk. Nio 54 fogade bilaga Lit. F., anglde
väckt fråga om upphörandet af mantalspenningarna samt
lagmans- och liäradshöfdingeräntan, blef samma utlåt, lagdt
till handlingarna.
i3:de och i4lde punkterna biföllos.
Till pröfning företogs StatsUtskls d. 3o sisth Juli e. m.
på bordet lagda utlåt. Nio 209, i anledn. af gjorda anmärkningar
vid Utskis uti bilagan Lit. G. till betänk. Nio 54
gifna tillstyrkande, att sterbhusafgiften må i Stockholm och
Götheborg utgöras efter samma grund som i Rikets öfriga
städer.
lista punkten af utlåt. Nio 209 bifölls.
2ldra punkten af utlåt. Nio 20g.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att, då denna
2ldra punkt innebar en fråga om tolkning af grundlagen;
då H. Ex., till följd af 5g och 64 §§ Reg.F., ansåg, att alla
förändringar i de ordinarie skatterna, vare sig till deras borttagande,
minskning eller förhöjande, eller till nya ordinarie
skatters åläggande, vore frågor, hvilka tillhöra K. Mis och
R. Stis gemensamma afgörande, och då den förevar, punkten
ifrågasatte att från en viss del medborgare borttaga en
ordinarie beskattning samt ålägga densamma en annan äfven
ordinarie beskattning, fann H. Ex. sig af grundlagarna hindrad
att framställa propos. till bifall eller afslag å den nu
föredragna aldra punkten, utan hemställde, om R. o. Ad.
endast skulle behaga lägga den till handlingarna.
Ropades ja.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.l Jag beklagar, att Hr
Gr. o. Landtmls öfvertygelse i detta fall är sådan, som Hr
Gr. o. Landtm, nu framställt den. Då R. o. Ad. beslutat
att lägga denna punkt till handlingarna, kan jag icke finna,
huru med expedierandet af detta ärende skall tillgå, i händelse
de öfriga Stånden fatta samma beslut. Jag finnér
StatsUtskls förslag icke blott vara grundlagsenlig!, utan äfven
kunna antagas med iakttagande af all delicatesse emot
den andra statsmagten. Målet har varit under K. Mis pröfning,
och K. M* hav låtit verkställa en undersökning samt
11 H. aa
Deu 6 Augusti f. in.
öfverlemnat handlingarna till SlatsTTtsk., utan att dervid foga
något vilkor; och mig synes derföre, att beslutet, såsom
det i betänk, finnes, hade ganska viii kunnat af It. o. Ad.
bifallas. Jag reserverar mig således emot den behandling,
som frågan erhållit.
i5:de, iö:de, iy:de, iS:de, ig:de, 2o:de, 2i:sta
och 22:dra punkterna biföllos.
Föredrogs och lades till handlingarna StatsUtslcs d. 3o
sistl. Juli e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 210, i anledn. af
erhållen återremiss å bilagan Lit. II. till betänk. N:o 54,
hvarigenom den väckta frågan örn nedsättning af controllstämpelafgifteu
blifvit afstyrkt.
23:dje punkten bifölls.
Företogs till pröfning StatsUtsk:s d. 3o sisth Juli e. m.
på bordet lagda utlåt. N:o 211 i anledn. af gjorda anmärkningar
vid den till betänk. N:o 54 afgifna bilagan Lit. I,
ang:de föreslagen indragning af K. Nummerlotteriet.
Hufvudpunkten om Nummerlotteriets bibehållande.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag beklagar
högeligen, att StatsUtsk. ansett sig förbundet att frångå
sitt förra tillstyrkande, som afsåg nummerlotteriets indragning;
men jag kunde förutse, att sådant skulle inträffa,
när man ville utbyta den eila omoraliska inrättningen
emot den andra. l)et är således fåfängt att söka
afskaffa denna inrättning; men jag begagnar detta tillfälle
att, i anledn. af StatsUtskrs föregående förslag örn nummerlotteriets
borttagande, hvilket Utsk. funnit sig föranlåtet att
återigen frångå, hos H. o. Ad. väcka den motion, att und.
anhållan hos K. M. måtte göras om förbud mot försäljning
af utländska lottsedlar, hvilka draga en betydlig penningesumma
ur landet och hafva ett äfvenså menligt inflytande
på moraliteten som det inländska lotteriet. Jag anhåller,
att denna motion måtte blifva till Allm. Besvärs- och Oecon.-  Xltsk. remitterad.
Frih. Boye, Ludv.: Jag ber att få understödja den
motion, somt Hr v. Hohenhausen framställt, och får beledsaga
den med det vitsord, att i den stad, der jag bor, läser
man tidt och ofta annoncer af 2:ne handelscontor, som utbjuda
främmande lotteriers lottsedlar; och jag tror icke, att
den summa är så alldeles obetydlig, som genom denna försäljning
drages ur landet.
Gr Cronhjelm: När den motion förekommer till remiss,
sorn Hr v. Hohenhausen nu vackt, blir tillfälle att dis—
cutera densamma. För min del anhåller jag att få yttra
några ord i det ämne, som nu är före, nemi. frågan om
nummerlotteriets upphörande. Jag anser det beslut, som
Utsk. förra gången tillstyrkte, vara ganska väl och riktigt
Den 6 A u rr ii s l i f. ni.
lii
motiveradt oell således vara af beskaffenhet, ali TJtsk. äfven
denna gång bort vidblifva detsamma. Jag anhåller derföre
om propos. till bifall å Utskrs förra betank. i ämnet eller
bilagan Lit. I vid utlåt. Nro 54- Att nu vidare utveckla det
omoraliska och förderfliga, för alt icke säga skamliga, deri,
att staten är förläggare för en sådan spelanstalt, anser jag
öfverflödigt. Discussionen var teinligcn vidlyftig, då förra
betänk, återremitterades, och de Urr, som interessera sig för
frågan, hafva förmodligen redan stadgat sin opinion i ämnet.
Jag anhåller om afslag å det nu föredragna betank. samt bifall
till bilagan Lit. I.
Ilr Rothlieb, Axel Fredr., uppläste följande:
I denna fråga liar redan så mycket ordats, att man befarar
i hvarje yttrande att blott omsäga, hvad förut varit
anfördt. Jag inskränker mig derföre endast till att för min
del förklara, att då, på de skal StatsUlsk. åberopat, det
åsyftade ändamålet ingalunda skulle ernås, utan lotterispelet,
ehuru på andra vägar, likväl skulle fortfara och enda
påföljden blifva en dryg förlust i hittills beräknade statsinkomster,
så och då alla dessa äro, som hvar man vet, mer
än behöfliga, yrkar jag och anhåller om propos. till bifall af
StalsUtsk:s nu ifrågavar. betänk. .Nro 211.
Frih. Silfverskjöld, Carl: Icke närvar, i StatsUtsk.,
när detta betänk, beslöts, anhåller jag att uti R. o. Ad:s
prot. få nedlägga min reservation emot Utskrs beslut. Jag
är för min del af den orubbliga öfvertygelse, att nummerlotteriet
borde försvinna. Jag skall icke ingå i framställning
af några skäl, ty saken är tillräckligen utvecklad. Jag anhåller
oin afslag å detta hetänk. samt bifall till Utskrs förra
tillstyrkande.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Jag hade icke
äran att vara ledamot af StatsUtsk., då förra utlåt, i delta
ämne afgafs; men då frågan sednare gången förevar, biträdde
jag Utskrs tillstyrkande, att nummerlotteriet måtte bibehållas,
och jag har gjort det af följande skäl. Frågan väcktes
egentligen af ledamöter inom det Stånd, som bäst måste
känna, om några olägenheter genom nummerlotteriet uppstå,
•af ledamöter inom BondeSt. Jag vill icke påstå, att ej några
olägenheter derigenom uppkomma, ehuru jag tror, alt
det kan vara bättre att spela bort en tolfskilling, än att
supa bort den, emedan det sednare föranleder flera olägenheter;
men då så många gånger inom StatsUtsk. statens tillgångar
ansetts knappa, och de således fordra, alt man bibehåller
de inkomster, som finnas, enär man éj kan finna
andra utvägar att fylla behofven, än att öka bevillningen,
hvilket man i dag ansett vådligt, så har jag ej kunnat annat
än biträda tillstyrkandet att bibehålla en inkomst, hvars
fortfarande jag ej anser så förfasligt farligt, som man, undei
-
Den 6 Augmti f. m.
åberopande af moraliska theoder, velat ådagalägga. Af detta
skal får jag äfven nu anhålla om propos. på bifall till förevai\
betänkande.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag anhåller, att Hr Ridd.-  Secret. måtte upplysa, huruvida underrättelse ankommit om
och huru de öfriga Stånden afgjort denna fråga, hvarefter
jag torde få yttra några ord i ämnet.
XJnderteckn. Ridd.Secret.: Från de öfriga Stånden har
ingen underrättelse ankommit, huru denna fråga hos dem
är afgjord. Jag har anledning förmoda, att den jemväl i
dag hos de andra Stånden förekommer.
Hr Stuart: På de skäl Utsk. i sitt förra betänk, uppgifvit
till stöd för dess då gjorda tillstyrkande, att ifrågavar.
inrättning måtte upphöra, är jag af samma tanke, som Utsk.
då framställde. Jag utber mig att nu få i R. o. Ad:s minne
återföra dessa skäl, hvilka voro: att det med statens värdighet
vore mindre förenligt att, genom en för dess räkning
auctoriserad och förvaltad spelinrättning, bereda en inkomst,
hvilken, påräknad att användas för bestämda utgifter, dock
till sin grund vore ganska obestämd; att det äfven vore
obestridligt, att denna inkomst till betydligare del uppkomme
genom tillskott af mindre bemedlade medborgare, och
att lotteriinrättningen, så i moraliskt som oeconomiskt afseende,
menligt inverkade på de, till större delen, den torftigare
samhällsclassen tillhörande spelande, särdeles i hufvudstaden
och Rikets öfriga städer. Då härtill dessutom kommer,
att den vinst, som genom denna inrättning tillskyndas
statsverket, icke är så betydlig, att den ej kan på annat sätt
tillvägabringas, får jag lika med ?.:ne af de värda talare,
som redan yttrat sig i ämnet, anhålla om afslag å Utsk:s
sednare och bifall å dess förra betänk., desto hellre som beviliningen
vid innevar. riksdag i alla fall lärer komma att
ökas och vid bevillningssummans bestämmande kan afses den
brist i statens inkomster, som genom lotteriets indragning
skulle uppkomma.
Hr Hjärne, Harald: Jag begärde ordet, innan den
siste värde talaren hade yttrat sig. Af honom är jag förekommen,
i det han uppläst motiverna till Utsk:s förra betänk.
, hvilka jag ämnat uppläsa för att anställa en jemnförelse
emellan de skäl, Utsk. nu och förra gången åheropat.
Vid en sådan jemnförelse finner man lätt, att de skäl, Utsk.
nu framlagt, endast innebära gissningar om hvad som möjligen
i cn framtid kan inträffa genom nummerlotteriets indragning;
.hvaremot de skäl, Utsk. förra gången åberopade,
äro bestämda och alltid komma att blifva beståndande. Då
jag härtill lägger den upplysning, jag erhållit af en af de
ledamöter, som reserverat sig mot förevar, betänk., nemi. att
beslutet grundat sig på en omröstning, dervid i3 röster emot
Den 6 Augusti f. m.
i73
12 tillstyrkt inrättningens bibehållande, samt att flera ledamöter
vid omröstningen varit frånvarande, tror jag, att man
med mera skäl kan tillstyrka bifall d det betänk., Utsk. förra
gången afgifvit. Jag kommer således att biträda den
mening, som Hr Stuart yttrat.
Hr Rosenblad, Bernh.: För min del tillstyrker jag
bifall till Utsk:s sednare betänk., dock med den förändring,
att jag på samma gång tillstyrker, att R. St. måtte i underd.
hos K. M. anhålla, att, derest K. M. skulle i nåder
anse lämpligt, att det nuvar. nummerlotteriet förvandlas till
ett classlotteri, K. M. täcktes vidtaga denna förändring. Jag
öfverlemnar till Hr Gr. o. Landtm, att bestämma, huruvida
denna fråga bör antingen anses såsom föremål för en ny
motion eller sättas i samband med det ämne, som nu är
under öfverläggning. Skälen för mitt tillstyrkande i detta
fall vill jag icke nu upprepa, då jag förut 2.'ne gånger haft
tillfälle att redovisa för dem samt dervid ådagalagt, att det
är det enda sättet att, jemte bibehållande af en statsinkomst,
hindra betydliga summors utgående ur landet till främmande
lotterier.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han ansåg
sig böra till Hr Rosenblad hemställa, om ej hans framställning
innehölle en helt ny motion.
Hr Rosenblad: Då en motion i början af riksdagen
af mig blifvit väckt, som innehöll detta förslag, ansåg jag
icke olämpligt att nu upptaga frågan derom, särdeles Som
ordet nummer framför det lotteri, Utsk. ansett böra bibehållas,
kunde lägga hinder i vägen för mitt förslags antagande
framdeles, i händelse Utsk:s förevar, betänk, bifalles.
Men om Hr Gr. o. Landtm, anser mig oförhindrad att äfven
efter detta betänkts antagande utan förändring söka göra
min mening gällande om nummerlotteriets förvandlande
till classlotteri, skall jag gerna afstå från yrkand.e ojn mitt
förslags antagande vid detta tillfälle.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det H. Ex. ej ansåge
sig kunna intaga Hr Rosenblads förslag i den propos.
, H. Ex. i detta ämne komme att till R, o. Ad. framställa,
då nu endast vore fråga om nummerlotteriet.
Frih. Boye: Jag medger gerna, att vår tid 6r filtare
på moraliska theoder än den förflutna tiden; men jag medger
icke derföre, att vår tid är lyckligare, peli ännu mindre
kan jag medgifva, att Svenska folket blefve lyckligare derföre,
att man borttoge lotterier. Jag anser icke saken så
omoralisk, som man velat framställa den. Man tillåter utan
klander i de högre kretsarna ett spel , som man kallar societetsspel.
Detta gäller vanligen mera än de 12 sk., sorn i
lotterispelet utgifyas för en förhoppning, hvilken ieke alltid
slår felt. Jag är dessutom öfvertygad, att om man till för
-
'74
Den 6 Augus ti f. ni.
del för de tli core t i sk a begreppen nfskaffade lotteriet i Sverige,
åstadkom man icke annan elfert, än alt förskallä utläridningen
den summa, som vi äro för stolta att emottaga.
Beloppet deraf uppgår ej till mindre än 110,000 r:dr, och
lotteriets afskaffande skulle således leda lill den följd, att
man med denna summa nödgades öka lievillningen. Den
1111 var. afgiften är åtminstone frivillig; den andra blefve
tvungen, och då tror jag mig med fullt skäl kunna tillstyrka
bifall till förevar, hetänk.
Hr Tham, Wolrath, förenade sig med Frih. Boye.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: På de grunder jag
förut, då Utsk:s första betänk, i delta ämne återrrernitterades,
anfört, får jag äfven 1111 tillstyrka, hvad Utsk. i sitt
sednare betänk, föreslagit. Om man ville göra blott philantropiska
och ytterst moraliska principer gällande, borde
man helt visst äfven förbjuda brännvinsbränning och alla
krogar. Jag ser icke, huru man i sådant fall kunde tillåta
kortstämpling och dylikt. Men då detta icke kan ändras,
anser jag nummerlotteriet, såsom ett mindre ondt, kunna
bibehållas, samt att dess afskaffande vore högst betänkligt i
anseende till den tillökning i bevillningen, som i sådant fall
blefve oundviklig.
Gr. Cronhjelm: Jag yrkar fortfarande'bifall till Utsk:s
förra betänk, och har egentligen begärt ordet för att upplysa
ett misstag i siffran, som af en värd talare blifvit begånget,
då han yttrat, att statsverkets behållning på nummerlotteriet
utgör 110,000 r:dr. I detta afseende upplyser
Ulsk:s första betänk., alt inkomsterna, sedan alla utgifter
blifvit afdragna , varierat omkring 60,000 r:dr. Jag tror icke
heller, att de 12 sk., som nu skänkas åt förhoppningen
örn vinst på detta lotteri, skola, såsom den värde talaren
troll, utgå till utländska lotterier, utan att dessa blott blifva
begagnade af storspelare, hvilka, antingen försäljning af
lottsedlar, de må vara in- eller utländska, förbjudas eller
icke, ej lära underlåta att begagna de lotterier, som i samhällskretsarna
ske med våra Svenska kort. Jag anhåller om
bifall till Utsk:s förra betänk.
Gr. Gyldenstolpe: Man har här klandrat de skäl,
sorn Utsk. anfört för sitt sednare betänk., och man har kallat
dem gissningar. Jag vet icke, hvarföre man skall kalla
dem mera gissningar, än skälen i det förra betänk.; ty det
måtte vara lika svårt att bevisa, att inkomsten af nummerlotteriet
till betydligare del uppkommer genom tillskott af
mindre bemedlade medborgare, som det blefve svårt att
bevisa, det medlen skulle utgå till utländska lotterier. Jag
tror val icke, att dessa 110,000 r:dr skola helt och hållet
utgå till främmande lotterier, emedan de mindre bemedlade,
sorn endast spela med 24 hade svårt att skaffa sig
Den 6 Augusti f. m.
utländska lottsedlar; men jag tror, att följden af lotteriets
upphörande Liefve dessa 110,000 rtdrs användande tili njutningar,
sotn äro mycket mer demoraliserande än ifråga var.
inrättning, ty enligt min tanke kunna dessa 110,000 r:dr
anses såsom den summa, som Sveriges mindre bemedlade
medborgare kunna använda till sina nöjen, och derföre, i
fall lotteriet ej funnes, skulle använda till brännvin, som
lemnar den nära nog enda återstående njutningen för den
sämre classen. Man har dessutom sagt, att det skulle vara
med statens värdighet mindre förenligt att medelst denna
inrättning bereda sig en inkomst. I sådant fall vore statens
värdighet äfvenså mycket åsidosatt i andra länder; ty der
clusslotterier finnas, beräknar staten deraf en inkomst. Således
torde detta skäl ej kunna åberopas. Jag är visserligen
ej emot nummerlotteriets förvandlande till ett classlotteri;
men om K. M. anser en sådan inrättning nyttigare,
tror jag K. M. icke vara förhindrad att låta verkställa den,
emedan det icke lärer tillhöra lt. St. att bestämma, hura
numrorna skola dragas, utan detta beror af det reglemente,
K. M. för inrättningen utfärdat, hvarföre de missbruk, som
kunna finnas, torde kunna afhjelpas utan It. St:s åtgärd.
Hr Cederschjöld: En värd talare har anmärkt, alt
lotteriets behållna vinst icke vore mer än omkring 60,000
r:dr. Jag får dervid erinra, att staten har ännu en annan
vinst af nummerlotteriet, nemi. bevillningen å der utfallna
vinster, som uppgår till omkring 9,000 r:dr, hvartill kommer
postporto för inrättningens brefvexling, uppgående till
6 ä 7,000 r:dr. Dessutom skulle, i fall lotteriet indrages,
tjenstemännen derstädes uppföras på indragningsstat, hvarigenom
en statsutgift af nära 7000 r:dr skulle uppkomma,
Gr. Cronhjelm: Uti StatsUtsk:s betänk. N:o 44 finnes
följande uppgift: ”och blefve, utom hvad i postmedel
och bevillning hittills utgått, den årliga bristen för statsverket
r:dr 67,180;” och deruti är inberäknad den indragningsstat,
hvarpå lotteriets tjenstemän skulle komma att uppföras.
Hr Rosenblad: Sedan Hr Gr. o. Landtm, täckts förklara,
att beslutet i anledn. af StatsUtsk:s förevar, betänk.
N:o an ej kan komma att inbegripa frågan örn classlotteri,
och att den frågan skall stå öppen, såsom utgörande föremål
för en särskild motion, får jag vördsammast anhålla,
att Hr Gr. o. Landtm, uti propos. till bifall å detta betänk,
måtte utesluta de alne sista raderna, innehållande: Och har
Utsk. icke, på sätt ifrågastäldt blifvit, funnit skäl tillstyrka
denna inrättnings förändrande till classlotteri”; ty om
äfven denna del af betänk, blefve bifallen, torde Hr Gr. o.
Landtm, finna, att, i motsats mot hvad Hr Gr. o. Landtm,
förklarat, den af mig yrkade mening sedermera ej kunde
göras gällande.
D c 11 C Augusti f. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att då endast
liufvudpunkten blifvit för B. o. Ad. uppläst, bade H. Ex.
ansett endast den nu vara föremål för öfverläggning och
beslut; dåden sednare, eller afstyrkandet af classlotteri, genast
härefter skulle blifva för R. o. Ad. föredragen, blefve
det då tillfälle för Hr Rosenblad att söka göra sitt förslag
gällande. H. Ex. framställde derefter propos. till bifall å
den nu föredragna liufvudpunkten, ang:de nummerlotteriets
bibehållande.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller att få reservera mig mot
fortfarandet af denna spelanstalt; och jag gör det så mycket
hellre, som jag har en särdeles afsky för alla slags statsvinglerier,
de må visa sig i spel eller annorlunda.
Hr Hjärne reserverade sig mot R. o. Ad:s nu fattade
beslut.
Hr von Hohenhausen: Jag får äfven reservera mig
mot lotteriets fortfarande; ty om något är rackelsystem, så
är det detta.
Hr Stuart och Hr Dalman, Wilh. Fredr., förenade
sig med Hr von Hohenhausen.
Slutpunkten, innehållande afstyrkande af
nummerlotteriets förändrande till classlotteri.
Hr Rosenblad: Med anledn. af Hr Gr. o. Landtm:s
benägna löfte får jag anhålla om propos., att R. St. måtte
till K. M. ingå med underd. skrifvelse, deri de anhålla, att,
i fall K. M. anser det lämpligt, nummerlotteriet måtte förvandlas
till classlotteri.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller att få bestrida den siste
värde talarens åsigt, hufvudsakligen derföre, att om hans
plan ginge igenom, skulle spelsjukan tilltaga. Jag erkänner,
att ett classlotteri, om det ställes klokt, har företräde
framför' nummerlotteriet; men just derföre skulle förändringen
endast befordra och föröka spelsjukan. Nu är
vårt nummerlotteri så väl kändt, att icke särdeles många
personer med godt omdöme begagna detsamma, utan endast
den fattiges och oförs.tåndiges skärfvor ingå till inrättningen.
Dessa skulle icke mindre insättas uti classlolteriet, och dertill
anser det icke vara värdigt och principenligt för slaten att
.sålunda söka vinna större inkomster; men jag medger, att
Ur Rosenblads förslag är consequent, då det yrkas af de
Ilrr,
ler några tusen r:dr mer. Jag måste deremot afstyrka förelaget,
o,ch jag gör det äfven derföre, att det nuvar. lotteriet,
just i anseende till sin sammansättning, förr eller senäte
måste förfalla. ..
Den G Augusti f. m.
Hr Rosenblad: Det är ganska klart, att genom classJotteriets
införande, i stället för nummerlotteriet, skulle de
lägre folkelasserna upphöra att i lotteriet deltaga, och derigenom
skulle den moraliska vinst uppkomma, som man
med nummerlotteriets afskalfande åsyftat; men dertill vore
det en vinst (ty såsom Gr. Cronhjelm kan jag ej anse det
som förlust), att de personer, som i alla fall ej kunna hindras
att tillfredsställa sin spelsjuka, komme att göra det på
ett Svenskt lotteri, i stället för att såsom nu begagna Danska,
Frankfurtska, Hamburgska m. fl. lotterier. Jag tror,
att man genom förändringen vunne, att statsinkomsten blefve
ökad samt att icke den fattiges skärfvor skulle gå till
lotteriet, utan att det blefve Hamburgska och Frankfurtska
Judarnas samt deras commissionärers skärfvor, som skulle
inflyta till statsverket. Jag får således anhålla om propos. å
mitt förslag; om det ej blifver understödt, skall jag ej vara
envis, och jas» vill ej nu uppehålla tiden med en vidlyftigare
framställning, enär jag redan vid flera tillfällen fullständigt
utvecklat min tanke i detta ämne.
Gr. Cronhjelm: Det kommer helt och hållet an på
planen för classlotteriet, om icke äfven de små skärfvorna
der finna sin plats; således måste jag antaga, att den fattiga
classen äfvenså väl efter ifrågavar. förändring, som nu,
kunde blifva af med sina penningar. Hvad åter beträffar
det skäl, att de förmögna spelarne, som nu placera stora
summor på utländska lotterier, skulle få tillfälle att göra
det inom landet, tror jag detta skäl förfalla, om vi bifalla
den nu af Hr v. Hohenhausen väckta och af Frih. Boye
understödda motion om förbud emot införandet af utländska
lottsedlar. Jag tror derföre, att skälen för Hr Rosenblads
motion icke blifva gällande, derest Hr v. Hohenhausens förslag
antages, och tillstyrker bifall till Utsk:s betänk., hvilket
innefattar afslag å Hr Rosenblads motion.
Frih. Roye: Det är dels i consequens af det understöd,
jag leranat Hr v. Hohenhausens motion, och dels derföre,
att jag ej kan annat finna, än att Hr Rosenblads motion
är grundad på goda skäl, som jag ber att få förena
mig med honom. Det går ganska väl an att förbjuda försäljningen
af utländska lottsedlar; men efterlefnaden blir alltid
fasligt svår att controllera. Man kan derföre förutse,
att oaktadt de förbud, som kunna utgå, kan ganska stor
spelning på de utländska lotterierna härstädes äga rum; oell
jag tror i följd deraf, att det ändamål, som Hr v. Hohenhausen
och jag sökt, skulle säkrare vinnas, om ett classlotteri
inrättades här, hvarigenom man inom landet hade
samma utväg att tillfredsställa spellusten, som man söker
på utrikes classlotterierna. Jag förenar mig således med Hr
ii II.
Pen 6 Augusti f. m.
Rosenblad i den anhållan, att Ilr Gr. o. Landtm, täcktes
göra propos. på hans framställning.
Hr Tham: Måhända sviker mig mitt minne; men jag
tror, att jag för en liten stund sedan hörde nämnas af Gr.
Cronhjelm, att antingen man förbjuder försäljning af utländska
lottsedlar ellef ej, spelas det ändå. Det är på detta
skäl, som jag förenar mig med Hr Rosenblad; ty örn ett
sådant förbud skall hafva någon verkan, måste de spelare,
om ej kunna hindras att spela, lemnäs tillfälle alt spela på
inhemskt classlotteri. Det är således på det att förbudet
mot försäljning af utländska lottsedlar må kunna hafva någon
påföljd, som jag anhåller om Hr Gr. o. Landtnäs propos.
till bifall på Hr Rosenblads motion.
Gr. Cronhjelm: Det är sannt, att jag sagt, att antingen
försäljningen af lottsedlar tillätes eller icke, spela våra
storspelare med våra Svenska kort; men jag hemställer, om
detta bör vara motiv för inrättandet af flera stats-spelanstalter,
så att dessa spelare må erhålla tillfälle att ytterligare
derpå tillfredsställa sin spellusta. I sådant fall hemställer
jag, om icke en sådan opinion bör göra sig gällande derigenom,
att man yrkar inrättandet af biribiklubbar för statens
räkning, isynnerhet som jag hört sägas, att af alla
spel är biribi det, hvarpå bankören vinner me3t, hvarföre
en sådan inrättning ej allenast skulle för staten vara den
mest gagneliga, utam jemväl stå i full consequeus med de
Herrars yttranden, som önskat införa ett classlotteri derföre,
att storspelarne må få tillfälle att på inländskt i stallet
för utländskt lotteri placera sina penningar, För min del
får jag dock tillstyrka afslag å Hr Rosenblads motion. Jag
har icke velat begära votering i den förra frågan, utan ätnöjt
mig med en reservation, derföre att jag är öfvertygad,
att det nuvar. dåliga lotteriet skall förr eller senare af sig
sjelf förfalla, samt af consideration för den andra sidans
opinion, och jag hoppas, att den motsatta sidan skall hafva
den motsvarande grannlagenheten att åtnöja sig med hvad
vi i'edan hafva och icke drifva fordringarna längre; ty att
lotteriinrättningen ej blifvit helt och hållet afskalfad torde
vara nog för denna gången.
H. Ex. Ilr Gr. Mörner, Adolph Göran: Då denna
sak förra gången förevar, hade jag äran framställa omöjligheten
af att hindra folket alt förstöra sig, när det dertill
har håg, samt att detta är en frivillig afgift och en afgift,
sorn lätteligen uppbäres och svårligen af statsverket kan umbäras.
Om våra inkomster vore i den författning, att vi
kunde umbära sådana afgifter som denna, skulle jag visserligen
icke yrka dess fortfarande; men då det är erkändt,
att vi äro i behof af de afgifier, som möjligen härigenom
kunna erhållas, och då det är fråga om ett förbättradt spelsätt,
hemställer jag, om det ej är bättre att antaga ett för
-
Den G Augusti f. m.
battradt, än att bibehålla det sämre spelsättet. Da man säger,
att spelare i alla fall finna tillfälle att förstöra sina penningar,
tror jag, att man bör besinna, att vid ett classlotteri
förstöra de icke andra än sig sjelfva, då de deremot i
andra ipel förstöra såväl sig sjelfva sorn andra; och derföre
ansei’ j g bättre att hafva ett spel, hvarigenom icke flera
pä samma gäng kunna förstöras. ,
Hr Rosen blad: Jag utber 111ig att få uppläsa det förslag,
som jag anhåller att Hr Gr, o. Lapdtm. täcktes proponera:
”alt R. St. anhålla hos K. M. i underd., att, i den händelse
K IVJ. skulle finna det lämpligt, K. M. täcktes förvandla
nummerlotteriet till ett elasslotteri.” Derigenom försvinner
alldeles den irring, hvari Gr. Cronhjelm synes hafva råkat,
att jag skulle önskat ett elasslotteri jemte nummerlotteriet.
Jag har doek alltid tillstyrkt förvandling af nummerlotteriet,
på det de fattigare classerna pia slippa att narras till lotte- v
rict och conlribuenterna må bestå af sådana personer, sorn
i annat fall contribuera till Tysklands Judar,
Gr. Cronhjelm: Jag har icke påstått, att Hr Rosenblad
vill hafva ett särskildt dass- och särskildt nummerlotteri,
utan jag erkänner consequensen af hans utveckling
af den sats, att staten bör vara förläggare för spelhus. Men
jag skulle, i fall jag hade någon förmåga att verka på den
varde motionären, till honom vilja hemställa, om han ej
skulle vilja hafva godheten att uti sin propos. begagna mera
generella termer, t. ex. att den vinst, som genom nummerlotteriet
inflyter, må användas till utvidgade och förbättrade
spelinstitutioner af hvad slag som helst, blott de
lemna stor inkomst åt staten. Jag tror, att man borde antaga
principen lie) och hållen och icke inskränka sig till en
partiel förbättring af spelanstalterna.
StatsUtsk:s yttrande i den nu föredragna slutpunkten
blef af R. o. Ad. bifallet.
24:de, a5:te, 26:te, 27:de, 28:de oqlx 2g:de
punkterna biföllos.
3o:de punkten.
Gr, von Fersen, Hans: I enlighet med af mig af
gifvet
yttrande, då StatsUtsk:s betänk. N:o 54 föredrogs,
och i enlighet med hvad Utsk. nu framställt, får jag hos
Hr Gr. o. Landtm, samt II. Ståndet anhålla, att punkterna
3o, 3i, 32, 33 och 34 af nu förevar, utlåt, må blifva lagda
till handlingarna, emedan de icke fordra hvarken bifall
eller afslag af R. o. Ad.
Hr Skogman, Carl David: Beräkningen af den inkomst,
som genom brännvinsafgiften är att förvänta, är visserligen
vid detta tillfälle likgiltig, enär afgiftens belopp ej
kan bestämmas, innan Bevilln:sUtsk:s förslag i ämnet inkom
-
Den 6 Augusti f. ra.
mit. Jag vill blott nämna, att beräkningen af denna inkomst
i K. M:s nåd. propos. grundade sig på det af R, St. vid sednaste
riksdag beräknade belopp, och att derföre StatsUtsk.
ej synes haft anledning att nedsätta summan från 545,ooo
till 43o,ooo r:dr, och önskar för öfrigt endast, att BevilinrsUtsk.
så snart som möjligt måtte inkomma med sitt förslag,
till ledning för StatsUtsk. vid bedömandet af statens tillgångar.
Vid detta tillfälle anhåller jag att få göra en allmän
öfversigt af StatsUtsk:s beräkningar. Utsk. har i sitt sednare
betänk, beräknat inkomsterna till en sammanräknad
summa af 7,772,000 r:dr. Uti K. M:s nåd. propos. upptagas
de till 7,870,614 r:dr 2 sk. 6 r:st., eller 98,614: 2. 6.
mera än Utsk. antagit; men som StatsUtsk. beräknat brännvinsafgiften
till ett belopp, som med ii5,ooo r:dr understiger
beräkningen i K. propos., så följer, att de öfriga inkomsterna
blifvit af Utsk. calculerade till 16,385 r:dr 45 sk.
6 r:st. mera än i K. M:s propos. Uti en förslagsberäkning af
7 å 8 millioner är en sådan olikhet i beräkning, som nu
visar sig, af mindre vigt; men StatsUtsk:s bemödande att
nedsätta inkomsterna kan möjligen inverka på statsutgifternas
bestämmande, och jag anhåller derföre att få förklara,
att om statsverkets inkomster beräknades och dess utgifter
reglerades på sätt K. M. i dess nåd. propos. föreslagit, skulle
behof af ökad beskattning ej uppkomma hvarken genom
allmänna bevillningen eller på annan väg, under förutsättning
likväl, att brännvinsafgiften så reglerades, att den deraf
vid sista riksdag påräknade inkomst med säkerhet utginge.
Hr Tham: Allt, hvad StatsUtsk. uppgifvit i afseende på
de extra ordinarie inkomsterna, kan icke vara annat än en
berättelse, huru StatsUtsk. funnit dem hafva utgått de föregåendeåren,
och således endast en approximativ calcul öfver
statsverkets tillgångar. SlatsUtskts beräkning kan således
icke föranleda till något bestämmande , utan de extraoi’dinarie
inkomsterna bero utaf, huru R. St., i anledn. af
Bevilln:sUtsk:s förslag, vilja bestämma den. Jag får således
i öfverensstämmelse med Gr. v. Fersen anhålla, att de af
honom nämnde punkter måtte, såsom innefattande endast en
calcul, blifva lagda till handlingarna.
I anledn. häraf och uppå derom framställd propos. blefvo
såväl 3o:de som 3i:sta, 32:dra, 33:dje och 34:de punkterna
lagda till handlingarna.
35:te punkten bifölls.
Allt, hvad Utsk. slutligen yttrat efter 35:te punkten,
blef af R. o. Ad. lagdt till handlingarna.
H. R. o Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den 6 Augusti c. m. 181
Onsdagen den 6 Augusti i834.
Plenum kl. 6 e. m.
Hr Montgoraraerie, Gust., hade inlemnat följande:
Som jag innan kort kommer att flytta från orten och
för denna orsak på länge icke kunnat — och icke heller för
närvar, kan — befatta mig med riksdagsärendernn, får jag
härmedelst afsäga mig H. R. o. Ad:s förtroende att vara
vald till ledamot i Eevilln Utsk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer
att utse en ny ledamot uti Bevilln.Utsk. efter Hr Montgommerie.
Justerades 5 prot.utdr. för denna dag f. m.
Ånyo föredrogs Stats- och Oecon.Utsk:ns d 3o sisth Juli
e. m. på bordet lagda betänk. N:o 12 i anledn. af väckt
fråga om upphäfvande af den, vid fördelningen af utmarken
på Öland, samma utmark åsätta ränta.
Hr Danckwardt, Magn. Georg: Uti Stats- och
Oecon.Utsk:ns nu ifrågavar. betänk kan jag icke instämma.
Utsk:n tillstyrka der en förnyad und. anhållan hos K. M.,
att å Öland en undersökning måtte på hemmansägarnes bekostnad
varda af KammarColkm och Landsh:n föranstaltad
till utredande, huruvida, på sätt Riksd.fullmägtige uppgifvit,
Ölands utmarker verkligen blifvit på 2:ne särskilda sätt och
vid olika tillfällen skattlagda, eller hemmansägarnes lagliga
rätt i annat afseende för nära trädd, i hvilket afseende K.
M. täcktes rättelse deri förordna. Denna vid sista riksdag
af R. St. framställda anhållan har undergått den nogaste
granskning både hos KammarColkm och K. M., på sätt äfven
Utsk:n i deras betänk., ehuru icke fullständigt, omförmäla.
Jag anhåller derföre att få uppläsa K. M:s i enlighet
med KammarCollegii tillstyrkande meddelta beslut öfver
R. St:s berörde anhållan, och hvilket innefattar fullständigt
svar på alla af Riksd.fullmägtige anförda skal i frågan. Det
lyder sålunda:
”K. M. har af de i förevar, ämne företedda handlingar och
meddelta uppgifter i nåder inhemtat, att Öland, enligt K.
ordningen och stadgan om jagter, djurfång och fogelskjutande,
af d. 29 Aug. 1664, blifvit upptagen såsom enkannerligen
varande en K. M:s djurgård och frikallad park, dermed
jemväl K. placatet emot olofligt skjutande och djurs fallande
å Öland d. 3i Oct. 1689, K. brefven d. 6 Sept. 1692
o. d. 7 Mars 1760 öfverensstämde, att Kronan från äldre
tider utöfvat en med dessa författningar öfverensstämmande
äganderätt öfver utmarken å ön, så att inga intagor, hvarken
till bete eller odling, fått derå göras utan särskildt Lill
-
D e n 6 Aujust! c. m.
stånd och, då det medgifvits, alltid emot särskild skatt,
efter hvad författningarna om intagor å Kronans parker i
allmänhet föreskrifvit; att enligt vid Gen.Landtmätericontoret
verkställd granskning af ej mindre den af sökanderna,
till stöd för deras påstående, åberopade gen.charta öfver
Öland, än flera speciella skattläggaingschartor derstädes, på
sätt äfven förut blifvit af Öfverdirectörsembetet uppgifvet,
någon utmark icke blifvit derå antecknad såsom hemmanen
eller byarna tillhörig och således icke heller några byagrän
sor
å denna utmark befintliga, hvilket äfven iögo års skatt
läggningsmelhod
för Öland bestyrkte, då den upptoge, att
för Öland ingen skog funnes, än mindre några hagar till
mulbete, som kunde skattläggas eller den öfriga skattläggningen
förbättra; och att såväl häraf, som af de dels från
KammarColhm infordrade, dels af sökanderna sjelfva företedda
skattläggningshandlingar finnes, att någon ränta för
mulbete icke blifvit hemmanen påförd, eller vid skattläggningarna
till förhöjning i hemmantalet considererad. I följd
häraf har K. M. funnit Kronans äganderätt till ifrågavar.
utmark vara ostridig och att den af hemmanen derå begagnade
mulbetesrält, ehuru de derifrån, såsom för deras behof
nödig, läinpeligen icke bort skiljas, likväl lagligen icke kan
anses hafva förändrat utmarkens bestämda natur af kronopark,
hvarå betesrätten uti 1664 års och sedermera utfärdade
skogsordningar ansetts vara af gunst och nåd förunnad,
äfvensom att då K. M., med upphäfvande af den förra djurgårdsinrättningen
å ön och all deraf följande olägenhet och
tunga för invånarne samt hinder för landets uppkomst, på
derom skedd framställning i nåder mpdgifvit utmarkernas
fördelning till hemmanen under full och everldlig äganderätt,
sådant enligt gällande författningar icke kunnat, ej heller
lämpligen bort äga rum, utan att särskild skatt åt staten
för dess afstådda äganderätt till marken bestämdes, hvarifrån
någon befrielse uti 1802 års K. bref 0111 hushållningen å
Öland icke blifvit hemmansägare beviljad, eller sedermera
för hemmansägare i andra orter, efter hvad KammarGollegii
circulärbref af d i4 April 1824 i lika beskaffadt fall innehåller,
medgifven; och då denna skatt, hvilken varit bestämd
i spannmål efter lunnlandtalet och således icke innefattat
egenskapen af en på ortens method grundad skattläggning,
samt derföre icke bort, efter hvad författningarna rörrde
skattläggningar af nämnde egenskap föreskrifva, undergå
särskild pröfning i KammarCollegio, blifvit åsatt efter föregången
noga taxering af maiken, deröfver, likasom hvad delningen
i öfrigt angick, hemmansägarne haft rätt hos K. M.
anföra besvär, och samma skatt icke uppgår på omkring
78i förmedlade hemman, som denna skatt utgöra, till mera
än 874 tunnor 2T*5 kappar, eller, öfver hufvud räknadt, till
blott omkring g kappar på hvarje 4 mantal, hvilket, på lika
sätt beräknadt, erhållit i norra Mötet omkring 32 tunn
-
Dea 6 Augusti c. m.
»83
lands areal samt 2-} tunnland efter uppskattning, oell i södra
Mötet 4' tunnland i areal, samt 2-| tunnland efter uppskattning,
så synes icke heller, vid jemn före Isen af den förmån,
hemmanen genom äganderätten till utmarken vunnit,
med skäl kunna påstås, alt berörde afgift vore för dryg,
hvartill också i öfrigt icke någon anledning förekomme, enär
samma afgift alltsedan år 1818 för norra Mötet samt 1821
för södra Mo'et, utan verkan på hemmansägarnes bestånd,
utgått, oaktadt de ännu icke kunna anses hafva satt marken
i det förbättrade skick, hvartill den kan uppbringas. På
grund af detta allt, och då således uppenbart är, ej allenast,
att hemmanen icke blifvit förr, än vid utmarkens delning,
derför skattlagda, och att deras rätt deraf icke finnes i någon
måtto vara för nära trädd, samt vid sådant förhållande,
genom den af 11. St. hemställda undersökning på stället, någon
upplysning i ämnet, föranledande till ändring i hvad, rör:de ifråga
var. utmarks skatt, stadgadt blifvit och i flera år gällt till
efterrättelse, icke kunde vinnas, hvadan en sådan undersökning,
hvilken dessutom skulle föranleda till dryga kostnader,
vore utan ändamål, har K. M., lika med hvad KammarColkm
i und. yttrat, icke funnit skäl att till R. St:s i berörde
afseende gjorda und. hemställan lemna nåd. bifall.’'
Då nu Utskm funnit sig befogade att föreslå en alldeles
lika lydande und. anhållan i ämnet, som vid sista riksdag
aflats, hade man med skäl kunnat förvänta, att Utsk:n
till vederläggning upptagit hvad i K M:s nu upplästa nåd.
beslut blifvit anfördt, såsom grunden för afslag å R. St:s
begäran; ty endast på sådant sätt lära R. St. kunna förvänta
någon ändring i samma beslut. Utskm anföra deremot
endast: ”att då af hvad deri blifvit anfordt till stöd derför,
att hemmanens på Öland mulbetesrätt i utmarkerna ej skall
vid hemmanens skattläggning blifvit tagen i beräkning till
förhöjning i hemmantalet, Utskm icke blifvit om ett sådant
förhållande fullt öfvertygade, helst flera af motionärerna i
bestyrkta afskrifter företedda, åren '729, 1732, 1734 och
1735 upprättade skattläggningsinstrument öfver åtskilliga
hemman å ön upptaga, alt till hemmanen hörde midbete på
Alvaren, utan att bestämdt finnes uttryckt, det en sådan
förmån ej skulle inverka på sjelfva skattläggningen , och att
landshöfdingen uppgifvit, att utmarkerna äro af den dåliga beskaffenhet,
att de icke kunna annorlunda än förut användas,
så att någon förmån genom delningen icke för hemmanen
uppkommit” Hvad det förra angår, lärer det vara klart, att
i skattläggningarna icke lämpligen kunde särskildt uttryckas,
att betet å alhnän:gsmarkerna icke inverkat på skattläggningarna
(att det ej skett ådagalägges deraf, att skattläggningarna
icke upptaga någon ränta derå till beräkning); och det kunde
icke heller ske, då skattläggningsmethoden för ön, på sätt
här ofvan är upptaget, icke innehåller någon föreskrift om
betets skattläggande, såsom deremot den för Calmare län
Den 6 Augusti e. m.
stadgar. Beträffande åter den af Landsli. meddelta uppgiften,
så strider den mot verkliga förhållandet, då en del af
marken verkligen är inhägnad och äfven odlad. Derjemte
torde det befinnas vara alldeles klart, att en undersökning
på stället icke kan i någon mån upptaga de omständigheter,
som Utsk:n föreslå att utredas, eller om hemmanen för
ifrägavar. utmarker blifvit på 2:ne särskilda sätt skattlagda
eller bemmansägarnes rätt i annat afseende för nära trädd;
detta beror icke af några locala förhållanden, utan måste
endast utredas af ortens skattläggningsmethod, skattläggningsdocumenter
och andra handlingar ronde ön, och kan således
likaväl skriftl. upplysas, likasom det i öfrigt är säkert,
att några vidare handlingar i saken icke kunna företes, än
som redan skett; hvadan ock genom hvad undersökningar
som helst ett annat förhållande icke kan ådagaläggas, än i
K. M:s nåd. beslut är upptaget. Huruledes i allt fall en
sadan undersökning lämpligen skall af K. KammarColhm på
stället förrättas, är svårt att inse. I öfrigt kan jag ej undgå
anmärka det mindre lämpliga deruti, att sedan ifrägavar.
allmän:gsmarker pä hemmansägarnes begäran och med Kronans
dryga kostnad blifvit delade, delningen fastställd och
spannmålsräntan i många år derför utgått, befrielse ifrågasättes
från denna ränta, hvilken stadgades som vilkor för
delningen, icke då öfverklagades, utan inverkan på folkets
bestånd utgått och ej heller synes för hög, dåden blott uppgår
till omkring p kappar på hvarje i mantal, hvilket erhållit emellan
3o och 40 tunnland. På alla dessa skäl hemställer jag,
om icke Utsk:ns betänk, må afslås.
Frih. Raab, Adam Christ.: Jag har icke kunnat
öfvertygas af den siste värde talaren. Med den localkännedom,
jag äger om Öland, anser jag mig skyldig att yrka
bifall till betänk., sorn mig synes väl grundadt. Om man
granskar de handlingar, som blifvit företedda och åberopade
såväl af motionärerna som af K. M:s Bef:h:de i Calmare
län, skall man finna, att de alla instämma deruti, att Ölands
utmark vid hemmanens skattläggning ansetts såsom deras
bete och sålunda blifvit intagen i skattläggningen. Jag måste
också vitsorda, att utom den allmänna utmarken, eller
s. k. AI varén, finnas på Öland få beteshagar och endast på
vestra kusten. För öfrigt bör härvid märkas, att Öländningarna
alldeles icke enstämmigt begärt delning af ifrågavar.
utmark, utan tvärtom lagt sig deremot och funno sig
högst surprenerade, då det år 1816 publicerades, att den
verkställda taxeringen skulle inom viss tid klandras vid talans
förlust. Några f. d. riksdagsmän inbillade då allmogen,
att 0111 den vid detta tillfälle bibehöll tystnad, skulle delningen
aldrig blifva utaf, och detta var orsaken, hvarföre
klandret då försummades. Sedan 1827 års skiftesstadga numera
-
Den G Augusti e. m.
i85
mera gjort den princip gällaude, att taxeringen skall öfverklagas
forst efter fulländad delning, synes derföre, sorn samma
förhållande här borde fä äga rum. Derjemte bör äfven
besinnas, att ehuru, på sätt jag nyss nämnt, hemmanen redan
förut äro skattlagda för bete, hafva de nu, tvärtemot
1802 års K. bref, för betesmarken fått sig pålagd en ganska
hög skatt, hvilken åtminstone i intet fall bort sättas
högre, än för kronohemman efter ortens skatlläggningsmethod;
och den föreslagna undersökningen skulle således medföra
en nyttig verkan, äfven om den ej sträcktes längre än
till utredande, huruvida den betesmarken åsätta skatten i projjortion
öfverstiger den vanliga räntan. Detta är ej detsamma
som att begära hela delningens upphäfvande; men en
sanning är, att om den förblifver helt och hållet orubbad,
blifva Öländningarna hardt tryckta och anse sig sjelfva, efter
hvad jag hört af hvarenda skjutsbonde, mycket förnärmade.
För min del tror jag, att en del blifvit förnärmad, en annan
del icke, emedan utmarken är till sin beskaffenhet mycket
ojemn. För hvad som blifvit inhägnadt och odladt anser
jag skatten icke vara för hög; men för den ännu oinliägnade
delen, hvilken är af sådan beskaffenhet, att den
icke lönar mödan att inhägna, är skatten, efter min tanka,
både för hög och orättvis. Det är bekant, att Öländningarna
alltsedan 1818 anhållit om rättelse häri, eller åtminstone
om en undersökning, hvaråt jag finnér det vara obilligt och
oklokt att icke lemna uppmärksamhet, då sökanderna sjelfva
vilja bekosta undersökningen och en jenmkning synes
kunna ske utan särdeles förlust för statsverket. Öland kan
icke i godhet jemnföras med andra provinser, såsom t. ex.
Westergöthland, men är hårdare skattlagdt och har ändock
aldrig besvärat med begäran om understöd. Vid sådant förhållande
synes billigheten kräfva, att man fäster något afseende
på motionärernas fordringar, och jag kan på grund
häraf ej annat än tillstyrka bifall till Stats- och Oecon.-  TJtsk:ns ifrågavar. betänk.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: It. o. Ad. lärer
icke af mig vänta den kännedom om skattläggningsmethoderna,
sorn erfordras för att bestämma, om Utsk:n haft rätt
eller orätt i sin åsigt, och icke heller den localkännedom,
som behöfdes för att afgöra, om Öländningarna hafva rätt
eller orätt i sin klagan; men af handlingarna har det synts
mig, som denna klagan icke vore utan ali anledning, och
då K. M:s Bef:h:de i länet för sin del tillstyrkt en undersökning
samt sökanderna erbjudit sig att sjelfva bekosta den,
skulle jag tro, att Utskrns tillstyrkande åtminstone är oskadligt.
Befinnes det vid undersökningen, att sökanderna klagat
utan skäl, få dc sjelfva vidkännas följderna deraf; men
hafva de åter skäl, vet jag ej, hvarföre man skall neka dem
11 H. »4-
t85
Dea 0 Augusti c. ra.
en undersökning. Det Ur väl sannt, att KammarCclkm afstyrkt
undersökuingen; men å andra sidan har K. M:s Bef:h:de
tillstyrkt den, och jag anser således för min del bifall till
Utskais betänk, vara lämpligast.
Hr Rothlieb, Axel Fredr.: Den localkännedom,
som Frih. Raab tilltrott sig, tror jag mig äfven äga och anser
mig böra vitsorda samma förhållande sorn han. Jag
tror, att Utsk:n haft skäl att yttra sig på sätt som skett i
betänk.; ty att klaganderna icke äro utan anledningar för
sin begäran visar sig icke blott af de i betänk, upptagna handlingar,
utan K. M:s Bef:h:de har äfven vitsordat, att någon
rättelse är af behofvet påkallad. Jag tillstyrker således bifall
till Utsknis förslag.
Frih. Ehrenborgh, C asp. Wilh.: Oin R. o. Ad. ej
finna sig öfvertygade af de skal Statssecret. för inre ärenderna
anfört, lärer det åtminstone blifva omöjligt att bifalla
betänk, i dess närvar, skick eller utan föregången återremiss;
ty det lärer väl icke ga an att exceptionsvis för Oland fastställa
en särskild form för skattläggning. Öländningarna
hafva på egen begäran fått dela sina utmarker, och Kronan
liar dertill upplåtit åtskilligt af sin egendom. Om Öländningarna
nu äro missnöjda med denna fördelning, och nian
på grund deraf vill, att K. M. skall föranstalta en undersökning,
lärer densamma åtminstone icke kunna ske, på sätt
Utsk:n föreslagit, gemensamt af KammarColhm och K. M:s
Bef:h:de. KammarColinn är öfverdomstol i skattläggningsfrågor,
och att nu sätta den i gemensam verksamhet med en
lägre auetoritet vore en alltför ny och egen åtgärd. Det
högsta, hvartill man kan komma, lärer väl vara att låta
landshöfd. hålla undersökningen och tillåta klagomål deröfver
först å KammmarColkm och vidare hos K. M.; ty att för
Öland göra lex in casu synes alltför orimligt, och jag tviflan,
att statsinteresset derpå skulle vinna. Jag kan åtminstone
för min del ej gilla den nya methoden, att KammarGolIan
och K. M:s Bef:h:de skulle gemensamt hålla en skattläggningsundersökning,
och jag yrkar således återremiss, på det
man åtminstone åt den lind. önskningen må gifva den form,
att den af K. M. kan bifallas.
Hr Danckwardt: Utsk:ns förslag innehåller, att undersökning
bör ske till utredande, huruvida den ifrågavar.
utmarken blifvit på tvenne särskilda sätt skattlagd; och jag
frågar då: kan upplysningen härom vara local, kan den bero
af någon undersökning på stället? Den måste erhållas
af handlingar och således kunna inhemtas likaväl här som
på stället. Hemmansägarne hafva icke visat, att de för utmarken
blifvit skattlagda på dubbelt sätt, och då Utsk:n
haft handlingarna till granskning, hafva de ju sjelfva kunnat
efterse, om sådan skattläggning ägt rum, och om så varit,
genast bestämma, att rättelse deri borde ske, utan att be
-
Den 6 Augusti c. m.
gära en Undersökning, sorn aldrig kan leda till ändamålet.
— Vidare säga Utskrn, att undersökningens föremål borde
vara att tillse, huruvida hemmansägarnes lagliga rätt i annat
afseende blifvit för nära trädd. Detta kan icke hafva skett
på annat sätt än genom skattläggningen, sorn skulle vara antingen
dubbel eller för hög; men nu är förhållandet, att
ingen utmark ingått i sjelfva hemmanens skattläggning på
Öland, emedan den ansetts vara Kronans tillhörighet, och
när staten öfverlåter denna sin äganderätt, måtte det vara
dess rättighet att bestämma, att sådant endast får ske mot
viss vedergällning. Denna har nu blifvit fastställd till visst
belopp, för bestämmande hvaraf taxering skett, som hemmansägar
ne haft tillfälle att öfverklaga, om de velat, ehuru icke
efter samma grunder, som finnas i skiftesstadgan, enär frågan
här var om fördelning af allmänna marker. Det enda,
som således återstår, är att utreda, huruvida den fastställda
vedergällningen kan anses för hård; och jag hemställer, om
det kan anses för hardt att erlägga g kappar på ett fjerdedels
mantal, som erhållit 3a tunnlands areal i norra mötet och
4i tunnland i södra mötet. Vilja R. St. nedsätta detta belopp,
så beror de naturligtvis på dem; men efter min tanka
är det icke för högt och har redan utgått alltsedan 1821.
Att Öländningarna sjelfva begärt delningen är ostridigt,
och derom vittna deras ansökningar. Hvad åter 1803 års
K. bref angår, omtalar det väl icke någon ränta, men bestämmer
icke heller någonting i öfrigt, ang:de sättet för
utmarkens fördelning, hvarom först förordnades år 1811, då
det beslöts, att delningen skulle ske mot åsatt ränta efter
föregången taxering, för hvilken staten fått vidkännas en
icke obetydlig kostnad.
Det är i öfrigt sannt, att K. M:s Bef:h:de i länet tillstyrkt
en undersökning; men de skäl, som härför blifvit anförda,
finnas i Utskrns betänk, upptagna och lyda, som följer:
att de skäl, hem mansägare e för den sökta befrielsen
anfört, vore grundade och vitsordades
af alla skattläggningar från år 1690, då ny method
för hemmanens på Öland skattläggning antagits.
Jag har likväl redan visat, att ett sådant förhållande
alldeles icke vitsordas af hemmanens skattläggning,
blott att de haft bete på utmarken, utan att derför vara
skattlagda. Vidare säger K. M:s Bef:h:de: att den del af
utmarkerna, som blifvit å hemmanen fördelad
och särskild ränta åsatt, vore den sämsta och
minst användbara, sedan, jemnlikt 61 § af K.
resolutionen på allmogens besvär d, 9 De c. 1766,
å utmarkerna blifvit frånskiljda alla dugliga odlingsbara
mossar och kärr, deraf i5 nyhemman,
emot särskild åsatt ränta, uppkommit; och hade
således någon fördel icke tillskyndats hemmanen
genom fördelandet af utmarken, hvilken, nu sorn
i88
Den 6 Augusti e. m.
förr, läge öppen och oduglig till annat iin samfäld
betesmark. Men Frih. Raab har redan upplyst,
att åtskilligt af denna utmark äfven i sednare tider blifvit
inhägnadt och uppodladt; och jag vet i sanning icke,
hvartill hela delningen skulle hafva tjenat, om man dermed
icke åsyftat annat, än att bibehålla marken för gemensamt
bete. Jag skall icke lägga mig emot en återremiss, men förnyar
min erinran, att jag icke inser, hvartill den begärda
undersökningen i något afseende skall gagna.
Frih. Raab: Af Frih. Ehrenborgh har den anmärkning
blifvit gjord, att den af Utsk:n föreslagna undersökning
skulle vara oformlig. Jag får i anledn. häraf erinra, att den å
Ölands utmark verkställda taxering och skattläggning äfven
är oformlig, och således synes mig, som ingen annan utväg
funnes, än att återställa detta missförhållande; mig skall det dock
vara likgiltigt, på hvad väg rättelsen sker, ehvad undersökningen
verkställes af KammarColkm och K. M:s Bef:h:de
gemensamt, eller af K. M:s Bef:h:de ensamt och underställes
K. KammarGolkm, blott att den sker på stället och
Öländningarna derigenom kunna blifva tillfredsställda. Om
Ilr Danckwardt genomsett och granskat motionärernas skäl,
tror jag ej, att det af honom kan nekas, att då bete måste
inräknas vid ett hemmans skattläggning, men sådant på
Öland icke finnes utom på utmarken, följer deraf klart, att
denna vid hemmanens skattläggning blifvit inberäknad. K.
M:s Bef:h:de har endast sagt, att största delen af den fördelade
marken ännu ligger ohägnad, och deri instämmer jag,
ty det är blott en ringa del, som blifvit hägnad och odlad,
och större delen lönar icke ens mödan att inhägna. Då således
Öländningarne icke af utmarkens fördelning kunna få
särdeles »torre fördel, än de förut haft, måste jag än ytterligare
vidblifva mitt yrkande om bifall till betänk, och får
blott, i anledn. af hvad Hr Danckwardt yttrat om de g kapparna
på hvarje £ mantal, tillägga, att om hemmanet förut haft
en dryg skatt af en hel tunna, synes en tillökning af g kappar
för en ringa eller nästan ingen fördel vara nog hård.
Hr Rothlieb: Jag anhåller att genom Hr Ridd.Secret.
få veta, huru de öfriga RiksSt. afgjort denna fråga.
Underteckn. Ridd.Secret.: Stats- och Oecon.Utsk:ns
ifrågavar. betänk. N:o 12 är bifallet af alla tre de öfriga
RiksSt.
Hr Rothlieb: Vid sådant förhållande anser jag icke
något vidare yttrande af nöden, utan åberopar endast de
öfriga RiksStrs beslut.
Frih. Ehrenborgh: Efter den upplysning, som numera
vunnits, lönar det ej mödan att yrka återremiss; men
då jag såsom Statssecret. först behandlat detta ämne, kan
jag cj underlåta att förklara, det jag har mig väl bekant,
Den 6 Augusti e. m.
att utmarksfördelningen i början ansågs medföra stor fördel
för Öland, fastän saken nu vändt sig derhän, att sedan man
fått, hvad raan begär, nedsättes värdet deraf för att ytterligare
få det för intet. Sådant händer ofta med allmogen,
och så är föihållandet äfven här. Hr Danekwardt har fullständigt
upplyst förhållandet, och det synes klart, att ÖJäudningarna,
då de fatt äganderätt till jord, som de förut icke
haft, och derför erlägga en så ringa afgift sorn den ifråguvar.
, icke hafva någon skälig anledning till klagan. Jag hörde
icke heller på min tid någon klagan i detta ämne föras,
emedan man då ännu afsåg den stora fördel, som för Öland
var beredd. Jag vill emedlertid nu icke yttra mig vidare;
erfarenheten torde bäst besanna, att den afUtskm föreslagna
gemensamma undersökning af KanunarColkm och K. M:s
Bef:h:de icke låter verkställa sig. Jag har åtminstone aldrig
hört talas om en undersökning af öfverdomstolen gemensamt
med den underlydande auetoriteten.
Ilr Danckwardt: Sedan tre Stånd bifallit betänk., är
det utan ändamål att vidare förlänga discussionen derom;
men då man sagt, att Öländningarna skola blifvit förnärjnade
genom den verkställda skattläggningen, bör jag upplysa,
att om man skattlägger ett hemman för hvad det förut haft,
träder man dess rätt för nära, men icke då man fastställer
en viss skatt såsom vilkor för öfverlåtelsen af nya lägenheter.
I alla andra fall äro också de gruuder enligt författningarna
lagda, att när ett hemmans rätt till en lägenhet
är klar, befrias hemmanet från all ny skatt för densamma,
men eljest skattlägges den med en, två, tre ända till fyra
kappar lör hvarje tunnland. Här har nu blifvit styrkt, att
hela Öland tillförne varit en K. djurgård, och att inga intagor
kunnat göras utan tillstånd och särskild skatt, och på
denna grund har staten funnit sig berättigad till en viss vederkänsla
för jordens afträdande och tillåtelsen till dess fördelning
hemmansägarne emellan, dervid likväl åtskillig mark
aftogs för nyhemman och boställen m. m.; hvilket allt bevisar,
att jorden ostridigt tillhört Kronan. Landshöfd. uppgifver
också sjelf, att i5 nyhemman äro på utmarken upptagna
och hafva fått särskild ränta sig åsatt. Jag vill emedlertid
icke längre upptaga tiden, utan åberopar endast, hvad
jag förut anfört.
Gr. Gyldenstolpe: En värd talare har gjort anmärkning
emot formen uti Utskms hemställan , såsom oriktig; men
der står, att undersökningen skulle af KanunarColkm och
K. M:s Bef:h:de föranstaltas, och sådant kan ske, utan att
de sjelfva verkställa undersökningen. För öfrigt bör det
ihågkommas, att äfven om någon otydlighet skulle förefinnas
i Utskms förslag, beliöfver K. M. ej rätta sig efter ordalydelsen
i den underd. skrifvelsen, utan sjelf förordna om
undersökningens verkställande på lämpligaste sätt.
*9°
Del» 6 Augusti e. ra.
Frih. Raab: Den siste talaren har förekommit mig
i hvad jag ämnade anföra, sedan jag fästat närmare uppmärksamhet
å TItskms förslag. Jag får äfven tillägga, att
om den här tillstyrkta undersökningen kan anses oformlig,
skulle LagUtsk:s förslag, att syner och besigtningar, i händelse
lagmansrätterna komma alt upphäfvas, böra verkställas
af hofrättsledamöter med biträde af underdomare, likaledes
vara oformligt. Jag har således en auctoritet för mig,
att sådan undersökning, som nu är i fråga, kan verkställas;
och jag fortfar att yrka bifall till betänk., särdeles sedan
de tre öfriga RjksStm bifallit detsamma,
Stats- o. Oecon.Utsktns betänk. JM:o ta blef af R. o.
Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo Stats- och Oecon.Utsk:? d. 3o sisth Juli
e. m. på bordet lagda betänk, A:o i/j, i anledn, af väckta
motioner dels om upphörande af kronobrefbäringsskyldigheten,
dels om ersättning för samma onus.
Hr Danckwardt, Magn. Georg: Emot sista punkten
i TJtskms nu föredragna betänk, har jag en anmärkning
att göra. Ulskm föreslå nemi.: att R. St. skulle hos K. M.
i underd. anhålla, det K. M. täcktes i nåder anbefalla Dess
Bef:h:de i hvarje län att, i enlighet nied de i K. brefvet d.
4 Dec. i83o stadgade grunder och efter socknarnas hörande
i ämnet, uppgöra reglering om kronobrefbäringen. K. brefvet
af år i83o utfärdades efter R. St:s begäran vid sista
riksdagen, att kronobrefbäringen blott borde fullgöras 2 gånger
i veckan på de dagar, som K. M:s Bef:h:de, efter vederbörande?
hörande, funne lämpligt att dertill utsätta. Här
har således redan blifvit stadgadt, hvad Utskm synas åsyfta,
och jag vet dä icke, hvartill en ny befallning skulle tjena.
Att höra socknarna är dessutom alldeles olämpligt, ty saken
rörer blott de hemman, som kunna komma i fråga att
nyttjas till brefbäring. Då emedlertid betänk, innehåller
flera punkter, af hvilka tvenne blifvit afstyrkta, lärer afsiag
nu icke kunna äga rum; och jag anhåller således, på
grund af hvad jag nu haft äran anföra, om återremiss.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anhåller att få
veta, hvad beslut de öfriga Stånden fattat i anledn. af detta
betänk,
Underteckn. Ridd.Secret.: Stats- och Oecon.Utskms
betänk. N:o 14 har blifvit återremitteradt af PresteSt., men
är bifallet af de öfriga tvenne RiksSt:n.
Frih. Palmstjerna: Jag skulle lika med Hr Danckwardt
tro, att den nu föreslagna skrifvelse!! vore öfverflödig,
så framt vi här i landet hade vana att verkligen verkställa
Konungens påbud; men då i flera län förhållandet är,
att Konungens i detta ämne år i83o aflåtna nåd. bref ännu
Den G Augusti e. m.
icke kommit till verkställighet och burit de frukter, som
dermed varit afsedda, synes en påminnelse af behofvet vara
påkallad, för att bringa regleringen med kronobrefbäringen
till stånd. Det är tyvärr många gånger, som vi se, att
författningar icke efterlefvas, och orsaken dertill torde nu
vara för vidlyftigt att undersöka; men det factum, att så
sker, är för alla bekant. Kronobrefbäringens reglering är
emedlertid i vissa orter icke utan vigt, och åtskilliga finnas,
der den för närvar, är mycket betungande. Det gifves nemi.
hemman, som ännu mäste nästan dagligen fortskaffa bref åt
tre eller fyra särskilda håll, och när sådant kan fortfara,
utan att rättelse hittills vunnits oaktadt K. brefvet af år i83o,
synes en påminnelse erfordras; ty jag tror, att regleringen
kan gå för sig utan särdeles svårigheter, blott viljan dertill
är allvarlig Men när vanor fa fortfara i många år, och en
förändring stöter beqvärnligheten hos de personer, som handlägga
saken i sista handen, blir allting svårt. K. M:s Bef:h:des
åtgärder hafva i detta afseende mött många svårigheter
, och då i följd häraf ingen verkställighet kunde påräknas
utan der en mer än vanlig drift gjort sig gällande,
finner jag för min del en påminnelse ganska ändamålsenlig
och tillstyrker bifall tili betänk.
Hr Tham, Wolrath: Jag vill icke motsätta mig
hvarken bifall eller återremiss af betänk.; men då här blifvit
sagdt, att åtskilliga provinser finnas, der Konungens bud
uti nu ifrågavar. hänseende ej efterlefvas, anser jag mig skyldig
upplysa, att Skaraborgs län icke är bland dessas antal.
Der har den anbefallda regleringen redan gått för sig, och
nuvar. landshöfd. har särskildt förbjudit kronobetjeningen
att begagna sif» af extra brefpost, utom i yttersta nödfall.
Jag har blott velat tillkännagifva detta, på det icke alla
måtte skäras öfver en kam.
Hr D anckwardt: I anledn. af Frih. Palmstjernas yttrande
hemställer jag, om icke det ändamål, han söker, på
riktigare väg vinnes genom ansökningar hos K. M:s Bef:h;de,
än genom ett beslut af B. St. att ånyo ingå till K.
M. med samma skrifvelse som förut, sedan K. M. redan fästat
allt möjligt afseende å R. St:s framställning. Frih.
Palmstjerna har sagt, att kronobrefbäringen på vissa ställen
skall vara betungande; men detta är en helt annan fråga
än den, hvarom Utsklns förslag handlar och hvilken endast
angår en reglering till brefbäringens fullgörande på bestämda
dagar, tvenne gånger i veckan; ty hvad beträffar en ny
reglering, grundad derpå, att flera hemman kunde behöfva
anslås till biträde åt dem, som nu bestrida kronobrefbäringen,
finnas föreskrifter derom i andra K. bref, men icke i
det af Utsk:n omtalade af år i83o.
Frih. Palmstjerna: Jag lärer af den siste värde talaren
blifvit missförstådd, ty jag har icke yttrat, att flera
Ben 6 Augusti e. m.
hemman horde andas till understöd a t de brefbäringsskyldiga,
utan jag liar blott sagt, att vissa bland dem ännu äro särdeles
betungade derföre, att den reglering, som i83o års
K. bref anbefaller, icke öfverallt gått i verkställighet; och
det är klart, att om skyldigbeten att fortskaffa brefven inskränkes
till tvenne gånger i veckan, skall besväret blifva
vida mindre, än om de skola fortskaffas sju gånger i veckan,
i synnerhet då frågan derjemte är om förskaffande åt
flera särskilda håll. Det är blott denna ytterligare upplysning,
sorn jag ansett mig nu böra lemna.
Stats- och Oecon.Utsktns betänk. N:o 14 bifölls.
Företogs till pröfning LagUtskrs d. 3o sisth Juli e. m.
på bordet (agda betänk. N:o 82 öfver väckta motioner om
upphäfvande af kämnersrätter, lagmansrätter och riddaresynerätter
samt ändring eller upphäfvande af åtskilliga lagens
rum, rör:de rättegtsordningen.
Frih. Boye, Ludv.: Jag begär återremiss af detta betänk.
, egentligen med afseende på Utsk:ns tillstyrkan, att
lagmansrätterna skola afskaffås, — ett tillstyrkande, som
jag anser af stor skadlighet i både moraliskt, statsoeconomiskt
och juridiskt hänseende. Jag går nu att först framställa
mina moraliska betänkligheter. Nationens första fordran
af lagstiftaren är, att han icke blott skall äga allmän
menniskokännedom, utan äfven, och framförallt, vara noga
bekant med det särskilda folks lynne och naturanlag, för
hvilket lagen stiftas. Nödvändigheten häraf visar sig så påtagligt,
att om denna egenskap saknas hos lagstiftaren, skall
han, i stället för att vårda de lyckliga anlag, nationen
äger, motverka dem, och i stället för att lägga band på
passioner, skall han lössläppa dem. Svenska folket har i sitt
lynne en dyrbar egenskap; det är af naturen fridsamt.
Olyckligt vore således att stifta lagar, som bryta detta anlag.
Fordna lagstiftare hafva vårdat det; de hafva vetat,
att Svensken har passioner som andra, men att Svensken
framför andra blott behöfver en besinningstid, och passionen
lägger sig och det fredsamma lynnet blir det rådande.
Sådant har nationens lynne varit, och frågan är nu — då
man skryter öfver ett sträfvande till förbättringar —, om
detta naturanlag skall respecteras eller förspillas. Att lagmansrätterna
haft och äga den välgörande verkan, jag nu
antydt, har erfarenheten ådagalagt. JustitieStatsministerns
tryckta årsberättelser, grundade på de mest officiella rapporter
från alla domstolar, visa, att af mål, som varit vädjade
från häradsrätterna till lagmansrätterna, hafva 80 proc.
fallit undan, ty af 100 vädjade mål hafva blott 20 blifvit
fullföljda, och hvarföre? Jo, man är berättigad att se orsaken
deri, att lagen lemnat en besinningstid emellan vadet
D c ii 6 Augusti e. m.
och dess fullföljande, under hvilken mellantid det af naturen
fredsamma lynnet fatt göra sig gällande. Genom amma officiella
underrättelser har det blifvit styrkt, att af vädjade
mål från lagmansrätterna till hofrätterna undanfalla y5 proc.;
och orsaken måste antagas ligga i samma kloka försigtighet
hos lagstiftaren. Men i sammanhang med nya lagförslagets
ide' örn permanenta häradsrätter har man nu velat borttaga
lagmansrätterna; och detta förslag, som vid sista riksdagen
vann R. Sfs bifall, har nu för andra gången återkommit.
Jag vill ogerna tro, att det skall vinna begge Statsmagternas
sanction, ty jag hoppas, att Regeringeu skall säga nej
dertill, äfven om R. St., af obekantskap med ämnet, skulle
låta förleda sig att bifalla förslaget; men om man förutsätter
begge Statsmagternas bifall, är jag öfvertygad, att Svenska
folket skall blifva trätgirigt, för att icke säga något
värre. I första stunden man får en ovän, skall man genast
Stämma och fullfölja målet vid domstolarna. Mellantidens
mägtiga inverkan skall försvinna, och Svenska folket skall
blifva trätlystet i stället för fredsamt. Säkert skola då icke
heller passionerna förblifva i saknad af uppkitllare, och samma
förhållande skall här äga rum, som gör andra länders
olycka, att landet öfversvämmas af advocater; ty nog skall
det finnas folk, som veta att smickra passionerna och underblåsa
dem. Jag har nu talat om de moraliska skäl, som
på mig verka ganska starkt; men äfven i statsoeconomiskt
afseende är förslaget lika betänkligt. Hittills har man bergat
sig med det antal domstolar, hvarpå tillgång funnits;
men när nu alla de hundra vädjade målen skola gg från häradsrätten
directe till hofrätten, frågar jag, huru blind ålman
icke —ja, jag beröm förlåtelse, men jag anser det som
ren blindhet — huru blind är man icke, om man räknar
för ingenting den omständigheten, att man skall nödgas tillskapa
6 å 8 nya hofrätten och skaffa löner för a å 3 nya
divisioner i Högsta Domstolen. Hvad slutligen de juridiska
skälen beträffar, är förhållandet med civila tvister, och särdeles
jordatvister, att de ofta icke kunna afgöras utan syn
på stället; och den naturliga ordning, som ingalunda bör
förgätas, har hittills i lagstiftningen varit afsedd, att man
icke lemnat första domstolen ensamt fullständighet i sättet
för sin pröfning, utan det har gifvits en annan domstol
öfver den första, sorn haft i sådana mål samma pröfningsfönnåga.
Men om man nu borttager lagmans- och riddaresynerätter,
skall man skänka all fullständighet i pröfning åt
första domstolen ensam, och öfverlemna åt slumpen, huruvida
hofrätten kan få ett fullständigt begrepp om saken, då
den granskande synen skall verkställas af blott en hofrättsledamot,
men saken dock afdömas äfven af hofrättsdivisionens
öfriga ledamöter. Detta enda skäl är redan så starkt,
att jag hoppas, det Regeringen aldrig skall lemna sitt bifall
11 II.
*94
Den 6 Augusti e. m.
till ett förslag, hvarigenom parterna vid hiiradssynerätt betages
allt hopp att, sedan de vädjat till hofrätten, mera än
en ledamot der skall veta, hvad han gör, den juridiska
oformlighet oberäknad, att hofrättens öfriga ledamöter skola
afdöma synerättsfrågor, utan att sjelfva syna, hvilket
synes mig vara en juridisk oformlighet. Jag begär altså
återremiss af betänk, och anhåller, att dessa mina anmärkningar
få åtfölja till Utsk.
Frih. Raab, Adam Christ.: Ehuru jag ej betviflar, att
män med djupare insigter skola uppträda för att vederlägga
den siste talaren, torde det likväl tillåtas mig, som en
längre tid sysselsatt mig med landthushållning och erfarit
olägenheterna af vår nuvar. rättegångsordning, att äfven yttra
några ord i detta ämne. Jag anser den moraliska oreda,
sorn Frih. Roye förespegla!, ej på långt när vara så farlig;
hvaremot jag tror, att en tidsutdrägt med rättegången af
ett eller tvenne år vid lagmansrätten, sedan man förut för
uteblifvande eller andra orsaker fatt vid häradsrätten vänta
i tre till fyra ting på målets afgörande, är af ett ganska
menligt inflytande och bör framförallt undanrödjas. Frih.
Roye har talat om passionerna; men hvilkens? Jo, kärandens;
och få äro de, sorn stamma utan anledning, då deremot
många låta sig stammas för att, så länge som möjligt,
undvika fullgörandet af sina skyldigheter. Att borttaga Jagmansrätterna
skulle således, efter min tanka, vara att betaga
sådana svarander medlet att uttänja rättegångarna och
tvinga dera till fullgörandet af sina pligter. Det har blifvit
sagdt, att man borde lemna tid åt passionerna att lugna sig,
och det är sann t, att man efter nuvar. rätteg:sordning verkligen
kan blifva utledsen vid långsamheteu i målens afgörande;
men orätt torde det dock vara att derföre utdraga
på tiden i hela decennier för den, som lider och vanligen
tiger. En annan olägenhet har Frih. Roye förespegla! i
afseende på en tilltagande mängd af advocater; men jag påstår
tvärtom, att advocatérna ökas med domstolarnas mängd.
Hvad slutligen angår Frih. Royes anmärkning om förlusten
af lagmanssynerätter, så har Utsk. satt en annan syn i stället.
Orden lyda sålunda i den förändrade redactionen af
i4 cap. 3 § Jordäb:n: Nu vill någor med den synedom
sig ej åtnöja; vadje då under h o fr ät t, so nr
i Rätteg.b:n sägs. Ful Iföl jes vadet, och finner
hofrätten ny syn tarfvas; utnämne hofrätten en
af sina ledamöter att synen hålla, och kalle tvenne
underdomare i orten/ att honom biträda. Det
pro t., som vid synen föres, gifve h ofrä t ts le danlöten
till hofrätten in, och hofrätten dö me sedan
i saken. Drages saken under Högsta Domstolen,
och finnes den ej tillräckligen utredd, ändå
att syn föregått, då må ytterligare syn hållas;
Don G Augusti e. m.
oell nämne Högsta Domstolen dertill en af sina
ledamöter; läte ock, genom hofrätten, kalla
tvenne underdomare att vid synen biträda. Här
liar Utsk. således gifvit surrogat för både lagmanssyn och
riddaresyn, och jag tror, att med denna förändring mycket
skulle vinnas, ty riddaresyner hafva varit så högst kostsamma,
att få kunnat begära deni. I öfrigt torde jag få erinra
0111 en annan olägenhet af lagmgnsrätter. Det har nemi.
merendels händt, alt yngre domare få förordnande att hälla
laginanstingen i stället för ordinarie lagmännen, och mindre
erfarna personer komma sålunda att pröfva äldre domares
beslut, hvilket jag anser oformligt. På alla dessa skäl
tillstyrker jag bifall till Utskrs betänk., i hvad det angår
Jagmansrätternas uppliäfvande; men deremot har jag i nagla
andra delar åtskilliga anmärkningar att göra emot Utsk:s
förslag. Pag- i3 i den nya redactionen till i5 cap. i5
§ Itatteg.bm står det: Alle äga rätten heder och
vördnad visa: ty skall ej någor, i stället för laga
fu Hmäg tig, låta öfver maga, tjenstedräng eller
annan otjenlig gifva dess skrifter in eller till
nmnteligt förhör skicka: Gör det någor, bote i
underrätt 5 daler, i hofrätt 10 daler. Det synes,
som Utsk. häri ej fästat nog uppmärksamhet emellan denna
föreskrift och 2 § i samma cap., som tillåter hvar och en
att till fullmägtig nyttja den, som i hans tjenst är. Man
kan t. ex. för utförandet af ett mål inför häradsrätten vilja
skicka sin rättare, som ofta är ganska tjenlig att lemna de
upplysningar, som erfordras; men nu skulle det, efter Utsk:*
förslag, bero på häradshöfd^ godtycke att bortvisa honom
såsom tjenstedräng. Pag. 17 föreslår Utsk. vidare i sin
redaction af 25 cap. 1 § llätteg b:n, som följer: JNöjes
man ej åt dén dom eller utslag, som häradsrätt i
liufvudsaken å tinget, eller vid laga syn i jordatvist,
eller husesyn å prestebol, frälse- eller
skattehemman, fällt häfver; då må han vädja med
5 d:r under hofrätt, antingen genast, eller sist
innan åtta dagar gått till ända, den inräknad då
domen föll der liufvudsaken, med ränta eller afgäld,
som fordras, stiger öfver 5o d:r utom rätte-*
glskostnaden; och samma föreskrift har Utsk. i iG § föreslagit
i afseende på vad från rådhusrätt. Detta synes
emedlertid alltför hardt. Det kan nemi. hända, att en obemedlad
torpare blefve dömd att i husröta utgifva 16 r:dr 3a
sk., och örn domen vore vrång, skulle ingen appell gifvas,
oaktadt beloppet kunde hafva ett betydligt inflytande på
partens välfärd. Jag anser således någon nedsättning böra
äga rum i den summa, som erfordras för rättigheten - t
draga målet under högre rätts pröfning, och jag tror icke,
att en sådan nedsättning skulle verka särdeles betydligt på
de vädjade målens mängd.
Den 6 Augusti c. m.
I följd af livad jag nu haft äran anföra, yrkar jag bifall
till Utsk:s förslag om lagmansrätternas upphäfvande,
men återremiss i öfriga delar af betänk, för vinnande af de
rättelser, som jag ansett af behofvet påkallade.
Hr Tham, Wolrath: Jag anhåller, att Hr Frih. Stael
von Holsteins vid betänk, fogade reservation må blifva
uppläst.
Frih. Stael von Holsteins reservation upplästes.
Hr Tham: Jag åberopar i afseende på detta betänk,
endast den nu upplästa reservationen med det tillägg, att
om lagmansrätterna borttagas, är jag öfvertygad, att hofrätterna
skola sä öfverhopas med göromål, att en mängd
nya divisioner der skulle behöfvas och medföra en betydlig
kostnad för staten. Flera mål skulle äfven komma lill Högsta
domstolen, och om dess göromål skulle ökas till den
mängd, att Högsta Domstolen mäste arbeta på flera divisioner,
skulle det kunna hända, att man från högsta instansen
fick skiljaktiga domar i enahanda saker; och om den beprisade
juridiska enheten vann härpå, lemnar jag derhän. Ilar
har blifvit sagdt, att lagmansrätterna merendels besättas med
ungdom. Detta är likväl ej förhållandet i min ort, ty vi
hafva der gamla skickliga lagmän; men deremot händer det
ofta, att häradshöfdingarna begagna sin rätt att söka vicarier.
Jag bestrider icke dessas theoretiska kunskaper; men
jag bestrider dem menniskokännedom, localkännedoin och
flera andra nödiga kunskaper i practiskt hänseende. Jag har
sjelf erfarit, huru en sådan domare vid en häradssyn gafeu
dom, som stridde mot allt sundt förnuft; men lyckligtvis
hade vi en skicklig lagman, som upphäfde domen och ställde
saken till rätta. Jag har för öfrigt varit lycklig i åtnjutandet
af den fördel att högst sällan behöfva besöka domstolarna;
men då jag någon gång nödgats anlita dem, har
jag alltid fått rätt i lagmansrätten, och jag vet icke, hvartill
dess afskatfande skulle tjena, om icke för att skaffa förtjenst
åt advocater i hofrätterna; ty pä landet tror jag ej,
att advocaterna skulle ökas, om författningarna i afseende
på dem af domaren efterlefdes. Men sådant kan icke förväntas
af unga oerfarna domare, och deraf det tillväxande
ogräset af advocater. På dessa skäl yrkar jag, lika med
Frih. Boye, återremiss i sjelfva hufvudsaken. Hvad åter redactionsförslagen
angår, bekänner jag, att jag ej haft tid att
genomläsa dem och hoppas, att de i alla händelser skola
undergå vederbörlig granskning i Högsta Domstolen; men
då jag hört Frih. Haab göra den anmärkning, alt Utsk. i
stället för lagmanssyn och riddaresyn skulle hafva föreslagit
en annan syn, vill jag blott erinra, att ett sådant förslag
väl finnes i nya lagförslaget, men icke i detta betänk. I
alla fall torde det kunna tagas för afgjordt, att synens verkställande
af en hofrättsledamot i stället för lagmannen icke
Den 6 Augusti e. m.
>97
bereder någon lindring i kostnaden; och huruvida en syn af
Högsta Domstolens ledamöter blir lindrigare an riddaresyn,
lemnar jag derhän.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag kan icke afhålla mig
att yttra några ord i detta ämne, i anledn. af hvad Frih. boye
anfört. Den värde ledamoten har sagt, att lägmansVätternas
borttagande, vore ett moraliskt ondt, och han har härvid stödt
sig på den förutsättning, att flera rättegångar skulle komma att
fullföljas i hofrätterna , och att Svenska folket skulle göras
mera trätlystet, än det efter Frih. Boyes förmenande nu är.
Jag tior, att hela denna förutsättning ar falsk; ty om man
går till grunden, hvarföre så inånga mål fullföljas till lagmansrätterna,
men icke till hofrätterna, linner man, att den
ligger deri, att dom skall fullgöras för vad från lagmansrätter,
men icke från häradsrätter, derifrån man således kan
gå till lagmansrätten af blott kitslighet eller för att uppehålla
sin vederpart. Om det således stadgas, på sätt TJtsk.
föreslagit, att dom skall fullgöras såsom vilkor för målets
fullföljande äfven från första instansen, är jag öfvertygad,
att ej större antal mål skall fullföljas i hofrätterna, än hittills,
och att, om lagmansrätterna bibehållas, de skola få
intet att göra. Går man för öfrigt till den historiska grunden
för vår domstols organisation, hvilken, som Frih. Boye
riktigt anmärkt, haft afsigt att hejda rättegångar, så förekommer
nu den anomali emot förr, att efter 1704 års lag
funnos blott tre instanser, ty Högsta Domstolen var då blott
en cassalionsdomstol med höga böter för sakens fullföljande
från hofrätterna i oträngdt mål. De flesta rättegångar före
1809 stadnade också vid hofrättens dom, och meningen med
Konungens revision var endast, att Konungen skulle tillse,
det lagliga former blifvit iakttagna och att rätt ej blifvit
någon vägrad; men icke var det meningen, att man, såsom
nu, hos Konungen skulle få framkomma med en helt och
hållet ny bevisning. Emedlertid finnas för närvar, fyra
verkliga instanser i stället för tre, och oformligheten deraf
lärer icke kunna bestridas. De skäl Utsk. anfört, att lagmansrättens
organisation är sådan, alt man i intet afseende
der kan vänta större juridiska insigter än hos häradsrätterna,
qvarstå derjemte till öfverflöd, enär sednare tiders erfarenhet
visat det vara vida lättare att hälla lagmansting än
häradsting, och att personer, som ej varit så qvalificerade,
att man kunnat anförtro dem ett häradshöfd.embete, fått
hålla lagmansting, der de åtnöjt sig att endast fastställa häradsrätternas
beslut. Lagmanstjensterna betraktas numera
ofta som sinecurer, och embetet öfverlemna? till bestridande
åt unga män, som väl kunna vara lika skickliga som gamla
domare, men icke hafva den erfarenhet och det ljusa omdöme,
som erfordras för en öfverdomstol, hvartill lagmausrätterna
från början varit ämnade. Om således; Frih. Boyes
Den 6 Augusti e. m.t
afsigt vore att minska rättegångarna, lärer ändamålet icke
kunna vinnas genom lagmansiätternas bibehållande, hvilka
just gifva anledning till den största tidsutdrägt^) och mesta
advocaturen. Då man vet, huru det går till vid häradsrätterna
och känner bondadvocaternas maniement af allmogen,
inser man väl, huru lätt det är för dessa advocater att förmå
sina principaler att fullfölja målen vid lagmansrätterna,
så länge de ej behöfva fullgöra domen; och jag kan ej betrakta
lagmansrätterna annorlunda, lin som ett medel att
utdraga rättegångarna på tiden. Huruvida deras borttagande
dä kan anses såsom ett moraliskt oudt för andra än sakförare,
som hafva förtjenst på tidsutdrägt och ökade rättegångar,
hemställer jag till hvar och en; och hvad vidare
beträffar Frih. Boyes statsoeconomiska skäl, heintade från
nödvändigheten af ökadt antal hofrätten, så gäller emot dem,
hvad jag redan i början af mitt anförande yttrat, att jag
nemi. icke tror, att flera mål än hittills skola fullföljas i
bofrätterna. Men äfven med antagande af denna Frih.
Iioyes supposition vill jag hellre medgifva en ökad statsutgift
än låta en instans qvarstå, som genom tidsutdrägten
vållar sä betydliga förluster för den enskilde. Den statsoeconomiska
förlust, som lagmansrätterna medföra, är alltid
mångdubbelt större än den ökade statsutgift, som deras borttagande
kan förorsaka. Frih. Boye har slutligen användt
ett skäl, hvartill han alltid vädjar, eller snarare åberopat
det hopp, sorn han alltid förespeglar, nemi. alt Regeringen
skulle vara nog klok att afslå den ifråga var. lagförändringen,
äfven om den af Ii. St. skulle antagas. Jag betviflar
ej, att Frih. Boye har apptii af en mägtigt verkande medlem
i Regeringen, derom har jag varit förut öfvertygad;
men jag betviflar likväl, att K. M., om Representationen
nu för andra gången framställde en begäran i detta ämne,
skulle lyssna till denna enskilda medlem af rådgifvarepersonalen
eller till de pliraser, hvarmed Frih. Boye omgifver sina
sophismer, För mig är det åtminstone tillfredsställande
att öppet yttra, att dä den här ifråga var. reformen ej har inflytande
på Regeringens ehskilda interesse i något hänseende,
jag ej betviflar, att Regeringen nu skall göra afseende på
Folkets uttalade önskan, hellre än på några phraser och
eländiga sophismer, Jag vill emedlertid ej bestrida återrciniss,
men anser den för min del öfverflödig och anhåller,
att dessa mina anmärkningar få åtfölja, i läll den beslutas.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Vid de tillfällen,
då jag varit uppkallad att yttra mig i detta ämne, har min
mening alltid varit lika med den, som Utsk. nu uttalat.
Vid sista riksdagen, då jag hade den äran att-vara ledamot
af LagUtsk., dellog jag till en del i beredandet af det då
i framsta lida förslaget, ehuru jag af en sjukdom hindrades att
deltaga i sjelfva beslutet. Jag är således ledsen att vid detta
Den 6 Augusti e. m.
•90
tillfälle se Utsk:s förslag motsagdt och misstydt, dels af en
erfaren jurist och dels af en man, sorn bort på landet hafva
inhemtat en lång erfarenhet örn lagmansrätternas obehöfligliet.
Jag skall emedlertid nu icke ingå i en sådan patlietisk
deduetion som Frih. Boye; det behöfves icke, ty jag
tror, att dessa rätter, sådana de på sednare tider varit ordnade
och fullgjort sina uppdrag, redan i allmänna opinionen
fått stämpeln af de mest öfverflödiga domstolar. På den tid,
då lagmannen var en af Sveriges mest uppsatta män, kunde
det vara skäl, att han ägde granskningsrätt öfver häradsrätterna;
ty lagmannen, som då vanligen var en af Konungens
Råd, hade på den tiden, jemte en erfarenhet, som alltid
utgör en fördel i och för sig sjelf, så beskaffade kunskaper
i öfrigt, att han väl kunde pröfva, hvad häradshöfdingen
pröfvat förut. Men nu har lagmansembetet nedfallit till
något helt annat; det är nu merendels besatt af unga män,
som stundom med lika, någongång med sämre egenskaper
än häradsrätternas ordförande]' skola pröfva flera häradshöfdingars
åtgärder, utan annan förändring i de tvenne särskilda
domstolarnas beskaffenhet, än en förändrad personal af
nämndemän. Jag hemställer, hvad rättsbegrepp ligger häri?
För mig är det klart, att en granskande öfverrätt bör bestå
af flera personer, som collectivt granska; och det falska begrepp,
som ligger till grund för lagmansrätternas organisation,
sådan den nu är beskaffad, borde redan vara ett tillräckligt
skäl för deras afskalfande. Men det finnes äfven
ett annat skal, nemi. att lagmanstingen hållas blott en gång
om året och att den trätlystna parten således derigenom kan
uppehålla rättegången ett helt år och äfven derutöfver, om
han genom undanhållna upplysningar bereder sig tillfälle
till uppskof. Då de vigtigaste målen eller brottmålen gå
directe från häradsrätterna till hofrätterna, vet jag ej, hvarföre
denna temporisation skall behöfvas i afseende på de civila
målen; och jag vågar tro, att om frågan skulle afgöras
genom allmän omröstning, skulle rösterna bestämdt utfalla
för lagmansrätternas borttagande. Jag tror detta desto hellre,
som Representationen redan vid sista riksdagen enhälligt
begärde en sådan åtgärd och det blott var senheten af dess
beslut, som hindrade Konungen alt då sanctionera det; ty
jag är icke lika med Hr Dalman öfvertygad, alt svaret
i annat fall då skulle hafva blifvit nekande. Jag tror tvärtom,
att det för en Regering är svårt att, åtminstone i läng
den,
neka lill billiga fordringar, som folkets rätt påkallar,
särdeles då frågan är om domstolarnas organisation, hvilket
är ett ämne, sorn för Regeringens enskilda interesse måste
vara temligen likgiltigt. Man har sagt, att hofrätterna skulle
öfverhopas af göromål; men om dom skall fullgöras för
måls fullföljande äfven från första instansen, kan ej denna
slutsats dragas; åtminstone kati man ej med säkerhet nu bedöma,
i hvad man hofrätternas göromål skola ökas. Men
uoo
D c ii 6 Augusti s. m.
iifven om man antager, att fullföljda inål i hofrätterna blifva
talrikare, anser jag icke såsom någon särdeles olycka, att
civiiai rättegångar ökas. Sådant beror af folkökningen och
civilisationen och bör aldrig gifva anledning till bekymmer
för statsoeconofnen. I Skåne äro rättegångarna flera än i
Norrland, och skälet är, att Skåne är mera peupleradt;
hvarjemte det ligger i sakens natur, att man tvistar mer om
ett tunnland jord, som ger afkastning, än ett tunnland, som
ingen afkastning gifver. Trätgirigheten har derföre icke
ökat sig, utan endast folkmängden och dess begrepp om
sin rätt, och det går icke an att nedtrycka dessa fordringar.
Om således några flera ledamöter i hofrätterna skola erfordras,
tror jag ej, att det skulle blifva särdeles vådligt hvarken
i moraliskt eller statsceconomiskt afseende. Med den erfarenhet
jag äger, tror jag mig dessutom tryggt kunna säga,
att tiden medgifver för nuvar. hofrättsledamöter att göra
mycket mer, än som nu göres, 0111 de lönas derefter. På
olia dessa skäl kan jag ej annat än tillstyrka bifall till betänk.
; och då jag ej hört Frih. Boye framställa några skäl
för återremiss, utan för afslag, samt Frih. Baabs anmärkningar
äro af den natur, att de rättelser i redactionen, som
han önskar, lätt kunna vinnas, då K. M. öfver förslaget
kommer att höra Hofrätterna och Högsta domstolen, anhåller
jag för min del om propos. till bifall å betänk.
Frih. Boye: Jag går nu att besvara de anmärkningar,
om blifvit gjorda emot mitt förra yttrande. Frih. Raab
har egentligen stödt sin mening på den tidsutdrägt, som
lagmansrätterna medföra, och en annan värd ledamot har
understödt honom och tillagt ett annat skäl, nemi. att man
genom vad till lagmansrätten slipper att fullgöra häradsrättens
dom. Jag har häraf blifvit erinrad om det fel, jag begått,
då jag icke redan i mitt förra yttrande hänvisade lill
Utsk:s nästa betänk., der correctiven igenfinnas emot de anmärkta
olägenheterna. Utsk. har deri föreslagit, att på de
orter, der1 häradstingen äro flera, böra lagmanstingen blifva
2:ne, och att, till förekommande af missbruk, dom alltid
bör fullgöras såsom vilkor för ett måls dragande under
högre rätt. Nå väl! hvarföre vill man då icke först antaga
dessa correctiv? Nej, jag är personligen anfallen, och måste
derföre framställa saken sådan den är. Det hörer nemligen
till nuvar. riksdagstacfik, att man med biträde af opinionen
skall genomdrifva allt, som finnes inom permania af det
nya lagförslaget;, och om någon här vill iakttaga urskilning,
göres man strax till nya lagens motståndare. Allt blifver
nu partisak, och denna fråga är blott en inledning, hvarifrån
jag vantar, att man skall komma till de permanenta
domstolarna. Se der saken i sitt verkliga skick! Men jag
frågar i förnuftets namn, har jag orätt, då jag säger: försök
cor
-
Den 6 Augusti e. ra.
201
correctiven först? De öfverklagade olägenheterna af Jagmansrätterna
äro ju derigenom upphäfna. Jag framställde
emedlertid icke detta skäl i mitt föregående yttrande,
emedan frågan derom först förekommer i nästa betänk.
Hr Dalman liar anfallit mig som vanligt, eller på samma
sätt, som han beständigt sargar mig som tidningsredactör,
och jag är således berättigad att förakta detta anfall;
men det gör till en skyldighet för mig att inför Eder,
mina Hrr, förklara vid heder och ära, att jag aldrig talat
om delta amne med någon ledamot af Regeringen. Och
denne Regeringsledamot, som väl icke blifvit nämnd, men
dock utpekad på ett sätt, att ingen kan misstagaa sig om
hvem som menas, nemi. densamme, som här ofta blifvit
sargad och alltid sargas från ett visst håll, —■ denne Regeringsledamot,
säger jag, är jag äfven skyldig en uppmaning
till livar och en af Eder, mina Hrr, alt på heder och ära förklara,
om jag någonsin sagt mig hafva stöd för min opinion
från ett sådant håll. Jag bär med mig medvetandet af ett
bland de vackraste motiver; jag går snart ur tiden, men jag
har velat lemna en varning mot den tid, som vill smyga
och truga på 'oss sina förvillande läror. Jag frågar ännu en
gång i förnuftets namn, om jag felat, i detta mitt ändamål,
då jag blott begär, att man skall försöka de uppgifna correctiven
först, att man skall vänta till dess och icke låta
partisinnet rycka Eder med sig. En ledamot, Frih. Ehrenborgh,
har talat derom, att unga män merendels blifva utsedda
till lagmän eller förrätta deras embeten, och det må
vara att förhållandet är sådant; men jag frågar, om detta
är inrättningens fel? Man skulle då med samma skäl kunna
säga, att den hofrätt borde afskalfas, som till president
fått en ung och oerfaren man, hvilken väl sedermera rättfärdigat
sitt utnämnande, men om hvilken — jag är icke
rädd att utsäga det — allmänna i-östen påstod, att hofrätten
tillskapades endast för hans skull. Jag begär återremiss
och yrkar votering, om den icke beviljas.
Gr. Frölich, Da v.: Som jag i unga år, d. v.för
omkring 20 år sedan, hade förordnande att hålla lagmansting
och sedermera en längre tid befattat mig med landthushållning,
torde äfven jag få meddela några upplysningar
i detta ämne, med den kännedom, som erfarenheten
kunnat gifva mig vid handen. Hr Dalman synes redan till
det mesta hafva undanröjt Frih. Boyes och Hr Thams invändningar;
jag vill derföre blott tillägga några ord. Frih.
Boye har sagt, att trätgirigheten skulle ökas genom lagmansrätternas
borttagande, men minskas, om de rättsökande finge
bibehålla en längre tid för att söka ändring i domen.
Min mening är tvärtom, att det bästa sättet att förekomma
tvister, som uppkomma endast för att tvista, är att skaffa
1. H. 26
202
Den 6 Augusti e. m.
snar rättelse, oell att i den mån man ställer så till med
domstolarnas organisation, att snar rättelse der kan vinnas,
förfaller allt onödigt tvistande. Jag skulle derföre, i motsats
mot Frih. Boye, vilja förespå, att i samma mån som
rättegångarna fä en skyndsammare gång genom lagmansrätternas
upphäfvande, skall en förminskning äga rum uti den
mängd af mål , som nu vädjas från häradsrätterna, emedan
man föraktar den 18-sk., sorn dertill fordras, och emedan
man ej sä hastigt vill medgifva sig hafva orätt eller släppa
siri motpart, hvilken med advocatens bemedling kan ledas
till en fördelaktig förlikning, om han släpas genom alla 4
instanserna; det vill med ett ord säga, att jag just i rättegångarnas
långsamhet till största delen ser anledningen till
de många onödiga tvisterna. Jag medgifver dock hvad Frih.
Ehrenborgh yttrat om orsakerna till civila tvisters relativa
mängd i ett mera peupleradt land. I en reservation har
Frih. Stael v. Holstein föreslagit, att med lagmansrätternas
bibehållande verkställighet af häradsrätternas domar skulle
anbefallas, och man har häruti velat finna ett correctiv emot
det myckna vädjandet. Jag hemställer likväl, om detta förslag
kan anses förenligt med principen inom hela vår lagskipning,
att två domstolars sammanstämmande beslut erfordras
för skyldigheten att fullgöra dom, och om domen alltid
skall kunna fullgöras, med förutsättning, att parten kan
vinna sitt ändamål med ändringssökandet. En mängd processer
äro nemi. af den beskaffenhet, att domen ej kan fullgöras,
utan alt vadet blir onyttigt; och jag tror således, att
det nyssnämnda förslaget hvarken i sig sjelf utgör något
tjenligt surrogat eller svarar emot folkets begrepp och fordringar
på rättvisa. I sitt sednaste yttrande har Frih. Boye
förklarat, huru han trott sig hafva vppat. anledningarna,
hvarföre man önskar lagmansrätternas borttagande, och dessa
skola bestå deri, att det parti, sorn kallas det liberala
och har opinionen för sig , vill taga detta steg såsom det
första till åtskilliga reformer. Jag hemställer, huru consequent
det är att säga, att det liberala partiet har opinionen
för sig, och att det ändock har orätt. Beskyllningen
träffar i allt fall hela Svenska folket, sorn nu genom
sina representanter vid tvenne riksdagar yttrat samma mening;
och för min del hoppas jag blott, att om detta steg
är det första, det icke mätte blifva det sista för att komma
till den nya lagen. Jag instämmer på grund häraf med Frih.
Ehrenborgh i begäran om propos. till bifall å betänk, och
tror lika nied honom, att då detta Utsk:s förslag egentligen
är att betrakta, såsom endast innefattande sjelfva grunderna
för det blifvande: beslutet, kunna de flera redactionsförändringar,
sorn till äfventyrs erfordras, lämpligast verkställas
af Höfrätterna och Högsta Domstolen, då de komma
att yttra sig öfver förslaget.
Frih. liaab: Sedan jag sista gången hade ordet, hafva
Den 6 Augusti e. m.
2o3
flera talare så fullständigt vederlagt Frih. Boye och Hr
Tham, att föga i den delen skulle för mig återstå, äfven
0111 jag tilltrodde mig någon förmåga dertill. Mig tillhör
derföre endast att upplysa Hr Tham om sitt misstag, då
han sagt, att jag åberopat ett förslag, som icke funnes i
TJtskrs betänk.; och jag får i sådant afseende erinra, att det
af mig åberopade förslag igerifinnes pag. 11 i detta betänk.
Hr Dalman har sagt, att om genom lagmansrätlernas upphäfvande
flera ledamöter erfordrades i hofrätterna, skulle
det medföra en ökad statsutgift, som vore nyttig; och jag
instämmer häri, men får dock tillägga, att jag anser liofrätternas
uuvar. personal afven kunna öka sitt arbete.
Hr Strussenfelt, Adolph Ludv.: Ehuru numera
ledamot af LagUtsk., har jag icke deltagit i detta betänk.,
hvarom beslut fattades, innan jag inkom i Utsk.; jag begagnar
derföre detta tillfälle för att instämma i Frih. Stael v. Holsteins
reservation, deri de svårigheter, som möta vid lagmansrätternas
afskalfande för ögonblicket, blifvit, efter min
tanka, riktigt anmärkta. Jag medgifver, att fyra instanser
äro för mycket, och jag önskar en förminskning deri, om
sådant ställes tillsammans med en allmän domstolsreform;
ty föga vinnes med den partiella förändringen, att borttaga
lagmans- och kämnersrätter. Det är väl sannt, alt vid nuvar.
förhållanden rättegångarna förlamas och utdragas på
tiden; men i samma mån instanserna blifva få och målen
gå skyndsammare i de lägre, ökas längsamheten i de högre.
Sådan är erfarenheten öfverallt och äfven i värt land. Hofrätterna
och Högsta Domstolen äro redan, enligt JustitieStatsministerns
berättelser, på en icke obetydlig balance; och
det är nogsamt bekant, att i England, der egentligen blott
två instanser finnas, rättegångarna afgöras ej hastigare, utan
tvärtom långsammare, än hos oss. Det correctiv, som Utsk.
föreslagit i nästföljande betänk., torde också förtjena uppmärksamhet;
åtminstone skulle derigenom alla de olägenheter
af uppehåll försvinna, som härröra frän det nu var, stadgandet,
att man ej bchöfver fullgöra häradsrättens dom.
Hr Dalman har sagt, att om ett sådant fullgörande af dom
an loges, skulle lagraansrätterna få intet att göra; de,tla är
emedlertid blott en supposition, hvarpå intet säkert omdöme
för närvar, kan byggas. Man har äfven sagt, att mål
ofta fördröjas i flera år genom uppskof vid lagmansrätterna.
Jag har deremot en motsatt erfarenhet, att mål vid lagmansrätterna
sällan uppskjutas från ett ting till ett annat;
ty om handlingar fela, hvilka den ena parten ofta med afsigt
underlåter att inlemna, beror det af motparten att ingifva
dem. Frih. Ehrenborgh har hänvisat på skiljaktigheten
emellan lagmansrätterna förr och nu, och Hr Frih. har
sagt, att lagmännen förr voro Rikets Råd, hvilka, jemte vidsträckt
erfarenhet, hade så beskaffade kunskaper, som erfor
-
Den 6 Augusti c. m.
dias till pröfning af häradsrättens beslut, men att nu deremot
lagmännen äro lika qvalificerade sorn ordföranderna i
häradsrätterna. Det är ganska sannt, att lagmännen förr
togos bland Rikets Råd, men icke alltid bland lagfarna män,
utan embetet var ofta besatt af Generaler och Fältmarskalkar,
oeh jag lemnar derhän, huruvida lagmansrätten derpå
vann något företräde framför nu; åtminstone är det icke
vanligt och knappt ens sannolikt, att de, hvilka aldrig idkat
rättsstudier, äro lika skickliga att utöfva domareembetet
sorn de, hvilka gjort juridiken till sitt yrke. Numera
kommer ingen att bekläda lagmansembetet, utan att han
aflagt de vanliga juridiska specimina och derjemte practicerat
såsom domare. Frih. Ehrenborgh har vidare frågat,
hvarföre man skall temporisera mera i civila mål än i brottmål,
och hvarföre flera instanser skola finnas för de förra.
Detta är likväl en grundsats , som finnes uttalad i hela vår
lag. En längre tid är föreskrifven för fullföljden af civila
mål, och många stadganden finnas, som visa, att lagstiftaren
velat, del domaren skall skynda mera med brott- än tvistemål;
så t. ex. är en viss kort tid bestämd, inom hvilken
ransakningen med häktade pei'soner måste företagas. Grnnderna
härtill äro visserligen vigliga och tyckas icke heller
ligga djupt föi’boi’gade. Frill. Ehrenborgh har äfven sagt,
att hofrätternas ledamöter kunna arbeta rnei-a, än de verkligen
nu göra. Jag lemnar detta derhän, helst den värde
talaren bör känna förhållandet i den delen bättre än jag;
dock skulle jag tro, att den balance, som nu förefinnes i Götha
Hofrätt, ej kan fyllas äfven med mera flit hos nuvai-.
ledamöterna, och den omständigheten, att Skånska Hofrätten,
för hvilken Hr Fi-ih. sjelf är chef, år i832 måste under
en längre tid förstäx-kas med en ny division, för alt
medhinna sina göromål, torde oekså vara i någon mån bevisande.
Vid sådana förhållanden tyckes t. o. m. Hr Frih:s
berörde anmäi’kning innebära en beskyllning emot hofrättens
ledamöter, som icke göra hvad de kunde för att förekomma
de nu befintliga arbetsbalancerna. Åtskilliga talare
hafva yttrat olika tankar, huruvida antalet af advocater
skulle komma att ökas genom lagmansiäitternas borttagande.
För min del tror jag ej, att åtgäi'den skulle hafva något
stort inflytande derpå; iben alla domstolar, der parterna skola
utföra sin talan skriftligen, äro mera gynnande för advocater.
Nu ser man ofta, huru allmogen sjelf utför sina
rättegångar både vid häradsrätten och lagmansrätten, och
det ligger således i sakens natur, att i fall någon verkan i
nämnde omständighet kommer att förnimmas af lagmansi’ätternas
borttagande, blir det till ökande af advocaternas antal,
enär målen komma i stället att gå till hofrätterna, der
rättegången ej allenast är skriftlig, utan parterna äro absolut
tvungna att hafva commissionärer, så vida de icke vilja
sjelfva uppehålla sig vid hofrätten ifrån det xxxålen dit in
-
Den 6 Augusti e. m.
203
komma neli till dess de hinna afgriras. Hr Dalman liar velat
fästa uppmärksamheten på det historiska af vår domstols-organisation,
och det är sannt, att fordom funnos blott
3 instanser; men det lärer ej kunna nekas, att denna fordna
inrättning har betydligt företräde framför den, som nu
skulle äga rum, då hofrätten antoges till 2tdra instansen i
stallet för lagmansrätten, som är en localdomslol, der parterna
hafva tillfälle att höra vittnen hemma i orten oell få
målen med mindre kostnad utredda och behandlade. Det
händer nemi. ofta, att lagmansrätten måste ytterligare utreda
målet genom flera vittnens hörande, och om dessa nu
skola kallas till hofrätten för att der höras, kommer det
att medföra en betydligt större kostnad för parterna. Hvad
slutligen angår Frih. Ttaabs anmärkningar mot redactionen
i Utskts förslag, torde jag få fästa hans uppmärksamhet
försl derpå, att nuvar. Jag bestämmer en summa appellabilis
af 5o daler, i följd hvaraf mål, understigande detta värde,
ej må i hofrätt fullföljas; oell om lagmansrätten nu borttoges,
bör väl således åtminstone detta stadgande qvarstå.
Beträffande vidare Frihts anmärkning vid redactionen af i5
cap. i5 § Rätteg:sb:n, sorn efter Fri lits förmenande skall stå
i strid med i5 cap. i §, torde jag blott behöfva nämna, att
fråga icke varit,om någon ny redaction af i5 § i vidsträcktare
måtto, än som påkallades af lagmansrätternas borttagande,
enär ingen motion om förändring af detta lagrum i
öfrigt blifvit väckt. Någon särdeles motsägelse emellan de
begge lagrummen lärer i allt fall icke förelinnas ; enär det
är obestridligt, att man, utom tjenstedräng, kau äga andra
slags tjenare, tjenllga till rättegångars utförande eller orabudsmannaskaps
anförtroende, t. ex. inspectorer, bokhållare
etc. Man har här under discussionen fästat sig vid den omständigheten,
att yngre personer ofta hålla lagmansting. Sådana
anmärkningar böra dock, efter min tanka, alldeles försvinna,
då fråga är om sak och icke örn personer; yngre domare
kunna dessutom vara lika skickliga som de aldre, och
derom lärer ingenting positivt kunna yttras. Det säkra är
emedlertid, att en jemnförelsevis ringa del af de mål, som
blifvit vädjade till lagmansrätterna, derifrån blifvit vädjade
till liofrätterna, och att lagmansrätterna således verkat till
en betydlig minskning i hofrätternas göromål. På grund
häraf, och under åberopande af Frih. Stael v. Holsteins reservation,
förenar jag mig med dem, som yrka återremiss å
betänk.
Gr. Mörner, Carl Göran: Utan att inlåta mig i
theorien om domstolars organisation, skall jag endast sysselsätta
mig med hvad jag anser nyttigt för Sverige, och i
detta afseende svnes det mig, som Utsk. icke på ett tillfredsställande
sätt löst den gåta, sorn för detsamma blifvit
framställd. Man har anmärkt emot lagmansrätterna, att de
Den 6 Augusti c. m.
föranleda till långsamhet i rättegångar och besättas af personer,
som till embetet icke äro fullt skickliga. Den sednare
omständigheten, om den äger rum, härrör från fel hos
dem, som utnämna dessa personer, men icke från fel hos
sjelfva embetet; och hvad långsamheten angår, tror jag, att
den på ett lämpligare sätt kan undvikas genom flera lagmansting.
Till fördel för denna domstols bibehållande talar,
att den är i orten, och man bör härvid isynnerhet fästa afseende
på fördelen för de flesta, d. v. s. allmogen, som der
kunna sjelfva utföra sina mål och undvika att ligga i advocaternas
händer jemte de drygare kostnader, som äro förenade
med målens utförande i hofrätten. Till fördel åter
för indragningen har man sagt, att alla mål skulle fortare
komma till hofrätten, och jag medgifver detta; men om de
äfven skulle komma fortare derifrån , måste framtiden utvisa.
Allmogen nödgas alltid skaffa sig fullmägtige för att bevaka
sina mål i hofrätten, och det kan ej begäras, att hvarje
bonde skall stå i sådana förhållanden på en främmande
ort, att han har tillgång på rättegångsombud i hofrätten;
måhända skulle mången rättsökande nödgas stadna vid första
instansen, äfven om han hade den rättvisaste sak, blott
för denna omständighet och af brist på medel att ligga i
förskott för kostnaderna, om än dessa slutligen skulle återfås.
Jag vill emedlertid icke bestrida, att lagmansrätten
såsom fjerde instansen kan vara öfverflödig; men om den
borttages, anser jag alldeles nödvändigt, att flera nya hovrätter
i stället inrättas, med ett visst mindre district för
hvarje, <Hler ock att någon åtgärd vidtages, hvarigenom rättsökande
må kunna, medelst K. M:s Bef:h:des försorg få sina
handlingar inskickade till Hofrätten, utan att behöfva
sjelfva der inställa sig. Det rättaste torde likväl vara, på
sätt jag förut nämnt, att lagmansrätterna bibehållas, och
att lagmansting hållas flera gånger om året. Jag yrkar återremiss
å betänk.
Frih. Boye: Jag har af en ledamot, Gr. Frölich, blifvit
missförstådd, och jag är derföre skyldig att förklara mig.
Då jag af Hr Dalmans personliga anfall hänfördes längre,
än jag ämnat, taladq jag väl om ett parti, det sig så kallande
liberala partiet — ty sjelf kan jag icke erkänna dem såsom
liberala, hvilka ej vilja veta utaf liberalismens första
pligt, som är tolerans —; men min mening var ingalunda,
att detta parti hade den sansade opinionen för sig, ulan endast
hopens. För öfrigt vill jag nu blott tillägga, att jag
icke heller tror, att advocaternas tillväxt i någon betydlig
mån skall omedelbarligen verkas genom lagmansrätternas
borttagande; men jag anser denna fråga endast såsom preliminär,
till införande af häradsrätternas permanence, och då
skola vi få se träl lystnaden och advocaternas antal i l ikt
mått tillväxa. F.n annan ledamot, som äfven yttrat sig emot
Den G Augusti c. ni.
207
mig, har rätt deruti, att Utsk. gifvit ett surrogat för lagmanssyn
och riddaresyn. Jag kan dock icke godkänna detta
surrogat, ty skillnaden Upptäckes vid första jemnförelsen. Nu
gifves häradssyn och sedan lagmanssyn; men efter Utsk:s
förslag skulle lagmanssynen försvinna och i stället verkställas
afen hofrättslcdamnt, på hvars förmåga eller vilja, att
opartiskt syna, hofrättens öfriga ledamöter skulle, vid sakens
afgörande, blindt grunda deras domslut, ett förhållande,
väl nytt, men, efter min tanka, ingalunda hvarken moraliskt
eller juridiskt rätt. Jag resumerar mina förut anförda
skäl till detta enda, att om olägenheterna af nuvar. inrättning
kunna uridanrödjas genom correctiven i Utsk:s nästföljande
betänk., hvarföre ar man då angelägen att nu genant
borttaga licia inrättningen? Jag kan ej linna annat, än
att detta bevisar, att man ledes af andra skäl än dem, man
framställer. Man klandrar väl de fyra instanserna, och jag
är icke heller nöjd dermed; men då man klandrar detta,
bör man gå till den radieala förändringen att återföra Högsta
Domstolen till en cassationsdomstol, såsom den förr varit,
och man skall hafva gjort godt åt Svenska folket i flera
afseenden, än jag nu vill omtala; men då blifva lagmansratterna
lika nödvändiga att bibehålla.
Hr von Hartmansdorff, Äng. t Jag är af den mening,
att tre instanser äro nog i civila mål likasom i brottmål
Vi hafva emedlertid fått fyra på ett sätt, som, efter
min tanka, ej var det rätta; hvilket man nu torde börja inse.
Frågan är således, om 4:de instansen bör indragas i landsorterna
eller i hufvudstaden. En hvar vet, att då hofrätten
först stiftades, blef det blott en för hela Riket, som skulle
döma Konungens dom, hvilket ännu qvarstår i allmänna lagen,
ehuru liera hofrätter efterhand tillkommit i landsorterna.
Frih Roye har också nyligen upplyst, huru med
Högsta Domstolen från början åsyftades blott en cassationsdomstol;
och jag befarar, att det var ett misstag, då Högsta
domstolen blef något annat. I länder, sora hafva ett
niera utbildadt samhällsskick än vi, t. ex. Frankrike, klagar
man redan, att embetsmyndigheterna för mycket centraliserats
i hufvudstaden. Hvarföre skulle vi "beträda en bana,
som andra försökt och vilja komma ifrån? Indrager man
lagmansrätten, som är en provinsdomstol, så förnärmas landsorternas
bästa. Åtskilliga talare hafva redan upplyst, huru
parter vid lagmansrätten fullständiga sin bevisning, och att
det skulle blifva dem vida besvärligare och kostsammare att
för sådant ändamål gå'till den vanligen aflägsnare hofrätten.
I Norrige finnes en hofrätt, eller s. k. stiftsoverret i hvarje
stift. Om man hos oss borttager lagmansrätterna, mäste
man i stället sönderstycka hofrätterna, hvarmed jag icke tror,
att något väsendtligt vinnes. Snarare vore förlust dervid
att befara; och då man i denna fråga ej bör låta sig ledas
2oS Den 6 Augusti c. ra.
* ,
ensamt af någon theori, hvars tillämplighet och nytta ingen
erfarenhet ännu bestyrkt, tror jag, att man bör förkasta
detta betänk, och till en början antaga det nästföljande,
såsom Frih. Roye föreslagit, På sådan grund yrkar jag ålerremiss
eller afslag och hellre det sednare, emedan jag ej
tror, att några nya skäl kunna framställas härnäst, hvilka
då kunde förmå mig att frångå den mening, jag nu yttrat.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag måste anhålla om
tillgift, då jag nu vågar yttra mig i ett ämne, som är utom
mitt yrke. Jag har väntat till dess discussionen skulle lida
mot slutet för att höla, huruvida några skäl här skulle
framställas, hvilka kunde verka ändring i den öfvertygelse,
som hos mig stadgades viri genomläsningen af betänk.; men
jag har icke hört några sådana nya skäl, som verkat på
mig. Jag faster mig härvid icke vid skillnaden emellan unga
domare, som tillafventvrs fullgöra sitt kall, och gamla domare,
som tilläfventyrs icke fullgöra det; och jag får, då
man satt partisinne i fråga, förklara, att jag har en verklig
förkärlek lor den gamla lagen och ser deri flera principer,
som jag icke vill frångå för antagande af nya lagens; hvilket
allt jag här nämnt för alt icke beskyllas alt tillhöra ett
parti, som ifrar för nya lagen, då jag yrkar lagmansrätternas
upphäfvande. Att denna påbördade partiåsigt icke heller
kan utgöra motivet för det nu ifrågavar. förslaget visar
sig äfven deraf, att R. St. redan vid sista riksdagen begärde
lagmunsrätlernas afskaffande, utan allt afseende på nya
lagens antagande. Man har sagt, att detta förslag skulle inleda
folket i nya förvillade theorier och att man velat qvarstå
vid theoden af 17J4 års lag. Äfven jag tror mig yrka
på denna lags-principer, då jag yrkar.lagmansrätternas upphäfvande;
ty 1734 års lag stadgar endast lie instanser, och
det är detta jag vill, att man måtte återföra. Motståndarne
hafva äfven medgifvit riktigheten häraf, men trott, att
det möjligen skulle möta olägenheter att borttaga någon af
de gamla instanserna i stället för Högsta Domstolen; men
häruti kan jag icke dela deras åsigt och skall äfven i korthet
anföra mina skäl. Jag ser nemi. ingen olägenhet för
rättsökande deraf, att hofrätten blir andra instansen;* tv det
är kändt, att äfven vid lagmansrätten utföras rättegångarna
merendels skriftligen, och den här omtalade fördelen för allmogen
att sjelf kunna utföra sina mål vid lagmansrätten är
således i sjelfva verket en chimer. De nödgas ändock anlita
advocaterna, och att borttaga dessa i landsorterna för att
i stället centralisera dem i vissa sfäder skulle, efter min
tanka, bidraga till det of alla önskade mål, att minska rättegångarna,
ty det är de advoeater, sorn vistas i landsorterna
och hvilka hafva ett vida större inflytande på allmogen,
som ensamt lida af lagmansrätternas borttagande; men när
bon
-
Den G Augusti e. m.
bonden — jag säger bonden, emedan man bär åberopat honom
sorn exempel —, när bonden blifvit isolerad från ad—
vocaten, uppäggas han icke till rättegångar och kan liitt
förmås att nedlägga sina tvister, om de icke äro af desto
större vigt. Hvad angår lagmanssyn oell hofrättens pröfning
deraf, sorn en ledamot omtalat, sä fruktar jag, att detta är
en irring af den gamla juristen, som härom yttrat sig; ty
så framt jag ieke bedrar mig eller blifvit oriktigt underrättad,
får icke från lagmanssyn vädjas till hofrätt, ulan
riddaresyn måste begäras, och jag anhåller, att den värde
ledamot, som nu anmält sig till ordet efter mig, måtte
af hvad han sagt sig i unga år hafva inhemtat meddela
oss upplysning, huruvida icke förhållandet härmed är sådant,
jag uppgifvit det. Man har befarat, att flera divisioner
skulle erfordras i hofrälterna. För min del tror jag
det ej; men äfven om så vore, kan jag ej finna, att man
vid domstolarnas organisation skall ensamt se på besparingen.
Det har vidare blifvit sagdt, att den bonde, som sjelf
för ut sin sak vid lagmansrätten och ser, alt hans bevisning
är ofullständig, så lätt kan få flera vittnen der börda; hvaremot
man förespeglat många olägenheter af dessa vittnens
hörande i hofrätten. Man har härvid orätt uppgifvit —
och denna uppgift är likaledes af en jurist —, att vittnena
nödvändigt skulle föras till hofrätten; ty vanligen tillgår
det nu sålunda, att då vittnesförhör i hofi attén begäres,
förordnar hofrätten dess verkställande vid den underdomstol i
stad eller på landet, der det beqvämligast för partcrne kan
ske. Jag ber för öfrigt R. o. Ad. påminna sig, alt Ståndet
vid sista rikdagen bifallit detta förslag, och jag har åtminstone
för min del ej funnit skäl att ändra öfvertygelse och
tror ej heller, att några sådana nya skäl blifvit framställda,
som dertill kunde föranleda Ståndet; ty jag får slutligen förklara,
att jag faster intet afseende på hvad här blifvit anfördt
om nyttan att genom tidsutdrägt lugna passionerna.
Jag instämmer med Frih. Ehrenborgh, att rättegångar ökas
i mån af population, bildning och rättsbegreppens utveckling,
och jag hoppas således snarare såsom ett glädjande
tecken, att de skola ökas, än jag fruktar det; men icke kan
det i allt fall vara rätt, alt rättegångarna skola utdragas i
fyra eller fem år, för att man skall nödgas slutligen nedlägga
dem. En snar rättvisa är lika vigtig som en fullständig.
Vi hafva dessutom sett, äfven i temligen färska exempel,
att hvarken tidsutdrägt eiler ålder förmår lugna passionerna,
utan att personer finnas, som vid minsta motstånd, de
röna, låta sina passioner fritt spela ut, utan all besinning. —*
Jag anhåller om propos. till bifall å betänk.
Frih. Raab: Såväl Hr von Hartmansdorff som Gr.
Mörner hafva framställt de många olägenheter, som efter
ii H. 2 7
ilo
Den 6 Augusti e. ®.
deras tanka skulle uppstå för allmogen, om Iagmansrätternå
borttoges. Jag får i anledn. häraf nämna, att allmogen ofta
har lika långt till lagmansrätten som till hofrätten; och jag
åberopar för öfrigt hvad Gr. Cronhjelm yttrat, ang:de sättet
för målens utförande inför lagmansrätten. Såsom ytterligare
bevis torde jag äfven få nämna, att bönderna i min socken
ålagt sin riksdagsman vid denna riksdag att väcka
motion om lagmansrätternas upphäfvande. Frih. Boye har
fruktat för permanenta domstolar. Jag kan icke dela denna
farhåga, emedan ju hastigare slut rättegången får, ju
mindre tror jag, att man skall behöfva anlita domstolarna.
Hvad beträffar Frih. Boyes förslag att, med förkastande af
detta betänk., antaga det nästföljande, ser jag intet hinder
att i alla händelser antaga de correctiv, som nästföljande
betänk, innefattar. Beträffande åter Hr Strussenfelts svar
på mina anmärkningar mot redactionen, så, ehuru jag ingalunda
vill stå under häradshöfdingens arbitrage, ang:de en
tjenares behörighet att uppträda såsom sin husbondes ombud,
då han dertill fått dennes uppdrag, vill jag likväl, då
flera ledamöter yrkat bifall till betänk, och rättelse i de af
mig nnmärkta delar, frånträda min begäran om återremiss,
och instämma i anhållan om propos. till bifall.
Hr Dalman: Sedan jag sednast yttrade mig, har jag
blott hört ett enda motskäl, som förtjenar att upptagas,
nemi. det af Gr. Mörner anförda, att allmogen skulle hindras
från att sjelf utföra sina rättegångar och från den
complettering af bevisningen, som kan äga rum vid Jagroansrätten.
Jag får likväl säga, att efter de begrepp, jag
har om rättegångar och sättet för deras utförande, talar
detta skäl snarare emot lagmansrätternas bibehållande. Det
är just den lätthet, som allmogen har att complettera sin
bevisning i andra instansen, som gör, att den negligeras i
den första; och derföre händer också, att då målen icke
blifvit utredda inför häradsrätten, blifva de återförvisade.
Men en sådan åtgärd vidtages lämpligare af hofrätten, än
af lagmansrätten, och kan icke utbytas mot det förslag,
som Gr. Cronhjelm framställt, att låta hofrätten höra vittnen
vid localdomstolarna, hvilket jag anser oformligt. Jag
tror således, att det skulle vara nyttigt, om man betoge
allmogen det hopp om bevisningens completterande i andra
instansen, som nu föranleder den att mindre vårda sig
om målens utförande vid häradsrätten. Jag är för öfrigt
visserligen icke bland dem, som älska rättegångars ökande,
och jag prisar dem således icke, ehuru jag erkänner, att
de äro en nödvändig följd af population och bildning. Jag
anser tvärtom, att man bör så mycket som möjligt söka förekomma
onödiga rättegångar, såsom ett från bildningens
framsteg oskiljaktigt ondt; men just derföre tillstyrker jag
lagmansrätternas borttagande, på det man må kunna hoppas,
Don 6 Augusti e. m.
att onödiga rättegångar skola stadna vid häradsrätterna, med
afseende jemväl å kostnaderna. livad Gr. Cronhjelm yttrat
om lagmanssyn är ganska riktigt, och då besigtningen nu
skulle komma att hållas af en liofrättsledamot i stället för
lagmannen, blir skillnaden i parternas utgifter obetydlig.
Hr v. Hartmansdorff har sagt, alt man snarare borde afskaffa
den högsta instansen i hufvudstaden. Detta är dock
en fråga, som hittills icke blifvit vackt och således nu icke kan
realiseras; men äfven om jag skulle gå in på Högsta Domstolens
förvandlande till en cassationsdomstol och sålunda
medgifva behofvet af eD mellaninstans emellan häradsrätten
och hofrätten, kan jag dock icke medgifva, att densamma borde
vara så beskaffad som lagmansrätten, hvilken, efter min tanka,
är så högst ofullständigt organiserad. Man har här isynnerhet
åberopat allmogens rätt, och jag får i anledn. häraf
fästa uppmärksamheten derpå, att de motioner, som föranledt
Utskjs nu ifrågavar. förslag, hufvudsakligen blifvit väckta
inom BondeSt., och att, enligt hvad betänk, utvisar, större
delen af BondeSt:s ledamöter, vid remissen af motionerna,
deri instämt. BondeSt. biföll äfven vid sista riksdagen samma
förslag, och en ledamot har här upplyst, att en sockens
allmoge särskildt ålagt sin riksdagsman att söka tillvägabringa
lagmansrätternas bortskaffande Jag hemställer, om under
sådana förhållanden förslaget kan sägas stå i strid med
allmogens interesse. Yäl säger man sig icke vilja motarbeta
reformer i lagarna, så vidt de öfverensstämma med folkets
upplysning och uttryckta vilja; men jag förstår icke,
huru det då är möjligt att bestrida denna af Representationen
begärda förändring. Folket kan icke uttrycka sin
vilja annorlunda, än genom Representationen, och BondeSt.
representerar massan af Nationen. Då nu förändringen i
detta Stånd blifvit yrkad, hemställer jag, huru conseqvent
det är att säga, att reformer böra ske, när folket
önskar dem och likväl nekar till denna. Jag för min del
utgår från den åsigt, att om folket kan uppfatta nyttan af
en reform, bör den ske, Ufven om folket icke yrkat den;
men nu har jag hela folket med mig. Jag hade icke nöjet
att vara närvarande under det brill an ta furioso, sorn
Frih. Boye inför Ståndet uppfört i anledn. af mitt föregående
yttrande, hvilket Frih. lärer tagit sig något nära. Jag
har dock hört sägas, att Frih. Boye påstått, det jag sargat
hans heder och ära och lil 1 vitat honom oriktiga motiver.
Förhållandet är emedlertid, att jag blott yttrat, att Frih.
för sin mening har ett mägtigt appui inom Konungens Conseil,
samt att jag förut kände Frih:s tankar i detta ämne;
och jag hemställer, huruvida detta kan kallas en sargning.
Jag fritager mig åtminstone sjelf helt och hållet från en sådan
beskyllning och förundrar mig blott att böra Frih.
Boye tala om tolerans, då jag aldrig hört någon försvara
sina satser med en sådan intolerans soro Frih. Boye, nemi.
212
Den 6 Augusti e. m.
så långe satserna äro hans, hvilket icke alltid är fallet med,
samma satser i ett nytt ögonblick. Sedan Frih. Raab afstått
från begäran om återremiss, instämmer äfven jag i anhållan
om bifall till betänk.
Or. Frölich: Jag skall icke vara mångordig. Frih.
Boye och Hr Dalman hafva begge talat, sedan jag sist yttrade
mig; tolerans har blifvit yrkad och intoleransen fördömd;
måtte således toleransen alltid få råda, och vi slippa
att mera orda derom. A en annan sida har det varit tillfredsställande
att höra dem, som föra svärdet, äfven yttra
sig öfver rättvisan med den sakkännedom, att då den värde
ledamoten, som jag här åsyftar, särskildt hos mig tyckes
hafva begärt ett videtur, jag med all säkerhet tilltror mig
kunna gifva honom ett approbatur euin laude, filen jag har
egentligen begärt ordet för att besvara Hr v. Hartmansdorff,
som velat hafva hofrätten till sista instansen. Jag hemställer,
huruvida det kari blifva möjligt att lyckas i borttagandet
af fjerde instansen, nemi. Högsta Domstolen, eller huru
den ens kan återföras till hvad den borde vara, sedan lagskipningen
tagit den riktning, att de liesta mål af någon
vigt numera gå till Högsta Domstolen; och i ren conseqvens
af de tre instanserna, som man allmänt medgifver vara tillräckliga,
tror jag således, att man bör borttaga den umbärligaste,
sorn är lagmansrätten. Man har sagt, att denna är
en provinsdomstol; men det är emedlertid bekant, att lagmannen
ofta icke är boende inom provinsen, utan ditkoinraer
för att på en månad afdöma stundom flera hundra mål.
Jag har sjelf förestått lagsagan i Westergöthland, der ting
hålles på trenne särskilda ställen, och hade vid ena tingsstället
80 och vid det andra 108 mål att afdöma; och om
jag äfven nu haft tredje districtet, frågar jag, huru någons
förmåga och skarpsinnighet skulle hafva räckt lill att genomläsa
och med tillbörlig noggrannhet pröfva en sådan mängd
acter på en månads tid, som är den vanliga tiden för ett
lagmansting. — Hvad beträffar Gr. Mörners yttrande, hvilken
med mycken modesti förklarat sig icke vilja yttra
sig öfver theorien, men likväl sjelf uppgjort för sig en
theori öfver hvad bonden skall tänka, om han nödgas sjelf
fullfölja sina rättegånger i hofrätten i stället för lagmansrätten,
så hoppas jag, att då den unge talaren hunnit inhemta
verklig practik, skall han finna, att bonden önskar
Jagmansrättens afskaffande. Hvad åter vidkommer Frih. Boyes
hänvisning till correctiven i ett följande betänk., som jag
icke läst, bekänner jag, att med den kännedom jag äger om
olägenheterna af nuvar. inrättning, betviflar jag, att LagUtsk.
påfunnit något arcanum för att förekomma dessa olägenheter,
så länge inrättningen qvarstår; och jag bekänner,
att jag icke förstår, huru samma Utsk., sorn här föreslagit
lagmansrätternas afskaffande, kunde i ett annat betänk, framställa
skäl för deras bibehållande.
Den 6 Augusti c. m.
213
Gr. Mörner: Till en början får jag förena mig med
Gr. Cronhjelm deri, att ingen partiåsigt leder mig, och jag
alskar ej heller tidsutdrägt i rättegången. Jag har tvärtom
förklarat, att jag till förekommande deraf önskar flera lagmansting
om året, eller att någon anstalt, om lagmansrätterna
skola borttagas, måtte fogas att förhjelpa rättsökande
till sin rätt i hofrätten, utan att de må behöfva sjelfva der
inställa sig; ty att nu borttaga lagmansrätterna utan sådan
anstalt, hvarigenom parter ända ifrån Torneå eller Wermland
kunna undvika att antingen sjelfva infinna sig här i
Stockholm eller skaffa sig sådana relationer, som erfordras
för att alltid hafva tillgång på rättegångsombud härstädes,
anser jag obilligt. Man har sagt, att motioner om lagmansrätternas
borttagande blifvit gjorda inom BondeSt., och detta
vill jag ej bestrida; men utan att tala om det bekanta
sättet, hvarpå motioner ofta meddelas i BondeSt-, torde
förklaringsgrunden lätt kunna igenfinnas deri, att BondeSt.
väl känner olägenheterna af nuvar. förhållande, men icke
gjort sig reda för det tryckande af det i stället föreslagna.
Hr Dalman har sagt, att rättegångar borde hindras genom
ökade kostnader; men derpå kan jag icke ingå, ty det vore
att hindra de fattigas rättegångar, icke de onödiga. Det enda
sättet att bevara allmogens rätt är således, att man
sönderdelar hofrätterna och sätter dem i lagmansrättens
ställe; och om detta är meningen, må det så vara. Det
blir ungefär detsamma som att inrätta flera lagmansting;
men det kan icke ske utan kostnader, som icke synas vara
på sitt ställe, då man ej har tillgångar för så många andra
för handen varande behof. Jag fortfar på dessa skäl att yrMi
återremiss å betänk.
Frih Boye: I anledning af en juridisk rättelse, som
Gr. Cronhjelm tilltrott sig att gifva mig, har jag begärt ordet
och får blott upplysa, att, om det är sannt, att lagmanssyn
pröfvas, icke af hofrätt, utan af riddaresyn, så är
förhållandet deremot, att lagmanssyn ganska sällan hålles utan
lagmansbesigtning, och denna pröfvas af hofrätten. Detta torde
vara nog om den saken. Men man har äfven sagt, och
med den säkerhet, som alltid nyttjas, då man vill rycka åt
sig opinionen, har man sagt, att hela Svenska folket fordrar
den föreslagna förändringen. INå väl! jag har likväl
bevisen på motsatsen i min hand och kan derföre ej underlåta
att utbedja mig få framlägga dem. Af BondeSt:s ledamöter
i LagUtsk., som väl äro närmast att uttrycka sitt
Stånds opinion, liar en reserverat sig emot Utsk:s förslag,
dervid han bland annat yttrar: Vid öfversigt af allt
detta kan jag icke igenfinna orsaken till den fö*
reslagna förändringen i andra skäl, än blott ett
tranande efter något nytt, hvars välgörande verkan
ännu icke varit pr öfvad. Der är således en bonde,
Den 6 Augusti e. m.
som är så upplyst, att lian vet göra skillnad emellan hvad
soin blifvit försökt eller icke; och den ledamoten, som här
äbcropat, hela BondeSt:s och Svenska folkets önskan, torde
tillåta, att Ufven denna reservant får räknas till Svenska
folket.
Hr Strussenfelt: Jag har begärt ordet för att besvara
en af Gr. Cronhjelm gjord anmärkning emot mitt yttrande,
att parter icke skulle få samma lätta tillgång att utreda
sina mål, som nu vid proceduren inför lagmansrätten.
Förhållandet skulle nemi. blifva, att då hofrätten fann målet
vara mindre väl utredt, måste den antingen sjelf utreda
detsamma, eller återförvisa det. I sednare fallet skulle ingenting
särdeles vinnas i skyndsamhet; och hvad förra händelsen
angår, är Gr. Cronhjelms erinran ganska riktig, att
parterna kunna få sina vittnen afhörda i orten, der de bo;
men jag tror icke, att hofrätten derigenom lemnay surrogat,
motsvarande den beqvämlighet, lagmansrätten i detta
fall medför. Jag torde till bevis härom få påminna, huru
det tillgår, då vittnen skola höras i hofrätten. Sedan
målet inkommit, skall det först lottas, ofta efter att hafva
hvilat en lång tid, och referenten mottager derefter handlingarna
samt behöfver en tid för att genomse dem och föredraga
dem till vittnesförhör, då sådant blifvit begärdt.
Ett särskildt utslag meddelas då härom och ny tid erfordras
för dess expedierande och öfversändande till parten,
samt slutligen för vittnesförhörets anställande och det deröfver
förda protocollets återinskickande till hofrätten. Allt
detta medför således både kostnad och tidsutdrägt, som ej
äger rum vid lagmansrätterna och hvilket, efter min tanka,
ej bör lemnäs utan afseende.
Frih. Ehrenborgh: Man synes under denna discussion
stundom hafva frångått sjelfva hufvudfrågan, som är för
det första, om det är riktigt, att en enda person sättes
att granska, hvad en annan lika qualificerad förut gjort;
och för det andra, om det är riktigt att hafva 4 instanser.
Gör man sig reda för denna sista fråga, är den lätt
att afgöra, och det återstår endast att bestämma, hvilkendera
instansen bör gå bort. Är det den rationelt eller den
irrationelt componerade instansen? I vår upplysta tid synes
det icke kunna sättas i fråga, att ju det är den irrationella,
som bör bortgå. Nästa fråga blifver då: är detta verkställbart,
är det nyttigt, ell'<r icke? I detta afseende hafva
flera meningar här blifvit framställda. För min del anser
jag det både verkställbart och nyttigt: verkställbar!, emedan
allmogen sällan infinner sig sjelf vid lagmanstingen,
utan rättegången utföres merendels skriftligen, och då är
det föga magtpåliggande, om skrifterna skickas några mil
längre; nyttigt åter, emedan det förekommer tidsutdrägt
och alla dermed förenade olägenheter. Här har blifvit sagdt,
Den G A 11 gilsti c. m.
att frågan härrör från partisinne oell förfäktas endast derföre,
att den utgör en elei af nya lagförslaget. Till den ledamot,
som yttrat detta, ber jag få göra den erinran, att
då han ännu var ung eller mogen nian, men jag blott pojke,
väcktes redan vid 1800 års riksdag fråga örn lagmansrätternas
upphäfvande; och vid den tiden kunde åtminstone
icke nya lagförslagets genomdrifvande utgöra en biafsigt,
icke heller vid 1809 års riksdag, då frågan ånyo förevar.
Allt detta visar, att det icke är partisinnet, som här talar,
utan en djupt grundad öfvertygelse hos en stor del af så
väl folket som ernbetsmännen och de practiska juristerna.
Jag hör till dessas antal, och jag vet icke, hvarföre vår öfvertygelse
ej skall få gälla så långt den förmår. En ung
talare har yttrat sig mån derom, att de fattigas rättegångar
icke mätte förtryckas; men det är presterskapets pligt
att visa dem, huru de böra bete sig, och öfverallt finnas
personer, som kunna gå dem tillhanda, med undantag måhända
af Norrland, hvarest allmogen likväl är så upplyst,
att den sjelf kan skrifva. Beträffande åter hvad Hr Strussenfelt
yttrat ang:de omgången vid vittnesförhör i hofrätten,
så förtjenar det icke ens något svar. Det måtte vara bättre,
att dessa vittnesförhör göras grundligt, än så slarfvigt,
som vid lagmansrätterna, der vittnena höras, innan domaren
tagit någon kännedom om acterna; och jag hemställer,
liurupass mycken upplysning derigenom kan vinnas. Från
den tid jag var ledamot i Svea Hofrätt och såsom ännu varande
ledamot i Skånska Hofrätten kan jag bestyrka, att
det icke är från lagmansrätterna, som de bästa domar komma.
Jag säger icke detta för att kasta skugga på några enskilda,
ty det finnes troligen lika skickliga och lika oskickliga
i alla classer; men det ligger i sakens natur, att man
ej gifver sig tid att tillräckligt noggrannt pröfva en sådan
mängd af mål inom den korta tid, som ett lagmansting vanligen
påstår, och vid besinning häraf tror jag, att man practiskt
bör linna, huru föga båtnad man har af lagmansrätternas
bibehållande. För min del anser jag samma skäl nu
tala för deras afskaffande som vid sista riksdagen, och jag
tror ej, att man har skäl att från en enda reservant bland
BondeSt:s ledamöter i LagUtsk. hemta sitt omdöme om opinionen
inom detta Stånd. En värd ledamot har här nyss
upplyst, huru en hel socken i Calmar län fordrat lagmansrätternas
upphäfvande, och i Skåne, der en enda lagman,
som visserligen för närvar, är en ganska skicklig man, skall
granska icke mindre än 10 häradshöfdingars göromål, önskar
allmogen detsamma. Jag fortfar att yrka bifall å betänkandet.
Hr Dalman: I anledn. af Gr. Mörners yttrande, att
jag skulle åsyfta att genom lagmansrätternas indragning förhindra
de fattiga att fullfölja sina rättegångar, vill jag blott
Den 6 Augusti e. m.
yttra, att jag, långt ifrån att hindra, gerna skulle vilja vidtaga
hvilka åtgärder som helst för att lättade fattiga i detta
afseende; men då jag tror, att lagmansrätterna medföra
ingen fördel för hvarken den fattiga eller den rika, kan jag
ej annat än fortfarande yrka deras borttagande. Frih. Boye
har till mig ställt den frågan, huru hela BondeSt. och Svenska
folket kunde sägas önska den här föreslagna förändringen,
då likväl en af BondeSt:s ledamöter i Utsk. reserverat
sig emot betänk. Jag har blott yttrat, att Svenska folket,
såsom representeradt af BondeSt., vid sista riksdagen uttalat
en sådan önskan, samt att vid denna riksdag flera motioner
i ämnet blifvit väckta inom BondeSt.; och jag hemställer,
huruvida en enda reservant kan anses uppväga en sådan
opinionsyttring. För att bedöma denna reservants skäl,
torde jag få uppläsa det sista af honom anförda, sora lyder
sålunda: att ordinarie lagmannen i Bohusläns och
Wikarnes lagsaga är, enligt Hvitfeldska donationen,
jemte länets hofdinge och biskop, curator
öfver Kongl, och Hvitfeldska g y m n a si i-s t i pe n d i iin
rätt ningen i Götheborgs och Bohuslän och denna
plats hvarken bör eller kan, i min tanka, vara
ledig. När sådana skäl anföras, hemställer jag, hvad
afseende reservationen kan förtjena.
Frih. Boye: Jag aflägger min tacksägelse hos Frih.
Ehrenborgh för det han ej vill tillskrifva saken ett partisinne,
och jag skall icke lägga honora till last, om denna
förklaring härrör från en önskan hos honom att tillhöra båda
sidorna. Jag instämmer för öfiigt med Hr v. Hartmansdorff
och Gr. Mörner, alt allmogen, äfven om den nu saknar
den upplysning, som fordras för att öfverväga följderna,
sannerligen en dag skall ångra sig; och jag skall anföra
ännu ett skäl, sorn erfarenheten kommer att bevittna,
nemi. att om J, mina Hrr, bifallen detta betänk., gören J
häradshöfdingarna till höfdingar, mäktigare än J nu insen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
återremiss af LagUtsk:s betänk. N:o 82.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Frih. Boye begärde votering.
Hr Lefre'n, Johan Pehr: Jag anhåller, att afslag å
betänk, må blifva contrapropos:n.
Frih. Ehrenborgh: Jag skulle tro, att skyldigheten
fordrar af Hr Gr. o. Landtm., att bifall till Utsk:s betänk, i
alla händelser blir framställd i den ena proposm.
Gr. Cronhjelm: Jag anser ja-propos:n böra innefatta
bifall till TJtsk:s betänk., hvarefter det må bero af de Hrr,
som icke vilja bifalla betänk., att sins emellan öfverenskomma
om contraproposln. tt .
Den 6 Augusti e. m.
Hr von Hartmansdorff: Jag kan ej finna annat, än
att, då votering blifvit begärd öfver den af Hr Gr. o. Landtm,
framställda propos. på återremiss, bör denna propos. blifva
ja-propos:n; men jag anser dét vara bättre, att vi nu genast
få votera om afslag, och hemställer derföre till Frih. Boye,
om han ej vill afstå från sitt yrkande på återremiss.
TT. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han ansåg
sig hafva fullgjort sin skyldighet, dalian å förevar, betänk.,
hvilket för första gången vore underkastadt Ståndets pröfning
och således ej med förändringar kunde antagas, först
framställt propos. till återremiss. Då vid svaret å denna
propos. votering blifvit begärd, kunde icke lämpligen japroposrn
blifva någon annan än den propos., H. Ex. tillbesvarande
framställt; ankommande sedan på B. o. Ad. att öfverenskomma
eller, örn så nödigt funnes, genom votering
bestämma, oin antingen bifall eller afslag å betänk, skall
blifva contraproposai.
Gr. Frölich: Jag finner visserligen, att Hr Gr. o.
Landtm, riktigt uppfattat förhållandet i öfrigt; men ehuru
Frih. Boye begärt votering i det ögonblick, propos. till återremiss
framställdes, kan sådant väl icke hindra, att propos.
till bifall å betänk, äfven skall framställas, ty hans mening
kan endast vara att genom votering få afgjordt, huruvida
Ståndet vill bifalla betänk, eller icke, men ej att hindra
propos. derå framställas. Iakttages icke detta, tror jag för
min del, att man frångår den riktiga formen.
Frih. Boye: Lika med Gr. Frölich tror jag, att japropostn
bör blifva bifall till betänk., då contrapropos , enligt
min begäran, skulle blifva återremiss; men lör att gå
allas önskningar så mycket som möjligt till mötes, skall jag
för min del afstå från återremiss och i stället begära, att
afslag å betänk, blir contiapropos:n. Som jag likväl icke
ensam yrkat återremiss, hemställer jag, huruvida icke Hr
Gr. o. Landtm, behagade inhemta, om äfven de öfriga ledamöterna
afstå från återremiss; och skall det sedermera få
bero på svaren å den propos., som derefter framställes, huruvida
jag fortfar i min begäran om votering eller icke.
IT. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, sedan Frih.
Boye numera afstått från den begäran om votering rörande
återremiss, hvilken han i anledn. af H. Ex:s sednast gjorda
propos. framställt, ansåg IT. Ex. sig oförhindrad att nu göra
hvilken som helst af de båda propos:r, som kunde komma
i fråga. TI. Ex. framställde derefter propos. till bifall å
LagTJtsk:s betänk. N:o 82.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarjemte votering
begärdes af Hr Lefren och Frih. Boye.
nH. 28
9.iS Den 6 Augusti e. m.
Upplästes till justering och godkändes följande voteringspropostn:
Den,
som bifaller LagUtskts betänk. N:o 82 öfver väckta
motioner om upphäfvande af kämnersrätter, lagmansrätter
och riddaresynerätter, samt ändring eller upphäfvande
af åtskilliga lagens rum, rör:de rätteg:sordn., voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Yinner nej, anses R. o. Ad. afslå LagUtsk:s ofvannämnde
betänk. N:o 82.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer
Ja — 33.
Nej — 18.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 12 om natten.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 8 Augusti 1834*
Plenum kl. 9 f. m.
Hr Gyllenhaal, Carl, hade inlemnat följande:
Kallad af angelägna embetsbestyr att återvända till
Skaraborgs län, och osäker om eller huru snart jag kan
blifva i tillfälle att mig vid riksdagen åter infinna, får jag
bos E. Ex. Hr Gr. o. Landtm, samt H. R. o. Ad. ödmjukast
anhålla att med afsägande af det förtroende, hvarmed jag
såsom ledamot i Allm. Besvärs- och Oecon.Utsk. varit hedrad,
likväl få bibehålla min riksdagsmannarätt såsom ståndsledamot.
Bifölls:
Hr Crusenstolpe, Magn. Jac.: .Det är anledn. till
anmärkning mot Statsministrarna, Statsrådet samt Föredragande,
hvarom remiss begäres till Constit.Utsk., inför hvilket
anledningarna uppgifvas skola.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att denna anmärkn:sanledning
komme, till följd af 29 § Riksd.Ordn., att
till Const.Utsk. remitteras.
Frih. Boye, Ludv.: Jag anhåller att uti R. o. Ad:s
prot. få nedlägga min reservation mot R. o. Ad:s beslut i
frågan om lagmansrälterna. Skälen för min reservation äro
tillräckligen utvecklade under discussionen. Jag har ingen
-
Dcm 8 Augusti f. m,
ting att tillägga, utan får blott förklara, att då jag slädnät
i minoriteten, är det likväl en tröst för mig att få behålla
den öfvertygelsen, att en klok och rättvis efterverld skall
döma emellan mig och pluraliteten.
Hr Strussenfelt, Adolph Ludv.: Jag anhåller vördsamt
att uti prot. få nedlägga min reservation emot R. o.
Ad:s uti sista plenum fattade beslut, hvarigenom LagUtsk:s
betänk. W;o 82 blifvit afslaget. Jag reserverar mig mot detta
beslut derföre, att jag anser mer än sannolikt, att, genom
lagmansrätternas indragning, hofrätternas göromål till den
grad skola ökas, att nya divisioner skola blifva behöfliga,
föranledande till kostuad, som ytterligare kommer att ökas
genom den ersättning, hvilken måste tilldelas lagmännen,
men hvilken kostnad jag anser staten får närvar, svårligen
kunna vidkännas; vidare derföre, att genom antagandet af
detta betänk, all möjlighet blifvit parter afskuren att få ett
beslut pröfvadt i högre rätt, såvida ej sakens värde stiger
öfver 25 r:dr; vidare derföre, att lagmansrätterna synas mera
lämpliga att utgöra andra instansen än hofrätterna, emedan
parterna vid de förra kunna, på sätt som vid häradsrätterna
sker, förete den bevisning, som vid dessa rätter icke åstadkommits;
vidare derföre, att rättegången är kostsammare vid
hofrätten än vid lagmansrätten, och mången endast derföre
kan finna sig tvungen att icke söka ändring i häradsrätts
beslut; och slutligen derföre, att parter blifva utestängda
från förmånen att sjelfva vid 2:dra instansen utföra sina
rättegångar.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Äfven jag anhåller att uti
prot. få min reservation antecknad uti samina fråga, som de
begge talarne antydt. Jag tror, att framtiden kommer att
visa, huru oriktigt det är att fråntaga Svenska folket andra
instansen i sjelfva orterna. Långt ifrån, att lagmansrätterna
böra indragas, hade, efter mitt förmenande, hofrätterna bort
fördelas till lagmansrätternas understöd oeh fullkomligare
organisation, särdeles som jag fruktar, att den mellantid,
sorn skall förflyta, innan hofrätterna förvandlat sig till hvad
lagmansrätterna äro, skall blifva ganska menlig och ohehaglig
för rättsökande.
Hr Rothlieb, Axel Fredr.: På de af Hr Lefre'n
anförda skäl får jag anmäla min reservation mot R. o. Ad:s
beslut om lagmansrätternas indragning.
I ett sammanhang föredrogos ej mindre StatsUtsk:s utlåt.
N:o 78 i afseende på några med statsregleringen gemenskap
ägande allmänna frågor, än ock samma Utsk:s i anledn.
af anmärkningar vid nyssnämnde Utsk:s afgifna och d.
3o sisth Juli e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 212.
R. o. Ad. beslöt, att detta mål skulle punktvis pröfva*.
lista punkten, 1 mom.
230
Den 8 Augusti f. m.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: På icke mindre de i K.
M:s nåd. propos., än de utaf Hrr Santesson och Petre' uti
deras reservationer vid StatsUtskrs utlåt. A:o 78 anförda skäl,
yrkar jag, att förevar, punkt må på det sätt förändras, att
ett medium af de 10 sistförflutna årens liksmarkegångspris
må intill nästa riksdag betämmas, hvarefter spannmålen under
lönerna skall beräknas. Jag anser R. St. uti ett så nyttigt
förslag böra gå Regeringens önskan till mötes. Det är
obilligt, att då folket mäste drygt betala sin spannmål, det
afven skall drygare få vidkännas betalningen af tjenstemäns
löner, och tvärtom. Om, på sätt Hr Santesson föreslagit,
spannmålsberäkningen under lönerna å stat afskaffades, hvaremot
de embetsman, tjenstemän och betjente, hvilka innehafva
ordinarie löner på stat, skulle å allmänna indragningsstaten
få bibehålla denna förmån intill deras afgång eller befordran
till andra löner, så skulle derigenom, efter all sannolikhet,
spannmålsberäkningen under lönerna efter 10 ä 12
ars förlopp, om ej belt och hållet, åtminstone till det mesta
hafva upphört, och till ett sådant mål är detta en öfvergångsväg.
Gr. Frölich, Dav.: Den ide', som den siste värde talaren
framställt till förändring af närvar, beräkning, anser
jag Utsk. uti sitt utlåt. N:o 212 hafva besvarat. Till de af
Utsk. för dess åsigt anförda skäl anser jag ett ytterligare
kunna läggas, det nemi., att man icke bör riksdag ifrån
riksdag förändra principen i detta afseende. Det är allmänt
bekant, hvarföre regleringen gjordes på sätt, som ägt rum.
Att nu frångå denna princip, innan man kan säga, att sta
terna
i allmänhet blifvit reglerade till penningar, eller innan
man sett den verkan, som ett stadgadt myntvärde måste
medföra, anser jag olämpligt och anhåller pä dessa grunder
om bifall till hvad Utsk. i närvar, fall föreslagit.
Frih. Boye, Ludv.: Utsk. har medgifvit, att någon
förlust icke tillskyndas staten genom bifall till K. M:s nåd.
propos. Utsk. har äfven medgifvit, att räkenskapsverket ägt
skälig anledning att begära den lättnad genom räkenskapernas
förenkling, som genom bifall till K. M:s propos. skulle
vinnas. På dessa grunder och då jag, som afser principen
mindre, än dess resultat, finner eller måste finna, att vi
komma till ett jemnare resultat derigenom, att det blir en
beständigt lika gällande rätt för embetsmännen, äfvensom en
lika gällande rätt för dem, som skola utgöra utskylderna,
förenar jag mig med Hr Dalman och anhåller, att Hr Gr. o.
Landtm, täcktes framställa propos. till antagande af den
nämnde värde ledamotens förslag.
Hr. Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag instämmer så
mycket hellre med Hr Dalman, som jag finner det väsendtligaste
skälet, som Utsk. för dess åsigt anfört, vara oriktigt,
det nemi. att man kan hoppas, det spannmålsprisen skola
stadga sig, sedan realisationen gått i verkställighet. Jag an
-
Deli 8 Augusti f. in.
•xi i
ser spannmålsprisen vara alldeles oberoende af realisationen
och endast rätta sig efter årsväxten, och jag vidhåller derföre
den öfvertygelseii, att icke riksmarkegångspriset bör
fastställas från riksdag till riksdag.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då man framställer
en grundsats och vill, att den skall blifva gällande, borman
äfven framställa följden utaf tillämpningen af denna grundsats.
Jag vill icke bestrida riktigheten af den grundsats, som här
blifvit framställd, ehuru den skall leda till en bestämd lönetillökning
för framtiden; men jag vill blott fästa R. o. Adis
uppmärksamhet på följderna af antagandet af Hr Dalmans
förslag. Medelpriset för spannmålen under lönerna efter
riksmarkegången för de io sistförflutna åren har varit 6 r:dr
44 sk. och några runstycken. Om denna summa skulle under
hvarje tunna spannmål anslås, måste, då spannmålen
under lönerna uppgår, om jag icke misstager mig, till 101,000
tunnor, följaktligen ett anslag göras af några och go,ooo
r:dr, hvarmed statsbristsumman sålunda komme att ökas. Jag
hemställer då, oin det vore lämpligt att på detta sätt öka
denna brist, som i alla fall uppkommer, när man jemnför
statens kända inkomster med de utgifter, hvarom här är
fråga. Men om ej något sådant anslag under spannmålslönerna
äger rum, blir förhållandet sådant, att när riksmarkegången
icke öfverstiger 6 r:dr, något vidare icke utgår,
än de på stat uppförda lönerna, och när den t. ex. uppgår
till 8 r:dr, fråga väl uppkommer om en betydlig summa,
som skall utgå för lönernas utgörande för denna spannmål,
men statsverket då äfven äger tillgång härtill uti den statsverket
tillfallande spannmålen och i följd af det stigande
priset derå, hvarigenom sålunda en bestämd tillgång uppkommer
för den utgift, som för året erfordras; men denna
tillgång har icke uti den nu uppgjorda beräkningen af statsverkets
inkomster blifvit upptagen, emedan den blott är
accidentel och beroende på högre spannmålspris än vanligt.
Uti beräkningen af statsverkets inkomster är spannmålen
upptagen till endast 5 r:dr per tunna. Detta ådagalägger,
att om man skulle antaga Hr Dalmans förslag, beräknar
man sina utgifter högt och har redan beräknat sina inkomster
lågt. Att så fortgå finner jag icke vara rätt. Jag tror
visserligen, att spannmålens beräkning under lönerna bör
helt och hållet upphöra, när myntet blifvit stadgadt; men
jag anser denna reglering böra ske i sammanhang med andra
regleringar af embetsmäns löner, hvilka först vid nästa
riksdag lära komma i fråga. Jag afstyrker således att för
närvar, verkställa förslaget om bestämmande af ett oföränderligt
medelpris intill nästa riksdag för spannmålens beräkning
under lönerna, och tillstyrker följaktligen bifall till
hvad Utsk. i detta hänseende föreslagit.
Frih. Boye: Om jag kunde, lika med den siste värde
Den 8 Augusti f. i».
talaren, antaga, att K. M:s propos. åsyftade en enda sk:s tillökning
i embetsmäns löner, skulle jag genast öfvergå till
hans tanke; inen den värde ledamoten torde tillåta mig förblifva
vid min tanka och anse det vara grundfalskt, att K.
M:s propos. skulle leda till förökning uti lönerna. Förslaget
kan lika så väl leda till en förminskning sorn en förökning.
Det vore att bortblanda frågan, om man af K. M:s
propos., som icke åsyftar annat, än att bringa till jemnhet
ett gifvet förhållande, ville taga sig anledning att föröka lönerna.
Vid i8i5 års riksdag hafva It. St. stadgat den grund
för embeismännens löningsstat, att en viss del af lönen skall
utgå i spannmål, beräknad efter riksmarkegången. Till menniskans
förmåga hörer ej att kunna förutse, hurudan skörden
skall blifva. Efter skörden rättar sig likväl riksmarkegångspriset,
och deraf har händt, att ett qvartal, som ena
året utgjort 4oo r:dr, har det andra året endast uppgått till
311 r:dr. Nu har K. M. icke föreslagit annat, än att ett
medium af de fem sistförflutna årens riksmarkegång må bestämmas
såsom grund för lönernas beräkning under efterföljande
åren intill nästa riksdag; och då öfverlemnar jag till
en hvar med urskilning begåfvad menniska att bedöma, om
deruti ligger något förslag till lönernas förhöjning, eller om
icke en förminskning lika lätt som en förhöjning derigenom
kan inträffa. Jag upprepar min begäran om bifall till K.
M:s propostn.
Hr Dalman; Jag har icke funnit mig öfvertygad af
de skäl, som Frih. Palmstjerna anfört; ty då medelpriset å
under lönerna beräknad spannmål för de sista io åren just
motsvarar, hvad nu blifvit föreslaget, kommer således något
högre anslag icke i fråga; tvärtom skulle ett öfverskott
uppkomma, i händelse de följande åren gåfve en sämre årsväxt,
än de föregående, för hvilka medelpriset blifvit beräknadt.
Om jag icke misstager mig, utgör statsanslaget under
spannmålslönerna icke mer än 40,000 rtdr. Om jag nu supponerar
den otroliga händelse, att spannmålen intet år skulle
öfvergå 7 r:dr, är jag likväl öfvertygad, att något särskildt
anslag icke skulle behöfvas, utan Riksg.cont. kunna af öfverskotten
bestrida, hvad som fordrades; men om något anslag i
detta fall erfordras, qvarstår för statsverket alltid den utvägen
till ersättande af anslaget, att försälja spannmålen, då
den stiger i pris. Enda skillnaden blir den, att embetsmännen
då visste, hvad de hade att påräkna i lön, och icke behofde
frukta för att på en lön af 4 å 5oo r:dr få vidkännas
en skillnad af ioo r:dr högre eller lägre det ena året emot
det andra. Om också statsbristsumman skulle ökas med 5
å 6000 r:dr, är det jemnförelsevis så obetydligt emot det, att
räntegifvarne, som det ena året lösa spannmålen med 7 å
8 r:dr, det andra året skulle få lösa den med 12 å i4 r:dr.
Jag kan således icke annat än fortfarande tillstyrka antagandet
af det förslag, jag redan uppgifvit.
Den 8 A u g u s ti f. m.
Frih. Cederström, Jac.: Att fastställa en stadig riksmarkegång
att gälla intill nästa riksdag, beräknad efter medium
af de io sistförllutna årens riksmarkegång, utan att
på samma gång bestämma länsmarkegångspriset, synes 111ig
vara mer än obetänkt. Herrarna torde påminna sig, att
riksmarkegångssättningen egentligen uppkom för bestämmandet
af tjenstemäns löner och utgör medium af årets markegångspris,
så att tjenstemännen, i händelse spannmålspriset
stiger, måtte erhålla proportionerligt högre löner, utan att
någon statsbrist derigenom skulle uppkomma. Genom antagande
af ett intill nästa riksdag gällande oföränderligt riksmarkegångspris,
utan att för samma tid fastställa länsmarkegången,
kan deremot förhållandet blifva sådant, att om länsmarkegångspriset
är 5£ r:dr, då riksmarkegångspriset är 6
r:dr 44 sh., statens inkomst blir så mycket mindre, och staten
sålunda urståndsatt att kunna liqvidera tjenstemännens
löner. Hade Frih. Boye och Hr Dalman betänkt detta missförhållande,
så betviflar jag, att de skulle tillstyrkt riksmål—
kegångens fastställande intill nästa riksdag, utan att länsmarkegångspriset
bestämdes för lika lång tid. Vid ett sådant
förhållande kan jag icke annat än afstyrka bifall till
Frih. Boyes och Hr Dalmans åsigt och tillstyrka bifall till
Utsk:s framställning; dock icke så, att jag instämmer deruti, att
sedan realisationen gått i verkställighet och silfver kommit i omlopp,
spannmålsprisen derigenom skulle blifva mindre fluctuerande.
StatsTJtsk. hade bort betänka, att uti de länder, der silfver
länge varit gängse, spannmålspriset lika mycket varierar sorn
bär, hvarest sedlar äro i omlopp. Det har blifvit sagdl, att
den varierande riksmarkegången förorsakar en osäkerhet' uti
löninkomsterna. Det är sannt, att då markegången är låg,
får tjenstemännen ingen tillökning i sin lön och erhåller
deremot en sådan tillökning, då markegången är hög. Men
just denna osäkerhet medför en annan slags säkerhet, nemi.
att han är lönad relativt till spannmålens värde och kan således
icke komma att lida nöd under de år, då årsväxten är
mera gifvande. Jag tillstyrker bifall till hvad Utsk. föreslagit.
Frih. Palmstjerna: Huruvida jag har brist på sundt
förnuft ofch sundt omdöme, såsom Frih. Boye påstår, öfverleinnar
jag till R. o. Ad. att bedöma. Sjelf skall jag icke
trötta mitt förnuft med att svara derpå annorlunda, än med
hvad jag i sjelfva saken anför. När R. St. 181D bestämde
en lön t. ex. till 1200 r:dr, men såsom ett correctiv mot ett
uppkommande lidande genom det vacklande myntvärdet
fastställde, att vissa tunnor spannmål, motsvarande en delaf
lönen, derunder skulle beräknas, med förbehåll att, om spannmålspriset
stege utöfver det, hvartill det blifvit beräknadt,
lönen äfven skulle samma mån stiga, så skulle denna till 1,200
r:dr bestämda lön genom K. M:s nåd. förslag ökas med 44
sk. 6 r:st. för hvarje under lönen beräknad tunna spannmål.
Den 8 Augusti f. m.
Ora sålunda spann målsbeloppet under en sådan lön utgjorde
5o t:r, ökades lönen med något öfver 46 r:dr, och lönen
Liefve då 1246 r:dr eller något derutöfver. Det är längesedan
jag läste min Seseman, men det minnes jag åtminstone
bestämdt, att 1246 är mer än 1200. Jag har icke sagt,
att härigenom en ökning skulle uppkomma uti hvad som
nu utgår, utan i det belopp, som från början varit afsedt.
Detta är likväl icke ett skäl, som kan vara så särdeles
betydande, såvida man icke derjemte vill göra afseende på
de skäl, som för förslaget blifvit anförda, nemi. att förslaget
skulle medföra mycken ordning och reda i räkenskapsverket.
Jag tror likväl, att, då en lön ökades på sätt jag
nämnt, och en annan, som äfven varit bestämd till 1200
r:dr, i anseende till ett derunder beräknadt olika qvantum
spannmål icke ökades på samma sätt, den åsyftade ordningen
icke skulle blifva synnerligen stor. Visserligen vöre
det en lättnad i räkenskapernas förande derföre, att de blefve
lika från ena året till det andra; men denna omständighet
är icke så betydlig, som icke den är mera betydande,
att ett bifall till förslaget skulle föranleda till statsbristsummans
ökande. Vi behöfva ökade anslag, mot hvilken ökning
icke inkomsternas beräkning svarar; och då man har
många behof att fylla, men inga öfverflödiga inkomster, är
det icke skal att räkna ifrån sig sjelf någon betydande summa,
när det kan undvikas. Hr Dalman har, fruktar jag, misstagit
sig om frågans egentliga beskaffenhet, då han talat om
tyngden för de skattdragande. Detta är en särskild fråga,
hvilken alldeles icke hörer till det ämne, som nu är under
öfverläggning, enär detta endast angår den spannmål, som
på papperet är fördelad under contanta lönerna och som
icke har någon gemenskap med den spannmål, hvilken utgår
från de skattdragande. När detta skäl bortfaller, torde
så föga qvarstå för den motsatta åsigten, att R. o. Ad. lärer
finna lämpligast att bifalla utlåt, uti förevar, fråga.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Jag kan visserligen
icke bestrida den uppgift af ordföranden i StatsUlsk., att
tillgångar skola saknas för den fyllnadssumma, som erfordras
för det af K. M. uti Dess ifråga var. nåd. propos. afsedda
ändamål; men jag föreställer mig, att en pågående statsreglering
icke kan i calculationen med full säkerhet uppgöras,
förrän alla de inkomster blifvit kända, som äro föremål för
R. St:s reglering, och af denna anledning anser jag någon
säkerhet icke gifvas derför, att de icke bestämda inkomsterna
icke kunna ökas utöfver hvad de nu utgöra. Af sådan
orsak , och då K. M:s nåd. propos. innefattar den afsigt att
borttaga ur räkenskaperna en besvärlig oreda samt att gifva
säkerhet åt den grund, som för närvar, existerar i afseende
pä löneberäkningen, anhåller jag, på de af Hrr Dalman och
Ce
-
Den S Augusti f. m.
225
Cederschjöld samt Frih. Boye ytterligare anförda skäl, om
bifall till hvad K. M. uti förevar, afseende föreslagit.
Ilr Cederschjöld: Man har bestridt Hr Dalmans
förslag på den grund, att statsbristsiunman genom detsamma
skulle ökas och löntagarne erhålla en bestämd tillökning
i sina löner. Jag anser detta vara oriktigt; ty då förslaget
innefattar bestämmandet af ett medeltal af hvad sorn
under de io sistförflutna åren erhållits, skulle en löntagare
under de kommande 5 åren icke erhålla mer eller mindre,
än jeinnt hälften så mycket, som hon erhållit under de tio
föregående åren, och således skulle hela skillnaden emellan
det narvar. och det föreslagna förhållandet blifva den, att
hvad staten utgaf mera det ena året, utgaf den mindre det
andra; men när de 10 åren voro förbi, hade den icke utgifvit
hvarken mer eller mindre än under de föregående io
åren. Någon förlust för staten kunde således härigenom icke
uppkomma, såvida icke spannmålsprisen under de 10
kommande åren öfverhufvud holle sig lägre än under de föregående;
men det är icke att hoppas, att vi skola sakna
missväxtår hädanefter mera än förut. Jag minnes väl den tid,
då man beklagade sig öfver en fortfarande öfverproduetion;
men jag minnes äfven, att erfarenheten strax derpå visade,
det Sverige icke var fritaget från missväxt mera än förut.
Jag kan således icke inse, att förslaget skall leda till förlust
för staten eller till annan vinst för löntagaren, än att
han derigenom kan veta, hvad han har alt påräkna. Staten
är här egentligen en förlagsman för löntagarne. Staten
förskjuter det ena äret litet mer, än löntagaren borde erhålla,
under vilkor att ett annat år få innnehålla motsvarande
belopp af hvad löntagaren dä borde bekomma. Man
har sagt, att det vore oriktigt att bestämma en oföränderlig
riksmarkegång till påföljande riksdag, då länsmarkegången
årligen bestämmes. Jag skulle derföre önska, att äfven
länsmarkegången bestämdes från riksdag till riksdag, så att
räntegifvaroe kunde slippa att betala iner det hårda året,
och tvärtom. Men jag ser i alla fall icke något hinder för
bestämmandet af riksmarkegången på dylikt sätt deruti, att
länsmarkegången icke på samma sätt bestämmes; hvilket jag,
som sagdt är, dock skulle önska.
Frih. Boye: Man kan äga mycket godt förstånd och
dock, någon gång, tillfälligtvis brista uti sund urskillning.
Jag tycker mig dock icke hafva satt Frih. Palmstjernas goda
förstånd i fråga; men jag tror mig icke brista uti aktning
för Frihtna Palmstjerna och Cederström, då jag till deras
närmare bedömande hänskjuter, om de icke uti deras
framställning ådagalagt en temligen uppenbar brist på urskillning
i frågan. Deras mening har icke varit att sönderbryta
1815 års riksdagsbeslut; fåfängt vore det också, ty de
ii H. 29
Deli 8 Augusti f. m.
hafva derom icke väckt motion inom motionstiden och dertill
föranleder icke K. M:s nåd. propos. Utan alt bryta detta,
måste man antaga förhållandet sådant, som det existerar,
det nemi., att embetsmäns penningelöner skola beräkas
efter årets riksmarkegång. Nå väl! livad är då- frågan?
Ingen annan, än att, till mera jemnhets erhållande, bestämma
en grund för denna mar k eg äng för de kommande 5 åren,
alldeles ieke för alltid; ty det åsyftar icke K. M:s propps.
Då man lill grund för en sådan markegångssättning täger
ett medium al de föregående årens markegångspris, kan man
icke, utan alt intränga i Försynens skiekelser, som gifver oss
skördarna, bestämma, örn man derigenom ökar lönerna med
några skil lingar, eller man minskar dem med mångå r:dr;
och likväl hafva båda dessa ledamöter påstått, att K. M:s
propos. åsyftade en ökning af lönerna. Man kan kasta sig
in på andra frågor oell sedan drifva dem till livad resultat
man behagar; men då man nu talar 0111 en blifvande statsbrist,
har man följt en annan thes, än man var skyldig att
hålla sig vid. ,
Hr Lefren, Joli. Pehr: Jag vill visserligen icke motsätta
mig StatsUtskrs förslag, men kan icke neka, att jag
linner vissa calculationer icke vara riktiga. Om jag antager,
alt under loppet af 5 år markegången slagit så ut, att
en löntagare erhållit 2 r:drs tillökning under de 2:ne åren,
och under de öfriga 3:ne åren 1 rtdrs ökning det ena året,
men ingen ökning under de öfriga 2:ne åren , så utgör tillökningen
för alia 5 åren 5 r:dr. Om man då slår ihop
dessa 5 r:dr och fördelar dem pä de 5 åren, får löntagaren
lika stor tillökning hvarje år, och staten betalar hvarken
mer eller mindre på detta sätt, än om lönen utgått efter
ärliga riksmarkegången. Detta är grunden för K. M:s nåd.
propos., hvilken hvarken afser förlust eller vinst för staten,
utan blott att utaf de föregående årens resultat taga ett medium
för beräkningen under de efterföljande åren för att
bereda en lättnad i räkenskaperna och en calculationsgrund
för löntagaren för hvad han har att påräkna. Jag tior, att
det vore rättast att bifalla K. M:s nåd. propos., och är öfvertygad,
att det icke beliöfves några större anslag i reserv,
helst liela summan roulerar på en så obetydlig sak.
Frih. Cederström: Det har af Frih. hove blifvit
framstäldt, som skulle Frih. Palmstjerna och jag icke velat
med riktig slutkonst följa ämnet, utan afvika derifrån för
att komma tili andra resultat. Härvid förekommer i första
rummet att för den värde ledamoten, Frih. Boye, utreda,
att riksmarkegången icke är annat än ett medium af
årets länsmarkegångspris. När detta är ett factum, lärer
det falla af sig sjelf, att, i händelse länsmarkegången blefve
låg, riksmarkegången äfven blefve det. Men om riksmarkegångeu
lastställes för 5 år och länsmarkegången under dessa
Den 8 Augusti f. m.
327
år kommer att stå lägre, mäste en brist för staten derigenom
uppkomma. När i8i5 års beräkning infördes, var det
för att lemna löntagarne en emot spannmålsprisen alltid lika
löneinkomst, med visshet derom, alt då tillökning i lönerna
derigenom uppkom, staten genom ökad inkomst kunde
lemna en sådan tillökning, emedan staten då erhöll större
inkomster, och det ansågs billigt, att en tillökning då lemnades
tjenstemännen, hvilka man ansåg vid sådana tillfällen
behöfva en lönetillokning, hvilken dock af bristande tillgångar
icke eljest kunde lemnäs. Nu frågar jag: är förhållandet
annorlunda i dag? Stå vi icke på samma punkt? Vi
erkänna, att embets- och tjenstemännen behöfva lönetillökning;
men vi sakna alla tillgångar för att kunna lemna dem.
Nu yrkas likväl af flera ledamöter, att bifall bör lemnäs till
K. M:s propos., på det tjenstemännens löner må blifva reguliera,
ehuru statsinkomsterna skola förblifva i samma iluctucrandc
skick som hittills, så att, i händelse länsmarkegången
blefve lägre än riksmarkegårigen, en statsbristsumma
skulle uppkomma, hvarför inga medel kunna i förväg beräknas
eller afsättas. Jag lemnar derhän, huruvida Frih.
boye icke kan finna, att det är att följa ämnet rikligt, alt
utveckla det från sin början till dess närvar, skick. Man
kan visserligen säga, att i händelse länsmarkegången skulle
blifva högre, än riksmarkegången, skulle staten, långt ifrån
alt förlora, tvärtom vinna derpå; men på hvars bekostnad
skulle staten göra denna vinst? Jo, på löntagarnes, hvilka
man just velat gynna genom den bestämda markegångssättningen;
och i sådant fall skulle man väl vid nästa riksdag
få höra klagomål af dem, som blifvit lidande, och i motsatta
händelsen, derest staten förlorade, få höra klander af
dem, som skulle fylla statsbristsumman.
Hr Stuart, Carl Gust.: Då StatsUtsk:s utlåt. N:o 78
förevar, tog jag mig friheten att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på innehållet af Ilrr Santessons och Petres reservation,
enligt hvilken all spannmålsberäkning under lönerna
borde afskaffas. StatsTJtsk. har icke till besvarande upptagit
raina i detta afseende framställda anmärkningar eller yttrat
sig, huruvida mina åsigter vore riktiga eller icke. Jag
fortfar således att hysa den af mig då uttalade öfvertygelse,
att den nuvar. spannmålsberäkningen under lönerna är
olämplig, onyttig och äfven skadlig. Jag anser det orimligt,
att statens tjenstemän skola hafva fördel deraf, att en
allmän missväxt öfvergår landet. 1 öfverensstämmelse med
dessa åsigter får jag yrka, att all spnrmmålsbernkning under
lönerna måtte afskaffas för tjenstemännen vid de embetsverk,
för hvilka nya stater fastställas, äfvensom att de
tjenstemän, hvilka nu icke komma i åtnjutande af någon
lönförhöjning och redan på grund af fullmagter innehafva
löner, derunder spannmål är beräknad, måtte på allmänna
228
Deri 8 Augusti f. m.
indragningsstaten få uppbära ersättning för den under lönerna
beräknade spannmålen, intill deras afgång eller befordran
till andra tjänster. I afseende på den vid innevar.
liksdag ånyo väckta fråga, att efter de io sistförflutna årens
medium af riksmarkegångsprisen bestämma ersättningen för
löningsspannmålen, kan jag ieke annat än instämma med
StatsUtsk. deruti, att sådant skulle leda till en lönelillökning,
hvarigenom statsbristsuminan kpmme att ökas. De år,
då riksmarkegångspriset öfversteg 6 r:dr 44 s^-r skulle väl
ett öfverskott erhållas på Kronans behållna spannmål, som,
om jag icke missminner mig, utgör ii5,ooo tunnor. Men
då, äfven i den händelse, att spannmålspriset under flera
år icke uppginge till 6 r:dr 44 s^- tunnan, staten i allt fall
skulle vara förbunden att utbetala lönerna med beräkning af
detta pris, så mäste, enär ingen annan tillgång funnes, statsbristsummap
naturligtvis i förhållande härtill bestämmas. På
denna grund och enär den åsigt jag yttrat, då StatsUtsk:s
förra utlåt. förevar, att nemi. all spannmålsberäkning under
lönerna borde försvinna, icke lärer kunna vid denna
riksdag genomdrifyas, skall jag nu inskränka mig dertill att
endast yrka bifall till hvad Utsk. uti förevarande fall föreslagit.
Frih. Palmstjerna: Jag anser mig skyldig att, i afseende
på hvad, vid denna fråga blifvit uämndt, Ater erinra
ojn ett förhållande, hvaråt det icke lyckades mig att,
då jag förra gången hade ordet, vinna lt. o. Adis allmänna
uppmärksamhet, — det förhållande nemi., att ett bifall till K.
M:s nåd. propos. verkligen kommer att Öka dea statsbrist—
summa, som vid statsregleringen kommer att bestämmas.
För närvar, tillgår så med den under penningelönen inbegripna
spannmål, att de år, då riksmarkegångspriset öfverstiger
6 r;dr och penningelöntagarne således för de t:r spannmål,
som de äga under lönen, skola hafva tillökning i sin
lön proportionerligt efter antalet af dessa t:r spannmål,
jemn förda med riksmarkegångspriset, denna lönetillöknjng
anordnas på öfverskotten af statsverkets inkomster, hvilket
öfverskott uppkommer derigenom, att det betydliga qvantum
spannmål, som tillkommer staten, antingen löses eller
försiiljes till högre belopp än 6 r:dr, da riksmarkegångspriset
öfverstiger 6 r:dr; rnan behöfver således för denna löneförhöjning
icke göra något särskildt anslag, utan den utgår
i naturlig ordning utan vidare bekymmer. Om åter K. Mls
propos. antoges, mäste för hvarje under penningelönerna inbegripen
tunna spannmål anslås 44 sk. 6 ylst,, som för hela
spannmålsbeloppet lärer göra en summa af nära g4>°°° ndr,
hvilken icke kan aqvisas på eventuella öfverskott; ty i händelse
länsmarkegångspriset icke kommer att öfverstiga 6 r;dr,
uppkomma inga öfverskott, ffäraf måtte val vara klart, att
om K. Mls propos. skall bifallas, ett anslag af nära 91,000
Den 8 Augusti f. m.
229
i:dr måste beviljas. Jag fruktar icke, att min urskilning i
detta full bedrar mig, icke heller att den skall bedraga R.
o. Ad. För öfrigt bar jag sökt att skilja skenet ifrån saken.
Skenet är, att ordning och reda skall uppkomma i
räkenskaperna, hvilket till en del Ufven är sak; men saken
är, att en lön, som if>i5 bestämdes till 1,200 r:dr, nu skulle
uppföras på stat till högre belopp. Jag har aldrig funnit,
att, när en lön en gång blifvit förhöjd, den sedermera
vid en kommande riksdag blifvit nedsatt. Detta är också
en del af sjelfva saken. Jag skall icke vidare besvära R. o.
Ad. med något yttrande i detta ämne.
Frih. Boye: En värd ledamot, Frih. Gederström, har
ganska riktigt vidrört ämnets ena sida, och man kan icke
förebrå Hr Frih., att han icke äfven vidrört den andra; ty
han har behagat medgifva, att örn i goda år staten tappar,
vinner den under härda år, och han har äfven erkänt, att
ernbetsmän kunna tappa vissa år. Nå väl! hvad följer häraf
annat, än att ena årets förlust ersättes af det andra årets
vinst. Denna sanning är så gifven, att den på samma gång
upplyser och vederlägger allt, hvad Frih. Palmstjerna sagt;
ty just af Hr Frih:s påstående hemtar jag stöd för min motbevisning,
att det ena årets förlust ersättes af det andra
årets vinst. Jag skall icke vidare uppehålla R. o. Ad:s tid,
emedan jag anser det omöjligt, att någon finnes, som icke
förstår frågan.
Hr Dalman: I enlighet med hvad jag yttrade, då jag
första gången hade ordet, hade jag ämnat att, sedan första
frågan om de föränderliga riksmarkegångarna blifvit afgjord,
framställa den propos., som Hr Stuart emedlertid antydt
och som utgör sednare delen af Hr Santessons reservation,
och jag får således instämma med Hr Stuart deruti, att all
spannmålsberäkning under lönerna måtte vid nuvar. tjensleinnehafvares
afgång försvinna. K. ÄI:s propos. är också endast
afgifven för den händelse, att R. St. skulle anse spannmålsberäkningen
under lönerna böra fortfara. Hvad den
först af mig väckta frågan angår, så, ehuru jag icke kan
medgifva, att mitt förslag skulle leda till löneförhöjning,
får jag likväl, då jag närmare considererar betänkligheten
af att öka statsbristsumman, hvilket dock lärer1 blifva en
oundviklig följd af det ifrågavar. beslutet, och då Frih,
Palmstjerna ganska riktigt fästat min uppmärksamhet vid
det misstag, att förevar, spannmålslöner skulle röra förhållandet
räntegifvare och räntetagare emellan, skall jag icke
vara envis i mitt påstående, hvarifrån jag sålunda afstår på
den grund, alt statsbristsumman icke må blifva ökad. >
Gr. Frölich: Då den värde ledamoten, som först yrkade
motsatsen af hvad StatsUtsk:s utlåt, innefattar, nu afstått
från sitt yrkande, torde det vara öfverflödigt att mycket
orda i saken. Då jag emedlertid har ordet, får jag för
-
Deli 8 Augusti f. ra.
klara orsaken, hvarföre jag för närvar, förenar mig uti de
grunder, StatsUtsk. anfört. Det är icke derföre, att icke
äfven jag erkänner riktigheten af principen deruti, att alla
löner, utan afseende på till hvilka de utgå, måtte kunna
blifva bestämda. Alen sådant kan ieke ske, förrän de regleras
i penningar en gång för alla, och sådant kan ske, sedan
vi fått ett bestämdt mynt och Styrelsen för B. St. framlägger
en fullständig plan lill en dylik reglering. En sådan
plan hafva vi icke kunnat få, då vi ieke haft ett mynt.
Alen att bifalla K. M:s nåd. propos. vore att lill en del frångå
der/princip, som hittills varit gällande, och hvaraf följden
skulle blifva den, att om löntagarue genom de högre
spannmålsprisen under de 5 åren fåll en förhöjning, desamma
kunde, i fall enahanda princip följdes vid kommande
riksdagen, under de följande 5 åren få vidkännas en dika
beskaffad nedsättning; och jag hemställer, huru belåtna löntagarne
dermed skulle blifva. Jag anser hvar och en löntagare
sjelf böra calculcra på markegångspriset och tilläfventyrs
bespara en högre lön för de år, dö prisen kunna blifva
lägre, och jag kan af sådana skäl icke annat än förena
mig med de Hrr, sorn önska, att, såsom sakerna nu stå,
man mätte antaga, hvad Etsk. föreslagit.
Frih. Boye: Den siste värde talaren, Gr. Frölich, har
rätt deruti, att ett bestämmande af embets- och tjenstemännens
löner skall inträffa hvart 5:te år; men nu inträffar
det hvart år, och jag hemställer om det är bättre.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag anhåller att belt
kort få tillstyrka bifall till K. M:s nåd. propos. i afseende
på bestämmandet af ett medelpris för spannmålsberäkningen
under lönerna. Jag anser det innefatta en förbättring, och
då jag vid flera särskilda tillfällen yrkat på förbättringar i
tidens anda, anser jag mig consequent böra tillstyrka den
ifrågavarande,
Hr Cederschjöld: Om jag kunde blifva öfvertygad
derom, att K. M:s nåd. förslag skulle medföra en nödvändig
ökning uti statsbristsumman, skulle jag icke ett ögonblick
tveka att lika med Hr Dalman tillstyrka bifall till
TJtsk:s förslag; men d(.t är omöjligheten för mig att kunna
inse riktigheten af detta påstående, som gör, att jag vidhåller
min yttrade mening, Statsbristsumman kommer intill
nästa riksdag icke att ökas-, såvida icke spannmålsprisen beständigt
blifva lägre än den fastställda markegången; men
detta är blott en möjlighet, som motväges af den motsatta
möjligheten, att spannmålsprisen blifva högre, då följden
bilf öfverskott och icke brist. För öfrigt vill jag blott tillägga
, att jag för min enskilda del gerna skall följa det rådet,
att spara i den goda tiden för att hafva något i den
onda.
Den 8 Augusti f. ni.
a3t
Frill. Silfverskjöld, Carl: Jag har hittills undvikit
att begära ordet, emedan Frih. Palmstjerna upplyst förhållandet:
men då jag linner, att liera talare deraf icke blifvit
fullt öfvertygade, anhåller jag få tillägga, att, om man
sammanräknar lliksg.cont. och Statsverket, någon statsbrist
icke uppkommer, hvilket deremot blir förhållandet om man
vill skilja lliksg.cont. från Statsverket. I öfrigt instämmer
jag med de talare, sora anse K. JY!:s propos. hvarken leda
till ökning eller minskning uti embetsmännens löner. Jag
har icke förbisett fördelarna af K. M:s nåd. förslag; men jag
har icke med min röst kunnat biträda detsamma, enär detsamma
skulle leda till ökning af statsbfistsumman.
Frih. Palmstjerna: Utan hopp att kunna öfvertyga,
anser jag mig dock böra upplysa, att statsbristsumman bestämmes
vid närvar, riksdag icke för i835 ensamt, utan för
alla år, som förflyta frän denna intill nästa riksdag. Om
nu bestämda anslag förden under lönerna inbegripna spannmål
skulle ske, mäste sådant i riksstaten uppföras; men alla
summor, sorn i riksstaten uppföras, måste öka riksstatens
slutsumma. På beloppet af denna summa beror beloppet af
statsbristsumman. När således riksstatens slutsumma ökas,
rnåste äfven statsbristsumman ökas, eller den summa, som
utgör skillnaden emellan statsinkomsterna och de pä stat
uppförda utgifterna. När då de 101,000 t:r spannmål, som
under lönerna äro beräknade till ett minimivärde af 6 r:dr
tunnan, efter K. M:s nåd propos. skola upptagas till 6 r:dr
44 st. 6 r:st., så uppstår genom denna ökning, af 44-st. 6 r:st.
på hvarje tunna, en summa af nära g4>000 r:dr, hvarmed riksstatens
slutsumma kommer att ökas, och hvarmed följaktligen
äfven statsbristsumman kommer att förhöjas. Jag skulle
önska, att jag uttryckte mig tillräckligen tydligt för att
visa, att statsbristmmmans ökning blefve en följd af antagandet
af K. M:s förslag, hvilket jag ingalunda sagt skola
leda till förlust för statsverket; men att detsamma kommer
att föranleda till ökadt anslag vid denna riksdag, är något,
som jag tror mig hafva visat.
Gr. Cronhjelm: Då jag icke varit i tillfälle att afhöra
början af denna discussion, får jag blott, med anledning
af det emot antagandet af K. M:s nådiga förslag anförda
skäl, att detsamma skulle föranleda till statsbristsummans
ökande, förklara, att på det enkla vis, jag uppfattat saken,
någon statsbrist genom den af K. M. föreslagna förändringen
icke uppkommer, enär, på sätt Frih. Silfverskjöld visat,
hvad som ökar statsbristsumman, kommer öfverkotlen
till godo, så att någon förlust för statsverket på det hela
icke uppkommer. Jag tillstyrker således bifall till förändringen,
enär den leder till ordning och reda i räkenskaperna
samt embets- och tjenstemänneh derigenom sättas uti den
232
Den 8 Augusti f. m.
bättre moraliska författning att icke behöfva glädja sig öfver
inträffande missväxt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
bifall å i:sta mom. i i:sta punkten af StatsTJtsk:s utlåt.
N:o 78.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Gr. Frölich begärde votering.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller, att bifall till K. M:s
nåd. förslag må blifva contraproposm.
Upplästes till justei ing och godkändes följande voleringspropos:n:
Den,
som bifaller i:sta mom. af usta punkten i StatsUtsk:s
utlåt. N:o 78, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, bifaller It. o. Ad. K. M:s nåd. förslag att, så
länge beräkning af spannmål under penningelönerna anses
böra fortfara, ett från riksdag till riksdag oföränderligt medelpris
derå, grundadt på de nästföregående 10 årens riksmarkegång
, må bestämmas.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 2.6.
Nej — 63.
2: d r a momentet.
Hr Dalman: I öfverensstämmelse med hvad jag redan,
i likhet med Hr Stuart, yttrat, tager jag mig friheten hemställa,
att R. o. Ad., på sätt Hr Santesson vid detta mom.
föreslagit, ville besluta, att ali spannmålsberäkning under
lönerna å stat må afskaffas med innevar. års utgång, emot
det att de embetsmän, tjenstemän och betjente, hvilka då
innehafva ordinarie löner på stat, skola å allmänna indragningsstaten
få bibehålla denna förmån, intill deras afgång
eller befordran till andra löner. StatsUtsk. har uti sitt utlåt.
godkänt den princip, som ligger till grund härför, och
jag får blott åberopa de af Utsk. anförda skäl för den anhållan
, jag sålunda framställt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
bifall å 2 mom. af i:sta punkten i utlåt. N:o 78.
Bifölls.
Hr Dalman reserverade sig emot det nu fattade beslutet
på de skäl, han nyss anfört.
2:dra punkten.
Frih. Silfverskjöld: Då, till följd af R. o. Ad:s genom
vo
-
Den 8 Augusti f. in.
a33
votering nyss utrönta beslut, derest detsamma biträdes af
RiksSt:s pluralitet, statsbristsumman kommer att ökas, så
skulle jag föreslå R. o. Ad. att uppskjuta utgörandet af denna
punkt, intilldess utredt blifvit, huruvida genom tullbevillningen
eller andra utgifter statsverkets inkomster kunna
uppbringas så, att man utan fara kunde på riksstaten uppföra
den summa, hvarmed statsbristsumman kommer att ökas;
tv skulle förhållandet visa sig sådant, att summan måste på
stat uppföras för att utgå genom allmänna bevillningen, skulle
jag anse olämpligt att tillstyrka, hvad Utsk. i denna punkt
föreslagit.
Gr. Frölich: Jag kan icke tro, att R. St., ehvad utgång
en calcul öfver statsverkets inkomster kan visa, skola
vilja gå ifrån den princip, som uti denna punkt finnes uttryckt;
oell jag kan således icke se, hvartill ett uppskof med
afgörandet af denna punkt skall tjena.
Frih. Roye: Då R. o. Ad. eller R. St. äga lika tillfälle
att afgöra frågan efteråt sorn förut, och genom Frih.
Silfverskjölds förslag en upplysning mera kan vinnas, synes
det mig lämpligt alt bifalla samma project.
Hr Dalman: För min del får jag förena mig med Hr
Gr. Frölich. Här är fråga 0111 en ganska vigtig grundsats.
StatsUtsk. har ansett oriktigt att på eventuella tillgångar
anvisa några statsutgifter. Denna grundsats står fast, ehvad
statsbristsumman må blifva större eller mindre; och då här
nu icke är fråga om statsbristsummans fördelning, utan blott
om godkännande af en sådan grundsats, kan jag icke finna,
att något uppskof är af nöden, utan anhåller att Utsk:s tillstyrkande
måtte af R. o. Ad. bifallas.
IJ. Ex. Ilr Gr. Mörner, Adolph Göran: Jag kan
för min del icke finna, att det är en så ovilkorligen riktig
grundsats, att utgifter ej böra anvisas på öfverskott, sorn
med sannolikhet kunna påräknas, att fördenskull ett förhastadt
beslut beliöfver fattas; och då här icke är fråga om att
frångå grundsatsen, utan blott att uppskjuta beslutet, för
att hafva fria liander för de tillfällen, dä möjligtvis behof
kunna behöfva fyllas med öfverskotten, anhåller, jag, att Frih.
Silfverskjölds propos. må vinna bifall.
Gr. Frölich: Det må vara, att den princip, som Utsk.
bär uttalat, icke är fullkomligen riktig; det är den fråga,
som skall afgöras. Man må derom vara af olika tanka; men
gifvet är det, att går man in på uppskof med afgörandet af
denna fråga, så har man tagit på hand, att R. o. Ad. skall
vilja gå in på en annan grundsats, än StatsUtsk. föreslagit,
och jag kan af sådan anledning icke bifalla, att något uppskof
äger rum.
Frih. Silfverskjöld: Jag. för min del hade aldrig
11 H. 3o
234
Deu 8 Augusti f. m.
trott, att uppskjutandet af ett beslut kunde innefatta hvarken
e.t godkännande eller afslående af en princip. Jag erkänner
riktigheten af StatsUtsk:s tillstyrkande, att någon disposition
på öfverskotteö icke bör äga rum; men en annan fråga blir,
huruvida man icke nödgas låta principen vika för det nyss
tillkomna beslutet, hvarigenom bevillningen kommer att ökas,
vare sig genom tull eller allmän bevillning. När vi redan
kommit till den erfarenhet, att ^6,000 r:dr redan erfordras
såsom ökad bevillning, synes det mig vara olämpligt att
genom ökande of statsbristsumman förorsaka en ytterligare
ökning af bevillningen. Jag vidhåller derföre mitt förslag
om uppskof med denna punkt, intilldess det visat sig, i hvad
mån extra inkomsterna kunna förhöjas.
Frill. Boye: En värd ledamot, Gr. Frölich, har sagt,
att 0111 vi gifva uppskof i principfrågans afgörande, skola
vi derigenom hafva tagit på liand i något afseende; d. v s.
vi skulle sedermera icke kunna bifalla principen. För mig
synes det, att 0111 vi nu afgöra principen och den sedermera
icke öfverensstämmer med hvad vi böra afgöra, vi derigenom
bundit händerna på oss, dä vi hafva gjort omöjligt
att göra, hvad vi borde göra. Derföre tror jag, att principfrågan
bör hvila intilldess vi få se, huruvida vi, med bestånd
af hvad vi böra göra, kunna bestämma principfrågan,
till bifall eller alslag.
Ilr Dalman: När det lärer vara gifvet, att anledningen,
hvarföre Frih. Silfverskjöld önskar uppskof, är den,
att, i händelse statsbristsumman skulle ökas, vi skulle komma
i tillfälle att ogilla grundsatser, som Utsk. tillstyrkt,
och tillvägabringa ett deremot stridande beslut, eller att
bestämda statsutgifter må kunna anvisas på öfverskotten,
torde det vara tydligt, att om R. o. Ad. sålunda
skulle godkänna Frih. Silfverskjölds begäran 0111 uppskof,
R. o. Ad. derigenom jemväl skulle godkänna den grundsats,
att, i händelse statsbristsumman behöfde ökas, dispositioner
på öfverskolten af statsverkets inkomster kunde få
äga rum. Således har Gr. Frölich ganska rätt deruti, att
vi genom ett sådant uppskof moralitet- bundit oss, emedan vi
derigenom förklarade, att vi godkände principen endast
såvida någon tillökning i statsbristsumman genom K. M:s
förslag icke erfordras. Men då jag utgår frän den synpunkt,
att det är nyttigt och nödvändigt, att folket ser, huru mycket
det skall betala, och att det således är bättre, att afgiften
lägges på allmänna bevillningen, än på öfverskotten,
emedan man, genom anvisande af anslag på öfverskotten, bereder
sig bifall till anslag, som måhända eljest icke beviljades,
så måste jag afstyrka Frih. Silfverskjölds begäran om
uppskof.
Ilr af Billbergh, Joh. Peter: Jag för min del ansel
det hvarken rättseuligt eller klokt, att R. St. genom
1
Don 8 Augusti f. m.
a35
allmnnna beslut lägga band pä sin fria disposition. Det är
ingenting, sorn hindrar R St. att vid hvarje fråga fatta det
beslut, som de kunna finna lämpligt; men att genom ett
förut fattadt beslut stänga vägen för sig att kunna göra de
dispositioner, som kunna finnas nödiga, anser jag olämpligt.
Det later länka sig, att, sedan statsregleringen är gjord, sådana
tillfälliga behof kunna yppa sig, såsom t. ex. nu för
cholerans inbrott, för hvilkas fyllande annan utväg saknas
än den, från hvars begagnande R. St., genom antagande af
den ifrågavar. grundsatsen, skulle hafva utestängt sig. Denna
princip är till den grad vigtig, att, i och med detsamma den
antages, någon disposition af öfverskotten aldrig mera skall
kunna ske, emedan StatsUtsk. här föreslår, att inga statsutgifter
böra anvisas på öfverskott af statsverkets inkomster,
hvaraf följer, sedan man numera äfven räknar bevillningen
till statsverkets inkomster, att R. St. genom den grundsatsen
äfven afsagt sig dispositionsrätten af öfverskotten på bevillningen.
Att StatsUtsk. icke har varit troget denna grundsats,
eller ens ansett den möjlig i sin allmanna tillämpning,
bevisar jag deraf, alt StatsUtsk. uti sitt förslag N:o 193, till
liqviderande af Riksg.cont:s skuld, pag. 8 uti 2:dra mom. föreslagit,
att jemväl alla Riksg.cont:s tillfälliga tillgångar, såsom
t. ex. öfverskott på statsverkets förslagsvis beräknade
inkomster, i den mån de icke till andra föremål blifva af
R. St. disponerade, måtte användas till en hastigare amortering
af skulden. Der har således StatsUtsk. sjelf erkänt den
grundsats, att öfverskotten icke i annan mån kunna disponeras
till godtgörande af Riksg cont:s skuld, än desamma
icke till andra föremål af R. St. blifva disponerade; men en
sådan disposition skulle aldrig kunna äga rum, i fall den
ifrågavar. grundsatsen antoges, och en contradiction skulle
således uppstå emellan denna grundsats och den princip,
som i nyssnämnde inom. af förslaget N:o 193 blifvit uttalad.
Jag får således anhålla om afslag på Utsk:s tillstyrkande
uti ifrågavar. punkt; men om R. o. Ad. icke skulle anse det
lämpligt, skall jag foga mig efter den gjorda uppskofsbegäran.
Hvad sorn likväl mest skulle förlika de motsatta ideerna,
vore, örn R. o. Ad. ville antaga Utsk:s förslag blott med
den ändring, att emellan orden några och statsutgifter
sättes ordet ordinarie. Skulle R. o. Ad. vilja ingå på
denna jemnkning, skall jag icke hafva något emot antagandet
af Utsk:s tillstyrkande, hvarå jag i annat fall yrkar afslag.
Gr. Frölich: I afseende på hvad Frih. Boye anfört
och ställt till mig såsom en rättelse, med påstående, att beslutet
uti förevar, fråga väl kunde.hvila och att man icke
bundit sig, för det man uppskjutit beslutet till en annan
tidpunkt, anhåller jag få fästa uppmärksamheten på hvad
det är för ett föremål, vi gå att besluta öfver. Det är
nemi. icke någon .administrativ åtgärd, utan en princip.
a36
Dea 8 Augusti f. m.
Är den riktig, mäste den anses beståndande både före, under
och efter alla beslut, sorn fattas. Att man icke skall
genom ett i förväg fattadt beslut binda händerna på sig, är
af en föregående talare anfördt och är en grundsats, sorn är
riktig i alla administrativa frågor; men jag hemställer till
den värde taleren, om icke folk i allmänhet fatta beslutför
att binda sig i förväg; oin icke alla principer eller sådana
satser, som uttryckas genom grundlagen, äro beslut, sorn
fattas i förväg för att hafva händerna bundna. Af samma
natur är den ifrågavar. principen. Den siste värde talaren
liar uppgifvit ett i sig sjelf ganska olyckligt förhållande,
nemi. cholerans inträngande, som kunde föranleda till nödvändigheten
att frångå ett beslut, sådant som det ifrågavar.
Jag skulle för min del tro, att det vore ett annat olyckligt
förhållande, om man för cholerans hämmande skulle nödgas
frångå ett sådant beslut; och jag tror, att R. St. icke skulle
ändamålsenligt tillvägagå, om de anvisade medel på öfverskotten
för att hämma choleran, hvilket vore lika principvidrigt
sorn litet ledande till ändamålet. Jag får göra den
siste värde talaren uppmärksam på den stora skillnad, som
ligger emellan K. M:s disposition inom hufvudtitlarna och
frågan, huruvida It. St. skola anvisa statsutgifter på öfverskotten.
Nu är blott fråga, huruvida lt. o. Ad. skall tillåta
sig göra anvisningar på öfverskotten; till den förra frågan
komma vi sedermera. Samme värde talare har alternativt
yrkat afslag på Utsk. tillstyrkande eller den förändring
derutinnan, att emellan orden några och statsutgifter
mätte sättas ordet ordinarie. Häremot kan jag
naturligtvis icke opponera mig, emedan det innefattar åtminstone
del negativa uti mitt påstående. Jag ser alltför
väl, att jag icke vinner bifall till min sats; men jag har
icke stillatigande kunnat tillåta, att man skall taga ettuppskofsbeslut,
hvarigenom man möjligen skulle gå ifrån en i
allo riktig princip, som har för ändamål icke mindre, än
att bereda nödvändig och tillbörlig ordning i statsverkets
reglering. Detta har jag ansett vara en grundsats, som man
icke för tidigt kan yttra.
Frih. Palmstjerna: Jag för min del har alltid föreställt
mig, att, då man uppgör en statsreglering, man dervid
äfven skall uppgöra de grundsatser, hvarefter densamma
skall ske, och att, sedan grundsatserna äro efter öfvertygelse
godkända, nian äfven skall följa dem. Jag tror icke, att
man vid hvarje förekommande fall skall rätta sig efter förefallande
omständigheter och på det sättet hjelpa sig fram och
fatta ett beslut i dag, som strider mot de beslut, man fattat
i går eller ämnar fatta i morgon; och fastän jag, till följd
af den utgång voteringen erhöll i förra frågan, icke bör
hafva stort förtroende till min urskillning i denna fråga, kan
jag likväl icke neka, att jag vidblifver den grundsats, som
Den 8 Augusti f. m.
uti andra punkten är uttryckt, hvilken grundsats, efter mitt
omdöme, icke skall kunna vederläggas af den, som läser deduetionen
i denna puukt. Att en grundsats skall hvila,
kan jag lika med Gr. Frölich icke finna riktigt; men att
deremot beslutet om grundsatsens verkställande skall hvila,
finner jag vara möjligt; dock ser jag ingen orsak dertill vid
detta tillfälle. Här är fråga om att bestämma en grundsats,
hvarpå statsreglcringen skall hvila, den grundsats nemi., att
inga statsutgifter böra anvisas på öfverskotten. Men grundsatsen
i detta fall är, att alla statsutgifter, sorn man känner,
skola anvisas på tillgångar, sorn man känner; att de
tillgångar, som ännu äro okända, skola ingå på ett visst och
säkert sätt till statens nytta, d. ä. de skola ingå till Riksg.-  cont. En annan regel är, att på Riksg.cont. böra anvisas
alla obestämda utgifter, sorn komma i fråga, sedan statsregleringen
är uppgjord, och för hvilka Riksg.cont. äger tillgång,
antingen uti öfverskotten på statsverkets inkomster, såvida
sådana öfverskott äga rum, men på motsatsen hvaraf vi sett
exempel uti Puksg.contts bokslut för åren i8jo, i831 och
i8j2, eller ock, vid ett sådant förhållande, uti den Riksg.-  cont. genom R. St:s beslut lpmuade rättigheten att upptaga
lån. 1’å det sättet tror jag, att stntsi egleringen bör vara
uppgjord i enlighet med grundsatsen, att för de bestämda
utgifterna finnas bestämda anslag, ecb att för de obestämda
utgifterna anvisning är lemnad på obestämda inkomster med
rättighet att genom lån fylla, hvad, för oberäknade utgifter,
uti obestämda inkomster kan brista. Jag förmodar, att hvar
och en af R. o. Ad. läst 2:dra punkten uti StatsUtsk:s utlåt.
N:o 78, och skall således icke besvära med uppläsning
deraf, ehuru densamma säkerligen skulle vara ganska bevisande
uti denna fråga. Att StätsUtsk. handlar conseqvent
ieke allenast uti detta, utan äfven uti de följande utlåt:na
vågar jag påstå; och jag kan således icke instämma med Hr
af Billbergh deruti, att någon inconseqvens skulle vara ådagalagd
emellan StatsUtsk:s tillstyrkande i denna punkt och
det citerade morn, uti Utskrs förslag till liqviderande af
Riksg.cont:s skuld. Detta innehåller visserligen, att öfverskott
på statsverkets förslagsvis beräknade inkomster, i den mån
de icke tijl andra föremål blifva af R. St. disponerade, böra
användas till en hastigare amortering af Puksg.contrs skuld.
Men detta anser jag icke stå i ringaste contradiction med
PJtskts uti andra punkten af förevar, utlåt, uttalade grundsats;
ty på samma sätt som R. St. efter sistnämnde grundsats
kunna disponera öfverskotten för obestämda uppgifter,
på samma sätt kunna de, efter tillstyrkandet uti förslaget
N:o 193, under förutsättning, att öfverskotten icke till hela
beloppet erfordras för Riksg cont:s skuld, på öfverskotten
anvisa tillgångar t. ex. för mindre creditivet, i den mån dessa
öfverskott dertill kunde lemna tillgångar; och således innefatta
de orden: i den mån de icke till andra föremål <
23S
Dea 8 Augusti f. m.
blifva af R, St. disponerade, endast ett förbehåll, sorn
står val öfverens med dem hvilka i andra afseenden kunna
komma att bestammas, utan alt regeln i minsta män
derigenom är öfverträdd. Hittills har visserligen händelsen
varit, att bestämda utgifter varit anvisade pä öfverskotten
af statsverkets inkomster; men jag tror, att ordning äfven i
detta fall bör införas, att ingenting så der eventuelt bör ingå
uti statsregleringen, utan att densamma, för att vinna förtroende,
bör vara stödd på enkla oomkullkastliga grundsatser.
Det är icke nog att strängt antaga en grundsats, utan man
skall äfven sätta den i verkställighet och icke raisonnera
bort den i tillämpningen. På dessa grunder och hvad jag
förut i detta ämne anfört tillstyrker jag således bifall till
Utskls förslag uti denna punkt.
Hr Dalman: Jag är till största delen förekommen af
den siste värde talaren. Det var min afsigt att, i anledn.
af Hr af Billbergh* yttrande, utreda, huruledes ingen motsägelse
finnes emellan denna punkt och det citerade mom. uti
förslaget N:o ig3, äfvensom att visa skillnaden emellan dispositioner,
som ske på Riksg cont., och dem, sorn ske för statsverkets
räkning. Hr af Billbergh har föreslagit den redaCtionsförändring,
att emellan orden några och statsutgifter
skulle insättas ordet: ordinarie. Jag skulle tro,
att meningen derigenom blefve för mycket obestämd och
att, i händelse man ville gå in på en redactionsförändring,
ordet: statsutgifter borde ombytas mot orden: bestämda
statsanslag. StatsUtsk:s mening är nemi., att bestämda
statsutgifter icke skola anvisas pä obestämda tillgångar.
Hr Frih. Silfverskjöld har haft godheten enskildt upplysa mig
derom, att hans afsigt med uppskofvet icke var någon annan,
än att, i händelse B.. St. skulle besluta, att de g4,ooo
r:dr, hvarmed statsbristsumman, enligt R. o. Ad:s genom votering
nyss fattade beslut, kommer att ökas, skola uppföras
på stat, desamma, såsom icke innefattande en bestämd statsutgift,
enär de äro beroende deraf, huruvida spannmålspriset
uppgår lill det bestämda medeltalet eller ej, måtte såsom
en slags eventuel utgift anvisas på statsverkets eventuella
inkomster, eller öfverskotten. Men då jag frän den speciella
händelse, Frih. Silfverskjöld förutsätter, icke kan hemta
någon anledning att frångå principen, kan jag icke heller
frångå mitt yrkande af bifall till Utsk:s tillstyrkande i denna
punkt.
Frih. Boye: Ämnet har tvenne frågor: en invändningsfråga
och en hufvudsaklig. Den förra frågan, eller Frih.
Silfverskjöld* uppskofsbegäran, är då den, vi först skola afgöra.
Då jag nu går att ånyo yttra mig i detta ämne,
qvarblifver jag vid den tanken, att vi förfara försigtigast,
då vi uppskjuta med principfrågans afgörande, intilldess de
dispositioner blifvit tagna, som visa, huruvida vi äro i till
-
D c n 8 A n g 11 s t i f. ra.
a3g
fälle att antaga principfrågan eller icke. Derigenom, och
endast derigenom, kunna vi hafva fria händer. Hvad hufvudfrågan
angår, vill jag visserligen, att man handlar efter
grundsatser; men då man har misstroende till sig sjelf
att handla klokt, fordras, att grundsatserna äro kloka och
icke omedborgerliga, absurda. Här kan icke vara fråga att,
utan urskillning, ingå i någon pröfning; och förbehåller jag
mig rättigheten att använda urskillning, så frågar jag, hvarföre
jag skall binda händerna på mig? Hvad mig angår,
ikläder jag mig den förbindelsen alt icke med min röst understödja
en enda sk:s förökadt anslag utöfver livad min bästa
öfvertygelse säger mig vara ratt. Men om man vill bestrida
mig denna rättighet; om man, under namn af ordning,
vill binda händerna på mig, säger jag nej. Jag
anhåller således om propos., först på den framställda anhållan
om uppskof, emedan det synes mig absurdt att afgöra
hufvudsaken före invändningen; denna måste först el
gorås,
och derigenom binda vi oss lika så litet, som domaren
genom sitt beslut uti invändningsfrågan binder sig till
ett visst sätt att afgöra hufvudfrågan.
Hr af Billbergh: Gr. Frölich har sjelf erkänt, att
då man antager en princip, ar man dervid orubbligen
hunden, och han har tillika sagt, att vid de flesta tillfällen
vore det nödvändigt ali antaga principer, i hvilket afseende
han åberopat grundlagarna, såsom innefattande principer,
hvarigenom man på förhand bundit händerna på sig. ålen
jag hemställer till den värde talaren, om det icke bör vara
skillnad i förhållandet, då man i administrativ väg går
att handla och då man handlar i lagstiftningsväg. Det är
just den först antagna satsen, att man är bunden af principer,
som föranleder den åsigt hos mig, att det är oriktigt
och oklokt af R. St. att genom en sådan princip, som den
ifrågävar., binda händerna pä sig. Jag har icke anfört cho
lejan
annorlunda än såsom ett exempel, huru man kunde
blifva satt i ställning att tillgripa extra utvägar. Jag har
icke heller sagt, att R. St. skola tillerkänna sig rättigheten
att disponera öfverskotten; jag har blott yttrat, att R. St.
icke skulle lägga band på sig. Man har sagt, att grundsatsen
borde antagas för att befordra ordning i statsverket. Jag
finner icke, att ordning vinnes, så snart man inskränker sig
till ett stadgande, som har sin grund deruti, att ingen administrativ
utgift bör anvisas på öfverskotten. Jag går gerna
Hr Dalmans önskan till mötes, emedan han riktigt uppfattat
min mening; ty med ordinarie statsutgifter afsåg jag
bestämda statsanslag. Om således ordet: statsutgifter utbytes
mot orden: bestämda statsanslag, har jag ingenting
emot antagandet af den här uttalade grundsatsen, genom
hvars oförändrade antagande man ovilkorligen skulle
lagt band på sig att icke kunna göra dispositioner på öfver
-
*i\o
Den 8 Augusti f. m.
skotten. Den tolkning, Frih. Palmstjerna gifvit åt orden:
”i den mån de icke till andra föremål blifva af R.
St. disponerade,” hvilka förekomma uti förslaget N:o
ig3, lemnar jag nti sitt värde, emedan det beror af en
livar att tolka dem såsom hän behagar. Jag får gifva Hr
Gr. Frölich tillkänna, att jag i denna fråga aldrig nämnt
besparingar. Jag känner mycket väl skillnaden emellan öfverskott
och besparingar, och har således icke kunnat åsyfta
de sednare. Åtskilliga talare hafva yrkat uppskof med
fastställande af denna princip. Jag skall icke positivt sätta
mig deremot; men jag hemställer, om icke detta yrkande
af uppskof innefattar, alt man icke vill låta binda sig af
principen. Viii jag icke nu låta binda mig deraf, hvarföre
skulle jag framdeles göra det? Mig synes, att de olika tankar,
som här blifvit yttrade, sammanstämma, om vi antaga
den redactionsförändring, som jag först föreslog och Hr Dalman
sedermera förbättrade, nemi. att några bestämda statsanslag
icke böra anvisas på öfverskotten af statsverkets inkomster;
och jag anhåller derföre, att Hr Gr. o. Landtm,
täcktes framställa propos. till antagande häraf.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm. tillkännagaf, att plenum
komnie att fortsättas i eftermiddag kl. 6.
Frih. Palmstjerna: Här är i få, men uttrycksfulla
ord ar.fördt, att ordning och grundsatser Uro besvärliga,
absurda ting, och att låta binda händerna på sig genom
ordning är absurdt. Eli vederläggning af dessa påståenden
skall jag bespara 11. o. Ad. att afhöra; hvar och en finner
den inom sitt eget bröst. De grundsatser åter, som af mig
blifvit uttryckta, äro tvenne: den ena, att för alla bestämda
statsutgifter bestämda tillgångar skola envisas. Denna
sats anser jag vara satt utom alla tvifvelsmål, och den torde
icke kunna bestridas af någon , som lugnt behandlar sakerna
och icke låter hänföra sig af andra motiver eller andra
känslor och sinnesrörelser. Den andra grundsatsen är
den, att de utgifter, som icke kunna förutses, anvisas på
Riksg.cont. Uti Riksg.cont. måste finnas eller anskaffas medel
för allt, hvad 11. St. derå anvisa. Jag ser icke, hvarföre
icke denna grundsats är riktig; hvaruti det oriktiga ligger,
eller hvad fara kan vara förenad med att antaga densamma,
kan jag icke begripa, enär den bestämda ordning derigenom
vinnes, att icke mer än 2:ne vägar finnas, hvarpå statsverkets
utgifter utgå, och det blir lätt att fatta, huru det går
på dessa vägar. Att på Riksg.cont. anvisa hvad utgifter
som helst, som icke kunnat förutses, är, i min tanka, den
lämpligaste utvägen, man kan begagna, då man vill generalisera
sina föreskrifter. När dessa utgifter skola af Riksg.-  cont. bestridas, äger Riksg.cont., efter R. St:s föreskrift, tillgångar
derför, antingen i öfverskott eller lån, hvarmed säle
-
Den 8 Augusti f. m.
ledeS bestridas så beskaffade utgifter, solli R. St. icke kunnat
förutse, äfvensom sådana, hvilka R. St. viii förutsett,
men afen eller annan orsak (såsom t. ex. derföre, att de
varit eventuella eller sedermera tillkommit) icke uppfört på
Stat. Jag kan således icke se, hvarföre man icke skall hålla
sig lill det enkla af saken, när det hlott strider mot fördomar,
håiledande sig från förvända begrepp, oell den enda
olägenhet, sorn med förslaget är förenad, icke är att
binda händerna på sig; ty man binder derigenom icke händerna,
hvad sjelfva utgiften beträffar, utan endast livad
ordningen angår, hvilket band således endast består deruti,
att man icke får handla efter ögonblickets idder, utan mäste
hålla sig inom de skrankor, som förnuftet utstakat. Jag
afser har icke mitt förnuft, ty det är redan Öfverröstadt,
utan det allmänna förnuftet.
Gr. Frölich: Frih. Roye har, genom en slags citation
af hvad som kan äga rum vid en juridisk behandling vid eil
domstol, velat visa, huru ifrågavar. sak bör behandlas. Hr
Frih. har exempelvis anfört, att en domare, som gifver ett
Uppskofsittslag, derigenom icke binder sig till det sätt, hvarpå
han hufvudsakligen skall afgöra målet. Det ar väl sannt,
alt domaren icke alltid hinder händerna på sig genom ett
Sådant beslut; men det kommer derpå an, om icke uppskofsanledningen
innefattar ett bevis, att lian möjligen går
ifrån hvad han eljest, och derest han icke bundit sig just
genom uppskofsbeslutet, ämnat och bort besluta. Så tror
jag förhållandet vara här. Hr Frih. har åberopat den absurditet,
det skulle innefatta att binda händerna på sig sjelf.
Det må vara, att så är för den, som vill hafva händerna
fria på sig sjelf; men här är icke så mycket fråga om att
binda händerna på sig sjelf som på andra. Sådan bär min
afsigt varit, och jag skulle vilja binda händerna på dem,
som, när man punkt för punkt går igenom statsrégleringen,
säga, att utgifter bora utgå af Öfverskotten; hvilket jag får
lemna till svar å hvad Hr af Billbergh ställt tili mig. Det
Sr gifvet — jag förklarar det —, alt jag önskar binda händerna
icke allenast på mig sjelf, utan äfven på andra. Aila
sorn icke önska det, må votera nej.
Frih. Boye: Undandragande mig att vidkännas dert
förtydning af mina ord, som Frih. Palmstjerna framställt,
begifver jag mig genast lill ämnet. Jag har kallat grundsatser
omedborgerliga och absurda derföre, att jag trott,
att jag bevisat, att så vore. Ett af två måste hända. Antingen
finnas Öfverskott, eller finnas inga. Finnas öfverskott,
så är frågan väl den: Skola vi, genom en förutfattad grundsats,
betaga oss förmågan att göra ett annat bruk af Öfverskotten,
än Utsk. velat? Utsk, vill helst använda dem för
Riksg.cont. Nå väl! äro icke händerna bundna, när jag ge11
H. t
Den 8 Augusti f. m.
norn en sådan grundsats fråntager mig ali magt att sedermera,
vid pröfning af de andra behofven, finna tillgång att
dem fvlla? Eller hvartill tjenar mig min urskillning och
pröfningsriitt, om jag vid beviljandet af ett anslag mötes
af det inkastet, alt någon tillgång icke finnes derföre, att
jag, genom ett förut fattadt beslut, utestängt mig från den
tillgång, som finnes. Om den grundsats skall stå i första
rummet, att Representationen i förekommande frågor skall
äga i behåll sin urskillning och sin pröfningsrätt, kan jag
icke frångå, att det är absurdt att på förband bestämma
den princip, man här påyrkar. Jag ger all aktning åt andras
öfvertygelse; men jag skulle anse mig handla absurdt,
om jag frånginge denna min mening. Det är nog, då jag
gjort det till en helig lag för mig att vid pröfningen af
hvarje utgift använda min bästa urskillning och med min
röst icke bidraga till att belasta staten med ett enda öres
Utgift, sorn icke bar sin grund i min fullkomliga öfvertygelse
derom, att Svenska folkets väl fordrar det. När jag
gått in i denna förbindelse, skulle jag anse mig handla absurdt,
om jag, innan någon pröfning af utgifterna ägt rum,
afstängde mig från möjligheten att på min urskillning grunda
mitt beslut om behofvens fyllande. För öfrigt är det
likgiltigt, om propos. framställes till afslag å denna punkt
eller till uppskof med densammas afgörande.
Gr. Frölich: Sedan den siste värde talaren afstått från
begäran om uppskof, torde, derest man icke skulle vilja antaga
denna punkt, sådan den af Utsk. är föreslagen, hvilket
jag helst skulle önska, såsom motsats dertill kunna framställas
Hr af Billberghs af Hr Dalman förändrade redactionsförslag.
Jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, härom täcktes
inhemta Ståndets tanke.
Hr Dalman: Ehuru jag visserligen hellre bifaller
Hr af Billberghs förslag, än jag afslår StatsTJtsk:s tillstyrkande,
så är min mening likväl icke den, att jag anser Hr
af Billberghs förslag bättre, än StatsTJtsk:s; tvärtom önskade
jag helst bifall till det sistnämnda, emedan det innefattar
den största latitud. Om Hr af Billberghs förslag antages,
följer deraf visserligen, att inga bestämda statsanslag
kunna anvisas på öfverskotten; men möjligtvis skulle man
på desamma vilja anvisa bristerna uti statsanslagen, och jag
skulle derföre, lika med Gr. Frölich, helst önska, att StatsTJtsk:s
förslag måtte bifallas. Men om det icke bifalles, tror
jag, att något ändock vore vunnet genom antagande af det
förslag, jag framställt.
Hr af Billbergh: Det var oväntadt, att Hr Dalman
skulle gå ifrån sitt förra förklarande; men då så skett, får
jag tillkännagifva, att jag icke, af hvad han anfort, funnit
rnig vederlagd i mina åsigter, och således icke kan frångå
Den 8 Augusti f. m.
mitt yrkande af den redactionsförändring, att i stället för
statsutgifter må insättas: bestämda statsanslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
Infall å a:dra punkten af StatsUtskls utlåt. N:o 78,
Hopades ja och nej.
Hå nu H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, började framställa
propos. till bifall å 2.-dra punkten af SlatsUtsk:s förslag med
den yrkade förändringen, att i stället för ordet: statsutgifter,
skulle insättas orden: bestämda statsanslag, anmälde
sig
Frih. Silfverskjöld och yttrade:
I händelse Hr Gr. o. Landtm, icke skulle funnit 11. o.
Ad. genom svaret på den af Hr Gr. o. Landtm, framställda
propos. hafva bifallit Utsk:s tillstyrkande, torde jag få
anhålla om propos. på den af mig gjorda framställning.
Gr. Frölich: Då Frih. Silfverskjöld ånyo väckt den,
såsom jag trodde, redan afslagna frågan om uppskof, får jag
förklara, att jag icke kan samtycka till något uppskof. Frågan
är, såsom Frih. Palmstjerna utvecklat, ingen annan,
än 0111 man vill hafva ordning; och ordning, som i allt är
beqväm, skulle jag tro äfven böra sträcka sig till anslag.
Frih. Boye: Egentligen är nu fråga blott om propos.,
och då är jag af den tanken, att Frih. Silfverskjöld icke
kan förvägras propos. på dess begäran. Om jag med ett ord
får kasta mig tillbaka till hufvudsaken, får jag erinra derom,
att ordningen kan vara ganska god, fastän Riksg.cont.
icke får använda de medel, som af angelägnare behof sättas
i anspråk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han ansåg
sig pligtig att nu förnya den propos., han börjat framställa,
men hvarunder H. Ex. blifvit afbruten.
Frih. Boye: Här är en preliminär propos, begärd, och
den måste väl i första rummet afgöras. Afslås den, då först
kommer hufvudsakliga frågan till afgörande.
Gr. Frölich: I händelse Frih. Silfverskjöld och den
siste värde ledamoten vilja begära uppskof med hela utlåt.,
har jag ingenting deremot; men om man skall fortgå med
regleringen af staterna, utan att veta, om man skall följa
den ifrågavar. grundsatsen eller icke, kan jag ej samtycka
till uppskof, utan nödgas då drifva frågan till votering,
emedan jag fruktar, att den största oordning skall uppkomma,
om man icke först afgjort grundsatsen.
Hr Dalman: Jemte det jag instämmer med ilen siste
värde talaren, får jag hemställa, huruvida, sedan Hr Gr. o.
Landtm, framställt propos. till Infall å förevar, punkt, det
kan vara formenligt att framställa propos., att punktens af
-
Den 8 Augusti f. m.
görande skulle uppskjutas. För min del tyckte jag, att
Hr Gr. o. Landtnäs propos. temligen allmänt besvarades
med ja,
Hr Tliam, Wolrath: Den propos., Hr Gr. o. Landtm,
framställde, tyckte jag icke besvarades med allmänt ja; jag»
tyckte mig finna likaså mångå nej. Men det är Hr Gr. o.
Landtm., som derom skall fälla omdöme. Min afsigt, då jag
begärde ordet, var att fästa uppmärksamheten derpå, att
3:ne meningar tinder discussionen uttalat sig: en, som yrkat
bifall till Utsk:s tillstyrkande; en annan, som begärt
uppskof, och den 3:dje, som ansett Utsk:s tillstyrkande böra
antagas med utbytande af ett ord i redactionen; hvadan
således tvenne contra propos.T äro i fråga. Ja-propos:n lärer
blifva bifall till Utsk:s förslag, och då här finnas tvenne
COD|rapropos:r, lärer första åtgärden blifva att afgöra, hvilkendera
af de öfriga tvenne meningarna skall blifva contrapropos,
i voteringen.
Gr. Frölich: Jag tror mig kunna åberopa IL o. Ad:s
intyg derom, att jag vid alla tillfällen varit angelägen om
formerna; men jag är det likväl icke till den grad, att jag
kan instämma Uti Hr Dalmans åsigt, att Hr Gr. o. Landtm,
af den framställda propos. skulle vara förhindrad att framställa
propos., huruvida Ståndet önskar uppskof med denna
punkt. Det ligger i sakens natur, att, då fråga uppstått
om uppskof, densamma först mäste afgöras. Likväl hemställer
jag till de talare, som yrkat uppskof, örn de icke
skulle vilja afstå derifrån, på det vi måtte undvika tvenne
voteringar; ty jag får på förhand förklara, att jag icke afStår
ifrån att fä utrönt pluralitetens mening, huruvida man
vill bibehålla en princip, som leder till ordning och reda.
I öfverensstämmelse med hvad jag nämnt, kan jag icke instämma
med den siste värde talaren-, utan anhåller, att frågan
om uppskof först må blifva afgjord.
Hr Lefre'n; Det förundrar mig att höra, huruledes
man redan talar om cöntrapropös , innan någon begärt votering,
Hr Gr, o. Landtm, har framställt en propos. till bifall
å ifråga var. punkt. Derpå svarades både ja och nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarat, att han icke kunde
bestämma, huru frågan blifvit besvarad. Då är ingenting
naturligare, än att Hr Gr. o. Landtm, framställer propos.
på öfriga förslag, som varit föremål för öfverläggning, i den
ordning Hr Gr. o. Landtm, anser snarast leda till beslut.
Jag ser icke, hvarföre man så ofta skall falla Hr Gr. o,
Landtm, i talet med att tala om contrapropos., innan någon
begärt votering. Detta är ett sätt att förlänga discussionen
j oträngdt mål.
Gr, Cronhjelm: Hufvudsakligen förekommen af Gr.
Frölich, anhåller jag blott, att, i händelse Hr Gr. o. Landtm.
Den 8 Augusti f. m.
245
tror, att något anstånd i denna sak kan komma i fråga, vi
först måtte få afgöra det äuinet, innan vi börja tala om contrapropos.
i hufvndsaken.
Frih. Boye: Gr. Frölich har med en aktningsvärd vård
om våra former gifvit bifall ät den distillation, jag framställt.
Du jag förklarar, att det blott var af aktning för formerna,
sorn jag gjorde rniri framställning, får jag tillika tillkännagifva,
att det är mig likgiltigt, 0111 uppskofvet bifalles eller
afslås.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då vi redan hafva
den erfarenhet, att första satsen lili dessa allmänna frågor
föranledt lill en votering, och då vid andra punkten votering
örn conti apropos, redan blifvit ifrågaställd, så förutser
jag så långvariga öfverläggningar 0111 dessa allmänna satser,
alt jag befarar, det R. o. Ad icke kommer till de bestämda
anslagens afgörande, förrän de öfriga Stånden derom beslutat.
Månne det derföre icke vore bäst att, på sätt Gr.
Frölich och Frih. Silfverskjöld föreslagit, uppskjuta dessa
allmänna frågor samt genast öfvergå till de bestämda anslagens
afgörande, för att slutligen återgå till dessa allmänna
frågor, såsom man sist skrifver företalet till ett arbete.
Hr Dalman: Under förklarande, att min mening visserligen
icke var den, att Hr Gr. o. Landtm, icke skulle
kunna framställa propos. på Frill. Silfverskjölds uppskofsanhållan,
får jag fästa uppmärksamheten derpå, att, om vi
skulle tillvägagå på sätt Hr v. Hartmansdorff föreslagit, följden
icke skulle blifva någon annan, än att de öfriga Stånden,
som genom våra fördröjda öfverläggningar komma i
försprång i afseende på de speciella anslagen, skulle, i fall
vi ville uppskjuta principfrågorna, komma i försprång äfven
i afseende på dessa; och dä förhållandet sålunda skulle blifva
enahanda, kan jag så mycket mindre instämma med Hr
v. Hartmansdorff, sorn det torde finna lämpligast att först
bestämma de allmänna grundsatser, hvarifrån man vill utgå
vid bedömandet af livad sorn bör beviljas eller icke.
Gr. Frölich: Nödsakad, i anledn. af ett yttrande af
Hr v. Hartmansdorff, att uppträda och åter besvära R. o.
Ad. med några ord, får jag förklara, att mitt yttrande omöjligen
borde kunna fattas sä, som instämde jag uti det' yrkade
uppskofvet, då min mening endast var att ex äbsurdo
demonstrera olämpligheten af uppskofvet. Jag trodde nemi.,
att det var absurdt att uppskjuta afgörandet af regeln, hvarefter
de öfriga frågorna borde behandlas, till dess de sednare
blifvit afgjorda; ooh följaktligen torde Frih. Silfverskjölds
tanka om uppskof och min om icke-uppskof genom
någon sophistisk framställning icke kunna blifva detsamma.
Hr af Billbergh: Det vill visserligen synas, sorn skulle
jag vara belåten med Hr v. Hartsmansdorffs förslag, emedan
246
Den 8 Augusti f. m.
ett yrkande af uppskof innefattar ett erkännande, att man
icke skulle vara bunden vid principen, och detta således instämmer
med livad jag yrkat. Men lika med Gr. Frölich
anser jag det så motbjudande att tänka sig den händelse, att
jag först skulle handla hela statsregleringen igenom, sorn vore
ingen princip antagen, oell sedermera pröfva, om jag vill
antaga principen elier icke. Detta förefaller mig oformligt,
och jag tager mig derföre friheten, enär jag icke hört flera
än Frih. Silfverskjöld fortsätta yrkandet om uppskof, till
Hr Frih. hemställa, om icke Hr Frih. skulle vilja afstå från
vidare yrkande derpå. Jag har den öfvertygelsen om Hr
Frili:s klarhet i åsigter, att Hr Frih. finner, att det icke
vore så alldeles lämpligt att uppskjuta afgörandet af en fråga,
som i sådan händelse, sedan den blifvit afgjord, icke
skulle vid denna riksdag kunna vinna tillämpning. Härförutan
får jag förnya min anhållan om framställande af den
propos., jag förut yrkat.
Frih. Silfverskjöld: Under uttryck af min tacksamhet
för den tanke, den siste värde talaren behagar hysa om
mina insigter, får jag förklara, att jag likväl icke kan afstå
från mitt yrkande på uppskof. Jag linner ingenting hindra
K. o. Ad. att med nej besvara en häröfver framställd propos.
Ännu har jag icke begärt votering.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förnyade sin propos. till
bifall å 2:dra punkten af StatsUtsk:s utlåt. N:o 78.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
Frih. Boye: Jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes
meddela oss sin åsigt deröfver, huruvida Frih. Silfverskjöld
är berättigad eller icke berättigad att erhålla propos.
på sin begäran. Den är preliminär och torde således först
böra afgöras. .
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han trodde,
att hvad han gjort, nemi. att framställa propos. till bifall å
Utsk:s förslag, vore fullkomligen enligt med formerna, och
altså förnyade sin nyss gjorda propos. till bifall å a:dra punkten
af StatsTJtsk:s utlåt. N:o 78.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Willi.: Jag skulle tro, att
då Frih. Silfverskjöld icke afstått från sin begäran att erhålla
svar, huruvida R. o. Ad. beviljar uppskof eller icke,
ett sådant svar måste af R. o. Ad. inhemtas, enär en ledamots
yrkande på propos. icke annorlunda kan undertryckas,
än genom Landtm:s vägran att framställa densamma; i enlighet
hvarmed jag i närvar, fall, och derest Hr Gr. o.
Landtm, anser sig icke kunna framställa propos. på Frih.
Silfverskjölds begäran, tror Hr Gr. o. Landtm, icke hafva
annan utväg, än att tillkännagifva sin vägran; hvarefter och
Den S Augusti f. m.
sedan sig visat, huruvida Ståndet icke desto mindre yrkar
propos., Hr Gr. o. Landtnäs rättighet att vägra propos.
intrader.
Frih. Boye: I anledn. af den siste värde talarens framställning
hyser jag ännu det hopp, att Hr Gr. o. Landtm,
torde täckas meddela oss den preliminära propos., Frih. Silfverskjöld
begärt; men i fall detta hopp skulle svika mig,
anhåller jag att i prot. få nedlägga min reservation inot detta
behandlingssätt.
Hr Le fr tfn: Vi äro nu åter på vägen att inlöpa uti
en formfråga. Det händer oss Gud’nås vid hvart enda måls
afgörande och kommer sig deraf, att grundlagen antingen
alltför litet läses, eller alltför litet ihågkommes. Uti 54 §
Riksd.Ordn. står: "Då propos. till fattande af ett definitivt
beslut öfver en Konungens framställan, eller ett betänk., eller
en af enskild riksdagsman väckt fråga är med ja och nej
besvarad, och anmärkningar i saken under discurserna
gjorda, bör propos:n inrättas i enlighet med dem." Nu har
Hr Gr. och Landtm., hvars skyldighet det är att sjelf bestämma
hvilken han tycker vara den propos., som i enlighet
med öfverläggningen först bör framställas, till B., o. Ad.
framställt en propos. Om B. o. Ad. nu besvarar den med
nej, och Hr Gr. o. Landtm, sedan skulle behaga framställa
propos. på Hr af Billberghs förslag, och afven den besvarades
med nej, blir det ju tillfälle för Frih. Silfverskjöld^
anhållan, för hvilken ingen mer än han sjelf talat, att i
3:dje rummet blifva föremål för Hr Gr. o. Landtm:s propos.
Denna propos. är således icke på förhand undertryckt, utan
Hr Gr. o. Landtm, har gått i den ordning med proposrna,
som Hr Gr. o. Landtm, förmenat vara föranledd af öfverläggningen;
ty när ingen understödt Frih. Silfverskjöld.? begäran,
hvaruti Hr v. Hartmansdorff väl instämt, men endast
såsom ett medel att komma från saken, så synes mig Hr Gr.
o. Landtm, hafva ägt full anledning att icke börja med att
framställa propos. öfver den mening, för hvilken nästan ingen
talat.
Gr. Cronhjelm: Jag, som, hindrad af tjensteåligganden,
icke haft tillfälle att öfvervara hela discussionen, har
likväl hört en del af discussionen i formfrågan och anmälde
mig att yttra mina tankar deruti. Sedermera har Hr Lefre'n
börjat med alt säga, att vi så ofta komma in i formfrågor
derföre, att grundlagarna antingen för litet läsas eller för
litet ihågkommas. Jag skulle vilja tillägga det 3:dje skälet,
nemi., att de kanske någon gång för litet tillämpas. Jag
ber ytterligare att få fästa uppmärksamheten på det besynnerliga
resultat, hvartill vi skulle komma, i fall Hr Lefre'ns
påstående vore riktigt. Om vi nemi. först icke vilja bifalla
Utsk:s förslag och sedermera besvara propos. till antagande
af Hr af Billberghs förslag med nej, så hemställer jag, huru
243
Den S Augusti f. m.
•vi skulle besvara Frih. Silfverskjölds propus.; ty hvad vöre
det väl, sorn skulle hvila, sedan vi afslagit dessa båda förslag.
Vid ett sådant förhållande, och då Frih. Silfverskjöld, efter
hvad jag fått mig bekant, innan någon propos. gjordes, vid
början af discussionen hegärde, att denna punkt måtte få
hvila, tror jag det vara Hr Frih» ostridiga rätt att först
få den propos. framställd, enär den innefattar en preliminärfråga
i rättegången (för att begagna ett uttryck, som här
någon gång användts) , hvilken således först måste afgöraS.
Jag tillhör icke Frih. Silfverskjölds tanke, utan säger nej
till propos. om uppskof; men det måste, som sagdt är, vara
hans rättighet att först få sin propos. framställd, emedan
densamma i annat fall icke kan framställas, antingen de öfriga
propostna besvaras med ja eller nej.
Hr Dalman: Jag är visserligen af den tanken, att det
formenligaste hade varit, att Hr Gr. o. Landtm, först framställt
propos., huruvida li. o. Ad. ville företaga ifrågavar.
punkt till pröfning, eller önskade dess uppskjutande; men
jag kan icke godkänna den siste värde talarens argumentation,
att genom den af Hr Gr. o. Landtm, vidtagna behandling
af ärendet någons mening blifvit undertryckt, emedan
det är Frih. Silfverskjölds rättighet att, då propos. framstå Iles
lill bifall å Utsk:s förslag, begära votering och få sin
mening till contrapropostn. Om Frih. Silfverskjöld finner,
att R. o. Ad. genom ett öfvervägande ja bifallit förslaget,
lärer Hr Frih. finna deraf följa, att R. o. Ad. icke önskar
uppskof med ärendets afgörande; men då Hr Frih. har rättighet
att deremot reservera sig, kan jag icke finna, att hans
mening blifvit undertryckt.
Frih. Ehrenborgh: Jag anhåller vördsamt om ursägt
derför, att jag ånyo upptager en stund i denna formfråga,
hvilken synes mig vara lätt afgjord, såvida man håller sig
dervid, att form är ett och sak ett annat. Formen måste
afgöras, innan man kommer till saken. Jag tror, att Hr Gr.
o. Landtm., som till R. o. Ad. framställt en propos., utan
att ännu hafva tillkännagifvit, huru Hr Gr. o. Landtm, funnit
den förut gjorda besvarad, kan grundlagsenlig! framställa
den formfrågan, huruvida R. o. Ad. önskar uppskof med
denna punkt eller ej Jag hyser denna öfvertygelse icke
blott derföre, att jag anser den fullkomligen öfverensstämmande
med grundlagen, utan äfven derföre, att denna praxis,
enligt vår gällande grundlag, varit följd vid alla riksdagar,
vid hvilka jag varit närvarande. Mångfaldiga gånger, då
ett betänk, andra gången förevarit, har man begärt uppskof
med en eller annan punkt, i fall det punktvis föredragits.
Det är hvad Frih. Silfverskjöld nu begärt; oell jag hemställer,
huruvida det är skäl att frångå en praxis, som alltid
varit följd och som är enlig med grundlagen.
Gr.
Den 8 Augusti f. m.
249
Gr; von Fersen, Hans: Det förundrar mig, alt Hr
Lefren, sista gången han hade ordet, med grundlagarna i handen
ville påstå, alt ordningen för propos:nas framställande i denna
fråga borde rättas efter antalet af ledamöter, som talat
för ena eller andra åsigten. Jag instämmer icke uti Frih.
Silfverskjölds förslag; men jag linner icke, att propos. derpå
kan vara grundlagsvidrig; till följd hvaraf, och då förslaget
afser uppskof med ifrågavar. punkt, jag logiskt icke kan
finna annat, än att propos. derå hör föregå propos. i hufvudsaken.
Hr Dalman har visserligen föreslagit, att vid motsatta
behandlingssättet, eller om sistnämnda propos. först
framställdes, Frih. Silfverskjöld kunde begära votering och
få sin mening till conlrapropos:n; men i sådant fäll får jag
hemställa, om icke derigenom den 3:dje åsigten, eller Hr af
Billberghs förslag, skulle blifva undertryckt. Jag anser således
enklaste sattet alt komma till resultat i detta ämne,
vara det att först framställa propos. på Frih. Silfverskjölds
begäran, hvartill, i händelse votering begäres, såsom contrapropos.
helt enkelt bör antagas, att R. o. Ad. icke önskar,
att punkten skall hvila, hvarefter, och i händelse contrapropos.
blir segrande, propostr kunna framställas emellan
XJtsk:s tillstyrkande och flr af Billberghs förslag.
Frih. Boye: Jag är förekommen af Frih. Ehrenborgh
och förenar mig uti hvad han anfört.
Hr Lefre'n: Om det skulle så inträffat, att i stället för
3:ne här funnits 3o meningar, hemställer jag hvilken a! dein
skulle företrädesvis blifvit föremål för propos., om det icke
beror på Landtm, att framställa sina propos:r i den ordning,
lian anser meningarna vara öfvervägande inom Ståndet.
Skulle detta ej bero på Landtm., skulle vi måhända komma
att votera öfver den ordning, i hvilken propos:na böra
framställas. Då Landtm, framställt en propos , och han af
svaret derpå icke tror sig kunna bestämma hvilkendera meningen
varit öfvervägande, äger han öfvergå till en annan
under discussionen yttrad åsigt, i den ordning han anser de
yttrade meningarna under discussionen hafva vunnit pluralitet;
och då Hr Gr. o. Landtm, uti förevar, fråga på så
sätt behagat förfara, kan jag icke finna, att någons mening
blifvit undertryckt, enär, på sätt Hr Dalman upplyst, det
vid en framställd propos. är hvar och en ledamot förbehållet
att begära votering och sin mening till contraproposm.
Hr von Troil, Emil: Här har blifvit satt i fråga,
dels att man icke läst grundlagarna, dels att man glömt dem,
dels ock att de icke tillämpas. Jag erkänner, att det synes
mi", som skäl icke saknades för dessa suppositioner, då en
så lång discussion kunnat uppstå derom, huruvida propos.
på Frih. Silfverskjölds förslag bör föregå propos. i hufvudsaken.
Den sak, som nu är i fråga, är den, om några ani.
II. 3a
Den 8 Augusti f. m.
visningar böra äga rum på öfverskotten af statsverkets inkomster.
Låtom oss nu se, hvad 49 § Riksd.Ordn. stadgar
i afseende på frågors afgörande. Denna § säger i i inom.:
”Då saken från Utsk. återkommit, blifve den efter första
uppläsandet liggande på bordet” (det har skett); ”den kan
vid nästa föredragning, ehvad öfverläggning ägt rum eller
ej, på flera ledamöters förenade begäran åter hvila;” (det
har äfven skett); ”men då saken 3:dje gången förekommer
skall den till afgörande företagas.” Detta är ett grundlagsbud,
som är så bestämdt som det kan vara. Det hade visserligen
varit Ståndets rättighet att, då saken andra gången
föredrogs, begära uppskof dermed, huru länge som helst;
men då sådant icke skett, och frågan nu 3:dje gången är
föredragen, ser jag någon annan grundlagsenlig utväg icke
finnas, än att nu afgöra frågan. Här har väl blifvit sagdt
att den praxis skulle ägt rum, att vid 3:dje föredragningen
betänkm antingen hela och hållna eller till vissa
punkter blifvit uppskjutna; men om sådan praxis skulle finnas,
det jag icke kan erinra mig, skulle jag likväl tro, att
densamma icke bör bibehållas, när vi äro ense om, att den
är stridande mot grundlagarna.
Gr. Cronhjelm: Om 3o propos:r här hade blifvit
gjorda, tillerkänner jag likväl icke Ståndets Landtm., då fråga
uppstått om form och sak, att afgöra, hvaröfver propos.
först bör framställas. Fonnpropos. bör nemi. först framställas,
och sedan propos. i saken. I afseende på hvad Hr
v. Troil sagt, får jag tillkännagifva, att, då jag vid riksdagens
början yrkade samma sats, det förklarades mig, att
betänkm, 3:dje gången föredragna, kunde i sin helhet ytterligare
blifva hvilande för att i sammanhang med andra
ärender föredragas; och derefter har jag rättat mig. Men
ett ytterligare skäl, hvarföre ifrågavar. ämne kunde blifva
hvilande, är det, att här endast är fråga om en punkt i
utlåt., hvilken, då utlåt, förra gången förevar, icke ensam
kunde begäras hvilande. Då jag således anser ifrågavar.
punkt kunna uppskjutas för att afgöras i sammanhang med
speciella utgifterna, kan jag icke, ehuru jag för min del
finner densamma icke böra hvila, afstå från att yrka den
propos. Frih. Silfverskjöld begärt, emedan det vore att afstå
från en Ståndets rättighet mot dess talman.
Frih. Silfverskjöld: Jag instämmer med den siste
värde talaren och vill fästa Hr v. Troils uppmärksamhet
derpå, att min propos. helt och hållet var grundad på det
beslut, som R. o. Ad. fattat öfver första punkten. Hade R.
o. Ad. icke afgjort första punkten på sätt som skett, så hade
jag icke framställt mitt förslag; men efter det beslut, R.
o. Ad. fattat, kan jag icke annat än förnya min anhållan
om propos. på uppskof med denna punkt, hyiiket jag icke
finner vara stridande mot 49 § Riksd.Ordn.
Deli 8 Augusti f. m.
Gr. Frölich: Jag har uppstått i anlcdn. af den vändning,
sorn Hr v. Troil gifvit åt discussionen öfver formfrågan.
Det är väl sanning, att 0111 R. o. Ad. nu skulle vilja
uppskjuta hela utlåt., sådant vore stridande mot den upplästa
§; men annat är att uppskjuta en punkt i ett utlåt,
för att deröfver särskildt besluta Derför linner jag intet
hinder uti berörde §. Jag kan således icke annat än, fastän
uppskofvet är stridande mot min önskan, förklara, att
det är Frih. Silfverskjölds rättighet att först erhålla propos.
på sin begäran just derföre, att den innefattar en preliminärfråga.
Hr Lefre'ns argumentation har vändt sig kring lika
beskaffade propos.T i sak. I sådant fall är det otvifvelaktig!,
att om än 3o meningar under discussionen blifvit
framställda, det tillhör Landtm, att afgöra, å hvilken mening
propos. först bör framställas, såsom mest öfverensstämmande
med Ståndets önskan; men annat är förhållandet,
då bland de framställda meningarna en är preliminär och
de öfriga gå på sak. Då behöfva vi icke fråga grundlagen,
om den preliminära frågan skall gå förut, emedan det dicteras
af sunda förnuftet. Att någon talares mening blifvit
afskuren har varit föremål för denna långa discussion. Jag
säger icke, att Hr Gr. o. Landtm, afskurit eller ämnat afskära
någons mening; men jag säger lika med Gr. v. Fersen,
alt sådant skulle blifva följden, om icke propos. i preliminärfrågan
gifves först, hvilket jag anser vara enda rätta
sättet för att komma till slut i saken.
Frih. Cederström: Hr v. Troil har, i min tanke,
ensam riktigt uppfattat, huru denna fråga kan behandlas;
ty jag skulle förmoda, att, då frågan nu för 3:dje gången
är före, den icke vidare kan uppskjutas. Det finnes icke
något hvarken prejudicat eller annat, som kan berättiga oss
att gifva en tolkning åt grundlagarna. Om vi då jemnföra
83 § Rcg.F. med den citerade 49 § Riksd.Ordn., torde det
finnas klart, att den af Frih. Silfverskjöld äskade propos.
icke kan framställas. För min del instämmer jag visserligen
uti Frih. Silfverskjölds önskan, alt, i anledning af det beslut
R. o. Ad. fattat öfver i:sta punkten, den 2:dra punkten
matte kunna uppskjutas; men jag finner sådant icke lagligen
kunna ske, sedan utlåt, tvenne gånger varit bordlagdt,
och om derföre propos. på Frih. Silfverskjölds begäran skulle
framställas, anser jag mig skyldig att deremot till protocollet
anmäla min reservation.
Frih. Ehrenborgh: Jag beklagar, att jag icke kan
dela Frih. Cederströms och Hr v. Troils yttrade mening.
Det kommer sig deraf, alt dessa Hrr förbisett, att det morn.,
de åberopat, handlar just om sak, efter det börjar med orden:
”då saken från Utsk, återkommer, etc.” Vore fråga
att uppskjuta hela utlåt., skulle dessa talare hafva rätt;
men då fråga är om uppskof med en punkt i utlåt., som
Den 8 Augusti f. m.
blifvit punktvis föredraget, kan jag icke se något hinder
deremot uti de citerade grundlags-§§:na. Det är väl möjligt,
att Frih. Cederström och Hr v. Troil hafva rätt och jag
orätt; men ehvad så är eller icke, lärer väl ingen annan
utväg återstå att komma till slut i saken, än att Hr Gr. o.
Landtm, tillkännagifver, huruvida Hr Gr. o. Landtm, anser
propos. på Frih. Silfverskjölds begäran kunna framställas eller
icke.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att i enlighet
med den öfvertygelse, han ägde om grundlagarnas föreskrift,
och med den rätt honom tillkom , hade han först framställt
propos. till bifall å StatsUtskrs nu föredragna förslag. Då
härå ej lemnades något afgörande svar och det syntes, som
Ståndet örn den första propos. ej ville förena sig, hade H.
Ex. gjort propos. på den mening, som syntes honom närmast
öfverensstämmande med en stor del talares yttrade tanka,
nemi. å den förändrade redactionen af Utsk:s förslag.
Längre hade H. Ex. ej kommit i framställning af begärda
propos:r, men ville nu, och då H. Ex. ej funne sig derifrån
af 49 § Riksd.Ordn. förhindrad, framställa propos. på sätt
Frih. Silfverskjöld yrkat.
I anledning deraf hemställde H. Ex., om R. o. Ad. behagade
bifalla Frih. Silfverskjölds förslag, så lydande: att
R. o. Ad. malte uppskjuta afgörande! af a:dra punkten, intilldess
statsbristsumman blifver känd, på det, i händelse
denna befinnes för hög att af bevillningen utgå, spannmålstillökningen
för lönerna må kunna af öfverskotten utgå.
Ropades starka nej, blandade med några ja.
Fl. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde derefter propos.
till bifall a a:dra punkten i StatsUtskrs utlåt. N:o 78.
Ropades ja och nej.
Frih. Boye: Jag anhåller om votering och att contrapropos.
må blifva Hr af Billberghs förslag.
Upplästes till justering och godkändes följande voterrspropos:n;
Den,
som bifaller 2:dra punkten i StatsUtsk;s utlåt. N;o
78, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad. den förändring i nämnde af
StatsUtsk. föreslagna punkt, att i stället för ordet: statsutgifter,
insättas orden; bestämda statsanslag.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som foijer:
Ja — 27.
Nej — 69.
Den 8 Augusti f. m.
253
Under voteringens lopp bade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
bortgått samt öfverlemnat klubban till Gr. Lewenhaupt,
Gust.
H, R. o Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 8 Augusti i834.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades i prot.utdr. för denna dag f. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda
från Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s underd. skrifvelse
till K. M., nemi.:
N:o 88 ang:de väckt fråga om försäljning till skatte af
de till ekeplantering anslagna Bispmotala kungsgård och
2:ne under Wisingsborgs kungsgård lydande hemman, samt
om inköp för ekeplantering af jord å Wisingsö;
N:o 89. ang:de afskalfandet af Borgholms garnisons
servismedel.
Gr. Frölich, Erik, hade inlemnat följande:
Då såväl tjensteåligganden som enskilda angelägenheter
icke numera medgifva mitt ständiga vistande i hufvudstaden,
kan jag icke egna den odelade uppmärksamhet åt
riksdagsgöromålen, som jag anser vara nödig för den, [som hatäran
vara ordförande i Utsk.; hvarföre jag vördsamt anhåller
alt få frånträda det rum i BeviUnlsUtsk., som jag under
innevar. riksdag innehaft.
Bifölls.
Fortsattes den i dag på f. m. började pröfning af ej
mindre StatsUtsk:s utlåt. JNT:o 78, i afseende på några med
statsregleringen gemenskap ägande allmänna frågor, än ock
samma Utsk:s i anledn. af anmärkningar vid nyssnämnde ut-i
låt. afgifna och d. 3o sisth Juli e. m, på bordet lagda utlåt.
N:o 212.
3 : d j e punkten.
Hvad Utsk. i utlåt. N:o 212 tillstyrkt, blef af R. o. Ad.
bifallet.
4:de punkten, 1 mom. uti utlåt. N:o 212.
Frih. Cederström, Jac.: Att besparingarna inom
hufvudtitlarna böra vara K. M. öfverlåtna hafva föregående
Ständer alltid erkänt. Det måste ock så vara, på det Iv.
a 54
Den 8 Augusti c. m.
JVI., i fall Han finnér behöfligt, tnå kunna tillskapa nya
tjenstemän, äfvensom öka löner för redan befintliga och dertill
använda besparingar såväl af indragande embeten, som
på annat sätt uppkomna. Att således vilja frånkänna Konungen
rättighet att göra anvisningar lili löneförhöjningar eller
tillsättande af nya tjenstemän emellan riksdagarna, är fullkomligt
oriktigt; hvadan jag tillstyrker afslag å denna punkt,
samt att samma ordalydelse må uti ifrågavar. omständighet
begagnas, som hittills varit nyttjad.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Betänk. Ur så fullständigt
motiveradt, att de, som läsa det, icke kunna undgå att
erkänna riktigheten af de slutsatser, hvartill Utsk. kommit.
Första frågan, som visar sig, är den: är det grundlagsvidrigt,
att Ständerna besluta i denna del? Frih. Cederström har
tyckts vilja bringa frågan derhän, då han sagt, att Ständerna
alltid erkänt K. M:s lätt att disponera öfver besparingarna.
De hafva dock aldrig erkänt sådant, utan de hafva,
för hvarje riksdag, till K. M. öfverlåtit en sådan rättighet.
Då denna rättighet altså icke uti grundlagen finnes
Konungen medgifven, utan endast kan tillkomma honom
genom ett särskildt öfverlåtande af Ständerna, måste det vara
dessas grundlagsenliga rätt att besluta eller icke besluta
ett sådant öfverlåtande. Att frågan således icke är grundlagsvidrig,
tror jag mig hafva ådagalagt, och jag hoppas,
att vi derå få en ytterligare bekräftelse uti Hr Gr. o.
Landtm:s troligen uteblifvande vägran af propus., enär punkten
blifvit föredragen utan någon reservation i detla afseende.
Det återstår altså nu att undersöka, örn det ifrågaställa
stadgandet är nyttigt och om redactionen deraf är
fullt öfverensstämmande med grundlagen. Hvad då beträffar
nyttan, erkänner jag, att med andra grundlagar och till
mera ändamålsenlighet förändrade administrativa former
skulle det visserligen vara riktigare och bättre, att Styrelsen
ägde fri disposition af medlen inom titlarna; men med den
grundlag och de former, vi nu äga, anser jag, under minne
af de färska exemplen af löneförhöjningar och anslag
tvärtemot R. St:s beslut, punkten vara af nytta och behof
påkallad. Hvad sist angår grannlagenheten i uttrycken,
medger jag, att dessa kunnat vara mera grannlaga uppställda;
men punkten kan gerna bifallas sådan den är, ty den
är åtminstone fullt sä grannlaga, sorn de förhandlingar från
den andra Statsmagtens sida, hvilka föranledt densamma.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag har icke uppträdt
för att bestrida, det ju icke R. St. äga den rättighet,
som StatsUtsk. uti förevar, punkt antydt, att nemi. vid hvarje
riksdag besluta öfver dispositionen af inom hufvudtitlarna
uppkommande besparingar. Jag har i egenskap af ledamot
i Constit.Utsk. haft tillfälle att närmare undersöka
förhållandet i denna del, och jag har funnit, att den dis
-
Den 8 Augusti e. m.
255
positionsrätt öfver dessa besparingar, som K. M. hittills ägt,
grundat sig på öfverlåtanden från Ständerna, riksdag efter
riksdag; men då R. St. nu akta nödigt att uti en sådan K.
M:s disposition bestämma vissa inskränkningar, synes det mig,
som borde man åtminstone icke nyttja ett språk, som ej
höfves den ena Statsmagten emot den andra, utan fast hellre
välja sådana ordalag, hvarigenom man, utan sårad grannlagenhet,
kan komma till ändamålet. Om, såsom den siste
talaren påstått (hvilket jag icke kan medgifva) en sådan
grannlagenhet å andra sidan blifvit uraktlåten, måste man
likväl erkänna, att Ständerna sjelfva genom deras beslut gifvit,
till det ringaste sagdt, anledning dertill; oell hvarföre,
om man finnér rättelse härutinnan nödig, icke välja de
lämpligaste medlen att vinna sitt ändamål? Olli vi sålunda,
i stället för alt besluta, att besparingarna icke få användas
lill några bestämda löneanslag pä stat, förklara, att vi
anse, det ett sådant användande icke bör äga rum, tror
jag, att hvad vi sålunda uttryckt: komme att säkrare leda
till den åsyftade påföljden, än om vi antaga Utsk:s föreslagna
framställningssätt. Hvarföre skall man genom formen
sätta saken på spel? Det finnes sä många utvägar för den
ena Statsmagten att eludera den andras beslut; hvarföre skall
man väl gifva anledning till uppsökande af dessa? Med cordialitet
kommer man alltid längst; och om vi så gå tillväga
i närvar, fall, är jag öfvertygad, alt några dispositioner,
af beskaffenhet som de ifrågavar., icke komma att hädanefter
äga rum, utan att nödvändigheten sådant kräfver,och
då är jag ock viss, att Ständerna icke skola tveka att erkänna
en sådan nödvändighet. Jag tror, att det är R. St.
mera värdigt att låta den generella nyttan, än en möjlig
missbelåtenhet öfver förhållandet vid något särskildt fall,
ligga till grund för deras beslut. Jag anhåller om propos.
till den förändring i Utsk:s förslag, att Ständerna, i stället
för besluta, förklara sig anse, att etc. etc.
Frih. Gederström: 62 § Reg.F. innehåller: ”Sedan
”statsverkets behof blifvit af StatsUtsk. uppgifna och af R.
”St. pröfvade, ankommer det på R. St. att en deremot sva”rande
bevillning sig åtaga samt att tillika fastställa, huru
”särskilda summor deraf skola till särskilda ändamål använ”das
och dessa summor under bestämda hufvudtitlar uti riks”stalen
anslå.” 64 § lyder: ”Såväl Rikets ordinarie statsmedel
och inkomster, som hvad, på sätt omförmäldt är,
”under namn af extra ordinarie utlagor eller bevillningar till
”statsverket af R. St. anslås, vare under Konungens disposition
, att till de af R. St. pröfvade behof och efter, den
”upprättade staten anordnas.” Af dessa sammanstämmande
§§ är det klart, att Ständerna skola upprätta vissa hufvudtitlar
och att Konungen äger inom hvarje titel disponera,
hvad dertill blifvit anslaget och således äfven besparingarna;
a56
Den 8 Augusti e. m.
att hvad Utöfver anslagen inflyter, d. v. s. öfverskotten, äga
R. St. disponera, om de icke denna rättighet åt Konungen
öfverlåtit. Så har tillgått från början af vårt statsskick,
och att nu besluta annorlunda vore rakt stridande mot
grundlagen; hvadan jag ej heller kan förmoda, att Landtm,
derå framställer propos. Hvad åter beträlfar orden: löner
på stat, är det väl sannt, att några sådana icke, utan
genom Ständernes medverkan, kunna tillkomma, enär det
är Ständerna, som anordna staterna; men i administrativ
väg kan Konungen tillsätta nya embetsman, gifva löneförhöjningar
etc., allt efter som Han anser ärendernas behöriga
gång sådant fordra, och härtill äger Konungen taga medel
af besparingarna. Att, såsom Frih. Ehrenborgh föreslagit,
införa, det R. St. anse, i stället för besluta, är lika
olämpligt; ty man äger icke rätt att till Konungen förklara,
huru man anser, att medel skola användas, öfver hvilka
man icke äger rätt att besluta.
Gr. Cronhjelm: Hvad Frih. Cederströms grundlagstolkning
beträffar, hoppas jag, att den skall få en tillräckligen
kraftig motbevisning uti den propos., jag förmodar att
Ilr Gr. o. Landtm, lärer meddela, öm Frih. Cederström
för öfrigt hade läst Constit.Utsk:s memor. i anledn. af anmärkningsanledningen
i afseende å det förhöjda löneanslaget
till gardesreg:terna, och hvilket memor. nu finnes hufvudsakligen
intaget i StatsUtsk:s utlåt., skulle Hr Frih. hafva
funnit, att den ifrågaställda dispositionsrätten aldrig tillkommit
Konungen annorlunda, än lill följd af Ständernas öfverlåtanden
deraf. Det är emedlertid beklagligt, att Frih.
Cederström vid sin citation af 64 § Reg.F., örn icke i uppläsningen,
åtminstone inom sin föreställning uteslutit orden:
”att till de af R. St. pröfvade behof och efter den upprättade
staten anordnas.” Om detta stadgande kan stå tillsammans
med, att äfven sådana behof, som af R. St. pröfvats
obehöfliga, likväl af Konungen anordnas, så tror jag
icke, att Konungen genom grundlagen är förhindrad från
att göra, hvad han vill. Vidare anser jag öfverflödigt att
hålla discussionen omkring den förmenta grundlagsvidrigheten
uti TJtsk:s tillstyrkande. Till och med Frih. Ehrenborgh,
som icke gillat, att Ständerna begagna deras rättighet
i detta fall, har dock medgifvit, att de grundlagsenligt
äga den; och för att nu återkomma till Frih. Ehrenborghs
yttrande, är jag visserligen bland dem, som icke älskade
några ytterligheter från den ena eller andra sidan, och
skulle gerna begifva mig till antagande af Frih. Ehrenborghs
redactionsförslag, såvida nemi. jag deruti icke verkligen sage
olägenheter, uppå hvilka Frih. Ehrenborgh i sitt fortsatta
yttrande sjelf gifvit mig anvisning. Frih. Ehrenborgh
har nemi., sedan han uppgifvit sitt förslag, sagt, att
det
Den 8 Augusti e. m.
det funnes så många utvägar att eludera fattade beslut., i
fall man ville begagna dessa. Utaf detta yttrande har min
uppmärksamhet blifvit fastad på nödvändigheten att nyttja
sä bestämda ordalag, att beslutet icke kan eluderas. Vidare
har Hr Frih. sagt, att det icke vore något tvifvel underkastadt,
att ju icke Konungen lyssnade till hvad Ständerna
uttryckte vara deras önskan. Det är likväl just ett
sådant lyssnande, som jag befarar komme att uteblifva; jag
skulle eljest genast ingå på Frih. Ehrenborghs förslag, ty
ehuru jag visst icke är förskräckt för ordet besluta, medger
jag dock, att det, som Frih. proponerat, låter något Jenarei
Men det är fara värdt, att, om vi stalla vårt beslut i
sådan form, Konungen också anser det endast såsom en from
önskan. Jag vill emedlertid icke vara envis att bibehålla
just de ordalag, Utsk. föreslagit; och om ordet besluta
skulle finnas stötande, föreslår jag, att man må uttrycka
sig i öfverenstämmelse med Constit Utsk. Då beli öfver
man väl icke frukta, att någon ografinlagenhet skall kom
ma i fråga. Constit.Utsk. har sagt, att Konungens dispositionsrätt
öfver besparingarna varit ett öfver låtande af
11. St., och derföre är det val icke stridande mot grannlagenheten,
om man nu säger, att R. St. anse sig icke kunna
till K. M. öfverlåta etc. etc. Man har då vunnit säkerhet
för ändamålet och an vändt, i ordets egentliga bemärkelse,
constittsenliga uttryck. Jag anhåller, att R. o. Ad.
måtte antaga denna redaction, och all delicatess, som med
rättighetens bevarande kan stå tillsammans, torde då vara
iakttagen.
Gr. Frölich, Da v.: Jag är till största delen förekommen
af den siste talaren. Icke heller jag älskar att upplifva
sår, sorn hålla på att läkas. Jag vill visst icke nyttja
ord, som kunna anses stötande; men jag ville icke heller
bortskänka Ständernas rättighet att i bestämda ordalag förklara,
hvad de uti ifrågavar. afseende vilja. Frih. Ehrenborghs
förslag innefattar visserligen en lenare utväg; men
om man ock förut kunnat vara benägen att derpå ingå;
hemställer jag dock, om det väl numera är möjligt, sedan
Frih. Cederström uppträdt och yrkat såsom rättighet för
Konungen, hvad grundlagen uttryckligen försäkrat Ständerna.
Nar en så högt uppsatt embetsman påstår, att det är
Konungens rätt att, huru han behagar, disponera anslagen
under de särskilda hufvndtitlarna, hemställer jag, om
man väl bör frångå de termer, som uttrycka beslutanderätt,
för att gifva ruin för dem, som innefatta en önskan.
För min del kan jag icke, efter hvad nu och förut passerat,
samtycka till begagnande af något annat ord än besluta,
och anhåller således om propos. till bifall å Utskts
förslag.
11 H, 33
a58
Den 8 Augusti c. m.
Frih. Cederström: Jag är utaf 90 § Reg.F. förhindrad
att besvara Gr. Cronhjelms yttrande om Konungens
anordningar till löneregleringar, och mäste altså förbigå det
samt hålla mig till ämnet. Gr. Cronhjelm har föreslagit
den redåction, att Ständerna må förklara, det de icke öfverlåta
etc. Om Ständerna ägde rätt att disponera besparingarna,
kunde de visserligen antingen lemna eller vägra
öfverlåtande af en sådan rätt; men hvad man icke äger,
kan man icke öfverlåta. Den siste talaren har förblandat
besparingar med öfverskott. De förra tillkomma Konungen
att disponera; de sednare tillhöra deremot Ständernas disposition,
såvida de icke öfverlåta den till Konungen. Jag
förnyar min begäran örn afslag å den föredragna 4:de punkten.
Frih. Ehrenborgh: Jag kan icke dela Frih. Cederströms
åsigt, som skulle Konungen äga ovilkorlig rätt att
disponera besparingarna. Jag är öfvertygad, att en sådan
rätt mäste öfverlåtas af. Ständerna; och möjligheten af
missbruk vore i annat fall vådligare, än olägenheterna deraf,
att den ifrågavar. dispositionsrätten af Ständerna vägrades
Konungen? Gr. Cronhjelm har rcleverat mitt yttrande,
att Statsmagterna kunna eludera hvarandras beslut. Jag beklagar,
att så kan ske; men det är en följd af sakens
natur, och erfarenheten har vitsordat sanningen deraf. Jag
önskar, att det icke skedde, och just derföre önskar jag, att
den ena Statsmagten icke må bringa den andra i en sä trång
belägenhet, att bivägar mäste anlitas, utan att kunna på
raka och öppna vägar gä fram till sina mål. Jag vill icke
upprifva sår, som hålla pä att läkas, och vore i alla fall
af' min pligt och 90 § hindrad att nu ingå i några reflexioner
öfver särskilda tilldragelser. Jag vill nu endast förnyadt
hålla mig dervid, att dä man kan vinna det ändamål, man
söker genom begagnande af samma ordställning, som fordna
Ständer gjort, gör man orätt uti atl förändra den. Jag har
mycket skal att tro, det PresteSt. fattat ett nära nog lika
beslut, och jag anhåller, att punkten , i enlighet dermed,
må erhålla följande lydelse: ”Att R. St. förklara, det besparingarna
hädanefter ej böra” etc. etc. Härmed torde ändamålet
vinnas, utan att man derför användt anstötliga termer,
som, i min tanka, äro fullkomligt obehöfliga.
Gr. Frölich: Då jag i förmiddags under en discussion,
som Frih. Cederström öfver var, sjelf sökte utreda skillnaden
mellan öfverskott och besparingar, hade jag icke väntat
mig, att ett möjligt misstag af ord skulle föranleda ett upplifvande
emot mig af förblandningen utaf de olikartade
medlen. Det är tydligt, att jag menat besparingar, om jag
än sagt ett annat ord. Hvad sjelfva saken beträffar, skulle
jag icke motsätta mig att intill nästa riksdag åt K. M. öfverlåta
dispositionsrätten af besparingarna; så långt ville jag
gå. Men då man är uppfordrad till en bestämd opinions
-
Den 8 A 11 g u s t i e. m.
yttring, huruvida vi äga rätt att sjelfva beskatta oss och
besluta, hvartill våra skattebidrag skola användas, måste man
anse vigtigt, att vi qvarblifva vid vår rätt och derom besluta,
pä det frågan icke må förblandas med ett önskningsmål.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Då man i 62 §
Reg.F. finner, att det på R. St. ankommer att åtaga sig bevillning,
motsvarande de pröfvade behofven, samt att tillika
fastställa, huru särskilda suramor deraf skola lill särskilda ändamål
användas, och vidare i 64- §, att ”dessa summor vare
”under Konungens disposition, att lill de af R. St. pröfvade
”belli f och efter den upprättade staten anordnas;” så är det
klart, att Konungens disposition beror uppå huru staterna
af Ständerna äro upprättade; och då man tillika vet, att
det blott är på grund af Ständernas öfverlåtande, som Konungen
varit i utöfning af dispositionen öfver besparingarna,
är det lika tydligt, att Ständerna kunna inskränka eller borttaga
en sådan dispositionsrätt. Ilar är blott fråga 0111 den
inskränkning, att besparingarna icke må användas till bestämda
löner, och detta är alldeles nödvändigt för bibehållandet
af Ständernas beskattningsrätt; ty huru vore sådant väl
möjligt, 0111 den andra Statsmagten, så snart den funne
några besparingar, genast tillsatte nya embetsman eller
förökade de gamlas löner, hvartill utgifterna derefter allt
framgent komrne att drabba statscassan. Häraf torde man
inse nödvändigheten att med klara ord uttrycka en mening i
detta fall, särdeles dä vi erfarit, att sista riksdags beslut i
detta afseende icke gjort tillfyllest. Att just nyttja ordet
besluta, tror jag icke vara behöfligt; jag skulle vilja föreslå
grundlagens ord: fastställa. Måhända är det likväl
bättre att med PresteSt. säga: förklara. Icke heller är jag
emot, att Gr. Cronhjelms förslag antages, blott något bebestamdt
uttryck begagnas, hvarigenom all förtydning för
framtiden kan förebyggas.
II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Jag hade icke
önskat taga till ordet i denna öfverläggning; men jag finner
mig af en särskild anledning dertill uppmanad. Det är
alltid bedröfligt, om tvist emellan båda stätsmagterna skall
uppstå om hvad som är den enas eller andras rätt; någon
nytia kan deraf aldrig härflyta. Min pligt är visserligen alt
stå på tje K. prerogativernas sida; men min pligt är icke
att utsträcka ett sådant mitt försvar utöfver grundlagens
gränser, och det begär icke heller Konungen. Derföre tvekar
jag icke att uttala min öfvertygelse i denna fråga. En
talare har åberopat 62 och 64. §§ Reg.F. Jag får öppet
förklara, att om dessa §§ skola tolkas efter ordalydelsen, ager
icke Konungen den ifrågavar. dispositionsrätten. Men 1810
års Ständer gåfvo klarhet åt lagbestämmelsen, i det de öfverlälo
åt Konungen den omförmälda rättigheten. Derefter
26*
Den $ Augusti e. ra.
hafva flera åtgärder oell beslut utaf Ständerna vidblifvit en
lika beskaffad tillämpning af stadgandena i denna del; och
derföre hvarken vill eller kan jag påstå, att någon talman
skulle kunna vägra propos. på hvad Ulsk. föreslagit. Men
sedan jag öppet förklarat detta, hemställer jag till hvars och
ens rättskänsla, om det icke i alla fall är lämpligt att nyttja
ord, som icke äro stötande; och om man altså nu kan begagna
ordet besluta, hvarföre dock hellre göra det nu än
förr? Då man vill sak, äro orden likgiltiga. Jag föreslår
altså antagande af Frih. Ehrenborghs redactionsförslag.
Gr. Cronhjelm: Jag har förut yttrat mig böjd för att
antaga något redactionsförslag, sorn för ett och annat mera finkänsligt
öra kan ljuda något lenare; men jag fann mig i
sjelfva saken motsagd af Frih. Gederström på ett sätt, som
visade det för mig vjgtigt att icke ens till orden bortskänka
något. Efter det loyala yttrande, i rak motsats med Hr
Kammarpresidentens, sorn vi nu fått höra af H. Ex Hr Gr.
af Wetterstedt, erkänner jag likväl, att några strängare ordalag
icke behöfvas för att afväpna en sådan tolkning, som
Frih. Gederström ville göra gällande, saint att man altså nu
kan ingå på de lenare förslagen, helst vi alltid i prot. igenfinna,
huru Statsministern år 1834 såg saken. Jag tvekar
sålunda icke numera att instämma i Hr Cederschjölds förslag,
att Ständerna må förklara &c. Måhända kunde mitt förslag
vara lika godt; men som jag aldrig hyser någon förkärlek
för en sak derföre, att jag proponera! den, vill jag
icke yrka någon annan propos,, än å Hr Cederschjölds
förslag.
Gr. Frölich: Äfven jag anser H. Ex. Hr Gr. qf Wetterstedts
yttrande innefatta tillräcklig garanti för att numera
icke behöfva nyttja ord,et besluta; och jag instämmer
altså i Hr Cederschjölds förslag.
Frih. Ehrenborgh: Oberäknadt den garanti, R. o. Ad.
pumera äger deri, att en Konungens rådgifvare förklarat sig
vara af den öfvertygelse, att Ständerna äga dispositionsrätten
öfver besparingarna, skulle jag tro, att det yttrande, Constit.-r
Utsk. i detta afseende gifvit, kunde innebära någon ledning
för en dylik garanti. Jag vill härmed icke hafva sagt, att
kommande Constit.Utsk., skola dela öfvertygelse med det
närvar.; men jag ville endast fästa uppmärksamhet derå,
huruvida dpt icke borde anses innefatta någon betydelse, att
Constit.Utsk., inom hvilket för öfrigt stridjga meningar så
pftat visat sig, likväl i denna fråga, utan att den ens blef
föremål för discussion, enhälligt hyste den öfvertygelse,
att Konungen hittills ägt dispositionsrätt öfver besparingarna
till följd af Ständernas öfverlåtanden. I afseende å frågan
om hvilket ord, som tjenligast bör begagnas, så och då
man förr nyttjat ordet förklara, samt ett annat Stånd
jemväl nu lärer antagit detta, torde såväl för åstadkomman
-
de af contiimitet i Ständernas åtgärder, sorn för att bereda
lätthet i sanjinqnjemnkningen af de särskilda Ståndens beslut,
R. o. Ad. behaga antaga mitt förslag, sorn nu vunnit understöd
af Ur Cederschjöld och Gr. Frölich och icke blifvit
egentligen bestridt af någon annan äp Frih. Cederström.
IJr von Hartmansdorff, Äng.: Som i8i5 års Ständer,
enligt livad Utsk. då föreslog, begagnade samma uttryck
som Frih. Ehrenborgh nu uppgifvit, tillstyrker jag dess antagande.
Hvad punkten föl' öfrigt angar, får jag fasta uppmärksamheten
derå, att der står: bestämda löneanslag.
Några andra anslag till löner än å bestämda belopp linnas
icke, ehuruväl förslagsanslag äga ruin till andra föremål.
Ordet: bestämda torde altså böra utbytas emot: ständiga,
såsom meningen mätte vara; och jag anhåller, att sådan
rättelse måtte göras.
Gr. Posse, Arvid? Äfven jag anser Ständerna äga rätt
att besluta öfver besparingarna; men jag troi', att då Ständerna
beslutat oin hvarje titel, böra de icke äga rätt qtt ingå
i beslut om detajllerna derinom. Så var meningen 1810.
Jag tror visst, att den icke nu låter göra sig gällande; men
förr eller senare skall den tid komma, då sådant sker, och
jag ber blott ätt få i prot, nedlägga, ätt jag redan nu insett
detta.
Hr Dalman, Wilh. Fredr,: Jag vill icke emotsälta mig
borttagandet af ordet: bestämda; men jag nödgas bestrida, att
man i stället derför skulle insätta: ständiga, ty derigenom
bade man icke betagit Regeringen rättighet att tilldela i nteri
m s löner. Då vi sett, huru egenmäktigt Piegeringen sedan
sista riksdag organiserat sådana interimsslater, men meningen
väl icke lärer vara, att detta än vidare skall fortfara,
förmodar jag, att Hr v. Hartmansdorff medgifver riktigheten
af min anmärkning i denna del, enär hans afsigt icke
lärer hafva varit att lägga ut någon snara för R. o. Ad,
För öfrigt vill jag icke bestrida Frih, Ehrenborghs amendement.
Frih. Ehrenborgh: Lika med Hr Dalman finner jag
icke lämpligt alt insätta ordet: ständiga i stället för: bestämda;
hvaremot jag tror, att detta sednare ord, på sätt
PresteSt. jemväl beslutat, kan alldeles utgå,
H. Ex. Hr Gr, o. Landtm, yttrade, det IL Ex., då
någon förmenat Landtm, ej, med bibehållande af grundlagens
efterlefnad, kunna framställa propos. å ifrågavaj’. mopi.?
ansåg sig skyldig förklara, det 11. Ex, af de åberopade (5a
och 64 §S Reg.F. funné sig oförhindrad att en sådan framställa;
i anledning hvaraf II. Ex, framställde propos, till bifall
å 1 mom. af 4:de punkten uti StatsUtsk:s utlåt. N:o 78.
Ropades nej.
H. Ex. hemställde, om R. o. Ad. biföll samma moni.
Den S Augusti e. m.
med den förändring, att ordet: besluta skulle utbytas emot
ordet: förklara, samt alt ordet: bestämda skulle utgå.
Ropades ja.
Frih. Cederström: Jag anhåller att få anmäla min
reservation såväl emot beslutet om besparingarnas användande
som deremot, att Hr Gr. o. Landtm, meddelat en så beskalkad
propostn.
4tde punkten, i mom. i utlåt. N:o 212.
Hr af Billbergh, Joh. Peter: Jag har stillatigande
afliört discussionen öfver : mom. derföre, ätt jag är öfvertyga
d om Ständernas rätt att disponera besparingarna; men i
detta mom. anser jag Utsk. hafva gått längre, än det behöft.
Uti betänk. JX:o 78 föreslog Utsk. endast ett inom.,
motsvarande det, hvarom vi sednast fattat beslut; men nu har
Utsk. tillagt en förklaring, som ingalunda varit af behof
eller billighet påkallad. Utsk. har nemi. föreslagit, att de
gjorda lönanslagen, utöfver de vid sista riksdag fastställda,
endast må gälla för nuvarande innehafvare. Följden af ett
sådant beslut blefve den, att redan gjorda dispositioner omsider
blefve om intet. Jag hemställer, om sådant vore lämpligt.
Sedan K. M., enligt 1823 Ständers yttrade önskan, organiserat
ett verk; sedan K. M. vid sista riksdag förklarat
sig vara sinnad att fullborda reorganisätionen af de civila
embetsverken, gjort det och gifvit fullmagter å de inrättade
tjensterna, så hemställer jag, huru det väl skulle låta sig
göra att sätta K. M. i nödvändighet att, vid inträffande vacancer,
ändra slaten för efterträdarne, helst derigenom den
ena etnbetsinannen koinine att tjena för hälften emot den
andra af samma grad, i samma verk. Jag föreslår altså,
att vi må stadna vid det beslut, som redan blifvit fattadt, och
låta det nu ifråga var. mom. förfalla, samt anhåller 0111 pro
fios.
derå. Jag har med tillfredsställelse hört, att ett sådant
>eslut jemväl blifvit fattadt i BondeStåndet.
Hr Dalman: Mitt yttrande kommer att innefatta ett
bland exemplen huru man någon gång på olika vägar
och på skiljaktiga grunder, kan komma till samma resultat.
Jag förmodar nemi., att den siste talarens yttrade tillfredsställelse
kornme att vederfaras en betydlig förminskning, om
han kände de grunder, hvarpå BondeSt. kommit till del beheslut,
som han nu recommenderat. Jag tror, att de utgöra
ungefär!, desamma, som jag nu skall hafva äran utveckla.
Jag finner nemi. både oformligt och inconseqvent
af StatsUtsk. att, sedan det hos Constit.Utsk. anmärkt såsom
olagliga de lönedispoff tioner utöfver stat, som skett till
gardesreg:terna, sedan Utsk. derefter afstyrkt nämnde af K.
M. äskade löneförhöjningars uppförande på ordinarie stat
samt i afseende å Kammarrätten, sorn synnerligast lärer ligga
den siste talaren om hjertat, jemväl afstyrkt all förhöj
-
Dea 8 Augusti c. ra.
263
ning u dess stat, likasom å de flera stater, som sedan sista
riksdag fått interimsanslag; att, säger jag, sedan Ulsk. sålunda
förklarat de beviljade anslagen dels olagliga dels öfverflödiga,
Utsk. likväl nu tillstyrker samma anslags fortfarande
å annan väg. Hvad har man väl då vunnit genom
bifall till de förra afstyrkandena? Intet! Tvärtom har man
ökat det onda genom att inleda Styrelsen att likasom lagligen,
måhända på bekostnad af de utaf Ständerna fastställda
behof, bereda betydliga besparingar på hufvudtitlarna,
för att dermed fylla interimsstaternas anspråk. Denna
grannlagenhet, å 11. St:s sida, tycker jag veiki, vara drifven
för långt. Om Regeringen verkligen fastställt ordinarie
stater utöfver de af Ständerna gifna anslag, hade Constit.-  Utsk. omöjligen kunnat undgå att deremot göra anmärkning;
men förhållandet måste vara, att staterna blott äro
uppgjorda ad interim. Så är åtminstone fallet med gar
desrégementerna;
och ehuru jag icke bestämdt känner, huru
det förhåller sig med Kammarrätten, förmodar jag dock,
att dermed är på samma sätt beskaffadt. Det hade åtminstone
varit högst oklokt af K. M. att meddela bestämda
fullmagter å löner, som Ständerna icke beviljat, utan kunna
vid en blifvande riksdag afslå. Sådana äro de skäl,
hvarpå jag stödjer min begäran om afsläg å förevar, mom.
Jag kan icke begifva mig till att de facto sanctionera åtgärder,
som de jure varit olagliga. Det är väl sannt, att
Constit.Utsk. fritagit vederbörande från ansvar för berörde
dispositioner; men denna frikännelse kan omöjligen omfatta
dispositionerna i vidsträcktare mån, än i hvad de utgått
från den bevillning, som vid sista riksdag fastställdes. Eljest
hade Constit.Utsk. oundvikligen nödgats göra anmärkning
emot förhållandet; och jag uppmanar Utsk:s Hr ordförande
att i detta afseende yttra sig. Emedlertid är för närvar,
intet att att göra i saken. Statssecret. har gått fri från ansvar,
och detta mätte vara nog. Att derutöfver nu besluta,
att de olagligen beviljade löner, hvilka blifvit afstyrkta att
uppföras å ordinarie stat, sådant oaktadt skulle utgå af besparingar,
dertill kan jag åtminstone ej lemna min röst. Jag
förnyar altså min begäran om afslag å det föredragna mom.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Då jag anser Utskts
tillstyrkande i det förevar, morn. sakna all billighet samt derjemte
tror, att antagandet deraf komme att leda till de mest
skadliga följder, måste jag något närmare utveckla skälen,
hvarföre jag ogillar detsamma. Antoge man förslaget, blefve
första följden den, att de verkställda organisationerna
komme att återfalla i män af de nuvar. tjenstemännens afgång.
De växande göromålen skulle då åter fördelas på
en mindre-personal med mindre löner, och man skulle snart
se allmänna verk afstadna i deras behöriga gång; men organisationen
är så verkställd, att tjenstemäuuen icke Uro
Den 8 Augusti e. m.
flera, än göromålen oundgängligen fordra. Oredan och förlusterna
härvid äro lätt insedda; och hvad särskildt vidkommer
de civila verken (hvad militäranslagen beträffar, vill
jag derom icke yttra mig, då jag icke har deltagit deruti),
finnes förhållandet verkligen högst märkbart. Redan för
mer än io år sedan uttryckte Ständerna den åsigt, att reorganisationen
af dc civila embetsverken borde äga rum; att
härvid matté tillses, det personalen i möjligaste mån förminskades
&c. &c. Vid 1828 års riksdag var förslaget färdigt,
och Ständerna öfverlemnade åt Konungen alt verkställa
detsamma, ulan alt dervid fästa vilkoret att utaf besparingarna
taga medel dertill, men endast under önskan, att
saken måtte utföras med hänsigt till nytta, skyndsamhet
och ändamålsenlighet i göromålens gång. Konungen har
derefter sorgfälligt omfattat ärendet, sta111 förekommande nödiga
ansedda anslag på besparingarna, utdelat fullmagter å
de ökade lönerna och nya tjensterna, hvilka dock äro ganska
fä: med ett ord, hvad Ständerna önskat har Regeringen
sökt fullgöra; och nu skulle allt detta rubbas och upphöra
redan med de först tillsatta tjenstemännens afgång. Jag måste
anhålla örn uppmärksamhet härå. Man har trott, att
Konungen bort vänta till denna riksdag. Jag skulle ansett
sådant för ett förbiseende af statens nytta, enär denna fordrar,
att hvad som är gagueligt sker, så fort det kan ske,
särdeles detta mål, hvars angelägenhet var af Konung och
Ständer gemensamt pröfvad och erkänd samt kunde verkställas
medelst anslag endast inom besparingarna. Reg.F.
64 § säger, att Konungen äger disponera anslagen inom titlarna,
till af R. St. pröfvade behof; utom hvarje titel kan
Konungen altså icke lagligen sträcka dispositionen af inom
densamma befintliga medel. Men då mellan riksdagarna besparingar
å titlarna uppkomma, som äro oväntade för båda
Statsinagterna; då Ständerna gifvit Konungen dispositionsrätt
öfver dessa besparingar, och då derjemte behof finnas,
som verkl. äro af R. St. pröfvade, hemställer jag, om icke
K. M. ägt full anledning att göra de dispositioner uti ifrågavar.
hänseende, som man likväl nu velat ogilla. Jag medger
visserligen, att det i allmänhet icke är riktigt att anvisa
löner på besparingar, ty sådant leder nödvändigt derhän,
att antingen nya stater måste inrättas, eller ock embetsmännen
gå miste om, hvad de väntat sig få bibehålla;
men efter del beslut, som blifvit fattadt uti föregående inom.,
hvars fullkomliga grundlagsenlighet jag erkänner, kunna
icke löner hädanefter anvisas på besparingarna, och man
har således i detta afseende ingenting för framtiden att befara.
Nu har Konungen emedlertid öfverlemnat till Ständerna
att besluta, huruvida anslag, fastställda endast till
denna riksdag, skola fortfara eller icke; och då kan jag
icke begripa, huru man kan vilja vägra sådant, då organisatio
-
Den S Augusti e. tu.
tionerna, hvartill medlen erfordras, icke blifvit klandrade.
Det rättaste hade visserligen varit att öfverföra anslagen på
ordinarie stat; men då sådant icke skett, måste man besluta,
att de skola utgå på annat sätt. Utsk. har i stället föreslagit
en und. anhållan hos K. M. att vara i nåder betänkt
på att förändra organisationen af dessa verk och stater,
hvarigenom de förut varande tillgångarna må finnas tillräckliga,
eller, om någon förhöjning deri blifver af nöden, uppskjuta
regleringens definitiva fastställande, till dess Rikets näst
sammankommande Ständer blifvit i tillfälle att af förslaget taga
kännedom och yttra sig om anvisandet af den i anslaget
erforderliga tillökning Detta mom. må gerna qvarstå. Det
skall vara mig en tillfredsställelse, om organisationen kan
förbättras, ehuru jag derpå tvillar; men genom bibehållande
af 2 mom. skulle en fullkomlig oreda uppstå. Jag föreslår
altså, att 2 mom. må sålunda förändras, att orden: ”så länge
tjensternas nuvar. innehafvare qvarstå,” må uteslutas, hvaremot
orden: ”såsom hittills skett”, borde utbytas emot orden:
tills vidare. Skilnaden blefve, att lönerna då ställdes på
sjelfva embetsverket och icke på embetsmännen. Jag kan
icke inse, att, då 3:dje mom. qvarstår, Ständerna kunna anses
hafva bundit händerna på sig att besluta en annan organisation,
fäst med bibehållande af en lönereglering, mot
hvilken någon anmärkning icke blifvit gjord. Fullmagternas
innehafvare få då behörigen ut sina löner, embetsverken
fortfara i orubbad gång, och statsverket löper icke fara
att efter ett år eller par se sig stoldt i flera af dess
vigliga functioner. Jag anhåller om propos. i enlighet med
det förslag, jag haft äran framställa.
Gr. Cronhjelm: Det förefaller mig besynnerligt, att
tvenne talare, hvilka gemenligen i andra ämnen hysa olika
åsigter och äfven i detta varit af motsatt tanka, likväl förenat
sig till yrkande örn afslag å förevar, mom. Hr afBilibergh
liar dervid förmodligen varit ledd af välmening mot
embetsverken och Styrelsen; Hr Dalman deremot har troligen
tänkt, att man bör öfverlemna åt Styrelsen att i denna
sak hjelpa sig sjelf, så godt den kan. Man säger väl: les
extremes se touchent, men jag kan i detta fall icke dela
någondera åsigten. Jag vill häruti visa mig tillhöra den
rätta medelvägen. Jag har härom någon gång förut yttrat
mig och vill nu förbigå den motbevisning, hvartill Frih.
Åkerhjelms sednaste yttrande kunde föranleda, samt inskränka
mig inom det egentliga ämnet. Jag erkänner då, att
Styrelsen medelst de verkställda organisationerna visat ringa
grannlagenhet emot den andra Statsmagten. Styrelsen
hade bort vänta till riksdagen; och jag tror vidare, att organisationerna
kunnat verkställas så, att några nya anslag
icke erfordrats. Mina premisser äro således desamma sorn
ii H. 34
Den S Augusti e. m.
Hr Dalmans; mén jag kommer derpå till ett annat resultat
ån han. Hade R. o. Ad. icke börjat med att besluta, det
några löneanslag icke vidare få ä besparingarna af K. M.
anvisas, skulle jag möjligen vilja förena mig med Hr Dalman;
men då vi för en half timma sedan sagt: ”Sorn Styrelsen
gjort så och så, men vi icke kunna godkänna detta, besluta
vi, att det för framtiden icke får ske,” så anser jag det vara
oriktigt att nu i afseende å just samma behof, hvilka
blifvit på det underkända sättet fyllda, säga till Styrelsen:
Ni får hädanefter fylla dem så godt Ni kan och taga medel
huru som helst, samt såmedelst de facto tvinga Styrelsen
att bryta mot det beslut vi kort förut fattat; ty om vi afstå
detta moment, blir följden, enär Regeringen icke kan taga
tillbaka de fullmagter, hon utfardat, utan måste honorera
dessa, att besparingarna dertill komme att användas. Yi
hafva då åter vid nästa riksdag samma strid å bane. Jag
skulle altså anse, att de anslagna lönerna må, såsom en lösepenning
för den riktiga principen, med Rikets Ständers
begifvande utgå, så lange nuvar. tjenstemän innehafva lönerna.
Af sådan anledn. yrkar jag bifall till förevar, morn.,
och finnér mig icke i detta fall kunna gå längre emot Styrelsen.
Jag vet, att den mening ock finnes, att man bör afslå
detta morn., för att gifva Styrelsen så mycket mera, då
frågan vid den egentliga statsregleringen förekommer. Denna
mening kan jag icke gilla. Man skulle då gifva nya anslag
till löner, hvilkas tillkomst man förut ogillat. Skulle
likväl meningarna, såväl från ena som andra sidan, förena
sig till afslag å morn., återstår för mig icke något annat, än
att reservera mig emot ett sådant beslut, enär jag deruti ser
en handling, hvarigenom Styrelsen bringas, snart sagdt, till
nödvändighet att emot Ständernas beslut tillgripa besparingarna;
ty att Styrelsen måste honorera sina fullmagter lärer
hvar och en inse.
Hr af Billbergh: Den siste talarens premisser stå
icke i förhållande till hans conclusioner. Det har nemi.
synts Gr. Cronhjelm loyalt alt icke gå lungre emot Styrelsen
i närvar, fall, än hvad första mom i punkten innefattar,
och sålunda medgifva dispositioner till de löner, som redan
blifvit anslagna. Så tycker äfven jag. Men orsaken , hvarföre
jag yrkat afslag å nu ifrågavar. morn., är den, att oni
man utur mom. borttoge orden: ”så länge tjensternas nuvar.
innehafvare qvarstå,” blefve detsamma endast en repetition
af första morn., hvarigenom man blott sade, att hvad som
är gjort, kan icke hjelpas. Att Hr Dalman vill hänföra förhållandet
med Kammarrätten till parite' af det med gardesl-eg:terna
kan jag icke förlika med det hegrepp, jag gjort
mig om hans nrskillning. Hvad de sednare betralfär, hade
R. St. bestämdt afslagit för dem begärd löneförhöjning; hvad
deremot angår Kammarrätten, är redan af i8a3 års Ständer
Den b A ii g 11 st i c. m.
367
organisation af detta verk begärd oell har i öfverensstämmelse
dermed nu blifvit verkställd. Jag ber att få uppläsa
en stroph af K. brefvet af d. i5 Oct. i83i, hvari organisationen
anbefalles. Denna lyder sålunda:
Ilr af Billbergh uppläste en del af högstberörde K,
bref och fortfor derefter:
Häraf synes, att organisationen var en följd utaf derom
af 1823 års Ständer positivt framställd begäran, samt 1828
års Ständers tysta medgifvande. Kan det väl då kallas rätts.
enligt att ställa de omförmalda både förhållandena i parite
med hvarandra? Jag begifver mig åter till hufvudsaken,
nemi. det föredragna mom. Jag har derå yrkat afslag på
grund af de skäl, jag anfört; men skulle R. o. Ad. hellre
vilja antaga Frih. Åkerhjelms förslag, har jag ingenting deremot,
enär sådant leder lill samma resultat, som jag önskat.
Att deremot, på sätt Gr. Cronhjelm yrkat, låta mom. ordagrannt
qvarstå, öfverensstämmer för det första, på sätt jag
ledan nämnt, icke med de premisser, hvarefter Hr Gr. slutat
sig till ett sådant yrkande Det innefattar derjemte eti
tydlig inconseqvens, att K. M. skulle gifva fullmagter på
lägre löner till efterträdarne, än de belopp, hvartill han
sjelf upphöjt företrädarnes; och dessutom vågar jag påstå,
hvad Kammarrätten beträffar, att dä detta verk nu äger
tredubbla göromål och en förminskad tjenstemannapersonal,
är det icke tänkbart, att någon skulle vilja åtaga sig tjensterna,
om man nedsatte lönerna. Jag förenar mig alisa i
Frih. Åkerhjelms förslag, i fall han derifrån icke vill afstå,
men hemställer dock, om icke ett enkelt afslag skulle vara
bättre, enär ett Stånd redan fattat ett sådant beslut och två
altså då deruti komme att stadna emot två.
Hr Dalman: Jag skulle helt och hullet hafva misstagit
mig om inotiverna för R. o. Ad:s beslut, att Konungen
icke hädanefter må anvisa ,löneanslag på besparingarna, om
jag skulle anse, att deri inbegripits, det godkännandet af de
redan gjorda regleringarna borde blifva lösepenning för nämnde
beslut. Jag fattade detta beslut helt enkelt så, att, som
Regeringen företagit sig att uppgöra löneregleringar genom
anvisningar pä besparingarna, hafva Ständerna ansett nödigt
att medelst ett särskildt beslut sätta en gräns derför, att
sådant hädanefter får ske; men att man i och härmed för
alltid godkänt de regleringar, som skett, har jag icke föreställt
mig. Man har här yttrat, det man icke borde sätta
Regeringen i den obehagliga nödvändighet att återtaga de
fullmagter, lion utfärdat. Jag medger, att sådant blefve
obehagligt; men Regeringen har sjelf beredt sig denna obehaglighet,
och som man bäddar, får man ligga, säger ordspråket.
Detta obehag skulle dock i allt fall endast gälla
lönerna för de embetsman, som erhållit fnllrnagter å sina
tjenster; och då Hr af Billbergh här oflicielt upplyst, att
a68
Dea 8 Augusti e. m.
förhållandet är sådant med Kammarrätten, samt reorganisationen
af detta verk har sin grund i Ständers begäran, medger
jag, att det är svårt att komma ifrån att honorera dessa
fulImagter. För att i detta afseende gå halfva vägen,
och då i vårt land considerationssystemet är till den grad
hylladt, att man anses, snart sagdt, som en Jacobin, om man
icke vill bekänna sig till detsamma, vill jag också begifva
mig derhän, det de sedan sista riksdag reglerade embetsverk,
för hvilkas tjenstemän Konungen utfärdat fullmagter å
de nya lönerna, må, så länge tjensternas nuvar. innehafvare
desamma bestrida, utaf besparingarna utbekomma de
löner, som blifvit dem tillerkända; men derutöfver kan jag
icke gå. Då jag notoriskt känner, att gardesreg:ternas reglering
icke innefattar det villkor, jag för mitt medgifvande
uppgifvit, utan dessa regleringar blott äro tills vidare fastställda,
finnes intet skäl att låta sådana interimsstater gälla
för längre tid, än de voro beräknade, eller till nästa statsreglering.
Man saknar ej exempel uppå, att tjenster blifvit
indragna utan ett runstyckes ersättning åt tjensternes innehafvare,
och då läroverken och universiteten nyligen reglerades
med interimsstater, fastställdes dessa endast under uttryckligt
förbehåll, att, om Ständerna icke godkände anslagens
fortfarande, kom me de att upphöra. Enahanda vilkor
var fästadt vid gardenas reglering, och Regeringen är således
icke comprometterad genom en återgång till den gamla
löningsstaten. Skulle Regeringen i öfrigt vilja fortsätta anvisningar
på besparingarna på samma sätt som hittills, må
det bero af henne sjelf alt så förfara. Kommande Ständer
få pröfva detta. Jag är på förhand säker, att samma considerationssystem
då lärer komma att följas som det, hvilket
nu tvifvelsutan gör sig gällande, och att ansvar således uteblifver;
men att belöna en lagöfverträdelse på det sätt, att
den sanctioneras till lag, strider åtminstone emot mina
grundsatser.
Hr Cederschjöld: Detta ämne har länge utgjort föremål
för min eftertanka och mina bekymmer, och jag tillstår,
alt jag icke kunnat utfinna något bättre medel att bevara
den ena och andra Statsmagtens värdighet, än det Utsk. föreslagit.
I anledn. af en ledamots yttrande, att R. St., utan
förbehåll i afseende å anslagen, till K. M. öfverlemnat reorganisationen
af de civila embetsverken, ber jag att få uppläsa
särskilda Utsk:s vid 1823 års riksdag utlåt, i detta ämne.
Det finnes under pag. 219 och lyder sålunda: "I sam
manhang
härmed har Utsk. jemväl antagit, att, till undvikande
af statens betungande med utgifter i och för den
”nya embetsregleringen, det förhållunde synes lämpligast
”kunna iakttagas, att de förökade löningsförmåner, hvilka
”dervid blifva nödiga för åtskilliga embets- och tjenstemän,
”icke utgå annorlunda, än i den mån de indragna lönerna
Den 8 Augusti c. ra.
”blifva genom innehafvarnes afgång eller befordran lediga,
”för vinnande af hvilket ändamål till K. M. synes böta öf”verlemnas
att använda de löner, som genom afgång eller
”befordran indragas vid de verk, der sådant anses af behof”vet
påkalladt, utan afseende derå, om lönen derstädes eller
”vid något annat verk blifvit ledig . Och kunde i följd
”häraf provisoriska löningsstater uppgöras, för att vid först
”blifvande riksdag till R. H. St:s pröfning öfverlemnas.”
Häraf vill det synas klart, att Ständernas åsyftning varit,
det den nya regleringen icke borde kosta mera än den
gamla. Jag skulle icke vara obenägen att ingå på Frih.
Åkerhjelms förslag, om jag icke deruti funne den svårighet,
att, om vacancer innan nästa riksdag uppstode, efterträdarne
komme att erhålla lika lön som deras företrädare;
och detta stridde emot eller innefattade åtminstone en
svårighet för verkställigheten af beslutet i följande morn.,
att nemi. regleringarna i möjligaste män må ske inom de
gamla anslagen. Jag tror derföre, att det vore bättre, att
den tillträdande tjenstemannen i början erhölle mindre lön,
men med hopp att få förhöjning, om den förestående regleringen
sådant komme att medgifva.
Frih. Ehrenborgh: Såsom ledamot af Constit.Utsk.
vore jag visserligen skyldig Hr Dalman ett svar å dess till
mig gjorda hemställan, om icke detta svar läge i Utsk:s betänk.
; hvadan jag altså endast till detsamma hänvisar honom.
Hvad sjelfva saken beträffar, bekänner jag, att, sedan
R. o. Ad. antagit i mom. i denna punkt, jag skulle anse
det vara R. o. Ad. mest värdigt att tillstyrka uppförandet å
stat af allt, som, efter R. o. Ad:s förmenande, hittills oriktigt
blifvit å besparingarna anvisadt; men då denna mening
troligen icke lärer göra sig gällande, förklarar jag för min
del, att, då jag anser 2:dra mom. icke antyda mera än det
forsta, detsamma, till det minsta sagdt, är öfverflödigt. Utsk.
bar tillstyrkt: ”att vid de embetsverk och corpser, som se”dan
sista riksdag blifvit reglerade med högre aflöningssta”ter,
än de af R. St. fastställda, må fortfarande, så länge
”tjensternas nuvar. innehafvare qvarstå, det högre afiönings”beloppet
få tillgodonjutas, och skillnaden deremellan och
”den gamla staten, såsom hittills skett, utgå af de på huf”vudtitlarna
uppkommande besparingar.” Mig synes, att allt
detta är uti förra mom. uttryckt i det enda ordet: ”hädanefter.
” Deruti innefattas ju förutsättningen af medgifvande,
det de löner, som hittills blifvit anvisade, få qvarstå.
Ingenting nytt är således med detta morn. uttryckt,
och då vet jag ej heller, hvarföre det skall bibehållas. Skulle
det uttrycka något, måste åtminstone redactionen förändras;
men antages denna åter sådan, som Frih. Åkerhjelm
föreslagit densamma, måste 3:dje mom. försvinna. Om det
är R, o. Ad:s mening att uttrycka, att hvad som är gjordt
270
Den 8 Augusti c. m.
icke skall rubbas, så bör förklarandet häraf ske uttryckligen;
men moni., sådant det nu är, innefattar icke detta. Jag anser
således tjenligast vara att antaga Frih. Åkerhjelms förslag,
men deremot borttaga 3:dje mom. helt och hållet.
Ilr Lefre'n, Johan Pehr: Utsk. har, efter mitt förmenande,
framställt denna fråga fullkomligt systematiskt, dels
enligt de åsigter, Utsk. sjelf uttryckt, och dels i anledn. af
Constit.Utsk:s mellankomst. Utsk. har nemi först föreslagit,
huru hädanefter (med cursiv stil i förslaget uttryckt)
borde tillgå; och till ytterligare bevis på, att Utsk. härvid
icke menat, hvad hittills skett, har Utsk., sedan det anfört,
huru Constit.Utsk. behandlat frågan, framställt förslaget i
det morn., vi förehafva. Detta visar tydligen, att Utsk. velat,
det ingen förblandning borde äga rum emellan hvad
hittills skett och hvad hädanefter bör ske. Skulle man nu
utesluta detta sednare inom., kunde sådant lemna anledning
till ytterligare tvist vid nästa riksdag, och det lärer
icke vara meningen. Jag yrkar altså, att mom. må qvarstå
med den förändring, Frih. Åkerhjelm deri föreslagit.
Om K. o. Ad. bifalla detta samt till K. M. framställa den
underd. önskan, som i nästföljande mom. föreslås, lärer det
blifva en gifven följd, att de tjenstemän, som blifva förordnade,
intilldess den organisation för sig gått, som i 3:dje
mom. omtalas, icke erhålla fullmagter på stat, utan endast
constitutorialer.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Det är enligt 89 §
Reg.F. K. M:s rättighet att organisera embetsverken. Konungen
hade altså kunnat, utan R. St:s med verkan, bestämma
den organisation, som skett. Nu är likväl händelsen, att
Konungen verkställt denna uppå R. St:s uttryckliga begäran.
Dervid befanns, att göromålen i alla verk betydligen
ökats. Personalen förminskades dock, enligt hvad Ständerna
förklarat sig önska. Men då erfordrades också, att de fåtaligare
och mera sysselsatta tjenstemännen skulle vara så
lönade, att dé icke för sin bergning behöfde, såsom tillförne.
tjenstgöra på flera ställen. Sådan har grunden varit,
hvilken vid den gjorda organisationen blifvit iakttagen. Då
Konungen noga pröfvat behofven och icke gifvit större löner,
än dessa ovilkorligen erfordrat, borde Han desto hellre vänta,
att R. St. skulle godkänna de vidtagna åtgärderna, som
dessa voro i fullkomlig öfverensstämmelse med både grundlag
och R. St:s egen önskan. Hade tillfälle gifvits att på
indragningsstat uppföra alla ålderstigna tjenstemän, som
knappt kunna sköta de gamla färre göromålen, ännu mindre
de ökade nya, så hade saken lätteligen låtit sig göra utan
nya anslag; men då en sådan indragningsstat icke fanns, och
dessa gamla tjenstemän icke kunde lemnäs åt sitt öde, utan
måste tills vidare bibehållas, kan jag åtminstone icke inse,
att någon annan utväg för den nya organisationens verk
-
Den S Augnsti e. ra.
271
ställande gifvits, än att på besparingarna anvisa erforderliga
medel. Detta är hvad som skett. Likväl synes Utsk:s förslag
åsyfta att upphäfva den nya organisationen genom medels
vagrande till hennes fortgång. Då man besinnar, att
den är verkställd efter långt och moget betänk , synes det
väl orimligt att upphäfva densamma strast efter det dea
blifvit färdig. Det går ej an att låta Rikets tjenst stå efter;
Konungen kan icke lemna derhän, huru de allmänna göromålen
blifva skötta. Hvad återstår då annat, än att taga
medel af besparingarna. R. St. böra åtminstone ieke sätta
sig deremot, om de ej vilja gifva nya anslag. För min del
skulle jag tro, att genom det beslut, R. o. Ad. fattat vid
första moni. af denna punkt, äro detta andra oell derefter
följande mom. öfverflödiga, såsom Frih. Ehrenborgh ock visat;
ty om R. o. Ad. velat säga, att besparingarna hädanefter
icke finge användas som hittills, hade det bort heta: hädanefter
uppkommande besparingar. Så lyda likväl icke orden,
endast, så att besparingar hädanefter icke må anvisas till
några bestämda löneanslag på stat De nu ifrågavar. anvisningarna
äro redan gjorda. Ett godkännande deraf är genom
beslutet i förra mom. af R. o. Ad. förutsatt. Detta beslut
måste bestå, och då blifva begge de efterföljande morn. öfverflödiga.
En orimlighet sy nes det ock vara, att af en efterträdare
till en tjenst fordra lika mycket, ja, ännu mera
arbete än af företrädaren, emot en ringare lön, än denne
.åtnjutit. Tillgången på dugliga embetsman är redan ingalunda
för stor. Antoge man ett sådant förknappningssystem
som det ifrågaställa, komme troligen ännu färre att
vilja åtaga sig de mödosamma tjensterna. Om de militära
anslagen vill jag egentligen icke yttra mig, emedan jag icke
känner dem. Jag skulle likväl tro, att man icke gerna
kan fordra af blifvande underofficerare, att de skola tjena
för mindre, än deras företrädare uppburit. Hvad 3:dje
mom. angår, synes det uttrycka en Ständernas önskan att
se de veikställda organisationerna upplösta, intilldess nya
beslut i detta afseende framdeles kunna af Ständerna sjelfva
fattas. Jag tror nog, att vissa medlemmar af R. St. kunna
äga erforderlig skicklighet att organisera embetsverken; men
deraf följer icke, att den skickliges arbete godkändes ens af
lians Stånd, ännu mindre af alla 4> och innan saken hinner
så vida, torde man få vänta något länge, innan organisationen
på berörde sätt vinner fullbordan. Jag tillstyrker, att
både 2:dra och 3:dje moni. måtte utgå, eller i annat fall,
att Frih. Åkerhjelms förslag måtte antagas.
Hr Cederschjöld: Frih. Åkerhjelm har medgifvit bifall
till 3:dje mom. Skillnaden i afseende å 2:dra mom.
emellan hans förslag och Utsk:s, är endast den, alt enligt
hans skulle, vid inträffande vacancer i embetsverken, den
sednast fastställda lönen gälla jemväl för efterträdaren, då
Den 8 Augusti c. m.
deremot, enligt Utsk:s förslag, i sådant förhållande de gamla
lönerna Lomme att tills vidare fortfara. Enligt båda förslagen
borde R. St. hos K. M. anhålla om ny reglering.
Då lärer det väl icke kunna nekas, att en sådan vore lättare
att åstadkomma, om man börjat med att gifva tjenstemännen
mindre löner, så att man kunde öka dessa, än om
man gifvit dem sådana löneanslag, att inskränkning deri
möjligen kunde blifva behöflig. Jag fortfar altså att gilla
bifall till Utskls förslag.
Gr. Cronhjelm: Jag ber att få upptaga till besvarande
några yttranden, som jag hört. Hr Dalman har begifvit
sig till medgifvande, att de ifråga var. löneanslagen må
fortfarande utgå till alla dem, som hafva fullrnagter å deras
tjenster. Jag erkänner, att det strängaste och principenligaste
vore att skilja emellan dem, som innehade tjensterna
till följd af verkliga fullrnagter, och sådana, som blott
vore tillförordnade; men genom en sådan distinction finge
Regeringen i alla fall dementie i afseende å regleringen i dess
helhet. Jag är icke bland dem, som hylla considerationssystemet;
men lika med Hr Cederschjöld vet jag verkligen
icke något annat sätt att komma ifrån saken, än det Utsk.
föreslagit. Jag vill icke medgifva borttagande derifrån af
någon mening. Det vill likväl synas, som Utsk. gått nog
långt i stränghet, då så många yrkat rent afslag på mom.
I anledn. af hvad som vidare under denna discussion förekommit,
ber jag att få förklara, det jag fullkomligen bestrider,
alt R. St. begärt organisationen af embetsverken,
med öfverlemnad obegränsad rätt i afseende å kostnaden;
tvärtom har Hr Cederschjöld upplyst, att Ständernas mening
varit, det organisationerna borde ske inom redan anslagna
tillgångar. Då Frih. Åkerhjelm yttrade sig i denna
del och jag derpå svarade, begärde jag att slippa upptaga
detta tvistefrö; men då det nu i alla fall utvidgat sig, mäste
äfven jag erinra, att organisationerna skett helt och hållet
annorlunda, än R. St. begärt. Och, mina Hrr! dessa
organisationer skedde dessutom utan afvaktan på riksdagen.
Det är nödigt att härpå fästa uppmärksamheten, på det man
icke må förvilla omdömet med påstående, att allt gått efter
Ständernas egen begäran. Om vi helt och hållet afslå förevar.
morn., ställa vi Regeringen i ett ganska obehagligt
förhållande till sina egna embetsmän. De löner, som äro
anslagna, måste således utgå. Förmodligen komma de att tagas
af besparingarna; men det lärer vara nödvändigt att göra
ett sådant undantag från principen, på det tvist icke ånyo
vid nästa riksdag rör:de denna fråga må uppstå. Hvad angår
borttagandet af vilkoret, att de högre lönerna endast
må gälla för nu var. innehafvare, kan jag, såsom jag förut
förklarat, icke medgifva sådant. Det står i fullkomlig öfver
-
Den 8 Augusti c. m.
verensstämmelse till 3:dje morn,; ty om reorganisation skall
ske, är det beqvämt, att icke tjenstemän äro tillsatta på
stat. Jag har väl hört sägas, att tjeusterna då icke skulle
blifva skötta; men jag fruktar ej, alt man ju icke skall linna
personer, som vilja åtaga sig dem på förordnande. Förenande
mig med Hr Cederschjöld, yrkar jag altså bifall
till memorialet.
Hr Dalman: Då jag icke är vederlagd i den af mig
yrkade princip, kan jag icke heller frångå den tanka, jag
yttrat i afseende ä det förevar, målets afgörande; och jag
ber att ytterligare fä fästa uppmärksamheten på inconsequensen
hos de talare, med hvilka jag ofta annars delar
åsigter, men som nu icke tänka lika med mig, att nemi.,
då de klaga öfver Constit.Utskrs lamhet vid behandlingen af
frågorna, rörande Regeringens constitutionella ansvarighet,
de likväl icke söka göra sin rätt gällande genom vägrandet
af sådana anslag, som grunda sig på åtgärder från Regeringen
, hvilka icke varit öfverensstämmande med Representationens
beslut. För min del skulle jag tro, att, då anmärknrsanledning
mot Statssecret. för krigsärenderna, i afseende å
löneförhöjningen till gardesreg:terna, utaf Constit Utsk. blifvit
underkänd just på den grund, att den nya staten endast
var anordnad ad interim till denna riksdag, att, säger
jag, det vore consequent att åtminstone låta denna ogillade
disposition för framtiden upphöra. Det är derföre, sorn jag
yrkar afslag å denna punkt. Skulle Regeringen likväl vilja
för löneförhöjningarnas framgena utgående använda besparingarna,
så ina den göra det på eget bevåg; men jag kan
åtminstone icke gifva nya anvisningar på samma väg, som
vi nyss ogillat. Det vore då vida consequentare att fastställa
lönerna pä ordinarie stat. Blefve förhållandet verkligen
sådant, att Regeringen linge dementie, om lönerna icke kunde
fortfarande)1 utbetalas, så förmodar jag, att Regeringen
inför nästa Ständer kunde göra sina skäl gällande, i fall
hon verkligen blifvit för räddandet af sin värdighet nödsakad
att fortfarande anvisa samma löner på besparingarna.
Man har talat om ett tvistefrö. Beklagligen finnes det;
men det är också lika beklagligt, att man icke skall vilja
låta det antingen utveckla sig till ett gifvet resultat, eller
ock låta det helt och hållet förvissna. En gång måste väl
frågan i botten afgöras. Väl beskrifver man, hvad Regeringen
förtjent och icke förtjent, och förespeglar, att det är
vid statsregleringen man bör taga igen, hvad man förlorat
vid deehargen, samt sålunda endast åt Styrelsen bifalla de
mest oundgängliga behofven; men jag hemställer då,omdet
är skäl att anvisa medel till behof, hvilkas tillkomst man
ogillat och hvilkas nödtorft StatsUtsk. icke kunnat godkänna.
Jag fortfar dock i mitt medgifvande, att det finnes skäl
11 H. 35
Den 8 Augusti e. m.
till undantag i afseende å Kammarrätten, enär Ständerna
begärt organisationen af detta verk, samt någon anmärkning
emot verkställigheten icke skett. Consequentare vore det
visserligen att uppföra anslaget på stat; men jag begifven
mig dock dertill, att Kammarrättens tjenstemän må få behålla
de anslag, de fått, så länge nemligen tjensterna innehafvas
af den nuvaiv personalen.
Hr af Billbergh: Jag måste erkänna, att jag fått bekräftelse
på den sanning, att man icke bör binda sig vid
grundsatser. Jag föresatte mig nemi. pä f. m. att icke yttra
mig mer än två gånger i samma sak. Jag måste nu frångå
denna regel för att besvara några yttranden af Gr. Cronhjelm
och Hr Cederschjöld. De hafva fastat sig dervid, ått
organisationen skett med anslagsbelopp utöfver gamla staten,
samt påstått, att sådant varit stridande mot R. St:s begäran.
Sannt är visserligen, att 1823 års Ständer framställde
sin begäran sålunda; men jag ber R. o. Ad. draga sig
till minnes, alt R. o. Ad. vid sista riksdag beslöto, att, enär
erfarenheten visat, det tjensternännen icke kunde uppehålla sig
med desmå löner, de hade, anslagen borde ökas för nästan
alla de högre embetsverken, och då kunde det väl icke anses
rättsén ligt, att öfriga verk, som blefvo föremål för organisation,
skulle åtnöjas med samma löner, som de förut innehade.
1823 års princip kunde altså icke tillämpas. Gr.
Cronhjelm har icke velat tro på svårigheten att få skickliga
personer att emottaga tjensterna, i fall Utsk:s förslag skulle
antagas. Jag får då upplysa, att före regleringens verkställande
måste Presidenten i Kammarrätten ingå till K. M. med
underd. hemställan i afseende å omöjligheten att med de
ringa löner, som funnos, kunna begära, att tjensternännen
med nit och drift skulle fullgöra sina åligganden. Då man
sanningsenligt möttes med det svar af tjensternännen: vi äga
icke skor, inga kläder, hustru och barn svälta hemma, så
frågar jag, hvad man väl kunde vidare påstå? K. M. anslog
en gratification af 3ooo r:dr b:co, som då för ögonblicket
afhjelpte förlägenheten. Vidare har man sagt, att den personal,
som förut fanns, var tillräcklig. Då har man likväl
icke beräknat, att flera anslag funnos för extra ordinarie
tjenstemän, men alt vid en organisation allt måste.ställas på
ordinarie stat; hvadan ökning deri altså blir oundviklig.
Dessutom får jag erinra, att Kammarrättens organisation
skedde med åstadkommande af minskning i göromålen förandra
verk. Hela staten går likväl nu till 48,000 r:dr. Riksg.-  cont. kostar deremot 65,000 r:dr. Huru tror man väl nu,
att jenmförelsen emellan dessa båda verks arbeten komme
att utfalla? Ett kammarrättsråd har 1600 r:dr, en commissarie
i Riksg.cont. har 2000. livi Iken af dessa tjenster troiman
väl fordrar mesta mödan, att icke tala om skicklighet.
Då jag altså tror mig hafva visat nödvändigheten uti fort
-
Den S Augusti e. m.
2^5
randet af anslaget för Kammarrätten, så och under förnyande
af mitt förklarande, det jag tror, att man icke kan finna
lämpliga personer, som vilja åtaga sig tjensterna för ringare
lön, hemställer jag åter, att det förevar, mom. må afslås,
under förklarande, att hvad som hittills skett måste bestå,
samt hemställer till Fril). Åkerhjelm, om han icke , med
frånträdande af sitt förslag, skulle vilja instämma i mitt yrkande.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Hvad Kammarrätten
särskildt beträffar, har redan fullständigt blifvit
ådagalagdt, att detta verk befinnes i fullkomligt behof af de
löner, detsamma för närvarande äger sig anslagna, och jag
instämmer endast i hvad sålunda blifvit yttradt. Jag har
dessutom icke hört någon tala emot sjelfva organisationen;
det är endast emot sättet, man gjort anmärkningar. Jag
vill icke derom särskildt yttra mig; men då det är fråga
om att afslå löner, på det en i sig sjelf oklandrad lemnad
organisation skall förfalla, synes mig någon hämndkänsla
vilja lägga sig till grund för våra beslut, och sådant är icke
Representationen värdigt. Ur sådant skäl förenar jag mig
med Frih Ehrenborgh deruti, att det vore bäst att afslå
förevar, morn.; men jag skall icke sätta mig emot, om meningarna
skulle vilja förena sig till antagande af Frih. Åkerhjelms
förslag, ehuru jag erkänner, att bättre vore att afslå
mom. samt vid statsreglcringen uppföra de gjorda anslagen.
Frih. Åkerhjelm: En talare har till mig framställt,
om jag icke skulle vilja frångå mitt förslag och i stället medgifva
afslag å förevar, morn. Jag anser mig då skyldig att
gifva tillkänna, det jag åsyftat att gå R. St:s önskningar till
mötes i båda mom. och derjemte undanrödja olägenheterna
af hvad Utsk. i det nu förevar, föreslagit. Då jag både såsom
representant och embetsman linner angeläget, att Regeringen
icke sättes i förlägenhet för oupdgängliga behof,
samt föreställer mig, alt detta jemväl måste vara den andra
Statsmagtens önskan, anser jag mitt förslag nyttigt och kan
icke underlåta att yrka, att detsamma må underställas R.
o. Ad:s bepröfvande. Man har sagt, att t8u3 års Ständer
vid deras begäran om embetsverkens organisation fästade vilkoret,
att ökning i anslagen deraf icke mätte uppkomma.
Jag åberopade endast, att i den underd. skrifyelsen i ämnet
någonting annat icke linnes uttryckt, än att K. M. täcktes
uppgöra organisationerna på. det sätt, att embetsmäunens
antal icke ökades. Uti särskilda Utsk:s utlåtande förekommer
väl, att staten icke matte betungas med ökade anslag;
men sådant har oek i möjligaste mån skett. Då göromälen
emedlertid alltid liro, i stigande, är det nödvändigt, att ökning
i arbetskraften jemväl måste äga rum; och jag är öfvertygad
, alt Ständerna icke vilja, att icke statens tjenste
-
2;6
Den S Augusti e. m.
män må äga löner, på hvilka de kunna hafva sin utkomst.
Jag upprepar, att, hvad civila embetsverk en beträffar, Ständernas
önskan icke blott i afseende å sjelfva verkställigheten,
utan äfven i hänseende till utförandet deraf, med iakttagande
af möjligaste besparing, blifvit till alla delar uppfylld.
Jag anhåller om den propos., jag förut begärt.
Hr af Billbergh: Jag får börja med den förklaring,
att om man borttager orden: så länge nuvar. innehafvare
qvarstå, kan det vara likgiltigt, om mom. bifalles; men jag
bar önskat afslag derföre, att ett annat Stånd redan fattat
ett sådant beslut. Då emedlertid Frih. Åkerhjelm icke vill
afstå från sitt förslag, förenar jag mig hellre med honom,
än att en dubbel votering skall uppstå; och då för öfrigt
endast Hrr v. Hohenhausen och Dalman yrkat afslag, hemställer
jag till dem, om de icke skulle vilja derifrån afstå,
så att vi må komma till slut med detta obehagliga ämne.
Gr. Cronhjelm: Jag kan icke underlåta att upptaga
ett yttrande af Frih. Åkerhjelm. Han har nemi. sagt, att
11. St. icke i den underd. skrifvelsen om embetsverkens organisation
uttryckt detsamma, som innefattas i särskilda Utsk:s
utlåt, i frågan. Jag har den underd. skrifvelsen i handen.
Der säges: ”Af denna anledning få It. St., med öfverlemnande
af nämnde betänk, och med åberopande af deri
"anförda liufvuÖgrunder, hos E. K. M. i underd. anhålla,
"det E. K. IM. må täckas till verkställighet befordra de de”lar
af samma förslag, E. K. M. finner leda till Styrelsens
”förenkling och till inskränkning i embetsmännens antal.”
Dessa omtalade grunder finnas i betänk. Der heter det:
”1 sammanhang härmed har Utsk. jemväl antagit, att, till
”undvikande af statens betungande med utgifter i och för
”den nya embetsreglerjngen, det förhållande lämpligast sy”nas
kunna iakttagas, att de förökade Jöningsförmånerna,
”hvilka dervid blifva nödiga för åtskilliga embets- och tjenstemän,
icke utgå annorlunda än i den mån, de indragne
”lönerna blifva genom innehafvarnes afgång eller befordran
”lediga, för vinnande af hvilket ändamål till K. M. synes
”böra öfverlemnas att använda de löner, som genom afgång
”eller befordran indragas vid de verk, der sådant anses af be”hofvet
mest påkalladt, utan afseende derå, om lönen derstädes
eller vid något annat verk blifvit ledig, så att, enär
”någon tjenst inom ett verk blefve vacant, den må förenas
”med någon annan inom detsamma, till dess lön och arbete
”blifva betydliga nog för hvar och en.” Detta tox-de tillräckligt
ådagalägga, att ändamålet var förenkling i arbetssättet
samt att derigenom måtte åstadkommas att organisationen
kunde verkställas inom befintliga anslag.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla 2 moni. af /jtde punkten i StatsUtsk:s utlåt.
N:o 212:
D c ii 8 A u g u s t i e. m.
Ropades starka nej, blandande med mänga ja.
Frih. Boye, Fredr., begärde votering.
Hr Lefren: Jag anhåller om propos. å Frih. Akerhjehns
förslag.
Hr Dalman: Jag anhåller, att det förslag, jag till prot.
framlemna!, må blifva contrapropos:n.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade, att Frih. Åkerhjelms förslag skulle blifva contraproposm.
Hr Dalman: Jag förmodar, att man icke lärer förvägra
mig rättigheten att få mitt förslag uppläst samt, i händelse
jag dertill finner mig befogad, votering deröfver anställd.
Jag anhåller, att Hr Ridd.secret. må uppläsa detsamma,
samt att llr Gr. o. Landtm. behagar deröfver meddela proposition.
Hr Dalmans till prot. inlemnade förslag upplästes, så lydande:
Att å den för K. Kammarrätten sedan sista riksdag
utfärdade högre aflöningsstat-, än den af K. M. fastställda,
må fortfarande, så länge tjensternas nuvarande innehafvare
qvarstå, det högre aflöningsbeloppet tillgodonjutas och skillnaden
deremellan och den ganda staten, såsom hittills skett,
utgå af 2:dra hufvudtitelns besparingar.
Hr Dalman begärde, att propos. måtte framställas till
antagande af hans förslag till contraproposm.
Frih. Boye: Enligt discussionen har Frih. Åkerhjelms
förslag pluraliteten för sig, och jag anhåller derföre, att
det må blifva contrapropos. enrot Utsk:s tillstyrkande.
Hr Lefre'n: Enligt mitt förmenande är det Hr Dalmans
obestridliga rätt att få propos. framställd, huruvida R.
o. Ad. antager hans förslag till contraproposm. Sedan Hr
Dalman fått höra svar pä denna propos. beror det på honom
att bestämma, huruvida votering beliöfyer anställas
för att utröna pluraliteten.
H. Ex. Hr Gr, o. Landtm, yttrade, det han vore
sinnad att framställa propos:r till de upppgifna förslagens
antagande såsom contrapropos,, i den ordning de blifvit afgifna;
i anledn. hvaraf H. Ex. nu förnyade sig sednast gjorda
propos,, att Frih. Åkerhjelms förslag mätte antagas till
contraproposm.
Ropades starka ja, blandade med inånga nej,
II. Ex. förklarade, det han tyckt sig finna, att ja öfverrösta!
nej.
Hr Dalman: Då det af svaret på den framställda propos.
till antagande af Frih. Åkerhjelms förslag synes mig,
att något hopp om framgång för min mening icke lärer lö
-
Deli 8 Augusti e. m.
refinnas, vill jag icke besvära med en votering, utan får endast
reservera mig emot beslutet, under fortsatt förklarande,
att jag ansett morn. böra afslås, samt att det sålunda
bade bort öfverlemnas till Regeringen sjelf att bedöma, om
sådana regleringar, som Ständerna ansett öfverflödiga oell
oriktiga, böra fortfara eller ej. Jag reserverar mig jemväl
emot den iakttagna formen att icke meddela propos. å ett
fullkomligen lagligt förslag. Jag kan icke finna, huru sådant
kan förvägras.
Hr Rosenblad, Bernh.: Ehuru jag förklarar, att jag
hade voterat emot Hr Dalman i fråga om hans förslags antagande
till contraproposition, enär jag önskar bifall å Frih.
Åkerhjelms, instämmer jag dock i reservationen emot den
vägran, Hr Dalman vederfarits att få sitt förslag i propos.
till Ståndet framstäldt.
Gr. Cronhjelm: Jag hemställer till Hr Rosenblad, huru
R. o. Ad. väl på annat sätt, än som skett, skall bete sig,
då en viss contrapropos, genom derå framställd propos. blifvit
antagen samt votering deröfver icke blifvit hegard. Beslut
är ju då fattadt, och framställning till uppritvande deraf
lärer icke grundlagsenlig! kunna äga rum.
Grina Frölich, Da v., och Posse, Arv,, samt Hr
Tham, Wolrath, förenade sig med Gr. Cronhjelm.
Upplästes till justering och godkändes följande voleringsproposm:
Den,
sora bifaller, att vid de embetsverk och corpser,
som sedan sista riksdag blifvit reglerade med högre aflöningsstater,
än de af R. St. fastställda, må fortfarande, så länge
tjensternas nuvar. innehafvare qvarstå, det högre aflöningsbeloppet
få tillgodonjutas, och skillnaden deremellan och
den gamla staten, såsom hittills skett, utgå af de på hufvudtitlarna
uppkommande besparingar, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad., att vjd de embetsverk och
corpser, som sedan sista riksdag blifvit reglerade med högre
allöningsstater, än de af R. St. fastställda, må fortfarande
det högre aflöningsbeloppet få tillgodonjutas, och skillnaden
deremellan och den gamla staten tills vidare utgå af de på
hufvudtitlarna uppkommande besparingar.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
sorn foijer;
Ja ■— a.5.
Nej — 73.
Hr Lefre'11: Sedan R. o. Ad. nu beslutat en förändring
i Ulsk:s förslag, hemställer jag, om R. o. Ad. icke skulle
Den 8 Augusti e. ra.
*79
finna för godt att inbjuda de öfriga Ständen att i detta beslut
med R. o. Ad. sig förena. Beslutet blir annars utan
påföljd.
Gr. Cronhjelm: Jag afstyfker inbjudningen. Jemnkning
utaf RiksSt:ns beslut uti denna fråga måste på vanlig
väg ske. Blifver jag öfverröstad uti detta mitt bestridande,
sä skall jag icke underlåta att begagna min rättighet att låta
min särskilda reservation åtfölja inbjudningen.
Hr Lefren: Det är under kännedom, att två Stånd bifallit
betänk, samt att ett afslagit detsamma, som jag föreslagit
inbjudningen, på det omgången af sammanjemnkning
i förstärkt StatsUtsk. må undvikas.
Hr von Hartmansdorff: Jag kan icke erinra mig något
föregående exempel, attén ledamot, sedan han i sitt eget
Stånd blifvit öfverröstad, försökt motsätta sig pluralitetens
åstundan att göra sitt beslut gällande jemväl hos de öfriga.
Jag kan icke föreställa mig, att majoriteten i förra händelsen
icke jemväl skulle blifva det i den sednare.
Gr. Cronhjelm: I conseqvens af Hr v. Hartmansdorff*
påstående skulle hvarje beslut uti eller genom sig sjelf innefatta
en inbjudning till Medslånden. Jag deremot föreställer
mig, att man kan votera med för beslutet inom eget
Stånd, men motsätta sig att söka bringa de öfriga Ståndens
redan fattade, motsatta beslut i öfverensstämmelse dermed.
Jag är af den tanka, att inbjudningar högst sällan böra ske.
Emedlertid kan det åtminstone icke nekas, att frågan är ny
och kan göras till föremål för en särskild votering, om någon
så för godt finner.
Frih. Åkerhjelm: Gr. Cronhjelm har fullkomligt rätt
uti, att frågan är ny; men Hr v. Hartmansdorff har troligen
lika rätt uti, att samma ledamöter, som bidragit till det
nvss fattade beslutet, jemväl lära instämma uti den före’
slagna inbjudningen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade inbjuda de öfriga RiksSt. att instämma uti R. o.
Ad:s genom votering nii sednast fattade beslut.
Ropades starka ja, blandade med nej.
H. Ex. Hr Gr. o. Landt m. förklarade, det han funnit,
att ja öfverröstat nej.
Gr. Cronhjelm: Jag förklarar vid min beder, att jag
icke uppfattat svaren så, som Hr Gr. o. Landtm, uttydt dem.
Jag vill dock icke besvära med en votering, utan förbehåller
endast min rätt att i nästa plenum afgifva min reservation,
under anhållan, att densamma må få åtfölja inbjudningen.
4:de punkten, 3 morn. i utlåt. JN:o 212.
Den 8 Augusti c. m.
Hr von Hartmansdorff: Jag har förut yrhat, att
detta 3:dje inom. må utgå; och efter det sist fattade beslutet
är det ännu mera öfverflödigt.
Hr Lefre'n: Jag vågar framställa en fullkomligen motsatt
tanka mot den siste talaren. Jag anser nödigt och nyttigt,
att det ifrågavar. mom. bifalles. Derigenom kunna
nästk. Ständer, gemensamt med Konungen, göra ett definitivt
slut på dessa obehagliga anvisningar på besparingarna. Jag
vet icke, hvarföre man skall afbryta bryggan till försoning
emellan båda Statsmagterna i delta fall.
Hr Dalman: Jag yrkar bifall till ifrågavar. morn.; och
då R. o. Ad. uti det näst föregående tillagt orden: ”tills
vidare,” förmodar jag, att förutsättningen varit, att K. M.
innan kort må företaga en så beskatläd reglering af embetsverken,
att deras behof må kunna fyllas inom befintliga anslag
samt de hittills oriktigt anvisade altså icke länge fortfara.
Lika med Hr Lefre'n önskar jag, att det en gång må
blifva slut på denna tvist dymedelst, att Regeringen icke
må fortsätta dessa olämpliga anvisningar på besparingarna
till ständiga behof. En fortsättning af denna tvist vore både
vådlig och obehaglig. Jag yrkar således bifall till detta
moment.
Frih. Åkerhjelm: Då jag hade lyckan vinna R. o. Ad:s
bifall till det förslag, jag uti förra mom. hade äran uppgöra,
tager jag mig äfven friheten nu föreslå bifall till delta
3:dje mom. Jag gör det desto hellre, som, enligt den redaction,
jag vid 2:dra morn. uppgjorde, ett bestämdt samband
finnes emellan detsamma och förevar, morn., sålunda nemi.,
alt interimsstaterna komma att qvarstå, tilldess regleringarna,
med iakttagande af möjligaste besparing, blifvit fullständigt
utförda. Dessutom är mom, af 3:ne Stånd bifallet.
Uppå derefter framställd propos. blef ifrågavar. 3:dje
mom. af R. o. Ad. bifallet.
5:te punkten bifölls.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till ii på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den ii Augusti 1834-
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 1 prot.utdr. för d. 8 dennes e. m.
Ju
-
Den ii Augusti f. m.
Justerades pleniprot. för d. 23 sistl. Juli e. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnde frän
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s und. skrifvelse till
K. M., nemi.:
N:o 90. i anledn. af K. M:s nåd. propos. till R. St.,
ang:de lindring i vilkoren för begagnandet af det utaf R.
St. till återuppbyggande af staden Borås anslagna låneunderstöd,
äfvensom eftergift af den staden åliggande bevillning;
N:o
91. rör:de ändring i nu gällande stadgande om öfverdomstol
i tullmai, m. m.;
N:o 92. ang:de lediga tjensters vid Postverket kungörande
i allm. tidningarna, samt att, vid återbesättande af sådana
tjensler, afseende måtte fastas å långvarig och pålitlig
tjenstgöring vid samma verk;
JV:o 93. angrde forsling af Kronans spannmåls- och
mjölföriäd för vissa garnisonsorter;
N:o g4- ang:de väckt fråga om undersökning, rör:de
den utmarken på Öland åsätta ränta.
Då nu i ett sammanhang föredrogos såväl StatsUtsk:s
utlåt. N:o 79, ang:de regleringen af utgifterna under riksstatens
Usta hufvudtitel, som samma Utsk:s, i anledn. af erhållen
återremiss af nyssnämnde utlåt., afgifna och d. 3o
sistl. Juli e. m. på bordet lagda mern. N:o 2i3, blef utlåt.
N:o 79 af R. o. Ad. bifallet.
Förelogos ej mindre StatsUtskrs utlåt. N:o 80, ang:de
regleringen af utgifterna under riksstatens 2:dra hufvudtitel,
än ock samma Utsk:s d. 3o sistl. Juli e. na. på bordet lagda
utlåt. N:o 214 i anledn. af erhållen återremiss å förstnämnde
utlåt. ]\T:o 80.
R. o. Ad. beslöt, att dessa utlåttn skulle punktvis föredragas.
i:sta punkten mom. Lit. a) i utlåt. N:o 80.
Hr Danckwardt, Magn. Georg: Den nu föredragna
punkten af utlåt, handlar om sportlernas upphörande
inom K. M:s Cancelli. Vid återremissen af StatsUtsk:s förra
betänk, tog jag mig friheten fullständigt utveckla de skäl,
som tala för denna af K. M. föreslagna förändring. Jag visade
då, att då liden är inne til! åtgärders vidtagande, hvarigenom
embets- och tjenstemannapersonalens aflönande genom
sportler, såsom olämpligt och motbjudande, må kunna afskalfas,
men sådant likväl borde ske småningom, början
lämpligen borde göras med K. M:s Cancelli, der sportlerna
till största delen bestå uti fullmagts- och resolutionslösen,
u H. 56
Den ii Augusti f. m.
livars utgående, förbytt i charta sigillata, lätteligen skulle
kunna controlleras. Jag utvecklade och bevisade, att staten
på ett sådant utbyte ingalunda komme att förlora, emedan
förslaget upptoge en billig tillökning i ehart* sigillatoe-afgiften
för fullmagter å åtskilliga tjenster, hvilka nu vidkännas stadgade
afgifler efter ganska mycket nedsatt beräkningsgrund.
Utsk. har för vidblifvandet af sitt förra tillstyrkande icke
anfört annat, än att Utsk. icke funnit sina anförda skäl
vara på ett tillfredsställande sätt vederlagda. Jag hemställer,
huruvida detta innefattar någon vederläggning af hvad
jag anfört. Utsk. säger likväl, att, oansedt Utsk. sålunda
icke funnit sina yttrade betänkligheter, dels om betydlig förhöjning,
emot hvad hittills varit stadgadt, i fullmagtslösen
för vissa tjenster, dels ock om möjligheten att stadga tillförlitliga
controller i afseende på ersättningens riktiga ingående,
vara jäfvade, Utsk. likväl icke skulle tvekat att i denna
punkt öfvergå till den yttrade motsatta åsigten, om icke,
efter hvad utredt blifvit, frågan om sjelfva löneregleringen
dermed stöde i oskiljaktigt sammanhang. Sådant är, efter
min öfvertygelse, ingalunda förhållandet. Sportlerna kunna
afskaffas, utan att någon tillökning i statsanslaget för löneregleringen
derför erfordras. De utgöra 2tne alldeles åtskilda
frågor, hvilket Utsk. i sitt förra utlåt, äfven medgifvit,
då Utsk. yttrar: ”Hvad nu först angår sportlernas upphörande
och utgående i stället såsom charta sigillata, anser Utsk.
frågan härom icke äga oskiljaktigt sammanhang med de i
och för regleringens tillvägabringande inom K. Cancelliet
såsom behölliga uppgifna tillökade anslag, utan kunna särskildt
afgöras.” Också hade vid afgifvandet af samma utlåt.
åtskilliga ledamöter yrkat på den föreslagna nödiga förändringen
af skäl, som de fullständigt utvecklat uti en
utlåt, bifogad reservation. På dessa grunder tillstyrker jag
bifall till K. M:s nåd. propos. i denna del, d. v. s. att med
sportlernas upphörande en motsvarande summa må på stat
uppföras, och denna summa i stället läggas på ehart* sigillatae-afgiften,
hvilket synes så mycket mera billigt, som det
närvar, förhållandet verkar ganska menligt på pensionerna.
Embets- och tjenstemännen, som icke få påräkna pension till
högre belopp, än hvad å Rikets stat är uppfördt, hvilket
betydligen skiljer sig från hvad de, sportlerna inberäknade,
i lön åtnjuta, nödsakas således att tjena qvar ända till dödsstunden,
ehuru de långt förut varit pensionsmessiga. Af
detta ytterligare skäl, i förening med hvad jag såväl förut
som äfven nu ofvanföre haft äran anföra, tager jag mig friheten
förnya min anhållan om bifall till K. M:s nåd. förslag
i denna punkt med den enda jemnkning, att charta: sigillataeafgiften
för fullmagter å consistoriella pastorater icke förhöjes
med mera än det belopp, hvarmed cancelligebiihren för
dessa fullmagter nu utgöres.
Frih. Cederström, Jac.: Äfven jag har vid första
Den ii Augusti f. ni.
2 83
utlåt., uti ifrågavar. afseende, gjort anmärkningar i samma
anda som Statssecret. för kammarärender. Jag har sökt
visa nyttan af sportelsystemets upphörande och ansett början
dermed böra göras inom K. M:s Cancelli, och instämmer
således i detta afseende uti den värde talarens åsigt;
men då jag icke med honom kan anse frågan om sportlernas
upphörande fullkomligen oafhängig af frågan om löneregleringen,
enär, i händelse löneregleringen, sedan sportlernas
upphörande blifvit beslutad emot uppförande på stat af
den utaf K. M. föreslagna summa, sedermera skulle komma
att bestämmas annorlunda, än att berörde summa jemnt
motsvarade det belopp, hvarmed lönerna, i ersättning för
sportlerna, sammanräknadt komme att ökas, följden blefve
den, att antingen brist eller öfverskott på denna summa
skulle uppkomma, så får jag, till förekommande häraf, anhålla,
att första punkten i förra utlåt., inberäknade alla dess
särskilda litt., må i sammanhang med första punkten uti
sednare utlåt, föredragas och afgöras, så att frågan om
sportlernas upphörande i sammanhang med löneregleringen
afgöres.
Ilr Lefre'n, Joh. Pehr: Sedan Hr Danckwardt förklarat,
att frågan om sportlernas öfverförande till charlie
sigillatse-afgiften kan äga rum utan afseende på, huru ined
den föreslagna löneregleringen i öfrigt kan komma att beslutas,
får jag så mycket hellre instämma med samma värde
talare, som det första steget att komma från sportelsystemet
icke billigtvis bör motarbetas af Representationen, som oupphörligen
med mer eller mindre skäl yrkar på reformer. Detta
är en nödig och nyttig reform; och jag upprepar, hvad jag
förut sagt, att då Styrelsen framkommer med förslag till
en klok och gagnelig reform, Representationen icke skall
motsätta sig densamma, för att sedermera klaga öfver brist
på förslag från Styrelsen till nödiga reformer. Delta är ett
steg till en stor och nyttig reform, hvarför man bör vara
Styrelsen tacksamhet skyldig i stället för att motarbeta
detsamma.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Under de flesta
l-iksdngar, jag haft äran bevista, har man yrkat på borttagande
af sportlerna för domrarne. Flera gånger förut har
jag i detta ämne yttrat min öfvertygelse, att detta icke går
an, innan en motsvarande löneersättning kan lemnäs dessa
embetsman; hvarvid jag ådagalagt, att rätta sättet, att i slikt
afseende sätta K. M. i tillfälle att kunna meddela ersättning,
vore att öfverflytta sportlerna på chartte sigillatie-afgiften.
Under sistförflutna riksdag var denna fråga ett ganska allvarsamt
öfverläggningsämne, hvaruti man likväl icke kom
till något resultat. Vid närvar, riksdag hafva inga motioner
i detta ämne blifvit väckta, förmodligen derföre, att
man trott, att lörslaget skulle möta svårigheter oth således
484
I)cii 11 Augusti f. m.
lika sorn viii förra riksdagar, icke komma till verkställighet. Jag
har, då fråga var örn chartte sigillatae-förordningen, tillkännagifva
min öfvertygelse, att R. St. alldeles för litet begagnade
det tillfälle, sorn andra lander bereda sig, att föröka sina
inkomster genom förhöjning i stämpelafgift. Jag tror,
att, när K. M. lemnat tillfälle för Representationen att beträda
den bana, som Representationen så ofta ansett böra
beträdas, det skulle vara i högsta grad inconseqvent att icke
antaga, K. M:s förslag. När K. M. börjar denna bana uti
Sitt Cancelli, ar det sannolikt, att den snart skall utsträckas
till atta dem, sorn aflönas medelst sportler, och således äfven
till domarecorpsen, hvarigenom säkerligen alla tvister om inrättandet
af förlikningsdomstolar skola upphöra, emedan domaren
då blifver sjelf den bästa förlikningsdomare, enär det
ligger uti hans eget interesse att, sedan hans inkomster blifva
oberoende af mängden eller uttänjandet af rättegångarna,
så ställa till, att hans arbete blir det minsta möjliga. Detta
är ett bland de stora skäl, som föranleda mig att tillstyrka
bifall till K. M:s nåd. propos., med den modification Hr
Danckwardt föreslagit.
Gr. Posse, Arv.: Jag anhåller att få förena mig med
de ledamöter, som yttrat sig i ämnet, samt att tillika få
fästa uppmärksamheten derpå, att den egentliga svårigheten,
som tyckes möta borttagandet af sportelsystemet i sin helhet,
nemi. fruktan, att göromålen derigenom skulle komma
att långsammare uträttas, icke äger rum i afseende på K.
M:s Cancelli, emedan sportlerna icke tillfalla dem, sorn
egentligen bestrida göromålen. Jag tillstyrker således bifall
till K. M:s propos. i öfverensstämmelse med hvad Hr Danckwardt
föreslagit.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Förekommen af de sista talarne
får jag blott till prot. anmäla, att jag förenar mig uti
det af Hr Danckwardt föreslagna tillstyrkandet.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Jag vill icke
uppehålla R. o. Ad:s tid med något tillägg till hvad flera
talare yttrat rörande förmånen af K. M:s nåd propos. om
sportlernas öfverflyttaude på cflartse sigillatae-rafgiften, och får
derföre blott förena mig med hvad Hr Danckwardt föreslagit.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
bifall å hvad StatsUlsk. i detta mom. yttrat.
Ropades nej.
H. Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade antaga K.
3VI:s nåd. förslag om de s. k. sportlernas inom Cancelliet
upphörande och utgående i stället till Kronan såsom charta
sigillata, dock med den af Hr Danckwardt föreslagna jemnkning,
att charta; sigillatae-afgiften för fullmagter å consistoriella
pastorat icke förhöjes med mera än det belopp, hvarmed
cancelligebiihren för dessa fullmagter nu utgöres.
Bifölls.
D c u n Augusti f. n.
285
lista punkten, inom. Lit. b) i utlåt. N:o 80.
lii' von Hartmansdorff, Aug.: Då detta utlåt, förra
gången förevar, hade jag äran underställa K. o. Ad. de
skäl, på hvilka jag ansåg K. M:s propos. i detta afseende höra
hifallas. Jag anhåller nu att hufvudsakligen få återkalla
dem i R. o. Adis minne. K. M. liar nemi. för Cancelliet i
det hela, när den förändring med sportlerna äger rum, som
nu af R. o. Ad. blifvit Infallen, fordrat en summa af ii,23o
ridr 34 sk. 10 rist., hvaremot StatsUtsk. tillstyrkt blott 1,131
rldr 4[ sk. 6 rist., att fördelas på sätt Utsk. föreslagit. Jag
yrkar i öfverensstämmelse med fy. Mis propos., att tjenstemän
nen i K. Mis Cancelli måtte erhålla löner åtminstone
till lika belopp med motsvarande grader inom Rikets Collegier,
t. ex. i Statscont., hvars stat blifvit af R. St. godkänd
oell hvarvid någon skälig anmärkning följaktligen icke lärer
kunna göras, sä att en copist inom Cancelliet måtte få lika
lön med en kammarskrifvare f Statscont., hvilken tjenar
för 400 ridr, och att, då undra lönegraden i Statscont. är
800 ridr för en notarie eller bokhållare, enahanda lön måtte
beviljas en caneellist i Statsexpeditionernu, då 3ldje lönegraden
i Statscont. är ra00 ridr för en kamererare, lika mycket
mätte tilldelas en protoeollssecreterare i Cancelliet, och att
de högsta embetsmännen näst Statssecret, inom Cancelliet
mätte blifva så aflönade, att skickliga män kunna hoppas att
åtminstone finna nödig bergning af den lön, som för de flesta
är den betydligaste på deras bana. Dessutom måste man
ihågkomma, att som allmänna ärender handläggas i sista
instansen inom K, M:s Cancelli, böra, på det att ärenderna
må blifva så mycket bättre behandlade, de skickligaste ynglingar
föranledas att der söka sin befordran. I närvar, ögonblick
är deremot förhållandet så olyckligt, att ingen kan
anses sämre lottad än den, som ingår i fy, Mis Cancelli, ty
lönen är merendels så ringa, att sportlerna utgöra hufvudsakliga
inkomsten, och att de gamla tjenstemännen icke ens,
då de vid 65 års ålder kunna uppföras på indragningsstat,
vilja taga afsked för att ej förlora hälften eller mera af sina
inkomster. Derföre innehafvas lönerna »ofta af dem, som
icke orka arbeta, och de, som göra tjensten, hafva intet.
Exempelvis vill jag nämna, att den tjensteman inom Ecclesiastik-eypedilinnen,
som biträder mig i föredragningen och
sorn tjenat 23 år, i denna månad erhållit copistlön, 179 ridr
24 sk. Är man angelägen att so Rikets ärender väl skotta,
måste man bevilja K. M, medel alt kunna organisera sitt
Cancelli så, att cheferna icke blifva beroende afsina extra
ordinarie!' för göromälens bestridande. Att de af b- ål. föreslagna
lönebeloppen icke äro för höga torde man lätteligen
finna, och alt det vore en lycka, om man för dem kunde
erhålla dugliga tjenstemän, äfen saken är förut så omständligt
framställd, att jag tror det icke bchöfvas att, på
«
aS6
Den ix Augusti f. m.
sii 11 sorn förut skett, genomgå hvarje grad fr. o. m. revisionssecreleraren
till och med vaktmästaren, utan att hvarje
ledamot af detta Stånd, som äger betänk, och hört öfverlägga
ingen vid återremissen, torde finna Rikets nytta fordra,
att den K. propos. bifalles, och att den stora fördel, som
således kan vinnas genom det mindre betydliga beloppet af
11,000 r:dr, icke försakas.
Frih. Cederström: Med Hr v. Hartmansdorff instämmer
jag så mycket hellre uti tillstyrkandet af K. M:s nåd.
propos. i förevar, fall, som genom det beslut, R. o. Ad. nyss
fattat i afseende på sportlerna, större delen af de till regleringen
behöfliga medlen förefinnes.
Frih. Boye, Ludv.: Af Utsk:s utlåt, vill det synas,
som hade Utsk. antagit, att den antydda förändringen i
sportelväsendet skulle medföra en förbättring i lönerna för
samtliga embetsmännen inom Konungens Cancelli. Jag tror
mig i anledn. deraf böra upplysa, att, hurudan regleringen
af sportlerna än må blifva, någon fördel derigenom icke kan
tillskyndas revisionssecretme, emedan de aldrig haft eller
kunna fä del i sportlerna. Jag tror mig vara skyldig den
erinran att, då i fordna dagar revisionssecret.-embetet var ansedt
såsom ett af de vigtigaste, dels derföre, att det fordrar
ett så högst träget arbete, och dels emedan det uti sista
instansen handlagger mål, som angå lif, ära och gods, hvartill
jag icke vill lägga den rang framför alla Collegii-råd,
sorn detsamma åtföljer, den besynnerligheten likväl nu ägt
rum, att lönerna för råden i Rikets Collegier blifvit förhöjda
till 2,000 r:dr, då revisionssecretme stå qvar vid 1,600
r:dr. Man kan säga, att detta är lika oklokt som orättvist,
ty man har icke svårt att komma till deu slutföljd, att ynglingar
hellre skola söka sig in i verk, der lönerna äro stora,
än der de äro knappa. Jag förenar mig uti Hr v. Hartmansdorffs
begäran om bifall till K. M:s nåd. propos. i förevar.
fall.
Hr Danckwardt; Äfven i afseende på den af K. M.
begärda tillökningen i anslaget för Cancelliet anhåller jag
att få åberopa mitt vid återremissen afgifna yttrande, till
vederläggning hvaraf Utsk. anfört åtskilliga omständigheter,
deta jag ber att till besvarande fä upptaga. Utsk. säger
först, atf det befunnits,
afdelning!»’ skulle vinna fördel genom den reglering, som är
föreslagen, Det kommer sig deraf, att dessa afdelningar varit
de sämst lottade, och det torde vara så mycket mera
billigt, att dessa afdelningar, som äro lika nödvändiga sorn
de öfriga, med de sednare erhålla enahanda fördelar, som de
hittills varit ) saknad deraf. Det anföres vidare, att hvad
arbetsordningen angår inom Kammar- och Finance-expeditionerna,
följes en från cominitterades förslag skiljaktig grund,
hvilken, om den blifver tillämpad, skall vid löneregleringen
Dcn ii Augusti f. ra.
287
visa ett annat eller ett mindre statsbidrag erfordrande resultat.
Jag har ingenting emot denna nedsättning, som endast
uppgår till 800 r:dr; men detta måste icke vara någon riktig
grund alt anföra för afslag å liela beloppet, ulan, om
Utsk. funnit, att regleringen kunnat ske med den nedsättliingeu,
synes mig, att Utsk. bort med en sådan inskränkning
tillstyrka regleringen. Vid återremissen tog jag mig
friheten fasta uppmärksamheten derpå, att det var för 113
personer, som tillökningen är begärd. Kär det begärda beloppet
fördelas på detta antal, torde man finna, att detsamma
icke är för högt tilltaget. Jag kan försäkra, att dea
största hushållning blifvit iakttagen vid förslagets uppgörande.
Tjenstemannapersonalen hr så knappt tilltagen, att det
är omöjligt att bestrida göromålen med ett mindre antal;
och lönerna äro föreslagna till ungefär lika belopp med hvad
redan reglerade embetsverk erhållit och R. St. vid förra
riksdagen beviljat för Statscont:s tjenstemän. På alla dessa
skäl anhåller jag om bifall till K. M:s nåd. propos. i detta
ämne.
Gr. Posse: Jag anser visserligen icke det af K. M. föreslagna
lönebelopp för Just.revisions-expeditionen, Statsexpeditionerna
och öfriga afdelningar af K. M:s Cancelli vara för
högt beräknadt, och jag skulle derföre önska, att K. M:s
nåd. propos. i detta afseende bifölls. Men om äfven R. o.
Ad. dertill skulle finnas benägna, fruktar jag dock, att denna
åsigt icke blir R. St:s beslut, hvarföre jag inskränker mig
dertill, att, i händelse R. o. Ad. icke i sin helhet bifaller
K. M:s propos., R. o. Ad. dock måtte besluta, att på stat
uppföres det uppgifna sportelbeloppet 29,000 r:dr, jemte de
summor, som Utsk. tillstyrkt att uppföras på 2tdra hufvudtiteln
och på indragningsstaten.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Hindrad af andra åligganden
har jag icke kunnat öfvervara början af discussionen.
Jag har således blott hört sägas, att K. M:s propos.
0111 sportlernas upphörande inom K. M:s Cancelli och uppförande
på stat af ett dem motsvarande belopp blifvit afR.
o. Ad. bifallen. I detta beslut ber äfven jag att fä instämma,
såvida nemi. dessa sportler fördelas på ändamålsenligt
sätt och intet annat drabbar staten än det, som utgått genom
sportler. Jag finner likväl i Utskrs utlåt., då fråga nu är
orri anslag till Revisionen och Cancelliet, att Utsk. funnit,
att det begärda anslaget skulle falla ojemnt, så att K. Caliinettets,
HofCancellers-expeditionen, Riksarchivets och K.
Bibiiothekets allöningssummor komme att förhöjas tillsammans
med nära Booo r:dr eller omkring f:delar af det belopp,
som för löneregleringen inom alla Statsexpeditionerna
och öfriga Cancelliets afdelningar blifvit begärdt. På denna
grund tror jag mig icke kunna bifalla någonting i denna
del, utan ber alt få, efter beslutet örn sportelersättnin
-
Den it Augusti f. m.
gen, förklara, att jag instämmer deruti så till vida, att från
statsverket skall utgå samma summa, hvarmed ehartae-sigillatse-afgilt
i utbyte mot sporllerna kommer att förhöjas, och
att denna summa skall fördelas på sätt som förut med sportelinkomsten
ägt rum.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
bifall å mom. Lit. b af itsta puncten i utlät. N:o 80.
Ropades starka nej, blandade med ja.
H. Ex. framställde derefter propos. till bifall å uppförande
på stat af de utaf K. M. föreslagna tillökade löneanslag
för K. M:s Cancelli.
Bifölls.
Gr. Cronhjelm reserverade sig emot det nu fattade
beslutet.
Frih. Boye: Jag får hos R. o. Ad. vördsamt hemställa,
0111 icke, då tilläfventyrs de öfriga Stånden sakna de
upplysningar, som här blifvit afgifna i dag, och, till följd
af denna saknad, måhända kunde fatta ett annat beslut än
det, hvari lt. o. Ad. slädnät, ett prot.utdr , innefattande
dessa upplysningar, kunde afgå till de öfriga Stånden, med
inbjudning att förena sig uti R. o. Ad:s beslut.
Gr. Cronhjelm: Jag vågar afstyrka inbjudningen.
Det har 1111 besannats, hvad jag vid slutet af förra plenum
yttrade, nemi. att inbjudningar börja blifva allt mer och
iner allmänna och att det måhända slutligen kommer ända
derhän, att hvarje beslut blir föremål för inbjudning. Om
man på det sättet fortfar att tillvägagå, skall följden blifva
den, att intet afseende fästas vid inbjudningar derföre, att
de komma för ofta. Jag afstyrker således inbjudningen med
så mycket större skäl, som redan R. St:s beslut linnes fölen
annan mening i detta ämne än den, som R. o. Ad. fattat.
Förra gången inbjudning ägde runi, hade blott 2 Stånd
fattat sitt beslut; men i denna fråga linnes redan trenne
Stånds enhälliga beslut.
Gr. Posse: I händelse R. o. Ad. beslutar en inbjudning
till de öfriga Stånden uti förevar, ämne, anhåller jag,
att denna inbjudning må inskränka sig blott till frågan om
sportlerna.
Hr von Hartmansdorff: I afseende på Gr. Cronlijelms
anförande får jag yttra detsamma nu sorn förra gången
, då han, hör Ide till minoriteten, ville hindra en inbjudning.
Jag tror, att inbjudning är lika litet olämplig nu
som förra gången. Skulle följden af inbjudningen blifva
den, Hr Gr. förutsätter, nemi. att de öfriga Stånden icke
fästade afseende derå, så vore det ju för honom det välkomna
-
Den ii Augusti f. m.
2S9
naste, sorn luinde inträffa. Jag instämmer med Frih. Boye
uti begäran 0111 inbjudning.
Frih. von Schulzenheim, Dav.: Jag anser R. St:s
bifall, till hvad K. M. uti nu förevar, punkt föreslagit, vara
af den vigt, att jag tror mig böra instämma uti Frih.
Boyes förslag, att en inbjudning måtte afgå till de öfiiga
Stånden att förena sig uti R. o. Adis beslut. Jag är i öfrigt
förekommen af Hr v. Hartmansdorff, och vill icke vidare
upptaga R. o. Adis tid, utan blott i prot. förvara, att
jag förenar mig uti begäran om inbjudning.
Frih. Boye: De skäl, Gr. Cronhjelm anfört mot inbjudningen,
synas mig minst lämpliga Då en skyldig vördnad
för Ståndet fordrar af mig den förutsättning, att Ståndet
vid hvarje särskildt fall, då inbjudning kommer i fråga,
pröfvar skälen derför, och således icke oftare ingår på inbjudning,
än skäl derför gifvas, kan jag icke finna, hvarlill
en sådan generel fruktan skall föra, om icke att imponera
på Ståndet. I afseende på hvad Gr. Posse anmärkt får jag
erinra, att nu är fråga blott om 2ldra punkten; och då
Grefvarna Posse och Cronhjelm kunna reservera sig, ser jag
intet hinder för, att vi åtminstone kunna få propos på inbjudning
i det uppgifna afseendet.
Frih. Ehrenborgh: I händelse R. o. Ad., f anledn.
af Frih. Boyes hemställan, skulle besluta en inbjudning till
de öfriga Stånden, ber jag att få förena mig uti Gr. Posses
anhållan, att den icke må sträcka sig längre än till frågan
om sportlerna. Jag tror, att man bör göra inbjudningar så,
att man kan hoppas vinna bifall dertill; men spännes bågen
för högt, vinnes intet. I öfrigt får jag fästa uppmärksamheten
derpå, att i händelse R. o. Ad. skulle vilja göra flera
inbjudningar uti förevar, ämnen, det vore lämpligare att
göra dem på en gäng för hela titeln, än partielt för en eller
annan fråga, emedan de partiella inbjudningarna kunde
utfalla orättvist, om olika personal vore uppe i Ståndet;
men då i fråga om bestämmandet af lönerna vid 2ldra huf
vudtiteln
det lärer vara R. o. Ad:s önskan, att de öfriga
Stånden förena sig uti R. o. Adis beslut öfver hela titeln,
tror jag det vara bäst att uppskjuta med inbjudningen, tilldess
man genomgått titeln och då se till, om det kan vara
skäl att genom inbjudning söka förmå de öfriga Stånden att
förena sig med R. o. Ad., såvida de icke dessförinnan fattat
sinn beslut i frågorna, i hvilket fall inbjudningarna icke lära
kunna ske.
Frih. Cederström: läka med hvad här redan blifvit
yttradt, anser jag det vara R. o. Adis obestridliga rättighet
att inbjuda de öfriga Stånden att instämma uti R. o. Adis
beslut, ehuru de redan i förväg annorlunda beslutat. Det
11 H. 37
3<J0
Dea 11 Augusti f. m.
faller af sig sjelf, att, om de öfriga Stånden foga sig efter
R. o. Ad:s beslut i frågan om sportlerna, de äfven mäste
jemnka sig efter It. o. Ad., då de komma att granska frågan
om löneregleringen, emedan lt. o. Ad:s beslut i förra
afseendet har bestämdt inflytande på sednare frågan; och
jag kan derföre icke finna skäl att inskränka inbjudningen
på sätt Gr. Posse och Frih. Ehrenborgh föreslagit. Men
deremot har jag ingenting att invända mot Frih. Ehrenhorghs
förslag att uppskjuta inbjudningen, tilldess hela titeln
är genomgången eller alla titlarna blifvit pröfvade.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag är förekommen
af Frih. Ehrenborgh och förenar mig helt och hållet uti
hans yttrande; och för att söka befordra hans förslag, begär
jag frågan om inbjudningen på bordet.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller först att få lika som
j sista plenum besvara Ilr v. Hartmansdorff. Det synes vara
likasom en fix ide' hos honom, att beslut i sak är detsamma
som inbjudning. Hr v. Hartmansdorff hade den godheten
i sista plenum förklara, att det vore olämpligt, att
den, som stadnade i minoriteten i sjelfva saken, sökte hindra
majoriteten att göra inbjudning. Jag erkänner ingen
majoritet i frågan om inbjudning, emedan sak är en sak för
sig och inbjudning en sak för sig. Det blir måhända nödvändigt
att begära votering i fråga om inbjudning för att
bibringa vissa talare den öfvertygelsen, att inbjudning är annat
än beslut om sak. För öfrigt får jag, i consequens med
hvad jag förut yttrat och då jag befarar att, i händelse majoriteten
i sjelfva saken skulle komma att besluta om inbjudningarna,
beslut och inbjudning komma att följas åt och
inbjudningar följaktligen att regna från R. o. Ad., anhålla,
att, om någon inbjudning skall afgå från R. o. Ad.,
densamma må angå icke blott hela denna titel, utan alla
beslut, som R. o. Ad. vid denna riksdag fattat, rör:de anslag,
eller måhända alla af R. o. Ad. vid denna riksdag fattade
beslut. Jag vill yttra min enskilda tanke derom, att
jag instämmer med Gr. Posse i frågan om inbjudningen, så
vidt den inskränker sig till sportelfördelningen, emedan jag
anser K. M:s nåd. pi opos. i den delen vara ledande till stora
förbättringar. Slutligen får jag tillkännagifva, att i alla
frågor om de större anslagen jag väl icke skall besvära Ståndet
med votering, emedan jag på förhand ser, huru de skola
aflöpa och att jag kommer att stadna i minoriteten, men
att jag deremot icke heller skall underlåta att vid inbjudningen
till de öfriga Stånden foga mitt afstyrkande derå. Jag
är i dag försedd med en skriftlig reservation mot förra inbjudningen,
och jag skal! i nästa plenum medhafva en mot
den ifrågavar. Jag kommer visserligen att vidkännas mycket
besvär med skrifvande! af en mängd reservationer mot de
täta inbjudningarna; men det är det enda sättet, hvarpå
D c n 11 A ii g u s t i f. m.
riksdagsmannen inom 11. o. Ad. för. närvar, kan uttrycka
sin opinion, då lian säkert vid alla voteringar om anslagen
stadnar i minoriteten.
Frih. Hoyer Efter livad jag och alla närvar, ledamöter
af R. o. Ad. hört den siste värde talaren yttra, nemi.
att lian icke har något emot inbjudningen i afseende på
första punkten derföre, att han i afseende derpå varit af
majoritetens tanka, men att han deremot bestrider inbjudningen
i afseende på förevar, andra punkt af det skäl, att
han icke godkänner det beslut, hvari R. o. Ad. i afseende
derpå stadnade, får jag förklara, alt, så mycket det bevisar
den värde talarens förlitande på sitt eget omdöme, jag likväl,
på hvilken sida jag än kommer att stå, i förekommande
fall bibehåller min rättighet att begära inbjudning. Jag har
af Frih. Cederström hört ett förslag till en jemnkning uti
min propos., hvartill jag gerna b eg ifver mig. Jag medgifver
således gerna, att inbjudningen får sträcka sig till hela
titeln , och att således frågan om inbjudningen får uppskjutas,
tilldess hela titeln blir pröfvad och afgjord, hvartill äfven
finnes ett skäl deruti, att Frih. Palmstjerna redan begärt
frågan om inbjudningen på bordet.
Ilr Lefre'n: Jag har begärt ordet i anlcdn. af förslaget
att uppskjuta frågan om inbjudningen, tilldess bela slatsregleringen
blifvit uppgjord, eller att inbjudningen skulle
angå alla af R. o. Ad. under riksdagen fattade beslut. Det
sisla projeetet stöter något väl mycket på persiflage. Mig
synes, att, om R. o. Ad. lili uppskjuter en sådan fråga, sorn
hrih. Roye framställt, den likväl skulle komma före om 8
dagar, då vi emedlertid glömt bort en stor del af hvad vi
beslutat och talat, hvaraf följden blefve, att vi finge Cay
plena, innan vi åter koinme till beslut. Jag tycker derföre,
att man nu kunde besluta om inbjudningen, men uppskjuta
verkställigheten deraf, intilldess statsregleringen blifvit
uppgjord inom detta Stånd.
Hr vou Hartmansdorff: I fall Ståndet kunde hysa
den tanken, att beslut om en sak och inbjudning till de öfriga
Stånden att förena sig uti beslutet vore ett och detsamma,
behöfde man icke väcka särskild fråga om inbjudningen,
ty då följde den af sig sjelf. Den tactik, som här
blifvit af några ledamöter begagnad, att söka uppskjuta inbjudningsfrågan,
om möjligt vore, intill riksdagens 6lut, är
väl beräknad för ändamålet att hindra de öfriga Stånden
att göra något afseende på R. o. Ad:s beslut uti förevar,
fall, emedan vi veta, att Borgare- och BondeSt:n redan genomgått
2:dra hufvudtiteln. Om vi derföre lägga frågan
örn inbjudningen på bordet, är det så mycket säkrare, alt
den kommer för sent. Jag skulle icke hafva någonting emot,
att alla inbjudningarna skedde på en gång, om jag ej fruktade,
all de då skulle komma för sent. Jag önskar derföre,
Dcti it Augusti f m.
att R. o Ad. genast ville besluta öfver inbjudningen. Om
densamma skulle komma att åtföljas af en reservation, som
Gr. Cronhjelm haft besvär att skrifva hemma, utan alt hinna
här uppläsa, vore dermed ingen skada skedd, emedan
derigenom skulle besparas tidsförlust; och jag är öfvertygad,
att den förlängning af riksdagen, som Hr Gr:s tal,
ehuru uppbyggliga de må hafva varit, förorsakat oss, ökat
riksdagskostnaderna med mera än de 11,000 r:dr, hvarom nu
är fråga.
Gr. Cronhjelm: Om Hr v. Hartmansdorff och jag
skulle komma att uppgöra debet och credit öfver hvilken
af oss genom sina yttranden kostat statscassan mest, tror
jag, att Hr v. Hartmansdorff skulle komma vida längre än
jag i kostnad för de hållna talen. Jag får likväl erkänna,
att han har betydlig ålder och riksdagserfarenhet framför
mig och således haft tillfälle att göra starkare påkänningar
för statscassan; men då min erfarenhet kommer lika långt,
kommer det att visa sig, om icke jag, förnöjd af en föregående
riksdag, skall underlåta att förorsaka så starka påkänningar,
hvilket icke varit förhållandet med Hr v. Hartmansdorff.
Då jag begärde ordet, var det egentligen för att
besvara Frill. Roye, som tyckte, att mitt skäl för afslag å
inbjudningen i ena fället och tillstyrkande dertill i det andra
endast härledde sig derifrån, att jag varit för eller emot
beslutet i hufvudfrågorna. Härtill får jag förklara, alt jag
understödjer inbjudningen i frågan om sporllerna derföre,
att detta förslag innefattar en förbättring, utan förökad bevillning;
men att jag deremot afstyrkt inbjudning i afseende
på beslutet om löneregleringen derföre, att det fattade beslutet
föranleder till ökad bevillning. Slutligen och livad
det angår, att jag skulle hafva för mycket förtroende till
min egen öfvertygelse, får jag, i händelse den svagheten
skulle vidlåda mig, såsom ursägt derför förklara, att det
torde vara bättre att följa sin egen öfvertygelse, än för mycket
förlita sig på andras. Jag begär frågan om inbjudningen
på bordet.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Nyss uppkommen
arnar jag blott yttra mig om inbjudningar i allmänhet. Jag
anser det vara olagligt, att ett Stånd inbjuder ett annat att
instämma med sig, synnerligast om det Stånd, som inbjudes,
redan fattat sitt beslut; jag anser det vara att compromettera
sin egen värdighet. Man har talat om uppskof med
inbjudningen. Jag skulle önska, att Hr Gr. o. Landtm, uppsköte
ali fråga om inbjudning, tilldess någon grundlags-§
kunde uppvisas, som tillåter inbjudning. Det står i 73 §
Riksd.Ordn., att RiksStts olika meningar i någon fråga kunna
sammanjeninkas genom fot slag från det eller de Utsk., sorn
handlagt målet; ninn ingenstädes linnes tillåtet att göra sådana
sammanjeinnkuingar genom förslag frän del ena Ståa
-
Den 11 Augusti f. m.
det till det andra. Genom dylika inbjudningar skulle all
säkerhet om beståndet af R. St:s fattade beslut upphöra.
Jag får derföre en gång för alla reservera mig mot alla inbjudningar,
synnerligast till Stånd, som redan fattat sitt beslut
uti det ämne, hvari inbjudningen sker.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att, som frågan
0111 inbjudningen blifvit begärd på bordet, den ej nu
kunde till afgörande framställas.
i: s t a punkten, mom:n Litt. c) och d) i utlåt.
Wto 80 biföl los.
Den af Utsk. i utlåt. N.'o 214 föreslagna anhållan till
K. M. ansågs böra förfalla i anledn. af Ståndets ronde mom:n
litt a) och b) af denna punkt fattade beslut, och Utskts
yttrande, rörtde Hr Danckwardts förslag om tryckning af
connnitterades till K. Cancelliets reglering underd. betänk.,
ansågs ej erfordra någon åtgärd.
2 t dr a och 3tdje punkterna bifölls.
4 punkten, Utskts tillstyrkande i utlåt. Wto 80
bifölls.
4 punkten. Utskts särskilda tillstyrkande i
utlåt. Wto 214*
Frih. Ehrenborgh! Det är egentligen i anledning af
Utskts sednaste tillstyrkande, som jag anhåller att få säga
några ord. När ett betänk, från Oecon.Utsk. i detta ämne
förevar, yttrade sig Hr af Billbergh och jag deröfver på ett
sätt, som åsyftade att bereda ytterligare communicationer
emellan södra och vestra delarna af Riket samt hufvudstaden
genom enskilda associationer på det sätt, att staten skulle
mellankomma och gifva understöd. StatsTJtsk. har i detta
utlåt, tillstyrkt R. St. att hos K. M. i underd. anhålla,
det paketpostfarten må erbjudas något enskildt bolag, som,
emot tillgodonjutande af ett årligt tillskott af postroedlen ,
på stadgade vilkor åtager sig och ansvarar för vidmagtliållandet
af denna communicationsanstalt. För min del skulle
jag icke hafva det minsta att tillägga vid detta Utskts tillstyrkande,
såvida jag icke befarade, att uttrycken i denna
mening både i för- och eftersats skulle kunna leda tili den
tanken, att detta tillstyrkande endast afsåge paketfarten
emellan Ystad och Stockholm; och jag skulle tro, att
då R. St. vid förra riksdagen önskat, att sådan paketfart
måtte tillvägabringas emellan Götheborg och Stockholm,
äfvensom emellan Stockholm och Ystad, samt föreslagit, att
medel dertill skulle tagas af postcässan, men en sådan coniinunication
icke blifvit satt i verket mer än emellan Stockholm
och Ystad, och det visat sig, att denna gått med betydlig
förlust, kunde man af Utskts tillstyrkande i denna
punkt draga den slutsats, att fråga blott vore om den på
29 i
D c ii 11 A u g n s t i f. m.
statens bekostnad ombesörjda paketfarten, eller den emellan
Stockholm och Ystad, som på föreslagna sättet borde erbjudas
enskildt bolag. Jag anser det vara af vigt, att Ufven
en paketfart emellan Stockholm och Götheborg kommer
till stånd, eller att denna paketfart kommer att ersättas
af något annat. Jag har mig bekant, och det har af
en ledamot af diligence-bolaget blifvit upplyst, att behofvet
till viss grad uppfylles derigenom, att bolaget öfvertagit
skyldigheten att låta föra paketer emot en viss ersättning af
postmedlen; men det är icke tillräckligt, att en sådan fart
linnes blott för paketer, utan det vore af väsendtlig nytta,
om tillfälle äfven gåfves för passagerare att färdas emellan
Götheborg och Stockholm på samma sätt som emellan Ystad
och Stockholm, hvilket lättast kunde .tillvägabringas på det
sätt, att Pi. St. inginge till R. M. med underd. önskan, att
K. M. täcktes tillåta att, på samma gång som paketfarten
emellan Ystad och Stockholm öfverlämnäs åt enskildt bolag,
i händelse något sådant vill bilda sig, det på enahanda vilkor
mätte åt enskildt bolag öfverlemnas att inrätta en lika communicationsanstalt
emellan Götheborg och Stockholm. Om
Fi. o. Ad. skulle anse denna punkt uttrycka, hvad jag åsyftar,
är måhända min anmärkning öfverflödig; men för mig
synes det vara nödvändigt att förtydliga den uttryckta önskan,
då en sådan paketfart icke finues mer än på ett ställe,
och StatsUtsk. med sitt uttryck måhända icke afsett annat,
än att endast denna paketfart skulle erbjudas enskildt
bolag.
Frih. Palmstjerna: Jag tillstår, alt jag icke tror mig
riktigt hafva fattat Frih. Ehrenborghs mening. Jag för min
del tror, att något tillägg till Utsk:s förslag icke är af nöden,
emedan, på det sätt jag uppfattat Frih. Ehrenborghs
förslag, detsamma innefattas uti Utsk:s tillstyrkta underd.
hemställan till K. M.; men måhända har det varit brist på
uppmärksamhet hos mig, som gjort, att jag icke riktigt fattat
Hr Frih:s åstundan. StatsTJtsk:s redan af B., o. Ad. bifallna
förslag i 4;de punkten af utlåt. R:o 80 innehåller det
tillstyrkande, att postmedlen företrädesvis må användas till
postinrättningens ytterligare förbättrande samt till understöd
och befrämjande af de gagneliga diligence-inrättningarna. En
sådan diligence-inrättning, hvars befordrande Utsk. ansett
ändamålsenligt och hvarom It. o. Ad. skulle besluta att göra
anmälan hos K. M., finnes för närvar, emellan Götheborg
och Stockholm, och denna inrättning uppfyller ändamålet
såväl i afseende på paketer som passagerare; hvadan
jag tror, att något vidare tillägg icke är af nöden. På paketfarten
emellan Stockholm och Skåne, sorn blifvit inrättad
pä Postverkets enskilda bekostnad, syftar Utsk:s tillstyrkande
uti förevar, punkt af utlåt. N:o 214 endast och allenast,
enär deruti hufvudsakligen den önskan uttryckes, att
Den xi Augusti f. m.
293
denna paketpostfart måtte erbjudas något enskildt bolag, på
det att Postverkets förlust måtte blifva mindre, än den är
och hittills varit. Utsk. har funnit ganska påtagligt, att något
enskildt bolag icke kunde åtaga sig denna postfart utan
understöd af staten , emedan erfarenheten om såväl den diligence,
som går till Skåne, som äfven den emellan Stockholm
och Götheborg ådagalagt, att sådana inrättningar under
närvar, förhållanden icke utan uppoffring kunna vidmagthållas;
och jag förmodar, att R. o. Ad, som redan bifallit
förslaget i 4;de punkten af utlåt. N:o 80, ur samma
synpunkt ser förslaget uti utlåt. N:o 214 i afseende på södra
paketfarten och således bifaller Utsk:s tillstyrkande. Jag
anser mig likväl böra fästa uppmärksamheten vid en ofullständighet,
som influtit i Utsk:s framställning, då TJtsk. säger,
att paketpostfarten till Skåne medfört en förlust af omkring
15,ooo r:dr årligen. Uti dessa i5,ooo r:dr inbegripes äfven
utgiften till paketpostén emellan Stockholm och Götheborg;
ty för den förra har Postverkets förlust utgjort år 1831,
i2,3g5 r:dr, år i832, 11 ,y31 r:dr och år 1833, 10,066 r:dr
och således öfverhufvud 11,000 r:dr årligen. Minskningen
i förlusten, till belopp år 1833 af öfver 2,000 r:dr, härleder
sig egentligen från ökade afgifter såväl för paketer som
passagerare. Jag tillstyrker bifall till Utsk:s förslag i denna
punkt, enär den otydligt uppgifna siffran icke verkar på
saken, och R. o. Ad. redan fattat sitt beslut, hvad den vestra
communicationsanstalten angår.
Hr von Hartmansdorff: Vid hvarje utgift, som beslutas,
är hufvudsaken att veta, huruvida ändamålet är nyttigt.
Hvad paketpostfarten beträffar, vet R. o. Ad., att dermed
af R. St. åsyftades, det bokhandels- och köpmannavaror
äfvensom enskilda paketer och passagerare skulle derigenom
fortskaffas. Men lmrudant har förhållandet varit?
Jo! att resande blott till hälften begagnat det utrymme,
som funnits, att hvarken köpmanna- eller bokhandelsvaror
med denna post afskiekas, åtminstone icke till något sådant
belopp, att det förtjenar nämnas. Hvad återstår då? Jo!
enskilda paketer med fruntimmersförnödenlieter af nya skor,
hattar och annat lappri, som af en eller annan i landsorterna
beställes från hufvudstaden. Men är det skäl att för
dessa obetydligheter låta statsverket fortfarande vidkännas
en så betydlig förlust, då det har vigtigare utgifter ett bestrida.
Jag tror det icke. Genom de i5,ooo r:dr, som här
äro i fråga, skulle utväg beredas att lemna både KammarColhm
och Statscont. de summor, som erfordras; och det
måtte vara vida angelägnare. Att hålla en sådan paketfart,
som den i fråga var., anser jag således olämpligt och tillstyrker
derföre afslag på i (Våga var. punkt af utlåt. N:o 214, med
anhållan, att R. o. Ad. måtte .stadna vid det redan fattade
beslutet, att Postverkets inkomster, efter afdrag af det såsom
Den'n Augusti f. m.
behållning för statsverket beräknade beloppet, företrädesvis
må användas till postinrättningens ytterligare förbättring.
Frih. Ehrenborgh: Jag kan för ingen del förena mig
uti den siste värde ledamotens yttrande. För min del anser
jag det icke för lappri, alt communicationer öppnas i ett
land. Det kan vara ett lappri, om en eller annan hatt följer
med; men det är icke lappia, om communicationer saknas
i ett bildadt land. Jag skulle anse det för en skada för
landet, om dessa communicationer upphörde. Den förlust,
staten gör derpå, anser jag ringa i jemnförelse med den stora
nytta, dessa communicationsanstalter medföra; men jag
önskade, att dessa inrättningar måtte kunna bibehållas med
den möjligen minsta förlust för statsverket, hvarföre jag ansett
densamma böra öfverlemnas åt privata associationer,
under förutsättning, att de privata bolagen fullgöra sina
åtaganden med samma accuratesse som Postverket. Det
torde vara lättare att bedöma nyttan af dessa communicationsanstalter,
då mati bor i landsorterna, än då man bor
i bufvudstaden, der man mindre har af nöden att begagna sig af
desamma; men i ett land, med så stora distancer som .Sverige,
är det af vigt, att dessa communicationsanstalter finnas,
och Ständerna beräknade det ganska väl, när de vid förra
riksdagen utsågo 2:ne sådana inrättningar emellan hufvudstaden
samt vestra och södra delarna af Eiket.
Jag är skyldig Frih. Palmstjerna en närmare förklaring af
min mening, ang:de denna punkt. Jag hade nemi. trott, att, i
händelse det enskilda bolaget, som åtagit sig paketpostfarten
till Götheborg, dermed icke skulle kunna fortfara, uttrycken
i denna punkt bort vara så valda, att K. M. lunne R. St:s
i öfverensstämmelse med sist församlade Ständers uttryckta
önskan vara den, att med ett enskildt bolag måtte contralieras
om diligencefarts bestridande äfven åt vestra delen af
Riket. Jag hade trott, att detta vunnits, om man sagt enskilda
i stället för enskildt bolag, d. v. s. om punkten
blifvit sätt i pluralis i stället för singularis. Skulle likväl
R. o. Ad. icke anse sådant behöfligt, då, på sätt Frih. Palmstjerna
förklarat, R. o. Ad. redan uttryckt en sådan opinion
uti förra utlåt., skall jag icke vara envis; men jag tror, att
R. o. Ad. närmast uppfyller sednaste Ständers afsigt med
paketfartsinrättningen, om R. o. Ad. bifaller punkten på sätt
jag föreslagit.
Frih. Rantzou, Joh. Alb. förenade sig med Frih.
Ehrenborgh.
Hr af Billbergh, Joh. Peter: Jag är hufvudsakligen
förekommen af Frih. Ehrenborgh. Jag anmälde mig för att
uttrycka mitt ogillande af den grundsats, Hr v. Hartmansdorff
uttalat, och tror mig icke behöfva starkare stöd derför,
än att samtliga RiksSt. vid förra riksdagen med mycken
-
Den ii Augusti f. m.
ken benägenhet omfattade förslaget om inrättandet af dylika
paketfarter oell diligeucer. Af Frih. Palmstjerna har jag
blifvit upplyst derom, att R. o. Ad. redan bifallit zjide punkten
uti utlät. A:o 80. Härvid får jag blott fästa uppmärksamheten
derpå, att denna puukt innehåller följande tillstyrkande:
”att ännu och tillsvidare Postverkets stat må, i
enlighet med K. M:s nåd. propos., utföras med 35o,ooo r:dr
jemte ofvanberörde 68: 36. 6. i indelt, för att, med bibehållande
af nuvar. aflöningsstater, företrädesvis användas till
postinrättningens ytterligare förbättrande och till understöd
och befrämjande af de gagneliga d i 1 ige nceinrättningarna.”
Således talas i detta utlåt, endast 0111 d i I igenceinrättningar.
Förevar, utlåt. N:o 214 säger: ”att R. St. må hos K.
M. i uud. anhålla, det paketpostfarten må erbjudas något
enskildt bolag, som, emot tillgodonjulande af ett årligt tillskott
af postmedlen, på stadgade villkor åtager sig och ansvarar
för vidmagthållandet af denna communicationsanstalt.”
När uti detta utlåt, således blott talas om paketpostfarten
till södra delen af Riket, och uti N:o 80 endast omnämnas
diligenceinrättningar, följer deraf, att ingenting är nämndt
om paketpostfart till vestra delen, såvida ej förevar, punkt i
N:o 214 erhåller den af Frih. Ehrenborgh föreslagna förändring,
hvilken jag således tillstyrker, under hemställan, 0111
icke ännu större conseqvens skulle uppstå emellan ut!åt:na
N:ris 80 och 214, om ifrågavar. punkt erhölle denna lydelse:
”att R. St. må hos K. M. i und. anhålla, det paketpostfarter
och diligenceinrättningar må erbjudas enskilda
bolag, som, emot tillgodonjutande af ett årligt tillskott af
postmedlen, åtaga sig och ansvara för vidmagthållandet af
dessa communicationsanstalter.
För öfrigt får jag, i afseende på den besparing af i5,ooo
r:dr, som Hr v. Hartmansdorff ansett skola vinnas genom
indragning af dessa communicationsanstalter, erinra den värde
ledamoten derom, att det just är för att åstadkomma en
minskning i denna utgift, som lt. St. skola anhålla om inrättningarnas
öfverlåtande åt enskilda bolag. Jag anhåller om
propos. till bifall å ifrågavar. punkt, så förändrad, som jag
föreslagit.
Frih. Palmstjerna: I anledn. af Hr v. Hartmansdorff;
yttrande tager jag mig friheten fasta R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att genom bifallet till 4;de punkten det redan
är afgjordt, att icke mer än 100,000 r:dr af postverkets inkomter
må beräknas såsom behållning för statsverket, och
att således, ehvad beslut R. o. Ad. i närvar, punkt stadium
uti, det icke kan inverka på beloppet af statsverkets för andra
ändamål disponibla tillgångar, och att följaktligen genom
det beslut, R. o. Ad. här går att fatta, någon tillgång
icke kan uppkomma hvarken för KammarGoll:m eller Stats
11
II. 38
Den 11 Augusti f. m.
cont., eller för andra anslag, som ltunna lomma i fråga;
och jag lan således icle finna annat, än att det släl, som
härifrån velat hemtas för afsiag å förevar, punkt, mäste förfalla.
Denna punkt afser egentligen besparing i utgifterna
för postverket, nemi. att hädanefter icke så stor summa som
hittills skall utgå för postverket till befordrande af paketpostfarten.
Hvad för öfrigt Hr af Billberghs och Frih.
Ehrenborghs yttranden angar, får jag, fästa uppmärksamheten
derpå, att paketpostfarten på vestra vägen redan är bragt
i ordning. Det lärer viii ett annat tillfälle hafva blifvit
upplyst, att K. M. anslagit åt privata diligencebolaget en
viss årlig summa emot det, att bolaget åtagit sig bestridandet
af paketpostfarten till Götheborg, och detta är anledningen,
hvarföre Utsk. ansett något tillstyrkande i afseende å
paketpostfarten å vestra vägen icke vara af nöden, enär det
åsyftade ändamålet redan är vunnet; hvarföre det skulle
vara så mycket mera olämpligt att förändra ordalagen på
sätt Hr af Billbergh föreslagit, som någon diligenCefart för
postverkets räkning å vestra vägen icke existerar. Jag kan
följaktligen icke inse annat, än alt ordalydelsen uti ifrågavar.
punkt uppfyller ändamålet, och tillstyrker derföre bifall
till densamma i dess oförändrade skick.
Hr Tham: Frih. Palmstjerna har förekommit mig genom
sin upplysning, att på Hr v. Hartmansdorffs anförande
icke kan göras afseende, sedan R. o. Ad beslutat, att af
Postverkets inkomster blott 100,000 r:dr må påräknas såsom
statens behållning, och att det öfriga skall anvandas till postinrättningens
förbättrande. Dessutom tior jag, att 0111 (hvilket
jag icke vill disputera) embetsmännen behöfva tillökning
i sina löner, sådant kan åstadkommas på annat sätt, än
genom indragning af nödiga communicationsanstalter. Om
någonsin nationen skall kunna vanta att få någon annan
ordning i skjutsbestyret, till mera lindring för jordbruket,
tror jag, att det endast kan tillvägabringas derigenom, att
diligencer och postvagnar blifva mera allmänna. Jag tror,
att det är staten, som mäste taga dem under armarna, och
att detta är bättre, än att genom partiella skjutsförhöjningar
åstadkomma olikheter emellan landsorterna. Huruvida
det skulle vara nyttigt att nu tillstyrka inrättandet af tvenne
diligenceinrättningar, lemnar jag derhän, då erfarenheten
ännu icke visat, huruvida den, som finnes, bär sig eller
icke. Jag tillstyrker bifall till Utskts förslag i afseende på
paketpostfartens öfverlemnande åt privat bolag. Kan det
bära sig att inrätta flera diligencer, skall jag vara glad deröfver;
men fråga är, om det icke är för bittida att tänka
derpå.
Hr af Ekenstam, Isr.: Man liar här velat antyda,
att diligenceinrättningar icke skulle vara af nöden derföre,
att de icke genast bära sig. Jag skulle tro, att diligence
-
D c 11 ii Augusti f m.
inrättningar i livad land sorn helst, huru de än må inrättas,
i början icke bära sig; och detta skäl lar således ieke tagas
i betraktande, utan förfaller. Jag är af den tanken, att dessa
inrättningar böra öfverleinnas ut enskilda bolag, och jag delar
äfven deras åsigt, som anse det angeläget, att diligencen
på vestra vägen fortfar; rnen då, efter hvad jag liört sägas,
dens. nuna svårligen skall kunna bära sig med de medel,
sorn till densamma äro anslagna, oell den således måhända
skulle komma att upphöra, instämmer jag med dem, sorn
vilja förekomma denna diligence’s indragning genom ett til—
lägg uti förevar, punkt af utlåt. J\:o 214- Jag tror emedlertid
icke, alt det är lämpligt att, på satt Frih. Ehrenborgh
och Hr af Billbergh föreslagit, uti redactionen om södra
paketfarten inflicka något om den vestra, då den förra går
på statens bekostnad och den sednare deremot bestrides af
enskildt bolag, utan föreslår derföre, att sedan den redaction,
seni innehålles uti förevar, punkt af utlåt. N:o 214, blifvit
bifallen, derefter måtte göras ett tillägg, så lydande: ”samt
att den diligeneefart, som finnes emellan Stockholm och
Götheborg, måtte fortfarande till sitt bestånd försäkras, i
mån af sig företeende behof.” Jag tror, att det är så mycket
mera angelaget alt göra något för denna fart, sorn jag
vill minnas, att det var den, som 11. St. vid förra riksdagen
i första rummet ansågo böra äga ruin. Hvad de i5,ooo
r:dr beträffar, söm södra paketpostfarten årligen skall bal va
kostat postverket, förmodar jag, att det är ett misstag på
5o proc., enär Postverkets tjenstemän för Bevilln.Utsk. uppgifvit,
att förlusten endast varit 10,000 r:dr årligen.
Gr Horn; Ehuru jag, såsom delägare uti ett diligencebolag,
bör anse mig jäfvig att deltaga i beslutet i denna
fråga, får jag dock i anleda, af Hr v. Hartmansdorffs anmärkning
lemna den upplysning, att paketpostfarten begagnas
icke blott för galanterivara!-, utan att både bokhandeln
och statens embetsverk begagna densamma till transporterande
af tyngre gods, som eljest skulle betunga ordinarie
posten, hvilken vunnit betydlig lättnad genom dessa inrättningar
och numera icke till den grad missbrukas som förut,
då t. o. 111. modeller afsändes med brefposten. Jag skulle
således tro, att fruntimmers galanterivaror äro de, som till
minsta delen fortskalfas genom dessa inrättningar. Man har
velat finna ett misstag i Ulsk:s uppgift, att paketpostfarten
kostat postverket öfver hufvud i5,ooo r:dr årligen. Henna
uppgift lärer likväl vara med förhållandet öfverensstämmande,
emedan uti berörde summa förmodligen inbegripes,
hvad som utgått till diligencebolaget på vestra vägen. Jag
hoppas, att 11. o. Ad. täcktes fasta uppmärksamheten vid
den vigtiga omständigheten i afseende pä befordrandet af
dessa inrättningar, alt de äro afssdda att komma den olyckliga
skjutsskyldigheten till hjelp, livar och en kan lätt för
-
3oo
D cn ii Augusti f. m.
vissa sig om, alt diligenceinrältningen besparar omkring 3o,ooo
skjutsningar 0111 året, oell ett så högst magtpåliggande ändamål
bör så mycket mindre förbises, sorn de i5,ooo r:dr
postverket till understöd för paketpostfarten få vidkännas,
endast äro en återbetalning till de trafikerande af hvad som
från dem utgått. Jag har tagit mig friheten fästa uppmärksamheten
härpå för att visa, alt dessa inrättningar icke endast
afse transporterande af paketer inom landet, utan äfven
vigtigare ändamål.
Hr Örund,e
nämndt, att It. St. vid sista riksdagen åsyftade, att paketoch
forvagnsinrättningar forde understödjas oell bibehållas,
företrädesvis på vestra vägen. Jag får härvid nämna, att
3:ne Stånd då beslutade, att en forvagn skulle inrättas såväl
emellan Ystad och Stockholm som emellan Götheborg och
Stockholm, men icke företrädesvis på sednare vägen. It. St.
stadnade härvid uti det beslut, att dessa forvagnar skulle
med gästgifvarskjuts bortskaffas; xpen BondeSt. ingick med
anhållan, att gästgifvarskjuts härför jcke måtte användas,
och K. M. beslöt, med afseende derpå, att vid gästgifvaregårdarna
vanligen tillhandahålla^ sämre hästar, an sorn erfordras
för fortskaffandet af dylika vagnar, att beting om
skjutsningen skulle uppgöras. Följden liar varit, att nästan
dubbel skjutslega måst betalas för fortskaffandet af den postvagn,
som postyerket underhållit emellan Ystad och Stockholm.
Ständerna yttrade äfven, att dessa inrättningar vidare
skulle utvidgas i den mån det visade sig, att besparingar
derigenom kunde vinnas. Långt ifrån alt leda till besparing,
liar inrättningen medfört förlust. Vid förlidet års utgång
uppgick förlusten för forvagnsiurättningen emellan Stockholm
och Ystad, förlagskostnad.en inberäknad, till sammanlagda
34,ooo r:dr. Förmodligen uppgår förlusten för i år
till icke mindre än 10,000 r:dr, som således för 3| år utgör
sammanräknade 44>0o° r:dr, hvilken summa, fördelad
på förenämnde 3£ år, likväl icke belöper sig till 10,000 r:dr på
året, utan hafva troligtvis uti TJlskts beräkning jemväl ingått
de 8,000 r:dr, som utgått till diligenceinrättningen emellan
Stockholm och Götheborg. Det har blifvit yttradt, att man
ännu icke vunnit någon erfarenhet om diligenceinrättningars
framgång i Sverige. En sådan har likväl funnits här på
1760-talet, hvilken dock plötsligt upphörde. Deraf vill jag
dock icke draga den slutsats, att man icke, åtminstone med
någon uppoffring, kan bibehålla sådana inrättningar. Det
bästa sättet att tillvägabringa sådana inrättningar utan för
stor uppoffring af postmedlen är, efter min tanka, alt upplåta
dem åt enskilda bolag, med rättighet för deni att med
åtskilliga skjutsningsskyldiga ingå accord om skjutsningen.
Hvad angur beskaffenheten af saker, som med denna inrättning
transporteras, är det, på sätt Hr v. Hartmansdorff upp
-
