# ID: svediakorp-gov437
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 79,881
# sentences: 2,763
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 28 Juli f. ra.
3oi
lånen till samma ränta, hvartill utlåningen skedde, för att
icke låta jerntillverkningen sakna de lånebilräden, hvarvid
den varit van. Genom hvad jag nu haft äran framställa
skulle jag tio, att den yttrade farhågan är håfven.
Upplästes Hr liefre'ns förslag till redaclion af io:de
punkten, så lydande: att då metalliska cassnn, hvaruti
äfven omyntad t silfver och guld får in beräknas,
ej öfvers ti ger j af sedelstocken, må denna
sistnämnde i intet fall ökas.
Hr af Ekenstam; Jag anser mig böra erinra, att jag
på Frih. Palmstjernas uppmaning afslålt frän min begäran,
att Hr Lefrens förslag måtte erhålla det af mig föreslagna
tillägg endast under förutsättning, att Hr Gr. o. Landtmts
propos. å Frih. Kantzous förslag till motstycke mot det,
som Hr Lefre'n framställt, icke förhindrar mig alt sedermera,
då 1 1:te punkten förekommer, få afgjordt, hvad som
uti mitt tillägg innefattas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det lian trodde
sig redan förut hafva anmärkt, att ej mera än io:dc punkten
nu kunde vara föremål för afgörande, dä genom beslut
redan bestämdt vore, alt man ej kunde besluta om mera än
en punkt i sender. Det af Hr af Ekenstam framställda ämne
måste då vid 1 1:te punktens afgörande förekomma,
Frih. Ehrenborgh: Jag vill blott fasin Hr Gr, o.
Landtmts samt R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, alt om jag
icke bedrar mig, har uti Frih. Kantzous eonlrapropos. influtit
en stor del af inte punkten. Jag skall derföre anhålla,
att Hr Frih;s propos. må blifva uppläst.
H, Ex, llr Gr. o, Landtm, erinrade, alt io:de punkten
innehöll förhållandet, då metalliska passan ej öfverstiga!-,
och den inte, då den öfverstiger en viss proportion
af sedelstocken.
Hr af Ekenstam: Jag har visserligen ej allenast fattat
Hr Gr. o. Landtm:* yttrande, utan tryggar mig dervid,
att litte punkten sedermera verkligen förekommer till öfverläggning,
om än Frih. Kantzous förslag skulle vinna vid
voteringen.
Hr Cederschjöld: T anledn. af Hr af Ekenstams reservation
får jag blott tillkännagifva, alt, i händelse Frih.
Kantzous propos. skulle vinna bifall, jag icke anser någon
annan åtgärd återstå i afseende på utte punkten, än att
afslå densamma.
Frih. Ehrenborgh: Jag förenar mig med Hr Cederschjöld.
Om Frih, Kantzous förslag anlages, anser jag deraf
blifva en klar följd, att utte punkten ar öfverflödig,
Hr Dalman: Jag får fästa uppmärksamheten derpå,
Den 28 Juli f. m.
alt ir:te punkten egentligen handlar om liden, när sedelemissionen
skulle börja, äfvensom vilkoren derför, och att
det egentligen är denna fråga, som blir föremål för öfverläggning,
sedan io:de punkten är afgjord.
Hr Nordenanckar: Jag täger mig friheten sålunda
förändra mitt förut framställda förslag, att, sedan io:de punkten,
såsom jag tror, numera är afslagen, vi må få propos.
på den 1 1:te och att, örn den äfven afsläs, propos. må framställas
på de af särskilda ledamöter föreslagna surrogat.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
antagande af Hr Rosenblads ofvan upptagna förslag till redaction
af io:de punkten.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Då H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, i anledn. häraf förklarade,
att nej varit öfvervägande, begärde Hr Cederschjöld
votering.
Frih. E h ren borgh: Det lärer vara nödvändigt att afgöra
hvilketdera, antingen Frih. Kantzous eller Hr Lefrcns,
förslag skall blifva contrapropos:n.
Hr Dalman: Jag afstär icke från min rättighet att
yrka den sist framställda propos:n' med det af mig gjorda
tillägg, och begär votering, om sådant vägras.
Gr, Cronhjelm: Sedan Hr Gr. o. Landtm, framställt
den sista proposjti och förklarat, att Hr Gr. o. Landtm,
funnit den vara med nej besvarad, begärde Hr Cederschjöld
votering, Jag anhåller derföre, att voteringen, af Hr Cederschjöld
begärd, må i laglig ordning företagas.
Frih. Palmstjerna: På sätt Gr. Cronhjelm framställt,
lärer saken vara ganska enkel; ty sedan propos. till antagande
af io;de punkten, sådan den af Utsk. är föreslagen,
enligt Hr Gr, o. Landtnäs yttrade åsigt, blifvit med nej besvarad,
lärer voteringen komma att anställas öfver den sist
framställda propos. till ja-propos. och Ilr Le fröns förslag,
såsom contrapropos:n,
H, Ex, Hr Gr, o, Landtm, yttrade, det han förmodade,
att ej fråga nu kunde uppstå om votering mellan flera
meningar qo lii- Rosenblads och Hr Lefre'ns, hvaraf således
den ena borde blifva ja-proposition och den andra contraproposition,
Hr Dalman! Ehuru jag icke kan instämma uti Hr Gr.
p, Landlmis yttrade åsigt, att, sedan votering blifvit begärd,
fråga endast kunde vara om att votera emellan Frih.
Kantzous förslag med Hr Rosenblads tillägg samt Ilr Lefrdns
förslag, enär vi först kunde votera om hvilketdera förslag,
det sistnämnda eller milt, skulle blifva contrapropos., så
vill jag likväl icke'vara envis, då jag, sedan förevar, fråga
Den 28 Juli f. m.
3o3
blifvit afgjord, vid i i:te punkten kommer i tillfälle att göra
min åsigt gällande.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan nu Hr
Dalman sjelf afstått från att fa sin mening gällande vid denna
votering, propositionen så mycket mera torde böra uppställas
på sätt II. Ex. nvss föreslagit.
Bifölls.
T anledn. häraf uppsattes och justerades följande voter:spropos:n:
Den,
som bifaller, att io:de punkten i BancoUtskts utlåt.
K:o lö erhåller följande lydelse: Utom för lån å guld, silfver,
koppar, jern och öfriga metalliska effecter, som finnas
uppräknade i i83o års baneoreglementes 4 al't- 4 af<J- looch
i5 §$ samt för fullgörandet af Bankens egna förbindelser,
må ingen tillökning i sedelstocken, annorlunda än i vexlingsväg,
äga runi, voterar
)a;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, erhåller ofvannämnde io:de punkt följande
lydelse: Att då metalliska cassan, hvaruti älven omyntadt
silfver och guld får inberäknas, ej öfverstiger tvä femtedelar
(j) af sedelstocken, må denna sistnämnde i intet fall ökas.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit
som följer:
Ja — 2 6.
Nej — 29.
Under voteringens lopp hade H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, bortgått och aflemnat klubban till den äldste
närvar. Grefven, Gr. Lewenhaupt, Gustaf.
II. R.. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In lidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 28 Juli 1834.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleniprot. för d. 17 dennes f. m.
Fortsattes pröfningen af BancoUtsk:s utlåt. N:o 16 till
svar å de inom samtliga RiksSt. framställde, till Utsk. remitterade
anmärkningar vid dess under N:o 6 afgifna betänk.
med förslag till hufvudgrunder för Bankens rörelse
och förvaltning.
3<>4
Den 28 Juli e. m.
utte punkten: att, om också metalliska c a ssan
någon tid skulle visa sig fortfarande öfverstiga
|:de 1 af sedelstocken Bancostyreisen ej,
på grund häraf, må äga vidtaga någon åtgärd
till röreisecapitalets ökande, i annan väg, än
medelst belåning af guld, silfver, koppar, jern
och öfriga effecter, som finnas uppräknade i
banco reglementets 4 ai'h 4 afd. §§ 10—15 (pag. 97
och 99), förrän ett år förflutit från Bankens
öppnande till utvexling a’f silfver.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Sedan R. o. Ad. genom
votering i f. m. bestämt, att sedelstocken i intet fall får
ökas, då metalliska cassan understiger j deraf, så är jag
till en del tillfredsställd, emedan, om 1 1:te punkten rättas
enligt min åsigt, kommer ändamålet att uppfyllas i vidsträcktare
mån, än jag ens vågat hoppas kunna åstadkomma.
Det af mig uppgifna tillägg vill jag altsä nu låta förfalla,
men ber deremot att få fästa uppmärksamhet å en
mening i nu förevar. Jitte punkt, som, så oskyldig den ock
förefaller, likväl är högst evasiv och betänklig. Det står
nemi. i punkten, att Bancostyrelsen icke, utan emot belåning
af exportabla effecter, må vidtaga någon åtgärd till
röreisecapitalets ökande, ”förrän ett år förflutit från
Bankens öppnande till utvexling af silfver.” Denna
lilla mening, om man nppställer den positivt, innefattar
likväl tillåtelse för Bancostyrelsen att, sedan ett år från silf—
vervexlingens början förflutit, äfven i annan väg, än medelst
belåning af guld, silfver, koppar &e., utsläppa nya
sedlar. För öfverlätandet af en så betydande rättighet har
Utsk. likväl icke ingått i den ringaste motivering, icke anfört
ett enda skäl. Utsk. har icke ens omnämnt det med
ett ord i sjelfva betänk., utan endast lior i den resumerade
punkten. Jag hänvisar till pag. 52, hvarest Utsk., sedan
det upptagit de anmärkningar, som blifvit gjorda emot itsta
och 2:dra punkterna af Utsk:s förra betänk, i ämnet, yttrar,
att Utsk. ansett föreskriften ”0111 en viss proportion emellan
”metalliska cassan och sedelstocken, före hvars öfverstigande
”sedelstocken ej må ökas, och vid hvars försämrande tjen”liga
anstalter böra af Bancostyrelsen vidtagas till samma
”proportions återställande, böra bibehållas, men, i öfverensstämmelse
med den uti aldia punkten gjorda jemnkning,
”funnit pi-opoitionen jemväl å detta ställe böra bestämmas
”alt blifva såsom 1 till 3;” samt vidale: ”äfvensom Utsk.,
”med fästadt afseende å den af åtskilliga ledamöter yttrade
”nödvändigheten att meddela några bestämmanden för Banco"styrelsens
rättighet att öka rörelsecapitalet, i händelse metalliska
cassan linnes stå utöfver det bestämda minimiför”hållande,
trott sig böra tillstyrka, alt Bancostyrelsen ej må
”äga, på grund af ett sådant fördelaktigt förhållandef vidta
-
Den a8 Juli c. m.
3o5
”taga någon åtgärd till rörelsecapitalets ökande i annan väg,
”än medelst utlåning mot pant af gilld , silfver, koppar, jern
”jemte öfriga effecter, uppräknade i bancoreglementets 4m't.
”4 afd. §§ 10—15.”
Der slutar Utsk:s raisonnement. Mig vill det liäraf synas,
att, då betänk. beslöts och redigerades, Utsk., långt
ifrån att vilja tillåta sedelemissioner, i stället baft för afsigt
att uttryckligen inskränka rättigheten att öka rörelsecapitalet
inom det belopp, som kunde utgå emot lån på pant
af guld, silfver, koppar <&c. Man torde sålunda äga anledning
att förmoda, det den af mig anmärkta slutmening
i litte punkten tillkommit vid justeringen, och det synes då
såsom borde man fästa mera afseende på betänk., sådant det
från början tyckes hafva varit öfverenskommet, än ratta sig
efter ett tillägg, hvilket troligen af förhastande eller förbiseende
blifvit, om jag så får säga, i resumeen insmuget;
ty då något spår dertill i sjelfva betänk, icke finnes, och
denna punkt altså i nämnde afseende icke är med detsamma
öfverensstämmande, hvilket alla de öfriga punkterna äro,
så upprepar jag, att jag måste tro, det den korta, men
vigtiga, tillsatsen vid slutet blifvit otillbörligen ditsatt. Jag
bar ansett uppmärksamhet härvid nödig, pä det man måtte
få tillfälle att fästa sig vid den skäliga anledning, som densamma
lemnar, att icke skrifva tillägget på den verkliga majoritetens
räkning. Jag har i öfrigt redan utvecklat skälen,
hvarföre jag icke med min röst kan medgifva sedelemissioner
i annan väg, än i och för vexlingen samt medelst lån
på exportabla elfecter. Jag anser öfverflödigt att nu upprepa
dessa, helst flera talare med större erfarenhet i ämnet
och mera förmåga att uttrycka sig, än jag, tillräckligt ådagalagt
grunderna för den åsigt, jag hyser. Jag anhåller således
endast, att orden: ”förrän ett år förflutit från Ban”kens
öppnande till utvexling af silfver,” må utur punkten
utgå samt alt R. o. Ad. må stadga, att, om icke metalliska
cassan uppgår till f af sedelstocken, några åtgärder icke må
vidtagas till sedelstockens — jag anser detta ord vara
bättre än rörelsecapitalets — ökande i annan väg, än
medelst belåning &c. Detta torde få blifva contrapropos,
i fall af votering.
Ilr af Ekenstam, Isr.: Då den åsigt vann, för hvilken
jag på f. m. talade, har jag för min del icke något vidare
tillägg härvid att önska, utan ser helst, att hela litte
punkten får förfalla. Jag tror, att Hr Dalmans åsigt jemväl
genom en sadan åtgärd skulle vinna det hufvudsäkliga
afseende, han önskar, och jag hoppas derföre, alt Hr Dalman
instämmer deri. Vi slippa då att tvista om contraproposrn.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh.: I anledn. af Hr
Dalmans yttrande bör jag upplysa, att den ifrågaställa
10 H. 3g
3o6 Dea 28 Juli e. m.
meningen i n:le punkten ingalunda är i Utsk. förbisedd.
Den har icke tillkommit af slumpen, utan har tvärtom varit
föremål för ganska lifliga discussioner och slutlig omröstning
inom Utskottet. Att jag icke delat pluraliletens
åsigt utvisar den bifogade reservationen. Visserligen hade
redactioneri kunnat fullständigare upptagas bland motiverna;
men då man här finner den på sin egentligaste plats, synes
mig, att någon skälig anmärkning mot formen icke bör kunna
göras. Medan jag nu har ordet, anhåller jag att emot
det beslut, it. o. Ad. på f. m. fattade, få afgifva följande
reservation.
Hr Nordenanckar uppläste derefter följande:
Emot följderna af det beslut, lt. o. Ad. på förmiddagen
fattat, att då proportionen emellan sedelstocken
och metalliska cassan icke vore bättre än
såsom 2 till 5, skulle sedelstocken i intet fall
få ökas, får jag vördsammast anmäla min reservation. Genom
ett sådant stadgande är i ruin tanka den så mycket omtvistade
strypningsprincipen i all sin stränghet erkänd och
det skydd emot forcerad sedelindragning, som genom 2:dra
punktens ordalydelse åsyftades, helt och hållet tillintetgjord!;
stadgandet, rör:de en viss minimisuuuna, qvarstår nu såsom
en död bokstaf, och Utsk:s i betänk. J\:o 6 så mycket klandrade
förslag har nu blifvit af It. o. Ad. åter upptaget och
godkänd t.
Då jag å ena sidan yrkat, att rörelsecapitalets förökning
utöfver det nuvar. beloppet borde endast genom silfverinvexling
verkställas och sålunda i naturlig väg komma näringarna
till godo, har jag å andra sidan alltid bestridt strypningsprincipen,
såsom för vår svaga industri högst vådlig,
och jag har ansett, att det nuvar. rörelsecapitalet borde äfven
med någon uppoffring åt näringarna bevaras. Jag biträdde
förslaget om en viss minimisummas bestämmande,
emedan jag ansåg indragningen derigenom aflägsnas, och jag
röstade för Frih. Kantzous redactionsförslag, emedan jag ansåg
detsamma stå i öfverensstämmelse med denna min önskan.
Utan afseende på det föregående beslutet, och hvad
som här blifvit för näringarna yttrat, har nu 11. o. Ad:s majoritet
beslutat, att aldrig någon sedel får utgifvas, så snart
^-proportionen derigenom öfverskrides, och strypningen synes
således närmare, än Utsk. ens vågat föreslå. Frih. Rantzou
var i min tanka mera liberal, då han åtminstone medgaf
fortsatt metallbelåning och silfverinvexling. Då jag sålunda
tror mig hafva förklarat min åsigt, bör jag dock öppet
erkänna, att jag vid närmare granskning af Frih. Kantzous
förslag funnit, att äfven detta ägde sina brister och
illa öfverensstämde med den mening, som jag ansåg dermed
skola uttryckas.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag instämmer med
Den 28 Juli e. m.
307
Ilr Dalman deruti, att tillägget i utte punkten: "förrän ett
år förflutit från Bankens öppnande till utvexling af silfver,"
är fullkomligt oriktigt. Det ar också omotiveradt, icke ens
omnämndt i det raisonnerande betänk, och således oformligt,
enär dymedelst uti resutnden blifvit upptaget, hvad som icke
linnes i sjelfva betänk., på hvilket de särskilda föreskrifterna
borde grunda sig. Jag yrkar således, att detta tillägg
må uteslutas ur den blifvande propos:n. Vid denna punkt
äro dessutom 2 omständigheter att anmärka: den ena, attförhållandet
af 1 — 3 måste förändras till 2—5; den andra, att
i stället för r ör e 1 se ca p i t a I, der det i punkten omnämnes,
sättes sedelstock. I nämnde afseende föreslår jag
altså följande redaction: "Att om också metalliska cassan någon
tid skulle visa sig fortfarande öfverstiga | af sedelstocken,
Bancostyrelsen likväl ej ina vidtaga någon åtgärd till
densammas ökande i annan väg, än medelst belåning af guld,
silfver, koppar, jern och öfriga metalleffecter, som linnas
uppräknade i 4 art' 4 SS 10—*5 af i83o års bancoreglemente.
”
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: För min del anser
jag ii:te punkten böra utgå; men skall den qvarstå, bör
det klandrade tillägget också qvarstå. Det är väl beräknadt,
att Bancostyrelsen, alven om metalliska fonden skulle
öfverstiga den utfästa proportionen, icke genast efter vexlingens
början må äga rätt att öka rörelsecapitalet, utom
livad motsvarar panter af exportabla elfecter. Men sedan
ett år förlidit, och man derunder haft tid att observera
realisationens verkningar, bör den omförmälda rättigheten
icke vidare vara Bancostyrelsen betagen. Skulle, såsom Hrr
Dalman och Cederschjöld yrkat, punkten stadna qvar utan
det meranämnde tillägget, så vore verkan af B. o. Ad;s beslut
i io:de punkten upphäfven.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag tror
lika med Frih. Ehrenborgh, att det ifrågavar. tillägget är
ganska beliöfligt för att såmedelst öppna en utväg till näringarnas
understödjande. Att icke lörsta året tillåta sedelemission,
äfven då förhållandet står öfver 2—5, finner jag
deremot riktigt, ty en sådan tid kan vara erforderlig för
att se, huru realisationen bär sig; och det grundade skäl,
Hr Nordenanckar på f. m. anförde, att det nemi. är vådligt
att utlemna en betydlig sedelmassa, ’hvilken man snart kan
behöfva åter indraga, förtjenar allt afseende. Men skulle
man borttaga tillägget, afgjovde man väl icke io;de punkten,
men deremot alla de följande, ang:de lånerörelsen, hvilken
då mäste inskränka sig till hvad den har, med utsträckning
endast i och för belåning af exportabla elfecter. Derföre
tror jag, att tillägget bör bibehållas; hvaremot jag finner,
att redactionsförändring i början af punkten, på sätt
Hr Cederschjöld anmärkt, är nödig och lämplig.
3o8
Den 28 Julie. ui.
Hr Tham, Wolrath: Utsk:s betänk, är ett riktigt
sammanhängande system, deri inga motsägelser kunna upptäckas.
Sedan Utsk. i io:de punkten sagt, att sedelstocken,
då metalliska cassan icke öfversliger ^ deraf, i intet fall får
ökas, så har det just derföre, att dess mening varit, alt ökning
under vissa förhållanden skulle kunna ske, uti 11:te
punkten föreslagit den väg, uppå hvilken en sådan ökning
under irsta året kunde äga rum, samt en vidsträcktare, på
hvilken ökningen derefter vore tillåten. Möjligen kunde
detta hafva uttryckts i en och samma punkt; men det har
nu i stället blifvit stadgadt i 2 punkter. Jag tillstyrker således
antagande af utte punkten med den redactionsförändring,
att 2—5 sättes i stället för 1—3, samt anhåller om
propos. derå. Skulle man borttaga tillägget i afseende å
lista året, så kullkastades vårt på f. m. fattade beslut.
Hr Dalman: I anledn. af Hr af Ekenstams till mig
ställda uppmaning, huruvida jag icke skulle finna det af mig
åsyftade ändamål vinnas derigenom, att ii:te punkten komme
att förfalla, samt om jag sålunda icke härom ville med
honom förena mig, får jag lemna det svar, alt enär jag icke
inser, att mitt ändamål derigenom vinnes, jag ej heller kan
ingå på Hr af Ekenstams förslag. Mitt ändamål, hvilket jag
icke vill söka att vinna på andra än öppna vägar, har jag
också öppet uttalat: det är, att Bancostyrelsen icke må äga
rätt att öka sedelstocken på annan väg än genom invexling
och lån å exportabla effecter. Det är gifvet, att om io:de
punkten qvarstår utan inskränkning, skall alltid en utvidgning
af sedelmassan, å hvilka vägar som helst, kunna ske, möjligen
till den grad, att vi, såsom Hr v. Hartmansdorff beräknat,
ett eller annat år efter silfverutvexlingens början skulle
kunna erhålla 8 till 9 millioner nya sedlar. Jag medger visserligen,
att det ifrågavar. tillägget är, på sätt Frih. Ehrenborgh
påstått, ändamålsenligt, såvida nemi. den rättighet
skall finnas för Bancostyrelsen, som Hr Frih. söker bereda
den; men det qvarstår i alla fall alltid såsom någonting
högst oriktigt af BancoCJtsk. att icke hafva motiverat ett
förslag, örn hvars lämplighet tankarna måste vara så delade,
och det är, såsom Hr Cederschjöld anmärkt, en stor
oformlighet af ett Utsk., att meddela ett tillstyrkande, utan
att derför anföra ett enda skäl. Jag kommer alltid att anse
tillägget vådligt och skadligt, och kan icke frångå min begäran
om propos. å mitt förslag, hvilket är lika med det,
Hr Cederschjöld afgifvit.
Hr Cederschjöld: Det är verkligen bekymmersamt
att höra huru man vill tillåta Bancostyrelsen alt utgifva
nya sedlar, utan metallisk valuta, samt t. o. m. utan hypothek
af exportabla metaller. Man har klandrat 1810 års
Ständer för det de till landets frälsning utgåfvo 10 millioner
r:dr i sedlar utan motsvarande valuta eller hypothek. Man
Den a8 Juli c. m.
309
insåg redan i8i5, huru nödvändigt det var att icke vidare
öka sedelstocken och liar alltsedan följt denna princip; och
då man nu, såsom man väl borde tro, på allvar talar om
att återföra stadga och ordning i vårt myntväsende, är det
i sanning bedröfligt att höra påyrkas sedelemissioner utan
motsvarande fonder eller realisabla säkerheter. Jag har för
min del medgifvit att öka sedelstocken emot panter af exportabla
metaller, dels emedan en sådan lånerätt redan varit
gifven, dels emedan dessa panter äro snart realisabla
samt lånen lemnäs på korta tider af högst 9 månader m. m.
Men örn man skulle utsträcka sedelutgifningsrättigheten obegränsadt
på fastighetslån, creditiv, som löpa från riksdag
till riksdag o. s. v., hvad blefve då väl af vår realisation?
Jag åtminstone måste yttra min sorg deröfver;, att man nu
vill bölja denna realisation med just detsamma, som var
den förras bane. Jag måste altså häremot anmäla min högtidliga
protest, äfvensom mitt missnöje öfver delta Utskts
sätt att, utan anförande af några skäl, framsmyga ett förslag,
som skulle inleda oss på en så vådlig bana. Jag fortfar
att begära propos. å det förslag, jag afgifvit.
Hr Stråle, Wils Wilh.: Vöre det endast fråga om ulsläppning
af nya sedlar, i ock för sig sjelf betraktad, som nu
skulle afgöras, så vore det visst likgiltigt, 0111 denna punkt
bifölles eller icke; ty efter all anledning skulle det ifrågavar.
förbehållet verka derhän, att cassan blefve så starkt
anlitad, att den icke komme att stå högre än 1—5. Men
stadgandet väcker misstroende mot Banken; man fruktar,
att den skall utsträcka sin rörelse för vidt. Capitalisterna
blifva mera benägna att uppsäga sina capitaler, oell Ständerna
vid nästa riksdag finna Banken i ett sämre tillstånd, än
den hade varit, om den ifrågavar. rättigheten aldrig blifvit
gifven, utan att denna någonsin varit begagnad. Derföre
begär jag propos. på Hr Cederschjölds förslag.
Hr von Troil, Emil: Det förefaller mig besynnerligt,
att sedan man på f. m. företagit och voterat om ett
ämne, kunna detsamma på e, m. åter upptaga för att genom
en ny votering söka upphäfva, hvad på f. m. beslöts.
Då discuterades nemi. den fråga, att intet annat än exportabla
effecter fmgo tjena till hypothek för utgifvande af
nya sedlar, då metalliska fonden uppgått till en utfästad proportion.
Denna mening innefattades uti ja-propostn uti voteringen.
Den förkastades då. Nu söker man dock genom-»
drifva en annan uppställning af samma sak , i hopp att genom
en ffirändrad personal frambringa ett olika resultat, Rinn
har trlat om 180g års sedelemissioner. Det förundrar mig
i safning, huru man kan komma till någon jemnförelse deremellan
och de ifrågavarande. De förra skedde, då ingen
vexling ägde rum. Dessa skulle deremot äga rum under det
bancoluckan vore öppen. Då är det föga tänkbart, att
3io
Den 28 Juli e. m.
Baneostyrelsen skulle tillåta sig sedelstockens förökande till
någon sä öfverdrifven grad. Dessutom är en viss och hög
proportion bestämd. Man synes mig begå en stor motsägelse,
då man, efter att hafva hörts påstå, vid frågan om
bestämmandet af en viss proportion emellan metalliska nassan
och sedelstocken, att cassan genast skulle nedsjunka dit,
nu tager för gifvet, att förhållandet ett år härefter skulle
vara detsamma sorn nu. Jag skulle visst önska det; men
jag anser det icke troligt, Sannolikt skall cassan sjunka så
mycket, att någon sedelökning icke kommer i fråga, förrän
näringarnas stigande åter hunnit förbättra proportionen.
Skulle metalliska fonden efter ett års förlopp verkligen betydligt
öfverstiga 3—5, så bevisar delta , att landet behöfver
allt myrtt, som finnes, och ännu mera. Då måtte det
vara nyttigt att gå näringarna tillhanda med att öka rörelsecapitalet.
Jag kan således icke finna någon annan förändring
af punkten behöflig än 1^5 i stället för 1—3, samt
att ordet rörelsecapital utbytes emot sedelstock.
Hr af Ekenstam; Ehuru jag i viss del är af samma
lanke som Hr Dalman, kan jag likväl icke påtaga mig någon
inconseqvens deruti, att jag yrkat, det urte punkten
må förfalla. Min tanka har nemi. varit, alt jag framdeles,
och sedan vi kommit till frågan om lånerörelsen, skulle kunna
göra de bestämmelser gällande, hvilka jag ansett erforderliga
i förevar, afseende. Skulle likväl II. o. Ad. nu icke
vilja besluta, alt denna punkt får förfalla, så vill jag hellre
biträda den redaction, som aflägsnar missbruken, än den,
som befordrar dem; dock med bibehållande af ändamålet.
Den värde ledamot, som qvalificerat betänk, såsom ett fortfarande
system af motsägelser, lärer icke gjort sig riktigt
begrepp örn ordet system. Vilkoret för ett system
måtte vara att aldrig af motsägelser kunna sammansättas.
Hr Hegardt, Christ, bernh.; Jag kan icke medgifva,
att Banoostyrelsen efter ett år må äga rättighet att
öka sedelstocken i annan väg, än genom lån på exportabla
effecter. Skulle således icke R. o. Ad. vilja, på sätt Hr af
Ekenstam föreslagit, låta hela 1 i;te punkten förfalla, så får
jag yrka, att densamma på följande sätt må redigeras:
”Intill nästa riksdag äge icke Baneostyrelsen att i annan
väg öka sedelstocken, än medelst invexling af silfver eller
genom lån på guld, silfver, jern och andra exportabla effecter,
på sätt nu gällande bancoreglemenfe stadgar,”
t följd häraf skulle altså orden: ”förrän 1 år förflutet
från Bankens öppnande till utvexling af silfver,” utgå. Jag
tror nemi. icke, att Baneostyrelsen under loppet af ett år
kan hemta nog erfarenhet för att med säkerhet bedöma, huruvida
nya sedlar utan fara kunna utgifvas. Jag tror, att
tiden lill nästa riksdag, hvars Ständer då kunna derom besluta,
är väl behöflig.
D c n 38 Juli c. m.
Hr Cederschjöld: En talare har menat, att försök
skulle vara å bane att upprifva det beslut, vi påförmiddagen
fattade. Jag ber då att få fästa uppmärksamheten på
den stora skillnad, sorn förefinnes emellan beslutet på förmiddagen
och uen propos., jag nu föreslagit. På f. m. sträckte
sig nemi. majoriteten längre, än jag vågade begära. Jag
yrkade blott, att sedelstocken icke matte ökas, utan emot
pant af exportabla metaller, men vågade då icke begära afseende
å förhållandet emellan sedelstock och metalliska cassan;
men pluraliteten var mera banksinnad och medgafsedelulsläppning
endast inom förhållandet af 2—5. Sedan detta
beslut blifvit fattadt, kan jag icke finna annat, än att milt
tillägg är dermed i full conseqvens, oaktadt jag medger, att
det är litet strängare än det, jag förut yrkat; men det fägnar
mig, att jag blifvit understödd af den siste talaren, hvars
kännedom örn Banken och dertill hörande ämnen hittills varit
ojäfvad.
Hr Nordenanckar: Jag tar mig friheten fästa uppmärksamheten
dervid, alt man såsom anledning till sedelstockens
ökning äfven bör nämna silfverinvexling. Jag önskar,
att det omtvistade tillägget må uteslutas, men anser,
att då cassan står öfver förhållandet 2—5, kan en måttlig
ökning af sedlar ulan fara tillåtas. För att i någon mångå
deras önskningar till mötes, sorn fästa så mycket hopp vid
rörelsecapitalets successiva förökning, utan att å andra sidan
eftergifva något af den naturliga controll, hvarpå Bankens
och med dennas äfven myntvärdets säkerhet hvilar, föreslår
jag, att efter orden: ”förrän ett år förflutit från Bankens
öppnande till utvexling af silfver,” må tilläggas: ”och så
vidt silfverutvexlingen synes hafva afstadnat och coursen synes
vilja bålla sig under pari;” då är ali fara undanröjd.
Frih. Ehrenborgh: Hr v. Troil har så fullständigt visat
planen för denna punkt, att jag icke har något att tillägga.
Skulle den händelse inträffa, att Banken hade så mycket silfver
inne, att proportionen stöde högre än två till fem, så
kan jag icke fatta, hvad det väl skulle kunna innebära för
våda att bemöta ett behof hos näringarna, som derigenom
så tydligt annoncerat sig; hvaremot jag finner ganska vådligt,
om, sedan sedeluttagningen sträckt sig så vida, att proportionen
befunnes högre än 2—5, några vidare utlåningar
likväl icke skulle kunna äga ruin. Jag finner det högst inconseqvent,
om vi nu, efter det beslut vi sist fattade, skulle
i denna punkt antaga Hr Cederschjölds förslag. Tiden af
1 år är endast utsatt, på det Bancostyrelsen derunder må
se, om metalliska cassan sjunker eller stiger. Stiger den,
så finnes, såsom redan sagdt är, ingen våda vid en sedelökning.
Sjunker den, så har ju Hr Cederschjöld vunnit sitt
ändamål, och det i så hög grad, att han troligen sjelf
skulle förvåna sig deröfver.
Den 28 Juli e. m.
Hr von Hartmansdorff: Jemte det jag instämmer
med Hr Cederschjöld, får jag erinra derom, att före voteringen
på f. m. ville Hr Dalman göra vid denpropos., som
då var föreslagen, ett tillägg af samma syftning sorn det
nu ifrågavaf., samt förbehöll sin rätt att göra det gällande
äfven efter voteringen, och ehuru den än utlölle. Jag ser
således intet hinder att nu taga det i öfvervägande, helst
Hr af Ekenstam mångå gånger upprepade Hr Dalmans förbehåll
och erhöll Hr Gr. o. Landtm:s bekräftelse derå, att
det finge komma under öfverläggning. Hvad då försäkrades
Hr af Ekenstam, inåste kunna beviljas Hr Dalman , eller hvilken
ledamot som helst. Jag anhåller om propos. på Hr Cedersehjölds
förslag, såsom motsats af Utsk:s.
Hr von Hohenhausen: De ord, Hr Nordenanckar såsom
tillägg föreslagit, anhåller jag må blifva tillsatta i punkten.
Jag tror, att de böra lugna farhågorna i denna del.
Hr Cederschjöld: Så vidt jag kunnat fatta, vill Hr
Nordenanckar endast förbehålla åt Bancostyrelsen rättigheten
att öka sedelstocken för inlösande af det silfver, som erbjudes
till invexling. Uti mitt förslag står, att Bancostyrelsen
icke må vidtaga några åtgärder lill sedelstockens
ökande &c. Att invexla är icke någon särskild vidtagen
åtgärd, utan endast fullgörandet af Bankens hufvudsakliga
function.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Majoriteten, som
segrade i f. m., är verkligen Hr Cederschjöld förbunden för
det han behagar understödja dess ändamål; men jag troi-, att
denna majoritet mera heintat råd från egen öfvertygelse, än
den förlitat sig på andras fagra ord. Jag tror, att betänk,
ordagrannt bör bifallas, endast med förändring af 2—5 i
stället för 1—3.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla Utsk:s i 1 1 :te punkten framställda förslag
endast med den, lill följd af Ståndets rör:de io:de punkten
fattade beslut, nödvändiga förändring, att siffran J- förändrades
till f.
Ropades ja och nej.
Hr Tham: Denna fråga torde icke kunna aflöpa utan
votering, och jag anhåller dä, att den nu framställda propos.
må ställas för ja och Hr Cederschjölds förslag för nej.
Frih. Ehrenborgh: Jemte den uti propos. af Hr Gr.
o. Landtm, föreslagna förändring anhåller jag, att ordet sedelstock
må begagnas i stället för rörelsecapita I.
Frih. Palmstjerna: Jag anser, att uttrycket: rörelsecapita!,
är riktigt. Jag vet val, att i begreppet af rörelsecapital
äfven innefattas det i rörelsen varande silfvermyntet,
N se
-
Den aS Juli e. m.
3i3
sedan titvexlingen kommit i gång, men ändamålet med uttrycket
här afser icke ensamt förhållandet med sedelstocken,
som blott är medlet, utan egentligen hela rörelsecapitalet,
sorn är lmfvudsaken. Jag tror således, att detta sednare
uttryck är det rättaste.
Hr Tham: Jag anser uttrycket sedelstock vara tydligare
än rörelsecapital och yrkar, att det må antagas.
Frih. Ehrenborgh: Jag vill visserligen icke länge uppehålla
med den obetydliga redactionsförändringen. Propos.
kan gerna få lyda sådan den blifvit framställd, och jag
frångår altså min anmärkning i berörde afseende.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:spropos:n:
Den,
som bifaller, att utte punkten i BancoUtsk:s utlåt.
N:o 16 får följande lydelse: Att om också metalliska
cassan någon tid skulle visa sig fortfarande öfverstiga två
femtedelar (f) af sedelstocken, Bancostyreisen ej, på grund
häraf, må äga vidtaga någon åtgärd till rörelsecapitalets ökande
i annan väg, än medelst belåning af guld, silfver, koppar,
jern och öfriga elfecter, som finnas uppräknade i bancoreglementets
4 art* 4 afd- §§ 10—15 (pag. 97 och 99), förrän
ett år förflutit från Bankeus öppnande till utvexling af
silfver, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, erhåller ofvannämnde 11:te punkt följande
lydelse: Att om också metalliska cassan någon tid skulle visa
sig fortfarande öfverstiga två femtedelar (^) af sedelstocken,
Bancostyrelsen likväl ej må vidtaga någon åtgärd lill densammas
ökande i annan väg, än medelst belåning af guld,
silfver, koppar, jern och öfriga metallelfecter, sorn finnas
uppräknade i 4 al t- 4 a^* SS 10 —iS3o års bancoreglemente.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 2 5.
Nej — 39.
Ilr Rosenblad: Jemte det jag får förklara, att jag
uti den för sig gångna voteringen röstat ja, får jag reservera
mig emot det fattade beslutet.
A. VcXclb anken.
12: t e punkten: att småsedlar ej må tillverkas
längre än t. o. m. år 1835 af 8 sk:s valör, t. o.
m. 1836 af 12 sk:s valör, t o. 111. år 1827 af 16 sk:s
valör, samt ej lill större belopp för hvarje af
10 H. 4°
3*4
Den 28 Juli e. m.
dessa år, än tillverkningen af hvnrtdera slaget
under de sistförflutna åren utgjort.
Hr von Hohenhausen: För min del kan jag icke
finna någon nytta vid att uttvinga småsedlarna ur rörelsen.
Skälet'för stadgandet måste hafva varit, att nian föreställt
sig, alt småsedlarnas borttagande skulle innebära en garanti
för realisationen derigenom, att småmynten då blefve oumbärliga
för rörelsen, hvadan det allmänna interesset klefve
att ständigt hafva dessa löpande i rörelsen, då de sålunda
icke kunde bidraga till ett ofördelaktigt inflytande på coursell.
Jag tror likväl, att 0111 ett mynt bar ett metalliskt värde,
beror det på handelsrörelsen, om detsamma bibehåller
sig eller icke. Föle utvexlingen och innan sedeln sålunda
hade något bestämdt värde var det klart, att den icke kunde
utföras, emedan ingen utomlands ville hafva den; men
sedan realisationen är gjord samt sedeln fått sitt bestämda
värde, ar man lika säker uti innehafvandet af sedlar sota
mynt, emedan man vet, att representa ti verna äro lika goda
som sjelfva myntet, och icke blott lika goda, utan derjemte
beqvämare; och skulle silfret visa benägenhet alt utgå, så
är det ganska bra, att icke tillgång på mynt öfverallt finnes,
utan att man nödgas utskicka sedlarna, hvilka äro lika
goda och lättare att transportera. Hvar och en kan då blifva
importör; hvarje matros kan nyttja sedlar till uppköp af
varor i stället för vexlar. I alla länder af större etendue
finnas flera myntbus för att förse rörelsen med dess behof
af skiljemynt, såsom i Paris, Bordeaux och Marseille, kanske
till och med flera. I Sverige, som är så stort till siu
utsträckning, kunde icke utan stora svårigheter ett nytt
skiljemynt hinna kringsprida sig på 4 eller 5 år, då allt
skulle utgå från Stockholm. Erfarenheten visar visserligen,
att småsedlarna, öfver hufvud taget, hvart 4;de eller 5:te
år äro omsatta i nya, och detta kostar omkring 4°,°oo r:dr
om året; men man må ock beräkna, att underhållandet af
silfver icke saknar sin kostnad. Sedan pregeln är förnött,
upphör myntet att gå och måste slutligen aflysas. Slutligen
tillkommer ock den omständighet, att örn hela det capital,
som motsvaras af småsedlarna, utur Banken uttages i silfver,
minskas metalliska cassan i samma mån, hvilket åter
minskar möjligheten af nya låns lifgifvande. Min mening är
således, att småsedlarna fortfarande som hittills må bibehållas
intill nästa riksdag; en och hvar dock obetaget att,
0111 han så behagar, tillvexla sig silfver i Banken, vare sig
småmynt eller annat. I enlighet med hvad jag sålunda framställt
anhåller jag om propos:n.
Hr Lagerhjelm: Det synes vara fullkomligt öfverflödigt
att, på sätt Utsk. gjort, reglementera bort småsedlarna
ur rörelsen. Naturligare förefaller det att lemna åt henne
sjelf att bestämma, örn hon vill begagna småsedlar eller icke.
Den 28 Juli e. m.
315
Önskar nalionen att hellre bruka småsedlar än silfver, hvarför
icke tillåta henne det? Om man bifaller denna punkt,
tvingar man likväl folket att utbyta sedlar för omkring 4
millioner. Det väcker straxt uppmärksamhet, och det är
icke meningen med realisationen, att den skall åstadkomma
några rubbningar; man kan åtminstone vänta några år, tilldess
allmänheten hunnit vänja sig vid silfver och stadga sitt
begrepp om det bestämda förhållandet i värde emellan silflet
och de gamla sedlarna. Jag tillstyrker således afslag å
den föredragna punkten.
Gr. von Fersen, Hans: I likhet med föregående talare
anhåller jag om afslag å denna punkt. Jag ledes af
den princip, att realisationen bör medföra så liten rubbning
i allmänna förhållanden som möjligt; och jag tror, att om
småsedlarna upphörde att finnas, ersatta af silfverskiljemynt,
skulle en lång tid åtgå, innan allmogen blefve hemmastadd
med det nya myntet, hvilket dessutom icke kunde blifva sä
begärligt i mindre transactioner, synnerligen innan man dervid
hunnit vänja sig. Jag yrkar således afslag å punkten
samt att småsedlarna må tillsvidare fortfara såsom hittills.
Jag vet väl, att småsedelstillverkningen medför kostnader,
som icke äro så obetydliga; men dessa kunna likväl icke
för några år särdeles inverka på Banken. Allt, som bidrager
till realisationens betryggande och bestånd, hvartill äfven
hörer minsta rubbning i närvar, förhållanden, måste
vara ett af de förnämsta föremålen för våra bemödanden.
Hr Rosenblad: Med afseende å de localförhållanden,
som hos oss befinnas, har jag varit tvehågsen vid stadganden
af min opinion, om småsedlarna böra afskaffas eller
icke. Jag har å ena sidan insett, att afskaffandet, i ett land
med så svåra communicationer som vårt, skulle medföra
ganska känbara följder; och beträffande de vådor för missbruk
af sedelmynt, man i allmänhet funnit i småvalörerna,
erkänner jag äfven, att med deras afskaffande från vår Bank
föga vinnes; ty skulle intet annat hinder uppstå för en ny
myntförsämring, vore visserligen ingenting lättare, än att på
24 timmar tillskapa ett beslut om deras återinförande. Men
om jag detta oaktadt förklarar mig instämma i den opinion,
som vill hafva uttalad grundsatsen af småsedlarnas framtida
afskalfande, är det ej för de betänkligheter, Riksbankens ingifvande
af sådana sedlar kunna väcka, ulan för de anledningar,
mägtiga privatinteressen kunde hemta att få samma
rättighet beviljad privatbanker, och jag inser lätt nela vådan
att gifva sådana inrättningar rätt att sätta deras creditpapper
i omlopp i den rörelse, der förmågan alldeles saknas
att bedöma både en oförtjent gifven och en lika oförtjent
återkallad credit, och der en brytning af denna credit
skulle på en gång kunna beröfva en hel provins dess hela
penningerörelse. Ätt likväl nu verkställa indragningen af småsedlarna
anser jag vådligt af tvenne skäl: det första är var
31G
Den 28 Juli e. m.
väl af erfarenheten vitsordade fördomsfulla räddhåga för
realisationens bestånd. Om nu t. ex. samtidigt med 1 millions
uttagande i silfver, för att betala en tillfällig utländsk
balance, en annan dito skulle utgå ur landets rörelse för att
fylla luckan af de ingående småsedlarna, skulle man snart
få höra skrik, som möjligen kunde framkalla mägtiga farhågor,
ehuru i sjelfva verket all anledning till sådana saknades.
Det andra skälet är det våldsamma beslut, vi i afseende
pä de begge föregående punkterna fattat, och som,
intilldess detta kan ändras, ålägger oss att göra allt för att
ej komma ner till proportionen 2 till 5, och 1 millions utgående
för småsedlar skulle föra oss ett godt stycke på vägen.
Jag tror derföre, alt man väl bör uttala grundsatsen
af småsedlarnas afskaffande, men uppskjuta verkställigheten
till en tid, då en länge fortsatt vexling låtit försvinna alla
nu mägtiga fördomar, och får derföre vördsamt föreslå följande
propos.: ”Att sedlar å skillingsvalörer ej må tillverkas
längre än till 1840 års slut, samt under tiden intet år
till större belopp, än hvad i medeltal under åren r83i—
i833 ägt ruin.
Hr Tham: Bland de punkter, vid hvilka jag fästat
synnerlig anmärkning, är den närvarande. Att stadga en
Jag, som borttvingar småsedlarna ur rörelsen, finner jag oriktigt
samt. förenar mig altså med dem, som yrkat afslag å
denna punkt, så mycket mer, som några år fordras, innan
allmänheten hinner vänja sig vid proportionen emellan silfver
och småsedlarna, hvarigenom förvillelser vid aflöningar
och mindre liqvider lätt kunde uppstå och möjligen äfven
förändring deri; och hvarföre vill man stadga denna gräns?
Om allmänheten hellre vill hafva silfver, låt henne då gå
till Banken och skaffa sig sådant. Jag yrkar afslag å punkten.
Bancostyrelsen behöfver ju icke låta tillverka mera småsedlar,
än den finner behöfliga, och på det sättet försvinna
dessa småningom, i fall rörelsen verkligen icke vill bibehålla
dem.
Hr Nordenanckar: Uti denna fråga äro 2:ne omständigheter
att iakttaga: den ena ar principen och den andra
dess tillämpning för det närvarande. Hvad principen
angår, kan den icke vara, att småsedlarna böra bibehållas;
ty alla bankers erfarenhet har visat motsatsen. Der småsedlar
hafva funnits, har alltid en starkare flucluation i bankernas
metalliska fonder ägt rum. Den lägre classen, som
icke äger nog upplysning för alt undersöka förhållandenas
verkliga beskaffenhet, blir rädd vid minsta impuls och stormar
till Banken för att utvexla sina sedlar. Mångå omständigheter
kunna väcka deras misstroende eller oro, och de
tillfredsställas icke då af skäl, endast genom klingande mynt.
I alla länder, der man har gjort reformer i penningeväsendet,
har man derföre alltid ansett nödigt att afskaffa små
-
Den a8 Juli e. m.
3«7
sedlarna. T Frankrike finnas icke mindre sedlar utgifna af
Parisiska banken, än å 5oo francs, och af andra banker än å
2Öo. I England utgifvas icke mindre än 5 punds noter.
Elter krisen 1825, då nödiga förbättringar i bancoväsendet
vidtogos, var stadgandet om en-punds-noternas afskaffande
det första. Derefter bar allt varit lugnt, och alla erkänna,
att sedan dess hafva bankerna i England antagit en helt annan
, för myntvärdet och näringslifvet mera betryggande rörelse.
Uti Amerika bar man vunnit samma erfarenhet, och
bland de reformer, som den närvar, krisen framkallar, är
det nu föreslaget, att 5-dollars-sedlarna må afskalfas. Dessa
motsvara likväl 100 r:dr Svenskt b:co. Dessutom bör man
afse, att småsedlarna hos oss kosta öfver 4o,000 r:dr b:co att
underhålla, då deremot slitning af motsvarande silfver endast
uppgår till omkring 10,000 r:dr. Hvad det beträffar,
att Banken skulle få behålla det silfver, som motsvarar småsedlarna,
betviflar jag detta och tror icke, att rörelsecapitalet
genom småsedlarnas qvarvarande skulle kunna ökas;
ty näringarna absorbera icke större rörelsecapital för det,
att man gifver dem det i sedlar i stället för silfver. — Detta
om principen.
Den andra frågan angår principens tillämpning för
närvar, i Sverige. Vår silfverfond är liten, och det vore
vådligt att genom en forcerad indragning af småsedlarna uttvinga
silfver i rörelsen. Jag erkänner, att försigtighet härvid
måste iakttagas; men jag tror, att Utsk. gått en lämplig
medelväg, enär det föreslagit ett långsamt, successivt afskaffande.
Någon aflysning af hvad som linnes ute är nemi.
icke åsyftad; det är endast föreslaget, att icke några nya
småsedlar skulle utgifvas. Jag är öfvertygad, att då realisationen
vunnit fasthet, skall det blifva nödvändigt att jemväl
afskaffa 2 och 3-r:drssedlarna, hvilket säkerligen skulle
hafva samma fördelaktiga inflytande hos oss, som en-pundssedlarnas
afskaffande hade för England. England utgör medelpunkten
för hela jordens handel och äger en sådan industriel
öfvervigt, alt coursen nästan alltid står till Englands
fördel, så att guldet jemnt tillströmmar landet och endast
återgår i form af lån. Londonska banken äger vanligtvis
mera guld än någon annan bank i verlden, den Fransyska
undantagen, och likväl har man ansett säkerheten fordra alt
genom de mindre sedlarnas afskaffande hålla uti omlopp en
guldmassa, många gånger stoije än bela vårt rörelsecapital.
Förr eller senare skall man erkänna den rätta principen äfven
i Sverige. — Jag bifaller utskrsförslaget.
Hr Cederschjöld: Jag kan ej annat än afslå Utskrs
förslag och tillstyrka bibehållande tills vidare af småsedlarna.
Man bör icke genom tvångsmedel göra realisationen
okär för menige man. Den, som icke vill hafva dessa sedlar,
kan ju få silfver. Åtminstone synes mig allt skäl vara
alt till nästa liksdag uppskjuta denna tvångsföi ändring.
318
Den 28 Juli e. m.
Valören af 12 sk. b:co, hvarå Utsl<. tillstyrkt bibehållande
tills vidare, skulle jag dock vilja hafva bort. Om myntenbeten
bestämmes till en r:dr riksgts, kunna 18 sk. ej deri
jemnt delas. Derföre bör denna valör icke finnas.
Gr. von Fersen: I strid med de åsigter, jag framställt,
har Hr Nordenanckar anfört exempel från England,
Frankrike och Amerika. Jag får likväl fästa uppmärksamhet
derpå, att ett annat förhållande här äger rum, än i dessa
länder. Det finnes väl icke något, der sedlar blifvit utgifna
till så lag valör som här; och då detta derjemte under
en lång tid ägt rum, tror jag icke, att jemnförelsen kan
vara lämplig. Jag tror icke heller, att det kan vara menligt
för sjelfva saken, att småsedlarna fortfara, utan tvärtom
att man med fägnad skulle bibehålla dem. Jag fortfar
således att anse småsedlarnas qvarblifvande förmånligt och
förenar mig med Ilr Rosenblad i anhållan om propos. å
hans förslag.
Ilr von Hartmansdorff: Jag instämmer med de ledamöter,
som yrka småsedlarnas bibehållande intill nästa
riksdag. Jag åberopar för denna mening de skäl, som förut
blifvit anförda, och ber att få tillägga ännu några. Ulsk.
tillstyrker, att 8-sk:ssedlarna ej må tillverkas längre än t. o.
m. i835, 12 sk. t. o. m. i836 samt 16 sk. t, o. m. 1837.
Hvar och en vet, att åtskilliga arbetsvärden äro bestämda i
dessa sedlar; uti en ort får man så mycket för 12 och så
mycket för t8 sk. riksgts o. s. v. Man vet äfven, att ringare
drickspenningar och dylika vedergällningar, som bero
på godtycke, vanligen inskränka sig till den ringaste sedelvalören.
Skulle denna för hvarje år stegras med 4 sk. b:co,
så skulle ifrågavar. betalningar ökas i samma mån, och man
skulle år 1887 få betala med 16 sk. hvad som år i835 betalades
med 8 sk. Äfven jag afstyrker således FIr Cedcrsc
hjol ds förslag. Man har anmärkt kostnaden för skillingssedlarnas
tillverkning. Den erkänner äfven jag, men får erinra,
att då sktssedlarna uppgå blott lill 2,i5o,ooo r:dr, så
utgöra 2 och 3-r:drssedlarna 11 millioner. Jag vet icke,
huru stor kostnad, som faller särskildt på hvartdera af dessa
sedelslag; men om man äfven för högt antager kostnaden
för de förra till 4°>ooo r:dr och slitningen af motsvarande
silfver till endast 10,000 r:dr; så frågar jag, om skillnaden
3o,ooo r:dr förtjenar att upptagas i jemnförelsen mot allmänhetens
belåtenhet med det sätt, hvaruppå realisationen
verkställes. Hr Tham har äfven anfört ett skäl, som jag
ber R. o. Ad. närmare öfverväga, det nemi., alt allmänheten
genom småsedlarnas bibehållande i rörelsen bäst lärer
sig känna, hvad silfvermynlet är värdt. Dessutom bör man
ihågkomma, huru beqvämt det är att hafva en sedelbundt
i fickan i stället för en påse med silfver i sin vagn eller
bureau. Att bestämma ett visst belopp småsedlar, hvarut
-
Den 28 Juli e. lil.
319
öfver de ej må tillverkas, anser jag icke lämpligt, emedan det
ej kan fastställas utan äfventyr för brist. Småsedlar likasom
andra måste utlemnas i den mängd, som begäres. Jag
föreslår altså: att de nuvar. sk:s- och småsedelsvalörerna
skola intill nästa riksdag hållas allmänheten tillhanda, iden
mån de åstundas.
Hr Rosenblad: Då jag hört, att så många talat för
afslag å betänk, och min föreslagna modification att erkänna
principen, men ej låta tillämpningen ifrågakomma förrän efter
nästa riksdag, skall jag icke längre vidhålla begäran om
propos. derå, under hemställan derjemte till dem, hvilka,
i hufvudsaken af samma tanka som jag, likväl framställt
särskilda förslag, om de icke jemväl ville nöja sig med rakt
afslag. Discnssionen blefve då kortare, och man kunde uppskjuta
till uppgörandet af reglementet att afskaffa i8-sk:ssedlarna
, såsom Hr Cederschjöld begärt.
H. Ex. Hr Gr. De Geer, C ari: Fullkomligt instämmande
med dem, som vilja, alt småsedlarna skola fortfara samt
att betänk, i denna del altså bör afslås, får jag blott, för min
del, anföra det skäl, att jag tior, alt ett bifall till förslaget
om småsedlarnas indragning icke blott skulle väcka stora
svårigheter i landsorterna, hvarest man vid dessa sedlar är
van, utan äfven en ganska gifven missbelåtenhet; och jag
tror, att i denna stora fråga, som jag så innerligt önskar
måtte lända mitt fädernesland lill lycka, icke bör vidtagas
något, hvarmed man väcker missnöje, hvilket jag är öfvertygad
komine att äga rum, om småsedlarna indroges. Låtom,
mina Hrr! silfvermyntet småningom sprida sig i landsorterna
och visa benägenhet att uttränga småsedlarna, då är
det tid, att indraga dem; men låten dem tilldess vara qvar,
ty deras afsluiffande tm skulle otvifvelaktig! väcka oro och
rubbningar. Jag begär propos. tili afslag å den ifrågavar.
punkten.
Hr von Troil: Då man ser, huru denna vigtiga frågas
afgörande är öfverlemnad till en liten fraction af Ståndet,
sorn på e. m. voterar omkull, hvad den på f. m. beslutat,
så är det verkligen föga värdt att här höja sin röst. Jag
ber dock att i prot. få nedlägga min mening. Jag har hört
många röster lala emot förslaget, men icke någon anföra
ett enda verkligt skäl. En har trott, att prisen skulle stiga
derföre, att betalningen erlades i tecken äf silfver i stället
för af papper; en annan har trott, att drickspenningarna
skulle blifva för dryga, likasom man icke skulle kunna gifva
lika litet i silfver sorn i papper; och vidare, att småmyntet
icke skulle få rinn i bureauerna, likasom man då icke
skulle kunna vexla till sig.större sedlar. Jag kan icke erinra
mig allt, hvad man sålunda anfört, ty bär ned i den
gamla Svenneclassen hafva vi under hela denna discussion
befunnit oss i sådant mörker, att det icke varit möjligt att
320
Den aS Juli e. m.
göra några anteckningar. Jag förenar mig fullkomligt med
Hr Nordenanckar. Satsen låter visst icke lätt i theorien bevisa
sig; men alla länders erfarenhet har visat, att en bättre
ordning i myntväsendet svårligen kunnat bibehållas, om
ej metalliskt mynt funnits i rörelsen. Dä hardt mynt löper
jemte sedlarna, blifver det minsta agio straxt märkbart för
en hvar; men om pappersmyntet ensamt begagnas i handel
och vandel, kan myntförsämringen hinna temligen långt, innan
den varseblifves af den stora allmänheten. Detta tror
jag vara den moraliska orsaken lill den sats, jag framställt.
Här är icke fråga om att hastigt indraga småsedlarna. Utsk:s
förslag är ingalunda våldsamt; det tillstyrker, att de närvar.
småsedlarna skola få finnas, så länge de kunna begagnas,
d. v. s. tilldess de blifva utslitna, och denna tid förmodar
jag kommer att blifva tillräcklig för allmänheten att
lära sig jemnföra det nya och det gamla myntet. Om vi
frångå denna lindriga åtgärd, kunna vi lika gerna uttala
den mening, att vi vilja behålla småsedlerna för alltid derföre,
att de måhända här, hvarest man lätt kan få dem
utbytta, äro beqvämare. Men då man ser, huru småsedlarna
se ut i landsorterna, kan man icke bestrida, att allmänheten
måste vara mera belåten med att erhålla silfverskiljemynt.
H. Ex. Hr Gr. Mörner, Adolph Göran: Jag ber
att få återkalla, hvad jag härom redan i ett föregående ämne
yttrade. Jag tror, att om meningen är alt ordna myntväsendet,
är hufvudföremålet att gifva sedlarna ett bestämdt
värde och öppna tillfälle att när som helst derför erhålla
silfver. Derföre är det icke sagdt, att man blott skall hafva
silfver i rörelsen, och till den ändan indraga sedlar af
vissa valörer; så snart man alltid kan bekomma silfver,
motsvarande det belopp, hvarå sedeln lyder, så är ändamålet
vunnet. tJti vårt land, der communicationerna äro svåra,
hinner silfret icke hastigt sprida sig. Allmänheten lär
sig ock icke straxt bedöma värdet och nyttan af åtgärden,
utan fäster sig mera vid sina gamla vanor. Jag tror således,
att påbudet, att endast silfverskiljemynt skulle finnas,
ej komme att leda till realisationens båtnad, åtminstone icke
ännu på några år. Hvarföre icke låta saken gå sin naturliga
gång? Om allmänheten vill hafva silfver, begär den
det i Banken; då behöfves ju icke något påbud i denna väg.
Vill allmänheten deremot behålla sedlarna, får man icke
göra afseende på tillverkningskostnaden för Banken, ty Banken
är till för att betjena Nationen; den har en betydlig
vinst och bör uppoffra något för Nationens beqvämlighet.
Hvad andra länder beträffar, äro de ursprungligen vana att
se blott större sedlar; det ar der blott en aberration från
vanan att hafva småsedlar. Derföre indrogos de. Hos oss
har man arida sedan 1788 varit annorlunda van. Det skulle
sä
-
Den q5 Julie. m.
321
således icke nu vara nyttigt eller ändamålsenligt alt vidtaga
en förändring, hvaraf allmänheten icke skulle kunna inse
fördelen, men väl känna besvärligheten. Att nu ingå i bestämmande
af hvilka valörer, som böra finnas eller icke,
tror jag vara öfverflödigt. Måhända vore valören på 18 sk.
mindre passande; men de öfriga böra bibehållas. Man får
vid nästa riksdag se, hvad allmänheten då kan begära och
Ständerna efter omständigheterna medgifva. Möjligen kan
det då blifva lika lätt som nu svårt alt antaga förslaget.
Jag röstar för afslag till punkten.
Hr von Hohenhausen: Jag skall bedja att blott i
korthet få upptaga något af hvad H:rna v. Troil och Nordenanckar
yttrat. It. o. Ad. synas i denna fråga vara af sä
bestämdt skiljaktiga åsigter, att en utveckling i större scala
troligen icke skulle verka på pluraliteten. Ilr v. Troil faar
sagt, att han ej ville ingi i undersökning af sjelfva den
theoretiska grunden; men han har trott, att den moraliska
vore, alt det blefve lättare för Statsmagterna att förändra
myntet, utan att allmänheten märkte det, om de icke finge
vänja sig vid sjelfva myntet. Detta är ett politiskt förhållande;
men på det sätt vår Bank är beskaffad , under offentlighet
i alla dess förhandlingar, torde den anförda grunden
icke äga tillämplighet. Hr Nordenanckar har sagt, att Banken
är mest blottställd för hastiga tillströmmanden genom
småsedlarna. Detta är sanni; men i alla de länder, som
blifvit citerade, finnas privatbanker under secretesse, och
det vore viktigt äfven för privatbanker, om cle icke stöde
under samina conlroll som stalsbanken, att dessa, icke finge
utgifva småsedlar. Underslef kunna dermed lättare ske, och
massan har rätt att fordra, det Statsmagterna skola tillse,
att hon icke plundras. Helt annat är förhållandet med It.
St:s Bank, sedan realisationen blifvit beslutad. Der kan icke
något påströmmande af småsedlar komma i fråga, emedan
utvexlingen endast kan ske i Stockholm. Hr v. Troil känner
säkerligen Iticardos system och hans bevisning för att
småsedlar böra bibehållas; men i England, der privatbanker
icke 8ro riktigt controllerade, är det skäl att icke tillåta
småsedlarna. Hvarje regel beror på, om premisserna derför
pä ett ställe kunna jemväl finnas på ett annat. Uppå dessa
skäl yrkar jag afslag till betänk., samt att R. o. Ad. roa besluta,
att småsedlarna skola fortfara att såsom hittills gå i
rörelsen intill nästa riksdag.
Hr von Troil: Jag begärde ordet, då jag tyckte mig
höra en talare säga, alt småsedlarna efter en viss lid skulle
upphöra alt varu gängse. Sådan är icke meningen. Det
kommer att bero på, huru länge sedlarna hänga ihop. Alt
säga, att deras förblifvande i allmänna rörelsen konimc att
*o H. 4t
3an
Den iiS Juli e. m.
Lero på, om allmänheten ville hafva dessa sedlar eller icke,
är detsamma som att säga, att det beror på, om man från
Stockholm ville skicka småsedlar till landsorterna eller ej.
Hvad det theoretiska beträffar, är här icke stället att ingå
i granskning af en författare, som, ehuru med skäl i
flera afseenden ansedd som classisk, likväl i många andra
blifvit vederlagd. Jag förblifver dervid, att småsedlarnas
bibehållande icke är enligt med sunda bankprinciper, och
att till stöd derför kunna åberopas de största bankauctoriteter
i hela den civiliserade verlden. Här hafva vi ytterligare
en auctoritet uti just den samhällsclass, hvars beqvämlighet
man säger sig vilja befordra. BondeSt. har nemi. beslutat
bibehållande af endast ett slag skillingssedlar.
IJr von Hartmansdorff: Jag får erinra, att utvexling
af nya sedlar sker i landtränterierna, så att det icke
beror på enskilda, om allmänheten skall fä nya sedlar eller
icke. Talare hafva yrkat enkelt afslag å betänk. Jag tror
likvisst icke detta vara det rätta; ty örn de öfriga Stånden
fattat positiva beslut, men R. o. Ad. endast afslagit, komma
dessa att stå qvar endast derföre, att R. o. Ad. ingenting
bestämdt utsatt. Jag anhåller, att Ridd.secret. må upplysa,
hvad de andra Stånden beslutat, samt derefter upplä
sa mitt förslag.
Underteckn. Ri d d.Secr et.: PresteSt. har afslagit betänk.
BondeSt. har stadnat i följande beslut: ”att småsedlar
af alla nu brukliga valörer icke må tillverkas längre
”än t. o. m. i8j6, men att den småsedelvalör, som, sedan
”det nya myntet utkommit i rörelsen, fluncostyrelsen till en
”början finner mest lämplig att underlätta vexling och post"remisser
m. m., må intill nästa riksdag fortsatt tillverkas
”och utgifvas.”
Hr v. HartmansdorfFs förslag lyder sålunda: ”De nuvarande
sk:s- och smäsedels-valörerna skola intill nästa riksdag
fortfarande hällas allmänheten tillhanda i den mån, de
tili utvexling begäras.”
Hr Rosenblad: Då, enligt nu erhållna upplysningar,
ett Stånd enkelt afslagit betänk, och, i händelse R. o. Ad.
stadnar i samma beslut, frågan således grundlagsenlig! kommer
att förfalla samt hittills gällande förhållande att qvarstå,
anser jag enkelt afslag vara det lämpligaste.
Hr von Troil: Jag ville blott försäkra Hr Rosenblad,
att om R. o. Ad. afslär betank., kommer det dock icke att
ske utan contrapropos., hvartill jag får, i händelse af votering,
föreslå BondeSt:s beslut.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall
å BancoUtsk:s i 12 punkten framställda förslag.
Ropades nej.
Den 2b Juli e. m.
H. Ex. framställde derefter propos. till afslag 5 samma
punkt.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr von Troil begärde votering.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att mitt förslag
må blifva contrnpropos.
11. Ex. Hr Gr. De Geer förenade sig med Hr v. Hartmansdorff.
Hr von Troil: Jag anhåller, att BondeSUs beslut må
blifva contrapropos.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att som tvenne
meningar tycktes vilja göra sig gällande till contrapropos.,
syntes ej annan utväg återstå, än att votera om contrapropos.
Hr von Hartmansdorff: Jag inser intet hinder,
hvarföre ej mitt förslag skulle kunna blifva contrapropos.
emot Hr v. Troils.
Gr. von Fersen: Om jag rätt fattat, begärdes voteringen
vid propos. på afslag. Detta bör således blifva j aeniot
Hr v. Troils till n e j-propos:n.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade till contrapropos. antaga Hr v. HarlmansdorfFs förslag,
så lydande: De nuvarande skillings- och småsedels-valörerna
skola intill nästa riksdag fortfarande
hållas allmänheten tillhanda i den mån,
de till utvexling begäras.
Ropades ja och nej.
Hr Rosenblad: Då Hr v. Hartmansdorffs förslag är
nära lika med afslag till betänk., hoppas jag, att han tillåter
det stå i ja- emot Hr v. Troils x n e j-propos:n.
Hr von Hartmansdorff: Jag vet då icke hvilket som
är Hr v. Troils förslag, och anhåller, att derom erhålla
upplysning.
Underteckn. Ridd.Secret.: Enligt hvad jag fattat, har
Hr v. Troil begärt, att R. o. Ad. måtte fatta ett lika beskaffadt
beslut som det, hvari BondeSt. stadnat.
Hr von Troil: Jag är likgiltig för hvad som blir japropos.
, endast mitt förslag blir contrapropos:n.
Hr Lagerhjelm: R- o. Ad. har afslagit betänk., och
då finnes icke något hinder att votera emellan Hr v. Hartmansdorffs
och Hr v. Troils förslag.
Hr von Hartmansdorff: I fall Hr Gr. o. Landtm,
funnit betänk, vara afslaget, och om Hr v. Troil blott begärt
bifall till BondeSt:s beslut, måtte mitt förslag kunna
blifva contraproposm.
34
Den 28 Juli e. m.
Gr. von Fersen: Jag vill icke ingå i yttrande öfver
hvilken propos. Hr Gr. o. Landtm, skall framställa; men
votering har blifvit begärd på afslag, och mig synes kraftigast,
om vårt beslut blefve sådant, enär ett Stånd förut
deri slädnät, helst äfven Hr v. Hartrbansdorflfs förslag förefaller
mig nära likstämmigt med afslag. Hr Lagerhjelm har
sagt, att betänk, redan är afslaget; men då Hr Gr. o. Landtm,
ej yttrat, huru han funnit R. o. Ad:s svar, samt votering
blifvit begärd, måste ja-propos:n lyda på afslag.
Hr Rosenblad: Alldeles så, sorn Gr. v. Fersen förklarat,
är det till formen riktigt, alt j a-propos. blir på afslag;
men om den propos., hvaröfver votering är begärd, frångås,
kommer Hr v. HartmansdorfFs att föranleda frågans dragande
under nämnd. Sammanstämma deremot 2:ne Stånd i
afslag, förfaller saken.
Hr af Ekenstam: Jag har tyckt mig finna, att propos.
å bifall till betänk, besvarades med nej, samt att den
till afslag besvarades med ja. Jag anhåller, att Hr Gr. o.
Landtm, behagade gifva tillkänna, huru han fattat svaren,
samt begär sedan att få yttra några ord.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att innan H. Ex.
hunnit yttra, huru han funnit sin (ill R. o. Ad. framställda
propos. om afslag å 12 punkten i Utsk:s utlåt, vara af R.
o. Ad. besvarad, hade Hr v. Troil begärt votering, hvars
företagande H. Ex. ej kunnat neka.
Hr af Ekenstam: Efter detta Hr Gr. o. Landtnäs förklarande
anhåller jag, alt propos. må förnyas.
Gr. von Fersen: Sedan votering blifvit begärd, protesterar
jag emot, att H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, gifver
Ståndet del, huru den af Hr Gr. o. Landtm, framställda
propos. af Ståndet besvarades.
Hr von Hartmansdorff: För att göra slut på dessa
frågor och svar, afstår jag från mitt förslag.
I anledn. häraf uppsattes och justerades följande voter:spropostn:
Den,
som afslår t2:te punkten af BancoUtsk:s utlåt. N:o
16, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, erhåller ofvannämnde I2:te punkt följande
lydelse: Att småsedlar af alla nu brukliga valörer icke må
tillverkas längre än t. o. m. i83S, men att den småsedelsvalör,
som, sedan det nya myntet utkommit i rörelsen,
Bapcostyrelsen till en början finner mest lämplig att underlätta
vexling och postremisser m. m., må intill nästa riksdag
fortsatt tillverkas och utgifvas.
Den 28 Juli e. in. 3aä
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
sorn föijer;
Ja — 29.
Nej — 10.
H. R, o. Ad. åtskiljdes kl. 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 3o Juli 1834.
Plenum kl. 9 f. m.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af utskrsledamöter,
och befunnos hafva blifvit utsedde till ledamöter i
Stats-Utsk ottet:
efter Hr Bergenstråle, Claes Gabr., och Gr. Hamilton, Gust.
Wathier,
N:o 163 Hr Holst, fullm. Hr Oxehufvud, Göran Adolph,
N:o 2298 Hr af Billbergh, Joh. Peter;
Banco-Utskottet:
efter Hr Riben, Carl Willi.,
N:o 2093 A. Hr af Wetterstedt, Niclas;
Allm. Besvärs- och Oecon. -Utskottet:
efter Hr af Forsell, Carl Gust., och Hr Peyron, Gust.
Abraham,
N:o 1149 Hr Hjärne, Harald och
N:o 1824. Hr von Törne, Michael.
Justerades pleniprot. för d. 17 dennes e. m.
Hr Lefrdn, Joh. Pehr: Hindrad att vara närvar, i
R. o. Ad:s sednaste eftermiddags plenum, har jag med sorg
erfarit utgången af beslutet öfver nite punkten. Hvar och
en, som är mån om grundlagarnas helgd, måste det förefalla
svårt att finna ett Stånd på e. m. fatta beslut, som
belt och hållet upphäfver, hvad som på f. m. blifvit antaget.
Jag har icke kunnat undgå att anmärka detta, ty jag
har sjelf en sådan vördnad för grundlagarnas iakttagande,
att det aldrig skulle kunna falla mig in att försöka på en
annan väg göra gällande en sats, deri jag förut blifvit öfvervoterad.
Jag ber att få detta förvaradt i prof., och jag
uppmanar hvar och en af R. o. Ad. att noga tillse, huruvida
jag sjelf någonsin skall beträda en annan väg, än dea
jag nu angifvit, eller tdlåta mig försöka genomdrifva ett
beslut, hvarigenom jag skulle vinna detsamma, som jag förut
förlorat.
3i6
Den 3o Juli f. m.
Fortsattes pröfningen af BancoTJtsk:s utlåt. N:o 16 till
svara de inom samtliga RiksSt. framställda, till Utsk. remitterade
anmärkningar vid dess under N:o 6 afgifna betänk,
med förslag till hufvudgrunder för Bankens rörelse och förvaltning.
i3 punkten: att någon mindre sedelvalör efter
1837 urs utgång icke får tillverkas, än som
motsvarar 24 s k. silfver specie eller 2 gånger den
myntenhet, Utsk. tillstyrkt att nu antagas.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Sedan R. o. Ad. uti
sista plenum afslagit I2:te punkten, anhåller jag, att samma
beslut må fattas i afseende å den i3:de, enär R. o. Ad:s
mening lärer vara den, jag då yttrade, nemi. att småsedlarnas
utgifvande bör fortfara intill nästa riksdag såsom hittills.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag har ingenting emot,
att Hr v. HartmansdorfFs propos. bifalles, hvilket är en följd
af det beslut, R. o. Ad. fattade vid föregående punkt; men
jag begär att emot detsamma, hvarvid jag icke hade tillfälle
att vara närvar., härmedelst få nedlägga min reservation.
Frih. Rantzou, Joh. Al b., instämde med Hr Dalman.
Hr Lefren: Äfven jag reserverar mig emot det beslut,
hvari R. o. Ad. ang:de 12 punkten stadnade; men sedan det
blifvit fattadt, får jag tillstyrka afslag å förevar. i3:de
punkt, hvarigenom jag lemnal ett färskt exempel derpå, att,
sedan min mening en gång stadnat i minoriteten, jag icke
vill begagna mig af tillfället att försöka en annan gång få
samma mening fram, utan låter consequensen hos Ståndet
gälla framför min enskilda tanka.
i3:de punkten blef af R. o. Ad. afslagen.
B. Depositionsbanken.
j4 punkten: att Banken må emottaga och å
räkning föra depositioner af:
a) Svenskt silfver mynt eller b:cosedlar, under
förbindelse för Banken att tillhandahålla åt
den, för hvars räkning insättningen blifvit gjord,
en dermed lika summa, som det står honom fritt
att efter behag uttaga, antingen i silfver mynt
elier b:cosedlar;
b) Ducater, under förbindelse för Banken att
åt räknings hafvar en tillhandahålla ett lika stort
antal, som insatt blifvit.
Bifölls.
i5 punkten: att Banken äfven må emottaga
till förvar, för så vidt utrymme och läglighet
dertill inom Banken gifves, under försegling af
insättaren, paketer eller annan flyttbar egen
-
Den 3o Juli f. m.
dom, utan att om innehållet undfå uppgift, och
utan ansvarighet å Bankens sida fö r oförvållad
skada och tillfällig olycka; med rättighet för
Banken att, i förhållande till tiden och det nedsatta
godsets rymd, för sådan deposition uppbära
en afgift, som i reglementet kommer att
bestäm mas.
Bifölls.
16 punkten: att depositioner å s. k. löpande
räkning böra fortfarande utan afgift, hvarken
vid insättning eller u 11 a g n i n g, få äga r u lin för
det slags insätta re, som icke någonsin utställa
in visn in gar tili större belopp, än deras hos Banken
insatta behållning utgör;
till deponenter af hvilken dass räknas alla
K. M. och Kronan eller R. St. underlydande allmänna
verk och cassör; de under Stockholms
stads styrelse hörande embetsverk och cassör,
samt för öfrigt sådana allmänna inrättningar,
välgörenhetsanstalter m. fl., om hvilka med tillförsigt
kan förutsättas, att ingen öfverassigner
i n g kommer i fråga.
Hr von Hartmansdorff: Då detta ämne förra gången
förevar, gjorde jag den anmärkning, att sista meningen
i i6:de punkten, nemi.: ”samt för öfrigt sådana allmänna
”inrättningar, välgörenhets-anstalter m. fl., om hvilka med
”tillförsigt kan förutsättas, alt ingen öfverassignering kom"mer
i fråga,” icke är syftesenlig. Det är svårt för Bancostyrelsen
att bestämma, huruvida någon öfverassignering kan
komma i fråga eller icke. Om än Fullmäglige med någorlunda
tillförsigt kunde bedöma dessa inrättningars styresmän,
kan en öfverassignering likväl bero på deras underordnade
tjenstemäns försummelser, och Fullmägtige kunde i sådant
fall möjligen ådraga sig beskyllningen att icke hafva riktigt
tillämpat författningen. Jag föreslår altså, att i stället för
den citerade meningen må inflyta: ”samt alla sådana inrättningar,
hvilka enligt gällande reglementen böla hafva sina
”cassör stående i Banken.” Då är ändamålet vunnet, utan
någon förhatlig pröfning för Fullmägtige och utan äfventyr
för någon annan än assignanten, som får plikta.
Hr von Troil, Emil: Jag hemställer till Hr v. Hartmansdorff
sjelf, om icke utaf hans redaclion kan dragas den
slutsats, att t. ex. hypotheksinrättningar, hvilka hade deras
cassör i Banken, ägde att begagua assignationsrätten ulan
afgift.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jagt ror, att t6:de
punkten bör bifallas sådan den är, och att Hr v. Hartmansdorffs
tillägg är öfverflödigt.
3a8
Den 3o Juli f. m.
Hr von Hartmansdorff: I anledning af Hr v. Troils
anmärkning föreslår jag i stället för min sednast uppgifna
redaetion: samt alla publika verk &c. Då är den olägenhet
förekommen, som Hr v. Troil anmärkt.
Hr Lefre'n; Uti Utskrs redaetion ligger samma tanka
som Hr v. Hartmansdorlf, uttryckt. Der står nemi.: ”om
”hvilka med tillförsigt kan förutsättas, att ingen öfverassig”nering
kommer i fråga.” Om man nu vill afse sådana verk,
som Hr v. Hartmansdorlf förutsätter skola hafva deras cassör
i Banken, så är just detta reglemente grunden, hvarpå
Fullmägtige skola bygga deras omdöme, huruvida assigneringsrätten
bör vara fri eller icke. Tillägget är i öfrigt ganska
oskyldigt; men jag fruktar, att det gör stadgandet mera
inveckladt.
Underteckn. B.i d d. Se cre t.: Ehuru jag visserligen vet,
att R. o. Ad:s beslut äro oberoende af de öfriga Ständens,
tror jag likväl, att det, särdeles i fråga om en redaetion,
kan vara nyttigt att känna, huru dessa beslutat, och får
jag derföre, i afseende ä nu förevar, punkt, äran upplysa,
att densamma af alla 3 de öfriga Stånden blifvit oförändrad
antagen.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag vill endast
nämna, att då Bancofullmägtige icke äga att upphäfva
assignationsrätten, ser jag icke behof af den föreslagna förändringen;
men för öfrigt får jag begära propos. derå, att
då vi komma till frågan om lånebanken, ftidd.secret. må vid
hvarje punkt upplysa, huru de öfriga Stånden derom beslutat.
R. o. Ad. kan likväl besluta såsom dem godt synes;
men jag tror, att det för korthet och reda i discussionen
vore nyttigt att erhålla sådana upplysningar, hvarom jag nu
tagit mig frihet anhålla.
Frih. Ehrenborgh: Jag är förekommen af Hr v. Hohenhausen.
Genom det betydliga försprång, de öfriga Stånden
fått framför oss, lära vi väl hafva föga annat att göra,
än rätta oss efter deras beslut.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
bifall ä iö:de punkten af Utsk:s förslag.
Bifölls_
Likaledes bifölls den af H. Ex. gjorda hemställan, om
Ståndet önskade att, vid föredragningen af hvarje punkt, de
af de öfriga RiksSt. rör:de densamma fattade beslut måtte
genom underteckn. Ridd.secret. tillkännagifvas.
17 punkten: att privata assigner in gs rättigheten
i Banken må tillsvidare få fortfara emot en
afgift af 2 r:dr b:co för hvarje folium örn 4° ia"
der af den löpande räkningen, med förbehåll tilli
-
Den 3o Juli f. na.
Jag
lika, att den minsta afgiften, som för hvarje år
beräknas, blifver to r:dr b:co, motsvarande 5
folier.
Underteekn. Ridd.Secret.: PresteSt. har bifallit i7:de
punkten. BorgareSt. har antagit densamma med den förändring:
”att en afgift bestämmes af 4 r:dr b:co för hvarje
”folium om 4o rader af den löpande räkningen, med för”behåll
tillika, att minsta afgiften, som för hvarje år beräknas,
blifver 20 r:dr b:co, motsvarande fem folier; hvil—
”ken afgiftsberäkning kommer att taga dess begynnelse d. 2
”Jan. i855.” BondeSt. har likaledes bifallit punkten med
denna förändring.
Hr von Hohenhausen: För min del anser jag, med
afseende å den förmån, som innefattas uti den ifrågavar.
rättigheten, att BorgareSt:s beslut stadgar en lämplig afgift,
samt instämmer deri.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Redan under discussio
nen,
ang:de stämplade pappersafgiften, tillkännagaf jag min
åsigt i afseende å enskildas assignationsrätt på Banken. Jag
yrkade då, att dessa assignationer borde utgifvas å charteradt
papper, men möttes då med den erinran, att rättigheten
redan var belagd med afgifter i Banken. Jag vill då
nu, när jag icke emotsätter mig sjelfva rättigheten, åtminstone
att den skall beläggas med en, för närvar, någorlunda
motsvarande, afgift, samt instämmer altså med Hr v. Hohenhausen.
Frih. Ehrenborgh: Då jag var bland dem, som ansågo
assignationerna icke böra beläggas med chartae-sigillataeafgift,
vill jag, i conseqvens dermed, nu bifalla den föredragna
punkten.
Hr Tham, Wolrath: Förmodligen har ITtsk. med
förslaget om en afgift af 2 r:dr btco för hvarje folium afse
11 , att Banken dermed skulle erhålla en ersättning för
hafda kostnader, utan att dervid beräkna någon vinst. Detta
tror jag ock vara riktigt och tillstyrker altså bifall till
iy:de punkten, i likhet med hvad PresteSt. redan beslutat.
Hr Gunther, Carl Gust.: Det är mig fägnesamt att
vid detta tillfälle kunna instämma med Hr Dalman. Jag påminner
mig, att då frågan om chartae-sigillatae-förordningen
förevar, gaf just Hr v. Troil anvisning att på nu ifrågavar.
sätt höja afgiften å den enskilda assigneringsrättigheten på
Banken. Den afgift, som nu är föreslagen, betäcker, såsom
sagdt är, endast Bankens omkostnader; och jag föreslår
en förhöjning minst till- likhet med hvad BorgareSt.
beslutat. Det är billigt, att den högre förmögenheten, åtminstone
i några fall, får skatta i mån af de förmåner, den
framför den mindre förmögne af samhället åtnjuter.
10 H. 4*
33a
Den 3o Juli f, m.
Hr von Troil: Jag tror, alt det vid niivar. förhållanden
är bäst att bifalla Utskis förslag. Jag bestrider icke,
att enskilda assigneringsrätten på Banken bö‘r försvinna; men
dertill är tidpunkten icke nu inne. Det skulle visst icke
medföra våda för hela Jandet, inen likväl åstadkomma villervalla
i åtskilliga orter. Man har i flera afseenden hört
medgifvanden, att den eller den principen kunde vara riktig,
men att tillämpningen deraf borde uppskjutas till nästa
riksdag; så tror jag ock, att man i detta fall kan säga. Att
förhöja afgiften är detsamma sorn alt förbjuda rättigheten;
och jag vågar förmoda, att Utsk. varit något mera i tillfälle
att uträkna, hvad som i delta fall är billigt eller icke,
än enskilda ledamöter bär, fast man icke här kan ingå i
någon citation af facta, hvilka röra enskilda personers affärer.
Jag yrkar bifall till betänk.
Hr Lef ren instämde med Hr v. Troil.
Hr von Hohenhausen: Då det vill synas, som pluraliteten
icke vore för förhöjningen, skall jag icke längre
sätta mig emot bifall till betänk., enär jag hoppas, att Bevilln.
Utsk. skall vidhålla dess förslag, att den ifrågavar. rättigheten
skall beläggas med chartx-sigillatse-afgift.
Hr Dalman: Jag kan icke finna 4 r:dr för ett folium
af 4° räder vara för mycket. Derpå måtte minst 4o assignationer
kunna upptagas, och en afgift af icke fullt 5 sk.
för h varje assignation kan icke anses för hög, då rörelsen
gifver en betydlig vinst och drifves endast af innehafvare
utaf största förmögenheten; och det vore, enligt minianka,
icke R. o. Ad., hvars ledamöter utaf denna assigneringsrätt
mest begagna sig, värdigt att sätta sig emot en af billighet
påkallad förhöjning i afgiften derför. Det fägnar mig att
höra Hr v. Troil medgifva, att meranämnde rättighet icke
är principenlig. För min del är jag öfvertygad, att flera
personer finnas i landsorterna, hvilka, om assigneringsrättigheten
icke ägde rum, skulle förena sig om inrättande af
privatbanker, som man väl icke kan neka vara mera allmänt
nyttiga, än den endast för några få enskilda fördelaktiga
assigneringsrörelsen. Jag kan således icke frångå den
propus., hvilken Ur v. Hohenhausen först begärde, helst jag
hetviflar, att förslaget om charteradt papper för assignationer
kommer att vinna bifall.
Frih. Kan t zou instämde med Hr Dalman.
Hr von Troil: Jag ämnar icke att mot Hr Dalman
inga i någon tvist, ang:de sjelfva saken. Jag öfverlemnar
till R. o. Ad. att tro Utsk. på dess ord, att assignatiönsrältigheten
verkligen icke tål högre afgifter, än den redan har.
Skulle likväl R. o. Ad. vilja höja dessa afgifter, är det bäst,
att sådant sker nu ; ty att stadga en charteesigillataj-afgift och.
en folio—algift vore ännu mera olämpligt.
33i
Den 3e Juli f. m.
förås en mening, som kort och tydligt uJtalar princingn för
de särskilda stadgandena; och jag föreslår dertill följande:
"Bankens nuvar. lånerörelse förminskas ej i annat fall, än
’’7:de och 8:de punkterna bestämma; men den lämpas efter
"rörelsens behof på sätt här nedanföre stadgas.” Denna mening
förändrar icke något af hvad som blifvit beslutadt, eller
framdeles kan komma att beslutas, utan innebåller blott
en kort sammanfattning af den syftning, som ligger till
grund för Ständernas beslut.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde till Frih. Palmstjerna,
om icke följande punkt först borde uppläsas.
Frih. Palmstjerna: Den af mig framställda meningen
har jag icke begärt eller velat tillägga i8:de punkten, utan
att den skulle ställas framför denna och näst under rubriken:
C. Lånebanken, såsom hafvande afseende å hela lånerörelsens
reglering och icke blott å en underafdelning deraf.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm. lät härefter utur BancoUtsk:s
förslag uppläsa följande ord:
C. Lånebanken.
Frih. Ehrenborgh: Jag anhåller att få veta, huruvida
de öfriga Stånden antagit ett sådant tillägg, som det
Frih. Palmstjerna föreslagit. Skulle så icke hafva skett, så,
och då jag instämmer med Frih. Palmstjerna, får jag tillika
begära, att- R. o. Ad., i händelse af bifall till Frih. Palmstjernas
tillägg, jemväl måtte besluta, det Medstånden inbjudas
att deri med R. o. Ad. sig förena; ty i annat fall
lärer det väl icke, äfven i jemnkningsväg, kunna varda till
efterrättelse faststäldt.
Frih. Palmstjerna: Jag instämmer med Frih. Ehrenborgh
och begär, såvida R. o. Ad. bifaller mitt förslag,
jemväl propos. derå, att de öfriga Stånden må genom prot.-  utdr. inbjudas att sig med R. o. Ad. förena.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att intet af
de öfriga Stånden beslutat något sådant tillägg, som nu
blifvit föreslaget.
På åtskilliga ledamöters begäran upplästes Frih. Palmstjernas
förslag, så lydande: ”Bankens nuvar. lånerörelse för"minskas
ej i annat fall, än y:de och 8:de punkterna bestämma
; men den lämpas efter rörelsens behof, på sätt här
"nedanföre stadgas.”
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag kan för min
del icke inse, hvartill det föreslagna tillägget skulle tjena;
men jag anser det deremot betänkligt att besluta en sådan
stroph pa förhand och innan man sett, huru lånerörelsen
verkligen blifvit reglerad. BancoUtsk. har t. ex. föreslagit,
att en summa af 200,000 r:dr årligen skall dragas från discoulrörelsen
för att utgå till creditiv åt enskilda associa
-
D e 11 3o Ju Ii f. m
IIr Timm: Det har blifvit ett mode hos de Hrr, som
söka hindra röYelsecapitalets omlopp, att förespegla de stora
fördelarna af privatbanker. Jag tror icke, att dessa så lätt
uppkomma. Hittills hafva endast alne uppstått: den i Skåne,
såsom jag tror, af ett visst köpmansjnteresse, och den i
Wermland utaf bruksinteresset. Jag tror, att den förra drifvits
med obetydlig och den sednare med iugen vinst. Jag
äger icke någon assigneringsjätt, men känner flera, som äga
en sådan, och hvilka derigenom kunnat undanrycka sig köproanslvånget;
och jag hemställer, om man nu bör afskala
denna rättighet, på det köpmannen i stället skola kunna beräkna
12 å 18 proc. på deras förslagsförskolt. Jag tillstyrker
bifall till Ulskts förslag.
H. Ex, Hr Gr, o. Landtm, framställde prppos, till
bifall å iy:de punkten af ]3ancoUtsk:s förslag.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Da linan hegärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande vetertsproposm:
Den,
sorn bifaller lylde punkten af BancoUtskfs utlåt.
N:o 16, voterar
Vinner nej, antager R. o. Ad. ofvannämnde iy:de punkt
med den förändring, att en afgift bestämmes af 4 rsdr b:co
för hvarje folium om 4° räder af den löpande räkningen,
med förbehåll tillika, att minsta afgiften, som för hvarje
år beräknas, blifver 20 r:Jr h:co, motsvarande 5 folier;
hvilken afgiftsberäkuing kommer att taga dess begynnelse
den 2 Jan. i835.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
sorn föijer:
Då nästföljande punkt nu skulle föredragas, anmälde sig
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, och yttrade: Den
stora allmänhetens omdöme öfver realisationen hvälfver sig
hufvudsakligen kring frågan, hvad inverkan densamma har
på lånerörelsen. Jag tror således, att en kort och klar sammanfattning
af riktningen utaf de åtgärder, som i afseende
å denna rörelse vidtagas, skulle för allmänheten vara så mycket
angelägnare, som den mäste hafva svårt att samla de
spridda grundsatserna i ett stort betänkts många punkter
och ännu mera att följa nuanceringarna i en vidlyftig redaction,
förändrad i många stycken uti fyra särskilda Stånd.
Jag anser derföre, att efter rubriken: Lånebanken, bör in
-
)*»$
den det ej vill, voterar
nej;
Jc
N,,
Dm 3o Juli f. m.
333
tioner. Detta tan veiki, leda till minskning i lånerörelsen;
ty om t. ex. creditiv beviljades till ett belopp af 200,000
r:dr, men endast 20,000 r:dr deraf i sjelfva verket begagnades,
komme ju 180,000 r:dr att blifva qvarliggande i Banken.
Det torde altså icke vara lämpligt att fastställa något
så beskalladt tillkännagifvande som det föreslagna, förrän man
får se, om det öfverensstämmer med verkliga förhållandet.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh.: Jag instämmer
gerna i Frih. Palmstjernas förslag, emedan en sträng tolkning
af io:de.och 1 i:te punkterna, sådana de nu äro antagna,
möjligen skulle kunna lända derhän, att nya lån icke
komme att beviljas, och emot en sådan farhåga anser jag
det vara nödigt att betrygga allmänheten. Hvad Hr Cederschjölds
anmärkning beträfFar, är det naturligt, att då ansökningar
fela, måste lånerörelsen förminskas. Denna anmärkning
vore dock undanröjd dermed, att man säde: anslagen
till Bankens lånerörelse ike.
Hr von Hohenhausen: Lika med Hr Nordenanckar
tror jag, att Frih. Palmstjernas förslag är nyttigt för att tranquilisera
allmänheten; och genom den af Hr Nordenanckar
föreslagna redaction, hvarigenom det komme att heta, att
låneanslagen icke förminskades, undanrödjas alla hinder
af redan fattade beslut. Men en sådan redaction anser jag
nödvändig; ty creditivväsendet är ock en lånerörelse, fast
del väl kan hända, att lånerörelsen i det hela derigenom
förminskades.
Hr Dalman: Jag kan icke finna någonting för allmänheten
betryggande deruti, att R. o. Ad. enskildt fattar ett
sådant beslut om det ifrågaställda. Utan inbjudning till
Medstånden kanMtvt icke leda till någon påföljd; och prot.-  utdr. derom lärer väl icke komma att afgå, förrän det i ett
sammanhang kan innefatta, hvad R. o. Ad. uti hela denna
fråga beslutat samt alla de delar, deri inbjudning anses böra
äga rum. Jag tror altså, att det är bäst att uppskjuta
pröfningen af Frih. Palmstjernas förslag, tilldess vi genomgått
hela betänk. Jag skall då icke sätta mig emot detsamma.
Hr Nordenanckar: I händelse min föreslagna redaction:
låneänslag, skulle kunna tolkas så, som Hr v. Hohenhausen
gjort, ber jag att få återkalla densamma. Min
mening var, att lånerörelsen icke må kunna minskas, utan
då ansökningar felas.
Frih. Palmstjerna: Jag vet icke, hvartill den af Hr
Nordenanckar föreslagna redactionsförändring skulle tjena.
Icke heller kan jag finna Hr Cederschjölds skäl emot mitt
förslag vara tillfredsställande. Man kan väl icke säga, att
rörelsen minskas derföre, att färre låneansökningar inkomma
någon tid; och om creditiven sålunda befinnas obegagnade
för en kortare tid, lärer det väl .derföre icke komma
334
Deli 3o Juli f. ra.
i fraga nit säga, alt rörelsen är minskad; ty alla dagar kunna
hvarken lika många ansökningar inkomma eller lika stora
summor ulanordnas. Jag anser altså dessa invändningar endast
vara framställda för att få förslaget förkastadt; och att
dröja, tilldess alla punkterna af betänk, blifvit genomgångna,
dertill linner jag icke någon orsak. Hvad jag föreslagit, innefattar
icke ett ord, sorn kunde hindra R, o. Ad. att i afseende
på lånerörelsens gång derefter fatta hvad beslut som
helst, sä vidt de icke strida emot de andra, redan förut
antagna grunderna; och anledningen, hvarföre jag nu framställt
mitt yrkande i berörde afseende, är den, att jag icke
ansett det vara lämpligt alt, sedan denna del af betänk, redan
blifvit handlagd, framkomma med begäran att deri göra
inflyttningar och tillägg. Jag fortfar således i min begäran
om propos, å mitt förslag, och sedan Hr Nordenanckar
afstätt från den af honom uppgifna redactionsförändring,
torde den af mig framställda mening få bibehålla samma
lydelse, jag deråt gifvit.
Hr Cederschjöld: Jag kap, såsom jag redan yttrat,
icke finna den ringaste nytta af förslaget, utan anser det
betänkligt att fatta ett beslut, hvarigenom vi möjligen kunde
hindra oss i plöjningen af efterföljande punkter, Betänk,
stämmer i detailierna verkligep icke öfverens med detta generella
stadgande; ty om man från discontrörelsen tager en
viss summa till creditiven, men dessa icke begagnas tillmer
än 7r5, bar nian ju verkligen minskat lånerörelsen med T95
af creditivens belopp. Jag anser det alf så orätt att på förband
fatta ett sådant beslut. DA frågan af Frih. Palmstjerna
nu blifvit väckt, lärer det icke kunna förmenas honom
att få dep upptagen, sedan betänk, blifvit pröfvadt
till slut.
Frih. Palmstjerna: Jag kan icke förstå Hr Cederschjöids
calculer, att om än 80 å 90 proc. af creditiven någon
gång skulle finnas obegagnade, man derföre skulle kunna
säga, att Ständerna minskat lånerörelsen. Samma förhållande
är med Manufactur-discontcreditjvet m. fl., att de
icke alltid äro till fullo occuperade; men derföre kan man
val icke säga, att rörelsen är minskad, Jag åberopar i öfrjgt,
hvad jag sist yttrade, och fortfar att begära propos:n,
Hr Cederschjöld: Bland de creditiven på Banken,
som hittills funnits, hafva de flesta icke blifvit till fullo begagnade,
och så skulle det helt visst gå med de nu ifrågavar.
Deremot hafva discontfonderna alltid varit omtalade,
sa långt de räckt. Om nu intill nästa riksdag 1 million indrages
från discontrörelsen och öfyerflyttas på cassacreditiven,
samt deraf, såsom det är högst troligt, icke begagnas
til! större del, än kanhända 20 proc., så är det ju gifvet,
alt 80 proc, af den öfverflyttade millionen icke komma i
omlopp. Jag anser det angeläget, att vi icke binda hän
-
D c 11 3o Juli f. m.
335
derna på oss för kommande beslut och afstyrker altså förslaget.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag finner Frih. Palmstjernas
förslag vara öfverensstämmande med min åsigt deruti,
att äfven jag vill, att lånerörelsen icke må förminskas.
Jag skall derföre icke hafva något emot, alt tillägget införes,
sedan betänk, år afgjordt; men att i en rubrik fatta ett
beslut, sorn i visst fall bestämmer detailstadgandena, kon jag
icke anse formenligt. Dessutom finner man, då man granskar
förslaget, att det verkligen står i strid med hvad Utsk.
tillstyrkt. Förslaget innehåller nernl., alt Bankens närvar,
lånerörelse icke förminskas; men om man anslår till creditiv,
hvilka möjligen icke komma att utgå, hvad eljest ovilkorligen
i discontväg utgått, har man verkligen förminskat
lånerörelsen. Då vi slutat pröfningen af betänk., skall jag
gerna instämma och sjelf yrka det ifrågaställa stadgandet,
så vidt det icke strider emot fattade beslut. Likväl tror jag,
att det vore rättare att deraf formera en särskild punkt
framför den i8:de, än att uttrycka det i form af rubrik.
Hr Lefre'n: Man håller på att rycka oss in i en dis—
cussion, som icke hör lill ämnet, och detta är ej ovanligt.
Men jag hemställer till min värde värde vän, Frih. Palmstjerna,
om han icke skulle vilja uppskjuta frågan om det föreslagna
tillägget, tilldess samtliga punkterna i betänk, blifvit afgjor—
da, hvarefter intet hinder möler emot dess införande på
detta ställe. Till lugnande af de farhågor, Gr. Cronhjelm
vttrat, får jag endast erinra, att i betänk, står, att om icke
creditiven begagnas, skola medlen utgå i discontlåneväg.
Frih. Ehrenborgh: Jag får blott erinra om slutmeningen
i 2o:de punkten. Der står: ”att i händelse de omförmälda
medlen från hancodiscontens låneförlag ej skulle
kunna till cassaereditiv åt hypotheksföreningar användas, samma
medel skola i discontväg, hädanefter som hittills, utlånas.”
Frih. palmstjerna: Såvida det medgifves mig att
framdeles få den mening, jag nu föreslagit, under öfverläggning,
till införande på nu ifrågasatta ställe, så, och under
förlitande derpå, afstår jag för det närvarande.
Gr. Cronhjelm: I anledn. af den lemnade hänvisningen
får ja? endast upplysa, att stadgande't var mig nogsamt
kändt, men att jag likväl anser det vara klart, att den
tid, som fordras för att stadga omdömet, om medlen böra
för creditiven reserveras, äro penningarna otillgängliga för
utlåning i discontväg.
H. Ex- Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om icke II.
o. Ad. tillät, att i8:de punkten nu finge föredragas.
Frih. Palmstjerna: Jag anhåller om propos. derå,
att mitt förslag framdeles må komma under öfverläggning.
336
Den 3o Juli f. m.
Hr von Hartmansdorff: En ledamots rätt att få sin
motion under .öfverläggning är obestridlig; men att på förhand
vilja bestämma, när och hvarest det blifvande beslutet
skall införas, är icke rätt. Om man sedan vid pröfningen
funne, att ämnet icke passade der, hade man genom ett föregående
beslut bundit sig att ändock göra det oriktiga.
Frih. Palmstjerna: I sådan händelse kan jag icke
afstå från mitt förslag; ty det är icke ovigtigt, att allmänheten,
såsom anledning till stadgandena om lånerörelsen, får
kort och tydlig underrättelse, att meningen icke är att minska
denna rörelse. Jag har förut upptagit till besvarande
såväl den anmärkning, att man genom denna menings insättande
skulle binda händerna på sig för framdeles beslut,
som ock att lånerörelsen skulle minskas genom vissa medels
öfverflyttande till cassacreditiven; och jag anser öfverflödigt
att upprepa, hvad jag i nämnde afseende yttrat. Kan jag
icke få min rätt öppen att här uttrycka den ifrågaställda
meningen, så måste jag nu fortfara med mitt yrkande om
propos. derå.
Gr. Cronhjelm: Innan Frih. Palmstjerna i sitt sista
yttrande ånyo upptog sitt tillägg att utgöra föremål för öfverläggning
nu, hade han derifrån afstått under förbehåll
om propos. derå, att hans rätt i det yrkade afseendet icke
måtte blifva lidande genom uppskofvet. Denna propos. bör
både kunna meddelas och bifallas. Skulle K. o. Ad., då
merberörde mening framdeles kommer under öfverläggning,
icke vilja antaga den, kan man ju afslå densamma. Att
den kommer under pröfning, mäste alltid vara oskadligt, och
jag hemställer till Frih. Palmstjerna, om han icke skulle
vilja nöja sig med en reservations-propos:n.
Frih. Ehrenborgh: Jag är förekommen af Gr. Cronhjelm.
Jag har icke hört någon bestrida förslagets företagande
efter slutad pröfning af betänk., ej heller har Hr Gr.
o. Landtm, yttrat sig ämna vägra sådant; och jag tror då,
att Frih. Palmstjerna har tillräcklig säkerhet, att hans förslag
blifver behörigen pröfvadt.
Hr Dalman: Då det icke lärer vara någon annan förmenadt
att begära Frih. Palmstjernas förslag på bordet, till
dess alla punkter i betänk, blifvit genomgångna, torde sådant
icke heller kunna vägras honom sjelf.
Frih. Palmstjerna: Om mitt förslag icke vinner bifall
och Hr Gr. o. Landtm, icke meddelar någon propos.
till framdeles behandling deraf, har förslaget förfallit, och
jag ser icke, huru det åter skall komma under pröfning.
Jag kan icke finna, huru något tillägg t. ex. till första punkten
numera skulle kunna tillvägabringas. Hvad som med
tystnad förbigås, kan ej anses bifallet. Men om R. o. Ad.
vill
Den 3o Juli f. m.
33;
vill lemna mig sälten öppen, medgifver jag gerna, att den
för närvar, må hvila.
Hr Dalman: Jag kan icke finna, att, om, sedan betänk,
blifvit pröfvadt, någon ledamot yrkar ett tillägg till hvilken
punkt som helst, sådant skulle kunna förvägras, såvida
tillägget ej strider emot något förut fattadt beslut. Jag
tror, att Frih. Palmstjerna skulle vara tillfredsställd, om
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han ansåge Hr Frihts
rätt i detta afseende öppen. Bien en propos. om It. o. Ad:s
beslut i detta afseende anser jag oformlig, enär rättigheten
är enligt grundlagen obestridlig.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det lian ansett
Frih. Palmstjernas rätt ostridig att framdeles anmäla det tillägg,
han begärt. Detta hade varit orsaken, hvarföre II.
Ex. ej framställt någon propos. till R. o. Ad. om förbehållande
af någon rättighet i detta afseende för Frih. Palmstjerna.
Lämpligast ansåge H. Ex. förslaget kunna framställas,
sedan R. o. Ad. slutat pröfningen af nu förevar. utlåt:de.
I. Lånebankens vanliga, rörelsegrenar.
i8:de punkten.
Gr. Cronhjelm: Jag hemställer, att hvarje mom. af
den nu föredragna punkten ma särskildt till afgörande företagas.
Frih. Ehrenborgh: Jag instämmer med Gr. Cronhjelm
såvida, att Ståndet må äga rätt att besluta antingen öfver
hvar och en punkt särskildt eller öfver alla gemensamt, men
att föredragningen må ske momentvis. Hvad mig beträffar,
är händelsen sådan, att jag vill bifalla de flesta mom:n , men
afslå några. Skulle deremot allt på en gång både discuteras
och afgöras, får jag endast reservera mig i afseende å
de morn., jag icke kan godkänna.
Hr Lefre'n: Jag voterar ock för A. B. C.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om det ej vore
bäst att först uppläsa hela punkten, men att vidtaga besluten
momentvis.
Frih. Ehrenborgh: Jag bestrider, att punkten må
till afgörande företagas momenlvis. Jag har en gång varit
i den svåra dilemma att hafva sett mig betagen rättigheten
att få flera särskilda afdelningar sammanslagna derföre, alt
man åberopat beslut, att hvar och en borde för sig afgöras.
Jag önskar alt icke återkomma tillen dylik obehaglighet,
och yrkar aitså, under förutsättning af möjligheten, att
ett sammanslående jemväl kan komma i fråga, att hvarje
mom. endast må särskildt föredragas.
! o II. 43
33S
Den 3o Juli f. m.
18 punkten: att följande Bankens utlåningar
måtte med oförändrad räntefot till nästa riksdag
fortsättas, nemi.:
«i)Greditiven till Manufactur-disconten, Jerncont.
och Fahlu Bergslag.
Underteckn. R i d d.S ecre t.; Samtliga öfriga RiksStånden
hafva bifallit förevar. t8:de punkt.
Hr Dalman: Då i8:de punkten, enligt den upplysning
vi erhållit, redan är af trenne Stånd bifallen, hyser jag numera
icke någon förhoppning att bereda framgång åt mina
meningar i de frågor, den afhandiar. Jag måste således åtnöja
mig rned att i prot. nedlägga min reservation emot det
nu föredragna mom. A. Jag hade nemi. trott, att creditiven
till Manufactur-disconten, Jerncont. och Fahlu Bergslag
bort öfverflyttas till Riksg.cont., hvilket vore principenligare,
enär staten då directe koinine att öfvertaga denna rörelse;
och tror jag i öfrigt, att (åtminstone Jerncont. har den
credit, att det kan sjelf få låna och således sköta sig, utan
statens mellankomst.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag skulle vördsamt hemställa
till de Hrr, som äro mer eller mindre obelåtna med
Utsk:s förslag, huruvida de icke likväl skulle vilja bifalla
punkten, enär ett sådant beslut redan af 3:ne Stånd blifvit
fattadt.
Frih. Ehrenborgh: Sedan beslut är fattadt, att föredragningen
må ske momenlvis, får jag förklara, att jag
vid detta mom. icke har nugot att påminna, utan anhåller
om bifall dertill, på sätt 3 Stånd redan beslutat.
Hr von Hauswolff, Carl Ulrik: Förenande mig uti
Hr Dalmans reservation, får jag dock förklara, att jag icke
anser trenne Stånds föregående beslut hindra R. o. Ad. att
afgifva sitt yttrande i ämnet. Detta vore ett inverkande på
vår yttranderätt, hvartill grundlagarna icke föranleda. Vi
äro skyldiga nationen att afgifva våra upplysningar, i den
män vi besitta dem, och mäste underställa dem nationens
omdöme. Jag hoppas sålunda, att R. o. Ad. icke skall återhålla
uttrycket af dess åsigter derföre, att frågan möjligen
genom 3 Stånds beslut kan vara afgjord.
Gr. Cronhjelm: Jag kan icke godkänna detta föredragna
mom. A. Jag anser creditivet för Manufacturdisconten
hafva bort öfverflyttas på Riksg.cont. Creditivet till
Jerncont. borde, i min tania, upphöra och Riksg.cont. betala
skillnaden emellan den ränta af 3 proc., sorn nu äger rum
och den af 5, som komme att erläggas. Detta creditiv är
samtidigt med Bankens olyckliga period, och om den rika
Corporation, för hvilken det är stiftadt, icke kan undvara
detsamma, vill jag visserligen icke bestämdt motsätta niar
Den 3o Juli f. ra.
33g
dess fortfarande, men yrkar, att det directe tua utgå från
Riksg.cont. Samma förhållande äger ruin med creditivet
för-Fahlu bergslag. Skulle emedlertid R. o. Ad. vilja ingå
på min propus., får detta mitt yttrande gälla såsom reservation.
Jag skulle likväl hafva trott, att fattande af ett beslut
i min åsigt kunde utan någon tidsödande discussion
äga rum, och jag yrkar altså propos., att de under mom.
A. föreslagna creditiv må på Riksg.cont. öfverflyttas.
Ankom en deputation från V. BorgareSt., anförd af
vice Talmannen, Commercerådet och Ridd. Wijk, hvilken
uppläste och aflemnnde a:ne prot.utdr. af den a3 dennes
och påföljande dagar innehållande BorgareSCs beslut,
rörtde BancoUtskts utlåtrn N:ris 16 och 17; varande dagen
för Bankens öppnande till utvexling af silfver utaf BorgareSt.
utsatt till d. 1 nästinstund. September.
Frih. Palmstjerna: Jag instämmer nied Gr. Cronhjelm
i grundsatsen, men tror icke, att den kan tillämpas,
förrän Riksg.cont. hunnit stadga sin credit, hvilken för närvar.
icke står på någon rätt säker grund. Hela Riksg.-  cont:s närvar, skuld är löpande, och del är alisa icke lämpligt
att på detta verk assignera några creditiv. Jag yrkar
bifall till betänk.
Hr Tham: Utsk. har så tydligen utredt, hvarföre det
för närvar, icke kunnat tillstyrka något öfverflyttande af lånerörelsen
på Riksg.cont., att jag, då dessutom de öfriga
Ståndens sammanstämmande beslut är kändt, endast yrkar
bifall å mom. A.
Mom. Litt. A. utaf 18 punkten blef af R. o. Ad. bifallet.
b) Creditivet för Stockholms stads Brandförsäkring
s-contor, bestämdt till belopp af högst
33,333$ r:dr.
Bifölls.
c) Creditiv för sparbanker till det stadgade
beloppet af högst 5o,ooo r:d r för Stockholms, 20,000
r:dr för Götheborgs och 10,000 r:dr för en hvar af
de öfriga, som dertill sig anmäla.
Bifölls.
IL Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, alt plenum
komme att fortsättas i dag på eftermiddagen kl. 6.
cl) Lån mot pant af guld och silfver, koppar,
jern och öfriga effecter, som finnas uppräknade
i 4 art. 4 afd. §§ 10—iå af nuvarande banco-regie
men te.
Bifölls.
e) De S. k. odlingslånen, under den förändrade
benämningen af skiftes- och odlingslån.
Bifölls.
Den 3o Juli f. m.
f) Fas t i ghetslå ne n, med den enda förändring,
att, i stället för det af sednaste Ständer såsom
maximum antagna belopp 4,770,939 r:dr 5 sk. yr:st.,
summan må i rundt tal antagas till 4*780,000 r:dr.
Frih. Ehrenborgh: Ehuru, sedan tre Stånd fattat
öfverensstämmande beslut öfver denna punkt, det numera
icke lönar mödan att discutera densamma, måste jag likväl,
i consequens af de principer jag förut i denna fråga yttrat,
rösta emot i fråga var. mom. f. Jag anser ingen rörelse vara
sämre för en bank än den, som grundar sig på hypotheker
af jord. Denna rörelse har tillkommit i en tid, då
några andra utvägar för jordbrukets understödjande icke
funnos. Vi stå nu på en punkt, då vi hoppas för denna
näringsgren kunna bereda andra ressourcer; och jag anser
altså fastighetsbelåningen böra upphöra från den dag, utvexlingen
täger sin början, sålunda att inga nya lån vidare
utgifvas och att inbetalningarna för de gamla må komma
hypotheksföreningarna tillgodo. Uti dessa får Banken en
collectiv säkerhet, som för henne är vida tjenligare. Jag
ber att uti prot. få nedlägga denna min reservation.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Äfven jag instämmer med
Frih. Ehrenborgh; och då vi under flera riksdagar i detta
ämne varit af annan öfvertygelse än Utsk., är det tid, att
It. o. Ad. i denna fråga uttrycker en tanka, oberoende af
de öfriga Ståndens. Jag finner denna lånerörelse minst af
alla ändamålsenlig för Banken. Jag vill gerna understödja
jordbruket på andra vägar, såsom t. ex., att inbetalningarna
för fastighetslånen må utgå i creditivväg; men helst
skulle jag önska, att medlen användes såsom förlag åt sådana
associationer, hvilka kunna bilda sig till belåning af
spannmål. Det finnes ingenting mera uppmuntrande för en
näringsgren, än att dess produeter få belånas. Skulle R. o.
Ad. behaga fatta beslut i den mening, jag understödt, anhåller
jag jemväl, att de öfriga Stånden må inbjudas att deri
med R. o. Ad. sig förena.
Hr von Hohenhausen: Jag delar jemväl samma tanka
som Frih. Ehrenborgh. Jag tror, att det är så gifvet,
att Banken, som icke äger några betydliga egna capitaler,
icke bör utsträcka sin rörelse till fastighetslån, ställda på
amortering och icke när som helst åtkomliga, att jag icke
tvekar att tillstyrka afslag å det föreslagna mom.
Hr Dalman: Jag anhåller att få förena mig tned Frih.
Ehrenborgh med det tillägg, att jag anser alla Bankens fordringar
i fastigheter hafva bort öfverflyttas på Riksg.cont.
Hr Cederschjöld: Äfven jag är af den tanka, aftinga
nya fastighetslån böra vidare utgifvas, samt att hvad sorn
i albetalningar inflyter, bör i annan väg utgå. Jag tillstyrker
Den 3» Juli f. m. 3<Je
altsa afslag å detta mom. och antagande af det förslag, jag
nu uppgifvit.
Hr Hegardt, Christ. Bernh.: Jag ber blott att få
instämma i Frih. Ehrenborghs yttrande. Grundsatsen är så
tydlig och klar, att jag icke behöfver vidare utveckla densamma.
Jag tror jemväl, att Utsk. insett den och endast
tillstyrkt stadgandets bibehållande för att icke åstadkomma
någon rubbning i närvar, förhållande. Jag yrkar afslag å
morn., samt att afbetalningarna å fastighetslån, uppgående
till 200,000 r:dr, årligen må anslås till cassacreditiv för
hypotheksföreningar.
Hr Skogman, Carl Da v.: Äfven jag anhåller att få
instämma i de yttranden, flera talare nu afgifvit.
Gr. Cronhjelm: Jag delar i detta ämne öfvertygelse
med föregående talare och tror det vara olämpligt för Banken
att drifva en lånerörelse på jord. Jag yrkar altså afslag
å mom. samt hoppas, att R. o. Ad. icke låta afskräcka
sig derifrån genom de öfriga Ståndens beslut.
Hr Tham: Ehuru utan allt hopp att kunna verka emot
de talare, som principenligt behandlat frågan, och fastän
jag ingalunda bestlider grundsatsen, ber jag likväl att få
uttala min öfvertygelse, som är den, att fastighetsutlaningen
icke bör upphöra, förrän hypotheksföreningar hunnit
bilda sig. I annat fall skulle alla jordägare lida, som genom
föregående motsatta beslut blifvit inlockade till lån.
Förrän något surrogat för dessa blifvit upprättadt, kan jag
icke tillstyrka den närvar, fastighets-lånerörelsens afskaffande.
Mycket återstår ännu, innan hypotheksföreningar kunna
komma till stånd, och deribland först och främst de tysta
förmånsrätternas afskalfande. Skulle likväl R. o. Ad. nu
vilja besluta ett ovilkorligt afslag å detta morn., skall jag
reservera mig deremot, såsom ett skadligt beslut.
Frih. Ehrenborgh: Då jag sist yttrade mig, gaf jag
min åsigt tillkänna endast i egenskap af reservation; jag hyste
då intet hopp, att så mångå skulle dela min mening.
Då jag likväl halt tillfredsställelsen öfvertyga mig, att de
flesta synas tänka lika med mig i denna Iraga, anhaller
jag nu, att R. o. Ad. må fatta beslut i öfverensstämmelse
dermed. Jag har under discussionen öfver detta betänk, aldrig
upphört att göra Utsk. rättvisa för den medelväg, det
velat gå. Jag är öfvertygad, att Utsk. i många delar varit
af samma tanka sorn jag, fastän Utsk. icke ansett tiden
ännu vara inne att tillämpa densamma; men jag har ansett
det icke vara behöfligt för saken, att vi nu uttrycka en
princip deri. Hr Tham har ansett vådligt att nu afslå det
ifrågavar. mom. Jag får då äran påminna, alt det icke är
fråga om att borttaga de lån, som linnas, utan blott stadga,
det dessa slags lån icke vidare .få utsträckas. Min me
-
342
Den 3o Juli f. ra.
ning är icke alt förändra de contract, som blifvit uppgjorda
emellan Banken och låntagarne; de måste qvarstå, ehuru
jag tror, att dessa affärer kunde öfverflyttas på Riksg.-  cont. Jag har visserligen varit bland dera, som ifrat för
hypotheksföreningars bildande, och har äfven sjelf i den
provins, der jag är bosatt, sökt göra allt, hvad jag förmått,
för att tillvägabringa en sådan förening derstädes, hvilket
äfven lyckats; roen jag bekänner, att jag hittills hyst föga
hopp att få se denna ide' fullföljd till något verkligt resultat.
Då likväl, enligt hvad mig är bekant, LagUtsk. i går
afgjorde frågan om de tysta förmånsrätterna med instämmande
i K. M:s nåd. propos., hyser jag nu den förhoppning,
att dessa skadliga förmånsrätter vid denna riksdag skola finna
sin graf och gifva rum för bildandet af en realcredit äfven
i vårt land. Skulle mitt hopp gäckas, fruktar jag, att
vi alla bafve att emotse en svår tid för vårt penninge- och
credit-väsende. Jag tillstyrker afslag å mom. f. samt att '
R. o. Ad. må besluta, att nya lån på fastigheter hädanefter
ej komma att beviljas, utan att afbetalningarna å det gamla
skola utgå i creditivväg.
Gr. Cronhjelm: Jag är förekommen af Frih. Ehrenborgh
och ber att blott få tillägga ett ord i dea propos.,
han föreslagit, det nemi., att inbetalningarna skola utgå till
crediliv för hypotheksföreningar. Jag får påminna den talare,
som sagt, ait vi icke tänkt på något att sätta i stallet,
derom, att Hr Lefre'ns i betänk. N:o 6 befintliga förslag
synes vara ganska godt. Banken komme då i communication
med enskilda associationer, hvilka vore bättre i tillfälle
att pröfva de säkerhets-handlingår, som presterades m. m.
Jag tror, att Hr Tham genom detta förslag kunde vara
tryggad.
Hr Le frön: Jag instämmer med de två sista talarne
och förklarar, att jag frångår mitt förslag för det nu framställda,
såsom enklare och lättare verkställbar!; varande jag
salunda villig att rätta mig efter det nu framställda förslaget,
som gynnar hypotheksföreningarna, utan att äfventyra
Banken.
Hr Rosenblad: Jag finner ingen betänklighet vid att
instämma i yrkandet om afslag å ifrågavar. morn., dock
icke derföre, att jag nu, såsom då jag endast theoretiskt
föreställt mig frågan, är så fiendtligt sinnad emot fastighetslånen;
men jag förenar mig om afslag derföre, att förevar,
mom. jemte ingressen till punkten, hvaruti det befinnes,
förutsätter, att lånen fortsatt skulle utgå enlot precis ränta,
och denna ersätter knappt Bankeus utgifter i och för
dessa fonder.
Frih. Pal mst jerna: Om Frih. Ehrenborghs propos.
skulle blifva R. o. Ad:s beslut, är det nödvändigt, att re
-
Dea 3o Juli f. m.
343
dactionen uppställes så, att beslutet kan verkställas utan
orättvisa och till allmänhetens belåtenhet. Förslaget innehåller
nemi., att fastighetslån icke vidare skola utgifvas.
Flera hafva likväl skalfat sig erforderliga handlingar, gjort
kostnader för och beräkning af sådana lån, under förutsättning,
att ingen ändring i föreskrifterna derom skulle vidtagas.
Jag tror derföre, att det är nödvändigt att ställa stadgandet
så, att lånerättigheten upphör för alla dem, som
icke inom en viss tid anmält sig. Äfven får jag anmärka mot.
förslaget, att inbetalningarna skulle anslås uteslutande till
bypotheksföreningar. Det är nemi. nödvändigt, att man bestämmer
sig äfven för den omständighet, att hypolheksföreningar
icke skulle uppkomma.
Hr Gunther: Jag instämmer med Frih. Ehrenborgh
deruti, att man bör uttala principen derom, att fastighetslånerörelseji
bör öfverflyttas till fiiksgäldscont.; men jag kan
icke instämma i den föreslagna contrapropos., såframt denna
icke bestämmer, att de inflytande afbetalningarna skola
endast användas till understöd åt bypotheksföreningar och
sålunda komma jordbruket till godo. Emedan jag ej kan
bifalla, att den hittills varande, ehuru otillräckliga, fastigbetslånefonden
undanryckes den näringsgren, för hvilken
den varit och är påräknad, hvartill jag så mycket mindre
kan samtycka, enär denna fond är den enda, som för den
vigtiga näringsgrenen, jordbruket, egeftriigfn är anslagen,
finner jag mig nödsakad att begagna mina constitutionella
rättigheter i det yttersta, för alt söka emotstå hvarje försök
att använda denna fond annorlunda, än till fastighetsbelåning
eller till understöd för bypotheksföreningar, i den
man de uppstå.
Hr Lagerhjelm: Den princip, man nu vill uttala, lärer
vara, att den ifrågavar. lånerörelsen skall bibehållas åt
samma håll som hittills, ehuru den skall pä olika sätt utgå.
Jag tror således, att stadgandet borde blifva det, sedan
alla sig ordentligen documenterande lånesökande, som
hittills anmält sig, blifvit tillfredsställda, skulle de inflytande
afbetalningarna användas först i den väg, Utsk. i 2i:sla
punkten föieslagit, samt derefter, och i händelse de icke
på sådant sätt kunde utgå, i den ordning Bancostyrelsen
funné lämpligast, med iakttagande likväl af den angifna
principe n.
Frih. Ehrenborgh: Jag har till prot. framlemnat ett
förslag till propos., med iakttagande af den anmärkning, Gr.
Cronhjelm framställt; men jag skulle icke tro, att man positivt
borde utsätta hypotheksföreningar, emedan man då
ginge afgörandet af 2i:sta punkten i förväg. Jag tror, att
det är lämpligast att säga creditiv i allmänhet, hvarefter
man sedan kan bestämma företrädesordningen. Frih. Palm
-
344
Den 3o Juli f. m.
stjernas anmärkning gillar jag fullkomligt. Jag tror, att
det vore billigast att utsätta en viss termin, inom hvilken
lånesökande borde hafva sina handlingar i ordning. Emot
Hr Gunthers erinran opponerar jag mig. Om ock några
hypotheksföreningar icke uppstå, är nuvar. fastighetsbelåningssätt
det mest otjenliga för en bank, som kan finnas.
Jag tror, att man, utan att behöfva hålla sig ensamt till
theorien, likväl måste erkänna detta.
Gr. Cronhjelm: Då jag hört åtskilliga bestrida, att
ordet hypotheksföreningar bör stå i stadgandet, andra, alt
förändringen i fastighetslånerörelsen må ske, förrän dylika
föreningar uppstå, samt derjemte, att trenne Stånd bifallit
fastighetslånens oförändrade utgående, har jag uppgjort en
redaction, som jag tror lättast skall vinna bifall såväl här
som i de öfriga Stånden. Mom. skulle då lyda: ”Fastighetslån
&c.” med tillägg vid slutet: "likväl så, att om hypotheksföreningar
uppstå, denna lånerörelse till dem öfverflyttas
och de till Banken af fastighetslånen inflytande capitalafbetalningar
åter utgå såsom creditiv för hypotheksföreningar.
”
Frih. Ehrenborgh: Jag tror, att Gr. Cronhjelms redactionsförslag
syftar dit vi alla vilja, samt att man derigenom
på jemnkningsväg i BancoUtsk. lättare kommer till resultat.
Jag till^j^Ler alisa detsamma.
Frih. PalnwD^rna: Om Gr. Cronhjelms förslag antages,
förfaller min anmärkning.
Hr von Hohenhausen: Jag ser intet hinder emot
att här tillägga, hvad Hr Lagerhjelm föreslagit i afseende å
belåning af spannmål. Vi kunna ju framdeles afgöra, hvartill
medlen företrädesvis skola utgå; men hvarför utesluta
möjligheten att begagna jemväl nyssnämnde sätt derigenom,
att man endast intager hypotheksföreningar?
Hr von Hartmansdorff: Då vårt beslut icke lärer
medföra någon påföljd, torde det icke heller löna mödanatt
tvista om redactionen; men jag bör likväl anmärka emot
Gr. Cronhjelms förslag, att om det antoges, och inga hypotheksföreningar
uppstode, blefve medlen inneliggande i Banken.
Derföre synes mig bäst, att man nu icke fäster sig
vid något visst sätt att begagna dem, utan blott beslutar, att
de ifrågavar. medlen komma att annorlunda användas; hvarom
R. o. Ad. framdeles vill särskildt besluta.
Hr Dalman: Jag kan icke biträda Hr v. Hohenhausen uti
dess begäran om ett sådant tillägg, hvarigenom creditiv för
spannmälsbelåning skulle bildas. Jag anser det vida prin
cipenligare,
att hvad Banken hittills direete utlånat emot
pant af fastigheter nu må i sådant ändamål af privata asso
ci
-
Den 3o Juli f. m.
ciationer öfvertagas. Det är blott en sudan öfverflyttning,
livarom här är fr^gä, och jag tror, att Gr. Cronhjelms förslag
i detta afseende är fullkomligt tillfredsställande. Beträdande
Hr v. Hartrnansdorffs erinran, som skulle det rara
öfverflödigt att nu fatta det ifrågaställa beslutet, enär 3:ne
Stånd redan bifallit Utskrs förslag, får jag erinra, det jag
icke finner något hinder för dessa att, på grund af inbjudning,
göra ett sådant tillägg eller en sådan jemnkning i sina
beslut, att afsigten vinnes.
Gr. Cronhjelm: Jag tror, att Hr v. Hartmansdorff
icke rätt uppfattat mitt förslag. Jag har just modifierat det
så, alt det skulle kunna antagas af de öfriga Stånden, samt
lugna emot här yppade farhågor. Hr v. Hartmansdorff har
fruktat, att medlen komme att ligga ofruktbara. Då han
genomläser mitt förslag, finner han, att han häri misstagit
sig. Enligt detsamma komme de inflytande fastighets-låneafbetalningarna
att till hypotheksinrältningar utgå endast i
den mån, sådana uppstode.
Hr von Hartmansdorff: Men om hypotheksföreningar
icke uppstode, hvart skulle väl medlen då taga vägen?
Gr. Cronhjelm: Mitt tillägg börjar med: ”om hypotheksföreningar
uppstå.” Hr v. Hartmansdorff har frågat,
hvar medlen skulle taga vägen, om sådana inrättningar icke
uppstode. Det är ju gifvet, att tillägget då förföl leJ
Hr Cederschjöld: För att sammanjemnka meningarna
ang:de redactionen, får jag föreslå följande: Att icke några
nya fastighetslån vidare beviljas, och att
inflytande afbetalningar å sådana redan existerande
lån skola i annan och helst i creditivväg
utgå.
Hr Lefren: Om man begifver sig dertill att bifalla
punkten med det af Gr. Cronhjelm föreslagna tillägg, tror
jag, att allas önskningar äro motsvarade. Hr Cedersehjölds
förslag är jemväl der inbegripet.
Gr. Cronhjelm: Jag tior, alt Hr v. Hartmansdorff och
jag nu äro ense, sedan det blifvit upplyst, att utlåningen,
enligt mitt förslag, kommer att fortfara såsom hittills, i fall
hypotheksföreningar icke uppstå. Det kan väl synas, att
inan borde uttrycka principen af en ovilkorlig öfvergång
ifrån det närvar.; men man är tvungen att bibehålla hvad
man har, tilldess man får något annat i stället.
Hr Gunther: Jag instämmer i Gr. Cronhjelms förslag,
men icke i något annat; ty ehuru vårt heslut för närvar.
icke betyder någonting, kan det dock genom inbjudning
till MedSt. få gällande kraft.
io II. 44
D c n 3o J u i i f. ni.
Hr Tham: Jag liar med tillfredsställelse funnit, att
R. o. Ad. funnit svårt att borttaga Utsk:s redaction; och
0111 den qvarstår, skall jag icke hafva något emot tillägget,
ty då borttages icke dea ifrågavar. lånerätligheten, utan att
något annat sättes i stället.
Hr Lefre'n: Då vi nu synas vara på väg att jemnka
oss tillsammans, får jag anmärka, att ordet ”enda” i CJtsk:s
förslag bör utgå. Vidare får jag erinra om nödvändigheten
att uttrycka stadgandet så, att det icke länder lill förfång
för dem, hvilka redan inlernnat sina låneliandlingar i Banken.
Jag gjorde detta förbehåll vid sista riksdagen, jag gör
det äfven nu.
Upplästes Gr. Cronhjelms förslag, innehållande, att efter
slutet af mom. Lit. J) skulle tilläggas följande: likväl
så, att, om hypotheksföreningar uppstå, denna
lånerörelse till dem öfver flyttas och de till Banken
af fa stig hetslå nen inflytande capitalafbet
a 1 n i n g a r åter utgå såsom c r e d i t i v f ö r li y p ot
Ji e k s f ö r e n i n g a r.
Gr. Cronhjelm: Jag instämmer i Hr Lefre'ns förslag
om förbehåll i afseende å dem, sora redan till Banken ingifvit
sina lånehandlingar.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Hr Lefren,
men anser en viss dag böra bestämmas, inom hvilken
lånehandlingarna böra vara fullständiga. Så skedde vid förra
riksdagen, och det är nödvändigt för att undvika tvist
om prescriptionstiden.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att om Hr v.
HartmansdorlFs förslag skulle underkastas bepröfvande, borde
i och för redactionens uppgörande någon viss dag bestämmas,
och föreslog II. Ex. d. t näslk. October.
Gr. Cronhjelm: Då en längre tidsutdrägt erfordras
för att complettera de handlingar, hvilka erfordras för undfående
af s. k. bancolån, föreslår jag den l Jan. i stället
för den i Octob.
Efter en kort stunds ytterligare öfverläggning förenade
R. o. Ad. sig om följande redaction af mom. Lit. f) utaf
18 punkten: f) Fa stigh e t s 1 å nen , med den förändring,
att, i stället för det af sednaste Ständer
såsom maximum antagna belopp 4)77°;9^9 r:dr 5
sk. 7 r:st., summan må i rundt tal antagas till
4,780,000 r:dr, likväl så, att, om hypo theksfören i ngar
uppstå, denna lånerörelse till dem öfv erflyttas
och de till Banken af fa stig hetslånen inflytande
c api talafbe ta I ni n gar åter utgå såsom
creditiv för hypotheksföreningar. Dock må alla
de lån, hvartill fastighetsägare innan d. 1 näst
-
Den 3o Juli f. m.
i ns t lind. Januari in lenin a t fullständiga lån eli a nellin
gar, i förut stadgad ordning utgå.
Frih. Ehrenborgh; Sedan R. o. Ad. nu fattat det
beslut, som det antagna tillägget innehåller, hemställer jag,
huruvida R. o. Ad. icke skulle behaga jemväl besluta alt
inbjuda Medstånden alt uti det fattade beslutet med R. o.
Ad. sig förena.
Gr. Cronhjelm och Hr Lefren förenade sig med
Frih. Ehrenborgh.
Uppå derom framställd propos. beslöt R. o. Ad. att inbjuda
de öfriga RiksSt. att sig förena uti R. o. Ad:s rör:de
mom. Lit. f) fattade beslut.
i g: d e punkten: att Banken ej hädanefter bör
till städer eller corporationer utgifva några nya
lån utöfver hvad af Rikets sist församlade Ständer,
enligt i83o års banco reglemente (pag. iot
och 102), är vordet medgifvet.
Underteckn. Rid d.Secret.; ig:de punkten är af samtliga
öfriga Stånden bifallen.
ig:de punkten bifölls,
II. Lånerörelse genom Bancodisconten.
20: d e punkten: att ifrån Bancodiscontens nu
ägande låneförlag af Banken, som, med inberåkning
af de dit hörande efter enahanda grunder
förvaltade p r o v i n s -1 å n e c o n t o r e n s f ö r I a g s c apital,
utgör en summa, stor 8,000,000 r:dr, må årligen,
fr. o. m. år i835, 200,000 r:dr, motsvarande
2^ proc. af liela lånförlaget, öfver flyttas till
cassacreditiv åt hypotheksföreningar, i händelse
dylika inrättningar uppstå och tili cassacreditiv
sig anmäla, under de vilkor, här nedanföre
upptagas;
att sjelfva discontrörelsen för öfrigt må fortgå
utan annan förändring, än att Bancostyrelsen,
såvida förberörde medel skulle kunna öfver
flyttas till cassacreditiv åt hypoth eksföreningar,
må, då fråga är 0111 nytt låns utbekommande,
efter eget omp rofvan de, och i mån af
fondens användande i sistnämnde låneväg, ^unna
nedsätta det högsta belopp, hvarför en person
såsom låntagare får häfta, först till 5ooo
r: d r och ytterligare till 4°°° r: d r ; men att, i
händelse åter berörde medel från Bancodiscontens
låneförslag ej skulle kunna till cassacreditiv
åt hypoth eksföreningar användas, samma medel
skola i discontväg hädanefter såsom hittills
utlånas.
348
Den 3o Juli f. m.
Underteckn. II i d d. Sec re t.: PresteSt. har bifallit ifrågavar.
2o:de punkt. BorgareSt. har ogillat förslaget uti
densamma om indragning af 200,000 r:dr årligen å Bancodiscontens
1111 ägande låneförlag af Banken, och liar Ståndet
ansett discontfonden böra bibehållas sådan den nu är,
med enahanda maximibelopp af lån, sorn för närvar, äger
rum. BondeSt har bifallit punkten med förändring af årtalet
i835 till i83G.
Ilr von Hohenhausen; Jag får fästa uppmärksamheten
derå, att den nedsättning af ränta, som ägt rum,
icke är en följd af capitalernas ökande inom landet, utan
derutaf, att de medel, som blifvit lemnade åt disconterna,
alltid utgått; och då det är en hufvudsak att gynna näringarna,
samt dessas fördel alltid är, att räntan är låg, så
och då man, äfven örn konstlade åtgärder dertill skulle erfordras,
likväl bör bibehålla näringarna vid nämnde förmån;
föreslår jag, att de ifrågavar. 200,000 r:dr må öfverflyttas
till belåning på inrikes vexlar, i händelse genom allmänna
lagsladganden vid denna riksdag en reglering af en sådan
vexelrörelse blir beslutad.
Hr Rosenblad: Min första anmärkning emot denna
punkt är, att Utsk:s redaetion är ofullständig och otydlig,
enär Utsk. bland discontens nu ägande låneförlag endast
upptagit den summa, som afser rörelsen med omsättning,
ehuru derjemte finnes en discontrörelse på publika papper
och en handelsdiscont. Vidare mäste jag äfven anmärka,
att Utsk. i 2 mom. nyttjat en ganska olämplig term, då
Utsk. sagt: att sjelfva discont rör elsen -för öfrigt
må fortgå "utan annan förändring,” än att Bancostyreisen
&c.; ty härigenom blir Bancostyrelsen afskriven
från alla smärre förändringar i denna lånerörelse, som
erfarenheten visat vara af nöden och hvarom ett särskildt
förslag för närvar, hvilar på BancoUtsk:s bord. Sådana småsaker,
hvartill jag äfven räknar den af Utsk. föreslagna nedsättningen
i maximisumman för hvarje lån, synes mig icke
böra här vidröras. Men jag kommer nu till hufvudsaken
eller till Utsk:s förslag att inskränka Bankens lånerörelse
genom Bancodisconten. Jag erkänner, att denna rörelse ej
är den naturliga och att den har stora olägenheter med sig;
men jag ber att här få påminna om tvenne satser, som här
ej böra förtigas. För det första kan denna rörelse svårligen
umbäras eller minskas, innan man med visshet känner, huru
de deraf uppkommande luckorna i allmänna rörelsen skola
fyllas; och för det andra har denna rörelse hittills fortgått
utan betydlig förlust. Den utredning, som Bancostyrelsen
i detta afseende aflemnat till BancoUtsk., har visat, att äfven
med en så sträng beräkning, att Utsk. sjelf funnit skäl
att minska denna stränghet, och oaktadt förvaltningen hittills
icke alltid varit så god, som den kunnat vara (ty ali
Don 3o Juli f. m.
349
erfarenhet måste topas), har ändock förlusten emot vinsten
ej utgjort folia 5 proc. Nu är således frågan den, om man
utan våda kan göra discontfonden till större eller mindre
del öfverflödig? Utsk. har visserligen härtill föreslagit tvenne
sätt, nemi.: 1:0 att fylla luckan genom creditiv åt hypotheksföreningar
och privatbanker, af hvilka sistnämnda vi
äga tvenne goda och solida; men de äro ännu alltför languissanta,
och hypotheksföreningar hafva vi ännu inga, sorn
kunna fylla rummet; 2:0 har Utsk. föreslagit en utvidgning
af handelsdisconten; men dermed är föga vunnet, så länge
Utsk. ej vidrört frågau om lån på inrikes vexlar, ty de papper,
som för närvarande presenteras i handelsdisconten, äro
till största delen fingerade, ehuru de hittills icke visat sig
vara så dåliga, enär handelsdisconten hittills blott behöft
vidtaga en enda utmätning. Utsk. har emedlertid nu stadgat
en sådan orimlig minimiränta af 6 proc. för dessa lån,
alt med den svårighet, sorn uppkommer genom fördomen
på börsen att icke vilja begagna dessa lån, borttager man
medelst denna stadgade ränta nästan all fördel af inrättningen.
Jag får åtminstone för min de! förklara, att med
en ränta af 6 proc. hyser jag intet hopp, att man i handels
disconten någonsin skall få andra papper att belåna än sådana,
som rätteligen höra afslås; hvaremot dessa troligen alltid
skola komma att ditströmma. Men att under sådana förhållanden
indraga något af den vanliga discontfonden anser
jag betänkligt, särdeles så länge de lånsökandes antal är så
stort, att lånen hittills sällan kunnat utgå på den dag, de
blifvit beviljade. Yi äro väl för närvar, i den fägnesamroa
ställning, att under 6 veckor hafva kunnat på dagen utassignera
alla lån både här och i Malmö, äfvensom tidtals i
Götheborg, och om Bancostyrelsen fortfar att egna den uppmärksamhet
åt lånansökningarnas granskning, som skyldigheten
påkallar, men hvartill fordras ett visst mod, hoppas jag,
att äfven hädanefter alla billiga anspråk skola kunna tillfredsställas.
Men en millions indragning intill nästa riksdag
anser jag alltför känbar, och kan derföre ej tillstyrka, att
man absolut vidtager den af Utsk. föreslagna åtgärden, utan
blott att den må äga rum för det fall, alt Bancostyrelsen
finner den tjenlig. I enlighet härmed vågar jag föreslå antagandet
af följande redaction såsom contraförslag emot Utsk:s:
Bankens förlagsfond för d i s co n t r ör e 1 se med
omsättnings rätt bibehålles vid sitt närvar, belopp
af 8 millioner r: d r b: c o, dock med rätt för
Bancostyrelsen att, om större eller mindre del
af denna fond skulle under minst ett halft Ar
oafbrutet hafva varit outlånt, af denna outlånta
tillgång öfverflytta större eller mindre del
på annan lånefond, dock icke årligen till större
belopp än 200,000 r:dr, såvida icke minst samina
summa varit öfver ett år oafbrutet i discont
-
35o
Den 3o Juli f. m.
rörelsen obegagnad. Jag har härvid icke omnämnt på
hvilken fond öfverflyttningen skulle ske, emedan det bör
bero af R. o, Ad:s beslut i nästföljande punkt af betänk,
och kan, 0111 Ståndet anser någon bestämd föreskrift härutinnan
böra meddelas, ske efteråt.
Hr Tham: Då det vid i8:de punkten var fråga om
ett tillägg till rubriken der frammanför, fruktade flera, att
öfverflyttandet frän discontrörelsen till creditiven af åtskilliga
summor skulle förorsaka minskning i lånerörelsen uti
dess helhet, enär det icke vore säkert, att creditiven lika
mycket begagnades som disconten. Jag hoppas nu, att utaf
dessa erhålla understöd för min begäran om afslag å
2o:de punkten. Den föreslagna indragningen skulle innefatta
ett slags återgående till 1818 års principer, då man ville
undandraga landsorterna all hjelp för alt i hufvudstaden
concentrera alla fördelar. Jag tror icke, att hypotheksföreningar
skola uppkomma genom det understöd, här för dem
blifvit föreslaget; men väl, om de Öfriga Stånden bifalla R.
o. Ad:s inbjudning vid förra punkten. Emedlertid, och så
vida icke meningen endast är alt visa en artighet emot bancobetjeningen
derigenom, att Banken får hela sin rörelse på
Stockholm, tror jag icke, att någon indragning af discontfondens
medel bör äga rum, utan förenar mig i Hr Rosenblads
förslag och yrkar propos. derå.
Fril), Ehrenborgh: Jag måste förklara, att jag hyser
en motsatt mening mot den siste talaren. Jag anser
denna slags naronbelåning för den minst lämpliga för Banken
och tror, att den bör öfverflyttas på enskilda associationer.
Jag medger likväl visserligen, att man måste vara
försigtig i öfvergången. Jag tror, att detta är iakttaget af
TJtsk., då det tillagt, att om medlen icke i creditivväg utginge,
skulle de användas i discontväg. För min del tviflar
jag icke, att om hypotheksföreningar uppstode, skulle behofvet
att anlita disconterna afledas, likasom detsamma redan
till en del blifvit afiedt utaf bildade enskilda banker.
Den Skånska privatbanken, som rör sig med en million, och
den Wermländska, hvars rörelse uppgår till 600,000 r:dr,
hafva under tiden emellan sista riksdag uppstått. Hvad den
förra beträffar, har den redan visat den verkan på lånecont.
i Malmö, som jag antydt böra blifva en följd af enskilda
associationers uppkomst. I sista månaden hade nemi.
nämnde lånecont. ett öfverskott af outlånta medel lill 75,000
r:dr. Detta visar, att privatbanken mel Iankommit och fyllt
behofvet. Skulle 1111, som jag hoppas, hypotheksföreningar
i provinserna kunna bildas, emotser jag, att dessa skola i en
rationel väg afleda behofvet af disconterna, utan skakning af
enskilda förbållandet. Då de öfriga Stånden, med undantag
af BorgareSt., beslutat hufvudsakligen i öfverensstämmelse
med Utsk:s tillstyrkande, hemställer jag, huruvida icke äf
-
Den 3o Juli f. m.
351
ven vi kunde fatta ett sådant beslut, dervid vi gerna må
iakttaga den modification, BondeSt. bestämt, nemi. att årtalet
1835 utbytes emot i836. Jag kan härvid icke finna
någon betänklighet och måste tillstyrka ett sådant beslut.
Hr Lefre'n: Jag anmälde mig, då Hr Rosenblad hade
ordet. Han gjorde nemi. 2tne anmärkningar emot Utsk:s förslag
uti ifrågavar. punkt: den ena i afseende å ingressen,
hvilken Hr Piosenblad ansåg otydlig, sålunda att, fastän endast
discontina med omsättningar deri afsågos, förblandning
likväl kunde äga rum emellan sådana och lån på publika
papper samt utur handelsdisconten. Då likväl under öfverafdelningarna
lil, IV och V är stadgadt angrde dessa sednare,
ser jag ingen fara för någon förvillelse. Hvad Hr Rosenblads
andra anmärkningar beträffar,' instämmer jag så
fullkomligt med Frih. Ehrenborghs yttrande i afseende derå,
alt jag icke tillåter mig tillägga något, utan yrkar endast,
att vi må antaga den modification, hvartill BondeSt. bestämt
sig, samt inbjuda PresteSt. att derom sig förena.
Hr Dalman: Äfven jag instämmer med Frih. Ehrenborgh
samt anhåller om den propos., den siste talaren föreslagit.
Jag tror icke, att det är behöflig! att upptaga tiden
med någon vidare utveckling af de skäl, som tala för
discontlånerörelsens successiva indragning, emedan det säkerligen
af hvar och en inses, att denna lånerörelse är för näringarna
af intet gagn och egentligen endast att anse såsom
en assistanceinrättning för hufvudstadens och landets tjenstemannaclass,
hvilka småningom böra upphöra.
Hr Rosenblad: Skillnaden emellan Utsk:s och mitt
förslag är den, att uti det sednare utgår man från den punkt,
hvarpå man är, och i det förra från den, hvartill man hoppas
komma.
Gr. Cronhjelm: Jag instämmer i Utsk:s förslag. Jag
medger, att tiden af i835 eller i836 kan vara likgiltig;
men på det beslutet må leda till något resultat, tillstyrker
jag antagande af det sistnämnda årtalet. Jag grundar mitt
omdöme till bifall å Utsk:s förslag framför Hr Rosenblads
uppå den erfarenhet, jag i egenskap af revisor öfver dis—
conten inhemtat, att nemi. nuvar. discontrörelse är af beskaffenhet
att litet eller intet gagna näringarna. Då jag undantager
embetsman, hvilka äfven kunna hafva billiga anspråk
på Banken,, då den är förlagsman för alla andra, begagnas
disconten nästan af ingen, som icke har af sig komna
eller haltande affärer. Då det likväl icke går an att genom
någon hastig indragning uppskrämma alltför manga
interessen, måste man gå försigtigt tillväga, hvilket Utsk.
ock i sitt förslag iakttagit. I motsats med Hr Tham tror
jag, att Utsk., i stället för att, såsom han yttrade, hafva
utgått från åsigten alt centralisera lånerörelsen inom Stock
-
35a
Ben 3o Juli f. m.
holm samt couvtisera bancobetjeningen, tvärtom velat afleda
denna rörelse till landsorterna genom hypotheksföreningarna;
och då Utsk. derjemte tillagt, att i händelse medlen icke
på föreslaget sätt utgå, skola de fortfarande utlånas i dis—
contväg, kan jag icke finna någon fara. Hr Rosenblad vill
deremot hafva 200,000 r:dr inneliggande utan någon nytta.
På grund af de skäl, jag nu anfört, tillstyrker jag bifall
till Utskrs förslag med förändring af årtalet i835 till 1806.
Hr von Hohenhausen: Då jag ser utvägen, att man
i handelsdisconten genom upp- och utlåningar kan komma
i gång med den inrikes vexelrörelsen, som hittills hos oss
varit okänd, afstår jag för närvar, från mitt förslag, men
får reservera mig deremot, att man äfven här vill stadga,
att medlen skola öfvergå endast till liypotheksföreningar
och icke få användas till belåning af spannmål.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
bifall å aotde punkten med deti förändring, att det deruti
intagna årtalet 1835 skulle förändras till årtalet i836.
Ropades starka ja, blandade med några få nej.
Hr Rosenblad begärde votering och sitt förslag lill
contraproposin.
Hr Lefre'n: Jag vågar till Hr Rosenblad hemställa,
huruvida han icke täcktes förskona oss från votering; jag
hörde åtminstone icke något nej i svaret på proposm. Skulle
hvar och en begära votering, äfven då han är ensam om
sin mening, kunde vi väl emotse 2 ä 3oo voteringar i frågan.
Gr. Cronhjelm: Jag förenar mig med den siste talaren,
likväl utan hopp om framgång.
Hr Rosenblad: Om det antal, Hr Lefre'n nämnt, varit
uppe och svarat ja till den framställda proposm, hade
jag icke begärt votering; men då en talare jemte mig försvarat
den åsigt, jag hyser, och flera kunna uppkomma,
samt jag är öfverlygad, att Ståndets stora majoritet,
om den vore närvar., skulle instämma med mig, kan jag
icke i denna vigtiga fråga afstå från min begäran om votering.
Gr. Cronhjelm: Jag ber nu att få fästa uppmärksamheten
uppå, hvartill 2:dra uppropet tjenar. Det är endast
på detta Hr Rosenblad bygger sin förhoppning.
Hr Rosenblad: Med samma rätt, som Gr. Cronhjelm
i denna sak inblandar, hvad dertill icke hörer, får jag erinra,
att det kunde hända, att samma fråga, som bland 3o
närvar, ledamöter förkastas, måhända med 28 röster emot 2,
klefve, i fall Ståndet varit närmare fulltalighet, med föga
mindre majoritet antagen.
Upp
-
Den 3o Juli f. m.
Upplästes till justering och godkändes följande votcrfsproposm:
Den,
som bifaller 2o:de punkten i BancoUtsk:s utlåt.
N:o 16 med den förändring, att det deruti intagna årtalet
i835 förändras till årtalet i836, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer 2o:de punkten att erhålla följande
lydelse: Bankens förlagsfond för discontrörelse med omsättningsrätt
bibehålies vid sitt närvar, belopp af 8 millioner
r:dr b:co, dock med rätt för Bancostyrelsen, att, om större
eller mindre del af denna fond skulle under minst ett halft
år oafbrutet hafva varit outlånt, af denna oullånta tillgång
öfverflytta större eller mindre del på annan lånefond, dock
icke årligen till större belopp än 200,000 r:dr, såvida icke
minst samma summa varit öfver ett år oafbrutet i discontrörelsen
obegagnad.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som föijer:
Ja — 36.
Nej — 9.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 3o Juli 1834*
Plenum kl. 6 e. ni.
Upplästes till justering ett från Exped.Utsk. inkommet
förslag N:o 87 till R. St:s underd. skrifvelse till K. M. i anledn.
af K. M:s nåd. propos. om curhusafgifteus fortfarande.
Begärdes på bordet af Hr v. Hartmansdorff, Aug.,
samt Gr. Cronhjelm, Otto Aug.
Fortsattes pröfningen af BancoUtsk:s utlåt. N:o 16 till
svar å de inom samtliga RiksSt. framställda, till Utsk. remitterade
anmärkningar vid dess under N:o 6 afgifna betänk,
med förslag till hufvudgrunder för Bankens rörelse och förvaltning.
lil. La nelinder stod medelst cassacreditiv.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag anhåller vördsamt,
att Hr Gr, 0. Landtm, täcktes tillåta oss alt få afgöto
H. 45
354
Den 3o Juli e. m.
ra denna punkt efter litt., på samma sätt sorn den föregående
punkten N:o 18 blifvit afgjord.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag vågar vördsammast
tillägga den anhållan, att vi måtte få afgöra ingressen först
och sedan de litt., som i denna punkt förekomma; ty sjelfva
ingressen innefattar åtskilliga vigtiga principfrågor.
sirsta punkten: Att cassacreditivmå af Banco
styr elsen kunna beviljas dels åt associationer,
som på större handelsplatser kunna sig hilda,
för att, medelst upplag och belåning af svensk
spannmål, underlätta och befordra exporten deraf
genom spannmålens vårdande och beredande
till afsättlig handelsvara, sedan dylika associationer
visat, att de erhållit af K. M. i nåder
fastställda reglementen, samt åt sådana privatbanker,
som i större scala vilja sig befatta med
belåning af Svensk spannmål;
dels åt de hypotheksföreningar, som kunna
uppstå och hvilkas reglementen blifvit af K. M.
1 nåder gillade;
dels åt privatbanker i allmänhet;
dels äfven åt andra bolag och enskilda personer;
under
iakttagande:
TJnderteckn. Ridd. Se c re t.: Enligt de prot.-utdr., som
inkommit från de öfriga Stånden , har PresteSt, bifallit
2i:sta punkten med det tillägg, att mom. a) skulle få följande
lydelse: alt all nödig varsamhet användes, så att det
emellan metalliska cassan och sedelstocken bestämda förhållande
af 1 till 5 icke genom cassacreditivs beviljande rubbas
m. m. BorgareSt. har beslutat, att denna punkt bör
undfå denna lydelse: att cassacreditiv må af Bancostyrelsen
kunna beviljas åt de hypotheksföreningar, som kunna uppstå
och hvilkas reglementen blifvit af K. M. i nåder gillade,
under iakttagande:
att all nödig varsamhet användes, så att det emellan
metalliska cassan och sedelstocken bestämda förhållande af
2 till 5 icke genom cassacreditivs beviljande rubbas, samt
att Bancostyrelsen vid hvarje års ingång uppgör beräkning
af hvad som till cassacreditiv kan blifva för året disponibelt;
alt på Bancostyrelsens ompröfvande beror att, efter tagen
kännedom af de till cassacreditiv sig anmälande liypotheksinrättningars
omfång och verksamhet, bestämma till
hvad belopp en hvar af dem må cassacreditiv erhålla; dock
åt ingen hypotheksförening mera än 3oo,ooo r:dr b:co;
att sådana cassacreditiv beviljas från riksdag till riksdag,
och att Bancostyrelsen bör i möjligaste måtto tillse,
att creditiven begagnas enligt deras egentliga bestämmelse
och icke till en utsträckt assigneringsrörelse för de dagliga
Den 3o Juli e. m.
och stundliga beliofven, hvartill de löpande räkningarna i
depositionsbanken, grundade på erforderliga medels successiva
insättning, äro hufvudsakligen ämnade.—BondeSt. har
gillat 2i:sta punkten.
Hr af Wingård, Joli., uppläste följande:
Vid alla föregående riksdagar har alltid fråga blifvit
väckt om spaunmålsbelåning och äfvenså vid denna. Åkerbruket,
betraktadt såsom modernäringen, har med skäl sökt
komma i åtnjutande af samma rättigheter och förmåner som
de andra näringarna, nemi. att få belåna produeten, som
genom näringen frambringas. Detta har dock icke kunnat
niedgifvas i anseende till varans föränderliga pris oell beskaffenhet
saint svårigheterna vid dess vårdande. För R.
St:s Bank har det heller icke varit möjligt att kunna directe
ställa sig i connexion med hvarje åkerbrukare, som skulle
vilja belåna sin spannmål, och någon mellan-auctoritet, såsom
Jerncont. och ConuAerceColkm, har åkerbrukaren icke
baft i egenskap af näringsidkare. BancoUlsk., som förut
icke trott sig böra föreslå en direct spannmålsbelåning uti
R. St:s Bank, har dock uti utlåt. N:o 16, 2i:sta punkten,
visat en väg, hvaruppå sådana mellanaucloriteter på fullkomligen
privat grund kunna uppstå; och det skulle synas,
som örn man hade glömt modren för döttrarna, såvida de
sednare gynnades vid detta tillfälle som hitintills framför
den förra. Här är icke fråga om understödjandet af en
konslproduct, nej, den naturligaste af alla, den nemi. att
föranleda möjligtvis en lönande afsättning af landets hufvudproduetion
och associationers bildande, som ulan statens
mellankomst befattade sig dermed på egen risk. Man har
icke förut velat tänka sig in uti denna möjlighet och förhastat
sig vid bedömandet af svårigheterna. Vid belåningen
af varor är man ensidig i allmänhet, och jag medgifver, att
den directa belåningen icke heller är den ändamålsenligaste
för en statsbank eller statsinstitution; men om enskilda med
förenade capitaler, under uppmärksamhet på egna fördelar,
kunna förmås härtill, ehuru vilkoren, som BancoUtsk. stadgat,
icke äro de billigaste, vore ett steg till åkerbruksnäringens
förkofran taget, för hvilket man, i provinserna åtminstone,
skulle hålla R. St. räkning. Man ifrår för privatbanker
och hypotheksinrättningar icke utan skäl. Hvad, med
de förra kan uträttas, känner jag ganska bestämdt, och hvad
med de sednare kan åstadkommas, anar jag. Men jag ser
icke möjligheten uti inrättandet af en privatbank uti en endast
sädesproducerande ort, utan att spannmål hufvudsakligen
ingår uti hvad som skall belånas, ty namnbelåning är
hvarken den säkraste eller nyttigaste för banker i allmänhet;
och hvad hypotheksföreningarna beträffar, afse de ett
annat ändamål än sjelfva näringens upprätthållande, hvartill
afsättning på produeten visserligen får räknas i första
356
Den 3o Juli e. m.
rummet. Man tror, att ofantliga magasiner fordras vid en
sådan spannmålsbelåning. Jag anser icke detta som ovilkorJ
ig t. Uppstå sådana associationer, skola vi snart få se inrikes
vexlar, uti hvilka spannmål ingår, discontabla med
mera skäl än namnreversaler; och icke ser eller vårdar Engelska
Banken alla de varor, som gifva värde åt de vexlar,
den disconterar. Utsk. har icke kunnat eller bort ingå i
dessa detailler. Att gifva initiativet har Utsk. trott vara
nog. R. St., om de omfatta saken utan fördomar och misstroende
till enskildas förmåga att bedöma sina fördelar,
må afgöra, om ändtligen allmänna uppmärksamheten bör
riktas till en ändamålsenlig spannmålsbelåning. Sverige, med
sin stora yta och ringa befolkning, bör alltid kunna frambringa
och producera verkligen stora öfverskott årligen af
födemedel, som alltid skola blifva begärliga uti de länder,
der en talrik folkmängd förbrukar mera, än deras inskränkta
jordrymd kan frambringa. Deraf jordens sämre brukning
bos oss och omsorgsfullare uti de väl befolkade länderna;
deraf brist och höga pris hos oss, öfverflöd och trög afsättning,
inskränkt och stark förbrukning, brännvinsbränning
och vanvård, samt föga behållningar från ena året till det
andra. Lätt skulle dock landtmannen kunna ledas till hushållning,
0111 det lönade sig; hans visthusbod, sorn utländningen
icke har, visar, att localen tvingat honom dertill
samt att i tid beräkna sin förbrukning: kunde han blott
beräkna äfven vinst på besparingar, blefve lian rätta mannen
att förse dem, som lefva för dagen med penningen i
liand. Jordbruksinteresset gör sig gällande i andra länder:
vi hafva icke något sådant interesse, ehuru nio tiondedelar
af oss skola vara sysselsatta med åkerbruk; men just denna
proportion, som icke lärer finnas i något annat land, visar
den magt vi äga att frambringa öfverskott till andras förbrukning,
blott vägen öppnades för en jemnare afsättning.
Hvad inflytande spannmålsafsättning på utrikes ort skulle
äga på realisationens jemna utveckling inses lätteligen; men
jag har icke trott mig böra förtiga en åsigt, som jag ägt,
beträffande de föreslagna associationernas inflytande i denna
del i egenskap af creditivtagare. Såsom egentligen riktande
sin uppmärksamhet på spannmålsuppköp, försäljning och belåning,
samt för någon del af sitt rörelseeapita! uti Banken
skuldsatta utan omsättningar, blifva dessa associationer nödsakade
att anskaffa utländskt mynt eller draga vexlar för
sina skeppningar, ej införskrifva handelsvaror, som icke gå
och gälla i deras liqvider med statsbanken och landtmännen,
hvilkas säd de köpa eller belåna. Här är en direct omsättning
af metallisk valuta för Svensk product, sorn visserligen
till någon del kan genom importören förvandlas lika
som vårt jern och våra trävaror; men, nästan ny product,
bör den, åtminstone i början och synnerligen genom associationens
ändamål, hafva ett sådant inflytande, som jag förutsatt.
Den 3o Juli c. m.
Frih, Ehrenborgh: Jag anhåller att mot ingressen i
denna punkt få göra åtskilliga anmärkningar. Lika med Hr
af Wingård inser jag visserligen ett stort ändamål i spannmålsbelåningen
och tror, att om den kan åstadkommas på
sätt han åsyftat och BancoUtsk. gifvit anvisning uppå, vore
det ganska nyttigt för Sveriges hufvudnäring; men huruvida
denna creditivrätt för associationer, som belåna spannmål,
bör sättas i första rummet, ville jag betvifla. Jagskall
likväl ej vara envis, och i fall Ståndet vill dela denna mening,
skall jag ej söka göra en motsatt gällande. Deremot
måste jag tillkännagifva, att då förmodligen ganska obetydliga
capital komma att blifva tillgängliga för creditiven, sedan
Ståndet antagit den nu beslutade proportionen, tror jag,
att man måste frångå Utskrs tillstyrkande att Jemna creditiv
åt bolag och enskilda personer. Jag tror det vara bättre
att använda de ringa tillgångar, man får, till så beskaffade
associationer, som kunna vara i behof af understöd i
stor scala, än att splittra dem lill flera. Under denna förutsättning
skulle jag önska, att creditivanslagen i främsta
rummet reserverades åt blifvande hypotheksföreningar. Hvad
privatbanker i allmänhet angår, är jag varm vän äfven af
dem, men icke i så inskränkt scala som de, hvilka Utsk.
synes hafva afsett. Små privatbanker äro den största
olycka ett land kan hafva, då deremot stora och väl ordnade
äro en välgerning. Den privatbank, som är inrättad
i Skåne, har visserligen till viss grad uppfyllt sitt ändamål,
och man bör skatta sig lycklig, att första steget är gjordt
af personer med stor förmögenhet; men denna privatbank
hvilar likväl hufvudsakligen på sina stiftares personlighet,
och denna bör icke vara grunden för privatbanker. Jag
befarar, att genom creditivs utdelande i små portioner skulle
just sådana privatbanker uppstå, som jag önskade aldrig
se uppkomma. Deremot , om privatbanker uppkomma i
stort, hyser jag den föreställning, att desamma ej skola vara
särdeles betjenta med eller i behof af dessa små creditiv,
som Utsk. föreslagit. De äro i behof af helt annat, som
jag ej tvekar att nämna, ehuru det ljuder illa inom detta
hus; de behöfva räntebärande papper. Det är genom dem,
som de kunna uppkomma, och måhända kan det ske just
derigenom, att hypotheksföreningar i första rummet uppstå
och i så solid scala, att deras papper blifva coursägande
icke blott inom Jandet, utan äfven utomlands. Så kunna
möjligtvis storg privatbanker, sådana jag önskar dem, uppkomma.
Om, såsom jag hoppas, Arme'ens Pensionscassas
obligationer vinna den cours, de böra hafva i anseende till
sin soliditet, och vi komma derhän att fondera Riksg.conlts
skuld på ett sätt, som bereder säkerhet åt dess papper, hafva
vi måhända grunden redan lagd för sådana fonder, sorn
erfordras för frambringandet af solida privatbanker. I fall
detta betänk, anlages i sin helhet, tror jag, att erfarenheten
358
Den 3o Juli e. m.
skall lomma att besanna, att solida privatbanker ej siola
begagna sin creditivrätt på banken, men deremot de mindre
solida, till föga fromma för landet. Det är på sådan
grund jag skulle önska, att privatbanker ej finge creditivrätt,
såvida de ej äro sådana, som åtaga sig belåning af
spannmål, hvilka Utsk. i första momentet särskildt upptagit.
Andra bolag och särskilda personer skulle jag tro ej
heller nu böra få creditiv i statsbanken, hvaremot jag tror,
att just dessa bolag och enskilda personer böra hafva creditivratt
i de privata banker, som uppstå; ty jag anser det
vara en missförstådd ide', att låta creditiven utsträckas för
långt i statsbanken. Creditiven böra begagnas såsom öfverassignering,
i fall de skola göra den åsyftade nyttan, och
detta måste ske så nära Banken, att Banken är i tillfälle att
följa assignanten och tillse, huru han bedrifver sin creditivrörelse.
Det är alltid svårt för en stor statsbank alt på
långt afstånd utöfva denna controll. Hon kan göra det i
stort med stora privatbanker och hypotheksföreningar; men
controllen öfver mindre associationer och enskilda personer
blefve ytterst svår. Jag skulle derföre hemställa, att R. o.
Ad. bifölle punkten på det sätt, att irsta och 2:dra mom.
blefve antagna, men de 2;ne öfriga afslagna.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag skulle visserligen,
om jag följde den grundsats, som jag redan vid återremissen
af Utskrs förra betänk, uttalade, och den jag ännu vidhåller,
tillstyrka afslag på denna punkt i BancoUtskrs betänk.
, emedan jag, enligt hvad jag förut mångfaldiga gånger
yttrat, anser det vara högst principvidrigt att, i stället
för att förenkla, intrassla och utvidga Bankens functioner.
Hvad sjelfva principen af cassa-creditiv angår, tror jag, att
BancoUtsk, ej gjort sig redig tanka öfver hvad dermed bör
förstås. Efter hvad jag hört yttras af persouer, som känna
förhållandet i andra länder, gör jag mig det begrepp om
cassacreditiv, att i de länder, der guld och andra ädla metaller
utgöra det egentliga rörelsemyntet, och der man således
ej utan mycket besvär kan medföra stor cassa, nedsätter
man denna cassa hos en bankier och erhåller deremot
en assignation. Att äfven den öfverenskommelse göres, att
man får öfverassignera, är visserligen möjligt; men det sker
med skyldighet att, vid första tillsägelse, återgälda den crediterade
summan. Det är således en beqvämlighets-anstalt
för köpmännen; men jag betviflar, att någon statsbank finnes
i hela verlden, der sådana creditiv beviljas, som de här
ifrågavar,, hvilka icke kunna indragas på flera månader
eller skola räcka från riksdag till riksdag och grunda sig
på reverser, fastighetsinteckningar m. m. Sådana creditiv
lunna ej öfverensstämma med en väl ordnad banks organisation.
Men då jag är vän af hypotheksföreningar och ej ser
någon egentlig fara vid att bifalla dessa creditiv, sedan plu
-
Den 3o Juli e. m.
raliteten inom RiksSt. satt en gräns för sedelemissionerna,
vill jag ej motsätta mig det förslag, som Frih. Ehrenborgh
framställt. Hvad creditiven för enskilda personer angår, kan
jag icke underlåta att yttra min förundran deröfver, att då
Utsk. på ena sidan framställt såsom princip, att man borde
uppmuntra privatbanker, har TJtsk. å andra sidan icke allenast
beviljat enskilda personer assignationsrätt på Banken,
utan äfven önskat lemna dem rätt att, emot hypothiserande
af inteckningar &e., få röra sig med stalsbankens credit.
Jag tror, att detta står i rak strid med det ändamål, Utsk.
åsyftat medelst privata bankassociationers bildande. Jag
skulle derföre tro, att Utsk. icke menat något med den
grundsatsen, att det vore väl, om penningerörelsen öfverlemnades
åt enskilda bolag; ty jag tycker mig i liela detta
betänk, se ett bemödande att insnärja alla penningeförhållanden
med statsbanken, för att bibehålla herraväldet öfver
penningeväsendet. Så har jag uppfattat Utskts tillstyrkande
i denna punkt; men med den reservation jag gjort, att
det är en uppoffring af mina grundsatser, instämmer jag i
det af Frih. Ehrenborgh framställda förslag.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag är egentligen förekommen
af Frih. Ehrenborgh medelst hans nyss afgifna
anförande, då jag derifrån undantager Hr Frihrs särdeles
stora och vid flera tillfällen ådagalagda förmåga att i ett
fondsystem se uppkomst för landet i allmänhet och såväl
för det ena sorn det andra slaget af associationer; men jag instämmer
i det resultat, hvartill Hr Frih. på dessa premisser
kommit, nemi. att man, för alt gifva en gärd åt det
önskningsvärda ändamålet att få belåning af spannmål, kan
antaga lista punkten, och då jag deri instämmer, får jag
tillägga, att detta beslut troligen endast kommer att finnas
på papperet och åtminstone ej före nästa riksdag kommer
att realiseras. Den andra punkten af den nu föredragna delen
af betänk., eller att cassacreditiv må kunna lemnäs åt
de hypotheksföreningar, som kunna uppstå och hvilkas reglementen
blifvit af K. M. i nåder gillade, dertill vill jag äfven
lemna min röst. Jag skulle tro, att i fall R. o. Ad:s
på f. m. fattade beslut blifver gällande, man redan gjort
mycket för hypotheksföreningarna; men jag vill ej neka, att
äfven instämma i hvad här är föreslaget. De föreslagna creditiven
för privatbanker i allmänhet samt andra bolag och
enskilda personer nödgas jag deremot bestrida. Jag är deruti
ense med Frih. Ehrenborgh; men jag uppgör min slutsats
på helt andra premisser. Jag tror, att de privatbanker,
vi skola vänta oss, äro att förvänta på den väg, att
utländningar, med större capitaltillgångar än vi, skola begagna
tillfallet att, efter införandet af ett stadgadt mynt
härstädes, bilda associationer och privatbanker i ett land,
der räntan är högre, än den de i eget land erhålla. Jag
36o
Den 3o Juli e. ra.
tror, att all ilen soliditet, sorn dessa privatbanker kunde
bygga på de små cassacreditiven, de kunde erhålla från
riksbanken, ej vore tryggande för landet. De särskilda privatbanker,
sora redan finnas, skulle, enligt hvad deras delägare
sagt mig, icke vilja upplefva den dag, då de behofde
anlita den lilla hjelp, statsbanken kunde erbjuda. Jag
tror således lika med Frih. Ehrenborgh, att landet icke är
betjent med att i konstväg uppdraga en så späd och svag
planta, som genom dessa cassacreditiv kunde uppstå. Beträffande
åter creditiven för andra bolag och enskilda personer,
fruktar jag, att de, på sätt den siste värde talaren
yttrat, icke stå i öfverensstämmelse med de principer för en
sund bankförvaltning, som man nu velat hos oss införa; ty
i stället för att förenkla Bankens förhållanden, skulle de
intrassla dem, och jag tror dessutom, att denna creditivrätt
för enskilda personer svårligen kunde begagnas inom hela
landet, utan troligen endast skulle komma de två stora platserna
Stockholm och Götheborg till gagn. Jag kan af dessa
skäl icke bifalla cassacreditiven för enskilda personer,
och tillstyrker således bifall å de tvenne första samt afslag
å de tvenne sednare punkterna af den nu föredragna ingressen.
Hr Hegardt, Christ. Bernh.: Jag ogillar visserligen
icke i sin princip det nya utlåningssätt i form af cassacreditiv,
sorn BancoUtsk. här föreslagit; men jag bör icke dölja
den öfvertygelse, jag hyser, att det är betänkligt att nu
genast, vid realisationens början och innan vi åtminstone
under några år sett dess utveckling, stadga en sådan utlåning.
Man äger icke och kan icke dessförinnan få någon
säker grund för att bedöma, huru långt man på denna väg
utan våda kan gå. Min önskan hade derföre varit, att R.
St. hade beslutat, att intill nästa riksdag utlåningen skulle
helt och hållet förblifva på samma grunder, hvarpå den
för närvar, hvilar, och att åt kommande Ständer hade blifvit
öfverlemnadt att på ändamålsenligaste sätt reglera den.
Då jag likväl funnit, att utvägar till biträden för de förmodade
hypotheksföreningarna härigenom kunna vinnas, ulan
alt några sedelemissioner utöfver den nuvar. sedelstocken
behöfva komma i fråga, är jag långt ifrån att motsätta mig,
att dessa cassacreditiv för dem och jemväl för de associationer,
som belåna Svensk spannmål, må beviljas, sedan tillgångar
dertill linnas i afbetalningarna på fastighetslånen uti
de 200,000 r:dr, hvilka blifvit från Bancodisconten reserverade,
äfvensom uti Bankens behållna räntevinst från riksdag
till riksdag; och såvida de på dessa tillgångar grundas,
skall jag t. o. m. tillstyrka cassacreditiv för hypotheksföreningar
och enskilda associationer, som belåna spannmål;
men derutöfver ian jag, på de af Frih. Ehrenborgh så
grund
-
Den 3o Julie. m.
grundligt oell väl utvecklade sk il, icke gå, utan får jag på
det högsta afstyrka, alt före nästa riksdag något ,slags cassacreditiv
beviljas privatbanker eller enskilda bolag och personer.
Hr L e f r c n, Joli. Péhr: H. R. o. Ad. täcktes inse,
att hvad sorn i 2i:sta punkten är föreslaget samt hvad soin
vidare i den dermed gemenskap ägande 22:dra punkten är
utvekladt innehåller ett fullständigt system om dessa cassacreditivs
användande, och att allt, hvad af de särskilda värda
talarne nu här blifvit yrkadt, redan ligger i detta system,
emedan de företrädesrättigheter, sorn här äro yrkade,
föra till samma mål, som Utsk. afsett. Således, då hypotheksföreningar
blifvit satta i första rummet, då sedermera
associationer för spannmulsbelåning samt privatbanker, som
i stor scala befatta sig med samma ändamål, blifvit nämnda,
samt derefter privatbanker i allmänhet och slutligen andra
bolag och enskilda personer äro föreslagna att erhålla
ifrågavar. rättighet, så är del klart, alt i mån af bristande
tillgångar blifva de sednare nämnda uteslutna från delaktighet
af denna förmån; men i händelse tillgångarna räcka lill
äfven för dem, kunna de begagna sig af denna bancorörelse,
som ar fullkomligen öfverensstämmande med sanna bankprinciper
och nästan dea enda riktiga förvår bank, emedan
den medgifver möjlighet för banken att utsträcka sin rörelse,
då näringarna så kunna fordra, och att indraga den,,
då näringarna icke behöfva clt sådant biträde. En sådan
creditivrörelse ger de särskilda associationerna den fördel,
att de ej behöfva hålla stor cassa, utan hafva att påräkna
understöd i nödens stund. Det är icke någon slags bank,
som med så mycken nytta och på sä riktiga grunder, som
en statsbank, kan lenina ett dylikt biträde, och denna rörelse
tillhör nästan uteslutande en sådan bank; ty en statsbank
bör icke egentligen beräkna någon vinst, utan om den
bär sina kostnader och använder hvad som af andra banker
beräknas som vinst till understöd för industrien, liar den,
enligt sin bestämmelse, blifvit icke en näringsidkare, utan ett
stöd lör näringarna. Slatsbankens allmänna grundsats är således
att öka ifrågavar. associationers styrka, på det de så
mycket mera må kunna befrämja industrien. För min del får
jag derföre vördsamt tillstyrka antagandet af förevar, punkt
af Utsk:s betänk, i sin helhet, dock med iakttagande af någon
redactionsförändring till följd af R. o. Ad:s redan fattade
beslut, emedan den proportion, som R. o. Ad. frångått, i
denna punkt omnämnes. Jag yrkar icke kringgående af R.
o. Ad:s förra beslut, utan endast denna punkts antagande,
såvida den står i öfverensstämmelse med redan fattade
beslut; men dessa göra blott en redactionsförändring
nödig.
io H. 4®
3(5a
Den 3o Juli •. m.
Frih. Ehrenborgh; Jag skulle visserligen icke motsätta
tnig den siste värde talarens önskan att antaga ifrågavar.
punkt i sin helhet, såvida icke, till följd af den ställning,
hvari statsbanken kommit genom våra föregående beslut,
lätt kunde hända, att Bankens tillgångar blefve så små,
att svårligen den företrädesrätt, som denna punkt afser,
kunde begagnas. Jag föreställer mig nemi., att under loppet
af ett eller tvenne år icke skulle bilda sig några bypotheksföreningar
eller associationer för belåning af spannmål,
så fullkomliga, att deras reglementen kunde af K. M. fastställas.
Jag föreställer mig äfven, att ej heller någon privatbank
under samma tid uppstode och begärde dessa crediliv.
Då skulle det fall inträffa, att den i sista rummet
för enskilda personer medgifna creditivrätt inträdde och kunde
begagnas; men kort efter, sedan creditiv till dem blifvit
lemnade, kunde en sådan association uppstå, som hade företrädesrätt.
Då vore creditiven måhända till liela sitt belopp
begagnade af privata, och denna association finge vänta
åtminstone 6 månader eller uppsägningstiden, innan den
kunde komma i åtnjutande af den företrädesrätt, punkten
afser. Detta är ett skäl, hvarföre jag skulle tillstyrka R. o.
Ad. att fatta det beslut, BorgareSt. redan tagit i detta ämne.
Ett annat skäl ligger äfven deruti, att, såsom jag förut
tagit mig friheten nämna, jag anser det alltid vara svårt
för en bank, med så stor utsträckning som statsbanken, att
följa creditiven i sin utgrening. Detta skäl är visserligen
ringa, men bör dock icke helt och hållet förbises, och ehuru
jag icke kan bestrida, att creditivrörelsen är en fullkomligt
bankmessig åtgärd, tror jag likväl, att, då man önskar
sig privatbanker, man bör bereda dem tillfälle att lemna
dessa creditiv, emedan de inom sina arrondissementer bättre
kunna följa creditivtagarens sätt att deraf begagna sig. Jag
vågar således tillstyrka R. o. Ad. att förena sig i det beslut,
som af BorgareSt. blifvit faltadt.
Gr. Cronhjelm: Just det skäl, som Hr Lefre'n, med
hvilken jag i dessa fmancefrågor så ofta instämt, lagt till
grund för sitt tillstyrkande af Utsk:s förslag, är det hufvudskål,
hvarföre jag afstyrker samma förslag, såvidt det
afser creditivrätt för bolag och enskilda personer. Den värde
talaren har sagt, att det är den naturligaste befattning
för statsbanken samt den rörelse, som nästan uteslutande
tillhör en sådan bank, att lemna cassacreditiv, emedan en
statsbank icke, såsom privatbanken, behöfver tillse, huru stor
dess vinst blir, utan att den, endast den sköter sin rörelse så,
att den bär sig, kan lemna till understöd för landets industri
dea vinst, privatbanken måste tillskynda sina ägare. Uti
den sats, som, i fall man för alltid vill bibehålla en statsbank,
är ganska riktig, ligger ett erkännande, att cassacreditiv
till enskilda bolag och personer skulle af statsbanken
Den 3o Juli e. m.
363
lemnäs dem på förmånligare vilkor, än de, hvarunder sådana
creditiv af privatbanker kunde gifvas; men jag hemställer,
huruvida det är möjligt, att något hopp lemnäs oss
öfrigt om privatbankers uppkomst, då man berättigar styrelsen
för statsbanken att lemna allmänheten sådana förmåner.
Privatbanker kunna ju ej uppstå utan förhoppning om
vinst, och de kunna ej täfla med en statsbank, sorn bedrifver
sin rörelse, utan att åsyfta annan vinst än den, att näringarna
må blifva understödda med tillräckliga förlag. Jag
anser statsbanken just på dessa grunder ej böra lemna sådana
creditiv åt enskilda bolag och personer; ty ju mera
man framkallar sådana konstlade anstalter från statsbankens
sida, ju mera motarbetar man möjligheten, alt privatbanker
skola bilda sig. Jag har just med flit velat borttaga dessa
creditiv äfven för privatbanker, på det man må kunna motse
uppkomsten af solida privatbanker, hvilka bättre skola
kunna betjena näringarna i landet, än det blefve möjligt för
deri centraliserade statsbanken i ett land som Sverige, derest
å ena sidan denna bank icke kan tillse, huru dessa crediliv
användas, och å andra sidan de privata i hela landet
icke kunna från centralisalionsorten tillegna sig samma
fördel, som de närmast boende personerna kunna förskaffa
sig. Jag afstyrker således en så stor utsträckning af Banken»
creditivrörelse, och ett af mina starkaste skäl är just det,
sorn Hr Lefre'n anfört för bifall till Utskts tillstyrkande.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Då jag kom
upp i plenum, hörde jag Frih. Ehrenborgh tillstyrka antagande
af första och andra punkterna af den nu föredragna
ingressen, och jag har sedermera hört samme värde ledamot
tillstyrka, att R. o. Ad. måtte instämma i BorgareStrs beslut.
Såvidt jag kan påminna mig, beviljar detta beslut
creditiv endast för hypotheksföreningar, och äro således derigenom
sådana associationer, som belåna Svensk spannmål,
uteslutna från creditivrätt. Är förhållandet sådant, och skulle
dessa associationer äfven i detta fall blifva uteslutna samt
således, sedan R. o. Ad. medelst på förmiddagen fattadt beslut,
deri de öfriga Stånden skola inbjudas att deltaga, förordnat,
att hvad som i afbetalningar på fastighetslånen inflyter,
skall reserveras för hypotheksföreningarna, samt bifallit,
att 200000 r:dr af anslaget för Bancodisconten äfven
skola komma dessa föreningar till godo, nu ytterligare de
medel, som af bancovinsten till creditiv kunna disponeras,
komma att till hypotheksföreningarna ensamt och uteslutande
utgå, så tyckes mig, att för dem tages allt, hvad tagas
kan. Jag har förut uttryckt min mening i afseende på dem,
eller att deras äfvensom fastighetsbelåningens verkan är att
öka jordvärdet. Afbetalningar komma lika litet hädanefter
att ske som hittills i följd af landtmannens försäljning^ af
sina produeter och förbättrade hushållning, utan i den mån,
364
Den 3o Juli e. ni.
sorn amorteringar kunna äga rum, skola nya lån begäras;
men hypotbeksföreningarnä verka lika säkert som fastighetshelåningen
till ett förhöjd jordvärde. Jag är visserligen icke
emot hypotheksföreningarnas inrättande, ehuru det stora skäl
derför, sora Frih. Boye nämnt, ej kan anses giltigt; ty då Konung
Fredrik inrättade hypotheksföreningar i Schlesien, var
detta genom kriget utplundradt, så att icke allenast capitaler,
Utan jemväl kreatur, foder m. m. saknades och endast jordvärdet
var i behåll. Jag tror äfven, att hypotheksförcningarna,
likasom fastighetslånen, kunna lika verksamt, sorn några
andra understöd för jordbruket, befrämja detsamma, i
fall en förnuftig hushållning iakttages; men då detta i allmänhet
ej är att förvänta, tror jag, att hellre än att använda
statens medel på ett sätt, som hufvudsakligen endast
skulle verka till egendomsvärdets ökande samt således till
fördel för dem, sorn sälja sina egendomar, man bör använda
dessa medel till belåning af jordbrukspi odocter, så att
producenten ej må blifva tvungen att i hast göra sig af med
sina varor. Detta verkar icke allenast hushållning, utan
befordrar äfven vår spannmålshandel, emedan för en sådan
belåning fordras, att spannmålen skall vara torkad, och vi
veta, att ett af de största hindren för våt utrikes handel
med spannmål är det råa tillstånd, hvari den förvaras, och
i följd hvaraf den lätt blifver förskämd. Jag tror derföre,
att creditiv för associationer, som belåna spannmål, skulle
vara ganska nyttiga, och att de här böra ställas i första
rummet, sedan man förut företrädesvis för hvpotheksföreningarna
reserverat, hvad som besparas af fastighetslånen och
Bancodisconten. Handlanden kan i allmänhet icke hafva
något interesse af spannmåishetåningen, likaså litet som manufactur-
och stångjernssmidet har interesse af, att belåning
af tackjern skall äga rum, ty interessena råka här i
strid med hvarandra; men man bör betrakta saken i sin helhet
och öfverväga, hvad som dr fördelaktigast för Riket
och för min del tror jag det vara angeläget alt antaga de
arne första nu ifrägavar. momrn med bibehållande af den
ordning, Utsk. iakttagit vid deras upptagande. Hvad för
öfrigt angår Hr Lefre'os yttrande, att Utskrs förslag innefattar
ett helt system och att creditiv för enskilda personer
och bolag endast kornmeifråga, när tillgångarna vore större,
än hvad som kunde erfordras för hypotbeksföreningarna
och associationer för spannmåIsbelåning, får jag nämna,
att bancovinsten kan erfordras för uppköp af silfver till vidmngthållande
af silfverfondens behöriga styrka, oell att derföre
till gångarna ej torde blifva så stora, som man synes
hafva beräknat. Jag skulle jemväl anse bättre att använda
de disponibla tillgångarna till förstärkning af Bancodisconten;
ty man bedrar sig mycket, om man räknar pä, att endast
de, sorn bo i hufvudstaden, skola begagna denna rörelse,
då deremot jag skulle tro.den vara ännu vigtigare för
Den 3o Juli c. m.
365
landsorterna och de mindre handelsstäderna, hvarest ett lån
af 6000 r:dr b:co på 6 månaders tid ej är obetydligt. Vi
veta ganska väl, alt här i Slockholm finnas handelscontor,
der man kan få insätta sina penningar emot 6 procts ränta
oel med rättighet att Ivfta dem, när man behagar. Närén
ådan brist på penningar finnes härstädes, måste disconten
vara en stor välgerning för småstäderna, hvarest denna brist
naturligtvis är ännu större. Nu har man dock från Bancodisconten
tagit årligen 200,000 r:dr för att skaffa creditiv
åt dessa nva inrättningar och åt enskilda personer, och detta
anser jag vara ett experiment, hvarmed åtminstone kunnat
uppskjutas. Det synes mig äfven, som hade en annan
ganska naturlig sak härvid kommit i betraktande, nemi. belåning
af vexlar. Hvad de utrikes vexlarna angår, är, såsom
Herrarna nogsamt känna, vår handelsställning sådan, att
våra handlande få ordres alt skicka den eller den varan till
sina principaler utrikes och sedan försälja vexlar på dem.
Några vexlar dragas icke på Stockholm, och således är en
belåningsrätt för utrikes vexlar icke rådlig för vår bank,
dä dess styrelse är så organiserad som nu; roen för inrikes
vexlar vore sådant fördelaktigt, dervid Bancostyrelsen på
vanligt sätt kunde bedöma vexelutgifvarens vederhäftighet.
Jag skall ej längre upptaga tiden, utan får endast förena
mig i Frih. F.hrenborghs första förslag, att första och andro
mom:n af ingressen måtte bifallas.
Hr Lefre'n: Jag nödgas ännu en gång besvära R. o.
Ad. De Hrr, som föreslå, att R. o. Ad. skall utesluta de
sednare momrn af denna ingress, anse Bankens tillgångar
till cassacrediliv vara så små, att det ej är anledning förmoda,
att något skulle blifva öfver för de i dessa mom.
nämnda associationer. Räknar man åter tillgångarna, nemi.
banco-öfverskotten, den beslutade indragningen af 200,000
r:dr af discontfonden, afbetalningarna för Rikets skuld till
Banken och räntevinsten, blir summan ej så obetydlig, ty
den uppgår till 4)Ooo,ooo på 5 år. När man således kommer
ihåg, att, enligt de följande mom. af förevar, punkt,
intet creditiv får öfverstiga 3oo,ooo r:dr, inser man, att i5
a 16 inrättningar fordras, på det tillgångarna må blifva använda.
Deraf följer, att Banken har behof af att utlåna
medlen till enskilda, när man kan förutse, att sådana inrättningar,
som i de två första mom:n nämnas, ej skola uppstå
till den mängd, som fordras för att absorbera tillgångarna.
Hvarföre utesluta möjligheten att göra penningarna
på ett riktigt sätt fruktbarn, i fall dessa inrättningar ej hinna
uppstå? Uppstå de, så taga de företrädet, och om de
uppstå, sedan tillgångarna blifvit privata tilldelade, må (le
hålla till godo att vänta 6 månader, eller intilldess öfverflyttningar
hunnit äga rum. Jag tycker, att det icke är
skäl att klippa af ett system, som är uppgjordt med all
306
Den 3o Juli e. m.
möjlig beräkning, isynnerhet då de talare, sorn yttrat sig
emot Utsk:s försvar, genom bifall till detsamma kunna vinna
sin afsigt.
Jag ber att särskildt få nämna några ord i anledn. af
hvad Gr. Cronhjelm yttrat. Hr Gr. säger, att han just på
samma grund, som jag anfört för bifall, funnit sig böra
tillstyrka afslag å Utsk:s förslag; men detta kommer sig deraf,
att Hr Gr. icke observerat, att jag sade, att statsbanken
kommer att befrämja näringarna, när den understödjer de
privata associationerna, bereder privatbankers uppkomst
och befordrar deras rörelse, då deremot jag förklarat, att creditiv
för enskilda personer ej kunna komma i fråga, förrän
Banken nödgas se sig om efter ett tillfälle att draga någon
nytta af de medel, som ej kunnat användas för de särskilda
associationerna. Jag kan således för min del icke underlåta
att tillstyrka bifall till betänk. Hvad åter beträffar den
nu af Hr v. Hohenhausen ifrågasatta belåningen af vexlar,
får B. o. Ad., då Hr Rosenblads motion om belåning af utrikes
vexlar förekommer, tillfälle att öfverlägga om denna
sak, och frågan derom hindrar alldeles icke antagandet af
denna punkt.
Frih. Ehrenborgh: Jag bar tagit närmare kännedom
af BorgareSt:s prot.utdr. i denna fråga. Det hade undfallit
mig, att BorgareSt. äfven uteslutit i morn. af ingressen,
och för min del skall jag gerna qvarstå vid det förslag, jag
i början af discussionen hade äran framställa, nemi. att R.
o. Ad. måtte bifalla de 2tne första moram, ehuru jag har
svårt att förlika mig med den tankan, att många sådana associationer,
som i i mom. omtalas, skola komma att bilda
sig. Erfarenheten torde komma att visa, att jag deri icke
alldeles bedrar mig; men just på denna grund tror jag, att
man kan medgifva en sådan företrädesrätt. Jag tror icke
på de stora tillgångar, som Hr Lefre'n uppgifvit, men troi-,
att de kunnat blifva sådana, om icke R. o. Ad. samt de öfriga
Stånden beslutat, att några nya sedlar i intet fall få
utgifvas, såvida icke reella fondens proportion till sedelstocken
står som 2 till 5; men sedan detta beslut är fattadt,
torde icke mera komma att återstå till creditiv, än de 200,000
r:dr, som skola utgå af Bancodisconten, och det, som möjligen
kan blifva nettobehållning af bancovinsten. Jag tror,
att händelser lätt kunna inträffa, då man skall vara så nära
den antagna proportionen, att t. o. m. jern med svårighet
kan blifva belånadt. För öfrigt återstår alltid det skäl
för min önskan, att endast de 2 första mam:n må bifallas,
att privata bolag och personer i annat fall kunde absorbera
de tillgångar, hvartill äfven Utsk. ansett hypotheksföreningar
och associationer för spannmålsbelåning höra hafva företrädesrätt,
och de sednare således en längre tid kunde få
vänta på ett sådant understöd, innan creditiven hos de för
-
Ben 3o Juli e. m.
367
ra hunnit blifva uppsagda. I afseende på Hr Lefre'ns yttrande,
att aldrig något creditiv borde lemnäs till högre belopp
än 3oo,ooo r:dr, får jag erinra, att vi ännu icke kommit
till den punkt, som omfattar denna fråga; men i conseqvens
med hvad jag förut yttrat ville jag föreslå, att Bancostyrelsen
må erhålla rätt att öka dessa creditiv i mån af
hypotheksföreningarnas storlek och den säkerhet, de erbjuda
Banken, ty jag vet icke, hvarföre man skulle stadga något
bestämdt i detta fall, hvilket kunde vara skadligt för
Bankens egen lånerörelse, hvaremot Banken i annan händelse
ej underkastade sig något äfventyr. Jag får således
vidhålla mitt förra tillstyrkande, att R. o. Ad. måtte bifalla
endast de 2:ne första mom:n af förevar, ingress.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh.: Då nu en alldeles
ny lånerörelse inrättas, anser jag det vara angeläget,
att man tillser, det densamma må blifva väl organiserad, såväl
i afseende på bankens som landets sanna intresse. De
här föreslagna enskilda cassacreditiven anser jag vara af helt
annan natur, än som öfverensstämmer med en väl organiserad
lånerörelse. De gagna endast några få enskilda interessen
och deribland blott de närmast boendes. Jag anser
dem icke förtjena namnet af cassacreditiv, emedan de åtminstone
ej motsvara det begrepp, som man i andra länder
fäster dervid, utan endast utgöra en försämring af den gamla
assignationsrätten på Banken, hvaremot så många opinioner
yttrat sig. Jag föreställer mig, att de, som hittills
haft medel insalta i Banken, skola hädanefter hellre anmäla
sig till erhållande af cassacreditiv, för att derå utan risk
och utan förlag kunna draga så stora summor, de behaga.
I andra banker åter öppnas räkning med de närboende näringsidkarne.
Banken uppgör deras incasseringar, förräntar
hvarje hopsparad penning, verkställer deras små liqvider och
beviljar en förlagscredit, som dock aldrig får begagnas annat
än på korta tider och underkastas hastig uppsägning.
Erfarenheten har också visat den stora nytta, som industrien
hemtar af så inrättade enskilda cassacreditiv. Men en sådan
rörelse är här ingalunda åsyftad, och jag afstyrker således
alla dylika creditiv för enskilda personer och bolag.
Hvad privatbanker angår, tror jag, att cassacreditiv ej heller
för dera böra beviljas, helst jag anser dem ej böra sättas
i beroende af statsbanken och hoppas, att de skola utveckla
sig sjelfständigt, grundade på egna capitaler. Hvad
åter jordbrukets understödjande medelst ifrågavar. creditiv
beträffar, instämma väl icke heller dessa med principen för
en god bankrörelse; men vid betraktande af Svenska jordbrukets
närvar. stallning tror jag, att ett undantag i detta fall
kan raedgifvas. Vi stå nu på en öfvergångspunkt i afseende
på spannmålsproduction, så att vi, i stället för att importera
spannmål, behöfva utskeppning deraf. Ingen spannmåls
-
368
Den 3o Juli e. ra.
Landel äger dock rum i vart land, åtminstone då man undantager
några få orter, såsom Götheborg, Skåne samt måhända
Calmare län och öland. Vår local på vestra kusten är ganska
gynnande för spannmålshandel på de få länder, som vanligen
importera spannmål, nemi. England och Holland. Sedan
behofvet i dessa länder om hösten visat sigf, är Sverige
i bästa tillfälle att under samma årstid begagna sig af denna
conjunctur, och vi kunna då tillrycka oss spannmålshandeln
från de längre bort belägna Östersjölander, som hittills
dragit fördelarna deraf. Men dertill fordras upplag utaf säd
i Götheborg. Jag tror således, att ett anslag för detta ändamål
vore väl användt, och instämmer med Hr v. Hohenhausen,
som ansett creditiv i första rummet böra tillerkännas
associationer för spannmålsbelåning. Jag vill jemväl
medgifva, att dylika creditiv dernäst må lemnäs hypotheksföreningar,
såsom ett medel att rädda egendomarnas
capitalvärde, ehuru jag erkänner, att principen med
afseende på Banken icke är den rätta. Skulle penningarna
icke på dessa begge vägar kunna användas, tror jag
dock ej, att den mindre goda rörelse, Utsk. här för öfrigt
tillstyrkt, bör tillgripas endast för att kunna disponera penningarna,
och i sådan händelse ville jag hellre tillstyrka
vexel-belåning eller, hvad som borde vara nästan detsamma,
medlens anslående till handelsdisconten, eller också deras öfverlemnande
till Riksg.cont.
Hr von Troil, Emil: En värd talare, Hr Dalman,
har sagt, att BancoUtskrs mening med dess förslag i denna
punkt ej kunde vara någon annan, än att förhindra alla privata
bankers och låneanstalters uppkomst. Det kan -visserligen
vara betänkligt att inlåta sig i tvist med en så skarpsinnig
Ofiticus, som bedömer icke allenast följderna, utan
jemväl meningen af Utskrs förslag bättre, än Utsk. sjelf;
men det torde dock tillåtas mig att nanina, att det i allmänhet
icke anses ofördelaktigt för en bank att äga creditiv
på en annan. Jag vill likväl icke säga, att denna förmån
är af synnerlig vigt, eller att privatbanker hos oss derförutan
ej kunna uppkomma; men jag tror, att de enskilda
bankerna icke förlora uppå, alt en sådan rättighet för dem
linnes, äfven om de ej vilja begagna sig deraf. Samma värde
ledamot har äfven yttrat, att de föreslagna creditiven
för enskilda personer och bolag vore hinderliga för privatbankers
uppkomst, emedan sålunda ej lemnades tillfälle för
dessa banker att med fördel bedrifva en sådan rörelse; och
samma mening har blifvit uttryckt af en annan värd talare.
Jag skulle likväl tro, att om dessa Hrr brytt sig om
att efterse de vilkor, under hvilka dessa cassacreditiv blifvit
föreslagna, skulle de funnit, att om privatbanker uppstå,
kunna de lemna dem på vida billigare vilkor, och att
icke
Den 3o Juli e. ra.
36r)
inte många tunna vilja begagua så beskaffade creditiv i statsbankeri.
För dem har nemi. blifvit föreskrifven 5 procts
ränta på hvad sora derå drages samt £ procts afgift å hela
ereditivet. Sålunda komme 6 proc. att erläggas, i fall halfva
summan droges på ereditivet. Ett sådant creditiv kan
endast vara fördelaktigt för den, som drifver en sådan rörelse,
som fordrar en stor liggande cassa för icke beräkneliga
utbetalningar, i hvilket fall det kan vara förmånligare
att hafva ett creditiv för ^ proc., än att förlora hela lantan
på capitalet. Den ledamot, som uppträdde näst före
mig, sade, att de ej försenade namn af cassacreditiv, och
det kan vara detsamma, hvad de kallas; men då den värde
talaren yttrade, att de ej äga likhet med de cassacreditiv,
som utgifvas i andra länder, menade han förmodligen de
creditiv, som lemnäs af privatbanker i Skottland, och jag
medger, att skillnaden är betydlig eller ungefär densamma
sorn mellan en privatbank för några härader och en statsbank
för ett vidsträckt land. Privatbanken i ett litet district
blir ganska lämpligt en cassör för enskilda derstädes;
men ett sådant åtagande torde ej vara passande för en statsbank
i ett Iand af så stor vidd som Sverige. Icke kan man
åt den uppdraga att för en handlande i Calmar uppbära
inkomsterna och verkställa utbetalningarna för dagen. Någonting
annat har, såsom jag förut yttrat, varit ändamålet
med denna creditivrörelse; och om man fäster uppmärksamhet
dervid, torde man finna, huru oriktig Gr. Cronhjelms
supposition , att den skulle lemna fördel blott åt hufvudsladen
och Götheborg, i sjelfva verket är. Det är nemi.
knappast tänkbart, att någon person i hufvudstaden skulle
vilja betala £ proc. på de summor af ereditivet, han icke
dragit, emedan han med lätthet kan få penningar i handelsdisconten
eller hos mäklare. Annorlunda är förhållandet
med dem, som äro bosatta i landsorterna, långt ifrån
Stockholm. De hafva mycken svårighet att få låna penningar
och kunna derföre hafva stor fördel af ett sådant crediliv,
hvarpå de betala J proc., om penningar också icke
dragas derpå, emedan de då hafva visshet att vid förefallande
behof endast behöfva utfärda en assignation och derom
lemna Banken avis. Det är med afseende på denna avisering
jag får bestrida en annan anmärkning, att nemi. creditivrörelsen
endast skulle utsträcka den förut vanliga assigneringen
på Banken. Man vet, att denna varit beräknad på
öfverassignering; men dä avisering skall äga rum, så snart
assignationen är utfärdad, kan någon öfverassignering i stort
icke ske, åtminstone ej utan missbruk inom Bancostyrelsen.
Likväl vill jag gerna medgifva, att de beslut, R. o. Ad.
fattat i de föregående hufvudpunkterna, i betydlig mån förstöra
verkan af detta Utsk:s förslag, och måhända vore det
vid nuvar. förhållande lämpligt att inskränka creditivrörel10
H. 47
D c ii 3o Juli c. m.
sen till hypotheksföreningar och sådana bolag, som befatta
sig med spannmålsbelåning; men jag vill dock erinra, att
den händelse kan inträffa, att hvarken hypotheksföreningar
eller bolag för spannmålsbelåning uppstå, och jag anhåller
derföre, att R. o. Ad. måtte vara betänkt uppå, huru Bancostyrelsen
då skall utlåna den uppkommande bancovinsten,
ty eljest kunde inträffa, hvad man kanske mest fruktar, att
rörelsecapitalet blefve minskadt. Således torde R. o. Ad., i
fall Frih. Ehrenborghs förslag antages, finna nödigt att bestämma
något sådant utlåningssätt, t. ex. en utsträckt belåning
af publika papper. Det synes mig dessutom, som redactionen
borde undergå någon förändring. R. o. Ad. har
i föregående punkt beslutat, att hvad som kommer att indragas
från Bancodisconten äfvensom afbetalningarna å fastighetslånen
skola användas till crediliv åt hypotheksföreningar,
och det tyckes mig vara besynnerligt, att då man
anslagit de tillgångar, som från dessa 2:ne håll äro att förvänta,
uteslutande åt hypotheksföreningarna, man likväl nu
vill satta dessa föreningar i andra rummet; hvarföre jag tror
det borde heta i denna punkt, att cassacreditiv må beviljas:
1:0 åt hypotheksföreningar och 2:0 åt associationer för
spannmålsbelåning. En annan värd ledamot har talat om
belåning af vexlar. Hvad inrikes vexlar och deras belåning
angår, är en sådan förmån för dem afsedd i handelsdisconten,
och de äro intet annat än ett papper, försedt med 2Jne
namn, som, i fall dessa äro goda, fä belånas i handelsdisconten.
Hvad åter utrikes vexlar angår, är med dem ett
särskildt förhållande, och har BancoUtsk. ansett för tidigt
alt ingå i fråga om deras belåning, så länge det ej är tillåtet
att draga vexlar på Sverige med mer än 3 dagars sigt,
under hvilken korta tid någon belåning af dem ej lärer
kunna komma i fråga.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då Ståndet fattade
de beslut, som af åtskilliga värda ledamöter ansågos så inskränkande
och förnärmande för näringarna, omtalades, att
inga lånetillgångar skulle för dem öfverblifva, utan att de
skulle förtvina. — Nu åter, då fråga är om utlåning af
Bankens tillgångar, anser man möjligt, att de skulle kunna
uppgå ända till 4,000,000 r:dr, om jag icke hörde orätt.
Det synes således troligt, att man förra gången öfverdrifvit
sina farhågor och att man nu öfverdrifvet- sina tillgångar.
För min del förmodar jag visserligen, att något blifver att
utlåna medelst cassacreditiv, och jag har derföre uthedt mig
tillfälle att derom yttra några ord. Jag instämmer hufvudsakligen
med Frih. Ehrenborgh och de öfriga värda ledamöter,
som yrkat, att cassacreditiv endast må lemnäs för
2:ne ändamål, nemi. hypotheksföreningar och bolag för spannmålsbelåning.
Hr Hegardt har ganska riktigt anmärkt, att
vi sakna erfarenhet om denna rörelse och att vi böra gå
Deri 3» Juli e. m. 3;i
försigtigt till vagn, då vi borja en realisation, äfvensom att
vi derföre böra till en kommande riksdag uppskjuta det närmare
bestämmandet af dithörande mått och steg. En värd
ledamot har frågat, hvad man skall göra med dessa tillgångar,
i fall hvarken hypotlreksföreningar eller bolag för
spannmålsbelåning komme att uppstå? Jag får hänvisa till
2:ne utlåningssätt, som förut äro kända och brukliga: det
ena att utlåna medlen i handelsdisconten, och det 2:dra att
itlInna dem på publika papper. Det sednare utlånirrgssättet
är utan inskränkning medgifvet i förevar, betänk. Det torde
väl behöfva något närmare bestämmas, då vi hinna till
den punkt, som handlar derom; men i alla fall synes det
allena lemna tillräcklig utväg att använda tillgångarna. Hittills
har man icke varit förlägen om tillfälle att utlåna penningar,
utan den svårighet, hvaröfver man klagat, har varit
att få lån. Jag tror icke, det vi hafva att under de
följande åren före nästa riksdag befara någon stockning af
capitaler, utan anhåller om Hr Gr. o. Landtnäs propos. till
bifall å de arne första momrn af förevar, ingress med den
rättelse, som Hr v. Troil föreslagit, att hypotheksföreningarna
må nämnas i första rummet och derefter föreningarna
för spannmålsbelåning.
Hr Nordenanckar: En värd talare bar yttrat, att
han icke ansåge någon jemnförelse kunna äga runi emellan
dessa enskilda cassacreditiv och den gamla assigneringsrörelsen.
Jag anser dock denna jemnförelse vara ganska lämplig,
och alt enda skillnaden är, att assignationerna härskola
dragas på minst 100 r;dr b:co och att den enskilda befrias
från förlag och risk, emedan Banken i stället åtager
sig båda delarna. Om således jemnförelsen ej slår in, är
det derföre, att den nya rörelsen är förmånligare för creditivtagaren
och sämre för Ba lken. En väl ordnad cassacreditivrörelse
bör endast vara beräknad på att bereda l äntebesparing,
men aldrig sätta i omlopp nya creditpapper. De
dragna assignationerna böra aldrig blifva löpande i allmänna
rörelsen; men om de, enl. Utskts förslag, få utgifvas tryckta
eller graverade på 100 r:dr, tror jag öfverassignering lätt
kunna äga rum, om de blifva löpande, samt att man sålunda
skall suppjeera den förut crilicerade assigneringsrörelsen.
Jag anser äfven, att dessa cassacreditiv kunna lämpligast
användas af personer, boende inom eller nära Stockholm.
Ju närmare de äro den ort, hvarpå creditiven är
utställda, lill destomindre assigneringsrätt behöfva de anmäla
sig, emedan de äro i tillfälle att så mycket lättare beläcka
assignationernas belopp. De skola således vinna en
läntebesparing i jemnförelse med de längre bort boende,
hvilka måste anteckna sig till högre cassacreditiv. Jag fortfar
således i den önskan, att dessa enskilda creditiv måtte
uteslutas, äfvensom jag anhåller, att spannmåls-associationerna
D c 11 3u Juli c. m.
måtte sättas i främsta rummet, emedan jag anser dem i
statsceconoroiskt afseende vara för landet vida nyttigare än
hvpotheksföreningar, De förra underlätta productionen; de
sednare uppdrifva endast .capitalvärdena.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om E. o. Ad.
behagade bifalla den ofvan upptagna ingressen uti ansta
punkten, likväl med uteslutande af den deruti föreslagna
rättighet till cassacreditiv för dels privatbanker i allmänhet,
dels andra bolag och enskilda personer.
Eopades ja.
Ilr von Hartmansdorff: Jag får hemställa, om icke
den omflyttning af ordningen inom första momm kunde ske,
som Hr v. Troil föreslagit och hvarom äfven jag tagit mig
friheten anhålla.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då H. Ex. så
uppfattat R. o. Ad:s svar, att Ståndet bifallit den af H, Ex,
sednast framställda propos., och ingen dervid begärt votering,
ansåg H. Ex. ingen förändring deruti numera kunna ske.
Ilr von Troil, Emil: Jag får endast vördsamt reservera
anig mot R. o. Ad:s sednaste beslut att antaga en
redaction, sorn icke innehåller fullständig mening, Det kan
vara förlåtligt för Utsk. att framställa en sådan, när det
punktvis afgjort frågan och vid en sednare punkt ansett sig
böra modifiera ett förut fattadt beslut; roen att R. o. Ad.,
soin har öfversigt af det hela, skall kunna godkänna en dylik
redaction, anser jag för min del icke vara riktigt.
a) att all nödig varsamhet användes, så att
det emellan metalliska cassan och sedelstocken
bestämda förhållande icke genom cassacreditivs
beviljande rubbas, samt att B,ancostyreisen vid
hvarje års ingång uppgör beräkning af hvad som
till cassacreditiv kari blifva för året disponibelt,
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: I anledn. af de beslut,
R. o, Ad. förutfattat, rör:de åtskilliga punkter af detta
betänk,, tror jag det vara nödigt att göra ändring äfven i
denna. Jag får derföre vördsamt föreslå uteslutande alden
här intagna mellanmeningen: ”så att det emellan metalliska
cassan och sedelstocken bestämda förhållande icke genom
cassacreditivs beviljande rubbas;” och att redactionen må
blifva följande? ”att all pödig varsamhet användes,
så att B a n c o s t y r e 1 s e n vid hvarje års ingång uppgör
beräkning af hyad som till cassacreditiv kan
blifva för året disponibelt;” ty eljest skulle det, som
blifver indraget af lånerörelsen i Bancodisconlen och hvad
som infl vter i afbetalningar på fastighetslånen, icke kunna
utgå i rörelsen genom crediliv, derest icke silfvercassan
iippginge lill förhållandet af 2 lill 5 emot sedelstocken;
Den 3o Juli e. tn.
3?3
pch det måtte väl vara Ståndets mening, att dessa medel
skola återgifvas rörelsen, ehvad förhållande än må linnas
emellan silfvercassa och sedelstock.
Hr von Troil: Jag finner visserligen, att, i följd af
R. o. Ad:s förut fattade beslut, denna punkt måste omredigeras,
och att det icke kan blifva fråga om någon proportion,
då R. o. Ad. beslutat, att till cassacreditiv ej får användas
annat, än de medel, som från andra håll influtit;
men jag kan icke godkänna Hr Cederschjölds redactionsförslag,
att all nödig varsamhet borde användas, så alt Bancostyrelsen
vid hvarje års ingång uppgör beräkning af hvad
som kan blifva disponibelt, ty dertill fordras icke särdeles
varsamhet, utan tror jag, att man snarare bör stadga; att
ali nödig varsamhet användes, så att de för cassacreditiven
befintliga tillgångar ej öfverskridas, samt att Bancostyrelsen
vid hvarje års ingång uppgör beräkning af hvad sorn till
cassacreditiv kan blifva för året disponibelt.
Frih. Ehrenborgh: Jag kan icke fatta anledningen,
hvarföre denna punkt skulle behöfva förändring; ty då R,
o. Ad. bestämt en proportion emellan silfver- och sedelstock
i afseende på sedelemissioner, synes mig den här intagna
meningen kunna qvarstå. Sedan detta beslut blifvit fattadt,
kunna creditiv ej utgifvas uppå annat än bancovinsten, de
från Bancodisconten indragna 200,000 r:dr samt afbetalningar
å fastighetslånen, såvida icke proportionen står som 2
till 5; och har man en gång beslutat denna proportion, måste
man väl medgifva, att Bancofullmägtige skola bibehålla
den. Jag inser således intet skäl att här göra någon förändring
i Utskts förslag.
Hr Cederschjöld: Den siste värde talarens egen anmärkning
tyckes mig ådagalägga behofvet af en redaclionsförändring;
ty han har medgifvit, att det, som inflyter i
afbetalningar på fastighetslånen, äfvensom det, som indrages
från discontrörelsen, skall användas i creditivväg, Men det
ar just för att kunna använda dessa medel i denna väg, i
händelse silfvercassan ej uppgår till ^:delar af sedelstocken,
som det är nödigt att vidtaga denna förändring, eller kanhända
att helt och hållet borttaga och afslå denna punkt;
ty jag vet icke rätt, hvartill den tjenar,
Hr von Troil: R. o. Ad. fattade vid loide punkten
af detta betänk, ett beslut, som i det närmaste voterades
omkull vid afgörandet af n:te punkten. Skulle nu förevar,
morn. blifva oförändradt, skulle det kunna tolkas såsom ett
npphäfvande af 1 1 'te punkten. Jag ifrar icke för sjelfva
saken, men emot en oriktig form; ty om ej en redactjonsförändring
här beslutes, blefve det åtminstone otydligt, huruvida
tillgångarna för dessa cassacreditiv skola vara inskränkta
lill bancovinsten, de från disconteu öfverflyttade
Ben 3o Juli c. ra.
medlen och afbetalningarna på fastighets!ånen, eller om man
skulle kunna tyda mom. så, att denna lånerörelse kunde
utsträckas utan afseende på hvad som på dessa vägar influtit,
så snart metalliska cassan öfverskjuter frdelar af sedelstocken.
En annan följd af morats antagande blefve, att i
händelse silfverfonden skulle sjunka under |.:delar af sedelstocken,
skulle, såsom Hr Cedersohjöld anmärkt, Bancostyrelsen
finna sig hindrad att ånyo utlåna alla de medel, som
ingått frän discontrörelsen och i afbetalning uppå fastighets—
lånen. Jag kan således ej finna annat, än att en omredigering
är nödvändig, och anhåller om propos. å det redactionsförslag,
jag uppgifvit, så mycket mera, som jag tror, att Hr
Cederschjöld godkänt detsamma,
Hr von Hartmansdorff! Jag kan icke instämma deri,
att denna punkt kan uteslutas, Den torde vara nödig för
sammanhanget i det hela, och det är ett väsendtligt stadgande,
som tilj slutet är intaget, nemi, att Bancostyrelsen
hör vid hvarje års ingång beräkna tillgångarna för cassacreditiven;
ty det visar, att Bancostyrelsen icke för hvarje dag
skall uppgöra en sådan beräkning, utan vid hvarje års början
på grund af förhållandet under det föregående och de
medel, som vid årets slut finnas, hvilket allt synes mig vara
ganska riktigt, Hvad som må till cassacreditiv användas,
om det blott är den tillgång, som skulle vinnas genom en
tillräcklig proportion emellan silfver och sedelstock, eller
om dertill äfven hörer Bankens behållna räntevinst, det har
B. o, Ad, ännu icke afgjort, och det blir föremål för ett
senare beslut. Au talas, enligt Hr v, Troils förslag, endast
om de tillgångar, sorn för cassacreditiv ära bestämda. Jag
tror derföre, att punkten bör bibehållas med den redaction,
som Hr v, Troil uppgifvit, och hvilken, om jag rätt minnes,
innehöll, att a 11 nödig varsamhet bör användas, så att
de till cassacreditiv anslagna tillgångar ej må öfverskridas.
Den af Hr v. Troil föreslagna redaction upplästes, så
lydande; att ali nödig varsamhet användes, sä alt
de för cassacredi tiven befintliga tillgångar ej
öfverskridas, samt att Bancostyrelsen vid hvarje
års ingång uppgör beräkning af hvad som till
cassacreditiv kan blifva för året disponibelt.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle, för min del,
blott tillstyrka, att man i stället för: ”befintliga tillgångar,”
mätte införa; ”användbara tillgångar,” samt att ordet: ”ia k t—
tages,” må nyttjas i stället för: ”användes.”
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. den
sist upplästa redactionen med den af Hr v. Hartmansdorff
föreslagna förändring, att i stället för ordet: användes,
skulle insättas ordet: iakttages, och i stället för ordet:
befintliga, skulle sättas ordet: användbara.
JJcn 3o Juli c. m.
373
b) att alla för cass a credi t i v, enligt grunderna
för Bankens förvaltning, tillgängliga medel,
nied undantag af de uti 20: de punkten särskildt
o'mnämnda 200,000 r:dr af Bankens låneförlag
till disconten, skola i första rummet användas
till cassacreditiv åt de associationer, som uteslutande,
samt de privatbanker, som i större
scala befatta sig med belåning af spannmål på
sätt och i den ordning här ofvan f junes upptaget,
om och när dylika associationer och privatbanker
till sådana creditiv kunna sig anmäla;
att de hypotheksf ören ingar, som till erhållande
af cassacreditiv i Banken sig anmäla, är o
uteslutande berättigade till creditiv af de 200,000
r:dr, sorn i sådan händelse kunna från Batt endis
contens fonder öfver flyttas, samt att af öfriga
tillgängliga medel cassacreditiv böra deni
beviljas näst efter ofvannämnde associationer
och de privatbanker, som i större scala med
spa nn m åIsbe 1åning sig befatta;
att, såvida hvarken associationer eller privatbanker,
af förenämnde egenskap, eller hypoth
eksföreningar uppstå och cassacreditiv åstunda,
eller några medel finnas tillgängliga,
sedan dylika inrättningar erhållit de belopp,
hvartill desamma sig anmält, privatbanker i allmänhet
då lemnäs cassacreditiv af dessa medel;
att i sista rummet cassacreditiv må beviljas
öfriga bolag och enskilda personer;
samt att, i händelse flera, inom samma dass,
till cassacreditiv, på en gång och till större belopp,
än Bankens tillgångar för året medgifva
att i sådan väg användas, sig anmäla, de tillgängliga
medlen då, efter Banco.styrelsens o niprö
f vande, fördelas emellan dem, som samma
dass tillhöra.
Gr. Cronhjelm: Jag tror, att de 4 första punkterna
af lit. f behöfva omredigeras till följd af R. o. Ad:s i föregående
punkter fattade beslut. Sålunda torde i i:sta punkten,
efter orden: ”låneförlag till disconten,” böra tilläggas:
”samt de uti i8:de punkten lit. f nämnda, från Bankens fa”stighetsbelåning
inflytande capilalafbetalningar,” samt likaså
i andra punkten, efter ordet: ”öfverflyttas,” böra inflyta:
”samt af de från fastighetsbelåningen inflytande capitalafbe”talningar.
” 4;de och 5:te punkterna torde åter få utgå,
emedan R. o. Ad. beslutat, att creditiv endast skola lemnäs
åt associationer för spannmålsbelåning, åt sådana privatbanker,
som i större scala befatta sig med en sådan belåning,
samt åt hypotheksföreningar. Den 5:te punkten är den enda,
sorn oförändrad kan qvarstå.
37Ö
Den 3o Juli c. ra.
Frih. Ehrenborgh: Gr. Cronhjelm har förekommit
mig i afseende på 1 och 2 mom. fit. b; men i afseende på
3 inom. får jag hemställa, om icke här vore rätta stället att
omnämna, hvad som iakttagas bör i den oförmodade händelse,
att hypotheksföreningar och associationer för belåning
af spannmål icke anmäla sig till erhållande af creditiv. Jag
delar den af Hr v. Hartmansdorffs framställda mening, att
belåning af publika papper i sådant fall bör vara den utväg,
Bancostyrelsen företrädesvis äger alt använda till absorberande
af Bankens möjligen liggande tillgångar; och jag
hemställer derföre, huruvida icke här bör stadgas, att, såvida
icke associationer och privatbanker af förenämnde egenskap
eller hypotheksföreningar uppstå, som kunna absorbera
de tillgångar, Banken äger, må det vara Banken tillåtet
att använda dessa tillgångar till belåning af publika
papper i den ordning, som kommer att bestämmas vid afgörandet
af punkten N:o IV, som rörer utlåning emot hypothek
af adier och publika papper.
Hr Cederschjöld: Ilär är i 1 mom. ett undantag
gjordt af de 200,000 r:dr, som blifvit indragna af Bankens
Jåneförlag till disconten, hvilket jag tycker icke stå väl tillsammans
med R. o. Ad:s förut fattade beslut, att just dessa
200,000 r:dr, tillika med hvad som inflyter i afbetalningar
på fästighetslånen, skola användas till dessa föremål; ty om
man undantager dessa medel, lär icke mycket återstå för
creditiv, sedan man beslutat, att sedelstocken icke får
med konst ökas annorlunda, än för metallbelåning och inom
proportionen af 2 till 5. Jag får derföre hemställa, om
icke redactionen kunde blifva följande: att alla för cassacreditiv,
enligt grunderna för Bankens förvaltning,
tillgängliga medel skola i första rummet
användas till cassacreditiv åt de associationer,
som uteslutande, samt de privatbanker, som
i större scala befatta sig med belåning af spannmål,
på sätt och i den ordning här ofvan finnes
upptaget, om och när dylika associationer
och privatbanker till sådana creditiv kunna sig
anmäla.
Gr. Cronhjelm: Jag får fästa den siste värde talarens
uppmärksamhet derpå, att det är alldeles nödvändigt
att, på sätt BancoUtsk. föreslagit, undantaga dessa 200,000
r:dr, emedan R. o. Ad. i 2o:de punkten redan beslutat, att
de skola uteslutande användas för hypotheksföreningar. Skulle
man icke undantaga dem här, hade vi fattat 2:ne hvarandra
rakt motsatta beslut. Jag vidhåller derföre den anhållan,
jag framställt, att hela detta mom. må blifva bibehållet,
meli med det tillägg, att undantag jemväl må göras
för capitalafbetalningarna på Bankens fastighetsbelåning.
Den 3o Juli e. m.
Hr Rosenblad: Hvad Hr Cederschjöld vttrat om lörsta
morn. af förevar, lit. b måtte hai l öra deraf, att lian
icke observerat, att ehuru företrädesrätt lill erhållande af
creditiv blifvit här i 22:dra punkten tillagd associationer,
som uteslutande, och privatbanker, sorn i större scala befatta
sig med spannniålsbelåning, framför hypol hekslöreningar,
så hafva dock de från disconten öfver/iytlade 200,000
r:dr samt afbetalningarna å fastighetslånen förut blifvit reserverade
för hypolheksföreningarna, i följd hvaraf det af
Hr Cederschjöld anmärkta undantaget fullkomligen öfverensstäminer
med hvad R. o. Ad. redan beslutat. Jag kan således,
hvad såväl 1 som 2 mom. beträffar, ej annat än instämma
i det redactionsförslag, som Gr. Cronhjelm framställt.
I afseende på 3 mom. kan jag ej hell och hållet instämma
med Frih. Ehrenborgh, utan förenar jag mig äfven
i detta fall med Gr. Cronhjelm. De medel, som kunna blifva
disponibla för hypolheksföreningar samt associationer för
spannmålsbelåning, bestå af 2:ne classer, eliel- medel, som
redan dertill blifvit anslagna, och medel, om hvilkas disposition
beslut ännu icke blifvit fatladt. Till de förra höra
hvad som öfverflyttas frän Bancodisconten samt afbetalningarna
å fastighetslånen, och R. o. Ad. har i afseende på
öfverflyttningar från disconten beslutat, alt om medlen ej
kunna användas till cassacreditiv lör hypotheksföreningär,
skola de återgå till discont rörelsen. Något ytterligare stadgande
om dessa medels användande för det läll, att hypotheksföreningarna
ej absorbera deni, är således ej behöflig!;
och jag skulle tro sådant vara lika obehölligt i afseende på
capitalafbetalningarna å fastighetslånen', ehuru jag ej nu bestämdt
erinrar mig det beslut, R. o. Ad. derom fattade.
Men en hufvudsaklig tillgång för dessa creditiv finnes i afbetalningarna
på statsverkets diverse skulder lill Banken
samt i bancovinsten, som är ganska betydlig. Derom har
beslut ännu icke af R. o. Ad. blifvit fattadt, och i fall dessa
medel anslås till creditivrörelseu, blifver nödigt att bestämma,
huru de skola disponeras, i händelse de ej behöfvas
för associationer för spannmålsbelåning eller- hypotheksföreningar.
Enligt min tanka kan dock delta beslut tagas,
då vi hinna till de punkter af betänk., som omnämna dessa
medel. Jag anser derföre bäst att låta 3 mom. af lit. b
förfalla; men vill man bibehålla det, enligt Frih. Ehrenborglrs
för slag, mäste man erinra sig det redan i 2o:de punkten
fattade beslutet om öfverflyttningar från Bancodisconten.
Jag får särskildt nämna, att i händelse tillgångarna för ca ssacreditiv
blefve disponibla till andra föremål, vore eif godt
tillfälle att använda dem icke blott lill utlåning på publika
papper, utan jemväl i handelsdisconten, om vi fä discoulering
af inrikes vexlar.
10 H. . 48
%
3j8
Den 3o Juli c. m.
Hr Tham, Wolrath; Den redaction, som Gr. Cronhjelm
föreslagit, är så mycket nödvändigare, som R. o. Ad.
vid 2o:de punkten icke allenast bifallit BancoUtsk:s betänk.,
att 200,000 r:dr skola få årligen efter viss tids förlopp innehållas
af Bancodiscontens tillgångar för att till hypotheksföreningar
utleinnas, utan äfven heslutat, hvad sorn står i
sista raderna af samma punkt, nemi. ”att, i händelse berörde
medel från Bancodiscontens låneförlag ej skulle kunna
till cassacreditiv åt hypotheksforeningar användas, samma
medel skola i discontväg, hädanefter såsom hittills, utlånas.
” Således, då det är beslutadt, att dessa 200,000 r:dr
icke kunna annat än i discontväg utlånas, om de ej användus
till creditiv för hypotheksforeningar, är det nödvändigt
att bibehålla det undantag, som i första mom. af lit. b förekommer.
Ett dylikt undantag är, såsom Gr. Cronhjelm
framställt, nödigt i afseende på capitalafbetalningarna å fastighetslånen,
ty R. o. Ad:s beslut var ganska bestämdt,
att dessa medel skola användas till cassacreditiv för hypotheksföreningar,
men att, i händelse sådana föreningar ej
bilda sig och begagna dessa tillgångar, skola lånen få bibehållas.
Huruvida det 3 mom. hör omredigeras, på sätt
Frih. Ehrenborgh föreslagit, lemnar jag derhän. Jag skulle
tro, att det beslut, som R. o. Ad. i detta afseende behagar
taga, kunde införas i 4 arl- af detta betänk.; men
för mig är det likgiltigt, i fall 3 mom. undergår en sådan
förändring, som Frill. Ehrenborgh tillstyrkt.
Frih. Ehrenborgh: Den anmärkning, Hr Rosenblad
gjort, är ganska riklig. Det hade undfallit mig, att sedan
det beslut var taget, att, i händelse hypotheksföreningarna
ej absorbera den för dem reserverade summa, skall den
återgå till discontrörelsen. Hvad de öfriga tillgångarna för
cassacreditiv angår, kunna vi lämpligare afgöra, huru de, i
fall de dertill ej kunna användas, skola disponeras, när vi
komma till frågan 0111 Bankens utlåning emot hypothek af
actier och publika papper. Jag frångår således min anmärkning
och instämmer i den redaction, Gr. Cronhjelm föreslagit.
Gr. Cronhjelms redactionsförslag upplästes, så lydande:
att alla för cassacreditiv, enligt grunderna för
Bankens förvaltning, tillgängliga medel, med undantag
af de uti 2o:de punkten särskildt omnämnda
200,000 r:dr af Bankens låneförlag till disconten,
samt de uti i8:de punkten lit. f nämnda, från
Bankens fa stig hetsbelåning inflytande capita 1-  afbetalningar skola i första rummet användas
till cassacreditiv åt de associationer, som uteslutande,
samt de privatbanker, som i större
scala befatta sig med belåning af spannmål, på
satt och 1 den ordning har ofvan finnes upptaget,
Den 3o Juli e. m»
37{J
om och när dylika associationer och privatbanker
till sådana creditiv kunna sig anmäla;
att de h y po t h eks för en i n g a r, sorn till er hållande
af cassacreditiv i Banken sig anmäla, äro
uteslutande berättigade till creditiv af de 200,000
r:d r, sorn i sådan händelse kunna fr å n B a n c o d i scontens
fonder öfver fly t tas, samt af de från f as
t i g h e t s b e 1 å n i n g e n inflytande c a p i t a 1 a f b e t a 1 n i ngar,
samt att, af öfriga tillgängliga medel, cassaoreditiv
böra deni beviljas näst efter ofvannämnde
associationer och de privatbanker, sorn
i större scala med spann målsbelåning sig befatta;
samt
att, i händelse flera, inom samma class,
till cassacreditiv, på en gång och tili större belopp,
än Bankens tillgångar för året medgifva
att i sådan väg användas, sig anmäla, de tillgängliga
medlen då, efter Banco styrelsens ompr öfvande,
fördelas emellan dem, som samma class
tillhöra.
Hr Hegardt, Christ. Bernh.: Mig synes, att det sista
mom. äfven kan utgå; ty det är afgjordt, att cassacreditiv
skola lemnäs endast till associationer och privatbanker,
som befatta sig med spannmålsbelåning, samt till hypotheksföreningar,
hvarjemte ordningen dem emellan är bestämd,
och då faller det af sig sjelf, alt, när flera anmäla sig, tillgångarna
först skola fördelas emellan dem, som tillhöraden
första classen.
Gr. Cronhjelm: Jag får äran fästa den siste värde talarens
uppmärksamhet derpå, att det sista morn., åtminstone
efter min tanka, bör qvarstå på den grund, att här icke
talas om de olika classerna, utan huru fördelningen skall
ske emellan flera creditivsökande inom samma class. Flera
associationer för spannmålsbelåning äfvensom flera hypotheksföreningar
kunna uppstå, och då torde fördelningen af
tillgångarna böra ske så, som Ulsk. föreslagit.
Hr von Troil: Jag tror visserligen icke, att detta
morn., såsom öfverflödigt, bör förfalla; men jag får likväl
hemställa, om det ej vore rättast att afslå detsamma. Om
en sådan händelse, som morn. förutsätter, skulle inträffa,
skulle man nödgas antingen bevilja de sökta creditiven åt en
eller några och afslå de öfriga ansökningarna, eller också
fördela tillgångarna emellan alla dem, som vore likaberättigade.
I sednare fallet kunde det hända, att ingen blefve
hjelpt; ty om 3:ne hypotheksföreningar anmälde sig, och
Bancostyrelsen ej kunde disponera mera än 3oo,ooo r:dr,
skulle denna summa, hvarmed en vore hjelpt, troligen blifva
af föga nytta, då den fördelades på alla tre. Jag hem
-
38o
Den 3o Julie. m.
ställer derföre, om det ej vore bättre, att Bancostvrelsen
finge fria händer samt hela sista mom. af lit. b finge förfalla.
Gr. Cronhjelm förenade sig med Hr v. Troil.
Frih. Ehrenborgh: Jag instämmer helt och hållet i
hvad Hr v. Troi! anfört, just på den grund jag förut nämnt,
att en hypoteksförening eller association ej kan blifva belåten
med en obetydlig summa, utan, (orätt vara betjenad,
mäste erhålla större crediliv.
Den af Gr. Cronhjelm föreslagna redaction upplästes
ånyo, likväl med uteslutande af det sista mom. fr. o. m.
orden: samt att, t. o. m. ordet: tillhöra.
Hr Cederschjöld: Om jag ej missminner mig, har R.
o. Ad. nyss förut vägrat privatbanker rättighet till cassacreditiv,
nemi. vid pröfningen af ingressen till 2i:sta punkten,
och då måtte de här ej kunna upptagas bland dem,
som kunna få cassucreditiv.
Gr. Cronhjelm: Jag får fasta den siste talarens uppmärksamhet
derpå, att här endast talas om privatbanker,
som i större scala befatta sig med belåning af spannmål;
och sådana banker äro, enligt beslutet öfver ingressen af
förevar. 2i:sta punkt, berättigade att erhålla cassacreditiv.
Uppå derefter framställd propos. bifölls Gr. Cronhjelms
redactionsförslag, sådant det sednast blifvit uppläst.
Hr Nordenanckar: Jag tager mig friheten hemställa,
huruvida icke 11. o. Ad. skulle anse nödigt att här göra det
tillägg, som jag i min emot detta betänk, gjorda reservation
pag. 21 föreslagit, att nemi. medlen icke prenumerationsvis
må pätingas, och att de till en eller annan låneväg utassignerade
medel, då gifna föreskrifter blifvit iakttagna, ej må
från en rörelse återfordras för att till annan öfverflyttas.
Jag föreställer mig nemi., att det vore möjligt, att medlen
det ena äret öfverlemnades åt hypotheksföreningar, och att
det följande året spannniålsassociationer uppstode samt, till
följd af det dem medgifna prerogativ, yrkade, att dessa medel
borde, för att af dem begagnas, återtagas frän hypotheksföreningarna.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
bifall å det af Hr Nordenanckar föreslagna tillägg.
Ropades nej.
c) att på Bancostyrelsens ompröfvande beror
att, efter tåsen kännedom af de till cassacreditiv
sig anmälande inrättningars omfång och verksamhet,
bestämma till hvad belopp en hvar af
dem må cassacreditiv erhålla; dock åt ingen association
i och för spann in ålsbelåning större c a s
-
Deu 3o Juli c. in.
sacreditiv än i5o,ooo r:dr b:co, samt åt ingen liypotheksinrättning
eller privatbank, af hvad beskaffenhet
som helst, mer än 3oo,ooo r:dr b:co.
Frih. Ehrenborgh: Då R. o. Ad. redan fattat beslut,
hvarigenom R. o. Ad. sökt bereda åt hypotheksföreningarna
mycket större tillfälle till anslag, än BancoUtsk.
föreslagit, och då dessutom dessa föreningar, i fall de skola
betjenas, böra betjenas i så stor scala som möjligt, hemställer
jag vördsamt, huruvida icke R. o. Ad., i conseqvens
med de beslut, .Ståndet förut fattat, skulle anse lämpligt
att höja maxirnisumman för cassacreditiv åt dessa föreningar
till 5oo,ooo r:dr b:co.
Hr von Hartmansdorff: Om hypotheksföreningarna
på ena sidan skola få mera uteslutande, än BancoUtsk. ämnat,
begagna de lånetillgångar, som Banken möjligen kan
lemna, äro på andra sidan dessa lånetillgångar mera inskränkta
till sitt belopp, än Utsk. föreställt sig dem. När
man sålunda afväger del ena emot det andra, torde man göra
lättast alt förblifva vid Utsk:s förslag. Skulle man deremot
bestämma så stora summor, som den siste värde talaren
tillstyrkt, med så ringa tillgångar, som nu kunna påräknas,
blefve följden, att den första hypoteksföreningen
firige alltsammans och de öfriga intet. Jag får derföre vördsamt
tillstyrka, att förevar, punkt måtte bifallas.
Gr. Cronhjelm instämde med Hr v. Hartmansdorff.
Hr Rosenblad: Då en maximisumma icke är annat
än det högsta belopp, hvartill Bancostyrelsen får gå, äfven
0111 endast en till credilivs erhållande berättigad inrättning
skulle finnas, och Bancostyrelsen, åt hvilken R. o. Ad. genom
afslag å sista mom. uti föregående lit. redan lemnat ett
uppdrag af förtroende, i afseende på tillgångarnas fördelning
måste kunna, i fall flera inrättningar uppslå, nedsätta
creditivens belopp under maxirnisumman, har jag ingenting
emot det förslag, Frih. Ehrenborgh framställt; men för min
del anser jag mig böra dervid göra det tillägg, alt man bör
vara lika rättvis emot associationer för spannmålsbeluning.
Der jag skulle anse, att en dylik association vore en af de
mest gagneliga inrättningar, som i vårt land kunde uppkomma,
vore uti Götheborg, såsom den bästa afsättningsort
på England; men en sådan association kan icke röra sig med
små summor, om den skall göra stora affärer, och synes
mig i sådant fall vara lika vigtig för landet som hypotheksföreningar.
Derföre skulle jag anse, att maxirnisumman af
cassacreditiven för dylika associationer ej bör utsättas till
i5o,ooo r:dr; ty om blott en enda sådan skulle uppkomma
i Götheborg, kunde man sålunda, om också Bankens tillgångar
voro aldrig så tillräckliga, icke åt densamma lenina
mer än berörde summa, hvilket för en så vigtig inrättning
Den 3u Juli e, m.
vore alltför obetydligt. Jag får derföre föreslå, attmaximlsumman
af creditiv åt spannmåls-associationer jemväl må bestämmas
till 5oo,ooo r:dr.
Hr Lefren: Då de öfriga Ståndens beslut, rörtde denna
punkt, här blifvit upplästa, torde R. o. Ad. finna, att
frågan om maximibeloppet af creditiven åt liypolheksföreningarna
redan genom 3:ne Stånds sammanstämmande beslut
i öfverensstämmelse med Utskts betänk, är afgjord; men
de till i5o,ooo rtdrs maximibelopp föreslagna cassacreditiv
för associationer i och för spannmålsbelåning hafva icke af
BorgareSt. blifvit bifallna. För min del tror jag, att om
man någonsin med skäl kan säga, att erfarenhet hehöfves,
är det i fråga om bestämmande af creditivens maximibelopp.
Jag vågar derföre ej gå längre än Utsk., och tillstyrker således
bifall till dess förslag. Om ledamöter finnas, som satt
sig emot cassacreditivs beviljande åt andra associationer, i
afsigt att erhålla så mycket rundligare tillgångar för dessa
favoritinrättningar, beklagar jag, att de ej dessförinnan tagit
kännedom om de öfriga Ståndens beslut.
Frih. Ehrenborgh: Den sista piken drabbar icke den
person, åt hvilken den syftade. Jag får gifva tillkänna, att
jag ganska val kände de öfriga Ståndens beslut, men att
detta ej hindrade mig att på f. m. rösta för det högre anslag
för hypotheksföreningar, som R. o. Ad. beslutat, och
att det ej heller skall hindra mig att såsom enskild riksdagsman
reservera mig, i fall icke, i conseqvcns dermed,
roaximisumman höjes. Jag inser icke någon oriktighet uti
att höja maximisumman, då man bibehåller rättigheten för
Bancostyrelsen att lemna creditiv till lägre belopp. Hr Lefren
har sjelf varit den förste, som förklarat, att det blifvit
svårt för Bancostyrelsen alt få penningar utlånade, i händelse
man afslagit privata creditivrätten; och jag hemställer
till den värde ledamoten sjelf, om icke mitt förslag lemnar
ett tillfälle att göra Bankens medel fruktbara.
Gr. Cronhjelm: Jag tillhör dem, som ifrigt stridt
mot creditiv för privata associationer i allmänhet och enskilda
personer; men jag anser mig derigenom icke hafva
tagit på hand att understödja de Hrr, som vilja höja maximisummorna
för de inrättningar, hvilka erhållit creditivrätt.
Jag finner, såsom Hr Lefre'n anmärkt, att vi redan hafva
ett R. St:s beslut i fråga om storleken af cassacreditiv för
hypotheksföreningar, och med honom instämmer jag äfven
deri, att det är högst angeläget att, innan man lemnar större
än i5o,ooo r:drs creditiv åt associationer för spannmålsbelåning,
man har någon erfarenhet om denna, måhända
den farligaste af alla låneinrättningar. Jag tror således, alt
för spannmålsassociationer i5o,ooo r:drs creditiv är alldeles
tillräckligt. I afseende på hypotheksföreningarna fruktar
jag, att, om vi äfven vid detta tillfälle ville utsträcka
Den 3o Juli e. m.
3S3
pretentionerna på större fördelar för dessa föreningar, skulle
vi i sjelfva verket skada dem. ft. o. Ad. liar förut i dag
2tne gånger beviljat stora fördelar för dessa föreningar. Vi
gå nu att bevilja den 3:dje; oell skulle vi nu höja maxiinisutnman
af creditiven för dem utöfver 3oo,ooo r:dr, tror
jag, att vi gå för långt för att kunna hoppas biträde af de
öfriga Stånden uti det beslut, hvari vi inbjudit deni att
deltaga. Hvad åter angår den siste värde talarens yttrande,
att man borde bereda möjlighet för Bancostyrelsen att utlåna
de fonder, som i Banken kunna blifva disponibla, instämmer
jag fullkomligt i hvad Hr v. Plartmansdorff anmärkt,
att man aldrig sett exempel på, att Bankens lånemedel
legat oförräntade eller outlånade, utan hvad man
hört har varit klagan deröfver, att icke tillräckliga lånetillgångar
funnits. Jag tror, att innan man uppgör beslutet
på tron, alt tillfälle till utlåning skall saknas, bör man
hafva någon erfarenhet om ett sådant förhållande, och hittills
hafva vi haft en alldeles motsatt erfarenhet. Jag får
likväl anhålla om en liten redactionsförändring i lit. c, såsom
nödvändig i följd af R. o. Ad:s redan fattade beslut.
Betänk, innehåller nemi.: ”dock åt ingen association i och
för spannmålsbelåning större cassacreditiv än i5o,ooo r:dr
b:co, samt åt ingen hypotheksinrättning eller privatbank, af
hvad beskaffenhet som helst, mer än 3oo,ooo r:dr b:co;’'
och orden: ”eller privatbank, af hvad beskaffenhet som helst,”
böra således utgå, på det redactionen må blifva riktig.
Hr von Troil: Jag kan icke bestrida riktigheten af
hvad Hr v. Hartmansdorff anfört, att om cassacreditiven
upphöjas till en half million för hypotheksföreningarna, kan
det hända, att endast en sådan inrättning komme att erhålla
ett dylikt creditiv och andra deremot blefve utan; men
detta hindrar mig icke att i detta fall rösta med Frih. Ehrenborgh.
Äfven jag har i min ringa mån arbetat för hypotheksföreningarnas
uppkomst; men om någon försäkrade
mig, att vi inom loppet af 5 år skulle erhålla ett dussin
sådana föreningar, skulle jag försöka att motarbeta deras
uppkomst, ty jag tror, att de ej kunna blifva af välgörande
verkan, om de ej blifva af stor omfattning och solida, och
jag anser derföre, att det är vida bättre att hafva ett litet
antal starka, än många svaga hypotheksföreningar. På sådan
grund tror jag, att creditivet för hypotheksföreningar
gerna kan höjas till 5oo,ooo r:dr, då det likväl beror af Bancostyrelsen
att efter omständigheterna nedsätta detta belopp.
Hvad associationer för spannmålsbelåning angår, är dermed
ett annat förhållande. Hypotheksföreningarna äro beräknade
att belåna större delen af jordvärdet i Piket, de
andra att beläna endast en ringa del af produetionen. Man
torde finna, att skillnaden således är betydlig och större,
än skillnaden emellan i5o,ooo och 5oo,ooo r:dr. Det andra
384
Den 3o Juli c. m.
skälet, som Hr Lefren anfört emot förhöjning af creditivet
för dessa associationer, godkänner jag fullkomligt, och jag
anhåller således om propos. å Utskls betänk, endast med
den förändring, att siffran på sista raden ändras till 5oo,ooo,
samt att orden: ”eller privatbanker af hvad beskaffenhet
som helst,” utstrykas. De privatbanker, som erhållit creditivrätt,
inbegripas under de förut nämnda associationerna,
då ingen lärer kunna bestrida, att en privatbank jemväl är
en association.
Hr Rosenblad: Till lista punkten af Hr v. Troils
anförande vill jag endast lägga, att sjelfva ordalydelsen i
Utsk:s förslag till redaction bestämdt uttrycker, att Bancostyrelsen
äger skyldighet att enligt omfånget å verksamheten
af den inrättning, som anmäler sig till cassacreditivs erhållande,
bestämma dess belopp inom den föreslagna maximisumman;
men uti sednare delen af samma anförande kan
jag ej instämma. Jag ser icke skäl, hvarföre icke samma
pröfningsrätt eller samma afseende på omfattning och verksamhet
skall äga rum, då spannmåls-associationer, som då
hypotheksföreningar äro i fråga; och jag bör tillägga, att
om någon skillnad dem emellan skall äga rum, står den i
motsats till Hr v. Troils förmenande. Hypotheksföreningarna
kunna visserligen erhålla större omfång än en association
för spannmålsbelåning; men hypotheksföreningar kunna icke
grunda någon betydligare del af sin rörelse på en så uppsägbar
utlåning som eassacreditiv. Dessa böra endast användas
för deras löpande utgifter, såsom t. ex. förskott å
räntebetalningar och dylikt mera. Jag har visserligen ingenting
emot, att Banken träder emellan och anskaffar äfven
en större del af det capital, som för hypotheksföreningarnas
egentliga rörelse eller utlåningarna erfordras, men
då mäste den sjelf skaffa sig fonder genom lån på längre
tid; ty att lemna eassacreditiv, som ingå på 3y år, och fölen
sådan inrättnings hela utlåning, det hemställer jag, om
det icke vore att återgå till den gamla fastighetsbelåningen
på nya sedlar. Deremot omsätter en association för spannmålsbelåning
mycket fortare sina varor och kan således lättare
och i större mån begagna sådana creditiv som dessa.
Hvad åter angår den säkerhet, som Hr Lefre'n ej ansett vara
att påräkna hos dessa ännu icke kända associationer, bör
man ihågkomma, att uti punkten N:o 22 förekommer under
lit. a, ett inom., som är nödvändigt och som jag förmodar,
att R. o. Ad. icke afslår, det nemi., att innan något cassacreditiv
till större eller mindre del får beviljas, skall den,
som sådant creditiv söker, för hela det beviljade creditivets
belopp hafva till Banken aflemnat fullgod och af Bancostyrelsen
antagen säkerhet. Jag ser således icke något hinder
att antaga den redactionsförändring, jag föreslagit, hvilken
lemnar aila lika rätt och skulle lyda sålunda: ”attpåBanco
sty
-
D e n 3o Juli c. m.
styrelsens ompröfvande beror att, efter tagen kännedom af
de till cassacreditiv sig anmälande inrättningars omfång oell
verksamhet, bestämma till hvad belopp en hvar af deni må
cassacreditiv erhålla; dock. ej för någon till högre belopp än
5oo,ooo r:dr b:co.
Hr von Troil: Hr Rosenblad började med att säga,
att han gjorde ett tillägg vid mitt anförande, då han uppläste
en elei af Utskrs förslag i denna punkt. Jag skulle
tro,- att detta tillägg, lindrigast sagdt, varit öfverflödigt.
Han har sedan utvecklat, att hypotheksföreningarna ej borde
röra sig ensamt med Bankens creditiv, och jag skulle
tro, att äfven detta varit öfverflödigt, då dessa creditiv ej
blifvit föreslagna till högre belopp än 5oo,ooo r:dr; ty en
hypoteksförening, hvars rörelse ej vore större, skulle blifva
ett åtlöje såväl inom som utom landet. Men deremot
har Hr Rosenblad framställt orsaken, hvarföre han önskar
större creditiv för spannmålsassocialioner, nemi. den, att
dessa kunde rora sig endast med de medel, de af Banken
erhålla. Det är just på det sådant ej må blifva fallet, sorn
jag hyser en motsatt önskan, och sådan har ej heller BancoUtskrs
mening varit, ty om något godt skall vinnas genom
dessa associationer, måste de grunda sig på egna tillgångar,
de må tillhöra bolagsmännen eller af dem vara upplånade,
och bolagets rörelse bör endast underlättas genom
creditiv från statsbanken; i följd hvaraf jag anser, att spannmålsassociationen
i förhållande till sin rörelse erhållit fullt
ut så mycket, då den erhållit i5o,ooo f!dr, som en solid
hypoteksförening, då den erhåller en half million. Jag
vidhåller således min anhållan om propos. å den redaction,
jag förra gången hade äran föreslå.
Frih. Ehrenborgh: Dä jag gjorde min framställning
i detta ämne, hade jag icke ämnat göra den annorlunda, än
såsom min enskilda reservation. Jag trodde ej, att den
skulle vinna bifall; men då jag hört personer, till hvilka
jag har särdeles förtroende, dela min mening, hör jag tro,
att jag ej haft orätt. Då jag således öfvergår från min enskilda
reservation och anhåjler om den propos., Hr v. Troil
föreslagit, är jag skyldig att något närmare redovisa för mina
skäl att begära detta ökande af creditiven för hypotheksföreningarna.
Jag har gjort det derföre, att Ståndet
sjelf, genom beslut på f. m., mer än fördubblat de bestämda
tillgångarna för blifvande hypotheksföreningar. Afbetalningar
på Bankens fastighetslån utgöra något öfver 240,000
r:dr om året. Tillgångarna skulle således icke blifva obetydliga,
utan mer ån dubbelt så stora som Ulsk. beräknat,
eller de 200,000 r:dr, som från discontrörelsen skola öfverflyttas.
Hr v. Troil har redan utvecklat, huru olyckligt
det vore för landet, om små hypotheksföreningar uppkom10
H. 49
38ö
D t ii 3o Juli c. ui.
me, och att endast de stoi-a kunna blifva nyttiga, oell jag
behöfver derföre icke uppehålla mig med denria fråga; men
jag befarar, att om det beslut kommer att gå i verkställighet,
som 3:ne RiksSt. nu tagit, skola inga solida hypotheksföreningar
begagna sig af det creditiv, TJisk. velat lemna
dem, ty med mindre än en half million r:dr kan en solid
hypoteksförening icke vara betjenad. Dessa äro dc motiver,
på grund hvaraf jag förenar mig med Hr v. Troil.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser det vara timligen
öfverflödigt för R. o. Ad. att vid detta tillfälle tvista
om maximibeloppets bestämmande lill 5oo,ooo eller 000,000
j:dr, då 3:ne RiksStånd redan beslutat det sednare; men jag
anser det vara illa beräknadt af de värda ledamöter, som
ifra för • hypotheksförefiingarnas bästa, att icke vara nöjda
med det redan på f. m. till förmån för dessa föreningar här
fattade beslut, hvari de öfriga Stånden inbjödos att deltaga.
Vill man nu påyrka ännu större biträden för hypotheksföreningarna,
skall följden troligen blifva, att Medslånden
anse ft. o. Ad. med alltför partisk förkärlek behandla
dessa inrättningar och att de derföre hvarken gå in på det
ena eller andra. Till. förekommande af denna öfverdrift kan
jag icke annat än vidblifva, hvad jag förut yttrat, och anhåller
jag således om gillande af de summor, Utsk. föreslagit,
samt om antagande af den redaction, som Gr. Cronhjelm
uppgifvit.
Hr Rosenblad: Jag hoppas visserligen icke, att mitt
förslag skall blifva antaget, sedan jag fått att strida icke
allenast emot dem, sorn ifra för Utsk:s förslag, utan äfven
emot dem, som anse hypotheksföreningarna aldrig kunna
blifva nog understödda; men jag anser mig dock höra till
besvarande upptaga, hvad Hr v. Troil yttrat. Jag har aldrig
hvarken trott eller sagt, alt en privat association för
upplag och belåning af spannmål, sorn är af någon betydenhet,
kan drifvas med den maximisumma, jag föreslagit,
eller med en fond af 5oo,ooo r:dr b:co, hvilken äfven vid
lågt pris ej skulle motsvara mer än 100,000 t:r spannmål;
deremot vill jag visa, huru ofantligt mycket större cassa för
oförutsedda behof en sådan inrättning behöfver än en hypoteksförening.
En solid hypoteksförening bör vara grundad
så, att det egentligen är för difFerencen emellan de inflytande
och utgående periodiska betalningarna, som den
hör vara försedd med fond. Hvad dertill behöfves, kan man
någorlunda på förhand beräkna, och förden rörelse, som af
hypotheksföreningar drifves, erfordras icke så betydliga
summor, att icke 5oo,ooo r:dr b:co till fond för hela löpande
rörelsen kan vara tillräcklig. De creditföreningar, som
finnas i Preussen, röra sig med mångfaldigt mindre proportionel
lig cassafond; men om deremot en spannmåls-associatiou,
l. ex. i Götheborg, skulle uppstå, bör den, om den
Den 3o Juli e. m.
vill begagna sitt gynnande läge, kunna bereda sig tillgångar
att, straxt efter det prisen i England blifva kända, kunna
göra sina speeulationer, och då är, i ett land med våra
små tillgångar af rörliga capitaler, ett högt cassacreditiv på
Banken nödvändigt för associationen, ulan att för Banken
kunna medföra något äfventyr, då tillräcklig säkerhet före
dess lyftning måste ställas. Jag är derföre för min del fulleligen
öfvertygad, att betydliga hypotheksföreningar kunna
uppslå äfven med mindre creditiv än pä 5oo,ooo r:dr; men
jag betviflar, att någon gagnande spannmålsassociation kan
uppstå, om den ej kan erhålla cassacreditiv på denna summa.
Jag får således anhålla, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes
göra propos. på det förslag, jag framställt. Skulle jag då
linna, att det ej har anhängare, skall jag rätta mig efter
den erfarenhet, jag förvärfvade på f. m., och icke yrka votering.
Jag vill blott tillägga, att mina hypotheser om möjligheten
att bilda en spannmålsassociation i Götheborg grunda
sig på en temligen vidlyftig brefvexling i detta ämne
med de män, som derstädes äga det största nit för saken
och dermed förena den största förmåga att kunna verka till
dess framkallande, men som dock bestämdt förklarat det
allmannas mellankomst till betydligt belopp för oundgänglig.
Hr Gunther, Carl Gust.: Ehuru jag begärt ordet för
att yttra mig öfver förevar, punkt, får jag först, i anledning
af hvad Utsk. pagg, 26 och 27 framställt till svar å mitt vid
Utsk:s betänk. N:o 6 afgifna yttrande, förklara, alt jag icke
haft för afsigt att uttala något klander deröfver, att Utsk.
ej meddelat yttrande öfver den af mig väckta motion omen
allmän hypotheksim ältning för hela Riket; men det smärtade
mig, alt det till Utsk. remitterade förslag om lånerörelsens
öfverflytilling till Riksg.cont. icke blifvit af Utsk.
upptaget, och deröfver tog jag mig friheten framställa klan-'
der. Efter att hafva afgifvit denna förklaring, öfvergår jag till
den nu föredragna punkten. Det har blifvit mycket ordadt
om, att man med för mycken frikostighet gjort anslag till
bypotheksföreningarna. livad R. o. Ad. på f. m. beslutat
vid i8:de punkt. lit. f måste likväl vara att taga från den
ena och gifva till den andra hypotheksinrättningen; ty Bankens
fastighetsbelåning är egentligen en hvpolheksinrättning,
allmän för hela Riket, då de hypotheksföreningar, till hvilka
en del af anslaget skall öfverflyttas, troligen blott skola
sträcka sig lill en eller annan provins. Vid sådant förhållande
är det ganska naturligt, att i fall icke flera än en eller
två hypotheksinrättningar komma att i Riket uppstå, t.
ex. en i Skåne och en i Westergöthland, hvilkas inrättande
nu lärer vara å bane, och dessa skola få berörde medel,
Liefve följden den, att den öfriga delen af Riket ginge i
mistning af den fördel, fastigbetsbelåningen i Banken nu
lemnar; äfvensom de öfriga provinserna ginge i mistning af
383
D £ ii 3o Juli o. ra.
ileras andel i den stimma, som skall dragas från discontrondsen,
såvida man icke gör afseende på dessa medels fördelning
emellan provinserna, så att, i fall en hypoteksförening
uppstår endast i Skåne, icke större del af dessa medel
åt densamma anslås, än som belöper sig på fastighelsägarne
i denna provins. Huruvida detta kan komma att observeras
i detta moni., lemnar jag derhän; men jag framställer
det såsom en sak, hvarom ett närmare bestämmande
bör införas. Dea maximisumma, hvarom här tvistas, lärer
icke kunna blifva någon annan, än den Utsk. föreslagit, då
3:ne Stånd redan dertill bifallit; men jag får förena mig
med hvad Frih. Ehrenborgh och Hr v, Troil yttrat, såsom
öfverensstämmande med ändamålet, att hypotheksföreningarm
må blifva så kraftiga som möjligt.
Hr Thani: Hvad tillgångarna för hypotheksföreningariia
beträffar, synas de icke blifva så inskränkta, såvida de
öfriga Stånden bifalla den inbjudning, sorn It. o. Ad, på f.
m. beslutat, Frih. Ehrenborgh har redan upplyst, att de i
»sådant fall komma att uppgå till ungefär 44°,000 r?dr årligen.
Qm då skulle beslutas, att högsta lancsummnn för
en hypoteksförening skall blifva 5oo,ooo lgdr, ser jag dervid
ingen fara, då nära lika stor summa årligen dertill klefve
ali tillgå. Hvad Ater angår understödet för de associationer,
som i och för spannmålsbelåning kunna bilda sig,
tror jag, alt det maximum, Utsk. föreslagit, är tillräckligt,
Jag skulle icke hafva farhåga för att bifalla, hvad Hr Rosenblad
tillstyrkt, då Bancostyreisen lemnäs rättighet att bestämma
ereditivets belopp, om icke i fall ett sådant beslut klefve
fattadt, Bancostyrelsen klefve utsatt för oupphörliga pretentioner,
dem hon dock nödgades afslå; ty att en hypoteksförening
kan lemna säkerhet för 5oo,ooo r;dr, anser
jag icke tvifvelaktigt, men för en association lör spannmålsbelåning,
bestående af köpmän, torde det blifva svårare att lemna
säkerhet för mer än i5o,ooo r;dr, och jemväl för denna
summa torde de svårligen kunna ställa lika god säkerhet,
som en hypoteksförening förmår ställa för 5oo,ooo r:dr.
Hr Rosenblad har sagt, att spannmålsassociationer ej kunna
bilda sig med mindre än 000,000 rldrs erediliv, emedan denna
summa ej skulle motsvara mer än 100,000 t:r spannmål;
men jag trpr, att svårighet skulle uppstå äfven för magasineringen
af denna qvantitet spannmål, ty man vet, huru
många hus Magasinsdirectionen behöft för att förvara några
hundra tusen t:r spannmål. Jag tillstyrker således, att R.
o, Ad. bifalla, hyad BancoUtsk. j denna del föreslagit,
Ilr Lefre'n: Det är i anledning af ett yttrande af Hr
Rosenblad, som jag begärt ordet. Om jag ej misstager mig
alltför mycket, har juni åtminstone gifvit anledning till den
förmodan, alt han trott dessa 100,000 r:dr, som blifvit föreslagua
till erediliv vara ali beräkna såsom fond för spann
-
Den 3o Juli c. m.
3«9
raalsassociationens rörelse. Hans mening synes sådan, då
lian sagt, alt en spannmålsassocialion om hösten linnde behöfva
en summa af 5oo,ooo r:dr för att bedrifva sin rörelse,
bancoUtsk. har yttrat en bestämdt motsatt mening, att
nemi. dessa creditiv ej skulle vara grunden för belåningen,
utan yara att tillgå för extra händelser, såväl för hypo^
theksförepingarnas sorn för öfriga låneanstallers behof; ty
om It. St:s bank ställdes i den kategori till dessa inrättning
gar, att den skulle Jemna sjelfva fonden för deras rörelse,
blefve förhål.landet alltför ömkligt, hvaremot Baneostyrelseq,
jemlikt Utsk:s tillstyrkande i lit. f af denna punkt, bör i
möjligaste måtto tillse, att creditiven begagnas enligt deras
egentliga bestämmelse och jcke till en utsträckt assigneringsrörelse
för de dagljga och stundliga behofven, hvartill de
löpande räkningarna i depositionsbanken, grundadepå erforderliga
medels successiva insättning, äro hufvudsakligen ämnade.
Dessa creditiv äro således från början af JJtsk. a fr
sedda alt yara tillfälliga handtag från statsbankens sida och
icke såsom den grund, hvarpå de enskilda inrättningarnas
rörelse bör hvila; och vjd sådant förhållande tror jag det
vara tillräckligt och lämpligt att för spannmålsassociatioy
lierna bestämma creditivens maximibelopp till i5o,ooo r;dr,
och det så mycket hellre, som ett sådant beslut redan af
alne Stånd blifvit fattadt.
Gr, Cronhjelm: Sedan jag sednast yttrade mig, har
jag något jemnkat min öfvertygelse och närmat mig till den
motsatta sidans åsigfer, Jag trodde då, alt 3oo,ooo r:dy
borde vara maximisumman för creditiv åt hypotheksföreningarna,
och jag är ännu af den tanken, att denna siffra bör
qvarstå samt att det är så mycket lämpligare, som vi redan
derom hafva B. St:s beslut. Men jag finnér af den sanning,
som den siste vägde talaren framställt, att dessa creditiv
äro att begagna för hastigt påkommande behof och icke så-?
som fond för rörelsen; jag finnér deraf, att det bör göras
någon skillnad emellan maximum af detta creditiv och den
fastighetsbe|åning, som Banken nu hedrifver och som vi viG
ja hafva till hypotheksförenipgar öfverflyttad, Jag skulle
derföre tro, att om B. p. Ad. vill hafva hopp om framgång
i dess afsigt, att denna öfverflyttning må ske, vi skulle, i
likhet med hvad sorn skedde vid afgörandet af j8:de punkten
lit. f, kunna bifalla Utsk;s betänk, med den redactionsföiändring,
jag föreslagit, men dervid göra följande tillägg:
”utom hvad dem kan tillkomma från afbetalpipgar på Bankens
fastighelsbelåning;” ty jag föreställer mig» att bankens
fastighetsbelånings öfverflyttnjng på hypotheksförepingarna
har en hplt annan natur än dps$a cassapredjtjy för hastigt
påkommande behof. Med detta fil lägg störa vj ej det redan
varande beslutet och kunna vi hafva något hopp, att
de öfriga »Stånden, i fall de ipgå uppå den på f. jm bedo
-
39°
Den 3o Juli c. m.
tade inbjudning, äfven skola instämma i detta tillägg. För
öfrigt tror jag, att i5o,ooo r:dr liro nog för associationer i
och för spannmålsbelåning, och kan jag icke hemta något
stöd för en motsatt åsigt från någon aldrig så vidlyftig correspondance
med hvilka handelsmän som helst.
Hr Lefren: I afseende på Gr. Cronhjelins nyss framställda
åsigt, att man här borde göra afseende på R. o. Ad:s
förut fattade beslut rör:de fastighetsbelåningens successiva
öfverfly ttning till hypotheksföreningar, får jag nämna, att
jag så mycket mera är af samma tanke, som Hr Gr:s förslag
i det närmaste öfverensstämmer med min vid BancoUtsk:s
betänk. N:o 6 bifogade reservation, sorn framställer
denna åsigt om sättet att understödja hypotheksföreningar.
Skulle R. o. Ad. uti Hr Gr:s förslag vilja instämma, kan jag
ej annat, än dertill bidraga, ehuru jag icke hittills, eiler
innan frågan nu af Gr. Cronhjelm blifvit upptagen, ansett
lämpligt att yrka afseende på mili reservation vid förra betänk,
; men denna sak bör dock icke sammanblandas med frågan
om cassacreditiven, ty den nu väckta frågan ri> er endast
en öfverfly ttning, dervid Banken af hypotheksföreningar
skulle erhålla samma säkerhet, sorn lion förut äger hos enskilda
fastighetsägare.
Frih. Ehrenborgh: Då jag för R. o. Ad. tilfkännagifvit,
att anledningen för mig att yrka ett förhöjdt maximibelopp
åt cassacreditiven för hypotheksföreningar grundade
sig på det beslut, R. o. Ad. på f. m. fattat, kan jag
sä rnveket mindre vara emot den förändrade redaction , Gr.
Cronhjelm nu föreslagit, sorn den står i närmaste öfverensstämmelse
med hvad jag åsyftat. Jag är nemi. öfvertygad
derom, att om det beslut, vi på f. m. fattade rörande fastighetslånerörelsens
öfverflyttning på hypotheksföreningar,
äfven blifver, enligt yår inbjudning, af de öfriga Stånden
bifallen, skola derigenom hy po tlie k s föreningarna icke vinna
någonting, såvida icke förevar, punkt erhåller det tillägg,
Gr, Cronhjelm föreslagit, Men med det tillägg, som jag önskat,
kan Bancostyrelsen gifva åt hypotheksföreningarnas uppkomst
den latitud, som står att vinna derigenom, att Bankens
fastighetslån i naturlig Väg öfverflyttas på hypotheksföreniogarna,
Jag förenar mig således med Gr, Cronhjelm
pcb tror, att yi på denna väg lättast skpla komma tjll mål,et.
Hr Rosenblad anhöll, att det af honom inlemnade
rednctiorisförsjag mätte uppläsas, hvilket skedde; varande
nämnde förslag så lydande: att på Bancostyrelsens
p m p rofvan de beror att, efter tagen kännedom af
de till cg ssac red j t jy sig anmälande inrättningars
omfång och verksamhet, bestämma lill hvad belopp
en hvar af dem må c a s s a c re d i t i v erhålla;
(lock ej för någon till högre belopp än 5oo,ooo r:dr.
D c ii 3o Juli c. m.
Hr Rosenblad: Såvida icke det beslut, R. o. Ad. just
i anledn. af Gr. Cronhjelms förslag fattat rörande sisla
punkten af lit. b, finnes hafva uttryckligen öfverfart till
medlen för cassacreditiv, hvad som skall indragas från fastighetsbelåningens
fond, har jag ingenting emot samme värde
ledamots nu gjorda förslag, utan anser jag ändamålsenligt
att instämma i det tillägg, han tillstyrkt. Men för mitt
enkla förstånd synes det, som Gr. Cronhjelm afskurit R. o.
Ad. utvägen att fatta ett sådant beslut, då, enligt hans förslag,
R. o. Ad. beslutat att till credilivfonden öfverföra de
från fastighetsbelåningsfonden inflytande medel.
Gr. Cronhjelm: Jag skall äfven efter mitt enkla förstånd
bjuda till att bevisa, att den siste värde talarens farhåga
är ogrundad. I den sista punkten af lit. b står: ”att
de hypotheksföreningar, som till erhållande af cassacreditiv
sig anmäla, äro uteslutande berättigade till creditiv af de
300.000 r:dr, hvilka i sådan händelse kunna från Bancodiscontens
fonder öfverflyttas, äfvensom af de från fastighetsbelåningen
inflytande capitalafbetalningar, samt alt af öfriga
tillgängliga medel cassacreditiv böra dem beviljas näst efter
ofvannämnde associationer och de privatbanker, som i större
scala med spannmålsbelåning sig befatta.” Hela denna
period talar endast om den ordning, i hvilken fonderna skola
användas, eller innehåller blott, alt hypotheksföreningarna
äga uteslutande rätt att för sina creditiv tillgodonjuta
200.000 r:dr från Bancodisconten och hvad som inflyter från
fastighetsbelåningen, äfvensom att de sedermera kunna erhålla
creditiv af de öfriga medlen näst efter associationer
för spannmålsbelåning. Jag kan icke finna, huru denna period,
som endast talar om ordningen, hvari medlen beviljas,
kan stå i strid med hvad jag nyss föreslagit, hvilket
deremot blott talar om maximum af creditivens belopp. Det
är tydligt, att örn R. o. Ad. har någon mening med sitt beslut
på f. m., följer deraf, att den maximisumma, som de
öfriga 3:ne Stånden beslutat, måste blifva sådan, äfven utan
afseende på dessa inkomster från fastighetsbelåningen; ty
annars blefve, såsom Hr Gunther nämnt, fastighetsbelåningen
densamma som förut, och öfverflyttades endast, då creditivens
belopp i följd deraf icke finge förhöjas. Jag finner
således icke den ringaste contradiction emellan dessa redactioner
och vidblifver det förslag, jag nyss framställt, hvilket,
enligt min tanke, särskildt har den fördelen, att då alla
önska, att hypotheksföreningarna må erhålla något mer än
300.000 r:dr, kan detta tillägg möjligen bifallas af de öfriga
Stånden, och R. o. Ad:s beslut således icke blifva utan
all verkan. Jag anhåller derför om propos. derpå och är
glad deröfver, att Hr Rosenblad, så vidt jag förmått undanrödja
hans sednast yttrade tvifvelsmål, redan ingått
derpå.
392
Den 3o Juli e. m.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. den
af Gr. Grönli jelin föreslagna redaclion, så lydande: att på
Bancostyrelsens bepröfvande beror att, efter tagen
kännedom af de till cassacreditiv sig anmälande
inrättningars omfång och verksamhet, bestämma
till hvad belopp en hvar af dem må cassacreditiv
erhålla; dock åt. ingen association eller
privatbank i och för span n må 1 sbe 1 fi ning större
cassacreditiv än i5o,ooo r:d r b;eo, samt åt ingen
hypotheksinrättning mer än 3oo,ooor:dr b:co, utom
hvad den kan tillkomma f r å n a f b e t a 1 n i n g a r på
Bankens fastig h e t s b e 1 anin g.
Gr. Cronhjelm: Jag vågar hemställa, om icke, i ren
conseqvens af det på f< m. fattade beslutet, R. o. Ad. behagade
inbjuda de öfriga Stånden att jemväl instämma i R.
o. Adis beslut i denna punkt, såsom ägande sammanhang
med det ämne, den då beslutade inbjudningen angår.
R. o. Ad. beslöt, uppå derom framställd propos., den
af Gr. Cronhjelm föreslagna inbjudning.
d) att cassacreditiv beviljas uppå en tid af
högst ett år åt sådana associationer och p riv alba
liker, Sorn med spannmålsb el åning sig befatta;
från riksdag till riksdag åt h y p o t h e k s föreningar
och vanliga privatbanker, samt
på högst ett år åt andra bolag och enskilda
personer.
Frih. Ehrenborgh: R. o. Ad. torde finna nödvändigheten
deraf, att denna punkt blir omredigerad i öfverensstämmelse
med R. o. Ad:s förut fattade beslut och att privatbanker
ej här böra nämnas, enär creditivrält för dem ej
blifvit beviljad.
Gr. Cronhjelm: Jag får blott fästa uppmärksamhet
derpå, att öfverallt, der vi talat om creditiv för spannmålsbelåning,
nämnas icke blott associationer, utan äfven privatbanker,
sorn i större scala befatta sig med belåning af spannmål;
och jag tror derföre, att privatbanker äfven böra nämnas
här och att punkten således kan bifallas, hvaremot det i
följande punkt blir nödigt att uttrycka vanliga privatbanker.
Underteckn. Ri d d. S e c re t.: Om jag ej orätt uppfattat
R. o. Ad:s föregående beslut, lärer det likväl blifva nödigt
att här icke allenast utesluta de i 2 inom. nämnda privatbanker,
utan äfven hela 3 morn., som angår creditiv åt andra
bolag och enskilda personer; ty här kunna väl icke andra
inrättningar nämnas an de, åt hvilka R. o. Ad. beviljat
creditivrätt.
Frih. Ehrenborgh: Då jag anmälde mig, var det min
mening att yttra, livad Ridd.secfet. nu upplyst; men jag
fr uk
-
De ii 3o Juli e. m.
3gS
fruktade, att jag ej riktigt hade genomläst denna punkt.
Det blir alldeles nödvändigt att af a mom. endast bibehålla
orden: "från riksdag till riksdag åt hypotheksföreningar,”
och att utesluta hela 3 mom.
Gr. Cronhjelm: Då jag nyss yttrade mig, trodde jag,
att endast i:sta punkten af lil. d. var föredragen ; men då jag nu
linner mitt misstag, instämmer jag i Frih. Ehrenborghs förslag.
Frih. Ehrenborgh: Jag hemställer till R. o. Ad., om
icke punkten lämpligen kunde utgöra ett enda mom. och
blifva så lydande: att cassacreditiv beviljas uppå en tid af
högst ett år åt sådana associationer och privatbanker, som
med spannmålsbelåning sig befatta, samt för hypotheksföreningar
frän riksdag lill riksdag.
Hr von Troil: Jag tror, att en ytterligare justering
af denna punkt vore lämplig; ty jag vet icke rätt, hvarföre
Utsk. föreslagit creditiv från riksdag till riksdag,
då dessa creditiv ej beviljas vid riksdagarna, utan när sorn
helst af Bancostyrelsen. Jag tror derföre, att orden: till
nästa riksdag, vore riktigare.
Frih. Ehrenborgh: Hr v. Troils anmärkning är ganska
riktig. Jag tror lika med honom, att då den ena riksdagen
ej har att besluta om mer än hvad som skall iakttagas
till nästa riksdag, bör det här heta: samt för hypotheksföreningar
till nästa riksdag.
Upplästes följande förslag till förändrad redaction af
detta moni.: att cassacreditiv beviljas uppå en tid
af högst ett år åt sådana associationer och privatbanker,
som med spannmålsbelåning sig befatta,
och för hypotheksföreningar till nästa
riksdag.
Bifölls.
e) att de cassacreditiv, som inom ett år skola
inbetalas, helst böra beviljas på olika tider af
året, så att, om möjligt är, hvarje månad något
eller några af dem må vara förfallna och, i händelse
af behof, kunna indragas.
Hr von Troil: Med anledning af det beslut, R. o. Ad.
förut fattat, tror jag det vara lämpligt, att denna punkt
förfaller. Den afser egentligen de creditiv, som enligt Utsk:s
förslag skulle lemnäs enskilda personer och bolag, dervid
man kunnat ställa så till, att de förfallit på olika tider af
året; men nu, då cassacreditiv endast äro beviljade för hypotheksföreningar
och spannmålsassociationer, torde man finna,
att sådant icke blir möjligt, och jag anser derföre hela
punkten lämpligen kunna förfalla.
R. o. Ad. beslöt, att detta mom. skulle helt och hållet utgå.
10 H, 5o
Den 3o Juli e. m.
f) att B a n e o s t y r e I s c n bör i möjligaste måtto
tillse, att cr etli ti ven begagnas enligt deras egentliga
bestämmelse oell icke till en u t s t r-ä c k t assigne
ring srörelse för de dagliga oell stundliga
b e Ii o f v e n , hvartill de löpande räkningarna i d epositionsbanken,
grundade på erforderliga medels
successiva insättning, äro hufvudsakligen
ämna d e.
Bifölls.
Upplästes och Iades på bordet nedannämnda inkomna
Utlåtm, betänk:n och memorial:
Constitutions-U tskottet:
N:o 17. rörtde Prosten O. Bolanders anledn. till anmärkn.
mot Föredraganden af ecclesiastikärender;
Stats-Utsk oltet:
N:o 2o5. i anledn. af de inom RiksSt. gjorda anmärkningar
vid Utskrs betänk. N:o 54, ang:de beräkningen af statsverkets
inkomster;
N:o 206. i anledn. af erhållen återremiss å bilagan lit.
A till betänk. N:o 54 i hvad som angår sökt lindring uti
tiondeafgiften för tackjernstillverkningen inom Carlskoga och
Lerbäcks bergslager;
Wto 207. i anledn. af gjorda anmärkningar vid den till
betänk. N:o 54 hörande bil. lit. E, ang:de befrielse för personer
emellan i5 och 17 år från mantalspenningars erläggande
;
N:o 208. i anledn. af erhållen återremiss å den vid betänk.
N:o 54 fogade bil. lit. F, ang:de väckt fråga om upphörandet
af mantalspenningarna samt lagmans- och häradshöfdinge-räntan;
N:o
209. i anledn. af gjorda anmärkningar vid StatsUtskrs
uti bil. lit. G till betänk. N:o 54 gifna tillstyrkande,
att sterbhusafgiften må i Stockholm och Götheborg
litgöras efter samma grund, som i Rikets öfriga städer;
N:o 2io. i anledn. af erhållen återremiss å bil. lit. Ii
till betänk. N:o 54, hvarigenom den väckta frågan om nedsättning
af controllstämpelafgiften blifvit afstyrkt;
N:o 211. i anledn. af gjorda anmärkningar vid den till
betänk. N:o 54 afgifna bil. lit. I, ang:de föreslagen indragning
af K. Nummerlotteriet;
N:o 212. i anledn. af gjorda anmärkningar vid Utskts
betänk. N:o 78, innefattande några med statsregleringen gemenskap
ägande allmänna frågor;
N:o 2(3. i anledn. af erhållen återremiss af StatsTJtskts
utlåt. N:o 79;
N:o 214. i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o
80, innefattande förslag till reglering af utgifterna under
riksstatens andra hufvudtitel;
Den 3o Juli e. m.
3g5
Nro ai5. i anledn. af erhållen återrerniss å betänk. Nio
8r, ang:de regleringen af utgifterna under riksstatens 3:dje
hufvudtitel;
Nro 216. i anledn. af erhållen återrerniss å betänk. Nro
82, angrde regleringen af riksstatens 4:<le hufvudtitel;
Nro 217. i anledn. af erhållen återrerniss på StatsUtsk:s
utlåt. N:o 83;
Nro 218. i anledn, af erhållen återrerniss å betänk. Nro
84, angrde regleringen af utgifterna under riksstatens örte
hufvudtitel;
Nro 21g. i anledn. af erhållen återrerniss å betänk. JVro
86, rörrde regleringen af riksstatens 8:de hufvudtitel;
Nro 220. i anledn. af erhållen återrerniss på StatsUtskrs
utlåt. N;o 87;
JVro 221. i anledn. af gjorda anmärkningar vid betänk.
JVro 88, angrde regleringen af riksstatens lorde hufvudtitel;
JVro 222. i anledn. af erhållen återrerniss å betänk. JVro
89, angrde regleringen af allm. indragningsstaten;
Stats- samt Allm. Besvärs- och Oecon.-  Utskotten:
JVro 5. i anledn. af väckt fråga om förändring lili gällande
stadgänden, angrde de till brukens tjenst anslagna recognitionsskogar;
Nro
6. i anledn. af väckt fråga, att transporterande af
båtsmän samt Kronans elFecter hädanefter, i stället att ske
med kronoskjuts, mätte verkställas sjöledes, då sådant kan
äga rum;
JVro 7. i anledn. af väckta motioner, dels att den afgift,
som till Svenska kyrkan i London erlägges för fartyg, hvilka
besöka Stora Britanniens hamnar, mätte upphöra, dels
ock att nämnde kyrka måtte försäljas;
JVro 8. i anledn. af väckta motioner om behofvet af nya
provincialläkares tillsättande i åtskilliga delar af riket;
JVro g. i anledn. af väckt motion om rättelse i det förhållande,
att kronofogdarna i Bohus län och städernas magistrater
lemna bidrag till tryckning af länskungörelserna;
JVro 10. i anledn. af väckt fråga om kronoskjutsens afskaffande;
JVro
11. i anledn. af väckt fråga om artillerihästars begagnande,
i stället för kronoskjuts, till forsling af Kronans
spannmåls- och mjölförråd för vissa garnisonsorlers behof;
Nro 12. i anledn. af väckt fråga om upphäfvande af
den, vid fördelningen af utmarken på Öland, samma utmark
åsätta ränta;
Nro i3. i fråga om inrättande af enskilda spannmålsförråd
i Riket;
Nro 14. i anledn. af väckta motioner, dels om upphörande
af kronobrefbäringsskyIdigheten, dels om ersättning
för samma onus;
396
Den 3o Juli e. ro.
Bevillnipgs-Utskottet:
N:o 26. med anmälan, att sedan Högv. PresteSt. och
V. BorgareSt. förklarat, att Hr Gr. Gron!)jelius motion, an
g:de
den till stapelstäderna utgående tolag, borde af Oecon.-  Utsk, till behandling upptagas, handlingarna i målet blifvit
till Constit.Utsk. å nyo öfverlemnade för att afgöra, livart?
hän frågan bör förvisas;
Banco-Utskottet:
N:o 18. i anledn. af de till Utsk. remitterade motioner
af Hr Prostep Östberg, ang:de ett banco,lån till S:t Ann®
capellförsamling, samt af Hr Hahn, rörtde ett bancolån till
Umeå stad;
Nfo ig. i anledn, af Biskopen Doct. af Wjng.årds från
Högv. PresteSt. till Utsk. remitterade motion om fortfaran?
de rättighet för vissa academier att tillvexla sig en hestämd
niindre summa r;dr silfver emot lika antal b:cosedlar;
iN:o 20. i anledn. af anmärkningar emot Utskts memor.
Nto i3, med tillstyrkan, att R. St. måtte hos K. M. i und,
anmäla de hinder, som mött för silfverutvexljngens början
d. i inneyar. Juli;
Lag-Utskottet:
rfco 8a. öfver väckta motioner 0111 upphäfvande af källin
persrqtter, lagmansrätter och riddaresynerätter samt ändring
pllgr upphäfvande af åtskilliga lagens ymp, rörtde rättegångs?
prdningen;
W:o 83. öfver väckta motioner 0111 verkställighet af hä
yads-
och kärqnersrättprs beslut samt om förändring af ti
den
för lagmansrätternas sammanträden m. nr,;
N:o 84. öfver Hr G. Holms motion, att skriftliga berättelser
uti mål, sqm I105 rådstufvurätt fullföljas, mätte varda
afskaffade;
N:o 85. öfver Hr G. Holms motion om upphäfvande af
en del särskilda domstolar eller s. k. fora privilegiata;
N:o 86. öfver Hr R. Cederschjölds motion om ändring i
17 cap. 3i § Rätleg.brn;
W:o 87. öfver Riksd.fullm. Lars Hanssons motiop, ang:dg
förändring af rättegångstimrnan å landet;
N:o 88. öfver Hr G. Montgommeries förslag om upphörande
af KrigsHofrätten samt öfra och nedra Borgrätterna
pller förändring af dessa domstolars organisation;
N:o 89? Öfver Väckta motioner om ändring af 3 § qch
ett tillägg till 3 § i 12 cap. Rätteg.b:n;
N;p 90. öfver Rjksd.fu|lm* Per Jönssons motion om förändring
i hvad ang:de communications-resolutioper från öf?
yerräif nu är stadgadt;
P?:o 91, öfver Hr \V. F, Dalmans motion om förändring
af nu gällande föreskrifter, angrde skyldighet för do?
niare å landet att, yid s. k. extra förrättningar, före afre
-
Den ?o Juli e. m.
snn från förrättningsstället till parterna utgifva prot, och
utslag;
Wto 92. öfyer motion af Hr G. G. Uggla om föi^tyclli^
gande af föreskrifterna, rör:de behofvpt af fulltnagt vid besvärsskriftprs
och ansökningars ingifvande till K. M. samt
Jiof- och öfyerrätter, och om upprättande af formulär till
besvärshänvisningar;
N;o 93. i anleda., af väckt motion om återställande af
rättigheten att i ringare mål begagna muntlig stamning;
Wto i anjedn. af såyäl gjord anmärkning vid Utskts
neinor, Wto 80 derom, att de Jagstadganden, som vid inneyar.
riksmöte beslutas af sadan beskaffenhet, alt de tillhöra
allmän civil- och criminal-lag, matte, så vidt ske kan, varda
i en författning kungjorda, sorn ock Riksd.fullm. Wils
Strindlunds väckta motion i samma ämne;
N:o g5. öfver väckt motion om ändring af i5 cap. 1 och
2 §5 Rätteg.b;n ;
Wto 96. i anledn. af återremiss å Utskts betänk, W;o 19
öfver väckta motioner om ändring i det nu gällande stadgandet
angående öfverdomstol i tullmai m. m,;
Wto 97, öfver vackt motion om skyldighet för svarande
part, som erlägger vad mot underdomstols beslut, att inom
fjorton dagar derefter sin vederpart derom underrätta;
Wto 98. öfver Riksd.fullm, W. Insulins motion om inrättande
af förlikningsdomstolar;
Wto 99. öfver I:Ir Lars Hjertås motion, angjde offentlighet
vid underdomstolar och poliskamrar;
N;o [oo. öfver Hr Carl Svedenborgs motion, det ingen
må vara berättigad att vid häradsrätt något ärende anmäla,
sedan de af domaren vid tingets början bestämda rätteg;sdagar
äro förflutna;
Wto 101. i anledn. af återremisser af åtskilliga från Utsk,
afgifna betänktn;
Wto 102. öfver väckt motion om förlängd tid för invåparne
i Lappmarken, Norrbotten och ^Vesterbotten att fullfölja
rättegtsärender från hofrätt till K, M,;
Wto io3, öfver Riksd,fullm, Lags Larssons motion derom,
att nämndemän mätte förklaras berättigade pph skyldige
att påteckna stämnings-resolutioner emot stadgad lösen
och domhafvandep ej äga att härför af partén fprdya någon
särskild betalning;
Wto io5. öfver Hr C. W. Olbers’ och Hr B. M. Lundins
motioner om ändring i åtskilliga delar af yättegtsordn,
m. m,;
Wto jod. öfver Hr A. L, Strussepfehs motion om åläggande
för uteblifven svarande part att å den tid, hvartill
uppskjutet mål Utsläiles, utan särskild underrättelse sjg infinna;
Lag- samt Allm. Besvärs- och Oecon.-Utskotten;
Wto 9. Öfver väckta motioner om skyldighet för pre
-
398
Den 3o Juli e. m.
sterskapet att bekosta husesyner, oeconomiska besigtningar
och landtmäteri-arfvode för prestebol:
N:o 10. i anledu. af väckta motioner om nedsättning,
ändring eller förklaring af K. M.‘s förnyade nåd. taxa på
expedrslösen d. i5 Maj 1821;
N:o 1 r. öfver en af Frih. J. Cederström väckt motion
om förändring i nu gällande föreskrifter om inskrifning till
kronorusthåll;
N:o 12. i anledn. af väckt fråga om stället, hvarest under
ransakning varande häktade personer höra förvaras;
N:o r3. i anledn. af väckta frågor om ändringar i nu
gällande författningar 0111 prestval;
N:o 14. i anledn. af väckt fråga om upphörande af den
sju härader i Elfsborgs län samt städerna borås och Ulricehamn
medgifna rättighet till gårdfarihandels idkande;
Allm. Besvärs- och Oecon.Utskottet:
N:o g5. i anledn. af gjorda anmärkningar vid Utskrs
betänk. N:o 61 om åtgärders vidtagande för att uppmuntra
byggnadsföretag i Rikets större städer och företrädesvis i
hufvudstaden;
N:o q6. i anledn. af väckt motion, ang:de lösen af dea
spannmålsränta, som utaf Lunds kyrkohemman utgår;
N:o q7. i anledn. af gjorda anmärkningar vid Utsk:s
betänk. N:o 67, angrde ryttares, soldaters och båtsmäns dagsverksskyldighet
till församlingarnas pastorer;
N:o 98, i anledn. af väckta motioner, angrde gästgäfverioch
postskjutsväsendet samt forvagnsinrättningar;
JN:o 99. i anledn, af väckt fråga om beredande af vissa
förändringar i beräkningssättet af tull å en del varor, som
från Sverige till Norrige införas;
N;o 100, i frågan om nedsättning af de afgifter, som
Svenska och Norrska consulerna äga att af Svenska fartyg
uppbära:
Expedition s Utskottet:
Memor. N:o i3. ang:de närmare bestämmande af två RiksSt:s
beslut i afseende på Oecon,Utskrs betänk. N:o 37;
Förslag N-o 87. tili underd. skrifvelse i anledn. af K. M:s
nåd, propos, om curbusafgiftens fortfarande,
Upplästes följande från Ridd.Utsk, inkomne
Hör samste Memorial!
Uti ett. till H. R. o. Ad:s prut, för d, 3 sisth Mars e.
rn. afgifvet och till Ridd.Utsk. remitterad t memor, har Hr
Grr. Cronhjelm, Otto Aug,, uppå anförda skäl framställt den
motion, alt Ridd.fiscalstjensten mätte vid nuvarande innohafvarens
afgång indragas; förmenande Hr Gr., att Ridd.-  secreteraren kunde öfvertaga den fiscalen åliggande correspondance,
samt en af de ordinarie cancellislerna, som all
-
Den 3o Juli c. ra.
399
lid borde vara jurist, emot ett årligt arfvode af i5o ä 200
r:dr b:co bestrida de fiscaien tillhörande lagsökningsåtgärderna,
granskning af lånehandlingarna m. fl. göromål af juridisk
beskaffenhet. Ridd.fiscalens befattning under riksdagarne
kunde Ater, emot åtnjutande af den derför från statsmedlen
erhållande aflöning, fullgöras af någon för hvarje
riksdag särskildt antagen extra cancellist, genom hvilken
reglering en besparing för riddarhus- och stifts-cassorna vunnes
af omkring 5oo r:dr b:co årligen; och har motionären
slutligen till Utsk. öfverlemnat att undersöka, huruvida nlivar.
ridd.fiscal, emot en lämplig pension af t. ex. halfva lönen
för liela sin lifstid, skulle vilja vid riksdagens slut från
tjensten afgå.
För att sätta II. R. o. Ad. i tillfälle att fullständigt
bedöma denna fråga, bar Utsk. först bort tillkännagifva,
att, enligt den vid sistl. riksdag för Ridd.directionen och
dess tjenstemän utfärdade instruetion, de fiscaien särskildt
åliggande befattningar bestå uti följande, nemi.:
1:0 att granska och meddela utlåt, öfver alla de till
Direct. inkomna låneansökningar, jemte kamererarens deröfver
upprättade rotuler;
2:0 att, efter af ridd.kamereraren upprättade förteckningar
besörja om inteckningsförnyelser samt indrifning af obetalta
räntor å från Riddarhusets fonder erhållna län;
3:o att, efter af kamereraren afgifvet bevis öfver beedigandet
inför domstol af Riddarhusets fordringar, uti inträffande
concurser desamma bevaka;
4:0 att i alla rättegångar, som röra Riddarhuset, utföra
DirecUs talan;
5:o att öfver alla remisser och anförtrodda göromål
föra ordentligt diarium med anteckning, hvad som i hvarje
sak tid efter annan blifvit tillgjordt och huru den blifvit
afslutad, samt vid hvarje års slut till Direct. häröfver med
berättelse inkomma;
6:0 att tillse, det Direct. i alla frågor af juridisk beskaffenhet
förfar efter lag och de testamentariska förordnanden,
som i särskilda fall kunna varagifna, samt, derest något
häremot skulle förelöpa, sin mening i ämnet till Directzs
pro t. afgifva, äfvensom anmäla, om någon olaglighet af Riddarhusets
tjenstemän varder begången; hvarförutan under
riksdag ridd.fiscaien åligger:
a) att vara närvar, vid anteckningarna till inträdespolletter
å Riddarhuset samt dervid anmäla de hinder, som
kunna betaga någon dess representationsrätt;
b) att, enligt 9 §. Ridd.Ordn., indela bänkarna i Riddarliu
ssalen, derefter complettera bänklistorna samt tillse,
att ingen obehörig erhåller tillträde under R. o. Ad:s
plena; varande fiscaien actor i alla härmed gemenskap
ägande frågor;
4<50
Den 3o Juli c. ra.
c) att uti R. o. Ad:s plena förrätta uppropen vid val och
voteringar, samt att tillse, det ordningen inom Riddarhuset
varder iakttagen och att öfliga ceremonier följas,
äfvensom anteckna och uppropa depulationer, som från
R. o. Ad. afgå;
d) att affordra hoter för förbrytelser emot R. o. Ad:s
ordningsstadga.
Beträffande således |i främsta rummet, huruvida en ridd,-  fiscal, såsom R i d d. d i r ec t: s tjensteman eller ombudsman
vi d Riddarh usets fonder, må anses oumbärlig, harUtsk.,
i likhet med Ridd.Utsk. vid sista riksdag, hvad angar ridd.-  fiscalens juridiska befattning ansett sig skyldigt lemna den
upplysning, att Riddarhusets prot. omförmäla högst få exempel
af andra juridiska ärender, än bevakningar i concurser,
lagsökningar å klara skuldebref samt intecknlsförnyelser;
hvadan Utsk. föreställer sig, att, så framt det reglemente,
som för administrationen af de under Ridd.directts vård ställda
fonder finnes faststäldt, varder, pä sätt hitintills jemväl
skett, af Direct. behörigen iakttaget, det icke heller för
framtiden torde vara att befara, att några invecklade juridiska
förhållanden dervid sig yppa; varande det i öfrigt
blott uti sådana rättegångar, som göras anhängiga vid eller
fullföljas till någon domstol inom hufvudstaden, der fiscalen
är i tillfälle att, utan biträde af särskildt ombud, Riddarhusets
rätt bevaka. Då i öfrigt stadgandet uti Ridd.direclts
instruction, att tvenne af Directrs ledamöter skola hafva
tillsyn öfver behandlingen af alla Riddarhuset angående frågor
af juridisk beskaffenhet, synes förutsätta, att R. o. Ad.
vanligen torde utse åtminstone någon ledamot i Direct. med
erfarenhet och kunskap i dessa ämnen, synes all erforderlig
säkerhet i detta hänseende vara vunnen, allenast någon vid
Riddarhuset anställd tjensteman, som äger juridiska insigter,
uppdroges de ridd.fiscalen i dessa hänseendeu tillhörande
åtgärder.
Hvad angår den ridd.fiscalen åliggande granskning af
till Direct. inkomna lånedocumenter, synes denna granskning,
bestående egentligen uti en noggrann jenmförelse emellan
handlingarna och lånereglementet, med så mycket mindre
skäl kräfva en egen tjensteman, som enahanda granskningsålgärd,
vid ansvarsäfventyr, tillhör ej mindre ridd.-  kamereraren än äfven Direct:s Hrr ledamöter, hvarförutan
densamma särskildt åligger ridd.secret., hvilken, jemlikt instructionen,
i allmänhet bör öfver alla i Direct. förekommande
mål sig yttra, samt nu ytterligare kunde åläggas den
af Riddarhusets cancellister, med hvars tjenst ridd.fiscalens
skyldigheter komme att förenas.
Vidkommande den ridd.fiscalen ålagda controll dels deröfver,
att Direct. må iakttaga laga stadgar och gällande testamentariska
förordnanden, dels ock öfver lagligbeten af
hvad
Dc n 3o Juli c. m.
hvad vid Riddarhuset sig tilldrager ra. ni., som i 6:te punkten
har ofvan omförmäles; sä enär vid den granskning öfver
ridd.ärendernas förvaltning, som vid hvarje riksdag af
Ridd.Utsk. förrättas, Directrs Hrr ledamöter äro underkastade
anmärkning och ansvarighet för de olagliga åtgärder,
sorn tilläfventyrs skulle finnas af dem beslutade, föreställer
sig
seende ar uppdragen en utaf Direct. tillsatt tjensteman, torde
vara af mindre betydenhet; och synes i öfrigt en slik
tillsyn med ännu mera säkerhet kunna och böra, utan särskild
föreskrift, utölvas af Rddd.secret., som af H. R. o. Ad.
tillsättes och hvilken, såsom föredragande af alla ärender
inom Direct., är närmast att de derutinnan erforderliga upplysningar
meddela, och dessutom , enligt hvad ofvan är
nämndt, pligtig att sin mening lill prot. uti alla förekommande
ämnen anföra.
Beträffande derefter ridd.fiscalens befattningar under
riksdag, dels i afseende på pollelutdelningarna i Ridd.-  Utsk., samt dels vid val och voteringar m. m. i R. o. Ad:s
plena, synes, i förra fallet, tillräcklig controll vara beredd
derigenom, alt 2:ne eller flera af Ulskrs ledamöter äfvensom
secreteraren i Utsk. vid polletternas utdelning böra vara
tillstädes, och, i det sednare, lärer det destomindre finnas
lämpligt att, i och för bestyret att förrätta val- och
voteringsuppropen samt för eftersyn å ordningen inora Riddarhuset
och straffböters uttagande i Ståndets plena, bibehålla
en å Riddarhusets stat aflönad tjensteman, som för
denna extra befattning, såväl som för öfriga extra notarieoch
cancellistbeställningar under riksdag, särskildt arfvode
af statsverket bestås.
Uppå ofvan utvecklade grunder har Utsk. funnit sig
böra hos R. o. Ad. vördsamt hemställa:
att ridd.fiscalstjensten icke må vid nuvar. innehafvares
afgång återbesättas.
Dock har Utsk. destomindre ansett lämpligt att, på sätt
motionären föreslagit, ifrågasätta någon särskild framställning,
åsyftande den nuvar. ridd.fiscalens tidigare afgång från
sin tjenst, sora denne tjensteman till Ridd.directts, Utsk:s
och, enligt hvad Utsk. har all anledning förmoda, till H.
R. o. Ad:s fullkomliga nöje fullgör sina åligganden.
Beträffande derefter bestridandet af de fiscalen hittills
tillhörande befattningar, har Utsk. trott det vara lämpligt,
att dessa, så vidt de bestämmas i 3 art. 26 § Ridd.directrs
instruction, d. v. s. innefatta fiscalens egentliga tjensteskyldigheter
inom Ridd.d i rect., öfverflyttas emot de derför
från särskilda testamentsfonder bestådda arfvoden på den af
Riddarhusets cancellister, som kan af Direct. anses dertill
skicklig; hvaremot den i 3 art. 27 § af instructkinen stad
10
H. 51
Den So Juli e. m.
gude controll deröfver, alt Direct. ma förfara efter lag och
att Piidd.d i reells tjenstemän icke begå någon olaglighet, på
ofvan framställda skäl synes kunna i denna form helt och
hållet försvinna; samt slutligen alt fullgörandet af hvad i
3 art. 2$, 2.4 o0!' SS önnes ridd.liscalen, såsom II. o. Adis
tjensteman, ä lagd t under riksdag, uppdrages åt någon of
Hr Landtm, antagen särskild tjensteman, som derför, i likhet
med hvad hittills ägt rum, åtnjuter arfvode af statsverket;
hvilket dock allt till II. R. o. Adis vidare pröfning
vördsamt öfverlämnäs. Trenne ledamöters reservationer medfölja.
Stockholm den 5 Juli 1834-
På RiddarhusUtskottets vägnar
II. F. Sieöjife 1. T.
W. F. Dalma n.
Reservationer:
Frih. Iler mel i ni Öfvertygad, att ridd.fiscalstjenstens
och ridd.cancelliets vanliga göromål — enär extra-ordinarier
i alla fall för det större arbetet under riksdagarna måste
begagnas — kunna och böra ulan svårighet emellan riksdagarna
bestridas af secreteraren jemte 2lne ordinarie tjenstemän,
och icke, såsom hittills, 1 secreterare, 2lne cancellister
och 1 fiscal dertill erfordras, instämmer jag med Utskls
öfriga ledamöter, sorn sig yttrat för ridd.fiscalstjenstens indragning
vid närvar, innehafvares afgång, hvarom nu motion
blifvit i vanlig ordning väckt, fastän jag för min del
anser, att den ena af cancellist-tjensterna troligen kunnat
med lika skäl alternativt angifvas till reducering.
Jag erkänner visserligen, att Utsk. bort exempelvis antyda,
huru ridd.fiscalens göromål kunna besörjas, och hvartill,
efter mitt omdöme, flera användbara förslag kunna uppgifvas,
men tror, att det bör vara i framtiden, i händelse
H. Ståndet skulle gilla Utskls betänk., en blifvande Ridd.-  directls åliggande att uppgöra pröiect örn ny arbetsfördelning
emellan Riddarhusets tjenstemän, som genom ett sådant
beslut kan föranledas, för att, när så erfordras, af
Ståndet framdeles pröfvas; anseende för min del ridd.fiscaJens
åliggande vid Ståndets plena kunna bestridas af en utaf
Riddarhusets 2!ne cancellister, och kanske snarast af den,
som förer prot. i Ridd.Utsk., enär denna befattning ingalunda
hindrar honom att vara tillstädes vid Ståndets plena;
och lärer det äfven få ankomma på Direct., om den så lämpligare
finner och med afseende å tjenstemännens befattningar,
att föreslå bibehållandet af ridd.fiscalsnamnet för ena
tjenstemannen, eller ock uppgifva ett annat, t. ex. af Riddarhusets
ombudsman.
Jemte biträdande af Utskls mening, att någon ny ridd.-  fiscal, såsom en särskild tjensteman, icke må vid den närvaris
afgång åter utnämnas, föranledes jag, i händelse delta
af H. Ståndet gillas, föreslå följande tillägg:
D c ri 3o Juli e. m.
4 o3
1:0 att Ridd.direct. åligger att vid den riksdag, som
först inträffar efter närvar, ridd.fiscal* afgång, uppgöra sami
till R. o. Ad. inkomma med förslag om lämpligaste fördelningen
af ridd.cancellists och ridd.fiscalens göromål och befattningar
emellan tjenstemännen, samt att Ridd.direct. må
ad interim härom förordna, såsom den bäst pröfvar;
a:o att, vid framlida antagande af Riddarhusets ordinarie
cancellister, afseende äfvenledes alltid bör af Direct. hafvas
på dessas juridiska insigter oell deras öfriga tjenlighet
att utöfva de ridd.liscalen hittills tillhörande åligganden;
3:o att blifvande ordinarie cancellister, äfvensom nu
ridd.secret., må vid deras antagande underrättas, att, i händelse
vid en framdeles reglering af göromalen vid Riddarhuset,
dessa blifva för dem förändrade eliel1 ökade, de må
, vara beredda att sådant sig underkasta.
Hr Gyllenhammar: Lika med Utskts majoritet anser
jag de vid Riddarhuset emellan riksdagarna förefallande
göromål, som nu ombesörjas af secreteraren, fiscalen och
2:ne cancellister, kunna bestridas af endast 2tne tjenstemän
jemte secreteraren; i afseende hvarpå och enär det i allmänhet
torde kunna antagas, att tjenstegöromål bättre och
säkrare blifva förvaltade af ett färre antal personer, hvilka
genom tillräckliga löneanslag sättas uti tillfälle att ål tjensten
egna en odelad uppmärksamhet, än af ett större antal,
som, med knappare löneförmåner, måste för sin utkomst
söka andra biförtjenster, jag äfven för min del finner den inskränkning
uti tjenstemännens personal, som af Utsk. blifvit
föreslagen, lämpligen böra äga rum; men, betraktande vigten
af de göromål, som, enligt nu gällande instruclion, åligga
hvardera af förbemälde, jemte secret., för närvar, vid
Riddarhuset anställda tjenstemän, kan jag, efter en sådan
verkställd jemnförclse, icke dela Ulskls mening, att fiscalstjensten
bör såsom ett faststäldt embete upphöra, ulan anser
det med motionen åsyftade ändamål, inskränkning af tjenstemännens
antal och besparing uti de utgående löneanslagen,
fast hellre kunna vinnas derigenom, att en cancellistbestållning
vid närvar, innehafvares afgång indrages, och att
af de göromål, som hittills af cancellisterna blifvit ombesörjda,
någon del å fiscalen öfverflytias. I’å ofvan anförda
skäl finner jag mig icke kunna tillstyrka bifall till motionen,
men anser likväl anledn. för Utsk. att till R. o. Ad:s
ompröfvande hemställa, om icke Ridd.direct. kunde anmodas
att innan nästa riksdag uppgöra och då till R. o. Ad.
inkomma med förslag såväl till en sådan fördelning af göromålen
mellan Riddarhusets ofvanberörde tjenstemän, hvarigenom
en cancellistbeslällning kunde indragas, som till den
förändrade lönereglering, hvilken i anledn. deraf kunde blifva
nödig, äfvensom att vid dessa tjenstemäns afgång från deras
innehafvande befattningar vidtaga de åtgärder, som till
4°4
Den 3o Juli c. m.
ofvanberörde inskränkning uti tjenstemannens antal lända och
af Direct. pröfvas lämpliga.
Gr. Ström fel t: Jag delar icke pjuralitetens inom Utsk.
tanka, angrde indragning af ridd.fiscalstjensten.
De under Ridd.direclts förvaltning ställda fonder och
medel uppgå till det betydliga belopp af nara en half million
ridr b:co samt ökas årligen; och för publika cassör
pied ringare fond har behofvet visat sig af särskild ombudsman.
Uti åtskilliga af de testamentariska dispositioner ad pios
usus, hvilka äro lemnade till Ridd.direcUs värd, förutsattes
uttryckligen, att ridd.fiscaj bör linnas, och särskilda arfyoden
äro nästan å hvarje fond anvisade till denna tjensteman.
Enligt 3 art. 27 § af instructionen för Ridd.direct.
åligger det jemväl ridd.fiscalen att, då frågor af juridisk
beskaffenhet förekomma i Direct., tillse, att ingen olaglighet
dervid förelöper, samt att, om lian förnimmer någon
olaglighet blifva af Riddarhusets tjenstemän begången, denr
samma till rättelse hos Direct. anmäla.
Ridd.liscalens befattning med bevakningar, lagsökningar
och rättegångar för Riddarhusets räkning hafva visserligen
icke valdt vidsträckta i sednare tider; men vid en förestår
ende reglering af vårt penninger och creditvasende torde
dessa förhållanden snart nog kunna förändra sig, och vid
en sådan tidpunkt anser jag, för min del, det vara mindre
lämpligt att indraga denne tjensteman, sorn skall bevaka Ridr
dårhusets rätt, och öfverflytta hans göromål på en eancelr
list, hos hvilken icke behöfva sökas dp egenskaper af juridisk
insigt och erfarenhet, hvilka böra vara oundgängliga
hos en fiscal.
På dessa skäl, och nied afseende a hvad pluralitetep
inom Ridd.direct. uti dess afgifna utlåt, anfort, tillstyrker
jag, alt ridd.fiscalstjensten må bibehållas.
Lades på bordet.
Hr Hagelstam, Otto Julius, hade inlemnat följande:
I anseende till högst vigtiga enskilda angelägenheter,
hvilka under resten af sommaren fordra mitt aflägsnande
från Stockholm, kan jag icke längre hafva den äran att vara
ledamot uti R. St:s StatsUtsk., och af samma orsaker får
jag troligen icke heller tillfälle att såsom riksdagsman deltaga
uti återstoden af innevar. urtima riksmöte; hvarföre jag
får äran att härjemte återlemna min riksdagspollett för
denna riksdag.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till rr på aftonen.
lii fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den 31 Juli f. m.
4o5
Thqrsdagen den 3i Juli j 834*
Plenum kl. 9 f. m.
Frän H. Ex. Hr Gr. o. Landtm. hade till underteckn.
Ridd.secret, ankommit följande bref, som upplästes:
Hindrad af sjuklighet att i dag infinna mig på Riddarhuset,
får jag anmoda Hr Ridd.secret. derom underrätta den
äldste närvarande Grefven, pied begäran, att han, i stället
för mig, i dag måtte föra ordet hos R. o. Ad.. Stockholm
d. 3i Juli 1834.
Jacob De i.a Gardie,
I anledn. hvaraf H. Ex, Hr Gr, Brahe, Magn,, hade
öppnat plenum såsom ordförande,
Fprtsattes pröfniqgen af BancoUtskls utlåt. N:o 16 till
svar å de inom samtliga RiksSt. framställda, till Utsk. remitterade
anmärkningar vid dess under M;o 6 afgifna betänk.
med förslag till hufvudgrunder för Bankens rörelse och
förvaltning.
astid ra punkten: att vidare i afseende på de
cassacreditiv, som af Bancosty reisen beviljas,
följande stad gand en må gälla:
a) för alla gemensamt:
att innan någon lyftning af cassacreditiv till
Större eller mindre del får äga rurp, skall den,
sorn sådant c re d i t i v erhållit, för hela det beviljade
creditjvets belopp hafva till Banken åhlem
na t fullgod och af Rane ps ty reisen antagen säkerhet;
att
första folium af dep löpande räkningen
erhål les utan fo 1 i i-a fgif t, men för hy arje af de
öfriga erlägges a ridr b:co;
att för de å creditivet dragna summor beräknas
Banken 5 proc. till godo, tills betalning sker;
alt utassigneringar och a f b e t a I n i n g a r få, i
man af behof och lägenheg, verkställas å tal af
jemna 100 r:dr;
att alla å ereditiven dragna assignationer
skola med görligaste första Banken aviseras samt
deras belopp in be räknas uti bancosedelstocken,
så snart såcjai) avjs pn kom mit.
Bifölls.
b) för hypotheks-föreningar!
att, om kommande 13. St. skulle besluta uppebo
rån de t af de cassacreditiv, som åt hypotheksr
föreningar beviljas, dpt å ligger Ren hy poth eksinrättning,
) som creditiv erhållit, att 6 monader
Ben 3i Juli f. m.
efter erhållen del af R. Sl:s berörde beslut hafva
sin skuld till Banken inbetalt;
att Bancostyreisen, i händelse densamma finner
Bankens egen ställning sådant for dia, äger
att, äfven emellan riksdagarna, creditiven uppsäga,
med påföljd, att skulden då senast inom 9
månader derefter skall varda till Banken liqvidera
d;
att cassacreditiven ej få begagnas såsom stående
lån;
att, derest Bancosty reise 11, af det sätt, hvarpå
dessa c re dita v begagnas, funne anledning dertill,
att desamma af någon hypotheksfö rening
begagnas såsom stående lån, Bancosty reisen skall
deröfver i n f o r d r a förklaring af den h y p o t he k sförening,
emot hvilken sådan anledning förek
o m mit, samt derefter' äga att creditivet genast
uppsäga, så vida förhållandet ej finnes nöjaktigt
f ö r k I a r a d t;
att, då creditiv af sistnämnde anledning uppsäges,
detsamma skall 6 månader derefter till
fullo inbetalas;
att den hypotheksförening, som sålunda gjort
sig af det beviljade creditivet förlustig, icke
kan, utan R. § t: s ompröfyatidp, nytt creditiv beviljas.
Bifölls.
c) för vanliga privatbanker
hvad i nästföregående mom. finnes stadgadt i
afseende på creditiv åt hypotheksfö reningar,
utan annan förändring, än
att i afgift till Banken erlägges -g proc. af dea
beviljade su ra m a n > hvilken blifver minst 2000 r;dr.
Hr Tham, Wolrath: Då R. o, Ad. i går beslutat att
i 2i:sta punkten från rättigheten till cassacreditiv utesluta
såväl privatbanker i .allmänhet, som andra bolag och enskilda
personer, så att degna rättighet nu endast qvarstår för
hypoteksföreningen och associationer för spannmålsbelåning,
Synes mig det nu föredragna mom. lit. c af aetdra punkten
böra helt och hållet utgå; hvadan jag hos Hr Gr. och ordföranden
anhåller om den propos,, att detta mom, må förfalla.
R. o. A<j. beslöt, atf detta mom. skulle helt och hållet
förfalla.
d) för associationer och privatbanker, som i
Större s c a 1 a med belåning af spannmål sig b ef
311 a :
atf de till Bancosty reisen årligen ingifva ve
-
Den 31 juli f. ra.
der b örliga intyg derom, att de med belåning af
spannmål verkligen sig befatta, på sätt oell i den
ordning de för dem utfärdade reglementen stadga;
att Bancostyreisen, derest den skulle finna
an led n., att de åt dessa inrättningar förunnade
creditiv icke användas i och för de dermed a fsedda
ändamål, äger att, efter infordrad förklaring
och såvida densamma ej finnes nöjaktig,
ofördröjligen indraga det creditiv, som på sådant
sätt blifvit för brutet.
Bifölls.
e) för ej mindre de associationer och privatbanker,
som med belåning af spannmål sig befatta,
än äfven andra, ej särskildt nämnda bolag
samt enskilda personer:
att i afgift till Banken erlägges proc. af
den beviljade summan, om den uppgår till 2000
r:d r eller derutöfver, men för creditiv å alla mindre
summor 10 r:dr;
att af Bancos tyre Isen beror att, efter förloppet
af den tid, uppå hvilken cassacreditiv i
allmänhet högst får beviljas, eller ett år, medgifva
förnyelse deraf;
att Bancosty reisen, om så nödigt pröfvas,
jemväl äger rättighet att uppsäga större eller
mindre del af dessa creditiv, hvaraf följden i
slikt fall b lifver, att creditiv rättigheten 3 månader
efter uppsägningen minskas med -^del och
för hvar tredje månad ytterligare med -J:del, till
dess nödig nedsättning är vunnen, eller ock lieI a
c red ilivet artill inbetalning förfallet, som alltid
inträffar ett år efter dess beviljande.
Hr Tham: Uti ingressen eller rubriken till mom. lif.
e heter det: för ej mindre de associationer oell
privatbanker, som med belåning af spannmål sig
befatta, än äfven andra, ej särskildt nämnda bolag
samt enskilda personer; men efter det gårdagens
beslut, som jag nyss omnämnde, och hvarigenom cassacreditiv
blifvit beviljade endast åt hypotheksföreningar och associationer
för spannmålsbelåning, lärer numera sednare delen
af denna rubrik böra utgå. Hvad dernäst angar det
nästföljande i:sta inom., som lyder: att i afgift till Banke
11 erlägges proc. af den beviljade summan,
om den uppgår till 2000 rldr eller derutöfver,
men för creditiv å alla mindre summor 10 r:dr,
hemställer jag, om icke detta stadgande ensamt har afseende
på cassacreditiv för enskilda personer eller mindre bolag,
och jag tror således, att detta 1 mom. likaledes bör utgå.
Beträffande åter 2 morn., som stadgar: att af Banco
-
Deri 3i Ju'!i f. m.
styrelsen beror att efter förloppet af den tid,
uppå hvilken cassacreditiv i allmänhet högst får
beviljas, eller ett år, medgifva förnyelse deraf,
anser jag denna föreskrift böra bibehållas, såsom varande i
öfverensstämmelse med hvad R. o. Ad. i går under mom.
]it. cl af aitsta punkten beslutade. Hvad slutligen 3:dje och
sista mom. vidkommer, tror jag, att det äfvenledes bör qvarstå,
och jag tillstyrker altså, att R. o. Ad. må bifalla den
nu förevar, delen af 22:dra punkten under lit. e, med borttagande
likväl af sednare hälften af sjelfva rubriken jemte
hela i morn. x
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: För min del tror
jag, att hela ingressen eller rubriken til! moni. lit. e bör
utgå; ty om sednare hälften deraf borttages, får den alldeles
enahanda ordalydelse med ingressen till mom. lit. cl.
Deremot tror jag, att efter ingressens borttagande hela detta
mom. bör uppflyttas under lit. d och oförändradt bibehållas,
äfven hvad första meningen angår, hvilken, efter
min tanka åtminstone, är oskadlig.
Hr Tham: Jag skall gerna instämma med Frih. Palmstjerna,
ang:de hela ingressens borttagande, men jag kan ej
annat än vidblifva den tankan, att första meningen eller
morn. jemväl bör utgå; ty då maximum af de beviljade cassacreditiven
uti 2i:sta punkten lit. c blifvit bestämdt till 3oo,ooo
r:dr för hypotheksföreningar och till i5o,ooo r:dr för associationer,
som befatta sig med spannmålsbelåning, förmodar
jag, att ingen sådan inrättning någonsin,skall komma att
begära cassacreditiv till så ringa belopp, att det ej öfversegel’
2000 r:dr, och jag kan således ej finna annat, än att
den här föreslagna afgiften af io r:dr för cassacreditiv på
mindre än 2000 ridr endast har afseende på den creditivrätt,
som Utsk. tillstyrkt för enskilda personer och mindre
bolag, men hvilken R. o. Ad. afslagit.
Frih. Palmstjerna: Jag skulle för min del tro det
vara nödvändigt, att ifrågavar. mom. qvarstår äfven efter
det beslut, hvarigenom rättigheten till cassacreditiv blifvit
inskränkt till hypotheksföreningar och associationer för spannmålsbelåning,
på det den afgift, som af sistnämnda associationer
bör till Ranken erläggas, må blifva bestämd. All föreskrift
härom skulle eljest komma att saknas, sedan R. o.
Ad. nu afslagit mom. lit. c af denna punkt, hvilket mom.
dessutom blott angick privatbanker.
Frih. Cederström, Jac.: Icke deltagande i de föregående
besluten allt ifrån y:de punkten af nu förevar, betänk.
, anhåller jag att lili prot. få förklara, att jag i de
flesta fall finnér mig befogad att emot besluten afgifva mia
reservation, hvilken jag, efter slutad pröfning af betänk.,
skall
Den 3i Juli f. m.
skall skriftligen aflemna och nu begär, att den må åtfölja
till de öfriga RiksSt. i de delar, der inbjudning till dem
blifvit ellei- varder af R. o. Ad. beslutad. Jag kan således
ej heller deltaga i någon discussion öfver de förut fattade
beslutens tillämpning u särskilda mörn. af betänk.
Hr Tham: I anledn. af Frih. Palmstjernäs sednaste
yttrande får jag erinra, att uti det redan bifallna mom. lil. a
af denna 22:dra ponkt linnes såsom ett generelt stadgande för
alla de inrättningar, som komma i åtnjutande af cassacreditiv,
intaget, att för de å creditivet dragna summor beräknas
Banken 5 proc. till godo, tills betalning sker. Jag hemställer
således, om icke någon motsägelse ager rum emellan
detta stadgande och hvad Utsk. här under lit. e föreslagit,
att i afgift till Banken erlägges proc. af den beviljade
summan, om den uppgår till 2000 r:dr eller derutöfver. Just
med afseende härå, och då således afgiften redan är bestämd
förde inrättningar, som enligt R. o. Ad:s beslut komma
alt åtnjuta cassacreditiv i Banken, tager jag mig friheten
ännu ytterligare hemställa, 0111 icke 1 mom. under lit. e
bör utgå, såsom endast syftande på sådana bolag eller privata
personer, för hvilka ingen creditivrätt kommer att äga
rum.
Frih. Palmstjerna: Jag har för min del trott, att
Utsk:s afsigt varit att vid afgiftens bestämmande fastställa
någon olikhet emellan hypolheksföreningarna och de öfriga
associationer, för hvilka rättighet till cassacreditiv skulle
komma att aga rum, samt att Utsk. af sådan anledning utöfver
den afgift, som i mom. lit. a i allmänhet blifvit bestämd
till 5 proc. af det belopp, som å creditivet drages,
här föreslagit en ytterligare afgift af ^ proc. för sjelfva rättigheten
att äga cassacreditiv, på samma sätt som Utsk. i
det numera afslagua mom. lit. c tillstyrkt en sådan ytterligare
afgift för vanliga privatbanker. På denna grund har
jag ansett nu ifrågavar. 1 mom. under lit. e böra qvarstå,
såsom innefattande en bestämmelse, hvilken, i enlighet med
Utsk:s mening, skulle särskildt gälla för associationer, som
befatta sig med spannmålsbelåning, men icke för hypolheksföreningar.
Jag anhåller, att någon af BancoUtsk:s ledamöter
ville häröfver yttra sig och upplysa, huruvida icke
alsiglen med det föreslagna stadgandet varit den, som jag
nu angifvit.
Hr Tham: Såsom jag nyss anmärkte, innehåller denna
2a:dra punkt under lit. a ett stadgande för alla, som åtnjuta
cassacreditiv, att för de å creditivet dragna summor
beräknas Banken 5 proc. till godo, tills betalning
sker; och sedan under lit. b blifvit upptagna åtskilliga
stadganden särskildt för hypotheksföreningar, inne
10
H. 52
4io D en Si J u 1 i f. ra.
håller lit. c för vanliga privatbanker detsamma sorn för
hypolheksföreningarna, utan annan förändring, än att
i afgift till Banken erlägges ^ proc. af den beviljade
summan, hvilken b 1 i f v e r minst 2000 r:d r. Detta
sista stadgande har emedlertid blifvit af R. o. Ad. afslaget
på grund af föregående beslutet, att vanliga privatbanker
ej få några cassacreditiv, och då nu, efter min tanka,
1 mom. under lit. e på enahanda sätt blott åsyftar ett
undantag från det allmänna stadgandet för enskilda personer
och sådana mindre bolag, för hvilka, likasom för vanliga
privatbanker, ingen creditivrätt blifvit beviljad, kan jag
ej förstå annat, än att detta mom. äfvenledes bör afslås; ty
omöjligt kan jag tro det hafva varit Utskrs mening att, utom
de 5 proc. för hvad som drages, bestämma ^ procts afgift,
ehvad creditivrätten begagnas eller icke. Jag skulle emedlertid
önska, liksom Frih. Palmstjerna, att någon ledamot
af BancoUtsk. ville upplysa, huru härmed sig förhåller.
Frih. Ehrenborgh, C asp. Wilh.: Ehuru jag icke
varit närvar, vid discussionens början, torde jag få yttra
några ord om min uppfattning af saken. Jag tror det förhåller
sig som Frih. Palmstjerna sagt, att Utsk. här föreslagit
procts afgift för sjelfva rättigheten till cassacreditiv
utöfver de förut bestämda 5 proc. af det belopp, som å
creditivet drages, och äfven jag tror således, att det ifrå—
gavar. 1 mom. under lit. e bör qvarstå, såsom innefattande
en bestämmelse om rättighet för Banken att af de associationer,
som åtnjuta cassacreditiv, uppbära en bestämd afgift,
ehvad creditivet begagnas eller icke. Jag anser dock någon
förändring i redactionen böra äga rum i anledn. af den inskränkning,
R. o. Ad. gjort i rättigheten att begagna cassacrediliv.
Den sednare delen af moni., som angår afgiften
för creditiv å mindre belopp än 2000 rtdr, bör nemi., efter
min tanka, numera utgå; ty det är icke tänkbart, att hypotheksföreningar
eller associationer för spannmålsbelåning
någonsin skola begagna cassacreditiv i Banken till ett så ringa
belopp. För vidare upplysning om meningen med Utsk:s
förslag i denna del hemställer jag emedlertid, om icke någon
af Utskrs ledamöter skulle finna lämpligt att yttra sig i ämnet.
Frih. Palmstjerna: Afsigten med mina föregående
yttranden har endast varit att ådagalägga, att någon afgift
för beviljade, men icke begagnade cassacreditiv ej finnes på
något annat ställe i Utskrs förslag bestämd, och att således
det ifrågavarande 1 mom. borde qvarstå, så framt man ville,
att en afgift för sjelfva rättigheten skall äga rum. Mia
enskilda tanka är emedlertid, attén sådan afgift icke erfordras
eller är billig; och sedan förhållandet numera synes
vara utiedt, tillstyrker jag således på denna grund, att första
momentet under lit. e må utgå, och att, såsom jag förut
föreslagit, de öfriga mom:n uppflyttas under lit. d.
Den 3i Juli f. m.
Frih. Ehrenborgh: Jag är äfven af samma tanka som
Frih. Palmstjerna deruti, att jag anser hela i mom. under
lil. e kunna och böra utgå, i händelse R. o. Ad. skulle linna,
att någon afgift för sjelfva rättigheten till cassacreditiv,
utö'fver de 5 proc., som betalas för den dragna summan,
icke bör äga rum, emot hvilket beslut jag för min del ej
skulle hafva något att invända.
EJ, Ex, Hr Gr. o. Ord för, hemställde, om R. o. Ad.
bifoll, att ingressen i detta morn,, nemi. fr. o. m. orden:
för ej mindre, t, o. m. orden: enskilda personer,
skulle utgå.
Ropades ja,
II. Ex, hemställde, om R. o. Ad., på sätt Frih. Palmstjerna
föreslagit, biföll, att första afdeln. af detta morn.,
nemi. fr. o. m. orden: att i afgift, t. o. m. orden: 10
r:dr, skulle helt och hållet utgå, samt det öfriga af delta
morn. förenas med det nästföregående mom. lit. d.
bifölls.
Hr Gunther, Carl Gust.: Sedan R. o. Ad. redan i
i8:de och 2i:sta punkterna i afseende på fastighetsbelåningen
fattat beslut, som afvika från Utsk:s förslag och närma
sig till antagande af det förslag om fastighetslånens öfvertagande
af hypotheksföreningar, som Hr Lefren inom
Ut-sk, väckt och hvilket förslag finnes upptaget i BancoUlsk:s
betänk, N:o 6 pag. 27, torde det vara angeläget, att,
innan man nu går vidare, de föreskrifter blifva observerade,
som motionären framställt såsom hufvudgrunder af förslaget,
Jag hemställer således, om icke här i 22:dra punkten
bör såsom särskildt mom. intagas det stadgande, sorn innefattas
i 2:dra punkten af Hr Lefrdns nyssnämnde förslag,
nemi. att den andel i fastighetslånefonden, som hvarje hypoteksförening
skall erhålla, icke må blifva större, än som
svarar mot den folkmängd, i förhållande till hela landets
folkmängd, de län äga, hvilka utgöra hypotheksföreningens
område: hvarjemte jag äfven tager mig friheten hemställa,
0111 det icke tillika bör bestämmas, huru förhållas bör, i
händelse hypotheksföreningar uppstå endast för vissa provinser.
Jag förmodar meningen vara, att i sådan händelse
de öfriga provinserna skola få bibehålla sin rätt till fastighetslån
i Banken; men detta finnes icke uttryckt i R. o.
Ad:s om fastighetslånen fattade beslut, och ett tillägg derom
synes derföre här vara på sitt ställe. Jag har likväl icke
ämnat att i detta afseende uppgifva något redactionsförslag,
enär jag förmodat, att någon af de flera värda ledamöter,
som förut lillhandagått med redactionen af besluten, äfven
här skulle benäget åtaga sig detta åliggande; jag har endast
velat fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på nödvändigheten
af ett stadgande i del hänseende, jag nu haft aran antyda.
4(2
Pen 3j Juli f. m.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Då jag varit
hindrad att öfvervara discussionen om a a i dra punkten,
a.nb,åller jag att reservationsvis få anföra, att jag vid mom.
lil, ,a, ang:de den säkerhet, som hör ställas (öp ettbeviljadt
cassacrediti.v, innan det får lyftas, anser det tillägg hafva
hort göras, att denna säkerhet .ej skulle få bestå uti faStighetsinteckningur,
utan i publika papper eller annan egendom,
soip lätt kan föryandlas, Jag liar trott detta vara nödvändigt,
emedan ,med den stora fond för hy po t heks fören inga
r, som redan blifvit lernpad, jag annars ej ser någon säkerhet
för Banken att icke blifva inblandad i dessa föreningars
affärer. Redan nu får Banken ofta, för att undgå förlust,
inropa en belånad egendom, som mäste executivt försäljas,
och en längre tid åtgår sedermera, innan den kan
realiseras. Dock har detta varit af mindre betydenhet, så
länge det blott varit fråga om enskilda fall; men från den
stund, hela provinser blifva pantsatta mot löpande sedlar,
ser jag häruti en stor våda. Skulle hypotheksföreningarna
pj kunna fullgöra sina åligganden, komma de säkerligen med
begäran, att R, St. skola taga dem underarmarna, och man
kan icke veta, hvad följden häraf skulle blifva, eller om
man icke skulle äfventyra en återinblandning af Banken,
som måhända nödgades öfvertaga fastigheterna, Efter min
tanka borde således Bankens säkerhet för cassacreditiven alltid
bestå af sådan egendom, som lätt kan förvandlas i penningar,
och tillgång härtill finnes såväl i åtskilliga publika
papper sora i exportabla effeeter, Jag har nämnt detta
här, emedan jag, för mm del, ansett nyttigt, 0111 det blifvit
infördt i sjelfva grunderna för Bankens lånerörelse. Jag
medgef dock, att det äfven sedermera kan införas bland de
reglementariska föreskrifterna,
Frih. Palmstjerna: Jag kan ej finna någon nödvändighet
i dgt stadgande, Hr Gunther föreslagit. R, o. Ad.
beslutade i går, att man borde hafva det förtroende till
Bnncofullraägtige, att till deras bedömande kunde öfverlemnas
att fördela tillgångarna emellan de associationer, som
anmäla sig ti|l cassapredjtiv; och då den nu väckta frågan,
såsom mig synes, redan ingår i detta beslut, kan jag ej finpå
behofyet af något särskildt tillägg här.
Frih. Ehrenborgh; Jag har tyckt mig finna, att Hr
Gunther åsyftar ett reglementarisk! stadgande i anledning af
R. 0. Adis beslut om fastighetslånefondens öfverflyttning till
hypotheksföreningar; jag skulle likväl tro, att de föreskrifter,
som i detta afseende blifva nödiga, och till hvilka Hr
Lefren uppgifvit hufvudgrunder, som finnas intagna i BancpUtskis
befäiil;. Nio 6, i allt fall blifva föremål för Utsk;s
öfverläggning, i händelse de öfriga RiksSt. antaga R. o. Adis
inbjudning att instämma i beslutet pm fastighetslånep. Äfven
jag tror, att i sådant fall särskilda föreskrifter om fou
-
Den 31 Joli f. ra.
4*3
dens fördelning blifva nödvändiga; men dä Utsk, ändock
mäste inkomma med förslag till jemnkning emellan de i
IliksSf. fattade olika besluten, tror jag ej, att vi nu behöfva
upptaga tiden med discussion om dessa föreskrifter, helst
de bäst utarbetas af Utsk. Jag hemställer således, om ej
motionen kunde få förfalla för närvarande.
Hr Gunther; Till svar på hvad Frih, Palmstjerna anfört
får jag blott erinra, att jag stödt min framställning på
R, o, Ad:s beslut, att jnga handlingar till erhållande af lån
på fastighet få i Banken emottagas längre än till den i Jan,
1835. Det är således nödvändigt att få veta, om meningen
härmed ar, att de provinser, der inga hypotheksföreningar
uppstå, skola blifva ulan alla fastighetslån. När It. o. Ad,
antagit Hr Lefre'ns förslag i hufvudsaken, synes man ej böra
stympa förslaget; jag kan dock ej göra mer än öfverlemna
saken till R. o. Ad:s behag.
Hr L,efre'n, Joh. Pehr: De, som nitälska för framgången
af den beslutade inbjudningen till de öfriga RiksSt,
aft instämma i R. o, Ad:s beslut, angpie fastighetslånen,
hafva ej skäl att så knapphändigt förbigå Hr Giiuthers nu
väckta förslag; ty man skall i annat fall hafva större svårighet
alt få de öfriga Stånden att ingå på beslutet. Jag
säger icke detta af någon förkärlek för förslaget, såsom varande
kommet från mig, ty det har en gång förfallit, och
jag har icke för min del velat uppväcka de döda; men de,
som önska framgång deråt, böra icke förbise nödvändigheten
af en billig fördelning utaf den ifrågavar. fonden, såsom
vilkor för hoppet, att de öfriga RiksSt. skola ingå på förslaget,
Jag har, då frågan förevar i Utsk,, uppgjort en
tarif på den fördelning af fastighetslånen, sorn för närvar,
äger rum emellan de särskilda länen; och jag har nu i min
hand en lista, med hvars uppläsande jag icke vill besvära,
men hvilken utvisar ett sådant förhållande, att somliga län,
såsom Jemtlands och Gottlands, icke hafva ett runstycke af
fonden, under det Östergöthlands län ensamt har aa proc.
Det är isynnerhet nu, då fråga är om fondens Öfverlemnande
till hypotheksföreningar, angeläget att tillse, att icke vissa
provinser rycka till sig alltsammans,
Hr Gunther: Till hvad jag förut yttrat får jag blott
tillägga, att jag anser saken af sådan vigt, att ehuru jag nu
vill inskränka mig till ett förbehåll att, på sätt Frih, Ehrenborgh
föreslagit, framdeles få frågan under öfverläggning,
nödgas jag, i händelse sådant icke medgifves, bifoga min
reservation emot det hufvudsakliga beslutet vid den af R. o,
Ad. beslutade inbjudningen till de Öfriga RiksSt,
Frih. Ehrenborgh: För min del inser jag visserligen
nödvändigheten af det nu väckta förslaget, såsom ett vilkor
för verkställigheten af det hufvudsakligasle beslutet, ang:de
4*4
Den 3i Juli f. m.
fastighetslånen, ehuru jag skulle tro, att det lämpligast kunde
intagas i det reglementariska; men lika med Hr Lefre'n
finner jag det vara af vigt, att någonting härom på förhand
bestämmes för att förmå de öfriga RiksSt. att bifalla den af
R. o. Ad. beslutade inbjudningen, och jag skulle i sådant
afseende vilja tillstyrka antagandet af de hufvudgrunder för
fördelningen, som Hr Lefre'n föreslagit i betänk. N:o 6. Jag
tror emedlertid icke, att ett sådant beslut på detta ställe
bör intagas, utan hemställer, om icke nu den af Hr Gunther
väckta fråga bör såsom särskildt tillägg blifva föremål
för öfverläggning först efter slutad pröfning af Utskts
betänk,, på samma sätt som R. o. Ad. förut beslutat, angtde
ett af Frih, Palmstjerna föreslaget tillägg. Man skulle härigenom
undvika att nu afbryta öfverläggningen om de särskilda
punkterna af Utskts förslag.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: I händelse R. o. Ad.
skulle vilja besluta att uppskjuta med den nu väckta frågan
om fastighetslånefondens fördelning, intilldess pröfningen af
förevar, betänk, blifvit slutad, vågar jag föreslå, att man
jemväl uppskjuter med expedierandet af den beslutade inbjudningen
till de öfriga RiksSt. Jag skulle likväl tro det
bästa vara, att man nu endast bestämmer, såsom bihang till
det förut fattade beslutet, att man framdeles vill reglera om
fondens fördelning, eller ock, att man nu genast antager Hr
Lefrens förslag, sådant det finnes intaget i betänk. N:o 6.
Frih, Ehrenborgh: Då det är möjligt, att en eller
annan ledamot finnes, som icke tagit kännedom af Hr Lefre'ns
omnämnda förslag, hemställer jag, om icke öfverläggning^
derom lämpligast uppskjutes, tilldess pröfningen af
Utsk;s betänk, blifvit slutad, hvaremedlertid expedierandet
af den beslutade inbjudningen äfven torde böra hvila.
H, Ex, Hr Gr. o. Ordför, hemställde, om R, o. Ad.
ansåg, att öfverläggningen rörjde nu ifrågavar, ämne borde
uppskjutas, tills BancoUtskts utlåt. ]\:o 16 blifvit till slut
pröfvadt, och att expedierandet af den af R. o. Ad. förut
beslutade inbjudning borde intilldess fördröjas.
Ropades ja,
IV. Utlåning emot hypothek af actieroch publika
papper, samt af Bankens egna obligationer,
härrörande från dess före år i83o gjorda
upplåningar.
ss3:dje punkten: att belåning af actier och publika
papper ej allenast må få fortfara, utan äfven,
i mån af tillgång, kunna utsträckas, med
iakttagande;
att såsom hypothek må antagas och belånas
a) till fulla capital belo ppe t:
Den 31 Juli f. m.
415
Bankens egna obligationer, härrörande från
dess före i83o gjorda upplåningar;
Riksg.contrs före sistl. riksdag mot 5 procls
ränta utfärdade obligationer, samt de s. k. lottsedlarna
för Trollhätte slussverk.
Underteckn. R i d d.Sec re t.: I afseende på denna punkt
bar Högv. PresteSt. beslutat den förändring i mom. lit. a,
att orden: före sistl. riksdag, skola utgå och vid slutet
tilläggas: Ulldiscontens invisningar på tre månader, ställda
på Riksg.cont. och af detsamma accepterade, dock med afdrag
af räntan. Det öfriga i denna punkt är af PresteSt.
bifallet. BorgareSt. har bifallit momln a och 6, men afslagit
inom. lit. c, och BondeSt. har bifallit liela punkten oförändrad.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag hemställer, om ej R. o.
Ad. skulle finna för godt att instämma i PresteSt:s beslut,
att alla Riksg.cont:s obligationer mot 5 proc. böra belånas
till fulla beloppet, ehvad det tillkommit före eller efter sista
riksdagen. Då Riksg.cont. jemväl är ett R. St:s verk,
synas dess obligationer böra åtnjuta samma förtroende som
Bankens egna, och då ingen belåning kan äga rum, utan
att särskild förbindelse af låntagarne aflemnas jemte hypotheket,
lärer ingen förlust för Banken kunna befaras; men
deremot skulle Riksg.cont:s förvaltning i betydlig mån försvåras
genom minskad credit, om man medelst nedsättning i
belåningsrätten för dess obligationer nedsatte dessas värde i
allmänna opinionen. Alla dessa skäl tala således för antagande
af PresteSt:s beslut i denna del, hvilket jag altså tillstyrker.
Gr. Cronhjelm: Äfven jag finner det vara principenligast,
att det ena af R. St:s verk till fulla beloppet belånar
det andras obligationer; och ehuru jag, i motsats mot
den värde ledamoten, som vi nyligen hört hysa farhåga, att
Banken icke skulle kunna blifva utaf med alla sina lånetillgångar,
fruktar, att dessa skola komma att lida en nog
stark påkänning genom den nu jfrågavar. belåningsrätten för
Riksg.cont:s obligationer, kan jag således ej annat än instämma
med Hr Lagerhjelm, att alla af Riksg.cont. utfärdade
obligationer mot 5 proc. må kunna såsom hypolhek
belånas till fulla beloppet.
Frih. Cederström: Jag skulle instämma i Hr Lagcrhjelms
förslag om oinskränkt belåning af Riksg.contts obligationer,
så framt jag trodde det vara förenligt med Bankens
skyldighet att alltid inlösa sina egna utgifna förbindelser;
men då Riksg.cont:s obligationer kunna blifva utelöpande
till så stort belopp, att en oinskränkt belåning deraf
skulle kunna hindra Bankens förmåga att alltid invexla sina
egna sedlar, tillstyrker jag qvarstående vid det beslut, soln
4i6
Den 3i Juli f. m.
i detta afseende vid sista riksdagen fattades. Det synes,
som JR. o. Ad. lemnar nog mycket å sido Bankens skyldighet
såsom vexelbank för afseendet på de fordringar, man
gör sig på Banken såsom lånebank; ty det är klart, att om
man beslutar en skyldighet för Banken att belåna vissa papper
till obestämd summa, betager man Bancostyrelsen ali
möjlighet att beräkna Bankens förmåga att få honorera egna
förbindelser. Jag skulle således tro, att man nu icke bör
frångå den summa, som vid sista riksdagen bestämdes för
belåning af actier och publika papper, och jag skulle dervid
endast vilja tillägga en uttrycklig föreskrift, att sådan
belåning icke får ske utöfver den dertill anvisade summans
belopp.
Frih. Palmstjerna: Jag instämmer med Hr Lagerhjelm,
och får såsom ett nytt skäl anföra, alt icke några af Riksg.-  cont. före sista riksdagen utgifna obligationer numera är
utelöpande. De, som för närvarande äro ute, hafva blifvit
utgifna efter sista riksdagen, så att jag förmodar, attTJtskrs
förslag om uppförande i en särskild class af Riksg.contts före
sisth riksdag utfärdade obligationer härrör från något
missförstånd, dervid meningen måhända varit att afse sådana
obligationer, som före denna riksdag blifvit utgifna.
Hvad för öfrigt beträffar den befarade påkänningen i Banken
och vådan af en belåning till obestämdt belopp, torde
jag få erinra, att correctivet redan ligger i ett föregående
beslut, som inskränker Bankens lånerörelse inom vissa
gränsor, beroende dels af silfverfonden och dels af lånerörelsens
nuvar. belopp. Någon för Banken farlig påkänning
af de här ifrågavar. lånen emot hypothek af actier och publika
papper kan således ej komma i fråga, och jag tillstyrker
för min del bifall till mom. lit. a i denna punkt,
med uteslutande af de i sista meningen förekommande orden:
före sisth riksdag.
Hr Lagerhjelm: En talare har anmärkt, alt det icke
vöre förenligt med beslutet om realisationen, att såsom skyldighet
ålägga Banken att belåna vissa publika papper till
fulla beloppet. Jag får i anledn. häraf fästa hans uppmärksamhet
derpå, att i ingressen till denna punkt står, att belåningen
skall ske i mån af tillgång. Det är således ej
fråga om någon skyldighet för Banken att alltid utgifva
dessa lån äfven med nya sedlar, utan blott om rättighet till
detta slag af lånerörelse, då Bankens egen säkerhet och tillgångar
det medgifva. Bancostyrelsen äger ju dessutom isin
magt att bestämma tiden för dessa låns indragning, så
att, i händelse det skulle finnas äfventyrligt att utställa dem
på 6 månader, kan liden inskränkas till 4> 3 eller 2 månader.
Mitt förslag förutsätter endast, att R. St. skola förvalta
Riksg.cont. på ett för dem sjelfva så värdigt sätt, att
dess
Den 31 Juli f. m.
417.
dess utgifna obligationer icke må falla i värde hos allmänheten,
utan blifva gångbara; och det är klart, att om dessa
obligationer utställas på mindre summor och kunna i Banken
belånas under viss tid till folia beloppet, skola de blifva
gångbara och öka rörelsecapitalet, hvilket, långt ifrån
att stå i strid med de föregående realisationsbesluten, synes
conformt med ideen att tillskapa nytt rörelsecapital. Om
Riksg.cont. utställer en half eller hel million sådana obligationer,
och dessa kunna när som helst i Banken belånas,
skall hvar och en vara belåten med att äga dem, och de
få samma egenskap som circulerande statspapper, med den
fördel derjemte, att de icke kunna falla i värde, utom tilläfventyrs
då Banken ser sig nödsakad att vägra deras belåning.
Jag kan således ej annat än på det högsta tillstyrka
R. o. Ad. att i denna del fatta samma beslut som PresteSt.,
hvarigenom man kunde hoppas, att Riksg.conl:s obligationer
skulle komma att öka rörelsemedlen i landet.
Frih. Ehrenborgh: Jag instämmer i Hr Lagerbjelms
framställning och anser af högsta vigt, att Riksg.contCs obligationer
få belånas till fulla beloppet; dervid jag för öfrigt,
då jag ej kan föreställa mig annat, än att Riksg.cont. för
sina obligationer får en bestämd amortissementsfond, ej ser
någon våda för Banken. Men jag går längre än Hr Lagerhjelm
och vill icke blott, att i afseende på Riksg.contts obligationer
orden: före sisth riksdag, må uteslutas, utan
jag önskar äfven för min del, att orden: mot 5 proc:s
ränta, likaledes mätte borttagas, så att punkten helt enkelt
komme att lyda: å alla af Riksg.cont. utfärdade obligationer.
Räntefoten kan falla, och jag vet icke, hvarföre
sådana obligationer, som Riksg.cont. framdeles kan komma
att utställa mot 4 proc., skulle vara från belåningsrätten
uteslutna.
Hr Lefre'n: Det är ej min mening, att vid behandlingen
af detta första mom. under lit. a äfven ingå i öfverläggning
mom:n lit. b och c af nu förevar, punkt; men
jag anhåller, att Herrarna ville fästa uppmärksamhet vid det
samband, som äger rum emellan punktens särskilda afdelningar,
hvarigenom man nu lätt kan komma till klarhet i
afseende på mom. lit. a. Utsk. har nemi. skiljt emellan sådana
papper, som ansågos böra belånas till fulla beloppet,
och sådana, för hvilka belåningsrätt till vissa proc. redan
förut var gifven, samt slutligen sådana, åt hvilka belåningsrätt
i allmänhet till vissa proc. borde gifvas. Att nu Utsk.
i första kategorien, eller bland dem, som kunna belånas till
fulla capitalbeloppet, jemte Bankens egna obligationer uppfört
Riksg.cont:s före sisth riksdag mot 5 proc:s ränta utfärdade
obligationer samt de s. k. lottsedlarna för Trollhätte
slussverk, har sin grund deri, att dessa pappe/ redan förut
10 II. •'> >
Den 3i Juli £, m.
haft en sådan belåningsrätt sig tillagd. Trollhätte slussverks
lottsedlar slä också öfver 100; och hvad Riksg.cont:s obligationer
beträffar, fanns, åtminstone då betänk, skrefs, någon
del ännu utelöpande af dem, som blifvit utfärdade före
sisth riksdag. Jag skulle derföre tro, att man icke bär uti
mom. lit. a bör intaga alla Riksg.contts obligationer, eller
tillägga dem framför andra lika säkra papper belåning till
fulla beloppet; det vore endast ett konstladt medel att uppehålla
dem i värde, hvilket skulle hafva till följd, att om
de tolle, måste antingen Banken vidkännas förlusten eller
Riksg.conf. särskildt ersätta dem, och långt ifrån att härmed
gagna obligationernas credit, skulle den mera skadas.
Om man således anser, att orden: före sisth riksdag,
höra utgå, tror jag, att man åtminstone icke till detta mom.
hör hänföra alla Riksg.cont:s obligationer, utan till mom.
lit. c, til! öfverläggning hvarom vi innan kort komma.
Hr af Robsahm, Carl Reinh.: Jag instämmer till
alla delar med Hr Lefre'n, men anhåller, att i detta mom.
äfven måtte intagas Armeens Pensionscassas obligationer,
hvilka jag anser såsom de säkraste af alla. För öfrigt tillstyrker
jag, att mom. förblifver oförändradt.
Frih. Palmstjerna: I anledn. af Hr Lefre'ns yttrande
får jag ur en tableau öfver Riksg.conCs ställning, som jag
just nu har till hands, meddela den närmare upplysning, att
Riksg.cont:s före i83o utgifna obligationer, som ännu äro
utelöpande, icke uppgå till fullt 10,000 r:dr och äro dels
förfallna, dels uppsagda, så att de numera icke löpa med
ränta, ehuru de icke blifvit presenterade till inlösen, hvilket
också var orsaken, hvarföre jag, då jag sednast yttrade
mig, ansåg, att inga sådana obligationer voro utelöpande.
Sedan sista riksdagen har Riksg.cont. deremot utfärdat obligationer
till ett belopp af emellan 1 och 1 millioner, och
dessa gå med fulla 5 proe:s ränta. Om dessa få belåningsrätt
till fulla beloppet eller, såsom hittills skett, till 00 proc.,
kan vara temligen likgiltigt; men att nedsätta dem i den af
TJtsk. föreslagna 3:dje classen, och således gifva dem en belåningsrätt
till blott 75 proc., vore, efter min tanka, en åtgärd,
hvilken, om ej med afsigt, dock i sjelfva verket skulle
leda till nedsättning i Riksg.contts credit. Jag skulle likväl
å andra sidan tro det icke heller vara möjligt att stadga,
att alla Riksg.contts obligationer böra till fulla beloppet
i Ranken belånas; ty min öfvertygelse är, att Riksg.contts
skuld bör omsättas i 4 procts-obligationer; och då kan man
ej vänta att få capitalet al pari, eller att obligationerna skola
blifva gångbara till sitt fulla nominalvärde. Men hvad
de redan utfärdade obligationerna angår, hvilka löpa med
5 procts ränta, tror jag, att de alltid skola bibehållas i så
högt värde, att de, utan äfventyr af förlust, kunna belånas
åtminstone till så nära fulla beloppet som go proc.
Den 3i Juli f. ai.
4 >9
Ilr Hegardt, Christ. Bernh.: Inledningen till denna
23:dje punkt lyder sålunda: att belåning af actier och
publika papper ej allenast ra å fo r t fa r a, utan äfven,
i raan af tillgång, kunna utsträckas med
iakttagande &c. Efter min tanka skulle likväl den här
till obegränsadt belopp medgifna utsträckningen af ifrågavar.
lånerörelse på publika papper kunna blifva af menligt
inflytande, och jag tror således det vara vigtigare att för
densamma bestämma en viss anslagssumma, såsom hittills
skett. För närvar, utgör detta anslag ~ million, hvilket måhända
kan utsträckas till i million, men icke deröfver. Hvad
derefter morn, lit. a särskildt angår, anser jag Riksg.eont:s
före sisth riksdag utgifna obligationer kunna helt och hållet
utgå, enär så få af dem ännu äro i omlopp, och dessa dessutom
redar) äro förfallna, så att de troligen aldrig komma
att begagnas för belåning, I afseende åter på Riksg.contts
öfriga obligationer instämmer jag med Hr Lefre'n och tror,
att försigtigheten eller omtankan för alla statens obligationers
credit väl fordrar, att de erhålla belåningsrält, men
anser lika angeläget, att den icke bestämmes till vissa proc.
och minst till fulla capitalbeloppet, utan må bero af gångbara
värdet. Jag skulle derföre tro, att man borde öfverlemna
åt Bancostyrelsen att vid förhållandet till räntefoten
och gångbara värdet bestämma, till hvad belopp Riksg.contts
obligationer må kunna belånas, i hvilket fall frågan härom
synes böra nedflyttas till efterföljande mom. lit. c.
Hr von Troil, Emil: Hvad först angår tillgångarna
för publika pappersbelåningen, kan jag ej förena mig med
den siste värde talaren, att de böra bestämmas till ett visst
belopp. Jag anser nemi., i fortsättning af hvad jag under
sista plenum yttrade derom, att sådana förhållanden kumla,
uppkomma, att Banken icke får utlåna hvad som blifvit anslaget
till hypotheksföreningar och associationer för spannmålsbelåning,
högst nödigt att vara betänkt på andra utvägar
för Banken att kunna utsläppa dessa tillgångar för rörelsen.
Man svarar mig då, att tillgångarna, i händelse hypotheksföreningar
icke anmäla sig till erhållande deraf, alltid
skulle kunna anvä'ndas i discontväg; men detta är icke
förhållandet, ty roan finner, alt det för närvar, icke sällan
inträffar, alt Bancodiscontverket har outlånta delar af sina
fonder. Jag tror också, att, under sådana förhållanden,
belåning på publika papper är den bästa utvägen att få
Bankens tillgångar använda, emedan Banken der alltid äger
en säker och hastigt realisabel pant. Beträffande derefter
den särskilda frågan om belåningen af Riksg.contts obliga-:
tioner, bör det märkas, att dessa obligationer äro af tre
sorter. Först sådana, som äro utgifna före iS3o; och att
gifva dem belåningsrätt till fulla beloppet är åtminstone
oskadligt efter de upplysningar, som vunnits om den ringa
\
Den 31 Juli f. m.
qvantitet deraf, hvilken ännu är i omlopp. Den andra sorten
är sådana obligationer, som blifvit utfärdade efter sista
riksdagen intill den närvarande, och dessa kunna icke alltid
antagas vara säljbara till sitt fulla nominalvärde; åtminstone
har det blifvit berättadt, att Riksg.cont. för icke länge
sedan på flera veckor ej fått en enda r:dr tecknad till
upplåning, och häraf måste det vara gifvet, att Riksg.cont:s
sednast utfärdade obligationer icke hafva den credit, att
Banken skulle kunna med säkerhet påräkna att alltid få sälja
dem för pari. Häraf följer, att dessa obligationer icke
heller utan våda för Banken kunna helånas till fulla beloppet;
men är åter fråga att upphöja dessa obligationer uti
en särskild class och bestämma deras belåning till 90 proc.,
så har jag ingenting deremot i anseende till dessa obligationers
fördelaktighet och höga räntefot. Den tredje sorten
är slutligen sådana obligationer, som hädanefter komma alt
af Riksg.cont. utfärdas, och jag har med nöje hört ordföranden
i StatsUtsk. uppställa den grundsats för utfärdandet,
att dessa obligationer borde upptagas med lägre fixerad ränta
och i stället varierande capitalrabatt; men så beskaffade obligationer
kunna omöjligen belånas till fulla beloppet, ty det
vöre orimligt, orp nian kunde den ena dagen köpa dem på
Börsen för 90 proc. och den andra dagen finge belåna deni
j Banken till pari. Det är således nödvändigt, att åtminstone
denna tredjei sort nedflyttas i en lägre class eller till
mom. lit. c.
Hr Gunther: Det förundrar mig, att åtskilliga bland
de ledamöter, sorn för några dagar sedan ansågo Riksg.cont.
icke hafva styrka att öfvertaga Bankens fastighetsbelåning,
nu yrka, att Riksg.cont:s obligationer böra belånas till fullt
nominalbelopp. Jag finner för min del obilligt, att Banken
skulle få vidkännas någon uppoffring för att uppehålla Riksg.-  cont:s credit, och jag kan således icke medgifva, attRiksg.-  conl:s sedan sista riksdag utgifna obligationer i detta mom.
intagas för att få belåningsrätt till fulla beloppet; det må
för öfrigt bero på särskild öfverläggning vid mom. lit. c,
huruvida dessa obligationer skall tilläggas någon högre belåningsrätt
än andra publika papper i allmänhet. Hvad åter
Armeens Pensionscassas obligationer angår, hoppas jag, att
ingen lärer medgifva ett sådant undantag för dem, att de
framför andra papper skulle f& till fulla beloppet belånas.
Jag bestrider det åtminstone för min del.
Hr Lagerhjelm: Här är blott fråga om Riksg.cont:s
mot 5 proc. utgifna obligationer, och på dessa synes Banken
icke kunna göra någon förlust. Såsom enda skälet att
bestrida mitt förslag har man åberopat den omständigheten,
att Riksg.cont. för icke länge sedan förgäfves sökt att upptaga
lån mot 5 proc. Detta är emedlertid en alldeles ny
erfarenhet, och förhållandet har förut varit sådant, att dör
-
Dcu 3i Juli f. iu.
4 21
raina knappt blifvit öppnade, förrän Riksg.cont, baft den
begärda summan fulltecknad; flera orsaker torde linnas till
det nu sednast inträffade motsatta förhållandet, och om dessa
fortfara, blifver följden, att Riksg cont, icke kommer att
utgifva några 5 procts obligationer, i hvilken händelse milt
förslag skulle komma att af sig sjelf förfalla. Jag har för
öfrigt icke gjort mig försäkrad, att ifrågavar. obligationer
alltid skoja hajla sig vid pari. De kunna stå stundom öfver,
stundom under; men då Banken jemte hypotheket får
särskild förbindelse af låntagaren, har jag, utan ali våda för
Banken, ansett belåning till fulla beloppet kunna ske förnämligast
för att åt dessa Riksg.contts obligationer gifva full
rörlighet eller gångbarhet i den större rörelsen. Jag vill
emedlertid gerna inskränka mig dertill, att deras belåningsrätt
bestämmes till 90 proc., om man för sådant ändamål
•yi11 besluta ett särskildt morn,; min mening har blott varit,
att då Banken jemte hypotheket fäster sig vid låntagarens
namn, ingen fara någonsin kan uppstå, och att å andra sidan
jag icke vet, hvarföre Riksg,contts med så hög räntefot
sorn 5 proc. utgifna obligationer skulle, till skada för deras
credit och användbarhet i rörelsen, nedsättas till en belåning
af eudast 75 proc.
Hr Lefre'n: Det är nödigt, att man i fråga om belåning
på publika papper ihågkommer, att dermed icke bör
afses något bemödande att uppehålla dessa pappers värde i
rörelsen, utan endast Bankens rättighet att mottaga deni
som säkerhet. Att härvid bestämma högre belåningslätt, än
papperens gångbara värde, är ett taskspeleri, sora snarare
skadar, än gagnar dessa pappers credit; oph dåUtsk-i morn.
lit. c såsom allmänt stadgande föreslagit en belåningsrätt till
tre fjerdedelar af gångbara värdet, tror jag, att Utsk, gått
så långt, som map lämpligen kan gå. Likasom jordegendom
icke belånas till fulla beloppet, utan blott till ep viss del
af gångbara värdet, bestämdt genom taxeringsvärdet, bör
äfven förhållandet vara här, så framt man ej vill åstadkomma
de belånade papperens misscredjt. Kunna de säljas, behöfva
de icke belånas; men det är för sådana tillfälliga conjuucturer,
då de icke äro säljbara, som det är nyttigt, att
de kunna belåpas till nedsatt valör, Lika angeläget är dock,
alt man icke gör sig den fåfänga mödan att härigenom uppehålla
deras värde i rörelsen; och det är ur denna åsigt,
sora jag bestrider förslaget om belåning af Armdens Pensionscassas
obligationer (ill fulla beloppet, Jag är sjelf directör
i denna cassa och nitälskar så varmt sorn någon för
dess bästa; men jag är öfvertygad, att om man genom konstlade
medel vill söka att höja värdet å cassans utgifna obligationer,
skola de nedtryckas, i stället att dg po hafva en
benägenhet att gå uppför. Jag är också Öfvertygad, att de
andra RiksSt. aldrig skola ingå på ett sådant förslag, ehuru
D en 3i Juli f. ni.
den säkerhet, som dessa obligationer erbjuda , är, efter
hvad hvar man känner, alldeles osviklig och uppgår ända
till 4°o proc. Men just derföre behöfva dessa papper inga
konstgjorda methoder för att gå lill pari; tvärtom skall i
sådan händelse publiken tro dem vara sämre, än de verkligen
äro. Jag afstyrker således denna välmening för Armeens
Pensionseassa på samma grunder, som jag afstyrker
full belåningsrätt för Riksg.contrs. sedan sista riksdagen utgifna
5-procts-obligationer. Deremot instämmer jag med
lir v. Troil, att belåningen af dessa sistnämnda gerna kan
bestämmas till 90 proc., och jag förenar mig äfven i öfrigt
till alla delar med Hr v. Troil.
Frih. Ehrenborgh: Jag har endast begärt ordet för
att lätta ett af mig begånget misstag, då jag trodde, att
bela 23:dje punkten nu var under öfverläggning. Min mening
har icke varit, att äfven sådana obligationer, som Riksg.-  cont. kan komma att utfärda mot 4 procrs ränta och varierande
capital, skulle få belåningsrätt till fulla nominalbeloppet;
och jag har redan vid ett föregående tillfälle i afseendn
på Armeens Pensionscassas obligationer yttrat samma
åsigter, som Hr Lefre'n nu framställt. Min tanka i denna
fråga är, att man borde öfverlemna åt Bancöstyrelsen att
bestämma lill hvad belopp de särskilda slagetr af publika
papper kunna belånas; men om man vill reglementera, är
det bättre att bestämma lågt, än högt värde. Skälen härför
hafva redan blifvit fullständigt utredda; och då ämnet
egentligen tillhör mom. lit. c, torde det vara för tidigt att
nu vidare ingå deruti.
Hr Tham: Efter Hr Lefrdns omständliga och fullständiga
utredning af ämnet anhåller jag blott att dervid få göra
några få tillägg. Jag måste först bestrida, att tillgångarna
för belåning på publika papper inskränkas till en viss
summa; ty då det stadgas, att denna belåning skall ske i
mån af tillgång, måste detta rapportera sig lill föregående
beslut, och innehåller sårledes tillräckligt correcliv emot för
stor utsträckning i denna del af lånerörelsen. Hvad åter
angår de i sista meningen af mom. lit. a förekommande orden:
före sistlidne riksdag, gagnar det till intet, sedan
dpt blifvit upplyst, att af Riksg.eonUs före sista riksdagen
utfärdade obligationer numera finnes utelöpande blott
ett belopp af 10,000 }\:dr, sorn dessutom redan äro förfallna
och uppsagda, så att belåning deraf aldrig kommer
i fråga. Men beträffande de obligationer, som Riksg.cont.
sedan sista riksdagen utfärdat, instämmer jag med Hr v.
Troil, att de åtminstone icke böra belånas öfver go proc.,
och skälet är, att om Banken skulle nödgas försälja dem lill
fägre pris, än hvartill de blifvit emottagna, skulle detta nedsätta
deras värde i publiken. Jag instämmer också med Hr
Lefren, att Banken ej bör hafva något åliggande att uppe
-
D e 11 31 Juli f. m.
Ilalia deras värde, utan endast alt lemna dem tillfälle till
belåning, då de i följd af momente! förlägenhet icke kunna
säljas. Efter min tanka böra således dessa R.iksg.cont:s sedan
sista riksdagen utfärdade 5-proc:s-obligationer icke upptagas
i detta morn.; men jag öfverlemna:- lör öfrigt till Ståndet
att afgöra, huruvida de böra intagas under lit. c eller
i elt särskildt mom. De obligationer åter, som Riksg.conl.
hädanefter kan komma att utgifva mot 4 proc., synas derföre
bestämdt tillhöra mom. lit. c. Hvad slutligen Armeeus
Pe nsionseassas obligationer vidkommer, anser jag, lika med
Hr Lefren, att något undantag för dem med rättighet till
full belåning icke bör, göras, helst jag är öfvertygad, att
de derförutan kunna uppgå lill pari, såsom varande af en
särdeles fördelaktig beskaffenhet.
Hr Rosenblad, Bernh.: Under förbehåll att framdeles
under lit. c få föreslå ett särskildt morn., ang:de Riksg.-  cont:s obligationer och de särskilda slagen deraf, tillstyrker
jag bifall till mom. lit. «, med uteslutande af de här upptagna
Riksg.cont:s före sisth riksdag utfärdade obligationer;
och torde detta uteslutande så mycket mindre möta motstånd,
som StatsUtsk:s ordförande upplyst, att de få obligationer
af denna beskaffenhet, som ännu äro utelöpande,
redan äro uppsagda och förfallna. Jag bör blott tillägga,
att härifrån måste undantagas elt enda lån, som äro uppsägbar
t.
Hr af Robsahm: Sedan det blifvit upplyst, att blott
en ringa del af Riksg.cont:s före sista riksdag utgifna obligationer
ännu äro utelöpande, vill jag medgifva, att mitt
påstående om dessa obligationers bibehållande i mom. lit. a
må förfalla; men deremot kan jag icke ingå på den satsen,
som man här drifvit, att belåningsrätten i allmänhet skulle
bestämmas efter de publika papperens ränta, ty det händer
icke alltid, att de, som bära högsta räntan, gälla högst i
värde. Jag vidhåller således, utan afseende på den bela—
ningsrätt, som kan blifva bestämd för Riksg.cont:s obligationer,
mitt yrkande, att Armeens Pensionscassas obligationer
må belånas till fulla beloppet.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag kan för min del
icke gilla, att Riksg.cont:s obligationer få full belåningsrätt
i Banken, och det förundrar mig att höra detta yrkas från
ett håll, der man förut bestridt all öfverflyltning af Bankens
lånerörelse på Riksg.cönt. Jag förenar mig för öfrigt
med Hr Lefre'n deruti, att jag icke skall vara emot, om belåningen
af Riksg.cont:s 5-proc:s-obligationer bestämmes till
go proc.; men dä ett stadgande härom icke tillhör mom.
lit. cij sora endast angår belåning till fulla capitalbeloppet,
oell jag ej har tillfälle att här förblifva närvar., tilldess mom.
lit. c förekommer, har jag blott reservationsvis velat yttra
min tanka i ämnet.
424
Den 31 Juli f. ra.
Hr Hegardt: Det har visserligen ej undfallit mig, hvad
som blifvit stadgadt till förekommande af missbruk med en
alltför stor utsträckning i lånerörelsen genom bestämmandet
af en proportion som 2 till 5 emellan metalliska cassan och
sedelstocken, innan denna sistnämnde får ökas; men det skulle
kunna hända, att genom en obegränsad beläning af publika
papper, i förening med den redan beslutade belåningen
af jern och andra exportabla effecter, denna proportion hastigt
nedsattes så lågt, att metalliska cassan sjunke ända till
2 millioner; och det är för alt undvika detta, som jag ansett
bättre att bestämma en viss fond för publika pappersbelåningen.
Hvad Armeens Pensionscassas obligationer särskildt
angår, instämmer jag med Hr Lefre'n. Det är nödvändigt
att vid belåning af alla sådana papper noga tillse,
i hvad mån de äro realisabla, och detta beror icke endast
på den säkerhet de erbjuda, ty om så vore, skulle Englands
funderade stocks aldrig vara underkastade någon coursföräodling;
men de äro det, oaktadt all möjlig säkerhet för
räntans utbetalande på dagen, derföre, att capitaiet icke är
disponibelt.
Hr af Robsahm: Då här uti ingressen står: att belåning
af actier och publika papper icke allenast må få fortfara,
utan äfven, i mån af tillgång, kunna utsträckas,
med iakttagande <&c., lärer det vara gifvet, att denna belåning
aldrig kan sträckas derhän, att någon fara skulle uppstå
för alltför stark påkänning af Bankens reella -fond. Jag
kan ej heller inse annat, än att man minskar det gångbara
värdet af sådana papper, som här äro i fråga, i den mån
man minskar beloppet för deras belåning, och att man skulle
höja värdet af Arnmens Pensionscassas obligationer, om
de få belånas till fullt capitalbelopp; ty det kan flnnas personer,
som icke vilja göra sig af med dessa obligationer eller
försälja dem, men äro för tillfället i behof af penningar
och derföre skulle vilja belåna dem. Jag fortfar således i
min begäran om propos. på de tillagg, jag föreslagit.
Hr Lagerhjelm: I motsats mot den siste talaren afstår
jag från mitt förslag om bifall till PresteSt:s beslut,
enär jag hört flera ledamöter vara ense derom, att Riksg.-  cont:s obligationer icke böra till fulla beloppet belånas; men
deremot får jag anhålla, att i ett särskildt mom. måtte bestämmas,
att Riksg.contts sedan sista riksdag utfärdade 5-  proc:s-obligationer må kunna belånas till 90 proc. Jag vill
för öfrigt blott i anledn. af en ledamots yttrande, deri han
tycktes antyda, att för ett pappers bibehållande i värde
blott skulle erfordras, att detta papper blefve kändt, göra
den anmärkning, att detta icke är tillfyllest; ty det fordras
äfven tillgång på penningar för att köpa det.
H. Ex. Hr Gr. o. Ordför. hemställde, 0111 R. o. Ad.
be
-
Den 3i Juli f. m.
4i5
behagade bifalla den nu föredragna delen af BancoUtsk:s
förslag.
Ropades ja och nej.
II. Ex. hemställde, om Ståndet behagade antaga följande
redaction:
a) till folia capitalbeloppet:
Bankens egna obligationer, härrörande från
dess före i83o gjorda upplåningar;
Riksg.conf.s obligationer samt de s. k. lottsedlarna
för Trollhätte slussverk.
Ropades nej.
Frih. Cederström: Jag anhåller om propos. på Hr
Rosenblads redactionsförslag, såsom lämpligast.
Hr Lagerhjelm: Jag skulle tro, att det nu föredragna
mom. kan oförändradt bifallas, hvarefter vi torde få
propos. på mitt nu sednast framställda förslag, enär detta
icke står i strid med ett beslut om bifall till Utsk:s betänk.
Hr v. Troil förenade sig med Hr Lagerhjelm.
H. Ex. Hr Gr. o. Ord för. hemställde, om R. o. Ad.
behagade godkänna Hr Rosenblads föreslagna redaction, så
lydande:
a) till fulla capitalbeloppet:
Bankens egna obligationer, härrörande från
dess före år j83o gjorda upplåningar samt de s.
k. lottsedlarna för Trollhätte slussverk.
Ropades starka ja, blandade med några få nej.
Hr af Robsahm begärde votering.
Frih. Ehrenborgh: Jag hemställer, om icke det lämpligaste
är att låta Hr af Robsahms mening förekomma till
afgörande i sammanhang med efterföljande mom. lit. c.
Underteckn. Ridd.Secret.: Såsom jag fattat Hr af
Robsahms förslag, är det hans mening, att Aromens Pensionscassas
obligationer skulle få belånas till fulla capitalbeloppet,
och då de särskilda mom:n i denna punkt af Utsk.
betänk, aro uppställda efter belåningsbeloppet, lärer det blifva
nödvändigt att afgöra frågan om Hr af Robsahms tillägg
i sammanhang med mom. lit. a.
Hr af Robsahm: Jag är förekommen af Ridd.secret.
och kan ej finna annat, än att den af mig väckta fråga bör
afgöras i sammanhang med nu förevar, mom.
Hr Lefre'n: Jag beklagar, att Arme'ens Pensionscassa
fått en vän, som vill tvinga oss att votera för afslag. Jag
finner mig nödsakad att förklara, att jag kommer att rösta
emot förslaget.
io II. 54
Den 3i Juli f. in.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:spropos.
:
Den, som bifaller, alt mom. lit. a af a3:dje punkten i
I5ancoUtsk:s utlåt. N:o 16 skall erhålla följande lydelse:
till fulla beloppet:
Bankens egna obligationer, härrörande från dess före
år i83o gjorda upplåningar samt de s. k. lottsedlarna för
Trollhätte slussverk, voterar
>a’
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej, kommer ofvannämnde mom. att erhålla följande
lydelse:
till fulla capitalbeloppet:
Bankens egna obligationer, härrörande från dess före år
l83o gjorda upplåningar;
de s. k. lottsedlarna för Trollhätte slussverk samt Arme'ens
Pensionscassas med 5 proc:s ränta utfärdade obligationer.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 5g.
Nej — i r.
II. Ex. Hr Gr. o. Ord för. föredrog nu det af Hr Lagerhjelm
begärda tillägg, så lydande:
till go procent:
Riks g. contls sedan sista riksdag intill denna
dag utgifua obligationer med 5 proc:s ränta.
Hr Rosenblad: I den händelse, att frågan om Riksg.-  cont:s obligationer nu skall förekomma såsom särskildt mora.,
anhåller jag om sådan redaction, att belåningsrätten blifver
Bestämd, icke efter utgifningsdagen, ulan efter obligationernas
beskaffenhet. Jag vågar derföre föreslå en så lydande
redaction:
till go proc. af capitalbeloppet:
R i k s g. c o n t:s obligationer med 5 p r o c:s årlig
ränta och försedda antingen med viss förfallotid,
eller uppsa g bara å f o r d r i n g sä ga r n es sida (d. v. s.
sådana obligationer, som Riksg.cont. hittils utgifvit); vidare
till go proc. af vanliga försäljningspriset under
de trenne näst före belåningen förflutna månaderna:
Riks
g. cont:s obligationer med lägre ränta än
5 proc. om året, eller utan viss förfallotid eller
uppsägningsrätt å ford ringsägarnes sida (d. v. s.
sådana obligationer, som StatsUtskts ordförande i sin reservation
vid Utsk:s betänk. N:o ig3 föreslagit); hvarjemte jag,
då Arme'ens Pensionscassas obligationer äro i samma kate
-
Den 3i Juli f. m.
gori med dessa sistnämnda, slutligen skulle här vilja föreslå
följande tillägg:
samt
Arme'ens P ensio nsenssas s, k. a nior te ringsö b liga
tioner med 5 pfocls årlig ränta.
Härigenom skulle intet hinder möta » för såväl den sednare
classen af Riksg.contts obligationer sorn Arme'ens Pensionscassas
amorteringsobligationer att kunna belånas ända
till 90 proc. af capitalbeloppet i den händelse, att deras värde
uppgår till pari; men Banken är alltid tryggad mot förlust,
då belåningsbeloppet är 10 proc. under försäljningspriset.
Jag anhåller på grund häraf om propos. i enlighet
med det förslag, jag nu haft äran uppgifva.
Frih. Gederström; Då frågan om tillägg af ett särskildt
mom. för Riksg.cont:s obligationer nu blifvit till öfverläggning
framstäldt, instämmer jag i Hr Rosenblads redactionsförslag,
hvarigenom belåningsrätten bestämmes i förhållande
till obligationernas värde vid den tid, då lånen sökas.
Frih. Ehrenborgh: Jag har redan förut yttrat mig
och sökt göra gällande den mening, att man icke borde limitera
Bancostyrelsen, utan öfverlemna åt dess bedömande
att bestämma belåningsrätten för de särskilda slagen af statsobligationer
eller publika papper efter deras olika värde vid
den tid, då deras belåning kommer i fråga; men örn R. o.
Ad. icke delar denna mening, utan anser det böra bestämmas,
huru Bancostyrelsen i hvarje fall skall sig förhålla,
synes det bästa vara att antaga Hr Rosenblads förslag. Jag,
som under hela föredragningen af detta betänk, sökt förekomma,
att händerna skulle blifva bundna för Bancostyrelsen,
måste likväl i sådant fall äfven här reservera mig.
IJ. Ex. Hr Gr. o. Ord för. yttrade, att sedan Hr Lagerhjelm
enskildt till honom förmält sig vara nöjd med Hr
Rosenblads förslag, ansåg H. Ex. sig nu böra framställa propos.
till bifall å samma förslag, så lydande:
till 90 proc, af capitalbeloppet:
R i k s g. c o n t: s obligationer med 5 p r o c:s årlig
ränta och försedda antingen med viss förfallotid
eller uppsägbar a å f o r d r i n g s ä g a r n e s sida;
till 90 proc, af vanliga försäljningspriset under
de t ren ne näst före belåningen förflutna månaderna;
Riksg.
contts obligationer med lägre ränta än
5 proc. om året, eller utan viss förfallotid eller
uppsägningsrätt å fordringsägarnes sida,
samt
Ar mc ens Pensionseassas s. k. amorteringsobligationer
med 5 p r o c:s årlig ränta.
Bifölls.
4^8
Den 31 Juli f. m.
b) till viss bestämd proc. och med vilkor, att
antaglig borgen tillika fordras, dock endast för
den brist, som vid hypoth ekens användande möjligen
skulle kunna uppkomma:
ej mindre actier i Södertelje canal- och slussverks-bolag,
enligt deras hittills åtnjutna belåningsrätt,
5o pi*£>c. af det ursprungligen tecknade
capitalet, än äfven actier i Götha canalbolag,
enligt deras nurat, be 1 åningsrä 11, 25 proc. å primitiva
capitalet.
Hr Lagerhjelm: Som det är bekant, att Götha eanalactier
blifvit sålda till lägre pris än 23 proc., synes mig
delta böra verka till någon nedsättning i dessa actiers förut
bestämda belåningsbelopp; och jag vågar derföre föreslå,
att de hädanefter endast må belånas med 20 proc.
Hr Cederschjöld: Jag kan ej erinra mig annat, än att
R. St. lofvat Götha canalbolag, att dess actier skulle få belånas
i Banken till 25 proc., mot vilkor, att canalen blef
färdigbyggd; och jag fruktar således, att man nu icke kan
genom nedsättning i detta lånebelopp bryta ett gifvet löfte.
Frih. Cederström: I afseende på belåningen af de
actier och publika papper, som bär äro i fråga, äger det
särskilda förhållande rum, att antaglig borgen tillika fordras
för den brist, som vid hypothekens realiserande kan
uppkomma, och jag tror med hänseende härtill, att Utsk:s
förslag gerna kan antagas; dock anser jag nödigt att tillägga
ett särskildt stadgande, ang:de borgensförbindelsernas antaglighet.
Då man för andia discontlån ej får borga för
mera än 6000 r:dr, borde samina maximum äfven gälla här;
och jag tror, att det skulle vara väl för Bancofullmäglige,
om en bestämd summa fastställdes, hvarutöfver samma persons
borgensförbindelse icke finge antagas. Till Hr Lagerhjelm
hemställer jag för öfrigt, huru det vore möjligt att
bestämma den siffra, hvartill Götha canalactier skulle kunna
belånas, om man icke vill fästa afseende på den bifogade
borgensförbindelsen; ty om actierna nu gälla endast 20
proc., och borgesmannen således måste ansvara för de återstående
5 proc. i närvar, lånebelopp, skulle det ju, i fall
belåningsrätten nedsattes till 20 proc., kunna bända, att actierna
ytterligare folie i värde till i5 proc., och man råkade
i samma olägenhet, om borgen borttoges. Jag tror således,
att detta morn., hvad belåningsbeloppet angår, kan
utan någon våda bifallas, då det alltid är Fullmägtiges sak
alt tillse, att borgesmännen äro vederhäftige för bristen i
hypotheket, ehvad den är större eller mindre.
Gr. Posse, Arv.: Jag tror, att denna fråga, angående
Götha canalactiers belåningsrätt, mäste bedömas mindre efter
hvad som borde vara, än efter hvad som är. För min
Ben 3i Juli f. m.
429
del anser jag det hafva varit förmånligare för canalholaget,
om ifrågavar. belåning aldrig ägt rum; men R. Sl. hafva
löfval att belåna aclieina till 25 proc., om canalen gjordes
färdig, och detta har nu skett, hvadan rättvisan krafvel-,
alt 11. St. uppfylla sitt löfte. Jag tillstyrker således bifall
till Utskts betänk, i denna del, helst Bancostyrelsen, såsom
Frih. Cederström riktigt anmärkt, äger rätt att i den borgensförbindelse,
som tillika erfordras, skaffa sig säkerhet för
bristen i hypotheket. En sådan säkerhet har väl äfven hittills
varit stadgad; men hvartill den gagnat, får framtiden
visa.
Hr Tham: Jag förenar mig till alla delar med IlrCederschjöld
och Gr. Posse, samt förmodar, att R. St. nu icke
vilja göra någon ändring i den lofven, sorn förut blifvit canalbolaget
gifven, att få belåna sina actier till a5 proc.
För öfrigt tror jag, alt Frih. Cederström missförstått Hr
Lagerhjelm; ty hans mening, såsom jag fattat den, har icke
varit, att borgen skulle borttagas, utan endast att nedsättning
i belåningsbeloppet skulle äga rum, med bibehållande
af den förut stadgade borgen, Jag hoppas, att han frångår
denna mening.
Det föredragna mom. lit. b blef af R, o. Ad. bifallet.
Hr Silfverhjelm, Carl Adam? Da R, o, Ad, nyss
genom bifall till det af Hr Rosenblad dieterade tillägget,
rör:de belåning af Riksg.qonUs obligationer, äfven beslutat
att tillägga Arme'ens Pensionscassas obligationer en belåningsrätt,
hvaröfver de öfriga RiksSt. icke utan inbjudning
komma i tillfälle att fatta något beslut, anhåller jag vördsamt
om den propos., att de öfriga RiksSt, mätte genom
prot.utdr. inbjudas att i nyssnämnde beslut med R, o, Ad,
instämma.
H. Ex, Hr Gr, o. Ord för, hemställde, om R, o, Ad.
behagade inbjuda de öfriga RiksSt, att instämma i det beslut,
R. o. Ad. nyss genom antagandet af det näst före morn,
lit. b tillagda nya moni, fattat.
Ropades ja.
c) till ^:deIar af vanliga försäljningspriset
under månaden näst före belåningen!
a(la öfriga actier och publika papper,
Hr Rosenblad: I sammanhang med mitt föregående,
af R. o. Ad. bifallna, förslag vågar jag anhålla om den föV=
ändrig i rubriken till det nu föredragna moni. lit, c, att ly->
delsen deraf blir följande: till 75 proc- af vanliga för-,
säljningsp riset under de t r e n n e näst före belåT5
ningen förflutna månader.
Hr Le fre'n instämde med Hr Rosenblad
Hr
von Hohenhausen: Jemte det jag instämmer 1
43o
Dc 11 3i Juli f. na.
den af Hr Rosenblad bär föreslagna förändring, utber jag
mig att få fästa uppmärksamheten derpå, att bär står: alla
öfriga actier, hvilket torde böra förtydligas med tillägg
af orden: för allmänna ändamål. Ilär finnas nemi.
adier för porcellainesbruk m. fl. sådana enskilda inrättningar,
hvilkas värde är så föränderligt, att belåning deraf i
Banken icke bör kunna komma i fråga; och det är således
för att förekomma ett missbruk, som skulle kunna härledas
från otydligheten i Utsk;s förslag, som jag, till förtydligande
af meningen, anser nämnde tillägg böra göras.
Hr Hegardt: För min del tror jag det lämpligaste
vara, att öfverskriften eller rubriken på ifrågavar. mom.
helt och hållet förändras till följande lydelse: Efter Banc
os t y r CI s e ns pröfning och med afseende på gångbart
pris. Jag fruktår, att om man icke öfverlemna!’ åt
Bancostyrelsen att i hvarje särskildt fall bestämma belåningsbeioppet
efter omständigheterna, skall den af Utsk. här föreslagna
generella belåning af alla actier och publika papper
leda till åtskilliga missbruk och förluster.
Hr Lagerhjelm: Jag är förekommen af Hr v. Hohenhausen
och erkänner, att jag icke skulle veta, hvad som
egentligen beslutades, i händelse detta morn. oförändradt antoges
i de generella ordalag, Utsk. uppställt. Vid sista riksdagen
uppräknades alla de publika papper, som fmgo belåningsrätt;
men nu bar detta icke skett. Det finnes likväl
åtskilliga adier och papper, sorn hafva intet verkligt värde,
men genom tillställning kunde få ett skenbart under en månad.
Detta är ett skäl emot Utsk:s förslag, Ett annat består
i svårigheten för Bancostyrelsen att känna värdet å alla
de särskilda slagen af adler; ty det finnes gradationer emellan
deni, som Bancostyrelsen tilläfventyrs ej visste, af hvad
beskaffenhet de äro. Jag anhåller således, att det först
måtte göras tydligt, hvilka adier här menas, eller om Utsk.
efter ordalydelsen afsett alla; i sednare fallet fruktar jag,
alt Utsk:s förslag är alltför vidsträckt.
Hr von Hartmansdorff: Jag anmärkte redan i går,
att Utsk. alltför långt utsträckt belåningen på actier och publika
papper, utan att specificera åt hvilka slag af papper
belåningsrätten skulle meddelas; men då jag icke känner alla
de särskilda slag, som tilläfventyrs förefinnas och äro
säkra, eller således kan uppgifva någon redaction, hvaruti
en dylik spacification vore intagen, mäste jag inskränka mig
till att blott anmärka ofullständigheten i Utskts förslag. Om
det ej inträffade, att aetiebolag tillskapades endast för att
få actierna belånade i Bankeu, kunde det åtminstone hända,
att redan befintliga bolag, sorn äro så litet vinstgifvande,
att inga köpslut om deras adier göras, likväl för syns
skull tillställde sådana yfhandlingar under någon tid, så alt
Den 31 Juli f. m.
431
actirrna finge bclåningsrätt. Till förekommande häraf, och
i händelse man icke vill, såsom vid sista riksdagen, specielt
upptaga de slag af publika papper, sorn få belånas,
vågar jag föreslå följande redaction af nu förevar, morn.:
till högst tre fjerdedel a r af vanliga försäljning
s p r i s e t under h a 1få r e t näst före belåningen;
alla öfriga adier i allmänna inrättningar och.
publika papper.
Genom det här tillagda ordet: högst, blefve det åt
Baneostvrelsen öfverlemnadt att efter omständigheterna nedsätta
belåningen under tre fjerdedelar af gångbara värdet;
och genom delta värdes bestämmande efter försäljningspriset,
under ett halft år näst löre belåningen, hade man ett
säkrare correctiv emot tillställda köpslut. Om denna redaction
antages, medför den äfven det förtydligande, som IIr v.
Hohenhausen åsyftat.
Hr Rosenblad: Jag erkänner, att jag förut förbisett
vådan af det alltför generella i Utsk:s förslag att belåna
alla adier; ty mångå missbruk skulle deraf kunna uppstå.
Jag har mig väl icke heller bekant, hvarföre Utsk. nu uteslutit
den specification, som förr varit bruklig på de adier
och publika papper, hvilka fått belåningsrätt; jag får blott
upplysa, att det redan finnes en sådan mängd af dylika
papper, att man aldrig på förhand kan känna, hvarken om
de existerande skola bibehålla sig i värde, eller om nya
tilläfventyrs skola uppstå, och jag förmodar, att detta varit
skälet till Utsk:s generella stadgande. Till följd häraf
tager jag mig friheten ånyo föreslå den redaction, jag förut
uppgifvit, med en förändring, hvarigenom densamma synes
bättre än Ilr v. Hartmansdorffs. Morn. skulle således
komma att blifva sålunda:
till 75 proc. af vanliga försäljningspriset under
de trenne näst före belåningen förflutna måll
ader:
actier och obligationer, som af Bancostyreisen
pröfvas be lån bara.
Gr. Cronhjelm: Jag instämmer med Hr Rosenblad,
enär jag anser det omöjligt för R. o. Ad. alt bestämma och
specificera, hvilka actier äro af den beskaffenhet, att de
kunna belånas. Då man i så många andi a fall haft det förtroende
till Bancostyrelsen, att nian öfverlemna!' saken till
dess bedömande, synes mig, att samma förhållande här
bör äga rum.
Hr Lagerhjelm: Jag tager för afgjordt, att det ingår
i Hr Rosenblads förslag, att antaglig borgen skall ställas
tillika med hypotheket, ehuru jag icke funnit detta uttryck
i redactionen. Jag anhåller emedlertid att genom Ridd.-  secret. få veta, huru BorgareSt, beslutat ro‘r:de detta mom.
432
Den 3i Juli f. ra.
Underteckn. Ri d d.Secret.: BorgareSt. har afslagit
morn. lit. c af 23:dje punkten.
Hr Rosenblad: Ja® bekänner, ott jag icke i mitt förslag
afsett borgens ställande; men jag tror icke heller, ätt
detta är behöflig t, då fråga endast är om belåning till 'jS
proc. af gångbara värdet och Bancostyrejsen derjemte skulle
få rätt att pröfva hvilka documenter äro antagliga. Säkerheten
skulle lättare eluderas genom tillagd föreskrift om
borgen, emedan mindre uppmärksamhet då tilläfventyrs skulle
fästas vid både namnens och papperens beskaffenhet.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få veta,
huru detta mom. blifvit afgjordt af de öfriga 2:ne RiksSt.,
hvilkas beslut vi ännu icke hört, och torde jag derefter åter
få ordet.
Underteckn. Ridd.Secret.: Preste-och BondeSt:n hafva
bifallit nu ifrågavar. mom. af 23:dje punkten.
Hr von Hartmansdorff: Vid det sålunda upplysta
förhållandet, att R. o. Ad:s beslut kommer att bestämma
frågans afgörande, torde jag ånyo få fästa Ståndets uppmärksamhet
derpå, att enligt mitt förslag till redaction
skulle Fullmägtige väl icke kunna höja belåningsbeloppet öfver
tre fjerdedelar af gångbara priset, men ingalunda vara
hindrade att derunder sänka det huru lågt sorn helst, efter
egen pröfning om hvad de särskilda slagen af papper vore
värda. Förslaget innefattar vidare, att då något papper till
maximibeloppet belånas, skall bestämmandet af dess värde
ske efter försäljningspriset under ett halft år eller längre
tid, än Hr Rosenblad föreslagit, hvarigenom man vunne
större säkerhet att kunna åtminstone någorlunda förekomma
speculationen på actiers försäljning för syns skull, i ändamål
att fa dem till högre belopp belånade. Jag har också
velat inskränka denna belåning till actier i allmänna inrättningar,
om hvilkas beskaffenhet och värde Fullmägtige väl
aldrig lära sakna tillfälle att taga kännedom; och jag tror
således, att ali nödig försigtighet är iakttagen, om mitt redactionsförslag
bifalles.
Hr Lagerhjelm: Vid sista riksdagen uppräknade man
särskildt alla de actier och publika papper, som fingo belåningsrätt
utan borgen; nu har man åter öfvergått till
ett generelt stadgande om belåning för alla utan borgen,
med undantag endast af dem, som äro särskildt upptagna i
mom. lit. b. Man kan i alla fall ganska väl föreställa sig,
att actier äfven i sådana bolag, som hafva ett publikt ändamål,
äga ett högst ojemnt värde, men uppehållas i rörelsen
under ett halft år för att kunna belånas; det är t. o. m.
en ganska naturlig speculation att tillställa fictiva köp om
actier, för att sedermera belåna dem, om icke borgen tillika
for
-
Den 3i Juli f. m.
433
fordras. Jag tan således icke instämma i bifall till den vidsträckta
beläning af adier och publika papper, som Utsk.
föreslagit, utan alt det vilkor bifogas, alt borgen tillika
skall ställas.
Hr Cederschjöld: Jag är förekommen af den siste
värde talaren och instämmer med honom. Jag tror likväl,
att undantag bör göras för de slag af papper, som vid sista
riksdagen blefvo bestämdt undantagna från stadgandet om,
borgens ställande jemte hypotheket.
Frih. Ehrenborgh: Om Ståndet skulle vilja antaga
Hr Hegardts förslag alt öfverlemna åt Bancofullmägliges
pröfning, till hvad värde adier och publika papper i allmänhet
må kunna belånas, blir en föreskrift om borgen öfverflödig;
och då man härigenom tillika undviker att omtala
vissa månader såsom grund för försäljningsprisets bestämmande,
kunna icke heller några sammansättningar ske
för att under en viss tid öka nedernäs värde utöfver det
verkliga, utan JSancostyrelsen blir i tillfälle att i naturlig
väg taga kännedom om deras verkligen gångbara värde. Jag
hemställer således, om icke det bästa vore att bifalla Ilr
Hegardts förslag.
Hr von Hohenhausen: För min del finner jag Hr
Lagerhjelms anmärkning riktig. Om Hancostyrelsen vore så
rationelt sammansatt som andra styrelser af samma slag,
skulle en reglementering icke blott vara öfverflödig, utan
äfven skadlig; men då detta icke är förhållandet, och It. o.
Ad. således ansett nödigt att ingå i reglementariska stadganden,
tror jag, att de icke heller i detta fall böra åsidosättas,
och jag ser härvid helst, att borgen föreskrifves,
hvaremot jag i sådan händelse anser, att försäljningspriset
under någon viss tid, såsom grund för belåningsbeloppet,
gerna kan borttagas.
Hr von Hartmansdorff: Då jag här hört så många
särskilda meningar yttras och för egen del helst öfvergår på
deras sida, som yrka den storsta säkerheten, instämmer jag
med Hr lagerhjelm, att borgen tillika bor fordras, och
hemställer således, att redactionen af ifrågavar. mom. må
erhålla följande lydelse:
till högst \: d e I a r af vanliga försäljningspriset
under hal få re t näst före belåningen, och med
vilkor, att antaglig borgen tillika fordras:
alla öfriga actier i allmänna inrättningar,
och publika papper.
Hr Cederschjöld: Jag är förekommen af Hr v. Hartmansdorff
och anhåller blott om propos. på den redaclion,
han nu sednast föreslagit.
io II. 55
434
Den 31" Jul i f. m.
Hr Rosenblad: Ja" anser mig böra fasin uppmärksamheten
derpå, att rnan ibland kan reglementera sådana
försigtighetsmått, att ändamålet motverkas. Man bör ihågkomma,
att de, som skola verkställa besluten, äro menniskor;
och utan att kasta någon skugga på fordna verkställare,
bland hvilka jag äfven har den äran att vara, torde
jag få erinra om de följder, som erfarenheten visat vara
förenade med föreskrift om borgens ställande jemte de här
ifrågavar. hypotheken. Om min föreslagna redaction antages,
kommer aldrig i fråga att belåna annat än goda papper,
och y5 proc. af försäljningspriset är redan så lågt, att
jag är öfvertygad, det dylika papper sällan skola begagnas
för belåning i disconten; man har sett, att lån hittills sällan
blifvit sökta på Riksg.cont:s obligationer, som likväl haft
en belåningsrätt ända till go proc. Jag vill emedlertid såvida
ingå på Hr v. Hartmansdorffs förslag, att jag skall medgifva
tillägg af ordet högst, så att det må heta: till högst
-j|:delar af vanliga försäljningspriset. Hvad deremot beträffar
det följande af Hr v. Hartmansdorffs redaction, der det
heter: linder lia i få re t näst före belåningen, finner
jag detta sämre Un att säga: under de trenne näst före
belåningen förflutna månaderna. Men jag återkommer
nu, under förutsättning, att mitt förslag i öfrigt
finnes antagligt, till frågan om borgen och nyttan deraf.
Det inträffar nemi. merendels (och detta torde äfven finnas
ursägtligt), att man icke ger särdeles uppmärksamhet åt namnen,
der dessa icke behöfvas, utan säkerheten ligger i hypotheket.
Vi hafva också erfarenhet i derv vägen af hvad
som inträffat med Götha canalactier, på hvilka disconten,
om hastig realisation af lånen kommit ifråga, otvifvelakligt
hade gjort betydande förluster, just för namnen, i förlitande
hvarpå man tillåtit actiernas belåning utöfver deras verkliga
värde. Jag säger likväl icke detta för att gifva någon
tort åt den styrelsepersoual, som antagit dessa namn, ty
samma styrelse har sedermera visat utmärkt nit att genom
ombytet af namn skaffa säkerhet och förbättra ställningen;
jag har endast anfört det såsom exempel på följderna i allmänhet
af ett stadgande om borgen, der hypotheket ensamt
bör göra tillfyllest, och jag kan således ej annat än
afstyrka all belåning på publika papper med derjemte ställd
borgen.
Hr Lagerhjelm: För mig är det obegripligt, huru
det kan vara sämre att hafva borgen, än att icke hafva den,
eller huru delta kan förslöa Bancostyrelsens uppmärksamhet.
Vill man emedlertid göra skillnad emellan de särskilda
slagen af publika papper, så må man, likasom vid sista
riksdagen, specielt uppräkna dem, som skola erhålla belåningsrätt
utan bifogad borgen. Jag skulle likväl tro, att
det gererellaste stadgandet äfven är det enklaste och bästa,
och jag kan ej finna annat, än att det är en fördel för
D c ii 31 Juli f. ro.
433
Bancostyrelsen sjelf alt kunna begära borgen för alt slippa
ett alltför noggrannt bedömande af papperens värde i hvarje
särskildt fall, hvilket alltid vore obehagligt. Jag deltar sjelf
i förvaltningen af cn cassa, der bedömandet af personers
soliditet ofta kommer i fråga, och der lån meddelas mot
hypothek af särdeles god beskaffenhet; men vi fordra alltid
borgen derjemte, och jag har aldrig funnit, att detta varit
skadligt.
Gr. Cronhjelm: Jag anser mig i denna fråga böra
uttala samma öfvertygelse som Hr Rosenblad, och jag stödjer
mig härvid pä den erfarenhet, jag inhemtat som revisor
i disconten. Då man belånat publika papper, har man ansett
den häruti gillia säkerheten så god, att man varit sorglös
vid pröfningen af borgensförbindelserna; och detta har
haft den följd, att om lånen på Götha canalactier för ett
är sedan skulle blifvit realiserade, är jag öfvertygad, att
Banken derpå skulle hafva lidit en betydlig förlust, emedan
till borgesman voro antagna personer, som icke voro vederhäftiga
för det allraminsta. Hr Rosenblad har också riktigt
upplyst, att discontdirectionerna sedermera med särdeles
omsorg varit nödsakade att skaffa säkerhet genom ombyte
af namn. Jag medger emedlertid, att Hr Lagerhjelm
har rätt i principen; men då det i tillämpningen befunnits,
alt föreskrift om den dubbla säkerheten ledt derhän, att
man icke frågat efter någondera, tror jag det bästa vara,
att man lemnar saken åt Bancostyreisens eget bedömande.
Jag är äfven öfvertygad, att aldrig en sådan rörelse skulle
hafva ägt rum, som den jag sett i disconten, om man lemnat
åt Bancostyrelsen att handla efter egen pröfning, istället
att den haft bestämda föreskrifter att stödja sig vid.
Frih. Ehrenborgh: Jag anhåller att äfven få förena
mig med Hr Rosenblad. Efter min tanka är ingen lånerörelse
sämre än den på namn, och då vi i går fattade ett
beslut, som afsåg inskränkning i denna del af Bankens utlåningsrörelse,
hemställer jag, huru principenligt det är att
nu utvidga den. Man erkände då riktigheten af den grundsats,
att namnbelåningen bör så mycket som möjligt öfverflyttas
på privatassociationer, som bättre äro i tillfälle att
känna personerna, hvilket alltid är nödvändigt, såvida ej
rörelsen skall byggas på vederhäftighetsbetyg, som aldrig
kunna medföra full säkerhet; och jag afstyrker på grund
häraf förslaget om borgens ställande vid belåning af publika
papper, såsom icke varande ändamålsenligt.
Hr von Hartmansdorff: De oväntade upplysningar,
R. o. Ad. fått af en discontens directör och en dess revisor,
hafva rubbat den mening, jag förut hyst, och jag anser numera
bäst, att vi, likasom BorgareSt., afslå det ifrågavar.
mom. Hr Rosenblad och Gr. Cronhjelm hafva förklarat,
att äfven med den dubbla säkerhet, som hittills varit före
-
43ö Dc 11 3i Juli f. m.
skrifven vid beläning af adier och publika papper, har dis—
conlen varit stort äfventyr underkastad. Då jag befarar,
att detta snarare skulle inträlfa, örn man nu borttoge den
ena säkerheten, sorn bestått i löftesmännens namn, hemställer
jag, om icke rådligast vore att afstå hela moni.
Frih. Cederström förenade sig med den siste talaren.
Hr von Hohenhausen: Den redan vunna erfarenheten
i disconten bör göra oss uppmärksamma på faran af
belåning af adier och publika papper i allmänhet, utan att
annan tillräcklig säkerhet ställes derjemte, och, hellre än
att tillstyrka en sådan belåning utan borgen, förenar jag
mig således i begäran om afslag å ifrågavar. mom.
H. Ex. Hr Gr. o. Ordför. framställde propos. till
bifall å Utsk:s förslag i mom. lit, c af a3:dje punkten.
Ropades nej,
H. Ex, föreslog bifall till den af Hr Rosenblad föreslagna
redaction, så lydande:
till högst 75 proc. af vanliga försäljningspriset
under de t ren ne näst före belåningen förflutna
månader;
actie r och obligationer, som af Ra ne os ty reisen
pröfvas belånbara.
Ropades starka nej, blandade med ja,
H. Ex. framställde propos, till afslag å det nu ifrågavar.
mom.
Ropades ja.
Frih. Ehrenborgh reserverade sig emot det nu fattade
beslutet.
Gr. Cronhjelm: Som jag icke var tillstädes, då R. o.
Ad. fattade sitt beslut om nästföregående mom. lit. b, anhåller
jag att nu få reservera mig emot beslutet. Götha
canalactier äro för närvar, ej värda en enda skilling, uppskattade
efter den inkomst de gifva, och att under sådana
förhållanden belåna dem till 25 proc., äfven med tillägg af
en borgen, sorn, efter hvad jag förut haft äran anföra, medför
obetydlig säkerhet, fruktar jag skall leda till stora förluster
för Ranken,
V, Lånerörelse genom ffandelsdisconten.
24:de punkten: att Handelsdiseonten, under
benämning af Handels- och Näringsdiscont, må
fortsättas, med iakttagande endast af följande
förändringar och tillägg;
a) lån kunna beviljas å 6 eller mindre antal
af månader,
TJnderteckn. Ridd.Secret.: Ronde 24:de punkten hafva
de öfriga RiksSl, beslutat sålunda; PresteSt, har bifallit
Den 3i Juli f. m.
437
liela punkten oförändrad. BorgareSt. liar antagit den med
följande förändringar, nemi.: att morn. under lit. b kommer
att lyda sålunda: ”räntan bestämmes till 5 proc.;” och att
vid mom. lit. e bör tilläggas: ”att de, som underteckna de
uti berörde mom. omförmälda reverser, böra vara hvar för
sig fullt vederhäftiga.” BondeSt. åter har bifallit 24?de punkten
med följande förändrade redaction af litt. a, b och c, nemi.:
a) lån kunna beviljas å 4 eller mindre antal månader;
b) räntan bestämmes till 6 proc., som kan af Bancostyreisen
nedsättas till 5 proc., om så nödigt pröfvas;
c) lägsta lånebeloppet bestämmes till iooo r:dr.
Det nu föredragna mom. lit. a bifölls.
b) räntan bestämmes till 6 procent.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller, att vid detta mom. R.
o. Ad. måtte göra samma tillägg som BondeSt., att nemi.
räntan äfven må kunna nedsättas till 5 proc., om detlaf
Bancostyrelsen pröfvas nödigt. Sådan åtgärd har förut funnits
nödvändig för att få handelsdiscontens fonder begagnade,
och det torde äfven hädanefter erfordras.
Hr Lagerhjelm: Örn man erkänner, att det är af
vigt, att räntefoten i allmänhet nedsättes, hemställer jag,
livad det är för skäl att nu göra ändring i den nedsättning
af disconträntan, som redan äger rum; och jag tillstyrker
således, alt R. o. Ad. måtte instämma i BorgareSt:s beslut,
att räntan bestämmes till 5 proc.
Hr Rosenblad: Jag vill blott i möjligaste korthet
förklara , att 6 proc. i förening med öfriga försvårande
omständigheter, som åtfölja lån i handelsdisconten, är en så
liög räntefot, att jag föreser, det inga goda documenter skola
inkomma till belåning, så framt ej Bancostyrelsen får rätt
att efter omständigheterna nedsätta räntan derunder. Jag
föreslår derföre en sådan redaction, att räntan bestämmes
till högst 6 proc.
Hr Cederschjöld: Jag tror, att man icke behöfver
flera experimenter än dem, som redan äro gjorda, för att
få utrönt, hvilken räntefot för handelsdisconten är lämpligast.
Vid sista riksdagen bestämdes räntan till 6 proc., med
rättighet för Bancostyrelsen att nedsätta den, om sådant
pröfvades nödigt, och Bancostyrelsen fann sig innan kort
nödsakad till denna nedsättning. Jag anser derföre bäst, att
man nu genast bestämmer räntan till 5 proc.
H. Ex. Hr Gr. o. Ordför. frågade, om R. o. Ad. ansåg
öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
H. Ex. framställde propos. till bifall å Utsk:s förslag i
mom. lit. b.
Ropades nej.
433
Den 3 j Juli f. m.
H. Ex. hemställde, om R. o. Ad,, i likhet med RondeSt.
, behagade besluta, alt räntan skulle bestämmas till G
proc., men kunde nedsättas tili 5 proc,, om Rancostyrelsen
så nödigt pröfvar,
Ropades starka ja, blandade med nej.
Ii. Ex. Hr Gr. o. Ordför. förklarade, att han funnit
ja öfvervägande vid svaret å den af II. Ex. sednast framställda
proposm.
Frih. Cederström: Jag hade redan begärt ordet, innan
propos. framställdes, och jag anhåller att få fästa uppmärksamheten
på Hr Cederschjclds förslag, såsom lämpligare,
än att öfverlemna räntefotens bestämmande till Baucostyielsens
ompröfning.
II. Ex. Hr Gr. o. Ordför. afbröt Frih, Cederströms
yttrande, under förklarande, att sedan R. o. Ad. ansett öfverläggningen
fulländad, kunde ingen discussion i hufvudsaken
mera äga ruin,
Hr Cederschjöld begärde votering.
Frih. Cederström: Jemte det jag instämmer i begäran
om votering, får jag förklara, att jag endast ämnat motivera,
hvarföre jag för min del icke kan lemna min röst
till bifall å den af Hr Gr. o. Ordför. sednast framställda
propos,, oph detta motiv är, att jag apser högre ränta än
o proc. aldrig böra äga rum i disconten.
Upplästes till justering och godkändes följande votertspropos:n:
Den,
som bifaller, att morn. lit, b af 24:de punkten i
BancoUtsk:s utlåt, N:o 16 skall erhålla följande lydelse:
räntan bestämmes till 6 proc., som kan af Bancostyreisen
nedsättas till 5 proc., om så nödigt pröfyas, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer ofvannärpnde morn, att erhålla följande
lydelse:
räntan bestämmes till 5 proc.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
sorn följer;
Ja — 25,
Nej — 3o.
0, R, o, Ad, åtskiljdes kl. A till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
D eu 3 i Juli e. ra. 439
Tliorsdagen den 3i Juli 1834-
Plenum k!. 6 e, m.
II. Ex. Ilr Gr. Brahe, Magn., fortfor att, I anseende
till II. Ex. Hr G. o. Landtm:.? illamående, vara Ordförande.
Hr a f We t te r s ted t, Niclas: R. o. Ad:s Hrr Electorer
hafva hedrat mig med val till ledamot i BancoUtsk.;
men sorn min tid ej tillåter mig att emottaga detta förtroende,
, nödgas jag vördsamt afsäga mig detsamma.
Gr. von Hermansson, Carl: Hindrad att längre vara
ledamot i Bévilln.Utsk., får jag vördsamt afsäga mig min
plats derstädes. Jag önskar likväl att få bibehålla min riksdagsmannarätt,
och anhåller derföre, att H. Ex. Hr Gr. o.
Ordfor. måtte till H. Ståndets bifall framställa denna min
önskan.
Gr. v. Hermanssons begäran blef af R. o. Ad. bifallen.
H. Ex. Hr Gr. o. Ordför. anmodade Hrr Electorer
att skyndsamligen anställa nya val efter de Hrr, som nu afsagt
sig sina platser i Utskott.
Fortsattes pröfningen af BancoUtsk:* Utlåt. N:o 16 till
svar å de inom samtliga RiksSt. framställda, till Utsk. remitterade
anmärkningar vid dess under N:o 6 afgifna betänk,
med förslag lill hufvudgrunder för Bankens rörelse och förvaltning.
24: d e punkten:
c) vid de tillfällen, da lån från allmänna Disco
ilten icke genast kunna utfalla, i anseende till
större antal sökande, berättigas Handels di.sconldirectionen
utgifva lån under den nu var. minimi
summ an, 1000 r:dr, dock ej till lägre belopp
a n 5oo r: d r.
Bifölls.
d) uti högsta tillåtna sku Idsättningsbeloppet,
hvilket, likasom hittills, Ribe hålles vid
20,000 r:dr för låntagare och tillhopa ej får öfverstiga
4°)00° r:dr under alla förhållanden, i
hvilka en och samma person kan blifva hos inrättningen
häftande, inbegripes icke, hvad samma
person eljest må vara antingen till Banco*
disconten eller Lånebanken skyldig. Dock må
styrelsen icke underlåta att förskaffa sig alla
de upplysningar, som kunna inverka på omdömet
om lånsökandes ställning och förmåga att
i allo uppfylla ingångna förbindelser.
Bifölls.
44°
Den 3i Juli c. m.
e) såvida lånesumman ej öfver stiger 10,000
r:dr, må af Bancostyreisen bero att, i stället för
en revers med arne namn, antaga, såsom h y p othek,
lånesummans hela belopp motsvarande förbindelse
med allenast ett namn, hvilken förbindelse
bör vara förfallen till discont lånets förfallodag;
skulle åter lånesumman stiga utöfver
nämnde summa, må Discontstyreisen kunna, efter
eget ompröfvande, antaga såsom by poth ek,
antingen en revers med 2:11 e namn och en, lånesummans
bela belopp motsvarande, förbindelse,
hvilken likväl då ej nödvändigt måste vara förfallen
in o m för fallotiden af det sökta lånet, eller
ock allenast en revers med 3:ne namn.
Frih. Cederström, Jac.r Jag har emot detta mom.
egentligen intet annat att anmärka, än att här står en revers.
Hypotheket kan så gerna bestå af flera reverser, utgörande
den summa, som lånas, och förfallna till discontlånets
förfallodag. Då lånesökanden presterar flere reverser,
som tillsammans motsvara lånesummans fulla belopp,
vore det besynnerligt att hindra Bancostyrelsen att såsom
hypothek antaga dem, emedan de kunna innefatta bättre
säkerhet, än en revers på hela summan.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag anhåller, att Hr
Ridd.secret. ville upplysa, huruvida någon förändring i denna
punkt lit. e är af de öfriga Stånden antagen. I annat
fall skall jag inskränka mig till en reservation.
Underteckn. Ridd.Secret.: s4tde punkten har af PresteSt.
blifvit antagen utan förändring. BorgareSt. har vid
mom. lit. e gjort det tillägg, att de, som underteckna de
uti berörde mom. omförmälda reverser, böra vara hvar för
sig fullt vederhäftiga. BondeSt. åter har bifallit ifrågavar. mom.
Gr. Cronhjelm: Efter att hafva erhållit denna upplysning,
får jag blott till prot. anmäla min reservation emot
ifrågavar. redaction. Jag finner, att den redan är ett 11.
St:s beslut, och enligt den erfarenhet, jag äger om handelsdisconten,
har den afskrämt den egentliga handeln och större
rörelsen just derigenom, att den fordrar 3:ne namn i de
flesta fallen. Det strider mot sjelfva ambitionen och sättet
att gå tillväga hos en handlande med större eller verklig
rörelse, att han skulle vilja besvära tre personer för att erhålla
deras namn, då han behöfver en penningesumma. Han
går i de värsta fall då hellre till mäklare, än till flera handlande
att för disconten begära deras namn. Också har erfarenheten
här i Stockholm visat, att den egentliga stora
rörelsen eller de större handelshusen icke till något belopp
begagnat denna discont. Jag yrkade vid återremissen af
Ban
-
Den 3i Juli e. m.
BancoUtsk:s betänk. N:o 6, att man ej skulle vara så sträng
j fråga om antalet af namn, utan mera se på qvalificationerna
hos de personer, hvilkas namn sökte lånen. Derpå
har något afseende ej blifvit fästadt, hvarföre jag nu, då
denna punkt redan genom 3 Stånds beslut är antagen, får
deremot reservera mig.
Ilr von Troil, Emil: Frih. Cederström har visserligen
fullkomligen rätt deruti, att en revers på 20,000 r:dr
ej är bättre än fyra på 5,000, då dessa äro försedda med
lika goda namn som den på 20,000 r:dr; men jag kan icke
föreställa mig, att den redaction, som här är i fråga,
skulle kunna lägga hinder i vägen för antagandet af flera
reverser i stället för en. Det tyckes mig vara så gifvet,
att säkerheten i båda fallen är lika stor, att jag tror
ingen ny redaction vara behöflig. Hvad åter beträffar Gr.
Cronhjelms anmärkning, har densamma flera gånger förut
blifvit gjord och afven af Utsk. blifvit pröfvad; men Utsk.
bar likväl icke trott sig böra föreslå, att en så stor summa,
som 20,000 r:dr, må utgifvas mot endast 2:ne namn.
Det är icke meningen, alt den, som vill låna, skall gå till
sina vänner och bekanta för att skaffa sig deras underskrifter,
utan meningen är, att han skall begagna sig af de förskrifningar,
han äger, men som ännu icke äro förfallna till
betalning. Att för öfrigt handelsdisconten af större handlande
varit föga begagnad är sannt; men orsaken dertill har
kunnat vara någon annan, än fordringarna på flera namn.
Dertill hafva åtskilliga andra smärre omständigheter kunnat
bidraga, hvaruti ändring kan åstadkommas. Ett af skälen,
hvarföre handelsdisconten ej blifvit anlitad, ligger säkerligen
deri, alt då man kunnat gå till mäklare hvarje dag i
veckan, har man blott en dag i veckan kunnat ända .sig
till disconten. Åtskilliga andra sådana olägenheter hafva
funnits, hvilka kunna afhjelpas. Dessutom tror jag, att en
märklig lättnad blifvit beredd, då man tillåtit, att det ena
documentet får vara ouppsägbart, och således den, som äger
ett godt papper, kan i handelsdisconten erhålla lån, duhan
presterar det såsom hypothek jemte en revers. Jrg tillstyrker
bifall till Utskts förslag i denna punkt.
Frih. Cederström: Jag får först i afseende på Gr.
Cronhjelms yttrande, att förevar, fråga redan vore genom
B. St:s beslut afgjord, nämna, att detta ej är förhållandet,
emedan enligt de prot.utdr., Ridd.secret. nyss uppläst, BorgareSt.
beslutat en förändring i denna punkt. I fall B. o. Ad.
jemväl frångår Utsk:s förslag, kommer följaktligen frågan till
jemnkning emellan Ståndens beslut, och jag skulle förmoda,
att dervid intet hinder kan möta införandet af ordet: revers,
i stället för: en revers. Jag har svårt att ingå på Hr v.
Troils mening, att, oaktadt lagen kornme att innehålla, det
10 H. 56
Don 3i Juli c. ra.
hypotheket skall utgöras af cn revers, Bancostyrelscn dock
vore oförhindrad att i stället antaga flera reverser; icke derföre,
att säkerheten ej vore lika stor, men derföre, att då
en lag finnes, sorn bestämmer ett gifvet förhållande, måste
den följas. Då fråga nu är att antaga grunder för den lag,
som skall stiftas, finner jag icke rätt, att lagen blifver sådan,
att de, som det tillkommer att tillämpa den, skola nödgas
öfverträda densamma.
Hr Le fre'n, Joh. Pehr: Jag skulle tro, att R. o. Ad.
gjorde väl att instämma uti BorgareStrs beslut i afseende på
vederhäftigheten. Beträffande Frih. Cederströms anmärkning
omorden: en revers, medger jag, att det varit bättre, om här
i stället stått revers; men vid närmare besinnande torde Hr
Frih. samt R. o. Ad. finna, alt ordet en här icke är räkneord,
utan artikel, ty accenten ligger icke på en, utan på
revers. Jag medger dock, att det kan gifva anledning till
misstydning.
Gr. Cronhjelm: I motsats mot hvad Frih. Cederström
yttrat, är jag öfvertygad, att då hvart enda ord, som
i lil. e förekommer, är gilladt af 3:ne Stånd, utgör Utsk:s
förslag ett R. St:s beslut. BorgareSt. har dervid gjort ett
tillägg, som antingen kommer att förfalla eller föranleder
jernnkoing; men allt, hvad lit. e innehåller, är ett R. St:s
beslut. I annat fall skulle jag söka göra min mening gällande.
Jag instämmer med Hr v. Troil deri, att meningen
icke är, att man skall skaffa sig namn och fingera documenter;
men erfarenheten har visat, att så tillgått och att Discontstyrelsen
, ehuru den haft full kunskap derom , ej kunnat
hindra, att de lånesökande skaffat sig andra namn; att vanligen,
8å i4 dagar efter det lånen erhållits, samma lån åter
blifvit sökta emot nya namn, och att en commissionär emedlertid
insatt penningarna. Sådant skall alltid blifva följden,
då man sträcker fordringarna för långt och sålunda tvingar
folk att missbruka en inrättning, sorn med mindre stränghet
kunde njuta samma säkerhet, utan att blifva missbrukad.
Jag vågar bestrida instämmandet i BorgareStts beslut uti
denna punkt; ty om, sedan R. St. fordrat 3:ne namn, och
då detta, såsom jag nämnt, redan föranleder åtskilliga missbruk
samt den omständighet, att icke den större handelsrörelsen
begagnar sig af disconten, man skulle ytterligare
fordra, att hvart och ett af dessa namn för sig skall vara
fullt vederhäftigt för lånesumman, skulle man ytterligare
besluta en inskränkning, som ännu mera skulle från disconten
aflägsna den större handelns lånerörelse. Jag tror derföre,
att man bör åtnöja sig med de inskränkningar, lit. c
bestämmer, och att man bör lemna till Discontdirect:s omtanka
att icke antaga andra documenter än de, som innebära
tillräcklig säkerhet. Jag har mig specielt bekant som revisor,
och har dessutom hört ordföranden i Discontdirectio
-
D c n 31 J u 1 i c. m
nen upplysa, att den stora rörelse, uppgående till nära 4
millioner, som liandelsdiseonten sedan dess inrättande idkat,
icke föranledt till en enda skillings förlust, ehuru icke strängare
fordringar varit gällande, än de nu af Utåls, ifrågasatta.
Ett enda lån på i3oo r:dr är nu under lagsökning. Jag
tillstyrker således bifall till denna punkt med den reservation,
jag lill prof. anmält, emedan en förändring i öfverensstämmelse
med min mening ej kan leda till något resultat.
Hr von Troil: Om Frih. Cederström vill redigera
om punkten efter den åsigt, han framställt, har jag intet
deremot; men jag vill fästa uppmärksamhet derpå, att den
högsta olägenhet, som af Utskrs redaction kunde uppkomma,
vore den, alt om Discontstyrelsen ville hålla sig vid
bokstafven och förbise andemeningen, nödgades den person,
som sökte ett lån på 20,000 r:dr och deremot ville hypotisera
4 reverser på 5,000 r:dr, i stället för att skrifva en
revers på 20,000 r;dr, skrifva 4 reverser och söka 4 lån på
5,ooo r:dr. Detta vore den största olägenhet, som kunde
följa, och jag tror den ej vara farlig; men vill Hr Frih.
hafva redactionen förändrad, skall jag ej rösta deremot.
Ilr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Hvad redactionen
af denna punkt beträffar, är den visserligen, likasom
72§Iteg.F., något tvetydig; men med det, som sednare förekommer,
synes den dock icke böra gifva anledning till misstydning.
Hvad åter angår det af BorgareSt. lättade beslut, sorn
Hr Lefren tillstyrkt R. o. Ad. att antaga, finnér äfven jag
för min del detsamma vara antagligt och behöfligt. Funnes
någon särdeles svårighet i afseende på densaken, hade BorgareSt.
förmodligen icke yrkat derpå, emedan hela handelsdisconten
till fördel för detta Stånd är inrättad. Jag skulle
äfven tro, att hvad genom BorgareStts tillägg blifvit ut
tryckt,
hittills varit meningen, och då af handlande på
Gottland lån blifvit sökta i liandelsdiseonten, har jag ej trott
mig kunna lemna vederhäftighetsbetyg, såvida icke hvar och
en varit vederhäftig för hela lånesumman. Jag tror derföre,
att det kunde vara nyttigt att instämma i BorgareSbs
beslut. Den redactionsförändring kan visserligen antagas,
att endast revers nämnes i stället för en revers; men jag
tror denna förändring ej vara nödvändig, och att man ej
bör vara så noga, då aila de andra Stånden redan i detta
fall godkänt redactionen.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller, att
BorgareSCs beslut, rörtde detta inom., mätte ånyo uppläsas,
på det att de ledamöter, sorn kunna vilja instämma med Hr
v. Hohenhausen, måtte få veta, hvari skillnaden beslår.
Underteckn. Ridd. Secr et.: BorgareSt. har vid mom.
lit. e tillagt, att de, sorn underteckna de i berörde mom. omförmälda
reverser, böra vara hvar för sig fullt vederhäftiga.
Den 3o Juli c. m.
Gr. von Rosen, Axel: Jag får vördsamt reservera
mig deremot, att afseende ej blifvit fästadt vid min motion
om belåning af nederlagsvaror, såväl i anseende till den
större säkerhet, som en sådan belåning erbjuder emot den,
hvilken sker på namn, som i anseende till den fördel för
frakthandeln och jernexporten, som derigenom kunnat uppkomma.
Jag tror, att sålunda en större nytta hade blifvit
beredd för handeln än genom nuvar. handelsdisconter, åtminstone
efter den erfarenhet, handelsdisconten i Götheborg
lemnat.
II. Ex. Hr Gr. o. Ord för. framställde propos. till bifall
å det nu föredragna, af BancoUtsk. föreslagna mom.
lit. e.
Ropades starka ja, blandade med nej.
f) Discontstyreisen ålägges att noggrannt
tillse, det lånen verkligen blifva inbetalda och
ej genom omvägar af ett eller annat slag omsatta.
Bifölls.
g) för Handels- och Näringsdisconten bestämmes
ett creditiv å Lånebank en af 25o,eoo rrdr, att
begagnas endast då Handelsdisconten nödgas
återbetala uppsagda lån, innan den, genom upptagande
af nya eller indragning af egna fordringar,
hunnit dertill anskaffa tillräckliga medel.
Bifölls.
Yl. Creditiv för Riksg.cont., att till större
eller mindre del kunna begagnas fr. d. i Sept.
hvarje år t. d. t Juli det nästpåföl jan de.
25:te punkten: att den vid sednaste riksdag
Riksg.cont. medgifna creditiv rättigheten, hvilken
i så måtto skiljer sig från de förutnämnda
cassacreditiven, att den är för Cont. kostnad soch
rän te fr i samt årligen på förhand försäkrad,
måtte få bibehållas; dock med rättighet för Bancostyreisen
att äfven detta creditiv uppsäga, då
Bankens egen ställning sådant fordrar.
Frih. Cederström: Den rättighet, som detta mom.
tillägger Bancostyrelsen, att uppsäga creditivet i Riksg.cont.
synes mig mer än lättsinnigt föreslagen. Jag kan icke begripa,
hvad det vill säga, att tillåta Bancostyrelsen att uppsäga
detta creditiv; ty det faller af sig sjelf, att om Banken
kommer i verkligt behof af att sådant må ske, måste
R. St. sammankomma för att om förhållancfet öfverlägga,
emedan statsbehofven då ej kunna blifva uppfyllda. Jag
tillstyrker derföre, att i detta mom. den mening, som börjas
med ordet dock, måtte utgå och mom. slutas med ordet
bibehållas.
Den 31 Juli c. ra.
Gr. Cronhjelm: Jag tyckte mig höra, att Frih. Cederström
påstod, att detta stadgande om rättighet för Bancostyrelsen
att uppsäga Riksg.contts creditiv i Banken innebär
en stor lättsinnighet. I sådant fall anhåller jag, att
denna lättsinnighet må blifva qvarstående. Jag finner nemi.
rättighetens bibehållande vä! grundadt; ty om Bankens ställning
fordrar, att ett så stort creditiv, som det ifrågavaiv,
icke må af Banken utgå, bör man lemna Banken tillfälle
att uppsäga detsamma, enär det blifvit lemnadt kostnadsfritt
för Riksg.cont. och utan hypothek. Jag tror visserligen
icke, att en sådan händelse någonsin kommer att inträffa;
men örn den inträffar, finner jag lämpligt, att Riksg.-  cont. genom upplåning fyller de statsbehof, som för ögonblicket
kunna finnas, och jag finner detta vida lämpligare,
än att Bankens säkerhet sättes på spijk Jag tillstyrker således
bibehållandet af detta morn., hvilket jag anser fullkomligen
principenligt och öfverensstämmande med en sund bancoförvaltning.
Underteckn. Ridd.Secret.: PresteSt. har bifallit 25:te
punkten med undantag af slutmeningen: ”dock med rättighet
för Bancostyrelsen att äfven detta creditiv uppsäga, då
Bankens egen ställning sådant fordrar,” hvilken mening skulle
utgå. Borgare- och BondeSt:n hafva utan förändring bifallit
denna punkt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan icke fullt
inse skälen, som förmått BancoUtsk. tillstyrka R. St. att besluta,
det Bancostyrelsen må kunna uppsäga det creditiv,
Riksg.cont. hittills haft i Banken. Ej heller kan jag se, att
begagnandet af detta creditiv någonsin kan sätta Bankens säkerhet
på spel; ty det är af helt annan beskaffenhet än de
öfriga creditiv, som af Banken kunna lemnäs åt andra inrättningar.
Riksg.cönt:s creditiv skall nemi. hvarje år d. i
Juli vara fullt liqvideradt, och sedermera kan ingenting derpå
upptagas förrän i Sept. månad. Således är det gifvet,
att hvarje år inom en kortare tid är hela den summa, som
af Riksg.cont. blifvit dragen på detta creditiv, liqviderad,
och då kan Bankens säkerhet icke sättas på spel, enär summan
icke är betydligare än en million. Att Banken icke af
Riksg.cont, erhåller någon fördel, som motsvarar creditivrättigheten,
bestrider jag; ty om räkningarna uppgöras emellan
Banken och Riksg.cont., och man summerar ihop de
summor, som Riksg.cont. dragit på creditivet, samt jemnför
dem med de medel, som för Riksg.cont:s räkning varit insatta
i Banken, skall man finna, att de medel, Riksg.cont. i
Banken haft innestående, vida öfverskjuta de summor, Riksg.-  cont. upptagit uppå dess i Banken ägande creditiv. Om
Bancostyrelsen berättigas att uppsäga detta creditiv, vore
det måhända lämpligt, att Riksg.cont. befriades från skyldigheten
att insätta sina medel i Banken. Då vore rättig
-
446
Den 3i Juli e. m.
heterna å ömse sidor bibehållna. Men jag kan icke inse
skäl dertill på någondera sidan, utan anser lika med Frih.
Cederström, att den sista meningen i denna punkt bör utgå,
såsom icke behöflig för Bankens säkerhet, utan endast
tjenande till att ådagalägga, det Riksg.cont:s creditivrätt
måhända kan taga slut; och jag tror detta ej vara riktigt,
ty Riksg.cont. måtte väl kunna få bibehålla ett så beskaffadt
creditiv i Banken, som endast uppgår till en million och är
förenadt med det vilkor, att det d. i Juli hvarje år skall
vara Jiqvideradt.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag kan icke annat än instämma
med Frih. Palmstjerna deruti, att det är ett helt
annat förhållande med creditivet för Riksg.cont., än med
något af de öfriga creditiven. Det är dock sannt, att den
rättighet, som här är i fråga, vore en oskyldig rättighet,
då, såsom slutmeningen i denna punkt innehåller, Bankens
egen ställning sådant fordrar, d. v. s. att det gifves ett tillfälle,
då jag erkänner, att Banken måste upphöra alt med
ett sådant creditiv understödja Riksg.cont., nemi. då Banken
kommer i bankrutt-tillstånd; men i annat fall kan jag ej erkänna
en sådan rättighet, och man bör ej öfverlemna till
Bancostyrelsen att bedöma, huruvida Bankens ställning sådant
fordrar, ty i dylikt fall kunde en Bancostyrelse, som
bade förkärlek för den enskilda lånerörelsen, i förtid, till
förmån för den enskilda, inställa ifrågavar. allmänna lånerörelse.
Den väsendtliga skillnaden emellan detta och andra
creditiv är den, att staten, för hvars räkning Riksg.canl:&
creditiv begagnas, då staten ligger i stora förskott för utgifterna,
innan inkomsterna blifva tillgängliga, lemnar Banken
mycket större och betydligare summor än hela creditivets
belopp, i följd af föreskriften i 1668 års bancoordning,
att alla statens cassör i Stockholm skola vara stående
i Banken. I bancosluten hafva aldrig statens insatta medel
sedan 1829 utgjort mindre än 2,3oo,ooo r:dr; men väl hafva
de någon gång uppgått till 3,5oo,ooo r:dr. Den summa
af en million r:dr, hvarpå creditivet lyder, utgör således
blott en ringa del af statens i Banken innestående medel.
Till och med privatbanker, hvilka, såsom vår bank, ära
depositionsslällen för statsmedel, såsom t. ex. den Engelska,
hafva beviljat Regeringen räntefria förskott för den dyrbara
rättigheten att vara depositionsställen för statens medel och
sålunda kunna påräkna att räntefritt få begagna statens tillgångar.
Då vore det mer än obilligt, om en sådan rättighet
till creditiv för staten skulle vägras statens egen bank.
Dessutom är det ingen rättighet, som, utan afseende på statens
fördel, är af den vigt för allmänheten som denna, i
anseende till det tillfälle den lemnar för sedelstockens temporära
förökande just i det ögonblick, då sådant bäst behöfves;
ty under de månader, då ordinarie räntorna och
Den 3i Juli c. m.
447
bevillningen skola ingå, fordras uti rörelsen ett större circulerande
capital, än eljest kan vara behölligt, och genom
detta creditiv kan sedelstocken ökas, då den behöfves större,
samt återigen minskas, då behofvet upphör. Det vore
således högst olämpligt att göra uppsägningen af detta creditiv
beroende af en Bancostyrelses mer eller mindre riktiga
omdöme om hvad Bankens ställning verkligen fordrar;
och då redan förut finnes ett allmänt stadgande, som till—
kännagifver, att om nöden är för dörren, måste all lånerörelse
upphöra, kan jag ej annat än tillstyrka, att R. o. Ad.
måtte förena sig med det Stånd, som borttagit slutmeningen
i denna punkt.
Hr Lefre'n: Här har blifvit af den värde talare, som
först yttrade sig öfver denna punkt, påstådt, att delta förslag
utmärker en stor lättsinnighet. Detta är första skälet
emot förslaget. Ytterligare har blifvit sagdt af en
annan värd ledamot, att som det är statens egen bank,
behöfver hvad här blifvit framstäldt så mycket mindre komma
i fråga; och jemnförelse är tagen från Engelska banken,
som icke är statens, utan en assoeiationsbank. Jemnförelsen
är således icke passande. Jag får äran nämna, att Utsk. tagit
grunden för sitt förslag från 72 § Reg.F. Der står: ”R.
”St:s Bank förblifver hädanefter, som den hittills varit, un”der
R. St:s egen garanti.” Således äro R. St. en Corporation,
som förklarat sig vara garant för bancoverket. I sådant
afseende äro således R. St. någonting helt annat, än
då de betraktas såsom ägare af Banken, då de, såsom jag
ofta nämnt, äro att anse såsom ett bolag. Såsom garanter
för Banken äro de bolagets cautionsmän. Nu är föreslaget,
att bolaget R. St. lemnar ett creditiv på Banken, att begagnas,
när Bankens ställning sådant medgifver, och dervid
presupponeras i sista morn., att Bankens ställning icke skulle
medgifva fortfarandet af detta creditiv. Att i sådant fall
likväl medgifva en sådan creditivrätt skulle sannerligen vara
ett curiöst sätt att utöfva R. St:s pligt att vara garanter
för Banken. Långt ifrån att R. St. borde bestämma,
att i sådant fall Riksg.contrs creditivrätt på Banken skall
fortfara, skulle jag finna lämpligt, att R. St. stadgade, att
när Banken för sin utvexling kommer i behof af biträden,
bör Riksg.cont. genom lån, vare sig in- eller utrikes, skaffa
det biträde, Bankens garanter förbundit sig att lemna.
Detta är grunden, hvarföre Utsk. ansett som en pligt för
Bankens garanter att göra förbehåll om creditivets uppsägning,
då Bankens säkerhet sådant fordrar. Det är den första
åtgärden, som tillkommer Bankens garanter, att tillse,
det Banken icke tryckes, då Banken är i den ställning, som
här förutsättes, och de sjelfva ej kunna fullgöra sin pligt
att understödja den. Långt ifrån att trycka Banken genom
creditivets bibehållande, böra de träda fram och biträda
448
Den 3i Juli e. m.
den med Ian. Jag tillstyrker således bifall till denna punkt
och tror, att det vore föga tranquiliserande för allmänheten
att se R. St. fatta ett beslut, som stöde i strid med den
garanti, de uti 72 § Reg.F. utlofvat.
Gr. Cronhjelm: Hvar gång, liär väckes fråga mm att
skaffa statsverket några fördelar på Bankens bekostnad, utan
att raan beräknar, huruvida Bankens ställning sådant medgifver
eller icke, erkänner jag mig höra till de förskräcktas
antal; ty vi hafva hela denna realisation och bancoutredning,
som vi nu förehafva, till lön för det förfarande, att
vi för statsverket hemtat tillgångar från. Banken, utan afseende
på hvad dess ställning medgifvit. Nu uppträda sådana
värda ledamöter, som äro älskare af ett stadgadt mynt,
iöv att bereda möjligheten, att ett sådant förhållande åter
inträffar. Då man yrkar borttagandet af den sista meningen
i denna punkt: ”dock med rättighet för Bancostvrelsen
■”att äfven detta creditiv uppsäga, då Bankens egen ställning
■"'sådant fordrar,” så är väl den naturligaste fråga, raan kan
ställa till dessa Hrr, den: är det väl Herrarnas mening, att,
då Bankens ställning icke tillåter delta creditivs oafbrutna
bibehållande, det likväl skall fortfara med äfventyr af Bankens
bestånd? Jag skulle tro, att ingen inom detta hus ville
svara ja till denna fråga, och detta synes bevisa, att
Utsk:s betänk, är väl grundad];. Jag vill gå in på, att det
Jnå vara i sista rummet, sorn denna uppsägning bör komma
i fråga, och Jag tror visserligen icke, att en sådan casus
inträffar, då Bancostyrelsen behöfver anlita denna åtgärd;
lnen jag anser vigtigt, alt R. St. bland de grunder, som nu
stadgas, då R. St. vilja gå en bättre väg, än hittills vid bancoförvaltningen
blifvit följd, uttala den grundsats, att statsverkets
behof skola stå tillbaka för Bankens säkerhet. Jag
instämmer med Hr Lefren deri, att om fråga uppstår,
hvilketdera verket skall hjelpa det andra, är det statsverkets
skyldighet att biträda Banken, och icke tvärtom; och
skulle Ståndet besluta, att ifrågavar. slutmening skall utgå,
ber jag att få yrka ett annat mom. till denna punkt, nemi.
att statsverket är pligtigt, då andra utvägar saknas, att genast
gå Banken tillhanda med anskaffande af de medel, som
för Bankens bestånd kunna vara behöfliga. Jag tror, att
detta är en större och vidsträcktare skyldighet för Riksg.-  cont., än den lilla lumpna affären, om Riksg.cont. för en
eller annan månad blefve af med sitt creditiv, hvilket svårligen
kunde inträffa hvart 5o:de år. Det är första gången
denna principfråga förekommer i betänk.: skall statsverket
draga fördel af Banken äfven med risk för Bankens bestånd?
Jag har ännu icke vid denna riksdag genom någon votering
upptagit R. o. Ad:s tid; men denna fråga kan jag ej släppa
ulan att begagna min yttersta rätt såsom riksdagsman, ty
jag
Dc n 3i Juli e. m.
jag anser principen vara af högsta vigt, ehuru dess tillämpning
troligen icke en gång under hvarje sekel skulle ifrågakomma.
Frih. Cederström; Tvenne af R. o. Adis ledamöter
hafva fästat sig vid det af mig nyttjade uttyeket lättsinnighet
i afseende på BancoUtskis förslag, att Bancostyrelsen må
äga rättighet att Uppsäga Riksg.contls creditiv. En värd ledamot
har sökt att frun första raden af 72 §. Reg.F. härleda
sin bevisning för lämpligheten af förslaget, i det han
sagt, att det vore en följd af den garanti för Banken, hvartill
R. St. medelst denna § äro förbundna. Jag skall söka
bevisa, att ingendera af dessa mot mig gjorda anmärkningar
hålla streck vid närmare granskning, eller att förslaget
verkligen är lättsinnigt, samt att 72 § icke innehåller någon
grund för detsamma. Det creditiv, sorn Riksg.cont. har
på Banken, är, såsom Hr Rosenblad upplyst, af vida mindre
betydenhet än den ratt, Banken äger att af Riksg.cont.
uppbära och hos sig förvara statens medel. Öfver dessa
statsmedels insättande i Banken äga R. St. icke rätt att ensamma
besluta, utan sådant beror jemväl af Konungen. 72 §
Reg.F., som endast till en del af Hr Lefre'n blifvit Uppläst,
lyder i sin helhet sålunda: ”R. St‘s Bank förblifver hädanefter,
som den hittills varit, under R. Stis egen garanti och
vård, så alt den ostörd må förvaltas af de Fullmägtige, hvarje
Stånd dertill förordnar, efter de ordningar, stadgar och
reglementen, hvilka redan gjorda äro eller vidare af R. St.
göras kunna; ägande R. St. allena rätt att genom Banken
Utgifva sedlar, som för mynt i Pöket må erkännas.” Nu uppstår
således fråga om att tillse, huruvida de stadgar och
reglementen, som nu uppgöras, kunna blifva lättsinnigt uppgjorda,
i händelse deruti intages, hvad som skall medföra
icke vinst, utan förlust för Banken. Bankens creditiv till
Riksg.cont. uppgår endast till en million rldr, och statsintraderna
utgöra en vida större summa. Om dessa ej blifva
insatta i Banken, utan deremot lemnäs i Riksg.contls vård,
hvar är val då den vinst för Banken, som man vill tillskynda
densamma medelst ifrågavar. förbehåll, att Bancofullmägtige
må kunna Uppsäga creditivet? Att då Riksg.contls
medel, som blifvit insatta i Banken, för en eller annan månad
kunna vara så medtagna, att Riksg.cont. har behof af
att begagna sitt creditiv, tillåta Banken att uppsäga detta
creditiv, vore detsamma som att Jemna i Bancofullmägtiges
skön att hindra styrelsens gång. Detta låter icke göra sig
1 ett väl ordnadt samhälle, och de, som tillstyrka sådant,
handla lättsinnigt. Jag skulle tro, att i en fråga af det allmänna
interesse, sorn denna har, emedan den kan medföra
rent af en rubbning i samhällsordningen, får man icke tala
om den stora nyttan af att verka på allmänhetens opinion.
10 H.
45.
Den 51 ~3 111 i c. m
Samhället står i första rummet, och statsverket kari ej skiljas
från myntväsendet. Det kan ske i ord, men icke i sak;
ty så länge staten skall vara stat och äga mynt, måste de
hänga tillsammans. Det låter icke tänka sig att isolera det
ena från det andra; ty de konna ej upprätthållas annorlunda,
än genom hvarandras samverkan. De reglementen, som komma
att stiftas, och hvartill detta betänk, blott uppger grunderna,
måste innehålla flera stadganden, som skola underställas
K. M:s sanction, och dertill hörer denna punkt i första
rummet; ty om R. iSt. skulle besluta, att Bancostyrelsen
skall kunna uppsäga Riksg.conl:s creditiv, kan K. M. ej tillåta,
att statsmedlen blifva insatta i Banken, emedan det ej
går an alt äfventyra Styrelsens paralyserande genom ett
Bancostyrelseus beslut, möjligen faltadt i en tid, då Styrelsens
verksamhet behöfver vara som kraftigast.
Hr Hegardt, Christ. Bernh,: Jag är långt ifrån ^att
befara, det Banken skall komma i den belägenhet, att den
behöfver uppsäga Riksg.conCs creditiv; men Utsk. har också
för begagnandet af ifrågavar. rättighet förutsatt, alt Banken
komme i en ställning, Som sådant oundgängligen fordrade.
För mig förekommer det högst orimligt, att, om Banken
skulle komma i en sådan ställning, att den behöfde uppsäga
ett creditiv, vare sig för Riksg.cont. eller någon annan
inrättning, Banken då hellre skulle äfventyra sitt bestånd eller
hela Rikets Bancoverks förfall, än den ville för ett ögonblick
sätta Riksg.cont. i någon förlägenhet för sina utgifter.
Jag kan derföre icke annat än fullkomligen förena mig med
Hr Lefren och Gr. Cronhjelm. Hvad skulle man väl säga
om den enskilde man, hvars affärer vore i den belägenhet,
att han fruktade alt ej kunna göra rätt för sig, utan att
disponera alla sina tillgångar, men som afsade sig rättigheten
att disponera dem, på det att den, som för tillfället
begagnade dem, ej skulle råka i någon förlägenhet? Man
har alltid ansett som den säkraste garanti för realisationen,
att Banken blifver skiljd från statsverket; men man har nu
sagt: i ord kan det gå an att skilja dem, men icke i sjelfva
verket. Jag vill dervid blott anmärka, att kunde de ej i
sjelfva verket skiljas från hvarandra, vore det ej R. St. värdigt
att i ord förklara, att sådant skall ske.
Hr Rosenblad: Då man har velat se en contradiction
i deras yrkanden, som önska att skilja Banken från det
otillbörliga samband med Riksg.cont. och statsverket, som
varit grunden för Bankens förflutna oredor, men dock vilja
bibehålla ett tillbörligt samband emellan stats- och baneoverket,
får jag erinra, att då man yrkar, att icke det minsta
samband emellan statsverket och banken bör äga rum,
borde man börja med att förklara sin önskan, att K. M.
måtte återkalla sitt stadgande, att statens mede! skola insättas
i Banken; ty ifrågavar. creditivrätt försäkrar staten
Den 3i Juli e. m.
endast otn alt fa begagna eri del af sina egna medel i händelse
af behof, oell i fall dessa medel också ej linge begagnas,
skulle dock det samband emellan statsverket och banken
återstå, att statsverket skulle fiV insätta sina medel i
banken. K. M. behöfde endast återkalla sin föreskrift för
Collina, att der insätta de inflytande skatterna för att fråntaga
Banken den betydligaste delen af dess vinst. A en annan
sida har jag visst icke bestridt den rättighet för Banken,
att detta creditiv må upphöra, när Bankens belägenhet
sådant oundgängligen fordrar; men detta kunde endast
inträffa, då Banken befunne sig i utredningstillstånd, och då
säger det sig sjelf och behöfves ej något särskildt stadgande
derom. Deremot kan jag ej gilla, att man öfverlemna!’ till
Bancostyrelsen att uppsäga detta creditiv under samma förbehåll,
som blifvit antaget för uppsägning af creditiv åt
liypotheksföreningar; ty Utsk. har äfven för detta fall föreslagit
vilkoret, att Bancostyrelsen skall finna Bankens egen
ställning sådant ■ fordra, och jag kan ej erinra mig, att R. o.
Ad. i detta stadgande gjort någon ändring. Hade man i allmänhet
antagit den grundsats att öfverlemna till Bancostyrelsens
pröfning vidtagandet af de åtgärder, som Bankens bästa
kan fordra, hade nu ifrågavar. stadgande varit conseqvent;
men då man ej gjort det i de flesta fall, att då öfverlemna
åt en votering inom Bancostyrelsen, huruvida indragning
skall ske af ett creditiv, som är det vigtigasle,
behöfligaste och, såsom grundad! på egna insatta penningar,
det rättvisaste af alla creditiv, det är något, som jag ej kan
tillstyrka. Jag instämmer deremot fullkomligen i hvad Gr.
Cronhjelm och Hr Lefre'n sagt om utsättande af skyldighet
för R. St. att, i händelse af behof, fullgöra sin garanti för
Banken; och i fall BancoUtsk. skulle inkomma med något
lagförslag för Banken, skall jag icke underlåta att upprepa,
hvad jag vid sista riksdagen vågat yrka, att i den oförmodade
händelse, att Banken skulle komma på obestånd och
någon af dess creditorer blefve lidande, förbinda sig R. St.
att godtgöra .hans förlust den sista skillingen med den första,
och det med ränta. I fall Gr. Cronhjelm nu vill föreslå ett
sådant stadgande, är jag färdig att dervid biträda honom; men
jag tror ej, att ett dylikt tillägg om R. St:s skyldighet såsom
garanter för Banken kommer lättast in i en punkt, som
angår cassacreditiv för Riksg.cont.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag är af samma
mening som Frih. Cederström och de öfriga värda ledamöter,
hvilka yttrat sig för borttagandet af sista meningen i
denna punkt, och anhåller att få framställa skälen derför.
Först bör jag likväl anmärka, att det måste för hvarje lugn
betraktare af tidens händelser förfalla besynnerligt att se
den ytterlighet, hvarmed våra penninge-angelägenheter behandlas,
vare sig under den ena synpunkten eller den an
-
45*
Den Si Juli e. m.
dra. Förr ansåg man Banken böra vara en tjenarinna åt
statsverket, utan afseende på dess eget sjelfbestånd; nu deiv
emot är man så angelägen .om det sednare, att man ej vill
tillåta Banken göra statsverket de tjensler, sorn den utan
något äfventyr för sig sjelf kan och bör göra. Jag har haft
R. o. Ad:s förtroende att tillhöra styrelsen både i Banken
och i Riksg.cont. Jag yet mig ej hufy a någon förkärlek för
någotdpra verket, och tror mig således kunna tala oväldigt
om begge, icke efter uppgjorda thporier, utan på grund af
flen erfarenhet jag förvärfvat om dessa verks natur, .Stats.-*
yerket gör, på sätt Hr Rosenblad anmärkt, en ganska stor
tjenst åt Banken, dymedelst att de begge stora uppbörds-:
yerken Statscont. och Riksg.cont, insätta deras medel i Ban->
ken såsom i en gemensam cassakisla. Ett mot deras lill
millioner stigande behållningar svarande belopp af Bankens
sedelstock har följaktligen utgått ur rörelsen och ökat Bankens
styrka alt inlösa återstoden. Mot denna stora fördel
är det visserligen en ringarp tjenst, att Banken åt blott en
af Statsverkets afdelningar lemnar ett creditiv, som ej på
hela året får öfverstiga en million. Om blott Bankens och
Riksg.c.ont:s mellanräknipgar jemn föras, skall man finna, att
Riksg.cont. pftare haft stor behållning i Banken, än denna
lemnat stora förskott åt Riksg.pont, Förhållandet är sådant,
att Riksg.cont. har sin egentliga uppbörd en gång om året,
då bevillningen inflyter. Ren utgör öfver i millioner, och
det ifrågavar. creditivet är således mindre än hälften deraf,
Under sommaren och hösten, då tullen ger betydlig in^
komst, beböfver Statscont. icke tillita statsbristsumman i
Riksg.cont., utan har nog af inflytande tullmedel och andra
inkomster; men då tulluppbörden upphör, inträder Stats-:
contrs behof att reqvirera penningar från Riksg.cont. Detta
börjar under det sista qvartalet det ena, och fortgår under
de 2:ne första qvartalen det följande året. Under årets första
qvartal göres, såsom flera ledamöter redan nämnt, den
hufvudsakliga uppbörden i landet. Man börjar väl om hö-:
Sten; men det mesta inflyter vid andra uppbördsstämma!!.
Då ingår uti upp bondsmann ens cassör större delen af bevillningen
på en gång. En stor massa af sedlar drages med
detsamma ur allmänna rörelsen och blifver för den otillgänglig.
Under denna tid, och intilldess bevillningen efter d. i
Maj ingår till Riksg.cont., är det, som detta verk oftast be--  gagnar sitt creditiv på Banken för att dermed tillfredsställa
Statscontts reqvisitioner. Med detsamma som Riksg.cont. sårs
lunda i Banken uttager nya sedlar, som genom Statscont,
utgå i rörelsen, ersättes den från allmänheten till ränterier-*
na ingångna sedelmassan. Om detta creditiv icke funnes,
borde det inrättas blott för att motväga sedlarnas indragning
oell förekomma den s. k. strypning, som eljest vid detta
tillfälle skulle inträffa. Man har talat derom, att statsverket
förtjenat på Banken. Det må Vara; men att det icke
Den 3i Juli e. m.'
453
är i detta hänseendet, tror jag mig hafva bevisat. Den,
sorn vill helt och hållet afsöndra dessa verk från hvarandia,
har, såsom 117ig synes, alla vackra grundsatser till trots,
löga begrepp örn deras sammanhang och om dessa samhällsinrättningars
behof af hvarannan, Då man behandlar ali™
manna angelägenheter, får man icke för grundsatsernas skull
rubba sådana samband, hvaruppå det helas gång grundar
sig. Sådant är sambandet emellan Biksg.cont. och Banken i
detta hänseende, ty derpå beror Statscontts förmåga alt lie-*
strida statens utgifter, Om Statscont. reqvirerar penningar
från Biksg,cpnt., och detta verk hvarken sjelf äger eller kan
lyfta några i Banken, hvar skola då medlen tagas? Deskola
apskalfas genom upplåning, säger man. Men yi hafva sett,
alt Biksg,cont. icke ens på längre tid kunnat erhålla så stort
lån, som erfordrats, Huru skulle det då gå, när penningar
ögonblickligen behöfdes? Bör man blottställa sig för det äfventyret,
att Statscont., när första qvurlalels aflöning skall
betalas till militär och embetsman, icke får penningar i
Biksg.cont,, emedan detta icke erhåller dem i Banken och
ej får lån på ögonblicket? Skall äfven allt annat, som hörer
till statens tjenst och hvartill penningar behöfvas, afstadna,
under väntan på medel? Jag ville se, huru de Hrr,
sorn nu ifra emot creditivet på Banken, då skulle försvara
sjg med deras grundsatser, om B. St. måste för sådana hän-,
delser sammankallas. Jag påstår, att creditivet icke medför
något äfventyr för Banken, hvars styrelse har mångfaldiga
tillfällen att skaffa sig penningar och t. ex. kan inskränka
sin lånerörelse, hvilket är vida mindre farligt, än om stats-?
verkets utgifter skulle studsa, Jag kan således icke annat
än vördsamt anhålla, alt B- o, Ad. måtte, på sätt Frih.Ce-?
kjerström yikat, utesluta sista meningen af denna punkt.
Jag är å min sida lika fast vid denna mening som de Hrr
vid sin, hvilka vilja votera för punktens oförändrade tube*
hållande.
Frih, Palmstjerna: Gr. Cronhjelms naiva bekännelse,
ptt lian vid detta tillfälle hörer till de förskräcktas antal,
förklarar för mig hans yrkande; ty då man är förskräckt,
öfvervpger man ej så noga följderna och nödvändigheten af de
förslag, hvarpå man ingår, Här ärsagdt, att ifrågavar. rättighet
för Bikss.cont., alt äga ereditiv på Banken, skulle
möjligen kunna äfventyra Bankens bestånd, om icke rättig-?
heten till uppsägning vore förvarad åt Bancostyrelsen. Jag
kan icke finna, huru med de tillgångar, Banken äger, och
ined de rättigheter, som genom B, o. Ad;s samt de öfriga
Ståndens beslut blifvit Bancostyrelsen nredgifna, att begagna
Bankens ressourcer, ett så beskaffadt ereditiv spm detta, på
en inskränkt summa af en million r:dr, skulle kunna äfven?
tyra Bankens bestånd. När Bancostyrelsen, för att göra tåte
mot 33£ millioner i sedlar, har aft använda ereditiv jiq
454
Den 3i Juli e. m.
2 millioner r:dr Hamb. b:co, statsobligationer på 4,400jr,o°
r:dr, fastighetslånen, uppgående till 4,780,000 r:dr, oell derjemte
årligen ingå 5 ä 600,000 r:dr såsom vinst på rörelsen,
hvilka icke behöfva åter utgå, såvida icke Bankens
ställning sådant medgifver; när man sammanlägger dessa
summor med den silfvercassa, som finnes, så torde det blifva
tydligt, att ett creditiv på en million rsdr icke kan medföra
äfventyr för Bankens bestånd. Jag ar långt ifrån att påstå,
att Banken bör hjelpa statsverket; men jag påslår, att
Banken icke bör stjelpa statsverket, då den utan äfventyr
kan hjelpa sakernas gång. Det åligger statsverket att försäkra
Bankens bestånd, ty R. St. äro garanter för Banken;
men detta sker icke derigenom, att man inrymmer åt Bancofullmägtigé
en sådan rättighet som den ifrågavar., eller
ställer creditivet för Riksg cont. i samma kategori med creditiv
för hypotheksföreningar och associationer för spaunmåUbelåning.
Till att försäkra Bankens bestånd fordras
något mer än en million r:dr, och jag skulle ej vara emot,
0111 någon ville föreslå, att 10 å i5 millioner rtdr i statsobligationer
skola insättas i Banken för att försäkra dess
bestånd, ty detta verkar något; men att inskränka creditivrätten
på en million rtdr verkar intet, och jag kan således
ej inse något förnuftigt skäl dertill. Staten skall icke understödja
Banken på ett sätt, som kan göra en rubbning i
statsbestyrets jemna gång, när Banken i alla fall ej råkar i
någon olägenhet. Men skulle min mening i detta ämne icke
blifva II. o. Adts samt R. Stts beslut, blefve det nödvändigt
att vidtaga andra anstalter för Riksg.cont. än de, som hittills
äro påtänkta. Då måste större anslag för Riksg.cont.
göras, så att Cont. må kunna hålla större cassa; ty Riksg.-  cont. kan icke förutse alla sina utgifter, så att de från årets
början kunna på dagen beräknas, och på detta Cont. äro
creditiv anvisade, som på dagen skola honoreras. Tillgångar
till vissa af dessa creditiv kunna väl vanligen fås genom
lån, och om creditiv äro på större summor, har beliofvet
troligen en längre tid varit förutsedt, samt hafva således
Riksg.cont:s Fullmägtige kunnat vidtaga nödiga mått
och steg; men då mindre summor, t. ex. på spannmålscreditivet,
hvaraf behofvet ej kunnat förutses, af K. M. blefve
reqvirerade, under det Riksg.contrs cassa vore inskränkt till
litet belopp, kunde dessa summor ej på dagen anskaffas, om
Riksg cont, ej finge reqvirera dem i Banken, för att, i händelse
sådant vore nödigt, återbetala dem om några veckor.
Att förneka en sådan rättighet, tror jag vara att fästa sig
vid alltför små saker, då det är fråga om så vigtiga saker
sorn statsverkets jemna gång; äfvensom jag tror, att man
sålunda snarare skulle äfventyra Bankens bestånd, emedan
ingendera af dessa verk kan äga bestånd utan det andra.
Jag tillstyrker således på dessa skäl, och förenande mig med
Jjyad Hrr V. Hartmansdorff och Rosenblad anfört, att den
Den 3i Juli e. m.
455
sist;! meningen i denna punkt, sorn börjas med ordet: dock,
malte olga oell punkten för öfrigt antagas. Jag hörer icke
lill de förskräcktas antal, och fruktar således icke en gång
den hotande voteringen.
Hr Lefren: Det må vara Frih. Cederström förbehållet,
för att nyttja ett talesätt, som han gerna använder, att
anse lättsinnigt, alt man grundar sin bevisning på Rikets
grundlagar. Det skall dock ej hindra mig att vid detta tillfälle
åter bygga mitt anförande på en annan § i Reg.F.,
nemi. den 66:te. Den lyder sä: ’’R. St:s Riksg.cont. förblifver,
såsom hittills, under R. St.‘s styrelse, inseende och förvaltning;
och då R. St. åtagit sig ansvar för den Rikets
gäld, Cont. ombesörjer, så komma R. St., sedan StatsUtsk.
öfver Gont:s tillstånd och behof sig utlåtit, att genom särskild
bevillning tillskjuta de medel, som för betalande af
denna gäld, till ränta och capital, oumbärliga finnas, så att
Rikets credit varder bibehållen och vårdad.” Det blir synnerligen
vid denna riksdag högst vigligt, att icke R. St. fara
härifrån som vanligt, utan att behjerta denna §. Det går
icke an att, sedan man upphört att fuska med Ranken,
lemna Riksg.cont. åt sitt öde, utan Ständerna böra, för att
fullgöra sin pligt, ställa Rikets credit på sådana fötter, att
Riksg.cont. kan vara oberoende af detta creditiv, då Bankens
säkerhet fordrar dess indragning, samt, då större summor
kunna behöfvas, äger en credit, sådan som en stat bör
äga den, och sådan, som Sverige kan äga, om man icke vill
gå förbi sin skyldighet och fara från riksdagen utan alt
vidtaga de anstalter, sorn 66 § föreskrifver. Till denna §
hänvisar jag de Hrr, som funnit det lättsinnigt af mig att
yrka, hvad grundlagen uttryckligen stadgar. Jag vet icke,
huru jag skall kunna till besvarande upplaga åtskilliga anmärkningar,
som gått i cirkelgång. Stundom anser man
dessa verk hörande till 2:ne särskilda stater, och en annan
gång anses de tillhöra samma stat. Hvilketdera befalla Herrarna
nu? Jag skall bjuda till att bevisa, att mina motståndare
under begge dessa synpunkter haft orätt. Antager man,
att dessa verk höra till samma ägare, så är det en orimlighet
att säga, att det ena verket skall skada det andra, el
ler
att det sednare skall periclitera till sin existens för att
biträda det andra; ty här är fråga om ett biträde, dådetta
ej är förenligt med Bankens säkerhet. Om jag ytterligare
betraktar Banken och Riksgcont., såsom hörande lill en och
samma ägare, bör, jag, då jag medgifver Riksg.cont. rättighet
att utställa sedlar, äfven yrka dess skyldighet att inlösa
dem med silfver, när de presenteras på Riddarholmen; tydå
Banken och Riksg.cont. anses utgöra en persona moralis, är
det en dårskap att säga, det Riksg.cont. skall utgifva sedlar,
som af Riksgöont. skola inlösas., men att inlösningen
skall ske med nya sedlar, som inlösas vid jerntorget. Be
-
456
Den 3i Juli e. ra.
traktar jag åter Banken och
verk, som ej ägas af samma auetoritet, blir förhållandet
enahanda. Då måste jag utgå från en annan hufvudpunkt
och vända mig till 72 § Reg.F., oaktadt Frih* Cederström
anser det lättsinnigt, emedan deraf synes, att R. St., såsom
bancobolag, äga rätt att utgifva sedlar, som skola gälla såsom
mynt och att R. St. ej få lättsinnigt behandla dessa frågor,
hvilka inverka på den enskilda äganderätten; ty om jag ej
vill hafva dfFärer med Banken, kan jag dock instämmas inför
domstol och tvingas att laga dessa sedlar, som ej gälla,
hvad de bora gälla, i händelse den lättsinniga åtgärd blefve
vidtagen, sorn Frih* Cederström föreslagit, då han yrkat,
att Banken, utan afseende på sin egen existens, skall un»
derstödja statsverket* 72 och 66 § Reg*F< äfo gl-undparagraphel*
för Svenska statsverkets och Bankens ordnande,
och detta ordnande bör ske så, att Riksg.cont. må äga credit
för att, i händelse af Rikets fara, kunna upptaga statslån*
Jag känner, att en af de ledamöter, som nu motsagt
mig, har den princip, att man i sådant lall skal! gå direele
till Tumba, i stället för att uppgöra statslån; men jag kan
ej vara af deras tanke, sorn tro, att man på detta sätt kan
ersätta crediten, ty hafva vi ej credit, skola ej papperslappar
från Tumba kunna verka annat än landets förstöring.
Lån kunna endast erhållas genom en fondernd credit, som
nu bor erhålla sin grundläggning och hvarom man icke kan
göra sig förhoppning, om ej Riksg.cont. gores oberoende af
Bankens ställning. Jag yrkar bifall till Utskrs förslag.
Hr von Troil, Emil: Jag kan så mycket mindre
förena mig med de Hrr, som önska, att de 2 sista raderna
af denna punkt måtte utgå, som jag i bitsk, sökt göra den
sats gällande, att Riksg.cont:s creditiv på Banken borde alldeles
upphöra. Då det är en allmän känd sak, att oordningen
i myntväsendet uppkommit genom Bankens försträckningar
till statsverket, så skulle jag tro, att det rälta hade
varit, att det ordnade myntväsendet bygts på dert sats, att
Banken aldrig till statsverket skall göra några försträckningar.
Hade denna grundsats öfvergått till lag, eller ännu
hellre till grundlag, så hade sådant stärkt Bankens credit
vida mer än en eller annan million mera i hvalfvén; och
jag är öfvertygad, att det egentliga misstroendet till realisationens
bestånd kommer sig derifrån, att man fruktar, det
R. St. åter skola beträda den gamla banan att, då de icke
hafva tillgångar för anslag, anvisa dem på Banken hellre
än att, såsom andra länder, upptaga lån. Man har sagt,
att ett creditiv på en million r:dr icke är farligt; men sedan
Banken beviljat detta creditiv, kunde man återigen säga,
att en million till ej vore farligt, och så kunde man
fortgå till samma förhållande som förut. Man har för att
be
-
Den 3i Juli c. m.
bestrida elen ganska ringa del af mitt förslag, som Utsi;, antagit,
nemi. att creditivet bör upphörn, då det för banken
vore skadligt, anfört, att detta stadgande vore vådligt ocii
skulle förlama styrelsen i sin gang. Då man vet, att Riksg.-  cont. är inrättadt för att fylla tillfälliga behof medelst upptagande
af lån, och då man vet, att frågan här ej är om
iner än en million på högst 10 månader, så vore det väl
det bedröfligaste Riksg.cont., man kunde tänka sig, som ej
på sa kort tid kunde upptaga en så ringa summa. Det är
sanrit, alt någon ränta Lomme att för ett sådant lån erläggas,
och att kostnaden således blefve något större; men man
får icke se på kostnaden, då fråga är om att upprätthålla
Banken. Man vet, att det icke för Banken varit svårt att
mot 2a3 proc:s ränta upptaga betydliga summor i handelsdisconten;
men om man också antager, att Riksg.cont.
ej skall hafva så god credit som Banken, samt man antager,
att hela summan af creditivet skulle behöfvas ett halft
år och att räntan blefve 4 proc., så utgjorde hela kostnaden
20,000 r:dr, hvilken summa Riksg.cont. väl kunde~spara
in blott derigenom, att det upphörde att utgifva riksg.-  sedlarna. Man har sagt, att då Riksg.contts medel insättas
i Banken, vore detta creditiv endast en billig ersättning;
men jag skulle tro, att då bancovinsten slutligen lemnäs till
statsverket, har delta godt interesse. Man har vidare sagt,
att rörelsecapitalet minskas, under det bevillningen uppbäres,
och att det är lyckligt, att andra sedlar under tiden
utgå, på det ingen brist på mynt må uppkomma. Äfven
detta skäl torde icke hålla prof vid en närmare granskning,
ty till en början fordrar rörelsen mindre capital om vintern,
än om sommaren, emedan under den förra årstiden ett mindre
antal af köp afslutas; men om också icke så vore, bör
man komma ihåg hvilka stora summor under denna tid, då
seglationen är stängd, utgå genom lån uppå metalliska effecter.
Således tror jag, att intet af de skäl, man anfört
emot Utsk:s förslag, förtjenar afseende; men den satsen står
qvar orubbad, att örn man vill förskaffa Banken förtroende
hos allmänheten, måste man öfvertyga denna allmänhet, att
R. St. ej vilja anse Banken såsom en anstalt, på hvilken de
kunna draga, så snart de beslutat någon utgift. Då de vilja
anse sig såsom förvaltare af ett bancobolag, när de uppgöra
Bankens affärer och bevilja statsverket ett creditiv,
bör detta åtminstone icke beviljas på andra vilkor än de,
som föreskrifvas andra vederhäftiga creditivsökande.
Gr. Cronhjelm: Den sats, på hvilken mina motståndare,
synnerligast vid detta tillfälle, byggt sin deduetion,
är den, att Rikets statsverk icke får betraktas såsom afskildt
från Banken. Den goda sak är åtminstone vunnen
genom denna discussion, att denna sats blifvit ohöljdt fram
io
H. 58
Den 3i Juli c. m.
strilld, neli jag förmodar, att denna sats skall visa på hvilket
capitel vi nu äro, det nemi., att då statsverket råkar i
behof, skall Banken alltid släppa till. Detta är, hvad jag
vågar bestrida. Jag yrkar, att Banken skall vara skiljd från
såväl myntväsendet som statsverket, och jag tror, att Riket
kan äga godt mynt, fastän statsverkets och Riksg.contrs affärer
kunna vara dåliga; men äro både Riksg.contts affärer
och myntet dåliga, hafva vi svårt att retablera oss, hvaremot
vi, då myntet är godt, snart kunna återkomma på
en ordnad fot. Vidare har Frih. Cederström talat om, att
K. M:s sanction erfordrades på åtskilliga punkter af detta
betänk. Detta hörer icke till ämnet, och jag skall derföre
icke ingå i denna fråga; men hvad som är bestämdt är, att
K. M:s sanction icke behöfves för att låta insätta Riksg.-  cont:s behållning i Banken. Hr Rosenblad har stödt sitt yrkande
derpå, att vi icke skola beslutat, det creditiven för
enskilda bolag kunna indragas; men jag hänvisar till R. St:s
redan varande beslut i detta fall, hvilket tillkännager rättigheten
att indraga creditiv, äfvensom hela lånerörelsen, i
fall sådant blefve behöfligt. Allt, hvad jag ville tillägga,
vore, att den åtgärd, som nu är i fråga, bör vara den sista,
som till Bankens tryggande af Bancostyrelsen vidtages;
men såsom princip måste den qvarstå. Vidare har man sagt,
att Banken intet förlorat på statsverket, (det är Hr v. Hartmansdorff
och en annan värd talare, som yttrat denna mening).
Jag går då ej längre tillbaka än till i8a3, då 44 mil—
boner för statsverket afskrefvos i Banken; och börja vi blott
med att bevilja creditivrätt, utan rättighet till dess uppsägning,
äro vi snart inne på det gamla sättet, att då be vinningen
icke räcker till, får Banken fylla behofven. Man
liar vidare sagt, att vid en så lumpen sak för Banken, som
uppsägningen af ett creditiv på en million, borde man ej
fästa sig. Jag ber att få omvända detta och säga: är Riksg.-  contrs ställning så lumpen, att man ej kan få upplåna några
hundra tusen r:dr på några månader, så är förhållandet
med statsverket så dåligt, att R. St:s sammanträde är
nödvändigt; och då måtte det vara bättre, att R. St. finna
statsverket i dålig ställning, men Banken solvent, än att de
finna båda bankrutt. Vidare har man sagt, att detta creditiv
är grundadt på egna medel. Det är ett bestämdt misstag;
ty creditivet begagnas icke förr, än all Riksg.cont:s i
Banken insatta behållning är slut. I det ögonblick, då
Riksg.cont. tager ut någon del af creditivet, äro alla dess
öfriga tillgångar i Banken medtagna, och då är creditivet
icke grundadt på egna tillgångar. Hr v. Hartmansdorff har
sagt, att man länge betraktat Banken såsom en tjenarinna åt
statsverket, och att man deremot nu vill hafva statsverket
till en tjenarinna åt Banken. Skall någondera vara den andras
tjenarinna, så bör statsverket betjena Banken, enär R.
St. garanterat Banken; och jag ber att få påminna, att här
Den 3i Juli c. m.
459
icke är fråga örn att uppsäga detta creditiv, förrän Bankens
egen ställning det fordrar. Det vore särdeles complaisant af
mina motståndare, om de ville besvara den frågan: om det
är deras mening, att detta icke får ske, om det också för
Bankens säkerhet är nödvändigt, utun att Banken hellre bör
gå omkull. Detta kan icke vara deras mening; loen det linnes
vissa personer, som, då fråga är om alt få tillgångar
för statsverket, ej tänka på, att Banken får sitta emellan,
emedan nja tillgångar för statsverket är det käraste af allt.
Man har sagt, alt då man yrkar, att detta creditiv må kunna
uppsägas, talar man så, som om man ej hade begrepp
om samhällsskick. Jag får derpå endast svara, att då man
säger, att creditivet skall utgå, om också Banken i följd deraf
skulle gå omkull, har man icke sjelf begrepp om en solid
bank. Hr v. Hartmansdorff har sagt, att han önskade veta,
hvad man skulle säga, om statsverket genom denna uppsägning
stadnade. Stadnar statsverket för några hundratusen
r:dr på några månader, så tror jag det vara så långt
kommet med statsverket, att det väl behöfver omlagas. Men
jag ville deremot fråga dessa goda Hrr, hvad de skulle säga,
om Bankens rörelse upphörde och bancoluckan stängdes
derföre, att Banken ej får sköta sig såsom andra banker.
Frih. Palmstjerna har slutligen sagt, att han ej vore emot
att i Banken deponera 15,000,000 i statsobligationer; men ej
vill han cedera creditivet. Det är ej fråga om att cedera
creditivet, utan blott om att för någon kortare tid uppsäga
det; och i den concessionen, att utlemna statsobligationer,
ser man tendensen hos de Hrr, som säga, att blott man kan
släppa ut statsobligationer, må Banken gerna sitta emellan.
I detta fall erkänner jag visserligen, att Frih. Palmstjerna,
sorn vill på en gång släppa ut en så betydlig summa obligationer,
icke hör till de förskräcktas antal. Jag anhåller
om bifall till Utskrs förslag.
Hr Cederschjöld: Jag är för min del fullt ut så mån
som någon annan om realisationen och Bankens bestånd och
anser visst icke med likgiltighet de garantier, som derför
kunna lemnäs; men jag tillstår uppriktigt, att jag med oro
sett det jagande och sökande efter onödiga garantier, som
Utsk. vinlagt sig om i detta betänk., och jag har trott, att
om någonsin någon oro för realisationens bestånd skulle uppkomma,
vore det vid åsynen af det alltför mycket complicerade
machineri, som här blifvit framlagdt. Men jag tror,
att huru än Bancostyrelsen skulle vilja missbruka sin rätt
att genom onödiga silfverköp skada Banken, skall det åtminstone
ej intill nästa riksdag hafva några vådliga följder.
Bland dessa onödiga garantier räknar jag äfven uppsägningsrätten
af Riksg.contrs creditiv, och på de skäl, som isynnerhet
af Hr v. Hartmansdorff blifvit anförda, finner jag
det vara snarare en förmån, att creditivet begagnas och sä
-
4Go
Den 3i Juli e. m.
Junda sedlar slappas -ut i rörelsen under den lid, uppbörden
gör en stor del af rörelsecapitalet otillgängligt. En värd talare
har sagt, att under vintermånaderna komma andra penningar
i omlopp genom jernkontorets belåning, och att handeln
då är mindre liflig. Till svar derpå får jag erinra, att
just derföre, att omsättningen är trög under vintermånaderna,
behöfves ett större capital; ty ju hastigare omsättningen
är, desto lättare kan ett mindre capital fylla behöfvet.
Jag kan således icke inse behofvet af ifrågavar. uppsägningsrätt,
isynnerhet som creditivet begagnas endast på kortare tider.
En annan värd talare har påmint om faran af Bankens
försträckningar till statsverket, och att det varit dessa försträckningar,
som störtat Banken i olycka, samt att man
derföre nu boide förekomma sådant. Jag får dervid erinra,
att detta creditiv icke är någon försträckning till statsverket,
utan att det snarare är statsverket, sorn gör försträckningar
till Banken genom de betydliga summor, som
under större delen af året för statsverkets räkning äro deponerade
i Banken. För öfrigt hafva B. St. redan tillräckligt
ådagalagt, att de ej ärna begagna dylika försträckningar
för framtiden; de hafva ådagalagt det på det kraftigaste genom
den ändring i 63 § Reg.F., som blifvit antagen, att
nemi. det stora statscreditivet i händelse af krig ej skall lyftas
i Banken, utan upptagas i Riksg.cont. Man har frågat,
om man vill, att Banken skall gå omkull hellre än att hafva
denna uppsägningsrätt. Jag svarar derpå, att hlefve Banken
genom en för mig otänkbar oskicklighet hos Bancostyrelsen
bragt till en sådan ytterlighet, så vore det orimligt, att detta
lilla halmstrå skulle kunna rädda Banken från skeppsbrott.
Jag anser således otvifvelaktig!, att innan Banken
kunde komma i en sådan ställning, vöre ft. St. af K. M. i
nåder sammankallade; och hvad som mest, jag hade nära
sagt, förundrat mig, är, att i denna punkt är det icke ens
stadgadt, att det skall vara i sista rummet sorn ifrågavar.
åtgärd skall vidtagas, utan Utsk. har till Bancostyrelsen öfverlemna!
att kunna börja med uppsägningen af detta credit
v, då någon åtgärd för Bankens säkerhet behöfver vidtagas.
Om således icke de ifrågavar. 2:qe sista raderna
kunna blifva uteslutna, såsom jag anser lämpligast, skulle
jag åtminstone önska, att redactionen må blifva följande:
”dock med rättighet för Bancostyrelsen att såsom sista
utvägen kunna uppsäga äfven detta creditiv, då Bankens
egen ställning sådant fordrar.
fl. Ex. IJr Gr. af Wetterstedt, Gusf.: Jag skall
icke ingå i den strid, som här uppstått emellan Banken och
Riksg.cont., isynnerhet sorn jag hoppas, att den striden ej
skall finna någon tillämpning i verkligheten. Jag skall blott
hålla mig till förevarande 25:te inom. af BancoTJtskrs betänk.
och hålla mig till dess stadgande och ordalag. I det
-
Deli 3( Juli e. m.
tu inom. finner jag, att detta creditiv, som Riksg.cont. hittills
ägt på Batiken — ett creditiv, som varit nyttigt för
slatsbestyrets jemna gång, utan alt medföra skada för Banken
—, långt ifrån att upphöra, får bibehållas enligt Utsk:s
förslag. Men, säger man, dervid Ur fästadt ett vilkor. Detta
vilkor finner jag äfven; men det innefattar endast en
grundsats, som uttalar sjg i hela Utskrs betänk, och som jag
icke kan annat än gilla, nemi. att Banken får till uppfyllande
af sina egna förbindelser begagna sina tillgångar. Något
annat vilkor finner jag här icke vara uttryckt, emedan
det säges, att Bancostyrelsen må äga rättighet att äfven detta
creditiv uppsäga, då Bankens egen ställ ning' sådant fordrar.
Oin äfven dessa ord icke funnits i Utsk:s betänk.,
anser jag dock såsom en naturlig conseqvens af den grundsats,
som hela betänk, uttalar, att Bancostyrelsen, i fall
Banken kommit i den olyckliga ställning att behöfva anlita
alla sina tillgångar, icke bort tveka att uppsäga detta creditiv,
hellre än att äfventyra sin säkerhet. Nu stå likväl
dessa ord i detta betänk., och då hemställer jag, om icke
större farhågor skulle uppstå genom deras borttagande, än
genom deras bibehållande. Jag antager ej, att denna rättighet
skall kunna lättsinnigt begagqas; ty om Bancostyrelsen
skulle kunna leka med ett så vigtigt steg, måtte det väl
finnas några lagliga medel i detta land, att återföra Fullmägtige
till sans och ordning. Men då Bancostyrelsen vore
nödsakad att indraga alla sina tillgångar, hvad nytta skulle
väl delta creditiv medföra, då det komme från en Bank,
som vore ramlad? Jag tror, att dessa ord icke komma att
blifva tillämpade; men jag anser dem endast innefatta ett
upprepande af den allmänna grundsatsen, att Banken, för
alt uppfylla sina förbindelser, skall kunna begagna alla sina
tillgångar. Jag har hört flera värda talare instämma deruti,
att, såsom äfven jag tror, denna utväg bör vara den sista,
som Bancostyrelsen begagnar till betryggande af Bankens sä-r
hernet, och jag hörde nyss Hr Cederschjöld föreslå, hvad
jag ämnade föreslå såsom tillägg och hvarmed jag förmodar,
att de ledamöter, som äro förskräckta för denna rättighets
lättsinniga begagnande, kunna blifva tillfredsställda, nemi.
alt. sista meningen må blifva så lydande: "dock med rättighet
för Bancostyrelsen att, j sista rummet och sedan andia
utvägar blifvit begagnade, äfven detta creditiv uppsäga, då
Bankens egen ställning sådant fordrar;” och med detta tillägg
får äfven jag anhålla om bifall tili förevar, punkf.
Hr Rosenblad: Hr y. Troils äfvensom några andra
värda ledamöters särskilda afhandlingar skall jag vid det!^
tillfälle icke vidare borttaga R. o. Ad:s tid med att besvara.
Jag får säkerligen ett annat tillfälle, då jag bestämdare skall
visa, huru jag anser, att BancoUtsk. uraktlåtit några af de
säkraste medel för upprätthållandet af myntväsendet i Ri
-
Den 3i Juli e. ra.
ket, hvilka bättre och kraftigare än de stadganden, sorn 1111
blifvit föreslagna, torde kunna uppfylla ändamålet. Med det
tillägg, sorn Hr Cederschjöld föreslagit, upphör visserligen
den våda, sorn kunde finnas i anseende till den afUtsk. pag.
77 i förevar, betänk, yttrade grundsats, att -Bancostyrelseu
må äga rättighet att uppsäga hvilket eller hvilka af de frän
Banken beviljade cassacreditiv, densamma lämpligast finner.
Denna rättighet för styrelsen skulle upphöra, om det af Hr
Cederschjöld föreslagna tillägg blefve antaget. Hela den ifrågavar.
sista meningen står visserligen onödig här, ty det
supponerade förhållandet kan ej inträffa, såvida icke Banken
befinijer sig i utredningstillstånd; men stadgandet är
dock oskyldigt, och jag vill derföre ej motsätta mig detsamma.
Frih, Palmstjerna: Utom de skäl, som ligga till
grund för min öfvertygelse i delta fall, har jag deruti blifvit
styrkt af Hr v. T ro i Is anförande, enär denna värde ledamot,
som vanligen anför så grundliga skäl för sin mening,
nu icke funnit några skäl, sorn tåla pröfning. Jag skall
dock icke uppehålla R. o. Ad. med en vederläggning af detta
anförande, enär vi synas nära att förena meningarna genom
medgifyandet, att uppsägningen af Riksg.contts crediLiv
må i sista rummet kunna ske, ett förhållande, som icke
skulle äga rum, om man antoge den redaction, Utsk. föreslagit;
ty då skulle denna uppsägning kunna ske äfven före
uppsägningarna af de andra cassacreditiven, och som dessa
kunde uppgå ända till 3 å 4>°oo,ooo, skulle det, enligt denna
redaction, ligga i Bancostyrelsens magt att uppsäga Riksg.-  cont:s creditiy långt förr, än behofvet sådant ovilkorligen
fordrade. Skälen, hvarför sådant kunde komma att ske,
kunna icke förutses; men det vore en möjlighet, som man
icke bör lemna öppen genom ett redactionsfel, Härärsagdt,
att det vöre illa bestäldt med Riksg,cont;s credit, om det
för en så ringa summa, sorn några hundra tusen rtdr, skulle
komma i förlägenhet, Detta är ett misstag. Piiksg.cont.
kan äga god credit och statsverket kan stå på goda fotter,
och Riksg.eont. 1 jkval ej vara j tillfälle att så hastigt, sorn
förefallande oförutsedda behof kunna erfordra, genom lån
anskaffa tillgångar till desammas fyllande, Således är Riksg,-  cont, i verkligt behof af detta creditiv, hvilket, enligt min
tanka, ej kan inverka på Bankens bestånd; ty berodde Bankens
bestånd på utbetalningen af en så ringa summa, som
här är i fråga, stöde den på svagare fötter, än jag trott.
Gr. Cronhjelm har sagt, att man kallat denna sak lumpen.
Något sådant har jag dock hvarken yttrat eller hört yttras.
Hr Gr. har jemväl yttrat, att jag ohöljdt framställt den sats,
att Banken ej får skiljas från statsverket. Detta är ett misstag,
och om ej så vore, kunde det kallas en vrängd framställning.
Jag har ej yttrat denna sats, men tror, att Gr.
JJ e ii 3i Juli o. m.
463
Gronhjelms yttrande härrör deraf, att han orätt uppfattat
inia mening, sorn endast varit den, att man ej onödigtvis
bör sälta statsverket i förlägenhet. Hvad för öfrigt angår
de slutsatser, Gr. Cronhjelm dragit af sina premisser, skulle
det upptaga alltför mycken lid att anföra allt, hvad dervid
vore att rätta, och jag afstår derföre från deras vederläggning.
Hr von Hartmansdorff: Äfven jag vill, lika med
Frih. Palmstjerna, förbigå det som är, om icke vrängdt, åtminstone
oriktigt framstäldt af mina motståndare. Jag är
öfvertygad, att R. o. Ad:s öfriga ledamöter hört, hvad jag
verkligen yttrat. I mina motståndares framställningar är ett
grundfel, hvarpå jag vill fästa Ståndets uppmärksamhet. De
hafva talat om Riksg.cont. såsom ett verk, endast inrättadt
för att liqvidera statens skulder, och anfört de stora förluster
Banken gjort derigenom, att den fått betala dessa skulder,
emedan Riksg.cont. af Banken erhållit credit. Deremot
hafva mina motståndare förbigått det förhållande emellan
dessa verk, hvarom nu är fråga, och derom jag talat,
nemi. Riksg.contts egenskap af uppbördsverk, i hvilken det
baft creditiv på Banken och i hvilken jag yrkat, att det må
få detsamma bibehålla. Om Riksg.cont. icke funnes, utan
bevillningen inginge till Slatscont., blefve förhållandet, att
fastän Statscont. icke hade med statens skulder alt göra,
borde .Statscont. erhålla det creditiv på Banken, som Riksg.-  cont. nu äger. Detta creditiv kan icke blifva för statsverket
umbärligt, med mindre statsverket erhåller så stort för
skott å sina inkomster, att £ års utgifter kunna bestridas,
innan det löpande årets inkomster inflyta, så att årets utgifter
kunna med årets inkomster gäldas.' Svenska statsverket
befinner sig i den lyckliga belägenhet framför statsverket
i rikare länder t. ex. Frankrike, att då Regeringen derstädes
behöfver årligen af Kamrarna begära förskott under
namn af tolftedelar för att bestrida årets utgifter för hvarje
månad af året, behöfver Svenska statsverket ej förskaffa
sig dylika förskott. Det enda, som dermed kan jemnföras,
är detta creditiv, hvilket jag ej vill tilldela den låga benämning,
som Gr. Cronhjelm deråt gifvit, men sorn jag dock
visserligen anser ringa. Förhållandet med detta creditiv är
helt enkelt sådant, att K. M. tillåter och befaller, att statsinkomsterna
äfvensom de allmänna verkens medel må insättas
i Batiken, utgörande i allmänhet en ständig lättnad för
Banken af 3 millioner r:dr, dragna ur rörelsen och liggande
i Banken, emot det alt denna tillfälligtvis under loppet af
ett halft eller ^ år lemnar förskott till Riksg.cont., uppgående
högst till i million, men vanligen långt derunder. Det
är beklagligt, att så liten billighetskänsla skall finnas hos
mina motståndare, att de vilja bestrida detta förhållandes
fortfarande blott på den ena sidan. Om K. M. återkallade
4G4
Den 3i Juli e. ni.
denna rättighet för Banken att hafva statens medel hos sig
innestående; om K. M., likasom Presidenten i de Förenade
Staterna, från toge Banken depositionen af dessa medel, skulle
man få höra en märklig förändring i deras ton, hvilka
nu säga sig vilja betrygga Banken, och sådant med skäl,
ehuru åtgärden blott motsvarade ohjelpsarnheten å den andra
sidan. Sådana exempel från främmande länder borde
man taga till eftersyn, emedan något godt deraf kan läras, i
stället för alt klandra, hvad vi hafva väl inrättadt. Jag vet
ej hvem som åsyftades med den, der skulle vilja betala statens
skulder med sedlar från Tumba. Att det icke kan vara
mig menadt, hoppas jag inses af hvar och en, som värdigats
följa mitt handlingssätt, vare sig såsom riksdagsman
eller fullmägtig. I begge hänseenden tror jag mig hafva
behandlat statens medel icke såsom en vinglare, utan såsom
en hushållare, och hoppas kunna så fortfara både vid
denna och följande riksdagar. Jag respecterar hvars och ens
mening; men då en så vigtig sak som denna är i fråga, kan
jag ej medgifva någon jemnkning, och om ingen annan begär
votering för uteslutandet af sednare delen i denna punkt,
begär jag den nu på förhand, för att undvika vidlyftighet.
Frih. Cederström: Här har uppstått ett jemnkningsförslag
af Hr Cederschjöld, deruti H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt
instämt, nemi. att den ifrågavar. credilivuppsägningen
må inträffa i sista rummet af de åtgärder, som för Bankens
säkerhet kunna vidtagas. Det är dock skada, mina
Hrr! att detta jemnkningsförslag icke rätt väl slår tillsammans
med hvad R. o. Ad. i detta fall uti 8:de punkten beslutat,
eller att lånerörelsen skall i sista rummet indragas;
ty medelst antagande af det nu ifrågakomna förslaget finge
vi 2tne utvägar, som i sista rummet borde tillgripas. Jag
har blott velat nämna detta för att visa, huru lätt man
kommer till conlradiction, då man, afvikande från hvad som
är rätt, öfvergår till jemnkningsförslag. Jag begär uteslutande
af sista meningen af Utsk:s förslag.
Gr. Cronhjelm: I afseende på den jemnkningspropos.,
som af Hr Cederschjöld blifvit föreslagen och deruti H. Ex.
Hr Gr. af Wetterstedt instämt, får jag förklara, att jag redan
i mitt första yttrande anhöll att få instämma i ett sådant
tillägg, i händelse någon önskade detsamma, och att
jag således gerna frångår min anhållan om bifall till betänk,
samt antager det förslag, som af Hr Cederschjöld blifvit
väckt. Jag ber att i anledn. af den siste talarens yttrande
få nämna, att detta förslag icke står i någon strid med R.
o. Ad:s förut fattade beslut; ty denna försträckning från
Banken tilt Riksg.cont. måste väl också vara ett lån, och
ett lån på billiga vilkor, då det lemnäs utan säkerhet och
utan ränta. Med beslutet, att lånerörelsens indragning skall
vara
Den 3i Juli e. m.
4G5
vara den sista af alla åtgärder, sorn till Bankens tryggande
vidtagas, synes ganska väl kunna stå tillsammans att nu besluta,
det indragningen af detta creditiv skall af all låneförminskning
vara den, som i sista rummet verkställes. Jag
ber att få erinra Hr Cederschjöld, att om en million är el t
halmstrå, äro 33 millioner endast 33 lialmslrån, och i sådant
fall vore Bankens hela rörelsecapital af ringa värde.
Jag ber jemväl att få påminna Hr v. Hartmansdorff derom,
att det ej är så val med Svenska statsverket, att vi ej behöfva
några förskott, emedan hos oss finnes ett förskott,
vid sista riksdagen kalladt hittefonden, af 5 millioner, just
derföre, att bevillningen ej ingår så tidigt, att den kan
samma år af statsverket begagnas. Jag vet ej, huru man
här kan tillämpa påståendet, att vi vilja hemta allt det dåliga
från främmande länder, men icke värdera det goda; ty
här är icke fråga om att hemta något dåligt från främmande
Iäpder, utan blott om att tillämpa en såväl här som i
främmande länder erkänd sund bancoprincip. Jag tillstyrker
bilall till Hr Cederschjölds redacfionsförslag, hvaruti redan
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt samt Hr Rosenblad instämt.
Hr Lefre'n instämde med Gr. Cronhjelm.
B. Ex. Hr Gr. o. Ordför. framställde propus, till bifall
å Utskts i a5:te punkten gjorda förslag.
Ropades nej.
H. Ex. framställde derefter propos. till bifall å H. Ex.
Hr Gr. af Wetterstedts samt Hr Cederschjölds redactionsförslag,
så lydande: att den vid sednaste riksdag
Riksg. cont. medgifna creditiv rättighet, hvilken i
så måtto skiljer sig från de förutnämnda cassacreditiven,
att den är för Cont. kostnads- och
räntefri samt årligen på förhand försäkrad,
måtte få bibehållas; dock med rättighet för
Banco st yr elsen alt, i sista rummet och sedan
andra utvägar blifvit begagnade, äfven detta
Creditiv uppsäga, då Bankens egen ställning sådant
fordrar.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarjemte votering
begärdes.
Gr. Cronhjelm: Sedan votering är begärd öfver den
framställda propos., anhåller jag, att ordet rättighet
måtte utbytas mot ordet skyldighet, emedan det icke synes
böra jernnäs i Bancostyrelsens skön, utan bör vara dess
fullkomliga pligt, alt, då Bankens ställning det fordrar, i
sista rummet uppsäga detta creditiv.
H. Ex. Hr Gr. o. Ordför. hemställde till H. Ex. Hr
Gr. af Wetterstedt, om han medgåfve den af Gr. Cronhjelm
önskade förändring.
io H. 5g
\
466 Den 3i Juli e. ra.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt: För min del har
jag intet emot den af Gr. Cronhjelm begärda förändring;
men det var Hr Cederschjöld, som först framställde ifrågavar.
förslag.
Frih. Cede r s t. r ö m: Jag få r endast påminna, att sedan
Hr Gr. o. Ordför. framställt ifrågavar. propos., och
densamma blifvit med ja och nej besvarad, lärer, i öfverensstämmelse
med Riksd.Ordn., någon ytterligare redactionsförändring
icke kunna ske.
H. Ex. Hr Gr. o. Ordför. yttrade, att då vid den af
H. Ex. framställda propos. votering blifvit begärd, och votertsproposln
ännu ej vore justerad, funne H. Ex. af grundlagarna
intet hinder för en förändring i ordalagen af pro
postn,
örn de Hrr, hvilka föreslagit den, samt R. o. Ad. så
dant
medgåfve.
Frih. Cederström: 53 § Riksd.Ordn. lyder sålunda:
”Enär ett ämne slutligen skall afgöras, böra alla dertill hörande
handlingar uppläsas, så framt någon Ståndets ledamot
sådant åstundar. Ej må något mål till slutligt afgörande
företagas, förrän Landtmarskalk eller Talman först inhemtat,
huruvida Ståndet anser öfverläggningen fulländad, hvarefter
propos. justerad framställes. Besvaras propos, med ja,
md väl erinringar dervid i tjenliga ordalag göras, men ingen
försöka att beslutet genom ny öfverläggning upprifva.
Besvaras propos. med ja, blandadt med några nej, eller
tvärtom, och de, som öfverröstade äro, ej begära votering,
late de, om dem så godt synes, sin särskilda mening i prot.
anteckna; kunnande sådant dem ej i något fall förvägras.
Begäres af en eller flera votering, skall voterrspropos., jemte
tydlig contrapropos., genast författas, justeras och anslås,
samt voteringen straxt derefter för sig gå,” &c. Jag får
derjemte fästa Hr Gr. o. Ord förts samt Ståndets uppmärksamhet
derpå, att propos. icke klandrades, då den af Hr
Gr. o. Ordför. framställdes, sedan Hr v. Hartmansdorff redan
på förhand hade begärt votering; i följd hvaraf jag anser
en redactionsförändring numera icke kunna grundlagsenlig!
ske.
Gr. Cronhjelm: Jag ber, att den siste värde talaren
ville hafva godheten att besinna, hvad han sjelf uppläst,
nemi. att voter:spropos:n skall justeras. Ifrågavar.
propos. har ännu icke blifvit justerad, och då tror jag en
förändring af ordalagen icke vara af grundlagen förbjuden.
Hr Tham* Frih. Cederström och Hr v. Hartmansdorff,
sorn begärt någonting alldeles stridande mot den först
framställda propostn , äga ovilkorlig rättighet alt dictera
den contrapropos., de behaga, men kunna hvarken med åberopande
al gt undtag eller praxis hindra R. o. Åd. att justei»
j»-propos:u.
Den 31 Juli e. m.
Uppå derom gjord framställning af H. Ex. Hr Gr. o.
Ordför. beslöt R. o. Ad., att ordet: skyldighet, skulle
insättas i förslaget i stället för ordet: rättighet.
Frill. Cederström: Jag får till prot. anmäla min reservation
deremot, att den redan framställda och af R. o.
Ad. besvarade propos:n blifvit förändrad.
Upplästes till justering och godkändes följande votertspropos:n:
Den,
som bifaller, att 25:te punkten i BancoUtsk:s utlåt.
N:o 16 får följande lydelse:
Att den vid sednaste riksdag Riksg.cont. medgifna creditivrättighet,
hvilken i så måtto skiljer sig frän de förutnämnda
cassacreditiven, att den är för Cont. kostnads^ och
räntefri samt årligen på förhand försäkrad, mätte få bibehållas;
dock med skyldighet för Bancostyrelsen att, i sisla
rummet och sedan andra utvägar blifvit begagnade, äfven
detta creditiv uppsäga, då Bankens egen ställning sådant fordrar,
voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, erhåller a5:te punkten följande lydelse:
Att den vid sednaste riksdag Riksg.cont. medgifna creditivrättighet,
hvilken i så måtto skiljer sig från de förstnämnda
cassacreditiven, att den är för Cont. kostnads- och
räntefri samt årligen på förhand försäkrad, måtte få bibehållas.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 56.
Nej — 18.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
F, O. Silfverstolpe.
