# ID: svediakorp-gov436
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 152,581
# sentences: 5,487
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm,
År 1854.
Tionde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, i83/{.
Onsdagen den 23 Juli 1834-
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 10 prot.utdr. för d. 17 dennes f. och e. m.
Öppnades Hrr Electorers lista till återbesättande af några
ledigheter i Utsk:n, och befunnos hafva blifvit utsedde till
ledamöter i
BevillningsUtskottet:
efter Hr Sölfverberg, Magn. Didrik, och Hr von Troil, Emil,
N:o 100. Hr Uggla, Göran Gust. och
N:o ig5g. Hr von Kraemer, Robert;
BancoUtskottet:
efter Frih. af Nordin, Carl Joh., och Gr. Posse. Carl,
N:o 1476- Hr Riben, Carl Wilh., och
N:o 20Ö2. Ilr Hultenheim, fullm. Frih. Hermelin, August.
Hr Riben, Carl Wilh., hade inlemnat följande:
Jag får vördsamt anmäla, att jag icke kan emottaga den
plats i R. St:s BancoUtsk., hvartill jag blifvit kallad.
Hr af Forsell, Carl: I anseende till en med K. permission
företagande längre resa nödgas jag härmedelst vördsammast
afsäga mig den plats i Allm. Besvärs- och Oecon.-  Utsk., hvarmed jag, genom R. o. Ad:s förtroende, under
innevar. riksdag varit hedrad.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Gr. Hamilton,
Gust. Wathier, afsagt sig sin plats iStatsUtsk.,
samt Hr Peyron, Gust. Abrah., sin plats i Oecon.Utsk.;
den sednare i anseende till dess hustrus sjukdom, och anmodade
II. Ex. Hrr Electorer att utse nya ledamöter uti sålunda
afgångnas ställe.
Frih. Taube, Carl, hade inlemnat följande:
Nödsakad att såväl för helsan som för enskilda affärer
företaga en resa, och af denna anledning föranlåten afsäga
mig det förtroende, hvarmed II. R. o. Ad. behagat hedra
mig, alt vara Elector, är det min skyldighet sådant vördsamt
anmäla.
Upplästes till iustering och godkändes nedannämude från
4
Dea a3 Juli f. m.
Exped.Utsk. inkomna förslag till kl. St:s underd. skrivelser
till K. M.,. nemi.:
N:o 72. ang;de reglering af lönevilkoren för pastorernas
adjuncter;
N:o 73. ang:de ett utarbetadt förslag till en låneinrättning
till understöd för bergsmannahandteringen i Riket;
N:o 74. äng. utarbetandet af förslag till de ändringar och
förbättringar i catechesen, hvilka kunna befinnas nödiga;
N:o 75. ang. utfärdandet af en ny författning, rörande
privilegia exclusiva;
N:o 76. ang:de inställelse af vidare utgifning af riksg:ssedlar;
N:o
77. ang:de låneunderstöd till staden Falkenberg;
N.‘o 78. ang:de förlängning i ytterligare 10 år af de för
en pantlåneinrättning i hufvudstaden beviljade förmåner;
N:o 7g. angrde portions- och rationsvärdets för tågande
trupper och hästar bestämmande i rund summa vid de år
liga
markegångstaxornas upprättande;
N:o 80. angrde väckt fråga om utarbetande af förslag
till allmän communal- och municipalförfattning.
Hr Hegardt, C hr. Bernh.: På föredragningslistan finner
jag uppfördt först BancoUtsk:s utlåt. N:o 16 och derefter
samma Utsk:s utlåt. N:o 17, det förra ang:de hufvudgrunderna
för Bankens rörelse och förvaltning, och det sednare
ang.'de Bankens öppnande till silfverutvexling. Mig förekommer,
att det är angeläget, att man först vet, hvad
man vill och hvad som skall ske, innan man tager i öfvervägande,
huru det skall ske och huru det skall upprätthållas.
Det synes mig klart, att i den händelse, såsom vi alla
hoppas, utvexlingen kommer att börjas vid den tidpunkt ungefär,
sorn BancoUtsk, tillstyrkt, Bankens lånerörelse och
functioner måste blifva helt annorlunda beskaffade, än de
kunna blifva i den olyckliga händelse, att utvexlingen skulle
ännu längre uppskjutas till en oviss framtid eller till nästa
riksdag. I förra fallet kunde, efter min åsigt, den närvar,
penningestocken äfvensom Bankens närvar, lånerörelse bibehållas
sådana de äro; ja, till och med båda delarna, under
iakttagande af vissa försigtighetsmått, ökas och utvidgas. I
andra fallet åter gifves intet annat medel att förekomma ett
fullkomligt sedelmyntets vanvärde eller en ytterligare försämring
deraf, gifves intet annat medel att göra möjlig verkställigheten
af myntbestämningslagen af d. 1 Mars i83o, än
ett s, k. strypsystem i ordets strängaste bemärkelse, d. v. s,
en successiv indragning af Bankens sedelstock. En så olycklig
nödvändighet önskade jag förekomma genom det ingen
uppoffring medförande sättet att skynda med utvexlingen.
Man må kanske invända, att man först önskar se,hurudana
garantierna blifva för realisationens bestånd. Nä väl! dessa
garantier äro temligen många och starka, af BancoUtsk. fö
-
D c n a3 J u 1 i f. m.
5
reslagna; men skulle R. St. icke finna dem tillfyllestgörande,
äga R. St. att besluta dem annorlunda. Men den tanken kan
bos mig icke uppstå, att man skulle, under förevändning af
brist på passande garantier, betaga Banken möjligheten att
göra rätt. Af dessa anledningar hemställer jag till Hr Gr.
o. Landtm., om icke Hr Gr. o. Landtm, skulle täckas till
R. o. Ad. framställa den propos., att utlåt. N:o 17 först mätte
till discussion och afgörande företagas samt derefter utlåt:na
N:o 16 och 14.
Frih. Cederström, Jac.: Jag hade väntat, att BancoUtsk.
, då det afgaf dessa utlåt:n, tillika inkommit med förslag
till den lag för Banken, som Utsk. på grund af K. M:s
nåd. propos. bör afgifva. Då sådant icke skett, och utlåt.
N:o 16 innefattar en mängd detailler, som af Utsk. uppgifvas
tillhöra det reglementariska, och det just är det reglementariska,
hvarigenom Bankens functioner vid hvarje riksdag
blifvit förändrade, som vållat det obestånd, hvari Banken
råkat, och de beslut vid i83o års riksdag, som nu skola
uppfyllas, kan jag icke annat än yrka, att utlåt. N:o 16 må
blifva hvilande, intilldess Utsk. afgifvit sitt förslag till lag för
Banken. Hvad åter angår utlåt. N:o 17, så och då det endast
angår tiden för bancoluckans öppnande, tillstyrker jag,
att detsamma må till afgörande företagas, och att R. o. Ad.
måtte besluta, att utvexlingen må börjas dagen efter den, då
bancolagen blifvit i hufvudstadens kyrkor promulgerad, hvilket
torde finnas så mycket nödvändigare, sorn bancolagen
bör innehålla allt rörande Bankens styrelse och förvaltning,
hvarom R. St. icke äga rättighet att uti reglementet förordna,
och reglementet icke får sträcka sig till andra ämnen, än
frågor om tjenstemännen inom Banken samt dispositionen af
Bankens räntevinst. Allt det öfriga för Bankens lagliga styrelse
har hvarje medborgare rättighet att genom bancolagen
känna, och den lärer icke kunna ändras af Bancostyrelsen
eller R. St. enskildt eller annorlunda, än civillagen undergår
förändringar. Jag förnyar min anhållan om propos. derå,
att utlåt. N:o 16 må få hvila, intilldess förslaget till lag för
Banken inkommit.
Frih. Rantzou, Joli. Alb. uppläste följande:'
Då den vigtiga fråga, som utgör riksdagens egentliga
föremål, nu skall till afgörande företagas, är det min pligt
att återföra H. R. o. Ad. till de åsigter derutinnan, hvilka
jag förut yttrat och dem jag icke funnit anledning att i någon
väsendtligare omständighet förändra.
Jag börjar således med påståendet, att vårt första åliggande
är att göra rätt, d. v. s. att efter redan fastställd
grund verkställa realisationen. Jag är glad, att denna handling
kan ske utan något slags uppoffring, utan farhåga och
linder en liandelsconjunetur, som är så förmånlig sorn den
närvar, och så förmånlig, sorn vi kunnat vänta oss. Utun
6
Den 33 Juli f. m.
oro, elnira icke utan harm, finner jag således från ett annat
håll realisationens motståndare ånyo anstränga sina sista
krafter för alt störta den goda saken; ty jag hoppas, att deras
bemödanden skola tillintetgöras af ärligheten och förståndet.
En rätts ford rån är det således i min tanka, att H. R.
o. Ad. skyndar att, genom bifall till sjelfva frågan angtde
vexlingen i betänk. N:o 17, uttrycka sin orubbliga opinion
0111 verkställigheten af myntbestämningslagen d. 1 Mars i83o;
och då en hvar, som genomläst BancoUtskrs berörde betänk.,
deri funnit en sä klar och fullständig vederläggning af de
svepskäl, som emot en slik verkställighet efter stadgad grund
blifvit anförda, inskränker jag mig att, under åberopande
häraf och af hvad jag de förra gångerna, som det härförevarit,
haft äran till R. o. Adrs prot. anföra, vördsamt anhålla,
att betänk. N:o 17 må till pröfning först företagas;
tillstyrkande dervid bifall å dess begge punkter.
Gr. Frölich, Dav.: Hr Hegardt har tillkännagifva,
att egentliga motivet för hans önskan att få utlåt. N:o 17
föredraget framför N:o 16 vore, att man borde veta hvad
man vill, innan man tänker på sättet att verkställa det. Jag
hemställer likväl, örn man någonsin kan få veta, hvad man
kan uträtta, innan man beslutat om sättet, huru det skall
uträttas. 1 alla fall torde det finnas, att denna Hr Hegardts
åsigt innefattar en temligen stark critik på den ordning,
hvari BancoUtsk. till R. St. framställt sina utlåttn. Då jag
likväl, när jag hör personer af motsatta sidan yttra sig för
Ilr Hegardts förslag, har anledning att förmoda, att min
röst deremot icke torde komma att gälla betydligt, vill äfven
jag instämma uti förslaget såväi af nyssnämnde orsak
som af ett vigtigare motiv. Om det nemligen är allvar att
med bancoregleringen tillika göra något för näringarna, och
för att förekomma ett tvång på rörelsen inom landet, torde
man böra ställa så till, att privata associationer till bancorörelse
kunna uppkomma, hvilket dock icke lärer kunna ske,
förrän en lämplig lag derför emanerat; men denna lag
tyckes ännu för mycket vara lagd i skuggan för att man
kan bedöma, om den kan blifva vägrad. Derföre, att jag
under denna synpunkt önskar något uppskof med afgörande!
af de frågor, som innefattas uti utlåt. N:o 16, vill jag för
min del samtycka dertill, att N:o 17 först företages. Jag
skulle likväl tro, att något sådant villkor, som Frih. Cederström
uppgifvit och hvarigenom han ingått i pröfning af
hufvudsaken, innan vi afgjort i hvad ordning frågorna böra
förekomma, icke behöfver nämnas; och jag tror således, att
Hr Frih. kunde bespara oss att få veta, huru Hr Frih. önskar,
att tiden för utvexlingens begynnande må bestämmas,
intilldess vi afgjort hvilketdera utlät, först bör till afgörande
förekomma.
Den a3 Juli f. m.
7
Gr. Posse, Arv.: Jag ber att få förena mig med Ilr
Hegardt. Mitt skäl dertill är, att utlåt. N:o 16 innehåller
förslag till de åtgärder, som skola vidtagas, i händelse realisationen
beslutas, då deremot N:o 17 innefattar förslag alt
verkställa realisationen. Det synes mig således oformligt att
först ingå i pröfning af de åtgärder, som icke komma ifråga,
med mindre det förslag anlages, hvaraf dessa åtgärder blifva
en följd, och ett sådant förfarande skulle äfven leda till villervalla
vid öfverläggningen; ty om vi företaga N:o 16 först,
blir det en följd, att vid hvarje propos. måste göras det förbehåll,
att beslutet är utan kraft och verkan, om icke N:o
17 bifalles. Gr. Frölich har trott, att denna ordning för
målens företagande till afgörande skulle innefatta en critik
på 15aneoUtsk:s numerering af utlåtrna. För min del fäster
jag ej särdeles vigt vid betänkmas nummerordning, men förmodar
dessutom, att de i ett sammanhang blifvit i LTtsk.
afgjorda, äfvensom jag är öfvertygad, att, om icke frågorna
blifvit i särskilda utlåtrn framställda, hvilket härleder sig
derifrån, alt K. M. i den ena frågan allåtit nåd. skrifvelse,
N:o 17 kommit att utgöra första punkten uti utlåt. N:o 16,
hvarigenom vi således kommit till samma ordning, som Hr
Hegardt föreslagit. Jag ber således ytterligare att få förena
mig med Hr Hegardt äfven i det yrkande, att R. o. Ad.
måtte besluta, att utlåttna N:ris 16 och 14 ovilkorligen derefter
skola företagas; ty jag kan icke instämma med Frih.
Cederström, att frågorna uti utlåt. N:o 16 skola vara beroende
af bancolagen, enär det för mig är tillräckligt att veta,
att vi äga en bancolag, som förblifver gällande, intilldess
vi erhålla en annan. Att N:o 16 skulle blifva livilande,
intilldess frågan om de åtgärder, som kunna tagas för näringarna,
blifvit afgjord, tror jag icke heller vara nödigt, emedan
frågan, om myntbestämningen skall äga rum, beror derpå,
om Banken är i den ställning, att den kan företaga utvexlingen,
hvilken fråga åter icke äger sammanhang med
den förra. När vi komma till frågorna om privatbanker och
hypotheksinrättningar, skola vi måhända icke vara af särdeles
skiljaktiga åsigter; men jag önskade, att berörde utlåt.
N:o 16 icke måtte komma att hvila i och för åtgärder, rörande
medlen för näringarnas upphjelpande.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag begärde ordet egentligen
i anledn. af Frih. Cederströms yttrande, att vi borde
bestämma dagen för silfverutvexlingens början till dagen efter
den, då bancolagen blifvit promulgerad. För min del
bar jag under denna riksdag alltid föreställt mig, att de,
som yrkade på uppskof med realisationen, egentligen vore
realisationens flender. Men då man icke äger rättighet alt
fälla omdömen öfver representantens motiver och afsigter,
som icke blifvit offentligen uttalade, skulle jag icke tillåtit
mig nyssnämnde omdöme med hänsigt till Hr Frih., såvida
Hr Frih. icke vid flera tillfällen visat sig såsom realisationens
8
Den 23 Juli f. m.
motståndare. Jag måste dock gifva honom rättvisan af consequens
i handlingssätt, då Hr Frih., som vid alla tillfällen
stridt emot realisationen, nu framkommer med förslag att uppskjuta
den på behaglig tid. Sådant tror jag likväl icke skulle
leda till uppfyllande af landets behof. Gr. Posse har visat,
att detta uppskof icke erfordras af den uppgifna anledningen,
enär vi äga en lag för Banken, gällande, intilldess densamma
i grundlagsenlig väg förändras. Jag har derföre begärt
ordet för att, med den rättighet, Biksd.Ordn. medgifver,
begära Frih. Cederströms motion på bordet. Hvad Hr
Ilegardts förslag beträffar, förenar jag mig deruti och är
förekommen af Gr. Posse och Frih. Rantzou, hvarföre jag
har det ytterligare skälet, att jag tror, att hvar och en, som
vill söka förekomma realisationen, i närvarande tidpunkt icke
kan välja bättre medel dertill, än att söka uppskof med densamma
eller ad infinitum söka så många garantier, att den
blir omöjlig att verkställa. Jag föreställer mig således, att
om icke R. o. Ad. genom ett föregående beslut förklarar,
att utvexlingen skall äga rum, utan först till pröfning företager
utlåt. N:o 16, skola realisationens motståndare vid hvarje
punkt i utlåt, söka tillvägabringa ytterligare garantier till
realisationens försvårande. Jag tillstyrker följaktligen att först
till pröfning företaga N:o 17 på det ytterligare skälet, att
derigenom skulle förekommas många öfverflödiga discussioner
och skadliga försök att genom en mängd garantier fördröja
och splittra realisationen.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag behöfver icke tillkännagifva
mitt instämmande uti Hr Hegardts förslag, då jag redan
förra gången, då dessa frågor förevoro, ansåg R. o. Ad.
genom sitt bifall tili silfvervexlingen böra tillkännagifva, i
hvad ordning frågorna borde förekomma; men jag vill blott
erinra de talare, som önska, att några andra vigtiga frågor,
som icke äro utan inflytande på rörelsen i landet, måtte
först förekomma, att huru vigtiga de kunna vara i och för
sig, står dock främst nödvändigheten att äga ett mynt, innan
vi kunna företaga något annat. Dock skall jag, som
redan vid förra riksdagen stridde för iakttagande af garantier,
måhända vidsträcktare än de, som vid denna riksdag
yrkas af de talare, som se största svårigheterna för realisationens
verkställande, icke gifva efter för de ledamöter, som
vid denna riksdag kommit till den öfvertygelse, att dessa garantier
för näringarna och rörelsen inom landet äro behöfliga.
Men första vilkoret är, att vi hafva ett mynt, Vil—
koren för realisationens början, hvilka vid sista riksdag fastställdes,
öro numera uppfyllda, utom hvad angår den obetydliga
bristen i proportionen emellan sedelstocken och reella
fonden. Detta är den enda fråga, som ännu återstår
till afgörande af de garantier, sorn bestämdes i83o för realisationens
Verkställande. Frågan om rörelsens ordnande
Pen 33 J u li f. ra.
y
ian visserligen vara vigtig äfven för realisationens bestånd,
reen utgör likväl icke något vilkor för realisationens verkställande.
Jag förnyar således den anhållan, jag gjorde för
ett par månader sedan, att frågan om realisationens verkställande
först måtte förekomma.
Frih; Boye, Ludv.: Jag instämmer i allo med de
Hrr, som söka afböja Frih. CedérströmS uppskofsförslag.
Jag tillåter mig icke att hänföra Frih. Cederström hvarken
till den ena sidan eller den andra, ty jag tror, att det är
öfverflödigt att tala om fiendskap eller vänskap, emedan den
accusationen innebär något, soin liknar parti-åsigt, hvarifrån
jag vill skilja mig. Jag Vill derföre endast erinra Frih.
Cederström, att hans förslag går ut på att Omvända den ordning,
hvari frågornas natur fordrar, att de förekomma. Quaestio
an måste Väl föregå quaestio quö modo. Frågan om realisationen
skall Verkställas måste Väl vara afgjord, innän lagarna
derför kunna komma i fråga. Jag kan således icke
finna 'annat, äh att frågorna, enligt Frih. Cederströms förslag,
skulle förekomma i motsatt ordning mot hvad deras
natur fordrar;
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag är tili största delen
förekommen af de manga talare, hvilka i denna fråga hysa
lika åsigtei’ med mig-. Äfven jag tror, att enda sättet att
lösa denna gordiska knut, hvartill realisationen förvandlat
sig, är att utan tvekan verkställa densamma. Sedan realisationen
är beslutad, måste de meningar, som motsatt sig densamma,
förena sig örn att befordra den och alt tillvägabringa
de garantier, sorn blifva nödvändiga. Det är synUerligast
från den synpunkten, ätt icke realisationen må blifva så försvårad,
att icke ens dess Vänner önska densamma, sorn jag
anser, att vi först böra besluta Verkställigheten, innan vi
ingå i pröfning af grunderna derför; ty det är ingen hemlighet^
att såväl inom Etsk; sorn inom Stånden Och publititeten
ganska mycket bemödande användes för ätt Uppskrämma
opinioneh såväl på ena sorn andra sidan; jäg tror derföre,
att ett slag i saken erfordras. Sedan dét är gifvet, finnér
man, att inan ej kån gå tillbaka, utan mäste gå fram;
Jag anhåller derföre om propos-. till antagande af hvad Hr
Hegardt föreslagit-.
Frih. Ehrenborgh, Hasp. Wilh.: Jag anhåller vördsamt
att i B.; o. Ad:s minne få återkalla, huru sinnesstämningen
inom detta hus var beskaffad; då BancoUtskrs förra
betänk, öm viex lingen förchades; Mig Vill dét syhäs, söm
om huset då nära nog Var öfverens, att detsamma då genast
hade bort företagas, och det Var endast äf consideration
derför, att huset icke Var tillräckligen samladt, samt af
den anledning, att män befarade, att de till O t vex lingen nödiga
åtgärder icke skulle kunna hinna Verkställas till den
I O H; 2
>«
Den *3 J u 11 f. m .
utsatta utvexlingsdagen, som man icke genast vidtog det beslut,
sorn några talare nu begärt, att man måtte fatta. Då
jag påminner mig detta, och jag äfven var en af dem, sora
yrkade återremiss af betänk. N:o8, ang:de bestämmandet af
dagen för silfverutvexlingens början, i sammanhang med betänk.
N:q 6, ronde hufvudgrunderna för Bankens rörelse och
förvaltning, af det enda skäl, att man då ansåg det omöjligt
att antaga den utsatta dagen, måste jag nu förena mig
med de Hrr, sorn ansett utlåt. N:o 17 böra företagas framför
N:o 16. Jag har ett ytterligare skäl härför, det nemi.,
att jag anser detta utlåt. jST:o 17 just vara det, som utgör
föremålet för vårt sammanträde till denna riksdag. Jag har
föreställt mig, att det var just för att bestämma, örn vi vilja
vexling eller ej, sorn vi hitkomrait, och att, sedan vi beslutat,
att vexling skall ske, vi mätte hafva fria händer att
säga, hvad som skall blifva följden af denna vexling, huru
detailfrågorna skola uppgöras såsom resultater af beslutet,
som fattas. Jag ber att få förklai-a, att fastän nummerordningen
på BancoTJl;sk:s utlåtin blifvit omvänd, det likväl är
den naturliga ordningen att först företaga Nto 17; och ehuru
jag lika lifligt som Gr. Frölich önskar, att vi måtte komma
till ett klokt och väl beräknadt beslut i alla förhållanden,
som tillhöra enskilda creditqn i landet, tillförsel- jag
mig, att R. o. Ad., med sin tillgifvenhet för allt, som befordrar
näringarnas uppkomst och rörelsen inom landet, sedan
vi fattat beslutet om realisationens verkställande, icke
förbiser dc åtgärder, som erfordras för att försäkra Svenska
medborgare om sin ägande-rätt. På dessa grunder förnyar
jag min hemställan, att utlåt. N:o 17 måtte först, och de
öfriga i ordningen derefter, förekomma.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Förekommen af de flesta talare
i detta ämne och förenande mig i den anhållan, att utlåt.
N:o 17 mätte först företagas, ber jag att få yttra några
ord, efter jag vid förra riksdagen var en bland dem, som
ifrigast yrkade på proportionen såsom 5 till 8 såsom vilkor
för realisationens verkställande. Den obetydliga bristen i
denna proportion anser jag på intet sätt hinderlig för realisationens
verkställande; men deremot anser jag utlåt. N:o 16
vara till den grad svårt att föredraga och afgöra, att om
icke garantien, som är N:o 17, förut är afgjord, öfverläggningen
skall blifva långsam och största svårigheter möta för
att komma till någon enhet i besluten. Jag förenar mig således
med dem, som anse N:o 17 böra först företagas; och,
efter hvad jag tyckt mig finna, torde pluraliteten vara af
samma åsigt.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Hufvudsakligen förekommen
af de värda talare, som yttrat sig före mig och anhållit,
att utlåt. N:o 17 måtte föredragas till afgörande före
N:b 16, ber jag blott att få bista uppmärksamheten på det
Dc 11 a? Juli f. ta
-
li
af Gr. Cronhjelm föreslagna sätt att behandla Frih. Cedcrströms
yttrande, hvilket, i min tanka, icke kan betraktas
såsom någon särskild motion, enär det icke innefattar fråga
om någon förändring af beslutet om silfvervexlingen, som
Hr Frih. antagit såsom ett definitivt beslut, utan endast alser
vexlingens uppskjutande till en viss uppgifven tid, och
således blott innefattar en särskild opinion, som talaren äger
alt försvara i den mån, han dertill tror sig vara i tillfälle.
l)å R. o. Ad. sålunda, efter min öfvertygelse, icke skulle
formenligt förfara genom att behandla yttrandet såsom särskild
motion, tillstyrker jag, att vi icke må uppehålla oss
dervid, utan öfvergå till liufvudfrågan, huruvida R. o. Ad.
önskar, att Hr Gr. o. Landtm, inhemtar Ståndets tania, om
utlåt. Wto 17 bör till afgörande företagas före Wto 16.
Hr Tham, Wolrath: Fullkomligen delande alla de
talares åsigter, hvilka önska, att Hr Gr. o. Landtm, måtte
först företaga utlåt. Wto 17, har jag blott ett skäl att dervid
tillägga, nemi. att jag tror, att det vore högst nödigt,
att utvexlingen börjades medan R. St. äro tillsammans. Dagen
må utsättas till d. 1 Sept. eller d. 1 Oet., blott R. St.
äro tillsammans vid utvexlingens början, för att kunna vidtaga
åtgärder, som för oförutsedda händelser möjligen kunna
blifva nödvändiga. Hvad Frih. Cederströms af Gr. Cronhjelm
upptagna yttrande angår, förenar jag mig uti Gr. Horns
häröfver uttalade åsigt. Jag kan icke linna, alt Frih. Cederströms
yttrande innefattar någon motion, men tior, att
Frih. Cederströms såväl som Gr. Frölichs förslag, såsom åsyftande
uppskof med realisationen, böra af R. o. Ad. afslås,
emedan jag anser allt uppskof i detta afseende skadligt och
endast verkande derhän, att realisationen slutligen icke kan
verkställas; och jag anhåller således, att Hr Gr. o. Landtm,
ville först företaga utlåt. W:o 17 och derefter Wto 16.
Åtskilliga hördes yrka propus.
Gr. Frölich: Om Hr Tham hade observerat, att jag
uti min framställning samtyckte dertill, att Wto 17 skulle
företagas framför Wto 16, så tror jag icke, att han örn mig
fattat deu tanken, att jag velat uppskjuta beslutet om vexlingsgrunden.
Jag har samtyckt till frågornas föredragning
i deu ordning, som hittills ingen talare bestridt, och jag
skulle ytterligare samtycka dertill, att Wto 16 omedelbart
efter Wto 17 kommer att föredragas; men jag anhåller, sedan
jag numera kan åberopa såväl det hopp, sorn Hr Rosenblad
och Frih. Ehrenborgh behagat meddela, att vi en gång
skola få afgöra frågan örn lag för enskilda associationer, sorn
det bestämda löfte, Gr. Posse leranat, att, sedan formfrågan
numera synes vara afgjord, det ärende måtte få mellankomma,
innefattande den önskan af mig, att Banco- och LagXJtsktn
mätte påminnas att snart inkomma med förslag till
lag för enskilda associationer. Delta anser jag icke sara nå
-
12
Den 23 Jnli f. m.
gon inblandning i formfrågan, icke heller uppehålla saken.
Beträffande Frih. Cederströms yttrande, af Gr. Cronhjelm
kalladt motion, så enär Hr Frih. icke yrkat, att detsamma
såsom motion borde anses, lärer det ej heller såsom sådan
kunna betraktas, utan torde vi, efter Hr Gr. q. Landtnäs
propos, å hvad jag framställt, kunna komma till saken,.
Frih. Cederström: Det må visserligen vara Gr. Cronhjelm
förbehållit att tro det vara passande att inför R. o.
Ad. förvrida, hvad andra ledamöter yttrat, och vilja försöka
att framställa deras, motiv i. den dag, sorn han önska-,
de att skänka deni för att göra dem förhatligare för dem,
sorn dela bans åsigter. Men detta torde dock icke blifva så
lätt. Mia fråga var här ingen annan, än. att utlåt. N:o 17
skulle till afgörande företagas, men att dervid skulle beslutas,
att, i stället för den 1 Sept., utvexlingen skulle börjas
dagen efter den, då bancolagen blifvit i hufvudstadens kyr-,
kor promulgerad. Att lägga en sådan fråga på bordet, lä-,
rer icke ligga i Hr Gris magt, emedan, det är min rättighet
att få densamma till contra-propos, Den, andra frågan, åter,
rör:de utlåt, N:o. 16, sorn jag ansett böra hvila, intilldess,
förslag till lag för Banken inkommit och antagits, kom.merjag
att göra gällande, då detta utlåt, förekommet’ under öf-,
verläggning. Men, då denna framställning ägt rum, innan
utlåt, blifvit föredraget, kan något hinder för bifall, dertill
icke hem,tas från a morn, 49 §• Riksd.Qrdn,, likasom någon
bordläggning af min framställning ej heller kan ifrågakomma,
enär det är min rättighet att göra den gällande såsom,
contra-propps, till en motsatt eller annan åsigt.
Gr. Cronhjelm: Frih. Cederström har nu sjelf' gifvit
sitt yttrande den naturliga ordning, hvaruti det bort framställas,
då han tillkännagifva, att han vid hvarje utlåt, ämnar
framställa sin opinion såsom contra-propos, Men om
Hr Frih. ville haft sin contrapropos. till utlåt. N:o 17 afgjord,
innan, u,tlåt. ännu blifvit till afgörande företaget, hade
sådant varit form.styidigt, och det yar derföite jag begärde
förslaget på bordet. Jag troi; således, att Hr Frih. sjelf
ådagalagt oriktigheten af sitt första yttrande..
Frih. Ehrenborgh: Det är i anledning af den motion,
Gr. Frölich framställt, spm, jag begärt ordet. Jag förenar
mig nied motionären uti den anhållan, att Hr Gr. o.
Landtm, täcktes, antingen förp eller efter föredragningen af
Utlåt. N;o. 16, till It. o. Ad, göra den hemställan, huruvida
R. o. Ad. förenar sig uti Hr Gr. Fvölichs anhållan, att en
Önskan, mätte till Banco- och L.agUtskai framställas att, så
skyndsamt som det sig göra låter, till R. St. inkomma med
förslag till. lag för enskilda credit-rörelseu i landet, hvilket
jag anser vara af vigt just derföre, att, sedan, vi beslutat
vealisationcu, \i må komma till ett lyckligt och väl ordOndt
system för vår enskilda rörelse, och jag gör denna an
-
D c n a3 Juli f. m.
i3
hållan så mycket hellre, som jag hoppas, att vi derigenom
kunna komma i tillfälle att i sammanhang med denna afgöra
frågan om tysta förmånsrätterna, emedan jag förmodar, att
LagTJtsk. i dessa dagar afgör äfven denna fråga, så att R.
St. snart kunna vara i tillfälle att fatta sitt beslut i en fråga,
hvarpå folkets väl och trefnad beror.
Frih. Cederström: Jag skulle instämma uti hvad Gr.
Frölich och Frih. Ehrenborgh, yttrat om en önskan till Lagoch
BancoUtsk:n att skyndsamt inkomma med förslag till lag
för Banken, om jag icke vöre öfyertygad, att den enda verksamma
önskan i denna del vöre att besluta uppskof med
utlåt. N:o, 16, till dess lagförslaget blifvit pröfvadt. Således,
kan jag icke förena mig uti deras önskan, utan begär, att
detta beslut måtte blifva en önskan, hvarigenom, de tvingas,
att afgifva ett förslag.
Frih. Boye: Jag anhåller att få, förena, mig med. hvad.
Gr. Frölich och Frih, Ehrenborgh, framställt, så. mycket
hellre, sorn jag icke ser, att en propos, i: detta, afseende,
framställd af Hr Gr, o. Landtm,, kan verka många, minuters
uppehåll; men deremot motsätter jag mig Frih, Cedersholm
förslag att uppskjuta, liyad sorn. icke behöfver upp-,
skjutas,
H, Ex, Hr Giv o. Landtm, hemställde, om R, o. Ad.
önskade, att BancoUtsk:s utlåt. A:o 17 mätte föredragas.före
samma Utsk:s, utlåt. A:o, 16,
Ropades, ja,
H, Ex, yttrade vidare* att i anledn. af den af Gr, Frölich
och Frih. Ehrenborgh, framställda önskan, alt Bancooch
LagUtsk:n måtte anmodas att; skyndsamligen inkomma
med förslag till lag för privatbanker, ville IL Ex. föredraga
detta ämne för R, o. Adi, så snart BancoUtsk:s, utlåt:n, N:ris
17, 16 och 14 blifvit af Ståndet, afgjorda.
Hr Lefrdn, Joli. Pehr: Såsom ledamot af BancoUtsk,
och den afdelning deraf, sorn egentligen handlagt frågan om
privat-banklagen, anser jag mig böra upplysa, att förslaget
redan är färdigt, och att det icke fordras mera, än att LagTJtsk.
sammanträder med BancoUtsk, för att sätta förslaget
uti den juridiska form, det fordrar för att utgöra en lag.
Föredrogs BancoUtsk:s, den i4 dennes, på bordet lagda
utlåt, N:o 17 i anledn, af de- inom. RiksSt. gjorda, till Utsk.
remitterade anmärkningar vid. dess under A:o 8 afgifna betänk.
, ang:de Bankens öppnande till utvexling af silfver.
Gr, Posse: Frågan om, nödvändigheten! af myntbestämning
torde åtminstone inom detta Stånd icke- vara något tvifvel
underkastadt. Men jag vill fästa uppmärksamheten derpå,
att ehuru jag hoppas, att utvexlingsdageo kunde blifva di 1
Sept., torde likväl hos en och annan ledamot af de öfriga
>4
Den a3 Juli f. m.
Stånden tvifvel härom uppstå, hvarföre, och då det är likgiltigt,
om med vexlingens början uppskjutes en elter annan
månad, jag väl anhåller om bifall å utlåt, i sin helhet., men
med den enda förändring, att utvexlingsdagen bestämmes till
den i Oct.
Gr. Frölich: Jag skall, för min del, vördsamt hemställa
till Ståndet, huruvida det icke vore lämpligt att u.li
en särskild propos. få framställa den egentliga hufvudsaken,
livarom detta utlåt, handlar, nemi. den första punkten, som
börjar med: att och slutar med: Bankens sedlar, och
låta den efterföljande perioden blifva föremål för en särskild
propos. I händelse It. o. Ad. icke genast skulle inse motivet
till denna framställning, får jag förklara, att jag för min
del, utan att vilja på något vis förändra tendensen i denna
punkt, linner ordalagen böra undergå en redactionsförändring.
Frih. Ehrenborgh: Jäg hemställer, om icke uppläsning
bör ske äfven af första punkten i utlåt., hvilken jag
anser vara den: ”och har Ulsk. ej heller funnit några så beskaffade
anmärkningar vara framställda emot de af Utsk.
uppgjorda beräkningar af reella fondens förhållande till sedelstocken,
som kunna rubba Utsk:s förut yttrade öfvertygelse,
att Banken nu är i sådan ställning, att densamma
kan till utvexling af silfver öppnas.” Detta lärer väl varaden
fråga, som hufvudsakligen skall afgöras, då fråga är om att
ändra den proportion emellan reella fonden och sedelstocken,
som af sist församlade Ständer bestämdes böra vara såsom
5 till 8. För min del har jag visserligen ingenting emot realisationens
verkställande, oansedt denna proportion ännu icke
är fullt upphunnen. Jag fäster mig icke vid siffran i detta
fall; men jag tror, att första frågan, som bör öfver vägas,
är den: Är Banken i den ställning, att luckan kan öppnas?
då andra frågan blir: när skall luckan öppnas? och den
tredje: hvad blir följden af beslutet, i händelse R. St. förena
sig om luckans öppnande?
Gr. Frölich: Ehuru vid uppläsningen af en del af
detta BaneoUtsk:s utlåt, jag tagit för afgjordt, att man ej
skulle hörja med föredragning af den punkt, Frih. Ehrenborgh
nyss uppläst, förenar jag mig likväl med honom der;
uti, att denna punkt särskildt må till diseussion företagas.
Hr Rosenblad: Det kan väl ingen hellre än jag instämma
uti den sats, Utsk. uttalat, nemi., att Utsk. icke
funnit några så beskaffade anmärkningar framställda emot de
af Utsk. uppgjorda beräkningar af reella fondens förhållande
till sedelstocken, som kunna ändra Utsk:s förut yttrade öfvertygelse,
att Banken nu är i sådan ställning, att densamma
kan till utvexling af silfver öppnas. Om nu detta, som
blott är anfördt såsom ett motiv, skulle förvandlas i form af
beslut, skulle sådant möjligen kunna föranleda dertill, att
ledamöter, icke inom delta Stånd, men inom de öfriga Stån
-
$6$ 2} Juli f, fa.
Jen, hvilka hafva att anmärka mot proportionsberäkningen,
skalle kunna finna skäl att icke instämma i vårt beslut; oell
det tjenar således till intet att här uttrycka, hvad som endast
bör komma i fråga uti sjelfva svaret till K. M. För
min del anser jag sålunda endast de tvenne sista punkterna
böra komma under öfverläggning, och jag får derföre till Hr
Gr. o. Landtm, hemställa, om icke Hr Gr. o. Landtm, täcktes
framställa propos. på antagande först af punkten, som
börjas med orden: att till slutligt och slutas med: bankens
sedlar, samt sedermera å den punkten, som börjas
med: tillstyrka R. St. och slutas med: myntfot.
Hr Lefre'n: Af BancoUtsk:s memor. N:o i3 med tillstyrkan,
att R. St. måtte hos K. M. i underd. anmäla de
hinder, som mött för silfverutvexlingens början å den af K.
M. i nåder föreslagna dag d. i sisll. Juli, torde jag vid detta
tillfälle få uppläsa följande: "Enär K. M. uti dess d. 8 Febr.
innevar. år till R. St. aflåtna och af samtliga RiksSt. till
Utsk. remitterade nåd. skrifvelse bland annat yttrat den åsigt,
att ytterligare silfverköp icke vore af nöden för att sätta i
verkställighet myntbestamningslagen af d. i Mars i83o, samt
att således intet hinder förekommer för Bankens öppnande
till utvexling af silfver senast d. i nästk. Juli, så och ehuru
Utsk. fortfarande förblifver vid dess redan yttrade öfvertygelse,
det Bankens ställning är sådan, att densamma kan å
den af K. M. i nåder föreslagna dag till utvexling af silfver
öppnas, likväl då Utsk:s i ämnet afgifna betänkta Ntris 6
och 8 icke vunnit R. St:s bifall, utan blifvit af samtliga
RiksSt. till Utsk. återremitterade, med flera sinsemellan
skiljaktiga, mer eller mindre vigtiga anmärkningar, har Utsk.
ansett sig böra för R. St. vördsamt anmäla, att till följd
häraf de beslut och förberedande åtgärder, hvilka böra föregå
Bankens öppnande till silfverutvexling, icke numera
kunna medhinnas till den i K. M:s nåd. skrifvelse omförmälda
dag; och får Utsk., i anledning häraf, vördsamt föreslå,
att R. H. St. måtte, i svar till K. M., i underd. tillkännagifva,
hurusom de beslut och förberedande åtgärder,
hvilka för silfverutvexlingens begynnande äro erforderliga,
ännu icke hunnit vidtagas, och att Banken således icke kan
till silfverutvexling d. i Juli öppnas, men att, så lort de
nödiga ansedda besluten hunnit fattas, R. St. skola till K.
M. inkomma med underd. anmälan om den dag, då Banken
blir i tillfälle att utvexlingen begynna."
Häraf synes klart, att R. St. hafva redan gifvit ett preliminärt
beslut i frågan, och det synes mig således öfverflödigt
och olämpligt att sätta i fråga, om Banken är i den
ställning, att luckan kan öppnas, enär sådant redan är medgifvel.
Gr. von Fersen, Hans: I anledning af de här väckta
frågor, sedan utlåt. N:o 17 blifvit föredraget, har jag be
-
iö
D c n 23 Juli f. m.
gärt ordet, när Frih. Ehrenborgh föreslog att först till öfverläggning
företaga den af honom upplästa punkten i utlåt.
Jag vill nemi. fästa uppmärksamheten derpå, att jag
för min del icke kan finna denna punkt innefatta något så
heskaffädt beslut, som fordrar någon särskild pröfning, utan
endast en ad notitiam lemnad upplysning, fastän densamma
blifvit uppställd i samma form Som de egentliga besluten.
Hvad särskildt beträffar Gr. Frölichs anhållan om särskild
föredragning af de sista punkterna, hemställer jag, huruvida
den sista punkten är af den vigt, att deröfver behöfver fattas
något särskildt beslut. För min del har jag icke kunnat
finna, att den innehåller något annat än en upplysning, att
man efter godtfinnande kan få erlägga sina skatter i silfvermynt
eller bancösedlar efter fastställda beräkningsgrunden.
Jag tillstyrker således bifall å utlåt, i sin helhet, måhända
endast med den förändring, Gr. Posse föreslagit.
Hr Tham: Lika med Gr. v. Fersen tror jag, att den
mening, som Frih. Ehrenbergh Önskat, att man skulle framställa
såsom ett särskildt Utsk:s beslut till R. o. Ad:s bifall
eller älslag, icke innefattar annat än slutmeningen af de upplysningar,
Utsk. meddelat för att vederlägga de anmärkningar,
sorn mot Utsk:s åsigt förekommit. Jag skulle derföre
tro, att denna punkt i sjelfva Saken hvarken löser eller binder,
om den företages till afgörande eller icke; men efter
min åsigt är det endast de beslut, hvilka förekomma pag. i5
och i6, sorn böra till afgörande företagas. Om de föredragas
särskildt eller gemensamt, skall vara mig likgiltigt, äfvensom
om den sednare punkten kommer att undergå någon
redactiönsförändring, blott sjelfva meningen derigenom
icke blir förändrad.
Frih. Ehrenborgh: Jag skall icke vara envis uti den
önskan, jag framställt, att den forsta punkten måtte blifva
föremål för särskildt beslut, helst man genom bifall till den
derpåfoljände äfven har de facto bifallit den första; men jag
kan derföre icke frånträda den öfvertygclsen, att densamma
är framställd i form af hemställan till beslut, och att mati
deröfver särskildt borde besluta, enär i följande punkt förutSältes,
att ett sådant beslut redan skall vara fattadt.
Gr. Frölich: Sedan Frih. Ehrenborgh för sin del afstått
från sin begäran om särskild föredragning äf den i mia
tanka endast såsom motiv framställda meningen i Utsk:s utlåt.
, inskränker jag mig till mirt första framställning att få
t morn,, att jäg så må säga, uti Utsk:s slutliga utlåt, föredraget,
I öfrigt anser jag mig böra Svära på den hemställan,
som Gr. V. Fersen gjort till mig personligen, att orsaken,
hvarföre jag önskade Särskild föredragning af sednare
morn., som innefattar en tillstyrkan af und. anhållan hos K,
M., att tili den kungörelse, sorn i nåder kommer att Utfärdas
-
Den a3 Juli f. m.
*7
eias, angrde tipphäfvande af det medelst K. Kungör, d. 18
Mars 1818 allmänheten tillkiinnagifna beslut om inskränkning
i utvexlingen af silfver emot Bankens transportsedlar,
jemväl matte bestämdt förklaras, att fr. o. ni. den dag, då
silfverutvexlingen åter tager sin början, alla utgående skatter
och onera komma att beräknas efter enahanda grund, som
i myntbestamningslagen d. i Mars i83o finnes fastställd, ingalunda
afsåg någon ändring i hufvudsaken af detta tillstyrkande;
ty hvem skulle icke önska, eller hvem skulle icke
vara öfvertygad om nödvändigheten deraf, att hvad vi besluta
om utvexlingen äfven skall sträcka sig till alla liqvider
och skatter efter vexlingsgrunden. Men när det blifvit
satt i fråga att föredraga alltsammans på en gång och besvara
allt på en gång, vill jag väl se, sedan man med ett
generelt ja bifallit Utsk:s utlåt., huru man efteråt skulle få
den nödiga redactionsforändringen i detta s. k. tillstyrkande.
Det förefaller mig, som om Utsk. här tillstyrkt JEt. St.
att i lind. anhålla eller, med andra ord, i önskningsväg supplicera
om att få fatta elt beslut, att alla utgående skatter
och onera fr. o. m. utvexlingsdagen må erläggas antingen i
sedlar eller silfver efter den bestämda vexlingsgrunden. Att
Utsk. tillstyrker att Framställa det i önskningsväg, som borde
framkomma i beslutande, anser jag icke vara R. o. Ad.
värdigt. När då detta tillstyrkande tillkommit till följd af
cn inom Ilederv. BondeSt. vttrad opinion öfver den förhöjning
i grundskatterna, som utvexlingen kunde medföra, och
när meningen, efter hvad Utsk. sjelf förklarat, har varit att
lugna BondeSt., hemställer jag, om det icke är nödvändigt,
för att kraftfullt lugna Ståndet, att yttra sig derom på ett
sådant sätt, att det innefattar ett bestämdt beslut, der man
har rätt att besluta. Detta har varit motivet till min framställning;
och jag skulle mycket misstaga mig, om man skulle
vinna det åsyftade ändamålet att lugna BondeSt. i dess
yttrade farhågor, hvilka jag, för min del, icke delar, örn
man nu, sedan frågan blifvit väckt, skulle afslå den redaclionsförändiing,
jag nu går att föreslå och deruti R. o. Ad.
bör förklara och stadga, att allmänna skatter och onera,
deri inbegripna de räntor, hvilka i jordeböcker till visst belopp
i penningar äro utförda, icke kunna i deras fordna
silfverbelopp beräknas och en skatteförhöjning sålunda åstadkommas,
utan skola fr. o. m. den dag, silfverutvexlingen tagit
sin början, utgå efter enahanda grunder, som i myntbestämningslagen
af d. 1 Mars i83o finnas fastställda etc.;
hvarefter och sedan man läst till punkt, i en särskild period
skulle komma: ”1 öfrigt böra R. St. hos K. M. i und.
anhålla, dels att, till förtydligande af 4 §• ’ myntbestämningslagen
af d. 1 Mars i83o, förenämnde stadgande blifver
till allmänhetens kännedom meddeladt i den kungör., som i
nåder torde utfärdas ang:de upphäfvande af det medelst K.
10 H. 3
iS
Den 23 Juli f. m.
kungör, d. 18 Mars 1818 allmänheten tillkännagifna beslut
om inskränkning i utvexlingen af silfver mot Bankens transportsedlar,
dels ock att, i sammanhang härmed, nödiga föreskrifter
för såväl enskilda liqvider som för debitering och
uppbörd af alla slags skatter och onera må i nåder utfärdas.'
En så beskaffad förändrad redaction vågar jag vördsamt
tillstyrka och tror, att dess antagande utan särdeles mycken
discussion om nödvändigheten deraf skulle allrabäst lugna
de farhågor, som föranledt Utsk:s tillstyrkande i detta afseende.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag hade nästan hoppats,
att ingen discussion inom detta hus skulle uppkommit
öfver detta utlåt., utan att R. o. Ad. genom acclamation
skulle uttryckt sitt bifall, och derigenom föregått de öfriga
Stånden med ett godt exempel, eller åtminstone visa allmänheten
R. o. Ad:s odelade tanke häröfver, och jag hyser ännu
det hopp, att discussionen icke skall mycket förlängas,
just på det att R. o. Ad. genom dess korthet må visa, hvad
sorn är Ståndets enhälliga tanke i ämnet. De anmärkningar,
som förekommit, anser jag af den obetydliga beskaffenhet,
att de icke förtjena det ringaste afseende. Att, på sätt
Gr. Posse föreslagit, förlänga tiden för utvexlingens början
till d. i Oct. finner jag icke behöfligt, då vi ännu hafva 5
veckor qvar till d. i Sept., och just tidens korthet bör blifva
en stimulus att skynda med de nödiga åtgärdernas vidtagande.
Beträffande åter den siste talarens anmärkning, att
R. St. icke borde ställa sin skrifvelse såsom Utsk. föreslagit,
utan i form af ett beslut, som gifves K. M. tillkänna, får
jag förklara, att jag anser de ordalag, som Utsk. begagnat,
bäst höfvas R. St. till deras Konung. Der står nemligen:
”tillstyrka R. St. hos K. M. i underd. anhålla, att uti den
kungör., som kommer alt i nåder utfärdas angtde upphäfvande
af det medelst K. kungör, d. 18 Mars 1818 allmänheten
tillkännagifna beslut om inskränkning i utvexlingen af
silfver emot Bankens transportsedlar, jemväl måtte bestämdt
förklaras, att fr. o. m. den dag etc. ”Detta innefattar ju ingen
önskan, att en sådan förordning måtto utfärdas, utan
här tages ju för afgjordt, att den kommer att utfärdas. För
min del tycker jag, att det blott är ett höfligt talesätt till
Konungen, och jag kan derföre så mycket mindre instämma
uti beslut om någon redactionsförändring häraf, som jag
finner Utsk:s redactionsförslag Öfverensstämmande med den
satsen, som bjuder lenhet i ord, men kraftfullhet i
sa k.
Åtskilliga hördes yrka propos.
Frih. Cederström: Det är i anledn. af Hr Gr. Posse*
förslag att förändra tiden för utvexlingens början från d. i
Sept. t. d. i Oct., som jag begärt ordet. Jag anser den i
Oct. innefatta lika liten garanti som d. i Sept. Jag har der
-
Den a3 Juli f. ra.
”9
före föreslagit den dag, som man med all säkerhet kan bestämma,
nemi. dagen efter den, då bancolagen blifvit i hufvudstadens
kyrkor promulgerad.
Hr Lagerhjelm: Om jag icke misstager mig om opinionen
inom huset att odeladt bifalla detta utlåt., skulle jag
önska, alt R. o. Ad. utan uppehåll skrede till afgörande af
denna till den grad stora och vigtiga fråga, att jag är för
liten talare för att längre vilja uppehålla mig dervid, synnerligast
sorn jag är öfvertygad, att ingen finnes, som icke
inser nödvändigheten af enighet vid afgörandet af ett så
magtpåliggande ämne. Jag anhåller om odeladt bifall till
utlåt.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Lefre'n: Det har blifvit föreslaget atti bestämma
utvexlingsdagen tili d. i Oet. i stället för d. i Sept. Jag
instämmer i den siste talarens åsigt, icke derföre, att jag
såsom ledamot af BaneoUtsk. haft äran deltaga i beslutet
om detta utlåt., utan på de af den värde talaren anförda
skäl. I händelse de öfriga Stånden förena sig om utvexlingens
fördröjande, blir det tillfälle för R. o. Ad. att efter inbjudning
förena sig med dem; men R. o. Ad. har emedlertid
gifvjt ett fördelaktigt intryck på allmänheten genom att
så fort som möjligt skrida till verkställighet af sitt längesedan
gifna löfte. Jag tillstyrker således bifall lill utlåt, i sin
helhet.
Gr. Frölich: Lika varmt som någon önskar jag, att
den egertliga frågan om myntbestämningen måtte genom acclamalion
bifallas, och jag ser icke heller hinder för, att ju
icke så kan ske. För min del får jag förklara, att jag anser
liden för utvexlingens början bland de små omständigheter,
hvarvid jag icke vill fästa mig; men jag inser ej,
hvarföre man skall blottställa liela frågan om redactionsförändringen
att äfven afgöras genom acclamation, då denna
redactionsförändring afser att lugna farhågorna; ty på
hvad sätt lugnar man väl, om icke genom att laga så, att
man finner sig belåten. Jag skulle tro, att någon vårdslöshet
i redactionen icke bort äga ruin, och jag förklarar, att
sedan fråga härom er* gång blifvit väckt, jag anser mig
skyldig att drifva den lill slut och afgörande, och jag anhåller
derföre om särskild propos. på första morn., spm jag
önskade måtte genom acclamation bifallas, och särs kitlR på
sednare morn., så förändradt, som jag haft äran föreslå.
Frih. Cederström: Lika med Hr Lagerhjelm anser
jag frågan vara af största vigt för Nationen; men just af det
skälet hyser jag motsatt åsigt om formen för frågans afgörande.
Jag anser nemi. hvarje stort och ingripande företag
böra med lugn besinning afgöras och icke genom brådstörtande
acclamation efter ögonblickets ingifvelse, under intryc
-
2o D é ti ‘i3 Juli f. m.
let af hänförande tal. Här är fråga om ett vigtigt beslut;
men ett af de oeftergifligaste vilkoret) derför måste väl vara,
att det skall kunna verkställas. Om man nu beslutar
sjelfva saken, men förutsätter möjligheten eller nödvändigheten
att behöfva jemnka sig efter andras önskningar, har
man, långt ifrån att handla klokt, handladt lättsinnigt.
Man hade ju, förrän man beslöt, bort beräkna följderna
och vidtaga sådana försigtighetsmått, som gjorde verkställigheten
möjlig. Det är på denna grund jag begärt, att vexlingsdagen
måtte bestämmas på sätt jag uppgifvit. Då kunna
R. St. med säkerhet säga, att vexlingen kan börjas. Jag
kan icke instämma deruti, att inflytandet skall vara annat,
om en fråga, sådan som denna, afgöres genom acclamation
eller genom votering, hvarpå jag för min del icke kommer
att hafva afseende, då jag vidblifver mitt yrkande om utvexlingsdagens
bestämmande såsom jag föreslaget.
Hr Lagerhjelm: I händelse denna fråga icke förut
varit väckt och haft tid att beredas vid flera riksdagar och
varit känd från den ena ändan af Riket till den andra genom
såväl‘ periodiska pressen som på andra vägar, skulle jag måhända
gått in på den siste talarens förslag; men då detta
ämne är det mest beredda af dem, som kunna blifva föremål
för R. St;s pröfning, kan jag icke skylla någon af R,
o. Ad:s ledamöter att taga ett förhastadt beslut genom att
med acclamation afgöra frågan och bifalla Utsk:s tillstyrkande.
Deremot är det min skvldighet att respectera hvars
och ens öfvertygelse, utan att jag derföre kan frångå, att
enighet betyder kraft och att kraft bör ådagaläggas uti vigtiga
steg.
Frih. Boye: I fråga om redactionen ber jag att få förena
mig med Hr Cederschjöld; ty jag kan icke finna en sådan
brist i redactionen, att någon discussion derom bort
uppstå. Jag lemnar all aktning åt Gr. Frölichs yttrade tanka;
men då pluraliteten icke instämmer deruti, öfverlemna)'
jag åt hans egen. grannlagenhet att bedöma, om det lönar
mödan att fortfara uti yrkandet. Hvad Frih. Cederströms
förslag beträffar, måste jag motsätta mig detsamma, enär
det icke afser någon bestämd dag för utvexlingens början.
För min del såge jag helst, på sätt Hr Tham yrkat, att
utvexlingen börjades medan R. St. äro tillsammans, t. ex,
tvenne'- månader innan de åtskiljas, emedan det icke är
omöjtfgt, att händelser kunna inträffa vid vexlingens början ,
som oundgängligen påkalla R, St:s medverkan för bibringande
af den hjelp, hvarpå man i annat fall mäste vänta i
5 år, eller intill nästa riksdag. Äfven förutser jag, i händelse
Frih. Cederströms förslag vinner bifall, att vexlingen
ännu en lång tid kan fördröjas, enär en icke obetydlig tiel
säkerligen skall åtgå, innan banklagen blir promulgerad,
hvartill förslaget skall utarbetas, i Stånden discuteras, nuU
Den a3 Juli f. m.
21
Ilända återremitteras, i sådant fall omarbetas, ånyo discuteras
och afgöras, samt slutligen i Exped.Utsk. behandlas;
med ett ord, det kunde komma att dröja så länge, att R.
St. vore åtskiljda, innan vexlingen börjades. Jag anhåller således,
att Hr Gr. o. Landtm, ville framställa propos. på antagande
af Utskrs utlåt, med den förändring, sorn Gr. Posse
föreslagit i afseende på tiden för vexlingens början.
Hr Stråle, Wils Wilh.: Anledningen till Gr. Fröliclis
begäran om förändrad redaction af sednare perioden uti Utsk:s
utlåt, har jag tyckt mig linna vara en farhåga i afseende på
tillämpningen af den beslutade utvexlingsgrunden. Men då
myntbestämningslagen innehåller en §., som stadgar, altalia
liqvider och betalningar må ske i silfver eller sedlar efter
den fastställda grunden, kan jag icke linna annat, än att
Utsk. tillstyrkt R. St. att. hos K. M anhålla om meddelande
af en upplysning om hvad som redan är i lag stadgadt. Om
denna begäran blir redigerad på ett eller annat sätt, betyder
intet; och får derföre hemställa, om icke Hr Gr. vill
afstå från sin begäran om redactionsförändring, på det vi
må kunna lemna ett odeladt bifall till utlåtandet.
Gr. Frölich: Jag är icke för min del i stånd att kunna
fatta, hvarföre Utsk. på den uppgifna anledningen, att
inom BondeSt. farhågor blifvit yttrade, som borde undanrödjas,
skulle tillstyrka något i den saken, i händelse Utsk.
icke ansåg, att någon farhåga derigenom kunde lugnäs. Jag
skulle icke yttrat mig i denna sak, om Utsk. helt simpelt
sagt: den saken behöfver ni icke vara rädd för, och Utsk.
anser icke nödigt, att något särskildt tillstyrkande göres. I
sådant fall skulle jag icke väckt fråga om någon redactionsförändring.
Men då Utsk. sjelf gifvit vigt åt den erinran
inom BondeSt., som föranledt Utsk:s tillstyrkande, tror jag,
att, då man säger sig vilja lugna farhågorna, man bör vara
angelägen om, att man gör det tillräckligt. För mig är det
bestämdt uppgifvet, och jag tvekar icke att förklara det, att
åtskilliga ledamöter inom BondeSt. komma att mycket fästa
sig vid de lina redactionsförändring. Jag skulle anse hvarje
representant på detta rum handla oförståndigt, om han icke,
vid frågors afgörande af den vigt som denna, gjorde sig underrättad,
huru opinionerna stå i det hela; ty då det icke
är fråga om att stifta lagar, för hvilka man kan hemta princinerna
från förfäderna, mäste man tillse, hurudana opinionerna
aro. Sådant har motivet varit för min åsigt, och
jag hemställer, om R, o. Ad., sedan frågan en gång blifvit
väckt, skulle handla synnerligen försigtigt genom att afslå
min framställning, hvilken egentligen inskränker sig till be-,
gäran af särskild propos. på första morn, af utlåtandet,
Hr von Hartmansdorff, Aug.; Den farhåga, som
en af BondeSl:s ledamöter hyst och som är i Utsk;s utlåt,
omtalad, synes mig vara vederlagd och håfven genom det
33
Den a3 Juli f. m.
förslag till beslut, som Utsk. i sednare mora, framställt. Om
således It. o. Ad. skulle nied detsamma, sora Ståndet bifaller
det första morn., äfven gilla det sednare och derigenom
lugna den ena ledamoten eller hela BondeSt., i händelse det
delat hans farhåga, ser jag icke annat, än att R. o. Ad. gör,
hvad sorn i detta afseende beliöfves. Men den af Gr. Frölich
gjorda anmärkning synes mig icke vara riktad mot farhågans
föremål, utan emot redactionen af framställningen.
Hr Gr. har nemi. ansett R. St. icke böra uttrycka en anhåli
lan, utan en bestämd förklaring i det afseende, hvarom
punkten handlar. Hrr Cederschjöld och Lagerhjelm synas
mig hafva så fullständigt vederlagt Hr Gr:s anmärkning i
detta fall, att jag icke har annat att tillägga, än att någon
bonde troligen icke fallit på den anmärkning, Hr Gr. gjort,
och att således den yrkade redactionsförändringeu icke torde
behöfvas till BondeStts lugnande. Jag förmodar, att Hr Gr.
o. Landtm., vid detta såsom vid andra tillfällen, förstjframställer
propos. till bifall å Utsk:s betänk., då Frih. Cederström,
Gr. Frölich och andra ledamöter, som hafva något
att invända mot utlåt., få tillfälle att i contrapropos:n göra
de yrkanden, de anse nödiga.
Ater hördes starka rop på proposition.
Hr Lefre'n: En af BondeStts mest verksamma och mest
i ärenderna ingripande ledamöter, hvars namn det icke ar
tillständigt att nu nämna, har särskildt af mig såsom ledamot
i BancoUtsk. begärt, att på denna fråga måtte fästas
uppmärksamhet, hvilket han försäkrade rojg vara nödvändigt
för lugnande af farhågorna i BondeSt., och han anförde
då det exempel, att efter 1776 års. realisation räknades
vissa onera på jorden icke efter den då stadgade, utan efter
den förra myntbestämmelsen. För att icke sådant möjligen
skulle kunna ske, och för att lugna de ledamöter af
BondeSt., sorn icke hade förmåga att intränga i dessa sammansatta
beräkningsgrunder, önskades, att ett sådant förklarande
motte komma från Utsk., sorn nu influtit i betänk.
Ilar är icke fråga om något nytt beslut, utan om en lag,
som redan finnes. Här är blott fråga om en anhållan, alt i
den förorfln., som rör:de realisationen lärer utkomma, äfven
denna bestämmelse mätte inflyta, och således afser Utsk:s
hemställan icke antagande af något nytt, utan endast, att
en redan i lag stadgad sats må vid detta tillfälle allmängöras.
Jag tillstyrker fortfarande betänkts antagande i sin helhet,
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att orsaken, hvarföre
framställningen af Utsk:s öfvertygelse, det Banken vore
i den ställning, att den kan till utvexling af silfver öppnas,
ej blifvit inbegripen i uppläsningen af Utskts gjorda tillstyrkande,
vore dels, att den ifrågavar. meningen endast vore en
af Utsk. yttrad opinion, dels ock, att den vore ovilkorligen
Deu 23 Juli f. m.
inbegripen i TJtskls tillstyrkande om utvcxlingsdagcns bestämmande.
H. Ex. framställde derefter propos. till bifall å BancoTJtsk:s
utlåt. JV:o 17 i sin helhet.
Hopades ganska starka ja; men Frih. Cederström ropade
nej och begärde votering.
Gr. Frölich: I fall meningen är att genom denna propos.
afskära min begäran om förändrad redaction af sednare
delen af Utsk:s betänk., nödgas jag begära votering. Jag
gör det likväl med största smärta, och jag inser ej, hvarföre
icke särskild propos. på förra delen af betänk, kan
framställas. För att lugna alla, som synas hysa den förmodan,
att jag skulle villa hindra utvexlingen, får jag äran
förklara, det jag på förhand vill gå in på, att den sednare
delen af Utsk:s hemställan helt och hållet borttages.
Frih. Boye: Då den siste värde talaren uttryckligen
sagt oss, att hans begäran om votering endast alser andra
punkten af betänk., får jag, för att åtminstone få den första
punkten afgjord, hvarvid ingen erinran blifvit gjord, hos Hr
Gr. o. Landtm, anhålla om den förändring i proposJn, att
Hr Gr. o. Landtm, täcktes först proponera bifall till första
punkten, och att vi sedermera må få afgöra den andra. I
annat fall komma vi nu att votera om hvad sorn icke är i
fråga, ty voteringar skulle sträcka sig äfven till lörsta punkten,
som icke blifvit bestridd.
Hr Lefre'n: Jag får vördsamt till Hr Gr. o. Landtm,
hemställa den frågan, huruvida Hr Gr. o. Landtm, funnit
svaret på dess nyss gjorda propos. tvifvelaktigt eller icke,
och anhåller, att, i fall Hr Gr. o. Landtm, funnit bifallet
enhälligt, vi måtte få detta beslut med klubbslag befäsladt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han funnit
beslutet enstämmigt och ej förr Un en kort stund efter
hört votering nämnas.
Gr. Posse: Äfven jag för min del tror, att beslutet var
enstämmigt; men då Ilr Gr. o. Landtm, ännu icke hade derom
gifvit sin tanke tillkänna, då Gr. Frölich begärt ordet
och anhöll om votering, kunna vi icke betaga Hr Gr. rättigheten
att få votering, såvida han ej afstår från sin begäran.
Jag skulle likväl önska, att vi måtte undvika den, åtminstone
i fråga om första punkten, och jag instämmer derföre
med Frih. Boye i anhållan om särskild propos. på första
punkten och att vi sedermera må få till afgörande företaga
den sednare punkten, hvarom meningarna äro mera
delade.
Frih. Boye: Jag gor Hr General Lefren den rättvisan,
att jag tror honom icke vilja ifrågasätta Gr. Frölichs rätt
tili votering, och jag tror, att ej heller Hr Gr. o. Landtm.
24
Den 23 Juli f. m.
kan förneka denna votering. Den var begärd, på sätt TIr
Gr. Posse yttrat, innan Hr Gr. o. Landtm, afgifvit något yttrande,
angående dess uppfattning af svaret på den framställde
proposm. Jag förnyar min anhållan om propos. på
första punkten, på det voteringen ej måtte komma att sträcka
sig äfven till denna punkt, då vi endast hafva att votera
om den andra.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh.: Jag kan ej underlåta
att fästa uppmärksamhet på 4 §• myntbestämningslagen,
som är af följande lydelse: ”Alla liquider och befallningar
kunna hädanefter såsom hittills i b:cosedlar fullgö”ras,
der ej annat förbehåll gjordt dr.” Denna §. är, efter
mitt begrepp, ofullständig. Deri borde vara tillagdt: ”enligt
myntbestämningsgrunden.” Det är denna brist, som lärer
hafva gifvit anledning till Gr. Frölichs farhågor. Jag
kan ej annat än dela dem och anser saken vara af den vigt,
att jag tror den förtjena R. o. Ad:s noggranna uppmärksamhet.
Frih. Ehrenborgh: Jag ar hufvudsakligen förekommen
af Gr. Posse. Då Gr. Frölich begärt votering och gifvit
tillkänna, att hans mening dermed är att få utredt, huruvida
han har medhåll i afseende på sednare morn., anser
jag det vara hans obestridliga rätt att få votering, enär ITr
Gr. o. Landtm, icke med klubbslag befästat R. o. Ad:s beslut;
och jag förenar mig med Frih. Boye och Gr. Posse
deruti, att älven jag anhåller om propos. på första punkten,
på det vi må få hufvudsaken afgjord, fullkomligen öfvertygad,
att vi kunna komma till det resultat, Gr. Frölich önskar,
då den detailfråga, han framställt, särskildt förekommer
till afgörande.
Hr Lefren: Jag och många andra på dessa bänkar hafva
varit af den öfvertygelse, att Gr. Frölich ej begärt votering,
hvilket afståndet hindrat oss att höra. Hade jag hört,
att votering blifvit begärd, hade jag icke gjort min förra
framställning, ty det kan icke falla mig in att ens försöka
att borttaga någons rättighet. Jag instämmer i anhållan om
särskilda propos. på de tvenne delarna af Utsk:s hemställan.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Gr. Frölichs
rätt att få votering vore ostridig. Då Gr. emedlertid förklarat
sig ej hafva något emot i:sta punkten af utlåt., och
att det endast vore i den sista delen deraf som han önskade
rättelse, hemställde H. Ex., om R. o. Ad. skulle behaga bifalla
första punkten i utlåt., nemi. den, som rörer dagen för
utvexlingens början.
Ropades ett allmänt ja, utom af Frih. Cederström, sorn
begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voteringsproposition:
Den,
Den 23 Juli f. m.
Den, sorn bifaller, att, enligt hvad BancoUtsk. föreslagit,
till slutligt besvarande af K. M:s nåd. skrifvelse, nng:de
Bankens öppnande till silfverutvexling d. i Juli innevar.
år, i lind. förklara, att, sedan de hinder, hvilka mött
för silfverulvexlingens begynnande å den af K. M. i nåder
uppgifna dag, blifvit undanröjda, R. St. numera finna sig i
tillfälle på det sätt efterkomma K. M:s nåd. uppmaning, att
Banken sednast d. i nästinstund. Sept. öppnas till utvexling
af silfver enligt den uti mynlbestämningslagen af d. i Mars
i83o fastställda grund för inlösen af Bankens sedlar, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej ;
vinner nej, anses R. o. Ad. besluta, att tiden för Bankens
ofvanföre nämnda öppnande till utvexling af silfver bestämmes
till dagen efter den, då lagen för Banken blifvit i hufvudstadens
kyrkor promulgerad.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer
Ja — 156.
Nej — 5.
Hr von Troil, Emil: I anseende till resultatet af
den nu slutade voteringen torde det tillåtas niig att få
lyckönska ej allenast majoriteten, utan äfven minoriteten;
ty om den sednare hade segrat, hade den säkert fått sig
uppdraget att verkställa sitt förslag, och då hade den råkat
i icke obetydligt bryderi. Förslaget innehöll nemi., att silf—
verutvexlingen skulle taga sin början dagen efter det bancolagen
blifvit promulgerad. Det lärer vara en allmänt känd
sak, att lagen för Banken redan blifvit promulgerad i Mars
månad l83o; och aLt åstadkomma, att det först framdeles
sker, som redan blifvit verkstäldt, lärer vara omöjligt äfven
för den allsmägtige Guden, åtminstone står sådant i rak strid
med menniskoförståndet, och minoriteten torde derföre ursägta,
om man sätter dess förslag i samma kategori.
Frih. Cederström: Då det icke kan vara den siste
värde talaren obekant, alt fråga om lag för Banken är ett
ämne för R. St:s öfverläggning på grund af K. M:s till R.
St. derom aflåtna nåd. propos., torde det hvarken för honom
eller någon annan af R. o. Ad:s ledamöter vara möjligt
att misstaga sig derom, att en sådan lag skall vid denna
riksdag förekomma och, sedan den blifvit beslutad, jemväl
promulgeras.
Hr von Troil: Jag får blott fästa uppmärksamhet
derpå, att då man talar om lagen för Banken, kan dermed
icke förstås annat än den lag, sorn existerar. I fäll dermed
skall förstås någon annan icke stadfästad lag, kan det lika
i o H. 4
Den 23 Juli f. ni.
Jiitt vara den 3:dje, 4:c^e eder ioo:de i ordningen af dem,
sorn kunna antagas, sorn den lista.
Föredrogs sista mom. af BancoUtskls tillstyrkande i utlåt.
P?:o 17.
Gr. Cronhjelm: Under voteringen har jag hafi tillfälle
att noggrannt genomläsa det redactionsförslag till aldra
punkten af Utsk:s betänk., som Gr. Frölich framställt, och
för min del finner jag det i nästan intet afseende skiljaktigt
från det förslag, Utsk:s betänk, innehaller, med undantag
deraf, att uti Hr Gr:s förslag finnes ett tillägg, som innefattar,
att äfven jordboks-räntorna skola beräknas efter iBjo
års myntbestämningsgrund. Jag tror, att detta är högst nödvändigt.
i83o års realisation och den af K. M. derom promulgerade
förordning innehöll alla möjliga bestämmelser mot
förhöjning för den skattdragande allmänheten; men besynnerligt
nog undantog Konungen ifrägavar. jordeboksräntor
och stadgade, att någon nedsättning i afseende på dem ej
kunde beviljas, utan skulle de fortfarande liqvideras med 3
daler på r:drn. Uti i83o års myntbestämningslag är intet
derom nämndt, och jag tror, att det är BondeStls farhågor,
hvilka under de sednare dagarna mera utspridt sig, som äro
orsaken till det inom detta Stånd gjorda förslaget till garantier
mot förhöjning af dessa räntor. Då finner jag riktigt,
att R. o. Ad., som lärer besluta den sednare punkten af
betänk, endast för att trygga det Hederv. BondeSt., äfven
måtte antaga detta tillägg i Utskrs förslag. Fördenskull tillstyrker
jag bifall å Gr. Frölichs förslag och får tillägga, att
jag icke deruti finner någon ändring gjord i afseende på den
af Utsk. tillstyrkta anhållan hos K. M. om promulgation af
beslutet i ämnet, utan finner jag samma delicatess emot den
andra Statsmagten iakttagen i Gr. Frölichs förslag, hvarföre
jag hoppas, alt R. o. Ad. måtte detsamma bifalla.
Gr. von Fersen: Då Gr. Frölich väckte denna fråga
om förändrad redaction af a:dra punkten af Utsk:s hemställan,
var det i anledning af sådana skäl, som Hrr Cederschjöld
och Lagerhjelm sedermera mera fullständigt utvecklat,
som jag trodde, att betänk. N:o 17 skulle kunna utan
förändring antagas. Nu, sedan vi afgjort första punkten och
således discussionen blott angår den andra punkten, får jag
förklara, att jag, efter att hafva inhemtat närmare kännedom
om Gr. Frölichs förslag, gerna instämmer deruti, emedan
jag finner, att Hr Gr:n afsett samma mål som Utsk.
och att hans framställning endast är något mera förtydligande;
men då hans förslag synes vara något långt och för
en längre stund sedan framställdes, får jag anhålla, att det
måtte långsamt och nied hög röst blifva ur prot. uppläst,
på det man måtte finna skillnaden emellan Hr Gr:s och Utsk:s
tillstyrkanden.
Den s3 Juli f. m.
a7
Gr. Frölichs förslag upplästes derefter, så lydande: att
R. St. förklara och stadga härmedelst, det allmänna skatter
och onera, deri inbegripna de räntor, hvilka i jordeböckerna
till visst belopp i penningar äro utförda, icke kunna i
deras förra silfvervärde beräknas och en skatteförhöjning sålunda
åstadkommas, utan skola, fr. o. m. den dag, silfverutvexlingen
tagit sin början, utgå efter enahanda grunder,
•sorn i myntbestämningslagen af d- I Mars i83o finnes faststäldt,
så att vid deras utgörande med penningar den betalande
äger, efter eget godtfinnande, att dem erlägga antingen
uti bancosedlar eller uti silfvermynt, beräknadt efter 2
r:dr 32 sk, b:co ejler 4 r:dr riksg:s för hvarje silfverspecie,
enligt den, med afseende å slagskattens beräkning i myntet,
af K, M- och R. St. förändrade 1664 års myntfot.
Att i öfrigt R. St. måtte hos K. ål. j imd, anhålla, dels
att, till förtydligande af 4 §• myntbestämningslagen d. 1 Mars
i83o, förenämnde stadgande blifyer till allmänhetens kännedom
mcddcladt i den kungörelse, sorn i nåder torde utfärdas,
ang:de upphäfvande af det, medelst K, kungör, d. 18
Mars 1818, allmänheten tillkannagjfna beslut 0111 inskränkning
i utyexlingen af silfver mqt Bankens transportsedlar,
delsopk, att, i sammanhang härmed, nödiga föreskrifter för
såväl enskild» liqvider sorn för debitering och uppbörd af
alla slags skatter och onera må i nåder utfärdas.
Hr Lefre'n: Jag tror, attUtsk:s förslag, som bestämdt
säger, att alla utgående skatter och onera borde beräknas
efter den i i83o års myntbestämningslag fastställda grund,
fullkomligen includera allt, hvad Hr Gr. i sitt förslag upptagit.
Allmänna regeln i fråga om sådana redactioner som
denna brukar vara, att man undviker att nämna några specielia
fall för att icke ens gifva anledning tjll den tanke, att
några speciella fall behöfva nämnas, då redactionen omfattar
alla speciella fall; men jag vill icke motsätta mig förändringen,
då den verkar precist detsamma, som Utsk. föreslagit,
och jag hoppas, att ingen otydlighet derigenom
skall uppkomma,
Gr. Frölich: Jag ber att ännu en gång få förklara,
att det ej varit någon farhåga hos mig i afseende på tillämpningen
af den nu beslutade utvexlingsgrunden eller,
rättare sagdt, af myntbestämningslagen af d. 1 Ma rs i83o,
som vållat den discussion, hvartill jag gifvit anledning. Det
bar varit farhågor inom BondeSt., som jag på detta sätt
sökt undanrödja. Då detta varit motivet för det tillstyrkande,
som Utsk. gjort och sorn jag endast till redactionen
velat förändra, har jag ansett nödigt att föreslå ett sådant
förtydligande, sorn kan vara tillfredsställande för dem, som
önskat ett stadgande i detta hänseende. Detta har jag ön^
skat anföra såsom svar till den siste värde talaren. Att den
förändrade redactionen blifvit lång, såsom en annan värd
a 8
Den aJ Juli f. tn.
talare anmärkt, kommer sig egentligen deraf, att man deri
nödgats intaga allt, hvad Utsk. i sitt tillstyrkande anfört,
hvilket äfven är temligen långt. För öfrigt fortsätter jag
min anhållan om propos. till bifall å den förändrade redaetion,
jag föreslagit.
Hr Lagerhjelm: Sedan nu den siste värde talaren
kommit derhän, att icke ens till formen någon skillnad finnes
emellan hans och BancoUtskts förslag, har åter en skillnad
visat sig deruti, att Utsk. med allmänna termer upptager
alla utgående skatter och onera och deremot den siste
värde talaren velat upplysa, att vissa skatter skola vara inbegripna
i samma kategori, som de i allmänhet nämnda
skatterna, och detta allt till lugnande af vissa farhågor inom
BondeSt. Jag tror, att ej någon ledamot inom BondeSt. eller
ens inom hela Svenska Nationen finnes, som, då han ser
stadgadt eller hör sägas, att alla utgående skatter skola så
och så beräknas, icke också tror, att den eller den skatten
skall på samma sätt beräknas. Jag tror dem vara tillräckligt
kloka för att fatta, hvad som förstods med alla skatter;
och att ej tilltro dem det, vore att tillerkänna dem en alltför
besynnerlig logik. Det är ett klokare och framför allt
kortare lagstadgande, som omtalar allt med ett ord, än det,
som upprepar de särskilda fallen; och då jag sålunda lemnar
Utsk:s förslag företrädet framför Gr. Fröliehs samt ej
finner något skäl att antaga en längre och ofullkomligare
redaction, i stället för en kortare och riktigare, kan jag,
ehuru beslutet i detta fall är temligen likgiltigt, ej annat
än tillstyrka bifall till det förslag, Utsk. lemnat.
Gr. Horn: Jag skulle visserligen önskat, att det morn.,
som nu utgör föremål för vår öfverläggning, hade varit öfverflödigt
och icke funnits i Utsk:s betänk.; men på samma
grunder, som Grtna Cronhjelm och Frölich framställt, kan jag
ej annat än tillstyrka, att den af Gr. Frölich föreslagna förändring
måtte bifallas. Jag tror mig känna allmänhetens
tänkesätt i de delar af landet, der jag varit, och jag tror
mig hafva funnit den farhåga någorlunda allmän, att realisationen
innefattade en myntförsämring, och att man i följd
deraf skulle komma att i sedlar betala en större numerär än
hittills. Jag tror således, att sedan frågan blifvit väckt, sa.
ken måste framställas så tydligt som möjligt, och jag understödjer
således den af Gr. Frölich föreslagna redaction, fastän
jag hade önskat, att den blifvit ändå mera tydlig.
Gr. Cronhjelm: Hr Lagerhjelm skulle hafva fullkomligen
rätt deri, att Utsk:s förslag innefattar en kortare och
tydligare redaction än det, som af Gr. Frölich blifvit framstäldt,
om icke föregående händelser gåfve anledning till
farhåga; men af en dylik redaction uppstod efter 1776 års
realisation den följd, att man fordrade jordeboks-ränlornas
liejviderande efter 3 daler på r:drn och i silfver. Det är
Den a3 Juli f. ra.
39
denna farhåga, som uppstått lios nuvarande ledamöter af
BondeSt., och jag vågar bestämdt förklara, att en sådan farhåga
blifvit yttrad af flera individer derstädes, i följd hvaraf
Hr Lagerhjelms yttrande, att Utsk:s förslag ej behöfver
för någon förtydligas, torde vara alltför vidsträckt. Det är
på grund af denna farhåga, som jag måste lemna min röst
åt en redaction, hvilken jag utan tvekan förklarar mig anse
på sätt och vis oegentlig, emedan den först upptager skatterna
generelt och sedan uppräknar några speciella. Men då
denna punkt afser BondeSt:s lugnande, och jag vet, att flera
af samma Stånd önska den redaction, som Gr. Frölich framställt,
tillstyrker jag, att Ståndet måtte antaga densamma,
enär den i öfrigt är lika med Utskrs förslag. Det finnes visserligen
en annan utväg, som bättre torde öfvertyga förändringens
motståndare, nemi. att låta saken hvila, intilldess
BondeSt. derom fattat sitt beslut; men det har en annan icke
god följd, att vi icke vid slutet af detta plenum skola hafva
afgjort förevar, betänk, i allo, hvilket jag önskade förekomma,
och på dessa grunder fortfar jag att anhålla om bifall
till Gr. Frölichs förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag får förklara, att jag i
hufvudsaken instämmer med Hr Lagerhjelm. Aär Utsk. här
sagt och Ständerna, i fall Utsk:s förslag bifalles, komma att
nämna alla skatter och onera, vet jag icke, att någon kan anses
utesluten, ty man må uppräkna aldrig så många, så kommer
man ändå icke längre än till det, som här uttryckes genom
ordet alla. Det synes mig derföre, som farhågorna
hos BondeSt. ej bort sprida sig till R. o. Ad. Det är dessutom
ovisst, om dessa farhågor uppstå hos de flesta af BondeSt.
, ehuru vi fått veta, att en och annan af dess ledamöter
hyser dem; men om det hände, att BondeSt. sjelft
icke vidtoge den här föreslagna förändringen, finge R. o. Ad.
erfara, att man nog hastigt tagit för afgjordt, hvad sorn ännu
icke så är. En värd ledamot har här satt i fråga att
uppskjuta sakens afgörande; men då R, o. Ad. kunnat besluta
i hufvudfrågan, att utvexling skall ske d. i nästk.Sept.,
utan att derifrån låta sig hindras hvarken af BondeSt:s eller
andra Stånds möjliga farhågor, tror jag, att Ståndet lika
gerna kan göra det i detta mindre magtpåliggande hänseende.
Jag anser så mycket mer, att propos, bör göras på bifall
till Utskts betänk, oförändradt, som Hr Gr. o. Landtm,
redan gjort en sådan framställning och förklarat henne vara
af R. o. Ad. bifallen. Jag skulle äfven tro, att Ståndet,
hvars ledamöter då icke bestridde Utsk:s förslag, ej heller
skola vid en ny propos. frångå deras förra beslut. Det är
möjligt, att skillnaden emellan förslagen är ganska ringa;
men då förekommer så mycket mindre skäl att göra afseende
på den föreslagna förändringen, som det alltid är betänkligt
att antaga en propos., hvilken man först vid sjelfva afgörandet
hör uppläsas, särdeles då den är så vidlvfLig som
Jo
Den a$ Juli f. m.
den nu ifrågakomna. Jag anhåller således om bifall till Ut*
sk:s betänk, oförändradt.
Ilr Dalman.; Jag tillhör den mening, som anser det af
Gr. Frölich föreslagna förtydligande i redaclionen af ifrågavar.
punkt vara nödigt och nyttigt. Jag tror lika med honom,
att om ingen fråga härom hade blifvit väckt, had,e
det varit öfverflödigt att i detta afseende fatta, något beslut;
men sedan frågan en gång är vackt, anser jag det vara
Representationens pligt alt uttrycka sitt beslut så bestämdt
sorn möjligt* ty i detta ärende, som rörer beskattning,
tillhör det beslutande-rätten Representationen. Jag
önskar således, att R. St., måtte icke blott hos Konungen
anhålla, att K., M. måtte utfärda en kungörelse, deruti ett
sådant förklarande intages, utan att R. St. matte hos Konungen
anmäla sitt beslut till promulgation i de ordalag,
Gr. Frölich föreslagit.
Frih. Boye: Ehuru jag visserligen med Hrr Lagerhjelm
och v. Hartmansdorff delar den tanke, att det förtydligande,
som Gr. Frölich föreslagit, är för oss, ganska obehöfligt; likväl,
och då jag ieke ser någon, betänklighet vid att antaga
det, så mycket mindre som* i fall en skillnad framdeles visar
sig emellan de redactionec, som af RiksSt. kunna blifva
antagna, det hlifver Exped.Utsk., sorn kommer att föreslå
oss en jeuinkniog deri, tillstyrker jag antagandet af Gr. Frölichs
propos. och anhåller således om Hr Gr. o- Landtnäs
propos. till densammas antagande.
Gr. Frölich: Sedan flera af R. o. Ad:s ledamöter förklarat,
att de önska en sådan redaction, som jag. föreslagit,
måste det icke numera ligga ensamt mig till last, om denna
redaction anses vidlyftig och otydlig, och jag vill gerna till
dem, som anse redaetionen otydlig, lemna öppet att göra
den mer tydlig. Jag vill jemväl, i fall sådant nu icke kan
ske, villigt gå in på det förslag, sorn Gr. Cronhjelm nämnt,
att nemi. låta denna fråga hvila, tills man får se, huru den
blifver afgjord hos det Stånd, der de farhågor uppstått, som
man genom denna punkt sökt undanrödja. Intetdera alternativet,
mitt förslags förtydligande eller uppskof med frågans
afgörande, vill jag motsätta mig. Jag skulle tro, att i
afseende på den förmenta otydligheten kunde det gå an att,
i fäll man så behagar, borttaga bela den parentius, som börjar
med orden: "deri inbegripna" och slutar med orden: "äro
utförda," då förut alla skatter och onera äro nämnda. Om
R. o. Ad. vill förena sig om en sådan förändring, skall jag
ej hafva något deremot. För öfrigt tror jag, att den anmärkning,
Frih. Boye sednast gjort, har sin goda vigt, att
man nemi. i detta beslut ej behöfver vara så nogräknad om
orden, då man är ense i saken. Den hufvudsakliga förändringen
i redaetionen består icke, såsom Hr Lagerhjelm yttrat.
endast i orden* ulan jemväl i formen; ty annat är att
Den a3 Juli f ra.
3«
anhålla, att en kungörelse rörlde denna sak måtte af K. ål.
utfärdas, än att besluta sjelfva saken och sedan anhålla, att
en kungörelse derom må blifva utfärdad.
Hr Rosenblad: Sjelfva det stadgande, som nu är föreslaget,
är visserligen icke nödvändigt; men, såsom jag förut
förklarat, då det kan tillfredsställa dem, som hysa några
farhågor, har jag icke velat tala deremot. Det är ej nödvändigt,
emedan den skillnad finnes emellan nuvar. och 1776
urs förhållanden, att då K. Gustaf III utgaf sitt påbud örn
1776 års realisation, förbehöll han sig att särskildt stadga
om utgörande af heminansräntorna. Detta förbehåll stod i
sjelfva förordn., som stadgade realisationen, och sedermera
utkom en annan förordn. huru dessa räntor borde liqvideras.
Deremot finnes nu en lag, som säger, att alla liquider
och betalningar skola hädanefter utgå som hittills, och
då således icke något annat undantag än för särskildt förbehåll
är gjordt, skulle ett sådant undantag innefatta eu förändring
af lagen. Men, som jag redan haft äran yttra, har
jag, i fäll några farhågor derigenom kunna undanrödjas, ingenting
emot antagandet af Utsk:s tillstyrkande, och jag har
ej heller någonting emot det förtydligande, som Gr. Frölich
trott sig göra derigenom, att hemmansräntorna särskildt nämnas
uti en mellanmening. Men det är en annan sak, som
troligen undfallit en del af de Hrr, som ansett Gr. Frölicbs
förslag nära nog enahanda med Utsk:s samt oskyldigt, om
jag så får säga. Detta förslag vidrör en helt annan fråga.
Hr Gr. har förklarat sig vara färdig att frångå den egentliga
förändringen i afseende på saken eller tillägget om hemmansräntorna,
och således visat sig fästa mindre vigt i saken
än å den form, som Hr Gr. har velat gifva redactionen,
och den skulle innebära, uti ett betänkande, som angår
silfverutvejtlingen, afgörande! af en annan fråga, den
nemi., att R. St. ensamma äga att besluta om Kronans räntor.
Det är derföre, som Hr Gr. i fråga om en kungörelse,
rörrde en af Konung och Ständer redan afgjord sak, velat
börja ined orden: ”R. St. förklara och stadga,” och icke
dermed, att ”R. St. anhålla, att K. M. måtte kungöra.” Saken
är redan afgjord, men Hr Gr. vill, att den skall behandlas
såsom icke afgjord, och att R. St., i kraft af deras
enskilda myndighet, må besluta öfver något, som angår de
ordinarie skatterna. Det vore ett mycket behändigt sätt att
fa en så vigtig fråga i hast afgjord genom 3 Stånds beslut
För min del har jag ingenting emot, att de, som tro, att
R. St. äga en sådan rätt, söka att göra sin mening gällande;
inen jag vill åtminstone icke, att ett afgörande af Ståndets
omdöme skall inpractiseras i beslutet om en helt annan fråga,
och det är derföre, som jag afstyrker den af Gr. Frölich
föreslagna redaction. Må vi antaga Utsk:s förslag samt
äfven deri införa den mellanmening, att äfven hemmansräntorna
under de i allmänhet nämnda skatterna och onera än
3a
D c 11 a3 Juli f. ra.
inbegripna; men det är den här föreslagna formen, som jag
ej gillar, och derföre får jag anhålla om propos. på Utsk:s
betänk., måhända, om Utsk:s ledamöter deruti instämma,
med den lilla mellanmeningen om heminansräntorna, så att
hvar och en menniska må kunna se, alt vi ej vilja afskära
utvägarna att tranquilisera BondeSt., fastän vi icke vilja afgöra,
hvad som icke till saken hörer.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Jag härmed
uppmärksamhet alhört och äfven läst det redactionsförslag,
som Gr. Frölich framställt, och jag har ej deraf kunnat linna
något skäl att motsätta mig hans önskan. Det har här
blifvit uppgifvet, att förslaget blifvit framstäldt för att lugna
några farhågor, som uppstått inom BondeSt. i afseende
på beräkningen af skatterna, sedan silfverutvexlingen koinme
att börjas. Allt, hvad af Representationen äfvensom å den
andra Statsmagtens sida kan göras för att lugna sådana farhågor,
anser jag i intet afseende öfverflödigt, och jag anser
detta förslags antagande så mycket mindre betänkligt, som
meningen, då i8'5o års mvntbestämningslag utgals, vardén,
som man nu söker förtydliga. Då meningen var sådan och
farhågor sägas hafva uppstått inom BondeSt., vet jag icke
något skäl, hvarföre man ej kan skrida till ett förtydligande,
som försigtigheten synes påkalla. I 4 §• af myntbestämningslagen
står, alt ”alla liquider och betalningar kunna, hädanefter
såsom hittills, i b:cosedlar fullgöras, der ej annat
”förbehåll gjordt är.” En värd talare har redan gjort den
anmärkning, att för fullständighetens skull hade erfordrats
att der stått: ”efter myntbestärnningsgrunden.” Det är förmodligen
uteslutandet af dessa ord samt minnet af förhållandet
vid 1776 års realisation, som nu väckt farhågor inom
BondeSt., och om det också vore blott hos en af dess
ledamöter, synes mig dessa farhågors undanrödjande vara en
pligt för Representationen. Jag ser således intet skäl att
icke medgifva förtydligandet, och det är af denna anledning
jag ej kan instämma deri, alt Gr. Frölich skulle borttaga
den här ifrågakomma mellanmening, emedan det just är
denna mellanmening, som innebär sjelfva förtydligandet.
Uti den principfråga, som Hr Rosenblad vackt, vill
jag ej nu ingå. Jag tror, att genom ifrågavar. redaction behörig
forin är iakttagen, ty det tillhör icke K. M. att beskatta
Svenska folket, och jag är öfvertygad, att K. M. icke
åsyftar, att någon Svensk medborgare skall tro, att han vill
intränga på R. St:s beskattningsområde. Jag biträder således
det förslag, som Gr. Frölich afgifvit.
Hr Cederschjöld: Den farhåga, för hvilken man ansett
förevar, punkt af BancoUtsk:s betänk, lemna rinn, är
väl den, att de skatter, sorn hittills utgått i b:cosedlar, skulle
möjligen framdeles kunna uttaxeras i silfverspecie. Men,
så
-
Den 23 Juli f. m.
33
såvida man ej vill se denna farhåga undanröjd genom deu
af Utsk. föreslagna redaction, är den ej heller håfven genom
Gr. Frölichs redactionsförslag. Efter min tanke kunde
deremot detta bäst hjelpas genom tillagg af några få ord i
Utsk:s förslag. Der står nemi.: "tillstyrka 11. St hos K. M.
"i und. anhålla, att - - - jemväl måtte bestämdt förklaras,
"att fr. o. m. den dag, då silfverutvexlingen åter tager sin
"början, alla utgående skatter och onera komma att beräk"nas
efter enahanda grund, som i myntbestämningslagen d.
"i Mars i83o blifvit fastställd.” Om man då efter ordet
"beräknas” ville införa: i samma myntsort som hittills,
så blefve bestämdt uttryckt, att beräkningen ej skulle
undergå någon annan förvandling, då betalningen sker i
silfver, än den, som instämmer med myntbestämningslagen.
Jag får derföre hemställa, om icke alla meningar bäst skulle
kunna sammanjemnkas genom följande redaction: ”jemväl
måtte bestämdt förklaras, att fr. o. m. den dag, då silfverutvexlingen
åter tager sin början, alla utgående skatter och
onera komma alt beräknas i samma myntsort som hittills
efter enahanda grund, som i myntbestämningslagen d.
i Mars i83o finnes fastställd” etc.
Hr Nordenanckar: I anledning af den redactionsförändring,
som Gr. Frölich föreslagit, får jag vördsamt
hemställa, om man icke kunde antaga BancoUtsk:s förslag
med den förändring, att efter orden: ”jemväl måtte bestämdt
förklaras, att,” tillägges: "enligt R. St:s derom fattade beslut.
” Jag skulle tro, att genom en sådan redaction de olika
åsigterna bäst kunde förenas.
Frih. Palmstjerna, Garl Otto: Efter H. Ex. Hr
Gr. af Wetterstedts yttrande torde föga återstå att i hufvudsaken
anföra; jag skall åtminstone icke annat än deri
instämma. Men jag anhåller vördsamt att få fasta R. o. Ad:s
uppmärksamhet på ett par omständigheter i redactionen af
det tillstyrkande, Gr. Frölich föreslagit. Afsigten med detta
förslag är att göra saken fullkomligen tydlig, och för att
vinna denna afsigt anser jag några ord i förslaget böra utbytas,
äfvensom ett ord der torde böra uteslutas. I början
af förslaget står: "att R. St. förklara och stadga härmedelst.”
Jag tror ordet: "härmedelst" ej här vara lämpligt, emedan
detta stadgande redan finnes i myntbestämningslagen af d.
i Mars i83o. Enligt min tanke är det nog att bär införa,
det "R. St. förklara och stadga;” och bör man, för att nyttja
egentliga termer, borttaga ordet: ”härmedelst.” Sedan innehåller
förslaget orden: ”förra silfvervärde,” hvarmed Gr.
Frölich säkert velat uttrycka det fordna silfverbeloppet af
skatterna. Jag tror ej heller detta uttryck vara egentligt,
ty samma silfvervärde som hittills torde komma att framdeles
erläggas; hvaremot det är det fordna silfverbeloppet,
i o H. 5
34
Den 23 Juli f. m.
sora icke mera kommer i fråga. Jag hemställer derföre, att
orden: ”förra silfvervärde” måtte utbytas mot orden: ”fordna
silfverbelopp,” efter hvilken förändring Gr. Frölichs förslag,
åtminstone efter min åsigt, blefve fullkomligen tydligt och
riktigt. Hr Cederschjölds förslag, att till hvad Utsk. föreslagit
tillägga, att beräkningen kommer att ske i samma
myntsort som hittills, torde icke vara riktigt, emedan, ifall
BancoUtsk:s förslag att antaga riksg:s-r:drn till enhet vinner
R. St:s bifall, alla skatter komma att beräknas i den
myntsorten och icke i den, som hittills blifvit begagnad, och
således skulle Hr Cederschjölds uttryck innebära något, som
kunde förfalla eller stå i strid med de sednare beslut, som
af R. St. kunna komma att fattas. Jag tror , att man bör
nyttja sådana termer, som öfverensstämma med den mening,
man vill uttrycka.
Hr Tham: För mig skall det vara likgiltigt, antingen
Utsk:s förslag antages eller det förslag, som Gr. Frölich tillstyrkt;
ty jag har ej heller något emot det sednare. Jag
liar blott begärt ordet för att yttra, det jag ej tror, att något
uppskof bör kunna komma i fråga, sedan R. o. Ad. i
början af detta plenum beslutat, att betänk. N:o 17 nu skall
afgöras. Långt ifrån att afbida de andra Ståndens beslut i
dessa frågor, tror jag det vara af vigt, att R. o. Ad. föregår
de öfiigi Stånden med exemplet af sina beslut såväl i
afseende på denna som öfriga punkter, rör:de våra myntförhållanden.
Gr. Cronhjelm: Jag anmälde mig egentligen i anledn.
af Hr Rosenblads yttrande, men har i detta fall blifvit förekommen
af H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, med hvilken
jag anhåller att få förena mig, och jag ber att blott få tillägga
några ord. Om Hr Rosenblad anser, att icke R. St.
ensamma äga beslutande-rätt i afseende på de ordinarie skatterna,
mäste han dock medgifva, att Ständerna äga hälften
af denna beslutande-rätt, hvarföre det, då Ständerna i detta
fall vilja uttala någon mening, ej torde vara oriktigt eller
förnärmande för den andra Statsmagten att säga, det Ständerna
besluta; men skulle nu Ständerna, då de anse sig äga
åtminstone halfva beslutande-rätten, i und. anhålla, att K.
M. täcktes utfärda ett stadgande i ämnet, synes mig, att
frågan blefve behandlad såsom ett önskningsmål. Enligt Gr.
Frölichs förslag står kyrkan midt i bvn, och i fall K. M.
finner sig kunna bifalla Ständernas beslut, blifver detta en
sednare fråga. Jag tror således, att den vigtiga principfråga,
sorn Hr Rosenblad bragt å bane och som jag anser vara
ett nog kinkigt ämne för att nu här vidare discuteras, ej
bör föranleda R. o. Ad. att frångå Gr. Frölichs förslag, enär
det äfven i delta fall iakttager fullkomlig grannlagenhet emot
d 'n andra Statsmagten, då orden lyda: ”1 öfrigt böra R. St.
hos K. M. 1 und. anhålla, dels att till förtydligande af 4 §.
Den a3 Juli f. m.
35
"myntbestämningslagen d. i Mars i83o förenämnde stadgande
blifver till allmänhetens kännedom meddeladt” etc.
Jag tillstyrker bifall till Gr. Frölichs förslag och begär icke
något uppskof med frågans afgörande.
Gr. Frölich: I den händelse, att de Hrr, som behagat
förena sig med mig om redaclionen af ifrågavar. morn.,
skulle tillåta, att de ordalag må rättas, som Frill. Palmstjerna
anmärkt, nemi. på det sätt, att ordet ”härmedelst”
borttages och att i stället för: ”förra silfvervärde!” namnes:
”fordna silfverbeloppct,” får jag anhålla, att Hr Puddsecret.
behagade uti mitt till bordet aflemnade förslag göra dessa
ändringar, hvarefter det får gälla såsom mitt förslag. För
öfrigt vill jag icke inlåta mig i den principfråga, som Hr
Rosenblad här väckt och Gr. Cronhjelm sedermera upptagit,
icke derföre, att jag anser frågan kinkig, utan derföre,
att jag anser dess upptagande alldeles obehörigt.
Hr Rosenblad: För den, sorn afhört ingressen af Gr.
Frölichs anförande, då lian gjorde sitt förslag, och som äfven
hört ett yttrande af en annan värd ledamot, hvilket innehöll,
att Ständernas beskattningsrätt vore orsaken, hvarföre
redactionsförändringen vore nödig, var den anmärkning,
jag gjort, alldeles icke öfverflödig, och jag förblifver vid
denna tanke. För min del anser jag det vara obestridligt,
att i kraft af redan antagen lag är ett sådant stadgande redan
existerande, och det är blott en kungörelse, som kan
vara behöflig för att lemna folket kännedom derom. Men
skulle man anse lagen ofullständig i detta fall, borde en
helt annan form för vinnandet af förklaringen väljas. Vidare
vill jag endast, hvad egentliga föremålet för Gr. Frölichs
förslag beträffar, till Hr Gr. sjelf framställa den fråga,
huruvida han genom antagande af den af honom föreslagna
redaction icke anser något prejudicat vara gifvet i
afseende på R. St:s ensamt afgörånde-rätt i fråga om ordinarie
skatterna, och i fall Ilr Gr. öppet förklarar, att han
icke så anser saken, skall jag gerna afstå från mitt yrkande.
Att nu ingå i någon undersökning om lämpligheten af de
ordalag, som i öfrigt uti denna vidlyftiga redaction blifvit
föreslagna, dertill äger jag ej förmåga, och jag kan derföre
i dessa delar hvarken af- eller tillstyrka densamma.
Frih. Roye, Fredr.: Ehuru jag icke direct har något
emot den af Gr. Frölich föreslagna redactionen, har jag indirect
emot densamma, att den är för vidlyftig och just genom
sin vidlyftighet icke bestämdt säger, hvad jag tror, att
Ilr Gr. dermed velat säga. Jag tror, att man skulle komma
till samma punkt, om efter orden: ”alla skatter och
onera” i Utsk:s förslag tillädes: ”af hvad natur och under
hvilket namn som helst.” Med detta tillägg har man uttryckt,
hvad som åsyftas, och med nästan samma korthet
sorn Utsk. Jag hemställer dock till R. o. Ad., huruvida jag
misstagit mig.
36
Den 23 Juli f. m.
Gr. Frölich: Efter den directa framställning till mig,
som Ilr Rosenblad gjort, lärer det icke vara möjligt att undgå
en discussion i principfrågan. Jag får då förklara, att jag
vidblifver det dubbla motiv, som jag i början af min fram'
ställning anförde för min önskan om redactionsförändring,
nemi. alt jag dels ville bidraga lill lugnande af flera ledamöter
i Hederv. BondeSt., och dels fann oformligt att i
önskningsväg framställa, hvad R. o. Ad., enligt min tanke,
är berättigad att såsom Stånd besluta och ej bör öfverlemna
till K. M:s godtfinnande såsom önskningsmå.1. Det är
ovigtigt att för det närvar, utreda, huruvida jag till stöd
för R. o. Ad:s beslutande-rätt i denna sak åberopar Reg.formens
57 §., eller den §., som bestämmer R. St:s rätt att tillika
med Konungen besluta i lagstiftningsväg; men så mycket
är visst, att såvida ali beslutande-rätt uti förevar, fråga
ej kan frånkännas R. St., böra de termer nyttjas, som
jag vågat föreslå till begagnande, och H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts
yttrande derom är en borgen, att jag icke helt och
hållit misstagit mig. Hr Rosenblad har invändt, att nu icke
vore fråga om att fatta något nytt beslut, utan att man endast
behöfde promulgera, hvad som förut blifvit beslutadt;
men jag får hemställa till honom, örn icke uti sjelfva det
förtydligande, man anser nödvändigt, ligger ett verkligt beslut.
Skola vi då begära, att K. M. måtte förtydliga en
lag, som R. St. beslutat. Jag vågar fråga den värde talaren,
örn han anser detta formligt. Jag tror, att då man
anser ett förtydligande böra göras, är man inne på beslutande-rätten,
och då bör man tillse, huruvida man bör besluta
eller endast anhålla. Jag sade, att det var ovigtigt att
yttra, om det var på grund af 57 §. Reg.F. eller på grund
r af den §., som handlar om Ständernas rätt att deltaga i
civil-lagstiftningen, som beslutande-rätt i detta fall tillägges
R. St.; men efter denna fråga har blifvit väckt och icke
lärer afstadna utan vidare explication , då jag hört Gr. Cronhjelm
säga, att han anser den vara kinkig, får jag förklara,
att i detta mål ingredierar mer, än man i början föreställer
sig, nemi. R. St:s urgamla rätt att sig sjelfva beskatta;
ty om ifrågavar. farhåga hade någon grund, eller om den
medgifna ofullständigheten eller otydligheten i i83o års
myntbestämningslag kunde leda derhän, att Regeringsmagten
på grund af en sådan otydlighet kunde påbjuda, att
skatter skola utgå efter deras numerär i silfver, utan att
den i myntbestämningslagen afsedda jemnkningen blefve medgifven,
hade verkligen Konungen beskattat Svenska folket,
och folket icke beskattat sig sjelf. Men äfven om jag icke
betraktar saken ur denna synpunkt, ulan såsom en civil
lagstiftningsfråga, hvilket jag dock icke kan medgifva, blefve
det i alla fall nödvändigt, att R. St. nyttja orden besluta
eller stadga. Vidare har jag ej att tillägga i denna sak,
utan anhåller, att sedan nu H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt
Deu aS Juli f. ra.
3;
och flera andra ledamöter förenat sig med mig, den af mig
föreslagna redaction måtte blifva bifallen med de små förändringar,
som jag i anledn. af Frih. Palmstjernas observationer
medgifvit oell hvilka jag hoppas redan i originalet
blifvit införda.
Hr von Troil: Jag måste medgifva, att Hr Rosenblad
är en varm försvarare af Kronans prerogativer, ty han går
längre än sjelfva Konungens Förste Minister. Jag vill icke
här vidröra den ofta omtvistade frågan, huruvida Konungen
ager veto i afseende på grundskatternas förändrande; men
då dessa skatter hittills utgått i b:cosed!ar och ett sådant betalningssätt
af båda Statsmagterna blifvit godkändt, lärer det
vara obestridligt, att de för närvarande äro bestämda i b:cosedlar
och att, om de skulle utgå i annat mynt, vore det
en förändring. R. St. må behöfva eller icke behöfva Konungens
sanction i fråga om förändring af grundskatterna,
så ar det deras rätt att ensamma besluta, det de ej vilja
hafva någon förändring i dessa skatter; och då icke någon
förändring har kommit i fråga, tror jag, att ingen med fog
kan här sätta Ständernas rätt i fråga. För min del tror jag
ej, att exemplet från realisationen under K. Gustaf Hirs tid
betyder mycket; ty då ingick från början i planen, att uppbringa
grundskatterna till deras primitiva silfverbelopp. Nu
är förhållandet olika, och här är icke fråga om något annat,
än att förvissa allmänheten, att ingen förändring genom
realisationen skall ske i grundskatternas belojip, utan
att de skola utgå såsom hittills. Jag vill visserligen tro, att
Gr. Frölichs redaction är riktig och bra; men några värda
ledamöter hafva yttrat, att de linna svårighet vid att uppfatta
en lång redaction, då den icke varit bordlagd, och jag
får derföre hemställa, huruvida icke Ståndet ville förena sig
om en kortare, i hvilket afseende jag får äran föreslå, att
de fem första raderna af Utsk:s förslag må bibehållas, och
att dertill må göras följande tillägg: ”jemväl i nåder måtte
”kungöras R. St:s beslut,v att fr. o. m. den dag, då silfver”utvexlingen
åter tager sin början, alla utgående skatter och
”onera, af hvad namn de vara må, komma, såvida ej annorlunda
särskildt beslutas, att utgå i samma belopp b:co”sedlar
som hittills, eller ock i annat lagligt Svenskt mynt,
”efter för detsamma fastställd valvationsgrund mot b:cosedlar.”
Hr Rosenblad: Till en så utmärkt jurist, som Gr.
Frölich, behöfver jag visserligen icke ställa den erinran, att
om Hr Gr. anser någon punkt i en gällande lag behöfva förklaring,
bör derom särskild framställning göras, ämnet behandlas
af LagUtsk. och sedermera deröfver beslutas af Konung
och Ständer. I annan väg kan ej en lagförklaring tillkomma.
För mig är det klart, att det säger sig sjelf, att
ingen förändring kan ske i grundräntorna utan R. St:s bifall;
men det är ockrG klart, att intet särskildt beslut der
-
38
D c 11 23 Juli f. m.
om behöfver fattas, sedan den af Konung och Ständer antagna
myntbestämningslagen stadgat, att alla liqvider och
betalningar, der ej särskildt förbehåll gjordt är, skola utgå
såsom hittills. Meningen med detta af TJtsk. föreslagna stadgande
är endast alt gifva allmänheten kunskap om, att ifrågavar.
skatter och oncra ej kunna affordras efter annat myntvärde
än hittills, d. v. s. i b:cosedlar.
Gr. Posse: Att döma efter öfverläggningen synas mig
de skiljaktiga meningarna härleda sig från olika opinioner
om R. St:s rätt att besluta otn grundskatterna, eller huruvida
de dertill behöfva K. M:s bifall eller icke. För min del
anser jag, att denna fråga ej vid detta tillfälle borde komma
i betraktande; ty då jag å ena sidan medger, att, enligt
min öfvertygelse, grundskatterna hvarken kunna höjas eller
minskas af Ständerna eller Konungen allena, utan blott genom
begge Statsmagternas beslut, måste jag dock å andra
sidan medgifva, att här icke är fråga om någon förhöjning
eller minskning af dessa skatter, utan om deras bibehållande
sådana de nu äro. Jag tror således, att vi utan fara kunna
bifalla, hvad Gr. Frölich föreslagit, men tror jemväl, att
man deri kunde göra det tillägg, "att R. St. för sin del
"förklara och stadga;” och med detta tillägg anhåller jag om
Hr Gr. o. Landtnäs propos. å Gr. Frölichs förslag.
Ilr von Troil: Den siste värde talarens sednaste förslag
måste jag helt och hållet bestrida; ty att R. St. skulle
säga, att de för sin del besluta, att de vilja hafva grundskatten
sådan som hittills, skulle innefatta ett medgifvande,
att Ständerna ej ensamma äga rätt att fatta ett sådant beslut
med fullt gällande kraft.
Gr. Posse: Gr. Frölichs förslag innehåller icke endast,
att R. St. vilja hafva grundskatterna sådana som hittills, utan
äfven att de skatter, som hittills utgått med b:cosedlar, skola
kunna efter en viss beräkningsgrund erläggas med silfver,
och det är i detta fall, som jag tror, att R. St. ej kunna
ensamma besluta, och att de således alltför väl kunna säga,
det de för sin del förklara och stadga.
Hr von Troil: Hvad angår det ämne, som Gr. Posse
sednast omnämnt, så, i fall R. St. ej kunna ensamma derom
besluta, behöfva de icke heller derom fatta beslut; ty
det finnes redan stadgadt i myntbestämningslagen af d. i
Mars i83o, att 2 r:dr 32 sk. i b:cosedlar kunna liqvideras
med i r:dr silfverspecie.
Gr. Posse: Jag är alldeles ense med den siste värde talaren,
att hela detta tillägg kunde vara öfverflödigt, och så
hafva äfven de flesta talare härstädes ansett detsamma. Men
behofvet af detta tillägg har uppkommit genom en del af
BondeStls ledamöters farhåga för en annan tydning af myntbestämningslagen,
och det beslut, Hr v. Troil nyss förkla
-
Den a3 Ju 1 i f. m,
ra t vara obehöfligt, torde således anses nödigt för 13ondeSt:s
lugnande och beredandet af realisationens framgång.
Gr. Frölich: Jag tror, att frågan bäst och snarast kommer
till slut derigenom, att jag bestämdt förklarar, att jag
yrkar propos. på momentet, såsom jag föreslagit det, utan att
medgifva de amendementer, som Hr v. Troil och Gr. Posse
föreslagit.
Hr von Troil: Om meningen är att lugna ett eller
annat PiiksSt., synes mig, att afsigten ej kan vinnas, om saken
framställes så, som om den ej vöre afgjord, då It. St.
fattat deras beslut, och om lt. St. sade, att de för sin del
beslutat, visste man ju icke, huruvida beslutet komme att
gå i verkställighet eller icke.
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall
å BancoUtsk:s förslag i sista punkten al' utlåt. N:o 17.
Ropades ja och nej.
Gr. Frölich: Jag anhåller om propos. på mitt förslag,
för att utröna, huruvida det kan vinna Ståndets bifall.
lii- Lefren: Jag anhåller om propos. på det förslag
Fril). Fredr. Boye uppgifvit, innefattande några ords tillägg
i Utsk:s förslag.
Hr von Troil: Jag anhåller om propos. på det förslag
till redaction, som jag haft äran uppgifva.
Frih. Boye, Fredr.: För att med litet mera tydlighet
förklara mig, får jag nämna, det jag önskade hafva redactionen
så lydande: ”att lt. St. bestämdt måtte förklara, att
”fr. o. in. elen dag, då silfverutvexlingen åter tager sin bör”jan,
alla utgående skatter och onera, af hvad natur och
”under hvilket namn som helst, komma att beräknas efter
”enahanda grund, som i myntbestämningslagen d. 1 Mars i83o
”finnes fastställd, så att, vid deras utgörande med penningar,
den betalande äger efter eget godtfinnande att dem erlägga
antingen i b:cosedlar eller uti silfvermynt, beräknadt
”efter 2 r:dr 32 sk. b:co eller 4 r:dr riksgls för hvarje r:dr
”silfverspecie, enligt den med afseende å slagskattens beräkning
i myntet af K. M. och R. St. förändrade 1664 års
”myntfot, och att R. St. hos K. M. matte anhålla om detta
”besluts införande i kungörelsen om silfverutvexlingen.” Jag
skulle tro, att genom ett sådant beslut, som bestämdt nämner
alla skatter och onera, af hvad natur och under hvilket
namn som helst, alla farhågor komma att upphöra, och anhåller
om Hr Gr. o. Landtnäs propos. å denna redaction.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall
å Gr. Fröiichs ofvan upptagna förslag med de af Frih.
Palmstjerna föreslagna 1 och af Gr. Frölich médgifna förändringar,
att nemi. ordet härmedelst skulle utgå, samt or
-
4°
Den 23 Juli f. m.
den: förra silfvervärde utbytas mot orden: fordna
silfver belopp.
Bifölls.
Gr. Posse: Sedan R. o. Ad. nu fattat ett beslut öfver
BancoUtsk:s betänk. N:o 17, får jag hos Hr Gr. o. Landtm,
vördsamt anhålla, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes till R. o.
Ad. framställa den propos., huruvida icke R. o. Ad. skulle
finna för godt att inbjuda de öfriga Stånden att i R. o. Ad:s
beslut instämma.
Uppå derefter framställd propos. blef den af Gr. Posse
föreslagna inbjudning af R. o. Ad. beslutad.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 4 till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 23 Juli 1834-
Plenum kl. 6 e. rn.
Frih. Cederström, Jac.: Jag får till prot. anmäla
min protest emot det beslut, R. o. Ad. i förmiddags fattat
rör:de BancoUtsk:s betänk. N:o 17, ahg:de tiden för silfverutvexlingen
från Banken, och begär, att min reservation får
åtfölja den inbjudning till de öfriga Medslånden, att instämma
uti R. o. Ad:s beslut, som jemväl blifvit beslutad. Jag
anser vådligt att tillåta silfverutvexling från Banken, förrän
R. St. kommit i tillfälle att besluta öfver det förslag till lag
för Banken, som med anledning af K. M:s nåd. propos. af
vederbörande Utsk. skall upprättas.
Gr. von Fersen, Hans: I händelse Frih. Cederströms
särskilda mening, på sätt han yrkat, skall åtfölja inbjudningen
till de öfriga RiksSt., hvilket enligt grundlagen icke lärer
kunna vägras, anhåller jag att äfven få bifoga prot.utdr.
den anmärkningen, att vid voteringen om beslutet endast
fyra ledamöter af Ståndet delade Frih. Cederströms mening.
Upplästes till justering följande:
Utdrag af prot., hållet hos IL R. o. Ad.
vid urtima riksdagen i Stockholm d.
23 Juli 1834, f. m.
S D. Då nu ånyo föredrogs BancoUtsk:s d. 14 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 17, i anledn. af de inom RiksSt.
gjorda, till Utsk. remitterade anmärkningar vid dess under
JN:o
Den 23 Juli e. ra.
4*
N:o 8 afgifna betänk., ang:de Bankens öppnande till utvexling
af silfver, stadnade R. o. Ad. i följande beslut:
1:0 Att till slutligt besvarande af K. M:s nåd. skrifvelse,
ang:de Bankens öppnande till silfverutvexling d. i
Juli innevar. år, i und. förklara, att, sedan de binder,
hvilka mött för silfverutvexliugens begynnande å den af K.
M. i nåder uppgifna dag, blifvit undanröjda, R. St. pumera
finna sig i tillfälle på det sätt efterkomma K. M:s nåd. uppmaning,
att Banken senast d. i nästinstund. Sept. öppnas
till utvexling af silfver, enligt den uti myntbestämningslagen
af d. i Mars i83o fastställda grund för inlösen af Bankens
sedlar.
2:0 Att R. St. måtte förklara och stadga, det allmänna
skatter och onera, deri inbegripna de räntor, hvilka i jordeböcker
till visst belopp i penningar äro utförda, icke kunna
i deras fordna Silfverbelopp beräknas, och en skatteförhöjning
sålunda åstadkommas, utan skola fr. o. m. den dag,
silfverutvexlingen tagit sin början, utgå efter enahanda grunder,
sorn i myntbestämningslagen af d. 1 Mars i83o finnas
fastställda, så alt vid deras utgörande med penningar den
betalande äger^ efter eget godtfinnande, att dem erlägga antingen
uti b:cosedlar eller uti silfvermynt, beräknadt efter 2
r:dr 32 sk. b:co eller 4 r:dr riksg. för hvarje silfverspecie,
enligt den, med afseende å slagskattens beräkning i myntet,
äf K. M. och R. St. förändrade 1664 års myntfot.
3:o Att R. St. i öfrigt måtte hos K. M. i und. anhålla ,
dels alt, till förtydligande af 4 §• myntbestämningslagen d.
1 Mars i83ö, förenämnde stadgande blifver till allmänhetens
kännedom rneddeladt 1 den kungörelse, som i nåder torde
utfärdas, ang:de upphäfvande äf det, medelst K. kungör, d.
18 Mars 1818, allmänheten tillkännagifna beslut om inskränkning
i utvexlingen af silfver emot Bankens transportsedlar,
dels ock att i sammanhang härmed nödiga föreskrifter
för såväl enskilda liqvider, som för debitering och uppbörd
af alla slags skatter och onera, må i nåder utfärdas.
4:o Att vänligen inbjuda de öfiäga resp. MedSt. att uti
ofvannämnda 3:ne beslut sig med R. ö. Ad. förena. Ut
Supra.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Med anledn. af 4:de punkten
i det nu upplästa prot.utdr. och med afseende å den
vigt, som R. o. Ad. torde vilja gifva åt sitt i dag fattade
beslut genom skyndsam communicatiön deraf^ hemställer jag
och begär Hr Gi'i b. Lartdtm:s piopös;, ätt inbjudningen till
de öfriga RiksSt. måtte ske genom en deputation i morgon
vid pleni början.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag är till alla delar
förekommen af Gr. Horn, och torde altså, om bans fram10
11. 6
42
Den a3 Juli c. m.
ställning af R. o. Ad. gillas, höra i 4;d« punkten af prot.-  utdr. införas, att inbjudningen skall ske genom en deputation.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade genom en deputation meddela sina Medständer sitt
i det nyss upplästa prot.utdr. omförmälda beslut och, i sådant
fall, om Ståndet ansåg, att detta borde i prot.utdrrs
4:de punkt intagas.
Ropades ja.
I anledn. såväl häraf, som af Frih. Cederströms och
Gr. v. Fersens ofvanföre gjorda framställningar, upplästes
till justering följande förändrade redaction af 4;de punkten
samt slutmeningen:
”4:o att genom en deputation vänligen inbjuda de öfriga
resp. MedSt. att uti ofvannämnde 3:ne beslut sig med
”R. o. Ad. förena.
”Hvarjemte 2:ne yttranden af Frih. Cederström, Jac.,
”och Gr. v. Fersen, Hans, i stöd af 5y §. Riksd.Ordn. skul”le
till de öfriga RiksSt. åtfölja.”
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag tror icke det
vara enligt med grundlagen, att Gr. v. Fersens nySs afgifna
yttrande åtföljer inbjudningen; ty jag kan ej finna annat,
än att 57 §. Riksd.Ordn. blott tillåter dem, som icke i beslutet
instämt att bifoga sin reservation, och jag tror ock,
att Gr. v. Fersen icke är bland de fyra ledamöter, som voterat
med Frih. Cederström. Jag tror således, att hans mening
icke kan såsom reservation medfölja.
Gr. Cronhjelm: Hå voteringen är sluten, ser jag intet
hinder för Gr. v. Fersen att till Frih. Cederströms reservation
bifoga sin här yttrade mening; ty ingen lärer vara
skyldig att redogöra, huru han voterat. Men, om det
nödvändigt fordras, alt man icke instämt i beslutet för att
få den upplysning, som Gr. v. Fersens yttrande innehåller,
bifogad det prot.utdr., som kommer alt afgå till de öfriga
Stånden, så, ehuru jag i dag på f. m. uttalat min motsatta
tanka i ämnet, vill jag, på det vederläggningen af Frih.
Cederströms reservation må kunna densamma åtfölja, gerna
påtaga mig att hafva varit en bland de fyra ledamöter, sorn
på f. m. voterade nej; och jag yrkar på grund häraf, att
den anmärkning mot Frih. Cederströms reservation, som innefattas
i Gr. v. Fersens yttrande, må åtfölja till de öfriga
RiksStånden.
Gr. von Fersen: Jag tror, att jag på f. ro. ådagalagt,
hvad jag tänker i den fråga, som då förevar, och jag
skulle derföre förmoda, att Frih. Palmstjerna bort veta, huru
jag då voterade. Emedlertid, och ehuru jag icke är
skyldig att redogöra för min voteringssedel, vill jag likväl
nu förklara, att jag röstade för bifall till Utsk:s förslag i
Den 23 Juli c. m.
43
första punkten, och jag instämde jemväl i Gr. Frölichs tillägg.
Det är således icke såsom reservation jag velat bifoga
någon särskild mening; men jag har trott, att då Frill. Cederström
ville bifoga sin reservation, kunde såsom upplysning
äfven medfölja den anmärkning, att endast Ijeui ledamöter
af R. o. Ad. delade hans åsigt.
Frih. Palmstjerna: Efter Gr. v. Fersens nu afgifna
förklaring kan den mening, som han begärt få bifoga prot.-  utdr. lill de öfriga RiksSt., ej anses annorlunda, än såsom
ett svar af R. o. Ad. på Frih. Cederströms reservation. Jag
tror icke det vara öfverensstämmande med grundlagen, att
sådant sker, och nödgas reservera mig, om R. o. Ad. beslutar,
att Gr. v. Fersens yttrande skall prot.utdr. åtfölja.
Frih. Boye, Ludv.: Föjf min del inser jag ej något
skäl att vägra Gr. y. Fersen att till Frih. Cederströms reservation
bifoga sitt yttrande; men 0111 man häruti linner
något stötande mot formen, synes den enklaste utvägen vaja,
att i sjelfva prot.utdr. intages, att R. o. Ad:s beslut blifvit
fattadt genom votering, dervid så och så många röster
varit på ena sidan och fem på den andra. Ändamålet blir
härigenom vunnet, utan att Ståndet nedlåter sig till svar pä
en reservation.
Gr, Cronhjelm: Om i den punkt af prot.utdr., som
angår första punkten afUtsk:s betänk., insättes, på sätt Frih.
Boye föreslagit , att beslutet blifvit fattadt genom votering med
i5ö röster mot 5, afstår jag gerna från yrkandet att fä den
särskilda vederläggningen af Frih. Cederströms reservation
bifogad.
Gr. yoi) Fersen: Om Frih. Boyes förslag antages, afsjtår
äfven jag från min framställda begäran, enär jag då i
allt fall vinner min önskan, att Frih. Cederströms reservation
ej kommer till de öfriga RiksSt., utan att de tillika lä
veta, huru få ledamöter delat Frih:s åsigt.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Icke utan hopp om framgång
tager jag mig friheten att vända mig till min värde
vän, Frih. Cederström, med begäran, att han matte afstå
från sitt yrkande att få sin reservation bifogad prot.utdr. till
.de öfriga RiksSt. Jag hoppas, att Frih. skall gifva R. o. Ad.
delta prof af bevågenhet, hvarmed jag tror, att Ståndet skulle
vara särdeles belåtet. I annan händelse anser jag Frih,
Boyes förslag vara till formen det riktigaste; men det är
obehagligt att nödgas i prot.utdr. om ett så allvarsamt beslut,
som det vi 1 dag fattat, göra det ovanliga tillägg att
intaga röst-antalet vid voteringen, hvilket skulle synas innebära
ett skryt. Jag förnyar derföre min uppmaning till Frih.
Cederström och hoppas, att han åtminstone ej misstycker
min begäran.
Frih. Cederström: Till svar å hvad Hr Lefren anfört
får jag blott nämna, att då han förmodligen med mig delar
D*n 23 Juli c. ta.
öfver ty "elsen, att alla RiksSt. skola med lugn och mogen
öfverläggning besluta i det vigtiga ämne, som nu är i fråga,
bör han finna, att då blott fem ledamöter varit af min
mening, kan den ej verka till något menligt resultat för R.
o. Ad:s beslut, så Mini t ej pluraliteten i de öfriga RiksSt.
är öfvertvgad om denna menings företräde; men det bör icke
vara Hr Lefre'ns afsigt, lika litet soni min, att hindra de öfriga
RiksSt. från kännedom om de olika meningar, som bär
blifvit yttrade.
Hr Lefrén: Då jag finner, att jag missräknat mig på
Frih. Cederströms benägenhet att efterkomma min billiga
begäran, nödgas jag afstå från alla vidare försök i denna
väg.
Underteckn. Ridd,Secret.: Efter den uppställning,
som prot.utdr. nu har, lyder början, sorn följer: Då nu
ånyo föredrogs BancoJJtsk:s utlåt, N:o 17 etc,
—. - - - - stadnade R. o. Ad. i följande beslut, hvarefter
de särskilda besluten följa i numererade momenter eller
punkter; och det lärer således icke gå an att intaga röst-,
antalet vid voteringen framför första punkten, enär derigenom
tillägget skulle hänföra sig äfven till de påföljande punkterna.
Men deremot torde samma tillägg kunna göras vid
slutet af första punkten, så att efter ordet sedlar tillädes:
hvilket beslut fattades med i56 röster emot 5.
Gr. Posse, Arv.: Då Frih, Cederström ej velat ingå
på Ilr Lefre'ns förslag, skulle jag tro, att hans reservation
gerna kan åtfölja, utan att det lönar mödan att i prot.utdr.
intaga, huru många röster han vid voteringen haft för sig.
Detta blir troligtvis ändock i morgon bekant genom tidningarna,
och mig synes det vara bättre, att vi åtnöjas med
detta allmängörande, än att vi gifva åt prot.utdr. en ovanlig
form, som tilläfventyrs skulle väcka mera uppseende.
Frih. Boye: Jag ber att få instämma med den siste
värde talaren och hoppas, att Gr, v. Fersen sjelf afstår från
begäran att få sitt yttrande prot.utdr. bifogadt.
Hr Lefre'n: Jag instämmer likaledes med Gr. Posse,
och då Gr. v. Fersen nu ser sig icke kunna vinna ändamålet
att förmå Frih. Cederström att afstå, torde det vara bäst,
att Gr. sjelf afstår, på det vi ej må visa någon kitslighet,
utan i prot.utdr. bibehålla den värdighet, som ämnets vigt.
för tjenar.
Gr. von Fersen: Sedan flera ledamöter, som med mig
instämma om plämpligheten af Frih. Cederströms reservation,
förgäfves sökt förmå honom afstå från sin begäran att
få densamma prot.utdr. bifpgad, afstår jag från yrkandet, att
det af mig gjorda yrkande måtte till de öfriga RiksSt. åtfölja.
Gr. Cronhjelm: Jag skulle verkligen vara böjd för
samma envishet; som den värde reservanten här midlemot
Den j5 Juli c. m.
45
mig, och jag tror äfven, att prot.utdr. ganska lätt skulle
kunna uppställas sålunda, att röstantalet vid voteringen på ett
lämpligt sätt deruti intogs; men ehuru jag jemväl tror, att
denna upplysning icke vore utan vigt, vill jag icke vidare
yrka derpå, desto hellre som Frih. Cederström endast stödt
sin reservation derpå, att en lag för Banken bör finnas, men
en sådan redan för fyra år sedan är utfärdad.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust. Jag instämmer med
Gr. Posse, och tycker saken ej förtjena, att man för densamma
afviker från den vanliga formen för prot.utdr. Det
skulle endast förråda brist på lugn, och jag tillstyrker således
prot.utdr:s godkännande sådaut det först var uppstäldt.
Frih. Boye: Jag är förekommen af den siste värde talaren
och anhåller blott att få tillägga några ord. Det vore
verkligen ovanligt, att i ett protutdr., ronde R. o. Ad:s beslut,
inlaga en redogörelse för sättet, huru beslutet tillkommit;
det skulle bevisa, att Ståndet fästat mer afseende på
den bifogade reservationen, än den förtjenar. Jag anhåller
således, att Gr. Posses förslag måtte antagas såsom värdigast
för den stora majoritet, som i denna fråga yttrat sig emot
Frih. Cederström.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Mig vill synas,
som R. o. Ad. fästar alltför mycken vigt vid Frih. Cederströms
reservation. Jag tror, att sedan han begagnat sin
grundlagsenliga rätt att reservera sig emot Ståndets beslut
och att yrka reservationens medföljande till de öfriga RiksSt.
, böra vi tillåta honom utöfning af denna rättighet, utan
att taga vidare befattning dermed, helst jag förmodar, att
Frih. Cederströms mening icke skall vinna mer afseende hos
de öfriga RiksSt., än den vunnit här. På grund häraf instämmer
jag i Gr. Posses förslag.
Hr von Troil, Emil: Jag vill väl icke vara envis i
vidhållandet af min mening, ty jag förutser, att jag stadnar
i minoriteten. Jag kan likväl icke neka, att jag delar Gr.
Cronhjelius tanka, att det icke vore alldeles utan nytta, om
de öfriga RiksStm erhölle upplysning om antalet af dem, som
inom detta Stånd instämt i Frih. Cederströms åsigt. De,
sorn läsa lillis reservation, kunde eljest tro, att han varit
ensam, då han likväl haft fyra med sig.
Gr. Cronhjelm: Det finneg ännu ett annat sätt att
komma ifrån saken, sorn jag, med något hopp om framgång,
tager mig friheten framkasta. Jag hemställer nemi., om icke
Frih. Cederström, då han icke velat afstå från sin reservations
medföljande till de öfriga RiksSt., skulle sjelf vilja i
densamma intaga, att han vid voteringen haft endast fyra
röster med sig. Härigenom skulle Frih. på en gång vinna
sitt ändamål och göra rättvisa åt Ståndets majoritet.
46
Den 23 Juli e. m.
Frih. Boye: Jag utber mig att nu få fästa uppmärksamheten
på en annan omständighet, som synes innebära ett
essentielt fel i det protutdr., som till justering blifvit uppläst.
It. o. Ad. beslöt nemi- på förmiddagen, att af de
BancoUtsk:s betänktn, sorn angå realisationsfrågan, N:o 17
var det, sorn borde först afgöras; och då Ståndet sedermera
beslöt en inbjudning till de öfriga RiksSt. att med 11 o.
Ad instämma, borde detta beslut om ordningep för afgöraudet
äfven vara uti inbjudningen intaget.
Hr Lefrén: Jag kan icke instämma i Frih. Boyes nu
sednast framställda förslag, ty om dc öfriga RiksSt. vilja gora
afseende på 11. o. Ad:s inbjudning, lära de nog sjelfmant inse,
att betänk. N:o 17 blifvit till afgörande af oss först företaget;
men att härutinnan söka inverka på dem genom särskild
uppmaning tror jag ej vara ändaipålsenligt, såsom ådagaläggande
en jietsighet vid frågans behandling, som ej är
behöflig.
Sedan protutdr. ånyo blifvit uppläst, godkändes det med
den förändrade redaction af 4:de punkten, som sednast blifvit
föredragen, och den jemnkning i redactionen af slutmeningen,
att den skulle få följande lydelse:
"Hvarjemte ett yttrande af Frih. Cederström, Jac., i
"stöd af ^7 5. Riksd.Ordn. &c.”
Företogs till pröfning BancoUtsk:s d. i4 dennes på bordet
lagda utlåt. N:q i6 till svar å de inom samtliga RiksSt.
framställda, till Utsk. remitterade anmärkningar vid dess under
N:o 6 afgifna betänk, med förslag till hufvudgrunder för
Bankens rörelse och förvaltning.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade, att detta utlåt, skulle punktvis företagas.
Ropades ja,
Frih. Cederström, Jac.: Emot företagande af detta
BancoUtskts betänk. N:o 16, innan den nya af Konungen
föreslagna banklagen förekommit till pröfning och antagande,
får jag, på skäl, som jag förut utvecklat, anmäla isin reservation.
Då litt uppläsningen börjades af första punkten utafUtsk:s
i utlåt. N:o 16 afgifna förslag, anmälde sig
Gr. Cronhjelm, Otto Au g., och yttrade:
Jag fruktar, att det icke vid föredragningen af detta betänk.
går an att genast öfvergå lill pag. 81 och Utsk:S der framställda
förslag, emedan åtskilliga enskilda motioner, som Utsk.
i ett föregående till besvarande upptagit och beledsagat med
bestämdt till- elior afstyrkande, icke skulle komma under
någon pröfning. Jag tror derföre, att man måste börja med
dessa motioner, af hvilka den första förekommer pag. i3,
Den a3 Juli «. ra.
47
nng:de ITr Tottics förslag om lånerörelsens öfverflyttande till
Riksg.cont.
Hr Lefre’n, Joh. Pehr: Förhållandet med detta betänk.
är i sjelfva verket sådant, att allt, hvad som förekommer
före pag. 81, blott är en framställning af Utsk:s åsigter
och utgör premisser till det resumerade förslag, som börjar
pag. 8r. Jag hemställer således, hvartill det skulle tjena,
att punktvis genomgå dessa premisser, som redan äro af
alla kända, helst det i allt fall endast är resultaten, som
kunna komma i fråga att läggas till grund för beslut. Både
för att i afseende på tiden bespara åtminstone en hel
dags öfverläggningar, hvilket måhända icke är utan vigt,
om vi ej vilja komma alltför långt efter de öfriga RiksSt.,
och för mera redighet vid föredragningen anhåller jag således,
att vi, på sätt Hr Gr. o. Landtm, föreslagit, få börja
med pag. 81 , eller Utsk:s förslag, såsom också förr varit öfligt.
Frih. Ehrenborgh, Gasp. Wilh.: Jag tror visserligen,
att det går an att företaga betänk, till afgörande iden
ordning, Hr Gr. o. Landtm, föreslagit, och att således börja
med Utsk:s förslag pag. 81; men jag befarar, att vi då nödgas
sedermera återgå till det föregående af betänk., emedan
der finnas åtskilliga saker, hvaröfver i annat fall intet beslut
skulle blifva taget. Så är t. ex. fråga af enskild motionär
väckt om lånerörelsens öfverflyltning till Riksgtscont.,
hvilken fråga jemte flera andra af Utsk. afstyrkta motioner
förekomma i början af betänk, och måste till afgörande företagas.
Emedlertid är det likgiltigt i hvad ordning det
sker, och jag anhåller för min del endast, att, då sådana
punkter förekomma, sorn hafva gemenskap sins emellan, Hr
Gr. o. Landtm, måtte tillåta gemensam discussion öfver dessa
punkter, och deribland räknar jag till en början i:sta och
a:dra punkterna, som, efter min tanka, icke kunna särskildt
disculeras, ehuru de väl sedermera må framställas till afgörande
hvar för sig*
Gr. Cronhjelm: Det är visserligen likgiltigt, om man,
först efter att hafva beslutat öfver Utsk:s förslag pag. 81 ,
återgår tdl de enskilda motionerna\ men någon åtgärd måste
dessa hafva, ty (leta frågor finnas deribland, som Utsk.
beledsagat med till- eller afstyrkande, och R. o. Ad. lärer
finna nödvändigheten af att icke förbigå déssd utan något
beslut.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Efter mitt förmenande
kan någon redig behandling af detta betänk, icke vinnas,
utan att Utsk:s förslag punktvis genomgås, på sätt Hr
Gr. o. Landtm, föreslagit. Om man förut företager särskild
pröfning af alla de enskilda motioner, som i detta vidlyftiga
amne blifvit väckta, skulle dét hända, alt man genast i början
inkommer på en punkt, sorn icke förekommer förrän
48
Deu a3 Juli e. m.
längre fram i Utsk:s förslag, och man skulle före hufvudsaken
komma att behandla dess följder och bifrågorna. Jag
tror således det lämpligaste vara, att öfverläggning först äger
rum om det förslag, Utsk. tillstyrkt, dervid de ledamöter,
som anse, att Utsk. i någon punkt ej fästat tillbörligt afseende
å en dithörande enskild motion, äro oförhindrade att
vid denna punkt göra motionen gällande, samt att vi slutligen,
såsom Frih. Ehrenborgh föreslagit, företaga till afgörande
de motioner, som Utsk. afstyrkt och icke hafva gemenskap
med någon punkt. Hvad sammanhanget emellan
irsta och 2:dra punkterna beträffar, torde jag få fästa uppmärksamheten
derpå, att Utsk. i irsta punkten blott uppställt
en delinition på hvad som bör förstås med sedelstock,
hvarom begreppens redande synes hafva varit nödvändig efter
den förvirring i dessa begrepp, som ägt rum efter sista
riksdagen och föranledt till tvister inom sjelfva Bancostyrelsen
om sedelstockens storlek. Bifalles första punkten, hvilket
jag för min del tillstyrker, enär jag anser ganska rigtigt,
att i sedelstocken inräknas alla af Banken utgifna och
utelöpande sedlar, med undantag endast af de förskott, som
blifvit från Banken utlemnade till invexling af förslitna sedlar
i landsorterna och de transportsedlar, som, ehuru infriade,
icke kunnat afföras, för hvilka begge summor afdrag
rätteligen bör ske, såsom i annat fall medförande dubbel
bokföring; — men om, säger jag, man är ense om denna
enkla sak, blifver det lätt att vid andra punktens afgörande
bestämma sig för den proportion emellan sedelstock och metallisk
valuta, som öfverensstämmer med hvars och ens omdöme.
Den, som vill, att afdrag vid bestämmandet af denna
proportion skall ske för depositioner och lån på exportabla
effecterj kan då i allt fall göra sin mening gällande,
ty han behöfver blott yrka andra punktens rättande derefter.
Om man t. ex. anser proportionen emellan sedelstock
och metallisk valuta kunna hållas såsom ett tili tre, men
tillika villj att depositioner och län på éxportabla éffecter
härvid skola afräknas, behöfver män blott yrkäj att proportionen
i stället bestämmes som i tili ö. s. v.
På detta sätt får alltid den mening, som yrkar en eller
ätinan afräkning i Sedelstocken, tillfälle att göra sig gällande
utan hinder af fr .sta punkten; men jäg befarar, att
missförstånd och oreda .ali uppkomma, om man icke börjar
med denna första punkt såsom en enkel utgångspunkt,
hvaremot, i händelse den antäges, alla möjliga proportioner
emellan sedelstock och valuta sedermera kunna föreslås och
discuteräSj deduceras och antagas. Jag hemställer således
till Frih. Ehrenborgh, örn icke första punkten lämpligast
bör till afgörande företagas särskildt för sig.
Hr Nordenan ekar * Fredr. Wilh.: Det är angrda
ordningen för föredragningen, som jag anhåller att få yttra
nå
-
D c ii a3 Juli e. m.
49
några ord. Då jag är bland dem, sorn yrkat lånerörelsens
förflyttning till ltiksg.cont., är det med tillfredsställelse jag
nu hort, att en talare funnit den härom väckta motionen
förtjena afseende. Jag anser likväl icke nödvändigt att
för denna fråga återgå till pag. i3 i Utsk:s betänk., ty deri
ingrediera!' i de garantier för realisationens bestånd, som
blifvit uppställda i 3:dje och följande punkterna af Utskis
förslag. Denna fråga kan således der förekomma, dock bölden
äfven afses vid afgörandet af aldra punkten, emedan
deri proportion, som erfordras emellan sedelstock och metallisk
valuta, i betydlig mån beror af de garantier för realisationen,
som för öfrigt beslutas.
Dr Lefre'n: Jag tror, att den tid, sorn R. o. Ad. använder
för att blifva ense om ett redigt behandlingssätt af
detta betänk., icke är illa använd. Jag lager mig således
friheten hemställa, om icke behandlingen bör blifva sådan,
alt Utsk:s förslag, på sätt grundlagen äfven föreskrifver,
alltid får blifva ja-propositionen, och contra-propositionen
föreslås af dem, som icke äro nöjda med Utsk:s betänk.
Den kan då hemtas från de projecter af enskilda motionärer,
sorn Utsk. lemnat utan afseende, och för att visa detta
genom ett exempel, röride lånerörelsen, torde jag få påminna,
att i Utskls förslag pag. 86 förekommer ett tillstyrkande
att småningom från Banken öfverflytta den nuvar. discontrörelsen,
och intet hinder möter för hvem som vill att der
yrka samma förhållande med alla andra grenar af Bankens
lånerörelse. Jag anhåller, att Gr. Cronhjelm och de flera
ledamöter, sorn yrka på ett annat föredragningssätt, måtte
behjerta denna utväg och icke tro, att jag åsyftar förhindrande
eller hämmande af någon menings framställning.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag instämmer med HrEefre'n,
att enda möjligheten för alt komma till någon reda vid
besluten är att följa ilen af Utsk. uppställda ordningen. Vid
de särskilda punkterna afUtskis förslag kan i allt fall hvarje
opinion göra sig gällande, utan alt man behöfver återgå
till de enskilda motionerna och särskildt Upptaga dem till
afgörande. Så t. ex. kan Hr Totties förslag komma under
öfverläggning, då den afdelning, som handlar om Bankens
lånerörelse, förekommer. Hvad åter första och andra punkterna
angår, torde de böra gemensamt discuteras, men kunna
hvar för sig afgöras.
Frih. Ehrenborgh: Jag skall icke upptaga liden länge;
jag har blott velat erinra, att Frih. Palinstjernäs yttrande
visat, att vi, så snart vi inkomma på discussion öfver
Usta punkten, jemväl komma in på ilen andra, hvilket nogsamt
ådagalägger dessa punkters sammanhang och behöfvet
af den gemensamma öfverläggning, jag föreslagit.
Hr Tham, Wolrath: Efter mili tanka blifver det nödio
H. 7
5o
Den 23 Juli e, m.
vändigt att först till afgörande företaga Utsk:s förslag, som
börjar pag. 81 i betänk.; hvarje ledamot äger ändock rätt
att vid de särskilda punkterna af förslaget väcka de contraförslag,
han önskar, utan att dessa behöfva förekomma till
särskild pröfning. Man har talat om Hr Totties motion att
flytta hela lånerörelsen till Riksg.cont., och måhända kan
denna fråga lämpligast förekomma, när de garantier för realisationen
afhandlas, som finnas i örte, örte och y:de punkterna
af Utsk:s förslag; detta må dock bero på dem, som
vilja göra Hr Totties motion gällande. I afseende på föredragningen
af irsta och 2:dra punkterna är jag af samma
tanka sorn Frih. Ehrenborgh och anser öfverläggningen böra
ske på en gång derföre, att Utsk., emot vanligheten vid
föregående riksdagar, i sedelstocken upptagit nära 4 millioner
för depositioner och lån på exportabla effecter, hvilka
förut aldrig varit inberäknade. Jag skall icke bestrida detta,
men med vilkor, att lägsta proportionen emellan sedelstock
och metallisk valuta då bestämmes såsom i till 4; ty
om denna proportion fastställes, på sätt Utsk. i 2:dra punkten
föreslagit, såsom i till 3, måste jag i i:sta punkten yrka,
att från sedelstocken uteslutas såväl alla depositioner
som de sedlar, hvilka utgifvas för lån på exportabla effecter.
Blir åter proportionen bestämd såsom I lill 4> ä1’ )aS för
min del nöjd med Utsk:s förslag i irsta punkten; ty då får
landet samma fördel deraf, som i händelse afräkning sker
för de nyssnämnda posterna, hvilka för närvar., efter Bancostyrelsens
sednaste uppgift, utgöra nära 4 millioner. På
dessa skäl anhåller jag, att discussionen öfver de 2:ne första
punkterna må blifva gemensam.
Gr. Cronhjelm: Såvida det med säkerhet lärer kunna
antagas, att icke alla de särskilda meningar i realisationsfrågan,
som blifvit inom RiksSt. yttrade, här hafva sina representanter
eller försvarare, lärer det i alla händelser blifva
nödvändigt, att sedan man genomgått Utskrs tillstyrkanden,
återkomma till de afstyrkta motionerna, för att äfven vidtaga
någon åtgärd med sådana inom de öfriga RiksSt. väckta
frågor, som af ingen på detta rum blifvit under discussionerna
framdragna, så framt man eljest icke till slut vill göra
såsom vid 1756 års riksdag, då Landtm, lade en mängd
handlingar i olika frågor på en gång under klubban och
framställde den propos.r Bifaller R. o. Ad. hela luntan. Jag
vill emedlertid nu icke längre uppehålla tiden med tvist om
föredragningssättet, enär det är angeläget, att vi ju förr
desto hellre må komma till första punkten; jag skall likväl
icke underlåta att, sedan vi genomgått de särskilda punkterna
af Utskrs förslag, så vidt på mig ankommer, bevaka
formerna och tillse, att ingen fråga lemnäs oafgjord.
Hr Nordenanckar: Det lärer icke undfalla någon,
att Hr Totties förslag åsyftar tvenne väsendtliga garantier
Den a3 Juli e. m. 5i
för realisationen» bestånd; den ena att till bankens disposG
lion för påkommande behof öfverlemna papper, som äro mera
rörliga än dess nu ägande Jåneliandlingar, och den andra att
sätta en säkrare gräns emot sedelemissioner utan motsvarande
insatt metallisk valuta. Detta förslag måste således
öfvervägas i bredd med de garantier, som Utsk. uppställt i
andra och följande ända t. o. m. ii:te punkten; och man
kan icke återgå till förslaget, sedan dessa punkter i Utsk.
först blifvit afgjorda.
Gr. Frölich, Da v.: Det torde anses förmätet af mig,
att, 'sedan så många olika opinioner om behandlingen af
detta betänk, blifvit yttrade, framställa en, som är skiljaktig
från alla de föregående. Jag erkänner, att här förete
sig väsendlliga svårigheter för behandlingssättet, och jag medger
riktigheten af Hr Lefre'ns och Hr Rosenblads sats, alt
Utsk:s förslag måste punktvis föredragas för fattande af definitivt
beslut deröfver. Men jag anhåller dock få fästa uppmärksamheten
derpå, att alla de, som icke äro nöjda med
Utsk:s hela uppställning, blifva, om man genast skrider till
en sådan föredragning, afskurna från möjligheten att få fram
de förslag till en helt annan uppställning, som de tilläfventyrs
kunna önska. Jag vill härmed likväl icke säga, såsom
Gr. Cronhjelm, att R. o. Ad. skulle genomgå alla de förslag,
som äfven inom de öfriga RiksSt. blifvit väckta, oaktadt
de af ingen här närvar, försvaras eller påyrkas; ty om
ingen här finnes, som uppfattar ett sådant förslag och gör
det till sitt eget, tror jag, att R. o. Ad. tryggt kan gå detsamma
förbi, enär livar och en blott fäster sig vid de ide'-  er, som öfverensstämma med hans egen öfvertygelse, de ina
vara väckta hvar som helst, men iemnar de öfriga åsido,
och det således måste tagas för afgjordt, att ett förslag, som
af ingen här försvaras, icke heller blir af Ståndet godkändt.
Jag har blott velat säga, att hvar och en, som önskar en
annan uppställning i det hela än Utsk:s, bör äga rätt att
först få sitt förslag i massa pröfvadt i jemnförelse med Utsk:s.
Jag tviflar emedlertid icke, att ett sådant behandlingssätt
skall möta motstånd, men tror icke destomindre det riktigaste
och bästa sättet att komma ifrån formfrågan vara, att
de, som yrka en förändring i hela uppställningen af Utsk:s
betänk, eller någon större eller mindre del deraf, först få
sina förslag under pröfning, och att vi, först sedan alla sådana
nya förslag blifvit undanröjda, öfvergå till Utsk:s betänk.
punkt för punkt. I enlighet med denna åsigt torde
jag nu få göra den erinran, att då de n första punkterna
af Utskts förslag afse samma sak eller regleringen af myntväsendet
i allmänhet och fastställandet af vissa bankprinciper
med application till R. St:s Bank, tror jag, att skyndsamhet
i öfverläggningarna skulle befordras, örn discussionen
nu till en början fick sväfva emellan dessa ii punkter,
utan att man må mötas af den påminnelsen: Ni håller er
Den a3 Juli c. m.
icke till ämnet. Endast genom en sådan norm för föredragningen
anser jag det vara möjligt att lemna tillfälle för alla
meningar alt göra sig gällande.
Frih. Boye: Då Hr Gr. o. Landtmrs första fråga, om
R. o. Ad. önskade, att hela betänk, skulle uppläsas, besvarades
med nej, är jag berättigad till den förutsättning, att
betänk, är af oss alla kändt. Vi veta således alla, att de
särskilda motioner i ämnet, som icke ingått i Utsk:s förslag,
blifvit af Utsk. pröfvade, och att på afslag å dessa motioner
livilar hela det förslag, Utsk. tillstyrkt. Om vi nu,börja
ånyo med dessa motioner, skulle vi endast göra oss ett onödigt
besvär, och jag tror således, att vi förfara rättast, om
vi, på sätt Hr Gr. o. Landm. föreslagit, börja med pag. 81
i betänk. Det står då hvar och en öppet att antingen, såsom
Gr. Frölich velat, i massa, eller ock i hvarje fråga särskildt
framställa ett annat förslag i motsats mot Utsk:s, och
vi träda ingens rätt för nära; ty alla motionerna ingå i någon
punkt af betänk., och de kunna vid föredragningen af
denna punkt upptagas. Jag förenar mig altså med Hr Lefren
och Hr Rosenblad samt anhåller hos Hr Gr. o. Landtm.
011H sådan ordning för föredragningen, att icke flera punkter,
såsom Gr. Frölich önskat, måtte på en gång i massa
företagas, emedan derigenom en förbistring skulle uppkomma,
hvarur vi svårligen skulle kunna reda oss. Mig synes
vida bättre att nu börja med första punkten särskildt; men
om Hr Gr. o. Landtm, för sammanhangets skull anser lämpligast
att slå den tillsammans med 2:dra punkten, har jag
ingenting deremot; dock tror jag för min del discussionen
bäst ske punktvis.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Den discussion, som
vi nu förehafva, visar bäst, huru man skall gå till väga för
alt icke komma till någon punkt. Det är ock tydligt, att
då hvar och en har sitt älsklingsämne, så att den ena yrkar,
det början skall göras med Hr Totties förslag, den andra
med 2:ne punkter och den tredje med i r punkter på en gång,
kan man aldrig komma till något slut. R. o. Ad. torde således
finna lämpligast vara att^ på sätt Hr Gr. o. Landtm,
föreslagit, vid föredragningen följa den ordning, som finnes
utstakad i Utskrs betänk. Det står en hvar lika öppet att
göra sin mening gällande vid hvarje förekommande fråga,
vare sig till afslag, bifall, tillsatser eller förändringar. Att
Utsk:s förslag finnes såsom ett sammandrag intaget i slutet
af betänk., gör intet till saken; ty man kan lika väl i detta
som i andra betänkm genast kasta ögonen på slutmeningarna,
eller förfara med dessa, såsom då man eljest går till bilagor
eller dylika handlingar, som finnas ett betänk, bifogade.
H. Ex. Hr Gr. o. Land tm. yttrade, att såväl den öfvertygelse,
han sjelf fattat om det nu föredragna utlät., som
ännu mera den nya styrka, lian i denna öfvertygelse vun
-
Den a3 Juli c. m.
53
11 iL genom åtskilliga talares anförande i ämnet, föranledde
H. Ex. att förnya den af honom nyss gjorda propos., att
utlåt, mätte punktvis företagas och föredragningen börjas
med den å pag. 8i upptagna första punkt af Utskts förslag.
Bifölls.
lista punkten: att med sedelstock bör först å s
alla Bankens förfallna skulder, deruti inberäknade
såväl depositioner i allmänhet och den på
särskild d e p o s i t - r ä k n i n g i vexelhanken insatta
fond, motsvarande beloppet af utelöpande r i k s g:ssedlar,
som Bankens egna utelöpande sedlar; dock
med afdrag af dels de förskott, hvilka blifvit frän
Banken u 11 em n a d e t i 11 invexling af fö r slitna sipärre
sedlar i landsorterna, dels sådana transportsedlar,
hvilka, såsom otydliga, icke kunnat under
sina numror afföras, utan i stället blifvit af lånebank
e n infriade, dels oek metalliska värdet af
de utelöpande, från R i ks g : s c o n t. utgifna kopparskiljemyntspolletterna.
Frih. Boye: När man frågar sig sjelf, hvad som menas
med ett lands sedelstock, lärer man icke deribland kunna
upptaga andra sedlar än dem, som permanent tillhöra rörelsen,
icke sådana, som endast temporärt äro utelöpande
och af sig sjelfva åter ingå. Af denna natur äro Bankens
utelöpande sedlar för län på jern och andra exportabla effeeter,
och att, såsom Utsk. gjort, beräkna dem i sedelstocken
är således ofantligt felaktigt.
Frih. Palmstjerna: Om man, såsom Frih. Boye påstått,
skall från Bankens utelöpande sedelstock afräkna allt,
som ovilkorligen åter måste ingå, lärer icke mycket qvarstå;
ty utom lånen på exportabla effecter utgifves mycket sedlar förandra
lån, och de skola jemväl ovilkorligen åter ingå. Det
är sannt, att de sedlar, sorn utgifvas för lån på exportabla
effecter, ingå till Banken efter en kortare tid än de öfriga,
men icke mera ovillkorligt än de, som utgifvas till exempel
för lån i discontväg. Båda dessa slag af sedlar hafva
emedlertid det gemensamt, att de kunna dagen efter utgifvandet
presenteras i bancoluckan och silfver derföre begäras.
Jag kan således icke inse någon skillnad dem emellan
vid beräkningen af sedelstocken, uti hvilken alla sådana utgifna
sedlar måste beräknas, för hvilka Banken ansvarar.
Jag skulle tro, att man vid hvarje ord bör fästa det enklaste
begrepp som möjligt, och att man således här icke bör bibehålla
ett begrepp, som erfarenheten visat hafva föranledt
endast till vidlyftiga beräkningar och sådana tvister som de,
hvilka uppkommit sedan sista riksdagen och icke förrän vid
voteringen i dag blifvit bestämdt afgjorda. Jag hemställer
således, om icke Frih. Boye med sin vanliga skarpsinnighet
linner det enklaste i denna sak äfven vara det rättaste, och
54
Den 23 J n 1 i c. m.
alt alisa alla utelöpande sedlar böra i sedelstocken beräknas,
enär de alla när sora helst kunna presenteras till invexling.
Hr Lefren: Om en enskild cessionant, då han uppger
sin stat, icke skulle uppgifva alla de löpande sedlar,
sorn han utställt till inlösen ä vista, utan säga, att vissa
åro af den beskaffenhet, att han icke anser sig behöfva
upptaga dem, så skulle domaren icke underlåta att förpligta
honom till deras upptagande i staten, så vida han ej
ville taxeras såsom oärlig. Nu har Utsk. föreslagit, att Banken,
som likaledes blifvit ställd på utredning, skall i sin stat
upptaga alla sina utelöpande sedlar, som kunna presenteras
till inlösning i luckan, och detta är saken i sin enklaste form.
Utsk. har icke kunnat undgå ett sådant tillstyrkande för att
ej återkomma till det trassel, som varit en följd af sista riksdagens
beräkningar, hvilka man, med eller utan skäl, så ofta
begagnat såsom ett återkommande thema för klander emot
den personal, som deltog i de då fattade besluten. It. o. Ad.
är icke destomindre oförhindradt att sedermera bestämma,
hvilken proportion man vill emellan reella fonden och sedelstocken;
men om ej bokslutet tages till grund för beräkningen
af denna sistnämnde, stadnar man alltid vid dess
jemnförande med reella fonden i en godtycklig mening, som
leder till tvistigheter utan ända, hvilka icke kunna hafva
något fördelaktigt inflytande på Banken i en tid, då den är
ställd under utredning.
Gr. Cronhjelm: För min del finner jag Utsk:s förslag
i första punkten riktigt. Jag tror likväl å andra sidan, att
något afdrag på den beräknade sedelstocken också skulle
kunna utan skada äga rum; men jag vet icke, hvartill det
skulle tjena, då man vill en ärlig realisation. I nuvarande
omständigheter synes mig bäst att rent ut säga: så och så
många sedlar äro ute; en strid härom skulle endast hafva
till följd en strid om sjelfva realisationen, och jag inser intet
skäl att icke låta hela beloppet tagas i beräkning, då
realisationen i allt fall kan verkställas. Tror man, att sedelstocken
på detta sätt blir för högt beräknad, går det ja
an för de Hrr, som äro af denna mening, att i stället nedsätta
proportionen emellan sedelstocken och den metalliska
valutan; men att nu nedsätta sedelstocken skulle gifva realisationens
fiender vapen i händerna. De skulle säga, att vi
icke kunde besluta realisationen, utan att afdraga så och så
mycket af den i sjelfva verket utelöpande sedelstocken; och
detta beliöfves icke, helst jag i de olika beräkningarna endast
ser en strid om ord.
Hr Tham: Jag får börja med den förklaring, att jag
i de flesta delar gillar uppställningen afUtsk:s betänk., och
att jag äfven i denna första punkt ej skall lägga mig emot
bifall till Utsk:s förslag. Det torde likväl icke vara onyttigt
att upplysa, huru mycket sorn hittills varit afräknadt från
Den a3 Juli e. m.
den utelöpande sedelstocken. Hittills hafva i beräkningen icke
ingått de depositioner, som i Banken innestå såväl för statens
som för enskildas räkning och hvilka för närvar, uppgå
till 3,4o8,ooo r:dr, ehuru de efter sista riksdagens beslut
ej fått afräknas till högre belopp än 2,400,000 r:dr. Hvad
åter beträffar de sedlar, som utgifvas till lån på exportabla
effecler, hafva alltid lån mot pant af guld och silfver ansetts
lika med metallisk valuta, och lån på jern hafva äfvenledes
blifvit betraktade såsom lika goda, enär inlösen
skett inom en viss kortare tid; dessa hafva af sådan anledning
icke heller blifvit beräknade i sedelstocken. Men egentliga
orsaken till förenämnde afdrag har varit, att B. St. tillförne
bestämt, att rörelsecapitalet aldrig lick öfverstiga en
viss summa; och som Utsk. nu deremot föreslagit, alt rörelsecapitalet
får blifva huru stort som helst, blott det kan
inlösas, är det mig likgiltigt, om afdragen bibehållas eller
icke. Jag skall således icke vara emot, om de nu borttagas,
men vill blott fasta uppmärksamheten derpå, att summan,
som är i fråga, för närvar, uppgår till nära 4,000,000
r:dr, hvaraf en del aldrig linnes i rörelsen, och jag skall
derföre icke underlåta att vid 2:dra punkten yrka proportionens
nedsättning som 1 till 4-
Frih. Boye: Om jag kunde med Gr. Cronhjelm för
säkert antaga, att vi vid 2:dra punkten skola få nedsättning
beviljad i den af Utsk. föreslagna proportionen emellan sedelstock
och metallisk valuta, skulle jag afstå från mitt påstående
om förändring af i:sta punkten; men då jag icke är
försäkrad härom, måste jag vidblifva mitt yrkande, och härmed
har jag äfven besvarat den frågan, hvartill en nedsättning
i sedelstocken tjenar, ty den inverkar på proportionen
af den reella fonden, som alltid mäste underhållas. Jag båticke
genom Frih. Palmstjernas och Hr Le freds yttranden
funnit mig vederlagd, ty jag kan ännu med sedelstock ej
förstå andra sedlar än dem, som Banken ovilkorligen måste
inlösa, och när man således vill hafva en måttstock för beräkningen
af det rörelsecapital, som ligger Banken till last,
vet jag ej, hvarföre man skall upptaga, hvad som icke ligger
Banken till någon last. Frih. Palmstjerna har val sagt, att
äfven dessa sedlar, för hvilka jag yrkar afdrag, kunna presenteras
till inlösning mot silfver; men silfver och sedlar
blifva efter realisationen lika i värde och all verkan af dessa
sedlar försvinner, när det lån, för hvilka deutgåfvos, åter
inbetalas. lii- Lefren har åberopat ett lagförhållande, och
jag är icke missnöjd dermed, emedan jag tror mig just derigenom
kunna så mycket fullständigare vederlägga honom.
En gäldenär, som har motfordringar, äger enligt lag rätt
till qvittning, och detta är just casus här; ty då Banken
har contrafordringar för de sedlar, som nu äro i fråga, behöfver
den lika litet som en cessionant upptaga dem bland
de skulder, som skola betalas. Jag skall emedlertid ej yrka
56
Den a3 Juli c. m.
propos. på något afdrag i Usta punkten, förrän jag fått höra,
livad 11. o. Ad. ämnar göra vid 2:dra punkten,
Hr Rosenblad: Denna irsta punkt innehåller blott en
sats, sorn kan vara tcinligen likgiltig på hvad sätt den än afgöres,
enär det i allt fall beror på beslutet i andra punkten,
huruvida någon inskränkning vid beräkning af sedelstocken
bör äga rum eller icke. Jag erkänner emedlertid, att
BancoUtsk. här utgått från det mest principenliga beräkningssättet,
ehuru jag, då man endast afser ändamålet att
sätta Banken i tillfälle att alltid vara beredd på inlösen af
sina utelöpande sedlar, icke kan medgifva, att de, som tillförne
följt en annan beräkningsgrund, baft så alldeles orätt,
särdeles om man vill hålla sig till termen sedelstock, hvarmed
måste förstås en stock af utelöpande sedlar, men icke,
såsom Utsk. sagt, af förfallna skulder, dertill äfven förfallna
räntor och löpande räkningar höra. Jag torde för öfrigt få
upplysa, hvad föregående Ständer i detta afseende beslutat.
Vid >778 års riksdag förklarade BancoUtsk., att alla Bankens
fordringar i koppar hos staten borde räknas till den
metalliska valutan, men afräknade från sedelsocken alla temporära
lån icke blott på exportabla effecter, utan äfven dem,
som lemnades till dåvar. discont-compagniet, enär Utsk. fann ,
att innan påkänningen i Banken kom derhän, att de sedlar,
som i denna väg voro utgifna, kunde inverka å Bankens förmåga
till fortfarande utvexling, Bancostyrelsen alltid ägde
tillfälle att indraga dessa lån; och häraf torde finnas, att
de, som hyllat denna åsigt, icke äro så alldeles enfaldiga
heller. Vid 1818 års riksdag afräknades likaledes alla lån
på exportabla effecter, och i83o års Ständer beslöto alt blott
beräkna de i sjelfva verket utelöpande sedlarna, ehuru de,
i anseende till de förändringar, som kunde äga rum emellan
Bancostyrelsens anmälan om de förberedande åtgärdernas
fullbordan och den lag, som af K. M. kunde fastställas
till silfvemtvexlingens början, nödsakades att för depositionerna
bestämma ett afdrag efter medeltal. De privata depositionerna
äro likväl så obetydliga, att de på de fyra sednaste
åren aldrig gått öfver 780,000 och aldrig under 700,000
r:dr. De enda, som således kunde verka till något mouvement
i Bankens ställning, skulle således vara de publika depositionerna,
hvilka stigit högst till 3^ millioner; men dessa
äro blott tillkomna för publika cassornas behof alt röra sig,
icke för att på något sätt skingra Banken, och de kunna således
i intet afseende blifva farliga. Jag skall dock icke vara
emot, att de hädanefter blifva inräknade i sedelstocken,
men kommer i sådan händelse att fordra en betydlig nedsättning
i proportionen emellan sedelstocken och den metalliska
valutan; ty eljest skulle den lätt kunna blifva generad
af de sedlar, som utgifvas till lån på exportabla effecter.
livad beträffar lättheten, sorn skulle i räkenskaperna vinnas
ge
-
Den a3 Juli e. m.
57
genom Utskis förslag, får jag erinra, att det besvärliga i
detta afseende hittills endast legat i tvetydigheten 0111 hvad
som borde räknas eller afdragas; men örn TJtsk. blott härom
gifvit bestämda föreskrifter, vore uträkningen i hvilketdera
fallet som helst ganska rätt. Nu har Utsk. deremot sjelf varit
otydligt och föranledt till svårigheten vid beräkningen,
då det sagt, att alla depositioner skola inberäknas, utan att
bestämma, om deruti jemväl skall innefattas, hvad som finnes
i lånebanken deponeradt såsom öfverskott på gjorda låneafbetalningar,
helst med lånebankens inkrånglade räkenskaper
det icke torde blifva så lätt att alltid utfinna beloppet
af dessa depositioner. För min del anser jag likväl detta
mindre angeläget, emedan beloppet på sin höjd uppgår till
ett par hundra tusen r:dr och det således är en småsak,
om denna summa borttages eller icke. En annan anmärkning
emot Utsk:s förslag skulle äfven kunna göras, bestående
deri, att om alla Bankens ä vista förfallna skulder
skola inberäknas i sedelstocken, har Utsk. förglömt Bankens
förfallna ränteskulder, hvilka jag likväl för min del anser
icke behöfva intagas i beräkningen, enär Banken alltid å andra
sidan har förfallna räntefordringar. Hvad jag nu anmärkt
innefattar emedlertid endast småsaker; men då Utsk.
bland de tillåtna afdragen på sedelstocken, utom de förskott,
som blifvit lemnade till invexling af förslitna småsedlar i
landsorterna och de transportsedlar, som blifvit infriade, men
i anseende till otydlighet icke kunnat afföras, slutligen äfven
tillägger metalliska värdet af de utelöpande, från
B.iksg:scont. utgifna koppar -skil jemy nts-polletterna,
får jag erinra, att dessa kopparpolletter endast genom
ett misstag kunnat komma i någon beräkning med sedelstocken,
och att således Utskzs förslag i denna del bör utgå,
särdeles som en afräkning för deras metalliska värde desto
hellre är onödig, då de äro af samma halt som öfriga
skiljemyntet och altså kunna sammanslås med detsamma. Jag
får likväl tillägga, att beloppet af dessa kopparpolletter är
så obetydligt, att de i intet fall kunna hafva någon särdeles
inverkan på sedelstockens beräkning.
Frih. Ehrenborgh: Min spådom har nu sannats, att
vi under discussionen öfver första punkten äfven skulle inkomma
på den andra. Jag tror icke det finnes någon af
dem, hvilka yttrat benägenhet för bifall till första punkten,
som icke subsumera den tanken, att i händelse af bifall till
denna första punkt, bör i den andra proportionen emellan
sedelstocken och den metalliska valutan nedsättas; och äfven
jag är af samma tanke. Jag anser alldeles likgiltigt,
huru man i första punkten beräknar sedelstocken; men om
aldra punkten blifver oförändrad, skulle jag motsätta mi ;
bifall till den första på de skäl, Hr Rosenblad fullständigt
io H. 8
så
B«0 23 Juli c. ni.
utvecklat. Nu viii jag blott reservera min rätt att vid atdrä
punkten få göra inin mening gällande.
Hr Lefre'n: Ingen liar hekat, att Utsk. följt en Hk tig
princip; man har blott sagt, att det eller det kunde utan
fara från sedelstocken uteslutas. R. o. Ad. kan visserligen
fatta ett sådant beslut; men jag hemställer, hvartill det skulle
tjena. Frih. Boye har påstått, att jag haft orätt i den juridiska
åsigt, jag framställt, oell Frih. har till bevis härom
åberopat gäldenärers rätt att qvitta contrafordringar. Jag
tror, att Frih. Boye har orätt i denna uppgift, då fråga är
oni löpande förbindelser, ty man vet icke i hvars hand den
löpande sedeln är. Bänken äger således ingen qvittningsrätt,
och någon sedelstock skulle i annan händelse alls icke finnas;
ty Banken har, Gudi lof, metfordringar för alla sina
utelöpande sedlar och ännu 5 millioner derutöfver. Jag yrkar
bifall till första punkten; vid den andra får man sedermera
afgöra, hu ru stor proportion mellan sedelstock och valuta
man vill hafva, eller om ens någon sådan proportion
skall finnas.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag instämmer med
Frih. Ehrenborgh, att det är likgiltigt, huru sedelstocken i
denna i:sta punkt beräknas, ty jag ämnar vid 2:dra punkten
afstyrka fastställandet af någon viss proportion emellan
sedelstock och metalliska fonden; men nekas kan det icke,
att den difinition på sedelstock, sorn Utsk. gifvit, ju är fullkomligt
riktig. Det är ej fråga om Bankens skuld, utan onl
den befintliga sedelmassan; och då måste det vara gifvet, att
dertill böra räknas alla utfärdade sedlar, de må finnas hvar
som helst. Någon skulle emedlertid tilläfventyrs icke viljq
bifalla den i:sta punkten för att ej vara bunden vid afgölandet
af den andra; men jag får härvid fästa uppmärksamheten
derpå, att för de ledamöter, sorn äro af denna mehing,
står hoppet i alla fall lika öppet att göra sin tanka gällande
i a:dra punkten, ty samma pluralitet, som skulle biträda dem
här, skall naturligtvis äfven rösta med dem i aldra punkten.
Intet hinder möter således för bifall till den i:sta punkten,
Ilvars definition på sedelstocken blifver utän all vigt, om,
såsom jag hoppas, i 2:dra punkten all proportion emellan
sedelstock och silfverfond borttages, samt man i stället fastställer
étt visst minimum, hvarunder den reella fonden icke
får sjunka.
Frih. Boye: Hr Lefren liar förvändt den juridiska åsigt,
livaröm fråga varit oss emellan, och sålunda kommit derhän,
att jag skulle hafva orätt. Förhållandet är likväl Sådant,
att då Hr Lefreh påstod, att Banken måste betala alla
sina utgifua sedlar, och som bevis åberopade en gäldenärs
skyldighet att betala alla de sedlar, han utfärdat, utan att
Hr Lefre'n då gjorde någon skillnad emellan löpande och
icke löpande skuldsedlar, invände jag häremot, att på sam
-
Den Juli e. m.
*9
ina »litt sorn Banken ej belastas af de sedlar, som af sig
Sjelfva försvinna och åter ingå, på samina sätt kan en gäldenär
hafva skuldsedlar ute, för hvilka han äger motlördringar
och icke kan åläggas någon betalningsskyldighet.
Jag vill nu anföra ett annat exempel: Om en person utgif\it
en revers till viss man och sedermera fått qvitto på fullgjord
liqvid, ehuru han icke återfått reversen, kan ingen betalningsskyldighet
äga ruin. Men jag vill icke längre uppehålla
mig vid detta amne, Hr Lefren må anse mig så okunnig
i juridiken, han behagar.
Frih, Rantzou, Joh. Alb.: 1 första punkten instämmer
jag i de åsigter, som blifvit yttrade äf Hr Gr, Cronhjelm.
Då jag nu har ordet, torde det tillåtas mig att något
mera generell utlåta mig öfver det nu föredragna betänk.
Det har visserligen, lika sorn det första i samma ämne,
ganska stora (örtjenster, men det berättigar mig icke att
dölja de brister, jag tror mig deruti hafva funnit, och jag
skall således i den ordning, punkterna föredragas, framställa
de anmärkningar, hvilka jag linner af vigt.
Betänkts verkliga glanspunkt synes mig vara den argumentation,
hvarmed Ulsk. bemött de till rubbning i Utsk:s
plan mer eller mindre ingripande förslag från åtskilliga ledamöter
inom Borgare- och Bonde,'st:n, särdeles i frågan om
lånerqrelsens öfverflyttandé till Riksgtscont., — en tanke,
som vid första påseendet verkligen har skenet för sig, men
hvars skefhet och sophisliska natur Utsk. synes mig hafva
pvedersagligcn ådagalagt.
Hvad jag deremot vill lägga Utsk. till last, ar dess alltför
stora efterlåtenhet för dem, sorn. ropat på ereditiver och
lån, och dess benägenhet att utvidga och intrassla, i stället,
för alt inskränka och förenkla, Bankens lånefunctioner. Jag
upprepar det, mina Hrr, realisationens bestånd —
myntets stadgade värde —bör vara vårt ögonmärke i första
rummet. Derföre arn vi hitkailade. Det bästa vi kunna
göra för näringarna är alt återställa detta så lunge skakade
rättsförhållande, och hvad vi framför allt böra akta oss för,
är att icke i sjelfva realisaticnsplanen nedlägga ett frö, väl
å ena sidan till skimrande förhoppningar för näringarna,
men å den andra jemväl till ett ytterligare myntförsämringspeli
vingleri-system och dermed följaktiga olyckor.
Jag bekänner, att jag hyser vissa farhågor i detta fall,
så framt BancoUtskrs financeplan i det hela, eller så vidt
elen åsyftar nya sedelemissioner och nya lånerörelsegrenar,
skulle bifallas.
Jag vet väl, att man möter mig med inkastet, att allt
sådant förnämligast beror af en klok Bankstyrelse; men vår
Bankstyrelse är icke så organiserad, att man hos dess pluralitet
kan vänta de egenskaper, som erfordras för .alt i den
seala, Ulsk. uppgjort, förvalta en sådan Bank som den Sven
-
6o
Den a3 Juli e. m.
ska, oell jag liar åtminstorfe icke det förtroende till Stvrelsen,
att jag vill åt den öfverlemna en så vådlig magt, som
att ens lagligen kunna genom några voteringar än en gång
förstöra vårt mynt.
Detta likväl blott i allmänhet. Till bevisningen korn-»
iner jag vid de särskilda punkterna.
Hr Stråle, Nils Wilh-1 Den fråga, som nu är före,
angår egentligen att uppgöra en calcul öfver Bankens ställa
ning för att kunna bestämma, när Fullmägtiges åtgärder till
reella fondens förstärkning böra vidtaga. Det blir då nöd-*
vändigt att kasta ögat på Bankens både debet och credit;
men nu handlar irsta punkten om debet och den nästföljande
om credit, hvadan jag tror dessa punkter omöjligen
kunna bedömas annorlunda, än i ett sammanhang. Då betänk.
förra gången förevar, yttrade jag den mening, att det
skulle blifva redigare, oro ingen proportion emellan sedelstocken
och metalliska valutan antogs, utan man i stället
höll sig till reella fondens bibehållande vid en viss storlek..
Bankens alla skulder uppgå till 33,000,000 r:dr, och reella
fonden utgör 17,000,900 rtd.r. Örn man nu föreställer sig,
att 13,000,000 r:dr blifva invexlade, hvilket är det högsta-,
sorn någonsin kan ingå, skulle Banken ännu hafva i behåll
omkring 2,000,000 r:dr i reel valuta, motsvarande 5,5oo,ooq
rrdr i sedlar, och sedelstocken skulle vara 21,000,000 r:dr,
d. v. s. proportionen skulle då vara såsom 1 till 4- Men
jag hemställer, om det icke då är bättre att säga, att fonden
alltid skall minst utgöra 1 millioner, än att bestämma
en proportion af 1 till 4; s°m skulle tvinga Bancofullmägtige
till dagliga calculer öfver Bankens, ställning. Man har
sagt, att det kunde vara likgiltigt, luiru lörsta punkten afgöres;
men jag hemställer, huruvida det går an att nu fatta
ett beslut öfver första punkten och sedermera ett annat
öfver den andra, sorn tilläfventyrs annullera!1 det föregående.
För min del anser jag derföre nödvändigt, att man först
afgör, om man vill bestämma sig för ett visst minimum för
reella fonden.
Hr von Hartmansdorff: Om det vore en hemlighet
för Ståndet, alt sammanhang äger rum emellan i:sta och
aldra punkterna, skulle det måhända vara något skäl att
uppskjuta den irsta punktens afgörande; men då hvar och
en vet, hvad aldra punkten innehåller, kan jag ej tro, att
någon förvillelse skall åstadkommas genom beslutet öfver irsta
punkten, huru det än må utfalla; och enär det så förhåller
sig, kan jag ej annat än tillstyrka R. o. Ad. att nu bifalla
irsta punkten af CJtskrs betänk., såsom innefattande det
enklaste sättet att beräkna Bankens skuld.
Frih. Boye: Då det är onekligt, att, på sätt Frih,
Ehrenborgh framställt och den siste talaren, såsom jag tror,
äfven medgifvit, de tvenne första punkterna stå i samman
-
Den a3 Juli e. m.
Ci
hang med hvarandra, anhåller jag, att första punkten ej må
afgöras, förrän den andra äfven blifvit discuterad. Jag har
ett särskildt interesse häruti, emedan jag tilläfventyrs, efter
att hafva hört discussionen öfver andra punkten, finner mig
icke behöfva begära propos. på någon förändring af första
punkten; men om min nu framställda begäran icke bifalles,
nödgas jag icke allenast yrka propos. på förändrad redaction
af första punkten, utan äfven votering, i fall förändringen
derförutan icke medgifves.
Hr yon Hartmansdorff: Ståndet har så ofta hört
hotas med votering, att jag hoppas, det ingen låter sig deraf
förskräckas. Jag skall åtminstone icke låta skrämma mig
deraf, utan anhåller hos Hr Gr, o, Landtm, om propos. till
bifall å usta punkten eller votering deröfver, på det debet
och credit af dylika framställningar må blifva lika.
Frih, Boye: Jag trodde sannerligen icke, att då jag så
Joyalt framställde en begäran om blott några ögonblicks
uppskof med afgörandet af usta punkten, mitt förfarande
skulle få namn af hot. Må Hr v. Hartmansdorff säga oss,
hvad nytta det skulle medföra, att den propos., han begärt,
framställes 2 minuter förr; jag förmår åtminstone icke inse
detta och tror ej, att jag med min begäran trädde någons
rätt för nara, då jag endast åsyftade att förvissa mig om R,
o, Adis benägenhet att nedsätta den af Ulsk. i aldra punkten
föreslagna proportionen, för att låta mitt yrkande i
Usta punkten förfalla.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Mig synes
visserligen likgiltigt i hvad ordning de ifrågavar. 2:ne punkterna
afgöras. Det tyckes dock, som man, innan man kommer
till 2ldra punkten om bestämmande af proportionen
emellan sedelstocken och metalliska valutan, bör veta, hvad
sorn skall ligga till grund för beräkningen af sedelstocken,
och att således Usta punkten bör först afgöras. Det faller
sig klart, att allt, hvad man inräknat i sedelstocken, sedermera
kommer att inverka på bestämmandet af proportionen,
och det tillhör naturligtvis samma pluralitet, som bestämt
sedelstockens beräkning, att i consequens härmed tillse, om
nedsättning i proportionen bör äga rum, När således uppmärksamheten
nu så noggrannt blifvit fästad derpå, att sedelstockens
ökande eller minskande inverkar på den proportion
till metalliska valutan, som vid 2ldra punkten bör bestämmas,
synes roan med all säkerhet kunna antaga Usta
punkten.
Hr von Hartmansdorff: Till de upplysningar, Hr
v. Hohenhausen så fullständigt lemnat, vill jag blott tillägga
erinran om den ytterligare fördel, som af 1 :sta punktens afgörande
nu genast vinnes, nemi. tidsbesparing, då man derigenom
undviker ett uppskofs beslut.
6a
Den s3 Juli o. m.
Frih. Boje: Jag ber dan siste talaren ej illa upptaga%
om jag tror, att hans ifrån för usta punktens afgörande nu
genast kommer att medföra den största tidsutdrägten; ty jag
törs väl icke nu nämna ordet votering, -seien, jag kommer i
sådant fall Sannerligen att begära den,
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då R. o. Ad.
beslutat, att BiitfcoCJtskts tili föredragna utlåt, skulle punktvis
företagas, ansåg H, Ex. sin första propos, böra blifva på
usta punkten.
Frih, Boye; Efter Hr Gr. o, Landtmls nu afgifna förklaring
skall jag ej vidare motsätta mig, att propos. till afgörande
af Usta punkten nu framställes; men jag anhåller
dervid om den förändring i Utskis förslag, att från sedelstocken
afräknas alla sedlar, som utgifvas för lån på exportabla
effecter.
Ib' Cederschjöld: Jag tagel’ inig friheten erinra den
siste värde talaren, att samma utsigt, som lian här tror sig
hafva att få nedsättning i sedelstockens beräkning, samma
utsigt har han att i aldra punkten få förhöjning i proportionen
emellan sedelstocken och silfverfonden, hvarigenom
alldeles samma ändamål vinnes; och jag hemställer således,
om det icke bör vara honom likgiltigt, ehvad han vinner
sitt ändamål i rista eller 2ldra punkten.
Frih. Roye: Om förhållandet vöre såsom Hr Cederschjöld
sagt, skulle ingen vara mera benägen, än jag, att
gå hans önskan till mötes; men om jag nu afstår, och nedsättning
i proportionen sedermera i 2ldra punkten afslås,
har jag låtit narra mig, och derföre måste jag vidhålla mitt
yrkande i denna punkt.
Hr Cederschjöld: I anledning af hvad Frih. Boye
nu sednast yttrat, får jag åter erinra, att intet hopp förefinnes,
alt någon skall låta narra sig, då hvar och en har
betänk, i sina händer. JQcn enda rimliga möjlighet för Frih.
Boye att nu kunna vinna mera, än han kan vinna i aldra
punkten, vore således den, att 11. o. Adis personal kunde
förändras från den ena voteringen till den, andra.
Hr Tham: Jag delar, hvad afsigten och ändamålet
beträffar, tänkesätt med Frih. Boye; men jag instämmer ej
i del resultat, hvartill han kommit, och hemställer derföre,
om han ej skulle vilja afstå från en votering, som han ovilkorligen
kommer att förlora, enär det är af mindre vigt,
om första punkten bifalles eller icke, sedan frågan numera
ej är om rörelse-capitalets bibehållande vid ett ovisst belopp,
utan det får stiga eller falla elter näringarnas behof
och Bankens förmåga att underhålla utvexlingen. Deremot
skulle Frih. Boye, om han nu medgifver bifall till denna
punkt, med mera lmpp om framgång kunna i andra punkten
yrka nedsättning i den af Utsk. föreslagna proportionen
Den a3 Juli c. m.
63
emellan sedelstock och valuta, och i detta yrkande kommer
sifvén jag att blifva envis. Jag täger mig altså friheten vänskapligen
hemställa, om icke Frih. Boye nu skulle vilja afstå
från en votering, som måhända utfaller lika illa som
den på förmiddagen.
Gr. Cronhjelm: Den enda farhåga, Frih. Boye hyser
för bifall till denna punkt, är, alt Baneofullmägtige, om
sedelstocken beräknas för högt, skola få sig ålagdt att hålla
för stor cassa; men Hr Cederschjöld har redan visat, att
Frih. med samma personal, hvarmed han tror sig kunna
vinna pluralitet för sitt nu gjorda yrkande, kan vinna ändamålet,
då 2:dra punkten förekommer. Jag vet således
icke, hvartill en fortsatt strid om denna esta punkt skall
tjena; men då jag ej kan afstå från att yrka bifall till Utsk:s
betänk., såsom det riktigaste, anhåller jag, att den begärda
voteringen ju förr ju hellre må företagas.
Frih. Boye: Då man begärt, ätt jag skulle afstå från
mitt yrkande, har man åberopat vänskapen. Jag kan emedlertid
ej finna, att jag blifvit särdeles vänskapligen behandlad;
ty då jag begärde votering, sade man, att det var ett hot,
och då jag blott begärde något uppehåll i afgörandet, vägrades
det. Detta synes ej utmärka någon särdeles vänskap;
men härmed må vara huru som helst, så följer jag endast
min öfvertygelse, och är ej så svag, att jag nu skulle frångå
mitt yrkande; ty jag vet också hvad consequens vill
säga. Jag förnyar altså min begäran om den propus., alt
vid beräkningen af sedelstocken afdrag må äga runi för de
sedlar, sorn utgifvas till lån på éxportabla effeeter. Jag
förutser, alt jag kanske icke skall få fyra röster med mig;
men för jnincipens skull måste jag vidhålla mitt yrkande.
Gr. Frölich: Jag tager mig friheten äfven vända mig
till Frih. Boye; jag skall likväl akta mig att åberopa vänskapen.
Men då Frih. sagt sig befara, att vid a:dra punkten
ingen nedsättning i proportionen skulle ifrågakomma-, torde
jag få erinra, att det lätteligen kan i 2:dra punkten blifva
Ståndets beslut att icke fastställa någon proportion emellan
sedelstock och metallisk valuta, och hvad har väl Frih:n
då förlorat. Om R. o. Ad. i stället fixerar ett visst minimum
för den reella fonden, hemställer jag, hvad våda ett
bifall till i:sta punkten medför för Frih:s åsigt. Jag finner
i §. endast innehålla en calcul af Utsk., meddelad ad notitiam.
Den står der endast för att göra slut på de gamla
disputerna i Banken och kunde gerna Utgå; men då den
blifvit dilsatt, bör den, efter min tanka, qvarstå.
H. Éx. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
bifall å den nu föredragna i:sta punkten af BancoUtsk:s
förslag.
Ropades ganska starka ja samt ett eller annat nej.
64
Den a3 Juli *. m.
Frih. Boye: Jag begär votering och anhåller att få
förklara inig. Jag har i denna sak gått för långt för att
numera retrogradera, helst jag har flera anmärkningar att
göra emot TJtskts betänk.; ty om jag nu hade den svagheten
att afstå, skulle Herrarna begära detsamma af mig i
hvarje annan fråga.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Långt ifrån att,
lika med Frih. Boye, anse såsom en svaghet, skulle jag för
min del betrakta som en grannlagenhet mot Ståndet att i
närvar, förhållanden afstå från den begärda voteringen.
Hr Lefren instämde med Frih. Sprengtporten.
Frih. Boye: Olika med de tvenne ledamöter, som
sednast yttrat sig i begreppet om grannlagenhetens fordran,
får jag förklara, att jag icke låter någon myndighet
af hvad beskaffenhet som helst inverka på mig.
Hr Rosenblad: Hos Hr Gr. o. Landtm, vågar jag
vördsamt anhålla om upplysning, huruvida plenum kommer
att fortsättas efter voteringens slut.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han ännu ej
kunde lemna den begärda upplysningen.
Hr Rosenblad: Då den nästföljande frågan, som kommer
under öfverläggning, är för vigtig för att icke samtliga
ledamöterna af Ståndet böra hafva kännedom, huruvida den
skall förekomma i afton efter voteringens slut, vågar jag,
som icke hört hvad svar Hr Gr. o. Landtm, gaf på min
nyss gjorda förfrågan, ånyo vördsammast begära upplysning,
om plenum kommer efter voteringen att fortsättas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han innan
början af uppropet till voteringen skulle lemna den af Hr
Rosenblad begärda underrättelse.
Upplästes till justering och godkändes följande voteringspropos.
:
Den, som bifaller första punkten i BancoUtskrs utlåt.
N:o 16 till svar å de inom samtliga RiksSt. framställda, till
Utsk. remitterade anmärkningar vid dess under N:o 6 afgifna
betänk, med förslag till hufvudgrunder för Bankens rörelse
och förvaltning, voterar
. ■ ia;
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej, anses R. o. Ad. besluta den förändring i ofvannämnda
första punkt, att de för metalliska effecter utgifixa
sedlar må från sedelstocken afdragas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att efter fulländad
votering plenum kornnie att slutas, i fall R. o. Ad. då
sådant medgåfve. -pr
D e n 23 J u 1 i e. m. 65
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
sora följer:
Ja — 84.
Nej — 9.
Under voteringens lopp hade H. E x. H r G r. o. Landt ra.
bortgått samt lemnat klubban åt den äldste närvar, ledamoten
af R. o. Ad., Gr. Lewenhaupt, Gust.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Torsdagen den t?4 Tuli i834.
Plenum kl. 9 f. m.
Afgick under anförande af Gr. Posse, Arv., den af R.
o. Ad. förliden gårdag beslutade deputation till de öfriga
RiksSt., hvilken borde meddela dem R. o. Ad.’s i anledn. af
BancoUtsk:s utlåt. N:o 17 fattade beslut.
Frih. Boye, Ludv.: Frånvar. i går eftermiddag, då
voterrsprot. justerades, hade jag icke tillfälle att då emot R.
o. Ad:s beslut anmäla min reservation, och anhåller jag nu
få densamma till prot. nedlägga. Med all aktning för pluraliteten
är det min tröst, att en upplyst efterverld, som
emottager beslutets följder, skall döma emellan pluraliteten
och mig.
Upplästes till justering pleniprot. för d. 4 dennes.
I anledn. af den i början af nämnde prot. förekommande
reservation af Frih. Rantzou anmälde sig
Hr af Ekenstam, Isr., och uppläste följande:
Då jag d. 4 dennes anmärkte en uppgift i Hr Frih.
Kantzous reservation, nemi : ”att bland de många föremålen
för en allmän klagan i landet synnerligen utmärkte sig
"Regeringens bemödande att influencera valen
"till jurymän i tryckfrihetsmål," förmodade jag, att
denna period af reservationen hade vid uppläsningen undfallit
de motsidans talare, som efter honom yttrade sig, och
jag har sedermera förnummit, att denna min förmodan var
verklig. Meningarna syntes derefter vid tillfället såvida öfverensstämmande,
att man lill justeringsdagen uppsköt ett
besvarande, som sedvanan påkallar för att afvisa tillvitelser,
dem man ej vill vidkännas. Min ställning i samhället sät10
H. 9
Den J ” 1' (■ m
*«r mig ufrm annan beröring nied frågan än den, sorn bärjeder
sig fr n en sann tillgifvenhet för elen bestående
ordningen, för sans och för rättvisa. Dessa motiver
iiro emedlertid mera an tillräckliga för att ålägga mig det
förklarande, att jag anser det vara Frill Kar.tzuus obestridliga
skyldighet att, efter en sådan tillvitelse, närmare bestämma,
huruledes Regeringen skall bemödat sig
att på valen till ju ryman åstadkomma den inflytelse,
som så synnerligen förorsakat en allman
klagan i landet, samt nar sådant skall hafva skett. Jag
bör förmoda, att Hr Feilits liddersmanna-egenskaper icke
tillåtit honom att uti sin reservation inflicka en obevislig beskyllning
af denna art. För mig synes ej finnas mer Un ett
olofligt sätt att inverka på jurymänsvalen, nemi. att corrompera
domrarne, som välja det opartiska elementet i juryn.
Att deremot individuel tala, demonstrera, öfvertala och imponera
genom skal och framställningar af sakens olika sidor
såväl i tryck som muntligen, det har just blifvit förutsatt,
och till motvigt har juryn erhållit det visa stadgande, sorn
tillåter parterna ömsesidigt att utgallra de skarpaste fractior.
erna af'ett förrnodadt motparti, icke allenast från hvarandras
gode män, utan jemväl från domstolens utnämning, och
sorn slutligen endast tillerkänner pluralitet åt | af juryn.
Också försummas vid sådana tillfällen hvarken tal eller skrift,
som kan inverka, synnerligen frän den s. k. liberala sidan;
»lerpå aga vi öfvertygande bevis Om jag skulle ogilla Regeringens
åtgärd i detta afseende, likasom i de flesta andia,
der den kommit i beröring med oppositionens åsigter, vore
det derföre, att. Regeringen allmafdigen försmår att nyttja
samma vapen sorn oppositionen, nemligen den periodiska
plessen till utredande af dagens förefallande tvisteämnen och
af allmänna, frågor. Mig synes, att det ej är nog för en regeringdedamot
att under medveten och verksam rättskänsla
framgå till handlingens resuitater, och derunder, eller derefter,
lemna allmänna öfvertvgelsen till pris åt förvrangninear
och phantasmagorier, som förstå att bemägtiga sig passionerna
och sorn i första rummet gifva luft åt deri klander
s
ika. hvari Sverige alltid utmärkt sig på ett G re kisk t satt.
j ig hvllar icke deras mening, som tro, att det är möjligt
eller förenligt med våra institutiqner att, under hopp om
•ra mg'ing och bestånd, numera kunna tvinga tryckfriheten
in un sin tillbörliga gräns genom något annat medel, än just,
genom det correctiv, den sjelf innebar. Jag ar ej blind för
journalismens ofta visade ofog; men hvarföre ej gifva t. ex.
den officiella tidningen en rednction, som intci cs-erar nationen
genom en läsvärd styl, genom uppenbar sakkännedom i
ereonomiska, statistiska och politiska samhällsärender; sorn
directe från Regeringens organer oförstäldt liemtar sina
i »-heter och sina upplysningar öfver allmänna åtgärder, och
hvilken rrdaetion sålunda kan ga de spejare i förväg, som,
(
L) c » i 4 juli i. p*.
med prenumeranter tiJl mål och populariteten till
Miedel, annars aldrig skola upphöra alt med nyheternas
behag sammanväfva det artificiella retmedel, sein lör tillfället
bast stimulerar. (Jin opinionerna lange på delta sednare
ensidiga sätt få bearbetas, utan motvigt■och nödiga upplysningar
från andra sidan, skall tvifvelsutan bilda sig i landet
eu anda, tenderande till öfverensstämmelse med 17110 års
regeringsform, undergräfvande småningom det elter nationens
behof afvägda regeringssätt, som vi nu äro lyckliga att
aga. Den ensidighet och öfverdrift, som utmarker oppositionens
framställningar, förvånar mig ingalunda; den är
vilkoret för dess existens. Det är i min tanka stridande emot
ali verldskännedom, det är romaneskt att vänta eller fordra
en sansande beståndsdel inom ett element, aamadt att genom
offensiven vacka uppmärksamhet. Deremot är jag öfvertygad,
att samhällsbyggnaden har det gemensamt med
verldsbyggnaden, att det är motsatta krafter, som skola
bereda sammanhåll och harmoni under gemensam inverkan
på directionen af det helas gång.
Jag har begagnat detta tillfälle för att, om möjligt i den
lilla man jag kan höras, söka att framkalla en jemnvigt i
journalismen, som andra länder äga och som, efter mitt för»
menande, till stor skada för den sanna bildningen af allmänna
omdömen hos oss saknas.
1 afseende på Frih. Kantzous här afgifna yttrande om
inflytelsen på jurymänsvalen, vill jag endast tillägga,
att ehuru jag är viss på, att tillvitelsen skall, i första rummet,
återfalla på den, som framställt det ogrundade såsom
ett factum, kan jag dock ej undertrycka den förmodan,
att sådana insinuationer skola hos mången framkalla
tvifvelsmål om sjelfva juryinrättningens ändamålsenlighet. Följderna
af sådana tvifvelsmål behöfver jag ej utveckla; de hafva
under sistförflutna riksdag varit föremål för vidlyftiga betraktelser,
med hvilkas upprepande jag ej anser mig nu böra
uppehålla Ståndet.
Frih. Rantzou, Joh. Alb.t Hr af Ekenstam har behagat
relevera den reservation, jag afgaf till det prot., sorn
nyss blifvit justeradt. Det var mig oväntadt, och jag anser
det äfven oformligt att i anledn. af en enskild reservation åter
uppväcka ett mindre behagligt ämne. Jag beklagar, att mina
reflexioner icke behagat, men hade minst trott detta utfall
lämpligt i dag vid föredragningen af sä mycket vigtigare
föremål, som komma att upptaga liden.
För egen del har jag icke npphäft mig sjelf till domare
hvarken det ifrågaställda eller något annat fall. Jag har
endast f iställt de förnämsta klagopunkter, som jag hört
mot Reg -engen göras,, och della var, enligt 5o §. Rilsd.-  Oltin., mini
annan bevisning, afveti om den kunde enligt grundlag*;i. här
6S
Den 24 Juli f. m.
komma i fråga, åligger likväl icke mig, än att jag allmänt
hort dessa klagomål; ty detta är det enda, jag påstått. Har
allmänna rösten orätt, så har jag det äfven i de mål, der
icke blott facta, vitan opinioner måste bestämma omdömet.
Hvad specielt angår influeneeringen på jurymannavalen,
så frågar jag, om det icke kan kallas att intluencera på dessa
val, om vissa kämnersrättspresides t. ex. erhölle anvisning
att välja så och så beskaffade jurymän och följde denna,
oin jurymän, valda af domstolen, öppet yttrade sig hafva
erhållit befallning att emottaga befattningen m. m. d., hvilket
man af tillförlitliga personel' hört omtalas hafva någorstädes
handt, och för hvars sanningsenlighet nomenclaturen
inom vissa jurysammansättningar synes mig hafva varit en
fullt tillräcklig borgen.
Jag finnér emedlertid discussionen oformlig och vill således
ej förlänga densamma. Jag förblifver vid min mening,
och så länge jag finnes inom detta rum, kan intet afhålla
mig från att öppet uttala de åsigter, jag i detta eller i hvilket
annat fall som helst anser lämpligt. De, som se ljusare^
lyckönskar jag och hoppas, att deras åsigter icke må blifva
af erfarenheten fördunklade.
Hr af Ekenstam: Af hvad Frih. Rantzou anfört har
jag ej kunnat finna något, som närmare angifven tillvaron af
den inflytelse, som nu är i fråga, mer än en omständighet,
nemi. hans yttrande, att han hört jurymän säga, att de fått
föreskrifter att följa en eller annan opinion. Dervid tror
jag mig endast böra nämna, att det mäste oundgängligen
förutsättas, då 2:ne parter välja sina compromissarier, att
de då, hvardera parten, med dem först blifva ense om den
åsigt, ur hvilken målet skall betraktas. Man bör ursägta
actor, som i detta fall icke söker sina compromissarier af
motsatt tanka med sig sjelf. Det är endast domstolen, som
utser det opartiska elementet i jurvn, och så länge det icke
är bevisdt, att domstolen väljer enligt Regeringens föreskrift,
måste uppgiften derom anses falsk, och ingen deråt
lemna annat afseende, än den i sjelfva verket förtjenar.
Sedan den i samma pro t, förekommande discussion, rör:de
StatsUtskrs utlåt. N:o i45, blifvit justerad, upplästes ett af
Hr Gunther, Garl Gust., inlernnadt anförande, så lydande
:
Då StatsU(sk:s utlåt. N:o i/fi, ang:de Eueskjöldska målet,
förevar, yrkade jag, alt genom R. St:s Just.ombudsman
måtte undersökas, huru en sådan tilldragelse har kunnat äga
rum inom ett förvaltande verk. Min afsigt dermed var förnämligast
att få de brister utrönta, hvilka torde finnas uti
nu gällande författningar och reglementen för de förvaltande
verken, och att i följd deraf få sådana åtgärder vidtagna,
hvarigenom både det allmännas och den enskildes rätt hädanefter
skulle bättre vårdas af dessa verk. H. R. o. Ad.
Den 24 Juli f. m.
e9
afslog propos. om återremiss af StatsUtskrs nämnda utlåt,
och biföll den i samma utlåt, föreslagna underd. anhållan
hos K. M. Deraf förmodar jag, att med denna underd. anhållan
åsyftas att vinna samma ändamål, nemi. ett bättre
vårdande både af det allmännas och den enskildes ratt utaf
de förvaltande verken. På det att detta ändamål desto säkrare
mätte ernås, får jag i anledning af R. o. Adis nyssnämnda
beslut, med stöd af 56 §. Riksd.Ordn., göra följande
vördsamma motion:
Att R. St. bos K. M. i underd. begära en förändring
uti den reglementariska föreskrift, som nu ålägger alla låntagare
uti de publika cassorna att, vid inbetalningar af räntor
och capitaler, insätta medlen uti R. St:s Bank för det
verks räkning, der lånet är bekommet, hvilket åliggande ofta
förorsakar de från liufvudstaden aflägse boende låntagare både
en dryg kostnad och tillika blottställer dem för inträffande
förluster, enär Banken är ett verk, som hvarken emottager
eller besvarar någon brefvexling, hvadan således hvarje insättning
uti Banken erfordrar, att den verkställes personligen
af låntagaren eller dess ombud. En förändring häruti
torde ej möta någon svårighet, då denna föreskrift ej har
tillskyndat de publika cassorna någon större säkerhet, enär
erfarenheten visat, att, oaktadt dess tillvaro, äro likväl publika
cassorna blottställda för inträffande underslef.
Jag vågar derföre vördsamt föreslå, att nyssnämnda föreskrift
så vida ändras, att det må tillåtas alla utom Stockholms
stad och län boende låntagare i de publika cassorna
att per posto med öppen recommendation remittera sina inbetalningar,
under adress till det embetsverk, hos hvilket lånet
är bekommet, och alt detta verk då besörjer medlens insättande
i Banken saint återsänder till den, sorn remitterat penningarna,
ett vederbörligt qvitto å fullgjord betalning. De
förvaltande verken äga merendels postportofrihet, och i alla
fall förorsakas dem härmed ingen obillig kostnad eller besvär;
de skulle derigenom nödgas att med mera noggrannhet
tillse, att bancoattester verkligen finnas uti deras cassör
öfver dem tillhöriga medel. Härigenom kan ej förorsakas
någon oordning, enär de förvaltande verken uti sina postböcker
erhålla en förökad controll å de per posto inkomna
penningar. För dem, som bo inom Stockholm eller Stockholms
län, är det ingen betydlig omväg att insätta penningarna
uti Banken såsom hitintills, och således behöfves ingen
ändring deruti rörande dem. Men jag vågar tro, att genom
den af mig här yrkade ändring uti de reglementariska
föreskrifterna för de förvaltande verken skulle beredas såväl
en större säkerhet och besparing af en kostsam omväg för
en stor del låntagare uti publika cassör, som ock en noggrannare
tillsyn inom dessa verk, och om dessa allmänna fördelar
åstadkommas i följd af Eneskjöldska målet, skulle jag
anse den af Ständerna åt Friherrinnan Eueskjöld efterskänkta
7°
Den ?4 Juli f. m.
stimma vara väl använd. Jag anhåller vördsamt, att min
motion får till vederbörligt Utsk. remitteras.
Lades på bordet.
Justeringen af prot. för d. 4 dennes fortsattes till slut
och prot. godkändes; hvarjemte prot. för d 7 dennes f. m.
justerades.
Fortsattes den förliden gårdag började föredragningen af
BancoUtskrs utlåt. N:o 16 till svar å de inom samtliga RiksSt.
framställda, till Utsk. remitterade anmärkningar vid dess
under N:o 6 algifna betänk, med förslag till hufvudgrunder
för Bankens rörelse och förvaltning.
2:dra punkten: att Bankens metalliska cassa,
evalverad efter myntbestä 111 ningsgrund till b: c or:dr,
ej får bibehållas i lägre förhållande mot förenämnde
samfällda sedelstock, än som ett (1)
till tre (3).
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag har med fullkomlig tystnad
öfvervarit öfverläggningen om första punkten al detta
betänk., ehuru jag i allo delat de åsigter, sorn Frih. Boye
sökt göra gällande. Orsaken, hvarföre jag med tystnad förbigått
den första punkten, är den, att jag är öfvertygad,
att samma åsigter, som kunnat söka utverka en förändring
i den första punkten, likaså väl kunna göra sig gällande vid
afgörandet af den andra. Då andra punkten behandlas på
ett för Bankens nya stallning ändamålsenligt sätt, är det alldeles
likgiltigt, huru man beräknar sedelstocken, och, detta
är orsaken, hvarföre jag lemnat bifall till första punkten.
I den andra punkten har Banco-Utsk.. sökt att försäkra Bankens
soliditet mot de påkänningar, sorn kunna inträffa. Då
Banco Disk. första gången gjorde sitt förslag i detta ämne,
hade Utsk. fästat synnerlig vigt vid den proportion, som vid
såsta riksdag beslutades, nemi., att reella fonden borde utgöra
delar af sedelstocken vid utvexlingens början. Utsk.
föreslog i sitt förra betänk., att metalliska cassan efter utvexlingens
början ej skulle få nedgå under £:delar af sedelstocken,
och uppå deremot gjorda anmärkningar har detta
förhållande blifvit nedsatt och ansetts ej böra få blifva lägre
än 1 till 3. Jag får äran anmärka, att det är en stor skillnad
emellan det beslut, R. St. vid sista riksdag fattade, och
det beslut, sorn nu är i fråga. Vid sista riksdag hade Ständerna
till föremål att bestamma i hvad förhållande sedelmassan
l>orde vara till silfverqvantiteten, på det Banken skulle
kunna göra luce mot den första påkänningen. Af mångå
skal, som det vore öfverflödigt att nu framställa, är det förhållande,
sorn nu är i fråga, helt olika. Sedan Banken har
den qvantitet silfver, som man anser tillräcklig, och börjat
sin rörelse, samt de tillfälliga påkänningar blifvit gjorda,
som äro följder af nyhetsbegäret och några andra i böljaa
Den 24 Juli f. m.
förekommande omständigheter, hvilka måhända skola blifva
mindre verkande, än man tror, återstår endast att gifva
Banken samma grad af säkerhet, som är vanlig för alla andra
banker under rörelsens jemna gång. Denna säkerhet synes
vara tillräcklig för Sverige, då man betraktar dess local
och de förhållanden, som endast existera här, att nemi.
hela rörelsecapitalet utgöres af btcosedlar och således är fästad
vid rörelsen med hela kraften af dess behof. Ett sådant
förhållande äger ej rum uti andra lander, ulan största
delen af rörelsecapitalet derstädes är icke statens mynt; men
dä förhållandet är sådant för Sverige, ser jag icke skal, hvarföre
man skall begära, att silfvercassan skall stå i sådant förhållande,
som Utsk. föreslagit. Det vore öfverflödigt af det
skäl, jag nyss haft äran nämna, och det vore skadligt af ett
annat skäl, som jag nu ber att få framställa. Låtom oss antaga,
att silfvercassan ej skulle få hållas lägre än -|:del af
sedelmassan Sverige står i de förhållanden till andra länder,
att under en del af året handelsrörelsen är afbruten.
Om då en sådan fluetuation skulle uppkomma i opinionen
om Bankens säkerhet, eller begäret efter silfver vore så stort,
att det skulle verka en påkänning, som till sin natur endast
vore öfvergående, anser jag icke omöjligt och icke heller farligt
eller skadligt, om det inträffade, att silfverfonden nedg
11 ige under pn portionen af 1 till 3. Stadgar man nu en
sådan proportion, blefve det naturligtvis nödvändigt, att
Baneofulhiiagt ge skulle, då de finna rörelsens gång utvisa
benägenhet att uttaga silfver från Banken och långt innan
denna proportion inträffat, vidtaga åtgärder till förekommande
af reella fondens nedsjunkande; ty stadgar man, att
silfverqvantiteten aldrig får understiga -ytdel af sedelstocken,
har man ålagt Fulhnagtige, att, så snart de finna rörelsens
riktning till silfverfondens förminskande, på förhand, eller
innan den lägst tillåtna proportionen uppkommit, begagna
creditivet. Om det vore möjligt att beräkna, att fonden
skulle sjunka med -^dels million i månaden under 4 månader,
så skulle Bancofullmägtige redan vid en långt högre
proportion, an 1 till 3, nödgas vidtaga åtgärder att trygga
Banken. Men dessa åtgärder äro pä en gäng skadliga och
kostsamma. De aro skadliga derföre, att det väl ej gifves
något steg, som så påkallar allmanna uppmärksamheten hos
penningekarlarna som det, att Bancostyrelsen skulle finna sig
i nödvändighet att förstarka Bankens stallning. Då skulle
hvar och en, sorn icke desto bättre förstår denna stallning
och beskaffenheten af bancorörelsen, hafva ett ytterligare skäl
att frukta för Bankens stallning, och följaktligen skulle mängden
blindt följa den första ingifvelsen att af sina penningar
rädda allt, hvad raddus kunde. Sålunda skulle en ytterligare
påkänning uppstå och skulle den tendens, som allmänna
opinionen hade att tömma Bankens hvalf, än mer förstarkas,
hvilket med påskyndad kraft skulle leda till hvad
Den 24 Juli f. m.
man sökt förekomma. Jag säger icke derföre, att Bancostyrelsen
ej bör sättas i tillfälle att taga ett sådant steg; men
det bör tagas i den sednaste tid, som möjligt är. Jag anser
icke det förhållande för reella cassan, sorn af BancoUtsk.
bär är föreslaget, vara af beskaffenhet att medgifva Bancostvrelsen
att så länge fördröja ett sådant steg, som dermed
borde uppskjutas. Detta steg är jemväl dyrt, ty det måste
medföra ränteförlust och andra omkostnader; men jag gör
mindre afseende på dyrheten, än på dess verkan på den allmänna
opinionen, som är den mest verksamma kraften såväl
i detta som i mänga andra hänseenden. Det är således
önskvärdt, att den föreskrift, som Bancofullmägtige erhålla,
bestämmer en mera aflägsen tid för vidtagande af denna åtgärd,
som innebär en tanke om Bankens svaghet och måliända
en skam för nationen, som nödgas gå utom sina egna
gränsor för att vinna trygghet i sin penningerörelse. Af
dessa skäl har jag inom mig stadgat en annan öfvertygelse
än den, som BancoUtsk. här tillkännagifva, och ehuru jag
vid förra riksdagen yrkade och ansåg nödvändigt, att, innan
utvexlingen började, reella fondens förhållande till sedelstocken
borde vara som 5 till 8, anser jag likväl nu, sedan detta
förhållande i det närmaste blifvit vunnet, att ett helt annat
förhållande förekommer under vexlingens fortgång, och
att någon proportion emellan silfver och sedlar icke en gång
bör bestämmas. Det lättaste i verkställigheten och det klaraste
för uppfattningen är att taga ett visst minimum af
Bankens silfverqvantitet, på sätt Hrr Cederschjöld och Stråle
med flere värda ledamöter förut föreslagit. Detta anser jag
vara det bästa och enklaste, och då man stadgar ett sådant
minimum, är man ifrån ali den redovisning, som man skulle
fordra för en mening, hvilken ginge ifrån en siffra och antoge
en annan. Måhända inser icke hvar och en, att vid
bestämmande af en proportion vid denna och föregående
riksdag är en betydlig skillnad, och man hör mången —
jag menar icke inom, men utom Representationen — tala
om denna proportion, utan att inse skillnaden emellan ifrågavar.
stadgande och det, som beslöts vid förra riksdagen.
Det är nyttigt att vinna äfven deras opinion, och då är
det bättre att gå ifrån allt förhållande och stadga, att silf—
verqvantiteten i Banken ej bör få understiga 2 millioner.
Med detsamma, sorn jag underställer detta till R. o. Ad:s
pröfning, bör jag säga, att då jag föreslår detta qvantum
såsom tillräckligt att försäkra realisationen i Sverige, önskar
jag jemväl det tillägg i föreskrifterna för Bancostyrelsen, att
ät densamma öfverlemnas att vidtaga de åtgärder, som leda
till detta inål, och att denna styrelse således, innan silfverqvantitetcn
gått till detta minimum, bör vidtaga åtgärder
till förekommande deraf. Hvilka dessa åtgärder äro, förekommer
icke i denna punkt, och jag vill derföre ej nu tala
om
Den ^4 Juli f. m.
om dem; men uti de föreskrifter, som framdeles förekomma,
kunna Bancofullmägtige. erhålla hänvisning att aldrig låta reella
fonden sjunka ända lill 2 millioner, utan tillse, att Bankens
hvalf alltid innehålla något deröfver. Till följd af hvad
jag nu haft äran anföra får jag'vördsamt anhålla, att R. o.
Ad. täcktes i denna punkt frångå och afslå Utsk:s förslag
samt antaga, hvad jag trott mig böra föreslå.
Frih. Rantzou., Joli. Alb.: Då Utsk. nedsatt förhållandet
emellan sedelstock och sillverfond såsom ett till tre,
samt tillika föreslagit, att alla beslut, rörtde metalliska fondens
förstärkning, skola hållas hemliga, intilldess de blifvit
verkställda, så försvinner visserligen den del af de betänkligheter,
jag vid återremissen af det förra betänk, framställt
emot stadgandet af proportionen 2 till 5; och då jag ej heller
enskildt befarar en silfveruttagning till belopp af 9 å 10
millioner, hvilken skulle erfordras för att nedbringa förhållandet
såsom ett till tre, borde jag icke vara särdeles envis i
denna omständighet. Men då jag å andra sidan betraktar
dels de flerfaldigt olägenheter, som kunna blifva följder
af BancostyreJsens ovilkorliga förpligtelser i detta afseende,
dels orimligheten deraf att stadga en lika silfvercassa för olika
sedelmassor, d. v. s. omöjligheten att någonsin bestämma
eller bibehålla en viss cassa; då jag ytterligare besinnar,
att det är för Banken vida förmånligare, att den äger en
mindre cassa, men håller sig stilla, än att den haren större
och opererar, sätter sig i utländsk skuld &c-, kan jag ej
frångå den mening, att Bäncostyrelsen, med föreskrift att i
främsta rummet vaka deröfver, att Banken må kunna fullgöra
sina förbindelser, i sådant afseende anbefalles att hålla
silfverfonden vid nödig styrka, eller ock att en viss minimiqvantitet
af silfver, t. ex. af två millioner r:dr specie, alltid
bör finnas i hvalfvén.
Frih. KantzouS anförande hade blifvit afbrutet genom
återkomsten af R. o. Ad:s deputation till de öfriga Stånden.
Frih. Cederström, Jac.i Den nu ifrågavar. punkten
innehåller en principfråga, som måhända kommer att kraftigast
inverka på beståndet af realisationen. Att fastställa
en proportion emellan sedlar och silfver medför åtminstone
olägenheten, att man inom Bancoverket nödgas städse controllerä
hvarje dags vexling och sedelemissioner, och medför
derjemte en ständigt fortfarande oro och uppmärksamhet på
alla Bankens företag. Det är således otvifvelaktig!, att bestämmandet
af ett minimum af metallisk cassa, såsom Hr
Lagerhjelm föreslagit, är det rätta; men jag kan ej med honom
instämma i fråga om beloppet af denna caSsa. För
min del tror jag, att den ej bör utsättas till mindre än
millioner för det närvar., och jag tror, att man bör bestämdt
föreskrifva, att detta belopp bör successivt ökas, emedan
man hos nationen bör beräkna ett fortgående i välstånd och
1 o II. 1 o
,4
De» 24 Juli f. ra.
icke ett stationärt tillstånd. I sådant afseende är nödigt, att
i enlighet med BaneoUtsk:s betänk, sedelstocken icke bestämmes
till något visst maximum, utan alt sedlarna kunna ökas
i samma mån, som näringarna absorbera större capital; och
derjemte bör äfven metalliska cassan okas, för att kunna göra
tete mot eu större massa af representativt mynt. Det har blifvit
yttradt, att särskilda föreskrifter för Bancostyrelsen i dessa
fall böra utfärdas i reglementet. Jag kan ej dela denna
mening, utan anser reglementet böra inskränka sig till arbetsordningen
inom verket och på sin höjd till dispositionen
af den del af bancovinsten, hvarom BL St. ej i förväg kunna
förordna; men jag anser, att alla stadganden i afseende
på lånerörelsen, med hvad dertill hörer, och i afseende på
controllerna böra ingå i bancolagen, på det att icke hos
kommande representanter interessen må kunna göra sig gällande,
hvarigenom förhållandet rubbas och en ny bankrutt,
eller samma belägenhet som förut, kan uppkomma. Den
andra punkten hänger tillsammans med den tredje punktens
innehåll. De creditiver, som i 3:dje punkten omnämnas, äro,
enligt min tanke, föreslagna till följd af ett fullkomligt misstag
om hvad för en förnuftig bancoad ministration kan varti
behöfligt. Det vore mer än besynnerligt, om icke Sveriges
Bank med ett capital af 3o millioner, styrd af upplysta män,
skulle kunna öppna credit på hvilken utländsk ort sorn helst,
utan att behöfva pantsätta Bankens statsobligationer. Det
är nog att gifva tillkänna, att vi behöfva credit på så och
så många millioner. En sådan credit kan när som helst, då
den är ömsesidig, öppnas emellan kända solida handelshus,
och så mycket snarare af en bank, som styres af personer,
hvilka hafva förtroende, och står under lagar, som ej äro
underkastade ögonblickliga förändringar. 1 anseende till sammanhanget
mellan a:dra och 3:dje punkten har jag nu yttrat
mig äfven om den sednare, ehuruväl jag vet, att den
2:dra ensamt är ämne för discussionen. Mitt tillstyrkande i
fråga om denna punkt är, att R. o. Ad. mätte afslå dertsarnma
och fastställa ett minimum af 2£ millioner silfver,
att finnas i Bankens hvalf, samt att i den lag, som kommer
att för Banken stiftas, må bestämmas den series, i hvilken
det skall åligga Bancostyrelsen att öka denna silfverfond.
Hr Nordenanckar, Fredr. "Willi.: Innan man kan
fatta en bestämd åsigt i denna fråga, anser jag nödvändigt,
att man afser tillgångarna och möjligheten att begagna de
medel, som lemnäs Bancostyrelsén för proportionens återställande,
i fall den blefve störd. Äro dessa medel ej lätt tillgängliga,
så anser jag angeläget att genom en proportions
bestämmande varna styrelsen för felaktigt anlitande af Bankens
credit, men om dessa medel äro mer tillgängliga, om Banken
förses med sådana hypotheker, att den kan i hvarje
ögonblick negociera penningar, så anser jäg en proportions
bestämmande strida emot principen af bancorörelsen. Det
Don a4 J o 1 i f. ra.
75
är i sednare fallet lika farligt att utsätta ett bestämdt minimum
sorn en bestämd proportion, och det enda rätta är att
lemtia mera frihet åt Bancofullmägtige. Anledningarna till
proportionens sänkande kunna vara helt och hållet olika och
föranleda olika afseende, och hvad sorn är godt den ena årstiden,
duger icke den andra. Jag föreställer mig t. ex., att
vissa tider af sommaren exportörer kunna draga vexlar och
uppgöra liquid om hösten. Äfvenså föreställer jag mjg,
att, i anseende till vår aflägsenhet från contioenten, starkare
silfveruttagning kan uppkomma om vintern, och jag anser
således, att Bancostyrelsen bör göra särskildt afseende på sådana
särskilda omständigheter och derefter rätta sina operationer.
Bestämmer man åter en viss proportion eller ett minimum
såsom en positiv föreskrift för Fullmägtige, så skulle
.det kunna hända, att Fullmägtige blefve af ordalagen tvungna
alt inställa utlåningen eller utgifvandet af någon ny sedel,
äfven om den största silfverleverans vore nära att till
Banken inlemoas. Jag skulle derföre tro, att afgörande.t af
denna punkt borde uppskjutas, intilldess vi, efter afgörande
af de följande punkterna t. o. m. den n:te, veta hvilka
medel Styrelsen erhåller till metalliska cassans förstärkning.
Gr. Frölich, David: Jag har med sinn tillfredsställelse
hört alla de talare, som hittills i dag yttrat sig, instämma
i den åsigt, att beräkningen af en viss proportion
emellan sedelstock och metallisk valuta är mindre lämplig,
än att bestämma ett minimum af silfvercassa. Jag säger,
att jag hört det med sann tillfredsställelse, emedan jag hade
anledning att förmoda motsatsen, enär BancoUtsk. uppå motsatsen
byggt sin framställning i följande punkter. Vi hafva
likväl ännu icke hört någon af Utsk:s ledamöter uppträda
för att försvara Utsk:s uppställning. På det sätt, som öf~
verläggningen här måste fortgå, nemi. att en person icke på
en gång kan utveckla sina åsigter, utan måste portionera ut
dem för att icke blifva alltför långtrådig, samt för att afvakta
det ögonblick, då han kan vinna gehör, lärer det för
närvar, icke vara vändt att ingå i någon ,enerel discussion,
då ingen af Utskrs ledamöter yttrat sig. Må det emedlertid
tillåtas mig att hufvudsakligen instämma med de Hrr, som
bär yttrat sig. Med Hr fagerhjelm instämmer jag i alla de
motiver, sorn han så fullständigt utredt. Från honom äfvensom
från Frih. Cederström är jag dock skiljaktig deruti,
att de talat om 2 eller millioner, utan att, såsom jag
skulle tro, hafva observerat, att, sedan delta Stånd under
gårdagen beslutat den vid sista riksdagen antsgna myntbegtämningsgrundens
oförändrade bibehållande, man icke numera
bör tala om millioner i silfver, enär vi hafva silfvervärde!
bestämdt, utan att vi, till undvikande af misstag, böra
tala om b:cosedlar efter myntbestämningsgrund. Också
har BancoUtsk. i andra punkten nämnt Bankens metalliska
cassa, evalverad efter myntbestämningsgrund till b:co-r:dr.
Ben a4 Juli f. m.
Man bör således säga, hvilket värde i brcosedlar den metalliska
cassan ej får understiga, ty att stadga, att den ej får
understiga 2 millioner silfver, skulle leda till otydlighet, emedan
man sålunda ej visste, om dermed menades hittills slaget
eller blifvande silfvermynt. I en annan sak instämmer jag
ej heller med Hr Lagerhjelm, neiid- då han ansett 2.'ne millioner
tillräckliga såsom minimum, utan förenar jag mig hellre
i denna omständighet med Frih. Cederström. Jag skulle
tro, att då man utsätter minimum i b:co-r:dr, kunde det
bestämmas till 6 millioner r:dr b:co, hvilket obetydligt elif—
fererar från Hr Frilus förslag. Derigenom blefve det lättare
att jejnnföra* siffran med sedelstocken. Om jag ej misstager
mig, bar sedelstocken blifvit beräknad till 34 mdlioper r:dr
b:co, och dä bör man nyttja samma slags räknesätt för den
metalliska cassan. Sådant är nödigt för att icke förvilla;
ty jag har trott mig finna, att olika begrepp genom det olika
räknesättet uppstått. Min anmärkning, vid hvad af föregående
talare nu blifvit föreslaget, alser egentligen endast
namnet; men jag skulle tro, att det vore bättre att taga en
summa af 6 millioner r:dr b:co, som faller midtemeilan de
summor, som af Frih. Cederström och Hr Lagerhjelm blifvit
nämnda, Frih. Cederström har dernäst sagt, att den
andra punkten stöde i förening med den tredje, I det fallet
får jag bekänna, att jag är af samma tanke, och det vore
illa, om den ej skulle göra det; men jag går så långt, att
jag tror den stå i sammanhang med alla de första 1 1 punkterna.
Det var af sådan anledning, som jag i går ansåg, att
discussionen borde få utsträckas till alla dessa punkter; jag
vill nu blott anhålla, att discussionen ej måtte afklippas, i
fall den utsträckes till de icke föredragna punkterna, och
jag inskränker mig för närvar, till hvad jag redan anfört,
sedan jag hört en af de ledamöter, som deltagit i Utsk:s be-s
slut, begära ordet.
Hr Stråle, Nils Wilh.: Då Utsk:s första betänk, j
detta ämne förevar, anmärkte såväl jag som andra ledamö-r
ter af R, o, Ad., att det yore vjda bättre att bestämma en
viss metallisk cassa än en proportion, emedpn det förra blefve
lättare vid verkställigheten, IJtsk- har velat bestrida detta
och, såsom ett skäl derför, pag. 35 anfört, att en olika
följd deraf skulle uppstå i afseende på Rancofnllmägtiges åliggande
att förstärka den reella fonden. Utsk. har föreställt
sig, att om eu minimi-cassa bestämdes, skulle Bancofullmägtiges
åliggande att köpa silfver ej leda till verkställighet äf-r
ven såyäl sorn om en proportion vöre fastställd. Jag kan
dock icke fatta Utsk:s raisonnement i detta afseende, eller
hvari skillnaden skall ligga i de båda fallen, då man antingen
säger, att Fnllmägtige skola bibehålla en viss proportion
och förstärka den reella fonden så, att denna proportion bi-*
behålles, eller säger, att en minimLeassa alltid skal! finnas;
ty i begge fallen mäste det åliggande finnas för Bapcpfnll»
Den a4 Juli f. m.
77
mägtige, att de skola tillse, det reella fonden bibehålles vid
nödig styrka. Jag har förut nämnt, att då man betraktar
denna fråga, måste man dervid alltid taga till grund en calcul
öfver Bankens blifvande ställning. För min del har jag
uppgjort denna calcul så, att om jag föreställer mig, att af
Bankens nuvarande metalliska fond, uppgående till 17 millioner
r:dr, 12 millioner b:co eller millioner specie blefve utvexlade,
skulle den återstående fonden utgöra 2 millioner specie,
svarande mot 5^- millioner i btcosedlar, och den återstående
sedelstocken uppgå till 21 millioner. Då skulle proportionen
vara som 1 till 4- Man kunde säga, att detta vore
en ganska ringa proportion; men man måste komma ihåg,
att för det första innefatta dessa 21 millioner en stor summa,
som aldrig kan gå in till vexling i Banken, ty Riksg.-  cont. och alla publika verk måste hafva cassör i Banken,
hvilka således ej Uro lyftbara. För det andra äger Banken
äfven ett creditiv, som jag hoppas, på 2 millioner, och då
uppgår den summa, hvarmed Banken kan möta dem, sorn
hafva anspråk på vexling, till proportionen af 2 till 4- Således
kan jag icke finna, att pågon verklig våda för vexlingens
fortgång kap äga rqm, om också fonden skulle nedgå
till 2 milfioper specie, hvilket jag anser otroligt. Men då
det måste vara ett af de ändamål, inau bör söka, att fullpjägtige
icke i otid upptaga lån eller begagna crediUypt, anser
jag hvar och cn böra önska, att man icke för den lag”
sta silfverqvantiteten i Banken bestämmer en hög siffra, Gr.
Frölich har sagt, att man borde bestämma minimisumman
icke i specie, utan i btcosedlar. Jag tror, att då vi hafva i
fråga cn annan benämning på vårt sedelmynt, nemi. r:dr
courant, böra vi dröja med passans bestämmande i sedelmynt,
tills deniia fråga är afgjord, ]Fpr öfrigt tror jag, att
det ej är någon så väsendtlig skjljnad i hvad de föregående
talarnp i detta afseende föreslagit, att man derom kan blifva
pense, utan anser jag, att man kan stadna vid 2 millioner
specie efter ifi64 års myptfot, med inberäkmng af sjagrskatten.
Men det är en annan omständighet, sorn jag anser
vara af mera vigt, Jag har redan sagt, att till grund för
beslutet mäste ligga en paleni öfver Bankens ställning, och f
denna calcul upptager man sedelstocken, sådan den nu är,
Ali beräkning måste utgå derifrån, att ingen förändring der?
utj skall kunna äga rum på annat sätt, än att sedelstocken
kan okas emot fullt motsyarande reel valuta, Detta ligger
möjjigen äfven till grund för de yärda talares förslag, som
yttrat sig före mig; men jag tror, att detta mäste bestämdt
uttryckas, på det att de, sorn läsa våra beslut, ej matte t>'Q
oss hafyu åsyftat något annat Jag tror för min del, att om
den fanken skulle uppstå hps a|lmäpheten, att fastän R. St,
beslutat Bankens öppnande till silfyerutyexjing, hafva de dock
tagit sådana beslut, att nya sedlar kunna utgifvas Utan valuta,
kunde sådan farhåga för realisationen medföra ganska
Den a4 Juli f- m.
bedröfliga följder. I anseende till denna farhåga skulle hvar
och en söka att rädda sitt capital i silfver i den tanka, att
Banken snart skulle komma i bankrutt-tillstånd. Då skulle
Banken bringa:? i tillstånd att icke nied silfver kunna inlösa
sina sedlar. Banken skulle väl i alla fall honorera sin skuld,
ty hvar och en sedel skulle inom några år kunna lill fullo
liqvideras; meq jag hemställer, örn icke vådan för landet
bicfve så stor, att man bör vidtaga alla åtgärder för att förekomma
den, och derföre kunna vi icke vara nog tydliga
och bestämda för att uttrycka, att något sådant icke är i
fråga. Jag tror således, alt om man bestämmer en minimicassa,
bör uti beslutet äfven intagas, att vexelbanco-skulden
ej kan ökas utan erhållen reel valuta, eller mot lån på metalliska
effecter. Detta sednare kan icke väcka farhåga, emedan
hvar och en vet, att det är lätt att realisera dessa effecter
och att belåningen således aldrig kan blifva vådlig.
Jag hemställer, om det icke är af verklig vigt, att detta
tillägg göres i beslutet, på det alla farhågor måtte undanrödjas
och vi ej må blottställa oss för att göra det onda än
nu
större, än det förut varit.
Hr Cederschjöld, Pehr Gijs t.: Vid reglerandet af
Bankens ställning och förhållande i afseende på realisationen
är det naturligtvis i första rummet angeläget och nödvändigt
att gifva allmänheten den säkerhet, att vev lingen
aldrig skall kunna inställas, och derföre är det, sorn jag, lika
med alla de talare, som före mig yttrat sig, anser nöd-:
vändigt att bestämma en minimi-summa, under hvilken den
metalliska fonden ej får sjunka. Då är det klart, alt ingen
kan frukta att komma för sent, utan blifver säker, att, när
lian må komma, han erhåller silfver för sina sedlar. Företrädet
af detta stadgande framför hvad Utsk. föreslagit,
nemi. en proportion emellan silfver och sedelstock, hafva
de föregående värda talarne utredt, äfvensom det blifvit ådagalagdt
uti föregående plena. Den enda skiljaktighet i meningarna,
som hittills under denna discussion blifvit yttrad,
rörer beloppet af detta minimum. Det har nemi. blifvit yttradt
af åtskilliga vårda ledamöter, att 2 millioner i silfver
skulle vara det rätta, dch deruti instämmer äfven jag. En
annan har deremot menat, att det borde blifva 2.Jj millioner
silfver, och åter en annan har gått en medelväg och trott
minimum böra bestämmas lill 6 millioner r:dr b:co, motsvarande
millioner silfver. Skillnaden är obetydlig och
så mycket mindre, sorn Hr Lagerhjelm tydligt antydt, att
innan det kommer till denna punkt af minimum, börBancostyrelsen
vara omtänkt på medel till cassans förstärkande.
Sålunija kommer det på ett vit, om man säger med Hr Lagerhjelm,
att när det lider mot detta minimum skola åtgär-r
der till cassans förstärkning vidtagas, eller med de andra
varda talarqe, att när det kommit till de af dem föreslagna
minimibelopp, skola dessa åtgärder vidtagas. Saken kan så
-
D c u 24 Juli f. m.
79
ledes vara likgiltig; men jag skulle dock för min del tro,
att 2 millioner silfver vore det rätta, emedan det är ett jeinnt
tal oell jemnt skulle motsvara de ereditiv, som i följande
punkt föreslås att Bancostyrelsen skall förskaffa sig. Man
må icke frukta, att dessa 2 millioner skola vara otillräckliga,
eller att de skulle kunna lutt uttagas. Ju mera silfver, som
uttages ur Banken, ju svårare mäste det blifva att uttaga
det öfriga, just i anseende till omöjligheten alt åstadkomma
så mycket b:cosed!ar, som dertill skulle fordras. Man såg
efter 1776 års realisation, sedan riksgtssedlarna utkommit,
huru coursen uppgick till 80 ä go sk., och det oaktadt blefvo
icke alla blcosedlarna insatta i Banken blott af omöjlighet
att åtkomma dem. Således kan man icke frukta, att
någon hastig insättning i Banken skall äga rum, sedan 11
millioner blcosedlar blifvit derstädes insatta. Hr Nordenanckar
har ansett, att man icke borde utsätta hvarken något
minimum eller någon proportion, utan öfverlemna åt Bancostyrelsen
alt handla efter omständigheterna. Detta kunde
väl vara rätt; men det vore ledsamt för Bancofu Hmäg lige
sjelfva alt icke hafva bestämda föreskrifter , utan alltid vara
blottställda för klander vid följande riksdag. Hvad Gr. Frölichs
anmärkning beträffar, att man ej bör tala om silfver,
utan om b:cosedlar, torde det vara någorlunda likgiltigt,
hvad namn man nyttjar, blott man förstår, hvad sorn menas;
och när det talas om silfverfonden, är det väl mindre
lämpligt, åtminstone kunde det ej ske utan omskrifning, att
bestämma cassans belopp i b:cosedlar; och ännu mindre lämpligt
blefve det, på sätt Hr Stråle redan anmärkt, om till
enhet aiöoges 1 r:dr courant. Jag ser derföre ingen olägenhet
vid att bibehålla benämningen silfverspecie, isynnerhet
då vi hafva ett mynt, som bär denna pregel.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Då BancoUtskrs betänk.
N:o 6 förevar, hade jag redan äran yttra min öfvertygelse,
att en bestämd proportion emellan silfvercassan och utelöpande
sedelstocken vore i mångå afseenden skadlig, och jag
hade då äran utveckla de vådor, som jag trodde kunna härflyta
från delta förhållande. Jag yttrade då, det jag trodde,
att med det försigtighetsmått, som BancoUtsk. i detta
betänk. N:o 6 pag. 17 föreslog: ”att R. St:s Bank, till betryggande
af ett genom förra tiders misstag skakadt förtroende,
borde hålla snarare större än mindre cassa jemnförel”sevis
med hvad inom väl styrda banker är vanligt;” jag
trodde, säger jag, att genom denna generella regel, Jemnad
åt Bancostyrelsen, skulle alla försigtighetsmått vara iakttagna.
Men måhända skulle en Bancostyi else hellre önska något fixt
stadgande för dess handlingssätt, samt de mindre upplysta blifva
mera tryggade derigenom, att de visste, att en bestämd
fond skall finnas uti Banken. Jag tror derföre, att man bör
välja emellan en fix proportion och en bestämd minimisumma,
och af dessa tvenne ting anser jag vida bättre att,
8o
Den 24 Juli f. m.
på sätt flera värda talare yttrat, bestämma ett visst minimum,
hvarvid jag tror, att detsamma lämpligast kan utsättas
till 2 millioner specie efter 1664 års myntfot. Det är i
min tanka nödigt att bestämma denna summa i sagde myntsort,
dels emedan vi icke kunna vara säkra om den myntenhet,
vi kunna få, och dels emedan icke en gång namnet
på denna enhet är bestämdt. Jag tror för öfrigt, att det är
genom valet af Bancofullmägtige samt genom sådana garantier,
som göra sedelemissioner omöjliga, som förtroendet till
Banken hufvudsakligen skall vinnas, och att således ganska
liten m«gt ligger uppå, huruvida cassan är något större eller
mindre. Jag antager således helst den summa, som jag
hört de flesta talare föreslå, och tillstyrker, att, med förändring
af Utsk:s förslag i dess sednare utlåt., metalliska cassan
måtte bestämmas till ett minimum af 2 millioner r:dr
silfver specie, såvida R. o. Ad. icke vill bibehålla den i Utsk:s
förra betänk, föreslagna generella föreskrift, att metalliska
cassan bör hållas snarare större än mindre, jemnförelsevis
med hvad inom väl styrda banker är vanligt. Jag anhåller,
att någondera af dessa förändringar uti förevar, punkt
måtte blifva beslutad.
Frih. Cederström: Det var i anledn. af den an
märkn.
, som af Gr. Frölich gjordes mot benämningen af
r:dr silfver, som jag begärde ordet. Jag trodde för min del,
att då vi hafva ett silfvermynt, som kallas r:dr specie, skulle
icke något misstag kunna äga rum om hvad dermed menades.
Jag finner visserligen icke något hinder att för den
cassa, som i Banken bör finnas, utsätta metallvigten, eller
att den skall innehålla så och så många lod silfver; men
någon fördel synes ej dermed vara förenad. Här har blifvit
yttradt till försvar för nedsättning af den summa af 2^
millioner r:dr specie, som jag ansett böra bibehållas i Banken,
att i samma mån, som sedlar blifva inlösta i Banken,
i samma mån uppstår svårighet att skaffa andra sedlar, och
man har såsom exempel åberopat, att b:eosedlarna försvunna
ur rörelsen genom riksg:ssedlarnas lifgifvande. Detta var en
följd af det sämre myntets egenskap att uttränga det bättre;
riksg:ssedlarna blefvo således gängse, och deraf följde åter,
att bancocassan nedsjönk betydligt på samma tid. Det lärer
väl icke vara Ståndets afsigt med denna realisation, att förvandla
Svenska sedelmyntet inom några få år till valutor,
utgifna af enskilda corporationer, och att det riktiga statsmyntet
skall nära nog försvinna. Således måste vi väl beräkna
Bankens functioner så, att Bankens sedelmynt blir i
all framtid hufvudmyntet, och dertill fordras, att dess sedelmynt
ökas och att, såsom jag nyss yttrade, Bankens minimicassa
i en oupphörlig series Ökas; ty i samma mån sorn
den ökas, stiger Bankens förmåga att understödja näringarna.
Jag har icke uppgifvit någon siffra i detta fall, emedan jag
an
-
Den 24 Juli f. m.
anser ämnet tillhöra lagstiftningen för Banken; nion skulle
It. o. Ad. vilja discutera den frågan nu för att sedermera
bestämma, hvarest stadgandet derom bör införas, får jag yttra,
att detta, efter min tanke, nödvändiga stigande af minimi-cassan
skulle jag tro böra bestämmas till minst 100,000
r:dr om året. Denna summa är så obetydlig i en bancorörelse,
att den utan ringaste svårighet kan anskaffas. Det
är, efter min öfvertygelse, af stor vigt, att vi få detta beslut
så fattadt, att icke i följd af cassans för ringa belopp
oro uppkommer i landet genom tvifvelsmål 0111 Bankens förmåga
att oafbrutet kunna fullgöra sina functioner. Det är
möjligt, att cassan icke kommer att sjunka till ifråga var. lägst
tillåtna belopp; det är t. o. m. troligt, om Bancostyrelsen
lan verksamt deltaga uti verldshandelns transactioner; men
just derföre är det angeläget, att fonden ej är för liten. Jag
förnyar min begäran, att ifrågavar. minimum ej må bestämmas
under 2,5oo,ooo r:dr specie.
Hr von Troil, Emil: Jag fann mig uppkallad att begära
ordet, dä en värd ledamot på andra sidan yttrade ett
slags klandrande förundran deröfver, att ingen ledamot af
BancoUtsk. hade uppträd t för att tala i denna sak. Jag är
väl icke numera ledamot i BancoUtsk.; men som jugvardtt,
då detta betänk, förbereddes, vill jag gå den värde ledamotens
önskan till mötes, så mycket hellre, som han yttrade,
att han ej kunde komma fram med sina cardinalskäl, innan
någon Utsk:s ledamot yttrat sig. Likväl får jag nämna, att
då han yttrade en sådan förundran, måtte han hafva drömt,
att han var i någon annan nationalförsamling, der bruken
äro olika med våra, och hvarest de särskilda committeerna
utse någon, som muntligen inför kammaren föredrager målen.
Der är det lämpligt, att committeens ledamöter först
uppträda för att utveckla frågan; men helt annorlunda är
förhållandet hos oss, hvarest Utsk. afgifva vidlyftiga betänk:n,
som innehålla förslag och motiverna derför. Jag kan således
icke linna skal för Utsk:s ledamöter att uppträda, förr
än anmärkningar emot deras betänk, blifvit anförda. Har
hafva visserligen åtskilliga ledamöter upptradt, som ogillat,
hvad Utsk. föreslagit i den förevar, atilia punkten, och de
hafva framställt ett annat förslag, innefattande, att, i stället
för en viss proportion emellan sedelstock och metallisk
cassa, en till sitt minimibelopp bestämd cassa skall finnas.
Jag tror dock, att skillnaden emellau dessa båda förslag i afseende
på de beräknade olägenheterna ej är så stor, som de
värda talarne föreställt sig. Den förste talaren, som yrkade
ett sådant stadgande, sade, att vår Bank icke behöfde andra
säkerheter än andra banker. Säkerheterna måste likväl lämpas
efter olika localförhållanden. Det yttrades sedermera, att
förnämsta säkerheten för vår Bank består deri, att dess sedlar
äro enda rörelseraedlen. Jag instämmer deruti så till vi1
o II. 11
D e 11 ?-4 Juli f. m
da, att om man antager, alt enda rörelsemedlen skola komma
att bestå af Bankens sedlar, kan visserligen den föreslagna
proportionen vara mindre nödvändig; men Utsk. har
deremot föreställt sig, att Banken icke allenast borde upprätthålla
värdet af sina sedlar, utan äfven borde lemna ökade
utvägar till industriens understöd i den mån, näringarna
visa sig deraf hafva behof. Skall detta kunna ske, så måste
någon beräkningsgrund uppgöras, hvarefter rörelsecapitalet
skall kunna ökas, och på samma sätt, om man vill tillåta
privatbanker att uppstå för att med sina papper ersätta Bankens
sedel valutor, mäste man hafva uppgjort någon plan,
hvarefter Banken skall kunna draga sig tillbaka. På dessa
grunder har Utsk. uppställt sitt förslag. De talare, sorn yttrat
motsatta åsigter, äro ganska conseqventa, då de säga,
att Bankens sedlar skola utgöra det enda rörelsemedlet inom
landet, och då de säga, att Banken ej bör utgifva nya sedlar
utöfver det belopp, som redan finnes, utan att erhålla fullt
motsvarande valuta i silfver. Jag tvekar icke att uttala min
öfvertygelse, att i fall dessa tvenne satser antagas, att nemi.
Bankens sedlar skola blifva de enda gångbara och att inga
nya sedlar skola få utgifvas utan motsvarande silfvervaluta,
har Banken nödig säkerhet, utan att någon proportion fastställes.
Men den andra frågan är, huruvida industrien dermed
skall finna sig belåten. Tvenne olika opinioner hafva i
detta afseende inom Representationen låtit höra sig. Den
ena är den, som ej gjort afseende på indus Irgens behof, och
det är denna, som här i dag uttalat sig. Den andra opinionen
är den, som arbetar på en nästan obegränsad utsläppni
ng af sedlar och derföre vill hafva ifrågavar. proportion
försämrad till förhållandet af i till 4 eller i till 5. Den
sednare åsigten har ej i dag blifvit yttrad, men den finnes
inom Representationen; man har hört dessa rop på rörelsecapitalets
ökande, och Utsk. har trott, att det varit dess
pligt att så mycket som möjligt gå bådas önskningar till mötes,
så mycket mera, som Utsk. ansett sig kunna göra det
med noggrann! iakttagande af landets sannskyldiga bästa och
Bankens säkerhet. Hvad angår den oro, som man här ansett
skola uppstå, då operationer börjas till förstärkande af
silfverfonden, får jag nämna, att denna oro måste blifva lika
stor, om Banken började operera för att återställa ett
visst förhållande eller en viss minimisumma. Men jag skulle
tro, att icke någon oro derigenom skulle uppkomma, utan
att tvärtom, då Banken måste vara underkastad publicitet,
det skulle väcka oro inom landet, om man såg, att Bankens
silfverfond nedsattes, utan att Styrelsen gjorde något för att
att åter sätta den i jemnvigt med sedelstocken. Man har
sagt, at åtgärder för detta ändamål borde vidtagas så sent
som möjligt. Jag tror deremot af nyss anförda skäl, att
de böra vidtagas så tidigt som möjligt. Man har derjemte
sagt, att det vore dyrt att förstärka sillvercassan. Jag
D c ii 74 Juli f. m. 83
medger visserligen, att det kostade mindre, om Banken ej
behÖfde hafva någon metallisk cassa; men då Banken har
betydlig vinst af sin rörelse, torde det ej vara obilligt, att
den vidkännes några kostnader för allmänhetens säkerhet.
Man har vidare sagt, att det vore en skam för Jandet att
behöfva vända sig till främmande nationer för att trygga sin
Banks säkerhet. Detta är en skam, som de rikaste nationer
hafva måst underkasta sig. Vidare har en talare sagt, att
det vore fördelaktigare för Banken att vara lugn med en liten
cassa, än orolig med en större; men detta lugn beror
icke af Banken, utan på dess borgenärer, och om de ej vilja
lemna den i fred, kan den med större lugn möta dem, då
den har en större cassa. Hvad åter angår den ifrågasatta
beräkningen af den silfverfond, som man till visst belopp
ansett böra bestämmas, och huruvida den borde räknas i b:co
i stället för silfverspecie till följd af gårdagens beslut, torde
man böra erinra sig, att vi i går endast beslöto, huru skatterna
skola utgå. En r:dr specie lärer likväl fortfara, tills
Konung och Ständer annat besluta. Detta beslut är dessutom
icke R. Strs, utan R. o. Ad:s beslut; men vore det äfven
Ständernas beslut, hade de icke ensamma kunnat afskaffa
ett i landet gällande mynt.
HrNordenanckar: En värd ledamot, Hr Cederschjöld,
har ansett, att det vore endast säkerhet för vexlingens bestånd,
som med den ifrågavar. proportionen åsyftades. Jag
får fästa uppmärksamheten deruppå, att det är en annan
omständighet, som jag anser lika mycket böra afses, nemi.
lugnet i landet i afseende på penningerörelsen, ty ingenting
är mera farligt för industrien, än hastiga fluctuationer i
myntvärdet; och jag tror, att det är ett förbiseende af detta
förhållande, som vållat, att BancoUtsk. på ena sidan godkänt
ett strypsystem och å den andra sidan godkänt lånesystemet
eller sedelemissioner, så snart metalliska cassans förhållande
till sedelstocken förbättras. Det måste finnas en latitud emellan
dessa system, som bereder lugn. Samma värde talare
har yttrat, att jag önskade mera frihet för Bancofullmägtige
i detta afseende; men jag tager mig friheten att fästa
uppmärksamhet på de väsendlliga tillägg, jag dervid gjort,
nemi. i händelse medlen till proportionens bibehållande blefve
lätt tillgängliga, ty i annat fall vill jag icke tillstyrka, att
Fullmägtige »nå få agera efter godtfinnande. Stadgandet om
en viss proportion härleder sig, såsom jag vågar tro, från
ett fullkomligt missförstånd om förhållandet med banker i allmänhet.
I alla väl organiserade banker är det nödigt, att
den styrande personalen sinsemellan öfverensk orri mer om
det medelförhållande, som bör bibehållas emellan metallisk
cassa och sedlar. Detta stadgas vanligen såsom 1 till 3,
och dermed menas, att då banken är så försedd och hvarken
någon särdeles uttagning eller insättning af silfver äger
rum, förhåller sig Styrelsen passivt eller lugnt. Är Banken
84
Den 34 Juli f. m.
stark, så förhåller sig styrelsen passivt äfven sedan detta
förhållande blifvit stördt, och något bestämdt minimum, då
Bancostyrelsen skall börja starka operationer, finnes, mig veterligen,
icke för någon bank stadgadt. För min del anser
jag ganska farligt att inkasta sig på en annan väg genom antagandet
af ett bestämdt minimum. Jag bar redan förut
sökt visa, att undantag från regeln måste få äga rum. Man
kunde uppgifva tusende exempel, då det vore oriktigt och
för Bankens lugna rörelse vådligt. Om t. ex. cassan nedsjönke
till 3 millioner och ett accord om en silfverleverans af 1
million vore uppgjordt hemställer jag, huruvida det kunde
vara lämpligt att iakttaga det stränga stadgande, sorn finnes
j io.:de punkten, att nemi. sedelstocken då i intet fall linge
ökas. Sådant skulle skada Bankens credit och förorsaka oro
i allmänna rörelsen, utan att vara af behofvet påkalladt.
Vore här fråga om att med Fullmägtige samråda om det
medelförhållande, som bör sökas, skulle jag tillstyrka iakttagandet
af proportionen 1 till 3 och kanske t. o. m. något
derutöfver, då jag betänker Svenska Bankens närvarande svaga
ställning; men här tror jag, att, med iakttagande af riktig
princip, ett partielt stadgande af detta förhållande aldrig
lan gifvas, då det ej lärer kunna åsyftas, att Banken skall
inställa sin vexling, så länge den har något silfver. Men jag
återupprepar, att det är svårt att fatta ett bestämdt omdöme
härom, innan de öfriga punkterna blifvit afgjorda, hvilka
angå de medel, som skola lemnäs i Bancostyrelsens händer
för att återställa det förhållande, som man kan anse
nödigt.
Gr. Frölich: Det skall, såsom jag hoppas och på sätt
en värd ledamot yttrat, icke leda till någon oenighet, att
jag för tydlighets skull framställt, det vi borde tala om r:dr
b:eo i stället för r:dr silfver. Om jag misstagit mig derföre ,
att jag först nyligen kommit lill riksdagen,. och ett annat
språkbruk varit antaget derförinnan, har jag blott att bedja
0111 ursägt för det jag ej underrättat mig. Likväl skulle jag
tro, att här icke är fråga om alt bestämma någon definitiv
kungörelse, som skulle till allmänheten utgå, och att någon
sådan icke kominer i fråga, förrän det är bestämdt hvilka
myntsorter vi skola begagna, eller huruvida myntcnhctcu
bli Iver 1 rtdr h:co eller r:dr courant,, hvaremot frågan nu
är att bestämma grunderna för Bankens reglering; och då vi
hafva ett betänk, från BancoUtsk., hvars ifrågavar. punkt
börjar sålunda: ”att Bankens metalliska cassa, evalverad ehster
myntbestämningsgrund till r:dr h:co”, trodde jag, att för
dagen det var lämpligt att nyttja samma språk eller föreslå
ett sådant beslut, som kunde till vägabringas med minsta rubbning
i ordalagen af BancoUtskts punkt. Detta har varit anledningen
till min framställning; men jag skall alltför gerna
antaga beräkningen i r:dr silfver.
Dernäst får jag anhålla, att icke ordet förundran, ifall
Den 24 Juli f. m.
85
det förra gängen blifvit yttradt af mig i anseende dertill,
att ingen af BancoUtskts ledamöter hade uppträdt, måtte stå
qvar i prot. Jag är icke i medvetande af att hafva yttrat
en sådan förundran, allraminst en klandrande förundran. Jag
anmärkte blott, att det var ett factum, att ingen af dessa
ledamöter hade uppträdt, och att detta factum föranledde
mig att tillsvidare inskränka mig till yttrandet af blott en
del af mina åsigter i ämnet. Jag önskade verkligen, att en
sådan person skulle uppträda. Detta har nu skett, och att
han står på en annan sida torde vara mindre väsendtligt.
Då jag hört så mycket talas om lugn i denna stora fråga,
hoppas jag, att lugnet ej skall blifva stoldt derföre, att vi
stå på olika sidor. Jag vill blott, i anledning af yttrandet,
att jag kunde drömma mig vara i en annan representantkammare,
tillägga, att jag skulle önska, det jag vore på ett
sådant rum, der det vore fråga om en så vigtig sak som
denna, och der det vore möjligt att på en gång explicera
allt, hvad man har i saken att säga. Kanhända skulle det
vara nyttigt, i fall formerna sådant medgåfve, att personer
vore hindrade genom lag alt icke tala mer än vissa gånger;
men här tror jag, att sådant vore omöjligt, och nödgas
man bittals expectorera sig, emedan man eljest blefve långtrådig
och uppmärksamheten skulle försvinna. Samma värde
talare har sagt, att säkerheten bör lämpas efter localförhållanden.
Det är en allmän sats, som icke kan bestridas; men
frågan är nu om dess tillämpning. Den tror jag oss kunna
erhålla; men dervid måste man också fästa sig, i fall öfverläggningarna
skola leda till något resultat. Det har blifvit
sagdt, att karaktersskillnaden emellan de åsigter, som här
blifvit yttrade, egentligen vore, att den ena fordrade, att
Banken borde upprätthålla sitt myntvärde, och den andra
ville, att Banken borde åstadkomma en successiv ökning af
sitt rörelsecapital i och för näringarnas skull. Om den första
frågan hoppas jag, att ej mer än en mening kan finnas;
åtminstone har, på sätt redan blifvit anmärkt, någon motsatt
mening här icke i dag blifvit yttrad, örn den också skulle
finnas. Jag får blott i detta afseende nämna, att om en sådan
åsigt linnes efter den upplysning, som man kan förmoda
vara vunnen genom så många discussioner om Bancoväsendet,
som vid denna och föregående riksdagar förefallit, så
är det så mycket bättre. Jag tror, att man sålunda måste
komma derhän, att man, på sätt här i går framställdes,
skall fatta, att det endast är med lixt myntvärde, som någonsin
den andra åsigten eller näringarnas framgång kan vinnas.
Vi äro således derom fullkomligen derom ense. Men det är
fråga om sättet att bereda näringarnas framgång, och i det
fallet får jag förklara, att jag icke tror, att BancoUtsk. träffat
det rätta. Med all aktning för BancoUtskts ledamölcr
och deras kända insigter, kan jag dock ej annat än öppet
förklara, alt jag hyser denna öfvertygelse. Jag inser också,
86
Den 24 Juli f. m.
hvad svårigheter Utsk. haft vid målets utarbetande. Utskls
ledamöter hafva nödgats modifiera sina egna, vid deras inträde
i Utsk. kanske fullkomligt conseqventa åsigter efter alla
de motioner och anmärkningar, som deras principaler tid efter
annan skickat till dem. Under sådant förhållande är det
icke underligt, om de så mycket modifierat sina egna åsigter,
att de kommit på villovägar. Frågan är nu att afgöra,
hvad som är det rätta, och jag anhåller, att ingen afBancoUtsk:s
ledamöter måtte upptaga den critik, jag går att framställa,
såsom en critik på deras kunskaper, utan endast såsom
en critik på det opus, som i deras namn framkommit.
Att, sedan inom BancoUtsk. fråga har varit om att, i stället
för en fixation af ett förhållande emellan silfver och sedlar,
antaga en fixation till siffran af silfverfonden, en proportions
bestämmande blifvit föreslaget anser jag såsom högst
felaktigt af Utsk., och detta torde ej behöfva någon vidare
utveckling, du sådant redan af så många talare blifvit bevisadt.
Men här är likväl fråga, om saken är hjelpt dermed,
att man antager en annan grund, nemi. ett minimum.
I parenthes må jag bekänna, att det i det hela är mig likgiltigt,
om detta minimum utsattes till 2J eller 2 millioner
r:dr silfver, emedan jag anser, att den blifvande Bancostyrelsen
icke genom denna fixation skall komma i någon förlägenhet
vid dess beslut. Hellre skulle jag dock önska, att
2jj eller t. o. m. 3 millioner stadgades såsom minimum, än
att det blefve utsatt till 2 millioner. Likvist är det icke
derpå ensamt, som man kan grunda undanrödjandet af alla
farhågor mot Bankens möjliga misscredit. Jag anser en vigtig
omständighet vara uteglömd, den nemi. att styrelsen för
B. St:s Bank ej kan, på samma sätt som alla andra bankers
styrelse, då den kommer i förlägenhet, vända sig till
sina principaler och bedja dem hjelpa sig. R. St:s Banks
principaler äro R. St., men Bancostyrelsen äger icke någon
rättighet att sammankalla dem. Jag tror derföre, att om
en utländning skulle bedöma Bankens ställning, posito att
han för sin egen rörelse behöfde kiinna den, skulle han fråga:
hvad följer derpå, att Banken råkar i förlägenhet; hvad
gör Bancostyrelsen då? Detta är icke här besvaradt, och det
måste besvaras. Enligt min tanke kan det ej besvaras på
annat sätt, än att Bancostyrelsen måste åläggas att i underd.
anmäla ett sådant förhållande hos K. M., på det R. St. måtte
sammankallas. Jag tror, att detta är en alldeles nödvändig
åtgärd för att man skall kunna säga sig hafva slutat detta
capitel, som rörer att etablera en opinion derom, att Bankens
utvexling ej skall kunna afstadna af sig sjelf. Det har
blifvit sagdt, att Banken har creditiver att tillgå. Detta
ämne förekommer i nästföljande punkt; men jag vill nu i
afseende på den förevar, nämna, att jag föreställer mig,
att, äfven sedan dessa creditiver blifvit nyttjade, man kunde
komma under ifrågavar. minimum, och frågar: hvad
Den a,j Juli f. m.
87
skall Bancostyrelsen då göra? Det Ur denna fråga, jag anser
böra besvaras. Dernäst ber jag att få upptaga hvad
som sades af Hr v. Troil i afseende på den andra här
ifrågakommande synpunkten, nemi. näringarnas behof och
den successiva ökningen af rörelsecapitalet för att motsvara
detta behof. Deri bekänner jag mig till alldeles motsatta
åsigter, och jag befarar att icke i denna fråga, allraininst
genast, kunna vinna mycket medhåll, åtminstone af den
värde talaren, hvars yttrande jag nu går att besvara. Han
synes tro, att näringarnas fortkomst och stigande förkofran
skall bero derpå, att R. St:s Bank successivt accumulerar
silfver och utsprider ett större rörelsecapital för näringarna.
En annan värd talare har yttrat nära nog detsamma. Han
har sagt, att det tillhör en statsbank att så agera, och han
har t. o. m. gått så långt i detail, att han föreslagit, att
silfverfonden måtte årligen ökas med 100,000 r:dr. Han har
icke sagt, huru länge denna ökning skulle äga rum, hvarföre
jag ej kan tro, att någon limiterad tid blifvit afsedd.
Är meningen endast, att sådant bör ske intill nästa riksdag,
så skall jag icke motsätta mig förslaget; men här är fråga
om principen, och då vågar jag framställa, huruvida det är
principenligt, att It. St:s Bank ständigt skall accumulera silfver
och deremot utgifva sedlar. För min del bestrider jag
det. Jag vet alltför väl, att en statsbank bör hafva ett så
betydligt capital, att det svarar emot dess värdighet att vara
statsbank. Jag vet också, att en sådan banks sedlar, äfven
om denna bank icke, såsom vår, hade privilegium uppå,
att dess sedlar skola gälla sorn mynt i landet, likväl skulle
åtnjuta fördelen af ett sådant privilegium genom bankens
egenskap att vara statsbank. Jag motsätter mig icke heller
hvarken Bankens privilegium i detta fall eller den opinion,
som fordrar, att statsbankens papper skola vara allmänt gällande,
tvärtom, jag önskar ett sådant förhållande; men hvad
jag motsätter mig är, att man skall ideligen accumulera capitaler
i Banken och föröka dess verksamhet till den grad,
att det blefve omöjligt för andra associationer att täfla med
densamma. Jag vill icke alltför mycket gå från ämnet, då
jag vågar anföra Engelska bankens stora inflytande på hela
Brittiska rörelsen, som den erhållit icke genom ett privilegium,
sådant som vår Banks, att dess sedlar skola utgöra
mynt i landet, utan blott derigenom, att den har ett ofantligt
capital, i följd hvaraf den kan tyrannisera rörelsen i
landet. Ett sednare, ännu mera exstant exempel på samma
förhållande hafva vi uti Amerikanska bankens försök att sätta
sig öfver sjelfva landets styrelse, och vi hade, i händelse
försöket lyckats, fått se hvilka följder deraf uppkommit.
Det är på dessa grunder, jag motsätter mig, att Banken
skall successivt accumulera silfver, ty jag tror, att effecteti
deraf hos oss skulle blifva densamma. Långt ifrån att medgifva,
hvad Ilr v. Troil sagt, att det är nödigt att låta Ban
-
88
Den a4 Juli f. m.
ken successivt öka sin fond, på det näringarna måtte vinna
förkofran och privata bankassociationer må kunna uppstå,
tror jag, att man just derföre ej bör tillåta en sådan accumulering.
För öfrigt instämmer jag fullkomligt med hvad
flr v. Troil i svarsväg yttrat örn den oro, som skulle uppstå
derigenom, att Banken förstärkte sin metalliska cassa,
och jag tror lika som han, att en sådan oro skulle försvinna,
då man ser Bancostyrelsen vara verksam att öka cassan,
i fall åtgärderna blifva vidtagna så fort som möjligt och
icke så sent som möjligt. Jag instämmer äfven deruti, att
man dervid icke får considerera hvad som är dyrt, utan
hvad som är nödvändigt. Deremot kan jag icke underlåta
att yttra, det jag anser, att det vöre en skam för landet,
om R. St., som äga Banken, skulle anse såsom nödvändigt
för Bankens credit att i sina grundlagar för Bancostyrelsen
tala ens om creditiv på utländsk ort. Jag tror, att i detta
såsom i andra fall böra moraliska grundsatser appliceras,
och deribland är, att den, som icke bjuder credit, då han
har credit, han får ingen credit. Jag tror, att, efter det
beslut, jag tror komma att fattas i afseende på myntevalvationen,
hvarigenom det är klart, att vi hafva inne en
emot mer än hälften af Bankens sedlar svarande metalliska
cassa, Svenska statsbanken kan bjuda credit. Jag säger derföre
icke lika med Frih. Cederström, alt Bancostyrelsen kan,
utan att bjuda hypothck, på sina blotta namn när som helst
upptaga hvad summa som helst. Detta vore önskligt; men
jag har hört så mångå olika opinioner om denna credit, att
jag icke vågar såsom ett axiom framställa, att Bancostyrelsen
i alla händelser skall kunna bjuda en sådan credit. Jag hoppas,
att R. St. i sitt val till Bancostyrelse ådagalägga den
önskan, att dessa personer må blifva sådana, som kunna göra
det möjligt. Jag får således tvärtom antaga, att R. St.
förse Bancostyrelsen med möjlighet att hålla det stadgade
myntet i värde; men jag tror, att dertill icke behöfves att
ens tala om creditiver och än mindre att bestämma dem till
siffran. Dertill behöfves icke heller en sådan mängd af föreskrifter,
som förekomma i punkterna 4 t. o. m. 11. Dessa
många punkter tror jag, inom parenthes sagdt, hafva det
felet, hvarom anmärkning i går så naivt framställdes, att
vara alldeles för långa. Kan nu korthet vinnas, så vore det
så mycket bättre, och jag ser mig nästan nödsakad att gå
litet längre in på saken, hvarvid jag likväl möter det möjliga
inkastet, att jag går från den förevar. 2:dra punkten.
Jag ville föreslå, i stället för den 3:dje t. o. m. d. g:de punkten,
en redaction, helt simpelt lydande så här: Bancostyrelsen
bör städse hafva till högsta ögnamått att bibehålla sedelmyntet
i dess genom myntbestämningen stadgade silfvervärde;
och som dertill möjligen kan behöfvas att genom köp
eller annorlunda, på sätt Bancostyrelsen i hvarje särskildt
fall
Den 24 Juli f. m.
»9
fall finner lämpligast, bereda Banken en extra tillgång af
vexlar eller silfver, berättigas styrelsen att i föYsta rummet
till större eller mindre belopp pantsätta eller försälja Bankens,
såsom grundfond, innehafvande statsobligationer, och
dernäst, om så skulle behöfvas, de ytterligare statsobligationer,
som emot pantsättning i Riksg.cont. af Bankens inteckningar
i fastigheter R. St. vilja ålägga dess Riksg.cont. att
på Bancostyrelsens reqvisition utfärda. Jag skulle ej vågat
mig fram så tidigt med ett förslag till förändrad redaction
af de följande punkterna, då vi nu blott tala om den2:dra,
derest det ej varit nödvändigt för alt inse sammanhanget.
Nu likväl måste det vara klart för livar och en, som följer
denna debatt och ärenderna, att om man är af samma tanke,
som jag i afseende på de följande punkterna vågat yttra,
är det nödvändigt att förblifva vid den af så många
bär yttrade tanke om 2:dra punkten. Det skulle illa stå tillsammans
med afsigten att på detta sätt redigera allt, hvad soin
rörer liufvuddetaillerna i detta betänk., nemi. sjelfva Bankens
ändamålsenliga garanterande i afseende på dess säkerhet såsom
sedelbank; det skulle, säger jag, strida mot denna afsigt
att antaga en punkt, som bestämmer proportionen af 1
till 3. Blifver åter den andra punkten sådan, som jag till
Hr Gr. o. Landtnäs propos. nu vågar framställa den, tror
jag, att det blifver sammanhang i det hela. Den andra
punkten skulle, för att begagna något af BancoUtskrs redaction,
blifva så lydande: ”att Bankens metalliska cassa, eval"verad
efter myntbestämningsgrund till r:dr b:co, icke får sjun”ka
under ett belopp af 00 millioner r:dr silfverspecie, och
”så snart Bancostyrelsen anser ett sådant förhållande ej klinga
undvikas, åligger densamma att göra underd. anmälan
”derom hos K. M. uti den afsigt, att R. St måtte sammanfallas.
”
Efter att sålunda hafva expectorerat mig, hvilket, såsom
jag hoppas, ej måtte anses hafva skett alltför vidlyftigt,
får jag endast upptaga till besvarande, hvad Hr Nordenanckar
sagt, att intet minimum borde bestämmas. Jag kan icke instämma
deruti, och orsaken torde vara lätt funnen af hvad
jag förut yttrat, nemi. att man måste för alla händelser hafva
en sådan punkt bland de s. k. grunderna, hvarigenom
hvar och en utom och inom landet tydligen och klart kan
inse, att Banken ej kan komma på obestånd äfven i den
otroliga händelsen, att sedan Banken begagnat alla sina ressourcer,
fonden skulle sjunka under minimum, utan att förhållandet
i sådant fall blifver framstäldt för dess principaler,
hvilket endast kan ske i följd af en underd. anmälan
hos K. M. Det fattas visserligen i denna utveckling, såsom
jag sjelf inser, en närmare critik af de punkter, som stå i
lJtsk:s betänk., i stället för den redaction, jag haft äran föreslå;
men jag anser mig icke böra börja denna critik, enär
10 H. 12
g* D t n a4 J u 1 i f. m.
frågan nll egentligen angår den aldra punkten, oell jag hein»
ställer till Hr Gr. o. Landtm., huruvida icke, sedan 2:dra
punkten blifvit afgjord, de, följande 8 punkterna kunna tillsammans
blifva föredragna för att i ett sammanhang discuteras.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag har varit bland
de ledamöter, som gillat BancoUtsk:s framställning i 2:dra
punkten, sådant betänk, var, då det första gången för It. o.
Ad. framlades; men jag har i detta fall ändrat öfvertygelse
och anhåller att få redovisa för orsakerna dertill. Utsk. har
gjort sitt förslag i den bästa afsigt, och visst icke opåkalladt,
emedan röster beständigt höjt sig med den önskan, alt i samma
mån Bankens styrka tilltoge, skulle äfven rörelsecapitalet
ökas eller större utvägar till näringarnas förkofran beredas.
Utsk. har trott sig kunna vinna detta derigenom, att
det utsatte en viss proportion , i hvilken försträckningar skulle
kunna lemnäs, allt efter som Bankens styrka ökades. Men
med denna förökning af sedelstocken efter Bankens ökade
silfvervaluta var nödvändigt att också förena rättighet för
Banken att, i samma mån dess silfvertillgångar minskadeä,
äfven indraga de utgifna lånen. Jag tror för min del, att
fruktan i detta land bland näringsidkarne för en uppsägning
af erhållna lånebiträden är större än deras tillfredsställelse
öfver en utsigt att kunna erhålla ökade lån, emedan en hvar
hellre försakar en fördel, som han icke äger, än mister någon,
som han redan åtnjuter. Fruktan att nödgas återbetala
de gamla lånen uppväges således icke af hoppet om någon
andel i de nya, och således har delta förslag visserligen
icke den glädjande verkan på allmänheten, som mången torde
föreställa sig. Under de enskilda öfverläggningar, som vi
öfvervarit, hafva vi hört farhågor yttras för de uppsägningar,
som af förslaget kunde följa och hvilkas möjliga behöflighet
BancoUtsk. äfven förutsett. Jag befarar dessutom, att
den uppgifna proportionens noggranna vidmaglhållande skulle
i verkställigheten blifva alltför svår för Bancofullmägtige.
För att kunna bedöma, huruvida tillgångarna medgåfve nya
låns beviljande, borde Fullmägtige vid. hvarje tillfälle kunna
bestämdt beräkna förhållandet emellan Bankens silfvercassa
och utelöpande sedelstock, hvilket biefve alltför svårt, eller
ock ovisst. Man har äfven talat derom, att Bancofullmägtige
skulle bedöma rörelsens behof. Huru skola de väl kunna
det? Skulle det ske efter de låneansökningar, som göras,
så tror jag, på grund af den erfarenhet jag inhemtat äfven
såsom Bankofullmägtig, att näringarna ständigt skulle komma
att anses behöfva lånebiträden; och rättade Fullmägtige Sig
icke derefter, så vet jag ej, hvarpå de skulle grunda sitt bedömande
af rörelsens behof. Den proportion, som BancoUtsk.
utsatt, och hvars antagande jag tillstyrkt, innebar, att
silfvercassan skulle utgöra -§• af sedelstocken. Om man tilläte
Bancofullmägtige att utgifva så mycket nya sedlar, som,
med bibehållande af denna proportion, skulle kunna utfar
-
D «•» 24 J«li f. ni
-
das, sa hade man måhända redan gått för långt. Än värre
Liefve det, om man antoge TJtskts sednare förslag, att proportionen
endast måtte blifva såsom i till 3. Den nu befintliga
silfverlillgången i Banken bör visserligen minskas genom
den påkänning, som Banken vid ulvexlingens början får
vidkännas. Men som ingen kan beräkna huru stark denna
påkänning blifver, mäste alla beräkningar för närvarande rätta
sig efter den fond, som nu finnes. Med en silfvertillgång
af millioner r:dr silfverspecie skulle, efter proportionen af
2 till 5, kunna utfärdas sedlar till ett belopp af ungefär 4^
millioner r:dr b:co. R. o. Ad. finner, att denna summa med
9 millioner r:dr öfverstiger den sedelstock, som efter den
största beräkningen, eller den som gillades i går, verkligen
förefinnes. Antages nu proportionen af i till 3, skulle på
den silfverfond, som redau finnes, kunna utfärdas 52 millioner
r:dr b:co, eller 19 millioner r:dr b:co sedlar mera, än
som redan finnas, kunna på samma silfverfond sättas i omlopp.
Om R. St. besluta det, skall, enligt min öfvertygelse,
Bancostyrelsen hvarken få panter, som vore goda nog, eller
ens våga utfärda så mycket sedlar, utan att befara realisationens
undergång. Jag kan således icke tillstyrka ett förslag,
som dels i verkställigheten möter så mycken svårighet,
och dels är så äfventyrligt, att det skulle motarbeta realisationens
framgång och bestånd. Jag öfvergår derföre till deras
mening, som yrkat, att ett bestämdt silfverbelopp alltid
må bibehållas i Bankens hvalf till säkerhet derför, att den
vid sina sedlars uppvisande skall kunna inlösa dem. Men
på det ingen näringsidkare må frukta för att derigenom förlora
något af den lånerättighet, han hittills haft, skulle jag
vilja med detta stadgande förena det förslag, att R. St. måtte
vid denna, såsom vid föregående riksdagar, bestämdt utsätta,
huru många millioner tillhandahållas till utlåning åt
hvarje näringsgrens idkare, med bestämd försäkran, att dessa
millioner ej skola dem undandragas. Det är ej nu ögnablicket
att bestämma, huru mycket hvar och en bör få, utan
detta hörer till de sednare punkterna, och jag talar nu blott
om grundsatsen. Är man öfverens om den, så återstår frågan,
huru stor är den summa, som alltid bör finnas att i
Banken tillgå? Åtskilliga ledamöter hafva yttrat sig för 2
millioner gammalt specie, eller, efter i83o års myntfot, 5-Jmillioner
r:dr b:co; andra hafva yttrat sig för 2^- millioner
specie. För min del anser jag 3 millioner specie efter 1664
års myntfot, eller 8 millioner r:dr b:co efter i83o års myntfot,
vara behöfliga. Om man antager, att af inneliggande
silfverfonden, 17^ millioner r:dr b:co, skola g-J millioner vid
första påkänningen och under första åren möjligen utgå ur
Banken, vore följden deraf, att endast 8 millioner r:dr b:co
eller den summa af 3 millioner gammalt specie, sorn jag yrkat,
funnes qvar. Om deremot sedlar löpte ute såsom 3 till
i , eller 24 millioner r:dr b:co, och dertill lades de 9^ mil
-
92
Den Juli f. ra.
lionel-, som förmodades hafva utgått i silfver, vore rörelsecapitalet
detsamma som nu, och proportionen såsom i till
3 äfven iakttagen, ehuru under en annan förutsättning än
Utsk:s. Min öfvertygelse är, att ju större silfvercassa Banken
underhåller, blott den ej är större, än hvad behofvet synes
fordra, ju säkrare är Bancostyrelsen att icke behöfva använda
sina creditiv, för hvilket åtskilliga ledamöter yttrat
så stora farhågor; ty i samma mån som styrkan hos Banken
Ur större, blifva också försöken att förvissa sig om denna
styrka så mycket färre. Jag tror ock denna större summa
böra bestämmas derföre, att Bancostyrelsen må vidtaga anstalter
att få mera silfver förrän i det ögonblick, då sista
stvfvern utöfver den fastställda proportionen är utgången,
emedan man då måhända torde göra så mycket flera påkänningar.
Man bör äfven komma ihåg, att vår communication
med fasta landet ofta är stängd 4 månader af året,
då en hvar inom Riket Ur lika oförhindrad att uttaga silfver.
Man bör således icke heller genom för liten silfverfond
äfventyra den skada, som kunde uppkomma genom
stark påkänning under den årstid, då silfverinförseln är afskuren.
Min mening är således, att när bancofonden nedsjunkit
till 3 millioner, bör Bancostyrelsen vidtaga åtgärder
för att vidmagthålla silfvercassan, så att den åtminstone ej
sjönke under 2-£ millioner. Bancostyrelsen hade då million
att löpa på ifrån den tid, då silfret införskrefves, intill dess
det kunde inbekommas.
Jag har förut yttrat och jag förblifver vid den tanke,
som jemväl Frih. Gederström framställt, att Bankens krafter
böra ökas i samma mån, som rörelsen inom landet tilltager,
och Banken möjl. skulle behöfva vara förläggare åt flera eller
större näringsidkare. Det vore visserligen väl, om enskilda
bankassociationer uppstode, som gjorde detta Bankens
åliggande umbärligt; men så länge vi ej sett sådana, åtminstone
icke i större mått än de 2tne nuvarande, och då vi
veta, att privatbanken i Skåne redan skulle hafva upphört,
om icke dess ägare för hederns skull ville till octrojens slut
fortsätta en rörelse, som inbringar mindre vinst, än mödan
Ur värd, så tror jag, att det är bättre, att R. St. bygga på
den fasta grund, som finnes, än på den lösa sand, man vill
anskaffa. Då man vid en kommande riksdag sett, huruvida
sådana associationer lyckats, kan man, efter vunnen erfarenhet,
taga sina åtgärder. Nu skulle de endast på förmodanden
kunna grundas. Men huru skola Bankens fonder ökas?
frågar man. Jo, Banken har en årlig räntevinst, som betydligt
öfverstiger dess utgifter. Att denna vinst skall i begynnelsen
ansenligt minskas genom införskrifningar af silfver,
det tror jag nog; men jag tror äfven, att sedan rörelsen stadgat
sig, skall denna kostnad icke blifva stor. Om man för
hvarje år ville låta den räntevinst, sora i Banken influtit,
minska Bankens skuld, om den ingått i sedlar, eller skrin
-
Den 34 Juli f- m.
93
Jaggas, om den ingått i silfver, så skulle landets rörelsecapital
i samma mån förminskas, hvilket väl icke lärer vara
Ståndets mening. En del af dessa medel kunde antingen
användas till Riksg.contrs behof, på sätt jag förut, ehuru
med ringa bifall, yttrat, eller begagnas till utlåningar eller
creditiv för hypotheksföreningar m. m. d. I sednare fallet
ökades Bankens tillgångar, utan att sedelstocken eller 10-  relsecapitalet i samma mån förminskades. Ingenting skulle
jag anse vara olämpligare, än att ej begagna sig af creditiven,
utan i det stället, på sätt en ledamot yttrat, förklara,
att i det ögonblick, Bankens silfverfond sjönke under det minimum,
man kan komma att bestämma, B. St. borde sammankallas.
Detta skulle vara att så mycket som möjligt skada
Bankens credit och att borttaga allt förtroende till realisationens
bestånd; ty tror man ej, att hon skall vara åtminstone
i 5 år, och väntar man sig att vid första tillfälle,
som Bankens silfverfond nedsjunkit till minimum, få en ny
riksdag, så befarar jag, att våra göromål nu blifva alldeles
fruktlösa. Jag har också, likasom Gr. Frölich, velat föreslå
en annan redaction af 2 §. i stället för den, som finnes
i Utsk:s betänk.; men då jag hört så många ledamöter, på
hvilkas yttrande jag dels i anseende till deras erfarenhet och
dels i anseende till deras theoretiska kunskaper fäster mycken
vigt, begära ordet, förbehåller jag mig att efter deras
afhörande få framställa den redaction, som jag, enligt de
grunder jag uppgifvit, skulle anse lämpligast.
Hr Lagerhjelm: Den talare, som sökt att utveckla
och karakterisera Utsk:s förslag, har ställt det på medellinien
emellan de två ytterligheter, som vid denna och föregående
riksdagar sökt göra sig gällande i financeväg och
blifvit försvarade dels af dem, som anse hela realisationen
och Bankens ordnande endast vara en sterbhus-utredning,
och dels af dem, som anse intet qvantum af sedlar vara nog,
emedan de anse dem såsom i jorden nedlagda sädeskorn,
hvaraf en rik skörd skall uppväxa. Mellan dessa ytterligheter
har talaren placerat sig sjelf. Äfven jag önskar intaga
en sådan ställning och har sökt göra det vid de tvenne sistförflutna
riksdagarna. Hvilkendera af oss vid valet af sin
ståndpunkt varit lyckligare är likgiltigt, och det kan vara
nog, om R. St:s föreskrifter och de beslut, som fattas, komma
att framdeles anses såsom det rätta och bästa. Men
hvad som vore i sin ordning att öfvertänka är, hvaruti denna
medelväg består. Vi äro alla ense om, att Bankens första
function är att göra rätt för sig, och alla äro ense om,
att den sedermera bör äfven sträcka ett understöd till Rikets
näringar. Sådan har R. St:s mening alltid varit. Men
om Banken, under det att den fullgör sina förbindelser och
således allt mer och mer förvärfvar sig förtroende, äger
magt att lemna lån till näringarna, uppkommer frågan, hvilket
utlåningssätt är det bästa? Det är naturligt, attoni Ban
-
91
Den 24 Juli f. tfi. 1
ken kan gifva dessa lån samma natur, sorn den gifvit sina
egna sedlar, att nemi. vara ställda på silfver eller metallisk
valuta, så vore sådant bäst. Derföre blef vid sista riksdagen
beslutadt, att Banken ägde belåna metalliska effecter,
och jag är öfverlygad, att man äfven nu skall finna, att en
sådan belåning är det bästa och säkraste medlet att understödja
näringarna. BancoUtsk. har jemväl medgifvit en så
beskaffad förökning af sedelstocken, som kan uppkomma
genom lån på exportabla effecter och understöd till sådana
associationer, som hafva till föremål belåning af spannmål.
Det är första gången, jag ser en allmän opinion uttrycka sig
till förmån för spannmålsbelåningen, — en sak, som jag anser
vara bland de vigtigaste för såväl Banken som landet. Jag
är således, så vidt jag förstår, af samma tanke med den
värde talaren, som talat om näringarnas behof af understöd;
men då det åligger oss att hufvudsakligen fästa oss vid den
punkt, sorn är i fråga, skall jag nu uppskjuta alla vidare
detailler i denna fråga. Jag ber likväl att få upptaga en
anmärkning, sorn af samma talare blifvit riktad emot mitt
förra anförande. Jag har yttrat, att. Bankens sedlar hos oss
aro enda rörelsecapitalet. Detta kan ej så fattas, som skulle
den privata assigneringen helt och hållet vara öfversedd;
men jemnför man förhållandet i Sverige med förhållandet i
andra länder, t. ex. England, så finnér man en betydlig
skillnad, och det är den jag omtalat, och det anser jag vara
det karakteristiska för Sverige, att den största synliga
penninge-transactionen sker genom Bankens sedlar. För ingen
kan det dock vara obekant, att den största delen af
rörelsen uppgöres medelst räkning man och man emellan.
Samma värde talare har äfven yttrat, att den oro, som jag
föreställt mig skulle uppkomma, i händelse Bancostyrelsen
vore nödsakad att förstärka Bankens silfverfond till återställande
af en viss proportion, skulle lika säkert uppkomma
genom dylika åtgärder till bibehållande af det silfverqvantum,
som, efter min tanka, borde vara minimum af Bankens
cassa. Vid denna punkt önskade jag att få framställa en
ganska enkel beräkning. Sedelstocken utgör nu, efter de sista
uppgifterna, 33J millioner r:dr. Jag förmodar, att Utskrs
förslag att belåna exportabla effecter vinner bifall. Låt belåningen
uppgå till 44 millioner, så skall sedelstocken växa
till 38 millioner. Jag föreställer mig, att 8 millioner deraf
skola blifva invexlade. Då återstår en sedelstock af 3o millioner
och en cassa af 9-4 millioner, och således är redan
förhållandet 1 till 3 öfverskridet, emedan dertill fordrades,
att metalliska cassan vore 10 millioner, då sedelstocken är
3o millioner. Om deremot det vore stadgadt, att ingen åtgärd
till fondens förstärkande å styrelsens sida skall vidtagas,
förrän den nedsjunkit till 2 eller 2million, finner
man, att en betydlig skillnad i förhållandet skulle uppkomma.
Enligt nyss uppgifna beräkning skulle, i fall Utskäs föl
-
Dth 24 Juli f. hi.
»5
slag Liefve aWtaget, Bancostyrelsen, dä cassan ännu uppgingc
lill nära 4 millioner, nödgas anskafFa silfver, enär 10 millioner
r:dr b:co motsvara 3| millioner i silfver. Skulle åter
minimicassan bestämmas tili 2 millioner r:dr silfver, så skulle
12 millioner i sedlar kunna invexlas, innan styrelsen nödgades
inträda i denna verksamhet för att anskaffa silfver, som
skall väcka uppmärksamhet i hela Riket. Man har föreslagit
alt successivt öka silfverfonden med 100,000 r:dr om
året, och å en annan sida vill man gå in i en stor ökning
af sedelstocken, och anser industrien icke kunna vara belåten,
utan att realisationen förenas med en sedelemission.
Jag tror, att båda dessa frågor äro för tidigt väckta. Jag
önskade, att man ville stadga ett minimum intill nästa riksdag
och då bestämma, huruvida någon successiv ökning bör
aga rum. Med hänseende till Bankens grundfond är Bankens
vexlingsförmåga satt utom allt tvifvel. Enligt min tanke
är det för tidigt att nu ingå i de yttersta detailler 0111 det
understöd, som Banken må äga i sin förmåga att gifva åt
näringarna. Låtom nästa Ständer göra något. De komma att
Lafva några års längre erfarenhet än vi, och en erfarenhet,
som blifvit samlad, under det Banken fullgjort sin bestämmelse.
Den erfarenhet, vi äga, är af motsatt beskaffenhet,
och jag frågar, hvilkendera erfarenheten, antingen den, sorn
man vunnit under det Banken fullgjort sina functiouer, eller
då den icke gjort det. Jag skulle derföre tro, att kommande
Ständer blifva mera behöriga än vi att bedöma, i
hvad mån Bankens ställning kan tillåta, att den sträcker en
.hjelpsam hand åt näringarna.
Hr Cederschjöld: Några värda talare hafva menat,
att minimum af Bankens silfvercassa borde vara någorlunda
stort för att betaga all oro i landet. Men jag får
erinra, att det finnes mer än ett slags oro i afseende på
denna cassa, nemi. icke blott fruktan för dess uttömning,
utan äfven fruktan för medlen till denna olyckas förekommande;
och det är detta sednare slags oro, jag fruktår mest.
De åtgärder, som Banken skall vidtaga för att vidmagthålla
en viss proportion eller för att hindra cassan att sjunka under
ett visst minimum, nemi. att Banken skall börja försälja
sina statsobligationer, inköpa silfver, indraga lån etc., dessa
åtgärder skola helt visst sprida en sannare och varaktigare
oro än den, som endast enfaldigt folk kan hafva, att hela
den reella fonden kan taga slut, hvilken oro jag tror snart
skall förgå af sig sjelf. Derföre, ju senare den tidpunkten
infaller, då Bancostyrelsen skall nödgas vidtaga dessa åtgärder,
desto lugnare tror jag, att allmänheten skall blifva, just
emedan sådana olyckor i detta fall icke åtminstone så snart
skola inträffa. En värd talare har yrkat, att Bankens fond
måtte ökas årligen med 100,000 r:dr> En annan värd talare
har ej allenast bestridt detta, utan har t. o. 111. tyckts
antyda, att fonden alldeles icke skulle få ökas. Jag anser
Den a4 Juli f. ra.
Bancsotyreisen icke böra med konst hvarken söka befordra
eller förhindra fondens förökande. Om handeln och näringarna
tilltaga, är klart, att silfver insattes emot sedlar och
att sålunda Bankens fond icke kan annat än ökas. Men jag
förstår knappt, huru man genom konst skulle kunna med
varaktighet öka bankens silfverfond; försöket skulle åtminstone
helt visst blifva olyckligt. En värd talare har upplyst,
hvad jag redan förut funnit, att ändamålet med proportionen
emellan Bankens silfverfond och utelöpande sedelmassa
ej var blott att betrygga vexlingens fortgång, utan
fastmera att sätta Bancostyrelsen i tillfälle att efter näringarnas
behof öka rörelsecapitalet. Jag fann ganska lätt, att
det var detta, som låg till grund för hela förslaget om denna
proportion, och jag får säga, att det just var detta, som mest
skrämde mig för denna proportion. Den afser ett godtyckligt
ökande af sedelstocken; men hvad var orsaken till Bankens
olycka, om icke den, att sedelstocken blef 1808 och
1809 godtyckligen ökad? Och af alla åtgärder, som alltsedan
1815 års riksdag blifvit vidtagna för att bereda en möjlighet
till Bankens reglerande, har den första och förnämsta
varit att icke vidare godtyckligt öka sedelstocken. Men vore
det då skäl, att nu, då vi vilja öppna bancoluckan till vexling,
stadga, att vi återigen skola börja öka sedelstocken och
sålunda börja realisationen med samma fel, som varit orsaken
till luckans igenstängning? Det är således i min tanke
alldeles nödvändigt att stadga, det icke några nya sedlar få
utgifvas godtyckligt eller med annat vilkor än emot silfver,
som insattes i Banken. Men hvad har Utsk. gjort i afseende
på silfvers anskaffande? Jo, det har föreslagit, att då coursen
faller under pari, skall silfver uppköpas under vilkor, att
priset å silfver ej med mer än transportkostnaden får öfverstiga
vexlingsgrunden. Men då coursen är under pari, är intet
behof af silfveruppköp för Banken, ty då är derstädes
ingen efterfrågan. Uppköpet skulle således endast hindra coursen
att falla ytterligare 4^5 skillingar, eller så mycket under
pari, att silfver kunde med vinst införas och utan Bancostyrelsens
omsorg inströmma i Banken. Sålunda skulle hela
denna åtgärd endast vara att hindra coursens fallande. Men
hvad är meningen nied en realisation, om icke den, att coursen
skall erhålla full frihet att antingen stiga eller falla omkring
5 sk. öfver eller under pari. Jag tror derföre, att
man bör i detta afseende vara fullkomligen passiv och låta
näringarna hafva sin jemna gång. Behöfva de ett större rörelsecapital,
så inkommer silfver af sig sjelf; och minskas detta
deras behof, så strömmar något silfver ut, och dermed är
balancen jemnad. En värd talare har sagt, att åtgärderna
till proportionens vidmagthållande böra tagas så tidigt som
möjligt. Jag har förut sökt vederlägga det och visat, att
de» vore desto bättre, ju senare de blefve vidtagna, och
der
-
Den i!\ Juli f. m.
97
derföre Tille jag helst hafva sådana villkor stadgade, alt dessa
åtgärder aldrig hehöfde vidtagas.
En värd talare har frågat, hvad Bancofullmägtige skola
göra, sedan Bankens cassa nedsjunkit till minimum. Jag får
erinra, att svaret derpå finnes i de följande punkterna af
TJtsk:s betänk.; ty der får man se, hvad som skall göras,
nemi. att Fullmägtige äga anlita creditiver m. m. d. Samma
värde talare har sagt, att man icke borde tala om creditiv
för Bancostyrelsen, och att det vore en skam, att R.
St. skulle anlita utländska capitalister för att göra realisationen;
hvaremot talaren trott, att R. St. borde förse Bancostyrelsen
med tillräckliga egna medel dertill. Men jag får
erinra, att först och främst finnas 'u8a andra medel dertill
än silfver, och man må gifva Bancostyrelsen aldrig sä säkra
hypotliek i fastigheter o. d., så äro de af intet värde i bancoluckan,
hvarest gäller endast silfver; och då detta ej kan
fås annorstädes, anser jag ej för skam att derom anlita utländningar.
Jag har aldrig hört, att det räknats de största
Europeiska magter till skam, att de begagnat utländningars
capitaler för alt bekriga sina grannar; och då måtte det väl
ännu mindre vara skam för Sverige att anlita sådana för
det nu ifrågavarande, vida ädlare ändamålet. En värd talare
liar klandrat den af Utsk. föreslagna proportion och yrkat,
att minimum af Bankens cassa skulle utsättas till 3 millioner
r:dr specie. Men som talaren sjelf uträknat och bevisat, att
proportionen af x till 3 är lika med ett minimum af 3 millioner,
synes mig, att han vederlagt sig sjelf. Dessutom anser
jag icke hans påstående riktigt, att ju större minimum
vore, desto mindre skulle påkänningen blifva. Om någon
påkänning blifver i Banken, är det helt visst icke af fruktan,
att minimum skulle vara för litet, helst när allmänheten
får upplysning derom, att samma lagstiftande magt, som
bestämt detta minimum, tillika stadgat, huru cassan skall
förstärkas, då hon nedsjunkit till detta minimum. Jag kan
derföre icke annat tro, än att bäst vore att utsätta minimum
till i millioner r:dr specie, och får således föreslå följande
redaction af 2:a punkten: "att Bankens metalliska cas"sa
ej må sjunka under 2 millioner r:dr specie."
Hr Lefren, Joh. Pehr: Då jag haft äran att blifva
vald till en af detta Stånds ledamöter i BancoUtsk., har jag,
tvärtemot hvad någon såsom oformligt anmärkt, viii detta
tillfälle ansett min pligt vara att först höra, hvad man har
att anmärka mot Utsk:s förslag, och sedan tala. Om jag
skulle följt en motsatt gång, skulle jag ej kunnat göra annat
än taga TJtsk:s betänk, i hand och uppläsa det från början
till slut, hvarmed R. o. Ad. lärer varit föga belåten.
Ku kan jag inskränka mig till en kort framställning af de
åsigter, som här blifvit yttrade. Jag ber att få gå litet längre
tillbaka; me'n jag skall bjuda till att i alla lall vara kort,
io H, ij
Den a4 Juli f. m.
så vida ämnets beskaffenhet sådant tillåter. II. o. Ad. täcktes
draga sig till minnes, huru tänkesättet yttrade sig vid
riksdagens början. Åtskilliga ledamöter kommo hit, uppskrämda
för realisationens verkställande på den grund, att
de fruktade, att silfverfonden icke vore tillräcklig. Andia
åter uppkoramo uppskrämda af den föreställning, alt realisationen,
äfven örn den hade bestånd, skulle medföra ett
strypsystem för näringarna. Dessa tvenne motsatta tänkesätt
sökte då göra sig gällande och uttalade sig bestämdt såväl
under öfverläggningarna i Utsk., som vid ätevremissen af
Utskrs första betank. i ämnet. Utsk. har ej kunnat undgå
att vid sina öfverläggningar såsom en ledning för Utsk. uppfatta
inre beskaffenheten af dessa motsatta åsigter. Då har
det varit naturligt, att Utsk. borde göra sig redo för, från
hvilken grund dessa särskilda åsigter kunde härleda sig. Utsk.
har naturligtvis funnit enklaste grunden ligga deri, att Banken
är sammansatt af 2:ne hufvudsakliga elementer, då den
dels ar vexelbank och dels lånebank. Vore 11. St:s Bank
icke sammansatt af dessa hufvudsakligen olika elementer,
skulle dessa frågor, sorn i dag förevarit, ej vara så svåra att
reda. Men nu är förhållandet sådant det är, och den practiska
mannen måste derifrån utgå. När jag således tager i
öfvervägande åtskilliga talares opinioner, som yttrat sig i
tendens att försäkra realisationens bestånd såsom hufvudsak,
uti hvilken mening jag är böjd att instämma under vissa vilkor,
som jag framdeles skall framställa, kan jag icke undgå
göra den anmärkning, att dessa Hrr fästat sig vid vexelbanksfunctionerna.
Då jag återigen betraktar de andras åsigter,
som tänka på rörelsecapitalets förökande i samma mån,
som näringarna gifva tillkänna ett större behof, kan jag icke
undgå att fästa uppmärksamhet derpå, att dessa Hrr i hufvudsaklig
mån fastat sig vid lånebanksfunetionerna. Denna
karakteristik visar oss på eria sidan det så ofta omtalade
strypsystemet och på den andra sidan ett system af sedelemissioner
utan motsvarande valuta. Utsk., som ständigt bort
bålla sig för ögonen dessa Bankens dubbla functioner, har
måst afse vexelbanken såsom hufvudsak, emedan pligten är
på den sidan; ty Banken är pligtig att hålla utvexlingen vid
magt och kan icke för näringarnas understödjande våga sitt
sjelfbestånd, utan endast afstå något af sina rättigheter. Begäret
att med lån biträda näringarna kan således icke moderera
åliggandet för Banken att göra folket rätt i bancoluckan.
BancoUtskts system ligger, efter njitt förmenande, midtemellan
dessa tvenne ytterligheter i åsigter, och jag hoppas,
att detta skall finnas af hvar och en, som med uppmärksamhet
följt discussionen samt läst Utsk:s förra och nu förevar.
betänk.; ty det medium, som Utsk. föreslagit, är icke
taget på måfå, utan ett medium, som häller stånd håde emot
dem, som yrka endast oafbruten vexling, och dem, sorn begära,
att Banken i låneväg skall biträda näringarna.
Den 24 Juli f. m.
99
Efter denna allmänna framställning öfvergår jag tillden
nu förevar, frågan. Om man skulle säga med några ledamöter,
att Bankens silfvercassa skall bestämmas till en viss
qvantitet silfver, den må utgöra 2, 24 eller 3 millioner, såsom
af olika talare blifvit föreslaget, och å andra sidan icke
medgaf Bancostyrelsen rättighet att, om hon också skulle
kunna skaffa sig silfver till betydligare belopp, än nu finnes
i Banken, utställa någon ny sedel i creditväg, så skulle man
närma sig till deras åsigter, som beräknat, att Banken skall
hopa en silfvermassa, som sålunda skulle ligga död i Banken.
Skulle man åter medgifva creditivers utställande för
näringarnas behof, så skulle man gå Utsk.vs förslag till mötes;
men jag tror, att detta icke är dessa Hrr:s mening, åtminstone
har en af dem, Hr v. Hartmansdorff, bestämdt
sagt, att han ej ville någon förökning af lånen intill nästa
riksdag. Medgifver man åter en viss proportion, på sätt
Utsk. föreslagit, med rättighet för Bancostyrelsen att i creditiv-väg
utställa nya sedlar, så vidt det kan ske med bibehållande
af den stadgade proportionen, har man gått näringarna
till mötes, utan att förnärma vexelbankens functioner,
sorn alltid upprätthållas genom rättigheten att bereda
sig creditiver och belåna sina liypotheker af alla slag. När
det nu blifver fråga om, hvilken proportion är den rätta, antingen
2 till 5, 1 till 4) eller r till 5, så finna de Hrr, som
äro skarpa i frågan om att biträda näringarna och som äro
mycket måna om vexelbankens functioner, att siffran bör
hållas hög, emedan då blifver mindre latitud för sedlars utställande.
De vilja således hellre gå tillbaka till den förra
af Utsk. föreslagna proportionen af 2 till 5, än antaga den,
Utsk. nu tillstyrkt. De Hrr åter, som yrka sedelemissioner
till näringarnas biträde, äro interesserade af proportionens
nedsättande till 1 till 4? eller 1 till 5, i stöllet för 1 till 3,
emedan latituden då blifver större. När 1111 förhållandet är
sådant, blifver följden, att alla de, som med BancoUtsk.
vilja gå medelvägen, måste, i händelse någondera af dessa
ytterligheter söka göra sig gällande, kasta sig på andra sidan
för att göra motvigt. Jag hor till dem, som egentligen
ifra för vexlingen och frukta, att man kan gå för långt i
nitet för näringarna. Jag har låtit tala vid mig uti mycket;
men jag hör till dem, som gå öfver till Hr Cederschjöld eller
Hr v. Hartmansdorff, i fall den motsatta sidan vill taga
hol t alla restrictioner och lemna fritt för Bancostyrelsen att,
efter dess supposition om näringarnas behof, utsläppa nya
sedlar; ty de personer, som vilja iakttaga försigtighet, hafva
icke någon annan utväg, än att ställa sig på Hr v. Hartmansdorifs
sida, i fall man ej vill antaga Utskts förslag.
Skulle man återigen söka en ytterligare utväg emellan dessa
tvenne satser, kunde den finnas deri, att man antoge proportionen
1 till 3, eller 1 till 4 ' fråga om den tid, då Banken
skall vidtaga åtgärder till cassans förstärkande, men der
-
100
D c n 24 Juli f- ni.
jemte bestämde proportionen såsom 2 till 5 ifråga om de
nya creditiverna. Detta är ett förlikande förslag, som uti
a:ne siffror uttrycker de tvenne olika ideer, som ligga till
grund för den af Utsk. föreslagna proportionen 1 till 3. Vill
man söka säkerhet på ena sidan mot sedelemissioner, höiman
gå till proportionen 2 till 5; och vill man icke för hastigt
förstärka Bankens metalliska cassa, bör man nedsätta
proportionen 1 till 3 till 1 till 4 såsom den punkt, då creditiverna
först skola anlitas. Jag tror inig icke böra vara
vidlyftigare, men ber att få framställa 2:ne speciella punkter,
sorn af vissa talare blifvit vidrörda. Man säger, att allmänheten
skulle vara mera tillfredsställd, om den visste, att
Banken hade ett visst qvantum silfver, än om en proportion
Liefve stadgad. Jag tror tvärtom. De, som utgöra största
antalet af Svenska medborgare, äfvensom de, hvilka vistas
utom Sverige, hafva icke förmåga att jemn föra Bankens särskilda
lånerörelses förhållande till miuimifonden. De kunna
falla på den misstanka, att lånerörelsen kanske blifvit utsträckt,
under det fonden i allmänhet icke är större. Men
om en proportion blifver stadgad, veta de, att, ehuru stor
lånerörelsen än må vara, metalliska cassan dock alltid motsvarar
L af sedelstocken, emedan bancolagen fordrar ett sådant
förhållande. När det således blifver fråga om att tillfredsställa
den stora massan af allmänheten i afseende på
Bankens ställning, synes mig, att den bör vara lättare tranquiliserad
genom kännedomen, att en viss proportion mellan
silfver och sedlar existerar, än derigenom, att en viss silf—
vercassa alltid finnes. Hvad återigen beträffar frågan att utsträcka
crediten, så kan det icke nekas, att det är ett sätt
att få penningar i landet för godt köp; ty posito, att näringarna
skulle behöfva 1 million r:dr, och att man icke hade
rättighet att utställa denna million i sedlar med annat
vilkor, än att man lade in i Bankens hvalf 1 million i silfver,
så skulle denna för näringarna behöfliga 1 million kosta
landet 1 hel million i silfver, hvilken man nödgades införskaffa
genom vexelköp. Skulle man åter tillåta Banken
att, emot det att der deponeras 333,333 r:dr t6 sk. i silfver,
utgifva 1 million i papper, skulle ju näringarna insupa denna
million med mindre uppoffring för landet och reella cassans
bibehållande i samma förhållande till sedelstocken. Jag
tror, att man icke bör hindra rörelsecapitalets ökande på
sådant sätt, ty här får man icke säga, att förut begångna
missbruk böra förmå oss att frångå det sanna af saken. Bancostyelsen
måste veta, när de skola kunna uti creditivväg
släppa ut medel; men deras händer böra icke vara bundna,
så att man tvingar landet att i Banken nedsätta silfver för
hela den summa, hvarmed rörelsecapitalet ökas.
H. Ex.'Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
kommer att fortsättas kl. 6 i eftermiddag.
Den 24 Juli f. m.
101
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag får
först framställa en reflection i anledn. af hvad här blifvit
yttradt, rör:de vårt sätt att öfverlägga i detta vigtiga och
vidt omfattande ämne, hvilket sätt blifvit jemnfördt med
bruket i andra länder. Det är brukligt i andia länder, att
först talas om hela det ämne, som är före, och ingen äger
rätt att mer än en gång yttra sig derom; men derefter häfver
ämnet punktvis föredraget för att sedermera genom votering
afgöras i sin helhet. Detta borttager visserligen mycken
tid, men ämnet blifver deremot grundligare behandkult;
och jag tror, att våra former icke lägga något hinder emot
att på samma sätt förfara. Det ifrågavar. ämnet är af en
ganska stor omfattning i afseende på vår Banks ställning,
och den, som har den mest utsträckta både practiska och
theoretiska kännedom om, huru en enskild bank bör förvaltas,
kommer dock till korta vid bedömandet af huru vår
Bank bör inrättas och styras, emedan vår Bank hittills och
kanske för en längre tid utgifver det enda gällande myntet
i landet. Uti intet annat land i verlden hafva, oaktadt alla
de exempel, som här blifvit åberopade, »Statsmagterna genom
låne-anstalter gjort så mycket för näringarna sorn här.
Öfverallt annorstädes har det blifvit lemnadt till det enskilda
interesset, capitalinteresset på ena sidan och näringsinteresset
på den andra. Af andra, vare sig stats- eller privatbanker,
hafva sådana lån blifvit lemnade endast såvida de
varit förenade med actieägarnes egna interesse, och det är
meningen med accumulerade capital i landet alt nedsätta
räntan och sålunda gifva lif åt näringarna. Hos oss har
man gått en annan motsatt väg. Man har trott, att genom
rörelsecapitalets förökande man skulle kunna sprida lif uti
rörelsen, och följden af i sådant ändamål vidtagna åtgärder
har varit, att myntet fallit i värde och hela rörelsecapita let
icke blifvit mera värdt än förut, men med den stora skillnad,
att de förut utlånade capitalerna genom myntförsämringen
blefvo minskade och således ej kunde fylla ändamålet.
Bancoförordningarna visa, huru man sökt att lätta lånerörelsen
och nedsätta räntan genom konstlade medel, hvartill
sista steget gjordes vid 1823 års riksdag. Det är på detta
sätt vi fortskridit, utan att tänka på cassans förstärkning
och det abderitiska deri, att de lånebehöfvande kallade dessa
sedelemissioner en förökning af cassorna, fastän det var
tydligt, att cassan, i proportion till myntets högre värde,
kunnat lemna större låneunderstöd.
Det har blifvit nämndt af en värd talare, Gr. Frölich,
att i denna punkt borde stadgas, att när en viss summa fixerades,
och emedan det vore en skam för nationen att bestämma
en credits öppnande på andra länder, borde Bancostyrelsen
ej tillåtas att annorlunda än genom köp förstärka
metalliska cassan. Jag kan icke förneka, alt ett sådant yttrande
syntes mig nästan löjligt; ty örn begagnandet af cre
-
Den 24 Juli f. m.
ditiv på utrikes ort vore en skam för nationen, mäste äfven
inköp af silfver från främmande land vara skamligt, och äfven
i andra länder, der handelsställningen är god, inköpes
silfver från främmande länder, hvarest det kan fås för bättre
köp.
Man har ytterligare föreslagit, att sedan man bestämt en
minimisumma, hvilken dock icke uppgifvits till bestämdt belopp,
och cassan hade sjunkit under denna summa, borde
Bankens principaler sammankallas, likasom det sker i andra
länder, för att deröfver döma och taga beslut. Jag får dock
fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på den stora skillnad emellan
andra bankers och R. St:s Banks principaler, den nemi.,
att i en annan Bank har en och hvar af principalerna interesse
af upprätthållandet af Bankens sedelvärde; och jag lemnar
till Herrarna att bedöma, om förhållandet är sådant här,
om icke R. St. sjelfva sökt att förstöra sedelvärdet. Men äfven
de enskildas interesse, som vore skuldöfverhopade, skulle
vara för sedel värdets försämring, emedan de derigenom
kunde med så mycket mindre återbetala sina skulder. Jag
vill härmed icke säga, att ett sådant enskildt interesse inom
Representationen skall göra sig gällande emot den moraliska
känslan, utan jag har blott velat visa den ofantliga skillnaden
emellan principalerna för denna och andra banker. Yi
hafva äfven inom landet sett en art privatbank i Malmö discont,
derest en del actieägare af okunnighet, och andra för
att skörda, medan skördas kunde, och sedan sälja sina actier,
bedref sin rörelse så, att den gick öfverända, och att Ständerna,
för att ej sätta en hel provins i förlägenhet, måste
taga dem under armarna.
I den punkt, sorn nu är föredragen och som man egentligen
mäste hålla sig vid, stadgas endast om den proportion,
som hör vara emellan sedelstocken och den reella fonden,
och den har här blifvit föreslagen såsom 1 till 3, d. v. s. i
afseende på närvar, sedelstock, svarande mot 3 millioner v:dl‘
i silfver. Jag anser, att om äfven en lindrigare proportion
antages för att derigenom sätta Banken i mindre oro och
lugna allmänheten för farhågan, att vi snart skola komma
till den svåra punkten, och sålunda t. ex. proportionen 1 till
4, eller också ett minimum af 2^ million, stadgas, så vore i
hvardera fallet lika mycken säkerhet för realisationens bestånd.
Jag beder Herrarna äfven fästa sin uppmärksamhet
dervid, att realisationens bestånd ingalunda är beroende på
den arithmetiska beräkning, som BancoUtsk. framställt, eller
uppå dess modifierande i mer eller mindre grad, ty den stora
omständighet, som verkar på realisationens bestånd, är
handelsställningen; och när, på sätt Gr. Frölich föreslagit,
R. St. blifvit sammankallade i anseende till reella fondens
sjunkning, hvad skulle väl Ständerna då göra? Hvad kunde
de väl göra annat, än de nu komma i tillfälle att göra, då
frågan om tullsystemet förekommer? Det är derpå, som
Den a4 Juli f- m.
realisationens bestånd hvilar, äfvensom på näringarnas uppblomstrande
inom landet. För min del tror jag derföre, på
sätt som Hr Lefre'n nyligen föreslagit, att man alltför väl
kunde här utsätta en proportion såsom i till 4, eller en
minimisumma af 2-| millioner, men att någon vidare utgifning
af sedlar utöfver d<-t belopp, hvartill sedelstocken nu
är beräknad, icke bör ifrågakomma, förrän proportionen 5
till 8 emellan silfver och sedlar uppkommer, dock alltid
med bibehållande af hvad som i n:te punkten stadgadt
linnes.
Hr Nordenanckar: Det torde förefalla mången underligt,
att jag, såsom ledamot af BancoUtsk., nästan i hvarje
punkt är af olika tanke med Utsk.; men för dem, som fäst
någon uppmärksamhet vid min reservation, torde synas, att
jag fullgjort min pligt att afven inom Utsk. uttala min opinion.
Innan man ingår i pröfning af de garantier, sorn
Utsk. framställt, är det angelaget att göra sig reda för den
styrka, Banken äger att påräkna. Jag kan icke undgå att
öppet erkänna, att jag anser vår Bank vara svag i anseende
till de capitaler, den ager att tillgå, svag i anseende till allmänna
opinionen och svag i anseende till dess lånerörelse.
Under sådana förb Handen är det angelaget, att R. St. eller
Statsmagterna fullkomligt och i laglig form erkänna sin skyldighet
att suppf era hvad sorn i säkerhet kan brista. Det
ar på eli sådant erkänn .0 de, so a. en statsbanks credit ytterst
mäste hvila Ja ; kan deicaici ann t ä't ogilla de
garantier, >1 varpå Utsk. grundat «> ,ppet oin realisationens
bestånd och landets lugn. Jag anser nemi. de garantier,
som omnämnas i punkterna 2 t. o. m. 10, vara alltför svåra
att iakttaga, såsom bindande händerna på Fullmägtige.
Jag anser dem vara oroande för landet, emedan de förespegla
sedelindragning och iåneuedsättning. Jag anser dem
vara stridande emot den i landet högt uttalade opinionen
mot möjlig skuldsättning. Jag anser dem vidare vara kostsamma,
emedan de förutsätta en utländsk skuldsättning emot
ränta, då det kunde vara möjligt att så ordna Banken, att
den kunde vara tryggad genom Sveriges egna tillgångar.
Jag anser slutligen garantierna icke vara tillgängliga, och det
är redan upplyst af aktningsvärda personer, som känna ifrågavar.
förhållanden, att de creditiver, hvarpå realisationen i
första rummet synes hvila, torde blifva svåra att erhålla,
hvarförutan de, enligt min tanka, misscreditera Banken. Under
dessa allmänna åsigter kan jag icke annat än med största
tillfredsställelse understödja det förslag, Gr. Frölich framställt,
att nemi. Riksg.cont. med sina förbindelser må understödja
Banken, hvarigenom vi komma ifrån alla dessa konstlade
garantier, som icke innebära tillräcklig säkerhet. Jag
gör det så mycket hellre, som i och med detsamma blifvit
uttaladt det i min tanka enda rätta medlet, hvarigenom landets
industri skall lifvas; ty jag anser detta endast kunna ske
Den 24 Juli f. m.
genom en ändrad lånerörelse och privata bänt associationers
uppkomst. Jag instämmer således äfven iden åsigt, som yttrat
sig emot utsträckning af Bankens rörelse. En värd ledamot,
Hr Lefren, har sagt, att han ansåg den silfvermassa
ligga död, som i Banken accumulerades, utan att Bankens
lånerörelse utsträcktes, och han anser vidare, att det vore en
kostsam uppoffring för landet att köpa silfver, utan att i
motsvarande mån öka sedelstocken. Jag är af en motsatt
tanke. Jag anser skäligt afseende på myntvärdets fullkomliga
betryggande icke kunna för dyrt köpas. Jag anser nödvändigt
för landets industri och handel, att Banken så consolideras,
att den äfven under svåra conjuncturer kantrygga
landets behof och icke behöfva genast tänka endast på sitt
eget sjelfbestånd. Angående de så mycket omtalade creditiverna
får jag yttra, att jag anser det begrepp, som i TJtsk:s
betänk, derom finnes uttryckt, vara alldeles oriktigt. Banken
bör icke stödjas på hoppet om sådana utländska lån,
utan på sin egen kraft. I det skick, de här äro framställda,
borde de kallas utländska lån, och det anser jag Banken
icke behöfva. Men deremot anser jag det vara högst principenligt,
att Bancofullmägtige berättigas att negociera ett
utländskt creditiv i dess sanna betydelse. Då jag betänker
vårt aflägsna läge, huru lätt våra communicationer med continenten
kunna blifva afbrutna, och möjligheten för den enskilda
speculationen att under en sådan ställning uppdrifva
coursen till 134- å 136 sk., anser jag det vara nyttigt, att
Banken under sådana förhållanden äger ett creditiv för att
draga vexlar, helst hvarje sådan enskild speculation, efter
det comnmnicationen åter blifvit öppnad, måste återfalla på
Banken, hvilket vore sä mycket farligare, om BancofuIImägtiges
åtgärder blefve begränsade genom så bestämda föreskrifter,
som dem Utsk. föreslagit. Det är deremot en annan
punkt af Gr. Frölichs förslag, hvari jag icke kan instämma,
nemi. ang:de utsättandet af ett minimum. Jag har
förut yttrat orsaken till min motsatta tanka i detta fall,
men då Ilr Gr. gjort det tillägg, att R. St., i fall silfverfonden
skulle sjunka under det föreslagna minimum, borde
sammankallas, kan jag icke underlåta att fästa uppmärksamhet
på vådan af en sådan princips antagande. Det förefaller
mig möjligt, att cassan kunde nedsjunka under detta minimum,
då betydliga silfverlefveranser vore nära att inkomma
i Banken. Det skulle då vara illa beräknadt att genom en
sådan föreskrifts stränga ordalydelse tvinga Fullmägtige att
begära Ständernas sammankallande. Det skulle vidare vara
farligt ur den synpunkt, att enskilda interessen af politiska
skäl kunde önska en riksdag; och det vore då ganska lätt
att göra en påkänning i Banken, som skulle tvinga Fullmägtige
att göra anmälan om behofvet af en riksdags sammankallande.
K. M. kunde visserligen fatta det beslut att
lik
-
Den jj Juli f. ni.
likväl icke som manke Ila Ständerna; men ja» hemställer dock,
hvad inflytande en sådan anmälan skulle äga på allmänna
opinionen, enär man derigenom hade uttryckt, att realisationens
bestånd vore i fara, och dertill kom, att man ej kunde
förvänta förlägenhetens afhjelpande genom R. St:s sammankallande.
Hr Tham, Wolrath: Icke öfverensstämmer det med
min förmåga, och jag tror ej, att det skulle tjena till något
att ingå i en theoretisk afhandling om R. St:s och andra
banker. Jag skall derföre söka att endast helt enkelt
och kort framställa mina tankar öfver 2:dra punkten eller
den fråga, som nu är under öfverläggning. Vid denna
punkt har jag hört ett nytt förslag sättas i fråga, att man
nemi. icke borde bestämma någon proportion emellan silfver
och sedelstock, utan en viss summa, hvarunder Bankens silf—
verfond ej finge sjunka, och att, när den vore sjunken till
denna summa, då först skulle Bancostyrelsens omsorg inträda
att skaffa nya tillgångar; och dertill hafva frenne ledamöter
gjort ett tillägg, att Banken under intet vilkor skulle
äga rättighet att öka lånerörelsen utöfver det belopp, som
vid sista riksdagen dertill anslogs. Jag kan icke instämma i
förslaget på detta sätt. Det skall vara mig likgiltigt, om
man antingen stadgar en viss proportion r till 3 eller i till
4, eller också en viss summa, endast det ej sker med dessa
vilkor; ty jag tror, att det bör vara Bancostyrelsens skyldighet
att icke dröja tills sista styfvern utgått, och jag tror,
att det äfven skall vara mera öfverensstämmande med Utsk:s
tankar, alt Fullmägtige skola bereda tillgångar, innan metalliska
cassan sjunkit till den yttersta punkten, likasom jag
tror, att det vore orätt att förbjuda Bancostyrelsen att bispringa
näringarna med större summor. T sådant fall borde
man äfven kunna förbjuda folkökningen och näringarnas tillväxt,
och kan man icke det, så är det orätt att förneka tillgångar
för detta folk att föda sig med. Jag får för min enskilda
del, fastän det icke betyder mycket, hembära min
tacksamhet till BancoUtsk., som på ett så mästerligt sätt sökt
förlika de stora interessena, Bankens trygghet och näringarnas
understödjande. I de détail-frågor, som Utsk. 1 de följande
punkterna af detta betänk, framställt, är jag icke alltid
af samma tanka sorn Utsk., och jag skall gifva det tillkänna,
då dessa frågor förekomma; men i sitt sammanhang
och sin helhet anser jag detta betänk, vara ett mästerstycke
i det fall, att det sökt förena de häda starka interessen, som
så länge gjort nationen skiljaktig i tänkesätt. De Hrr, som
yrkat, att icke Banken under något vilkor skulle få öka sin
lånerörelse, hafva såsom skäl derför åberopat exemplet af
hvad sorn skedde 1809. Jag tror, att detta exempel, såsom
inånga andra, haltar mycket på bakfoten. Då utsläpptes
sedlar, icke för näringarnas skull, utan derföre, att mai. ej
10 If. r4
Den 34 Joli f. tu.
ansåg sig hafva någon annan utväg ali frii Isa Riket för elen
öfverhängande nöden. De kunde således icke lemna någon
motsvarande fördel; hvaremot de penningar, med hvilka
man understödjer näringärna, böra, såvida de Utdelas räll,
återbära till staten alla dess försträcknibgar derigenom, att
de underhålla myntet vid dess rälta värde, under det alt
den andra sedeluts lappningen nödvändigt skall minska sedell
myntets värde. Jag tror således, att någon jétiinförelsé icke
här är passande, ty nu är icke fråga 0111 att för statens béhof
utsläppa millioner ur Banken, utan blött derom att, då
tillgångar linnas, taga näringarna under armarna, pä det alt
de må genom sin tillväxt kunna upprätthålla sedel myntets
värde-. En värd talare har yttrat, ali i intet land baringarna
blifvit sä understödda, sorn hos oss. Jag beder alt få bestrida
det, ty jäg tror, att den store Fredrik II understödde
näringarna med vida större summor, än Svenska näringarna
någonsin erhållit; och det torde icke vara Ur vägen att påminna,
det den nilvar. Preussiska Körningen har pä ett ganska
verksamt sätt Undérstödt näringarna genom hypotheksföreningars
inrättande, hvarigenom landets välmåga blifvit
återställd efter de olyckor, kriget hade förorsakat.
Man har mycket talat om nationens oro och hvari den
skall bestå; men jag har icke hört någon omtala den i landsorterna
allmännaste oron, den nemi., att vid bancoluckans
öppnande sä mycket sedlar skola invevlas i Banken, att rörelsecapitalet
blifver så inskränkt, alt det ..kall blifva svårt
0111 medel för handeln och utskyldernas betalande. Denna
oro yttrar man under den farhågan, att det ut* Banken utvexladé
silfret skall utgå ur landet; ty om det städner qvar
i Jandet, skulle ingen minskning i rörelsecapitälet Uppkomma.
Jag delar icke denna farhåga. Jag tror visserligen, att
det är möjligt, alt en och annan köpman har vexelskltlder
att betäcka och att en och ännån Capitalist har sedlar liggande,
som lian utbyter mot silfver; men om capitalisten låter
sedlarna eller silfret ligga, så verkar det icke på landets
rörelsecapital, och ort coursell faller Och han ej vill förlora,
mäste han antingen låna ut si nä silfverpenningar eller omsätta
dem i sedlar. Jag tror således, att man dervid ej har
mycket att befara, ehuru eli och annan million i sedlar kart
dragas ur rörelsen, och jag hoppas, att dessa médel snärt
skola återkomma i rörelsen, såvida näringarna icke blifva
förtryckta. För min enskilda del skall jag icke bestrida den
propos., att ett visst minimum må stadgas, hvarunder silfvermassan
i Bankens hvalf ej får minskas, men med det förbehåll,
att icke några vilkor fästas dervid, sorn innefatta förbud
för Bancostyrelsen att understödja näringarna med större
summor än hittills och att vara omtänkt på silfvercassans
förökande i rättan tid. Skulle man vilja förena dessa
båda tillägg med förslaget att bestämma minimifonden tilla
å 2^ millioner, så skall jag både tala och votera deremot.
Den 34 Juli f. m.
Då skulle jag hellre ingå på Utskis förslag om bestämmandet
af proportionen l till 3, men dock snarare anlaga proportionen
1 till 4- Orsaken, hvarföre jag hellre önskar den
sednare proportionens antagande, liar jag halt tillfälle at.t i
går omnämna, nemi. alt uti sjelfva beräkningen af sedelstocken
ingå omkring aj millioner, som aldrig finnas i rörelsen,
eller sådana medel, sorn dels staten och dels enskilda städse
hafva deponerade i Banken. Dessa i Banken insatta medel
Utgöra 1111 3^ millioner. Ständerna hafva vid sista riksdagen
ansett, att de ej kunde falla under 2,400,000 r:dr; och så
länge våra skatter der insättas, så länge löntagare skola hafva
hopp att i rättan tid utbekomma sina löner, samt medel
till statens öfriga behof skola finnas att tillgå, lärer man få
förutsätta, att en sådan reservfond skall finnas i Banken. Den
har gjort det i mångå år; dessa penningar finnas icke i rörelsen
peli de kunna således icke- gravera vexelbanken. Detta
är d«tn hufvudsakliga anledningen, hvarföre jag anser den
af fJlsk. föreslagpa proportionell böra nedsättas till den af
1 till 4’ neli den andra anledningen dertill är, att de lån,
som utgifvas på metallisk valuta, äro att anse och alltid blifvit
ansedda nära lika sä goda sorn silfver, emedan den metalliska
valutan alltid kunnat lätt realiseras. Det är på denna
grund, spm jag helst yrkar b<faH till Utskis betänk., i
synnerhet om proportionen an t ages såsom 1 till 4- Om jag
ratt uppfattade Hr Lefrens, förslag, skulle jag ii fy en mycket
gerna ingå derpå. Jag tyckte mig finna, att då han föreslog,
att man på ena sidan skulle utsätta, en proportion af
1 t;l 4 emellan metalliska fpnden och sedelstocken, förulsattc
han på den andra sidan, att proportionen skulle vara såsom
2 lill 5, innan Bancpstyrelsen skulle äga rättighet att
med ytterligare lån gå naringarna till handa; men att, så
snart metalliska valutan utgjorde iner än -f af sedelstocken,
skulle styrelsen äga rättighet att lenina ytterligare bidrag till
näringarna. Om meningen var sådan, skall jag gerna understödja
den, ty jag ser deri en liberalitet uttryckt i afseende
på metalliska fondens måttliga storlek i förhållande till
rörelsecapitalet, och på andra sidan äfven all säkerhet, att
Banken aldrig skall förlora på sina sedlar oclr alltid skall
kunna göra rätt för sig, och derföre tror jag, alt ett sådant
projeefs antagande skulle vara nyttigt. Ytterligare kan jag
icke a|inat än på det högsta tillstyrka, att Bancpstyrelsen,
långt ifrån att uppskjuta med de åtgärder, som enligt de följande
punkterna af detta lief ink. böla vidtagas till metalli
ska
fondens förstärkande, genast vid utvexlingen. början går
i författning om sådana åtgärder, sorn, i händelse behof deraf
göres, försäkra fondens vidmagthållande vid den' storlek,
som den har första dagen, luckan öppnades. Oro Banken
derigenom skulle förlora litet af sin vinst, betyder ingenting;
ty då är nationen säker, att sedlarna skola bibehålla sitt
värde och att näringarna skola finna understöd. Således tror
to8
Den i.j Juli f. m.
jag, att man mindre bör afse Bankens vinst, guvida ninn ej
vill anse Banken och dess fördel för allt och Nationen för
intet. För min del tror jag tvärtom, eller att Nationen är
det hela och Banken endast en del af hvad här bör afses.
En värd talare har yttrat den farhåga, att om man skulle
antaga BancoUlsk:s förslag alt stadga metalliska fondens belopp
till \ af sedelstocken, skulle styrelsen kunna utsträcka
sedelutgifningen medelst lån till 4° ä 5o millioner. Han har
dervid likväl glömt den omständighet, alt lånesökande måste
finnas, som kunna ställa antaglig säkerhet; ty finnas de
icke, så lärer Bancostyrelsen icke kunna låna ut något, hvarjemte
en annan sak blifvit förbisedd, nemi. huruvida starka
påkänningar i bancoluckan i början komma att ske, i hvilket
fall, enligt min uppfattning af TJtskts betänk., aldrig någon
ytterligare utlåning kommer i fråga, så mycket mer, sorn
jag i betänk, ser en särskild punkt, hvilken stadgar, att Bancostyrelsen
icke skall vidtaga någon ytterligare utlåningsåtgärd,
förrän ett år förflutit från bancoluckans öppnande till
utvexling af silfver. Densamme talaren föreslog, att R. St.
nu skulle besluta bestämda summor, som till nästa riksdag
skulle få användas i utlåningsväg, och att dessa summor ej
skulle få nedsättas. Dervid får jag göra den invändning, att
han yrkat säkerhetsfondens bestämmande till 3 millioner. I
fall denna fond genom utvexling skulle falla under detta belopp,
huru skulle det då gå med lånen? Faller det ej af sig
sjelf, att de då skulle upphöra? Jag tror dock, att denna
fråga icke nu bör discuteras.
Hvad bancovinsten beträffar, skulle det vara det olyckligaste
beslut, som kunde fattas, om den skulle skrinläggas.
Jag tror, att det bästa vore att förvandla den bancovinst,
som i sedlar inflyter, till silfver, eller, om detta icke kan
ske, söka göra dem rörliga i landet till näringarnas hjelp genom
utlåning på bestämd tid, så att de hastigt åter kunna
indragas.
Hvad som blifvit yttradt om de öfriga punkterna, eller
om creditivets användande m. m., anser jag mig icke nu böra
upptaga till besvarande, emedan dessa frågor snart förekomma
till afgörande; och får jag derföre endast upprepa
min önskan, att antingen Utsk:s förslag måtte bifallas med
den förändring, att proportionen nedsättes till den af r till
4, samt med det förlikningsförslag, Hr Lefre'n gjort, att icke
någon utlåning måtte ske, med mindre proportionen står
som a till 5, eller att R. o. Ad. måtte antaga det andra
förslaget, att en viss minimisumma af i eller 2J millioner
skall stadgas; men i sådant fall protesterar jag mot de
dervid ifrågakomna tilläggen, det ena, att Bancostyrelsen ej
får vidtaga åtgärder till silfvers anskaffande, förrän fonden
sjunkit till denna minimisumma, och det andra, att Banken
ej skall få lemna större understöd till näringarna än hittills.
Tillägga; dessa vilkor, blifver mitt votum emot förslaget.
Den ?4 Juli f. ra.
Gr. Frölich: Ehuru en mängd anmärkningar blifvit
riktade emot mitt förslag, så, och då jag finner, att huset
kommit till den tidpunkt, då conversationen upptager mera
uppmärksamhet, än sjelfva den förevarande frågan, anser
jag mig endast böra besvara en enda vid mitt anförande
gjord erinran. Man har nemi. yttrat, att då jag såsom ett
tillägg till 2:dra punkten föreslog, att R. St. skulle komma
tillsammans i följd af Bancostyrelsens tind. anmälan till K.
M., hade dermed varit sagdt, att ett sådant R. St:s sammanträde
skulle inträffa, så snart den metalliska fonden sjunkit
till minimibeloppet, och att denna sjunkning icke, innan
detta steg toges, linge afhjelpas genom dragning på ereditiverna
eller genom någon annan anstalt. Jag får derföre påminna,
att min mening icke kunnat vara så löjlig (för att
nyttja ett uttryck, som här likväl i ett annat afseende blifvit
begagnadt), att jag skulle velat undandraga Bancostyrelsen
all möjlighet att begagna de stora ressourcer, som linnas
inom Banken, och hvilka jag velat öka. Jag har förut
bestämdt sagt, att jag ville gifva en större latitud åt Bancostyrelsen
att röra sig, icke allenast med grundfonden, utan
äfven med statsobligationer från Riksg.cont. Men när jag
gifvit Bancostyrelsen en sådan latitud, var det ju klart, att
den fixation af 2 millioner, som i denna punkt afses, icke
var framställd i annan afsigt än den, alt de, som icke närmare
kände vår bankinrättning och våra statsförhållanden,
utan blott betraktade de grunder, som nu blifva antagna
och måhända hastigare, än man föreställer sig, komma att
utrikes blifva bekanta, skola kunna se en punkt, hvarvid
man stadnar och som ligger inom möjlighetens gräns, fastän
man troligen aldrig skulle komma derhän. En sådan
slutlig punkt är icke gifven, 0111 man blott säger, att Bankens
valuta ej får understiga 2 millioner; ty då kan man
fråga: hvad skall inträffa, i fall cassan dock skulle sjunka
derunder? Och detta finnes icke besvaradt i Utsk:s betänk.
Jag tror således, att det af mig föreslagna tillägg bör införas
vid 2:dra punkten; ty kommer det ej dit, så tror jag,
att det blifver omöjligt att genom alla de konstlade garantierna,
sorn i följande punkterna förekomma, förebygga all
farhåga för utvexlingens jemna fortgång. För öfrigt skall
jag försöka att, då de öfriga punkterna förekomma, besvara,
hvad sorn ytterligare vid mitt anförande blifvit anmärkt.
Hr Rosenblad, Bernh.: Enligt anmodan af min värde
granne och vän, Hr v. Hohenhausen, får jag förklara, att
han misssade sig, då han vid slutet af sitt nyligen afgifna
yttrande nämnde proportionen 5 till 8, och att hans mening
var, att nya sedlar icke borde få utgifvas, då metalliska cassans
förhållande till sedelstocken icke åtminstone var såsom
2 till 5. Derjemte anhåller jag alt få yttra min mening öfver
ifrågavar. punkt. Den är så vigtig, att jag oaktadt den
lång* discussion, sorn redan föregått, ej kan afhålla mig frän
I 10
Den 'i 4 Juli f. ni.
att yttra några ord. Då det redan är stadgadt, att lån, sorn
utgå på kortare tid, skola inberäkna? i sedelstocken, är det,
i fäll man vill antaga en viss proportion, af yttersta vigt att
icke binda händerna på sig, så att antingen näringarna skola
lida, eller realisationens bestånd äfventyras. Jag vill icke
framställa tomma theoretiska former; ty ehuru jag visserligen
fortfar att bekänna mig till samina theoretiska grundsatser,
som jag alltid erkänt, har jag dock genom erfarenheten
förvärfvat den insigt, att om äfven dessa grundsatser
äro oföränderliga, ära de dock icke de enda, att olika lauders
och olika tiders olika förhållanden kunna framkalla olika
fordringar, hvar och en dock hvilanda på sin lika sanna
theoretiska grundsats och kräfyande i sin tillämpning användandet
af de föreskrifter, sorn, aldrig ostradäde kunna öfverträdas.
Sålunda t. ex., om man med rätta fördömt vår Banks
fordna utlåningar på lång tid (fastighetslån), haP det varit,
emedan man dertill användt sedelemissioner, ej för sjelfva
lånens skull; ty om våra locala förhållanden fordrat sådana
lån, hade det ej varit rätt att förkasta dem, för det man i.
England eller Frankrike mindre kände eller behöfde dem;
men man hade bort låta Banken skaffa fonderna genom egna
upplåningar på lång tid, så att aldrig för dessa låns skull
fullgörandet af Bankens egna förbindelser kunnat sättas på
spel. Men för att nu återkomma till ifrågavar. punkt befarar
jag, att man vid den föreslagna proportionen — sr\
olämplig för Sveriges förhållanden — för valet af det heliga
tretalet låtit mycket inverka, hvad man trott vara stadgadt
inom en af Europas förnämsta hanker, den Engelska. Man
har anfört, att när den Engelska banken, som har så stop
rörelse och så stor credit, ansett sig behöfva iakttaga proportionen
i till 3, måste den vara den lägsta, sorn för vår
kunde gifva trygghet åt utvexlingens bestånd. Till en början
ber jag att få från samma officiella källa, hvarifrån man
trott sig kunna hemta detta factum (Brittiska Underhusets
committes Report on ilie Bunk of England Charter i83a) och
som jag nu har bredvid mig, visa, att man helt och hållet
irrat sig om hvad man i England förstått med proportion
emellan sedelstock och cassa. I de svar, Guvernören för
Engelska banken, Hr Horsley Palmer lemnade Underhusets
committé', yttrade han (se nämnde Be por t p. i i, fråga.n 72),
att grundsatsen för reglerandet af Bankens sedelutgifningar,
med afseende på perioden af fullt eller obehindradt omlopp
(full currency 1 och således pari cours, men med undantag
för särskilda förhållanden, var att nedlägga och bibehålla i
interesse-bärande säkerheter (securities) en viss proportion af
sammanräknade beloppet af bankens skuld för depositioner
och utelöpande sedlar, samt att resten skulle bibehållas i
metallisk cassa (cöln and bullion),■ att de proportioner, som
hade ansetts önskvärda under närvar, förhållanden , kunde
antagas lill -Sffielar i säkerheter och -Jtdel (1 till 13) i cassa.
Deli a4 Juli f. m.
111
Vidare förklarade lian (i svar pä 9<)3:dje frågan, p. 9-4), ”att
lian önskade, att man så mätte förstå hans begagnande af
uttrycken |:delar och ^:dcl, att han afsåg perioden af ett
fullt omlopp, föregående böljan af en efterfrågan (af
klingande mynt); stigandet af efterfrågan nedsätter proportionerna,
men då efterfrågan minskas och coursen återtager
ett gynnande förhållande, befinna vi oss i en framskridande
ställning att kunna återtaga Våra proportioner.” fl wish ilie.
Commiltee to understand, thal winn I used the terms two
thirds and otia tliird , I meant to alinde to the period of a
full currency prior to the commeneement of a demand,- the
progress of a demand reduces the proportions, hut witen the
demand ceases, and the e.rrhanges reassume a favourablc
ch'meter, then we are in a progressive stale to reassume our
proporlionsj. Denna förklaring upplyses ytterligare af bilagan
N:o 16, sorn visar, att under åren, slutande med den 2.8
Febr. 1829, i83o, i83i och 181 ^, i medeltal förhållandet
emellan tassa och sedelstock (utelöpande sedlar och depositioner)
'varit, som föijer:
Cissa. sedelstock. förhållande,
1829 . .. 9,640 000 £St.. 3 1,057,000 £ St. ungefär 5 till 16.
i8 5o... 7,280,000 „ „ . . . 29,342,000 11 r> — 1 » 4-
183r . . . 10,822,000 ,, „ ... 32,3io,ooo „ „ — 1 ,, 3.
1832... 6,389,000 „ „ . . . 28,o3i,00O „ „
2 „ 9.
Om man nu afser, alt detta är medeltalet af proportionen
för ifrågavarande år, att således minimum varit lägre,
finner man, att man i England vid ordet proportion fästat
helt andra begrepp än vårt BaneoUtsk. Der nemligen har
man förstått det förhållande, man ansett lämpligt under en
full och obehindrad circulation af sedlarna, samt innan efterfrågan
af klingande mynt i stället för dessa börjat: här
deremot minimum af det förhållande, som någonsin fick äga
rum, d. v. således säga, när efterfrågan efter silfver för sedlar
vore som allra starkast. Betänker man vidare, alt En
gelska
banken måste afse landlbänkernas utelöpande sedlar
(Hr Palmer förklarade bestämdt, att banken kunde hålla
vida mindre cassa, 0111 den endast behöfde afse sin egen circulation,
och ej också mäste göra tete för påkänningar från
landtbankerna); att Engelska banken derjemte är allmänna
depositionsstallet för förseendet af hela Europas utomordentliga
behof af guld (under Ryska krigen med Turkiet och
Persien uttog huset Rothschild ensamt på ett år mer än
800,ono £ St. i guld ur Engelska banken), så finnér man
att i detta afseende ingen jemnförelse kan äga rum emellan
dess behof af cassa och en banks, hvilken, såsom den Svenska,
endast behöfver afse eget lands behof af silfver, och
hvars sedelmynt, med högst ringa undantag, utgör det enda
i landet circulerande. Men oftanämnde Engelska hankens guvernör
har uttryckt 2:ne andra grundsatser, sorn äro ovilkorligen
lika gällande för alla banker, ehuru locala förhåltau
-
na
D c 11 Juli f. ra.
den kunna fordra olika tillämpning. Den ena Ur, ntt en
bank måste ovilkorligen hafva och allmänligen anses hafva
full valuta i goda säkerheter för alla sina skulder, och på
så sätt, att den, om nöden fordrar, aldrig kan sakna förmåga
att honorera alla sina förbindelser (Hr Palmer gör
endast undantag för politiska criser, såsom stående utom all
förutseendets beräkning); men dertill är icke nödigt, att alla
fordringarna skola vara af egenskap att kunna infordras inom
kort tid. Sjelfva Engelska banken har vid sednare tiders placerande
af dess fonder afsett fördelaktig räntefot. Den äger
utom actiecapitalet (som ända till sista förnyelsen af dess
privilegium var ouppsägbart och oöfverlåtlig! innestående
hos Regeringen) tvenne fordringsposter, lån på fast pant och
inköpta annuiteter- på vissa år, som visserligen icke äro de
lättast säljbara papper på Londons börs (begge dessa poster
utgjorde vid sista kända bokslut i83a öfver 12 millioner £St.).
Ännu mindre hvarken kan eller behöfver Svenska Banken
hafva alla sina fordringar stålblå pä kort tid. Den äger en
annan tillgång, som ersätter dess brist på Engelska bankens
statspapper — endast den får begagna den —, det är dess
egen credit. Med 6 millioner r:drs tillgång utöfver dess skulder,
med största delen af dessa räntefria genom dess privilegium
att förse landets rörelse med ett beqvämt mynt, så
tillåt endast detta mynt att få vinna och bibehålla ett fast
värde, gif förtroende åt sådana beslut; och med den öppenhet,
hvarmed Bankens ställning kan bedömas af hvar och
en, skall den lätt i sin credit finna tillgångar, som ingen
inrättning i Sverige med lika lätthet kunde hoppas erhålla.
Den andra grundsatsen är, alt en sådan anstalt som en stor
nationalbank hufvudsakligen, jemte tillhandahållandet af nödigt
sedelmynt åt den krets, der dess omlopp äger rum (i
England, såsom man vet, är det i allmänhet inskränkt
till trakterna kring London), bör afse upprätthållandet af
allmän och enskild credit, då dess biträde påkallas, samt att
det egentligen är i tidpunkter, då handelscrediten Urskakad,
som en sådan inrättning som Engelska bankens credit är nyttig
och har förmågan att upprätthålla landets credit. (Se Hr
Palmers svar på iqStde frågan, p 18). Practiska bilagan till
detta påstående finnes i Engelska bankens uppförande vid
handelskrisen i slutet af 1825, då den på 3 veckor ökade
sin sedelstock med mer än hälften, under det att metalliska
cassan nedsattes i förhållande som 1 till 3o mot sedelstocken,
så räknad, som vi nu beslutat. Om detta är erforderligt
i ett land med Englands rika tillgångar, så är det
ännu nödvändigare i Sverige. Våra gamla bancoreglementen
hafva också alltid från deri bestämda sedelstocken undantagit,
hvad som motsvarade lån å guld och silfver samt andra
metalliska effecter. Tänkom oss nu de tillfällen, då metalliska
cassan sannolikast blifver mest påkänd och sålunda lägst.
Det
-
A
Den a4 J u i i i. m.
Detta måste inträffa, då näringarna äro strandsatta, och antingen
exporten minskad genom saknad eiler ofördelaktig afsättning,
eller importen ökad för missväxt m. m., ty då föres
silfver ut för att balancera bristen; men just vid sådana
tillfallen beböfves Bankens lånebiträde bäst för att förekomma
brådstörtade försäljningar. Om t. ex. jernet icke utan
till underpris kan afsättas, och med våra andra exportvaror
samma förhållande äger rum, och då Banken skulle hafva
för utvexladt silfver indragit 6 å 8 millioner af den sedelstock,
landets rörelse i allmänhet behöfver och Bankens credit
tillåter att hålla utelöpande, samt Banken derefter i anseende
tili den nu ifrågakomna proportionen vore nödsakad
att vägra de lånebiträden, som emot de säkraste varor och
documenter, t. ex. jern i Stockholm och guld i Bankens hvalf,
kunde begäras, skulle Rikets näringar i hög grad strandsättas,
utan att sådant vore behöfligt för Bankens säkerhet.
Hade man icke förtroende för sedlarna, så skulle jag ej yrka
deras lifgifvande vid sådana tillfällen; men i fall förtroende
till dem finnes, anser jag det böra begagnas, och att
kåledes man ej utan vilkor bör antaga en proportion, som
skulle göra det omöjligt. A en annan sida har man lika rätt
att befara en vådlig utsträckning af Bankens sedelutgifningar,
om dessa endast skulle göras beroende af cassans förhållande
till sedelstocken; ty om dit inginge 3 ä 4 millioner
silfver, så att densamma, i stället för att nu utgöra 6 å j
millioner, komme att uppgå tili ii millioner, motsvarande
44 millioner r:dr riksgtssedlar, kunde enligt denna proportion
sedelstocken ökas till i32 millioner r:dr riksgts eller 88
millioner r:dr b:co, fastän det vore en orimlighet att tro,
det Rikets rörelse behöfde eller kunde upptaga en så stor penningestock.
Yådan vore således äfven i detta fall lika stor. Det
är derföre, som jag aldrig kunnat gilla den princip att grunda
Bankens sedelrörelse på beloppet af den metalliska cassan;
men anser man behöfligt, att en proportion antages,
bör den åtminstone bestämmas så låg eller förbindas ined sådana
vilkor, att ej de farhågor må kunna uppkomma, sora
den af Utsk. föreslagna proportionen föranleder, och i fall
man derföre ville antaga proportionen i till 4; tror jag, att
några vådliga följder deraf åtminstone icke på lång tid skola
kunna inträffa. Vill man äfven dertill foga det vilkor, att
Banken icke skall få öka sedelstocken genom ökande af dess
lånefonder, såvida icke metalliska cassan motsvarar •§ deraf,
så har jag ingenting deremot, med vilkor likväl, att man
derifrån undantager Bankens utlåning på metalliska effecter;
ty numera, då dessa lån, enligt beslutet i lista punkten,
skola inberäknas i sedelstocken, kunde man lätt komma under
denna proportion af i till 5, och således utan ett sådant
undantag lätt blottställas för de vådor, jag nyss baft äran
framställa. Jag har också ingen svårighet vid att förena
io H. i5
tu
D e n 24 J u i l t. Bl;
mig med Hr Stråle, såvida lians förslag blifver så uppstäldt,
att det lemnar garantier mot möjliga missbruk; och jag förbehåller
mig att, då propos göres, få dervid föreslå de villier,
som jag anser nödvändiga.
Frih. Ehrenborgh, Casper Willi.: Jag hade icke
ämnat höja min röst i detta vigtiga ämne, deri så mångå andra
med mera sakkännedom yttrat sig, och jag skulle ej göra:
det nu, om jag icke hoppades att kunna förena de båda meningar,
som här uttalat sig. Jag börjar med att göra all
rättvisa åt BancoTJtsk:s ledamöter, som under så desperata
åsigter kunnat komma lill ett resultat, deri de önskat att i
möjligaste mån förlika båda sidornas meningar. Dock må
det förlåtas mig, att jag, det oaktadt, icke helt och hållet
gillar de meningar,, som de uttalat. Då man å ena sidan
beständigt begär nya lånebiträden, och å den andra il rar
för, att rörelsecapitalet icke må höjas utöfver dess
lopp, må det förlåtas, om ett BancoUlsk. slår i förlägenhet
vid uppsökandet af den riktiga medelvägen. BancoUtsk. har
trott sig finna den; men den synes icke tillfredsställa någondera
sidans mening. Jag hör till deras anta!, som önska se
näringarna lifvade; men jag önskar det icke på capitalisternas
bekostnad, och jag tror ej, att man kan lifva näringarna,
då man gifver osäkerhet ät myntvärdet. Tvärtom tror
jag, att enda sältet, hvarigenom näringarna kunna befrämjas,
är att gifva capitalerna säkert' värde och derigenom en
hastig circulation En sedelstock är i den mån för liten för
landet, som den för litet rör sig i landet, och i samma mån
säkerheten och förtroendet blifva större, blifva omsättningarna
lifligare, och då verkar i r:dr lika mycket som 3 r:dr i
annat fall. Dessa allmänna satser har jag trott mig böra
förutskicka, då jag vill försöka att uppgöra ett förlikningsförslag
emellan de båda sidorna. Lika med de värda (niarne,
som yttrat sig före mig, tror jag, alt den uti BancoUtsk:s
förslag bestämda proportionen af i till 3 måhända
skall i tidens längd blifva iner menlig både för näringarna
och i andra afseenden, än man i början kunnat föreställa sig.
Jag hör således till dem, som tro, att man gör försigtigast
uti att etablera ett minimum, utan att antaga denna fixa
proportion. Detta minimum har af åtskilliga talare blifvit
bestämdt till i millioner r:dr silfver efter 1664 års myntfot,
och af en annan talare till 3 millioner samma mynt. Jag
hemställer derföre till de båda meningarnas förfäktare, huruvida
de icke skulle vilja öfvergå till en medelväg och antaga
5.^ millioner såsom minimum, som, efter den hos oss i
går antagna vexlingsgrunden, utgör 10 millioner r:dr riksg.
För mig skall det vara nära nog likgiltigt, hvilken af dessa
summor antages såsom minimum. Jag tror, att man äfven
utan våda skall kunna gå upp till 3 millioner, och jag skall
gerna bitäda elen mening, som vinner majoriteten; men jag
ber att, i anseende till de båda andra ytterligheterna, nemi.
Den 24 Juli f. m.
den, sorn önskar proportionens nedsättande, på det nya lån
må kunna beviljas, och den, som alldeles icke vill hafva någon
möjlighet att understödja näringarna med lån, få föreslå,
att man må frångå den proportion af 1 lill 3, som
Uuk. nu föreslår, och återgå till proportionen 2 lill 5, som
i förra betänk, tillstyrktes. Jag ar fullkomligen öfvertygad,
att näringarna genom denna silfrns antagande kunna lä allt
det biträde, som de i denna väg behöfva. Jag skall för min
del aldrig lemna min röst åt den meningen, att sedelemissio
ner
skola kunna ske utan motsvarande valuta, vare sig sådana
hvpotheker, sorn kunna nedläggas i Bankens hvalf eller
assosiationers så beskaffade förbindelser, som försäkra
Banken om lika god säkerhet, som Banken förut äger; och
om dessa försigtighetsmått blifva iakttagna, då vi komma att
besluta om Bankens lånerörelse i allmänhet, tror jag, att ett
riktigt förhållande blifvcr stadgadt för så väl vexel- som lånebankens
functioner; ty för min del tror jag, att lånerörelsen
mäste fortfara alt vara ett af statsbankens föremål, intill
dess att privata bankassosiationer uppstått med dan säkerhet
och kraft, att de, i följd af en allmän öfvertygelse om
deras företräde framför statsbanken, kunna tvinga den sednare
att functionera endast såsom deposit- oell vexelbank.
Jag skall icke längre uppehålla denna discussion, utan anhåller
endast, att den contraproposm till TJtskls förslag vid förevar.
2:dra punkt måtte blifva framställd, att Bankens metalliska
cassa aldrig må få sjunka under 2^ millioner r:dr
silfver efter 1664 års myntfot.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Äfven jag anhåller om
R. o. Ad:s ursägt för det jag lägger några ord till denna
långsträckta discussion. Jag har alltid varit den varmaste
och ifrigaste vän af realisationen och har dervid utgått från
den hufvudgrundsats, att man först borde göra rätt och sedan
godt. Jag har således vid granskningen af BancoUlskrs
förevar, betänk, isynnerhet fästat mig vid de garantier för
realisationen, som Utsk. uppställt; och då jag icke annat kan,
än erkänna Utsk:s bemödanden i detta fall, kan jag ej til 1—
bakahålla min förundran deröfver, att Utsk., på samma gång
som det fiamställt dessa garantier, öppnat cn väg, som skulle
leda till ett motsatt resultat eller helt och hållet förstöra
myntet, i händelse man, såsom lätt kunde hända med den
organisation af Bancostyrelsen, som vår grundlag föreskri fver,
skulle erhålla en Bancostyrelse, som ej med tillräcklig
försigtighet, omtanka och kraft visste att mota de mångfaldiga
anspråk på lån,, hvilka iek ■ blott under riksdagarna , utan
jemväl emellan dem dagligen och stundligen göras. Det är
denna allmänna grundsats, hvarefter jag bedömer betänk.
För att icke vidare yttra mig öfver betänk, i allmänhet,
vill jag blott i afseende på 2:dra punkten anföra, att jag lika
med Hr Rosenblad tior, att Banken i närvar, stund, såvida
den får vara i hed och behålla sin vinst, har all möjlig sä
-
Den a4 Juli f. m.
kerliet i och för sig sjelf, och att några andra garantier icke
behöfvas, än att Banken får vara i den ställning, den är.
Jag tror, att näringarna kunna få allt, hvad de behöfva, och
att alla creditiver och öfriga garantier vore öfverflödiga, så
vida icke fråga vore om ökad utlåning. Men då allmänna opinionen
icke i detta afseende är lika med min, utan fordrar
nya lån, anser jag nödigt att stadga garantier. I sådant afseende
har uti aldra punkten blifvit föreslaget, att Bankens
metalliska cassa ej må hållas i lägre förhållande till sedelstocken,
än som i till 3. Men jag anser detta förslag ej innefatta
någon garanti, utan att det tvärtom kunde leda till
många obehagligheter. Jag tror principen vara alldeles falsk,
emedan, såsom jag yttrade vid återremissen af XJtskts förra
betänk, i detta ämne, det är alldeles gifvet, att i samma
mån som sedelstocken är större, bör proportionen emellan
reella cassan och sedelstocken vara större, och i samma mån
den minskas, kan jemväl proportionen minskas. Proportionen
i till 3 är för liten vid början af en vexling, eller med
ett rörelsecapital af 36 millioner vore en metallisk cassa af
12 millioner för liten; hvaremot denna cassa vore alldeles
för stor, om rörelsecapitalet skulle sjunka till 24 millioner.
De allmänna skäl, hvarföre en sådan proportion ej bör stadgas,
hafva af flera talare, hvaribland jag får nämna Hr Cederschjöld
och Hr v. Hartmansdorff, blifvit så fullständigt utvecklade,
att jag ej vill uppehålla med vidare framställning
deraf; men för att gå en medelväg får jag instämma i hvad
Hr Frih. Ehrenborgh föreslagit, att nemi. rainimicassan i
Bankens hvalf må bestämmas till 2^ millioner r:dr silfver,
hvarvid jag likväl på förhand fäster den restriction, att inga
sedelemissioner må vara Bancostyrelsen tillåtna. Vårt mynt
har förut blifvit förstördt derigenom, att staten erhållit understöd
från Banken, och nu vill man åter förstöra det genom
understöd till enskilda personer. Jag vill icke neka näringarna
att behålla, hvad de hafva; men denna utlåning
bör icke ökas, och jag tror, att Bankens dertill anslagna fonder
kunna ändamålsenligare disponeras än nu, då de göra
föga gagn. Dessutom är det alldeles icke möjligt förBancofullmägtige
att bedöma, huruvida näringarna behöfva detta
förlag, eller om penningarna utgifvas blott för att hjelpa
derangerade possessionater. Ett stadgadt mynt är det bästa
understöd, som kan lemnäs näringarna, och endast man beflitar
sig derom, är jag öfvertygad, att vi intill nästa riksdag
skola hafva alldeles tillräckliga förslag för näringarna,
samt att vår Bank då står i den ställning, att utan fara kan
göras, hvad icke nu utan myntvärdets blottställande kanske.
Här har mvcket blifvit taladt om, att icke en gång R. St.
ensamma skola hafva rättighet att, utan Konungens tillåtelse,
besluta sedelemissioner; och detta yrkades, då fråga var
om Reg.formens 72 §, från samma sida, som nu ifrar för utsträckandet
af Bankens lånerörelse. Jag hemställer, huruvi
-
Den a4 Juli f. m.
117
da det då ligger den ringaste conseqvens uti att nu vilja
lemna en sådan magt till Bancofullmägtige, bestående af 3
Bönder, 3 Borgare, 3 Prester och 3 Adelsmän. Jag anhåller
om den propos., som af Frih. Ehrenborgh blifvit begärd.
Hr Cederschjöld: Hvad här blifvit yttradt om nödvändigheten
att lemna Bancostyrelsen rättighet att öka rörelscapitalet
i förhållande till näringarnas behof o. s. v., vill
jag nu lemna åsido, helst fråga derom längre fram förekommer,
då Utsk:s förslag om lånerörelsen blifver föredraget.
Men jag får i anledning af åtskilliga värda ledamöters förslag
om bestämmandet af ett högre minimibelopp, än 3 millioner
r:dr silfver, hvilket belopp de flesta bland dem ansett
böra blifva 2-J millioner, vördsamt hemställa, om icke meningarna
bäst kunde förlikas derigenom, att minimibeloppet
blefve 2 millioner och åt Bancostyrelsen uppdroges att, innan
cassan kommer till denna punkt, vidtaga sådana åtgärder
till fondens förstärkande, att den aldrig må sjunka under
detta belopp, hvilket skulle blifva ungefär detsamma, som
blefve Fullmägtige berättigade att gå i författning om dylika
åtgärder, då fonden sjunkit till 2-£ millioner. Jag får således
anhålla om den contrapropos., att, i stället för proportionen
af i till 3, må bestämmas, att minimum af Bankens
metalliska cassa skall utsättas till i millioner r:dr silfver.
Hr Cederschjölds anförande hade blifvit afbrutet genom
ankomsten af en Deputation frän BondeSt., under anförande
af Riksd.fullm. Johan Eriksson från Stora Kopparbergs län,
hvilken uppläste och aflemnade ett prot.utdr. al denna dag,
innehållande BondeSt:s i anledn. af BancoUtsk:s utlåt. PJ:o
17 fattade beslut, med undantag af dagen, då utvexlingen
borde taga sin början, hvilken af BondeSt. blifvit bestämd
till senast d. i instund. Oct., hufvudsakligen instämmande
med R. o. Ad:s förut fattade beslut; hafvande BondeSt. inbjudit
de öfriga resp. Stånden att uti BondeSt:s beslut sig
förena.
Hr af Ekenstam, Isr.: Med undantag af några smärre
fractioner förefaller det mig, som det egentligen vore 2:ne
farhågor, som här bekämpa hvarandra, eller att man fruktar
å ena sidan att för tidigt behöfva anlita creditivet, ochå
den andra att lemna en stor latitud för sedelemissioner.
Hr Lefre'n har, efter min tanke, uppgjort det antagligaste
förlikningsförslaget, och för att ej ytterligare förlänga discussionen,
får jag nu vördsamt föreslå en redaction enligt
den åsigt, som jag vet att flera med mig dela, i det jag hos
Hr Gr. o. Landtm, anhåller om följande propos.: Bancostyrelsen
åligger att genast gå i författning om metalliska cassans
förstärkning, så snart den nedfallit lill proportionen af
i till 4 emot sedelstocken; men vare icke berättigad till nya
sedelemissioner, så länge metalliska cassan håller sig fortfarande
under proportionen af 2 lill 5 emot sedelstocken.
11$
Deli 24 Juli f. m.
Hr von Troil: Ehuru ofta detta ämne blifvit discuteradt
och utredt, och ehuru vidlyftigt man derom ordat,
återstår dock en obesvarad anmärkning af den vigt, att jag
ej kan underlåta att upptaga den. Åtskilliga värda ledamöter
hafva frågat, hvarefter Bancostyrelsen skulle kunna bedöma
rörelsens behof af ökade capitaler. En ledamot har
sagt, att det skulle ske godtyckligt, och en annan, att Bancostyrelsen
skulle rätta sig efter mängden af inkommande låneansökningar.
Om dessa meningar blifvit yttrade af andra
personer, sorn icke begrunda förekommande ämnen, innan
de yttra sig, skulle de ej förundrat mig; men jag hade ej
väntat mig sådana framställningar af dem, hvilka så noga
pläga genomtänka ämnet, som Hrr Cederschjöld och v. Hartmansdorff.
Jag får då erinra, att Bancostyrelsen har 2:ne
thermometrar, sorn hon blott hehöfver en liten tid betrakta
för att finna, huruvida rörelsecapitalet är för stort eller för
litet. Den ena är förhållandet med vexlingen i bancoluekan
och den andra vexelcoursen. Med uppmärksamhet derpå
kan Bancostyrelsen ej undgå att finna, huruvida myntcapitalet
är för knappt. Stiger industrien,, så beböfves ej större
mynteapital. Örn Bancostyrelsen då icke gör något för att
öka detta capital, så växer det i alla fall genom inköp af
silfver; men det växer då i en långsammare mån och Eilif—
ver jemväl dyrare att anskaffa. En brist kan emedlertid i
rörelsecapitalet uppstå, som kan vålla många enskilda olyckor
och förqväfva det växande lif, som i näringarna boija t
visa sig. Jag har visserligen icke, såsom Gr. Frölich yttrat,
påstått, att näringarnas framsteg beror derpå, att silfver
accurnuleras i Banken och. sedlar utspridas i landet. Jag har
endast påstått, att näringarnas framsteg fördrar, att rörelsecapitalet
lämpas derefter. Att åter, på sätt Frih. Cederström
föreslagit, man skulle stadga, att årligen ett visst qvantum
silfver skall af Banken uppköpas, samt att i proportion till
detta silfverqvantum sedelstocken skall ökas, vore alt med
någon modification återkomma till det bestämmande af rö~
relsecapitalets belopp, som under myntoredan varit brukligt.
En annan talare har sagt, att stadgandet af en proportion
emellan metallisk fond och utelöpande sedelstock icke vore
öfverensstämmande med sanna principer för bancoförvaltning \
men det synes mig, sorn hade han vederlagt sig sjelf, dalian
medgifvit , att en sådan proportion i alla väl inrättade banker
finnes antagen. Samma talare har sagt, att de afUtsk.
föreslagna medel till utvexlingens vidmagthållande skulle leda
till utländsk skuldsättning, och att det finnes en enklare
utväg, att grunda Bankens säkerhet endast på statsobligationer.
Jag ber. att han matte upplysa på hvad sätt det skulle
kunna undvikas alt skuldsätta Banken utrikes, då den för
utvexlingen vore i behof af lån; ty mig synes, att om Banken
råkar iförlägenhet, måste förlägenhet äfven existera inora
landet, och i sådant fall skulle härstädes några lån ej kunna
Den 34 Jall •• ra.
n9
erhållas, åtminstone ej af andra än utländska commissionärer.
Jag tager mig vidare friheten att till de Hrr, som
strängt yrka, att man blott skall antaga ett bestämdt capital,
hvarunder silfverfonden ej får sjunka, och tillika yrka,
att ingen utvidgning af lånerörelsen bör äga rum, framställa
den frågan, hvad säkerhet de väl äga alt, om deras åsigt nu
skulle göra sig gällande, icke den motsätta' sidan, som måhända
med dem skulle deltaga i beslutet om en minimisumma,
framdeles skall yrka en alldeles obegränsad ulsläppning
af sedlar. Det synes derföre, sorn om de motsatta sidorna
bär borde närma sig till hvarandra, för att fatta ett beslut
i denna punkt, hvarigenom begge ytterligheterna biefve förebyggda.
Jag vill icke påstå, att BancoUtskts förslag är
något oöfverträfflig t verk (om detta, likasom om alla andra
menniskoverk, lärer gälla, att det icke är fullkomligt);
men jag hyser den farhågan, att om R. St. uti sina Ståndsplena
företaga sig att uppgöra nya redactioner, som sedan
genom Utsk:s nämnd skola sammanskrifvas till ett helt, häfver
detta sämre, än hvad BancoUtsk. tillstyrkt, och jag tror
derföre, att, i fall icke någon synnerligen grundad anmärkning
framställes, det vore säkrast att antaga Utskts förslag.
Hr Cederschjöld har sagt, att de anmärkningar, jag gjort,
redan förut af honom vore vederlagda. Han lärer dock vara
lika partisk sorn jag att yttra sig, huruvida hans framställning
verkligen innefattar någon vederläggning af hvad
jag anfört; men våra argumenter hafva redan så länge blifvit
vexlade, alt jag tror det vara tid att dermed upphöra,
och således ej ånyo vill framställa skälen för min tanke.
Gr. Cronhjelm: Jag har egentligen begärt ordet för
att återkomma till något redactionsforslag till proposition.
Uti sjelfva ämnet har jag, då betänk. J\T:o 6 var under öfverläggning,
äfvensom i början af detta plenum, yttrat min
åsigt, och jag tror, att diseussionen i dag sträckt sig någotutöfver
det egentliga ämnet derför, som är 2,:dra punkten
af förevar, betänk. Jag har hört åtskilliga värda ledamöter
yrka olika belopp af den minimisumma, hvarunder metalliska
cassan icke borde få falla. Dels med anledning deraf,
att det synes mig någorlunda likgiltigt, antingen detta belopp
bestämmes till några 100,000 r:dr mer eller mindre,
och dels med anledning deraf, att jag var närvar, i ett an-’
nät Riksstånd, det Högv. PresteSt , då derstädes beslut fattades,
att detta belopp borde blifva a millioner r:dr specie
-efter 1664 års myntfot, har jag tagit mig friheten uppställa
ett förslag till propos., som jag ber få uppläsa under anhållan,
att det mätte antagas såsom contra-propos. till Utsk:s
förslag. Denna redaetion är följande: ”Att Bankens metalliska
eassa ej får gå under ett belopp af 2 millioner r:dr specie;
åliggande Bancost.yrelsen att för delta andamål vidtaga förberedande
nödiga åtgärder så tidigt, alt metalliska cassan ej
må qvarblifva vid detta nedsatta belopp.” Från denna propos.
1*20
D e n 2/J Juli f. ra.
äro nied flit uteslutna alla slags tillägg i afseende på sedelemissioner
och nya lånetillgångar för näringarna, emedan jag
anser denna fråga lämpligast och riktigast förekomma vid
pröfningen af de sednare punkterna af Utsk:s betänk.; och
jag tror, att de Hrr, sorn nitälska för dessa lånetillgångar,
böra vara tryggade, då i denna propos. icke finnes något
hinder för att, dä dc sednare punkterna förekomma, söka
gynna näringarna så mycket man behagar.
Hr von Hartmansdorff: Jag skall icke trötta It. o.
Ad. med att vederlägga de åtskilliga anmärkningar, som
emot mitt förra yttrande blifvit gjorda, utan blott förklara,
att jag, underrättad derom, att ett RiksSt. redan fästat sig
vid den samma af 2 millioner r:dr silfver specie, hvilken Hrr
Lagerhjelm och Cederschjöld föreslagit såsom det minsta belopp,
Banken alltid borde hafva i sin cassa, vill, för att icke
äfventyra de olägenheter, jag befarar deraf, att Utsk:s förslag
skulle, med en eller annan modification, blifva antaget,
hellre afstå från mitt yrkande om minimibeloppets bestämmande
till 3 millioner r:dr specie, och förena mig med förenämnde
Hrr. Jag instämmer således i anhållan om den propos.
, som Gr. Cronhjelm i öfverensstämmelse med deras mening
sammanfattat och nyss uppläst; men jag tror dock, att
man kunde tillägga orden: när behofvet så fordrar,
så att det må heta: åliggande Bancostyrelsen att, när behofvet
så fordrar, för detta ändamål vidtaga nödiga förberedande
åtgärder så tidigt, att metalliska cassan ej må fortfarande
understiga detta belopp.
Frih. Boye: Med spänd uppmärksamhet har jag hört
de opinioner, som här yttrat sig. Jag har bemödat mig att
uppfatta deras karakteristik, och jag begär att få framställa
den, icke derföre," att sådant är nödvändigt i afseende på
den nu förevar, punkten afUtsk:s betänk., utan derföre, att
man under fortgången af discussionen öfver detta betänkande
må veta, hvad man har att vänta från hvardera sidan.
Den ena sidan har framställt, såsom mig synes, ytterligheten
af ett strypsystem; och för att beledsaga detta omdöme
med bevis, skall jag nu framställa deras yttranden sådana,
som de sjelfva och Ståndets öfriga ledamöter skola igerikän,
na dem. Man har påstått, alt creditivet ej skall få begagnas,
förrän cassan nedsjunkit till 2 millioner r:dr specie, d.
v. s. att redan ett belopp af mer än 12 millioner r:dr b:co,
eller åtminstone 11 millioner r:dr b:co, gått utur rörelsen,
innan Bancostyrelsen finge komma näringarna till någon
räddning; och för att förekomma all möjlighet af en sådan
räddning hafva samma talare derjemte yrkat, att inga nya
sedlar skola få utgifvas annorlunda än mot silfver. När man
sålunda sagt, att silfver icke heller får anskaffas, innan silf—
verfonden är fallen till 2 millioner, så är tydligt, att ingen
rädd
-
Den 24 Juli f. ra.
räddning skulle: finnas, innan 11 millioner r:dr b:co vore försvunna
ur rörelsen. Man har gifvit oss den trösten, att silfver
kunde inkomma derigenom, att näringarna frambragte
en öfverproductioD, d. ä. att vi finge en öfvervigt i handel;
men att sammansätta så stridiga meningar sorn att, da nälingarna
länge lidit brist på förlagscapital, de dock skola
kunna åstadkomma öfverbalance i bandel, synes mig vara
tein ligen orimligt. Jag bar velat framställa denna mening
för att påminna om det tillstånd, sorn samma menings förfäktare
önska sitt fädernesland. Jag ber att med några ord få
erinra om beskaffenheten af detta tillstånd. I fall Sverige
agde några procentare, och de finge afgöra Sveriges öde,
kunde de ej begära bättre, än hvad sålunda blifvit föreslaget.
Följden deraf skulle nemi. blifva, icke blott att penningarna
skulle blifva dubbelt dyrare och kronoutlagorna
fördubblade, om icke till siffran, likväl till effecten, utan
jemväl, att alla inteckningshafvare oell andra fordringsägare
skulle uppsäga sina fordringar, och alla andra näringar skulle
vika för den, som handlar ensamt nied penningar.
Elter framställningen af denna opinion skall jag gå lill
motsidan; ty en motsida är antydd såsom skäl, hvarför en
sådan stränghet skulle fordras. Man bar antagit samma tactik
nu, som vid förra riksdagar och äfven i enskilda discurser
ofta blifvit begagnad , den nemi., att man påstår, att det
finnes en opinion, som, aldrig mättad af lån, söker alt ruinera
landet medelst sedelemissioner, i afsigt att betala sina
lån med sämre mynt, än det, hvari skulderna blifvit gjorda.
Denna tactik bar blifvit följd sedan i8i5, och man har åter
i dag nyttjat den; men besynnerligt nog är, att en af dem,
som i dag framställt klagan öfver en sådan opinion, i ändamål
att motverka landets öfvers värn mande med penningar,
har sjelf måst medgifva, att inom detta Riddarhus icke någon
röst höjt sig för att öka rörelsecapitalet, än mindre för
att försämra myntvärdet. När man måst medgifva delta,
liar man hållit sig till 13aneoUtsk:s betänk, och klandrat den
genom detta betänkande för Bancostyrelsen bevarade möjlighet
att lemna lånebiträden till näringarna, likasom man ej
nu borde lemna Bancostyrelsen samma förtroende, som den
förut fått åtnjuta. I saknad af den förmenta mägtiga opinion,
som skall åsyfta att förstöra penningevärdet, eller då
icke bär en enda röst höjt sig för densamma, har man begått
den orättvisan att söka en sådan syftning i BancoUtsk:s
betänk. Då jag således icke funnit den motsatte ytterligheten,
öfvergår jag till den opinion, som blifvit uttalad i detta
betänk., och sedan jag af den ena sidans orimlighet blifvit
förd till fullkomlig försoning med BancoUtsk:s betänk.,
hvarmed jag visserligen ej varit nöjd, hänföres jag att tacka
Utsk. för detta betänk., och skall, hvad hufvudsaken angår,
göra niig en heder af att understödja betänk., såsom
10 H. 16
II’
Den a4 Juli f. m;
vittnande om en berömlig afsigt att fullgöra Bankens dubbla
pligter; ty man misstager sig mycket, dä man tror, att
Banken endast har den pligt att honorera sina sedlar och
icke derjemte den pligt emot näringarna, att icke strypa
dem genom brist på rörglsecapital. Jag ger Utsk. tacksamhet
för denna dess afsigt, och nu, då jag uttalat min opinion
i allmänhet, beger jag mig till den punkt, som nu är
i fråga. Jag har hört 2:ne förlikningsförslag. Att uppgöra
jemförelse emellan dem och framställa de missbruk, hvartill
hvardera förslaget kunde leda, vore kanhända icke öfver min
förmåga; men det vore att trötta Er, mina Hrr! Jag anser
det af Hr af Ekenstam framställda vara det bästa, såsom
lämpligast att bereda uppfyllandet af hvad Bankens båda
funetioner kräfva, och jag anhåller derföre, att detta förslag
måtte af Hr Gr. o. Landtm, blifva framstäldt till contraproposition.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Då jag begärde
ordet, skedde det för att föreslå en contrapropos. Jag finner
mig nu deruti förekommen af Gr. Cronhjelm, och ehuru
jag önskat, att Hr Gr. i sin propos. hade uttryckt rättighet
för Bancofullrnägtige att kunna förstärka metalliska fonden,
då de finna det nödigt, och icke blott vid det tillfälle, då
metalliska cassans sjunkning under minimum är att befara,
tror jag mig längre fram kunna göra mina anmärkningar i
detta full, och har jag derföre ingen betänklighet vid att instämma
i lnad Gr. Cronhjelm föreslagit. Jag begagnar detta
tillfälle för att jemväl yttra, att då jag ej kunnat instämma
i Utsk:s förslag om bestämmande af en viss proportion
emellan metallisk cassa och sedelstock, har det skott hufvudsakligen
derföre, att jag fruktar all slags lagstiftning, dervid
man ej har någon säker erfarenhctsledning, för att bedöma
principens riktighet. Jag tror, att Utsk. saknat denna ledning,
och att Bancofullrnägtige i detta afseende hafva en bättre
grund att hålla sig till, än R. St., emedan de förra, sedan
utvexlingen börjat, kunna förvärfva någon erfarenhet
om hvad härvid hör komma i betraktande. Litt annat skäl,
hvarföre jag ej kunnat instämma i Utsk:s förslag, är det,
att jag befarar, att detsaiumas antagande i en framtid kunde
leda lill öfverdrifna sedelemissioner, utan säkerhet för Banken;
och Bankens säkerhet är det första, man måste afse,
då fråga är om en realisation. Jag anhåller om propos. på
hvad Gr. Cronhjelm föreslagit.
Hr Dalman: Jag anhåller blott att i anledning af Hr
v. Troils sednaste yttrande få anföra några ord. Det är just
i dcu grundsatsen, att Banken bör vara förläggare för näringarna
och att Banken, i stället för att förenkla sina functioner,
bör intrassla dem, som jag skiljer mig från denne talare.
Jag tror, att, långt ifrån att Banken såsom låneanstalt
borde utvidga sina förhållanden
Den 24 J111« f. m.
varit mycket väl och öfverensstämmande med ej allenast min,
Utan äfven med ganska många kloka och insigtsfulla personers
mening, om BancoUtsk. gått en annan väg och biträdt
det förslag, som i ett annat Stånd blifvit framstäldt, att
nemi. helt och hållet skilja Banken från sin lånerörelse och
derigenom göra slut på de eviga oredorna och de orättroätiga
anspråk, man har på en statsbank, som är ämnad alt
upprätthålla värdet af landets mynt, att den skall gå alla
lånesökandes önskningar lill mötes. Jag ser visserligen i BancoUtsk:s
betänk., att Bancostyrelsens rätt att utgifva sedlar ej
är obegränsad; men denna rätt är likväl så litet begränsad,
att, i fall silfvercassan ej komme att sjunka under dess nuvar.
belopp, vi kunde få ett rorelsecapital af 54 millioner
r:dr b:co. Jag betviflar icke, att om alla Bancofullmägtige
vore så qualificerade till kunskaper och åsigter som Hr v.
Troil, vi icke behöfde befara några vådor; jag tror till och
med, att i sådant fall så få reglementariska föreskrifter sorn
möjligt borde finnas för Fullmägtige; men, såsom jag förut
yttrat, är det ej att hoppas, att alla ledamöter af Bancostyrelsen,
då den organiseras så, som nu är stadgadt, skola
hafva de insigter och det skarpa omdöme, sorn fordras fölen
sådan förvaltning.
För öfrigt finner jag TJtskts förslag i förevar, punkt vara
högst olämpligt, äfven i anseende dertill, att den stora
allmänheten blott genom förespeglingen af en sedelemission,
eller derigenom, att en sådan magt blefve Bancofullmägtige
lemnad, skulle låta skrämma sig. Jag menar icke de lånebehöfvande
af allmänheten, ty de skulle glädja sig öfver
fastställandet af ifrågavar. proportion, och det är förmodligen
för att locka dem att gå in på realisationen, som raan
föreslagit delta; utan jag talar om den delen af allmänheten,
som äger penningar, och jag tror, att det skulle vara sämre
för näringarna, om en mängd uppsägningar skulle ske och
hvar och en ansåge sig böra rädda sina penningar under en
hotande myntförsämring. Det är det mest principvidriga,
som finnes, att framställa möjligheten deraf, dä man gör en
realisation och Banken bar så litet förtroende samt folket
lill och med ej tilltror Banken förmåga att upprätthålla realisationen,
hvarom den, som vistats i landsorterna eller på
dem haft correspondance, kunnat öfvertyga sig. Denna tanke
om Bankens bristande förmåga är visserligen, elter min
öfvertygelse, falsk; men farhågan bör ej underblåsas genom
framställningen af en sedelemission, som kanske ej skulle inträffa,
men som dock kunde inträffa, ty endast möjligheten
deraf är i högsta grad uppskrämmande och skadlig för näringarna,
emedan, såsom jag nyss hade äran nämna, detta
skulle föranleda till strypsystem från deras sida, som hade
penningar utlånade. Hvad Frih. Boyes anmärkning angår,
ronde det strypsystem, som skulle åsyftas med förslaget, att
Baucostyrelsen ej må börja sina operationer till förstärkande
ia*
Den 34 Juli f. m.
af metalliska cassan, innan den nedsjunkit till 2 millioner,
innefattar denna anmärkning en fullkomlig motsats af verkliga
förhållandet; ty enligt BancoUtskts betänk, skulle Banken
börja indragningen af sedlar, då silfvercassan sjunker under
förbållandet af 1 till 3 emot sedelstocken, d. v. s. då
ännu 3 millioner vore i cassan iunestående, hvaremot sådant
nu skulle fördröjas, tills cassan nedsjunkit till 2 millioner.
Det sednare förslaget är således mycket liberalare, och för
öfiigt får jag fästa uppmärksamhet derpå, att det silfver,
som uttages ur Banken, går ut i rörelsen, och att således 10-  relsecapitalet, efter det silfver af Banken blifvit utvexladt,
förblifver lika stort som förut. Jag har dessutom icke hört
fråga vara om tiden för creditivets begagnande; detta ämne
förekommer först i nästa punkt, och under öfverläggningen
derom kan blifva tid att tala om, huruvida man stryper eller
icke stryper näringarna. När man låter näringarna behålla
allt, hvad de hafva, och man dessutom vill, på sätt
Hr v. Hartmansdorff yttrat, lemna en ytterligare lånetillökning
af bancovinsten för hypotheksföreningar, tror jag icke,
att man förtjenar en sådan beskyllning, utan tror jag, att
man gjort allt, hvad man bör göra, då man låter näringarna
vara in statu qvo. Vi äro hitkomna för att stadga myntet
och icke för att bereda en ytterligare lånetillökning för
näringarna. Om sådant kunde ske, är jag ledsen deröfver,
att icke Hr v. Troil fullföljt det förslag, lian vid riksdagens
början framställde, att Riksg.cont. skulle öfvertaga en sådan
rörelse; men nu då lånerörelsen blifvit öfverlemnad åt Banken,
kan jag ej godkänna dess förökande, emedan jag ej med
min röst kan biträda någon slags sedelemission, som ej grundar
sig på metallisk valuta. Jag får för öfrigt instämma i
den propos., som Gr. Cronhjelm begärt.
Hr Nordenanckar: Jag skulle icke längre uppehålla
denna discussion, om jag icke vore dertill uppmanad genom
directe till mig ställda frågor och anmärkningar. Hr v. Troil
har sagt, att jag sjelf föreslagit utländsk skuldsättning, då
jag önskat, att Banken måtte förses med statsobligationer.
Jag är skyldig den förklaring, att då jag yrkade, att Banken
måtte förses med sådana statspapper, förenade jag dermed
det vilkor, att Bancofullmägtige skulle äga mera frihet att
anlita Bankens silfverfond, och man torde finna, att i följd
deraf, samt då rättigheten att begagna dessa statspapper erkännes,
skulle dessa pappers användande ej komma i fråga.
För det andra yttrade samma talare, att då jag talat emot
bestämmandet af proportionen 1 till 3 och derjemte erkänt,
att en sådan proportion iakttages i andra väl organiserade
hanker, skulle jag hafva vederlagt mig sjelf. Detta anser jag
vara ett misstag af Hr v. Troil. Jag har väl sagt, att en
sådan princip iakttages i andra banker, och att, om här vore
fråga om ett råd till Bancofullmägtige, skulle jag tillstyrka
iakttagandet af denna proportion; men något positivt stad
-
Den i\ Juli f. m.
125
gande derom har jag ej yrkat, och något sådant finnes ej
heller i andra hanker. Jag anser det äfven vara ett misstag
att stadga ett minimibelopp; men jag anser detta mindre
vådligt och vill derföre ej sätta mig deremot. Jag skulle
vidare velat yttra något öfver den stora ömhet, som yttras
för näringarna af dem, som, i händelse deras mening blefve
gällande, måhända sjelfva skulle undanrycka näringarna den
hjelp, de hafva rätt att fordra; men vi torde återkomma till
detta ämne, då de följande punkterna komma under öfverläggning,
och jag skall derföre intilldess uppskjuta yttrandet
af min mening i ämnet.
Åtskilliga hördes yrka proposition.
Hr von Troil: Jag begärde ordet, då jag hörde tvenne
värda ledamöter uppföra i debet, att ett RiksSt. antagit
ett minimum af 2 millioner, på det jag må få antecknadt uti
credit, att ett annat RiksSt. antagit den förevar. 2:dra punkten,
sådan den af Utsk. blifvit föreslagen. För öfrigt och
då den siste talaren sagt, att det vore ett misstag, att proportionen
emellan metallisk fond och sedlar för andra banker
blifvit stadgad, vill jag åberopa statuterna för Köpenhamns
bank och för bankbolaget i Briissel.
Hr Lagerhjelm: Jag vill blott med några ord nämna,
att jag icke ser, hvilka farhågor för ett strypsystem man
kan fästa vid den propos., Gr. Cronhjelm föreslagit. Deri
förekommer icke något bestämmande af lånerörelsen , och således
tinner jag icke en gång för dem, som kunno önska den
mest utsträckta lånerörelse, någon anledning att vägra bifall
till denna propos.; oell då den instämmer nied ett beslut,
som redan i ett annat RiksSt. blifvit fattadt, synes densamma
lika så väl som Utsk:s förslag kunna leda till ett bestämdt
resultat i denna fråga.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det är blott en liten
anmärkning, jag önskar göra vid Gr. Cronhjelms förslag
till propos. Jag fruktar nemi., att om denna propos. klefve
af R. o. Ad. antagen och finge kraft af ett R. St:s beslut,
skulle Fullmägtige i Banken komma i mycken förlägenhet.
Den innehåller, att Bankens metalliska cassa ej må
få understiga 2 millioner r:dr specie, och att Bancostyrelsen
på förhand bör vidtaga anstalter för detta ändamål. Jag
fruktar, att detta vore att ålägga Bancofullmägtige alltför
stort förutseende, eller att ådraga Banken kostnader, som ej
behof vas. Såvida Bancofullmägtige bestämdt skola förekomma
detta fondens sjunkande under 2 millioner, nödgas de redan,
då fonden utgör 3 millioner, vidtaga dessa anstalter lill
cassans förstärkande; ty det kunde hända, att i million skulle
uttagas, under det silfver atiskaffades. Jag hemställer,
huruvida detta är R. o. Ad:s mening. Jag tror det ej, utan
anser, att ordalagen kunde så ställas, att Fullmägtige ej komma
i så be skaffa dt bryderi; ty om, då Bankens cassa t.
ex. utgör 2,800,000 r:dr, Fullmägtige vidtaga åtgärder till
126
Den Juli f. »1.
dess förstärkande, hvilket de skulle nödgas göra för att bestämdt
fullgöra denna föreskrift, kan det hända, att icke
något silfver ytterligare uttages, utan att tvärtom silfver inkommer
och fonden således icke faller under förenämnde
2,800,000 r:dr, och i sådant fall hade öfverflödiga, med kostnad
förenade åtgärder blifvit vidtagna. Jag tror, att det vore
rättast att utsätta det belopp, hvarunder fonden icke får
sjunka, utan att Fullmägtige genast vidtoge åtgärder till dess
förstärkande. Blefve en sådan siffra utsatt, så utsattes Fullmägtige
hvarken för bryderi eller klander; och jag tror, att
en sådan siffra vore ganska lätt stipulerad, samt hemställer
derföre, om ej denna lilla förändring kunde i Gr. Cronhjelms
propos. lämpligen vidtagas.
Hr Tham: Jag ber om förlåtelse, att jag upptager tiden
för att rätta ett misstag af Frih. Palmstjerna. Om R.
St. vid sista riksdag hade uppdragit åt Bancostyrelsen att efter
behof få belåna de 4;400>000 r:dr, som staten var skyldig
tilt Banken, hade realisationen varit gjord långt för detta
och vi icke beliöft sammanträda för att derom öfverlägga.
Jag tror derföre, att vi nu böra åt Bancostyrelsen lemna
uppdraget att i förväg vidtaga sådana anstalter, att Bancostyrelsen
kan, i fall behofvet så fordrar, erhålla antingen
genom creditiv eller lån, hvad som behöfves för att hålla
Bankens metalliska cassa vid nödig styrka. Så fort styrelsen
har en sådan rättighet, tror jag, att den ej behöfver draga
på creditivet eller göra lån; ty sjelfva denna rättighet
skall gifva styrka åt Banken. Det är på sådan grund, jag
ej kan annat än bestrida den limitation, som Frih. Palmstjerna
framställt; ty om man utsätter en viss punkt och
binder händerna på Bancofullmägtige, så att de ej kunna röra
sig, innan vi kommit till denna punkt, äro näringarna
redan så undertryckta och landet i ett sådant elände, då
Bankens åtgärder skola börjas, att ali hjelp kommer för sent
och Banken blifver insolvent. Här skulle samma förhållande
inträffa, som med privata personer, hvilka gora bankrutt,
då de för länge uppskjuta att realisera sina tillgångar.
Jag tillstyrker således Gr. Cronhjelms propos., sådan den af
honom blifvit föreslagen.
Hr von Hartmansdorff: Min tanka var ursprungligen
den, sorn Frih. Palmstjerna framställt. Jag trodde, att
man borde. sätta ut ett belopp af t. ex. £ million utöfver
det minimum, hvarunder metalliska cassan cj hnge sjunka,
på det att, då denna cassa fallit till detta belopp öfver minimum,
Bancofullmägtige skulle åligga att vidtaga åtgärder
till silfverköp, så att sjunkning under minimum ej skulle
kunna inträffa; men på föreställningar af mina värda vänner,
Hrr Lagerhielm och Cederschjöld, har jag låtit denna
mening falla. Skulle likväl de flesta af dem, sorn yttrat sig
mot antagandet af en viss proportion, vilja öfvergå till den
Den 24 Juli fira.
127
mening, Frih. Palmstjerna uttryckt, att, da metalliska cassan
minskas till ett visst belopp utöfver minimum, Bancostyrelsen
skall vidtaga åtgärder till fondens förstärkning, så
har jag intet deremot.
R.open på propos. förnyades.
Frih. Palmstjerna: Jag är icke så lycklig som Hr
v. Hartmansdorff, att de skäl, som blifvit framställda, kunnat
verka på min öfvertygelse; och i fall min mening ej
vinner afseende, vill jag, hellre än att ingå på Gr. Grönli
jelms propos., votera för Utsk:s förslag, derest votering i
denna fråga kommer att för sig gå.
Gr. Cronhjelm: Jag ber att få nämna, att i den propos.
, jag haft äran uppläsa, Bancostyrelsen just fått de friaste
händer och att i densamma icke 2^ millioner, utan hellre 2
millioner blifvit antagna såsom minimum, med rättighet för
Bancostyrelsen att, sä tidigt den finner nödigt, vidtaga åtgärder
till fondens förstärkning, i anseende till vetskapen
derom, att ett annat RiksSt. fattat ett sådant beslut, eller
för att undvika ytterligare splittring af opinionerna.
Hr Bosén bl ad: Jag erkänner visserligen, att om man
håller sig strängt till bokstafven, saknar Frih. Palmstjerna
icke anledning till den farhåga, han yttrat i anledning af
ordalagen i Gr. Cronhjelnis propos.; men jag erkänner tillika,
att jag anser den casus, då en blifvande Bancostyrelse
skulle blifva satt i den ifrågaställda förlägenheten, vara lika
så otrolig som vinsten af en qvatern på lotteriet, och för
min del voterar jag hellre för propositionen, sådan den är,
än för en, som bestämmer, att Bancostyrelsen, då silfvercassan
stiger till 5oo,ooo r:dr högre belopp, skall börja
uppköpa silfver.
Frih. K an t zo u: Jag finnér, att afseende bör fastasvid
Frih. Palmstjernas anmärkning, och täger mig friheten föreslå,
att R. St. må föreskrifva Bancostyrelsen att i främsta
rummet städse vaka deröfver, att Banken må kunna fullgöra
sina förbindelser, och att styrelsen i sådant afseende anbefalles
att hälla silfverfonden vid nödig styrka; dock attén
viss minimisumma af 2 millioner r:dr i silfver alltid bör linnas
i Bankens hvalf.
H. Ex. Hr Gr. o. Landjm. framställde propos. till
bifall å 2:dra punkten af Banco Utsk:s ifrågavar. utlåt.
Ropades starka nej, blandade med ja.
II. Ex. H r Gr. o. Landtm, framställde derefter propos.
till antagande af Gr. Cronhjelms redactionsförslag, så
lydande: att Bankens metalliska cassa ej får gå under
ett belopp, som understiger 2 millioner r: d r
specie; åliggande Bancostyrelsen att, när behofvet
så fordrar, för detta ändamål vidtaga förberedande
nödiga åtgärder så tidigt, att metalliska
123
Den 24 Juli f. m.
cassan ej må qvarblifva vid detta nedsatta be1
o p p.
Hopades starka ja, blandade med nej.
Då H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, i anledn. häraf förklarade,
att ja, vid den sednare proposls besvarande, öfverröstat
nej, begärdes votering.
Hr Lefre'n: Jag bar äfven tyckt mig finna, att meningarna
i detta fall blifvit bestämdt uttalade; men då återstår
efter Hr Gr. o. Landtnäs förklarande ej annat för mig än att
begära votering, att till contrapropos. emot Gr. Cronhjelms
förslag måtte antagas Hr af Ekenstams till bordet aflenmade
propos. med den förändring i sednare morn., att istället för
orden: ”så länge metalliska cassan håller sig fortfarande un”der
proportionen af 2 till 5 emot sedelstocken,” införes:
"då cassan är under förhållandet som 2 till 5.”
Hr von Troil: Jag anhåller, att vi först må få votera
om den propos., sorn först framställdes, nemi. Utsk:s
förslag; och i fall detta ej blifver antaget, torde sedermera
blifva rätta tiden att votera öfver de öfriga propositionerna.
Hr von Hartmansdorff: Det är ganska rätt, att
Utsk:s propos. blifver den första, i fall någon yrkar derpå;
men i fråga om contrapropos. anser jag rättast, äfvensom
det är med bruket öfverensstämmande, att först afgöra, hvilken
af de öfriga propositionerna skall antagas till contraproposm.
Hr af Ekenstam: Jag är förekommen af Hr v. Hartmansdorif
och har derföre nu intet att tillägga.
Gr. Cronhjelm: Jemte det jag instämmer med Hr v.
Hartmansdorff deruti, att om någon yrkat votering öfver
Utsk:s betänk., borde detsamma blifva ja-propos., får jag
blott påminna, att då Hr Gr. o. Landtm, framställde propos.
pä Utsk:s betänk., hörde jag ingen begära votering,
och att, först sedan propos. på ett annat förslag blifvit framställd,
votering begärdes.
Frih. Boye: Inom detta hus hafva aldrig några surpriser
ägt rum, och det var icke möjligt alt komma fram
med begäran om votering, under det den första propos:n
besvarades, eller innan den andra blef framställd. I alla
fall har klubban icke gått, och då måste rättigheten att erhålla
votering stå öppen. Meningen måtte ej vara att öfverraska
oss, och jag gör den siste talaren den rättvisa, att han
ej kan vilja genom surpris hindra oss att begagna vår rättighet
att votera 0111 den propos., hvarom vi önska votering.
Hr af Ekenstam: Jag kan så mycket mindre förmoda,
att någon surpris här kan vara i fråga, som jag icke
hört Hr Gr. o. Landtm, till Ståndet hemställa, huruvida
öfverläggningen anses vara slutad.
Den 24 Juli f. m.
Hr von Troil: Det försök, som af en ledamot på en
af de flanista bänkarna gjordes att utestänga rättigheten till
votering öfver den först framställda propos., är ett af de besynnerligaste
försök, som inom en representativ församling
kan blifva gjordt. En votering kan icke komma i fråga,
innan Landtm, förklarat, huru han uppfattät Ståndets beslut.
Ku har deremot Hr Gr. o. Landtm, förklarat, att han
icke fattat, huru Ståndet beslutat; och alt derefter begära
votering, hade varit att genom voteringen söka öfverbevisa
honom, att han måste hafva uppfattat Ståndets beslut. Voteringen
har blifvit begärd, efter det Hr Gr. o. Landtm, förklarat,
att och på hvad sätt han uppfattat R. o. Ad:s beslut;
och då tror jag det vara en obestridlig rättighet att få Utsk:s
förslag till ja-propos:n.
Gr. Cronhjelm: Innan man så der med någon hetta
uppskattar andra ledamöters mening, torde man först böra
hafva förvissat sig, att man rätt hört denna mening. Jag
har blott sagt, att jag icke hörde någon begära votering,
förrän efter det den andra propos:n af Hr Gr. o. Landtm,
blef framställd; men deraf har jag icke dragit den slutsats,
att votering om Utsk:s förslag ej vore både möjlig och laglig,
och jag har således icke sökt att undanhålla någon votering.
Gr. von Fersen: Såsom mig synes, äro här frenne
meningar i fråga; man önskar nemi. antingen bifall till
BancoUtsk:s, Gr. Cronhjelms eller Hr af Ekenstams förslag.
För mig synes således, att, i likhet med den form, som för
några dagar sedan iakttogs, vi först böra afgöra, huruvida
den af Gr. Cronhjelm eller den af IIr afEkenstam föreslagna
propos. bör utgöra contra-proposition till det i betänk,
framställda förslag. Jag anhåller derföre, att Hr Gr. o.
Landtm, täcktes framställa propos., om antingen Gr. Cronhjelms
eller Hr af Ekenstams förslag bör blifva eonlrapropos.
, emedan i annat fall endera af dessa meningar ej
skulle äga möjlighet att göra sig gällande.
Hr Tham: Jag får till alla delar förena mig med Gr.
v. Fersen. Såväl Gr. Cronhjelms som Hr af Ekenstams propos.
tyckas hafva flera anhängare, och således torde icke någon
annan utväg blifva, än att först anställa votering om
hvilkendera af dem skall blifva contra-propos. Kär detta
blifvit utrönt, få vi votera om bifall till Utsk:s betänk.
IIr Lefren: Mig synes, att här icke varit ringaste fråga
om surpris. IIr Gr. o. Landtm, har först framställt Utsk:s
förslag och derefter sagt sig icke hafva kunnat urskilja, antingen
nej eller ja var rådande. Dernäst har Hr Gr. o.
Landtm, framställt Gr. Cronhjelms propos., och efter Hr Gr.
o. Landtm» förklaring, att han tyckt ja vid besvarandet af
10 11. l1
i3o
Dt 11 J ti I i f. m.
Henna propos. vara rådande, begärde jag votering. Nn återstår,
huru saken skall behandlas. Att Gr. Cronhjelms propos.
kommer att vara med, är gifvet, då voteringen blifvit
begärd på grund af densannnas besvarande. Att Utsk:s förslag
ej kan helt och hållet uteslutas, är lika klart, och då
jag begärt voteringen, torde ej heller den af mig yrkade
propos. kunna uteslutas. Då återstår ingen annan utväg, än
att, såsom Gr. v. Fersen föreslagit, först afgöra hvilkendera
af de i stället för Utsk:s förslag uppgjorda redactionerna
stall blifva contra-proposition, och derom begär jag, att Hr
Gr. o. Landtm, måtte framställa propos.
Frih. Boye: Om man skall följa den naturliga ordningen,
har Hr v. Troil ganska rätt deri, att första voteringen
bör hafva till föremål Utsk:s betänk., och då bör conträr
propos:n blifva: Vinner nej, skall genom särskild votering
afgöras, hvilketdera af de öfriga här gjorda förslag kommer
att antagas. Jag behöfver såsom bevis för riktigheten af
denna ordning endast erinra derom, att om ja vinner, behöfves
ingen annan contra-propos:n, och vi komma till beslut
med en votering.
Hr Nordenanckar: Både med afseende på R. o. Ad:s
tid, eller för att undvika 2:ne voteringar, och med afseende
på formen får jag vördsamt fästa uppmärksamhet derpå, att
det tillägg, Hr af Ekenstam föreslagit, helt och hållet afser
I i:te punkten, hvilken ännu icke kommit under öfverläggning.
Jag tror således, att endast TJtsk:s och Gr. Cronhjelms
förslag böra komma i fråga vid denna votering.
Gr. Cronhjelm: Frih. Boye har i sin framställning
sjelf angifvit, hvarföre han har orätt. Han har framställt,
att om ja skulle vinna, skulle contra-propos:na ej komma
under pröfning; men som det lärer vara vår rätt att få dem
under pröfning, lärer det vara nödigt, att vi först votera om
contra-propos:n.
Gr. Frölich: Om, då Hr Gr. o. Landtm, hade gjort
sin första propos. till bifall å Utsk:s betänk., någon hade
begärt votering, hade otvifvelaktig! derpå bort följa, att, såsom
Frih. Boye begärt, contra-propos. blifvit: Vinner nej,
kommer målet att genom förnyad votering afgöras. Men jag
kunde ej upptäcka, att någon då begärde votering, utan den
begärdes först, sedan Hr Gr. o. Landtm, förklarat, huru han
uppfattat svaret på Gr. Cronhjelms förslag. Vid sådant förhållande
tror jag, att vi kunde undvika en sådan votering,
som, i fall nej vunne, kunde lemna rum för flera andra voteringar
öfver de öfriga propositionerna, och att vi i stället
borde, såsom Hr Lefren föreslagit, votera om hvilket förslag
skall antagas till contra-propos., under förutsättning,
att Utsk:s betänk, blifver ja-propos.
Frih. Ehrenborgh: Jag har ej begärt ordet för att
Dc 11 34 Juli f. m.
bestrida, det Utsk:s betänk, ina blifva ja-propos.; men jag
hemställer till Hr Gr. o. Landtm, samt Ståndet, huruvida
det ej vore nödigt att laga närmare kunskap om Hr af Ekenstams
propus., på det vi ina se, i hvad mån den rörer nite
punkten, innan fråga blir om dess antagande.
Frih. Boye: Gr. Cronhjelm har följt sitt vanliga sätt
att, utan afseende på grundlighet, eftersträfva qvickhet; ty
är det väl grundligt alt säga, det rättigheten att pröfva de
ifråga var. contraproposlna blefve afskuren, då dessa skulle
komma under pröfning, i fall nej vunne vid första voteringen,
och den, som önskade antaga någondera af dem, således
endast behöfde votera nej? Jag öfverlemnar till livar
och en att bedöma, huruvida ett sådant yttrande innefattar
grundlighet, eller bara qvickhet.
Gr. Cronhjelm: Jag skulle gerna vid detta tillfälle afstå
från allt anspråk på både grundlighet ock qvickhet; men
jag vill deremot hålla mig till grundlagens föreskrift och göra
den siste värde talaren uppmärksam på, att om hans
förslag lyckades, skulle han sedermera icke få Hr af Ekenstarns
af honom tillstyrkta förslag under pröfning, och i sådant
fall skulle inträffa, att han , i motsats af hvad som skedde
i går aftons, då hela Ståndet bad honom derom, komme
att helt tvärt frångå sin egen propos.
Frih. Boye: Jag skall icke bry mig om den nya qvicka
kastningen, som Gr. Cronhjelm gjort, utan blott uppläsa 54
§ Riksd.Ordn., som innehåller: "Uå propos. till fattande af
ett definitivt beslut öfver en Konungens framställan, eller
ett betänk., eller en af enskild riksdagsman väckt fråga är
med ja och nej besvarad, och anmärkningar i saken under
discurserna gjorda, bör propos:n inrättas i enlighet med dem;
och skulle målet, under discurserna, skiljas i flera delar,
hvaröfver särskilda anmärkningar göras, då skall, enär sådant
äskas, propos. öfver hvardera delen särskildt anställas.
På lika sätt förfares, om första propos:ri på någon Konungens
framställan eller ett betänk. eller annat mål, som flera
delar innefattar, blifvit med ja och nej besvarad.’' För min
del ser jag deri icke någon föreskrift om hvilkendera propositionen
skall föregå den andra; men för att komma till
slut i denna fråga, vill jag gerna afstå från mitt förslag.
Gr. Frölich: I den siste värde talarens tystnad tager
jag mig friheten se ett erkännande af det behandlingssätts
riktighet, sorn jag ansett vara det rätta, men vid detta behandlingssätt
företer sig betydlig svårighet dervid, alt fastän
det är gifvet, att Gr. Cronhjelms förslag är den ena af de
propos:r, som böra komma under votering, blir valet af den
andra coutraproposin beroende af Hr Gr. o. I.andtmls Omdöme
om den pluralitet, de många här föreslagna proposma
haft för sig; och derom äger Hr Gr. o. Landtm., såsom Ståndets
ordförande', att yttra sig, på det vi må komma tillslut
Den 3/J Juli f. ra.
med detta ämne. Jag förmodar, att Hr Gr. o. Landtm, funnit,
att Gr. Cronhjelms och Hr af Ekenstams förslag haft de
flesta anhängare; oell således torde votering få anställas om
hvilketdera af dem skall antagas till contrapropos:n.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, i antedn. af
den af Hr af Ekenstam gjorda anmärkning, H. Ex. ansåg sig
föranlåten att hemställa, 0111 R. o. Ad. ansåg öfverläggningen
fulländad.
Ropades ja.
Upplästes såväl Gr. Cronhjelms ofvan upptagna redactionsförslag,
som Hr af Ekenstams, så lydande: att Bancostyrelsen
åligger att genast gå i författning om
metalliska c a s s a n s förstärkning, så snart den nedfallit
till proportion en af 1 till 4 emot sedelstocken,
men vare icke berättigad till nya sedelemissioner,
så länge metalliska c assan håller sig fortfarande
under proportionen af 2 till 5 emot sedelstocken.
Hr von Troil: Det är i anseende till ordalagen i den
första af de nu upplästa propos:na, som jag begärt ordet.
Der står, att Bankens metalliska cassa ej får understiga 3
millioner. Jag får fästa uppmärksamheten uppå, att det ej
är möjligt att hindra, det den ej kan gå under detta belopp.
Att den ej får bibehållas under ett sådant belopp tror jag
vara det enda, man derom kan stadga; ty att den skall gå
derunder måste förblifva åtminstone inom möjlighetens område.
Jag skulle således tro, att de, som begärt denna propos.
, borde redigera om den.
Hr Lefre'n: Jag har tagit mig friheten att lemna till
bordet den mening, jag föreslagit i stället för sednare delen
af Hr af Ekenstams förslag till contrapropos.; och, som Hr
af Ekenstam medgifvit denna förändring, ber jag, att hans
propos. måtte ånyo uppläsas, sedan den af mig begärda ändringen
deri influtit.
Den af Hr Lefre'n yrkade förändring i Hr af Ekenstams
förslag upplästes, innehållande, att efter ordet sedel-emissioner
skulle, i stället för orden: så länge metalliska
&c., införas orden: då cassan är under förhållandet
som 2 till 5.
Gr. Frölich: Jag får endast förklara, att, i öfverensstämmelse
med hvad Hr v Troi! yttrat, jag omöjligen kan
votera ja till den propos., Gr. Cronhjelm begärt; och derest
lian ej vill förändra den i likhet med hvad Frih. Ehrenborgh
föreslagit, mäste jag afhålla mig från voteringen, ty
då kan jag hvarken votera med honom, Hr af Ekenstam
eller Utskottet. %
Gr. Cronhjelm: Hr v. Troil har gjort samma anmärkning,
50111 förut af Frih. Palmstjerna blifvit framställd. Jag
Den i\ Juli f. ra.
i33
liar visserligen icke någon förkärlek för de ordalag, sorn i
mitt förslag äro begagnade och vill gerna öfverlemna lill
deni, som i sak öfverensstämma med mig, att förändra dem
huru sorn helst; men möjligen kunde derefter åter någon säga,
att han omöjligen kan votera för propos:n, emedan han
ej fått den sammanfattad i de ordalag, sorn mest behaga
honom.
Frih. Ehrenborgh: Hvad den af Gr. Cronhjelm föreslagna
propos. angår, tror jag den vore lätt lijelpt, om man
nyttjade de ord, Utsk. sjelf begagnat, nemi. alt llankens metalliska
cassa ej får bibehållas under det ifrågasatta beloppet.
Gr. Cronhjelm har säkerligen menat detsamma, och
en sådan förändring skulle utan tvifvel tillfredsställa alla,
som dela Ilr Gris tanke i saken. Hvad Hr af Ekenstams
propos. angår, så, ehuru jag fullkomligen delar den mening,
som slutet af hans propos. uttrycker, vilt jag till honom underställa,
om icke denna fråga tillhör en annan del afUtskls
betänk., och om ej, då vi hinna dit, hans mening lika såväl
som nu kunde göra sig gällande, nemi. den, att sedelemissioner
ej skola få ske, då cassans förhållande till sedelstocken
är lägre än t till 3. Jag har undertryckt yttrandet af
denna mening vid denna punkt just för att gå deras mening
till mötes, som anse, att vi böra hålla oss uteslutande till
den punkt af betänk., som för tillfället är under öfverläggning;
och jag hade icke nu undertryckt min tanke i detta
fall, om icke i går, emot hvad jag ansåg lämpligt, blifvit
beslutadt, att hvarje punkt skall särskildt afgöras, hvilket
jag äfven nu finner medföra svårighet.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Frih. Rantzou
liar uppläst en contrapropos., som hufvudsakligen instämde
med Gr. Cronhjelms, men som jag tror icke innehöll det redactionsfel,
som blifvit anmärkt mot Hr Gr:s propos. Jag
anhåller derföre, att Frih. Rantzou måtte ånyo uppläsa sin
propos., på det antingen den eller Gr. Cronhjelms, med den
förändring Frih. Ehrenborgh nyss föreslagit, må blifva af
R. o. Ad. antagen. Jag ville dock snarare tillstyrka bifall å
Frill. Kantzous propos. derföre, att den lernnar en större latitud
för Bancofullmägtige att kunna förstärka cassan, då sådant
behöfves, så att de ej nödgas ensamt afse densammas
sjunkning under minimibeloppet.
Frih. Rantzou: Jag har ingen förkärlek för redactionen
nf mitt förslag; emedlertid får jag äran upplysa, att den
är så lydande: R. St. föreskrifva Bancostyrelen att i främsta
rummet vaka deröfver, att Banken må kunna fullgöra sina
förbindelser och i sådant, afseende anbefallas att hålla silf—
verfonden vid nödig styrka, dock att en viss minimisumma
af a millioner r:dr i silfver bör alltid finnas i Bankens hvalf.
Hr Rosenblad: Det är visserligen sannt, att alla nu
134
Den i\ Juli f. m.
ifrågakomna proposlr vidlåder någon obestämdhet i bokstafven;
ty äfven i Utsk:s betänk, står, att cassan ej får bibehållas
i lägre förhållande mot sedelstocken än som i lill
3, och det kunde likväl handa, att om cassan någon gång
nedginge under detta förhållande, åtminstone någon, om än
aldrig så kort, tidrymd mäste åtgå, innan förstärkning kunde
vinnas. Men ett sådant stadgande är icke farligt och ej helier
de redactioner, sorn af Gr. Cronhjelm och Frih. Rantzou
blifvit föreslagna. Deremot är bokstafyen farligast i Hr af
Ekenstams propos.; ty den talar om, att ingen sedelemission
får äga rum, när proportionen understiger förhållandet af 3
till 5. Till en sådan proportion kan man lätt komma, och
då skulle, enligt denna propos., Banken upphöra, ej allenast
att kunna med, sedlar betala sina tjenstemäns löner och aflöna
sina vaktmästare, utan äfven att betala bläck, ljus och
andra dylika förnödenheter. Meningen var troligen, att icke
någon utlåning då borde ske; men detta är icke uttryckt,
utan sedelemissioner äro ovilkorligen förbjudna, och derföre
är bokstafven i detta förslag den farligaste. Den skulle tvinga
att just då man ansåg cassan vara så svag, att särskilda
försigtighetsmått fordrades, ytterligare minska .den genom.att
endast i silfver bestrida alla Bankens utgifter, äfven om allmänna
förtroendet med nöje einottoge sedlar.
Hr af Ekenstam: Sedan vi nu äro fullkomligen förvissade,
alt discussionen är slutad, kan jag icke låta ånyo
inleda mig deri. Jag får derföre endast i anledn. af Frih.
Ehreuborghs uppmaning vördsamt förklara, att jag ej kati
medgifva någon annan förändring af den redaction, jag föreslagit,
än den, sorn Hr Lefre'n uppgifvit. I afseeude på
Hr Rosenblads anmärkning får jag nämna, att någon sådan
förklaring, som han framställt, troligen ej kan gifvas åt mitt
förslag, utan att meningen deraf är tydlig och klar.
Gr. Cronhjelm: Jag fruktar, att Frih, Kantzous propos.
, som jag i början fann lika med min till mening och
innehåll, har samma fel, som man velat anmärka uti min
propos., emedan den slutades med de orden:, att alltid a
millioner skola finnas i Bankens hvalf. Det var detta, sora
Hr v. Troil och Gr. Frölich ansågo för en omöjlighet, emedan
cassan skall kunna sjunka under denna, summa. Jag har
derföre nu infört den förändring, sorn Friherrarna Palmstjerna
och Ehrenborgh föreslagit, och då lyder propos:n sålunda:
Att Bankens metalliska cassa ej får bibehållas vid ett belopp ,
som understiger i millioner r:dr specie; åliggande Banco,-  styrelsen att, när behofvet så fordrar, för detta ändamål
vidtaga förberedande nödiga åtgärder så tjdigt, att metalliska
cassan ej må qvarblifva vid detta nedsatta belopp.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då trenne meningar
velat göra sig gällande, nemi. en för Utsk:s, en för
Gr. Cronhjehns och en för Hr af Ekenstams förslag, kunde
Den a4 Juli f. m.
135
saken ej afgöras utan tvenne voteringar. Den hittills antagna
methoden, hvilken H. Ex. iifven ansåg riktigast, vore att
först votera om hvad som borde blifva contrapropos. till
TJtskts förslag. H. Ex. hemställde altså, om R. o. Ad. behagade
först votera om, huruvida Gr. Cronhjelms eller Hr
af Ekenstams förslag borde blifva contrapropos:n.
Bifölls.
I anledn. häraf uppsattes och justerades följande voteringsproposition:
Den,
som till contrapropos:n antager: att Bankens metalliska
cassa ej får bibehållas vid ett belopp, som understiger
i millioner r:dr specie; åliggande Bancostyrelsen att,
när behofvet så fordrar, för detta ändamål vidtaga förberedande
nödiga åtgärder så tidigt, att metalliska cassan ej må
qvarblifva vid detta nedsatta belopp, voterar
ia 5
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. till contrapropostn: att Bancostyrelsen
åligger att genast gå i författning om metalliska
eassans förstärkning, så snart den nedfallit till proportionen
af i till 4 emot sedelstocken; men vare icke berättigad till
nya sedelemissioner, då cassan är under förhållandet som 2
till 5.
Hr af Ekenstam: Jag vill blott hafva äran fråga, om
den andra voteringen följer immediate på den första? Klockan
är redan öfver half fyra, och våra magar behöfva någon
förplägning, hvarföre det vore af vigt för flera att få
veta, huruvida man kan aflägsna sig utan att försumma något
härstädes.
II. Ex. Hv Gr. o. Landtm, förklarade, att, till följd
af 53 § Riksd Ordn., den andra voteringen komme att företagas,
så fort den första blifvit fulländad.
Efter voteringens slut befuuuos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 5y.
Nej — i5.
I anledning häraf uppsattes och justerades följande voteringsproposition
:
Den, som bifaller a:dra punkten af BancoUtskrs utlåt.
3NT:o 16 till svar å de inom samtliga RiksSt. framställda, till
TJtsk. remitterade anmärkningar vid dess under N:o 6 afgifna
betänk, med förslag till hufvudgrunder för Bankens rörelse
och förvaltning, voterar
• > a;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. bifalla, alt Bankens metalliska
cassa ej får bibehållas vid ett belopp, som understiger 1
i36
Den a4 Juli f. m.
millioner r:dr specie; åliggande Bancostyrelsen att, när behofvet
så fordrar, för detta ändamål vidtaga förberedande
nödiga åtgärder så tidigt, att metalliska cassan ej må qvarblifva
vid detta nedsatta belopp.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 26.
Nej — 48.
Under första voteringen hade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
bortgått och aflemnat klubban till H. Ex. Hr Gr. Brahe,
Magn., men återkom under loppet af den sednare voteringen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 6 e. m.
In fidem prolocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den a4 Juli 1834*
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot. för d. 7 dennes e. m.
Fortsattes föredragningen af BancoUtskrs utlåt. N:o 16
till svar å de inom samtliga RiksSt. framställda, till Utsk.
remitterade anmärkningar vid dess under N:o 6 afgifna betänk.
med förslag till hufvudgrunder för Bankens rörelse och
förvaltning.
3:dje punkten: Att till förstärkande af metalliska
cassan, i händelse den genom stark utvexling
någon gång skulle blifva så minskad, att
densamma sjunker under nyssnämnde förhållande,
Bancostyrelsen må berättigas och anmodas
att ju förr desto hellre, emot möjligast lindriga
vilkor, å en eller flera platser bereda sig creditiv
i utländskt mynt till belopp, motsvarande,
efter pari cours, 2,666,666 r:dr 32 sk. Svenskt
b:co, för så lång tid, som denna styrelse anser
det nödvändigt; att Bancostyrelsen för samma
ändamål må tillerkännas rättighet att framdeles,
såvida bemälde styrelse skulle anse omständigheterna
det fordra, likaledes emot möjligast
lindriga vilkor samt på en eller flera platser,
bereda sig ytterligare creditiv i utländskt mynt
till enahanda belopp, eller motsvarande, efter
pari cours, 2,666,666 r:dr 32 sk. Svenskt b:co, för
så
Den 24 Juli e. m.
så lång tid, som samma styrelse då anser det nödvändigt;
allt med rättighet för Bancostyrelsen
att, i och för anskaffandet af dessa creditiv, få,
såsom hypothek använda Bankens ägande statsobligationer,
om så nödigt pröfvas.
Gr. von Fersen, Hans: Då 3:dje punkten t. o. m. d.
g:de, enligt mina åsigter i ämnet, äga ett oskiljaktigt inbördes
sammanhang, får jag äran framställa den begäran, att
nämnde punkter må gemensamt discuteras och afgöras. Under
hopp, att R. o. Ad. billigar denna framställning, får jag
derå begära Hr Gr. o. Landtmis propos.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade instämma i hvad Gr. von Fersen framställt.
Ropades nej; men åtskilliga personer anmälde sig i och
med detsamma, hvaribland
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh., först uppropades
och yttrade:
Jag instämmer så mycket hellre i Hr Gr. v. Fersens
framställning, som jag är öfvertygad, att, innan vi hunnit
öfver den nu föredragna 3:dje punkten, det lärer visa sig,
att discussionen oupphörligt nödgats sträcka sig in på flera
punkter. Jag gjorde i går en lika beskaffad framställning
som Gr. v. Fersen nu, utan att derå vinna R. o. Ad:s bifall.
Jag tror, att detta redan förorsakat onödig vidlyftighet; och
såväl för att undvika denna, som af ämnets beskaffenhet,
anser jag nödvändigt, att man på en gång discuterar de omförmälda
punkterna; öfverlemnande till R. o. Ad., huruvida
de jemväl sålunda böra afgöras, eller om det skall ske
punktvis.
Frih. Cederström, Jac.: Ehuru ett gifvet sammanhang
äger rum emellan 3:dje t. o. m. gide punkterna, skulle
jag dock tro, att den förstnämnde nu kan särskildt afgöras,
emedan jemnkningar i de öfriga på detta afgörande
bero.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: För min del anser
jag 3:dje punkten vara af den beskaffenhet, att den kan och
bör särskildt afhandlas och afgöras, åtminstone endast i sammanhang
med den 4;de. Jag anser nemi. stadgandet om creditiv
för Banken alldeles nödvändigt och önskar särskildt beslut
derom, hvilket jag finner lämpligen böra ske vid 3:dje
punkten. Den enda ändring, som jag anser nödig uti hvad
Utsk. i detta afseende föreslagit, är den, att creditiv äfven
må kunna sökas inrikes. Jag vet icke, hvarföre våra egna
capitalister skola uteslutas från rättigheten att försträcka
Banken. En annan sak vore, om silfret skulle köpas, nemi.
dyrare än efter vexlingsgrunden. Men då här blott är fråga
om lån, samt således återbetalning med endast lika summor,
to »8
i38
Den 24 J 11 *> c- m
-
med tillägg af ränta, kan jag itjke finna, hvarföre sådana
aifärer ej skulle kunna afslutas med inländska penningeägare.
Jag tillstyrker altså, att orden i utländskt mynt
må utur den ifrågavar. punkten utgå.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om, då propos.
i alla fall göres på hvarje punkt särskildt, R. o. Ad.
skulle tillåta, att discussionen finge omfatta fr. o. m. den
3:dje t. o. m. d. g:de punkten?
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag kan icke finna
något hinder deremot, att It. o. Ad., på sätt Frih. Ehrenborgh
föreslagit, må under öfverläggningen om en punkt
kunna åberopa livilketdera af Utsk:s öfriga förslag, som talaren
finner dermed äga sammanhang; men jag anser hvarken
nödigt eller lämpligt att framställa alla punkterna, eller
så många, som man nu föreslagit, under ett klubbslag. Jag
kan t. ex. icke finna, hvad sammanhang frågan om creditiven
äger med den om lånerörelsens indragning, hvarom yrde
punkten handlar. Men vi torde icke behöfva härom mycket
orda, sedan Hr Gr. o. Landtm, förklarat, att endast
discussionen, men ej besluten må utsträckas till flera punkter
på en gång.
Gr. Frölich, Dav.: Då jag förmodar, att It. o. Ad.
samtycker till det behandlingssätt af frågan, som jemväl den
siste talaren för sin del ansett lämpligt, ber jag nu att få
ingå i discussion. Hvad då beträffar 3:dje punkten, går det
för det första icke an att bibehålla samma uppställning deraf,
som Utsk. föreslagit, enär deri afses det afUtsk. utfästa
förhållandet af 1 till 3, hvilket R. o. Ad. beslutat böra försvinna.
Äfven i y:de punkten förekommer ett dylikt behof
af redactionsförändring; och jag för min del skulle tro, att,
om R. o. Ad. tilläte beslutet vid denna punkt i mer eller
mindre roan omfatta nästföljande 6 punkter, kunde både
den ena och andra oriktigheten rättas; man kunde då jemväl
få uteslutet från denna artikel, hvad som egentligen icke
hörer dit, nemi. omnämnandet i y:de och 8:de punkterna af
lånerörelsen, derom en särskild artikel efteråt förekommer.
Ilvad angår den generella redactionen, jag önskar få antagen
i stället för Utsk:s, har jag redan på f. m. förklarat,
hvarföre jag icke önskar uttryckligen stadgadt, att Banken
äger gagna credit!v. Skälet är visserligen icke det, att jag
förutsätter, att Banken icke behöfver anlita sådana utvägar;
men jag anser dylika operationer gå allrabäst, då de icke
äro utpekade. Jag har likväl alltid velat, att Bancostyrelsens
fullmagt skulle ställas så, att den jemväl kunde förskaffa
sig creditiv. Detta synes mig icke så löjligt, sorn någon velat
finna det. Jag kan icke begripa, hvarföre Bancostyrel»en
nödvändigt skall välja utvägarna i en viss utstakad ordning,
så i detail, att den t. o. ro. går ut på sk:s värden.
Mig synes ett sådant sätt att organisera banker icke vara
Den 24 Juli e. m.
det rälta; och jag skulle icke tro, att det är värdigt för en
stat att lemna föreskrifter om vissa operationer, utan att
gifva tillräckliga medel till förskaffande af den credit, sorn
erfordras för att utföra desamma. Jag är öfvertygad, att
om vi ägde en så organiserad bankstyrelse, som vore känd
och ägde förtroende på utländska handelsplatser, skulle vår
statsbank utan hypothek fä hvilka summor som helst; men
skall denna styrelse vara bunden till vissa utpekade åtgärder,
anser jag del problematiskt, att den någonsin kan erhålla
någon större credit. Jag är visserligen bland dem,
som länge önskat och i min mån sökt bidraga till, att det
förhållande, att landets penningebehof uteslutande skall ersättas
utur en statsbank, måtte förändras. Jag tror och har
alltid trott, att en statsbank, enligt våra representativa förhållanden,
aldrig kan förskaffa sig ett så vidsträckt förtroende,
som en stor privat association, sådan t. ex. som i London
och Hamburg, der interessenterna sköta sina affärer sjelfva
och med hela sin förmögenhet, en för alta och alla för
en, ansvara för ingångna förbindelsers uppfyllande. Jag önskar
likväl under närvar, förhållanden, att vår statsbank må
vinna det högsta möjliga förtroende. Jag tror, att det kraftigaste
medel för ernående af detta ändamål är, att Ständerna
sjelfva icke visa misstroende till de personer, som få
sig uppdraget att förvalta Banken. Gillar man denna grundsats,
så tror jag, att redactionen af de nu ifrågavar. punkterna
kan och bör blifva ganska kort. Innan jag afgifver
mitt förslag i denna väg, vill jag dock förutsända en critik
af Utskrs förslag. Det säges i 5:te punkten, hvarest i öfrigt
omtalas, hurusom Banken skall förstärka sin metalliska cassa
medelst inköp från främmande länder af guld och silfver,
att dessa köp dock icke böra "ifrågakomma, när coursen
håller sig öfver pari.” Detta stadgande kan då icke gerna
anses stå tillsammans med hvilka grundsatser som helst. Att
säga, det Banken skall förstärkas genom inköp af guld och
silfver, och ej medelst uppköp af vexlar, hvilket går lättare
och i all tysthet, så att det icke höres af de förskräckta,
då deremot silfverköp alltid väcka mera uppseende, dertill
kan jag icke fatta någon rimlig grund. När Banken behöfver
köpa silfver, mäste coursen alltid vara öfver pari. Då
coursen är under pari, går silfret af sig sjelft in i Banken,
och då behöfver den icke köpa det, utan för att accumulera.
Stadgandet i 6:te punkten innefattar åter en ny restriction
för Fulhnägtige. De skulle, om dessa förslag antoges,
finna sig så snärjda i föreskrifter, att de måhända
under olika åsigter, ang:de tillämpningen deraf, omsider
kunde nödsakas att förblifva i fullkomlig overksamhet. I
y:de punkten har man talat om minskning i ett för rörelsens
behof umbärligt öfverskott i representativt mynt, och
uti detta behof öppnat ett nytt fält af anledningar till operationer,
hvilka man synts vilja föreskrifva endast med afse
-
*4°
Den 24 Juli t. m.
ende å metalliska cassans förstärkning, hvarom denna period
af betänk, handlar. Jag frågar, om man någonsin kan komma
till sammanhang, då man sålunda flyttar sig fram och
tillbaka från det ena ämnet till del andra. Emot 8:de punkten
har jag redan anmärkt, att den talar om lånerörelsen i
sammanhang med erforderliga åtgärder för reella fondens
förstärkande; och redan detta är tillräckligt skäl dertill, att
punkten icke här bör qvarstå. Den g:de punkten är egentligen
ett appendix till den 8:de, och jag yrkar nu, att i
stället för 3:dje, 4;de, 5:te, 6:te, 7:de, 8:de och g:de punkterna
en redaction må antagas af följande lydelse: ”Sorn
Bancostyrelsen möjligen kan behöfva till upprätthållande af
Bankens metalliska cassa att genom köp eller annorlunda,
på sätt Styrelsen för hvarje särskildt fall finnér lämpligast,
bereda Banken en extra tillgång af vexlar eller silfver, berättigas
Styrelsen att i första rummet, till större eller mindre
belopp, använda Bankens såsom grundfond ägande statsobligationer,
och dernäst, om så skulle behöfvas, pantsätta Bankens
fastighetsinteckningar, under vilkor, att den i skuldförbindelserna
Banken särskildt förbehållna uppsägningsrätt för
hela skuldbeloppet icke får af annan innehafvare begagnas."
Jag skall nu analysera detta förslag, för att ej råka ut för
samma missförstånd, som i förmiddags träffade mig. Förslaget
säger, att styrelsen för hvarje särskildt fall får begagna
hvilken utväg den sjelf finnér lämpligast, och bereda
den afsedda tillgången för Banken icke blott i silfver, utan
äfven i vexlar. Jag skulle icke hafva ansett nödigt att uttrycka
båda dessa alternativer, om jag icke hört en värd ledamot
af Utsk. vid något tillfälle förklara, att meningen vore,
det Bancofullmägtige icke borde befatta sig med någon
vexelhandel, hvilken åtgärd den värde ledamoten för sin del
fördömt. Jag får fästa uppmärksamheten dervid, att om
man ansett allt vexelstyreri från Bankens sida olämpligt, så
länge hon var tillsluten, är förhållandet likväl helt annorlunda,
sedan bancoluckan blifvit öppnad till utvexling.
Det har utaf en practisk man blifvit uppgifvet, huru det
går till, då en köpman behöfver penningar för någon utrikes
skuld. De söka då vexlar på börsen, men få der ofta
betala en, för en tillfälligtvis existerande större concurrens
af sökande, mer än skäligt uppjagad cours. Ägde nu Banken
dylika papper, dem hon alltid vore i tillfälle att sälja för
åtminstone lika godt pris som den enskilde, så skulle köpmannen
säkerligen helst vända sig till Banken. Jag tror
altså, att då Bankens enda handel måste vara penninghandel,
bör denna jemväl sträcka sig till handel med vexlar på
utrikes ort och icke blott till uppköp för att förstärka cassan.
,Då nu, såsom jag föreslagit, Banken först skulle få använda
sina såsom grundfond ägande statsobligationer, samt
dernäst berättigas att pantsätta sina fastighetsinteckningar,
likväl utan uppsägningsrätt för den blifvande enskilde inne
-
Den a4 Juli e. m.
hafvaren, kunde Banken härigenom operera med en säkerhet,
motsvarande tillsammans io£ millioner; och då hon ägde
denna i så lätt disponibla papper, samt derjemte 17 millioner
i reel cassa, och vid betraktande tillika af Bankens här
förut omtalade vinstgifvande egenskap att ensamt få förse
hela landet med det lagliga myntet, står vår Bank på de
mest solida fötter, om den under en god förvaltning får röra
sig fritt och naturligt. Men för att kunna förvalta en Bank
val måste man ovilkorligen hafva frihet. Det går icke an
att binda någon till händer och fötter, för att sedan bedja
honom gå; han måste då falla.
Frih. Cederström: Sedan Hr Gr. o. Landtm, numera
förklarat, att vi väl kunna taga alla de ifrågaställa punkterna
under discussion, men att endast 3:dje punkten nu kommer
under beslut, anhåller jag att få yttra mig öfver denna.
Utsk. föreslår rättighet för Bancostyrelsen att begagna 2:ne
creditiv. Jag anser detta oriktigt, såväl i afseende å det ena
som det andra, och förutser, att de skola medföra ränteförluster.
Om man i stället valde den vida enklare utvägen
att ålägga Bancostyrelsen att till Bankens förstärkande öppna
ömsesidig vexelcredit med solida främmande bankiers hus,
banker och handlande, så är jag säker, att Banken aldrig
skulle behöfva pantsätta sina inteckningar för att erhålla tillgång
på behöfliga capitaler till vidmagthållande af vexlar;
och Banken skulle derjemte erhålla dem på ett sätt, hvarigenom
hon icke blott för ögonblicket beredde sig tillgångar,
utan så, att hon uti och genom dessa operationer beredde
en fortgående förbättring i sitt tillstånd, och hvarigenom inga
utomordentliga åtgärder för upprätthållande af Bankens credit
blefve behöfliga, utan ensamt en säker och årligen ökad
vinst beredd. Det är sannt, att för öppnandet af en sådan
credit fordrades i första rummet, att den delegation af Statsmagten,
som finnes nedlagd hos Bancostyrelsen, icke vore beroende
af en godtycklig, vid hvarje riksdag efter Ständers
vilja föränderlig instruction, att således den lagstiftning borde
finnas i ordning, som lemnade säkerhet att med Bancostyrelsen
ingångna förbindelser ovilkorligen blifva gällande.
Derföre är det nödvändigt att i lag innefatta ett bestämdt
stadgande af sättet för enskilda att göra sin rätt emot Banken
gällande. I afseende på 3:dje punkten föreslår jag, i
stället för dess nuvar. redaction, följande: "Att till förstärkande
af metalliska cassan Bancostyrelsen ålägges att öppna
ömsesidig vexelcredit med solida banker, bankierer och handlande,
att i solida utländska banker insätta sin af denna
rörelse uppkommande vinst på utländsk ort för att i silfver
indraga, då Banken för sin vexel kan vara i behof; och då
silfver kan upphandlas, vare sig på in- eller utländsk ort,
för lägre pris, än det efter den fastställda myntfoten kan
utgifvas, bör det till obegränsadt belopp upphandlas.” Jag
har icke utsatt, antingen crediten skall öppnas med ut
-
Den Juli c. m.
eller inländska handlande, emedan jag anser, att det hörsne
med beggedera. Vidare har jag sagt, att den utaf berörde
credit å utländsk ort uppkommande vinst icke bör indragas,
förrän Banken för sin vexling deraf är i behof, derföre att
Banken alltid är i tillfälle att indraga den, dä hon vill; men
i samma mån hon låter den föröka sig, stiger hennes credit
och consoliderar sig på den utländska handelsmarknaden.
Jag tror icke, att någon vidlyftig deduction behöfves för
att bringa till öfvertygelse om riktigheten af dessa mina åsigter.
Frågan är dertill alltför enkel och klar. Hr Le trön
har i förmiddags yttrat, att kostnader för Banken skulle
uppstå genom vexelköp. Här är icke fråga om några vexelköp,
men väl möjligen vexelförsäljning genom öppnande af
en sådan credit på större handelsplatser, så att Banken kan
draga vexlar. Den concurrens, hvaruti hon i afseende härå
kunde råka, kan aldrig blifva farlig, emedan Banken kan
lemna och få credit för 3. ä i proc., då den enskilde ickekan
göra det under 5 ä 6. Det är klart, att då vexlar bomme
hit, dragna pä Banken med qo dagars sigt, inlöste Banken
dem genast och vunne derpå räntan.
Gr. von Fersen: Den af mig framställda begäran i afseende
å behandlingsformen af denna och några följande
punkter har blifvit utaf Gr. Frölich motiverad1. Han har
fullständigt ådagalagt sammanhanget de ifrågavarande punkterna
emellan, och jäg behöfver sålunda icke vidare härvid
uppehålla mig. Jag har icke heller hört, att någon ens försökt
bestrida min begäran, hvilken icke innefattade endast,
att de särskilda punkterna måtte komma under gemensam»
discussion, utan under gemensamt beslut. Jag kan icke tro*
att denna begäran bör förvägras, och hade således deråt
hoppats B., o. Ad:s bifall; men jag har likväl icke hort hvarken
någon förklaring af Hr Gr. o. Landtm, i denna del, eller
att han bevärdigat min framställning med någon propus.
Uti sjelfva saken kan för öfrigt vara mycket att anmärka $
men jag inskränker mig för närvar, till ogillande af uppställningen
samt till den erinran, att det icke kan vara nyttigt
för en bankrörelse, att hvarje dess åtgärd skall på förhand
befinnas utpekad.
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, yttrade, att då nu förevar.
utlåt, af BancoUtsk. första dagen hos R. o. Ad. till pröfning
företogs, hade H. Ex. hemställt, om Ståndet önskade,
att utlåt, skulle punktvis företagas; denna framställning hade
blifvit med ja besvarad. Då Gr. v. Fersen i dag begärt, att
3, 4; 5, 6, 7, 8 och q punkterna skulle i ett sammanhang
discuteras och afgöras, samt H. Ex. å denna framställning
gjort propos., hade han erhållit nej till svar. Ehuru Ib Ex.
funné det icke böra förvägras någon att i discussionen ingå
uti pröfning af flera punkter, ansåge IL Ex. likväl, att propos.
måste göras på hvarje punkt efter nummerordningen i
utlåt.
Den i\ Juli c. m.
i43
Hr Löfrén: Jag får först framställa den fråga till Hr
Gr. o. Landtm., huruvida discussion medgifves gemensamt
öfver flera punkter än den föredragna. Jag har icke kunnat
uppfatta, om något bestämdt förklarande i detta afseende
blifvit meddeladt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han, i öfverensstämmelse
med hvad han nyss yttrat, ansåg discussionen
kunna omfatta punkterna 3 t. o. m. g, men att propos.
endast kunde göras punktvis.
Hr Lefre'n: Hvad tredje punkten beträffar, har man
anmärkt, dels att creditiven skulle vara öfverflödiga, dels
alt stadganden derom nu mera icke ens vöre lämpliga efter
de beslut, som på f. m. blifvit fattade och hvarigenom R. o.
Ad. bestämi, att åtgärder till förstärkande af Bankens metalliska
cassa icke behöfde vidtagas., förrän den sjunkit under
o. millioner r:dr specie. Uti Utsk:s förslag står visserligen
taladt örn förhållandet emellan metalliska cassan och sedelstocken;
men det lärer icke kunna nekas, att en bestämd
minimisumma äfven har ett visst förhållande till sedelstocken.
Jag torde således icke behöfva uppehålla mig vidare
för vederläggande af nämnde anmärkning, och öfvergår derföre
nu till frågan om creditivens nytta i allmänhet Beliofvet
eller nyttan af att förstärka Bankens cassa kaninträffa,
antingen då coursen är hög eller låg. Är den låg, så är
det naturligt, att tillgång på vexlar, hvarför silfverköp kunna
verkställas, är ganska god, och då bör följaktligen Ban
ken
använda ränterevenuer och andra öfverskott till silfverköp.
Är åter -coursen hög, så är det naturligt, att Banken
icke framstår såsom köpare, emedan bon då bidrog att uppjaga
coursen än högre. Men det går derföre icke an att säga
till dem, sorn komma till bancoluckan och begära att få
tillvexla sig silfver: Ihna fä vara så goda och vänta, ty coursen
har varit så hög, att vi icke kunnat skaffa oss något.
Creditorer låta icke afspisa sig så knapphändigt, utan Banken
är nödsakad att se sig om efter utvägar att promt inlösa
sina sedlar med silfver. Då måste hon begagna sig af
creditiv; då hon icke kän köpa, mäste hon låna. Banken
får visserligen då en skuld på utrikes ort; men det är
icke att förmoda , att coursen ständigt skall vara hög. Ban
ken
passar altså på att köpa vexlar, då hon icke oroar börsen,
och dermed Iiquiderar hon successive sin skuld. På det
siittet framställer sig saken för den, som vill se henne practiskt
och enkelt och icke omgifva sin föreställning med phraser.
Samma talare, emot hvilken jag ställt dessa mina erinringar,
har sagt sig hafva hört af en ledamot af BancoUtsk.
, att Banken aldrig borde köpa vexlar. Om jag icke
bedrar mig, har jag rätt alt taga åt mig denna hänsyftning,
emedan jag svarade bemälde talare i denna omständighet vid
conferencen hos IL Ex. Ilr Gr. af Wetterstedt. Jag vill på
-
»44 Den i!\ Juli e. m.
minna mig, att en annan ledamot då sade, att Banken aldrig
borde sälja vexlar, och det var med denne talare, jag instämde.
Jag har visst velat, att Banken icke borde befatta
sig med något coursstyreri, och att hon således aldrig borde
oroa börsen; men sådant kan icke ske, om hon ej framställer
sig såsom säljare, utan endast som köpare och vid sådana
tillfällen, då god tillgång visar sig. Jag tror altså, att
de föreslagna creditiven äro högst nyttiga och vigtiga, och
B., o. Ad. skulle göra illa, om vi, såsom föregående Ständer,
icke lemnade Bancostyrelsen rättighet att begagna creditiv.
Beslutet i detta afseende vid sista riksdag har varit
orsaken, att realisationen ännu icke kunnat för sig gå: och
skulle man nu förfara på samma sätt, försatte man Baneostyrelsen
uti en möjligen ganska brydsam belägenhet; ty just
derföre, att styrelsen icke ägde rättighet att skalfa sig sådana
creditiv, ökades det verkliga behofvet deraf. Blotta rättigheten
och tillfället att gagna en eller annan ressource är
för crediten en så stärkande omständighet, att man blott derföre
oftast icke behöfver begagna en sådan rättighet. Denna
sats är så nära axiomatisk, att hvar och en måste erkänna
den, så snart han enkelt och naturligt ser förhållandena.
Jag skall nu äfven lemna ett kort svar på hvad jag hört yttras
rör:de det stadgande i 6:te punkten, att noggrannt tillses
bör, att det silfver, Banken uppköper, verkligen har från
utrikes ort inkommit. Det är naturligt, att om Banken köpte
upp silfver inom landet, komme hon att köpa sitt eget silfver,
hvilket, enär det stöde högre än utvexlingsgrunden, nästa
dag åter utginge. Att på sådant sätt köpa silfver vore
detsamma som att ösa vatten ur saltsjön i Mälaren, för att
åter låta det inlöpa i det förra vattnet genom Norrström.
Det är nödvändigt, att silfret måste hemtas utifrån, om bristen
verkligen skall ersättas. Sättet, huru man skall kunna
controllera, att det verkligen inkommit utifrån, är föremål
för de reglementariska föreskrifterna. Jag vet visserligen,
att personer finnas, hvilka tro, att dessa controllersvårligen
skulle kunna på ett tillförlitligt sätt inrättas. Jag skulle dock
icke vilja betvifla, att man må kunna finna åtminstone en
ärlig man, hvilken kunde medfölja silfvertransporten såsom
commissionär; och för att icke upptaga denna utväg, som
man vill påstå lånar sig till lustighet, kan man ju låta silfret
inpackas i fastager, förse dem med vederbörande consulers
sigill, och låta bevakning medfölja transporten m. m.
Hvad angår y:de punkten, synes det mig naturligt, att då
Utsk:s förslag deri grundar sig på förutsättningen, att Bancostyrelsen
skulle erhålla rättighet att utgifva nya sedlar i förhållande
till metalliska fondens tillstånd, borde Utsk. ock
uppgifva sättet för styrelsen att tillvägagå, i händelse utsläppningen
af sedlar för något visst tidsmoment funnes vara för
stor. Banken skulle nemi. då upplåna sina sedlar emot obli
ga
-
Den 24 Juli c. m.
gationcr, Hvilka hade den egenskapen framför sedlarna, alt
de icke knnde presenteras till invexling i bancoluckan; men
rörelsecapi talet minskades derföre icke, enär obligationerna
fanne plats i den större rörelsen. Då BancostyreJsen åter
märkte, att rörelsen önskade ett större antal transportsedel-,
hade styrelsen tillfälle att utsläppa samma sedl^1, som
hon förut indragit. Den mindre rörelsens behof intvingade
då åter utur den större rörelsen de deruti använda obligationerna.
Detta operationssätt är ingalunda påfunnet af
Utsk. Det gagnas dagligen af den val kända Engelska banken
och alla bankierer, som förstå att sköta en bank och
icke låta e.onsiderationer bestämma deras verkningssätt. Jag
vill hoppas, att Ständerna icke må binda händerna på Bancostyrelsen
i fråga om så rättmätiga och erkända grundsatser
som de nu omförmälda. Utsk. har vidare i 8:de punkten
sagt, att lånerörelsens förminskning är en åtgärd, som
i sista rummet, och endast då Bankens säkerhet sådant ovilkorligen
fordrar, får vidtagas. Detta förslag har tillkommit
såsom en concession för dem, hvilka kunna frukta, att
nämnde, utväg möjligen komme att för tidigt begagnas. En
enskild skulle aldrig underkasta sig några sådana föreskrifter
i afseende å den ordning, uti hvilken han borde vidtaga det
eller det medlet att upprätthålla sin credit. Han skulle i
detta hänseende endast rätta sig efter omständigheterna, så
att han, i mån af dessa, ibland utsträckte och ibland indroge
sin rörelse; men med de penningeförhållanden, vi hos
oss äga, har Utsk. ansett den lugnande föreskriften vara behöflig
och derigenom så godt som uteslutit ens möjligheten
af, att någon indragning kommer i fråga, enär så många utvägar
förut skola passeras, att det ingalunda är antagligt, att
denna sista någonsin behöfver vidtagas. Det synes då icke
böra kunna väcka någon förskräckelse, att Utsk. nämnt den
omförmälda sista ressourcen. Man kunde väl saga: men
hvarföre har då Utsk. insatt detta stadgande, då det aldrig
kommer att tillämpas? Svaret är ganska enkelt: Hvarje bank
måste äga rättighet att minska sin rörelse, om hon skall kunna
förskaffa sig credit. Om man omtalade för en utländning,
att Svenska banken väl vore skyldig utlåna penningar, men
icke hade rättighet att indraga sin rörelse, så skulle han
säga, att det vore högst oklokt, om icke löjligt, att sålunda
beröfva Banken en så vigtig del af dess attributioner såsom
bank. Sade man åter, att Banken väl äger inskränka sin rörelse,
men att denna åtgärd skall i sista rummet vidtagas,
samt man derjemte upplyste om de öfriga utvägar, man valt
för att betrygga Bankens functioner, skulle denna utländning
svara: "Ni har gjort rätt; ty de lånbehöfvandes fördel
är icke upphöjd öfver hvar och ens rättighet att utaf Banken
fordra iakttagande af hennes pligt att upprätthålla sin
utvexling. Jag tillstyrker bifall till 3:dje punkten.
10 H. ‘ 19
i.jG
Den a4 Juli c, m.
Hr Stråle, Nils "V\7 i 1 1j. i För min del kan jag icke
finna, att 3:dje punkten, sedan R. o. Ad. frångått Utsks
förslag i den 2:dra, kan utan förändring bifallas. Der står
nemi.: ”Till förstärkande af metalliska cassan, i händelse
den genom stark utvexling någon gång skulle blifva så minskad,
«tt densamma sjunker linder nyssnämnde förhållande
etc. Om åtgärder till förstärkning af metalliska cassan
icke vidtoges, förrän densamma sjunkit under det bestämda
minimibeloppet, strede sådant emot beslutet i föregående
punkt, hvilket ålägger Bancofullmägtige att vidtaga sådana
åtgärder, innan cassan sjunkit till berörde belopp. 3:dje
punkten, sådan den nu lyder, innebär altså en bestämd
motsägelse, och förändring af redactionen deri är således
nödvändig, äfven om man i öfrigt ville godkänna punkten;
roen jag hemställer, om man icke kunde utsträcka förändringen
ännu längre, och derigenom göra punkten på samma
gång kortare och ändamålsenligare. Bancostyrelsen äger
redan, enligt lianklagen d. i Mars i83o, rättighet att begagna
Riksg.cont:s obligationer. 4 §• af denna Jag lyder sålunda:
”Den summa af 4,400>00° r:dr, som R. St. vid denna
”riksdag till Banken anslagit, såsom återstod af Rikets skuld
”för kostnaderna vid 1808 års krig, skall, utan beräkning af
”Bankens fasta egendomar och inventarier, utgöra en Ban”kens
behållning utöfver de förbindelser, för hvilka Banken
”ansvarar, och användas endast till förstärkande af Bankens
”metalliska fond, sedan silfverutvexlingen börjat, så att möjligen
inträffande capitalförroinskning under året af vinsten
”ersättes.”
Uti detta stadgande är således redan åt Bancofnllmägfige
uppdraget att förstärka cassan medelst användande af
obligationer. Men jag tror, att det derutöfver äfven bör äga
rättighet att upptaga creditiv eller lån. Jag har hört, att
man ville gifva Futlmägtige en generel föreskrift, på grund
af hvilken nian trott, att de jemväl skulle kunna vidtaga
nyssnämnde åtgärder. Jag skulle likväl tro, att rättigheten
att sätta principalerna i skuld, bestämdt måste uttryckas i
fullmagten, såvida man ville undvika tveksamhet såväl hos
jFullmägtige sjelfva som hos dem, hvilka skulle inlåta sig i
dylika transactioner med Banken derom, huruvida Bancostyrelsen
verkligen ägde den ifrågavar. rättigheten. Jag kan
icke föreställa mig, att någon utländsk bankier skulle vilja
antaga Bancostyrelsens förbindelser, såvida icke bestämda
garantier funnes derför, att de af R. St. honorerades, och
innan K. M., på sätt i alla länder är vedertaget, sanctionerat
Fullinägtiges rättighet i denna del; och äfven K. M.
skulle måhända tveka att lemna en sådan sanction, om icke
den omförmälda rättigheten vore af R. St. bestämdt öfver-»
låten. Jag bar hört någon säga, att det skulle vara en
skam för Nationen att göra utländska lån för att upprätthålla
Banken. Jag kan icke finna någonting förödmjukande
Pen 24 Juli e. ra.
deruti, att den, sorn äger säkra fordringar, hvilka likväl
icke för ögonblicket Uro realisabla, söka andra utvägar försina
jrägående behof. Jag tror altsa, att den meranämnda
rättigheten bör lemnäs åt Bancostyrelsen, oell har uppgjort
en redaction till stadgande i denna del, hvilket är ganska
kort, men likväl upptager mott verna för sin tillvaro. Det
lyder sålunda: "Enär en del af Bankens fordringar äro af
den beskaffenhet, att de ej inom kort tid kunna indrifvas,
må Bancofullmäglige, då omständigheterna sådant fordra,
sätta i verkställighet 4 § i banklagen af d. t Mars i83o,
och i sådant afseende på de billigaste vilkor, sorn kunna erhållas,
förskaffa Bancostyrelsen ett eller flera creditiv, uppgående,
i mån af behofvet, till en summa af 2 millioner r:dr
specie.” Detta stadgande tror jag innefatta allt, hvad Fullmägtige
behöfva, och då det finnes, är jag öfvertygad, att
tillämpning deraf aldrig skall komma i fråga; ty i samina
mån Banken kan begagna sådana utvägar, aflägsnar hon behofvet
att deraf betjena sig. Men jag tror, att det är nödigt,
att i förvaltningens fullmagt uttrycka den vigtiga rättigheten,
på det all tvetydighet må förekommas.
Gr. Cronhjelip, Otto Aug.: Jag har enskildt erhållit
del af den propos., Gr. Frölich uppgifvit och hvilken
skall innebära en sammanfattning af allt, hvad Utsk. uli
3:dje t. o. m. g:de punkterna föreslagit. Jag måste dock erkänna,
att jag icke kan inse nyttan af denna sammanfattning,
och jag saknar deri ganska väsendtiiga omständigheter,
sorn finnas i Utsk:s förslag och hvilka äro af högsta
vigt för realisationens bestånd. Jag skulle visserligen icke
hafva någonting egentligt emot, att man i en punkt sammansloge
alla föreskrifter, angrde utvägarna för vexlingens
oafbrutna fortgång; men jag inser icke, hvartill det skulle
tjena, och derföre, sedan jag gjort några anmärkningar mot
Gr. Frölichs förslag, skall jag be att få hålla mig till 3:dje
punkten i betänk. Uti Gr. Frölichs förslag saknar jag en
bestämd tillåtelse eller skyldighet för Bancostyrelsen att begagna
utrikes credit, då utvexlingens betryggande det fordrar;
och jag anser detta för ett oeftergiflig! vilkor för realisationens
säkerhet. Jag är af Hr Lefren förekommen och
delar med bouoin öfvertygelse derom, att blotta rättigheten
till begagnande af en sådan credit gör sjelfva begagnandet
öfverflödigt; och jag kan ingalunda med Hr Gr. och andra talare
inse, att Bankens credit hos utländningen kunde nedsättas
derigenom, att man uttryckligen åt Bancostyrelsen öfverJäte
den ifrågavar. rättigheten. Man skulle visserligen kunna
göra stadgandet mera generelt och icke utsätta någon
summa; men jag tror icke, att det vore nyttigt nu genast
vid öppnandet af' Bankens nya bana och innan vi sett, huru
pass belåtna vi kunna blifva med vår Bankostyrelse.
Dernäst saknar jag i Gr. Frölichs förslag den y:dc punkten
af Utskts, att Banken jemväl, 0111 behofvet så påkallar, kan
D e H i!\ Juli e. in.
minska sin lånerörelse. Det är utan tvifvel, att Banken,
för att blifva en verklig bank, äfven skall äga rätt att minska,
ja, t. o. m. inställa sina utlåningar. Jag tror visserligen
icke, att sådant kan ifrågakomma med alla de garantier
i öfrigt, som finnas lemnade, men rättigheten bör likväl
icke fråntagas Svenska banken mer än hvarje annan
bank; och ordningen af sista rummet, för begagnande af
denna rättighet, medger jag endast är en concession för att
lugna de förskräckta. Jag öfvergår nu till 3:dje punkten och
finner, på sätt den siste talaren utvecklat, att en förändring
i redactionen deraf är nödig, efter det beslut, hvari II. o.
Ad. stadnade vid föregående punkt. Den redaction, Hr
Stråle föreslagit, har det företräde framför Utsk:s, att, då
det sednare börjar med att förespegla ett inträffande behof
för Banken att förstärka sin metalliska cassa, innebär det
sednare de lugnande motiverna för möjligheten af ett sådant
Jiehof. Vidare säges i Hr Stråles förslag, att, då omständigheterna
sådant fordra, 4 § * i83o års banklag bör sättas
i verkställighet. Jag skulle härvid tro, att man, på det
att det åberopade lagrummet icke måtte särskildt behöfva
uppsökas, borde uti en mellanmening insätta, hvad denna
4 § stadgar. Med dessa små förändringar finner jag Hr
Stråles förslag fullt ändamålsenligt.
Hr Tham, Wolrath: Det torde tillåtas mig att, lika
som de föregående talarne, upptaga under discussion icke allenast
3:dje, utan jemväl följande punkter, som dermed hafva
sammanhang. Jag kan då för det första icke dela Gr.
Frölichs åsigter i ämnet. Det är nödvändigt, att, då man
på den ena sidan lemnar Styrelsen all den frihet, som behöfves
för att verkställa Ständernas beslut, man å den andra
gifver den bestämda föreskrifter i det hufvudsakliga.
Icke heller kan jag dela Frih. Cederströms förslag. Om det
vore fråga om en enskild bank, hvars direction kunde sammansättas
endast af i ämnet erfarna personer, skulle jag
tillstyrka förslaget; men då de lagar, efter hvilka vi skola
välja vår Bankstyrelse, äro så beskaffade som nu, tror
jag icke, att det skulle vara nyttigt att genast inställa Bancofullmägtige
på en väg, som egentligen är en handelsväg
och icke en in- eller utvexlingsväg eller iåneväg. Sedan R.
o. Ad. ändrat 2.’dra punkten i Utsk:s betänk, och i stället
stadgat, att metalliska fonden icke finge sjunka under a millioner
specie, samt att Styrelsen tidigt borde vidtaga åtgärder
till förekommande häraf; så och då detta stadgande
stämmer öfverens med förslaget i denna punkt, att Styrelsen
ju förr desto hellre borde förskaffa sig creditiver, tror
jag, att 3:dje punkten bör bifallas till sitt hufvudinnehäll,
likväl med den förändring i redactionen, som Gr. Cronhjelm
tillstyrkt. Nu följer 4:de punkten, l3å den tillstyrker jag helt
enkelt bifall. 5:te punkten, som berättigar Bancofullmägtige
att inköpa guld och silfver, vill jag för min del bifalla. Om
Den a4 Juli e. m.
1H9
den händelse inträffar, sorn icke är osannolik, att nemi., såsom
förhållandet var 1825 och 1828, coursen står låg, tror
jag visst, att silfret af sig sjelft går in i Banken; men det
skadar icke, att Fullmägtige äfven bemyndigas att uppköpa
sådant, likasom R. o. Ad. torde minnas, att Bancostyrelsen
var nog klok att på eget bevåg förfara år 1825, då coursen
var så låg, att Banken erhöll silfver, fritt i sina hvalf levereradt,
efter 128 sk. Sjette punkten, der det tillätes Full—
mägtige att skaffa silfver emot pari cours och tillägga transportkostnaden,
vill jag äfven bifalla. Vid 7-’de punkten ber
jag att få göra några anmärkningar. Huru kan väl styrelsen
bedöma, när öfverskott af representativt mynt i rörelsen
förefinnes? Jag skulle önska att blifva upplyst örn hvilken
norm styrelsen här tänker följa. För min del kan jag icke
utfinna någon tillförlitlig, och jag anser denna punkt minst
väl beräknad af hela Utsk:s förslag. Icke fruktar jag, att
åtgärden någonsin skulle komma i fråga; ty Utsk. har pagg.
i48 och följande så utförligen bevisat, att om creditiv begagnas,
skola 17 millioner sedlar kunna ingå i Banken, utan
att lånerörelsen behöfver minskas. Men jag hade önskat, att
hela stadgandet varit borta, på det icke detsamma, kringspridt
i landet af tidningspressen, må väcka farhåga för att
IJtsk. velat närma sig ett strypsystem, och att realisationen
således, med alla dess utlofvade fördelar, skulle gifva endast
motsatsen. Om den olyckliga tid inträffade, att alla tillgångar
vore så uttömda, att låneindragningar behöfde ifrågakomma,
är jag viss, att K. M. sammankallade Ständerna och
icke lemnade Nationen till sköflings åt ockrare, hvilkas tiri
just då inträdde att slå under sig all egendom. Ganska riktigt
står det i 8:de punkten, att lånindragning skall först i
sista rummet vidtagas. Det är angeläget att häråt lemna bifall,
likasom åt g:de punkten; ty ordningen, uti hvilken de
öfriga åtgärderna skola vidtagas, bör bero af Bancostyrelsen.
TJti io:de punkten lärer en redaolionsförändring, i öfverensstämmelse
till R. o. Ad:s beslut vid 2:dra punkten, iakttagas.
Samma anmärkning är att göra vid 1 i:te punkten. Jag slutar
nu med att begära propos. å Gr. Cronhjelms förslag till
3:dje punkten.
Frih. Ehrenborgh: Jag anhåller till en början att få
förklara, det jäg vid 3:dje punkten icke kan dela mening
med dem, som anse Banken icke kunna upprätthålla sig,
utan att man lemnar henne erforderliga medel att skaffa sig
utländsk credit; men då jag medger, att hon det kan, har
jag likväl ansett det vara riktigt att vidtaga alla sådana åtgärder,
som erfordras för att hålla ute i rörelsen det sedelhelopp,
näringarna kunna kräfva, och jag skulle sålunda icke
.tveka att lemna bifall till betänk, i hvad det angår begagnandet
af credit!vrättighet för Banken, om jag icke trodde,
att det för henne ej är nyttigt, att man specielt uttalar ett
förhållande, som ligger i sjelfva sakens natur och är oskilj
-
i5o
Den .j Juli c. m.
artigt fran en ordentligt inrättad banks Ii motioner. Lika med
Hr Stråle tror jag, att Bancostyrelsen jemväl bör autoriseras
att upptaga lån; men jag tror, att alli detta bör uttryckas
i den generella fullmagt för styrelsen alt förvalta Banken
så, att hon kan uppfylla sina förbindelser. Alia de åtgärder,
styrelsen i och derför vidtager, måste erkännas. (Jag
ber att få närmare förklara, hvarföre jag yrkar, att samtliga
dessa 7 punkter må gemensamt behandlas och uti ett generaliseradt
stadgande innefattas. Jag ser nemligen först i 4;de
punkten antydandet af Bankens skyldighet att så snart som
möjligt betala den skuld, hvari lion genom begagnande af
creditivrät!ighelcu kari komma. Detta stadgande är fullkomligen
öfverflödigt. Femte och sjette punkterna innefatta jemväl
föreskrifter, som helt och hållet ineluderas i den allmänna
regeln, att styrelsen bör vidtaga alla medel, som stå j
hennes magt, för att consolidera Bankens ftmclioner. Sjunde
punkten innefattar för det första fyra serier af åtgärder-,
som böra vidtagas. Alla dessa ligga ock i sakens natur och
äro ganska riktiga; men i det sista mom. föreslår UtsL, att
Bankstyrelscn, om behofvet påkallar, må minska eller inställa
Bankens utlåning. Hr Tham har redan erinrat, att
många blifvit af detta stadgande skrämda. Mig har det visst
icke skrämt, och jag tror, att rättigheten bör finnas, emedan
Banken icke kan vara verklig bank, om den icke får
rätta sina utlåningar efter sina tillgångar. Jag hade likväl
icke önskat, att rättigheten blifvit här uttryckt, utan att dea
blifvit insatt bland föreskrifterna för lånerörelsen, der den
troligen hade förefallit mindre stötande. 8:de punkten, som
är tillkommen för att lugna dem, hvilka oroas af den y:da,
samt g:de punkten göra ali rättvisa åt Utsk:s afsigt att genom
dessa detailföreskrifter lugna opinionen; men sedan de
en gång blifvit nedskrifna i Utsk:s förslag, anser jag detta
vara tillräckligt och tror icke, att de böra inflyta i reglementet.
Jag tror, att sedan R. o. Ad. fattat det beslut, att
metalliska cassans minimum bör vara 2 millioner, skola de
fall, gide punkten åsyftar, sällan inträffa; ty jag kan aldrig
föreställa mig, att så mycket sedlar skulle kunna dragas ur
rörelsen, att anda till 44 millioner specie komme att ur Banken
uttagas, helst då man beräknar, att kronoskatterna uppgå
till i5 millioner r:dr. Möjligen skulle en sådan uttagning kunna
ske småningom, men aldrig genom någon choc på Banken;
och för min del tror jag, att dessa garantier, hvarom
vi nu discutera, aldrig komma att behöfvas för något annat
än att lugna. Jag kan likväl icke pligtenligt deltaga i beslut,
hvarigenom man skulle binda händerna på Bankslyrelseu
att handla enligt dess öfvertygelse om Bankens sanna fördel.
Jag förenar mig altså med Gr. Frölich, att alla detailföreskrifterna
i 3:dje t. o. m. g:de punkterna ina utbytas mot
en enda gemensam punkt, hvartill jag anhåller att få uppläsa
förslag, hvilket torde blifva contraprppos. emot bifall
Dc 11 Juli e. m. i5i
till 3:dje punkten. ”Som Bancostyrelsen möjligen kan behöfva
alt, till upprätthållande af Bankens metalliska cassa, genom
köp eller annorlunda, på sätt Styrelsen i hvarje särskildt
fall finnér lämpligast, bereda Banken ytterligare tillgång
af vexlar eller silfver, berättigas Styrelsen att i första
rummet til! större eller mindre belopp använda Bankens såsom
grundfond innehafvande statsobligationer, och dernäst,
om så skulle behöfvas-, pantsätta Bankens inteckningar i
fastigheter, eller upptaga lån emot räntebärande obligationer.
”
Gr. Frölich: Sedan jag förra gången hade ordét och
sfgaf ett förslag lill contrapropos., som var nästan alldeles
fullkomligt lika med det, den siste talaren föreslagit, hafva
emot detsamma oell moliverna derför åtskilliga anmärkningar
blifvit framställda, hvaraf jag ber att få upplaga några.
Till en början har Frih. Cederström, som icke nekat någon
af mina principer, likväl blifvit en fullkomlig afledare i frågan,
då han gått vida längre än jag, i det han velat, att
Banken skulle placera säkerheter på utrikes orter, för att
derpå kunna draga vexlar och sälja sådana. Jag är visserligen
bland dem, som önska, alt Banken må kunna icke blott
hålla cassa här i landet, Utan ock taga en activ del i verldshandeln,
i stället för alt begagna sådana creditutvägar, sorn
inånga visserligen inse icke äro dc mest förmånliga. Jag
skulle likväl tro, att Banken icke kommer i någon sådan
ställning på den tid af 5 år, inom hvilken R. St. nästa gång
sammanträda, och det torde således vara öfverflödigt att nu
ingå i sådana beslämmanden. Denna Frih. Cederströnis ide'
är alldeles diametralt stridande emot Ilr Léfre'ns åsigt. Han
vill nemi., att Banken alldeles icke skall befatta sig med att
sälja vexlar. Jag är skyldig honom den rättvisa, att då jag
nyss talade om hvad jag hört utaf en utsk:sledamot, menade
jag honom; men jag har måhända misshört mig, då jag trott
mig förstå, att han velat förbjuda vexelköp, enär lian nu
sagt sig vilja förbjuda endast vexelförsäljning för Bankens räkning.
Det må vara honom förbehållet att tro, det Banken
väl bör köpa, men icke sälja vexlar. Afsigten blcfve då endast
att skaffa in i Banken det kära silfret. Jag tror, att
om Banken finge både köpa och sälja vexlar, kunde hon i
stället bibehålla det silfver, som köpmannen eljest behöfde
uttaga för att betala sin utrikes skuld. Jag kan icke finna
annat, så vidt jag förmått forska ang:de bankinrättningar, än
att intet förbud bör finnas för hvarken köp eller salu af vexlar,
dermed likväl icke sagdt, att ju ej silfver och guld bör
köpas, om sådant behöfves. Sverige är ett land, dit silfver
icke af sig sjelf naturligen inströmmar, utan måste genom
Bancoförvaftningen införskaffas; men derföre är det icke nödigt,
att detta införskaffande skall ske genom mera kostsamma
åtgärder, än som verkligen behöfvas. Hr Lefren har
missförstått min contrapropps., flå bäti trott, att inga för
-
Den 24 J 111 > 0. m.
stärk ningsåtgärder enligt detsamma lomme att vidtagas,
förrän cassan sjunkit till 2 millioner. Jag får erinra, att
R. o. Ad. i förmiddags beslöt, att förberedande åtgärder skulle
så tidigt som möjligt vidtagas; och det ar då icke troligt,
att styrelsen skulle vänta, tilldess cassan verkligen sjunkit
under minimibeloppet. Ett sådant oförstånd hos densamma
vore icke hulpet, om man lemnade hvilka föreskrifter som
helst. Ilr Lefren har deremot påstått, att det holde lemnäs
åt Eancofullmägtige att förstärka cassan, antingen coursen
vore hög eller lag. Jag tror, att sådana föreskrifter på
sin höjd kunde inkomma i de reglementariska stadgandena;
men här är fråga endast örn grunderna. Hr Tham
har yttrat, att man icke åt Bancostyrelsen kunde öfverlemna
en alltför vidsträckt magt, emedan det vore oafgjordt,
om man kunde få en skicklig styrelsepersonal, och
att det icke vore här sorn i andra länder, att köpmän och
i ämnet practiskt erfarna män kunde inkallas i förvaltningen.
Jag får härtill svara, att jag icke ser någon omöjlighet
uti, att en eller annan köpman inkomme uti Bancostyrelsen;
och dessutom har BancoUtsk. uti sitt betänk, framställt
så många goda saker i afseende å principerna för
en bankrörelse, att den blifvande styrelsen deraf säkerligen
kunde hemta en nyttig ledning för sitt begrepp. Jag
har med oro hört en hög juridisk embetsman påstå, det
Bancostyrelsen icke utan specielt uppdrag skulle kunna göra
lån för uppfyllandet af Bankens förbindelser. Jag är af en
annan hög embetsman förekommen deruti, att sådant kan
och mäste kunna lagligen ske, och han har utvecklat detta
så, att jag dervid icke behöfver vidare uppehålla mig. Det
är klart, alt för hvarje ny sedel, Banken utgifver, sätter hon
sig i skuld, och för att kunna betala den, måste hon äfven
äga rätt att på bästa sätt använda inneliafvande obligationer,
örn så påfordras. Gr. Cronhjelm har sagt, att han saknade
flera vigtiga bestammanden i mitt förslag; att han der
saknade rättighet för Bancostyrelsen att skaffa sig utländsk
credit. Denna rättighet ligger ovilkorligen deri, att styrelsen
äger skuldsätta Banken, och dessutom är den i förslaget
innebegripen, då der står: ”genom köp eller annorlunda.”
Detta stadgande är så extensivt, att det icke kan föranleda
till något tvifvel derom, att det jemväl innebär rättighet för
Banken att skaffa sig creditiv och hvad slags credit sorn
helst; och jag kan icke förstå, huru den mest juridiska klyftighet
skulle kunna förtyda meningen af mitt förslag derhän,
som skulle styrelsen derigenom icke vara medgifvet att begagna
sig af omförmälda rättigheter. Slutligen får jag nämna,
att icke någon kunnat vederlägga den sats, att Utskrs
betänk, icke kan bestå, sedan 2:dra punkten blifvit ändrad
på sätt som skett. Tvärtom hafva samtliga talarne nödgats
föreslå en ny redaction nästan i hvarje punkt; och jag skulle
just
Den a4 Juli c. m.
i53
just gratulera till att få propos. på elen 3:dje punkten, sådan
dea nu lyder. Hr Lefre'n har dock begärt detta, jnen har
blifvit så kraftigt bevisad af 3:ne särskilda talare att ny redaction
är nödvändig, så att jag förmodar, det han icke vidhåller
sitt yrkande i detta afseende. Jag kunde icke vid uppläsningen
så fullständigt fatta Frih. Ehrenborghs förslag; men
det föreföll mig likväl, som om afvikelserna, i fall de funnos,
icke kunna vara väsendtliga, och jag afstår således från yrkandet,
att mitt förslag må blifva contrapropos., så vida hans
dertill varder antaget.
Hr Nordenanckar, Fredr. 'Wilh.: Olämpligheten
af Utskts förslag i åtskilliga punkter, är af flera talare redan
så utförligt visad, att jag blott skall tillägga några ord.
Hvad 3:dje punkten beträffar, är man allmänt ense derom,
att den ej åsyftar creditiv i dess egentliga bemärkelse,
utan att det blott är fråga örn lån och icke om creditiv
för att derå draga vexlar; och då det sålunda är fråga om
lån, är det otvifvelaktigt, att Bankens credit måste lida deraf,
alt alla veta, det hon är oförmögen att sjelf betala, och
då är det enklast och nödvändigt, att staten erkänner sin
förbindelse att ikläda sig Bankens skulder. Jag finnér sålunda,
att 3:dje punkten icke är antaglig. Hvad 5:te och 6:te
punkterna^ angår, finner jag det vara onaturligt, att Banken
skall inköpa silfver för högre pris än det, hvartill hon sjelf
utvexlar. Det säges väl, att detta endast borde ske i nödens
stund; men pag. 35 af betänk, synes det tydligen, att
silfverköpen hufvudsakligen åsyfta nya sedelemissioner. Utsk.
yttrar sig nemi.: ”En leverans, emot räntefritt förskott, erbjudes
af exempelvis i5o,ooo r:dr silfver specie == 400?000
r:dr b:co, efter i32 sk. rent pris. Emot antagandet af detta
anbud finnes ej något hinder; och efter skedd leverans
står proportionen 12,400,000 : 2g,4i2,5oo, sålunda något bättre
än 2 : 4i> hvaraf genast inses, att, jemlikt BancoUtsk:s
förslag, nära 4;dels million eller 25o,ooo r:dr då kunna, till
följd af detta ej särdeles betydliga silfverköp, hållas näringarna
i mån af behof tillhanda, oberäknadt de sedlar, sorn
i och för köpet blifvit i allmänna rörelsen utgifna." Detta
torde vara tillräckligt för att visa karakteren af 5:te och 6:te
punkterna. K.ör:de y:de punkten har Hr Lefren yttrat, alt
det vore en naturlig åtgärd att, mot i stället utgifvande
obligationer, indraga af det löpande rörelsecapitalet, i fall
det visade sig för stort, hvarigenom rörelsecapitalet i det
hela ej skulle minskas; och talaren åberopade i detta afseende
exemplet af Englands banker. Denna citation är ett
misstag; ty Engelska bankens operationer grunda sig på
statsobligationer och icke på obligationer,“utgifna af henne
sjelf. Alla dessa frågor förefalla mig temligen enkla. De
hänföra sig dertill: Önskar man sedelindragning, eller låneindragning?
Man svarar dertill: Nej, men vi vilja uppehålla
1 o II. 20
Den a4 Juli c. m.
veslingen! Och dä är ju den enkla oell enda utvägen att
låta staten träda emellan. Hr Stråle liar erinrat derom, att
Banken äger 4j400j00° r'dr i statsobligationer. Dessa hör
man alltid talas örn såsom lättast tillgängliga; och man bör
då fortgå på samma väg och låta nya statspapper ersätta
dessa, då de äro upptagna. Jag upprepar för öfrigt den karakteristik,
jag på förmiddagen gaf åt alla dessa stadganden,
att de nemi. äro oroande för landet; och jag anser dem således
böra kullkastas, samt att Gr. Fröliclis förslag i stället
må antagas.
Hr Hegardt, Christian Bernh.: Sedan jag anmälde
mig, hafva flera talare yttrat sig, så att jag är till stor
del förekommen och skall endast tillägga några ord. Näst
det stadgande, att Banken får disponera sin vinst, anser jag
intet vara vigtigare, än rättigheten för Banken att begagna
creditiv. Jag tillstyrker således, att Bancostyrelsen må
autoriseras att till större eller mindre summor anskalfa sådana
creditiv; men jag gillar icke Utsk:s förslag, att styrelsen
skall gå dermed i befattning ju förr desto hellre.
Det är ovisst, om och när Banken kan behöfva begagna dessa
creditiv; och just rättigheten dertill gör behofvet mindre
sannolikt. Att således genast vidtaga åtgärder i detta
afseende tror jag endast komme att förorsaka onödiga kostnader
och leda till misstroende mot Bankens egen styrka.
Jag föreslår altså, att Bancostyrelsen endast må autoriseras
att, i händelse af behof, begagna större eller mindre delar
af anskaffande creditiv. Hvad 5:te punkten vidkommer, anser
jag den böra helt och hållet förfalla. Man måste väl
hysa det förtroende till styrelsen, att hon icke, utan att
behofvet det påfordrar, köper silfver, då coursell är öfver
pari. Om deremot kostnaden, transporten inberäknad, skulle
stiga några sk:r öfver vid de tillfallen, då silfverköp för
Banken äro nödvändiga, lärer sådant icke kunna lijeipas.
Föreskrifterna i y:de punkten gillar jag fullkomligt. Man
har anmärkt emot den medgifna rättigheten för Banken att,
i fall af behof, få indraga sin lånerörelse. Jag anser denna
rättighet ligga i sjelfva sakens natur, och jag går längre än
Utsk. samt anser, att Bancostyrelsen icke ens bör bindas i
afseende å ordningen, uti hvilken hon kan finna för godt
att vidtaga den eller den utvägen. Anledningarna till påkänning
för Banken kunna vara många; men sedan utvexlingen
väl hunnit öfver början och den inre rörelsens behof
af silfvermynt blifvit uppfyldt, kunna anledningarna till
större silfveruttagning hufvudsakligen endast vara 2:ne: den
ena, då missväxt eller ofördelaktig handelsconjunctur inträffar
i landet. Då är det nödvändigt, att Banken anlitar creditiv
eller på annat sätt söker förstärka sig. Den andra
anledningen kan vara den, att sedelemissioner ägt rum till
större belopp, än som af rörelsen kunna absorberas, och
sedlarna gå tillbaka i Banken, icke till följd af handelsba
-
Den a4 J n 1 i c. m.
i55
lance, utan för att derför uttaga silfver till utförsel och ett
förmånligare användande i utrikes företag. I sådant fall är
det utan nytta att förstärka den metalliska cassan, ty det
skulle endast tjena att öka indragningarna; utan då måste
sedelstocken och lånerörelsen i mån af behofvet minskas,
hvadan jag icke kan tillstyrka, att man binder händerna på
Bancostyrelsen i detta afseende.
Frih. Cederström: Enligt i83o års banklag står Banken
under allmän lag. Alla tillgångar, vare sig silfver, inteckningar,
eller hvad som helst, äro utmätningsgillda, om
Banken icke uppfyller sin förbindelse. Hvarje beslut, som tages,
hvarigenom icke i första rummet afses Bankens förbindelse
att betäcka sina skulder, är oriktigt. Om Bancostyrelsen
begagnar sig af creditiv, hvilka medföra större kostnad,
än andra åtgärder, hvarigenom ändamålet kunnat vinnas,
så är det oklokt. Jag hade trott, att, då det är fråga
om Bankens ordnande, meningen vore att erhålla en fullständig
banklag; och man behöfver då inga ytterligare utvecklingar
af, huru Banken skall öka sina tillgångar eller
använda dem hon har, förrän lagförslaget på en gång kan
pröfvas. Derföre har jag framställt mina anmärkningar emot
hvad som blifvit föreslagit. Man har sagt, att det behöfves
speciel fullmagt för Bancostyrelsen för att kunna vidtaga dylika
åtgärder, som de af Utsk. föreslagna. Jag vill icke neka,
att operationen kan gå lättare inom landet, då en sådan
autorisation finnes, ehuru jag icke tror, att den kunde blifva
gällande vid en concurs; ty commissionären kan icke undansticka
eller förringa principalens tillgångar. En ledamot
liar sagt, att han skulle instämma i mitt förslag, så vida
man kunde erhålla en styrelsepersonal, som vore kunnig i
vexelaffärer och ägde personlig credit. Det vore bra illa
stäldt, om icke sådana personer funnes i landet, som kunde
blifva skickliga till Bancofullmägtige. Om de icke för närvar.
stå att påträffa i vårt Stånd, kunna vi, såsom 1668
skedde, begära, att K. M. måtte nobilitera personer, hvilka
voro tjenliga till de vigtiga platserna. Jag förmodar, att vi
icke behöfde införskrifva dem utrikes ifrån. Hr Lefren har
sagt, att blotta rättigheten att begagna creditiv vore tillräcklig
för att utehålla det verkliga behofvet deraf. Sådant
hörer till suppositioner, sorn jag önskar icke må utgöra
grund för våra beslut. Allt, hvad som blott är tro, måste
vika för det bestämda vetandet. Det har vidare af Frih.
Ehrenborgh blifvit yttradt, aU om metaller finnas i landet,
behöfvas de i rörelsen, hvarföre det alltid vore bättre att
införskrifva Bankens behof utifrån. Den värde ledamoten
synes då hafva glömt, att ett betydligt qvantum silfver finnes
i husgerådssaker etc., hvilka ofta kunna erhållas för bättre
köp, och i alla fall bör priset bestämma, om köpet skall
ske utom eller inom landet. Denna åsigt ligger till grund
för den contra-propos:n jag föreslagit; och jag kan icke ingå
j56
Den 24 Juli e. m.
på någon slags modification i afseende å vidsträcktheten af
Bancostyrelsens rätt att, om så erfordras, ovilkorligen förvandla
Bankens tillhörigheter.
Hr von Troil, Emil: Det är visst sannt, att R. o. Ad.
i förmiddags fattade ett beslut, som är olika med Utsk:s förslag;
och det är svårt att säga, hvad som i detta afseende
kan blifva Pr. St:s beslut. I hvilket läll sorn helst hör man
likväl tänka sig, att fråga kan uppstå om förstärkning af
Bankens metalliska cassa. Detta tror jag kunna ske lättare,
i samma mån styrelsen äger flera utvägar att derför begagna.
Dessa innefattas i de punkter, som nu äro under öfverläggning;
och jag har med förundran hört en ledamot säga,
att, enligt Utsk:s förslag, skulle hvar och en veta, hvilken
af dessa utvägar Bancostyrelsen för hvarje fall ämnade begagna.
Den värde ledamoten måste då icke hafva kastat
ögonen på g:de punkten, som lernnar åt styrelsen att välja,
i hvilken ordning den finner lämpligast att vidtaga öfriga åtgärder,
sedan endast indragning i lånerörelsen blifvit satt i
sista rummet. För min del anser jag, att bland de utvägar,
hvilka med största fördel kunna begagnas, är creditivrättigheten.
Jag har hört samma ledamot, som bestridt, att creditivrättighet
må för Bancofullmägtige bestämmas, jemväl bestrida
6:te punkten. Att icke silfverköp böra äga rum, då
coursen är öfver pari, torde icke behöfva bevisas; ty det
vore endast att drifva upp coursen än högre, och det är
derföre, som Banken behöfver creditiv för att vid dylika förhållanden
kunna uppskjuta silfverköp, tilldess coursen blifver
fördelaktigare, utan att Banken under tiden kommer i
saknad af nödig styrka. Åtminstone bör rättigheten till sådana
creditivs begagnande finnas. Jag tror, lika med hvad
flera redan yttra*, att densamma just derigenom sällan behöfver
begagnas. Tvenne ledamöter hafva velat gifva Bancostyrelsen
ett slags full magt in blanco; men då det är fråga
om åtgärder, som bero på Bankens credit, tror jag, att förtroendet
bör blifva större, om Bancostyrelsen tydligen är autoriserad
att vidtaga åtgärden. Den af Hr .Stråle föreslagna
redaction kan jag ej gilla. Mig synes det nemi. mindre passande
att, då man vill bereda Banken credit, just omtala
hennes svagaste sida, den nemi., att en del af hennes fordringar
äro af den beskaffenhet, att de icke kunna indrifvas.
Det är icke heller alldeles enligt med förhållandet; ty inteckningarna
kunna verkligen uppsägas, ehuru det för närvar.
är i reglementet förbjudet. Jag tror altså, att Gr. Cronlijelms
förslag, sådant sorn jag nu haft tillfälle se det och
han troligen lärer detsamma framställa, är det bästa; och
jag tillstyrker altså antagandet deraf. Öfver de följande
punkterna skall jag dröja att yttra mig, tilldess de förekomma.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Sedan jag sist yttrade
mig och uppgaf, huru jag föreställde mig, att redactionen
Den a4 Juli c. ra.
.5,
af förevar. 3:dje punkt borde blifva, bar jag sökt något jemnka
mig efter de talare, som i ämnet yttrat nära nog lika
åsigter med mig, för att sålunda kunna undvika en ytterligare
utsträckning af debatten; och jag tror, att, med undantag
af Frihtna Cederström och Ehrenborgh samt Gr. Frölich,
öfriga ledamöter skola vara belåtna med följande förslag,
nemi. att, till förstärkande af metalliska cassan, Bancofullmägtige
bemyndigas att, i den mån behof deraf göles,
oell äfven med användande af de till Bankens grundfond
hörande statsobligationer, förskaffa sig å utrikes ort,
credit eller crediliv till ett belopp, motsvarande högst 2
millioner r:dr specie. Jag anhåller, att detta förslag må blifva
föremål för propostn; och medan jag nu har ordet, samt
discussionen synes långt framskriden, täger jag mig frihet erinra
derom, att några talare framställt begäranden af formstridig
natur. E11 talare har nemi. begärt, att ett utaf honom
uppgifvet förslag må blifva contraproposrn emot Utsk:s.
Detta sednare kan dock icke bifallas utan förändring, i följd
af det fattade beslutet viri aldra punkten. Derjemte Ivernställer
jag, om väl Hr Gr. o. Landtm, skulle kunna meddela
propos., såsom motsats till denna ena punkt, å ett förslag,
som innefattar 7 punkter. Jag tror, att detta förslag icke
kan ifrågakomma förrän efteråt, så vida icke 11. o. Ad. nu
genast vill med acclamation afslå alla 7 de ifrågavar. punkterna.
Frih. Rantzou, Joli. Albert: Jag är utaf flera talare
förekommen uti de åsigter, jag i detta ämne hyser. Jag förenar
mig altså med dem derom, att crediliv böra för Banken
anskaffas, samt instämmer i Gr. Cronhjelms redactionsförslag.
Jag anser det icke vara nyttigt att, på sätt Gr. Frölich
och Frih. Ehrenborgh yrkat, discutera och afgöra flera
punkter på en gång, utan tror jag, att bemälde Hrrts förslag
bör ifrågakomma, sedan punkterna först blifvit hvarför
sig behandlade.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag var en bland dem, sorn
nied deras röster bidrogo till det beslut, B. o. Ad. på förmiddagen
fattade; och i consequens dermed tror jag, att
då 3:dje punkten, sådan den är, icke kan antagas, något
binder icke finnes att deremot antaga ett annat förslag, det
må upphäfva huru många punkter af TJtsk:s betänk, sorn
helst. Vi äga dessutom härpå prejudicat uti vårt beslut i andra
punkten, hvarigenom åtskilliga af betänkts öfriga punkter åtminstone
sålunda upphafdes, alt de icke oförändrade kunde
antagas. Något förslag måste uppgöras i stallet för Utskts,
och jag fäster mig för min del vid Gr. Frölielis, och hemställer,
om icke äfven Frih. Ehrenborgh skulle vilja förena
sig med honom. Frih. Cederström har för sin del framställt
en särskild tanka, och det Eignar 111ig att hafva hört, det
lian deri erkänt verkliga tillvaron af eii banklag. Ulen jag
»58
Den 24 Juli e. m.
kan deremot icke gilla den lians slutsats, att R. St. derigenom
skulle vara betagen förvaltningsrätten af Bankens tillgångar.
Sådant kunde möjligen vara fallet, om någon banklag
icke funnes och K. M. uppliäfde Bankens moratorium.
Men sedan en concursdom ar gifven genom i83o års banklag,
är Frih. Cederströms sats ovilkorligen falsk. Jag fortfar
att begära propos. på Gr. Frölichs förslag.
Frih. Boye, Ludv.: Äfven jag är af den tanka, att
den i 3:dje punkten stadgade rättighet till utländska creditiv
är af högsta nödvändighet; men med den redaction, punkten
för närvarande har, kan den icke bifallas. Den mäste således
förändras, och då jag fördenskull begifver mig till undersökning
af de olika meningarna, finner jag, först hvad
Frih. Cederströms förslag beträffar, alt det afser en operation,
hvars värde synes ganska lockande. Jag skulle understödja
det, om icke framfarna tiders exempel visat, att man
derigenom inleddes på ett fält, der resultaterna troligtvis
blefve olyckliga. På 1760-talet beslöto nemi. Sländerna,
djupt besvärade af de starka coursfluctuationerna, att uppdraga
åt särskilda handelshus att biträda Banken med en sådan
vexelhandel, som den Frih. Cederström nu föreslagit.
Försöket slog illa ut, och jag ber att i det afseendet endast
få påminna om hvad fördelar staten väl skördade af de uppdrag,
Kjermanschöldska huset i nämnde hänseende erhöll.
Hvad åter angår Gr. Frölichs förslag, motsätter jag mig jemväl
det. Jag tror icke, att Hr Gr. o. Landtm., sedan han
lofvat oss att punktvis föredraga betänk, till afgörande, ens
kan upptaga förslaget såsom föremål för propos. Åtminstone
kan det icke hindras oss att dertill säga nej; och då förorsakas
ju endast tidsutdrägt att längre uppehålla sig vid
detta förslag. Gr. Cronhjelms anser jag deremot fullkomligt
ändamålsenligt och anhåller om propos. derå.
Hr Lefre'n och Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.,
instämde med Frih. Boye.
Gr. von Fersen förenade sig med Gr. Horn.
Hr Nordenanckar: Jag tyckte mig böra en ledamot
yttra, att man visade alltför mycket torftighet. Denna karakter
är så träffande på en del af de åtgärder, som äro föreslagna.
Torftigt är det visserligen att köpa silfver mot högre
pris, än Banken sjelf får, och indraga lånerörelsen. Jag
anser Svenska folket böra lemna Banken sådana tillgångar,
att hon icke behöfver på detta torftiga sätt tillvägagå. Hr
v. Troil har, till bemötande af en anmärkning emot Utsk:s
förslag, hänvisat till den latitud, som uti g:de punkten är
lemnad åt Bancostyrclsen. Denna anse likväl många för
ganska oroande. Jag förnyar mitt instämmande i Gr. Frölichs
förslag.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Då vi beslutat, att betänk.
Den 2 j Juli c. m.
i59
skall punktvis föredragas, tror jag sådant hindra upptagandet
för närvar, af Gr. Frölichs förslag. Dess discuterande nu vore
således endast att förorsaka tidsutdrägt, enär det i alla fall
icke kan komina under pröfning, förrän de punkter blifvit
afgjorda, som deri äro sammanfattade. Jag instämmer altså
med Hr v. Troil, Frih:na Rantzou och Boye m. fl. deruti,
att hvarje punkt må för sig afgöras. Den, som vill fästa sig
vid Gr. Frölichs förslag, har ju för sig öppet att icke fästa
sig vid de öfriga. För min del vill jag antaga Gr. Cronhjelms
förslag, sedan, såsom sig bör, afslag å Utsk:s först
blifvit beslutadt.
Gr. Frölich: Först får jag upplysa Gr. Horn, att Frih.
Ehrenborghs och mitt förslag, sådana de nu ligga på bordet,
äro alldeles enahanda. Jag kan icke erkänna den sats,
som skulle R. o. Ad:s beslut, ang:de föredragningssättet, icke
när som helst efter omständigheterna kunna förändras. Finner
R. o. Ad. mitt förslag satisfierande, matte Ståndet deröfver
få fatta beslut, utan hinder af grundlagen; men om
R. o. Ad. ej instämmer uti att en bloc afgöra de flera punkterna,
är det visst Ståndets rätt att få propos. på hvar och
en särskildt. DA måste behandlingen blifva sådan, att de,
hvilka vilja antaga mitt förslag, helt enkelt få säga nej till
alla andra. Det är klart, att en förändring af Utsk:s förslag
måste äga runi, såval i afseende på uppställningen som
sjelfva saken, helst man medgifver, att nästan icke någon
punkt kan antagas, sådan den är.
Frih. Ehrenborgh: Utaf den discussion, som redan
för sig gått, kan jag ganska väl inse, att jag kommer att
stadna i minoriteten. Detta hindrar mig likväl icke att anse
den riktig och sålunda fullfölja densamma. Då till lt. o. Ad.
framställdes den fråga, huruvida Ståndet önskade, att betänk.
måtte punktvis föredragas, hade icke några motiver för
det ena eller andra föredragningssättet blifvit uppgifna. Om
nu R. o. Ad. önskar att utaf 7 punkter göra en, kan jag
icke linna något hinder deremot, eller att deruti ligger någon
contradiction emot förut fattadt beslut. Frågan är helt
enkelt den, att Hr Gr. o. Landtm, inhemtar, om Ståndet
önskar sammanslå flera punkter; bifalles detta, kan Gr. Frölichs
och mitt förslag när som helst komma under beslut.
Jag har dessutom till skäl för min begäran, att få mitt förslag
till contraproposm, den omständighet, att Hr Gr. o.
Landtm på förmiddagen tillät Hr af Ekenstam att dictera
och få framställd en contrapropos., som icke ens varit under
discussion och hvilken likväl var af den beskaffenhet, att om
den vunnit, hade ■ 1 :te punkten dermed blifvit afgjord. Med
samma rätt, sorn en sådan propos. blifvit Hr af Ekenstam
beviljad, har jag rättighet att fordra en dylik åtgärd i afseende
å mitt förslag.
Hr Tham: Vid början af discussionen väcktes fråga
D e n 24 Juli e. in.
derom, att flera punkter måtte i ett sammanhang afgöras.
Efter min uppfattning svarade ITr Gr. o. Landtm, härpå, att
discussionen gerna kunde sträcka sig till flera punkter, men
att hvar och en för sig borde lill afgörande förekomma.
Då jag förmodar, att Hr Gr. o. Landtm, icke lärer tillåta
ändring deruti, så, och om 3:dje punkten af betänk, afslås,
lära vi få propos. på Gr. Cronhjelms förslag. Blir detta icke
antaget, kan visserligen Frih. Ehrenborgh eller hvem sorn
helst erhålla propos. å deras förslag; likväl icke, om de äro
sådana, att de betaga Ståndet fri afgörande-rätt vid hvarje
särskild af de 6 följande punkterna.
Frih. Cederström: Jag bade icke förmodat, att en så
gammal ledamot som Frih. Boye kunde framkomma med en
jemnförelse emellan den vexelhandel, som för Bankens räkning
ägde ruin på 1760-talet, och den, jag nu föreslagit.
Ett är att sjelf draga vexlar och ett annat att uppdraga sådant
ät commissionärer. Hvad följder detta sednare hade, är
nogsamt kändt. När man citerar exempel, är det angeläget
att göra det så, att de hålla streck med hvad man vill bevisa.
Om Banken skulle öppna credit på främmande ort,
komme det naturligtvis att bero på Fullmägtige att icke anförtro
sig åt andra än solida hus, och förluster lära då icke
ifrågakomma.
I händelse icke någon instämmer i mitt förslag, vill jag
icke yrka särskild votering för att få det till contrapropostp.
Man kan vara belåten med mindre. Emedlertid begär jag,
att Bidd.secret. må uppläsa mitt förslag.
Det af Frih. Cederström inlemnade förslag till 3:dje punkt
upplästes, så lydande: att, till förstärkande af metalliska
cassan, Bancostyreisen ålägges att öppna
ömsesidig vexelcredit med solida banker, bankierer
och handlande, att i solida utländska banker
insätta sin af denna rörelse uppkommande
vinst på utländsk ort, för att i silfver indraga
då Banken för sin vexel kan deraf vara i behof;
och då silfver kan upphandlas, vare sig på in- eller
utrikes ort, för lägre pris, än det efter den
fastställda myntfoten kan utgifvas, bör det till
obegränsadt belopp upphandlas.
Frih. Boye.’ Discussionen har redan dragit så långt ut,
att jag är benägen att hellre underkasta mig att anses för
att hafva orätt, än jag vill besvära R. o. Ad. med den bevisning,
som jag tror mig kunna åstadkomma derom, att en
slägtskap verkligen finnes emellan Frih. Cederströms förslag
och Bankens affärer med Kjermanschöldska huset. Jag ber
likväl att få hänvisa till en skrift, som finnes i bokhandeln:
det är Göransons, ang:de Sveriges financer. Jag beger mig
nu till frågan om den blifvande propos:n; och då Frih. Ceder
-
Deli a4 Juli e. ra.
Jerström lofvat att icke besvära med votering, öfvergår jag
genast till Frih. Ehrenborghs och Gr. Frölichs förslag. Man
har trott, att detta skall tillfredsställa allt, hvad vi vilja begära;
och är det så, har jag ingenting emot, att det vid
hvarje punkt antages i stället för Utsk:s förslag. lalla händelser
anser jag det obehöfligt att hindra något förslag att
komma under afgörande; och jag skulle derföre vilja föreslå
ett sätt att bibehålla allas rätt och önskan. På 3:dje punkten
har nemi. icke någon begärt bifall. Man kan då alldeles
förbigå den och upptaga Gr. Cronhjelms förslag i ja-propostn
emot Frill. Ehrenborghs i contrapropostn.
Hr von Hauswolff, Carl Ulrik: Jag har hört någon
stödja sin argumentation på Sveriges torftighet och vilja
låta den ingrediera i motiverna för de vigtiga beslut,
hvartill vi nu skola komma. Jag har aldrig, utom här,
hört omtalas Sveriges torftighet. Alla nationer instämma
nemi. deri, att Sverige är ett bland de mest välmående länder,
som finnas. Alla äro der både väl födda och klädda,
då deremot millioner svälta i England och Frankrike. Det
är då en skam att kalla detta land torftigt. Jag vädjar häröfver
till nationens hederskänsla.
Hr von Hartmansdorff: I hufvudsaken delar jag Gr.
Cronhjelms tänkesätt. Uti formfrågan anser jag lämpligt, att
beslutet icke omfattar mer än en punkt. Men skulle Hr Gr.
o. Landtm, finna med formerna förenligt, att propos. framställes
å Gr. Frölichs förslag, har jag visst icke något deremot;
ty dä jag hört så många ansedda ledamöter yttra sig
för Gr. Cronhjelms förslag, är jag så förvissad om dess framgång,
att jag skulle önska, det alla förslag, som strida emot
hankens säkerhet, kunde på en gång innefattas i contrapropos:n,
så «luppe vi sedan att höra talas om dem hvar för sig.
Gr. Cronhjelm: Jag begärde ordet i anledn. af Frih.
Ehrenborghs sednaste yttrande. Min öfvertygelse är nemi., att
Hr Frih. icke kan erhålla den contraproposm, han begärt,
vore det ock emot hvilken ja-propos:n som helst. Skulle Hr
Gr. o. Landtm, vara af annan tanka, så underkastar jag mig
den; men jag stödjer min förmodan, att man icke genom
ett bifall till Frih. Ehrenborghs förslag må kunna betaga hvilken
ledamot som helst att discutera och deltaga i afgörande
af hvar och en punkt särskildt, derpå, att Hr Gr. o. Landtm,
först vid betänk:s föredragning i går och derefter i dag, i
anledn. af framställda frågor till Ståndet, förklarat, att Ståndet
beslutat, det betänk, borde punktvis föredragas och afgöras.
Till följd af ett sådant R. o. Ad:s beslut, och med
hänsigt dertill, att ett möjligt bifall till Frih. Ehrenborghs
förslag uteslöte pröfningsrätten af de följande punkterna, bestrider
jag upptagande för närvar, af nämnde förslag, hvil—
IO H. 21
l62
Den a4 Juli e. ra.
ket Gr. Frölich och Frih. Ehrenborgh sjelfva förklarat utgöra
surrogat för punkterna t. o. m. den g:de.
Frih. Ehrenborgh: Det är icke af förkärlek till mitt
förslag, som jag fortfarande bestrider den sats, att, då ett
betänk. a:dra gången är under pröfning, någons åsigt i ämnet,
då den icke strider mot grundlagen, kan förtryckas derigenom,
att Landtm, vägrar att derå framställa propos:n; men
det är på det R. o. Ad. ej må göra något, som Ståndet möjligen
snart nog kan komma att ångra, och säkerligen skulle
Gr. Cronhjelm ej tillåtit ett sådant förfarande, i fall förslaget
varit hans. Jag hemställer, huruvida icke hvar och en
kan få den propos. framställd, att flera punkter af ett betänk.
må sammanslås tili en. Jag kan icke förstå, huru någon
kan vilja försöka att afskära honom en sådan rättighet.
Jag vill visst icke vata envis uti att till votering fullfölja
påyrkandet af mitt förslags antagande; men för principens
skull måste jag förblifva vid min begäran att derå få proposition.
Hr Lagerhjelm: Jag har afhållit mig att yttra ett
ord om något annat förslag, emedan jag ansåg Gr. Cronhjelius
vara godt; och till följd af R. o. Ad:s beslut har jag
tegat, ang:de de följande punkterna. Jag hemställer nu, om
jag och flera med mig skall betagas yttrande- och pröfningsrätt
öfver de punkter, som efterfölja, i den ordning de föredragas,
eller om Frih. Ehrenborgh och Gr. Frölich vilja
medgifva oss en sådan rätt. Är det fel, att vi, af grannlagenhet
för II. 0. Ad:s beslut, underlåtit att yttra oss, då har
jag orätt.
Gr. Cronhjelm: Emot Frih. Ehrenborgh använder jag
precist samma skäl, som han åberopat emot mig. flan har
sagt, att hans mening blefve förtryckt, om derå icke nu
meddelades propos. Det linnés likväl andra sätt att göra
densamma gällande. Antingen kan propos. derå göras, sedan
beslut blifvit fattade öfver samtliga punkterna t. o. m.
den g:de, eller kan nu genast fråga till R. o. Ad. framställas
att helt och hållet förbigå de 7 ifrågavar. punkterna.
Skulle utan en sådan ordning Frih. Ehrenborghs förslag
antagas, hade deras rättighet blifvit nedtryckt, som önskat
yttra sig öfver de följande punkterna särskildt, och hvilket
jag för min dél hittills underlåtit af vördnad för R. o. Ad:s
beslut. För öfrigt kan jag försäkra Frih. Ehrenborgh, att
jag tillämpar grundlagen på samma sätt emot andra, som jag
vill, att elen skall tillämpas emot mig.
Frih. Boye: Jag utber mig att få fästa uppmärksamheten
på en formfråga, som är vigtigare än hela 3:dje punkten;
den rörer nemi. yttrande-rätten. Jag ber altså att dervid
få något uppehålla mig. Frih. Ehrenborgh har ganska
rätt, såvida frågan gäller, huruvida 7 punkter kunna i ett
Den 24 Juli e. m.
i63
sammanhang afgöras. Men denna fråga måste först besvaras
med ja, innan Hr Frih:s förslag kan komma under beslut;
ty eljest är jag, som i detta afseende befinner mig i samma
belägenhet som Hr Lagerhjelm och Gr. Cronhjelm, betagen
min rätt att yttra mig öfver de punkter, som följa efter
den 3:dje, hvilken nu är ensamt föredragen. Vär rätt blefvc
då nedtryckt. Jag yrkar således, att den form, jag uppgifvit,
må iakttagas, och tror, att såväl grundlagens som hvar
och en ledamots rätt dermed är bevarad.
Gr. Frölich: Jag värderar den siste talarens afsigt
med det sätt, han föreslagit för frågans afgörande. Jag finner
ganska väl, att de, som finna någon mening outtryckt i
vårt förslag, skola votera för Gr. Cronhjelms. Med ali förmåga
i formskäreri kan jag likväl icke med Hr v. Hartmansdorff
inse, att 7 voteringar skulle kunna uppstå i anledn. af
det förslag, jag framställt. Det enda kunde vara, att det
alltid blefve contra-propos. vid hvarje punkt; men sedan
det en gång blifvit afslaget, lärer man val icke mera dermed
framkomma.
Frih. Ehrenborgh: Det är mig okärt att borttaga så
mycken tid med denna fråga, destohellre som det smärtar
mig, att det skall behöfvas för att bibehålla en ledamot vid
sin grundlagsenliga lätt. Det är således hufvudsakligen för
formen, jag nu strider; och det är icke likgiltigt, mina
Hrr! att en grundlagsenlig mening nedtryekes, innan den
fått komma under afgörande. Gr, Cronhjelms och öfrigas
rätt att yttra sig öfver de följande punkterna kan, genom
det af mig påyrkade beslutet, ingalunda nedtryckas, ty dessa
punkter måste föredragas, såvida de icke genom ett formligt
beslut sammanslås; och jag hemställer ännu en gång, om
det väl kan hindras någon ledamot att erhålla propos. på
ett sådant sammanslående.
Hr Dalman: Jag tillhör dem, som anse det böra åt
Bancofullmägtige uppdragas att, i fall af behof, förskaffa
sig creditiv. Jag kan derföre icke gilla Frih. Ehrcnborghs
och Gr. Frölichs förslag, och jag finnér ingalunda, att deras
opinion undertryckas derigenom, att vi först votera om
3:dje punkten särskildt. De hafva sig alltid öppet alt i denna
votering rösta nej. XJti 6:te och y:de punkten hafva de
sig öppet att uttrycka deras mening, huruvida Banken bör
operera directe eller genom iiiksg.copt. Deremot håller jag
före, att om bemälde IIits förslag blir contra-propos., alali
deras tanka undertryckt, som önska creditiv, men icke
vilja, att Bancostyrelsen må directe få utprångla Bankens faslighetsinteekningar.
Jag anser för min del, att styrelsen
icke bör medgifvas sistnämnde rättighet. Detina piening kan
jag icke få gällande, om en propos. vinner, som innefattar
det sednare, men ej det förra af dessa alternativer. Då det
derjemte är beslutadt, alt föredragningen skall ske punkt
-
164
De» a4 Juli e. m.
vis, lärer det vara gifvet, att man icke kail företaga 7 punkter
pä en gäng.
Hr von Troil, Emil: Min opinion i saken liar jag
redan yttrat; jag ber nu att få säga några ord, ang:de formen.
Jag anser Frih. Ehrenborghs rätt vara obestridlig. R.
o. Ad. har visserligen afgjort, att betänk, skall föredragas
punktvis; men vi hafva icke beslutat, att punkternas antal
skall blifva lika stort, som Utsk. föreslagit. Det är obestridligt,
att då ett betänk, andra gången föredrages, kan
livar och en dervid uppgöra och fä Ståndet understäldt
hvilket förslag till modifikation som helst. Innefattas flera
punkter deruti, så har ju hvar och en, som hör förslaget,
sig öppet att ingå i discussion angrde allt, hvad detsamma
omfattar. Då man sedan kommer till de punkter, som genom
det vidsträcktare förslaget redan blifvit afgjorda, kun-,
na ju dessa läggas till handlingarna. Jag kan likväl icke
medgifva, att man, såsom Gr. Frölich trott, kan bringa samma
propos. under beslut flera gånger.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Om man å
en sida är nöjd med den propos., Frih. Boye anvisat, får
jag å en annan sida begära till contra-propos., att hvar och
en af de 7 ifrågastäflda punkterna må särskildt föredragas
och afgöras.
Hr Lefren: Jag har begärt ordet för att förklara, det
jag afstår alt tala. Detta är ett ämne, sorn nu synes vara
på tiden att väcka.
Frih. Boye: Derigenom, att Hrr Dalman- och v. Troil
ömsom hållit sig vid saken och ömsom vid formen, hafva
de verkat ofördelaktigt för den sednare, hvarom nu egentligen
är fråga. Den gäller: Skola vi nu i en punkt afgöra,
hvad betänk, afliandlar i sju? Härvid behöfver man icke bry
sig örn, hvad punkterna innehålla, och ingens mening blir
Undertryckt. Men för att komma till ett slut, vänder jag
mig till Frih. Ehrenborgh och Gr. Frölich med den fråga,
örn de icke, för att hjelpa oss ur den förlägenhet, hvari
Ståndet och måhända äfven dess Landtm, sig befinna, skulle
vilja tjena oss med att återtaga deras motion. Då vore
åtminstone principen sauverad. Jag liänskjuter till dem sjelfva,
om de icke skulle behaga begifva sig till detta vackra
mål. Jag ser icke, jag kan icke fatta, huru man väl skulle
kunna hindra Frih. Ehrenborgh att få sitt förslag under
pröfning. Man säger, att ett beslut är fattadt, som hindrar
det; mern förslaget var aldrig väckt, då detta beslut gais,
och jag förmodar icke, att man kan vilja på förhand nedtrycka
en fråga, innan den ännu blifvit väckt. Jag är säker,
att vår Landtm, ganska väl känner grundlagen; men
för dem af Ståndet, som händelsevis icke skulle erinra sig
stadgandet i detta afseende, ber jag att utur 54 § Riksd.-  Ordn. få uppläsa följande: ”Då propos., till fattande af ett
Den 24 Juli c. m.
definitivt beslut öfver ----- eller ett betänk. - - - - -  är med ja och nej besvarad, och anmärkningar i saken under
discurserna gjorda, bör propos. inrättas i enlighet med
den; och skulle målet under discurserna skiljas uti flera delar,
hvaröfver särskilda anmärkningar göras, då skall, enär
sådant äskas, propos. öfver hvardera delen särskildt
framställas.” N11 frågar jag, om icke det omtvistade förslaget
är en särskild del af discussionen; och kan väl propos.
derå nekas? Frågan är då blott i hvilken ordning; och
skulle mitt hanskjutande till de värda motionärerna vara
förgäfves, begär jag propos till antagande af de ifrågavar.
7 punkterna på en gång, eller hvardera för sig.
Frih. Cederström: Sedan Frih. Boye nu uppläst 54 §
Itiksd.Ordn., synes intet vara att tillägga till hvad Hr v.
Troil yttrat.
Hr Lagerhjelm: Jag kan icke inse, hvarföre vi nu
skola ingå i förmfrågan. Om jag icke misstager mig, innefattar
Frih. Ehrenborghs och Gr. Frölichs förslag detsamma
som Gr. Cronhjelms, i hvad 3:dje punkten angår. Men
det förra förslaget innefattar tillika andra punkter. Jag vet
icke, hvarföre vi icke nu kunna få afgöra den punkt, deri
vi äro färdiga att fatta beslut, utan att jemväl behöfva att
sträcka oss till sådana punkter, som ännu icke blifvit discuterade.
Jag hemställer, att vi må få afgöra den punkt, som
är föredragen.
Frih. Ehrenborgh: I anledn. af den utaf Frih. Boye
till mig adresserade hemställan får jag förklara, att frågan
icke mera är min, utan R. o. Ad:s. I anledn. af hvad Hr
Lagerhjelm yttrat får jag erinra, att discussionen verkligen
hvälft isig omkring alla de punkter, som mitt förslag förmenas
involvera. Saken öfverlemna!- jag för öfrigt i R. o.
Ad:s händer och hoppas, att Hr Gr. o. Landtm, icke skall
underlåta att vårda Ståndets rättigheter.
Hr Nordenanckar: Jag hemställer, om icke Frih.
Ehrenborghs förslag må blifva contra-propos. till 3:dje punkten.
Jag kan icke tinna, att någons lätt dermed afskäres.
Gr. Frölich: Samma begäran, som den sisle talaren
nu gjort, har jag förut framställt. Jag kan omöjligen finna,
huru man kan hindra oss att få vårt förslag till contrapropos.
emot Gr. Cronhjelms. Jag medger, alt detta kan
synas ovanligt; men det ar nödvändigt för att icke tillstänga
möjligheten för oss alt få vår mening fram. Bifaller man
3:dje punkten, kan sådant icke mera ske; ty äfven denna
borde, enligt vår tanka, uttryckas i den generella punkten.
Lika med Frih. Ehrenborgh och af samma skal måste jag
undandraga mig att svara på Frih. Boyes och Hr Lagerhjelms
hemställan. Att den sednare liar orätt deruti, att Gr.
Cronhjelms och mitt förslag skola i afseende å 3:dje punk
-
i GG
D c n 24 Juli c. ra.
ten öfverensstämma, är temligen säkert; ty jag har med ljudelig
röst förklarat, att jag icke vill, att rättigheten till begagnande
af creditiv för Banken skall utpekas.
Frih. Boye: Sedan den siste talaren förklarat sig nöjd
dermed, att hans förslag upptages i contrapropos., hemställer
jag till Hr Gr. o. Landtm., om han icke skulle behaga
fråga Frill. Ehrenborgh, huruvida Hr Frih. icke jemväl
skulle vilja sålunda begifva sig.
Hr Dalman: Man synes fästa en öfverdrifven vigt vid
faran af prejudicatet vid detta tillfälle. Jag har icke hört
någon påstå, att propos, å Frih. Ehrenborghs förslag grundlagsenlig!
kan vägras. Jag har deremot trott, att då förslaget
förutsätter att i en klump behandla alla de ämnen, som
.innefattas i 7 efterföljande punkter, då vi nu endast hafva
den 3:dje under öfverläggning, detsamma är oformligt och
orimligt samt sålunda bör afslås. Någon bokstaf i grundlagen,
hvarefter propos. skulle kunna vägras, finnes visserligen
icke.
Hr Cederschjöld: Som jag icke uppkommit, förrän
discussionen började öfvergå till fråga om formen, anhåller
jag att endast om denna få yttra några ord. Jag anser för
min del omöjligt att framställa en sådan contrapropos. sorn
den, hvilken är begärd, nemi. att emot en punkt uti ja-propos.
taga 6 eller 7 andra i nej-propos:n. Alla ja- och nejpropos:r
böra vara hvarandra contradictoriskt, ej conträrt
motsatta. Jag hemställer derföre, 0111 ej den propos. först
bör framställas, huruvida alla 7 ifrågavar. punkterna må på
en gång afgöras.
Hr Stråle: Äfven jag delar den mening, att antagandet
af Frih. Ehrenborghs förslag korome att undertrycka
möjligheten för mången att få sin tanka under pröfning;
men då pluraliteten synes vara för bifall till Gr. Cronhjelms
förslag, tror jag icke det är farligt att låta Frih. Ehrenborghs
blifva contrapropos., och jag har således icke något
deremot. Men då jag således vill medgifva, att det på sådant
sätt må komma under pröfning, ber jag att emot förslaget
få göra några erinringar. Der står nemi., att Baneofullmägtige
genom köp eller annorlunda &c. Detta uppdrag
är så vidsträckt, att tillämpningen deraf ganska lätt kunde
blifva annorlunda, än man föreställt sig; och oaktadt jag
hoppas, att vi utse sådana Fullmägtige, att ingenting vore
att befara, kunde det likväl möjligen inträffa, att pluraliteten
af dem blefve sådan, att den hyste helt andra tänkesätt
än dem, vi föreställt oss. Örn vi t. ex. för detta ordet annorlunda
vid nästa riksdag funne Banken skuldsatt till flera
millioner, tror jag, att vi komme att ångra vårt obetänksamma
beslut.
Hr Dalman: I anledning af den siste talarens yttrande
Den 24 Juli c. m.
får jag erinra, att om pluraliteten väl ville svara nej till
Frih. Ehrenborghs förslag, men likväl icke ville bifalla Gr.
Cronhjelms, kunde den icke deltaga i voteringen. Den ifra—
gaställda propos. är väl sålunda icke grundlagsvidrig, men
den är orimlig.
II. Ex. Hr Gr. De Geer, Carl: Det begrepp, jag gjort
mig om skälen för vägrandet af propus , framställer för mig
tvenne sådana: det ena, att propos:n vore stridande emot
grundlagens bokstaf; det andra, att den vore stridande emot
ett redan fattadt beslut, hvilket jag alltid anser böra heligt
hållas. It. o. Ad. har beslutat att punktvis föredraga och
afgöra betänk. En punkt, nend. den 3:dje, är nu ensam föredragen.
Jag anser det då icke vara möjligt att uti contrapropos.
öppna tillfälle till afgörande på en gång af sju
särskilda punkter. Om R. o. Ad. förklarat sig önska, att
alla sju punkterna måtte gemensamt föredragas, hade de ock
genom en contrapropos. kunnat gemensamt afgöras; men i
sakens närvar, skick måste jag bestrida propos., vare sig till
afslag eller bifall å mer än en punkt i sender. Jag anhåller,
att denna min enskilda tanka må i prot. förvaras.
Gr. Frölich: Jag anhåller endast att få förklara, det
min mening ingalunda varit, att sju punkter skulle på en
gång afslås.
Frill. Ehrenborgh: Jag får för min del erinra, att
uti mitt förslag icke finnes ett ord om de sju särskilda punkterna.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då redan förliden
gårdag, vid början af föredragningen utaf nu förevar,
utlåt., det beslut af lt. o. Ad. blifvit fattadt, att utlåt, skulle
punktvis företagas, och då i dag på eftermiddagen , i anleda,
af några ledamöters begäran, framställning i detta afseende
ånyo blifvit gjord, men Ståndet funnit sig ej annorlunda vilja
afgöra utlåt., än genom föredragning af en punkt i sender,
hvilket IL Ex. i anledn. af åtskilliga personers begäran tvenne
gånger förklarat, ansåg H. Ex., oaktadt discussionen afhandla!
flera punkter, propos. ej nu kunna göras på annat
än 3:dje punkten, eller på sådana framställningar, sorn vore
emot den svarande.
Frih. Ehrenborgh: I fall det hade varit mig bekant,
att R. o. Ad. beslutat att punktvis afgöra betänk., bade
det aldrig fallit mig in att yrka en annan ordning. Men
jag tar R. o. Ad. till vittne derom, att vi beslutat att punktvis
föredraga betänk., men icke att så afgöra det.
Gr. Frölich förenade sig med Frih. Ehrenborgh.
Gr. von Fersen: Redan i början af discussionen anliöll
jag, på sätt Ilr Cederschjöld då till besvarande upptog, om
framställning lill R. o. Ad., alt uti ett beslut måtte intagas
D c ii 24 Juli c. ra.
punkterna fr. o. rn. den 3:dje t. o. ni. den g:de. Derpå har
någon propos. icke följt, och jag reserverar mig nu deremot.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, vttrade, att han, i anledn.
af Gr. v. Forsens sista anförande, ansåg sig skyldig
förklara, det han, ehuru okärt det för honom vore, tog
Ståndet till vittne, att H. Ex., uppå derom framställd fråga,
yttrat, att Ståndet med nej hesvarat H. Ex:s propos.
om instämmande i Gr. v. Forsens begäran, att 3:dje t. o. m.
g:de punkterna i ett sammanhang skulle få discuteras och
afgöras.
Hr Lefre'n: I början af discussionen framställde jag den
fråga, huruvida icke endast 3:dje punkten förevar till afgörande,
men discussion dock kunde sträcka sig utom denna;
och jag erhöll då af Hr Gr. o. Landtm, ett lika beskaffadt
svar som det, han nu lemnat.
Gr. Horn: Jag har biträdt Frih. Ehrenborghs mening
i den tanka, att densamma icke afvek från något fattadt
beslut. Jag reserverar mig nu emot det behandlingssätt,
förslaget vederfarits.
Frih. Boye: Jag är öfvertygad, att ett missförstånd här
äger rum, och jag måste, lika med Gr. Horn, nedlägga min
reservation.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
bifall å den nu föredragna 3:dje punkten af Utsk:s utlåt.
Ropades nej.
H. Ex. framställde propos. till afslag å samma punkt.
Ropades ja; men från åtskilliga håll i salen hördes yttranden,
att denna sista propos. ej varit lämplig.
Frih. Ehrenborgh: Jag kan icke fatta annat, äri att
det måste vara riktigt att framställa propos. till afslag.
Gr. Frölich: Då alla svarade nej på första propos.,
eller den till bifall, måste 3:dje punkten i betänk, varit afslagen,
utan någon vidare propos.
Hr Tham: Långt för detta har afslag å betänk, blifvit
begärd, och först sedan propos. derå blifvit bifallen, kan
Gr. Cronhjelms förslag komma under propos.; men då måste
en sådan derå framställas.
Frih. Boye: Jag förenar mig med Hr Tham derom, att
propos. må framställas å Gr. Cronhjelms förslag. Jag grundar
min begäran på den tydliga föreskrift i grundlagen, att
Ständerna äga rätt ändra ett betänk., då det andra gången
är under pröfning.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då tvenne förslag
till förändrad redaction af 3:dje punkten blifvit till prot.
aflemnade, å hvilka förslag propos. blifvit begärd, ansåg H.
Ex.
Den 24 Juli e. m.
169
Ex. sig nu böra dosamina II. o. Ad:s beslut underställa; och
framställde nu altsa propos. till antagande af Frih. Cederströms
ofvanföre uppläste redactionsförslag.
Ropades nej.
H. Ex. framställde derefter propos. till antagande af Gr.
Cronhjelms redactionsförslag, så lydande: att till förstärkande
af metalliska c assan Bancofullmägtige bemyndigas
att, i den mån behof deraf göres och
äfven med användande af de till Bankens grundfond
hörande statsobligationer, förskaffa sig, å
utrikes ort, credit eller creditiver till ett belopp,
motsvarande högst 2 millioner r:dr specie.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Frih. Boye: Jag anhåller, alt i slutet af propos. må tilläggas
silfverspecie i stället för endast specie.
Frih. Ehrenborgh: Jag önskar få veta, hvad som, i
händelse af votering, kommer att blifva contrapropos.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anhåller att propos.
efter det nu verkställda tillägget må ånyo uppläsas.
Gr. Cronhjelm: Jag har visst ingenting emot tillägget,
men kan icke inse, hvartill det tjenar, och jag tror t.
o. m., att r:dr specie ensamt är bättre, än att säga silfver
specie; ty vi få nu snart nya silfver-riksdalrar.
Hr Rosenblad: Frih. Boyes anmärkning saknar icke
grund, och icke heller Gr. Cronhjelms; men jag tror, att
tydligheten bäst vinnes, om förslaget kommer att heta r:dr
silfver efter 1664 års förändrade myntfot.
Gr. Cronhjelms redactionsförslag upplästes ånyo endast
så förändradt, att i stället för orden: två millioner r:dr
specie, blifvit införda orden: två millioner r:dr silfverspecie.
Gr. Frölich: Då rösterna i svaret å propos till bifall
vore skiljaktiga, anhåller jag om propos. å Gr. Cronhjelms
förslag, hvarefter jag vill bestämma, huruvida jag kommer
att yrka votering eller icke.
Hr Rosenblad: Jag hemställer till Gr. Cronhjelm, såsom
författare till förslaget, om han icke tillåter, att r:dr specie
utbytes mot r:dr silfver efter 1664 års förändrade myntfot.
Gr. Cronhjelm: Jag medgifver det af Hr Rosenblad
begärda tillägg, men anhåller, att förnyad propos. derefter
må varda framställd till bifall å mitt förslag.
Hr von Hauswolff: Jag har för min del icke hört
omtalas något silfver efter myntfot, och tror icke, att 1664
års myntfot bör hafva något att göra med våra beslut. Derföre
voterar jag emot hela principen.
10 H. 22
170 Den 24 Juli c. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall
å Gr. Cronhjelms ofvan upptagna redactionsförslag med
den förändring, att slutmeningen skulle blifva så lydande:
....motsvarande högst två millioner r:dr silfver
efter 1664 års förändrade myntfot.
Ropades ganska starka ja, blandade med nej.
Frih. Boye: Det lärer dock vara nödigt att skrifva så,
att det blir Svenska, så att vi icke i tidningarna i morgon
få critiker på vårt språk. Hvilken är väl 1664 års förändrade
myntfot? Det vore likväl nödigt att vela.
Hr Rosenblad: Hvar och en, som vill hafva den upplysning,
Frih. Boye begärt, linner den i 1 § af mynlbestämningslagen.
Frih. Boye: I fall man ville trycka förklaringen af stadgandet
i en särskild not, kunde det vara tillräckligt; men
mig synes, att saken nu kunde med mindre hjelpas.
Frih. Palmstjerna: Sedan propos. är justerad, framställd
och besvarad, lärer någon ändring deri icke kunna
äga rum.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han funnit
den af H. Ex. sednast framställda propos. vara af R. o.
Ad. med ja besvarad.
Frih. Boye: Jag åkallar personer omkring mig till vittne,
att jag begärde ordet under det ropen i anledning af
propos. pågingo, fastän jag blef öfverskriken; och nog skall
jag kunna berga mig.
Fortsättningen utaf pröfningen af BancoUlsk:s utlåt. N:o
16 uppskjöts till nästa plenum.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 10 Juli i834.
Plen 11 ni ki. 9 f. ni.
Justerades pleniprot:n för d. B och för f. och e. m. den
11 dennes.
Fortsattes pröfningen af BancoUtsk:s utlåt. N:o 16 till
svar å de inom samtliga RiksSt, framställda, till Utsk. remitterade
anmärkningar vid dess under ]N:o 6 afgifna betänk.
Den a5 Juli f. ra.
>7>
med förslag till hufvudgrundcr för Bankens rörelse och förvaltning.
4:de punkten: att, på det en härifrån uppkommande
tillfällig skuldsättning utrikes icke
må iklädas natur af stående, Ba n cos ty r e 1 se n, när
Banken genom det ena eller andra creditivets anlitande
råkat i utländsk skuld, åligger begagna
första inträffande förmånliga coursförhå 1 lande
för att derå göra a fbe t a 1 n i n g ar.
Hr Tham, Wolrath: Sedan R. o. Ad. förliden gårdag
ändrat 3:dje punkten, sä att, i stället för att der omtalades
2:ne creditiv, R. o. Ad. beslutat blott ett creditiv
på 2 millioner r:dr, blir det nödvändigt att förändra redactionen
i denna punkt, så alt orden: ”bär Banken genom det
ena eller andra creditivets anlitande råkat i utländsk skuld,”
utgå. Äfven hemställer jag, om icke slutet af denna 4;de
punkt, som ålägger Bancostyrelsen att begagna första inträffande
förmånliga coursförhållande för att göra al betalningar
å den möjligen uppkommande skuldsättningen, bör undergå
ändring, enär Bancostyrelsen, elter delta stadgande, skulle
tvingas alt förbise angelägenheten att göra silfverköp, då
det kunde ske utan förminskning af rörelsecnpilalet. Jag
skulle derföre hemställa, om icke denna punkt kunde blifva
af följande lydelse: att, på det en härifrån uppkommande
tillfällig skuldsättning utrikes icke må iklädas natur af
stående, Bancostyrelsen åligger att på creditivet göra albetalningar,
så fort ske kan.
Hr af Ekenstam, Israel: Jag förenar mig med Hr
Tham. Likväl skulle jag hemställa, om icke det lilla tillägget
kunde få äga rum, alt slutmeningen kom att lyda sålunda:
så fort förmånligen ske kan.
Hr Stråle, Nils Wilh.: Jag vill blott fästa Hr Tharas
uppmärksamhet derpå, att Bancostyrelsens åtgärd att betala
det creditiv, som kan upptagas, icke leder till minskning af
rörélsecapitalet. Tvärtom är det den större sedelinvexlingen
mot silfver, hvilken creditivets anlitande förutsätter, som leder
till minskning af rörelsecapitalet; du deremot rörelsecapitalet
åter ökas, när Bancostyrelsen betalar utländska skulden,
emedan det sker med vexlar, inköpta för sedlar, som
på sitt sätt föröka rörelsecapitalet. För öfrigt instämmer
jag deruti, att denna punkt må erhålla den föreslagna redactionen,
så att det kommer att heta: så fort lämpligen
ske kan.
Frih. Rantzou, Joli. A Ib.: Jag är förekommen af Hr
Stråle och instämmer med honom uti Ilr Thams redactions
förslag.
Hr von Troil, Emil: Jag är egentligen äfven förekommen
af Hr Stråle. Jag vill fästa den förste värde tala
-
172
D e n a5 Juli f. m.
rens uppmärksamhet derpå, att om man sade, att afbetalningen
skulle ske så fort ske kan, skulle det ske straxt efter
creditivets erhållande, emedan Banken alltid är i tillfälle
att kunna betala. Men då det är coursens höjning,
man måste söka att förekomma, bör afbetalningen först ske,
när coursen börjar sänka sig under pari, emedan man mäste
söka att hålla den vid pari. Hvad åter rörelsecapitalets
minskning eller ökning beträffar, är det något, som genom
betalande af utländska skulden icke annorlunda kan åstadkommas,
än Hr Stråle omnämnt. Genom vexelinköp i och
för skuldens godtgörande kan nemi. rörelsecapitalet ökas;
men någon minskning deraf kan derigenom icke inträffa. I
fall Utskrs redactionsförslag icke godkännes, borde det heta:
"så fort lämpligen ske kan."
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag har den olyckan
att i bancofrågor uti så många fall tänka olika med husets
majoritet, att det icke blir sällsynt att ljföra mig reservera
mig mot beslut, som fattas. Jag måste, i consequens
med hvad jag i går yttrade, förklara, alt denna punkt tillkommit
genom BancoUtsk:s sorgfälliga vård och noggrannhet
i sina stadganden, men att jag anser punkten obehöflig,
enär uti begreppet bank ligger dess ovilkorliga skyldighet
att betala sina skulder, när så lämpligen ske kan. Het måste
sålunda vara olämpligt att stadga något härom.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh.: Jag begärde ordet,
när Hr Tham föreslog en förändrad redaction af denna
purt k t. Jag vill emot hans förslag anmärka, att, som
det är svårt att bedöma framtida förhållanden, jag tror det
vara bättre att nyttja ordet förmånligen, så att det komme
att heta: "så fort det förmånligen ske kan,” hvilket vore
ungefär detsamma, som Hr v. Troil föreslagit, och nära nog
lika med Utsk:s förslag.
Hr Tham: Då jag icke på något vis kan dela Frih.
Ehrenborghs yttrade öfvertygelse, alt denna punkt är obehöflig,
får jag blott åter uppläsa mitt förslag till redaction,
förändradt i öfverensstämmelse med åtskilliga ledamöters begäran.
Det lyder sålunda: "att, på det en härifrån uppkommande
tillfällig skuldsättning utrikes icke må iklädas
natur af stående, Bancostyrelsen åligger att på creditivet göra
afbetalningar, så fort förmånligen ske kan." Då harman
gifvit Bancostyrelsen tillräcklig latitud att förfara så, som
den lämpligast linner. Skulle pluräliteten vilja hafva ordet:
lämpligen i stället för förmånligen, skall jag ej vara
deremot.
Hr von Troil, Emil: Jag instämmer fullkomligen med
Frih. Eh renborgh deruti, att denna punkt är öfverflödig för
Bancostyrelsen, ty jag kan icke föreställa mig, att något
Stånd skulle välja Bancofullmägtige, som icke skulle afbe
-
Den 25 Juli f. m.
• n3
tala Bankens skulder, när sådant lämpligen ske kunde; men
deremot tror jag, att punkten är ganska oskadlig och t. o.
m kan vara nyttig, icke blott för Bancosfyrefsen, utan äfven
för allmänna opinionen inom landet, som är uppskrämd
för att realisationen skall leda till utländsk skuldsättning.
Då den således icke blott är oskadlig, utan äfven lugnande,
tillstyrker jag, att den må stå qvar, till rcdactionen förändrad
på sätt Hr Tham sist föreslagit.
Frih. Kan t zou förenade sig med Hr v. Troil.
Frih. Gederström, Jac.: Då nu alldeles icke är fråga
0111 att stadga ett reglemente för Bancostyreisen, ulan endast
att pröfva och yttra sig öfver liufvudgrunderna för Bankens
funetioner, lärer det falla af sig sjelf, att pröfningen
icke kan afse bestämmandet, om en eller annan punkt skall
innehålla den eller den termen. Hufvudföremålet för närvar.
punkt är, huruvida Banken skall betala sin skuld vid
inträffande förmånliga coursförhållanden. De termer, hvarmed
föreskriften i detta fall bör uttryckas, lära R. St. få
tillfälle att pröfva, när lagen och reglementet skola uppgöras.
Jag tillstyrker således bifall å denna punkt med den
rättelse, sorn Hr Tham föreslagit, i öfverensstämmelse med
livad R. o. Ad. i föregående punkter beslutat.
Hr Hegardt, Christ. Bernh.: För min del skulle
jag anse det lämpligt att låta hela denna punkt förfalla;
men om den skall qvarstå, måste ordet cour sförhållande
utelemnas, emedan omständigheter kunna inträffa, då det
vore förmånligare att betala skulden under en högre cours,
än att uppskjuta dermed och fortfara att betala ränta för
det upplånade, icke längre bchöfliga capitalet.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag vill visserligen icke strida
för bibehållande af Utsk:s rcdactionsförslag utaf någon
förkärlek för detsamma; men jag underställer R. o. Ad., om
det icke är billigast och bäst att låta den redaction, som
uttrycker sjelfva tanken, stå qvar oförändrad, på det icke
ytterligare svårigheter vid sammanjemnkriingen må uppstå.
Det kunde åtminstone bespara oss en timmes conference,
om der skall stå m e 11 eller o c k.
Frih. Ehrenborgh: Jag kan icke neka, att jag är
glad öfver, att min opinion delas af personer, för hvilkas
kännedom i bankväsende jag hyser mycken aktning. Jag
anser denna punkt vara den oskyldigaste af alla, som hittills
varit föremål för vår öfverläggning; men lika med Hr
Hegardt har jag den öfvertygelse, att omständigheter kunna
inträffa, då det blir lika förmånligt eller förmånligare att
betala skulder under ett ofördelaktigt, än under ett motsatt
coursförhållande. Jag skulle derföre önska, att punkten
måtte blifva ändrad i öfverensstämmelse med Hr Hegardts
åsigt, såvida meningen är, att den skall qvarstå såsom en
Den 25 Juli f. m.
reglementarisk föreskrift, synnerligast som jag icke vidare
vill motsätta mig dess qvarstående, om den kan bidraga till
opinionens lugnande, rör:de farhågorna för en med realisationens
fullbordan oskiljaktigt förenad, utländsk skuldsättning.
Hr Cederschiöld, Pehr Gust: Jag anser högst angeläget,
att ett stadgande, i meningen svarande mot det,
som 4;de punkten innehåller, blir vidtaget för att försäkra
allmänheten, att Banken skall betala de skulder, den i och
för realisationen möjligen kan komma att ikläda sig. Likväl
måste ordalydelsen i denna punkt undergå förändring,
dels emedan här omtalas 2:ne creditiv och dels derföre, att
första inträffande förmånliga coursförhållande skulle begagnas
för att å skulden göra afbetalningar, då det likväl kunde
hända, att det blefve förmånligare att dröja med afbetalningen.
Med ett ord, jag anhåller, att redactionen må
blifva sådan, som Hr Tham föreslagit, och att det sålunda
må stadgas, att afbetalningar böra ske, så fort lämpligen
ske kan.
Hr Tham: Jag skall utbedja mig att blott få tillägga
några ord. I afseende pä realisationen bar vid dess första
början fråga uppstått: Kan den ske utan utländsk skuldsättning?
Dessa ord: utländsk skuldsättning, hafva varit
en styggelse för många, som kommit till riksdagen. Det är
derföre som, då vi besluta utländsk skuldsättning, i händelse
behofvet så fordrar, jag anser det vara lugnande för
dem, som deruti se farhågor, att vi uttryckligen stadga, att
denna skuld skall betalas. Detta har jag velat nämna såsom
ett ytterligare skäl för nödvändigheten af punktens qvarstående
i det förändrade skick, jag sednast föreslagit.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade antaga 4;de punkten med den af Hr Tham föreslagna
förändring, hvarigenom den skulle komma att erhålla
följande lydelse: att, på det en härifrån uppkommande
tillfällig skuldsättning utrikes icke må iklädas
natur af stående, Bane os ty reisen åligger att
på den erhållna crediten eller creditivet göra afbetalningar
så fort, som lämpligen ske kan.
Bifölls
5:te punkten: att Bancostyreisen, då den så
tjenlig t finner, må äga att förstärka Bankens metalliska
cassa medelst inköp från främmande lander
af guld och silfver; dock att silfver k öp för
Bankens räkning icke böraifrågakomma, när c o ursen
håller sig öfver pari.
Frih. Rantzou: Jag anser, att 5:te och 6:te punkterna
hafva så mycket sammanhang med hvarandra, att de borde
på en gång föredragas. Jag skall altså yttra mig öfver dem
håda tillsammans. Utsk. har ej fästat afseende ä min anmärk
-
Den 25 Juli f. m.
ning, att ett ungefärligt, transportkostnaden motsvarande maximum
måtte bestämmas, utöfver hvilket utvexlingsgrunden
vid silfverköp utrikes ifrån ej finge öfverskridas. Jag föreslog
i detta hänseende 5 sk. på r:dr Hamb. b:co. När jag
emedlertid besinnar de olägenheter, som kunna blifva följder
af silfverköp vid pari cours, och den benägenhet till stegring
af coursen, som derigenom måste underhållas hos våra
vexelhandlare, så tror jag denna latitud för Bancostyrelsen
vara ganska betänklig; och med det slags insigt i bank-och
börsaffärer, som man kan hoppas af en styrelse, der pluraliteten
åtminstone ej kan vara dervid van, skulle jag nu t.
o. m. vilja föreslå, att Bancostyrelsen ej ägde betala mer än
128 sk. för 1 r:dr silfver, d. v. s. icke köpa silfver, utan då
coursen är under pari. Då förfölle äfven de betänkligheter,
som blifvit framkastade af Hr Lefren öfver sil frets egenskap
att vara in- eller utländskt. Det kunde utgöra detsamma
och vara lika mycket.
Hr Stråle: BancoUtsk. har fördelat sina föreskrifter i
afseende på de åtgärder, som böra vidtagas för metalliska
cassans förstärkande, uti 2.:ne punkter, nemi. den 5:te och
(i:te, ehuru dessa punkter innefatta ett enda stadgande och
måste oskiljaktigt från hvarandra afgöras; men skulle likväl
Hr Gr. o. Landtm, af det redan fattade beslutet, att punktvis
föredraga och afgöra detta utlåt., finna sig hindrad att
tillsammans med 5:te punkten äfven föredraga den G:te, så
går det an att göra på det sättet att, när man kommer till
den 6:te punkten, säga, alt den förfaller. Frih. Rantzou
har redan visat olägenheterna af att bifalla Utskrs förslag.
Jag har förut yttrat min öfvertygelse i detta hänseende och
att man svårligen med fördel för Banken kunde uppköpa
silfver under iakttagande af de föreskrifter, Utsk. här föreslagit,
och att man i allmänhet svårligen kunde lemna så
bestämda föreskrifter, att ju icke Bancofullmägtige komme
att göra silfverköpen med förlust för Banken. Jag har trott,
att det gåfves ett annat sätt, nemi. genom vexlars uppköpande,
att komma till samma mål, som här åsvftas, hvilket
XJtsk. icke motsagt, utan tvärtom antydt, att det uti det
framdeles ingifvande förslaget till reglemente för Bancofullmägtige
ville ihågkomma. Jag tror således, att vi nu icke
böra ingå i några så speciella föreskrifter som de, hvilka
innefattas uti 5:te och 6:te punkterna, utan vill jag för min
del föreslå att, med uteslutande af 6:te punkten hel och hållen,
5:te punkten måtte erhålla följande redaction: Bancofullmägtige
äga att, medelst uppköp af silfver
och v ex lar, förstärka Bankens metalliska cassa,
när sådant utan förlust för Banken kan ske.” Derigenom
hade man icke bundit händerna på Fullmägtige alt
vidtaga nödiga åtgärder för reella cassans förstärkande.
Hr Lefven: Redan då denna fråga åtcvrerriUcrades,
Den a5 Juli f. ra.
yttrade jag för R. o. Ad. mina tankar öfver denna punkt i
öfverensstämmelse med hvad jag nu ämnar nämna, och jag
hade då den tillfredsställelsen att höra Frih. Rantzou inför
R. o. Ad. förklara, att han till alla delar gillade de åsigter,
rör:de dessa vexelköp och öfriga förhållanden, sorn då af mig
framställdes, och det var mig särdeles tillfredsställande att,
sedan jag i allmänna termer uppmanat Hr Frih. att yttra
sig öfver initia åsigter, finna desamma, utan att jag förut
i dessa saker talat ett enda ord med Hr Frih., gillade af
en affärsman med Frih. Kantzous insigter i dessa ärender.
Nu deremot synes Hr Frih. icke vilja medgifva silfverköp,
utan vilja inskränka Bankens åtgärder i detta fall till något,
som icke är silfverköp, utan invexling. Vi behöfva icke något
stadgande för Bancofullmägtige för att tillåta dem att
lemna 128 sk. för 1 r:dr specie; men vi behöfva ett stadgande
för att medgifva silfverköp, d. v. s. vi måste tillåta
Bancofullmägtige att förstärka metalliska cassan, då coursen
håller sig lag, vid eller under pari. Detta är ett sätt att
gå till väga, som Banken är skyldig alt iakttaga, sedan R.
St. i egenskap af baneobolag (ty jag betraktar R. St. icke
annorlunda i dessa frågor) hafva tillåtit sig att utgifva sedlar
på grund af insatta främmande medel; den måste tillse,
att cassan hålles i behörigt skick, att silfver inköpes mot
en ringa uppoffring och att dertill användes en ringa del af
den vinst, som genom lånerörelsen Banken tillfaller just genom
dessa främmande medel, som i vexelbanken äro insatta
i Bankens vård. Jag vet icke, hvarföre man oupphörligen
skall föreskrifva Banken skyldigheter, men vara så angelägen
att fråntaga Banken rättigheter att göra dessa transactioner,
såvida eljest meningen är, att Banken skall kunna
uppfylla sina förbindelser i landet. Det är ju ingen menniskas
interesse, som deremot strider. Man talar om nödvändigheten
af att hushålla. Måhända erfordrades icke mer än
i5 ä 20,000 r:dr för ett helt år för att gifva allmänheten
den säkerheten, att ingenting försummades för metalliska cassans
förstärkande i den mån, behofvet fordrar det, och för
att icke behöfva vidtaga åtgärder, som vore mera oroande,
än denna obetydliga summas uppoffring. Hr Stråle har påstått,
att denna punkt borde uttryckas i ännu allmännare
termer, än den finnes affattad. Det är ett begär att uttrycka
sig i allmänna termer, så att de uttrycka ingenting,
och att man, enligt den föreskrift de sålunda innefatta, kan
besluta, hvad man behagar. Jag är visserligen icke bland
dem, sorn vilja reglementera onödigtvis; men hvad är icke
det för ett vagt uttryck att säga, att Bankens metalliska cassa
genom silfveruppköp bör förstärkas, när sådant utan förlust
för Banken ske kan. Skall man låta Bancostyrelsen blottställa
sig för alla de anmärkningar, som kunna föranledas
af Bancostyrelsens på en sådan föreskrift grundade åtgärder
i
Den a5 Juli f. m.
i och för det ändamål, detta stadgande afser? Ty hvad är
väl i detta fall förlust för Banken? Är det förlust, eller är
det icke snarare vinst att, då coursen är 127 sk., köpa silfver
mot några sk:s högre pris, om man derigenom undviker
att anlita creditivet? Icke var detta någon förlust; men
detta oansedt kommer en anmärkare och säger: Ni har köpt
silfver, då coursen var 127 sk., och Banken har derigenom
förlorat några sk:r på r:drn. Han håller sig blott vid sjelfva
silfverköpet, ser icke Bancostyrelsens åtgärder i deras sammanhang
och ser således icke heller, om denna åtgärd kunnat
förekomma en dyrare åtgärd, och på det sättet blottställdes
Bancostyrelsen för förebråelser just derigenom, att
man velat gifva den större latitud i sin förvaltning. Låter
man åter meningen stå qvar, sådan den af Utsk. blifvit föreslagen,
blir styrelsen hvarken bunden i utöfningen af de åtgärder,
som för cassans förstärkande erfordras, och ej heller
blottställd för oförtjenta anmärkningar. Jag tillstyrker således
bifall till denna punkt af utlåt., hvilket jag skulle göra
mycket bestämdare, om jag icke, såsom ledamot af BancoUlsk.
, deltagit i författandet af densamma, emedan jag då
skulle synas göra det mera opartiskt. Jag hoppas likväl, att
R. o. Ad. icke skall bedöma mitt bemödande att försvara
Utsk:s förslag såsom en frukt af egenkärlek, utan af begäret
att icke sönderrifva hela systemet i detta BancoUtskrs utlåt.
Ilr Dalman, Wilh. Fredr.: Då jag utgår från den
synpunkt, som jag redan i går uppgifvit, att anse realisationen,
till följd af Bankens soliditet, och såvida denna ej
kränkes genom sedelemissioner etc., icke vara i behof af
några andra garantier än dem, som redan finnas, och då
jag gifver mitt bifall till de äskade garantierna, endast för
att lugna opinionen, är jag följaktligen af den öfvertygelse,
att Bancofullmägtige icke böra berättigas att köpa silfver
med förlust. Jag tror, att ju mera stilla Fullmägtige
kunna hålla sig, i förhållande till börsen, ju bättre är det.
En ledamot af börsen har här redan yttrat, att genom
Bancofullmägtiges rättighet till silfverköp skulle coursen svårligen
falla under pari, och jag önskar åtminstone icke, att
vi skola hafva en Bancostyrelse, som genom sina maniementer
med börsen icke skulle utöfva en stor magt öfver coursell,
en magt, hvilken, långt ifrån att vara nyttig, erfarenheten
sedan sista riksdag tvärtom visat vara af ganska skadligt
inflytande, enär man temligen allmänt varit ense, att det
var de af Bancostyrelsen forcerade silfverköpen, som stegrade
coursen. Yi böra besinna, att vi här i landet hafva egentligen
blott en enda börs och ett ringa antal vexelsäljare, och
att det således der är ganska lätt att hålla coursen särdeles
hög, för att locka till silfveruttagning och derefter tvinga
till silfverköp, hvaraf vinsten då tillfaller Hrr vexelryttare.
Om jag icke trodde, att de i öfrigt föreslagna garantierna
10 H.
178
Den a5 Juli f. m.
voro fullt tillräckliga, och att Banken aldrig kan komma i
behof af att ens anlita sitt creditiv, d. v. ined andra ordsäga,
0111 jag trodde Bankens säkerhet sådant kräfva, så skulle
jag medgifva Bancostyrelsen rättighet att ä tont pris. köpa
silfver. Men då jag icke hyser denna öfvertygelse, anser jag
äfven stadgandet i denna punkt öfverflödigt. Skall det likväl
stå qvar, anhåller jag, att det må blifva förändradt till
den redaction, Hr Stråle föreslagit.
Hr von Troil: Jag begärde ordet för att fasta Hr Stråles
uppmärksamhet derpå, att om redactionen skulle blifva
sådan, som han föreslagit, skulle det af honom åsyftade ändamål
icke kunna vinnas, emedan silfverköpen blefve omöjliga;
ty om det stadgas, alt Bancostyrelsen skulle äga rättighet
att köpa silfver, endast då det utan förlust för Banken
kunde ske, skulle sådant gifva anledning till många voteringar
inom styrelsen, huruvida silfverköpet viii ett och annat
tillfälle vore förlustbringande eller icke. En del bland
ledamöterna kunde påstå, att Banken hade så stor vinst af
silfverköpen , att dessa köp kunde ske vid i3a sk:s cours; en
annan del kunde saga, att Banken ej finge köpa silfver, då
coursen vore öfver 128 sk. Banken kunde i alla fall fullgöra'sina
förbindelser genom andra utvägar; men jag skulle
tro, att det vore mera angeläget för rörelsen inom landet,
att dessa silfverköp äga rum. Man vet, att silfret tidtals kan
gå ur landet, men att det kommer tillbaka utan Bankens
mellankomst. Emedlertid kunde under mellantiden uppstå
ett förhållande inom landet, som kunde vara besvärande för
näringarna, och om Banken då kunde förkorta denna olägenhet
genom en liten uppoffring, nemi. genom betalande af
transportkostnaden för silfrets Utförande, tror jag, att det
vore förenligt med både Bankens och landets fördel. Man
får väl icke så noga räkna på, om Banken skulle behöfva
uppoffra några sk:r på r:drn vid dessa silfverköp, då man
beräknar, att Banken drager ränta på ett capital, vida större
än dess silfverfond. Förhållanden kunna således uppstå, då
det kan blifva fördelaktigt för Banken att, med uppoffring
af några sk:r utöfver vexlingsgrunden, förskaffa sig silfver;
men om man vill, att silfverköp skola äga rum, måsteman
antaga det redactionsförslag, sorn Utsk. tillstyrkt; ty altantaga
Hr Stråles förslag vore detsamma som att förbjuda alla
silfverköp.
Hr Nordenanckar: En värd talare har yttrat, att
man ägde ett begär att uttrycka sig i allmänna termer, hvarigenom
man kunde komma till föreskrifter, som betyda detsamma
som intet. Jag omkastar denna sats och fruktar i
min ordhing, att derigenom, att man reglementerar för mycket,
kommer man till stadganden, som icke kunna vinna
tillämpning, eller som, då de tillämpas, kunna medföra en
helt annan verkan, an man dermed åsyftat. Hvarföre, sä
-
Den a5 Jnli f. m.
>79
ger samma talare, skall ej Banken få köpa silfver med någon
uppoffring, om derigenom kan besparas en drygare utländsk
ränta. Jng tror detta inkast redan vara mott genom
Hr Stråles förslag. Är Banken redan förbunden till utländsk
ränta, lärer den icke kunna undgå att köpa silfver, äfven
om det måste ske med några skirs förlust. Den förevar, frågan
synes i min tanke vara ganska enkel; ty att såsom en
stående princip antaga, att Banken skall inköpa silfver till
högre värde, än den sjelf utvexlar det, synes mig vara griindfalskt.
I andra banker äger det förhållande rum, att styrelsen
alltid invexlar silfver till något nedsatt pris emot utvexlingspriset;
men detta hindrar ingalunda directionen att, då
bankens säkerket sådant fordrar, med afvikelse från den gällande
regeln, införskrifva silfver till högre obestämdt pris.
Vid Engelska bankens crisis 1825 fortfor styrelsen alltjemnt
att hemta guld från andra länder, och 400,000 £ St., som
sålunda blifvit inköpta i Frankrike, gungade redan på cananalen,
dä bancoluckan var nära att tillslutas i London. Händelser
kunna inträffa, då Bankens säkerhet ovilkorligen fordrar
uppoffring vid silfverköpen af' icke blott 4 sk:r, utan
äfven derutöfver, och jag finnér då Utsk:s förslag för mycket
begränsande; ty om Bankens säkerhet ovilkorligen påkallar
silfverköp, och silfver erbjudes mot 5, 6, ja, ända till
8 skirs uppoffring, så lärer det väl icke vara någons mening,
att man, för att vinna en ringa besparing, skall blottställa
icke allenast Bankens säkerhet, ulan jemväl hela myntväsendet
och allmänna rörelsen. Jag tror derföre, att Bancofullmägtige
bör lemnäs mera latitud, och skulle vilja tillstyrka
antagande af Hr Stråles redactionsförslag med den förändring,
att i stället för orden: "när sådant ut ätt förlust för
Banken kan ske,” sättes: ”när sådant för Bankens
eller allmänna rörelsens säkerhet nödigt är.”
Hr Tham: Frih. Rantzou har, örn jag rätt begrep hans
framställning, yrkat förbud mot silfverköp;] ty då man säger,
att silfverköp icke får existera vid andra tillfällen, än
då silfret kan med transportkostnaden och allt erhållas möt
128 sk:r, är det detsamma som att förbjuda silfverköp, emedan,
om coursen faller ända till 123 sk:r, silfret går in i
Banken utan Bankens omsorg. Hr Stråle yrkar väl icke bestämdt
förbud mot silfverköp; mett effecten af hans förslag
skall blifva detsamma, som om silfverköp förbjöds. Jag skulle
för min del afstyrka alla garantier för realisationens bestånd,
om man kunde vara säker, att vid utvexlingen ingen fara
för Banken skulle uppstå; men så har icke BancotJtsk. trott,
och så hafva icke heller de talande trott, sorn vid riksdagens
början yrkat de kraftigaste garantier för realisationens
bibehållande. Bland dessa garantier är silfverköpet dett, Sorn
icke kan skada någon, utom möjligtvis börsen, hvilket jag
likväl ej tror. Men om så är, frågar jag, otti ej de garäiitier,
hvilka stadgas i 7 ide punkten, äro lika skadliga för
i8o
Den a5 Juli f. ra.
jordbruket och näringarna; och dessa garantier lärer nian
icke vilja borttaga. Dessutom tror jag icke, att meningen
är, att Bancofullmägtige icke skulle passa på tillfällen att
köpa silfver, då coursell vore under pari; men jag tror, på
sätt Hr Lefren visat, att det kan blifva nödvändigt för
Bancostyrelsen att, nied uppoffring af transportkostnaden,
köpa silfver, när coursen står vid pari, hvilket, efter min
öfvertygelse, icke kan verka menligt på handeln. Jag ber
att få säga mina skäl härför. Om nemi., såsom man hoppas,
genom realisationen ordning och stadga i vårt Iand
skall vinnas i alla transactioner man och man emellan, utländska
penningar inkomma och näringarna i naturlig ordning
uppgå till förmån för landet, så måste, i samma mån
näringarna framgå, äfven vår handel blifva förmånligare och
gifva ett öfverskott; och det är detta öfverskott, som skall
fälla coursen. Jag tror då, att om coursell ginge ned till
123 sk:r, skulle börsen finna det förmånligt. För att kunna
vinna fullkomlig säkerhet, att Banken skall kunna fullgöra
sina förbindelser, kan jag icke annat än tillstyrka antagandet
af 5:te punkten; och skall jag på lika sätt tillstyrka
antagandet af den 6:te, när vi komma till den, emedan
jag anser dessa stadganden nödvändiga för det närvarande,
ehuru jag visserligen tror desamma vid en kommande riksdag
kunna borttagas, sedan det visat sig, om silfret dem
förutan lika lätt går in i Banken, som det derifrån uttages.
Nu deremot skulle jag anse det oförsvarligt att, när man
yrkar på garantier för realisationens bestånd, borttaga en
af de förnämsta bland dem, under det man lät de öfriga
stå qvar, sorn äro tryckande för jordbruket. På dessa grunder
tillstyrker jag bifall till Utsk:s förslag i punkten iS:o 5.
Hr Stråle: Ändamålet med stadgandet uti 5:te och
6:te punkterna har jag trott vara, icke blott att lemna
Bancostyrelsen tillfälle att förstärka Bankens metalliska cassä,
utan äfven att lemna en utväg, att ett på handelsvågen
uppkommande öfverskott kunde komma landet till godof.
Man vet, att i allmänhet köpmannen, som exporterar varor,
fÖrtjenar mera genom importerande af andra varor, än
genom införande af silfver, och att han följaktligen i annat
fall ej skulle införa silfver, än vid inträffande stort öfverflöd
på vexlar. Det ur vid sådana tillfällen, som Bancostyrelsen
kan genom uppköp af vexlar jemna handelsvågen;
och det är dessa båda ändamål, som stadgandet i ofvannämnda
punkter afser. Men jag för min del har fattat den
Öfvertygelse, att om man gifver så bestämda föreskrifter,
som BancoLftsk. föreslagit, skall följden blifva den, att coursen
icke nedgår under pari; ty så snart man har för afsigt
att ingå contract med Banken att lemna silfver vid pari
cours, skall man motarbeta coursens nedgående, och Banken
skall utestängas från möjligheten att på lindriga vilkor erhålla
silfver. Man har anmärkt emot mitt förslag till stad
-
Den a5 Juli f. m.
gande i 5:te punkten, att det vore obestämdt och lemnade
öppet tillfälle för anmärkningar mot Bancostyreisen. Jag
medgifver, att så kan vara; men jag hemställer, om det af
TJtsk. uppgifna stadgande är så bestämdt, att Bancostyreisen,
enligt detsamma, icke skulle blifva blottställd för anmärkningar.
För min del tror jag, att den, sorn vill klandra
Bancostyrelsens förfarande, efter Utsk:s redactionsförslag
lätteligen skall finna anledningar dertill; men jag har
föreställt mig, att Bancostyreisen kommer att utgöras af
personer, som med redligt nit vilja se på Bankens bästa,
och hvilka således med lugn kunna möta hvarje obehörig
anmärkning. Jag har haft den öfvertygelsen, att derigenom,
att man lemnade friare händer åt Bancostyreisen, skulle ändamålet
lättare vinnas; och jag kan således icke finna, att
den rättelse, jag föreslagit, innefattar något bestämdt förbud
för Bancofullmägtige alt göra silfveruppköp, då priset,
transportkostnaden inbcräknad, skulle gå öfver pari; ty icke
är det en förlust för Banken att vid pari cours inköpa silfver
under bestridande äfven af transportkostnaden, om Bankens
obestånd derigenom kan förekommas. Så har jag icke
föreställt mig, att man kunde tyda orden i mitt förslag,
hvilket innehåller både hvad Utsk. tillstyrkt och en vidsträcktare
rättighet för Bancofullmägtige att för metalliska
cassans förstärkning vidtaga sådana åtgärder, som de tro sig
inför sina principaler kunna försvara. För min del kan jag
icke tro det hafva varit BancoUtsk:s mening, att Bancostyreisen
skulle få vidtaga åtgärder, som kunde leda till förlust
för Banken. Det tillägg, som Hr Nordenanckar föreslagit,
fruktar jag skulle göra saken mera obestämd och
lättare gifva anledning till de farhågor, som BancoUtsk.
velat förekomma.
Hr Cederschjöld: Då nu siifverköp kommit under
öfverläggning, torde vara nödigt att göra sig reda för orsakerna,
hvarföre Banken skulle köpa silfver. Somliga hafva
sagt, att Banken borde köpa silfver derföre, att silfret har
stor benägenhet att utströmma ur landet, men obenägenhet
att sjelfmant återkomma. Min erfarenhet är helt annorlunda.
Vi hafva i många år icke haft silfver i vår rörelse, och
något silfver har således icke utströmmat, under det vi tvärtom
sett, att ganska betydliga partier inströmmat i Banken,
nemi. de stora summor, som sedan 1823 blifvit inköpta till
belopp af öfver i-J million, oberäknad! de betydliga qvantiteter
arbetadt silfver, hvarmed enskilda personer försett
sitt hushåll och hvarmed guldsmedsbodarna blifvit förökade,
hvaraf det synes, att silfret inströmmat i landet i samma
mån, som industri och näringar tilltagit. Detta är så
mycket naturligare, som jag icke ser, hvarföre förhållandet
med Sverige i detta fall skulle vara annorlunda än med andra
länder. Strömning af silfver ur ett Iand mäste ju motsvaras
af inströmning i ett annat. Med samma lätthet der
-
182
Den a5 Juli f. ni.
före, som vårt silfver utströmmar till andra länder, måste
väl deras silfver inströmma till oss. Jag tror således, att
man i detta fall kan vara fullkomligt lugn, helst man icke
behöfver frukta, att bancpströmmen skall sträcka sig långt
förbi Jerntorget, åtminstone icke stort utom Stockholm.
En annan orsak, hvarföre man skulle köpa silfver, har
tyckts skola vara den att hindra coursen att falla under
pari; ty om coursen finge råda sig sjelf och falla t. ex. 5
sk:r under pari, inkomme silfret sjelfmant i Banken, eller
kunde åtminstone utan uppoffring anskaffas. Men hvarföre
gör man realisationer, om icke för att bereda full frihet åt
coursen att stiga och falla så mycket som den kan? Hvarföre
skall ej consumenten fä njuta frukten af realisationens
välgerningar och få erhålla den utländska varan för bättre
pris? Hvarföre skall man med konst vilja hindra detta coursfall,
hvilket bemödande är lika förderfligt, som de uppoffringar,
man fordom gjorde för att hindra honom att stiga.
Man mäste låta coursen stiga och falla efter behof; man
skall icke bjuda till att vilja regera myntets förhållanden
och sitta här i Stockholm vid Banken och styra och bestämma,
huru myntet skall förhålla sig, och säga hvad tillgång
på mynt näringarna skola få, utan man skall låta det
styra sig sjelft. Slutligen har man tyckts antyda, att silf—
verköpen skulle ske för att förstärka Banken i deu goda tiden
emot möjliga framtida påkänningar; men jag anser det
omöjligt, att någon ond tid för Banken kan inträffa, när
man besinnar, att man beviljat den ett creditiv af 2 millioner,
och att det skall begagnas, då Bankens egen cassa nedsjunkit
till 2 millioner, d. v. s., att Bankens hela närvar,
fond skulle uttagas, och således 17 millioner i sedlar tagas
ur rörelsen, innan Banken kunde komma i någon förlägenhet;
men det är en oeconomisk omöjlighet, att detta skulle
kunna äga rum. På dessa grunder anser jag det således vara
angeläget att icke tillåta Bancostyrelsen något silfveruppköp
till större kostnad för Banken, än efter vexlingsgrunden.
Men den nu föredragna 5:te punkten har ett så nära
sammanhang med de efterföljande 6:te, 7tde, 8:de och cpde
punkterna, att jag får hos Hr Gr. o. Landtm, hemställa, om
ej alla dessa punkter kunde i ett sammanhang afgöras, då
jag skulle vördsamt föreslå följande redaction, såsom motsvarande
alla dessa punkter, nemi.: I den händelse, att
creditivet, som icke får anlitas, förrän Bankens
metalliska cassa nedsjunkit till 2 millioner r: d r
specie, icke skulle finnas tillräckligt till vexlingens
bestridande, må Bancostyrelsen använda alla
lagliga medel och utvägar, som omständigheterna
kunna medgifva till utvexlingens o a fb rutil
a underhållande. Jag anhåller 0111 Hr Gr. o. Landtnäs
propos. å denna framställning.
H Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att då Ii. o. Ad.
Den a5 Juli f. m.
iS3
beslutat, att BancoUts!<:s utlåt*. JM:o 16 skulle punktvis afgöras,
kunde II. Ex. icke framställa propos. å Hr Cederschjölds
förslag, såsom innefattande på en gång flera af de
uti Utsk:s utlåt, upptagna punkter.
Hr Cederschjöld: Jag föreställer mig, att om R. o.
Ad. i går fattade något sådant beslut, som Hr Gr. o. Landtm,
nu tillkännagifva, hvilket varit mig obekant, detta beslut
blott gällde de punkter, som då voro under öfverläggning,
och omöjligen kunde anticipera på afgöraudet af de efterföljande
punkterna. Jag anhåller derföre om propos. till antagande
af det förslag, jag redan haft äran framställa, emedan
det är nästan omöjligt att annorlunda än i ett sammanhang
afgöra de i mitt redactionsförslag upptagna punkterna.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att beslut om
detta ullåtts företagande punktvis fattades ej allenast förliden
gårdag, rör:de några vissa punkter, utan redan första
dagen, då utlåt, till pröfning upptogs, rör:de alla punkterna.
Frih. Ehrenborgh: Sedan a:ne varda ledamöter idag
gjort enahanda begäran som Gr. v. Fersen och jag i går
framställde, och då, mig veterligen, icke något beslut blifvit
fatladt, som hindrar R. o. Ad. att afgöra ifrågavar. punkter
på sätt Hr Cederschjöld föreslagit, anhåller jag, att Hr Gr.
o. Landtm, täcktes inhemta Ståndets beslut, huruvida det
önskar att punktvis afgöra frågorna. För öfrigt ar jag glad
att vid detta tillfälle hafva hört 2.‘ne ledamöter dela den
mening, sorn i går yttrades af Gr:na v. Fersen och Horn
samt af mig, att man icke kan med full ordning yttra sig
öfver detta utlåt., utan att sammanföra punkterna. Jag är
dock glad att i afseende på 5:te och 6:te punkterna kunna
yttra mig öfver den i:sta, utan att behöfva begära beslut
öfver begge punkterna, just derföre, att jag tror, att genom
det beslut, som fattas öfver den 5:te, den öde af sig sjelf
förfaller. Alt inom detta hus, der så få personer tänkt sig
in i bancoaffärer, höra satser yttras, som icke öfverensstämma
med hvad sorn är öfverensstämmande med ett riktigt
ordnadt bankväsende, bör icke väcka förundran; men att
höra sådana satser framställas af en affärsman sådan som
Frih. Rantzou, borde man icke vänta. Jag hade t. ex. icke
trott mig från Hr Frih. få höra, att han skulle motsätta sig
silfverköp; han har likyäl nu gjort det, ty hans framställning,
ehuru uttryckt i andra ordalag, går ut på detsamma
som att förbjuda silfverköp. Hr Lefreåi har redan visat det.
Hvad principen beträffar, måste jag förklara, att jag gifver
min gärd af aktning åt Utsk., som här gått allmänna opinionen
till mötes, och jag skulle icke hafva emot att bifalla
5:te punkten, sådan den är, såvida denna punkt numera
stöde i det sammanhang med hvad BancoUtsk. föreslagit i
afseende på proportionen emellan silfvercassan och sedelstocken,
hvaruti den stått, innan R. o. Ad. i går fattade det
184
Den 25 Juli f. ra.
beslut, att silfvercassan icke får understiga 1 millioner r:dr.
Men efter detta beslut hemställer jag, om det är möjligt att
förbjuda Bancostyrelsen att vidtaga sådana åtgärder, sorn
måste vidtagas för att bålla silfvercassan på den punkt, hvarunder
R. o. Ad. ansett den icke böra sjunka. Jag anser det
vara nödvändigt för en bank, som är i behof utaf att öka
sitt silfverförråd, att köpa silfret till hvad pris som helst;
och det mäste ligga i sakens natur, att när man sagt, att
Banken skall förse sig med silfver till visst belopp, men näringarna
och handeln icke kunna inbringa detta silfver,
Bancofullmägtige måste äga rättighet att förskaffa det huru
som helst. För min del kan jag icke finna annat, än att
Bancofullmägtige böra hafva full latitud att vidtaga erforderliga
åtgärder för metalliska cassans försäkrande; och i öfverensstämmelse
med denna öfvertygelse föreslår jag,att5:te
punkten måtte slutas med ordet silfver, så att det återstående
fr. o. m. ordet dock till slutet af punkten måtte utgå,
äfvensom hela 6:te punkten.
Sedan II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anbefallt underteckn.
Ridd.Secret. att efterskicka prot:n för d. 23 och 24 dennes
för att upplysa om de beslut, som af R. o. Ad. blifvit fattade
rör:de förevar, utlåtis företagande punktvis, erhöll underteckn.
ordet och anförde:
Till följd af den befallning, jag af H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, erhållit, får jag äran vördsamligen lemna de upplysningar,
jag utur det ännu ej till uppsättning företagna och
således ojusterade prot. kan i ögonbliket lemna. Straxt då
BancoUtsk:s utlåt, föredrogs d. 23 dennes e. m., föreslog H.
Ex., att detsamma skulle punktvis företagas, hvilket bifölls.
Förliden gårdag på eftermiddagen begärde Gr. v. Fersen,
Hans, att 3:dje t. o. 111. g:de punkterna måtte i ett sammanhang
discuteras. H. Ex. hemställde då, om Ståndet behagade
deruti instämma, hvarpå af R. o. Ad. svarades nej;
men åtskilliga ledamöter anmälde sig i detsamma att tala.
Sedermera under loppet af plenum framställdes af Hr Lefre'n
den fråga, huruvida Landtm, medgaf, att discussionen finge
omfatta de omtalade liera punkterna; hvarpå II. Ex. svarade,
det H. Ex. ansåg Ståndet hafva haft den mening, att väl
discussionen kunde afhandla flera punkter, men att propos:n
borde framställas på hvarje punkt särskildt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han förmodade,
att R o. Ad. häraf fann beslut vara fattadt, att BancoUtskrs
nu förevar, utlåt, skall punktvis afgöras.
Gr. von Fersen: I anledn. af det nu upplästa yttrandet
af mig i går eftermiddags får jag förklara, att jag icke
begärde, att punkterna måtte i ett sammanhang allenast discuteras,
utan äfven afgöras. Jag anhåller, att detta måtte i
prot. intagas. Väl finner jag genom prot., att en propos.
skul
-
Den a5 Juli f. m.
lS5
skulle blifvit framställd i anledn. af min gjorda begäran;
men jag får förklara, såsom jag äfven gjorde i går, att åtminstone
jag icke hört en sådan propos. framställas, till hvilket
förhållande jag hemtar det ytterligare skäl, att då jag
andra gången begärde ordet, anhöll jag om samma propos.,
som jag i mitt första anförande begärde, hvarvid Hr Gr. o.
Landtm, förklarade, att saken redan vore afgjord. Så erinrar
jag mig förhållandet hafva varit i går eftermiddags.
Hr Cederschjöld: Sedan jag nu hört, huru beslutet
blifvit fattadt, måste jag afstå från min hemställan och inskränka
mig till den anhållan, att min redaction må blifva
antagen i stället för 5:te punkten, och att de öfriga punkterna
sedan må afslås, eller ock alla dessa punkter först afslås,
och sedan mitt förslag antagas i deras ställe.
Frih. Ehrenborgh: Jag förenar mig så mycket hellre
med Hr Cederschjöld i afseende på den af honom yrkade
propos., som det just var samma begäran, som jag gjorde i
går, men hvilken då af Ståndet afslogs.
Frih. Boye: Jag anhåller, att Hr Cederschjöld måtte
uppläsa sitt redactionsförslag.
Hr Cederschjöld uppläste ånyo den af honom föreslagna
redaction.
Frih. Boye: Jag tillstyrker bibehållandet af 5:te punkten,
dock så, att de sista raderna utgå på sätt Frih. Ehrenborgh
föreslagit. Jag gör det icke blott .för Bankens garanti,
utan förnämligast för näringarna, emedan jag förutser, att
Banken i annat fall, med bästa vilja att biträda näringarna,»
kunde sakna förmåga dertill. Jag har hört 3:ne ledamötej
framställa andra förslag till redaction af denna punkt; men
då jag jemnför orden: då den så tjenligt finner, i Utsk:s
förslag med Frih. Elirenborghs, Hr Nordenanckars och Hr
Cederschjölds förslag, må det förlåtas mig, om jag tror, att
företrädet tillhör en redaction, spm Utsk:s utlåt, innehåller.
Hr Stråles förslag innefattar icke något förtydligande, utan
i effecten ett förbud emot silfverköp. Hr Nordenanckars innefattar
blott ett ombyte af ord, och Hr Cederschjölds förslag
innehåller något helt nytt i så måtto, som det åsyftar
creditivets användande i första rummet för metalliska cassans
förstärkande. Jag deremot skulle tro, att andra utvägar
först böra begagnas, innan man ikläder sig någon utländsk
skuld. Jag tillstyrker således så mycket hellre bifall
till denna punkt i utlåt., som jag icke förstår, huru man på
samma gång kan vara beredvillig att lemna Baricostyrelsen
deri vidsträckta magt, som den behöfver, och tillåta sig ett
så småaktigt misstroende som att frukta, att orden: då den
så tjenligt finner, skulle missbrukas till förlust för Banken.
För min del hyser jag icke detta misstroende, och ti Illo
H. *4
185
Den af> Juli f. in.
styrker således bifall till denna punkt, med uteslutande af
orden: ”dock att silfverköp för Bankens räkning icke böra
ifrågakomma, när coursen baller sig öfver pari;” i följd hvaraf
äfven 6:te punkten bör försvinna.
Hr Lefre'n: Åtskilliga ledamöter hafva talat, sedan jag
anmälde mig. Jag ber således om ursägt, att jag upptager
tiden med besvarande af några framställda anmärkningar.
Den förste, som uppträdde i anledning af mitt förra yttrande,
var Hr Nordenanckar. Han uppträdde egentligen för att
motsäga mig uti mitt påstående, att man borde bibehålla nödiga
reglementariska föreskrifter och icke lemna så obestämda
stadganden eller en sådan latitud åt förvaltningen, att
den saknade, snart sagdt, all rättelse för sitt handlingssätt.
Jag vet alltför väl och har förut yttrat det, att idealet af
en Bancostyrelse vore, att man finge välja inom hela landet
de män, hvilka man ville ställa i spetsen för bancoväsendet;
men med all aktning för alla de individer, hvaraf Baucostyrelsen
varit sammansatt, vågar jag dock påstå, att der
ligger i sjelfva sättet att välja Bancofullmäglige en ofullkomlighet,
så att man icke kan fä en Bancostyrelse, sammansatt
af sådana personer, hvaraf en Bancostyrelse borde
vara sammansatt. Efter detta förklarande tror jag mig komma
till den slutföljd, att, under närvar, förhållande med
Bancostyrelsens organisation, det måste finnas nödvändigt att
reglementera lill en viss behöflig grad, hvilket Hr Nordenanckar,
om han icke har för mycken lust att motsäga, torde
fiona anledning att medgifva. Men jag skall icke tillräkna
honom begäret att vara för frikostig i fråga om rättig—
i, beters beviljande åt Bancostyrelsen, under förbehåll, att han
{icke tror mig vara för njugg i detta fäll. Låtoin oss göra
hvarandra rättvisa i detta fäll. Vidare har Hr Nordenanckar
uppträdt till försvar af Hr Stråles förslag, mot hvilket
jag tillåtit mig anmärkning i afseende derpå, att silfverköp
efter detta förslag skulle få äga rum, då det utan förlust
för Banken ske kunde; men Hr Nordenanckar har
likväl tillstyrkt den förändring, att sistnämnde ord måtte utbytas
mot orden: ”när sådant för Bankens eller allmänna
rörelsens säkerhet nödigt är.” Jag går in på
Hr Nordenanckars åsigt i detta afseende, men kan icke ingå
på Hr Stråles förslag, att silfverköp borde företagas endast
då de utan förlust för Banken ske kunde. Hr Stråle har
medgifvit, då han besvarade min anmärkning, att man icke
kan kalla det förlust för Banken ätt nödgas betala kostnaden
för silfrets hittransporterande. Det var icke längre jag
ville, alt man skulle g-å. Hr Cederschjöld har frågat: hvarföre
skulle icke förhållandet med Sverige vara detsamma sorn
med andra länder? Eller hvarföre skola vi icke kunna hoppas
att, på samma sätt som vårt silfver utströmmar tillden],
deras silfver skall inströmma till oss? Denna fråga är lätt
besvarad, såvida han icke föresatt sig att förblifva vid sin
Den a5 Juli f. m.
187
tanke, ulan allt afseende på de omständigheter, hvaraf det
med andra länder hos oss olika förhållandet är beroende.
Skillnaden härrör nemi. från Sveriges aflägsenhet från verldsmarknaden.
Yi veta, alt Europas egentliga vexelhandel uppgöres
i trakterna kring canalen, vid Rotterdam, Amsterdam
London och flerstädes. Det går lätt att ifrån London gifva
en ordre till Amsterdam om erhållande af så och så många
skeppund guld eller silfver. Frih. Rantzou har i går upplyst
oss om, att man emellan dessa platser är ense om en
obetydlig proc. för sådana transaetioner, emedan distancerna
emellan dessa ställen äro så obetydliga. Men vi, som ligga
nära polen och äro afstängda från den egentliga verldsmarknaden
6 ä 7 månader om året genom en vinter, som,
om den icke helt och hållet hämmar communicationen, åtminstone
gör den vådlig; till oss och de under polen belägna
länderna i allmänhet kan silfret således icke lika lätt inströmma,
som det strömmar emellan Frankrike, England, Holland
och Tyska orterna. Om Hr Cederschjöld icke anser
sig vederlagd af hvad jag nu anfört, så förklarar jag, att
det är för mig omöjligt att anföra något annat skäl för min
åsigt, påstående bestämdt och beständigt, att detta skäl är
tillräckligt för den, som förstår saken och vill förstå densamma.
Hr Cederschjöld har vidare sagt, att man icke bör
styra, utan sitta stilla. Jag tror icke, att Bancostyrelsen får
sitta med händerna i kors och tillslutna ögon. Bancostyrelsen
måste vara verksam och, så vidt den förmår, studera in
sig i de förhållanden, som inverka på Bankens functioner,
och bör således äfven med uppmärksamhet följa vexelhandelns
förändringar på verldsmarknaden. Om derföre icke
alla ledamöterna af bancostyrelsen kunna väljas så, att de
samtligen äga dessa insigter, som erfordras för att bedöma
förenämnda förhållanden, hoppas jag dock, att R. o. Ad.,
såsom bestående af de classer, af hvilka man har rättighet
att fordra bildning i detta fall, väljer sina Baneofullmägtige,
att Bancostyrelsen icke må sakna de erforderliga kunskaperna;
och jag skulle tro, att R. o. Ad. inom sig äger ledamöter,
som kunna motsvara fordringarna, ehuru det icke är
sagdt, att de främst böra sökas inom majoriteten; tvärtom
skulle jag tro, att de snarast finnas inom minoriteten. Men
just derföre, och under den förutsättning, att de inväljas i
styrelsen, som icke framför andra besitta de vidsträcktaste
insigterna i de delar, hvaruti Bancostyrelsen bör äga en
närmare kännedom, för att icke blottställa sig för ett klander,
som otvifvelaktig! lärer följa på de åtgärder, hvilka
vidtagas i öfverensstämmelse med allmännare föreskrifter,
har jag trott det vara nödvändigt att gifva bestämdare föreskrifter,
likväl med den latitud, som erfordras för att icke
anses småaktigt reglementera. Hr Cederschjöld har såsom
contrapropos. framställt en sats, hvilken jag fullkomligen
skulle dela, om vi hade hopp om att kunna componera vår
188
Den a5 Juli f. m.
Bancostyrelse så, som den borde vara, och ytterligare dela,
örn jag hörde till deras åsigter, hvilka alltför strängt afse
Bankens säkerhet och derigenom åsidosätta allt afseende på
näringarna. Meningen uttalar sig sålunda: använda alla
möjliga medel för Bankens upprätthållande. Uti
denna stroph includeras äfven rättigheten att minska eller
slutligen inställa lånrörelsen, om så påfordras; men deruti
uttryckes icke, att lånrörelsens minskning eller indragning
i sista rummet skall användas, sedan alla andra utvägar befunnits
otillräckliga. Jag hemställer således, om det är troligt,
att de personer, som icke önska, att vi skola strypa
näringarna, utan som tvärtom gilla den försigtighet, hvarmed
BancoUtsk. tillvägagått, då det föreslagit lånerörelsens
minskning såsom den yttersta åtgärden för metalliska cassans
förstärkande, då de för sitt samvetslugn icke kunnat
helt och hållet utesluta denna åtgärd, skola förena sig om
det redactionsförslag, Hr Cederschjöld uppgifvit. Frih. Ehrenborgh
har förmenat, att Banken må till hvad pris som
helst inköpa silfver för att fullgöra sina förbindelser. Häremot
måste jag opponera mig, äfvensom deremot, att sista
stroplien uti 5:te punkten skulle utgå. Om man gör sig
den mödan att öfverse detta BancoUtsk:s utlåt, i sin helhet,
torde man linna, att deruti icke ligger någon inconsequens,
utan att den ena punkten bestämdt äger sammanhang med
den andra och fortgår i en tankföljd, så att i en efterföljande
punkt ligger correctiv mot missbruk af den föregående.
För att hålla mig till närvar, punkt får jag hemställa,
örn icke i sjelfva den punkt, som säger, att Bancostyreisen
må äga creditiv, ligger en tydligen uttalad sats att, då
coursen är så hög, att silfver går ur Banken, och Banken
blir nödsakad att skaffa sig silfver för bibehållande af proportionen
emellan silfvercassan och sedelstocken eller för
uppnående af den bestämda silfversumman, Bancostyrelsen
må hafva en ressource att begagna creditivet, och hafva
förberedt för sig tillfälle att skuldsätta sig på utrikes ort,
för att återbetala denna skuld, när vexlingsförhållandet förändrat
sig och silfver för billigt pris kan indragas i Banken.
När man nu ser bestämdt, att dessa silfverköp och begagnandet
af creditiv äro ämnade att suppleera hvarandra, att
det ena är antagligt, då det andra icke kan antagas, och
vice versa, lärer det icke blifva möjligt för dem, som vilja
lemna correctiv på ena och andra sidan, att kunna förbjuda
vexel och silfverköp i den goda tiden, då man bifallit
utländsk skuldsättning i den hårda tiden för att förekomma
coursens stegring. Jag ber om tirsägt, att jag återkommit
till dessa så ofta upprepade satser; men jag har funnit mig
dertill föranledd för att visa saken i sitt sammanhang.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Sedan jag för en stund
tillbaka begärde ordet, hafva en mängd opinioner blifvit
vexlade, och nästan allt, hvad man kunde yttra i detta
Den 25 Juli f. m.
ämne, liar blifvit sagdt. För min del kan jag icke annat
än förena mig uti hvad Frih. Ehrenborgh yttrat. Den siste
värde talaren har velat finna, det man klandrat TJtsk:s utlåt.
såsom inconsequent. Jag har icke hört eller kunnat fatta,
att något sådant yttrande med skäl blifvit fäldt; tvärtom
vill jag med talaren påstå, att utlåt, är med consequens
författadt, ehuru denna consequens måste vara rubbad, sedan
2:dra punkten blifvit förändrad, och utlåt, sålunda fått
en annan basis än förut. Lika med Frih. Ehrenborgh finner
jag derföre; att det numera skid le vara inconsequent att
tillstyrka antagandet af 5:te punkten, sådan den finnes, emedan
Bancostyrelsen måste äga större latitud att efter behof
öka metalliska cassan, sedan ett minimum är bestämdt, hvarunder
den icke får falla. Annat vore åter förhållandet, om
stadgandet stöde qvar, att proportionen emellan silfverfonden
och sedelstocken skulle bibehållas såsom i till 3. Jag vill
således lika med Frih. Ehrenborgh anhålla, att sista strophen:
”dock att silfverköp för Bankens räkning icke böra
ifrågakomma, när coursen håller sig öfver pari,” måtte utgå;
och med förutsättning, att det sålunda förändrade stadgandet
i 5:te punkten upphäfver stadgandet i 6:te punkten,
föreslår jag, om icke R. o. Ad. skulle vilja förändra 5:tc
punkten, så att den komme att lyda sålunda: ”att Bancostyrelsen,
då den för Bankens säkerhet och allmänna
rörelsen så tjenligt finner, må äga förstärka Bankens metalliska
cassa medelst inköp från främmande länder af guld
och silfver,” hvarigenom jag förmodar, att farhågorna skulle
lugnas. Någon speciellare föreskrift kan jag icke finna behöflig,
helst jag icke är bland dem, som tilltro sig kunna
skapa lagar för en Bancostyrelse, som skulle vara ur stånd
att sköta Banken. Jag kan således icke ingå i sådana minutiösa
föreskrifter, som förutsätta, att Banken skulle komma
att skötas af personer, som icke på egen hand förmådde fullgöra
sitt åliggande. Jag anser det i alla afseenden vådligt
att framkomma med en sådan opinion. Om vi hysa den,
böra vi behålla densamma inom oss, och så mycket sorn
möjligt söka afböja denna våda vid Valet af Bancofullmägtige.
Om pluraliteten af Bancofullmägtige icke skulle vara
affärsmän, försedda med förmåga att sköta bancoväsendet,
skall utan tvifvel den högre insigten göra sig gällande, såvida
nemligen icke för mycket reglementariska föreskrifter
binda Hrr Bancofullmägtige; ty att inom en Bancostyrelse,
så sammansatt, som vår måste blifva åtminstone intill nästa
riksdag, binda händerna på de mera insigtsfull bland
styrelsens ledamöter genom sådana reglementariska föreskrifter,
som kunna gifva stöd åt en på mindre insigt och erfarenhet
grundad opinion, anser jag ganska vådligt. Denna
uppgift kan R. o. Ad. icke jäfva, och jag hemställer, om vi
icke hafva ett ytterligare bevis för min sats deruti, att disputer
öfver juridiska meningen af sådana reglementariska
xgo
Den a5 Juli f. m.
föreskrifter lemnat resultater, som föranledt denna riksdag.
Ilvad ordningen för punkternas föredragning beträffar, lemnar
jag åt R. o. Ad. att afgöra densamma, meri skulle blott
önska, att, om 5:te punkten särskildt förekommer, densamma
må erhålla den redactionsförändring, jag tillstyrkt.
Hr Nordenanckar: I hufvudsaken delar jag Frih.
Ehrenborghs, Gr. Horns, Hr Cederschjölds och Frih. Bnyes
åsigter. Det har förekommit mig förunderligt, att jag blifvit
till den grad missförstådd, sorn flera talares yttranden
tillkännagifva. Hur har nemi. blifvit sagdt, atl mitt förslag
vore obestämdt, skulle ingifva farhågor och innefatta en begränsning
af Bancofullmägtiges åtgärder. Jag kan likväl göra
anspråk på rättvisa, ty lyckligtvis antecknade jag här på
papperet och äger ännu i behåll det redactionsförslag, som
jag afgaf. Jag yrkade först, att såsom en alltid gällande
grundsats vore det orätt att antaga, det Baneofullmägtige
skola inköpa silfver till högre pris, än hvarefter det utvexlades;
men jag sade äfven, att under vissa förhållanden vore
det rätt, att Fullmägtige icke ägde rättighet att betala
mera, än i utlåt, föreslås. Utlåt, innehåller nemi. den sats,
att sedan creditivet vore medtaget, vore det styrelsen alldeles
förbjudet alt köpa silfver efter t. ex. 133 eller 134- sk.
Hr Stråle har talat för utvidgad frihet för Bancostyrelsen
uti dess åtgärder i och för cassans förstärkande, men har
föreslagit ett stadgande, som innebär motsatsen. Just derföre
var det, som jag föreslog tillägget: ”när sådant för
Bankens eller allmänna rörelsens säkerhet nödigt
är." Sådant var mitt förslag, och jag vädjar till Ståndet,
om detta innebar någon farlig inskränkning; jag anser det
helt och hållet synonymt med hvad Hr Gr. Horn nu föreslagit.
Hr von Troil: Här äro 2:ne stridande opinioner, som
söka att göra sig gällande i motsats mot Utskrs förslag. Den
ena önskar, att Bancostyrelsen måtte få fullkomhgt fria händer
i afseende på silfverköp. Skulle denna mening vara
pluralitetens önskan inom detta Stånd, så är det Frih. Ehrenborghs
förslag, som leder till målet; emedan det lemnar
qvar af 5:te punkten allt, hvad som innefattar rättighet för
Bancostyrelsen, men tager bort allt, hvad som inbegriper
förbud. Om man med silfverköp vill förstå, hvad man hittills
dermed menat, nerol, köp af silfver mot Bankens sedlar,
tror jag, att det vore likgiltigt, om slutet af 5:te punkten
qvarstår eller icke; ty en Bancostyrelse lärer icke sälla
i fråga att köpa silfver med bancosedlar, då coursen står
öfver pari, emedan det skulle leda till coursens stegring,
och coursens stegring till silfrets utgående ur Banken, och
detta ytterligare till betydliga uppoffringar för Banken i och
för silfrets återfående, hvilket vore detsamma ungefärligen,
såsom en ledamot i går yttrade, som att hemta upp vatten
Den aa Juli f. m.
'9'
ur saltsjön och tömma det i Mälaren, för att leita det rinna
tillbaka till saltsjön. Vill man utsträcka ordet silfverköp litet
längre, så synes mig, att det bör och kan ske äfven då
coursen är hög, nemi. mot försäljning af Bankens innehafvande
statsobligationer, hvilket kunde vid y:de punktens afgörande
lika väl bestämmas. Emedlertid hafva de opinioner,
som varit rädda för att gå in på ett sådant medgifvande,
önskat, att dessa statsobligationer måtte säljas blott inom
landet. Jag delar icke deras farhågor. Jag skulle således
vilja instämma uti antagandet af 5:te punkten, sådan den
är, eller med utelemnande af sista strophen deraf, på sätt
Frih. Ehrenborgh föreslagit. Hvad den andra opinionen beträffar,
representeras den af Hr Cederschjöld, som riktigt
uppgifvit de 3:ne synpunkter, hvarifrån saken bör betraktas.
Uen första, ang:de silfrets inströmmande i Banken eller utströmmande
derifrån, har blifvit fullkomligen besvarad af
Hr Lefreäi; den andra var dessa silfverköps verkan i afseende
på Banken. Talaren trodde, att när man beviljat Banken
ett creditiv af 2 millioner, skulle något silfverköp icke
behöfva komma i fråga. Men jag hemställer, om det icke
vore förmånligare för Banken och landet i allmänhet, om
Baneostyrelsen begagnade åtskilliga fördelaktiga år, som föregålt
den svårare conjuncturen för att under den tiden så
förstärka Bankens metalliska cassa, äfven örn det skulle ske
med en och annan skillings uppoffring, att under den svårare
conjuncturen creditivet icke beliöfde anlitas. Visserligen
är det nödvändigt, att creditiv finnas; men en klok
Bancostyrelse mäste söka så hushålla med Banken, att någon
dragning på creditivet icke behöfver komma i fråga.
Den tredje synpunkten, hvarur saken betraktades, var silfverköpens
inverkan på coursen. Genom silfverköpen, sade
talaren, hindrades coursen att falla under pari, hvilket åter
föranledde stegradt pris å importvarorna. Häremot torde jag
få fästa uppmärksamheten på en annan sak , som lärer vara
af lika stor vigt, nemi. den, att silfverköpen, på samma
gång som de hindra coursens fall, äfven stegra priset på
exportvarorna; och jag skulle tro, att det är exportvaran,
sorn i närvarande tidpunkt isynnerhet behöfver uppmuntras,
och att man icke bör kunna neka, alt den af våra exportvaru-tillverkningar,
som af ålder varit ansedd som den luifvudsakligaste,
verkligen befinner sig i betryckt stallning och
förtjenar allt det afseende, som utan skada för myntväsendet
deråt kan gifvas. Realisationens ändamål är icke något
annat, än att fästa coursen så nära pari som möjligt. Det
hörer till ofullkomligheten, att den kan fluctuera så myc
ket,
som motsvarar transportkostnaden; men om man nu
kan hindra den att falla under pari, är hälften af ofullkomligheten
borttagen Jag skulle derföre tro, att det vore
orätt att hindra Baneostyrelsen att köpa silfver. För öfrigt
tror jag, att det skulle vara likgiltigt, om sista meningen
Den a5 Juli f. m.
af 5:te punkten står qvar eller borttages, såvida R. o. Ad.
vid 7:de punkten har sin fulla beslutande-rätt i afseende på
statsobligationerna.
Hr Stråle: Det förslag, som jag framställde, hade till
ändamål att undvika de uti 6:te punkten förekommande minutiösa
föreskrifter; men då jag finner, att man fästat vid
ordet förlust ett sådant begrepp, att det skulle uttrycka förbud
för Bancofullmägtige att göra någon uppoffring för silf—
vers erhållande, tror jag, att man i stället kunde säga: ”när
sådant utan skada för Banken kan ske.” Jag vill likväl
icke yrka på detta stadgande, då jag finner, att åtskilliga
bland BancoUtsk:s ledamöter haft betänkligheter dervid,
utan skall jag gerna gifva mitt bifall till antagande af
5:te punkten, då jag likväl icke kan medgifva, att sista strophen
deraf borttages, emedan man derigenom skulle kunna
antyda, att Fullmägtige vore berättigade att göra silfverköp
till högre pris, än pari, eller när coursen stod under pari.
Om derföre 5:te punkten skall antagas utan redactionsförändring
anser jag äfven sista strophen deraf böra stå qvar.
Hr Tham: Att man icke alltid är nogräknad med medlen,
när man vill vinna målet, derpå lärer R. o. Ad. i dag
haft ett nytt bevis, då en ledamot, som i går motsatte sig
Frih. Ehrenborghs åsigt, i dag begärt, hvad han i går bestridde.
Hr Gr. o. Landtm, har afgjort frågan, och något
vidare ordande derom är sålunda öfverflödigt. Hvad Hr Cederschjölds
redactionsförslag angår, har Hr Lefren så fullständigt
utvecklat olämpligheten och skadan deraf, att jag
nu endast får förena mig med honom. Beträffande åter Frih.
Ehrenborghs förslag, skulle jag lika med Hr v. Troil kunna
finna, att det kunde vara oskadligt, om icke erfarenheten visat
motsatsen. Om nemi. R. St. icke vid sista riksdagen beslutat,
att Bancostyrelsen skulle få köpa silfver till högre än
128 sk:rs cours, skulle coursen icke hafva stigit; men sedan
styrelsen erhöll denna tillåtelse, uppkom speculationsandan,
och om nu Fullmägtige få en obegränsad rättighet att köpa
silfver ä tout prix, kunde det verka samma förhållande och
sammansättningar göras för att stegra coursen; och det är på
denna grund, som jag ej kan bifalla detta förslag, emedan
jag anser det farligt i sina verkningar. Man har sagt, att
genom det förslag, som BancoUtsk. framlagt, skulle silfverköpen
ske till Bankens förlust; men det måste vara Nationens
förlust, emedan Banken tillhör Nationen. Om nu, för
att upprätthålla metalliska fonden vid tillbörlig storlek, några
sk:rs uppoffring erfordras, tror jag icke, att man kan
kalla det förlust för Banken, och denna uppoffring lärer väl
icke ifrågakomma, om icke Banken är i behof af silfver; ty
icke lära Bancofullmägtige köpa silfver, om utvexlingen blifver
så obetydlig, att något behof deraf icke visar sig. Så
oför
-
Den a5 Juli f. m.
oförnuftig tror jag icke, att Bancostyrelsen kan blifva. Visar
sig åter behof af silfverköp derigenom, att metalliska
cassan förminskas, tror jag det vore bäst, att Bancostyrelsen
gjorde den obetydliga uppoffring, emedan den icke kan kallas
förlust, utan blott ett återlemnande af den vinst, Banken
har af Nationen; då deremot creditivets anlitande skulle medföra
en verklig förlust, icke blott för Banken, utan för landet.
Således tror jag, att rättigheten att, på sätt Utsk. föreslagit,
få uppköpa silfver, när coursen ej går öfver pari,
är den nyttigaste af alla i och för realisationens framgång
af BancoUtsk. föreslagna garantier. Hr Cederschjöld har sagt,
att silfver lika så väl inströmmar till Sverige som till andra
länder. Huru detta slår ut, har Hr Lefre'n visat, och Hr
Cederschjöld har till styrka för sin sats fästat uppmärksamhet
på den quantitet silfver, som sedan 1823 influtit i Banken.
Men huru har det influtit? Jo, just derigenom, att
Ständerna medgåfvo silfverköp. Enligt R. St:s beslut 1823
och 1828 har visserligen silfver ingått i Banken, men det
har icke inkommit i vanlig vexlingsväg, såsom hos andra nationer.
Huruvida det varit nödigt att köpa för i44 sk-, lemnar
jag derhän. Om Sverige efter 5 års förlopp och en lycklig
realisation skulle komma i samma lyckliga ställning som
andra länder, d. v. s. att silfret otvunget in- och utströmmar,
utan att proportionen förändrar sig, blifva dessa garantier,
som bestå i silfverköp och creditiv, öfverflödiga;
men kommer den onda tiden, d. v. s. om Bankens metalliska
cassa sjunker, så att Banken icke utan fara kan honorera
sina förbindelser, måste man vara betänkt på, huru
olägenheterna skola afhjelpas, och då tror jag, att silfverköpet
är det lättaste och minst skadliga af alla sätt att återbringa
coursen i dess tillbörliga skick. Jag har icke vidare
att tillägga, ulan tillstyrker bifall till 5:te punkten, sådan
den finnes redigerad och med bibehållande af sista strophen
deraf.
Hr Cederschjöld: Hr v. Troil har väl medgifvit riktigheten
af mitt påstående, att coursens fall minskar priset
på importvaror och följaktligen kommer consumenten till
godo; men han har påstått, att man måste mera hafva afseende
på producenten än consumenten, och derföre hindra
coursen att falla. Det är detta, som jag anser vara orätt.
Jag tror, att man icke bör hindra coursen att göra, hvad
den efter omständigheterna måste göra, utan att man bör
låta den hafva sin frihet, på det att alla Sveriges inbyggare
må njuta lika frukter af realisationen; men jag medgifver
icke ens, att coursens fall är menligt för producenten. Man
bar t. ex. sett, att nu på ett år coursen fallit 16 sk., under
det att jernpriset blott fallit från 165 till 16 r:dr, så att
jernprisets silfvervärde i sjelfva verket ökats med i-J rldr
Svenskt b:co, hvaraf sålunda synes, att coursens fall icke
io H. a5.
i94 Dcd 25 Juli f. m.
ländt jernproducenten till men. Detsamma gäller om alla
andra producenter. Alla varupris och arbetslöner lätta sig
för öfrigt i längden efter myntvärdet, så att de falla i mån
som detta stiger; och till desto lägre pris varan kan produceras,
desto lättare och med desto större vinst kan den utrikes
afsättas. Hr Lefren har med mera utförlighet genomgått
mitt påstående om silfvers ut- och inströmning. Han har
sagt, att hvad som i detta afseende gällde om andra länder,
icke kunde gälla om Sverige, såsom ett isoleradt land, aflägse
beläget från verldsmarknaden. Jag får härvid erinra
att det land, som ar det mest isolerade af alla kända länder,
nemi. China, är just det, hvarest silfret mest in- och
minst utströmmar. Rian säger, att Sveriges höga nordliga
läge försvårar silfrets ditströmning och lättar dess dädanströmning.
Men då får jag påminna, att det ännu nordligare
Lappland är just den trakt, dit silfret mest samlas, och
hvarifrån det minst bortgår. Talaren förmodade, att det skäl,
som han här anförde, var tillräckligt för dem, som kunna
förstå och vilja förstå. Jag lyckönskar den värde talaren
till sin goda tanke om sitt förstånd, och vill blott erinra,
att man aldrig är närmare på vägen lill oförstånd, än
just då man tror sig förstå en sak bättre än alla andra. Jag
får påminna om hvad den lärdaste af det gamla Greklands
lärde fördom säde, nemi. att lian med allt sitt studerande
endast kommit till säker kännedom om sin egen okunnighet;
och något hvar torde linna, att ju mer han begrundar en
sak, desto mer inser hon sin brist på insigt deruti. Samma
värde talare har sagt, att de förståndiga ofta blifva öfverlöstade
af dem, som mindre förstå. Af ömhet för den värde
talarens tanke om sitt eget förstånd skulle jag derföre önska,
att han denna gång blefve öfverröstad.
Man har talat 0111 ömhet för näringarna, och har sagt
att den ide, jag drifver, skulle vara strypande för dem Detta
är en visa, som jag hört sjungas alltsedan i8i5. Tvenne partier
hafva sedan den tideal stridt i frågan om realisationen. Det
ena utgjordes af dem, som ägde capitalförmögenhet; det andra
af dem, som voro mer skuldsatta. Båda stridde emot realisationen:
de förra, emedan de derigenom skulle förlora hoppet
om ersättning för hvad de genom myntförsämringen redan
hade förlorat; och de senare, emedan de skulle förlora
hoppet om vinst af myntets ytterligare försämring. Denna
strid fortsattes vid 3 riksdagar, innan utsigt kunde vinnas
till förlikning; och knappt var vid sisth riksdag beslutet fattadt
om myntbestämningen, förrän det förra myntförsämrinjpsinteresset
genast framkom med insinuationer om silfverin
m. m., och det tyckes som detta interesse ännu ville taga
hand om realisationsplanen. Alltid är det näringarna,
som tagas till täckmantel för ropet om lånunderstöd, och
hvarje försök att hejda farten af lånsystemets utvidgning har
blifvit kalladt för strypning och behandladt såsom ett be
-
Den a5 Juli f. m.
mödande att vilja förderfva näringarna. Man har kallat mig
för strypare derföre, att jag icke velat medgifva sedelstockens
godtyckliga förökningar; och man besinnar icke, att
det är just jag, som alltsedan i8i5 tillika motsatt mig alla
godtyckliga indragningar af sedelstocken, med ett ord, att
jag i allt blott sträfvat alt förbereda möjligheten af en realisation,
hvaraf näringarna helt visst skola hemta den största
och redbaraste nytta. Jag har aldrig velat inskränka näringarnas
gamla låneförmåner; jag 'har blott sökt motverka
deras omåttliga utvidgning. Men nu är man icke höjd med
att bibehålla de understöd, sorn man hitintills haft, utan
man vill passa på tillfälle, du fråga är att sätta Rikets financer
i ordning, att gripa nya bancolån med båda händerna;
och om man vill hindra detta, heter det, att man
vill strypa näringarna. Jag kan således icke finna annat, än
att näringarna böra blifva belåtna, då de bibehållas vid de
Jånetillgångar, som de hitintills åtnjutit, och åtnöjas med den
större enskilda credit, som ordning och stadga i myntväsendet
nödvändigt skola medföra; men de äro ej nöjda härmed,
de vilja hafva extra förmåner. Detta förekommer mig lika
som då en föreståndare för en nykterhetsförening anmodade
en person att gå in i föreningen, och denne frågade: hvad
får jag derför? Jag får väl åtminstone en sup? Jag förnyar
min begäran om propos till afslag å den ena punkten efter
den andra t. o. m. den g:de, med anhållan, att mitt redactionsförslag
derefter må blifva antaget.
Frih. Rantzou: Jag anser mig böra nämna, att jag
anmälde mig straxt efter Ilr Stråle, i anledning af ett yttrande
af Frih. Ehrenborgh. I hnfvudsaken får jag anföra,
det jag ganska val finner, att Frih. Ehrenborgh har skäl
att förundra sig, att en affärsman yttrar sig, som jag
gjort; men hans förundran bör inskränka sig dertill, att denne
affärsman icke vill inse sitt eget interesse, då han
handlar bestämdt deremot med afseende allena på allmän
nytta. Jag har yttrat mina betänkligheter. Frih. Ehrenborgh
och Hr Lefrén torde benäget ursägta min uppriktiga
välmening dermed. Jag öfverlemnar åt 11. R. o. Ad. att finna
dessa mina betänkligheter förtjenla af uppmärksamhet eller
icke. Så länge stadgandet i BancoUtsk:s förslag qvarstår,
tror jag, att man afböjer coursens möjliga naturliga läll under
128 sk. Det lemnar dessutom ett större spelrum till
agiotage i coursen, som vid det af mig föreslagna bestämmandet
inskränkte sig till 5 ä 6 sk., men vid Utsk:s qvarblefve
möjligen till 10 å 12 sk.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Rland de
skäl, som Hr Lefrén anfört emot Hr Cederschjöld i afseende
på hvad det kunde vara, som hindrar, att silf reit icke lika
lätt inströmmar till Sverige som till andra länder, tror jag,
att han glömt det hufvudsakligaste, nemi. handelsställningen.
Den a5 Juli f. m.
Jag önskade, att Hr Cederschjöld, som så ofta utgått från en
illimiterad frihet i allting, och som åberopat China och vår
Lappmark såsom isolerade länder, dit silfver i stor mängd
inströmmar, ville betänka detta, att örn handeln vore förmånlig
för Sverige, en stor del af de föreskrifter, BäncoUtsk.
i detta utlåt, föreslagit till Bankens säkerhet, skulle blifva
öfverflödig;• men att deremot, utan en förmånlig handels
ställning, alla dessa föreskrifter, som Utsk tillstyrkt och B..
St. gå att antaga, äro otillräckliga för att i rörelsen bibehålla
tillräckligt mynt i silfver. Det är härpå jag velat fästa
uppmärksamheten.
De åsigter, som i afseende på 5:te punkten blifvit framställda
för borttagande af sista strophen: ”dock att silfverköp
för Bankens räkning icke böra ifrågakomma, när coursell
håller sig öfver pari,” lära hvila, om jag så får säga,
på en politisk grund, afseende den inverkan, silfverköpen
kunna hafva på speculationsandan, och jag tror, att Frih.
Ehrenborgh icke saknat skäl för sitt förslag, utan att händelser
kunna inträffa, då det blir förmånligt för Banken att
göra silfverköp äfven med några sk:rs uppoffring; men det
skulle i alla fall vara strängt att förbjuda silfverköp, då
coursen stod öfver pari, när Banken är förbunden att hålla
en silfvercassa af i millioner r:dr. Jag tillstyrker derföre bibehållande
af 5:te punkten med den förändring, att sista
strophen erhölle följande lydelse: ”dock att silfverköp
för Bankens räkning icke böra ifrågakomma, när
desamma för Banken äro skadliga.” Dessa uttryck
äro af en mildare beskaffenhet och lemna Bancostyrelsen
friare händer att begagna sig af omständigheterna för ernående
af det ändamål, som med alla dessa föreskrifter åsyftas,
nemi. Bankens säkerhet, såsom grund för realisationens
bestånd.
Frih. Ehrenborgh: Jag begärde egentligen ordet, då
jag märkte, att Hr Lefren sannolikt icke hört mitt yttrande,
då han fattat, att jag förenade mig uti Hr Cederschjölds
framställning. Det var i afseende på formen, som jag förenade
mig med honom, och begär således att få rätta detta
misstag af Hr Lefre'n, som skulle jag med honom tänka olika
i hufvudsaken. Jag är öfvertygad, att vi tänka lika, ehuru
jag går längre, än Utsk. vågat sig, derföre att Utsk. hela
utlåt, igenom ganska systematiskt sökt att gå medelvägen
emellan de stridiga opinionerna. Detta hindrar mig icke att
öppet förklara, att jag betraktar realisationen såsom en fristående
anstalt, utan sammanhang med våra coursförhållanden;
men i den mån handel och näringar stiga, lärer väl
coursen falla, och jag betraktar Banken endast såsom en
vexlingsanstait för att losa in sina utgifna sedlar. Förnämsta
syftemålet för mig är således att sälta Svenska Banken i
tillfälle att kunna honorera sina förbindelser, att kunna inlösa
sina utgifna sedlar. När B. o. Ad. nu fattat det beslut,
Den a5 Juli f. m.
'97
att Banken skall hålla en silfvercassa till ett visst belopp,
kan jag icke consequent förmena Banken att vidtaga de åtgärder,
som mitt förnuft säger mig, att hvar och en affärsman
bör iakttaga, nemi. att söka upprätthålla sin credit genom
de medel, som stå i dess magt. Jag anhåller derföre,
alt 5:te punkten må erhålla den af mig föreslagna redaction
med det tillägg i afseende på säkerheten, att silfver från utländsk
ort inkommer, så att punkten kommer att lyda sålunda:
”att Bancostyrelsen, då den så tjenligt finner, må äga
att förstärka Bankens metalliska cassa medelst inköp från
främmande länder af guld och silfver; dock bör Bancostyrelsen
noga tillse, att silfret verkligen från utländsk ort inkommer.
” Jag anhåller, att detta förslag måtte blifva contrapropos.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då hvarje punkt i
XJtskrs utlåt, särskildt bör till afgörande förekomma, anser
jag mig nu böra hålla mig till 5:te punkten; men då discussionen
tillika omfattat den 6:te, och ett förslag till contrapropos.
blifvit framstäldt, hvilket äfven omfattar denna sednare
punkt, torde det tillåtas mig äfven vidröra den. Man
liar sagt, att föreskrifterna i 5:te punkten vore för småaktiga,
och att man borde göra dem allmännare. I anledn.
af min erfarenhet såsom Bancofullmägtig bör jag förklara mig
anse nödvändigt, att föreskrifterna göras så bestämda som
möjligt, och att den föreskrift, som här är föreslagen, icke
ar alltför bestämd. Det skulle nemi. kunna hända, att icke
blott underlydande i Banken, utan äfven sjelfva Bancofullmägtige
vore ombud för dem, som hafva ansökningar om
lån eller andra angelägenheter att besörja i Banken, och då
måste man hafva bestämda föreskrifter, hvarvid dessa commissionärer
skola hålla sig. Ordet skada, som förekommer
uti Frih. Ehrenborghs och äfven uli Hr Stråles förslag, ar
ett bland de obestämda uttryck, hvilkas antagande jag icke
kan tillstyrka; ty det skulle kunna föranleda till allt för vidsträckta
uttydningar af hvad som borde anses skadligt eller
icke. Mot Hr Cederschjölds framställning, som åsyftade, att
creditivet skulle i sista hand begagnas, kan jag icke annat
än åberopa, hvad Frih. Boye vedan anfört. Creditivet är ju,
såsom hvar och en vet, beviljadt, på det att Bancostyrelsen
måtte, när coursen är hög, kunna gå börsen förbi och förstärka
cassan, utan att köpa vexlar. Det vore således att
beröfva Banken en väsendtlig hjelp, om man antoge Hr Cederschjölds
förslag. Den andra frågan, ang:de silfverköp,
då coursen är låg, afhandlas i 6:te punkten och hör således
icke hit; men då äfven detta ämne blifvit under öfverläggningen
vidrördt, torde jag, i afseende derpå, få namna något.
Den tanken, att Banken alltid skulle kunna hålla samma
pris på silfver för deni, som ville tillvexla sig detsamma,
utan att likväl nödgas med en del af sin räntevinst
betala det högre pris, som det möjligen hade på verldsmark
-
t
Den a5 Juli f. m.
naden, innebär samma orimlighet, som om man ville ålägga
en köpman att hålla jern tillhanda för samma pris, utan att
ersätta, hvad det kostade honom mera i inköp. Den förlust,
Banken måste göra, i händelse inköpspriset vore högre
än vexlingsgrunden, måste, såsom sagdt är, betäckas med
Bankens räntevinst. Vill man stalla det på annat sätt och
hoppas, att förlusten genom coursens stigande öfver pari
skall betäckas med vinsten på coursens fall derunder, så
gör man en beräkning, som icke alltid kan slå in. Men
som man mäste bygga, icke på möjligheter, utan på säkra
grunder, måste man taga förluster in i beräkningen. Beträffande
Frih. Ehrenborghs och några andra ledamöters
förslag att ur 5:te punkten utesluta sista strophen: ”dock
att silfverköp för Bankens räkning icke böra ifrågakomma,
när coursen häller sig öfver pari,” af farhåga att Bancostyrelsen
derigenom skulle hindras att köpa vexlar, äfven då
coursen vore i sk. öfver pari, får jag förklara, att jag för
min del icke anser detta hafva varit Utsk:s mening, då
Utsk. säger: ”när coursen håller sig öfver pari”
BancoUtsk. har tänkt sig ett längre fortvarande förhållande,
under hvilket inga vexelköp borde företagas; men det
tillfälliga vacklande i coursen, som kan inträffa på en eller
annan börsdag, synes mig ej vara af den beskaffenhet, att
afseende derpå bör göras. Jag torde vid detta tillfälle måhända
äfven få anmärka, att ordalagen i 6:te punkten äro
sådana, att jag äfven för min del anser den böra ändras eller
till en del borttagas, emedan, om Bancostyrelsen icke
skulle få betala mera för silfver, än blott transportkostnaden
utöfver vexlingsgrunden, men icke den vanliga köpmansvinsten,
jag befarar, att Bancostyrelsen icke skulle kunna erhålla
något silfver; ty troligen lärer ingen köpman befatta
sig med en handel, hvarpå han intet fö i tjenar. Jag förbehåller
mig att vid 6:te punkten få föreslå den förändring,
som jag anser nödvändig, men tillstyrker emedlertid bifall
till 5:te punkten, sådan den är.
H. Ex. Hr Gr. o. Land tm. tillkännagaf, att plenum
kommer att fortsättas i eftermiddag kl. 6.
Hr Lefre'n: Jag beklagar Hr Cederschjölds intolerans
att icke vilja medgifva, att någon kan äga en bestämd tanke
i en sak och densamma uttrycka, utan att taxeras såsom
en frukt af sjelfförtroende. Jag beklagar, att Hr Cederschjölds
förslag, att R. o. Ad. genom anställd votering skulle
utröna mitt alltför stora sjelfförtroende icke kan komma
att verkställas; ty R. o. Ad. lärer icke kunna få propos. på,
huruvida det är rätt raisonneradl, att uti Sveriges aflägsenhet
från verldsmarknaden ligger orsaken till Sveriges skiljaktighet
från andra länder i afseende på silfrets in- och utströmmande;
men i allt fall, om jag skulle blifva öfvervoterad,
lärer deruti icke ligga mycket bevis för Hr Ceder
-
Den a5 Juli f. m.
•99
schjölds maning, enär lian sjelf så ofta blifvit öfvervoterad
uti Constit.Utsk.
Hr Cederschjöld: En värd talare, Frih. Ehrenborgh,
har förmenat, att jag i dag tillstyrkt, hvad jag i går afstyrkte
i afseende på formen för frågornas behandling. Men så
vidt jag kunde förstå, då jag under disciissionen i går sent
uppkom, var fråga 0111, att en punkt skulle tagas till japropos.
och till contra-propos. de öfriga punkterna. Sådant
har mitt förslag icke varit i dag, utan jag har endast velat,
att alla punkterna, fr. o. m. den 5:te t. a. in. den g:de, skulle
efter hvarandra afsläs och derefter i deras ställe antagas
det af mig uppgifna redactionsförslag. INågon motsägelse
häremellan och hvad jag i går yttrade kan jag således icke
inse. Samme talare har i det förslag, han uppgjort, stadgat
såsom vilkor för Bancostyrelsens rättighet till silfverköp,
noga tillsyn derå, att silfret från utländsk ort
inkommer. Jag har vid flera tillfallen såval här som i
särskilda confereneer sökt ådagalägga, huru omöjligt det ar
att uppfylla ett slikt stadgande, samt visat, huru lätt det
vore för den, som ville illudern stadgandet, att, sedan han
t. ex. i Hamburg inlastat silfret oell derå erhållit connoissement
och öfriga attester, smyga det tillbaka i land, och vid
ankomsten till Sverige intaga Svenskt silfver, till qvanliteten
och beskaffenheten motsvarande det belopp, hvarå connoissementet
lydde. Vid beti aktandet af de Jurendrägerier
och tullförsnillningar, man så ofta hör omtalas, föreställer
jag mig, att detta svek skulle kunna ganska lätt ulöfvas.
E11 annan talare har sagt, att Banken skulle medskicka ett
ombud, och har menat, att det väl skulle finnas en ärlig
man i Sverige att dertill begagna. Men jag tror, att det
vore svårt för Banken att få den ärlige mannen, om det
icke funnes mer än en. Jag tror likväl, att många sådana
skulle kunna finnas, men alt äfven den allraärligaste skulle
få svårt att uppfylla sitt åliggande. Jag tillstår, att om jag
hade ett sådant uppdrag, visste jag ej bättre råd, än att
lägga mig på silfverlådan, och jag skulle ändock knappast
våga insomna, af fruktan att silfret skulle blifva utbytt.
Jag kan derföre icke annat än på det högsta bestrida all
rättighet för Banken att köpa silfver, då sådant icke behöfves.
När åter creditivet blifvit begagnadt och icke gjort
tillfyllest, då måste alla utvägar vidtagas för vexlingens vidin
a g th u 11 arude och äfven silfver få köpas; men att dessförinnan
köpa silfver är att motsäga principen för all realisation.
Jag kan åtminstone icke förstå annat, än att coursell bör
få falla, tilldess silfret sjelfmant inkommer i Banken, och
att man just realiserar för att slippa bestämma, huru stort
rörelsecapitalet skall vara, utan låta det moderera sig sjelf.
Jag kan således icke annat än reservera mig mot ett med
min åsigt stridande beslut. Jag har icke några öfverdrifna
tankar om mitt eget förstånd, men anser mig pligtig att
200
Den 25 Juli f. m.
frimodigt uttala min öfvertygelse och hvad jag tror sannt
vara, synnerligast då det rörer mitt fäderneslands väl icke
blott för det närvarande, utan äfven för kommande tider.
Gr. Frölich, Dav.: Jag tillstår, att det för mig är
smärtsamt att höra, att det skulle vara svårt att finna en
ärlig man i landet. De reflectioner, man kommer till, om
man vill ingå i undersökning om orsakerna till denna sjunkning,
äro så obehagliga, att jag ej vill vidare vidröra detta
ämne, i hopp att discussionen derom icke längre skall utsträckas.
Jag tillstår, att jag gerna sage, att Svenska Banken
upphörde att vara statsbank. Om det vore möjligt att
komma in på ett annat förslag, hvarigenom man undvek
alla de svårigheter, som oskiljaktigt äro förenade med statsbanksväsendet,
skulle jag visserligen arbeta derpå; men då
jag funnit omöjligheten deraf för det närvarande, har jag
måst se till, huru man skall inrätta en statsbank på bästa
sätt för landet. Omöjligheten af att göra denna statsbank
nyttig för landet synes mig dock blifva följden af sådana
discussioner öfver de §§, BancoTJtsk. föreslagit; ty det lärer
blifva omöjligt att få någon redlig man att gå in såsom
Bancofullmägtig, oin man dels säger, att det knappast finnes
så ärlig man, att han skulle vilja uppfylla sina åligganden,
och dels belägger honom med sådana restrietioner,
som hindra honom att handla af egen kraft. En värd
ledamot, Hr v. Hartmansdorff, har talat om nödvändigheten
af att gifva bestämda föreskrifter. Om det är nödvändigt
att gifva bestämda föreskrifter, der man blott kan gifva
önskningar, lemnar jag till den värde ledamotens eget
bedömande. För min del tror jag, att just derföre, att man
icke kan gifva bestämda föreskrifter, måste man finna nödvändigheten
att gifva dessa föreskrifter någorlunda vidsträckta.
Man kan bestämma en terminus a quo och en
terminus ad quem, men icke hvad som ligger deremellan.
Plär det är fråga om att lagstifta och att lagstifta med bestämdhet,
bör man se till, huru tolkningen skall ske. Många
vilja hålla sig vid ordalagen, och derom kunna disputer
uppstå, som äro alldeles omöjliga att sluta. En talare har
äfven i dag till en del fortsatt sitt yttrande i går ang:de
vexelinköp. Han har påstått, att Bancostyrelsen icke skulle
få befatta sig dermed, utan blott med inköp af silfver. Jag
frågar i anledning deraf, om det kan vara R. o. Ad:s eller
R. St:s afsigt att vilja utesluta sin statsbank från en sådan
verksamhet, som hvarje större Europeisk bank anses böra
hafva. Jag förstår icke, huru man kan drifva misstroendet
till den grad. Misstroende kan drifvas af ärlighet; men då
misstroendet går till denna höjd, kan det på andra sidan
fördrifva ärligheten, om man nemi. vill fråntaga Bancofullmägtige
alla sådana functioner, hvarigenom de äro i tillfälle
att se på Bankens och Nationens bästa. Man har under
Den 25 Juli f. m.
201
discussionen äfven yttrat, att man bör icke blott fästa sig vid
Bankens fördel, utan äfven se till, hvad näringarna fordra,
och att man således icke bör upphandla silfver, då coursen
står öfver pari; men vill man upprätthålla myntvärdet, måste
man gifva Banken medel dertill uti rättigheten att köpa
silfver, när sådant af behofvet påkallas. Jag förenar mig
derföre om den redactionsförändring, som Frih. Ehrenborgh
föreslagit, såsom jag tror, i consequens med de åsigter, som
af honom och mig i går uttalades, rörtde redaction af en
annan punkt.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag har med uppmärksamhet
afbört denna discussion, och för mig synes det, som
om alla de farhågor, hvilka uppstått emot antagande af 5:te
punkten i sin helhet, endast härledt sig från 6:te punkten,
omkring hvilken discussionen lika mycket hvälft sig, som omkring
den 5:te. För min del tycker jag, att af alla de framställda
redaetionsförslagen är Utsk:s eget det bästa. Alla de
farhågor, som man velat fästa vid bibehållandet af sista meningen
uti 5:te punkten: "dock att silfverköp för Bankens
räkning ej böra ifrågakomma, då coursen håller sig öfver
pari,” hafva tillräckligt rådrum att göra sig gällande, då
6:te punkten förekommer. Jag tillstyrker derföre antagandet
af 5:te punkten i sin helhet, och är uti mina motiver
härför förekommen af Hrr Lefren och v. Troil.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall
å den nu föredragna punkten af Utsk:s förslag.
Ropades ja och nej;
Hr Cederschjöld begärde votering.
Frih. Ehrenborgh: Sedan votering blifvit begärd,
lärer nu fråga endast vara om att förena oss om contrapropos.
Jag har icke hört flera än mitt och Hr Cederschjölds
förslag, och fråga blifver således, hvilket af dessa skall antagas
till contrapropos.
Hr von Hohenhausen: Jag har äfven såsom contrapropos.
föreslagit denna redaction af 5:te punkten: ”att Bancostyrelsen,
då den så tjenligt finner, må äga att förstärka
Bankens metalliska cassa medelst inköp från främmande länder
af guld och silfver, när dessa köp utan skada för Banken
kunna ske.’’
Ilr Lagerhjelm, Pehr: Väl hörde jag, då den siste
värde talaren förra gången yttrade sig, att han föreslog den
nyssnämnda redactionsförändringen; men då i 5:te punkten
står, att silfverköpen må äga rum, då Bancostyrelsen så tjeuligt
finner, synes mig det tillägget vara öfverflödigt, att de
skola ske utan skada för Banken, enär det icke kail vara
tjenligt, sorn sker till Bankens skada.
10 II. 26
■JO'J
Den a5 Juli f. m.
Frih. Ehrenborgh: Jag vill blott upplysa Hr v. Hartmansdorff
derom, att uti mitt förslag till contrapropos. icke
står ordet skatte. Jag anhåller, att mitt förslag till contrapropos.
må blifva uppläst.
Hr von Hohenhausen: På sätt Hr Lagerhjelm anmärkt,
linner jag visserligen, att mitt tillägg kan inbegripas
uti första orden af Utskcs redactionsförslag; men då jag i
stället för sista strophen i denna punkt ville sätta något,
som utvisade, att Baueofullmägtige icke borde företaga silf—
verköp, när coursen är hög, trodde jag, att orden: "utan
skada för Banken," här lämpligen kunna användas.
Hr Cederschjöld: För att vinna något hopp om framgång
i voteringen, vill jag göra en concession och anhålla
blott om följande contrapropos.: "att Bancostyrelsen må, sedan
den nödgats anlita creditivet, äga att till förstärkande
af Bankens metalliska cassa inköpa silfver utifrån.
Frih. Boye: Jag kan icke tillbakahålla min önskan, att
Hr Cederschjölds förslag måtte blifva contrapropos., emedan
jag är mycket säker, att ja-propos:n då skall blifva segrande.
Gr. Horn: Jag hemställer till Frih. Ehrenborgh, om
icke i dess propos. må inflyta den mellanmening, jag redan
föreslagit, nemi.: "då den för Bankens säkerhet och
allmänna rörelsen så tjenligt finner.”
Frih. Ehrenborgh: Jag icke allenast instämmer uti
den förändring, Gr. Horn begärt, utan förklarar, att jag,
utan förkärlek för den redaction jag uppgjort, gerna underkastar
mitt förslag de tillsatser, som föreslås af dem, hvilka
i hufvudsaken instämma med mig.
Hr Stråle: Då nu fråga synes blifva om 2:ne contraproposn-
och vi således kunna få 2:ne voteringar, hemställer
jag till Hr Gr. o. Landtm., om det icke vore lämpligt, att
Hr Gr. o. Landtm, framställde särskilda propos:r till antagande
af Frih. Ehrenborghs eller Hr Cederschjölds förslag.
Af svaret skulle då utrönas pluralitetens önskan, och vi skulle
då måhända undvika votering om contrapropos:n.
Hr von Hohenhausen: Genom den mellanmening,
som Gr. Horn föreslagit uti den af Frih. Ehrenborgh uppgifna
redaction till 5:te punkten, tror jag, att händerna ännu
mera skulle bindas på Bancofullmägtige, hvarföre jag,
hellre än att antaga detta förslag, afstår från det förslag,
jag framställt, och förenar mig med dem, som yrkat bifall
till 5:te punkten, sådan den af Utsk. är redigerad.
Hr Nordenanckar: Då jag delar deras tanke, som anse
det positiva förbud emot inköp af dyrare silfver, än Utsk.
föreslagit, vara vådligt, skulle jag, för att förlika meningarna,
vilja föreslå, att sådana silfverköp icke må äga rum,
för räu metalliska cassan nedsjunkit till 3 eller 2.5 millioner.
Den a5 Juli f. m.
Hr Cederschjöld: Min mening il? icke att drifva Ståndet
till votering angrde contraproposm, utan jag vill blott
anhålla att få propos. framställd till muntligt besvarande, på
det jag dervid må komma i tillfälle att höra, huruvida jag
kunde hoppas, alt voteringen skulle slå ut till min fördel.
Skulle jag vid besvarandet af en slik af Hr Gr. o. Landtm,
framställd propos. förmärka ett motsatt förhållande, skall
jag åtnöja mig med att reservera mig till prot.
Ilr Ccderschjölds förslag upplästes, så lydande: att Banco
st yr elsen må, sedan den nödgats anlita creditiv
e t, äga att förstärka Bankens, metalliska c a s s a
medelst inköp från främmande länder af guld oell
silfver; dock att silfver k öp för B;a 11 k e u s rak n i 11 g
icke böra ifrågakomma, när coursin håller &ig öfver
pari.
Gr. Cronhjelm: Ehuru jag tillkännagifvit, att jag yrkar
bifall å 5:te punkten, sådan den af Utsk. är föreslagen,
vågar jag likväl till Frih. Ehrenborgh hemställa, om icke
Ilr Frih. skulle vilja gå in på ett jemnkningsförslag, suni
kommer ganska nära Utsk:s redaction, och jag hemställer således,
om icke, med förändring af den bestämda befallningen,
att silfverköp icke_ borde ifrågakomma, då coursell håller
sig öfver pari, 5:te punkten kunde erhålla denna redaction:
”att Bancostyrelsen, då den för Bankens säkerhet
och lånerörelsen så tjenligt finner, må äga att förstärka
Bankens metalliska cassa medelst inköp från främmande länder
af guld och silfver; dock tillförse sig R. St., att silfverköp
icke ifrågakomma, när coursen håller sig öfver pari.
Frih. Ehrenborgh: Efter det förklarande jag redan
lemnat, alt jag är villig att förändra min propos. i öfverensstämmelse
med deras önskan, som hufvudsakligen delat
lika tanke med mig i denna sak, har jag ingenting emot den
af Gr. Cronhjelm föreslagna jemnkning. Jag hemställer blott,
om icke orden: ”så vidt möjligt är, borde tilliiggas, så
att sista strophen komme att lyda sålunda: ”dock tillförse
sig R. St., att silfverköp, så vidt möjligt är, icke ifrågakomma,
då coursen håller sig öfver pari.
Hr Hegardt, Christ. Bernh.: Sedan så många förslag
framkommit, torde ännu ett icke göra mycket uppehåll
i saken. Jag får sålunda föreslå bibehållande af 5:te punkten,
sådan den af Utsk. är föreslagen, med följande tillägg:
”så framt icke upprätthållandet af Bankens credit
det oundgängligen fordrar.”
Frih. Ehrenborgh: Hr Hegardt har så fullkomligen
förstått min mening med den propos., jag framställt, och
det korta tillägget, Hr Hegardt föreslagit, uttrycker så fullständigt,
hvad jag med mitt förslag åsyftat, att jag helt och
hållet supprimerar min propos., såvida Ståndet skulle föredraga
hans förslag.
D e 11 a5 Juli f. ra.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser Hr Hegardts förslag
bättre lin Utsk:s, oell får derföre, i stället för att understödja
Utsk:s, understödja hans förslag, hvilket jag således
anhåller måtte antagas till contrapropos.
Hr Dalman, Wilh. Fredr., förenade sig med Hr v.
Hartmansdorff.
Frih. Boye: Så länge fråga blott var om en contrapropos.
, teg jag, emedan jag icke hade med den att skaffa;
men då fråga nu är att ändra 5:te punkten, får jag anhålla
om votering. Jag har visserligen ingenting emot Frih. Ehrenborghs
förslag; tnen sedan jag hört Hr v. Troil, ingick jag
på hans öfvertygelse, emedan jag ansåg den bättre, än Frih.
Ehrenborghs och min, och jag anhåller följaktligen örn bifall
till 5:te punkten i dess oförändrade skick.
Gr. Cronhjelm: Jag har äfven afhört Hr v. Troils yttrande
och funnit mycken uppbyggelse deraf; men jag har
kommit till ett annat resultat, ty jag påminner mig, att Hr
v. Troil slutade med den förklaring, att det vore honom
likgiltigt, om ifrågavar. punkt antogs, sådan den i utlät, förekommer,
eller med den af Frih. Ehrenborgh föreslagna
förändring. Oin den värde talaren, som uppstått emot Hr
Hegardts förslag, täcktes långsamt genomläsa detsamma och
besinna, att det afser bifall till Utsk:s redaction af ifrågavar.
5:te punkt med ett tillägg af några ord, sorn icke innefatta
någon förändring deraf, så skall han finna detsamma
i det närmaste öfverensstämma såväl med Hr v. Troils som
med mitt förslag; men jag rnedgifver, att det kan vara svårt
att i en så stor samling, som denna, alltid rätt uppfatta,
hvad som på längre afstånd yttras med låg röst.
Hr Tham: Jag gillar till alla delar Hr Hegardts förslag,
hvilket, efter min öfvertygelse, med undantag af Hr
Cederschjölds, omfattar alla de här framställda meningarna.
Skulle Frih. Boye icke vilja afstå från sin anhållan om votering,
så önskade jag, att Hr Hegardts förslag måtte blifva
contrapropos., sedan Hr Gr. o. Landtm, medelst framställd
propos. utrönt, huruvida Ståndet bifaller Hr Cederschjölds
förslag, hvilket troligen afslås; men skulle man önska detsammas
antagande, blir det nödvändigt, att votera om contrapropos:n.
Frih. Boye: I anledn. af en värd ledamot, Gr. Cronhjelms
erinran får jag påminna derom, att jag icke begärt
propos. på Hr v. Troils framställning, utan jag har på de af
liciom anförda skäl begärt bifall till.,Utsk:s redactionsförslag.
'..g får förklara, att det är just derföre, att jag uppfattat
Hr Hegardts förslag riktigt, som jag icke är nöjd med detsamma;
men vill han efter orden: Bankens credit, tillägga:
”och näringarnas säkerhet,” skall jag vara nöjd
med förslaget.
Den i5 Juli f. m.
2o5
lii* Rosenblad: Jag har icke haft tillfälle att afhöra
alla de redactionsförslag som här förekommit; men jag ansel-
Hr Hegardts förslag vara så fullkomligt axiomatiskt, att
jag icke anser mig kunna godkänna hvarken något mer eller
mindre, än hvad det innefattar.
Gr. Cronhjelm: Jemte det jag till alla delar instämmer
med den siste värde talaren, får jag till den talare, som
näst före honom yttrade sig, hemställa, om det kan vara hans
mening att, om Bankens credit, såsom den yttersta utvägen,
påfordrar silfverköp, vilja riskera Bankens credit för den fixa
ide, som ligger till grund för hans åsigt. Jag linner Ilr Hegardts
förslag bättre än Utsk:s, och tillstyrker således det
förras antagande.
Åtskilliga hördes yrka proposition.
Frih. Ehrenborgh: Jag skulle önska, att Hr v. Troil,
som med sin vanliga förmåga och logiska redighet vid detta
tillfälle så öfvertygande talat till Frill. Boye, ville tillkännagifva,
huruvida äfven han gillar Hr Hegardts förslag, derigenom
jag tror, att Ilr Frih. skall blifva lugnad. Jag gör
Frih. Boye all möjlig rättvisa för hans förkärlek för näringarna;
men jag ber honom med mig vara öfvertygad, att
näringarna icke lvjelpas derigenom, att Bankens credit minskas.
Frih. Boye: Om de Hrr, som utan all slags rätt behaga
fälla omdömen öfver min opinion, täcktes betänka hvad
tid sorn här nu går åt, tror jag, att de gjorde bättre. Jag
förmodar, att så länge en ledamot på Riddarhuset finnes,
som vill hafva propos. till antagande af Utsk:s förslag, är
lian berättigad dertill. Jag begär propos. till bifall af utlåt,
i denna punkt, och bifalles det icke, ämnar jag begära votering.
Ilr von Troil: I öfverensstämmelse med hvad jag förut
yttrat får jag tillkännagifva, att jag anser Hr Hegardts förslag
ganska oskadligt och utan våda kunna antagas, så mycket
hellre, som de silfverköp, hvilka kunna komma i fråga,
när coursen står öfver pari, icke kunna komma att ske för
bancosedlar.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, framställde ånyo propos.
till bifall å den nu föredragna punkten af Utsk:s förslag.
Ropades starka nej, blande med ja.
Frih. Boye begärde votering.
Ilr von Hartmansdorff: Sedan votering blifvit begärd,
täcktes Hr Gr. o. Landtm, inhemta hvilketdera af de
tvenne förslagen, Hr Cederschjölds eller Hr Hegardts, R. o.
Ad. önskar till eontrapropos.
Hr Hegardts förslag upplästes, innehållande endast följande
tillägg vid slutet af Utsk:s 5:te punkt: så framt ej
ao6
D c 11 a5 Juli f. m.
upprätthållandet af Bankens credit det oundgängligen
fordrar.
Likaledes upplästes ånyo Ilr Cederschjölds ofvanföre
upptagna förslag.
Hr Cederschjöld: Jag får vördsamt anhålla om propos.
till antagande såsom contra-proposition af mitt föi-slag
med det af Hr Hegardt gjorda tillägg.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om It. o. Ad.
till contra-propos. önskade Hr Cederschjölds förslag, med
tillägg äfven vid detta af den af Ilr Hegardt framställda
slutmening.
Hopades nej.
Hr Cederschjöld: Jag begär icke votering, utan åtnöjer
mig med min reservation till prot.
II. Ex. lii- Gr. o. Landtm, hemställde, 0111 icke, sedan
Ilr Cederschjöld numera ej yrkat, att dess förslag skulle
komma under votering, Frill. Boye äfven skulle behaga
afstå från begäran om votering, hvarigenom en sådan måhända
helt och hållet nu kunde undvikas.
Frih. Boye: Om jag verkligen vore af den tanken, att
det vore omöjligt att vinna bifall till Utsk:s förslag, skulle
jag inskränka mig lill ätt blott reservera mig; men jag har
icke hört flera än Gr. Cronhjelm och Frih. Ehrenborgh
egentligen vara emot min åsigt.
Hr Silfverhjelm, Carl Adam: Måhända kunde votering
besparas, om Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa
propos. till antagande af Utsk:s förslag, emedan Frih. Boye
dervid kunde öfvertyga sig, huruvida pluraliteten delar hans
åsigt eller icke.
Frih. Boye: Derpå går jag in, emedan jag då får höra,
huruvida andra tänka lika med mig i denna fråga.
Står jag ensam, afstår jag straxt från min anhållan om
votering.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde i anledn. häraf
ånyo propos. till bifall å 5:te punkten af Utsk:s förslag.
liopades ett allmänt nej.
Frih. Boye förklarade, att han afstod från sin begäran
örn votering.
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, framställde derefter propos.
till antagande af Hr Ilegardts förslag.
Hopades ja.
6:te punkten: att, då coursell står vid eller
under pari, sådana köp må Bancostyrelsen tillåtas,
under förbehåll, att priset å det uppköpta
silf r et ej mer får öfverstiga vexlingsg runden,
enligt myntbestämningslagen, än med hvad som
D c ii 23 Juli f. ra.
motsvarar transporten af s il fr et fran upp köpsort
en till Banken, samt att för öfrigt af Bancostyrelsen
dervid noggrannt tillses, det silfret
verkligen från utländsk ort inkommer.
Frih. Rantzou: Vid denna punkt får jag, under åberopande
af hvad jag redan nämnt, anhålla om propos. till
antagande af den redactionsförändring, hvarigenom punkten
erhölle följande lydelse: "att då coursen står under pari,
sådana köp må Bancostyrelsen tillåtas, under förbehåll, att
priset å det uppköpta silfret ej får öfverstiga vexlingsgrunden,
enligt myntbestämningslagen.”
Hr von Halt mans dorff: Med afseende å den beslutade
förändringen af föregående 5:te punkt tillstyrker
jag, i öfverensstämmelse med hvad jag förut yttrat, nemi.
att icke blott transportkostnaden, utan äfven köpmansvinsten,
måste beräknas vid silfverköpen, att orden fr. o. m.:
"priset å det uppköpfa silfret t. o. m. för öfrigt"
utgå, så att punkten erhåller denna redaction: "att, då
coursen står vid eller under pari, sådana köp
må Bancostyrelsen tillåtas, under förbehåll, att
af Bancostyrelsen dervid noggrannt tillses, det
silfret verkligen från utländsk ort inkommer.”
Frih. Ehrenborgh: Det af Hr v. Hartmansdorff uppgifna
förslag till redaction af 6:te punkten finner jag visserligen
vara ganska oskyldigt; men jag hemställer likväl, om
icke, efter den redaction, som 5:te punkten erhållit, det
vore lämpligast, att 6:te punkten helt och hållet försvunne,
såsom alldeles öfverflödig.
Ilr Stråle förenade sig med Frih. Ehrenborgh.
Hr Tham: Då Bancostyrelsen genom det tillägg, som
5:te punkten efter Hr Hegardts förslag erhållit, är berättigad
till silfverköp, äfven då coursen står öfver pari, tror
äfven jag, att 6:te punkten är obehöflig, och instämmer således
med dem, som anse densamma böra utgå.
Hr Rosenblad: Jag instämmer med dem, hvilka anse
6:te punkten öfverflödig. Skulle man dock anse densamma
böra stå qvar, tillstyrker jag, för min del, den oskyldiga
redaction deraf, som Hr v. Hartmansdorff föreslagit.
Hr Dalman: Jag har icke af de skäl, som under föregående
discussion blifvit anförda, kunnat öfvertyga mig derom
, att det leder till någon nytta, eller är nödvändigt /Öl’
Banken, att uppköpa silfver, med mindre uppriitlhållandet
af Bankens credit sådant oundvikligen fordrar. Laka smed
Hr Cederschjöld tror jag det vara nödvändigt, att Bankett
genom dylika transactioner så litet som smöji-igt kommer i
beröring med börsen; och med Frih. Rantzou delar jag dep
tanka, att Bankens vexclköp elier upphandling af sjliV«’ |»S
2oS
Den 25 Juli f. m.
börsen skulle leda dertill, att coursen aldrig komme alt slå
under 128 sk., hvilket åter skulle leda till stegradt pris på
importvaror, till förmån hvarken för Banken eller allmänheten.
Om åter Banken äger rättighet att i första rummet
använda sitt creditiv, skulle silfverköpen alltid kunna ske al
pari eller derunder-. Jag anhåller således om propos. till antagande
af den redaction, Frih. Kantzou föreslagit.
Gr. Frölich: Jag för min del kan icke säga, att jag
har särdeles emot antagande af den redaction, Ilr v. Hartmansdorff
föreslagit, ehuru jag anser mest principenligt, att
hela denna punkt går ut; ty anser man silfverköp inrikes
lika med vexling, vore det oriktigt att föreskrifva något
härom. Vill man åter, att silfret nödvändigt skall komma
utifrån, så frågar jag, om det vore consequent att, sedan
man i 5:te punkten medgifvit silfverköp öfver pari, i fall
Bankens säkerhet det oundgängligen fordrar, i den 6:te punkten
förbjuda silfverköp inojnlands, om det kunde erhållas
för aldrig så lågt pris. Jag tror derföre, att man borde förena
sig uti Frih. Ehrenborghs åsigt; men det är mig nära
nog likgiltigt, om Hr v. Hartmansdorffs förslag antages.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall
å 6:te punkten i Utsk:s förslag.
Ropades nej.
H. Ex. framställde derefter propos. till afslag å samma
punkt.
Ropades ja.
Hr af Ekenstam: Jaer har blott velat anmärka den
O
omständighet, att då det stadgande i 6:te punkten, som föreskrifver
tillsyn derå, att silfret verkligen från utländsk ort
inkommer, och hvarvid flera ledamöter fästat sig, är hvad
egentligen synes qvarstå att antyda i denna punkt, synes mig
ett stadgande i denna del lämpligast kunna göras genom ett
ringa tillägg till 5:te punkten, sedan den numera erhållit sin
nya redaction.
Gr. Cronhjelm: Jag tycker, att vi icke sluppo för
knapphändigt ifrån 5:te punkten för att man skulle vilja
återgå till densamma, och om sådant skulle kunna hända, sedan,
efter åtskilliga framställda propos:r, frågan om den
punkten slutligen blifvit afgjord och med klubbslag befästad,
så vore vi långt på den grundlagsvidriga bana, att våra beslut
ej ägde någon helgd. Om deremot den siste värde talaren
skulle önska att se sin åsigt gillad genom beslut vid
6:te punkten, skulle jag icke hafva något deremot, emedan
jag hörer till deras antal, som anse det möjligt att kunna
controllera, om silfret verkligen från utländsk ort inkommer;
men äfven örn det icke skulle såsom en bestämd föreskrift
här antagas, att silfret skall från utländsk ort inkomma, blir
Den aä Juli f. m.
iog
det likväl nödvändigt att i denna punkt stadga något, angående
transportkostnaden, enär vi uti 5:te punkten åtminstone
medgifvit silfverköp från främmande länder, hvarest
det uppköpta silfret således skulle blifva qvarliggande, om
det vore inköpt efter pari-cours, såvida derutöfver transportkostnaden
icke finge bestridas. Huru redactionen i detta fall
uppgöres är mig likgiltigt, blott något stadgande härom kommer
att äga rum. Men jag begärde egentligen ordet för att
bestrida det föreslagna tillägget till 5:te punkten.
Frih. Palmstjerna: Jag är hufvudsakligen förekommen
af Gr. Cronhjelm i afseende på det af Hr Ekenstam yrkade
tillägget till 5:te punkten. 5:te punkten innehåller den föreskrift,
att inköpen skola ske från främmande länder. Bancofullmägtige
böra då vidtaga nödiga åtgärder för att förvissa
sig om, att silfret från utländsk ort inkommer; men
omtnnkan härom tillhör en så obetydlig administrationsåtgärd,
att det skulle väcka min förundran, om föreskriften i detta
fall sattes i bredd med de stadganden, sorn uti detta utlåt,
innehållas, ang:de hufvudgrunderna för Bankens förhållande
i framtiden. Jag hemställer derföre till Hr af Ekenstam,
huruvida han icke finner Bancofullmägtiges åliggande i berörde
afseende vara erforderligen uttryckt uti 5:te punkten.
Frih. Ehrenborgh: Lika med flera talare, som redan
yttrat sig, anser jag det föreslagna tillägget dels icke kunna
äga rum vid 5:te punkten och dels nara nog obehölligt.
Men om Hr af Ekenstam skulle anse ett sådant tillägg nödvändigt,
anser jag det vara hans rättighet att vid slutet af
utlåt, föreslå detsamma; det kan efteråt tilläggas, i fall det
vinner pluralitetens bifall.
Hr af Ekenstam: Val har jag hört, att R. o. Ad. beslutat
att punktvis föredraga och afgöra detta utlåt., äfvensom
att emot den ena punkten icke kan tagas till contrapropos.
något, sorn innehålles i en annan; men jag har icke
hört, att, då man kommer till en efterföljande punkt, man
icke skulle kunna få göra ett tillägg vid en föregående, hvaröfver
beslut redan blifvit fattadt, då ett sådant obetydligt
tillagg kunde göra den efterföljande punkten öfverflödig. Jag
skall likväl icke vara envis, utan afstår från min begäran
på de personers persuasion, hvilka vilja hafva uppställningen
annorlunda, dock med det bestämda yrkande, att förenämnde
stadgande måtte få ett rum bland de reglementariska
föreskrifterna, i fall det icke förtjenar en särskild nummer
bland hufvudgrunderna för Bankens rörelse och förvaltning;
ty anses det nu vara afslaget, kan det icke få någon
nummer bland reglementariska föreskrifterna.
Hr Dalman: Det synes, sorn R o. Ad. helt och hållet
förbisett den hufvudsak, hvarom här tvistas och hvilken
på intet vis blifvit afgjord genom beslutet öfver 5:te punk10
H. 27
2 10
Den a5 Juli f. m.
ten. Ingen röst inom detta hus liar höjt sig deremot, att ju
icke Banken skulle äga rättighet att på hvad vilkor som
helst förskaffa sig silfver, om upprätthållandet af Bankens
credit sådant fordrade. Icke en gång Hr Cederschjöld, som
varit mest sträng i sina påståenden i detta fall, har bestridt
sådant. Det är således icke derom, man tvistar, utan frågan
rörer, huruvida Bancostyrelsen under vexlingens fortgående,
äfven då upprätthållandet af Bankens credit icke
fordrar det, skall äga att uppköpa silfver under sådana förhållanden,
att priset derpå komrne att öfverstiga vexlingsgrunden.
Jag, Frih. Rantzou och Hr Cederschjöld hafva varit
af motsatt mening och yrkat, att silfverköp icke skulle
vara tillåtna, då Bankens säkerhet icke fordrar del, under
annat vilkor, än att betalningen i ett för allt icke öfverskrider
vexlingsgrunden. Det är blott en invändning, som jag
ber att till besvarande få upptaga. Man har sagt, att derigenom
blefve det blott en invexling och icke något köp.
Men jag får fästa uppmärksamheten derpå, att det kan gifvas
många förhållanden, under hvilka det icke lönar sig för
köpmannen att sjelf införa silfver lill Banken, hvarvid han
naturligtvis alltid måste beräkna någon vinst, men då Bancostyrelsen
ändock kan utan förlust importera silfver, nernl.
då tillgängen på vexlar vore så stor, att coursen vore 2 0 3
sk. lindér pari. Skulle åter förhållandet vara sådant, att tillgången
på vexlar icke vöre större, än att coursen holle sig
vid pari, så vore det ju oriktigt att inköpa silfver, emedan
det ökade vexelbehofvet skulle stegra coursen och coursens
stegring åter medföra silfréts utgående ur Banken. Jag kan
således icke afstå från min anhållan om propos. till antagande
af Frih. Kantzous redaetionsförslag med det tillägg:
”så vida icke Bankens credit oundgängligen fordrar
s i 1 f v e r k ö p.”
Gr. Cronhjelm: Tvenne motsatta åsigter hafva uppstått
vid den nu föredragna 6:te punkten emellan Frih.
Rantzou, som ansett silfverköp icke böra ske till högrepris,
än alt transportkostnaden derunder kan inbegripas, utan att
detsamma öfverstiger vexlingsgrunden, och Hr v. Hartmansdorff,
som ansett Bancostyrelsen böra äga rättighet till silfverköp
vid pari-cours med bestridande icke blott af transportkostnaden,
utan äfven af den särskilda köpmansvinsten. Begge
dessa talare hafva yrkat mellanmeningens borttagande ur
denna punkt, men af alldeles motsatta skäl. Sedermera halen
annan talare påstått, att 6:te punkten är öfverflödig, enär
den blott upprepar, hvad som uti 5:te punkten ar stadgadt.
Det synes således, som om de Hrr, hvilka äro ense om mellanmeningens
borttagande, icke borde vidare discutera den
saken, och att det enda, som af denna punkt återstår att afgöra,
är frågan om Bancostyrelsens åliggande att tillse, det
silf re t från utländsk ort inkommer, hvilket stadgande jag,
för min del, anser böra stå qvar och kunna uttryckas iföl
-
D c ii a5 Juli f. m.
'in
jande redaction: "Bancostyreisen åligger noggran nt
tillse, att det silfver, som från främmande länder
uppköpes, verkligen också från utländsk ort
inko m in e v.”
Frih. Ehrenborgh: Jag bekänner, att jag råkat i
förundran öfver den discussion, som uppstått, sedan beslut i
a ninet redan är fattadt, och kan icke anse Hr Dalmans
framställning annorlunda, än såsom en reservation mot beslutet;
ty såsom jag fattade Hr Gr. o. Landtnäs framställda
propos., skedde den först till bifall och sedan till afslag af
6:te punkten, hvilken sednare propos,, efter livad jag hörde,
antogs; åtminstone skedde då icke anhållan om votering.
Att denna punkt sålunda är afslagen lärer vara afgjordt,
under öppen rättighet för en hvar alt föreslå ett annat stadgande
i stället för den afslag.na redactionen.
Hr Tham: Lika med Frih. Ehrenborgh tyckte jag mig
finna, att R. o. Ad. pä Hr Gr. o. Landtm» första propos.
om antagande af 6:te punkten svarade: nej, och på den
sednare propos. om förkastande deraf svarade: ja; att detta
beslut med klubbslag bekräftades, och att således härom
någon vidare discussion icke kan äga rum. Deremot tror
jag det icke kunna vara förbjudet att framställa propos. om
antagande af något annat i den äftlagna punktens ställe,
hvilket dock icke måste stå- i strid med hvad vi beslutat.
Vi hafva nemi. beslutat att antaga 5:te punkten, sådan den
är, med det af Hr Hegardt föreslagna tillägg: ”så framt icke
upprätthållandet af Bankens credit det oundgängligen fordrar.
” Efter detta beslut lärer väl ett sådant förslag som
Frih. Kantzous och Hr Dalmans icke kunna betraktas annorlunda,
än såsom reservation. Men om R. o. Ad. skulle
vilja antaga till 6:te punkt den redaction, Gr. Cronhjelm
föreslagit, skall jag icke hafva något deremot, emedan man
då utaf 6:te punkten bibehöll det enda, sorn deraf kan
qvarstå.
Ilr Rosenblad: Jag har redan haft äran förklara, att
jag, hvad den afslagna punkten beträffar, anser både densamma
och dess surrogat, vara öfverflödig. Men då jag af-'
gifvit denna förklaring, får jag tillika förklara, att, då jag
icke anser hvarken Frih, Kantzous, Hr Dalmans eller Gr.
Cronhjelms förslag vara detsamma som 6:te punkten, ulan
upptaga särskilda af dem nödiga ansedda inskränkningar eller
förbehåll, jag således icke heller linner, att icke dessa
förslag, sedan 6:te punkten är afslagen, kunna till pröfning
upptagas; hvarvid jag får tillkännagifva, att jag icke inser
något hinder för att bifalla Hr Dalmans redactionsförslag,
om derigenom några farhågor skulle lugnas, emedan en klok
Bancostyrelse naturligtvis icke utan yttersta nödvändighet köper
silfver, dåacoursen är öfver pari. Men, sorn sagdt är, fin
-
UI2
Den a5 Juli f. m.
ner jag denna föreskrift alldeles öfverflödig, hvad sjelfva saken
beträffar.
Hr Dalman: Frih. Ehrenborgh har i slutet af sitt
sista yttrande upphäft, hvad Hr Frih. i början deraf förklarade.
Hr Frih. säger nemi. först, att mitt yttrande icke
kan betraktas annorlunda än som en reservation, men medgifver
sedermera, alt det icke kan vara mig förvägradl att
framställa ett annat förslag, i stället för den alslag na 6:te
punkten. Denna min s k. reservation är emellertid ingenting
annat än ett sådant förslag, hvilket sålunda måste till
pröfning upptagas, enär det icke strider mot det redan fattade
beslutet. Beträffande Gr. Cronhjelms anmärkning, att
det stadgande, jag föreslagit i 6:te punkten, redan skulle
finnas uttryckt uti den 5:te, får jag fasta uppmärksamheten
derpå, att den 5:te punkten icke innehåller någon annan
restriction, än att silfverköp icke får ske, då coursen håller
sig öfver pari; till följd hvaraf Bancostyrelsen, derest icke
den af mig föreslagna restriction göres i 6:te punkten, skulle
kunna köpa silfver och betala t. ex. i35 sk., oaktadt
Bankens credit icke oundgängligen fordrade det, blott styrelsen
iakttog stadgandet att icke företaga ett slikt silfverköp,
då coursen höll sig öfver pari. Skulle åter Bankens
credit oundgängligen fordra silfverköp, ägde Bancostyrelsen,
enligt beslutet vid 5:te punkten, rättighet till silfverköp, äfven
om coursen stod öfver pari. Jag har blott velat reda
förhållandet för att visa, alt mitt yttrande icke kan betraktas
såsom någon reservation vid 6:te punkten, enär det icke
afser antagandet af densamma, utan en restriction i Bancostyrelsens
rättighet till silfverköp, hvilken restriction jag önskar
antagen i stället för den afslagna 6:te punkten.
Frih. Rantzou förenade sig med Hr Dalman.
Hr af Ekenstam: Äfven jag är af lika öfvertygelse
med den talare, som yttrade sig näst före den siste, och ansåg
det af Hr Hegardt föreslagna och af R. o. Ad. bifallna
tillägget vid 5:te punkten göra Frih. Kantzous och Hr Dalmans
förslag öfverflödigt. Mig synes, lika med Gr. Cronhjelm,
någon annan föreskrift uti 6:te punkten icke erfordras,
än den stadgade tillsynen derå, att silfret verkligen
från utländsk ort inkommer. Om R. o. Ad. icke skulle vilja
ingå på mitt förslag att directe tillägga detta stadgande
vid 5:te punkten, utan skulle anse detsamma fordra en särskild
nummer, har jag visserligen ingenting deremot; men
jag skulle likväl anse det vara bättre att upptaga denna
föreskrift åtminstone såsom 2 mom. vid 5 punkten, hvarigenom
någon rubbning icke skedde uti föregående beslutet.
Gr. Cronhjelm: Jag får blott upplysa derom, att, då
jag sist yttrade mig, var det med fullkomlig kännedom derom,
att 6:te punkten var afslagen och att den kunde afslås
D c u a5 Juli f. m.
2l3
både i afseende på innehåll och redaction, och i båda dessa
afseenden afslog jag densamma; men det var såsom surrogat
för denna punkt, som jag framställde mitt förslag till 6:te
punkten eller såsom a mom. vid den 5:te, och jag ber derföre
om propos. till antagande af mitt förslag, enär jag icke
anser detsamma öfverflödigt. Hvad Hr Dalmans förslag beträffar,
så, ehuru jag icke kan gilla detsamma, tror jag likväl,
att han, lika med mig eller hvilken annan som helst,
äger rättighet att begära propos. till antagande deraf eller
hvilket annat förslag som helst till 6:te punkt. Jag kan
således icke finna, att discussionen rörer den af Utsk. föreslagna
6:te punkten, utan tvärtom antagandet af ett annat
förslag i stället för det af Utsk. framställda.
Frih. Boye: Emot R. o. Ad:s beslut vid 5:te punkten
reserverar jag mig på den grund, att jag förutser, att näringarna,
till följd af realisationen, skola komma i behof af
understöd af Banken, som enligt det fattade beslutet är beröfvad
förmågan att i detta fall gå näringarna till mötes.
Hr L efren: På det att discussionen icke onödigtvis må
förlängas, får jag först hos Hr Gr. o. Landtm, vördsamt anhålla
örn Hr Gr. o. Landtnäs förklarande, huruvida det öfverensstämmer
med Hr Gr. o. Landtmts åsigt, att 6:te punkten,
sådan den blifvit föredragen, numera är afslagen, samt
sedermera tillägga några ord.
H. Ex. Hr Gr. o. Landt m. yttrade, att dess propos.
å bifall till Utsk:s 6:te punkt blifvit besvarad med nej, samt
dess propos. till afslag å densamma med ja, hvarföre IJ. Ex.
ansett punkten vara afslagen; R. o. Ad. likväl obehindradt
att genom någon annan lämplig redaction ersätta den sålunda
afslagna punkten.
Hr Lefren: Hr Gr. o. Landtmrs bestämda åsigt öfverensstämmer
helt och hållet med min. Vi behöfva således
icke tvista om, huruvida man har rättighet att såsom surrogat
för 6:te punkten framställa något annat förslag, blott
det icke strider mot det beslut, som fattades vid 5:te punkten.
Åtskilliga ledamöter hafva påstått, att man borde uppskjuta
med det stadgande, som blifvit föreslaget i stället för
6:te punkten, och att detta borde inkomma bland reglementariska
föreskrifterna. Jag ber att få fästa uppmärksamheten
derpå, att just detta BancoTJtsk:s utlåt, innefattar
de hufvudgrunder, hvarpå reglementets uppställning kommer
att äga rum, äfvensom måhända åtskilliga stadganden,
hvilka i civil lagstiftningsväg kunna komma i fråga, och att
det således är onödigt att på det föreslagna sättet indela föreskrifterna,
helst det blir nödvändigt att med R. o. Ad:s
sammanjemnka de öfriga Ståndens beslut, hvilka lära innehålla
många förändringar, ehuru visserligen icke så beskaffade
eller så många, som della Stånd vidtagit. I fråga om
Den 25 Juli f. m.
saken tror jag, att det af Gr. Cronhjelm framställda förslag
ar det enda, som kan behöfvas såsom surrogat för 6:te
punkten; ty det är en vigtig sak, att Bancostyrelsen får sig
ålagdt att tillse, att silfret verkligen från utrikes ort inkommer,
på det underslef icke må äga rum, så vidt det
står i mensklig magt att förekomma. Jag vet visserligen,
att det finnes ledamöter, som anse controllen härå omöjlig;
men det gifves åtminstone den utvägen att tillse, att det inköpta
silfret består i utländska myntsorter. Jag tillstyrker
sålunda bifall till Gr. Cronhjeltns förslag.
Hr von Troil: Tvenne värda talare, som annars just
icke ofta stämt öfverens, tyckas likväl båda två hafva missförstått
det beslut, som R. o. Ad. fattat ang:de 5:te punkten.
Dessa voro nemi. Hr Dalman och Frih. Roye. R o. Ad.
har nemi. vid 5:te punkten beslutat att lemna Bancostyrelsen
rättighet att köpa silfver, när den så tjenligt finner, så
snart coursen står vid eller under pari; äfvensom när coursen
står öfver pari, såvida Bankens säkerhet det oundgängligen
fordrar. Att nu komma fram med en sådan propos.
som Hr Dalmans, vore att till en del upphäfva beslutet i
5:te punkten; hvadan jag icke kan anse detta Hr Dalmans
förslag annorlunda, än såsom en reservation mot beslutet i
5:te punkten, på sätt Frih. Ehrenborgh redan förklarat.
Hvad 6:te punkten beträffar, lärer R. o. Ad. haft goda skäl
att afslå densamma; ty dä coursen slår vid eller under pari,
lärer väl ingen Bancostyreise kunna äga rättighet att betala
silfret med högre belopp, än med hvad som motsvarar
transportkostnaden till Banken utöfver vexlingsgrunden. Hvad
åter angår den föreskrift uti 6:te punkten, som innefattar
skyldighet för Bancostyrelsen att tillse, att silfret verkligen
från utländsk ort inkommer, är detta blott ett upprepande
af hvad som redan är sagdt, enär uti 5:te punkten är stadgadt,
att Bankens metalliska cassa må förstärkas medelst inköp
af silfver från främmande länder; hvilka stadganden
således lära innefatta skyldighet för Bancostyrelsen att
tillse, det R. St:s föreskrift verkligen blir uppfylld. Skulle
likväl R. o. Ad. i stället för 6:te punkten vilja fatta det
beslut, att Bancostyrelsen åligger att tillse, att silfret från
utländsk ort inkommer, har jag för min del ingenting
deremot.
Frih. Ehrenborgh: Jag är hufvudsakligen förekommen
af Hr v. Troil, som lika med mig uppfattat Hr Dalmans
yttrande. Det har icke varit min afsigt att förmena
Hr Dalman att såsom surrogat lör 6:te punkten framställa
ett annat förslag; jag har blott velat bestrida honom att
föreslå något, som upphäfver verkau af det vid föregående
punkten fattade beslut; och då Hr Dalmans förslag syntes
mig innefatta ett uppgifvande af 5:te punkten, kunde jag
icke betrakta det annorlunda, än såsom en reservation der
-
Den u5 Juli f. m.
vid. Om jag misstagit mig, står det för min egen räkning.
Jag har dock icke velat hindra Hr Dalman att såsom surrogat
framställa, livad han föreslagit, helst det heror på R. o.
Ad. att antaga eller förkasta detsamma. Men skulle något
surrogat behöfvas, så skulle jag icke tveka att lemna mitt bifall
till Hr af Ekenstams förslag, såsom det af Gr. Cronhjelm
blifvit redigeradt, ehuru jag för min del anser det innefatta
en så obetydlig omständighet, att det lämpligen kunde intagas
i slutet af utlåt.
Hr Dalman: Då Hr v. Troil beskyller mig att hafva
missförstått R. o. Ad:s beslut i 5:te punkten, och då han
gör det utan allt skäl, kan jag, med viidjande till prot., beskylla
honom att icke halva last den 5:te punkten. Han har
sagt, att 5:te punkten innefattar rättighet för Bancostyrelsen
att köpa silfver, när coursen står vid eller under pari;
men så står der ej i 5:te punkten. Tvärtom har BancoUtsk.
uti denna punkt endast i allmänhet stadgat rättighet för
Bancostyrelsen alt köpa silfver, dervid blott ett maximum
blifvit utsatt, hvarutöfver Bancostyrelsen icke finge gå; men
uti Gite punkten, sorn ärafslagen, afhandlades just den fråga,
som innefattas uti mitt förslag, nemi. frågan, huru Bancostyrelsen
i afseende på silfverköpen ägde förhålla sig, när
coursen står vid eller under pari, hvarom BancoUtsk. så
mycket mindre haft för afsigt att stadga något i 5:te punkten,
som Utsk. i detta afseende författat en särskild punkt,
nemi. den Gite, hvilken sistnämnde, sådan den af Utsk. är
föreslagen, således ur enahanda grund som mitt förslag kunde
sägas upphäfva den af Utsk. föreslagna 5.te punkten. Nu
bar man emedlertid i den sednare alltid slädnät vid uttrycket
af den grundsats, att Bancofullmägtige må äga alt medelst
silfverköp förstärka Bankens metalliska cassa, och det är denna
princip, sorn stadgas i 5:te punkten, då deremot detaillerna,
vilkoren för dessa silfverköp, afhandlas i 6:te punkten;
och det är dessa detailler, dessa vilkor, hvilka jag vill
hafva annorlunda bestämda, än de i 6:te punkten finnas
stadgade. Jag förmodar, att Hr v. Troil icke, efter dessa
upplysningar, vidhåller sitt påstående, att 5:te punkten innefattar
någon föreskrift för silfverköpen, när coursen står
vid eller under pari.
Hr Tham: Att alla hittills skrifna lagar, såväl sorn alla
som skrifvas, kunna tolkas så, som man behagar, det visar
sig här. Slutet af 5:te punkten innehåller: ”dock all silfverköp
för Bankens räkning icke böra ifrågakomma, när
coursen håller sig öfver pari.” När här står, att silfverköp
icke böra ifrågakomma, när coursen står öfver pari, måste
väl deraf följa, att de må ifrågakomma, när den står vid
eller under pari. Jag tror derföre, att Hr v. Troils tydning
öfverensstäimner med språkbruket; och jag kan således icke
annat finna, än att 5:te punkten med Hr Hegardts tillägg in
-
2l6
Den a5 Juli f. m.
nefattar allt, som står i 6:te punkten, och att livad man velat
stadga i 6:te punkten står i rak strid mot livad som är
föreskrifvet i den 5:te. För min del vet jag icke, huru man,
utan afseende på hvad It. o. Ad. redan antagit, kan stadga
något i 6:te punkten.
Hr von Troil: I anledn. af Hr Dalmans yttrande anhåller
jag, att Ridd.secret. ville upplåsa det beslut, som R.
o. Ad. fattade vid 5:te punkten.
I anledn. häraf upplästes R. o. Ad:s nyss ronde 5:tc
punkten fattade beslut.
Hr von Troil fortfor derefter:
Jag tager mig nu friheten framställa till hvarje ledamot
af huset, om icke första delen af den upplästa punkten innehåller
en obegränsad tillåtelse att uppköpa guld och silfver,
när det så nödigt finnes, och om icke sedermera häruti
göl es den inskränkning, att silfverköp icke böra ifrågakomma,
när coursell håller sig öfver pari, med mindre Bankens säkerhet
det oundgängligen fordrar, samt om icke häraf följer,
enär denna inskränkning är enda undantaget från den
först i allmänhet lcmnade rättigheten att köpa silfver, att
någon inskränkning icke gifves uti rättigheten att köpa silfver,
då coursen står vid eller under pari. Jag skulle derföre
tro, att föreskrifterna i 5:te punkten äro så bestämda,
att ytterligare inskränkningar dervid skulle innefatta ett upphäfvande
af hvad sorn i 5:te punkten är stadgadt. Hr Dalman
har sagt, att uti 5:te punkten något stadgande icke finnes
i afseende på priset å silfret; men jag skulle tro, att
hvar och en vet, att priset bestämmes genom coursen, och
att sålunda priset för silfret blir vexlingskostnaden -f- transportkostnaden.
Det är visserligen sagdt, att derigenom, att
man lemnar förskott, erhålles silfret till bättre pris; men
man bör komma ihåg, att förskott icke är annat än lån utan
ränta, och att således räntan på förskottet bör inberäknas i
priset på silfret.
Hr Dalman: Just det förhållande, att något förbehåll,
någon inskränkning eller något vilkor icke finnes i 5:te punkten,
huru förhållas skall med transportkostnaden och priset
på silfret, har föranledt mitt förslag till en 6:te punkt. 5:te
punkten uttrycker blott rättighet i allmänhet för Bancostyrelsen
att köpa silfver, under det förbehåll, att slika silfverköp
icke böra ifrågakomma, när coursen håller sig öfver
pari, så vida upprätthållandet af Bankens credit det icke
oundgängligen fordrar. Jag kan icke fatta, att ett ytterligare
vilkor skall kunna upphäfva hvarken den allmänna principen
eller det stadgade förbehållet. För öfrigt känner jag
lika såväl som Hr v. Troil, att priset på silfret beror på
coursen; men jag vet, att Bancostyrelsen, om den ville gynna
en
Den a5 Juli f. m.
217
en eller annan person, skulle, enligt stadgandet i 5:te punkten,
kunna uppköpa silfver vid pari cours, utan att Bankens
credit det oundgängligen fordrade, och sålunda, transportkostnaden
inberäknad, kunna betala i34 eller i35 sk:r;
och det är för denna händelse, som jag ansett denna inskränkning
vara nödvändig, att silfverköpen till högre pris
än vexlingsgrunden, alla omkostnader inberäknade, icke må
äga rum i högre eller annan mån, än Bankens credit det
oundgängligen fordrar.
Gr. Cronhjelm: Jag har på det nogaste genomläst Hr
Dalmans förslag och dervid funnit, att ju mera jag läser det,
ju mera öfvertygas jag, att det endast innehåller ett itererande
af hvad sorn redan står i 5:te punkten; ty Hr Dalmans
förslag innehåller, att, då upprätthållandet af Bankens
credit fordrar sådant, priset å det uppköpta silfret må öfverstiga
vexlingsgrunden. Detsamma innehåller ju 5:te punkten,
som säger, att, då Bankens credit oundgängligen fordrar
det, silfverköp må ske, äfven om coursen slår öfver pari.
Vidare innehåller Hr Dalmans förslag, att, då Bankens credit
icke oundgängligen fordrar det, silfverköp må äga rum,
med vilkor, att priset icke öfverstiger 128 sk:r; och i detta
afseende, eller när sådant i och för Bankens credit icke erfordras,
stadgar 5:te punkten, att silfverköp icke böra ifrågakomma,
när coursen står öfver pari, elier när priset öfverstiger
vexlingsgrunden eller 128 sk. Hr Dalmans förslag
och 5:te punkten innehålla således i sjelfva verket detsamma,
endast med den skiljaktighet, att det förra endast nämner
köp af silfver, men icke, på sätt som 5:te punkten, köp
från främmande länder; men någon föreskrift i afseende
på transportkostnaden finnes lika så litet i Hr Dalmans förslag
, som i 5:te punkten.
Hr Lefre'n: Den ofta upplästa 5:te punkten stadgar bestämdt,
att Banken skall uppköpa silfret på utrikes ort.
Motsatsen eller uppköp på inrikes ort är sålunda förbjudet.
Föreställom oss nu, för att göra saken mera påtaglig, att
Bancostyrelsen har i dag fattat beslut, då coursen är noterad
128 sk., att uppköpa 100,000 r:dr i Hamburg. Nästa
postdag får Bancostyrelsen emottaga ett bref från Hamburg,
som säger: Jag har mottagit eder vexel på 100,000 r:dr och
edert silfver ligger till afhemtning uti huset N:o 6 i Hamburg;
men jag får tillika tillkännagifva, att derest silfret icke
afhemtas å stadgade dagen, kommer Banken att vidkännas
hyran för huset, hvaruti silfret är upplagdt. Nu uppstår
tvist om hvem som skall betala hushyran och hvem som
skall betala transportkostnaden. Om Bancostyrelsen debiterar
mig derför, betalar jag ej denna kostnad, och stämmes
jag derför, så lärer jag ej kunna ådömmas denna kostnadsersättning;
och då förhållandet lärer vara enahanda med
10 11. 28
2lS
D e 11 a5 Juli f. ra.
hvarje individ, lärer det väl äfven vara bestämdt gifvet, att
det blir Banken, som får vidkännas transportkostnaden, så
vida Banken ej vill låta silfret hvila i bancohvalfvet i Hamburg.
Det kan således vid tillämpningen af Hr Dalmans förslag
icke blifva fråga om att binda honom vid ordet pris,
hvarmed han menat icke allenast beloppet för silfrets uppköp,
utan äfven kostnaden för hela transactionen. Jag tror
således icke, att Hr Dalman yrkat en omsägelse af hvad som
blifvit sagdt i 5:te punkten, utan att hans mening är, att
Bancostyreisen icke utan i nödfall får köpa silfver, då hela
kostnaden för silfret, lefvereradt i Bankens hvalf, öfverstiger
vexlingsgrunden. Men om detta är Hr Dalmans vilja, får
jag likväl bestrida dess antagande, emedan det strider mot
stadgandet i 5:te punkten, som medgifver rättighet till silf—
verköp vid pari cours; och det vore således ett kringgående
af detta stadgande, om man nu skulle tillägga, att Bancostyreisen
icke (inge erlägga någon transportkostnad, ty man
kan icke på en gång medgifva, att inköpet får ske efter pari
cours, men tillika undandraga sig erläggandet af transportkostnaden,
då det uttryckligen är stadgadt, att silfret skall
inköpas från utrikes ort.
Hr von Troil: Jag begärde ordet i anledning af Gr.
Cronhjelms yttrade förmodan, som skulle Hr Dalmans förslag
innefatta alldeles detsamma som stadgandet i 5:te punkten.
Men förhållandet är icke sådant. Man skulle väl kunna
förklara Hr Dalmans förslag så, att Bancostyreisen derigenom
icke skulle finna sig förhindrad att på främmande
ort uppköpa silfver Tor sjelfva courspriset, och sedermera
sjelf besörja hittransporten; men jag tror, att detta i allt fall
skulle innefatta en förtydning af Hr Dalmans förslag och ej
öfverensstämma med hans egen mening, som är att förhindra,
det Banken på ett eller annat sätt må betala silfret högre,
än efter vexlingsgrunden. Då Hr Dalmans förslag i alla
fall utesluter all möjlighet för Bancostyreisen att köpa silfver,
lefvereradt här i Stockholm, så alt Bancofullmägtige
icke skulle äga någon annan utväg, än att sjelfva från uppköpsorten
hittransportera silfret, kan jag för min del icke
frångå den tanken, att propos. till antagande af Hr Dalmans
förslag grundlagsenlig! icke kan framställas.
Hr Nordenanckar: Jag begärde ordet, då Gr. Cronhjelm,
i min tanke, oriktigt tolkade Hr Dalmans förslag; jag
behöfver dock numera icke vara vidlyftig, sedan Hr Lefren
redan utvecklat förhållandet. Men jag får blott fästa uppmärksamheten
på skillnaden emellan 5:fe punkten och Hr
Dalmans propos. Den förra är nemi. blott negativ, den sednare
deremot positiv; och jag kan således icke finna Hr Dalmans
förslag stridande emot det redan fattade beslutet, rör:de
5:te punkten. Jag finner det ganska godt och att den princip
bör antagas, som legat till grund för detsamma.
Den a5 Juli f. ra.
Hr Dalman: Hr Lefren och Hr v. Troil hafva riktigt
fattat min mening. Om någon otydlighet förefinnes uti mitt
redactionsförslag, härrör den derifrån, att jag så litet som
möjligt velat aflägsna mig frän Utsk:s redaction och derföre begagnat
ordet pris, som deruti -förekommer; men om efter orden:
”uppköpta silfret,” tilläggas orden: ”i Banken lefvereradt,
” tror jag, att all otydlighet skall vara undanröjd.
Att, på sätt IIr v. Troil påstått, silfverköp icke skulle kunna
äga rum, i fall mitt förslag antogs, kan jag icke finna
vara riktigt; ty jag tror, att då Banken har penningar att
disponera, skaft den kunna begagna förmånliga conjuncturer
och förskaffa sig silfver, då coursen är låg, och jag tror således,
att, ehuru det visserligen vore bättre, om silfverköp
icke lrehöfdes, föreskriften bör finnas, att, då silfverköp med
fördel kunna ske, de då snart böra ske. För öfrigt fölundrar
det mig, att Hr v. Troil säger, att propos. till antagande
af mitt förslag grundlagsenligt icke kan framställas.
Flera*’ talare hafva likväl ansett mitt förslag icke strida mot
5:te punkten, utan blott mera bestämdt uttrycka densamma.
Det sätt, hvarpå Hr v. Troil kommit till sin slutsats, tycker
jag åtminstone tillhöra en logik, som jag kallar sophistisk.
Hr Tham: Den fråga, hvarom discussionen nu rör sig,
tror jag vara ganska enkel och simpel. Om jag icke missförstått
Hr Dalmans mening, önskar han, att R. o. Ad. skall
inskränka sitt beslut i 5:te punkten i så måtto, som att silfverköp,
då Bankens credit icke oundgängligen fordrar det,
icke skola få ske till högre pris än 128 sk., alla omkostnader
inberäknade. Om Hr Gr. o. Landtm, anser propos. härå
kunna framställas, anhåller jag, att Gr. Cronhjelms förslag,
må blifva ja-propos. och Hr Dalmans contra-proposjn.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos., att, i
stället för den afslagna 6:te punkten, Gr. Cronhjelms förslag
skulle antagas, så lydande: Ba ncostyr e 1 sen åligger noggrannt
tillse, att det silfver, som från främmande
länder uppköpes, verkligen också från utländsk
ort inkommer.
Ropades ja och nej.
H. Ex. förnyade samma proposm.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då H. Ex. i anledn. häraf förklarade, att ja öfverröstat
nej, begärde Hr Dalman votering.
Hr Lefre'n: Innan fråga uppstår, huruvida Hr Dalmans
förslag kan blifva contra-propos., anhåller jag, att Hr
Gr. o. Landtm, täcktes förklara, huruvida Hr Gr. o. Landtm,
anser Hr Dalmans förslag, i händelse det antages, skola kringgå
det redan vid 5:te punkten fattade beslutet. Detta underställer
jag Hr Gr. o. Landtnäs bedömande, under förkla
-
33*
Den 35 Juli f. m.
rande på förhand, att jag förblifver vid hvad Hr Gr. o.
Landtm, i detta fall täckes besluta.
Frih. Rantzou: Dä det beslut, som fattades vid 5:te
punkten, afsäg förhållandet med silfverkop, när coursen står
öfver pari, meli uti 6:te punkten deremot är fråga om slika
köp, när coursen står vid eller tinder pari, kan jag icke tinna,
att Hr Dalmans förslag innefattar någon stridighet mot
det vid 5:te punkten fattade beslutet, och ser således icke
heller hinder för framställande af propos. till detsammas antagande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att, sedan H.
Ex. blifvit interpellerad att yttra sin enskilda tanka, rör:de
Hr Dalmans förslag, ansåg H. Ex. sig böra nämna, det han
fann detsamma i rak stridighet emot II. o. Ad:s nyss fattade
beslut, men ville likväl underställa denna mening 11. o.
Ad:s bedömande.
Hr Dal man: Då jag, emot Hr Gr, o. Landtnäs förklarande,
och för att icke än längre upptaga R. o. Ad:s tid
icke vill påstå, att Hr Landtm, inhemtar Ståndets tanka,
huruvida Ståndet icke yrkar framställandet af min propos.
i detta fall; så, och ehuru jag anser prejudicatet af Hr
Landtmrs vägran Vara ganska vådligt, får jag åtnöja mig
med att till prot. anmäla min reservation mot det förklarande,
Hr Gr. o. Landtm, afgifvit.
Frih. Rantzou anmälde äfven till prot. sin reservation
emot Hr Landtnäs förklarande.
Uppå derefter förnyad propos. blef Gr. Cronlijelms ofvan
upptagna förslag bifallet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 3 e. m.
In fidem protocelli,
F1 O. Silfverstolpe.
Fredagen den 25 Juli 1834-
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af BancoUtskrs utlåt. N:o 16 till
svar å de inom samtliga RiksSt. framställda, till Utsk. remitterade
anmärkningar vid dess under N:o 6 afgifna betänk.
med förslag till hufvudgrunder för Bankens rörelse och
förvaltning.
7:de punkten: att Bancostyrelsen må kunna,
äfven genom minskning af ett för rörelsens behof
umbäriigt öfverskott i representativt mynt,
bibehålla proportionen emellan metalliska cas
-
Den a5 Juli e. m.
■21 1
san och sedelstocken och för detta ändamål berättigas
att — förpanta Bankens ägande inteckningar
i fastighet, under vilkor, att den i skuldförbindelserna
Banken särskildt förbehållna u p psägningsrätt
för hela skuldbeloppet icke får af
annan innehafvare begagnas; — försa 1 ja, till större
eller mindre belopp, Bankens inne hafvande
statsobligationer, — upptaga lån mot räntebärande
obligationer, ställda på viss tid eller uppsägning,
samt — derest sådant, emot förmodan, skulle
af behof påkallas, minska eller inställa Bankens
utlåningar.
Hr Gunther, Carl Gust.: Jag får först förklara, att
ehuru jag hyser olika tankar med BancoUtsk. i flera afseenden,
sorn röra grunderna för Bankens blifvande rörelse, måste jag
dock erkänna, att Utsk. försökt och bemödat sig om att besvara
de anmärkningar, som gjordes mot betänk. N:o 6 före detsammas
återremitterande, och hvarvid äfven jag sökte fasta uppmärksamheten
å nödvändigheten att, i sammanhang med den
beslutade utvexlingen, införa ett bättre och fördelaktigare
creditväsende, än vi nu äga. Jag skall likväl icke tillåta
inig att nu ingå i dessa delar af betänk., utan uppskjuter
dermed, till dess de punkter förekomma, som innefatta förslag
till den blifvande lånerörelsen; och det torde då komma
att visa sig, huru Utsk. uppfattat den vigtiga angelägenhet,
hvarå jag tog mig friheten fasta uppmärksamhet, och on»
icke Utsk. mera förvärrat, än afhulpit det onda. Jag skall
nu inskränka mig till förklarandet, att jag icke kan bifalla
Utsk:s tillstyrkande i 7tde punkten, att Bancostyrelsen må
äga rätt förpanta ägande fastighets-lånehandlingar, emedan
jag icke anser en sådan åtgärd kunna, med bibehållande af
vederbörande gäldenärers rätt, äga rum. Jag har yrkat och
fortfar att yrka, det sådana handlingar må, i fall af behof,
öfverlemnas till Riksg.cont., mot erhållande af dess obligationer,
och detta anser jag så mycket angelägnare numera,
som R. o. Ad. beslutat, att Bancostyrelsen skall berättigas
begagna creditiv emot hypothek af statsobligationer; och
man lärer väl icke kunna begära att erhålla sådana emot
hypotheker till mindre belopp, än sjelfva creditsummorna.
I alla fall är det för rörelsen i landet nödigt att få statspapper
i gång. Jag betviflar, att Bancostyrelsen förmår bedöma,
när för rörelsen umbärliga öfverskott af representativt
mynt böra antagas förefinnas, då jag icke vet, hvarifrån
Bancostyrelsen kunde hemta tillförlitlig ledning för ett
sådant omdöme, och jag bestrider altså ett dylikt medgifvande
åt styrelsen, likasom jag yrkar, att Utsk:s tillstyrkande
i slutet af punkten, att Bancostyrelsen må äga rätt inskränka
lånerörelsen, jemväl bör förfalla; ty då styrelsen får
creditivrätt på i millioner, äger andra ressourcer till omkring
io millioner samt dessutom får utgifva egna obliga
-
Å
322
Den 25 Juli c. m.
tioner, tyckes styrelsen äga tillräckliga utvägar för att fullgöra
sina functioner, utan att någonsin behöfva indraga lånerörelsen,
så framt nemi. de förut omnämnda utvägar ordnas
på ett sätt, hvarigenom de i verkligheten blifva för Bancostyreisen
verkställbara.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag har uppträdt
för att hemställa, om icke åtskilliga redactionsförändringar i
denna punkt äro nödiga, sedan R. o. Ad. icke antagit förslaget
om en viss proportion emellan reella fonden och sedelstocken.
Det står i punkten, att Bancostyreisen må vidtaga
åtskilliga åtgärder för att bibehålla proportionen emellan
metalliska cassan och sedelstocken. Jag tillstyrker, att
det i stället må heta, alt Bancostyreisen, då den anser
nödigt förstärka den metalliska cassan, äger vidtaga det eller
det.
Frih. Cederström, Jac.: Med Frih. Ehrenborgh instämmer
jag deruti, att en redactionsförändring i denna punkt
måste vidtagas till följd af förut fattade beslut; och jag får
tillika fästa uppmärksamheten derpå, att motiverna stå i full
contradiction lill den händelse, hvarför de äro lämpade.
Der står nemi , att ”Bancostyreisen må kunna äfven genom
”minskning af ett för rörelsens behof umbärligt öfverskott i
”representativt mynt bibehålla proportionen emellan metalli”ska
cassan och sedelstocken <Stc.” Det lärer väl falla af sig
sjelf, att, om sedelstocken ingått i Banken till så stort belopp,
att den metalliska cassan icke uppgår till 2 millioner,
finnes icke af sedlar uti rörelsen någon summa, som kan benämnas
såsom öfverskott af rörelsens behof. Minskningen
måste således äga rum för att kunna fortsätta vexlingen,
och då bör man tala uppriktigt och rent språk, samt sålunda
säga, att om Banken, för att kunna fullgöra dess utvexlingsskyldigheter,
sådant behöfver, när insättningarna äro så
starka och silfverköp icke kunna ske, då berättigas Bancostyreisen
att förpanta Bankens inteckningar i fastigheter. Men
jag ser icke, hvartill förbehållet, att de nya innehafvarne af
Bankens fordringsdocumenter icke få uppsäga lånen, skall
tjena. Ingen lär vilja köpa ett sådant document utan med
samma rätt, sorn första fordringsägaren det innehaft. Då
dessutom Banken äger skulder, dem hon icke kan på annat
sätt betala, måste hon dertill upplåta sina tillgångar med
samma rätt, som hon dem sjelf innehaft. För min del
skulle jag tro, att, sedan Bancostyreisen, på grund af beslutet
vid 3:dje punkten, är berättigad att använda Bankens
obligationer för metalliska cassans bibehållande vid 2 millioner,
är 7:de punkten helt och hållet öfverflödig. Men skall
den stå qvar, måste man icke tala om umbärliga öfverskott
vid en tid, då de ifrågavär. åtgärderna skulle vidtagas (ty
då är ganska säkert stor nöd i landet), utan säga, att Banken
skall i första rummet upprätthålla vexlingen; och om
D c 11 u5 Juli c. m.
22J
för ett sådant ändamål det skulle erfordras, berättigas hon
att afyttra sina fordrings- och tillhörande säkerhetshand1
ingar.
Hr von Troil, Emil: Den nu föredragna ?:de punkten
afser fall, hvilka icke kunna uppkomma, så länge Banken
är ensam sedelbank, men sorn lätt kunna inträffa, om
Banken får flera rivaler. Om t. ex. den nuvarande sedelstocken
antages till 3a millioner, och a:ne privatbanker uppstode,
som satte 8 millioner hvardera i rörelse, så torde det
icke vara svårt att finna, det landets industri icke genast
kunde utveckla sig till den höjd, att den sysselsatte ett 5o
proc. större rörelsecapital, och att coursen sålunda skulle
visa benägenhet att stiga, till dess myntmassan åter nedgått.
Uti andra länder, då någon bank uppstigit, som gjort intrång
i de förras rörelse, har den första och enkla åtgärden
varit, att lånerörelsen hos de öfriga minskats i mån som densamma
af den nya ersattes; men denna utväg harafBancoUtsk.
blifvit föreslagen att endast i sista hand tillitas, hvarföre
det varit nödigt att uppgifva andra utvägar till det möjliga
missförhållandets afhjelpande. Jag nekar icke, att, i
anledn. af R. o. Ad:s vid a:dra punkten fattade beslut, första
perioden i förevar, punkt icke passar; och jag föreslår
derföre densammas borttagande, samt att det i stället må
heta: Bancostyrelsen berättigas att vid inträffande behof <&c.
livad Frih. Cederström? nu yttrade farhågor beträffar, tror
jag, att han, då betänk, sista gången var under öfverläggning,
framställde och fick desamma besvarade. Hvad angår
Ilr Frih:s påstående, alt Banken, vid inträffande förpantningar
af dess ägande inteckningar, jemväl borde öfverlåta dess
uppsägningsrätt, får jag erinra, att förbindelserna väl äro
ställda på 6 månaders uppsägningsrätt, men att derjemte
reglementet förbjuder Bancostyrelsen att deraf begagna sig;
hvadan låntagarne ägt skälig anledning tro, det de skulle få
behålla lånen qvar, så länge de iakttaga föreskrifna ränte- och
amorterings-inbetalningar; och det skulle dessutom innebära
en orättvisa , om somliga lån skulle uppsägas, för det Banken
afhändt sig desamma, och andra, dem en sådan öfverlåtelse
icke träffat, få stå qvar. Af sådan anledning har stadgandet
i denna del influtit. Hr Gunther har yrkat, .att inteckningarna
måtte deponeras i Riksg.cont., för att emot obligationer
af detta verk utbytas. Detta vore en ytterligare utväg,
och jag har ingenting deremot, i fall svårigheter komnie
att möta vid direct förpantning. Riksg.cont. kunde derpå
icke förlora, då det erhölle lika stor ränta som den,
hvarmed de utgifvande obligationerna löpte. Men anledningen,
hvarföre Utsk. gifvit det ifrågavar. tillstyrkandet, arden,
att Utsk. trodde inteckningshandlingarna låta lättare
använda sig än obligationer. Jag saknar erfarenhet i denna
del, men skulle för min del vara benägen tro, att obligationerna
lättare funné afnämare. För närvar, har Banken
Den a5 Juli e. m.
af båda sorterna, så att den kan begagna den utvägen, som
visar sig fördelaktigast. Hr Gunther har vidare anmärkt,
att Bankens nu ägande statsobligationer ej förslå som hypothek
för hela det beslutade creditivet, och han har deruti
rätt; likväl föreställde jag mig, att 4>4oo,ooo r:dr böra motsvara
behofvet i denna del, åtminstone till nästa riksdag.
Gr. Frölich, Dav.: Jag erkänner, att jag blifvit lugnad
af den siste talarens yttrande emot den farhåga jag
liyste för den i början af ifrågavar. punkt uttryckta princip,
att åt Bancostyrelsen skulle öfverlemnas rättigheten att
sammandraga eller utvidga rörelsecapitalet.
Gr. Frölichs anförande afbröts genom ankomsten af en
deputation från PresteSt., anförd af Vice Talmannen, Biskopen
och Commend. Doct. af Wingård, hvilken genom
uppläsande af ett prot.utdr. af denna dag tillkännagaf PresteSt:s
i anledn. af BancoUtskts utlåt. N:o 17 fattade beslut,
med undantag af utvexlingsdagen, hvilken PresteSt.
bestämt till d. 1 instundande October, af liufvudsakliga enahanda
innehåll som B., o. Ad:s.
Gr. Frölich fortfor:
Då det icke är interessant att ensam höra sig sjelf tala,
vill jag icke vara vidlyftig, utan inskränker mig till instämmande
med Hr v. Troil uti den redaction af y:de punkten,
som han föreslagit, i hvad den angår ingressen till punkten
t. o. m. berättigas. Men jag tror icke, att det är enligt
med R. o. Ad:s förut fattade beslut att här tala något om
grundfonden; likaså tror jag, att det icke är en riktig sats,
att Bancostyrelsen skulle upptaga lån emot rän tebärande obligationer.
Det innefattar en absorbering af capitaler, som eljest
kunde sprida sig i rörelsen; och jag vet icke, hvarföre
man skall fullfölja denna praxis, då den icke behöfves för
Bankens soliditet. Det är principlöst, att R. St. såsom bankägare
anmoda sin bank att göra lån emot egna obligationer.
Helt annat vore det, om de Jemnade dem fonder att röra
sig med.
Efter jag åter har ordet, vill jag fullfölja upptagandet
af den princip, hvaremot jag ville uppställa några argumenter,
då jag nyss blef afbruten. Jag ville säga, att ingressen
till 7:de punkten, sådan den der lyder, berättigar till misstroende
om rätta meningen deraf. Den innehåller för det
första en dubbel sats, hvilket alltid föranleder till tvetydigheter
och ovisshet hos tillämparen. Der står nemligen, att
ändamålet är, dels att rörelsen icke bör äga umbärliga öfverskott
i representativt mynt, dels att proportionen emellan
metalliska cassan och sedelstocken skall genom de föreslagna
åtgärderna bibehållas. Efter Ståndets beslut vid 2:dra punkten
komrne detta sednare ändamål att såvida förändras, att
det blefve att uppehålla d< " metalliska cassan vid det stad
-
Den i5 Juli e. ra.
225
gade minimibeloppet. Hvad beträffar ändamälet att skaffa
umbärliga capitaler ur yägen, är det ganska ovisst, när sådana
böra anses befintliga. Hr v. Troil har visserligen förklarat
meningen vara den, att när myntmassan genom uppstigande
enskilda penninge-inrättningar komme att befinnas
öfverflödig för rörelsen, skulle minskning i Bankens sedelutgifningar
äga rum. Jag medgifver, att ett öfverflöd verkligen
kan uppstå; oeh det var ett sådant, som jemte andra
orsaker åstadkom den kris i Engelska penningeväsendet, som
år 1825 ägde rum. Sådana äro högst skadliga för hvarje
land; och jag anser således, att den mening är riktig, att
statsbanken bör retirera, då andra uppträda, sorn förminska
behofvet af den förras anlitande. Men jag kan icke tillåta
Bancostyrelsen att döma, om rörelsecapitalet är för litet eller
för stort, och att Bancostyrelsen altså icke hvarken bör fa
minska eller öka rörelsecapitalet, utan den auetoritet, som
vakar öfver både statsbanken och privatbankerna. Jag vill
visserligen icke frånkänna styrelsen det förtroende, den kan
förtjena; men jag vill icke lemna henne en så vidsträckt
magt sorn att, när hon behagar, rycka näringarna än hit
och än dit. Sedan emedlertid Hr v. Troil, som haft så betydlig
del i utarbetandet af Utsk:s betänk., lemnat de upplysningar,
jag här ofvan upptagit, så är jag för min del
tranquiliserad; och jag önskar, att någon utaf de Hrr, som
förut ledt redigerandet af propostna i denna fråga, jemväl
må åtaga sig det bestyret i afseende på denna punkt. Mig
kan det icke tillhöra, enär jag velat hafva bort alla dessa
punkter. Det är förut anmärkt, att statsobligationer uti ett
föregående beslut blifvit till hypothicering af Bancostyrelsen
upplåtna. Här äro de medgifna till försäljning. Jag tycker
skillnaden är obetydlig; men, som sagdt är, jag öfverlemnar
redactionen till dem, som varit redactörer vid de föregående
besluten.
Frih. Cederström: Det har blifvit yttradt, att afsigten
med de föreslagna stadgandena vore den, att, i händelse
enskilda associationer uppstode, hvarigenom ett öfverflöd
af representativt mynt inträffade, skulle Banken göra
indragningar. En annan ledamot har sagt, att sådant vore
ganska riktigt. För min del tror jag, att man bör så ställa
till, att statsbanken står oberoende af alla enskilda inrättningar.
Så länge skatterna utgå i bancomynt är det angeläget
att hafva dem och icke valuter, som undantränga det
goda myntet. Banken befinner sig under allmän lag, och
det undantag, som uti förevar, punkt i afseende å Bankens
inteckningar är föreslaget, står i strid med lag; ty i den
stund, Banken öfverlåter sina tillgångar, kan hon icke lagligen
göra någon inskränkning i rättigheten för den blifvande
ägaren att använda dem lika vidsträckt, som Banken kunnat
använda dem sjelf. Det vore dessutom omöjligt att få för10
H. 29
Den »5 Juli c. w.
sälja de ifrågavar. papperen utan förlust, om sådana restrictioner
beslötes; men utan dem tror jag, att första inteckning
i fastigheter af jord lätteligen skulle låta afyttra sig.
Det är nödvändigt, att då man vill stifta grunder för en
lag, måste man antaga sådana, som blifva möjliga att följa
vid tillämpningen; och jag anser det alldeles oantagligt, att
Banken skall betaga de blifvande innehafvarne af inteckningarna
att begagna sig af uppsägningsrättigheten. Documentet
bör endast med en simpel transport öfverlåtas, så att
den kan gå från man till man. Hvar finnes väl lag eller
rättsgrund derför, att Banken skall mera få sätta sig på sidan
om den allmänna lagen, än hvar och en enskild? Slutligen
yttras i betänk.: ”att Bancostyrelsen äger, derest sådant,
emot förmodan, skulle af behof påkallas, minska eller
inställa Bankens utlåningar.” Det är gifvet, att om Bancostyrelsen
icke kan fortsätta att vexla och ser lån uttagas
på förmiddagen för att på eftermiddagen utbytas emot silfver,
beliöfver Banken icke fortfara att lemna sådana lån.
Detta är klart och beliöfver icke i några reglementen utsättas;
ty det är ett vilkor för Bankens existens, och hon måste
begagna den utvägen, om fullgörandet af hennes utvexlingsskyldighet
sådant fordrar. Jag anser i öfrigt lika med
Hr v. Troil, att i mom. af punkten bör utgå. Det i mom.
bör sålunda förändras: att styrelsen berättigas föryttra
Bankens ägande inteckningar i fastighet; och dermed punkt.
3 morn., som innefattar rättighet att försälja statsobligationerna,
är, såsom Gr. Frölich anmärkt, redan i ett föregående
beslut medgifvet. 4 morn., ang:de upptagandet af län,
bör qvarstå; ty det faller af sig sjelf, att Banken icke kan
betagas en sådan rättighet, om den deraf behöfver begagna
sig. Sista mom. bör utgå.
Hr Lefre'11, Joli. Pehr: Då jag begärde ordet, var
det egentligen för att upptaga några anmärkningar af Gr.
Frölich. Men då Hr Gr. slutade sitt anförande med att gilla
åsyftningen uti den ifrågavar. punkten, finner jag icke skäl
att ingå i något närmare svaromål i den delen. Jag ber
dock att få tillägga några ord. Hr Gr. har sagt, att uti
3:dje punkten redan är taladt om statsobligationer, och förmenat,
att något annoncerande här icke vore behöfligt.
Jag får harvid fästa uppmärksamheten å, att då Banken ager
en mängd dylika obligationer, torde det icke vara oriktigt att,
i händelse icke alla kunna användas enligt 3:dje punkten, en
del må kunna begagnas enligt den y:de; likasom contanta
penningar, då de icke kunna användas till inköp af en vara,
kunna utgifvas för en annan. Hr Gr. har gillat Hr v. Troils
åsigt, att statsbanken omsider bör gifva vika för solida privatbanker.
Vi finna ock, om vi betrakta lagen för privatbanker
af år 1824, uti premisserna uttryckt, att meningen
var, att penningerörelsen småningom skulle öfverföras från
statsbanken till privatbanker. Jag lemnar derhän, hvad af
-
Den a5 Juli c. m.
327
seende Frih. Cederströms i motsatt åsigt yttrade farhågor om
uppkommande svårigheter för menigheten att anskalfa verkligt
mynt till skatternas betalande må kunna förtjena. Jag
tror likväl icke mycket på grunden för en sådan farhåga,
enär jag förmodar, att man aldrig skall komma till den oreda,
att privatbankernas sedlar emottagas i Kronans uppbörd.
Om sådant icke sker, och derifrån må Gud bevara oss! tror
jag, att vi af en gifven erfarenhet kunna sluta, att privatbanker
icke kunna uppträda till den betydlighet, att de
skulle förmå uttränga statsbanken. Der de finnas, verka de
endast inom provinsen, och de böra alltid omgärdas af correctiver
såväl mot det ena sorn andra missbruket. Det fägnar
mig, att Frih. Cederström medgifvit Bankens rätt att inskränka
och indraga sin rörelse, om behofvet sådant påkallar;
men jag förstår icke, hvarföre det ej skall få uttalas, då
det i alla fall är en häfdvunnen vana hos allmänheten att
tro och veta, det Banken aldrig begagnar sin rätt i detta
afseende. Då denna åtgärd är ställd i sista rummet och så
mångå säkerhetsmått skola passeras, innan den kan komma i
fråga, vet jag icke, hvarföre man ej kan uttrycka den, såväl
som hvarje annan grundsats. Jag önskar icke sådana satser,
som innehålla något, hvilket blott inses af de få, som deltaga
i besluten, och icke af den stora allmänheten. Låtom
oss icke dråga strå för någon, icke vid våra beslut tillåta
oss något: förstås inunder, som kunde anses såsom svek. Frih.
Cederström har opponerat sig mot den clausul i ett moment
af punkten, att, vid förpantning af Bankens inteckningar i
fastigheter, uppsägningsrätten icke, af den nya innehafvaren
skulle få begagnas, och han har sagt att domaren icke skulle
göra ett sådant förbehåll gällande, samt frågat, hvaruti rättgrunden
för undantaget består. Jag är icke lagkarl, men
har dock ofta hört den regel, att uti civila frågor bryter
förord lag. Jag tror, att denna regel här är fullt tillämplig;
och jag hemställer till Hr Frih. sjelf, om väl han, såsom
f. d. Landshöfding, ansett sig kunna ålägga betalning
af en revers, hvarvid såsom förbehåll var fästadt, att den
icke finge uppsägas. Hr Frih. har yrkat, att öfverlåtelsen
må ske genom en simpel transport. Jag emotsätter mig detta
på det högsta och tror, att Utsk. iakttagit en skyldig omtanka
för låntagarne, som påräknat en betalningstid af 28
år och haft all probabilitet för sig, att deras lån icke skulle
blifva uppsagda. Jag yrkar således bifall till de grundsatser,
som i y:de punkten uttryckas, under medgifvande endast
af en sådan redactionsförändring utaf ingressen, som kän
erfordras i anledning af R. o. Ad:s förut fattade beslut.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag är fullkomligt nöjd
såväl med de i förevar. y:de punkt uttryckta grundsatser som
de stadganden, hvilka derifrån blifvit härledda, och här
uppgjort förslag till en sådan redaction, som innefattar de
jemnkningar, hvilka äro nödiga lill följd af förut fattade
Den 25 Juli e. m.
beslut. Denna redaction skulle lyda sålunda: ”Att Banco”styrelsen
må kunna, till bibehållande af metalliska cassan
”öfver det fastställda minimibeloppet och till minskning af
”ett för rörelsens behof umbärligt öfverskott i representativt
”mynt ékc. &c.” Jag tror icke, att det är likgiltigt att i
sjelfva banklagen uttala de grundsatser, enligt hvilka stadgandena
tillkommit. Jag tror altså, att det är riktigt att
antyda, att de uppräknade medlen må begagnas, icke blott
för bibehållandet af metalliska cassans minimibelopp, utan
jemväl, hvad rättigheten till sedelindragningen beträffar, då
ett öfverflöd af representativt mynt visar sig i rörelsen. Jag
godkänner för min del fullkomligt de 4 särskilda momenterna
af punkten. Hvad beträffar Frih. Cederströms anmärkning
emot det förslå, så är den redan tillräckligt besvarad.
I afseende å Gr. Frölichs anmärkning emot 2 mom. får jag
erinra, att uti R. o. Ad.'s beslut vid 3:dje punkten slår, att
Bancostyrelsen må kunna för erhållande af creditiv använda
äfven statsobligationer. Kan styrelsen erhålla creditiv utan
ett sådant användande, så skadar det ju icke, att dessa obligationer
kunna på annat sätt employeras, så att behofvet att
indraga lån må vara så mycket aflägsnare. Hr Gr. synes således
här hafva talat emot det interesse, han sjelf synts vilja
försvara. Vidkommande 3:dje morn., har Gr. Frölich bestridt,
att Bancostyrelsen skulle äga upptaga lån. Jag tror,
att om man betoge styrelsen en sådan utväg, skulle styrelsen
så mycket lättare kunna komma i behof af att indraga
lån. Det hör dessutom till en sund bankförvaltning, att den
icke blott kan äga bevilja lån, utan äfven sjelf upptaga sådana.
Ang:de 4:de mom. finner jag visserligen, att någon
tillämpning deraf aldrig lärer komma i fråga; men rättigheten
är fullkomligt principenlig och alltför vigtig för att uteslutas
från grunderna för en banks rörelse. Jag yrkar således
bifall till hela punkten med en sådan förändring af ingressen,
som jag i min uppgifna redaction dertill föreslagit.
Frih. Rantzou, Joh. Alb., förenade sig med Gr. Cronhjelm.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Då jag nu utber mig tillåtelse
att få utveckla mina åsigter, rör:de denna yrde punkt,
som är en bland de vigtigaste, får jag börja med den förklaring,
att häri ligger ett bland skälen, hvarföre jag icke i
går kunde ingå på Frih. Ehrenborghs och Gr. Frölichs förslag
att collectivt afgöra flera punkter på en gång, emedan
jag då icke blifvit i tillfälle att uttala min opinion
öfver yrde punkten. Denna punkt börjar sålundar Att
Bancostyrelsen må kunna, äfven genom minskning
af ett för rörelsens behof umbärligt öfverskott
i representativt mynt, bibehålla proportionen
&c. Men hvilken skulle väl här bedöma umbärligheten?
Jo, Bancofullmägtige; och vi håfve redan hört, att
D c n a5 Juli c. m.
de för ett slikt bedömande skulle hafva en thermometer i
coursen. Det förefaller likväl något godtroget att taga ett
så sammansatt pbenomen som coursen till grund för bestämmandet
af rörelsecapitalets storlek. Vore R. St. alltid församlade
och byggnaden densamma som för Engelska Parlamentet,
så att man kunde tillegna sig deras erfarenhet, som
gjort rörelsen till sitt yrke, då skulle jag tro det vara möjligt
att få en säker grund för bedömandet af rörelsens behof,
men derförutan icke. Engelska Parlamentet, som bland
sina egna medlemmar räknar de största och utmärktaste författare
i financerna och vet, att theorierna för dem icke äro
okända, anser dock detta icke tillfyllestgörande vid bedömandet
af dylika frågor; ty om man trodde, att den theoretiska
kunskapen ensam vore tillräcklig, hvarföre skulle då
alltid begagnas den utvägen att inför committeerna höra och
inhemta deras erfarenhet, som lefvat i yrket? Vid jemnförelse
häraf frågar jag, om det väl kan förutsättas, att våra
Bancofullmägtige skola äga nog grundlighet för att ensamma
afgöra, när ett för rörelsens behof umbärligt öfverskott i sedelstocken
inträffar, särdeles i ett land som Sverige, för hvilket
det karakteristiska är, att sjelfva massan af rörelsecapitalet
endast består af Bankens utgifna sedlar. Om Fullmägtige
vore sammansatta af erfarna köpmän och näringsidkare,
hvilka alltid ägde noggrann kännedom af ställningen icke
blott i hufvudstaden, utan äfven på. Sveriges öfriga handelsplatser,
skulle jag ännu se någon möjlighet för dem att kunna
ingå i det bedömande, hvarom bär är fråga, men icke
med Bancostyrelsens nuvarande sammansättning. Häraf följer,
att jag med stor förundran såväl läst Utskts förslag i
7lde punkten, som äfven afhört denna öfverläggning. Vill
man tillåta en indragning af rörelsemedlen, måste det åtminstone
vara för ett stort ändamål, såsom att förstärka cassan
till den punkt, som erfordras för silfverutvexlingens upprätthållande;
men äfven för detta ändamål har man funnit
en inskränkning i Bankens rörelse betänklig och derföre satt
den i sista rummet. Hvad skulle emedlertid följden blifva
af Utsk:s förslag? Om cassan sjunkit så lågt, att förstärkning
erfordras, måste det hafva skett icke blott derföre, att
silfver utträngt sedlarna i rörelsen, utan äfven till följd af
export utaf silfver, åtföljd af en betydlig minskning i rörelsemedlen
inom landet. Med antagande af en utelöpande sedelstock
till ett belopp af 33 millioner och en cassa, motsvarande
17 millioner, inträffar behofvet af förstärkning, då
silfver utgått, svarande mot 12 millioner; och låt oss nu vidare
antaga, att af dessa 12 millioner hälften vore qvar i
rörelsen, men 6 millioner blifvit exporterade, så hemställer
jag, om ställningen är sådan, att dessa 6 millioner kunna
anses umbärliga för rörelsen. Är åter meningen, att Bancostyrelsen
skall vara betänkt på ifrågavar. indragning endast
såsom sista medlet för vexlingens upprätthållande, hvarföre
D c ii i5 Juli c. ra.
du tala om umbärliga öfverskott, då frågan egentligen
är oin ett nödfall, sorn är nugot belt annat. — Men jag
vill nu tala något om den förespeglade umbärligheten. Hur
är det väl tänkbart, att i Sverige privatbanker till så betydligt
belopp, att deras sedlar kunde undantränga b:cosedlarna,
skulle uppkomma så hastigt, att i anledning deraf något
beslut behÖfver fattas innan nästa riksdag, då man blir
i tillfälle att besluta med större erfarenhet än vi, som ännu
Lafva så liten visshet för våra beräkningar och slutsatser,
att vi endast kunna säga: jag tror; ty så börja de flesta talare
här på Riddarhuset. Men antagom äfven, att privatbanker
skulle kunna uttränga statsbanken och göra dess sedlar
umbärliga; jag frågar: skulle det vara nyttigt, vara önskansvärd!?
Privatbankernas tillvaro, så framt de hos oss
skola vara lönande, hvilan på utgifvandet af sedlar äfven till
de minsta valörer. Detta strider likväl emot nu gällande
författningar, hvilka, efter min tanka, icke böra upphäfvas;
men om man gjorde det, hvad blefve följden? Om t. ex.
Wermlandsbanken, i stället för en million, då rörde sig med
5 millioner, vore det väl möjligt för staten att fria sig från
emottagande af denna banks sedlar i kronouppbörden; vore
det väl möjligt för fogden att tillbakavisa alla dem, som
icke hade andra sedlar att tillgå? Och om åter man skulle
i uppbörden emottaga dessa sedlar och derigenom befordra
deras uteslutande gångbarhet — ty det sämre myntet uttränger
alltid det bättre —, kunde man väl vara försäkrad,
att aldrig någon öfverdrift i dessa sedlars utgifvande skulle
äga rum och att dessa privatbanker alltid skulle skötas bättre
än andra? Vi veta, huru det tillgick med Malmö discont;
vi känna katastropherna med privatbankerna i England;
och hvem skulle då godtgöra allmänheten, som icke
hade andra sedlar och påkallade statens skyldighet att öfvertaga
dem, då man förut fått lemna dem i Kronans uppbörd?
Äfven jag finner visserligen privatbankers uppkomst önskansvärd;
men jag fruktar att gifva dem en altför stor och hastig
utsträckning, och jag tror mig hafva funnit hos nuvarande
Ständer en benägenhet att befordra denna utsträckning,
hvilken åsigt BancoUtsk. jemväl delat. En stor institution
bör, efter min tanka, växa långsamt för att äga bestånd,
icke hastigt fladdra upp för att åter falla med brak.
Om Utsk:s förslag i y:de punkten blifver 11. St:s beslut, skulle
jag knappt tro, att någonting förderfligare för näringarna
kunde inträffa, än att hafva en måhända välvillig, men blott
theoretiskt bildad Bancostyrelse med en sådan magt, som R.
St. åt densamma lemnat. På grund häraf yrkar jag afslag
å första morn. af y:de punkten. Hvad åter angår föreskrifterna
i 2:dra, 3:dje och 4;de mora., anser jag dem såsom
nödvändiga följder af Bankens skyldighet att göra rätt för
sig och tror således, att alla särskilda stadganden härom
kunde utgå; ty jag kan icke inse, huru Banken i allt fall
Den -j5 Juli e. m.
skulle kunna undandraga sina tillgångar för behofven. Kan
man visa mig, huru Banken skulle kunna undgå att tillsläppa
sina tillgångar för behofvens fyllande, skall jag vara den
förste att instämma i behofvet om särskilda föreskrifter i
detta hänseende. Jag vill emedlertid icke motsätta mig antagandet
af dessa morn., enär jag å andra sidan anser deni
oskadliga. Hvad slutligen sista mom. beträffar, angrde Bancostyrelsens
rätt att, i händelse af behof, äfven minska eller
inställa Bankens utlåningar, erkänner jag satsens riktighet;
men blotta tankan, att behofvet af en sådan utväg någonsin
skulle inträffa, hvad gifver den tillkänna? Tänka vi
oss tillbaka till sista riksdagen, så finna vi, att man då endast
sade, att när proportionen emellan sedelstocken och
reella fonden vore uppbragt till 5 mot 8, ägde Bancofullmägtige
att derom göra anmälan hos K. M. och begära dag för
silfverutvexlingens början; och hvilka ytterligare garantier
har icke B., o. Ad. redan lagt till detta beslut, ty det lönar
ej att tala om den obetydliga brist, som ännu finnes i den
vid sista riksdagen bestämda proportionen? Utom hvad då
gjordes, har man beslutat 2:ne creditiv på en million i silfver
hvardera, och ändock anses icke detta nog, utan man
föreställer sig derjemte nödvändigheten af en indragning i
lånerörelsen, som alla medgifva skulle blifva förderflig och
endast böra i yttersta nödfall begagnas. Med alla de tillgångar,
som blifvit lemnade i Bancostyrelsens händer, står
således ännu den fruktan qvar, som, ehuru icke uttalad, låg
till grund hos dem, hvilka vid sista riksdagen motsatte sig
en brådstörtad realisation; och hvilket är väl bättre, att behålla
farhågan för nödvändigheten af denna yttersta utvägens
vidtagande i framtiden, eller att nu genast vidtaga sådana
åtgärder, som skulle hafva till följd, att en slik utväg aldrig
behöfdes? Vid sista riksdagen väckte jag en motion, som i
detta afseende gick rakt på saken; men den förkastades. Jag
yrkade nemi., att åtskilliga varuartiklar, hvilkas införande
utifrån borde kunna umbäras, skulle beläggas med högre
tull, och jag har förnyat denna motion vid nuvar. riksdag,
ehuru jag emotser, att Bevilln.Utsk kommer att lemna den
utan afseende. Jag har äfven föreslagit en större frihet i
jernhandteringen, och jemväl der finnes en utväg att förebygga,
det Banken aldrig kommer i sådan ställning, hvars
möjlighet man nu förutsätter. Det är i exportfrihet och högre
importtull på våra landtmannavaror, som jag skulle önska,
att man ville söka realisationens bestånd, och jag har
här till närmare begrundande omnämnt de ifrågavar. motionerna,
emedan de just höra till detta ämne. Jag har yrkat
detsamma redan för 5 och io år sedan, men man har alltid
mött mig dermed, att våra Svenska näringar nu vore så
blomstrande, att de blott behöfde ett reelt mynt; och dä
jag frågade, om icke genom minskadt exportvärde coursen
kunde stiga, har man svarat, att sådant vore otänkbart. Jag
*232
Den 25 Juli e. ra.
frågar nu, om en sådan theon är sann, och om icke de sista
årens erfarenhet i detta hänseende borde vara en lexa
för alla theoretici att äfven vända sig åt det practiska.
Frih. Boye: Den siste talaren har med en styrka i bevisningen,
som jag ej tilltror mig att uppnå, ådagalagt faran
af den magt, som skulle åt Bancostyrelsen öfverlemnas
genom de första raderna af Utsk:s förslag, att nemi. Bancostyrelsen
skulle kunna, äfven genom minskning af ett
för rörelsens behof umbärligt öfverskott i representativt
mynt, bibehålla proportionen emellan
metalliska cassan och sedelstocken. Denna magt,
att godtyckligt förklara Sverige äga för mycket mynt, beledsagad,
såsom den af Utsk. blifvit, af inga correeti ver, huru
förfärlig vore den ej, då man besinnar, att myntstocken
utgör sjelfva drifkraften för alla näringars förkofran! Aldrig
hafva några Ständer delegerat en sådan magt åt sina ombud;
men väl hafva de någon gång sjelfva utöfvat den, och
exemplen tala i detta afseende förskräckligt. Mösspartiet bjöd
år 1766 en sådan indragning, och följden var tusende olyckor.
Adolph Fredrik fann sig föranlåten att nedlägga Begeringen,
och jag säger ej för mycket, om jag påstår, att
detta mösspartiets, steg förberedde möjligheten af 1772 års
revolution. Jag skall likväl ej neka eller motsätta mig rättighet
för Bancofullmägtige att af sedelstocken indraga, hvad
som verkligen kan befinnas utgöra ett umbärligt öfverskott,
blott det icke sker godtyckligt, d. v. s. att någon åtgärd i
detta hänseende ej får vidtagas, så länge rörelsecapitalet är
lagom eller för litet. Jag väntar väl, att man skall göra
med mig nu som förr och säga, att jag önskar sedelemission;
men för att förekomma detta får jag förklara, att jag
ej begär annan tillökning i rörelsecapitalet, än den näringarna
sjelfva kunna skaffa sig. Jag vill blott se ett correctiv
emot det missbruk, att Banken för sina egna räntebärande
och således till skrinläggniug tjenliga obligationer skulle
kunna upphemta hvilka portioner af rörelsecapitalet som
helst, och jag begär, för sådant ändamål, blott skydd för
det nu existerande förhållandet. Jag anhåller således, att om
första mom. skall qvarstå och derjemte det fjerde, ang:de
rättighet för Banken att upptaga lån mot egna räntebärande
obligationer, det förbehåll må göras för begge dessa momenter,
att ingen minskning i den utelöpande sedelstocken må tillåtas,
förrän densamma öfverstigit det belopp, som finnes, då utvexlingen
börjar. I Gr/ Cronhjelms redactionsproject är
samma tillåtelse för Bancostyrelsen gifven, som i Utsk:s förslag,
och jag kan således icke ingå derpå, utan begär, att
antingen första mom. måtte alldeles bortgå, eller det correctiv
deri inläggas, som jag nyss omnämnt. Hvad 2:dra
mom. angår, är jag af den tanken, att Banken icke bör kunna
till annor man transportera eller pantsätta sina ägande
för
-
Den 25 Juli e. m.
233
förbindelser af enskilda, hvilka contraherat med Banken i
hopp att icke få med någon annan alt göra; men deremot
beger jag mig till Hr v. Troils förslag, att nar Banken blir
i behof att använda sina fastighetsinteckningar, må den vända
sig till Riksgcont., som för desamma utgifver statsobligationer.
Mot 3:dje mom. har jag intet att anmärka, och
icke heller emot det fjerde, så vidt meningen dermed är, att
för Bankens räntebärande obligationer upptaga lån af silfver
på utländsk ort; men att Banken skulle inom landet upptaga
lån af sedlar mot skrinliggande statspapper, bestrider
jag, emedan det skulle verka till minskning af rörelsecapitalet.
Hvad slutligen sista mom. angår om rätt för Bancostyrelsen
att minska eller inställa Bankens utlåningar, så må
det väl qvarstå på papperet; ty jag är öfvertygad, alt om
sakerna blifva bragta derhän, att denna utvägs begagnande
skulle komma i fråga, är landet i den olyckliga ställning,
att den omöjligen kan begagnas. Jag anhåller altså om propos.
i enlighet med hvad jag nu haft äran anföra.
Gr. Frölich: Lika litet behörigt som enligt med min
förmåga skulle det vara att till besvarande upptaga allt,
hvad här nu blifvit framstäldt, ehuru det hufvudsakligen
varit riktadt emot mig; och jag får derföre, då jag nu går
att besvara en del af de gjorda anmärkningarna, förklara,
att om jag brister i styrka, skall det likväl alltid vara mig
ett nöje att hafva gifvit anledning till denna vigtiga discussion.
Jag anhåller att först få hålla mig till redactionen, i
afseende på hvilken jag torde få svara Gr. Cronhjelm, att
redan, innan han uppträdde, hade min uppmärksamhet blifvit
väckt på förhållandet med statsobligationerna och skillnaden
emellan det beslut, som med hänseende till dem nu
är i fråga, och det, som fattades vid 3:dje punkten, så att
den tillrättavisning, jag erhöll af Hr Lefren var alldeles tillräcklig;
men min uppmärksamhet är för öfrigt alltid spänd,
då den värde Grefven talar. Hvad åter beträffar sjelfva principen
, som ligger till grund för uppställningen af såväl hela
denna punkt som de näst föregående,^ får jag ännu en
gång erinra om distinctionen emellan milt i går framställda
förslag och Ståndets då fattade beslut att partielt upptaga
och afgöra de af Utsk. i särskilda punkter uppställda principer.
Skillnaden var nemi. den, att jag icke ansåg riktigt
att genom bestämda föreskrifter utpeka, huru Bancostyrelsen
i hvarje fall bör sig förhålla, utan att man i stället borde
lemna en generel anvisning på de allmänna principer,
hvarefter Banken borde skötas såsom bank; ty annat är att
säga: Här håfven J tillgångar för alt alltid kunna handla sä,
att J roed säkerhet tillsen, att både utvexlingen och rörelsecapitalet
upprätthålles; annat är att partielt säga: Då och
då skolén J begagna creditiv; då och då skolén J köpa silfver;
och slutligen: Då och då skolén J indraga eller utvidxo
II. 3o
a34
Den ?5 Juli e. m.
ga rörelsecapitalet. Ståndet har emedlertid beslutat att gå
en annan väg, än jag tog mig friheten föreslå, och det lärer
således ej återstå annat än att följa Utsk. — Såväl Frih.
Cederström som Hr Lagerhjelm hafva talat om vådan af
privatbanker, och då den förstnämnde synes vilja betaga privatbankerna
ali möjlighet att röra sig med creditsedlar, enär
han åt dessa gifvit namn af valutor, hvilket tillräckligt antyder
hans mening, måste jag upptaga, hvad i denna del
blifvit anmärkt. Om en privatbank ställes på solida grunder
med en till visst belopp inskränkt rörelse, och om
Statsmagterna derjemte fastställa sådana controller, att intet
öfverskridande kan äga rum, vet jag icke, hvarföre en sådan
banks sedlar skola stämplas med namn af valutor mera
än andra bankers, som i sjelfva verket ej haft annat än valutor
i rörelsen. Det vore detsamma som att förbjuda all
credit, och jag skulle vilja säga ve öfver det land, som förstör
den credit, hvars tillvaro beror på enskilda associationer.
llr Lefren har sagt, att ingressen till Utsk:s förslag i
y:de punkten tillkommit med hänsigt på hvad som skulle
inträffa, om privatbanker uppstå; han har dock icke varit
emot dessa inrättningar, blott ej någon oreda uppkomme genom
privatbankernas sedlars upptagande i kronouppbörden.
Härtill svarar jag, att denna våda icke kan vara för handen,
så länge statsbanken har privilegium exclusivum enligt
72 § att utgifva sedlar, som skola gälla för mynt. Det blir
alltid, så länge denna § existerar, nödvändigt för uppbördsmänneu
att se sig före och icke upptaga andra sedlar i uppbörden.
Jag hyser den förhoppning, att den tid skall komma,
då äfven privatbankernas sedlar skola kunna emottagas
i uppbörden; ty det är möjligt, att sådana privatbanker uppstå,
Sorn hafva sin rörelse grundad på guld och silfver likaväl
som någonsin statsbanken. Jag medgifver emedlertid Hr
Lagerhjelm, att den tid kan vara långt borta, då privatbanker
uppstå i sådant öfverflöd, som motiverat Utsk:s förslag
i denna punkt, men jag tror, att den värde talaren
ej gjort rätt, då han på förhand utkastat farhågor, sorn
kunne öka svårigheterna att bilda privatbanker. Samma
värde ledamot har uppställt ilen fråga,' som äfven jag gjort,
nemi. hvem det skulle tillhöra att bedöma, när indragning
skulle ske af den orsaken, att rörelsecapitalet vore alltför
stort; och äfven jag har funnit, att Bancostyrelsen dertill
icke är qualificerad. Jag medgifver emedlertid, att ett slikt
bedömande ej skulle blifva stort lättare för Regeringen, enär
vår tid ännu är, såsom Hr Lagerhjelm yttrat, af den beskaffenhet,
att man i dessa ämnen endast kan säga: jag
tror, icke: jag vet. Jag hoppas likväl i detta hänseende
på bättre tider. Hvad angår de privatbanker, som redan
uppstått, torde jag få nämna några ord om de ofördelaktiga
förhållanden, hvarunder detta skett. De hafva uppstått i en
tidpunkt, dä myntoredan nått sin höjd; och att under
Den a5 Juli e. m.
235
sådana förhållanden uppträda med privatbanker, måste hvar
och en medgifva, möter stora svårigheter. En annan svårighet
har Ufven legat deri, att man varit i tvifvelsmål, huruvida
det var förbjudet att utgifva creditsedlar på mindre
valörer. Jag har nu hört af Hr Lagerhjelm, att en sådan
lag finnes; men för mig och de öfriga 102 personer, som
tecknat sig i Wermländska privatbanken, har åtminstone detta
varit okändt, och säkert är, att om man afskär privatbankerna
rättigheten att utgifva småsedlar, tappar man blodet
ur deras ådror. På Ilr Lagerhjelms fråga, hvem som
skulle garantera fogden eller allmänheten, att de icke förlora,
om de emottaga privatbankernas sedlar, får jag för öfrigt
svara, att det är lagen, som skall åt alla gifva det fullständiga
skydd, att privatbankerna, ehvad de grunda sin rörelse
på statsbankens sedlar, eller på metallisk fond, ovilkorligen
måste i cassan tillhandahålla hvar och en utbyte af
sådant mynt, som allmänt i Paket gäller, eller ock genast
tillstängas. Jag vill nu icke vidare ingå i detta ämne, ehuru
jag, såsom provocerad, ansett anmärkningarna icke böla
lemnäs utan allt svar. Jas; slutar med besvarandet af en
utaf Hr Lefre'n till lagkarlar ställd fråga, hvilken jag tror
mig kunna besvara, nemligen huruvida icke Banken, vid
pantsättning af sina fastighets-inteekningar, kan göra förbehåll,
att uppsägningsrätten ej får af pantinnehafvaren begagnas.
Mitt svar är, att detta ganska lätt låter sig göra
vid transporten eller pantsättningen, och att fett sådant förbehåll
då måste blifva gällande. För öfrigt öfverlemna!- jag
redactiouen af denna punkt till Gr. Cronhjelm, som af huset
tyckes hafva fått burskap på detta kall och således dermed
må fortfara, då jag förmodar, att punktens redaCtion
skall få samma consequens och sammanhang som de föregående.
Frih. Ehrenborgh! Sedan jag nu i dag hört en ledamot,
för hvilken jag byser mycken aktning och som tilltror
mycken förmåga i bedömandet af detta ämne, bedrager jag
mig troligtvis icke i den förmodan, att om han, nemi. Hr
Lagerhjelm, varit närvarande i går, skulle han icke hafva
motsatt sig det förslag, som af Gr. Frölich och mig då framställdes.
En af våra afsigter var just att borttaga det obehagliga
intrycket af ingressen till denna y:de punkt, och lika
med Hr Lagerhjelm voro Gr. Frölich och jag öfvertygade,
att alla de stadganden, som här i de särskilda momenterna
förekomma, ligga mindre inom Bancostyrelsens
skön, än inom nödvändighetens gräns, och således måste
följa af sig sjelfva, men icke borde positivt uttalas, för att
icke skrämma nationen, som mera ytligt ser och dömer efter
resultaterna af våra öfverläggningar eller sjelfva besluten.
Om ur ingressen borttagas de ord, som ITr Lagerhjelm ansett
vådliga, nemi. ätt till Bancostyrelsen skulle öfverlemnas att
bedöma, när ett öfverflöd af rörelsecapital inträffar, skulle alla
a36
Den 23 Juli e. m.
lugnas; och detta var just var afsigt i gar, ehuru vår mening
blef undertryckt genom ett missförstånd. Jag hoppas,
att R. o. Ad. ändock skall blifva ense om en redaction af
ingressen, deri de anmärkta orden undvikas, och jag beger
mig således härifrån till de särskilda momenterna, af hvilka
det första berättigar Bancostyreisen att förpanta Bankens
ägande inteckningar i fastigheter. Detta är
en rättighet, som jag tror ovilkorligen bör tillhöra Bancostyrelsen;
men om R. o. Ad. vill öfvergå till den mening, som
nu här blifvit yttrad och jag redan i går framställde, men
då förkastades, att nemi. Banken borde med sina lånehandlingar
vända sig till Riksg.cont. för att belåna dem mot obligationer,
skall jag desto hellre understödja denna mening,
som jag sjelf framställt samma förslag. Emedlertid möter
vid dessa inteckningshandlingars pantsättning hos enskilda i
främsta rummet Frih. Cederströms inkast, att man ej skulle
kunna göra förbehåll oni sådan inskränkning i den nya fordringsägarens
rätt, att han ej skulle få uppsäga skuldförbindelserna.
Då öfverlåtelsen sker till följd af ett contract
emellan Banken och den nya fordringsägaren, måste likväl
ett sådant förbehåll kunna ske; men deremot befarar jag,
att hela denna utväg kommer att blifva mindre användbar
hos enskilda, och måhända ligger häri ett ytterligare skäl
att stadga, det Banken bör med dessa handlingar vända sig
till Riksg.cont. Hvad 2:dra mom. beträffär, angrde rättighet
för Bancostyrelsen att försälja till större eli elmind
re belopp Bänkens in ne hafvande statsobligationer,
så blifver sådant oundvikligt, om man med grundfonden
vill förstå ett stöd för Banken. Jag skulle också tro,
att Gr. Frölich misstagit sig, då han sagt, att statsobligationernas
användande vore bestämdt i 3:dje punkten; ty denna
afsåg endast rättighet att för creditivets erhållande hypotisera
större eller mindre del af dessa obligationer, i händelse
sådant skulle behöfvas. För min del gjorde jag redan
i går förslag, att försäljning af obligationerna äfven skulle
kunna ske, och jag anser likgiltigt, om det sker utrikes eller
inrikes; i förra fallet vittnade det, att obligationerna äfven
utomlands hade cours. 3:dje morn., som berättigar Bancostyrelsen
att upptaga lån mot räntebärande obligationer,
ställda på viss tid eller uppsägning, anser
jag, så framt lånen skola upptagas inomlands, såsom den
minst tjenliga och rationella utvägen, ty redan befintliga
capitaler absorberas derigenom från näringarna; men då denna
slags upplåning redan begagnas för handelsdisconten, torde
det vara nödigt, att rättigheten dertill här qvarstår. Hvad
slutligen angår sista morn., som tillåter Bancostyrelsen att,
derest sådant emot förmodan skulle af behof påkallas,
minska eller inställa Bankens utlåningar,
så låter det visserligen hårdt, men är af den beskaffenhet,
att Bancostyrelsen måste hafva en sådan rättighet. Jag kan
Den 25 Juli c. ra.
således ej lägga mig deremot, ehuru jag är öfvertygad, att
rättigheten aldrig skall begagnas och att, då sådant skulle
komma i fråga, det står så illa till, att den icke kan begagnas.
Det ligger likväl i sakens natur, att rättigheten bör
finnas, och då vi komma till lånerörelsen, är det tid nog
att tala om garantierna deremot. — Efter hvad jag nu haft
äran anföra, återstår endast att yttra några ord i anledning
af Frill. Cederströms kategoriska omdöme öfver privatbankerna
och Hr Lagerlijelms, som mig synes, med mera sakkännedom
afgifna yttrande i samma ämne. Jag tror, att privatbanksystemet,
om det utbildas i naturlig ordning, skall
visa sig medföra mycken nytta. Framkallas privatbankerna
af behofvet och understödjas såväl af opinionen som af en
fast vilja hos associationerna sjelfva att noggrann! uppfylla
sina förbindelser, är jag- öfvertygad, att man deraf kan vänta
sig framgång; men lika med Hr Lagerhjelm tror jag ej,
att man kan bygga på deras utbildning så hastigt, att hela
banksystemet för närvar, derpå skulle kunna byggas. Först
då, när ett verkligt behof för statsbanken inträdt att indraga
sin rörelse, kan erfarenheten visa, att privatbankerna fått
en sådan stadga, att de kunna sättas i stället för statsbanken.
Hr von Troil, Emil: Här äro gjorda flera anmärkningar,
dels mot redactionen, af åtskilliga Hrr, som för öfrigt
instämt med Utsk., och dels af andra, som i sjelfva saken
varit af en annau åsigt. För de förstnämnda ledamöterna
torde jag få börja med att uppläsa ett redactionsförslag,
hvarmed jag hoppas, att de skola blifva nöjda. Det
lyder, som följer:
Bancostyreisen berättigas, då Bankens säkerhet
det fordrar:
att försälja, till större eller mindre belopp,
Bankens in ne hufvan de statsobligationer:
att, i utbyte emot Bankens ägande in tecknade
fordringar med 4 proc:s ränta, af R. St:s Riksg.-  cont erhålla ett motsvarande belopp af Riksg.-  cont:s o uppsägbar a obligationer, äfven löpande
med 4 proc:s ränta;
att upptaga lån mot räntebärande obligationer,
ställda på viss tid eller uppsägning, samt
att, derest sådant emot förmodan af behof påkallas,
minska eller indraga Bankens lånerörelse.
Härvid är för det första uti ingressen borttagen den
mening, som handlar om sedelstockens inskränkning, och
för det andra är i första morn. det förbehåll vid fastighetsinteckningarnas
pantsättning, emot hvilket anmärkning blifvit
gjord, likaledes uteslutet. Bland anmärkarne af andra
slaget har Gr. Frölich ej velat instämma i Utsk:s förslag om
rätt för Banken att upptaga lån mot egna obligationer. Men
denna rättighet finnes redan gifven för handelsdisconten, och
jag kati för min del ej finna annat, än att om rörelsecapi
-
233
Den 25 Juli c. m.
talet skulle behöfva inskränkas, vore denna utväg det lättaste
sättet att verkställa en sådan inskränkning utan minskning
i lånerörelsen. I Hr Lagerhjelm har Utsk. fått en sträng
granskare,' sorn beskyllt Utsk. för lättrogenhet och theoreticerande.
Jag tilltror den värde ledamoten både theoretisk
och practisk kännedom i ämnet, men har svårt att tinna
spår deraf i hans sednaste yttrande. Han har sagt, att Engelska
Parlamentscommitteerna alltid tillkalla och höra personer
af yrket, innan de afgifva sina förslag; jag skulle likväl
tvifla, att sådant tillkallande sker för att afgöra, om
Banken skall få utsläppa mer eller mindre sedlar, ty sådant
öfverlemnas der åt bankstyrelserna sjelfva. Samma ledamot
har frågat, huru Bancostyrelsen skall kunna bedöma,
när indragning bör aga runi; men om han vändt sig
till hvilken förvaltare som helst af en bank, som inlöser sina
sedlar vid iufordran, skulle han säkerligen fått det svar,
att ingenting är lättare, ty när sedlarna mer än vanligt återkomma,
utan att någon särskild ofördelaktig conjunctur inträffat,
är detta tecken, att rörelsen bör indragas, och detta
sker äfven annorstädes. Samma talare har vidare sagt, att
privatbanker här i Sverige icke linnas till den betydenhet,
att man behöfver befara någon inverkan deraf på statsbanken;
och om hans mening är, att så alltid skall förblifva,
torde jag få fästa bans uppmärksamhet derpå, att Utsk:s förslag
i sådant fall är ganska oskyldigt, enär ingen tillämpning
deraf skulle komma att äga rum. Men både jag, och
flera med mig, önska, att privatbanker måtte uppstå; och
utan att här ingå i öfvervägande af företrädet emellan dessa
2:ne åsigter skulle jag åtminstone tro det icke vara skadligt,
örn grunderna för Bankens förvaltning så uppgöras, att de
motsvara ändamålet i begge fallen, antingen privatbanker
uppstå eller icke. Det är väl sannt, att de i ingen händelse
kunna, åtminstone på en längre tid, uttränga bancosedlarna,
enär dessa ensamt emottagas i uppbörden; men om privatbanker
skulle uppstå, som rörde sig t. ex. med io millioner,
är det troligt, att stalsbanken måste indraga något
af sin rörelse, och sådant vore ganska lätt att bedöma, när
man sage, att btcosedlarna, utan något särskildt behof, mer
än vanligt strömmade till luckan. Man kunde visserligen då,
i stället för att indraga en del af sedelstocken, fortfarande
gifva ut silfver; men derigenom skulle metalliska cassan snart
sjunka så lågt, att åtgärder till dess förstärkande måste vidtagas,
och man stöde då på samma punkt i afseende på rörelsecapitalets
storlek. Jag vill icke trötta Pi. o. Ad. med
att till besvarande upptaga alla Hr Lagerhjelms anmärkningar
och minst hans förslag till prolnbitiv-systemets återupplifvande,
hvilket icke hör hit. Deremot anhåller jag att i auledn.
af Frih. Boyes från mössorna hemtade exempel få erinra,
att ingen likhet vid detta exempel finnes; ty då var
rörelsecapita le t fixeradt och bancoluckan stängd. Få grund
Den 25 Juli c. m.
23g
häraf anhåller jag, utan förkärlek för mitt redactionsförslag,
om propos. derå, enär jag trott mig linna, att pluraliteteti
skulle vara böjd för att bifalla detsamma.
Frih. Cederström: Jag har blifvit på ett besynnerligt
sätt missförstådd af Hr Lefren, och mitt yttrande har cedermcra
blifvit i samma anda upptaget och besvaradt af 2:ne
andra ledamöter, hvilka, lika med Hr Lefren, trott min mening
hafva varit, att Banken icke skulle kunna göra något
förord vid förpantningen af sina fastighetsinteckningar. Sådant
har jag icke påstått; men jag har fästat uppmärksamheten
på den händelse, som skulle kunna inträffa, att domaren
ålade Banken att till betalande af sina skulder använda
alla sina tillgångar. I sådant fall kan vid föryttringen af
fastighetsinteckningarna något förbehåll icke göras, hvarigenom
den nya fordringsägaren skulle betagas att begagna
Bankens egen uppsägningsrätt; och det är för denna händelse,
som jag ansett bestämmandet af ett sådant vilkor stridande
emot lag.
Då jag nu har ordet, torde jag äfven få yttra mig öfver
hvad här blifvit anlordt, ang:de privatbankerna. Det
synes, som man misstagit sig om både benämningen och naturen
af privatbanker; ty de, som här hedras med detta
namn, aro i sjelfva verket blott associationer för discontutlåning
af valutor, — ett ord, som jag nyttjar för att beteckna,
att de sedlar, som af associationerna utgifvas, icke äro
mynt. Men lika så nyttiga som jag anser privatbanker,
hvilka fonderas, icke på valutor, utan på vexlar, lika så
farliga äro dessa diseontassociationer, hvilka, för att bereda
sig större vinst, så ofta förledas att utsträcka sin rörelse till
en för allmänheten vådlig vidd. Såsom exempel på de förra
bankernas företräde torde jag blott behöfva citera den
händelse, som blifvit i någon af de allmänna tidningarna omtalad,
att nemi. stiftaren af en enskild bank i Philadelphia,
som år 1811 grundades med en fond af 12,000 dollars, lemnade
efter sig, då han dog, ett behållet capital af i5,000,000,
hvilka likväl, efter de uppgifter jag har af vår i Norra
Amerika sednast residerande Minister, i sjelfva verket blott
bestego sig till något öfver 7,000,000, — tillräcklig vinst på
så kort tid, och som stiftaren testamenterat till stiftelser i staden;
men denna bank handlade med vexlar och rörde sig
icke med valutor. Då tredje punkten förevar, ville jag, att
principen för Bankens rörelse med vexlar skulle antagas;
men detta förkastades af 11. o. Ad., och jag återkommer på
detta ämne endast för att visa, huru privatbanker böra vara
inrättade. Yi hafva hittills icke känt bruket af inrikes vexlar;
vår utländska credit är icke heller sådan, att vexlar på
Sverige utifrån dragas, och efter de nu tagna besluten emotser
jag, att vi ännu få vänta några år, innan någon klokt
ordnad vexelrörelse uppkommer, hvilket dock är ett oeftergilligt
vilkor för myntvärdets bibehållande. Ilr Lagerhjelm
Den 25 Juli e. ra.
har utförligt utvecklat olägenheterna deraf, att Bancosryrelsen
skulle kunna indraga det mynt, hvari skatterna måste
erläggas, ersatt genom valutor eller enskilda creditmynt, som
skulle oirculera mellan Torneå och Ystad; ty så länge grundlagen
innehåller, att inga andra än b:cosedlarna få gälla såsom
mynt, kunna de icke undvaras. Om silfret går ut, blir
det ett oftergifligt vilkor, att de skattskyldiga få tillgång på
medel, hvarmed de kunna betala sina skatter; jag har ock
i höljan af riksdagen väckt en motion i detta hänseende,
hvarå något afseende ännu icke blifvit fästadt; men jag hoppas,
att man vid uppgörande af systemet för Bankens rörelse
åtminstone icke har för afsigt att bereda brist på mynt i
landet. På grund häraf yrkar jag, att ingressen till yrde
punkten må, såsom högst vådlig, alldeles utgå, och inser ej
heller något behof af de efterföljande moraenterna, enär
Bancostyrelsen redan fått tillräcklig latitud i sina rättigheter
för att kunna använda Bankens tillgångar till betalning af
dess skulder.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh.: Det har redan
af Hr v. Troil blifvit upplyst, att den af Utsk. föreslagna
indragning endast skulle ske j den händelse, att privatbanker
göra brcosedlarna i någon mån öfverflödiga; och jag gillar
för min del denna åsigt, men är ledsen, att redactionen
icke blifvit uppställd härefter, utan lemnar Bancostyrelsen
obetingad rätt i delta hänseende. Jag skulle tro det bästa
vara, att Banken, i den mån privatbanker uppstå, drar sig
tillbaka från lånerörelsen, och jag skulle derföre vilja föreslå,
att Bankens discontrörelse borde, i den mån privatbanker
kunde uppkomma, indragas; men då detta torde utgöra
en alltför stor ändring i Utskrs förslag, för att jag skulle
kunna hoppas framgång deråt, då ide'en tilläfventyrs icke
blifvit framställd i något af de öfriga RiksSt , vågar jag icke
yrka derpå. Jag inskränker mig således, då nuvar. redaction
för ingen synes nöjaktig, och då äfven jag anser den
obetingade rätt, som här blifvit Bancostyrelsen lernnad, såsom
vådlig för vår svaga industri, att nu instämma i Hr v.
Troils redactionsförslag till sjelfva ingressen af nu förevar,
yrde punkt. Man har här mycket ordat om privatbanker,
och, såsom en varm anhängare af dem, vore jag i sanning
frestad att ingå i vederläggning af åtskilliga här fallda yttranden
och att visa, att det i sjelfva verket är en ringa sak
att besvara de framställda frågorna, hvem som skall skydda
allmänheten, och huru dess behof på gångbart mynt för
uppbörden skall fyllas, enär det alltid står hvar och en öppet
att anmäla sig hos bankassociationerna för att få deras
sedlar utbytta mot brcosedlar eller silfver. Men då vi snart
återkomma till detta ämne, när frågan om den nya lagen
för privatbanker förekommer, vill jag nu icke längre uppehålla
discussionen med detta ämne, ehuru det varit nedsläen
-
Den a 5 J u 1 i e. ra.
de för min känsla att höra så oriktiga och För privatbankerna
ofördelaktiga ide'er här framställas.
Ilr Hegardt, Christ. Bernh.: Under don tidpunkt
af a5 år, som Banken inställt sina betalningar', bardet varit
naturligt och nödvändigt att vid hvarje riksdag fixera rörelsecapitalet,
och deraf har åter varit en gifven följd, att Bancostyrelsen
icke kunnat äga rätt att efter omständigheterna
öka eller minska sedelstocken; men nu, då fråga är, att Banken
skall åter inträda i ett rättsförhållande till allmänheten,
och då det tillätes Bancostyrelsen att utvidga Bankens rörelse
eller öka penningestoeken efter näringarnas behof, blir det
äfven nödvändigt, att Bancostyrelsen berättigas efter omständigheterna
inskränka lånerörelsen och minska sedelstocken,
helst det kan gifvas tillfällen, då, för Bankens fullgörande
af sina skyldigheter, de medel, som blifvit anvisade till metalliska
cassans förstärkning, icke äro tillräckliga, och någon
annan utväg än indragning icke återstår. Man har sagt, att
Bancofullmägtige skulle hafva svårt att bedöma, när rörelsecapitalct
vore större, än som beliöfdes; men när det visar
sig, alt, äfven under goda skördar och fördelaktiga handelsconjunctiirer,
påkänningarna i Banken äro starkare än vanligt,
är detta ett bevis, att sedelstocken är större, än som
kan qvarhållas i rörelsen, och då gifves ej annan utväg än
indragning. Hvad de särskilda momenterna af förevar, punkt
beträffar, har jag redan i går yttrat, att jag icke kan gilla
Ulsk:s förslag om pantsättriing af Bankens fastiglietsinteckningar,
och jag instämmer i denna del med Frih. Boye jemte
de liera ledamöter, som yttrat sig deremot. Jag anser denna
utväg vara föga passande, och är öfvertygad, att om beliofvet
af dess begagnande verkligen inträffade, skulle den i
allt fall icke kunna användas; men med undantag af detta
mom. tillstyrker jag för min del bifall lill y:de punkten.
Hr Tham, Wolrath: Redan då 3:dje punkten förevar,
och man inlät sig i discussion äfven öfver de påföljande punkterna,
gjorde jag tvenne anmärkningar vid denna ytdc punkt;
för det första, i afseende på den Bancostyrelsen lemnade
rättighet att, genom minskning af ett för rörelsens behof
umbärligt öfverskott i representativt mynt, bibehålla proportionen
emellan metalliska cassan och sedelstocken; ty delta
kan jag icke gilla. Jag tror, att Bancostyrelsen aldrig med
säkerhet skulle kunna bedöma, när ett umbärligt öfverskott
förefanns; måhända kan man härom uppställa theorier, men
dessa kunna i tillämpningen aldrig blifva tillförlitliga, och
jag måste derföre yrka, att första morn., eller sjelfva ingressen
till Utsk:s förslag i y:de punkten, måtte förändras. Jag
har väl här hört sägas, att Utsk. dermed skulle hafva åsyftat
den händelse, att privata bankers sedlar skulle öfversvämma
landet; men detta linnes icke uttryckt, och jag föri
o II. 31
D c ii i5 Juli c. ai.
modar ej, att Utsk. velat förbehålla sig det såsom en hemlighet
för att draga strå för oss, då Utsk. i öfrigt gått så
öppet till väga. Jag är emedlertid nöjd, om denna del af
punkten omredigeras, såsom Hr v. Troil föreslagit; ty då
kommer den omnämnda minskningen eller indragningen blött
i fråga, när Bankens säkerhet det fordrar. Hvad åter den
andra anmärkningen angår, består den deri, att ehuru jag
vid första genomläsningen, af betänk, med nöje trodde mig
finna, att de i y:de punkten uppställda garantier skulle komma
i fråga först sedan alla andra utvägar för utvexlingens
upprätthållande blifvit använda, fruktar jag likväl, i anledn.
af hvad ingressen till denna punkt innehåller, att häri hafva
misstagit mig. För min del skulle jag emedlertid tro, att
de åtgärder, som omtalas i de särskilda momentcrna af denna
puukt, icke bora sättas i verket, förrän Bancostyrelsen
gjort allt för att genom creditiv och silfverköp upprätthålla
cassan. Om Bancostyrelsen i rätter tid köper silfver och
förser sig med creditiv, hoppas jag, att de åtgärder, sorn
liar i ytde punkten finnas upptagna, aldrig skola komma i
fråga; och att detta äfven varit meningen, slutar jag af Utskts
raisonnement pagg. 48 och 49, der Utsk., för att lugna alla
farhågor, framställt en calcul, sorn visar, att med begagnande
af de tvenne nu beslutade creditiven kunna ända till
17,000,000 r:df b:co i vexlingsväg från Banken utgå, innan
någon af de såsom ytterligare garantier i denna punkt föreslagna
utvägar behöfva anlitas. Jag skulle derföre önska,
att, jemte ny redaction af ingressen, här äfven måtte intagas
ett bestämdt stadgande, att de af Utsk. i denna punkt
föreslagna åtgärder icke må sättas i verket, förrän Bancostyrelsen
först iakttagit, hvad i 3:dje och 5:te punkterna blifvit
stadgadt. Med detta vilkor är jag benägen att bifalla
7:de punkten, men annars icke; ty om de här föreslagna åtgärderna
och särdeles den sista, som angår minskning i lånerörelsen,
skulle få vidtagas i annan ordning, än jag nu
omnämnt, skulle alla de farhågor, man gjort sig för denna
7:de punkt, blifva realiserade. Väl synes 8:de punkten åsyfta
samma föreskrift, som jag nu föreslagit; men jag finner
den icke nog tydlig, och önskar derföre dess införande på
rätta stället. F
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Här har
blifvit sagdt, att blotta tanken på en tillåtelse för Bancostyrelsen
att minska lånerörelsen skulle väcka farhågor. Jag
tror för min del grundsatsen vara mycket riktig, och finner
äfven skäl att uttala deri för att visa, hvad som utgör stöd
för realisationens bestånd. Jag anser således på intet sätt
vådligt, att satsen här intages; men väl skulle jag tro, att
det för Bancostyrelsen kunde blifva vådligt, om vi icke öppet
framställde, hvad som kan verka till Bankens obestånd;
och då vi hafva medel i händerna att förekomma det onda,
synes man med lugn kunna tala derom. Jag tror likväl icke,
Den a5 Juli e. m.
att man härmed bär förena tanken pä sa utvidgade privatbanker,
att de skulle inskränka behofvet af statsbaukens sedlar.
Hr v. Troil har väl i detta afseende talat om en thermometer
för omdömet, och det är sannt, att i länder, der
handeln alltid utfaller till fordel och der alltid godt mynt finnes,
der visar ett ovanligt strömmande till Banken, att flera
concurrenler tillkommit och att en minskning i rörelsen är
behöflig; men der handeln utfäller sa, att silfret blir exportvara,
der är icke ett sådant tillströmmande bevis för öfverskott
i rörelsen, utan blott bevis för behofvet af silfverexport,
hvaraf minskning i rörelsecapitalet blir en följd. Jag
anser det derföre vara skäl att bestämdt utsätta, när indragning
får ske; och jag är i detta afseende för min del nöjd
med Hr v. Troils redactionsförslag. Måhända vore likväl,
för att göra saken mera fattlig för allmänheten, bäst att i
ännu bestämdare ordalag uttrycka, att indragning må äga
rum endast då fullgörandet af Bankens o'vilkorliga
förbindelse af fri utvexling det oun.dgängligen
kräfver; cy då vöre det för alla klart, att när utvägen af
inskränkning i lånerörelsen måste tillgripas, vore det också,
såsom Frih. Boye sagt, ute med realisationen, hvadan man
icke heller, såsom Hr Tham, behöfver frukta, alt icke den
na
utväg blifver den sista.
Hr Rosenblad, Bernh.: I afseende på inledningen tilL
TJtskrs förslag i y:de punkten skall jag icke vara vidlyftig; ty
sedan en ledamot af Utsk. nu medgifvit, att den meilanmening,
för hvilken man hyst farhågor, må borttagas, förmodar
jag, att alla skola blifva lugnade. Jag förenar mig således
i denna del med Hr v. Troil och får blott såsom en
upplysning tillägga, att Frih. Boyes farhåga för återkommandet
af 1766 års förhållanden är alldeles öfverflödig, enär
den stora olikhet äger rum, att då fanns ingen vexling af
silfver mot sedlar och vice versa efter bestämdt förhållande,
och likväl nedtvingades coursen från 108 sk. 1764 och 64
mark ännu 1766 till 42 inom årets slut. — Jag ber nu att
få öfvergå till de särskilda momenterna af denna punkt och
yttra några ord om dem. Hvad första mom. angår, rörtde
förpantning af Bankens fastighetsinteckningar, instämmer jag
med Hr Hegardt. Jag anser en föreskrift härom öfverflödig
och är öfvertygad, att den Bank, som behöfver vidtaga en
sådan åtgärd, i sjelfva verket är bankrutt. Det enda möjliga
skälet för en sådan föreskrift vore, att man derigenom
i ali sin utsträckning gåfve tillkänna principen, att Bancostyreisen
siger rätt att vid förekommande behof använda
Bankens alla tillgångar utan undantag; men äfven i detta afseende
finner jag stadgandet öfverflödigt. Att öfverlemna fastighetsinteckningarna
till Riksg.cont. kan jag icke heller gilla,
emedan betydliga svårigheter dermed skulle vara förenade.
Antingen skulle hela fastighetslånerörelsen då öfverflyttas till
Riksg.cont., eller ock skulle Riksg.cont. endast få rätt att
344
Den 23 Juli c. m.
uppbära räntan af de inteckningar, som der hypotliiserades,
och i begge fallen skulle mycken oreda i räkenskaperna uppkomma.
Vida bättre vore det att säga, att Banken skulle
få låna obligationer af Riksg.cont., hvilket likväl skulle kunna
föranleda ett misstroende till Bankens egen förmåga, som vore
alldeles onödigt; ty erfarenheten har visat, att Banken aldrig
behöft borgen för sina lån, då deremot statsverket ofta
behöft Bankens accept, för att erhålla lån på drägliga vilkor.
Andra mom. om rättighet att försälja Bankens innehafvande
statsobligationer godkänner jag, och 3:dje mom.
om upptagande af lån mot Bankens egna räntebärande obligationer
godkänner jag likaledes, destohellre som jag alltid
yrkat, i enlighet med 1668 års bancoordning, att Banken
bör få begagna sin credit för upptagande af lån till låg ränta,
när omständigheterna sådant medgifva. Hvad slutligen
beträffar sista moro., om rättighet för Bancostyrelsen att,
derest sådant emot förmodan skulle af behof påkallas,
minska eller inställa Bankens utlåningar,
anser jag nödvändigt att uttala detta såsom princip, helst
jag specielt känner den casus, att bland de anledningar till
misstroende mot vår Bank, som på utländsk ort hysas, man
äfven yttrat, att en lag skulle finnas, som nekade Bancostyrelsen
att minska sina utlåningar, när den ingenting mer
ägde att låna ut. Emedlertid är jag öfvertygad, att behofvet
af lånindragning aldrig skall inträffa med en någorlunda
duglig Bancostyreise, så framt icke privatbanker skulle uppkomma
med så utvidgad rörelse, att Bankens lånerörelse i
sin nuvarande utsträckning blefve öfverflödig. Jag tillstyrker
således, att ingressen må blifva sådan Hr v. Troil föreslagit,
att första mom. alldeles utgår och att de öfriga oförändrade
bifallas.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag begärde ordet, då jag
hörde Frih. Ehrenborgh tillstyrka antagandet af det morn.,
som angår upptagande af lån mot Bankens egna obligationer;
ty jag anser denna utväg lika farlig som en indragning
af lånerörelsen. Jag har likväl funnit Hr v. Troils sedermera
framställda förslag till alla delar antagligt, och jag afstår
således från alla anmärkningar, på det vi, så snart som
möjligt, må komma till ett lyckligt slut.
Hr Lagerhjelm: Jag skall vara ytterst kort och anhåller
blott att, jemte ett rättfärdigande af mitt förra yttrande,
få tillägga några ord i hufvudsaken. Hvad privatbankerna
angår, hvilkas uppkomst i bredd med statsbanken
tvenne talare ansett mig vilja motverka, har jag redan vid
ett annat tillfälle högt yttrat min önskan örn privatbankers
uppkomst, och detta borde vara nog för att befria mig från
beskyllningen att icke inse nyttan af sådana inrättningar. I
sjelfva saken hafva tvenne talare yrkat, att Riksg.cont. borde
öfvertaga Bankens bestyr med fastighetslånen. Jag skulle
Den 25 juli e. m.
245
likväl tro, att Räksg.cont. för närvarande är tillräckligt sysselsatt
med sina egna affärer och att hela dess credit behöfves
för att göra 1'ace mot egna utgifter. Dess credit har
tillförne varit god; men omständigheter hafva nyligen inträffat,
som visa behofvet för Riksg.cont. att hafva full cassa;
och i en sådan tidpunkt troi- jag det icke vara lämpligt, att
lliksg.cont. öfvertager ett bestyr, som Banken lika väl kan
hafva sjelf. En talare har meddelat den underrättelse, alt
Engelska Parlamentet icke gör till föremål för sina committeers
undersökningar, huruvida en Bancostyrelse skall utvidga
eller förminska sin rörelse, och jag medgifver detta i talarens
mening; nien huruvida Engelska Parlamentet är likgiltigt
för det inflytande, Londoner Bancostyrelsens åtgärder
hafva på näringarna, kan den värde talaren inhemta af det
prot. inför en Engelsk Parlaments-committe, som hölls d.
19 Aug. i833 och finnes bifogadt en af CommerceColhm officiell
afgifven berättelse. Deraf torde man kunna se, huruvida
det är öfverflödigt eller icke, att i sådana ämnen,
som det nu förevar., rådföra sig med män af yrket. Men
låtom oss äfven följa den värde talaren till de Engelska bankerna
och jemnföra dem med vår Bank, så skall den stora
skillnaden lätt upptäckas emellan en statsbank och institutioner,
som ensamt åsyfta vinst och hafva omkring sig andra,
hvilka likaledes äro grundade på principen af den högsta
möjliga sedelemission. En annan talare har, såsom mig
synes, något grundligare yttrat sig om möjligheten att bedöma,
huruvida sedelstocken vore för stor, och han har sagt,
att om påkänningarna i Banken äfven under goda skördar
blefve större än vanligt, vore detta bevis på ett umbärligt
öfverskott. Jag medgifver det, men hemställer likväl, om
häri innefattas den enda och osvikliga måLtstocken eller tbermometcrn.
Ett enda års sämre jernconjunctur kan ju verka
ett tillströmmande och föranleda silfrets uttagande i större
mån än annars. Efter den forsta talarens yttrande skulle detta
då bevisa ett öfverflödigt öfverskott, ehuru det i sjelfva
verket härrör från en brist. Samma talare har varit ense
med mig derom, att det är karakteristiskt för Svenska Banken
att ensamt förlägga näringarna och utgifva sedlar, som
få gälla för mynt; men han har trott mig anse detta förhållande
böra evärdligen qvarstå. Sådant linnes icke i mitt
yttrande; jag önskar tvärtom en öfvergång, men icke så hastig,
att vi innan nästa riksdag skulle lå privatbanker, som
strö ut 10 millioner, ty då blir följden den, jag förutsett.
Frih. Boye: Med Hr v. Troils redactionsförslag är jag
i allo nöjd, utom hvad angår 3:dje morn., ang:de upplåning
mot Bankens egna obligationer. Dervid begär jag det correctiv,
att upplåningen skall ske i oravntadt silfver, men icke
i blcosedhrf, Så framt de icke i låneväg återgifva® åt rörelsen;
ty annars blir verkan deraf samma äfventyr, som af indragning.
Jag anhåller således såsom coirectiv, att 3:dje
Den 25 Juli e. m.
mom. ma erhålla följande lydelse: upptaga län i oroyntadt
silfver, men icke i b:cosedlar annorlunda,
än för att genom utlåning till rörelsen återställas.
För öfrigt ber jag att till besvarande få upptaga en
framställning af Hr v. Troil, deri lian gaf mig en rättelse,
sorn likväl icke var någon rättelse. Dä jag varnade för de
olyckor, som inträffade på 1760-talet, sade Hr v. Troil, alt
samina händelser 1111 icke vore att befara, emedan på den
tiden btcosedlarna icke inlöstes. Men jag åberopade endast
effecten af de åtgärder, som då vidtogos, och någon olikhet
deri är icke bevisad; ty olyckligare var icke förhållandet
1766, än det skulle blifva nu, om ett strypsystem infördes,
ehvad sattet är olika. Det återstår en vigtig omständighet,
deröfver jag äfven ber alt få yttra mig. Man säger, att när
privatbanker uppstå, skall det blifva nödvändigt att minska
Bankens rörelse. Om privatbankerna fonderas på silfver, är
satsen vilkorligt sann, och då må Banken gerna indraga sin
rörelse; roen så länge privatbankerna icke hafva egen metallisk
fond, utan deras sedlar inlösas med brcosedlar, måste
det stå fast, att bicosedeln utgör regulatorn för de andra,
och att man genom borttagande af Bankens sedlar undergräfver
privatbankerna. Dessutom, örn det medgifves, att
nuvarande rörelsecapita 1 ingalunda är för stort i proportion
till utlagornas storlek, och man tillika förutsätter, att utskylderna
icke få betalas med privatbankers sedlar; hvad gör
roan väl, då man indrager btcosedlarna? Jo, en orättvis tryckning
på möjligheten att erlägga utlagorna, en fördubbling af
skatterna; ty olika värde har myntet, då sedelstocken är stor
eller liten.
Hr af Ekenstam, Isr.: Då min ringa personlighet ej
ger mig anledning till hopp, att jag genom upprepande af
de skäl, som af andra ledamöter redan blifvit anförda, skulle
kunna gifva någon större kraft deråt, skall jag inskränka
mig till upptagande af sådana anmärkningar, som jag funnit
antingen svagt eller alldeles icke förut vederlagda. Frih.
Boye har yrkat uteslutande af det morn., som angår upptagande
af lån mot Bankens egna obligationer, eller dervid
gjort ett tillägg, som synes alldeles motverkande ändamålet;
ty när den ifrågavar. utvägen begagnas, måste det vara för
att indraga sedlar, som man icke vill hafva i luckan, men
om roan gör lånen i silfver, åstadkommes en större efterfrågan
deraf och således en starkare påkänning i luckan, hvilket
just var det, man ville förekomma. Hr v. Troils förslag
till ändring af 1 morn., ang:de pantsättning af Bankens fastighfitsiiäteckningar,
enligt hvilket förslag dessa inteckningar
skulle utbytas mot Itiksg.eontls obligationer, synes mig
Hr Lagerhjelm hafva tillräckligen vederlagt med den erinran,
att Riksg.eont. redan är nog generadt afsina utelöpande
obligationer. Det återstår likväl att vederlägga några
emiure omständigheter , som blifvit anförda lill understöd för
Hen 2J Juli c. m.
förslaget, såsom Frih. Boyes anmärkning, att inteckningshandlingarna
icke skulle kunna pantsättas hos enskilda, emedan
gäldenären förbehållit sig att endast hafva att göra med
Banken såsom credilor. Detta är icke enligt med förhållandet,
enar skuldsedlarna äro ställda till Banken eller ordres.
Frih. Cederström har enskildt upplyst mig om meningen af
hans yttrande, som jag icke kunde fatta, och jag har deraf
inhemtat, att Frih. motsatt sig det vid den ifrågavar. pantsättningen
gjorda förbehåll, att uppsägningsrätten icke skulle
få begagnas derföre, att de förpantade skuldsedlarna härigenom
skulle blifva af annan art, än de icke förpantade.
Detta verkar emedlertid ej till någon svårighet, så länge
Banken icke är i concurstilIstånd, och sådant hoppas jag
skall aldrig inträffa. — Jag tillstyrker således bifall till Hr
v. Troils redactionsförslag uti ingressen och för öfrigt oförändradt
antagande af Utsk:s förslag i denna y:de punkt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då detta ämne redan
blifvit afhandladt ända til] trötthet, skall jag inskränka
mig till ett par anmärkningar, helst det synes, som de olika
meningarna numera närma sig till en förening om antagandet
af Hr v, T roils förslag. Mot detta förslag, hvad ingressen
angår, har jag ingen anmärkning, men väl mot i mom. om
öfverlemnande af Bankens inteckningar till Bdksg.cont. emot
obligationer. Jag tror, att många grundade anmärkningar
härvid kunna göras, som föranlåta mig att icke instämma i
förslaget. Först torde det vara mycket ovisst, huruvida icke
Riksg.contts obligationer skulle förlora i credit, om flera millioner
ytterligare utgåfves. Jag förmodar meningen vara,
att innan denna utväg begagnades, skulle de redan till Banken
utfärdade statsobligationerna vara använda, och då skulle
Riksg cont. inalles hafva 8 millioner utelöpande obligationer,
fonderade på statsanslag af bevillningen. För dessas credit
har man således intet att befara; men annorlunda blefve förhållandet,
om ännu ytterligare obligationer skulle utfärdas
utan fond. Man säger väl, att fonden skulle utgöras af
räntan och capitalafbetalningarna å de pantsatta inteckningarna;
men statsobligationer kunna icke fonderas på sådant
sätt utan att förlora i credit, och jag skulle tro, att de enskilda
papperen hnge större credit för sig sjelfva, om de directe
utsläpptes. Dessutom möter äfven den betänkligheten
mot förslaget, att om de här ifrågavar. obligationerna folie
i värde, skulle de draga med sig de förut utelöpande och
sålunda verka menligt på hela Riksg.conttsställning. På dessa
skäl tror jag förslaget icke vara väl beräknadt — Den
andra anmärkningen, jag har att göra, är mot Utsk:s förslag,
att vid inteckningarnas pantsättning hos enskilda förbehåll
skulle göras, att uppsägningsrätten icke finge begagnas.
Jag tror, att ett sådant förbehåll skulle tillintetgöra all
credit för dessa papper; ty om räntan icke ordentligen betalades,
men den enskilda fordringsägaren likväl icke finge
a 48
Den a5 Juli e. m.
begagna uppsägningsrätten, hade lian ingen säkerhet, utan
att nödgas tillgripa ständiga lagsökningar, som med vårt
executionsverk skulle leda till årslånga operationer för att
utfå räntan; och papper af sådan beskaffenhet måste förlora
i credit. Rättigheten att pantsätta Bankens fastighetsinteckningar
bör således, efter min tanka, lemnäs Bancostyrelsen
utan detta förbehåll, helst naturen af dessa papper är sådan,
att rättighetens missbrukande ej behöfver befaras; ty blott i
nödfall lärer dess begagnande kunna komma i fråga, ehuru
jag tror det vara riktigt, att den finnes för att visa, att Banken
kan använda alla sina tillgångar för att upprätthålla sin
credit. Emot de öfriga momenterna af denna punkt har jag
intet att anmärka, och vill blott, då jag hört tvenne talare
yrka på ett förbehåll, att lånerörelsens indragning må blifva
den sista utvägen, tillägga den erinran, att 8:de punkten redan
i detta hänseende innehåller ett så bestämdt stadgande,
att det icke kan misstydas. Jag tillstyrker, på grund häraf,
antagandet af Hr v. Troils förslag, med undantag af i mom.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: I afseende på ingressen
instämmer jag uti Hr v. Troils förslag; men i afseende
på första morn. instämmer jag med Hr Rosenblad och Frih.
Palmstjerna. Jag får blott ytterligare tillägga, att om Banken
skulle utbyta sina fastighetsintecknlngar mot Riksg.cbntts
obligationer, äro dessa obligationer icke detsamma som penningar,
och Banken skulle få vidkännas ny omgång med
obligationernas försäljning. Jag tillstyrker derföre, att första
mom. helt enkelt må erhålla följande lydelse: att förpanta
Bankens ägande inteckningar i fast egendom;
ty dermed skulle alla här varande publika cassör, som hafva
svårt vid att få låna ut sina penningar, blifva väl belåtna. Vid
sista mom. vill jag blott anmärka, att då andra punkten förevar,
och jag dervid föreslog att i stället för en viss proportion
antaga ett visst minimum för metalliska cassan, yttrade
jag tillika, att jag ansåg ingen förminskning i lånerörelsen
böra äga rum, utan att den, såsom vid sista riksdagen,
nu borde bestämmas till ett visst belopp intill nästa
riksdag. Det skedde dock under förutsättning å andra sidan,
att Bancostyrelsen icke heller borde medgifvas den rätt
till ytterligare sedelutgifning, sorn Utsk. i n:te punkten föreslagit.
Då emedlertid pluraliteten nu synes vara böjd att
antaga sista mom. af förevar, punkt, och jag icke heller kan
lita på att få pluraliteten med mig mot sedelutgifningen,
återstår för mig ej annat än att låta bero vid bifall till detta
sista mom., sådant det är, under förbehåll likväl att framdeles
få, så godt jag kan, bestrida ny sedelutgifning utan tillräcklig
silfvervaluta.
Gr. Cronhjelm: Jag har förut yttrat, hvarföre jag ansett,
att motiverna borde uti ingressen qvarstå; en annan tala
-
Don 2.5 Juli c. m.
lare, sorn med mig varit ense, liar likväl sedermera frangatt
Utsk:s förslag, oell jag gör detsamma för alt komma
till ett slut. Jag går således in på Hr v. Troils förslag med
någon ändring eller omflyttning i ordställnii gen, som jag tagit
mig friheten att göra med Hr v. Troils eget begifvande.
Jag vill dock till prot. förklara, att jag tillhör dem, som
tro, att fastighetsinteckningarnas utbyte mot statsobligationer
är en anstalt, som icke af behofvet påkallas, men att
jag icke motsätter mig den, emedan jag har mig särskildt
bekant, att de öfriga frenne RiksSt. antagit Utskls förslag i
denna del, och jag således förmodar, att R o. A:ds beslut
ej kommer att hafva någon påföljd. Jag tror också, att de
här ifrågavar. statsobligationerna innefatta en fråga, hvaröfver
StatsUtsk. bort börås. Men såsom jag redan nämnt,
vill jag icke motsätta mig förslaget och anhåller blott att nu
få uppläsa en redaction, sorn skiljer sig från Hr v. Troils
endast genom en omflyttning af första och andra momtn.
Den lyder så: B a n c o s t y r e lse n berättigas, då Bankens
säkerhet det fordrar:
att, i utbyte emot Bankens ägande intecknade
fordringar med 4 proc. ränta, af R. St:s Riksg.-  cont. erhålla ett motsvarande belopp af Riksg.-  cont:s ouppsägbara obligationer, äfven löpande
med 4 proc. ränta;
att försälja, till större eller mindre belopp,
Bankens inne håfvan de statsobligationer;
att upptaga lån mot räntebärande obligationer,
ställda på viss tid eller uppsägning;
att, derest sådant emot förmodan af behof
påkallas, minska eller indraga Bankens lånerörelse.
Jag anhåller om Hr Gr:s och Landtmrs propos. å denna
redaction och afstyrker således Frih. Boyes föreslagna
tillägg i 3:dje mom.
Hr Rosenblad: Så vida Gr. Cronhjelm med de statsobligationer,
hvaröfver lian ansett StatsUtsk. böra böras,
menat Bankens redan ägande obligationer på 4>400;000 r:dr,
får jag säga, att öfver användandet deraf StatsUtsk. ingalunda
behöft höras, enär Banken enligt myntbestämningslägen
och sista riksdags myntbestämningsbeslut, redan kommit i
full besittning deraf såsom en grundfond, hvarmed StatsUtsk.
icke vidare har något att skaffa; men om åter Gr. Cronhjelm
menat de nya statsobligationer, som skulle lemnäs för
Bankens fastighetsinteckningar, instämmer jag med honom
desto hellre, som jag afstyrkt detta förslag. För öfrigt får
jag emot Gr. Cronhjelms redactionsförslag, anmärka, att då
der siiges, att Bankens intecknade fordringar skulle lemnäs
i utbyte emot Riksg.contis obligationer, lärer välmeningen
vara, att hela denna del af lånerörelsen skulle öfvergå till
io 11. 32
Den »5 Juli e, m,
Hiksg.cont., som således skulle åtaga sig liela den s. k. vigilancen;
men när man besinnar, huru mycket besvär med
stor tjenslemannapersonal detta kostar Banken, torde det lätt
finnas, ait Piiksg.cont. åtminstone icke så hastigt kan öfvertaga
en sådan befattning. Jag nfstyrker på grund häraf antagandet
af Gr. Cronhjelms förslag i sin helhet och hemställer,
om man icke lättast kommer till ett slut derigenom,
att Hr Gr. o. Landtm, gör särskild propos. på ingressen och
sedermera på hvarje mom. för sig.
Frih. Boye: Jag instämmer i allo med hvad Hr Rosenblad
nu sednast anfört och anhåller, att afgörande! må företagas
i den ordning, han föreslagit.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag är förekommen af
Hr Rosenblad i afseende på sättet för afgöra eidet, men i
sjelfva saken instämmer jag med Hr v. Troil, att Banken, i
stället för att utminutera sina inteckningar till enskilda, bör
förpanta deni i Riksg.cont. Hr v. Hartmansdorff har sagt, att
det skulle blifva lätt att för dessa inteckningar få penningar
hos publika cassorna; men deras behållningar innestå i allt
fall i Banken och äro icke i rörelsen, så att någon minskning
i rörelsecapitalet, sorn här just skulle vara ändamålet,
icke kan på sådant sätt vinnas. Jag tillstyrker således bifall
till Hr v. Troils och Gr. Cronhjelms förslag.
Hr von Hartmansdorff: I anledn. af Hr Dalmans
yttrande får jag blott erinra, att enligt det fattade beslutet
0111 sedelstockens beräkning skola alla på depositräkning insatta
medel inräknas i sedelstocken, och att således de publika
cassornas i Banken innestående behållningar äfven höra
dit.
Hr Gunther: Jag har afvaktat discussionens slut för
att höra, huru de olika meningarna lättast skulle kunna förenas;
och som jag tyckt mig finna, alt de flesta äro ense om
Hr v. Troils förslag, anhåller jag, att detsamma må framställas
såsom contrapropos. till den nu föredragna punkten
af Utsk:s betänk, i sin helhet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till antagande
af 7:de punkten utaf BancoUtsk:s förslag.
Ropades nej.
H. Ex. yttrade, att då R. o. Ad. således ej antagit Utsk:s
förslag i denna del, återstode att pröfva de af andra ledamöter
gjorda förslag, och om något af dem kunde vinna
Ståndets gillande; då åtskilliga ledamöter yttrat sig till förmån
för det, som af Gr. Cronhjelm sednast blifvit uppläst,
ville H. Ex. nu detsamma för R. o. Ad. föredraga.
Frih. Boye: Efter hvad jag tyckt mig finna, skiljer sig
Gr. Cronhjelms förslag i åtskilliga delar från Hr v. Troils;
och då vi alla varit ense om ingressen i Hr v. Troils för
-
Den au Juli c. ra.
231
slag, men olika meningar yppat sig ang:de de särskilda momm,
anhåller jag, att Hr Gr. o. Landtm, först täckes göra propos.
på ingressen, sådan den lyder i Hr v. Troils redaction.
Gr, Cronhjelm: I den redaction, jag föreslagit, har
jag icke uteslutit eller tillagt ett enda ord i Hr v. Troils,
utan blott i uppställningen omflyttat första och andra moram.
Måhända låter emedlertid förslaget bättre för vissa ledamöter,
om det får namn af Hr v. Troils, och jag skall derföre
gerna afstå från min redaction, samt hos Hr Gr. o. Landtm,
anhålla om propos. på Hr v. Troils förslag, då jag hoppas,
alt dess antagande ej skall möta något motstånd.
Frih. Boye: Jag begär, att Hr v. Troils förslag ina
blifva uppläst; sedermera må Gr. Cronhjelm» gerna äfven
uppläsas.
Hr y. Troils till prot. inlemnade förslag upplästes, lika
lydande med det af Gr. Cronhjelm nyss uppgifna, blott med
den skillnad, att ordningen emellan första och andra mom:n
blifvit utbytt.
Frih. Boye: Måhända hörde jag orätt; men, såsom
jag nu vid uppläsningen fattade Hr v. Troils förslag, kan
jag icke ingå derpå utan ett sådant tillägg i 3:dje morn., ang:de
Iåns upptagande mot Bankens egna obligationer, som jag
förut föreslagit, eller att denna upplåning må sträcka sig lill
omynladt silfver, men icke få ske i b:cosed!ar annorlunda,
än för att genom utlåning till rörelsen återställas.
Hr Lagerhjelm: Då. icke alla äro ense om liela det
förslag, Hr v. Troil uppgjort, tager jag mig friheten lill Hr
Gr. o. Landtm, hemställa, om icke det lämpligaste är, att
förslaget delas i sina mom. och särskild propos. på hvardera
göres.
Hr von Troil: Jag anhåller likaledes, att Hr Gr. q.
Landtm, täcktes först göra propos. på bifall till den af mig
föreslagna ingress, och att de särskilda mom:n sedermera må
framställas till afgörande hvar för sig, i den ordning Qr.
Cronhjelms redactionsförslag upptager.
H. Ex, Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall
å den af Hr v. Troil föreslagna ingress, så lydande:
Bancostyreisen berättigas, då Bankens säkerhet
det foydrar,
Bifölls.
IL Ex. föredrog derefter i:sta morn. i Gf. Cronhjelms
förslag, så lydande: aft i utbyte emot Bankens ägande
intecknade fordringar med 4 p r o c J s ränta, af
R. St:s Riksg.cont. erhålla ett motsvarande belopp
af Riks g. cont:s o uppsägbar a obligationer,
äfven löpande med 4 proc:s ränta.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer vördsamt,
a52 Den a5 Juli c. ra.
om icke första mom. helt enkelt borde lyda sålunda: att
förpanta Bankens ägande inteckningar ifast egend
om.
Hr von Troil: Jag tror ej det går an att göra redactionen
så kort, sorn Hr v. Hartmansdorff önskar, för att icke
utesluta förbehållet, att inteckningarna, i händelse de komina
uti enskilda personers händer, ej få uppsägas. Jag skulle
derföre tro, att, om mitt och Gr. Cronhjelius förslag i första
mom. icke antages, det bästa är att bibehålla Utsk:s
förslag oförändradt.
Gr. Cronhjelm förenade sig i denna mening.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, föreslog, att till första
moro. skulle bibehållas det af Utsk. föreslagna första inom.,
så lydande: förpanta Bankens ägande inteckningar
i fastighet, under vilkor, att den i skuldförbindelserna
Banken särskildt förbehållna uppsägningsrätt
för hela skuldbeloppet icke får af annan
innehafvare begagnas.
Bifölls.
Hr Dal man: Jag anhåller att få till prot. reservera
mig emot R. o. Ad:s nu fattade beslut, med förklaring, att
jag anser det hafva varit mera ändamålsenligt att antaga Hr
v. Troils förslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till antagande
af andra mom. af Gr. Cronhjelms förslag, så lydande:
att försälja, till större eller mindre belopp,
Bankens innehafvande statsobligationer.
Bifölls.
H. Ex. framställde propos. till antagande af tredje mom.
af samma förslag, så lydande: att upptaga lån mot räntebärande
obligationer, ställda på viss tid eller
uppsägning.
Ropades starka ja, blandade med ett eller annat nej.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han funnit,
att ja öfverröstat nej.
Frih. Boye begärde votering under yrkande, att det af
honom yrkade tillägg till detta inom. måtte antagas.
Gr. Cronhjelm: Om vi nödvändigt skola hafva en votering
om detta 3:dje morn., vågar jag vördsamt hemställa,
om icke det påföljande eller sista mom. kan dessförinnan få
afgöras, emedan vi eljest, då tiden på aftonen redan är långt
framliden, äfventyra, att det 4'de morn., som är vida vigtigare,
antingen imåste uppskjutas eller förekomma till afgörande,
sedan de flesta af husets ledamöter aflägsnat sig.
Frih. Ehrenborgh: Då sannolikt votering nu icke
kan undvikas, och jag befarar, att vi äfven öfver nästa moni.
hafva att vänta en votering, begärd af samma talare, hvil
-
Den 2a Juli e. m.
253
ken, efter hvad jag förutser, icke heller lärer släppa den
frågan derförutan, tager jag mig friheten hemställa, om
icke den enklaste och lämpligaste utvägen vore att sammanslå
de begge sista mom:n af nu förevar, punkt till afgörande
på en gång, helst jag förmodar, alt hvar och en af husets
ledamöter kommer att votera på lika sätt i begge dessa frågor.
Hr Lefre'n: I händelse Frih. boye sjelf är af samma
tanka med mig, att hans mening skall stadna i minoriteten,
täger jag mig friheten hemställa, om han icke vill afstå från
den begärda voteringen; men i annat fall hoppas jag, att
Hr Frih. åtminstone måtte medgifva, att vi få afgöra begge
de återstående raomln genom en votering, ty utan Hr Frih:s
medgifvande lärer sådant icke kunna ske.
Frih. Cederström: I händelse Frih. Boye afstår från
sin begäran om votering, har jag ingenting deremot; men
annars mäste jag protestera mot alla förslag att nu votera
om annan propos. än den, hvaröfver votering blifvit begärd.
53 § Riksd.Ordn. säger tydligen: Begäres af en eller
flera votering, och han eller de ej vilja derifrån
afstå, då skall v o te ri n gspr opos: n, jemte tydlig
contrapropos., genast författas, justeras och a lisl
ås, samt voteringen strax t derefter för sig gå.
Några tillägg till den redan framställda propostn kunna således
icke ske, utan votering deröfver måste genast för sig
gå, så framt icke Frih. Boye afstår från sin begäran, i hvilken
händelse Hr Gr. o. Landtnäs förklaring, att den framställda
propos. blifvit bifallen, kominer att förblifva gällande.
Frih. Boye: Hå jag redan förut förklarat, att jag icke
liar något emot sista morn., synes jag icke böra misstänkas
för att hafva en begäran om votering deröfver i bakhåll.
Jag anhåller att få veta, huruvida den propos., som af Hr
Gr. o. Landtm, nu sednast blifvit ansedd som bifallen, var
tagen ur Utsk:s betänk., i hvilken händelse jag anhåller om
propos. ,på mitt förslag såsom ett tillägg till 3:dje mom. af
y:de punkten i Utsk:s betänk.; och skall det af Ståndets
svar på en sådan framställning få bero, om jag fullföljer min
begäran om votering eller icke.
Frih. Palmstjerna: Att, såsom Frih. Boye nu sednast
begärt, Hr Gr. o. Landtm., sedan den redan framställda
propos. ansetts hafva blifvit med öfvervägande ja besvarad,
nu skulle framställa en propos. i samma ämne af annat
innehåll, är rakt stridande emot Riksd.Ordn:s föreskrift,
och jag nödgas således bestrida ett sådant förfarande.
Hr Rosenblad: Mig synes, att Frih. Boye desto hellre
äger rätt till sin sednast gjorda begäran, att nu efteråt få
propos. på sitt förslag såsom ett tillägg till Utsk:s betnnk.,
som Hr Frih:s förslag ännu icke någon gång blifvit lill antagande
framstäldt.
254
D c n 25 Juli e. m.
Frih. Palmstjerna: Om Frih. Boye afstar från sin
begäran om votering, och således den framställda proposm
får anses som bifallen, vill jag icke bestrida honom att få
sitt förslag framstäldt såsom ett tillägg till den redau afgjorda
frågan; men så lange votering ännu står öppen öfver
den propos., Hr Gr. o. Landtm, förklarat vara med öfvervägande
ja besvarad, kan jag icke medgifva Frih. Boye
rättighet att få sitt förslag framstäldt annorlunda, än såsom
contra-propos. vid voteringen.
Frih. Boye: Det förundrar mig, att samma sak, som
i går begärdes och då lick ske, nu anses såsom stridande
emot formen. Vill man emedlertid tillåta, att propos. på
mitt förslag efteråt får göras såsom ett tillägg, skall jag gerna
medgifva, att den redan framställda proposm utan votering
må anses som bifallen,
Gr. Cronhjelm: Det är ganska sannt, att i går så tillgick,
att sedan en propos. blifvit framställd och svaret blifvit
af Hr Gr. o. Landtm, med klubbslag bekräftadt, men
votering begärdes, gjordes en ny propos. i samma ämne af
annat innehåll. Jag gjorde då ingen annan anmärkning emot
detta förfarande, än till min granne på bänken; men nu måste
jag bestrida förnyandet deraf. Deremot skulle jag vilja
föreslå, att sedan Frih. Boye nu mera afstått från sin begäran
om votering, och den förut framställda proposm sålunda
får anses sorn bifallen, Hr Gr. o. Landtm, täcktes göra
propos. på Frih. Boyes förslag såsom ett särskildt tillagg;
och tror jag, att formerna härigenom blifva på lämpligaste
sättet förvarade.
Hr La gerhje1 mt Sa vidt jag kunnat fatta, har biih.
Boye endast afstått från sin begäran om votering, intilldess
han fått propos. på sitt förslag framställd och han derigenom
kommit i tillfälle att höra, huruvida hans mening delas
af pluraliteten eller icke; och jag vet i sanning ej, hvar
man skulle finna skäl till vägran af en sådan förberedanrde
act.
Frih. Boye: Då jag fästat ett vilkor yid frånträdai)-  det för närvar, af min begäran om votering, har man orätt
förmenat, att jag helt och hållet från denna begäran afstått.
Jag har endast förklarat, att jag ej bestrider, att den af Hr
Gr. o. Landtm, sednast framställda propos. må anses som bifallen,
så framt jag derefter får propos. på mitt tillägg, med
öppen rätt att deröfver begära votering, i fall jag finner sådant
nödigt.
Frih. Cederström: Jag har redan visat, hvad 53 §
Riksd.Ordn. i förevar, fall föreskrifver; och om Frih Boye
således nu afstår från den begärda voteringen, går det icke
an att sedermera begära propos. på något tillägg, hvarigenom
det förra beslutet skulle i någon måtto förändras.
Dt n a5 Juli c. ni.
255
Hr Lefren: Efter mitt förmenande kan det icke vägras
Frill. Boye att efteråt få afgjordt, huruvida ett tillägg skall
göras, som förut icke ingått i propostn; och jag skulle således
tro, att R. o. Ad., gerna kan medgifva Frih. Boye att
få propos. på sitt förslag såsom ett särskildt mom.
Frih. Boye: Jag anser som en heder att helt och hållet
förtro mig till R. o. Ad:s rättskänsla, och jag afstår således
ovilkorligt från min begäran om votering; men sedan
detta nu skett, anhåller jag vördsamt om Hr Gr. o. Landtnäs
propos. till bifall å mitt förslag, såsom tillägg till det fattade
beslutet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det H. Ex. hvarken
ansåge sig berättigad eller pligtig att förnya den af H. Ex.
sednast framställda propos., då H. Ex. funnit densamma vara
af R. o. Ad. bifallen, men funne sig icke förhindrad att
framställa propos. å Frih. Boyes tillägg, i fall Frih:n sådant
åstundade.
Frih. Palmstjerna: Innan jag kan yttra mig öfver
Frih. Boyes förslag, anhåller jag, att det måtte behörigen
redigeras och till justering uppläsas.
Frih. Boyes. föreslagna tillägg upplästes, så lydande:
att upplåningen må sträcka sig till omyntadt
silfver, men ej får ske i b:cosedlar annorlunda,
än för att genom utlåning tili rörelsen återställas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade antaga detta förslag till tillägg till 3:dje mom.
Ropades nej.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde derefter propos.
till antagande af 4:de mom. Utaf Gr. Cronhjelms förslag,
så lydande: att, derest sådant emot förmodan
af behof påkallas, minska eller indraga Bankens
lånerörelse.
Bifölls.
Frih. Ehrenborgh: Jag tager mig friheten hemställa,
om icke Hr Gr. o. Landtm , sedan y:de punkten nu
blifvit afgjord, skulle täckas äfven till afgörande i afton föredraga
8:de och g:de punkterna af Utsk:s betänk., särdeles
som ingendera af dem är af beskaffenhet att kunna föranleda
till någon längre discussion.
Gr. Cronhjelm: I motsats mot Frih. Ehrenborgh vågar
jag till Hr Gr. o. Landtm, hemställa att göra propos.
om Ståndets åtskiljande. Sedan vi här hela dagen varit sysselsatta
med vigtiga frågors afgörande, förmodar jag, att de
flesta af husets medlemmar, lika med mig, nu äro i behof
af hvila.
D c 11 a 5 Juli c. ra.
Gr. Horn: I anledn. af det oväntade förhållande, att
det äfven i morgon blifver plena hos de öfriga RiksSt., men
icke hos R. o. Ad., hvaraf följden är, att vi måste stadna
långt efter de öfriga Stånden vid afgörandet af BancoUtskts
nu ifrågavar. betänk., och då jag för min enskilda del är
af egna angelägenheter hindrad att under början af nästkommande
vecka deltaga i Ståndets öfverläggningar just
derföre, att jag väntat plenum i morgon och sålunda ställt
mina angelägenheter derefter, ber jag att uti prot. få antecknade
dessa omständigheter, som hindra mig att öfvervara
fortsättningen af öfverläggningarna rör:de detta betänk.,
för att det icke må se ut, som jag undandragit mig att vara
tillstädes vid dessa vigtiga frågors afgörande.
Frih. Boye: Jag anhåller att få reservera mig mot R.
o. Ad:s beslut, ang:de mitt föreslagna tillägg i y:de punkten;
och då jag är i samma belägenhet som Gr. Horn, att
icke kunna bevista Ståndets öfverläggningar i nästa vecka,
begär jag att likaledes få detta antecknadt i prot., med förklaring,
att jag i allo instämmer uti hvad Gr. Horn nyss
anfört.
Frih Gederström: Jag anhåller att få till prot. antecknad
min reservation mot R. o. Ad.‘s beslut, rör:de sista
mom. af 7-'de punkten. Jag är öfver.tygad, att då sådana
händelser inträffa', sorn skulle göra stadgandet i detta sista
mom. behörigt, är det icke Baneofullmägtige, utan R. St.,
som gemensamt med Konungen komma att besluta öfver de
åtgärder, hvilka böra vidtagas, och jag har derföre varit af
den mening, att sisla mom. af y:de punkten borde uteslutas.
I sådant fall hade 8:de punkten af sig sjelf förfallit; men nu
instämmer jag med Frih. Ehrenborgh, att propos. till bifall
å såväl 8:de som <yde punkten må utan uppskof framställas,
ty dessa punkter äro af den beskaffenhet, att de, efter
de föregående besluten, icke kunna bestridas.
Hr Lefre'n: Till de ledamöter, som önskat fortsättning
af plenum i afton, hemställer jag vördsamt, om de
icke derifrån vilja afstå och tillåta, att Ståndet åtskiljes, då
så många af husets medlemmar redan aflägsna! sig under
den säkra förmodan, att plenum nu skulle slutas. Det synes
ej vara skäl, att så vigtiga frågor som de, hvilka nu
äro för handen, upptagas till afgörande sent på aftonen;
och då jag tror mig alltid hafva visat samma flit vid öfverläggningarnas
bevistande som någon annan, anser jag mig
med godt samvete nu kunna af Hr Gr. o. Landtm, begära
propos. om Ståndets åtskiljande.
Gr. Cronhjelm: Enligt grundlagen beror det af Hr
Gr. o. Landtm, att fortsätta plenum huru länge Hr Gr. o.
Landtm, sjelf behagar; jag anser mig dock. en gång för alla
bö
-
D4n 25 Juli e. m.
la böra till prot. förklara, att jag icke finner det hvarken
riktigt eller klokt att, då vigtiga frågor förekomma, fortsätta
öfverläggningarna för långt in på nätterna. Då frågan
om Statsrådets decharge för någon tid sedan förevar, hade
vi en anmärkn:sfråga, som afgjordes först långt in på morgonen,
och nu är det vigtigaste ämnet bland alla förhanden.
Frih. Ehrenborgh: Min mening har ingalunda varit
att hindra Hr Gr. o. Landtm, att afsluta plenum, när Hr
Gr. o. Landtm, sjelf behagar det; men då 8:de och g:de
punkterna Uro af den beskaffenhet, att de i ren consequens
af föregående besluten måste bifallas, förmodade jag, att
föredragningen deraf nu i afton icke skulle medföra någon
särdeles tidsutdrägt. Jag frångår emedlertid gerna min begäran,
då R. o. Ad. icke synes böjd att densamma bifalla.
Gr. Frölich: Bland två onda ting söker man välja
det minst onda, och då jag är i samma kategori med Gr.
Horn att icke kunna deltaga i fortsättningen af öfverläggningarna
om detta betänk , har jag för min del ej varit
emot, att de hittills blifvit utdragna in på nätterna, hvilket
jag annars erkänner icke vara riktigt. Nu återstår för
mig endast att förklara, att jag af samma anledningar, som
Gr. Horn omnämnt, ser mig hindrad att bevista öfverläggningarna,
rör:de det återstående af BancoUtsk:s nu ifrågavar.
betänk.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till n på aftonen.
In fidem protocolli,
F, O. Silfverstolpe.
Måndagen den 28 Juli 1834-
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades pleni-prot. f. d. i4 dennes.
Justerades det samma dag af Häradshöfd. Gunther förda
särskilda pleni-prot. samt ett utdr. af nämnde protocoll.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda
från Exped.Utsk. ankomna förslag till R. St:s und. skrifvelser
till K. M-, nemi.:
N:o 81. ang:de lysning och vigsel, då frånskilda makar
ånyo vilja träda i äktenskap;
N:o 82. ang:de rättighet för ägare af skatte-fiälsehemman
att lösa frälse-räntan, när densamma utom böl d säljes;
io H. 33
a56—
Den j8 Juli f. m.
N:o 83. anglde prescriptionstid för domfästa fordringar;
N:o 84- ang:de ändring i sista mom. 5 § samt i mom.
7 § 17 cap. Handelsbo;
N:o 85. i fråga om, att de lagstadganden, som vid innevar.
riksmöte' beslutas, af sådan beskaffenhet, att de tillhöra
allmän civil- och criminal-lag, måtte, så vidt ske kan,
varda i en enda författning kungjorda;
N:o 86. ang:de upphäfvande af skråförfattningarna i murmästare-,
timmermans- och byggmästare-handtverken.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Bergenstråle,
Claes Gabr., i anseende till enskilda angelägenheter,
afsagt sig sin plats i StatsUtsk., och anmodade H. Ex.
Hrr Electorer att skyndsamligen ny ledamot efter honom utse.
Fortsattes pröfningen af BancoUtskrs utlåt. N:o 16 till
svar å de inom samtliga RiksSt. framställda, till Utsk. remitterade
anmärkningar vid dess under N:o 6 afgifna betänk.
, med förslag till hufvudgrunder för Bankens rörelse
och förvaltning.
8:de punkten: att, af alla de uppgifna utvägarna
till den erforderliga proportionens underhållande,
lånerörelsens förminskning är den, som
i sista rummet bör tillgripas, och det endast, då
Bankens säkerhet sådant ovilkorligen fordrar.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag har icke varit
tillstädes, då beslutet fattades öfver y:de punkten; men jag
föreställer mig, att det icke är möjligt att bifalla den,
emedan här talas 0111 en proportion, som genom beslutet
vid 2:dra punkten är förkastad. Det var blott härpå, jag
ville fästa uppmärksamheten.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag skulle föreslå, om
icke 8:de punkten kunde antagas med den lilla förändring,
att orden: till den erforderliga proportionens underhållande,
utbytas mot orden: till metalliska cassans
nödvändiga förstärkande.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: För min del skulle
jag tro, att 8:de punkten gerna kan antagas med uteslutande
af mellanm.eningen: till den erforderliga proportionens
underhållande, utan det tillägg, som Gr.
Cronhjelm föreslagit, enär slutet af punkten uttrycker, hvad
Hr Gr. med tillägget åsyftat; ty Bankens säkerhet måste i
detta fall vara synonym med metalliska cassans förstärkande.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Att punkten icke kan afsiås
blott derföre, att der står proportion, faller af sig sjelf,
såvida man vill bifalla sjelfva saken. Punkten innehåller
hufvudsakligen, att bland utvägarna till cassans bibehålian
-
Den 08 Juli f. m.
de i det skick, R. o. Ad. beslutat, att den skall bibehållas,
lånerörelsens minskning eller slutliga indragning må blifva
den, som sist af alla användes. Sålunda måste i stället för
ordet: proportion, sättas något, som icke strider emot R.
o. Ad:s beslut. Men att denna utväg skall användas i sista
rummet, det måste väl icke förfalla på grund af något förut
fattadt beslut, men väl på grund af öfvertygelse och ett i
öfverensstämmelse dermed nu fattande beslut. För min del
tillstyrker jag likväl antagande af hvad denna punkt hufvudsakligen
innehåller, och anser således äfven, att den bör undergå
den nödiga redactionsförätidringen.
Gr. Cronhjelm: Jag instämmer med Hr Lefren, ang:de
nödvändigheten af redactionsförändringen; men då punkten
börjas med dessa ord: ”att af alla de uppgifna utvägarna,
” anser jag äfven ändamålet med dessa utvägar i denna
punkt böra uttryckas, nemi. till betryggande af Bankens
säkerhet. Likväl lemnar jag derhän, om detta bör stå i
slutet af punkten, eller utbytas mot mellanmeningen.
Frih. Ehrenborgh: Det har visat sig vid alla dessa
punkter, att sedan man börjat att gå från systemet i Utsk:s
Utlåt., kommer man vid hvarje punkt uti en liten dilemma
för att få en ingress. Det var det jag sökte förekomma genom
en allmän ingress; och jag tror, att R. o. Ad. uti ingressen
vid y:de punkten uttryckt den mening, att alla dessa
åtgärder skulle vidtagas för metalliska cassans förstärkning.
Om då 8:de punkten börjas med: ”att af alla de
uppgifna utvägarna, ser jag icke, att det behöfver uttryckas
annorlunda, än att af alla de uppgifna utvägarna
lånerörelsens förminskning är den, som i sista rummet bör
tillgripas, och det endast då Bankens säkerhet det ovilkorligen
fordrar. Jag ser icke behof af att tillägga ett enda
ord för att uttrycka, hvad BancoUtsk. menat.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att få
hufvudsakligen instämma med Frih. Ehrenborgh och underställer
R. o. Ad., om icke ordalagen kunde blifva följande: af
alla de i föregående punkt omnämnda åtgärder
är lånerörelsens förminskning den, som i sista
rummet bör tillgripas, och det endast då Bankens
säkerhet det ovilkorligen fordrar.
Hr Hegardt, Christ. Bernh.: Då jag alltid yrkat,
att Bancostyrelsen bör vara oförhindrad att till upprätthållande
af Bankens säkerhet vidtaga de åtgärder, som den finner
lämpliga, utan afseende på någon bestämd ordning emellan
dessa utvägar, kan jag icke heller 1111 finna skäl att bifalla
8:de punkten utan under vilkor, att hufvudgrunderna
för Bankens rörelse intill nästa riksdag blifva sådana, som de
äro. Jag hemställer, om icke denna punkts afgörande kunde
uppskjutas, intilldess frågan om lånerörelsen förekommer.
Den 38 Juli f. m.
Frih. Ehrenborgh förenade sig med Hr Hegardt.
Hr Tham, Wolrath: Jag anhåller hos Hr Gr. o.
Landtm., att propos. måtte göras på den af Hr v. Hartmansdorff
gjorda framställning. Jag tror, att punkten står på
sitt ställe. Sedan man i föregående punkt antydt alla de åtgärder,
som man vill medgifva för att garantera realisationens
bestånd, tror jag det vara rätt att stadga, i hvad ordning
dessa garantier skola vidtagas.
Frih. Rantzou, Joh. A1 b., förenade sig med Hr Tham.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade antaga det af Hr v. Hartmansdorff framställda förslag
till förändrad redaction af 0:de punkten, så lydande:
att af alla de i föregående punkt tillåtna åtgärder
är lånerörelsens förminskning den, som i sista
rummet bör tillgripas, och det endast då
Bankens säkerhet sådant ovilkorligen fordrar.
Bifölls.
9: d e punkten: att bestämmandet af hvilken
eller hvilka bland de öfriga för proportionens
vidmagthållande tillåtna medlen må för tillfället
begagnas, bör vara helt och hållet öfverlemnadt
åt Bancostyrelsen, som dervid icke lärer underlåta
att afse både Bankens egen fördel och det,
som dermed står i nära samband, industriens
ostörda förkofran.
Hr Tham:' Af lika skäl, som ordet: proportion blifvit
borttaget uti 8:de punkten, lärer detta ord böra borttagas i
denna punkt, hvars stadgande tillräckligen torde kunna uttryckas
uti följande redaction: ”att bestämmandet af hvilken
eller hvilka bland de öfriga för realisationens vidmagthållande
tillåtna medlen må för tillfallet begagnas, bör vara
öfverlemnadt åt Bancostyrelsen.”
Hr Gunther, Carl Gust.: Den g:de punkten tycker
jag behöfva en mera bestämd föreskrift för Bancofullmägtige,
än som uttryckes med orden: icke lärer underlåta.
För min del skulle jag tro det snarare böra heta: icke
får underlåta.
Frih. Ehrenborgh: För min del tror jag, att ordet:
lärer, står här bättre än ordet: får, emedan det gifves
möjligheter, då Bancofullmägtige icke kunna uppfylla ordet:
får, helst man icke kan ålägga sina Fullmägtige, hvad som
ligger utom möjlighetens gräns. För min del måste jag således
motsätta mig den föreslagna förändringen, emedan jag
méd full consequens hela tiden yrkat, att Bancofullmägtige
måtte erhålla den latitud, som erfordras för att vederbörligen
kunna fullgöra sina åligganden.
Hr Gunther: Min mening är visserligen icke att in
-
Den 28 Juli f. m.
261
skränka den frihet, som Fullmägtige böra äga i valet emellan
de dem lemnade åtgärder till realisationens vidmagthållande;
jag fordrar blott, att syftemålen för Bancostyrelsen
må blifva bestämdt utstakade. Men då flera af de föreslagna
utvägarna troligen icke låta använda sig, så att det icke
lärer vara flera än tvenne att välja emellan, nemi. creditivets
anlitande och lånerörelsens förminskning eller indragning,
och då man således: med afseende å creditivets ringa
belopp, lätteligen skulle behöfva anlita sednare utvägen eller
lånerörelsens förminskning, men den ifrågavarande punkten
ställer industriens ostörda gång i bredd med Bankens
egen säkerhet, såsom dermed ägande nära sammanhang, har
jag trott, ait ordet: lärer, rätteligen borde utbytas mot ordet:
får, såsom bestämdt uttryckande den mening, att afseende
skall fästas lika mycket på det ena som det andra.
Hr Tham: Nionde punkten innehåller ingen befallning
för Eancofullmägtige, utan blott ett uppdrag åt dem, att
vid bestämmandet af de öfriga, med undantag af lånerörelsens
förminskning, i y:de punkten uppräknade garantierna
det skall få bero af Fullmägtige, hvilken de vilja först begagna.
När de fått detta uppdrag, ser jag icke, att språkbruket
tillåter att utbyta ordet: lärer, mot ordet: får. Jag
förnyar derföre min anhållan om Hr Gr. o. Landtm:s propos.
till antagande af denna punkt, sådan den i utlåt, förekommer,
blott med den ändring, att ordet: proportionens,
utbytes mot ordet: realisationens.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till antagande
|jaf Utsk:s g:de punkt med den af Hr Tham föreslagna
förändring, att nemi. i stället för orden: för proportionens
vidmagthållande, borde sättas: för realisationens
vidmagthållande.
Bifölls.
1 olde punkten: att då metalliska cassan, hvaruti
äfven omyntadt silfver och guld får inberäknas,
ej öfver stiger af sedelstocken, må denna
sistnämnde i intet fall ökas, och att, så snart förhållandet
blifvit derunder nedsatt, Bancostyrelsen
åligger att vidtaga tjenliga anstalter till återställande
af den emelian metalliska cassan och
sedelstocken nödiga proportion af 1 till 3.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: R. o. Ad. lärer inse, att io:de
punkten har afseende på en af de följande punkterna, rör:de
creditrörelse, på grund af en framtida tillgång i silfvercassan,
hvarigenom nya sedlars utställande tillfälligtvis skall få
äga rum. Sedan R. o. Ad. beslutat, att proportionen emellan
silfvercassan och sedelstocken skall upphöra i fråga om
åtgärdernas vidtagande till cassans förstärkande, och i stället
bestämt 2 millioner såsom minimum, hvarunder cassan
icke får bibehållas, är det nödvändigt, att en proportion
26a
D e-n 28 J u li f. ra.
emellan cassan och sedelstocken bestämmes såsom norm för
cassacreditivs beviljande. Jag vågar derföre föreslå R. o. Ad.,
att, i likhet med hvad Preste- och BorgareSt. beslutat, utsätta
denna proportion såsom 1 till 5, och hemställer, om
icke io:de punkten i öfverensstämmelse härmed kunde erhålla
följande redaction: ”att då metalliska cassan,
hvaruti äfven omyntadt silfver och guld får i nbe
räknas, ej öfver stiger ■§ af sedelstocken, må
denna sistnämnde i intet fall ökas.” Det öfriga af
punkten utgår, såsom afseende fondens förstärkning, hvilket
naturligtvis icke äger någon gemenskap med denna proportion,
helst sedan öfverensstämmelsen emellan denna punkt
och 2:dra punkten blifvit rubbad genom beslutet vid sistnämnde
punkt.
Ilr von Hartmansdorff: Jag anhåller vördsamt, att,
om prot.utdr. från Preste- och BorgareSt. rör:de de beslut,
som dessa Stånd uti förevar, afseende fattat, desamma må
blifva upplästa.
Underteckn. Ridd.Secret.: Från BorgareSt. har prot -  utdr. ännu icke ankommit, emedan detta Stånd ännu icke
algjort liela utlåt. Från de öfriga tvenne Stånden äro prot.-  utdr. ankomna af det innehåll, att PresteSt. förändrat io:de
punkten sålunda: ”att då metalliska cassan, hvaruti äfven
omyntadt silfver och guld får inberäknas, ej öfverstiger §
af sedelstocken, den sistnämnda i intet fall må ökas;” samt
att BondeSt. antagit följande redaction af denna punkt: ”att
då metalliska cassan, hvaruti äfven omyntadt silfver och guld
får inberäknas, ej öfverstiger af sedelstocken, denna sistnämnda
i intet fall må ökas.”
Hr Cederschjöld: Huruvida den io:de punkten skall
behöfvas eller ej, beror hell och hållet på, huru 1 i:te punkten
afgöres. Jag hemställer derföre, om icke sistnämnde
punkt först må till afgörande förekomma; ty om denna punkt
blir så redigerad, som jag önskar, nemi. alt den kommer att
innehålla det stadgande, att nya sedlar icke få utgifvasutan
i vexlingsväg, kommer io:de punkten att förfalla.
Gr. Cronhjelm förenade sig med Hr Cederschjöld.
Hr Tham: Uti Hr Cederschjölds önskan kan jag icke
instämma, emedan jag skulle anse det ganska olyckligt, om
Fullmägtige, när tillgång funnes, skulle vara betaget att öka
rörelsecapitalet. n:te punkten innehåller ett partielt stadgande,
ang:de rörelsecapitalets ökande under första året efter
utvexlingens början, och således något annat än io:de
punkten; och då jag hoppas, att R. o. Ad. icke skall vilja
biträda den mening, att Banken aldrig får komma industrien
till hjelp, hoppas jag äfven, att R. o. Ad. icke skall ingå på
Hr Cederschjölds förslag. Jag instämmer så mycket hellre
Dun 28 Juli f. ra.
263
uti Ilr Lefre'ns förslag, som det öfverensstämmer med R. o.
Ad:s beslut vid 5:te punkten. /
Frih. Ehrenborgh: Då R. o. Ad., frångående bestämmandet
af 'en proportion emellan reella fonden och sedelstocken,
antagit en miniinicassa, hvarunder silfverfonden icke
får bibehållas, kan jag icke underlåta att tillkännagifva den
öfvertygelse, att jag anser all proportion uti förevar, afseende
obehörig och oriktig. Jag anser io:de och urte punkterna
helt oell hållet böra utgå och bestämmelserna, rör:de sedelemissionerna,
lämpligen kunna uppgöras i sammanhang med
stadgandena för lånebankens functioner, emedan det då bäst
visar sig, hvad som bör belånas; börande belåningen ske
Utan afseende på någon proportion emellan silfvercassan och
sedelstocken, men endast med afseende å de panter, sorn
Ranken får till sin disposition. Jag anser det oformligt att
limitera Bankens functioner genom bestämmandet af en dylik
proportion. Jag hyser visserligen intet hopp att kunna
göra denna mening gällande, emedan det låter inom huset,
som om den önskan vore rådande att förqväfva näringarna.
Jag vill blott förklara, att jag reserverar mig i afseende på
följderna af ett beslut om en sådan proportion, hvilket beslut
jag med min röst icke kan biträda, likasom jag förklarar,
att då jag å ena sidan icke skall med min röst biträda
sådana sedelemissioner, hvarigenom någon våda för Banken
kunde uppstå, jag å andra sidan ej heller vill understödja
sådana inskränkningar i afseende på lånerörelsen, hvaraf näringarnas
förqväfvande skulle blifva en ovilkorlig följd.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Då R. o.
Ad. i 8:de punkten redan beslutat, att lånerörelsens förminskning
är den bland utvägarna till metalliska cassans förstärkande,
som i sista rummet bör tillgripas, och denna lånerörelsens
förminskning naturligtvis innefattas under den inskränkning
i rörelsecapitalet, hvarom io:de punkten handlar,
hvilken i öfrigt afser proportionen emellan cassan och
sedelstocken, hvarom ytterligare uti i i:te punkten finnes bestämdt,
tror jag, att dessa trenne punkter gerna kunna föras
tillsammans och helt kort uttryckas sålunda: 'att då
metalliska cassan icke öfver Stiger det bestämda
minimum af 2 millioner r:dr, sedelstocken icke
får ökas, såvida icke förökningen motsvarande
reel valuta i Banken insättes." Ett sådant stadgande
stod i öfverensstämmelse med hvad vi uti 8:de punkten beslutat;
och vi ägde sedermera tillfälle att vid litte punkten
bestämma den nödiga proportionen.
Gr. Cronhjelm: Till en del är jag förekommen af Hr
Cederschjöld. Jag tror, att antingen böra ro:de eller n:te
punkterna sammanslås, eller ock böra vi först afgöra den
inte. Jag har vid så många tillfällen, synnerligast under
dessa dagar, hört, huru man söker bevisa, att näringarna
364
Den aS Juli f. m.
böra hjelpas. Sättet, hvarpå man vill hjelpa dem, finnér
jag icke vara det rätta, ty jag tror, att näringarna hjelpa sig
sjelfva, sedan vi fått ett stadgadt mynt; åtminstone kan jag
icke med min röst biträda ökande af sedelmassan för näringarnas
skull, enär jag icke kan föreställa mig, huru dessa
sedelemissioner böra utgå annorlunda än i låneväg, och en
utsträckning af denna lånerörelse skulle förhindra uppkomsten
af privata associationer, såsom privatbanker och hypotheksföreningar,
hvilka man redan torde hafva funnit vara
af vigt för landet. Den stora olycka, hvaruti penningeväsendet
blifvit bragt och som hållit näringarna och samhällsskicket
stationärt i många år, har blifvit föranledd af de
olyckliga sedelemissionerna. Att nu icke fatta beslut, hvarigenom
sådant för framtiden kunde förekommas, vore vådligt.
Jag kan således icke lemna min röst till rörelsecapitalets
ökning genom sedelemissioner , utan mot insättande i Banken
af reel valuta af guld, silfver eller exportabla medel.
Någon annan sedelutsläppning under benämning af creditiv,
eller med hvad annat namn som helst, kan jag icke biträda,
emedan jag anser det högst vigtigt, att B. o. Ad. vid detta
tillfälle och uti denna fråga aktar sig att gifva rum åt sådana
misstag, af hvilkas följder vi se nödvändigheten af de
realisationsåtgärder hafva uppstått, hvaraf landet så länge
varit i behof och hvilka vi nu tyckas vilja vidtaga. Jag tror
således, att man tillräckligen skulle kunna precavera sig mot
lånerörelsens skadliga inflytande på penningeväsendet, när vi
komma till bestämmandet af lånebankens functioner; men
jag tror, att det är vigtigt alt på ett ställe hafva uttalat
den opinion, att några sedelemissioner icke böra öga rum
annorlunda än mot reel valuta, hvilket jag önskar måtte
blifva bestämdt, när vi komma till utte punkten. Den io:de
anser jag antingen öfverflödig eller böra sammanslås med den
litte, eller ock, efter Hr Cederschjölds åsigt, böra uppskjutas,
till dess den utte är afgjord.
Hr af Ekenstam, Isr.: Jag delar fullkomligen den
åsigt af ämnet, sorn Hr Lefre'n framställt; deremot hafva
visserligen andra ledamöter sökt visa, att ett annat förhållande
bör afses. Frih. Ehrenborgh har sagt, att ingen proportion
i förevar, afseende borde äga rum på den grund,
att man förkastat proportionen emellan reella fonden och
sedelstocken, i afseende på den förras förstärkande, och i
stället bestämt en viss summa metalliskt mynt, som alltid
borde finnas i Bankens hvalf. Härvid ber jag att få erinra,
att då proportionen på ena stället icke är förkastad annorlunda,
än att en annan garanti blifvit satt i stället, bör af
samma skäl den icke heller här förkastas, utan att något
annat sättes i stället. Hr Frih. har vidare sagt, att han icke
vill lemna sin röst till sådana sedelemissioner, som kunna
skada Banken. Jag får härvid påminna, att då vi icke
un
-
Den 28 Juli f. m.
265
under tiden eller ulltid kunna vara här närvar, och lenina
våra röster till sådana åtgärders vidtagande, hvarigenom sedelemissioners
skadliga inverkan på Banken skulle afböjas,
måste vi nu lemna våra röster till sådana beslut, som kunna
trygga oss mot alla faror i detta afseende, under Ii. lS:Is
frånvaro. Om således proportionen i förevar, fall borttages.
måste en bestämd valuta i summa utsättas, hvaröfver
reella cassan måste stå och bibehålla sig, om sedelemissioner
skola tillåtas. Gr. Cronhjelm har ganska riktigt hyllat den
princip, som Hr Lefre'n framställt, likväl med den icke obetydliga
skillnad, att Hr Gr. föreslagit, att, sedan proportionen
vore upphunnen eller cassan nedsjunkit till det bestämda
minimum, några sedelemissioner icke skulle få ske, med
mindre valuta derför i Banken insattes; men bland denna
valuta har Hr Gr. äfven nämnt exportabla efifecter, eller sådant,
som här i landet produceras. Jag vill blott fästa uppmärksamheten
derpå, att denna skillnad utgör en hufvudsaklig
del, hvarpå afseende måste göras, och att, antingen
en viss proportion eller en viss summa bestämmes, hvaröfver
metalliska cassan måste stå, 0111 sedelemissiouer skola äga
rum, något afseende på exportabla efifecter i och för sedelemissioner
icke bör hafva. Hvad det förslag af Gr. Cronhjelm
beträfifar, att io:de och litte punkterna borde sammanslås,
får jag erinra, att flera försök redan blifvit gjorda
att i en enda punkt uttrycka flera sladganden, och att man
dervid kommit till det resultat, att sådant förfarande leder
till långt större omvägar, än dem man vill undvika. Om
vi deremot rätta den efterföljande punkten efter den föregående,
skola vi undvika vidlyftiga discussioner; oell det är
med afseende derpå, jag anser mig böra foga mig efter Hr
Lefrens åsigt, såsom ledande till minsta bråk, tidsutdrägt
och besvär.
Frih. Rantzou: Min mening är, att Banken ej må öka
sina fonder för utlåning i vidsträcktare mån, än Bankens
egen förmögenhet växer genom införskafifadt silfver eller belåning
af metaller. Om näringarna få behålla, hvad de
från Banken för närvar, hafva; om assistancedisconten på
namn småningom förvandlas till credilivfond för hypoleksföreningar
och privatbanker, samt dertill användas Bankens
vinstmedel jemte inflytande capitalafbetalningar, så tior jag,
att alla billiga fordringar äro uppfyllda. Jag anhåller derföre
vördsamt hos Hr Gr. o. Landtm, om följande propos:n:
Utom för lån å guld, silfver, koppar, jern och öfriga
efifecter, sora finnas uppräknade i bancoreglementets 4 alt4
afd. §§. <0 och 15, må inga nya sedlar, annorlunda än i
vexlingsväg, af Banken utgifvas.
Gr. Cronhjelm förenade sig med Frih. Rantzou.
10 II. 34
3(36
Den a$ Juli f. m.
Hr Lefren: Det är i anledn. af Gr. Cronlijelms yttrande
,^som jag nu begärt ordet. Hr Gr. säger nemi., att
nya sedlars utställande skulle hafva för afsigt att öka låneTÖrelsen,
och att näringarna vore bäst belåtna med att få
vara i fred. Han har ytterligare sagt, alt en sådan lånerörelsens
ökning skulle motarbeta uppkomsten af privatbanker
och bypotheksföreningar. Jag ber att få påminna, alt
Utsk. icke föreslagit, att creditiv till privata associationer
icke skulle äga rum, utan att det just är på det att dessa
creditiv må kunna meddelas, sorn Utsk. ditsatt den io:de
punkten med deri föreslagna stadganden i afseende på sedelmassans
ökning, för att kunna understödja privatbanker, liypotheksförenjngar
och utlåningar på spannmål, synnerligast
som Utsk. icke förbisett den vigtiga omständigheten, al t belåningen
af exportabel spannmål icke kan directe af Banken
öfvertaga.?, emedan Banken, som har svårt att bevaka sina
panter på jernvägen, ännu mindre skulle kunna ombesörja
den surveillance, som bör iakttagas öfver en sådan pant som
spannmål, och att följaktligen, om en sådan spannmålsbelåning
genom Banken skall kunna åstadkommas, densamma
måste ske medelbarligen eller genom sådana privata associationer,
hvilkas uppkomst Utsk. sålunda, långt ifrån att vilja
förhindra, tvärtom genom stadgandet uti förevar, punkt
haft för afsigt att forthjelpa, för att derigenom göra Bankens
directa befattning med spannmålsbelåningen öfverflödig.
Det li nnes visserligen afven en punkt, som talar om creditiv
till enskilda personer. Må man stryka hort den, när vi
komma dit. Jag ber om förlåtelse, alt jag på förhand kommer
in på följande punkter, hvartill jag tvingas för besvarandet
af en anmärkning. Det förundrar mig, att de personer,
som för Bankens säkerhet ansett ett minimum af 2
millioner r:dr böra bestämmas, hvarunder metalliska cassan
icke får bibehållas, kunna med denna åsigt finna förenligt
alt utan alla gränsor medgifva belåningen af jern och andra
metalliska effecter samt slutligen exportabla varor. Jag finner
det något för starkt att så uteslutande vilja gynna en
näring, nemi. jernhandteringen. Visserligen bör äfven dess
interesse iakttagas, och det har icke heller af Utsk. blifvit
vanvårdadt; men annat är att förbise det, och annat att
låta det stå såsom ensamt privilegieradt till det biträde, som
Banken kan vara i tillfälle alt lenina. Jag tror, att äfven
andra näringar böra komma i åtnjutande af creditiv i statsbanken,
när sådant med Bankens säkerhet är förenligt; och
till undanrödande af all fruktan i sistnämnde afseende har
jag föreslagit proportionen som 2 till 5 i stället för 1 till 3,
på hvilket förslag jag skall anhålla om propos., när tid blifver.
Frih. Ehrenborgh: Man vill så gerna skräma oss
med ordet: s ed e 1 e mi s sion er och tror, att det ställes till
personer, som icke veta, hvad dermed förslås. Jag låter
Den aS Juli f. m.
267
icke skräma mig af Jetta ord; ty då jag 5 ena sidan vet,
att Hankens ändamål är att ä vista vid luckan kunna inlösa
sina sedlar, vet jag äfven å andra sidan, alt om Banken
skall vederbörligen uppfylla sitt ändamål såsom statsbank,
den måste söka röra sig med det möjligen största antal noter
under den möjligen minsta reella fond. Detta ar ett
axiom, som icke kan bestridas; ty om ett undantag skall
göras för Svenska statsbanken derföre, att den skötes af
Fullmägtige, som icke äga fria liander uti sina functioner,
kan sådant likväl icke kullkasta grunden. Men det är just
för conseqvensens skull, som jag velat, att då proportionen
på ena stället är borttagen, den äfven bör försvinna på det
andra, och att åt Bancostyreisen borde öfverlemnas att bedöma,
huruvida Bankens säkerhet tillåter utställandet af flere
banknoter eller icke. När vi komma att afgöra, huru
lånerörelsen skall bestämmas,, blir det tillfälle att bedöma,
huruvida jag önskar en oinskränkt sedelemission eller ej.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh.: Man bar så ofta
framkastat den ideen, att det vore till näringarnas understöd,
som sedelstocken borde ökas, en ide, som äfven Utsk.
på åtskilliga ställen i sitt utlåt, visat sig hylla, och sorn
Frill. Ehrenborgh i sitt yttrande ännu tydligare uttalat, då
han påstått, att det vore landets vinst, att Banken rörde
sig med det största antal noter, som dess säkerhet kunde
medgifva. Att sådant skulle utgöra Bankens vinst, kan icke
bestridas; men att det alltid skulle leda till näringarnas, kan
jag icke medgifva. Jag är i detta fall af lika tanka med
Hr Cederschjöld; och då vid all reglering af penningerörelse
denna fråga utgör ett vigtigt stridsämne, beder jag att
få fästa uppmärksamheten något närmare på de följder för
våra näringar, hvartill den s. k. liberala principens tillämpning
måste leda. BancoUtsk. har utvecklat, huru vid hvarje
silfverköp sedelstocken kunde tredubbelt förökas, såsom
man tror, till vinst för näringarna, och måhända är det just
denna skimrande förhoppning, som tillvunnit den nuvar.
realisationsplanen så många vänner; men undersöker man
förhållandet, finner man, alt Bankens utlåningar komma
att för näringarnas eller luxens behof ökas i den goda tiden
och åter indragas vid den tid, näringarna verkligen behöfde
lånebiträde, och att således en fluetuation i penningerörelsen
skulle uppkomma i en riktning, alldeles motsatt
näringarnas sanna interesse. Under gynsamma conjuncturer,
då vår jerntillverkning varit stor och säljbar till höga
pnis, då spannmål och våra andra produeter vunnit god afsättning,
men importbehofven varit ringa, då uppstår vexeltillgång,
silfver ingår uti Banken, och det blir således, när
näringarna äro minst uti behof deraf, som Banken blir i
tillfälle alt enligt Utsk:s plan utvidga sin rörelse (ty låneansÖkningar
lära icke brista). Men har delta skett, måsta
268
D e n 28 Juli f. m.
åter Banken vid första conjunctursförändring, så snart något
silfver utur Banken lyftes, för sin egen säkerhet indraga
lånerörelsen och minska sedelstocken, just dä näringarna
vore i behof af hjelp. Om det således är ett vilkor förstör
baocovinst att utvidga lånerörelsen under gynnande conjuncturer,
verkar sådant i motsatt riktning på näringarna, hvilkas
interesse det alltid är, att Banken så förbättrar silfverproportionen,
att den vinner styrka att, utan afbrott i sin
rörelse, rädda industrien, då conjuncturen är emot densamma.
Då man endast nyttjar pappersmynt, är förhållandet helt annorlunda
; hvarje sedetemission verkar då en myntförsämring
till skuldinteressets förmån; den kän då utan afseende på
coursförhållandena verkställas, utan alt man behöfver frukta
en utaf förhållanden påtvingad reaetion. Mera än en gårig
liar Sverige sålunda, på bekostnad af sitt myntvärde och
den allmänna rättvisan, understöd! sina industriidkare, och
det förefaller mig, som om minnet utaf dessa tider ännu
förvillade de anhängare af sedelemissioner, som icke tänka
sig in i de nya förhållanden, hvaruti vi ingå. Just för näringarnas
skull fruktar jag sedelemissioner och strypning
lika mycket. Jag önskar’, att den ordning, lugn och jemnhet
uti penningerörelsen, som våra näringar och vår credit
så väl behöfva, icke måtte störas genom falska bankspeculalioner.
Hvad lån på exportabla effecter angår, delar
jag Ilr Lefrens tanka. Jag har alltid funnit besynnerligt,
att dessa elfecter äga särskildt privilegium på lån i
Banken; det utgör ett undantag, som alldeles icke hvilar
på någon ren princip, men som likväl fick en plats i i83o
års reglemente.- Jernbelåningen kunde således gerna sättas i
lika kategori med annan belåning eller få sitt eget bestämda
creditiv. Vidare har det blifvit yttradt, att möjligheten af
sedelstockens ökning blifvit beredd, emedan medel till låneunderstöd
medelst cassacreditiv annars skulle saknas. Jag
skulle tro, att tillräckliga fonder för creditiv redan finnas,
då man beräknar de capitalindragningar, som BancoUtsk.
föreslagit, samt den inflytande räntevinsten , tillsammans uppgående
till 1 million örn året, och således nära 5 millioner
intill nästa riksdag. På den afvikelse i afseende på proportionen
emellan metalliska fonden och sedelstocken, som Hr
Lefren föreslagit, lagger jag ej synnerlig vigt, emedan jag
tror, att högst få händelser skola inträffa, då ett bättre förhållande
skall inträda. Såsom princip måste jag dock yrka,
hvad Hr Cederschjöld och Gr. Cronhjelm föreslagit.
Hr Cederschjöld: En värd talare har ordat om axiomer
för bancoväsendet och sagt, att det vore ett obestridligt
axiom, alt Banken bör röra sig med den möjligen största
sedelmassa och den möjligen minsta reella fond. Detta
må vara riktigt, då fråga är 0111 privata banker; men helt
annat är förhållandet, då fråga är 0111 en nationalbank, el
-
Den aS Juli f. m.
269
Jer en sådan bank, livars mynt utgör den allmänna mätaren
för varors värden. Detta vore ett vådligt axiom; ty i
samma mån massan af mynt ökas under för öfrigt oförändrade
förhållanden, i samma mån måste också dess värde
minskas. Om t. ex. vår nuvar. myntstock, 34,000.000 r:dr,
ökades under bibehållet förhållande i handel och näringar,
skulle den förlora i sitt värde. Om myntet vore reelt, skulle
en del deraf drifvas ur landet, och om det vore representativt,
genom coursens förändring göra en motsvarande
förlust uti sitt intrinssea värde. Det är således ovedersägligt,
att hvarje tillskapning af nya sedlar måste stegra varuprisen
i samma mån, som tillgång på mynt ökas, och slutligen
höja arbetslönerna, samt sålunda stegra sjelfva productionskostnaden;
och då frågar jag, om det vore någon vinst
för näringarna att få sina producler stegrade i detta numerära
värde, hvarigenom deras afsättlighet utrikes blefve i
samma mån minskad; ty i samma mån varan inom landet
fördyras, i samma mån måste dess afsättning utrikes försvåras,
hvaraf följden blefve, att produetionen aftoge och
försvagades. Det är således angeläget att icke öka sedelstocken
annorlunda, än genom insättning af silfver i Banken.
I samma mån näringarna tilltaga, tillväxer i sjelfva verket
äfven rörelsecapitalet. Det är dessutom angeläget att icke
ens antyda någon möjlighet till sedelstockens godtyckliga
förökning, just för att gifva Svenska allmänheten en borgen,
att R. St. icke vilja för framtiden begå samma fel,
som redan förut störtat Banken i olycka, och betaga allmänheten
den fruktan, att Ständerna torde framdeles göra
på samma sätt. Hvad var nemi. Bankens olycka annat, än
att R. St:s Fullmägtige 1808 och R. St. sjelfva 1809 och
1810 utgåfvo nya sedlar utan motsvarande hypothek i Banken?
Hvad är det annat man fruktat, än att detsamma skulle
hända i framtiden, om landet komine i förlägenhet? Men
huru skall man betaga allmänheten denna fruktan annorlunda,
än genom ett fullkomligt förebyggande af denna möjlighet.
Är det då skäl att nu, då vi skola reglera Bankens
affärer, högtidligen stadga, att sedelstocken skall godtyckligt
kunna ökas? Och sker detta nu utan ringaste behof,
så må R. St. förgäfves bjuda till att öfvertyga någon, att
de ej skola i ännu större proportion utsläppa nya sedlar,
om landets förlägenhet skulle anses kräfva sådant. Jag anr
ser således af vigt, att R. St. ådagalägga för Svenska folket
och för hela verlden, att det är allvar med deras föresats
att reglera Banken och att de ej vilja utsläppa nya sedlar
utan mot motsvarande metallisk valuta i Banken. Detta anser
jag vigtigare än alla förändringar i grundlagen, vigtigare,
än alla banklagar, ty det skulle visa, att yi menade
ärligt, och att det vore allvar med vårt företag; och jag
kan således icke annat än på det högsta tillstyrka bifall till
Frih. Kantzous förslag.
27°
Den 28 Juli f. ni.
Ilr af Ekenstam: Jag hade ämnat besvara den af
Frih. Ehrenborgh uttalade grundsats i afseende på sedelemissioner;
men Hr Cederschjöld liar så fullständigt upptagit
och bedömt begge de förhållanden, som komma ifråga,
nemi. följderna af dylika sedelemissioner i afseende såväl på
Bankens säkerhet som förhållandet i Jandet, att jag icke
anser mig böra återupprepa samma omständigheter, utan får
i detta fall hufvudsakligen förena mig med Hr Cederschjöld,
men vill blott i anledn. af Frih. Ehrenborghs yttrande, rör:de
begränsningen af Bancofullmägtiges åtgärder, förklara,
att äfven jag skulle vilja åt Bancostyrelsen lemna den latitud,
som Hr Frih. ansett den böra äga, såvida nemi. Bancostyrelsen
kunde grundlagsenlig! så sammansättas, som behofvet
rätteligen kräfver. Vi hafva emedlertid under de föregående
dagarna så mycket ordat härom, att jag ej anser
mig böra återgå till denna del af ämnet. Jag vill blott tillägga,
att äfven jag anser vara bäst, om man kunde förena
sig uti den åsigt, att föreskrifterna för Bancostyrelsen böra
vara så illimiterade, sorn med landets och Bankens förmån
kan finnas förenligt.
Hr Tham: Då jag förut förklarat mig antaga det af
Hr Lefren framställda redactionsförslag af denna punkt, tror
jag, att jag derigenom har undanröjt alla misstankar, som
skulle jag önska sedelemissioner utan gräns till fara för vår
Bank. Jag tror, att om den gräns iakttages, som Hr Lefre'n
framställt, kunna vi i detta fall vara trygga. Jag begärde
egentligen ordet i anledn. af Gr. Cronhjelms vanliga
beskyllning, att man i sammanhang med realisationen vill
bereda näringarna en obegränsad låneti Ilgång, hvarigenom
Bankens säkerhet kunde äfventyras; men det är blott för
alt icke strypa näringarna, som man i iåneväg måste söka
bibehålla erforderligt rörelsecapital i landet. Bankens obestånd
grundade sig uti det beslut, som R. St. vidtogo 180g,
att släppa ut nya sedlar, icke för näringarnas skull, utan
för att hjelpa landet. Hade R. St. vid detta tillfälle haft
någon annan utväg att hjelpa sig, vare sig genom statslån
eller på annat sätt (möjligen hade det kunnat ske genom
statslån), så hade icke den händelse inträffat, som blef en
följd af beslutet att genom bevillning till i million om året
åter draga in sedlarna, ty när man började draga in den
ena millionen efter den andra, uppkom förlägenhet ilandet;
men det var just för afhjelpandet af denna förlägenhet, ökad
genom filialdisconternas fall, som Banken nödgades träda
emellan för att hindra näringarnas undergång. Hr Cederschjöld
har åter beskrifvit den stora fara, som uppkommer,
om man släpper ut nya sedlar, då näringarna icke stiga.
BancoUtsk. har icke yrkat annat, än en möjlighet för sedelstocken
att få öka sig i den mån, som näringarna och den
tilltagande folkmängden kräfva det. Jag skulle visserligen
Dea 28 Juli f. m.
motsätta mig sedlars utgifvaude, om näringarna icke behöfde
dem; men om de komma i behof deraf, fordrar Bankens
egen säkerhet, att näringarna på så sätt bispringas, ty
burn skall i längden någon säkerhet för Banken existera
utan uppblomstrande bandel och näringar. Hr Cederschjöld
har ytterligare sagt, att man genom allvarliga beslut bör
försäkra allmänheten derom, att man ej ämnar vidtaga sådana
åtgärder, hvarigenom Bankens säkerhet 1809 rubbades.
Jag skulle önska, att lian ville tillika uppgifva sattet,
huru säkerhet i sådant fall skulle kunna beredas, hvilket
endast lärer kunna ske antingen genom ett sammanstämmande
beslut af begge Statsmagterna , eller genom allmänna lagens
tillämpning på Banken, så alt livar och en, på grund
af lagens stadgande, ägde att mot bancosedeln i Banken utbekomma
motsvarande silfverbelopp. Tages icke något af
dessa beslut, så tror jag, att ett annat beslut, huru allvarligt
som helst, kan höfvas af kommande Stander, hvilka äro
lika mägtiga som vi.
Frill. Ehrenborgh: Jag bekänner, att, sedan vi efter
det af 3:ne Stånd fattade beslut snart motse vexlingens
början, det förundrar mig, att vi lala om att vilja limitera
sedelstocken. För min del anser jag det såsom ett fruktlöst
försök; ty med den rörelse, Banken måste äga, kan sedelstocken
icke limiteras. Den ökar och minskar sig med näringarna
och med Bankens förmåga att uppfylla sina förbindelser;
och Banken kan val ej, för det den är statsbank,
frångå all karakter af bank. Bankens bestämmelse är att
utställa noter eller sedlar på en fond, som är tillräcklig till
deras inlösen. Sättet, huru det skall tillgå, hörer lill de
reglementariska föreskrifterna; men att såsom allmän grundsats
förklara, att sedelstocken skall fixeras till ett visst belopp,
anser jag, lindrigast sagdt,- orimligt. Hr Cederschjöld
har förklarat, alt samma sedelernissioner kunde ske nu, som
ägde rum 1809. Det är visserligen en möjlighet; men jag
tror icke, att sä skall inträffa med en Bank , hvars förhandlingar
äro offentliga, och under sådana förhållanden, som
äga rum med vår statsbank, särdeles som det måste vara
en himmelsvid skillnad emellan att utställa sedlar mot säkerhet,
eller att utgifva dem som betalning för redan gjorda
skulder. 180g utställdes sedlar för att betala i och för
kriget gjorda skulder, men icke för att skaffa lån åt näringarna
mot inteckning eller pant af exportahla effecter. Det
är det, som utgör den stora skillnaden, och sorn gör, att
den sats, som jag framställt, alldeles icke låter använda sig
på förevar, fall. Men hvad som skulle vara mindre lyckligt
vore, om, när mindre gynsamma handelsförhållanden
förorsakade en sådan underbalance i handeln, att åtskilliga
millioner bancosedlar inginge i Banken och motsvarande silfver
i naturlig väg utginge ur landet, Bancostyrelsen då,
D c n a3 Juli f. m.
i anseende till silfverfondens minskning, sattes ur tillfälle att
belåna jern, hvilket skulle blifva följden af det beslut, It.
St. gå att fatta, såvida icke desto lyckligare conjuncturer
underhjelpa förhållandet. Såvida icke missväxt eller andra
olyckor inträffa, tror jag visserligen, att allt kan gå ganska
väl; men jag motser möjligheten, att det kan gå på annat
sätt, och får derföre till prot. reservera min mening för
den händelse, att min spådom möjligtvis kan komma att slå
in. Jag har ansett mig böra yttra detta derföre, att man
här velat uttrycka en allmän grundsats; ty jag hade önskat,
att såsom allmän grundsats här ingenting blefve uttaladt,
utan att, när vi komma till lånerörelsens reglering, vi
då måtte stadga de grunder, som äro nödiga för en väl ordnad
bank.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Då jag icke instämmer med
de flera värda talare, som här hafva gifvit förslag till förändring
af BancoUtskrs utlåt, i denna punkt, så utber jag
mig att få uppgifva mina skäl härför. Jag instämmer med
den siste värde talaren deruti, att i händelse Hr Lefrcns
förslag antoges, skulle lån på exportabla effecter icke kunna
verkställas utan vid särskilda förhållanden. I händelse
nemi. 8^ millioner r:dr i btcosedlar inginge, minskades närvar.
sedelstock till 25 millioner och närvar, valutan tili g
millioner, beräknade i sedlar; men då, efter Hr Lefrens
förslag, belåningen icke skulle få äga rum, med mindre densamma
vore öfver 10,000,000, kunde följaktligen vid förenämnde
sedelstockens förminskning någon belåning af metalliska
effecter icke äga rum, Antager man då, att metalliska
effecter utgöra ett tjenligt ämne för belåning, så kan
jag icke antaga Hr Lefrens förslag; men jag delar öfvertygelse
med de ledamöter, som vilja utställa lån på exportabla
effecter, och jag instämmer således uti Frih. Kantzous förslag,
deruti jag likväl saknar en artikel, som hittills icke
varit belånad, nemi. spannmål, men hvars belåning skulle,
efter min öfvertygelse, medföra största nytta för landet.
Jag har den öfvertygelse, att då sedlar utställas på varor,
som äro afsäftliga, skadas derigenom icke Bankens ställning,
och jag är således icke ense med Hr Cederschjöld, att en
ökning i sedelstocken medför påkänning för Banken. Oin
jag föreställer mig, att Rikets rörelsecapital skulle fördubblas
så, alt hvar och en hade en dubbel så stor cassa, så
synes mig vara nödvändigt, att en dubbel sedelqvantitet
skulle medföra samma påkänning för Banken som en enkel
1111 gör. En sådan händelse inträffar, örn spannmål kommer
att i exportväg utgöra föremål för handeln, hvarom förhoppningarna
synas mig vara goda; åtminstone veta vi, att
Sverige sedan ett tiotal af år haft öfverflöd på spannmål;
att man beklagat sig, alt ingen större spannmålshandel och
in
-
Den aS Juli f. m.
inga spannmålslager ägt ruin. Hvilken är det, som icke önskar,
att spannmål kunde belånas blott för alt bereda upplag
för kommande år, men ännu mera, om man derigenom
kunde göra spannmål till en exportvara. BancoUtsk. bar
sett saken från samma sida som jag, nemi. att några stora
anslag för detta ändamål icke bora göras; men hvad som
för ändamålet kan göras, hvilket ock Frih. Rantzou i sitt
förslag icke afsett, hindrar mig att helt och hållet instämma
i Hr Frihts förslag. Hvilketdera af de här framställda förslagen
anlages, synes mig io:de punkten dock helt och hållet
böra utgå. Om man ej vill öka sedelstocken för spannmålsbelåningen,
skulle jag vara färdig att bidraga till ändamålets
vinnande genom att stadga en annan disposition af Bankens
lånetillgångar. BancoUtsk. har nemi. uti i8:de punkten
föreslagit fastighets-lånesumman böra antagas till belopp
af 4)7^0,000 rtdr. Om denna summa småningom minskades
och den derigenom uppkommande tillgången disponerades
för spannmåisbelåningen, vore jag tillfredsställd. Jag begär
ej stora summor för det närvar., utan blott, att man icke
helt och hållet vill förbise detta ämne. Jag skulle derföre
önska, att i stället för iotde och utte punkterna antoges
följande redaction: ”Utom för lån å exportabla effe
eter må inga nya sedlar, annorlunda än i vexlingsväg,
af Banken utgifvas;” och att man, när man
kommer till lånerörelsen, ville förklara, hvad man menar
med exportabla effecter. På detta sätt modifieradt förklarar
jag mig nöjd med Frih. Kantzous förslag.
Ilr Rosenblad, Bernh.: Innan jag öfvergår till yttrande
öfver den punkt i BancoUtskts utlåt., som nu är under
öfverläggning, anser jag mig böra till besvarande upptaga
några framställda anmärkningar, deri jag tror, alt man,
hvad principen beträffar, på båda sidor gått något för ensidigt
till väga. Jag skall sedermera nämna, hvarföre jag
icke vill förena mig med den sidan, som, efter min öfvertygelse,
varit minst ensidig. Här har af en talare, Hr Tham,
blifvit ytlradt, att Bankens försträckning åt näringarna hufvudsakligen
och endast bestod i sedelemissioner, d. v. s. i
lån af sedlar. Jag ber om förlåtelse, om jag kanske för
ioo:de gången återupprepar den sats, som jag anser för ett
axiom och som redan 1668 års bank antagit, nemi. att den
egentliga grunden för en så stor Corporation som statsbanken,
hvilken bör äga större credit, än någon enskild man
eller enskild inrättning i Riket, är den att låna upp för
bättre pris hos dem, som vilja hafva sina penningar insatta
på ett säkert ställe, och låna ut för dyrare pris samt såmedelst
biträda näringarna. Det är på detta sätt Bankens
rörelse till näringarnas biträde bör grundas. Men det var,
då man afvek från denna grundsats på 1740- och 1750-lalen
10 II. 35
D t u a8 Juli f. tu.
samt sedermera 1809 och ökade sedelstocken utöfver hvad
rörelsen tarfvade, som man skadade rörelsen, minskade sin
credit och slutligen tvangs till ett slags concurstillstånd. A
en annan sida kan jag icke erkänna riktigheten af Hr Cederschjölds
sats, angrde en sorts bestämd sedelstock, som
endast borde ökas genom eventuella Ian eller Ian på metaller.
Beliofvet af sedelstock beror på rörelsens behof af penningar
i sedelform, hvilket förändrar sig så, alt någon regel
derför icke kan bestämmas, och om ett sådant behof
fordrar förökning af sedelstocken, kan en såda förökning
likaså väl ske uti en form som i en annan; men då jag förklarar,
att jag icke erkänner satsen å denna sidan, utan tror,
att det vore bäst att öfverlemna åt en klok Bancostyrelse
att låta sedelstocken bestämmas af behofvet, så håller jag
likväl med, att Hr Cederschjölds sals, sådan den uttrycker
sig i Frih. Kantzous förslag, är mycket oskyldigare och gagneligare,
än en öfverdrift på motsatta sidan; och om detta
förslag antages, skall jag visa, att den andra sidan, som önskar
tillgång för näringarna, bör vara mycket mera belåten
med detta, än med Utskts förslag, emedan det förra väl
begränsar möjligheten för en oklok Bancostyrelse att missbruka
sedelemissionen till skada för sjelfva näringarna, men
icke lägger samma hinder mot nyttiga emissioner just i de
ögonblick, då de bäst behöfvas, som det andra förslaget;
ty om io:de punkten antages sådan, sorn BondeSt. antagit
den, skulle derigenom en mycket starkare inskränkning åstadkommas,
än genom Frih. Kantzous och llr Cederschjölds
förslag, och all den förmån tillintetgöras, som anses vara
vunnen genom B., o. Ad:s beslut vid aldra punkten i afseende
på bestämd minimi-silfvercassa. Detta Stånd har nemi.
beslutat, ”att, om metalliska cassan, hvaruti äfven omyntadt
guld och silfver får inberäknas, ej öfverstiger Jtdel af sedelstocken,
denna sistnämnda i intet fall får ökas.” Att antaga
detta vore detsamma som om man vid 2:dra punkten
antagit proportionen som 1 till 3, emedan Bancostyrelsen,
01x1 t. ex. silfvercassan stöde 5oo,ooo r:dr under proportionen
som 1 till 3, men långt öfver minimisumman 2,000,000
r:dr, icke skulle äga rättighet att mottaga silfver mot nya
sedlar. Denna inskränkning är således mycket skarpare än
Frih. Kantzous förslag, hvilket, utan afseende på någon proportion,
medgifver belåning och således sedelstockens ökning
mot pant af guld, silfver, koppar och öfriga metalliska
effecter. Jag skulle således vilja biträda sistnämnde förslag,
såvida deruti äfven ntlryckes, att sedelstocken må ökas
för bestridande af Bankens egna utgifter; i öfverensstämmelse
hvarmed jag får anhålla om propus, lill antagande af
Frih. Kantzous förslag, redigeradt på följande sätt: ”Utom
för län å guld, silfver, koppar, jern och öfriga
effecter, som finnas uppräknade uti i83o års
banco regie men tes ^:de art. t\:dc afd. 10 och i5 §§,
D c 11 28 .Tuli f. ra.
samt för fullgörandet af Bankens egna förbindelser
må ingen tillökning i sedelstocken, annorlunda
än i vexlingsvag, äga ruin.”
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att först få
förklara, att jag instämmer tili Frih. Kantzous förslag och
vill foga mig efter Hr Rosenblads tillägg. I mycket hårda
ordalag har man talat emot detta förslag och ansett det leda
till näringarnas qväfvande, eller hvad man kallar strypande,
Jag anhåller ntt först få inskränka mig till det phvsiska
begreppet och erinra, att då man icke betages det anderum,
som man förut begagnat, qväfves man ej. Likadant
ar förhållandet med näringarna, hvilka Frih. Rantzou icke
vill genom sitt förslag betaga de förmåner, som de hittills
åtnjutit. Från en annan sida åter har man yttrat, att genom
bemälde Friherres förslag åsyftades att gynna jernbelåningen
framför andra. Det är icke heller händelsen; tydå
hvarje näring bi beha 1 les vid den lånerätt, densamma förut haft,
finner jag icke, det man rättvisligen kan sägas vilja till jernhandteringens
fördel inskränka de öfrigas förmåner. Man
har yrkat, att Bancostyrelsen måtte få utgifva så många
sedlar, som Banken möjligen kan inlösa. Detta är såsom
allmän sats ganska riktigt; men då frågas: hvilken är måttstocken,
hvarefter Bancostyrelsen skall bedöma till hvad belopp
näringarna fordra och Bankens cassa tål en sådan sedelutgifning?
Hade man kunnat lemna detta åt Bancostyrelsen
allena, hade R. o. Ad. eller R, St. icke behöft bestämma
hvarken något minimibelopp, hvarunder reella fonden
icke finge falla, eller någon proportion emellan denna
och sedelstocken i hänseende till nya sedelutgifningar.
Men då man icke vågar ett så stort experiment som öfverlemnandet
åt Bancofullmägtige att bestämma, huru stor sedelstocken
må vara, hafva de, som fruktat all Iför betydliga
sedelutgifningar, ansett sig böra bestämma en proportion!,
hvarutöfver sedlar icke finge utgifvas; och när man kommer
att granska denna proportion, linner man sig hafva uti sitt
nit för sedelutgifningen mera skadat än gagnat sig, och att
Frih. Kantzous förslag lemnar den största frihet. Man anser
proportionen 1 till 5 mellan silfver och sedlar vara alltför
inskränkt; men törhända hafva åtskilliga af de ledamöter,
som hört den upprepas, icke gjort sig reda för hvad
den innebär. Med denna proportion skulle, i fall Bankens
hela nuvar. silfverfond vore inne, omkring 9,000,000 r:dr
nya sedlar kunna utgifvas utöfver det belopp, som nu finnes
i rörelsen. Det är visserligen icke för litet, utan snarare
för mycket, och mera än fancostyrelsen skulle våga
utsläppa, örn den agde lof dertill. Man har sagt sig vilja
inskränka sedelstocken; men i samma stund sorn silfverutvexlingen
är börjad kan sedelstocken höja och sänka sig utan
alla särskilda åtgärder af Bancostyrelsen. Hvar och en, som
aj6
Den 18 Juli f. m.
finner sa lämpligt, kan ju i betalning för bräder ocb jern
införa silfver i stallet för socker, caffe eller sviskon m. m.,
och för silfvertackorna uttaga sedlar eller myntadt silfver
till rörelsecapitalets förökande. Detta förhållande borde väl
icke behöfva uppgifvas; men det synes dock nödigt för att
öfvertyga dem, som icke tro, att rörelsecapitalet kan ökas
annorlunda, än genom sedelutgifningar utan redbar valuta.
En värd ledamot bar förklarat sig väl vilja instämma med
Frih. Rantzou, men dock önska, att spannmål äfven måtte
inberäknas bland de varor, som finge belånas. Jag tror deremot
icke, att spannmål är en vara af den beskaffenhet, att
Banken kan omedelbart befatta sig med belåning deraf; men
om meningen är, att belåningen skulle bestridas genom enskilda
corporationer mot försträckning till dem af Banken,
kunde en dylik belåning låta sig göra utan några nya sedelutgifningar,
nemi. genom användandet af Bankens influtna
vinst, hvilken på det sättet återginge till rörelsen. Då
flera af mina värda vänner, bland hvilka jag stridt för realisationens
sak såväl vid föregående riksdagar som äfven vid
denna, synas vid detta tillfälle vilja lemna Bancostyrelsen
större frihet, än jag vågar, så är det mig en tillfredsställd
se att se Hr Rosenblad, hvars kännedom af Banken är så
väl bekant, dela min öfvertygelse, och jag skall dermed
trösta mig öfver det klander, jag torde få uppbära derför,
att jag icke hör till de djerfva. Hvad sjelfva behandlingen
beträffar, anser jag det likgiltigt, om io:de eller 1 i:te punkten
först förekommer, ehuru, efter den ordning Hr Gr. o.
Landtm, förklarat böra följas, jag förmodar, att io:de punkten
först företages. Då skulle, efter min mening, Frih.
Kantzous förslag med Hr Rosenblads tillägg blifva contrapropostn
och urte punkten kunna alldeles förfalla.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Då jag icke kan dela
hvarken den ena eller andra sidans åsigter i denna sak, har
jag begärt ordet för att föreslå en medelväg. Jag kan icke
finna det vara rimligt eller principenligt att på ena sidan
vägra utgifvandet af sedlar för de öfriga näringarna och på
andra sidan bifalla en illimiterad belåning af jerneffecter blott
för exportinteresset. Jag gillar fullkomligen premisserna i
Frih. Kantzous, Hr Cederschjölds och Hr v. Hartmansdorffs
anföranden. Jag tror äfven, att då vi skola göra en realisation,
är tidpunkten minst lämplig att förespegla en sedelemission,
och jag tror, att blotta propositionen derom skall
ingifva så många farhågor hos dem, som äga capitaler, att
de skola uppsäga desamma och sålunda i verkligheten tillvägabringa
ett vådligt strypsystem genom den fara, att Bankens
säkerhet sattes på spel, hvilken spriddes genom bifall
till Utskrs utlåt, i denna del. Här har blifvit sagdt, att det
är stor skillnad emellan en sedelutgifning utan valuta och
en utgifning mot motsvarande valuta, och att endast bär
D e ii 28 Juli f. m.
fråga vore om det sednare slaget. Jag får dervid erinra,
att den säkerhet, som skulle lemnäs för ett cassacreditiv till
enskilda associationer, skulle komma att bestå uti inteckningar
och pantförskrifningar, som naturligtvis icke äro sådana
papper, att de kunna belånas i den moment, Banken så
skulle behöfva. Det blefve således icke annat än alt utgifva
sedlar till nya fastighetslån; och då det torde få antagas
såsom gifvet, att, i händelse Banken skulle komma i betänklig
ställning, det vid en sådan kris äfven torde blifva
omöjligt för andra creditinrätlningar alt hålla sig uppe, så
blefve följden, att Banken förlorade sina creditiv och i sista
rummet komme att sitta emellan. På dessa skäl afstyrker
jag, att nya sedlar må utgifvas. Jag vill likväl icke sträcka
det så långt, att nya sedlar icke skulle få utgifvas för belåning
af metalliska effecter, emedan jag tror, att sådant
skulle vara obilligt, synnerligast sedan ett stort interesse redan
vant sig dervid. Men i den händelse, att Bankens metalliska
cassa skulle alltför mycket sjunka, t, ex. till ni millioner
r:dr eller närmare 2 millioner, anser jag, att det vore
vådligt att låta rättigheten till belåning af jern fortfara.
Här kunna finnas mägtiga interessen mot realisationen; och
jag hemställer, om de kunde äga något bättre tillfälle att
söka störta densamma, än t. ex, att, när Bankens silfvercassa
vore 100,000 r:dr öfver minimisumman, i Banken insätta
jern och andra metalliska elfecter samt på det sältet
operera, till dess cassan understege 2,000,000 r;dr, då de
åter ägde tillfälle att begagna denna Bankens förlägenhet
till ernående af betydliga vinster. Jag tillstyrker derföre
bifall till Frih. Kantzous förslag med den inskränkning, som
innefattas i följande tillägg; Dock att lifgifvande af
nya sedlar ej heller i förstnämnde fall må äga
rum, så framt ej Bankens metalliska cassa öfverstiger
2J million r:dr silfver.
Hr Nordenanckar: Jag instämmer i den yttrade tanken,
att verkligen en s, k. strypning eller indragning af rörelsecapital
efter realisationen kan komma att äga rum; men
jag ser icke, huru sådant skall kunna förebyggas på annat
sätt, än genom sedelstockens okände i naturlig väg genom
öfverskottens användande. Jag anser enda garantien mot
rörelsecapitalets minskning ligga uti beredandet af ökad näringsflit.
Sätten att åstadkomma denna ökning äro mångahanda.
Organisationen af landets lånerörelse är af ett oberäkneligt
inflytande. Det är i min tanka just i bankväsendet,
som de största reformer äro nödiga, och det är således
med afseende på näringarnas behof som jag önskade,
att man måtte uppsöka roten till det onda och icke utsträcka
bancolånerörelsen, utan öfverlemna åt enskilda föreningar rättigheten
alt uppfylla näringarnas behof. Hvad spannmålsbelåningen
angår, gillar jag visserligen den ömhet, som man
378
Den 38 Juli f. m.
yttrat för landtbruket, och jag skulle således instämma i
den åsigt, att landtbruket borde vara lika privilegieradt
med jernhandteringen; meri jag fruktar, att det strider mot
handelsprincipen att förena sig i sådana associationer, som
afse spannmäisbeläningen, och jag betvifla!’ således, att sådana
associationer skola bilda sig, ehuru lifligt jag för min
del skulle önska det. Man har här talat om Bankens functioner
och sagt, att de hufvudsakligen bestå uti att låna
upp och låna ut penningar. Jag tror statsbankens vigtigaste
function vara att stadga myntvärdet och såsom en grundpelare
stödja de enskilda associationerna och den enskilda
crediten och att den såsom ett vilkor för ett troget uppfyllande
deraf måste söka styrka sig i den goda tiden för
att kunna hjelpa i den onda. Hvad beträffar de yttrade
åsigterna om Bankens olika interesse att meddela lån å olika
elfecter, får jag förklara, att jag icke inser den ringaste
grund för en sådan princip. För Banken är det alldeles
lika i hvad slags låneväg dess sedlar kommit i omlopp; de
hota alla lika bancoluckan och äro af samma natur, om de
utgått i jernbelåning eller genom disconten. Bankens interesse
är endast, att lån meddelas på kortare tider och mot
tillräcklig säkerhet. Jag instämmer uti Frih. Kantzous redactionsförslag.
Hr Hegardt, Christ. Bernh.: Mig synes, att dis—
missionen redan till någon del öfvergåtl från dess egentliga
föremål, som är io:de punkten. Jag anser denna såväl sora
litte punkten stå i sammanhang med frågan om lånerörelsen
och skulle derföre vara mycket böjd för att gilla den
af Frih. Ehrenborgh först yttrade mening, att öfverläggningen
om dessa punkter borde uppskjutas, tilldess lånerörelsen
förekommit och blifvit afgjord, emedan man i annat fall
skulle hafva bundit händerna på sig vid beslutens fattande
i afseende på den sednare. Autages Utskrs förslag i afseende
å lånerörelsen, lärer det knappt kunna undvikas att meddela
rättighet till nya sedelemissioner; hvaremot, om, som
jag önskar, B. o. Ad. anser grunderna för lånerörelsen kunna
blifva oförändrade till nästa riksdag, det faller af sig
sjelf, att någon ökad sedelutgifning icke kan komma i fråga
i annan än vexlingsväg. Men skulle pluraliteten stadna i det
beslut, att io:de och 1 i:te punkterna böra i ordning föredragas
och afgöras, får jag instämma uti Frih. Kantzous
förslag med det af Hr Rosenblad gjorda tillägg.
Hr Stråle, Nils Wilh.: Sedan realisationen nu är
beslutad, torde närvar, punkt vara den vigtigaste i fråga om
hvad verkningarna af densamma skola blifva. Man har så
ofta talat om näringarnas behof af understöd, att det icke
torde vara ur vägen att göra sig reda för, huru detta behof'
uppkommit. Om vi granska våra finaneiella bestyr under
förflutna tiden, skola vi finna, att detta behof egentli
-
Den 38 J ii li f. m.
279
gen gjort sig gällande under de tider, då oreda i myntväsendet
inträffat. Då Banken lemnat öfverskott till statsverket
och derigenom satt sig ur stund att fullgöra sina åligganden
såsom statsbank, då har myntet fallit i värde, osäkerhet
i fastighetsvärde uppkommit och näringarna genom
det uppkomna misstroendet förlorat de enskilda lånebidrag,
hvaraf de voro i behof; ty det måste vara ostridigt, att i
ett samhälle måste finnas personer, som äga penningar att
låna ut åt andra, hvilka använda dem till vinstgifvande företag.
A ena sidan måste man vara lika angelägen att låna
ut, som å den andra att få låna penningar; men då osäkerhet
i myntväsendet uppkommit, har detta förhållande blifvit
stördt och näringarna måst anlita allmänna bidrag, och
då har Banken med sin hjelp nödgats träda emellan. Så har
tillgått under den tid, myntoreda existerade. Då man sökte
indraga sedelstocken, liragte man näringarna i trångmål, och
för att afhjelpa denna olägenhet har man .måst meddela lån;
och så har man stridt på båda sidor, intilldess ordning återkommit
och saken återvunnit sitt skick, samt förtroendet
stadgat sig, så att personer funnit det lika förmånligt att
lemna förslag åt näringarna, som att förvara sina capitaler.
Vi skola således hoppas, att, sedan stadga i myntväsendet
återkommit, detta hinder för näringarnas biträdande skall
upphöra; men i närvar, ögonblick bör någon inskränkning
icke äga runi. Dock måste man noga taga i öfvervägande
hvad det är, som man fordrar. Om något ytterligare bidrag
behöfves, tror man måhända, alt det skall kunna af
Banken fyllas. Men oin man uppgör en calcul, torde man
finna, att det blir ganska obetydligt, hvad Banken kan lemna
utöfver hvad den redan lemnat. Deremot, om ett misstroende
skulle uppstå mot realisationen, om den händelse
inträffade, alt capitalägarne, i osäkerhet om att för framtiden
få behålla de capitaler, de äga, droge sina penningar
utur Sverige för att insätta dem i utländska fonder, då hemställer
jag, hvad verkan sådant skulle hafva på näringarna
och 0111 icke de, i stället för att få ett understöd af 2 k 3
millioner, skulle äfventyra att förlora ända till 20,000,000.
Det är, när man gör opp denna calcul, som jag troi-, att
man skall inse, att det är vida förmånligare att icke ens
vidare tala om några sedelemissioner, hvarigenom Banken
skulle förminska sin förmåga att genom lånebiträden underhjelpa
näringarna. Jag erkänner visserligen, att sedan Banken
återvunnit credit, kan den utgifva nya sedlar till den
proportion, som här blifvit föreslagen; men innan mati kommit
till den tidpunkten, kan jag icke tillstyrka det. Vi hafva
sett, huruledes man icke haft försyn för att äfven i närvar.
ställning anse Banken icke vara solv nt. Man har sett
starka interessen i delta afseende göra sig gällande, och
jag hemställer, om de icke skulle göra det i ännu större
män, derest sådana sedelemissioner medgäfves. Det stör
-
280
D c ii 28 Juli f. ra.
sta misstroende mot realisationen måste vara det, att man
befarar, att R. St. skola fortfara att utgifva sedlar utan valuta
; och man skall säga: ”när det kunnat ske pä det färska
trädet, hvad skall då icke ske på det torra.” Om man
beslutar att lemna creditiv åt hypotheksinrättningar i landsorterna,
så säger man, att dessa förskott icke kunde indrifvas
i den stund, Banken behöfde desamma, utan att störta
dessa inrättningar; men man skulle nödgas undvika det, och
dessa creditiv blifva således icke någon lätt realisabel tillgång.
Då jag dessutom tror, att Banken får behålla sina
egna inkomster, och jag icke förmodar, att R. St. vilja fortfara
med en sådan lånerörelse, som strider mot Bankens natur;
och då jag föreställer mig, att de tillgångar, Banken
får genom capitalafbetalningar på fastighetslån, skola vara
tillräckliga att fylla behofvet för hypotheksinrättningar och
privatbanker, som kunna yppa sig, kan jag icke finna något
ytterligare behof för Banken att utsträcka sin lånerörelse.
Man mäste inskränka Bankens lånerörelse derhän, att
den kan af Banken bestridas; och då hemställer jag, om det
icke är i de redan betydliga fonderna, som medel dertill
skola sökas; ty att på samma gång fortfara med den redan
varande lånerörelsen och tillika stadga en ny tror jag icke
vara öfverensstämmande med Bankens credit. I denna öfvertygelse,
och då Bankens credit ännu icke är så stadgad,
som den borde vara, är det, som jag tillstyrker bifall lill
Frih. Kantzous förslag.
Hr von Troil, Emil: I afsigt att på något sätt kunna
sammanjemnka de åsigter, som Utsk. i denna punkt framställt,
med de af R. o. Ad. förut fattade beslut, har Hr
Lefre'n tillstyrkt R. o. Ad. att i afseende på denna punkt
fatta samma beslut som PresteSt. Han har häruti mött motstånd
från 2:ne motsatta sidor: den ena, som yrkat ny sedelutsläppning
och såsom axiom antager, att Banken bör
drifva sin rörelse med så stor sedelstock som möjligt, men
med den möjligen minsta reella fond. Jag vill icke betvifla,
att den ledamot, som framställt dessa satser, så förstår dem,
att de äro riktiga; men i det korta skick, hvari de blifvit
framställda, kunde de vara missledaade, och jag får derföre
i detta afseende tillägga några ord. Då man säger, att en
bank bör hafva så stor sedelstock som möjligt, måste man
tillägga: förutsatt, att den äger säkerhet att alltid kunna
inlösa sina sedlar. Att säga, att en bank kan utlemna lån,
endast den erhåller säkra bypothek, utgör ett af de största
financiella misstag, ty behofvet af sedelmynt inom ett
land, beror icke på massan af hypolhek; det beror icke ens
på productionen, utan det beror af den större eller mindre
öfverflyttningen till nya ägare af fast och lösegendom, som
äger rum inom landet. Jag upprepar, att jag icke tror,
att
De ii aS Juli f. m.
att den talare, som framställde dessa satser, missförstått dem
så, som de kunna missförstås. Jag tror, att talaren i sjelfva
saken instämmer med Hr Lefre'n, och att hela skillnaden
dem emellan består deruti, att då den sistnämnde ansett,
att grunderna för sedelstockens ökning böra bestämmas af
Jt. St., talaren deremot velat, att sådant måtte ankomma på
Bancostyrelsen; men om äfven en alldeles obegränsad rättighet
i detta fall lemnäs Bancostyrelsen, måste likväl denna,
såvida den förstår sin sak, hålla sig inom den gräns, som
sakens natur fordrar. Den motsatta åsigten, som sökt göra
sig gällande mot Hr Lefre'ns förslag, har yrkat, att lånerörelsen
ej måtte få ökas, att inga nya sedlar finge utgifvas
annorlunda än mot i Banken insatt silfver. Någon har sagt,
att det skulle leda till näringarnas qväfvande, och Hr v.
Hartmansdorff har deremot ganska riktigt invändt, att man
icke befarar att qväfvas, då man får lika mycken luft som
förut. Jag skulle således icke se någon våda uti att äfven
instämma uti den åsigt, som grundar sig på denna sats, om
jag trodde och önskade, att industrien skulle blifva fullkomligt.
stationär; men då industrien kan och bör gå framåt,
reserverar jag mig på förhand mot det hinder deremot, som
skulle uppkomma, om man ställde så till, att sedelstocken
icke finge ökas annorlunda än jemnt motsvarande det silfver,
som i Banken inkommer. Om man anser såsom en fördel
att kunna motsvara vårt nuvar. behof af rörelsecapital
med ett mindre qvantum guld och silfver, och att fylla resten
med sedlar, lärer det vara svårt att fatta, hvarföre
icke samma förhållande skall äga rum i afseende på det ytterligare
behofvet af sedelmassans förökande, som blifveren
följd af den stigande industrien. Här har hörts en annan
opinion, som yrkat samma sats som Hr v. Hartmansdorff,
men af olika motiver. De, som tillhöra denna opinion, bestrida
Banken rättighet att utvidga sin lånerörelse för att
icke motarbeta privatbanks-interesset. De vilja framtvinga
privatbanker genom att tillbakahålla statsbanken. Jag skulle
måhända dela deras opinion, om jag vore öfvertygad, att
privata banker skulle uppstå i den stund, de behöfvas. Det
kan visserligen hända, alt så sker; men då jag icke på någon
säker anledning kan grunda min öfvertygelse derom,
vill jag icke för en blott möjlighet med min röst biträda ett
beslut, som efter all sannolikhet skulle leda till den stigande
industriens betryck. I öfverensstämmelse med de beslut,
R. o. Ad. redan fattat, kan jag således icke rösta för
annat än Hr Lefre'ns förslag. Innan jag slutar, vill jag i afseende
på deras opinion, hvilka icke vilja medgifva någon
utsträckning af lånerörelsen, men likväl anse belåningen af
metallika effecter böra vara obegränsad, bland hvilka endel
t. o. m. medgifva belåning af spannmål, för min del förklara,
att jag icke kan föreställa mig annat, än att Bankens
i o II. 36
a8a
Dea a§ Juli f, ju,
säkerhet lika mycket äfveatyras genom sedelstockens ökning
medelst belåning af ifrågavar. elfecter, sorn på hvilket annat
sätt som helst. Hvad särskildt jernbelånitigen angår, är
i närvar, förhållande, då exporten går sin jenina gång, ingen
fara vid att lemna den obegränsad, emedan man kan
beräkna, hvad som årligen skall utgå; men förhållandet hindika,
om flera års tillverkning kommer att hopas på vågen.
Hr Nordenanckar har sagt, att vid en sådan ofördelaktig
conjunctur vore det olämpligt att indraga rörelsecapitalet,
emedan näringarna derigenom kunde bringas i förlägenhet.
Jag medgifver, att sådant kunde möjligtvis vara förhållandet,
men endast för en kort tid, emedan Banken genom begagnande
af utländskt creditiv snart kunde åter försätta sig
i tillstånd att kunna öka rörelsecapitalet. Deremot måste
jag bestrida den satsen, som lii- Rosenblad yttrat, nemi. att
det just är då industrien aftynar, som Banken bör utsträcka
sin sedelntgifning. Just dä är det tvärtom, som rörelsen är
mindre i behof af sedelstockens ökning. Om man, då myntet
börjar falla i pris, vill öka myntrepresentativerna, skall
det i samma mån öka silfrets utgående ur landet, hvilket
visserligen icke inträffar, så länge utrikes handeln är alldeles
stängd; men om ett motsatt förhållande dermed inträffar,
skall följden blifva den, alt det obehöfliga silfret utströmmar
på en gång.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
kl. 6 i eftermiddag komme att fortsättas.
Hr Lefre'n: Då jag anmälde mig, hade Hr v. Troil
ännu icke yttrat, hvad han sist anfört. Hufvudsakligen förekommen
af honom, skall jag således vara kort, och får
blott förklara, att jag uti en punkt skiljer mig frän honom.
Jag reserverar mig nemi. icke på förhand, emedan jag hoppas,
att R. o. Ad. skall finna skäl att instämma uti antagandet
af den af mig föreslagna proportionen af i till 5.
Ända till sista stunden gör jag mig den förhoppning, att
hvarje proportion i förevar, fall skall blifva obehöflig; roen
skulle den behöfvas, kommer jag att reservera mig mot antagande
af någon annan proportion än denna.
Hr von Hohenhausen: Jag önskar, att något närmare
få utveckla de tankar, jag redan yttrat rör:de denna
punkt. Jag tror, att då det i 8:de punkten är beslutadt,
att lånerörelsens förminskning är den bland utvägarna till
metalliska cassans förstärkande, som i sista rummet bör tillgripas,
det kan blifva nödvändigt, att för Bancostyrelsen utstakas
en bestämd gräns, hvarutöfver sedelstocken icke får
ökas; och jag hade derföre föreslagit den förändrade redaction
af io:de punkten, att då metalliska cassan, hvaruti äfven
omynladt guld och silfver får inberäknas, icke öfverstiger
det bestämda minimum, får sedelstocken icke ökas utan
i förhållande af motsvarande valuta. Med ordet motsva
-
D e ii 28 Juli f. m.
283
rande förstår jag sådant, hvarpå sedeln lyder, och icke
några andra effecter. Jag tror mig således gerna kunna antaga
de ord, sorn Frih, Rantzou föreslagit, nemi. att nya
sedlar icke skulle få utgifvas annorlunda än i vexlingsväg.
Jag tror, att det är nödvändigt, att vid den olyckliga
händelsen, att den metalliska cassan skulle nedsjunka till
2,000,000, sätta Banken i tillfälle att kunna förekomma en
stagnation i rörelsen, för hvilket ändamål jag, lika med Hr
Hegardt, anser det vara nödvändigt, att den io:de punkten
uppskjules, intilldess It. o. Ad. fattat beslut i afseende på
lånerörelsen. Uti It. o. Ad:s beslut alt punktvis föredraga
detta utlåt, ligger icke något hinder att uppskjuta en eller
annan punkts afgörande, intilldess beslut blifvit fattadt öfver
andra punkter, som dermed stå i sammanhang. Jag får
således anhålla, att uti io:de punkten endast måtte bestämmas,
när ingen utlåning får äga rum, och att urte punktens
afgörande måtte uppskjutas, intilldess frågan om lånerörelsen
är afgjord, samt att hvad Ilr Rosenblad anfört 0111
Bankens egna utgifter icke måtte komma i fråga i jorde
punkten.
Frih. Ehrenborgh; Det är hufvudsakligen för att få
förena mig med hvad Hr Hegardt och Hr v. Hohenhausen
sednast yttrat, som jag begärt ordet. Jag har alltid trott,
att utte punkten kunde borttagas ur detta Utlåt, och inkomma
i detailföreskrifterna; men skulle R. o. Ad. icke instämma
i denna tanke, skall jag vara tillfredsställd, om vi
finge öfvergå till disctission och beslut om lånerörelsen, innan
vi besluta öfver den måliända vigtigaste frågan, vi ännu
hafva afgjort vid denna riksdag. Jag hor yttrat denna mening
förut, men hav deruti icke blifvit understödd af flera
än Hr Hegardt, Dock bekänner jag, att för mig är detta
stöd så tillräckligt, att det fullkomligen förvissar mig, att
jag icke misstagit mig.
Ilr Nordenanckar: Hr v. Troil har reserverat sig
mot ett beslut, hvaraf han trott, att följden kunde blifva
ett hinder för näringarnas tillväxt. Jag finner icke, att något
beslut mot rörelsecapitalets utvidgning i mån af näringarnas
behof blifvit föreslaget. Man uppfattar illa realisationside'en,
om man tror, att rörelseeapitalet kan fixeras eller
begränsas; så länge silfverhandeln är fri, lärer omsättningsmedlet,
utan Statsmagternas inblandning, öka sig i bredd
med en stigande industri, eller minskas, om industrien aftynar.
Artificiella medel mera skada än gagna. Han har
äfven yttrat, att jag missförstått Utskts förslag. Vederläggningen
är lätt, ty jag behöfver blott hänvisa honom lill pag.
35 m. fl. af Utsk:s ifrågavar. utlåt., hvaraf det synes, att
jag icke misstagit mig. Han har äfven yttrat sig mot Hr
Rosenblads åsigt. Jag får härvid förklara, att jag gillar
densamma, emedan det just är under kritiska ögonblick,
a84
Den a8 Juli f. m.
eliel’ då stagnation uppstår i handeln, som näringarna behöfva
understöd; men att ett sådant understödjande strider
mot Bankens interesse, är en annan sak. Det är härföre,
som jag ansett det vara angeläget för Banken att under den
goda tiden icke för mycket utvidga sin rörelse, på det den
vid ett motsatt förhållande må äga styrka att utan sjelf—
uppoffring kunna uppfylla näringarnas hellof. Jag instämmer
med Frih. Kantzou i sjelfva saken, och med Hr v. Hohenhausen
i afseende på ordningen för frågornas behandling.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller, att i anledn. af de yttranden,
som af åtskilliga talare här blifvit framställda, så
vidt jag förmår, till vederläggning af vissa satser få afgifva
några anmärkningar. Då jag yttrade mig i samma anda;
som sedermera Frih. Kantzou, och då jag vidare, föranledd
af Frihts opinion, förenade mig med honom, uppträdde Hr
Lefre'n och förklarade, att det innebure en orimlighet att
med principen, rör:de ett bestämdt minimum för Bankens
metalliska cassa, vilja förena en obegränsad belåning af exportabla
metaller och att, med förbiseende af alla andra,
uteslutande vilja gynna jernhandteringen. Jag har icke talat
för jerntillverkningen. Om det funnes en guld- eller
silfvertillverkning, och jag påstode, att man skulle obegränsadt
belåna guld och silfver, komme man med samma beskyllning
och påstode, att jag talade blott om belåning af
guld och silfver. Jag talar icke uteslutande för någon näring,
utan för belåning af sådana effecter i allmänhet, som
utgöra en naturlig och lätt realisabe! pant för Banken. Om
en bancostyrelse med noggrannhet uppfyller sitt kall; om
den utlemnar lån efter hvad tillgångarna ungefärligen kunna
medgifva; om den undviker att på en gång belåna en
för stor massa, så saknas uti exportabla metallerna icke den
säkerhet, som om belåningen skett på guld och silfver. Men
att belåna allt annat vore att begå en orättvisa och skulle
leda till Bankens förstörande. Nu inträffar lyckligtvis, att
jerntillverkningen är landets hufvudproduction, och om belåningen
häraf kan stå tillsammans med hufvudsaken, sora
är Bankens fördel, är det ännu bättre för principen. En
talare har sagt, att han ej låter skräma sig af ordet sedelemissioner,
utan skall conseqvent genomdrifva de satser,
lian sökt göra gällande. Jag erkänner, alt jag låter skräma
mig deraf. Om man icke vill säga sedelemissioner, utan
skjuta näringarna framför, och säger, att det är för näringarnas
behof, som sedelmassan bör ökas, så kan jag likväl
icke fatta förhållandet annorlunda, än att näringarna blott
såsom en förevändning framställas till vinnande af andamålet.
Jag ber att en gång för alla få uttala min öfvertygelse,
ang:de det så ofta upprepade behofvet för näringarna.
Om näringarna äro i behof af ökadt rörelsecapital, är det
gifvet, att sedan realisationen gått i fullbordan och vi erhållit
ett fast mynt i ett land, der räntan är högre än i an
-
D c ii 28 Juli f. m.
a85
dra länder ined fast mynt, capitaler skola dragas hit. Bedrifvas
icke näringaina klokt, så att de kunna lioja sig. så
är det icke staten, som skall gifva dem capitaler, när de
icke arbeta till sin förkofran. H lifv luisa ken för näringarna
är ett fast mynt. När de hafva det och arbeta till sin förkofran,
blir naturliga resultatet ett capitalöfverskott eller
en behållen vinst, hvilken i sin ordning producerar en tillväxt;
och det är på det viset, som jag vill, att näringarna
skola gå fram. Detta öfverskott kan insättas i Banken, som
derför kan utgifva nya sedlar, och på sådant sätt är det,
som sedelemissioner skola äga rum. Staten kan visserligen
med sin kraft träda emellan och låna upp af capitalister för
att låna ut åt näringarna; men jag är öfvertygad, att sedan
realisationen ägt rum, skall ej Banken längre behöfva träda
emellan, utan capitalistens interesse skall blifva så nära förenadt
med näringarnas, att capitalisten skall finna sin fördel
vid att omedelbarligen hjelpa näringarna. På det sättet vill
jag, att näringarna skola blifva hulpna, men icke, att de
skola uppskjuta såsom en parasitväxt. Den näring, som icke
kan hjelpas annorlunda än genom försträckningar af Banken,
anser jag vara riktigt att icke hjelpa. Jag vill dessutom
fästa uppmärksamheten på det något contradictoriska
i den uppgiften, att Bancofullmägtige skulle) kunna bedöma
näringarnas behof och derefter bestämma tillökningen; tydå
samma sida, som nu påstår detta, var den, som i sista plenum
påstod, att Bancofullmägtige icke skulle äga någon
rättighet att bedöma eller bestämma, om ett öfverskott af
representativt mynt finnes i landet, kan jag, för min del åtminstone,
icke rätt fatta conseqvensen deruti att, när fråga
är om att draga in sedelstocken, påstå, att Bancostyrelsen
icke kan bedöma i hvad mån densamma är öfverflödig, men
åter öfverlemna åt dess omdömesförmåga , när fråga är 0111
nya sedlars lifgifvande, att bestämma i hvad mån sådant får
ske. Man synes således med full conseqvens hafva för afsigt
blott att öka sedelstocken. Det är detta system, som
bringat landet i olycka och staten i nödvändighet att vidtaga
de åtgärder, hvarom vi nu öfverlägga för att afhjelpa
den financiella oreda, hvari den blifvit invecklad genom tillämpningen
af ett system, hvarifrån jag ber Gud bevara oss.
Jag tror derföre, att man bör stämma ån i bäcken; och jag
skulle tro, att vi vid denna riksdag i allmänhet äro ense om
att göra oss qvitt från allt vidare vinglerisystem. Hr Tham,
som talat i samma anda, har deremot sagt, att då näringarna
stiga, måste man släppa ut nya sedlar. Alla instämma
uti nödvändigheten af ökade lånelillgångar, ehuru man
derför hör anföras alldeles motsatta skäl. Den ena sidan säger,
att näringarna icke kunna stiga utan ökade länetillgångar,
och den andra sidan, att när de stiga, hafva de behof
af en sådan tillökning. Samma talare bar äfven sagt, att
folkökningen och näringarnas tilltagande åstadkomma behof
jiSG Den 28 Juli f. 111.
af ökade lånetillgangar. Jag kan icke finna, att folkökningen
kan utgöra något motiv för Bancofullroägtige att utgifva
lån, eller att folkökningen innebär någon säker valuta för
nya sedelutsläppningar. Vidare bär man talat om sedelstockens
limiterande. Detta har blifvit besvaradt af Hr v. Hartmansdorff;
och jag hoppas, att de talare, som hört Hr v.
Hartmansdorff och vilja höra, hvad jag nu yttrar, skola finna,
att afsigten icke är alt limitera sedelstocken, utan att
den skall få växa sin naturliga gång. Det är nemi. gifvet,
att i samma mån näringarna sliga, uppkommer en capitaltillgång,
hvarigenom sedelstocken ökas; men denna ökning
skall icke åstadkommas genom nya lånetillgangar från en
statsbank. Hr Lagerhjelm har sagt, att man äfven borde göra
något för spannmålsbelåningen. Jag erkänner, att det
vore väl för vår modernäring, landtbruket, om något kunde
göras i detta hänseende; men jag anser del i högsta måtto
farligt i närvar, ögonblick, då vi stå på punkten att göra
en realisation, att inför ve rid en proelamera, att vi icke
lemna Banken mera skydd, än att vi tillåta den spannmålsbelåning.
Spannmål är nemi. en pant af den äfventyrliga
beskaffenhet, att den svårligen kan blifva föremål för en
statsbanksbelåning; åtminstone tror jag, att statsbanken icke
bör göra första-experimentet dermed, utan att det bör öfverlemnas
åt enskilda associationer, hvilka för ett sådant
ändamål hellre må af statsbankens räntevinst i anslagsväg
erhålla understöd, än att statsbanken omedelbarligen sjelf
skulle befatta sig med en sådan belåning. Hr Rosenblad
har varit nöjd med Frih. Kantzons redactionsförslag, med
det tillägg, att bestridandet af Bankens dagliga utgifter äfven
matte göra undantag från förbudet mot sedelstockens
ökning annorlunda än i vexlingsväg. Detta finner jag ganska
oskyldigt och skall så mycket hellre instämma deruti,
som jag hört flera talare, hvilka varit af samma tanke som
jag, godkänna detsamma. Men jag finner det i allt fall obehöflig!.
, enär jag icke kan föreställa mig, att Banken skulle
sköta sina functioner så illa, att råntevinsten icke skulle vara
tillräcklig att bestrida Bankens dagliga utgifter. Hr v.
Troil har ansett, att flera års vågbehåIlning eller tillverkning
af exportabla effecter, belånade i Banken, skulle kunna
slöra Bankens säkerhet. Deruti bar lian rätt; men då Bancofuljmägtige
hafva rättighet att indraga sin lånerörelse,
mäste de väl så mycket hellre utöfva denna rättighet vid
ett sådant förhållande, då dessa elfecter på flera år icke
kunnat exporteras, som dessa varor dåmera icke kunna anses
exportabla. Frih. Kantzous redactionsförslag nämner exportabla
metaller; men en metall, sorn på flera år icke kunnat
exporteras, kan icke vidare anses exportahel och kan
således, efter detta förslag, icke heller belånas. Slutligen
får jag förklara, att jag icke kan, lika med Frih. Ehrenborgh
och Hr Hegardt, uppskjuta denna fråga, till dess vi
Den 28 Juli f. ra.
komma till lånerörelsen. Om vi gifva närmare akt på detta
BancoTJtskts utlåt., få vi se, att detsamma, sorn i flera andra
afseende,n är förtjenslfullt, äfven är det i det fallet, att
det börjar med att uttala några principer oell derifrån ingår
på de särskilda grenarna för realisationens verkställande;
och det är just i dessa föregående principer, som det
är vigligt, att It. o. Ad. uttalar sitt beslut att genom förbud
mot onaturliga sedelutsläppningar för framtiden förekomma
en sådan olycka, hvars följder vi nu genom realisationen
vilja undanrödja. Jag kan således under intet vilkor
afstå från det yrkande, all denna principfråga måtte blifva
afgjord, innan vi komma in på de särskilda capitlcn, rörtde
Bankens speciella functioner i afseende på lånerörelsen. Jag
tillstyrker bifall till Frih. Kantzous förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag är i det mesta förekommen
af Gr. Cronhjelm, men vill tillägga några ord i frågan
om belåning af metaller. Som denna belåning redan
ägt rum hittills och R. St. synas mig böra, efter realisationen,
bibehålla hvar och en vid samma förmåner och rättigheter
, som han hade förut, anser jag någon inskränkning i
detta fall icke böra äga rum. Den fara, Gr. Cronhjelm och
Hr v. Troil fruktat skola derigenom för Banken uppkomma,
tror jag ej vara så särdeles stor; ty då R. St., såvida nemi.
de öfriga Stånden fattat samma beslut som R. o. Ad., beviljat
Bancofullmägtige rättighet att förminska lörelsecapitalet,
derest Bankens säkerhet det påfordrar, inser jag icke annat,
än att Bancofullmägtige kunna göra en sådan minskning,
derest sedelstocken skulle genom flera års oförsåld jerntillverkning
till den grad ökas, att någon fara för realisationens
bestånd uppkömme. Om spannmålsbelåningen få vi tillfälle
att lala, när vi komma till den särskilda lånerörelsen.
Nu vill jag blott nämna, att 0111 R. St. skulle finna för godt
att för detta ändamål lemna förskott åt bolag mot sådan
säkerhet, som kunde anses af Banken antaglig, och till hvilka
förskott bancovinsten kunde användas, gjorde man landet
utan tvifvel en vigtigare tjenst än genom öppnandet af
cassacreditiv åt personer, som icke bedrifva en så vigtig rörelse,
som denna vore för jordbruket. Särskildt instämmer
jag med Gr. Cronhjelm i den önskan, att vi utan uppskof
måtte komma till afgörande af den punkt, hvarom vi nu
öfverlägga, och att Frih. Kantzous förslag dertill måtte blifva
contraproposm; ty om vi skulle, sedan denna sak nu blifvit
så genomgången, att beslutet är nära för handen, uppskjuta
den, vore denna förmiddag förlorad, emedan detsamma.
som nu är sagdt, säkerligen skulle komma att omsägas,
när saken åter företoges. Jag förnyar min anhållan
om propus, på Frih. Kantzous redaction till motstycke mot
Utskts förslag.
Frih. Rantzou förenade sig med Hr v. Hartmansdorff.
283
Den 28 Juli f. in.
Hr Dalman: Jag har alldeles icke funnit mig på något
tillfredsställande sätt vederlagd uti mitt yttrande, rör:de
nödvändigheten att limitera jernhelåningen. Det har blifvit
sagdt, att roan icke borde fråntaga näringarna, hvad de
hittills haft; att rättigheten till belåning af exportabla effecter
funnes och således borde fortfara. Jag får härvid äran
erinra, att det varit under andra förhållanden, som denna
rättighet hittills funnits, nemi. dä vexling icke ägde rum
och då Bankens säkerhet derigenom således icke kunde äfvenlyras.
Nu är förhållandet annorlunda, och jag åberopar
i detta fall, hvad Ilr v. Troil yttrat. Man skall komma
ihåg, att det endast är under ofördelaktiga conjuneturer,
som jernet behöfver belånas. Det belånas visserligen äfven
linder goda conjuncturer om vintern, men reduceras åter,
då utskeppningen börjar, örn sommaren. Men posito, attén
olycklig conjunctur skulle inträffa och att Bancofullmägtige
vore skyldiga till er. obegränsad jernbelåning; hvad skulle
följden blifva? Jo, den, att silfret ginge först ur Banken och
sedan ur landet, hvaraf ytterligare skulle hända, att Bankens
fond skulle sjunka till sitt minimum; och sedan vore
dörren öppen för alla möjliga intriger. Gr. Cronhjelm har
jemnfört belåningen af jern med belåningen af guld och silfver.
Jag frågar då: om jern vore detsamma som guld och
silfver, hvarföre behöfde man då sälja jernet mot guld och
silfver? Nu är likväl förhållandet, att jernet ofta faller i
pris ganska betydligt, då de ädla metallerna göra det högst
omärkligt; att det förra stundom ej ens någorstädes är
afsättligt, då de sednare äro det allestädes &c. Jag kan
således icke afstå från mitt yrkande, att Frih. Kantzous redaction
måtte antagas med det af mig föreslagna tillägg.
Man må ej inbilla mig, att det icke är för något interesse
man strider, då man yrkar en obegränsad belåningsrätt för
jern. För min del strider jag icke för något interesse. Jag
fäster blott afseende uppå, att man icke skall äfventyra
Bankens säkerhet; ty för realisationen står Bankens säkerhet
i första rummet och näringarnas underhjelpande i det andra.
Men, såsom Gr. Cronhjelm riktigt anmärkt, det sednare
följer af det förra. Ett fast mynt bereder näringarnas
uppkomst, och genom näringarnas förkofrau skall rörelsecapitalet
i naturlig väg utvidgas; då deremot motsatsen skall
blifva en följd af rörelsecapitalets förökande i onaturlig väg,
föranledt icke af en hastigt ökad production, utan af åtskilliga
possessionaten behof att bereda sig en tillgång för
att reglera sina affärer; och detta är icke något egentligt
behof. Yi böra laga så, att när ett verkligt behof visar
sig, det må kunna afhjelpas genom privata associationers
mellankomst; men dessas uppkomst skall förhindras, om vi
allt mer och mer vilja utvidga statsbankens lånefunctioner.
Jag kan icke under något vilkor afstå från det tillägg, jag
Jr~
Den aS Juli f. m.
289
yrkat, oell får för Öfrigt fästa uppmärksamheten derpå, alt
2:ne Stånd gått så långt i liberalitet, att de redan bestämt,
att sedelstocken icke får ökas, då metalliska cassan icke öfverstiger
f deraf, samt att endast vid ett slikt förhållande
emellan sedelstocken och silfvercassan någon jernbelåning
ma komma i fråga.
Hr Stråle: Jag kan på intet vis dela den farhåga,
sorn blifvit fästad vid jernbelåningen. Under vanliga förhållanden
är den tillgång, som kan belånas, ungefärligen
lika, åtminstone varierar den obetydligt, och under sådana
förhållanden skulle således lånerörelsen icke komma att ökas,
hvilket deremot visserligen skulle kunna hända, om någon
stagnation uti exporten skulle inträffa; men vi skola väl hoppas,
att någon sådan conjunctur på längre tid icke skall inträffa,
och då ser jag icke heller någon våda, om för eu
kortare tid någon stone belåning får äga rum, helst i alla
fall Bancostyrelsen, enligt beslutet i föregående punkterna,
har sig förbehållet att inskränka lånerörelsen. Jag har hört
yttras stora farhågor i det afseende, att om större massor
af sådana exportabla effecter blifvit qvarstående och sedermera
på en gång exporterades, en brytning skulle inträffa
derigenom, att en större summa sedlar inginge. Detta kunde
väl till en del så vara; men vore förhållandet sådant,
tror jag ej, att den från exporten uppkommande större vexeltillgången
skulle på en gång kunna försäljas, utan att följden
blefve den, att större delen af dessa effecters värde inkom
i redbart mynt, hvarigenom rörelsecapitalet således icke
förminskades. Jag tror icke, att motivet för bifall till jernbelåningen
företrädesvis är att gynna detta interesse, utan
bör sökas i den säkerhet, som Banken äger i denna pant,
enär den alltid kan realiseras till det belopp, hvartill den
af Banken belånas.
Frih. Ehrenborgh: Jag bar icke kunnat finna mig
öfvertygad af de talare, som emot min åsigt sist yttrat sig
i detta ämne. Men dä jag tror, att den åsigt örn sjelfva
formen i detta ämne, som jag delat med Hr Hegardt, ej
torde vinna R. o. Ad:s samt Hr Gr. och Landtm:s bifall,
får jag förklara, att jag anser mig skyldig att tillstyrka en
medelväg emellan de motsatta sidorna, nemi. att till Hr Lefre'ns
förslag måtte läggas, att någon belåning på metalliska
effecter icke må äga ruin, då silfvercassan ej öfverstiger 4
af sedelstocken. Med denna ändring tror jag, att Hr Lefre'ns
förslag kan blifva ganska nyttigt.
Gr. Cronhjelm: Uti en omständighet, hvaruti jag
glömde att besvara Hr Dalman, då jag sist hade ordet, är
jag nu till det mesta förekommen af Hr Stråle. Jag får
blott fästa uppmärksamheten derpå, att som Bancostyrelsen
10 H. 37
Den 28 Juli f. ra.
redan äger rättighet att minska lånerörelsen, och belauingen
vanligen sker på kortare tid af eu ä två månader samt
till vida lägre pris än pantens värde, kan jag, med afseende
på alla dessa omständigheter, icke ett ögonblick anse belåningen
pä metaller mindre säker, än om belåningen skedde
på guld och silfver. Det lärer nemi. icke kunna sättas i
fråga att ju icke jernet hvad ögonblick som helst kan säljas
till 8 ä 10 r:dr; men just derföre, att man icke vill försälja
det till så lågt pris, belånar man det i Banken. Föröfrigt
skulle jag icke vara emot Hr Dalmans förslag, emedan
jag finner det ganska oskadligt och förmodar, att den
terminus aldrig skall inträffa, som Hr Dalman förutsätter.
Dessutom får jag förklara, att, när vi få ett fast mynt, näringarna
icke skola blifva stationära, och att vi således icke
heller böra befara, att de skola lida derigenom, att vi icke
bevilja dem onaturliga lånetillgångar. Såsom jag uppfattat
Hr v. Troils i flera afseenden fullkomligt riktiga anförande,
finner jag äfven deruti stöd för min sats.
Hr Cederschjöld: Frih. Ehrenborgh har, under löfte
att söka förena de båda motsatta meningarna, framställt det
förslag, att belåningen på exportabla metaller skulle ligga
utom den af Hr Leffe'11 föreslagna proportionen af 2 till 5.
Detta förslag äger sin egen märkvärdighet. I stället för att
hålla medelväg emellan båda, innefattar det en sammanläggning
af desamma; ty till den högsta utlåning, som Hr Lefre'n
föreslagit, skulle läggas den högsta utlåning, som den
andra sidan begärt. Jag skulle snarare vara böjd för den
mening, som Hr Dalman uttalat, nemi. att sjelfva belåningen
af exportabla metaller skulle vara inskränkt inom gränsen
af förhållandet såsom 2 till 5; men som jag utgått från
den grundsats, att realisationen borde medföra så få förändringar
som möjligt, har jag icke trott mig böra föreslå någon
inskränkning i den närvar, belåningsrätten af exportabla
metaller. För öfrigt vill jag erinra om villfarelsen i den
meningen, att blott hypotheken äro säkra, skulle belåning
kunna ske utan fara; ty man bör komma ihåg, att blotta
massan af de sedlar, som skulle utgifvas, vore tillräcklig för
att nedsätta deras värde. Man ser t. ex., huru blotta mängden
af Arme'ens Pensionscassas sedlar, ehuru de bästa som
finnas, gör, att de icke kunna realiseras utan förlust. Jag
kan derföre icke annat än vidblifva, hvad jag förut yttrat;
dock skulle jag vara böjd att gå in på Hr Rosenblads tillägg
till Frih. Kantzoiis förslag.
Hr Dalman: Det är visserligen sannf, hvad Gr. Cronhjelm
anfört, alt belåningen sker till lägre belopp än jernets
gångbara värde; men jag tror, att exempel skulle kunna
anföras derpå, att jern funnits belånadt, hvilket qvarlegat
så länge, ätt det icke mera varit värdt belåningssumman.
Jag har dessutom, i tvekan om hvad som vore rätt eller
Den a8 Juli f. m.
icke i detta fall, rådfört mig med åtskilliga upplysta personer,
tillika varma vänner af realisationen oell noga bekanta
med Bankens förhållanden, hvilka försäkrat, att enda faran
för realisationens bestånd, med undantag af en obegränsad
sedelutsläppning, är den olimiterade belåningen af jerneffecter;
ty om en ofördelaktig conjunctur för jernexporten några
är ä rad skulle inträffa, under rättighet till en obegränsad
jernbelåning, skulle naturligtvis silfver uttagas för att
betacka importen samt silfvercassan således lätt kunna nedtvingas
till sitt minimum, hvarefter vägen vore öppen för
alla möjliga sätt alt förstöra Banken. Det är väl sannt, att
med en god Bancostyreise det icke bör kunna inträffa , emedan
styrelsen äger rättighet alt, när Bankens säkerhet sådant
fordrar, indraga lånerörelsen; men vår Bancostyrelse är ej så
organiserad, att man kan hafva full tillit till dess omdömesförmåga,
och derföre anser jag en gräns desto hellre böra sättas
för ifrågavar. slags belåningar, som de vid en betänklig conjunctur
äro allrafarligast, emedan de egentligen endast innefatta
utbyte af jern, då det icke är afsättligt, emot silfver,
som omedelbart utföres. Jag kan således icke ingå på
den satsen, att föreskriften skulle vara öfverflödig; men jag
skall icke vidare vara envis, sedan 3:ne Stånd redan fattat
sitt beslut i frågan.
Frih. Ehrenborgh: Då Hr Cederschjöld till besvarande
upptog min argumentation, glömde lian, att jag nyttjade
orden vågbara effecter, emellan hvilka och exportahla
effecter det är stor skillnad. Jag nyttjade
det förra uttrycket just derföre, att jag anser sedlar, som
utgifvas på liypothek af vågbara effecter, icke böra inberak
rias bland dem, hvilkas lifgifvande skulle inskränkas af
någon proportion emellan silfvercassan och sedelstocken. Jag
vidblifver denna mening, ehvad den inom huset må anses
såsom ett ytterligare bevis på den förmenta tro, man haft,
att jag hyllar en absolut sedelemission. Visserligen icke med
skyldighet att belåna allt, men under rättighet att få afräkna,
hvad som är utlånt på våghara effecter, biträder jag
Hr Lefrens sats; men skulle den under annat vilkor antagas,
reserverar jag mig mot följderna deraf.
Gr. Cronhjelm: Jag nödgas ännu en gång uppträda,
men skall vara helt kort. Af de skäl, hvilka Hr Dalman
anfört för nödvändigheten af hans tillägg, synes mig icke
återstå mera än 2tne, hvilka synas mig lätt kullkastade. Det
ena var nemi., att man sett exempel, att belånadt jeru så
länge qvarlegat, att det fallit i varde under belåningssumman.
Jag känner, att en enda gång ett sådant missbruk
ägt rum; men vi böra väl icke fatta beslut för att förekomma
missbruk hos en elier annan tjensteman, synnerligast
som vi böra förutsätta, att Bancofullmägtige skola tillse, att
de mest vanliga föreskrifterna i afseende på Bancostyrelsen
Den 28 Juli f. m.
blifva uppfyllda. Det andra skälet var, att Hr Dalman liört
af upplysta personer och varma vänner af realisationen, att
jernbelåningen kunde lända till Bankens skada. Detta skäl
kan jag icke på annat vis besvara, ari att jag å min sida
äfven hört af kunniga personer oell varma realisationsvänner,
att jernbelåningen icke är farlig för Bankens säkerhet.
Slutligen ber jag att få möta det inkast, att realisationens
bestånd kunnat äfventyras derigenom, att man på
en gång belånade jern i Banken för några millioner r:dr.
Men jag tror ej, att tillgången på exportabla effecter är så
stor, att man vore i tillfälle att på en gång belåna ett så
obegränsadt qvantum, som erfordras för att kunna motsvara
några millioner r:drs lån; hvarförutan jag får erinra om
livad jag förut nämnt, att när det skulle kunna inträffa, att
flera års jerntillverkning inkommit i Banken, kunde jernet
icke mera anses för exportabelt, då följaktligen skyldigheten
alt belåna detsamma afven upphört, Jag kan således icke
se någon fara för Banken uti jernbelåningen, synnerligast
som Bancofulimägtige i allt fall äga rättighet, när omständigheterna
det påfordra, aft efter godtfinnande indraga lånerörelsen.
Detta allt oaktadt vill jag icke motsätta mig det
af Hr Dalman föreslagna tillägg, så vida öfriga talare, som
med honom varit af skiljaktig åsigt, deruti vilja instämma,
emedan jag anser detsamma helt och hållet oskadligt. Slutligen,
och då den siste värde talaren reseryerat sig i afseende
på följderna af ett beslut, som icke skulle lemna det
skydd åt näringarna, hvilket han ansett vara bahöfligt, får
jag såsom motsats förklara, att jag gläder mig, att It. o.
Ad. skulle fatta just ett sådant beslut, mot hvilket den värde
talaren reserverar sig, och att jag gläder mig deröfver
just med afseende på de följder, som deraf för näringarna
skulle uppstå.
Hr Dalman; I anleda, af Gr, Cronhjelms sista yttrande
får jag nämna, att det undfallit Hr Gr,, att då jag yttrade,
att jag hört andra personer förklara, alt jernbelåningen
vore vådlig för realisationen, jag äfven utvecklade
skälen derför; men då jag från Hr Gr;s sida icke hört några
skäl för den motsatta åsigten, kan jag så mycket mindre
finna mig böra frångå den öfvertygelse, jag uttalat, som
man måste medgifva, att det är inconseqvent, då man i andra
fall lemnar detaillerade föreskrifter, att icke på enahanda
sätt tillvägagå i närvar, afseende.
Frih. Rantzou: Hr Rosenblads tillägg finner jag alldeles
onödigt. Lika med Gr, Cronhjelm anser jag Hr Dalmans
tillägg alldeles oskadligt, samt anhåller derföre om propos,
till antagande af mitt förslag med sistnämnde tillägg.
H. Ex. Hr Gr, o. Landtm, framställde propos, till
antagande af Utskls i tolde punkten gjorda förslag.
Ropades nej.
Den 28 Juli f. m.
II. Ex. yttrade derefter, att sodan Ulskrs förslag således
ej blifvit af It. o. Ad. antaget, ville Ii. Ex, låta upplåsa
«le åtskilliga förslag lill förändrad redaction af io;de
punkten, hvilka blifvit framställda, i den ordning de blifvit
afgifria, oell att början skulle göras mpd Frih. Kanljzojjs förslag
jemte Hr Dalmans tillägg.
Hr af Ekenstam: Jag trodde, att näst i ordningen
kom Hr Lefre'ns förslag, emedan jag tyckte, alt han var en
bland de första, som yttrade sig. Hindrad af tjenstebefattning,
qr Hr Lefre'n nu icke tillstädes, hvarföre jag, som delat
hans åsigt, får vördsamt anhålla, att propos, må framställas
å hans förslag i den ordning han yttrat sig bland de
talare, hvilkas förslag blifva föremål för Hr Gr, o. Landtnäs
propostr,
II. Ex, Hr Gr. o, Landtm, yttrade, det han trodde
prot, kunna utvisa, att Frih. Kantzous förslag blifvit frarastäldt
före Hr Lefre'ns, och att detta sednare skulle i sin
ordning blifva uppläst.
Frih, Kantzous förslag upplästes, så lydande; Utom
för lån å guld, silfver, koppar, jern och öfriga
effecter, sorn finnas uppräknade i banco reglementets
4 art. 4 afdeln. 10 och i5 §§, må inga nya
sedlar, annorlunda än i vexlingsväg, af Banken
utgifvas; varandes Hr Dalmans tillägg, hvilket äfven upplästes,
af följande lydelse; dock att utgifvandet af
nya sedlar ej heller i förstnämnde fall må äga
rum, så framt Bankens metalliska cassa ej öfverstiger
2£ millioner r;dr silfver.
Hr von Hartmansdorff; Jag anhåller om propos,
på Frih. Kantzous förslag, sådant som det af Hr Rosenblad
blifvit uppsatt, men med uteslutande af Hr Dalmans tillägg.
Hr Cederschjöld: Jag förenar mig med Hr v. Hartmansdorff
och får förklara, att då jag biträdde Hr Dalmans
förslag, var det i den tanke, att han sagt, det den ifrågavar.
belåningen icke skulle få äga rum, då Bankens metalliska
cassa stod till sedelstocken i ett lägre förhållande än såsom
2 till 5,
Hr Dalman: Jag begifver mig så mycket hellre till
denna förändring, som den innefattar en ännu större restriction,
än den jag yrkat, och 2!ne Stånd redan bifallit densamma.
Hr von Hohenhausen: Jag får fästa uppmärksamheten
derpå, att enl. Frih. Kantzous förslag skulle belåningen
af sådana effecter, som finnas uppräknade i litte punkten,
kunna fortfara, oansedt metalliska cassan nedsjunkit till
2,000,000; men lill förekommande deraf anhåller jag, att det
föreslagna tillägget må cjvarstå v*d Hr Frihts förslag,
394
Den 28 Juli f. m.
Hr Rosenblad: Jag får blott förklara, att jag med
Hr Dalmans tillägg, särdeles om en viss proportion utsattes,
icke kan antaga Fril). Kantzous förslag, hvilket jag deremot
anhåller måtte antagas så redigeradt, som jag föreslagit.
Gr. Cronhjelm: BorgareStåndets beslut i denna fråga
har blifvit åberopadt, och jag anhåller derföre att få veta,
om någon underrättelse från detta Stånd inkommit, huru
frågan der blifvit afgjord.
Underteckn. R id d.Secre t.: På min förfrågan till Bor—
gareSt:s secreterare i förevar, afseende har jag erhållit det
svar, att han icke vågade lemna någon uppgift, som kunde
tjena till rättelse, innan Ståndets beslut blifvit justeradt.
Hr af Ekenstam: Frih. Kantzous förslag innefattar
2:ne punkters sammanslående till en; men som Hr Gr. o.
Landtm, förut nekat Ståndet ett sådant sammanslående, anhåller
jag vördsamt att få veta, huruvida Hr Gr. o. Landtm,
ej anser samma tillämpning här äga rum?
Hr Dalman: Jag tror mig af fullkomligen tillförlitliga
personer hafva erhållit uppgift på BorgareSt:s beslut i
förevar, fråga, och det lyder sålunda: att om också metalliska
cassan någon tid skulle visa sig fortfarande öfverstiga
f af sedelstocken, Bancostyreisen likväl icke, på grund häraf,
må äga att vidtaga någon åtgärd till rörelsecapitalets
ökande i annan väg, än medelst belåning af guld, silfver,
koppar, jern och öfriga effecter, som finnas uppräknade i
bancoreglementets 4 al'h 4 afd- SS 10—*5» förrän vid nästk.
riksdag R. St. varit i tillfälle att derom besluta.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt H. Ex., till
svar på en anmärkning af Hr af Ekenstam, ansåge sig skyldig
förklara, det H. Ex. visserligen funne, att Frih. Kantzous
förslag nära rörde de ämnen, sorn i ii;te punkten omtalas;
men att, då förslaget äfven verkligen rörde de ämnen,
sorn i io:de punkten förekomma, då det i anledn. af denna
sistnämnde punkt blifvit framstäldt och svårligen kunde vara
annorlunda uppfattadt för att i sin ide' vara lika omfattande
som Utsk:s io:de punkt, H. Ex, ej funne sig berättigad att
neka pröfningen deraf i dess närvar, skick.
Gr. C ro n h j e I rw: Jag anhåller att till förtydligande af
Frih. Kantzous förslag få tillägga ett ord, nemi. att i stället
för ordet effecter måtte sättas metalliska effecter,
på det man må kunna se, att fråga är endast om exportabla
effecter.
Hr af Ekenstam: Med anledn, af Hr Gr, o. Landtnäs
förklarande får jag erinra, att derest propos, framställdes å
Frih. Kantzous förslag, hvilket ovedersägligen omfattar både
io:de och u:te punkterna, då deremot Hr Lefre'ns blott
omfattar den under discussion varande xo:de punkten, skulle,
Den a 8 Juli f. ra.
vid den derpå säkerligen följande voteringen, innehållet af
en enda punkt komma att stå som contrapropos. till 2:ue
särskilda punkter; hvadan jag således får reservera mig mot
Hr Gr. o. Landtm:s åsigt i detta fall.
Ilr von Hartmansdorff: Som jag icke hört uppläsas
Frih. Kantzous förslag med Hr Rosenblads tillägg, anhåller
jag att få höra förslaget, sådant det af Hr Rosenblad
blifvit redigeradt.
Hr Rosenblad: Jag får anhålla, att Hr Ridd.secret.
täcktes hafva godheten förändra Frih. Kantzous af mig förändrade
redactionsförslag efter Gr. Gronhjelms önskan, då förslaget
kominer att lyda, som följer: ”Utom för lån å guld,
silfver, koppar, jern och öfriga metalliska effecter, som finnas
uppräknade i i83o års bancoreglementes 4 al'h 4 a^d.
§§ io och i5, samt för fullgörande af Bankens egna förbindelser
må ingen tillökning i sedelstocken, annorlunda än
i vexlingsväg, äga rum.” I afseende på hvad Hr af Ekenstam
yttrat, får jag förklara, att när io:de och ii:te punkterna,
hvilka båda omtala, i hvilka fall sedelstocken icke får
ökas, och sålunda icke stå i strid, utan i öfverensstämmelse
med hvarandra, jag icke kan inse något hinder uti R. o.
Ad:s förut fattade beslut, ang:de utlåt:s afgörande punktvis,
att antaga Hr Lefre'ns förslag till contrapropos. mot
Frih. Kantzous, sådant jag nyss uppläste detsamma.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att till ytterligare
styrka för den mening, som Ilr Rosenblad nyss uttalade,
få nämna, att i i:te punkten endast gör, i afseende
på tiden för belåningens början, en tillämpning af den sats,
som är uttryckt i io:de punkten. Enär nu Frih. Kantzous
förslag icke nämner något om denna tid, utan vi endast
skulle komma att ånyo afgöra satsen i io:de punkten, då
vi besluta öfver Frih. Kantzous förslag, kan jag icke finna
annat, än att Hr Gr. o. Landtm:s yttrade åsigt är öfverensstämmande
både med sakens natur och med hvad som förut
varit iakttaget.
Sedan det af Gr. Cronhjelm uppgifna ord: metalliska
blifvit tillagdt till Hr Rosenblads förslag till redaction af
io:de punkten, blef detta förslag uppläst, så lydande: Utom
för I ii n å guld, silfver, koppar, jeru och öfriga
metalliska effecter, som finnas uppräknade i i83o
års bancoreglementes 4 arl> 4 afd. io—15 §§, samt
för fullgörandet af Bankens egna förbindelser
må ingen tillökning i sedelstocken, annorlunda
än i vexlingsväg, äga rum.
Hr af Ekenstam: Sedan jag hört åtskilliga ledamöter
instämma i den åsigt, som Hr Gr. o. Landtm, yttrat för
Ståndet, nemi. alt 2:ne punkters innehåll nu kan komma att
på en gång afgöras, får jag vördsamt anhålla, att Hr Lef
-
Den a3 Juli f. ra.
rens förslag såsom contrapropos. måtte få utvidgas och uppställas
så, att äfven det kommer att omfatta begge punkterna;
och får jag i sådant ändamål föreslå följande redaction
deraf, nemi.: ”att då metalliska cassan, hvaruti äfven
omyntadt guld och silfver får inberäknas, ej öfverstiger f
af sedelstocken, må denna sistnämnda i intet fall ökas, och
således icke heller någon belåning, å guld, silfver, koppar,
jern och öfriga metalliska effecter, som finnas uppräknade i
l83o års bancoreglementes 4 ar** 4 afd* 10 och i5 §§, äga
rum.” Medgifves detta, så hafva också de, som dela HrLefre'ns
åsigt, fått vara med om beslut öfver begge punkterna.
Frih. Palmstjerna: Jag, som är af samma tanke som
Hr v. Troil och Hr Lefre'n, kan icke instämma med Hr af
Ekenstam deri, att den propos., hvarå vi önska bifall, kan
omfatta mer, än hvad som begränsas af io:de punkten. Jag
anhåller således, att Hr af Ekenstam måtte frångå sin sista
Begäran och vidblifva ordalydelsen af Hr T.pfrens för»Ing
lill io:de punkten, till hvilket förslag jag tillstyrker bifall,
efter jag icke kan inse riktigheten deruti att vilja helt och
hållet begränsa rörelsecapitalet och förhindra dess tillökning
i naturlig väg från riksdag till riksdag, hvilket dock skulle
blifva följden, om Frih. Kantzous och Hr Cederschjölds förslag
antoges.
Frih. Ehrenborgh: Då jag gått längre än Hr Lefren,
kan jag icke annat än förena mig uti hans propos.;
men jag kan likväl så mycket mindre bestrida den åsigt,
som här velat göra sig gällande, att nemi. sammanslå 2:ne
punkter som contrapropos. mot en punkt, som jag sjelf vid
ett annat tillfälle yrkat detsamma, fastän det då af Hr Gr.
o. Landtm, icke blef medgifvet.
Hr Cederschjöld: Jag vill blott, i anledn. af hvad
Frih. Palmstjerna yttrat, taga mig friheten nämna, att min
mening icke varit att begränsa rörelsecapitalet; utan står det
tvärtom hvar och en fritt att i Banken insätta så mycket
silfver han behagar och derigenom öka rörelsecapitalet på
den enda naturliga väg, hvarpå rörelsecapitalet kan ökas i
ett land, som äger reelt mynt.
Frih. Palmstjerna: Jag kan icke finna, att Frih.
Kantzous förslag, som blifvit af Hr Cederschjöld .understöd!,
verkligen omfattar, hvad Hr Cederschjöld ansett det innefatta.
Jag tror mig äfven hafva genomläst förslaget; men
jag har deruti icke kunnat finna ett sådant medgifvande, som
Hr Cederschjöld i sitt sista yttrande vill tillägga detsamma.
Gr. Cronhjelm: Efter vi nu åter äro inne på discussionen
i hufvudsaken, ber jag att få förena mig med Hr
Cederschjölds sista yttrande och att få tillägga, att jag
förut bestämdt förklarat, att rörelsecapitalet genom Frih.
Kant
-
Den 28 Juli f. m.
a97
Kantzous förslag i den naturligaste oell säkraste väg okas.
Slutligen vågar jag hos IIr Gr. o. Landtm, anhålla 0111 propos.
, huruvida R. o. Ad. anser discussionen i ämnet slutad,
efter vi i frågan om proposma redan flera gånger inkommit
på sjelfva ämnet.
Hr Cederschjöld: Jag skall utbedja mig blott få fästa
uppmärksamheten derpå, att Frih. Kantzous förslag innehåller,
att nya sedlar må utgifva» i vexlingsväg. Detta
vill väl säga, att då silfver insattes i Ranken, får Banken
utgifva nya sedlar derför.
Frih. P a I m s t j e r n a: Jag har visserligen icke en, utan
flera g inger hört Gr. Crouhjelms bestämda förklarande; men
llr Gr. behagade ursägta, att jag icke sätter det förtroende
dertill, sorn Hr Gr. tror att jag borde göra. Hr Gr:s satser
liti linancielt afseende äro ej af den beskaffenhet, att de ingifva
mig förtroende till llr Gris opinion om ifrågavar. ämne
och de fork laranden, som deraf härflyta; och hvad för
öfrigt de utvägar angår, som Hr Gr. trott sig finna, såsom
att slämma ån i bäcken och mera sådant, som jag hört yttras,
så måste jag vara ursägtad, om jag icke kan sätta förtroende
till sådant, som jag icke kan rätt begripa.
Hr von Hartmansdorff: För att reda begreppet i
denna fråga, vill jag upprepa ett nyligen anfördt exempel.
O111 en köpman, som utför en laddning jern, hemför i stället
för andra varor silfver och derför uttager sedlar i Banken,
så hemställer jag, örn icke rörelsecapitalet derigenom
ökas?
Hr af Ekenstam: I anledn. af Frih. Palmstjernas uppmaning
till mig att afstå från mitt yrkande, att Hr Lefre'ns
propos. måtte erhålla det af mig uppgifna tillägg, får jag tillkännagifva,
att jag, under supposition, att Hr Gr. o. Landtnäs
åsigt är den rätta, att nemi. Frih. Kantzous förslag endast
afser io:de punkten, vill foga mig efter Frih. Palmstjernas
hemställan, med förbehåll att det beslut, sorn nu fattas, ej
ina förhindra mig att sedermera få den n:te punkten under
vederbörlig öfverläggning.
Hr Nordenanckar: Formfrågan tyckes mig vara ganska
enkel att afgöra. Af alia de talare, som yttrat sig, har
ingen yrkat odeladt bifall till io:de och 1 i:te punkterna.
Om således först den io:de föredrages och afslås, äro vi
oförhindrade att vid 11:te punkten upptaga den ena eller
andra af de här yttrade åsigterna.
Frih. Palmstjerna: Jag vill icke bestrida Hr v. Hartmansdorffs
nyss yttrade sats, att, när varor utgå utur landet
och silfver i stället inkommer, rörelsecapitalet derigenom
förökas; men om cn tillfällig stockning gör, att varorna icke
10 II. 38
293
Den aS Juli f. m.
gå ur landet, ökas icke rörelsecapitalet, fastän produetionen
tilltager. Då anser jag belåning i Banken vara det rätta
sättet alt komma näringarna till hjelp; ty en sådan belåning
skulle öka rörelsecapitalet i landet på ett sätt, som
vore förenligt med sakens natur, oell det är af denna orsak,
som jag instämt med Hr Lefren.
Gr. Cronhjelm: Såsom en anledning till qvittning
emellan Frih. Palmstjerna och mig, då vi icke kunna förstå
hvarandra, får jag framställa Hr Frih:s nyss yttrade sats,
att, om en stockning skulle inträffa, så att våra produeter
icke kunde afsiittas, det vore då, sorn desamma boide få
belånas i Banken. Huru länge Banken dermed skulle stå
ut och realisationen kunna äga bestånd, lemnar jag derhän.
Frih. Palmstjerna: Jag trodde icke, att, efter en så
långvarig discussion, någon talare skulle ytterligare vilja
förlänga densamma genom förtydande af den andras ord.
Först får jag mot Gr. Cronhjelms yttrande anmärka, att Hr
v. Hartmansdorffs uppgift om sättet, hvarpå rörelsecapitalet
ökas, var ganska riktig, men afvek långt från Gr. Cronhjelms
sats i detta fall, hvilken jag icke behöfver återkalla
i R. o. Ad:s minne. Att min afsigt skulle vara, att näringarnas
behof af lån obegränsadt skulle fyllas af Banken, lärer
man icke kunna förmoda af mina yttranden; ty att komma
näringarna till hjelp medelst lån på säkra papper viden
inträffande stockning lärer vara helt annat, än alt till obegränsadt
belopp medgifva näringarna lånerätt i Banken, och
att jag icke varit af sednare meningen dr uppenbart deraf,
att jag understödt Hr Lefre'ns förslag, som bestämmer proportionen
af 2 till 5 såsom gräns för sedelstockens ökning.
JNTågot äfventyr för Banken genom en slik belåning kan således
icke inträffa, när siffran bestämmer den gräns, hvarutöfver
lånerältigheten icke får utsträckas.
Frih. Ehrenborgh: Jag anhåller, att äfven några
ögonblick få upptaga liden uti en discussion, som uppkommit
efteråt. Det har blifvit sagdt, att när man har realiserat,
ökar sig rörelsecapitalet i naturlig väg genom silfver,
som inkommer i landet. Detta vore mycket riktigt, om
icke menniskosnillet uppfunnit banker, hvarigenom man kan
röra sig med större belopp sedlar, än som motsvarar silfret
i dess hvalf. Hade man ej banker, så vore Hr v.JHartmansdorffs
sats riktig. Frih. Kantzons sats är af honom fullkomligen
conseqvent utförd. Han har tillkännagifva sig önska
se vår statsbank öfvergå endast till deposit- och vexelbank;
men jag, som deremot vill, att den fortfarande skall vara
lånebank, kan icke instämma uti Hr Frihjs ide', så mycket
mindre, som enligt den sats, Hr Frih. velat göra gällande,
i million r:dr silfver, som genom vexling i Banken inkommer,
då icke skulle representera mer an 2,666,666 r:dr 32
sk. b:cosedlar, då denna million efter min sats borde repre
-
Den aS Juli f. m.
*99
senfera en summa, som svarade emot den nuvar. sedelstockens
förhållande till silfverfonden. Detta förila i la tide borde
man göra sig reda för, innan man så peremtorisk! dömer;
och jag önskade blifva vederlagd uti denna min argumentation,
när vi komma till lånerörelsen, om Ilr Frih. dertill
anser sig beredd.
Hr Dalman: Jag finner Frih. Ehrenborgh hafva ställt
frågan på den punkt, den bör stå för att reda discussionen
oell fatta, hvarom man tvistar. Jag har tagit mig friheten
att begära ordet för att ställa äfven mig i en sådan position.
Äfven jag är af den tanken, att Banken borde återgå
till sina functjoner såsom deposit- och vexelbank. Jag är
ölvertygad, att om vår handel skulle blifva så lycklig, att
ett öfverskott af silfver derpå kunde uppkomma, detsamma
kan absorberas af privatbanker, och att derigenom ett ändamålsenligt
banksystem skulle uppkomma; ty om rörelsen
behöfver ett ökadt capital, är det utom allt tvifvel, att, om
ej privata banker skola uppstå, silfver insattes i Banken, och
då är jag af samma mening som Frih. Ehrenborgh, att det
tillhör Bankens system att utgifva flera sedlar. Men nu,
då fråga är om att stadga vårt mynt, är det af högsta vigt
att bereda förtroende för Banken, så att utländningar och
capitalister här placera sina penningar. Utan detta förtroende
skall realisationen gå under och näringarna förqväfvas
långt mer, än genom något s. k. strypsystem. Jag utgår
således från samma synpunkt som Frih. Ehrenborgh eller,
rättare, jag hyser enahanda önskan för näringarna, som Hr
Frih.; men vi skilja oss derutinnan, alt jag anser näringarnas
behof böra afhjelpas genom privata associationer, framtvingade
just genom statsbankens underlåtenhet att directe
gå näringarna tillhanda. Då vi komma till Bankens functioner
i afseende på låneunderstöd medelst cassacreditiv, skall
jag icke underlåta att närmare utveckla mina äsigter uti
detta ämne.
Ilr Cederschjöld: Jag vill blott med några ord upptaga
en anmärkning af Frih. Ehrenborgh, Hr Frih. har
medgifvit, att rörelsecapitalet ökas genom insättande af silfver
i Banken, men ansett det beklagligt för näringarna, alt
denna ökning icke sker till större belopp än det, som efter
vexlingsgrunden motsvarar silfverinsättningen. Härvid får
jag erinra, att rörelsecapitalets ökande i annan än denna
proportion skulle vara detsamma som det ökningssält, hvilket
ägde rum genom riksg.sedlarnas lifgifvande och tillökningen
i b:cosedlarna iBog. Om begge dessa operationer
har blifvit sagdt, att de beredt näringarnas fortkomst. Vi
hafva emedlertid sett, att det slutats med allmän bankrutt.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller att åtminstone uti et
afseende få gå mina motståndare till mötes, nemi. alt någo
längre utsträcka tiden för denna discussion; men jag skal
3oo
Den 'iS Juli f. m.
dock vara kort. Jag ber att få påminna om arne bär yttrade
satser. Den ena består deruti, att de Hrr, som önska
nya Jånetillgångar för näringarna, påstå, att Banepfullmägtige
kunna få bedöma behofvet af nya sedlars utsläppande,
och den andra, hvilken man yttrat uti ett föregående
plenum, att Bancofullmägtige icke kunde få bedöma i
hvad mån sedelstocken kunde böra minskas. Häraf tyckes
visa sig, att man conseqvent vill genomdrifva den satsen,
att ingen indragning, utan blott tillökning af det representativa
myntet får äga rum. Om vi bestämma, att sededstochen
icke får ökas, med mindre metalliska cassan öfverstiger
■jtdelar af den förra, så kunna vi genast utsläppa icke mindre
än 9,000,000 r:dr i sedlar. Jag hemställer, hvad förtroende
utländningen skall få till realisationen, då han ser,
att vi genast kunna öka sedelstocken med 9,000,000 r:dr.
Man kan väl svara mig, att sedan yexlingen är börjad, skola
vi närma oss proportionen som 2 till 5, hvarigenom sedelemissioner
till förenämnde belopp skola förhindras. Men
härtill svarar jag, att jag äfven hört här yttras, att man
snart skall finna det besvärligt att bära silfvermynt på sig
och att, sedan nyfikenhet derpå blifvit stillad, sedelmyntet
följaktligen skall uttränga silfret, och att således endast en
obetydlig del deraf skall qvarstadna i rörelsen. Om jag då
antager, att silfver, motsvarande 3 å 4>0o0jo°o r:dr i sedlar,
qvarstadnar i rörelsen, så kunna likväl 5 a 6,000,000 r:dr
i sedlar utgifvas, innan proportionen af 2 till 5 upphinnes.
Detta anser jag oriktigt och får derföre tillstyrka bifall till
Frih, Kantzous förslag.
Frih. Ehrenborgh: Jag anhåller att blott få svara
några ord på Gr. Cronhjelms sista yttrande, pä det man
icke må låta alltför mycket förvilla sig deraf. Jag tror,
att hans sats är en villomening. Hr Gr. förmodar, att någon
tid efter realisationen skulle högst obetydligt silfver uttagas
ur Banken; men jag får härvid erinra, att om endast
några ogynnsamma omständigheter göra, att 6,000,000 r:dr
brcosedlar uttagas, äro vi ned vid proportionen af 2 till 5,
och då behöfver Hr Gr. icke frukta för 9,000,000 r;drs utgifvande;
en strypning inställer sig då de facto.
Hr von Troil: Jag har varit frånvarande hela tiden,
sedan jag sist yttrade mig, dervid jag glömde en omständighet,
i afseende hvarpå jag anhåller att nu få nämna några
ord. Man yttrade nemi. den farhågan, att om Hr Lefréns
förslag antoges, jernbelåningen skulle komma alt inställas.
Jag tror, att Bancostyrelsen, utan att öka sedelstocken, kan
fortsätta jernbelåningen i hvad fall som helst, enär Bancostyrelsen
genom ett föregående beslut blifvit auetoriserad att
upptaga län mot räntebärande obligationer; hvarvid det dock
skulle kunna blifva nödvändigt för Bancostyrelsen, till följd
af metalliska effeetérnas aecumulation på vågen, att upptaga
