# ID: svediakorp-gov433
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 22,388
# sentences: 786
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 12 Januari!.
jag min anmärkning härvid föranleda återremiss
af detsamma, på det att ämnet må
kunna behandlas i sammanhang med den
berättelse, som RiddarhusUtskollet kommer
att afgifva, rörande RiddarhusDirectionens
förvaltning sedan sistlidne Riksdag.
Grefve Mörner, Carl: I anledning af
den anmärkning, som Grefve Horn gjort
emot RiddarhusDirectionens yttrande och
Hans Excellence Herr Grefve De la Gardies
anförande inom Ridderskapet och Adeln,
da frågan första gången förevar, får jag
anmäla, att RiddarhusUtskottet desto mindre
varit pligtigt, att, på sätt Grefve Horn
yrkat, afgifva utlåtande i ämnet, som Utskottet
trott sig böra följa ordalydelsen i
remissen, hvilken blott omnämner infordrande
af RiddarhusDirectionens utlåtande,
utan förbindelse för Utskottet att sig deröfver
yttra. Jag tror derföre ej, att någon
återremiss, på grund af nu gjorde anmärkning-,
är nödig.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: I anledning af hvad Grefve
Horn yttrat, torde det tillåtas mig, såsom
Ordförande i RiddarhusDirectionen,
nämna några ord. Alt uppfylla de åligganden
dess principaler den uppdragit, och att
följa de instruetioner, som blifvit meddelade,
har varit RiddarhusDirectionens pligt.
På denna grund har RiddarhusOrdningen
302
Den 12 Januari!.
af RiddarhusDirectionen blifvit tegärd, erhållits,
och öfverlemnats. Dä nemligen vid
l)örjan af Riksdagen alla de oeter skulle
utdelas, som enligt Riksdagsordningen böra
till Riksdagsmän aflemnas, begärde Ridderskapet
och Adeln af HofGäncelleren, att
äfven erhålla den redan år 1824 utfärdade,
och i alla Rikets kyrkor uppläste, Riddarhusordning.
Den blef då aflemnad i samma
formliga ordning, som de öfrige Grundlagarne,
och på samma sätt, som vid alla
föregående Riksdagar. Detta är den åtgärd
RiddarhusDirectionen vidtagit, och jag lemnar
till Eder, mine Herrar, om den kunnat
vidtaga någon annan efter de föreskrifter
oss blifvit meddelade. Det är vår skyldighet,
att dem lyda, men allt öfverskridande
deraf vore obehörigt, och jag tror,
att alla böra finna det.
Herr PrintzensköldAxel: I anledning
af Grefve Horns yttrade förmodan, alt RiddarhusUtskottet
fått del af hans Motion och
af den utaf Herr Grefve De la Gardie dervid
gjorde anmärkning, får jag upplysa,
alt till Utskottet ingenting annat ankommit,
;in Ridderskapets och Adelns ProtocollsUtdrag
med förständigande till Utskottet, alfe
från RiddarhusDirectionen infordra upplysning
om de åtgärder Directionen vidtagit i
och för promulgerandet af sista Riddarhusordningen.
Utskottet har således ej varit
i tillfälle att känna, hvad på Riddarhuset
Den 12 Januari i.
3o3
rörande denna sak blifvit yltradt, än mindre
att detsamma till besvarande upptaga.
Grefve Horn: Den upplysning, sorn.
Herr Printzensköld lemnat, hade jag icke
väntat, emedan jag trott praxis vara, att
anmärkningar alltid åtfölja remissen till
Utskottet. Grefve De la Gardie har försäkrat,
att RiddarhusDirectionen emottagit en
i formlig väg antagen Riddarhusordning.
Vi hafva hört frågan om RiddarhusOrdningen
här debatteras, och jag tror ej, alt
den fått formlighet förr än vid denna Riksdag,
genom voteringen inom detta Stånd.
Då Grefve De la Gardie yttrat, att RiddarhusDirectionen
fått RiddarhusOrdningen,
torde sådant af Utskottet kunna upplysas.
Den måtte då hafva varit åtföljd af ett ProtocollsUtdrag
från Konungens Conseil, sora
det vore intressant att få se.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Till oss har RiddarhusOrdningen
kommit, sådan den blifvit till Ridderskapet
och Adeln utlemnad. Jag kan ej se annat,
än att en Förordning, som redan flere
år varit promulgerad och till efterlefnad påbuden,
måste anses, såsom i behörig form
tillkommen; i annat fall vet jag ej hvad
en behörig Kongl. Förordning vill säga.
Det är sjelfva Förordningen i tryckt Exemplar,
som till RiddarhusDirectionen ankommit.
3o4
Den 12 Januarii.
Friherre Anckar swärd ^ Carl Henrik:
.lag skulle tro, att ali discussion om sjelfva
RiddarhnsOrdningen skulle leda oss trän
ämnet, utan föremal af sak. Jag förenar
mig med Grefve Horn om återremiss på de
skäl han anfört. Jag utber mig tillika, att
få anmärka ett af Herr Grefve De la Gardie
yttradt misstag, då han sagt, att Ridderskapet
och Adeln vid denna Riksdag
begärt af HofCancelleren den Riddarhusordning,
som blifvit utfärdad. Jag är öfvertygad,
att Herr Grefven menat, att RiddarhusDirectionen
begärt den af HofCancelleren.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie; Jag är Friherre Anckarswärd for•
bunden, som upplyst det misstag han tror
mig hafva begått, men jag ber om förlåtelse,
om jag ej tror, att jag sagt, det han
påstår mig hafva yttrat. Har jag sagt det,
så är det ett misstag, men jag upprepar
det ännu en gång, jag tror mig ej hafva
sagt det. Protocollet torde bäst kunna upplysa
förhållandet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg RiddarhusUtskottets
Memorial böra, i anledning af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
Herr
Den la Januari!.
3o5
Hefr Riben} Carl Wilhelm: Jag underställer
Herr Grefven och LandtMarskalken,
samt Ridderskapet och Adeln, huruvida
återremiss kan äga rum. En Ledamot
af RiddarliusUtskottet har redan upplyst
det förhållande jag ytterligare kan bekräfta,
det nemligen att Grefve Horns Motion
och Grefve De la Gardies dervid afgifne
yttrande ej blifvit till Riddarhusutskott
et remitterade. Utskottet har aldrig
sett Grefve Horns Motion, utan Utskottet
har fått ett ProtocollsUtdrag af innehåll,
att Ridderskapet och Adeln funnit för godt
anmoda RiddarliusUtskottet att, i anledning
af en af Grefve Horn väckt Motion,
inhämta en förklaring af RiddarhusDirectionen,
och samma förklaring till Ridderskapet
-och Adeln ingifva. Denna befallning
har Utskottet efterkommit, och öfverlemna!
förklaringen, utan att sig i saken
yttra. Dermed är saken nu så till vida
slutad, att Utskottet fullständigt upfyllt
föreskriften i ProtocollsUtdraget, och det
vore åtminstone en ovanlig form, att återremittera
till ett Utskott ett mål, hvarom
detta Utskott aldrig haft att sig yttra.
Herr Printzensköld förenade sig med
Herr Riben.
Grefve Horn: Den förnyade upplysning
jag nu erhållit, föranleder mig att
begära remiss af milt första Memorial, tiI9
H. 20
3o6
Den 12 Januari!.
lika med de yttranden, som i anledning
deraf blifvit afgifne.
Herr Cederschjölds Pehr Gustaf: Då
här blifvit under discussionen omnämdt
Originalet till RiddarhusOrdningen, anser
jag för min skyldighet lemna den upplysning,
alt detta Original, af Konungen understa
ifvit, verkligen finnes bland IlofCancellersExpedilionens
handlingar inbundet,
liggande hos ConstitutionsUtskoltet. Jag får
blott hemställa, om ej för framtiden vore
lämpligt hos Kongl. Maj:t anhålla att, när
en ny Riddarhusordning utfärdas, Originalet
malte få afgå till Riddarhuset och der
förvaras.
Undertecknad RiddarhusSecreterare:
Ehuru 2:ne Ledamöter af RiddarhusUtskottet
redan uplyst, att Grefve Horns ifrågavarande
Memorial aldrig blifvit till RiddarhusUtskottet
remitteradt, anser jag mig
dock skyldig, att, jemte vitsordande deraf,
vördsamt tillkännagifva, att Ridderskapet
och Adeln, vid föredragning af Grefve Horns
nyssnämnde Memorial den 4 sisth December
e. m., utan att ens någon fråga om Remiss
deraf upstod, endast beslöt anmoda
RiddarhusUtskottet, att från RiddarhusDirectionen
infordra, samt till Ridderskapet
och Adeln afgifva upplysning om och hvilka
åtgärder RiddarhusDirectionen vidtagit,
i afseende å den nuvarande RiddarhusOrd
-
Den 12 Januari i.
ningens promulgerande. I öfverensstämmelse
härmed blef ProtocollsUtdrag uppsatt,
den 8 sisth December f. m. inför Ridderskapet
och Adeln justeradt, samt derefter
till RiddarhusUtskottet afsändt. Utskottet
bar nu alldeles efter ordalydelsen fullgjort
Ridderskapels och Adelns föreskrift. Någon
återremiss bor väl således ej kunna
sättas i fråga. Att åter, såsom Grefve Horn
nu begärt, särskilt remittera dess Memorial
till Utskottet, torde, vid närmare eftersinnande,
synas mindre lämpligt, men ankommer
i öfrigt helt och hållit på Ridderskapels
och Adelns eget upplysta bedömmande.
Grefve Horn: Jag bar ej kommit i tillfälle,
att se ordalydelsen af remissen ; men
jag har nu funnit, att den ej varit i enlighet
med mitt Memorial, som jag dock anser,
att den bordt vara.
Grefve Frölich, David: Det är endast
i afseende på hvad Herr Cederschjöld anfört,
som jag begärt ordet. Han bär gifvit upplysning
om tillvarelsen afen Originalhandling,
som han fått se i HofCancellersExpeditionen,
och den lian den 28 November
gaf tillkänna ej fanns. Herr Grefve af Wetterstedt
yttrade sig vid samma tillfälle om
samma fråga. De upplysningar, som äro
gifne, referera sig således till skillnaden
y'.
20"
3o8
Den 12 Januarii.
emellan förr och nu. Jag anhåller, att
denna distinction blir iakttagen, då man
lär finna orsaken, hvarföre handlingen ej
fanns då, men nu finnes.
Herr Cederschjöld: I anledning af hvad
den siste talaren yttrat, anser jag min skyldighet
vara att uplysa, det min i November
gjorde förfrågan, huruvida något Original
till RiddarhusOrdningen funnes, var
en följd deraf, att jag då ej kände annat,
än hvad RiddarhusArchivet kunde lemna
vid handen. Nu sedan jag i ConstitutionsTJtskottet
sett StatsRådets protocoller, har
min kunskap vidgats. Jag får tillika tillkännagifva,
att denna handling ej ar en
lös akt, liggande vid protocollet, utan är
inbunden med de öfrige handlingarne.
Hans Excellence Herr Grefve af PVet*
terstedt, Gustaf: Visserligen känner jag
också den af Herr Grefve Frölich upgjorde
distinction emellan förr och nu, men
tror den vid detta tillfälle vara olämplig.
Det Original, som finnes till RiddarhusOrdningen,
är bilagdt StatsRådsProtocollet
af den 2 Junii i8a4- Det har ej tillkommit
förr i men då tillkom det, och således
icke nu.
Friherre Anckarswärd: Till följd af
de uplysningar, som af åtskillige RiddarhusUtskottets
Ledamöter blifvit lemnade,
hemställer jag, om någon återremiss lamp
-
Oen 12 Januari i.
ligen kan äga rum. Till Herr Grefve Horn
får jag tillika hemställa, om ej, i afseende
på saken, det vöre bäst, att Grefven afvaktade
den tidepunkt, då RiddarhusUtskottet
inkommer med sitt utlåtande öfver RiddarhusDirectionens
Berättelse om Riddarhus-ärendernes
förvaltning, samt då gjorde
de anmärkningar, hvartill han kan finna
sig föranlåten. På detta sätt skulle man
lättast kunna komma till slut med saken.
Grefve Horn: Jag instämmer med Friherre
Anckarswärd, och afstår från hegäran
om remiss af mitt Memorial, men anhåller,
att i protocollet måtte intagas, att
det varit i följd af min begäran, som frågan
tills vidare förfaller.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att RiddarhusUtskottets
ifrågavarande Memorial måtte
läggas till liandlingarne.
Bifölls.
Föredrogs å nyo Herr Printzenskölds,
Carl, den 5 dennes på bordet lagde Memorial,
innefattande anmärkningar vid Grefve
Cronhjelms, Otto August, den 3o sistlidne
December e. m. till BevillningsUtskottet remitterade
Motioner, dels angående åtskilige
föreslagne ändringar i nu varande BevillningsFörorduing,
samt dels angående
Jio
Oen 12 Januarii.
eftergift af åtskillige utaf KammarRätten
ådömde anmärkningsmed el.
Herr Printzensköld Carl, anförde skriftligen:
Enär
jag, vid ytterligare genomläsning
af mitt anförande, i anledning af Herr Grefve
Cronhjelms Motioner, funnit åtskilliga
ordalag derstädes förekomma, som tilläfventyrs
skulle kunna anses vara riktade
emot Herr Grefvens person, har jag trott
mig, till förekommande af alla misstydningar,
böra härmedelst förklara, det min afsigt
alldeles icke varit, att ingå i några personligheter,
ehuru Herr Grefven på flere
ställen uti sin ena Motion, i detta hänseende,
gifvit mig de mest förledande exempel
; hvadan jag vördsamt utber mig rättighet,
att i förenämnde mitt anförande
få förändra de uttryck, som tilläfventyrs
kunna gifvas en helt annan tydning, än
hvad jag med dem åsyftat, för att såmedelst
emot mig undanrödja alla anledningar
till den här ofta gjorde anmärkning,
att man mindre fäster sig vid sak, än
person.
Grefve Cronhjelm, Otto August: Efter
den af den siste värde talaren nu gjorde
anhållan, torde Ridderskapet och Adeln
billigt fordra, att jag deröfver yttrar mig.
Jag får då förklara helt kort och godt, att
jag för min enskilta del bifaller hans begäran.
Den 12 Januarii.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskåpet
och Adeln behagade tillåta, att Herr
Printzensköld finge, på sätt han föreslagit,
jemka dess den 5 dennes afgifne, och nu
föredragne, ofvanberörde Memorial.
Ropades ja.
Hans Excellence Herr Grefve Fleminge
Claes: Jag får anhålla om upplysning, huruvida
Grefve Cronhjelm äfven borttagit
det personliga och stötande i sitt anförande?
Grefve Cronhjelm: Till svar å den fråga
Herr Grefve Fleming framställt får jag
nämna, att jag ej vet något personligt i
mitt yttrande, eller någre personer deruti
nämnde. I hufvudsaken hade jag visserligen
haft några anmärkningar att göra emot
Herr Printzenskölds anförande, men då jag
vet, att målet kommer att af Utskott behandlas,
och att organer der finnas håde
af min opinion och den motsatta, uppskjuter
jag för närvarande med allt yttrande i
hufvudsaken.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog, att Herr Printzenskölds
ofvannämnda Memorial måtte till
BevillningsUtskottet remitteras; hvilket bifölls.
Hans Exeellence Herr Grefve Fleming:
Det är redan bifallit, alt de sårande ut
-
Den 12 Januari!.
trycken skola utgå ur Herr Printzenskölds
anförande; roen det synes mig vara en rättvis
följd deraf, att äfven Grefve Cronhjelm
skall återtaga sina. Herr Printzenskölds yttrande
gillar jag visst i saken, men om derixti
finnes något förolämpande kan jag ej
gilla det, i följd af den öfvertygelse jag
hyser, att man i allmänna ärender aldrig
bör nyttja bitterhet eller personaKteter.
Friherre Anckarswärd, Carl HenrikGrefve
Cronhjelm har redan förklarat sig
icke känna, hvaruti den bitterhet och personlighet
består, som af honom skulle vara
yttrad. Jag tager mig således friheten
anhålla, att Herr Grefve Fleming ville upgifva,
hvilka ställen äro förgriplige i Grefve
Cronhjelms anförande-. Jag anser mig
skyldig en gärd af tacksamhet åt Grefve
Cronhjelms arbete och bemödanden, att
lemna en behöflig vägledning åt Bevillningsutskottet,
för bestämmandet af K amma rRältens
verkningskrets, och dess sjelftagna
tydning af åtskilliga stadganden i BevillningsFörordningen.
Jag hade utom Grefve
Cronhjelms anförande kanske kommit i
tillfälle att lemna några anmärkningar i följd
af min enskilta erfarenhet, såsom landtbrukare
och skattdragande, men anser mig nu
förekommen af Grefve Cronhjelm, som så
fullständigt utvecklat ämnet.
Hans Excellence Herr Grefve Fleming:
I anledning af hvad den siste Talaren yl
-
Den 12 Januari!.
trat får jag anföra, att jag för rahl del ej
satt i fråga sjelfva saken, utan endast sättet,
hvarpå den blifvit framställd. Hvar
och en, som tror sig befogad till anmärkningar
mot KammarRätten, liar ostridig rättighet
dertill, men jag tror äfven att det
kan ske utan bitterhet. Jag var ej närvarande,
då Grefve Cronhjelm^ anförande
upplästes, men man har sagt mig att det
var bittert, att under läsningen föreföllo
meningar, som voro tvetydiga. Jag hade
önskat, alt sådant fått försvinna, och att
man blott hållit sig vid saken. Jag har
det blygsamma hopp, att KammarRätten
skall kunna försvara sig. Min mening var
blott, att då ena Ledamoten borttog personligheter,
äfven den andra skulle göra
det. Jag har ingen annan hämd att önska mot
Grefve Cronhjelm, än att, om han, som jag
hoppas, en gång blir Chef för ett Embetsverk,
han då måtte fåröna allt det obehagliga
och sårande jag erfarit af hvad Grefve
Cronhjelm yttrat mot det Collegium, hvars
Ordförande jag har den äran vara. Jag begär
ej annat, än att båda personerne borttaga
de stötande uttrycken. Det är visst
icke min tanka, att yrka någon förändring
i hufvudsaken.
Grefve Cronhjelm: Så snart Herr Grefve
Fleming eller någon annan Ledamot
här offentligen kan uppgifva något personligt
eller bittert i milt Memorial, skall jag
3l4
Den 12 Januari i.
vara den förste, som tillstyrker, att det
må utgå; men intill dess torde man tillåta,
att allt får stå qvar, emedan man under
namn af anstötligt ej kan borttaga något,
som man ej först vet vara anstötligt.
Hans Excellence Herr Grefven ock
Landt Marskalken yttrade, att sedan remiss
af förevarande ämne redan blifvit beslutad,
torde någon ytterligare öfverläggning
derutinnan icke vidare böra äga rum; hvaruti
Ridderskapet och Adeln äfven hördes
instämma.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskottets den 16 sistlidne
December under N:o 3 aflåtne, och den 5
dennes på bordet lagde, Memorial, deruti
Ekonomiutskottet till den åtgärd Rikets
Ständer kunde anse lämpelig gjort anmälan
derom, att Hedervärda BondeStåndet utsett
Suppleanter för de UtskottsLedaraöter af
Ståndet, som af anmäldt förfall voro hindrade
att sig i Ekonomiutskottet infinna.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, då EkonomiUtskottets
ifrågavarande Memorial gaf anledning
till en slags tolkning eller förklaring
af Grundlagen, men en slik förklaring
icke finge enligt 8r och 83 §§. RegeringsFormen
uti Ståndens plena till vägabringas
, ansåg Hans Excellence sig skyl
-
Den ia Januari!.
315
dig gifva Ridderskapet och Adeln tillkänna
den öfvertygelse Hans Excellence hyste
i detta ämne. Enär således 28 §. Riksdagsordningen
stadgade, att BondeStåndet
borde, på det sätt Ståndet vid hvarje
Riksdag tjenligast finner, genast och sist
inom åtta dagar, sedan Riksdagen blifvit
öppnad, välja Ledamöter till lika antal,
som de öfrige Stånden, i de Utskott, hvilka
skola ärenderne bereda och utarbeta,
samt 34 §• Riksdagsordningen föreskref,
att Ekonomiutskottet skulle vara sammansatt
af 48 medlemmar, hvaraf följde, att
BondeStåndet i samma Utskott ägde Tolf
Ledamöter; alltså och då 79 §. Riksdagsordningen
vidare bestämde, huru förfaras
borde, då en UtskottsLedamot af BondeStåndet
erhåller ledighet från denna befattning,
nemligen att nytt val till UtskottsLedamot
i sådant fall genast borde förrättas,
ansåg Hans Excellence för dess del
dessa Grundlagsstadganden med hvarannan
jemförde innefatta en så tydlig och bestämd
föreskrift i afseende å det af Ekonomiutskottet
nu anmäldte förhållande,3 att
någon annan åtgärd icke syntes böra äga
rum, än att, i händelse Ridderskapet och
Adeln instämde i den åsigt af ämnet Hans
Excellence haft äran yttra, ett ProtocollsUtdrag
i öfverensstämmelse dermed måtte till
Ekonomiutskottet afgå.
Herr Hjertcij Gustaf: Jag instämmer
3i6
Den 12 Januari!.
fullkomligen i den åsigt Herr Grefven och
LandtMarskalken framställt, och söker ytterligave
skäl dertill uti 79 §. RiksdagsOrdningen,
der RiksStånden är lemnad rättighet,
att gifva tillåtelse åt Ledamöter att
från Riksdagen afresa, äfven om de äro, UtskottsLedamöter,
så vida de sig först derom
anmält hos Utskottet, och sedan gifvit
sådant i Ståndet tillkänna. På denna grund
har jag trott, att vi vid sista Riksdag ej
handlade orätt, då vi låto Suppleanter få
inträde i Utskotten, så snart Ledamöter
anmälte sine förfall i Stånden.
Herr Tham_, Wolrath? Jag instämmer
till alla delar uti hvad Herr Grefven och
LandtMarskalken framställt, men af en helt
annan åsigt, än Herr Hjertås. Jag tror ej,
att 79 §. ger tillåtelse att supplera Ledamöter
på några dagar, utan nya skola inväljas
för den återstående tiden. Den innehåller
först, alt tillåtelse skall meddelas
en Ledamot, som vill bortresa, genom
ProtocollsUtdrag af det Stånd, till hvilket
han hörer. Sedan f&rorduas: ”Är lian Le”damot
i ett eller flere Utskott, anmäle sig
”först derstädes till ledighets erhållande, och
”gifve sådant derefter i sitt Stånds plenum
”tillkänna, hvarest., om ledigheten be vilbas,
nytt val till Utskotts Ledamot genast
förrättas." Der står ej val lill Suppleant ,
der står ej, att en person skall väljas, sora
några dagar skall inträda i den bortrestes
Den 12 Janna lii.
ställe, utan der står, att en person skall
inväljas till UtskottsLedamot, det vill säga,
för att förblifva i Utskottet under hela Riksdagen,
så vida lian ej får laglig anledning
att gå derifrån. Utur denna åsigt förenar
jag mig i Herr Grefvens och LandlMarskalkens
framställning»
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: I ConstitutionsUtskottet
har äfven samma förhållande
ägt rum, att Ledamöter af BondeStåndet
begärt ledighet, och att Suppleanter
inträdt i deras ställe. Men ConstitutionsUtskottet
har dervid fästat det vilkor,
att Suppleanten skulle uppvisa ProtocollsUtdrag
från Ståndet, att han är af
Ståndet utsedd, att vara Ledamot i Utskottet.
Utskottet har trott detta vara nödvändigt
för att förekomma, att det ej skulle
blifva alltför stor skillnad i inflytande
Stånden emellan inom Utskottet, ty, då
de öfrige Stånden ej hafva Suppleanter,
skulle BondeStåndet alltid blifva öfverltigset
vid voteringarne, om Suppleanten genast
kunde utan omsvep inträda, så snart
en ordinarie Ledamot tillfälligtvis aflägsnade
sig. Hvad för öfrigt angår 'Jg §. Riksdagsordningen,
så fruktar jag att det ligger
en motsägelse i densamma. Der står
nemligen: ”Utan gilli ande skäl md ej långöre
ledighet än af tvä, högst tre, veckors
”tid beviljas.” Én ledighet förutsätter väl
rättighet att åter kunna inträda i sinefunc
-
3i8
Den t2 Jnnuarii.
tioner. Men högre upp i samma §. stadgas,
att om ledigheten beviljasj nytt val
till UtskottsLedamot genast skall förrättas.
Alt den sålunda invalde nye UtskottsLedamoten
skall åter afträda, då den förre
återkommer, finnes icke föreskrifvet.
Också har Praxis härutinnan varit olika hos
de särskilta RiksStånden. BondeStåndet har,
till följe af sin rätt att välja Utskotts Ledamöter,
på sätt det tjenligast finnér_, vid
Riksdagens början utsett Suppleanter, för
att vid inträffande ledigheter under Riksdagens
lopp slippa att anställa nya val; samt
låtit den, sorn erhållit ledighet, vid återkomsten
å nyo intaga sfn förra plats i Utskottet.
Hos de öfriga Stånden har deremot, så
mycket jag vet, den praxis blifvit följd, att
den, som blifvit invald i stället för en som
fått ledighet, sedermera behållit sin plats
i Utskottet för den öfriga Riksdagstiden.
Praxis är sålunda på någondera sidan i
strid med ordalydelsen; om ej ordalydelsen
är i strid med sig sjelf.
Friherre Sprengtporten, Jacob Wilhelm:
Då Allmänna Besvärs-och Ekonomiutskottet
tagit det beslut, som nu är understäldt
RiksStåndens afgörande, har det
fästat sig vid ordalydelsen af 28 §. Riksdagsordningen,
hvilken stadgar, att lika
många Ledamöter af hvarje Stånd skola
väljas i de Utskott, hvilka skola ärenderne
bereda och utarbeta. Detta stadgande
Den 12 Januari i.
synes visa, att ej Suppleanter genast lunna
väljas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade instämma i den
af Hans Excellence nyss framställde åsigt
af ämnet.
Ropades Ja.
Herr von HartmansdorffAugust: Som
det förhållande, hvilket föranledt Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet att inkomma
med sitt Memorial i detta ämne,
förefinnes i nästan alla öfrige Utskott, underställer
jag Ridderskapet och Adeln, om
icke enahanda ProtocollsUtdrag, som går
till Ekonomiutskottet, äfven finge de öfrige
Utskotten meddelas. De hade då en ledning
vid bedömmandel af samma fråga;
eljest torde man nödgas från hvarje Utskott
inkomma med enahanda framställning,
som från Ekonomiutskottet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att, då någon
förfrågan uti ifrågavarande afseende ännu
icke från de öfrige Utskotten till Ridderskapet
och Adeln inkommit, ansåg Hans
Excellence det vara mindre lämpligt, att
nu meddela bemälte Utskott Ridderskapets
och Adelns nyss fattade beslut; hvaruti
Ridderskapet och Adeln äfven hördes instämma.
Den 12 Jauuarii.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Sistlidne går*
dag voterades i StatsUtskottet efter dea
synpunkt, att Suppleanter ej lingö i voteringen
deltaga, ty den skedde efter den
förteckning på Utskottets Ledamöter, hvilken
vid Riksdagens början uprättades.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Jag får tillkännagifva, att vid den
votering inom StatsUtskottet, som i går förevar,
alla Utskottets Ledamöter af BondeStåndet
voro Ordinarie Ledamöter,
Föredrogos å nyo och remitterades till t
Lagutskottet:
Kongl. Maj:ts den 13 sistlidne December
afgifne, och den g dennes på bordet
lagde, Proposition till Rikets Ständer, angående
StralFLag emot Negerhandel och
delagtighet deruti.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten :
Kongl. Majlis den 3i sistlidne December
afgifne, och den g dennes på bordet
lagde, Proposition till Rikets Ständer, angående
en ny StängselFörordning.
Föredrogs å nyo och bifölls LagUtskottets
den 20 sistlidne December under
N:o
Den 12 Januarii. 321
N:o 1 afgifne, saint den 9 dennes på bordet
lagde, Betänkande Öfver väckt förslag
till ändring af 9 Cap. 11 §. HandelsBalken.
Föredrogos ånyo oell gillades följande
BevillningsUtskottets den 3i sistlidne December
aflåtne, och den 9 dennes på bordet
lagde, Memorial:
]N:o 3. Om återlemnande af Grefve
Hamiltons, Jacob, bos Ridderskapet och
Adeln väckte Motion, angående anslag tili
årlig lön för en Provincialläkare i Östbo
och Westbo Härader.
N:o 4- Om återlemnande af Riksdagsmannen
Anders Nilsson från Isie hos Hedervärda
BondeStåndet väckte Motion, angående
jemkning i räntorne för TullVäderqvarnar.
Föredrogs å nyo Herr Hjertås, Gustaf,
den 9 dennes på bordet lagde Memorial,
angående sättet och tiden för StatsRegleringens
uppgörande.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag anser mig
skyldig gifva tillkänna, att jag vågat förändra
det förslag jag uti mitt i sista plenum
upläste och nu föredragne Memorial framställt,
på så sätt att, i stället för att i afseende
på hufvudfrågan underställa Rid9
H. 21
322
Den 12 Januari!.
derskapet, och Adeln, om Ridderskapet och
Adeln ville förena sig med mig om vissa
bestämda meningar, hvilka skulle tjena till
ledning för StatsUtskottet, liar jag inskränkt
mig till att göra dessa meningar till mina
egna. Förhållandet blef annars, att votering
kunde komma att företagas om flere
saker, eller att möjligen flere voteringar
hehöfdes, och jag är öfvertygad att StatsUtskottet
skall i alla fall fästa uppmärksamhet
på det sätt jag föreslagit, att utarbeta
en lämpelig Stats-reglering. Att Utskottet
kan det, är lika litet, som att Utskottet
vill det, ett ämne för minsta tvifvelsmål.
Herr Rosenblad, Bernhard: Herr Hjerta
bar föreslagit, att Ridderskapet och Adeln
skulle förena sig i hans önskan, att StatsUtskottet
måtte åläggas att inom den i5
dennes inkomma med det så kallade InkomstBetänkandet,
och inom den i Februarii
med det så kallade UtgiftsBetänkandet.
Jag förbigår de reflexioner, som finnas i
Herr Hjertås Memorial. De äro så främmande
för ämnet, för allt hvad dermed
äger gemenskap, att de gerna kunna lemnäs
å sido. Jag förbigår likaledes den lagstridiga
form Herr Hjerta först gifvit sin
motion, då den härstädes upplästes, enär
den återkallad, och derigenom i sjelfva verket
osynlig, nu mera ej utgör föremål för
Den i2 Januari!.
32?
vår öfverläggning, samt öfvergå)- till den
egentliga saken.
Jag skulle ej tro, alt någon anledning
förefinnes nu mera, än vid de föregående
Riksdagarne, att i afseende på det mest arbetsamma,
det vidlyftigaste och det mest
grannlaga af alla Betänkanden, som i vanlig
ordning till RiksStånden aflemnas, begagna
den rätt Riksdagsordningen lemnar,
att bestämma en viss tid för dess afgifvande.
Jag erinrar mig, alt vid sista Riksdagen
var det först i Junii månad, eller 5
månader efter Riksdagens början, som StatsUtskottet
inlemnade sine Betänkanden i
detta afseende. Då nu förekommer en ganska
betydlig förändring i regleringen af
många hufvudtitlar, då en total förändring
i afseende på lönerne är i fråga, oell då
behofvet af flere anslag är uppgifvit, skulle
jag tro det vara omöjligt för StatsUtskottet,
att med noggrannhet uppgöra och
afgifva ifrågavarande Betänkanden inom den
af Herr Hjerta föreslagne tid. Dessutom
anser jag, utan att ingå i några af de reflexioner,
som i Memorialet finnas anförde,
den egentliga farhågan ej äga rum, eiler
att, om tiden utdroge till den Mars,
då Konungen kan upplösa Riksdagen, utan
att någon ny StatsReglering eller Bevillning
vore uppgjord, den gamla skulle blifva
gällande, och att landet derigenom skul
-
324
1) c n 12 J a n u a r i i.
le underkastas bördor, från hvilka det eljest
vore befriadt. Herr Hjerta anför, att
öfverskottet på InkomstTitlarne återfallit
på de skattdragande. Jag tror, att detta
öfverskott hufvudsakeligen tillkommit genom
förändringar i HandelsFörfattningarne
och Tullväsendet, och derföre att Tullafgifterne
varit mindre än förr, och således
under lindring i de afgifter den skattdragande
burit dels till Staten, dels till lurendrejaren.
Jag anser, att den nuvarande
Bevillningen, i alla dess grenar, varit mindre
betungande för de skattdragande, än
den ringare, som förut varit. Dessutom
finnes en annan orsak, hvarföre jag tror,
alt StatsUtskottet hvarken kan eller bör
inkomma med förslagen inom den uppgifne
tiden. Det är den, att vi i detta ögonblick
ej veta, hvad det mynt är, som vi
komma att äga, eller hvad det mynt blifver,
hvari vi skola bestämma summor af
våra anslag. Så val i anledning af Rikets
Ständers beslut vid sista Riksdag, då Rikets
Ständer förklarade, att de efter hand ville
återbringa Rikets Ständers Bank till ordentlig
verksamhet, som i anledning af Konungens
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer vid denna
Riksdag och af flere motionärers förslag,
samt deribland af Herr Hjerta sjelf, kommer
ett beslut vid denna Riksdag att fattas, ägande
till föremål, huruvida myntvärdet kan
försäkras. Det måste blifva af mycket inflytande
på StatsRegleringen, om eller hu
-
D e ti 12 Januari i.
325
ru en myntbestämning stadgas. Summ orne
blifva belt olika, örn den sker efter 48,
96, 120 eller 128 skillingar. Dessutom
tror jag, att ännu ett annat vigtigt förhållande
bör tagas i beräkning. Jag anser
nemligen, att om första vilkoret för näringarnes
bestånd, säkerhet och visshet örn
myntets förhållande blifver vunnet, skall
detta hafva ett betydligt inflytande på deras
förmåga att uppfylla Statens fordringar.
Af dessa anledningar tillstyrker jag,
att Herr Hjertås motion ej måtte bifallas.
Friherre Cederström, Jacob, hade iulemnat
följande, sora upplästes:
Som jag vid uppläsningen af Herr Hjertås
anförande till Protocollet, rörande bestämmande
af tid för StatsUtskottet, att
inkomma med Betänkanden öfver så väl
Statens inkomster som utgifter, funnit åtskilligt
af så betänklig natur, att det borde
lill en noggrannare granskning uptagas;
begärde jag detta anförande på bordet,
och får nu anhålla, att Ridderskapet
och Adeln täcktes benäget ursägta, det jag
måste blifva vidlyftig, derigenom att jag
nödgas göra utdrag af Herr Hjertås anförande
för att i minnet återkalla uttrycken.
Herr Hjerta grundar sin motion på åtskilige
förutsättningar, nemligen:
1:0 ”Att alla motioner nu blifvit till
”Utskott remitterade, och Utskotten derigenom
i tillfälle att classificera dera.”
3^6
I)cn 12 J a n u a r i i.
Att denna uppgift är origtig, torde, i
afseende på hvad sorn rörer frågor från Ridderskapet
och Adeln remitterade, Herr RiddarhusSecreteraren
kunna vitsorda; hälst
förteckningar öfver motioner, och hvart de
blifvit remitterade, innan handlingarne åtfölja,
icke sätta Utskotten i tillfälle bedomina
deras mer eller mindre vigtiga beskaffenhet.
2:0 ”Att, sedan enhvar Riksdagsman
”1111 är i stånd att bedomina den krets, inom.
”hvilken vi vid denna Riksdag hafva att
”handla, synes det vara af stor vigt, att
”söka utreda och bestämma den ordning,
”hvaruti Rikets Ständer borde besluta och
”afgöra ärenderne. Grundlagens föreskrift
”i 109 §. RegeringsFormen gifver åt den”11a
lättfattliga sats en ökad vigt.”
Författaren synes hafva glömt, det RigeringsFormen
och Riksdagsordningen i
detta afseende gått hans önskningar i förväg,
i det dessa Grundlagar noga bestämma
den ordning Rikets Ständer skola följa,
vid Riksdagsärendernas afgörande; och
utgör 109 §. RegeringsFormen blott en
del af dessa bestämmelser. Att således
den värda Ledamoten sjelf icke redigt bedömt
den krets, inom hvilken han vid denna
Riksdag har att handla, synes vara påtagligt,
då han kan uppgifva, såsom föremål
för Ständernas särskilta beslut, hvad
Grundlagarne bestämt.
Den 12 Ja 11 uarii.
3:o ”Att det öfverskott af omkring
”1,000,000, Bevillningen uppgifvits hafva
"lemnat, återfaller tungt på den skattdragande,
och lemnar icke obetydliga anled"ningar
till mindre omtanka med Stats"medlen
och lättgjorda beräkningar på öka”de
anslag.”
Om detta öfverskott, som förhållandet
är, liärflutit från de tillökade inkomster
genom Tullen, nedsatta Tullafgifter mediört,
synes det svårt att förklara uppgiften,
att detta öfverskott återfallit tungt på den
skattdragande. Det är egentligen på Tullförsnillaren
och Lurendrejaren, som detta
förhållande tungt återfallit, i det deras yrke
icke mera blifvit så gynnande, som under
det mera prohibitiva systemet. Att öfverskolten
lemnat icke obetydliga anledningar
till mindre omtanka med Statsmedlen,
och lättgjorda beräkningar på ökade anslag,
innebär en insimulation, otillbörlig
för en Riksdagsman , sorn kariner den krets
Lagen fördess handlingar bestämt, och innefattar
en motsägelse i det, om mindre
omtanka med Statsmedlen mot Styrelsen
kunde anmärkas, öfverskottet naturligtvis
icke funnits.
Herr Hjerta yrkar: ”att vid alla
”Riksdagar nu och framdeles Rikets Stän”der
böra inom utgången af den 3:cJ je Riks”dagsmånaden
hafva infordrat StaisU-tskot
-
3s8
Den 12 Januarii.
”tets vigtiga betänkande öfver inkomst-beräkningen,
och de på RiksStaten grunda”de
utgifterne.”
I händelse Herr Hjerta icke anser
Grundlagens stadgande i detta afseende tillfyllestgörande,
finnes den form bestämd,
under hvilken han kan bereda rättelse i
81 §. RegeringsFormen.
Herr Hjerta antager såsom säkert,
”att det bland Rikets Ständer allmänt inyses,
huru vigtigt det är, att icke mäng”den
af enskilta motioner mätte föranleda
”till öfverdrifna utgifter för folket, och bin”dra
Rikets Ständer, att uppfylla deras första
och heligaste pligt, såsom Representanter,
hvilka utöfva Svenska Folkets urgamla
rätt, att sig beskatta.”
Från mängden af dessa enskilta motioner
har Herr Hjerta förmodligen undantagit
sina egna, men då samtlige äro
afgifne af Svenska Folkets Representanter,
hvilka enligt Grundlagen äga rätt att väcka
frågor, uti allt hvad de anse kunna
bidraga till Rikets gagn och nytta; och
Grundlagarne bestämma sättet för dessa frågors
behandling och afgörande, lärer flerr
Hjerta få ursägta, att äfven andra motioner,
än hans, af Rikets Ständer Grundlagsenligt
uptagas, samt att, om bland dem sådana
finnas, hvilka, oaktadt de medföra ökade
Statsbidrag, Riksens Ständer pröfva nödige
Den 12 Januari i.
och nyttige, Rikets Ständer icke låta sig
förhindra af Herr Hjertås pliraser, att dem
bifalla; väl vetande, att, då villigt lemnade
bidrag till allmänt nyttige företag och
inrättningar utmärka hvarje upplyst, om
sitt eget intresse kunnigt, Folk, är det endast
bidrag till onyttiga föremål, eller skadliga
inrättningar, hvilka lika med dem,
som kunna göras till understöd för enskilda
slösare, beteckna lättsinnighet hos gifvarne.
Herr Hjerta fortfar: ”måtte också den
”dag aldrig komma, då Rikets Ständer, enskildt
eller allmänt, skulle förgäta, att det
’ar en vis utöfning af Beskattningsrätten,
”sorn tryggar våra efterkommande för svek“fulla
Maktinnehafvares [inkräktningsbegär
”på Folkets friheter, dessa stora politiska
”friheter, förutan hvilka alla enskilda rättigheter
allenast äro bländverk.”
Hvad Herr Hjerta menar med Rikets
Ständer enskilt eller allmänt, torde han
sjelf ensam veta. Med Herr Hjerta instämmer
jag i nyttan af en vis utöfning af Beskattnings-rätten,
men phrasen, rörande
svekfulla maktinnehafvares inkräktningsbegär
på Folkets friheter, hörer till det slags
Demogogiska deklamationer, som, genom
skräckbilder för föremål, hvilka icke finnas,
söka leda upmärksamheten från sak
på individer; de kunna möjligen skada, men
aldrig gagna.
33o
Den i 2 Januarii.
Herr Hjerta yttrar: ”det torde äfven
”få antagas, att samtelige RiksStånden er”känna
nödvändigheten, att hålla i helgd
”Representationens värdighet.”
Om viljan hos RiksStånden, att hålla
i helgd Representationens värdighet, endast,
såsom Herr Hjerta säger, torde få
antagasj funnes denna värdighet icke mer,
men lyckligtvis rubbas icke Rikets Ständers
värdighet, om ock någon eller någre
Representanter icke iagttaga sin.
Herr Hjerta fortfar: ”Måtte ock den
”dag aldrig komma, då Svenska Folketskul”le
se de Representanter, hvilka det, en”ligt
urgamla lagar, lemnat vården af sina
"angelägenheter, misströstande öfverlemna
”åt en uplösande politik, att förslöa Nationens
frihetskänsla, att förslösa dess mödosamt
hopsparda skattebidrag, och att
”förstöra det enda bolverk mot förtryc”ket,
som detta folk hunnit uppresa, innan
”det uppnådt den ståndpunkt, der bättre
”ordnade samhällskrafter kunna utvecklas,
”till nprättande af ett säkrare värn för
"friheten.”
Hvar har väl Herr Hjerta hämtat anledningen
till denna önskan? I Svenska Folkets
lynne, Styrelseform och Lagstiftning,
finnes den ej. Men dess yttrande gifver
mig anledning till den önskan, att Svenska
Folket och dess Representanter må städse
Den 12 J a n u a i- i i.
331
förstå, att skatta det lugn, dess Faderliga
Styrelse och Lagstiftning deni beredt, samt
att icke fåkunnigt låta missleda sig, att
misskänna sin lycka.
Herr Hjerta fortfar: ”Om vi sjelfva
”vilja äga den kraft, våra Grundlagar oss
”tillegnadt, en kraft som Fäderneslandets säkerhet
krafvel-, och hvilken hvar och en stor
”Svensk Konung alltid ansett lika helig,
”lika vigtig, lika Välgörande, som Konungamaktens;
om vi åt våra beslut vilja återgifva
det värde, som ett illa förstådt, ett
”Grundlagsvidrigt, Embetsmannanit en läng”re
tid sökt att förringa, och några af Nationella
rättigheternas morgonrådnad be”svärade,
i privilegiernas mörker handlande
enskilla intressen söka att tillintetgöra;
om vi, med ett ord, vilja rätt vårda
”det kall, som ett redligt folk lungt väntar,
att vi på dess vägnar skola fullgöra:
”då, mine Herrar, hafva vi en stor moralisk
”pligt, att göra oss reda för de vigtiga an”gelägenheter,
som vid sista Riksdag, till
”följd af olika meningar emellan Konungens
Rådgifvare och Folkets Representanter,
vållade en oväntad och för framtiden
”vådlig spänning emellan de verkställande
”och Lagstiftande Magterne. Och då Rikets
”Ständers Lagstiftningsrätt, i allt hvad Be”skattningsväsendet
angår, är obestridligt i
”Grundlagen dem tillerkänd; då en på Sven"ska
språket skrifven Svensk Grundlag städ
-
332
Den 12 Januarii.
”se skall af Svenska Representanter, rätte"ligen
efter Svenska ordalydelsen, tilläm”pas,
då ingen godtycklig tolkning kan någonsin
tillåtas, utan fara för Folkets fri—
”het, då alltså alla stridigheter om Rikets
”Ständers rättigheter, att i beskattningsfrå”gor
ensamt afgöra och besluta, icke kun”na
eller böra lemhas till glömskan, utan
”att medgifva, att Rikets Ständer icke med
”omsorg utöfva Folkets beskattningsrätt, men
”sorglöst öfverlemna skattebidragen till den
”verkställande magten, hvilken icke alltid
”i framtiden torde veta värdera ett sådant
”förtroende; då vågar jag erinra Rikets
”Ständer, om nödvändigheten, att försätta
”sig i den ställning, att sådane missförstånd
emellan Sarnhällsmagterna icke måt”te
föranleda, på sätt 1823 skedt, till öka”de
Statsbördor för Folket, eller till mindre
fullständighet i Controll på Rikets Em”Lets-
och Tjenstemän.”
Jag har uppfattat bela denna långa
period, för alt icke rycka denna byggnad
af phraser ur sitt sammanhang. Hvem,
okunnig om Sveriges Statsförfattning, och
den allmänna tillgifvenhet, Konungen sig
af Svenska Folket förvärfva!, skulle ej tro
att Sverige vore en tummelplats för Grundlagsvidrigt
Embetsmannanit, till förringande
af Ständers rättigheter; att Konungens
Rådgifvare vållat en oväntad och för framtiden
vådlig spänning emellan de Verk
-
Den 12 Januarii.
333
ställande och Lagstiftande Mngterna; men
inom Svenska Lagstiftande församlingen
kunna sådana obehöriga yttranden lyckligtvis
icke medföra några vådliga följder; och
då en på Svenska språket skrifven Svensk
Grundlag af Herr Hjerta borde förstås, hade
han icke haft behof af, att misstaga
sig, om hvad honom ålegat, i afseende på
Konungens Rådgifvare, hvilkas handlingar
han förklarat hafva vållat en oväntad, och
för framtiden vådlig, spänning emellan de
Verkställande och Lagstiftande Magterne,
och hvilket, i händelse sådant vore sant,
visserligen vore fullkomlig anledning till
anmärkning emot dem, i den form 29 §.
Riksdagsordningen innehåller, såsom de der
icke iakttagit Rikets sanskyldiga nytta; men
i den form, Herr Hjerta gjort sin framställning,
är den olaglig, och bör, enligt
dess egen regel, icke kunna tillåtas, utan
fara för Folkets frihet.
Herr Hjerta anser nödigt, ”att så ti”digt
bestämma Bevillningssumman, och så
”sparsamt utfästa sig till Statsbidrag, att
”Rikets Ständer sedermera i mohn af den
”ömhet och omvårdnad för ömsesidiga rättigheter
och skyldigheter, som Styrelsen
”ådagalägger, kunna åt dess vårdande hän”der
anförtro de ytterligare bidrag, hvilka
”aldrig kunna gagna Samhället, om de icke,
■”på ett ädelt och oegennyttigt sätt, förvaltas”
-
334
Deu 12 Jan nar i i.
Tvärt emot Grundlagens tydliga föreskrift
i 5p §. RegeringsFormen föreslår
Herr Hjerta här, att i olika repriser bestämma
Bevillnings-bidraget. Skall detta
vara ett bevis på bans förmåga, att läsa
och förstå den på Svenska språket skrifna
Grundlagen? De öfriga Representanterna
hoppas jag likväl icke af honom kunna förledas,
att missförstå dess stadganden.
Herr Hjerta fortfar: ”Om icke Rikets
”Ständer med förtroende kunna aflemna
”de biträden, hvilka af Folkets näringsflit
”utkräfvas, till befordrande af Samhällsin”rättningarnes
fullkomnande oall förbät”trande,
är det ej blott en rättighet, utan
”en sann pligt, att endast afgifva, hvad till
”de nuvarande Statsinrättningarnes tarfliga
”underhåll nödvändigt erfordras; all annan
”åtgärd vore en glömska af hvad man är
”skyldig föregående Ständer och sig sjelf.”
Huru är det möjligt, att framställa en
sådan supposition, och deraf draga en slutföljd,
då man, såsom Representant, sjelf
äger anspråk på förtroende; äro icke i våra
Grundlagar de former noggrant bestämda,
under hvilka Rikets Ständer hafva
fullkomlig granskningsrätt genom tillgång
till StntsRådets Protocoller för ConstitutionsUtskottet?
Finnas ej lagar och straffbestämmelser
för de tillfällen, då Konungens
Rådgifvare i sina rådslag icke iaktta
-
Den 12 Januari!.
335
git Rikets sannskyldiga nytta. Jag anser
derföre Herr Hjertås förutsättning, om ock
yttrad utan tillämpning på närvarande Styrelse,
både opassande och otillbörlig; men
då Herr Hjerta i nästa moment yttrar sig:
”Äfven i detta afseende vore det såle”des
vigtigt, att hafva beslutat, det högst
”nödvändiga Bevillningsbeloppet innan den
”i4 Mars innevarande år;”
så har han sjelf gifvit hänsyftning åt den
föregående perioden, på nuvarande Styrelse,
och dess yttrande är då rent af Grundlagsvidrigt.
Herr Hjerta föseslär Ridderskapet och
Adeln, ”att, med anledning af 44 §■ Riksdagsordningen,
förelägga StatsUtskottet en
”bestämd tid, då SlatsRegleringen bör till
”RiksStånden vara afgifven.”
För Statsregleringens afgifvande fordras,
att Rikets Ständers Statsutskott i:o
fullbordat Revision af såväl Stats- som
Banco- och RiksgäldsVerken; 2:0 att alla af
Rikets Ständer för nödige ansedde utgifter,
af hvad slagsom hälst, blifvit bestämde;
att, sedan derefter, genom jemförelse
emellan beloppet af tillgångarne, i såväl
Ordinarie som Extraordinarie inkomster,
med utgifts-summan, Statsbristen blifvit bestämd,
grunderna för Bevillningen tilldess
utgörande lämpas. All annan ordning för
336
Den 11 Januari i.
Statsregleringen står icke tillsammans med
Grundlagens föreskrifter, och hvarje försök,
att annorlunda eller i annan ordning,
än Grundlagen bestämt, behandla Riksdagsärender!,
är lika obehörigt att föreslå, som
det vore oklokt af Rikets Ständer att försöka.
Jag har redan ofvanföre yttrat mig rörande
oformligheten af Herr Hjertås förslag,
att först bestämma Bevillningssumman,
och sedan serskilt besluta bidrag till i Statsregleringen
icke uppförda föremål. Jag vill
endast nu, i anledning af hvad Herr Hjertås
anförande ytterligare derom innehåller,
förklara, det jag anser tydligt, att Herr
Hjerta, ehuru det icke står yttradt i hans
anförande, derigenom vill söka tvinga Rikets
Ständer, om ock behofvet sådant icke skulle
påkalla, derest Statsregleringen i Grundlagsenlig
väg afgjordes, att antaga ett StatsLåne-systéme,
för att betacka den under
Riksdagens lopp successift ö.kade Statsbristsumman.
Herr Hjerta yttrar vidare: ”Ett Ögon”blicks
uppmärksamhet till folkets önsknin”gar
har ofta räddat en på godtycklighetens
”bana besinningslöst framrusande Styrelse,
"och rättelsen af några Magtens missbruk
”kan ofta återgifva en vacklande thron det
”osvikliga stödet af ett förnöjdt folk.”
Det
I
Den 12 Januari!.
337
Det är svårt att rätt fatta Herr Hjertås
mening med dessa reflectioner; att de
äro obeböflige inom Sverige, vet hvarje
rättskaffens uplyst man; men då jemväl
ouplyste finnas, de der genom dessa reflectioner
kunna missledas misstänka, att behofvet
af någondera af dessa reflectioners
verkställighet skulle erfordras, bar jag ansett
mig offentligen till Protocollet böra
ogilla dem. Den Konung, hvilken gjort så
mycket, som Vår, för sitt Land, behöfver
icke frukta, att dess Thron skall blifva
vacklande, likasom folkets tillgifvenhet för
honom icke kan rubbas.
Herr Hjerta yttrar vidare: ”Olyckligt
”det folk, hvars Representanter oeftertänk”samt
offra dess sista skärf till alla de obetänksamma
företag, som af en Magtlysten,
”och allt sant menniskovärde föraktande,
”Regering, skulle lättsinnigt affordras dem.”
Åter en reflection, som, utan tillämpning,
kan anses tillhöra ett sjukt sinne;
åsyftas en tillämpning, skulle denna phras
innebära en alldeles egen art af brottslighet.
Herr Hjertås åter upprepade förslag
för ordningen af Statsregleiingen, nemligen
att fastställa en Bevillningssumma, till fyllande
af de mäst oundgängeliga behof, och
att Rikets Ständer sedermera icke böra bifalla
något ytterligare anslag, förr än de
9 H. 22
338
Den 12 Januari i.
till Konungen aflämnat underdåniga skrifvelser
om alla sådana rättelser och åtgärder,
hvilka de anse nödiga att få afgjorda,
innan ytterligare anslag göres, är ett påfund,
som, derest det kunde verkställas,
möjligen kunde medföra, vår närvarande
Statsförfattnings omstörtning; men oformligheten
af detta, så många gånger uprepade,
förslag, har jag ofvanföre ådagalagt.
Långt ifrån, att sådane handlingssätt skulle
bereda Representationen aktning och erkänsla
af Nationen, skulle den oordning i
administrationen, som Rikets Ständer derigenom
beredde, helt , och hållet beröfva
dem Svenska folkets förtroende.
Herr Hjerta säger: ”Alt dess afsigt
”bör af ingen misskännas.”
Jag är i detta afseende af alldeles lika
tanka med Herr Hjerta; dess afsigt bör alldeles
icke kunna misskännas, då man med
eftertanka genomläst dess anförande.
Herr Hjerta försäkrar: ”Alt dess för”slag
icke härflyter af misstänksamhet, och
”att han hyser det innerligaste förtroende
”till Regeringens vishet, och Dess Rådgif”vares
goda afsigter. Men Nationerne sko”la
allt för ofta sett, huru ett ögonblick
”förändrar deras hopp, och deras lugn, för
”att han skulle tveka att framställa åsigter,
”sorn trygga vår egen framtid; han är öf”vertygad,
att den af honom föreslagna
Den ja Jan uarii.
339
”åtgärd skall gagna både Regeringen och
”folket; han uppgifver dem hafva sin kraft
”i inbördes förtroende.”
Herr Hjertås förslag innehåller i sanning
en egen sort af förtroende; men om
det kan anses innebära en sådan egenskap,
vore det rätt lyckligt för Rikets Ständer
att erfara , huru ett förslag lill Statsreglering
skulle se ut, som vore ett foster af
den högsta grad af misstroende? Ty det
borde naturligtvis blifva motsatsen af Herr
Hjertås; och för min del tillstyrker jag
StatsUtskottet att följa ett sådant. Det återstående
af Herr Hjertås anförande är ett
återuprepande af hvad han flere gånger
yrkat rörande Statsregleringen, och som jag
på det högsta bestrider; anhållandes om
Herr Grefvens och LandtMarskalkens proposition
tili förkastande af Herr Hjertås
förslag.
Herr Tharrtj Wolrath: Det skulle synas
öfverflödigt, att något tillägga efter deri
utvecklade vederläggning tvänne talare redant
gjort, men jag har redan förklarat,
alt jag aldrig skall underlåta att motsäga
alla förslag, som jag finnér innebära ondt
mot mitt fädernesland, och leda till misstroende
emellan Regeringen och Folket. Det
ur på denna grund äfven jag nu går att
yttra mig. Jag skall först upprepa sjelfva
34o
Den ia Januari!.
förslaget, utan att uppehålla mig med de
phraser och ord, som deruti förefinnas.
Först innehåller det, att StatsUtskottet måtte
föreläggas inkomma med sitt Betänkande
örn Stats-inkomsternes beräkning till den
i5 Januarii. Jag öfverlemnar till Ledamöterne
af StatsUtskottet, att besvara denna
fråga. Är Betänkandet redan färdigt, lärer
det kunna ske, men annars icke. Dernäst
yrkar Motionären, att Utskottet till d. i Februarii
skall inkomma med Betänkandet örn
utgifterne; men hvilka utgifter? Jode, sorn
efter i8a3 års StatsReglering i tarfligaste
måtto oundvikligast måste bestämmas. Sedan
detta blifvit gjordt, skulle Bevillningen
derefter rättas, och, när den blifvit
bestämd, tillåter han, att StatsUtskottet må
öfverlägga om alla andra anslag, och, om
några af dem antagas, lärer väl ännu en
Bevillning skola föreslås. Det är redan utred
t, huru illa detta står tillsammans med
RegeringsFormen och våra öfriga Grundlagar.
Motiverne till sin framställning anför
Motionairen vara, att Regeringen måtte
förekommas i den tanka att afsluta Riksdagen,
innan Riksdagsgöromålen äro afgjorde,
för att derigenom kunna till nationens
betungande bibehålla den Bevillning, som
nu utgår och gifver en million i öfverskott.
Ytterligare säger han, att man för detta ämne
bör åsidosätta alla andra vigtiga frågor,
alla andra stora resultater, åsidosätta att
få Tryckfriheten stadgad på liberalare grun
-
Den 12 Januari i.
der, Finance-regleringen, Myntbestämningen,
Creditens stadgande &c. Han anser
allt detta vara sä underordnade saker, att
de kunna lemnäs, endast Regeringen ej
kan få samma Bevillningssumma som förr,
och, om något skulle kunna beviljas, borde
det ske endast på så ant sätt, att Regeringen
först medgifver allt hvad Rikets
Ständer fordra, och, i den mån Regeringen
medgifver detta, skulle Ständerne sedan
bevilja de anslag, som kunna begäras.
Den enda punkt, i hvilken jag öfverensstämmer
med Herr Hjerta är, att beskattningsrätten
är det heligaste värn för friheten,
en rätt, som Rikets Ständer ej böra
uraktlåta. Att jag försvarat denna rätt, torde
vara kändt, och jag åberopar i detta afseende
Ridderskapets och Adelns Protocoller
för Riksdagen 1823 i frågan om TullBevillningen.
Den bestriddes mig då af
många. Det är ej eller otydligt sagt vid
denna Riksdag, att beskattningsrätten skulle
vara underordnad önskningsrätten. Äfven
detta har jag bestridt. Men uti Motionairens
användande af denna princip kan jag
ej instämma, ej eller deruti, att StatsUtskottet
skulle inkomma med ett slympadt
förslag till utgifterne. StatsUtskottet förfelar
sin bestämmelse, om det ej på en gång
undersöker innehållet af den Kongl. Propositionen
och fullständigt yttrar sig deröfver,
äfvensom öfver alla anslag, som äro
yrkade af enskilte Motionärer. Så vida man
342
Den 12 J a n u a r i i.
liar rättighet att framställa motioner, böra
de äfven komma under öfverläggning, och
ett rätt ofullständigt verk skulle del blifva,
om StatsUtskottet först inkom med e^UtgiftsBetänkande,
och sedan med ett annat, ty
det är ej förr, än det inkommer med ett
fullständigt Betänkande om alla de föreslagne
behofvens fyllande, som Bevillningsutskottet
bör gå i författning att stadga
den serskilta Bevillning, som erfordras, sedan
det beräknat, hvad som inflyter genom
Tullen, samt Bränvinsbrännings-afgiften,
ChartaSigillata och Post-upbörden, hvilka
Herr Hjerta uteglömt. Jag får äfven fästa
uppmärksamheten deruppå, huruvida den
särskilta Bevillningen kan bestämmas lill
sitt belopp, förr än Rikets Ständer hafva
bifallit eller afgjort grunderne och beloppet
af ofvannämnde intrader, för att
derefter beräkna tillgångarne. Innan detta
skett tror jag ej, att den serskilta Bevillningen
kan stadgas. Att göra det i två delar,
att först antaga en Bevillning , och sedan
en annan, vore oformligt, äfven af
den orsak, att den ej utgår af en artikel,
utan af tvänne, nemligen af personer, och af
reel förmögenhet eller egendomar, lön och
rörelse. Hvilkendera skulle Utskottet komma
med först, eller skulle det komma med
bäggedera, och reservera sig att sedan få
inkomma med andra bättre tillämpningar?
Jag tror ej, alt Rikets Ständer böra föreskrifva
oss ett så besynnerligt förfarande.
Den 12 Januari!.
343
Om landet vore så olyckligt, att äga en
Konung, till hvilken man ej egde förtroende,
eller som ej kunde stju-a Riket, och
Ministrar, som ej voro redlige män, vore
det kanske nödigt, att göra en sådan krigsförklaring,
som Herr Hjerta afgifvit. Han
har sagt, att han ej hyser något misstroende
eller någon misstanka; men hvad betydelse
hafva då hans phraser, och allt
hvad han anfört? Har det någon mening,
så kan det ej hafva mening endast för framtiden,
ty det är nu han fordrar verkställigheten.
Skola vi nu begagna detta medel,
så måste det vara den närvarande Regeringen
, som han måtte misstänka för att missbruka
de medel, hvilka den anförtros. Jag
kan ej dela denna krigsförklaring, och tror
ej den fredstraktat han vill deruppå grunda,
medföra någon nytta för mitt fädernesland.
Mine Herrar! låtom oss gå öppet
och redligt tillväga, såsom Svenska Nationens
ära det kräfver. Den fordrar ej alltid
misstroende till Regeringen. Öppet skola
vi säga: dessa utgifter hafva vi funnit
böra utgå, dessa åter mindre af behofvet
påkallade; dessa pålagor hafva vi ansett
oss kunna ålägga Nationen. Som ett redligt
folk böra vi hysa till en redlig Regering
det förtroende, att den då äfven skall
medgifva oss, hvad vi med skäl kunna ön_
ska, och frambära till thronen. Göra vi
det enigt, skola vi få våra önskningar bL
fallne. Aldrig hafva de i sådant fall b lif.
344
Den 12 Januari i.
•vit oss nekade, och aldrig skola de blifva
det. — Jag underlät nyss, att göra några
anmärkningar vid de summor, som blifvit
nämnde. Herr Hjerta liar sagt, att öfverskotten
utgöra en million. Kanhända de
kunna så blifva, om man deruti beräknar
de extra anslag, som af Rikets Ständer år
1823 på dem anvisades; men 1824 och
1825 utgjorde de tillsammans 3i2,5oo R:dr;
1826 45o,ooo R:dr. För 1827 och 1828
kan jag ej säga beloppet, efter det ej är
uppgifvit af StatsContoirel. Dessa öfverskott
bero för framtiden på de grunder vi lägga
för handeln och tullafgifterne. Jag kan
icke begripa hvad Motionärens mening med
sin framställning kan vara, om icke den,
att sedan han afskurit Rikets Ständer möjligheten,
att gifva en tillräcklig Bevillning,
ty icke lära de gifva tvänne Bevillningar
på en Riksdag, de skulle nödgas ingå på
det Stats-lånesyslem han föreslagit. Detta
tror jag ej går igenom. Det har blifvit bestridt
af åtskillige Ledamöter, och af mig
skall det alltid bestridas. Jag har yttrat,
att, om Rikets Ständer för att betala Statens
skuld till Banken, göra Statslån, då
bifaller jag dem, men ej för andra ändamål.
Jag tror dock, att medel ändå kunna
beredas, och alt, 0111 SlaLsUtskotlet får
lid på sig, skall det upptäcka, att tillgångar
ännu finnas i RiksgäldsContoiret och
StatsContoiret; ty åren 1827 och 1828 äro
ännu ej redovisade, och medlen icke eller
Den 12 Januarii.
345
öfverlemnade till RiksgäldsContoiret. I StatsContoiret
skall finnas öfver en million,
grundad deruppå, att tullbesparingarne för
1827 voro öfver 700,000 R:dr, och 1828
öfver 5oo,ooo R:dr. Det måste äfven finnas
tillgång i andra vägar; något kanske af
gamla Spannemålsstyrelsen, ehuru derom
är löga hopp. — Allt detta kan ej utredas,
förr än Bankens göromål blifva reglerade,
och huru vill man bestämma Statsregleringen
och Bevillningen, innan det blifvit afgjordt,
huru financerne i allmänhet skola
regleras? Denna fråga afgjordes först vid
1823 års Riksdag och, sedan den var afgjord,
företogs Bevillningen. Yi kunna ej
eller gå någon annan väg, örn rätta målet
skall vinnas. — Jag anhåller om proposition
till afslag å Herr Hjertås motion. Om
den blef bifallen, skulle den väcka frön
till misstroende emellan Regeringen och
Folket.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr Hjerta: Det har icke bordt vara
mig oförväntadt, att min motion skulle vålla
motstånd, om än jag ej väntadt mig få höra
sådane yttranden, som här blifvit framställde
emot sjelfva mitt anförande. Jag
är skyldig att först intyga detta, emedan
Ridderskapet och Adeln ej bör tro, att jag
framställt den af en sådan lättsinnighet,
som hade jag ej insett hela vigten deraf,
och att jag, då jag vågade framträda med
346
Den 12 J a n u a r i i.
ett sådant förslag, som redan gifvit anledning
till stridigheter i andra länder, hvilka
hunnit till en högre politisk utbildning,
ej eller skulle blifva personligen sparad.
Hvad angår alla yttranden mot mina ord
och så kallade phraser, som här blifvit
framställde, kan jag icke anse mig böra
hesvara dem. Jag erkänner ingens rätt att
gifva dem tydning, inom detta rum; och
jag underkastar mig villigt den enda domsrätt,
som deröfver är behörig. Det är Svenska
folket, som skall blifva Domaren emellan
mig och de värde Talare, som sökt göra
min välmening till illvilja, och mina af
redligt hjerta framställda allmänna sattser
till foster af enskilte afsigter. Någon annan
Domare erkänner jag ej; ty mina ord
hafva ej blifvit sagda för att tillfredsställa
dessa Herrars nyfikenhet, eller påkalla deras
recensioner. De äro ej lösa ord, de
äro sagde för att gifva utveckling åt begrepp:
åt begrepp, som för mitt fädernesland
i framtiden äro vigtige. Blott en sak
får jag anhålla om hos Ridderskapet och
Adeln, att nemligen Herr Grefven och
LandtMarskalken täcktes vid våra öfverläggningar
förskona oss från att höra anklagelser,
att man har för afsigt, då man talar
om Styrelse, Regering, förvaltning, att yttra
sig emot en Konung, som vi alla älska
och vörda. Jag vet de svårigheter, som
för Herr Grefven och LandtMarskalken i
detta fall uppstå, genom den tvetydighet,
Den 12 Ja nu ar i i.
347
som i Grundlagen finnes angående rättigheten
att återföra discussionerne till saken,
men jag vet oek, att, om det skall lyckas
någon, är det Herr Grefven. Från mig
har ej kommit och skall aldrig komma ett
ord, rigtadt emot Konungens heliga person.
Mitt hjerta är så fritt, hvad honom angår,
som någon annans; och om ej vid andra
tillfällen mina uttryck blifvit lika mycket
förvrängda, som de nu blifvit, vädjar jag
till hvart enda ord jag någonsin uttalat,
örn jag förtjent att så misstydas.
För att komma till ämnet, som jag
hade trott förtjena annan uppmärksamhet,
än ordrytteri, så är det ej ett ögonblickligt
verk; ej ett hugskott af mig; utan följden
af vår constitutionella utveckling, allt
sedan år 1809. Yi hafva sett tvänne Riksdagar
på 10 år, som varat, den ena 9 och
den andra 11 månader. Yi klandra detta;
men vilja vi då ej se orsaken dertill?
Huru skulle det vara möjligt, att Sveriges
representation skulle vara den enda olyckliga,
som beliöfde använda år och dagar,
för att afgöra några få ämnen af vigt? Huru
skulle det vara möjligt, att allt hvad
denna Representation med anitfullt arbete
framlade inför Thronen, skulle till största
delen blifva utan frugt? Det är besvarandet
af dessa frågor, som fästat min uppmärksamhet,
och gifvit anledning lill mitt förslag.
Jag har nemligen funnit det enda
348
Den 12 Januarii.
sättet att komma till något bättre, vara,
alt ^representationen sätter sig i en sådan
ställning lill Konungens Rådgifvare, alt de
gå till ett gemensamt mål. Jag anser mig
böra upriktigt vid detta tillfälle yttra, att jag
tror våra Riksdagars längd vara Konungens
Rådgifvares skuld. Måtte min mening ej
missförstås. Jag bar aldrig misstänkt dem,
att icke åsyfta fäderneslandets bästa. Redan
vid förra Riksdagen har jag erinrat de Ledamöter,
som ville beskylla mig att hafva
andra tankar om den rådgifvande personalen,
att jag ej anser dem, ej ens vill tänka
mig dem handla med afsigt omoraliskt;
men att Representanten har rätt och pligt
att tänka sig dem såsom de der kunna
fela. Sedan jag frågat mig, hvarföre äro
Riksdagarne så långvarige? har jag måst säga
mig: det är derföre, att ej de rådgifvande
hafva förtroende till och förtroende
af Ständerne; att de ej söka hos Ständerne
den kraft de kunde äga; att Ständerne
'ej våga med fullt förtroende lemna sig till
de förslag, som meddelas dem; att de Konungens
Propositioner Rådgifvarne tillstyrkt,
derföre icke af Ständerne blifva antagne,
utan efter de bråksammaste ordtydningar
och öfverläggningar: följder af misstänksamhet;
att Ständernes önskningar, ja! till
och med Ständernas beslut, ej hos Konungen
vinna sanction; att sålunda tid och
möda onödigt förspillas; och att ofta till
ett Ewbelsverks utlåtande öfverlemnas cas
-
Den 12 Januarii.
34g
serandet af den ena Lagstiftande Statsmagtens
arbeten. Det är detta jag sökt afhjelpa,
genom ett förslag, att vi skyndsamt
skulle afgöra de angelägnaste beskattningsfrågorna,
Sedan vi äro färdiga dermed,
och folket sålunda utan fara för skatternes
godtyckliga ökning; då kunna vi säga
åt Rådgifvarne: desse förbättringar önska vi
af Eder; dessa medel erbjuda vi Eder,
med vilkor, att J viljen ingå på, att enligt
vår önskan verkställa förändringarne!
Då kunna äfven Rådgifvarne vid Thronen
utverka önskningarnes uppfyllande. Och
det är på en sådan ställning, som allt förtroende
till dem hvilar. Då tror jag, att
vår representation skulle få ett helt annat
utseende. Man får såsom Representant ej
tänka endast för dagen; man måste äfven
tänka på framtiden; och framtiden skulle
blifva helt annorlunda, om Rikets Ständer
med fullt förtroende kunde lemna sig till
Konungens Rådgifvares förslager, och dessa
icke ett ögonblick vara Rådgifvare, då
de ej ägde ett sådant förtroende.
Det återstår mig nu att nämna, det jag
gjort mig reda för, huruvida i Grundlagarne
anledning finnes till rättigheten att
göra en sådan framställning, som jag gjort.
För min del har jag blifvit öfvertygad derom.
Grundlagarnes mening icke blott synes
vara, utan är obestridlig, att Riksdagarne
ej skola vara långvariga. Grundla
-
N
35o Den 12 Januarii.
gen synes tydligt åsyfta, att de vigtigaste
förslagen skola af Regeringen framläggas.
Den har väl ej gjort några sådane lunder
mot den enskilta motionsrätten, som
uti andra länder finnas, der nemligen dels
är föreskrifvit, att flere skola förena sig
om en motion, dels att motioner skola inlemnas
tryckte, m. m. Detta gör att man
hos oss framställer en mängd motioner.
Men icke är det dessas mängd, som utgör
skälet tili Riksdagarnes längd. En
hvar, som arbetat i Utskott, vet, huru dessa
motioner classificeras, sammanslås och
lätt besvaras; så vida de ej röra sådane
frågor, som för tiden fästa allmänna uppmärksamheten,
och då hafva de äfven fästat
Regeringens. I sådant fall åter, böra
de supponeras vara af den rådgifvande personalen
förut öfvertänkte, utredde och kanhända
föreslagne.
Jag anser mig i förbigående böra upplysa,
i afseende på hvad som blifvit yttradt
rörande de motioner jag vid denna
Riksdag gjort, att de väl äro många; men
att hälften af dem härleder sig ifrån Rikets
Ständers beslut och underdåniga skrifvelser
vid sista Riksdag, hvarå svar från
Konungen ej följt, eller hvilka ej blifvit
afgjorde. De öfriga äro väsentligen angående
Mynt- och Bankväsendet, och jag öfverlemnar
till en hvar att bedömma, om
jag deruti handlat efter enskifte afsigter,
Den 12 J a n u a r i i.
eller som en med Ståndets förtroende hedrad
person. I dessa förslag har jag ej
blott framställt mine enskilte tankar, utan
sökt att uppfatta allt hvad som nu af Rikets
Ständer behöfver påtänkas; att ordna
det till bestämda stadganden, och att
sålunda lätta mine medbröders arbeten och
i min mohn bidraga till tidens vinnande.
Om de hafva blifvit många och vidlyftiga,
är åtminstone skälet icke något annat. —
Grundlagarne säga tydligen i RegeringsFormen,
hvilka Utskott Rikets Ständer skola
tillsätta. I 37 §. Riksdagsordningen säges:
Intet Utskott j Constitutions- och BancoUtskotten
allena undantagnej vare berättigadtj
att väcka frågor till afgörande i
Riksens Ständers Plenaj eller att upptaga
andra ämnen, än de från Plena remitterade;
så vida ej j hvad StatsUtskottet särskildt
angår j Konungens Proposition enligt
27 dj*.j till detsamma omedelbarligen
öfverlemnas. Denna §. tillerkänner Statsutskottet
sålunda ingen motionsrätt vid denna
Riksdag, då Konungens Proposition om
StalsVerkets tillstånd och behof ej dit öfverlemnats.
109 §. RegeringsFormen visar
tydligt, att 4 månader ansetts såsom den
längsta, i allmänhet nödiga, tid. Af detta
förhållande borde Ridderskapet och Adeln
inse meningen vara, att Utskottsgöromålen
äro påräknade att hastigt behandlas. Huruvida
remisserne af motioner m. m. ej medhunnils
alt till Utskotten expedieras, arén
35a
Den 11 J a n u a r i i.
sak, som jag ej vet; men jag vet, att man
liar rätt påräkna, att de skyndsamt remitteras.
Om de ej ännu ifrån detta Stånd äro
afgångne, så äro de det åtminstone ifrån de 3
Stånden, och Riksdagsärendernes gång bör
ej hindras af någon brist i renskrifningsåtgärderne.
44 §• Riksdagsordningen gifver
Ständerna rätt, att förelägga Utskotten tid,
inom hvilken de skola inkomma med sine
Betänkanden. Hvad jag begär, är således
en i lagen gifven rätt. Nu återstår blott
den frågan, om det är möjligt för Utskottet,
att fullgöra hvad jag yrkat. Det är i
afseende häruppå, som jag anhåller att få
visa, så väl Utskottet, som Ridderskapet
och Adeln, att möjligheten finnes, men
dessförinnan ber jag att korteligen få rätta
några vilseförande yttranden.
Det har blifvit invändt, att StatsUtskottet
skulle vara skyldigt att endast afgifva
ett Betänkande om StatsRegleringen; likaså
att BevillningsUtskottet ej kunde inkomma
med mera än ett Betänkande; att de öfrige
Extraordinarie Bevillningarne först borde
afgöras, innan den Allmänna Bevillningen
upgjordes. Slutligen har det blifvit sagdt,
att jag åsyftat att minska Bevillningen och
tvinga Rikets Ständer in i ett sådant förhållande,
att ej annan utväg blefve, än att
gå in på ett Stats-låne-system. Jag begriper
ej, huru man kanhvarkenså tillvränga
Grund
-
Den 12 J a 11 u a r i i.
353
Grandlagen, eller åt raina tydliga ord i ett
skrifteligt anförande gifva en sådan syftning.
Hvar finnes väl hinder för StatsIJtskottet,
att inkomma med flere Betänkanden
öfver olika delar af StatsRegleringen.
Hvad gemenskap lia Bevillningsgrunderne
med BeviilningsSumman, när denna ej är
i fråga att ökas, utan Konungen sjelf säger
sig föreslå Lån. Kan väl någon neka
till möjligheten för StatsUtskottet, alt uppgöra
en Statsreglering, grundad blott på
livad Konungen föreslagit för ständige eller
så kallade löpande utgifterne. Om StåtsUtskottet
blott angifver hvad för Statsverket
varit anslagit, med tillökning för fångars
skjuts och underhåll, hafva vi liela detta konstiga
UtgiftsBelänkande. InkomstBetänkandet
är sådant, att det blott behöfver vara
en afskrifnings-åtgärdafStatsContoirets skrifvelse,
med undantag af hvad angår Lotsoch
Båk-afgiflerne. Skillnaden emellan dessa
Betänkandens slutsummor, hvaraf InkomstSumman
är ansenligt förhöjd, genom de
sedan sista Riksdag visade öfverskott, utgör
Statsbristen. Den blifver nu kanhända
800,000 R:dr mindre än i8a3, till lättnad
för de Skattdragande, och som jag skulle
önska, helst till lättnad för jordbruket,
som nu bäst en sådan behöfver. Sedan
återstår den frågan, om vi kunna ingå på
de anslag, som Konungen föreslagit skola
fyllas genom upplåning, emedan Han ansett
9 II. 23
354
Den ii Januarii.
deni erforderlige, men ej trott sig kunna
föreslå Rikets Ständer deras fyllande, genom
ökad beskattning. Detta är liela clet
konstiga, farliga förslag, sorn jag framställt.
Jag frågar Eder mine Herrar: kan mannu
linna något demogogiskt, något farligt, något
ondt i ott förslag, som går ut på, att
vi nu upptaga Konungens Proposition i
livad rörer sjelfva Stats-underliållet, och
att vi sedan, då vi lugnt och öppet kunna
behandla det öfriga, företaga till betraktande
hvad vår ställning fordrar, våra tillgångar
medgifva, och hvad vi derutöfver
anse böra fyllas genom lån? Det förundrar
mig, alt personer, som eljest så väl följa
allmänna ärenderna, kunna misstaga sig
om min afsigt och min mening. — Jag
anser mig böra sluta med att förklara, att
jag aldrig ägt och icke äger några enskilta
interessen; att jag afsäger mig för all framtid
att någonsin kunna äga sådane, då det
är i fråga, alt på detta rum deltaga i mitt
fosterlands lagstiftning; men jag utbeder
mig få fästa Herr Grefvens och LandtMarskalkens
uppmärksamhet deruppå, att det
måste vara obehagligt, att bär höra nyttjas
ett sådant språk, som vi en längre tid
liört föras: att, nemligen enskilte Ledamöter
säga sig ogilla andra Ledamöters yttranden.
Mätte Friherre Cederström vederlägga
eller bestrida dem, som jag afgifver,
bäst Friherren vill; men jag undanbeder
mig för framtiden alla ogillande ut
-
Den 12 Januari i.
355
tryck, emedan det tvingar mig att handla
efter ett annat enskildt intresse, med hvilket
jag likväl ej tänker besvära Ståndet.
Flere yttrade härtill deras bifall.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Motionairen
har förklarat sig vänta en annan behandling
af motionen, än den som nu ägt rum.
Han har väntat sig, att någon af StatsUtskottets
Ledamöter skulle yttra sig öfver
möjligheten, att åstadkomma hvad han begärt.
I detta afseende mätte väl rnedgifvas,
att den StatsReglering, som förestås,
skall vara författad i enlighet med RegeringsFormen,
och ej med den enskilte Motionairens
tankar. Är den i enlighet med
RegeringsFormen, så måste den i första
rummet innefatta yttrande öfver Konungens
Proposition, och det tyckes Motionairen
sjelf medgifva. I afseende på möjligheten
för StatsUtskottet att yttra sig öfver,
och granska hvad Konungen föreslagit rörande
StatsVerkets tillstånd och behof, får
jag upplysa, att åtskillige af de motioner,
hvilka i samma ämne blifvit gjorde inom
Ridderskapet och Adeln, ännu icke vid sista
sammankomsten kommit till StatsUtskottets
kännedom, och deribland motioner,
som här blifvit framställde den i5
sistlidne December, och den 29 i samma
månad remitterade, men förliden Lördag
voro dessa remisser ännu ej ankomne lill
Utskottet. Vid Konungens Proposition hafva
23*
356
Den (2 Januari i.
åtskillige anföranden blifvit gjorde, hvilka
ganska sent ankommit. Jag skall uppräkna
dem, för att sätta Ridderskapet oell
Adeln i tillstånd, att bedömma möjligheten
att bifalla motionen. Friherre Boyes
anmärkningar blefvo afgifne den 2g December,
och ankommo till Utskottet den 8
Januarii. Dagen efter var här plenum på
Riddarhuset, och dagen derefter plenum i
StatsUtskottet. Således torde den tid, sorn
derefter förflutit, vara alltför ofullständig,
för alt på den kunna genomgå de delar af
motionen, hvilka hade gemenskap med StatsRegleringen.
Samma förhållande är med
Friherre Anckarswärds motion om förhöjning
af StatsSecreterarnes löner. I andra
Stånd, nemligen BondeStåndet, hafva anmärkningar
blifvit afgifne den ig December,
som ankommit den 9 Januari. Hos
Ridderskapet och Adeln hav Grefve Gyllenborg
afgifvit ett anförande i samma ämne,
som ankommit efter Utskottets sista
sammankomst. Det är ingalunda min
mening, att härigenom tillvita Secreteriaten
vid Stånden någon försummelse, emedan
jag är öfvertygad, att detta, hvad Ridderskapet
och Adeln angår, till en stor del
upkommit genom sättet, hvarpå Ridderskapet
och Adeln sysselsätter sig i sina plena.
Jag hemställer endast, om det skulle vara
lämpligt, att, innan motionerne ankommit,
företaga den Kongl. Propositionen till
granskning. Förhållandet har varit, att re
-
Den 12 Jann a r i i.
clan vid Riksdagens böljan, i November
månad, förevar Konungens Proposition i
Utskottets afdelning, men då man hann
komma till sådane punkter, i hvilka motioner
voro gjorde, ansåg man sig vara
skyldig den uppmärksamhet emot StåndsLedamöterne,
att man väntade med föredragningen,
tills desamma blifvit Utskottet
meddelade. Det bar äfven icke undfallit
Utskottets uppmärksamhet, att frågor förekomma,
som hafva sammanhang med frågor
om myntbestämningen, och hvilka således
svårligen kunna separat behandlas. Sedan
jag meddelat dessa upplysningar oin remisserne
i allmänhet, och om de tider, då de
lill StatsUtskoltet ankommit, hemställer jag
till Motionären, om han ej finner sig hafva
skäl att återtaga motionen, helst det är
overkställbart att inkomma med de ifrågavarande
Betänkanden inom den af honom
bestämda tid. Så kärt det vore för mig,
om hans begäran kunde gå i fullbordan,
helst jag kanske, mera än han, Önskar, att
Riksdagen måtte vinna ett snart slut, är
jag likväl angelägen, att hvad som göres,
ej måtte blifva ett hastverk.
Grefve Hamilton, Gustaf Wathier:
Ehuru till en stor del förekommen af en
annan Ledamot i StatsUtskottet, anhåller
jag dock att få yttra mig öfver Herr Hjertås
motion. Den värde Talaren har yrkat, att
StatsUtskottet skulle åläggas till Rikets Stan
-
353
Den 12 Januari!.
der inkomma med InkomstBetänkändet sednast
den i5 Januarii, och med UtgiftsBetärikandet
innan den i Februarii. Under
erkännande af Rikets Ständer i 44 §• Riksdagsordningen
grundade rät,t, att förelägga
Utskotten tid för deras Betänkandens angifvande,
måste jag, hvad detta fall angår,
upplysa, att den värde Talarens förslag är
overkställbar!; ty StatsUtskottet har ännu ej
förehaft frågan om inkomsternes beräkning.
Den lärer ej kunna föredragas, och beslut
derom fattas, samt Betänkande uppsättas,
och till RiksStånden afsändas, inom tre dagar.
Sker en sådan fordran ändå, måste
jag beklaga, att den blifver ouppfylld. Orsaken,
hvarföre Utskottet ej kunnat företaga
de frågor, hvilka i den Kongl. Propositionen
blifvit framställde, är den, som
Herr Lagerhjelm anfört, att ålskillige anmärkningar,
hvilka inom RiksStånden blifvit
gjorde, ännu ej kommit Utskottet tillhanda,
och desse anmärkningar böra likväl
pröfvas i sammanhang med sjelfva Propositionen.
Antalet af sådane Memorial,
sorn ännu ej äro expedierade, uppgafs för
2 dagar sedan vara emellan 5o och 6o,
en del från Ridderskapet och Adeln, men
liufvudsakligast från BondeStåndet. — Men
Motionären har ej inskränkt sig till hvad
Grundlagen fordrar, han har äfven gjort
sig den mödan, att underrätta Utskottet,
hvad dess Betänkänden böra innehålla, och
huru de böra uppfattas.
Den 12 Januari!.
309
Ilan har full rätt att uppgifva sina
åsigter, men icke bör han fordra, alt de
skola tjena Utskottet till bestämd efterrättelse.
Ingen magt finnes, sorn kan tvinga
mig alt yttra, hvad jag efter min öfvertygelse
ej vill eller kan yttra. Det är ock
långt ifrån mig, att vilja säga, det lian
skulle hafva för afsigt att åsyfta något sådant;
men jag tror ej, att man af Utskott,
af Rikets Ständers afdelningar, sam arbeta
för fäderneslandets bästa, kan beställa utlåtanden,
på samma sätt, som man beställer
arbeten af handtverkare inom en viss tid.
På dessa grunder anhåller jag, att förslaget
måtte afslås.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Det torde tillåtas äfven mig, dock
endast i egenskap af medlem af StatsUtskottet,
att yttra mig öfver Herr Hjertås
förslag. Rikets Ständer äga obestridlig rätt,
att förelägga tid, då deras Utskott skola
med sine Betänkanden inkomma. Jag får
tillägga, att, i följd af min Riksdagsmanna-erfarenhet,
jag gerna ser, att Ständerne
begagna denna rätt. Jag får ytterligare
tillägga att, i följd af hvad jag om fordna
tider har mig bekant, jag gerna ser, att
StatsUtskottet måtte vänja sig vid den tanka,
att det ingalunda må ställa sig i bredd
med det fordna SecretaUtskoltet. InkomstBetänkandet
hade redan före detta kunnat
afgifvas. Der förekomma endast tvenne frå
-
Den 12 J a n tt a r i i.
gor, sorn kunna påkalla någon vidlöfligare
öfverläggning, nemligen frågorna om mantalspenningarne
och om matlagsafgiften. Men
just det, att Konungens Proposition är af
alla känd, och att hvar och en, som vet,
huru InkomstTitlarne böra bestämmas, kan
se, att ej mera än 10,000 å ao,000 R:dr
skillnad kan uppkomma, har varit orsaken,
hvarföre inom Afdelningen fråga derom
senare har uppstått, än som kunnat
ske. Detta Betänkande är under arbete,
och kan, om ej till den i5 dennes, dock
kort derefter aflemnas, och jag förmodar,
att dessa få dagar blifva oss af Motionairen
beviljade. InkomstAfdelningen har varit
sysselsatt med andra göromål, med utlåtandet
öfver Revisorernes Berättelser för
åren i8a5 och 1827. Detta har dragit en
månads lid. Huruvida den förmån Utskottet
haft, att bland sine Ledamöter äga några
af de Herrar, som öfvervarit desse revisioner,
förkortat arbetet eller ej, lemnar
jag derhän. Man har trott, att det borde
fullbordas, sedan det varbörjadt, och derföre
har beräkningen af Statslnkomsterne
fått stå tillbaka. — Jag deltager ej i den
afdelning, som har att göra med UtgiftsBelänkandet.
Men jag har likväl trott, att
det borde och kunde blifva färdigt under
loppet af Februarii månad. Jag har den
öfvertygelsen, att så ännu kan ske, ehuru
flere remisser ännu sahnas. Jag önskade
likväl, att vår tid inom Utskotten ej mätte
Den H Januari!.
oss fråntagas, och derföre må det tillåtas
mig hos Herr Grefven och LandtMarskalken
framställa en anhållan, den nemligen,
att, så ofta det låter sig göra, Herr Grefven
och LandlMarskalken täcktes sammankalla
Ridderskapet och Adeln på eftermiddagarne,
så att Utskotten kunde få begagna
förmiddagarne. Detta är af stor vigt för
StatsUtskottet under det att det sysselsätter
sig med förberedande åtgärder. Då måste
StatsContoirets betjening vara tillstädes,
många böcker upslås, många uplysningar
sökas, hvilket allt är svårt vid ljus. Hafva
vi en gång kommit så långt, att discussioner
i Utskottets Plena företagas öfver
målen, då kunna vi sätta till eftermiddagarne
och nätterne rätt så väl, som Ridderskapet
och Adeln.— Jag säger: jag bar
gjort mig hopp om, att UtgiftsBetänkandet
skall under loppet af Februarii månad kunna
blifva färdigt; jag får tillägga att äfven
med afseende derpå, att den i4 Mars är
den sista dagen, då Rikets Ständer äga rätt
att vara tillsammans, har jag trott, alt detta
borde vara föremål för UtskoLtets bemödande.
Jag gör mig förvissad, att denna
omständighet ej eller fallit någon Utskottets
Ledamot utur minnet. Men sedan nu
motion blifvit väckt, att tid för Utskottet
må bestämmas, anhåller jag att den också
måtte få remiss. Yi äro 36 Ledamöter af
Utskottet; det åligger Utskottet alt ärenderne
bereda och utarbeta. Den, som del
-
302
Den 12 Januarii.
tagit i Utskotls-göromål, lärer veta, att ej
alla kunna ärender bereda oell utarbeta; att
mångå deltaga i Utskotten, på samma sätt
som i Ståndens Plena, blott genom voteringar,
och att genom Utskottets talrikhet
ärendernes gång kan försenas. —Herr Hjerta
har äfven framställt sin mening, huru
Utskottet bör behandla det stora ämnet,
eller den blifvande Stats-regleringen. Han
har obestridlig rätt att meddela sin mening
deröfver, och Utskottet åligger att
lyssna till bans yttrande; men på sätt han
först framställt sin motion, anser jag den
ej vara enlig med våra former. Han har
begärt proposition på, huruvida Ridderskapet
och Adeln instämmer i bans mening.
Visserligen, kunna så många af Ridderskapet
och Adeln deruti instämma, som finna
för godt att det förklara; men jag tror ej,
att det kan ske i följd af en proposition
till besvarande med Ja och Nej. Jag mottager
med erkänsla hvarje mening, som kan
tjena till ledning för mitt omdöme, men
förklarar tillika, att jag blott lill ledning
för mitt eget omdöme emottager den. Enligt
Grundlagen har ingen Utskotts-medlem
rättighet att frånsäga sig sin befattning, men
ingen annan får, annorlunda än indirect,
verka på hans öfvertygelse. Det är Utskottets
och hvarje dess Ledamots rätt, att
framställa sin öfvertygelse om Stats-regleringen,
såsom han kan den upfatta. Det
är Rikets Ständers rätt, alt göra anmärk
-
Den 12 Januari i.
363
ningar dervid, och Utskottets rätt, att yttra
sig, huruvida det funnit de gjorde anmärkningarne
af den beskaffenhet, att de
inverkat på dess öfvertygelse. Sedan blir
det Rikets Ständers rätt att Betänkandet
förkasta, och alt antaga en annan mening.
På denna grundval af förstånds- och samvetsfrihet
äro alla våra institutioner byggde,
och jag är öfvertygad, att molionairen
cj vill rubba den.
Friherre Anckar sw är d , Carl Hindrik:
Under äfventyr alt äfven få lill mig lämpade
de tillmålen af illvilja mot fäderneslandet,
och democratiska afsigter, som från
motsatta sidan blifvit lämpade på motionairen,
känner jag mig af pligt och öfvertygelse
manad, att förklara mig fullkomligt
hylla det förslag han framställt. 109 §.
RegeringsFormeu bestämmer ganska tydligt:
Ej må Riksdag längre räcka än Trenne
månader från den dag, då Konungen
låtit om StatsVerkets tillstånd och behof
Rikets Ständer eller deras Siats-Utskott
underrätta. Skulle likväl, vid nämnde tids
förlopp, Rikets Ständer ännu icke hafva
Riksdags-ärenderne af gjorde, anmäle de
det hos Konungen, och äske att Riksdagen
måtte fortfara någon viss tid af högst en
månad derefter, hvilket Konungen ej äge
magt att vägra eller förhindra. Jag utbeder
mig då, att få framställa, huruvida
icke Rikets Ständer äga förbindelse att,
364
Den 12 Januari!.
inora den i lagen föreskrifne tid, hafva uppgjort
de åligganden, sorn i 109 §:n stadgas.
Jag frågar derföre, om ej i följd deraf
uppkommer för den enskilte Riksdagsmannen,
och för Rikets Ständer i allmänhet,
det åliggande, att söka upptänka medel
att befrämja ett sådant mål, eller att
sluta inom den tiden. Följden af ett uraktlåtande
härutinnan är i Grundlagen bestämd
till den gamla Bevillningens fortfarande,
och jag frågar Eder, mine Herrar,
om Representanterne fullgjort deras åliggande,
i fall de ej fastställt en ny Bevillning
och en ny StatsReglering. Jag tror
således ingen annan utväg finnes, än att
gifva StatsUtskottet en ledning, hvartill jag
tror oss vara berättigade och pligtige. Jag
kan ej godkänna den af en Ledamot gifne
förklaring, att man ej beställer Betänkan—
den af Utskott, såsom arbeten af handtverkare.
Jag måste ogilla sådane paralleller.
— Jag påkallas till den förklaring att
InkomstBetänkandet ej är vidlyftigare, än
att detta Betänkande långt före detta kunnat,
och bordt vara inne. Jag hembär min
vördsamma tacksamhet till den Ledamot af
StatsUtskottet, som, oaktadt af olika åsigt
med mig och med Molionairen i hufvudsaken,
likväl visat den liberalitet, att medgifva
syftningens riktighet. Det tillstånd
af beroende under deras Utskott, hvarmed
Rikets Ständer vid förra Riksdagar åtnöjt
sig, kan jag icke gilla, och jag kan ej tro,
Den 12 Januari).
365
att Rikets Ständers Utskott ensame föreställa
Rikets Ständer. Det är deras åliggande,
att utarbeta förslag till ledning för
Rikets Ständers öfverläggningar, och då
måtte det äfven vara deras pligt att emottaga
den ledning, som kan vara behöflig.
Jag anhåller, att i detta afseende få fästa upmärksamheten
på framfarna förhållanden.
Sista Riksdagen börjades i Januarii månad;
skrifvelsen om StatsRegleringen ingick den
20 November, och BevillningsFörordningen
utfärdades den 20 December. Jag hemställer
om sådant kan vara meningen; och
om det stämmer öfverens med Svenska folkets
fordringar, att tiden så uppehälles,
samt om det icke är angelägit, att få StatsRegleringen
och Bevillningen uppgjorde. Jag
tror, att Konungen kan afblåsa Riksdagen
efter 4 månader, och att Rikets Ständer då
ej kunna svara till, om de genom sin försummelse
råkat låta den förra StatsRegleringen
och den förra Bevillningen förblifva
sådane de äro. Mig vore visst kärt, om
det stöde i StatsUtskottets förmåga, att
inom föreskrifven tid tillvägabringa en fullständig
StatsRegiering, men jag tror det
icke. Jag har föreställt mig, att StatsRegleringen
innefattar flere föremål, och att
den således kan delas i flere Betänkanden.
Jag tror, att första föremålet för StatsRegleringen
är, hvad som fordras för underhållet
af StatsMachinens jemna gång. Dertill
höra alla löneanslag för civile och mi
-
366
Den 12 Januari i.
litaire verk och embetsman, domaremagtens
underhåll, skjuts för fångar m. m. För
det andra anser jag ett särskilt Betänkande
kunna och böra innefatta, hvad nu af Styrelsen
begäres såsom tillökning. För det
tredje, anser jag ett särskilt Betänkande
böra och kunna innefatta alla sådane tillfällige
anslag till bestämde föremål, som
beviljades vid sista Riksdagen. För det
fjerde, det som nu begäres såsom extraordinarie
bidrag, och hvartill nya lån äro
föreslagne. För det femte, Statens bidrag
till mindre allmänna föremål. För det sjette,
hvad RiksgäldsContoiret fordrar för sådane
skuldliqvider, som Staten redan erkänt
och anvisat på RiksgäldsContoiret. Jag
föreställer mig, att det blir omöjligt för
StatsUtskottet, att inom den föreskrifne tiden
tillvägabringa den StatsReglering, som
skulle fylla alla dessa behof. Åliggandet
står likväl qvar för oss, såsom representanter,
att hålla StatsMachinen i sin jemna
gång. Har man det gjort, sätter man
styrelsen i tillfälle, att uplösa Riksdagen,
om den behagar, men tvingar den tillika,
att medgifva den ytterligare tid, som kan
fordras till den öfriga regleringen. Långt
ifrån att detta är klandervärdt, tror jag det
vara representantens pligt i detta land, och
i alla länder, att tillvägabringa de garantier,
hvartill Grundlagen gifver full rätt.
Det blir således alltid en försummelse, om
ej sådant skerj och jag vädjar till Eder
Den 12 J a n u a r i i.
367
alla, mine Herrar, om det är enligt med
Lagstiftningens anda, att vi landtman skola
vara här år och dag, eller om det skall
så tillgå att, då vi ej kunna uppehålla oss
här så lång tid, det slutligen skall öfverlemna
endast åt dem, hvars tjenst och öfrige
befattningar medgifva att de kunna
blifva här, att afgöra Statens vigtigaste angelägenheter.
För mig vore det en nedslående
känsla, om jag skulle anse Rikets
Ständer underordnade deras Utskott, om
Ständerne ej kunde meddela Utskotten förslag
till ledning för deras åtgärder. I sådan
händelse skulle jag blott önska, alt
derom erhålla visshet, för att kunna begära
permission att resa bort och komma
tillbaka vid viss dag, för att fullgöra mitt
kall såsom voterings-machin. Intill dess
fortfar mitt påstående, alt Herr Hjertås
motion icke allenast är Grundlags-enlig i
yttersta grad, utan ock den nyttigaste motion,
' som någonsin blifvit gjord, och att
den hade fÖrtjenat en ordentligare behandling.
Jag skyr ej att förklara, alt jag i
denna åtgärd anser mig behöfva en garanti
för sådane önskningar, som förra Ständer
utan påföljd fått afgifva, och vi kanske
kunde finna oss föranlåtne att förnya. Jag
ber, att vi en gång för alla måtte komma
öfverens, att ej nämna Konungens namn,
till motsats för den mening, att då bär är
fråga om garantier, man ej kan vara Honom
lika tillgifven. Jag svarar den värde
368
Den 12 Januarii.
Ledamot, som yttrat, att de blott då voro
nödvändige, när vi hade en Konung,
som ej kunde styra Riket, att Statsförfattningen
likväl föresett utväg att göra en sådan
händelse så oskadlig som möjligt, och att
allt livilar på Rådgifvarnes ansvarighet. Således
är Konunga-namnets användande en
sköld, som man i första utvecklingen kan
nyttja till förkrossande af en motståndares
mening, men jag hoppas och tror, att
vi hunnit den punkt, då dessa uttryck ej
till förledande verka på mängden. Herr
Hjerta har sagt, att han vädjar till folket.
Jag vädjar ock till det, äfven om jag skulle
få erfara de vidriga uttrycken af folkförvillare,
hvilket alltid varit min lott, och
ett Riksdagsmanna-arfvode, som den sjelf—
skrifne representanten måste nöja sig med,
enär han ej till styrka för sina meningar
har folkets val att stödja sig på. Jag utbeder
mig, att Ridderskapet och Adeln täckes
fästa synnerlig uppmärksamhet på Herr
Hjertås motion, och ej afslå den så lätt,
som här blifvit framstäldt. Jag skulle utbe
mig få fråga Eder, mine Herrar, huru
snart Ni tron en StatsReglering kunna ankomma,
som hvilar på myntregleringen,
eller hvad Iliksdalern skall komma att gälla?
Jag anser mig till en början icke behöfva
veta mera, än hvad som fordras för
Statens oafbrutna gång. Dertill hafva vi
nog upplysningar, då vi veta hvad den be
höft
-
Den 12 Ja unar ii. 3ör>
liöft med sådan Riksdaler, som vi liillills
haft. Jag förklarar, såsom en annan talar
re, att jag kommer i yttersta stunden, att
bestrida alla låneutvägar, men medgifver
ej talaren någon fördel af detta inkast emot
motionen. I sådan afsigt hade jag ej hyllat
den, och jag har bjudit lill att vara
consequent i mine grundsatser hela min lefnad.
Jag hade önskat, alt Ridderskapet och
Adeln instämt i Herr Hjertås förslag, att
StatsUtskottet måtte i stöd af 44 §• Riksdagsordningen
föreläggas, att inom möjligaste
korta tid rörande StatsRegleringen afgifva
ett Betänkande, som upptager hvad
Staten kan tarfva till en fortsatt och oafbruten
gång, med undantag af alla anvisningar
på öfverskotlen, och med iakttagande
af endast den tillökning, som under
8:de IIufvudTiteln är föreslagen i och för
fångars skjuts och underhåll, på det Rikets
Ständer inom den i RegeringsFormen föreskrifne
tid måtte komma i tillfälle, alt åtminstone
pröfva cle sålunda uppgifne oundgänglige
behofven, och öfver desamma besluta.
Jag anhåller om Herr Grefvens och
LandtMarskalkens proposition på denna min
framställning. Jag hemställer till Ridderskapet
och Adeln, om Ridderskapet och
Adeln vill påtaga sig ansvaret för den tidsutdrägt,
som eljest kan uppkomma; om
Ridderskapet och Adeln vill påtaga sig det
äfventyr, som Grundlagen gifver vid han9
11. H
370
Den 12 Januari!.
den, att Riksdagen afblåses den 14 Mars,
utan att man reglerat Staten och uppgjort
Bevillningen. Det är detta jag tager mig
Friheten göra till ämne för öfverläggning,
och noggrann pröfning, samt ber Ridderskapet
och Adeln inse, i hvilken ställning
Ridderskapet och Adeln kommer till folket,
om vi ej bjudit till att skaffa oss sådane
garantier. Jag vet ej, hvarföre Ständerne
böra utsätta sig för en godtycklighet,
och tacka såsom för en nåd, om göromålen
få längre behandlas. Styrelsen kan
linna sig föranlåten att afblåsa Riksdagen,
om den finner att vi ej uppfylla folkets
fordringar, och det blir då för den snart
sagd t en pligt att göra det. Det blir svårt
för oss att urskulda oss; det blir svårt för
oss att säga, att Utskotten ej kunna göra
mera; att de förklarat oss böra bafva förtroende
till deras handlingssätt, emedan de
behandla ämnena så, att vi ej hafva annat
alt göra, än att godkänna deras Betänkanden.
— Jag anhåller om proposition på
Herr Hjertås förslag.
Herr Lefren, Johan Pehr: Som jag
äfven har det förtroendet att vara Ledamot
af StatsUtskottet, anser jag mig pligtig
att, sedan jag förenat mig med hvad
Grefve von Schwerin yttrat, fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på en
omständighet, i hvilken det synes att Herr
Hjerta och Friherre Anckarswärd äro af
1
Den ia Januari i.
olika tankar. Jag har ej kunnat fatta annat
af Herr Hjertås motion, än att meningen
vore, icke allenast att förelägga Utskottet
tiel, inom hvilken Betänkanderne
skulle vara färdige, utan äfven att förelägga
Utskottet en method, hvarefter det skulle
sina skyldigheter, enligt Grundlagen på annat
sätt föreskrifne, fullgöra. Friherre Anckarswärd,
mera liberal och mera inseende
det rätta i detta fall, har blott nyttjat
ordet ledning, som han önskat måtte lemnäs
Utskottet för dess handlingssätt. En
sådan skall alltid blifva nyttig. Men annat
är att få en ledning, som man visserligen
är skyldig att följa, så vidt den Öfverensslämmer
med egen öfvertygelse, annat att
emottaga ett föreläggande af Rikets Ständer,
då det blef ett brott emot Rikets Ständers
beslut, om man ej lät leda sig deraf.
Det är blott på denna enda punkt jag velat
fästa uppmärksamheten, under yttrande
af min tacksamhet för alla de upplysningar,
som meddelas ett Utskott, hvilket behöfver
dem, och är intresseradt, att Riksdagen
ej onödigt förlanges. Jag anhåller,
att remissen af denna så kallade motion,
tillkommen efter motionstiden, ej måtte få
kraften af befallning, utan endast af en
ledning för StatsUtskottet.
Herr Lagerhjelm: Jag har sökt att framlägga
sådane facta, på grund af hvilka det
372
Den 12 Januari i.
Iiiåtte vara lutt för hyar och en alt finna,
huruvida motionen är verkställbar eller ej.
Jag hemställer till hvar och en, hvartill
det skulle tjena, att meddela en befallning,
sorn innehåller overkställbarhet af hvad
söm begiires. Till styrka för motionen har
jag hort en talare uppdraga en mörk tafla,
föreställande följderna deraf, att Kongl.
Maj:t åtskiljde Rikets Ständer den i5 nästkommande
Mars, utan att Statsregleringen
vore fullbordad. Jag skulle förena mig i
denna åsigt, om allt det han anfört, skulle
blifva en följd, i fall motionen ej antoges.
Jag föreställer mig att det är StatsUtskottets
skyldighet, att fullgöra det uppdrag,
som Grundlagarne lemna det, i afseende
på Stats-regleringen; jag hemställer då örn
en motion kan upptagas här, som innehåller,
att Utskottet skulle upprätta den på
annat sätt, än som står i öfverensstämmelse
med 5t) §. RegeringsFormen. Det är
i följd af StatsVerkets behof, som Statsregleringen
skall vara inrättad, och det är
en sådan Stats-reglering, som jag ådagalagdt
icke kunna innan den föreskrifne tiden
vara verkställbar. Jag anser det vara
en särskildt sak, att föreskrifva handlingssätt
för Utskottet, och en särskilt, om RikeLs
Ständer genom StatsUtskottets antagne
arbetsmethod skulle blifva satte i den beklagliga
belägenhet, att, vid den tid, då
Riksdagen borde vara slutad, ej hafva afgjort
det väsendtligaste. Jag betraktar det
Den ii Januari!;
sednare ur samma synpunkter, som talaren,
men skiljer mig ifrån haus öfvertygelse
sa lill vida, att jag ej tror Herr Hjertås
motion bidraga det ringaste till afböjande
af en sådan händelse, ty dess ena
punkt innebär en stridighet emot Grundlagen,
och den andra, overkställbarbet i
afseende på tiden. Jag anser det derföre
vara af ingen vigt, om motionen blir remitterad
eller ej, varandes Utskottet likväl
alltid skyldigt, att med tacksamhet mottaga
all undervisning, som meddelas det.—
Till följd af hvad jag nu yttrat, får jag
hemställa, om icke motionen kunde förfalla,
utan att någon sådan följd skulle derigenom
uppkomma, som Friherre Ankarswärd
velat draga.
Herr Tham: Jag ber få förklara, att
jag aldrig bestridt någon representant den
rättighet, att fordra skyndsamhet af Utskotten.
Hade motionen endast innehållit della,
bade jag ej yttrat mig, men då motiverne
strida mot min känsla, kan jag ej annat
än söka vederlägga dem. Man har updragit
en mörk tafla öfver det ansvar Ridderskapet
och Adeln skulle underkasta sig,
om Ståndet ej biföll Herr Hjertås motion.
Derigenom skulle man tillvita oss tidsuldrägten,
säger man. Tidsutdrägten kommer
från rättigheten att skrifva, och ingifva,
tusentals motioner, och från den skyldighet
man har, att ej så lill sägandes ka
-
374
Don 12 J a n u a r i i.
sta dem under bordet. SA länge man ej
afstår från rättigheten att få dem profvadet
lärer det blifva deras fel, som göra
mängden af motioner, om tiden utdrages.
Så fänge Utskotten ej försumma sig, utan
arbeta hvad de förmå, kan ingen tillvitelse
dem göras, och intet ansvar åläggas Ridderskapet
och Adeln, eller någon annan,
om ej ärenderne hinna slutas inom den i
Grundlagen beräknade tid. En half säck
motioner har inkommit endast örn Bränvinsfrågorne;
och en mängd motioner i de
andra till BevillningsUtskottets behandling
hörande ämnen. I afseende på den vigti—
gaste af alla Bevillningsfrågorne, den om
Tullen, saknas ännu Konungens proposition,
ehuru påminnelser derom blifvit gjorde.
Vi hafva förklarat, att Tullfrågan i
alla fall förekommer i denna vecka, sedan
ChartasSigillatas-Förordningen blifvit uppgjord.
Jag tror således, att ingen försummelse
bör oss tillvitas. Den, sora vill öfvertyga
sig, om Utskotten arbeta eller ej,
borde icke afsäga sig att vara Ledamot i
Utskott, utan deltaga i deras arbeten, så
kunde han få erfarenhet af göromålens besvärlighet.
— Det är ej färsta gången jag
fått förebråelser, för det jag nämnt Konungens
namn. Jag har redan tillförene förklarat,
att jag icke anser oss regeras af Ministrar.
Jag vet, att de äro ansvarige för
sine rådslag; jag vet hvad vi bafve rätt att
af dem fordra; men jag vet ock, att Ko
-
Den 12 Januari i.
nungen Iian styra Ministrarne, om de ej
skulle syfta till landels Lästa. I den delen
tror jag, att massan af nationen delar
mitt tänkesätt. — Jag skulle ej tro mina
Utlåtelser syfta hvarken på krossning eller
missledning. Jag tror, att man äger rätt,
att yttra sin tanka emot Regeringen, men
är det tillåtit, så är det äfven tillåtit att
yttra sig för en Konung, som man älskar.
Jag säger ej derföre, att jag hyllar Ministeren
i alla dess åsigter eller göromål; mina
Memorial i flera frågor visa häst mitt
tänkesätt och förhållande.
Herr Hjerta: Jag måtte hafva blifvit
missförstådd af Herr Lefren och Herr Lagerhjelm,
då de ansett denna fråga, såsom
en ny motion. Jag har redan i November
månad väckt den. Min begäran nu är, att
Ridderskapet och Adeln måtte fatta ett beslut,
och inbjuda de öfrige RiksStånden
deruti instämma, alt vi inom en viss föreskrifven
kort tid måtte från StatsUtskottet
få del af Stats-regleringen. Det är således
ej fråga om remiss af en motion. Det gäller
att fatta ett beslut om lids bestämmande
för ett Utskotts Betänkanden, och inbjudning
till de öfrige Stånden att deltaga
i detta beslut. Hvad angår de af mig föreslagne
dagar, så får jag ei’känna, att tiden
nu synes äfven mig kortare, än den
19 November, och den 9 Januarii, då jag
framställt motionen; men deraf följer ej,
376
Den 12 Jannarii.
att saken icke är densamma; och jag skulle
tro, att jag omfattar Ridderskapets och
Adelns mening, om jag ändrar dessa dagar
till den 2^ Januarii för InkomstBetänkandets
och den 10 Februarii för UtgiftsBetänkandets
aflemnande. Jag finner mig
ej föranledd att afstå från bestämmandet
af vissa dagar. Dessa Bctänkanden, åtminstone
det sednare, kunna ej undgå återremiss;
och dess besvarande fordrar åtminstone
tre veckors tid. Jag ber Ridderskapet
och Adeln vara försäkrade att min afsigt
är den renaste; att, sättet är det enda
tjenliga, för att vid donna Riksdag, och
möjligtvis äfven vid framtida, ställa allt i
ordning på det bästa sätt det kan ske. Ingen
biafsigt leder mig. Jag yrkar delta Beslut
blott för att tvinga Ministére och Representation
att gemensamt arbeta, för alt
komma till reda och ordning. Det kan ej
ske på annat sätt, än att vi sätta oss i den
ställning till hvarandra, att vi öppet kunna
både tala om allt, som leder till Fäderneslandets
gagn, och handla nied förtroende
lill hvarandra.
Jag anhåller om proposition, alt Ridderskapet
och Adeln ville anmoda de öfrige
RiksStånden att förena sig ined Ridderskapet
och Adeln i det beslut, att InkomstBetänkandet
måtte infordras inom den
a4 Januarii, och UtgiftsBetänkandet, i hvad
som rörer Stats-regleringen, inom den 10
Den 11 Januarii.
Februarii. Ty jag måste motsäga den satts,
att de särskilte anslag, som Konungen begärt
för Militair-behof och byggnader, icke
kunna särskilt pröfvas. De äro ej grundade
på Skatte-medel, utan på Låne-medel.
Dessa sednare bero alldeles ej af de förra
på något uteslutande sätt; och jag försäkrar
Ridderskapet och Adeln, att min motion
är ej så konstig, sora man velat göra
den. Hvad angar de framställningar, sorn
Herr Lefren gjort, att jag skulle velat ålägga
Utskottet, att på visst föreskrifvit sätt
afdela Betänkanderne, kommer det deraf,
att Herr Lefren ej sett den redactions-förändring
jag sedan sista plenum gjort. Men
äfven i min första framställning har jag ej
sagt, alt man skulle befalla Utskottet, att
på något visst sätt behandla saken, ulan
att Ridderskapet och Adeln blott skulle 3'ttra
sig så, att Utskottet deraf kunde erhålla
en ledning.
Då jag i dag första gången uppträdde
i delta ämne, förbigick jag att besvara några
upkastade hinder, sora nu af Herr Lagerhjelm
blifvit förnyade. Han har sagt,
att man ej kunde bestämma Stats-regleringcn,
innan Mynt-regleringen vore afgjord.
Jag tror, att den del af Stats-regleringen,
som angar de löpande utgifterne, måste ske
i hvarje fall; men alt den del af Statsregleringen,
som skall grundas på låne-utVägar,
cj kan förr afgöras. Huru skola vi
Den 12 Januari i.
komma till något resultat i detta ämne, om
vi ej räkna på ministerens biträde. Jag tror
ej, att Rikets Ständer kunna fatta ett definitift
beslut i sådane angelägenheter, om
ej under öfverläggningarne Konungens Rådgifvare
vilja bestämdt yttra sig, huruvida
Mynt-regleringen är så föreslagen, att de
kunna verkställa alla de på deras utarbetande
beroende dermed gemenskap ägande
åtgärder. Jag skall åtminstone ihärdigt afstyrka,
att Rikets Ständer skulle besluta
i en så vigtig samhälls-angelägenhet, som
Myntväsendet, hvilket genom misstag blifvit
till dem allena öfverlemnadt, om ej de
Rådgifvande personerne förklara, att de äro
enige i Beslutet, och tro sig kunna tillråda
Konungen att gilla det. Herr Lagerhjelm
bar sagt, att man ej, enligt 59 §. RegeringsFormen,
kan angående Stats-regleringen
infordra tvänne Betänkanden. Denna §.
lyder sålunda: Efter Rikets och StatsVerkets
tillstånd och behof läte Konungen till
Utskottets öfverläggning framställa } hvad
Staten kan tarfva utöfver de ordinarie Inkomster
j och hvilka behof genom Bevillningar
böra fyllas. Der står ej något, som hindrar,
att Stats-regleringen kan indelas i flere
Betänkanden. Jag ser ej något hinder
deremot, då föremålet rörer olika saker;
det ena angår den bestående ordningen, det
andra åter tillfällige utgifter. Jag kan ej
finna §:n rätt citerad; ej eller att den kan
göra något binder för Utskottet, att afgifva
Den 12 Januari i.
379
ett Betänkande, sorn upgifver den vanliga
RiksStalens behof, och ett annat angående
de fyra lillfällige millionerne för Försvarsverket,
ra. ra. hvilka blott afses att utgå
för en gång. Jag kan ej begripa, huru sådant
kan anföras af en StatsUtskotts Ledamot.
Man har klandrat min uträkning af öfverskotten,
och sagt, att de ej utgöra för
första åren en million. I Konungens Proposition
står likväl, att öfverskotten på Tullen
år 1827 utgjorde 900,000 R:dr. Då lära
samtelige öfverskotten komma att öfvergå
en million; och äfven när de på öfverskotten
gjorde anslag afgå, lärer det visa
sig, att de dock blifva nära en million.
Detta är ett betydligt öfverskott, sora vållar
en onödig Skattetunga på Folket, och
hvars bibehållande vi möjligen sjelfva förorsaka,
om vi ej i rättan tid bestämma
Stats-regleringen och Bevillningen. Jag kan
ej förstå, huru man kan göra så vrängda
framställningar, att denna Skatt ej skulle
återfalla på folket. Jin million af den allmänna
Bevillningen kan ju nästan derigenom
besparas. Om än denna million nu
mera utgår genom Tullmedel, så minskar
den ju ej de öfrige Skatterne förr, än dessa
äro derefter beräknade och nedsatte; de
utgå ju i annat fall af folket, allt framgent.
Endast de i StatsVerket hvilande öfverskotten
ökas årligen med denna million. Men
38o
Den 12 Januari i.
hvartill tjena dessa öfverskott, som man
framdrager såsom skäl, att Skatterne ej äro
för tunga. De äro en följd af vårt besvärliga
upbördssätt, vår svåra redovisning, vår
femåriga Budget; men icke äro de hvarken
eljest nödige eller nyttige. Tvärtom
minska de reproductions-krafterne hos ett
fattigt folk; och jag måste afstyrka all onödig
ökning af desamma.— Här har af Herr
Tham blifvit yttradt, att tids-utdrägten bör
skyllas allenast på Ständerne. Jag erkänner
visserligen mången brist i vår sammansättning.
Men den största tidsutdrägten vållas
derigenom, alt vi med misstänksam försigtighet
måste granska hvarje ord af alla
de förslag, som gifvas oss från Regeringen,
och att vi icke våga att inskränka våra underdåniga
önskningar till allmänna grunder
för nya Inrättningar eller förbättringar,
utan måste sjelfva utarbeta detaillerade
förslag, som sedan merendels förkastas
af Styrelsen. — Orsaken ligger alltså, jag
vågar öppet säga det, uti vårt bristande
förtroende till Styrelsen, och hennes bristande
förtroende till oss. Se der, hvarför
jag sökt en utväg, att komma till det
rätta, derigenom, att tvinga bägge Statsmagterne,
att eftersträfva detta inbördes
förtroende. Jag är öfverlygad, att den stund
Representationen kommer i det oberoende
skick, hvari den genom antagandet af min
motion försättes, skall Miuistéren ej undandraga
sig, alt med allt möjligt biträde gå
Den 12 J a n u a r i i.
Rikets Stäiider lill mötes, och då skola äfven
Rikets Ständer skänka den deras förtroende.
Herr Rosenblad: Jag anhåller få framställa
några anmärkningar vid de yttranden,
som blifvit afgifne mot hvad jag anfört.
Jag förblifver vid den tanka, att det
är af oberäkneligt inflytande på Statsregleringen,
om myntregleringen bestämmes
efter 128 eller 48 sk;s norm. Skulle vi
bifalla uphäfvande af moratorium på Banken,
hvarom motion blifvit väckt, skulle jag tro,
att skatterne, bestämde i silfver-riksdaler,
skola blifva mer än dubbelt känbarare än
nu. Jag kan således ej undgå vara af den
mening, att det är vigtigt alt känna, i
hvilket mynt vi bestämma de summor vi
lemna StatsVerket; och om jag beklagar,
att ett sådant osäkert förhållande upkommit,
och hoppas att det måtte blifva sista
gången, tror jag dock, att vi måste taga
förhållanderne sådane de äro. Äfven får
jag anföra, att jag ej gillar den tanka, att
andre Riksdagsmäns rätt skulle vara hämmad
derigenom, att Utskotten ensamt föreslå
de åtgärder, som skola vidtagas. Jag
tror, att Grundlagen bestämt sältet, huru
Riksdagsmän äga rätt att lemna sine tankar,
dels genom motioner, dels genom anmärkningar,
som alltid äga rätt till den
uppmärksamhet att blifva pröfvade. Just
respecten för denna petitionsrätt fordrar,
38i
Den 12 Januari i.
alt Utskotten lemnäs tillfälle, att taga dem
i betraktande. Men sedan Utskotten förehaft,
hvad hvarje Ledamot föreslagit och
underkastat det pröfning, då är det deras
ovilkorliga rätt att efter egen öfvertygelse,
utan instruction, besluta, ty Grundlagen
medgifver blott en sådan för BancoUtskottet.
Jag gillar den Ledamots af StatsUtskottet
yttrande, som sagt, att Utskotten få
föreslå, hvad de pröfva efter deras öfvert}rgelse
vara nyttigt, men att de blott äga
att föreslå, samt Rikets Ständer att ensamme
besluta. Jag tror att så väl Herr Hjertås
motion, sorn de yttranden, hvilka i anledning
deraf blifvit afgifne* kunna delas
i tvänne delar. Den ena, att Piidderskapet
och Adeln måtte begagna sin i 44 §• Riksdagsordningen
stadgade rätt, att förelägga
Utskottet tid, inom hvilken de nämnde Betänkanden
skola inkomma. Jag finnér ej
anledning vara att begagna denna rätt, eller
att det skulle medföra någon nytta,
eller frambringa dessa Betänkanden förr,
än annars. I detta hänseende får jag afstyrka
bifall derå. Men så väl Herr Hjertås
förslag, som hvad flere Ledamöter yttrat,
innehåller reflexioner och anmärkningar
angående sättet att framlägga sådane
Betänkanden. En Ledamot deribland, Friherre
Anckarswärd, har yttrat en tanka som
jag gillar, att man nemligen kan afgifva
2:ne Betänkanden, hvilket äfven till en del
skedde vid sista Riksdagen, ett för de or
-
Den 12 Jannarii.
383
dentliga StatsIJtgifterne, och ett för de utomordentliga.
Dessa anmärkningar kunna vara
upplysande, och jag får i sådant afseende
begära proposition, att hela discussionen
måtte blifva remitterad, men att
propositionen, det Ridderskapet och Adeln
skulle inbjuda de Öfrige Stånden, att deltaga
i beslut, att förelägga StatsUtskottet
någon viss tid till sine Betänkandens afgifvande,
måtte blifva afslagen.
Friherre Anckarswärd: Jag kan ej finna
mig vederlagd af de skäl, som blifvit
anförde, och således ej afstå från min begäran,
att Ridderskapets och Adelns pluralitet
måtte besluta, att förelägga Statsutskottet
en viss tid, då det bör inkomma
med sine Betänkanden. Jag anhåller
få svara en Ledamot, som anfört mot möjligheten
att åstadkomma hvad jag föreslagit,
att BevillningsUtskottet blifvit försedt
med en half säck af Memorial rörande
BränvinsBevillningen. Om ock säcken vore
full, finner jag intet, som hindrar att behandla
de hufvudsakligaste målen först,
och de öfrige sedan, utan att kasta dem
under bordet. Man kan skilja dem, som
förtjena afseende, från dem, som det icke
förtjena; men att komma till frågan, eller
om Piidderskapet och Adeln vill begagna
sin rätt, att enligt 44 §• Riksdagsordningen
förelägga StatsUtskottet tid alt inkomma
med sine Betänkanden, så kan jag ej,
384
Den ia Jan tiar i i.
enär §:n innehåller: och kunna Riksens
Ständer genom Ståndens pluralitetj när sä
nödigt pröfvasj förelägga Utskotten tid
till deras Betänkandens af gifvande; finna
annat, än att §:n uttrycker, att det är RiksStåndens
pluralitet, som fordras till ett
sådant beslut, och att en remiss af frågan,
i egenskap af enskilt motion , följakteligen
ej är tillfyllestgörande. Ridderskapet och
Adeln måste antingen antaga eller förkasta
ifrågavarande förslag; antager pluraliteten
det, måste StatsUtskottet förståndigas, att
inkomma med sine Betänkande» inom den
bestämda tiden. Nu finner jag på intet
ställe i Grundlagen någon ting bestämdt,
huru StatsUlskottets Betänkanden skola afgifvas,
eller hvad de skola innehålla. En
värd Ledamot Herr Rosenblad har medgifvit,
att det ej ligger någon oformlighet
deruti, att de kunna afgifvas i särskilte fördelningar,
och således fortfar jag att yrka
proposition på hvad jag föreslagit, men
vill dock , af aktning för StatsUtskottet, ej
begära utsättande af ett bestämdt datum,
utan blott, alt Betänkandcrne infordras inom
den möjligaste korta tid, emedan StalsUtskottets
Ledamöter, lika så väl som vi,
känna de förmåner, som deraf upkomma.
Jag afstår ej härifrån, utan anhåller om Herr
Grefvens och LandtMarskalkens proposition
i sådant afseende, och begär den, sådan
jag framställt den. —« Hvad Herr Thams
svar
Den 12 J a n u a r i i.
385
svar ti]! mig beträffar, rörande dess passion
att här nämna Konungens namn, då
det är i min tanka blott fråga om Ministeren,
får jag svara, att det ej kan ingå
i min afsigt eller öfvertygelse att föreskrifva
någon, hvad lian hör nämna eller ej,
men får en gång för alla anmäla, att jag
ock finner mig frikänd från att uptaga sådane
yttranden till besvarande, emedan jag
ej delar den förhoppning, att Svenska Folket
tror sig endast styras af en Konung, sorn
sjelf styrer sine StatsRåd till följd af deras
öfvertygelse om hvad dess hästa fordrar.
På annat sätt kan RegeringsFormen ej läsas,
och vi skulle upphöra att lefva under
en Constilution samma stund den det kunde.
Herr Lefrén: Jag är skyldig mig sjelf,
att åter besvära Ridderskapet och Adeln
med ett yttrande i detta ämne. Herr Hjerta
har uplyst, att någon förändring skett i
motionen, och att den således nu saknar
den positiva föreskrift, vid hvilken jag gjort
anmärkning. Jag finner likväl, att Friherre
Anckarswärd ej står alldeles på samma
punkt som Herr Hjerta, och ber Ridderskapet
och Adeln om ursäkt om jag derföre
yttrar mig. Det går ej an att bifalla
den ena framställningen, utan att förkasta
den andra. Friherre Anckarswärd har yttrat,
att lian ej begär annat, än att en tid
måtte bestämmas, inom hvilken StatsIJtskot9
H. ^5
38 G
Den 12 Januari i.
tets Betänkanden skola ingifvas, och han
har till och med yttrat den önskan, alt ej
en gång någon viss dag i det afseendet skulle
bestämmas. Herr Hjerta har deremot
yrkat bestämdt, att det måtte blifva ett beslut,
att StatsUtskottet skall inkomma med
de ifrågavarande Betänkanden i den form
han upgifvit. Friherre Anckarsvärd har
gillat denna form, men under namn af ledning
för Utskottet. Om Stånden besluta
något till ledning för Utskottet, så står det
ej Utskottet öppet, att följa sin öfvertygelse,
i händelse den vore deremot stridande.
Jag anhåller, att man måtte skilja mellan
det Grundlagsenliga förslaget, att förelägga
tidenj och det mot Grundlagen stridiga,
alt vilja ålägga Utskottet vissa instructioner,
, enligt hvilka det skulle göra sina framställningar.
Det står väl ej i Grundlagen,
huru ett Betänkande skall vara författadt,
men det står, att Utskotten skola målen
bereda, och inkomma med sine förslag. Då
de första gången till Stånden inkomma, få
de ej förändras, men det beror på Stånden
att återremittera eller förkasta dem.
Jag är öfvertygad, att det icke ingår i Friherre
Anckarswärds mening, att inqvisitoriskt
ålägga Utskottet, hvad det ej enligt
Grundlagen och sin öfvertygelse kan göra.
Det är nog, att det har fullt att göra, att
det ej förhalar tiden, och alt det ej önskar
att förhala den.
Den 12 Januari!.
387
Herr Lagerhjelm: Sedan jag sednaste
gSngeu upptog Ridderskapets och Adelns
tid, har motionen undergått tvenne alldeles
nya skepnader. I sin första form rörde
den ett nytt sätt att bestämma StatsRegleringen.
Under denna egenskap var det
som jag emot densamma åberopade 5g §.
RegeringsFormen, ty jag ansåg den föreskrifva
hvad StatsRegleringen skulle innehålla,
och att Utskottet hade att rätta sig efter
denna §., ulan att förklaringen öfver densamma
tillhörde någre särskilde Stånds Ledamöter.
I det hänseendet åter, att Motionären
yrkat StatsRegleringens afdulande uti flere
Betänkanden , så bör det väl ej vara Motionären,
som suttit i StatsUtskottet, obekant, att
alltid så skett. Det är också alldeles nödvändigt.
— Mig är det visserligen icke obekant,
att 44 §• Riksdagsordningen medgifver Rikets
Ständer rätt, att föreskrifva viss tid för
Belänkandens afgifvande från Utskotten. —•
Jag hemställer, om det icke är nödigt att
skilja motionerne; Herr Hjerta har nemligen
gjort två, och Friherre Anckarswärd
en. Detta tror jag så mycket mer vara nödigt,
som jag sökt visa overkstälibarheten
af den första motionen, och otjenligheten
af den andra, hvarmot jag tillstyrker den
tredje; så vida Friherren dermed tillkännagifvit
sin önskan, att snart se slut på
Riksdagen. Jag anhåller derföre, att Herr
Grefven och LandtMarskalken ville dela frå
25*
-
388
Den 12 Januarii.
gan i de 3 motioner, som äro framställde.
Motionärens omskapning af den första frågan
består deruti, alt StatsUtskottet mätte
inkomma med flere särskilte Betänkanden.
I den andra begär han, att UtgiftsBetänkandet
skall inkomma den io Februarii. I
delta afseende är jag ej i tillfälle bedomina,
om det är förenligt med möjligheten,
men jag skulle tro Motionären vara lika litet
i tillfälle att göra det, och så länge man
ej kan bedömma möjligheten af en begärans
uppfyllande, är det ej skäl att framställa
den. Jag får således afstyrka äfven
den andra motionen, men deremot tillstyrka
den tredje.
Friherre Cederström: För att få slut på
en öfverläggning, hvaruti Ridderskapets och
Adelns Ledamöter förmodeligen redan bestämt
sin öfvertygelse, anhåller jag, att Friherre
Anckarswärds motion och Herr Hjertås
förändrade förslag måtte få hvila på bordet.
Jag bar begärt afslag å Herr Hjertås
motion, sådan den redan hvilat på bordet,
och i afseende å den saken begär jag
votering.
Herr voji Hartmansdorff, August: Som
äfven jag hörer till ett Utskott, för hvars
arbeten Herr Hjerta velat förelägga en bestämd
tid; anser jag mig böra yttra, att
ett sådant beslut skulle, äfven med den
sednare utvidgningen, vara olämplig; både
Den 12 J a n u a r i i.
38g
i förhållande till de öfriga Sländön och till
Utskotten i allmänhet. Efter hvad mig är
berättadt, skola remisserne från BondeStåndet
vara så mångfaldige, att de ej förr än
mot slutet af innevarande månad påräknas
vara expedierade, och måhända är förhållandet
föga olika här hos Ridderskapet och
Adeln. Skulle Ridderskapet och Adeln nu
instämma i Herr Hjertås motion, och inbjuda
de öfriga Stånden att sig deruti förena,
så skulle BondeStåndet hafva anledning
att tänka, det Ridderskapet och Adeln
ej ansåge mödan värdt för StatsUtskottet,
att höra, hvad Motionärerne af BondeStåndet
yrkat. Månne det vore lämpligt att
komma med en sådan framställning lill de
öfrige Stånden? Och månne icke de Ledamöter
af Ridderskapet och Adeln, hvilkas
motioner icke ännu hunnit remitteras, hade
skäl att beklaga sig? — Hvad Utskotten
beträffar, så vet en hvar, som är medlem
af något sådant, att de äro samlade
alla förmiddagar, då ej plena inträffa, att
roan åtskillige gånger måste sätta eftermiddagarne
till, för att läsa handlingar, eller
hemma på sina rum utarbeta målen. Skall
mttn sedan följa öfverläggningarne från sin
Bänk i Stånden, så är man till den grad
sysselsatt, att jag ej vet, hvar mera tid skall
tagas. Då ingen är förbunden att göra mera
än han förmår, så återstår ej annat för
UlskotlsLedamölerne, än att afsäga sig sitt
3go
Den 12 Jan nar ii.
lall, för att lemna rum för andras inväljande.
Visserligen kunna valen då utfalla
lyckligare, än förra gången; men jag tviflar,
att någon tid derigenom besparas. Troligen
varder lian endast förspilld, innan de
nya Ledamöterne blifvit bekanta med målen.
Eftersinnar man, livad som egenteligen
borttager tiden för Utskotten, så finner man
det vara de mångfaldiga plena; och hvarföre
äro dessa så långa och mångfaldiga? Jo, för
tvister om ord och sådant mera, som ej
leder till något resultat. Om hvar och en
bemödade sig att undvika dessa, så skulle
den bästa tidsbesparing göras. Hvad Statsoch
BancoUtskotten angår, så var deras första
beslut i första sammanträdet, att utarbeta
grunder för sine blifvande tillstyrkanden.
Hvilken annan plan borde man väl
uppgöra? Vi hafva således ej velat sysselsätta
oss med småsaker, utan först behandla
hufvudsaken. Jag tror fpljagteligen för
min del, att ingen bestämd tid bör StatsUtskottet
föreläggas. Det skulle kunna hända
oss, att få till svar från MedStånden:
”Sorn vi ej kunna veta, huru snart arbete”na
möjligen medhinnas, så vilje vi ej instämma
i edert beslut, emedan det må”hända
ålägger en overkställbarhet.” Vore
väl detta oss värdigt? Endast ett sådant
beslut, som Friherre Anckarswärd sednast
framställt, vore hvad som synes mig kunna
vara lämpligt, att nemligen blott gifva
Den ii Januari i.
Utskottet en erinran om skyndsamhet; —
men hvartill skulle det tjena? Månne ej hvarje
Ledamot är nog erinrad af sitt samvete
och af dessa öfverläggningar? Månne ett
ProtocollsUtdrag kan derutinnan verka något
mera. För min del tror jag, att man
redan förut anser sig lika mycket förbunden
att arbeta, och att man derefter icke
kommer fortare, än eljest. Då nu votering
likväl är begärd, och den ej lärer kunna
undvikas, önskar jag, att man snart måtte
komma dertill; ty det synes, som inga motskäl
skulle hjelpa, utan alt det hädanefter
kanske vore bäst, att genast börja med omröstning.
Friherre Anckarswärd: Jag får börja
med att förklara det vara ett misstag, att
jag i mitt sednare anförande skulle hafva
inskränkt mig blott till begäran om en erinran
till StatsUtskottet. Jag har aldrig
frångått mitt yrkande, att det måtte inkomma
med särskilte Belänkanden inom den
möjligaste korta tid. Jag anser möjligt, att
det är jag, som illa uttryckt mig, och jag
får således i minnet återkalla denna min
mening. Hvad angår en Ledamots yttrande
om orsaken till Riksdagsgöromålens tidsutdrägt,
så får jag åtaga rcig min del deruti,
efter jag af min öfvertygelse funnit mig
nödgad att flere gångor uppträda; men så
länge våra former medgifva det, kan jag ej
derifrån afstå. Knappast tror jag, att nå
-
Den 12 Januari!.
gon liäldre skulle frikänna sig från skyldigheten
att yttra sig, än jag. —- Hvad Herr
von Hartmansdorifs yttrande beträffar, har
jag deraf kommit ett steg närmare till för*
klaring af orsaken, hvarföre vi ej långt före
detta kommit till det mål vi åsyfta; det
synes nemligen vara ambitionsfråga hos Utskotten,
att tro sig så högt öfver oss, att
det vore svårt för dem, att emottaga ledning
och en nödig stötta åt dem uf Utskottets
Ledamöter, som se sukerne annorlunda. Jag
tror, att måhända på samvetet skulle mången
UtskottsLedamot, långt ifrån att anse
detta som misstroende, veta att värdera
den uppmärksamhet, hvarmed Stånden följa
deras arbeten. Den apostrophe, som blifvit
mig lemnad, såsom den der afsagt sig
att vara Ledamot i Utskott, är ej lyckligt
applicerad. Först och främst heror det
på min egen urskillning att bedomina, om
jag vore skicklig dertill, och jag anser mig
hafva tjent Ridderskapet och Adelil samt
det allmänna bättre genom afsägelse, än genom
antagande. För öfrigt har jag en gång
framställt mina skäl, och jag har flere, som
dertill skulle kunna läggas. —- Jag kärn*
' ner ingen faderskänsla för mina åsigter,
Jag skall således gerna låta Friherre Cederström
bordlägga mina förslag, och förenar
mig med Herr Hjerta, under det uttryckliga
förbehåll, att vi få skrida till proposition
på Herr Hjertås förslag.
Den 12 Januarii.
3g3
Grefve von Schwerin: Jag liar redan
förklarat, att sedan fråga blifvit väckt om
anmodan till StatsUtskottet att skyndsamt
inkomma med sine Betänkanden, eller att
för Utskottet förelägga viss tid, inom hvilken
de skola vara aflemnade, anser jag
det vara nödigt, att denna fråga fullföljes.
Jag föreser våda om, i följd af skedt bestridande,
den skulle afslås. Jag, såsom
medlem af StatsUtskottet, röstar, att den
må blifva bifallen. Det må sedan bero på
vår förmåga, att till den 14 Februari inkomma,
eller icke inkomma, med Betänkandet,
och få vi i senare fallet uppgifva
skälen, hvarföre det ej kunnat bli färdigt
till den utsatta tiden; då också enskild Ledamot
kommer i tillfälle att yttra sig. Enär
hvad Herr von Hartmansdorff sagt om votering,
ej kan anses bindande, då ingen
proposition ännu ar gjord, anhåller jag om
proposition på de terminer Herr Hjerta föreslagit,
likväl så att denna månads slut
för InkomstBetänkandets, och den 14 Februarii
för UtgiftsBetänkandets afgifvande,
må bestämmas. —. Hvad för öfrigt Herr
Hjertås förslag och mening beträffar, så
har han afstått från sin begäran, att göra
dem till Ridderskapets och Adelns. De utgöra
hans enskilta tankar, som visserligen
böra få remitteras, och begär Friherre Anckarswärd,
att hans anförande må åtfölja Herr
Hjertås, kan och bör sådant icke bestridas.
394
Den 12 J a n u a r i i.
Friherre Anckarsivärd: Enligt hvad
Grefve von Schwerin nyss yttrat, skulle
frågan nu blott vara om tiden för Betänkandernes
afgifvande, och Herr Hjerta hafva
afstått från dess åsigt om hvad första
Betänkandet borde innehålla, eller från Betänkandernes
fördelning. Jag tror likväl
ej, att en sådan afsägelse ägt rum.
Herr Hjerta : Jag har verkligen frångått
det förslag jag först framlade, att nemligen
Rikets Ständer skulle förena sig om
en gemensam tanka i detta afseende. Jag
har så till vida förändrat min framställning,
att jag ansett mig tillräckligen tryggad, att
den i alla fall inom Utskottet skall göras
gällande. Derföre har jag ändrat min begäran,
att Ståndet skulle göra framställningen
till sin gemensamma tanka, och
blott begärt proposition på, huruvida Ridderskapet
och Adeln skulle finna för godt,
att förelägga Utskottet någon viss tid för
Betänkandernes afgifvande.
Friherre Anckarsivärd: Efter den förklaring
Herr Hjerta nu gjort, kan jag ej
frångå min framställning, som af Friherre
Cederström blifvit bordlagd. Jag anhåller
nemligen, att Ridderskapet och Adeln behagade
instämma uti, att StatsUtskoltet måtte
i stöd af 44 §• Riksdagsordningen föreläggas,
att, inom möjligaste korta tid,
Den 12 Januari i.
395
rörande StatsRegleringen afgifva ett Betänkande,
som i första rummet uptager,
livad Staten, med ledning af de vid sista
Riksdag faststäldte Stater, kan tarfva, till
en fortsatt och oafbruten gäng, med undantag
af alla, vid samma Riksdag beviljade
anvisningar ä öfverskotten, och med iakttagande
af endast den tillökning, som under
8:de HufvudTiteln begäres, i och för
fångars skjuts och underhåll; på det Rikets
Ständer måtte, inom den i RegeringsForrnen
föreskrifne tid, komma i tillfälle att
åtminstone pröfva de sålunda af StatsUtskoltet
upgifne oundgängligaste behof, och
fassställa den BevillningsSumma, hvarom
Rikets Ständer i följd deraf i första rummet
böra besluta. — Jag kan ej afstå från
detta tillägg till Herr Hjertås motion.
Grefve Horn, Claes Fredrik, förenade
sig med Friherre Anckai swärd.
flans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade, att sedan Herr
Hjerta nu mera inskränkt sin första motion
derhän, att StatsUtskottet endast måtte anmodas,
att till Rikets Ständer afgifva inom
den 24. nästkommande Januarii det så kallade
InkomstBetänkandet, samt inom den
10 nästkommande Februarii det så kallade
UtgiftsBetänkandet, ansåg Hans Excellence
sig böra hemställa, om Ridderskapet
3g6
Den 12 Januarii.
och Adelil fann för godt Herr Hjertås berörde
förslag bifalla.
Ropades Ja och Nej, samt votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken framställde
följande voterings-proposition:
Den som anser, att, på sätt Herr Hjerta
föreslagit, StatsUtskottet bör anmodas
att till Rikets Ständer afgifva inom den 24
nästkommande Januarii det så kallade InkomstBetänkandet,
samt inom den 10 nästkommande
Februarii det så kallade UtgiftsBetänkandet,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Herr Hjertås berörde
förslag hafva blifvit af Ridderskapet och
Adeln afslagne.
Herr Hjerta: Jag får hemställa, om
icke Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes något ändra ordalagen, och uturJapropositionen
utesluta orden: på sätt Herr
Hjerta föreslagit. Mången kunde annars
tro, att sjelfva Betänkanderne skulle afgifvas
på det sätt jag föreslagit. Propositio
-
Den 12 Ja n u n r ii.
397
nen kan ju blifva bell enkelt på tidens bestämmande.
Sedan Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken utur Ja-propositionen
uteslutit orden: på sätt Herr Hjerta föreslagit,
upläste Ilans Excellence å nyo den
nyss gjorde voterings-propostionen, hvilken
af Riderskapet och Adeln godkändes, samt
derefter anslogs.
Sedan 41 > 42» 4^ och 44 §§• Riddar
husOrdningen
blifvit upläste, börjades voteringen
klockan \ till 4 eftermiddagen,
och fortsattes sedermera, hvarunder Hans
Excellence Herr Grefven och LandlMarskalken
bortgick, samt öfverlemnade klubban
tili Grefve Posse, Arvid.
Efter voteringens slut, och sedan en
voteringssedel blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne öppnade,
befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja
— i53.
Nej — 137.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskildt förde Protocoll blifvit
upläst, Herr Grefven och Ordföranden förklarade,
att Ridderskapet och Adeln således
besluta anmoda StatsUtskottet, att till Ri
-
3g8
Den 12 Januari i.
hets Stunder afgifva inom den 24 nästkommande
Januarii det så kallade InkomstBetänkandet,
samt inom den 10 nästkommande
Februarii det så kallade UtgiftsBetänkandet.
Höglofl. Bidderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart till 6 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. f. Lagerheim.
L
