# ID: svediakorp-gov431
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 41,289
# sentences: 1,111
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 3o December f. rn<
3o3
Ridderskapets och Adelns kanske redanför
länge pröfvade tålamod i det ämne jag,
fast ofullkomligt, afhandlat, och har derföre
i synnerhet hållit mig till facta, sorn.
förelupit under mina ögon, begagnande,
efter min åsigt, den hänvisning min aktningsvärde
motståndare mig gifvit uti sin
motion, enär han säger sig gerna emottaga
upplj sningar j, då de grunda sig på sanna
Stats-Ekonomiska och af erfarenheten bepröfvade
grunderj uti hopp att om de vägar,
som vi, uti detta ämne, gå uti våra
ideer till ernående af vårt gemensamma
syftemål, äro olike hvarandra, skola vi i en
framtid, genom erfarenheten af resultaterne
af endera systemets lyckliga följder,
gerna medgifva, att en af oss haft orätt,
och det lika säkert, som att vi båda tills
dess skola fortfara att ömsesidigt meddela
de upplysningar, om än så stridiga till
livarandras bedömmande, som vi tro bidragande
till våra samfäldta önskningar:
Fäderneslandets sanna väl.
Ätskillige yttrade härtill deras bifall.
Härefter tilläde Grefve von Rosen
mundteligen:
Jag har yttrat, att vår vise Regent har
med varsamhet låtit införa det började liberalare
handelssystemet, och får, såsom
bevis härå, äran för Ridderskapet och Adeln
uppläsa någre uppgifter, huru Tull-inkomsterne
småningom tilltagit uti Götheborg.
3o4 Den 3o December f. m.
Åren 1817 till 1830 utgjorde Götheborgs
Tull-uppbörd, de influtne Vexlarne valverade
å 138 sk:s Cours, per medium för
hvarje år , , R:dr B:co 537,608: 5. 8.
1831 till 1834 d:o d:o „ 6or),o33:43. 4’
1835 — d:o d:o „ 610,242: 3. 8.
1826 — d:o d:o „ 637,799: 6. —
1827 —i d:o d:o „ 745,320:47. 5.
Det hastiga stigandet för sistnämnde
år får tillskrifvas Tullen å den myckna
Spannemål, som införskrefs i anseende lill
1826 års missväxt. Tullsystemet kan man
emedlertid ej anse utveckladt förr, än innevarande
år. Man kom nämligen underfund
med den sanning, att många artiklar
behöfde nedsättning af tull, för att ej för
starkt fresta Tullförsnillaren och Lurendräjaren
till lagbrott; och beviset alt det beslut,
som i följd häraf togs, ej förfelat sitt
ändamål, ådagalägger följande uppgifter å
någre artiklars olika import de första 6
månaderne 1827 och 1828.
Förtullning ifrån d. 1 Jan. till d. 1 Julii.
1327. l32g.
Mandlar . . . , fg 10,662. — 15,477-
Anis „ 3,877. — 10,387.
Arack, . . . K:r 202. — 4>3g8.
Caffe' 332,638. —*409,444*
Ilvitt Bomullsgarn . „ 5i,648. ■— 97,703.
Rödt d:o . . „ 788. —- 23,48g.
Ingefära , „ 29. — 3,966.
Peppar . . . . „ 7,676. — 29,591.
0. s. v.
Den 3o December f. m.
3o5
Oaktadt denna berättelse just ej egenteligen
quadrérar med ämnet, emedan de af
tnig nämde artiklar ej äro manufactur-varor,
med undantag af Bomullsgarnet, har
jag gjort densamma för alt visa, huru stort
partie af de nämnde varorne måste hafva
blifvit lurendräjadt de föregående åren, eller
så mycket som 1828 års införsel öfverskjuter
182^ års; ty uti Götheborg förtullas
ej varor, som skola åter exporteras;
man begagnar i sådant fall den vidsträckta
nederlags-rättigheten; det är således endast
för Consumtion, som förtullning sker,
och man förtär lika mycket det ena året,
som det andra. Af föregående synes, att
endast billiga afgifter förekomma tullförsnillning,
och lurendräjeri, och sattsen kan
lämpas lika väl på Fabriksvaror, som de
af mig nu nämnde.
Herr Thantj Wolrath: Frågan om frihet
i handel och näringar å ena sidan,
samt ett Prohibitiv-sysétme deremot å den
andra, är af den stora vigt för Fäderneslandets
välstånd nu och i framtiden, att
jag gör mig försäkrad, att Ridderskapet
och Adeln med tålamod skall afhöra mig,
då jag, med känsla för Fosterlandets väl,
går att redovisa mina åsigter i detta ämne,
ehuru vigten deraf torde göra min framställning
vidlyftig.
Bland de motioner, som till Ridderskapet
och Adeln, i frågan härom, blifvit
3o6
Den 3o December f. ra;
ingifna, förbigår jag Herr Rosenqvists, hälst
dess förslag om förbud emot bruk och
nyttjande af Utländska fabrikater och tillverkningar
innebär sin egen vederläggning
uti omöjligheten af verkställandet.
Hvad Herr Marcks von Wurtenberg
anfört till stöd för ProhibitifSystémet, under
åberopande af de från GeneralTullStyrelsen
erhållna uppgifter, hvilka skulle styrka
att Svenska importen öfverstiger exporten,
är af Herr Friherre Åkerhjelm tillräckeligen
både upplyst och vederlagdt. Det är
endast i afseende på det alltsedan 1727 så
ofta åberopade bjernspöket IlamlelsBalancerij,
som jag utbeder mig få tillägga, att
då Svenska Köpmannen för sig finnér förmenligt,
alt införa silfver, och dertill kan
använda sina vexlar, så måste det bevisa,
att han är utan skuld hos Utländska Köpmannen,
hvaraf åter följer, att Handelsvågen
är till Landets förmon. Att sådan
Silfverinförskrifning verkställdes i stort år
i8a5, är allmänt bekant, och att silfver äfven
nu med förmon införes, torde icke
heller kunna bestridas. Detta måste bevisa
någon öfvervigt i handeln, hvilket är
så mycket märkvärdigare, som den Spannnemåls-införsel,
hvilken förorsakades af 1826
års svåra missväxt, borde verka menligt
på Sveriges Handelsförhållande.
Jag
Den 3o December f. ra. 307
Jag mäste förnya min förut mer än
en gång gjorda bekännelse om brist på genom
böcker inhämtade Tlieorier i förevarande
ämne, och förbigår derföre med stillatigande
all den granna lärdom, som pryder
Herr Lefrens Memorial. Denna min
erkända brist hindrar mig äfven att begripa
de af honom uppdragne fina nuancer
emellan inre och yttre handelsfrihet, hvilken
frihet jag tror stå uti det närmaste
samband, så vida alla medborgare uti ett
samhälle skola njuta lika rättigheter, alt
för bästa möjeliga pris skaffa sig de bästa
möjcliga varor; och att äfven, för hvad de
tillverka och hafva alt försälja, erhålla den
högsta möjeliga betalning.
Ledd af de begrepp, som en flerårig
erfarenhet mig förskaffat, skall jag söka utreda
de hufvudsakligaste delar af Motionairens
Memorial.
Motionniren har anfört, alt till befordrande
af den konstfärdighet, som skall upphjelpa
Svenska näringarne, fordras Theoretico
Practiska nndervisnings-anstalter. Jag
tror åter, att konstfärdigheten framkallas i
den mohn, som folkökningen och penningestockens
förökning gå i bredd. En tilltagande
folkmängd ökar behofven; en i proportion
dermed tilltagande penningestock
gifver förlaget. Medgifves då all den nä8
H. 20
3o8 Den 3o December f. m.
ringsfrihet, som icke förnärmar en laglig
äganderätt, så uppkommer täflan. Behof,
förlag, frihet, och täflan framkalla då vettenskapens
biträde, att fullkomna sitt verk ;
men skickas vettenskapen förut, innan dessa
driffjädrar göra densamma användbar,
skall han gagna lika litet, som det ljuset,
hvilket man sätter under en skeppa.
Såsom bevis för hvad jag sagt, vågar
jag åberopa deras vittnesbörd, som med
uppmärksamhet besökt det i konstfärdighet
och fabrication så mägtiga England. Jag
förmodar mig erhålla det intyg, att stora
behof, stora egna, men icke lånta, Capitaler
och täflan, alstrad af näringsfrihet, bragt
Englands Fabriker och konstproducter till
betydelig höjd, och alstrat det forskningsbegär,
som i sednare tider gifvit dem vettenskapen
till stöd.
Norra America har gått samma väg;
skiljdt från Europeiska Fabriksfördomar,
började dess folk att arbeta i de yrken,
som lönade sig bäst; näringsfriheten väckte
täflan; en liflig Handel skaffade capitaler;
nu framkommo Fabriker och Städer i
den naturliga ordning, som en tilltagande
folkmängd kräfver; och häri tror jag grunden
ligga till den stora framgång Fabrikerna
nu visa i Norra Amerika, och icke uti
de förbud, som National-afundsjuka emellan
denna Nation och England framkallat,
troligen till båda folkens skada.
Den 3o December f. m.
Motionairen liar ingått i afhandling om
SkråSystémet, i anledning hvaraf jag, med
tillämpning på Sverige, beder få yttra följande.
När den odödlige Gustaf Wasa gifvit
sitt Fädernesland sjelfständighet mot yttre
våld, och ville gifva det lika sjelfständighet
i afseende på inre behof; så nödgade
honom bristen på skickelige personer i allt
hvad konst kallas, att införskrifva sådane
från främmande länder; och för att erhålla
dem, måste Konungen gifva dem lika förmoner,
som de uti deras hemland åtnjöto.
På detta sätt uppkom Svenska SkråSystémet,
hvilket i afseende på Handtverkerier
och Fabriker medförde nytta, till dess
konstfärdigheten härstädes blef hemmastadd;
men hågen, att i Sverige uppbygga
och befolka Städer, medförde det olyckeliga
misstag, att gifva Städernas Borgerskap
monopolium på upphandling och försäljning
af alla jordbrukarens producter. Följden
blef Svenska jordbrukets förstöring,
hvilka gjorde Svenska Nationen under sekler
skattskyldig till Utlänningen för lifvets
första och nödvändigaste behof. Det var
först under Gustaf III;s tid, som medgifven
frihet i Spannemåls-, Boskaps- och
Yictualiehandel borttog de fjettrar, som
hindrade jordbrukaren, att förkofra sig,
utan att medföra det sökta ändamålet: Stä
ao*
-
3io Den 3o December f. m.
demas uppkomst; hvilket ändamål, enligt
mili öfvertygelse, endast kan vinnas i den
mohn folkmängden ökas, välmågan tilltager,
behof, förlag, frihet och täflan uppkomma.
Nu frågas: om icke tiden är inne, att
äfven krossa de fjettrar, hvarmed SkråSystemet
ännu hos oss belägger näringarne.
Jag, för min del, tror detta vara ett oeftergifligt
vilkor för dem, som önskar deras
framgående till fullkomlighet; och det
är med särdeles fägnad jag tyckt mig finna,
att jag i detta afseende delar lika tänkesätt
med Motionairen. Jag önskar dock,
att då frågan förekommer till afgörande,
Motionairen, i afseende på medlen för ändamålets
vinnande, vill gå mera rakt fram
till målet, än jag vid förra Riksdagen tyckte
mig finna öfverensstämma med dess då
yttrade åsigter; skulle jag misstagit mig i
afseende på hvad jag nu om Herr Lefren
anfört, så skall jag med tillfredsställelse
erkänna det, i fall jag derom upplyses.
Herr Lefrén har påstått, att bristande
SkråSystéme varit orsaken dertill, att Polska
Nationen icke hunnit den välmåga som
andra Nationer. Jag delar ej denna tanka;
ty huru kan en Nation framskrida i
välmåga, hvars ena del består af herrskande
despoter, och den andra af lifegna slafvar.
— Ett sådant samhällsskick medgifver ingen
välmåga, ty naturen är der våldförd.
Den 3o December f. m.
Motionairen ifrar för Probibitif-Syslémel
i afseende på Utrikes handeln, såsom
det enda vilkoret för Fabrikernas upphjelpa
n de. Det är vanligt, att till styrka för
eli sådant påstående åberopa Englands exempel.
Jag torde dervid först få fråga, örn
icke Englands fordna Prohibitif-Systéme
hufvudsakligen bade till föremål sådana fabrikater
och tillverkningar, hvartill detta
Land ägde eller kunde skaffa sig egna rudimaterier,
och dernäst få anmärka, att
Prohibitif-Systemet visserligen icke ensamt
grundlagt Englands välmåga; ty hvad förmån
skulle väl England af detta systeme
skördat, om det icke sedan Elisabeths lid
varit Håfvens beherrskare, om icke största
delen af andra Europeiska Nationer, invecklade
i ständiga förstörande krig, i sekler
försummat konster och Fabriker, och
ändteligen, om icke England genom sina
i alla verldens delar egande Colonier och
besittningar , kunnat vinna en säker afsättning
för öfverflödet af deras fabrikationer.
En värd Talare bar äfven påmint örn.
den framgång Franska jernhandteringen tagit
genom den höga tull, som i sednare
åren derstädes blifvit lagd å främmande
jernsorter. I afseende härpå får jag endast
åberopa min egen, rörande på TullFörfattningarne
ingifna motion. Den bevisar,
att jag, i likhet med BevillningsUtskottet
år 1823, yrkat nödvändigheten der
-
3l2
Den 3o December f. m.
af, att med lämpelig lull skydda sädana
inhemska tillverkningar, hvartill vi äga
tillräckeligt egna rudimaterier, och hvilka
sålunda stå i ett ganska olika förhållande
med dem, hvartill råämnet skall sökas i
främmande länder.
Angående fordna Prohibitif-Systémer i
Frankrike och Preussen hafva flera andra
värda Talare, och deribland Herr Rosenblad
i afseende på Preussen, så tillräckeligen
utvecklat ämnet, att jag dervid icke
vill mera tillägga, än min förundran deröfver,
att man omtalar, det Colberts Ministére
grundlagt ett i Frankrike fortfarande
välstånd. Jag frågar, om den i Frankrike
uppstådda Revolution, hvilken förde dess
Konung under Guillottinen, kunnat inträffa,
i händelse allmänt välstånd derinom funnits?
Jag frågar, om icke den fattigdom
och den uselhet, som tvång och slöseri påfört
den stora massan af Nationen, icke
framkallade denna Revolution? Och om icke
den äganderätts säkerhet och frihet i näringar,
hvilken, såsom en Phenix uppstod
ur askan af ett med blod söladtland, lagt
grunden till den rikedom, som Franska
Nationen nu äger, i trotts af de olyckor,
som orsakades af främmande Härars infall,
och det beroende af Utländska magter,
hvilket för några år deraf blef en följd.
Jag öfvergår nu till Prohibitif-Systémet
i vårt eget fädernesland. Frågan om detta
Den 3o December f. m. 313
Systémes införande lärer datera sig från 1727.
Ett utdrag af Kongl. CommerceCollegii Registratur
för 1730 upplyser, att Städernas
Borgerskap år 1727 hos Regeringen i underdånighet
anfört, att deras Handtverkare
och Fabrikörer hunnit så långt i konstfärdighet,
att nästan alla fabrikater och liandtverksvaror,
som i Sverige behöfdes, kunde,
så väl af utländska som inhämska rudimaterier
tillverkas, i tillräcklig mängd
och till den godhet, att de kunde täfla
med de utländska. För alt bevisa denna,
besynnerligt nog, under full handelsfrihet
uppväxta fabrications fullkomlighet, bifogades
ett Register på inrikes tillverkade varor,
hvaribland äfven finnes upptagen ali
den grannlåt, som, enligt hvad våra häfder
vittna, den tiden varit i mode. Till försvar
för beståndet af denna under handelsfrihet
uppkomna fabrication, samt under
framkastande af den då redan ifrågasatta
handelsbalancen, anhöllo Städerne i
underdånighet, att Konungen icke allenast
ville införa ett strängt Prohibitif-Systéme,
utan äfven taga nödig författning emot stegring
af inhemska fabrikater. Fyra af Rikets
Collegier blefvo hörda. Canzli- och
BergsCollegierna ansågo förslaget odugligt,
förmodeligen äfven af det skäl, att genom
dess införande skulle alla Svenska Fabrikater,
som icke mera befarade någon täflan,
på en gång stegras i pris och aftaga i
godhet; men Kammar- och CommerceGol
-
314
Den 3o December f. m.
legierna tillstyrkte bifall å Städernas ansökning.
Frågan lärer livi lat oafgjord till
1739, då Rikets Ständer införde det Prohihitif-Systeme,
sorn oafbrutet, mer och mindre,
gjort Landets plåga till 1823 års Riksdag.
Om Svenska Fabrikernas tillstånd under
den närmaste tiden efter 1739, bar jag
icke kunnat erhålla tilllorlitelig underrättelse,
utom hvad YlleFabrikerne beträffar,
vid hvilka, år 1742, 638 väfstolar sysselsatte
8,660 arbetare. Om denna fabrication,
hvilken, i afseende på klädestillverkning,
ännu till närvarande tid njuter ordet
förbud till godo, derigenom af- eller
tilltagit, skall jag snart ytterligare utveckla
Prohibitif-Systémets förnämsta följder hafva
varit minskade Tullinkomster, hvilka
stannat i lurendrejarens Cassa, sedan denne
genom en med förbuden bifogad odugelig
tullbevakning, kommit i tillfälle, att
utveckla ett fullkomligt Lurendrejeri-Systémc,
livars^omoralitet så hänfört lill brott,
att banditer kunnat samlas, på en del af
Rikets kuster, hvilka med väpnad hand
dristat sig möta den efter år 1823 införda
verksammare tullbevakningen. Jag frågar:
bör ett Systéme fortsättas, hvarigenom äran
skall förvisas från Svenska Nationen, och
hvarigenom Svenska Fabrikerna icke kunna
uppehållas, så framt ej Fabrikören genom
orimliga priser skall beskatta medborgaren,
och genom deltagande i lurcndreje
-
Den 3o December f. m.
315
rict söka ersättning för den förlast, sorn förorsakas
genom den deraf hindrade fabricationens
fortgång.
Man klagar öfver Ständernas beslut
1823. Jag vädjar till det af BevillningsUtskottet
till Ständerna inlemnade Betänkande.
Deraf skall finnas: att man genom ett ordnadt
TullSysteme ville med högre tull mot utländskt
intrång försvara allt, som var Svensk
NaturProduction, eller af Svenska rudimaterier
tillverkadt: alt denna Tull, för att
tillfredsställa opinionen, föreslogs högre än
behofvet kräfde: — och att sådan skyddstull
tillämpades å alla på utländska rudimaterier
grundade fabricater, hvarmed Fabrikören
borde vara belåten, så vida han,
genom förvärfvade kunskaper och täflan
med utlänningen i sitt yrke, ville göra sig
värdig detta skydd, och icke på orimligt
uppstegrade priser grunda en yppighet i
lefnadssätt, som icke öfverensstämmer med
det exempel lian bör hämta af andra länders
fabriksidkare.
BevillningsUtskoltets förslag förkastades
af BorgareStåndel genom origtigt begrepp
om deras eget interesse; det antogs
deremot af de öfrige 3 Stånden, och bifölls
till en ded af Regeringen.
Det är icke min afsigt alt klandra,
att Regeringen till en början så mycket
inskränkte den handelsfrihet Ständerna lö
-
3i6 Den 3o December f. m.
reslagit. Måhända var denna försigtighet
nödvändig; men särdeles tillfredsställande
måste det vara för hvar och en, som, med
öfvertygelse att befrämja sitt fosterlands
väl, sökt medverka till att lossa de fjettrar,
som hindrade Svenska handelns nyttiga
utveckling, att finna det Regeringen,
med vunnen öfvertygelse om nyttan af ett
friare HandelsSystéme, genom nya Tullförfattningen
af 1826 undanröjt flere af de
deremot lagda gamla hindren, samt i afseende
på verkställigheten vidtagit nödiga
förändringar med Tullstyrelsen och bevakningen,
hvarigenom det blifvit bevist hvad
BcvillningsUtskottet i8a3 förutsatte, att
hvarken vilja eller kraft felades till beredande
af det goda ändamålet, som söktes.
Undersökom nu, hvad verkan den nya
sakernas ordning medfört, och huruvida de
högljudda klagomål, som deremot höjas,
äga någon grund. I samma mån, som handelsfriheten
blifvit medgifven, och bevaknings-anstalterna
ändamålsenligt fortgått,
har äfven Tullinkomsten blifvit ökad, så
att, efter afdrag af hvad genom införsel af
Utländsk Spannemål för åren 1826 och
1827 influtit, de sednare årens Tullinkomst
öfverskjutit hvad derå beräknadt Varit med
större Summa, än allt hvad Svenska Fabriker,
Fabrikörer och deras arbetare i Bevillning
erlägga.
Den 3o December f. m.
För Staten måtte det vara nyttigt, att
Lurendrejarens olofliga förtjenst kunde öfverflyttas
till Statens Cassa. — Att så skedt,
att inkomsten icke härrört från ökad införsel
af utländska, förut förbudne Fabrikater;
derom måste hvar och en vara öfvertygad,
som med öppna ögon betragtar
Svenska Städernas handelsbodar och Stockholms
Skräddares verkstäder åren 1823 och
1824.
Att moralitet och redlighet skall återställas
i den mån, som Lagbrott förekommas
eller utrotas, lärer väl icke kunna nekas;
och denna Nationella vinst måste väl
vara af ett högre värde, än som med penningar
kan betecknas.
Man klagar öfver minskade Fabrikstillverkningar,
och har sökt bevisa detta
genom officiella uppgifter från vederbörande
Embetsverk. Det har äfven lyckats mig
alt erhålla sådana, hvaraf jag går att uppgifva
resultaterna, sedan jag förut torde få
upplysa, att Finlands skiljande ifrån Sverige,
och öppnandet af direct handel emellan
Finland och främmande länder, skulle
förorsaka en minskad afsättning från Stockholms
Fabriker, hvarigenom tillverkningen
dock icke synes minskad utom på Sidenvaror.
Utdrag af GeneralSammandragen öfver
Bevillningen för åren i8?.3 och 1826 upplyser:
att Fabrikernas antal under dessa
3i8
Den 3o December f. in.
år blifvit ökade med 47> hvaraf 8 istockholm,
men att Bevillningen, förmodeligen
genom behjertande af Fabrikörernas klagan,
blifvit nedsatt med 55o R:dr B:co:
att Handlandes och Skeppsegares Bevillning
uppstigit ifrån 113,700 till 121,600: att
tillökningen istockholm deraf utgjort 1600,
i Götheborg och Götheborgs Län 4^oo:
att Fabrikörernas Bevillning ökat sig från
21,200 till 23,3oo R:dr, hvaraf tillökningen
i Stockholm varit betydligast: att Bevillningen
för Handtverkare och Borgare i allmänhet
uppgått ifrån 90,600 till 95,900
R:dr: att af denna tillökning Stockholm
tillhört 1000, men Götheborg 2000: att
Bevillning för Bruks- och Fabriksarbetare
samt Gårdshandtverkare på Landet minskat
sig från i5,5oo till i4»9oo R:dr, men
att Bevillningen för Gårdfarihandlare och
sådane Handtverkare på Landet, som äro
sina egna, uppgått ifrån 57,500 till 62,200
R:dr, hvaraf äfven synes, att sistnämnde
personer så väl år 1823, som år 1826' erlagt
i Bevillning öfver 2\ gång så mycket
som alla Rikets Fabrikörer. Af ofvannämnda
utdrag inhämtas ytterligare, att,
emellan ofvanbesagde år, antalet af Handlande,
Handtverkare och Borgare i allmänhet
blifvit ökadt från i3,339 till r 3,440,
samt från Fabrikörer från 741 till 814, och
att dessa tillökningcr inom Stockholm och
Götheborg förhållit sig nära lika.
Den 3o December f. m.
319
Genom Utdrag af de från HallRätterne
till Kongl. CommerceCollegium ingifna
Fabriksberättelser för åren 1823, 24, 25,
26 och 27 upplyses: att KlädesFabrikernas
antal blifvit minskadt från 114 till io3,
men att tillverkningen uppstigit från icke
fullt 400,000 alnar till 436,000: att yllestoftsFabrikerna
blifvit minskade från i5
till 9, men bibehållit en tillökning af cirka
5o,ooo alnar: att Mechaniska Spinnerierna
blifvit ökade från 3o till 33, med en
tillverknings-tillökning af Bomullsgarn från
340.000 sträng till 5i4,ooo, och af Ullgarn
från 447,000 till 527,000: att Bomulls-och
LinneFabrikerne blifvit ökade från 38 till
4o: att Fabrikationen, som 1823 utgjorde
530.000 alnar, utgjorde år 1827 590,000,
och åren 1825 och 26 varit uppe till öfver
700,000 alnar: att stycketalet af Bomullsdukar
uppgått ifrån 27,800 i jemt stigande
till 61,900: att Segelduks- och BuldansFabriker
blifvit ökade från 8 till 9,
och tillverkningen från 218,000 alnar till
231,000: att tillverkningen vid 3o SidenFabriker
blifvit minskad från i65,ooo till
116.000 alnar; hvaremot stycketalet af Silkesdukar
blifvit ökadt från 97,000 till
113,ooo: att antalet af StrumpFabriker nedgått
från 52 till 45, samt tillverkningen
från 4>700 till 2,3oo dussin: att BandFabriker,
Pappersbruk och Glasbruk icke visa
någre särdeles betydlige förändringar:
alt Sockerbrukens antal blifvit minskade
t
320 Den 3o December f. m.
från 25 till 24; men att soekertillverkningen
uppgått från 2,800,000 © till 3,900,000
©; att vid TobaksFabrikerna, hvilkas antal
blifvit ökadt från 87 till <30, Tobakstillverkningen
blifvit minskad från i,g3o,ooo
© till 1,800,000: att Snustillverkningen deremot
blifvit förökad från 1,000,000 © till
1,280,000: och sluteligen, att Engelska LäderFabrikerne
blifvit ökade från 60 st. till
81, samt beredningen af hudar från 17,800
till 22,5oo, och af skinn från i4.5oo till
23,200. Af dessa Utdrag kan inhämtas:
att tillverkningen icke alltid får bedömmas,
på sätt Herr von Hartmansdorff gjort, efter
Fabrikernes och arbetarnes antal, emedan
tillverkningsqvantiteten hufvudsakligen beror
af machiuerier och förbättrade inrättningar,
hvilken omständighet icke bör glömmas
af dem, som åberopa Engelska Fabriksväsendet:
att KlädesFabrikerna, med lillgodonjutande
af ett oupphörligt Prohibitif-Systéme,
ännu stå qvar på samma punkt som för
nära 5o år sedan, och, genom deras ringa
tillverkning af circa 4°°>ooo alnar årligen,
lemna en rik skörd åt lurendrejaren,
genom fyllandet af årliga klädesbehofvet,
hvilket troligen uppgår till 1,000,000 alnar
om året. Att skillnaden emellan behofvet
och hvad som tillverkas, utan svårighet fylles
genom lurendrejeri, derom kan hvarje
tviflare skaffa sig säker underrättelse hos
många af Svenska Städernas Handlande i
allmänhet, samt Stockholms Skräddare i syn
-
Den 3o December f. m. 321
nerhet. Ytterligare är genom nämnde Tabeller
upplyst, att tillåten införsel af fint
bomullsgarn och diverse bomulls väfnader
ingalunda minskat tillverkningen vid Svenska
Bomullsspinnerier och Fabriker; tvärtom
hafva desse så väl, som Sockerbruken och
LäderFabrikerna varit i jämnt tilltagande.
Egenteligen har ingen annan Fabrication
varit i aftagande, än Sidentillverkningen,
hvartill förnämsta orsaken torde få sökas
deruti, att Svenska SidenFabrikörerne, i
förlitande på de monopoliska förbuden, lika
litet bekymra sig om modens ombytligliet,
som derom, att förskaffa sig de i sednare
tider i Frankrike införda förbättrade
väfstolar och machinerier, oaktadt den omsorg
Regeringen visat, att dertill flere gånger
införskrifva modeller. Ändteligen bör
icke obemärkt lemnäs, att ehuru Tobak aldrig
varit till införsel förbjuden, denna utländska
växt dock i Sverige blifvit så naturaliserad,
att tusendetals L© nu deraf
årligen i Landet produceras.
I afseende på det af andra Motionairer
gjorde yrkande, dels att Tullen på införandet
af Utländsk Ull skulle förhöjas,
dels ock att sådan införsel alldeles borde
förbjudas, torde äfven nu vara lämpeligt,
att omtala rätta förhållandet i detta afseende,
för att visa, huru litet de, som uppgöra
dylika förslager, understundom betänka,
hvad verkeliga behofvet kräfver.
i
Den 3o December f. m.
Enligt HallRätternes förslager var under
io är, eller ifrån oell med 17£>4 t. °. m.
iSo3, lefvererad Svensk Ull 1,212,000 ©,
och införd Utländsk 7,419,000 för andra
Tio år från och nied 1804 t. o. m.
1813 Svensk Ull, 1,986,000 © och Utländsk
8,449>000 för åter andra 10 år eliev
fr. o. m. 18>4 t. o. m. 1823, Svensk Ull
2.579.000 ©, Utländsk 7,014,000; och ändteligen
för de sista 4 åren 1824, a5, 26
och 27, Svensk Ull 1,115,000, och Utländsk
4.348.000 ©.
Granskningen häraf bevisar: att Svenska
Schäfcricrna varit uti ett beständigt, ehuru
icke högt stigande: alt, då circa i,3oo,ooo
© Ull de sednare åren erfordrats att fylla
behofven, och knappast hälften deraf kunnat
behöfvas för YlleFabrikerna, den andra
hälften deraf måste hafva utgått till liusväfnader:
och att, då så val Svenska Fabrikerna,
som Svenska husväfnaden till deras
fortgång årligen behöfva 1,000,000 © Utländsk
Ull, det skulle vara i högsta grad
oförståndigt, så väl alt förbjuda denna varas
införsel, som äfven att belägga den med
liög tull. Att Herr Lefre'ns yttrade farhåga,
det Svenska husväfnadsfliten blifvit förstörd
och begrafven genom sednare tiders
friare HandelsSystéme, är ogrundad, bevisas
icke allenast af hvad här ofvan angående
ullbehofvet är anfördt, utan äfven af
de
Den 3o December f. m.
3a3
de årliga berättelser, som i detta ämne från
Hrr Landshöfdingar till Kongl. CommerceCollegium
årligen inkomma. Ehuru man säkert
kan antaga, att dessa innehålla föga
mer än hälften af det verkeliga husväfnadsbeloppet,
så varierar dock detta belopp
emellan 12 och i4 millioner alnar årligen,
då hela tillverkningen vid Fabrikerna sällan
går öfver i5 å 1,600,000 alnar. Ibland
de tillfällen, då Svenska granskaren med
glädje kan inhämta bevisen för Svenska husväfnadsflitens
fortgång, må jag nämna Marknaderne
i Mariestad och Rödesund vid Wanås
Fästning, vid Medevi, Motala och Wadstena,
Hindersinässo marknad i Örebro, Sala
marknad och Distingen i Upsala, utom
mångfaldiga andra, der liusväfnader af alla
slag till myckenhet utbjudas till försäljning
och finna afnämare. Den Stockholmsbo,
som velat härom på närmare håll göra
sig öfvertygad, hade kunnat vinna bevisen
genom besök på den icke längesedan
slutade MichaelsmässoMarknaden vidSkeppsbron,
der Gårdfarihandlandernes liusväfnadslager
orsakat den afund, att uttrycket
deraf låtit höra sig i ett af Stockholms
Tidningsblad. Dessutom tror jag icke, att
den beskyllning för fåfänga i kläder, som
nog ofta påbördas det vackra könet, bör
utan undantag tillämpas. Erfarenheten har
åtminstone lärt mig, att införandet af Utländska
modeväfnader bos många fruntim8
II. 21
3a4 Den 3o December f. m.
mer väckt den lofliga hågen, att täfla med
utlänningen i vackra Tygers förfärdigande
och att denna täflan i många Landsorter,
är så allmän, att den i betydlig mohn utestänger
nyttjandet af de utländska varorne.
Den i Sveriges Ekonomiska Lagstiftning
så förderfliga ombytlighets - andan
tyckes å nyo vakna, då man utan verkelig
anledning till klagan vill rifva ned det Systeme,
som upprättades för 5 år sedan.
Om man följde detta ombytlighets-begär,
så skulle ingen säkerhet gifvas, hvarken
för Köppmanna- eller F a b riks-b e rä k n i n ga r.
Svenska Historien upplyser tillräckligt, att
näringars uppdrifvande och Fabrikslnrättningar
icke egenteligen tillhöra Svenska
lynnet, och att vi dertill hvarken egt eller
ega tillräckeliga Capitaler. Skola vi hoppas
betydeliga och varagtiga Fabrikslnrättningar,
måste vi med oss införlifva Utländska
anläggare och deras penningetillgångar;
men fåfängt skall det blifva att
vänta detta biträde, om vi oupphörligt ombyta
ekonomiska författningar. Om vi undersöka
, huru och genom hvilka den näringsgren
egenteligen erhållit förkofran,
som utgör vårt lands förnämsta export,
så igenfinnes för oss oförgäteliga utländska
namn, hvaraf jag endast här vill nämna
De Geer och Kock. Granska vi åter våra
nu egande ypperstaBomullsFabriker istockholm
och Götheborg, så finnér man snart
Den 3o December f. m.
3a5
namnen Lamb samt von Reis och Magnusson,
och det nyligen af Herr Grefve von
Rosen upplästa anförande bevisar verkeligheten
af den förmodan jag anfört genom
berättelsen om den i Götheborg af en Utlänning
anlagde utmärkta SegelduksFabriken,
samt det äfven af Utländsk man nu
inrättade stora Spinneriet.
Man yrkar, alt Städer och Fabriker äro
oumbärliga för alt underhjelpa afsättningen
af Landtmannens varor; men icke uppkomma
de genom ordet varde> och lika
litet derigenom, att Landtmannen utarmas
genom förbud att, på det sätt för honom är
förmonligast, sälja sin production och köpa
sina behofver. Dylika rön äro utan framgång
försökte. Af de Städer, som efter
detta Systeme äro anlagde, skulle många
redan försvunnit, om ej rika donationer
åf jord uppehållit dem genom Landtmannayrket;
och de Fabriker, som icke ega annat
stöd än dylika författningar, skola vid
minsta motgång försvinna, likasom drifbänksblomman
för vinterflägten. Men lemnäs
Landtmannens jordbruk och näringar
utan tvång af misstagna författningar; då
skola genom tilltagande folkmängd och välmåga
Städer och Fabriker af behofvet framkallas,
och i denna naturliga ordning tillkomne,
skola jordbruket, näringarne och
handeln, utan företrädesrättigheter för hvar
2
I *
326 Den 3o December f. ro.
andra sora redeliga syskon arbeta till allmänt
väl.
Mig återstår, på grund af hvad jag nu
anfört, att undersöka de nio punkter, hvarmed
Herr Lefrén slutar sin motion.
I den första yrkar han en fullkomlig
frihet i inrikes näringarne ech inrikes handeln,
såsom utgörande första och nödvändigaste
steget till näringarnes utveckling
och Capitalers dragande till productiva
yrken.
Ridderskapets och Adelns Protocoller
för år 1823 skola bevisa, att jag då nitiskt
yrkade denna lära. Jag beklagar upprigtigt,
att Ständernas då till Konungen framburna
underdåniga önskningar i afseende
på allmän näringsfrihet ännu sakna verkställande
åtgärd, och jag önskar, att då
frågan härom under denna Riksdag åter förekommer
att till Timonen frambäras, Motionairen
icke må föreslå någon inskränkning
i den fullkomliga frihet han i denna
punkt tillstyrkt.
Uti 2:dra punkten yrkar Herr Lefrén,
att allvarlig uppmärksamhet skall fästas vid
beredandet af tillgång på Theoretico practiska
Läro-anstalter för högre och lägre näringsidkare.
Jag får i afseende härpå endast
åberopa hvad jag förut svarat, att om
behof, förlag, frihet och täflan i afseende
Den 3o December f. m. 327
på näringar finnas, skola de vetenskapliga
anstalterna af sig sjelfve framkallas, och att
om de förut inrättas, de på sin höjd skola
blifva en prålande grannlåt utan nytta.
3:dje punkten innehåller, att den i
följd af Rikets Ständers beslut eller önskningar
år i8a3 vidtagna åtgärd, att lössläppa
Utrikes handeln, måtte allvarligen
inskränkas i hvad som angår import af Fabrikater,
som inom Landet redan tillverkas,
äfvensom af sådana, som vi ulan saknad kunna
undvara. Hvem skall svara på den frågan,
livad man utan saknad kan undvara? Vanligen
bestämmes svaret af modet, nycken och
förbrukarens tillgångar. Och huru vill man
finna användbara controller mot de deraf
alstrade beslut? Hvad verkan förbuden medföra,
har jag tillräckeligen visat. Må våra
Fabrikörer en gång försöka likna de Engelska,
Franska och Nederländska i kunskap,
drift och tarfvelig lefnad; och de
skola då dela deras öde i afseende på förnöjelse
och välmåga.
I 4:de punkten yrkar Herr Lefre'11,
att alla sådana rudimaterier, som för inrikes
slöjder och manufacturer behöfvas, men
icke finnas i landet, må från utrikes orter
tullfritt införas. Med lika skäl böra alla
exporter af Svenska naturalster eller rudimaterier
tullfritt få utföras, så vida icke
Fabrikören ensamt skall anses såsom Sta
-
/
328 Den 3o December f. m,
tens skötebarn, och alla öfriga medborgare
som dess stjufbarn. På sådana af Motionairen
yrkade vilkor skulle mängden af
Landets innevånare anse Fabrikörerne för
ett skadeligt ogräs, i stället för nyttiga Statens
medlemmar. Men till ersättning för
Motionairens stjufmoderliga behandling mot
Landets nyttigaste medborgare, yrkar han
i 5:te punkten, att export af Inrikes Manufactur
och Slöjdeproducter må gynnas,
och att de Bolag, som sig dertill, under
nödig controll för verkställigheten, vilja
förbinda, må förunnas vissa förmåner och
uteslutande rättigheter dertill under vissa år.
Med farhåga emot de ofta af Projectmakare
yrkade monopolier, önskar jag, att inga
uteslutande rättigheter eller förmåner må
beviljas hvarken enskilde eller Bolag, som
icke dertill gjort sig berättigade genom
sådana offer åt Fäderneslandet, att det allmännas
vinst är tillräckligen försäkrad.
I 6:te punkten yrkar Herr Lefren ett
sådant TullbevakningsSystéme, som de facto
lemnar näringarne det skydd, som de jure
är dem ämnadt, hvartill han anser höra
en utsträckt och så klart i författningar uttryckt
visitationsrätt, att Lurendrejare och
Tullförsnillare må träffas af Lagen, och beslagaren
vara tillbörligen fredad vid sitt
kalls uppfyllande. Äfven jag bar mer än
en gång för detta yrkat ett strängt, väl
ordnajdt, TullbevakningsSystéme, med lamp
-
Den 3o December f. m. 32(3
liga stämpel- och förpassnings-stadgar, ocli.
alfvarsamma, ovilkorligen å den brottslige
tillämpade, straff. Med sådana åtgärder skall
tullförsnillningar i det mästa förekommas,
utan behof att, genom för långt utsträckt
visita ti ons-rätt, slöra de förhållanden i husliga
lifvet, som för hvarje lagstiftare böra
vara heliga.
Herr Lefrén begär i 7:de punkten, alt
skillnad må göras i Stapelstadsrätt för export
och Stapelstadsrätt för import, så att
den förra rättigheten må sträckas, om man
så vill, till alla, men den sednare inskränkas
till några få Städer, dels för att concentrera
handeln och penningestyrkan, dels
för att göra TullControllen möjelig. I afseeende
på införsel af förut förbudne varor
och tillåtelsen att begagna credit-upplag,
föreslogo Ständerna år 1823 en åtgärd,
som med Herr Lefréns förslag ägde någon
likhet. Någon annan än den i Ständernas
betänkande gjorda skillnad Stapelstäder
emellan, anser jag vara lika obillig,
som origtig, och kan visserligen icke dela
Herr Lefréns önskan, att till några få orter
i Riket concentrera penningestyrkan,
hälst jag anser penningestockens allmänna
fördelning och rörlighet vara ett nödvändigt
vilkor för den, som önskar allmän
välmåga.
Uti 8:de punkten föreslår Herr Lefrén,
att Tullinkomsterna egenteligen böra byg
-
33o Den 3o December f. m.
gas på de få importarticlar, som icke inom
Landet produceras} men som redan blifvit
ett national-behof, såsom Caffe, The, Socker,
Vin, Tobak &c. Man borde skäligen
förmoda, att ingen okunnighet skulle finnas
derom, att hög tull icke alltid ger stora
inkomster, men deremot alstrar brott
och tullförsnillning; och de exempel Grefve
Rosen nyligen anfört på det ökade belopp
af caffe med flera varor, hvilka blifvit
förtullade efter den å Tullen sednast
gjorda nedsättning, emot hvad som till förtullning
under lika lång tids förlopp blifvit
uppgifvit, under tillvaron af en högre
tullafgift, borde, som jag tycker, vara tillräckeliga,
att bevara omdömet från att så
missledas, som Herr Lefren i denna fråga
tyckes mig vara; och skulle kraftigare bevis
behöfvas, så kunna de hämtas från Engelska
Tullhistorien, som lemnar bevis derå,
att Englands mägtige flottor icke kunnat
förhindra smyghandeln, då den varit föranledd
af för höga tullafgifter.
Ändteligen yrkar Herr Lefren för det
egde, attfrågorne om Närings-systémet, såsom
varande önskningsmål, icke sammanväfvas
med Bevillningsfrågorne, som dervid
hafva en underordnad rätt. Jag känner
icke, att, vid någon Riksdag, frågor
om näringarne varit hänviste till BevillningsUtskottets
granskning; de skulle lika
säkert då blifvit afvista derifrån, som jag
Den 3o December f. m.
331
med visshet vet, att vid 1823 års Riksdag
BevillningsUtskottet, uti sina förslag till
beslut om utgörande af allmänna Bevillningar,
icke inväfde några närings- eller
önskningsfrågor. Så länge Ständerna till
Ledamöter i BevillningsUtskottet välja sådana
män, som känna och vidmagthålla
Grundlagen; och så länge Ständerna sjelfva
påminna sig 60 §. af RegeringsFormen,
skola de veta , att beslutande-rätten i beskattningsfrågor
icke är underordnad önskningsrätten,
och skola aldrig bortskänka
den förra, hvarken för Skrå eller Prohibitif-Systémer;
ty när beslutande-rätten om
Rikets beskattning glömmes af Ständerna
och deras Utskott, då blifva Riksdagar ett
öfverflöd, som bör sättas främst på Prohibitif-Catalogen,
och då är Svenska frihetens
fackla slocknad. Må dessa murar dessförinnan
ramla, så att främlingen icke må
kunna läsa Slafvarnas vanära i de sköldemärken,
hvilka här sitta såsom vittnen om
Svenska frihetens fordna försvarare.
Många yttrade härtill deras bifall.
Grefve Frölich3 David: Jag lärer ej
kunna påräkna synnerlig uppmärksamhet
för de få ord jag har att yttra, efter Talare,
hvilka så sakrikt, fullständigt och,
om det tillåtes mig säga, förträffligt utvecklat
ämnet, att mera icke synes återstå för
bedömandet deraf j men då jag infunnit mig
332 Den 3o December f. m.
vid denna Riksdag, icke utan önskan att,
efter mili förmåga, bidraga till utvidgandet
af det liberala System, som nu funnit så
värdiga försvarare, kan jag ej underlåta att
vid detta tillfälle sluta mitt namn till deras.
Jag har funnit argumenterne så väl
för som emot det liberala Systemet egentligen
kunna delas i 2:ne classer, nemi. de,
'hvilka hämtas från Politiska och Ekonomiska
theorier, och de, hvilka hafva sitt
stöd i erfarenhetsläror; och i anledning
deraf nödgas jag erinra om nödvändigheten
att noga jemföra erfarenhetens lärdo-'
mar med solida principer i National-ekonomien;
eljest vinner man ej någon säkerhet
i omdömet. Jag hoppas derföre, att
Utskottet ej fäster särdeles afseende å de
sjelfgjorda dogmer, hvilka vilja hämtas af
de historiska uppgifterne från Gustaf den I:s
tidehvarf. Jag är redan förekommen i vederläggningen
deraf, och hela detta mitt
yttrande utgör i öfrigt blott ett ringa supplement
till de grundligare anföranden, flere
värde försvarare af det liberala Systemet
afgifvit. Jag kan dock ej undgå fästa
uppmärksamhet på, att Herr Lefre'n sagt,
i fråga om Herr von Hartmansdorffs mot
on, hvad ingen till besvarande upptagit,
nemligen att -P£;delar af vår exports värde
användes till import af colonialvaror, såsom
Caffe m. m., hvilket nämnde Talare ansett
såsom ett olyckligt handelsförhållande.
Denna åsigt synes mig härröra från någon
Ders 3o December t', in.
333
böjelse bos den värde Talaren för speculationer
på den så kallade handelsbalancen,
derifrån så många besynnerliga conclusioner
blifvit tillförene uppgjorde. Om äfven
något misstag i närvarande uppgift ej blifvit
begånget, tror jag dock, att detta förhållande
bevisar, att Sverige, i utbyte mot
sina produeter, behöfver numera endast
colonialvaror. Och månne ej detta förhållande
utvisar en fördelagtigare ställning
och större national-välmåga, än då vi behöfde
införskrifva Spannemål för våra exporter.
Jag anser införseln af colonialvaror,
såsom ett bevis på tilltagande industrie
hos oss, och skulle tro den vara ännu
fördelagtigare för Landet, om våra pecuniaira
förhålllanden medgåfvo oss att directe
deltaga i Yerldsmarknaden, och vi
kunde sägas handla , i stället för att idka varubyte;
ty föga annat är nu vår handel.
Tillika tror jag att, vid zilfercalculen öfver
våra handelsförhållanden, våra exporters
värden betydeligen kunde ökas, om
de fargo tillgodonjuta det rätta värde de
borde äga på utländsk botten, och om de ej
belastades med den kostnad, som uppstår
af det fameusa missförhållandet i vårt mynt
och öfriga saknade credit-anstalter, hvilka
hos alla andra handlande Nationer finnas.
Hvad Friherre Cederström anfört om skadligheten
af prohibitiv-författningarne, och
rigtigheten af hans påstående, att, i stället
för prohibitiv-lagar häldre, 0111 behof
-
334 ®en 3o December f. m.
vet så fordrar, bestämma directa skatter
till näringarnes understöd, bevisar sig bäst
af förhållandet i England, der nu mera
hvarje klok Engelsman inser, och Tidningarne
högt uttala, att det vöre bättre, om
i stället för den så kallade kombillen, direct
beskattning infördes till förmån för de
stora Egendomsegarne. Denna satts och dess
användbarhet till alla prohibitiv-förhållanden
blir med hvarje dag allt mer och mer
påtaglig.
Vid en af Herr Tharas anmärkningar,
i fråga om den skillnad i Stapelstads-rättigheter,
som Herr Lefre'n föreslagit böra
ega rum i anseende tili export och import,
torde jag få fästa Utskottets uppmärksamhet.
Det är väl sannt, att de intill Hafvet
belägne Städer med mästa fördel kunna
idka utrikes handel, och att importhandeln
torde böra dem förbehållas; men på grund
•af de liberala åsigter Hr Tham försvarat,
ser jag icke, hvarföre han skulle vara emot
den distinction Herr Lefren velat etablera,
och hvilken jag för min del anser rigtig,
i den mohn den leder till det resultat, att
Uppstäder kunna komma att tilldelas export-frihet,
lika med Stapelstäder, i den
händelse de äro så belägne vid segelbara
vattendrag, att en omlastning af deras effecter
för att exporteras, endast är nödig,
så länge förbudet existerar för desse Uppstäder
att idka exporthandel sjelfve.
D en 3o December f. m.
335
Herr Lefrén: Jag skall försöka att blifva
så kort, som möjligt är, men om jag
denna gång skulle upptaga några minuter
mera än vanligt, hoppas jag det förlätes,
enär jag är Motionär, och det är nödigt,
att jag först upptager och vederlägger en
hop små skäl, hvarigenom man velat påbörda
mig inconsequence, och förmörka
taflan med skuggor från sidorna.
Då jag nu lägger inrikes handelsfrihet
till grund för yttre handelsfrihet i en framtid,
förebrår man mig, att år i8a3 hafva
varit emot inrikes näringsfrihet. Som det
är mig angeläget, att undanrödja denna
misstanka, anhåller jag, att få uppläsa några
ord ur mitt anförande vid sista Riksdag
den 12 Februarii 1823, den första gången
jag talade här på Riddarhuset. Jag yttrade
då:
”Jag har haft tillfälle höra både här
”och utom detta Hus, huru man sammanfört
ide^rna om den utrikes och den in”ländska
handeln. På samma tid, som
”man med rätta ifrar derför, att den Svenika
Medborgaren må äga frihet att tillverka
hvad vara som helst inom landet,
”på samma tid vill man äfven, genom införandet
af ett illimiteradt HandelsSyste'm,
'stänga all utväg för honom, att vinna afsättning
å hvad han producerar.”
Och något längre fram vid samma tillfälle:
-
/
336 Den 3o December f. ra.
”Min tanka är, att likaså mycket man
"Lör ifra för frihet i handel och näringar inom
”ossj1 lika mycket bör man strida emot en
"illimiterad handels- och import-rättighet."
Detta måtte, om Protocollet ej jäfvas,
visa, att mina tänkesätt i ämnet då och nu
stå i den positivaste consequense. Jag har
under discussionen märkt, att den Talare,
som söker beslå mig med motsägelser, förglömt
att jag, när frågan om Skråförfattningarne
förevar vid sista Riksdag, nödsakades
inskränka mig att tillstyrka modificationer
i den, sedan jag ej mägtade genomdrifva
deras afskaffande. Jag yrkade sålunda,
att man t. ex. borde borttaga Gesällvandringarne,
och inrätta a:ne GesällClasser,
den högre under benämning af Konstförvandter
o. s. v.
Grefve von Rosen har emot mig anmärkt,
att England och Frankrike ej haft
ProhibitivLagar, då deras näringar uppstigit.
Det gagnar väl föga, att en Talare
säger Ja, och en annan Nej, om ett och
samma förhållande. Men jag vill likväl
fora till minnes, hurusom England och
Frankrike haft till den grad stränga Proliibitiv-Författningar,
att man till utförsel
förbjudit rudimaterier, som behöfdes till
inländska näringars bedrifvande.
Vidare har den ädle Grefven anfört
facta, som efter min åsigt ej bevisa hvad
Den 3o December f. m. 337
som åsyftas, enär lian calculerat ifrån år
1807 till år 1827; ty icke bevisar detta
något om tillståndet från år 1825, då de
liberala principerne började att göra sig
gällande. Men om man frågar den ädle
Grefven, huru det står till med näringarne
i Landet, sedan år 1825, hvad vill han
då svara? — Jag fruktar, att förhållandet
är alltför bedröfligt motsatt det, sorn existerade
de 8 föregående åren. Just i de
hegge HäraderneHerr Grefven sjelf nämnde,
existerade ifrån år 1814 tih 1823 den största
manufactur-production, som vi egt i Landet,
och det under de nu så förhatliga Proliibitiv-Författningarne.
Ja, Productionen var
då så högt uppdrifven i dessa Härader,
alt nian hoppades få der se en ordentlig
Fabriksort, hvarest man ej hehöfde befara
någon uselhet, enär fabricationen ej stod
isolerad, utan ingick i det husliga lifvet.
Ytterligare har Grefve von Rosen, till stöd
för det liberala utrikes Ilandels-syste^ets
förträfflighet, åberopat, att Snickarearbeten
nu utföras, i stället för att de förut infördes.
Att så förhåller sig, bör ej förundra,-  när man ihågkommer, att det är en bland
våra äldsta näringar, som hunnit förskaffa
sig kraft, och till hvars bedrifvande finnes
rudimaterier inom landet. Jag medgifver,
att Klädes-fabricationen under Prohibitifsystémet
ej velat lyckas, men sådant måste
tillskrifvas andra orsaker än Tullförfattningarne.
De facta jag nu haft äran anfö
-
338 Den 3o December f. m.
ra, göra, som jag hoppas, Grefvens bevisning
tämmeligen problematisk, särdeles då
lian icke kunnat undgå medgifva den i Götheborg
inträffade stagnation, som endast
är ett vackrare namn, än ordet förfall,
men i denna fråga torde betyda ett och
detsamma.
Herr Tham, som olyckligtvis är min
strängaste motståndare i denna sak, har nu,
likasom vid förra Riksdagen, sökt vinna
fördel deraf, att han tillvitat mig höra till
dera, sorn endast hylla theoretiska ideer,
och förbisett det practiska användande deraf.
Jag lemnar derhän, hvem af oss bäst
förtjenar denna förebråelse. Herr Tham
har sjelf åberopat andra Länders exempel
i massa, och det vore ej svårt att framkomma
med hela hästlass af sådana; men det
går ej an att lösrycka historien i små bitar.
Hela land måste tidehvarfsvis jemnföras
med hela land, om man skall träffa ett säkert
resultat. Det har af' denna värde Talare
blifvit nämndt, att vi efter det liberala
systemets införande arne gånger haft
serdeles ymnig vexeltillgång eller lätthet
att åtkomma silfver. Sådant är likväl ingen
följd af 1823 års Tull-systém, utan en
verkan deraf, att England 1825 nedsatte tullen
å vårt jern, och att utlänningen nu behöfver
säd, deraf vi tillfälligtvis hafva något öfverflöd.
Den samme värde Ledamoten liar äf
-
ven
Den 3o December f. m. 3Sg
ven yttrat, att han icke förstår skillnaden
emellan inre och yttre näringsfrihet. Han
glömmer likväl då, att förhållandet nu hos
oss är, att vi hafva större yttre, än inre,
handelsfrihet. Äfvenledes glömmer den värde
Ledamoten, att vi tänkte lika vid sista
Riksdagen angående Gårdfarihandelns bibehållande.
Jag har derföre icke glömt, *
att Herr Tham ifrat för inre handels- och
näringsfrihet; men hvad jag lägger honom
till last är, att han, som i dessa frågor
vid sista Riksdag var en bland de mäst
verkande personer, icke såsom ett nödvändigt
vilkor för den yttre handelsfrihetens
införande, yrkade införandet af en fullkomlig
frihet i de inre näringarne. I detta
den värde Ledamotens förfarande råder en
bestämd inconsequence; alldeles som om
man vill lägga takåsen på huset, innan det
till grundval och väggar är färdigt; samt
om af 2:ne fiendtliga Arnmer, den ena förbant
sig att monoevrera med bakbundna
händer. Herr Tham har vidare åt min
motion velat gifva den anstrykning, som
vore jag en crass theoreticus. Lyckligtvis
bar jag äfven i min motion omnämnt practikens
fördelar.
Den , som vet, hvad technologie är, och
ej vurmar med blotta theoder, den, som
vet, hvilka framsteg denna vettenskap i an
-
2a
34o Den 3o December f. ra.
dra länder gjort, och känner de stora fördelar
näringarne deraf njutit, den påstår
ej, att man kan sägas fara i luften och
drömma, då man vill tillämpa vettenskap
på konst och slöjd. Ytterligare har Herr
Tham sagt, att Frankrikes ock Englands
välmåga ensamt befordras af den yttre
handelsfriheten. Jag tyckte åtminstone, att
ordet ensamt förekom i denna mening;
men för mera säkerhet anhåller jag, att
Herr Tham sjelf ville upplysa, huru hans
ord fallit, och hvad mening han dermed
haft.
Herr Tham: Om jag ej missminner
mig, så har jag, hvilket anteckningarne,
då de hunnit redigeras, äfven torde visa,
cj tält om England och Frankrike på en
gång. Jag har ej heller sagt, att Englands
välmåga ensamt härrört af yttre handelsfrihet,
likaså litet, som jag tror den hafva något
att tacka Prohibitif-författningarne för; utan
jag tror, att Englands välmåga äfven måste
tillskrifvas ett klokt användande af arne stora
hjelpkällor, som England har och Sverige
aldrig kan få. Jag menar ett uteslutande
herravälde öfver håfven, och rika colonier.
Och jag vill nu tillägga äfven ett tredje
skäl till Englands uppkomst, nemligen underlägsen
närings-industri i andra Länder.
1 den mån andra Länder kunnat täfla med
England i vissa näringsgrenar, har Ministéren
der insett, att Prohibitif-författnin
-
Den 3o December f. m. 3^1
garne cj borde bibehållas, utan att all täflan
bör vara fri. Har det således ej i det
rika England gått an, att bibehålla Prohibitif-Systémet,
huru skall det då gå an
hos oss?
Herr Lefren: Jag vill gå ärligt till
väga och ej snärja min motståndare. Han
liar behagat gifva den tydning åt sina ord,
alt England ej ensamt af yttre handelsfrihet
haft sin uppkomst, och omtalt de hjelpkällor,
som dertill bidragit. Jag tackar
för medgifvandet. Jag undanber mig, alt
blifva ansedd för den så kallade HandelsBalancens
försvarare. Man har läst derom
nog i Tidningsblad, ända till dess, att sjelfva
ämnet blifvit osmakligt. Jag underställer
Herr Tham sjelf, om ej hans diatrib
om i8a5 års Handels-Balance innefattar en
motsägelse mot hans gjorda motion om silf—
verköp nu år 1828. Det händer så, när
man ej gjort sig reda för saken, innan man
talar derom, samt att man, såsom jag redan
en gång yttrat, vill lägga kroppåsen
på huset, innan grundvalen är färdig. Om
detta anses för en tillvitelse mot Herr
Tham, så har äfven jag af honom fått uppbära
något dylikt under denna discussion,
så att det i den vägen kan vara qvitt oss
emellan. Den bevisning, som vill hämtas
af HallRätternes anteckningar för åren 1823
och 1824» måste uteslutas. Herr Tham har
22*
342 Den 3® December f. m.
påstått, att näringarne ej skridit tillbaka
efter Prohibitif-Systémets uppbäfvande; och
jag påstår bestämdt att så skedt. — Svårt
lärer det blifva för hvem som helst af oss
att bevisa sin satts; men jag tror, att min
thes har mera sannolikhet för sig. Ej bevisar
det någonting, att halfva torgen stå
fulla med vahror; frågan är, om de säljas,
och om de ej få föras från ett torg till ett
annat. För att ej alltför mycket trötta
Ridderskapet och Adeln, förbigår jag en
mängd mindre anmärkningar mot min motion,
och fäster mig vid hvad som anförts
om jernhandteringen. Hvilken näringsgren
har väl hos oss njutit större beskydd af
privilegier och Prohibitif-författningar, än
Jernbruket? Denna näring har intill den
grad uppväxt på Prohibitif-Lagarnes skarpa,
men säkra, grund, att man förbjudit
folk att bygga på skogarne, för att skydda
deras användande till kohlning för Bruken,
och att man från Drottning Christinas tid
har grymheter att i detta afseende berätta-.
Ännu hvilar vår bruksrörelse på Prohibitif-Systémets
grundvahl, — och jag beklagar
Jernbrukens egare, om införsel af utländska
jernsorter tilläts. Yäl hafva vi några
jernsorter, som icke allenast kunna uthålla
concurrence med utländningens, utan
troligen alltid ligga öfver; men en bättre
fabrication af jern på utländska orter, än
hos oss, kan lätt nedsätta värdet på våra sämre
jernsorter. Derföre bör man upphjelpa
Den 3o December f. m.
343
det teckniska; så att vårt jern äfven erhåller
den bearbetning, att det till alla delar
kan täfla med det utländska. Herr Tham
bar genomgått alla de nio punkter, hvaraf
min motion består. Några få har han väl
haft den godheten att gilla; men de flesta
har han bestridt, och, förmodligen efter
sin tanka, vederlagt. Jag vill ej vara vidlyftigare,
än redan skedt, utan begär blott
slutligen af Herr Tham ett bestämdt yttrande:
om han anser inrikes handels- och
näringsfrihet för ett oeftergifligt vilkor för
den utländska handelsfriheten. Om Herr
Tham täcktes bestämt besvara denna fråga,
kunde vi undvika många discussioner
och komma till ett resultat; gillas min satts,
så följer deraf, att vårt nuvarande näringssystéme
är origtigt; ogillas den, så nekar
man i ock med detsamma liufvudgrunden
för det fria Systemet: Fri Täflan.
Herr von Hartmansdorff,, August: Sedan
Herr Lefren upptagit de flesta af Herr
Thams anmärkningar emot honom, vill jag
blott fästa mig vid följande:
Herr Thara har slagit på de stora
strängar, som hos oss ljuda starkast, i fråga
om näringarne, nemligen Jernhandteringen
och Jordbruket. Men klangen af
den förra tyckes Herr Lefren redan hafva
borttagit, då han erindrat oss om de stränga
förbud,hvarigenom ifrågavarande handt
-
344 ®en 3o December f. m.
tering hos oss uppkommit. Dem förötan
hade hon förmodeligen icke uti Riket indragit
de berömda män Herr Tham åberopat;
och ännu i denna stund lära förbudens
skydd icke kunna umbäras för denna
näring, ehuru betydlig styrka hon vunnit;
ty hvarföre skulle eljest de Herrar Brukspatroner,
som ifra mot förbud af stadsmanna-varors
införsel, icke vilja äfven upphäfva
förbuden mot införsel af jern.
Likaså förhåller det sig med Jordbruket.
Skyddstull mot grannarnes medtäflan
ligger på spannemål; och bränvins införsel
är förbjuden. Herr Tham vill ej
medgifva hus-visitationer efter utländska
till införsel förbjudna varor af stadsmannatillverkning,
emedan sådant skulle ingripa
alltför nära på egande-rättens område, och
störa husfreden. Men månne den värde
Ledamoten har satt sig emot dylika visitationer
i afseende å bränvins-,tillverkning?
Det synes ej på nu gällande bränvins-förordning,
hvilken för det mesto utarbetades
i BevillningsUtskottet i8a3, hvarest
Herr Tham var en verksam ledamot, och
genom hvilken betydliga böter åläggcsden,
som vägrar underkasta sig sådan husvisitation,
från kl. 5 om morgonen tihl g om
aftonen. Hvarföre är husvisitation i denna
näring mera tillåtlig, än i andra? —
Jordbrukare och Jerntillverkare borde betänka
detta, och vara nog billiga för alt
Den 3o December f. m.
345
unna deras yngre och svagare hroder, näringsidkaren
i Städerna, samma skydd, hvarigenom
de äldre och starkare redan kommit
sig före, och ännu vidmagthulla sig.
Öfver Herr Thams uppgifter på zilfran
vill jag ej fälla något bestämdt omdöme,
förr än jag fått tillfälle, att närmare
skärskåda dem; utan blott i allmänhet besvara,
hvad jag ögonblickligen kunnat uppfatta.
Det väsendteligaste synes vara, att
den värde ledamoten velat styrka varuförädlingens
tillväxt sedan sista Riksdag, derigenom
att Fabrikörernas antal ökats, ej
mindre än beloppet af deras erlagda skatter.
I förra hänseendet bör likväl utredas,
om icke bland Fabrikörernas antal befinnes
en mängd Snickare, Urmakare, Sadelmakare
m. fl. som förut räknats lill
Handtverkare; men som blifvit sina egne
såsom Fabrikörer, för att undslippa de uti
Handtverkerierna erforderliga prof m. m.
När antalet af dessa Handtverkare blifvit
afdragit från de egenteliga Fabrikörernas:
så är det tid, att säga, huruvida återstoden
är talrikare förr än nu. Äfven om så vore,
bevisar det icke näringens tillväxt, om
ej arbetarnes och tillverkningens belopp
tillika vitsorda det; ty då en näring lutar
tillförfall, draga sig de stora Fabrikörerna,
som sysselsatt många arbetare, undan; och
rädda i lid sin Capital-förmögenhet. Deras
medhjelpare och arbetare, som icke äga
ZSfi Den 3o December f. m,
någon sådan, eller hafva någon annan utväg
till bergning, än rörelsens fortsättande
i smått, nödgas då uppträda såsom Fabrikörer
sjelfve, och arbeta för band, eller
med tillhjelp af några få personer. Fabrikörernas
antal kan således ökas, fastän
tillverkningen och arbetskraften förminskas.
Likaså förhåller det sig troligen med.
skatten. Få stora Fabrikörer betala utan
tvifvel mindre, än flera små, om än de
förras rörelse vore betydligare, än alla de
smärres tillsammans; ty de i RevillningsFörordningen,
(hvilken Herr Tham, som
deltagit i hennes utarbetande, bäst bör känna,
) stadgade oryggeliga minirni-afgifter för
Fabrikörer, ehvad deras rörelse svarar deremot
eller ej, skola af många små tillsammans
ofelbart utgöra ett betydligare belopp,
än bevillningen af färre stora Fabrikörer,
den vederbörande skola draga i betänkande,
att efter eget omdöme stegra, enär de
skattskyldiges uppgifter någorledes synas
motsvara rätta förhållandet. — Jag har ej
varit Taxeringsman; men befarar, att de Fabrikörer
äro få, hvilka betala mera än minimi-afgiften.
Den värde ledamoten har äfven talat
om skadligheten, att ombyta närings-systémer,
och att vid den ena Riksdagen
förkasta, hvad man under en föregående
antagit. Jag skulle önska, att han erhindrat
sig dessa grundsatser år 18a3: så ha
-
Den 3o December f. tu.
347
de ej så mångå medborgare behöft att sucka
öfver de förändringar i våra gamla närings-förhållanden,
hvilka han då var så
verksam att genomdrifva.
Men det vore måhända orätt af mig,
att vilja längre uppehålla Ridderskapet och
Adeln med mina anmärkningar, då det
torde vara förgäfves, att simma mot strömmen.
Jag vill dock hafva mitt samvete
fritt, att ej hafva försummat bestrida åtgärder
af så förderflig och genomgripande
art som dessa; och jag liar trott mig destomera
böra göra det, som jag ej är näringsidkare
hvarken i Stad eller på Landet, och
följagteligen icke har någon enskild fördel
alt bevaka. Sker återgången så hastigt nu,
som ifrån de näringsfriheter man beviljade
1719; så torde jag sjelf upplefva den tid,
då mina motståndare få skäl att ångra sig.
I annat fall är det mig en tillfredsställelse,
att i Protocollen hafva mitt namn fredadt
för efterkommandes förebråelse. Jag
vet väl, att mångenanser dem för kortsynta,
hvilka befara en dylik återgång; men
det påminner mig berättelsen om en främling,
som, gående öfver Norrbro, undrade
öfver Stockholmarnes enfaldighet, hvilka
ej anlagt vattenverk i den strida Norrström.
Det dröjde dock icke länge, innan det hlef
oppsjö. Främlingen såg, att verldshafvets
vatten verkligen kunde inströmma i Mälaren,
och han undrade icke mera. — Det
348 Den 3o December f. m.
är för oppsjö i vära näringar, härrörande
af verldshandelns ohämmade tryckning pä
vår inhemska rörelse, som jag rädes.
Herr Lagerhjelmj Pehr: Utan att ingå
i sjelfva liufvudsaken, anhåller jag blott att få
fästa mig vid några anmärkningar af Herr
Tham, dem den siste värde Talarenej besvarat.
Herr Tham har yttrat, att konsten
uppkommer, då behofvet påkallar den.
Så tänkte ej den Store Gustaf Adolf, då
han inkallade utländska Masmästare till blåsningens
upphjelpande. Herr Tham har äfven
påstått, att England ej uppblomstrat
i följd af konst eller vettenskap; men jag
tror, att alla de, som studerat Englands
Näringshistoria, skola med mig intyga, att
der äro konster och vettenskaper så införlifvade
med sjelfva näringarne, att de förra
kunna sägas vara lefvande i de sednare.
Vidare har blifvit sagdt, att Prohibitiv
-författningarne grundades 1727, men
Svenska Bergs-författningarne förete långt
äldre prohibitioner; såsom exempel hvarpå
må anföras 1604 års förbud emot utförsel
af osmundsjern. Det gifves en bok, som
kallas Samling af Bergs-författningarne,
och som förtjenar närmare bekantskap, såsom
varande rik på uppgifter i detta hänseende.
Jag ville önska, att man gjorde sig
närmare bekant med den. Betraktar man
sednare tiders händelser, skall man finna
Den 3o December f. m. 349
samma proliibitiva anda, oaktadt tiden sjelf
kallar sig liberal.
För några år sedan väcktes fråga inom
BruksSocieteten om en friare smidesrätt
vid previlegierade härdar, och motionen innefattade
blott, att Bruksägare skulle höras
öfver förslaget. Sjelfva hörandet afslogs
medelst votering och stor pluralitet.
Jag frågar, om detta var liberalt, eller om
det icke tillkännagifver prohibitiva åsigter?
— Vår jernhandtering liar utan prohibitiva
författningar och consequence i deras
utförande samt liandhafvande icke varit på
sin närvarande ståndpunkt. Men denna anmärkning
hindrar mig icke från att finna
dem vara i flere afseenden felagtige.
Grefve von Rosen: Jag skulle ej ytterligare
upptaga Ridderskapets och Adelns
tid, om icke Herr Lefren ställt på mig den
frågan, huru det står till med husfliten
omkring Götheborg. Det är min pligt att
känna detta förhållande, och således kan
jag med sakkännedom besvara, hvad frågadt
Blifvit, men bör då tillika hafva äran upplysa,
huru husfliten uti bomullsväfnader
uppkommit i trakten af Götheborg. Ända
tills circa 10 eller 12 år sedan Hrr Reis
och Magnusson anlade deras stora Bomullsfabrik,
väfde allmogen endast gröfre lärfter
samt bomulls- och ylletyger; men när
nämnde Herra.r inköpte den så kallade
3 5o
Den 3o December f. m.
stora Cattunsfabriken, hvilken, genom actier
grundad, kostat stora summor, både
till anläggning och drift, men alltid
lemnat (oaktadt det existerande Prohibitiv-systémet,
) förlust i stället för vinst åt
egarne, hade Reis & Magnusson väl rum
och attirail att trycka Bomullsväfnader,
men ej för väfstolarne, sorn skulle tillverka
Bomullslärftet. De sysselsatte då omkring
800 väfverskor utom hus, hvilka lärde
att, efter förbättrad methode, väfva tyger
af åtskillig beskaffenhet. När byggnaderne
för väfstolarne blifvit färdige, och
ännu vidare förbättringar, till skyndsamliets
vinnande i väfnaden, antagne, behöfde
Fabrikanterne ej så många väfverskor.
De, som då afskedades, till belopp af circa
3 å 4°o> började arbeta för sig sjelf—
ve, och gåfvo anledning till en förbättrad
liusflit, som alltsedan tilltagit utan af brott,
utom år 1826, då faillissementer hos förläggarne
för bomullsgarnet gjorde någon
stagnation, hvilken likväl ej var långvarig,
enär ackord med Creditorerne snart satte
vederbörande i stånd att fortfara med sine
förlag. Sedan idkas väfnader, såsom
förut; och jag vädjar till enhvar, som sett
Götheborgs torg Onsdagar och Lördagar,
huruvida fabrioationen aftagit; den enda
skillnaden är, att prisen äro lägre, än förr,
och varan bättre; alltid en följd af Con»
currencen.
Den 3o December f. ra.
Herr Tham: Jag hade ej ämnat att
längre upptaga tiden i detta ämne; men
uppkallad af Herr Lefren att förklara, om
jag anser inrikes handels- och näringsfrihet
för ett oeftergifligt vilkor vid införandet
af utländsk handelsfrihet; her jag att
först få veta, hvilka hand, som äro lagda
på vår inre handel. Jag känner dem ej,
om icke de möjligen finnas uti förpassningsstadgan,
hvilken lärer vara under omarbetning.
När Protocollet för i dag blir
justeradt, skola H:rne Lefre'n och Lagerhjelm
säkert finna, att de missförstått mig.
Jag anser den inre näringsfriheten för nödvändig.
Jag yrkade den sista Riksdag, och
beklagar, att Regeringen ännu icke hufvudsakeligen
pröfvat, hvad Ständerne då derom
framställde; men jag skall derföre ej
ett ögonblick upphöra, att yrka all med ordentlig
tull förenad handelsfrihet, såsom
säkraste medlet till näringarnes uppkomst.
Man har sagt, att Svenska jerntillverkningen
tillgodonjutit Prohibitiv-författningar.
Det må vara; — men aldrig hafva de blifvit
använda emot utlänningen.
Utförsel af Tackjern förböds, då det
behöfdes inom Landet; men införsel deraf
har aldrig varit förbuden. Äfvenledes har
det blifvit påstådt, att medborgare suckat
öfver 1833 års Ständers åtgärder att upphäfva
Prohibitiv-författningarne. Om så
förhåller sig, hafva ett större antal med
-
352 Den 3o December f. m.
borgare, nemligen alla jordbrukare, förut
suckat öfver dessa författningars tillvaro; och
dessas lättnad och deraf orsakade välsignelser
måtte uppväga de förras föregifna
suckar. Jag lyckönskar Herr von Hartmansdorff
att hafva lättat sitt samvete, och
finnér honom hafva återkommit till spådomar.
Han spådde äfven 1823 stora olyckor
derföre, alt Ridderskapet och Adeln afslog
FinanceComitens förslag till Realisation,
och det deruti grundade penningeprohibitivet;
erfarenheten har dock icke
bekräftat dessa spådomar; Ständernas beslut
hafva tvertom medfört välgörande följder;
och så hoppas jag utgången äfven skall
blifva med de nu gjorde spådomarne.
Herr Lefren: Herr Tham har gjort skillnad
emellan frihet för inrikes handel och
frihet för inrikes näringar, men ej täckts bestämt
besvara min fråga. Jag tillåter mig
likväl, att af hvad som sagts draga den slutsats:
att Herr Tham icke gnser frihet i inre
näringarne och inre handeln vara nära
nödvändiga vilkor för fri utrikes handel.
Om jag sålunda får förstå Herr Thams mening,
hafva vi en utgångspunkt för våra
tvister, och kunna möjligen nalkas något
resultat.
Herr Lagerhjelm: Prohibitiv-Systémet
har af Herr Tham blifvit förklaradt vara
blott ett TullSysténte, eller bestå i Tull
-
Den 3o December f. m. 353
författningar. Om så vöre, torde man dock
erindra sig, att, då fråga var om inrättandet
af ett Östersjö-Compagnie, samt, i sammanhang
dermed, om upplag af omkring
5o,ooo Sk© Östersjö-Stångjern i Götheborg,
en allmän förskräckelse uppkom. Jag känner
icke, om Herr Tham delade denna allmänna
förskräckelse, mendet är också likgiltigt.
Nog af: denna händelse tillkännagifver
icke samma liberala principer för
Tull-systemet angående jernet, som nu vilja
göra sig gällande angående alla andra
varor.
Herr von Hartmansdorff: Jag kan ej
påminna mig, alt jag vid sista Riksdag tog
någon närmare del i finance-frågorna. Men
om Herr Tham kan bestämt uppgifva något
sådant yttrande af mig, så skall jag besvara
hvad han deremot kan vilja anmärka.
I alla fall tyckes det icke höra hit.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog, att Herr Lefrens
ifrågavarande motion måtte, tillika
med de af åtskillige Ledamöter, rörande
samma ämnen, nu afgifne yttranden, till
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
remitteras; hvilket bifölls.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken lillkännagaf, att plenum
komme kl. i till 6 i eftermiddag att fortsättas.
Föredrogs ånyo Friherre Cederströms,
Anders, den i5 sisth December e. m. på
hordet lagde Motion, angående understöd
för Gustafsbergs Porcellaines-Fabrique å
.Wermdön.
Herr af Ekenstam, Israels hade inlemnat
följande, som upplästes:
Friherre Anders Cederström har uti
sin motion om understöd för Gustafsbergs
Postlinsbruk begärt, att det Utskott, som
med motionen tager befattning, skulle infordra
närmare uppgift från Gustafsbergs
delägare, om storleken af det behof, som
borde fyllas. Såsom Ledamot i Directionen
öfver Gustafsbergs Fabriker, får jag
äran upplysa, att anläggningen ännu är så
ny, att den icke hunnit öppna sin försäljningsbod
i Stockholm; men att Bolaget,
genom kraftiga bidrag, fogat anstalt om
Fabrikernes hastiga framdrifvande till deras
mål, utan att ens någonsin hafva satt i
fråga några andra biträden, än af sina egna
Interessenter, i förening med sådane
förmoner som Svenska Fabrikerne i allmänhet
äro tillerkände. Det har derföre
på det högsta förundrat Bolaget, att förnimma
den obetänkta välmening, hvarigenom
-
Dea 3o December f. m.
355
norn Friherre Cederström, oombeddj begärt
en allmosa för eu Association, som intill
denna stund med kraftfullhet upprätthållit
sin Credit, på egen hand. Utan öfvermod
får jag derföre äran försäkra, att hitintills
har icke ens hos Bolaget uppstått
den tanka, att besvära Staten med något
anslag, och att ingen anledning är förhanden,
att någonsin ett dylikt behof skall
uppkomma. Angående den procedure att
oombedd söka understöd för annan man;
borde den väl ej kunna störa någons Credit,
enär ingen derföre kan freda sig; men
emellertid innebär en motion, sådan sorn.
denna, ansenliga elementer till obehag, och
torde derjemte böra anses, såsom ett påtagligt
missbruk af motions-rätten; hvarföre
jag hos Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Ridderskapet och Adeln vördsamt
anhåller, att denna Friherre Anders
Cederströms motion icke må vinna remiss
till något Utskott, utan förfalla, eller af
Motionairen återtagas.
Herr Lefréns Johan Pehr; Detta är
verkligen en serskild casus. Jag tror här
vore skäl, att neka Remiss af motionen. I
någon §. af Riksdagsordningen, jag minnes
ej hvilken, heter det: ”uppstår fråga
om och hvart remitteras skall, &c,” Häraf
följer, att man har rättighet att discutera,
huruvida remiss får äga rum, eller
8 H. 23
356 Den 3o December f. m.
ej. I förevarande fråga förefaller det mig
orimligt, att en annan, än Fabriksägaren
sjelf, skall få bestämma, om han önskar
understöd eller ej.
Herr Pr in tzenschj öld, Axel: Om jag ej
minnes orätt, uppstod äfven vid sista Riksdag
en fråga af likartad beskaffenhet, nemligen:
att en motion väcktes om understöd
åt enskild mans Enka, som sedermera
lät förklara, att hon ej deraf var i
behof; och hvilket, som jag tror, föranledde
dertill, att Remiss nekades. Jag skulle
tycka, att så äfven borde förfaras i närvarande
fall.
Grefve Hornj Clas Fredrik: Då Herr
Lefren omnämnt en principfråga, men förklarat
sig ej ihågkomma den dertill lämpliga
Grundlags §, får jag äran upplysa, att
i 49 §• af Riksdagsordningen lyda orden
som följer: ”Uppstår fråga om eller hvart
”remitteras bör, kan denna fråga blott för
”den plenidagen läggas på bordet; men i
”nästa plenum skall beslut ovägerligen
”fattas.”
Herr Lefren: Jag tackar Grefve Horn
för den meddelade upplysningen och, fästande
mig i synnerhet vid slutorden af
den upplästa §:n, att i nästa plenum beslut
ovägerligen skall fattas, om Remiss hör
ske eller ej, begär jag vördsammast, att
Den 3o December f. ni.
denna fråga må få hvila på bordet, intill
nästa Plenidag.
Friherre Cederström, Jacob: Utan att
ingå i hufvudsaken, emedan jag om motionens
föremål icke äger den kunskap, att
jag kan afgifva till- eller afstyrkande deraf,
vill jag blott fästa uppmärksamhet på
56 §. af Riksdagsordningen, som stadgar, att
intet ärende må nedläggas utan Ståndets
uttryckeliga beslut. Sedan en af Directeurerne
för den till understöd föreslagne Fabriks-inrättning
afsagt Bolaget all rättighet
till, eller behof af, understöd, fömodarjag,
att motionairen sjelf afstår från sin framställning;
men jag tror, att den eljest, såsom
innefattande understöd till en Fabriksinrättning,
ej kan förvägras remiss till vederbörligt
Utskott.
Hans Excellence Herr Grefven ock
LandtMarskalken förklarade, att då fråga
uppstått om Friherre Cederströrns, Anders,
motion borde remitteras, eller icke, och
samma fråga blifvit begärd på bordet, komme
berörde fråga, att, jemlikt 49 §• Riksdagsordningen,
till nästa plenum hvila på
bordet.
i _
Å nyo föredrogs Herr Von Hedenbergs,
Carl August, den i5 dennes e. m. på bordet
lagde Motion, angående utarbetandet
23*
358
Den 3o December f. m.
af en ny Boställs-Ordning, samt Militaire
Boställens befriande från allt deltagande i
nya Kyrkors byggande och nya vägars anläggande.
Herr von Hedenberg hade inlemnat
följande, som upplästes:
Efter inhämtade upplysningar, att en
ny Boställsordning redan är utarbetad, afstår
jag från yrkande af ett serskildt Utskott
till detta ändamåls befrämjande, men
anhåller, att hvad den öfriga delen af min
motion rörer, nemligen Boställens befriande
från nya kyrkors byggande vid Sockenklyfningar
och nya vägars anläggande, måtte
till Stats- och Ekonomi-Utskotten remitteras.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade, att, sedan Herr
von Hedenberg nu mera återkallat den del
af dess motion, som angick utarbetandet af
en ny Boställs-Ordning, ansåg Hans Excellence
sig böra hemställa, att endast den
återstående delen af motionen, eller frågan
om Militaire Boställens befriande från
allt deltagande i nya Kyrkors byggande
och nya vägars anläggande, måtte, jemte
Herr von Hedenbergs nu afgifne yttrande,
till Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten
remitteras.
Bifölls,
Den 3o December f. m.
359
Föredrogos ånyo och remitterades lill
Stats-Utskottet :
1:0 Friherre Wrangels, Henning, den
i5 dennes e. m. på hordet lagde Motion,
rörande en fordran, som Ministern Lagerswärd
förmenar sig ega hos Svenska Regeringen.
2:0 Friherre Wrangels, Henning, den
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion
om nödvändigheten af vissa controller vid
leverancer till Kongl. Maj:t och Kronan.
3:o Herr Silfwerhjelms, Carl Adam,
den i5 dennes e. m. på hordet lagde Motion,
angående ersättning åt ÖfversteLieutenanten
Carl de Mottoni för dess indragne
Majors-lön.
4:o Herr Bruncronas, Nils Abraham,
den i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion
om anslag till Orthopediska Institutet,
samt Gratification åt Professor Åkerman.
5:o Herr af Sille'ns, Lars Gabriel, den
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
angående de till Skånska Dragon-Regementets
Befäls aflöning anslagne Fördels- och
Hästhemmans-räntor.
6:0 Herr af Stenbofs, Christian, den
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion
om afskaffande af NummerLotteriet och Assistance-Contoiret.
36o Den 3o December f. m.
7:0 Herr von Heynnes, Geor", den
dennes e, in. på bordet lagde Memorial i
anledning af Kongl, Majrts den 23 sisllidne
November e. m. till StatsUtskoltet remitterade
Nådiga Proposition, angående hästars
presterande, i stället för manskap af extra
Roteringsskyldige,
8:0 Herr Liljenstolpes, Carl, den i5
dennes e, m, på bordet lagde Motion, angående
anslående af flere löner för Befälet
vid Smålands GrenadierBalaillon m. m.
cpo Grefve Brahes, Magnus, den i5
dennes e, m. på bordet lagde Motion, att
Expectance-Fonden för lönlöse Officerare
mätte erhålla en årlig tillökning af 5ooo
R:dr,
10:0 Grefve Frölichs, David, den i5
dennes e. m. på bordet lagde Motion om förhöjning
i Svenska StatsRådens löner till
8000 R:dr B:co för hvardera, så länge de
äro i activ tjenst,
11:0 Herr Bråkenhjelms, Pehr Reinhold,
den t5 dennes e, m. på bordet lagde
Motion om försäljning för Statens räkning
af de till Ädelfors nedlagde Guldverk
hörande hemman och lägenheter.
Stats- och Banco-Utskotten:
i:o Herr Rosenblads, Bernhard, den
i5 dennes e, m. på bordet lagde Motion
angående en Lag för Rikets Skuldväsende.
\
Den 3o December f. m. 361
2:0 Herr Rosenblads, Bernhard, den
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
angående en Lag för Rikets Myntväsende.
3:o Herr Crusenstolpes, Magnus Jacob,
den i5 dennes e. m. på bordel lagde Motion,
att det nuvarande årliga arfvodet för Rikets
Ständers Fullmägtige i Banken och
RiksgäldsContoiret mätte fördubblas.
Stats- samt Allmänna Besvärs- ocJi
EkonomiUtskotten :
1:0 Herr von Q vantens, Carl, den i5
dennes e. m. på bordet lagde Motion, angående
indragning af de nuvarande Commissariaterne.
2:0 Friherre Cederströms, Anders, den
j5 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
att det så kallade Baggens Stäk måtte på
allmän bekostnad göras segelbart för fartyg
från 5 till 12 fot djupgående.
3:o Herr Freydenfeldts, Carl Gustaf,
den i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
angående ändring i 20 §. af 1770 års
förklaring å 1^2 års Boställs-Ordning.
BevillningsUtskottet:
1:0 Herr Bruncronas, Nils Abraham,
den i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion
om KronoLotsars befrielse från bevillning
m. ra.
36a Den 3o December f. m.
3:0 Grefve Spens’s, Carl Guslaf, den
l5 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
angående atskillige föreskrifter, i afseende
å Debetsedlar,
3:o Grefve Spens’s, Carl Gustaf, den
j5 dennes e. m. på bordet lagde Memorial,
angående Atskillige ändringar uti Redactionen
af BevillningsFörordningen.
4:o Grefve Spens‘s, Carl Gustaf, den
15 dennes e. m. på bordet lagde Memorial,
angående infordrande af uppgift på Kongl.
KammarRättens anmärkningar emot de sednare
årens BevillningsCommitteers åtgärder.
5:o Friherre Cederslröms, Anders, den
dennes e. m. på bordet lagde Memorial,
angående förslag lill Allmänna Be^
villningen.
BancoUtskottet .*
1:0 Herr Rosenblads, Bernhard, den
|5 dennes e. m. på bordet lagde Motion
ansäende en Lag för Rikets Ständers Bank.
2:0 Herr af Stenliofs, Christian, den
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
angående inrättande af Privata Banker m. m.
3:o Herr Roos’s, Carl Ulric, den i5
dennes e. m. på bordet lagde Motion, angående
inrättande af Socken-Bibliotheker.
Den 3o December f. m. 363
Lagutskottet:
1:0 Herr Grönhagens, Gustaf, elen i5
dennes e. ra. på bordet lagde Motion, angående
en ändring uti Instructionen för
Rikets Ständers JustitiasOmbudsuian.
2:0 Herr af Stenbofs, Christian, den
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
att LagmansTing må bållås 2:ne gånger
hvarje år.
3:o Herr von Qvantens, Carl, den i5
dennes e. m. på bordet lagde Motion orri
obehindrad fart i sjöar och floder.
4:o Herr von Heynnes, Georg, den i5
dennes e. m. på bordet lagde Motion, angående
Vittnes-underskrifter under ansökningar
om Förmynderskap, med flera vigliga handlingar,
som kunna röra tredje mans rätt.
5:o Friherre Duwalls, Axel, den i5
dennes e. m. på hordet lagde Motion, angående
vissa ändringar i Författningarne
om utmätning.
6:0 Herr Ribens, Carl Wilhelm, den.
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
angående förtydligande af 3 §. i 3 Gap.
ConcoursLagen af den i 3 Julii 1818.
i-:o Herr von WalirendorfFs, Martin,
den 15 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
att olofligt tillgrepp af växande skog
mätte anses och bestraffas såsom tjufnad.
364
Den 3o December f. m.
8:0 Herr af Grubbens, Nils "Wilhelm,
den i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion
angående utgifvande på Statens bekostnad
af en fortsättning af de så kallade
LagSamlingar.
9:0 Herr Ugglas, Carl Wilhelm, den
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
om inrättandet af en Jury för bedömmandet
af Bysättningsfrågor.
10:0 Herr von Schinkels, Johan Fredrik,
den i5 dennes e. m. på bordet lagde
Memorial, angående egande-rätten till
de så kallade Danviks Hospitalshemman.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och
EkonorniUtskotten:
Herr von Wahrendorff^, Martin, den
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion
angående granskning af Författningarne, rörande
Laxfisket i Riket.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
1:0 Herr Akrells, Carl, den i5 dennes
e. m. på bordet lagde Motion, att Rikets
Ständers vid r8ro års Riksdag fattade,
af Konungen gillade, beslut angående
Tofta Hemman inåtte sättas i verkställighet.
2:0 Grefve Hamiltons, Jacob, den i5
dennes e. m. på bordet lagde Motion, angående
förändrad arbetstid för Rikets HofRätter,
Collegier och alla andra EmbetsVerk.
Den 3o December f. rn.
365
3:o Herr Grönhagens, Guslaf, den i5
dennes e. m. på hordet lagde Motion, att
ingen Embels- eller Tjensteman, som på
Kronans Stat åtnjuter årlig lön eller arfvode
till 1200 R:drs belopp, må tillåtas bekläda
mer än en enda tjenst.
4:o Herr af Sillebas, Lars Gabriel, den
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion
angående uppbyggande af Torkhus och SockenMagaziner,
5:o Herr Peressvetoffs Moraths, Carl
Axel, den i5 dennes e. m. på bordet lagde
Motion, angående anslag till upphandling
af Spannemål i goda år.
6;o Friherre Cederströms, Anders, den
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
om en allmän rättighet till fiske uti de
större fjerdarne och yttre skären på Kronans
vatten.
7:0 Friherre Cederströms, Anders, den
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
att de i Skärgården boende Hemmansegare,
som icke hafva lands vägs-communication
med fasta landet, måtle befrias från
Kronoskjuts, och i stället åläggas något annat
motsvarande onus till Kronan.
8:0 Friherre Cederströms, Anders, den
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
om anläggande af Gästgifvaregårdar å
Wermdön.
366
Den 3o December f. m.
9:0 Friherre Cederströms, Anders, den
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion
om ett nogare bestämmande för Presträttigheternas
utgörande af Hemman i Skärgården.
10:0 Herr Flacbs, Carl, den i5 dennes
e. m. på bordet lagde Motion, att tågande
trupper måtte, genom vederbörande
Commissariaters försorg, äfven under marchen
lill och ifrån öfningsplatserne förplägas.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan | Lill 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Tisdagen den 5o December.
Plenum kl. i till 6 Eftermiddagen.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
Jag bade trott, att Herr Lefrens motion
om inre näringsfrihet, inskränkningar i Utrikes
handeln, samt förbättrade Tullbevaknings-änstallter,
ej skulle förekomma i förmiddag,
och var derföre icke närvarande,
då berörde motion remitterades; men sorn
den kännedom i ämnet jag hunnit förskaf
-
Den 3o December e. m.
367
fa mig i egenskap af Chef för Rikets Tullstyrelse
torde berättiga mig, och äfven ålägga
mig såsom pligt, att i saken yttra mig,
anhåller jag att få aflemna de skriftliga
anmärkningar jag, efter genomläsandet af
Herr Lefréns motion, uppsatt.
Hvarefter Friherre Åkerhjelm uppläste
följande:
Då den värde Motionärens förslag till
betydlig del omfattar de ämnen, som utgöra
föremålet för TullVerkets tillvarelse;
har jag ansett mig deraf vara föranledd,
att i korthet utveckla mina åsigter öfver
förslagets hufvudsakliga innehåll, hvars patriotiska
syftning jag mycket värderar, ehuru
jag i flera delar deraf icke tänker lika
med Motionären, ty alla gå ej samma väg
till samma mål, och alla hinna det ej, om
än, som nu är fallet, allmänt väl varit
deras syftemål.
Uti inledningen till motionen framlägger
författaren en teckning öfver ursprunget
till och beståndsdelarne af Cultur, hvilka
sednare han anser vara vettenskap och
konst. Jag tror dock, att menskliga förstånds-bildningen
har ett tredje stadium
mellan vettenskapsmannens och konstidkarens,
och detta är den humanistiska, i flere
ämnen allmänligare bildning eller sinnescultur,
som värderar vettenskap och
konst, såsom civilisationens dyrbarare till
-
363
Den 3o December e. m.
hörigheter, utan att i dem äga någon speciel
kännedom, men som likväl från andra
ämnen, än dessa, hämtar en högre
grad af hyfsning.
Med förkastande af det inre Prohibitiv-
eller hos oss så kallade Skrå-Systémet,
yttrar den värde Motionären, att de fleste
Europeiske Nationer hafva förr eller sednare
antagit och hyllat detta förbuds System,
så i afseende på inrikes varu-tillverkningen,
som i afseende på utrikes handeln,
och han tillägger derjemte, att de Stater,
som iakttagit denna lära, vunnit en utbildning,
som Stater, hvilka saknat slÖjdeidkande
folkklasser, icke erhållit. Han säger
vidare, att Europas folk stå på öfvergången
från Corporations-Systémet till den
allmänna frihetens, och att Skrå-Systémet,
sedan det uppfyllt sin bestämmelse, att
stödjande fostra och gagna konsten i sin
barndom, bör afskaffas, och ynglingen lemnäs
frihet att, i öppen täflan med sina inländske
fosterbröder, växa till mannakraft,
och först, sedan den är vunnen, utträda på
Verldsbanan till öppen och obegränsad strid.
Under frivilligt medgifvande af det
sinnrika och riktiga i denna uppställning
af händelser och slutsatser, så vidt dessa
sednare hämta sin grund från det historiska
af saken, fruktar jag dock, att om konsternas
yngling ej får täfla med någon an
-
Den 3o December e. m.
36g
nan, än sina egna fosterbröder, stannar
lian i vexten, och upphinner aldrig, eller
åtminstone högst sällan, mannaåldrens kraft.
Menniskotanken, vår verkställande förmågas
ledare, har ännu icke, utan biträde
af jemförelser i natur och konst, kunnat uppspringa
i ett språng till idealens fullkomlighet.
Mer eller mindre märkbart, utveckla
sig derföre genom ett slags täflan,
alla menniskoförståndets producter, och ju
friare, ju större denna täflingsbana är, ju
tidigare den heträdes, desto säkrare och
skyndsammare framkommer den speculativa
tänkande praktiken till den högre
förädlingen inom hvarje ämne. Och då
vinsten häraf består uti menniskoförståndets
fria och sanna utveckling, är ju denna
vinst också den reelaste, som kan erhållas;
ty den är icke beroende af financiela
Systémers magtägande nycker och omhytlighet.
Vi hafva redan, ehuru endast i några
få fabrikater och handtverks-arbeten, i
verklig förtjenst upphunnit de bästa utländska
af dessa slag, och vi äga åtskillige näringsalster,
som ådagalägga, att deras producenter
äfven sträfva till samma mål; men
huru skulle dessa för våra ögon liggande
resultater kunnat uppkomma , om våra inhemska
Näringsidkare icke materielt erfarit
den högre skicklighet, till hvilken deras
370 Den 3o December e. m.
utländska fosterbröder långt förut hunnit;
och huru skulle denna erfarenhet kunnat
vinna den allmänna inflytelsen på opinionen
hos afnämare och tillverkare, som
fordrats, för att väcka de förres hilliga
anspråk på något bättre, än det inhemska,
och de sednares ärelystnad och interesse
att fylla dessa anspråk, om icke ett liberalare
införsel-system heredt utvägen förden
utländska skicklighetens alster i konster och
slöjder, att äfven i Sverige blifva synlige.
En successif gång från ett qväfvande
Prohibitivsystem lill ett ordningsfullt liberalt,
så i handel som i näringsgrenar, synes
mig derföre vara det rätta retmedlet,
till väckande af täflan om vinst, genom
täflan i skicklighet; och när man, sorn den
värde Motionären ganska träffande säger,
börjat sin civiliserade samhällsålder med
det förstnämda Systemet, är, efter min tanka,
denna moderata väg till målet, hälsosammare,
än en hastig, revolution-lik, öfvergång
från ett förhållande till ett annat.
Öfvertygelse!! hinner då åtfölja handlingen,
håde som motif och som gillande, och man
befarar icke då, att, i likhet med hvad
som vanligen efter brådstörtande hvälfningar
inträffar, finna luckor i Systemet att
fylla, och reactiva begär att tillfredsställa.
Uti Motionärens önskan, att alfvarlig
uppmärksamhet må fästas på nödvändigheten
-
Den 3o December e. m.
371
ten att bereda tillgång på Theoretico-prak-*
tiska läroanstalter för högre och lägre Näringsidkare,
instämmer jag helt och hållit,
såsom utgörande ett ytterligare medel
till förädling i konster och slöjder.
Uti tredje puncten föreslår Motionären,
att utrikes handeln, i hvad som rörer
import af fabrikater, soni inom landet
redan tillverkas, äfvensom af sådana, sorn
vi utan saknad kunna undvara, måtte alf*
Varligen inskränkas.
Första frågan, i anledning af dessä Satser,
synes mig blifva den: Är vår inhemska
fabrikatstillverkning i qvantitet svarande
mot inhemska behofvet? Är den i qvalitet
svarande mot våra billiga anspråk? Jag svarar
i förra fallet nej, och i det sednare,
med vissa undanlag — ja»
Utaf de uppgifter, som vi äga att tillgå
öfver årliga beloppen af våra hufvudsakliga
fabrikstillverkningar, finner man,
att under det Fabriks-idkarnes bevillning,
så vidt jag tror mig veta, i allmänhet tagen
till Staten ökas, det vill säga, att äfven
deras inkomster undergå samma förmånliga
förändring, (ty som vi veta, har
ingen ny Bevillningsförordning nied högre
taxationer ägt rum på ett större antal år),
stå dock tillverkningsqvanliteterna vida under,
hvad man med hänsigt till folkmäng
8
B, H
375 Den 3o December e. m.
den skäligen bör kunna anse svarande mot
årliga beliofvet. Arbeten inom bus och på
landet af enahanda eller motsvarande fabrikater,
fylla väl en ej obetydlig del af
bristen, som för inhemska consumtionen
uppkommer; men ganska säkert återstår något,
som dels genom loflig, dels genom
oloflig, import fylles. Att bereda lättnad
åt den förra , hinder för, och om det vore
tänkbart, totalt upphörande al den sednare,
är Tullförfattningarnes och deras verkställares
pligt och ändamål; och är det för
dessa ändamåls närmaste ernående, som förändringar
och, jag vågartro, med detsamma
förbättringar i Organisationen af grunderne
för Tullverkets Styrelsepersonal och
författningar, sedan flere år tillbaka, blifvit
dels verkställde, dels föreslagne till
pröfning och verkställande. Den andra frågan,
föranledd af Motionärens sednare satts,
att inga fabrikater böra i landet importeras,
hvilka vi utan afsaknad kunna undvara,
synes mig helt naturligen framställa sig
sjelf i de orden: Hvem kan eller äger rätt
att dömma öfver hvad en annan kan undvara?
Hämtar man ledning för detta bedömmande
af det synbara behofvet, torde
man visserligen någon gång, sanningsfullt
nog, kunna bestämma, hvad en annan icke
behöfver och hvad han således kan undvara;
betänker man åter, att önskningar
och begär skapa behof, som den fria, äfven
upplysta, viljan tror sig hafva rätt att
Den 3o December e. m.
fylla, när detta behofs fyllande icke inkräktar
på andras billiga rätt; så finnes,
efter min tanka, ingen annan grund för
bestämmandet af hvad vi kunna undvara,
än den sjelftagna rättens. Uti förbudet mot
införsel af några få, på afsättningen af våra
inhemska större och väl tillverkade fabrikater
möjligtvis ännu menligt verkande,
utländska manufactur-varor, eller, såsom
nya förslaget till Tulltaxan innehåller, uti
en lämplig skyddstull å dessa varor, finnes
väl allt det billiga skydd mot otillbörliga
förluster, som med någon liberalitetsprincip
står att förena, och detta skydd blir i
sednare fallet, eller genom skyddstullen,
så mycket kraftigare i sin verkställighet,
som lagarnes utöfning dymedelst förenklas,
och opinionens deltagande då rangerar sig
på lagarnes sida, och icke på lagbrytarens,
emedan dessa lagar till sin grund medgifva
en frihet och förbjuda den icke. Erfarenheten
har också visat, att en upptäckt
Lurendrägare mången gång funnit misskund,
ja till och med ifriga försvarare, hvaremot
det svårligen låter tänka sig, att Tullförsnillaren
blir ansedd såsom annat, än en
oärlig medborgare, den der undansljäl Staten
dess lagliga tillhörighet.
Att således inskränka den nuvarande
importen af utländska varor, och att, såsom
Motionären i 4:‘le puncten yrkar, be
-
374 Den 3o December e. m.
fria från all tullafgift de råämnen, som för
inhetnske slöjderne och manufacturerne erfordras,
och sorn nu, mot lindriga afgifter
införas, vore, det förra en onödig illiberalitet
mot hvarje inhemsk afnämare af sådana
varor, och begge en ej ringa förminskning
uti de från Tullbevillningen inflytande
Statsinkomster, så nödige i en tid, då
ulgifternes belopp af behofven ökas, och
då både Regering och Representanter sorgfälligt
och pligtenlig! undvika all fråga om
de allmänna directa skatternas höjande.
Uti alla civiliserade länder, utgör Tullbevillning
eller afgifter genom förtullning
en af de större och mäst påräknade Statsinkomsterne.
Man har funnit, att det gifves
intet beskatlningssätt, som, enär det
livilar på riktiga och billiga grunder, lämpligare
och allmännare, fastän indirecte fördelar
sig på de flesta folkclasserne i Samhället,
än det, som uppbäres genom tullafgifter,
emedan den Skattgifvande då äger
den utvägen, att, vid föryttringen af den
vara, för hvilken han tullat, bestämma sitt
pris så, att köparen betäcker den erlagde
beskattningen.
I Brödra-Riket utgör Tulluppbörden
den egentligaste bevillningen, enligt 1828
års Tabeller öfver Norrska Tullverket, så
fördelad, att afgifterne på exporten då utgjorde
2Vdedelar af totalsumman. År 1826
uppgeck denna totalsumma i Norrige till
.2,911,000 R:dr Svenska BaneoSedlar.
Den 3o December c. m.
375
I Sverige har Tiilluppbörden småningom
ökats, i synnerhet från och med 1824.
Från och med 1814> till och med 1823, utgjorde
minsta Tulluppbörden under alla serskilda
benämningar brutto räknad, 1,701,884
K:dr Banco, och den högsta 2,327,253 R:dr
samma mynt, hvaremot den lägsta under
det sednaste qvinqvenniumutgjordt 1,984,870
R:dr B:co, och den högsta 3,011,228. Medelsumman
af Tulluppbörden för de trenne
sednaste qvinqvennierne, eller från och
med 1814 till och med innevarande år, visar
sig så, att under det första, uppgeck
denna rnedelsumma till 1,983,212, under
dtet andra, till 1,909,535, och under det
tredje eller det nu snart tilländalupne,
2,570,615 R:dr B:co. Orsaken till denna
sednare tillökningen ligger i flere omständigheter.
Indragningen af större delen af
LandtTullarne, hvarigenom Uppbörden concentrerades
på vissa orter, och dymedelst
blef lättare att controllera: Förändringen i
organisationen af Tullverkets Styrelsepersonal
från mångtalig till enhet, hvarigenom
göromålen vunnit en större skyndsamhet
och öfverinseendet äfven öfver den lägre
betjeningen, verkat directe och hastigare,
från den administrerande ÖfverStyrelsen på
hvarje underordnad: Tullbetjeningens förbättrade
lönevillkor, och slutligen förmånligare
handelstractater, hvaribland den med
NordAmerikanska FriStaterne och den med
Ryssland om Finska importhandeln på Sve
-
376 Den 3o December e. m.
rige och Svenska importhandeln på Finland,
böra i första rummet nämnas såsom allmänna
synbara orsaker till den ökade tullinlägten,
hvartill dessutom flere andra speciela
omständigheter medverkat.
Att gynna exporten af inrikes Manufactur-
och Slöjd produeter, såsom den värde
Motionären yrkar, är visserligen en ganska
riklig satts; men dervid får jag likväl
äran upplysa, att export-tullen å slike produeter
är så låg, att utförsel af sådane varor
skulle, efter min tanka, i detta afseende
med fördel kunna göras. Jag fruktar
dock, att inhemska beliofvet, ännu öfversliger
hvad vi med egne tillverkningar
inom större delen af dessa slags arbeten
kunna fylla, och att den mängd dylika alster,
som i andra länder med stor skicklighet
förfärdigas och till lindriga priser
försäljas, ännu lägga hinder i vägen för någon
activare utförsel af våra Manufacturvaror,
äfven om den med serskilda fördelar
kunde uppmuntras. Hinna vi så långt,
att vi få öfverskott af inhemska Slöjd- och
Manufaclur-tillverkningar, sedan inhemska
behofvet deraf blifvit fyllt, att de i allo
kunna mäta sig i värde och duglighet med
de bästa utländska, och att de kunna afyttras
till samma eller lindrigare priser än
dessa; så erfordras inga konstlade eller serskilda
biträden för våra manufacturproduclers
exporterande, ty då uppkommer detta
Den 3o December e. m.
förhållande af sig sjelf: bästa anledningen
till de flesta nyttiga företag i merkantil
väg. Att sträcka Stapelstads-rältighet, om
äfven endast för exporten, till alla våra
Städer, såsom den värde Motionären föreslår,
tror jag icke i något hänseende uppfyller
det dermed åsyftade ändamålet.
Villkoren för en Stapelstads möjliga
florerande äro, som mig synes, i första
rummet, att dess läge är beqvämt och lämpligt
för bytes- och transitohandel med utlänningen,
och sedan, att dess innevånare
äro industriösa, speculativa och i tillfälle
att disponera större capitaler. Med denna
åsigt af saken, låter det icke tänka sig, att
man af våra obetydliga, inuti Landet liggande
folk- och penninge-falliga, små-Städer,
skulle kunna göra ändamålsenliga StapelStäder.
Jönköping har en längre tid ägt
StapelStads rätt; och ehuru denna Stad i
flere hänseenden icke är obetydlig, vågar
jag dock tryggt säga, att Staden af denna
titel icke dragit den minsta fördel. Södertelje
och Carlstad, af hvilka den förra fått,
och den sednare begärt, enahanda rättighet,
komma sannolikt, måhända med mera skäl,
än den förra, att framte enahanda förhållande.
Skulle emellertid motsatsen inträffa,
fruktar jag med skäl, att detta skedde,
på Stockholms och Götheborgs bekostnad,
och i slikt fall kan jag väl inse skadan,
men ej nyttan af resultatet. Uti Sverige,
378 Den 3o December e. ni.
sådant det nu är, med litet antal innevånare
och ingen allmännare rikedom, är det
bättre och för landsbyggden gagneligare,
att hafva ett mindre antal Städer med mycken
rörelse och förmögenhet, än att äga
en mängd, der Innevånarpe hufvudsakligen
existera genom landtbruk, och icke genom
handel och Industrie. Utaf de millioner
och deröfver till Staten ingående årliga
Tullmedel, fournera Slockholm och Götheborg
vanligen omkring 2 millioner; och
Gefle Stad har de sednare åren lemnat i
årlig tull-inkomst närmare fyra gånger mera,
än hela Norra TullDistrictet, cl. v. s,
fyra gånger mera, än 7 vid hafskusten liggande,
så kallade Stapelstäder. Så länge
Sveriges folkmängd, med en eller annan
million menniskor, icke är tillökt, så länge
förblifva gränsorna för dess handelsrörelse
inskränkta, emedan varu-afsättningen vida
»nera måste grunda sig på inre behofvet,
än på transito-handel, för hvilken landets
läge i allmänhet är föga gynnande. Och
om äfven våra mindre Städer erbÖllo Stapelstads-rätt
för export, med hvad skulle
de uppköpa landets producter för att utskeppa
dem, när de icke ägde varor till
utbyte eller capilaler? Jag tror derföre,
att vi böra draga åt oss den materiela rikedomen,
i successif ordning, genom conjuncturers,
naturligen gynnsamma, biträden,
d. v. s. starkare, i samma mohn vi få
en större dragningskraft, och emellertid
Den 3o December e. m.
^79
kraftigt arbeta på att förskaffa oss en allmännare
moralisk och andlig förmögenhet,
som kan emottaga vården om den förstnämde,
när den en gång hunnit bosätta sig
i vårt icke rikt lottade, men derföre icke
mindre älskade, fosterland.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottet,
Föredrogs ånyo Grefve Bjelkes, Axel,
d. i5 dennes e, m. anmäldte, och den 17
derpåföljde f. m. på bordet lagde, Motion,
att RiddarhusSalen raåLte få begagnas till
Concerters uppförande.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob; Redan i början af denna
Riksdag hade jag ämnat framkomma med
samma hemställan, som innefattas uti Grefve
Bjelkes Motion; men då jag sett Ridderskapets
och Adelns tid vara upptagen af vigtigare
angelägenheter, har jag hittills ej velat
borttaga någon del deraf, helst ingen
prescription är satt 1 motionstiden för de
mål, som enskilt röra Riddarhuset och dess
angelägenheter. Jag instämmer så mycket
häldre i den väckte Motionen, som
RiddarhusDirectionens Ledamöter redan insett
billigheten deraf, och utröndt är, att
RiddarhusSalen ej skadas af ätt Concerter
der hållas,, tyled all erkänsla för den god
-
38o
Den 3o December e. m.
liet, som visats ett Barmhertighetsverk, i
hvars styrelse jag har äran deltaga, då från
det allmänna förbudet mot Concerters gifvande
här, Ridderskapet och Adeln undantagit
den vanliga LångfredagsConeerten,
hvars behållning är anslagen till en Välgörenhetsinrättning,
har RiddarhusDirectionen
dock icke vågat bifalla de flere ansökningar
om Salens begagnande i nämnde ändamål,
som under tiden ofta blifvit gjorda,
utan afvagtar derom Ridderskapets och
Adelns eget förordnande. Då, efter Musikälskares
omdöme, detta rum är det bästa,
kanske det enda för musik tjenliga, som
finnes i Hufvudsladen, och det ej skadas
af att dertill begagnas, hoppas jag, att Ridderskapet
och Adeln, som alltid föregått
de öfrige Stånden i stora och ädla handlingar,
äfven nu visar en dem värdig eftergifvenhet
för de vackra konsterne. Om
en afgift af 5o å 60 R:dr faststäldes för
hvarje gång Salen begagnades till Concerters
hållande, skulle det troligen vara ett
tillräckligt correctiv emot, att den ej för
ofta anlitades, en billig ersättning för Localens
öfverlåtande till ett vackert ändamål,
och äfven en ny opåräknad inkomst för
Riddarhusets Cassa.
Friherre Klingspor Fredrik Philip „
anförde skriftligen:
Under tacksammaste minne af det för
mig smickrande och dyrbara sätt, hvarpå
Den 3o December e. m.
381
Ridderskapet och Adeln täcktes vid 1818
års Riksdag yttra sitt välbehag öfver mina
åtgärder vid Riddarhusets år 1816 verkstälda
stora reparation, har jag till följe af så
väl böjelse som pligt under den sedermera
förflutna tiden, i hvad på mig ankommit,
sorgfälligt sökt befrämja allt livad till Riddarhusets
vård och framtida bevarande kunnat
erfordras.
Ur denna synpunkt tillstyrkte jag vid
nyssnämnde Riksdag, alt RiddarhusSalen
icke måtte begagnas till annat, än Ridderskapets
och Adelns sammanträden, och således
icke vidare till Concerters uppförande
derstädes. Ridderskapet och Adeln behagade
vid samma Riksdag bifalla detta
förslag, likväl med det undantag, att FrimurareBarnhusDirectionen
erhöll tillåtelse
att å Långfredagen hvarje år låta uppföra
en Concert i RiddarhusSalen; så mycket
billigare, som firandet af en så helig åminnelsefest,
med dervid afpassad Musik, ej torde
kunna vägras ett samfund med religieusa
tänkesätt. I anledning deraf hafva äfven
sedermera de vanliga Långfredags-Concerterna,
allLid af stort Musikaliskt värde, härstädes
ägt rum; och som en ställning för
Orchestern nödvändigt hvarje år i och för
denna Concert uppföres, så kunde visserligen
denna ställning, en gång uppförd,
sedermera under loppet af hvarje vinter
qvarstå, samt begagnas vid andra Concer
-
382
Den 3o December e. m.
ler, i händelse sådane blefvo af Ridderskapet
och Adeln tillåtne.
Då nu fråga om tillstånd blifvit väckt,
får jag för min del förklara, det jag under
erkännande af Localens synnerliga lämplighet
för Musiks uppförande framför all annan
local inom Hufvudstaden, öfverlemnar
frågan till Ridderskapets och Adelns eget
upplysta godtfinnande; men jag bör dock *
för min del tillägga, att i händelse Ridderskapet
och Adeln skulle finna för godt
att bifalla Herr Grefve Bjelkes Motion i
delta ämne, samt Hans Excellence Herr
Grefve De la Gardies nyss gjorda framställning,
anser jag mig dervid böra göra det
vördsamma förbehåll, att icke Sallongen
må upplåtas till andre, än större Concerter
med fullstämmig Orchestre, samt för erkända
talanger, och ej till kringvandrande charlataner
och äfventyrare med foglaläten eller
dylikt slammer; då förmodeligen bedömandet
af sökandes behörighet till bifall, för
hvarje tillfälle, torde få tillkomma RiddarhusDirectionen,
under ansvar.
Hvad afgiften angår; så enär hyran för
stora BeursSalen för hvarje gång erlägges
med 5o å 100 R:dr B:co, tyckes mig, att 4o
å 5o R:dr samma mynt, för denna Sal, är
billigt alt fastställa. Jag anhåller ödmjukeligen,
att detta anförande må få åtfölja
Remissen till Utskottet.
Den 3o December e. in.
383
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Då jag tog mig friheten understödja
Motionen, och föreslå 5o a 60 R:drs afgift
för Salens begagnande, kände jag ej, hvad
Friherre Klingspor nu anfört, att 100 R:dr
betalas för BörsSalens upplåtande till Concerter;
och jag har visserligen, om så är,
ej något emot, att äfven denna summa stipuleras
för vår Sals upplåtande lill ifrågavarande
ändamål.
Herr von HartmansdorffAugust: I
händelse RiddarhusSalen är det tjenligaste
Musikrummet i HufvudStaden, och för BörsSalens
begagnande betalas 100 R:dr, ser jag
ej något skäl, hvarföre mindre skulle betalas
för RiddarhusSalen, alldenstund alla
Bänkarne här äro öfverdragne med kläde,
hvilket ej är händelsen på BörsSalen, och
emedan detta kläde nötes och skadas särdeles
på de bänkar, som omgifva skranket
kring LandtMarskalksbordet, hvaröfver Orchesterställningen
uppföres.
Friherre Åkerhjelm_, Gustaf Fredrik:
Jag instämmer fullkomligt mea Herr von
Hartmansdorff, hälst BörsSalen hvarken lämnar
så stort utrymme, eller är så godt musikrum,
som RiddarhusSalen; och jag tror
derföre, att minst lika stor hyra bör betalas
fördel; sednare, som för del förstnämnde
rummet.
384 Ben 3o December e. m.
Friherre Boije, Fredrik: Jag vill blott
hafva äran upplysa, att för BörsSalen endast
betalts 25 R:dr; och att priset nu nyligen
Ökats till 33 R:dr 16 sk. B:co, men
att kostnaden för Concertgifvaren ändå förliöjes
derigenom, att han sjelf måste betala
för Orchesterns uppsättande, slolarnes och
bänkarnes flyttande, samt en hop andra
utgifter, som äro ganska betydlige,
Herr von Hartmansdorff: Ehuru den
befattning jag, i egenskap af RiddarhusKamererare,
haft med RiddarhusSalen , blott
är fåårig, har jag dock erfarit, att färgen på
åtskilliga vapenplåtar skadas af den starka
värman, som vid Concerter äger rum, så
att de hvittna, och behöfva ommålas efter
de flesta sådane tillfällen. Denna kostnad
torde ock böra åläggas Concertgifvaren att
serskildt ersätta, då Salen begagnas.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken föreslog, att såväl Grefve
Bjelkes ifrågavarande Motion, som de af åtskilige
Ledamöter, rörande samma ämne,
nu afgifne yttranden, måtte till RiddarhusUtskottet
remitteras.
Bifölls,
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Då man genom föregående
Motion sökt bereda en inkomst för RiddarliusCassan,
vågar jag hoppas Ridderskapet
Den 3o December e. m.
385
och Adelö ursägtar, det jag föreslår en utgift
af samma Gassa. Jag har med ledsnad
sett, att den utanföre vår Sal stående
Hedersvakt sliter mycket ond t under våra
långvariga Plena. Den medför en ökad
tjenstgöring för Garnizonen och en ökad
kostnad för CompagnieCheferne. Jag föreslår
derföre, att för hvarje Plenum må erläggas
en gratification af 3a sk. till UnderOfficeraren
och 8 sk. allt Banco, till hvarje
af Manskapet. Jag finner så mycket mera
skäl härtill, sorn den så kallade Operavakten
alltid har serskilt betalning af Kgl.
Majit för vaktgörning vid Operahuset, då
likvisst den med mera skäl kunde fordras
utan serskild ersättning.
Grefve Horn _, Claes Fredrik: Jag
instämmer fullkomligt med Hans Excellence
Herr Grefve De la Gardie, att den
utanföre RiddarhusSalen under Plena posterade
Yakt sliter mycket ondt; men till
detta ondas afhjelpande anser jag vida tjenligare,
än någon betalning, alt Vakten belt
och hållet afskaffas; ty hvarken såsom Hedersvakt,
och ännu mindre såsom Ordningsvakt,
måtte den vara för oss behöflig;
hälst jag alltid ansett det opassande, alt
Ridderskapet och Adeln behöfde legitimera
sig för en Underofficerare. Det är för
att fästa RiddarhusUtskottets uppmärksamhet
på hvad jag nu anfört, som detta mitt
yttrande torde få åtfölja Hans Excellence
Herr Grefve De la Gardies Motion.
386
Den 3o December e. ro.
Herr Tham, Wollrath: Huruvida Heders-eller
Ordningsvakt behöfves vid Ridderskapets
och Adelns sammankomster, derom
vill jag ej nu yttra mig; men under
förutsättande, att den bibehålies, tillstyrker
jag bifall å motionen.
Friherre Klingspor s Fredrik Philipi
Den utanför KiddarhusSalen befintlige Vakt
innefattar en från uråldriga tider vanlig och
högtidlig Utmärkelse, hvilken icke synés
böra afskaffas. I annat fall, och om denna
Vakt borttages, kan fråga derefter äfven
uppstå, om indragning af de båda Posterne
utanför sjelfva Riddarhuset. För
min del anser jag så väl Vakten utanför
RiddarhusSalen som Posterne utanför Riddarhuset
böra bibehållas.
Hans Excellence Herr Grefve De IcL
Gardie: Det har så mycket mindre kunnat
falla mig in, att RiddarhusVakten är öfverflödig,
som den i alla tider varit, och
i RiddarbusÖrdniugen är föreskrifvit, att
hvarje Ledamot skall uppvisa sin Pollet för
Vakthafvande UnderOfliceraren. Enär således
Vakten skall finnas, önskar jag, att
den äfven måtte få någon gratification för
sitt besvär, och finner det vara under vår
värdighet, att begagna den för intet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att Hans Excel
-
Ben 3o December e. m.
387
cellence Herr Grefve De la Gardies väckte
Motion, att den under Ridderskapets och
Adelns Plena utanför RiddarhusSalen befintlige
Vakt måtte af RiddarhusCassan för
hvarje Plenum erhålla någon lämplig vedergällning,
kunde, jemte de af Grefve Horn,
Friherre Klingspor och Herr Tham, i anledning
deraf afgifne yttranden, till RiddarhusUtskottet
remitteras.
Bifölls.
Föredrogs till remitterande Herr von
Hartmansdorffs, August, den i5 dennes e.
m. på bordet lagde Motion, att Ridderskapets
och Adelns vid sista Riksdag fattade
beslut, om tvänne så kallade NäringsStipendiers
anslående åt Adelige ynglingar, måtte
upphäfvas.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Bernholdt
Den ringa del jag tog uti Riksdagsärenderne
1823 lemnade mig uti fullkomlig okunnighet
om tillvaron af det beslut, hvars
upphäfvande utgör föremålet för Herr von
Hartmansdorff^ motion; nemligen att 3:ne
RiddarhusStipendier skulle anslås, att tilldelas
sådana Adeliga ynglingar, som åstunda
förvärfva sig vetenskaplig underbyggnad
till näringnrnes fullkomligare bedrifvande.
Jag känner således alldeles icke,
hvilken genom motion ett sådant beslut föranledt;
men med all aktning för andras
8 H, 35
\
388 Den 3o December e. ra.
öfvertygelse måste jag högtidligen förklara,
att jag anser upphäfvande af detta Ridderskapets
och Adelns beslut såsom en välgerning
emot Ståndets egna medlemmar,
som veta hvad det vill säga, att underhålla
söner vid Universiteterna: som en välgerning
mot dessa Ståndets söner, hvilka
nästan ensamme, under tryckande behof
och yttre omständigheters tvång, kämpa
för Ridderskapets och Adelns rättighet, att
här heta och vara Rikets första Stånd, en
rättighet, som nu mera ej blott beror på
svärdet, utan hufvudsakligen pä en verklig
öfverlägsenhet uti vetenskaplig kultur och
intellectuel förmåga.
Presten, Borgaren och Bonden förvärfva
sig redan under sina yrken en erfarenhet,
som kommer dem väl till hands
vid Riksdagarne; ehuru man ofta klagar
öfver det ensidiga uti åsigter och behandling,
som uppkommer genom sådana particulariserade
intressens inblandande uti Lagstiftningsmål.
Meningen med Svenska Riddarhuset
måtte vara, att inbringa uti Lagstiftningens
organer äfven å folkets sida
ett sammanhållande och det hela omfattande
element, som toge friheten och fosterlandet
i skydd mot dessa allt för mycket
particulariserade intressen. Der lärer således
en ägta humanistisk, vetenskaplig kultur
vara på sitt rätta ställe för att uträtta
det högsta den någonsin kan till mensk
-
Den 3o Decemlier e. m. 38cj
lighetens bästa. Jern förer man nu ett sådant
ändamål förRiddarhusStipendierna med
det, att på en onaturlig väg tillskapa några
näringsidkare af frälsestånd; så lärer
man ej undgå, att finna Herr von Hartmansdorffs
motion böra vinna Ridderskapets och
Adelns bifall; hvarvid jag för min del
skulle vilja såsom tillägg föreslå, det Ståndet
genom ett formligt beslut offentligen
decreterade, att Adeliga CadettScholaefondens
medel hvarken lru eller framdeles böra
användas till Stipendier, som afse något
annat bi-ändamål, än Adeliga Ynglingars
förkofran i allmänhet uti vetenskaplig bildniug.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord proposition,
fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att remittera Herr von Hartmansdorffs
ifrågavarande Motion, jemte Herr Bråkenhjelms
i anledning deraf afgifne yttrande
till RiddarhusUtskottet.
Föredrogs ånyo Herr von Yegesachs,
Ernst, den i5 dennes e. m. på bordet hägde
Motion, att PostÅngfartygen emellan
Sverige och Pommern måtte hädanefter gå
emellan Ystad oell Stralsund; jemte Hans
Excellence Herr Grefve af Wetterstedt*,
Gustafj i anledning deraf, sistnämde dag
afgifne yttrande.
a5*
3go Den 3o December e. ro.
Herr af Lundblad, Johan Fredrih t
Då fråga här blifvit väckt om Ångbåtarnes
åter förläggande från Greifswald till Stralsund,
så anser jag för min pligt att uppgifva
de grunder, hvilka föranledt flyttningen
till den förstnämde Staden. De skola
upplysa, att förläggningen skett med fog,
och att allt klander deremot hvarken är
grundadt på de under tidernas lopp förändrade
localförhållanden, icke heller på den
af en postinrättnings natur. Ar 1821 afslutades
en Convention emellan Preussen och
Sverige, till följe hvaraf communicationer»
emellan begge Rikena skulle befordras med
Ångbåtar. Ändamålet dermed var i synnerhet
att leda brefvexlingen öfver Ystad från
andra vägar, hvarpå dess befordring var
kännbart kostsam för Staten. Under frenne
år hade Ångbåtarne varit förlagde i Stralsund.
Brefvexlingen, som i början var betydlig,
aftog småningom, så att mot slutet
af år 1826 förminskningen var märkligen
synbar. Orsaken dertill var, att det.trånga
farvatten, som skiljer Rugen från Pommerska
vallen, under tidernes längd förändrat
sig, så att, vid infallande lägre valten,
Ångbåtarne, än längre, än kortare tid, der
uppehöllos i sin gång. Posterne uteblefvo
såsom följd häraf, och KÖpmanscorpsen,
hvilken bär hela bördan af utrikes brefvexlingen,
ville ej mera hafva sine bref öfver
denna osäkra väg. Preussen föreslog nu en
förändring af Ångbåtarnes station, och som
Den 3o December e. m.
Sverige genom formlig Convention antog,
sedan en skicklig Sjöofficer, som i flere år
befarit dessa farvatten, på det högsta tillstyrkt
den. Resultatet har äfven visat, att
hvad tillgjordt blifvit, ej skett af förhastande.
Brefvexlingen framkommer sk yndsamroare
och säkrare, än någonsin tillförene.
Köpmännerne föredraga denna väg framför
alla andra, och en öfver alla förhoppningar
ökad correspondence betäcker de
utgifter, som göras för denna inrättning,
och skola snart gifva öfverskott åt PostCassan.
Denna befordringsväg är den bästa
för Sverige genom Preussiska Postverkets
fullkomliga Organisation, då brefven genom
detta Rike gå fortare än på all annan väg.
Vi äga den på n dygnet ifrån Paris, 5:te
ifrån Berlin, 6:te från Hamburg, egde från
Wien. Förlusten för Stralsund är känbar,
det är onekligt; men hvad angår det Sverige?
Det har blott att se på sine Statsinrättningars
fortkomst, och då erfarenheten
visat, att en bestämd postgång ej från denna
stad kunde vinnas, var intet naturligare,
än att man var betänkt på en förläggning
deraf. Förhastad är Herr von Vegesachs
yttrade öfvertygelse, att Preussiska Regeringen,
i händelse den Svenska ville föreslå
en återflyttning, deri ingick. Då Motionären
sjelf under sistliden sommar varit
i Greifswald, borde han väl vid de- och
embarquering sett den byggnad och de
verkstäder, som GeneralPostveikel der an
-
\
3gi
Den 3o December e. nj.
lagt för Ångbätarnes behof. Allt visav fullkomligt,
att flyttningen skett på fullt alfvar.
I öfrigt hade Preussiska Ångbåten i
November månad, ägande en af de utrnärktaste
Preussiske PostEmbelsmännenHerrGelieimeRådet
Schmucbert om bord, gjort en
segling i Bahrböfts trånga valten, der Ångbåten
stött på grund och 36 timmar blifvit
i sin segling uppehållen. Detta är ett
bevis, huru otjenligt det farvatnet är för en
regelmässig Postgång.
Herr von Vegesach ^ Ernst: Om jag
förut fått utveckla skälen för min motion,
hade de flesta af Herr af Lundblads anmärkningar
varit på förhand vederlagda.
Jag anhåller derföre att nu skriftligen få
göra det,
Hvarefter Herr von Vegesach uppläste
Då jag vid min Motion om ÅngpostFartygens
emellan Ystad och Pommern förändrade
gång, förbehöll mig, att vid Remissen
vidare utveckla skälen för mitt förslag,
går jag nu att, så kort som möjligt,
framlägga dem. Till denna Molion har jag
blifvit föranlåten i följd af en resa, hvilken
jag gjorde förliden sommar till Pommern
på ett af de ifrågavarande Post-Ångfartygen,
och som ingifvit mig den öfvertygelsen,
att inkomsten för denna Postinrättning
i Passagerare-afgiften betydligen för-*
Oen 3o December e. m.
minskats och ännu ytterligare skall förminskas
genom dessa Ångfartygs förändrade
gång och deraf följande stora obeqvämlighet
för Passagerarne, hvarigenom deras antal
snart sagdt årligen aftager, då nästan
alla, som resa ifrån och till Sverige, heldre
taga vägen öfver Köpenhamn och Lubeck
på Danska Ångfartyget, ehuru denna
sjöfart är ojemförligt dyrare, men vida beqvämare.
Oaktadt det bättre priset i Passagerare-afgiften
emellan Sverige och Pommern,
tror jag likväl den personliga afgiften på
förutnämde Post-Ång-Fartyg borde kunna
nedsättas t. ex. ifrån 8 R:dr Pom. Cour.,
som den nu är, till kanske 6 R:dr samma
mynt, som är något mera, än då PostJagterne
begagnades. I fall denna nedsättning
skedde, och Postgången förändrades på Stralsund,
vore det säkerligen att vänta, det de
fleste resande, som erna sig till och ifrån
Sverige, togo vägen öfver Ystad, såsom då
mera både beqvämare och mindre depensif,
än resan öfver Köpenhamn och Lubeck; hvaraf
följden således blefve en större inkomst
för PostCassan, som jag nu tror icke utan
förlust bedrifver Postgången på Greifswald
eller rättare sagdt på Byn Wyk, belägen
ungefär £ Svensk mil ifrån Staden, och
hvarest är landningsstället för Ångfartygen.
Anländ dit såsom Passagerare och, efter
alt ifrån Fartygets Slup hafva uppklättrat
394
Den 3o December e. m.
på ett gement Pålverk, ty Brygga kan det
icke kallas, befinner man sig under bar
himmel, i saknad af något ställe för en af
sjösjuka besvärad Passagerare, att ingå och
taga någon hvila eller njuta någon förfriskning,
under det man länge nog väntar den
ifrån Staden ned-reqvirerade Postvagnen,
som emot en ganska dryg afgift upphämtar
Passagerarne till Greifswald på en så
högst dålig väg, att man icke vet, om man
såsom evacuationsmedel bör gifva företräde
åt slingringen af Fartyget eller Hollsteinarn.
Samma förhållande i omvänd ordning
och nästan svårare äger rum vid afresan
ifrån Greifswald till Sverige. Vida
angenämare för en Passagerare blifver deremot
både embarqueringen och debarqueringen
vid Strålsunds Brygga, till hvilken
Fartygen helt tätt anlöpa, och hvarifrån
man endast har några steg till Staden och
sitt Qvarter, utan något besvär eller ytter-*
ligare kostnad. Det torde dessutom vara
gifvet, att en communication med en större
Stad skall medföra större concurrence,
än med en mindre,
Man har föregifvit, att ofta inträffande
lågt vatten vid inloppet till Stralsund
vore den orsak, hvarföre Postfarten borde
förändras. Många med mig dela icke den
öfvertygelsen. Denna vattuminskning inträffar
så, sällan, att säkerligen lika ofta,
om icke oftare, Ångfartygen nu för storm
Den 3o December e. m.
395
blifva nödsakade taga vägen förbi Stralsund
till Greifswald, än de för lSgt vatten
blefvo tvungne taga vägen kring Rugen.
Jag torde böra nämna, att, vid min öfverresa
till Pommern, voro vi för elakt väder
4o timmar på vägen emellan Ystad och
Greifswald, i stället att vi efter 24 timmars
segling hade kunnat vara i Stralsund,
om vi der fått inlöpa. Säd ane läll hafva
flere gångor inträffat. Under den tid af
2:ne månader jag vistades i Pommern, måste
Ångfartygen två eller tre gångor passera
lätt förbi Stralsund till Greifswald.
Den mera skyndsamhet med Posten, sorn.
genom denna förändrade postgång skulle
hafva vunnits, kan jag icke heller inse; ty
det måtte väl medgifvas, att man ifrån
Stralsund lärer kunna expediera Posten fortare,
än ifrån Greifswald, hälst det bör åtgå
mindre tid att upphämta brefväskan
ifrån Strålsunds brygga till Posthuset, än
ifrån Wyks by till Greifswalds Stad. Den
längre landväg af 4 Tyska mil, som är
emellan båda dessa Städer torde lätt kunna
tillrygga läggas på den längre tid, som
åtgår för så väl sjöresan till sistnämde ställe,
som för Postens expedierande derifrån.
Slutligen torde böra nämnas, det Greifswalds
innevånare lära vara ganska nöjde
att slippa denna nya Postcominunication,
emedan, om den skall fortfara, Staden blefve
nödsakad till en dyr brobyggnad vid
3g6 Den 3o December e. m.
Wyk, i kostnad vida öfverstigande den
obetydliga vinst de fått erfara genom denna
nya Postfart.
Härefter tilläde Herr von Vegesach
mundtligen:
Till svar på hvad Herr af Lundblad
nu yttrat, anhåller jag att ytterligare få tillägga
några ord. Herr af Lundblad har
sagt, att Preussiska Regeringen först framställde
den önskan, att Postfarten skulle
flyttas från Stralsund till Greifswald; men
jag tror, att en sådan framställning, om ock
indirect, först gjordes af Svenska Regeringen.
Att Preussiska Regeringen icke skulle
vilja, att Poststationen återflyttades till
Stralsund, betviflar jag så mycket mera,
som den anslagit en betydlig summa åt
uppmuddringen af Strålsunds farvatten. Och
Preussiska Regeringen plägar icke anslå stora
summor, utan motsvarande fördelar. Angående
byggnaderne och verkstäderne till
Ångfartygets reparation, kunna de gärna
qvarstå i Greifswald, och Fartyget likväl
anlöpa Stralsund. Orsaken till att PostÅngfartygen
ej nu få anlöpa Stralsund,
ligger icke i något hinder af grundt vatten;
ty jag påminner mig ganska väl, att jag
öfvergått på seglande Postjakt till Stralsund,
då kölen gick i mudder, utan att det betydde
något. Den största vattenminskning
inträffade för 3 år sedan under den ovanligt
stränga torkan; men sådant händer gan
-
Den 3o December e. ni. 397
ska sällan. Då Ångfartygen icke äro mera
djupgående, än de seglande Postfartygen,
inträffar så mycket mindre svårighet för de
förra att anlöpa Stralsund,
Herr von Schulzenheim, David: Förekommen
af Herr af Lundblad, som så
fullständigt utvecklat ämnet, får jag endast
äran tillägga, att, då den emellan Sverige
och Preussen under den 11 Sept. 1826 afliandlade
öfverenskommelse hade till motiv
farvattnets uppgrundning vid Stralsund,
och detta motiv ännu fortfar, det torde vara
alldeles öfverflödigt, att här discutera,
huruvida Preussiska Regeringen skulle vilja
eller icke vilja ingå på något förslag om
poststationens flyttning. Med den kännedom
af ämnet, jag tror mig hafva varit i
tillfälle att förvärfva, vågar jag dock yttra
den öfvertygelse, att Preussiska Regeringen
ej skulle derpå ingå. Om de nuvarande
hindren, genom en tilltänkt uppmuddring,
häfvas, tror jag deremot, att, genom en
ny öfverenskommelse, Ångbåtsfarten kunde
återföras till Stralsund, utan att i detta
afseende någon serskild väckelse behöfver
gifvas. Jag afstyrker motionen till alla delar,
såsom obehöflig för det allmänna ändamål
den åsyftar, och alldeles overkställbar
under närvarande förhållanden.
Herr af Lundblad: Till besvarande af
Herr von Vegesachs yttrande, att de re
-
3g8
Den 3o December e. m.
sande, intill vagnarnes ankomst, måste qvardröja
under bar himmel, får jag äran anföra
, att då Ångbåtarne lägga an vid bålverket,
ingen ting hindrar de resande att
qvardröja på den väl inrättade Ångbåten till
vagnarnes ankomst. Då Ångbåtarne signaleras,
afskickas strax hästar, som afhämta posten,
och det dröjsmål, som äger rum , innan
forverken hinna ankomma, är högst i å
timme. Vägen, som öfverklagas, är ej värre
än den bästa svenska väg, och den, hvarpå
de resande ofta, under det ångbåtarne
voro i Stralsund, nödsakades att färdas vid
resan till och från Bahr höft. Om i gamla
tider det fördröjande, som med Postjagternas
vanliga gång ägde rum, ej betydde något,
så var nu förhållandet annorlunda.
Nu afsåg man mindre de resandes antal,
Jin brefvexlingens fortkomst. Då voro postjagterne
ett osäkert communications-medel
emellan Sverige och Pommern: nu voro
ångbåtarne i verksamhet för bela Rikets
brefvexling. Då var intet stort Stats-ändamål:
nu hade man ett sådant för ögonen.
Om äfven nu ångbåtarne någon gång passerade
Stralsund, så bevisade detta ej, att
Stralsund var rätta stället för Communicationen
med fäderneslandet. Då nordliga
vindarne blåsa, är det eljest låga vattnet
högt i Bahrhöfts farvatten, och då hafva
Ångbåtarnes Chefer order att taga denna
väg. Om Herr von Vegesach haft olyckan
att, under en svår storm vara 3o å 4o
Den 3o December e. m.
399
timmar på vägen, så är det att beklaga:
bade han deremot vid lågt vatten gått från
Stralsund, så hade han kunnat vara det
5o ä 60 timmar. Hvad slutligen Herr von
Vegesach sagt om Greifswalds invånares missnöje
att der se ångbåtsfarten etablerad; så
tror jag motsatsen, helst mig är uppdragen
beställningen af en Ångmachine till
farvattnets uppmuddrande ända till Greifswald,
hvarigenom Ångbåtarne efter 1 å 2
år kunna uppgå till Staden.
Herr Anckar swärd, August: Sedan
Herr af Lundblad numera upplyst, att ån,
som leder till Greifswald, uppmuddras, tror
jag alt, då sådant hunnit verkställas, men
ej förr, Postjagterne böra gå på Greifsvald.
Intilldess önskade jag antagande af Herr
von Vegesachs motion, den jag alltså understöder.
Äfven jag har erfarit olägenheter
af att Postjagten går på Greifswald, der
man befinner sig utan skjul, blottställd för
en obehaglig väderleks verkningar, om man
ej vill stanna qvar på fartyget, och der
TullBetjeningens visitation af de medförde
effecterne sker på bara backen. Men
månne det är rätt, att Postjakten går till
någotdera stället, hvarken Greifswald eller
Stralsund? Jag tror det ej. Våra Commerciella
förhållanden äro hufvudsakligen riglade
på Hamburg, men den communication,
som befordras genom Ångfartygen,
är endast ställd på Berlin, och der kan
4oo Den 3o December e. ra.
»nan ej, oaktadt relation med de största
Handelshus, få en växel inlöst, utan att dra
på Hamburg. Jag skulle derföre tro, att
cotnmunication borde öppnas med Lubeck,
såsom närmare Hamburg, hvarigenom en
stor, måhända oberäknelig, fördel skulle vinnas.
För att nu komma dit, måsteman begagna
Danska Ångbåtar. Med Svenska Ångbåtarne
gå vanligen endast 3 å 4 passagerare
hvarje gång, då deremot till Lubeck
passagerarnes antal oftast är emellan 5o
å 60,
Herr von Vegesach: Jag får börja med
att i så måtto förena mig med Herr Anekarswärd,
som jag äfven tror, att en Postcommunication
med Lubeck vore vida fördelaktigare,
än med Pommern, ifall denna
postgång kunde förändras. Herr von Schulzenheim
har fästat sig vid dell Ministeriela
behandlingen af frågan, och deruti hvarken
kan eller vill jag ingå, utan får endast
för att besvara Herr af Lundblads ytterligare
anmärkningar förklara, att jag aldrig
erfarit eller hört andra resande omtala
den af Herr af Lundblad omnämnde
Vattenminskning ända till 3 å 4 f°ts vattenhöjd.
Vid den af mig åberopade öfverfart
förleden sommar, voro vi, efter 20 timmars
segling, nära Bahrhöft, och hade troligen
icke behöft mera än 4 timmar för
tillryggaläggande af den öfriga vägen till
Stralsund. Hvad uppmuddringen af Ån vid
Den 3o December e. m.
Greifswald angår, så tror jag ej, att den
sker derföre, att Greifswalds Innevånare
önska bibehålla Poststationen der, utan snarare
för det de tro sig icke kunna blifva
af nied densamma.
Herr af Lundblad: Herr Anckarswärd
bar beklagat sig deröfver, att visitationer
af dess effecter skedt på bara marken; men
bade den egt rum i Stralsund, hade den
skett på bara bryggan, Den förläggning af
Ångbåtsfarten, som den värde Talaren föreslår,
eller till Lubeck, anser jagså mycket
mindre lämplig, sorn, då vi här kunna
med Åligbålarne underhålla Commtinicationen
7 å 8 månader, detsamma svårligen
låter sig göra på Liibeck i anseende
till det svårare och farligare farvattnet;
hvarföre de på denna Stad gående Ångbåtar
vanligtvis efter 4 månaders fart upphöra.
För öfrigt är denna communicalionen
grundad på tractater med främmande
makt, genom hvars väl inrättade poster
brefvexlingen skyndsammast fortgår: med
en makt, som står på höjdén af bildning,
med hvilken stat förbindelsen är förmånlig,
och vinsten gifven; då deremot förmånerna
af en ny förbindelse kunde blifva
högst problematiske.
Så väl Herr von Vegesachs ifrågavarande
motion, som de af åtskillige Ledamöter
i anledning deraf afgifne yttranden,
4oa Den >o December e. m.
remitterades till Allmänna Besvärs- och'
Ekonomiutskottet.
Ånyo föredrogs Herr Peressvetoff Mo»
raths, Carl Axel, den i5 dennes e. m. anmäldte,
och den 17 derpåföljde f. m. på
bordet lagde Memorial, angående Judarne.
Herr Tham} Wollrath: Jag anhåller
få bifoga några anmärkningar vid förevarande
motion, som åsyftar att utrota Judarne
derföre, att de skola vara Procentare.
Visserligen förhåller det sig så med
flera af dem, men de äro så ökända, att de
äro mindre farliga, än de Evangeliska Lutherska
Judarna, som dölja sig bakom coulisserne.
Vi hafva deremot flera aktningsvärda
Judar, som drifva Köpmansskap, och
äfven sådane, som äga våra största Fabriker.
Jag tror derföre, att det vore bättre,
genomgoda reglementen, söka förvandla de
Judar vi äga här i Landet, till goda medborgare,
än att genom deras fördrifvande
lemna öppet spelrum åt våra Christna Procentare.
Herr Hjertaj LarSj förenade sig med
Herr Tham.
Hvarefter Herr Peressvetoff Moralhs
ofvannämnde Memorial, jemte Herrarne
Thams och Hjertås i anledning deraf nu
af
-
Den 3o December e. m. 4°3
\
afgifne yttranden, till Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskottet remitterades.
Föredrogs ånyo och Bifölls BancoUlskottets
den 18 dennes under N:o 5 afgifne,
och den 32 derpåföljde e. m. på Bordet
lagde, Memorial, innefattande tillstyrkan,
att 600 Exemplar af Grefve von ScBwerins,
Fredrik Bogislans, arBete: Författa
ningar rörande BancoVerket &c. må, efter
det af Författaren erBjudne nedsatte pris,
inlösas, till utdelning Bland BiksStåndens
Ledamöter.
Föredrogos ånyo och gillades följande
StatsUtskottets den 16 och 18 dennes afgifne,
samt den ij derpåföljde e. m. och
den 23 dennes på bordet lagde, Utlåtanden:
N.o 5. I anledning af väckt motion ,
att Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes sednast
afgifne så kallade Femårs-Berättelser
måtte skyndsammeligen på Statens bekostnad
varda till trycket Befordrade.
N:o 6. Rörande tryckningen af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes så kallade Femårs-Berättelser,
hvilka efter innevarande
Riksdag varda afgifne, samt deras utdelning.
N:o 9. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om fortfarande af det
8 II. 26
4°4
Den 3o December e. m.
vid scdnaste Riksdag beviljade anslag, till
anläggande af en vattenledning till Carlskrona.
Företogs till profning StatsUtskottets
den 16 dennes under N:o 7 aflåtne, och
(len 17 derpåföljde e. m. på bordet lagde,
Memorial, angående nödvändigheten att
till tjenstebiträde antaga ytterligare fyra
personer.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag får blott fråga
StatsUtskottets här närvarande Herrar
Ledamöter, hvartill de ytterligare till biträde
i Utskottets Canzli begärde 4 Skrifvare
skola användas. Om de skola blifva
Sekreterare, Notarier eller Canzlister, och
om ej sådant bör till Ständerne uppgifvas?
Grefve von Schwerin_, Fredrik Bogislaus:
I anledning af Herr Hjertås förfrågan,
får jag äran svara, att StatsUtskottet
begagnar sina Tjenstemäns biträde, utan afseende
på tittlar, efter sig företeende behof
och omständigheter.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord Proposition,
blef StatsUtskottets ifrågavarande
Memorial af Ridderskapet och Adeln bifallet.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den 18 dennes under N:o 8 afgifne, och
Den 3o December e. m. 4°5
den 23 derpåföljde på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse angående inköp för Statens
räkning af Landsorts och Korsö Fyrbåkar.
Grefve af Ugglas_, Gustaf: StatsUtskottet
har afstyrkt Kongl. Majrts Nådiga
Proposition om inlösen af ifrågavarande
2:ne Fyrbåkar af det skäl, att den äskade
nedsättningen i priset ej kunnat vinnas;
men Utskottet har icke vederlagt, hvad äfven
Rikets Ständer vid sista Riksdag medgåfvo,
att nemligen det vore mera ändamålsenligt,
och nyttigt, att Staten agde alla
Fyrbåkar, än att någre sådane voro i enskildtes
händer. Om denna sats står fast,
måste några Tusende R:dr till vinnande af
ändamålet, ej vara af särdeles vigt; och då
ägarne så envist vidhålla sitt pris, är troligt,
att af kastningen i det närmaste skulle
bålla Staten skadeslös. Härtill kommer,
att i händelse Rikets Ständer bifalla, hvad
StatsUtskottet föreslagit i afseende på Lotsoch
Båk-medlens användande till nästa
Riksdag, Fyrbåkarne i allmänhet skulle komma
i det förbättrade skick, som af nödvändigheten
är påkallad t; och då synes mig
så mycket angelägnare, att äfven dessa
bägge Fyrbåkar komma att tillhöra Staten.
Min mening är icke, att StatsUtskottet nu
skulle hafva tillstyrkt bifall härtill; men
då Statens tillgångar ännu ej kunna vara
4o6
Den 3o December e. m.
kända, synes mig, att StatsUtskottet kunnat
uppskjuta denna fråga, till dess det
visat sig, huruvida tillgångarne, utan förnärmande
af angelägnare föremål, kunde
medgifva nu ifrågavarande utgift. I följd
häraf föreslår jag vördsamt återremiss af
Betänkandet, hvarigenom saken tills vidare
kunde hållas öppen till framdeles begrundande.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Uti StatsUtskottet
förevar öfverläggning ej allenast om
beloppet af löseskillingen, utan äfven om
det vore bättre, att Staten häldre än enskilde,
besörjde om Fyrbåks-inrättningen.
Dervid ansågs nödigt att infordra upplåtelse-Contracten
på desse Fyrar. Blott ett
Contract kunde företes , det andra fick man
ej reda på; och jag minnes, att svårt ansvar
efter MissgerningsBalken i det förra utsattes
för öfverträdelse mot stadgade skyldigheter
i afseende på Inrättningens underhållande,
fastän jag ej nu kan åberopa
§:n. Jag fann ej skäl, att i StatsUtskottet
tillstyrka bifall å Kongl. Maj:ts ifrågavarande
Nådiga Skrifvelse, hälst betydliga inkomster
af Fyrbåkarne dragas nu, då de
äro i enskiltes händer, men osäkert vore,
om de, af Staten öfvertagna, icke skulle
blifva ganska kostsamma.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken frågade, 0111 Ridderska
-
Den 3o December e. in. ^07
pet och Adeln ansåg StalsUtskottets Utlåtande
böra, i anledning af den dervid gjorde
anmärkning, lill Utskottet återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
Herr Cederschjöldj Pehr Custaf: Jag
föreställer mig, att sjöskador säkrast skola
genom goda Fyrbåkar kunna förekommas.
Då nu Dykeri-Inrättningen är i enskildtas
händer, anser jag för min del Staten höra
vara innehafvare af Fyrbåkarne, och får
på denna grund tillstyrka återremiss af Betänkandet.
Herr Lagerhjelm: Sist jag yttrade mig
i ämnet, glömde jag anföra ett skäl, sorn
jag nu anhåller få tillägga, det nemligen,
att, då Fyrbåks-inrättningen är förenad
med en sträng ansvars- och ersättningsskyldighet,
del är troligt, att uppmärksamheten
å dess handhafvande är skarpare, då
den uppdrages åt enskilde, än om den skall
hesörjas af Staten, som äfven genom försummelse
af dess dervid anställde Tjenstemän
skulle kunna komma att lida stora
förluster genom utgifvande af ersättningar
för lidne sjöskador, hvarföre regress hos
Tjenslemannen troligen sällan skulle finnas.
Herr Hjerta, Gustaf : Om jag ej missminner
mig, är historien 0111 ifrågavarande
Fyrbåkar den, att en af dem är i ganska
bristfälligt skick. Då nu de öfrige Fyrbå
-
4o8 Den 3o December e. m.
karne äro under Statens vård, vill jag fästa
uppmärksamheten på, om ej alla borde
vara det; och om ej det är bättre, att betala
äfven den bristfällige, till vinnande
af framtida säkerhet för en bättre ordning
med alla Fyrarne.
Visserligen låter det tänka sig, att
Fyrars vanvård skulle kunna gagna Dykeriet;
men möjligheten af en sådan misstankas
grund för det närvarande befarar jag
ej. I hufyudsaken anser jag, att så betydlige
medel genom Lots- och Båk-afgifterne tillfallit
Staten, alltifrån år 1812, då man
drog dessa medel från deras bestämmelse,
som var att, medelst öfverskotten, bilda en
fond, hvaraf handeln och sjöfarten, genom
bättre Båk- och Lots-inrättningar, skulle
få gagn; att jag tror Staten bör vårda sig
om Båkarnes behöriga iordningställande,
hvilket jag befarar torde fordra att nogare
betragta ämnet. Jag förenar mig derföre
i anhållan om återremiss, med begäran
om, nödige medels anslående till begge
Fyrarnes inköp.
Grefve von Schwerin ^ Fredrik Bogislaus:
Sedan StatsUtskottet afgifvit ifrågavarande
Utlåtande, hafva flera motioner
i samma ämne blifvit dit remitterade. Jag
tror derföre, att det skulle ske både Utskottet
och saken en tjenst, om Utlåtandet
återremitterades.
Den 3o December e. m.
4o9
Uppå derefter af Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskaIken förnyad
proposition, fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande, på grund af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskottet återremittera.
Föredrogs ånyo Friherre Klingspors,
Fredrik, den i5 dennes e. m. på bordet
lagde Motion, om anslag lill inköp af 3:ne
Taflor för ett blifvande National-Musei
räknipg.
Herr A nekar sivär cl „ Allgust: Jag anser
Friherre Klingspors Motion framkallad
af en sann känsla för konsten, och kan,
ehuru höjd alt spara med Statens medel,
enär det föreslagne anslaget är så måttligt
tilltaget, ej annat än tillstyrka, att Motionen
måtte bifallas. Det är ej alltid fäderneslandet
kan yfvas afsa utmärkta Artister,
som en Fahlcrantz, Westin och Sandberg;
man bör derföre begagna tillfället. Jag önskade
blott det tillägg, att, om Motionen
bifalles, utförandet af hvad deri föreslås
måtte uppdragas åt Motionären sjelf, denne
aktade Veteran i Musernes tjenst.
Så väl Friherre Klingspors ifrågavarande
Motion, som Herr Anckarswärds i anledning
derafafgifne yttrande, remitterades
till StatsUtskottet.
Den 3o December e. m.
Föredrogs till remitterande Friherre
Anckarswärds, Carl Henrik, den i5 dennes
f. ra, på hordet lagde Motion, angående Tullverkets
organisation.
Friherre Anckcirswärd hade inlemnat
följande, som upplästes:
Tullverkets organisation har, vid flere
Riksdagar, och särdeles vid den sista, utgjort
ett ämne för Rikets Ständers omsorger.
Grefve Carl Hindrik Posse utvecklade
vid i8a3 års Riksdag med mycken fullständighet
detta ämne, hvadan jag tager mig
friheten hänvisa till dess Memorial uti Ridderskapets
och Adelns Protocoller för nämde
Riksdag, i anseende till åtskillige märkvärdiga
uppgifter rörande organisationen af
andra Länders Tullstyrelser. Man finner
derutaf, huru Länder, som hafva mera än
hundrade betydlige Tullkammare, icke hafva
någon särskild GeneralTulIstyrelse för
dem. Man finner äfven utaf Herrar Commiterades
för Tullstyrelsens organisation
afgifne underdånige utlåtande, att kostnaderne
för Tulladministrationen hos oss af
Tulluppbörden medtager ett vida större
procentbelopp, än å andra ställen; och
ehuruväl detta förhållande förklaras genom
den inskränktare handelns behof af
en likaså kostsam bevakningspersonal, som
den lifligare handeln, så tror jag likväl,
att den böjelse för en må hända utöfver
Den 3o December e. m.
hehofvet sträcktEmbetsmanna-personal, som
lios oss visar sig snart sagdt vid all organisation,
äfven i sin mån, torde, åtminstone
till någon del, inverka på ett sådant
förhållande.
Då Rikets Ständers vid sista Riksdag
ådagalagde åsigter i afseende å Tullstyrelsens
organisation i många delar icke tillvunnit
sig något afseende, har jag trott mig
höra återupplifva denna fråga, medelst afgifvande
af några tankar i ämnet.
Ibland hufvudsakliga anmärkningar ejnot
nuvarande förhållanden i anseende till
Tullverket, anser jag mig i första rummet
höra göra den, att Tullverkets stat icke
är uppförd i RiksStaten.
Jag har ännu icke blifvit öfvertygad
om riktigheten af, att denna vigtiga förvaltningsgren
är satt utom de förhållanden,
uti hvilka öfrige förvaltande Verk sig i
sådant afseende befinna.
Jag kan ej inse, hvarföre Tullbevillningen
skall dragas under ett mera direct
förhållande till Regeringen, än Lagstiftarens
mening i anseende till bevillningsmed]en
synes hafva varit.
Den åsigt Rikets Ständer under sist
förfiutne Riksdag, rörande Tullverkets organisation,
ådagalagt, synes uti verkställig
-
4i2 Den 3o December e. m.
heten icke hafva åstadkommit någon önskad
besparing utaf administrationskostnad.
Jag tycker mig nu finna, att Rikets
Ständer misstagit sig uti sjelfva ide'en af
en GeneralTullstyrelse, såsom i min tanka
icke af behofvet påkallad, då jag föreställer
mig, att ÖfverTullstyrelsen hos oss, likasom
i andra Teander, lätteligen kunnat förenas
under FinanceDepartementet, eller åtminstone
under Kongl. CommerceColiegiurn,
som derföre troligen icke behöft någon förstärkning
af Embetsmanna-personal.
Hvad som legat till grund för den höga
lönebestämningen i och för GeneralTullDirecteurs-platsen,
äfvensom för de vid GeneralTullstyrelsen
anställde Departementschefer,
har jag mycket svårt att förslå,
då GeneralTullDirecteurens lön är nära
dubbelt så hög, som StatsRådernes, Presidenternes,
JustitieRådernes, och StalsSecreterarnes,
och då förhållandet med DepartementsChefernes
lönevilkor icke kunna
jämföras med deras vederlikar inom HofRätter
och andra Collegier.
Då Tullinkomsterne utgöra ett betydligt
belopp af de påräknade utvägarne till
Statsbehofvens fyllande, så är det ingalunda
likgiltigt, om dessa medel godtyckligt disponeras
till öfverdrifna lönebelopp, hvarigenom
den behållna inkomsten af tullen
alltid minskas, och i följe hvaraf den all
-
Den 3o December e. m. 4*3
manna bevillningen i samma moa mäste
ökas.
Jag utbeder mig i anledning härutaf
att ytterligare få fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
å nödvändigheten, alt Tullverket
uppföres på RiksStaten, och att Rikets
Ständer sjelfve bestämma lönebeloppen för
Tulltjenstemännen i allmänhet.
Vid jämförelse med andra större Stater
emot vår, finnér man alt göromålen
måtte, uti dessa Stater, som gemenligen
äfven besväras af Accisinrättningar, för en
GeneralTullstyrelse vara ojämförligt större,
än hos oss; hvadan man också, uti andra
Länder, nödgas utesluta allt det onödiga,
småaktiga, och blott för trafiquen hinderliga
skrifveri, hvilket man, vid en noga
undersökning, hos oss torde komma att finna
hufvudsakligast grunda sig uppå nödvändigheten,
att åtminstone kunna förebära
en betydlig nummerföljd af årliga expeditioner,
såsom bevis för behofvet af en invecklad
och kostsam administration.
Mig synes, att de i3 HufvudDistrictTullkamrarne
i Stockholm, Götheborg, Gefle,
Norrköping, Carlshamn, Carlskrona,
Calmar, Wisby, Malmö, Ystad. Helsingborg,
Landskrona och Uddewalla, borde, i egenskap
af HufvudTulldistrictsorler, ställas directe
under Kongl. CommerceCollegii Öfverstyrelse;
ochdc öfrige 16 Tullkamrarne
4i4 Den 3o December e. in.
borde kunna ställas under någon af de ofvannämde
HufvudTullkammare i molm af
deras närbelägenhet till någon utaf dem.
De nuvarande så kallade TullDistrictCheferne
med deras Secreterare synes mig
helt och hållit obehöflige, hvadan jag anser
dessa platser böra indragas, då deras innehafvare,
såsom aldrig uppförde å någon af
Rikets Ständer godkänd Stat, säkerligen icke
kunna äga några grundade anspråk alt bibehållas
vid sådane tjenster, hvilka synas
blott varit införde som försök.
Att controllen öfver de särskilde Tullkammar-förvaltningarne
ojämförligt bättre
skulle åstadkommas, genomför tillfället förordnade
skicklige personers inspectionsresor
och oförväntade ankomst, än genom
sådane, inom hvarje ort bosatte, högre
Tullcontrolleurer, är hvad jag vågar föreställa
mig.
Om med främmande Magter den ömsesidigt
förmonliga afhandling kunde träffas,
att de respective Magternes Consuler
finge rättighet att inhämta kännedom af
Tulljöurnalerne öfver så väl inkommande
som utgående Fartyg och laddningar, hvar
och en å sin station, och våra Consuler
och ViceConsuler å främmande handelsplatser
ålades, att postdagligen, och, i händelse
af något mera maglpåliggande fall,
medelst exprcs ej mindre till Kongl. Corn
-
Den 3o December e. ro. /[i5
merceCollegium än till den Tullkammare
i Sverige, till hvars District någon fran utrikes
ort afgående last vore destinerad, eller
hvarifrån någon farkost kommit, insända
afskriften af Tullbevakningshandlingarne
vid de Utländske Tullkamrarne, och
Tullbevakningsplatserne; så föreställer jag
mig, att Tullbevakningen, genom en sådan
anstalt, skulle i så betydlig mohn kunna
uppfylla sitt ändamål, att medel derigenom
icke skulle saknas lill Consulernes aflöning,
på ett sätt, som hos dem kunde väcka och
underhålla nitet att fullgöra ett sådant deras
åliggande, som blefve förvandladt till
en öppen pligt, i stället för en, för hvarje
redlig Man förhatlig, Spionåtgärd. Troligen
skulle blotta vetandet, aLt en sådan
controll vöre möjlig, mycket afskräcka ifrån
försöket att tullförsnilla.
Lots- och Båkverket synes mig ändamålsenligast
böra i Sverige, så, som förhållandet
är till exempel i Norra America,
närmast lyda under LocalTullstyrelserna.
Hos oss synes mig, att Lotsarne borde
å närmare håll, än nu äger runi, hafva
ett Öfverbefäl, som torde kunna bestridas
af TulljagtLieutenanter, KustbevakningsControlleurer
eller Öfveruppsyningsman vid
UnderTullkamrarne i inloppen, och vid uthamnarne
uti skärgårdarne; alltid under
förutsättning, att, dessa tjenster borde bestridas
af bildade och skicklign personer.
4i6
Den 3o December e. m.
DykeriVerket torde äfven ändamålsenligast
kunna ställas under IIufvudTullkamrarnes
bestyr, såsom det nu i Finland lärer vara
organiseradt; dock synes manafDykeriinrättningen
hädanefter icke böra vänta någon
slags påräknad vinst för StatsVerket,
då den alltid ifrån en sådan källa uppkommer
endast genom olyckliges förluster.
En väl och christligt förordnad Policeförfattning,
om hvad i anseende till hjelp
för sjöskadade iakttagas hör, synes mig vara
det värdiga stadgande, som i denna del
ifrån en fri Stats lagstiftning borde utgå.
Genom Dykeriets ställande under LocalTullstyrelserne,
tror jag, vid sjöskador,
uppkommande tillfällen till tullförsnillning
säkrast kunna förekommas.
Quarantainsinrättningen torde hos oss,
likasom i Danmark och Norrige tillgår, kunna
ställas under HufvudTullkamrarnes delaktighet
i Chefskap och förvaltning.
I fall Städerna höra äga, under namn
af Tolag, någon andel uti Statens Tullinkomster,
så synes mig, att det vore lämpligare,
om de vid Tullkamrarne, medelst
viss stadgad procent af Tulluppbörden, fingo
qvartaliter uppbära den, hvarigenom
alla Tolagskamrerare och Städernes Packhusagenter
blefvo öfverflödige, under det
handeln i och med detsamma befriades ifrån
alla af Tolagsinrättningen uppkommande
hinder och olägenheter.
Den 3o Decerabel’ e. m.
4>7
Alla så kallade Tullförvaltare vid de
l3 HufvudTullkamrarne borde kallas DistrictChefer,
och hafva till egentligt föremål
för deras verksamhet, att inspectera och
styra alla bevakningsärender inom Districtet,
såsom uti andra väl organiserade Stater
tillgår, och ej, såsom jag befarar hos
oss är fallet, förnämligast sysselsättas med
ett, kanhända till större delen onödigt,
skrifveri, och troligen alltför vidlöftiga ändamålslösa
räkenskaper, under det att den
liufvudsakligaste bevakningsomsorgen i hamnarne
och vid andra bevakningsplatser förbises
och förfelas.
Att dessa inom Tullverket så högst
magtpåliggande tjenster icke borde besättas
af andra, än ytterst skicklige, nitiske
och verksamme Män, faller helt naturligt
af sig sjelf. Att en lämplig embetsgrad
tilldelades hvarje Tullagent, skulle jag anse
tjenligt, i anseende till subordinationsförhållanden,
de olika tjenstebefattningarne
emellan.
Ingen under de i3 HufvudTullkamrarne
lydande Tullofficiant borde fästas vid
någon viss inspection, Tullkammare, Contor,
Våg eller annan bevakningsplats inom
Districtet.
DistriclChefen borde kunna beordra
BevakningsControlleur, Öfveruppsyningsman,
JaglLieutenant, eller UnderConlrol
-
4i8 Den 3o December e. m.
leur, att, efter omständigheterne, förvalta
de vigtigaste förrättningar, till hvilka de,
för tillfället funnos skickligast och mast
pålitlige.
Derigenom skulle dessa Officianter äfvenledes
blifva mer jemnt sysselsatte, så
att en mängd af dem kunde indragas.
IIufvud-Tull-District-Kamrarne borde
till antalet likväl alltid kunna ökas, i den
mohn uppbörden, under vissa år, öfversteg
en viss summa, såsom den bästa anledning
till uppmuntran för Under-TullKamrarnes
Styresmän, att, genom nk och
verksamhet, komma till en förmånligare
befattning. UnderTullkamm ar-föreståndare
torde böra kallas Bevaknings-och UppbördsControlleurer,
och såsom sådana aflönas.
Alla DistrictChefer, Öfveruppbördsmän,
hvilka vid HufvudTullkamrarne borde komma
uti TullkammarControlleurernes ställe,
BevakningsControlleurer eller Öfveruppsyningsman,
Lots- och TulljagtsBefälhafvare,
samt UnderBevakningsControlIeurer borde,
såsom i flera andra länder tillgår, af Kongl.
Maj:t tillsättas, efter ifrån Kongl. CommerceCollegium
afgifvit förslag på tre personer.
Alla Tullvaktmästare, undantagande de,
vid de i3 HufvudTullka mrarne egentligen
uppassande, borde kallas UnderUppsyiiingsmän
och af Kongl. CommerceCoIlegium utnämnas.
Alla
Den 3o December e. ra.
4i9
Alla andra, än ofvannämde benämningar
af Öfver- och UnderOfficianter, borde
undvikas, och Subalterne-tjenstemännen användas
vid räkenskaper och skrifning, då
det behöfdes; alltid ifrån den synpunkt,
att bevakningen är hufvudsaken, och skrifveriet
blott en underordnad detail.
Alla BevakningsOfficianter borde ställas
på militairisk fot, såsom i Frankrike,
och lyda under Krigslagarue, efter samma
grund, som med Lotsverket nu äger
rum.
Ingen borde kunna komma på förslag
till ÖfverTullOfliciantsbeställning, allraminst
till DistrictChefsEmbete, utan att hafva undergått
offentlig examen ide vetenskaper, sorn
erfordras, för att kunna på grundsatser stödja
anbefallde årsberättelser om handelns,
sjöfartens och näringarnes tillstånd inom
TullkammareDistrictet, samt orsakerne till
dessas till- eller aftagande, eller skälen för
deras ändrade riktning, skälen till uppbördernas
minskning eller ökning, medlen att
säkrare främja Tullverkets ändamål på det
hela, eller partielt, med flere erforderlige
Embets-utlå tanden.
Språkkunskap synes äfven vara en aldeles
oundgängelig fordran hos desse TullDistrictChefer
isynnerhet, äfvensom för ÖfverOflicianterne
i allmänhet.
8 H. 27
Den 3o December e. m.
Ett fullständigt reglemente eller instruction
för alla TullOfficianter torde vara
ett oundgängeligt vilkor för en systematisk
tjensteutöfning inom ett Verk af så
vidsträckt omfattning, som en RiksTullbevakning,
enär 1724 års Reglemente icke lärer
kunna anses äga den fullständighet, som
närvarande tider och begrepp påkalla.
Jag har, sedan jag väckte min motion
i detta ämne, hört GenerälTullDirecteuren
sjelf tillkännagifva, att något sådant vore
under utarbetning, och finner mig således
icke hafva saknat anledning att angifva behofvet
uti denna del.
Ålskillige Inspectioner, Tullkamrar och
Contor i Stockholm och Götheborg torde
kunna sammanslås, och flere Tulltjenster
i följe häraf torde kunna indragas, till besparing
af en mängd synliga och osynliga
utgifter; och troligen skulle sjelfva handelsrörelsen
derigenom kunna betydligt lättas
ifrån mångå onödiga omgångar, tidsspillan
och kostnader, hvaraf den nu besväras.
Jemte' anständiga löner, borde vissa
procent af Tullbörden till Tjenstemännen
inom Districtet, i förhållande till tjenstegraderne,
bestås, för att göra det egna intresset,
äfven i anseende till det allmännas bästa,
så mycket som möjligt gällande.
Det blifver för lagstiftaren, i denna
väg, alltid ett magtpåliggande ögonmärke,
Den 3o December e. m.
att så ställa till, att handeln ej aflägsnas
ifrån det TullDistrict, sora af redlige och
nitiske tjenstemän be vakas, för att draga
sig till något annat, der man mera hade
öfverseende med lagbrotten.
De egenmäktiga taxationerne, såsom de
af nuvarande GeneralTullstyrelse blifvit
kallade, böra mera kraftfullt hämmas, än
som hitintills skett; och alla sportlar, om
de skola fortfara, böra fastställas medelst
ordentlig författning och utförlig tryckt taxa,
som vid tjenstens förlust hör linnas uppslagen
i hvarje TullEmbetsrum; och borde
i denna taxa strängt progressivt ansvar
stadgas för den TullEmbetsman, som
understöd sig att Öfverskrida den. Dessa
sportlar torde kanske ändamålsenligast böra
ingå till en allmän Cassa, för att derifrån
uti ett bestämdt förhållande delas
emellan alla TullOfficianter.
De i3 IIufvudDistrictChefernes redan
nämnde årsberättelser borde vid hvarje års
början tryckas och allmänheten tillhandahållas.
Dessa berättelser skulle, utom egenskapen
att medföra en indirect controll på
Förvaltares nit, insigter och drift, äfven
medföra intressanta anledningar till bedörnmande
af handelns och sjöfartens riktning,
ifrån en tid till en annan; och Rikets Stän
27
*
411
Den 3o December e. ni.
der skulle må hända, ifrån sådane uppgifter,
kunna hämta vigtiga bidrag för sina
omdömen i anseende till de, å en till- eller
aftagande rörelse, och å Statens inkomster
genom Tullförvaltningen närmast verkande
orsaker.
Den inrikes Landt-Tulls-bevakningen,
hvaraf Örebro Stad, till exempel, ännu
upptager en personal af i5 eller iG personer,
borde, såsom alldeles ändamålslös,
indragas, med undantag af den emot Norrska
gränsen nödige bevakning, hvilken, på
de uti Herrar Committerades utlåtande väl
grundade skäl, icke torde kunna kbmma
att upphöra.
Inrikes SjöTullsbevakningen borde belt
och hållit förenas med den för Utrikes sjöfarten,
och bringas i full öfverensstämmelse
med den, samt sättas i tillstånd att kunna
verka med lika kraft, som denna.
Jag har ej af Herrar TullCommitterades
vid sista Riksdag till Kongl. Maj:t i
underdånighet afgifne utlåtande, kunnat öfvertyga
mig om riktigheten af Stapelstadsrättighetens
inskränkning till blott vissa platser;
men tror fast mera, att en allmän frihet
skulle tillföra det allmänna en vida
större moralisk, national-ekonomisk och financiel,
vinst, och att äfven den vigtiga
landtmanna och inrikes handeln skulle af
en sådan utvidgad Stapelstads-rätt i ganska
betydlig mohn befordras.
Den 3o December e. m.
Alla Sjö- och GränseTulldomstolar samt
Tullfiscaler och Ombudsmän böra, såsom
i min tanka umbärlige, afskaffas.
Skulle, mot all förmodan, Inspectionsoch
DistrictTullkammareChefer, TullKamrerare,
Controlleurer, Öfveruppsyningsman,
och Underlnspectorer vid Riksgränsorne
fortfara att vara Tulldomare, borde de
nödvändigt hafva undergått offentlig examen
i Lagfarenheten; och torde angelägenheten
häraf bäst kunna vitsordas ifrån Öfverdomstolarna,
som dageligen erfara följderne
af de stora bristerne i denna del.
Böter borde få, i administratif väg,
infordras af HufvudTullkamrarne, utan rättegång,
på sätt redan, i några fall, länge
förfarits. Äfven andra smärre Tullmål torde
på samma sätt kunna afgöras; de trafiquerande
obetaget att låta målen hällre
behandlas inför Domstol, om de sådant
åstundade.
I sammanhang med de vid sista Riksdag
stadgade grundsatser för en friare
handel, borde alla in-och utförsels-förbud
samt så höga Tullafgifter, som svara emot
sådane, ovilkorligen upphäfvas.
Man är tämmeligen öfverens, att dessa
förbud i Sverige aldrig varit verkställde eller
ens kunnat verkställas; hvadan deras
nytta för sjelfva monopolisterne synes högst
problematisk. Men hvad som deremot är
säkrare, är den ytterst menliga verkan de
4a4 Den 3o December e. in.
å moraliteten medfört, samt det förtryck
och den förlust de åstadkommit uti den
redlige Handlandens rörelse och för sådane
Näringsidkare, hvilkas konstflit är naturlig
för vårt Land.
Att Rikets Ständer vid denna, likasom
vid föregående Riksdagar, utfärda en af
dem gillad och stadfästad Tulltaxa, lärer
falla af sig sjelf; dock torde härvid böra
iakttagas, att lika som i andra Länder tillgår,
före beslutets fattande, kunnige och
i dessa delar erfarne män, utom representationen,
af de med målet befattning egande
Utskotten tillkallades för att sine yttranden
deröfver afgifva, till undvikande af någon
giltig anledning till sådan ändring i en af
Rikets Ständer utfärdad Tulltaxa, som vid
den sednast utfärdade, i administratif väg,
sedermera ägt rum.
Nödvändigheten, att den inrikes FörpassningsStadgan
rörande landttransporten,
hvilken blott leder till hinder och onödigt
besvär för de trafiquerande, der den ej varit
omöjlig i verkställigheten, aldeles upphäfves,
synes mig af erfarenheten bevisad.
En omarbetning af TullLagarne synes af
den högsta nödvändighet påkallas, så snart
något principenligt systeme hunnit stadgas.
Den massa af osammanhängande TullLagar,
som för närvarande är till, sätter de
Sjöfarande och Handlande utom möjligheten
att känna sina skyldigheter och rättigheter.
Den 3o December e. m. 42^
Hvad jag här haft äran anföra, är hufvudsakligast
Iflott ett återupprepande utaf
min aflidne vän, Grefve Carl Hinrik Posses
yttrande vid förra Riksdagen. GeneralTullstyrelsens
personal utgjorde då 5 i personer,
och nedsattes genom den nya organisationen
till 33 personer.
Jag skulle anse mig nöjd, om jag,
jemte en gärd af aktning åt minnet af Grefve
Posses fäderneslandsälskande tänkesätt,
kunde få till någon verksammare påföljd
framkalla uppmärksamheten å dess yttrade
tankar rörande möjligheten att åstadkomma
en förbättrad organisation och förvaltning
af ett Verk utaf den vigt, som Tullintradernes
inbringande hos oss framställer.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
Friherre Anckarswärds Motion innehåller
flere förslag till förändringar i TullVerkets
organisation och i dess Författningar, hvaraf
en del redan äro verkställde, en del påtänkte,
och åter en annan del, efter min
åsigt, ej lämplige. I afseende på Förfaltningarne
bör jag upplysa, att en ny BevakningsStadga
blifvit föreslagen, och af
Kongl. Maj:t i Nåder gillad; äfvensom en
ny FörpassningsStadga blifvit utarbetad,
hvarigenom jag hoppas, att mera enkelhet
skall vinnas i controller och förtullningsexpeditioner,
och alla vexationer dervid
förekommas. Förslag till ett Tjenstgörings
-
4a6 Den 3o December e. m.
Reglemente för Tullpersonalen, är Tullstyrelsen
äfven beredd på att uppgöra,
och har derföre redan börjat samla materialier.
För utarbetandet häraf bör likväl
den tidpunkt afvaktas, då det nya Systemet
är stadgadt, och alla dermed gemenskap
ägande Tullförfattningar stadfästade
och utgifne. Genom ett sådant Reglemente
eller Codex för Tullstaten, kunna alla
äldre och nyare Författningar, som för tjenstens
rätta utöfning äro nödige, förenas i
ett band, och man undviker då som nu,
att söka de föreskrifterne, som skola tillämpas,
i spridde handlingar från ett förflutet
sekel.
Efter dessa upplysningar vill jag upptaga
och besvara hvarje punkt af det öfriga
uti Friherre Anckarswärds motion.
Herr Friherren har föreslagit, att Tullstyrelsen
borde här, som i andra Länder,
förenas med något annat Embetsverk; förhållandet
är väl så i några, men ej i alla
Stater. I Frankrike finnes en serskild TullChef,
och jag tror äfvenledes i Preussen.
I Dannemark är Tullstyrelsen förenad med
CommerceCoIlegium. I Norrige med FinanceDepartementet.
Uti sjelfva principen
öfverensstämmer jag med Friherren, och tror
att CommerceCollegii och Tullstyrelsens
göromål hafva så mycken gemenskap, att
desse Verk visserligen skulle kunna förval
-
Den 3o December e. tn.
427
tas af en Styrelsepersonal, eller åtminstone
äga en Chef. Men den Collegiala formen
vore ingalunda passande för Tullstyrelsen,
som i alla delar fordrar en fritt
verkande concentrerad och med individuel
rätt och pligt handlande Öfverstyrelse, om
Verket icke skall urarta och Staten icke
förlora, eller rättare icke draga mindre fördel
deraf, än som vederbör. CommerceCollegium
och Tullstyrelsen äro i så måtto
likartade, att de omfatta och behandla
begge handelns och näringarnes interessen;
men det förra har den scientifika, den
techniska delen deraf, då deremot den sednare
endast är ett administrativt expedierande
controll- och uppbördsverk öfver
handel och näringar. Det förra är fördenskull
till sin natur mera passift, det sednare
i hög grad deremot actift. Skulle Styrelsen
af dessa tvenne Verk förenäs i en
personals händer, så blefve således ett Departement
eller Afdelning för hvarje förvaltande
under denna Styrelse nödigt. Emedlertid
synes denna fråga, äfvensom den om
Tullstyrelsens ställande under FinanceExpeditionen,
tillhöra regleringen om StyrelseVerken
och StatsExpeditionerna, som nu, i
egenskap af hvilande Grundlagsfråga, snart
nog torde komma att afgöras.
Beträffande Motionärens påstående, att
Tullpersonalen är för stor och administralionskostnaderne
för dryga, får jag äran
4a8
Den 3o December e. m.
upplysa, att Ordinarie Tjenstemannapersonalen
vid Tullverket utgör, enligt 1828 års
Stat, 1080 personer, och. deras aflöning
3o5,io3 R:dr B:co. Dertill kommer äfven
närmare 4°° personer, som i egenskap af
ExtraOrdinarier, hvilka för serskilt tjenstgöring
i Ordinariers ställe, eller när deras
antal för göromålens nödvändiga bestridande
ej varit tillräckligt, blifvit använde.
Dessa hafva också åtnjutit lämpliga arfvoden,
hvilka, tillsammanslagde med ofvanstående
lönestat, utgjort omkring f:delar
af bela administrationskostnaden.
Denna Tjenstemannapersonal är visserligen
stor, och i jemförelse med brödrariket,
hvarest endast omkring 460 personer
äro vid Tullverket anställde, ganska
betydlig; men då man besinnar en kust
sådan som vår att bevaka, hvars geografiska
längd räknas mellan Strömstad och
Torneå och hvars läge, relatift till motsvarande
främmande kuster och länder, nästan
öfver allt fordrar bevakning, då deremot
örn Norriges läge och kuster visserligen
i allmänhet icke kan sägas detsamma; så
torde man snarare finna denna Tjenstemannapersonal
vid Svenska Tullverket för liten
än för stor, i synnerhet såsom en del af
densamma hittills varit placerad, jag menar
stationaire inom landet, under det kusterne,
der den olofliga varuinförseln i landet
föröfvats, på många ställen varit af
Den 3o December e. in.
429
Tullbetjening 110g glest besatte; ett förhållande,
som genom nja bevakningssystemet
kommer att afhjelpas. Aflöningens belopp
till Svenska Tullverkets Tjenstemän står
emedlertid relatift till aflöningssummorne
för Tullstaterne i Danmark och Norrige,
tvenne Länder, med hvilka vi i statistiskt
och ekonomiskt hänseende kunna jemföras,
för oss fördelaktigt; ty då 1080 TullTjensternän
i Sverige år 1828 aflönas med3o5,io3
R:dr Svenskt Banco, aflönades år i823 4^9
dylike Tjenstemän i Norrige med 289,750
R:dr samma mynt räknadt; och i Dannemark
uppgeck aflöningssumman 1826 till dervarande
Tullstat till omkring 733,000 R:dr
äfven i Svenskt Banco räknadt.
Påståendet att Ständernas vid sednaste
Riksdag afgifne förslag om Tullstyrelsens
organisation ej blifvit i alla delar följt, tror
jag egentligen böra inskränkas till valet af
personerne, och icke till deras verkningskrets
eller till Styrelsens form. Ständerna
föreslogo, att nämnde Styrelse borde bestå
af 1 Chef och 2 DepartementsChefer; sådan
är den äfven. Hela skillnaden är, att
i stället för det Ständerne föreslogo, att
Secreteraren och Kamereraren skulle vara
Chefer för livar sitt Departement, förordnades
serskilta DepartemensChefer med serskilta
arfvoden. Det är således blott i personaliteten
och ej i grunden, som skillnaden
emellan Ständernes önskan och Styrel
-
43o Den 3o December e. ra.
sens beslut förefinnes, och jag torde i följande
mening närmare få visa, att så de
facto sig förhåller. För min del måste jag
förklara, att jag anser någon förändring
häri ej möjlig, ty om Secreteraren och Kamereraren
blifva DepartementsChefer, måste
andre personer antagas till bestridande
af deras tjenster. Kamereraren, såsom tillika
Chef för BokslutsContoiret, skulle såsom
Chef för KameralDepartementet komma
att controllera sig sjelf, emedan detta
Contoirs ärender föredragas GeneralTullstyrelsen
af Chefen för KameralDepartementet;
han vore således i denna sednare
befattning fullkomligt jäfvig, om den förenades
med den förra. I anseende till göromålens
mängd och beskaffenhet låter likväl
denna förening sig göra. Med Secreteraren
deremot inträffar det förhållandet,
att han har för många och brådstörtande
göromål, för att tillika kunna vara Departementschef,
minst vid CanzlieDepartementet,
som näst Secreterarebefattningen är en
af de mäst sysselsättande tjenster vid Tullverket.
Af något jäfsförhållande är han
ej hindrad. Den ene af dessa Tjenstemän
kan således ej vara Departementschef för
laga jäfs skull, och den andra ej för göromålens
mängd och den skyndsamhet de
kräfva; andre lönade Tjenstemän skulle då
ställas vid Secreterarebefattningen och BokslutsContoirsChefskapet,
och förhållandet
blefve då hvad det nu är.
Den 3o December e. m.
Ått Tullstaten borde uppföras på Rikets
Stat later visst säga sig, men är ej så
lätt verkställbar! och för controllerne ej
nödigt. Tullpersonalen är underkastad beständig
ombytlighet, så i afseende på storlek,
som i afseende på verkningskrets; antalet
deraf måste jemkas, ökas eller minskas
efter trafikationens ökande eller minskande
på olika orter; ty personalen, som
bestrider expeditioner och bevakning, måste
naturligtvis rättas efter behofvet, och
det är trafikationen, som bestämmer detta.
För hvarje år uppgöres en ny Statsreglering
för Tullverket, den pröfvas af
Kongl. Maj:t i Dess StatsRåd, och sådan
som han af Konungen i Nåder fastställes,
blir han till efterlefnad gällande. Dervid
har, så länge jag haft befattning med dessa
ärender, den ytterst möjliga sparsamhet
blifvit iakttagen. Räkenskaperne öfver medlens
användande revideras först i Tullverket,
sedan i Kongl. KammarRätten, och sluteligen
af Rikets Ständers Revisorer. Samma
öppna controll och säkerhet vinnes således,
som vore Tullstaten på Rikets allmänna
Stat uppförd, och månne då något
i detta afseende mera kan önskas?
Tullbevillningen eller inkomsten af Tullen,
både den påräknade och den icke påräknade,
ingår, sedan omkoslnaderne för
Tullverkets Löner, Pensioner m. m. afdra
-
432
Den 3o December e. ni.
gils, till Statsverket, och upptages der i
RiksHufvudboken. x
Motionären har vidare sagt, att Ständernas
önskan, att ökade besparingar måtte
iakttagas i och för Tullverket, ej vunnits;
jag begär att få visa med en korrt
uppgift, att förminskningar i administrationskostnaden,
deruti innebegripande Löner,
Pensioner, Expectans-arfvoden, allehanda
slags serskilte utgifter, samt afkorrtningar
och restitutioner, sedan flere år tillbaka
verkligen inträffat, nar desse utgifter
betraktas i förhållande till inkomsterne. Ifrån
och med år r 814 till och med år 1818 ,
var årliga Tnlluppbörden, i medeltal räknad,
1,983,312 R:dr 22 sk. 4f rst- B:co;
förenämnde administrations-kostnader uppgingo
då årligen till ett medium af 484,601
R:dr 43 sk. 4 rst. B:co, eller nära fjerdedelen
af bela UppbÖrdssumman. Ifrån och
med år 1819 till och med i8a3, var årliga
Tulluppbörden per medium 1,939,535
R:dr 33 sk. 10 rst. B:co, och årliga administrationskostnaderne
uppgingo till 489,471
R:dr 3 sk. r]\ rst. B:co, eiler mera än fjerdedelen
af UppbÖrdssumman. Ifrån och
med år 1824 till och med 1828 utgör medelbeloppet
af årliga Tulluppbörden 2,5^70,615
R:dr 26 sk. ii|- rst. B:co; och årliga administrationskostnaderne
utgöra 571,381 R:d.
12 sk. 2 rst. B:co, eller något öfver femtedelen
af UppbÖrdssumman; således mindre
Den 3o December e. m.
433
andel af uppbörden än under de 2:11c förstnämde
perioderne. Utom indragning af en
kostsam SjöExpedition, som redan före det
sislnämde qvinqvennium ägde rum, och
hvilken indragning åstadkom en ganska betydlig
förminskning i utgifterne, och en
mindre SjöExpeditions upphörande från och
med 1827, som årligen ökade administrationskostnaden
med omkring 3,5oo R:drB:co,
hafva, på nuvarande GeneralTullstyrelsens
underdåniga förslag, följande Utgiftssummor
blifvit till indragning i Nåder beviljade,
nemligen;
Till Lotsverket årligen R:dr io,5oi:32.
B:co, och för en Militair-commendering vid
Råå Fiskeläge i Skåne R:dr 5,374 E:co.
Lotsverket hade erhållit ett årligt anslag å
Tullmedlen af förenämde Summa, för alt
till Löneförbättring utdelas af Lotsverkets
Chef till vederbörande inom Corpsen, och
såsom ett försök att dymedelst åstadkomma
ett samband emellan Tullbetjeningen
och Lotsarne, på det att de sednare måtte
biträda de förre i upptäckandet af förbrytelser
emot Tullförfattningarne. Då detta
ändamål, efter 2:ne års förlopp, emedlertid
icke vanns, föreslog GeneralTullstyrelsen
anslagets upphörande, och projecterade i dess
ställe, att 4,boo R:dr B:co skulle afsättas
årligen, för att deraf gratificationer och belöningar
måtte utdelas till den eller de af
Lotsverket, vare sig befäl eller manskap,
4 >4
Den 3o December e. m.
som lemnat Tull betjeningen det förut sä
kostsamt sökte biträdet, eller som för egen
del genom beslag, eller upptäckter af oloflig
varu-införsel, sig utmärkt. Härigenom
öppnades ett tillfälle äfven för sjelfva Lotsarne,
att komma i åtnjutande af någon förbättring
i deras nästan öfverallt alldeles
otillräckliga ordinarie inkomster, ett förhållande,
som under den tid anslaget från
Tullverket till Lotsverket i en Summa och
såsom Lönetillökning utgeck, icke ägde rum,
tv de gemene Lotsarne erhöllo deraf intet.
Dessutom vanns genom denna reglering det
ändamålet, att Tullverket icke vidkändes någon
utgift i detta afseende, utan att en motsvarande
nytta var detsamma förut vederfaren.
Under detta årets lopp äro af anslaget
till gratificationer endast omkring 3oo
R:dr utgifne, eller, tillsammans med det årliga
arfvodet som Lotsverkets Chef uppbär,
800 R:dr B:co. MilitaireCommenderingen
i Råå kunde utan minskning i uppmärksamheten
på kusten indragas, sedan kustbevakningen
derstädes erhållit förstäkning,
hvarefter denna Commenderings tillvaro på
sin störsa höjd åstadkom en negatif nytta.
Detta årets erfarenhet har dessutom bevisat
dess obehöflighet.
En directe betydlig förminskning i administrationskostnaderne
vid Tullverket är
således genom dessa anstalter, sedan flere
år
Den 3o December e. m.
435
år tillbaka vunnen, och behållningen af
Tullinkomsterna är ökad sedan år 18145
denna förminskning har från och med detta
år uppgått till icke mindre än 18,5^5 R:dr
Banco*
Den värde Motionairen yttrar, att han
ej vet, huru GeneralTullDirecteurens lön
kunnat blifva så betydlig, och han anmärker
deremot, att denna lön är nära dubbelt
så stor, som StatsRådens och Presidentcrnes.
Då jag icke deltagit i uppgörandet
och bestämmandet af denna anmärkte lön,
är jag fullkomligen ojäfvig i bedömmandet
öfver densamma. GeneralTullDirecteurens
lön är 6000 R:dr B:co jemte Boställsrum;
denna lön är således visserligen en bland de
större på Stat uppförde GivilEmbetsmännens
i Riket, och som Motionairen anmärkt
icke långt ifrån dubbelt så stor, som ett
StatsRåds. Men om man anser detta bevisa,
att GeneralTuIlDireteurens lön är för
stor, så måste man äfven anse det bevisa,
att StatsRådens löner äro för små. Uti
någre bandlingar eller Protocoll linnas icke
motiverne för det lönebelopp, som vid
General Tull Directeurs-befallningens inrättande,
för denna Embetsman, bestämdes;
men jag förmodar dessa motiver likväl
måtte hafva varit: afseendet å det vigtiga
och utan all tvifvel mödosamma kall han
bekläder: det ansvar och de göromål, som
8 II. 28
436 Den 3o December e. m.
ifrån mångå styrande, hvaraf TullDirectionen
förut bestod, nu öfvergingo påen person
i första rummet och dess aine biträden,
sedan den öfver hela Riket utsträckta verkningskrets,
der han directe och personligen
med Embetspligters uppfyllande skall handla,
och slutligen den grundsatsen att alla
Embets- och Tjenstemän, samt må hända
isynnerhet de, som förvalta Statens betydligaste
uppbörds verk, böra så lönas, alt
omsorgen för egen bergning icke distraherar
dem från Embetspligternes noggranna
och nitiska uppfyllande. Skulle det likväl
ingå i besparingsprincipen, att minska denna
lön, så har jag för min enskilta del ej
något deremot, men reserverar min efterträdares
rätt, under den allmänna anmärkning,
hvilande på den grunsatts jag nyss
nämt, att alla Embetsman böra vara så lönade,
att man af dem med fullt skäl kan
fordra oafbrulne bemödanden för Statens
och det Allmännas nytta.
Beträffande åter DepartementsChefslönerne,
så äro de snarare för små än förstora,
i synnerhet om dessa Embetsrnän
icke derjemte äga arfvoden eller löner för
andre befattningar. Ifrån nya Organisationens
början bestämdes dessa löner till
2,500 R:dr B leo för den ene, och 2000
Riclr B:co för den andre, en olikhet, som
jag högeligen önskade måtte upphöra, i
synnerhet som den af desse Embetsrnän,
Den 3o December e. m.
sorn förestår det mäst sysslogifvande Departementet,
har minsta lönen. Ifrån och med
1825 hafva för öfrigt lönerne för alla grader
af Tjenstemän och Betjente blifvit så
reglerade, att de stå i någorlunda förhållande
till hvars och ens hilliga behof. Följden
häraf har också blifvit den, att ett
bättre urval af denna personal kunnat götas,
än fordom var möjligt,
Motionären Synes påstå, att Tulltjenstemännen
sysselsättas vid Tullkamrarne med
onödigt skrifvande. I anledning deraf får
jag upplysa, att sannolikt ar det mindre
skrifveri vid Svenska Tullverket, än vid
andra Staters, i synnerhet numera, sedan
GeneralTullstyrelsen i år borttagit det återstående
öfverflödiga deraf, genom afskaffandet
af douppletter på åtskillige handlingar,
hufvudsakligen vid förpassningsverket: ytterligare
minskning i skrifveri-göromålen
uppkommer äfven, sedan nya förslaget till
förpassningSstadgan gillats, och satts i gång,
och jag tror svårligen, alt något då återstår
i detta fall, som tål förminskning.
t
Motionärens ide att ställa den ena Tullkammaren
under den andra, tror jag ej
vara lämplig. Den ena Tullkammaren anser
sig lika god som den andra, och en
gradation ibland förmän och underlydande
mäste äga rum. Dessutom tror jag, att ju
438
Den 3o December e. m.
mera alla Tullkamrar stå directe under CentralStyrelsens
uppsigt, eller den som iLandsorterne
representerar denna Centralstyrelse,
jag menar DistrictsChefen, desto bättre
bålles controll öfver deras tjensteutofning,
År 1824 inrättades TullDistrictChefer i 6
serskilta Districter, hvarigenom deras antal
uppgeck till 8; af dessa 8 har GeneralTullstyrelsen
i dess underdåniga förslag
till förändrad organisation af Tullbevakningen
till indragning föreslagit 5, hvilka
tjänster med innehafvarnes afgång således
komma att upphöra, och en betydlig
besparing i administrationskostnaden uppkommer
derigenom. De 3 qvarblifvande
nemligen i vestra Districtet, der Götheborg,
Rikets andra Stad i alla afseenden, är belägen;
i Skåne och Blekinge, folkrika provincer
med många Städer, vidsträckta kuster
och närhet med utländska Stater, samt
således lämplige för oloflig varuinförsel och
trafication, äro i alla hänseenden nödvändiga
att bibehålla, så vidt man afser något
nyttigt ändamål kunna vinnas derigenom,
att en upplyst och bildad Embetsman står
i spetsen för Controll verket å alla dessa för
Tullintresset verkande Tjenstemän, för långt
afskiljde från CentralStyrelsen, för att af
den med nödig promtitude kunna efterses
och controll eras. DistrictChefernes skyldighet,
alt inspectera de dem underlydande
Tullstationer, och denna inspection utförd
på obestämda och således för de inspecte
-
Den 3o December e. m.
43g
rade oväntade tider, liar redan flere gånger i
dessa 3:ne Districter befrämjat upptäckten
af åtskillige missbruk, och förekommit verkliga
förluster för Slaten. Om detta å ena
sidan vittnar om de ifrågavarande DistrictChefernes
nit oell utmärkta duglighet, bevisar
det väl äfven åden andra, att desse
befattningars tillvaro är en ändamålsenlig
inrättning. För öfrigt är jag ej af den lankan,
som Motionairen, alt vissa TullkammareFöreståndare
skulle kunna förrätta dessa
Inspectioner; TullkammarFöreståndaren
kan och bör ej aflägsna sig från sitt TullkammareDistrict,
emedan hans personliga
närvaro är der alltid nödig. Han äger tillika
med Controlleuren nyckeln till, vården
om och ansvaret för, Cassakistan, lian
förer alla Räkenskaper och Journaler; han
skall reda alla stridiga frågor emellan trafikanter
och Tullbetjeningen, och han är beständig
Ordförande i SjöTullsRätten.
Vid Motionärens förslag, att Svenska
Consuler å utrikes orter borde lemna vissa
upplysningar till GeneralTullstyreisen, och
derföre serskilt aflönas af Tullmedlen, samt
berättigas att tillgodnjuta beslagare-andelen,
då upptäckter, föranledande till confiscationer,
af dem gjordes, får jag göra den erinran
, att aflöningar eller arfvoden till utom
Riket existerande Embetsman för de tjenster
man supponerar de komma i tillfälle
att göra åt Tullverket, hafva det emot sig,
44o
Den 3o December e. ni.
att man svårligen kan controllera, huruvida
de deraf gjort sig förtjente, och då i alla
fall lönen till dem skulle utgå, kunde det
lätt hända, att denna utgift blefve bortkastade
penningar; för öfrigt stadga Förfaltningarne,
att Consuler äro berättigade till
den bestämda beslogare-andelen, enär de
varit angifvare, eller utfört en Laggill confiscation.
Dessutom bör ihågkommas, att
då desse Tjenstemän hafva andra göromål
till deras hufvudsak, de dem tillika upp»
dragne Tullsysslor alltid skulle och torde
behandlas såsom bisak,
Molionairens förslag, att Lots-och Fyrbåksinrättningarne,
samt äfven Dykeriet, om
det skall bibehållas, borde förenas med
Tullverket under gemensam Styrelse, instämmer
jag i så målto uti, att denna föreningskulleåstadkomma
enighet emellan tren»
lie administrerande Inrättningar, som, genom
naturen af sine göromål, visserligen äga samband
med hvarandra, och måhända skulle
Lotsverket, stäldt under en gemensam Styrelse,
kunna göra Tullverket mera nytta,
än hvad erfarenheten hittills visat Lotsarne
förmått öller velat åstadkomma,
Att föreslå de vid Tullbevakningen
tjenstgörande Betjenters ställande på militairisk
fot, och således med uniformer beklädde,
samt med vapen försedde, är en
tanka, som jag mångå gånger haft, och som
Den 3o December c. m.
äfven inom Tullstyrelsen varit ventilerad.
Men kostnaden, som dess verkställande skulle
medföra, har hittills afskräckt Tullstyrelsen
från ett dylikt förslags framgifvande.
Att de fordna Strandridarne, eller numera
Kust-uppsyningsmän, som alla äro öfverbetjcnte,
försvarligen lönade, och till hvilka
tjensters tillsättande, så mycket möjligt är,
urval sker bland folkklasser af någon bildning,
att desse beklädas med anständig
uniform, och förses med vapen, anser jag
ganska ändamålsenligt, och ämnar också derpå
vara betänkt. Den tankan, att Tullstatens
Tjenstemän böra hafva undergått examen,
är, i afseende på vissa Tjenstemän
inom detta Verk, visserligen i sin princip
ganska rigtig. Den har också följts vid tillsättningar
inom Canzlier, och de Reviderande
samt RäkenskapsContoiren. Men vid Bevakningsverket
vore det en icke allenast för
långt sträckt fordran, att endast anställa
speciminerade personer, utan äfven en skadlig
regel, i thy, att derigenom mången ung,
hurtig och med goda förståndsgåfvor utrustad,
yngling vägrades inträde i en befattning,
der just dessa egenskaper äro hufvudsakligt
behöflige, derföre alt han ej aflagt
någon academisk examen.
Den så kallade hemliga Cassan, som
jag för min del gerna skulle se hon icke vore
hemlig, omtalar äfven Motionairen. Denna
Cassa består af årliga 8000 R:dr B:co och
44a Den 3o December e, m,
förvaltas under min Embetstid vid Tullstyrelsen
på så sätt, att alla utgifter deraf
blifva af GeneralTullDirecteuren efter dess
pröfning disponerade, men blifva också af
honom motiverade i räkningen, och behörigen
verificerade. Secreteraren vid Styrelsen
vårdar och utbetalar de anordnade medlen,
samt förer deröfver räkning, och samma
benägenhet visa begge DepartementsCheferne»
derigenom att de revidera Cassaräkenskaperne.
Fyra Tjenstemän hafva således
befattning med denna Cassa, och den
disponerande, nemligen GeneralTullDirektören
hvarken vårdar eller förvaltar medlen.
Så mycken öppenhet, som är möjlig
i en hemlig sak, är således härigenom vunnen,
och den högsta controll, i afseende
på dispositionernes riktighet, saknas heller
icke. Beträffande åter, huruvida dessa medel
på ett för Tullverket ändamålsenligt sätt
användas, bör jag nämna, hvad räkningar
och verificationer vitsorda, att alla de utgifter
hemliga Cassan bestrider, bestå uti
belöningar för Tullverket gjorde tjenster,
bidrag till extra aflöningar, till besparing
för extra medlen, gratificationer för utmärkt
skicklighet i tjensleutöfning, och sluteligen
understöd åt i Tullverkets tjenst utslitne
svagt eller intet pensionerade f. d.
Tulltjensteman, eller åt deras lika nödstälde
Enkor eller Barn. I denna uppgift ligga
äfven skälen, hvarföre jag anser Tullverkets
verkliga nytta kunna befrämjas ge
-
Den 3o December e. m. 44-3
norn dessa medels användande, och lilIstyrker
derföre, att Cassan bibehålies.
Det löningssätt, som Motionären antyder
såsom det rälta, nemligen att allona
Tallpersonalen med vissa procent af Tullinkomsterne,
är antagit i Dannemark och
Norrige, samt har äfven hos oss till en
del och tidtals varit användt, dock härstädes,
utan att något förtroende till dess
rigtighet derigenom vunnits. Jag medgifver,
att detta löningssätt har något för sig,
och synes i principen vara det rättaste,
enär man derigenom tror sig sätta det enskilta
interesset så till sägandes i connivence
med det allmänna; men i vårt land,
der tullinkomsterne äro så olika på hvarje
serskild local, och der uti 2:ne Städer,
Stockholm och Götheborg, nästan hela Tullbeloppet,
eller rättare sagt f af Rikets hela
Tulluppbörd inflyter, skulle ett sådant
aflöningssätt som det ifrågavarande åstadkomma
en mindre billig olikhet i hvarje
individs löneinkomst. Den procent på Tullintraden,
som i Stockholm och Götheborg
gåfve Tulltjenstemännen, ehuru fördelad på
elt stort antal personer, en riklig kanske
nog hög lön, skulle, genom samma inträds
obetydlighet på en annan ort, icke förslå
till betäckande af de nödvändigaste lifsbehofven.
Då man besinnar, att det gifves
ett språng uti Tulluppbörden, som genom
Tjenstemfön uppbäras i våra Städer, der för
-
Den 3o December e. m.
tull ning sker, från i,3oo,ooo R:dr, hvartill
ungefärligen tullen uppgår i Stockholm,
ända ner till 67 R:dr, hvartill den uppgeck
år 1827 i Stapelstaden Jönköping, der en
ej så obetydlig Tulltjenstemannapersonal är,
och måste vara anställd; så synes den af
mig befarade skadliga olikhet i aflöningen
efter procent-beräkning, på tullintraden beräknad,
temmeligen vitsordad. Jag har derföre
ansett, att Tulltjenstemännens ordinarie
löner böra vara bestämde och till sådane
belopp, alt möjlig bergning derför kan erhållas,
och alt deras öfrige lönefördelar
må bero på sportler, som lagligen, och 1
mån af trafikationens betydlighet på hvarje
ort, må tillfalla dem. Till vinnande af
enhet i sportelafgifterne, och reda i det nog
intrasslade förhållande, som i denna väg
uppkommit, genom saknad af allmänna föreskrifter,
och derigenom att sportlarne gemenligen
beräknats, dels efter häfdvunnen
praxis, dels ock efter för serskilta orter
och tillfällen uppgjorde stadganden, beslöt
Genera ITulls ty reisen år 1825, alt uppgöra
förslag till en ny allmän TullsportelTaxa,
eller Expeditionslösen, och anbefallde derföre
alla Tullkamrarne, att inkomma med
uppgifter på de vid hvarje Tullstation vanlige
medgifne sportlar. Ett medelbelopp
uträknades af desse olika uppgifter, och en
Sporteltarilf uppgjordes och ingafs till Kgl.
Majit, sorn i Nåder behagade deröfver höra
Stockholms Handelssocietet, samt Dess
Den 3o December e. m.
445
och Rikets CommerceCollegium. Hufvudsakligen
instämde desse C01 poralioner i förenämde
förslag. Emedlertid fortforo de,
dels på Författningar, dels på flerårig häfd,
existerande sportlarne till Tullbetjeningen
i Stockholm frivilligt utan klagomål, och i
Götheborg, på grund af serskild stadgad
öfverenskommelse emellan IlandelsCorpseu
och Tullstaten derstädes. Denna sednare
utvägen, såsom den för ändamålet mest
passande, försökte man, att genom Tullstyrelsens
bemödande i de öfrige Rikets Kuststäder
äfven få vidtagen; men då detta ej
lyckades, utan klagomål och stridiga påståenden
tilltogo, anhöll jag i underdånighet
bos Kongl. Maj:t, att den föreslagne
SportelTaxan måtte på försök stadfästas
och införas, med tillåtelse för vederbörande
trafikerande, att under tiden inkomma
med de erinringar, hvartill de trodde sig
finna anledning. Detta bar Kongl. Maj:t
Nådigst bifallit. Stränga straffbestämmelser
för förbrytelser mot denna författning äro
äfven föreslagne, att af GeneralTullstyrelsen
omedelbarligen utföras, och Styrelsen
kommer således i ett hittills saknadt tillfälle,
att ega ett bestämt lagstadgande för dessa
grannlaga frågors behandling, och en laglig
kraft för missbruks beifrande i detta
ämne. Motionairens yttrade önskan i detta
afseende synes härigenom uppfyld. Motionärens
förslag, att förena Inrikes och Utrikes
Tullbevakningen,later icke verkställa sig,
446
Den 3o December e. m.
ehuru i sin princip ej origtigt, och detta
af serskilta orsaker. I Stockholm, derföre
att göromålens mängd vid inrikesbevakningen
och i synnerhet i och för Finska traficationen
fordrar en serskilt BevakningsCorps,
och en serskild Chef för den. Att
sammanslå inrikes- och utrikes-bevakningen
och ställa dem under en Chef, har jag
emedlertid varit betänkt uppå, för att vinna
mera enhet i bevakningsanstalterne; men
svårigheten, för att icke säga omöjligheten,
att finna en man, som kunde stå i spetsen
för begge, och uppfylla sitt kall i allo, har
afhållit mig. I Götheborg är det nära i§
fjerdingsväg emellan utrikes-och inrikes-bevakningsGorpsernes
ståndort och verkningskrets,
hvarföre ock de icke der kunna vara
sammanslagne. I Norrköping åter låter denna
förening sig göra, och torde derföre
komma å bane, när den, genom åtskillige
svårigheters undanrödjande, hunnit beredas.
På alla andra ställen kan denna åtgärd icke
komma i fråga.
Motionärens yrkande, att TullDomstolarne
måtte afskafifas, är en fråga, som kommer
att behandlas af de till Styrelseverkens
reglerande nedsatte Committeer, och som
jag är kallad till ledamot i den Committee,
som blifvit organiserad, för att granska
detta ämne, får jag, då ärendet der förekommer,
tillfälle att utveckla min åsigt
deraf. I afseende på frågan nu, får jag
Den 3o December e. m.
447
emedlertid äran upplysa, att TullRätterne
.beslå, ej allenast af Tulltjensteman, utan
äfven af lika många Magistratspersoner, och
ehuru de förre sällan äro så qvalificerade i
juridisk väg, att de undergått juridisk examen,
liar jag dock af trovärdige Ledamöter
i Öfver Rätter, som pröfva t TullRätternes
Utslag, erhållit den upplysning, alt de
ingalunda funnit desse UnderRätters domar
mindre lagenlige och välgrundade, än andre
UnderRätters af lagfarne Domare beslutade
och uppsatte Utslag. Det är emedlertid
angeläget, att Tulltjensteman icke skiljas
ifrån TullRätterne, ty deras sakkännedom
och bekantskap med Tullförfattningarne och
med de i beslag tagne varors beskaffenhet,
hvarom strid är, utgör alltid en nödig vägledning
förmålens rätta pröfning, angelägne
i synnerhet i de orter, der scientifika
besigtningsman ej finnas, det vill säga, der
fabriker saknas. Deras bristande juridiska
uppfostran synes mig icke mera förskräckande
för rättvisan, än åtskillige af våra
SlottsRätts-, KrigsRätts-, Rådhus- och KämnersRätts-Ledamöters,
som ändock dömma
i de grofsta brottmål; och för partiskhet
för Kronans fördel har jag lika liten anledning
alt misstänka dem, som jag saknar
anledning att för motsatt partiskhet misstänka
deras Colleger af Magistraten, om
ödet skulle så foga, att någon stadsbo stod
till rätta jför begånget Iurendrejeri eller
begången tullförsnillning.
443
Den 3o December e. m.
Slutligen och beträffande Motionärens
Åsigt om nödvändigheten af uppmärksam
förvaltning i Tullverkets angelägenheter; så,
i fall denna mening skulle vara föranledd
af Motionärens vetskap eller supposition om
något mindre rigtigt eller felagtigt handhafvande
af Tullförfattningarne, får jag förklara,
att om han, eller hvem som helst,
som om slikt äger kunskap, derom vill
lemna GeneralTullstyrelsen eller mig personligen
benägen underrättelse, så skall
skyndsam undersökning om sakens förhållande
ej uteblifva, samt rättelse och ansvar
ej saknas, om fel från Tullverkets sida är
begånget. Att misstag inom denna högst
svåra och complicerade administration skola
äga rum, så väl som i andra af mindre
omfång, ja äfven i enskilta förhållanden,
är en gifven sak; men om uppsåten alltid
äro goda och modan ospard, kan ändock
mycket godt uträttas, då sundt begrepp och
någon erfarenhet understödja företagen. På
delta sätt kan hvar och en, äfven offentligen
verkande man, bereda sig en belöning
i sitt eget samvetes vittnesbörd, tillräcklig,
om han är en stadig man, med inre sjelfständighet.
Herr Tham j Wollrath: Hvarken öfverensstämmer
det med min förmåga, eller är
det nödigt, att, efter Friherre Åkerhjelm,
ingå i några detaljer af ämnet; och jag anhåller
således blott, att få fästa mig vid
Den 3o December c. m.
44g
ett, som jag tror, väsendtligt misstag i motionen,
eller förmenandet, att Tullstyrelsen
kunde förenas med CommerceCollegium eller
med FinanceDepartementet. Måhända
vore sådant principenligt och lämpligt i ett
nyorganiseradt Land, men här, hvarest lurendrägeriet
ty värr, genom felagtiga författningar,
kommit alt stiga lill en sådan
höjd, som det nu liar, tror jag, att en serskild
kraftfull Tullstyrelse erfordras, om
enhet och alfvar skall råda i detta vigtiga
administrativa Verk. Chefen för FinanceDepartementet
skulle omöjligen medhinna,
alt äfven egna sig åt Tullstyrelsen; och att
åter deri inympa collegiala former tror jag
ej böra komma ifråga, då erfarenheten af
en sådan Tullstyrelses skadlighet ännu bör
vara i friskt minne.
Motionairens anmärkning, att GeneralTullDirecteurens
lön är för hög, kan vara
rigtig, om den jemnföres med andra Embetsmäns
otillräckliga löner; men då jag
tror, att principen för Embetsmäns aflöning,
särdeles då det angår Chefen för ett Verk,
hvarigenom Statens största intrader gå, bör
vara att aflöna så, alt man kan hafva de
största fordringar på en i högsta målto oegennyttig
och kraftfull verksamhet, oberoende
af alla ekonomiska omsorger, anser jag det
cj vara rätt, alt vid i frågavarande löns
bestämmande vara för nogräknad.
45o
Den 3o December e. m.
Herr Rosenblad} Bernhard: Jag ber
att få tillägga några upplysningar i afseende
på förevarande af Friherre Åkerhjelm
i öfrigt så väl utredda ämne. I Preussen
är Tullstyrelsen under Collegialform med
i President och 8 Ledamöter, hvaraf dock
den förre ensamt äger beslutande rätt, och
Ledamöterne endast äro Rådgifvare och
deltagande i förvaltningen. Motionairens
förslag, att tilldela Tullkammarföreståndarne
någon viss procent af Tullinkomsterne,
gillar jag fullkomligt. Det är billigt, att
desse Embetsman sättas i tillfälle att, utan
för stora ekonomiska omsorger, uppfylla
deras pligt som Familliefäder. Om procent-beräkningen
skulle medföra allt för
stor olikhet, i synnerhet hvad beträffar
Stockholm och Götheborg, så är det lätt
bjelpt derigenom, att procenten göres hög
för de små summorna, och efter en viss
progression minskas för de större. Att
ställa Tullverket under CommerceCollegii
styrelse, anser jag alldeles olämpligt. Väl
bar jag hört den Collegiala långsamheten
i vissa fall berömmas, men här tror jag,
alt den obestridligt vore högst skadlig,
då Tull-administrationen onekligen fordrar
skyndsamhet och kraft, om den skall uppfylla
sitt ändamål. Snarare skulle jag tro,
att sedan JustitiaeDivisionen af CommerceCollegium
blifvit indragen, hela Collegium
kunde upplösas.
Fri
-
Den 3o December e. m.
Friherre Anckarswärcl: Fastän jag i
så många delar med tillfredsställelse emottagit
de upplysningar Friherre Åkerhjelm
afgifvit å mina anmärkningar, anhåller jag
dock, att få upprepa några punkter, hvari
jag ännu ej anser mig vederlagd. Angående
personalen har Friherren medgifvit,
att den i visst fall vore för stor och fordrade
en reorganisation. Jag har icke klandrat
lönernes storhet i förhållande till personalen,
men trott, att den sednare kunde
minskas, och i föl jd deraf äfven aflöningen.
Med mycken tillfredsställelse har jag hort,
att af de 8 DistrictsCheferne 5 redan äro
föreslagne till indragning; och jag hemställer,
om ej åt de 3:ne bibehållne kunde
tillika uppdragas befattning med uppbörden
å hufvudorterne. Jag inser ännu icke
hvarföre ej inspection öfver de smärre Tullkamrarne
kunde anförtros åt Cheferne för
de större. Jag tror, att det skulle instämma
med princip, och lätta uppsigten för
ÖfverStyrelsen, att hafva direct communication
med de större Tullkamrarne. Att
Tullförvaltarne böra beständigt qvarvara
vid sina stationer, och således ej kunna företaga
inspectionsresor, tror jag lätt hjelpes
dermed, att Gontrolleurerne under tiden
bestrida Tullförvaltare-göromålen. Att
en del smärre Tullkamrar kunna indragas,
deri styrkes jag äfven af TullCommitterades
berättelse, som upptager, om jag min8
H. 29
452 Den 3o December e. jp.
nes rätt, att, ibland 16 stycken, finnas
flere, hvilka icke lemnade 100 Rrdrs uppbörd.
Mitt yttrande om möjligheten att afskaffa
öfverflödigt skrifveri grundade sig
derpå, att jag såsom Revisor sett en mängd
af ansökningar och förfrågningar ingifna till
GeneralTulistyrelsen i mindre vigliga ämnen.
Detta måtte borttaga tid och inveckla
ärenderna, samt bevisa, att författningarne
ej äro tydliga och bestämda.
Lönebeloppet för GeneralTullDirecteuren
bestriddes af mig synnerligast för principens
skuld i afseende på förhållandet till
StatsRådernes löner, och relativt till dess
vederlikar inom Embetsmanna-corpsen. Jag
skulle likväl tro, att oberoende äfven kan
vinnas genom ej fulltut så stort löneanslag,
och finner mig ej öfvertygad, att beliofvet
af oberoende på denna plats är större,
än i andra EmbetsmannaClasser. Jag
känner ej heller, att GeneralTullDirecteuren
har något Uppbördsmanna-ansvar för
förraltningen af Tullmedlen.
Friherren har missförstått mig, om
lian fattat, att jag sagt, det Ständernes önskan
i afseende på Tullorganisationen ej vunnit
Regeringens afseende. Jag har menat,
att den ej erhållit allt det afseende jag
trott den förtjena, och medger gerna, att
denna organisation i många fall vunnit förbättringar.
Den 3o December e. m.
453
Angående Tullstatens af mig yrkade
öfverföring på Riksstaten, har visserligen
Friherre Åkerhjelm anfört skäl, men
inga hinder deremot; ty då Tullstaten till
Kongl. Maj:ts Nådiga fasställelse uppgörcs,
kunde den ju efter att hafva blifvit gillad,
uppföras på Riksstaten, och de nödvändiga
förändringarne ändå ditföras.
Att Tullstyrelsen kunde ställas under
CommerceCollegium eller FinanceDepartementet
har, i synnerhet i förra fallet, ej blifvit
motsagdt af den värde Friherren, men
en annan Ledamot, Herr Rosenblad, har,
såsom ett hinder deremot, anfört den långsamhet,
som vidlåder Collegiala former.
Om så är, bör detta i ett administrativt
Verk kunna rättas; och då jag ej föreställer
mig, att tullförsnillning och lurendrägeri
förekommas genom Tullstyrelsens personliga
verksamhet, utan genom deras administrativa
verksamhet, ser jag ej, hvarför
Tullverket icke kan styras med lika
kraft af CommerceCollegium, som af en
serskild GeneralTullstyrelse, särdeles som
denna sednare i det hela icke är annat än
ett litet Collegium, fast i mindre scala,
än våra RiksGollegier.
Jag medgifver milt misstag i afseende
på Consulernas befattning med Tullärenden,
och instämmer i Friherre Åkerhjelms
åsigt deraf.
39*
454
Den 3o December e. m.
Äfvenledes förldarar jag mig af Friherre
Åkerhjelms up After om Tull-inkomsterne
och den betyi 5 skillnaden emellan
i Millioner och 5oo,ooo R:dr, vara öfvertygad
om overkställbarheten af mitt förslag
om procent-aflöningen.
Beträffande Tnllpersonalens flyttbarhet,
tror jag den böra inskränkas inom tjenstgörings-districtet,
efter vederbörandes ompröfva
nde, och ej från ena ändan af Riket
till den andra.
Examina för Tulltjensteman anser jag
nödvändige, särdeles om melhoden vid deras
tillsättande blir, att dertill taga skickelige
personer, som egnat sig åt yrket,
och skaffat sig erfarenhet deri, utan obehörigt
intrång af hvem som hälst.
Slutligen får jag förklara, att jag med
min önskan om förbättrad organisation af
Tullverket alldeles icke menat förvaltningen,
eller tviflat på nitet och skickligheten
af den nu varande, utan endast afsett principen,
och ej personer.
Friherre Åkerhjelm: Endast några ord
anhåller jag att ytterligare få tillägga. Jag
kan ej medgifva möjligheten af att indraga
de nu bibehållne 3:ne DistrictsChefs-plntserne,
om Tull-administrationens verksamhet ej
skall störas. Desse 3:ne Chefer förhålla
sig till GeneralTullstyrelsen, såsom Länsstyrelserne
till Regeringen. DistrictsChe
-
Den 3o December e. m. 455
fen bör ej hafva med uppbörden att skaffa;
ty han är skiljoman, och en verklig jury
i tullfrågor, som uppkomma i hans District.
Då Friherre Anckarswärd redan medgifvit
min framställning om olämpligheten
alt införa Procent-aflöning bland Tullstaten
här i Landet, och således, så till sägande,
besvarat Herr Rosenblads anmärkning
deremot, liar jag intet vidare dervid alt
tillägga.
Att GeneralTullstyrelsen ej kan directe
hämma lurendrägeri och tullförsnillning
medgifves; men genom resor och beröring
med Tull-personalen uträttar den likväl mera,
än man skulle tro, och mycket mera,
än då ÖfverDirecteuren vid Tullverket utöfvade
ett anonymt Chefskap. Nu äro Tullstyrelsens
resor, verkliga mönstringar af
Tull-personalen, och medföra nytta, om de
rätt ullöras.
Flyttning af Tull-personalen sker äfven
nu vanligen inom Districten af DistrictsCheferne,
sorn anmäla det hos GeneralTullstyrelsen,
hvilken då äger att pröfva, och
hittills haft skäl att gilla, den föreslagne
åtgärden.
Herr Bråkenhjelm_, Pehr Reinhold:
Ehuruväl jag är öfvertygad, att Friherre
Åkerhjelms uppgift af Tull-organisationens
kostnad ej undfaller StatsUlskottet, tager
456
Den 3o December e. m.
jag mig dock friheten, att, emir det kanske
undfallit Friherren sjelf, fästa uppmärksamhet
på att Friherren vid sin jemnförelse
emellan Tullverkets omkostnader uti vårt
Land och andra Länder, tagit ziffran till
grund, då deremot en viss procent-beräkning
af tullintraderne skulle hafva visat en
åskådligare och sannare jemnförelse; att
Friherren vid uppgifvande af, huruvida
Tullverkets Stat kostar Kronan mera nu,
än år i8a3, yttrat, det Tullverkets omkostnader
år i8a3 utgjorde a5 procent af
intraderne, men år 1827 endast 20, ehuru
Friherren omedelbarligen derpå sagt, att
intraderna år 1827 voro långt större, än år
i823; hvarigenom Friherren således lemnat
rum för den enkla och påtagliga anmärkning,
att 20 procent af en större summa
kunna komma att utgöra mera än 25 procent
af en mindre, och att omkostnaderna
vid Tullverket till och med kunna hafva
ökats sedan år 1828.
Herr Rosenblad: Ehuru Molionairen
sjelf frångått procent-aflöningen, kan jag
ej göra det; 2 å 3 procent af lull-uppbörden
anser jag vara en ganska passande
uppmuntran för Tullkamrarne, af hvilka
troligen icke få hafva omkring 10,000 R:drs
uppbörd, då deremot f eller £ procent
kunde vara nog för Tullkamrarne här och
i Götheborg. Tillika får jag medgifva, att
Styrelsen af Tullverket visserligen kunde
Den 3o December e. m.
457
Italias CommerceCollcgium; — namnet gör
ingen ting; —men då vore det nödvändigt
alt organisera detta Collegium ungefär såsom
GeneralTullstyrelsen nu är; och hvad
vore då vinsten?
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
vill blott hafva äran upplysa, att den så kallade
procent-aflöningen redan i flera år varit
begagnad vid Norrska Tullverket.
Herr Rosenblad: Såsom Herr von Hartmansdorff
uppgifvit förhållandet vara i
Norrige, är det äfven i flera Tyska Stater,
hvaribland i Preussen, der tullintraderne
äro ganska betydliga.
Herr von Troil, Emil: Bland de vigtigasle
förändringar, som Friherre Anckarswärds
motion åsyftat, synes mig vara upphörandet
eller reorganiserandet af de nu så vidunderligt
sammansatte TullRätterne, der administrerande,
arno vible, Tjenstemän, som aldrig
aflagt någon juridisk examen, äro brottmålsdomare
i mål,, hvari de måhända sällan
äro helt och hållet ointeresserade. Chefen
för Tullverket har visserligen gifvit dem
godt beröm för deras praktiska juriridiska
skicklighet, och till stöd derför åberopat
Öfverdomares vitsord; men då ÖfverRätten
i Tullmål hittills utgjorts af CommerceCollegii
JustitiiB-Division, som, med undantag
af TullRätterne, ej haft många Underdomstolar,
så kan tyckas, att dess Le
-
458 Den 3o December e. m.
damöter ej äro de mäst kompetente att
göra jemförelse» emellan våra vanliga Domare
och Tulldomarne. Jag har ej varit
i tillfälle att inhämta de sistnämndes juridiske
förmäns opinion; men då jag ej så
obetydlige tider uppehållit mig inom kustorter,
så har jag kunnat erfara den derinom
i ämnet rådande; och jag kan försäkra
, att jag funnit den alldeles motsatt den
af Friherre Åkerhjelm yttrade. Så harman
t. ex. för mig uppgifvit en Tullförvaltare,,
hvars mångfaldige, under loppet af flere
år, afkunnade utslag, alla blifvit öfverklagade
och alla ändrade, utom ett enda, då
den klagande parten hade förlorat fatalierne.
En anmärkning, som Herr Chefen för
Tullverket för några dagar sedan yttrade
på detta rum, har jag äfven hört inora
min tandsort» nemligen den, att ehuru
den under de sednaste åren nedsatte Tulltaxan
hort, jemte vinsten, minska frestelsen
till tullförsnillning; har likväl antalet
af sådane mål, som blifvit anhängigegjorde,
snarare ökats än minskats. Såsom
orsak härtill har man uppgifvit den öfverdrifna
mildhet, med hvilken, som man
tyckt sig märka, TullÖfverRätten tillämpat
TullLagen, och anledningen till denna mildhets-prineip
har man gissat vara det ringa
förlitande en ÖfverRält kan sätta till ransakningar,
verkställde af så beskaffade UnderRäller,
som de nuvarande TullRätterne.
Om så verkligen är förhållandet, blefve
Den 3o December e. m.
4%
deras ändamålsenligare organiserande, ej
endast ur en juridisk, utan äfven ur en
ekonomisk synpunkt, nyttigt. Då emellertid
denna motion äfven lärer blifva remitterad
till Lagutskottet, hoppas jag, att detta Utskott
fäster sin uppmärksamhet uppå, huruvida
TullRätternes oförändrade bibehållande
kan stå tillsammans med den allmänna
andan af våra juridiska institutioner
och med allmänna säkerheten.
Friherre Åkerhjelm: Jag ber endast
att, till rättelse uti hvad Herr von Troil
velat antaga, få upplysa, det jag, då jag
nämnde, att jag af Ledamöter i ÖfverRätt
erhållit den upplysning, att TullRätternes
duglighet och behandling af mål ganska
väl uthärdade jemnförelseu med andra lindel
Domstolars, ej menade CommerceCollegii
nu upplösta JustitiaeDi visions, såsom
Herr v. Troil yttrat, utan Kongl. Svea HofRätts
Ledamöter, i hvilken sistnämnde ÖfverRätt
Tullmai, sedan .Augusti månad,
blifvit handl agde. Med de förre har jag
aldrig tält örn TullRätternes handlingssätt,
af de sednare deremot har jag dirccte begärt
och fått upplysningar derom.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken föreslog, att Friherre Anckarswärds
ifrågavarande Motion, jemte de
af bemälte Friherre samt åtskillige andre
Ledamöter rörande samma ämne nu afgif
-
Den 3o December e. m.
ne yttranden, måtte remitteras lill Stats-,
Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskottet!.
Bifölls,
Ånyo föredrogs Herr von QvantetiSj
Carls den i5 dennes e. m. på bordet legde
Motion angående ny organisation af
HushållsSällskaperne.
Herr von Qvanten hade inlemna t ett
så lydande Memorial:
I afseende på HushållsSällskapernes
nya organisation till Municipal-inrättningar,
vill jag anföra följande:
Jag bär sedan 1809 och derpå följande
Riksdagar, likasom under denna, erfarit,
att vår Ekonomiska lagstiftning är ganska
bristfällig, och att ingen hjelp är alt förvänta
under vårt nuvarande Representationssätt,
med mindre sakkännedom blifver att
tillgå hos dem, hvilka enligt 89 §. Regeringsformen,
skola den sammanfatta. Med
kallsinnighet upptagas dylika ämnen i våra
plena, då mindre vigtiga afhöras med uppmärksamhet.
— Men då vårt Constitutionella
lif hinner blifva så utveckladt, att vi
kunna förslå och efterlefva dess lagar; hvarmed
skola vi väl då sysselsätta oss? — Då
återstår endast det Stals-ekonomiska, och
som ingen grundlag förmår bestämma, liu
-
Den 3o December e. m.
ru fort menniskans intellectuela utbildning
skall framskrida, blifver det åtminstone
kommande lliksdagars hufvudlöremål, att
med urskiljning följa denna utveckling.
Jag har i denna fråga velat framställa
mina åsigter, huru HushållsSällskaperne
skola sammansättas, och genom en Municipalitelsform
utvecklas till FörlikningsDomstolar,
Ekonomiska förbättringar, Jury-inrättningar
m, m.
Hvart iorde eller ao:de Hemman borde
på Socknestämmor utse en person eller
valman, som tillika blef ledamot af SockneComittéerne,
hvarmed kunde införlifvas
FörlikningsDomstolar, hvilka hvarje Pastorat
eller Socken borde ega, med bestämda
årliga sammanträden. Vidare skulle hvart
ioo:de Hemmen välja en person, sorn
ovilkorligen skulle vara arbetande Ledamot
af HusliållsSällskapet, hvilket kunde
kallas ProvinceConseil, likasom i Frankrike
finnas under namn af Conseils Gencraux.
Dessa valde sig sjelfva Ordförande och Embetsman,
med skyldighet att sammanträda
4 å G gånger om året, till en början för
att upptaga hvad som vore anmärkningsvärdt
från Pastorats- eller SockneCommittéerne,
— likasom dem borde åligga revision
och controll öfver alla de publique medel,
hvilka nu snart sagt äro undandragne
all controll och sorn likväl äro ganska be
-
462 Den 3o December e. m.
tydliga. — Några liufvudgrundreglor, lika
för alla Provincer, borde uppgöras, som i
detailfrågor efter Provincernas behof kunde
localiseras.
Jemte skyldigheten af all revision,
samt att handlägga Ekonomiska frågor, borde
de äfven äga rätt att beifra oordningar
af sådan beskaffenhet, som ej bestämdt hörer
till Åklagaremakten, eller hvad den
stundom underlåter att beifra; och folket
skulle derigenom erhålla ett stöd, som det
för närvarande alldeles saknar. — Projectvis
föreslår jag vidare, att hvarje eller
hvartannat Län borde dertill välja en af
sine utmärktaste ekonomer, hvilken efter
viss tid i sin ordning borde utbytas, utgörande
i Stockholm ett biträde vid Ekonomiska
Ärenders beredning, i stället för Rikets
Allmänna Ärenders Beredning, införlifvade
med LandtbruksAcademien, hvarigenom lokal
och sakkännedom skulle erhållas af personer,
som lägga hand vid yrket, och hvarigenom
LandtbruksAkademien skulle erhålla
en ändamålsenlig bestämmelse, såsom
en underordnad och upplysande del af den
Ekonomiska lagstiftningen. — Riksens Ständers
JustitiaeOmbudsman kunde utgöra en
öfverordnad ledamot, och ställas i beröring
med denna Municipal-inrätning, då han nu
såsom isolerad ingen ting förmår uträtta.
Mångå fördelar torde härigenom vinnas,
brister och fel i vår ekonomiska och
Den 3o December e. m.
463
allmänna Lagstiftning afhjelpas, Riksdagarne
betydligen förkortas genom tillvaron
af en ej talrik, men på sätt och vis permanent,
representation, samt skickliga och
dugliga Embetsman bildas genom deras
beröring med Folket, hvarigenom förtroende
Folk och Regering emellan skulle vinnas.
Jag anhåller om remiss häraf till Ekonomiutskottet.
Herr von Qvantens ifrågavarande motion,
jemte dess rörande samma ämne nu
afgifne yttrande, remitterades till Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet.
Föredrogs ånyo Herr af Geijerstam? j
Gustaf Emanuel, den i5 dennes e. m. anmäldte,
och den 17 derpåföljde f. m. på
bordet lagde, Motion, att Stångjernverksegare,
hvilkas tillverkning är grundad på
eget Tackjern, må befrias från den tvungna
till verk ningsskyldigheten deraf.
Herr af Uhr j Carl David: Om frågan
rörde införandet af någon ny näringsgren,
eller vidtagande förbättringar i de
redan tillåtne, så skulle jag gerna understödja
Motionärens önskan om en fri och
obegränsad Tackjernshandel; men då jernhandteringen
i Sverige redan är gammal,
fördelad på nästan alla delar af Landet,
grundad på olika locala förhållanden, och
befästad genom derefter lämpade pri vile
-
464 Den 3o December e. m.
gier, rättigheter och skyldigheter, och deraf
nu uppkomne förhållanden otvifvelaktigt
skulle komma att undergå betydliga
förändringar, om den nu väckta motion bifa
i'. es; så anser jag nödigt att jättra mig
emot densamma, och anhåller få fästa EkonomiUtskottets
uppmärksamhet derpå, att
Jernverks-egarne i vårt Land, eller de sorn
förbruka tackjerns-tillgångarne, kunna indelas
uti tvenne classer, med emot hvarannan
stridande interessen.
Den ena är skyldig att förse sina Stångjernssmiden
med tackjern af egen tillverkning;
den andra deremot i saknad af tillgång
af malmer och kol, och utur stånd
att åstadkomma blåsning, men har deremot
rättighet att anskaffa detta behof från
de tackjernsblåsande Bergslagerne.
Den ena drifver således sin rörelse
med ett vilkor, sorn icke utan åtal och ansvar
kan eller får åsidosättas, den andra
åter drifver sin rörelse med en gifven rättighet,
som till stor del bestämmer värdet
af desse egendomar. Häraf följer, att en
fri och obegränsad Tackjernshandel rubbar
de emellan Brukens egare utstakade förhållanden,
föranleda tvistigheter, och bidraga
till någras fördelar på de öfriges bekostnad,
samt derigenom grundlägga missförhållanden
och oreda i hushållningen på
det hela.
Den 3o December e. m. 465
Då härtill kommer, att andra författningar
lägga ännu liera hand på handteringen,
och förneka Bruksegaren att fritt
och efter eget godtfinnande anskaffa sine
Behof af t. ex. kol och malm, samt att Bruken
äro inskränkte inom vissa district,
hvarutom de icke få utsträcka eller afhämta
sina koltillgångar, utan bestämda ansvar
för öfverträdelser deremot, så finnes äfven,
att den nu föreslagne blott skulle blifva
en partiel utväg, som icke ifrån grunden
bereder den frihet i handteringen man
vill införa; och då jag gerna, för min del,
skulle önska en annan sakernes ordning,
samt att en större frihet i Jernhandteringen
på det hela, utan hinder af de nu rådande
prohibitiva författningar, kunde införas,
men ändamålet icke kan vinnas genom den
nu föreslagne åtgärd, utan nödvändigt måste
företrädas och utgå ifrån en förut medgifven
fri rättighet att handla malm och
kol, anser jag, innan denna fråga först blifvit
väckt och afgjord, den nu ifrågaställde
motion om en fri Tackjernsliandel vara alldeles
för tidig, och tror att Utskottet, på
dessa skäl, hvarken kan eller bör tillstyrka
densamma. Jag röstar derföre för afslag
å motionen, och anhåller att desse anmärkningar
måtte få åtfölja remissen till
Ekonomiutskottet.
Herr Hammarhjelm > Carl Fredrih, anförde
skriftligen:
466
Den 3o December e. mi
Uti (len ifrågavarande motionen liar
Herr af Geijerstam, under påyrkande af
frihet i näringar, framstält den önskan,
att sådane Bruk, som äro grundade på egna
Biåsugnar, måtte befrias från den tvungna
blåsningsskyldigheten. Häraf skulle val
troligen följa, ehuru det icke i motionen
är omnämndt, att desse Bruk, fastän på
egen blåsning grundade, skulle tillåtas, att
köpa tackjern för sitt smides bedrifvande,
enär de sådant för sig funno fördelagtigt.
Jag kan ej förena mig i denna framställning,
och utbeder mig vördsammast, att få
utveckla de skäl och anledningar, hvarpå
denna min öfvertygelse sig stödjer.
Af bilagde från Kongl. Bergscollegium
erhållna uppgift öfver Rikets privilegierade
Stångjerns- och Ämnesjerns-smide, som
är specifique för hvarje Län, befinnes, att
år 1818 utgjorde Smidet å egen blåsning
inalles 179,442 Sk® samt det privilegierade
Smidet uppå köpetackjern, tillsammans
229,917 Sk®. — Om nu de Bruk, tillverkande
179,442 Sk®, som hafva fått sine
privilegier att tillverka Stångjern af egen
Tackjernsblåsning, skulle, när dem behagade,
tillåtas, att upphöra med blåsning och
tilldelas rättigheten att fritt och obehindradt
köpa tackjern, skulle det naturligtvis,
genom en större concurrence af Tackjerns
köp,
År 1818.
Smide
på egen
blåsning
grun-  dadt.
Smide
på köp
tackjern
grun-  dadt.
Summa
af till-  verkadt
Stång-  jern
1818.
Summa
af till-  verkadt
Tack-  jern
181S.
Örebro Län . . . ; .
13,546
45,971
64,o38
115,448
Westerås Län . . ; .
15,o66
29,947
42,6o5
29,83 1
St. Kopparbergs Län
38,684
9,202
41,019
101,668
Linköpings Län i . .
4,'79
15,466
i5,526
5,14°
Jönköpings Län . . .
4,355
2,013
,,329
5,331
Carlstads Län ....
14,88o
56,688
66,5o3
58,382
Stockholms Län . .
9>899
1,120
9,'s9
7,339
Upsala Län ■» . . . .
21,733
16,075
22,542
Nyköpings Län . . .
4,97'
io,i38
9,333
4,324
Skaraborgs Län. . .
493
4,8.4
3,522
4oo
Halmstads Län . . .
——
613
5
Calmare Län . . . .
6,o43
2,295
6,979
6,448
Kronobergs Län . .
2,758
1,927
i,366
2,754
Elfsborgs Län . . . .
io,3i6
8,640
Gefleborgs Län . . .
34,167
31,020
5i,42o
40,592
Jämtlands Län . . .
4oo
-- 1 —
140
WesternorrlandsLän
3,528
13,701
9,307
3,657
Westerbottens Län .
1,407
3,622
) , Q.5
1 «,6g4
Norrbottens Län . .
3,333
i,o65
A I )ö I J
j 44.
Summa
179,4421229,917)348,609
4o5,131
(8 H. pag. 466.)
.
V' ! ■ ■ ' A.
- r
Den 3o December e. m.
467
köp, förnärma <le Bruk af inalles 229,917
Sk© jerntillverkning, som, dels från äldre
tider tillbaka, dels i sednare tider, blifvit
privilegierade på köp-tackjern. Det är val
sannt, att tackjerns-tillverkaren, hvars interesse
ej heller bör förbises, genom en sådan
ökad coneurrence i afsättning skulle i första
början vinna ett högre försäljningspris. Men
denna hans fördel blef ej varagtig; ty, så
fort tackjernspriset blef uppdrifvit till den
böjd, att Bruken med egen blåsning funno
för sig fördelaktigare att sjelfva tillverka
tackjern och således upphörde att köpa det,
skulle tackjernspriset ånyo falla ner. Ett
bifall till den ifrågavarande motionen skulle,
efter min tanka, värka beständig fluctuation
i tackjernspriserne, allt efter de
Tackjernsblåsande Brukens behag eller interesse.
— Sådane fluctuationer i prisen,
antingen till ytterlig höjd eller vanvärde,
äro för denna, likasom för hvarje annan
handtering, högst förderfliga, och medföra
både Brukens och Bergsbruksidkarens skada
och förlust.
Fast säkrare och mera båtande för handteringen
synes det vara, att stå qvar vid
nuvarande ordningen. Af Directeuren öfver
Stångjernssmidet och Tackjernstillverkningen,
samt inom Kongl. Bergscollegium hålles
räkningöfverdeårligen tillverkade tackjernsoch
stångjerns qvantiteter. Ej flere nya Bruk
8 H. 3o
468 ' Den 3o December e. ni.
få anläggas, än tackjerns-tillgångarne, utöfver
de redan skedde anläggningar, det medgifva.
Härigenom iakttages en treårig proportion
emellan tackjern och stångjern, så att hvarken
stångjerns-tillverkaren saknar behöflig
tillgång för sitt smide, ej heller tackjernstillverkaren
saknar afsättning och håda handteringarne
drifvas med beräkning af bistånd
i längden af Skogar och Malmer.
— Äfven de på egen blåsning grundade
Bruk ärbeviljadt, att i Kongl. Bergscollegium
söka tillstånd att köpa något qvantum
tackjern, i stället för attsjelfve tillverka
det, och sådant blir dem tillåtit, om öfverskott
å den varan finnes. Detta redan
af ålder lemnade tillstånd synes tillfyllestgörande,
för att åt de på egen blåsning
grundade Bruken lemna all den nälin gs frihet,
som utan andras förnärmande kan låta
sig göra.
Slutligen får jag den äran upplysa,
att samma fråga, som den Herr af Geijerstams
motion nu åsyftar, förevar under
Riksdagen i8a3 i sammanhang med frågan
om en fri stångjerns-tillverknings-rättighet.
Båda delarne blefvo då af Ekonomi- och
BesvärsUlskottet, uppå anförde fullgilltige
skäl, afslagne, och detta Betänkande vann
samtlige RiksStåndens bifall. Jag tillförsel’
mig att, i likhet med förra Ständer, Rikets
Ständer äfven vid denna Riksdag af
-
Den 3o December e. m. 4%
slå en fråga, som för jernhandteringen i
det hela ofelbart skulle vara skadlig.
Uppå derefter af Hans Excellence
Herr Gref ven och LandtMarskalken gjord
Proposition, remitterades såväl Herr af Geijerstams
ofvanberörde motion, som de af
Herrarne Hammarhjelm och af Uhr nu afgifne
yttranden, till Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottet.
Ånyo föredrogs Herr Hjertås_, Gustaf,
den i5 dennes e. m. anmäldte, och den
1 n derpåföljde f. m. på hordet lagde, Motion,
angående tillvägabringande af ett för
Nationerne gemensamt mynt, hvaruti de
contanta liqviderne kunde förrättas, m. m.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedtj
Gustafhade inlemnat följande,
som upplästes:
Jag misskänner visserligen icke det nit,
som lifvar Herr Hjerta i de förslag han
framställer, och tillämpar äfven denna allmänna
öfvertygelse på den i plenum den
17 dennes afgifne särskilta motion, om införandet
af ett gemensamt mynt, de handlande
Slätemo emellan, hvartill våra diplomatiska
Ombud skulle få befallning att
medverka. Men jag hyser den säkra öfvertygelse,
att delta försök skulle möta så sto
-
Dea 3o December e. ra.
ra svårigheter, att det, för att bespara oss
mera än ett afslag, aldrig borde å bane
bringas.
Erfarenheten torde vid detta tillfälle
höra tjena oss till ledning. Efter Congressen
i Wien påtänktes, å Englands sida, ett
förslag i samma syftemål, som Herr Hjertås
motion, men oaktadt denna makts rättmätiga
inflytande, måste det likväl sättas
å sido, och liar sedermera aldrig blifvit
återförnyadt. Det är väl ej att vänta eller
att begära, att våra framställningar i samma
ämne nu skulle kunna blifva verksammare?
Visserligen icke; och i sådant fall
synes mig, att de aldrig hvarken böra
äskas eller göras.
De Svenska Diplomatiska Ombuden följa
med oafbruten uppmärksamhet de framsteg,
som konstfliten gör i de länder, der
de äro anställde, och anse de underrättelser
de derom meddela, icke såsom en
vederkänsla för deras innehafvande, ej,
jemförelsevis, så betydeliga tractamenten,
men såsomen plikt, ingående i bestämmelsen
för deras befattningar. Cabinettets och
CommerceCollegii handlingar kunna härom
lemna ojäfaktiga bevis. I afseende på jernhandteringen
är särskild befallning gifven
de fleste af våra diplomatiska Agenter, att
med Herr Directeur C. D. af Uhr directe
brefväxla och meddela de upplysningar han
Den 3o December e. m. 47*
i detta afseende kan äska. Till beredande
af nödige materialier vid den senaste Tulltariffens
uppgörande, hafva så väl af våra
Missioner, som Consuler, ej allenast prisnoter
på varor, men äfven profver blifvit
infordrade, i förening med alla dermed
varande uppgifter. Häraf synes, att ingen
särskild underdånig anhållan hos Konungen
behöfves, till vinnande af det syftemål
Herr Hjerta eftersträfvar; och denna upplysning
torde således kunna vägleda Utskottet
i afseende på behandlingen af den
väckta frågan.
Både Herr Hjertås ofvanberörde Motion,
och Hans Excellence Herr Grefve af
Wetterstedts i anledning deraf nu afgifne
yttrande, remitterades till Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskottet.
Föredrogs ånyo Herr Hjertås, Lars,
den i5 dennes e. m. anmäld te, och den
17 derpåföljde f. m. på hordet lagdeMolion,
angående mildring uti de i nu gällande författning
emot fylleri och dryckenskap utsatte
straffbestämmelser.
Herr Hjerta_, LarSj anförde skriftligen:
I anledning af den utaf mig den i5
dennes reservationsvis väckta motion, torde
det nu tillåtas mig vördsamt få framställa
några anmärkningar vid Kongl. För
-
ordningen den ^4 Augusti i8i3 emot Fylleri
och Dryckenskap, äfvensom de förändringar
jag deruti önskade få föreslå.
i §. synes redan vara bristfällig. Den
definition på fylleribrott, som der finnes,
nemligen: den som genom missbruk af starka
drycker sig öfverlastar så, att af hans åtbörder
eller hans orediga sinnesförfattning synbarligen
märkas kati, att han drucken är,
Jemnar icke en giltig grund för tillämpningen
af en strafflag. Lagstiftaren har
derigenom gjort bevisningen beroende af
åsyna vittnens individuella begrepp om beskaffenheten
af en åtbörd, en mindre redig
framställning eller en uppsyn; någon
gång en följd af en blott sinnenas retlighet,
utan frånvaro af själsförmögenheternas
bruk. I sistnämnde fall, icke annars, borde
brottet kunna med visshet anses vara
begånget. Man har sålunda genom denna
definition, i min tanka, skridit alltför nära
gränsen eller öfvergångspunkten emellan den
oskyldiga förfriskningen och det djuriska
öfverlastandet; och det måste deraf blifva
en gifven följd, hvad äfven erfarenhetan visat
hafva inträffat, att vittnen uti dessa mål
äro mera än vanligt obestämda och tvebogsna
i deras utsago. Någon gång kan
väl sådant möjligen föranledas af en hos
vittnet inneboende önskan att befria en bekant,
med hvilken vittnet kanske deltagit
i samma samqväm, hvarifrån den tilltala
-
474
Den 3o December e. ra.
medelväg synes mig vårt gamla stadgande
i 1^33 års Författning, der det heter: Den
sorn i allmänna lefvernet så öfverlastar sig,
att enhvar, som honom ser, kan märka,
att han drucken är &c. Denna varsamhet
i fordringar för bevisningen, är värdig den
milda anda, förenad men den djupa lag
och menniskokännedom, som så mycket hedra
stiftarne af vår ännu gällande allmänna
Lag. Att utan afseende på hvarest förseelsen
passerat, få lagföra, innebär här
flera rättsvidriga omständigheter. Jag vill
deribland endast nämna, att detta stadgande
måste föranleda till talrika undantag,
hvilka alltid i mängdens sinne leda till
missaktning för sjelfva Lagen. En person
af arbetselasserna och allmogen, för hvilken
frestelsen att öfverlasta sig med starka
drycker måste vara i samma mån större,
ju mera han saknar andra, de högre
classernas yttre förströelser, och jn mindre
han äger de njutningar, hvilka själens sysselsättning
erbjuda, blir stundom ifrån ett
gladt lag af Krono-åklugaren, kanske hans
granne vid bordet, stämd intill LandsCancelliet.
Jag vill icke upptaga tiden med
exempel härutinnan. Jag hänvisar i detta
afseende till en färgrik och detaljerad skildring
af c-tt bondbröilopp med dess sviter,
som blifvit vid denna Riksdag framställdt
af en Högvörd. PresteStåndets Ledamot.
Men jag hemställer, huruvida erfarenheten
visat, att detsamma någonsin hänt
Den 3o December e. m.
473
de blifvit dragen inför rätta; men likaväl
kan det härleda sig från en samvetsgrann
betänklighet i afseende på verkliga förhållandet.
Exempel finnas till och med, att
när vittnet icke bestämdt velat taga på sin
ed, att den tilltalade varit drucken, så
har Domaren, för att göra slag i saken,
vändt om frågan och sport vittnet om det
kunnat taga på sin ed, att den tilltalade
var fullkomligen nyckter; om vittnet ieke
märkt någon slags olikhet i åtbörder emot
vanligheten o. s. v, Författningen skulle
således i min vördsamma tanka redan vunnit
derpå, om denna i §. endast hade innehållit:
den som öfverlastar sig så, att
han är drucken, skall plikta för fylleri;
ty livad en fullkomligt drucken menniska
vill säga, det vet hvarje vitlnesbar person.
En annan brist synes ligga deruti, alt
Författningen ifrån straff icke undantager
denna förbrytelse, då den sker inom enskild
mans hus. (Jag menar härmed icke
värdshus, krogar o. d.) Fylleriet borde,
efter mitt begrepp i sträng juridisk mening
taget, aldrig vara föremål för strafflagarne,
utan då samhällets lugn derigenom
störes, eller medborgare till person
eller egendom förnärmas. Så betraktas det
i de flesta utländska lagstiftningar. Det
vore likväl, jag medger det, kanske mindre
lämpligt, alt på en gång lossa och
borttaga de tunga fjettrarne. En tjenlig
Den 3o December e. ro, 47$
med en person ur de högre classerna. Det
torde likväl icke vara för mycket sagdt,
om man påstår erfarenheten hafva ådagalagt,
att äfven en och annan medlem af
dessa classer, i en förtrolig, ehuru ändå
icke alltid utomordentligt inskränkt krets,
genom missbruk af starka drycker, sig så
öfverlastat, att af hans åtbörder eller hans
orediga sinnesstämning synbarligen kunnat
märkas att han varit drucken; men jag
hemställer till Högloflige Ridderskapets och
Adelns upplysta pröfning, om det icke skulle
anses af hvar och en, såsom ett intrång
i husfriden, i fall en Polisbetjent eller Actor
vid sådant tillfälle, under en eller annan
förevändning, infann sig i Sällskapet,
för att sedermera draga värden eller gästerna
inför rätta.
Ännu en orättvisa innehåller den a §.,
i de förhöjda straff, hvarmed den belägger
förnyade dryckenskapsbrott. Då hvarje
dylik straff-förhöjning, till sin rättsgrund,
måste betraktas såsom ett vite, till allmänna
säkerhetens betryggande emot en person
, som en gång begått brottet, bordeden
aldrig tillämpas, utan att någon annan lidit
genom föregången öfverträdelse; helst
samhället, i sträng mening, icke lärer kunna
anses hafva under sin Domsrätt annat
än det objectiva eller allmänneliga uti förbrytelserna;
några högst få moraliska fall
undantagna, der afsigten kan beräknas så
-
476 Den 3o December e. m.
som ingående element uli broltet. Derföre
finnes också icke något serskildt straff i 3
Cap. 4 §• MissgerningsBalken utsatt, för
förnyadt dryckenskapsbrott i kyrka.
På dessa grunder vagar jag vördsamt
föreslå:
Att i §. af Förordningen må ändras
sålunda : ”Den som i allmänna lefvernet
befinnes så öfverlastad af starka drycker,
att en hvar, som honom ser, kan märka, att
lian är drucken, böle derföre 3 R:dr 16
sk. Banco. Sker sådant inför Domstol eller
Konungens Befallningshafvande, ligge
det i tväböte.”
Härigenom komme alltså bela i. mom.
af 2 §. med sina stock- och fästningsstraff
at.t utgå. — 3, 4 ocb 5 momenterne bibehållas.
Likaså 3 §. och den utom hvad
der nå*innes om stockstraff, som utgår. 5,
6, 7, 8 och g §§. blifva oförändrade, io
§:s stadgande angående rättighet för hvem
som vill betala böterne för den tilltalade,
att begagna dess arbete under Ilusbonderätt,
vågar jag likaledes föreslå att utgå,
såsom uttryck af ett slags lifegenskaps-systern,
hvilket försvunnit ur alla öfriga delar
af vår lagstiftning.
Att få fyllerimålens behandling och
afdömmande, lika med deil af alla andra
brott, ifrån Konungens Befallningshafvande
öfverflyttad på de vanliga Domstolarna,
Den 3o December e. m. 477
liar, vid denna Riksdag, genom flere motioner,
särdeles inom BondeStåndet blifvit
yrkadt. Någon olägenhet af denna återgång
till ett rättsenligt skick, har jag åtminstone
icke kunnat uppleta. Men säkert
skulle det förekomma en af de betydligaste
olägenheter, hvaröfver för närvarande
spörjes en allmän klagan, nemligen, att
allmogen, genom en tvungen vandring intill
Residencestaden, stundom 10 till 12 mil
till ändan af Länet, förspilla tid, penningar
och arbetskraft; att detta inträffar,
icke blott för den anklagade utan ock för
oskyldige vittnen, merendels utan ersättning,
alldraminst om den anklagade frikännes;
samt att en inkomstkälla härigenom
hildas för nitiske åklagare, uti de förJikningsmedel,
som Bonden gerna uppoffrar,
till lika belopp med böterna, för att
undvika den svårare förlusten af flere dagars
frånvaro från arbetet och uppehåll i
Staden.
Mycket kunde väl ännu vara att tillägga
i afseende på så väl de särskilta stadganderne
af ifrågavarande författning, som
de företeelser i tidslynnet, hvilka emellan
åren 1812 och 1818 skapat detta med flere
undantag från den af Svenska Lagstiftningen
annars bekräftade erfarenhet, att
milda Lagar äro samsyskon med fria Statsförfattningar.
Men desse reflectioner ligga
för den opartiske betragtareu i så öppen
478
Den 3o December e. tn.
dag, att de utan tvifvel äfven för det Högloflige
Lagutskottet sjelfmant erbjuda sig,
utan något vidare ordande.
Jag vågar således endast tillägga min
enskildta öfvertygelse, att, på den lägre arbetande
classen, en förändring uti det politiska
samhällsskicket till constitutionel styrelseform,
har ett jemförelsevis obetydligt
inflytande till förädling och upplysning,
så vida man icke tillika förbättrar de institutioner,
hvilka stå i närmaste samband
med vanor och lefnadssätt hos den stora
massan; att detta icke åssadkommes ensamt
genom förbättrade undervisnings-anstalter,
utan äfven bör sökas uti förbättrade
Polislagar, att endast den återskänkta
inre känslan af den personliga friheten
hos individen ingjuter kärleken för den
medborgerliga_, och att det blott är sålunda
man kan lyckas, att småningom skingra
den råa liknöjdhet för allt annat, än
den grofvaste sinnesnjutning, som utgör
slafvens skillnad från den fria mannen.
Herr Hjertås ofvannämde motion, jemte
dess rörande samma ämne nu afgifne
yttrande, remitterades till Lagutskottet.
Vid förnyad föredragning af ExpeditionsUtskoltets
den ig dennes under N:o 8
aflåtne, samt den 22 derpåföljde e. m. på
Den 3o December e. m.
479
bordet lagde, Memorial, angående tryckning
och utdelning af Bihanget till RiksStåndens
Protocoll; fann Ridderskapet och
Adeln, uppå derom af Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken gjord
proposition, för godt att gilla hvad ExpeditionsUtskottet
derutinnan föreslagit, under
förklarande, att tryckningen och utdelningen
borde, under ExpeditionsUtskottes uppsigt
och genom dess försorg, ombesörjas.
Företogs till pröfning ExpeditionsUtskottets
den 18 dennes aflåtne, och den 22
derpå följde e. m. på hordet lagde Memorial,
innefattande Förslag till Rikets Ständers
skrifvelse till samtlige de öfrige Utskotten,
angående en summarisk sammanfattning
af innehållet vid slutet utaf hvarje
af Utskottens Betänkanden.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Vördsammast
får jag äran hemställa, om det är
enligt med praxis, att Ständerne communicera
sig med sina Utskott genom skrifvelser,
undertecknade af LandtMarskalken
och Talmännen. Så vidt jag kan erindra
mig, har det allt hitintills skett genom
Protocollsutdrag; och jag tror, att det andra
nu föreslagna sättet skulle föranleda till
onödig tidsutdrägt.
Friherre Ehrenborgh Casper Wilhelm:
Jag vill blott hafva den äran upplysa, alt
48o
Den 3o December e. m.
åtminstone Lagutskottet redan i detta ämne
erhållit communication från Ridderskapet
och Adeln genom ProtocollsUtdrag,
hvilket äfven blifvit Utskottet föredraget.
Herr Tham j Wolrath: Endast till upplysning
får jag nämna, att äfven BevillningsUtskottet
från Ridderskapet och Adeln erhållit
communication genom ProtocollsUtdrag,
och att efter min åsigt, någon serskild
skrifvelse ej behöfves.
Herr von Hartmansdorff _, August: Jag
förenar mig i allo med Herr Cederschjöld,
och förmodar, att då nu blifvit upplyst,
huru det tillgått med beslutets meddelande
lill 2.'ne Utskott, på samma sätt måtte förfaras
i hänseende till de öfriga Utskotten.
Undertecknad RiddarhusSecreterare:
Sedan Ridderskapet och Adeln den 8 dennes
e. m. bifallit ExpeditionsUtskottets den
27 sistledne November aflåtne Memorial,
angående en Summarisk sammanfattning af
innehållet vid slutet af hvarje Betänkande,
ansåg jag icke blott de öfrige RiksStånden och
ExpeditionsUlskottet, såsom vanligen brukas,
utan äfven Rikets Ständers samtelige ÖfrigeUtskott
böra af Ridderskapets och Adelns
beslut, till behörig kännedom och efterrättelse,
erhålla del genom ProtocollsUtdrag,
som fullständigt upptog hvad i ämnet blifvit
af ExpeditionsUlskottet hemstählt, samt
af Ridderskapet och Adeln bifallit; och
Den 3o December e. m.
hafva således ProtocollsUtdrag redan blifvit
till alla Utskotten expedierade. De öfrige
RiksStånden, hvilka äfven godkänt ExpeditionsUtskottels
ofvannämde Memorial, lära
åter endast hafva derom underrättat ExpeditionsUlskottet,
men icke de öfrige Utskotten;
och detta förfarande har, såsom det
vill synas, föranledt ExpeditionsUtskottet,
att, på sätt nu skett, inkomma med Förslag
till en Rikets Ständers Skrifvelse till samtelige
de ofri ge Utskotten i ämnet. Då likväl,
såsom jag nyss haft äran nämna, Ridderskapet
och Adeln redan genom ProtocollsUtdrag
lemnat samtelige Utskotten fullständig
del af Ridderskapets och Adelns i
ämnet fattade beslut, torde någon vidare
åtgärd, å Ridderskapets och Adelns vägnar,
icke erfordras, utan ExpeditionsUtskottels
nu förevarande Memorial, angående den föreslagne
Rikets Ständers Skrifvelse till Utskotten,
hvilken i afseende å formen jemväl
synes mindre lämpelig, kunna läggas
till handlingarne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade, att då, enligt
hvad RiddarhusSecreteraren tillkännagifvit,
Ridderskapet och Adeln genom ProtocollsUtdrag
af den 8 dennes e. m. af Dess i
ämnet fattade beslut redan lemnat samtelige
Utskotten, lill behörig kännedom och efterrättelse,
fullständig del, torde någon vidare
åtgärd , å Ridderskapets och Adelns väg
-
482
Den 3o December e. m.
nar således icke erfordras; i följd hvaraf
HansExcellence hemställde,att ExpeditionsUtskottets
ifrågavarande Memorial måtte läggas
till liandlingarne.
Bifölls.
Föredrogs å nyo Herr Gripenstedts,
Jacob, den i5 derrnes e. m. på bordet lagde
Motion, angående ersättning åt ÖfversteLieutenanten
G. U. Adlerstam för dess,
genom en rättegång med Rikets Ständers
Bank, orsakade lidande.
Herr Gripenstedt hade inlem nät ett så
lydande Anförande:
Då jag i min Motion den i5 dennes
ansett Herr Adlerstams förluster genom
mistningen af sin lagligen förvärfvade och
till erforderligt belopp betalte Egendom
öfverstiga 27,000 R:dr B:co, anser jag mig
äfven skyldig vördsammast uppgifva de factiska
omständigheter, som grundat samma
uppgift.
Ehvad Egendomen vid dess inköp kostat
Herr Adlerstam mer eller mindre, anser
jag den år 1822 å Egendomen sist
hällne Bancovärderingen vara den enda och
rätta måttstock, hvarmed hans förlust å
sjelfva Egendomen bör kunna mätas, i synnerhet
som Egendomen, långt ifrån att under
Herr Adlerstams ägotid hafva blifvit
van
-
Den 3o December e. m.
483
vanvårdad och försämrad, tvärtom, i många
afseenden, blifvit förbättrad och bringad
till ett vida högre värde, om verkligheten
hvaraf, den öfver i8a5års gröda anställde
laga värdering lemnar det ovedersägligaste
bevis.
När alltså Norrkärrs
och Strömsviks
hemman vid Bancovärderingen
år 1822
uppskattades till ett
värde af
B:co R:dr 13,546: 18.
men af
B:coCommissarriatet
bortslogsd.
3o
Juni 1825
till Herr
Generalintendenten
o.Riddar.
dorchimont
för
R:dr 4>3°o. —
så kan
jag för min
del ej tinna
annat,
än att H:r
8 H. 3i
484
Den 3o December e. m.
Adlerstam
härvid förlorat
9,246:18.—
H:r General-Iutendenten,
efter att
lia tagit Egendomen
i besittning, gjorde
jemväl påstående
att erhålla hela årsväxten
å desse hemman,
hvilken äfven
Hrr Adlerstam enligt
Konungens Befallningshafvandes
Resolution den 12
Augusti samma år
ålades afträda, sedan
den förut undergått
laga värdering
, som enligt Ordres
verkställdes d.
17 derpåföljdeSeptember
af KronoLänsman
A. Thoms
med biträde af tillkallad
Nämnd, då
större delen af Egendomens
afkastning
hlef uppskattad i
värde till 2,642: 44* ”
Härförutan blefvo
visse artiklar af
Transport 6,242: 44-” .9>246-' 18.--
t
Den 3o December e. m.
485
Transport 2,642: 44- 9»24& • 8. —
Hrr Generalintendenten
afstädde till
den störtade famillens
begagnande och
alltså icke värderade;
men då likväl,
äfven desse artiklar
af Hrr Generalintendenten
sjelf disponerades,
så blifva
deras värden, bestående
i afkaslningcn
efter Ilvetet,
Rågen, Egyptiska
Kornet och Linet,
jemte Trädgårdens
afkomst, utförde till 65o:
De under Egendomen
lydande torp
och öfrige lägenheter,
renderade enligt
med åboerne upprättade
contracter
Rrdr 334: 4a. 8.,
Laxfisket enligt dro
Rrdr 5: 26. 8., och
Skogens revenui5o
R:dr 490: 21.4. 3 785: I?. 4.
6 procents ränta
härå i 3:ne år . . . 781:
Transport 13,812: 35. 4-
486 Dea 3o December e. m.
Transport 13,812: 35. 4.
1826 års förlorade
revenue var för
Herr Adlerstam
betydligt större,
emedan hela Riket,
med undantag
af Bohuslän,
hemsöktes med
missväxt, hvarigenom
de mästa
jordens alster, som
tjena till menniskors
och kreaturs
föda, uppgingo
till fördubhladt
pris; men likväl
icke beräknas högre
än föregående
årets afkastning
3,785:17.4.
arne års förloråd
ränta härå. 454.-
1827 års saknade
revenue lika med
de föregående å
rens
....... 3,785: 17. 4.
Ett års förlorad
ränta härå . . . 227: 4.0ia. I?.
1828 års äfven saknade
revenue . . 3,785: 17.4.
j års ränta härå 56: 36. - 3 ^. 5 4
Transport 25,906: 27. 4.
Den 3o December e. m. 487
Transport 25,906:27. /}•
Hvartill kommer
3-J års hushyra, som
H:r Adlerstam måst
betala, sedan han
med hela sin stora
famille gjordes husvill,
å 200 R:dr
om året  65o: — —
£ års Lön och
Kostpenningar, som
till dess gårdsfolk
måste betalas, då
han om hösten 1825
vräktes från Egendomen
Skiljd, ej allena
vid Egendomen,
utan äfven vid hela
dess afkastning, blef
H:r Adlerstam nödsakad
till betydligt
underpris afyttra
hela sin väl sorterade
Ladugård, dervid
han förlorade .
Processens för Hr
Adlerstam i 4 års
tid medtagne utgifter
hafva uppgått
till  219:
142:44* —
553:16. —
Summa R:dr 27,471:3g. 4-
488 Den 3o December e. m.
Härförutan har H:r Adlerslam mäst
utbetala och förlorat: för Resor till Stockholm,
Götheborg och Jönköping; Flyttningskostnad;
mångfaldige meublers och
effecters förskingring vid den brådstörtande,
honom öfvergångne, utvräkning från
eget hus och hem; alla årens påräknade
men saknade revenue af en betydlig och
gifvande löfskord; ett vanligen utarrenderadt
höst-och sommarbete; äfvensom ostronoch
hummerfisket på dess stränder; oberäknadt
allt hvad IJ:r Adlerstam påkostat
i byggnader och odlingar sedan han inköpte
Egendomen.
Att denna uppsatts med Bilaga måtte
få åtfölja mitt i detta ämne ingifne Memorial,
anhåller jag vördsammast.
Vid hvilket Anförande var hifogadt
N:o 79, af Tidningen Granskaren för den
ai October 1828.
Herr Gripenstedts ofvannämnde Motion,
jemte dess nu afgifne anförande, remitterades
till BancoUtskottet.
Föredrogos å nyo och remitterades till
StatsUtskoitet :
1:0 Herr von HartmansdorfTs, August,
den i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
att från StatsUtskoitet måtte infordras,
ju förr desto heldre, förslag till en
förnyad Instruction för Rikets Ständers
Den 3o December e. m. 4%
Revisorer; jemte Hans Excellence Herr Grefve
af Wetterstedts, Gustaf, i anledning
deraf, sistnämnde dag afgifne yttrande.
2:0 Herr von Hartmansdorffs, August,
den i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
att Rikets Ständer måtte bevilja fortfarande
ifrån den 1 nästkommande Julii
af det årliga anslag Kongl. Majit hittils af
Extra medel i Nåder beviljat den så kallade
Nya Elementar- eller ProfSkolan efter ämnesläsnings-
oell vexelundervisnings method,
som blifvit i Ilufvudstaden upprättad.
3:o Herr Rothliebs, Carl Fredrik, den
i5 dennes e. m. anmäldte, och den 17 derpåföljde
f. m. på bordet lagde, Memorial,
innefattande hemställan, att det under Ädelforss
Guldverk lydande Pauliströms Bruk,
med underliggande hemman, måtte användas
till liquiderande af bytesfordringar hos
Kongl. Majit och Kronan.
4io Friherre Ridderstolpes, Fredrik,
den i5 dennes e. m. anmäldte, och den 17
derpåföljde f. m. på hordet lagde, Motioi».,
att en Ståthållare, en Hofintendent, en
HofArchitect, en Secreterare och en Condueteur
må varda uppförde å samma Stat,
som nu upptager SlottsFogden och öfrige
Slottsstaten, samt att löner må varda dem
derå anslagne, svarande mot deras grad,
och vederlikars å andra Stater.
5:o Herr Ribbings, Arvid, den i5
dennes e. m. anmäldte, och den 17 derpå
-
49» Den 3o December e. m.
följdef. m. på bordet lagde, Memorial, angående
ersättning åt framlidne Friherre
S. G. Hermelins arfvingar för den förlust
Friherren tillskyndats i och för honom
fråntagne Materialier till den af fienden uti
sista kriget med Ryssland uppförde Brobyggnad
öfver Luleå Elf.
6:0 Friherre Anckarswärds, Carl Henrik,
den i5 dennes e. m. anmäldte, och den
17 derpåföljde f. m. på bordet lagde, Motion,
angående inlösen af en del FilialDisconternes
Assignationer, hvilka icke inom
prescriptionstiden 18x9 blifvit presenterade.
7:0 Grefve Barks, Nils, den i5 dennes
e. m. på bordet lagde Motion, om U11-  Discont-Fondens förökning för utlåning åt
Landtman, som anlägga fina ElectoralSchäferier.
Stats- och BevillningsUtskotten:
Herr Reuterswärds, Pehr Adam, den
x5 dennes e. m. anmäldte, och den 17
derpåföljde f. m. på bordet lagde, Motion,
angående olämpligheten deraf, att Embetsoch
Tjenstemän erlägga contributioner å deras
löner.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten :
Grefve Frölichs, David, den i5 dennes
e. m. på bordet lagde, Motion, att all
påbörjad eller verkställd indelning af jord
till ständig eller ordinarie Rotering, deri
ge
-
Den 3o December e. m.
genom ordinarie Knecktehållet skulle ökas
utöfver det i KneckteContractet bestämda
antal, måtte genast varda inställd.
BevillningsUtskottet:
1:0 Grefve Cronhjelms, Otto August,
den i5 dennes e. m. anmäldte, samt den
ij derpåföljde f. m. på bordet lagde, Motion,
angående åtskillige föreslagne ändringar
i nuvarande BevillningsFörordning.
2:0 Grefve Cronhjelms, Otto August,
den i5 dennes e. m. anmäldte, och den 17
derpåföljde f. m. på bordet lagde, Motion,
angående eftergift af åtskillige utaf KammarRätten
ådömde anmärkningsmedel.
Banco Ut skottet:
1:0 Herr Ribbings, Arvid, den i5
dennes e. m. på bordet lagde Motion, att
BancoUtskottet måtte inkomma med förslag
om lämpligaste sättet och medlen, att
för alla möjliga händelser ställa Bankens
Fond i största säkerhet.
2:0 Herr Rosenswärds, Adolph Reinhold,
den i5 dennes e. m. anmäldte, och
den 17 derpåföljde f. m. på bordet lagde,
Motion om inköp och utdelning bland RiksStåndens
Ledamöter af den genom BancoStyrelsens
föranstaltande från trycket ntgifne
skrift, kallad: ”Handlingar och upplysningar
rörande Banker i andra Länder.”
3:o Herr Rosenqvists, Fredrik Leonhard,
den i5 dennes e. m. anmäldte, och
8 H. 3a
492 Den 3o December e. ns.
den 17 derpåföljde f. m. på bordet lagde,
Motion, angående Assurance på lif i Rikets
Ständers Bank ra. m.
Lagutskottet:
1:0 Herr Löwenström s, Johanjacob,
den i5 dennes e. ra. anmäldte, och den
17 derpåföljde f. m. på bordet lagde, Motion,
rörande de Lagars öfverseende och
förbättring, som angå förbrytelser emot Postförfattningarne.
3:o Friherre Hermelins, Carl, den i5
dennes e. m. anmäldte, och den 17 derpåföljde
f, ra. på bordet lagde, Memorial,
angående sättet för förmyndares redovisningsskyldighet
för innehafvande barnaarf.
3:o Friherre Åkerhjelms, Gustaf Fredrik,
den i5 dennes 'e. ra. anmäldte, och
den 17 derpåföljde f. m. på bordet lagde,
Memorial, angående ändring i Kongl. Kungörelsen
den 18 December 1823, huru förhållas
bör, då emot redan dömde personer
yppas brott, hvarom ransakning tillförene!
icke varit anställd.
4-0 Herr af "Wingårds, Johan, den
i5 dennes e. ra. anmäldte, och den 17
derpåföljde f. ra. på bordet lagde, Memorial,
angående ett föreslaget tillägg uti Kongl.
Kungörelsen den 18 December 1823, huru
förhållas bör, då emot redan dömde personer
yppas brott, hvarom ransakning tillförene
icke varit anställd.
Den 3o December e. m.
Banco- och LagUtskotten:
Herr Gripenstedts, Jaeob, den i5 dennes
e, m. på bordet lagde Motion, angående
en revision af BancoFörfattningarne.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
1:0 Friherre Wrangels, Henning, den
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
angående så kallade snöplogslag.
2:0 Herr Reuterswärds, Pehr Adam,
den i5 dennes e. m. anmäldte, och den 17
derpåföljde f. m. på bordet lagde, Motion,
dels derom att Tjenstemän, som hos Kongl.
Maj:t i underdånighet besvära sig öfver förment
lidande vid befordringar, alltid måtte
undfå fullständige Resolutioner; dels om
besvärsmåls i allmänhet skyndsammare afgörande,
och dels om granskning af befordringslagarne.
3:o Herr Åkerhjelms, Fabian, den i5
dennes e. m. anmäldte, och den 17 derpåföljde
f. m. på bordet lagde, Memorial,
angående den å 'VVanäs Fästning förlagde
PionnierCorpsen, jemte de af Grefve Posse,
Arvid, Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik,
samt Herrarne Franc Sparre, Bengt Erland,
och Tham, Wollrath, i anledning deraf,'
sistnämnde dag afgifne yttranden.
4:c Herr Hjertås, Gustaf, den 15 dennes
e. m. anmäldte, och den 17 derpåföljde
f. m. på bordet lagde, Motion, angående
FattigKoloniers anläggande.
4g4 Den 3o December e. nu
5:o Herr Rosenqvists, Fredrik Leonhard,
den i5 dennes e. m. anmäldte, och
den 17 derpåföljde f. m. på bordet lagde,
Motion, angående inskränkning uti det så
kallade Jus Patronatus.
6:0 Herr Grönhagens, Gustaf, den i5
dennes e. m. anmäldte, och den 17 derpåföljde
f. m. på bordet lagde, Motion, att
afgiften för Bränvinsdistillerings-rättigheten
inom Hufvudstaden måtte hädanefter tillfalla
StatsVerket.
7:0 Herr Grönhagens, Gustaf, den i5
dennes e. m. anmäldte, och den 17 derpåföljde
f. m. på bordet lagde, Motion, att
Comministrarne uti en del Landtförsamlingar
må erhålla förhöjning på deras löneinkomster.
8:0 Herr Grönhagens, Gustaf, den i5
dennes e. m. anmäldte, och den 17 derpåföljde
f. m. på bordet lagde, Motion, att
Rikets Ständers TjensteBet,änkanden af den
20 och 21 October 1756 måtte hos Kongl.
Majit i underdånighet anmälas, för att blifva
ordagrannt gällande och efterlefvade i
alla befordringsmål.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. ett qyart till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
