# ID: svediakorp-gov430
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 64,881
# sentences: 2,088
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
H ö g 1 o f ] i g e
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1828.
Åttonde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörbergj i83o.
__
_____
Jlooo t o'1*1
p n ‘ ‘ : i
•* ; » \ l t. i
'oijöil ;■ i
' r. t. ' ii
I
v
• ,V» 5 K . \\
Måndagen den 29 December.
Plenum klockan io förmiddagen.
Justerades 2:ne Protocolls-Uldrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 23 dennes fattade beslut.
Jrierr Dalman} Lars Johan_, anförde skriftligen
:
Då i Plenum d. 23 dennes, den vigtiga
Kongl. Propositionen om Götha Canal
ej föredrogs till remiss förr än kl. 9 om
aftonen, ansåg jag discussionen draga så
långt ut på tiden, att jag då ej borde yttra
mig; men deremot anhåller jag vördsamt,
att nu helt korrt få antyda min mening,
uti denna alla Riksdagar återkommande
odieusa fråga.
Jag har vid 2:ne föregående Riksdagar
motiverat mina åsigter, att Götha Canal
aldrig bordt anses för annat än ett
privat företag, och att, enär det befanns,
alt Bolaget ej kunde göra reda för sig i
4
Den 29 December.
allmänna rörelsen, ännu mindre till Banken,
Staten ej varit sk}ddig framträda eller
framträdt annorlunda, än såsom Räddare;
ty Bolaget kunde räckas af de executiva
lagarne, och hvarje Bolagsman utmätningsvis
dömas pro rata parte betala
hvad till ersättning kunde förefinnas. Tili
tack för det Nalional-ädelmod, att Bolaget
undvek denna obestridliga våda år 1818,
fordrar Bolaget sedan hvarje Riksdag, under
företeende af fautiva calculer, million
på million af detta fattiga skuldsatta land,
alltid under löfte, att detta vore det sista
Bolaget ville hafva. Denna Riksdag stegrar
Bolaget sin insolence ända till att begära
för sig skatt af Staten genom viss årlig
procent å Bolagets Actier, samt att
Staten skulle ensamt underhålla Canalen,
hvarigenom en ny hufvud-titel säkert blefve
i vår Budget; — och Bolaget vågar ej
ens lofva fullbordan af Canalen med de
öfver 800,000 R:dr Banco, som denna
gång äskas!
Jag frågar Eder, Mine Herrar, kan
Elouvderiet drifvas högre? Mägtar Nationen
väl göra mer, än genom en surplus
af ädelmod efterskänka Bolaget sin nuvarande
så betydliga fordran, på samma sätt
som det år 1818 fick afskrifvit nära en million,
då dess Discont-utredning öfvertogs.
Vill det troltsande Bolaget ändå öfvergifva
företaget? Eller har det så principlöst
i
Den 29 December.
5
blifvit entameradt, att det ändå ej skulle
bära sig? Då beklagar jag Bolaget högeligen;
men anser ingen National-olycka hafva
handt. Jag tror likväl, att det ihärdiga
Bolaget hedrar sig, och i alla fall gör
Bimpossible par depit.
Emedlertid mine Herrar, är Nationens
tålamod slut. Ännu flera decennier bör
detta Bolag ej få gyckla med sine medborgare.
Må detta så högst obetänkta företag
hädanefter aldrig hafva att vänta en
enda skilling från vårt i skulder och alla
slags sanna eller diktade behof nedsjunkna
lands gemensamma Cassal Tjusniugen af
ordet National-ära har aldrig hänfört mig:
i närvarande fall skall säkert Historien anse
äran såsom Platonisk och ideel.
Att dessa mina orubbliga åsigter må
den Kongl. Propositionen till vederbörande
Utskott åtfölja, derom anhåller jag vördsamt.
Hans Eaccellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde, att Herr Dalmans
anförande i anledning af Kongl. Maj:ts
den a3 dennes till Stats- och Banko-Utskotten
remitterade Nådiga Proposition, angående
ytterligare anslag af allmänna medel
till Götha Canalbyggnads fullbordande,
äfven måtte till Stats- och Banko-Utskotten
remitteras.
Bifölls.
6
Den 29 December.
Herr von Schinckelj Johan Fredrik y
uppläste följande:
När Herr Montgomeries motion rörande
Dykeriet gjordes, förbehöll jag mig, alt
vid den blifvande Remissen få yttra mina
åsigter, af det ifrågavarande ämnet. Men då
jag, när densamma skedde, ej hade tillfälle
vara tillstädes, anhåller jag att nu få aflemna
detta mitt anförande, med begäran om remiss
af detsamma till Stats-Utskottet.
Jag är visserligen försedd med de mest
tydliga bevis på det nu existerande Bolagets
både oduglighet och prejeri-systéme;
men Compagniets handlingssätt är redan
så noga kändt, att ett upprepande deraf
skulle endast vara att onödigtvis upptaga
Ridderskapets och Adelns dyrbara tid. Jag
anser dessutom för öfverflödigt att fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
uppå det olämpliga deruti, att under Regeringens
garantie och skydd finnes ett Bolag,
hvars inkomster grunda sig på andra
Medborgares olyckor, och som, för den
förmånen Staten njuter deraf, att Kronans
fartyg af Dykerict fritt bärgas, skall af sine
i sjönöd stadde olycklige Medborgare återtaga
den förlust, som härigenom för Compagniet
uppkommer. — Det moraliska onda
häruti är för påtagligt, för att behöfva
omnämnas. Ett Assurance-Bolag, hvarmed
1823 års Statsutskott ville förlikna äfven
Den 29 December.
7
detta Bolag, utgör motsatsen i princip;
ty dettas vinst beror just deruppå, att den
Medborgares egendom de försäkra, ej förloras;
och om den förloras, så lida de
största förlusten. Således ligger till grund
för deras handlingssätt något ädelt, som
på intet vis kan igenfinnas bos Dykeriet,
fastän begges åsyftan med deras handlingar
är att deraf draga vinst. Sverige är
det enda land, efter hvad jag känner, sorn
äger en Dykeri-Inrättning. Det är underligt
nog, att andra länder, som äga både
större handel, och i följd deraf äfven troligen
flere strandningshändelser på sina
kuster, ej etablerat en sådan inrättning.
Vinningslystnaden tyckes öfver allt vara
lika, och många länder äro framom oss
uti industriella företag; men '
rättningar i andra länder bör sökas uti
svårigheten att inrätta dem så, att ändamålet
rigtigt vinnes; jag menar på det
sätt, att den sjönöd lidande äger bergning
och skydd för så väl sig sjelf, som sin
egendom, och icke, såsom här tillgår, möjligtvis
bergås till lifvet; men nödgas köpa
denna tjenst med uppoffrande af större
delen af sin egendom. Hoppet att denna
inrättning, sådan den nu är, snart upphörer
är likvisst så tillfredsställande, att jag
gerna är färdig att glömma de af det gamla
Bolaget begångna oförrätter, endast för att
tänka på möjligheten af en ny förbättrad
den just för uteblifvandet
8
Den 2g December.
Dykeri-Inrättning, mera svarande för ändamålet,
och jag skyndar mig således till
liufvudsaken, nemi. grunderna för möjligheten
af en sådan ny inrättning.
Sedan Herr Montgomeries motion gjordes,
har Konungens Nådiga Proposition
om Dykeriet ankommit; men då de i den
Nådiga Skrifvelsen åberopade handlingar,
utgörande de underdåniga yttranden i ämnet,
som af vederbörande blifvit infordrade,
ej åtföljde skrifvelsen, hvilket varit
önskeligt, då derutaf troligen många interessanta
upplysningar för bedömandet af
saken varit att hämta, så nödgas jag sjelf,
så godt jag kan, leta mig fram genom det
mörker, som för närvarande tyckes omhölja
denna sak.
Första frågan torde således blifva: bör
en Dykeri-Inrättning finnas eller ej? —
Svaret härå tyckes blifva jakande, endast
en sådan inrättning kan existera jemte
friheten för den i sjönöd stadde att, om
möjligt är, hjelpa sig sjelf, utan Djrkeriets
biträde, åtminstone inom en längre, fastän
bestämd tid; en frihet, som jag på intet
vis tror böra betagas den sjönöd lidande.
Antager jag derjemte, att alla omkostnader
böra vara så lindriga, som möjligt,
för att ej öka den olyckliges redan nog
stora känbara förluster, så framstår den andra
frågan: kan en sådan Inrättning af en
-
Den 29 December.
9
skilde personer vidmagthållas, eller bör
Staten öfvertaga densamma. Hvad det förra
beträffar så tror jag ej, att något enskildt
Bolag anmäler sig, så framt ej utsigten af
en betydande vinst framlockar ett sådant;
och då blir förhållandet lika med hvad det
nu har varit. Att åter medelst stränga
reglementariska föreskrifter tvinga ett sådant
Bolag att äfven, med äfventyr af förlust,
bärja andras egendom, torde blifva
omöjligt om ej i högsta grad obilligt. Dessutom
tror jag 60 §. Regeringsformen lägger
hinder i vägen för ett sådant enskildt
Bolags inrättande. Då återstår således endast
det andra alternativet, eller att denna
inrättning skall af Staten besörjas. Vare
långt ifrån mig, alt härigenom vilja öka
de redan nog känbara Statsbördorne; men
månne ej ett medel skulle linnas att utom
detta vinna ändamålet?
i8a3 års Statsutskott har väl alldeles
ogillat den tanka, att Staten borde öfvertaga
denna inrättning; men jag kan ej, för
min del, gilla Utskottets tänkesätt, i detta
fall. Utskottet utgår väl egentligen från den
grundsatts, att Staten ej bör befatta sig
med inrättningar, som kunna för densamma
medföra förlust. Fastän jag fullkomligt
gillar denna åsigt, uppstår dock naturligtvis
fråga, örn den nu ifrågavarande inrättningen
är af sådan natur, eller ej. Jag
tror det sednare, och har redan förut be
-
IO
Den 29 December.
visat, att Dykeriet på intet vis kan jemföras
med Assurance-Compagnier m. fl. sådane
inrättningar, hvarmed Utskottet jemfört
detsamma; ty grundprincipen är helt
olika för ett Dykeri- och ett Assurancebolag.
— Kan deremot ett privat bolag, som
skall löna egna tjenstemän m. m. skörda
vinst, så måtte Staten, desto snarare kunna
göra detsamma, då flere af de Auctoriteter,
som redan finnas, och hvilka enligt min
tanka borde härmed hafva befattning, kunde
härigenom, med obetydlig tillökning i
göromålen , erhålla ytterligare löneförmåner
och inkomster, utan någon bekostnad af
Staten. Jag menar härmed Lots- och TullStaterna,
under hvilkas directa vård inrättningen
bör handhafvas, dock med biträde
af LänsStyrelserne i de Län, som gränsa
till kusterne. Styrelsepersonalen beböfver
ej vara stor, och är således Lotsstaten redan
mera än tillräcklig för ändamålets vinnande.
De flesta Kronolotsar äro för närvarande
StrandFogdar under Dykeriet, och
böra bibehållas såsom sådane, emedan de
känna kusterna och äro de som snarast
äro i tillfälle att meddela hjelp åt de i
sjönöd stadde. Man kunde invända, att
måhända deras egen fördel någon gång
skulle kunna förmå dem att bereda strandniugar,
men jag vill ej tänka mig en sådan
nedrighet, som dessutom genom stränga
straff bör kunna förebyggas. Tullbevakuingen,
såsom Strandridare m. £1., är
Pen 29 D c c e m b e r.
M
Läst i tillfälle att i tid upptäcka strandningshändelser
och dem inrapportera till
närmaste Tullkammare, hvarifrån underrättelse
sedermera skyndsamt kan meddelas
de andra auctoriteterne. Dessutom åligger
det Tullbetjeningen att vaka deröfver, att
ej Tullförsnillning m. m. kommer att inträffa
vid dylika händelser. De personer,
som nu verkställa den effectiva bergängen,
äro ej i tjenst hos Dykeriet, utan bestå
af Allmoge från närgränsande trakter upptingade
emot viss dagspenning. Denna Allmoge,
lika med alla kustboar, är i behof
af extra arbetsförtjenst, emedan åkerbruket
ej kan anses för deras förnämsta yrke, utan
utgöres egentligen af ett ofta mindre lönande
fiske, hvarigenom de äfven fått sjövana
och således äro mycket användbara vid
bergningshändelser; hvarföre ock framgent
den effectiva bergningen bör af dem mot
viss dagspenning besörjas. Det är således
endast de befallande, som böra hafva en
bestämd lön; och om jag då förutsätter, att
hela inrättningen, likasom hittills, kommer
att stå under öfverinseende af Kongl. Förvaltningen
af Sjöärenderna; så Llifverejden
underordnade personalen, som kommer att
begagnas, alltför stor, utan torde densamma,
med afseende derå, att den lill större
delen förut har löner på stat, endast behöfva
någon mindre lönetillökning, hvartill, äfvensom
till anskaffande af nödige instrumenter
m. m. och deras underhållande, någon
12
Den 29 December.
obetydlig afgift kunde åläggas alla fartyg
per lästetal, lika sorn den nuvarande Convoyafgiften
utgår, och den i sjönöd stadde
dessutom förpligtas att, i och för bergängen
af skepp och gods, erlägga en billig
afgift, samt dessutom betala de dervid
begagnade dagsverken samt öfriga omkostnader
enligt en fastställd taxa, och således
ej som nu, bero af Dykeri-Betjeningens godtycke
i detta fall. Möjligtvis kunde dagsverkena
erhållas under denna taxa, hvilket
öfverskott då tillika med sjelfva bergningsafgiften
blefve Statens vinst, hvaraf dock
de härtill begagnade Tjenstemännen borde
njuta vissa procent sig till godo, såsom
uppmuntran att visa sig nitiska och driftiga
vid skeende olyckshändelser.
För öfrigt ser jag mindre fara deruti,
att Staten, för att betrygga sjöfarten, hvaruppå
de flesta näringar bero, äfven med
någon liten uppoffring sökte vinna det åsyftade
ändamålet, än att densamma skulle
med millioner R:drs förlust åtaga sig en
Magazinsinrättning, hvilket dock af flere
Ledamöter inom detta Hus har blifvit påyrkad
t.
Dessa äro mina åsigter. Möjligtvis har
!’ag fattat saken origtigt; men detta fel vidådar
som oftast den menskliga fattningsgåfvan,
och jag får i sådant fall bedja Ridderskapet
och Adeln om förlåtelse, för det
Den 29 December. i3
jag vågat uppehålla dess dyrbara tid, som
till andra ämnens behandlande kunnat begagnas.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord proposition,
blef Herr von Schinckels anförande
i anledning af Herr Montgomeries, Gustaf,
den 23 dennes till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotten remitterade
Memorial, angående Dykeri- och
Bergnings-Compagniet, jemväl remitteradt
till hemälte Utskott.
Föredrogs å nyo Herr Hallenborgs ,
Carl Johan, den 12 dennes e. m. på bordet
lagde Memorial angående Skånska Extra
Ro terin gen.
Friherre Wrangel, Henning: I anledning
af frågan om Skånska ständiga Roteringen,
anhåller jag få uppläsa ett Memorial,
som blifvit mig tillsändt af en
frånvarande utmärkt Ledamot inom detta
Stånd, hvars åsigter äro likstämmiga med
mina.
Härefter uppläste Friherre Wrangel följande:
Skånska
så kallade Ständiga Roteringen,
hvilken redan vid föregående Riksdagar
varit ett föremål för Rikets Högloft.
Den 29 December.
Ständers öfverläggning och till Kongl. Maj:t
fruktlöst gjorda underdåniga önskningar,
framställer, i sin uppkomst och sin ännu
oförändrade fortsättning, ett varnande bevis
på Verkställande Magtens förmåga att,
tvärt emot Grundlagens tydliga stadgande,
göra sine beslut gällande, utan hinder af
den skattdragande Medborgarens klagan öfver
inkräktning af dess lagliga rättigheter.
Sedan några Riksdagsmän från Skåne
vid 1812 års Riksdag, utan något dertill
erhållit uppdrag af sina hemmavarande
Commitenter, hos Kongl. Maj:t underdånigst
föreslagit Skånska Extra Roteringens förbytande
till permanent eller ständigt Knektehåll,
emot nedsättning i Nummertalet;
så har Kongl. Maj:t befallt, att Dess Nådiga
Proposition härom skulle, genom dess
Befallningshafvande i Skåne, till samtlige
Extra Rothållarne framställas; och denna
befallning verkställdes sålunda, att Landshöfdingarne,
uti utfärdade kallelser till
sammanträden i denna fråga, föreskrefvo,
att de Jordägare, sorn vid dessa sammanträden
icke infunno sig, skulle anses jakande
till en ständig Rotering. Häraf inträffade,
att en mängd Jordägare, som,
antingen af okunnighet om kungörelsens
innehåll, eller i förlitande på sina constitutionella
rättigheters helgd, vid nämnde
sammanträden voro frånvarande, förklarades
skyldige till Ständig Rotering, oansedt
Den 2g December.
i5
de aldrig medgifvit ett sådant utbyte af extra
roteringsskyldigheten; oell då de dermed
missnöjde vägrade utgörande af en beskattning,
som icke i grundlagsenlig ordning
tillkommit, blefvo de genom utmätningstvång
dertill förbundne.
Då man sammanhåller detta förfarande
med Regeringsformens 80 §., som stadgar,
att Roteringen skall förblifva orubbad,
intill dess Konungen och Riksens Ständer
finna nödigt någon ändring deruti samfält
att göra, samt att ingen ny Rotering kan
tillkomma utan genom Konungs och Ständers
sammanstämmande beslut, äger man
all anledning till den fråga: ”om aktningen
för de Constitutionella formerna sedan
180g års regementsförändring är bibehållen?
— Och enär denna fråga med nekande
måste besvaras, vid det bevista förhållande,
att Länsauthoriteter, utan rättelse,
fått utöfva den makt, som ensamt tillkommer
Konung och Riksens Ständer; så uppstår
lika naturligt den fråga: ”om ej någon
åtgärd bör vidtagas till att återställa Grundlagen
i sin kraft, så att den vid tillämpningen
icke må kunna, efter Verkställande
Magtens godtycke, illuderas?”
En af de med den sålunda påtrugade
Ständiga Roteringen missnöjda Skånska
Jordägarne, Ryttmästaren M. Ehrenborg
anmälte detta förfarande med Extra Rot
-
i6
Den 29 December.
hällarne i Skåne hos Riksens Ständers JustitiaeOmbudsman,
uti Memorial af den 34
Nov. 1818, af den anledning, att denne
vårdare af Medborgarens lagliga rättigheter
sjelfmant beifrat ett af Landshöfdingen i
Stockholms Län, uti utfärdad Kungörelse,
användt lika lagstridigt föreläggande; men
Justitiae-Ombudsmannens Embetsåtgärd har
alldeles uteblifvit, likasom dess förut uppvaknade
nit åter inslumrat, då det af en
Skånsk Jordägare blifvit påkalladt.
Lika fruktlös var Ryltmästaren Ehrenborgs
sedermera, den i3 Januari !8a3, till
Thronen framburna klagan öfver dess behandling
såsom Extra Rothållare, deröfver
något beslut icke ens lärer vara i Nåder
utfärdadt; i följd hvaraf man fortfarit att
behandla honom såsom ständigt roterad,
tvärtemot hans oafbrutet fortsatta vägrande.
Redan vid 1818 års Riksdag anmälte
Riksens Ständer hos Kongl. Maj:t till Nådig
rättelse de mångfaldiga stora felaktigheter,
hvilka vid verkställigheten af den Ständiga
Skånska Roteringsindelningen inträffat,
med underdånig anhållan, det Kongl. Maj:t
i Nåder täcktes utfärda ny instruction för
Roteringens verkställande i Skånska Länen,
samt derefter anbefalla en ny undersökning
och Rotering i dessa Län, och att de
Roteringsskyldige, hvilka vid förra Rote
rin
-
Den 29 December f. 1». 17
lingen icke varit tillstädes, rnå till den
nya undersökningen behörigen kallas och
vid densamma äga rätt afgifva det utlåtande,
hvartill de kunna anse sig befogade.
Men ehuru en Rotejemkning, i följd af
Kongl. Majits förordnande, sedermera blifvit
verkställd äfven i Skåne, har den endast
stiäckt sig till de få Rotar, som i
denna provins fått uti Extra Roteringen
förblifva, och den af Riksens Ständer begärda
generella jemkning och rättelse af
hela det högst felaktiga Skånska Rote-indelningsverket
har ännu icke ägt rum.
Af dessa anledningar hemställes således:
om icke Riksens Högloflige Ständer
skulle täckas, uti underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t, ånyo frambära deras redan
förut gjorde, men icke uppfyllde önskan
om laglig rättelse och jemkning i Skånska
Ständiga Roteringen, hvartill äfven hörer,
att de jordägare, som, på grund af deras
frånvaro vid förra sammanträden, blifvit
till ständig rotering genom maktspråk dömde,
må äga rätt att bestämdt yttra sig, huruvida
de samtycka till Extra Roterings-skyldighetens
utbytande, eller icke, samt att
Riksens Ständer täcktes lemna lämpligt
anslag till bestridande af kostnaden för en
slik rotejemkning.
Det •är icke blott Skånes rätt, som
här är i fråga, det är hela Nationens väl,
8 H. 2
i8 Den äg December f. m. *
sorn beror derpå, att Grundlagarnes helgd
bevaras, så att deras föreskrifter icke må
slutligen förfalla till ett intet, genom tyst
antagande och godkännande af prejudikater,
som deremot äro fullkomligt stridande.
Hvarefter Friherre Wrangel mundtligen
tilläde:
Då det blef beslutadt, att Skånska Roteringen
skulle blifva permanent, var det
ej orättvist nog att de hemman, som vanligen
utgöra Rotering, tvärtemot lagens helgd,
blefvo tvungne åtaga sig en sådan, utan
äfven, i brådskan troligen, — jag kan ej
förmoda annat, — blefvo i Skåne så väl
Prestebol som Säterier roterade, hvilket
aldrig på andra ställen äger rum. Jag
har blott velat tillägga detta, och anhåller,
att det må åtfölja remissen.
Friherre af Nordin j Carl Johan t anförde
skriftligen:
Oaktadt vid flere Riksdagar mycket
ordats om Skånska Roteringen, torde det
dock tillåtas mig att nämna några ord till
upplysning rörande denna frågas närvarande
förhållande, och hvarvid jag, för att
undgå att åstadkomma en vidlyftigare discussion,
skall afhålla mig från allt eget omdöme,
öfvertygad alt, då motionen återkommer
från StatsUtskottet, denna vigtiga
fråga är så utredd, att Ridderskapet och
Adeln deröfver kan med fullkomlig sakkännedom
fatta dess beslut.
Den 29 December f. m.
J9
Genom den 1814 och 1815 verkställde
omrotering af Skånska InfanteriRegementerne,
skulle Provinsen Skåne roteras med
2000 i stället för 2572 man, hvilken minskning
borde tillkomma de Roteringsskyldige,
sorn ingingo på ett ständigt kneckteliåll.
Vid 1818 och 1823 årens Riksdagar anfördes
flere besvär öfver verkställigheten,
och förnyades, vid senaste Riksdag, af Rikets
Ständer, genom deras underdåniga skrifvelse
den 17 November 1823, hemställan
om jemkning af den nu gällande Roteringen,
äfvensom att den vacance-afgift, som
alltifrån och med 1816 till Statsverket ingått
af öfverloppsrotarne, målte komma de Roleringsskyldige
till godo.
Vid underdånig föredragning häraf,
fann Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med
hvad Kongl. Maj:t redan tillförene beslutit,
att så länge det af de Roteringsskyldige
sjelfva fattade beslut och stadgade vilkor
stöde fast, nemligen: att ingen skulle vid
den sednare Roteringsförrättningen åläggas
en större Roteringsskyldighet än den, som
vid första extra Roteringsförrättningen åsattes,
vore all rättvis jemkning omöjlig, hvadan,
och intill dess detta vilkor af de Roteringsskyldige
sjelfva undanröjts, Kongl.
Maj:t ansåg sig icke böra den föreslagna
Rotejemkningen anbefalla. Hvad åter beträffar
den senare delen af Rikets Ständers
hemställan, eller alt den sedan 18r5 in
-
20
Den 29 December f. ra.
flutne öfverlopps-Rote-vacance-afgiften måtte
komma Rotarne till godo, så har beloppet
af StatsContoret utbetalts till Rotarnes
egen disposition.
Herr Hallenborg, Carl Johan: Jag anhåller
att få uppläsa 1818 års Ständers
skrifvelse till Kongl. Majit 'i delta ämne,
för att visa, det en stor del Rotehållare
hafva full orsak, att vara missnöjde med
sättet för den Ständiga Roteringens införande
i Skåne, och att jag till mitt Memorial
således haft grundad anledning.
Härefter uppläste Herr Hallenborg Rikets
Ständers vid 1818 års Riksdag aflåtne
underdåniga Skrifvelse angående Skånska
Roteringen.
Hvarefter Herr Hallenborg munteligen
fortfor: Hade 1818 års Ständer kunnat förmoda,
att denna skrifvelse skulle blifva lemnad
utan afseende, hade de säkerligen sagt,
att Skånska ständiga Roteringen, såsom ej
tillkommen i öfverensstämmelse med 80 §.
RegeringsFormen, borde återgå till Extra
Rotering.
Friherre af Nordin: Jag anhåller att
endast få anmärka, att jag icke yttrat mig,
huruvida anledning saknats eller ej till den
ifrågavarande motionen; jag har tvärtom
förklarat i mitt skriftliga anförande att jag
salt å sido all fråga derom, och inskränkt
mig till att blott upplysa, i hvilket skick
saken sig nu befinner; alt sig så verkligen
Den 29 December f. nh
21
förhåller, är jag öfvertygad, att både Herr
Hallenborg och Friherre Wrangel vid närmare
granskning af mitt anförande skola
finna, och att således desse Herrars sednare
yttranden icke af mig påkallats.
På Hans Excellence Herr Gr efvens
och Landt Marskalkens derom gjorde Proposition,
blefHerr Hallenborgs ifrågavarande
motion, tillika med de i anledning deraf
nu afgifne yttranden, remitterad till
StatsUtskottet.
Föredrogs ånyo Herr Peresswetoff Moraths,
Carl Axel, den 12 dennes e. m. på
bordet lagde memorial, angående en belöning
af 10,000 R:dr Banko åt Assessor
Juringius för dess Tramp-inrättning.
Herr af Grubbens, Nils Wilhelm , hade
inlemnnt ett så lydande anförande:
Då Herr Peresswetoff Morath gjorde
den motion, att Herr Assessor Juringius
måtte, för sin tramp-uppfinning, få af Staten
10,000 R:dr Banko, torde Motionären
icke kommit ihåg alla de utgifter, som behöfvas
för verkliga Statsgagneliga saker.
Herr Juringius har ju flere års privilegium
exclusivum å denna sin inrättning;
befinnes densamma vaxa nyttig för det allmänna,
bör den äfven kunna lemna uppfinnaren
en tillräcklig förtjenst; finnes saken
vara tvärtom, kan jag icke annat än
22
Den 29 December f. m.
beklaga Herr Juringius, men inser icke hvarföre
Staten då skall belöna det odugliga.
De bevis Herr Peresswetoff Morath anfört
uti sin motion, arser jag icke vara så
påtagliga och så bevisande Riksgagneligheten
af uppfinningen, att någon belöning
derföre bör tilldelas Herr Juringius; och
dessutom tror jag, att förhastade belöningar
icke böra lemnäs. Flere års erfarenhet
fordras, innan försökens ofelbarhet kan
bestämmas; och om belöningar för mycket
utdelas, torde slutligen hvarje person, som
uppfunnit den minsta sak, söka sådane, och
Staten alltså slutligen komma att belastas
öfver förmågan.
Att menniskotyngden verkar mycket på
mechaniska inrättningar, känner hvar och
en; och jag tror näppligen denna trampinrättning
vara något nytt påfund, ty jag
vill påminna mig, att så väl i England,
som i Holland, dylika förut funnits. Min
Öfvertygelse är således, att icke någon belöning
derför bör lemnäs Herr Assessor
Juringius.
Jag anhåller vördsamt, att detta anförande
må åtfölja den väckta motion till
vederbörligt Utskott.
Härefter blef Herr Pereswetoff Moraths
ifrågavarande Motion, jemte Herr af Grubbens
nu uppläste anförande, remitterad till
StatsUtskottet.
Den 59 December f. ra.
53
Ånyo föredrogs Herr Grönhagens, Gustaf,
den 12 dennes e. m. på bordet lagde
Memorial angående ersättning för dess indragne
Pagelön,
Hans Exceilence Herr Grefve De la
Gardiej Jacob: I anledning af Herr Grönhagens
Memorial får jag blott tillägga, att
samma casus inträffar med flere personer
än Herr Grönhagen, hvilka således torde
få tillgodonjuta samma förmån som han
begär, i fall Rikets Ständer skulle finna
för godt att sådant bifalla.
Hvarefter Ridderskapet och Adeln på
Hans Exceilence Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition, beslöt att remittera
Herr Grönhagens ofvanberörde Memorial,
jemte Hans Exceilence Herr Grefve
De la Gardies i anledning deraf afgifne yttrande,
till StatsUtskottet.
Föredrogs till remitterande Friherre
Boijes, Ludvig, den 12 dennes e. m. på
bordet lagde Motion, angående förklaring
öfver 18 och 19 §§. uti Kongl. Förordningen
den i3 Julii 1818 rörande inteckning
å fast egendom.
Herr Stråle, Nils Wilhelm: Uti den
af Friherre Boije yäckta motion instämmer
a4 pen 29 Pecember f, m.
jag i afseende på nödvändigheten deraf,
att vidtaga en Författning, hvarigenom bestämd
föreskrift må vinnas, huru en i flera
egendomar gemensamt intecknad summa
skall dem emellan fördelas. Vi sakna för
härvarande en sådan föreskrift. 18 §. uti
Intecknings-Förordningen innehåller väl:
att då man för sin fordran erhållit inteckning
uti flere fastigheter, och vill eftergifva
densamma uti endera af dem, manj dertill
icke äger rättighet, utan att de, som
erhållit sednare inteckning uti den eller de
fastigheter, hvilka skola fortfara att utgöra
pant för lånet, blifvit hörde och lemnat
sitt samtycke; och 19 §. säger: att borgenär,
som i flera fastigheter fått sin fordran
intecknad, må ej till minskning af
annors rätt, som å samma tid, eller efter
honom låtit dess fordran intecknas i endera
fastigheten, njuta ur denna sednare
betalning för mera, än som i de andre fastigheterne
brister. Men ingendera af dessa
innehåller, efter mitt omdöme, någon
bestämd föreskrift, huru, då fördelningen
af den gemensamt intecknade gälden blifver
nödvändig, dermed bör tillgå, och,
hvad grund dervid bör följas. Saknaden
af en sådan föreskrift har förorsakat, att
Oomare och Executorer i allmänhet tillämpat
det i 19 §. förekommande uttryck, att
utur den fastigheten hvari sednare inteckningar
finnas, ej får tagas mera än som i
Den 29 December f. m. 2S
den andra brister sålunda, att liela köpeskillingen
för den, Iivari ej annan inteckning
än den gemensamma finnes, borde
först åtgå, innan något finge tagas utur
den med sednare inteckningar besvärad. Äfven
om man skulle godkänna denna tolkning,
kan det dock hända, att fastigheter),
hvilka först gemensamt äro intecknade, derefter
hvar för sig blifva besvärade med inteckningar
till högre belopp än deras värde,
och då uppstår likafullt nödvändigheten
att fördela den gemensamma inteckningen,
samt att äga föreskrifter, huru dermed
bör tillgå. För min del har jag likväl
trott, att den ofvannämnde tolkningen af
InteckningsFörordningens nuvarande stadganden
icke är rigtig, och ej öfverensstämmande
med verkliga lagstiftningsgrundsatser.
Ett exempel torde bäst upplysa frågan.
Yi föreställa oss att tvänne egendomar,
A och B, äro i en ägares hand gemensamt
intecknade för Booo R:dr. De
äro hvardera värde denna summa, och försäljas
till detta pris till 2:ne olika personer.
Den ene, som fått A, har ej lemnat
inteckning deruti för någon ny gäld; men
ägaren af B har ytterligare lemnat inteckning
för 5ooo R:dr. Följden skulle då
blifva att, när den gemensamt intecknade
gälden skulle utmätas, hela köpeskillingen
af A. åtginge, och ägaren deraf hade ingen
annan rätt än att söka sitt åter af säljaren,
hvilken kanske ej mägtade återgälda hvad
a6 Den 29 December f. m.
han uppburit. För att förekomma en sådan
förlust, skulle den som köper egendom,
som gemensamt med annan blifvit för gäld
intecknad, blifva nödsakad att genast för
diktad gäld lemna inteckning i fastigheten
till belopp af hela värdet och lägga reversen
i sin bureau. Då hade han icke allenast
förebyggt en förlust, utan äfven öfverflyttat
ansvarigheten för den gemensamma
gälden från sin fastighet på de andre.
Det vill säga, att diktad inteckningsrätt
måste äga rum för att skydda äganderätt,
hvilket aldrig måtte vara rätt. Jag instämmer
således fullkomligt uti Friherre Boijes
motion; men jag skiljer mig från honom
deruti, att jag tror det vara bättre, att
låta de nu befintlige 18 och 19 §§. i InteckningsFörordningen
qvarstå, sådane de
äro, och att derjemte stadganden meddelas,
huru i flera fastigheter intecknad gäld
hör dem emellan fördelas; i hvilket afseende
jag vågar föreslå, att, jemte det förklarande,
att stadgandet uti I9:de §. af
Kongl. Förordningen den 1 Julii 1818 angående
inteckning i fast egendom, endast
rörer inteckningshafvares förhållande till
hvarandra, men icke bestämmer till hvad
belopp ägare af särkilda fastigheter, som
gemensamt äro för gäld intecknade, böra
derföre ansvara, sedan de kommit uti olika
ägares händer, följande föreskrifter uti delta
sednare afseendet må meddelas:
Den 39 December f. m.
V
1:0 Har fastighet, som jemte annan
eller flere fastigheter blifvit för gäld intecknad,
derefter kommit uti annan ägares hand;
då må inteckningshafvaren väl derutur njuta
betalning för hela sin fordran, men ägaren
eller sednare inteckningshafvare äro
berättigade, att fordra, det den öfriga intecknade
panten jemväl må genast utmätas
och försäljas, till gäldande af den del
utaf den intecknade skulden, som derå må
belöpa.
2:0 Skola fastigheter, som för gäld gemensamt
äro intecknade, å offentlig auction
försäljas, och äro särskilde personer deraf
ägare, då skall hvarderas fastighet särskilt
uppbjudas antingen hel eller styckad, på
sätt lämpligast finnes. Uppgå de erbudne
köpeskillingarne sammanlagde icke till gäldens
hela belopp, och fordrar inteckningshafvaren
att fastigheterne skola gemensamt
i ett slag uppbjudas och försäljas, då bör
sådant ske, och varde det sednare budet
gällande, derest detsamma är högre än de
föregående. I annat fall blifva desse beståndande.
3:o Hvad således för hvarje del af
panten budet är, utgör det belopp, i mån
hvaraf densamma bör för den intecknade
gemensamma gälden ansvara; och varde densamma,
efter det förhållande summan af
alla köpeskillingarne har till hvar och en
af dem särskilt, till gäldande deraf förde
-
a8 Den 29 December f. m.
lad. Har, på sätt förenämndt är', högre anbud
blifvit gjordt för liela panten samfält,
då bör det överskjutande fördelas å hvarje
ägares del deraf, i mån af den förut derföre
erbudne köpeskilling, ock dertill läggas.
4:o Finnes uti endera fastigheten äldre
inteckning än den gemensamma, då bölden
förenämnde först utgå, och endast återstoden
af köpeskillingen för berörde fastighet
tages i beräkning vid bestämmande af
dess delaktighet i gemensamma gälden.
5:o Fordrar ägare af fastighet, som
gemensamt med annan är intecknad för gäld ,
att densamma må å hvardera fastigheten
fördelas, utan att de å offentlig auction
varda uppbjudne och försålde; då må till
grund tagas det till bevillnings erläggande
af PröfningsCommittéen sednast åsatte värde;
eller, om fastiglieterne höra under olika
PröfningsCommittéer, det värde, som genom
laga värdering utrönes. Är någondera
af fastighetsägarne med värdet missnöjd,
och kunna vederbörande ej derom sig förena,
bafve våld att fordra fastigheternes
uppbjudande å offentlig auction, på sätt
ofvan sagdt är. Inteckningshafvaren må i
detta fall jemväl vara berättigad att, derest
ban till gäldens fördelande ej samtycka vill,
sin fordran 1 laga ordning genast utsöka,
ehvad den förfallen är eller icke; men ej
xnå han, utöfver förfallotideu med betul
-
Den 29 December f. m.
29
ningen lemna anstånd, der sådant af endera
pantägaren bestrides.
Grefve CronhjelmOtto August: Ej
närvarande, då discussionen börjades, och
dessutom ej så befaren i Lagen, att jag
lill grundligt besvarande skulle kunna upptaga
de anförda punkterna, får jag blott
yttra mitt bekräftande till de många olyckliga
förhållanden, som uppkommit 'genom
ifrågavarande författningars obestämdhet,
samt att jag sjelf känner den speciella casus,
Friherre Boije uppgifvit. Jag har för öfrigt
egentligen begärt ordet, för alt reservera
Friherre Boijes rätt till besvarande
af de inkast, som mot hans motion kunna
blifva gjorde.
Herr Ribbing j Arvid: Intecknings-lagen
antager den princip att en egendom
icke får vara intecknad för obestämdt belopp;
men man kan emedlertid för en och
samma summa få inteckning i flera egendomar
och hemman, utan att bestämdt är,
för hu-u mycket hvardera häftar. Jag motiverade
vid förra Riksdagen, pag. 288,
^rde Bandet, irsta afdeln. af Bihanget till
RiksStåndens Protocoll, ett förslag till ändring
i detta afseende; detta förslag gillades
då af 2:ne Stånd. Jag får således
hänvisa dertill, i hopp att Utskottet deråt
ville skänka någon uppmärksamhet. Åtminstone
torde hädanefter ej någon ny inteckning
böra beviljas, elley gammal förnyas,
3o
Den 29 December f. m.
i flera fastigheter, utan att summan, för
hvilken hvardera af dessa skall häfta, bestämmes.
Antages detta, hvilket jag nu
föreslår, så skall efter 10 års förlopp en
fullständig reglering i inteckningsväsendet
vara vunnen, och för framtiden afhulpen
den förlägenhet, hvaruti mången sig nu
befinner, då han är skuldsatt och ofta icke
kan, för de gemensamme inteckningarne, afyttra
någon del af sin fasta egendom. Otvifvelaktig!
äger Staten, att föreskrifva de villkor,
hvarunder den beviljar intecknings-säkerhet,
så väl som andra garantier, utan
alt derigenom kan sägas, det enskild rätt
för nära trades.
Herr Stråle: I anledning af Herr Ribbings
yttrande får jag blott fästa uppmärksamhet
derpå, att om än stadgades, att
vid inteckning i flera fastigheter, summans
fördelning på hvarje skulle bestämmas, så
uppstod ändå samma förhållande, som det
närvarande, i fall någon af dessa fastigheter
sedermera styckades på flera händer,
och den ene blefve intecknad för ytterligare
gäld, men den andra icke, eller alla
för högre summor, än deras hela värde.
Jag anser det derföre i alla fall vara bäst,
att bestämda föreskrifter meddelas, hvarefter
fördelningen skall ske, så att ej flera
olyckor i detta hänseende inträffa, än
de som redan uppkommit.
Den 29 December f. in. 3i
Herr Ribbing: I fall, då ett enskildt
hemman eller en hemmansdel klyfves eller
styckas, det ej skulle finnas vara klart af
sig sjelf, att den i hela hemmanet eller
liemmansdelen förut intecknade summan,
i proportion af det styckade hemmanets delars
storlek, åtföljer hvardera delen, torde
det genom bestämt utsättande i författningen
kunna göras otvifvelaktigt.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord proposition,
remitterades Friherre Boijes ofvanberörde
motion, jemte de rörande samma
ämne afgifne yttranden, till Lagutskottet.
Föredrogs å nyo Friherre Boijes j Ludvig
, den 12 dennes e. m. på bordet lagde
Motion, angående inställelse af Banco-Auctioner
i de fall, der efterlefnad af nuvarande
18 och 19 §§. i Kongl. Förordningen
den i3 Juli 1818 rörande inteckning
i fast egendom, kunde för egaren bereda
möjligt lidande, jämte bemälte Friherres den
19 dennes e. m. i samma ämne afgifne yttrande.
Herr von Hartmansdorff j August:
Upplysningsvis för Ilöglofl. Lagutskottet,
till hvilket ifrågavarande motion väl lärer
32
Den 29 December f. m.
komma alt remitteras, bör jag nämna, att
i de berättelser, som blifvit framlagda till
Banco-Utskottets pröfning, förekommer äfven
fråga om rättelser i författningarne angående
Banco-Auctioner; hvadan ämnet torde
böra af bägge Utskotten gemensamt
pröfvas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog, att Friherre Boijes
ofvannämnde motion, jemte de af Friherre
Boije den 19 dennes e. m., och af
Herr von Hartmansdorff nu, rörande samma
ämne, afgifne yttranden, måtte till Banco-
och LagUtskotten remitteras.
Bifölls.
Föredrogs å nyo Friherre Anckarswärds
j Carl Henrik j den 12 dennes e. m.
på bordet lagde Memorial, innefattande hemställan,
att Lag-Utskottet måtte utur LagCommiteens
förslag till ny Civil-Lag framställa
grunder i afseende på giftorätt, arfsrätt,
personers myndighet att råda öfver
sig och egendom, Testamente, Credit-och
UtsÖkningsförhållanden, arfvejord och börd,
samt Domstols-Inrättningen.
Herr Törnebladh, Carl_, hade inleinnat
ett så lydande anförande:
För
Dort 39 December f. ra.
33
För den del af Friherre Anckarswärds
motion, hvilken innefattar anmärkning, som
skulle Justitiae-Ombudsmannen hafva uraktlåtit,
att å hane bringa frågan om sättet
för antagandet af Lag-Comitéens uppgjorde
förslag till CivilLag, får jag vördsamt anmäla:
att det varit i följd af Kongl. Maj:ts
Rescript under den 11 Mars 182/f, som
jag, i egenskap af JustitiaeOmbudsmun och
Ledamot i LagCommitteen, gemensamt med
öfrige Herrar Committerade under den 2
Augusti 1826 till Kongl. Maj:t i underdånighet
öfverlemnat det reviderade och omarbetade
Förslaget lill allmän CivilLag: att
det följaktligen beror på Kongl. Majit, huruvida,
efter Högsta Domstolens och StatsRådets
hörande, dessa Lagutkast varda Riksens
Ständer proponerade antingen i deras
nuvarande skick , eller med ändringar, i
det hela, eller till vissa delar: och att denna
method för lagarbetets fulländning redan
tillförene varit af Kongl. Majit den i4
Februari 181 t föreskrifven och af Riksens
Ständer år 1815 godkänd.
Vid sådant förhållande, då jag af Etnbetspligt,
efter Högsta Magtens föreskrift,
ingifvit Lagförslaget lill Kongl. Majit, för
att pröfvas och granskas, innan det till
Riksens Ständer varder öfverlemnadt, har
jag ej kunnat inse någon behörighet för
mig, att tillägna JnstitiazOmbudsmans-Em8
H. 3
34 Dei 29 December f. m.
betfct det serskilta initiativet med Lagförslagets
framläggande äfven för Riksens Ständer,
antingen delvis, eller i sin helhet, så
länge det samma på Kongl. Maj:ts pröfning
och granskning beror.
Herr von Qvanten , Carl, liade inlemnat
följande, som upplästes:
Då nya Allmänna Lagen blifvit till
Riksens Ständers pröfning öfverlemnad, får
jag anhålla, att mina åsigter, rörande Byggnings-Utsöknings-
och Rättegångs-Balkarne,
må få åtfölja Remissen till LagUtskgttet.
Byggninga-Balken.
5:te Capitlet. Är ej tydligt nog, huru
förhållas skall då Ohägnad sker, samt på
hvad villkor en försummelig får sökas. 10 §.
säger väl, alt hägnad skall i Maj vara färdig;
men skall stängselhållare ansvara stängsel
endast den 10 Maj, och sedan vara fri,
om under året stängseln blifver ogild? Och
huru skall hvar och en bevisa, att Stängseln
var Laggild den 10 Maj?
På hvad sätt i Städer skall hägnas,
saknas alldeles.
6:te Capitlet.
Om Vägar.
i:sta §. Den ersättning, som der omtalas,
bör försvinna, emedan den gifver anledning
till mångfalldiga Rättegångar.
Den 29 December f. ro.
35
8:de §. Är alldeles oläifcpelig. G alnar
bred väg är Ridväg, ej Körväg. Hvarföre
ej i lagen utstaka bredden nä Landsväg?
Då Landet bar så väl bredu sorn längd,
och Landsvägen endast går tvert igenom,
tarfvar alltid ett land sidovägar af minst
8 alnars bredd, utom Dikena. På 6 alnars
Väg kunna knappast 2:11c Kärror mötas,
utan att den ena måste i Diket.
Väglagningen bör ske efter 1734 års
Lag.
c>:de §. Ar olämpelig. Raka vägar måste
nödvändigt för ett Land borttaga mindre
jord än krokiga, för hvilken sanning
enskiltas fördelar af krokiga vägar bör gifva
vika.
i2:te §. Är äfven olämplig. Antingen
bör mali få taga Grus utan ersättning,
så på Ut- som In-ägor, ty äganderätten är
för båda lika; eller borde grustäckter köpas
för allmänna medel, till allmänna vägars
reparerande; eller ock bör det vara en
fråga endast emellan Jordagarne.
i4'de §. Är olämplig. Vägfogdar böra
finnas, enligt 1^34 års Väg-Ordning, sorn.
tillse att Yägar och Broar äro farbaiJ;
ty skadan af en oduglig väg visar sig ganska
sällan genast, så vida ej en Bro går
sönder, och Menniskor samt kreatur dervid
omkomma. Det bör således tillhöra Läns
8
H. 3*
36
Den 29 December f. m.
nian, samt Bro- och Väg-Fogdar att tillse
och befordra Vägarnes lagliga underhållande,
samt hvarje Resande att hos dem angifva
brister å de samma, hvilka genast böra
för Lega iståndsättas, med utmätningsrätt,
hvarvid Bro- eller Väg-Fogden med
tvänne ojäfviga vittnen åger vitsord. Della
angar söndriga Broar samt hålor och utskärningar
i Vägar.
y:de Capitlet.
Om Diken och Vattenledningar.
irsta §. Visst mått å Dike duger ej;
det bör vara så stort alt vattnet afledes.
8:de Capitlet.
Om Vattenverk.
Bör aldrig få förhindra Flottning, och
bör derföre vara försedd med Damlucka;
hvarom jag till Ständerne inlemnat ett särskildt
Memorial.
w:de Capitlet.
5:te §. Är alldeles olämplig. Ingen
bör få svedja utan grannars samtycke, så
vida ej borgen eller antaglig förskrifning
för skada kan åstadkommas, och aldrig
sednare än den i5:de Julii. Bränning af
Torf på öppna slätter bör endast med
samma vilkor få ske. Torpare och Back
-
Den 29 December f. m.
37
stugsittare böra ej få bränna, om Granne
nekar, med mindre Hemmansägaren ansvarar
med sin egendom skadan, så långt den
räcker, samt bistår vid branden. Alt gälda
skadan är lätt sagdt, men ej så lätt verkstäldt;
och om en, som ingen ting äger,
har rätt att bränna, svedja, eller bränna
Torf, äro grannar, hvilkas skog eller säd
dervid uppbrännes, högst obelålne.
I Byggninga-Balken bar alldeles blifvit
uteslutet, huru Publika Hus skola byggas,
tillika med allt som egentligen tillhör
den ekonomiska Lagstiftningen; hvilket förhållande
rättvisligen blifvit motiveradt. Men
så länge Svenska jorden är behäftad med
alla dessa ekonomiska skyldigheter, är det
ock nödvändigt att dessa skyldigheter bestämmas
i allmänna Lagen, nu som förr,
ty Grundlags-Privilegier och skyldigheter
kunna och böra ej komma under Regeringens
oinskränkta dispositions-rätt.
Stadsjordens skyldigheter och förhållande
till Städerna omnämnes allt för litet.
Detta är likväl en ganska vigtig fråga, sorn
borde väcka Lagstiftarens uppmärksamhet.
Ut söknings Balken.
6:te Capitlet.
Qvarstad eller Utmätning bör ej kunna
rubbas vid bot af Fästningsstraff eller
häckte. Sådant bör ej med böter kunna
38 Den 29 December f. m.
försonas; ty raan kan nu mot erläggandet
af en obetydlig plikt skada Borgenär till
mångdubbelt större belopp, då deremot en
oärlig Gälldenär såmedelst kan tillskansa
sig en rätt ansenlig vinst.
j:de Ccipitlet.
Då Gäldenär lemnar full säkerhet, bör
han från Bysättning vara fredad.
RättegångsBalken.
HäradsRätter böra utgöra Första Instan»
tien för alla mindre Städer och Landet, om
de blifva permanente; eljest böra Städer
och Landet hafva särskildte Domstolar.
I hvarje eller hvartannat Län bör Öf«
verRätt eller LänsRätt finnas, bestående af
ungefär en Division af Kongl. HofRätten.
IIofRätt var fordom Högsta Domstol; nu
är den endast ÖfverRätt, och kan således
försvinna.
Efter min tanka böra HäradsRätterne
förblifva, såsom de äro, jemte upprättande
af FörlikningsDomstolar. LagmansRät»
terne böra försvinna, och öfverRätten i dess
ställe inträda, emedan vittnens hörande
medförer stora fördelar, hvilket vid LänsRätten
låter verkställa sig, hvarigenom en
origtig Dom till äfventyrs derigenom rättas»
6:te Capitlet.
usta §. Domare böra minst hafva fyllt
a6 år.
Den ag December f. m.
39
Jag anhåller, att denna motion må få
åtfölja Friherre Anckarswärds till Lagutskottet.
Hans Excellence Herr Grefve Gyllenborg,
Fredrikj hade inlemnat ett så lydande
Memorial:
I anledning af flere motioner, hvilka
så väl hos Ridderskapet och Adeln, som i
BondeStåndet, blifvit väckte, rörande frågan
Om beredande af en ny allmän Civiloch
Criminal-Lag, har jag ansett mig skyldig
att lemna upplysning om behandlingen
och fortgången af det arbete, som i
denna väg varit anbefallt.
Sedan Rikets Ständer genom skrifvelser
vid 1.809 och 1810 årens Riksdagar
hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit,
att en LagCommitté måtte blifva förordnad
till utarbetande af förslag till en ny
Lag, samt vid den sistnämnde Riksdagen
för densamma beviljat ett särskildt anslag;
så befalte Kongl. Majit d. 9 Nov. 181 o åtskilliga
personer och deribland jemväl Rikets
Ständers dåvarande JustitiaeOmbudsman,
att sammanträda och föreslå, huru
och på hvad sätt Rikets Ständers önskan
måtte bäst till ändamålets vinnande befordras;
hvarefter Kongl. Majit den 14 Febr.
1811 förordnade angående den begärde LagCommitle^ns
organisation, och hvad i allmänhet
vid arbetet borde iakttagas.
4o
Den 29 December f. m.
Committeen, som i medlet af samma
år tora till verksamhet, blef, i följe häraf,
sammansatt dels af arhetande Ledamöter,
hvilka fingo frihet från annan tjensteutöfning
samt ett årligt arfvode, dels af mig
i egenskap af Ordförande och flere andre
så kallade granskande Ledamöter, utan arfvode
eller tjenstledighet, men hvilka hörde
deltaga både i förberedande öfverläggningar
och i granskning af de förres utarbetade
förslag.
Under loppet af den påföljande tiden
hafva särskilda förslager blifvit uppgjorde,
granskade, ändrade eller jemkade och omskrifne,
ofta under enskilta täta och långvariga
sammanträden emellan de arbetande
och en del granskande Ledamöter, intill
dess omsider, år 18x4» förslagen började
komma under allmän öfverläggning i liela
Committeen, hvarmed sedan tid efter annan
fortsattes; derefter de civila Balkarne
med RättegångsBalken i tvistemål, allt efter
som det medhants från och med år
i8i5 till och med 1822, befordrades till
trycket och utdeltes till allmän granskning.
Nära 12 år hafva således åtgått för
första upplagan af förslaget till civila Lagboken;
men derunder har LagCommissionen
jemväl förehaft: 1:0 Ett uppgjordl förslag
till CrimiualLag, ehuru det efter skedd
granskning ansågs icke kunna antagas;
Den ag December f. m. 41
a:o Det betänkande örn grunderne för förändrade
straffanstalter och inrättning af allmänna
Arbetshus, som, af Konungen gillad
t, på Dess Högsta Domstols och StatsRåds
tillstyrkan, öfverlemnades till i8i5
års Ständer och af dem godkändes; 3:o En
hemställan angående Domstolarnes organisation,
hvaraf Kongl, Maj:t lemnade Ständerne
del, vid samma Riksdag, men hvarpå
följde deras svar, att de då ej ville annan
åtgärd i ämnet vidtaga, än för det
närvarande låta frågan alldeles hvila, och
utan något i förväg fattadt beslut, som
skulle kunna lägga hinder i vägen för ämnets
vidare utveckling och pröfning, hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att
hela målet måtte till Committe'ens bearbetande
återlemnas, hvarefter, sedan det i
föreskrifven ordning blifvit genom trycket
till allmän granskning utgifvit, det skulle
hero på Kongl. Majrts och kommande Ständers
pröfning att antaga eller ogilla så väl
det fulländade Lagverket j som grunderne
för detsamma; 4:o Dc förslag, som sedermera
grundlagt de af Lagstiftande Makterne
redan för delta antagne Författningar
om inteckning, om lösen af Vattenverk och
om Concourser; hvarförutan Commilteen
5:o gemensamt med andra Committerade öfverlagt
och gifvit yttrande i frågan om gränsorne
emellan Domaremaktens och de Administrativa
Auctoriteternes åtgärder, hvilket
Betänkande förevar vid sista Riksdagen;
42 Den 29 December f. m.
äfvensom Committéen aflemnat anbefallte
utlåtanden i flere särskilde uppkomne lagfrågor.
Den tid, som till 1823 förflutit, torde
således icke finnas hafva af LagCommittéen
lemnats obegagnad. Man har behöft en
stor del deraf alt sammanföra och jemka
den mängd af Författningar, som ändrat
eller förklarat 1734 års Lag allt sedan den
utkom; och erfarenheten gifver visshet derom,
att en ny Lag fordrar särdeles omtanka
och öfverläggning, äfven då den endast
angår ett särkilt ämne, beli än mer då det
rörer en hel allmän Lag, som omfattar så
många, hvilka, ehuru skiljaktige de äro,
likväl hafva oftast ett gemensamt sammanhang.
Naturligt och oundgängligt är det
också, helst i våra upplysta tider, att
den eller de, som skola författa sådane
vidt omfattande arbeten, ej böra underlåta
att studera andra Rikens lagstiftningar, och
hvad som i det ämnet må vara skrifvit
och afhandladt. Att vinna denna kännedom,
fordrar äfven sin tid och ej den kortaste.
Ombyte af arbetande Ledamöter har ock,
i synnerhet de första åren , inträffat, och har
ej kunnat undvikas. Jag har varit vittne till
de ansträngningar de arbetande Ledamöterne
gjort, och anser mig pliktig säga min
öfvertygelse, att de handhaft de dem anförtrodde
göromål med all den skyndsamhet
och verksamhet, som ett så grannlaga
Den 29 December f. ra. 43
värf tillåtit; likasom jag ock öppet bör erkänna,
att en del af tidens utdrägt varit
vållad af de granskande Ledamöterne, hvilka
ägt andra öfverhopande embetsgöromål
att uppfylla, och således icke kunnat så
fort lemna deras biträde, som eljest varit
möjligt; men hvilket icke kan lända de arbetande
Ledamöter till last. Denna anledning
till hinder för fortgången, har jag ock
insett; och på det sådant icke måtte inträffa,
i afseende på CriminalLagen, har jag
redan år 1824 hos Konungen i underdånighet
hemställt, att de förordnade granskande
Ledamöterne skulle entledigas från
deltagande deri; hvilket i Nåder blifvit bifallit,
med förklarande, att, så snart förslaget
blifvit af de arbetande Ledamöterne
fnlikomnadt, det skulle öfverlemnas till
Kongl. Maj:t, som då ville vidare utstaka,
huru med granskningen deraf borde förhållas.
Enär Rikets Ständer vid 1823 års Riksdag
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhöllo
om vidtagande af nödige mått och
steg till påskyndande af LagCommitte'ens
arbeten, så att hela förslaget till ny Civiloch
CriminalLag måtte så tidigt fullbordas,
från trycket utgifvas och allmänt göras,
att detsamma, i den ordning 47 §• Riksdagsordningen
och 87 §. RegeringsFormen,
föreskrifva, kunde, sä vidt möjligheten medgäfve
j i ett sammanhang komma under
44 Den 29 December *" m.
Sländernas pröfning vid nästpåföljande Riksdag,
har, på sätt Kongl. Maj:ts tryckta Nådiga
Skrifvelse af den n Mars 1824 närmare
utvisar, jag gjort underdånig framställning
om hvad som ännu återstode, och
de hinder som inträffat för fullbordandet
deraf, så skyndsamt det varit att önska.
Dervid trodde jag mig böra i underdånighet
anmäla, att, emedan det vore Rikets
Ständer, som begärt utarbetning af en
ny Lag, anledning af de uti deras skrivelser
åberopade §§. af Grundlagarne kunde
hämtas dertill, att det också vore Ständerne,
sorn först ägde. granska förslaget, och
att det sedan ankomme på Kongl. Maj:ts
Nådiga pröfning, att, efter Högsta Domstolens
och StatsRådets hörande, bifalla eller
afslå hvad Ständerna antagit; men då, i en
så vigtig fråga, som en helt ny allmän
Lag, ett af Kongl. Maj:t sjelf okändt och
icke pröfvadt eller godkändt förslag ej syntes
böra till Ständerne öfverlemnas, enär
de sjelfva icke borde sakna de upplysningar
och den ytterligare utveckling, som
förutgående discussioner i Högsta Domstolen
och hos Kongl. Maj:t i Dess StatsRåd,
otvifvelaktigt komme att framställa, samt
då detta sednare sätt till ny Lags antagande
öfverensstämde så väl med de åsigter
Konungen redan förut för mig tillkännagifyit,
som med hvad Ständerne syntes hafva
Den ag December f. ra. 4^>
å deras sida önskat, trodde jag Lagverkets
fortgång derefter böra rättas.
Detta vann Kongl. Maj:ts Nådiga bifall.
LagCommitte'en anbefalltes att fortfara oell
skynda med den stutliga revisionen af CivilLagen,
hvartill ingifne anmärkningar och
vissa under det fordna arbetet uppkomne
förändrade meningar gåfvo anledning.
Utarbetandet af förslag till CriminalLagen,
och dertill hörande rättegångssätt,
skulle derefter företagas af de arbetande
Ledamöterna, utan att, som ofvan sagt är,
hindras af de granskandes mellankomst;
och de fingo rättighet att till deras biträde
utvälja den eller de personer, till hvilka
de kunde äga förtroende, äfvensom de
ålades att ingifva årliga raporler om hvad
som hunnit tillgöras.
Revisionen öfver den Civila Lagen i
alla dess delar fortsattes sedan oafbrutet
först af de arbetande Ledamöterne, och sedan
i LagCömmitteens allmänna sammankomster
åren 1824 och 1825, hvarvid ett
nytt Lagförslag blifvit gjordt, som sedan
det hunnit tryckas med både äldre och nyare
protocoller och motiver, redan den 1
Aug. 1826 till Kongl. Maj:t öfverlemnades.
Efter inkomne underrättelser har Förslaget
till CriminalLagen hunnit så vida,
46
Den 29 December f. m.
att detsamma kan till Kongl. Maj:t införYänlas
nästkommande vår.
Att all lagstiftning fordrar särdeles öfverläggning,
djup omtanka och mycken
grannlagenhet håde i anseende till ämnen
och uttrycken, derom lärer ingen tänkande
tvifla; och att ombj^te af strafflagar och
straffbestämmelser i synnerhet är Ömtåligt,
allt i mån af Folkens olika seder, lynnen,
upplysning och uppfostringsanstalter, lärer
ej kunna nekas. Den tid, sorn härpå användes,
är ingalunda förlorad. Allmän säkerhet
och kommande slägters väl beror
på ett riktigt användande deraf, och alt
intet förhastande må äga rum.
Nyss dog den förtjente, kunnige och
nitiske Man i BrödraRiket Norrige, som nära
10 år haft sig uppdraget att utarbeta
första förslaget blott till en CriminalLag,
men icke hunnit dermed, oaktadt alla de
åtgärder Lagstiftande Makten der sökt vidtaga
till ändamålets vinnande. För öfrigt
känner man de mödor och de svårigheter,
sorn de sednare åren åtföljt samma slag af
lagstiftningsförsök i främmande länder. Man
känner hvad tid, som åtgick, innan detta
Rike hugnades med den Lag som nu gäller.
Hvad vidare förelupit, huru Kongl.
Maj:t ansett vigtigt att, innan den nya lagen
förekomme till slutlig granskning af
båda Lagstiftande Makterna, ytterligare till
-
Den ag December f. m.
47
fällen ännu lemnades för sakkunnige personer
och allmänheten, att inkomma med
anmärkningar vid detta vigtiga arbete, och
livilka omständigheter eller skäl som hindrade
Kongl. Majit att vid nu instundande
Riksdag förelägga detsamma Rikets Ständer,
inhämtas af Kongl. Maj:ts Nådiga Rerättelse;
och får jag tillägga, att Högsta
Domstolen, som alla dagar i veckan, utom
vanligtvis Lördagarne, sammanträder för de
fullföljde mångfaldiga rättegångsärendernas
afgörande, har redan största delen af förlidet
år varit de sednare dagarne äfven samlad
för att taga förberedande kunskap om
det nya Lagförslaget, men afbidar nu vidare
förväntade anmärkningar.
Sådan har fortgången af denna vigtiga
angelägenhet varit. Såsom Medborgare, såsom
Ordförande i LagCommittéen under
den Civila Lagens behandling, och såsom
den der genom det mig i Nåder anförtrodde
Embete satt i närmaste beröring af det, som
angår Lagstiftning och Lagskipning, delar
jag icke allenast med hvarje annan en innerlig
önskan, att Lagförslaget kunnat komma
i det skick, att slutligen blifva underkastadt
Lagstiftande Makternes pröfning,
utan jag skulle ock känt min egenkärlek
på ett särdeles sätt smickrad, om mina bemödanden
kunnat bidraga härtill, samt om
jag fått upplefva den dag, då en ny Lag
utkommit, som undanröjdt bristerne i den
48 Den 2g December f. m.
gamla, lättat, så vidt möjeligt ar, Domarens
besvärliga och grannlaga kall, saint
gifvit större säkerhet och garnntie åt dem,
sorn finna sig nödgade att i rättegångsväg
söka skydd och försvar för sina rättigheter;
men ehuru mycken möda man användt
att finna det rätta och sanna, och att uttrycka
lagens bud, så, att advocaturen och
krånglet, alltid i beredskap, ej måtte få
anledning till missbruk och förvridningar,
ehuru många af dem, som uti arbetet deltagit,
varit utmärkte för erfarenhet och skicklighet
med de dertill hörande förtjenster,
har jag dock för min enskildta del icke
kunnat annat än med djup vördnad och
tacksamhet ärkänna Kongl. Maj:ts Nådiga omsorger
att förekomma förhastade åtgärder
uti en fråga, hvarpå Hans undersåtares väl
så väsendteligen nu och i framtiden beror.
Det land är lyckligt, som ej behöfver göra
om sina lagar beständigt. Derföre*' är det
ock angeläget, att, när det sker, det verkställes
med full urskillning, och ej ytligt,
men med noga betänkande. Lagen förlorar
eljest den vördnad hon bör äga, och med
ständiga förändringar känner ej folket sig
tillfredsstäldt. Det kan aldrig falla mig in
att klandra eller missbilliga den inquietude,
som visar sig för Lagverkets fortskyndande.
Den tid, som förflutit sedan första tankarne
fastades dervid, är visserligen lång,
men med det samma kan ej gå till såsom
med
Den 29 December f. m. 49
med andra beställningar. Jag har bjudit till
att visa att verkliga hinder mött. Jag önskar
att hafva lyckats öfvertyga derom. Det tillhör
Svenska Folket att dömma. Vördnadsfullt
underkastar jag det dess domsrätt;
men med all aktning för dem, som
yrka, att vissa delar af lagen nu vid denna
Riksdag i förhand må komma under
öfverläggning, kan jag, med den öfvertygelse
en 43*årig ärfarenhet på juridiska
banan gifvit mig, icke tillstyrka en sådan
styckning, hälst då Riksens Ständer sjelfva
redan förut ansett nödigt, att Lagen i ett
sammanhang på en gång borde komma under
granskning, och då, såsom jag föreställer
mig, åtminstone det beslut, som nu å
Ständernas sida fattades, möjeligen kunde
blifva underkastadt förändringar vid en
kommande Riksdag och således icke leda
till det mål man åsyftar, men till äfvenventyrs
skapa svårigheter vid framtida pröfningen
af de partiella stadganderne. Då
man går att göra en ny lag synes mig, att
man har nödigt att på en gång stadga principerna,
innehållet, och sättet för lagen att
uttrycka sig, och att detta allt äger ett
oskiljaktigt sammanhang. Med ett annat
förhållande godkänner man ingen ny Lag,
man författar endast en Instruction för
dem, sora skola författa förslaget, och den
kommer något sent, när förslaget redan är
färdigt. Om några frågor skulle vid första
8 H. 4
Den 29 December f. m.
påseendet vara enkla och utan sammanhang
med andra, såsom t. ex. giftorätten
och arfsrätten syskon emellan, samt dessa
egentligen syntes bero af Folkets eller dess
Representanters egna åsigter, bero äfven
dessa vid en närmare granskning, till någon
del af utvecklingen af läran om skillnader
emellan arfve- och aflingejord samt
ägarens dermed åtföljande rätigheter, och
torde för öfrigt, sedan detta föregått, vara
af den föga invecklade egenskap, att
de ju kunna afgöras vid samma tillfälle,
sorn lagens öfriga påbud. Nationen får
emedlertid tillräcklig tid att betänka sig
och stadga tänkesätten. Att åter vilja stadga
hufvudgrunder för brottmålslagen, innan
ens något förslag blifvit för allmänheten
kändt, för densamma framlagdt och af
den granskadt, som ännn icke inträffat,
anser jag för min del högst äfventyrligt,
likasom stridande mot Riksens Ständers yttrande
d. 27 Juli i8j5, hvarom Kongl. Maj:ts
Nådiga Bref till LagCommissionen är tryckt
bland bilagorne till det sisla Lagförslaget.
Månne man icke allt härföre, både I
anseende till det ena och det andra, gör
klokast, att låta allmänna omdömet mogna
ecb stadga sig. Ett förhastande härutinnan
kan leda lill de svåraste påföljder, och
ingen erinran sorn emedlertid kan göras, är
för Lagstiftaren att försmå. Låtom oss följa
de åsigter, som blifvit oss meddelade af
Den 99 December f. m, Sf
en Konung, hvars intresse är oskiljaktigt
från Svenska folkets, hvars andel i Lag*
stiftande Magten är af så stor vigt, och
som så ofta, håde i detta och andra fall
gifyit öfver ty gande bevis om sin ömma
sorgfällighet.
Om med grundlagen det må vara en*
ligt, att ett Riksens Ständers Lagutskott
är uti activitet emellan Riksdagarne, hvil*
ket jag vid detta tillfälle mera önskar äu
vågar tro, så skulle jag anse Friherre Boijes
förslag derom leda till mycken tidsför*
kortning vid den granskning, sorn förmo*
deligen förestår nästkommande Ständer, och
vara så mycket ändamålsenligare, som detta
Utskott då finge tillräckligt utrymme
att, med uteslutande af andra öfverlägga
ningar, kunna med full sakkännedom, gifva
sitt utlåtande, och få tillfälle att skaffa
sig de ytterligare upplysningar de kunde
för det stora ändamålet anse nödigt
Skulle detta Uttkott åter blott kunna betraktas
såsom en ny Committé, med Kongl.
Majits Nådiga bifall satt af Ständerna, så
kan det åtminstone ej uppfylla afsigten med
det LagUtskott, som enligt RegeringsFormen,
vid hvarje Riksdag, af de Riksdags*
män,som då infunnit sig, skall väljas.
Herr von Hartmansdorff* Augusti,
Det dröjsmål, som ägt rum med nya La^
52 Oen 29 December f. m.
gens antagande torde, så vida det berott
på Styrelsen, ej böra anses annorlunda, än
såsom ett bevis på Styrelsens omvårdnad
för detta Folk. Jag tror att ett misstag
från början blifvit begånget, då man beslutade
utarbetandet af en ny Lag. Bättre
och riktigare hade det säkerligen varit att,
på sätt en numera afliden liög Juridisk
Embetsman yrkade, blott sammandraga till
en redaction alla gällande Lagar, afskilja
derifrån de stadganden, som kunde finnas
föråldrade och för denna tiden olämplige,
samt ifylla hvad som kunde brista, det
man bibehöll. Att göra annat är, att anse
Lagstiftningen för något godtyckligt, hvilket
hon ingalunda är. Det förhåller sig
med samhällskroppen på samma sätt, som
med menniskokroppen. Den diet och det
lefnadssätt den sednare i tidens längd antagit,
måste hon framgent bibehålla utan
betydliga afvikelser. En hastig förändring
deri, om än föreskrifven af sjelfva Esculapius,
skulle vålla vantrefnad och illamående.
Så äfven med Statskroppen: dess sätt
att vara och lefva är bestämdt af uråldriga
bruk och vanor; om dessa betydligen rubbas
eller afbrytas; så uppkommer nödvändigt
vantrefnad och oordning. Vi, som äro
födda och hafva lefvat i detta Rike under
en uråldrig lag, hafva af hela vår omgifning
nästan medvetslöst inhemtat den, och
lita på det hufvudsakliga af dess innehåll,
liksom på den omgifvande naturen. Dock
Den 29 December f. m. 53
skulle en hastig och total lagförändring måhända
Vara mindre äfventyrlig, om den an~
ginge oss allena — men huru skulle Allmogen,
äldre Domare och Embetsman taga
sig fram, om deras ägande lagkunskap
på en gång tillintetgjordes, och om de nödgades
titta i Lagboken, för att i hvarje
händelse få veta hvad de hade alf göra.
Kunde man deraf väl förvänta annat än
oreda? Men det må härmed vara hur som
helst. Vi veta i alla fall, att CrimiualLagen
ännu icke är utarbetad. Hvarföre då
skynda så mycket med CivilLagen, hvilken
i så många fall sammanhänger med
den förre? Att Högsta Domstolen ännu icke
pröfvat hela Förslaget till CivilLagen känne
vi dessutom, ej mindre än Grundlagens
föreskrift att en sådan pröfning skall föregå
Kongl. Majlis i StatsRådet. Att derföre
nu på förhand begära vissa grunsaIsers
eller vissa delars antagande ur det hela,
vore således att begära någonting för ögonblicket
ogörligt, emedan Högsta Domstolen,
som är med löpande Domaregöromål fullt
upptagen, omöjligt kunde under Riksdagen
medhinna en sådan pröfning — och om
den ock medhunnes af Domstolen, så har
ju Kongl. Maj:t i alla fall redan förklarat,
att han ej anser lämpligt antaga förslaget,
innan äfven andra sakkunnige mäns granskning
föregått. Hvarföre då betunga Lagutskottet,
som redan är nog sysselsatt af
andra ureudor, med pröfningen af ett för
-
54 Deh 29 December f. m;
slag, som, om det än kunde blifva färdigt
att föreläggas Rikets Ständer, dock ej af
Konungen antoges. Jag skulle således anse
det ganska orätt af Rikets Ständer, att vilja
framtruga bifall till ett förslag, sora. så
val behöfver mognad och betänketid.
Friherre Anckarswärd, Cari Henrik:
Den Motion, som för närvarande utgör fö*
remål för anmärkningar, utgår hufvudsak,
ligen blott från den synpunkt, att bjuda
till att få CivilLagen bringad till ett resultat,
och att finna en utgångspunkt för Stan*
derna, att antingen gilla eller förkasta densamma.
Det öfverstiger vida min förmåga
att ingå i granskning och yttrande om För*
slaget; och jag anser sådant ej ens utgöra
föremål för denna öfverläggning. Då Rikets
Ständer redan 181 o insågo nödvändigheten
af den gamla Lagens öfverseende
till alla dess delar, och då en Comité till
följd deraf blifvit förordnad, och nedlagt
sexton års möda på förslaget, kan jag ej
med den sista Talaren dela den mening,
att i evighet uppskjuta förslagets granskning.
Jag kan ej eller instämma i denne
Talares åsigt om Samhällskroppens tillstånd.
Jag tror att den, i anseende till Lagar,
har öfverflöd på föda, hvilket lätteligen
kan bringa till illamående. Jag lyckönskar
den värde Talaren, om han känner Lagen
utantill; men jag nödgas bekänna, att jag
ej en gång kan få rätt på, huru man skall
Den 29 December f. m. 55
leda sig till kunskap om den otaliga mängd
författningar på författningar, förklaringar
på förklaringar, som är en nödvändig följd
af en 1 oo-årig Lag. Då stora oredor finnas,
måste Samhällets behof af deras aflijelpande
äfven vai'a stort. Alt detta på
annat sätt, än jag föreslagit, kan verkställas,
medger jag gerna. Jag tror attén utväg
skulle beredas för Rikets Ständer att
yttra sig till antagande eller förkastande
af förslaget, och frågan således komma till
något resultat, derest Lagutskottet i afseende
å ämnets behandling förstärktes till
dubbel personal. Det är naturligt, att jag
för min del hvarken har anspråk att representera
den djupa kunskapen eller den
vidsträckta forkningen; men jag representerar
det sunda förnuftet, och det säger
mig, att behofvet af en ny LagRedaction
efter 100 år alltid måste vara nödig, då
det nu är nästan omöjligt att leta sig till
hvad som är lag eller ej. Jag skall således
med mycket nöje låta tillrättavisa mig
af mera sakkunnige personer om sättet för
sakens behandling; men jag frångår derföre
icke, att behofvet är förhanden. Jag skulle
gå in på hvad Grefve Gyllenborg och Friherre
Boije uppgifvit, särdeles örn Grefve
Gyllenborg mera utvecklat, huru den nya
GranskningsComitéu skulle sammansättas,
och i hvad form saken slutligen skulle komma
att föredragas inför Rikets Ständer. Jag
är dock öfvertygad, att då frågan återkom
-
56 Den 29 December f. m.
mer från Lagutskottet, är den så utredd,
att man kan besluta för hvilken opinion
man bör bestämma sig.
Herr Stråle j Nils Wilhelm: Man torde
temligen allmänt vara ense derom, att
det vore önskligt att snart få den nya Lagen
utarbetad och färdig. Det är egenteligen
om sättet att vinna denna önskan,
som tankarne synas vara delade. Man ifrar
å ena sidan för att Lagförslaget snart måtte
komma under granskning, och å den
andra tycker man sig finna, att det är
omoget, och klandras, att det icke är bättre.
Låtom oss då kasta ett flygtigt ögonkast
på frågan: hvad fordras för att kunna vara
en god Lagstiftare? Man torde snart finna,
att dertill fordras snart sagdt mera
än en menniska med alla sina ansträngningar
möjligen kan förmå. Den, som skall
stifta Lag för ett folk, måste icke allenast
äga grundeliga kunskaper uti de ämnen som
egenteligen tillhöra domareväsendet i allmänhet:
han måste jemväl äga en fullständig
kännedom om folkets historia, dess seder och
lynne, dess lagar och deras ursprung. Han
måste klart kunna uppfatta Folkets närvarande
tillstånd, dess bildningsgrad och upplysning.
Han måste äga en noga kännedom
af det praktiska lifvet och ofta nedgå
till en noggrann undersökning af de
yttersta utvexlingatne, för att veta hvad
som kan göras och icke kan göras. Han
Den 29 December f. m. 5y
bör äfven, så vidt i en menniskas förmåga
slår, skåda in i framtiden, bedöma hvad
rigtning samhällets utbildning synes vilja
taga, och vela i hvad mån Lagstiftaren
bör och kan verka att leda denna utveckling
till ett förnuftigt ändamål. Lagstiftaren
bör äfven så långt möjligt är, äga
kännedom af främmande länders Lagar,
kunna bedöma deni och derutur hemta
hvad nyttigt kan vara. Med ett ord, både
det förflutna, det närvarande och det
tillkommande bör stå klart för hans blick.
Han bör derjemte äga förmåga, att uti
ett tydligt och bestämdt språk uttrycka
hvad han vill, att skrifva kort och begripligt.
Öfverväger man allt detta, måste
man medgifva, att Lagstiftaren för
att värdigt uppfylla sitt kall måste stå på
spetsen af all mensklig visdom och kunskap.
Vi torde då få något ned sätta våra
pretentioner och ej klandra så mycket,
om det icke skulle gå så fort, eller allt
icke vara så fullkomligt som vi önska.
Fordom ansåg man dem, som skrefvo Lagar
för folken, vara bland de utmärktaste
män, och sådane framstå icke på alla tider
och äro ej alltid att tillgå.
Hvad nu egenteligen angår det hos
oss upprättade nya Lagförslaget, så har
jag för min del, lika med flere andre
trott, att det hade varit bäst att hufvudsakligen
inskränka sig till eu omarbetning
58 Den 29 December f. m.’
af nu gällande Lagarjoch författningar och'
att ej föreslå andra ändringar eller förbättringar
än de, som af upptäckta bristfälligheter
i Lagarne eller hos folket redan
utbildade tänkesätt tydeligen påkallas.
Lagstiftaren bör väl stå med sine
begrepp framom folket i allmänhet, men
han får ej eller gå för långt förut, ty då
följer ej folket med, och Lagen blir ej antagen
eller efterlefvad. Man äfventyrar äfven
att vidtaga stadganden, som sedermera
finnas i strid med folkets verkliga
lynne och tänkesätt. Emot det nya Lagförslaget
äro emedlertid många anmärkningar
från olika båll gjorda. Desse måste
granskas, antagas eller förkastas, och i öfverensstämmelse
dermed en omarbetning af
Lagförslaget äga rum; men hvem skall företaga
och verkställa detta? För Högsta Domstolens
Ledomöter, hvilkas åliggande det är
att afgifva yttrande öfver Lagförslaget, är
det likväl alldeles omöjligt att under beständig
sysselsättning med Lagskipningen,
kunna använda så mycken tid, som för ett
sådant arbete som Lagens omarbetande skulle
erfordras. Då icke mer än högst en
dag i veckan, och knappt denna alltid, då
en längre tiderymd är i fråga, kunde till
Lagens utarbetning användas, och detta arbete
således skulle komma alt af andra Einbetsgöromål
beständigt afbrytas, finner man
lätt att det åsyftade ändamålet på sådant
sätt aldrig med framgång kunde vinnas.
Den 59 December f. m. 5g
För StatsRådets Ledamöter torde enahanda
hinder förefinnas. Ett sådant arbete,
som en Lags utarbetande, måste fortsättas,
utan synnerliga eller långvariga afbrott.
Det återstår således, efter mitt omdöme,
icke mera än arne utvägar. Den ena,
alt låta alla anmärkningarne öfverlemnas till
den redan förordnade LagCommittén, antingen
sådan den nu är, eller förstärkt med nya
Ledamöter, för att ännu en gång omarbeta
förslaget; den andra att utse en ny Laggransknings-Committé.
Att tillsätta denne under
namn af Lagutskott, torde icke vara enligt
med Grundlagarne, då någre Riksens
Ständers Utskott emellan Riksdagarne ej lära
kunna finnas till, och i alla fall torde
det vara svårt att organisera ett sådant
Utskott, att ändamålet dermed blefve uppfyldt.
Det torde då vara bäst, att Coinmittén
på annat sätt utses, antingen af Konungen
ensam, eller af Konungen och Riksens
Ständer gemensamt, då man kunde
kalla den Konungens och Riksens Ständers
Committé. Emedlertid tyckes det vara gifvet,
att endera utvägen bör vidtagas. Att
nu ingå uti bestämmande, som man säger,
af vissa principer, hvarpå lagen grundar sig,
det synes mig vara förenadt med många
svårigheter och ej leda tili något verkligt
resultat. Man torde ej heller hafva gjort sig
rigtig reda för hvad man förstår med dessa
principer. Den, som skrifver Lagen, måste
nödvändigt för sig hafva vissa grund
-
60 Den 29 December f. m.
satser bestämda, hvarpå Lagen skall stödjas;
men dessa grundsatser stå icke skrifne
i Lagen. Det är genom sammanfattningen
af Lagens alla Stadganden, som man vid
tillämpningen måste utfinna de grundsatser,
som iedt Lagstiftaren, men på annat sätt
finnas de icke i Lagen beskrifne. Skulle vi
nu ingå uti bestämmande af sådane grundsatser
för Lagens stiftande, så skulle vi
komma in på sjelfva Lagstiftningsvetenskapen,
och jag fruktar, att denna egentligen
icke är föremål för discussioner hos Riksens
Ständer. Hvad man således i sjelfva
verket under benämning af principer nu
vill underkasta Riksens Ständers pröfning,
torde vara vissa hufvudsakliga stadganden
i Lagförslaget och förnämligast sådane, som
innefatta förändringar i nu gällande Lagar.
Att ingå i en sådan granskning är visserligen
möjligt. Det vore äfven väl, om det
på förhand vore afgjordt, om dessa ändringar
böra vidtagas eller icke, eller åtminstone
Nationens omdöme härutinnan så
uttryckt, att Lagstiftaren deraf kunde äga en
ledning. Men jag tror mig böra fästa uppmärksamheten
derpå, att ju mera sådane
stadganden äro isolerade och kunna frånskiljas
de öfrige, så att det är lätt att serskildt
bedöma dem, ju mindre maktpåliggande är
det, om det afgörande beslutet tages nu, eller
då hela Lagförslaget kommer till granskning
af Riksens Ständer; ty det verkar då
föga rubbning uti det hela af förslaget, om
Den 29 December f. m. 61
sådane isolerade stadganden då förkastas
eller godkännas. De stadganden åter, sora
mera ingripa uti hela Lagen, och hvarpå
mångå andra stadganden hvila, hvilka det
således skulle vara godt att på förhand hafva
afgjorde, desse stadganden äro af den
beskaffenhet, att då man vill grundligen
undersöka och bedöma dem, man genast
kommer till granskning af de stadganden,
som dermed stå i gemenskap, och på sådant
sätt oförmärkt ledes in på granskningen af
det hela, hvilket man ville undvika. Jag
tror således, att ehuru önskligt det vore
att nu kunna ingå uti granskning af de
förändring innefattande Lagstadganderne,
sådant dock svårligen låter verkställa sig.
Herr Ribbing ^ Arvid: Hans Excellcnce
Herr Grefve Gyllenborg har yttrat, att det
land är lyckligt, som ej ofta behöfver ombyta
Lagar; Herr von Hartmansdorff har
instämt häri så vida, att han trott det vara
bättre sammanföra och förbättra de gamla
stadganderne, än att efter theorier stifta
en ny Lag; Friherre Anckarswärd och Herr
Stråle tyckas äfven närma sig denna tanka.
Som, att sålunda döma efter hvad nu yttratts
inom detta Stånd, hvilket också torde
utgöra allmänna opinionen, det förr varit
det rättaste att sammanföra och ordna våra
gamla Lagbud, så vet jag icke, hvarföre ju
ej det ock så förblifver. Jag tror derföre
att. det vore så godt först som sist, låta sa
-
62 Den 29 December £ m.
ien komma till detta resultat; ty att vid
cn Riksdag granska både Civil- och CriminalLagen
torde möta allt för stora och oöfvervinnerliga
svårigheter. Jag får derföre
hemställa, om icke Lagutskottet borde fästa
uppmärksamhet vid möjligheten att korn*
ma till något slut i denna sak.
Herr Cederschiöld j Pehr Gustaf: Några
Ledamöter hafva nekat behofvet af ny
Lag och trött saken hulpen genom Sammanförande
af de Lagar, som nu finnas;
och en af dessa har menat, att man är sä
införlifvad med den nuvarande Lagen, att
en hel förändring deraf, skulle förorsaka
villervalla och sätta oss i den obehagliga
nödvändigheten att i hvarje ögonblick rådfråga
Lagboken, om hvad man finge göra
eller ej. Men för min del tror jag, att det
gifves ett annat sätt att finna ett rättesnöre
för sina handlingar, nemligen att läsa i sitt
eget hjerta, hvarest står outplånligt teck*
nadt begreppet om rätt och orätt. I samma
mån Lagarne öfverensstämma med detta
begrepp, äro de goda, samt lätta att lära
och efterlefva. Och som utvecklingen af
detta begrepp städse varit, ännu är och
alltid måste förblifva i ett jemt framskridande,
så måste också Lagarne tid efter
annan ändras, för att kunna hålla jemna
steg med bemälte utveckling, och gifva oss
säkerhet, att vår rättskänsla icke skall vara
i strid med Lagboken.
Den 2g December f. m. 63
En annan värd Ledamot liar uppräknat
hvad som fordras för att vara Lagstiftare.
Huru många inom detta Hus, skulle
väl tro sig äga alla dessa egenskaper, och
sålunda kunna deltaga i Lagstiftningen?
Jag vågar deremot föreställa mig, att man
förnämligast behöfver blott gå till den enkla
naturrätten och fråga sin rättskänsla, hvad
som är rätt, och detta är förmodligen i
allmänhet nog för att bestämma hvad som
bör vara Lag. Det är åtminstone utan andra
anspråk, som jag vågar taga del i Lagstiftningen.
Här har i ett föregående plenum blifvit
anmärkt, oeh historiens vittnesbörd åberopadt
derom, att det ej skulle gå an att styckevis
granska ett förslag till ny Lagbok. Men
jag vädjar i detta afseende just till historien,
och vill påminna mig, att vår nu
gällande Lag styckevis granskades, nemligen
på Riksdagarne 1781 och 1734. Jag
kan ej inse, hvarföre ej äfven nu en sådan
granskning kan äga rum; och huru
länge skulle väl den Riksdag räcka, som
skulle medgifva tid att genomgå både Civil-
och CriminalLagen? Som jag för öfrigt
hört betänkligheter yttras om sättet,
huru ett sådant Lagförslag skulle af Riksens
Ständer kunna granskas och antagas; torde
jag få uppgifva, huru jag föreställer mig,
att det, enligt våra nuvarande former, skulle
64 Den 39 December f. m;
lämpligast kunna ske. Jag anser nemligen
Grundlagsenligast, att förstärka Lagutskottet
till den numerär, att det upptoge hela
det fåtaligaste RiksStåndet, på det att de idéer,
som der antoges, måtte så litet som möjligt
rubbas i Ståndens plena, och saken
följaktligen kunna afgöras med erforderlig
Öfverensstämmelse, i någorlunda likhet med
hvad som skedde fordom, då vår nu varande
Lagbok pröfvades af alla 4 Stånden
gemensamt. Men dessutom borde de beslut,
sorn Rikets Ständer då kommo att
fatta, blott blifva provisoriska, och öfverlemnas
till LagCommittéens skärskådande.
Det är nemligen omöjligt för Riksens Ständer
att i ett vidlöftigt lagverk fatta fullkomligt
conseqventa beslut. Pluraliteten inom
Stånden förändras ifrån den ena dagen till
den andra; så, ej sällan ifrån den ena timmen
till den andra.
Jag har trott mig nu böra nämna detta,
emedan jag till äfventyrs icke mer är till,
då Lagförslaget till egentlig granskning och
antagande omsider förekommer.
Herr Stråle: Jag måtte ej nog tydligt
hafva uttryckt mig, då jag nämnde om
Lagstiftaren, och de kunskaper densamma
borde hafva. Jag talade ej om Riksens
Ständer såsom deltagande i Lagstiftningen,
utan om den, som skall skrifva Lagen; och
ias
Den 29 December f. m,
65
jag tror icke, att jag dervid öfverdrifvit fordringen
på de egenskaper, som dertill fordras.
Hvad det uppgifna partiela antagandet
af vår nu varande Lag beträffar, bekänner
jag, alt jag ej bestämt vet, huru
dermed tillgick; men den anbefaltes icke
styckevis till efterlefnad utan utfärdades
hel till allmän rättelse vid en Riksdag,
nemligen 1734. Det skulle väl gå an att
granska en del och uppskjuta återstoden
till en annan Riksdag, men dervid vore det
förbehåll nödvändigt, att man tillät jemkningar
uti de antagne delarne, då det öfriga
förekomme till afgörande. Det händer
ofta, att man under en fortsatt granskning
finner, att ett föregående stadgande, som
man redan velat gilla, måste rättas eller
jemkas. Skulle man 1111 hafva till orubbligt
bestånd antagit vissa delar, tror jag
att sådant skulle förorsaka stora olägenheter,
och för mycket binda händren för kommande
Ständers granskning, i synnerhet
då vi veta, huru föränderliga och olika
åsigterna ofta äro.
Grefve von Schwerin_, Fredrik Bogislaus:
Om jag hade gjort den Motion, som
af Friherre Anckarswärd blifvit framställd,
så hade jag tagit motivet dertill derifrån,
att, enligt somliges påstående, som anse sig
vara competente domare, arbetet skall vara
misslyckadt. Om så vore borde det sä8
H. 5
66 Den 29 December f. m.
g;is rent ut, och inga sådane skäl för lidens
förhalande anföras, som det, att CivilLagen
icke kan företagas till granskning
förr, än CriminalLagen är färdig; arbeten,
sorn med hvarandra ingen gemenskap äga.
Huru de lagkunnige bedöma arbetet, kan
vara oss likgiltigt; men för oss, som önska
en god Lag, för att lyda den, är det
angeläget, att fä den så fullkomlig, som
den kan bli, och så snart, som det möjligen
kan låta sig göra.
Det vore önskvärdt derföre, om Lagutskottet
ville gå Friherre Anckarswärds
yttrade önskan till mötes och meddela sin
tanka om de grunder, hvarpå LagComiten
byggt sina förslag till afvikelser från förra
Lagsystemet. Jag har hört klandras
Comitteens framlagda åsigter i afseende på
bördsrätten, på arfsrätten och på qvinnans
rätt att vid vissa år sjelf förvalta sin
egendom. Hvad bördsrätten beträffar, så
synes klart, att lagstadgandet derom måste
ändras i den mån, som samhällsförliållandet
utvecklar sig. Bördsrätten var
ett medel att fästa nomaden vid samhällslifvet,
mer och mer umbärligt i den mån
ändamålet vinnes, och då blott en anledning
lill ändamålslösa tvister. Så är också
den lagen, som prioriterar sonen framför
dottrcn i fråga om arf af jord, en lemning
från den tid, då mannen, för det
han försvarade jorden, fick vara despot
Den 29 December f. m.
67
och neka qvinnan mcnniskorätt. Hvilken
orättvisa ligger icke i elen lag, som nekar
ogift qvinna att förvalta sin egendom? Qvinna,
som gifter sig vid 16 års ålder, blir
mor vid 17 och enka vid 18 år, får förvalta
sin egendom och bli förmyndare för
sitt barn, — derföre ofelbart, att Lagstiftaren
trott sig kunna mera lita på moderskärleken,
hvad barnets rätt beträffar, än
på gode män och förmyndare. Här supponeras
moderskänslan, äfven i qvinnans
unga år, kunna göra henne omsorgsfull i
förvaltandet af egendom. En annan qvinna,
som hunnit till mognare år, nekas rättigheten
att förvalta sitt eget gods, derföre,
att hon lefver ogift.
CriminalLagen, säger man, måste granskas
i sammanhang med CivilLagen. Men
CivilLagens ändamål är att bereda den
högst möjliga trefnad åt samhällets medlemmar;
CriminalLagens deremot, att tillbakahålla
dem, som skulle vilja rubba denna
trefnad. Äfven denna Lag måste ändras
i mån af samhällets utveckling. Under
en lägre bildningsgrad är straffets ändamål
hämnd; under en högre bildningsgrad
afser man varning och förbättring.
Måtte derföre Lagutskottet finna tid
alt behandla, om icke alla, dock en del
af de frågor, som Friherre Anckarswärd
uppgifvet, och dervid hufvudsakligast fästa
68
Den 29 December f. m.
sig viii de af Commiltéen framlagda moliverne
för dc föreslagne förändringar. Är
opinionen om principernes vigtighet eller
01'igtighet gifven, nog kommer man öfverens
sedan om sjelfva Lagstadgandet.
Uppå Hans Excellence Herr Grefvelis
och Landt Marskalkens derefter gjorda
proposition, remitterades Friherre Anckarswärds
ofvanberörde Motion, jemte alla
de af förbemälte Ledamöter i anledning
deraf afgifne yttranden, till Lagutskottet.
Föredrogs å nyo och bifölls BankoUtskottets
d. 27 sisth November under N:o
3 afgifne, och den 12 dennes e. m., på
bordet lagde, Memorial, angående tryckning
af den från BankoFullmägtige till
BankoUtskottet vid denna Riksdag afgifne
berättelse.
Företogs till pröfning BankoUtskottets
den 23 dennes under N:o 6 afgifne,
och samma dag på bordet lagde Utlåtande
i anledning af återremiss å Utskottets under
N:o 4 förut meddeldte Betänkande,
angående rättighet för BankoFullmägtige,
alt fortfarande efter nästa års ingång vidtaga
anstalter om silfverköp.
Herr Hegardt_, Christian Bernhard:
Med mitt särskilda anförande, som åtföljde
Den 29 December f. m.
69
BankoUtskottels Memorial, var min afsigt
ej, att föranleda ändring i Utskottets lillstyrknde
om silfveruppköp, hvari jag hufvudsakligen
instämmer; jag ville blott yttra
mig öfver de särskilda delar deraf, hvari
jag är af skiljaktig tanka, och ber att i anledning
deraf få tillägga några ord. Då
invexlingspriset bestämmes till 138 sk. har
jag trott, att priset för det silfver, som genom
contract till Banken levereras, med
åtnjutande af flere månaders räntefria förskott,
borde lägre bestämmas. I annat
fall skulle ingen vilja lemna silfver till
Banken på annat sätt, än genom contract,
då han, genom omedelbar in vexling, gick
miste om räntan. Jag instämmer med Utskottet
deri, alt en viss summa Bankosedler
bör bestämmas till uppköp af silfver;
men jag anser 333,333 R:dr 16 sk. vara
allt för ringa, så framt af hela operationen
något betydligt resultat skall vinnas;
hvarföre jag i stället föreslagit en summa
af lill och med 1 million R:dr. Hvad beträffar
rättigheten att uppköpa vexlar, för
att deremot tVhåila silfver, så har jag lika
med Utskottets pluralitet väl ansett densamma
böra BankoFullmäglige medgifvas;
men jag har trott att sådane vilkor borde
dervid fästas, att Banken derigenom ej bidrager
till coursens höjande utöfver hvad
sjelfva silfverköpet i alla fall måste föranleda;
emedan, i min tanka, Banken aldrig
bör medverka lill nedsättning af det värde
7o
Den 29 December f. m.
dess egne sedlar genom handelsconjuncturen
vunnit i förhållande till utländskt mynt.
Hvarefter Ridderskapet och Adeln, på
derom framställd proposition, fann för godt
att BankoUtskottets ofvannämnde Utlåtande
bifalla.
Föredrogs till remitterande Herr Stråles,
Nils Wilhelm, den i5 dennes, f. m.
på bordet lagde Motion, angående frihet
till inrättande af stamgods för Svenska Introducerade
Grefliga, Friherrliga och Adliga
Ätter.
Herr von Troil, Emil: Jag anhåller
att först få fästa Husets uppmärksamhet
uppå, af hvad natur denna fråga är. Hade
Motionairen föreslagit, att rättigheten till
fideicotnmissers stiftande skulle på vissa villkor
tillkomma hvarje Svensk man, så vore
det en Lagfråga, som skulle behandlas enligt
§. 87 i Regeringsformen, men han har föreslagit,
alt denna rättighet endast skulle
tillkomma personer af Ridderskapet och
Adeln; följaktligen innefattar motionen en
Riksstånds privilegii-fråga, som måste behandlas
enligt 114 §• Regeringsformen, d.
v. s. att till förslagets antagande fordras
Konungens och alla fyra RiksStåndens bifall.
Sveriges Adel, som i flydda sekler,
genom odödlige bedrifter, förvärfvatej allenast
ett högt anseende, utan äfven stora fö
-
Den 29 December f. m.
7<
reträdes-rättigheter bland sine medborgare,
bar i sednare tider, som mig tyckes, inlagt
en ära, värd att jemföras med förfädrens,
genom dess beredvillighet, att enligt cn förändrad
tids kraf, till fosterlandet återlemna,
på obetydlige undanlag när, alla desse
privilegier. Jag ser derföre, ej utan ledsnad,
ett försök att åter förstora dem, i
synnerhet då det kommer från en ledamot
som bek ånner sig hafva varit ibland dem,
som för 1 g år sedan bidrogo, att från allmänheten
borttaga just samma rättighet,
hvarom här är fråga. För några dagar sedan,
då en annan motion skulle remitteras,
hörde jag farhåga yttras, att den skulle
göra Ridderskapet och Adeln misstänkte
för likgiltighet mot Religionen; jag delade
då ej denna fruktan, emedan jag var
öfvertygad, att de ofrälse Stånden hafva
både nog förstånd och nog säker känsla,
för att urskilja, hvad som hörer till de
uppenbarade, eviga, lärorne, och hvad sorn.
hörer till menniskornas med tidehvarfven
vexlande institutioner. Men om Herr Stråles
motion blifver remitterad, och Medståndeii
tro sig märka, att den af Ridderskapet och
Adeln med välvilja blifvit upptagen, så finnér
jag mera skäl befara, att man skall
beskylla Ridderskapet och Adeln vara betänkt
på enskildle företrädens förvärfvande,
innan något ännu blifvit uträtladt för
det gemensamma fäderneslandet. Della är
likväl det enda onda som jag befarar al
72
Den 29 December f. m.
motionen; ty att den skulle kunna gå igenom,
hoppas jag vara alldeles omöjligt.
De ofrälse Stånden, åtminstone BondeStundet,
skola utan tvifvel uti motionen se hvad
den verkligen innehåller, nämligen en inskränkning
uti deras rätt att förvärfva Rikets
jord. Denna rätt är ej något Privilegium;
den är en allmän naturlig medborgerlig
rättighet, som ej utan brottslighet
kan bortskänkas för efterkommande.
Herr Stråle: Jag tror mig i min motion
tillräckligt hafva ådagalagt, hvarföre
jag ansåg sådan frihet att stifta lideicommiss,
som före år 1809 existerade, böra upphöra,
såsom oförenlig med samhällets fordel, och
skälet, hvarföre jag tyckt mig finna, att undantag
häri för Adeln bör äga rum, har hufvudsakligen
varit den felaktighet jag tvckt
mig finna uti det år 1809 inrättade nj^a
Adelskapet. Vi hafva ännu ej upplefvat
den tid, då bristerna i detta hänseende fullkomligt
utvecklat sig; men i en framtid skall
säkert inträffa händelser, då Adelskap skall
öfvergå till aflägsna Slägtingar af efter
1809 adlade personer; desse hafva då kanske
redan ingått i näringslifvet, och kunna
befinna sig i förhållanden, som måhända
sätta dem utur stånd, att mottaga Adelskapet
med förmåga att deltaga i Representationen.
Det synes således nödvändigt
att vidtaga någon utväg, som sätter den,
hvilken representationsrätten tillfaller, i till
-
Den ag D ecémber f. in.
73
fälle att utöfva densarrma. Det är äfveu
besynnerligt, att Adeln i Sverige väl eger
rättighet att representera; men ingen legal
endast en moralisk skyldighet dertill. Med
ett ord: flera omständigheter påkalla, alt något
i delta afseende bör göras. För min del
är jag ej intresserad för, att just mitt förslag
blir antagit; men jag önskar, alt något annat
då i stället blir vidtagit. Jag har emedlertid
trott mig böra fästa uppmärksamheten
på detta ämne och deruti framställa
mina åsigter och det sätt, hvarpå jag tyckt
mig finna, att en utväg till förbättring i
representationen kunde vidtagas, ifall detsamma
skulle förtjena något afseende. Jag
kan icke föreställa mig, det våra MedSländer
skulle vara så misstänksamma, att det
förslag jag framställt, skulle kunna hos dem
väcka några farhågor, eller i något afseende
af dem tydas så, att vi vilja inkräckta
på deras rättigheter.
Herr Hjertaj Gustaf: Jag förenar mig
i allt med Herr von Troil, och anhåller
blott få fästa uppmärksamheten på, huru
föga gällande de skäl äro, som af Molioliairen
blifvit anförde. Han har nemligen
yttrat, att undantag från förbudet mot FideiCommiss-stiftelser
borde äga rum för
Adeln, och ansett dermed böra förenas skyldigheten
att representera vid Riksdagarne.
Då vårt jordbruk är af den beskaffenhet,
att det ej lönar sig alt i stort bedrif
-
74
Den 29 December f. m.
va, utan med största vinsten drifves af
sjelfbrukande händer; så hemställer jag om
juan i vårt Land skulle kunna förse 1200
ÄLter med Fideicommisset’, för att ålägga
dem fara till Riksdagarne. Jag kan ej inse
någon fördel af denna inrättning; men
väl ser jag, att man äfventyrar faran, att
Adeln petrificera)- sig i de gamla former,
som tiden en gång lyckligt brutit. Jag tror»
med den öfvertygelse jag äger, att Ridderskapet
och Adeln allenast vill afse Fäderneslandets
bästa, och icke egna företrädesrättigheter,
att Ridderskapet och Adeln
heldre bör allt mer och mer inblanda
sig med Nationen och dess näringS3rrken,
som alltid gifva trygghet för en nödig utkomst.
Och, mine Herrar, huru illa beräknadt
är det icke, att tro sig gifva stöd
åt frihet och sjelfständighet genom privilegierandet
af stora egendomsägare. Alla tiders
erfarenhet har visat, att dessa dock
alltid äro de första, som, då Nationens constitutionella
lif börjar vackla till folkyra
eller envälde, hylla de grundsatser, som begynt
blifva rådande, för att rädda sig undan
de alla Samhällsbrytningar åtföljande lidanden
och oredor. När såg man ej dessa söka
skydd hos magten, och göra sina interessen
gällande under de nya formerne; då
deremot det är den arbetande Näringsidkande
delen af folket, som är ordningens
och rättvisans säkraste stöd, emedan de
blott deri hafva trefnad och skydd. Jag
Den 29 December f. .m 75
anser således de åsigter helt och hållet falska,
som antaga jord-aristocratien till Adelns
princip och Grundlagars stöd.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt-Marskalken tillkännagaf, att Plenum
bomme kl. £ till 6 i eftermiddag att fortsättas.
Herr Prinzenscliöld, Axel: Jag anhåller
att få instämma i hvad Herr Hjerta
nyss yttrat.
Herr Stråle: Jag har aldrig föreställt
mig, att 1200 Ätter skulle kunna förses med
Stamgods, och tror, att alla farhågor i
detta afseende äro öfverflödiga. Dessutom
liar jag föreslagit beloppet af hvardera af
dessa Stamgods värde så lågt, att jag trodde
det man ej skulle kunna framställa den invändning,
att för stora massor af förmögenhet
skulle samlas på få händer. Angående
frågans och ämnets behandling, bar jag för
min del ej i RegeringsFormen och Riksdags-Ordningen
funnit någre föreskrifter,
huru Privilegiifrågor skola behandlas. Något
serskildt Utskott för deras upptagande
är icke i Grundlagarne bestämdt. Det sjrnes
således ej kunna förfaras annorlunda,
än att hvar och en fråga, äfven om den
skulle anses innefatta ett Privilegium, remitteras
till del Utskott, dit densamma
enligt sin natur hörer. Denna fråga har
76
Den 29 December f. ra.'
omedelbart sammanhang med och rörer
Stadganderne om Arf och Testamente, och
det synes deraf vara klart, att den bör af
Lag-Utskottet handhafvas. Skulle något afseende
derå fästas, och liufvudfrågan komma
till afgörande, då torde det vara tid
nog att tala om, huru dermed bör förhållas.
Herr Ugglctj Carl: Det är endast för
att förena mig med Herrar von Troil och
Hjerta, som jag begärt ordet. Jag finner
formationer af stora Egendomar till FideiCommisser,
genom hvilken natur de blifva
odelbara, så mycket mera olämplig,
sorn vi allt mer och mer närma oss till
principen, att än ytterligare sönderdela
jorden, hvilket visar sig, t. ex. genom enskiftes
åtgärderne, som alltfort af behofvet
påkallas. Motionairens förslag synes mig
stridande mot den åberopade principen och
skadlig i det hela, till förmån för hvilket
stånd det än må befordras. Jag anhåller,
att detta yttrande må till behörigt Utskott
få åtfölja remissen.
Herr Ribbing, Arvid: Utan att ingå
i något yttrande öfver hufvudsaken, hvilket
möjligtvis torde vara origtigt och i
alla fall för närvarande öfverflödigt, tror
jag uppmärksamheten böra fästas derpå,
alt en lagfråga, som skall till Lagutskottet
remitteras, bör vara af allmäu beskaf
-
Den 2g December f. m.
fenhet. Sådan är likväl icke denna Motion,
emedan den angår ett enskildt Stånd.
För min del skulle jag således tro, att saken
rättare borde behandlas såsom en privilegii-fråga,
och jag förenar mig i detta
afseende med Herr von Troil.
Herr von Troil: Jag har hört sättas
i fråga, huruvida detta verkligen är en privilegii-fråga;
men då hvarken i 114 §. RegeringsFormen,
som handlar derom, eller
på något annat ställe i Grundlagen finnes
definition på ordet Riksstånds-privilegiurn;
så är för mig ej tänkbart, att det kan betyda
något annat, än hvar och en rättighet,
som tillägges ett RiksStånd med de
andras uteslutande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalkenhem&lvMAe, att Herr Stråles
ifrågavarande Motion, jemte de af åtskillige
Ledamöter i anledning deraf afgifne
yttranden, måtte till LagUtkottet remitteras.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att, som, efter hvad Han tyckt
sig finna, Ja öfverröstat Nej, Remissen
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
78
Den 29 December f. m.
Föredrogs å nyo Herr Cederschjöld.?,
Pehr Gustaf, den i5 dennes f. m., pä hordet
lagde Motion, att Rikets Ständer måtte
hos Kongl. Majit i underdånighet begära
del af de Krigslagar, sorn nu lära vara
under utarbetning.
Friherre von Schultzenheim, Conrad
Theodor, hade inlemnat ett så lydande
Anförande:
I anledning af Herr Cedersclijölds väckta
Motion, att Rikets Ständer skulle lios
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att
förslaget till nya KrigsArtiklar måtte Rikets
Ständer meddelas, anser jag mig böra
vördsamt upplysa, att detta vigtiga arbete
väl är under granskning, men, efter
all sannolikhet, icke hinner fullbordas under
den tid Rikets Ständer ännu kunna vara
samlade, och att all möda nu användes på
att så upprätta Lagförslaget, att så väl Hr
Cederschjöld, som öfrige Fäder, med all
trygghet kunna anförtro sine söner till
Krigsståndet, hvartill Beväringen otvifvelaktig
t hörer.
33 §. Riksdagsordningen stadgar uttryckligen,
hvilka delar af KrigsLagen böra
Rikets Ständer meddelas. Lagstiftaren
har säkerligen insett, att Rikets Ständers
LagUtskott, ehuru väl sammansatt af upplyste
och lagkloke män, icke är behörigt,
eller så organiseradt, alt det kan granska
Den 29 December f. m.
en rent af varande MilitnirFörfaltning; och
anser jag således för min del någon underdånig
skrifvelse till Kongl. i detta
ämne icke vara af nöden eller behörig.
Jag anhåller, att detta anförande må få
åtfölja Herr Cederschjölds Motion dit den
remitteras.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
anser det ej så afgjordt, som den siste
värde Talaren, att den conscriberade Beväringen
verkligen hörer lill Krigsstaten.
Jag tror, att den saken behöfver närmare
begrundas; men hemställer den nu endast
till Utskottets pröfning.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken föreslog, att Herr Cederschjölds
ifrågavarande Motion, jemte de af
Friherre von Schultzenheim och Herr Cederschjöld
rörande samma ämne nu afgifne
yttranden, måtte till Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotten remitteras;
hvilket bifölls.
Å nyo föredrogs Herr Cederschjölds,
Pehr Gustaf, den i5 dennes f. m. på bordet
lagde Motion, att ingen tjenare må
kunna för skuld hos husbonden hindras,
att efter vederbörlig uppsägning afflytta.
Herr Tham, Wolrath: Om ej mitt minne
bedrar mig, omnämner Hr Cederschjölds
8o
Den 29 December f. m.
Motion äfven Smedje- och Manufacturs-arhetare.
Jag känner icke, huruvida arbetsfolk
vid Fabrikerna kunna tvingas att qvarstanna
i tjensten för skuld till Husbonden.
Men den upplysning har jag velat lemna,
att, enligt i8a3 års HammarsmedsOrdning,
kunna icke Smeder vid Bruken qvarhållas
för nämnde orsak.
Hvarefter Herr Cederschjölds ifrågavarande
Motion, jemte Herr Thams i anledning
deraf afgifne yttrande, remitterades
till Lagutskottet.
Föredrogs å nyo Herr Cederschjölds,
Pehr Gustaf, den i5 dennes f. m. på bordet
lagde Motion, att Lagutskottet måtte
granska alla de Lagförändringar, som blifvit
gjorde utan Rikets Ständers vetskap och
samtycke, i synnerhet mellan åren 1786
och 1809.
Herr von Schulzenheimj David> uppläste
följande:
Då jag går att vördsammast underställa
Högloflige Ridderskapets och Adelns
upplysta pröfning några anmärkningar i
anledning af den nu ifrågavarande Motionen;
utber jag mig i första rummet, att
få försäkra den värda Motionairen, det jag
gör fullkomlig rättvisa åt hans bevekelse
grun
-
Den 2g December f. m.
grunder, sådnne jag tror mig hafva fattat
deni. Jag föreställer mig nemligen, att
han vid mera än ett tillfälle kunnat finna
några af de lagstadganden, som utkommit
emellan år 1786 och år 1809, under en
Regeringsform, hvilken närmade sig till suverainiteten,
vara mindre öfverensstämmande
med det samhällsskick, som sedermera
inträdt, samt således mindre passande för
närvarande tid och omständigheter. Om
detta omdöme rätteligen kan tillämpas på
den större mängden af dessa Lagstadganden,
eller blott, som jag för min enskilda
del skulle tro, på ett inskränktare antal
deribland, vill jag ej nu söka afgöra; men
jag tror i båda fallen, att Motionairen skulle
gjort det Allmänna en tjenst, om han, utgående
från ofvannämnda synpunkt, hade
bestämdt uppgifvit de emellan 1786 och
1809 tillkomne Lagförändringar, dem lian
ansett kräfva rättelse,—.om han för hvarje
särskildt fall hade motiverat sina åsigter, —
och om han, begagnande sin Riksdagsmannarätt,
hade framställt sina förslag till den
behandling 87 §. RegeringsFormen föreskrifver.
Den värde Motionairen har deremot
sökt målet på en annan väg; istället
att söka tillvägabringa en dylik partiel ändring
i möjligen bristfällige eller föråldrade
lagar, har han angripit dem i sjelfva
grunden för deras tillvaro, ansett dem i
massa vara i olaglig väg tillkomne, och
8 II. 6
82
Den 29 December f. m.
derföre föreslagit, att de nu mätte endast
såsom Lagförklaringar anses, samt såsom sådane
behandlas. Det är emot denna åsigt,
jag skall taga mig friheten framställa några
inkast.
Att här ingå i en närmare pröfning,
huruvida alla de ifrågavarande Lagförändringarne
tillkommit under mera eller mindre
noggrant iakttagande eller under åsidosättande
af den tidens Constitutionella former,
då de promulgerades, vore att missbruka
Högloflige Ridderskapets och Adelns tålamod;
för min öfvertygelse gör det fullkomligen
tillfyllest, att de varit utan motsägelse
efterlefde till 1809 års Riksdag, då
vår nu gällande Statsförfattning blef antagen,
och att vid denna öfvergångsepok från
den mera obegränsade Monarkiska Styrelseformen,
till den inskränktare och mera lagbundna,
Rikets då församlade Ständer visligen
undveko all dylik återgång på området
af förflutna tilldragelser. Skulle emedlertid
någon dylik tillbakaverkande refst
någonsin hafva kunnat eller bordt äga rum,
bade sådant väl i alla fall ensamt skolat
tillkomma 1809 års Lagstiftare; och hvad
de lemnat opåtaldt och oförändradt, bar
de facto öfvergått till en integrerande del
af den nya ordningen; och med tillämpning
af denna princip på närvarande fall,
synes mig att alla ditintills utkomne Lag
-
Den 29 December f. m.
83
stadganden, som då ej blefvo ändrade eller
annullerade, hafva, utan afseende på deras
mera eller mindre ordentliga tillkomst, derigenom
iklädt sig hela egenskapen af gällande
Lag. Då Regeringsformen af den 6
Junii 1809 upprättades, ansågs, att endast
de intill denna dag mer eller mindre gällande
Grundlagar samt sädane Lagar j Acter,
Ordningar, Stadganden och Beslut,
Irvilke under namn af Grundlagar inbegripne
varit j borde upphäfvas;— och detta
fordrade nödvändigheten; — ingen nödvändighet
kräfde deremot ett hastigt rubbande
af någon del af Rikets då gällande Civila,
Criminella och Ecclesiastique Lagstiftning;
den lemnades också beståndande sådan den
var; men 87 §. RegeringsFormen öppnade
möjligheten till alla nödiga rättelser genom
Konungs och Ständers gemensamma beslut.
De Stadganden, hvilkas behörighet till efterlefnad
nu först, efter 19 förflutna år,
sättes i fråga, hafva under denna tidrymd
vunnit den ytterligare häfden af fem på
hvarannan följande Riksdagars tysta sanction,
och de utgöra länkar i den sammanfattning
af Lagar och Laga Stadgar, som
af tvänne Sveriges Konungar blifvit besvurne.
Att nu vilja på en gång upphäfva
dem befarar jag skulle blifva första steget
till ett reactions-systeme, hvilket säkerligen
är alldeles främmande för den
värde Motionairens önskningar och afsigter.
6*
84
Den 29 December f. m.
Detta om sjelfva principen. Må (let
äfven vara mig tillåtet att yttra några ord
om formen.
Lagens definitioner lära ej mera, än
sjelfva lagen, få verka retroactivt. Häraf
sjaies följa, att den först i nu gällande RegeringsForm
bestämdt uppdragna distinctionen
emellan Lagstiftning oell Lagförklaring
ej torde vara fullt tillämplig på författningar
af äldre datum än denna RegeringsForm.
Desse kunna vara i mer eller
mindre behörig väg tillkomne, och hade
måhända i den sednare förutsättningen
kunnat af 1809 års Ständer upphäfvas, tncn
då sådant ej skedt, äro de nu, åtminstone
i mill tanke, häfd vunne lagar, som endast
af Kongl. Majit och Rikets Ständer gemensamt
kunna ändras elier afskafFas. Bland
de Lagförklaringar deremot, sorn i den åberopade
S8 §. RegeringsFormen omnämnas,
kunna endast sådane af Riksens Ständer
ensamme ogillas utan Konungens medverkan,
som till svar på inkomna förfrågningar
om lagens rätta mening af Konungen
genom Dess Högsta Domstol emellan Riksdagarna
af gifvas j och till denna cathegori
kunna väl de stadgatiden icke hänföras,
som utan någon dylik förutgående förfrågan,
före 1809 och af Konunga-magten directe
blifvit utfärdade, utan Högsta Domstolens
deltagande. Dessutom visar det sig
tydligt vid jemförelse af 19 och 88 §§. i
Bea 2g December f. ni. 85
RegeringsFormen med 33 §. 2 mom. i Riksdags-Ordningen,
det Lagstiftarens bestämda
mening varit, att äfven dessa Förklaringar
icke kunna blifva föremål för Riksens
Ständers pröfning vid hvarje Riksdag
för längre tid tillbaka än s^dau den nästföregående.
Slutligen torde jag få äran anföra, alt
20 §. i Instructionen för Riksens Ständers
Justitieombudsman, af den 27 Februari
i8io stadgar, huru tillgå bör om
han finnér några Lagar och, Författningar
icke stå i förening med nu antagna Regerings
Lagar; nemligen att han må derom
göra underdånig hemställan, då det beror
af Kongl. Majit} att en sådan Författning
upphäfva eller i annat fall förhållandet
hos Riksens Ständer anmäla. Härigenom
ådagalägges tydeligen, från hvilken synpunkt
Riksens Ständer vid 180g års Riksdag
betraktade den vigtiga frågan om äldre Lagars
sammanjemkning med en nyare Statsförfattning;
men den citerade §. antyder
på intet ställe, att dervid skulle tillgå,
som då Riksens Ständer pröfva de Lag förklaringar,
hvarom Justitieombudsmannen
enligt 18 §. af dess lustriiction bör till
dem afgifva Berättelse.
Jag anhåller att detta vördsamma anförande
må åtfölja remissen.
86
Den 2g December f. m.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Den
sista värda Talaren har trott, att de lagstadganden
som tillkommit emellan 1786 och
1809, hvilka han likväl tyckes medgifva
hafva tillkommit på ett olagligt sätt, och
emot gällande former, blifvit genom tystnaden
hos 1809 års Ständer sanctionerade, samt
derigeuom förvandlade till naturen af sådane
Lagar, som ej kunna förändras i annan
väg, än 87 §. RegeringsFormen föreskrifver.
Jag vill dervid blott erinra, att
hvad som ej tillkommit i laglig väg, kan
aldrig blifva Lag; ty det finnes ej något
ställe i våra Grundlagar, som medgifver
häfden någon kraft härutinnan. Dessutom
får jag anmärka, att Institutionerna af en
EnvåldsRegering, som varat i nära 4° år,
ej låta på en gång utrota sig, utan att
det blott är småningom man kan hoppas
att göra det. Man må derföre ej förtänka
1809 års Ständer, att de ej medhunno rätta
allt; de öppnade emedlertid vägen för
dessa rättelser; och på denna väg är det,
som efterföljande Ständer böra fortgå. Då
berörde författningar icke tillkommit på
det sätt, som då gällande RegeringsForm
föreskref för Lagars stiftande, kunna de ej
få bättre egenskap än Lagförklaringar. Det
är derföre icke min mening, att de skola
nu på en gång tillintetgöras, utan tvertom,
att de må stå och gälla, till dess Rikets
Ständer hinna nu eller framdeles pröfva,
om de äro tjenlige eller ej, samt i förra
Den 29 December f. m.
87
fallet godkänna dem såsom lagar, och i
det sednare, hos Kongl. Maj:t anmäla dem
till upphörande, för hvilken åtgärd, enligt
nu gällande grundlagar, ingen prescriptions-tid
finnes utsatt. För att slutligen
undanrödja all tvekan om meningen med
min motion, vill jag öppet förklara, att
den härleder sig från kunskapen om den
stora skilnad, som äger rum i Behandlingen
af Lagar och af Lag förklar ingar _,
hvarmed Rikets Ständer äro missnöjde. Till
de förras upphäfvande, fordras nemligen
Konungens bifall: men i afseende på de
sednare, beror det endast på Rikets Ständer
att hos Konungen tillkännagifva deras
beslut. Denna rätt är af för mycken vigt,
för att af oss försakas, i afseende å ifrågavarande
Författningar. Densamma begagnades
också af Rikets Ständer vid sistlidne
Riksdag i afseende på den Kongl.
Förordningen af år 1787, som utsätter lifsstraff
för obeböriga omdömen öfver Kongl.
Maj:ts Författningar, Rikets Ständer funno
sig icke hafva af nöden att begära, det
Förordningen måtte upphäfvas, utan endast
att Kongl. Maj:t täcktes förständiga vederbörande
Domstolar, att den icke mer finge
tillämpas eller åberopas.
Herr von Schulzenheim: I anledning
af hvad Motionairen nu sednast anfört, anhåller
jag endast att få äran fästa uppmärksamheten
på, hvad en Lagförklaring vill
88
Den 29 December f. m.
sägn. Denna definieras i 88 §. RcgeringsFormen
sålanda: ”De förklaringar, som till
”svar på inkomne förfrågningar om Lagens
”rätta mening, Konungen, genom Dess Hög”sta
Domstol, emellan Riksdagarne gifver.”
Den värde Motionairen liar ännu ej kunnat
öfvertyga mig derom, att de Lagförändringar,
som äro föremål för närvarande
discussion, kunna till denna definition hänföras.
De kunna således ej heller upphäfvas
af Rikets Ständer, utan att Kongl. Maj:t
dertill lemnar bifall, i den ordning 87 §.
RegeringsFormen stadgar.
Herr Cederschjöld: Den sista värde Talaren
har anmärkt, att de författningar, hvarom
jag väckt fråga, ej tillkomtnit på sätt
88 §. RegeringsFormen förutsätter, och att
de således ej kunna såsom Lagförklaringar
anses. Till svar derpå vill jag blott erinra,
att de, såsom den värde Talaren förut sjelf
medgifvit, icke tillkommit på det sätt,
som för Lagars stiftande varit stadgadt,
och således icke kunna såsom sådana betraktas.
Skola de nu icke heller anses
såsom Lagförklaringar, med hvilket antagande
jag trott mig häst gå Regeringens
önskningar till mötes, så måste de ju genast
falla till intet: och jag åtminstone vet
då ingen benämning att gifva dem, hvarunder
de skulle kunna äga någon slags
kraft, att till lydnad förbinda Svenska
Folket.
Den 29 December f. m.
%
Uppå Hans Eoccellence Herr Gr efvens
och Landt Marskalkens proposition remitterades
Herr Cederschjölds ifrågavarande Motion,
jemte de af Herrarne von Schulzenheim
och Cederschjöld rörande samma ämne
afgifne yttranden, till Lagutskottet,
Föredrogs till remitterande Herr Cedcrschjölds,
Pehr Gustaf, d. i5 dennes f. m.
på bordet lagde Motion angående vissa allmänna
principer för den blifvande nya
ErottmålsLagen.
Herr Cederschjöld uppläste ett så lydande
Anförande:
De ideer rörande grunderna för BrotlmålsLagen,
som jag i Motion den i5 dennes
har antydt, får jag nu utbedja mig att
något närmare utveckla»
Hvad Jury-inrättningen beträffar, så är
den i fullt bevista brottmål öfverflödig;
emedan brottsligheten då ieke kan undgå
att uttalas lika af en Domare eller af en
Jury; men deremot i de mindre fullkomligt
bevista brottmålen allt för vådlig; emedan
Jurymän mycket lättare kunna af sannolikheter
och sina känslor hänföras till
orättvisa, än en Domare, som är van alt
på rättvisans vågskål bestämma vigten af
hvarje särskildt bevis, och som förstår att
rigtigt öfverskåda deras logiska samman
-
9°
Den 29 De c e mber f. m.
hang. För min del skulle jag derföre icke
kunna tillstyrka införandet af Jury till bedömande
af alla slags Brottmål. Men deremot
torde vissa slags brott, såsom t. ex.
smädelser och andra personliga förolämpningar,
som mest bero af opinionen, bättre
kunna bedömas af en Jury, än af en
Domare.
Hvad offentliga Advocater angår, så
synas de vara inför en Jury absolut nödvändiga,
och torde kan hända, i synnerhet
till formernas bevakande, böra finnas äfven
vid våra vanliga Domstolar, oaktadt
man väl skulle kunna tycka, att den anklagade
bör i sjelfva saken ej behöfva annat
försvar, än sin oskuld, hvilken alltid
framlyser desto klarare, ju enklare och
mindre konstladt sanningen framställes.
I afseende på min hemställan, att
brottsligheten, i yttre våld, borde bestämmas
elter den med sjelfva handlingen tydligt
ådagalagda prassumptiva afsigten , får jag
vördsammast åberopa ett af mig till Ridderskapcts
och Adelns Protocoll d. 19 April
1815 i samma ämne afgifvet Memorial (se
2:dra Bandet sid. 4^o)» hvilket Memorial
Lagutskottet den 1 1 Maj tillstyrkte att öfverlemnas
åt LagCommiteen. (Se Bihanget
3 Bandet sid. 238.)
Att spöstraff och 11 fstidsfängelse äro
olämpliga, i samma mån de motverka brotts
-
Den 29 December f. m.
9l
lingens förbättring, som likväl bör vara ett
väsendtligt syftemål för alla andra straff
än dödsstraffet, lär väl ingen kunna bestrida.
Vatten- och bröd-straffet är äfven
olämpligt: ty verkställdt efter bokstafven
är det omenskligt; och all godtycklig mildring
är ett gäckeri med lagen. Uppenbar
Kjrko-plikt lär först i sednare åren
liafva börjat anses som straff: och synes
ofördröjligen böra åter upphöra att vara det.
På det sätt penninge-straff nu finnas
inrättade, nemligen till en bestämd summa
för hvarje brott, äro de helt visst högst
olämpliga. En plikt, som kan förstöra den
fattige, tillika med hustru och barn, väcker
hos den rike endast åtlöje. Derföre
hafva också i vissa andra länder penningeböter
blifvit utsatte i minimum och maximum
s med rättighet för Domaren att
deremellan rätta sig efter omständigheterna.
Men för att undvika allt dylikt Dornaregodtycke,
skulle man, för att göra
plikten någorlunda lika känbar för alla,
kunna i Lagen bestämma den för hvarje
sådant särskildt brott, till en viss del, t.
ex. k, £ o. s. v. eller ett visst multiplicat,
af brottslingens Kronoskatter. Just
genom denna skenbara olikhet i bestraffning,
skulle en sann jemnlikhet inför Lagen
åstadkommas, och Lagens hotelser blifva
lika aktade af alla.
Dien 29 December f. m.
Mea ingen ting torde likväl vara svårare,
än att, i afseende på personliga förolämpningar,
kunna inrätta straffen på ett
fullkomligt ändamålsenligt sätt; och utan
att tilltro mig kunna öfvervinna dessa svårigheter,
anser jag mig åtminstone höra
söka utpeka dem och derpå fästa uppmärksamheten,
— Uti ett laghundet samhälle kail
sjelfhämnd icke tillåtas. Men för alt kunna
hindra, den måste Lagen skaffa den förolämpade
en sådan hämnd och upprättelse,
hvarmed han kan finna sig belåten. Men
detta är så mycket svårare, sorn icke alla
känna sig af en och samma handling lika
förolämpade. I örfilen t. ex, fruktar den
råa och obildade endast för den snart öfvergående
svedan på kinden: men den bildade
och högre uppsatte medborgaren fruktar
deremot för en varaktigare fläck på sin
heder. Men ännu mer: en och samma handling
blir fö.r en och samma person olika
förolämpande, allt efter brottslingens läge
i samhället. Af sin jemnlike, och ännu
mer af sin öfverman känner man en förolämpning
långt djupare, än af den, som
är en vida underlägsen. Orsaken härtill
är latt att finna. Känslan af förolämpning
är nemligen egentligen ej annat, än fruktan
, antingen för handlingens följder, eller
för dess repetitioner. Men man fruktar
endast för öfvermagten: och den vanmägliges
anfall väcker mindre hämndlystnad,
utan snarare föragt och åtlöje. Del
Den 29 December f. m. g3
synes derföre, sorn torde straffen mot förolämpningar
inrättas med afseende pä både
brottslingens och den förolämpades Ömsesidiga
omständigheter och lägen i samhället.
Till dessa omständigheter synes böra
räknas, icke blott förmögenheten och
'Värdighetenj utan äfven bildningen. För
att kunna sammanräkna och jemnföra dessa
olikartade omständigheter, måste man bringa
dem till storheter af samma slag, och
sålunda förvandla dem till penninge-värdcn.
Förmögenheten är redan bestämd,
och kunde i frågor om plikt, såsom ofvanföre
är visadt, häst mätas efter Kronoskatlerna.
Värdigheten j såsom beroende af embete
eller titel, kunde mätas efter det embetes
lön, hvarpå titeln lyder. Svårare är
alt kunna påhitta någon billig måttstock
för bildningen., Förslagsvis vill jag endast
uppgifva vissa examina: t. ex. Juridisk-,
Bergs- och Prest-examen lika med femdubbla
mantalspenningar; samt Officers-examen
och Doctorsgrad i hvilken Facilitet
som helst, lika med tiodubbla mantalspenningar.
— På sådant sätt skulle i Lagen
straffet för hvarje särskilt förolämpning till
äfventyrs kunna bestämmas till en viss del
eller ett visst tnultiplicat af både brottslingens
och elen förolämpades sammanräknade
värden af förmögenhet 3 bildning och
värdighet.
I afseende slutligen på straffens bestämmelse
att afskräcka ifrån brott} har
94
Den 39 December f. m.
jag redan förut påmint, huru olika afskräckande
penningestraff äro för den rike och
den fattige. Men samma olikhet gäller
äfven om fängelsestraff' åtminstone med
tvångsarbetehvaraf den rike och bildade
synes böra finna sig mer afskräckt, än den
fattige och obildade. Detsamma gäller i
ännu högre grad om andra kroppsstraff,
ända till dess man kommer upp till dödsstraffet,
hvilket den bildade menniskan helt
visst måste anse mindre rysligt än spöstraffet,
då deremot den obildade begär
såsom en nåd att få dödsstraffet förvandladt
till spö och lifstids fängelse. När derföre
straffet skall bestämmas i fängelse, skulle
det nästan synas, som borde dagarnes antal
stå i något slags omvändt förhållande
till det sammanräknade värdet af brottslingens
förmögenhet, bildning och värdighet.
—■ Men om våra fängelser blifva rigtigt
inrättade till verkliga correctionshus;
så synes fängelse vara, utom dödsstraffet,
det enda, hvarigenom brottslingar af de
skiljaktigaste omständigheter blifva i möjligaste
måtto jemlika inför Lagen , och hvaruti
straffet sålunda lämpligast skulle kunna,
för hvarje särskildt brott, bestämmas lika
för alla.
Hvarefter Herr Cederschjölds ifrågavarande
Motion, jemte det af honom nu i
ämnet afgifne Anförande, remitterades till
Lagutskottet.
Den 2g December f. m. g5
Föredrogs till remitterande Friherre
Anckarsvvärds, Carl Henrik, den i5 dennes
f. m. på bordet lagde Motion, att SlatsUtskottet
måtte vidtaga sådan åtgärd, som
för framtiden undanrödjer ali möjlighet lill
missförstånd i anseende till Grundlagens
bokstafliga mening i 42 §. Riksdagsordningen.
Grefve Adelswärd} Erik Reinholdanförde
skriftligen:
Då Herr Friherre Anckarswärd ansett
nödigt alt fästa StatsUtskottets uppmärksamhet
på StatsContoirets vägran att vid 1827
års revision lemna tillfälle för den af Revisorerne
begärde inventering af Kongl. Räntekammaren,
torde mig benäget tillåtas att
härom få yttra mina tankar.
Denna fråga, mina Herrar, beror helt
och hållet på bestämmandet af en annan,
huruvida nemligen Riksens Ständers Revisorer
skola inskränka sin åtgärd till granskningen
af tvänne års af slutade Räkenskaper,
eller om deras granskning äfven skall
sträcka sig till en sednare tid än de tvänne
granskningsåren; ty utan denna utsträckning
blifver en inventering af Kongl RäntcKammaren,
som lärer betyda detsamma,
som en noggrann och säker undersökning om
dess Cassabehållningar, ej möjlig. Sedan
Kongl. Maj:t, uti Nådig Skrifvelse till Riksens
Ständer den 4 Dec. 1823, intagen
96
Den 29 December f. m.
i samma Ars Riksdags-Beslut förklarat, att
Kongl. Maj:t, med stod af 68 §. RiksdagsOrdningens
ordagranna lydelse, ej erkänner
omfånget för denna granskning lagligen kunna
utsträckas vid hvarje Revision utöfver
tvenne års afsiutade Räkenskaper; och sedan,
på underdånig förfrågan, Stats-Contoiret,
genom Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 16
November 1825, hvilket blifvit då församlade
Riksens Ständers Revisorer meddeladt
och i deras Berättelse intaget, erhållit det
svar, att, i öfverensstämmelse med förutnämnde
Nådiga Förklaring, Revisorerne då
icke kunde erhålla del af Kongl. Majrts till
Stats-Contoiret aflåtne nådiga Skrifvelser
eller af Stats-Contoirets Protocoller oell
Handlingar, för längre tid, än till 1823
års slut; torde Motionairen inse, att, då
Stats-Contoiret vägrat den af Riksens Ständers
Revisorer år 1827 begärde inventering
af Kongl RänteKammaren, eller framläggandet
för Revisorerne af de Handlingar
för en efter de bestämde Revisionsåren
förfluten tid, på hvilka handlingar
en sådan inventering skulle grunda sig, och
utan hvilka den var utan allt ändamål,
Stats-Contoiret handlat i enlighet med sin
pligt och de föreskrifter det ägde att efterkomma.
Och då dessutom Revisorerne, enligt
68 §. Riksdagsordningen och 3 §. af
deras Instruction, ej äga rättighet att meddela
någre föreskrifter, hvad Statsverket angå»’»
-
Den 29 December f. m.
97
går, bade Stats-Contoiret hvarken rättighet
eller skyldighet till efterkommande af Revisorernas
föreskrift att för dem till inventering
öppna Kongl. RänteKammaren. StatsContoiret
önskar likväl ingenting högre, än
att, lill lugnande af de tvifvelsmål, som icke
otydligen från ett och annat håll, fast utan
anledning, låtit märka sig, få genom bestämda
föreskrifter för framtiden hindren
undanröjde för ådagaläggandet af vederbörandes
redlighet och ordning vid Räntekammare
Uppbördens förvaltning, samt den
noggrannhet och säkerhet, som råder i conIrollen
deröfver.
Hvarefter Friherre Anckarswärds ifrågavarande
Motion, jemte Grefve Adelswärds
dervid nu afgifne yttrande, till StatsUtskottet
remitterades.
Föredrogs å nyo Friherre Anckarsivards,
Carl Henrik j den i5 dennes f. m.
på bordet lagde Motion, angående revision
af StatsVerkets Räkenskaper för nästlidet år.
Grefve Adelswärdj Erik ReinhoUlj
uppläste följande:
Om den värde Motionairen med sin
framställning endast åsyftar en Kongl. KammarRätten
egenteligen tillhörande partiel
granskning af hvarje Uppbörds- och Cassaredogörelse,
såsom Kongl. RänteKammarens,
LandtRänteriernes, Fögderiernes och
8. H. 7
98
Den 39 December f. ra.
Mngistraternes, med fleres; så Ian visserligen
en sådan granskning för år 1827 af
Riksens Ständers Statsutskott nu verkställas;
men åsyftas derjemte en öfversigt af
det hela af StatsVerks-förvaltningen för samina
år, så kan den ej vinnas förr, än detta
års RiksHufvudbok blifvit afslutad, hvilket,
enligt hvad förut i detta amne blifvit
vidlyftigt ådagalagdt, och sednast i StatsContoirets
till Riksens Ständer öfverlemnade
Berättelse, pag. 12, är anfördt, ej
kan ske för än vid medlet af år 182g.
Skulle Riksens HöglofJ. Ständer vid denna
tidpunkt icke vara åtskilde, ser StatsContoiret
visserligen med nöje, att den ifrågavarande
granskningen må i sin fullständighet
kunna för sig gå. StatsUtskottet äger
i öfrigt, enligt 3o §. 2 mom. Riksdagsordningen,
tillgång till alla StatsVerkets Räkenskaper
och Handlingar; och hvad läsningen
af Konungabref och Protocoller intill
närvarande tid beträffar, beror verkställigheten
deraf på StatsUtskottets åsigt,
huruvida en revision af aådane handlingar,
hvilka, i ansende till tiden, ej gå i
bredd med revisionen af de afslutade Räkenskaperne,
kan anses ändamålsenlig.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att Friherre
Anckarswärds ifrågavavarande Motion, jemte
Grefve Adelswärds i anledning deraf afgifne
yttrande, måtte till StatsUtskottet remitteras.
Bifölls.
Den ag December f. m.
Till remitterande föredrogs Friherre
Anckarswärds, Carl Henric, den i5 dennes,
f. m. på bordet lagde Memorial, angående
upplysning om den hushållning som
vid användandet af de årliga anslagen för Armeens
tross, utredning och beklädnad samt
Artilleriförråden varit iakttagen.
Friherre af Tibell, Gustaf Wilhelm,
uppläste följande:
En värd Ledamot har i Ilöglofl. Ridderskapets
och Adelns Plenum yttrat sig
anse nödigt, att Rikets Ständer upplysas
om den hushållning, som blifvit iakttagen
med de till Armeens Beklädnad, Tross och
Utredning samt till Artillerie-Förråden, sedan
sista Riksdag, nnslagne medel, samt
anhållit att Ilögloflige StatsUtskottet inåtte
anställa en noggrann undersökning till vinnande
af upplysning i anseende till alla
de detailler, hvarigenom bristerne tillkommit,
emedan den värde Talaren cj ansett
sig kunna fatta, hvilka påkänningar Utrednings-Förråden
under freden kunnat vidkännas,
eller hvilken stark slitning Artilleriets
Materiel under den förflutne tiden
kan hafva varit underkastad.
Lika med den värde Talaren önskar
jag, att Riksens Högloflige Ständers Statsutskott
ville strängt och noggrant granska,
huru de ifrågavarande Medel blifvit använde,
öfvertygad att jag och de, som med
ioo Den 2g December f. m.
mig dela mödorne och ansvaret, skola skörda
den tillfredsställelsen att befinnas redligt
hafva uppfyllt våra pligter.
Viddén af de Redogörelser med dertill
hörande verificationer, på hvilka en
sådan granskning måste grunda sig, tillåter
ej här att ingå i några detailler; jag torde
blott få anföra: att Kongl. Krigskollegium
icke äger att disponera hvarken medel eller
persedlar, utan i anledning af fastställde
Stater, eller gifne föreskrifter; och att
Kongl. KammarRätten åligger att granska
de från Collegium inkommande Redogörelser,
så väl i anseende till siffran, som
till dispositionerne; hvarjemte Riksens Ständers
Revisorer utöfva enahanda granskningsrätt
öfver Collegii åtgärder och Räkenskaper.
Att inga dispositioner emot Stater
och gifne föreskrifter af KrigsCollegium
ägt rum, kan af de granskande Authoriteternes
handlingar redan inhemtas, och blifver,
som jag hoppas, af Högloflige Statsutskottets
undersökningar ytterligare bestyrkt;
äfvensom KrigsCollegii årligen ingifne
StatsReqvisitions-förslag utvisa, att
behofvens behöriga anmälande icke blifvit
försummadt, ehuru de, i anseende till bristande
tillgångar å Tredje HufvudTiteln,
icke annorlunda än med betydliga inskränkningar
i Nåder kunnat bifallas.
Orsakerne, hvarföre UtredningsFörrådens
behållningar måst under de förflutne
åren begagnas, äro redan af Hans Maj:t Ko
-
Den 29 D e c e m b e r f. m. 1 o t
nungen vid förra Riksdagen Riksens Ilögloflige
Ständers Statsutskott meddelte uti
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition angående
StatsVerkets tillstånd och behof, af den a5
Januari 1823, deruti Kongl. Majit täckts
yttra: ”att med de till Dess disposition
”öfverlemnade tillgångar har Kongl. Majit
"i möjligaste måtto sökt att under de för”flutne
åren upprätthålla försvarsverket; men
"att erfarenheten har visat, det de dervid
"högst nödige utgifter icke med detta anslag
"kunnat bestridas, ehuru af de från vederbörande
Administrativa verk ingifne un"derdåniga
Reqvisitionsförslag, som blifva
"StatsUtskottet öfverlemnade, Rikets Stän"der
kunna inhemta, att Kongl. Majit med
"största sorgfällighet från de årliga staterne
"uteslutit alla de utgifter, som möjligen vid
"hvarje tillfälle kunnat uppskjutas;” och
längre ned täcktes Kongl. Majit tillägga:
"att Beklädnads- och Utrednings-förråden,
"sem voro qvar sedan sista kriget, eller blif"vit
anskaffade de föregående åren vid störbe
penninge-tillgångar, blifvit minskade
"genom effecters användande för Armeens
"behof, och att Kongl. Majit till och med
"måst tillåta KrigsCollegium, att så ställa
"betalnings-Terminerne för en del gjorde
"upphandlingar, att de först inträffade det
"följande året, sedan Lefverans blifvit verk"ställd.
"
Häraf synes således, alt de vid nu
varande Riksmöte anmälte behof ej oför
-
103
Den 29 December f. m.
moclat och endast sedan sista Riksdag tillkommit,
utan redan vid 1828 års Riksmöte
blifvit framställde, samt orsaken till deras
uppkomst, nemligen Anslagens otillräcklighet,
redan då uppgifven.
Beträffande Artilleri-Materielens omförmälte
slitning, lärer det icke undfalla
Högloflige StatsUtskottets uppmärksamhet,
att slitning ej är enda orsaken, som kan
sätta denna materiel ur brukbart stånd och
påkalla dess reparation, eller förnyande.
En vigtig del af Artilleriets Materiel består
af träd, såsom Lavetter, Föreställare,
Vagnar, m. m., och till Piecers med tillbehörs
förskaffande fordras en mängd persedlar,
tillverkade af Läder, såsom Selar,
Sadlar, m. m. Erfarenheten visar, att tidens
tand utan nötning fräter och åstadkommer
en, ehuru långsam, dock sluteligen
inträffande förstöring af dessa ämnen. Trädet
och Lädret murknar, och Persedlar af
dessa ämnen, som i en lång följd af år
äfven stått orörde under vaksam vård,
måste dock efterhand undergå alla Materiela
tings öde. Vetenskapliga upptäckter
och Krigssättets förändringar inverka äfven
på Artillerie-Materielens beskaffenhet,
och medföra nödvändigheten att efter dem
inrätta densamma, om man ej vid Artilleriets
begagnande skall finnas underlägsen
den fiende, som använder ett mera fulländad!
vapen; hvaraf åter följer behofvet att
förändra den gamla, eller, då det ej låter
Den 39 December f. ro.
sig göra, tillverka ny Materiel, öfverensstämmande
med tidens fordringar.
Jag anhåller vördsamt, att dessa anmärkningar
måtte lill Högloflige StatsUtskottet
få åtfölja den värde Talarens anförande.
Herr Möllerhjelm j Axel Johan Adam>
anförde skriftligen:
Friherre C. II. Anckarswärd har i
Ridderskapets och Adelns plenum den
i5:de dennes, begärt, alt StatsUtskoltet
måtte uppdragas anställa en sträng och noggrann
undersökningj af hvad orsak brister
kunnat uppstå i Arméens Utrednings- och
Artillerie-Förråder, då likväl Två och en half
million Riksdaler Banco sedan sista Riksdag
blifvit till KrigsCollegii Utrednings- och Artillerie-Departementers
disposition anvisade.
Då jag i egenskap af Militaire-Ledamot
i KrigsCollegii Utrednings-Deparlement
under största delen af ifrågavarande,
sedan sista Riksmöte förflutne, fem år, deltagit
i de af samma Departement beslutade
åtgärder, likasom i förvaltningen af dithörande
årliga anslag, känner jag mig skyldig
att genast möta Herr Friherrens Anförande
med de upplysningar i ämnet, hvilka
utan tvifvel skola underlätta det gransknings-arbete
Stats-Utskottet får sig uppdragit,
och derjemte, i hvad möjligt är,
äfven dessförinnan undanrödja elier åtminstone
mildra dp förhastade omdömen öf
-
Den 29 December f. m.
ver KrigsCollegii liushållningssätt, hvilka
af Friherrens obestyrkta uppgifter framkallas,
Uti Friherrens anförande uppgifven,
att årliga anslaget för Armeens Tross, Utredning
och Beklädnad utgjordt 319,000
R;dr B:co, den Yärfvade oell Indelta Armeen
under detta anslag icke inbegripem
Då man undantager den Yärfvade och
Indelta Armeen, känner jag ej tillvaron af
någon så kallad Armé i Sverige, om Friherren
icke så vill benämna BeväringsManskapet,
hvars årligen exercerande styrka
högst kan uppskattas till 12,000 man;
men som detta är föga troligt, kan jag ock
icke rätt fatta meningen med det gjorde
undantaget.
Hvarifrån Friherren hemtat zifFerbeloppet
af 319,000 Riksdaler Banco, är mig obekant;
och jag har förgäfves sökt alt detsamma
någorstädes tillrättafinna; men af ett utaf
mig uppgjort förslag (Litt, A,) som under
sina hnfvudtitlar specifikt upptager de summor
som genom Kongl. Maj:s Nådiga Stater
blifvit till Utrednings-Departementet anvisade,
utredes, att anslagen på det hela utgjort:
År 1824 .... R:dr 356,244: 38. 3.
-— 1825 ’ , , . — 334,089: 9. 10.
— 1826 . . . . — 371,384: 32. 2.
-— 1827 , . . , — 512,227: 8. 4-
— 1828 .... — 373,657: 36. 6.
Tillsammans R;dr B:co i,846,Öo3: 19. 1..
Den sg December f. m.
och således i medeltal under oftaberorde
feni år 369,320 Riksdaler 3a sk. 7 rst. årligen;
en summa, som i händelse densamma,
enligt hvad Friherren synes förmoda,
varit anslagen till Reserv-Förråders bildande,
icke bort lemna rum för det nu af Regeringen
meddelta tillkännagifvande om FÖrrådernes
försvagade och incompletta tillstånd;
men då, emot hvad Friherren, af förhastande
eller mindre bekantskap med verkliga förhållandet,
behagat uppgifva, omkring tvåtredjedelar
af ifrågavarande anslag varit
bestämd till de värfvade Regementernes
Beklädnad, som, i öfverensstämmelse med
uppgjorde Passe volance-vilkor, genom CompagnieCheferne
besörjes, och i fråga hvarom
KrigsCollegii befattning hufvudsakligen
inskränkes dertill, att de af Kongl.
Majit bestådde medel Regementerne tillhandahålla,
torde den återstående tredjedelen,
äfven förutan en granskning af detaillerne,
ej förekomma öfverdrifven, då
dermed underhållandet och completteringen
af Communionssaker, Trophéer, Remtyg,
PersonelUtredning, Sängkläder, Sjukvårds-
och Medicinal-Attirail för Värfvade
och Indelta Arméen, jemte BeväringsManskapets
Beklädnad och öfrige materiel blifvit
bekostad, oberäknadt mångfaldiga andra
i de årliga Staterne specificerade behof,
såsom fortskaffnings- och TältlagsTi oss
för Arméen, med undanlag af RusthållsRegomenterne
0. ui. d.
io6
Den 29 Decembor f. m.
Frilierren förklarar sig icke kunna fatta,
”hvilka påkänningar Utrednings-Förrå”derne
under Freden kunna vidkännas,”
och yttrar, ”att om vi ej, med redan an”visade
anslag, under Fredens lugn förmå
”att åstadkomma nödig förkofran för våra
”Förråder, så ser det i sanning illa ut i
”anseende till möjligheten att tillfredsställa
”fordringarne i desse delar.”
Jag får i anledning af denna reflexion
vördsamt upplysa: att i de summor, hvilka
sedan sista Riksdag äro Utrednings-Departementet
anvisade, icke en enda skilling
till Förrådernes förstärkande varit inbegripen;
att de meddelte anslagen, i följd
af Tredje HufvudTitelns otillräcklighet på
det hela, varit inskränkte till bestämda och
oundvikliga kostnader för hvarje år; samt
alt, då icke ens härföre tillräcklige medel
funnits att tillgå, Kongl. Maj:t sett sig
föranlåten authorisera KrigsCollegium att,
för de mäst angelägne behofven, sucessive
använda en del af de persedel-upplag i Reserv,
hvilka dels utgjort behållningar i Förråden
efter 1813 och 1814 årens Fälttåg,
dels ock blifvit anskaffade med användande
af de åren 1819 och 1820 till Klädens
uppköp Nådigst anslagne medel.
För ett närmare utredande och bestyrkande
af dessa förhållanden, har jag
uppgjort Transurut ej mindre af Kongl.
Den 29 December f. m. 107
Maj:ts Nådiga Stater för åren 1824, 1825
och 1826 (Litt. B. C. D.) än af KrigsCollegii
underdåniga skrifvelser till Kongl.
Maj:t med öfverlemnande af 1824, 1826
och 1827 årens StatsProjecter, (Litt. E. F.
G.) tillika med en uträkning (Litt. H.)
utvisande antalet och penningevärdet af
de persedlar och reqvisita, hvarmed Förråderne
af nu uppgifne anledningar blifvit
förminskade sedan 1823 års utgång, slutande
sig å en summa stor 267,512 R:dr 12
sk. 6 r:st. Banco, hvilka handlingar, jemte
det här ofvan åberopade förslag, jag är
beredd att aflemna, då jag dertill berättigas.
Jag åberopar i öfrigt de verificerade
Redogörelser för Utrednings-Departementets
förvaltning, hvilka, till och med för sist—
förflutna året 1827, redan blifvit till Kongl.
KammarRättens granskning öfverlemnade,
och af hvilka den fullständigaste utredning
i hvarje särskilt detail står att inhemtas.
Det anskaffnings- och upphandlingssätt,
som inom KrigsCollegium varit följdt de
sista fem åren, inrättadt i enlighet med de
åren 1824 och 1825 utkomna auctionsförfattningar,
och lemnande alla Rikets Innevånare
tillfälle att inför öppna dörrar täfla
om behofvens lefvererande till billigaste
pris, bör, jag vågar hoppas och påstå det,
aflägsna hvarje misstanka om tillvarelsen
af det arbilrarium, som uppköp under
108 Den 19 December f. m.
hand eller en under äldre lider förbehållen
pröfningsrätt af speculanters anbud,
framkallat.
Detta upphandlingssätt har ej heller
felat att medföra tvenne vigtiga fördelar,
förtroende till Administrationen och billiga
priser för StatsCassan; och jag emotser
med tillfredsställelse, att en undersökning
af StatsUtskottet äfven i denna omständighet
skall nöjaktigt bevisa, att den vid uppliandlingarue
följda ordning minskat Statsverkets
utgifter med flere tusende Riksdaler,
ehuru, i följd af de i Nåder föreskrifne
strängare bésigtningar, de levererade
persedlarne och effecterne nu förefinnas af
en bättre beskaffenhet än fordom.
I afseende å användandet och redovisningen
af de medel KrigsCollegium fått
sig anvisade, äro de noggrannaste controller
införde. Då de årliga Staterne specifikt
utföra hvarje särskilt och till beloppet
redan pröfvad utgift, är KrigsCollegii befattning
i flesta delar icke annan än medlens
utdelande till vederbörande, i likstämmighet
med Staten. Ingen anskaffning
eller disposition äger rum ulan Kongl. Majrts
derom förut erhållne Nådiga befallning, och
för så väl medel som persedlar atlägges
hvarje år inför Kongl. KammarRättcn fullständigt
verificerad redogörelse, sorn slutligen
undergår granskning af Rikets Ständers
dertill utsedde Revisorer.
Den 39 December f. m.
109
Då hvarje anmärkning af Friherre Anckarswärd
framkallar en mer än vanlig uppmärksamhet,
skall det icke väcka Friherrens
förundran, om jag säger, att jag bemödat
mig uppsöka grunderne och anledningen
för den ifrågavarande. Icke har den blifvit
gjord i afsigt att kasta en oförtjent
skugga på ett Embetsverk, hvars öppna
handlingssätt och af strängt påförda controller
begränsade förvaltning, tilläfventyrs
äger anspråk uppå ett helt annat omdöme.
Friherren, som, i egenskap af Revisor,
på Rikets Ständers vägnar och utan någon
besvärande anmärkning emot administrationen,
granskat en del af detta Verks räkenskaper,
skulle, äfven i händelse han ej vore
ledd af upphöjdare tänkesätt, säkert deraf
känna sig afhållen från framkastandet af
en obevisad beskyllning för misshushållning
med Statens medel.
Icke heller kan den väckta Motionen
vara föranledd af någon Friherrens önskan,
att erhålla en för sig enskildt saknad upplysning
om förvaltningssättet på det hela,
eller i någon viss omständighet; ty Friherren
vet, att om han derom till Verkets
President framställde sin åstundan, skulle
Friherrn öfverallt mötas af beredvillighet
och det skyndsammaste biträde. Men Friherren,
som länge ägt tillfälle öfverskåda
ilo Den ag December f. m.
Statsmacliinens gång, och dess flere förmodade
eller verkliga brister, har tilläfventyrs
öfvertygat sig att KrigsCollegium. lika
litet som hvarje annan administration af
allmänna medel, kan i dessa tider vara
undantaget från misstankar eller mindre
gynnsamma omdömen, och har således, af
beredvillighet mot det Embetsverk, med
hvilket lian fordom stått i närmare beröring,
velat genom sin gjorda Motion bereda
delta Yerk ett nytt tillfälle, att efter
ytterligare sträng och noggrann undersökning
af dess åtgärder, tillvinna sig nya anspråk
på Fri herrens och öfrige Medborgares
aktning. Det är ur denna synpunkt jag och
mina i ansvaret för förvaltningen delaklige
Embetsbroder känna oss skyldige att betyga
Friherre Anckarswärd vår tacksamhet
för dess tillgörande i denna fråga, och förena
oss med Friherren i den önskan, att
StatsUtskottet vid verkställigheten af den
begärda undersökningen måtte använda ali
den noggrannhet och stränghet3 som, då
den fullständigt utreder den redovisande
Embetsmannens oskuld, bereder honom dess
mest älskade belöning, Regerings och Medborgares
bifall. Att detta mitt Anförande
må få åtfölja remissen till StatsUtskottet,
derom anhåller jag vördsamt.
De af Herr Möllerhjelm i detta Anförande
åberopade Bilagor blefvo icke till
Protocollet aflemnade.
Den 29 December f. m. ut
Grefve Gyldenstolpe, Anton Gabriel,
anförde skriftligen:
Statens financiella Lehöf och de bidrag
Nationen till deras fyllande aflemnar,
utgöra naturligtvis i ett Samhälle, der folket
beskattar sig sjelf, så väl i afseende på
deras storlek, som deras användande, ett
ständigt föremål för den upplyste och nitiske
Representantens vaksamhet, en stående
artikel i hans femårs-anmärkningar.
Ej underligt då, att de äfven äro det för
Friherre Anckarswärd, eller att anmärkningar
deröfver af honom väckas, och framför
allt att dessa rigtas på sådane behof,
som härleda sig från Sveriges försvars-anstaller,
ett ämne, åt hvilket den ädle Friherren
vid så många tillfällen och synnerligast
nyligen egnat en särdeles moda och
uppmärksamhet. Af denna natur äro hos
oss de behof, hvilka med 3:dje Hufvudtitelns
anslag skola fyllas, och hvilka i sanning
förtjena en särskild uppmärksamhet,
så väl i anseende till denna titels öfvervägande
belopp, som i synnerhet för dess
öfvervägande nödvändighet, då sjelfständighetens
försvar derpå till betydlig del
skall grunda sig. Dessa anslag sönderfalla
i 2!ne bestämdt åtskilda delar, nemligen
anslagen för personalen och anslagen för
materielen. De behof, hvilka af de förstnämnde
skola fyllas, äro lättare alt granska
och bestämma, än de sednare: man
lia Den 29 December f. m»
lan nemligen säkrare bedöma, om en viss
summa är tillräcklig till lön och underhäll
för en eller flere personer, än om en lika
stor summa förslår till underhåll af några
munderingar eller af ett Artilleriebatterie.
En person, som tjenar Staten dagligen hela
året igenom, är oftast derföre ej stort
dyrare, än en annan, som mindre träget
begagnas. Samma förhållande äger dock
ej rum i anseende till Beklädnads- och Artillerie-effecter,
som olika ofta brukas. Jag
tror derföre, att, då fråga är om Armeens
materiels underhåll och förökande, man ej
kan grunda beräkningen af medel-åtgång
efter samma bestämda arithmetiska förhållande,
som för personalen, utan anser jag,
att denna beräkning måste stödja sig på
erfarenheten, och framför allt, att det är
nödvändigt för att i detta afseende rätt bedömma
behofvet och hushållningen, att,
jemte det man känner anslagens storlek, åtminstone
någorlunda vara bekant med mångfalden
af de persedlar, hvilka skola dels
underhållas, dels anskaffas. Det är ej nog
att säga, det 180,000 R:dr äro årligen anslagne
till Artillerieförråden; man måste
äfven, för att kunna bedömma resultaterne
af dessa anslag, känna hvilka behof som
med denna summa skola bestridas, och
framför allt hvad som förstås med den generella
benämningen Artillerieförråd, hvilkas
vidmakthållande för dessa penningar
afses.' De
Den 99 December f. ra.
De så kallade Artillerie-förråderne,
hvilka likvisst äro snarare Armeens gemensamma
förråd, än Artilleriets ensamt, och
hvilka lyda under KrigsCollegii ArtillerieDepartements
vård och tillsyn, äro af 3:ne
väsendtligt åtskilde slag, nemligen; 1:0 Tygförråden
, i hvilka förvaras Artilleriets materiel
med all dertill hörande utredning
och utrustning (ammunitionen likvisst undantagen);
2:0 Gevärsförrådenj hvilka hysa
allt som till Arméens personella beväpnande
hörer; och 3:o Ammunitions-förrådént
som omfatta allt hvad till Arméens (Artilleriet
deri inbegripet) förseende med all
slags ammunition erfordras, och hvartill
räknas, utom krut och all slags färdiggjord
ammunition, äfvensom nödige rudimaterier
dertill, äfven flintor för skjutgevären.
Till underhållande af alla dessa förråd och
de deri förvarade persedlar, hvilka, såsom
hvar och en lätt lärer finna, måste vara
mångfaldiga så väl till antal som beskaffenhet,
erhåller ArtillerieDepartementet, på
afgifvande årlig Statsrequisition, en summa,
hvars storlek rättar sig efter 3:dje
Hufvudtitelns tillgångar; men som ännu
aldrig, sedan införandet af vårt nya Statsskick,
varit lika med den som begärts;
hvarföre också ännu aldrig densamma motsvarat
och uppfyllt de af ArtillerieDepartementet
uppgifne och förcfinllige behof.
Denna årligen erhållna summa har under
8 H. 8
Den 29 December f. m.
fredens lugn, det vill säga frän och med
år 181b, v.arit olika, i samma mån som
3:dje llufvudtitelns anslag varit det. Men
då jag förmodar, att det är denna summa
som Friherre Anckarswärd menar, när han
i sin ifrågavarande Motion säger, att ”det
”årliga anslaget till Artilleri-förråderne se”dan
sista Riksdag utgjort 180,000 R:dr,”
torde den ädle Friherren ej misstycka att
jag, på grund af officiella handlingar, tror,
att Friherren i afseende på zifFran ej obetydligt
misstagit sig; ett misstag, hvilket
så mycket mer förundrar mig, som den
ädle Friherren vid förlidet års Revisionsgranskning
varit i tillfälle att bestämdt erfara
beloppet af denna summa, för åtminstone
2:ne år sedan sista Riksdag. Ehuru
stora svårigheter, i afseende på försvarsanstalternes
underhållande, deraf härflutit för
ArtillerieDepartementet, skulle det likväl
för de skattdragandes skull fägnat mig, att
summan varit sådan den af den ädle Frilierren
blifvit uppgifven; men jag är skyldig
sanningen att här högtidligen förklara,
att det ifrågavarande anslaget årligen utgjort,
icke 180,000 R:dr, som Friherren
påstår, utan, medium taget af 5 år, i rund
summa 225,000 R:dr årligen, (och således
45,ooo R:dr mer än Friherren uppgifvit)
med hvilket anslag bestridts, ej blott alla
med ofvanomtalte förråds vidmagthållande
förenade utgifter, så långt tillgångarne medgifvit,
utan äfven åtskilliga andra, som in
-
Den 29 December f. m.
galunda tillhöra de egentliga materiela förrådsbehofven,
men hvilka ändå, till följe
af gammalt bruk, varit på Artilleri-förrådens
Statsanslag uppförde; och det är på
framställningen af dessa utgifters mångfald
och fördelning, som jag nu går att påkalla
Ridderskapets och Adelns benägna uppmärksamhet.
Denna framställning är grundad på
noggranna officiella räkenskaper, och kan
af StatsUtskottet med tillhjelp af de årliga
redogörelserrie controlleras: den är hufvudsakligen
ett sammandrag af forskningar,
dem jag för kort tid sedan gjort, och som
visserligen då ej voro ämnade att för Rikets
Ständer framläggas, utan endast och
allenast åsyftade, alt, genom dem, för mig
sjelf redogöra för hvad Svenska Artillerimaterielen
årligen kostat sedan Tyska kriget;
forskningar så mycket nödvändigare,
som man vid Artillerie-constructioner måste
göra afseende ej blott på vetenskapliga,
utan äfven ekonomiska beräkningar. Jag
hade dessutom också hört talas om de stora
årliga anslagen för Artillerie-förråderne,
och med den kännedom jag länge ägt om
Artillerie-materielens mindre goda beskaffenhet,
förundrade det mig att den aldrig
hlef bättre. Det var således också en tiel
då jag, liksom ännu den ädle Friherren
gör det, tyckte ”att om dessa anslag icke
1 g-s
n6 Den 29 December f. ra.
”under fredens lugn förslogo att åstadkomma
nödig förkofran för Artillcrie-maleri”elen,
så såg det i sanning illa ut i anseende
till möjligheten att tillfredsställa for”dringarne
i denna del.” Belöningen för
mina forskningar blef den, att min villa
skingrades, och att jag mathematiskt öfvertjgades,
att de af den stora summan utgående
årliga anslag för Artilleriets materiel
, långt ifrån att vara tillräckliga för att
förbättra och föröka densamma, knappast
äro tillräckliga att förekomma dess försämring
och förminskning, eller, med ett ord,
förslå att vidmagthålla den så pass brukbar,
som den är. Jag har derjemte härigenom
vunnit den fasta öfvertygelse, att
misshushållning ej inom ArtillerieDepartementet
ägt rum, och att, om Rikets Ständer
bevilja de i Kongl. Majrts Proposision
begärde anslag, så väl till försvarsaristalternes
iståndsättande som deras årliga underhåll,
möjligheten och vissheten att tillfredsställa
fordringarne i afseende på Artilleri-förråden
i och med detsamma inträder.
Skulle hos dem, som nu täckas
böra mig, genom min framställning samma
öfvertygelse kunna bibringas, skall jag
anse min möda vid dess uppgörande vara
mångfaldigt belönad; och det är med förhoppning
derom och anhållan om ursäkt
för denna digression från det egentliga ämnet,
som jag nu öfvergår till denna framställning.
Den 39 December f. m. 117
De Stats-anslag, hvilka blifvit ArtillerieDepartemautet
anvisade och för dess årliga
behof utgått, hafva varit:
År 1023 i rund summa tagit R:dr 23o,5oq.
•— 1834
dito
dito
99
226,600.
— 1825
dito
dito
99
218,000.
— 1826
dito
dito \
99
213,000.
— 1827
dito
dito
99
334,000.
S ål edes
under de
förflutne 5 år
en
tillsammans .... R:dr B:co 1,122,100.
Om denna summa fördelas på 5 år
utgör det årliga medeltalet 224,420 R:dr
eller i runda tal 225,000 R:dr.
Då man nu vill betrakta, till hvilka
behof och utgifter denna årliga summa
blifvit använd, och man dervid tager medium
af dessa för ofvannämnde 5 år, uppkommer
det resultat, som i nedanstående
tabell synes. I denna tabell äro behofven
under deras särskilda rubriker uppställde,
förklaring deröfver gifven, och den summa
som till dessa behofs fyllande åtgått, i runda
tal utförd. Deraf inliemtas att den årliga
fördelningen och användandet varit:
Byggn a ds-b eliof.
Härmed förstås hvad som till
underhållet af de ägande förrådshusen
erfordras, äfvensom hvad
understundom lill nybyggnad åtgår.
— Den summa härtill an
-
i.8
Den 29 December f. m.
vändts, är väl ej särdeles stor, då
dermed bestridts reparationerne
af alla byggnader vid de under
ArlilleriDepartementet stående i4
på olika orter förlagde förråden.
Tjrgbehof.
Denna summa, såsom egentligen
använd å de ställen och
verkstäder, der Artilleriets materiel
förvaras och tillverkas, skulle väl
kunna anses böra tillhöra utgifterne
i och för denna materiel;
dock är en sådan beräkningsgrund
ej fullt rigtig, då dessa penningar
begagnas ej blott till inköp af
kol och verktyg, utan äfven och
hufvudsakligast till inrättningar
och inredningar i sjelfva Artilleriverkstäderne,
samt till uppköp af
hvad som till ordnings- och renhållning
vid dessa förråd erfordras,
såsom t. ex. skoflar, spadar,
qvastar, sand, m. m
Ammunitions-behof.
De äro för Ammunitions-förråden
af samma natur som Tygbehofven
för Tygförråden .
Gevärsförråds-behof.
Äro af enahanda natur för
Gevärsförråden som de ofvannämnde
Tygbehofven för Tygförråden
Transport R:dr
12,000.
10,000.
i,5oo.
2,000.
25,5oo.
Den 39 December f. m.
Transport R:dr
Hyresbehof.
Det torde förefalla underligt
att förråden som hafva tein ligen
mångå hus, ändock behöfva hyra
sådane, och derföre utgifva penningar:
men dessa penningar utgå
endast och allenast till hyra af
Stall- och Foder-rum för en del
af Artilleri-Regementernes hästar,
hvilka behof af gammalt varit på
Artilleri-förrådens anslag uppförde
och ännu der qvarstå . . .
Skrifmaterialier.
Åtgå för redogörelserne vid
alla samfälta förråden ....
Krut-tillverkningen.
Deri inberäknas så väl sjelfva
tillverknings- Saltpeter luttri ngsoch
Krutproberings-kostnaderne,
som äfven de med Krutbruksägarne
öfverenskomne underhållskostnaderne
för nödige byggnader vid
Krutbruken
Nya Gevär j Sablar och Pistoler.
Åtgå till betalning af de från
Gevärsfaktorierne årligen levererade
"9
25,5oO.
2,000.
3oo.
37.000.
82.000.
Transport R:dr 146,800.
120
Den ag December f. m.
Transport R:dr
Passevolance-medel.
Dermed förstås den med Artilleri-Regementerne
ingångne Passevolancen
på deras rid- och stallpersedlar,
samt de vid de fleste
indelta och värfvade Regementerne
öfverenskomne underhållskostnader
för dessas äfvensom deras
Beväringsgevär, hvilkas reparationer
derföre ej å Kronans Verkstäder
verkställas, utan af Regementerne
sjelfva ombesörjas: Äfven ingår
här det öfverenskomna underhållet
för de Gevärshandtverkare,
som hålla sig egna verktyg. . .
A rtilleri-Exercice-m edel.
Utgör hvad som för den årliga
exercicen åtgår
Mariebergs Läroverk.
I denna summa ingår, utom
hvad som erfordras egentligen för
undervisningen, äfven egendomens
byggnaders underhåll, samt 4>000
R:dr årlig ränta på köpeskillingen
för nämnde egendom . . . .
Arméens Exercice.
Åtgå för dess årliga ammunitionsbehof
vid öfningsläger och
vanliga möten .......
Transport R:dr
146,800.
13,ooo.
i,5oo.
12,000.
2,000.
176,300.
*
Den 29 December f. ra.
121
Transport R:dr
Artilleri-Experiment-medel.
Användes för Befälets theoretiska
utbildning samt vapnets scientifiqva
försök
Arfvoden.
Häri ingå aflöningen för Beväringsllandtverkarnes
stat i Wisby
samt arfvoden för Artilleriets
BataillonsHandtverkare. . . .
Gevärs-reparationer.
I denna summa ingår materialkostnaden
för reparationen af
de Regementers med deras Beväringars
gevär, hvilka ej derom ingått
i passevolance, äfvensom af
de i förråden befintlige nya gevär,
hvilka årligen måste efterses,
underhållas och insmörjas. . .
Upphandling.
För Artilleriet består denna
i inköp af en del virke, för att
till torkning uppläggas, samt för
Arméen i inköp af slockämnen,
flintor, äfvensom bajonett-baljor
och gevärsremmar för de årligen
tillverkade nya gevären. . . .
Frakter och resor.
Häraf utgår betalningen för
alla transporter och sändningar,
i 75,3oo.
2,5oo.
1,200.
9,000.
9,5oo.
Transport R:dr 197,500.
132
Den 2g December f. m.
Transport R:dr
som ske frän Artilleri-förråden till
Regemen terne och tvärtom, så ock
från det ena förrådet till det andra;
äfvensom rese- och tractamentsmedel
för besigtningar af
för förrådens och Regementernes
behof tillverkade effecter . . .
Arbetspenningar.
Åtgå till betalning af Garnizonernes
handräcknings-manskap
vid sådane förråd, der fästningsfångar
ej äro att tillgå . . . .
O/örutsedde behof.
Dessa äro svåra att specificera,
men åtgå vanligen till reparationer
af sådane bristfälligheter
å byggnader, hvilka oförutsedt
uppkomma, och ej tåla uppskof
vid deras iståndsättande, äfvensom
till fyllande af öfrige behof, hvaribland
Artikeln Frakter och Resor
intager främsta rummet. . . .
Instructions-medel.
Användas till inöfvande af sådane
ynglingar, som ämna sig
att ingå sora Pistolsmeder vid
Regetuenterne .......
197,500.
8,000.
i,3oo.
3,ooo.
200.
Transport R:dr 210,000.
Den 29 December f. m. 123
Transport R:dr 210,000.
Årtilleri-materielens underhåll
och förbättrande.
Härmed förstås hvad som
egentligen användes tili inköp af
materialier för detta ändamål . . i5,ooo.
Summa R:dr 225,000.
Sammanföras ofvanstående utgifter efter
de olika förrådens behof och de ändamål,
till hvilka de hvar för sig höra, så
blir resultatet att af den årliga summan
225,000 R:dr åtgått:
Till Gemensamma behof j nemi.:
Byggnadsbehof .... 12,000.
Skrifmaterialier .... 3oo.
Frakter och resor . . . 8,000.
Arbetspenningar .... i,3oo.
Oförutsedda behof . . . 3,000. qQ0
Ammunitionsförrådet1 nemi.:
Kruttillverkningen . . . 37,000.
Ammunitionsbehof . . . i,5oo. 38 500
Armeens Gevär samt Gevärsförråd
och tillverkning,
Gevärsförrådsbehof . . 2,000.
BeväringsStaten i Wisby 700.
Passe volance på verktyg 600.
Transport R:dr 3,3oo. 63,100.
ia4 Den 2g December f. m.
Transport R:dr 3,3oo. 63,100.
Passevolance för Regemen
ternes
gevär .... 10,200.
Reparationer af gevär . . 9,000.
Instructionsmedel . . . 200.
Arméens Exercicebehof . 2,000.
Upphandling för Arméen 6,5oo.
Nya gevärspersedlar . . 82,000^ j3>200t
Artilleriets personal och
hästar:
Hy resbehof  2,000.
Passevolance på Rid- och
Stallpersedlar .... 2,200.
Artilleriets Excercicemedel i,5oo.
Arfvoden för Bataillons
Handtverkarne
.... 5oo.
Mariebergs Läroverk . . 12,000. ,8>200,
Artilleriets materiel:
Tygbehof 10,000.
Upphandling 3,000.
Experimentmedel . . . 2,5oo.
Underhåll och förbättrande i5,ooo. 30)500
Summa R:dr 225,000.
Häraf synes, att utgifterne för Artilleri-materielen
utgjort, då Tygbehofven äfven
inberäknas, omkring f af hela det årliga
anslaget; men när Tygbehofven ej inberäknas,
endast TV af hela utgiften.
*
Den 29 December f. m.
För att nu äfven upplysa, huru stora
anslagen varit för Artilleri-förråderne
under de öfrige fredsåren sedan 1815 års
början, får jag äran nämna, att
År 1815 utgjorde det generela
anslaget R:dr io5,ooo.
— 1816 d:o —. i4o,ooo.
— 1817 d:o — ’i5o,ooo.
— i8i8 d:o •— 140,000.
— 1819 d:o —• 14o,ooo.
— 1820 d:o •— i45,ooo.
— 1821 d:o — 208,600.
— 1822 d:o — i8o,3oo.
Således på 8 år tillsammans
en summa af ... . R:dr 1,208,900.
hvilken, delad i 8 delar, bestämmer det
årliga anslaget under denna tid till, per
medium, j5i,ii2 R:dr 24 sk. eller i rund
summa till i5i,200 R:dr.
Fördelningen af denna summa har,
per medium och i runda tal, årligen varit:
Gemensamma behof:
Byggnadsbehof .... 9,000.
Skrifmaterialier .... 3oo.
Frakter och resor . . . 5,000.
Arbetspenningar . . . 800.
Oförutsedde behof . . 3,000. jg.ioo*
Transport R:dr 18,100.
126 Den 29 December f. m.
Transport R:dr 18,100.
Ammunitions-förråden:
Kruttillverkningen . . . 3i,ooo.
Ammunitionsbehof . . 800. 3^800*
Arméens gevär samt Gevärsförräd
och tillverkning:
Gevärsförråds-behof . . 2,000.
Beväringsstaten i Wisby . 700.
Passevolance på verktyg . 3oo.
D:o på Regementernas
gevär ...... 3,ooo.
Reparationer af gevär. . 14,000.
Instructionsmedel . . . 35o.
Arméens Excercice-behof 1,000.
Upphandling för Arméen 2,000.
Nya gevärspersedlar . . 5o,ooo. ^3}35q.
Artilleriets personal och hästar:
Hyresbehof  800.
Passevolance för Rid- och
Stall-persedlar . . . 1,000.
Artilleriets Excerciee-me
del
....... i,5oo.
Arfvoden för Bat. Handtverkare
3oo.
Mariebergs Läroverk . . 5,85o. 9,450.
(5 års ränta 20,000; uppsättning
och 5 års underhållskostnad
26,800.)
Transport R:dr 132,700.
1
Den 29 December f. m. 127
Transport R:dr 132,<700.
Artilleriets materiel:
Tygbehof
Upphandling . . .
Experimentmedel . .
Underhåll och förbätt
-
. 6,000.
1,000.
5oo.
rande ”.5o°- .8.5oo,
Häraf synes, att utgifterne för Artilleri-materielen
under dessa år varit i ett
nästan ringare förhållande till hela anslagssumman,
än de först omnämnde och nu
sist förflutne 5 åren.
Gör man nu en sammanslagning af de
tvenne tabellerne, nemligen för 5 år och
för 8 år; så får man till resultat, att sammanlagde
summan af anslagen till Artilleri-förråderne
under de i3 förflutne år
vi åtnjutit fredens lugn, utgjort 2,331,000.
R:dr eller med begagnande af de runda
talen per medium 179,600 R:dr årligen.
Fördelningen af denna summa, enligt den
i det föregående antagne princip, har under
dessa i3 år varit i runda tal årligen:
Till Gemensamma behof . . . 21,900.
— Ammunitionsförråden . . 3 4,4°o*
— Arme'ens gevär stillverk
ning
etc. 88,600.
Summa R:dr i5i,aoo.
Transport R:dr 144»900*
128 Den 29 December f. m.
Transport R:dr iI\/[,qoo.
Till Artilleriets personal och
hästar  ii,5oo.
— Tygbehof  7,200.
— Artilleriets materiel . . . 16,000.
Summa R:dr 179,600.
Af den nu gjorde framställningen hoppas
jag Ridderskapet och Adeln samt StalsUtskottet,
lill hvilket jag anhåller att delta
yttrande må blifva remitteradt, täckas inse,
att om anslaget till Artilleri-förråderne varit
stort, så hafva också de behof, som dermed
bort bestridas, varit mångfaldiga, och
att således, vid fördelningen af den generella
summan, de egentliga, hufvudsakliga
och angelägnaste, förrådsbehofven ej deraf
erhållit särdeles stor qvantitet. I synnerhet
torde man lätteligen finna, att Artilleri-materielen,
som i inköpspris är af icke
ringa värde, då detta uppgår till omkring
1^- million, när denna materiel är ny, under
de förflutne 5 åren ej varit hugnad
med något stort underhåll, då detta ej utgjort
mer än omkring if procent af värdet;
ett anslag så mycket ringare, som,
utom materielens underhåll, dermed äfven
bestridts vapnets årliga scientifiqua försök.
Jag åberopar dessutom hvad jag i Ridderskapets
och Adelns Plenum den 23 December
1828 e. m. hade äran nämna rörande
Ar
-
Den ag December f. ra.
»29
Arlillerie-materielens mindre goda beskaffenhet
samt orsakerne dertill, äfvensom, hvilket
också af nu uppgjorde calcul kan inhämtas,
att det egentliga anslaget som kommit Artillerie-materielen
till godo för dess underhåll
och förbättrande under de förflutne i3
åren, det vill säga under freden? lugn, varit
per medium 16,000 R:dr årligen; en summa
för hvilken inga förbättringar kunna göras,
då den äfven med hushållning knappt är tillräcklig
för alt dermed bestrida hvad sorn
oundgängligen tarfvas lill underhållet.
Jag är således för min del öfvertygad,
att en god hushållning ägt rum med de
för Artillerie-förråden anslagne medel, och
när StatsUtskottet inkommer till Rikets Ständer
med upplysningar om denna hushållning,
gör jag mig förvissad, alt Rikets Ständer
skola dela denna min öfvertygelse. Jag
får derföre på ArtillerieDepnrtementets ledamöters
vägnar, tacka Friherre Anckarswärd,
sorn genom sin framställning satt
ArtillerieDepartementet i tillfälle att på ett
så högtidligt sätt för dess förvaltning redovisa
inför, och erhålla decharge af, Rikets
nu församlade Ständer,
Men huru skall StatsTJtskottet möjligen
medhinna eller kunna ingå i en granskning
af denna förvaltning och hushållning, så
fullständig, som den ädle Friherren tyckes
8 H. 9
i3o Den 29 December f. m.
yrka densamma? Ty r.tt hålla sig vid blotta
ziffror eller granska på papperet samt i räkenskaper
och förslager, lärer väl ej vara
meningen med Friherreus begäran. Sådant
har Friherren sjelf, för ej så längesedan,
gjort, och då lärer någon klagan om misshushållning
inom ÅrtillerieDepartementet ej
af Friherren blifvit väckt. Således, såsom
jag fattat Friherrens mening, och på annat
viskan jag ej fatta den, skulle denna granskning
gå ut på en undersökning af Artilleriematerielens
beskaffenhet, i synnerhet som,
då verkligen betydliga anslag nu begäras
till dess iståndsättande, Friherrens pligter
såsom det skattdragande Folkets representant,
ej lära kunna tillåta honom att rösta
för utgifter, om hvilkas nödvändighet han
ej först blifvit öfvertygad. StatsUtskottet
mäste således, för att tillfredsställa Friherrcns
önskan, sedan det granskat KrigsCollegii
räkenskaper, utsträcka undersökningen
till sjelfva förråderne, det vill säga inventera
dem; ty på annat sätt kan StatsUtskottet
omöjligen ”upplysa om den hushållning,
”sorn vid de anslagne medlens användande
"varit iakttagen,” eller afgifva något bestämt
utlåtande öfver den frågan om de utgifne
medlen kommit förråderne till godo; och
detta utlåtande blir ändå aldrig fullständigt,
efter det måste grundas till en del på
det förhållande, som i förråden enligt förslagen
rådde för fem år sedan, ett förhållande,
som Rikets Ständer ej då undersökte.
1
Den 29 December f. m.
Jag har visserligen intet emot en sådan inventering;
tvertom tror jag den för Artillerie-materielen
kunna blifva på sitt sätt
ganska nyttig; jag anser blott för min pligt
att härvid upplysa StatsUtskottet och hvar
och en som ej derom har kännedom, att
sådana inventeringar fordra, om något nyttigt
derigenom skall uträttas, en betydlig
tid, understundom flere månader för härvarande
större förråd; samt att, utom hufvudförråden
i Stockholm, Jönköping, Götheborg
och Christianstad, finnas 10 mindre
dylika, spridde öfver hela Riket, öfver
hvilka aila granskningen, för att blifva nöjaktig,
måste utsträcka sig. Jag inser således
ej, huvu StatsUtskottet skall, jemte dess
öfrige göromål, kunna under Riksdagens
lopp bestrida en sådan undersökning och
derigenom rättvisa den ädle Friherrens visst
iöke obilliga begäran. Emedlertid om det
låter sig göra, skall det vara mig ganska
kärt; jag fruktar likväl, att det är overkställbart.
Ilvad slutligen beträffar Friherrens begäran
genom StatsUtskottet ”om en sträng
”och noggrann undersökning till vinnande
”af upplysning om den starka slitning Artilleriets
Materiel under den förflutne litlen
kan hafva varit underkastad,” så kan
visserligen en sådan upplysning till en del
genom Förrådernes inventering erhållas, så
9*
l3i
Det) 29 December f. ra.
mycket mer som man derigenom skulle kunna
vinna den öfvertygelse, att persedlar
ofta blifva bristfällige utan att begagnas;
såsom fallet verkligen är med många Artillerie-efFecter
t. ex. trädbeståndsdelarne,
hvilka murkna och sönderspricka, jernbeslaget
som förrostar, och läderpersedlarne,
hvilka genom ålder blifva sköra och sönderfalla.
Men med all aktning för StatsUtskottets
economiska, vetenskapliga och
militäriska insigter, tviflar jag dock att detta
Utskott äfven genom en sådan undersökning
skall blifva i stånd att rigtigt bedomina
ämnet, i synnerhet som ofta det är svårt
nog för sjelfva Artilleristerne att förklara,
huru det varit möjligt, alt den eller den
persedeln så hastigt kunnat söndergå eller
förslitas. Det rätta svaret på frågan, huru
en sak slites, blir ändock alltid detta: Jo,
genom begagnande. Jag tror derföre, att
den bästa upplysningen om Artillerie-materielens
slitning erhålles, då man gör detta
svar praktiskt, det vill säga, visar hvad
det verkligen frestar på Artillerie-materie-fcn,
när den till sitt egentliga ändamål an-.
vändes, och hvilka reparationer den efter
ett sådant användande kräfver. Jag anhåller
derföre, att få fästa StatsUtskottets uppmärksamhet
derpå, att, i min tanka, det
lättaste och säkraste sättet för Utskottet
att, enligt Friherre Anckarswärds begäran,
kunna ingå i ett nöjaktigt bedömmande af
Artillerie-materielens bräcklighet och slit
-
Den 29 December f. m.
133
liing vore, att genom Riksens Ständer underdånigst
anhålla, det Kongl. Maj:t ville
Nådigst anbefalla, att, i StatsUtskottets,
och äfven Riksens Ständers , om de sådant
åstunda, öfvervaro, några timmars exercice
med a:ne ArtillerieFältbatterier af nu ägande
utredning måtte med det snaraste verkställas,
under hvilken exercice skarp skjutning
under manöver borde, såsom i verkligheten
tillgår, öfvas, samt att efter skedd
exercice till StatsUtskottet måtte insändas
Lesigtningsdocument med tillhörande kostnadsförslag
öfver de reparationer, hvilka
dessa 2:ne batterier nödvändigt måste undergå
för att i någorlunda brukbart skick
återställas. Jag anser denna utväg så mycket
mera nyttig och ändamålsenlig, som
Riksens Ständer genom dess vidtagande komma
i tillfälle att bedömma ej blott Artillerie-materielens
bräcklighet, utan äfven Artillerie-personalens
praktiska brukbarhet,
hvilken ej kan underhållas och uppöfvas,
utan att materielen årligen begagnas, och
således också — årligen slites.
Friherre A rickar swärd : Den missräkning
i afseende på ziffrån , som blifvit
mig påbördad, öfvertygar mig endast
om det misstag, att jag icke ansett de
"Va rf va de Regementernas beklädnads-anslag
hafva varit deri inbegripet. I öfrigt vill
jag ej upptaga tiden med att nu ingå i
någon närmare granskning af ämnet. Jag
*
i34
Den 29 December f. m.
är öfvertygad, alt om min motion äfven
ej medfört någon annan verkan, än den
grundliga utredning och redovisning, som
Grefve Gyldenstolpe nu lemnat, skulle detta
vara tillräckligt skäl för mig att ej vara
missnöjd med att hafva framställt motionen.
I anledning af Grefve Gyldenstolpes
förslag om en ArtilleriExercis i Statsutskottets
öfvervaro, får jag tillägga, att
jag tror detta visserligen skulle för Utskottet
blifva ett roligt tidsfördrif; men jag
hemställer, om utur mitt anförande kunnat
hemtas anledning till en sådan lustbarhets
anställande. Min afsigt har endast varit,
att få se liufvudsumman fördelad i sina
detail-summor. Jag har ingalunda kunnat
åsyfta, att StatsUtskottet skulle räkna Bomber
och Granater m. m. Min mening har
blott varit att utröna detailbeliofven, samt
att få undersökt, huru medlen användas,
för att kunna bestämma, om bristen och
behofvet äro sådana, att de påkalla de utgifter,
som begäras. Beträffande åter hvad
föröfrigt blifvit mot mig anfördt; så skulle jag
tro mig handla i strid med öfvertygelsen om
Ridderskapets och Adelns uppfattningsförmåga,
om jag upptog tiden med att vederlägga
den oförtjenta framställningen af Herr
Möllerhjelm, att jag sökt kasta skugga på
KrigsCollegium. Jag åberopar blott i detta
afseende den stora skiljaktigheten emellan
Collegii Presidents och en dess Ledamots
yttranden i ämnet. Dessutom vill jag
Den 29 December f. m.
135
ej gå StatsUtskottet i förväg, då Utskottet
säkert ej lärer underlåta att upptaga allt,
som blifvit anfördt för och mot saken, och
på sådant sätt tillvägabringa ett resultat.
Grefve Gyldenstolpe: För att rättfärdiga
den framställning som jag gjort om
sättet att utröna, huru mycket Arlillerimaterieln
slites, får jag endast åberopa
Friherre Anckarswärds egna ord i dess
motion, hvilka äro sådana: ”Sammaledes
”inser jag icke, hvilken stark slitning Artilleriets
Materiel under den fÖrflutne ti”den
kan hafva varit underkastad, hvadan
"jag, i hänseende dertill, af StatsUtskot”tet
begär samma undersökning i anseende
”till detta ämne.” — Jag kan ej fatta detta
annorlunda, än att StatsUtskottet bör undersöka,
huru Artilleri-materielen kunnat
jindergå en stark slitning, och derföre bar
jag trott, att det lättaste sältet att i detta
hänseende skaffa StatsUtskottet och hvar
och en annan en tjenlig ledning, är, alt
visa huru mycket en Artillerie-exercis frestar
på materielen. Utan att således vilja
förskaffa StatsUtskottet eller Rikets Ständer
någon lustbarhet, torde det ej vara
skadligt, att påse, huru starkt Artillerimaterieln
slites hvarje gång den begagnas,
livad derjemte angår, att genom inventering
undersöka hushållningen, så torde det
ursäktas mig, om jag fattat Friherre Anckarswärds
mening på sådant sätt, enär han
j36 Den 39 December f. 1»..
begärt undersökning så väl i afseende på
anslagets användande, som redovisningen
derför. En sådan kan ej fullständigt åstadkommas,
om man ej har någon annan säkerhet
mot misshushållningen än Ziffrorne
i Qvittencerne. Jag har derföre ansett mig
böra föreslå en sådan granskning, utsträckt
icke blott till Ziffror och anslag, utan äfven
till en undersökning, hvarigenom marn
kan komma under fund med, huruvida
materielen verkligen tillgodonjuta dessa anslag.
Jag inser ej, huru sådant rätt kan
ske, utan en föregående granskning, huru
effecterne befinnas, och huru raan har rätt
förmoda, att medlen blifvit derpå använda.
Hr Lefren, Johan Pehr: Jag ber alt
korteligen få yttra, att jag icke fattat*
det Friherre Anckarswärds motion innebär
någon inbjudning att ingå i sådana detail-.
undersökningar, dit Rikets Ständer ej böra
sträcka deras granskning. Deremot anser
jag det slags detail-undersökning Grefve
Gyldenstolpe yrkat vara både olämplig och,
lagstridig...
Grefve Gyldenstolpe: I anledning af
Hr Lefréns yttrande, får jag upplysa, att
min mening ej varit, att Rikets Ständers
Statsutskott nödvändigt skulle i detta afseende
ingå i någon granskning af detailler.
Jag har blott velat uppgifva de medel,
, hvarigenom Friherre Anckarswärds ön,-.
Den 29 December f. tu. *07
slian skulle kunna motsvaras. Jag tviflar på,
alt något annat, än det af mig uppgifna
sätt, dertill finnes. Om Artilleri-materielens
slitning skulle kunna granskas förutan
en exercis, skulle, det för mig vara rätt
fägnande.
På Hans Eoccellence Herr Gr ef vens
och LandtMarskalkens derom framställde
Proposition, fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att Friherre Anckarswärds ofvanberörde
Motion, jemte de flere dervid nu
afgifne yttranden, till StatsUtskotlet remittera.
Föredrogos å nyo och remitterades till
StatsUtskottet;
1:0 Hr Hjertås, Gustaf, den 12 dennes
f. m» på bordet lagde Motion, innefattande
förslag till LåneReglemente för RiksgäldsContoiret,
2:0 Hr Rosenquists, Fredr. Leonhard,
den 12 dennes e. m, på bordet lagde Memorial,
angående indragning af PresidentsEmbetena
uti Kammar- Bergs- och CommerceCollegierne.
3:o Hans Excellence Hr Grefve Flemings,
Claes, den i5 dennes f. m. på bordet
lagde Motion, angående anslag af Statsmedlen
till författande af en fullständig
i38
Den 29 December f. m.
Historia om Konung Carl XI:s Regering
och den så kallade frihetstiden.
4:o Friherre Boijes, Ludvig, den i5:de
dennes f. m. på bordet lagde Motion innefattande
anmärkningar vid Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående StalsVerkets
tillstånd och behof.
5:o Hr Silfverstolpes, David, den i5
dennes, f. m. på bordet lagde Motion, att
StatsYerket mätte garantera Boställs-inneliafvare
deras möjliga förluster vid bortarrenderandet
af deras Boställen.
6:0 Hr Silfverstolpes, David, den i5
dennes f. m. på bordet lagde Motion, att
Kohl-räntor inom Stockholms Län måtte antingen
tillfalla Räntetagarne in natura, eller
efter utsatt Markegångspris godtgöras; jemte
Friherre von Dubens, Carl, rörande samma
ämne, afgifue yttrande.
7:0 Hr Cederschölds, Pehr Gustaf,
den i5:de dennes f. m. på bordet lagde
Motion, angående inrättande af ett Riksens
Ständers Archiv.
8:0 Hr Gripenstedts, Jacob, den i5:de
dennes f. m. på bordet lagde motion, angående
Stuterierne i Riket m. m.
9:0 Hr Silfverschölds, Carl, den i5:de
dennes f. m. på bordet lagde Memorial angående
ersättning för lidne förluster.
10:0 Grefve Hamiltons, John, den i5:de
dennes f. m. på bordet 1-agde Motion otu
Den29®ecemherbnn !^9
ett årligt anslag till hvarje Län för böckers
uppköpande åt de fattigare folkklasserne.
11:0 Friherre Anckarswärds, Carl Henric,
den i5:de dennes f. m. på bordet
lagde Motion angående åtskilige upplysningars
infordrande från StatsUtskottet rörande
f. d. Allmänna Magazinslnrättningens
utredning m. m.
12:0 Friherre Anckarswärds, Carl Henric,
den i5 dennes f. m. på bordet lagde
Motion, angående utfärdande af en ny Instruction
för Rikets Ständers Revisorer.
i3:o Friherre Anckarswärds, Carl Henric,
den i5:de dennes f. m. på bordet iagde
Motion, att StatsSecreterare-tjensterne
malte till lönevilkoren ställas i bredd med
StatsRåden.
BankoUtskottet :
1:0 Friherre Anckarswärds, Carl Henric,
den 12 dennes e. m. på bordet lagde
Memorial, angående Bankens skyndsamma
utredning.
2:0 Friherre Boijes, Ludvig, den i5:de
dennes f. m. på bordet lagde Motion, innefattande
åtskillige omständigheter, som vid
den blifvande financeplanens uppgörande
böra iagttagas.
Lagutskottet:
1:0 Friherre Boijes, Ludvig, den i5:de
dennes f. m. på bordet lagde Motion, angående
granskning af nya CivilLagen.
Den 29 December f. m.
2:0 Friherre Boijes, Ludvig, den i5:de
dennes f. rn. på bordet lagde Motion, angående
rättigheten att utgifva assignationer.
3:o Herr Crusenstolpes, Magnus, den
i5:de dennes f. m. på bordet lagde Motion,
angående inrättande af FörmyndareKammare
i Landsorterne.
4^o Herr Crusenstolpes, Magnus, den
i5:de dennes f. m. bordet lagde Motion,
att Piikets Ständer måtte bestämma grunderne
för det förslag till Rättegångsordning
i brottmål, hvilket kommer att af
LagCommiteen utarbetas.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
1:0
Friherre Ridderstolpes,. Fredrik,
den 12 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
att CanalDirectionerne må anses skyldige
ärsätta de vid dem arbetande Soldaters
arbetskläders slitning m. m,
2:0 Friherre Ridderstolpes, Fredrik,
den 12 dennes e. m, på bordet lagde Motion,
att de till och från ÖfningsLäger roar-^
cherande trupper måtte tåga såsom i fält
med tross, och hvarje afton uppslå deras
tält m. m.
3:o Grefve Gyllenborgs, Johan Henning,
den 12 dennes, e. m. på bardet lagde
Motion, angående ålsk ill ige föreskrifter,,
hvilka vid utfärdande af Pass bora iagltagas.
Den 29 December f. m.
4:o Grefve Hamiltons, John, den i5
dennes f. m. på bordet lagde Motion angående
inrättande af MunicipalSty reiser i Länen.
Bevillnings- samt Allm. Besvärs- och
EkonomieUt skotten :
Herr Anckarswärds, August, den la
dennes e. m. på bordet lagde Memorial,
angående medel lill Fårafvelns upphjelpa lide.
RiddarhusUtskottet:
Herr Rothliebs, Carl Fredrik, den ia
dennes e. m. på bordet lagde Memorial,
angående inköp af framlidne CommendeurCapitainen
Friherre af Klerkers Genalogiska
Samling.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 29 December.
Plenum kl. half till Sex Eftermiddagen.
Herr Hjerta, Gustafj hade inlemnafc
följande, som upplästes:
Jag anhåller, att få utveckla Motiverne
till mitt den 12 dennes f. m. gjorde
Den 29 December e. m.
Förslag till LåneReglemente för RiksgäldsContoiret.
Föreskriften i ira Afd. §. 1 stödjer sig,
på sätt af denna §. synes, uppå 72 §. Reg.-  Formen, som allenast medgifver Creditsedlars
utställande af Banken. Det är af yttersta
vigt, att aldrig mera Riksgälden sammanblandas
med Landets myntväsende. Alltifrån
1789 hafva följderne af ett så falskt
system låtit förmärka sig; och Sverige synes
hafva så dyrt köpt erfarenhet i denna
del, att föga behöfver härom yttras. För
den, som med redig blick betragtar allt,
sådant det i verket är, lärer det ej behöfva
bevisas, att en Statens skuldsedel icke kan
blifva annat,än hvad den enskiltesSkuldsedel
är: en anvisning på mynt, men ej ett mynt.
Det är sålunda tydligt, att den aldrig bör
göras till ett föremål för de enskildes inbördes
förskrifningar, utan allenast till medel
för deras ömsesidiga liquidationers verkställande,
så vida ej af den ena parten fordras,
att få gifva eller taga mynt. Hvad
sorn gäller för den enskilte, måste i detta
fall tjena till rättesnöre äfven för Staten;
ty dess gäld är samtelige Statsindividernes
samfäldta gäld. Det finnes ingen rätt för
dessa, att tvinga till deras Skuldsedlars
emottagande såsom god betalning, såvida
de icke ovägerligen infrias af en med contant
försedd Cassa, likasom Banklnrättningars.
Men om Staten kunde hålla sådana,
Den 29 December e. m.
>43
vöre dess skuld icke behöflig. Alltså måste
CreditSedels utgifning för Statens räkning
upphäfvas; emedan den ej kan bedrifvas
till sådant belopp, att Staten deraf kan hafva
så stor nytta, att den uppväger de olägenheter,
som i Landels myntväsende derigenom
vållas. Statens Skuldsedlar kunna
således ej vara annat än räntebärande Obligationer.
Med räntebetalning måste Staten,
likasom den enskilte, ersätta dem , som
lemna sina penningar till fyllande af dess
lånebehof. Hela konsten består deruti, att
göra denna räntekostnad så litet betungande
för de skattdragande, som möjligt är.
Mången skulle, för att vinna ett sådant
ändamål, tro sig böra föreslå, att allenast
bereda RiksgäldsContoiret ett stort Creditif
i Banken, och låta detta Contoir utgifva
på anfordran ställde Obligationer till låg
ränta. Jag har sjelf, vid Riksdagen år 1823,
varit en af de verksamma befordrare af ett
sådant system. Men jag döljde hvarken för
mig sjelf eller allmänheten, att skälen dertill
allenast voro tillfällige; att det blott
borde ifrågakomma vid ett sådant tillfälle
som då; när det allenast var i fråga att
underhålla en obetydlig Riksskuld af 2 millioner
på 5 år, hvilken, enligt hvad ock
erfarenheten visat, lät fullt betala sig med
öfverskotten å Statsinkomsterne; att sluteligen
det blott kunde verkställas under en
lid, då ingen Bank i Riket upplånte på an
-
•44
Den ag December e. m.
fordran, och en ränta af 2 proc. redan varit
tillräcklig, att framlocka Cassapenningar,
och 3 proc., utan allt besvär eller
risque erbållne, till och med skulle sökas
af alla eljest hvilande Capitaler.
Men, enär en upplåningsrörelse utgör
första vilkoret för all ändamålsenlig BankfÖrvaltning;
enär, jag vågar hoppas, alt
Rikets Ständer skola antaga, åtminstone i
denna del, mine framställde förslag; enär
Regeringen begär så be tydlige summor för
vårt försvarsväsende, hvilkas behof jag förmodar
blifva så fullständigt och planenligt
för Rikets Ständer redovisade, alt det torde
blifva betänkligt, att afslå dem; enär
sluteligeu till allmänna arbeten åtskillige
äfven bet3'dlige Summor ifrågakomma; har
jag insett nödvändigheten, att på ett ändamålsenligare
och säkrare sätt ordna Riksgälden;
och med anledning af 66 §. Reg.-  Formen har jag alltså sökt uppställa Riksgäld
sContoiret såsom ett verk för sig, ett
Statens CreditVerk, obehörigt att med Landels
Mynt- och Bankväsende sammanblandas;
och betagit detsamma all Creditifrätt
på Banken, för att derom för alltid betrygga
allmänheten. Att sättet hvarken blifver
dyrt eller svårt att använda, skall jag
nu visa.
Jag antager förslagsvis, att Riksens
Ständer bevilja Kongl. Maj:t till Försvars
ver
-
I
Den 29 December e. m.
i45
verket 3 millioner och till Canaler ni. m.
1 million. Jag antager äfven förslagsvis,
att till Bankens behöriga iståndsättande att
efter 128 sk. verkställa den för allmän och
enskild säkerhet höet påkallade myntregleringen,
Rikets Ständer anslå 3 millioner,
hvilka af RiksgäldsContoiret böra erläggas
till Banken, emot det, att alla Statens öfriga
skulder afskrifvas. Frågan är sålunda:
att för minsta kostnad underhålla en i sådant
fall nödig Riksgäld af 7 millioner}
utställd i Obligationer.
Som likväl af dessa 2.*ne millioner art»
till Banken anvisade, hvilka sannolikt icke
af Banken behöfvas, titan endast torde tjena
till en Reservfond, i händelse några
oförutsedde händelser skulle göra den nödig;
torde jag med skäl få genast inskränka
mig, alt bevisa, huru 5 millioners skuld
intill nästa Riksdag kunde af RiksgäldsContoiret
underhållas, om en hälft af Bancovinsten
anslogs till ränta och afbetalning å
Riksgälden, utan att Staten skulle behöfva
erlägga den ringaste Bevillning derföre; men
tvärtom vid 1833 års slut, sktille äga en
betydlig behållning, att använda till afbetalning
eller andra behof, allt efter Rikets
Ständers godtfinnande.
Jag beräknar RiksgäldsContoirets tillgångar
sålunda:
8 H. 10
1^6
1829. i8a7
1828
1830. 1828
1829
1831. 1829
1830
1832. i83o
1831
1833. 1831
1832
Den 29 December e
ars
urs
ars
års
års
års
års
års
års
års
Öfverskottcr
~ Bancovinst
Öfverskotter
§ Bancovinst
Öfverskotter
i Bancovinst
Öfverskotter
■§ Bancovinst
Öfverskotter
i Bancovinst
>er e. m.
. 800,000.
3oo,ooo.
.,••••»
. 600,000.
3oo,ooo.
. 5oo,ooo.
3oo,ooo.
. 200,000.
3oo,ooo..
......
. 200,000.
3oo,ooo.
i,5oo,ooo.
2,300,000.
TJtgifterne..
Till Canaler
Till Försvars--
Till Bankens.
m. m.
verket.
ränta ä i proc.
1829.
3oo,ooo.
700,000.
45,000.
)83o.
3oo,ooo.
700,000.
45,000.
i83i.
200,000.
700,000.
45,000.
i832.
100,000.
600,000.
45,000.
i833.
100,000.
3oo,ooo.
45,000.
1,000,000.
3,000,000.
225,000.
Alltså utgör behofvet utöfver årliga öfverslå
o Lien ungefär:
1829 . .
1830 . .
1831 . .
183a
1833 . .
. R:dr 25c,000.
„ 45o,o°o.
„ 4^0,000.
. ,, 55o,ooo.
• 200,000.
1,900,000..
Denna Summa antages derföre rundt till
2 Millioner. Dessa 2 Millioner är det jag
anser böra utgifvas i ouppsägbara Obligationer
emot 4l proc. ränta.
Den 29 December e, m. 147
Om delta sker tillkommer en ränleafgift
derföre successivt; men som icke medtager
mera af årliga Bancovinsten än:
Sorn på denna tid Bancovinsten utgör
1,500,000, vore alltså en behållning af utöfver
1,200,000 R:dr till Rikets Ständers
sammankomst 1833, att af dem disponeras.
Dessa 1,300,000 R:dr förminskades väl
något, genom de kostnader, som åtfölja
den af mig, till fyllandet af RiksgäldsContoirets
tillfälliga utgifter, föreslagna 3 p:c.
upplåning på i månads uppsägning; men
när deremot en ränteyinst kunde beredas
RiksgäldsContoiret, om det fick rättighet,
alt på 2 proc. Räkningen i Banken insätta
hvad som icke behöfde disponeras af den
erhållna § Bancovinsten, anser jag, att föga
eller ingen kostnad skulle, genom 3 proc.
lånen uppkomma. Antagom, att lik väl RiksgäldsContoiret
behöfde hålla 1 Million h
3 proc., hvilket är öfverdrifvit, om StatsContoiret
r månad förut underrättas om
behofven; så funno Rikets Ständer endast
i,o5o,ooo R:dr i stället för 1,200,000 R:dr.
Då likväl öfverskotten äro lågt beräknade,
1830 .
1831 .
I 1,200.
31.500.
51.750.
76.500.
87.750.
i83a
1833
1834
^58,65o.
Den aq December e. m.
het vidar jag ej, 'att ju virla större Summa
skall uppkomma. Skulle Banken behöfva
använda de 2 millionerne till Silfverköp,
synes häraf, att fulla tillgångar till årliga
räntan för dem, finnes, och att ändå säkert
nära 1 million är qvar till Fond för
RiksgäldsContoiret.
I händelse det PrivatBankSystem antogs,
som jag föreslagit, och Rikets Ständers
Bank anordnades endast såsom Deposit-
och Vexel-Bank, med undantag af en
medelst Obligationer bedrifven fastighetsbelåning;
blef troligtvis resultatet af en sådan
anvisning med Riksgälden, om ej direct,
åtminstone indirect af de lyckligaste
följder för landets penningeväsende.
Hvad Banken förlorade i inkomst, och
hvilket visserligen icke blef på långt när
så mycket, att ej halfva Bancovinsten rikeligt
beläckte Riksgäldskostnaderne, utan möjligtvis,
genom den utvidgning fastighets-belåningen
erhöll, blef rätt betydlig; det skulle
öfver all förväntan ersättas, genom Privata
Creditens återuppvaknande. PrivatBankerne
inköpte de ouppsägbara RiksgäldsObligationerne
till depositioner för sina
BancoCreditiver. Derigenom höjde de sin
Creditivrätt, utan att förlora räntan på Depositionen.
Såsom följd deraf kunde flere
och större Banker stiftas. Och jag är
förvissad, att mitt fosterland skulle inom
Den 29 December e. m. i4q
få år finna sig i den lyckliga belägenhet,
som alltid står öppen för ett fritt och flitigt
folk, när Lagstiftare och Styrelse veta
att öfverstiga de hinder, som okunnigheten
och privat-interesset uppställa emot det
allmänt nyttiga.
Jag anhåller att detta betänkande måtte
få motionen medfölja.
Remitterades till StatsUtskottet.
Herr Tham, Wollrath: Då Friherre
Ludvig Boijes motion på förmiddagen remitterades,
begick jag det misstag, att anse
densamma endast angå frågan om silfverinköp;
men som jag sedan underrättat
mig, att den äfven innefattar de flera Financiela
förslag han i förening dermed gjort,
för hvilka jag trodde att Friherren ingifvit
särskildta motioner, anhåller jag, att nu få
anföra mina anmärkningar vid dem af dessa
Förslag, i hvilka jag icke kan instämma
med motionairens åsigter.
Friherren har i tredje puncten yrkat,
att Fastighetslån till återbetalning i silfver
borde upphöra, såsom värkande, ehuru
långsamt, till ensidig rubbning i pappersmyntets
värde. Jag åter tror, att de verka
till nytta för Bankosedelns värde, i den
mohn inbetalningen af dem ökar Bankens
silfvejlönd, och alt de äro högst förmon
-
i5o Den 29 December e, m.
liga för Låntagaren, så vida man 1111 mera
icke bör befara, att coursell stiger upp lill
144 sk. Huruvida de böra fortsättas, om
myntbestämning och silfvers ut- och inväxling
verkställes, blir en fråga, sorn då bör
afgöras i sammanhang med Bankens blifvande
Låne-system.
Motionairen häri 7:de puncten begärt,
att Disconträntan skulle uppsättas till 6 procent
och straffräntan till 12, emedan han
tror, att Discont-räntans fallande till 5 procent
varit skadligt, då det lockat till en särskild
vinst med mera.
Lika farhåga yttrades vid förslaget om
Disconträntans nedsättande i8a3; jag bestridde
då denna farhåga, hvad DiscontContoiren
i Götheborg och Malmö angår.
Om den till 5 procent nedsatta Disconträntan
inom Stockholm retat vinningslystnaden,
att söka åtkomma Discont-lån för
att dermed procenta, är visserligen illa; men
då jag är öfvertygacl, att detta icke varit
händelsen uLi Landsorterna, i afseende på
LåneContoiren i Götheborg och Malmö, och
då Discontkostnaden för alla Låntagare från
Landet, genom 5 procents ärläggande i förskott
och genom Provisioner ocharfvoden,
verkeligen uppgår till 6 procent; så finnér
jag intet skäl att genom Räntans höjande
straffa Låntagare i Landsorterna derföre,
att någon Procentare i Stockholm sökt öka
D e n 29 December e. in,
sin vinst på medborgares bekostnad; och
då jag dessutom tror, att Procentarne, vid
hvad Discontränta, som hälst, alltid finna
utväg, att plocka den, som är olycklig nog
att blifva deras rof; så får jag för min del
tillstyrka afslag på hvad Friherren häruti
yrkat.
Jag önskar äfven att Utskotten ville
afstyrka och Ständerna afslå Friherrens uti
dess 8:de punct gjorda förslag att böja räntan
å JernContoirets creditif, samt å Lån på
metalliska effecter. För Creditivet betalas
5 procent, om räntan härå höjes, måste
BruksSocieteten afstå från Creditivets begagnande,
ty eljest skulle förlust för JernContoirets
cassa uppslå. Lån på metalliska
effecter äro för Banken och Landet lika
förmonliga; för Banken, som kan anse Panten
lika med Silfverfond och lätt realisera
Lånen; för Landet, som derigenom vinner
en betydelig ökning i rörelsecapitalet. Det
af Friherren med anförande af Bruksägares
lyckliga conjunctur nyttjade skäl är det
emot denna näring så ofta använda afundens
språk, hvilket jag icke trodde, att någon
upplyst man nu skulle nedlåta sig att
yttra, då Jordbrukarens bestånd lill stor
del hvilar på Bruksägarens styrka att ihärdigt
kunna drifva sin näring, och denna
åter, hvilken grundar Landets största Export,
hvilar på en lycklig afsättning, sorn
städse försvåras genom dels andra Länders
l5a Den 29 December c. m.
täflan, dels höga tullafgifter. Om exporten
för något år försvåras, som lätt kan hända,
är det då nyttigt alt beröfva eller försvåra
de metalliska Lånen? Oeh hvad blir
följden? Jo: Bruksnäringens minskande eller
afstadnande, hvarigenom åter beholvet
af spannemål och tillgången att köpa den
minskas; och då lärer väl Jordbrukaren blifva
den, som slutligen förlorar på det af
Friherren gjorde förslag till dess hjelp: ett
vanligt öde, då man vill skada den ena
näringen, under förevändning att hjelpa en
annan,
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att Herr Thams
nu afgifne yttrande, i anledning af Friherre
Boijes, Ludvig, i förmiddagens plenum
till BaneoUtskottet remitterade motion, innefattande
åtskilliga omständigheter, som,
vid den blifvande Financeplanens uppgörande,
böra iagttagas, äfven måtte till lian®
colltskottet remitteras,
Bifölls,
Föredrogs ånyo Hans Excellence Herr
Grefve De La Gar dies Jacob, den 15 dennes
f. m. på bordet lagde Memorial, angående
ett årligt anslag till nästa Riksdag
för en Normalskola, till Vexel-undervisningens
befrämjande, jemte de af Hans
Excellence Herr Grefve Fleming, Claes, samt
Den 29 December e. m.
i53
Hans Excellence Herr Grefve De La Gardie,
rörande samma ämne, berörde dag afgifne
yttranden,
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold:
Det ämne, som är föremål för Hans Excellence
Herr Grefve De La Gardies närvarande
motion, är af sådan vigtig beskaffenhet, att
jag icke utan orsak tvekar om min värdighet
att uppstiga såsom förespråkare derför.
Emedlertid skall jag hafva äran framdraga
ett och annat skäl för bifall till densamma,
som jag hoppas Ridderskapet och Adeln
skall gilla. Menniskovännens förhoppningar
hvila på framtiden, på en ädlare tingens
ordning. Men denna massa af förbättringar,
som äro nödige, hvarest börja, hvarest
sluta? Man bör börja med barnet, sluta
med ynglingen; och låta sedan den fulländade
mannen stå för följderna. Vi skola
således först tänka på uppfostran; men hvilken
uppfostran? Den pedantiska, som i onaturliga
former intvingar det späda sinnet,
hvarur det sedermera skall vara en lyckträff,
om ett eller annat fritt sinne räddar
sig; eller den, som fritt och ledigt, i naturlig
ordning, utvecklar de physiska och
moraliska krafterna? Valet är förhanden,
Begagnom hvad menniskovännen för oss
upptäckt.
Huru litet är ej det bidrag, som begäres,
och huru stor vinst medför det ej!
i54
Den 29 December e. m.
Genom Jenna Undervisningsméthods allma
nligliet, har den af Försynen blifvit gjord
till en föreningspunkt mellan höga och låga,
fattiga och rika. Till och med Furstesonen,
sorn ej känner vexelundervisningen,
står efter på culturens bana. Hvilka stora
fördelar medför icke den fria sjelfverksamheten!
Barnen lära i god tid att uppdraga
en gräns emellan skyldigheter och rättigheter;
i bestämda reglor se de genast correctivet
till bands för öfverträdelserne deraf.
Men jag går för vida. J kännen Mine Herrar
detta bättre än jag. Jag vill blott tillägga,
att den, som hjerta häfver, han gif■yer
till ett så ädelt ändamål.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog, att Hans Excellcnce
Herr Grefve De La Gardies ifrågavarande
Memorial mätte, jämle de i anledning
deraf afgifne yttranden, till StatsUlskoltet
remitteras.
Bifölls.
Ånyo föredrogs Herr Adlerbrandls, Thure,
den i5 dennes f. m. på bordet lagde
Motion om Skatteköp af KronoLägenheten
Ädelfors, med derunder lydande Hemman
och Lägenheter.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Ilen
Adlei brandt omnämner i sin motion en K:gl.
Maj:ls remiss till StulsUlskollet i detta äm
-
Den 29 December e. m.
155
ne. Om man jemför Riksdag^Ordningens
27 §. med 37 §., der det heter: ”Intet Utskott,
Constitutions- och Banko-Utskotten
”allena undantagne, vare berättigadt, att
”väcka frågor till afgörande i Rikets Stän”ders
Plena, eller att upptaga andra iim”nen,
än de från Plena remitterade, så vi”da
ej, hvad StatsUtskottet serskildt angår,
”Konungens Proposition, enligt 27 §. till
”detsamma omedelbarligen öfverlemnas;” så
torde man med skäl undra, hvad detta kan
vara för en Proposition, som Konungen omedelbart
öfverlemnat till StatsUtskottet m. m.
Om sådant skett, vill jag förmoda, alt StatsUtskottet
genast till Ständerna öfverlåta denna
Proposition för att i grundlagsenlig ordning
bli behandlad. Härmed har jag blott
velat väcka StatsUtskottets uppmärksamhet
på detta förhållande, och önskar, att, om
StatsUtskottet upptager ett sådant från Kongl.
Majit öfverlemnadt mål, StatsUtskottet då
äfvenledes måtte förklara sina motiver dertill;
utan att jag velat emot contrasignenten
af den Kongl, remissen göra någon anmärkning;
ehuru något hvar torde önska
en samvetsgrannare respect för grundlagar,
än detta förfarande tyckes tillkännagifva.
Jag uppskjuter derföre att meddela de hufvudsakliga
anmärkningarne emot Hr Adlerbrandts
motion, till dess alla handlingar
uti detta mål blifvit hos oss bordlagde.
Skulle emedlertid detta ej ske; utan StatsUtskottet
förbise 37 §. Riksd.Ordn., så får
156
Den 29 December e. m.
jag, jemte det jag beklagar denna §:s missöde,
hvad sjelfva hufvudfrågan beträffar,
göra StatsUtskottet uppmärksamt på den påtagliga
orimligheten uti att skatteköpa frälse-
och skatte-hemman. Det vill för Kronan
säga något helt annat, att inköpa skatteoch
frälse-hemman, för att dermed liqvidera
Kronofordran, än att afbida åboledigliet
å Kronohemman; emedan Kronan i förra
fallet går miste om Köpeskillingen å
sjelfva dessa hemman, hvilken ej lärer på
långt när uppvägas af köpeskilling för skatterätten
i Kronohemman. Hvad som sluteligen
synes göra Herr Adlerbrandts påstående
fullkomligt obilligt, är att Kronan, under
den tid hon varit egare af dessa hemman,
nedlagt betydliga summor uti byggnader
af hus och vattenverk samt andre
anläggningar å dessa hemmans egor, hvilket
för en köpare gifver dessa hemman ett helt
annat värde, än det, som uppkommer genom
beräkning af blotta jordegendomens räntebelopp;
och vill det för mig synas, som
Herr Adlerbrandt sträckt sina anspråk något
för långt, då han rätt och slätt fordrar
dessa lägenheter som en ren present.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LändtMarskalken gjord Proposition
, beslöt Ridd. och Adeln remittera
Ilr Adl erbrandts ifrågavarande Motion, jemte
Herr Bråkenhjelms i anledning deraf afgifue
yttrande, till StatsUtskottet.
Den 29 December e. m.
.57
Föredrogs till remitterande Friherre
Anckarswärds, Carl Henric, den i5 dennes
f. m. på bordet lagde Motion, alt alla genom
Bevillning, vare sig genom Stora Sjötullen,
ChartaSigillata, Bränvinsbränning,
eller Postverket ingående Medel, måtte, i
likhet med hvad i afseende å Allmänna Bevillningen
är stadgadt, lill RiksgäldsContoiret
lefvereras m. m.
Grefve Adelswärd > Erik Reinhold} anförde
skrifteligen:
Ibland de flere frågor, som förekommo
uti Riksens Ständers angående Riksbokslutet
aflåtne underdåniga Skrifvelse af
den 23 October 1823, deröfver vederbörande
EmbetsVerks undexdåniga Utlåtande
blifvit infordradt och till Riksens Ständers
Statsutskott vid denna Riksdag remitteradt,
var äfven den underdåniga hemställan,
”att, med undantag af Bevillningsmedel,
som efter Riksens Ständers vid tagne
”eller vidtagande Beslut skola inflyta lill
”Riksgälds-Contoiret, all Krono-Uppbörd,
”Skatt eller afgift, af hvad namn det vara
”må, borde, till vinnande af enhet i för”valtnings-systemet,
samt ordning och enkelhet
i räkenskaperne, ingå till StatsVer”kets
Cassör, för att sedan, med bibehållande
af benämningar och bestämda be”lopp,
disponeras af Kongl. StatsContoiret,
”dels till SlalsVerkets directa utgifter, och
”dels till de förvaltande Verkens förmån,
Den 29 December e. m.
”sådan den dem hittills tillgodo kommit,,
”hvilket allt skulle i Rikshufvudboken upptagas
och, redovisas, och hvarigenom dispositions-
och granskningssättet öfver alla
”dessa medel, hvilket på Kongl. Maj:ts och
”Riksens Ständer ankommer, icke rubbas.”
Uti någon motsägelse med denna underdåniga
Skrifvelse står det af Riksens Ständer
sedermera fattade och genom underdånig
Skrifvelse af den 17 Nov. t823 tillkän-.
nagifne Beslut, att alla inflytande Tullme-.
del skulle till RiksgäldsContoiret lefvereras,
och Statsverket deraf tillhandahållas hvad,
RiksStaten påräknar.
En ännu större utsträckning har Mo-.
tionairen gifvit åt detta system i det lian
föreslår att ej allenast alla genom Bevill-,
ning, vare sig genom stora SjuTullen, Char-.
taSigillata, Bränvinsbränning eller Postverket
ingående medel böra, i likhet med hvad
för allmänna hevillningen stadgadt är, till
RiksgäldsContoiret lefvereras, för att derifrån
sedermera Statsverket tillhanda hål-,
las, till de belopp, sorn uti Statsanslaget
finnes förordnadt, utan äfven anser det
utom all ordning att öfverskotten å de i
Statsanslaget beräknade Iukomstsummor någon
gång passera Statsverket, då detta aldrig
synes höra om händer hafva några andra
medel, än de hvilkas Summor uti Statsförslaget
äro till deras bestämda belopp utförde.
Härvid torde mig tillåtas erinra, att
Den 29 December e. ni.
ingen genom den allmänna Kronouppbörden
inflytande Stats-intrad är så bestämd,,
alt den ej kan lemna öfverskott, hvilket
likväl ej på förhand kännes, utan först vid
Rikshufvudbokens afslutande blifver tillbeloppet
utröndt. Skulle den satsen antagas,
att inga Öfverskotter böra passera Statsverket,
så bör äfven all StatsVerkets befattning
med' Kronouppbörd en försvinna. StatsContoiret
härigenom förvandladt till ett enkelt
CassaVerk, skulle visserligen prisa sig
lyckligt att hafva blifvit befriad t från många
mödor och bekymmer, hvilka Motionairen>
synes vilja pålägga Riksens Ständer och
deras Verk, som i och med detsamma skulle
öfvertaga en högst vigtig och betydlig
del af den verkställande maktens functioner;
men andan af den constitutionella
samhällsförfattningen och de gällande grundlagarne
bjuda helt annat. Emedlertid, och
sedan Kongl. Maj:t, i anledning af Riksens
Ständers tillkännagifna Beslut, genom Nådig
Skrifvelse af den 4 Dec. x823 med stöd
af 64 §. Regeringsformen, förklarat: ”alt
”Kongl. Majit icke medgifver Tullmedlens
”aflefverering till RiksgäldsContoiret, såsom
”en i dess administrerande myndighet ingripande
och för öfrigt till onödig omgång
”ledande åtgärd/’ — föreställer jag mig,
att Riksens Ständers Statsutskott svårligen
torde kunna handlägga denna af Motionairen
väckte fråga, hvilken, då den ty deli—
gen åsyftar en förändring eller förklaring
160 Den 29 December e. m.
af Grundlagarne, har uti samma Grundlagar
sig väg utvisad till ConstitutionsUtskottet.
Af samma beskaffenhet är efter min
öfvertygelse den af Motionairen väckte fråga,
om vissa föreskrifter för begagnandet
af Creditiven, enär, i anledning af ett i detta
ämne af Riksens Ständer fattadt beslut»
Kongl. Maj:t, genom förrberörde Nådiga
Bref af den 4 Dec. i8a3 förklarat: ”att
”Kongl. Maj:t, i afseende på Creditivernes
”begagnande och redogörelsen derföre, skall
”noga iakttaga hvad 63 och 64 §§. Regeringsformen
samt 3o och 68 §§. Riksdagsordningen
i detta afseende föreskrifva,
”utan medgifvande af sådane vilkor och fö”skrifter,
som deremot kunna vara stridande.”
Mig synes i följd häraf endast af förevarande
motion återstå till handläggning
inom StatsUtskottet hvad som rörer bestämmandet
af det mindre Creditivets belopp,
enl. 3o §. 2 mom. Riksdagsordningen.
Herr Tham, Wolrath: I afseende på
Friherre Anckarswärds motion skall jag inskränka
mig till yttrande om hvad angår
det som kallas bevillning i 60 §. RegeringsFormen.
Deribland upptages äfven Tull-,
ChartasSigillatas-och Post-medlen. Då Rikets
Ständer år 1809 författade denna Reg.Form,
hafva de förmodligen gjort sig reda för hvad
med Bevillning förstods, och då de i 60
§. Rcg.Formen kallade Tull-, ChartaeSigillatae-,
Postmedlen &c., för bevillning, lära
de
Den 29 Dece.mber e. m. 161
de väl äfven menat, att desse Statsbidrag
såsom sådan skulle anses. Detta bevisas
äfven derigenom, att det beror af Rikets
Ständer att utfästa beloppet deraf. Bruket
bar likvist varit, att desse medel ingått till.
StatsContoiret, hvilket år 1823 föranledde
BevillningsUtskottet att, i samråd med Statsutskottet,
föreslå, det TullBevillningen borde
redovisas i RiksgäldsContoret. Rikets
Ständer biföllo enhälligt detta förslag. Jag
känner väl, att Konungen icke gillade detta
Ständernas beslut, på sätt 17 §. RiksdagsBeslutet
innehåller; men då förslaget
hade sin upprinnelse från mig, anser jag
mig likväl skyldig nämna, att min mening
icke varit, att ingripa i Konungens makt,
utan blott att sätta Ständerna i utöfning af
den rättighet, som, enligt min tanka, 60 §.
R. F. dem tillägger; i hvilket afseende jag
ej kan instämma i den siste värde Talarens
opinion. Såsom Revisor trodde jag mig sedermera
finna en annan orsak till Konungens
vägran till Rikets Ständers ifrågavarande
beslut, nemligen den, att Ständerna
under flera Riksdagar anvist åtskilliga utgifter
på Bevillningsöfverskotten. Farhågan
att ej i första rummet äga tillfälle begagna
dessa öfverskott torde egentligen hafva bestämt
Konungens Rådgifvare till motstånd.
Men jag fortfar ännu i den öfvertygelse,
att, enligt Reg.Formens ordalydelse, allt
hvad som har namn af Bevillning bör inga
8 H. 11
162
Den 29 December e. m.
lill Rikets Stäncleris eget Verk. Utan alt
hysa något misstroende till den närvarande
Förvaltningen af dessa medel, tror jag
likväl, att ett fullkomligare förtroende i afseende
å deras användande skulle derigenom
vinnas. Men om denna åtgärd vidtages,
så blir det å andra sidan nödvändigt,
att icke göra obestämda anslag, som grunda
sig på öfverskotten, hvilkas belopp ej
är kändt, utan bör man noga afväga behofven
och dertill lemna så tillräckliga anslag,
att icke brister komma i fråga. Och
då Regeringen hade säkert fastställde summor
att till StatsContoirets redovisning påräkna
för Statens behofver, skulle allas interessen
förenas, om allt hvad Bevillning
heter ingeck till RiksgäldsContoret. Att det
hade varit nyttigt, om Tullbevillningen fått
ingå uti RiksgäldsContoret, visar erfarenheten.
Då hade redan 18a5 funnits i RiksgäldsContoret
öfverskotten för 1823 samt
1824, och man hade må hända då aldrig
b eliof t utgifva en enda 3-procents-sedel,
åtminstone högst få, och dessa kunde då
blifvit betäckte med 1826 års öfverskott, i
stället för att desse medel, efter ett års
hvila, först inkommo 1827. Att det äfven
vore nyttigt, om öfverskotten för 1827 och
1828 nu funnos i RiksgäldsContoret, torde
lätt begripas; då förmodligen ej mindre än
1 million, men kanske 1,200,000 R:dr, då
varit alt i närvarande ögonblick tillgå, för
de uppgifna behofven; och jemväl af Stals
-
✓
Den 29 December e. m.
iG3
Utskottet kunnat beräknas. Jag tviflar visserligen
ej att framdeles få en tillfredsställande
utredning från StatsContoiret, men erfarenheten
har vid andra tillfällen lärt oss,
att tidsutdrägten håde skadar och väcker
misstroende.
Hr Hjertaj Gustaf: Jag skulle afskräckas
för att i denna fråga uppträda, om
jag kunde tro, att de denna dag framställde
åsigter angående Revisionen af Statsverket,
Räntekammarens underhållna inventering,
samt Tullmedlens ingående till
RiksgäldsContoiret, vore föranledd af annat
än tjenstemannanit hos den Embetsman,
som sig yttrat. Jag säger afskräckas! ty i
annat fall vore det ett bevis, att en plati,
ett verkligt system vore af Styrelsen antagit
till att för Rikets Ständer undanhålla
den gransknings- och dispositionsrätt de
öfver skattebidragen äga att utöfva: och då
vore tal öfverflödigt. Men Grundlagen bjuder
alltför tydligt denna granskningsrätt
af StatsVerkets tillstånclj styrelse och förvaltning,
för att jag skulle befara, att en
sådan plan kunde finnas.
Hr Tham har redan till stor del förekommit
mig i bevisningen, att Rikets
Ständer år 1823 icke handlat grundlagsvidrigt,
ej sökt inkräkta på Konungamagten
eller Konungens administrerande myndighet,
när de hegart att Tullmedlen di
-
164 Den 29 December e. m.
recte till RiksgäldsContoiret skulle »Aemnäs.
Hela afsigten var en den billigaste
hushållsåtgärd med Statsmedlen; ty RiksgäldsContoiret
bade då icke behöft betala
så stor ränta för 3-prc:t-lånet som det nu
måst göra, när de betydliga öfverskotten af
Tullmedlen först 21 månader efter sedan
de i Banken influtit, till RiksgäldsContoiret
nu öfverlemnas.
Måtte man ej skylla på svårigheten för
uppbörd och redovisning: de finnas ej;
icke på Embetsmanna-personalökning: den
behöfves ej; icke på brist i StatsContoirets
Cassalillgångar för löpande utgifter: den
fylles, i mohn af behofvet, ifrån RiksgäldsContoiret.
Det skulle då förefalla mig högst
besynnerligt, om, vid denna Riksdag, då
Regeringen begär så stora anslag genom
Lån, man skulle å nyo vägra Rikets Ständer
en laglig åtgärd, för att genom Tullmedlens
skyndsamma aflemnande directe
till RikgäldsContoiret förminska mesta utgifterne
för lånen, och iståndsätta RiksgäldsContoiret
att betacka de dagliga utgifter.
Att åtgärden är laglig, synes icke vara
tvifvel underkastadt. Jag erkänner ingen
större rätt för Konungen, att tolka
Grundlag, än för den andra delen af Lagstiftande
Magten. Beskattningen är och
blir, för evigt, Svenska Folkets rätt, utöfvad
af dess Representanter. De kunna säga:
ingen Tali Bevillning, eller medlen till
Den ag December c. m.
i65
RiksgäldsContoiret. Dermed är ock tolkningen
sint.
Jag liar inlemnat eli förslag till RiksgäldsContoirets
organiserande, grundadt på
ett fonderat LåneSystem. De 4 millioner
Kongl. Maj:t ansett till försvarsanstaltcrne
Reliöfvas, och de som lill Bankens consoliderande
erfordras, kunna där skötas för
225,ooo R:dr på 5 år, och Rikets Ständer
skulle år 1833 finna 1,200,000 R;dr färdiga
till att afbetala Riksgälden, som då
blott vore något öfver 2 millioner. Mea
hela detta förslag hvil ar på öfverskoltens
snara ingående till Contoiret och derigenom
vundna Ränlebesparingar.
Det ofta använda motskälet, att, för
ett Riksens Ständers Verk, det skulle möta
svårigheter, att efterhålla Fogdar och
Uppbördsman, är, lindrigast sagdt, origtigt.
Det visas bäst, om man vill efterse,
hvarest nu, i förhållande till uppbörden,
de största Restantierne finnas, antingen på
Statsmedlen eller Riksgäldsmedlen.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolf Göran: Då jag deltagit i tillstyrkandet
af det beslut, Konungen fattat
att vägra antagandet af Riksens Ständers
vid sista Riksdag yttrade önskan om C011-  sumtions-afgifternes allefverering till RiksgäldsContoiret,
så tror jag mig pligtig re
-
i66
Den 29 December e. m.
dogöra för de skäl, jag haft för ett sådant
tillstyrkande, och får härmed förklara min
öfvertygelse, att det är aktning för Lag och
för Frihetens bestånd, omtanka för reda i
Statsverkets uppbörd, samt ordning i förhållanderne
emellan Medborgare och Embetsman,
som legat till grund för det beslut,
hvilket blifvit fattadt. Rikets Ständer
förklarade väl 1809, att de ansågo Tullmedlen
vara af bevillnings natur, men dessa
afgifter upphörde derföre icke att vara
consumtionsafgifter. Det stadgas ock i 60
§. RegeringsFormen — — — "Ej
”heller må Konungen statens inkomster förpakta
&c. — eller några mo
”nopolier
fastställa.” Om Konungen ej tillhört
att besörja om uppbörden och inseendet
öfver dessa inkomster, hvilka finnas
ofvan i §. uppräknade, huru vore det då
tänkbart, att fråga kunde uppstå om deras
förpaktning eller monopoliers fastställande.
Uti 66 §., som bestämmer RiksgäldsContoirets
åtgärder, säges: att Riksens Ständers
”RiksgäldsContoir förblifver, såsom hittils,
”under Riksens Ständers styrelse, inseende
”och förvaltning &c." —. Der talas icke om
annat anslag eller någon disposition af andra
medel, än dem, som finnas oumbärlige
till betalande af Rikets gäld, och slutmeningen
visar tydeligen att ändamålet är,
alt Rikets Credit skall varda bibehållen.
Men dertill fordras alldeles icke, att medel,
som ej till delta ändamål äro bestäm
-
Den 59 De ceni Ler e. m.
de, skola lili RiksgäldsContoiret ingå; dy
deremot uti (>4 §• RegeringsFormen stadgas:
att ”så val Rikets Ordinarie Statsmedel
och inkomster, som hvad på sätt om”förmäldt
är, under namn af extra ordinarie
Utlagor eller Bevillningar till Stals”verket
af Riksens Ständer anslås, vare
”under Konungens disposition” &c.; och
till att fullkomna denna analogi hörer äfven
4 §• RegeringsFormen, som innehåller,
att ”Konungen eger alt allena styra Riket”
&c. Om 1111 Riksens Ständers Verk skulle
hafva inseende öfver de flerfaldig» och uti
alla Landsorter spridda uppbördsman, som
hafva alt göra med consuinlionsafgifternc;
om RiksgaldsContoret skulle emottaga och sedan
till StatsContoiret aflefverera de successive
inflytande afgifterne, hvilka merendels
i smärre delar och på obestämda tider ingå;
så skulle derigenom uppkomma stor oreda,
oordning och osammanhang. Då vore
det ej mer Konungen och de af Honom
tillsatte samt både inför Honom och det
allmänna ansvarige Embetsman, som besörjde
uppbörden och verkstälde de härom
utgående författningar; då vore det Riks*
gäldsContoret, som styrde en stor del af
uppbördsverket; och derigenom vore den
öfverensstämmelse uti Statsförvaltningen
rubbad, som Grundlagssliftarne afsett. När
RegeringsFormen förklarade Tullmedlen för
bevillning, så var deli afsigt alt förekomma
arbitiaira förhöjningar, hvilka under
168
Den 29 December e. m.
en nyss föregående tidpunkt ägt rum; men
icke för att ändra uppbördssättet. Detta bevittnas
af slutet i 64 §. och af hvad angående
RiksgäldsContoiret förordnas i den 66:te.
Ingenstädes i RegeringsFormen eller Riksdagsordningen
finnes stadgadt, att den nu
ifrågasatta uppbörden tillhör RiksgäldsContoiret.
Skulle en sådan öfverflyttning ske;
så erfordrade detta att RiksgäldsContoiret
skulle ökas med ett stort antal nya Embetsman,
och att dessa skulle förses med
en vida utsträckt rättighet till inseende öfver
Statens uppbördsman. Vöre sådant väl
ändamålsenligt? Riksens Ständer kunna, efter
min tanka, ej sträcka sig vidare, än att
fastställa grunderna och bestämma det ungefärliga
beloppet af Statsanslagen och Bevillningen.
Sedan öfverskotten äro vordne
utredda, blifva de ju lemnade till Riksens
Ständers Verk, och huru denna utredning
skall ske, är förut afgjordt. Men på
hvad sätt skulle man väl kunna bestämma,
huru mycket som influtit, då större delen
af consumtions-afgifterne inkomma, en del
vid medium, en del vid slutet af året, och
en annan del ej förr än det påföljande.
Serskilda remisser för hvar och en detail
af olika afgifter skulle således komma att
ske. Hvilka nya controller och Embetsman
skulle icke derföre uti RiksgäldsContoiret
höra inrättas. I stället för besparing,
torde således, i min tanka, Statsutgifterne
derigenom ökas. Det vore vida än
-
Den 29 December e. m.
169
damålsenligare, om RiksgäldsContoiret, när
sedelutgifningen upphör, (som torde snart
kunna ske) indroges, hvarigenom en summa
af omkring 3o,ooo R:dr besparades, än
att till detta Verks bibehållande dit öfverflytta
vidsträckta och mångfaldiga uppbördsbefattningar,
som detsamma icke tillhöra.
Orsaken att den allmänna Bevillningen kan
utan olägenhet ingå till Riksens Ständers
Verk, härleder sig derifrån, att denna Bevillning
uppbäres på bestämda tider i större
summor, då deremot consumtions-afgifterne
ej på en gång inflyta, och således ej
kunna så bestämdt beräknas. Dertill fordras
en vana och en mera noggrann eftersyn,
än som kan begäras af Riksens Ständers
Verk. — Men om alla ifrågavarande
afgifter skola ingå till RiksgäldsContoiret,
så kunna äfven de öfrige län torne ingå dit,
och då kan StatsGontoiret helt och hållet
upphöra. Jag tror, att den Lagstiftande
Magten i Sverige, redan mera än i något
annat constitutionelt Land, åtagit sig bestyret
om Förvaltningsåtgärderne. Hvarken
Engelska Parlamentet eller Franska Deputerade
Kammaren hafva ettlikartadt bestyr,
som Riksens Ständer hafva med Banken och
RiksgäldsContoiret. Och man vill likväl
ytterligare öka detta best}^. En Lagstiftande
Församlings kraft ligger i dess beskattningsrätt,
icke i dess vidsträcktare eller
inskränktare deltagande i verkställiglietsålgärderne.
Riksens Ständer vilja väl
170
Den 29 December e. m.
icke återgå till 1720 års period, då Secreta
Utskottet styrde Riket oell Konungen och
Hans Rådgifvare voro intet eller blott det
rådande partiets verktyg. Jag har allt sedan
180g års RegeringsForm antogs, trott
det vara vida farligare att Riksens Ständer
kunna inkränkta på Konungamakten, än att
ett omvändt förhållande vore att befara;
emedan Grundlagen alltid åt Ständerne geren
motvigt och en starkt återhållande kraft,
som af opinionen finner understöd, då fordringarne
äro billiga och rättvisa; men
sträcka Riksens Ständer sine åtgärder lill
dessa små detailler, som tillhöra Embelsmännens
befattningar, då förvandla sig Riksens
Ständer till en Corporation, som, genom
att fästa sig vid obetydligare delai Iinlressen,
afvänder och söndrar uppmärksamheten
ifrån de vigtigare, blir förhatlig,
och bereder slutligen frihetens fall under
anarchiens välde. Redan 1809 yttrade jag,
att anarchie och despotism stå hvarannan
nära, och att friheten finnes blott midt
emellan båda.
Hr Hjerta:^ Jag vill visst ej söka intränga
i den af Herr Grefve Mörner prisade
consequence i tänkesätt år 1809 och nu.
Grefvens tänkesätt bevittnas bäst af Ridderskapets
och Adelns Protocoller; men rigtigheten
af dess nu yttrade åsigter vågar
jag bestrida. Lagstiftaren år 1809 kunde
ej inse, att Sverge år 1829, efter 15-årig
Den 19 December e. m.
*71
fred, skulle behöfva låna upp 4 Mill. R:dr
till sitt försvar. Men han synes tillräckligt
insett, att ej Rikets Ständer bordt hindras
af Konungen, att anordna om Statsmedlen.
Och då de icke kunde detta, voro alltid
de Öfverskott, som finnas, till Rikets Ständers
disposition. Det måtte vara af vigt,
om de äro disponible i| år förr eller sednare.
Då StatsUtskottet har under sina ögon
både Stats- och Riksgälds-Contoiren, kan
detta Utskott bäst inse det ogrundade i Herr
Grefve Mörners beskrifning om svårigheterne
för verkställigheten, och kostnaderne.
RiksgäldsContoirets Aflöning kostar ej 1111
mera än 3o,ooo R:dr. Slipper Contoiret Sedelrörelsen,
minskas denna utgift ännu
mer: och Bevillningarnes directa ingående
skulle icke vålla 4 sidors ökning i dess
Controllbok.
Beslutet tillhör allena Rikets Ständer.
Jag hoppas, att ingen förnyad vägran till
Deras begäran skall inträffa. Herr Grefve
Mörners yttranden bevisa härom ingenting.
Folken, visar ock Historien, framställa genom
sina Representanter önskningar. De
afses ej alltid genast. Men Regeringarne
finna slutligen sitt eget bästa, i att vid förnyelsen
bifalla dem. Och om än denna
fråga, emot Grundlagen, blifver ett önskningsrnål,
torde det hända Herr Grefve Mör
-
172
Den 29 December e. m.
lier, nit om han år 182J var i plurali telen
ibland Konungens Rådgifvare, han nu,
då saken förekommer, stannar i minoriteten.
Herr Tham_, Wolrath: Jag förbigår helt
och hållet Hans Ex. Grefve Mörners tlieser
i afseende på Anarchie, Despotism och
Frihet. Jag tror mig tillräckligt hafva ådagalagt,
att jag lika litet vill inkräkta på Konungens
makt, som på Ständernes, och anser
mig hafva bevist det genom mina yttranden
mot dem, som jag funnit i något
afseende gå för långt. Sjelfva frågan har
Herr Hjerta fullkomligt utredt. Alt någon
kostnad skulle uppstå genom de ifrågavarande
medlens deponerande i RiksgäldsContoret
kan jag ej begripa. Jag vet ej
livad som hindrar, att anbefalla depositionen
i Banken för RiksgäldsContoirets räkning
i stället för StatsContorets, då Ständerne
bevilja de nödige anslagen, sorn vid
inträffande behof kunna lyftas. När lillgångarne
ej tryta, inser jag icke någon oreda
eller fara vid att desse tagas från RiksgäldsContoret.
Men å andra sidan ser jag,
med luiru mycket mera nöje Ständerne skulle
besluta Bevillningar och Skatter, då de
ingingo till deras egne Verk, der deras
granskningsrätt ej är inskränkt. Dea jaloucie
att undandölja ställningen, som råder
i de förvaltande Verken, inger åtminstone
ej förtroende; det har jag färt känna såsom
Riksdagsman och Revisor. Ett ändamål för
Den 29 December e. rn.
i73
Ständernas uppmärksamhet är att göra slut
på financeoredorne. Om detta skall ernås,
mäste Banken försäkras genom en lag, för
att kunna skyddas mot tillgrepp, då behofven
påkomma. När krig inträffar, är det
väl att något Verk finues, hvarifrån behofven
kunna fyllas; Och jag frågar om väl
detta Verk är SlatsContoret? Nej; derföre
bör RiksgäldsContoret bevaras som en ögonsten.
Om landet hotas med fiendtligheter,
så måste hjelpen komma från Rikets Ständer
och resourcer anskaffas på deras garanti
—- en garanti, som ingen Regering i
verlden förmår åstadkomma. Då tror jag,
att tillgång bör finnas inom ett Verk, som
eger en Credit att draga på, och som i nödens
stund kan skaffa lån. Jag tror tiden
nu vara inne att uppdraga en bestämd skilnad
emellan Banken och RiksgäldsContoret;
och om vi ej nu vidtaga kraftiga åtgärder
för att, å ena sidan, trygga enskildte medborgares
i Banken nedsatta egendom, och
å den andra, organisera den tillförlitligaste
controll, som är möjlig i afseende å Statsmedlens
användande; så skola vi gå härifrån
med halfva mesurer och förtjena ringa
tack.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner:
Jag inser mycket väl, att det är ett sätt
att vinna Riksens Ständers bifall, då man
smickrar Riksens Ständer med den tankan,
att deras eget Verk skall styra. Men jag
174
Den 29 December e. m.
kan icke tinna, att flen gamla ordningens
bibehållande i detta afseende skulle hindra
regleringen af Rikets Financer. När RiksgäldsContoiret
får öfverskotten till sig levererade,
så fort dessa äro kända, och sådane
levereringar ske enligt behörige uträkningar
och bokslut, hvaröfver Riksens
Ständer ega granskningsrätt; då har RiksgäldsContoiret
fått hvad det bör hafva, och
något mer synes icke kunna begäras. Jag
finner ej heller, att något annat kan kallas
Öfverskott, än det som uppkommer, sedan
inkomsterna blifvit använda till anvista
behof och återstoden derefter beräknad.
Ty vilkoret för allt öfverskott måste
väl vara, att dess belopp först är besämdt.
Om Riksens Ständer skulle hindras i åtgärden
att reglera financeväsendet, derföre,
att Bevillningsraedlen icke öfverlemnas
till RiksgäldsContoiret; så beklagar jag i
sanning Svea Rike. Uti de Länder, der
intet RiksgäldsContoir finnes, der vinnes
StatsCrediten genom den ordning och det
förtroende, som upprätthålles genom Anslagens
bestämda belopp och Statslånens
afbördande medelst amortissement. På sådan
väg ingifves förtroendet; ingalunda
derigenom, att medlen gå genom Riksens
Ständers Verk hellre, än genom något annat
EmbetsVerk; helst StatsContoiret har
en dubbel ansvarighet både inför Riksens
Ständer och Kongl. Maj:t, då deremot RiksgäldsContoiret
ansvarar blott på de tider,
Den 2g December e. m.
i75
när Riksens Ständer äro samlade. Emellan
dessa tiderymder utgör RiksgäldsContoiret
en af Styrelsen oberoende Corporation, för
hvars fullgörande af sina skyldigheter man
icke har annan garanti, än de förvaltande
personernes heder och pligtkänsla.
Frih erre Anckar swärd Carl Henric:
Jag vet icke om anledningar äro för handen,
att bedömma motionärens förslag, såsom utgånget,
hvarken hos honom eller hos de Ledamöter,
som försvarat detsamma, från någon
driffjäder af smicker. Men hvad jag med
trygghet kan säga är, att det för Svenska
folket föga innebär någon smickrande förhoppning,
att höra en Konungens Rådgifvare
på detta rum öppet yttra sig anse
Ständernes inkräktning på Konungamakten
farligare, än Konungens på Rikets Ständers.
Jag kan ingalunda godkänna den
bevisning, som den värde Talaren velat
för sin mening hämta från Grundlagen.
Ett motsatt förhållande har så väl blifvit
ådagalagt och utveckladt af de värde Talare,
som understödt min motion, att jag
nu icke vidare vill dermed upptaga tiden.
Jag vill blott besvara ett af Hr Grefve
Mörners inkast. Han har nemligen åberopat
60 §:s Reg.Form. stadgande, att Konungen
ej må förpakta Statens inkomster
eller till fördel för sig och Kronan några
monopolier fastställa , och Grefven har trott,
att sådant skulle bevisa, det Bevillnings
-
176 Den 29 December e. m.
medlen nödvändigt måste ingå till StalsContoiret.
För min del bekänner jag, det
jag omöjligen från detta Grundlags bud
kan hemta någon analogi för Grefvens påstående,
enär jag ieke inser, hvarföre man,
i händelse den ena Grundlags-olaglighelen
beginges, icke äfven kunde begå den andra,
att nemligen undandraga Statsverket
jemväl förpantningssumman. Och om detta
sednare ej skedde, ser jag icke något
hinder, att ju icke denna summa kunde
inflyta till Riksgälds- så väl som till StatsContoiret.
För öfrigt kan jag ej finna, att
då StatsYerket har sina bestämda anslag,
öfverskott böra komma i fråga, utan önskar
jag, att Bevillningen hädanefter så
fastställdes, att några öfverskott icke inträffade.
Och det måtte, såsom förut blifvit
sagdt, icke vara svårare, att medlen insättas
i Banken för RiksgäldsContoirets, än
för StatsContoirets räkning.
Herr von Hartmansdorff, August: Då
jag lärer vara den enda af RiksgäldsContorets
Fullmäktige, hvilken för närvarande är
tillstädes, anser jag mig böra yttra några
ord i ett ämne, hvilket så nära rörer detta
Verk. Man plägar vanligen söka göra
det Verk, man tillhör, så vigtigt som möjligt;
men jag vill blott lemna sanningen
sin gärd. Jag anser nemligen RiksgäldsContorct
vigtigt i dess befattningar såsom
be
-
Den 29 December e. m.
177
betalare af Rikets skuld, mea icke såsom
UppbördsVerk. Min mening är således den,
att inga andra medel än de, som äro anvista
till Riksgäldens liqviderande, borde till
RiksgäldsContoret inflyta. Skulle denna upphöra,
så anser jag RiksgäldsContoret böra
göra likaledes. Det kan visst gå för sig,
att i Banken för RiksgäldsContorets räkning
deponera de medel, hvarom här är fråga;
men hvartill skulle sådant tjena, då RiksgäldsContoret
i alla fall skulle utbetala desamma
på StatsContorets reqvisition. Detta
vore en omgång, som jag för min del
anser onödig, så vida Rikets Ständer erhålla
fullständig granskningsrätt. Först då
sådant vägras, och vi vänte ju en proposition
med bifall, förefinnas skäl att taga
säkerhetsmått i motsatt rigtning. Man har
omtalat den fördel, som RiksgäldsContoret
skulle vinna derigenom, att besparingarne,
i stället för att, såsom nu, qvarligga i StatsContoret
intill dess att detsammas bokslut
blifvit färdigt, genast inflöto i RiksgäldsContoret,
och kunde af detsamma i första
hand användas. Förhållandet med öfverskottens
lefverering är nu sådant, att på
samma gång Statskontoret aflemnar bevis
på öfverskottssummans insättning för RiksgäldsContorets
räkning, requirerar StatsContoret
ett lika belopp af Statsbrist-summan.
Någon contant tillgång för ögonblicket
beredos derföre icke åt RiksgäldsCon8
H. 12
178
Den 29 December e. nj.
toret, genom dessa lefvereringar; hvilka
endast verka såsom en afskrifning på RiksgäldsContorets
förbindelser till StatsContoret,
och på de stora Räkningarne dem imellan.
Dessa visa deremot, alt StatsContoret
nästan alltid har 7 å 800,000 R:dr outtagna
hos RiksgäldsContoret, hvilka det kunnat
uttaga, om det ej fått begagna öfverskotten
i första hand. Jag tror således, att
man på denna omständighet fästat mera
vigt, än den förtjena!'. I allmänhet torde det
vara rättast att göra granskningen af Regeringens
förvaltning fullständig, sträng och oeftergiflig;
men ej att splittra densamma, hvarigenom
hon snarare förlamas än förbättras.
Hans Éxcellence Herr Grefve Mörner:
Det är endast för att upplysa ett misstag
af Friherre Anckarswärd, som jag begärt
ordet. Friherren har nemligen yttrat,
att jag ansett Ständernas inkräktning
på Konungens makt farligare, än derest
förhållandet vöre motsatt; men jag tror
mig icke hafva sagt, att detta vore farligare,
utan endast att sådant vore mer att
ibefara. Med den öfvervigt, som genom
RegeringsFortnen blifvit Riksens Ständer
försäkrad, till följd af den återhållande
kraft, de ega i den oinskränkta Beskattningsrätten,
skulle de verkligen kunna vara i
stånd, att, om de utan besinning fortgingo
på denna väg, undergräfva Friheten och
RegeringsFormens bestånd.
ben 29 December e. ra.
*79
Herr Hjerta: Äfven vid förra Riksdagen
hörde jag samma sats framställas, som
den Herr von Hartmansdorff nu yttrat i
afseende å den ringa vinsten af Bevillningsmedlens
directa Öfverlemnande till RiksgäldsContoret;
men jag kan af allt detta
icke blifva öfvertygad, att ju icke en ren
vinst af 18 till 21 månaders ränta på hvarje
års öfverskott derigenom tillflyter RiksgäldsContoiret;
och denna enda omständighet
är tillräckligt verkande till bifall å motionen.
Det ar dessutom en stor fordel förRiksgäldsContoret,
om Rikets gäld der skall
skötas, att större summor der in- och utgå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog, att Friherre Anckarswärds
ifrågavarande Motion, jemte de
af åtskillige Ledamöter i anledning deraf
afgifne yttranden, måtte till StatsUtskottet
remitteras; hvilket bifölls.
Ånyo föredrogs Grefve Frölichs, David,
den i5 dennes f. m. på bordet lagde
Motion, angående nytt förslag till Instruction
för Rikets Ständers Revisorer, i hvad
som rörer deras befattning med StatsVerket.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Jag
vill blott yttra, i anledning af det i förra
12*
180 Den 29 December e. m.
Discussionen åberopade ordet ”allena ' i 4
§. RegeringsFormen, att i 70 §. Riksdagsordningen
finnes samma ord; och skulle
jag för min del önska, att detta ord hölles
lika heligt på det ena, som på det andra
stället i Grundlagen.
Så väl Grefve Frölichs ifrågavarande
Motion, som Herr Bråkenhjelms nu afgifne
yttrande, remitterades till StatsUtskottet.
Föredrogs ånyo Herr Hjertås, Gustaf,
den i5 dennes f. m. på bordet lagde Motion,
att Rikets Ständers Justitie Ombudsmans
Lön måtte fastställas till 5ooo R:dr
om året.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
tror de skäl, som tala för förhöjningen af
JustitiaeRåders löner, icke vara i samma
mon talande för den nu föreslagne tillökningen
af JustitiaeOmbudsmannens lön. E11-  ligtGrundlagen får JustitieRådsEmbetet icke
vara förenadt med något annat. Lönen derför
bör följagteligen vara så stor, att den
ensam är tillräcklig för innehafvaren. Sådant
är icke förhållandet med Justitieombudsmannen;
ty lian behåller under utöfningen
af detta Embete, den tjenst han
förut innehaft. Jag anser således en lika
förhöjning i hans lönevilkor endast böra inträda,
i den händelse, att den, som utses
Den 29 December e. m.
till JustitiaeOmbudsman, icke förut bekläder
något Embete, hvaraf lönen motsvarar
skillnaden emellan JustiliasOmbudsmannens
och ett JustitiasRåds.
Hvarefter Herr Hjertås ofvanberörde
Motion, jemte Herr von HartmansdorfFs nu
afgifne yttrande, remitterades till StatsUtskottet.
Föredrogs till remitterande HerrThams,
Wolrath, den i5 dennes f. m. på bordet
lagde Motion, angående förslag till Apanage
för de Kongl. Arfprinsarne.
Herr von Hartmansdorff, August: Äfven
jag hade, lika med Herr Tham, förmodat,
att Kongl. Majrts Nådiga Proposition
om StatsVerkets tillstånd och behof skulle
hafva innehållit något om anslag för de unge
ArfFurstarne. Men då Kongl. Maj:t likväl,
måhända af grannlagenhet, icke gjort
någon sådan framställning, anser jag Rikets
Ständer böra å deras sida iakttaga en motsvarande
uppmärksamhet. Om anslagets belopp,
vill jag nu icke yttra mig, utan endast
erindra, att uti ärftliga monarkier är
det icke blott ett i grunden erkändt, utan
äfven högt uttaladt förhållande, att till
Thronen arfberättigade Prinsar icke ensamt
äro Konungahusets, utan jemväl Rikets Barn.
En sådan Prins kalla Fransmännen för
i8a Den 29 December e. m.
Frankrikes son, och alla Konungahusets
barn tillsammans, för Frankrikes karn. Deri
mening, som ligger till grund för dessa
uttryck, gäller äfven hos oss: och jag tror
således, att Sveriges Rike bör tillegna sig
barnen i vårt Konungahus, derigenom, att
Rikets Ständer, på ett dam värdigt sätt,
anslå åt dessa Prinsar ett underhåll, som
är oberoende af föräldrarnes.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord pro.-,
position, fann Ridderskapet och Adeln för
godt remittera Herr Thams nyssnämnde motion,
jemte Herr von Hartmansdorffs 1 anledning
deraf afgifne yttrande, till Stats-.
Utskottet.
Föredrogs ånyo Friherre Rålambs, Claes,
den i5 dennes f. m. på bordet lagde Motion,
angående Sädes-tork-inrättningar; jemte
Friherre Ridderstolpes, Fredrik, rörande
samma ämne, berörde dag afgifne yttrande.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik> hade
inlämnat följande, som upplästes :
Igenom den machine jag i plenum den
i5 dennes f. m. omtalat, skiljes Frug
ter
och Fisk m. m. som medelst densamma
torkas, ifrån yttre atmosplmrens tryckning;
de värmas igenom ångledare, för att
bringa tryckningen inom machingn till half
-
Den 39 December e. ni.
ten af atmospherens, vid hvilken grad (och
under den) de till torkning inlagde varorlie
underhållas medelst en condensator, fästad
vid machinens ena ända, då i den andra
ändan en aspirerande pump är anbragt.
Nu vore angelägnast, att Utskottet communicerade
Kongl. LandtbruksAcademien
den önskan, att Kongl. Acadepiiens utlåtande
måtte Kongl. CommebceCollegium
skyndsamt meddelas, på det ifrågavarande
privilegium må utfalla så snart, att, medan
ännu Riksens Ständer äro tillsammans,
ett försök med bemälte machine må kunna
göras. Till utrymme åt detta försök önskade
jag, att Utskottet anhölle hos Kongl.
Academien om någon plats under Kongl.
Academiens disposition.
Förslagsvis kan uppgifvas, att priset
på en sådan machine, hvilken kail torka 5o
tunnor om dagen, blir 45o å 5oo R:dr B;co;
hvilket pris torde förökas med 2 R:dr B:co
för hvarje tunna säd, som machinen dagligen
bör kunna torka.
Hvarefter Friherre Rålambs ifrågavarande
motion, jemte Friherre Ridderslolpes
i anledning deraf afgifne yttranden, till
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten
remitterades.
Till remitterande föredrogs Herr Montgomeries,
Gustaf, den i5 dennes f. m. på
i84
Den 2g December e. m.
bordet lagde Motion, angående åtgärder,
lill förekommande af de missbruk, hvartill
den nuvarande enskilta assignationsrätten
på Banken, genom öfverassignering,
kan föranleda.
Herr Montgomerie, Gustaf, anförde
skrifteligen:
Till min vördsamma motion om nödvändigheten
för Rikets Ständer att fästa deras
uppmärksamhet på de möjliga missbruk,
hvartill den nu varande enskilda assignationsrättigheten
på Banken icke blott kan
föranleda, utan verkligen föranledt, har jag
bordt härmed tillägga de åtgärder och kontroller,
jag tror väsendtligen bidraga till
förekommande af dessa missbruk.
Att förebygga både öfver-assignerings
och förfällsknings missbruket, finnes, mig
veterligen, blott tvenne antagliga och lätt
verkställbara sätt. Det första är, att Banken
later trycka blanketter till assignaterna,
med samma insignier, som på de vanliga
sedlarna, hvad sjelfva de inre stämplarne
beträffar, men i öfrigt med de ord
och uttryck, som i vanliga assignationer
nyttjas, och på det Banken och dess betjening
finge en rättvis ersättning för papper
och besvär, ocb Staten en billig vinst
af den enskilda assignations-rättigheten, borde
blanketterna utfärdas på stämplad t papper,
till en viss procent af assiguatiousbe
-
Den 29 December e. .m
»85
loppet. Nummerföljden skulle också inom
Banken på blanketterna anteknas, och dessa
altid utfärdas på vissa, bestämda, runda
summor, t. ex. minst 20 och högst 1000
R:dr, och derefter så många blanketter utlemnas,
som det enskilda eller rättare särskilda
säkerhetsbeloppet, i pant eller antaglig
borgen, utgör. Assignanten hade
då blott att deri fylla ort och dag jemte
sitt egenhändigt teknade namn, samt derunder
sätta signet, för att göra assignationen
gällande. Kontra-bok skulle naturligt-*
vis både af Banken och Assignanten tillika
föras.
Det andra och troligen antagligare sättet
är, att den person, som har fått sig
tillerkänd assignationsrättighet på Banken,
ålades att skrifva assignationerna på stämpladt
papper, efter förutnämnde beräkningsgrund,
och genast derefter, inom vissa timmar
i Hufvudstaden, och nästpåfÖljande
postdag i Landsorterna, ovillkorligen vara
förbunden att underrätta Banken om Hummern,
beloppet, ort och datum, af den eller
de assignationer han uthändiga!. Den
som icke uppfyllde dessa åligganden, skulle
genast vara sin assignationsrätt förlustig,
och dessutom, om uppenbar vårdslöshet eller
bedrägeri utöfvats, pligta efter lag, som
af offentliga åklagare-magten, vid Bankens
upplysning derom, utan tidsutdrägt borde
göras gällande.
i86 Den 29 December e. *1,
Dessa ärodeenda, mig veterliga, sätt,
hvarigenom Banken icke blott sättes i tillfälle
att vederbörligen och oaflåtligen, såsom
sig bö'r, kunna kontrollera assignanternas
förhållande till den presterade säkerheten,
utan äfven både Banken och den
enskilda bringas utom all farhåga för de
förfalskningar och missbruk, som nu kunna
äga rum; och om de likväl skulle lyckas
att någon gång insmyga sig, så måste
de genast blifva upptäckta, och sålunda
lätt tillintetgjorda.
Jag anhåller att detta mitt vördsamma
anförande må få åtfölja min i samma
amne gjorda motion till vederbörligt Utskott,
och med respective med-Stånden
communiceras.
Både Herr Montgomeries ofvanberördc
motion, och dess i ämnet nu afgifne Anförande,
remitterades till BancoUtskottet.
Föredrogs ånyo Herr Montgomeries,
Gustaf, den i5 dennes f. m. på bordet lagde
Motion, att Kongl. KrigsAkademien på
Carlberg måttte upphöra, såsom en Elementair
Läro-anstalt, och i dess ställe Militaire
Professorer anställas vid Rikets Universiteter.
Hr Montgomerie, Gustafuppläste följande:
-
Den 29 December e. ra.
187
Mia förut vördsamt väckta mötion om
Kongl. KrigsAkademiens på Carlberg upplösning,
såsom en elementär Läro-anstalt,
påkallar en närmare utveckling. Jag skulle
kunna inskränka mig till den framställning
af ämnet, sora jag, under 1823 års
Riksdag hade den äran att inom detta runi
och inför detta upplysta Stånd göra; men
jag tror dock, att en ytterligare utveckling
icke är ur vägen, att den till och med är
af nöden, för att, om möjligt, gifva åt saken
all den klarhet och bestämdhet, den
så väl förtjenar.
Att återgå till sjelfva grundorsaken, hvarför
en KrigsAkademi, i strid mot dess egen
benämning och sakens natur, blifvit inrättad
såsom en elementär läroanstalt, vore
detsamma, som att påstå och tillika bevisa,
att man, vid dess instiftande, antingen
icke vetat hvad en Akademi vill säga, eller
ock icke insett hvarthän, en ensidig,
blott militärisk, skola, skulle leda. Att
välgörenhet varit upphofsmännens åsyftning,
är otvifvelaktigt. Att den i våra öfriga Läroanstalter,
i annan väg, rådande ensidigheten
i uppfostringsmethoden, föranledt till
en motsatt, är också möjligt, och i sådant
fall för den tiden ursägtlig. Den
Theologiska ensidigheten har dock ieke varit
och är icke så uteslutande, som den
Militäriska, och kan derföre icke vara så
skadlig, att icke säga så Vådlig, som dea
sednare. I våra Gymnasier och Universi
-
i88 Den 29 December e. ni
-
teter, har nemligen andra än Prester, blifvit
bildade; men i KrigsAkademien på Carlberg
hafva endast och allenast Officerare
blifvit uppammade. Ett eller annat undantag,
som dessutom är och har alltid varit,
ytterst sällsynt, bevisar intet deremot. Man
måste således medge, att ensidigheten i denna
sednare Läroanstalt är för uppenbar,
att icke falla hvar och en i ögonen.
Att derföre frånkänna KrigsAkademien
dess, i synnerhet nu varande, många och
förträffliga Läro-methoder i öfrigt, vöre att
alltför mycket blotta sin egen okunnighet
om det nit och den upplysning, hvarmed
Kongl. KrigsAkademien de sednare tiderna,
jag vågar tillägga, utan fruktan för motsägelse
eller öfverdrift, framför alia andra
Akademier, blifvit af dess Styresmän och
Lärare, i alla möjliga afseenden förbättrad
och vårdad.
Men med dess uteslutande militäriska
syftning, har ensidigheten icke kunnat undanrödjas.
Den befinnes qvar: den uppenbarar
sig öfver allt: Lärlingarnes klädsel, discipline,
ovillkorliga pligt att lära sig Exercis-
och Tjenstgörings-reglementet, Krigsartiklar,
m. m., bära derom oemotsägliga
vittnesbörd. Svårigheten, att icke säga
omöjligheten, att derifrån blifva, eller rättare
kunna blifva annat än Officer, bevisar
det ytterligare. Det är i synnerhet denna
Den 29 December e. m. 189
svårighet, som är så klandervärd, som är
så onaturlig. Att det är klandervärdt
att genom en ensidig uppfostran, gifva barnen
och ynglingarne en ensidig rigtning, lärer
af ingen kunna motsägas. Att delta
slags bildning äger rum på Carlberg, är
lätt ådagalagdt; ty att redan vid 10 eller
i4 års ålder, utan undersökning af ens anlag,
sättas i en Krigs Akademi, för att endast
och allenast danas till ett visst yrke,
innebär ett lika uppenbart, som ovedersägligt
bevis både på en klandervärd och med
skäl ofta klandrad ensidighet i uppfostran
och en ensidig rigtning, ja ett ej sällan
brottsligt missledande af barns och ynglingars
utveckling.
Den ömmaste Fader, den skarpsyntaste
Lärare kan icke i förhand eller vid början
af vår bana, förutse barnens eller ynglingens
natur-anlag eller hvartill de, i en
framtid, skulle bli bäst användbara. Endast
erfarenheten och sjelfpröfningen kunna,
hos den ena förr, bos den andra sednare,
utveckla och anvisa dem. Först då
blifva vi i tillfälle att inse vår sanna bestämmelse;
och då är det, ej sällan, för
sent, i anseende lill den förfelade och ensidiga
rigtning, man gifvit åt vår uppfostran.
Af sådan egenskap är den ynglingen
ärhåller vid KrigsAkademien på Carlberg.
Att i en viss form stöpa menniskor,
såsom man stöper ljus, måste ju af hvar
igo
Den 29 December e. m.
och en upplyst och opartisk tänkare, anses
för onaturligt. Det är dessutom oemotsägligt,
att krigsståndet genom dess skimrande
yta, hänför ynglingar att välja det, utan
att särdeles pröfva, huruvida naturen bestämt
dem dertill eller icke. Den falska
äran, flärden och fåfängan verka beklagligtvis
icke blott på barn och ynglingar, utan
ock ofta nog på Föräldrar och Lärare. Det
fordras således häldre en återhållande, än
en lockande kraft i afseende på en uppfostringsanstalt,
som skulle kunna anses vara
missledande i detta fall. Erfarenheten bär,
den förutan, så många obehagliga vedermälen
deraf, att våra naturliga anlag, icke
såsom sig borde undersökas och utvecklas,
och om de någongång, det oagtadt, hos en
eller annan kraftfull ynglinglyttra sig, qväfvas
de likväl, ofta i sjelfva gryningen, genom
Föräldrars och Lärares mindre uppmärksamma
ledning, ej sällan af Ståndsintressen,
fördomar, fåfänga och så beskaffad
ensidig bildning, som den blott militairiska.
Man må icke invända att Kongl.
KrigsAkademien är nödvändig, om armeen
skall kunna påräkna ett dugligt och skickligt
befäl. Jag nekar ingalunda, att många
kunskapsrika Officerare utgått derifrån. Men
jag tror derföre icke, att Svenska armeen,
dem förutan, skulle sakna ett bildadt och
användbart befäl i allmänhet. Man behöfver
blott erinra sig de upplysningar, sorn
i detta fall under sista Riksdag meddela
-
Den 29 December e. m, igt
des, de nemi» att vaeancerne efter armeens
årligen afgående, till antalet go Officerare,
af blott 20 årligen utexaminerade Cadetter
återbesattes; att således 70 Officerare årligen
från andra enskilda eller allmänna lärdomsanstalter,
ingå i armeen. Om man nu
fördelar dessa 20 från KrigsAkademien årligen
utgående Cadetter, på 3o Regementer;
så kunna blott 20 af desse Regementer
få en och 10 ingen Officer från KrigsAkademien.
Skulle man vidare taga för afgjordt,
att endast de på Carlberg uppfostrade
Officerare vore skickliga, så skulle
man med detsamma föranlålas att medgifva,
att alla 3q Officerarne vid hvartdera af
20 Regementen och 4° Officerare vid 10
Regementet’, eller att flere än 1100 Officerare
vid armens samfäldta Regementer icke
ägde den duglighet de borde äga i sitt yrke.
Detta lärer dock ingen kunna påstå,
mindre bevisa. Erfarenheten talar dessutom
högtidligen emot ett dylikt missförhållande
emellan antal och skicklighet, om
jag också icke skulle fästa något afseende
på min motsatta öfvertygelse och det välförtjenta
vitsord om en allmän duglighet
och stigande bildning, Svenska arméens befäl
inom detta rum från en tillbörligare och
mera competent domare, än jag är, rättvisligen,
för icke länge sedan, fått mottaga.
Det torde således, utan allt miskännande
af de Officerares skicklighet, som
igs Den 29 December e. m.
blifvit bildade på Carlberg, kunna anses för
ett axiom: att denna Krigs Akademi icke är
nödvändig., hvarken för det quantitativa eller
qualitiva behofvet af Officerare för Svenska
armeen; ty i förra fallet är bevist, att, i
stället för 90 årligen afgående Officerare,
blott 20 erhållas från Carlberg, och i sednare
afseendet vittsordar erfarenheten, alt
både dugligheten, kunskapsbegäret, upplysningen
och skickligheten är allmän inom
arnmens befäl, oagtadt det ojemförligt större
antalet deraf utgått från andra uppfostringsanstalter,
än Krigs Akademien.
Vill man åter, inom eller utom oss sjelfva,
hämta styrka för detta omdöme ifrån
Historiens vittnesbörd; så, hvad säger i
det förra hänseendet, Gustaf Adolf åen stores
och de derpå följande store Carlars tid?
Jo, att Sverige då icke ägde någon KrigsAkademi;
men när hafva vi väl ägt namnkunnigare
Härförare, större Generaler, skickligare
Officerare? Hvarom upplyser oss, i
det sednare fallet, franska revolutionen,
och den derpå följande verldskunnige, oförliknelige,
Napoleonska krigsepoken? Väl om
Härförare, Generaler, Officerare af alla grader,
hvilka, genom stora förvånande bragder,
lysande kunskaper, utmärkta talanger,
mod och skicklighet, gjort sig förtjente af
samtidens och den sednaste efterverlds bifall,
kanske beundran; men icke derom,
att
Den 29 December e. m.
alt dessa Furstliga Hjeltar, Marskalkar, Generaler
och Officerare hafva blifvit uppfostrade
och bildade vid någon KrigsAkademi.
Tvärtom ha de flesta utgått från folkets
sköte och de läroanstalter, som ägt
den stora, allmänna bildningen till föremål,
icke den cnskildta, som åstadkommer
en ensidig uppfostran, afser blott ett ståndsintresse,
delar i stället att förena alla medborgare
i samma känslor och tänkesätt, och,
stående enstaka och för sig sjelf utan bestämdt
samband med ett lands öfriga Gymnasier
och Universiteter, aflägsnar ifrån sig
den gemensamma, medborgerliga och vetenskapliga
upplysningen, hvilka, i synnerhet
i Constitutionella samfund , ovilkorligen
böra räcka hvarandra handen, om eljest
bildningen skall bli ändamålsenlig och oensidig.
På så många oomkullstölliga grunder,
tror jag således, alt Kongl. Krigs Akademien
på Carlberg, såsom en elementär läroanstalt,
icke är nyttig, icke nödvändig,
utan tvärtom, i det hela, skadlig; hvadan
densamma bör upplösas.
Att denna upplösning kan åstadkommas,
utan rubbning af militär-uppfostringens
nyttiga beståndsdelar, då de förenas
med de allmänna bildningsanstalternc, derom
har jag äfven tillförene sökt öfvertyga.
8 H. >3
ig4 Den 29 December e. m.
Jag har sedan sista Riksdagen ytterligare
och allvarligen begrundat detta ämne, underkastat
det andras pröfning, men icke
bemötts med några inkast, som i det ringaste
kunnat ändra, utan tvärtom hafva många
ärfarnare, sakkunnigare än jag, gifvit en
styrka åt min förra öfvertygelse om både
verkställbarheten och syftesenligheten af
mitt förut gjorda förslag, nemligen att 2:ne
Militär-Professorer måtte anställas vid hvardera
af Akademierna i Upsala och Lundj
och en Militär-Lektor vid hvarje Gymnasium
i Riket.
Genom detta enkla medel, vinnas tvenne
väsentliga fördelar: 1:0 ett mindre kostsamtj
2:0 mera ändamålsenligt och 3:o mera
tillgängligt uppfostringstillfälle för de
ynglingar, som vilja studera de militära
kunskaperna, utan att derföre behöfva, minst
tvingas, att åsidosätta den allmänna bildningen
eller de öfriga vetenskaperna.. Den
fond, som dels af allmänna, och dels af
enskilda, i synnerhet Konungsligt-frikostiga
medel utgår till underhållet af vissa
FriCadetterj skulle i detta fall, med mera
nytta, med sannare välgörenhet, böra
användas såsom stipendier åt sådana medellösa
ynglingar, hvilkas fäder gjort sig förIjenta
af denna ädla omvårdnad.
På detta sätt skulle den enskilda militär-uppfostran
kunna gå i bredd med dea
Den 29 December e. m. 19j
allmänna, och ingen yngling derefter blifva
tvingad inom vissa former, oskiljaktiga
ifrån hvarje skråmässig bildning, som lika
mycket öfverensstänule med de förra godtyckliga
Statsinrättningarnas envåldsanda,
som den nu är oförenlig med vår närvarande
friare lyckligare Statsförfattnings. På
detta sätt skulle icke framdeles någon yngling,
till fäderneslandets och sin egen föga
båtnad, se sig nödgad att, inom en ensidig
uppfostringsanstalt, lära sig det, hvartill
han tilläfventyrs icke hade hvarken lust
eller anlag; utan tvärtom finge han ett vidsträckt
fält, att pröfva sin fallenhet uppå,
och blott derefter välja den bana, sorn syntes
honom lämpligast. Denna fria utveckling
af de menskliga egenskaperna står i
det närmaste samband nied en allmän närings-frihet.
Ensidighetens och skrålådans
tid är icke mer; den har flygtat i samma
ögonblick, som det Constitutionella Statsskicket
inträdde nied dess högre upplysning,
dess friare anda inom konstens och
tankans område.
Det vore sålunda att allt för mycket
förbise, eller att alls icke se vår tids fordringar,
likasom vår Statsförfattnings, om
man längre äflades om att bibehålla någon
inrättning, som bär stämpel af inskränkning
i åsigter, ensidighet eller skråmässighet
i utförandet.
i3*
ig6 Den 29 December e. m.
Krigsbildninge?is bibringande såsom
en ingredierande del af den medborgerliga
och liktidig med den j alt från de förste
ynglinga-åren, är något, som på det närmaste
sammanhänger med den allmänna beväringspligten.
Detta slags uppfostran utgör
verkligen ett oeftergifligt villkor för den
medborgerliga, allt förenande bildning, som
bör äga rum inom ett samhälle, der Conscriptionssystemet
finnes infördt. — Men
derifrån måste alla Ståndsskilnader bannlysas;
der får blott en anda råda, Fosterlandskänslans
sköna, all ensidighet åsidosättande,
anda; och denna vinnes blott derigenom,
att den militära, presterliga, lärda,
embetsmanna, konst och närings uppfostran
är allmän och gemensam. Alla höra
vi till samma Fosterland, alla böra vi
derföre till dess gagn gemensamt uppammas,
under en broderlig förening, likstämmig
tillvext i kunskaper, grundsattser, omdöme
och känslor, ehuru, efter hvars och
ens olika förmögenheter, till olika grader
och för olika yrken. Endast på detta sätt
skall, inom få mansåldrar, blott en känsla
råda hos alla Svenska medborgare, ehuru
i verkningskrets skiljda på olika vägar, i
högre och lägre vetenskapliga, militära,
presterliga, civila eller andra medborgerliga
befattningar, och denna känsla, oberäknelig
i kraft, då den är gemensam hos mängden,
lifvar hvar och en till blott ett mål:
Fäderneslandets bästa. Ett samhälle med
D<n 29 December c. m, 197
sådana medborgare är lika lyckligt i fredens
lugn, som oöfvervinneligt i krigets
faror: i förra fallet tallar den allmänna fliten
om ett inre oberoende > i det sednare
fallet täflar den allmänna fosterlandskänslan
och modet om ett yttre oberoende. Ett
sådant samhälle kan således icke annat än
'vara och förblifva sjelfständigt både uti
sina inre och yttre förhållanden, och till
detta stora, önskansvärda resultat, leder endast
och allenast en allmän ändamålsenlig
uppfostran.
Att jag derföre, efter min förmåga, ifrat
och ifrar för densamma, hoppas jag
icke skall förefalla någon oväntadt, mindre
såra någons skråsinne, ulan tvärtom upplifva
alla sanna vänner af ett kärt fosterland,
att för samma lofliga ändamål räcka
samma välvilliga, om ock, så mycket bättre
rikare skärf, än jag deråt kunnat lemna.
Jag tviflar sålunda icke, att Rikets nu
församlade Ständer ägna åt detta vigtiga
ämne all den uppmärksamhet jag tror det
förtjena. Jag har väl med sorgfällighet under
denna Riksdag sökt undvika att framställa
något project, som haft ökade Statsanslag
till syfte; och jag har äfven i denna
vördsamma motion iagtlagit samma heliga
grundsalts. Och ehuru jag anser bibehållandet
af en Krigs Akademi j såsom en
blott högre mililär-applications-skola, til
-
ig8 Den 39 December e. m.
lika både nyttig och i många fall nödvändig,
så hoppas jag att det kan ske utan särskilta
Statsanslag. Man kunde i detta afseende
förena Marieberg och Carlberg till
en gemensam Krigs Akademi j der de ynglingar
ägde att fullkomna sig, som ifrån
Universiteterna i Upsala och Lund hade
bestämt sig till Krigs Ståndet, i synnerhet
och ovillkorligen de, hvilka ämnade
sig till Artilleriet eller Ingeniör-Corpserna,
eller eljest ville inhämta de högre Militärvetenskaperna.
Hvad kostnaderna vidkommer;
så tror jag att de blifva högst ringa;
och i alla fall fordras härtill icke särskilta
anslag, om Carlberg, såsom jag föreslagit,
upphör att vara en elementär läro-anstalt,
och de hittils utgående Statsmedlen derföre
i stället begagnas till en verklig KrigsAkademi
samt till aflöning åt de Professorer
och Lektorer vid Rikets Universiteter
och Gymnasierj som jag hoppas med detsamma
blifva anstälda. Sker denna reorganisation
något så när planmässigt, torde
t. o. m. besparingar kunna påräknas, hvilka,
i fall de inträffa, dock icke till andra
ändamål än det ifrågavarande borde användas,
äfven om de allmänna tillgångarna i
öfrigt blifva aldrig så knappa.
Slutligen anhåller jag att delta mitt vördsamma
anförande må med de respectivemedStånden
communiceras och till vederbörligt
Utskotts handläggning remitteras.
Den 29 December e. m.
»99
Herr Lefrén} Jolian Pehr: Vid förra
Riksdagen väcktes hos Ridderskapet och
Adeln fråga om revision af de militaira UndervisningsVerken.
Frågan bifölls. Konungen
utsträckte denna undersökning till samtlige
UndervisningsVerken i Riket. I det Betänkande,
som af en, i detta ändamål nedsatt,
talrik committé blifvit utarbetadt, finnes
äfven detta ämne fullständigt utredt.
Jag vill således ej nu ingå i besvarande
af de anmärkningar Herr Montgommcrie
framställt. De äro Ridderskapet och Adeln
förut nog bekanta, och utgöra endast mer
eller mindre lyckliga variationer af samma
thema. Jag tror, att Nedra Afdelningen,
utgörande de 3 nedersta classerne vid KrigsAkademien,
skulle kunna umbäras, derest
allmänna Skolorne i allmänhet voro i det
skick, alt ynglingar vid dem kunde vinna
behöflige förberedande kunskaper; men intill
dess måste Akademiens nedre afdelning
bibehållas. Det vore nyttigt, om KrigsAkademien
bildades till en blott lillämpnings-Skola;
men tiden måste mogna allt.
Jag försvarar ej det origliga, men jag underlåter
icke heller alt försvara det jag anser
gagneligt uti Inrättningen, och tror,
att den bör fortfara, lills dess den befinnes
öfverflödig, hvilket jag ej nu finner den
vara. Jag vill ej fördjupa mig i undersökningar,
huruvida den store (justaf Adolfs
Generaler, som Herr Montgomerie omnämner,
haft behof af undervisning vid en Krigs
-
200 Den 29 December e. m.
Academi eller ej; men blott erindra, att
största delen af våra stora Härförare på
den tiden ingalunda saknat theoretiska kunskaper,
och alt många af dem inhämtat
dessa uti utländska Riddare - Academier.
De äro ej få, de Svenska män, som fulländat
sin bildning vid Utrikes Undervisningsverk,
i saknad af sådane inom Landet.
Hvad åter angår frågan om det tidiga
bestämmandet af ynglingens framtida
lefnadsyrke; så nekar jag ej, att en ålder
af i3, 14 a i5 år är nog tidig derför. Men
sådant bestämmes vanligen af föräldrarne,
äfven i andra fall, än detta, och jag hemställer,
om icke ofta vid 8 års ålder, en
lika beskaffad skillnad uti lefnadsyrken i
förväg stadgas, då Gossen insattes antingen
i de så kallade lärda, eller i Apo/ogfsf-Skolorne,
i hvilka sednare man bildas
endast till näringarne, medan man i
de förra helgas till den lärda banan. Månne
ej detta innefattar en något betydligare
ensidighet, än då bestämmandet sker
vid i3, 14 å i5 år. Delta vare ej sagdt,
för att försvara det tidiga inträdet i MilitärStåndet,
utan endast för att något litet
påminna motionären, att icke sjelf vara ensidig.
Motionären är min goda vän, derföre
tager han visserligen icke illa upp detta
lilla utfall mot hans person.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog, alt Herr Mont
-
Den 29 December e. m.
201
gomeries ifrågavarande motion måtte, jemte
de af Herr Lefren och Herr Monlgomerie
rörande samma ämne nu afgifne yttranden,
lill Allmänna Besvärs-ock Ekonomiutskottet
remitteras.
Bifölls.
Ånyo föredrogs Herr von Hartmansdorffs,
August, den i5 dennes e. m. på bordet
lagde Motion, angående upprättande af
ett inventarium öfver Kongl. Hofvets Silfver,
Linne, Möbler, Husgeråd, och öfrige
Inventarie-persedlar, samt om granskning
af Räkenskaperne för de under CommerceCollegium
ställde Manufaclur- eller UllDisconterne.
Herr HjertaGustef: Det är blott i
afseende på första delen af Herr von Ilartmansdorffs
motion, eller i afseende å den
föreslagna inventeringen af möblerne och
liusgeråden å Kongl. Slottet, som jag begärt
yttra mig. Jag anser en sådan inventering
icke vara passande. Jag är fullkomligt
öfvertygad, att all nödig eftersyn och
controll i delta afseende eger rum. Men
det förundrar mig, att den värde Ledamoten
sammanblandat 2:ne olika saker, och
underställer om icke de samma böra uti
serskildta anföranden åtskiljas.
Såväl Herr von Ilartmansdorffs ifrågavarande
motion, som Herr Hjertås i an
-
ioi
Den 29 December e. nu.
ledning deraf afgifne yttrande, remitterades
lill StalsUlskottet.
Föredrogs lill remitterande Herr von
Hartmunsdorns, Angust, den i5 dennes e.
ni. på bordet lagde Motion, om anskaffande
af tjenlige oell tillräcklige rum för RiksArchivet.
Herr von Schulzenheim, David: I egenskap
af Ledamot uti det Styrelseverk, som
hitintills haft uppsynen öfver RiksArchivet
sig uppdragen, är jag i tillfälle att vitsorda
uppgifterne om behofvet af en mera utvidgad
och Lämplig local för detta verk.
Det har redan blifvit nästan omöjligt, att,
som sig bör, uppställa och behörigen ordna
de i RiksArchivet nu befindlelige handlingar;
men ännu omöjligare skall det blifva
att få utrymme för, och kunna sortera
de sednare Arens handlingar, som, enligt
stadgad ordning, skola från vederbörande
Expeditioner dit inlemnas, och hvilka
med hvarje Ar tilltaga i beständigt stigande
progression. Flere af de rum, der desse
Handlingar förvaras, äro dessutom, såsom
besvarade af fukt, dertill mindre tjenlig;).
Efter dess nu varande organisation,
är RiksArchivet egentligen blott ämnadt att
emottaga Canzii-Expeditionernes Handlingar,
då deremot Rikets Collegier sjelfve skola
förvara sina äldre och nyare Handlingar,
Den 29 December e. m. 2o5
utan att någon egentelig controll kan äga
ruin, huru dermed tillgår. Det vore således
en verklig vinst, om en nog rymlig local
kunde anskaffas, der alla Rikets äldre
handlingar, af hvad egenskap som helst,
kunde sammanföras, och der alla Embetsverk
successive skulle aflemna de nyare,
då de ej vidare för ärendernes handläggning
behöfdes. Jag tror, att den af Herr
von Hartmansdorff med så mycken sakkännedom
framställda motion förtjenar den
största uppmärksamhet. Jag vill blott tillägga,
att nödvändigheten, att för RiksArcliivet
anskaffa en bättre local, ingalunda
blifvit förbisedd; och om frågans framställande
till Riksens Ständer liitintils blifvit
.uppskutet, har sådant härrört endast af ett
billigt afseende å mängden och betydligheten
af de anslag, som nu blifvit begärrle
för ännu vigtigare och oundgängeligare
behof.
Uppå derefter af Hans Eoccellence Herr
Grefven och Landt Mar skalken gjord Proposition,
remitterades Herr von Hartmansdorffs
ifrågavarande motion, jemte Herr von
Schulzenheims i anledning deraf afgifne yttrande,
till StatsUtskottet.
Föredrogs ånyo Friherre Boijes, Fredrik,
den i5 dennes e. m. på bordet lagde
Motion angående Hof-Artiklarnes öfverseende.
ao/j Den ag December e. m.
Herr Kuylenstjerna, Erik Magnus, anförde
skrifteligen:
Med anledning af Friherre Boijes motion
angående Hof-Artiklarne, utbeder jag
mig få yttra:
Den värde Motionären anför, det han
är öfvertygad att Hof-Artiklarnes, efter hans
mening, besynnerliga förhållande i vår Lagskipning
endast undfallit vederbörande, och
att det blott behöfs göra Kongl. Majit uppmärksam
derpå, till erhållande af rättelse
i detta missförhållande, hvarföre ock Motionären
föreslår ”att Rikets Ständer måtte
”i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit
”nådigst ville anbefalla ofvannämde Konung
”Carl XI:s Hof-Artiklars öfverseende, och
”i nåder behaga utfärda andra i öfverensstämmelse
med tidehvarfvet och i samman”hang
med den nya Lagbok, som är att
”förvänta.”
Jag anser mig härvid pligtig upplysa,
alt Hans Excellence Herr RiksMarskalken,
icke en, utan flere gånger, under min tjenstetid
som Hof-Ganzli-Secreterare, varit
betänkt på Hof-Artiklarnes omarbetning,
men då ett nytt Lagverk var under arbete,
ansågs tiden för detsammas fullbordan böra
inväntas, ty nya Hof-Artiklar dessförinnan
skulle säkert fordrat ändringar, sedan
det under arbete varande Lagverket utkommit:
och jag tror icke att täta ombyten af
Den 29 December e. m. 2o5
stadgar äro gagneliga. De hinna då knappast
inhämtas, innan de ej mera gälla. Begreppen
förvillas, och den följd uppstår,
att största antalet inom Samhället icke rätt
känner, hvad i ett eller annat afseende bestämdt
är, ett förhållande som, efter min
tanka, mera bör förelsommas, än åstadkommas.
Hof-Artiklarnes omarbetning har således
icke undfallit vederbörandes uppmärksamhet;
men tiden just, den Motionären anvisar,
har varit den som ansetts böra afbidas,
och det torde icke vara den värde Motionären
obekant, att denna tid verkeligen
än icke är för handen.
Såsom skäl för motionen angifves: att
JIof-Artiklarne äro i det mäst ojemna förhållande
till vår allmänna Lag, ja, någon
gång, efter nu tidens skick och begrepp,
kunna sägas nästan sätta medborgaren utom
Lagen. Så uttrycker sig den värde Motionären,
och åberopar derefter några exempel,
hvilka dock, närmare öfvervägade, torde
mera bestämma ett annat riktigare begrepp.
Motionären börjar med: att sex veckors
fängelse vid vatten och bröd i 10 §.
af Hof-Artikeln omnämnes, men medgifver
att det enligt 17^4 års Lag icke mer äger
rum. Då således den åberopade §. till dess
Den 29 December e. m.
kraft och verkan ej vidare betyder; synes
den icke helier väl vald såsom exempel å
Hof-Artiklarnes nu varande beskaffenhet.
Det af Motionären omnämde straff, föreskrifvit
i i3 §. af Hof-Artiklarne, för försumlige
ringare Hof-Betjente, behöfver nu
för tiden destomindre tillämpning,, som dels
samma straff är genom särskilta instructioner
förekommit, och dels, då, enligt RegeringsFormen*
Konungen äger att om sitt
Hof såsom för godt synes förordna, den
försummelige genast kan från tjcnsten eiullledigas.
Derefter anförer Motionären innehållet
af 22 §. i Hof-Artiklarne, att Page som i vredes
mode drager sin värja eller slåss i Konungens
närvaro, kamrar eller gemak , pliktar
med rygghuden. Härvid bör anmärkas,
att den tiden funnos så kallade Bord-pager,
oftast i den ålder, som allmänna Lagen
i i3 Cap. Missg. Balk. bestämmer för
öfvermaga: och, efter samma Lagrum, är
äfven tydeligt, huru plikten med Rygghuden
för en slik Brottsling komme att verkställas,
men Konungen har nu mera icke sådana
Pager, i följd hvaraf berörde straff
icke heller kommer i fråga att tillämpas.
21 §. i samma Artikel stadgar dock i allmänhet
strängare straff för sistnämnde brott,
och, då detta svåra brott, till sin beskaffenhet
och möjeliga följder, närmare efter
-
Den 29 December e. m.
207
sinnas, torde äfven den strängare straffbestämningen
icke hafva oskäl med sig.
Hof-Artiklarne äro utfärdade under Konung
Carl XI:s lid. E11 tid, då Rikets första
Stånd icke i allmänhet lärer hafva att
berömma sig af några stora vunna fördelar.
Konungen utvalde dock bland detta Stånd,
af båda konen, de personer, som skulle utgöra
hans närmaste omgifning, hans förtroliga
krets, och då, för att motsvara ett sådant
Konungens förtroende, alltid erfordras
ett bildat umgängessätt ett upplyst förstånd ,
kunskaper, talenter, fattning för alla påkommande
händelser och en osvikelig pålitelighet;
så ansågos desse personer, som,
äfven i sin mohn, skulle gifva anseende åt
Hofvet, berättigade till aktning: och säkert
derföre stadgade Konungen det stränga straffet
för brott begångna emot dem, hvilket
straff är utsatt i de af motionären åberopade
32 och 35 §§. af författningen. Jag
underställer om denna Konungens åsigt äfven
i vår tid icke förtjenar någon uppmärksamhet;
och jag tror mig göra rättvisa
åt min samtid, då jag öppet förklarar,
det jag delar den öfvertygelsen, att det är
mera menniskans egenskaper, än den thiel
hon bär, som bestämmer anseendet i
samhället. Men då det är just egenskaperna,
som böra utgöra grunden för vinnande
af befordran; så synes mig ock de utmärkelser,
hvarmed Konungen hedrar Under
-
208 Den 29 December e. m.
sätare, förtjena afseende: och jag tror att
inga allmänna jemförelser till nedsättande
af den ena värdigheten för att derigenom,
upphöja en annan, äro rättvisa, ty enligt
mitt begrepp erfordras förtjenster inom
hvarje snmhällsclass alltid lika förtjenande
aktning hvarhälst de finnas. 60 Cap. 4 §•
Missg. Balk. lyder så: ”ljuger någon å an”nan
lönliga och går det å lif eller ära,
”eller sprider sådant rykte ut om honom
”af argt uppsåt, vare ärelös och plikte der”till
med spö, eller ris, fängelse vid vat”ten
och bröd eller landsflykt, som saken
”eller personen är till, gore ock offenlelig
”afbön.” Till detta Lagrum stå sistnämde
§§. af Hof-Artiklarne i närmaste förhållande,
och då härtill kommer det förmanskap samma
§§. förutsätta, synes icke oskäligt vara,
att ett strängt straff för deri utsatte brott
hör finnas stadgadt, om ock det deri föreskrifna
anses för öfverdrifvet. Detta straff
enligt Hof-Artikl. har mig vetterligt icke
heller någonsin varit i fråga att tillämpas:
och deraf förefinnes anledning att det svåra
straffet kanske just afskräckt från brottet,
i hvilket fall detta stadgande ostridigt uppfylt
högsta bestämmelsen af all Lag.
Sist omtalar den värde Motionären,
huru som 70 §. i Hof-Artikl. utsätter dödsstraff
för den, som med våld inom Borgen
tager mer eller mindre. Denna §. hänvisar
-
Den ag December e. ni.
sar tydeligen till 20 Cap. 9 §. Missg.Balk.
så lydande: ”Rånar man, och med fult
”våld tager af annan, i hans lius, Gård,
”Skepp, å Gato, eller åVäg något hvad det
”hälst vara kan mer eller mindre, miste
”Lif sitt.” Straffet är efter HofArtikl. och
Allmänna Lagen således aldeles enahanda:
och att tjufnadsbrott inom Borgen hör straffas
strängare än annan stöld behöfver säkerligen
inga bevis. Erfarenheten har ådagalagt
att sådana brott, oaktadt hvad i detta
afseende stadgadt är, svårligen kunna
förekommas särdeles vid stora Solennileter,
då i en mängd särskille och ofta från hvarandra
aflägsne rum serveras.
Jag hemställer nu, hvad Öfvertygelse är
vunnen af de anförde exemplen om HofArtikhnes
uppgifna så ojemna förhållande
till Allmänna Lagen, eller huruvida de kunna
sägas sätta Medborgaren utom Lagen.
Jag hemställer ock till den värde Motionären
sjelf, om i de Rätter, der äfven han är
Ledamot, Hof-Artikl. föranledt till något
olämpeligt eller orimligt Beslut. Min erfarenhet
är åtminstone icke sådan.
Hof-Artikl:nes allmänna stadgande är.
dubbelt ansvar för brott begångna inom
Slottet, och då detta stadgande befanns icke
tillfyllestgörande, utfärdades Kongl. Kungörelsen
af den 1 Febr. 1783, som bestäm8
H. i4
ato Den 29 December e. m.
mer kroppsstraff för den der ofredar Kongl.
Livriet. Således hafva straff, strängare äii
HofArtikl. innehålla, funnits nödiga äfven
i senare tider, och det är Kongl. Förklaringen
af d. 12 Oct. 1787, icke HofArtikl.,
som utsätter 26 R:dr 32 sk. Böter för den
som bryter Borgfrid.
Jag tror mig nu hafva ådagalagt, att
icke Hof-Artikl:nes omarbetning undfallit
vederbörande, men att dermed uppå goda
skäl fått, kunnat, och ännu kan anstå, äfvensom
jag är fullkomligen öfvertygad att
då rätta tiden infaller, Kongl. Maj:t, utan
all hemställan från Rikets Ständer, i Nåder
berörde omarbetning anbefaller. Jag tror
mig ock hafva visat att Ilof-Artikl., ehuru
urmodigt uppställde, icke till sin grund stå
i ett sådant missförhållande till öfriga Lagarne,
som den värde Motionären synes antyda;
och jag åtminstone anser desse HofArtikl.
sådana de än äro, aldrig skäligen
kunna framställas till åtlöje, så vida skilt
från de redbarn åtgärder, sorn tillhöra samlingen
på detta Rum. — Jag bär aktning
för Fädrens Värdiga minnen. — Jag ägnar
dem tacksamhet för hvad de gjort för oss,
om det än icke skulle i allt motsvara vår
tids behof.
Jag slutar med att förklara det jag allt
för väl känner den värda Motionären för
att någonsin kunna misskänna hans afsig
-
Den 9.9 D e c e m l> e r e. m.
a 11
ter, och om enskilta förhållanden kunde
utgöra motivet för åtgärderna inom detta
Hus, skulle jag icke gjort denna framställning,
men då all personlighet är långt aflägsen
från bestämmelsen af Svenska Riddarhuset,
är det saken, ingenting annat,
som brutit min tystnad.
Friherre Boije, Fredric: Det vill synas,
som vore det stundom äfventyrligt att
yttra en egen, en sjelfständig, af ingen förestafvad
tanka, emedan man, oaktadt de
bästa afsigter och det redligaste uppsåt, så
lätt stöter sig med serskilta Corporationers
intressen eller någon enskilt, som tror
sig förnärmad eller förolämpad. Det är således
för mig ganska tillfredsställande, att
jag, hvad Hof-Artiklarnas öfverseende angår,
varit af samma tanka med dem, som
ansett detta vid flera tillfällen behöfligt,
och att den nuvarande upplyste Chefen för
Konungens Hof ernat göra anmälan derom,
ehuru saken blifvit uppskjuten, tills den
nya Lagboken utkommer. Detta var också
precist, hvad jag i min Motion yrkat.
Hvad det af mig i Motionen begagnade
uttryck angår, att jag* förmodat ett sådant
förhållande hafva /«.dfallit vederbörande;
så lärer detta, elfte- hvad den värde
Talaren upplyst, ickf6 'ara fallet; men
af denna min okunnigpiet om hvad som
»
ai2
Den 29 December e. m.
redan var vidgjordt, kan väl ingalunda dragas
den slutföljd, att jag derigenom velat
förolämpa någon. Den det tror, han känner
icke mitt tänkesätt, mitt handlingssätt;
han känner icke mig. Om efter denna förklaring
jag skulle annorlunda bedömas, återstår
mig dock det egna medvetandet att
icke hafva velat såra någon.
Ilvad den Juridiska Deductionen angår;
så lemnar jag den i sitt värde. Det
tyckes likväl vara en motsägelse deri, att
talaren först medger behofvet af HofArtiklarnes
redigerande, och sedermera vill bevisa
deras duglighet, deras analogie med
Lagen. Jag kan för min del icke finna, att
1687 års tid och RegeringsForm äro analoga
med 1734 års. Mig förefalla dessa
Hofartiklar såsom en qvarstående mur på
en af bränd tomt, hvilken sedermera blifvit
odlad, och nu tillhör ett större fruktbärande
sädesfelt.
Jag har äfven förnummit, att man sagt
mig hafva förlöjligat dessa HofArtiklar; men
om det skett derigenom, att jag ordagrant
citerat några §§. ueraf; så ligger det löjliga
endast i de förådlrade formerna.
Emedlertid Ylå nu hufvudändamålet
med min Motioi» ekerås öfverseende, är beslutadt,
och, or* ja|g förstått Talaren rätt,
beslutadt att ske, Inar den nya Lagen utkommer;
så ty ckes j min Motion vara öfver*
-
Ben 29 December e. m.
213
flodig; och för att icke onödigt öka Riksdagsgöromålen,
hemställer jag till Eders
Excellence och Högloft. Ridd. och Adeln,
om icke Motionen må förfalla, emedan jag
å min sida, i så fatta omständigheter, icke
yrkar någon remiss derå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om icke, i
anledning af hvad Friherre Boije nu anfört,
dess ifrågavarande Motion kunde få förfalla.
Ropades Ja.
Ånyo föredrogos Herr Hjertås, Gustaf,
den i5 dennes f. m. på bordet lagde Motion,
att Rikets Ständer måtte anslå medel
till en Lärare för Exercice, Målskjutning
och Gymnastik vid hvarje Gymnasium, äfvensom
2:ne Lärare vid hvarje Universitet;
samt Herr von Vegesachs, Achilles, den i5
dennes e. m. på bordet lagde Motion, angående
Gymnastik-Inrättningar vid Regementerne,
och Läroverken i Riket.
Grefve Frölich, David: Herr Hjertås
förevarande Motion går ut på att erhålla
anslag till Lärare i Gymnastiken vid de
offentlige Läroverken. Herr von Vegesachs
Motion, är i första punkten af enahanda
innehåll, som Herr Hjertås; men den föreslår
än vidare inrättandet af ett allmänt
Den 29 December e. m.
Gymnastikinstitut, och anslag dertill. Ilvad
Herr Hjertås Motion beträffar, så liar jag
ej något emot, att densamma af Riksens
Ständer bifalles. Men i afseende å sednare
delen af Herr von Vegesachs, anhåller jag
få yttra den tanka, att det icke är fördelaktigt
för Gymnastik-konsten, att den centraliseras.
Jag har hemtat min öfvertygelse
i denna del från det sätt, hvarpå jag
sett denna konst utbilda sig. Jag kan ej
finna att den sprungit ut, såsom en följd
af något Institut, utan den har utgått från
den enskilde man, som sjelf danat sig och
bragt sig upp till den vetenskapliga punkt,
hvarpå lian nu står. Om man skulle centralisera
denna konst, så komme det att
bero på den, hvilken blefve Chef för Institutet,
huru det skulle vårdas och handhafvas,
och vetenskapens utvidgning eller
inskränkning finge då sin gräns inom denna
persons mer eller mindre nit och skicklighet,
hvarigenom roan lade band på dess
fria utveckling. Jag har åtminstone stöd
härför uti andra likartade förhållanden.
Jag tror t. ex. ej, att Institutet för Döfstumma
medfört någon särdeles nytta. Dessutom
föreställer jag mig, alt denna vetenskap
säkerligen skulle lifvas, om den blef
ett föremål för flere enskildes täflan, sorn
ej ansågos bundne af nödvändigheten att
hafva inhemtat sin kunskap från ett visst
håll, och der fått videtur öfver sin skicklighet.
Jag får således anhålla, att Stats
-
Den 29 December e. m.
Utskottet måtte taga i noga betraktande,
huruvida det är nyttigt att formera ett
serskildt institut, eller om det ej må vara
tillräckligt att anslå löner för Lärare i denna
vetenskap vid allmänna Undervisningsverken.
Gymnastiken såsom vetenskap torde
tillhöra de Medicinske Faculteterne vid
Universiteten, och centralisation lärer i så
måtto icke saknas till utbildning af densamma
såsom en branche af Läkare-vetenskapen.
Hit måste ovilkorligen den såkallade
SjukGymnastiken böra; och dess studerande
och practiserande särskilt, utan
sammanhang med Physiologiska och Anatomiska
forskningar, har jag svårt att tänka
mig såsom något för det allmänna nyttigt.
Hvad åter Frisk-Gymnastik beträffar,
tror jag alt Staten derföre gjort nog, då
den anslår löner för Lärare vid alla de
större Läroverken. Täflan emellan desse
Lärare tror jag skall bäst utbilda vetenskapen,
hvilken för öfrigt får fritt utöfvas
af en hvar, såsom konst utan att behöfva
stå under något Centralinstituts Öfverstyrelse,
under det SjukGymnastiken, såsom
både vetenskap och konst, tillhör antingen
SundhetsCollegium eller Medicinska
Faculteterne vid Academierna. Här är således
blott fråga om Central-Institut för
Frisk-Gymnastik, och jag måste i den delen
afstyrka motionen. Jag vill dock tillägga,
att det icke är min afsigt hvarken
att förringa värdet af Gymnastik eller att
216 Den 39 December e. m.
på något sätt hindra, att den person, sorn
så utmärkt sig inom Fäderneslandet, i annan
väg må belönas för sina förtjenster.
Men jag anser det vara stor skillnad emellan
att belöna en upptäckt, och att göra
anslag till befordrande af allman nytta.
Det förra borde komma från Högsta Makten,
men det sednare bli föremål för anslag
från Rikets Ständer, hvilka dock icke
böra befatta sig med att anslå gratificationer
till enskilde personer.
Grefve Cronhjelm, Otto August: I anledning
af den siste värde Talarens yttrande,
anhåller jag få nämna några ord. Jag
får först upplysa att det är just från Centralinstitutet,
som större delen af Lärarne
i Gymnastiken inom vårt land utgått. Om
för öfrigt ett sådant Institut förlägges i
Slockholm eller annorstädes, anser jag vara
af föga vigt, i fall nemligen det annorstädes
kan erhålla ett sådant tillopp af elever,
sorn här. Jag tror, att då man synes vilja
befordra det sköna ändamålet att anlägga
folkskolor, bör man väl icke förbise den
del deraf, hvax’om nu är fråga. Men för
att åt mängden kunna lemna den ledning
i Gymnastiken, som är nödig för ett nyttigt
användande af densamma , fordras i första
rummet Gymnastik-Lärare. Utan den
förtjenstfulle Ling, hade denna vetenskap
ännu varit i sin linda inom vårt land.
Oaktadt jag ogerna tillstyrker begärdte an
-
Den 29 December e. m.
217
slag, kan jag således likväl icke annat, än
göra det vid detta tillfälle, helst hela anslaget
sträcker sig till endast 4ooo R:dr; en
summa, i sanning ganska ringa i förhållande
till det goda äudamål man derigenom
vill vinna, nemi. en mera ändamålsenlig
fysisk utbildning hos de uppväxande generationerna.
Hvad beträffar Grefve Frölichs
förmodan, att ett Institut till Lärares
bildande skulle sätta en bom för konstens
utveckling, så tror jag icke att erfarenheten,
under den tid det närvarande, ehuru
högst inskränkta, Institutet fortgått, ger anledning
till denna farhåga. Vidkommande
åter Grefvens sista yttrande om en belöning
för Professor Ling, så får jag tillslå,
att om Hr von Vegesachs motion afsett
någon sådan, skulle det vara högst skymfeligt
för den utmärkte mannen, 0111 ett
sådant äudamål vore insvept uti en, som
det synes, åt helt annat håll syftande motion.
Jag har alldeles icke kunnat i motionen
finna det minsta spår dertill, och
jag är dessutom fullkomligt öfvertygad, att
Herr von Vegesach, om hans mening varit
att utverka en belöning för Herr Ling,
skulle med den öppenhet som anslår en
Svensk Riddersman, framställt denna motion.
Jag slutar med att tillstyrka motionen.
Friherre Palmstjerna , Bror Knut, anförde
skrifteligan:
2i8
Den 29 December e. m.
Att elen medborgerliga eller activa
Gymnastiken är oundgängelig för vårt tidehvarf,
så i pedagogiskt, som militäriskt
afseende, kan icke behöfva bevisas inför
denna upplysta samling. Tidsandan påkallar
den physiska utvecklingen, det förvekligande
lefnadssättet gör den oundgängelig;
och af sjelfva den sednare Krigshistorien
vore det lätt att bevisa, huru den Europeiska
soldatens stela utveckling arbetar
mot de märkliga framsteg, som tactiken
gjort i senare tider.
Djupt kunnige män af Ridderskapet
och Adein hafva för icke länge sedan på
ett utmärkt sätt discuterat ämnet om vårt
lands försvar, och jag vågar tro, att den
personliga utvecklingen, som Gymnastiken
ensamt kan gifva Soldaten, måste blifva en
nödvändighet vid utförandet af deras grundsatser
för nationalbeväpningen.
I ett så couperadt land, sorn Sverige,
är det också desto mera nödvändigt, att
vid försvaret i allmänhet räknas på personers
enskilta förmåga: och huru skall denna
vinnas af troupper, som sakna sjelfständig,
kroppslig utveckling? Huru skall en
allmänhet, som saknar både vana, uppmuntran
och anledning till kroppsöfningar,
undvika att vid hvarje folksamling falla i
laster och dryckenskap ? — Visserligen
derigenom, att, under sakkunnige mäns
i Den 29 December e. m. 219
ledning, tillfälle beredes att få Gymnastiken
allmängjord; och då man förutsätter
en ädel täflan de Gymnasticerande emellan,
skola åtminstone de yngre af vår allmänhet
mera sätta en ära i den mängd af
vighets- och kraftrörelser de kunna göra,
än i den mängd af supar de kunna taga;
ty då inser individen sjelf behofvet att
bålla sin kropp i helgd. Han skall då
undvika allt hvad han anser nedsätta sina
krafter, och skall veta begagna sitt dagliga
arbete till en fortsatt utveckling af hvad
lian yid lediga stunder genom Gymnastiken
får elay till. — De Gymnastiske öfningarne
blifva, sedan de angifvit sitt inflytande,
en controll på hans kroppsliga afeller
tilltagande, och dymedelst skall förenämnde
moraliska ombildning på den
fallna delen af naltionen vida kraftigare verka,
än alla förordningar rörande bränvirissupare,
Vi söka vid ynglingars uppfostran tillägna
oss den bildning Greker och Romare
fordom ägde; skola vi då försumma att bruka
de medel, som dessa stora nationer,
under deras kraftigaste blomningstid begagnade
för att förekomma den veklighet
en ytterlig bildning eller missbildning kunde
medföra. Gymnastik var hos dem en
'notvigt till sedef01 fallet: är den då mindre
behöflig hos oss? Jag vågar påstå mi
-
220
Ren 39 December e. in.
ne Herrar, att ingen kan på rätta grunder
bevisa detta.
Med antagande, att den Gymnastiska
utvecklingen äfven är ovilkorligt nödvändig
för vår Annee, kan icke Gymnastik vid
Regementerne betraktas såsom hvarje annan
exercice och blott allmänt meddelas trouppen,
utan individuel åtskilnad. Gymnastiken,
rätt förstådd, bör, såsom ett mera
fullkomligt utvecklingsmedel, än den hittills
vanliga exercicen, riktas efter subjectets
skiljaktiga förhållanden. Det är så
mycket vigtigare, att en gymnastisk utbildning
föregår, som nu varande exercicen
är ytterst inskränkt till sina rörelser
och kan med denna ensidighet aldrig gifva
den kroppsliga utveckling, som är erforderlig
för en krigare.
På grund af dessa reflexioner, torde
livar och en finna nödvändigheten af Gymnastikens
allmängörande. Det skulle med
mycken lätthet kunna försiggå, om från
hvarje Regemente skickades en Ofiicer till
Gymnastiska Central-Institutet, och han,
såsom skicklig Regements-Gymnastik-Lärare,
sedan utbildade nödigt antal Underbefäl
för Trouppens Gymnastiska behandlande.
Om äfven dessa Officerare tillika
anställdes såsom Gymnaster vid de större
Läroverken och Underbefälen vid Folkskolorna,
skulle, mellan mötestiderna, den
-
Den 29 December e. m.
221
na sysselsättning berecia mängen militair
en lättare utkomst. Undervisningen skulle
på detta sätt vexelvis förspridas, och
äfven den minsta Skola snart nog åtnjuta
fördelarne af Gymnastikens inflytande;
men för att vinna detta vigtiga mål
förutsättes nödvändighet af ett Gymnastiskt
Central-Instituts tillvaro, med så många
Lärare och af Staten så lönade, som Friherre
von Vegesack i sin motion föreslagit;
hvarföre jag, till alla delar, förenar mig i
den värde Motionairens åsigtcr, och anhåller
vördsamt, att detta yttrande måtte få
åtfölja motionen till communication och
remiss.
Friherre Klingsporr, Fredric Philip:
Sedan de båda sista värda Talarne så fullständigt
yttrat sig i sjelfva ämnet, får
jag blott förklara, att jag fullkomligt delar
desse Herrars åsigter rörande Gymnastiska
Institutet härstädes, och skulle anse mig
alltför otacksam, om jag ej vitsordade den
stora nytta så i allmänt som enskilt afseende,
jag finner dermed redan hafva vunnits
under Herr Lings behandling och
styrelse; och då jag ej allenast sjelf fått
röna en utmärkt helsosam verkan deraf,
utan äfven haft tillfälle under loppet af f>
a 8 månader bedömma Gymnastikens förmåner
för snart sagt alla åldrar, kan jag
ej underlåta att tillstyrka det begärdta anslaget,
och för min cici yttra den önskan,
222
Den 29 December e. m.
att StatsUtskottet måtte i öfvervägande taga
nödvändigheten af denna inrättnings behöriga
underhållande.
Grefve Frölich: Jag vill endast lemna
Grefve Cronhjelm några förklaringar öfver
mitt sista yttrande. Den värde Ledamoten
lärer hafva fattat den allusion, jag
gjorde i frågan om Gymnastiken, så, som
skulle jag dermed menat Lärare, hvilka
här sjelfve bildat denna konst; men jag
alluderade på Herr Ling sjelf, hvilken ej
utbildat sig i något Institut, utan måhända
sjelf skapat denna konst, sådan den här
practiseras; och jag vill dermed bevisa,
att denna utbildning kan ske på annat sätt,
än genom Instituter. Jag gillar Herr von
Vegesaclis delikatess, att ej föreslå någon
belöning till Herr Ling, men jag har ej
kunnat undgå att, till undvikande af den
förtydning, det jag skulle velat neka anslag
för vetenskapen, förklara att jag blott
önskade, det dess allmängörande skulle sökas
på en annan väg, än den föreslagne.
Jag har sjelf begagnat Gymnastiken, och
förnekar visserligen icke dess värde och
stora nytta. Det skulle således vara fullkomligt
öfverensstämmande med min önskan
, om denna vetenskap kunde blifva
så mycket utspridd inom fäderneslandet
som möjligt. Jag anser det öfverflödigt att
vidare här ingå i pröfning af saken. Jag
liar blott deri yttrat mina enskilda tankar,
Den 29 December e. m.
223
och får tillägga, att om inrättande af Centralinstitut
eller anslag dertill skulle beslutas,
hemställer jag, om Stockholm någonsin kan
anses vara den rätta localen derför, i anseende
till climat och mera dylik t.
Herr Bråkenhjelm_, Pehr Reinhold:
Ehuru det gemenligen anses för odiöst att
här tala om enskilde personer, känner jag
mig likväl dertill uppmanad af min känsla
för rätt, och min vördnad och högaktning
för den man, som nu är i fråga. Jag tror,
att han kan hafva rätt att fordra annat,
än att bli afspisad med en nådegåfva. Jag
tror samhället har en moralisk förbindelse
att sörja för hans ålderdom, då han der uttömt
sina physiska och moraliska krafter,
till menniskors bästa. Dessutom kan den
utomordentlige mannen hafva rätt vänta,
att få se sitt sköna verk fullbordadt, innan
han går sin väg. Och det är att befara,
att elen upptäckt han skapat dör med honom,
om den ej underhålles genom inrättandet
af ett Central-Institut.
Friherre Cederström j Jacob: Om i despotiska
samhällen Styrelserna söka motverka
alla anstalter til utbildning af folkets
fysiska krafter vid den intellectuella bildningen,
så måste förhållandet vara motsatt
i fria samhällen. Häfderne visa äfven, att
fria folkslag, genom utbildandet af Gymnastiska
konster, förmått att segrande kärn
-
224 Den 29 December c. m.
pa mot sine grannar. Då Sveirge eger en.
person med kunskap i dessa yrken, skulle
man vara bra kortsynt, om man lät tillfället
gå sig ur händerne till bildande af andra
dylika personer. Om man länge förbisett
nyttan af denna vetenskaps utspridande,
bör samhället nu så mycket kraftigare
söka befrämja densamma. Jag anser
StatsUtskottet böra infordra Professor Lings
utlåtande, huruvida den begärda summan
är tillräcklig eller icke, och i sednare händelsen,
tillstyrka det anslag, som, enligt
ett sådant utlåtande, kommer att anses nödigt
till inrättande af det föreslagna Institutet.
Grefve Frölich: Jag har egentligen
uppträtt för att förklara, det jag ej har
det ringaste emot, att Hr Ling må utöfva
sin konst med alla möjliga emolumenter;
men jag hemställer, huruvida Hr Bråkenlijelms
argument håller prof, att om ej ett
Central-Institut upprättas under Hr Lings
lifstid, hela konsten skulle förfalla. Om
nu Rikets Ständer besluta ett Central-Institut,
men den Högste behagar hädankalla
Hr Ling, innan det hinner blifva färdigt,
så skulle hela anstalten upphöra. Jag tror
att Elever finnas, som, utan Hr Lings biträde,
snart utbildat sig till samma skicklighet,
som den Hr Ling kan meddela dem,
och att desse, om de haft fria händer,
möj
-
Den 29 December e. m.
225
möjligen kunnat hinna ännu längre. Jag
finnér således, att man afen välvillig känsla
för Hr Lings personliga förtjenst låtit
vilseföra sig på en oriktig väg, att göra
allmännyttig den ide', för hvilken han lefvat
och sträfvat, och hvars utveckling i
naturlig väg säkert lemnar ett större oell
varaktigare monument åt hans ära och förtjenster,
än genom inrättning af ett Central-Institut,
som troligen ej kan undgå lika
öde med alla dylika anstalter.
Grefve Cronhjelm: Jag har blott begärt
ordet för att upplysa, det jag ej instämmer
uti en värd Talares Herr Grefve
Frölichs yttrande, att något emot min framställning
i ämnet skulle bevisas af det förhållande,
att den man, som nu står i spetsen
för Gymnastik-Inrättningen, bildat sig
sjelf. Min enskilda tanke derom är, att ej
denne mans like uppstår så ofta, som Grefve
Frölich tyckts förmoda. Jag tror deremot
att man kunde skatta sig lycklig, om
inom hvarje vetenskap blott en man med
hans utomordentliga egenskaper vore att
för hvarje sekel igenfinna. Jag talar nu ej
hänförd af känsla för Hr Lings förtjenster,
utan, såsom jag tror, för fäderneslandets
väl. Jag är således af lika tanka, som den
Friherre Cederström nyss så fullständigt
utvecklat. Grefve Frölich har äfven trott,
att åskillige personer genom egne bemö
8
H. *5
2iG Den 29 December e. m.
danden utbildat sig till sådan skicklighet
i Gymnastiken, att de till och med kunnat
emottaga Lärarebefattningar på flera ställen
i Riket. Jag betviflar visserligen ej, att
vi redan äga på åtskillige ställen skicklige
Gymnastiklärare, men långt ifrån att de,
enligt Hr Grefvens yttrande, haft händerne
bundne af Central-Institutet, äro de allesamman
just der bildade, och åtminstone
2 å 3 af dem skulle visserligen, om de
voro anställde vid inrättningar, der tillfället
medgaf bildandet af GymnastikLärare,
kunna sådane bilda, utan att derifrån hindras
af Central-Institutet. Dessutom är antalet
af GymnastikLärare inom fäderneslandet
för närvarande så obetydligt, att, derest
man önskar, att denna vettenskap må blifva
mera allmänt utspridd, det blir nödvändigt,
att söka tilldana flere sådane Lärare.
Hvad angår stället der inrättningen bör
etableras, så är det mig likgiltigt, om dertill
utses Torneå eller Ystad, ty jag tror icke,
med Grefve Frölich, att konsten är af den
natur, att climatet på densamma betydligt
inverkar. Hos Svenska nationen äro nedlagde
stora anlag till kraft, och här är fråga
om att söka en ändamålsenlig utveckling
af dessa anlag. Jag är ej emot anslåendet
af en pension till Hr Ling, när han sjelf
sådant önskar och behöfver; men om sådant
är nu icke här frågan. De 4000 R:dr,
som blifvit begärda, böra användas, icke
för person, utan för sakens befordrande.
Den 29 December e. m.
Jag anser dessutom Sverige böra skickligt
begagna tillfället att äga en man sådan som
Herr Ling, helst han, efter naturens ordning,
ej kan hafva många år af sin hana
qvar; ehuru de troligen för honom blifva
tillräckliga att dana ett så stort antal Lärare,
att Gymnastiken hlifver utspridd och
begagnad vid folkskolorna. Jag hör slutligen
tillägga att, då jag icke äger någon
personlig bekantskap med Herr Ling, någon
sådan nu ej varit mitt motif, men att
jag dock personligen om honom och hans
vetenskap inhämtat den öfvertygelse, jag nu
haft äran yttra.
Herr Uggla, Carl Wilhelm: Jag instämmer
till någon del i Grefve Frölichs åsigter,
och anser en efter hvars och ens physique
afpassad Gymnastik högst nyttig, samt alt
man genom extensiva bemödanden kan utveckla
eljest slumrande krafter, som af naturen
blifvit nedlagda i lifsämnet. Men
utöfver en viss gräns kommer man icke
bär; ty då skulle kraftutvecklingen vara
oändlig, hvilket är en generel motsägelse
af lifvets bestämdhet. Hvad Hr Ling vidkommer,
så, med all aktning för hans vetenskap
och genialitet, kan jag icke med
någon instämma, att han är skapare af
Gymnastiken, men väl, att han utbildat den
uti vårt fädernesland till hvad den nu är.
Tv redan för mera än tusen år tillbaka
' c *
15
228
Den 29 December e. m.
var Gymnastiken känd och utbildad bos
Perserne och hos flera gamla folkslag;
äfven finnes ett nyare, men likväl äldre
institut än vårt i Schweitz. Icke heller
vill jag gerna tro, hvad någon yttrat, alt
den nuvarande mästaren ej kan efterhärmas,
och att således Gymnastiken skulle
med hans bortgång af sådan orsak upphöra.
Institutet hos oss har existerat, om
jag rätt minnes, 10 å 12 år, och jag tror,
att under en sådan tid, med afseende på
Hr Lings liberalitet såsom vetenskapsman,
han icke lärer underlåtit att hafva utbildat,
så vidt möjligt är, icke allenast det
Theoretiska uti saken, utan äfven, att han
troligen i det practiska formerat sina elever.
Då man betraktar Gymnastiken i sin
naturlighet, det vill säga, att menniskan
likasom andra djur mera af instinct, än af
en förberedande reflexion mättar och verkställer
sina rörelser, så behöfver man icke
frukta för några menliga följder af denna
exercice, emedan, om jag så må säga, instincten
är då den bästa läromästaren, och
följden blir för kroppen ers allmän, ja ofta
förunderlig, vighet, hvilket vi särdeles
erfara hos Bergsboerna, hvilka ifrån sin
späda barndom af naturlig lust drifves till
klättrande, och sådane rörelser, som stärka
kroppen till hvar och en af sina delar.
Men annorlunda är förhållandet, då Gymnastiken
skall vetenskapligt appliceras. Dertill
erfordras utbildade och förståndige
Den 2g December c*, m.
exercicemästare , som med varsamhet behandla
discipeln, emedan, då det lärer
vara en afgjord sanning, att en högre kraft
icke kan utvecklas j än som är nedlagd
uti hvarje lif sämne, men väl att en kroppslem
kan stärkas pä de öfrigas bekostnadj
det vore, vid ett oförsigtigt användande af
Gymnastiken, att befara mindre gynnande,
om icke menliga följder. Jag tror, efter hvad
jag hört många berätta, att gymnastiken,
med konst tillämpad, kan vara af högsta
nytta vid vissa sjukdomstillfällen; men hura
långt man här bör beräkna med säkerhet
dess användning, ligger utom mitt och
kanske mångas omdöme. Jag tillstyrker
derföre, att StatsUtskottet i denna del ville
infordra SundhetsCollegii yttrande, för
att derefter, och med afseende på det verkliga
gagn den så kallade Sjukgymnastiken
kan åstadkomma för det allmänna, bestämma
ett lämpligt anslag för en, om det så
befinnes, nyttig befordran. Någon har sagt,
att Gymnastiken vore högst nödvändig för
att bilda tappra krigare i våra arméer. Vi
hafva ännu icke kunnat hafva erfarenhet
häraf; men vi hafva förr haft segrande härar,
innan något Gymnastiskt Institut hos
oss hunnit bildas.
Ilr Anckar swärd ^ August: Jag instämmer
till alla delar uti hvad Friherre Cederström
nyss anfört.
Herr Bråkenhjelm: Hufvudsakligen förekommen
af Grefve Cronhjelm, vill jag
2JO
Den 29 December e. m.
blott tillägga, att jag anser fäderneslandet
vara skyldig Professor Ling ej blott ett
temporärt, utan ett årligt anslag till lön
på Stat. Hvad för öfrigt angår Grefve
Frölichs argumentation emot mig, så behöfver
Grefven, för att inse halten häraf,
blott gå ett steg längre och säga: "hvad
”behöfva vi slå här och deliberera, snart
”kan ju yttersta domen inträffa, och då är
”det ju förbi med oss.”
Herr LefrénJohan Pehr: Jag vill ej
för närvarande ingå i sjelfva frågan, utan
blott såsom Ledamot i UpfostringsCommiteen
nämna, att denna 000^116" ansett äfven
Gymnastik böra ingå i regleringen af
undervisningsanstalterna, och dertill påräknat
Central-Institutet här i Stockholm. Jag
får derföre tillstyrka förökning i anslagen
dertill, och bifall å motionen.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken föreslog, att Herr Hjertås
och Herr von Yegesachs ifrågavarande
Motioner måtte, tillika med de af åtskillige
Ledamöter i anledning deraf nu afgifnc
yttranden, till StatsUlskoltet remitteras.
Bifölls.
Till remitterande föredrogs Grefve
Posses, Erik, den i5 dennes e. m. på bordet
lagde Motion om ändring uti nu gällande
Författningar angående uppfinnare-rätt
till Grufvor.
Den 29 December e. m.
23l
Herr af Uhr, Carl David: Gretve
Posse har framställt behofvet af förändringar
i våra Utmålsförfattningar, dels derföre,
att desse ej skola öfverensstämma med
närvarande tids fordringar, dels ock derföre
att det förslag till *en förändrad Redaktion
deraf, som till Kongl. Maj:t i underdånighet
blifvit öfverlemnadt afdeCommitterade,
som haft sig författningarnes
granskning anförtrodd, icke skall öfverensstämma
med Grefvens åsigter af ämnet.
Då jag icke varit i tillfälle att se delta
förslag, och således icke känner grunderne
derföre, eller de skiljaktigheter, sorn
deruti kunna förefinnas, emot nu gällande
författning, förbigår jag all pröfning
deraf, anhållande att få fästa Riddderskapet
och Adelns uppmärksamhet på sjelfva
motionen.
Grefven föreslår, att uppfinnare af
nya eller förut arbetade Malm- och mineral-anledningar
md till förbindas , att tillbjuda
jordegaren uppfinnare-rätten j emot
erhållande af ett , efter anledningens beskaffenhet
, visst bestämt prcemium, med rättighet
för uppfinnaren , att i händelse jordegaren
icke vill betala detta prcemium, då ingå
såsom delägare, utan öfverlåtelse-rätt
på annor man, till hälften uti nya och
-§- uti gamla, förut arbetade och kände,
Malm- och mineral-anvisningar. Detta förslag
blifver, i min tanke, lika hinderligt
Den 29 December e. m.
för sjelfva handteringen, som menligt för
uppfinnaren.
Enligt Kongl. Förordningarne af den
30 October 1741 och den 6 Dec. 1757,
hvilka ännu äro gällande för Grufve-liusliållningen
i Landet, åligger det uppfinnaren
af nya eller förut kände malm-anledningar,
hvilket ock uti Mutsedeln intages,
att inom viss föreskrifven tid företaga
arbetet, och att inhämta jordegarens beslut,
huruvida han vill deltaga i arbetet
eller icke.
Ingår jordegaren deruti, uppkommer
ett Bolag hvaruti de deltaga, till hälften
hvardera, antingen det är nyr skärpning eller
gammal ödelagd grufva. Vägrar åter
jordegaren, att i arbetet deltaga, tillfaller
dess andel uppfinnaren, som derigenom
blir egare till det hela, och kan derefter
fortsätta brytningen ensam eller öfverlåta
större eller mindre andel deraf på annor
man, i fall han så för godt finner, och
arbetet fortgår sålunda, utan att jordegaren
deremot kan lägga hinder i vägen,
hvilket ej blir händelsen, om uppfinnaren
skulle tillförbindas att emot något visst prasmium
afstå sin rätt till jordegaren, och
derigenom förnekas att sjelf, eller i förening
med andra, fullföllja arbetet; och jag
vet i sanning ej, huru ett sådant prEemium
på förhand skulle kunna bestämmas. IXå
-
Den 29 December e. m.
233
gon säker grund för en sådan liqvid, är
ieke möjlig förr, än arbetet en längre tid
fortgått, och Malm-anledningens förhållande
till bredd och stadgning, samt dess uthållighet,
derigenom blifvit känd; och jag
frågar, hvilken skall verkställa denna undersökning?
Säkerligen undandrager sig
jordegaren all möda och kostnad, utan att
på förhand af uppfinnaren vara förvissad
om full ersättning, i fall försöket misslyckas;
och om undersökningen skulle tillåtas
uppfinnaren, möter honom samma svårighet
att erhålla motsvarande ersättning af
jordegaren, i fall, såsom oftast är händelsen,
arbetet misslyckas. Ganska sällan skulle
något Grufve-arbete under sådane omständigheter
komma att företagas, och om
det skedde, skulle en mängd med tvister
och oordningar derigenom föranledas, hvilka
nu icke förekomma eller kunna uppslå,
då jordegaren är skyldig att från början
deltaga i arbetet, eller ock afstå sin rätt
dertill, hvilken dä tillfaller uppfinnaren,
som sjelf eller med biträde af andra fullföljer
arbetet. Det uti motionen uppgifne
förslag skulle således motarbeta, men icke
underlätta Grufvebrytningen, som visserligen
behöfver all möjlig uppmuntran.
Grefven föreslår vidare, att ingen utan
jordegarens medgifvandej må äga rätt att
taga rnutsedelj och anställa sprängning eller
brytning på närmare afstånd från
a34 Den 29 December e. m.
åbyggnad vare sig mangård eller uthus j än
5oo famnar; eller närmare intill allmän,
farväg än på 5o famnar. Denna föreskrift
anser jag vara alltför långt utsträckt
utöfver behofvet, och hinderlig för Grufverörelsen
i allmänhet.
All den skada, som i ett eller annat
afseende genom Grufvebrytningen kail
förorsakas, är af författningarne förutsedd,
och ersättning derföre äfven bestämd.
Det åligger nemligen Grufvebrytaren, enär
jordegaren så fordrar, att innan arbetet
får företagas, ställa honom säkerhet och
nöjaktig borgen för all derigenom uppkommande
skada och olägenhet. Jordegaren
löper således ingen risque, och då
man vid våra större Grufvefällt, såsom
Fahlun, Dannemora och Bispberget med
flere, öfver allt finnér större och mindre
åbyggnader uppförde nära intill och emellan
Grufve-öppningarne, utan påföljd af
några olägenheter, eller tvister om skadestånd,
synes det nu uppgifne afstånd icke
vara af behofvet påkalladt.
Af Grefvens yttrande, att i en tid,
då nu varande författningar bestämde
förmonerne för dem, som uppfinna Malmer
och mineralier, var det nödigt, att)
äfven på bekostnad af andras rättigheter,
uppmuntra Bergsmanna-röreisen, men nu
är denna, både för det allmänna och en
-
Den 29 December e. m.
235
skildta , högst vigtiga näringsgren, sä Hilvida
för sig kommen i vårt Land, att man
åtminstone icke på ägande-rättens bekostnad
har af nöden, att söka dess bestånd
och fortgång, föranledes den slutsatts, att
all sort Grufverörelse inom dess område
skall vara till hinder och skada för jordegaren.
Deruti kan jag icke instämma;
jag tror tvärtom att dylika arbeten, i flera
än ett afseende, åstadkomma verkliga
fördelar äfven för jordegaren, synnerligast
derigenom, att han sjelf är berättigad deltaga
deruti, så länge dessa arbeten befinnas
lönande. Då åter ett motsatt förhållande
inträffar, inställas vanligen dylika
arbeten, och kunna derefter ej tillskynda
honom någon skada, och jag inser således ej,
huru någon uppoffring härutinnan skett, eller
sker på ägande-rättens bekostnad.
Det är dessutom icke ensamt jordegarens,
utan ock det allmännas interesse, som
härvid kommer i fråga.
Bergshandteringen i vårt land erfordrar
säkra och bestämda Malmtillgångar,
i ersättning för de högst betydliga qvantiteter
deraf, som årligen användas och begagnas
vid våra smältningar. Härigenom
uppkommer ett ständigt behof af nya tillgångar,
och desse kunna ej vinnas utanen
fri och obehindrad täflan. Lagstiftaren,
sorn förutsåg detta behof, vidtog äfven me
-
236
Den 29 December e. m.
del för dess afhjelpande, då lian lill en
och hvar öfverlemnade rättigheten att bearbeta
grufvor, och detta med bibehållande
af ägande-rättens helgd, då han förbehöll
jordegaren hälften af alla de skatter,
som på dess område kunna upptäckas, hvilket
han kan begagna eller icke begagna,
efter eget godtfinnande; och längre lärer
dess pretention icke kunna eller böra utsträckas,
utan förlust för det Allmänna.
Detta utgör sjelfva grunden för våra nu
gällande författningar, och ingen lärer kunna
neka, att de stödja sig både på rättvisa
och billighet. All rubbning härutinnan
skall enligt min öfvertygelse säkerligen och
snart medföra de menligaste följder. Borttåg
från uppfinnaren den honom förunnade
rätt, att sjelf begagna de anledningar han
med egen kostnad och möda upptäckt; och
låt deras bearbetande bero på jordegarens
godtfinnande allena, så skall den bug och
nit för malmens eftersökande, samt den
förhoppning om vinst deraf, han hittills
ägt, genast upphöra. Våra Grufvebrytningar
skola ifrån samma stund inskränka
sig inom de redan kända tillgångarne; och
titan upptäckter af nya, skola de nuvarande
productioner, samt den derpå grundade
Export, af så väl metaller som mineralier
af flerahanda slag, efter hand aftaga
till ett mindre belopp årligen, än hvad de
nu utgöra, och man skall af ett sådant förhållande
snart tvingas att återgå till sam
-
Den 29 December e. m.
ma ordning, som efter så många års forlopp
medverkat till både enskildt och allmänt
gagn.
Frågan är af högsta vigt; den rörer
sjelfva grundvalen för Svenska bergshandteringen;
och det är endast de menliga
följder af den nu ifrågasatta förändring
jag befarar, som föranledt dessa erinringar,
hvilka jag vördsamt anhåller måtte få åtfölja
Grefve Posses Motion, jemte den önskan
till Lagutskottet, der densamma förmodligen
kommer att behandlas, alt deråt
skänka dess odelade uppmärksamhet, samt
noga pröfva de rättsgrunder, hvarpå oftanämnde
författningar sig stödja; och om
desse, som jag hoppas, befinnas öfverensstämmande
med billighet och rättvisa, lärer
ock Utskottet icke finna skälige anledningar,
att tillstyrka de af Grefven föreslagne förändringar.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Utan att ingå
i sjelfva saken, vill jag blott anföra, att
detta ämne blifvit behandladt i sammanhang
med öfverseende! af författningarne
rörande Bergsväsendet, och att Committérades
underdåniga Betänkande inkommit till
Kongl. Majit för 2 år sedan. Den princip,
som förefinnes i de nu gällande författningarne,
och i synnerhet framträder klarast
i de äldre, nemligen att malmtillgången i
Riket är industriens tillhörighet, har vid
-
a38
Den 29 December e. m.
hållits af Committerade. Det torde ej vara
likgiltigt för Utskottet, alt taga kännedom
om nämnde betänkande. Jag uppskjuter
allt vidare yttrande, intill dess att
målet blifvit af Utskottet handlagdt.
Herr Tharrij Gustaf Sebastian> uppläste
följande:
Genom det Memorial, som nu torde
komma att till vederbörande Utskott remitteras,
har Grefve Posse föreslagit följande
ändring i nu gällande Kongl. Författningar
rörande uppfinnares och jordägares
ömsesidiga rättigheter och skyldigheter
vid upptagande af nya eller förr arbetade
Malm- och Mineral- anledningar, nemligen:
”Att uppfinnare af nya eller förr ar"betade
Malm- och Mineral-anledningar må
”tillförbindas att hembjuda jordägaren upp”finnarerätten,
mot erhållande af ett, efter
”anledningarnes beskaffenhet, visst bestämdt
"prEemium, dock med rättighet för uppfinnaren,
att i händelse jordägaren icke vill
”betala detta prsemium, då ingå såsom delegare,
utan öfverlåtelserätt på annor man,
”till hälften uti nya, och till j- uti gamla
”förut arbetade och kända Malm- och Mineralanledningar,
samt att ingen, utan
"jordägarens medgifvande, må äga rätt, att
"taga mutsedel, eller anställa sprängning el”ler
brytning på närmare afstånd från åbyggnad,
vare sig mangård eller uthus, än
Den ag December e. m. a3g
"5oo f:r, ej eller närmare intill allmän farväg
än på 5o famnars afstånd.”
Då ämnet icke är utan vigt, torde
Höglofl. Ridderskapet och Adeln benäget tillåta
mig att få framställa några anmärkningar
vid hvad Grefve Posse föreslagit.
De författningar, hvarefter frågor om
uppfinnare- och jordägare-rätten i Grufvor
hitintills blifvit bedömde, nemligen Kongl.
UtmålsFörordningarne af den 20 October
1741 ocb 6 December 1757, hafva, då de
i allmänhet tillagt uppfinnaren hälften så
väl uti alla nya Malm- eller Mineralstreck,
som ock uti de från flere år tillbaka ödelagde
Grufvor, hvilka åter upptagas, dermed
afsett en billig uppmuntran för den,
som, med uppoffring af arbete och kostnad,
utan att på förhand kunna beräkna säker
vinst eller ens ersättning för mödan, vilja
bidraga att i dagen skaffa råämnen till Rikets
betydligaste Exportartiklar. Men desse
författningar hafva icke eller förbisett
lielgden af jordägarerätten, då de tillerkänt
jordägaren andra hälften i Malm eller Mineralfyndet
och ersättning för all skada å
skog och mark, samt dessutom stadgat, såsom
orden lyda, att i fall det till ”bearbetning
angifna stället är inom hägnad,
”och igenom dess försökande, jordägaren,
”till åbyggnad och annan nedlagd kostnad
'och arbete, kunde taga någon skada, bör
Den 5.9 December e. m.
”jordägarens utlåtande först inhämtas, an”tingen
lian ett sådant försök vill godvilligt
”tillåta, eller i annor händelse angifvaren
”deraf förpligtas att ställa jordägaren tillräcklig
och nöjaktig borgen för all deraf
”härflytande skada och olägenhet, innan
”han undfår frihet till skärpande och sprängande
å berörde ställe.”
Utan att bestämdt vilja påstå, att desse
föreskrifter äro de bästa, som i ämnet
kunna gifvas, vågar jag dock anse dem vara
mycket billigare, än de af Grefve Posse
föreslagne. Om uppfinnaren skall tillförbindas
att hembjuda jordägaren uppfinnarerätten,
emot erhållande af ett praemium,
bestämdt efter malm-anledningens beskaffenhet;
huru skall man då finna någon slags
grund för bestämmandet af detta praemium?
Man kan icke, äfven med den största geologiska
kunskap, den bästa erfarenhet och
vilja, bestämma värdet af en malmanledning,
som ännu icke är bearbetad eller blottad.
Af en ringa anledning blir ofta en lönande
grufva, och lika ofta drifves grufvearbetet
efter en mycket lofvande anledning
med förlust. I förra fallet har uppfinnaren
lidit orätt, om han fått ett obetydligt
praemium, i det sednare förlorar jordägaren,
om han betalt något. Mer än en gång
skulle det väl ock kunna hända, att en
jordägare betalar det fastställda praemium,
för
Den 29 December e. m.
för att icke blifva besvärarl af ett grufvearbete,
som af en eller annan orsak faller
honom olägligt och hvilket han sedermera
drifver, icke på rätt bergsvis, utan endast
så mycket att rätten dertill ej kan honom
frånkännas, ehuru arbetet möjligtvis kunde
blifva ganska fördelagtigt. Då blir icke allenast
uppfinnaren oskyldigt och jordägaren
genom eget vållande lidande, utan äfven
Staten förlorar dervid, att icke den i
Berget dolda rikedomen blir bragt i dagen.
När nu Grefve Posse derjemte föreslår, att
om jordägaren icke vill betala något prasmium
för uppfinningen, skall väl uppfinnaren
vara berättigad alt till en viss del
få ingå i arbetet, men icke få öfverlåta sin
rätt på annor man, vill detta efter mittbegrepp
så mycket säga, som att, om uppfinnaren
är så fattig, att han icke kan anskaffa
det förlag, som för hans del fordras
till arbetets sältande i gång, (och sådant
inträffar icke sällan, emedan de, som upptäcka
malm-anledningar, merendels äro af
den arbetande classen), skall det i denna
likasom i den förr vidrörda händelsen,
komma att bero af jordägaren, om Grufvearbetet
verkeligen kommer att företagas eller
icke. Dessutom torde det icke vara rält
lämpeligt att stifta en lag, som så lätt kan
eluderas, som den om förbud emöt öfverlåtelse
af uppfinnare-rätten i Grufvor, då
det svårligen lärer kunna hindras alt öf8
II. JÖ
Den 29 December e. m.
verlStelsén sker förr än den så kallade Mutsedeln
, som är uppfinnarens åtkomsthandling,
tages.
Då Motionairen föreslår, att uppfinnare-rätten
(om den med de villkor Motionairen
vill antaga förtjenar benämningen) skall
i nya malm-anledningar blifva hälften, finner
jag icke någon antaglig grund, hvarföre
den i gamla, förr bearbetade, men sedermera
ödelagde grufvor skall blifva endast
De sednares upptagande torde förtjena
lika mycken uppmuntran, som de förres.
Ofta är det mera förtjenstfullt och
nästan altid mera kostsamt, att från vatten
tömma en öde grufva och sätta den i arbetsskick,
än att börja ett nytt grufvearbete.
Det förra lyckas oftare, än det sednare,
och deruti ligger förtjensten emot Staten.
Men, invänder man, att upptaga en
öde Grufva, är ingen ny uppfinning. Svaret
derpå blifver: en grufva öfvergifves antingen
emedan fyndigheten anses vara utbruten,
eller emedan conjuncturen icke är
lönande för den del af Bergshandleringen,
som hon med råämne skulle förse. I förra
händelsen måsteden, som upptager henne,
genom försökningsarbeten på djupet söka
efter ny fyndighet, och om han deruti
lyckas, blir uppfinningen ny. I sednare
händelsen och om den i Grufvan qvarvarande
Malmtillgången är känd, kan jordägaren
lika lätt, som någon annan dertill
Den 29 December e. m.
förskaffa sig uppfinnarerätt, och vill han
det icke, bör malmlillgångcn icke derföre
blifva obegagnad.
Om, på sätt Grefve Posse föreslagit,
det skulle blifva stadgadt, att ingen utan
jordägarens medgifvande må äga rätt alt
laga mutsedel, eller anställa sprängning eller
brytning på närmare afstånd från åbyggnad,
vare sig mangård eller uthus, än
5oo famnar, kunde det väl mer än en gång
hända, att en malmtillgång, som vore af
flerfaldigt större värde än de byggnader,
hvilkas närbelägenhet hindrade dess upptagande,
för alltid blefve obegagnad; och
ehuru liårdt det för mången kan synas,
vågar jag tro, att det praetium affectionis
en Bostad kan äga, bör vika för det allmänna
bästa, då Byggnaden eller dess flyttning
i sådant fall betalas mera och icke
mindre än den är värd. Likaledes anser
jag, att en allmän farväg bör på Grufveägares
bekostnad få flyttas, om det för ett
Grufvearbetes fortdrift eller de vägfarandes
säkerhet blir nödigt.
Då det Betänkande af Herrar Comitterade
till BergsFörfattningarnes öfverseende,
som Motionairen uppgifvit dem hafva aflemnat,
mig vetterligen icke är hvarken allmängjordt
eller Kongl. Bergscollegium meddeladt,
bör jag erkänna, att jag om inne
-
Den 29 December e. m.
hållet af samma Betänkande icke liar någon
kännedom.
Om jag med ett ämne af, måhända,
för Höglofl. Ridderskapet och Adeln mindre
allmänt interesse, upptagit Ridderskapets
och Adelns dyrbara lid, beder jag
vördsamt om öfverseende derföre, och anhåller
att detta mitt yttrande må få åtfölja
Grefve Posses Motion till vederbörande
Utskott.
Uppå derefter af Hans Exccllence Herr
Grefven och LandtMar skalken gjord proposition,
fann Ridderskapet och Adeln för
godt remittera Grefve Posses ifrågavarande
Motion, jemte de af Herrarne af Uhr, Lagerhjelm
och Tham, rörande samma ämne,
nu afgifne yttranden, till Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotten.
Föredrogs ånyo Herr Lngerheims, Guslaf,
den i5 dennes e. m. på bordet lagde
Motion angående Stämpel å Tackjern.
Herr Tham, Gustaf Sebastian, anförde
skrifteligen:
Vid Herr Lagerbeims Motion anhåller
jag vördsamt att i korthet få göra följande
anmärkningar:
Herr Lagerheim har på anförde skäl
föreslagit: 1:0 att allt Tackjern som är i så
Den 29 December c. m. 245
stora stycken, att det kan Vära stämpladt,
ovillkorligen bör hafva stämpel; men de
mindre bitar, som till någon del ej kunna
vid Tackjernsti 11 verkningen undvikas, och
hvilka må medgifvas till det allt för stora
qvantum af en tiondedel utaf hela tillverkningen,
böra, för att emottagas åVåg, vara
i låda eller lår inlagde, samt lådan eller
låren med stämpel försedd; och 2:0 Att
samma ansvar måtte åtfölja lefveransen af
Tackjern för Gjuteriernas, som för Stångjerns
och Ämnesverkens behof såvida nemligen,
att om Tackjern befinnes af annan beskaffenhet,
än den derå utsatte stämpel antyder,
säljaren eller tillverkaren vare skyldig
återtaga det och ersätta all genom försäljningen
eller vågförandet deraf orsakad
skada; men om Tackjernet är så oartadt,
att deraf för fil eller mejsel bearbetligt gjutgods
ej kan beredas, vare Tackjernet förLrutet
och ansvare säljaren eller tillverkaren
derjemte för ali skada, som köparen
deraf vålhvts.
Den första af de sålunda föreslagna
förändringarne i Kongl. JernvräkeriFörordlii
11 gen af den 17 Maj 1814 vågar jag tro
blifva i verkställigheten svår och för Tackjernstillverkarne
något betungande; i verkställigheten
svär derföre, alt det endast
med svårighet lärer kunna bestämmas, huru
stora de Tackjernsstycken skola vara,
sorn kunna vara stämplade, och enligt Mo
-
246
Den 29 December e. m.
tionairens tanka ovillkorligen böra hafva
stämpel, eller rättare sagdt huru små de
böra vara, för att utan ansvar få vara
ostämplade; för Tackjernstillverkarne betungande,
om de ovilkorligen skola i lador
eller lårar inlägga allt ostämpladt tackjern,
sorn kan komma alt vågföras, då afsändningskostnaden
derigenom icke obetydligt
blifver ökad för en relatift till sin vigt icke
dyr vara, som derföre icke kan bära en
alltför dryg transportkostnad.
En del tackjernstillverkare, t. ex. Bergsmännen
i Nora Bergslag, hafva, i anseende
till trångt utrymme vid sina Hyttor, af
ålder haft särskild tillåtelse att fälla tackjernet
i större så kallade gösar eller galtar,
än eljest är föreskrifvet, hvilka de efter
härdning sönderslå. De skulle genom
det föreslagna stadgandet blifva mäst lidande,
hälst om de skola stadna i ansvar derföre,
att en Tackjernsgös under transport
blir sönderslagen, och en del deraf sedan
befinnes ostämplad; hvilken händelse lätt
kan inträffa.
Den andra af Herr Lagerheim föreslag,
ne ändring eller rättare tillägg i Kongl.
JernvräkeriFörfattningen anser jag vara af
större vigt, och ännu mindre höra blifva
gällande än den förra.
Tackjernstillverkningen i Riket är till
sitt fulla belopp beräknad för Stångjerns
-
Den 29 December e. m.
247
smidet och Brukens Privilegier derpå grundade,
hvarföre ock ofvannämnde Kongl.
Förordning stadgar ansvar för säljare eller
tillverkare af sådant tackjern, som antingen
med svårighet eller alldeles icke kan
till dugligt Stångjern beredas. Jag vill för
ingen del härmed hafva sagt, att icke tillverkning
af Gjutgods bör på allt sätt
uppmuntras; tvärtom anser jag Gjuteriägare
höra vara berättigade till uppköp af
Tackjern, i hvilken ort som hälst. Men
jag tror, att hvar och en, som har någon
erfarenhet i jernhandteringen, skall kunna
vitsorda, att sådant Tackjern, som för tillverkning
af Stångjern är ganska tjenligt,
ofta vid omsmältning icke blir användbart
till Gjutgods; beroende detta dock mycket
på sältet, huru omsmältningen sker.
Emedlertid lärer väl icke kunna nekas,
alt, i allmänhet sagdt, Tackjern för
Gjuterievnas behof bör vara mera nödsatt,
än man för Stångjernssmidet önskar sig.
Då nu de, som här i landet egenteligen tillverka
Tackjern till afsalu, nemligen de egenteligen
så kallade Bergsmännen, hufvudsakeligen
dervid afse försäljning till Slångjernsverken,
vore det väl högst obilligt, otn
de skulle stadna i något ansvar derföre, att
till Slångjerrissmide dugligt tackjern, sorn
de till en Handlande försålt, och denne sedermera
lill ett Gjuteri afyttrade, icke befunnes
lill Gjutgods tjenligt. Ej eller tor
-
248 Den 29 December e. m.
de köpmannen derföre böra ansvara, dä
bans begrepp om' Tackjern ofta torde inskränka
sig endast till dess vigt och pris.
Att säga, det stämpeln å Tack jernet antyder
dess beskaffenhet, är väl icke aldeles
rigtigt. Stämpeln utvisar egenteligen endast
tillverkningsstället, ty då vid en Bergsmanshytta
ofta finnas 20 eller flere serskildte
Intressenter, och desse merendels blåsa
i flere hvarf, och hafva olika Malmrede under
en och samma blåsning, är det väl
icke tänkbart, att likartadt Tackjern deraf
skall erhållas, ehuru alltsammans kan vara
till Stångjernssmide ganska godt.
I följd af hvad jag nu haft äran anföra,
vågar jag tro det böra bero af Gju
teriägarne
sjelfva, att genom serskildte aftal
förskaffa sig sådant tackjern, sorn do
behöfva.
Om nu gällande JernvräkeriFörordning,
såsom jag tror Motionairen hafva yttrat,
icke noggrant eflerlefves, lärer väl sådant
bero af de Tjenstemän, hvilkas åliggande
det är att handhafva densamma, men icke
böra leda till sådane förändringar deruti,
att man icke billigtvis kunde fordra deras
efterlefnad.
De af Motionairen föreslagne förändringar
eller tillägg afstyrker jag för min del,
och anhåller vördsammast, att desse an*
Den 29 December e. m. a4g
märkningar få åtfölja Herr Lagerlieims motion
till vederbörligt Utskott,
Herr Lagerhjelm, Pehr: Detta ämne
har ännu icke förekommit hos Commitléen
för öfverseendet af BergsFörfattningarne,
hvarmed det likväl synes äga sammanhang.
Innan någonting derutinnan afgöres, torde
likväl en slik Embetsmanna-liandläggning
af ärendet böra förutgå, och jag tillstyrker
derföre, att pröfningen deraf må intill
dess hvila. Hvad sjelfva saken beträffar,
så är det ostridigt, att en controll bör linnas
så väl å tackjerns godhet och tjenlighet
för vissa behof, som å annat jern; och
för min del skulle jag tro, att, derest noga
hand hölles öfver sådan controll, tillverkningssättet
skulle uppdrifvas derhän,
att contracter emellan tillverkaren och afnämaren
på ett tackjern af visst slag skulle
kunna afslutas och lagligen bringas till
verkställighet.
Hvarefter Hr Lagerlieims ofvanberörde
Motion, jemte de af Herrarne Tham och
Lagerhjelm nu afgifne yttranden, till AUmännn
Besvärs- och Ekonomiutskottet remitterades.
Ånyo föredrogs Herr Rothliebs, Carl
Fredrik, den i5:de dennes e. m. på hordet
lagde Motion, att Stämpelafgifteil å Tidningar
må varda afskaffad,
Den 29 December e. m.
Herr Crusenstolpe> Magnus Jacob: Tiden
är redan långt liden på aftonen. Jag
skall derföre vara korrt i min framställning.
Då mina åsigter äro i strid mot
Motionärens, har jag trott mig böra yttra
sådant. Del förefaller mig underligt, alt
2:ne Ledamöter, hvaraf den ene sjelf är
TidningsRedacteur, och den andra en RiksgäldsContoirets
Tjensteman, till hvars befattning
Tidningsstämplingen hör, kunnat
motionera upphörandet af Ståmpelafgiftens
erläggande för periodiska skrifter. Jag anser
detta Tidningslitteraturen vidhäftade
onus på intet sätt obilligt. En Tidning
måste vara bra illa författad, om den ej,
äfven med bibehållande af denna afgift,
skall bära sig och gifva betydlig afkasta
liing. Jag anhåller således, att Utskottet
ej måtte fästa något afseende på dessa motioner.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord Proposition,
remitterades Hr Rothliebs ifrågavarande
Motion, jemte Hr Crusenstolpes i
anledning deraf afgifne yttrande, till BevillningsUtskottet.
Föredrogos ånyo, och remitterades lill
StatsUtskottet:
1:0 Hr Hjertås, Gustaf, den i5 dennes
f. m. på bordet lagde Motion, att Stats
-
Den 29 December e. m.
Utskottet måtte anmodas upplysa, huruvida
Rikets Ständers beslut angående vården
och förvaltningen af Kyrkornes Fastigheter
och medel, samt granskning af redogörelsen
derföre, blifvit i verket stäldt, m. in.
2:0 Hr Hjertås, Gustaf, den i5 dennes
f. m. på bordet lagde Motion, angående
upplysning, huruvida Rikets Ständers
vid sista Riksdag beslutade underdåniga
Skrifvelse till Kongl. Majrt, angående ändring
af Kongl. Förordningen den 23 Julii
i8o3, om Tionde- och Räntegifvare^
samt Räntetagares ömsesidiga rättigheter
och skyldigheter, föranledt någon Regeringens
Kungörelse.
3:o Hr Hjertås, Gustaf, den i5 dennes
f. m. på bordet lagde Motion, att SlatsUtskottet
mätte undersöka, huruvida indragningen
af det så kallade AfräkningsContoiret
kunnat föranleda till mindre fullständighet
i Controllen å Räntekammaren,
samt i sådant fall vidtaga nödige åtgärder
till en dylik Controlls återinförande.
4:o Hr Hjertås, Gustaf, den i5 dennes
f 111. på bordet lagde Motion, angående
uppställningen af de så kallade Inkomstoch
Utgifts-Betänkanderne.
5:o Herr von Ilartmansdorffs, August,
den i5 dennes e. m. på bordet lagde Mo
-
252
Den 29 December e. m.
tion, angående granskning af de så kallade
Lappmarks Eklesiastik-medels förvaltning.
6:0 Herr von Hartmansdorffs, August,
den i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion
, agående Controll å StatsContoirets assignering
på Banken och RiksgäldsContoiret.
7:0 Herr von HartmansdorfFs, August,
den i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
att Rikets Ständers Statsutskott och
Revisorer måtte hädanefter inventera Rikets
Regalier och efterse, huru de af vederbörande
vårdas.
8:0 Herr Netlierwoods, Wilhelm, den
i5 dennes e. m. på hordet lagde Motion,
om publikt understöd för Författaren till
Svenska Folkets Historia under Konungarne
af Wasa-Ätten.
9:0 Herr Durietz, Carl, den i5 dennes
e. m. på bordet lagde Motion, om löner
för Docenterne vid Rikets Universiteter.
10:0 Grefve Gyllenborgs, Johan Henning,
den i5 dennes, e. m. på bordet lagde
Motion, att löner och pensioner vid
alla förvaltande Inrättningar, såsom Tulloch
PostVerken m. fl. må anordnas efter
Stat ifrån StatsContoiret.
11:0 Hr Kuylenstjernas, Otto, den i5
dennes e. m. på bordet lagde Motion om Löneförhöjning
för Stallmästaren Ehrengranat.
Den 29 December e. m.
a55
13:0 Herr von Sclieeles, Franz, dea
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion
om ett anslag af 5o,ooo R:dr B:co till en
Båtleds öppnande från Philipstad till Sjöändans
Lastageplats.
i3:o Herr Törneblads, Carl, den i5
dennes e. m. på bordet lagde Memorial,
angående så väl Lagmans- och Häradshöfdingeräntans
utgörande i Wermeland, som
ock framställda anmärkningar mot Förslaget,
att den del af berörde ränta, som under
namn af Tings-Gästningspenningar erlägges,
skulle till StatsYerket ingå.
i4:o Herr af Forsells, Carl, den r5
dennes e. m., på bordet lagde Motion, angående
reparation å General-LandtmäteriContorets
hus.
i5:o Herr Klingstedts, Gustaf Fredrik,
den i5 dennes e. m., på bordet lagde Motion,
att lön på stat till ett belopp af 2Öo
R:dr Banco målte anslås för en LandsFiskal
i hvarje Län.
Stats- och BancoUtskotten.
ito Herr Thams, Wollrath, den i5
dennes f. m. på bordet lagde Motion, innefattande
vissa liufvudgrunder i afseende
på en blifvande financereglering.
2:0 Herr Gripenstedts, Jacob, den i5
dennes e. m. på bordet lagde Memorial,
254
Den 29 December e. m.
om inrättande af en tillräcklig Lånefond
för Landtman.
Stats-j Banco- samt Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotten:
Herr Rotliliebs, Axel, den i5 dennes
e. m. på bordet lagde Motion angående låns
.meddelande å Spannemål.
Stats- och BevillningsUtskotten:
Grefve von Rosens, Carl Axel, den i5
dennes e. m. på bordet lagde Memorial, angående
åtskillige åtgärder till befordrande af
en Bergslags inrättande i Norrbottens Län.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten
:
Herr Hjertås, Gustaf, den i5 dennes
f. m. på bordet lagde Motion angående
Skogshushållningen i Riket.
Stats- och ExpeditionsUtskotten :
Herr von Harmansdorff, August, den
j5 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
att Rikets Ständers vid sista Riksdag fattade
beslut i afseende å Kongl. CanzliStyrelsens
liandcassa måtte varda till Kongl. Maj:t
samt Rikets Ständers Fullmägtige i RiksgäldsContoret
behörigen expedieradt.
BancoUtskottet:
Herr Thams, Wolrath, den i5 dennes
Den 29 December e. m.
255
f. m. på bordet lagde Motion, angående
belåningsrätt i Banken för Kobolt.
Lagutskottet:
1:0 Grefve Hamiltons, Jacob, den i5
dennes f. m. på bordet lagde Motion, att
den, som första gången begår en stöld,
samt inom 2:ne dygn derefter sjelf anmäler
stölden och återlemnar det tillgripna godset,
må befrias från uppenbar kyrkoplikt.
2:0 Herr Hjertås, Gustaf, den r5 dennes
f. m. på bordet lagde Motion, angående
offentlighet vid UnderDomstolar och Policekamrar
i Städerne.
3:o Herr Montgommeries, Gustaf, den
i5 dennes f. m. på bordet lagde Motion,
angående FörlikningsDomstolars inrättande.
4:o Grefve von Rosens, Carl Axel, den
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion
angående ett Lagförslag, som af hjelper de,
genom tidsutdrägten med alla Lagfarts- och
inteckningsmål, i visse Landsorter, hvarest
blott ett Ting årligen hålles, inträffande
olägenheter.
5:o Grefve Gyllenborgs, Johan Henning,
den i5 dennes e. m. på bordet lagde
Motion, angående vissa ändringar uti
den i allmänna Lagen stadgade rättegångsordning
i civila mål.
9.56
Den 29 December e. m.
Gro Grefve Gyllenborgs, Johan Henning,
den i5 dennes e. ni. på bordet lagde
Motion, att i alla de mål, der ChartaeSigillatte-afgift
icke fordras, Utslagslösen icke
eller må tiga rum.
7:0 Grefve Gyllenborgs, Johan Henning,
den i5 dennes e. m. på bordet lagde
Motion om rättighet för hvar och en,
att emellan Riksdagarne få inkomma med
förslag till ändring i Författningar.
8:0 Grefve Gyllenborgs, Johan Henning,
den i5 dennes e. m. på bordet lagde
Motion om sökt företräde för jordägare till
säkerhet i hemmansbrukares lösa egendom.
9:0 Herr Roos, Bo Christian, den i5
dennes e. in. på bordet lagde Motion om
ansvar å den, hvilken, efter att hafva uppnått
myndige år, men sedermera ställd under
förmyndare, under omyndighetstillståndet
sig skuldsätter.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten:
lio Herr von Hartmansdorff^, August,
den i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
angående KammarRättens rättighet, att
i vissa fall fullfölja gjorde anmärkningar.
2:0 Friherre Åkerhjelms, Gustaf Fredrik,
den i5 dennes e. m. på bordet lagde
-
Den 29 December e. m. 257
de Memorial, angående Tjenstehjonssladgans
tillämpande på Fabriksnäringarnes och
Handtverkerieriies arbetsfolk.
AllmånnaBesvärs- och Ekonomi-Utskottet:
1:0 Herr Hjertås, Gustaf, den i5 dennes
f. rn. på bordet lagde Motion öm en
underdånig anhållan hos Kongl. Maj:t, att
Ekonomiska författningar, som blifva utfärdade,
först efter en viss tid måtte sättas
i verkställighet.
2:0 Herr Hjertås, Gustaf, den i 5 dennes
f. m. på bordet lagde Motion angående
rättighet för extra roteringsskyldige, att för
sine Nummer anställda legning inom Beväringsåldern.
3:o Herr Hjertås, Gustaf, den i5 dennes
f. m. på bordet lagde Motion, att alla
de Författningar, hvilka angå séglationeh
så väl i Rikets större insjöar, som längs
kusterne, målte undersökas m. m.
4:o Herr Anckarswärds, August , den
i5 dennes f. m. på bordet lagde Motion
om förändring i Presterskapets aflöningssätt.
5:o Herr af Robsons, Carl Magnus, den
i5 dennes f. m. på bordet lagde Memoria!,
angående de förhållanden emellan Lappar-7,
och Nybyggare i Luleå Lappmark, som
föranleda till afvittringars skyndsamma verkH.
8 17
a58 Den 2,9 December e. m,'
ställande m. m. derstädes, jemte de af Herrarne
af Schmidt, Georg Lars, och Boy,
Johan Fredrik, i anledning deraf sistnämnde
dag afgifne yttranden.
6:0 Grefve Cronlijelms, Otto August,
den i5 dennes f. m. på bordet lagde Motion
om skyldighet, att vid Prest- och Philosophias
CandidatExamen hädanefter jemväl
ådagalägga prof af insigter i Vexelundervisningsmethoden;
jemte Hans Excellence
Herr Grefve Flemings, Clas, i anledning
deraf sistnämnde dag afgifne yttrande.
<7:0 Grefve Cronlijelms, Otto August,
den i5 dennes f. m. på bordet lagde Motion,
om närmare bestämmande af de ärenden,
hvilka utgöra föremål för Sockenstämmors
och KyrkoRåds behandling.
8:0 Grefve Gyllenborgs, Johan Henning,
den i5 dennes e. m. på bordet lagde
Motion, alt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
måtte anses pligtige, att till JustitiseCancelleren
och Justitieombudsmannen
insända ett exemplar af de kungörelser,
som af dem utfärdas m. m.
9:0 Herr von Schinckels, Johan Fredrik,
den i5 dennes e. m. på bordet lag,
de Motion om förekommande af Skogarnes
utödande genom unga träds och näfvers användande
till taktäckning.
x0:0 Friherre Wrangels, Henning, den
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
Den 29 December e. m, 25g
om behof för Landtmannen, att idka vissa
binäringar.
ij:o Friherre Wrangels, Henning, den
i5 dennes e. m. på bordet lagde Motion
angående Forvagnars inrättande.
Upplästes ett från RiddarhusUlskottet
inkommit så lydande
Hörsamste Memorial:
Genom ProtocolIsUtdrag af den ! i
denna månad har HÖglofl. Ridderskapet oell
Adeln behagat till RiddarhusUtskottet återremittera
Utskottets den 24 förulgångné November
afgifne Memorial, innefattande utlåtande
öfver BevillningsUlskottets anhållan,
att till Sessions- och arbetsrum få under
innevarande Riksdag begagna den så
kallade SecretaUtskottsSalen å Riddarhuset.
De anmärkningar, som föranledt återremissen,
gå egentligen derpå ut, att hyra
för upplåtandet af ifrågavarande rum må tagas;
och har Utskottet, i betraktande af
RiddarhusCassans behof, samt dess för Reparationen
utaf klädesöfverdraget å Bänkarne
uti nämnde rum, jemte anskaffningen af
dertill uödige meubler, nyligen halda utgifter,
funnit sig böra, med frånträdande
af Utskottets förra beslut, en sådan byra
tillstyrka; i hvilket afseende RiddarhusUt
-
260 Den 29 December e. m.
skottet, vid jemförelse af de hyresafgifterT
som utaf flera andra Utskott betalas, anser
det af RiddarhusKamereraren till 66 R:dr
3a sk. B:co i månaden föreslagna belopp
vara den billiga ersättning, som för rummens
begagnande, jemte bruket af derstädes
befintlige meubler, samt nödig ved till
eldning torde böra af BevillningsUtskottet
erläggas: dock med vilkor, att, i anseende
till angelägenbeten af eldens behöriga vårdande,
eldningen varder besörjd af någon
vid Riddarhuset anställd, och, i sådant ändamål,
af BevillningsUtskottet antagen Vaktmästare.
Hvilket dock allt till Högloft.
Ridderskapets och Adelns vidare ompröfuing
vördsamt öfverlemnas; jemte bifogande af
fyra Ledamöters serskilda mening. Stockholm
den 16 December 1828.
På RiddarhusUtskoltets vägnar
Cart. Mörner.
TV. F. Dalman.
Utdrag af Protocollet, hållet bos Höglofl.
RiddarhusUtskottet vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm den
16 December 1828.
S. D. Föredrogs ett från Höglofl. Ridderskapet
och Adeln ankommet ProtocollsUtdrag
af den 1 dennes, hvarigenom Rid
-
Den 29 December e. m. 261
derskapet och Adeln behagat till RiddarhusUtskottet
återremittera Utskottets den
34 sisth November afgifne Memorial, innefattande
Utlåtande öfver BevillningsUtskottets
anhållan, att till Sessions- och Arbetsrum
få under innevarande Riksdag begagna
den så kallade SecretaUtskottsSalen å Riddarhuset.
Efter öfvervägande af de vid Utskottets
ofvannämnde Memorial gjorda anmärkningar,
hvilka åsyftade, att hyra för ifrågavarande
rum måtagas, ansågo Utskottets
fleste Herrar Ledamöter, Herrar af Ekenstam,
Bruncrona, Bråkenhjelm, Kuylenstjerna,
Printzenskjöld, Friherre Stael von Holstein
och Grefve Sparre, sig böra föreslå
en sådan byra till belopp af 66 R:dr 32
sk. B:co i månaden, ersättningen för bruket
af der befintlige meubler, samt ved
deri inberäknad; äfvensom det vilkor dervid
borde fästas, alt BevillningsUtskottet
till eldningens besörjande antoge en vid
Riddarhuset anställd Yaktbetjent.
(Se vidare Betänkandet.)
Hvaremot Herr Riben, Friherre Oxenstjerna
samt Grefvarne Snoilsky och Mörner
förklarade, att de väl icke ansågo de
mot Utskottets Memorial gjorda anmärkningar
föranleda till ändring af deras vid
262 Den 29 December e. m.
förra tillfället i ämnet yttrade mening; men
då de fleste bland Ridderskapets och Adelns
medlemmar, som i frågan sig utlåtit, syntes
vara af den tanka, att hyra för ifrågavarande
rum kunde af Ridderskapet och
Adeln fordras; så förenade sig jemväl desse
Utskottets Ledamöter derom, att hyresbeloppet,
på sätt pluraliteten tillstyrkt, måtte
bestämmas till 66 R:dr 32 sk. B:co i
månaden.
Och komme, i enlighet med Pluralitetens
tanka, utlåtande att till Ridderskapet
och Adeln expedieras; hvarjemte Minoritetens
serskilda mening skulle utlåtandet åtfölja.
Ut Supra.
Ex Protocollo,
W. F. Dalman.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den 3o December f. m.
263
Tisdagen den 3o December.
Plenum klockan jo förmiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
f. m. den 29 December 1828.
S. D. Remitterades till
RiddarhusUtskottet:
Herr Rothliebs, Carl Fredric, den 12
dennes e. m. på bordet lagde Memorial ,
angående inköp af framlidne CommendeurCapitainen
Friherre af Klerckers Genalogiska
samling. Ut Supra.
Justerades 4 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 29 dennes f. m. i öfrigt fattade
beslut.
Justerades tvenne ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 29 dennes e. m. fattade beslut.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf j anförde
skrifteligen:
Af det arbete, som Hans ExcelI. Herr
Grefve Fleming i sin i går förmiddagen till
264
Den 3o.December f. m.
StatsUtskottet remitterade motion, angående
aldre Riksdagshandlingars ytgifvande,
omförmäler, nemligen Riksdagen i Stockholm
år 171g med Bihang, utbeder jag mig
att få aflemna ett Exemplar, med vördsam
anhållan, att det mätte få åtfölja Motionen
till Utskottet.
Hvarjemte Herr Cederschjöld till Prolocollet
aflemnade ofvanberörde tryckta arbete,
Remitterades till StatsUtskottet.
Föredrogs å nyo Herr von Hartmansdorff^,
August, den i5 dennes e. m. på
bordet lagde Motion, angående Tull för inhemska
jordproducter, samt att så höga
Tullafgifter måtte läggas på införseln af
sådane varor, hvilka kunna i Riket tillverkas,
och sådane BeslagsFörfattningar emot
deras införande och försäljning vidtagas,
att den inhemske slöjdeidkaren må vara
tillräckligt skyddad och uppmuntrad att
tillverka dem och att utvidga sin rörelse.
Herr von Harmansdorff\ J ugust: Det
torde nu tillåtas mig, att fortsätta uppläsningen
af det anförande, hvilket den i5
dennes e. m. icke blef fulländadt.
Hvarefter Herr von Hartmansdorff
förde skrifteligen:
2:0
Näringar, hvilkas rdkareförtära landtb
mannens varorj utan att sjelfve arbeta pä
Den 3o December f. m.
deras framalstring j äro, inom värt land
förnämligast Bergsliandteringen och slöjderna
eller Stadsmanna-näringarne i allmänhet.
Bergsmän och Bruksägare hafva likväl
under de år, då säden gälde mer, och jernet
mindre, uppodlat sin jord, så att nu,
då dessa varors pris stå i omvändt förhållande,
taga Bergslagen och Bruken förhållsvis
mindre spannemål än tillförene från de
egenteligen åkerbrukande orterna. Jerntillyerkningen
kan ej heller så som hon för
närvarande bedrifves, betydligen utvidgas;
ty om hon än vore obegränsad af privilegier:
så är hon dock begränsad genom den
aftagande tillgången på skog och kol. Endast
i de Bergslag och vid de Bruk, som kunna
bildas omkring de rika malmbergen i
^Norrbotten, lärer en större fortfarande sädesafsättning
kunna påräknas; hvadan dessa
anläggningar äro för det öfriga riket vigtiga
äfven i detta fall, så vida de i andra
hänseenden kunna drifvas. Men troligtvis
förflyta ännu många år, innan dessa orters
talrikare befolkande kan göra någon betydlig
verkan på afsättningen i de sädesgifyande
landskapen.
På Städernas förbrukning af säd och
andra landtmannavaror måste följagteligen
den väsendteligaste och närmaste beräkningen
göras. Likasom det första afgörande
266 Den 3o December f. m.
steget till ett folks välstånd och odling är
åkerbruk: så är bildandet af betydliga städer,
det andra. Hos oss ville man, under
frihetstiden omvända den naturliga ordningen,
och uppdrifva städerna, innan man hade
ett tillräckligt åkerbruk. Det kunde ej
annat än misslyckas, emedan lifsmedlen
först måste finnas tillräckligen och till billigt
pris, innan någon vidsträcktare varuförädling
kunde blifva lönande i ett så beläget
land, som vårt. Nu är man ändteligen
kommen derhän, att Sverige i stället för att
köpa säd, behöfver afsätta den. De bemödanden,
som tillförene användes i otid, för
att uppdrifva städerna, äro nu på sitt ställe;
och man har således orätt, att, i närvarande
ögonblick, anse förkastligt, hvad
som förr kunde så vara. Märkeligt är det
således, att man, utan afseende på denna
förändring i sjelfva grunden af våra verkliga
förhållanden, just började våra städers
förringelse genom ett friare handels-system,
i det ögonblick tiden var inne till deras
förkofran, genom lika, eller större, uppmuntringar
än dittills. Det var först vid
Riksdagen 1823, som man ansåg sig kunna
vara utan all farhoga för sädesbrist; och då
var det äfven man hufvudsakligen beslöt,
dels att upphäfva de förra införselsförbuden,
dels att nedsätta tullen å utrikes tillverkningar
in. fl. relaxerande åtgärder, hvilka
sedermera fortfarit. Mången anser fortgåendet
på denna bana vara rigtigt, och
Ben 3o December f. m.
267
Kongl. Maj:t synes, i berättelsen om hvad
sig i Rikets Styrelse tilldragit sedan sista
Riksdag, icke otydligen gilla detta system.
Något annat skäl dertill än de ökade Tullmedel,
det inbringat, har jag ej kunnat
finna; och tror mig kunna visa att just
detta käraste ändamål för ifrågavarande åtgärder,
penningevinst åt statscassan, snart
nog skall förfelas, genom den begärlighet,
hvarmed det sökes.
Om ej lån eller något annat än afsättning
kan förskaffa landtmannen medel alt
lefva och betala skatt: och denna afsättning
icke kan tillräckligen vinnas, hvarken utrikes,
eller vid Bergsbruken, eller i städerna,
under deras närvarande skick: så måste
Kronans skatt af jordbruket förringas,
derest icke afsättning åt jordbrukaren i större
och förmögnare städer beredes. Men städerna
kunna ej förkofra sig, och göra bättre arbeten
eller köpa mera landtmannavaror, om
de ej få en större eller åtminstone mera lönande
afsättning på sina tillverkningar. Sådant
är ej möjligt, derest utländningar, som äga
större förlag, och skicklighet i arbete och i machiners
användande, få tälla med våra fattiga
stadsboar och betaga dem afsättningen. I
samma mon, dessa, derigenom utarmas, förlora
de naturligtvis förmågan både alt köpa
landtmannavaror och alt betala skatt. Enär
de ordinarie inkomsterne således förminskas
både ifrån landet och städerna: så förlorar
Kronan ofelbart mera,Jjän hvad lion
a68 Den 3o December f. ra.
eljest kunnat vinna på skillnaden i Tullinkomst,
under det fria framför det stränga
Tullsystemet. Detta förfarande är således
lika förderfligt för landet, städerna och
Stats-inkomsterna, sorn det är obilligt mot
stadsboarne särskildt , då landtmän och
bergsmän varit och ännu äro gynnade med
införselsförbud å bränvin och jern, samt
höga tullafgifter å spanriemål. Imedlertid
är begäret efter boga tull-intägter hos Styrelsen,
och efter utländska varor hos enskildta,
så mycket farligare för det allmännas
välstånd, som det för ögonblicket förleder
både Styrelsen och andra medborgare
än dem, som sjelfva drifva stadsmannanäringar,
att till en början förena sig om
åtgärder, som vålla städernas undergång, intill
dess alt denna medförer samteliges obestånd
och nödgar till omvändelse. Men
Fabrikörerna hafva då cederat, eller nedlagt
sin rörelse. Machinerna äro försålda
eller förfallna, arbetarne utvandrade, eller
öfvergångna till andra yrken, eller herbergerade
på fattighusen. Långa tider skola
åter erfordras för att med möda och omsorg
återställa hvad man förhastadt och
skyndsamt omstörtat; ty minnet af den stora
förstörelse, som öfvergått den inhemska
varuförädlingen , skall naturligtvis väcka tvifvelsmål
om allvaret och stadgan i de magtägandes
åtgärder, samt afskräcka dem, som
äga skicklighet och capitaler att våga dem
under så vacklande författningar.
Den 3o December f. m»
269
De, som i dessa hänseenden hysa andra
tänkesätt än jag, skola ofelbart pasta
att mina farhågor äro ogrundade eller öfverdrifue.
Verkliga förhållanden måste derföre
uppvisas till bekräftelse. Dessa kunna
ej gerna, utan i brist på annat, tagas
från tillverkningarnes värden, 1 an- -  seende till det olika mynt, vi haft under
lika benämning, och derföre att belåningsrätten
för åtskilliga varor kan föranleda
till deras öfverdrifva värderande, likasom
man sett landtegendomar värderas öfverdrifvet,
för att kunna derpå erhålla så mycket
större lån. Endast från tillverkningarnes
belopp, och arbetarnes antal, så vida
de äro bekanta, torde man således böra
draga sina slutsatser.
Af uppgifter, som jag erhållit från
Kongl. CommerceCollegium inhemtas, att
&Y/eraFabrikerna år 1780 tillverkade 367,060
alnar, men 1825 blott 153,439» 1826 endast
i34,34G. och 1827 icke mera än
116,96c). Under vårt närvarande Handelssysteme,
hafva de således förminskat sina
tillverkningar med 18 till 20,000 alnar
om året. 1806 funnos vid Sidenfabrikerne
i326 arbetare. 1826 voro de blott
789, och 1827 ytterligare förminskade till
681, eller med funder ett enda år. — KlndesFabrikerna,
som 1800 tillverkade 5o6,ooo
alnar, tillverkade 1827 endast 435,000, eller
föga mer än 1780, då de lemnade
I
270 Den 3o December f. m.
434»ooo alnar. 1799 födde de 4372 arbetare,
1824 blott 1793, och 1827 endast 1785. —
Ylle- och Äo/ifj-Fabrikerne, som 1780 tillverkade
38i,ooo alnar, lemnade 1826 blott
51,000, och 1827 endast 46,000. Arbetarne,
som vid desamma uppgingo 1783 till
823, voro 1823 blott 140, förminskades
1824 till 29, och voro 1827 blott 23. — Bomulls-
och ZAme-Fabrikerne, som 1825 tillverkade
1,008,000 alnar, lemnade 1826
blott >734,000, och 1827 endast 590,000
alnar. På 2:ne år hafva de således gjort
det oerhörda fallet till nära hälften af sin
förra tillverkning, eller deraf förlorat öfver
40°.°oo alnar. Arbetarne hafva förminskat
sig i samma förhållande. Dessa,
som 1807 voro 2976, och 1825 utgjorde
955, förminskades 1826 till -759, och 1827
till 572. — Ztam/-Fabrikerna, som i8a5 tillverkade
55,000 stycken, lemnade 1826 blott
54,ooo och 1827 endast 52,000 stycken.
Arbetarne, som i8o5 utgjorde 292, och
1825 voro 202, minskades 1826 till 198,
och 1827 till i84- — Zo^aZy-Fabrikerna,
som 1826 tillverkade 3,149,000 © Tobak
och Snus, lemnade 1827 blott 3,081,000©.
Arbetarne, som 1787 voro 1,106, utgjorde
1825 blott 762, och voro förminskade
1826 till 730, och 1827 till 679. — Såpsjuderiernas
som 1824 hade 117,000 R:drs tillverkning,
hade 1827 blott 89,000 R:drs;
och arbetarne som 1824 voro 106, förminskades
1825 till 56 1826 till 41, och 1827
D en 3o December f. m.
27r
till 3f). — Cattuns-Tryckerierna, sorn 1821
hade 192 arbetare, och 358,000 R:drs tillverkning,
voro 1826 nedsatta till 187 arbetare,
och 249,000 R:drs tillverkning, samt
1827 till 118 arbetare och 144»'000 R^drs
tillverkning. — Jag hör icke trötta Höglofl.
Ridd. och Adeln med ett vidlyftigare uppräknande
af dylika förhållanden, enär de redan
anförda torde vara tillräckliga för att ådraga
ämnet den uppmärksamhet det förtjenar. Naturligtvis
kunna de ofördelaktiga verk ni 11-  garne af närvarande näringssystéme icke
visa sig så förderfliga under de första nyss
förflutna åren; emedan håde Fabriksägare
och arbetare i begynnelsen, och så länge
möjligt är, underkasta sig förluster och försakelser,
häldre än att öfvergifva yrken,
på hvilka de användt håde capitaler och
arbetsskicklighet, och vid hvilka vanan
och obekantskapen med andra värf dessutom
fästa dem. Men i samma mon, som
deras capitaler och arbetskrafter uttömmas,
skola ock systemets verkningar tydligare
visa sig i statistiska uppgifter. Tabellverkets
nyss utkomna berättelse för åren 1821
till 1825 kunna i sådant afseende icke gifva
någon allmän efterrättelse, emedan den blott
omfattar ett enda af de år, som förflutit,
sedan den vidsträcktare handelsfriheten infördes;
eller år 1825. För att imellerlid
se huru denna frihet förvållade en förstorad
införsel af de varor, hvilka höra till Städernas
och Fabrikernas tillverkningar, hifo
-
272 Den 3o December f. m*
gas bär en jemnförelse öfver införseln af
sådane varor det sista året af det gamla
systemet, eller 1824, och det första under
handelsfriheten eller 1825; hegge hemtade
ur General - Tull-Styrelsens sammandrag
öfver
Införseln 1824 och Införseln 1825*
Varor.
Värden.
Varor.
Värden.
Glas, Botiteil-
1
R:dr
R:dr
ler st. 56,a44-
2,149.
223,782.
*7, ,73-  14,976.
Handskar ....
100.
T-f r, i t o 1*
6,644.
2,02.2.
Kammar ....
—.
3oo.
K a r d o r •
22.
729-
376.
Kimrök
80.
Klädespersedlar
316,
1,024.
Knappar ....
9,955.
Knifvar, Rak- .
—
1,928.
Korgar
1,955.
Lackerade ar-
beten
——
13,654.
Lampor
166.
4,o34.
Limm . . . .
3,977-
345.
5,224.
1,468.
Ljus, Talg- .L»
1,683.
3,210.
2,536.
11,409.
— Vax- . u
2,073.
863.
3,462.
3,43o.
Luktvatten . . .
385.
11,384.
Läder, bertedt .
14,89!-
49,946.
Mattor, bast- st.
21,874.
458.
36,571.
8,620.
— golf- .
3,o34.
13,213.
Metall,arbetad.
5oo.
i9>'75-
— Spik,m. m. Lä
220.
520.
1,023.
6,137.
Papper, om-
28,000.
kring
u—
7,000.
Pennor, blyertz
88.
2,224.
Transport
34,35o.
1 —
229,476.
Per-
Den 3o December f. m. 275
Införseln 1824- Införseln 1825.
Varor. Värden.
Varor.
Värden.
R:dr.
R:dr.
Transport
34,43o.
229,476.
Perlemor, ar-
betadt ....
—.—
357.
Perlor, oäkta .
98.
3,196.
Piphufvuden. .
i,445.
i3,4o8.
Porcellaine. . .
—.—
5,383.
80,722.
Segelduk. .Aln.
22,765.
9>929*
Senap, malen . .
554.
2,o38.
Siktar och Sikt-
duk
——
——
2,037.
Silke, färgadt,
tvinnadt . . .
7,215.
Speglar
2,618.
Spetsar, Uddar
och Tyll . . .
247.
I2,i6r.
Strumpor, Silkes
3,6o 5.
Bomulls . . .
■‘7.
5,586.
Redgarns . . .
1,943.
Ull och Lin-
ne .... par 21,467.
2,699;
20,828.
io,5i3.
Strängar
438.
5,5.4.
Stöflor . . . par
6,199-
5,8u.
8,217.
20,542.
Trädvirke, ar-
betadt, div.
Handaslöjder .
5oo.
2,873.
Tvål
8,690.
—
31,684.
Tågvirke . . . .
—.—
60.
5o5.
Ur, studsare,
penduler, fick-
och vägg- . . .
9)441-
Urband
—
444.
Vagnar och
andra åkedon
2,106.
8,643.
Transport
62,578.
— 464,450.
3 H. 18
Den 3o December f. m.
Införseln 1824. Införseln 1825-
Varor.
Vården.
Varor.
Värden.
R:dr.
R:dr.
Transport
62,578.
464,45o.
Vantar
——
9-
49'*
Väfnader,
Siden • .
O
O
1 o5, r 29.
27,951.
Halfsiden . . .
36,988.
Bomull....
2JI.
165,990.
Lärfter Ost-
indisk . Aln
.
.. - .
485621.
10,068.
Diverse . „
—
2,342.
1,270.
Ylle, utom
Valmar. „
—.
858.
3o7,553.
IlalfYlle . „
2,594.
2,667.
Linne utom
Blaggarn . .
1,923.
—
22,165.
Hårduk . Aln
.
——
1,776.
I,5l2.
Tagelväf . „
288.
221.
Summa
Enär nu
66,299. |
dessa summor med
1,009,467.
hvaran-
nan jemnföras; så visar det sig, att införseln
af varor, till skada för städernas tillverkningar,
på ett år Lief i5 gånger större
än förut. Den förderfliga verkan af sådane
hastiga afbrott i täflan om afsättning för
stadsboar, Och Fabriksidkare, ehvar dessa
må vara bosatta, kan man lätt föreställa
sig; och minskningen i deras arbetare skall
snart, genom mindskad förbrukning af landtmannavaror,
Öfvertyga jordbrukaren om behofvet
alt, för sin egen välfärds skuld, arbeta
på städernas upphjelpande.
Den 3o December f. m.
I sådant ändamål föreslår jag att sd
höga tullafgifter måtte läggas på införseln
af såclane varor , hvilka kunna i riket tillverkas:
och sädane beslags-författningar
emot deras införande och försäljning vidtagas
j att den inhemske slöjdeidkaren må
vara tillräckligen skjddad och uppmuntrad
att tillverka dem och att utvidga sin rörelse.
Att bestämma beloppet af dessa Tullafgifter,
för landtmanna- eller stadsmannavaror,
eller att uppgifva, hurudana beslags
och öfriga författningar, som höra dit, är
icke min sak, som hvarken varit näringsidkare
på landet eller i städerna, eller någonsin
handlagt tullärender. —— Men jag
förmodar, att de respective med-Stånden,
hvilka jag anhåller att detta anförande må
blifva meddeladt, skola, liksom Högloft. Ridderskapet
och Adeln, hafva med sakkunnige
män försett Bevillnings- och Oeconomias-Utskotten,
till hvilka mitt anförande
torde få remitteras.
Herr Tham, Wollrath: Jag hade ej
ämnat upptaga tiden med svar på Herr von
HartmansdorfFs anförande, utan uppskjuta,
tills Herr Lefmis motion förekommer; men
jag kan dock ej underlåta, alt vid det förra
göra några anmärkningar. Ilr von Hartmansdorff
har till bevis på fabrikernes för
18*
-
278 Den 3o December f. m.
fall anfört exempel från 1780-talet. De
långt förut lagua Prohibiliva författningarna
, hvilka i fullt flor varit gällande till 1823,
hafva då haft en skadelig verkan på Fabrikerna,
som under denna tid aftagit; ty icke
kunde Fabrikernas förfall ifrån 1780 varit
orsakadt af 1823 års beslut, eller af i8a3
års liberala principer genom retroactif verkan.
Orsaken dertill torde få sökas ej i handelsfrihet,
men i det förträffeliga lurendrägeriet,
som då existerade i system. Jag
beklagar, att Herr von Hartmansdorffs uppgifter
ej öfverensstämma med dem jag förskaffat
mig från CommerceCollegium, och
hvarmed jag tror mig hafva bevisat motsattsen
af hvad Herr von Hartmansdorff påstått.
Jag undantager likväl Sidenfabrikerne, hvilkas
minskade tillverkning bar haft andra
enskilta orsaker. Det har af Herr von Hartmansdorff
blifvit medgifvet, atti fordna tider
begicks ett misstag, då man sökte skapa
stora Släder, innan jordbruket var upphjelpa
Historien visar äfven, att detta misstag,
hvarigenom Landtmannen tvingades
att sälja sina varor på slädernes Torg och
Marknader, vållade jordbrukets lidande ända
från Gustaf den I:s till Gustaf den III:s
tid. Nu vill Herr von Hartmansdorff likväl,
fast i annan ordning, åstadkomma samma
resultat; då han vill tvinga jordbrukaren
att köpa sina behof endast i Städerne,
antingen varan är oduglig eller duglig, pri
-
D o n 3o D e c e m b e r f. m.
279
sel drägligt eller oskäligt. Så länge jordbrukaren
ej liar frihet att sälja och köpa
till och af hvem han vill, är det fåfängt
att tala örn frihet i näringarne och jordbrukets
uppkomst. Alla andra mot denna
princip stridande systemer blifva blotta
konstverk och lappverk.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr Lefren, Johan Pehr: Om det
blir min lott, att i denna fråga ofta upptaga
Ridderskapets och Adelns tid, skall
det hvarje gång åtminstone ske så korrt,
som möjligt. För denna gång vill jag endast
fästa uppmärksamheten dels derpå,
att den siste värde Talaren förglömt tiden
emellan 1807 och i8i4> då näringarne erhöllo
första bjertstöten, dels ock derpå,
att han, efter hvad icke sällan brukas vid
tal om näringsfrihet, förblandat den yttre
näringsfriheten med den inre och så tverfcom.
Jordbrukarens af Herr Tham förfäktade
rätt att sälja sina produkter till hvem
han vill, hörer till den inre näringsfriheten?
då deremot Herr von Hartmansdorff endast
talat om yttre näringsfriheten. Det är nödigt,
att man noga skiljer mellan desse olika
förhållanden.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Utan att vilja
gå den värde Motionairen i förväg tor
-
Den 3o December f. m.
de jag, som ej har äran vara Ledamot af
det Utskott, hvilket kommer att utlåta sig
i frågan, få lemna detsamma några upplysningar,
huru andra nationer begagna sina
Tull-Lagar, då de önska att uppdrifva eu
viss näringsgren; och till exempel härpå
vill jag hufvudsakligast fästa mig vid jernliandteringen.
Det torde ej bestridas, att
England under slutet af sista seklet uppdrifvit
sin jernhandtering lill en böjd, hvaraf
andra länder i början af detta sekel rönt
menlig verkan; och sådant har skett medelst
hög tull å utländskt jern. Då Svenska
jernet i England högst betalats med
J7-I Pund Sterling, har det derjemte varit
belagdt med Punds tull per tönn. Dragés
6f- från 17^; så visar sig att varan,
otullad, stod vid ri £ pr tönn, och således
bar nära 60 procents tull af värdet.
Engelska Ministéren såg, att Scheflield, Birmingham
m. fl. städer arbetade på ett dyrt
råämne, och deraf betungades vid täflan med
fasta landets jernmanufactur; men först efter
vunnen stadga i jernhandteringen, nedsattes
tullen, hvilket vållade måhända någon
skakning, men alldeles ingen skada i
afsättningen af stångjernet. Det andra exemplet
på högtulls förmånliga inflytande å
jernhandteringen, företer sig i Frankrike.
Efter der vidtagen författning af den 27
Julii 1822 har Fransyska jernet kunnat säljas
vid Jernverken emot 54 till 76, men
Den 3o December f. m. 281
vanligen 65 francs pr qvintal metrique, då
samma vigt af Tyska och Nederländska jernet
samma tid år 1826 endast betaltes med
37 å 45 francs, och det Svenska med 32 å
33 francs, samt det Engelska jernet i Cardiffs
hamn vid canaln, till a4| francs. En
så hög prisskillnad underhåller Franska
Tull-Lagen af 1822, till fördel för den Franska
jerntillverkningens uppkomst. Följden
har varit, att Frankrike år 1825 producerade
5o å 60 proc. mer jern än 1820, och endast
importerade \ af det qvantum, som 1821
importerades, nemligen x38,437 qv. met.
eller något öfver 100,000 Sk® St. St. vigt.
År 1823 tillverkades på gamla sättet 663,010
qv. mét. och på det nya 443>000 m^t.
År 1827 voro ytterligare x5 Coaks-masugnar
under byggnad, samt privilegier sökte
på 25 st.; och dessutom 20 Masugnar på
trädkol. 60 å 70 millioner francs beräknas
vara använde på dessa nya anläggningar;
dit ledde af Tull-Lagen! En annan,
äfven handlande nation, nemi. NordAmericanerne,
sorn äfven börjat uppdrifva sin
jernhandtering, har belagt 1 tönn Engelskt
stångjern med 37! Dollars tull, då det vanligen
icke gäller mera än 82, 85 och högst
87 Dollars. Varans värde otullad är således
högst 5o dollars, och tullen uppgår till
75 proc. Samma förhållande har äfven ägt
rum i Preussen, fast jag ej nu kan citera
det till siffran. — Dessa exempel tagna frun
282 Den 3o December f. m.
handlande nationer, hvilka ingalunda äro
okunnige med den sednare tidens klarare
begrepp om verkan af frihet och täflan i
handel och näringar, torde visa, i hvad
mon ett Tullsystem kan och bör rätta sig
efter Industriens fordringar.
I öfrigt önskar jag få göra det tillägg
vid Hr von Hartmansdorffs Motion, att
säkerhet i beräkning af hvilken industrigren
som hälst, förutsätter någorlunda stadgade
spannemåls-pris; att sådant förutsätter
upplag af varan; att jag anser sådant
kunna åstadkommas utan ingrepp i den enskilda
handeln, medelst district-magazin,
hvarom ett förslag af mig uppgjordes vid
sista Riksdagen, med hvars detaljer jag ej
nu vill upptaga Ridderskapets och Adelns tid.
Herr von Hartmansdorff: Herr Tham
har gjort anmärkning dervid, att jag åberopat
förhållanden från en så aflägsen tidepunkt
som 1780-talet. Mitt skäl dertill
har varit, att Sveriges folkmängd nu är ungefär
lika med hvad den då var i Sverige
och Finland gemensamt. Om fabriksarbetarnes
antal likväl är mindre nu än då, på
en lika folkmängd, så måtte det bevisa att
fabrikerne gått nedföre. Då Herr Lefren
redan hufvudsakligen upptagit och besvarat
Hr Thams anmärkningar: vill jag blott
fästa den värde motståndarens uppmärksam'»
!
Den 3o December f. m. 283
het derpå att, oaktadt hans tvifvel om möjligheten
att upphjelpa städerna genom proliibitiva
författningar, så länge sädeshrist
är möjlig, hafva likväl de flesta städer, vi
nu äga, på sådant sätt tillkommit i tider
då sädesproduction i Sverige aldrig kunde
järnnföras med den nuvarande. Det förtidiga
i dessa uppmuntringsåtgärder har
jag just anmärkt, för att visa, huru mycket
större skäl man nu har, att befrämja hvad
som, oagtadt de förra hindren deremot, ändock
någorlunda lyckats. Då Herr Tham
synes misstro tillförlitligheten af de uppgifter,
min Motion innehåller, bör jag nämna
att jag erhållit dem, dels af CommerceCollegii
President, dels ifrån RevisionsContoiret
i Tullverket, och dels i officiella
tryckta handlingar, samt att jag vill till
yttermera visso låta collationera och bevittna
dem af någon bland Riddarhusets
Canzlister.
Ilr Lefren har förut redan anmärkt,
huruledes Hr Tham bortblandat näringsfrihet
inom landet med handelsfrihet i förhållande
till utländningen; och jag kan icke
annat än beklaga fäderneslandet, om mina
motståndare skulle få öfverhanden, oagtadt
deras sak är så svag, att de till sitt försvar
behöfva tillgripa dylika utvägar.
Friherre Cederströmj Jacob: Det har
blifvit yltradt af Herr Lefrén, att de som
284
Den 3o December f. m.
ifra för näringsfrihet, förblanda den inre
med den yttre. Jag anser dem så sammanhängande
med hvarandra, att de icke
kunna förblandas, och att den ena ej kan
äga rum utan den andra. Möjligen må Utskottet
kunna uppgöra ett konstverk, som
skall synas beskydda den inre näringsfriheten,
under det den j^ltre inskränkes, men
då productionen alltid mäste stå i förhållande
till consumtionen, skulle jag tro, att
man bör få utföra hvad man ej sjelf kan
förbruka, och att eljest en mängd fabriksarbetare
blifva sysslolösa, och fabriksinrättningar,
i stället för att vara nyttiga, blifva
rent af skadliga. Vid anförande af de
utländska tullsystemerne har man, hvad beträffar
de Franska fabrikerne, glömt, att de
stego i synnerhet genom Revolutionsperioden,
då alla näringar blefvo fria. Om man
nu genom höga tullafgifter lyckats uppdrifva
Franska jernhandteringen, så har det
skedt på 30 millioner menniskors bekostnad,
till skydd och understöd för några få
Bruksegare. Skulle denna näringsgren i
Frankrike kunna concurrera med andra länder,
så måste den o vilkorligt framgå äfven
då fri införsel är tillåten. I annat
fall vänder sig industrien åt annat håll, till
dess bättre tider för denna näringsgren inträffa,
så att den kan hjelpa sig sjelf. Man
har medgifvit. att frihet i spannemålshaudel
utvidgar dess produetion; och då så är,
frågar jag, 0111 Sverige, när det har mera
Den 3o December f. m.
281
spannemål, un som i landet kan consumeras,
och således måste utskeppa det, hör
hindras att dermed concurrera i Verldshandeln,
genom att icke få hemtaga andra varor,
än den märkvärdiga varan silfver, som
nu så mycket protegeras? jag tror det vara
bättre, att andra varor hemtogos i utbyte
mot våra; derigenom beredes lättare afsättningstillfälle,
större fraktvinst och högre
pris på egne varor. Så är förhållandet
med all handel. Prohibitiv-författningarne
äro så förrostade fjettrar, att jag hoppas de
snart falla sönder; och att deras fall ingalunda
skall kunna hindras af några ensidiga
bemödanden.
Herr Cederschjöld^ Pehr Gustaf: En
värd talare har tili bevis, att vår slögdproduetion
är i aftagande, anfört, alt antalet
af fabriksarbetare minskats. Men om
än så är, bevisar det likväl ingen ting: ty
allt som man i senare lider börjat använda
mer maschinerier, har man med minskad
menniskokraft likväl kunnat åstadkomma
en ökad tillverkning. Såsom ett annat
bevis för samma sats har den värde talaren
vidare uppgifvit, att äfven tillverkningarne
nu äro mindre betydliga än tillförene.
Men som den husliga fabricationeu
onekligen tilltagit ganska mycket; så är det
möjligt och ganska troligt, att varu-tillverkningen
i hela riket kunnat betydligt ökas,
oagtadt förhållandet med de egentliga fa
-
286 Den 3o December f. m.
brikerne varit annorlunda. Och denna husliga
fabrication anser jag för min del vida
nyttigare för landet, än de stora fabriker,
hvarest menniskorna, både i fysiskt och
moraliskt afseende, öfver all föreställning
förderfvas, och ej sällan blifva sämre, än
oskäliga kreatur. Men ju mer jag anser husfabricationen
nyttig för landet, desto mer
har det också smärtat mig att se de svårigheter,
som ej sällan mött för så kallade
Gärningsmänatt nedsätta sig på landsbygden.
Det är genom dessa Gärningsmän,
som arbetena kunna fördelas, och tillverkni
ngarne förökas. Jordbrukaren skulle
erhålla en större afkastning af sin jord,
om han derpå använde hela sin omtanka
och arbetsförmåga, samt tillitade Gärningsmännen
om de egentliga slöjd-arbetena. Då
skulle också gärningsmännen skaffa jordbrukaren
afsättning för dess producter. Derigenom
skulle den öfverklagade bristen på städer
säkrast afhjelpas. Städer låta ej framkalla
sig genom magtspråk. Det är ej nog att
säga: varde stad! Det är nemi. endast folkmängden
och arbetenas fördelning, samt
menniskornas deraf följande ömsesidiga behof
af hvarandra, som kan bereda Städersuppkomst
, och tillväxt. — För öfrigt har
den siste värde talaren upptagit och tillräckligen
vederlagt hvad som blifvit ordadt
om en förment förbländning af så kallad
inre och yttre näringsfrihet.
Den 3o December f. m. 287
Herr af Wingård, Johan: I anledning
af hvad Herr Lagerhjelm anfört om Amerikanska
tullen å utländskt jern, får äfven
jag upplysa, att Amerikanerne belagt införsel
af valsadt jern med 37^ Dollars tull pr
tönn, men att det smidda jernet blott har
en tull af 22 Dollars per tönn. Derföre
har Svenska jerntillverkningen, som hufvudsakligast
sker genom smide, ej lidit deraf,
men det är icke desto mindre obehagligt
för mig och öfrige, som ifrat för Valsverks
anläggningar, att finna detta till verkningssätt
ej för det närvarande löna sig,
just i anledning af prohibitivprincipens tillämpning.
Herr Lagerhjelm: Hvad som är anfördt
om Franska jerntillverkningen, beror på den
kunskap vi derom kunna hafva ur böcker,
och jag anser det ej lämpligt alt framdraga
sådana till vederläggning af hvad i detta
afseende blifvit ytlradt. Att 20 millioner
menniskor kunnat få jern för bättre
pris, om tullförhöjning å utländskt jern ej
ägt rum, må vara sannt; men man upphjelper
ej någon industrigren, utan genom
uppoffringar. Engelska Ministern följde äfven
den principen, att afvagta tiden med
de fabricationers uppbjelpande, hvilkas råämnens
production kräfde högre omtanka
och vård i anseende till bandteringens dä
varande skick, än den förädlade varan.
När tiden var inne, försummades icke tull
-
a88 Den 3o December f. m.
nedsättningen! Det är onekligt, livad Herr
af Wingård anfort, eller att Amerikanerne
endast förhöjt tullen å valsadt jern; och
det härrör deraf, att smidt jern endast ditföres
i små partier, och att de cj frukta för
concurrence dermed.
Herr Lefren: Friherre Cederström härunder
bemödandet att tillrättavisa mig uti
hvad jag nämnde om förblandning af inre
och yttre näringsfrihet, råkat sjelf i samma
förvillelse. Då Friherren nämnde om
Franska fabrikernes uppkomst, glömde lian
ett helt sekel och Colberts system. Endast
från 1789 till i8i4 existerade någon större
handelsfrihet i Frankrike; men när man
tillika ihågkommer det beständiga krigstillstånd,
hvari landet sig då befann, finnes
lätt, att man återigen velat bevisa näringarnes
uppkomt af en frihet, som aldrig
existerat.
Om Herr Cederschjöld kunde bevisa
sin satts, att våra husfabrikationer stigit,
skulle jag genast nedlägga min talan i detta
ämne; men motsatsen är, tyvärr, för tydlig.
Från i8i5 till 1823 steg denna näringsgren,
men sedan har den jemt fallit, och i
detta hänseende hänvisar jag endast till
trakten omkring Götheborg. Jag har upplefvat
en annan period, i min barndom, då
det liberala handelssystemet ännu icke tagit
öfverhanden; då gingo ej våra qvinnor,
Den 3o December f. m.
åtminstone ej hvardagligen, i utländska tyger.
Men sparsamhetsperioden slutades egentligen
år iSoy; den förnyades väl efter prohibitiv-åtgärderna
åren 1814 0°b Jt8i5, i så
måtto, att inhämska fabrikationen utträngde
behofvet af de utländska fabricaterne;
men vid i8a3 års Riksdag gräfdes en graf
för vår välmåga, hvarur det nu är högsta
tid att uppväcka den. Friherre Cederström
har genom den förebråelse han uppkastat
emot mitt system, såsom endast befordrande
salu, men ej köp, framtagit ett tveäggadt
svärd. Det land, som köper Caffe,
Time, Tobak med några få andra öfverflödsartiklar
för j-f eller åtminstone -TJ bela
sin utländska exports värde, bör ej förebrås,
att icke hafva nog lust för slik köpenskap.
Det är ju uträknadt, att en Svensk
förtär 5 å 6 gånger så mycket socker, sorn
en Fransman, och att vi öfver hufvudet
förbruka och förtära så mycket colonialvaror,
som i5 millioner andra Europeer? Sedan
vi sålanda förtärt det mästa af våra
tillgångar genom uppköp af utländska varor,
bör det väl då anses förmätet, att vilja
åtminstone i något tillita egen flit och
tillverkning.
Herr von Hartmansdorff: Jag vill endast
upptaga de anmärkningar, Herr Lefrén
lemnat obesvarade. Då fråga är om
den utländska införselns inskränkande inom
tillbörliga gränsor, uppkastar man all
-
290 Den 3o December f. m.
tid deremot den förhatliga invändningen,
att landtmannen skulle komma att oskäligen
beskattas, om han nödgades i våra städer
köpa sämre Svenska varor för högre
pris, än hvartill han eljest kunnat erhålla
de utländska. Men denna invändning förfaller,
om man eftersinnar, huru landtmannen
skall kunna förvärfva de penningar
hvarmed varorna skola betalas, ehvad de
köpas af egna medborgare eller af utländingar?
Han kan ej få penningar utan genom
försäljning af säd och andra landtmannavaror,
antingen till utländningen eller
till våra stadsboar. Med utländska säd^sproducenter
i Liffland, Pohlen, Tyskland
och Danmark kunna vi ej täfla i pris,
utom i de sällsynta händelser, då dessa
länder lidit missväxt, och vi haft ymnogliet,
såsom i år. Landtmannens enda säkra
afnämare äro således de inhemska städerna.
Men de kunna ej upphjelpa, eller
köpa tillräckligt landtmannavaror, utan att
få afsätta sina tillverkningar; och sådant
är ogörligt, om utlänningen får undersälja
dem. Månne det då icke är bättre, att åt
jordbrukaren beredes tillfälle att afsätta sin
spannemål i städerne, om än han der skulle
få sämre och dyrare varor än utländningens,
än att han blottställes för äfventyret,
att hvarken få sälja till städerna eller utländningen,
och följagteligen har intet att
köpa för. Man har sagt, att Prohibitiv-förfa
tt
-
Den 3o December f. lii.
lattningarne förrostats i den gamla verlden,
och att en ny sol uppgått i en annan lie-*
mispher. Norra Amerika är väl det land inan
nu åsyftat, och städse åberopat såsom de
liberalas paradis, och såsom ett prof på
fria handelsförfattningars förträfflighet. Men
om detta exempel skall blifva rätt lärorikt:
så bör man fullständigt skärskåda det. Jag
beder derföre mina värda motståndare ej
vända deras blickar från detta land, förr
än de följt dess näringshistoria till närvarande
tid. Så länge råämnes-alstringen. förnämligast
sysselsatte landets näringsidkare,
kunde det ej blifva fråga om förbud till
skyddande af inhemsk varuförädling. Men
kriget med England i Napoleona lid verkade
starkare än förbud, och en inhemsk
varuförädling uppblomstrade. Han gick väl
för det mesta under, genom den handelsfrihet,
som freden medförde. Men då England
sednare lagt hinder i vägen för Americanska
fartyg att förse Englands colonier
med spannemål, och denna m. fl. landtmannavaror
måste förbrukas i landet, liar
man genom höjda tullafgifter sökt uppmuntra
den inhemska varuförädlingen. De södra
staterna, som hafva plantager, hvilkas
afkastning är beräknad på utrikes afsättning,
äro väl emot förbudssystemet. Men
ännu har detta öfvervigten, såsom sednaste
Presidentsvalet äfven bevisat. Vill man
äfven se påförhållandet i andra länder, så
8 H. 19
29“* Den 3o December f. m.
betraktom vårt eget land: och låtom oss uppslå
dess häfder. Hvem erkänner icke den
store Gustaf Wasa för Sveriges återställare?
Och huru gjorde väl han, för att upprätta
det förstörda? Han lät ej afskräcka sig med
den tomma invändningen, att man icke skapar
städer, genom ett varde af förbudsförfaltningar.
Tvärtom var det genom sådane,
som han ryckte Svenska handeln ur
Lybeckarnas och andra främlingars händer.
Likaledes förfor han inom landet, och lät
t. ex. för att åter befolka det, genom inbördes
krig och Danska bödelsyxor, utödda
Stockholm, ordentligen utskrifva några borgare
från hvarje stad, till att här bosätta
sig. Dylika åtgärder äro väl icke nu att
tillstyrka, men de bevisa åtminstone, att
äfven de bäst belägna städer i riket, icke,
såsom mine motståndare pläga uttrycka sig,
så alldeles gjort sig sjelfva. Man har omtalat,
huru ett allmännare bruk af machinerier
gjort arbetarnes kraft mera öfverflödig,
och att fabriksarbetarnes minskning ej
bevisar minskning af tillverkningar. Uti
intet Europeiskt land hafva machinerna till
den grad gjort handkraften umbärlig, som
i England; men derföre har ej antalet af
fabriksarbetare minskats. Huru det hos oss
står till både med tiliverkningarnes belopp
och arbetarnes antal, har jag redan visat.
Antalet af väfstolar m. fl. machiner, har
jag ej velat upptaga, emedan det, utan
uppgift på deras beskaffenhet, ingen ting
Den 3o December f. m. ag3
bevisar. — Hvarest varuförädlaren är bosatt,
på landet eller i städerna, skall vara
mig likgiltigt, blott lian linnes någonstädes
i riket; men det ligger i sakens natur, att
en större varuförädling svårligen kan drifvas
på annat ställe än i städer, hvarest de
mångfaldiga till sådan rörelse erforderliga
förnödenheter allena kunna vara att tillgå.
— Mot det förderf, som fabrikerna medföra
bland deras arbetare, ifrar jag så mycket,
som någon annan; och jag har mångfaldiga
gånger uppgifvit de medel, jag ansett
tjenligast deremot. Min värde vän,
Herr Cederschjöld, har ej delat mina åsigter;
men vårt ändamål är lika godt, ehuru
vi sträfva dertill på olika vägar.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, att Herr von
HartmansdorfFs ifrågavarande Motion, jemte
de af åtskillige Ledamöter rörunde samma
ämne nu afgifne yttranden, måtte till
Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomieUtskotten remitteras.
Bifölls.
Ånyo föredrogs Herr Lefre'ns, Johan
Pehr, den i5 dennes e. m. anmälte, och
den 17 derpå följde e. m. på bordet lagde,
Motion, om inre näringsfrihet, inskränkningar
i utrikes handeln, samt förbättrade
T ullbe vaknings-anstalter.
2<)4 Den 3o Decefiiber f. ra.
Friherre Cederströmj Jacob: Dessa sist
förehafde ämnen äga ett så nära sammanhang,
att de anmärkningar, hvilka blifvit
framstalda emot Herr von HartmansdorfFs
Motion, äfven till större delen äro tillämpliga
på Herr Lefrens; och det är derföre
jag nu anhåller att få säga några ord till
svar å hvad som invändts emot mina påminnelser
vid förstnämnde Motion. Jag är
icke obekant med Frankrikes isolerade ställning
under det långvariga krigstillstånd,
hvari det befann sig. Jag har icke heller
påstått, att man icke utan fullkomlig frihet
i verldshandeln kan förbättra sina fabriker;
men då sker det genom stora allmänna
uppoffringar. När all fabrication bär
sig sjelf i den mån den har afsättning, tror
jag, att, om man på flera millioner menniskors
bekostnadändteligenskall understöd
i‘a
några enskilte fabriksinteressen, det är
»ättre att det sker genom direct beskattning,
än genom prohibitivförfattningar. Förhållandet
blir detsamma för köparen, antingen
iian i bestämda pålagor utbetalar
hvad han anses höra gifva till näringsidkaren,
eller om han igenom ett af prohibitivförfattningarne
ordsakadt högre pris,
nödsakas betala den för honom behöfliga
vara, dyrare än han eljest kunnat få den;
men näringsidkarne voro deremot visserligen
bättre tjente med directa understöd, än
med förbudslagar, hvilka genom deras osäkerhet
undergräfva fabrikörernes välstånd i
Den 3o December f. m.
29?
samma måll cle våga utvidga deras rörelse.
Det vore derföre att handla öppet och rätt,
af prohibitivSvstemets försvarare, om de efter
beräkning af de bidrag, hvilka erfordras
till fullkomnande af de för vårt sjelfbestånd
nödiga näringsgrenar, öppet fordrade
dertill behöflige anslag. Då kunde
man uppgöra jemförelse emellan de fordrade
bidragen och de derigenom frambragte
varuqvantiteter. Folkökning och allmännare
trefnad har visat sig blifva vinsten af
friheten: en återgång till prohibitivförfattningarne
skulle förorsaka näringarnes aftagande
och en allmän fattigdom. Derföre vill
jag ej, att man skall brådstörta till de liberala
handels- och näringsprinciperne, utan
alt öfvergången dit bör ske småningom och
så varsamt, att inga enskilta förluster ony ttigtvis
beredas.
Grefve von Rosen, Axel, anförde skrifteligen:
Af
lika tanka med Herr Lefren uti allt
hvad han yttrar om inrikes näringsfriheten,
kan jag likväl, med all den agtning man
är skyldig andras öfvertygelse, ej dela dess
commerciela åsigter, som i synnerhet sammansluta
sig i följande uti dess motion uttryckte
tanka och önskan, nemi. "Att de i
följd af sednast församlade Riksens Ständers
beslut eller önskningar vidtagna åtgärder
, att lössläppa utrikes handeln, måtte
allvarligt inskränkas , i hvad som rörer
ag6 Den 3o December f. m.
import af fabricater, hvilka inom Jandet
redan tillverkas, äfvensom af sädanej hvilka
vi utan afsaknad kunna undvara. Enär
jag, fastän kanske ej utan åskådelig erfarenhet,
uti så väl commerciela, som industriel
åsigter, saknar den oratoriska förmåga,
som ofta behöfves, för att i theoretiskt
afseende öfvertala, om ej inom detta
Hus, åtminstone i allmänhet; förbigår jag
all vederläggning af den uppställning af läror,
som utgöra begynnelsen och fortgången
af den värde Motionairens tal, och
inskränker mig således endast till framställningen
af några skäl, hvarföre jag ej instämmer
uti den sattsen, att ett prohibitiv-systéme
emot Utrikes handeln är nödvändigt
till utbildandet af Fabriquer och
Industrie inora vårt land. Likväl får jag
i förbigående omnämna, att hvarken i England,
Frankrike eller Preussen, då dessa
Länder äro kanske på högsta ståndpunkten
af Fabriquer och industrie, något prohibitiv-systéme
af den art, som Herr Lefren
åsyftar, finnes infördt; utan hafva de fleste
fjettrar, som förhindrat handeln att utvecklas
i bredd roed raanufäctur-systémet,
och tvärtom, i sednare åren blifvit brutne
inom nämnde Stater, Underrättad alt Ledamöter
inom detta Hus, som hafva mera
förmåga än jag, och större tillgång på material
ier för bevis, skulle yttra sig i frågan,
huruvida det nuvarande liberalare Handels-systéme
varit menligt eller välgöran
-
Den 3o December f. m.
597
dc för fäderneslandets industriella förhållanden
i allmänhet, vill jag isynnerhet hålla
mig inom gränsen af det som förelupit
uti och i närheten af den Stad, som jag
sedan 20 år bebor, öfvertygad att det som
lyckats der, kan äfven vara kanske mera
tillämpligt på ^ndra orLer inom Sverige;
hvilket allt jag nu går att framställa lill
upplyst bedömmande af Högloft. Ridderskapet
och, Adeln, äfvensom det eller de
Utskott, som komma att handlägga Herr
Lefréns motion.
Efter de theoretiska begrepp man vanligen
gör sig om ett förmonligt läge för
Fabriks-anläggningar och Handtverkerier,
som tillverka mera, än för ställets consumtion,
saknar Götheborg nästan allt hvad
som vanligen i detta afseende fordras. Varande
en i vårt land stor Handelsstad, äger
den lika med andra Handelsplatser högst
omvexlande priser på lifsmedel ved, hyror,
arbetslöner m. m-, och detta understundom
till skiljagtighet af flere hundrade procent,
allt som handels-conjuncturen är bättre eller
sämre. Med tillämpning af detta förhållande
skulle man således förmoda, att
den, som vore nog dåragtig, alt i Götheborg
anlägga någon Fabrik, skulle genast
blifva ruinerad, och inrättningen upphöra,
nästan på samma gång den vore fullbordad.
Motsattsen bar likväl inträffat, och
resultatet är i ögon fallande, då det nemi.
398 De» 3o December f. ni.
företer, att totalsumman af Fabriks-tillverkningarne
i Götheborg, som vid början
af 1800-talet, enligt officiella handlingar,
endast uppgick till i5o,ooo R:dr B:co,
besteg sig för år 1827 till icke mindre än
j,336,7i5 R:dr samma mynt, och innevarande
år, vet jag med visshet, skulle ändå
framställa större summa. Stigandet af
denna näringsfrihet har visserligen ej varit
hastigt; det har gått såsom naturens alster,
säkert, men utan språng, och skall, jag
hoppas det, äfven så fortfara. Likväl hafva
under de sednare 8 år till verkningarna
per medium varit starkast i crescendo, och
under de sista tre åren hafva i synnerhet
a:ne Fabriker blifvit anlagda, som förr
varit, efter hvad jag tror, till sitt fabrikationssätt
okända inom Sverige. Den
ena en SegelduksFabrik, som tillverkar
duk af en hitintills osedd godhet, genom
chemisk process fri från jordröta, och hvartill
förbrukas lin i stället för hampa, samt
ett Färgeri af så kalladt rödt turkiskt bomullsgarn
efter Elberfeldtska methoden, en
Fabrik, som efter anledning skall förmodeligen,
enär den gifver allt hopp om
framgång, inom korrt bereda en betydande
export-artikel till flere Länder, som årligen
importera mycket af denna vara, hvars
tillverkning äfven i England, oaktadt all
deras blandning af Sydliga och Nordiska
Färgmossar, alltid blifver dyrare, än den
sorn tillrerkas uti Elberfeld, efter en af
V
Den 3o December f. m. 239
dessa Fabriker hitintills ensam förbehållen,
men nu i Sverige införd, methode.
Utom de förut varande, anlägges nu af 2:ne
Engelsmän ett Bomullsspinneri efter stor
scala, och enligt den nyaste Engelska methode
för sådane verk. Jag förtiger många
smärre anläggningar i fabriksväg, och förbigår
äfven att uti detail omnämna, huru
bandtverkerierna stigit, fästande mig endast
vid Snickerierne. Ännu för i5 år sedan
bade man ingen ide^ om i Götheborg, att
möbler efter nyare tidens skepnad kunde
köpas för ställets behof annorstädes, än i
Dannemark, och alla de rymliga praktfulla
busen pryddes med Danska tillverkningar.
Nu tillverkas i Götheborg Snickarearbeten
af alla slag, icke allenast för Stadens
och kringliggande ortens behof, men
äfven betydande quantiteter deraf utskeppas,
icke allenast till Norrige och Dannemark,
utan afsändningar till Södra Amerika
hafva äfven de sednare åren ägt runi,
hvilka ibland rikligen lönat sig,
Den enda industrie-gren, som ej velat
lyckas i Götheborg, och detta förhållande
lärer stället beklageligen hafva gemensamt
med flere andre i Riket, är anläggning och
fortgång af Klädesfabriker; orsaken härtill
må nu vara en eller annan. Fabriquanterne
kunna åtminstone ej förebära,
att loflig import af Utländska Kläden varit
förhindret; ty i nära 90 år har prohi
-
3oo
Den 3o December f. m.
bitiv-systémet i detta afseende oafbrutet varit
strängt gällande. Jag tror mig i delta
lall likväl ej böra lemna obemäldt en händelse,
som kommit till min kunskap, och
som för forskaren i detta ämne ej kan vara
utan allt intresse, nemi. att en Svensk
Possessionat för ej lång tid sedan, uti
en af våra större Fabriksstäder, som han
tyckte, missbjuden för sin Ull, tog det
beslut att exportera densamma till England,
När Ullen ankom till Götheborg,
bjöd Köpmannen derstädes för varan i
33:co, hvad fabriquanten velat gifva i Riksgäld.
Den förre skulle väl, efter all anledning,
åsyftat någon vinst, oberäknadt
utgift och fragt och Assurance till England;
och Engelska köparen, förmodeligen en
Fabrikant, måste vidkännas ej obetydliga
tillverkningskostnader, såsom skatter, arbetslön,
ränta på sin Fabriks anläggning
m. m. innan varan förädlad kunde gå ur
väfstolen, för att, lurendräjad eller förtullad,
inkomma på kontinenten, och der bereda
Fabrikanten den vinst, som försmåddes
af hans Svenska Confrater. Jag besparar
mig att göra tillämpningar af denna
händelse, och har endast hell enkelt velat
berätta densamma, öfverlemnande åt andra
att deröfver göra slutsattser och tillämpningar,
för eller emot nyttan af proliibitive-systémet.
Min tanka i det hela
är och förblifver, att endast en fullkomlig
frihet, med någre få undantag, —. såsom
Den 3o December f. m, 3oi
förbud mot Spannemåls och Sädesbränvins
import &c., uti bandel och industrie skola
göra, att dessa båda näringsgrenar i bredd
tilltaga inom vårt Fädernesland, Gör en
restriction åt endera sidan, och båda skola
förlora, och den säkraste men också den vådligaste
af förlusterne blifver uti moraliskt
afseende genom inträffande lagbrott, menederi
m. m.; och denna förlust kan ej gäldas
med Industrie-Tableauer, der kanske någon
ziffra i credit-sidan kan vara ifyld af lurendräjeriets
production, Sådan är min trosbekännelse,
den är ej ensamt hämtad utaf
Böcker, utan på erfarenhetens medvetande;
ty den som varit chef för den så kallade
hamnstängningen på Rikets vestra kust under
Continental-systémets period, den har
sett, jag vågar påstå det, kanske nogare,
än någon annan Svensk, huru allt, som är
stridande emot en med naturliga förhållanden
öfverensstämmande ordning, kan eluderas,
ehvad controll man inventerar, vare sig
skräck för straff, för Lagbrott eller hopp
om belöning för upptäckandet af detsamma,
Vidare tror jag, alt rätta sättet, att,
med hopp om framgång, införa ett Fabriks-systeme,
som på långt när visserligen
icke nu finnes i Sverige, blifver;
j:o att man erhåller obehindradt tillstånd,
(som det nu heter, lill förfång för andra)
att skyndsamt få anlägga Fabriker, och
icke nödgas uti process-väg derpå använda
flere år; 2:0 att man förstår inrätta dem;
3oa Den 3o December f. m.
och pro 3:o att fullkomligt sköta dem. Är
tillika en sparsam lefnad följaglig, såsom
fjerde bidragande omständighet, skall man
säkert lyckas. Måtte då Fabrikerna inom
vårt land blifva skyddade genom andre
åtgärder, än prohibitive-systémet samt dess
Adjunct Lurendräjeriet; mätte Svenska Nationens
konstsinne och läraktighet, under
begagnande af våra vattendrag, underlättade
af vår låga myntfot, våra goda pris
på lifsmedel och ringa skatter, i jemnförelse
med utlännningen, som saknar dessa
förmoner i öppen och ärlig fejd med främmande
Länder, äfven på denna väg af culturens
bana framgå till den stora högd,
som vår local medgifver; tagom till varnande
exempel 70 års ofullkomliga resultater
af det förra seklets misstag; men återkommom
med varliga steg till det, efter min
tanka, rätta, alldeles efter den methode,
som vår upplyste Regent brukat vid införandet
af ett fritt handelssytéme, nemligen
att småningom, för att ej sönderbryta
existenoen af driftige, men i sned rigtning
och på afvigt sätt arbetande, agtningsvärde
personer, ändra tingens ordnande; och jag
är öfvertygad, att våre näringsidkande,
lycklige och idoge, skola ändamålsenligare
användande sin förmåga, anse sättet att
genom prohibitiv-systémet, skydda näringsfliten,
hafva varit ojemnförligt mindre ledande
till ändamålet, än den andra friare
methoden. Jag vill ej vidare trötta
