# ID: svediakorp-gov429
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 12,602
# sentences: 426
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den December.
damöter, på sätt förut är nämnt, framträdde
till LandlMarskalks-bordet, under hvilket
afbrott Friherre Boije, Ludvig, uppstod,
samt, utan att vara af bans Excellence
Herr Grefven och Landt-Marskalken uppropad,
yttrade:
Detta kan man kalla nya tider och nya
seder. Jag frågar, hvad skall den oordning,
som nu äger, rum, och redan räckt
en stund, hvad skall den betyda? Månne
den ena sidans utmärkelse skall utmärka
den andra? Och jag frågar: äro vi alla,
som icke deltaga i anteckningen, illasinnade
Medborgare , eller Öfverheten icke tillgifne?
Nej, visserligen icke: och, för min
del, tror jag min Konung vara för högtänkt,
för att bedöma tänkesätten här efter
sådane tillställningar.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Sedan Friherre Ankarswärd härefter
slutat sitt ofvanberörde yttrande, fortfor
Friherre Boije sålunda:
Jag utber mig en urskiljning emellan
sak och ord, sak och form. I saken är
emot Grefve Horns Motion, efter min tanka,
ingen ting alt anmärka. Han har trott,
att lagar beliöfvas, och hans rätt var, att
framställa behofvet; men hans uttryck i
Motionen hafva varit mera än otillbörliga,
och ganska klandervärda. Jag ogillar dem,
med en känsla, äfvenså varm som någon
annan; men derföre kan jag icke gilla den
3o2 Den 23 December.
tilldragelse som här nu ägt rum, och som,
i mina ögon, varit, icke form, utan en
oformlighet. Discussionen har blifvit afbruten.
Talaren som hade ordet, har måst
stadna, för bullret af en slags offer-ceremoni,
som väckt missnöje inom Ståndet.
Jag vet rätt väl, att hvarje Ledamot har
rätt att reservera sig, likasom att conformera
sig, genom anteckning; och jag vill
visst icke träda en sådan rätt för nära;
men jag ber att den må utöfvas på ettsätt,
som ej stör ordningen; hvartill ej fordras
mera än att anteckningen dröjer till discussionen
är slutad; eller också verkställes
uti Riddarhus-Cancelliet.
Hans Excellence Herr Grefve von
Platenj Baltzar Bogislaus: Då jag erkänner
mig från början hafva ogillat uttrycken
i Grefve Horns Motion, tillstår jag äfven,
att jag, enligt den rättighet som tillkommer
hvarje Svensk Riddersman, önskade
få min mening uttryckligen upptagen i
Protocollet. Vi stå här till svars för samtid
och efterverld. Yi måste ej glömma
att vi utgöra Rikets första Stånd, att vi
skola föregå de andra med goda exempel.
Jag kan ej glömma det smickrande mottagande
jag på så många ställen utomlands
erfarit såsom Svensk Riddersman, och såsom
en gärd af aktning för den bildning,
hvarföre Svenska Nationen är ansedd. Det
är ej vår styrka, ty den är ringa, ej vår
Den 23 December. 3o3
rikedom, utan värt stadgade uppförande,
som är orsaken till det företräde vi utom
lands åtnjuta. Om vi å ena sidan begagna
vår yttrande-rätt, som sedan Hedenhös
oss tillhört, så böra vi å andra sidan
nyttja de passande uttryck, oss såsom Rikets
första Stånd anstå, och som visa att
vi med rätta stå framföre de öfrige. I öfrigt
medgifver jag, att skjutsningen medförer
många olägenheter, att äfven vid
Kungsskjutsen besvärligheter kunna förefinnas,
men som, upprigtigt sagt, trogne undersåtare
emellan ej böra så noga efter
zifFertalet vägas, ty å andra sidan tillflyter
landet mycket godt genom Kongl. Maj:ls
resor.
Sättet att framställa liar här varit
origtigt, och då våra meningar genast blifva
i de allmänna papperen kungjorde, böra
vi, när vi säga Kongl. Maj:t upprigtigt
våra meningar, med denna urgamla Svenskmanna-rätt
äfven i uttrycken förena gammal
Svenskmannaplikt.
Friherre Cederström „ Jacob: Här har
inlräfFat den besynnerliga händelse, att en
Ledamot, under det Ledamöter af Ståndet
gingo fram att i Protocollet låta anteckna
sig, tillåtit sig att afbryta discussionen,
ehuru en annan Ledamot då hade
ordet. Denne förstnämnde Ledamot, ehuru
sjelf jurist, tyckes likväl ej känna la
-
l
3o4
Den 23 December.
gens bncl, eller veta, att det ej är tillåtit
tala, då en annan redan har ordet. Jag
anhåller att 37 §. Riddarlius-Ordningen äfvensom
5o §. Riksdags-Ordningen måtte
blifva upplästa. Yttranderätten är helig,
men den får ej missbrukas.
Åtskilliga Ledamöter tillkännagåfvo genom
stampning deras missnöje häröfver.
Herr Lefren, Johan Pehr: I fråga
om Grefve Horns sätt att uttrycka sig har
jag förenat mig med de Ledamöter, sorn
deremot talat. I sjelfva saken får jag anföra,
att jag länge ansett skjutsen vara ett
Verkligt onus för landet. Jag trodde, att
en uppstegrad skjutslega skulle underhjelpa
forvagns-försöken; men genom myntets
fallande och försämrande har dock ej detta
medel varit tillräckligt, att åstadkomma
en forvagns-inrättning. Vissa tider är skjutsningsskyldigheten
en ej skadlig inkomstkälla
för Allmogen; såsom de långa vintrarne,
samt en del af våren och hösten;
men i Juni, Juli och Augusti månader är
land Imannen i högsta behof af att sjelf få
begagna sina dragare, och då är skjutsen
betungande. Såsom ett öfvergångs-medel
till bättre inrättningar i detta afseende får
jag föreslå, att skjutslegan under dessa månader
blifver förhöjd.
Friherre Anckar swärd: Under civilisationens
närvarande tillstånd, är jag öfvertyg
-
Den a3 December.
3o5
tygad, att hvad som inom en Representantsförsamling
säges, uti andra Europas Kamrar
höres, och det är i anledning häraf,
jag utbeder mig, att till besvarande få upptaga
ett Herr Grefve von Plåtens yttrande.
Herr Grefve von Platen har yttrat sin
öfvertygelse om Svenska Nationens öfverlägsenhet
i bildning, kunskaper och andra
egenskaper, framför alla andra kända
folkslag.
Jag har trott mig icke kunna underlåta
att bestrida rigtigheten utaf denna tankeyttring,
då jag åtminstone icke delar en
sådan slags National-högfärd, utan skulle
skatta oss lycklige, om vi blott ägde väl
grundade anledningar, att i vetenskap och
konst, som utgöra bildningens egentliga
kännmärken, anse oss jemngoda med andra
folkslag.
Om Herr Grefve von Platen uti andra
länder blifvit omfattad med en sådan
slags hyllning, som den han här omtalat,
såsom en Nationaltillhörighet, då någon
Svensk beträder utländsk botten, så har
sådant troligen varit en gärd åt Herr Grefvens
egna lysande egenskaper, dem jag ingalunda
vill bestrida.
Men om Herr Grefven mycket vistats
uti främmande länder, så har äfven jag be7
H. 20
3oG
Den 23 December.
sökt sådane, och nödgas åt elem lemna det
lättvisa vittnesbörd, att åtminstone jag uti,
oell ifrån, främmande länder lärt mera,
än inom mitt, det oagtadt öfver allt älskade,
Fädernesland.
Friherre Boije: Det stränga utfall, som
Friherre Cederström tillåtit sig emot mig,
liar redan fått ett tillräckligt svar, i den
yttring af ogillande, som hördes under det
lian talade; och jag hade sannerligen orätt
om jag gaf honom något annat; men jag
är skyldig Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Högloflige Ridderskapet och Adeln
en förklaring, och jag går att afgifva den.
Det var icke i den afstadnade discussionen,
som jag ville tala; i hvilket fall det varit
min pligt att anmäla mig, och afbida upprop;
utan det var emot den särskilda tilldragelsen
jag ville göra anmärkningar, som
jag hoppades skulle göra slut på den, och
jemväl gjorde det. Får nu denna urskiljning
någon rätt, så följer deraf, att mitt
ändamål fordrade att tala genast; och jag
kunde då ej afbida uppropet i discussionens
ordning. Jag önskar, att denna förklaring
må af Herr Grefven och LandtMarskalken
anses nöjaktig; och i sådant
fall har Friherre Cederströms anfall emot
mig intet värde, såsom ägande ingen tillämpning
till händelsen; men skulle förklaringen
åter icke kunna antagas för nöjaktig,
så har jag felat, och då underka
-
I
i
Den i3 December. 307
Star jag mig lagens bud; samt är beredvillig,
att emottaga den admonition, som
Herr Grefven och LandtMarskalken och
Ståndet kan pröfva rättvist, att mig meddela.
Friherre Fock: Jag har blott begärt
ordet i anledning af Herr Anckarswärds yttrande
om drickspenningar. Jag vill endast
försvara hvad jag yttrat, nemligen:
att Kongl. Maj:t aldrig farit genom Socknar
och Städer i Upsala län, utan att hafva
utdelat välgörande gåfvor.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm:
Om ej min känsla manade mig att till alla
delar förena mig med Grefve Posse, skulle
5o §. Riksdags-Ordningen göra det. Den
lyder så: "Ingen tilläte sig personligen förolämpande
uttryck." Då Grundlagen förutsatt
denna varsamhet i uttryck emot enskilta
personer inom Stånden, måtte dess
afsigt hafva varit, att förutsätta ännu mera
varsamhet i uttrycken om högsta makten.
Grefve Posse: Jag bade tänkt att yttra
min förundran i anledning af Friherre Boi
1'es
förfarande, men jag är förekommen af
friherre Cederström, och dessutom torde
det, i detta fall, vara bäst att iakttaga
tystnad, då man åhört att Friherre Boije,
som uppfört sig lagstridigt, blifvit hugnad
med bifall, och att man deremot velat
nedtysta Friherre Cederström, som, med
3o8
Den s3 December.
åberopande af Grundlagens föreskrift, sökt
tillrättavisa Friherre Boije.
I sjelfva saken skall jag i största korthet
besvara några anmärkningar, som blifvit
gjorde mot mitt yttrande, och deribland först
den, att man vill dölja, (jag tror att Friherre
Anckarswärd nyttjade delta uttryck)
hufvudsak med bisak. En sådan afsigt
kan icke upptäckas i mitt yttrande, ty jag
har sökt att utreda hufvudsaken, innan jag
fäste uppmärksamheten å bisaken; d. v. s.
å Grefve Horns framställningssätt; men deremot
tror jag, att Grefve Horns motion bevisar
att man stundom söker hufvudsak, för
att få tillfälle framställa en bisak.
Öfvergången från den så kallade våldgästningen
skedde, då bättre ordning infördes,
och den förutsätter ingalunda några
concessioner, ej heller var den föranledd
af annat enskildt interesse, än Konungs
och Ständers gemensamma önskan att
kunna lindra de skattdragandes bördor.
.Tåg har aldrig bestridt behofvet af en
förbättrad skjutsinrättning, men jag har
sagt, att oaktadt de yttersta bemödanden,
t. e. af min företrädare i Landshöfdingetjensten
i Skaraborgs Län, har dock föga
kunnat i detta afseende tillvägabringas; och
derpå har jag grundat min öfvertygelse att
tiden till sådan förbättring ännu icke vore
inne.
Den 23 December.
För alt kunna förena forvagns-inrättning
med vanliga bref-postföringen fordras
ovilkorligen, att den sednare verkställes
med Gästgifvarskjuts, ty Posthemmansegarne
skulle icke finna sig belåtne, 0111
man ålade dem att fortskaffa en stor Forvagn
med 6 å 8 åkande personer, i stället
fö r en liten bondkärra. Kongl. Maj:t har ock
varit betänkt på en förändring i detta fall,
och de Postskjutsskyldige hafva genom Konungens
Befallningshafvande blifvit hörde,
huruvida de skulle vara villige, att emot
befrielse från Postföringen åtaga sig vanliga
hemmans-onera, såsom rotering &c.;
men ganska få, åtminstone inom Skaraborgs
Län, förklarade sig nöjde att ingå
på detta förslag. Detta hinder, som mött
för verkställigheten af en nödig förändring
i detta fall, torde således icke med billighet
kunna härledas från den öfverklagade
overksamheten å Styrelsens sida.
Såsom ursägt för Grefve Horns föregifvande
om laglöst tillstånd i fråga om
Kungsskjutsen, har man åberopat att Pluraliteten
inom detta Hus torde vara okunnig
om tillvarelsen af de författningar, som jag
citerat. För min del vill jag hvarken klandra
eller bestrida en sådan okunnighet, ty
Ridderskapet och Adeln har icke någon
skyldighet att studera sig in i KameralLagfarenhcten;
men deremot har jag klandrat,
att man här träder upp och säger:
3io
Den 23 December.
”Här finnes ingen Lag,” innan man förut
gjort sig mödan att närmare undersöka förhållandet.
Sluteligen har man sagt, att det hörde
förbjudas de förnäme, att vid sina hofflyttningar
begagna 16 å 20 hästar; men
dervid får jag anmärka, att så länge det
icke kan förmenas någon att flytta med sin
famille, och föreskrifvit är, att icke mer än
ett visst antal personer få åka efter ett visst
antal skjutshästar, så måste det af Friherre
Anckarswärd yrkade förbud, om det skall
vara verkställbart, åtföljas af en föreskrift
att de förnämas familier icke få öfverstiga
en viss personal, och en sådan föreskrift
torde möta mycken gensägelse, samt medföra
besvärlighet i tillämpningen.
Herr von Hartmansdorff, August'. Jag
skulle förmoda, att en stor del af Ridderskapet
och Adeln är, lika med mig, trött
vid dessa strider om ord, hvilka, under innevarande
Riksmöte, ej tyckas vilja taga någon
ända. I denna fråga, har jag, som ej befinner
mig bland dem, hvilka böra lemna
hästar till skjutsning, iakttagit tystnad,
intill dess ömtåligheten för ord synes mig
gränsa till orättvisa i sak. Jag gillar visserligen
icke de klandrade uttrycken 'i Grefve
Horns anförande; men jag befarar, att de
fleste, som antecknat sig till reservation
deremot, mera åkt skjuts, än lemnat lia
-
Den 23 December.
star dertill. Oaktadt livad ätskillige bland
Herrar Landshöfdingar yttrat, tror jag dock
ingen ibland oss om, att vara så främmande
i sitt eget land, att han ej vet, huru
Kungsskjutsen i allmänhet i Riket anses.
Månne, icke Herrar Landshöfdingar sjelfve
bevisa det med sitt eget exempel? lemna de
väl sina egn3 hästar till sådan skjuts? eller
begagna de dem ens för sina egna vagnar
under dylika färder? Jag betviflar det.
Annorlunda kan det likväl tillgå; och det
bar så gjordt. En utmärkt man af vårt
Stånd, har derpå gifvit ett minnesvärdt
efterdöme. Jag menar den store Pehr Brahe,
d. y. Då han med Konungslig magt
och myndighet reste i Finland och ordnade
dess angelägenheter, gjorde han det
så, att ordspråket komma i Grefvens tidj
ännu lefver i välvillig åtanka i Sverige. —
Men lemnom den tillräckligt utvecklade
sakenj för att något skärskåda sättet huru
hon blifvit behandlad.
Man har strängt tilltalat Friherre Boije,
för det han gjorde anmärkningar vid den
förmenta oordningen att, under loppet
af en öfverläggning, framtåga till LandtMarskalks-bordet,
så att en talare afbröts;
men jag bekänner, att jag delar hans känsla.
Förliden gårdag, då en ledamot yttrade:
att man borde löna officerare på det sätt,
att de, i händelse vår grundlag ginge under
j dock bibehölle någon sjelfständighet,
3l2
Den 23 December.
var det ingen, som deremot tillkännagaf
något ogillande. Nu deremot, då fråga endast
varit om Kungsskjutsens beskaffenhet,
så har man nästan i procession gått fram
till LandtMarskalks-bordet, för att anteckna
sig pä en lista, liksom vid ett sjukbesök.
Under sådane förhållanden, hvilka
icke äro utan sin märkvärdighet, är det
icke blott gamle män, hvilka sett andra
tider, utan äfven yngre, som känna sig
uppfordrade att taga till genmäle.
Friherre Anckar swärd: Det synes här
blifva af yttersta vigt, att med största uppmärksamhet
fästa sig vid ord och uttryck;
jag måste således till besvarande upptaga
det yttrande, jag tyckt mig höra, att Herr
Grefve Horns motion skulle innefatta ett
Majestätsbrott.
Jag föreställer mig, att detta yttrande
måtte komma att bättre än allt annat
bevisa, alt man måhända med mera häftighet
gått tillväga vid ogillandet af uttrycken,
än man grundligt undersökt deras
verkliga halt.
Om uti dessa öfverklagade uttryck verkligen
innefattats något klander emot Konungens
Höga person, så hade jag säkerligen
icke deltagit uti försvar för dem,
mycket mindre förenat mig om deras innehåll.
Jag ber Eder, Mina Herrar, utvisa
Den 23 December.
313
mig de uttryck, som kunna hänföras, ens
uti den mäst aflägsna syftning, eller genom
den mäst fiendtliga tydning, till minsta
gemenskap med Majestätet.
Jag frågar, om motionairen på något
enda ställe talat om några olägenheter under
sjelfva skjutsningen. Motionairen har
benämnt det sätt, på hvilket Kungsskjuts
uppbådas och uttages, såsom olagligt, på
den grund, att han för denna skyldighet
icke kände någon lag.
Motionairen har beskrifvit de olägenheter,
som uppkomma därigenom, att de
skjutsande, för att skjutsa en mil, ofta få
tillbringa flera dygn på landsvägen, under
bar himmel, och mot en ringa ersättning,
och han har kallat, detta onus, denna
tjenstbarhet, barbarisk, och jag frågar: huru
ofta benämner man ej föråldrade oformliga
inrättningar med samma namn. Jag
blott beklagar den slutförmåga, som tror
sig äga anledning att hänföra dessa yttranden
till Majestätsbrott.
Jag har nödgats afgifva denna förklaring,
och inskränker nu mera allt yttrande
i denna sak härtill.
Grefve Horris Claes Fredrik: Det vore
förgäfves af mig att vilja besvara alla
de anmärkningar och personliga anfall, som
mot mig och min motion blifvit gjorde.
Jag skall dock upptaga några de väseudt
-
3i4 Den 23 December.
ligaste anmärkningar, hvilka blifvit framställda,
hufvudsakligen af Grefve Posse.
Grefven har yttrat, att jag hade orätt, då
jag sagt att Kungsskjutsen ej vore stödd
på lag, och har åberopat mot mitt påstående
härom lagar från Gustaf I:s, Johan
Hirs, Carl IX:s, Christinas tider, m. fl. dylika
föråldrade lagstadganden om skjuts.
Jag vet med visshet att någon lag derom
ej finnes i 1734 års lagbok, hvilken väl i
Byggninga-Balken omtalar Gästgifvareskjuts,
men alldeles icke någon särskilt Kungsskjuts.
Denna skjutsskyldighet, såsom den
nu utgöres, finnes icke eller, mig veterligt,
bestämd i någon författning ända från
längre tider tillbaka. I 180g års Gästgifvaresladga
omtalas den endast i förening
med Gästgifvareskjutsen, rörande skjutslegan.
Jag hämtar äfven stöd för mitt anförande
deruti, att jag hos LandshöfdingeEmbetet
i Örebro sökt blifva lagligen dömd
till Kungsskjuts, der man svarat mig att
lag derpå ej finnes; men att Kungsskjutsen
existerar, till följd af en 2000-årig vana,
såsom undersåtlig pligt.
Jag frågar, om Svenska Folket kan
kalla sig fritt, när det tvärtemot 1809 års
nya Statsskick skall underkasta sig sådane
ingrepp i äganderätten. Jag har åtminstone
en Auctoritets dom för mig, det må
då förlåtas mig, om jag ej känner dessa
uråldriga och olämpliga lagar, som Grefve
Den 23 December.
3i5
Posse åberopat. Man har sagt att jag klandrat
Kongl. Majrts resor. Jag vet lika väl
som någon annan, att dessa resor äro af
nödvändigheten påkallade; jag har blott
klandrat sältet att befordra desamma. Jag
har i min motion haft afseende på de
skjutsandes tysta klagomål; men till dessa
äro just Landshöfdingarne orsaken, ty när
desse icke rätta missbruken, eller man af
dem får böra åberopas sådane författningar
som Grefve Posse nu gjort gällande,
så är ej underligt, om delta förhållande
uppväcker hemska klagomål. Jag har tält
om det barbariska i skjuts-författningarne,
men man tvingar mig att äfven nämna något
om det barbariska i skjutsen. Då Kongl.
Majit år 1818 reste till Norrige, motte jag
på vägen från Nyqvarn den del af suiten,
som afrest dagen före Kongl. Majit. Jag
såg då det oerhördaste våld utöfvadt af
denna suite eller lifvakt. Mina blickar
möttes af sönderhuggne hästar, omkullkastade
och söndriga vagnar, hästar utan
folk och folk letande efter sina hästar. Vid
Lislena Gästgifvaregård blef jag varse en
folkhop; jag trängde mig in deruti och
framkom till en sönderslagen blodig gammal
man, som på min förfrågan hvad som
var å färde, svarade mig: jo så far Konungens
folk fram, så hafva de slagit mig.
Jag föreställde honom alt Konungen snart
skulle komma efter, och att han borde
qvarstadna, och till honom frambära sina
3i6
Den 23 December.
klagomål; men han svarade mig, att det
ej vore värdt, emedan Konungen icke förstod
honom; och då jag upplyste honom,
att Konungen endast var omgifven af personer,
som talte Svenska, förklarade han
och de kringstående sig så, som de ej hade
särdeles förtroende till Kongl. Majrts
omgifning. Då jag sedermera ankom till
Stockholm anmälte jag förhållandet för en
Major vid Gardet till häst, af hvilket Regemente
lifvakten var, hvarå jag erhöll det
svar, att detta vore så mycket besynnerligare,
som man just ntvaldt det bästa folket.
Och när detta kunde hända med det
bästa folket, så hemställer jag till Herrarne
sjelfva, hvad man då befarar af det öfriga.
Vi lia ju sedt Kongl. Maj:ts egen betjening
komma på fästningar för våldsam
framfart med folket.
Olämpligheten af sättet för nu utgående
Kungsskjuts kan jag dessutom med
ett annat exempel styrka. Jag bebor det
Härad, som blir beordradt att skjutsa till
Stjernsund, då Kongl. Majrt reser dit. Det
har t. ex. handt, att folket af Kronobetjeningen
blifvit antydt om nödvändigheten
att der qvarstadna arne dagar, utan mat,
utan foder för hästarne och utan penningar,
för att skjutsa derifrån. Månne ej
detta är barbariskt? Jag känner ej annat
namn derpå.
Den 23 December.
3i7
Anfallen mot min person går jag gerna
förbi; men om man bär klagar öfver
mitt ofog, så anser jag dessa uttryck af
ofog m. m. vara så mycket mera obehöriga,
som ingen annan än LandtMarskalken
kan tillrättavisa en Talare, om han det förtjenar,
och jag undanbeder mig derföre
alla omdömen öfver sättet för mina yttranden.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt-Marskalken förklarade, att, sedan
Grefve Horn, hvilken framställt ifrågavarande
motion, nu mera haft tillfälle att, i
anledning af hvad mot honom blifvit anfördt,
afgifva dess yttrande, ansåg Hans Excclience,
ehuru flere Ledamöter anmält
sig att ytterligare tala i ämnet, sig likväl
höra hemställa, om icke Ridderskapet och
Adeln skulle finna lämpligt, att discussionen
nu finge afslutas, samt Hans Excellence
äga att göra proposition å remiss af
Motionen till vederbörligt Utskott.
Många hördes häruti instämma.
Friherre Cederström: Det är ej i saken
jag ämnar yttra mig, utan endast i
anledning deraf, att Herr von Hartmansdorff
behagat tillägga mig ett yttrande, som
jag ej haft. Jag har nemligen icke klandrat
Friherre Boijes yttrande, utan formen,
hvarunder han detsamma afgaf.
3i8
Den 23 December.
Friherre SprengtportenJacob Wilhelm :
Jag förenar mig till alla delar med Grefve
Posse. I anledning af den anecdot Grefve
Horn behagat afgifva, får jag uppmana
Grefve Horn att i detta afseende vända
sig till behörig auctoritet, då jag är säker,
att rättelse ej uteblir. Hela händelsen är
mig för öfrigt obekant.
Grefve von Rosen_, Axel: En värd talare
Herr von Hartmansdorff har ifrågasatt, huruvida
Landshöfdingarne lemna sine egna
hästar till Kungsskjuts. Jag får derå äran
svara, att jag, som aldrig haft någon egendom,
och som troligen aldrig får någon,
dock ifrån mitt Boställe, hvarå jag agde
ii hästar, år 1808 under Norrska fälttåget
skjutsade med g. Mitt exempel, som
Landshöfdinge, behöfdes ej uti en provins,
med skäl så känd för medborgerliga tänkesätt.
Jag gjorde också den ifrågavarande
uppoffringen endast med afseende å egen
känsla, samt är öfvertygad, att hvarje af
mina Kamrater, stadd i samma belägenhet,
skulle förfarit lika med mig.
Friherre Fock: Jag har aldrig hört omtalas
den händelse Grefve Horn nu berättat,
men skall hafva all möda ospard, att få
sanna förhållandet upptäckt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtM.arska.lken
Den 23 December. 3ig
Horns ifrågavarande motion, jemte de af
åtskillige Ledamöter, så väl den 12 dennes
f. m. som i dag i anledning deraf afgifne
yttranden, måtte till Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet remitteras.
Bifölls.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln hehagade tillåta, att Hans
Excellence finge gå förbi åtskillige å Bordslistan
nu i ordningen varande mål, för att
framställa proposition till remiss af någre
Kongl. Majrts Nådiga Propositioner, hvilka
redan 8 dagar legat på bordet.
Bifölls.
Friherre Anckar swärd, Carl Henric:
Jag föreslår, att Herr Grefven och LandtMarskalken
behagade nu, likasom förra Riksdagen,
efter eget godtfinnande, föredraga
målen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade, på sätt Friherre
Anckarswärd föreslagit, åt Hans Excellence
öfverlämna rättighet, att efter dess egen
pröfning och förekommande omständigheter
inför Ridderskapet och Adeln föredraga
de på bordet hvilande mål, i hvilket fall
Hans Excellence ville hafva äran försa
-
320
Ben 23 December.
kra Ridderskapet och Adeln, det Han, likasom
vid sista Riksdagen skedde, skulle med
samma grannlagenhet afpassa målens föredragning,
så att aldrig något större eller
vigtigare mål skulle varda inför Ridderskapet
och Adeln föredragit, då Riddarhuset
icke vore så fulltaligt, att hvarje Ledamot
kunde aga tillfälle, att deröfver yttra sig.
Ropades starka Ja.
Härefter föredrogs till remitterande
Kongl. Maj:ls den io dennes afgifne, och
den i5 derpåföljde f. m. på bordet lagde
Nådiga Proposition till Rikets Ständer,
angående 3'tterligare anslag af Allmänna
medel till Götha Canal-Byggnads fullbordande.
Herr Hjerta, Gustaf j hade inlemnat
följande Memorial, hvilket upplästes:
Då nu den Kongl. Propositionen angående
Byggnads-anslag för Götha Canal till
Stats-Uskottets handläggning skall remitteras,
utbeder jag mig, att få fästa Utskottets
uppmärksamhet på nödvändigheten
och billigheten, att afse Bolagets belägenhet,
de orsaker densamma föranledt, och
de medel, sorn förefinnas, att kunna förhjelpa
det till åtnjutande af en billig inkomst
af Actierne, intill dess Canalen blifvit
fullfärdig. Jag skall dervid hvarken
blif
-
Den 23 December.
blifva vidlyftig eller öfvertalande. Jag vet,
att i ett ämne, som man så gerna begagnar
till passionernas tummelplats, underhåller
man lika litet uppmärksamheten genom
utförligheten, som man förmår att
väcka någon öfvertygelse genom framställningen
af allt, hvad som eljest skulle tala för
att göra ett så beskaffadt Nationalföretag,
som Götha Canal, snart och väl färdigt.
Men jag skall försöka alt framlägga de
fada, som böra lägga grund för det arbetande
Utskottets bemödanden, att gagna
bela Samhället genom rättvisans iagttagande,
billighetens afseende, behjertande af
ett talrikt Actie-Bolags lidanden, och faran
af ett betydligt Actie-Capitals totala förstörande.
På grund af Rikets Ständers uppmaning
tecknade sig delta Bolag. ”Med fullkomlig
öfvertygelse, att denna Canals öppnande
skall medföra de dermed åsyftade
”ändamål, åkerbrukets och näringarnes upp”hjelpande,
handelns och rörelsens liflighet
samt idoghetens förökande,” (så talade
Rikets Ständer år »809 till Svenska
Folket) ”få Rikets Ständer, med tillstyrkande
af den föreslagna Götha Canalens
”öppnande, anhålla, att nödiga anstalter
”till arbetets utförande genom entrepre”nade
af enskilde personer må vidtagas;
”hvaremot Rikets Ständer vilja lemna Kongl.
7 H. 31
1
Den a3 December.
”Maj:t öppet, att öfverlåta af Kronans jord,
”icke endast till de personer, som kunna
”förlora sådan, utan äfven hvad till Cana”lens
fullbordande och underhåll nödigt
”pröfvas;” samt föreslogo de, ”att manskap
af indelta Infanteri-Regementerne
”mätte till arbetet emot skälig sold lem”nas.
” Se Rikets Ständers Skrifvelse d.
10 October 1809.
I samma skrifvelse står: ”Om enskilda
skola finna sin uträkning, att i denna
”Canal-anläggning med sin förmögenhet deltaga,
synes den böra blifva deras everdeliga
egendom.” Och vidare: ”på det
”ett så Riksgagneligt företag må utan upp”skof
samt i en plan och ett sammanhang
”kunna verkställas, tillstyrka i underdånighet
Rikets Ständer, att alla möjliga ock
’’skäliga förmåner må det blifvande Canal”Bolaget
förunnas
Då Kongl. Majit i Dess den 10 Nov.
1809 afgifna Nådiga Proposition, om medel
att verkställa den föreslagne Canalen yttrat:
”Att uti en annan Rikets belägenhet skulle
”Kongl. Majit funnit tjenligt, att använda
”Statsmedel till företaget såsom för hela Ri”ket
gagnande;” då Kongl. Majit dertill
yttrade: ”att hoppet om den vinst, sorn
”ett med Canal-anläggningen förenadt Dis”cont-verk,
å tjenligt ställe anlagdt och
”med omtänksamhet förvaltadt, kunde till
Den 23 December.
3a3
”Bolaget inbringa, skulle uppmuntra enskilde
penning-ägare att deri deltaga;”
då torde det väl icke kunna bestridas, alt
det är Regering och Rikets Ständer sorn
gemensamt infört de enskilte i företaget,
och att det sålunda är Statens moraliska
förbindelse, att söka rädda dessa Actieägure
ifrån undergång. Jag vill här ej yttra
mig om vigten af att göra Canalen färdig.
Denna sak må aflöpa huru som hälst,
så är den i min tanka underordnad frågan
om Bolagets räddning. Den materiella delen
af saken gör sig nog en gång gällande.
Men det är ej så med olyckan och
lidandet. Dess röst höres hvarken gerna
eller uppmärksamt. Och jag gör det alltså
lill min pligt, att fullfölja bevisningen
af Actie-ägares behandlingsätt.
Sedan de tecknat sig för det dubbla
af hvad som till byggnaden först ansetts
behöfligt, fann man år i8i5, att till följd
af oredan i myntvärde och varupris, samt
missräkningar i Arbetsplanen; arbetet skulle
kosta mångdubbelt. Rikets Ständer beslöto
då, till följd af en Kongl. Proposition,
att understödja Canal-Bolaget med
ett Lånebiträde_, för den brist, som ansågs
öfverstiga Bolagets återstående tillgångar,
hvilka beräknades att utgöras af 60 procent
icke ännu verkställd inbetalning på
Actierne och Discontvinsten i 10 år, samt
3*4 Oen a3 December.
Canalinkorasten, tillsammans 3,148,720 R:<lr.
Bristen ansågs Blifva 2,912,504 R:dr.
Intet klander förspordes vid Directionens
eller Bolagets beslut och åtgärder.
Bolaget fortsatte alltså på god tro sin
inbetalning å Actierne. Företaget fortgick.
Men år 1817 inträffade en händelse, sorn.
var alldeles främmande för Götha Canals
Actie-ägare, och som likväl skulle bereda
dem ej allenast de betydligaste förluster,
utan kasta deras egendom i godtyckets
händer. Malmö Discont kunde ej i följd
af oredlig förvaltning uppfylla sin betalningsskyldighet.
Detta blef förevändning
för ett mägtigt parti i hufvudstaden, att
begagna tillfället, för att störta de öfrige
Provincial-Disconterne, hvilka alldrig öfverassignerat
å sine Creditiver; men hvilkas
3-procent-Räkningar gåfvo Capi tali—
sterne möjlighet, att, för 3-procent-Obligalionerne
fordra en hastig, ej verkställbar
betalning. Om tillställningens tillvarelse
torde väl ej behöfvas något tydligare bevis,
än det, att aldrig den i Rikets Ständers
Bank vidtagne åtgärd, att korssa öfver
Götha Canals Assignationer, hvilka behörigt
voro numererade och bokförde samt
icke öfverstigande Creditivets belopp, blef
af Banco-Utskottet upptagen till åtal eller
rältelse.
Den 23 December. 315
Rikets Ständer samlades år 1817 i November
Månad. Deras beslut innefattade
en ny anledning, till fortsatt inbetalning
på Actierne, af Bolaget. Ett nytt Lånebiträde
meddelades. Disconten fråntogs Bolaget,
utan att Directionen ställdes till laga
ansvar, troligen derföre, att den icke
gjort något lagstridigt. Men då denna Discont
borttogs, lemnades dock åt Actieägarne
rättigheten att af Bolagets medel
under arbets-åren uppbära en ränta af 5
procent.
Ännu var sålunda detta Bolag icke i
stånd att inse den fara, hvaruti det var
inlockadt, genom åtgärder, hvilka det icke
bunde anse såsom annat än verkningar af
lijelpsamheten och National-Interesset.
År i8a3 skulle först deras lott blifva,
att kunna föreställa sig möjligheten af känbara
förluster.
Då befunnos stora missräkningar i
kostnaderne. Endast Westgötha Canalen
var färdig; Östgötha Canalen blott halffärdig.
Och sedan Rikets Ständer åter på en
Kongl. Proposition beviljat nytt Lånebiträde
till Canal-byggnaden, förklarades, att
det väl skulle åligga Bolagets Actie-ägare,
att inbetala de återstående 10 procent af
Aclie-teckningen, men att vidare ränta frånkändes
dem, på grund deraf, att Bolaget
icke mera hade några medel.
37.6 Den a3 December.
Tåligt hafva Actie-ägnrne dragit sitt
lidande. De hoppades att år 1828 se Rikets
Ständer samlade och Canalen färdig,
enligt den i8a3 förelagde plan. De väntade
alltså, att då få påkalla en så väl förtjent
uppmärksamhet af de hegge Samhällsmagter,
hvilka inledt dem uti uppoffringarne,
och genom sina åtgärder underhållit
deras hopp, under det de begagnat deras
medel, till deltagande i det så kallade
Riksgagneliga företaget.
Men hvad finna de? En ännu ej öppnad
Canal, som fordrar ännu nära 1 million,
för att blifva segelbar. Och en Nådig
Propossition, utan allt afseende på deras
belägenhet.
I detta sakernas skick, kan jag ej såsom
Riksdagsman underlåta, att påkalla
Rikets Ständers och Utskottets uppmärksamhet
å detta förhållande. Jag vet, huru
föga den enskilte Riksdagsmannens
röst betyder. Jag vet, att min ej torde
kunna uträtta det ringaste. Men jag skall
dock ej tveka, att höja den, nu och alltid,
till de värnlöses, de förföljdes och alla
oförtjent lidandes försvar. Min röst skall
icke ensamt höjas emot den ministeriella
slösaktigheten; hon skall lika mycket anropa
alla ädla känslor och Rikets Ständers
rättvisa emot den ministeriella niskheten.
Den a3 December. 327
Jag går derföre att, oaktadt det motsatta
förhållandet af sjelfva de Rådgifvare,
som jag enskilt vördar och så gerna
ser gagna mitt fosterland, söka tjena dem.
och Rikets Ständer samfält genom afböjandet
af ett handlingssätt, som skall förr eller
sednare tungt återfalla på gerningsmännen.
Mine Herrar! Det är Representantens
pligt, att se framför sig på samma gång
lian måste se omkring sig. Misstag äro
allas vårt öde. Låtom ej orättvisa, ensidighet
och besinningslöshet, göra dem
tyngre än de nu äro det, för ett ädelt folk,
som förtjenar att se sitt förtroende belönadt.
Om vår sammansättning är bristfällig,
äro vi ju dock alla Svenskar. Om våra
förhandlingar äro tunga, långsamma, så
hafva vi ju alla den goda viljans kraft.
Låtom oss ej glömma, att stora Interessen
tillhöra Representantens pligt att skydda;
och att han snart blifver kraftlös, om han
lättsinnigt öfverlemnar dem åt orättvisan
eller glömskan.
Jag utbeder mig, att StatsUtskottet
måtte fästa uppmärksamhet vid det förhållande,
hvari Götha Canal-Bolags Actieägare
sig nu befinna; och anhåller, att åtminstone
1 procents ränta intill år i833 lill
bibehållande af Actiernes nu varande fallna
värde, måtte dem af Slaten beviljas; sedan
328 Den a3 December.
de icke kunna påräkna inkomst af östgöthaLinien,
äfvensom, att deras beläningsvärde
i Baiico-Disconten måtte få fortfara,
hvarom StatsUtskotlet torde med BancoUtskottet
böra öfverlägga.
Herr Gyllenkrook , Johan Göran j hade
inlemnat följande, som upplästes:
Då i8a3 års Ständer beviljade, hvad
Götha Canal-Direction till Canalens fullbordande
begärde, skedde det med förbehåll,
som Riksdags-Beslulet tämligen tydligt
uttrycker, att ej framdeles gifva något
mera; detta beslut borde väl stå fast
ovilkorligen, och så mycket mera, som ej
några gällande skäl från Directionen blifvit
uppgifna till upphäfvande af detta beslut.
Att missräkningar förorsakat ouppfyllandet
af Directionens gifna löfte, är tydligt,
och att sådane i början ej kanske kunde
undvikas, medgifver jag; Rikets Ständer
hafva också ej gjort afseende derpå,
ulan, oansedt felslagna beräkningar, beviljat
nya anslag flera gångor. Så mångårig
erfarenhet bade likväl bordt kunna lära att
göra fullkomligt rigtiga beräkningar, och
jag tror säkert, att de kunna göras; men
då en del af medlen och i följd deraf många
personer måste användas på annat än
sjelfva Canalen, jag menar egentligen Motala
Verkstad, så skall brist uppkomma.
Att nu begynna med beviljandet af de
i förskott begärda 100,000 R:dr tycker jag
Den a3 December.
vara alldeles omvändt förhållande; man
hör väl först företaga hufvudfrågan, som
är, vilja Rikets Ständer återkalla sitt vid
1823 års Riksdag fattade beslut? Jag för
min del finnér ej skäl dertill, så mycket
mer som den Nådiga Propositionen gifver
anledning till misstanka, att det nu gifna
löftet ej eller torde uppfyllas, enär det
står, så framt ej oförutsedda hinder inträffa.
Vi kunna således vänta, att det
nu begärda äfven är otillräckligt, eller
hvad säkerhet hafva vi för, när och för
hvilket pris blifver Canalen färdig, ty detta
borde ej vara gränslöst; jag medgifver allt
för gerna att det är påkostande alt, genom
ett afslag af den begärda summan, se Canalens
fullbordande afstadna; men af slaget
är förestafvadt af föregående Ständer, och
vi böra ej så plötsligt åsidosätta RiksdagsBeslutet.
Det begärda anslaget skall väl också
ofördelaktigt verka på den föreslagna MyntRegleringen.
Då till denna summans förhöjning
kommer Wanäs Fästnings-byggnads-biträde,
som utom Canalen visst aldrig
blifvit satt i fråga eller varit behöfligt,
så är det så mycket mera betänkligt
att bevilja omnämnde anslag.
Jag anhåller, att dessa mina tankar
måtte få åtfölja den Nådiga Propositionen
till Stats-Utskottet, om den dit remitteras.
<-*■ '
33o Den 23 December.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henrik:
anförde skriftligen:
Jag hade hoppats, att den, uti 14 §.
af Rikets Ständers Beslut vid Riksdagen
år 1823, tydligt uttryckta mening, att det
då till Götha Canal-Bolag beviljade låneanslag,
skulle blifva det yttersta, som Staten,
till Canal-byggnadens fortsättande, ville
medgifva, och att något tillskott derutöfver,
framdeles af Bolaget ej måtte påräknas,
skulle vunnit det afseende, som Svenska
Folket kan hända ägt någon skälig anledning
att förvänta. Men då detta så ytterst
obehagliga ämne åter framträder, såsom
ett föremål för Rikets Ständers öfverläggningar,
vill jag för närvarande söka
att undertrycka, allt hvad min känsla kunde,
och kan bända borde, hänföra mig att
yttra.
Då formerne befalla den Kongl. Propositionens
remiss till vederbörligt Utskott,
vill jag dröja till det afgörande ögonblicket,
för att då af alla mina krafter söka
motverka bifall till de uti densamma innefattade
framställningar.
Jag inskränker mig för närvarande
dertill, att begära Stats-Utskoltets uppmärksamhet
å nödvändigheten att utreda hvad
som berättigat Canal-Bolaget, att af Arbetscassan
i och för Motala Verkstad disponera
85,ooo R:dr Banco.
Den a3 December.
33i
I händelse sådan disposition skett tvärtemot
Rikets Ständers beslut, angående arbetsbidragets
användande, tager jag mig
friheten fästa Stats-Utskottets uppmärksamhet
på nödvändigheten, att på sätt Grundlagen
föreskrifver, befordra de felaktige till
ansvar.
Jag utbeder mig Utskottets uppmärksamhet
jemväl på otillbörligheten af all
anvisning å Rikets Ständers Bank, innan
frågan om Mynt-reglering, och om Bankens
derefter blifvande verksamhet, är afgjord.
Jag anser mig böra hos Utskottet yrka
afslag, å den förskottsvis begärda summan
af 100,000 R:dr Banco, i fall Utskottet
ej skulle, som i min tanka visserligen
•yore det ändamålsenligaste och bästa, genast
vilja afslå Götha Canal-Bolags begäran
i hela dess vidd.
Jag anhåller att Utskottet, i fall eljest
tiden sådant medgifver, täcktes förklara
den nyhet i Finance-läran, att Rikets Ständer
måtte såsom en nödvändighet i rörelsen
söka bibehålla non valeurer, som ett
oumbärligt rörelse-capital.
Slutligen anhåller jag, att Stats-Utskottet
ville genom en fullständig uppsats om
Canal-Bolagets uppkomst, om dess förhållanden
till Rikets Ständer under olika ti
-
332 Den 23 December.
der, eller vid hvarje Riksdags början, och
genom en noggrann tableau öfver hvad Götha
Canal-Bolag till dato kostat Staten, ej
allenast uti contanta bidrag, utan äfven i
jord-ersättningar, en gång för alla göra
slut på Bolagets ihärdigt framkastade mening,
att Bolagets iråkade förlägenhet hämtat
sin upprinnelse ej mindre ifrån den
uppmuntran och försäkran Bolaget ifrån
början skall vunnit, genom Kongl. Maj:ts
och Rikets Ständers sammanstämmande beslut,
än igenom Kongl. Maj:ts derpå grundade
privilegium.
Huru en särskild Bolaget i privilegium
beviljad förmån gått förlorad, är äfven
i för friskt minne, för att med framgång
i anspråksväg ifrån Bolaget emot Rikets
Ständer kunna eller böra åberopas.
Jag anhåller om remiss till Stats-Utskoltet
af desse mina yttranden.
Grefve Horn, Claes Fredrik, och Herr
Hallenborg, Carl Johan, förenade sig med
Friherre Aneka rswärd.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken föreslog, att Kongl. Maj:ts
ifrågavarande Nådiga Proposition, jemte de
af åtski 1 lige Ledamöter rörande samma ämne
nu afgifne yttranden, måtte till Statsoch
Banko-TJIskotten remitteras.
Bifölls.
Den a3 December. 333
Uppå derom af Hans Epccellence Herr
Grefven och Landt Mar skalken frnmstälde
särskilte Propositioner, fann Ridderskapet
och Adeln för godt remittera till
StatsTJtskottet:
1:0 Kongl. Maj:ts den 10 dennes aflåtne,
och den i5 derpå följde f. m. på
hordet lagde, Nådiga Proposition till Rikets
Ständer angående låne-undertöd af allmänna
medel till Trollhätte Canal- och Slussverks
Bolag, för fullbordandet af en Canal-anläggning
vid Ströms Säteri i Bohus-Län.
2:0 Kongl. Majrts den 10 dennes aflåtne,
och den i5 derpå följde f. m. på
hordet lagde, Nådiga skrifvelse till Rikets
Ständer angående låne-underslöd för Staden
Norrköing.
3:o Kongl. Majrts den i3 dennes afgifne,
och den i5 derpåföljde f. m. på bordet
lagde, Nådiga Proposition till Rikets
Ständer, angående bidrag af StatsVerket
till Armeens Pensions-Cassa, och Amiralitets-Krigsmans-Cassa.
4:o Herr Edelswärds, F. W., den 12
dennes f. m. på bordet lagde Memorial,
innefattande hemställan, att i Armeen qvarstående
Officerare, till och med Majorsgraden
måtte på Statens bekostnad göra årliga
Befälsmöten vid de inom Provincen förlagde
Indelte Regementen, samt under Be
-
334 D en 23 December.
väringsmöten i första rummet classeras till
tjenstgöring.
5:o Herr Franc Sparres, Bengt Erland,
den 12 dennes f. m. på bordet lagde
motion, angående ett ökadt anslag till
Pensions-Fonden för Militaire Embets- och
Tjenstemäns Enkor.
6:o Herr af Lundblads, Johan Fredrik,
den 12 dennes f. m. på bordet lagde
Motion, angående inrättande af en PaquetPost.
7:0 Friherre Focks, Berndt "Wilhelm,
den 12 dennes f. m. på bordet lagde Motion,
angående anslag af Löner, dels för
en Länsman i Films och Dannemora Tingslag,
dels för 2:ne Ganzli':-poster i Upsala
Län.
8:0 Friherre von Saltzas, Edward Fredrik,
den 12 dennes e. m. på bordet lagde
Motion, att ägare af Tvål- och Såpsjuderi-Fabriker
må undfå lån af ManufacturDisconten,
enär de anskaffa den säkerhet
författningarne bjuda.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten:
1:0 Kongl. Maj:ts den i3 dennes afgifne,
och den i5 derpå följde f. m. på
bordet lagde Nådiga skrifvelse till Pikets
Ständer, angående Dykeri-Verket.
Den a3 December. 335
a:o Herr Montgommeries, Gustaf, den
la dennes f. m. på bordet lagde Memorial,
angående Dykeri- och Bergnings-Compagniet.
BevillningsUtskottet:
1:0 Herr Marcks von Wiirtenbergs,
Gotthard Wilhelm, den ra dennes f. m.
på bordet lagde Motion, att alla Fabrikater
och Slöjdealster, som af svarsgilld godhet
och till erforderlig mängd kunna här
i landet tillverkas, måtte vara och förblifva
till införsel i Riket förbjudne.
a:o Friherre von Saltzas, Eduard Fredrik,
den ia dennes e. m. på bordet lagde
Motion, att införsel af Utländska Tvålsorter
må antingen alldeles förbjudas, eller
ock beläggas med cn Tullafgift af 8 sk. B:co
per Skålpund.
3:o Friherre von Saltzas, Eduard Fredrik,
den la dennes e. m. på bordet lagde
Motion, angående Tullafgift å Utländsk
Ull och Utländsk Ost, som från främmande
Länder införskrifvas.
Bevillnings- samt Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotten:
Herr von Greiffs, Johan Ludvig, den
ra dennes f. m. på bordet lagde Motion
alt en Bevillningsafgift måtte erläggas af
dem, hvilka idka Jagt.
I
336 Den 23 December.
'Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
1:0 Kongl. Majrts den io dennes aflåtne,
och den i5 derpå följde f. m. på
hordet lagde Nådiga skrifvelse till Rikets
Ständer, angående Mått, Mål och Vigt.
2:0 Herr af Sille'ns, Georg Axel, den
12 dennes f. m. på bordet lagde Memorial,
angående en ny reglering af Presterskapets
och Kyrkobetjeningens aflöning.
3:o Friherre von Saltzas, Eduard Fredrik,
den 12 dennes e. m. på bordet lagde
Motion, att de högsta Premier måtte
utsättas för den eller de, sorn utskeppa
Bränvin.
Föredrogs till remitterande Hr Thams,
Wollrath, den 12 dennes f. m. på bordet
lagde Motion, alt Capitations-Bevillningen
mätte hädanefter, som hitintills, ingå till
Riksgälds-Contoiret.
Herr Uggla, Göran Gustafanförde
skrifteligen:
I afseende på den i Kongl. Propositionen
angående Stats-Verkets tillstånd och
behof gjorda framställning, att CapitationsBevillningen,
hvarmed lärer förstås den i
Bevillnings-Författningen för alla inom Riket
skattskrifne personer, från och med
fyll
-
Den a3 December. 337
fyllda 17 år, stadgade personella afgift,
måtte, såsom utgående efter samma grund,
som Mantalspenningarne, directe till Statsverket
ingå, instämmer jag så mycket iner
i den af Herr Tham i ämnet föreslagna
contraproposition, som det efter min öfvertygelse
är med grund-espriten af Svenska
Folkets i Grundlagen förvarade fria sjelfbeskattningsmagt
öfverensstämmande, att,
på sätt en annan värd Ledamot Friherre
Anckarswärd i en serskild Motion föreslagit,
alla genom bevillning ingående medel
böra emottagas af det Rikets Ständers
Verk, dit den så kallade Allmänna Bevillningen
ingår.
Hvad nu förevarande fråga, rörande den
personella bevillningen, särskildt angår, så
bär Motionairen, såsom mig synes, klart
uppfattat den väsendtliga skilnad, som är
emellan denna afgift, hvilken, lika med
all bevillning af hvad slag slag som heldst,
det på Rikets Ständer allena beror, att så
till grund, som till belopp bestämma och
följaktligen förändra eller alldeles upphäfva,
och den ordinarie beständiga skatt,
som under namn af Mantalspenningar utgår,
äfvensom Motionairen i sammanhang
dermed antydt den förvandling från en till
annan natur, från bevillningar till ständige
skatter, som af bevillnings-medels direeta
inlefvererande till Stats-Verket kan
7 H. 32
338
Den 9.3 December.
blifva en följd. Mig torde det tillätas, att
i förening härmed fästa uppmärksamheten
på stadgandet i 66 §. Regeringsformen,
angående den särskilda bevillning, hvarmed
de medel skola tillskjutas, som erfordras
för betalande af den Rikets gäld, Rikets
Ständer garanterat och Riksgälds-Conloret
ombesörjer, en åtgärd, hvaraf be vill—
nings-medels ingående till samma Verk,
liämtar ett ytterligare stöd; och hvilket
Verk, såsom stående under Rikets Ständers
styrelse, inseende och förvaltning,
uti den mest oinskränkta, af tid och rum,
så väl som af all Embetsmanna-myndighet,
oberoende granskningsrätt Rikets Ständer
och deras Revisorer der utöfva och af
Rikets Ständers egne, endast inför dem ansvarige,
Fullmägtige alltid kunna ovilkorligen
påkalla, erbjuder den största garantien
för bevillnings-medlens behöriga disposition
och användande till de behof och
de ändamål Rikets Ständer bestämt.
Jag är således af den tanka, att Rikets
Ständer icke böra frånsäga sig den
constitutionella rätt de, fast endast i afseende
på den så kallade allmänna be vill—
ningens uppbörd och controllen dervid, hittills
ostördt utöfvat; men hvars öfverlåtande,
fastän nu blott till en del äskad, må
bända endast skulle i framtiden uppkalla
fortsatta anspråk på den återstående delen
deraf; och förgäfves skulle man sedan och
Den 23 December. 33g
efter det häfel mellankommit, söka att återvinna
en rätt, som man lättsinnigt, eller
för considerationer, en gång bortskänkt.
Uppå sådane grunder och med fästad t
afseende jemväl på olägenheten deraf, att
en del af allmänna bevillnings-uppbörden
skulle komma att ingå till ett Verk, och en
annan del till ett annat, hvilket med ordningen
och sammanhanget af det hela icke
kan vara förenligt, får jag, lika med Molionairen,
vördsamt tillstyrka, alt med afslag
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition i
denna del, den personella bevillnings-afgiften,
eller den så kallade capitations-bevillningen,
må hädanefter, som hittills, till
Riksgälds-Contoret ingå.
Jag anhåller, att detta mitt yttrande
må åtfölja Remissen af Motionen till StatsUtskottet.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt-Marskalken föreslog, att Hr Thams
ifrågavarande Motion måtte, jemte Herr
Ugglas, rörande samma ämne afgifne yttrande,
till Stats-Utskottet remitteras.
Rifölls.
Ånyo föredrogs Herr Thams, Wollrath,
den 12 dennes f. m. på bordet lagde
Motion, angående grunderne för TullBevillningen.
34o
Den a3 December.
Herr Marks von Wurtenberg, Gotthard
Wilhelmj uppläste följande:
Vid Herr Thams på bordet hvilande
högst eftertänkliga Motion, deruti Herr
Tham, fullföljande sina under sista Riksdag
med framgång framställda Stats-ekonojniska
ide^r, nu vill stabiliera såsom allmän
princip Friheten att emot Tull inoch
utföra alla möjliga varorj kan jag,
ledd af känsla och öfvertygelse, icke undgå
att göra följande anmärkningar.
Såsom motiver för denna princips antagande
i all sin vidd uppgifver Herr Tham:
1:0 Tullintradernas förökning, dermed,
att såsom orden lyda: till en ökad Statsinkomst
kunna öfverföra den betydliga vinst,
som den af misstagna Förbuds-Författningar
gynnade Lurendrägaren delar med utländska
Assuradeuren, genom införandet
af förbudna artiklar — och
2:0 Att igenom lämplige Tullafgifter,
(NB. under förutsättande af en fullständig
Tullorganisation och bevakning) skydda den
Svenska Fabricationen vid den ståndpunkt
af täflan med Utlänningens, som, efter
Herr Thams åsigt skali, å ena sidan upprätthålla
Fabrikören, och å den andra sidan
hindra honom ifrån att blifva en frätande
monopolist.
Den 23 December.
34i
Att Tullintraderne med några 100,000
R:dr om året ökats, sedan igenom det år
i8a3, om ej så fullständigt som Herr Tham
då sökte genomdrifva och nu yrkar, antagna
fria införsel-systeme, inhemska Industrien
blifvit lemnad snart sagdt ulan
allt afseende, är väl en sanning; men vid
ett närmare betraktande af sanna förhållandet,
som lätt inhämtas af hvad erfarenheten
och allmänna dagblad upplysa, torde
detta factum, betraktadt utur en större
synpunkt, eller Samhällets framgena bestånd
och välstånd, finnas mera förderfligt
än fägnesamt.
Tullintraderna hafva ökats — det se
vi; men vi se också, att importen för sisth
år med mera än 2 millioner öfverstigit
exporten: vi se, att en betydlig del af
Tullintraderne äro blott en olycklig följd
af 1826 Ars missvext i landet: att nämnde
missförhållande emellan import och export
uppjagade coursen förledit år till ytterlighet,
ehuru tillåten spannemåls-export af
sisledit års rika skörd, oberäknadt andra
mindre verklige anledningar, i närvarande
stund, visa ett lyckligare förhållande —
vi se Riket öfversvämmadt af utländska fabrikater
och slöjde-alsler, som hota att alldeles
uttränga de inhämska tillverluiingadne,
och såsom en följd häraf se vi endast
inom Stockholms Fabriks-Sociclct inom kort
34»
Den »3 December.
tiel en ovanlig mängd af Fabriksidkare förlorade
för sig och Samhället.
Är ett sådant systéme, om det också
stödjer sig på så snillrika Författares Åuctoritet,
som Englands Schmidt och Frankrikes
Say, värdt att fullfölja, då det leder
till så bedrölliga följder för inhämska industrien?
Må den frågan tillåtas och allvarligt
öfvervägas. Jag begär det intet af
vissa Handlande och Bruksidkare: deras
egna interessen ligga i allt för stark strid
häremot; då det måste qvitta de förre lika,
om de varor hvarmed de handla äro uteller
inländska produeter, blott de hafva
sin deraf påräknade vinning, och de sednare,
utan bekymmer för andra näringsgrenars
undergång, egentligen afse Bergverks
-produeternes möjligen högsta pris,
som igenom coursens uppjagning blifver
en naturlig följd af en obegränsad införsel
af utländska fabriks- cali slöjdealster; men
jag begär och yrkar det af hvarje interesserad
och sansad Samhällsmedlem, som
måste finna, att inhämska Fabriker och
Slöjder äro näst Jordbruket pödvändiga
och icke förnuftigtvis böra i én olik täflan
med utlänningar lemnäs handlöst till
spillo för en skenbar Stats-inkomst eller
prunkande systémer, som ehuru sköna i
theorien, hafva det olyckliga felet, att vara
förderfliga i verkställigheten.
Den 23 December. 343
Och, om icke förhållandet vore sådant,
hvarför hafva då icke förenämnde Författares
Fädernesland, England och Frankrike,
hvarför hafva icke heller Holland eller NordAmerika,
öfvergifvande det prohibitiv-systeme,
som upphjelpt deras Fabriker och
Slöjder till den höga ståndpunkt, hvarpå
de befinna sig, omfattat och följt samme
Skriftställares theorier? Man menar det tillhöra
vårt förut nog fattiga Fädernesland,
att ensamt våga ett försök på denna väg, då
ingen annan Stat vågat eller velat det.
Att igenom frigifven import af Utländske
Fabrikater och Slöjdealster bereda en
Stats-inkomst af den vinst lurendrägare!!
förut delat med den utländske Assuradeuren
är blott en grann fras.
Ansvaret för Tullförsnillning är efter
gällande Tull-lagar det samma som för införandet
eller utförandet af förbudna varor;
men onekligen måste det vara och
förblifva lättare att tullförsnilla, än alt lurendräga,
och hufvudändamålet, eller förekommandet
af den inhemska industriens
ruin, igenom främmande Nationers Concourance,
förekommes åtminstone mindre
igenom fri införsel emot åsätta Tullumgälder,
än igenom införselförbud. Sunda förnuftet
säger och erfarenheten bevisar detta.
Det andra motivet för fri införsel
emot lämplig lull, af alla slags utländska
344 Den December.
Fabrikater och Slöjdealster, eller att Svenska
Fabrikationen skall derigenom skyddas
vid den ståndpunkt af täflan med utlänningen
i afseende å varornas godhet och
pris, som är nödvändig; för att å ena sidan
upprätthålla Fabrikörer, och å andra
sidan hindra deras idkare alt blifva (såsom
orden lyda) frätande Monopolister,
förefaller åtminstone mig, som ett gäckeri,
och måtte vara framkastadt mera för att
få stämpla Svenska Fabriks- och Slöjdeid—
karne med den liånliga benämningen af frätande
monopolister, än i afsigt att öfvertyga.
— Tv, om igenom tillåten införsel
emot hög eller lindrig tull, Riket får öfversvämmas
med en mängd af tullade, oell
må hända än större mängd tullförsnillade
utländska fabrikater, så finnes snart för
den inhemske Fabriks- och Slöjde-idkaren
ingen annan ståndpunkt, än armodet; och,
så länge det, hädanefter som hittills, är
hvarje välfräjdad undersåte af hvad stånd
och vilkor som liäldst öppet och fritt, alt
anlägga Fabriker och Manufaclurer, så väl
å Landet, som i Städerna, kan åtminstone
icke med sken af rimlighet, något frätande
monopolium förevitas den Svenska Industrien.
I utbrottet af sitt nit för utländska
industrien och dess befordran, föreslår
Herr Tham vidare lindriga Tullafgifter, och
att det val må vara Konungen medgifvit
Den a3 December. 345
att nedsätta, men ej att öfver ett af Rikets
Ständer bestämdt maximum förhöja
dem.
Öfver detta språk, som man väl kunde
vänta sig af de här i Riket skocktals
kringsvärmande Engelska, Franska och Tyska
handels-Expediter, som öfverallt utprångla
utländska Fabrikater, men ej borde
höras från Svenska läppar, kan jag ej
mera än yttra min yttersta förundran, i
hopp och öfvertygelse, att deras antal ibland
Rikets nu församlade Ständer, som tänka
lika med Herr Tham i denna punkt, måtte
vara ringa och obetydligt.
Mycket, ja ganska mycket vore väl vidare
att anmärka vid ifrågavarande motion;
men jag måste, för att ej spilla Högloft.
Ridd. och Adelns dyrbara tid, för denna gång
innehålla dermed; och slutar således, under
åberopande af mitt i ämnet förut ingifne
Memorial, med ödmjuk anhållan, att
detta mitt vördsamma anförande måtte få
åtfölja Herr Thams motion då densamma
nu lill vederbörligt Utskott remitteras.
Herr Rosenqvist> Fredrik Leonardy
hade inlemnat följande, som upplästes:
Då friheten blir förvandlad till sjelfsvåld,
det vare sig i hvad läll som hälst,
så åstadkommes deraf förderlliga följder.
Ehuru fri i ordets rätta bemärkelse; ehu
-
346
Den 23 December.
ru icke tillhörande hvarken något strypeller
utvidgnings-systém, utan endast varande
af den Class menniskor, som följa
egen öfvertygelse, stödd på sådane grundsatser,
att hvarken genom ett för mycket
utsläppt, eller för mycket hopknäppt systeme
bereda någons fördelar på bekostnad af
den andras, tillåter jag mig likväl anmärkningar
emot det af den värde Ledamoten
Herr Tham, den i2:te dennes uppgifne
förslag i fråga om en fri in- och utförsel
af alla möjliga varor j såsom orden i motionen
lyda. Den värde motionairen har
föreslagit, att emot en lämplig låg Tull,
alla Utländska varor måge få införas, och
tror att derigenom skulle bäst förekommas
allt lurendrägeri och all Tullförsnillning.
Med bibehållen aktning för hvars och ens
öfvertygelse, är det långt ifrån mig att
vilja inverka på motionairens; men jag kan
likväl icke dela densamma. Mina grundsatser
äro belt och hållit Svenska, och jag
bar alltid mäst älskat mitt eget Fädernesland.
Att det för Sverige och dess åt Näringarne
och Slöjderna sig egnande Medborgare
skulle blifva en förmån, om alla möjliga
varor fingo här i landet fritt införas
emot Tull, det tror jag icke; och den af
Herr Tham derom gjorde framställning
anser jag således böra hänföras till dessa
lyckliga ideer, hvilka någon gång framkastas
af dem, som söka ett odödligt namn.
Den 23 December.
347
Jag önskar icke att alla Fabriker i Sverige
måga stå toma och öde; jag önskar icke
att de redan nog vanlottade FabrikÖrerne
skola blifva ännu mera lidande; jag önskar
icke att utvägar till en nödtorftig arbetsförtjenst
skall rakt stängas för den fattigare
Classen af städernas innevånare; jag önskar
icke att på Sveriges årliga Import-lista
skall stå upptagen millioner R:dr, och deremot
på dess Export-lista ett stort Noll;
jag önskar icke, att Utlänningen skall utskratta
oss, såsom de der ännu icke lärt
a. b. c. d. uti vår inhemska Industrie; jag
önskar icke att den redan för långt gångna
smaken för utländska varor skall ännu
mera högaktas, samt i samma mån tycket
för allt inländskt ännu mera föraktas. Med
ett ord, jag önskar icke att mitt Fädernesland
skall förvandlas till en Frimarknad_,
der hela jordklotets alster finna afsättning,
och jag önskar icke, att detta fäderneslands
egen production skall fördränkas
i en syndaflod af utländska varor.
Att Svenska manufacturerne, sedan den
friare införseln af utländska varor blifvit
tillåten, hafva, såsom Herr Tham försäkrat,
gjort jemna framsteg , det är en satts,
som åtminstone icke af allmänna opinionen
underslödjes. Den bedrölliga omständighet,
att endast här i Stockholm inom tvenne
(3) år icke mindre än tjugufyra Klä
-
348 Den 23 December.
des-fabriker oberäknadt en mängd andre
fabriks-inrättningar, dels gått öfverända,
dels frivilligt blifvit nedlagde, tyckes icke
gifva någon särdeles styrka åt motionairens
nyssnämnde försäkran; och ändock är kläde
en sådan artikel, som Regeringen i sin
vishet förbjudit till införsel. Förgäfves
skall den värde motionairen invända, att
om våra Klädes-fabriker gått under, så har
sådant bandt just derföre, att kläde icke
fått införas, och att lurendrägeriet dermed
varit så mycket starkare. Motionairen har
förklarat, att manufacturernas jemna framsteg
blifvit beredd äfven genom en förbättrad
Tull-organisation; och följaktligen
har det ju icke kunnat vara lurendrägeriet,
som undergräft våra Klädes-fabriker. Att
utländska kläden till öfverflöd finnas bär
i landet, det är emedlertid en lätt bevislig
sanning; och om nu jemnäl den varan
skulle fritt få införas, så blifver det icke
något problem, utan ett rent axiom, att
högst Tio år härefter skola icke Tio Klädes-fabriker
finnas i Sverige. — Jag bar
hvarken egna fabriker, ej eller är jag associé
med någon annan. Men jag bestrider
ändock allt bifall till Herr Th anis motion,
emedan jag för min del, är fullt öfvertygad,
att framgången deraf varder skadlig
för ett ganska stort antal Svenska medborgare,
utan att gagna Stats-Cassan. Dock,
om, emot all förmodan, samma motion
antages, saknar jag icke skäl, att vän
-
Den a3 December. 34g
skapsfullt fråga, om icke Motionairen, för att
bringa saken till den alldra största möjliga
fullkomlighet, skulle finna godt extendera
sin motion ända derhän, att inga inhemska
'varor få här i Sverige tillverkas
långt mindre föbrukas. Detta mitt anförande
torde få åtfölja Herr Thams memorial,
och dermed göra sällskap.
Herr Tham } Wollrath: Då en motion
af Herr Lefren i samma ämne förekommer,
och hvilken jag ämnar besvara, skall
jag, efter genomläsandet af de nu upplästa
anföranden, om så behöfves, äfven svara
derpå.
Friherre Åkerhjelm Gustaf Fredrik:
Här har i de båda sista anföranderne blifvit
sagdt, att importen för år 1827 med
2 millioner öfversteg exporten. Men värdet
vid Tullberäkningen kan ej gifva ett
fullkomligt bestämdt resultat. Detta värde
är både för importen och exporten
fictivt, och då det i synnerhet för den
sednare är lägre upptaget, än hvad exporteuren
för varan erhåller, blir det verkliga
resultatet ej till exportens förlust. Att
förhållandet måste vara sådant, bevisas
bäst deraf, att våra köpmän icke Bankruttera,
och att vår cours faller. Värdet af
den Spanmål, som inkom i Riket 1827, uppgick
ensamt till 1,100,000 R:dr, och om
den afdrages, blir skillnaden i det uppgfina
35o
Den 23 December.
varuvärdet emellan import och export vida
mindre. Denna omständighet, nemligen
förenämnde Spanmåls-införsel, var en tillfällighet,
som utgör ett undantag och tillhör
således ej grunderne för en stabel beräkning.
Ville man emellertid helt oah hållet
lemna förtroende till den teckning här nyss
blifvit uppdragen, så skulle man likväl
tro, att handeln nu ej vore lönande, och
att Fabriquerne aftagit. Kännedomen bärom
är Kongl. Commerce-Collegium visserligen
bättre i tillfälle att äga, än GeneralTullStyrelsen,
och det skulle möjligtvis
med upplysningar derifrån kunna framställas
motsatsen af förenämnda påståenden;
men jag har i alla fall genom någon egen
erfarenhet anledning betvifla att så är.
Jag har åtskillige relationer med flere förmögne
Fabrikanter i Stockholm, som lemna
råämnen tili förarbetning åt allmänna
arbetsinrättningarne, och då dessa leverancer
tilltagit, slutar jag med skäl deraf, att
dessa Fabrikanters rörelse äfven är i tilltagande,
hvilket oftast måtte bevisa förmögenhet.
Norrköpings Klädesfabriker anlita
också arbetsinrättningen derstädes, och
då det i denna stad, som arne gånger
brunnit, och hvars Innevånare efter dessa
olyckor första gången med och andra gången
utan låne-biträde, till betydlig del
och med utmärkt skyndsamhet, återuppbyggt
Staden på ett prydligt och solid
sätt, finnes 56 å 58 större och mindre Klä
-
Den 23 December. 35i
clesfabriker, oberiiknaclt fabriker af andra
slag, så enär handeln i Norrköping, ehuru
under de sednare åren i tilltagande, likväl
icke på långt när är hvad den fordom var,
lärer det blifva temmeligen sannolikt, att
den förmögenhet, som satt Norrköpingsboerne
i tillstånd, att bära och afhjelpa
dessa olyckor, hufvudsakligen härflutit från
Stadens fabriksrörelse.
Här bar blifvit nämndt lurendrägeri,
såsom i hög grad bedrifvit, men med en
sådan kust, som vi äga, räckande från Torneå
till Strömstad, måste det alltid blifva
omöjligt att helt och hållit förekomma detta
missbruk. Vårt nuvarande bevakningssält
är ej heller det ändamålsenligaste. Kusterna
äro i allmänhet för glest besatta med
bevakande Tullbetjente; men deremot finnes
ännu en stående öfverflödig bevakning
in i landet, och så måste ej bevakningen
vara fördelad. Ändring häri är också föreslagen
och i Nåder beviljad. Ett ändamålsenligt
bevaknings-system emot oloflig
varu-införsel i landet, kommer alltså från
och med nästa år att äga rum. Af de nu
existerande lama och tvetydiga författningarne
hindras äfven deras verkställande,
ty en beslagsman har af dem obetydlig
vägledning och föga skydd. Från 1824
har lagförde beslagsmåi emedlertid stigit
consecutivt hvarje år i antal, från 4 a boo
35a Den 23 December.
st. till och med 700, hvartill de i år säkerligen
komma att uppgå, och ändock
torde detta ej utgöra hälften af de lurendrägerier,
som blifvit föröfvade; men man
har gjort hvad som varit möjligt för att
mota och upptäcka förbrytelserna, och
vaksamheten har tilltagit och ej aftagit.
På Rikets södra och vestra kuster har lurendrägeriet
emedlertid märkbart förminskats,
hvilket härleder sig derifrån, att
några de djer(Vaste lurendrejarne icke mera
funnit sin räkning vid denna olofliga handteringen,
utan öfvergifvit den, och ingålt
i Tullverkets tjenst, der de på ett kraftigt
och verkande sätt bidragit till Tullförfattningarnes
verkställighet, mera hedrande
och lönande för dem, än deras förra yrke.
Dessutom hafva också de tvänne i dessa
Districter uppmärksamme District-Cheferne
härtill mycket bidragit. Jag hämtar denna
öfvertygelse om lurendrägeriernes aftagande
i dessa trakter ej ensamt från mig
sjelf, eller de inkomne rapporterne, utan
från flere i dessa orter boende personer,
hvilka försäkrat mig, att de ej kunna påminna
sig den dag, då lurendrägeri så litet
förmärkts som nu. Den nya BevakningsStadgan
i förening med åtskilliga andra
föreslagna förbättringar i Tullförfaltningarne
hoppas jag skall mycket verka till
det goda ändamålet, enär de bevakande
härigenom bättre kunna controlleras, och
sä-,
Den 23 December. 353
säkrare komma i tillfälle att åtnjuta de belöningar,
hvaraf de kunna göra sig förtjente.
På sådant sätt hoppas jag lurendräöeriet
ytterligare skall aftaga, och den
ärliga handeln mera odeladt skölda en
billig frukt af verksamhet, klokhet och om*
tanka*
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord Proposition,
fann Ridderskapet och Adeln för
godt remittera Herr Thams ifrågavarande
Motion, jemte de af Friherre Åkerhjelm,
samt Herrarne Marks von Wurtenberg,
Rosenqvist, och Herr Tham, rörande samma
ämne, nu afgifne yttranden till BevillningsUtskottet.
Föredrogs ånyo Herr Thams, Wollrath,
den 12 dennes f. m. på bordet lagde motion,
angående granskning af de i afseende
å TullBevillningen utfärdade Författningar
m. m.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
Alla d essa till en förbättrad ordning ledande,
af mig omnämnde, författningar
äro noggrant genomgångne, och efter uppmärksamt
begrundande förändrade, samt
i detta skiek Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning
underställde. Deras antal är ej rin7
IL 23
354
Den a3 December.
ga, ty de bestå utaf Bevaknings-Stadgarij
Förp assn ings-St a dg a n Tull-Taxan,
Seglations-Ordningen och Nederlags-Förordningen.
Derefter och sedan alla dessa
Författningar blifvit fastställde, har Tullstyrelsen
ämnat uppgöra ett TjenstgöringsReglemente
för alla grader af Tull-Tjenstemän.
Med dessa grunder för TullVerkets
fortsatta behandling och förvaltande,
synes man så mycket sannolikare kunna
förvänta sig ökade Tull-intrader, som Tullinkomsterne,
oansett Författningarne i allo
ej harmoniera med ändamålet, hvarje år
sedan flere år tillbaka gått i stigande. Herr
Tham har föreslagit, att Tull-Styrelsen
skulle aflönas med vissa procent af tullintraderna.
Jag delar ej den tanka, att
General-Tull-Styrelsen hör äga några enskilda
fördelar vid Tull-uppbörden; den
skulle då af Underlydande kunna anses
handla af egennytta, en omständighet,
hvars menliga inflytelse ej skulle uteblifva.
När Tull-Styrelsen är lönad så, att
dess Ledamöter äga en hillig utkomst,
hör dess högre belöning, om hon af en
sådan gör sig förtjent, sökas i ädlare föremål
än penningevinst, jag menar i Konungens
och Nationens förtroende.
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken gjord Proposition,
beslöt Ridderskapet och Adeln att
Den 23 December.
355
remittera Herr Thams ifrågavarande motion,
jemte Friherre Åkerhjelms i anledning
deraf afgifne yttrande, till StatsBevillnings-
Lag- samt Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskolten.
Ånyo föredrogs Herr Rosenquists, Fredrik
Leonard, elen 12 dennes e. m. på bordet
lagde Memorial, angående utfärdande
af en författning, hvarigenom allt bruk
oell nyttjande af Utländska Fabriksvaror
skulle helt och hållet förbjudas vid ett så
svårt och oföränderligt straff, att blotta
tanken derpå afskräckte hvarje om sin heller,
ära och medborgerliga existimation
ömtålig Svensk medborgare; jemte Herr
Thams, Wollrath, i anledning deraf nyssnämnde
dag afgifne yttrande.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik*
Då denna motion upplästes, gjorde Herr
Tham, så vidt jag rätt fattade meningen,
ilen anmärkning, att controllen vore omöjlig
på en förbuden vara, som redan var
inkommen i landet lill persedel tillverkad
och i bruk. Jag instämmer häruti så
mycket mera, som försöket att utöfva en
sådan controll skulle medföra den inqvisitoriska
åtgärden att undersöka, hvad
man har på sig, hvilket jag i hög grad alstyrker.
356
Den 23 December.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMcirskalken föreslog, att Herr Rosenquists
ifrågavarande Memorial måtte, jemte
Friherre Äkerhjelms och Herr Tharas i
anledning deraf afgifne yttranden, till Beyillningstltskottet
remitteras.
Bifölls.
Föredrogs ånyo Herr Hjertås, Gustaf,
den 12, dennes f. m. på bordet lagde motion,
att Lag-Committe^ns förslag till Civil-Lng,
måtte vid Universiteten föreläsas,,
O.ch Critiskt afhandlas.
Herr von Hartmansdorff} A ugust:
dag tror mig vid Herr Hjertås motion böra
anmärka, att då det nya Lagförslaget
ej ännu är antaget, utan blott att anse såsom
en förslags-mening, eller ett juridiskt
system.* så böra Professorerna vid Akademierna
icke kunna anbefallas alt i sina föreläsningar
detsamma föredraga. Den frihet,
som i detta afseende förut varit gällande
vid Universiteten, kan ej beröfvas
Professorerna, utan att hindra dem uppfylla
sitt kall, efter eget begrepp oro rätt
och orätt i de satser, de föredraga.
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven
och Landt Mar skalken gjord proposition,
fann Ridderskapet och Adelniför godt
remittera Herr Hjertås ifrågavarande mo
-
i
Den 2? December.
357
tion, jemte Herr von Hartmansdorffs i anledning
deraf afgifne yttrande, till Allmänna
Besvärs- och Ekonomi Utskottet.
Ånyo föredrogs Herr Rothliebs, Axel,
den 12 dennes f. m. på hordet lagde motion
angående en förändrad tid för vägars
grusning och påfyllning.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Jag vill
Blott tillägga den önskan, att grusningstiderna
måtte få vara frivilliga. Då vägen
är tillräckligt god, hör väglottsägaren äga
frihet, att grusa när honom godt synes.
Herr Rothliebs ifrågavarande motion,
jemte Grefve Horns i anledning deraf afgifne
yttrande, remitterades till Allmänna
BesvärsT och Ekonomiutskottet.
Föredrogs till remitterande Herr von
Beckers, Carl Johan, den 12 dennes e. m.
på bordet lagde Memorial, angående ett
årligt anslag till vidtagande af anstalter,
hvarigenom den skada, som utaf Sjön Wenerns
ojemna vattenhöjd och öfversvämning
gar förorsakas, må kunna förekommas.
Herr Hammarhjelm, Carl Fredrik:
Jag bor på en ort i Wermland, der man
röner mycken skada af Wenerns periodiska
stigande och fallande. Jag anser mig böra
upplysa, att, efter frand. ÖfverDirectcuren
358
Den a3 December.
Hagströms hällne undersökning, uttappningen
skulle kosta omkring 25o,ooo R:dr,
och att man ändock ej erhöll större jordtillökning
än 20 å 3o tusen tunland. Kostnaden
vore derföre allt för stor, synnerligen
i närvarande epok, då så många andra
angelägnare behof förefinnas. Jag kan
således ej för närvarande tillstyrka motionen,
utan vill uppskjuta ett sådant tillstyrkande
till kommande bättre tider. Jag
bör emedlertid tolka min tacksamhet mot
Styrelsen, som genom den i detta afseende
verkställde undersökning utrönt, att en aftappning
visserligen låter sig i en framtid
gora,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog, att Herr von
Beckers ifrågavarande Memorial, jemte Hr
Hammarhjelms i anledning deraf afgifne
yttrande, måtte till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkanoraiUtskotten remitteras *
hvilket bifölls.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannärande Utskott inkomne Utlåtanden
;
Från ConstitutionsUtskottet:
Af den i8 dennes:
N:o 2, Öfver Kongl. Maj:ts Nådiga
förslag till ändrad Redaction af en period
i 2\ §. Riksdagsordningen.
Den a3 December.
359
Från StatsUtskottet:
Af den 18 dennes:
N:o 8. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse, angående inköp för Statens
räkning af Landsorts och Korsö Fyrbåkar.
N:o 9. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om fortfarande af det
vid sednaste Riksdag beviljade anslag till
anläggande af en Vattenledning till Carlskrona.
Från BancoUtskottet:
Af denna dag:
N:o 6. I anledning af återremiss å
Utskottets under N:o 4 förut meddeldte
Betänkande, angående rättighet för Bankofullmägtige,
att fortfarande, efter nästa års
ingång, vidtaga anstalter om silfverköp.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
/% i
»f
i*'.t' - ii i'. - i. ,fl
i: ? ' !, >!• /
' .i i - , r . V .f m: '
> ■ .•! i i • •.; ■: : ; , >?i </ ■; A
' ■' i ii, *..
i it t . i. fiv Ä . :
a;i) Ii-Ji •
ji.!ri ; i ..A
rx
r ii in.i‘jb i
i. ■ -.iil»v: : i • ... , . i i ..<)
ii* i. j. ilians i.» '• i’*
%• ■ 1 ' ! b: i ’• • i, i *H
'•■i; s i * . > i . . ,:jhi ,a. i iln i: , •';«nI
,iu •). i:; i i ll>i / • ni
jil *!>/. . .! *•;; ■!.> i ! i ;f .lin5' .il
,ii'irii'iT:; niu t i lii! 1; :.! lii,.i •<•!/! ‘#i ,i- *•
' . V !l(
i"- C. i •\ A .i'»
