# ID: svediakorp-gov428
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 67,995
# sentences: 2,127
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
H ög 1 o f 1 i g e
Ridderskapet ocb Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm}
År 1828.
Sjunde Häftet»
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, 18294
I i
] i>■’ i
1 '
# & r ®
' ;if i i- j . . ■: ■ - ' ' i " i 3 I
iiJl
..lii
Måndagen den 22 December.
Plenum klockan io förmiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protooollet, hållet hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm f. m. den i g
December 1828.
S. D. Sedan Herr Ribbing, Bo, behagat
den 4 dennes e. m. till Ridderskapet och
Adelil öfverlemna ett Document, innefattande
Konung Johan 3:djes Stadfästelse å
Ridderskapets och Adelns Privilegier af d.
2 Maj i5()o; beslöt Ridderskapet och Adeln
anmoda RiddarhusUtskoltet att tillställa RiddarhusDirectionen
berörde Document, för
att uti Riddarhus-Archivet behörigen förvaras.
Ut Supra.
Justerades fem ProlocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 19 dennes f. m. i öfrigt lattade
beslut.
.H‘'t *. i,,' .!•••». I . , ' ,11 .. •••„• ,
• - ■- j, M V/ i. i* l;
4
Den 11 December f. m.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm e. m. den 19
December 1828.
S. D. Remitterades till
RiddarhusUtskottet:
1:0 Herr Estenbergs, Pehr, den 10
dennes e. m. på Bordet lagde Memorial,
angående förhöjning af pensionerne för de
i Wadstena Adeliga Jungfrustift inskrifne
Stifts-Jungfrur; jemte Hans Excellence Herr
Grefve De la Gardies, Jacob, rörande samma
ämne, denne dag afgifne yttrande.
2:0 Den del af Kongl. ÖfverHofPredikanten,
Doctor J. J. Hedrens, angående anskaffande
af en byggnad, som innefattade
tjenlige 'sessionsrum vid Riksdagarne, så
väl för de 3-ne Ofrälse Stånden, som för
Rikets Ständers Allmänna Utskott m. m. i
Högvördige PresteStåndet väckte, och, enligt
ProtocollsUtdrag af den 1 dennes, med
Ridderskapet och Adelli communicerade motion,
som angick frågan att .den till Riddarhuset
hörande nu obebygda tomt, kunde,
emot skälig afgift, få till denna byggnads
uppförande begagnas; jemte de af åtskillige
Ledamöter, rörande samma ämne
afgifne yttranden. Ut Supra.
Justerades trenne ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Ple
-
Den 12 December f. m.
5
nuin den 19 dennes e. m. i öfrigt fattade
.beslut.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Grefve
De la Gardie, Axel, hos Hans Excellence
anmält, det han, i anseende till embetsgöromål,
vore föranlåten att från Riksdagen
afresa, i anledning hvaraf Hans Excellence
anmodade Herrar Electorer, att i morgon
sammanträda, för att utse en Ledamot
i BevillningsUtskottet efter Grefve De la
Gardie.
Föredrogs å nyo Herr Thnms, Wollrath,
den 8 dennes f. m. på bordet lagde
Memorial, innefattande anmärkningar vid
Kongl. Majlis Nådiga Proposition, angående
StatsVerkets tillstånd och behof.
Friherre af Nordinj Carl Johan_, uppläste
följande:
Herr Tham har funnit sig föranlåten
göra flera anmärkningar vid Kongl. Maj:ts
numera till StatsUtskottet remitterade Nådiga
Proposition om StatsVerkets tillstånd
och behof; och ehuru jag visserligen är öfvertygad,
att detta Utskott fullständigt skall
utreda de anmärkte omständigheterne, hoppas
jag dock vinna Ridderskapet och Adelns
öfverseende, om jag deraf i förväg söker
upplysa en och annan; öfvertygad att jag
derigenom går den värde Motionärens ön
-
6 Den 11 December f. m.
skan lill mötes, som icke kunnat vara någon
annan, än ali vinna ett fullständigare
begrepp örn de verkliga förhållanderne.
Herr Tham faster sig främst vid följande
period i den Nådiga Propositionen:
”Rikshufvudboken för år 1826 ådagalägger
”det, genom en större fullständighet i Stats”Räkenskaperne,
numera bestämdt utredda
”förhållande, att SlalsVerket äger en ifrån
”de förra åren upplagd tillgång af omkring
”Feni millioner R:dr, ungefärligen svarande
mot beloppet, af de skatter, som först
”ett påföljande år inflyta; så att Statsverket
kan bestrida det löpande årets utgifter,
utan de kostsamma och besvärliga an”ticipationer
på inkomsterne, som i andra
”länder äga rum.”
I anledning häraf säger Motionären, att
rätta förhållandet upplyses af StatsConloirets
underdåniga skrifvelse, och att denna
Summa icke förtjent namn af en upplagd
tillgång.
StatsContoiret har, såsom räkenskapsverk,
visserligen icke orätt förfarit, då, uppå
den befintliga tillgången 5,5/j3,3p6 R:dr,
StatsContoret alfort StatsVerkets till Banken
ihäftande skuld
4>732>84^: 38. 10.
återstående utgifter efter
Stat  2 i4.25 1: 3. 5.
Öfverlefvereringar och
Skulder till andra Verk . . n,p36:i 2. 5.
S:a 4>949>°33: 6. 8.
Den 22 December f. m.
7
hvarigenom behållningen endast skulle utgöra
594>363 R:dr 22. 5., hvilken behållning
dock till stor del kommer att försvinna,
såsom svarande emot hvad af Restantierne
blifver afkortadt. Men detta förändrar,
efter min tanka, icke rigtiglieten af
hvad Kongl. Majit i dess Nådiga Proposition
låtit framställa, nemligen att en upplagd
tillgång af omkring 5 millioner förefinnes,
hvarigenom Statsutgifterne kunna
bestridas under ett påföljande år, utan att
kostsamma anticipationer behöfva komma
i fråga.
StatsContoret har, som ofvan är visadt,
ansett sig böra uppföra till qvittning hela
den fordran Banken äger sedan 1809 års
Krig; men då Rikets Ständer vid alla sedermera
inträffade Riksdagar alltid anvisat,
utan inblandning med den allmänna StatsReglei
ingen, serskilde medel till denna Krigsskulds
successiva afbördande, samt sednast
i8a3 anvisat en serskild årlig Capital-afbetalning
af t5o,ooo R:dr, som afRiksgäldsContoret
utbetalts, så har Kongl Majit ansett
att denna Krigsskuld, nu icke mera än
tillförene, bordt med StatsVerkets för handen
varande tillstånd sammanblandas, oell
under sådant förhållande lärer den värde
Motionären icke bestrida, att ju Statsverket
verkligen äger en tillgång af omkring
5 millioner, hvarmedelst, utan anticipation
på det löpande årets inkomster, utgifterue
8 Den aa December f. m.
bestridas, och derinom inskränker sig ock
allt hvad Kongl. Majit i dess Nådiga Proposition
framställt,
Herr Tham yttrar, att af den Nådiga
Propositionen inhämtas, att en fullkomlig
uppläsning af Indelningsverket måste vara
föreslagen, och hvilket förslag skall vara
upprättadt enligt Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse af den 29 Julii i8a3. Jag
förmodar, säger han vidare, att icke Rikets
Ständer i förhand godkänt detta förslag,
utan tvertom att Rikets Ständer väntat sig
att deraf få del, och att den nya Löneregleringen,
som på grund deraf skulle
upprättas, icke bordt komma i fråga förr
än Ständerne, efter pröfning af grunderne,
desamma godkänt.
För att besvara den första delen af
denna anmärkning, torde mig tillåtas framställa
min öfvertygelse om hvad med Indelningsverket
bör förstås. Jag tror nemligen,
att Indelningsverkets hufvudgrundcr
ensamt bestå i de contract och den indelning,
som med Rust- och Rotehållare äro
afslutade, i följd hvaraf desse åtagit sig
att, dels utan, dels emot vissa indelningar,
uppsätta, kläda, löna och föda häst och
karl. Jag stärkes i denna öfvertygelse så
mycket mer, sorn, efter min tanka, ordalydelsen
i 80 RegeringsFormen är klar,
der det heter: "att det skall förblifva vid
Den aa December f. m.
9
*’de med landet och städerne upprättade
”Contract och IndelningsYerk,” hvilket tydeligen
afser; det förra, Roteringen, och
det sednare, Rustningen, men ingalunda
Befälets Löner, emedan det ej behöfts att
med landet och städerne afsluta, till hvilken
uppbärandet af Kronans behållna räntor
skulle anvisas, hvadan ock ett sådant
afslutande aldrig ägt rum,
De till befälet i räntor och boställen
anvisade Löner äro endast samtidiga med
det upprättade Indelningsverket, roen utgöra
deraf ingen del. Både före och efter
1809 ^rs Regementsförändring hafva af Befälets
indeldte löner flere till Statsverket
blifvit indragne; men jag har aldrig förnummit
att det någonsin yrkats, att detta
utgjort en rubbning af Indelningsverkets
hufvudgrunder. För öfrigt, om med indelta
löner skall förstås en del af Indelningsverket,
så borde ock alla till Civilen
anvisade enahanda löneförmoner derunder
inbegripas, hvilka åter med Indelningsverket
icke hafva att skaffa. Men jag bör icke
vidare uppehålla mig med en tvist, om
hvad rätteligen förstås med Indelningsverket,
emedan denna tvist, huru än den må
afgöras, ingalunda verkar på den fråga,
som nu är för handen. Konungen har icke
gjort någon egenmäktig rubbning i Befälets
löner, utan har tvertcm lill Rikets Ständers
Statsutskott öfverlemnat detaillerade
io
Den 22 December f. m.
förslag till LöningsStater, upprättade efter
samma grunder sorn för LandtStaterne. Desse
förslag komma, efter undergången granskning
af StatsUtskottet, att till Rikets Ständers
bepröfvande öfverlemnas, på sätt 80
§. RegeringsFormen föreskrifver, rörande
förändringar af sjelfva hufvudgrunderne för
Indelningsverket, i händelse sådane skulle
pröfvas nödige, och således kan gerna all
fråga i denna del sättas å sido.
Uti skrifvelse af den 2C) Julii 1823 hegärde
Rikets Ständer, att en sådan reglering
med Indelta Armeens Befäl måtte vidtagas,
att hvar och en kunde finna nödig
utkomst med hvad Staten för närvarande
består, samt att aflöningen blefve efter tjenstegraden
lämpad; hvarjemte Rikets1 Ständer
anmälte, det StatsVerket saknade tillgångar
att genom ytterligare anslag åt ifrågavarande
Befäl bereda förbättrade Lönevilkor.
Konungen säger nu i Dess Nådiga Proposition,
att, i anledning af Rikets Ständers
ofvannämnde Skrifvelse, Kongl. Maj:t låtit
uppgöra en ny lönereglering, och att allt,
jemte Lönebeloppen, närmare inhämtas af
Lönings Stater, som skola till Rikets Ständers
Statsutskott öfverlemnas. Huru den
värde Motionären kunnat vid detta förhållande
hämta grund till den yttrade tvekan,
huruvida Rikets Ständer af Lönereglerin
-
Den 22 December f. in.
ii
gen skulle få cici, kan jag icke rätt förstå,
äfvensom jag tror det är lättare ätt pröfva
grunderne för ett förslag, då det i sina
detailler är utarbetadt, än cl A endast grunder
framläggas, örn hvilkas utförharhet oell
resultater osäkerhet kan uppkomma.
Herr Tham säger, att den föreslagne
förändringen i Löningssättet är skadlig;
att Statens Tjenstemän blifva förvandlade
lill Regeringens Tjenare, att Cail XI hade
säkerligen deni principen, alt fästa krigaren
med kärlek till sitt fädernesland, då Ilan
grundade dess aflöning på jord och indelta
Spanmålsräntor; att uppbärandet af såväl
Militairens som Civi I-Statens indelta
Spanmålsräntor skulle för Kronan vara i
högsta grad skadligt oell medföra manga
nva kostnader för StatsCassan; samt frågar:
Hvilken kan förvägra räntegifvare!! att in
natura lefverera smör, fisk, lin, mårdskinn
och den otaliga mängd andra artiklar, som
han enligt författningarne äger rättighet alt
uppsäga och in natura lefverera?
Härpå må det tillåtas mig svara, att
jag icke kunnat göra det fattligt för mig,
hvad del vill säga, att ett förändradt Löningssätt
skall förvandla Statens tjenstemän
till Regeringens tjenare; och skulle denna
framställning hafva någon verklig betydelse,
så skulle samtlige HofRätlers och Collegiers
Embels- och Tjenstemän, samt hela
13
Den 23 December f. m.
den värfvade Arme'ens Befäl, jemte en stor
del andra Rikets Embetsman, redan befinna
sig i detta högst egna förhållande. Alt
åtnjutandet af indelt lön mera fäster Krigarn
med kärlek till fäderneslandet, än om
han directe af StatsCassan aflönas, bestrider
jag på det högsta, såsom varande en
orättvisa emot såväl Flottans som Värfvade
Arméens Befäl, hvilka, mig veterligen, aldrig
i striden svikit sine med indelta löner
försedda kamrater. Vill man åter tillägga
jordbruket denna förmåga, så ehuru
jag, så vidt det rörer Befälet, för min del
icke kan sådant medgifva, får jag äran upplysa,
att boställen äro afsedda att bibehållas
för hela Befälet, med undantag för Generaler,
och SubalternOfficerare, ett förhållande,
som redan äger rum.
Med skyldig aktning för andras öfvertygelse,
har jag, långt ifrån att finna den
föreslagna förändringen i löningssätt vara
skadlig, trott mig finna den af en nyttig
påföljd såväl för Räntegifvaren som för Löningstagaren.
Att ett stridigt interesse nu
äger rum emellan jordbrukaren och löningstagaren,
och som tydligast framstår
vid hvarje markegångssättning, lärer icke
kunna bestridas; och den lemnade ömsesidiga
optionsrätten kan icke, vid mindre
gynnande skördar, afhjelpa detta förhållande.
Den skattskyldige, som under sådana
år, är med räntan till Kronan belial
-
Den 11 December f. m. 13
Jen, får numera lösa den efter markegång,
under det dess granne, som är indelt tili
löningstagare, måste utgifva i lösen för den
ränta, lian icke kan i Spanmål utgöra i, 2
ända till 3 R:dr per tunna utöfver Länets
markegångspris. Äfven i goda år måste i
vissa provinser den till lön indelte^ räntegifvaren
utgifva sin ränta i penningar till
ett högre pris än Länets markegång fastställer,
för att undgå att på mindre banade
vägar forsla räntespanmålen. I båda
fallen inverkar det menligt på den skattskyldige,
och ökar ännu mera den ojemnhet,
som redan äger rum i beskattningen.
För löningstagaren förekommer deremot,
att han befinner sig uti en beständig osäkerhet,
om hvad han har att påräkna för
sin utkomst; att löneinkomsten icke förr
än ett påföljande år får uppbäras, och mången
gång först efter verkställd utsökning
hos den skattskyldige; och då, för den
mindre bemedlade tjenstemannen, det icke
är likgiltigt, att på bestämda icke för långt
ifrån hvarandra skiljda tider få uppbära
livad honom rätteligen tillkommer, är äfven
i detta afseende det nu gällande löningssättet
icke utan ett menligt inflytande.
Då Konung Carl XI införde de nu
varande indelta Lönerna, voro förhållanderne
helt andra än nu, och jag tager mig
friheten hänvisa den eller de af Ridderskapet
och Adeln, som önska taga en fullständig
kännedom om förhållandet, att ge
-
Den 22 December f. rn.
nomläsa Kongl. KammarCollegii och StatsContorets
underdåniga utlåtande om LandStatens
lönereglering, såsom, efter min öfvertygelse,
i denna fråga högst upplysande,
och hvilket jag, för att icke allt för
mycket uppehålla Ridderskapet och Adelli,
här endast får åberopa. Att uppbärandet
för Kronans räkning af Militärens och CivilStatens
indelta Spanmålsräntor skulle vara
i högsta grad skadligt och medförande
betydliga kostnader, kan jag icke medgifva.
Kronans behållna Spanmålsräntor utgöra
för det' närvarande 89,999 Tunnor af
alla slag. För denna uppbörd hafva Magaziner
måst underhållas och tjenstemän
lönas; och så kommer det äfven hädanefter
alt tillgå, om ej Konungen och Rikets
Ständer gemensamt derom annorlunda förordna.
Örn nu emellertid i dessa Magaziner
äfven Militiens och LandStatens under
lönerne anvisade Spanmål ingår, skall sådant
icke medföra någon så synnerligen
stor kostnad för StatsVerket, emedan den
LandsStaterne anvisade Spanmål , deruti
inbegripen såväl den i Kronotionde som
den i hemmansräntor, icke utgör mer
än
3,5a3 T:r
och den lill Militien anslagne 26,996 T:r
eller tillsammans 3o,5i9 T:r
Spanmål; hvarvid bör anmärkas, att dåden
i Roställsräntorne ingående Spanmål är inräknad,
utan att densamma kommer att af
D en 22 December f. m.
i5
Boställsinnehafvarne utgöras, sa blir denna
Summa betydligen nedsatt.
Antages emellertid att de in natura inflytande
Löneräntorne ingå i samma proportion,
som Kronans nu behållna, så kommer
icke fullt hälften att in natura ingå,
och således det, som öfver hela Riket mera
skulle komma att inflyta i Kronans Magaziner
än hittills, icke att utgöra mer än
omkring i5,ooo Tunnor, hvarigenom någon
betydlig förlust väl icke kan sägas uppkomma
för Statsverket, om förändringen
för öfrigt är nyttig. Det torde således icke
vara billigt, alt härifrån vilja hämta anledning
till förkastande af principen för den
föreslagna Löneregleringen, lika litet sorn
ifrån den anförda rättigheten för Räntegifvarne,
att in natura lefverera smör, fisk,
lin, m. m. d., som visserligen enligt Kongl.
Förklaringen af den 8 Januarii 1748 kan
äga rum, så vidt de kunna innefattas under
egenskapen af de inom hvarje landsort
ansedda hufvudränlor, men som högst sällan
blifvit begagnad i afseende på de räntor,
som redan äro Kronan behållne.
Hvarje opartisk lärer medgifva att en
Lönereglering för Arméens Befäl är af ett
verkligt behof, hvadan jag gör mig förvissad
ätt Rikets Ständer icke lära neka de
erforderligé anslagen, och jag vill tro alt
äfven Herr Tham endast bestrider den fram
-
i6 Den 23 December f. m.
lagda grunden, men icke sjelfva saken. Det
är under denna förutsättning jag tar mig
friheten anföra, att, med bibehållande af
indelta löners uppbärande, det biifver rent
af en omöjlighet att verkställa en reglering,
som icke inom ganska få år skall befinna
sig i behof af att ånyo regleras, äfvensom
att sådana svårigheter vid verkställigheten
skola möta, i anseende till den mängd olikheter,
som inom hvarje Regemente äfvensom
Regementerne emellan, äga rum; att
en Reglering, som utgår ifrån bibehållandet
af de indelte räntorne, om den med rättvisa
i tillämpningen skall utföras, aldrig
kommer till stånd, och således Armeens
Befäl ännu i 5 år blir i saknad af den utkomst,
som hvarje Statens Tjensteman bör
kunna påräkna såsom ersättning för uppfyllde
pligter.
Slutligen, hvad beträffar den farhoga
Herr Tham tyckes hysa för osäkerheten af
de löner, som anvisas att utgå ifrån StatsContoret,
kan jag ingalunda dela densamma;
ty så länge Sverige styres efter nu gällande
Grundlag af en Constitutionel Konung,
är det förhållande otänkbart, som
Herr Tham framställer, att Regenten genom
Gunstlingars och Lycksökares efterhängsenhet
skulle kunna rycka de anviste
anslagen ifrån deras ändamål; äfvensom
, jag lika litet kan tänka mig Representanter,
sä
Den m December f. m.
>7
sfi glömmande sina pligter mot fädernesland
och medborgare, att de lemnade sådana
tillgrepp oanmärkte och ulan rättelse.
Det li ggerför öfrigt öppet för hvar och en,
att de ifrågavarande räntorne skola ingå
lika med Statens redan varande ordinarie
räntor, och de i stället uppförde contanta
Lönerne till sina bestämda ändamål anvisas,
och kunna lika litet i ena eller andra
fallet till andra föremål användas, än
den nuvarande ordinarie räntan och de nuvarande
contanta Lönerne.
Uppdragom icke, mine Herrar, några
skräckbilder ifrån förhållander, som aldris'
1 O
mera kunna uppkomma, och som, om de
inträffade, skulle störta Fäderneslandet i
olyckor, ojemförligt mycket större än den
som nu blifvit ifrågasatt. Nej! mine Hennar,
pröfven sakerne under det Statsskick,
hvaruti vi befinna oss; ty Fäderneslandets
framtida öden ligga utom vår synkrets; öfvervägen
nyttan eller skadan af de ekonomiska
anstalter Styrelsen framlägger till
Edert afgörande, utan förkärlek till det
redan existerande, eller fruktan för det nya;
ty, endast under iakttagande häraf, kan
det sanna och för fäderneslandet nyttiga,
af Eder med säkerhet bestämmas.
Det förslag Styrelsen framlagt till Edert
ompröfvande, har icke till föremål blott
7 II. 2
vS
Den 'xi December f. m.
elen isolerade frågan, huru en Lönereglering
för Statens Em hels- och Tjenstemän må
ändamålsenligast kunna till vägabringas; det
utgör en mindre, men oeftergiflig del af ett
helt, till förbättring af Rikets ekonomiska
och kamerala förhållanden. Ojemnheten af
Svenska jordens beskattning; orimligheten
att i nästan hundradetals olika artiklar finna
de af jorden utgående utskylderne påförde,
hvarigenom de fleste af Rikets Jordägare
urståndsättas att sjelfve controllera rigtigheten
af hvad utaf dem äskas; största delen
af Sveriges allmoge skattgifvande, icke till
Slaten, utan till dess tjenstemän, och såmedelst
i denna del försatte i samma förhållande
till Statens Tjenstemän, som arbetaren
till husbonden; allt detta är omständigheter,
hvilka påkalla rättelse och
ehvad deremot nu må anföras, är, efter min
öfvertygelse tidpunkten icke så aflägsen, som
tilläfventyrs mången tror, då rättelse måste
äga rum. Men huru och på hvad sätt verkställa
öfvergången till en annan sakernes
ordning, då Staten icke äger fri och obehindrad
disposition af de inflytande Stats-bidrågen?
All rättelse blir nära omöjlig, intilldess
denna åtgärd är vidtagen; och Styrelsen
har uppfyllt sitt åliggande, då den
sökt fästa Representationens uppmärksamhet
på nödvändigheten af att vidtaga nödige
förberedande åtgärder.
Förkasten, mine Herrar! om J så nyttigt
pröfven, de framlagda förslagen — detta
Den 22 December f. ra.
>9
är Eder rättighet — men ihogkommen ock
att brytningen blifv®r skarpare i samma förhållande,
som allt på en gång måste utföras,
och att månget intresse, som kan skyddas
under en planmässig öfvergång från en
lill en annan sakernes ordning, kommer att
trädas för nära, då fÖrändringarne genom
omständigheternes eget kraf gora sig gällande.
Grefve Brahe j Magnus * anförde skrifte!
i gen:
Med den rättighet jag i Ridderskapets
och Adelns Plenum den 12 dennes e. m.
åt mig förvarat, går jag nu att med några
åsigter möta en del af de anmärkningar,
som vid Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om StatsYerkets tillstånd och behof blifvit
framställde af flere värda Ledamöter
inom flögloflige Ridderskapet och Adeln,
fästande mig endast vid de ämnen, som
med Försvarsverket till Lands kan äga gemenskap.
Herr Tham har erinrat om innehållet
af 80 §. Regeringsformen, nemligen att Indelningsverket
för Krigsmakten icke till
dess hufvudyr under, skulle kunna rubbas,
och yttrar äfvenledes, att af Kongl. Majrts
Nådiga Propositioner, angående 3:dje hufvudtitteln,
inbemtas: ”att en fullkomlig upplösning
af Indelningsverket måste vara föreslagen
i allt, som angår Krigs-Befä
-
20
Den 22 December f. m.
”lets aflöning, och att detta förslag skul”le
vara upprättade enligt Rikets Ständers
”underdåniga skrifvelse af den 29 Juli 1823.”
Ingalunda har fråga uppstått om Indelningsverkets
upplösning, och jag har
svårt att inse hvarifrån denna farhåga uppkommit;
ty icke är Indelningsverket upplöst,
då Rote- och Rustnings-skyldigheteu
fortfar såsom förr, då alla af Befälet, utom
Generalitetet och Subaltern-Officerarne, innehafva
Boställen, eller derföre, att det indelta
Befälet från Statsverket, i likhet med
Statens öfrige löntagande, uppbär en bestämd
lön, i stället för en varierande, icke
eller derföre att Räntegifvaren erlägger
till Kronan, som ikläder sig uppbördsmanna-skyldigheten,
de utlagor och räntor, dem
Regements-skrifvare, med flere, för den lönlagandes
räkning nu uppbära.
Behofvet af en lönejemkning och lönetillökning
för Armeens Indelta Befäl, är
jag förvissad att Herr Tham,- utmärkt för
rättskänsla, lika med de flesta, opartiskt
och för det rätta nitälskande medborgare,
erkänner; att redan i8a3 års Ständer insågo
detta behof, och ville detsamma afhjelpa,
derom vittnar uttrycken i Deras
skrifvelse af den 29 Juli 1823 så lydande:
”Hos Rikets Ständer har, på anförde grun”der,
den önskan blifvit framställd, att tilI”gång
måtte beredas till förbättring uti de
Den 22 December, f. m.
”för Befälet vid Indelta Armeen anslag ne
”Löner, samt alt Rikets Ständer tillika
”vilie hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att en jemnare reglering
”med dessa löner måtte verkställas, och
”ett minimum i Lönebeloppet bestämmas
”för hvarje grad”; och \.ar det således icke
Rikets Ständers önskan att Kougl. Majrt
ville låta uppgöra ett förslag till lönereglering
och förbättring för Armeens Indelta
Befäl? Det är detta förslag, innefattande
ej mindre grunderne för lönejemkningen,
utan äfven deras tillämpning vid verkställigheten,
som blifvit aflemnadt till SiatsUtskottet,
för att Rikets nu församlade Ständer
meddelas; — och Kongl. Makt har
härvid ju i dubbelt fall gått Ständernas
önskan till mötes, då ej allenast förslaget
upptager principerne, utan äfven detaillerne?
Följden hade annars blifvit, att vid
denna Riksdag hade grunderne pröfvats,
dclnillerne och utförandet sannolikt blifvit
ämnen vid kommande Riksdagars ölverläggningar,
tiden förhalats, och del behöfvande,
efter hjelp redan för länge väntande
Befälet, ännu längre, sett sine förhoppningar
ouppfyl Ide.
”Den store Rikshushållaren, som inVätta”de
Indelningsverket,” säger Herr Tham vidare,
”hade säkerligen den principen att
”fästa krigaren med kärlek vid sitt fädernesland
då han grundade dess aflöning
11
Den 22 December f. m.
”på jord och indelta spannmåls-räntor,
”hvarigenom krigarens intresse förenades
”med jordbrukarens,” Hvilken har väl betviflat
detta? Men månne ej jordbrukarens
och krigarens intressen ännu äro på det
närmaste förenade? Det påtagligaste beviset
derpå torde inhemtas deraf, att pluralitet
ten af Officerarne till och med Capitainesgraden,
sjelf sköter sina Boställen, och att
dessa tern ligen allmänt sedan år j8i5 och
1816 betydligen vunnit i skötsel och häfd,
ehuru afkastningen genom Landtmannaproducters
nedfällde pris icke alltid belönat
mödan, och icke sällan verkat bekymmer
i financielt afseende.
Beträffande åter SubalternOflicerarnes
Boställen, så blef första beslutet för deras
utarrendering fattadt redan år i8o5; ett
annat förhållande vore äfven mindre önskansvärdt,
ty 1:0 sakna dessa unga militairer
ofta tillgångar att till Boställets skötande
anskaffa nödiga kreatur och inventarier;
och 2:0 har erfarenheten ofta visat
att ungdom, som i sednare lider med ständige
behof och bekymmer börjat en sådan
hushållning, merendels varit de som ådagalagt
minsta håg för tjensten, och att sådane
Subalterner oftast tagit afsked innan
de hunnit Gapitaines-Graden, ty omsorger
i ekonomisk väg och omtankan fästad på
ett Landtbruk, och dc dermed förknippade
omvexlingar och beräkningar, medtaga
I
Den 22 December f. m.
2o
mycket af dea tid, som annars Louie samt
kunde användas på Studier, ledande till
förkofran i tjensten.
Hvad Militairens omnämnda lefnadssätt
och TJniforms-grannlåter beträffar, äro de
nu betydligt förändrade, icke till förökad
kostnad» utan till besparing; hvilket för
dem, som derom vilja inhemta närmare kännedom,
lätt kan ådagaläggas.
Den som känner lefnadssättet i Armeen,
kan med mig vittna, alt så väl vid mölen
som commenderingar, och äfven för öfrigt
de sednare åren, iagttagils en berömvärd
sparsamhet, äfvenso/n att en hvar dertill
blifvit uppmanad uti de Nådige Ordres, sorn
utfärdats om vapenöfningarne.
Vid Indelta Infanteriet har Kongl. Maj:t
uppå H. K. H. KronPrinsens hemställan
nyligen låtit anbefalla en förändring i
beklädnaden, hvarigenom, då uniformen
blifver den enklaste bland Europeiska Arméers,
Befälet tillskyndats en icke ringa
besparing. Skulle det dessutom, i en sale
sådan som denna, vara hugnande att känna
dens öfvertygelse, som dylike,, Militairen
rörande angelägenheter, inför Konungen föredrager,
så tvekar jag ej att bär öppet
förklara, att jag alllid, och så länge jag
hugnats med detta förtroende, skall finnas
beredvillig att medverka till sådane förän
-
24
Den 22 December f. m.
dringar, som, då de åstadkomma besparing,
äro förcnlige med Armeens nytta.
”Att så väl Militairens, sorn CivilSta”tens
Spanmålsräntor skulle af Kronans
”Uppbördsman uppbäras, försäljas, och Em”betsmännen
i contant aflönas, anser Herr
”Tham i högsta grad skadligt, enär derigenom
allt intresse för jordbrukets välstånd
skulle bos Embetsmannen upphöra.”
Denna tanka delar icke jag, ty hvad de
flesta af Militaira Embetsmannen angår, aflönas
de ju ej ensamt med penningar, utan
behålla, på sätt jag redan baft äran nämna,
sine Boställen och det med dem förenade
jordbruk; följaktligen lika intresse
för detsamma som hittills; och att öfrige
Embetsman genom ett sådant aflöningssätt
skulle förlora! allt intresse för jordbrukets
<väl, kan jag svårligen tro, ty huru många
Embetsman i Staten finnas ej, som hvarken
hafva indelta spanmålsräntor i sina löner
eller egna jordbruk att sköta, och likväl,
jag är öfvertygad derom, nitälska lika
mycket för jordbrukets välstånd och förkofran,
som någon annan.
Herr Tham frågar derefter ”hvem som
”i tidens längd kan ansvara derföre att ej
”de till hvarje tjenstemans aflöning, nu an”slagne
räntor, som af honom uppbäras,
”kunde, om de hopsamlades i en gemensam
”cassa, som af Regenten disponeras, ge
-
Den 11 December f. m.
”norn gunstlingars oell lycksökares efterhängsenhet
ryckas från deras rätta ända”mål.
” På en sådan fråga, torde ett enda
svar vara tillräckligt: Rikets Representanter;
dessa äga jju ej allenast rättighet, utan äfven
skyldighet att vaka olver efterlefvandet
af Sveriges besvurna grundlagar, och,
så länge någon rättighet icke blifvit verkställande
makten leornad att godtyckligt
tillgripa, eller till annat., än bestämt ändamål
använda hvad lill Armeens Befäls
aflönande i Cassan, sorn nu må kallas
Statsverket, influtit, så lärer väl all farhåga
vara öfverflödig, och den lagbundne
Konungen lärer lika litet kunna åtkomma
och förslösa Embetsmännens, som öfrige
till Staten ingångne räntor; att penningar,
genom det föreslagna löningssättet, icke
dragas ifrån provinserne, utan tvärtom sättas
uti ett jemnare omlopp än hittills, är
nog påtagligt för att behöfva bevisas, och
att icke eller något uppehåll för den löntagande
att hvarje qvartal utbekomma sin
lön kan inträffa, är äfven lika tydligt, då KonungensBefallningshafvande,
som uppbär räntorne
i likhet med Statens öfriga intrader besörjer
utbetalningen efter erhållnc aflöningslistor,
och derefter med StatsContoret upprättar
liqvid.
Jag har nu framställt mine åsigter i
livvad de skilja sig från Herri Tharas, och
kan blott tillägga alt jag skulle önskat alt
*
Den 22 De c em ber. f. m.
en så upplyst och för patriotiska tänkesätt
utmärkt Ledamot icke afstyrkt de principer,
som äro lagde till grund för det nya
aflöningssättet; jag hoppas likväl alt det
ingifna förslaget, stödjande sig på rättvisa
och billighet,ayid närmare granskning, skall
bestyrka, att vid dess antagande icke äfventyras,
hvad den värde talaren frugtar
och förmodar.
Jag har uti mitt förut nämnde anförande
den i3 dennes anhållit att i ett sammanhang
få upptaga de anmärkningar, som
inom delta Stånd blifvit gjorda emot Kongl.
Maj:ts Nådiga Propositioner, och torde således
nu äfven få fästa mig vid några af
Herr Ribbings yttranden.
Herr Ribbing är ock af den tanka att
Kongl. Maj:ts till StatsUtskollct afgifne, på
Rikets Ständers begäran, upprättade förslag
till lönereglering för Befälet inom Armeen,
innefattar väsendtliga ändringar i Indelningsverket.
För att ej onödigtvis upptaga en
dyrbar lid, och för att icke trötta Ridderskapets
och Adelns tålamod med omsägliingar
af hvad redan i detta ämne är taladt,
torde jag endast, såsom svar härpå,
få hänvisa till hvad jag nyss emot Herr
Tharas anmärkningar i den delen haft äran
anföra.
Hvad Boställenas bortarrendering vidkommer,
synes mig icke, enligt hvad Herr
Den 21 December f. m.
27
Ribbing förmodar, lättsinnet hafva lillviigabragt
ett beslut, som, fattadt redan år
i8o5, kunnat äga bestånd under alla derpåföljande
Riksmöten. Boställenas utarrendering
grundar sig till en början uppå ett,
i anledning af derom gjord underdånig anmälan,
utfärdat Kongl. Bref af den 20 Febr.
i8o5, och jag har redan sagt, och jag uprepar
det ännu, att det, enligt min ölvertygelse,
för Militaira bildningen och för
tjensten vore hinderligt och skadligt, att
låta SubalternOfficerarne få vidkännas de
omsorger, som jordbruket nödvändigt kräfver,
och obilligt att icke försäkra dem om
en bestämd löneinkomst, oberoende af missväxtår
eller conjuncturen.
Jag har sjelf varit vittne till de bekymmer,
som i dylika fall blifvit så ofta framförde
för Konungen. Dessa skäl hafva älven
förmått Hans Maj:t, att, med Rikets
Ständers upplysta medverkan söka bereda
den unga obemedlade Officeraren tillfälle,
att i lugn förkofra sig i sitt yrke, då han
kan räkna på en säker årlig inkomst.
Om hvarje medborgare är pligtig att
uppfylla sina förbindelser emot Staten, så
är väl äfven Staten förpligtad att draga försorg
om sina försvarare.
Carl XI:s tider äro ej mer; Europas
ställning är helt annorlunda nu än då; derföre
bör oek vårt militaire-system och våra
28
Den 22 December f: m.
Statsinrättningar fortgå med lidelivarfvet;
ty det folk, som misskänner eller forsum•
mar de lärdomar derunder kunnat inhämtas,
måste ju alltid stå tillbaka.
Hvad Herr Ribbing anför rörande Boställenas
beqvämliggörande och bebyggande,
så möter denna önskan, bland andra hinder,
det, att efter låg beräkning skulle erfordras
en summa af mer än en half million,
för endast Infanterie SuballernOfficerarnes,
oell att om än Herr Ribbing så
kunde bereda, att erforderliga medel härtill
ej saknades, skulle dessutom verkställigheten
vara m^ket aflägsen, då forst måste
afvaktas att arrendeåren för de ännu gällande
Contracter tilländalupo.
Infanteriets SubalternOfficerares Boställen,
utgöra ett antal af 276. Deraf äro 179
utarrenderade på 3o års tid, af de återstående
97 äro 49 försedde med Caractairshus;
således saknas för närvarande 22^ SubalternOfficers-Boställen
vid Infanteriet_, dylika
byggnader. Om man antager att ett
Caractairshus på Capitaines-Boställen i nybyggnad
kostar per medium 3oou R:dr, kan
man, med afseende på dimensionerne af detta
emot en SubalternOfficerares, icke beräkna
detsenare till mindre än circa a5oo R:dr, hvilket
för 227 Boställen utgör 568,5oo R:dr
B:co; hvartill sedermera kommer dessa byggnaders
årliga underhålls-kostnad med tak
Den f.2 December f. nu
29
och brädfordring m. m.; nu har härvid icke
kommit i beräkning att Cavalleriet, som likväl
synes dertill lika berättigad!, icke erhållit
något byggnads-bidrag, och hvartill någon
tillgång dess mindre finnes, som MilitiieBoställs-Cassans
tillgångar äro otillräckliga
att, jemte inqvarterings-peqningars utgifvande,
förse alla Chefs- Majors- och Capitainessamt
Ryttmästare-Boställen med Caractairshus.
Den vansklighet Herr Ribbing förespår
af det föreslagna nya Löningssättet, vågar
jag betvifla; men tror att den förr vore att
befara, om, efter Herr Ribbings project,
den som har ett bättre Boställe, skulle lemna
ifrån sig något af afkastningen åt den,
som hade ett sämre, ty, hvilken villervalla
och osäkerhet skulle icke derigenom uppkomma,
och huru skulle väl en sådan spanmåls-skatt
beräknas och utgå.
Herr Ribbings känsla för sine militaire
samhällsbröder hvarken kan eller bör jag
betvifla, men månne ej denna känsla fört
den värda talaren för långt? Jag hämtar anledning
till denna förmodan af Herr Ribbings
sällsamma yttrande, så lydande:
”Och huru ofta hafva vi icke sett syss”lolösheten
martera dessa unga män, hört
”dem sjelfva klaga deröfver, att de icke
”hafva något i verklighet en, att under fredstid
uträtta, och att de äro hindrade af tjen
-
3o
Den 22 December f. m.
”slen alt företaga sig något nyttigt, som
”fiislcr dem vid det ena eller andra,” samt
ytterligare, ”att de mellanåt förnöta sin tid
”på landsvägarna, 1 Städerne, och med sin
”lilla förmögenhet, förspilla en ädel kraft,
”hvilken de brunnit af begär alt på ettäd”lare
sätt få använda.” —
Jag måste bekänna att jag här icke tydligt
inser Herr Ribbings mening.
Kan man kallas sysslolös, då man af
sin tjenst är hindrad från andre sysselsättningar?
Mången skulle tro att man då hade
göromål nog. *— ”Att företaga något nyttigt”
■—ar då tjenstens utÖfvande någonting
onyttigt? Jag har den Öfvertygelsen att om
en hvar företog sig att göra sin tjenst, och
gjorde den rätt, vore ett sådant företag bland
de nyttigaste, och skulle måhända tillräckligt
upptaga ens tid.
Deremot torde många af detta värda
RiksStånd, kunna med mig instämma, att
våra Strömrensnings- Väg- Canal- SlussAlvittrings-
Hamnbyggnaders- Landtmäterisamt
flere, det allmänna gagnande, arbeten
och företag, nästan alla under militairenS
ledning eller med dess biträde utförde, utgöra
öfvertygande bevis att tiden nog allmäntvarit
på fosterlandsgagneligt sätt använd. Jag
tror mig äfven böra låta det unga Befälet
vederfaras den rättvisa, det så väl förtjenar
för den ökade skicklighet och förbättrade
Den 2.1 December f. m.
hållning, hvari truppen sig för närvarande
befinner, äfvensom för det yttrade begäret
efter kunskaper, och nitet att genom studier
sig dem förskaffa, som de sednare åren
så betydligt tilltagit.
För alt slutligen yttra mig om egentliga
ämnet för de gjorda och af mig nu upptagne
anmärkningar, nemligen: Förslaget
till Reglerandet af Indelta Arméens lönevilkor,
så kan visserligen icke bestridas
Rikets Ständers rätt att antaga eller icke
antaga förslaget, eller att till Kongl. Maj:ts
Nådiga fastställelse i önskningsväg ingifva
ett nytt. Jag får blott, såsom verkligen
nitälskande för saken, hvilkens afhjelpande
af både behof och billighet påkallas, framställa
den varma önskan, att, vid såväl
llögloflige Utskottens, som enskildtes beräkningar
och projecter i detta afseende,
man ej måtte aflägsna sig från de, enligt
min öfvertygelse högst väsentliga omständigheter
:
Att tjensten dervid icke kommer att
lida;
Att den årliga inkomst, hvar och en
tillerkännes, blifver till beloppet lika för
hvarje grad;
Att denna inkomst icke af conjuncturerna,
åtminstone ej oftare än hvart 5:te år,
kan vara förändring underkastad; samt,
Alt verkställigheten af löneregleringen
malte kunna emotses vid samina tid, sorn
32
Den 22 December f. m.
det ingifna förslaget åsyftar, nemligen med
i83o års början.
Att desse mina anmärkningar måtte
till vederbörligt Utskott blifva remitterade,
får jag vördsamt anhålla.
Herr DanckwardtMagnus Georg:
Äfven jag ber att få yttra några ord, i anledning
af Herr Tharas anförande om olämpligheten
af de Indelta Löningsräntornes upphörande
och ingående till Statsverket. Herr
Tham säger, att genom denna åtgärd skulle
allt intresse hos Embetsmännen upphöra
för Jordbrukets välstånd och Statens Embetsman
förvandlas till Regeringens tjenare.
Att Jordbrukaren vunnit genom de Indeldta
lönerne, är ett påstående, som jag icke tror
med något skäl kunna yrkas. Hafva icke
hans Räntor derigenom blifvit på flere sätt
förhöjde, särdeles i mindre goda och missväxt
år? Att Spannmålspriserna deraf skulle
uppehållas, i så måtto, att de sätta sig efter
Markegångspriset, äger icke heller sällan
grund; ty vi hafva många gånger erfarit
fördelar under sednare tider, deraf att de gångbara
spannmålspriserne varit under markegångar,
hvilket åter förorsakar en gifven
förlust för jordbrukaren. Den vid flere Riksdagar
framstälde klagan inom BondeStåndet,
och om jag ej bedrar mig äfven inom
detta Stånd, rörande de indelte span
måls
-
Den o.i December f. m.
33
målsräntornas utgående måtte tillräckligt
visa att jordbrukaren icke anser sig belåten
med närvarande förhållande i denna
del. Jag har också länge hört yrkas fastställande
vid hvarje Riksdag af en medelmarkegång
räknad för 5 år; men jag hemställer
huru det låter sig lämpligen göra,
och hvilka svårigheter dervid icke möta,
så länge räntorna icke uppbäras af Staten,
utan af dess Embetsman sjelfva. Jag anser för
min del att ett af de hufvudsakligare vil—
koren för beredandet af en jemnare och
billigare beskattning å jordbruket är de
indelta Löningsräntornes afskaffande. Regeringen
har ock föreslagit denna åtgärd,
emedan den trott det leda till allmän nytta,
ordning och reda för framtiden; i sig
sjelf kan det icke för Regeringen vara annat
än ganska likgiltigt. För öfrigt om
det vore så rigtigt att aflöna Embetsman
med Indelta Hemmans-Räntor, hvarföre då
icke anslå alla Statens nu behållne Räntor
till indelt lön åt dem, som sakna en sådan?
Jag kan icke heller undgå att fästa
mig vid den skillnad Herr Tham uppdragit
emellan Statens Embetsman ocb Regeringens
Tjenare, i följd deraf, att de förre
njuta indelt lön, de sednare icke. Så skulle
t. ex. Landshöfdingarne, som bafva indelt
Lön, efter denna satts, vara Statens
Embetsman, niell Assessorer i IIofRatt,
7 H. 3
34
Den 23 December f. m.
som qflönas i contant, Regeringens tjenare
ehuru de förre kunna af Regeringen afsättas,
de sednare icke. Hvad Herr Tham
med detta yttrande ville säga hänger således
icke ihop; jag vill i Öfrigt icke vidröra
tendensen i samma yttrande; men jag beklagar
blott alt alla de Embetsman, som aflönas
med contant ur Statens Cassa, icke
af Herr Tham få anses som Statens Embetsman,
utan som Regeringens enskilde
tjenare.
Den värde Ledamoten anmärker vidare
den tillökning som är föreslagen i IlofRätternes
personal och säger, att man icke af
de förändringar i Administrativa Styrelseverken,
som under flere Riksdagar varit ifrågasatta,
hade väntat sig, att tillökning i
Statens utgifter skulle uppkomma, i stället
för besparing, hvilket likväl handt, då, genom
förändringen i Commerce- och Bergscollegium,
man genast måste öka personalen
i Svea HofRätt. I anledning häraf får
jag vördsamt anföra, att CommerceCollegii
Justitiae-Division bestått af 7 Ledamöter,
utom betjening och handlade på sin höjd
200 mål om året. Denna Division försvinner
aldeles. Bergscollegium med 7 Ledamöter
utom betjening har handlagt vid pass
80 Domsmål, hvilka blifvit öfverflyttade till
HofRätt och derigenom kan detta Collegium
förminskas åtminstone till 3 Ledamöter. Således
vinnes på det hela en besparing af 8
Den aa December f. m.
35
Ledamöter utom betjening. Af nämnde 280
mål kunna ungefär 240 anses gå till Svea
HofRätt, emedan de återstående 4o af CommerceCoUegii-målen
gå till de öfrige IlofRätterne.
Alt endast dessa 240 mål i en
IlofRätt, der flere tusende årligen handläggas,
skulle erfordra en serskild 4;de Division,
kan icke vara förhållandet. En sådan
4*de Division har i Svea HofRätt existerat
redan förut vissa tider på året, då
göromålens mängd sådant påkallat. I anledning
afen serskild uppkommen fråga, om
en lämpligare reglering af samtlige HofRätternes
Divisioner och Ledamöternes antal
på hvarje Division, har Presidenten i
Svea HofRätt velat uppgifva, att denna HofRätt
redan har i3oo mål mer än Götha,
hvilken sednare, redan i flere år arbetat på
4 Divisioner, med en Ledamot mindre, på
det hela beräknadt. Presidenten i Götha
IlofRätt har deremot velat uppgifva, att
Götha HofRätt redan har omkring 800 mål
mer än Svea. Hvilkendera af dessa uppgifter
man än må antaga för den rätta, så
torde det visa sig, att de 240 mål, som
från Commerce- och Bergs-Collegierne blifvit
till Svea IlofRätt öfverflyttade, icke beliöft
förorsaka en serskild Division derstädes.
Är förhållandet sådant, som Presidenten
i Svea IlofRätt uppgifvit, så måste det
vara ostridigt, att en 4;de Di vision , i anseende
till ett ökadt antal göromål, eler i allt
fall varit af nöden. Om det åter är, som
36
Den 12 December f. in.
Presidenten i Götha HofRätt uppgifvit, så
lärer icke i Svea HofRätt, någon tillökning
af Ledamöter derföre behöfvas, så mycket
mindre, som denna HofRätt redan haren
Ledamot mer än Götha HofRätt. I alla
fall beror frågan derpå, huru många Ledamöter
erfordras för hvarje Division. Om
de endast behöfva vara 5 till antalet, så
kan Svea HofRätt sättas på 4 Divisioner, äfven
med indragning af en af de närvarande
Ledamöterna, såsom det redan äger rum
i Götha HofRätt, der Divisionernes antal är
4 och Ledamöternes 20. Men äfven om
en tillökning af 3 Ledamöter i Svea HofRätt
skall ske, så hemställer jag, om detta
antal står i något förhållande lill den indragning
af 11 Ledamöter, som, efter hvad
ofvan är anfördt, genom förändringen i
Bergs- och CommerceCollegierne utkommer,
och om således denna förändring icke, tvärtemot
hvad Herr Tham anfört, i alla fall
måste leda till icke obetydlig besparing.
Hvad åter frågan om Löneförhöjningen för
HofRättcrne beträffar, så står den icke i
något sammanhang med omskapningen af
nämnde Collegier; denna fråga härleder
sig endast deraf, att man ej kan anse ett
HofRällsRåd, med full sysselsättning, belåten
med 1260 och en Assessor med 900 R:dr
i lön. Således, långt ifrån att den klandrade
förändringen ökat Statens utgifter,
har den tvärtom löranledt lill besparing.
Den 21 December f. m.
37
Hvad Herr Tham föröfrigt anfört angående
den såkallade juridiska oreda, han
säger hafva uppkommit af ifrågavarande
förändringar med Bergs-och CommerceCollegierne;
så förbehåller jag mig alt få besvara
detta, när hans andra Memorial i ämnet
förekommer.
Herr Lejonflycht, Carl Albrecht, uppläste
följande:
Med otålighet har jag och flere af Befälet
vid den Indelte Armeen väntat på
den dag, då Konungens Nådiga Proposition
om LöneRegleringen för Arméen skulle förekomma
hos Ridderskapet och Adeln. Herr
Ribbing och Herr Tham hafva uti sine dictamina
i förhand påkallat uppmärksamheten
på denna Arméens angelägenhet; och jag
tackar dem derföre, ehuru jag ej delar deras
öfvertygelse.
Min föresatts är, att ej trötta Ridderskapet
och Adeln med långa vederläggningar
af hvad Herr Ribbing och Herr Tham
anfört, med beskrifningen öfver de närvarande
Lönernes otillräcklighet, eller med
project till deras förbättrande. Sanningen
af, att Lönerne äro för små, är så väl känd
att något mera derom ej behöfver sägas;
och hvad sättet att förbättra dem angår,
så förefinnes det, efter min tanka, säkrast
uti Konungens Nådiga Proposition.
/
38
Den 22 December f. m.
Man föreställer sig i allmänhet, att
Arméens nuvarande organisation, är skulden
till Lönernas otillräcklighet, samt att
om hvar och en återfick hvad han, då
Indelningsverket upprättades, erhöll, vöre
ingen Löneförbättring nödig. Efter den erfarenhet
jag förvärfvat mig under en 42"
årig tjenstebefattning vid Indelta Arméen,
och deraf en längre tid som Regementschef
för arne Regementer, finnér jag denna
åsigt ovigtig.
Som jag ser denna sak, har Organisation
ej tillskapat de behöfvande: den har
endast ökat deras antal; oell hvad det beträffar,
att hvar och en vore hulpen, om
lian återfick den Lön, honom är anslagen
efter Indelningsverket, så skulle endast Öfversten
och ÖfversteLieulenanten få en Löneförbättring;
men Majorerne och Compagnie-Befälet
stodo ändock nära nog på
samma punkt som nu, i anseende till Lönevillkor.
De fleste af Arméens Capitainer med
egna Compagnier, tjena nu för 400 o 5oo
R:dr Bro; deras löner förblifva de samma,om
ock RegementsChefen tjenade för 5ooo Rd.
Vill man åter veta orsaken hvarföre
Lönerna nu äro otillräckliga, tror jag den
återfinnes deruti, att det som var tillräckligt
1680, ej är det 1828, hos hvilken hushållare
som helst.
Den 23. December f. m.
39
Den öfvertygelsen att Indelningsverket
rubbas, om Indelta Armeens Befäl aflönas
ined penningar, i stället för persedel-Räntor,
delar jag ej; ty då först rubbas Indelningsverket,
när de med Städerne ocb Landet
uppgjorde Contractev om prästation af
bäst och karl förändras och den roterade
jorden undergår en ny refning och skattläggning;
detta ensamt är hufvudgrunderna
lör Indelningsverket.
Lika litet kan jag fatta, att några grundade
faror skulle uppslå derigenom, att de
Indelta Räntorna ingingo bland de öfriga
Statsmedlen. Den Regering, som vill lägga
hand på penningarne, kan lika lätt göra
det på persedel-Räntorne; men jag alock
grundstarkt öfvertygad, att så okloka
försök blefvo af kort varaktighet.
Slutligen får jag vördsamt fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå,
ali en Löneförbättring för Armeen ej
kan undvikas eller längre uppskjutas, så
vida man vill undvika Armeens upplösning.
Sältet att komma till ändamålet, kari
vara mångfaldigt; men projecternas eviga födande
måste en gång upphöra, om man
skall komma till ett resultat: det framlagda
är efter min öfvertygelse godt.
Armeen har länge nog varit tröstad
med förhoppningar och calculer; della ömkliga
tillstånd kan ej längre fortfara. En
4o
Den 22 December f. m.
gång tala och dervid förblifva påstod Konung
Gustaf den Förste vara en god sak.
Om Remiss af detta Memorial till SlatsUtskottet
anhåller jag.
Grefve Possej Carl Henrik: Då redan
så mycket är anfördt i detta ämne, borde
jag kanske icke dermed upptaga Ridderskapets
och Adelns tid, om jag icke trodde, alt
den erfarenhet jag under en lång tjenstetid
vid Indelta Arméen hunnit förvärfva, dertill
gåfve mig en förpligtelse.
Hvarefter Grefve Posse uppläste följande:
Herr
Tham anser Arméens lönings-sätt
såsom en af hufvud-grunderna för Indelnings-verket.
Jag kan icke med honom dela
denna tanka.
Indelnings-verket och dess egentliga
hufvudgrund är det Contract, som blifvit
upprättadt emellan Staten och Landet,
om uppsättande och underhållande af ett
visst antal stridbara män till Landets försvar,
och hemmanens indelning till detta
ändamål.
Dessa Stridsmän skulle hafva Bostäder å
de hemmansägor, hvilkas åliggande det blifvit
att anskaffa och underhålla dem. Häraf
blef den följd, att det befäl, som fordrades,
skulle hafva Boställen inom det
dislrict, hvarest manskapet bodde. Vissa
Den aa December f. m.
heraman anslogos till detta ändamål och
fördelades på Embets- och Tjenstemän inom
Regementerna, i afräkning på de löner, som
sedan skulle dem från StatsVerket tilldelas.
Det är på detta sätt Boställsverket blifvit
införlifvadt med Indelningsverket.
Med lönerna är förhållandet helt annorlunda;
de utstakades uti penningar. En
Capitaine tilldelades 200 daler, en Major
4oo, och en Öfverste 800 daler Silfvermynt,
och så vidare, för alt från Statsverket
utgå.
Skattkammaren var väl rik; men det
circulerande rörelse-Capitalet inskränkt. Statens
inkomster bestodo af räntor, obetydligt
uti penningar; ty för Räntegifvare!!
var det omöjligt att lösa räntorna; för Statsverket
högst svårt, om icke omöjligt, att
förvandla dem i mynt, för att sedan utdela
lönerna. Det var derföre lättare att
upplåta uppbördsrätten af dessa räntor directe
till Löntagaren, till ett belopp, motsvarande
den uti penningar utstakade lönen.
Häraf synes att principen varit den
naturliga och rätta, att Statens Tjenstemän
åtnjutit lönen af Staten, det må vara i penningar
eller räntor, och att Löningssättet
icke är i sammanhang med Indelningsverket,
ännu mindre en hufvudgrund derföre.
Det skulle blifva för vidlyftigt alt upräkna
de missförhållanden och de olägen
-
Den 22 December f. m.
heter, som af detta löningssätt uppkommit.
De igenfinnas uti de besvär, som vid alla
Riksdagar ett helt århundrade anfördes.
Osämja och processer emellan räntegifvare
och räntetagare förstörde det förtroende,
som borde finnas emellan den som underhöll
soldaten, och den som skulle hafva
uppsigt öfver honom och dana honom till
skicklighet uti dess yrke. Olikhet uti lönerna
skulle häraf i hög grad uppkomma,
då de, utan rättelse eller jemkning med tiden,
qvarstått uti i5o år.
Jag kan icke öfverensstämma med motionären
uti alla de svårigheter, han framställer
för uppbörden, i fall att räntorna
skulle in natura lefvereras. Det har blifvit
ett vedertaget bruk att persedel-Räntorna
alltid lösas, och om, i följd af hvad
uti det Hedervärda BondeStåndet blifvit
motioneradt, ett visst lösningspris hvart 5:te
år fixerades och medelpriset af sist förflutna
io årens Markegång kunde blifva grunden
derföre under de 5 påföljande åren,
skulle största delen af ränte-spanmålen häldre
lösas än föras. Om alla hinder för
privata spanmålshandeln häfdes, är jag
säker att köpare både från städerna och
landet skulle erbjuda sig, att, mot erläggande
af markegångspriset, handla den spanmål,
som kunde in natura blifva lemnad.
Jag hyser icke samma fruktan som den
värde inotionairen, att de räntor, som bor
-
Den 22 December f. m.
43
de uppbäras af StatsContoiret, till andra
ändamål än de egentliga skulle användas.
Uti ett Constilutionelt land med granskningsrätt
hos Representationen, och med redovisningsskyldighet
för Statsmedlen, kan
jag icke föreställa mig möjligheten deraf.
Om den värde motionairen lika med mig
hade erfarenhet af alla de olägenheter, som
förevarit under den tid som det yngre Befälet
sjelf disponerade dess boställen, skulle
han icke endast medgifva nyttan af deras
utarrenderande, utan äfven med mig
yrka det. Då de icke försäljas, och afkastningen
användes till dess rätta ändamål,
aflöning, äro de icke skiljde från Indelningsverket,
och jag tror icke att åkerbruket
vinner dervid att en Subaltern sköter
sitt boställe, samt lika litet att kärlek till
fäderneslandet derigenom födes, på sin höjd
kärlek till hembygden.
Herr Tham yttrar för honom vara
berättadt, att vid uppskattningeu af Boställsafkaslningen
icke de grunder blifvit
följde, som han anser vara de enda rätta.
Det är icke ulan förtrytsamhet jag finner,
alt en ädel man, med anspråk på förtroende,
och, efter dess eget yttrande, med
nit för sanning, skall taga en berättelse
till grund för sina omdömen. Jag är öfverlygad,
att Comitéerna handlat med oväld
och samvetsgrant, alt icke endast efter motionairens
önskan jordens naturliga beskaj
-
44
Den 22 December f. m.
fenhet och hemmanens naturliga fördelar
kommit i beräkning, utan äfven hemmanens
naturliga olägenheter.
Slutligen önskar jag att Kongl. Majtts
Nådiga Proposition i afseende å löneregleringen
må af StatsUtskottet tillstyrkas.
Grefve Lewenhaupt_, Mauritz: Ehuru
jag till större delen är förekommen af de
värde Talare, som redan yttrat sig i ämnet,
anhåller jag likväl, för egen tillfredsställelse,
att dertill få lägga några ord.
Härefter uppläste Grefve Lewenhaupt
följande:
Uti en sak, för indelta Aromen af den
vigt, som frågan om en ny lönereglering för
befälet inom densamma, skulle jag anse mig
fela mot den skyldighet mig åligger, att i
min nion söka bevaka de individers fördel
inom det Regemente af densamma, öfver
hvilket jag för närvarande har äran föra
befäl, 0111 jag ej med några ord sökte göra
gällande, hvad jag tror rättvisan, och hvad
jag vet nödvändigheten kräfva. Behofvet
af en löneförbättring är ett factum så bestämdt,
så ovedersägeligt, att något vidare
till bestyrkande härutaf vore öfverflödigt
tillägga, än hvad för hvar och en, som vill
derom taga kännedom, lätt skall erfaras.
Jag vågar också hoppas, att tankarne i allmänhet,
ej i hufvudsaken, äro delade. Men
Den 22 December f. m.
45
jag liar hört af flere yrkas en återgång till
Indelnings-verkets prima plan, och denna
återgång anses sorn ett presumeradt correctiv
mot den närvarande i löningsväg vanlottade
belägenheten; och är det med anledning
häraf som jag vördsamt anhåller
få namna, att härigenom, efter min öfvertygelse,
intet skulle för det liela vinnas.
Om äfven, genom ett möjligt, fast alltid
långsamt återfående af de gamla verklige
Öfverste-lönerne, Cheferne småningom skulle
komma i åtnjutande af en betydlig lölie-inkomst,
så är detta visserligen en fördel
f-ör dem; men hvad nytta för öfrigt en sådan
återgång skulle tillskynda det öfriga
befälet, lemnar jag hvar och en alt bedomina.
Det korame alltid att stå qvar på samma
punct som förut. Jag har äfven hört
sägas alt före den sista Organisationen, indelta
Armeens financiela förhållanden voro
lycklige, Befälets lönings-vilikor för dess
utkomst tillräcklige, men nian får ej förbise,
att det ej är organisationen, men väl
tidens skickelser, som orsakat att de nu mera
ej äro det. Spanmålen och andra räntepersedlar
voro ej dåivanpiis; man hörde
ej talas om Markegång af 7 R:dr Rgs, som
till exempel i år är händelsen inom Nyköpings
Län, och änskönt detta låga pris,
uppsäga räntegifvare ändock Spanmålen
att lefvereras in natura. Hvarthän detta
skall föra löningslagaren är ej svårt alt inse,
nemligen lill nöd och armod, samt
46
Den 22 December f. m.
slutligen efter åsamkade skulder, dem lian
ej kan betala, tvinga honom att som tiggare
lemna tjensten. Indelnings-verket, delta
Monument af en stor och Statsklok Konung
var, förträffligt för det tidehvarf det
stiftades och är det ännu i de flesta hänseenden,
men har det gemensamt med alla
menskliga inrättningar, att då snart ett
och ett halft sekel förflutit sedan dess stiftelse
denna tiderymd kan hafva vållat behofvet
af förändringar inom detsamma, påkallade
af närvarande tiders kraf. Med
dessa anledningar, och i den öfvertygelse att
intet annat än Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om Löneregleringen kan, uti Befälets
inom indelta Armeen närvarande bekymmersamma
ställning, medföra någon verklig
och snar förändring, (jag säger snar, tyden
påkallas af nödvändigheten, och sen hjelp
är ofta — ingen,) som jag för min del ej kan
underlåta att innerligen önska att den måtte
af Rikets församlade Ständer antagas, på
samma gång, som vi säkerligen alla hysa inom
Armeen det hopp, att fosterlandet åt sina
försvarare vill bereda möjligheten afen tarflig
utkomst. Krigarens yrke, mine Herrar!
är ärofullt, men det leder ej öfver rosenstigar—
sjelfförsakelse, mödor och uppoffringar
af allt hvad menniskan har kärast är
desslott. Vi äro deruppå beredda , och skola
när det kräfves betala fäderneslandet vår
skuld i detta fall; men vi vänta oss af det,
och kanske med skäl, att sättas utom behof
-
Den 22 December f. na.
4 7
vets och utkomst-bekymrens gränsor. I
den ställning indelta Arméens befäl sig för
närvarande befinner, är för de liesta hoppet,
att, efter en i financiéla bekymmer framsläpad
längre tjenstetid, komma i åtnjutande
af en Pension, hvartill de afsina knappa
tillgångar årligen sjelfve contribuerat,
den enda utsigt de äga, det enda mål dit
de sträfva — och mången hinner ej dit, tvungen
af behofvet, att lemna tjernsten, på samina
gång förlustigde inbetalningar lian gjort—
och hoppet att slippa svälta på gamla dagar.
Denna tafla är ej tillfredsställande; men
den är sann. Måtte Rikets församlade Ständer
behjerta dess innehåll och dess grunddrag!
Jag anhåller alt dessa mina tankar
må åtfölja remissen till vederbörligt Utskott.
Friherre Löfvenskjöldj Salomon, anförde
skriftligen:
Icke närvarande den 8 dennes, då Herr
Tham gjorde åtskillige anmärkningar vid
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets
Ständer, angående StatsVerkets tillstånd och
behof, har jag derom sedermera tagit kännedom,
och jag anser besvarandet af någre
utaf dem ligga inom mitt område.
Herr Tham anser den föreslagna förändringen
uti KrigsBefälets aflöning innefatta
en fullkomlig upplösning af Indelningsverket
i denna del.
48
Den 11 December f. m.
Ett annat ordnande af Befälets aflöning,
genom förändring med hushållningen
af Boställsjorden, samt uti uppbörd och
fördelning af de till krigsbefälet anvista
räntor är ingen upplösning af Indelningsverket
i denna del.
Föremålet med den ifrågavarande löneförändringen
är å ena sidan, att af liela
massan af KrigsBefälets lönings-anslag
jemna löneförmonerne emellan lika grader
af Befälet, och å den andra, att undanrödja
den grundade allmänna klagan, att de
skattskyldige, sorn äro anviste lill serskilte
Stater med sine räntor, genom forsling
och lösning, äro hårdare beskattade, än
de, som utgöra sine räntor till Staten, hvartill
kommer, att de mångfaldige stridigheter
emellan Räntegifvare och Räntetagare,
hvartill det nuvarande löningssättet gifver
anledning, skulle helt och hållet upphöra,
och slutligen en enklare redogörelse ej mindre
för Uppbördsman än de controllerande
StyrelseVerken uppkomma.
Det är således folkets förmon, som går
i bredd med en förändrad jemnare lönereglering.
Den öfvergång af Statens Embetsman
till Regeringens Tjenare, som genom en sådan
förändring skulle uppkomma, är icke för»
mig fattlig.
Med
Den 22 December f. ni. 49
Med Regeringen förstår jag Statens Högste
Chef. Det är från honora, som all styrelse
utgår; det är omkring honom som
alla Styrelse-befattningar skola röra sig,
och alla hafva Statens angelägenheter till
föremål. Jag kan således icke göra mig
något begrepp om ett Statsförhållande, der
skillnad emellan Statens och Regeringens
tjenare kan ega rum, och en sådan förvillande
tanka kan icke vinna framgång inför
ett Stånd, hvilket aldrig varit villrådigt
att sluta sig till sin Konung, då behofvet
sådant fordrat, och hvarom Ståndets oell
Fäderneslandets sammansmälte häfder framvisa
så mångå stora exempel. Herr Tham
anför ytterligare att StatsContoiret, i sin
underdåniga framställning rörande ett RiksMarkegångspris,
glömt den förändring i priserne,
som goda och onda år skola medföra,
oeli hvaraf Embetsmännen, likasom,
andre medborgare, böra dela följderna.
Det är just, till förekommande af de
olika skatter, sora olika årsväxter medföra,
och som drabba räntegifvare, som ett
förbättradt beskattnings-System, hvilanda
på 5 års oombytlige markegångspriser, blifvit
föreslagit.
Det är för ingen obekant huru felaktige
grunderne till markegångssättningarne
äro, att Lånegränsen föranleder till för
7
H. 4
5o
Den 22 December f. m.
vånande olikheter uti skattebidragen. Föremålet
med ett annat ordnande i dénna
del af beskattningen, är folkets förmon,
icke Statens Embetsmäns. HadcMarkegångspriset
vid sista Riksdag blifvit faststäldt
för 5 år, så hade de skattskyldige under
ett år icke varit tryckte af högt uppdrifne
skatter. Så länge skatternes belopp skall
bero af en frostnatt, af ojemn omvexling
af torka och väta, och hvaraf den alldeles
onaturliga beskattningsgrund uppkommer
att ju hårdare missväxten är, ju mindre
tillgångar den skattskyldige har, ju större
skattebidrag skall han utgöra, så länge ett
sådant förhållande varar, säger jag, så beskattar
Svenska Folket sig icke sjelf.
Jag anhåller vördsammeligen att detta
anförande må åtfölja Herr Thams till behörigt
Utskott.
Herr Hederstjernaj Erland'j uppläste
följande:
I afseende på Herr Thams yttrande
uti dess Anmärknings-Memorial: ”Att mig
”är berältadt att vid uppskattningen af Krigs”Befälets
Boställen, man följt den grund
”att taxera dem efter det tillstånd, hvaruti
”de vid undersökningen befunnos,” finnér
jag mig föranlåten tillkännagifva min förundran
deröfver, att ett emot verkligheten
så stridigt förhållande vunnit trovärdighet.
Då jag haft uppdrag’ att förrätta uppskatt
-
Den 11 December f. m.
ning med alla Boställen vid Skånska Cavallerierne,
anser jag mig pligtig upplysa luiru
vid dessa förrättningar tillgick. Kongl.
Maj :ts Nådiga Instruction för Uppskattnings
Committéerne innehöll tydlig föreskrift, att
Committerade borde noga granska alla Cartor,
Syne- och andra Boställs-handlingar,
samt genom tillkallade i orten inom hvarje
Compagnies district boende Embetsman,
Landtmätare, samt kunnige Landtman och
Nämndemän söka förskaffa alla nödiga upplysningar
om hvarje Boställes beskaffenhet
till Ägovälde, Jordmån, särskilta förmåner
m. m. samt i följd af dessa upplysningar
och med afdrag af livad som enligt ortens
natur och brukningssätt erfordras till Boställets
behöriga häfd, uppskatta dess behållna
afkastning, utan afseende på hvad det
samma nu lämnade i arrende, antingen det
var bortarrenderadt på 3o år eller på annat
sätt brukades. Häraf synes att grunden för
denna Boställs-värdering varit enahanda med
hvad vid allaLandtbruks-uppskattningariagttages.
Denna princip var så mycket nödvändigare
alt iagttaga, som i Skåne funnos flere
Boställen, dels nyligen enskiftade, dels under
enskifte, och hvilkas framtida afkastning
ej kunde bedömas förr än desse kommit i
fullt åtnjutande och begagnande af de dem
tilldelte nya skiften. Under denna förrättning
syntes förhållandet vara nog allmänt sådant,
att Ryttmästares samt UnderOfficerares Boställen,
hvilka som oftast varit bebodde af
52
Ben 0.0, December f. m.
Indelningshafvarne, voro i vida bättre häfd
än Subaltern-Boställen, som, i brist af byggnader
och genom täta ombyten af innehafvare,
ej kunnat af dem begagnas. Jag kan
derföre ej underlåta, att begagna detta tillfälle
att yttra de åsigter och den öfvertygelse
jag altid ägt om olämpligheten att tilldela
Boställen åt Subalternerne vid Regementerne.
Nyligen har man inom detta
bus hört yrkas alt desse borde, enligt Konung
Carl XI:s indelningsverk, sköta sina
Boställen och förena landtmanna-yrket
med militaire tjenstgöringen. Då man fäster
afseende på att ett landtbruk, som skall
skötas med eget tjenstefolk, fordrar ansenliga
förlager, en jämn tillsyn och omtanka,
om det skall lämna någon behållning, frågas
billigt huru detta låter förena sig med
denunga ogifte Officerarens ställning, nödvändige
resor i tjensten samt hufvudsakligen långa
frånvarande under vårtiden, då de mesta
och angelägnaste göromålen förefalla vid
landtbruket, åtminstone i Rikets Södra provineer,
och huruvida icke allt detta företer
obestridliga hinder för honom att kunna
med fördel begagna sitt Boställe, oberäknadt
den omständigheten att nästan alla
desse ställen nu befinnas obebyggde, så att
lian icke ens äger den förmån att hafva tak
öfver hufvudet. Detta är närvarande förhållande
och vill man återföra sig till framflutna
tider, kan med många facta bevisas,
att då det nu så högt recomraenderade Bo
-
Den 22 December f. m.
53
ställs-lifvet någorlunda allmänt begagnades
af Arméens Subalterner, befanns Arméen i
dess mest oljenstbara tillstånd. Jag hänvisar
till Finska och 1757 års Pommerska
krigsbragder. Om ej dessa olyckliga
krig belt och hållit varit en följd af de gamla
och mindre tjenstdugliga Subalterner,
dels med dels utan Boställen, som då befunnos
i Arméen, torde dock detta i sin
mån bidragit till de mindre förmånliga resultater
Arméens rörelser under dessa krig
framte för forskaren. Jag nämner detta
endast för att bevisa det Boställens begagnande
af Officerare i mindre grader, ej
befordrat tjenstduglighet i krigsraanna-yi’-  ket. Äfven har i sednare lider det förhållande
visat sig, att de Subalterner, sorn befattat
sig med Boställens skötsel, äfven
synts mindre nitiska i tjensten, och oftast
algått innan de hunnit Capitaines-graden. Jag
tager mig häraf anledning att vördsamt tillstyrka
hvad Kongl. Majit i dess Nådiga Proposition
föreslagit, att ej Boställen må tilldelas
SubalternOfficerare vid indelta Infanteriet,
utan afkaslningen användas till deras
allönande.
Grefve Frölich, David: I de flere skriftliga
anföranden, som vi i dag hört uppläsas,
i anledning af Herr Thams motion,
finnér jag en giltig anledning till den händelse,
alt denna motion, som, enligt föredragningslistan,
blifvit längesedan förbi
-
54
Den 32 December f. m.
gången, nu omsider blifvit upptagen. Jag
säger, jag finnér en giltig anledning till
denna händelse, och långt ifrån att bestrida
Ridderskapets och Adelns samt Herr
Grefvens och LandtMarskalkens rätt, att då
en motion förekommer, som synes föranleda
till ovanligt långa diseussioner, få den
uppskjuten, skulle jag blott vilja hemställa
till Ridderskapet och Adeln, om icke en
hvar skulle vilja dela den åsigt, att man
borde framställa sin önskan derom från sin
bänk, på det alt kännedom om beskaffenheten
och vidden af ett sådant uppskof
må lemna hvar och en tillfälle att beräkna,
när frågan skall åter förekomma. Jag
hade, i anledning af Herr Thams motion
ämnat skriftligen anföra några ord, men
af den anledning, jag nyss åberopat, har
jag icke varit i tillfälle, att sätta mina tankar
på papper. Jag får derföre allenast i allmänhet
yttra några ord i den så vidlyftigt samt
ganska sakrikt och fullständigt debatterade
frågan om löneregleringen för militären. Jag
kan icke undgå förena mig med de värde
Ledamöter, som i dag yttrat, att det skulle
vara en ganska nyttig sak, om någon
lönereglering kunde verkställas för Armeen,
hvarigenom ett sådant nytt skick kom i ordning
för landet, att de skatter, som hittills
utgått i naturalier, hädanefter förvandlades
lill pecuniära; men först och främst vill
jag flyktigt framkasta några anmärkningar
i anledning af de motiver, som synas haf
-
Den 22 December f m.
55
va ledt de serskildta Ledamöterne af Ministéren,
hvilka yttrat sig i denna sak. Det
har icke förefallit mig underligt att den
värde Ledamoten af StatsRådet, Friherre
af Nordin, äfvensom Föredraganden i Cornmnndomål
låtit i den Kongl. Propositionen
inflyta förslag och tillstyrkanden i afseende
på befordrandet af Arnmens behof; men
deremot fägnar det mig, att en annan Ledamot
af Ministeren betraktat saken ifrån
synpunkten af hvad som vore nyttigt för landet.
Då jag förenar mig med de Herrar,
som äska skatternas förvandling från natural-praestationer
till pecuniära, så vill
jag, säger jag, önska, att såväl desse Herrar
som Rikets Ständer i allmänhet fästade
sig vid att observera den lämpligaste liden,
när en sådan förändring hör tillvägabringas.
Icke förr än penningväsendet är regleradt,
ej blott på papperet, som vi hoppas
kunna ske medan Rikets Ständer denna
gång äro församlade, utan äfven när det
så inträgt i nationens lif, att nyttan deraf
kan sägas vara verksam för hvar och en
medborgare, och i följd deraf nationen
äfven kommer i lättare tillfälle, att utbyta
sina natur-alster emot penningar, skulle
jag anse en sådan förvandling lämplig. Om
den förr kommer i fråga, skulle jag tro det
vara för tidigt. Derjemte kan jag icke undgå
yttra min tillfredsställelse deröfver, att
jag hört Ledamöter af Ministeren upplaga
56
Den 22 December f. m.
och besvara de strofer i Herr Thams motion,
der lian talar om Tjenare åt Regeringen. Detta
tillkännager den öfvertygelse hos Styrelsens
Ledamöter, att löntagarne icke allenast
äro Regeringens Tjenare, utan äfven Statens
Embetsman. För öfrigt, och såsom ännu
en anmärkning, hvilken äfven kan kallas
ganska flyktig, vill jag blott hänvisa till
den skillnad i intresse, frågan om löneregleringen
har inom Ministeren tillvunnit
sig, i jemförelse med en annan, för nationen
lika vigtig angelägenhet. Redan 1815
eller 1816 började de färdige Balkarne af
CivilLagen att tryckas, och det hade då icke
varit olämpligt, att infordra IIofRätternes
utlåtanden, innan andra granskningen
eller omarbetningen af LagCommitéen företogs;
men först 1826 eller 1827, sedan
det hela var ånyo redigerat och omtryckt,
och en rymlig tid utan inkomne anmärkningar
förbigått, så att förslaget kunde anses
färdigt att läggas fram för Ständerne,
ansåg Kongl. Majrt det vara nödvändigt,
att HofRätterne skulle ingå i granskning
deraf; och då denna granskning ännu icke
blifvit fullbordad, så att förslaget kunnat
i Högsta Domstolen föredragas, och komma
för Rikets Ständer denna Riksdag, lärer man
äga skäl att säga, det denna angelägenhet
icke varit för Minisjtéren af lika vigt, och
att man här icke varit noga med att förhala
tiden. För öfrigt har man talat om
Europas ställning. Det är naturligt, att när
Den 22 December f. m.
5/
en Proposition kommer från Regeringen om
Statens behof, i hvilken fråga äfven uppstår,
om anslag till Arme'en, så är det för
en hvar, om han också icke tillhör det
militaira yrket, tillåtet vända sina tankar
på försvarsverket. Man kan vara okunnig
om, huru en Arme" både exerceras och uppställes;
men det är Representantens både
rätt- och skyldighet, att kasta sina ögon,
icke allenast på försvarsverket, utan äfven,
för att fatta en rätt opinion om behofvet
deraf, på Landels politiska ställning. Af
sådan anledning tar jag mig den friheten
att gå in i några sådana åsigter, och anhåller
om tillgift för det jag vågar vidröra
våra yttre politiska förhållanden. Jag har
i fråga om ett försvar för Sverige, vid ett
annat tillfälle hört en ganska intressant
debatt, om hvad som borde utgöra vårt
egentliga medel dertill. Jag tror att denna
debatt kastat mycket ljus öfver saken, mea
anser, att den ännu mera kunde upplysas.
Jag vill dock allenast nämna några ord
om, huru jag anser denna fråga, med afseende
på Europas närvarande ställning.
Jag skulle nämligen tro, att Sverige i delta
fall måste kasta sina blickar först åt östern,
kanske äfven något åt Vestern. Då
vi beskåda östern, finna vi der en stor Stat,
med hvilken vi fordom ofta kämpat om
väldet, hafva vuxit i krafter, icke allenast
öfver oss, utan snart öfver hela Europa.
Det lärer icke behöfva komma mycket i
58 Den aa December f. m.
belragtande, huruvida vi emot denna Magt
skulle kunna göra en resistance. . . .
Ganska många afRidderskapet och Adeln
tillkännagåfvo deras missnöje häröfver genom
häftiga stampningar; hvarefter, och sedan
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken med klubban boredt tystnad,
Grefve Frölich fortfor sålunda:
Jag tror, att om man låtit mig tala lill
punkt, skulle man finna, att jag icke velat
göra intrång på den rätt Konungen har att
besluta om våra politiska förbindelser; men
jag kan icke undgå, att fullfölja utvecklingen
af min åsigt, oagtadt det missnöje Herrarne
yttrat mot mig. Jag ville blott
erinra, att jag anser det vara Sveriges
intresse, att efterfölja, så vidt möjligt
är, den politik, som en blick på Europas
ställning i allmänhet utstakar. Då vi anse,
i fråga om vårt försvar, att vi äga en
flotta, som borde kunna strida emot den
Ryska; ville jag blott säga, att jag hoppas
sådant alldrig behöfver komma i fråga.
Anledningarne till detta hopp ligga deruti,
att, då vi allenast betragta vårt försvar,
i förhållande till våra närmaste grannar,
uragtlåta vi att finna, det en ny sjömagt
uppstigit i verld en, nemligen de förenta
Amerikanska Staternas, för hvilken sjelfva
den Engelska SjÖmagten börjar häpna.
Jag har haft tillfälle läsa i Engelska Journaler,
att Engelsmännen anse Amerikanska
Den 11 December f. m.
^9
flottan hafva vuxit till den grad, att England
fruktar sig icke kunna motväga den.
I detta ligger för mig det hopp, att vi
icke allenast hafva, att påräkna Englands
stöd, när det behöfves, utan äfven den Americanska
flottans.
Många yttrade åter deras missnöje häröfver.
Hans Excellence Herr Gref ven och
Landt Mar sk cilken underställde, om icke
Grefve Frölich gått ifrån det förevarande
ämnet, samt erinrade honom att hålla sig
dervid.
Många yttrade härtill deras bifall.
Grefve Frölich: Jag försäkrar, att jag
icke tror mig hafva talat utom ämnet, det
hvar och en skall finna, om jag får fortfara.
Jag skall söka sammanfatta det öfriga jag
har att säga i största korthet. Utan att
vidare ingå i några Politiska defeailler, får
jag blott säga, att om vi rigta våra blickar,
icke allenast på Europas, utan äfven på hela
ver Idens ställning, skola vi finna, att vi
mindre behöfva tänka på försvar inom Landet
. , .1 .
Många yttrade åter deras missnöje.
Grefve Frölich: Jag menar ju mina
Herrar, att vi mindre behöfva tänka påförsvaret
till Lands än till Sjös. Jag tror, att
när man funnit nya anslag af stort belopp
nödige för Belägrings-Artilleriet; då
6o
Den 11 December f. m.
man tillika nämnt om 5 millioners behållning,
och likväl begär nya skatter, för att
förstärka materiellen, så tror jag, att man
deruti framkastat sådana ämnen, sora för
svenska folket icke kunnat annat än visa, att
någon fara skulle vara på färde, den jag är
öfvertygad icke äger rum. Jag kan icke
finna ....
Många yttrade åter härvid starkt missnöje.
Grefve Frölich: Jag anhåller, att Herr
Grefven och LandtMarskalken täcktes anmana
Ridderskapet och Adelli att låta mig få
tala till slut.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, det han, i hvad
på honom ankommit, sökt bereda Grefve
Frölich tillfälle att få yttra sig.
Grefve Frölich: Om jag icke så många
gånger blifvit afbruten, skulle Herrarne
länge sedan funnit, att min mening endast
varit, att, med afseende ej mindre på verldens
och Europas närvarande, än äfven på
vår egen lyckliga ställning, de stora förnyade
anslagen för Armeen icke behöft göras,
åtminstone icke framställas på ett sätt,
att väcka farhågor för att vi skulle behöfva
göra några belägringar.
Många yttrade åter deras missnöje.
Grefve Frölich: Jag frågar, hvilka fästningar
är det väl vi skola belägra? Om jag
Den 22 December f. m.
61
fått yttra detta, sora är min enskilta opinion,
så skulle det kunnat ske med några
ord, utan behof af någon tillrättavisning.
Jag ber Herrarne blott tänka på, att denna
Kongl. Proposition äfven läses ilandsorterne,
och jag har full anledning säga, alt den
der väckt oro och bekymmer, då man icke
kunnat göra sig någon reda för, hvartill
ett BelägringsArtillerie skulle behöfvas. Jag
uppskjuter till ett annat tillfälle att besvara
hvad Herr Tham i ett annat memorial
yttrat om juridiska oreda. Jag vill allenast
nu nämna, att jag hade trott, det någon af
Ministerens Ledamöter skulle hafva upptagit
till tillrättavisning hans skriftliga yttrande
i förhanden varande motion, då han
säger att de saker, som härom finnas i
den Kongl. Propositionen anförda, utmärka
ett fortfarande bemödande, att uppmuntra
och underlätta rättegångar. Sådant skulle
jag i sanning icke någonsin kunnat säga
till Regeringen.
Herr Tham, Wolrath: Då mitt memorial
gifvit anledning till en så ganska lång
discussion, anser jag mig skyldig det Stånd,
af hvilket jag hav äran vara Jjedamot, att
söka göra reda för mina åsigter, för att visa,
att icke något klandrings- och kittslighetsbegär
varit grunden Lill hvad jag yttrat, utan
endast tillgifvenhet för Regering och fädernesland.
6i
Den 12 December f. m.
Det vigtigaste, som förekommer i Kongl.
Majlis Nådiga Proposition, är frågan om löneregleringen.
Jag skall derföre spara den
till sist, och först vidröra några mindre
frågor, sorn här blifvit upptagna.
Jag erkänner, att i afseende på de fem
millioner Riksdaler, som iden Kongl. Propositionen
finnas upptagne, såsom en besparad
behållning för kommande tider, jag
i så måtto misstagit mig, att jag ibland de
skulder, som StatsContoirets berättelse omnämner,
icke erindrade, att skulden till
Ranken var Statens skuld, sedan 180S
års krig, och ordsaken till detta misstag
bärrörde deraf, att denna skuld icke ingår
uti Statens vanliga utgifter, eller deraf
betäckes. Jag erkänner således med glädje
detta förhållande, då jag finnér, att vi uti
de omnämde upplagde besparingarnc hafva
en fond, för att betäcka det kommande
årets utgifter.
En talare har yttrat, alt jag skulle sagt,
det Rikets Ständers väntan allt sedan 1810
i afseende på ett minskadt antal Embetsman
och Löner icke blifvit uppfyld, utan att
vi i stället fått en ökad Embetsmanna-personal
och större löner, hvarpå äfven exempel
nu blifvit åberopade. Mycket af denna
fråga hörer till ett annat ämne. Jag har
aldeles icke ingått i frågan om löneförbättringen
för HofRätterne. En talare har ytt
-
Den 12 December f. m. G3
ra t, alt en besparing af 3o,ooo R:dr Banco
vinnes genom indragning af några tjenster
i Bergs- och CornmerceCollegierne. Då hela
BergsCoIlegii aflöning troligen icke uppgår
till (6 å 17,000 R:dr och måhända endast 3
å 4 dess Embetsman kunna indragas, kan
jag svårligen fästa tro till den uppgifna
summan; i synnerhet så länge indragningen
icke är verkställd, och dessutom mångå
andra tillökningar istället torde blifva nödvändiga.
Jag tror alt härvid äfven hör iliäg—
bommas, att de Tjenstemän, som genom den
skeende regleringen blifva tjenstfrie, icke
tillika må blifva lönefri, ty man må väl
icke vilja beröfva dem den inkomst, sorn
försäkrades vid deras antagande till embetct.
Jag tror således, att föga minskning
häraf är att hoppas förr än de personer dö,
som nu komma på Indragnings-Staten.
Det återstår nu, att gå till det hufvudsakliga
ämnet. Jag får först äran förklara,
alt jag aldrig bestridt behofvet af förbättrade
löner för en del af Militairen. Jag, sorn
icke tilltror mig, att bedöma Arme'ens organisation,
håller mig således helt enkelt vid
hvad jag tror mig begripa. Jag är icke
bland dem, sorn tillskrifva Armecns nya organisation
den brist på löner, som i sednare
tid uppkommit; men hvad jag vet är,
att då Beväringen är påräknad, att utgöra
en betydlig del af Rikets försvar, och hit
äfven hörer ett Befäl, så har jag funnit att
64
Den 11 December f. m.
detta Befäl blifvit ordnadt, utan att äga annan
lön, än på bekostnad af den förra indelningen,
ocb att häraf uppkommit en brist,
som jag visserligen anser nödvändig att afhjelpa
i samma mon, som man anser det
ökade Befälet nödvändigt. Mina anmärkningar
äro då hufvudsakligen rigtade mot den
föreslagna förändringen i Befälets löningssätt,
som jag tror ganska hufvudsakligen röra Indelnings-verkets
hufvudgrunder, oagtadt allt
hvad man sagt lill bestridande deraf. Jag
kan icke förklara meningen härmed annorlunda,
än att Befälet icke skulle tillhöra Armeen.
Konung Carl XI inrättade löner, både
för manskap och befäl, och jag tror,
att de höra så tillsamman, att man icke kan
rubba en del deraf, utan att tillika rubba
det hela. Huruvida bibehållandet af Indelningsverket
i sin' helhet nu är nyttigt
eller icke, det blir en annan fråga. Jag
tror således, att då något häraf skall rubbas,
bör ock nationen upplysas om anledningen;
och sjelfva frågan om sättet ställas
på den punkt, att folkets Representanter,
som icke kände, att sådane förslag skulle
komma å bane, erhålla alla de upplysningar
de behöfva, innan de kunna uti förändringen
ingå, så vida de vilja svara de hemmavarande
på frågan, hvarföre de tillåtit
densamma. Utan att inlåta mig i någon
strid onr Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse i della ämne, skulle jag blott önskat,
D en 22 December f. m.
skat, att denna skrifvelse aldrig J > 1 i f v i t af
Styrelsen åberopad, ty den står icke i öfverensstämmelse
med, hvad man här velat
hafva fram. De contracter, som äro afslutade
emellan Landet och Armeen, röra icke
allenast Roten på den ena och Soldalen på
den andra sidan, utan de röra hela Landet,
då de angå Armeens Boställen och Löneräntor.
Jag har icke yttrat någon önskan,
att Subaltern-Officerarnes boställen skulle
återtagas och brukas af Oflicerarne sjelfve.
•lag har blott beklagat, att ställningen är
sådan, att det icke låter sig göra. .lag vill
allenast tillägga, att jag önskat, det ut arrenderingen
af dessa Boställen måtte ske
på andra grunder och med hällre beräkningar,
än hittills blifvit verkstäldt, då det ofta
handt, alt Indelningshafvare!! gått miste om
liela sin inkomst, derigenom att penningearrenden
på auetionerna blifvit orimligt uppdrifne,
och alt arrendatorer utan tillgångar
oförståndigt deruti ingått, hvarigenom först
Cautionisterne och sedan Indelningshafvare!!
blifva lidande. Jag skulle derföre önska, att
den reservation, som Herr Hjerta, Gustaf,
bifogade StatsUtskottets Betänkande vid förra
Riksdag rörande Boställsväsendet, toges i
öfvervägande. Den vann då bifall här på
Riddarhuset, men icke i de öfriga Stånden.
Om man vill bibehålla detta arrende-system,
så bör man likväl söka ändra sjelfva formen
för hvad som hädanefter kan ske. Det återstår
ändå olyckligtvis ett antal af öfver 200
7 H. 5
GG Den 22 December f. m.
Boställen, borlarrenderade efter cn falsk
principe, soin länge skall förorsaka oreda.
Jag önskar att StatsUtskottet måtte hafva
erhållit eller kunna förskaffa sig alla de upplysningar,
som jag anser nödvändiga för detta
måls bearbetande, och jag utber mig Ridderskapels
och Adelns tålamod, att utveckla
grunderna för denna önskan. Frågan är både
militärisk och ekonomisk. Jag har hört
mycket omtvistas huruvida den Indelta Armeen
skulle vara tjenstbar med bibehållande
af den organisation den hade efter Carl
den XI:s Indelningsverk. Den var det likväl
när Carl den Tolfte försvarade sitt Fädernesland,
och hade varit det ännu längre,
om han blott stadnat på den punkt förnuftet
hort hänvisa honom. Det påstås, att
den icke var tjenstbar på i 'y/jo- och 1700-  lalen; men detta tror jag berodde på en felaktig
sammansättning af Statsmakterna, och
en till ytterlighetens gräns missbrukad frihet
att resonera, då man bordt lyda. Jag tror
derföre,att Indelningsverket, rätt handliafdt,
uppfyller sitt ändamål. Det fäster krigaren
vid fosterjorden, och jag har svårt alt skilja
mig från den tankan, att den krigare, sorn
försvarar, jemte sin fosterjord, sin hustru och
sina barn, och slägtingar, är den, som aldrig
viker, så länge hlodet är varmt i hans ådror.
Här har emot mig blifvit yttradt, att jag
angifvit såsom ett möjligt missbruk, alt Statens
Embetsman, genom det förändrade löningssättet
skulle kunna förvandlas till Re
-
Den 9.2 December f. m.
fi7
geringens tjenare. Jag är skyldig alt försvara
mig för detta tillmäle, lag skulle icke
omtala detta såsom elt möjligt missbruk,
om jag kunde försäkra mig, att Sverige alltid
lick bibehålla den Constitution och den
frihet vi nu äge. Men det finnes i alla Stater
ett sträfvande bos Statsmagterne, att
söka på den rätta frihetens bekostnad inkräkta
på hvarandras område. Detta sträfvande
är hos oss sekler gammalt; och detta har ingifvit
mig den farhågan, att Sverige möjligen
kunde förlora den lyckliga ställning det
nu äger, så framt Nationen icke iakttager den
varsamhet, som behöfves till dess försvarande
och det vore vid en så olycklig förändring
sorn missbruken kunde uppkomma,
och Statens Embetsman förvandlas till Regeringens
Tjenare. All annan förklaring af
mina ord godkänner jag icke; väl vetande,
att nu klappar hjertat varmt för friheten hos
hvarje Embetsman, som är en hederlig och
rättskaffens karl.
I afseende på frågan om regleringen
med räntornas ingående lill Kronan, önskar
jag, att StatsUtskottet malte skaffa sig alla
nödvändiga upplysningar, huruvida sådant låter
sig göra nu. I min tanka bör en betydlig
fråga förut afgöras, nemligen, om Lönerne
kunna bestämmas i silfvervärde. Detta kan
naturligtvis icke ske, förr än Rikets Ständer
fattat deras beslut om vårt m}uit.
Jag skulle dernäst önska, att det vore
möjligt för Utskottet att pröfva, huruvida det
»
68
Den 11 December f. m.
ingifna förslaget är fotarlt pä säkert beräknade
grunder. Om en sä stor förändring
som denna, hvilken sä bufvudsakligt ingriper
i jordbrukarens rättigheter och skyldigheter,
finnes innehålla missräkningar, och
Ti efter några år få höra dessa ord: det räcker
icke till; så tror jag, att sådant icke
hlir välkommet för Nationen och icke helier
något, som Regeringen gerna skall uttala.
Det är derföre lika angeläget för de Styrande
och Folket, att ingen missräkning härvid
äger rum. Må man ihågkomma att behofvet
o O
icke är ringa. En nyorganisation af Generali
tetet; löneförbättring för en mängd förut
illa lönade Officerare, och behofvet af åtskilliga
nya Officerare för de så kallade tredje
Bataljonerna, för Beväringen å hvarje
Regemente. Dessa summor blifva betydliga,
och missräkningar äro icke omöjliga.
Man har uppstält 7 R:dr Banco såsom
medelvärde å en tunna spannmål. Jag hemställer,
huruvida detta är säkert beräknadt.
Man antager, att blott hälften af den indelta
spannmålen skulle behöfva för Kronans
räkning försäljas. I skogsbygden löser
man väl sin räntespannmål med penningar,
men på slättbygden lefvererer man
förmodligen in natura. Om det då skulle
hända att gällande priset blifver 5 Riksdaler
Banco, så uppkommer härutaf genast
en betydlig förlust. Staten skall då ovilkorligen
sälja spannmålen. Om penningar
Den 22 December f. m.
finnas att förskjuta utgifterne, är det väl;
men genom skilnaden i försäljningspriset
emot det föreslagna uppkommer en gifven
Statsbrist. Jag tror det derföre vara angeläget,
att på förband observera den möjliga förlusten,
hvilken torde bli ganska betydande,
om icke landet blef hemsökt af missvexter,
ty räntegifvare^ rätt att lefverera in natura
måste väl bibehållas såsom hittills; jag fruktar
derföre att Staten kan bli betydligt lidande,
om markegången fastställes till 7
R:dr B:co, helst jag tror att en medelberäkning
af de föregående årens priser skall
visa, att Rantegifvarne icke öfver hufvud
betalat denna summa. Om man icke söker,
att förekomma sådane förluster, huru går
det då med förslaget? Man kommer endast
till erfarenheten, att man missräknat sig och
det är det man bordt akta sig för.
Ilär har blifvit sagdt, att de indragningar
som skulle ske, endast kunna ske
inom loppet af vissa år, emedan de närvarande
Indelnings-innehafvarne icke kunna
beröfvas de löner de nu hafva. Om vid öfverläggningcn
härom det skulle finnas, att
förslagen icke äro säkra, att missräkningar
möjligen kunna äga rum; då tror jag det
vara för bittida att ännu denna gång antaga
den Kongl. Propositionens innehåll i detta
afseende; då tror jag det vara nödvändigt
att förslaget icke verkställes förr än vid en
annan Riksdag. Jag tror mig af erfarenlie
-
7°
Den 22 December f. m.
ten Från flere tillfällen hafva rätt alt yrka
elei man bör vara säker på sina beräkningar,
och akta sig för misstag; och att, i händelse
man icke rätt afvägt skadan å ena, samt
vinsten å den andra sidan, man bör vara
försigtig att gå in på det hela. Jag säger
icke derföre att Arméen bör lemnäs utan
hjelp. Jag ser att förslaget i delta fall för
hela Arméen upptager, såsom ett oumbärligt
fyllnadsbelopp, en summa af nära 200,000
R:dr Banco. Jag anhåller, alt StatsUtskottet
må beräkna, hvarest hjelper» är ournbärligast;
att Utskottet må göra sig kunnigt om,
hvilka Regementen och hvilka Befäl som
äro mest lidande, och att dessa måtte blifva
afsedde till afhjelpande af den nu mest
kännbara bristen. Om de icke kunna fullkomligen
hjelpas, måste dock något vara bättre
än intet, då man kan få mera framdeles.
Det är äfven en annan fråga i den Kongl.
Propositionen, som till någon del ingår i
denna. Det är frågan om pensioner åt Generaler,
vid fylda 65 år. Jag anser det begärda
anslaget härtill behöfligt och af rättvisan
påkalladt; men det har blifvit sagdt,
att de skulle öfverflyttas på Indragnings-Staten.
Man bör då tillse, om penninge-tillgången
på denna Stat är sådan, att man äfven
kan hålla hvad man lofvar.
Slutligen har blifvit hegardt alt till
accordernas afskaffande, ett Kreditiv skulle
D en 22. December f. ni.
7i
leranäs till StatsContoirets disposition. För
min del skulle jag gerna tillstyrka detta Creditiv,
om något sådant Reglemente dervid
kunde bifogas, som försäkrade oss, att ändamålet
kundehållas vidmakt, ochatticke accorderne,
sedan Creditivet blifvet väl medtaget,
komme att rasa lika otygladt som förut.
Erfarenheten visar, att flere regleringar
i detta afseende blifvit gjorda, somliga
med, andra utan Statens bidrag; men har
det icke likafullt liändt, alt större accorder
innan korrt blifvit medgifna. Då sådant
kunnat hända hittils, kan det äfven hända
hädanefter. Om icke sådant kan på ett kraftigt
sätt förekommes, måste jag för min del
afstyrka ett förslag, sorn icke kan komma
att gå i verkställighet, så länge obegränsade
och osäkra accorder kunna komma ali
existera inom hvilken Svensk Embelsmanna-corps
som helst.
Hans Eoccellencc Herr Gref ven och
LandtMarskalken tillkännagaf, alt Plenum
komme klockan half lill 6 i eftermiddag att
fortsättas.
Friherre Palmstjerna j Carl Otto:
Herr Grefve Frölichs yttrande, att ”det
”må icke mycket tagas i betraktande huruvida
vi kunde göra en resistance mot vår
”Östra granne,” är en tanka som jag hoppas
högst få, aldraminst på detta rum, någonsin
skola dela. Utan att gifva luft åt den
72 Den 22 December f. m.
.känsla som vid dessa ord svalla uti hvarje
Ridderligt bröst, får jag blott i minnet
återkalla år 1809. — Då stod det gamla
Sverige, ensamt, Llottadt, försvagadt, anfallit
på alla sidor, men ändå ej förtviflande.
Äro vi då vanslägtade? äro vi icke mera
de samme? och är icke föreningen med
Brödrafolket en ny kraftig uppmaning, att
vara ömma om vår sjelfständighet?-—-Men
jag lämnar detta ämne, och går till det
för dagen egentliga, ehuru förlägen, att
uppträda med tankar, som strida tvärt emot
personers, för hvilka jag bär den största
aktning. Jag kan likväl ej afhålla mig ifrån
några anmärkningar vid ett och annat, af
de skäl jag på detta rum hört rigtas emot
fortfarandet af Armeens Indelta Befäls Löningssätt.
Jag utbeder mig någon uppmärksamhet
af Ridderskapet och Adeln och
anhåller, att om jag icke citerar någon värd
Talares yttrande ordagrannt, sådant endast
må tillräknas en inskränkt fattningsgåfva;
jag hoppas dock hafva uppfattat sjelfva saken
och jag skall bjuda till alt undvika
missförstående samt att blifva korrt.
Såsom skäl emot Indelta Löningssältet
har här blifvit anfördt, att den Räntegifvare,
, sorn är tilldelt åt Löntagare, blir,
under missväxt-år särdeles, mera betungad
vid utgörandet af sin skatt, än hans granne,
hvars ränta är Kronan behållen. Någon
gång torde detta inträffat; men mediet
Den 22 December f. m.
73
deremot anser jag vara enkelt och verkställbart
utan märkelig rubbning uti något
ekonomiskt förhållande. Antages den af
mig väckte motion om grundräntans utgörande,
om ock endast lill sin hufvudsakliga
syftning, så är missbruk uti förenämnde
afseende förekommit och en olägenhet
undanröjd, utan att bela byggnaden derföre
störtas. Jag tror för min del att när under
framskridandet på Ekonomisk väg något
hörn af de yttre former stöter emot
Nationens vigtigare intressen, så är det
bättre afslipa delta hörn, bättre att runda
det efter tidens fordringar, och på det sättet
undvika stötestenen, än att störta allsammans
uti gropen.
Man har framstält den förändrade Löningsmethoden
såsom det enda sätt att med
tiden förbättra Rikets Ekonomiska och Gommerciella
ställning och att förbereda en ny
och länge önskad bättre Beskattningsmelhod.
Jag önskar visserligen införandet af en sådan,
men tror att tiden dertill på länge ännu
ej är inne. Jag tror ock, att förenklandet
utaf nuvarande Grundräntors beräkning måste
beredas på en annan väg, måste beredas
genom en, af naturliga förhållanden uppkommen
någorlunda jämnhet uti de årliga Skatternas
belopp, men vågar tro att ingen brytning
som sätter enskiltas intressen i fara deraf
skall åstadkommas. När fast mynt blir
uti Landet, när rörelsen uti Södra Sverige
74
Den 22 December f. m.
får lif, och varan alt erlägga Skatterne uti
contant visat sig beqvämlig och fördelaktig,
då blir det lätt atl förenkla Grundräntornes
beräkning och alla deraf flytande
Räkenskaper.
Förslaget att indelte Räntorne skola
ingå till StalsYerket tyckes mig slå i strid
med den uti senare tider tämligen öppet
uttryckte grundsats, alt Staten ej bör befatta
sig med handel af hvad slag som helst.
Genom en sådan förändring måste likväl
troligen Staten blifva en betydlig Spannmålshandlare
då dess inkomst uti Spanmål
nu är 89,000 Tunnor, och skulle tillökas
med afkastuingen utaf de Boställen, hvilka
äro föreslagne att vid Löneregleringen utarrenderas,
och hvaraf årliga inkomsten efter
1827 års calculer uppgår till 210,000
Riksdaler Banco, hvilka 210,000 R:dr B:co
efter det, vid sistlidet års beräkningar antagne
medelpris af vid pass 7 R:dr per
tunna Spanmål, utgöras uti 3o,ooo tunnor,
samt icke allenast med de utaf Friherre
Nordin omnämnde 3o,ooo tunnor, utan ock
med de till Corporalers lön anslagne 364$
tunnor; då uppgår hela inkomsten uti Spanmål
till i5o,ooo tunnor och derutöfver. Och
om, som Herr Danckwardt förment, Markegångsprisen
ofta öfverstiga de vanliga prisen,
så lärer största delen af denna Spanmål
inkomma in natura, och Staten således
blifva cn betydande Spannmålshandlare,
D en 22 December f. m.
75
En olägenhet är också, att någon cici af
denne indelta Spanmål, som kallas Alrad,
forslas af Räntegifvare!! ej längre än til 1 Indel
ni ngslia fvaiens Boställe; den skulle der
emoltagas, och som detta ofta är aflägse
från Magaziriet, åtgick, när prisen äro lage,
en ansenlig del af denne slags Spaninål
uti transportkostnad.
Genom indragning af alla Indelle runtorne
till StatsVerket och dettas graverande
med alla Tjenstemännens löner, uppkommer
ock det missförhållande, att Statsverket
har en viss bestämd årlig utgift uti
penningar och deremot en ganska obestämd
inkomst uti Räntor, lämnade in natura eller
löste efter Markegång. Man har sett
att den senare, så väl på Spanmål, som
på Kol och Hö, varierat inom året nära
5o procent, stundom ock derutöfver. Fastän
den härigenom uppkomne difference
emellan anslag och tillgångar dertill troligen
ej skulle någon gång öfverstiga 3oo,ooo
R:dr, och denna summa möjligen för tillfället
kunna fyllas utaf andra StatsVerkets
tillgångar; så lämnar jag likväl till hvarje
Statsman att bedöma, huruvida della ej
strider emot sunda principer, och huruvida
ej emellan 2:ne Riksdagar en brist af En
million eller mera skulle endast härigenom
kunna förete sig, när Spanmålstunnan är
beräknad till 7 R:dr och andre räntor äfvenså
efter medelpris. Under nu varande
76
Den 22 December f. m.
finaiiciclla ställning skulle en sådan brist
visserligen lält kunna betäckas genom Riksgäldssedlar.
Men jag hoppas, att det nu
åsyftas ordning och reda uti Financerne,
och med delta ändamål vore föga öfverensstämmande
alt med öppna ögon taga
mått och steg, som leda till sådane följder.
Beträffande en Markegång för kommande
5 år framför sig, så tror jag, att den
som önskar säkerhet uti beräkningar bör
grunda dem på det närvarande och det
förflutna, men ej på framtidens ofta bedrägliga
förhoppningar; annars löper man
fara alt hålla sig fast vid ett gammalt pris
som ej mera står uti öfverensstämmelse
med tidens växlande förhållanden; och uti
ekonomiskt afseende är det lika skadligt att
stanna bakom sin tid, som det är det uti
intellectuelt. Jag tror ock att Markegångssättning
för 5 år framför sig kan medföra
andra stora olägenheter och möjligen stor
orättvisa, i synnerhet som den förutsätter
att ett visst utsatt pris bestämmes för hela
Riket, utan åtskillnad emellan de serskildta
Länen.
Lii ett föregående Plenum, när detta
ämne förevar, taltes om elen, olika löner
inom Graden, åtföljande olägenhet alt CompagnieOlficerarne
derigenom få anledning
att ofta söka transporter från ett Compagnie
lill ett annat. Deremot får jag anmär
-
Den 22 December f. m.
77
ta, att sådane Transporter, dels icke bero
af Officerarnes önskningar ensamt, utan ock
af RegementsChefernes tillstyrkan; och lärer
ingen Regementschef underlåta att vid
sådane tillfällen först afse tjenstens bästa
och derefter individens, dels äro vid de
flesta Regementer sådane transporters täta
sökande på annar sätt förebyggde. Subaltern-Oflicerares
förflyttande då och då till
nytt Compagnie kan i alla fall genom likhet
uti lönevilkor ej förekornmas. Andra
Kamraters förändrade tjenstgöring genom
befordran eller commendering, ålder i tjensten
m. fl. omständigheter, blifva ändå orsaker,
som ej hunna undanrödjas. Derjemte
får jag anmärka att så länge Boställen
äro tilldelte CompagnieCheferne, skall alltid
mera eller mindre ojämnhet emellan
deras Löningsvilkor äga rum. Att ovilkorlig
likhet uti lönevilkor i alla fall ej inom
Armeen kan finnas annat än på papperet,
torde man blifva förvissad om, närman besinnar,
att i3oo R:dr för en Ryttmästare
vid Smålands Hussarer eller Skånska Cavallerierne
äro betydligt drygare än för en
Ryttmästare vid LifRegementet.
Vid samma tillfälle yttrades af en värd
Talare ett skäl, som jag icke fruktar blifver
upprepadt af någon annan de Indelte
Lönernes motståndare; här yttrades, säger
jag, något om den lockmat en eröfrande fiende,
sorn intagit en Provins, kunde fram
-
78
Den 22 December f. m.
ställa för dea genom Indelta räntor lönte
Officeraren. Jag skulle alldeles förbigå detta
yttrande, om ej det vid samma tillfälle
framdragne exempel ålade mig att högt förklara,
det orsakerne till den åberopade conventionen
vid Calix voro af många, till en
del föga kände slag och att man, långt
ifrån att här upptaga en händelse af denna
olyckliga beskaffenhet, bör, i min tanka,
snarare, af skyldig beundran för det
mod, den ihärdighet och den sjelfförsakelse,
som, både under detta krig och efteråt,
så allmänt visades af gamla Finska Armeens
Officerare, aldrig nämna denna tappra
Annee, utan att dervid foga en gärd af
aktning.—• Åtankan af dess trohet i döden,
är hvad jag åtminstone bär lifligast uti ett
tacksamt minne.
Här har yttrats att Befälets löning icke
egentligen hörde till Indelningsverket,
blott dermed är samtidig. Hvad menas
med delta ord: Indelningsverket? Det är
colleetivt, innefattande begreppet om den
Samling af särskilte IndelningsVerk, hvilka
under Carl XI:tes Regering Regementsvis
sammanfattades, och dermed menas således
allt hvad sorn uti dessa af Konung
Carl XI underskrifne Verk stadgas. Det
torde må hända ej vara öfverflödigt uppläsa
sjelfva början till ett sådant. —. Originalets
ord bära säkraste vittnesbörden om
saken. ”GenerallndelningsVerk och Rulla
D en 22 December f. m.
79
”öfver Uplands Infanterie Regemente un”der
Öfversten Välborne Georg Johan Wran”gels
connnando pä dc Hemman och Rän”tor,
som af de dertill förordnade Commis”sarier
tid och annan, äro så väl Öfver”sora
Underofficerare med flere till Lön
”och Boställen anslagne, jemväl ock lill
”Hemmanens uppkomst, så väl de gamle
”sorn senare nödige fundne förmedlingår
”afdragne och förbättrade, hvarefter Offi”cerarne
nu och framgent deras fulla Lön
”och underhåll så uti Hemmansränta som
”KyrkoliondeSpannemål utan vidare förmed”ling
hafva att uppbära och åtnjuta.”
Uti en Kongl. Förordning utaf år 1684
angående Indelningsverket läses ock följande,
§. 7: ”Kongl. Maj:t liar ock funnit
”rådeligt, till förekommande afall tvist och
”tvifvelsmål om den enes fordring och den
”andras skuld, att låta utur LandsContoi”ret
gifva hvar Bonde några ark papper
”sammanbundne, hvaruti skall på första
”bladet inskrifvas hela räntan, som Bonden
”årligen bör betala, och uti samma hela
”Pappersbok bör antingen Officeraren sjelf,
”eller dess Fullmäktige, som uppbär och
”tar emot Räntan, anteckna dag och da”tura,
när och huru mycket hvar gång be”talas,
” och så vidare. Den del af lönen
som består i AfradsSpanmål lämnas också
blott vid Indelningshafvarens Boställe. Ett
säkert bevis att den en gång för alla är
Indelningshafvare!! tilldelad.
8o
Den 22 December f. m.
Vid den tid Indelningsverket inrättades,
bestämdes alla Löner i penningar för
att vid allas jämförande äga en rättelse. Jag
får äfven erinra derom, alt vid denna tid
och ännu 70 till 80 år senare, räknade äfven
den enskilte Possessionaten sine besittningars
värde efter beloppet af den ränta
deras hemman voro belagde med, uti dalertal
uppförd.
Häraf finnér jag, som mig tyckes, tydligt,
att nu varande sätt att disponera de
till Armeens löning anslagne Räntor, är uti
Indelningsverket bestämdt.
Detta är visserligen ej ett hinder för
Rikets Ständer att samtycka till den af
Kongl. Maj:t gjorde Nådiga Proposition;
men jag tror vigliga skäl lala i andra afseenden
högt deremot.
Här har blifvit sagt, att det sättj hvarpå
Soldaten underhålles vid våra Indelta
Regementer, utgör egentliga grunden för
vårt IndelningsVerk. Jag anser, att egentliga
grunden är den hufvudgrundsats, alt
vissa tillgångar äro anslagne _, att till vissa
behof utgå , oberoende utaf tidernas växlande
skick, oberoende af Statens financiella
ställning eller öfrige förhållanden. Denna
grundsats är sedan tillämpad till sättet
att underhålla Soldaten, och till sättet att
underhålla Befälet. Båda dessa sätt utgöra
de
-
\ t
Den 2a December f. m.
St
delar af det liela, oell ändring af det
ena eller andra gör i allmänhet rubbning
af det liela. Oell jag tror vi borde betänka
oss länge innan vi ytterligare göra någon
rubbning. Erfarenhetens läxor äro ofta
dyrköpte; med så mycket mera varsamhet
skall man framgå på dess bana; det
steg man ämnar taga framåt, leder (örn
jag rätt minnes hvad en värd Talare ej
längesedan yttrade) stundom på en omväg
tillbaka, eller brådstörtad! till en lägre
ståndpunkt än der man sig befann.
Uti min tanka skulle, genom Doningsräntornes
directa ingående till Statsverket
och alla Löners utgående derifrån, en del
af IndelningsVerkels egentliga grund lubbas,
nämligen Embetsmännens säkra af länän
de , oberoende af Statens financiellct
ställning j och oberoende af andra förhållanden;
denna säkerhet är för Staten af ett
liögt värde. Förgäfves skall man häremot
framkasta de vackraste theorier. Historien
talar; dess vittnesbörd är ojäfvadt, och våra
Häfder förvara minnet af 1*716, 17 och
18 samt af 1789 och 1809. De förvara
äfven vissheten derom, att så länge antalet
af Löntagare på den Indelta Staten ej
ökades, och så länge lägre tjenstegraders
löner icke anslogos till högre Tjenstemän,
så var begärd Löneförhöjning en okänd sak
för Indelningshafvaren. En inrättning som
7 II. ' G
Den 22 December f. m.
vid starka pröfningar under i\o års växlande
skick dock hållit profvet, som vid
hvarje förändring den undergått, allt mer
och mer besannat visheten af dess instiftares
förutseende blick — och allt jämt
rättfärdigat de stränga uttrycken uti slutmeningen
af hvarje serskilt IndelningsVerk
— en sådan Inrättning skall förbytas emot
— hvad? — Emot något som man ännu
icke känner; emot något som höljes af framtidens
slöja, och uti första rummet beror
af något så vanskligt, som ett Financeproject.
Måhända taga Rikets Ständer vid denna
Riksdag mått och steg ledande till införandet
af Silfvermynt eller mynt, som
kan förväxlas mot Silfver — måhända också
icke; — måhända fattas sådane beslut,
som medföra en Myntfot af annan halt än
den gamla; måhända försvinna inom få år
de nu löpande BancoSedlarne. Hvem känner
detta med visshet!1 Hvem kan uti detta
afseende se framför sig io år med någon
säkerhet? Hvem känner Politiska ställningen,
Handelns gång och Pappersmyntets
Coursförhållanden 4 k 5 år förut? Skall
man på sådane ovissheter bygga en Plan
för Sekler? Jag tror mine Herrar, och jag
vågar säga det — jag tror att Nationen
med rätta skall af sine Representanter fordra
att när en gammal och godkänd Inrättning,
sådan som Indelta Löningsmethoden,
kullkastas, så måste det som gifves
uti utbyte lämna visshet för sitt bestånd,
Den 22 December f. m.
83
åtminstone ett tiotal af år. Fåfängt skall
man emot mig invända, att Soldatens anskaffande
och underhåll ändå är det egentliga
af Indelningsverket. Mine Ilerrar! när
hälften af en, sak ar borrta, hvad återstår?
—■ ettstympadt verk; och huru ser det ut?
Vi se T%:del af våra Indelte Soldatllotar
vara Vacante; vi se VaCaneer Uppväxa i
Jämtland, i Westerbotten. Huru mycket
skall återstå, när en kommande generation
börjar skärskåda den närvarande tidelis vishet
?
Man har ock framställt den nya Löningsmethoden
såsom snart sagt enda, eller
nästan det enda, sättet att förbättra
de, till så stor del, usla vilkor som Armeens
Befäl för närvarande åtnjuter. Jag
hoppas att så icke är; jag hoppas att flera
utvägar dertill finnas, och jag ar Öfveitygad
att ingen af Ridderskapet och Adeln
skulle tveka att bidraga till en af behofvet
så högt påkallad åtgärd, som denna,
om sättet att vinna ändamålet tydligen vore
förenadt med Statens allmänna fördel.
Uti min tanka, skulle detta mål hinnas mera
säkert och mera lätt, om icke på papperet
dock uti verkställigheten, om man,
med en och annan enskilt jämkning eller
förhöjning Regements-vis, hufvudsakligen
återförer loningarne vid Indelta Infanteriet
till det allmänna förhållande, som var innan
år 1819, då FördubblingsBefälet eller
84
Den 11 December f. ni.
Befälet för allmänna Beväringsmanskapet
tillsattes, och derpå tilldelle detta Befäl
särskilte Löner, på Indelt Stat eller med
Contant. Cavalleriets jämnare lening kan
medelst en och annan partiel jämkning lätt
åstadkommas.
Hvem påminner sig icke året 1812
med lifligaste känsla af tacksamhet för den
hand, som styrt Fäderneslandets öden. Förutan
sin Verldshistoriska märkvärdighet hada
det sin egen för oss.
Lugnad, tröstad och förhoppningsfull
såg mi Nationen i spetsen för ärenderne
åter, efter lång väntan, en Hjelte, de gamla
Carlarnes like. Den kände kig lifvad
af den gamla modiga och förtröstansfulla
andan, och beslöt att uppbjuda hvarje ägande
kraft, för att återvinna sitt rum bland
sjelfständiga Stater.
Beväringspligten åtogs, och ungdomen
var ej sen att samlas till fanorne; men medel
till aflönande af Befäl saknades; en af
nöden förestafvad utväg togs på bekostnad
af den Indelta Armeen. Armeen, van att
fördraga uppoffringar och knapp utkomst,
har ärligt och troget uppfyllt sitt kall —
men jag öfverlemnar åt Eder, mine Herrar!
alt döma med hvilka förhoppningar
på framtida bergning. Dessa hafva med
hvarje år, hvarje dag blifvit mörkare och
under det att fredens välsignelse spridt sig
Den 27 December f. in. 85
till Palats och Koja, så blifva bchofven
livardagsgäsler uli Krigarens tält. Förhållandet
är kändt, tillräckligt kändt, för att
här ej behöfva vidare nämnas, eller beklagas;
bättre är alt afhjelpa det, och jag hyser
den innerliga öfvertygelse, att en uppmaning
dertill ej skall förgäfves göras Rikets
Ständer. Tiden tyckes nu vara inne
att gå ifrån de provisionella utvägarne och
vidtaga sådane, sorn betrygga så väl det
ena som det andra intresset; och den summa,
som erfordras till lönande af det inskränkta
antalet utaf ett par Majorer,
Capitener och 192 Subalterner, är cj sä
stor_, att den kail återhålla från godtgörandet
af en, snart sagt, orättvisa,
Friherre Boije, Ludvig: Medskyldigt
misstroende till egen kännedom och eget
omdöme, skall jag afhålla mig ifrån att
yttra mig i alla do frågor, som egentligen
kunna angå det militaira yrket, men jag
utber mig deremot att få fästa mig vid
några anmärkningar i andra ämnen, som
af flere Ledamöter här blifvit framstälda.
En värd Ledamot, Herr Danckwardt, har
i sitt svar till Herr Tham, gjort en framställning,
sorn leninar oförklarligt sjelfva
det förhållande den rörer, och jag begär
således, att få ge åt densamma den förklaring
deraf, som jag kunnat uppfatta; eller
åtminstone, att få ge åt den värde Ledamoten
sjelf, ett tillfälle alt gifva en bättre.
86.
Den 22 December f. m.
Herr Danckwardt har nemligen sagt, att
Presidenten i Svea HofRält velat uppgifva
att denna HofRätt årligen handlägger i3oo
mål mer än Götha HofRätt, och att deremot
Presidenten i Götha HofRätt uppgifvit,
att sistnämnde HofRätt handlägger
800 mål mer än Svea HofRätt. Här stadnade
Herr Danckwardt; men till dessa stridigheters
förklaring torde ej behöfvas mera,
än att båda Presidenterne antaga olika beräkningsgrunder.
Jag tror mig känna att
förhållandet är sådant; äfvensom att frågan
om sjelfva beräkningssättet beror på Regeringens
afgörande.
En annan talare, Grefve Frölich, har,
som jag tror, begått tvänne misstag det
ena, då han framställer, såsom skulle Kongl.
Maj:t i dess Proposition föreslagit, att det
heskattningsbelopp, som nu utgöres in natura,
skulle öfvergå lill beskattning i peiu»ingar.
Jag har icke så uppfattat Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition; och om den hade
varit sådan, skulle visserligen jag också
deremot gjort det starkaste motstånd; men
jag tror icke alt meningen varit den. Vid
ett annat uttryck af Grefve Frölich uther
jag mig i synnerhet att få fästa mig. Det
är en tanka, sorn åtminstone hos mig utgår
från en stark öfvertygelse, att ännu misströstar
ingen verklig Svensk medborgare
om sitt Ilands möjliga försvarande. Ännu
hafva vi för mycket qvar af våra gamla
Den 11 December f. m.
»7
minnen, för mycket förtroende för den
Härförare, som står i spetsen för vårt försvar,
och för mycken kärlek för våra medbroder
bland KrigsStåndet, som påen tid,
då Sverige ägde verkligt skäl till misströstan
om sitt upprätthållande, visade motsatsen
deraf.
Slutligen utber jag mig äfven att få
dröja vid ett yttrande af Herr Tham. Han
har fört Eder, mine Herrar! till eftersinnande
af hirån för stora missräkningar. Jag
tror att han har rätt; men om J tviflen,
så uppskuten blott tviflet, tills frågan om
GöthaCanal förekommer, då delta tvifveL
torde öfvergå till visshet.
Åtskill ige yttrade härtill deras bifall.
Grefve Cronhjelm _, Carl DettlofFullkomligt
öfvertygad om nyttan och nödvändigheten
af en löneförhöjning för Indelta
Arméens Befäl, får jag allenast till alla
delar förena mig med de värde Talare,
som yttrat sig för antagande af hvad Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition derom föreslår.
Friherre Anckar swärd Carl Henrik:
Jag borde kanske tveka att uppstå, för att
tala i ett ämne, der jag vet mig vara af
en stridig mening emot mängden. Jag hade
bordt hemta denna tvekan från den ovilja,
hvarmed en tankeyttring här blifvit
mött, innan den fått begagna sin rätt, att
88
Den 11 December f. m.
gifva eftersatsen till en yttrad premiss. Jag
hade trott meningar inom detta rum böra
mötas med meningar, och talorganerne böra
nyttjas företrädesvis framför fotterna.
Jag frågar Eder, mine Herrar! Hvilken
ibland oss kan icke vara i behof af ett tillfälligt
och ögonblickligt tålamod? Och, om
delta behof blir för alla gemensamt, önskar
jag att det ijfVen matte blifva en gemensam
lag. Entusiasmen är en vacker
hansia. Den åstadkommer stora ting, men
blott under vilkor, att den är på sitt rätta
ställe. Den bör aldrig finna inträde inom
en rådslående församling, sorn har den lugna
pröfningen sig föreskrifven och det öfverlagda
beslutet till sitt föremål.
Efter den emot en ej ens tilländalupen
tankeyttring uttryckta materiella ovilja, uppkommer
hos mig ett stort obehag, att vid
detta tillfälle begagna yttranderätten. Men
då böjelsen kommet* i strid med pligtcn, så
är det böjelsen som måste vika, och pligr
ten som, äfven under äfventyr att misshaga,
befaller mig tala efter min öfvertygelse.
Jag bade icke ämnat yttra mig öfver
Kongl. Maj:ts förevarande Nådiga Proposition,
utan i sådant ändamål afvagta tillfället
till dess den, återkommen från Ut-_
skottet, vunnit en utveckling, som , åtminstone
för mitt omdöme, behöfves, för att
lemna en fullständigare vägledning; men
Den 22 December f. m.
då den Kongl. Propositionen nu blifvit föremål
för en så nilman granskning, anser
jag äfven min pligt vara, att deröfver afgifva
mina åsigter.
Vid första uppställningen af det behof
för 3:dje HufvudTiteln, som nu visar
sig utöfver anslaget vid sista Riksdagen,
fäster jag först och främst uppmärksamheten
vid det belopp af 185,877 sorn
uti den Kongl. Propositionen angifves så*
sorn det ökade behofvet. Jag nödgas upprigtigt
bekänna, att jag icke förstår, hvarföre
icke det ökade behofvet genast blifvit
ulfördt till sin verkliga summa, då jag icke
kan sälta i fråga, att afsigten varit alt
lill en början afvända uppmärksamheten
från det sanna förhållandet.
Rikets Ständers anslag till Cassernbyggnader
och Sjukhus, voro vid sista Riksdagen
beräknade såsom tillfälliga utgifter. Hvadan
kommer då, att man nu vill beräkna
dessa temporaira anslag såsom redan ovilkorligen
tillhörande Titelns anslagssummor.
Jag kan icke begripa hvarföre icke de totalt
överskjutande behofven af 185,877 R:dr
blifvit adderade tillsammans med anslagen
till Casserner och Sjukhusbyggnader, som
på ett annat ställe finnas upptagne; om icke
för det, att det öfverskjutande behofvet
skulle derigenom synas så mycket större,
sorn den lillagde summan. Jag kan icke
D en 22 December f. m.
undgå, att härifrån hemta den varnande
slutsats, att så litet som möjligt lemna några
temporaira bidrag, då de blott gifva
anledning till fordringar af en evig varaktighet.
I Kongl. Maj:ts Proposition heter det
vidare: ”Utan någon rubbning i den till
”gemenskapens underhåll nu gällande Rusl”och
Rotehållningen, som utgör sjelfva huf”vudgrunden
för Indelningsverket, hvilar
”berörde reglering hufvudsakligen på den
”äfven vid förslaget till LandtStaternes reglering
antagna grund, att indelningar i
”Hemmansräntor och Kronotionde skulle
”till StatsVerket indragas och lönerne, beräknade
i silfver, från Statens Cassör con”tant
utgå i BancoSedtar, efter, för hvarje
”Riksdag, enligt förhållandet de 5 föregå”ende
åren, antagen medelcours, som nu
”för de 5 kommande åren är upptagen till
"128 sk. för 1 R:dr Specie i Silfver,”
Jag finnér i dessa uttryck af Kongl.
Maj:ts Proposition en högst betänkelig förklaring
öfver rätta förståndet af 80 §. Regeringsformen,
och Indelningsverkets deruti
fattade hufvudgrunder. Jag kan icke
dela den värde Talarens åsigter, som här
skiljt Indelningsverkets hufvudgrunder ifrån
Armeens lönereglering, den han icke ansett
vara derunder inbegripen. Vid Indelningsverkets
handhafvande visar sig bäst, huru
Den 22 December f. m. 91
långt förbiseendet på ena sidan kan leda
magtinkräktningen på den andra. Jag kan icke
förstå, huru en Öfverstelndelning mindre
är derunder inbegripen, än SoldatTorpet.
Jag vet val, att Rikets Ständer allt för länge
förbisett den dem oåtspordt gjorda rubbningen
i dessa hufvudgrunder, för att nu mera
kunna, i anseende till det förflutna, uti ansvarsväg
yrka någon påföljd, sedan décharger
vid förra Riksdagar blifvit Konungens Rådgifvare
så frikostigt meddelade. Jag ser med
förundran tillbaka på den tolkning, man
så ostördt fått gifva åt Konungens högsta
Befäl öfver Armeen, i hvad den rörer Indelningsverkets
hufvudgrunder. Men ehuru
Indelningsverket, genom denna ensidiga tolkning,
i betydlig mon blifvit rubbadt, är jag
dock glad att finna Grundlagen omsider
utkräfva sin rätta och sanna tolkning, i cl et
ögonblick, då behofven framtvinga ett rådförande
med Rikets Ständer uti ett ämne,
der man bittils åtminstone visat sig tro,
att man kunde handla godtyckligt. Förslaget
rörande Indelningars och Hemmansräntors
indragande till StatsYerket gillar
jag till principen, och värderar, alt ett sådant
förslag utgått från Styrelsen i så måtto,
som det kan hafva för afsigt, att åstadkomma
en förändring af Grundskattens natur, hvilken
i sitt nuvarande skick är högst tryckande
och besvärlig; men jag erkänner icke
all rälla tidpunkten dertill blifvit vald.
Jag måste tillika öppet bekänna, alt jag
9 3
Den 22 December f. m.
icke förstår huruvida icke meningen i den
Kongl. Propositionen varit, att räntegifvare
skulle i contant lösa sina räntor. Jag har
hört detta förhållande bestridas, såsom icke
enligt med meningen och ordaförståndet i
Propositionen; jag vill icke heller neka,
alt man ju af orden härutinnan kan draga
hvilken siutsatts man behagar; men jag tager
mig derföre friheten fråga, om icke
meningen varit, att räntegifvare skulle i
contant afbörda sina räntor? och hvilken
vinsten af liela förslaget i sådan händelse
skulle blifva. För mig framställer det sig
såsom en naturlig följd, att blott uppbördskostnaden
derigenom skulle förstoras. Jag
inser icke huru Kronan i sådant fall skall
kunna uppfylla den gifna förbindelsen, att
på den bestämda tiden aflöna den dertill
berättigade löntagaren, och det är från denna
synpunkt, som jag föreställer mig, alt
meningen mätte hafva varit räntornes utgående
i contant. I följd deraf hafva följande
refleclioner framställt sig:
Den penningebrist, som i vårt land
så ofta och med skäl öfverklagas, är en
följd af trög circulation och usla Städer,
som icke lemnat tillfälle till liflig afsättning
af Landtmannaproducter. Besväret altanskaffa
de till Bevillning och Kronoutskylder
erforderlige penningar är redan stort
nog; skulle nu beloppet af alla hemmansräntor
och Kronotionde!!, som i orterna
Den 22 December f. m.
9*
till stor del in natura erläggas, utgöras i
contant, så skulle penningebristen blifva
än mångfalldigt större. De Conlanta Cassorna
i Stockholm skulle derigenom ökas,
äfvensom den der varande penningeförtjensten
utvidgas; men landet skulle utarmas
och sänkas i än djupare elände. Jag medger
allt hvad Friherre af Nordin yttrat om
angelägenheten af en förändring i närvarande
förhållande. Jag medger också, alt
Styrelsen har fullgjort ett åliggande, då
den framlagt ett förslag härutinnan, men
jag kan icke föreställa mig, eller ock har
jag origtigt fattat meningen af Friherre Nordins
uttryck, att brytningen blir mindre
våldsam, för det den sker på en gång. Jag
kan icke inse, hvad slags brytning, som
nu kan komma i fråga. Jag föreställer mig
att ettregleradt myntväsende mäste föregå,
innan detta förslag kan sättas i verket;
men om en sådan reglering kan tillvägabringas
och grundläggas med möjlighet,
af en stadga för framtiden, så tror jag alt
verkställandet då säkrare kari låta göra sig
utan någon brytning, då deremot nu denna
brytning blifver som starkast, enär den
kommer på en tid, som, efter min tanka,
för utförandet icke är den lämpligaste.
Jag kan icke neka mig, att vid detta tillfälle
igenfinna den rastlösa omsorgen för
Embetsmanna-intressets befrämjande, utan
afseende på dess oumbärliga sammanhang
med landets och dess innebyggares bästa.
I
'94
Den 22 December f. m.
Jag Jenn icke förstå meningen med eii
Silfverberäknings införande i en Budget, uti
ett iand, som ännu icke känner något annat
mynt än Papperslappar, och jag tror
mig af StatsUIskottet böra fordra, att detta
slags beräkning icke på sådant sätt får insmyga
sig i Statsförslaget. Jag kali icke
begripa meningen deraf, att Svenska Folket,
i anseende till sina utskylder, i anseende
till Statsbehofvens fyllande och i
anseende till sin Embetsmanna-aflöning ,
skall, genom coursberäkningar sättas i samma
förhållande, som till andra länders
handlande. Den uti Budgeten på sådant
sätt, utan några motiver införda
räkning har gjort mycken skada, emedan
den uppskrämt och förvillat begreppen.
Man har föreställt sig, att det, i händelse
af coursens stigande, kunde uppstå ett åliggande
för den Skattdragande att godtgöra
Embetsmannalöncrnes förluster. Jag inser
således snart sagt icke, hvad ändamål med
denna nyhet åsyftas, och hvarken vågar
eller vill nu tyda den, men hoppas att
StatsUtskoltet låter den försvinna, så att
tillfälle undanrödjes att mera lala öfver
detta ämne.
Då Fäitmarskatksiönerne blott synas
erfordras för en, som jag hoppas, mycket
aflägsen framtid, anser jag ingen ting nu
vara att deröfver yttra, enär något anslag
lill delta ändamål, för närvarande icke blif
-
Den 22 December f. m.
95
vit hegardt, åtminstone efter som jag fattat
innehållet af elen Kongl. Propositionen.
Hvad Armeens nya organisation beträffar,
det vill säga, den som gjordes efter
år 1813, så tar jag mig den friheten erinra,
att Rikets Ständer aldrig dervid varit rådfrågade.
Man måste således ursägta om någon
motsträfvighet skulle visa sig, till fyllande
af behof, till större delen uppkomna
genom en organisation, hvaruti Rikets Stunder
icke bordt sakna deras Grundlagsenliga
delagtighet.
Det är genom denna Indelningsverkets
upplösning, som alla förhållanden blifvit
rubbade, utan att i min öfvertygelse någonting
för Armeen derigenom vunnits, men
väl mycket förlorats.
Den Svenska Indelta Armeen är icke
annat än en Milice, hvars tjenstbarhet beror
på ett väl organiseradt RegementsBefäl,
och hvars Chefskap, i anseende till många
förhållanden, kräfver den löneinkomst, som
de gamla Öfverste-indelningarne lemnade
sine innehafvare. I det dessa indelningar
frånrycktes Regementerne, för att snart icke
blifva annat än Generalitetets sinecurer, förstördes
Indelningsverkets hufvudpelare, genom
Öfverstarnes försättande uti för deras
tjenstebefattningar alltför inskränkta vilkor.
Följderna börja nu att visa sig, och då
påkallas Rikets Ständers hjelp och biträde.
Den 22 December f. m.
Men <13 <1 efta icke låter si» verkställa, titaii
ett nytt årligt anslag af 98,000 R:<lr, kan
åtminstone icke jag för min <lel tillstyrka
erl sådan utväg. Då Piikets Ständer, vid
sista Riksdag i afseende på lönejeffikningen
för Indelta Armeen, uti en underdånig skrifvelse
tillkälinagifvit deras oförmåga, att anskaffa
några nya anslag för detta ändamål,
utan anhöllo, alt regleringen måtte verkställas
inom Befälet med hvad Staten för
närvarande består, innefattades deruti, efter
min tanka, grundsatsen af Indelningsverkets
återförande till sina primitiva hufvudgrunder.
Jag är ingalunda en af dem
som tror, att någon fördel skulle vinnas,
genom subalterna Officersboställenas återgående
till deras innehafvare inom Armeen;
men lika så öfvertygad är jag äfven om,
alt den Svenska Armeens organisation ovilkorligen
bör gå tillbaka till Indelningsverkets
primitiva skick. Hvad Generalitetet
beträffar, så kan man visserligen icke säga,
att det framställer några särdeles bevekelsegrunder
till uppoffringar på Statens sida.
Säkert har Svenska Generalitetet icke under
någon tidepunkt skördat så stora fördelar.
Innehafvare af de gamla Öfverstelndelningarne,
hafva de för dem, redan för i5,
jG år tillbaka återfått sina accorder. Af
de Pommerska domainerna hafva, Rikets
Ständer oåtspord t, millioner gått till Armeens
dodationer, och vill man att Folket,
som
Den 32 December f. m.
97
som af dessa fördelar, i ekonomiskt afseende
visserligen icke vunnit något, skall
ytterligare beskattas, sedan de extra tillgångarne
synas vara slut. Man begär nu
att Staten skall föranstalta, att Generalerne
vid 65 ars ålder må kunna taga afsked,
med bibehållande af hela lönen; men jag
ber, alt få fästa Utskottets uppmärksamhet
derpå, det alls ingen anledning förefinnes
att häruti handla med mera frikostighet nu
än förr. Jag vet icke, att vi, jordbrukare
och näringsidkare, gjort några fynd, sorn
kunna sätta oss i tillfälle, att tillfredsställa
alla dessa behof. Jag vet ej, hvaruti vår
tilltagande förkofran består eller hvaruti den
visar sig. Jag vet således icke heller hvarifrån
Konungens Rådgifvare hämtat sina anledningar
att tillstyrka sådana förökade utgifter,
då de ej mig vetterligen kunna grundas
på någon verklig beräkning af Folkets
förmåga att kunna bära dem. Jag är visserligen
icke ibland dem, som icke kanna
och veta, att Ernbetsmannalönerna ofta och
oftast äro ganska knappa; men man måste,
i detta fall, gå till sakens natur, och då
finner man tvänne stridiga intressen, det
ena som oupphörligt begär tillökning och
det andra, som frågar: Hvarifrån skola dessa
tillökningar tagas? Jag hemställer till Eder
alla, mine Herrar! sorni Landsorterne hafva
föräldrar, anhörige eller vänner, om J
inom de husliga kretsarne på landet funnit
7 H. 7
9§
Den 2'2 December f. m.
lyxén, vällefnaden och njutningarne uti något
tilltagande, eller ens jämförlige med
vissa Embetsmanna-klassers uti Stockholm,
om välmågan hos edia bekanta verkeligen
är sådan, att J på deras vägnar tilltron
Eder, att med fullkomlig tillfredsställelse,
kunna medgifva en tillökning i deras utskylder.
Min tanka är, att vi måste anse
oss för hvad vi verkligen äro: ett fattigt
folk och en fattig Stat, der hvar och en får
rätta behofven efter tillgångarne, om vi icke
snart skola komma till den vådliga belägenhet,
att Embetsmanna-aflöningen i landet
blir den enda verkliga behållna inkomsten,
så liten den också för närvarande vill
synas.
Man afFordrar oss ökade anslag för Armeens
PensionsCassa , och detta äfven hufvudsakligast
för att åt Generalitetet och den
högre tjenstemanna-personalen anskaffa högre
Pensions-belopp. Man hoppas kanhända,
att åt dessa förslag, inom detta hus ej
sakna anhängare, derföre, att de fleste Ledamöterne
tillhöra militairen, antingen personligen
eller genom relationer. Men det
är folkets interesse, som i första rummet
bör åses, och vid betragtande af det naturliga
förhållandet skall man finna, huru
de lägre tjenstegradernes bemödanden, alt
skaffa större fördelar åt de högre, med
hänseende till egennyttan är ett duperi,
emedan en af hundra aldrig upphinner des
-
Den 22 December f. m.
99
sa högre platser, hvilka, likt ordenssällskaper,
ofta hemta fördelar från de tjenande
brödernes uppoffringar. Jag har sjelf
varit cadett med minst 200 kamrater, och
af dessa har en enda hunnit Generalsgraden;
men hvad man säkert slutar med, är
alt få betala skatter, och då blir det godt,
att icke hafva samvetet belastadt med, att,
utan afseende på folkel, hafva bifallit dessa
skatter.
Jag nekar ingalunda behofvet af en
lönejemkning, särdeles inom de lägre tjenstegraderne
inom Armeen; men jag fordrar,
såsom ett oeftergifligt vilkor, alt Indelningsverket,
ifrån och med Cnpitains- till och med
Öfverste-indelningarne, återföres till sitt primitiva
skick, innan fråga uppslår om anslag
från Rikets Ständer, till jemnande af
de lönebelopp, som icke inom sjelfva Indelningsverket
skulle finna sin fyllnad. Jag
yrkar, att all lönereglering måtte komma
att ske Regémentsvis med de tillgångar
hvarje Regemente äger inom sig, hvarigenom
den möjligtvis öfverflödiga ÖfversteLieulenanls-indelningen
med sitt Capilainsskap,
alltid blifver en god tillgång för de
andre lönernes förhöjning, der behofvet
sådant påkallar.
Det är mig obegripligt, att man oupphörligt
organiserar och reorganiserar, utan
alt någonsin komma till ide'en utaf en sär
-
IOO
Den 32 December f. rn.
skild freds- och krigsfot, som i andra länder
är allmänt antagen, och hvarförutan
man kommer att midt under freden, snart
sagt bekriga sig sjelf, att lyckan vill vara
mycket god, om krafterna vid behofvets
stund ej skola finnas förskottsvis förtärde.
Någon Talare har fästat uppmärksamheten
på Arméens ökade hållning nu emot
förr och derföre tilldelat befälet det rättmätiga
beröm, som dem i detta afseende
tillkommer. Men jag hemställer, om icke
complimenten för denna hållning äfven till
en stor del tillkommer Rust- och Rotehållare;
åtminstone betala de nu mycket mer
för truppens beklädnad än förr, så att hållningen
äfven bör lända dem mycket till
beröm. Då Armeens organisation år 1813
uppgjordes, erhöll äfven jag Nådig befallning,
att uppgöra och inkomma med ett
förslag i detta afseende, för det mig i då
Nåder anförtrodda Regemente. Jag har nu
händelsevis fått rätt på detta papper, och
skall utbe mig, alt derur få uppläsa några
korrta meningar, lill bevis, att åtminstone
icke jag ändrat mina tankar derom sedermera.
Jag fick befallning alt uppgöra
ett förslag, som gick ut på Regementets
uppsättande på 3:ne Batailloner. Jag ingal'
äfven ett sådant, men bifogade dervid
ett annat, som utgick från åsigten af Regementets
uppsättande på 2 Batailloner, med
utväg att tillika kunna, äfven i*ider fredstid,
uppsätta den 3:dje Bataillonen.
Den 22 December f. nr.
lor
Jag yttrade ling då på följande sättr
Sedan Kongl. Maj:ts Nådiga befallning
härutinnan blifvit verk stiihl', tror jag mig,
med anledning af ofvan åberopade Nådiga
skrifvelse, ej kunna underlåta , att framställa
de betänkligheter, som böra uppstå
vid ifrågavarande organisation för detta
Regemente och de olägenheter, som deraf
skulle följa utan någon, för mig synbar,
motsvarande förmån.
På elt annat ställe suger jag: ”Då ty
värr blotta namnet indelning inom detta.
Regemente åtminstone icke bevisar en sådan
godhet, att Capitainerne kunna blifva
belåtne med de flesta Lieutenants- och
Fändriks-indélningar och så vidare. Jag
liar bär uttryckt den mening att jag ansåg
de indelta lönerne genom den nya organisationen
komma att ryckas ur sitt sammanhang;
ty förhållandet var det att Majorerne
fingo Capitainesindelningar, de fleste Capitainerne
Lieutenants-och Lieulenanterne Fändriks-
eller kanske till och med blott Unde
rO lii c e r s i nd e In i 11 ga r. Vidare förekommer
på elt annat ställe: Då ej åtminstone någre
Underofficerare vid hvarje Compagnie äro
bättre lönade, måste tjenstgöringen hemma
i landet nödvändigt eftersättas och soldaten
finnas odanad, då befälet ej mäktar
bestrida de beständiga resor, visitationer
och syner, hvarpå hela den indelta Armeens
tenue är grundad och hvarå, dess
102
Den 22 December f. m.
store Stiftare haft sä synbart afseende vid
Indelningarnas reglerande.
Den tillökning Regementet på krigsfot
vinner genom utskrifningssystemet,fordrar
visserligen, ett större befäl, hva)före
Regementet hör kunna organiseras på en
sådan fredsfot, att efter sig företeende
omständigheter kunna på Krigsfot förflyttas
till trenne Batailloner , utan att då behöfva
annan tillökning i Befäl än det,
somför andra Regementer pröfvats nödigt,
och anser jag ändamålet fullkomligen kunna
vinnas, om Regementets fredsfot förblijver
på tvänne Batailloner medfyra Compagnier
hvardera m, m.
Vidare: en tredje Major har jag ansett
efter denna plan ej behof vas, emedan alltid
någon af Capitainerne böra finnas , som
vid sig företeende behof kunde föra befälet
öfver den tredje Batai/lonen, emot undfående
af BataillonsChefs-tractamente under
kriget; deremot skulle af denna pä fredsfot
besparda BataillonsChefs-lön fyra Subalterne-löner,
utöfver de redan föreslagne,
tillökas &c. &c.
Vidare: Om Regementet efter denna
plan skulle få bibehålla tvänne Batailloner
till sin grund för fredsfot, med ett sålunda
organiseradt befäl, hvarigenom det lätteligen
vid infallande krig kunde f örsättas
pä trenne Batailloner, så blefve det äfven
Den ni December f. m. io3
en trolig möjlighet , att då utsigt erne till
fred Liefve något stadiga , kunna till StatsT
arkets lättnad göras några indragningar
å detta befäl, som vore vida mera än hvad
för freds foten Lehöf des , och då indrägt: ingarne
uti Suba/ternegraderne kunde ske> vore
de lätta att äter tillsätta då utsigterne visade
ett maj eligt behof deraf; hvilket allt vore
omöjligt om Regementet äfven för fredsfot
skulle försättas på frenne Batailloner
då Landet äfven med fyra nya Trossbodar
skulle besväras utom de tre som ännu fattas
, sedan den redan gjorde delning,
Differancen emellan de håda förslagen,,
det som afgafs efter GeneralAdjutantens befallning
och detta sednare, som jag tog
inig friheten bifoga, utgjorde på det sednare,
en besparing af 3ooo R:dr för blott
detta Regemente. Hufvudfelet är således
i min tanka att vi allt för litet afsell den
omnämnda skillnaden, emellan en fredsfot
och en krigsfot, för att genom den förra
förskaffa oss en nödvändig besparing lill
åstadkommande af den sednare.
I den Kongl. Propositionen förekommer
sedermera angående accordernc följande:
”Såsom ettämne af närmaste sammanhang
med löneregleringen, har Kongl.Majit
”ansett en reglering af accorderne inom
”Armeen, hvarföre Kongl. Majit jemväl va”rit
betänkt på utfärdandet af ett nytt ac
-
io4 Den 22 December f. m.
”cordsReglemente, så snart frågan om löneregleringen
blifvit sluteligen afgjord. Då
”föremålet för en sådan accords-reglering
”egeuteligen skulle blifva, att jemnt förde”la
alla accorder i ett visst förhållande till
”lönerne, är ock nödigt, att till åstadkom”mande
deraf inrätta en Cassa, genom hvil—
”ken regleringen skulle, vid inträffande om”vexlingar
och successioner inom Befälet,
”tillvägabringas. Och ehuru organisationen
”af en sådan Gassa skulle såsom förnämsta
”vilkoret innebära dess egen utredning med
”tiden, eller sedan hela den nu varande
”personalen af Armeens Befäl öfvergått från
”nu innehafvande tjenster till andra, ‘eller
”och gått ur tjenst, så kunna likväl lätt
”inträffa sådane förhållanden, hvarigenom
”Cassan vore urståndsatt, att för tillfället
”uppfylla dess förbindelser; hvarför Kongl.
”Maj:t hemställer till Rikets Ständer, att
”för sådant ändamål bevilja ett Creditiv
”af högst 100,000 R:dr, att i händelse af
”behof och äfven i sådant fall, endast suc”cessive
begagnas, emot skyldighet, att likaledes
successive återbetala Gapitalet, i
”dea nion penningar till Cassan inflyta;
”och hvilket Kongl. Maj:t anser kunna af
”StatsContoiret utaf under händer hafvande
”medel förskjutas, hvarigenom särskildt an”slag
icke erfordras.”
Hvad denna fråga vidkommer kan jag
icke tillstyrka att under Ständers garanti,
Den 21 December fl in.
ioo
eller ens med lagstiftningens begifvande,
anslå ett sådant creditiv. Jag kan icke inse,
på hvad grund sådant borde beviljas, och
tror det icke vara öfverensstämmande med
sanna begrepp om StatsContoirels verkningskrets,
att kunna disponera ett sådant Creditiv.
Jag anser det innebära en felagtigliet,
om det kunde blifva möjligt för SlatsContoiret,
att disponera sådana öfverskotter
j)å Statsmedlen, då detta Embetsverk
icke bör hafva andra medel om hand för
KrigsStaten, än de, sorn äro på tredje HufvudTiteln
uppförde.
Hvad den för Generaliletet fordrade
särskildte LöningsStat angår, anser jag densamma
icke behöflig, eller för dessa, förut
viii lönade Embetsman, passande. Jag tror
olikheten redan förut är mycket stor emellan
desse Herrars och andre MilitaireTjenslemäns
löner, äfvensom skillnaden i systern
bär och i andra länder, der Militairén alltid
ligger tillsammans och bildar stora FästningsGarnizoner;
der Kr ett Generalitet behöfligt,
men hos oss icke; lios oss tror jag,
alt en af Indelningsverkets hufvudgrunder
innefattas deruti, att hvarje Öfverste på sin
ort skulle vara den högste Militaireperson,
och jag tror aldrig, att man af detta förhållande
rönt några menliga följder; men
väl af det motsatta. Jag tror att Generaler
hos oss alltid skola få en emot deras
dryga löner allt för litet svarande syssel
-
io6 Den 22 December f. m.
sättning i fredstid. Och jag tror i alla fall
dea händelse alltid skall komma att inträffa,
att efter en lång fred, så är det icke
Generalerne, hvilke under freden njutit de
stora lönerna, som komma att anföra Arméen,
utan det blir alltid några af de yngre
Öfverstarne. Om vi då få stora Generaler
eller icke, så tror jag icke att det
blir Generalslönerne, som komma alt inverka
på Arméens mer eller mindre tjenstbarhet.
För GeneralAdjutantsExpeditionen har
vid den Kongl. Propositionen blifvit upptaget
ett arfvode af 4oo R:dr för GeneralAdjutanten,
som dessutom skulle bibehålla
innehafd ordinaire Lön på Stat vid den
Corps, der han för öfrigt är anstäld. Jag
tar mig friheten fästa StalsTJtskoltets uppmärksamhet
på denna omständighet, enär
detta arfvode komme att utgöra /{Sou R:dr
B:co årligen.
Om nu denna plats kommer att anförtros
åt en innehafvare af någon bland de
bättre RegementsChefsLönerne, som säkerligen
kunna uppskattas till 5ooo R:dr, så
uppkommer härigenom en inkomst af omkring
10,000 R:dr, utom fri våning i Stockholm.
Detta blir en vida större aflöning
u
än Lagstiftaren kan hafva åsyftat. Jag bestrider
icke alt något Jrfvode ju bör anslås
åt GeneralAdjutanlcn; men jag tror,
Den 22 December f. m.
att det bör sättas i förhållande till hans
förut innehafvande lön, så att densamma
åtminstone icke finge öfverstiga beloppet
af 6000 R:dr, som jag tror icke vara förlitet
tilltaget, då vi hittills icke varit i stånd,
att tilldela våra StalsRåder en så stor summa.
Hvad uti den Kongl. Propositionen finnes
utsatt angående anslaget till ÖfverCommendantens
Expedition, ger äfven anledning
till åtskilliga anmärkningar. Jag härunder
hela min yngre tjenstemannabana,
tjenstgjort i denna Garnizon, som då utgjordes
af tvänne GardesRegemenler, hvardera
af 1200 man, en värfvad InfanteriBataillon
på5oo, samt Artilleriet 1000 man,
eller nära en dubbelt så stor styrka, som
Garnizonen för närvarande utgör. Då fanns
likväl ingen ÖfverCommendant, utan denna
syssla förrättades af tjenstgörande GeneralAdjutanten.
Jag inser dessutom icke,
hvarföre något särskildt anslag härtill skall
behöfvas, då göromålen ganska väl kunna förrättas
af någon utaf de, med Öfverste-löner
försedde RegemenlsChefer inom Hufvudstadens
Garnison, hvilka dertill synas hafva
tillräcklig tid att använda. Jag kan således
icke förstå, hvarföre något särskildt
arfvode härtill blifvit anslagit, och jag kan
icke neka mig, att deruti finna en misshushållning.
Den så kallade Commendantens tjenstgöring,
till hvilken jemväl ett serskildt arf
-
1
io8
Den 23 December f. m.
vode nu utgår, bestreds den liden af en
biands Gardets Majorer i tour, utan Statens
betungande med något serskildt anslag,
och tjensten gjordes då, så vidt jag
minnes, lika väl, sorn nu; åtminstone påminner
jag mig, att den tidens PlaceMajorer,
icke lade fingrarne emellan, när deras
biträde påkallades.
För KrigsÅcademien på Carlberg har
förut blifvit uppförde 29,600 Il:dr; men nu
fordras en Summa af 36,000 R:dr B:co. Det är
visserligen svårt för den enskilte Representanten,
att ifrån sin bänk kunna med någon
tillförlitlighet yttra sig öfver dessa summor,
då de måste mycket bero på de upplysningar,
som komma till StalsUtskollel;
men för mig synes det i alla fall, att i
Statens närvarande skick, och så länge icke
landet är i en så tilltagande ekonomisk förkofran,
att dessa behof kunna utan känning
bestridas, så bör organisations-åliggandet,
förnämligast bestå uti, att rätta bebofvet
efter tillgångarne. Jag är också Öfvertygad,
alt vid KrigsÅcademien sådana ändringar
kunna äga rum, hvarigenom anslagen
må kunna räcka till sina ändamål.
H vad beträffar års-behofven för Garnisonssjukhuset,
så har, enligt innehållet
af den Kongl. Propositionen dermed visat
sig enahanda förhållanden. Jag har svårt
alt yttra mig i denna fråga, emedan jag
Den 22 December f. m.
föreser, att man skall svara mig, det man
icke kan hjelpa, att flere äro sjuka nu än
förr. Jag vet också i sanning icke, hvaruti
förhållandet ligger, ehuru jag förmodar,
att äfven här möjligtvis någon besparing
kunde göras, och skall således inskränka
mitt omdöme häröfver.
För LifGardet till Häst, hafva förut
varit uppförde i contant 6j,538 R:dr 18 sk.
6 r:st samt dessutom af tredje HufvudTitelns
medel utgått såsom lönetillökning för Befälet.
Detta är således en lönetillökning,
som icke blifvit af Rikets Ständer på Stat
uppförd, och således icke eller bifallen.
Nu hemställer jag till Eder, mine Herrar!
om icke deraf följer den helt naturliga
slutsats, att de medel, som blifvit för ofÖrutsedde
utgifter på tredje HufvudTiteln uppförde,
hafva blifvit för högt beräknade, då
de lemnat tillfälle till verkliga löneförhöjningar.
Jag kan icke föreställa mig, alt
sådana borde kunna anslås af extra medels
tillgångar, dem man sedermera blott tror
sig behöfva anmäla till inträde på RiksStat.
Så förhåller det sig äfven med mathållningen.
Jag vet icke om icke denna anstallt
är ställd på Passevolance, och om
den icke således borde bestridas med de
anslag, som derföre äro gjorde. På enahanda
sätt förhåller det sig jain väl med
hästarnes skoning. Denna måtte väl icke
verkställas efter räkning på Statens beköst
-
tio
Den 22 December f. m.
liad, utan äfven vara ställd på Passe volanccvilkor;
annars förefaller det mig besynnerligt,
att Passevolance allenast blifvit inrättad
för sådana fall, der den kan tillskynda
befälet goda inkomster, men der hvarest
brist kan uppkomma, skall StatsVerket ersätta
förlusterne. Jag kan icke heller förstå,
hvarföre man till hästarnes fouragering
fordrar en tillökning af 7,800 R:dr. För
mig framställer det sig såsom en klar sak,
att då besparingar verkligen äro af nöden
i alla afseenden, det vore bättre, att minska
Hästantalet; och jag tror icke att Regementet
skulle derigenom komma i mindre
tjenstbart stånd. Jag tror att i alla
andra Staters Arméer, den värfvade Armeens
Cavallen är så organiseradt, att manskapet
alltid utgör ett större antal än hästarne,
och att besparingen sökes i minskning
af hästantalet. Jag anhåller att dessa
anmärkningar må blifva af StatsUtskottet
säkert utredda till en pålitlig ledning för
Rikets Ständers omdöme.
Vid den Kongl. Propositionens innehåll
i afseende på Regleringen af Staten för Kronprinsens
IIusarRegemente får jag göra den
anmärkning, att icke hela kostnadsbeloppet
är utsatt, utan blott den contanta tillökningen,
oberäknadt anslaget för fourageringen,
som återfinnes längre borrt i en summa af
42,173 R:dr B:co.
För Svea LifGardes Regementet begäres
en tillökning i contant af io,oa5 R:dr 4i sk
-
Den 22 December f. m.
Broo. Har tror jag mig i synnerhet äga
tillfälle jemföra, eller åtminstone framkalla
uppmärksamheten till en jemförelse af den
organisation, som äger rum vid detta Regemente
nu emot förr. Jag var sjelf tjenstgörande
vid detta Regemente då det reducerades
från i2oo till 600 man, med bibehållande
af fullt Befäl för 12 Compagnier
och samma statsanslag som för den
dubbla styrkan. Före år 1790 bestod detta
Regemente af 18 Compagnier och 1800 Man.
Efter år 1790 reducerades 8 Compagnier
och Hvita och Svarta Garderne uppsattes.
Derifrån uppkommo tvenne Regementer af
1200 man hvardera, med 20 Compagnier, nu
utgöra dessa båda GardesRegementer en sammanräknad
stvrka af blott 1600 man, och
«/ '
mig synes, att ett sådant förhållande vid
en vidt omfattande organisationsplan för
militairen, der man i lönetillökningar begär
ej mindre än 98,000 R:dr, förtjent komma
i betragtande, i anseende till den besparing,
som härvid i min tanka vore möjlig genom
Regementernes sammanläggning, hvarigenom
skulle besparas en Öfverstelön, en Majorslön
och minst 8 CompagniChefslöner, jemte
mindre Stat för ett helt Regemente, och
den ena Musikbatalipnen skulle äfven genom
en sådan åtgärd kunna besparas, hvilket
allt skulle blifva en stor vinst för Staten.
Jag omnämner detta förhållande endast
för att ådagalägga, att någon omtanka
lill besparingar aldrig visar sig, icke
112
Den 22 December f. m.
ens då man borde känna elt behof, att
medelst en sådan öfverskyla de öfverdrifna
fordringarne af nya bidrag. Jag kan
icke annat än i högsta måtto bestrida deri
begärda tillökningen för GardesRegementerne,
då jag icke inser hvarå behofvet grungar
sig, och då jag äfven, om ett sådant
skulle visa sig, yrkar att det måste fyllas
genom besparingar, i stället för ökade anslag,
som under landets ställning icke äro
möjliga att medgifva»
För Wermelands FältJägareRegemente
begäres äfven uti den Kongl. Propositionen
ett ökadt löneanslag af ej mindre än
2700 R:dr till Stabslönernes förhöjning,
och jag kan icke heller erkänna denna tillökning
vara af behofvet påkallad, så framt
ej Regementstitulaturen gör en löneförhöjning
nödvändig, som icke var det, så länge
detta nu mera Regemente fick heta Bataillon,
en benämning, som det i anseende
till sin nummerstyrka gerna ännu kunde
bära. Jag anmärker härvid ett gränslöst
begär, att skapa nya Statsutgifter, och
jag gör mig till pligt, att bestrida alla i
min tanka onödiga, för att möjligen kunna
komma i tillfälle att tillstyrka någon,
sorn synes mig nödvändig.
I Kongl. Majrts Nådiga Proposition
förekommer äfven ett ökadt behof genom
ökad
Den 25. December f. m.
ökacl personal för ArtilleriRegementerne.
Jag vill icke bestrida, att behofvet för en
sådan personal förefinnes, då, enligt min
öfvertygelse, Artilleriet är det vapen, på
hvilket man bör hafva sitt egentliga ögnamärke,
i hvilket den egentliga kostnaden
bör läggas och hvars mästa möjliga tjenstbarhet
man icke nog kan afse. Men jag
får blott anföra, såsom ett prof på huru
det hos oss tillgår med de militaira organisationcrne.
Det är icke länge sedan detta
vapen undergick samma reorganisation,
som de håda GardesRegementerna, för att
åt håde befäl och trupp vinna förbättrade
vilkor. Man rådfrågade då icke Rikets
Ständer. Rikets Ständer, då de bevilja
medlen, göra det i förmodan, att anslagen
äro ämnade åt den personal, för hvilken
anslagen äro beräknade, men som sedermera
reduceras, för att återigen hos Ständerna
angifva ett förnyadt behof till truppens
tillökning. Jag tar mig friheten fästa
StatsUtskottets uppmärksamhet på nödvändigheten
deraf, att Rikets Ständer må
sättas i tillfälle, att för framtiden något mera
veta, hvad de i detta fall hafva att påräkna;
hälst jag anser, att äfven med Artilleriet
en fredsfot kan åses och en mindre
personal dervid äga rum.
Längre fram i Propositionen förekommer:
”Då Kongl. Majit inser nödvändighe7
II. 8
Den 22 D Perm be v f. m.
”ten å ena sidan af detta vapens tillökning,
”och å den andra, af alla möjliga besparingar,
för att dertill bereda en tillgång,
”bär Kongl. Maj:t i sådant afseende sett Sig
”föranlåten vara betänkt på upplösning af
”Dess Eget Värfvade Regemente, åt hvars
”tjenster och välförhållanden Kongl. Majrt
”skall städse göra rättvisa, och vid hvilken
”upplösning, endast af berörde orsak föranledd,
Kongl. Majrt vill förbinda sådana vil”kor,
hvarigenom icke blott framtida bergling,
utan ock utsigt till vidare fortkomst
”skola vederbörande försäkras.”
Härvid har jag trott mig höra flista
Utskottets uppmärksamhet pä nödvändigheten
deraf, atL Rikets Ständer äfven må
få del af sådana villkor, som medgifvas för
det sålunda upplösta Befälet. Då Rikets
Ständer heviljat anslag för tillvaron af ett
Regemente, synes mig åtminstone att Rikets
Ständer böra veta på hvad villkor de
medgifva aflöningen för Befälet efter truppens
upplösning. Jag kan icke förena mig
med den tankan att den 14 §• Regeringsformen,
hvilken säger att Konungen äger
högsta Befälet öfver Krigsmagten till lands
och vatten, äfven innefattar, alt Konungen
kan efter behag hushålla äfven med organisationen
af denna Krigsmagt, och jag tror
att de, som hysa denna tankan, verkligen
misstagit sig, åtminstone fordrar jag derför
någon bevisning innan jag ändrar min
Dc n 22 December f. m. n5
öfvertygelse. Hvad för öfrigt det angår,
:ilt Konungens Egtet \ärfvade Regemente
skulle öfvergå lill Artilleri, så har jag icke
något annat deremot alt invända, än
alt jag tror landets tillgångar icke medgifva,
att dertill bevilja några nya anslag.
För Artilleriet erfordras enligt Propositionens
innehåll, utom det vanliga anslaget,
till Exercitiemöten, tillsammans 38a
hästar, som Kongl. Maj:t, enligt Dess Nådiga
bref till StatsConloiret den i/j Maji
1828, låtit erbjuda Rusthållare vid alsuttne
Cavalleriet och andre private att prestera,
emot en årlig betalning för hvarje
häst af 7! tunnor Spannemål, eller lika
med hvad i hästvacanceafgift af ett Rusthållsnummer
till Kronan erlägges. Härvid
anser jag mig blott till Herr StatsSecreleraren
för Krigsärenderne böra framställa
den fråga, huruvida meningen härmed är,
om Rusthållaren här är i lika eategori med
hvarje annan privat person, sorn eutreprenerar
en dylik sak, eller om det är honom
tillåtit, att hålla Artillerihästen i stället
för den Karl, han, enligt contraclet,
skall prestera. För min del synes mig förhållandet
vara, att han bör betraglas i likhet
med den enskilde, och jag har således
blott upplysningsvis velat anhålla, att få
veta meningen häraf.
De till fourageringen för värfvade Cavalleriels-
och Artilleriets hästar upptagne
Den 22 December f. m.
summor anser jag vara för högt beräknade,
då jag tror 13 sk. 4 rst. vara för mycket
upptaget för ett Lisprd hö och ännu mera
C sk. 8 rst. lör halmen. Jag förstår icke
på hvad grund denna beräkning är fotad.
Hallands Bevärings BataillonsBefäl erfordrar
äfven en tillökning af 2,5o6 R:dr
32 sk. Banco. Jag inser icke eller nödvändigheten
af denna utgift, och nämner
delta, för att fästa Utskottets uppmärksamhet
på nödvändigheten att nogare utreda
detta behof.
”Lifmunderingen för Indeldta Infanteriet,
hvaraf hälften bestås af Kronan och
”hälften af Rotehållare, har varit ställd p&
”frenne års brukningstid, hvilken till 4 år
”anses kunna utsträckas; och åligger, i följd
häraf, Kronan årligen en fjerdedel i stället
för en tredjedel af bidraget till full
'mundering; hvadan anslaget ifrån j)5,ooo
”R:dr kan nedsättas till 71,000 R:dr B:co.”
Jag får förklara min tacksamhet för
denna nedsättning. Det är så rart, att i
den Kongl. Propositionen finna något sådant,
och man kunde då snart bli taxerad för
orättvisa, om man icke uppsöker det, der
det finnes. Man liar ansett beklädnaden
kunna utsträckas till 4 års brukningstid.
Jag skulle för min del tro, alt den gärna
kunde bestämmas till 8 år; ty jag kan icke
inse hvarföre Armeen behöfver yara i så
Ben 22 December f. ra.
utomordentligt förträfflig hållning i delta
fall. Klädernas nya och präktiga utseende
inverkar så obeskriflig! på kostnaderne för
landet; och det är utom all tvifvel, att
denna mundering både kunde och borde
räcka vida längre. Det torde tillåtas mig
att i detta fall få anföra exemplet af Nerikes
Regemente. År 1806 utgick det till
Pommern med samma mundering, med
hvilken det slagits vid Sawitaijpal i Finnland.
Jag påstår icke, att utseendet var
vackert, och det är långt ifrån, att jag
skulle vilja återföra oss till ett sådant tillstånd;
men jag tror, att man bordt mera
fästa uppmärksamheten derpå,, att det är
just i denna omständighet man hör söka
åstadkomma besparingar; och jag tror att
de, som leda Aramens inre skötsel, skulle
påkalla Svenska landtrnannens odelade erkänsla
och tacksamhet, om en större hushållning
härutinnan ägde ruin. Det är troligen
ingen af Er, mine Herrar! som icke
vet, alt BeklädnadsCassorna äro öfverfylida
af tillgångar, och många Regementen hafva
igenom den nya beklädnadsstadgan fått vidkännas
betydliga kostnader, hvilka blifvit
dem med ett pendrag påförde tvärt emot
Indelningsverkets hufvudgrunder och ingångna
Contracters ordalydelse, derigenom,
att de fått åligganden sig gifna, som icke
varit deras skyldigheter. Deribland är också
Nerikes Regemente. Jag vill likväl icke
ingå i några detailler, emedan det kunde
Den 22 December c. m.
förebäras mig, alt jag frångick ämnet. Jag
anhåller således blott, allde anmärkningar
jag nu framställt måtte få medfölja Herr
Thams Memorial till Utskottet.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag måste
till en början anhålla om ursäkt för det
jag så sent upptager Högloft. Ridderskapcts
och Adelns tid. Egentliga föremålet för
debatten har här blifvit behandladt med
så mycken skicklighet af personer med
större sakkännedom än hvarpå jag kunde
äga anspråk, att jag anser vidare yttrande
derom öfverflödigt; men detta ämne har
äfven föranledt andra betraktelser; och det
är i anledning af frågan om anslagen på
3:dje HufvudTiteln man kommit på dessa
betraktelser, öfver hvilka jag tror mig böra
utlåta mig. Om jag ock, lika med hvad
en värd Ledamot nyss yttrat, erkänner
riktigheten af den sats, att entusias
men
bör underkasta sig vilkor, om jag till
och med utsträcker den derhän att sjelfva
känslan för nationaläran också bör underkasta
sig denna inskränkning, så bör man
älven medgifva mig riktigheten afen annan
sats: alt meningarna nemligen, då de möta
hvarandra, böra med varsamhet välja uttrycken.
Till denna sats liemtar jag en
anledning ifrån en värd Talares yttrande,
att vår Granne i Öster vuxit så öfver, icke
allenast oss, utan ock Europas öfriga Stater,
alt någon resistance emot honom icke vore
möjlig. Jag är för mycket öfvertygad om
Den 22 December f. m.
Grefve Frölichs Svenska tänkesätt, för att
gifva den tanka, han härmed velat uttrycka,
en tydning i sträng öfverensstämmelse
nied ordens hokstafliga lydelse. Jag vill
inskränka mig till de senare slutsatser han
framstält af denna tanka, att nemligen blicken
på Europas — jag tror till och med
Amerikas — närvarande ställning borde
öfvertyga oss, att vi ej behöfde vidtaga
de ökade ansträngningar för Rikets försvar,
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition förklarat
nödvändiga. Del är denna sats, att grunda
Fäderneslandets försvar och i och med detsamma
dess sjelfbestånd på annat än egna
krafter som jag högeligen bestrider. Då en
af Unionens Konungar satt på Sveriges
Thron och på Stockholms Stortorg, domar
— ännu i blodig åminnelse — verkstäldes,
föreskrifna af andra lagar än Sveriges, när
då Gustaf Wasa och hans Dalkarlar skyndade
till Rikets räddning, betraktade de icke
först — de ädle — Europas ställning; de
sago ej huru gamla verldens första Thron,
nyss förstärkt med en ny verlds skatter,
innehades af Tyrannens Svåger, de sago
endast Fäderneslandets behof af räddning,
och Sverige värdi räddadt. När den store
Gustaf Adolph emottog Sveriges Krona med
söndrade inre tänkesätt, med härjade gränser
och med 3:ne mägtige hender, besinnade
han icke, den Konungslige Ynglingen,
huruvida Europas ställning medgaf resistance;
lian såg endast behofvet deraf, och
120
Den 22 December f. m.
följden var en af de ärorikaste, lyckligaste
Regeringar, Sverige någonsin ägt. Jag tror,
mine Herrar! altalia tiders historia — äfven
den aldra nyaste— visar, att de Folk,
som grundat sitt försvar på egna bemödanden,
väl må hända kunnat någon gång
utrotas, men aldrig underkufvas; men alt
deremot de, som grundat sitt bestånd på
förtroendet lill främmande förhållanden,
snart med förlusten af sin sjelfständighet
fått umgälla saknaden af nationella känslor.
I afseende på främmande vänskap behöfva
vi ej gå långt tillbaka i egna häfder, för
att finna, huru tvifvelaktig grannars vänskap
är, huru dyra offer det ovarsamma förtroendet
för dess bestånd kan kosta?
Jag talar inför Sveriges Riddarhus.
Hvad jag nu tillägger, är således visserligen
öfverflödigt, jag vill dock ej till ha ka h ä lia
yttrandet deraf. Om i ett annat land, vid
frågan om landels försvar, man möjligen
kunde finna, att dess fullständighet kunde
erfordra, att landet mäste åtaga sig ökade
bidrag, t. ex. att för 1000 R:dr egendom
betala 2| R:dr, i stället för 2 R:dr, för tillverkningen
eller förtäringen af en kanna
bränvin några skilling mer än förut, så
hemställer jag, om ej sjelfva den kallaste
egennyttas egoism skulle finna sin uträkning
vid att underkasta sig denna ökade
beskattning, ty om man i motsatt fall utan
resistance Öfverlemnade sig åt grannars god
-
Den 22 December f. ra. 12r
tycke, skulle dessa säkerligen icke underlåta
att snart utskrifva vida drygare gärder,
visserligen icke för landets försvar,
men för ändamål, som för hvar och en
sorn ännu ägde en national-känsla, skulle
fördubbla bördan af deras utgifvande.
Flere hördes häruti instämma.
Friherre Silfverskjöldj Carl: Det är
blott i anledning af Grefve Frölichs yttrande
om det oförklarliga innehållet af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition , i afseende på det
begärda anslaget af 146,000 R:dr för J3elägrings-artilleriets
iståndsättande, som jag
begärt ordet, för att upplysa , att under benämningen
af Belägrings-artilleri förstås här
ingalunda endast det Artilleri, som är ämnadt
att användas emot fästningar, utan äfven
Positions- och Fästnings-artilleriet, samt
det för oss högst vigtiga kustförsvaret. Sveriges
tillgångar medgifva icke, att vi under
ett krig i landet kunna underhålla ett
större Fält-artilleri; men Sverige erbjudes
deremot alla fördelarue af det så kallade
Positions-kriget. Härtill är likväl Artilleriets
materiel för närvarande otillräcklig
eller bristfällig, och jag finner ingen ting
oroande uti att iståndsätta densamma; men
jag skulle deremot för min del finna oroande,
om man alls icke tänkte på detta
försvar, och om man underlät att under,
freden bereda sig pä kriget, ty att, sedan
detta utbrustit, skapa krigets elementor,
I 2 2
Den 22 December f. m.
lyckas sällan, och aldrig utan förstorade
kostnader.
Hans Eoccellence Herr .Grefve af Wetterstedt,
Gustaf: Efter en så lång öfverläggning
som denna, skulle jag icke våga
upptaga några ögonblick af Högloft. Ridderskapets
och Adelns dyrbara tid, i synnerhet
sedan Herr Rosenblad redan så väl
förekommit mig, om jag icke af Grefve
Frölich fått en indircct uppmaning alt besvara
den slags framställning han gjort i
afseende på våra. yttre förhållanden. Jag
tror visserligen, att omvägen är lång för
att i frågan om en lönereglering för Armeen
komma att betrakta de Förenade Staterna
i Norra America, och deras rivalitet
med Stora Britanniens Sjömakt.; men jag
tror likväl att omvägen skall blifva ännu
längre, än ifrån den ena jordhalfvan lill
den andra, innan i Svenska hjeltan den
satsen kan vinna någon burskap, att vi icke
böre påtänka något försvar, emedan ett
sådant vore omöjligt. Så åtminstone uppfattade
jag hvad Herr Grefve Frölich yttrat.
Skulle en sådan grundsats vinna burskap
i Svenska Folkets sinnen, då kan det,
mine Herrar! visserligen vara likgiltigt, att
fastställa en reglering för Armeen. Deremot
borde man då blott i ett maktlöst
lugn afbida den stund, då, med besparade
tillgångar, den främmande Inkräktaren
Don 22 December f. m.
villo afgöra om landels öde. Men så är
icke förbållandet, så har del icke varit,
och så skall det ej blifva. Beviset står
skrifvet på de sköldemärken, som omgifva
oss, och vi håfve sett det tillämpadt under
den segersälle Konung vi äge, som i
verkningarna af sin kraft och sitt mod gifvil
Svenska Folket en borgen, den Carl
den X tänkte på, och för hvilken Carl
den Tolfte offrade sitt blod.
Jag vill icke med Grefve Frölich ingå
i någon pröfning af Europas närvarande
ställning, eller af de alliancer, som vi med
anledning deraf, kunne påräkna; men jag
tror, att hvad ställning som helst förutsätter.
att man helst lemnar biträde åt den,
sorn visar sig äga kraft och vilja, att äfven
hjelpa sig sjelf. Det är först då man kan
hoppas att få och med ära kan mottaga
något understöd.
Jag har icke heller förr än nu hört,
att Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition uppväckt
oro i landet, åtminstone synes Kongl.
Ma j:ts förslag, att låta FörsvarsVerkets ordnande
utgå fördeladt på 5 år, icke tillkännagifva,
att någon fara nu är på färde,
utan alt det hela hvilar på förberedande
åtgärder och beslut, som icke i farans stund
hvarken lämpligen böra eller kunna fattas.
Jag skall alltid blifva den förste, sorn
erkänner yttranderättens frihet och jag tror
—
Den 32 December f. m.
icke, alt de ord Grefve Frölich fälde, kunde
i hans sinne hafva den bedröfliga betydelse,
som jag och flere med mig fästade
vid första åhörandet deraf. Grefve Frölich
är en Svensk man, och detta hör vara
oss nog, för att icke tro, alt hans mening
kunde vara sådan; och jag väntar deröfver,
som jag hoppas, hans tillfredsställande
förklaring; men som jag uppfattade hans
ord, är det icke en verkan af entusiasm,
utan af ett lugnt bedömande, då jag önskar,
att dessa ord på detta rum icke hade
blifvit yttrade; ty, mine Herrar! om en
dag den olyckliga stund skulle inträda, då
en sådan slutsats skulle vinna inträde i Folkets
sinnen; då Folket jäfvade sina gamla
minnen och endast hade förödmjukelsen
under en utländsk Beherrskare till föremål
för sin framtid: må det då tillåtas mig
tillämpa de ord, som en af våra förste Skalder,
Författaren tili Svea, säger till de väldige
Carlarne, då han riktar sina blickar pä
Carlavagnen:
Då styren sjernbeströdda Tistelstången
Mot hafvets afgrund med förtvifladt mod,
Att med vår jord vår skam må bli förgången,
Och ingen veta hvar Ert Svea stod.
Många yttrade härtill deras bifall.
Friherre Sprengtporten, Jacob Wilhelm:
För den, som med uppmärksamhet följer
händelsernas gång, är det visserligen anmärkningsvärdt
och icke sällan bedröfligt,
alt finna, huru ofta önskningar entusiastiskt
D en 9.2 December f. m.
12,5
uppkomma lill förbättring af vår i flere afseenden
felaktiga Samhällsorganism, och huru
dessa önskningar lika ofta sjelfmant ti 11—
bakahållas, likasom hade de tillkommit och
blifvit framkastade utan någon verklig grund,
samt sålunda, för att i det ögonblick, då
de voro nära att uppfyllas, gifva rum åt
en mängd betänkligheter. I afseende på
Armeens organisation, tror jag Regeringens
förslag vara godt och nyttigt. Jag ville
nu blott upplysa Friherre Anckarsvärd derom,
att jag icke tror det förslaget innehåller
någon tillökning för Befälet vid LifGardet
till Häst. Om något sådant influtit
i Propositionen, så har det förmodligen
afseende derpå, att Officerarne redan fått
sig beviljad af Kongl. Maj:t lika lön med
Befälet vid de andra GardesRegementerne;
och häraf är jag öfvertygad, att en livar
skall finna billigheten. Hvad sjelfva manskapets
underhåll beträffar, får jag nämna, att
den icke är ställd på passevolance, utan på
räkning.
Jag beklagar, att vi af Grefve Frölich
fått höra ett yttrande, som jag ännu är öfvertygad
varit ett förhastande, som Herr
Grefven sjelf kommer att rätta; men i annat
fall tror jag, att Herr Grefven har gjort ett
lika stort misstag i politiskt afseende, sorn
han säkerligen misstagit sig på den känsla,
som, i afseende på Fäderneslandets försvar,
råder inom hvarje Svensk Riddersmans,
hvarje Svensk Medborgares bröst.
Den 22 De ceni ber f. nj.
TTrrr TI jerla, Gustaf: Jag hade icke
ämnat yttra mig; men då discussionen tagit
den rigtning, alt ämnena Fått en utveckling,
hvilken möjligen sätter Utskottet i tillfälle,
alt så fullständigt bedöma ämnet, att någon
återremiss af dess blifvande Betänkande
icke behöfves; anser jag mig böra så
mycket häldre afgifva mine betänkligheter
vid någre delar af den Kongl. Propositionen,
som jag varit den, hvilken vid sista
Riksdagen väckt Motionen om Lönereglering
för indelta Arméen, * och i StatsUtskottct
deltagit i förslagets utarbetande till Rikets
Ständers underdåniga Skrifvelse i ämnet.
Jag hade sjelf tjenat vid Indelta ArArméen;
jag hade med uppmärksamhet betragtat
dess belägenhet, dess genom en i
fred bibehållen Krigsfot talrika Befäl, vanlottad!
i löningsväg, emot de värfvade truppernes;
detta Befäls löner, nedsatte derhän,
alt få åtnjöto den lön, som af ålder tillhört
graden, under det att ökade kostnader för
uniformer och underhåll dem ålades.
Ridderskapets och Adelns förtroende
hade då lemnat mig en plats, som satte
mig i tillfälle, att lät t bedömma, hvad som
kunde ske och ej blott hvad sorn borde
göras. Jag insåg, att för en allmän reglering
af Indelta Arméens lönevilkor fordrades
mycket, som borde förutgå:
F.u mynt reglering, som gjorde möjligt,
att förenkla och ordna vårt Skallevä
-
Den 22 De ceni lier f. in.
sende i allmänhet, orh som jag af all kraft
sökte få tillvägabringa; ett tjenligare Utarrenderingssätt
af Militiae Boställen , för
alt få visa Rikets Ständer, att en sådan
åtgärd till både allmän och Lönelagarens
enskilda förmån var möjlig; en lagen/i gare
Markegångssättning j genom MarkegångsCommitteernas
lagliga organisation; en förbättrad
föreskrift, om Räntelagares och
Bäntegifvares inbördes skyldigheter orh
rättigheter. De tvänne sednare ålgärderne
beslutade Rikets Ständer; men Myntregleringen
uppskjöts och den hindrar oss således
ännu alt komma till del rättaste och
bästa, hvilket jag anser mig skyldig Öppet
förklara, jag i Löneregleringsliågan anser
vara det, som Regeringen nu föreslagit;
fastän jag ej anser tiden vara dertill tjenlig,
då ej myntet är iordningstäldl. Förslaget
lill nytt Arrendesält, hvilket jagar pligtig
att förklara, i anledning af Herr Thams
yttrande, icke var allenast mitt förslag,
utan bela InkomstAfdelningens af SinisUtskottet,
der Friherre af Nordin och ÖfversleLieutenant
von Heynne, jemte mig
äfven voro Ledamöter, blef icke heller antagit.
Det gick mig då, som det troligen
går viii denna Riksdag. De verkliga förbättringar
man skulle kunna vidtaga, för
att tjena det allmänna, och sorn utgå ifrån
klara, rediga åsigler om det närvarande
tillståndet och de till förbättringen disponibla
krafter; dessa förbättringar kunna
Den 11 December f. m.
allting genomdrifvas. Det är redan en våda,
att ens väcka fråga derom; ty det finnes
då genast tillreds 2:ne slags menniskor,
sorn utan all besinning, oförmögne att egna
förtroende åt andra och lefvande i en annan
verld, än den, som är, göra allt för
att skämma bort saken. Dessa äro: Natur*
menniskorne_, hvilka när det är fråga att
taga ett beslut, som är möjligt att fatta
med Statskroppens bibehållna jemvigt, vilja
att allt skall ske på en gång; Skrå- och
Corporations-mmniskorne j, hvilka genast vilja,
alt man skall återgå till hvad som varit
brukligt för några hundra år sedan. Detta
vållade äfven då, att det sätt jag föreslagit,
till att bereda Indelta Armeens Befäl, vid
denna Riksdag, en högst behöflig löneförbättring,
icke antogs. Den förra sorten
ville hela Indelningsverkets upplösning; den
sednare ville återsätta våra ogifta Lieutenanter
och Fändrikar på frdels hemman,
att odla jorden och sköta Ladugården. Det
af mig föreslagne sätt grundade sig på den
som mig synes enkla, lätt verkställbara
åtgärd, att Regementsvis låta verkställa Löneregleringen,
samt att Staten sedan en
sådan vore uppgjord, ansloge medel till
förbättring i lönerne åt de i3 a" 14 begementer,
som äro sämst lönade, allt efter
deras olika behof. Då behöfdes icke, att
Löneregleringsfrågan hade ett oåtskiljeligt
sammanhang med Myntväsendets reglering,
som
Den 2.2 December f. m.
129
som ännu okunnighet och egennytta, synes
motarbeta; eller med räntornas förenklande
och utgående i contant, som icke kan ske
förr än sedan mynt i Landet finnes. Då
kunde räntor och boställsarrenden till en
början ingå i Bänterierne och anordnas
af en vid hvarje Regemente vald LöningsComite,
under Lundshöfdingens och RegementsChefens
ordförandeskap. Sedan i
framtiden allt vore i ordning, för att åt
fäderneslandet bereda ett förbättradt Skatteväsende,
då kunde lätt den nu af Regeringen
föreslagne åtgärden vidtagas, med
hvilken jag då icke inser någon fara förenad.
Detta angående Löneregleringen; men
jag utbeder mig, att få äfven tillägga något,
som en värd Talare säkert sjelf skall gilla,
fastän det afser någre af honom gjorde
anmärkningar. Jag säger, att Friherre Anckarswärd
sjelf skall gilla det, ty jag vet,
att han ej någonsin vill, att en irring af
honom skall vålla någon skada eller orättvisa.
Han har sagt att anslaget till GeneralAdjutantcn
blef så stort, att lönen kunde
gå till 10,000 R:dr; jag tror, att den
Kongl. Propositionen ej afser någon GeneralAdjutants
plats med Indelt Chefs lön och
således, att ingen höjning i lönen för GeneralAdjutanten
ifrågakommer; ty de 1200
R:dr taffelpenningar hafva redan hitli Is utgått.
Jag ser blott en verklig höjning af
7 H. 9
Den 22r Dece ni ber f. m.
5oo R:dr till GeneralAdjutantens Expedition;
och delta anser jag bchöfligt, på sätt
denna Expedition nu är inrättad, och sorn
är för ArmeeÄrenderuas gång ganska nyttigt.
Hvad den värde Ledamoten yttrat angående
Artilleri-vapnets behof af högre anslag,
i proportion till befälets och truppens
personal, än andre vapen, då man af dem
hör kunna fordra mera öfning och större
uppoffringar af tid och krafter,i och för deras
yrte, deruti instämmer äfven jag; och heder
allenast, att få yttra, det jag tror, alt han
misstagit sig angående de ziffer-uppställningar,
sorn i den Kongl. Propositionen i denna
del förekomma. Jag anser dem rigliga,
och torde detta innan Justeringen kunna
blifva upplyst, då det nu vore opassande,
att uppehålla Ridderskapet och Adeln med
siffer-upprepningar.
Friherre Anckarswärd har ansett GeneralsLöner
alldeles obehöflige. Jag är ej af
denna tanka. All tids erfarenhet har visat
hos oss behofvet af ständige Inspecteurer,
eller Mönsterherrar. Vår Annee, fördeld
på en vidsträckt yta, kan ej utan stora
kostnader för håde det allmänna och de
enskilte, årligen sammandragas till stora
Läger. Enhet i manoeuvre, i tjenstgöring,
i hushållning, måste vinnas derigenom, att
serskilde, dertill duglige och nitiske män
af hög rang af Konungen utses, att der
-
Den 22 December f. m.
öfver vaka. Och jag vägar alltså tillstyrka,
att Utskottet måtte afse ett sådant behof.
Deremot anser jag mig icke böra underlåta
att yttra mig angående en annan
högst vigtig angelägenhet.
Här har blifvit bestridt, att 80 §. angår
både befälets och truppens indelningar.
Jag är deremot af den öfvertygelse,
att den omfattar Indelningsverket i det
liela; och hvad mera är, jag tror, att det
är nödigt, att fästa uppmärksamheten på
bestämmelsen i 6’4 §., att hvad af Rikets
Ständer anslås skall anordnas till de af
Rikets Ständer pröfvade behof och efter
den upprättade Staten. Dermed menas den
af Rikets Ständer vid hvarje Riksdag upprättade,
så kallade Rikets Ständers Stat. Jag
erinrar mig mycket väl, huru vid åskådandet
af Rikets Ständers handlingssätt år 1809,
mitt unga sinne lifligt uppfattade, att utsigten
med RegeringsFormen var, att, under
erkännande af behofvet utaf nya Former,
nya garantier, som en stor Nationalolycka
visat nödvändige, trygga det bestående för
godtycklighet, våld och orättvisa; och att
just genom det lugn en sådan ordning
skulle bereda, vinna kraft till samhällets
utveckling. Genom 80 §. gaf man detta lugnande
skydd åt Indelningsverkets personal.
Genom 64 §• gaf nian det åt alla andra
på Stat uppförde Corpser och Individer.
i32
Den 22 December f. m.
Jag klandrar ej, alt Konungens Eget Värfvade
Regemente blifvit anslagit till Artilleri.
Men jag kan ej dölja, att sådane hårda slag
åt hela Corpser, som upplösningar, borde
icke kunna ske, utan Rikets Ständers hörande;
och jag delar med Friherre Anekarswärd
de tänkesätt, han i denna del yttrat.
Jag vill gerna medverka till införandet
af en Ministeriel Styrelse, hvars behof redan
1809 års Ständer anade och som jag anser
vara oumbärlig, om ej Svenska Folket skall
för evigt efterstå de andra folken i all slags
utveckling af Europeisk bildning och samhällskraft.
Med en sådan sammanhänger
ovilkorligen en förenklad reglering afEmbelsverken;
men jag skall aldrig ingå derpå,
om hvarje person, som blottställes för att
misshaga Ministeren, eller kanhända en hel
Corps, om den ibland sig hyser den person ,
som skall förföljas, kan tvingas, att lemna
det Embete eller den befattning han eller
de på Rikets Stat äga, utan att hafva lagligen
förverkat sin rätt, eller glömt sin ed.
Detta vigtiga förhållande måste tryggas.
Det är det redan, om Konungens Rådgifvare
göra afseende på Grundlagens ord i
80 och 04 §§.; och då skall jag cj tveka.
Den i min öfvertygelse nyttiga förändring
Regeringen åsyftar, vill jag då, i min ringa
mon, befordra, när tiden dertill ar inne;
intill dess ber jag StutsTJtskotlet begagna
de materialier de äga, och som jag
D.en 22 December f. m.
t-3 3
anser tillräckliga, för alt uppgöra en Lönereglering
Regementsvis för indelta Arméen»
samt derefter uppgifva de behof af, sorn
jag tror, 5o,ooo R:dr, hvilka för alla de
sämst lönade Regementer erfordras; och torde
då det sisllidne Riksdag föreslagno nya
arrendesättet, Rikets Ständers då afgifne,
men ej till påföljd verkande Skrifvelse om
Räntetagares och Räntegifvares skyldighet,
samt om MarkegångsGorhiteerne, och slutligen
Friherre PalmstjernaS förslag till reglering
af Markegångspriset på Räntor m. m.
vara tillfyllest, för att komma till det mål
man nu kan uppnå och hvilket jag önskar,
innerligt öfvcrtygad om Indelta ArmeenSr
behof af löneförbättring.
Grefve Frölich: Jag hoppas att Ridderskapet.
och Adeln skall finna mig lika
berättigad som pligtig, att afgifva förklaring
öfver anmärkningar, som blifvit gjorde
vid mitt förra yttrande. Dessa anmärkningar
hafva fått ett fritt fält uti den lucka,
som förorsakades genom afbrottet emellan
den premiss jag framställde och den
conclusion jag ämnade göra, men som mitt,
af den allmänna oviljan förvirrade, hufvud
sedermera måhända oredigt framstapplade.
Om Herrarne med lugnare sinnen täckts
låta mig fortsätta, skulle de snart hafva
funnit, att jag aldrig sagt, dfet ett försvar
vore omöjligt emot vår östra granne. Jag
är skyldig Friherre Palmstjerna tacksägel—
Den 22 December f. m.
se för det lian upprepat mina ord, ty detta
är mig nu en borgen, att jag endast
sagt, det frågan, huruvida vi behöfve försvara
oss emot den Ryska Monarkien, blir
mindre väsendtlig. Der stannade jag. Men
jag hade ämnat tillägga: ”derest man af
politiska förhållanden kan förutse, att båda
Staternas ömsesidiga fördel fordrar, att
de hädanefter skola vara vänner.” Jag hemställer
nu, om i delta yttrande finnes det
minsta, sorn kunde behöfva uppkalla Herraines
entusiasm. Jag finner visserligen en
rättvis anledning till själens uppbrusande
uti den förolämpande tanken, att jag skulle
tillåta mig anse Sveriges Söner icke böra
bit för bit försvara sitt Land mot hvarje
fiende, han må komma från Norr eller
Söder. Östan eller Västan. Denna arm har
aldrig hvarken på skämt eller allvar dragit
värjan; men om fosterlandets försvar
skulle erfordra det, så vågar jag säga, alt
jag, lika med hvarje annan af Eder, skulle
stå till sista man. Men förlåten mig, mine
Herrar! om jag tillika yttrar att entusiasmen,
då den är rigtad emot en enda
mans stapplande ord, icke är på sin plats.
Man må vara till yrket krigare eller ej, då
man sätter sin fot på Statsmannabanan, tror
jag man också bör finna, att det icke blott
är på regleringen af penningelÖner, som försvaret
beror. Jag kan icke finna det vara
orätt, att dervid våga kasta sina blickar
längre borit öfver jordens politiska förhål
-
Den 22 De ceni ber f. ni.
landen, så vida man icke öfverskrider den
gräns, yttranderätten medgifver.. Jag hade
velat ingå i några Politiska detailler, sorn
jag ej vet vara förbudet, men icke ifrågasätta
Svenskars mod. Om nu luckan i mitt
yttrande ger tillfälle tili denna tanka, eller
till att fylla den med hvad man behagar,
som jag hört göras, så är det icke min
skuld, utan deras, sorn afbrutit mig. Den,
som med lugn besinnar huru jag blef afbruten,
och huru detta afbrott gaf tillfälle
till anmärkningar från alla håll, skall kanske
säga: mannen fick icke säga hvad han
ville; kanske om han falt tala till slut,
skulle hans yttrande icke funnits sårande.
Herr von Troil, Emil: Friherre Palmstjerna
har till vederläggning upptagit någre
af mig i ett föregående Plenum hilde yttranden,
då Herr Thams Memorial upplästes.
Friherre Palmstjerna har sagt, om jag rätt
förstått honom, att det skulle bero af en
Regementschef att vägra att lill Kongl.
Majit framlämna de tili honom af CompagniOflicerarne
vid hans Regemente inlämnade
underdåniga ansökningar örn- nådig
transport till annan indelning inom
samma grad; finnes det verkligen en författning,
som ger dem denna rättighet, så
har den åtminstone aldrig blifvit mig meddelad,
och hvad jag med säkerhet tror mig
veta är, att det ej Öfverensstämmer nied
dejn nu så ofta åberopade praxis. Jag lin
-
i36
Den 11 December f. m.
de sagt, att det nu för tiden, mot den tid
då Indelningsverket stiftades, olika förhållande,
att våra krig vanligtvis föras inom
våra gränsor, vållar, att då fienden tagit
någon af våra provinser i besittning, blifver
befålet vid de Regementen, som derinom
äro indelte, lönlöst midt under kriget.
Jag har sagt att ett sådant förhållande
ej allenast är högst orättvist, utan äfven
opolitiskt, såvida det i allmänhet är ,
det, att ställa tjenstemannens intresse i strid
med hans pligt. Jag har hänvist till capitulationen
i Kalix. Till vederläggande häraf
har Friherre Palmstjerna uthredt sig i
ett välförtjent låford öfver vår sednasle Finska
Arme. Jag är den ädle Friherren derföre
mycket förbunden; han har framlagt
ett ganska godt bevis för den sats jag yrkat;
ty om de omständigheterne, att det
berodde ej af deras egen regering, utan af
fienden, huruvida deras löner skulle utgå
eller icke; att det berodde af fienden
om deras hustrur och barn skulle svälta
ihjäl eller ej; om desse omständigheter
visat sig hafva haft någon verkan, äfven
på en del ledamöter af denna i dödeh trogne
Anneej så mätte det ej vara en skuggrädd,
öfverflödig försigtighet att sätta i fråga,
det de framdeles torde hafva inflytande
på någon annan. Jag tror att lagstiftaren
bör bedöma menniskorne efter som händelserne
visat dem vara, och ej efter sin
egen entusiasm. Låsom oss på stridsfäl
-
B en 22 December f. na.
tet täfla i entusiasm. Faran adlar den der.
Få Representant-salen Ater anser jag lämpligare
att med lugn forskning betrakta de
händelser, som timat, och derifrån söka
slula tilt hvilka man har att hoppas på,
oell hvilka man har att frukta, samt söka
utfinna medel till de sednares förebyggande.
Herr Uggla j Carl Wilhelm: Då jag af
Eders Excellence begärde ordet, uppkallades
jag egentligen af min känsla i anledning
af Grefve Frölichs yttrande. Men sedan
han nu förklarat sina ord, genom en
vändning, hvarigenom de få en annan betydelse,
än som af mig uppfattades under
talet, så afstär jag, att vidare orda derom.
Jag vill dock begagna detta tillfälle att meddela
upplysning i en sak, sorn Friherre
Anckarswärd anmärkt. Ilan nämnde, alt
i den Kongl. Propositionen är hegardt ett
anslag af 2000 R:dr Banco till Chefslön vid
Wermlands FältjägareRegemente. Jag bar
tjent vid delta Regemente och känner således
någorlunda dess organisation. CompagniCheferne
der tjena på passevolance.
Meningen är nu, att denna jämte Compagnie!
i öfrigt skall lemnäs ifrån Regementschefen
lill StabsCapitainen. Såsom ersättning
för den afstådde passevolancen skulle
hans lön då ökas ifrån 700 R:dr till 2000,
hvilket icke torde anses för mycket, i ett
för allt utgörande Chefslönen. Det synes
jämväl hafva undfallit den ädla Friherren,
i38 Den 22 December f. m.
att för båda Majorerna vid samma Regemente
är en lika förändring föreslagen,
eller, att de äfven skola lemna Compagnierne
och Passevolance-inkomsten till SlabsCapitainerne
emot förhöjning i deras löner,
den ena eller förste Majors lönen till moo
R:dr samt andra Majorns till jooo R:dr.
Det tyckes äfven vara med ordningen
öfverensstämmande, om de högre auctoriteterne
inom ett Regemente icke befattade
sig sjelfve med en ekonomi af den beskaffenhet,
som passevolancen är, dä de såsom
inspeclerande tillika måste conlrollera
densamma.
Jag anhåller att denna anmärkning får
åtfölja remissen till Utskottet.
Friherre af Nordin: Då så mångå anmärkningar
här blifvit gjorde, dels i afseende
på Löneregleringen för Armeen , dels
ock vid Tredje IIufvudTiteln i allmänhet,
att det för mig varit omöjligt uppfatta dem
alla, skall jag endast upptaga till besvarande
de vigligare. En Talare har yttrat,
att den Kongl. Proposition i främsta rummet
afselt Arrneens, men icke Landels nytta.
I anledning häraf får jag för min del
förklara, att då denna fråga förevarit i Konungens
Conseil, har jag med uppmärksamhet
afsett landets ekonomiska ställning
och nytta i det lörsta, och Armeens i det
Den 22 December f. m.
andra rummet, och det af dea enkla orsak
att Armeen är till för Landet, men icke
Landet för Armeen. Friherre Anckarswärd
har framställt den fråga, huruvida meningen
i den Kongl. Propositionen vore, att
de indelta räntorne hädanefter skulle utgöras
i penningar, och det hittills hrukliga
lefvereringssättet upphöra.
Härvid får jag vördsamt upplysa, att
della icke är meningen, utan skola räntorne
såsom hitintills utgå in natura; och till
bevis härpå får jag åberopa, alt jag i början
af delta Plenum yttrade, att den Spanmål,
som in natura kan inflyta, icke utgör
öfver 28,000 tunnor, hvilket tydligen
visar, att jag anser in natura-prasstation
böra fortfara orubbad, hädanefter som hittills.
Jag har hört anmärkas, att Corporalstunnorne,
utgörande omkring 2,800, äfsom
ArrendeSpanmålen för utarrenderade
Boställen, utgörande omkring 3o,ooo tunnor,
af mig uteslutits.
Under medgifvande af rigtigheten af
denna anmärkning, skall jag söka visa, det
resultatet blifver det oaktadt nära detsamma,
ty sammanräknar jag 28,000, 2,800
och 3o,ooo tunnor, så uppkommer deraf
en summa af 60,800 tunnor. Tages åter
ledning för bedömandet ifrån det förhållande,
sorn med den Spanmål, hvilken är
Kronan behållen, ägt rum, så finna vi alt
2>en 22 December f. iit.
1828 inflöt
1826 —
1827 —•
1828 —
44,4=5 T:r,
23,954 —•
5,288 •—
41,076 •—
eller tillsammans på fyra år 114,743 T:r,
som utgör per år 28,686 eller icke fullt
|-:del af den Spanmål» som kunnat in natura
lefvereras. Antager jag nu emellertid
för mera säkerhet alt af LöningsSpanmålen
hälften ingår, så skulle 3o,ooo tunnor i
Kronans Magaziner årligen in natura lefvereras,
men hvarvid förekommer, att då
hälften af denna Spanmål tillflyter Staten
såsom ArrendeSpanmål för Boställen, det
heror af Staten, likasom afall annan Jordägare,
att vid sjelfva utarrenderingen föreskrifva
de vilkor, under hvilka utarrenderingen
skall äga rum, och vid sådant tillfälle
fästa det vilkor att arrendet bestämmes
i Spanmål, men med skyldighet för Arrendatorn,
att lösa arrendet efter Länets Markegångspris,
hvarigenom successive och inom
några få år den in natura inflytande Spanmålen
skall nedgå till i5 å 16,000 tunnor,
en qvantitet, som, oro den ock i 4 5 5 år
blefve i Kronans Magaziner qvarligganue,
icke skulle kunna medföra något trångmål
för StatsCassan, eller åstadkomma någon
synnerlig kostnad, enär Magaziner likväl
måste underhållas, och MagazinsBetjcning
lönas för emoltagandet af Kronans nu beliållue
in natura räntor.
Den 22 December f. m.
Det är sannt, att Befälets aflöning fordrar
en tillökning af 98,000 R:dr, en tillökning
i utgift visserligen betydlig, men
af behofvet påkallad, och man bar härvid
iakttagit all den noggranhet och besparing»
som varit möjlig. Det är med tillfredsställelse
jag föreser, att StatsUtskottet, genom
en noga granskning af Förslagen, skall blifva
fullt öfvertygadt derom, att Styrelsen,
lika med hvarje Representant, ensamt afsell
Landets väl vid Förslagets uppgörande;
och jag önskar derföre, att Utskottet
må ingå i hvarje detail, för att kunna med
sakkännedom framlägga resultaterne för Rikets
Ständer.
I anledning af hvad här blifvit yttradt
om GeneralAdjutantens Lön, får jag blott
nämna, att den icke är beväknad att utgöra
9 till 10,000 R:dr. De föreslagne Generalslönerne
utgöra blott 3,000 R:dr. Det
öfriga är dels Taffelpenningar, dels Fouragepenningar.
GeneralAdjutantens lön, sådan
den nu finnes föreslagen, utgör 400
R:dr i månaden eller4>8oo R:dr per år, och
då dertill lägges en Generalslön 3,000 R:dr,
blifver hela lönen 7,800 R:dr; och då det
icke kan vara obekant för Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, att den indelta lön, sorn
förre GeneralAdjutanten innehade, jemte
taffelpenningar 1,200 R:dr, fullt utgjorde
denna summa, så torde den gjorda anmärkningen
kunna förfalla.
1
D en 22 December f. m.
Här har blifvit anmärkt, att de grunder
för BosFallens utarrendering, som år
i8o5 vidtogos, varit orsaken till flere sedermera
vållade förluster för Innehafvarne.
Jag delar denna tanka, och tror alt dessa
grunder påkalla en ny reglering. Kongl.
Mnj:t har ock insett nödvändigheten deraf,
och redan för a:ne år sedan anbefallt, alt
Förslag dertill borde upprättas, för att sedermera
för Rikets Ständer framläggas, hvarigenom
dessa Boställen skulle upphöra att
utarrenderas på det sätt hittills skett; men
då numera fråga uppstått om dessa Boställens
öfverlemnande till StatsVerkets disposition,
hvilken fråga beror på, huruvida
Rikets Ständer bifalla den föreslagne Löneregleringen
för Armeens Befäl, eller icke,
så har Kongl. Majrt täckts uppskjuta med
denna Proposition tills vidare. Jag tror
111ig dock vid detta tillfälle böra nämna,
att Förslaget är på sådane grunder utarbetadt,
att det bör komma att motsvara
ändamålet, nemligen alt försäkra Jordägarne
om en årlig säker inkomst, utan att förstöra
den utarrenderade jorden, som beklagligen
hittills på många ställen varit fallet.
Man har anmärkt 7 R:dr B:co såsom
ett allt för högt minimipris på den under
lönerne beräknade Spanmålen, och yttrat,
att man icke kan inse grunden dertill. Denna
grund är hämtad från de föregående
årens medelpris; ty om man tager ett mc
-
Den 11 December f. m.
>43
iliiiin af de 5 sista åren, utgör detta omkring
6 R:dr 36 sk., men utsträckes beräkningen
till io år, blifver medelpriset circa
7 R:dr 24 sk. Kongl. Maj:t föreslår
nu 7 R:dr, och då denna Markegång skulle
fastställas för 5 år, vore det orättvist
emot Löntagarne, att minska detta pris härunder,
då de hittills sammanräknadt för
10 år åtnjutit vida mera.
Ilär har äfven blifvit klandradt, alt
Styrelsen framlägger och tillstyrker så betydliga
utgifter, då tillståndet i Landet ej
sådant medgifver. Jag har trott, och tror
det vara Styrelsens skyldighet, att framlägga
för Folket hvad som är nödvändigt
för dess försvar, och att icke förtiga
något, som är oundgängligt, emedan det
annars faller tungt tillbaka på Styrelsen och
Folket, om, i händelse af behof, vid ett
sjelflorsvar Riket skulle finnas blottadt på
det oundgängliga. Representantens kall åter
är att bedöma, huruvida och i hvad ordning
dessa utgifter kunna af Landet utgöras;
och jag tror för min del icke, att Landets
tillstånd är så vådligt och svagt, att
man icke med omtanka kan tillvägabringa
de medel, som äro nödvändiga.
Jag förbehåller mig i öfrigt rättigheten
att få yttra mig vidare vid justeringen,
i händelse jag skulle finna nödigt att något
tillägga, sedan jag fått taga närmare kännedom
af den discussion, som i dag ägt rum.
144
Den 10. December f. m.
Herr Danckwardt: Jag anhåller endast ,
alt få besvara cn anmärkning, som blifvit
framstäld af Friherre Boije derom, att jag
i mitt yttrande anfört, det Presidenten i
Svea HofRätt velat uppgifva det förhållande,
att der handlades i3oo mål mer än i
Götha HofRätt. Om den värde Ledamoten
behagat skänka någon mera uppmärksamhet
åt mitt berörde yttrande, skulle han hafva
funnit, att jag nyttjade samma uttryck äfveu
i afseende på Presidentens i Götha HofRätt
uppgift rörande målens antal derstädes.
Jag ville dermed endast utmärka, att
riktigheten af den ena eller andra uppgiften
ännu icke är utredd. Jag anförde det
blott i afsigt att visa, att hvilkendera uppgiften
som än ägde rum, hade Herr Tham
icke rätt deruti, att den förändring, sorn.
ägt rum genom öfverflyttningen af vissa
mål från Bergs- och CoramerceCollegierna,
behöft förorsaka inrättandet af en fjerde
Division i Svea HofRätt, och aldeles icke
för att ifrågasätta rigtigheten af det ena
eller andra förhållandet. Att något missförstånd
ägt rum i någondera af Presidenternes
uppgifter synes tydligt, det tillhör
icke mig att utreda det. Att olikheten häruti
härrör endast af ett olika sätt att uppgöra
arbetsförteckningar, tror jag icke vara förhållandet.
Jag hoppas att Ridderskapet och
Adeln häraf finnér att Friherre Boijes anmärkning
varit aldeles öfverflödig.
Gref
-
Den 11 December f. m.
i45
Grefve Brahe: Jag hade väl ämnat yttra
några tankar i anledning af hvad bär blifvit
an förd t, såsom rörande Pensioner för
Generalitetet, angående Generalernas löner,
om aflöningen för tredje bataljonens befäl
vid hvarje Regemente, samt beträffande de
omnämnde partiella tillskotten m. m.; men
sedan Friherre Anckarsvärd så noga genomgått
den Kongl. Propositionen om tredje
Hufvudtiteln, att det blir mig omöjligt att
nu genast på ett tillräckligt upplysande
sätt besvara desse anmärkningar, så får,
för att ej upptaga Ridderskapets och Adelns
tid och ej uppehålla remissen, jag blott
förbehålla mig, alt framdeles få yttra mig
i ämnet.
Hans Excellcncc Herr Grefve von
Platen _, Baltzar Bogislaus: Jag var icke
närvarande, då en värd Ledamot yttrade
sig örn Sveriges förhållande till sin Östra
Granne. Jag får således blott, i hvad jag
går att andraga, hålla mig till den värde
Ledamotens egen uttydning af sitt yttrande,
sådant jag vid tillfället sälte det på
papperet. Det tycktes mig låta som följer:
frågan huruvida Sverige kan försvara sig
emot sin Östra Granne torde vara mindre
väsentlig att afgöra, sä länge politiken
tillåter bägge Rikenas vänliga förhållanden.
För mig synes denna fråga aldrig ett
Ögonblick varit eller böra vara oafgjord.
7 H. 10
Den 22 December f. m.
I en långt vådligare tiel, än den närvarande,
nemligen 1809, var jag Ledamot af
FörsvarsComitéen, och är nu den enda
lefvande bland de personer, af hvilka den
utgjordes; men äfven då, när alla olyckor
på en gång hotade Sverige; då alla möjliga
svåra förhållanden måste läggas i öppen
dag, voro vi alla öfvertygade, att Sverige
kunde försvara sig, utan afseende på politisk
vänskap eller fiendskap. Jag anser
mig blott skyldig göra detta förklarande;
ty om det då gick an att tänka på sitt försvar
såsom afgjordt, när Sverige var styckadt
af fienden, så tror jag att det nu blir ganska
lätt, när genom en förening, som naturen
sjelf anvisat, Scandinavierne utgöra
en folkmängd af 4 millioner menniskor på
7000 qvadratmil.
Herr Nordenfalkj Johan: Ehuru flere
af de anmärkningar som af åtskillige värde
talare och särdeles Friherre Anckarswärd.
blifvit framställde emot Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition angående StatsVerkets tillstånd
och behof rörande tredje HufvudTiteln,
redan äro af Friherre af Nordin
besvarade, återstå likväl några, men som
tiden är så långt framliden, att jag icke
bör längre uppehålla Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, förbehåller jag mig blott, att
få vid ett annat tillfälle, efter genomläsningen
af Protocollet, till besvarande och
upplysningars meddelande upptaga några
Den 22 December f. m.
'47
af dessa anmärkningar, hvarvid jag jemväl
kommer i tillfälle att å Friherre Anckarswärds
serskildt till mig framstälde fråga,
lämna svar.
Herr von Hartmansdorff, yl ugust: Jag
uppskjuter till ett annat tillfälle, att i sjelfva
saken yttra mig öfver ett ämne, hvilket
icke blifvit vidrördt af någon bland de
Talare, som besvarat Friherre af Nordins
framställningar. Men i afseende på de yttranden,
som här eljest förefallit, får jag
förklara, att om all annan tankeyttring angående
Rikets angelägenheter, må vara behörig
på detta rum, är det likväl en, som
jag anser icke vara det, den nemligen, som
innehåller ett tvifvel om Fäderneslandets
sjelfbestånd och räddning, vare sig från
inländskt eller utländskt våld.
Jag förenar mig således med dem som
ogilla Grefve Frölichs första yttrande, ehuru
det än må hafva blifvit af honom sjelf
sedermera förklaradt; och jag har ansett mig
böra högt uttala detta ogillande.
Men dessutom har jag bordt fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på
ett yttrande af en annan Ledamot, på hvilket
man icke gifvit akt, förmodligen derföre
att sinnena redan voro så mycket upprörda
af Grefve Frölichs utlåtelser. En
Talare har nemligen yrkat Indelningsverkets
bestånd, derföre, att om Sverige för
-
i48
Den 0.1 December f. m.
lorade sin fria Statsförfattning, Svenske
Officerare likväl måste bibehålla det slags
oberoende, som af indelt lön kunde vinnas.
Detta innebär ett tvifvel om beståndet
af vår inre frihet; likasom Grefve Frölichs
anförande innebär ett tvifvel om beståndet
af den yttre. Jag ogillar det förra
icke mindre än det sednare.
Herr Stjerngranat > Henrik_, hade inlemnat
följande, som upplästes:
Ingen kan i högre grad än jag skatta
nyttan och värdet af Indelningsverket lör
Arméen, men omöjligen kan jag öfvertygas,
att denna stora inrättning rubbas, eller
till sin grundval skakas, om Indelta
Soldaten Commenderas af Befäl, som åtnjuter
contante Penningelöner i stället för
Spannemål och Persedlar, helst då Rege~
xnenternes Chefer, Majorer och Capitainer,
hvilka egentligen äga tillsyn och ansvar för
Regementer och Compagnier, äro vid sine
Boställen bibehållne, sedan alla öfrige Regementet
tillhörande Boställen, genom Kronans
försorg, på längre tid blifvit bortarrenderade.
Deremot anser jag rakt stfidande
mot sednare liders kraf, att Subalternoch
Underofficerare bebo och sköta Boställen;
nyttigare både för Staten och sig sjelfve
användes af dem den tid, de icke äro
i activ tjenstgöring, dermed, att de söka
förvärfva theoretiska kunskaper eller förkofring
i dem de redan vunnit, än örn de
Den 33 December f. in.
skulle använda denna tid med att sköta och
bruka, sina merendels små Boställen, dera
de utan vård och tillsyn ofta nödgas lemna
vid så många oförmodat påkommande
tjensttillfälligheter. Tjensten skulle på
delta sätt möjligen blifva en bisak och Boställets
skötsel en hufvudsak, för att deraf
kunna lefva, då desse i alla fall lemna en
ringa och knapp vinst.
Icke Staten, men Befälet, tror jag skulle
blifva ensamt lidande, om icke en säker
och pålitlig garantie lemnäs för ett oförändradt
värde af desse Penningelöner i hvad
conjunctur som helst; denna garantie är i
Kongl. Majrls Nådiga Proposition föreslagen
och Kongl. Maj:t har derigenom behagat
lemna ett förnyat bevis af Dess Nådiga
omvårdnad äfven för de af Dess trogne
Undersåtares säkerhet och välgång, hvilkas
pligt det blifvit att jemte uppoffrande af
alla enskilda intressen hafva lif och blod
ospardt till Konungens och Fäderneslåndets
försvar, och hvilka icke såsom ersättning
för uppfyllandet af detta ärofulla kall,
men såsom en billig fordran af Staten med
tillförsigt förvänta att af densamma blifva
försedde med tarfveliga, samt på säkra
grunder fotade och tillräcklige, lönevilkor,
hvaraf större delen för närvarande finnes
i saknad.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att sä väl Herr
Den 22 December e. m.
Thams ifrågavarande Memorial, som de af
åtskillige Ledamöter, i anledning deraf, nu
afgifne yttranden, måtte till StatsUtskottet
remitteras; hvilket bifölls.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 4 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 22 December.
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen,
Föredrogs å nyo Herr af Sillens, Georg
Axel, den 12 dennes f. m. på bordet
lagde Memorial, angående all jords lika beskattning,
samt Friherre Cederströms, Jacob,
äfven den 12 dennes f. m. på bordet
lagde Memorial, angående grunderne för ett
blifvande StatshusbållningsSystéine.
Herr von Hartmansdorff _, August: För
Ridderskapet och Adeln samt BondeStåndet
är det visserjigen möjligt, i anseende lill
dessa Stånds talrikhet, att sätta icke blott
ett utan flere särskilta Utskott, om så be
-
Den 12 December e. m. *51
höfves. Deremot äro Preste- och BorgareStånden
för fåtalige, att ens förslå till de
odinarie Utskotten. Uti Hemliga Utskottet
hafva flere af dessa Stånd blifvit valda,
som redan förut äro Ledamöter i andra
Utskott; ja, jag tror till och med sådane,
hvilka förut äro Ledamöter i tvänne Utskott.
Det är således föga troligt, att dessa båda
Stånd skola lemna sitt bifall till nedsättande
af ett Särskildt Utskott; ty då det icke är
möjligt för någon Riksdagsman, alt vara
på flera än ett ställe i sender; så blifva de
ifrågavarande Ståndens Ledamöter icke fulltaliga,
hvaraf olägenheten visar sig betydligare,
sedan omröstningen icke mera sker
Ståndsvis, utan per capita. Fråga om rättelse,
hvad BondeStåndets Suppleanter i XJt—
skotten beträffar, har redan blifvit i åtskilliga
Utskott väckt. Jag befarar, att om
Ridderskapet oeh Adeln äfven skulle fatta
beslut om nedsättande af ett särskildt Utskott,
skulle Preste- och BorgareStånden
icke bifalla det, i anseende till sakens o verkställbarhet.
Om de dertill få veta, att fråga
är om 2:ne förslag, som en Ledamot bär
redan förklarat för o verkställbara; torde
de af dessa sammanlagda trenne ogörligheter
afskräckas, så att 2 Stånd stanna
emot 2, och på sådant sätt blir det ändock
icke något af; hvarföre jag vördsamt afstyrker
förslaget.
Friherre Ehrenborgh, Casper Willielm:
Jag var en af deni bland Ridderskapets och
låi Den 22 December e. m.
Adelns Ledamöter, som, då detta ärende
förra gången förevar, ansåg att Herr af
Sillens och Friherre Cedei ströms Memorial,
skulle lämpligast kunna afhandlas af ett för
tillfället salt Särskildt Utskott. Jag har
sedermera icke ändrat min öfvertygelse
derom. Jag har icke tilltrott mig att på
förhand kunna bedöma huruvida något Memorial
är oanvändbart, alan föregången,
remiss; men 0111 Ridderskapet och Adeln
icke skulle vilja remittera dessa Motioner
till ett Särskildt Utskott, på sätt föreslagit
blifvit, vill jag för min del visst icke deremot
opponera mig. Det skäl, som den
siste värde Talaren framställt deremot, är
för mig likväl icke öfvertygande. Ty hvad
PresteStåndet särskilt angår, så bar detta
Stånd, genom sin formation, vid detta Riksmöte
flere Ledamöter än vid föregående
Riksdagar, och jag tviflar ej, att ju icke de
öfrige Stånden äfven skulle finna utväg att
bereda Ledamöter uti ett Särskildt Utskott,
om Ridderskapet och Adeln funne anledning
att inbjuda dem att förena sig med
Ridderskapet och Adelil derom. Men om
Ridderskapet och Adeln beslutar, att ett
Särskildt Utskott icke skall nedsättas, så
böra de, hvilka redan hafva den äran att
vara UtskottsLedamöter, desto mindre söka
undandraga sig att äfven handlägga dessa
Motioner, som det, i fall Ridderskapet och
Adeln remitterar Motionerne till vederbörlige
Utskott, tillhör dem att der behandla
Den 11 December e. m.
i53
dem, ehuru jag befarar, att det hommer att
mycket borttaga tid och att en samling af
174 Ledamöter svårligen skull kunna så
väl behandla ämnet sorn ett för tillfallet
satt mindre talrikt Utskott.
Herr Riben_, Carl Wilhelm: Ibland
den massa af Motioner, uppgående till tusendetal,
sorn under loppet af våra Riksdagar
blifvit inom RiksStånden väckte, torde det
blifva svårt, om icke omöjligt, att utleta någon,
som i vigt och märkvärdighet uppgår mot
dien, om hvars remitterande nu är fråga.
Den plats den ädle Motionairen i Samhället
innehar, det höga Embete han bekläder,
och det rykte, som Medborgare och Riksdagsman,
han ifrån längre tider tillbaka
åtnjutit, allt förenar sig att väcka en särskildt
uppmärksamhet åt hans förslag. Redan
på första sidan af det vidlyftiga anförandet
förekommer en satts, som ensam
kunde föranleda till en afhandling. Motionären
erindrar nemligen om en Motion, som
lian vid sista Riksdag gjorde, om upprättande
af Project till ett StatshushållningsSystem.
Rikets Ständer delade då icke Friherrens
mening. De trodde, att planen
till ett sådant system borde komma från
Styrelsen, och afgåfvo i delta afseende en
underdånig skrifvelse, emot hvilken Friherren
då reserverade sig. Friherren, sin
mening trogen, har nu framträdt med samma
förslag ånyo, under upprepande, att
i54
Den 22 December e. m.
det i en Constitutionel Monarchi, är ifrån
NalionalRepresentationen, sorn project till
ett Statshushållnings-System bör komma.
Jag vågar yttra en öfvertygelse, rakt motsatt
Herr Friherrens. 'Sant är väl, att alltsedan
1809 hafva Rikets Ständer icke från
Regerigen fått mottaga någon fullständig
plan till ett StatshushållningsSystem, om
jag får tillåta mig nyttja samma rubrik,
som Motionären; men derföre, att det hittills
icke skett, är det likväl icke sagdt,
att det icke bör eller kan ske. Det passar
icke mig att undersöka, huruvida ett
verkligt planmässigt Statshushållnings-System
sedan 1809 ens blifvit följdt. Jag
inskränker mig i detta afseende blott till
den generella anmärkning att i 5 §. Regeringsformen
finnes ett verkligt hinder förborgndt
emot sammanhang och ordning i
Rikets inre hushållning. Denna §. förbjuder
nemligen en StatsSecreterare att öfvervara
de öfverläggningar, som icke tillhöra
det Departement, hvars Chef han är. Följden
häraf blir den, att den ene StatsSecreteraren
icke vet, hvad underdåniga tillstyrkanden
den andra gör. Att den ena Statssecreteraren
icke vet hvilka åtgärder, som
vidtagas i anledning af den andres föredragningar
o. s. v. Vid slikt förhållande
anser jag för en verklig lycka, att man icke
ofta ser besluten korsa hvarandra, och
jag tror att Friherre Jacob Cederström
gjort en välgerning, om han sökt i Grund
-
D en 11 December e. m.
i55
Iagsenlig väg tillvägabringa, alt alla StatsSecreterarne
blefvo ständige Ledamöter af
StatsRådet. Min öfvertygelse är, alt han derigenom
hade mycket mer närmat oss det
constitutionela målet, än genom utarbetande
af denna Motion, som för öfrigt är ganska
genealisk, till och med i sina misstag,
men på åtminstone 100 år alldeles overkställbar,
Första hufvudpunkten af den totala
omstöpning Herr Friherren föreslagit,
är den fordran, att all jord skall bringas
,til 1 samma natur. Jag hemställer till
den ädle Motionären, om han härvid tagit
i betragtande, huru den olika hemmansnaturen
utbildat sig. All jord har, ifrån början
tillhört icke Kronan, utan enskildte
personer under full ägande-rätt. Detta bevisar
Svenska Folkets urgamla frihet och
Svenska bondens fordna anseende. Bonde
kallades endast den, som sjelf ägde sin jord;
lian hette man för sig. Hans rättigheter
voro vidsträckta, hans skjddigheler voro få
och inskränkta. Småningom åtogo sig bönderna
att beträda vägfarande man med skjuts
och gästning och underhålla Upsala öde.
Detta nämnep jag, emedan det utgör grunden
till jordens alla närvarande onera och
deraf sig härledande olika hemmansnaturer.
Jag vill icke upptaga tiden med framläggande
af någon öfversigt på hvad sätt Krono-
och Skattehemman bildat sig. De hafva
icke uppkommit genom en despots nyckfulla
befallning, men icke heller genom
\
156 Den 22 December e. m.
magtägande Ständers beslut; — de hafva
småningom bildat sig. Om jag undantager
Säterierna, som helt och hållit hade Adelns
anseende till syftemål, så existerar knapt
någon hemmansnatur, som icke genom
omständigheternas kraf tillkommit och genom
omständigheternas kraf bibehållit sig.
Den som saknar en fullständig kunskap om
dessa naturers olikhet på olika orter, hänvisar
jag till Friherre Cederströms Motion.
Den skildring han der gör på Uppbördsväsendet,
visar bäst, huru djupt han inträngt
i den Embetsmanna-befattning, som
är honom anförtrodd. Men derföre att
oredor finnas, är det icke alltid möjligt,
att i en hast och totalt afhjelpa dem. Jag
vet blott ett enda sätt att omintetgöra den
olika hemmansnaluren, och det vore att,
såsom det skedde i Frankrike under Viléles
Minister, anslå en Milliard i skadeersättningar.
Men fonden lill ett sådant anslag
fruktar jag blefve svår att utfinna. Jag
hemställer vidare till den ädle Motionären,
om det icke undfallit honom, att den olika
hemmansnaturens upphäfvande och all
jords bringande till lika beskattning förutsätter
en ny allmän jordrefning. Om här
ock kunde danas Landtmätare i en hast till
tiodubbelt större mängd än nu finnes, är
dock säkert, att i vårt glest bebodda och
på vissa trakter så litet uppodlade land,
ingen refning kan lända till något bestående
resultat, hvilket bäst vitsordas af de
Den 22 December e. m.
refningar, sora hittills blifvit gjorde. Den
andra hufvudsakliga punkten i Friherrens
förslag är, att alla Statsbidrag skulle utgå,
i nion af inkomst; men märken väl, raine
Herrar! det är brutto-inkomsten Herr
Friherren menar. Jag hemställer till en
hvar, huru det skulle falla sig för den,
som är skyldig hälften eller -f:delar af sin
egendoms välde, eller för den, som bedrifver
en rörelse med lanta capitaler, att
skatta till Staten efter brutto-inkomsten.
Jag tror, att det skulle vara att mörda allt
hvad som ännu är qvar af välmåga i detta
land. En annan hufvud grund i Friherrens
Motion är IndelningsVerkets uppluifvande,
ochConscriptionsSystemets utvidgande. Conscriptionsskyldigheten
skulle nemligen räcka
först från 18 till 35 år, men ytterligare
med någon inskränkning till 45 år, hvarigenom
Ammen skulle komma att bestå af
mer än 3oo,ooo man. Vidare skulle i alla
folkskolor (5 parentes sagdt, utgöra sockenskolorna
ett särskildt föremål för Herr Frit
herrens betragtelser) finnas en Underofficerare,
som ägde att undervisa bygdens
ungdom i handgrepp, simning, gymnastik
o. s. v. Ingen skulle erhålla Magistergraden,
utan att hafva tagit IngenieurOfficersExamen.
Hvarje manbar person skulle således
blifva soldat, och hvarje PhilosophiaeMagister
IngenieurOfficer. Jag medger, att
detta låter bra; men jag fruktar resultatet
blefve, att antingen skulle det fattiga lan
-
det digna under sin egen militaira styrka,
eller också skulle hela förslaget, i brist på
medel, aldrig kunna verkställas. Det hörer
äfven till saken, att Friherren, i och
med införandet af detta ConscriptionsSysteme,
velat upphäfva icke allenast den
Indelta, utan ock den Värfvade Arme'en.
Garnisonstjenstgöringen skulle, enligt hvad
uttryckligen säges, förrättas af Conscribe—
rade på så sätt, att Manskapet skulle hytas
om hvar 3:dje eller 4;de månad. Jag
hemställer, om icke på det sättet alla Officerare
vid GarnisonsRf gementerne idkeligen
komme att exercera recruter, och jag
frågar, om det vore möjligt alt upprätthålla
ett Cavallerie och ett Artillerie, der
Manskapet skulle ombytas hvar tredje månad.
Det är första gången i min lefnad
jag hört yrkas på en total upplösning af
en existerande stående Armee, och första
gången jag hört, att en gammal Stam är
umbärlig i ett Nationalförsvar. Jag förbigår
de öfriga punkterne i förslaget; men
jag supponerar att detla project nu vore
genomdrifvit, och jag ställer den frågan
till den ädle Friherren: hvad vore väl Sverige
då för en sorts Stat? Jag kan icke besvara
denna fråga. Allt hvad jag kunnat
begripa, är, att allt som nu finnes till härstädes,
vore omstörtadt, och att det Sverige,
som då skulle uppkomma, hade icke
minsta likhet med det land, i hvars sköte
vi alla äro födde. Kanske skulle då ett
Den 12 December e. m.
herrligare Sverige än det närvarande uppblomstra;
men jag får dock erinra om den
stora vådan att med berådt mod kullstörta
en Statsbyggnad, innan man vet hvad man
möjligtvis kan sätta i stället. Redan i förra
Plenum yttrade jag min öfvertygelse
om overkställbarheten af Friherre Cederströms
förslag, och då det nu är fråga
om hvart Motionen skall remitteras, skulle
det vara inconseqvent af mig, om jag tillstyrkte
nedsättande af ett Särskildt Utskott,
för beredningen af ett förslag, som jag tror
vara oantagligt. Jag förmodar icke att Rikets
Ständer oftare än vid stora fall böra
begagna sin rättighet att tillsätta Särskildta
Utskott. Så tyckes man också hittills
hafva handlat. År 1815 tillsattes det sedan
så namnkunniga Särskildta Utskottet,
för att undersöka orsakerna till förlägenheten
i allmänna rörelsen. År 1818 tillsattes
äfven ett sådant; men det var i frågan
om StyrelseVerkens reorganisation. År
1823 nedsattes också ett för behandlande
af Konungens Proposition i sistnämnde ämne.
Att nu begagna samma utväg för en
enskildt Motion, kan jag för min del icke
annat än afstyrka. Yi böra äfven hafva den
complaisansen för de tvänne mindre talrika
RiksStånden, som säkert skulle komma
i förlägenhet, vid nödvändigheten att utse
Ledamöter till ett nytt Utskott; och om
det också skulle befinnas erforderligt, att
remittera Friherre Cederströms Motion till
i6o
Den aa December e. m.
\
Stats- Banco- Lag- Ekonomi- och Bevillningsutskottens
gemensamma handläggning,
tillstjrrker jag ändock att det måtte ske,
snarare än att för densamma tillsätta ett
Särskildt Utskott.
Friherre Cederström j Jacob: Herr Riben
har yttrat sig öfver frågan om tillsättande
af ett Särskildt Utskott, egenteligen
i anledning af mitt förslag rörande
grunderna för ett StatshushållningsSystem.
Ehuru denna fråga om ett Särskildt Utskott
egentligen tillhör den utaf en annan värd
Ledamot väckta Motion, har Herr Riben
dervid anmärkt några delar af mitt förslag,
dem jag anser mig böla besvara. Han har
nemligen framställt den önskan, att jag, i
stället för det förslag jag ingifvit, bordt i
constitutionel väg bereda en utväg, hvarigenom
StatsSecreterarne kunde blifva ständige
Ledamöter af StatsRådet, och således
blifva Konungens Rådgifvare i alla mål. Då
denna fråga icke tillhör, hvad som utgör
föremål för den närvarande öfverläggningen,
vill jag derpå icke lemna annat svar, än
det, att jag icke anser en Föredragande
böra vara närvarande i StatsRådet vid andra
tillfällen, än då han sjelf föredrar,
med mindre mål af sådan egenskap förekomma,
att hela StatsRådet och alla StatsSecreterare
enligt Grundlagens föreskrift
skola vara tillstädes.
Herr
Den 22 December e. m. 161
Herr Riben liar ytterligare framställt
cn fråga, rörande möjligheten att bringa all
jord till lika natur. Hade Herr Riben behagat
taga närmare kännedom af dc tabeller,
som äro min Motion vidfogade, så
skulle lian deruti utan svårighet igenfunnit,
att det endast fordras 4 års Statsbidrag,
för alt åstadkomma en summa, icke allenast
tillräcklig, att ersätta den privilegierade jorden
de förluster, den kan derigenom få
vidkännas, utan ock derutöfver gifva ett
betydligt öfverskott. Jag tror, att om man
frågar bonden, huru vida han vill betala
denna summa, för att sedermera slippa alla
utgifter till Prest- och Knektehåll, samt
utgöra Statsbidraget lika med alla i mån af
inkomst, så skulle han genast förklara sig
nöjd dermed, åtminstone är det fallet med
de olika classer medborgare, som jag frågat
i detta ämne. Alla hafva funnit sig belåtne.
Äfven med åtskilliga af PresteStåndets Ledamöter
har jag communicerat arbetet, och
de hafva förklarat, att de äro villige afsäga
sig den närvarande aflöningen genom Tionde,
om de i stället försäkrades om den
inkomst jag föreslagit. Den värde Ledamoten
har vidare mot förslaget anmärkt
såsom olämpligt, att utskylderna till Staten
skulle utgöras efter brutto-inkomst. Jag instämmer
verkligen med honom deruti, att
någon fullkomligt rättvis beskattning icke
kan utgöras efter annat, än efter behållen
7 II. II
Den 32 December e. m.
inkomst; men om den behållna inkomsten
minst af alla kan utrönas, så måste den
äfven minst af alla freda från ojemn beskattning;
ty hvarje individ följer sina egna
grundsatser för beräkningen af denna inkomst.
Deremot är brutto-inkomsten alltid
känd. Den ena Köpmannen i Staden känner
den andres affairer. Den ena grannen
på landet vet, hvadden andre grannen haft
för inkomst. Dessutom kan det äfven gifvas
andra controller för den allmänna rörelsen,
och när frågan är om hvilken beskattning
skall medföra den minsta tunga
och de säkraste controller för i möjligaste
nion jemn beskattning, så tror jag, att, om
hvar och en frågar sig, hvad han har betalt
efter de förra författningarne, och jemför
summan med hvad han enligt förslaget
skulle komma att erlägga, skall han derpå
nödgas svara: jag vinner och jag vinner
betydligt på förändringen.
Det har ytterligare blifvit anmärkt, att
förslaget innefattar ett upphäfvande af Indelningsverket.
Med fullkomlig kännedom
af hvad vårt närvarande Indelningsverk kan
uträtta, med kännedom äfven om medlen,
alt göra Beväringen så användbar sorn möjligt,
har jag funnit, att genom Indelningsverkets
upphäfvande säkrare försvarskrafter
kunna åstadkommas. Jag har i anledning
deraf uppgjort de calculer, som äro
vidfogade min Motion, och man skall deraf
Den 22 December e. m. i63
finna, att de 3o8,ooo man, som enligt förslaget
skulle blifva att tillgå, kunde underhåll
as med obetydligt större kostnad, än
den Indelningsverket medför. Den särskildta
reserven förmodar jag att ingen menniska
skall vilja undandraga sig. Nu frågar
jag: skulle icke hvarje fri Svensk man erkänna
sig sjelf och sin son skyldig, att deltaga
i sitt Lands försvar, då han visste,
alt alla deri deltogo, alt alla betalte i lika
förhållande som han till Statsutskyldernes
utgörande? Det finnes ingen bonde, som
icke härtill genast skall svara ja. Om Sverige
nu icke är i stånd att bereda sig andra
tillgångar eller utvägar till hvad som
erfordras för försvarsverkets fullkomnande,
så frågar jag, om icke förslaget är värdt att
tagas i moget öfvervägande. Må det vara möjligt,
att summan 3oo,ooo man kan inskränkas;
att åldern är föreslagen för tidigt vid
18 år. Jag anser likväl ynglingen vid denna
ålder vara mera tjenlig att bildas till
försvaret. Vid 20 år, då han ofta redan
ingått ägtenskap, är han deremot icke mere
så fallen för bildningen till soldat. Jag
säger likväl detta, utan afseende på sjelfva
kroppsstyrkan, väl vetande, att om man
vid 18 år saknar den styrka, som fordras
för den kraftfulle Grenadieren, kan han
dock verka mycken nytta.
Anmärkaren bar vidare fästat sig vid
frågan om Garnizonerne. Jag nödgas här
Den 22 December e. m.
å nyo göra honom den erinran, att han
icke med uppmärksamhet genomläst tabellerna;
ty då skulle han funnit, alt Garnizonerna
äro afdragna från Beväringen, då
skulle han icke fallit i det misstaget alt
tro, det särskildta Officerare skulle ständigt
få ligga i Garnizon och exereera recruter:
då skulle han funnit, att af Bevärings-Armeen
serskildt 12,000 man blifvit undantagne,
för att utgöra garnizonstroupp. Våra
Garnizoner äro för närvarande alldeles otillräckliga.
Vår Amme behöfver en vida större
exercis; om detta skall kunna beredas,
så är det nödvändigt, att saken skall med
omsorg och betänksamhet pröfvas af Rikets
Ständer, hvilka naturligtvis önska, att med
de anslag de gifva, den största möjliga
försvarskraft må kunna erhållas.
Det kan icke vara någons afsigt, att,
genom undandragande från allmänt delade
uppoffringar för det allmänna, inskränka
det verksamma försvaret. Således måste
man äfven söka hvarje medel, som leder
dertill, på det vi icke ostraffadt må kunna
blifva anfallne. Ett sådant förslag lemnäs
af förståndiga Svenskar icke utan allt
afseende, och först då, när det är bevisadt,
att det icke är Verkställbar^ förkastas det.
Anmärkaren harfrågat huru, enligt mitt
förslå?, Cavalleriet skulle blifva beridet
O 7
och Artilleriet tjenslbart. I förra fallet upp
-
Den 22 December e. m.
lyser Tabellen, alt de conscriberadesjelfve
skulle hålla sig hästar, i fredstid emot
det, att de af Staten skulle erhålla underhåll
för hästen och dubbel aflöning; vid
krig 2Öo R:dr B:co i ersättning för hästen.
Det är möjligt, att jag deruti misstar mig;
men jag tror dock, att bland ynglingar, sorn
äga föräldrar, hvilka underhålla flere hästar,
det påräknade antalet skall finnas, hvilket
öfvertalar sina föräldrar, att lemna dem
hästar på de föreslagna vilkoren, för att få
blifva Cavallerister och rida i stället för att
gå. Jag tror snarare fråga kunde komma
att uppstå, altman måste inskränka antalet
af dem, som vilja blifva Cavallerister på
dessa vilkor. Hvad Artilleriets exercis beträffar,
förmodar jag, att, då anmärkaren
vid nogare eftersinnande skall finna, att hail
misstagit sig i afseende på Garnizonstruppernas
organisation, äfven denna anmärkning
måste förfalla. Jag frågar den värde
Ledamoten: hvad ändring har jag väl genom
förslaget sökt tillvägabringa, annat än, att
hvarje skiljaktighet skall blifva borttagen,
i afseende på medborgarens förhållanden
till Staten, och det utan rubbning i stånd
och yrken, derigenom att hvar och en skall
deltaga i Landets försvar, och hvar och en
efter vilja och förmåga bereda sin utkomst.
Derigenom blir den Constitutionella Monarkien
hvad hvarje Republikansk Stat bör
vara, der likväl Styrelser! icke är underka
-
l
i66
Den 22 December e. m.
stad ögonblickets nycker, utan är bestämd
och hel, samt eler inga tidskiften kunna
inverka på allmänna samhällskicket. Det är
från denna åsigt jag har utgått, då jag ansett,
att ideen för den Monarkiskt Constitutionela
StyrelseFormen egenteligen är den
Republikanska, till största fullkomlighet utbildad,
I mitt förslag är icke fråga väckt om
några brådstörtande mått och steg, eller
något kullstörtande af närvarande förhållanden.
Långt derifrån har jag yrkat, att dervid
fordras betänksamhet, måtta, lugn och
rättrådighet. En tid af 20 år är också derföre
utsatt till dess fullbordan. Kanske
blifva de flesta af oss icke de, som komma
att njuta frukten häraf; men jag tror mig
dock kunna förutse följderna, i fall Rikets
Ständer begära hos Kongl. Majrt, alt utarbetningen
deraf må komma till verkställighet.
Må dock gerna förslaget noga betänkas.
Ju flera anmärkningar som framkomma
, desto bättre. I frågan om en organisation
kunna icke för många meningar afhöras.
Den enda rälta måtte dock slutligen
blifva den segrande, och det är dervid man
sluleligen fasthåller sig. Hvad den egentliga
frågan rörande ett Särskildt Utskotts
tillsättande angår, så utgör den i afseende
på mitt förslag enskildt icke något föremål,
på hvilket jag enständigt vill yrka; ty ehvad
Förslaget remitteras till de andra Utskotten
Den 11 December e. m.
eller till ett Särskildt, är jag dock öfvertygad,
att Ledamöterna icke låta hänföra
sig af några anmärkningar, som äro afgifna
utan sakkännedom. Jag hoppas deremot,
att de sjelfve taga den kännedom deraf,
som fordras för ett motiveradt betänkande.
Visst instämmer jag med Grefve Posse och
Friherre Ehrenborgh deruti, alt ett Särskildt
Utskott med mindre tidsutdrägt och lättare
utarbetar frågan; men jag är dock öfvertygad
derom, att om Ridderskapet och Adeln
remitterar saken till de vanliga Utskotten,
Ridderskapet och Adeln äfven derifrån skall
få ett väl utarbetadt Betänkande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg nödigt, att ett Särskildt
Utskott borde för handläggningen af
Friherre Cederströms och Herr af Sillens
ifrågavarande Memorial tillsättas.
Ropades Ja och Nej.
Friherre von Duben, Carl: Det project
Friherre Cederström inlemnat är ett arbete,
på hvilket han lärer sysselsatt sig i två
års tid. Det tyckes således vara besynnerligt,
att man häri Plenum, utan att hafva
kunnat taga tillräcklig notis af della stora
arbete, framkommer med anmärkningar deremot,
samt inlåter sig i discussiöner deröfver,
ej upplysande i ämnet, ehuru kanske
ådagaläggande en vacker talgåfva. Om, sorn
168 Den 22 December e. m.
jag vågar hoppas, Motionen remitteras till
Stats-, Bevillnings-, Banco-, Lag-samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotten, skall
deras utlåtande troligen blifva, att ämnet
är af så omfattande natur, att intet resultat
vid denna Riksdag kan af Utskotten tili vägabringas
, utan lära de i stället tillstyrka,
att det stora project, Friherre ederström
enfanterat, må lämnas till granskning äfen
Comité, tillsatt emellan Riksdagarne. Herr
Friherren hargifvit mig anledning till denna
tanka, då han yttrat, att han icke väntat,
att det nu genast skulle kunna sättas i verkställighet.
En längre tid, såsom t. ex. till nästa
Riksdag, tror jag således blifva nödvändig,
för detta projectets begrundande, för att stämma
den allmänna öfvertygelsen för eller mot
saken, och anser jag af dessa skäl något
Särskildt Utskott icke behöfva tillsättas;
hvadan jag hos Herr Grefven och LandtMarskalken
anhåller om proposition på remiss
af Friherre Cederströms Motion till
de föreslagne Utskotten samfält.
Grefve Posse_, Arvid: Då jag var den
förste, som väckte frågan om nedsättande
af ett Särskildt Utskott, anser jag mig äfven
skyldig gifva Högloft. Ridderskapet och
Adeln tillkänna, att hufvudsakliga orsaken,
hvarföre jag väckte denna fråga, var, att
jag trodde de ingifna Molionerne kumm
Den 22 December e. m.
lättare behandlas af 12 personer, än af 174.
Som jag likväl sedermera hört, att tankarne
härom äro delade, får jag förklara, alt
jag afstår från yrkandet om ett Särskildt
Utskott.
Herr RibbingArvid: En värd Ledamot,
Friherre Ehrenborgh, har ansett, att
man icke ägde på det sättet afslå Friherre
Cederströms Motion, att man vägrade nedsältande
af ett Särskildt Utskott. För min
del tror jag icke något afslag innefattas deruti,
att man remitterar ämnet till de vanliga
Utskotten. Frågor hafva här visst blifvit
väckta af lika stor vidlyftighet: jag menar
dem om granskning af Civila Lagförslaget
till sina grunder och alla under E11-  våldstiden utkomne Författningar. Jag har
icke hört, att vid dessa frågors remiss uppstått
någon tanka på ett Särskildt Utskott,
ehuru de säkert komma att upptaga lika
mycken tid, som de ifrågavarande ämnena.
Jag kan således icke instämma i förslaget
om ett Särskildt Utskotts tillsättande på det
skäl, att Friherre Cederströms Motion annars
skulle anses afslagen.
Friherre Ehrenborgh: Antingen bar jag
illa uttryckt mig, då jag förra gången hade
ordet, eller ock har den siste värde
Talaren missförstått mig. Jag vill derföre
blott förklara, att ehuru jag förenat mig
uti Friherre Cederströms och Grefve Pos
-
170 Den 22 December e. m.
ses begäran om ett Särskildt Utskott, likväl
och då Ridderskapet och Adeln synes
böjde, alt icke antaga förslaget derom, vill
jag visst icke längre yrka derpå.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken frågade ånyo, om Ridderskapet
och Adeln ansåg nödigt, att ett
Särskildt Utskott borde för handläggningen
af Friherre Cederströms och Herr af Sillens
ifrågavarande Memorial tillsättas.
Ropades några Ja, jemte många Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Mar skalken förklarade,
att som, efter livad han tyckt sig
finna, Nej öfverröstat Ja, propositionen om
ett Särskildt Utskotts tillsättande således
blifvit af Ridderskapet och Adeln afslagen.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och Landt Marskalken framställde
särskilde Propositioner, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att remittera Herr af
Sillens Memorial till. Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotten, och
Frih erie Cederströms Memorial till Stats-,
Bevillnings-, Banco-, Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotten.
Ånyo föredrogs Herr Tharas, Wolrath,
den 10 dennes f. m. på hordet lagde Me
-
Den 32 December e. m.
171
morial, angående Reglering af Rikets Styrelseverk.
Grefve Frölich j David„ anförde skriftligen:
Herr
Tham har medgifvit, att Svenska
Nationen år 1809 stod på brädden af sin undergång
och, derifrån på ett underbart sätt
räddad, påmint sig allt hvad den ansett varit
orsaken till dess olyckor, och deribland funnit
sig äga anledning till klagomål öfver
sine äldre Institutioner, öfverflöd på Embetsman
och den förlamade gången vid tilllämpningen
af Lagar och Författningar.
m•
Jag instämmer fullkomligt med Motionären
i desse åsigter; men jag tror, att de
motiver till allvarliga mått och steg, hvartill
dess betraktelser liksom tvingande bordt
föranleda, af Motionären anses hafva gjort
ett sådant intryck på NationalRepresentationen
vid föregående Riksdagar, att han icke
nu bordt ställa dessa motiver i bredd med
det af en ringa besparing af några Löner,
som han igenfunnit hafva varit grunden lill
Representanternes yttrade önskningar om
StyrelseVerkens förbättrade organisation.
Jag kan icke tro, att ett jämförelsevis sä
obetydligt motiv, när man såg Staten nära
sin undergång och hade den ännu knapt
tillslutna afgrunden under ögonen, har väsendtligt
ingredierat i Nationens allvarligt
stämda föresats och önskan, att för fram
-
»72
Den aa December e. m.
tiden förebygga ett sådant gradvis sjunkande
till fysisk kraftlöshet, barbarisk okunnighet
och politisk tillintetgörelse, som regimer
från 1789 till 1809 medfört. Åtminstone
ville jag slippa höra talas om några
få löneindragningar, när det vore fråga
om att försäkra en Stats politiska frihet och
existens. Sådane ämnen, skickligt framkastade,
kunna dock, oaktadt sin relativa obetydlighet,
tjena till afledare af uppmärksamheten
från det vigtigare.
Också ser man, att Motionären gått alldeles
ifrån de vigtiga conclusionerne af sine
första premisser. Eller medför icke öfverllödigheten
i EmbetsmannaCorpsen andra
och vigtigare olägenheter, än den af onödige
löneutgifter? Motionären talar sjelf om
klagan öfver lam och långsam gång, men han
hade kunnat gå ännu längre, om hanejstadnat
tvärt vid sin primitiva position, och derifrån,
genom öfvergången till Lönebesparingen,
medelbarligen kommit till den slutsats,
att man "höll på blifva förledd (som man
"gör när man fäster sig vid småsaker) att
"fördela göromålen emellan ansvarige Ministrar,
i stället för Collegier med större
"personal.” Hvaraf förleddes man? Jo, säger
Herr Tham: "af den förut fattade in"billningen
om lättheten att inför Natio”nalRepresentationen
ställa dessa Ministrar
'dill ansvar.” Måhända, fortfar han, ”har
"erfarenheten uppdagat, att theorien om Mi
-
Den 22 December e. mV
"nistrars ansvarighet merendels i verkstäl”lighelen
möter svårigheter som sällan kun”na
öfvervinnas; och derföre tror Motionä”ren,
att det är lyckligare få Nationens
”ärender långsammare afgjorde af Collegier,
”hvilkas sammansättning innebära motstånd
”mot herrskningsbegäret af mägtige Ministrar,
hvilka dåde, efter bäfdernes intyg,
”någon gång äro elaka, flere år i Monar”kens
namn kunna plåga Landet, innan Na”tionens
harm kan truga dem att lemna
"sina platser.”
Rädd för origtiga citationer af mine
egne yttranden, har jag med flit afskrifvit
en hel period af Herr Thams Memorial,
och han lärer icke således kunna klaga öfver,
att den ej fått behålla sitt sammanhang.
Men jag har också haft ett annat
syftemål dermed, nemligen att visa huru i
detta sammanhang ligger, efter mitt begrepp,
en ojäfvig tendens att åstadkomma impressioner
af vidsträcktare omfång och inverkan
på ärendernes behandling vid denna
Riksdag.
Jag har ej kunnat vara stillatigande, då
en Man sådan som Herr Tham, deltagande,
enligt LandtMarskalkens förtroende, i
TalmansConclaverne, vetande bättre än vi
öfrige i hvad ordning ärenderne föredragas,
och således i tillfälle alt bedomina
oell efter sine afsigter operera med den ho
-
Den 22 December e. m.
norn egna takt, då en sadan Man, säger
jag, i början af en Riksdag, dervid anmärkningar
mot StatsRådets Ledamöter redan
äro gjorde och ytterligare torde göras företagit
sig med anledning af en Motion,
som i sig sjelf har en vådlig rigtning, att
derjemte indirecte, men med ett afgörande
språk insinuera, att Ministeriel ansvarighet
är någonting, som icke förtjenade uppmärksamhet.
Herr Tham torde likväl här oförsigtigt
hafva utkastat en handske, den han
förmodat ingen skulle upptaga. Jag finner
mig likväl uppmanad dertill, och om Herr
Tham och hans vänner få höra saker, som
de icke tycka om, så är det Herr Thams
skuld, icke min.
Men då jag nu börjar- argumentera,
ihågkommer jag den regeln att söka i sin
ordning en conclusion efter hvarje premiss.
Om jag skulle låta någon premiss stå qvar
isolerad samt frångå den och skynda till
andra, så skulle den mindre skarpsynte
kunna inbilla sig, att jag utredt frågan, för
det jag framkastat den -—; man skulle då
kunna förebrå mig sofisteri, någonting sorn
jag hatar hos andra och aldrig tillåter mig
sjelf.
Jag upptager då de premisser om tillståndet
i8op och orsakerne dertill, som
Motionären framställt och som min öfvertygelse
godkänt; men jag fortfar der han
Den aa D e ceni b er e. m.
i75
stadnade och anhåller att få vidare utveckla,
huru Nationens förra Representanter betraktat
och bordt betrakta sine gamla Institutioner.
De torde ha insett, att det vore
omöjligt åstadkomma en raskare gång
under de gamla Collegiala formerne, äfven
om man kunnat göra en splitter ny uppsättning
af personalen, hvilket varit både
orättvist och en förbättring på origtig väg
(emedan hos en klass med en viss bildning
blotta formernes förändring är i allmänhet
nog till en förbättrad rigtning i verksamheten);
men de torde dessutom och
såsom hufvudsakligt hafva anmärkt: att en
af Regenten efter hans Rådgifvares eller
favoriters tillstyrkande tillsatt onödigt stor
Embetsmannapersonal, som måste på de
förres mer eller mindre tydliga vinkar ständigt
rigta sine blickar, för att vinna vidare
befordran, som deliberera och operera
inom slutna dörrar, så att en enskild
Ledamots möjliga intriguer kunna omgifva
sig med den ogenomträngliga manteln och
den vördnadsbjudande glansen, som den
collectiva kraften och anseendet hos ett
Embetsverk alltid äger, i jemförelse med
individens; att en sådan personal, långt
ifrån att äga någon *'motståndskraft mot
herrskningsbegäret “ som Herr Tham tillerkänner
den, tvärtom är ett blott redskap
i magtens händer, som den skjuter framför
sig, när den vill intrassla och bortblanda,
och bakom hvilken den eller de
Den aa December e. n>»‘
egentligen opererande högre organerne görn-»
de svårligen kunna upptäckas; att denna
öfverflödiga personal, på sådant sätt informad
i congregationer, sorn åberopa sin värdighet
och erfarenhet för att kunna inblanda
sig i alla administrativa ärenden, tillika
slå rakt i vägen för en Styrelse, som
vill uträtta något godt och i rättan tid;
att, med ett ord, en god Styrelse derigenom
förlorar hela sin åplomb. Detta, säger
jag, måtte fordne Representanter hafva insett
a priori, om de ej haft tillfälle af händelserne
före 1809, att finna det med öppna
ögon och låta erfarenheten öfvertyga sig.
En vacker garanti hade vi i våra Embetsverk
för den då varande Statsförfattningens
bestånd! En verklig motståndskraft, —ja,
men endast mot skyndsamhet och rätt. Hvarföre
hindrade icke desse Embetsverk för
detta Konungen och hans Ministrar, att år
i8o3, utan Ständernes samtycke, förstöra
realisationsplanen och göra statsskulden till
mynt? Hvarföre hindrade de ej befallningen,
att Nationen skulle utgöra en femdubblad
bevillning såsom krigsgärd? Var det
Embetsverken, som slutligen hindrade den
ursinnige att befalla Banken utgifva sine
redbarheter och till befallningens verkställighet
gaf nya ordres om kanoners framdragande
på Jerntorget, som jag hört sägas?-—
Nej, visst icke. Vid sådane tillfällen
är Embetsverkens collectiva kraft så
lam,
/
Den 22 December e. m.
177
larn, så rakt oduglig, att den betyder mindre
än intet. Nationen trugas då, att genom
revolution, det sista medlet men också
det aldra vådligaste, taga tömmarne
sjelf; men fåfängt letar den då efter föremålen
för sin rättmätiga harm. •— Desse,
som kört Statsvagnen och den deri uppsatte
olycklige Monarken till brådjupets
brant, —• dem ser man ej mera. Machineriet
ligger längesedan öfverhöljdt af de
Collegiala formernes dam; spåren äro redan
försvunne efter farten, innan tömmarne
fallit.
Sådant hafva de Män velat förekomma,
hvilka, ledde af en stigande upplysning
och andra länders exempel, trott den
skenbara, men inelfectiva och skadliga magten
böra lagas ur Collegiernes händer och
fördelas bland ansvarige Ministrar.
Vi komma nu lill Motionärens andra
indirecla, men betydelserika position af premisser,
den, att Nationen höll på låta förleda
sig af den förut fattade inbillningen
om lättheten alt ställa Ministrarne tili ansvar,
och att erfarenheten skolat uppdaga
odugligheten af denna theori i verkställigheten.
Jag kan ej nu, såsom förra gången,
förena mig med Motionärens premisser. Ett
är, alt låta missleda sig i principer, och
7 H. 1 a
178
Den 11 December e. m.
ett annat, att icke äga nog djup insigt, nog
erfarenhet eller nog förmåga, att realisera
principen i sin hela omfattning, med iakttagande
af den completta tillämpning till
alla detailler, som ensamt ger garanti för
Bestånd. Såsom icke närvarande vid 1809
års Revolution kan jag icke döma om orsakerne
eller hindren för en större fullkomlighet
i principens utveckling; men jag
ser, i derpå följande Ständers fortsatte bemödande
att söka fullfölja principen, ett
tydligt och tillfredsställande bevis på, att
den ännu lefver hos Nationen och sträfvar
till utbildning. Och jag förklarar rent ut,
dock utan personlighet, att jag anser icke
den för en Fäderneslandets vän, som med
berådt mod vill directe eller indirecte bortraisonnera
en hufvudprincip i vår Grundlag,
hvarigenom constitutionel motvigt hos
Nationen mot våld och förtryck beröfvas
ett af sine väsendtligaste stöd. Jag begagnar
här en declamation, som jag i en annan
frågas ventilation funnit brukad, men
efter mitt begrepp missbrukad, då jag utropar:
jag skulle önskat, att jag aldrig fått
böra sådane satser yrkas, på detta rum!
Låtom oss icke för hastigt med Motionären
antaga, det erfarenheten uppdagat theoriens
oduglighet, ej heller af honom afskräcka
oss frän att reorganisera vår Ministeriela
Styrelseform efter andra folkslags
exempel. Ett sådant ämne fordrar närmare
undersökning; och der ej principen af
Den 22 December e. ra.
*79
ministeriel ansvarighet ledi omedelbarligen
till sin nltimata gräns —- en anklagad och
dömd Ministers bestraffning — hafva dock
följderne för folken blifvit i sjelfva verket
lika välgörande, då den brottslige på ett
eller annat sätt blifvit satt nr verksamhet,
och lemnat sin plats.
I England slutade för några år sedan
en hatad, möjligtvis sig ångrande Minister
sin bana med ett sjelfinord. Samvetet tog
bär domsrätten. Forum, der ansvarigheten
skulle afgöras, förflyttades från jorden. Qvarlefvan
af ministeren, lika förvånad som Regenten,
fann nödigt inkalla en folkets vän,
trots den mägtiga Aristocratiens motstånd.
Då han olyckligtvis snart dog, denne ädle
man, var det icke underligt, att reactionen
skulle segra för ögonblicket derefter, men
spår efter hans ledning stå ännu qvar i
alla verldens regioner, ej mindre än på de
Brittiska öarne. —. Striden är icke slutad —j
vi få kanske snart se utgången.
I Frankrike trodde väl flere bland oss
för omkring ett år sedan, att Villelska miliistéren
skulle besegra allt motstånd. Jag
medger det, och om Herr Tham för den
tiden skrifvit sitt memorial, så hade han
ej då saknat anledning att anse ”svårighet
”i verkställigheten att truga en elak mini”ster
från sin plats för nästan oöfvervin”nerlig.
” Men nu har ju den mägtige, den
180 Den 32 December e. m.
sluge Ministern måst vika; lians ultimata
öde är ännu oafgjordt, men hvad som är
säkert är, att han, utan möjlighet att kunna
bortskymma sig bland underordnade Embetsverk
för de blickar 3o millioner på
honom rigta, ensam har att uppbära deras
förbannelse, och se deri ligger knuten.
Hvad säger nu erfarenheten inom mitt
eget Fädernesland? Jag tvekar att efter min
öfvertygelse låta den tala. Ty en hvar af
Er, mine Herrar! bedörnmer händelserne
efter sine egna åsigter; och edra åsigter,
edia omdömen, förlåten mig att jag säger
det, grunda sig någon gång kanske
mera på känsla, än på en sträng forskning.
Icke sviker modet hos mig, att uttala
sanningen; men den förnyade läxa jag
och vi alla fått af en bland Ministerens
högste Ledamöter om hofsamhet i uttryck,
och som med sådant bifall upptogs, den
har gifvit äfven mig en varning att, om
möjligt, icke såra ömtåliga öron. Inför åhörare,
på hvilka en väl tournerad compliment
gör starkare intryck, än de kraftigaste argumenter,
der vore gåfvan att tala med
förtäckta ord af största värde. Jag äger
den icke. Jag måste tala så, som jag kan.
Erfarenheten inom Sverige framter väl
annu icke några prof på straffade Ministrar;
men anklagelser mot StatsRådets medlemmar
ha likväl blifvit gjorde, ända till den
påföljd att ställa dem för RiksRätt, och
Den 22 December e. m.
der hafva de väl lyckligen sluppit undan,
men genom nålsögat. Viljen J veta orsakerne
till sådan utgång, så är den lätt funnen.
Till en del äro dylika phenomener så allmänna,
att de igenfinnas i alla constitutionella
Stater.
Innan Ministérer blifvit öfvermodiga,
beräkna de alltid till hvad grad Nationerne
äro sorglöse och ouppmärksamme på sine
försvarsmedel; derefter calculera de steg
för steg sine mesurer. De veta alt begagna
sig af sådane personers ensidiga rigtning,
som, till egne fördelars vinnande, låtsa som
det allmännas fördel icke anginge dem eller
anginge dem ensamt; berömmande deras
klokhet och moderation, som väl kunna
höja sin röst, men häldre uteblifva, förstå
Ministrarne mästerligen att neutralisera en
viss Class, som, litande på sina solida etablissementer,
hälst vilja vara inacliva åskådare.
Såsom en nöjsam sysselsättning för
denna Class och för den stora tanklösa
mängden, framställes en eller annan frimodig
medborgare såsom ordningens fiende
och förstörare. Liksom om en individ kunde
vara farlig för ett helt folks lugn eller
för magten, narrar man Nationen, så länge
man kan, att, utan uppmärksamhet på allmänna
ärendernas gång, gapa på honom såsom
ett mönster af excentricitet, farligare
att nalkas, än pesten. Inga föraktliga tillmålen
och beskyllningar för vådliga syftnin
-
Den 22 December e. m.
gar sparas att i början qväsa dem, som finna
sig af sin öfvertygelse förpligtade, att
sluta sig till oppositionen. De såkallade
försigtige, som seden hårda kampen af de
få, hvilka hvarje ögonblick synes duka under,
hålla sig på afstånd, och sålänge folket
icke vaknat ur sin dvala, äro ministererne
temligen säkre. De behöfva icke
mycket bekymra sig om pluraliteten vid
voteringar; de gå för en tid frie från all
fara af anmärkningar och kunna äfven trotsa
hvarje direct anklagelse.
Der man blott hunnit till denna punkt,
der Ministrarne aktat sig för scandaler, der
kan det synas, som Motionären hade rätt,
att ministeriella ansvarigheten är en overkställbar
theorb Men det ligger i denna
saks natur, att den icke stadnar dervid.
Snart växer djerfheten hos de magtägande.
De segrar, de tid efter annan vunnit, förblinda
deras syn. De förlita sig på sin
magt, de sky icke mera medlen att vinna
sina åndamål; de trampa alla former under
fötterne, och de skrida till alfvarsamma
facta. Nu skola Nationens Representanter
komma tillsammans. Äro Ministcrens samveten
något belastade, så taga de sin tillflygt
till General- och CabinettsOrdres; de
hörja då influera på valen, och deraf kan
man sluta hur det står till.
Så går det väl till i alla länder, men
leken är icke slut dermed; och emedlertid
Den 22 December e. m. i83
ian man icke säga, alt ansvarigheten är en
lorn theori. Äfven i Sverige, hvars ministére
icke är slående på den isolerade jolats,
den enligt princip borde intaga, kan man
icke förutsätta, att det är likgiltigt för ministrarne,
om ansvarigheten existerar såsom
lag, eller icke. Jag torde få göra Motionären
uppmärksam derpå.
Hvad bevisar väl mesuren år 1812, alt
klippa vingarne på Tryckfriheten. Yar det
för det allmännas skull sådant skedde, vore
det icke farligt för Ministrarne, om den
stora massan af Nationen hade ett lätt medel
att få veta hvad Styrelsen tog sig till,
så tro mig: den Minister, som nödgades fly
till böner och ännu ouppfylda löften, för att
förmå oss samtj^cka till indragningsmagten
för en tid blott, han hade litet brytt sig
om, att några individer käbblade med hvarannan
i Tidningarne: Den yttre politiken
bar längesedan upphört att hota Sverige;
den inre synes dock ännu ha fordrat samma
munkafle. En slöja är ännu hvilande
öfver frågan om Skeppshandeln, som icke
tyckes vara pålagd för ro skull, eftersom
sjelfva mystificationen synes ha varit en
mesur, hvartill man icke utan vigtiga grunder,
hämtade från det redan gjorda, bordt
kunna beqväma sig. För ConstitutionsUtskotlets
möjliga hot med Lagens hammare
fruktar man väl icke stort, skulle jag tro;
men det är ändå ett föremål för bekym
-
i84
Den 22 December e. m.
mer. — I alla tider ha väl msecenater till en
viss grad kunnat lita på sine clienter; men
icke går det alltid an, att efter eget Välbehag
justera andras domar. Det finnes ändå alltid
en och annan hållhake, så länge 106 och
107 §§. stå qvar i RegeringsFormen, och
torde de fästader tills vidare åtminstone,
och för kommande tider. Hvad som är
säkert, och hvarom en hvar kan öfvertyga
sig, då hail läser eller minnes hvad som
passerade vid 1823 års Riksdag, är den
skillnad emot nu, att Styrelsens organer
nu beflita sig om ett särdeles höfligt, man
skulle kunna säga artigt språk mot de samme
personer, hvilka man då försökte tillintetgöra
och med besvärjningar fördrifva.
En man af oppositionen, jag skulle våga
Säga den förste, hvars ålder och förvärf vade
ära ger honom rätt att hvila på de lagrar
lian skördat på detta rum, den skulle Mi»istéren
gerna vilja bära på sina händer,
om han tillät det. Sådant allt är tänkvärdigt
ändå! Eller hvad tror Motionären?
Månne icke motståndskraften är något starkare
nu än före 1809? och månne den icke
skulle bli än mera effectiv och mindre chimerisk,
derest den omtalte Reductionen och
Reorganisalionen af Styrelseverken ginge för
sig, så att man i hvarje sak hade att hålla
sig till en hufvudman i fråga om ansvarigheten?
Jag är öfvertygad derom. De år
1809 qvarlemnade elementerne från ett annat
tidehvarf och andra principer, hcfero
-
Den 22 December e. m.
i85
gena med ide'en af en fri Konnngamagt och
en ansvarig Ministére, men oförstörda och
likt ogräs utbredande sig öfver hveteåkren,
dem är det vi ha att tacka för vårt återskridande
till regimen före 1809. Vi ha
onekligen skridit tillbaka på den bana 1809
års män öppnade åt oss; ty hvem skulle då
något tala om passiv lydnad för en lagstridig
befallning? hyem skulle då velat sätta
i fråga, om vi hade rätt revidera våra egna
Cassör? hvem skulle då satt i fråga,
om Konungen ägde magt styckevis antaga
ett Lagförslag? och slutligen: hvem skulle
då, likt Herr Tham, velat ordentligen motionera
den samma förlamade långsamma
gångens återinförande, som han sjelf utan
särdeles conseqvens klandrat?
Enligt alla sunda principer, höra de
Dömande och Verkställande eller Administrerande
Magterne skiljas åt, så mycket som
möjligt. Hvarföre månne? Jo, emedan när
samma personer skola döma och administrera
på en gång, så göra de intetdera rigtigt.
I rättigheten att få vackla emellan
ständig lag, som Domare måste följa, och
lag för tillfället, som Administratörer sjelfva
stundom måste skapa, ligger en retelse
tili godtycke i det hela, som få kunna motstå.
Följden blir ofta, att Utslagen vid en
sådan sammanblandning hära stämplen mera
af orakel-vishet än rättvisa. En Administratör
nödgas vara uppmärksam pä dagens
186 Den 22 December e. ib.
händelser; han kan ej stödja sig ensamt pä
Författningarne, t. ex. när inga finnas; han
måste också skåda följderne och ansvara
för sine operationer. Af Domaren åter fordrar
man, att han bara följer lagen; när
han börjar tala om billighet, såsom motsats
med Lagen, så är ett säkert tecken
för handen, att han vill administrera och
icke döma. Desse båda värf fordra särskilte
lynnen och talanger, alltid med förutsättning
af den högsta grad af bildning,
som borde vara ett vilkor för employ i båda
vägarne.
Desse med flere goda skäl och orsaker
torde lia varit kraftigare och rigtigare motiver
för öfverlemnandet af alla verkliga
Domarefrågor åt Domaremagten, än dem
Motionären förmodat, då han talar, om "en
"synbar helg att öka den inamovibla Do"mareCorpsens
magt., och skilja från de Ad"ministr
aliva Styrelseverken alla sä väl
"Ekonomiska j som Vetten skapliga _, frågor
Detta Motionärens yttrande påkallar
åtskilliga anmärkningar. Ordet inamovibla^
der det står, förtjenar en egen uppmärksamhet.
Icke kan man gerna förutsätta,
att Herr Tham icke skulle veta, att, med
undantag af Presidenterne, alla andra Embetsman
i Collegierne, enligt 35 §. RegeringsFormen,
icke kunna afsättas utan ransakning
och dom. Det kan således icke
D en 12 December e. m.
187
vara hans mening, att någon förändring i
amovibiliteten för Ledamöterne ägt rum,
genom omflyttning af målen. Jag vill förmoda,
att det endast är genom ett misstag,
som lian kommit att fälla ett yttrande,
som lätt skulle kunna föranleda till den
slutsats, att han hyste någon motvilja mot
DomareCorpsens inamovihilitet. Men om
detta ord åter borttages, förlorar också argumentet
hela sin styrka. Dock detta vare
nog sagdt. För enkla ord bör man ej
plikta, om de icke stundom röja uti sig
allt för farliga principer.
Att för öfrigt öka Domaremagtens område
och visa bog dertill, skulle jag tro
i en Constitutionel Stat icke böra tillräknas
någon såsom ett fel. Jag anhåller nu
få göra några definitioner, ty här är angeläget,
att ej missförstås. — Hvad är Domaremagt?
Magt att döma, magt att tillämpa
—. icke att stifta — lag. Domaremagtens
utöfning förutsätter således alltid, att
Lag finnes att tillämpa. Hvad är Lag? Jo,
lag i juridisk mening är en regel eller samling
af reglor, till rättesnöre för dem, som
skola döma och dem, som skola dömas.
Ändamålet, så väl af Lag, som Domaremagt,
måste således ytterst vara att förekomma
godtycklighet. Hvad åter är Administrativ
magt? Det är en Styrelse, der
godtycklighet till en viss grad måste utöfvas,
emedan föremålen fÖ£ denna magt äro
i88
Den 22 December e. m.
af den ständigt omväxlande och ostadigt
natur, att för deras ändamålsenliga behandling
några fullkomligt bestämda och allmänt
giltiga reglor icke kunna på förhand
utfinnas. Endast en viss demarcationslinea
kan man draga omkring en sådan myndighet,
hvarutöfver den icke får gå; men inom
samma krets måste den lia rätt att handla
med mindre strängt afseende på regel,
än på utgången af hvarje sak för- sig.
Äro desse definitioner rigtiga, och jag
vågar tro det, så ber jag Eder, mine Herrar!
välja hvilken magt J hälst viljen underkasta
Eder? Tänken icke på Personalen,
hvarken i den ena eller andra Corpsen,
icke heller på våra Domstolars närvarande
organisation och tvistemålens närvarande
gång. Detta äro helt andra frågor. Personalen
beror på de styrandes val i ena
som i andra fallet, och på den grad af sann
moralisk och intellectuel bildning, som våra
Uppfpstringsverk eiler slumpen medgifva.
Organisationen af våra Domstolar, i synnerhet
de lägre, fordrar ofelbart stora förbättringar,
sådant medgifves gerna; men,
mine Herrar! här är icke fråga hvarken
om Organisationen eller Personalen, det är
om Domaremagten in abstracto. Med andra
ord, frågan är denna: Är det nyttigast
att få mål och tvister, till hvilkas slitande
Lag och laga PiättegångsÖrdning ära
användbare, pröfvade af Domare eller af
Den 22 December «. m.
Domare eller af Administratörer? Låtom
oss besinna, att i despoliska Stater spela
Administratorerne Mästare,' i brist på
tillräcklig utvidgning och consolidcring af
Doniaremagten, der någon sådan för syn
skull finnes. Der är tillräckligt och ogeneradt
utrymme för Administrationen, som
efter behag får cassera juridiska Domar.—
Väljen nu, mine Herrar! Turkiets eller
Spaniens distinctiva principer i jämförelse
med det lagbundna Sveriges förnyade Statsförfattnings
! — Den administrativa godtyckligheten
eller den juridiska enheten! —
Den enhetsprincip nemligen, att öfverallt,
der dömas bör efter lag, skola målen gå
lill Domstolar och icke till Administrerande
Verk och Embetsman.
Är väl någon tvekan möjlig i detta
afseende? Eller skulle jag kunna förmoda,
att pluraliteten af denna Lagstiftande Församling
ville gå tillbaka, der den borde
rycka vidare framåt; att den skulle vilja
återkalla och tillintetgöra hvad förra Sländers
upplysning och sjelfständighets känsla
för vår framtid beredt, och som Regeringen
har den klokheten och ädelheten att vilja
fullborda.
Mine Herrar! den Motion Herr Tham
väckt, har haft en så vidsträckt syftning,
att jag nödvändigt måst kalla Eder uppmärksamhet
till generella principer. Och
igo D en 22 December e. m.
då lian slutligen inskränkt sitt påstående
till anhållan om BergsTingsRätternes bibehållande
och vilkor af BergsExamens undergående
för Ledamöter i HofRätterne,
lärer jag haft full anledning betvifla, det
han endast för ett sådant ändamåls vinnande
behöft slå sig så vidt ut. Jag öfverlcmnar
den vidare utvecklingen och detaillerne
af Herr Thams anmärkningar åt den man
det tillhör, och som redan ådagalagt, att
han icke undandrager sig på ett värdigt sätt
försvara sine åtgärder såsom Minister. Jag
måste likväl, innan jag slutar, bestrida Motionärens
uppgift, att Ekonomiska och vetenskapliga
frågor blifvit efter principen af
juridisk enhet öfverlämnade till Domaremagten.
Med purt ekonomiska och vetenskapliga
frågor få Academier och Collegier
för juristerne gerna sysselsätta sig, till och
med exclusive; men när dömas skall, är
det annorlunda. Det ligger således en öfverdrift
i Motionärens beskrifning på den
juridiska Enhetsprincipen, som icke graverar
systemet.
Motionären påkallar and tligen vår uppmärksamhet,
då han triumferande fortgår
i sin demonstration öfver den juridiska
oredan, som han säger uppstått af Systemets
antagande.
Tillåten mig härvid förklara, att jag
icke dåras af den Rhetoriska figuren, som
Den 22 December e. ra.
någon skulle vilja upptäcka i den valda
termen juridisk oreda. Jag finnér deri ingen
antithes, utan hvad man kallar en contradiction
i adjectivet. Det kan finnas oreda
i juridiken, i lagskipningen och organisationen
af Domstolarne, hvars förbättring
jag cn gång hoppas kunna upplefva. Det
kan möjligtvis uppstå någon villervalla i
början af Systemets verkställighet, i synnerhet
så länge det endast partielt är i
verket bragt; men måtte man deraf icke
sluta, att den tadlade Enhetsprincipen medför
någon oreda, eller att något slags oreda
kan kallas juridiskett adjecliv, som just
uttrycker oredans motsatts. Att utgå ifrån
principen af rätt, att befordra rätt, det är
juridikens ädla föremål. För att kunna veta
hvad rätt är och tillämpa en gifven Lag
rätt, fordras, utom Lagkunskap oc\\ redlighet
j äfven logisk redighet, eller förmågan
att göra rigtiga conclusioner. Detta är visst
icke alla Domares lott; men det borde vara
det. Likvisst skulle jag tro, att deras yrke,
mer än något annat, är tjenligt att med
god vilja bringa tankekraften från oredighet
till redighet. Detta måtte väl Herr Tham
sjelf hafva erfarit, som flere gånger underrättat
oss, hvad jag första gången trodde
mig hafva origtigt fattat, att han nemligen
är Ordförande i en EgodelningsRätt.
Det är så vanligt, att höra beskyllningar
framkastas mot DomareClassen eller mot
Den 22 December e. m.
Jurister. I allmänhet gifves namn af Advocatur
åt hvarje deras bemödande, att till
rätta begrepp återföra sådane personers omdömen,
som hafva svårt fatta hvad rätt är.
Repliken, som då vanligen vankas, altid
tillgänglig, kostar ingen möda eller tankespänning.
Det der är Advocatur, säger man.
Dermed är hvad argument som hälst vederlagdt.
Då jag längesedan lämnat det juridiska
, yrket, hoppas jag, att det försvar jag för
detsamma här vågat, måtte ursägtas från
båda sidor och anses för hvad det är: ett
opartiskt. Mest fruktar jag, att verkliga jurister
anse försvaret dåligt. I alla händelser
får jag erinra, att jag icke försvarat
Jurister, utan juridiken.
Herr Danckvardt, Magnus Georg j uppläste
följande:
Sedan Herr Tham, uti anmärkningar
vid Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om
StatsVerkets tillstånd och behof, yttrat sitt
missnöje öfver, att de förändringar, som
blifvit vidtagne medelst CommerceCollegii
Justitie-Divisions upphörande och Rättsfrågornes
afskiljande från BergsCollegii DomsRätt,
tvärtemot hvad man förväntat, i stället
för besparingar, genast föranledt tillökning
af personalen i Svea HofRätt; och
Herr Tham i anledning deraf yttrat, att
Na
-
Den 22 December e. m.
Nationen icke torde vara de personer_, som
föreslagit och befordrat de verkställde förändringarne
j någon tack skyldig för desse
omskapningsförsök „ hvilka i stället för juridisk
enhet torde förorsaka juridisk oreda;
så har Herr Tham, på grund af den
vederläggning, en värd Ledamot, Herr Friherre
Ehrenborgh, mot desse anföranden
vid tillfället framfört uti ett sednare Memorial
sökt, som han säger, leda dessa
sine påståenden i bevis.
Jag har redan till svar på Herr Thams
förstnämnde Anmärkningar klart visat origtigheten
i hans påstående, att de ifrågavarande
förändringarne ensamt orsakat tillökad
personal i Svea HofRält; jag har visat,
att de tvärtom ovilkorligen leda till
icke obetydlig besparing; och Herr Tham
synes ock sjelf medge delta, då han i det
sednare Memorialet yttrar, att den minskning
i tjenstepersonalen och de lönebesparingar
man af en förbättrad Styrelseverkens
organisation förväntat till en del blifvit
omöjlige genom förökningen af Folkmängden
och Landets production, genom
nya Näringars uppkomst och andras tilltagande
, samt genom en allmänt ökad luxe
öch derigenom för Embetsmännen ökade
behof. Jag skall nu undersöka rättmätigheten
af det klander, Herr Tham i öfrigt
mot desse åtgärder framställt.
7 H. *3
Den 21 December e. m.
I första rummet torde jag dervid få
anföra, livad också af Herr Friherre Ehrenborgh
bär blifvit upplyst, att de i frågavarande
föråndringarne leda sin upprinnelse
från Rikets Ständers egne framställningar.
Redan vid 1812 och i8i5 årens
Riksdagar, men egentligen vid Riksmötet
1818 uppgafs i de då afgifne yttranden,
rörande en förbättrad Styrelseverkens reglering,
äfven ideen om afskiljandet från desse
Verk af de Rättsfrågor, som de behandlade;
och år 1820 blef det åt LagComiteen
samt de, enligt Rikets Ständers begäran,
förordnade Comiteer för StyrelseVerkens
Reglering och de Ekonomiska Författningarnes
öfverseende uppdragit att härom
yttra sig. I desse Comiteer, bestående af
20 Ledamöter och deribland Män af de utmarktaste
kunskaper och skicklighet, blef i
första rummet fråga om CommerceCollegii
Justitie-Divisions upphörande och öfverlemnande
till IIofRätt af BergsCollegiiDomsrätt.
Med undantag af de 4 Kammar- och
BergsCollegiernes Ledamöter i Comite'erne,
gillade Comiteernes alla öfrige Ledamöter
denna tanka. Saken granskades vid
sista Riksdag af det då på Kongl. Majrts
Nådiga framställning af Rikets Ständer för
frågan om StyrelseVerkens förbättrade Organisation
tillsatte Särskildta Utskott; och
utom 2 a 3 Utskottets Ledamöter, hvilka
i några omständigheter i denna del af ämnet
voro skiljagtige, instämde Utskottet i
Den 11 December «. m.
Comiteernes tanka. Så väl Comiteernes som
Utskottets Betänkande, hvilka äro serskildt
tryckte, upptaga fullständigt inotiverne för
denna tanka. Rikets Ständer, som icke in»
gingo i någon detaiilerad granskning af Ser»
skildta Utskottets Betänkanden, öfverläm»
nade i underdånig Skrifvelse i December
1823 samma Betänkanden till Kongl. Maj:t,
och under åberopande af deri anförde hufvudgrunder
anhöllo , att Kongl. Maj:t måtte
till verkställighet befordra de delar af
Förslagen , Kongl. Majit funne leda till
StyrelseVerkensförenkling och till inskränka
ning i Embetsmännens antal. Vid afgörandet
i Kongl. Maj:ts SlatsRåd af frågan, rörande
Bergs-och CommerceCollegiernes förändring,
har icke heller emellan Kongl.
Maj^ts Rådgifvare någre skiljagtige omdömen
uppstått, utan samma förändring enhälligt
tillstyrkts. — Uti en serskildt underdånig
Skrifvelse i December 1823, anhöllo
Rikets Ständer vidare, att om Kongl.
Maj:t vid pröfningen af de ofvannämnde
Organisationsförslagen öfverflyttade BergsCollegii
Domsrätt på HofRätterne, borde
äfven BergsTingsRätterne i förening dermed
indragas och deras Domarebefattning
pä HäradsRätterne öf verf örås ; hvadan Rikets
Ständer till Kongl. Maj:t öfverlämna.
de
samt, efter locala förhållanden och öfrige
omständigheter, emellan vederbörande IIäradsRätter
Bergslagerne fördela. Denna
Den 22 December e. m.
sednare fråga om BergsTingsRätternes förändring,
så väl som den, rörande BergsAuctoriteternes
uppställning i öfrigt beror
nu, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga Beslut, på
underdånigt Förslags afgifvande dertill af
en för sådant ändamål nedsatt Comité, på
sätt i Kongl. Maj:ts Nådiga Berättelse på
Rikssalen äfven omförmäles.
I anledning af det nu anförde förbållandet,
hvilket icke bör kunna vara Herr
Tham obekant, hade jag bordt tro, att de
vidtagne åtgärderne med CommerceCollegii
JuslitieDivisions upphörande och Domsmålens
afskiljande från Bergscollegium ur ingen
synpunct, å Representationens sida, skolat
föranleda till klander mot Regeringen,
och att om Herr Tham befunnit sig bland
den Minoritet, som icke gillat desse åtgärder,
han bordt, såsom vanligen i sådane
fall, för sig sjelf behålla sin öfvertygelse.
Och minst hade jag trott, att Regeringen
skulle få uppbära förebråelse för det den
från Administrationen till en oberoende
Domaremagt låtit öfverlämna afgörandet af
verklige rättsfrågor.
Jag öfvergår nu till granskningen af
hvad Herr Tham yttrat, för att styrka sin
satts, alt genom förändringen med Bergs-och
CommerceCollegierne likasom med Skiftesmålens
öfverlämnande till EgodelningsRätter,
som han uttrycker si g, juridisk oreda
blifvit förorsakad.
Den 22 December c. m.
197
I afseende på Egodelningsmålen anser
Herr Tham, atL Häradshöfllingarne icke skola
lör sine öfrige göromål dem medhinna, eller
ega nog ekonomisk kunskap, alt deni handlägga,
och att enhet i tillämpningen af
SkiftesFörfattningarne derigenom går förlorad.
Under åberopande af hvad jag förut,
i anledning af Herr Thams anmärkningar
yttrat, angående inrättningen af EgodelningsRätter,
får jag nu tillägga, alt Landshöfdingar
och LandsSecreterare lia lika trägna,
om icke trägnare göromål än Häradsliöfdingarne;
alt Egodelningsmålen, då de
inom ett Län fördelas på flere Domare,
naturligtvis blifva för en hvar af dem färre,
än alla tillsammans för Landshöfdingen ensam.
Att Häradshöfdingarue, som vanligen
sjelfve äro Jordbrukare på Landet, och
dömma i alla andra tvister om jord, åkerbruk
och hvad dermed gemenskap eger,
säkerligen i allmänhet ha lika mycken kännedom
om landsculturen, som Landshöfdingarne,
och i allt synnerhet som LandsSecreterarne,
hvilka sednare den egenteliga
utredningen och handläggningen af Enskiflesmålen
ändå torde hafva i allmänhet tillkommit,
då man icke kunnat begära, alt
Landshöfdingarne sjelfve skolat sig dermed
hufvudsakligen befatta; att, såsom jag förut
yttrat, det icke kan vara lämpligt, att Landshöfdingarne
med sine LandsSecreterare resa
på syner i Egodelningsmål, då deremot
sådane syner lätteligen kunna verkställas
198 Den 22 December e. ra.
af EgodelningsRätten; att nödig enhet i
SkiftesFörfattningarnes tillämpning icke kan
anses gå förlorad derigenom, att desse mål
handteras vid Domstolarne, hälst Häradshöfdingarne
i alla tider pröfvat Egodelningsmål,
utan att olägenhet i denna del försports;
att Landshöfdingarne, med iakttagande af
hvad 22 §. i Landtmäterilnstructionen innehåller,
icke sakna tillfälle, att vaka öfver
en riglig SkiftesFörfattningarnes tillämpning
i de hufvudsakligare delar, och att i öfrigt
tydlighet och bestämdhet i Författningarne
bereda den egentliga enheten. I detta sistnämnde
afseende har väl Herr Tham anmärkt,
att 1812 års EnskiflesFörordning vore
tydligj, men att deremot den nya SkiftesStadgans
redaction föranleder till olika tilllämpning,
hvilket Herr Tham tror sig redan
lia visat. I det svar jag afgifvit å Herr
Thams anmärkningar mot Stadgans redaction,
anser jag mig deremot ha fullständigt
ådagalagt, att Herr Tliams berörde anmärkningar
icke förtjena ringaste uppmärksamhet;
och jag öfverlämnar tryggt till hvarje opartisk
och kunnig granskare, hvilken af desse
Författningar, den af 1812 eller 1827,
i redactionen äger företräde. Herr Tham
bör ock tillrätta visas i den uppgift, alt oerfarne,
om Egodelningsmålen okunnige, Extra
Domare, kunna komma att sådane mål handlägga;
detta lär icke kunna inträffa, enär
HofRätterne serskildt blifvit i Nåder anbefalde,
att, då vid Ordinarie Domares tjenst
-
Den 22 December e. tn. irjg
i
ledighet från sine vanlige Embetssylor,
de det oagtadt icke kunna afgöra Egodelningsmålen,
serskilde skicklige personer
dertill skola af HofRätterne utses och förordnas.
Jag vill för öfrigt sluta denna punkt
med den enkla fråga: hviketdera är lämpligast
oell nied begreppet om Constitutionel
ordning närmast öfverensstämmande, antingen
att Skiftesmål, deri frågor om graderingar
och andre för sjelfva jordäganderätten
lika vigtiga ämnen ingå, behandlas
af Domstol, sorn är i tillfälle att på
stället munteligen höra parterne och inhämta
nödige upplysningar, eller att desamma
afdömas efter en föregången, oftast
illa förd skriftväxling vid LandsCanzliet
af en Embetsmyndighet, hvilken efter
Allmän Lag aldrig ägt^ Domsrätt i dylikt
ni ål ?
Vidare säger Herr Tham har juridisk
oreda uppkommit deraf, att mål, som förut
kunnat vid 1 och 2 Domstolar af göras j
nu skola handläggas vid a och 3. Hvilka
mål de äro, som blott en Domstol förut
handlagt, torde Herr Tham behaga uppgifva;
jag känner dem icke; och att man
icke låtit Collegier vara Förste Domstol i
åtskillige verklige Juridiske rättsfrågor, då
deremot i alla andra flere Instantier finnas,
derigenom skulle jag tro, alt juridisk
reda blifvit beredd. Jag har icke föreställt
mig, att någon skulle finna sig belåten, att
200
Den 22 December e. m.
t. ex., i en Contractstvist med Kronan, bli
dömd i första Instantien af Krigs- eller
KammarCollegierne eller Förvaltningen af
SjöÄrenderne, och vidare af Kongl. Majit
i StatsRådet. Åtminstone hanner jag, att
Allmänheten högt klagat öfver en sådan.
Rättegångsprocedur, och beskyllt Auctoriteterne,
under deras benämnande som Parter
i saken, för väld och ensidighet. Att
frågan om Vattenuppdämningar vid anläggningar
af nya Bruk, Verk och Inrättningar
icke böra i förening med anläggningsfrågan
i administrativ väg behandlas af Bergmästare,
Landshöfdingar och Collegier, torde
vid minsta eftertanka icke kunna klandras.
Vanliga tvister om uppdämning af
vatten å andras ägor, såsom utgörande ett
intrång på äganderätten, tillhöra Domaren;
och hvarföre skall väl en Jordägare skiljas
från sin rätta Domstol derföre, att en nedanföre
liggande vill dämma upp vatten
för anläggningen af ett Bruk, en Qvarn eller
annan Inrättning, och den förre såmedelst
underkastas ett forum, der kanske någon
gång mera afseende göres å nyttan af anläggningen,
än å hans jordäganderätt.
Men, säger Herr Tham, den största
juridiska oreda åstadkommes ändtligen derigenom,
att sådane frågor, hvilkas af dömande
fordra serskildte vigtige kunskaper
i alla Instantier, dragas från de Embetsmäns
handläggning, hvilkas skyldighet det
Den 22 December e. m.
201
varit , att förvärfva sig samma kunskaper,
till deras som dertill hvarken varit
pligt ige , eller egt tillfälle.
I detta afseende citeras öfverflytlningen
till HofRält af BergsCollegii Domsmål, och
i sammanhang dermed yttras den förmodan,
att de rådgifvarej som härtill bidragit,
skola försöka, att, förden juridiska enhetens
skull, föra alla dessa mål i farstu Instantien
från BergsTingsRätt till HäradsRätt.
Att för pröfningen af ett och annat af
BergsCollegii Domsmål upplysningar äro nö„
dige af i Bergshandteringen kunnige personer
är ovedersägligt; men deraf är ingen följd,
alt Domaren skall vara hvad man kallar
Bergskarl. För att bevisa detta, ber jag
att få anföra hvad de ofvannämnde Comiteerne
uti deras Betänkande i afseende härpå
i min tauka grundligt yttrat. Det lyder så:
”Att i åtskillige mål, i synnerhet bland
”dem, som röra Bergshandteringen, upplysningar
ofta blifva nödige, hvilka förutsätta
hos den, som skall meddela dem,
”helt andra kunskaper, än de som i allmänhet
fordras, för att vara Domare, kan
”visserligen icke motsägas; men deraf följer
”alldeles icke alt sjelfva tvisterne böra an”norstädes,
än vid de Allmänna Domstolar"nc
afgöras. Det enda, som ett sådant förhållande
klafver, är att upplysningarne,
202 Den 22 December e. m.
”innan Dom fälles, inhämtas från de Embetsman,
som i desse ämnen äga nödige
”insigter. Ett är att samla alla erforder”lige
skäl och bevis för sakens pröfning;
”dertill hörer äfven att låta sakkunnige
”män yttra sig, när det tarfvas; ett annat
”åter är, att afdömma sjelfva saken, sedan
”bevisningen i alla afseenden är fullbor”dad;
dervid får ingen ting annat komma
”i fråga, än ren lagskipning. Detta inne”fattar
icke någon nyhet i Svenska Rätte”gångsOrdningen.
Domstolarne hafva all”tid
brukat, att äska underrättelser från de
”Embetsman, som hafva Läkarevården i Ri”ket
sig anförtrodd; att låta afvägningar el”ler
mätningar anställas af dertill sticklinge
män; att påkalla biträde af Architec”ter;
att öfverlämna visse varors uppskatt”ning
åt serskildte Värderingsman, och så
”vidare, allt efter som omständigheterne i
”visse fall fordra, utan att någon tvekan
”hittills varit förspord om samma Domsto”lars
egen behörighet, att slutligen pröf”va
sakerne med hänseende äfven till de
”upplysningar, som sålunda blifvit i laga
”ordning från andra håll meddelade. Ändt”ligen
torde icke heller höra förgätas, att
”de tvister, som af Bergscollegium afgjorts,
”lika med alla andra mål fullföljas i van”lig
rättegångsväg till Högsta Domstolen,
”hvars Ledamöter, äfven så litet som an”dre
Domare, äro skyldige, att äga någre
”serskildte insigter i BergsVettcnskapen.”
Den 12 December e. m.
Jag får i afseende på denna fråga ytterligare
hänvisa till Serskildta Utskottets vid
sista Riksdag derom afgifne tryckta Betänkande
(^pag. 41 > och följande), der en fullständig
vederläggning finnes af hvad till
stöd för en motsatt tanka blifvit anfördt,
äfvensom till LagComiteens Motiver tillRättegångsBalken
i nya Lagförslaget, pag. a56.
Örn det i öfrigt skulle antagas, att sakkännedom
hos Domstolarne i alla förekommande
ämnen erfordrades, borde ju för
hvarje Näring en serskildt Domstol inrättas;
och hvad blefve följden deraf annat,
än hvad erfarenheten också visat, att Embetsmannen
hvarken blir Domare eller Vetenskapsman,
och sålunda i intetdera afseendet
uppfyller sin bestämmelse. Det lärer
ock få medgifvas, att Bergshandteringen
icke dragit någon verklig fördel af
BergsCollegii DomsRält.
Herr Tham uppger någre af de från
Bergscollegium afskiljde Domsmål (Me enda
ock, som med någon skenbar grund
kunna citeras), för att visa orimligheten,
att de af vanlige Domare, och utan kännedom
af Matematik, Mekanik, Fysik och Chemie,
techniske termer samt praktisk insigt
i Bergsvettenskapen, kunna begripas och
handläggas. Så nämnas frågor om bättre
rätt till Malmfyndigheten på grund af meddelade
Mutsedlar och Utmål, samt i följd
af Malmlagrets donläge eller sänkande i fält
204 Den 22 December e. m.
\
och Tvärorts arbeten, Stollar m. m. Tror
väl Herr Tham, att desse termer äro så
konstige, att icke Domaren kan lära sig
alt förstå dem, då han behöfver taga kännedom
af Författningarue i ämnet? Förekomma
aldrig i andre Författningar, dem.
Domaren skall tillämpa, eller i andre mål,
deni han skall bedöma, någre särskildte
termer, hvars rätta betydelse Domaren måste
lia för sig utredd? Vidare frågas: huru
skall Domaren kunna bedöma yrkad ersättning
för liden skada genom dålig gång
eller för tidig nedblåsning vid en Bergsmanshytta,
der inbrukarne hafva olika vede,
och olycka kan uppkomma genom skärande
Malmer, sura Kol eller Hyttearbelarnes
försummelse vid arbetet i Masugnsstället,
Blästernes skötsel, oell huru afgöra
tvister emellan Smeder och Bruksegare,
angående bortsmidt Jern eller bortsmidde
Kol m. m.? Jag frågar häremot: huru beter
sig nu Domaren, då Läkemedel påstås
vara obehörigen använde eller tillredde,
då ersättningar fordras af Föreståndare eller
arbetare vid Fabriker, eller andre dylike
Inrättningar? Behöfver han t, ex. vara
Läkare, Apothekare, Glasblåsare, Sidenväfvare,
Garfvare, Färgare o. s. v., för alt
afgöra tvister, sora med dessa ämnen äga
gemenskap, eller då lefveransen och varors
godhet skola bedömas? Jag påminner mig
härvid bland andre en fråga om beskaffenheten
af lefvererad Kobolt, sorn förnå
-
Den 2.2 December e. m.
2o5
gra år sedan bos Allmänna Domstolarnc
förevarit, och deri Vettenskapsmännen sjelfve
icke voro öfverens. I allt fall, huru
hafva Högsta Domstolens Ledamöter utan
ringaste förspord olägenhet kunnat afgöra
de citerade Bergsmålen? Herr Tham säger,
emedan de kunnat hämta upplysning
af så väl Bergs Domstolens, som BergsCollegii
Domar, gifne med sakkännedom ,
och ansvarsskyldighet. Men detta är icke,
efter Herr Thams egen prononcerade satts,
tillräckligt; Domaren måste sjelf känna Mathematik,
Mekanik, Fysik och Chemie, för
att ha ett eget omdöme i saken; eljest svär
han ju på Magisterns ord, och som Herr
Tham sjelf på ett annat ställe yttrar sig,
dömer om det han icke begriper. Dessutom
hvad är det för skillnad, att hämta
upplysning från ett affbrdradt och under
Embetsmanna-ansvar medelt yttrande, i
form af utlåtande_, eller i form af Dom?
Det blir Domaren, som får ansvara för sitt
beslut, om han lämnat desse upplysningar
ulan tillbörligt afseende, och dymedelst
befinnes lia dömt orätt. — Att Bergsmålen,
som Herr Tham föreslagit, skulle på en serskild
Division i Svea HofRätt handteras, är
aldeles icke behöfligt; de utgöra, som jag
förut uppgifvit, högst 80 om året, och kunna
således icke sysselsätta en serskild Division;
icke 20 af dem äro i öfrigt af annan
än ren juridisk egenskap, och de äro,
i anseende till närvarande indelning af Berg
-
ao6
Den 21 December e. m.
mästaredömena blott tills vidare till Svea
HofRätt öfverlämnade. Herr Thams förslag
att föreskrifva BergsExamen för inträde
som Ledamot i HofRätt är också olämpligt;
ur lika grund borde den då ock stadgas
för Högste Domstolens Ledamöter.
Hvad slutligen angår Herr Thams yr.
bande, att BergsTingsRätterne oförändradt
må bibehållas; så bekänner jag öppet, att
jag, lika med 1823 års Ständer, icke delar
denna öfvertygelse. Jag anser allt
hvad som är juridiskt ovilkorligen böra från
BergsTingsRätt lill HäradsRätt öfverlämnäs;
och om inom någon Häradsböfdings Jurisdiction
göromålen deraf skulle ökas så, att
Domaren dem ej medhunne, hvilket jag
likväl ej tror vara att befara, så böra lämplige
utvägar vidtagas till afhjelpande deraf
genom Domsagornes annorlunda fördelning.
Såsom jag förut anfört, har Kongl.
Maj:t åt en serskild Comité' uppdragit, att
yttra sig i detta ämne; och sammansättningen
af denne Comité, utgörande till största
delen i Bergshandteringen, utmärkt kunnige
personer, bör undanrödja all frugtan,
att någon oreda eller någre olägenheter
skola af hvad de föreslå uppkomma.
I följd af hvad jag sålunda haft äran
anföra, tror jag mig tryggt kunna våga det
påstående, att de vidtagne förändringarne
med ÄgodelningsRätters förordnande för
Den 22 December e, m.
207
Skiftesmål, med Bergs- och CommerceCollegierne,
och med öfverflyttningen af åtskillige
rättsfrågor från de öfrige StyrelseVerken,
långt ifrån att för framtiden åstadkomma
någon juridisk oredaj tvärtom bidragit,
att afhjelpa hittills existerande förenade
Administrativa oell juridiska oredor
; och fastän de personer bland Embetsman,
Representationen och Styrelsen, hvilka
dels föreslagit, dels gillat desse förändringar,
icke af Herr Tham fått uppbära
annat än otack och klander torde de få vara
tillfredsställde i den öfvertygelse att de,
vid uppgörandet af skillnaden emellan Domaremagt
och Administration , handlat i
öfverensstämmelse med RegeringsFormens
47 §., och att det språk, Herr Tham för,
icke är Svenska Nationens.
Friherre Ehrenborgh: Då mina anmärkningar
mot åtskilliga uttryck i Herr Thams
Memorial i anledning af Kongl. Majrts Nådiga
Proposition om StatsVerkets tillstånd
och behof, föranledt den vidare utveckling
af ämnet, hvilken nu är föremål för discussion,
kunde Ridderskapet och Adeln med
skäl af mig fordra, att äfven jag inginge
i närmare delaillerade vederläggningar af
hvad Herr Tham sednast yttrat. Men då
Herr Danckvardt så fullständigt vederlagt
Herr Tham, och dervid upptagit alla de
skäl jag skulle för min mening lia velat
begagna, anser jag öfverflödigt att med
ao8
Den 11 De cera b er e. m.
upprepande deraf uppehålla tiden, utan,
förenar mig i allt hvad han yttrat, och får
för egen del allenast beklaga, att en person,
så upplyst som Herr Tham, skall
klandra Styrelsen för en åtgärd, den mäst
liberala, som en Styrelse väl någonsin i
något land tagit — den nemligen att skänka
ifrån sig en arbitrerande magt, och öfverflytta
den på en inamovibel DomareCorps.
Friherre Boije} Ludvig: Då jag begärde
ordet, kände jag mig uppkallad af en
mängd irriga begrepp, som en värd Ledamot
framställde. Jag trodde mig böra vederlägga
dem derföre, att de möjligtvis kunde
föranleda till olyckliga följder i beslut;
nemligen i frågan om en Ministeriel Styrelse,
i stället för den vi nu hafva. Under
det Herr Danckvardt talade, har jag
sedermera eftersinnat, att sjelfva den fråga,
till hvilken de irriga begreppen skulle
föra, icke ännu är å bane. Jag utber mig
dock att få yttra några ord; men innan
jag ingår i ämnet, ville jag göra det generela
förord, att jag icke talar förs och icke
emot någon person.
Jag uppehåller mig först vid Grefve
Frölichs yttrande. Han har tillagt Herr
Tham för mycken håg att vilja arbeta emot
begreppet om en ministeriel Styrelse, och
un
-
Sen 22 December c. ih.
209
under det han gjort Herr Tham denna tillvitelse,
har han sjelf öfvergått till en lika
felaktig ifver för motsatta begrepp; till declamationer
för en Ministeriel Styrelseform.
Jag anser detta ändå farligare, och jag får
förklara, att intet rop och inga anathemer
skola afskrämma mig, att, när frågan förekommer,
försvara den satts, att en Ministeriel
Styrelse redan är ett halft Envälde.
Och örn den så kallade Oppositionens ledare
skulle vilja föra oss inn på detta envälde,
så skall jag, om också ensam, strida
deremot, och kanske icke utan framgång.
Jag har icke nog uppfattat meningen af
Herr Thams yttrande, för att kunna säga,
om han verkligen lillålit sig klander emot
Regeringen, och förtjent de förebråelser af
otacksamhet han fått emottaga. Möjligen
ligger också detta uti Herr Danckvardts
allt för stora ömtålighet. Men, såsom Representanter,
tillhör det oss, att med iakttagande
af all vördnad för Regeringen och
under erkännande, att den handlat i god
afsigt, likväl frimodigt yttra vårt ogillande,
när vår öfvertygelse är sådan. Också
jag anser Domsrättens afskiljande från
Commerce- och BergsCollegierne, hafva varit
ett stort misstag, äfven derföre, att
man i verkställigheten brustit i sjelfva den
princip, hvarefter man ville handla.
Det var forum privilegiatum man ansåg
angelägit att afskaffa; men då man likväl
7 H. i4
210
Den 22 December e. m.
ej gjort det annorledes, än att de rättsfrågor
som förut ifrån hela Riket tillhörde
Collegierne, nu äro, likaledes ifrån Torneå
till Ystad och derifrån till Strömstad, tillslagne
ensamt Svea HofRätt, så står ju ändå
principen qvar, med blott det utbyte
att, forum privilegiatum nu är Svea HofRält,
i stället för Collegierne. Jag lemnar
gerna andras mening derom oklandrad; men
för mig synes det tämmeligen klart, att
man gjort intet annat än blott flyttat forum
ifrån den ena sidan af gatan, öfver
på den andra, hvaraf jag icke inser någon
nylla.
Friherre Cederström: Jag skulle icke
hafva yttrat mig i denna fråga, om jag icke
af min känsla blifvit dertill uppkallad.
Uti Grefve Frölichs yttrande förekommer
åtskilligt, som jag anser vara af beskaffenhet,
att genast böra besvaras. Jag var en
bland dem, sorn år 1815 motverkade, att
icke en Ministeriel StyrelseForm här blef
införd, och det är derföre jag nu uppträder
alt redovisa. Jag var då och är ännu
öfvertygad derom, att den Collegiala Stjrrelsen
måste hos oss fortfara, så länge vi
i Sverige bibehålla hemmansgrundräntor
och hemmannens olika natur, samt följa
ett prohibitivsystem i näringarna. Alla dessa
ämnen äro af beskaffenhet, att icke kunna
uppfattas af enkelt Jurister, som icke
känna Kameral-vettenskapen och våra corn
-
t
De n 22 December e. m. 211
mercida författningar. Detta var anledningen
hvarföre jag då var emot att tillstyrka
denna förändring. De 1815 hvilande
GrundlagsFrågorne upptogos, enligt mitt yrkande,
på grund af ett beslut, med blott
en enda rösts pluralitet. Grefve Frölich
har påstått, att den ansvarighet, som Grundlagen
ålägger vår närvarande Styrelse, icke
är densamma, som skulle äga rum under
verkliga Ministrar. Delta är allenast
ord och fraser utan betydelse, ty der lag
finnes, der finnes också ansvarighet. Denna
ansvarighetslag beror af Domare att
tillämpa. Finnes anledning dertill alt Domaren
icke tillämpat den, då han bordt,
så är han brottslig och bör sjelf i laga ordning
derföre tilltalas, men finnes icke en
sådan anledning, då är den framkastade
misstankan högst otillbörlig. Grefve Frölichs
yttrande involverar således ett domqval,
som är af vådlig och brottslig beskaffenhet.
Det har ytterligare blifvit sagdt
af Grefve Frölich, angående 1809 års Statsvälfning
och dervid förefallna händelser,
att orsaken, hvarföre garanlierne instiftades,
var räddhågan för att återfalla under
godtycket. Visserligen har han häruti så
vida rätt, att erfarenheten visade behofvet
att förekomma det godtycke, som försatt
oss till brädden af afgrunden; men den
måtta, som år 1809 ägde rum; den granlagenhet,
sorn då iakttogs, borde freda minnena
af de män, hvilka stiftade vår Grund
-
212
Den 22 December e. m.
lag, från beskyllningen för ensidiga afsigter.
Om man då icke på en gång kunde
göra allt, så bör det ursägtas, och åtminstone
hvad som gjordes, räknas dem till
beröm, icke till last.
Herr Tham: Ridderskapet och Adeln
torde tillåta mig att först sysselsätta mig
med det ämfie, som innehålles i min Motion.
Hvad som särskildt blifvit yttradt,
der min ringa person fått spela en hufvudröl,
skall jag efteråt besvara. Jag börjar
derföre i anledning af en värd Talares yttrande,
som hållit sig vid saken. Han bar
sagt, att det beslut, som från Regeringen
emanerat, varit grundadt på Rikets Ständers
önskan. Jag vet icke, om han härmed
velat säga, alt jag skall klandrat Regeringen.
Jag tror likväl icke, att mitt
anförande lemnar prof af annat än ett utöfvande
af den yttrande rätt, som hvarje
representant tillkommer. Det har blifvit
sagdt, att beslutet om Collegiernes förändring
varit en följd af Ständernas önskningar.
Jag kan blott svara derpå: månne
deras önskan så helt oell hållet blifvit uppfylld?
Man begagnar dessa önskningar, när
det ingår i de Styrandes afsigter; men man
afslår dem, då man derigenom finnér sig
motsagd. Det må likväl vara mig tillåtet
att säga, att fel kunna af de Styrande begås,
och det tror jag nu hafva skett. Jag
tror alt man begått fel i formerne, som
Den 23 December e. m.
2l3
Iiärledt sig från en obillig och otillbörlig
fördom mot BergsCollegii Ledamöter. Man
bar icke hört dem i denna fråga; men då
man icke gjort det, hade man åtminstone
bordt höra Svea HofRätt, innan man gjorde
denna förändring, att borttaga de privilegierade
Domstolarne. Det är i synnerhet
mot Bergverken man sålunda varit orättvis,
då dessas privilegierade Domstolar blifvit
gifne af Ständer oehRegenter, som ansett
denna näringsgren ganska nära förenad
med Fäderneslandets väl. Ännu står denna
rörelse på samma höga punkt, och månne
icke den afund, som så ofta deremot
varit verksam äfven nu är med i spelet.
Oaktadt tiderna tvungit äfven Bergsldkarne
att blifva jordbrukare till minskande af
Bruksrörelsen, har man icke tvekat att vilja
fråntaga dem de små förmåner de hafva,
uti att blifva bedömda vid egna Domstolar,
särdeles vid första instansen. I afseende
på de juridiska insigterne, tror jag dessa
icke vara svårare att skaffa sig för en
BergsDomhafvande än för en annan Domare.
Jag tror att man icke bordt så förhastadt
tillvita dem, att icke hafva förstått
de juridiska målen. Detta tycker jag tydligt
ligga uti de utlåtelser man fällt. Måtte
man då jemföra BergsDomstolarnas åtgärder
med andra Domstolars, och jag tror
de skola uthålla profvet. Jag vill icke dermed
säga, att vid de andra Domstolarna
saknas Lagkunskaper; men jjag tror alt desse
Den 22 December e. m.
Domstolar äro öfverhopade med så många
göromål, att de icke kunna med fullkomlig
verksamhet medhinna mera; när derstädes
redan förut finnes så mycket att göra,
att Domare måste söka förordnande för
andre unge män, att sitta i deras ställe,
och dessa sakna erfarenhet och derföre kunna
begå misstag, äfven i sitt juridiska yrke,
så är osäkert huru rättvisans gång utfaller.
Månne icke detta så mycket mera
skall hända uti yrken, som äro främmande
för de kunskaper de äga, och uti ärender,
som de icke handlagt. BergsDomstolarna
hafva hittills alltid varit ett slags
Förlikningsdomstolar. Hvar och en, som
vet hvad det vill säga att hafva känsla för
sitt yrke, må yttra, huruvida icke BergsDomhafvanderna
i allmänhet visat känsla
för Berslagernas väl. Derföre blir vid dessa
Domstolar icke fråga om litet mer eller
mindre utslagslösen. Jag har sett mål der
bandteras, och sett förlikningar åstadkommas,
utan att någon utslagslösen fordrats.
Jag kan åberopa flera BergsTing, der jag
sjelf varit närvarande, och ett ganska färskt
exempel af ett sådant detta år, der af 80
instämda mål på en enda af listorne förliktes
inför Domstolen 20 utan utslagslösen.
Sådant ser man icke vanligen vid de andra
Domstolarne, ty der beror Domarens
inkomster förnämligast af utslagslösen. Denna
skillnad i behandlingssättet hade man
bordt känna, innan man upplöser dessa
Den 12 December c. m.
2 i5
Domstolar. Men förkärleken, att drifva den
juridiska enheten för laugt, har lagt grunden
till det som skett, och hvaraf jag åtminstone
icke väntar någon framgång. Det
är derföre min känsla sorn uppkallat mig;
ty här är icke fråga om en hel Nation,
här är fråga om en klass Medborgare, och
jag tror att pluraliteten skall gilla och dela
mina tankar, och jag anser mig icke
hafva talat mot Nationens röst, då jag talat
för ett yrke, som ligger i Nationens intresse.
Man har talat om vinsten alt föra
alla juridiska mål på ett ställe. Här är
dock medgifvet, att för detta ändamål kanske
behöfvas flere Domare. Månne detta
skall ske utan att gifva dem lön. Mycket
gerna skulle BergsDomhafvarne se alla brottmål,
lagsökningsmål o. s. v. flyttade ifrån
sig. Jag har förut nämnt några scientifika
namn; kanske det nu skulle vara mig tillåtit,
att nämna sjelfva de mål, hvilka fordra
annan kunskap, än den rent juridiska.
Huru skall en Domare med blott juridiska
kunskaper kunna bedöma om en Grufva
blifvit arbetad på rätt bergsmansvis; om
en Grufva blifvit sönad; om ett utmål blifvit
rätt utlagdt; om Grufägares intrång på
hvarandras Malmfält; en sådan fråga har
icke längesedan förevarit vid BergsTingsRätt.
Bergscollegium och Högsta Domstolen
hafva sedan fastställt Utslaget, och jag
tror de deri gjorde rätt, ty frågan var så
invecklad, att man endast genom en per
-
Den 22 December e, m.
sonlig erfarenhet kunde bedöma den. Vidare:
Frågor och Contracter om jerns lef—
verering af mer eller mindre duglig beskaffenhet;
arfvoden för grufvemätningar;
markscheideri-göromål och tillämpning af
Jernvräkeriförordningen. Alla dessa mål
skola nu upptagas i Kongl. Majrts och Rikets
Svea HofRätt. Jag har haft äran förut
tillkännagifva, att jag icke åsyftar någon
annan ändring, än att BergsTingsRätterna
må bibehållas och sakerne i Svea HofRätt
bedöramas af dertill kunnige personer.
Jag är likväl skyldig upptaga några
flere uttryck af Talare härstädes. Jag hav
anfört, alt långsamhet uppkommer genom
vissa måls förflyttning från de ekonomiska
auetoriteterna till de juridiska t. ex. med
bos tältssyner. Jag hoppas åtminstone, att
det minsta antalet SubalternOfficerare skola
behålla sina boställen så länge, tills en
husesynstvist härom är slutad; ty ieke kan
man säga, att det går brådstörtande, då
ett år kan gå förbi innan saken först hinner
till LagmansRätten, och der kanske å
nyo blifver uppskjuten. Jag vet icke visst,
om juridiken är gjord för Domare, eller
för Parterne; men jag tror, dock det sednare
och att ju fortare tvister afslutas, ju
mera vinna Parterna. Bergmästaren skall
undersöka om en Bruksanläggning; frågan
skall sedan gå till Bergscollegium; men vid
undersökningen uppstår en uppdämningsfråga;
den åter skall gå till de Allmänna
Den »a December e. m.
217
Domstolarne, och under denna tid måste
hufvudsaken ligga oafgjord i Bergscollegium,
hvarigenom den sökande kan hinna dö,
sälja Egendomen, cedera Bonis eller alldeles
utledsnar genom tidsutdrägten, innan
hufvudfrågan kan företagas. Uti ett tidehvarf,
då nya qvarnar stundeligen uppbyggas,
utan afseende på det förfång äldre
skattlagda qvarnar derigenom tillfogas, kan
det för de sednare vara en lycka, att frågor
om qvarnar, stampverk med flera dylika
inrättningar, hvilka egentligen skola afgöras
af Landshöfdingarne, äfven då fråga
uppstår om uppdämning, dragas lill HäradsRätten,
som gör, att hufvudfrågan länge
måste hvila. Jag har tillåtit mig säga, att
många frågor, som förr gingo till en Domstol,
nu få vandra genom flera, och författningen
visar detta, då deri förordnas,
att mål, hvilka förr behandlades iCommerceCollegium,
såsom första Domstol, nu skola
gå genom flera UnderRätter. Må det härvid
tillåtas mig nämna en märkvärdig omständighet,
som ådagalägger, att man vid författningars
utgifvande icke alltid är så ense
om hvarest frågan skall upptagas.
Kongl. Förordningen den 17 April 1828,
eontrasignerad af Herr Stats-Secreteraren
Danekvardt, hänvisar frågor om brist i
Saltupplagen att upptagas i Svea HofRätt,
Men Kongl. Kungörelsen den 10 September
samma år, eontrasignerad af Herr Stats
-
2i8
Den 11 December e. m.
Secreleraren Skogman stadgar, att försummelser
i nämde afseende böra i CommerceCollegium
beifras. Vid sådant förhållande
synes det, som om man icke alltid gjorde
sig så rätt reda för sina åsigter.
Man har sagt att de mål, som Svea
IIofRätt fått från Commerce- och BergsCollegierna,
årligen utgjorde, om jag icke
missminner mig, ett antal af 280. Efter
en ganska säker uppgift, som jag förskaffat
mig i Svea HofRätt, voro af sådane mål,
som förut gått till Bergs- och CommerceCollegium,
dit inkomne den 11 December,
a5 besvärsmål, 4o vädjade mål, och till Fiscalerne
io3 mål, summa 168, på en tid
af 3 månader från Commerce- och 1 månad
från Bergscollegium. Detta tyckes gifva
anledning dertill, att antalet på hela
året skall öfverstiga 280, om förhållandet
icke blifver allt för olika under den öfriga
tiden af året,
Att en särskild Division skulle blifva
nedsatt till dessa måls behandling, har jag
aldrig yrkat. Jag har blott yrkat, att de
Ledamöter, som behandla dem, måtte aga
dertill nödiga kunskaper. Jag tror alt ärfarenheten
alltid visat sådant vara nödvändigt,
och jag hemställer, om det icke är
nödigt, att man bör förstå de frågor,
hvarom man skall döma, i stället att för
tillfället inhämta kännedom af andra per
-
Den 22 December e. ta.
söner. Man har deremot anfört alt andra
Domare få söka ledning af Landtmätares,
Architecters och Byggmästares omdöme;
men man horde betänka att sådana mål,
merendels höra till det vanliga hvardagslifvets
händelser och att en Domare utan
att inhämta särskilta upplysningar, förstår
de termer, som dertill nyttjas. Till bevis
derpå, att man bibehåller priviligierade
fora, oagtadt de förändringar, som blifvit
gjorde, får jag anföra att Svea JIofRätt nn
Sr privilegieradt forum för Bergshandteringen,
för Tullsaker och för Rikets Ständers
Bank, fastän detta sista exemplet kanske
icke bör åberopas, då Banken ofta anses
för en Stat i Staten. Oredor vid Domstolarne
tror jag för öfrigt skola alltid ökas,
om man ifrån de Domstolar, der Domarens
samband med folket ger dem anledning
att söka förlika saken, drager målen
till andra Domstolar, der Domarens förnämsta
lön grundar sig på lösen, som vi
ännu icke på länge kunna hoppas se afskaffad.
Jag tror oredan ökes, om strafflagarne
lamt eller vårdslöst behandlas. Jag
tror det således vara farligt, att öka de
Domares göromål, som redan hafva mer
att göra, än de kunna medhinna. Jag tror
äfven, att en sådan oreda kan uppkomma,
om man vill för långt utsträcka rättsprincipen,
utan att det tillika pröfvas af erfarenheten,
om man, för en sådan princips
skull, går emot hvad allmänna nyttan bju
-
220 Den 22 December e. m.
der. Jag har icke enskildt intresse i denna
fråga, ty sällan har jag haft mål vid
BergsDomstol; men jag känner att nu hafva
Bergsmanna-classerne en aktning för
Bergmästaren för det han är Domare; om
man fråntager honom denna befattning ,
skall han äfven förlora sitt inflytande uti
den qvarlemnade BergsEkonomien; ty den
som behöfver tillrättavisas, skall missakta
honom, under hopp att gå strafflös vid en
Domstol, der Domaren icke förstår de saker,
om hvilka han skall döma.
Jag har nu uttalat min öfvertygelse.
Jag har sökt utveckla åsigterne i min Motion.
Jag öfverlemnar bedömandet deraf
åt det Utskott, som skall handlägga frågan,
och åt Rikets Ständer, som skola afgöra
den.
Min enda önskan är, att Utskottet mätte
afse de rättsökandes nytta. Min sjelfkärlek
skall icke såras deraf, att beslutet
blir emot min önskan, blott det länder till
gagn för mina likar och medborgare.
Grefve Frölich har uti sitt anförande
behagat taga mig till Thema, för att, under
betragtelser af åsigter, som han tillagt
mig, och genom personali teter om mina
förhållanden, till och med för det jag haft
den äran att blifva kallad till deltagande
i Talmans-conclaven, söka under variationer
af anfall nedsätta mig i allmänna omdömet.
Om han vinner den segren, må
Den 11 December e. m.
221
det vara lionom unnadt, ty jag önskar
ingen annan lön, än den mina gerningar
förtjena. Må föraktet hvila öfver mig;
må medborgarnes ovilja drabba mig, om
jag kan beträdas med ensidiga afsigter. I
motsatt förhållande skall icke Grefve Frölich
kunna beröfva mig de vänner jag vet
mig äga på detta rum. Jag kan icke förena
mig med den opposition, som bittert
smädar Regeringen; icke eller med dem,
som smickra folkyran, lika så litet som med
dem, hvilka smickra Regeringen. Jag skall
alltid nitälska emot det onda, det måkomma
från Regeringen eller Folkförvillaren.
Må den som behagar dra en annan mening
af mina ord än de innehålla, och tillägga
mig saker, på hvilka jag aldrig tänkt. Hvad
milt yttrande om Collegial och Ministerstyrelser
angår, så är det icke rubbadt af
den ädle Grefvens framställning. Jag tror,
och det har jag sagt, att det pappersapsvar,
som kan uppställas mot Ministrar, icke är
af det värde, som man vanligen inbillar
sig. Dessutom kunna vi icke jemföra oss
med England och Frankrike. Der regera
Ministrar i Konungens namn; här regerar,
Gudi lof! Konungen med Ministrars råd.
Jag har ingen förkärlek för den Ministeriel
Styrelsen, emedan jag tror, att Konungen,
om han har förstånd, alltid skall vara
närmare förenad med Nationens interesse,
än Hans Ministrar kunna vara. Jag önskar
att de måtte alltid hafva Nationens inter
-
222
Den 22 December e. ra.
esse till föremål. Men deras ställning gör
detta icke för dem så tvingande, sorn för
Konungen. De se ofta och mera på de
lockande inkomsterna, som kunna åtfölja
deras platser; men Monarken måste alltid
vara angelägen om Nationens lycka och tillgifvenhet,
och jag hoppas att icke lefva
den dag, då en sådan Monark uppträder
på Sveriges thron, hvilken icke bryr sig
om denna tillgifvenhet. Detta är grunden
lill min tro i afseende på MinisterRegeringar,
och till min öfvertygelse att Collegierna,
om de äro så organiserade, att de
kunna fullgöra sina skyldigheter, äro oss
nyttiga, om än ärenderna der ej gå så fort.
Illa organiserade Collegier har jag aldrig
försvarat. Detta har ock gifvit mig anledning
att i förbigående berätta förhållandet
sådant jag uppfattat det, och deruti låg inga
ensidiga afsigter, intet begär att påtruga
någon annan min öfvertygelse, och intet
partisinne, ty jag känner intet annat
parti, än Fäderneslandets.
Friherre Leijonhufvud, Abraham, an- '
förde skriftligen:
De af Herr Tham anförda bevis om
Juridisk oreda äro hämtade till en del från
aningen örn den oreda, som kan inträffa,
och antyda för öfrigt att Rättegångssältet
vid UnderDomstolarne lidit en rubbning
till allmän skada, hvilket åter efter min
fattning skulle förutsätta alt HofRätterne
Den 22 December e. m.
icke förmå vidmakthålla den ordning, som
livilar på deras omvårdnad.
Det är icke min afsigt, kanske ej eller
öfverensstämmande med min förmåga, att
till dess hela omfattning bedöma verkningarne
af de i fråga varande förändringar,
deröfver Herr Tham är missnöjd, och jag
arnar följaktligen ingalunda i denna omständighet
deltaga i någon tvist. I afseende på
motiverne till desse förändringar hyser jag
likvisst icke lika öfvertygelse med honom,
utan tror fast heldre, alt Styrelsen dervid
loij t ett ädlare, ett högre syftemål, än blott
hågen alt genom omskapningen öka den
inarnovibla DomareCorpsens magt: Hvad
vill väl anvisningen på denna magt betyda?
Och är iden derom egentligen något
annat än en isolerad tankebild, utan verklighet?
Skulle icke rättare densamma för
o ^
tillämpningen kunna benämnas såsom en
ytterligare ålagd skyldighet hos DomareCorpsen,
i det hänseende att Domstolarne
hädanefter böra afgöra åtskilliga Ärender,
hvilka förut tillhört de Administrativa StyrelseVerken?
För mig åtminstone har betydelsen
af en dylik magt icke utvecklat
sig, och jag skulle nästan förmoda, att den
värde Motionären, genom åberopandet af
inträffad Magtutvidgning icke ämnat antyda
någon bestämd notion, utan snarare hellöff
genom sammanställningen af åtskilliga
farhågans termer, söka godkännande af sitt
224 Den 22 December e. tö,
tiander. Domare är icke och bör ej hel«
ler vara magtägande, deräst annars begreppet
om magt, sådant Herr Tham måtte ha
uppfattat detsamma, förutsätter möjligheten
att kunna stundom handla välbehagligt,
ty Domaren får icke i något fall lyda intryckets
arbiträra anvisningar, utan måste
ovilkorligen, enligt bestämda former, tolka
eller tillämpa Lagens bud. Han är följaktligen
ingalunda innehafvare af magten
utan blott en del af desse Organer; och
detta förhållande undergår ingen förändring,
ehvad Styrelsen, efter omständigheternas
kraf, lagenligt utvidgar eller inskränker Domareverksamheten.
Jag fäster mig föröfrigt
endast vid Motionärens försök att öfvertyga
om den Juridiska oredan, ty det ligger
inom mitt område att kunna, samt inom
gränsen för min skyldighet att böra, controllera
den åberopade bevisningen; och
jag måste följaktligen afgifva åtskilliga upplysningar
i ämnet, desto heldre, som methoden
att genom förmågans fintlighet gifva
mångsidig och välljudande tydning åt
framställningen om andras origtiga tillgörelser,
lätteligen kan missleda begreppen
om sakens verkliga förhållande, derest icke
en sådan method motsäges på ett sätt, som
bereder seger åt det rätta och behöriga;
gissningar äga dessutom ingen bevisande
kraft, i synnerhet då osäkert är om de någonsin
öfvergå till verklighet; och det vill
i all
-
Den 22 December «. m. 225
i allmänhet synas mig svårt för den enskilda
uppmärksamheten, att med en säker
hlick öfverskåda och til! dess inflytelse pröfva
Landets hela Lagskipningsväsende, eller
att med säkerhet urskilja om IIofRätterne
fullgöra deras pligt och alltid kunna, tili
allas välbehag, behandla den vigtiga delen
ibland åligganderne, jag menar tillsättandet
af Extra Domare. För att undvika vidlyftighet,
skall jag framställa vederläggningen
af Motionairens åsigter i följande momenter:
t:o
Det lärer vara tvifvelaktigt, om
man genom Nya SkiftesStadgari förstört den
enhet, som förut gällde inom hvarje Län,
och jag anser icke heller möjligt, alt en
dylik enhet blir ovilkorligen användbar eller
ens nyttig i ämnen, der localförhållanden
hufvudsakligen skola komma i fråga:
dessutom gäller vid alla Rättsfrågors behandling
den farhåga att begreppen derom
äro stundom olika, att tillämpningen icke
alltid kan formas efter enhets-principen.
Misstag kunna ingenstädes förekommas; de
hafva troligen visat sig äfven under Enskiftesmålens
behandling, och de äro icke vådligare
i frågor om ägors fördelning, än i
andre, då allmän eller enskild rätt öfvervägés;
och för mig synes det jemväl lättare
att vinna rättelse, om så behöfves, i
de fall upplysningen, så lill sägande, erbjuder
sig åskådligt uti Landtmälarens be7
H. 15
29.6 Den 22 December e. m.
skrifning på Cliartan eller på fältet, än då
lion måste sökas genom granskningen af
vidlyftige och stundom otydlige Rättegångshandlingar.
2:0 Åtskillige Häradshöfdingar under
Götha II0fTtätt hafva visserligen, med Kongl.
Maj :ts Nådiga tillåtelse, fått befrielse från
befallningen med Ägodelningsmul, men ingen
enda af dem har varit hindrad af förut
öfverhopade och ytterligare ökade göromål,
utan få anledningarne till ledigheten
sökas i hvarjehanda tillfälliga förhållanden,*
hvilka icke framställa sig såsom vedemia—
len om Stadgans ofördelagtiga rigtning.
3:o Före den tid, då EnskiftesFörfattningarne
ntkommo, blefvo alla Jordatvisler
och Ägodelningsfrågor af Häradshöfdingartie
behandlade. De hafva äfven efteråt måst
bedöma ämnen af Ekonomisk art; och jag
vill ingalunda medgifva, att den Häradshöfding,
som rätt förstår och tyder Kongl.
Maj ris Nådiga Stadga om SkiftesNerket, icke
kan pröfva deraf föranledda tvister med lika
nit och säkerhet, som han bör iakttaga vid
utöfningen af sina öfrige Embetsmannapligter.
Denna Stadga är dessutom icke blott
af Ekonomisk betydelse, ty deruti förekomma
mångå förhållanden, hvilka påkalla
den juridiska erfarenheten och vana vid
Rättegångssättet.
/po Ofvannämnda SkiftesStadga liar velat
förebjrgga de olägenheter, som kunde
Den 22 December e. m.
inträffa, derest oerfante män förordnas att
taga befattning med Skiftesmålen. I de fall
då HofRättens beslutande rätt härom är
medgifven, har man omsorgsfullt sökt åtlyda
Stadgans föreskrift. Stundom bibehåller
Ordinarie Domaren sjelf befattningen
såsom Ordförande i ÄgodelningsRätt;
men när detta ej kan ske, blir en förut
någorlunda öfvad Jurist utsedd att serskildt
behandla Skiftesmålen, och, der sådant
möjligen kunnat undvikas, har ingen oerfaren
yngling erhållit ett dylikt förtroende.
Om någon bevisning i detta hänseende
vore behöflig, skulle jag troligen finna
densamma hos de närvarande Herrar Landshöfdingar,
hvilka känna huru HofRätten
varsamt behandlar desse vigtige ämnen.
5:o Jag medgifver, att HofRätten ofta
måste förordna Extra Domare och att
allmänna rösten ej kan vara tillfredsstäld
genom dylike tillfälligheter, men denna
nödvändighet har visserligen icke öfvergått
till ett oupphörligt mot Lagen stridande
missbruk. År 1826 utfärdade Götha HofjRätt
247 Förordnanden för Extra Domare,
till följd af UnderDomares derom gjorda
framställningar, men större delen af desse
hade afseende på tillfäliige Urtima Ting i
Brottmål, hvilka måste hållas inom viss
tid och stundom icke kunna verkställas af
samma Man, som antingen företer bevis
om sjukdoms-förfall, eller är hindrad af
Den 11 December e. m.
göromål vid Laga Ting i annat Härad; antalet
af dylike Förordnanden har under senare
tider blifvit förminskadt; och såsom allmän
regel kan jag tryggt antaga, att Häradsliöfdingarne
ovilkorligen kunna medhinna sina
göromål hädanefter såsom förut, så vida
icke tillfälligheter inträffa, hvilka äro oberoende
af HäradsRätternes organisation oell
dit hörande ärenders mängd eller beskaffenhet.
Jag åtminstone har icke erfarit motsatsen
och förmodar dessutom, att ingen
giltig klagan bör föras deröfver, som skulle
oreda och sakers skadliga sammanblandning
i allmänhet äga rum vid Domstolarne.
Slutligen får jag vördsamt upplysa, att
den förändring, hvarom nu är fråga och
så vidt den är tillämplig på Göliia HofRätt,
icke medfört någon synnerlig inflytelse i
afseende på göromålens fortgång. Man hyser
den tillförsigt, att desse skola bestridas
utan oreda, och man vill visserligen
beflita sig derom, att uppmärksamhet och
sansad pröfning i de ämnen, som för HofRätten
äro af ny beskaffenhet, snart nog
skall ersätta den färdighet, som vanan och
erfarenheten bibringa.
Hvarefter Friherre Leijonhufvud muntligen
tilläde:
I afseende på hvad Herr Tham nyss
munteligen yttrat om den för Allmänheten
uppkommande vinning, derigenom att Berg
-
Den 11 December e. m.
229
mästarne under Tingens hållande genom
förlikning afsluta flere ärender, hvilka i annat
fall påkallat BergsTingsRältens pröfning,
och följaktligen föranledt till kostnader,
samt att åter vid HäradsRätterne en dylik
ändamålsenlig sakbehandling desto mindre
kunde påräknas, som Häradshöfdingarnes
Betydligaste löneförmoner hämtades ifrån
den vid Tinget förväntade Expeditionslösen,
får jag vördsamt erinra, att ibland
100 till HäradsRätten instämde mål, förfalla
vanligen omkring tredjedelen utan handläggning.
Om detta sker genom förlikning
eller afskrifning, så måtte förhållandet ungefärligen
blifva detsamma vid tillämpningen;
och för öfrigt befinna sig Häradshöfdingar
och Bergmästare ungefärligen i samma
belägenhet. För begge utgöra sportlarne
någon del af inkomsterne, men jag
förmodar, att ingendera hufvudsakligen afser
denna förtjenst vid utöfningen af Etnbetsgöromålen.
Något bättre och ädlare
föremål lärer väl styra äfven Häradshöfdingarnes
handlingssätt.
Det är uppgifvit af Herr Tham, alt
efter det antal mål, sorn från Bergs- och
ComerceCollegierne lill Svea HofRätt redan
inkommit, ett vida större, än det Herr
Danckvardt utmärkt såsom det högsta; vore
att påräkna; och jag får således fästa
uppmärksamheten derpå att ibland de inkomne
ärenderne torde en stor del utgöra
a3o
Den 22 December e, m.
den balance, som Bergs- och CommerceCollegierne
samlat och nu på en gång till
HofRatten öfverlcmnat.
Dessutom lärer liden nu vara förliden,
då alla mål från BergsTingsRätterne inkommit,
och kanske icke ett enda ytterligare
göres anhängigt förr än vid nästa Augusti
månad, då först ett år förlidit sedan den
nya ordningen tog sin begynnelse.
Herr Lefren, Johan Pehr: Jag har
vågat begära ordet, för att framställa en
anhållan. Mig synes, att detta mål blifvit
mer än tillräckligt upplyst. Jag hemställer
således, om icke de Herrar, som ämnat
ytterligare upplysa oss, skulle, i anseende
till tiden, som är långt framliden,
täckas tillåta oss, alt öfvergå till remiss af
målet, emedan två måls remitterande om
dagen synes vara nog litet. Jag tar mig
derföre friheten anhålla om proposition,
hälst vi i alla fall lära få höra samma saker
om igen, när målet återkommer till afgörande
från Utskottet.
Herr Danckvardt: Mot mig har en
värd Ledamot, Friherre Boije, anmärkt,
att jag vid besvarandet af Herr Tharas ifrågavarande
Memorial, visat nog ömtålighet,
då jag yttrat att de personer, som dels
föreslagit, dels gillat den af Herr Tham
anmärkte öfverflyttning af visse ärenden
från de administrativa myndigheterne till
Den 23 December e. m.
domstolarne, endast af Herr Tham derföre
fåll uppbära otack och klander. Jag är
skyldig gifva tillkänna grunderne för detta
mitt yttrande, oell jag får till den ändan
anföra några ord ur Herr Thams eget Memorial.
Herr Tham säger på särskildle ställen
deruti, att Nationen icke vore nämnde
personer någon tack skyldig för desse omstöpningslorsök:
att de beredt Staten utgifter
i stället för besparing: att de åstadkommit
oreda och skada i de ärender, hvarpå
de ha afseende: att Herr Tham åsyftade
bereda hjelp för en del af det onda,
som redan härmed åstadkommits, då man
kunde förmoda, att de Rådgifvare, som
dertill bidragit, skulle försöka att för den
juridiska enhetens skull draga de från Bergscollegium
afskiljde ärender i första inslaneen
under HäradsRätterne. Jag hemställer
i anledning häraf om jag sagt förmycket,
då jag haft det ofvannämnde yttrandet. —-  Herr Tham har förment att jag uppgifvit
de till Svea HofRätt öfverflyttade målens,
antal i Bergs- och CommerceCollegierne
för ringa, och till stöd derföre meddelat
upplysning huru många sådane mål redan
till HofRätten under en viss kort tid inkommit.
Jag lemnar Herr Thams upplysning
i sitt värde; den uppgift jag åberopat
stödjer sig på Förteckningar, aflemnade
från Bergs- och CommerceCollegierne,
och de hafva redan blifvit öfverlemnade
lill eu af StalsUtskottets Ledamöter. Yi
-
a3a Den aa December e. m.
dare anmärker Herr Tham, att Svea HofRätt
icke blifvit hörd, innan desse mål dit
öfverflyttades. Derå får jag äran svara,
att då för denna frågas behandling en Comité'
varit förordnad af 20 Ledemöter, alle
utmärkt kunnige män, deribland JustitiaeStatsMinistern,
ett StatsRåd och flere JustitiaeRåd
samt Ledamöter af desse Collegier;
då ett särskildt Utskott tillsattes vid
sista Riksdag och yttrade sig i enlighet med
det sedan vidtagne beslutet, så tror jag-icke,
att något behof varit för handen, att
derom höra Svea HofRätt. Den kunde i
alla fäll icke lemna någon annan upplysning,
än om något deraf skulle vara att
befara för göromålens skyndsamma gång.
Detta åter ansåg man så mycket mindre
förekomma, sorn fråga förut varit väckt om
3 Ledamöters indragning i IlofRätten; det
borde i allt fall icke verka på sjelfva saken;
ty om det är rätt att dessa mål till
HofRätt öfverflyttades, så borde icke berörde
omständighet ledt till ett motsatt beslut.
Herr Tham har såsom ett ytterligare
bevis på den omnämnde juridiska oredan
citerat, att i fråga om forum för ansvar
för bristande saltupplag i Städerne, olika
beslut från StatsExpeditionerne blifvit utfärdade,
i så måtto, att en från Handelsoch
FinanceExpeditionen emanerad författning
i September månad detta år står i strid
mot hvad den om CommerceCollegii JustitiaeDi
visions upplösning från KammarExpe
-
Den 23 December e. m.
233
ditionen i April månad samma år utfärdade
innehåller, Jag anser mig i anledning
häraf böra öppet uppgifva förhållandet härmed.
CommerceCollegium hade nemligen
i Mars månad detta år till Handels- oell
FinanceExpeditionen afgifvit ett förslag till
Allmän Författning om Städernes skyldighet
att hålla Saltupplag, och i detta project
naturligtvis föreslagit bibehållandet af
samma forum för ansvar i denna del, som
förut varit vanligt, eller CommerceCollegium.
Pröfningen af detta förslag médhans
icke förr än i September månad eller långt
efter sedan den Allmänna Kungörelsen om
rättfrågornes afskiljande från CommerceCollegium
genom KammarExpeditionen utgått,
och hvari den föreskrift blifvit meddelad,
att ansvar för bristande Saltupplag
skulle vid Domstolarne upptagas. Det kunde
vid förstnämnde tillfälle vara ganska
förlåtligt, att den mellankomne föreskriften
i ämnet icke ihågkoms, och att Collegii
förslag i denna del derefter icke rättadet.
Det härrörde alldeles icke derifrån,
att man ville återtaga hvad man en gång
derom beslutat; det innefattar icke något
bevis på juridisk oreda; det var ett administrativt
misstag, som ganska lätt kunde
hända i hvarje Embetsverk, och, som mig
synes, icke bär bordt i förevarande afseende
releveras.
Mångå ropade på Proposition.
234
Den 22 December e. m.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt
j Guslaf.' Jag bade begärt ordet,
för att svara på några omständigheter af
Grefve Fröliclis yttrande; men som jag aldrig
vill vara den, hvilken borttager Högloft.
Ridderskapets och Adelns lid, får jag
förklara, att jag afstår, om dc, hvilka anmält
sig efter mig behaga göra detsamma;
i synnerhet som det jag ämnat svara på
är ord och icke sak.
Herr Printzensköld, Axel: Det var
blott i anledning af Friherre Leijonhufvuds
yttrande angående de balancerade målen
ifrån CommerceCollegii JusliliteDivision, som
jag anhåller få upplysa, att antalet af dessa
mål den i Augusti, då Divisionen upplöstes,
utgjorde högst 45.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog, att såväl Herr
Th arns ifrågavarande Memorial, som de af
åtskillige Ledamöter i anledning deraf afgifne
yttranden, måtte till Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskottet remitteras.
Bifölls.
Friherre Klingsporj Fredrik Philip
bade inlemnat följande, som upplästes:
I anledning af den i Plenum den ig
dennes e. m. af Högloft. Ridderskapet och
Adeln beslutade Remiss till RiddarhusUtskottet
af frågan örn en Byggnads uppfö
-
Den 22 December e. m.
235
rande å Riddarhusets tomt, uti hvilken
sessionsrura för de Respeclivc MedStånden
och Rikets Ständers Utskott kunde inredas,
anhåller jag att få yttra några ord, hvilka
loide få åtfölja Remissen till RiddarhusUtskottet.
Med största nöje anser jag mig höra
gå den värde Motionären i Högvördige PresleStåndet
till mötes, och tillstyrker således
för min del att Ridderskapet och Adeln
må tillåta, att å Riddarhusets tomt får uppföras
en Byggnad, så stor och tillräcklig,
att deruti må kunna inredas värdiga och
passande samlingsrum, ej mindre för de
3:ne MedStånden, än ock för Rikets Ständers
samtelige Utskott. Jag hemställer likväl
om icke Högloft. Ridderskapet och Adeln
skulle finna lämpligt, att vid berörde tillåtelse
fästa frenne vilkor, nemligen:
1:0 Att den af framledne Architecten
Jean de la Valice vid Riddarhusets första
uppförande bestämde Byggnadsplan, som
utvisade Flyglar åt Torget, måtte blifva
upplifvad;
2:0 Att, enär dessa flyglar, uti hvilka
de 3:ne Stånden jemte Utskotten borde
erhålla deras Sessionssalar, ofelbart komma
att uppföras på Statens bekostnad, deruti
Högloft. Ridderskapet och Adeln följagteligen
äfven får deltaga, icke allenast
en lämpelig ersättning af Statens medel för
a3 6
D en 12 December e. m.
tomtens begagnande måtte varda RiddarbusCassan
tillagd, utan ock framtida underhållet
af dessa båda flyglar åt Torget,
af allmänna medel bestridas; samt
3:o Att Riddarhuset med dess gard
och flyglar åt sjösidan alltid må hädanefter
som hittills förblifva Ridderskapets och
Adelns enskilta egendom.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalkenj hemställde, alt Friherre
Klingsporr^ anförande i anledning af
Kongl. ÖfverHofPredikanlen Doctor J. J.
Hedréns till RiddarhusUtskottet, den 19
dennes e. m. remitterade Motion, angående
anskaffande af en byggnad, sorn innefattade
tjenlige Sessionsrum vid Riksdagar.
ne, såväl för de 3:ne OfrälseSlånden, sorn
för Rikets Ständers Allmänna Utskott, äiV.
ven måtte till RiddarhusUtskottet remils-’.?
terås.
Bifölls.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne
Memorial:
Från BancoUlskottet:
Af den 18 dennes:
N:o 5. Angående tillstyrkan, att 600
Exemplar af Grefve von Schwerius, Fredrik
Den aa December e. m.
Bogislaus, Arbete: Författningar rörande
BancoVerket &c. må, efter det af Författaren
erbjudne nedsatte pris, inlösas till
utdelning bland RiksStåndens Ledamöter.
* 'v
Från ExpeditionsUtskottet:
Af den 18 dennes:
N:o 7. Angående en summarisk sammanfattning
af innehållet vid slutet af Utskottens
Betänkanden.
Af den 19 dennes:
N:o 8. Angående tryckningen och utdelningen
af Bihanget till RiksStåndens Protocoll.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Tisdagen den 23 December.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Öppnades Herrar Electorers lista till
val af en Ledamot i BevillningsUtskottet,
efter
a38
Den 23 December e. m.
N:o i3^. Herr Eketrä; fullmägtig Grefve
Dc la Gardie, Axel;
Och befans dertill hafva blifvit utsedd:
]NT:o i gg. Friherre Wrangel af Adinal j
Henning.
Justerades ett ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 22 dennes f. m. fattade Beslut.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm e. m. den
22 December 1828.
S. D. Remitterades till
RiddarhusUIskottet:
Friherre Klingspors, Fredrik, anförande
i anledning af Kongl. ÖfverHofPredikanten
Doctor J. J. Hedrens till Riddai’-  lnisUtskottet den ig dennes e. m. remitterade
Motion angående anskaffande af en
Byggnad, som innefattade tjenlige Sessionsrum
vid Riksdagarne, såväl för de 3:ne
ofrälse Stånden, som för Rikets Ständers
Allmänna Utskott. Ut supra.
Justerades ett ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 22 dennes e. m. i öfrigt fattade
beslut.
Den 23 December e. m.
239
Föredrogs ånyo Grefve Gyllenborgs»
Joban Henning, elen 8 dennes e. m. på
bordet lagde Memorial, innefattande anmärkningar
vid Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående StatsVerkets tillstånd
och behof.
Grefve Gyldenstolpe, Anton Gabriel,
anförde skriftligen:
På Grefve Gyllenborgs, J. H., nu till
remiss ifrågavarande Motion, rörande anmärkningar
vid Kongl. Majrts Nådiga Proposition
om StatsVerkets behof, torde det
vara mig tillåtet att för en stund begära
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet»
för att i anledning af densamma afgifva en
och annan upplysning. Ändamålet dermed
är ej att ingå i någon granskning af det
sätt, på hvilket den ädle Grefven föreslår,
att det begärte anslaget af hallfjerde million
till Försvarsanstalternes iståndsättande
skall fyllas och utgå. Jag ämnar blott
fästa mig vid ett yttrande, som i denna
Motion förekommer, och som rör en del
af vårt Försvarsverk, örn hvilken jag tror
mig äga någon, om än ringa, kännedom.
Herr Grefven säger nemligen, att han hyst
den förhoppning att Belägrings Artilleriets
istånds ättande icke numera un förra Riksdagen
af nödvändigheten vore påkallad t,
och det är denna förmodan om onödigheten
af de för BelägringsArtilleriets iståndsättande
äskade anslag, som jag något när
-
n/^o Den 23 December e. n.
mare önskar skärskåda. Jag skall ej vid
detta skärskådande omständligare vidröra
den af många som axiom antagne, och vid
öfverläggningarne om Statsanslagens storlek
ofta yrkade, samt nu af den ädle Grefven
sjelf, som det tyckes, gillade sats, att ett
behof, som vid den ena Riksdagen anses
öfverflödigt, äfven vid den 5 år derefter
inträffande, och så in infinitum, måste vara
det. Jag nöjer mig att nämna att i min
tanke denna sats är oriktig, då den, såsom
i närvarande fall, användes till förnekande
af behof, som afse nödvändige effecters
iståndsättande eller underhåll, hvilka behof,
om de flere decennier å rad förglömmas
eller föraktas, förvandla desse effecter
från brukbara till obrukbara. Men innan
jag öfvergår till hufvudsaken eller beviset
för att BelägringsArtilleriet behöfver iståndsättas,
torde det vara mig tillåtet att förklara
hvad som menas med BelägringsArtillerie;
en benämning som säkerligen
flere, och måhända den ädle Grefven sjelf,
taga för mycket bokstafligen, då de möjligen
dermed förstå ett Artillerie, som endast
och allenast är ämnadt för att med
detsamma belägra Fästningar, •— ett ändamål
för hvilket de anse, och detta rigtigt
nog, att Sverige ej behöfver eller bör påkosta
stora summor. Nej! med BelägringsArtillerie
förstås ett sådant Artillerie, som
användes både vid Fästningars anfall och
för
-
Den 23 December.
försvar, samt dessutom, och synnerligast
för Sverige, mot landstignmgar, i förskansade
positioner, i defileer, eller med ett
ord på alla sådana punkter och vid alla
sådana tillfällen, der piecer af längre skottvidd
och gröfre pundigtal erfordras, för
att göra en säker och afgörande verkan.
Den vanligaste benämningen på detta vapen
är Belägrings- och Fästnings Artiller ie,
ehuru den äfven uttryckes med blott BelägringsArtilleriet
såväl för korthetens skull,
sorn för det denna sednare är generellare,
då deri innefattas dess ändamål, såväl lill
anfall, som försvar vid belägringar. Denna
del af Artilleriematerielen består, utom
de för FältArtilleriet fastställde pundigtal,
af 12-, 16- och 24:pundige skjutoch
kastpiecer, samt mörsare af alla bruklige
pundigtal med dertill hörande lavetter,
block, mörsarvagnar, kule-och granatvagnar
samt öfrige till dess utredning nödige
fordon, jemte rid- och anspans samt
flere persedlar; så ock ett efter behofvet
och det möjliga användandet afsedt förråd
kulor, bomber och andre projectiler. Häraf
torde synas, att de till denna materiel
hörande persedlar äro af en mångfalldig
beskaffenhet samt af ett, såväl till anskaffande
som underhåll, icke obetydligt värde.
I Sverige har den del af Artillerievapnet,
som egentligen omfattar dessa olika
effecLer, i sednare tider rönt en styfmo7
H. 16
242 Den a3 December.
derlig behandling, allt af bristande tillgångar;
och det enda som dervid på 5o år
oell kanske derutöfver blifvit nygjordt, är
lill antalet och beskaffenheten så obetydligt
och så litet motsvarande behofvet, alt
det knappt förtjenar omnämnas. Tiden
och vetenskapernes framsteg hafva således
bragt detta vapen, såväl i afseende på construetioners
och inrättningars ändamålsenlighet,
som i synnerhet i afseende på sjelfva
beslåndsdelarnes ålder, bräcklighet och
opålitlighet, på en så låg punkt, att om
man ej nu lyfter det derifrån, det snart
blir så odugligt, att man kan anse det för
belt och hållet irreparabelt; och då lärer
det blifva ännu kostsammare att helt och
hållet nyskapa detsamma, efter man ändå
aldrig kan umbära det. Det har således
vid Försvarsverkets reglering blifvit af nödvändigheten
påkalladt, alt begära anslag
för iståndsättande af äfven denna del af
Artilleriematerielen, och som mig varit anförtrodt
uppgörandet och uträknandet af
härtill nödige kostnadsförslag, anser jag för
en dubbel pligt att upptysa, det den summa
som härtill erfordrades uppgick, utan
att vara öfverflödigt tilltagen lill 470,000
R:dr. Denna summa har Kongl. Maj:t i Dess
Kådiga Proposition nedsatt till 146,600 R:dr;
och således deri gjort en förminskning af
323,4oo R:dr, af det skäl och på den grund,
att Kongl. Maj:t ansett, att största delen
af det i behofven upptagne parti kulor och
Den 23 December.
243
öfrige projectiler, borde, för att lindra Statens
utgifter och minska den ränta som
eljest årligen skulle ligga denna materiel
till last, tills vidare uppskjutas, i synnerhet
som vid inträffande behof desse projecliler
kunna vid Rikets Styckebruk snart 110g,,
och i mån af åtgången, blifva tillverkade;
hvilket ej låter sig göra med BelägringsArtilleriets
pjecer och öfrige materiel.
Af den nu gjorde framställningen torde
Ridderskapet och Adeln nu samt StatsTJlskottet
framdeles finna, att i det för BelägringsArtilleriets
iståndsältande begärte anslag
den största möjliga sparsamhet råder,
och jag anser att, såvida ändamålet skall
vinnas, det nemligen att äga ett Artillerie
af gröfre pundigtal, som vid behofvets stund
skall kunna bidraga till vår sjelfständigliets
försvar, det för BelägringsArtilleriets
isåndsättande af Kongl. Maj:t uppgifne behof
bör af Rikets Ständer tillfullo anvisas.
I sammanhang med hvad jag nu rörande
BelägringsArlilleriet haft äran anföra,
torde det äfven tillåtas mig att med
några ord omnämna de öfrige i Kongl. Maj:ts
Proposition ArtillerieDepartemenlet påförde
behof. Man ser deraf att FältArtilleri
ets islåndsättande tarfvar 324,000 R:dr,
en summa visserligen betydlig, men som
ej lärer anses illa använd, då, i händelse
den beviljas, man derigenom kommer i
*44
Den 23 December;
tillfälle att med begagnande af det som
ännu äges brukbart, efter de kommande 5
årens förlopp framställa en belt ny materiel,
med tillhörande fullkomlig utredning
för 16 batterier samt dessutom materiel
för 6 reservebalterier, eller tillsammans
176 FältArtilleriepiecer, det minsta möjliga
antal som erfordras i förhållande till
Sveriges annee och landets locala omvexlingar.
Såsom stöd för sjelfva behofvet af
anslag härtill torde följande få anföras: Svenska
Artilleriet befann sig vid början af innevarande
århundrade i en för dess ändamålsenlighet
så ömklig belägenhet, att en
fullkomlig omskapning deraf var oundgängeligen
nödvändig. Med små anslag måste
denna till vägabringas, men innan den hunnit
till alla delar verkställas bade materielen
redan varit begagnad under ett krig,
det Finska, och ett annat stod färdigt att
åter anlita dess brukbarhet. Det var således
en följd häraf, dels att, i anseende till
brådska, sjelfva rudimaterien var mindre
god och arbetet blef mindre pålitligt, dels
ock, att sjelfva constructionerne, hvilkas
lämplighet och ändamålsenlighet ej af erfarenheten
liunno pröfvas och bestyrkas
voro felaktige, och således lemnade många
förbättringar att önska. Af sådana förhållanden
och den första materielens begagnande
under tvenne hvarannan ej långt
påföljande krig, har äfven inträffat, att
FältArtilleriets nu ägande materiel, såväl
Den 23 December.
345
i anseende till sin ålder, som sin i många
fall olämpliga och oriktiga construction,
fordrar en betydlig summa för dess iståndsättande
till ändamålsenligt bruk, hvilket
ej låter sig göra med de nu varande årliga
anslagen, efter som dessa ej äro större
än som behöfvas för att underhålla en från
början ny} så betydlig materiel, inen ingalunda
förslå för en redan ganska bristfällig
och årligen sig allt mer och mer
försämrande utredning. Jag får derföre öfver
detta behof afgifva samma utlåtande
som öfver BelägringsArtilleriets, nemligen
att det är af nödvändigheten i högsta grad
påkalladt att Rikets Ständer till dess bestridande
anslå de begärde medlen. Och
för att ännu mera påtagligt bevisa att ArtillerieDepartementet
i och för Artilleriematerielens,
såväl Fält- som BelägringsArtilleriets,
iståndsättande och underhåll
ej erhållit öfverflödige anslag till desse behof
eller dermed misshushållat, bör jag
nämna att enligt noggranna calculer jag
gjort, utgör den sammanräknade summan,
som till dessa ändamål erhållits och åtgått,
från och med början af år 1815 till
och med slutet af 1827, tillhopa i runda
tal, 208,000 R:dr. Härvid bör dock nämnas,
att i denna summa ej ingår tillverkningskostnaden
för hvad som under desse
år å Kronans verkstäder blifvit förfärdigat.
När denna summa 208,000 R:dr fördelas på
de förflutne i3 åren, blir den årliga utgif
-
Den n3 December.
ten för Artilleriets samfälta materiel 16,000
R:tlr. Då torde ej med skäl kunna påslås
att man hushållat illa, när man besinnar
att man med denna, för sådana ändamål
ringa, summa, först reparerat den materiel,
som varit begagnad under Tyska och Norrska
krigen, sedan underhållit och något
tillökt densamma, verkställt nödige årlige
reparationer på de delar deraf, som till
den årliga exercicen varit begagnade och
hvaraf Seldonet eller de såkallade Rid- och
Anspannspersedlar, utgörande i inköpsvärde
10,000 R:dr för hvart batteri, äro de
dyrbaraste och vansklighet mest underkastade;
samt derjemte bestridt de mångfalldiga
och kostbara scientifiqua försök, på
hvilkas resultater man nu kan bygga den
förmånligaste constructionen af den för de
begärte anslagen tillgörande nya materiel.
Då torde man ej kunna misstänka att dessa
anslag äro förstora eller skola blifva använde
till ändamål som ej äro af nödvändigheten
påkallade. Ja, mine Herrar, då
partiskhet ej kan ingå i ett sådant bedömmande,
efter jag dertill gjort intet, må det
väl vara mig tillåtet påstå, att vi kunne
och böra vara stolte öfver att ej något land
i verlden, med så små tillgångar som våra,
för upphjelpandet af sin Artilleriemateriel
uträttat så mycket som Sverige, samt
att om de för densamma begärde anslag 1111
erhållas, vårt Artillerie i afseende på styrka,
uthållighet, brukbarhet, samt på vélen
-
Den a3 December. 247
skap och erfarenhet grundade goda construetion
och tillverkning, skall inom 5 år
kunna täfla med hvarje annan Europeisk
Stats, sjelfva Englands kanske ej en gång
undantaget.
Det tredje på ArtillerieDepartementet
uppförde behof, hvilket dock ingalunda rör
Artilleriet, utan endast och allenast Armeen,
utgör 525,000 R:dr till Gevärs-och
Beväringsförrådens complettering och är afsett
till förfärdigande af 25,000 nya gevär,
a5oo par pistoler och 25oo sablar. Ehuru
man med fägnad kan säga, att våra gevärsförråd,
såväl till qvantitet som qvalitet,
lemna bevis på omtanka och hushållning
med de för desamma beviljade anslag, kan
man dock ej neka att ofvannämnde gevärsbehof
böra anskaffas, så mycket mer, som
en stor del af indelta armeens gevär snart
behöfva uthytas mot nya från förråden, i
hvilka det är nödvändigt att alltid äga åtminstone
en omgång nya gevär för den
styrka Sverige vid inträffande krig vill
uppställa; och som dessutom en årligen
tilltagande befolkning årligen, äfven utan
införande af nya theorier om nationalbeväring,
ökar antalet af landets sjelfskrifne
krigare, samt således äfven dessas behof
af beväringspersedlar, hvarföre det äfven
blifvit nödvändigt att genom det nu begärde
anslaget kunna öka den fond, som för
armeens beväpnande erfordras. Sedan här
-
Den a3 December.
efler denna fond genom de erhållande medlens
användande blifvit ökad till den styrka,
som i jemförelse med våra tillgångar
kan, och i jemförelse med våra behof bör,
tillvägabringas, erfordras sedermera för gevärs^
II verkningen ej större årliga anslag,
än som för gevärs fäetoriernes upprätthållande
pröfvas nödigt, och hvarigenom gevärsförråderne
årligen komma att ökas med så
stora qvantitetcr gevär, att do påkänningar
förråden vid utbyte af nya gevär åt
arméen och beväringen mot deras casserade
och irreparable måste vidkännas, ej komma
alt någonsin minska den fond, som till
hela krigshärens beväpnande blifvit ansedd
nödig alt i förråden äga. Ett sådant årligt
anslag, sorn det nu sist omtalade, har, i
den förmodan alt anslaget af Saö.ooo b:dr
beviljas intill nästkommande Riksdag, ej begärts,
emedan de Svenska gevärsfaelorierne
linder de instundande 5 åren ej medhinna
att tillverka större parti gevär än sorn med
det begärte större anslaget till inköp afses.
Häruti igenfinnes också skälet hvarföre
det för ArtillerieDepartementet begärte
årliga underhållsanslag vid denna riksdag
blifvit emot de förra årens så betydligt
nedsatt; men häraf följer också att vid nästa
riksdag delta anslag nödvändigt måste
ökas med sä stor summa, som för ändamålet
— gevärsfactoriernes och det bestämda
gevärsförrådets vidmakthållande — erfordras;
hvilken förklaring jag till närvä
-
Den 23 December. a49
rande och nästkommande Ständers och StatsUtskotts
upplysning ansett mig skyldig
nu afgifva. Jemte det jag anser nödvändigt
att för uppgifvit ändamål den till gevärsförrådens
complettering begärte summa
oafkortad an vises, anhåller jag att mitt nu
afgifne yttrande får åtfölja Grefve Gyllenborgs
Motion.
Herr von Arbin 3 Axel: Äfven jag hade
i detta afseende tänkt yttra några ord;
men då Grefve Gyldenstolpe så fullständigt
utredt förhållandet, och besvarat aurnärkningarne,
återstår för mig blott att i
allt förena mig med honom. Det är i sanning
svårt, att uppgifva den epok, då en
Artilleriemateriel öfvergår från god och brukbar
till reparable eller oduglig; en gång
måste likväl denna epok inträffa, och i detta
afseende tror jag, att man bör rätta sig efter
Kongl. IirigsCollegii uppgjorde förslager,
hvilka säkerligen legat till grund för
Kongl. Majrts Nådiga Proposition i ämnet.
Jag anhåller, att detta yttrande måtte få
åtfölja remissen till Utskottet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att så väl
Grefve Gyllenborgs ifrågavarande Memorial,
som de af Grefve Gyldenstolpe och Herr
von Arbin i anledning deraf nu afgifne yttranden,
måtte till StalsUtskoltet remitteras,
hvilket bifölls.
Den a3 December.
Föredrogs 3nyo Herr af TVingärds3
Johanj den 12 dennes f. m. på bordet lagde
Memorial, innefattande förslag, att genom
å ut- och införsel af Spanmål fastställde
Tullafgifter åstadkomma jemna Spanmålspriser.
Friherre Åkerhjelm3 Gustaf Fredrik:
Den Motion, som nu är i fråga, påkallar
genom dess förtjenstfulla utarbetning [mycken
uppmärksamhet. Jag har ansett för
min skyldighet, att, innan Motionen till
Utskottet afgår, gifva de upplysningar jag,
sedan jag mottog Styrelsen öfver Tullverket
i Riket, kunnat i ämnet inhämta. Motionären
söker genom lämpliga tull-afgifter
bereda jemkning uti Spanmålspriserna
och motarbeta deras för starka stigande
eller fallande, men han söker detta genom
ofta varierande tulltariffer. Vid förslag till
Tulltaxans uppgörande af GeneralTullStyrelsen
ingick äfven detta ämne i betraktande,
och Styrelsen lifvades af samma afsigter,
och önskade vinna samma ändamål,
som den värde Motionären; men Styrelsen
trodde sig i första rummet böra följa den
grundsats, att fastställa afgifterna så, att
deras förändrande så sällan som möjligt
blefve nödig. Det vore önskligt att Tulltarifferna
finge med några undantag, åtminstone
10 års stabilitet; ty ingenting är
skadligare för handeln och näringarne, än
hastiga och ofta förefallande omväxlingar
Den a3 December. 25t
af tullafgifterna. Med denna grundsatts och
med afseende på Finska handeln, sorn efter
sista Tractalen blifvit för Sverige så förmånlig,
densamma för det närvarande möjligen
kan blifva, uppgjorde GeneralTullStyre.
lsen ett förslag att 5o procent skulle
blifva införsel tullen å Spannemål beräknad
till ett medelvärde, som hade afseende
på det vigtiga resultatet, att äfven upprätthålla
Spanmålspriserne i jemvigt; ty
med detta pris och denna tull, kan ingen
Spannemål införas utan förlust, när landet
deraf ger öfverskott, hvaremot den kan införas
med vinst för införskrifvaren och ulan
förmycken tunga för consumenten, när brist
uppkommit, och detta allt, utan att nämde
tullbelopp behÖfver ändras. Förenämde
förslag, har Tullstyrelsen till Kongl. Maj:t
i underdånighet ingifvet, hvarifrån det till
Riket Höglofl. Ständer lärer blifva aflemnadt.
Jag anhåller att uppgiften på den sålunda
föreslagne Spannemålstariffen jag omtalat
och härmed aflemnar, mätte få åtfölja
remissen af detta mål till Bevillningsutskottet.
Jag skulle önska att detta Utskott,
som med alla tullmai har befattning,
ville afvakta Kongl. Maj:ts Nådiga meddelande,
innan saken inom detsamma afgöres,
hälst nämnde meddelande, innefattande
hela förslaget till förnyad Tulltaxa och
åtföljdt af flere vederbörandes anmärknin
-
i52 Den 23 December.
gar, sätter denna vigtiga fråga i det fullständigaste
skick, och öppnar för Utskottet
tillfälle, att med vida mindre besvär
än vid 1823 års Riksdag, i alla delar af
ämnet bestämma sina grunder, och derom
tili Rikets Ständer inkomma med nödige
förslag.
Hvarjemte Friherre Åkerhjelm till Protocollet
aflemnade den åberopade Tariffen,
som var af följande innehåll:
antagit värde Inf. Tull Utf. Tull
Rd. B:o. 5o pCt slc. r.
Hafra 3.— 1:24. 1. 4*
Hvete 8. —■ — 4- — •—’ 3. 9.
Korn 4*— — 2•— —• 1. 10.
Malt 4: 3a. — 2: 16. —2. 3.
5:32. — 2:40. — 2. 8.
— 1. 10.
Ärter 5.32. •— 2.4o. — 2. 8.
Herr af Wingård3 Johanj anförde
skriftligen:
Då jag tog mig friheten att af Herr
Grefven och LandtMarskalken anhålla, att,
sedan alla anmärkningar vid mitt förslag
blifvit gjorda, ödmjukast få yttra mig; var
det icke i den djerfva afsigt, att i anledning
af några här, under granskningen af
ämnet, gjorda anteckningar, kunna försvara
min framställning. Ämnets vigt och beskaffenhet
kräfva ett omsorgsfullare ådagaläggande
af mina åsigter, än på så sätt kunnat
åstadkommas, samt att ej, det måhän
-
Vicker 4- —' — 2*
Den 23 December.
253
da väckta interesset minskas genom förhastanden
eller oredighet i framställningssättet.
Jag liar derföre varit betänkt på att
under förmodade inkast söka fullkomligare
utveckla Systemet, än vid första tillfället
kunnat ske: en försigtighet som både
mitt nit för saken och min oförmåga att
utan förberedelse yttra mig, tvungit mig
iakttaga. Min enda afsigt från första början
har varit, att anspråkslöst framlämna
ett förslag till den omsorgsfullaste granskning;
och jag har utan öfvermod vågat utbedja
mig den af hvarje skarpsinnig man,
som hedrat mig med samtal i ämnet sedan
förslaget inlämnades, samt får på det förbindligaste
tacka hvar och en, som villfarit
denna min önskan. Jag hänföres hvarken
af författare-kärlek, eller af någon fortsatt
granskning af dylika ämnen, tro mig
hafva så fullkomligt uppfattat frågan, alt
icke mångfalldiga svårigheter vid tillämpningen
skola visa sig. De dölja sig vanligtvis
vid ett förslags upprättande, hvars
ide'e man med värma tillegnat sig, och
fintligheten att upptäcka dem, ligger sällan
på författarens sida. Jag bör äfven
innan jag går vidare, öppet förklara att jag
är ganska mycket interesserad i frågan; ej
såsom författare: ty det är oftast en ringa
förtjenst; ej såsom enskild man: ty jag saknar
både tid och tillgångar till större affairer;
men deremot är jag af pligt dertill
bunden såsom Administratör af en folkrik
254
Den a3 December.
ort, saknande sitt fulla spanmålsbehof, ofta
blottställd jemte dess Styresman för vacklande
systemers välfärdsrubbande tillämpning.
Jag förmodar icke, att man anmärkt
mot systemet dess utländska beskaffenhet,
och således af detta skäl förkastat det. Mia
tanka i den delen blir alltid, att om en
sak äger verklig förtjenst, den äfven bör
användas öfver allt, när det kan ske. Och
för öfrigt blir det alltid fördelaktigare att
begag na andras erfarenhet, än dyrt köpa
den egna. I anseende till tiden för systemets
införande hos oss, torde heller icke
betänkligheter böra uppstå, hvilket jag i
mitt anförande sökt visa. Tvärtom, enligt
min oförgripeliga tanka var tiden aldrig
fördelaktigare dertill. Vi äro ju nu, jag
kan väl säga det, till vår förundran, spekulerande
på Verldsmarknaden med vår
spannmål, i en sannerligen större skala än
man enligt de djerfvaste förhoppningar
kunnat förutse. Emedlertid, om tiden nu
verkligen är inne, att stadga något nytt
och consolidera denna vår spannmålshandels
önskansvärda rigtning; bestämt skall
ett försummande åtföljas af en reaction, lik
den som afbröt vår activa transitohandel
efter Continentalkrigets slut. Nordiska transitohandelen
med Spannmål ligger dock
icke ännu, sorn den bör, inom Sveriges
gränsor. Nej den är till större delen rig
-
Den ?.3 December. a55
tad, på vår bekostnad, öfver samma ställe,
som uppstod från sina ruiner till följd af
ÖstersjöCompagniets förfelande och vår obeslutsamhet.
IVlu icke ännu en gång betänkligheter
hindra oss begagna det af händelserne
oss erbjudna tillfället att blifva aclivt
handlande med en vara, som den civiliserade
menniskan, hvar hon finnes, icke
kan vara förutan, och som således aldrig
saknar afnämare, om man blott låter
handelens cosmopolitiska princip leda besluten.
Jag skulle svårligen, i anledning
af väckta frågor om spannmålsuppköp för
Statens räkning, vågat rycka fram med ett
så fullkomligt motsatt förslag, under milt
tillkännagifna och innerliga deltagande i
Land Imannens betryck, om jag ej, då det
föreslogs att på ett nationellare sätt hjelpa
honom, afselt möjligheten att leda utländska
spannmålshandeln till våra kuster och
såmedelst låta Svenska produetionen taga
del i verldshandel och utländska Capitaler,
i brist på egna, ingå iden. Det hade
varit ett obehörigt och högst olämpligt
gäckeri af en man, som anser sig vara det
så kallade Possessionats- så väl som många
andra interessens representant, att utgå
från en annan synpunkt än den hans känsla
och samvete gillade, och ehuru jag anser
mig hafva med sans uppfattat Landtmannens
behof för ögonblicket, har jag
dock trott mig böra sträcka blicken längre
, och i begagnandet af vår tids fenome
-
256
Den 23 December.
ner, böra föreslå åtgärder, som icke allmänt
kunnat afhjelpa nutidens behof, utan.
äfven framtidens kraf. Att icke ideeu, såsom
kanske utförandet, är en tillfällighetsproduet,
skall min underdåniga Femårsberättelse,
författad i Junii månad, utvisa.
Och vill man räkna öfver tiden med mig
så skall det äfven synas, att från Bosphorens
stängning tankan utgick att begagna
tillfället. Östersjöns spärrning under Continental-kriget
gaf liflighet i Svenska Trädvaruhandeln;
må det aflägsnare hafvets,
gifva fart åt Svenska spannmålshandeln.
Man har icke synts fatta denna min åsigt
i sin helhet, ehuru jag vid redogörelsen
för tillämpningen icke döljt den. Jag hoppades
såsom UtskottsLedamot få tillfälle
utveckla, så denna del af ämnet, som åtskilliga
andra; men har funnit af samtal,
det jag, till undvikande af vidlyftighet,
uppoffrat tydligheten i förslagets väsenteligaste
delar. Jag bekänner, att det icke
varit min mening, att endast söka bestämma
Svenska spannmålspriserne; men att
söka vinna detta ändamål, tillsammans med
ett annat af vida större vigt och omfattning:
nemligen, att dela vinsten med Utländningen
uti Englands och Hollands förseende
med sitt spannmålsbehof, äfven om
det skulle ske med Utländska Capitaler,
dein jag skulle tro, på denna väg kunna i
brist af egna, fixeras i Svenska Spannmåls
han
-
Den 23 December. 257
handeln, samt på tid, såsom skulder,
amorteras genom den. Hvem vinner väl i
denna stund på Svenska Spannmålslumdelen,
och manne den drifves uteslutande
med Svenska Capitaler? Landtmannen får
åtminstone ännu icke hög betalning, och
Köparne i södra och vestra Sverige hafva
bestämt mottagit förskolter, samt sända
Spannmålen i stora qvantiLeter öfver Sundet,
der också största vinsten stannar. Och
huru kommer det sig, att under det parlipriserne
nu äfven här äro omkring 18 R:d.
R:gs, torgpriserne endast äro omkring i5
för IIvetet? — Jo partierne äro föremål för
Verldshandel!], och köpas med verldsmyntet,
under det tunnsäckarne gå till dagliga
förbrukningen på stället och lösas med
Bagarnes eller Minuthandlarnes Riksgäldssedlar.
För mig visar sig detta alldeles
icke som någon besynnerlighet; jag skulle
blott önska, att jag kunde så ledigt öfvertyga
andra om orsakerne, som de ligga
klart för min tankegång.
De anmärkningar man gjort mot förslagets
höga medelpriser, hvilka icke så
helt och hållet blifvit angifne för exemplets
skull, förfalla äfven, om man tänker sig in
uti systemets ofvan anförda tendence. Må
man tro, och jag medgifver det, att jag
genom dem sökt vinna Landtmanncns gillande
af förslaget. Mången har före mig
7 «• *7
2.58
Den a3 December.
nödgats till större uppoffringar, för att vinna
sitt ändamål, och det bör så vara emedan
Landtmannen har största interesset, och
bör hafva det vigtigaste inflytandet vid frågans
afgörande, så länge lian ej ensidigt
handlar, utan medger sunda grundsatsers
tillämpning. På det hela är visserligen det
höga medelpriset för honom ett skydd, det
han i närvarande ögonblick förtjenar, och
hvilket måhända han sjelf framdeles skall
söka minska till befordrande af lifligare
omsättning; men då kommer också initiativet
från rätta hållet, en sak som alltid hör
sökas vid förändringars promulgerande. Uti
denna stund, då 28 skepp lasta Spannmål
i Götheborg, är Rågpriset derstädes redan
1 1 R:dr R:gs. Man är således icke så långt
Från medelpriset, och man skall, innan nj^a
skörden kan försäljas, otvifvelagtigt vara
derutöfver, äfven i Kustprovinserne.
Utan en tröttande vidlyftighet, skulle
jag icke kunna angifva alla de detailleåsigter,
jag ägt vid förslagets uppfattande; men
de äro i beredskap till Utskottets öfverläggningar.
Jag kan emedlertid försäkra, att
äfven medelprisen icke äro tagne på höft,
och att de verkeligen utgått från beräkningar,
samt stå så nära tillsammans med
“Verldshandelns priser för en längre tid af
år, som möjligt varit uppgöra dem, utan
att frånrycka Köpmannen en billig vinst,
hvarförutan han åt detta håll icke rigtar
Den a3 December.
sin uppmärksamhet. Jag vill som stöd härför,
blott angifva en beräkning, icke utan
interesse för Landtmannen och grundande
sig på hundraåriga anteckningar, visande derjemte
systemets antaglighet för någon viss
period. Man har nemligen uti England
trodt sig finna, att i allmänhet årens bördighet
under ett Decennium kan klassificeras
på så sätt, att, i rikt, 2 goda, 4 medelmåttiga,
2 dåliga och 1 missväxtår vanligtvis
inträffa inom denna period, samt
att spannmålsprisen så förhålla sig, att hvarje
tiondedel i skördens totala belopp, antingen
öfver eller under föregående årets
fyllda behof, verkar på så sätt på priserne,
att verkar r\ förändring, T% verkar
Ts-0-, och verkar 4® oda så vidare.
Om nu 10 R:dr R:gd antages såsom ett
passande medelpris på en tunna Råg, hvarest
hon produceras, och en TV i grödans
belopp utgör skillnaden mellan ofvannämda
klassification; uppkomma följande
priser, som tämmeligen slå in med våra,
nemligen uti goda år 10 R:dr, medelmåttiga
13, dåliga 18, missväxt 26, rika 7.
Då ett af de sämre ej följer härpå, faller
spannmålen i vanpris till 2 R:dr; men inom
10 år händer detta enligt uppgift aldrig!
Utförsel och Bränvinsbränning hos oss,
jemte misshushållning, förekommer fallandet
och införsel af Utländsk spannmål, att den
icke under missväxtåret stiger till fulla
summan 26 R:dr, dock nära nog då alltid
Den 9.3 December.
införskrifning, ehuru stor som hälst, ändå
blir en obetydlighet mot folkstockens consumtion
i ett folkrikt land.
Hvad för öfrigt angår det fullkomligt
exempelvis anmälda förslaget till Tullafgifter,
äfvensom procenten, hvarpå de hvila;
har man med skäl anmärkt, det icke
förhållandet blifvit riktigt observeradt emellan
de olika spannmålsslagen, då en Riksdaler
riksgälds utgör vid alla tillfällen de
fallande eller stigande tullafgifternas norm.
Detta kail och bör ändras, och jag skall
bemöda mig, såvida ideen gillas, gifva förslaget
den conseqvence det bör äga; men
intill dess, har jag trodt att Tariffen, som
dennu är, tydligare angifver systemet, än
om tullafgifterne varit brutna i andra tal
än jenina Riksdalrar.
Vid en föregående debatt härstädes,
har jemte några åsigter om fixerade tull—
afgifter, hvilka alldeles strida mot systemets
anda, den framställning äfven blifvit
gjord, att en på Constitutionsenlig väg beredd
ändring i 60 §. Regeringsformen fordrades,
innan en åsyftad stabilitet kunde
vinnas i Spannmålshandeln. Jag medger
att en sådan slutsatts kan göras, och att
den icke saknar grund i öfverensstämmelse
med framställningen; men då jag hade
äran afgifva mitt förslag, hade jag så uppfattat
denna ömtåliga sak, att i den hän
-
Den 2j December.
delse Kongl. Maj:t nådigt skulle på Ständernas
underdåniga framställning i ämnet,
gilla systemet, samt Nådigst antaga det till
iakttagande under någon viss tid, i och
med detsamma, ett livilande af Kongl. Majrts
höga constitutionella rätt för samma tid
var medgifven, utan att Kongl. Maj:t dervid
afhändt sig eller sina Efterkommande
en rättighet att annorlunda vid denna tids
förlopp besluta, i fall systemet ej motsvarade
vår tids förhoppningar. Jag vågade
äfven i min välmenta ifver förutse, att detta
medgifvande ofta skulle i tidens längd, så
vida följderne voro tillfredsställande, förnyas,
utan rubbning i Regeringsformens
60 §.: tillkommen under en tid, då man
visserligen umgicks med stora förhoppningar;
men icke anade möjligheten af att
Svenska jorden skulle lemna spannmål till
export och alla de händelser detta oväntade
förhållande föranledt. Jag har svårt att
ännu tro, det jag i denna slutsatts misstagit
mig, då jag betraktar alla de obehag,
klander och fordringar, som följt på denna,
uti förbindelser förvandlade, rättighet;
och anar den händelse, utan att vara spåman,
det klander en gång skall göras för
det utskeppningar icke förekommits i råttan
tid. Som en länk i kedjan af Styrelsens
organer, till hvilken någon del afrättiglieten
att ordna dessa angelägenheter får
delogeras, har jag djupt känt obehaget af
min anpart i rättigheten, utan alt finna
262 Den 23 December.
verklig tillfredsställelse af någon åtgärd jag
i välmening vidtagit till följd af den; ty vilja
ej menniskorne tänka och hushålla för
sig sjelfva, fåfängt söka Styrelserne eller
några Deras Organer att göra det till allas
nöje och fördel.
Uti det bifall Förslaget annars vunnit
så inom som utom detta Hus, tror jag mig
återfinna Cannings förklarade anda, sora
icke första gången efter hans frånfälle, verkade
i folkens angelägenheter, då man förstått
uppfatta den.
Herr Uggla j Carl Wilhelm: Med all
aktning för det sinrika förslag Herr af Wingård
allemnat, kan jag dock ej anse det
vara af någon egentlig vjgt för det allmänna.
I goda år är visserligen hög tull nödvändig
för att upprätthålla sädespriserna;
men i svåra år hör man ej pålägga höga
tullafgifter. Styrelsen jämkar nog tullen
såsom behöfves. Vi skulle annars få Spanmålslagar
såsom i England, och ett för det
allmänna skadligt prerogativ skulle bilda
sig här, likasom der, för Landtegendomar.
Landtmannen klagar i goda år öfver för
mycket och i onda år öfver för litet spannemål.
Det ena året bör hålla det andra
skadeslöst. I svåra år bör ej Landtmannen
få uppskatta sin spannemål efter Herr
af Wingårds uppgifna tariff.
Den 23 December. 263
Friherre Åkerhjelm: Jag hade nyss äran
nämna Traktaten med Finland och dess inflytelse
på frågan om tulltariffen å Spannemålsinförselrt.
Jag bör närmare utveckla denna.
För finska varor, sora utgöra detta lands producter,
erlägges, efter tractaten med Ryssland,
blott hälften af den tull, som i Tulltaxan
är utförd för enahanda slags varor
från andra länder. Med större delen af de
medelpris och Tullafgifter Herr af Wingård
i sin Motion föreslagit, skulle finsk Spaunemål
således med betydlig vinst i Sverige
oftare, och just då här vore större tillgång
af egen Säd, kunna införas, ett förhållande,
som i högsta grad skulle motverka
Motionärens välmenande afsigt, och i
min tanka till och med göra den overkställbar,
enär någon hufvudsaklig ändring
i den nyss afslutafle Tractaten, till afhjelpande
häraf, svårligen låter tänka sig. Med
det förslag GeneralTullStyrelsen deremot
uppgjort i detta hänseende, kan en slik
import ej med vinst ske oftare, än Spanmålshrist
är förhanden i vårt land. I detta
förslag är, som jag förut haft äran nämna,
ett värde och ett förtullningshelopp för alltid
bestämdt; i Herr af Wingårds åter äro
flere, som skola lämpas efter ett varierande
medelpris. Huru detta sednare skall
verkställas i ett land, der hvarje betydligare
handelslocal har omväxlande priser på
samma varor, kan jag ej inse. Under förledit
år, inkom finsk Spannemål till Sve-,
Den 23 December.
rige för ett tullvärde af 668,000 R:drB:co;
hvarigenom vår undervigt vid finska handeln
var ganska betydlig; men utan ett sådant
extraordinärt fall, och efter de regleringar,
som genom den åberopade sista
Tractaten blifvit uppgjorde, är en slik undervigt
icke mera att befara.
Herr Lefrén, Johnn Pehr: Icke länge
sedan bade jag äran yttra mina åsigter i
fråga om näringarne. Man bör söka genom
, dels förbud dels lämpliga tullafgifter skydda
inrikes näringarne, tills de hunnit uppväxa
så, att de kunna täfla i verldsbandeln.
Jag vill visst ej afgöra, huruvida
spanmålsproductionen här i landet bar tillräcklig
stadga för en sådan täflan. Conjuncturernä
äro väl nu gynnande, men man
bör icke förhasta sig, dertill förledd af
en möjlig förkärlek för ett förslag. Förslaget
är lockande och till sin idee troligen
rigtigt; men det hvilar på 2:ne grunder,
eller medelpriser för spannemålen.
Dessa medelpriser äro ganska lätta att bestämma
i England med dess lätta communicationcr;
men så är ej förhållandet i Sverige.
Här fordras lång tid för alt bestämma
detta pris, synnerligen som det ofta är
3 å 4 Ibdrs skillnad per tunna i den ena
Provincen mot den andra. Detta kommer
af våra försvårade communicationer, och
utgör i min lunka ett stort hinder för antagandet
af systemet. För öfrigt uppskju
-
Den a3 December. a65
ter jag mitt omdöme i saken, tills den återkommer
från Utskottet.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt-Marskalken hemställde, att så väl
Herr af Wingårds ifrågavarande Memorial,
som de af Friherre Åkerhjelm, samt Herrarne
Uggla och Lefren, jemte Herr af
Wingårds i anledning deraf nu afgifne yttranden,
måtte till Bevillnings-Utskottet remitteras.
Bifölls.
Ånyo föredrogs Grefve Hornsj Claes
Fredrik den 12 dennes f. m. på bordet
lagde Motion, angående förändring af nuvarande
Gästgifvare-, Krono- och Kungsskjutser.
Friherre Löfvenskjöld j Salomon j uppläste
följande:
I anledning af den af Herr Grefve
Horn väckta fråga om förändring uti skjutsinrättningarne,
uther jag mig att få yttra
några ord.
Beträffande först Gästgifvare-skjutsen ,
så kan det icke vara någon obekant, att
på Kongl. Maj:ts Nådiga befallning flere
försök, att utgöra den genom entreprenad,
blifvit anställde, och det bör så mycket
mindre vara det för Motionairen, som sådane
ägt rum inom det Län, han bebor.
266 Den 23 December.
Hvad dernäst angår Krono- och Kungsskjutser,
af hvilka den värde Motionairen
anser den sednare icke vara grundad på
någon Lag eller Förordning, tager jag mig
friheten upplysa honom, att utgörandet af
begge desse slags skjutsningar livilar på
den mest lagliga grund, nemligen på Ständers
frivilliga åtagande genom högtidligt
Riksdagsbeslut,
Samma Stånd, inom hvilket Konungens
begagnande af skjuts yid Sine resor,
framställes såsom olaglig och barbarisk,
samma Stånd, säger jag, beslöt, med afsägelse
af förvärfvade rättigheter, att då
Konungen med hela Sitt Hof, eller en del
deraf företager resor i Landet, eller då
Krigsfolket framtågar, deltaga i fri skjutsning
och gästning för de hemman, som i
grund af Privilegier annars derifrån voro
befriade.
På sådant sätt uttryckte sig sinnesstämningen
af inhemske Lagstiftare inom
detta Stånd vid dess fredliga öfverläggningar,
just det året, då Fäderneslandets på
utländsk botten väpnade Ädlingar på en
blodig väg, genom lysande segrar, stiftade
Lagar och beredde den fred, som, ehuru
frukterne deraf sedermera gått förlorade,
ännu kastar glans på de sköldemärken,
som omgifva Motionairen. Jag uppmanar
Herr Grefve Horn att kasta en blick på
Den 23 December. 267
dem, oell att sjelf göra de betraktelser,
hvartill desse minnen och hans Motion
gifva anledning.
Må detta vara nog till svar på den
värde Motionairens framställning.
Jag anhåller att detta anförande må
få åtfölja Herr Grefve Horns motion.
Grefve Posse_, Arvid: Med öfvertygelsen
att allmänna skjutsningsskyldigheten
är, bland skattebördor, som nedtynga Svenska
jordbruket, en af de mest skadligt inverkande
på samhällets både moraliska och
oeconomiska ställning, förenar Herr Grefve
Horn en hög grad af förundran deröfver,
att något förslag från Regeringens
sida, rörande denna angelägenhet icke blifvit
till Rikets Ständers bepröfvande öfverlemnadt,
samt anser det derföre (ehuru Herr
Grefven finnér det vara oformligt) blifva
ett åliggande för Representationen att häruti
gå Regeringen i förväg; och för egen
del tror Herr Grefven sig hafva uppfyllt
detta sitt åliggande-genom framställning af
den önskan att Rikets Ständer måtte inför
Kongl. Maj:t i underdånighet andraga de
skäl, sorn nödvändigt böra föranleda till
ett utarbetadt Förslag till en förändrad
skjutsinrättning i liela sin vidd. En sådan
önskans framförande inför Timonen innefattar
efter mitt omdöme icke den ringaste
oformlighet, och jag vet icke, hvarföre
268
Den 23 December.
Herr Grefven skulle åt sitt förslag gifva
denna benämning, då det i detta fall icke
förtjenar den. — Jag skulle till och med
icke ansett det vara oformligt, om Herr Grefven
framkommit med ett fullständigt Förslag
i ämnet, ty ingen kan bättre känna
rätta sättet att lindra skjulsningsbesväret,
än den som drar tungan deraf; men ett
sådant Förslag är ganska svårt att uppgöra
så, att det å ena sidan erbjuder de förmåner
man har rätt att fordra af en ny skjutsreglering,
och å den andra är, under närvarande
förhållanden, verkställbar^ Må
Herr Grefven förlåta, om jag från dessa
svårigheter hämtar orsaken, hvarföre lian
inskränkt sig till ofvannämnde önskan.
I frågan om förbättring i sättet att
utgöra Håll- och Reserv-skjuts, synes det
mig vara orätt att förebrå Styrelsen någon
overksamhet, ty redan d. i3 Augusti 1810
äro Kongl. Majrts Befallningshafvande i
Nåder anbefallde att, efter skjutslagens hörande,
söka tillvägabringa, alt dessa sk jutsningar
blifva af Entrepreneurer bestridde,
och sednast 1824 är denna befallning i Nåder
förnyad, samt bestämda föreskrifter, i
afseende å verkställigheten, meddelade.
Försök hafva ock blifvit gjorda, att på
detta sätt få skjutsnings-skyldigheten skiljd
från jordbruket, samt bestridd genom enskildt
frivilligt åtagande, och inom Skaraborgs
Län lyckades det min Företrädare
Den a3 December. 269
i Landshöfdinge-tjensten, 1111 mera aflidne
Justitiae-Ombudsmannen Ehrenborg, att,
genom otroligt bemödande och det nit,
hvarmed han vid alla tillfällen utmärkte
sig, tillvägabringa att skjutsningen vid
27 stycken Gästgifvaregårdar bestrides af
Entrepreneurer, enligt emellan dem och
skjutslagen upprättande Contracter; men
fördelarne deraf blefvo icke sådane som
man väntade sig.
Det visade sig snart, att Entrepreneurerne
icke kunde underhålla tillräckligt
antal hästar, utan måste träffa accord med
den närmast Gästgifvaregården boende allmogen
att fullgöra skjutsen. Det blef således,
om jag får nyttja detta uttryck, Pål istället
för Per, som tillbragte sin tid i Hållstugan,
och försummade sitt jordbruk, och dermed
var för det allmänna föga vunnet. De
skjutsskyldige voro ock sjelfva missnöjde
med att betala från 6 till 24 R:dr Rg:s
om året för helt hemman, samt att derjemte
förlora tillfället att medelst skjutsning
bereda sig en contant inkomst, och
hvilket tillfälle de ansågo sig kunna, åtminstone
vintertiden, begagna utan olägenhet,
eller skada för jordbruket. De resande klagade
äfven högljudt öfver dåliga utmagrade
hästar, och vid Gästgifvaregårdarne inträflfade
förut okända oordningar, ty det hände lill
och med, att Gästgifvaren förfalskade dagböckerne
för att dölja bristen i det antal
270 Den 23 December.
hästar, hvarmed han åtagit sig att skjutsa.
Sådant har förhållandet varit i Skaraborgs
Län, och jag har ansett mig böra uppgifva
det, såsom ett erfarenlietsbevis, hvilket förtjenar
afseende, men jag hoppas och anhåller,
att icke någon må af detta mitt yttrande
draga den slutsats, att jag finner ifrågasatte
skjutsentreprenader olämpliga och
således afstyrker dem; min mening har
endast varit att ådagalägga att genom Styrelsens
föranstaltande blifvit försökt, hvad
som under närvarande förhållanden kan
vara'att i detta fall göra, och att den vidare
utvecklingen af skjutsentreprenad-Systemet
torde vara beroende dels af ett förbättradt
jordbruk, hvaraf följer, att bonden
inser nyttan af befrielse från skjutsningsskyldighet,
samt dels af en lifligäre
communication, som sätter Entrepreneurerne
i tillfälle att utan förlust fullgöra sina
åtaganden.
I frågan åter om Kronoskjuts-skyldigheten
fruktar jag, att det skulle vara mindre
betänkt, att genast låta den upphöra,
ty sedermera skulle transporter af Kronans
effecter naturligtvis verkställas genom accorder,
hvilket blefve ganska dyrt och
känbart för StatsVerket, och då Kronoskjutslegorne
på detta sätt ostridigt stegrades
till det högsta, skulle Kronoskjutsningen
förvandlas till en af allmogen eftersökt
binäring, hvilket visserligen icke vore för
Den 23 December.
jordbruket fördelaktigt. Det enda, som i
detta hänseende kan, efter min öfvertygelse,
göras, till lindring för allmogen, är
att transporter för Kronans räkning verkställas
så vidt möjligt är sjöledes, hvilket
ock är föreskrifvet i 3o §. af 6 Art. i 1791
års Tågordning, där det står: ”Sjöledes
transporteras uppfordradt krigsfolk, när det
antingen för belägenhetens skull ej annorlunda
ske kan, eller då det kan ske med
mindre, eller ej synnerligen större kostnad,
än Tåg till lands.” Delta stadgande
har ej eller kommit i glömska, ty hela
Batailloner hafva i sednare tider blifvit
transporterade sjövägen från Westergöthland
till Östergöthland.
Beträffande sist Kungsskjuts skyldigheten,
så har Herr Grefven, om jag rätt fattat
hans motion, mindre yrkat dess uppliäfvande
eller förändrande, än klagat öfver
brist på lagstadganden i detta afseende.
En Ledamot har före mig vederlagt
motionären häruti, och, jemte det jag förenar
mig fullkomligt med denne Ledamot,
vill jag blott tillägga, att sedan allmogen
från äldsta tider lemnat fri skjuts och
gästning åt alla resande, så har denna
skyldighet blifvit inskränkt och närmare
bestämd genom Kongl. Placatet af den
4:de Maj 1541 om skjuts och gästning,
Adliga Privilegierne af den 2 Maj 1590,
Kongl. Förordningen om skjuts och gäst
-
Den 23 December.
ning af elen i\ Februari i G14 och Skjutsfärds-Ordningen
af den 3 Februari i6i5.
Riksdagsbeslutet af den 21 Februari 1642
är dock den Lag, som bestämdast afhandlar
detta ämne, ty uti 6:te puncten heter
det efter orden: — — — — — —
”Efter noga öfverläggande är detta me”del
af oss samtligen godt funnit att alla
”frie skjutsfärder och gästningar måtte af”skaffas
och upphäfvas Öfver hela Riket un”dantagandes
desse tvänné, när Hennes
”Kongl. Majit vår AllerNådigsta Drottning
”i egen person med hela sitt Hof eller en
”del deraf reser någorstädes i Landet, heller
”att Krigsfolket Regements eller Fäniketals
”fordras upp till tågs emot Riksens fien”der,
eller kommer Regements eller Fäni”ketals
tillbakars och raarcherar hem igen,
”att då aller allmoge, det vare sig frälst
”eller ofrälst på fredsmilen eller fjerran
belägne (ingen utan dem, som innan
”frälses rå och rör begripne äro, undan”tagne)
då skjutsa och befordra Hennes
”Kongl. Maj:ts resa och Krigsfolkets upp”och
återtåg, med Häst och nödtorftigt fo"der
och mål,” — — — — — —>
Hvarjemte i samma Riksdags-beslut
stadgas, att för ofvannämnde befrielse från
frie skjutsfärder och gästningar skulle af
Krono- skatte- och frälse-hemman erläggas
de
Den ?.3 December. 273
de sä kallade skjutsfärds-penningar på försök
i tvenne år. Uti Riksdagsbeslutet af
1649 är denna skatt för framtiden faststäld,
och genom Kongl, försäkran af samma år
är i Nåder förklaradt, att Kongl. Maj:t ville
för den skjuts, som för dess räkning begagnades,
äfven erlägga betalning. Dessa
Lagar synas mig vara fullkomligen bestämda
och äro äfven så tydlige, sorn de La*
gar hvilka handla om öfrige Jordbruket
åliggande onera. De bafva också blifvit
erkände, och för gällande ansedde under
de särskilde Statsförfattningar, som Sverige
i sednare tider ägt, hvarom vittna Kongl.
Förordningarne den i:ste Mars 1789 och
a8:de Juni 1809. I sjelfva saken har jag
icke något vidare att tillägga, och skulle
hälst önskat, att dermed kunna sluta,
men jag har Herr Grefve Horns motion
här i min hand, och deri finner jag yttranden,
hvilka jag ej med tysthet kan förbigå.
Jag ber Ridderskapet och ådeln ursäkta,
att jag, för att undvika beskyllningen
att misstyda, tar mig friheten besvära
med åhörandet af en hel period
i Herr Grefve Horns motion. Den lyder
sålunda: ”Detta förhållande (nemligen med
Kungsskjutsen) är så barbariskt, så våldsamt,
att det omöjligen kunnat i någon
”lag föreskrifvas, också saknas alltifrån våldgästningens
tider, intill våra dagar något
”stadgande i denna del. Denna så kallade
7 H. 18
374
Den a3 December.
”Kungsskjuts utgår alltså endast i följd af
”gammal häfd, såsom en gärd af undersåtlig
”sjelfförsakelse, då den aldrig kunde affor”dras
såsom en medborgerlig pligt. Jag har
”med bekymmer åsett, huru ett så laglöst
tillstånd kunnat upplefva samma ål”der,
som vårt lagbundna Samhälle, och
”erkänner, det jag, med känsla af de plig—
”ter, dem medborgerliga rättigheter förutsätta,
trott mig böra möta godtyckets förfarande
häruti med det ogillande, som
”Samhällsordningen kräfver. Jag har sålun”da
vägrat hörsamma den kallelse till Kungsskjuts,
hvilken utkräfves, icke såsom en
”frivillig gärd af medborgerlighet, utan så”som
den mäst slafviska tjenstepligt vid
”högt vites ansvar.”
Desse yttranden äro dels, efter mitt
sätt att se, olämpliga, dels, efter hvad jag
förut haft äran ådagalägga, rakt stridande
mot sanna förhållandet, och jag skulle således
glömma hvad jag är mig sjelf såsom
Ledamot af detta Stånd skyldig, om
jag icke begagnade tillfället att högtidligen
förklara, att desamma af mig ogillas, och
att jag innerligen önskar, att Grefve Horns
nu ifrågasatte framställningssätt aldrig mer
på detta rum må blifva begagnadt.
Ganska många yttrade härtill deras bifall;
hvarjemte med Grefve Posse förenade
sig:
Den 23 December.
H. E. Herr Grefve af Wetterstedt, Gastaf.
Grefve Piper, Carl Claes.
Grefve Lewenhaupt, Gustaf.
Grefve Lewenhaupt, Mauritz.
Grefve Mörner, Carl.
Grefve Frölich, Eric.
H.E. Hr Grefve von Platen, Balzar Bogislaus.
Grefve Tawast, Johan Hinrik.
Herr Gyllenhaal, Carl.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto.
Grefve von Rosen, Axel.
Herr af Wingård, Johan.
Friherre Cederström, Jacob.
Herr Danckwardt, Magnus Georg.
Herr Uggla, Carl Wilhelm.
Friherre Löfvenskjöld, Salomon.
Grefve Cronhjelm, Carl Detllof.
Grefve Sparre, Erik.
Herr Kuylenstjerna, Erik Magnus.
Friherre von Stedingk, Carl Adam Bogislaus
Styrbjörn.
Grefve von Rosen, Magnus.
Friherre Fleming, Johan Claes.
Friherre Koskull, Anders.
Friherre Koskull, Ulric.
Herr Flack, Carl.
Herr af Lundblad, Johan Fredrika
anförde skriftligen:
I afseende på Herr Grefve Horns förslag
om en total förändring af skjuts-inrättningen
i Sverige torde det tillåtas mig
att göra följande anmärkningar.
276
Den 23 December.
.Tåg tror ej för min del, att massan af
Svenska Bönderne skulle önska en fullkomlig
omstöpning af det närvarande skjutsningssättet,
eller vilja för dess olägenheter
afträda de fördelar, som de derjemte äga
deraf. Sant är det, att Bonden i vissa
Provinser under vår- och bergningstid är
af den närvarande skjutsnings-skyldigheten
någon gång mer eller mindre besvärad; men
åter under mellanliden och den långa vintern,
då lian på de flesta ställen är mindre
sysselsatt, inbringar åter skjutsningen
åt honom en inkomst, hvilken är honom
välkommen och fyller för honom dagens
behof. Hvad som är för Bönder på en
gång tryckande och leder till ett moraliskt
förderf, är den så kallade hållskjutsen
derigenom att Bonden, hans barn eller
tjenare måste i sysslolöshet ofta tillbringa
hela dagarne på Gästgifvaregårdarne, och
det understundom utan att erhålla någon
skjuts, då han förlorar håde sin tid och
går miste om den lilla förtjenst, som utgör
hans vedergällning derför. Det vore
således att önska, att denna hörda afskaffades
eller annorlunda ordnades. — Men
äfven med förbigående häraf anser jag dessutom
ett sådant befoi’dringssätt för resande,
hvilket Herr Grefven tyckes åsyfta,
vara åtminstone ännu nästan overkställbar
inom Fäderneslandet. Herr Grefven har
föreslagit, att brefposten borde förenas
med en ny skjuts-inrättning, d. v. s. med
Den 23 December.
277
andra ord, att en extra postinrättning borde
på ett likdant vis, som i andra Länder,
föranstaltas. Men Sverige kan i detta
afseende ej jemföras med andra Stater; bär
fattas de större städer och den rörelse,
sorn uppstår af en betydlig befolkning,
hvilka allena kunna ge en tillräcklig sysselsättning
och näring åt en sådan anstalt,
och som är äfven enda borgen för dess bestånd.
Derjemte måste likasom på andra
ställen, der en extra postinrättning existerar,
äfven skjutslegan betydligen höjas, åtminstone
till i R:dr för hästen hvarje mil,
om en extra post- och forvagns-inrättriiug
skulle kunna vidmagthålla sig, och en sådan
förhöjning skulle jag ej anse välbetänkt.
Dessutom hafva i andra Länder sådane
inrättningar, sora den ifrågavarande,
endast under sekler hunnit att bringas till
deras närvarande fullkomlighet: de hafva ej
varit ögonblickets infall och verk. De hafva
småningom förberedts, och en sådan
förberedelse är i synnerhet nödig i ett
land, som nästan endast har sin torftighet
att tillgå, och saknar den folkmängd, hvarigenom
ett tillräckligt understöd kan härflyta
åt dessa kostsamma inrättningar. Paket-postinrättningen
kan anses som en sådan
förberedelse. Ett experiment i smått
kan åtminstone ej hafva någon menlig förlust
för Staten.
Hvad slutligen Kungssfcjutsen angår,
så tror jag, alt en klagan deröfver icke
278
Den a3 December.
äger någon allmän röst. Skulle Kungsskjutsen
vara en betungning för landet, så
borde vi väntat, att derom först hafva hört
talas från det Stånd, hvilket detsamma i
denna händelse mest skulle trycka. Från
detta håll har åter ingen klagan hörts, —
tvärtom tror jag, att hvarje Svensk Bonde
anser sig stolt eller åtminstone hedrad att
hafva färdat sin Konung. Dessa skyldigheter,
grundade på häfd lika gamla som
Staten, och som utgöras äfven med ett särskilt
nit å de skyldiges sida, kunna icke
hållas nog heliga. Vid betraktande af närvarande
fråga påminnas vi om, att kärleken
till frihet har hos Svenska Folket alltid
stått vid sidan af kärleken till Konungen.
Friherre Fockj Berndt Wilhelm: Efter
att hafva åhört de sista hegge Talarne
och i synnerhet Grefve Posses med sann
patriotism utförde vederläggning, hade jag
nästan beslutit att icke yttra mig, men
som 17 års gammal Landshöfding känner
jag åtskilliga detailler i ämnet, dem jag
torde höra anföra.
Härefter uppläste Friherre Fock följande:
Urgammal
räknar man skyldigheten
för Svenska Folket att besörja Kungsskjutsen,
och denna pligt grundar sig på äldre
Den 23 December.
författningar och ordningar, hvaribland må
nämnas Konung Johans Patent af år 1574
med flere. Fordom gjorde Sveriges Konungar
deras så kallade Ericsgator oftare
än sednare tiders Regeringsomsorger medgifvit;
och uti ingen tid har klagan sports
hos Folket öfver skyldigheten att skjutsa
Konungen och Dess höga Familj; tvärtom
liar det alltid varit, och måste förblifva att
vara, en af hvarje redlig Svensk efterlängtad
högtid att i landsbygderne få den glädjen
se sin Konung, och erfara Högstdensammes
outtröttliga bemödanden för sitt Folks sällhet
och väl. Det kan ock icke undfalla
någon att inse och veta, att dessa ädla och
Landsfaderliga ändamål föranledt de resor,
som Konungen täckts företaga, dels inom
Svea land, dels till och inom Brödra-Riket
Norrige, och ingen kan utan den
djupaste tacksamhet erinra sig mångfaldigheten
af Konungens välgerningar under
dessa fiirder i sina land, för hvilkas båtnad,
anslag och uppmuntringar till Scholors och
Fattigförsörjningsanstalter samt flere nyttige
inrättningar blifvit af Konungen gjorde.
Motionairen har velat anse skjutsningsbesväret
i allmänhet, och Kungsskjuts i
synnerhet, mycket betungande och ledande
till skada och förluster för de skjutsande;
men huru skall det förra i vårt land förekommas?
och hvaruti består då det sednare,
hvilket anses så svårt? Svårigheten
280 Den a3 December.
eller må hända rättare sagt, omöjligheten
alt påfinna verkställbar utväg till Allmogens
och andre skjutsskyldige Jordägares
befriande från Kronskjuts, Håll- och Reservskjuts,
torde hädanefter, likasom hitintills,
alltid blifva oöfvervinnelig i ett land
sådant som vårt. De rön som i denna del
på några få ställen redan torde blifvit försökte,
tyckas tillräckligt öfvertyga, attskjutsningsbesväret
icke låter sig verkställas medelst
forvagnar, som jemte nödigt häst-antal
skulle hallas af Entrepreneurer.
Angående åter Kungsskjutsen, såsom
efter den gjorda framställningen betungande
och skadlig i afseende på väntningar
och tidspillan för de skjutsande, samt möjligheten
af skjutshästars förderfvande eller
störtande genom sträng körning, får jag upplysa,
huru under min tjenstetid inom Upsala
Län tillgått, och äfven i öfrige Län
torde tillgå.
Vid Reqvisitioner af Kungsskjuts för
Konungen genom Dess Öfver-HofStallmästare,
eller vid tillfällen af resor för någon
af öfrige Kongl. Familjen genom andre
Tjenstförrättande Embetsman, bestämmes
alltid behöfligt hästantal, och nattqvarter,
om sådant inom Länet fordras, men ingalunda
tiden, när hästar vid hvarje ombyte
skola vara instälde. På Konungens Befallningshafvande
, som vanligen blifver un
-
Den 23 December.
de rr ät ta cl om ungefärliga tiden för resans företagande
på dagen, heror alltså att uti löreskrifter
till Kronobetjeningen utsätta tiden
för hästars inställande. Oin derföre handt,
och kommer att hända, att de skjutsande
måste vänta innan skjutsen vidtager, så är
detta en följd endast af Konungens Befallningshafvandes
ordres och Kronobetjeningens
i följd deraf vidtagne åtgärder, hvarvid
oundgängligt är, att bestämma inställelsetiden
sådan, att alla nödiga regleringar i
och för skjutsen må medhinnas, så att allt
kan vara i behörig ordning, hvilket icke i
hast låter sig göra.
Konungens nådiga omsorg för vårdandet
af de skjutsandes rätt och bästa
har efter hvad allmänt kändt är, äfven
sträckt sig lill befallning om förändring i
afseende på skjuts-omby tes-ställen, att i
stället för det skjutsen med samma hästar
tillförene, såsom af ålder vanligt, gått
å 2 mil, den samma nu mera utgöres endast
af en mil och derunder. En gång
för alla har äfven Konungen befallt Dess
Befallningshafvande så dirigera färden, alt
de skjutsandes hästar icke må skadas, och
under det jag uppvaktat Hans Maj:t vid resor
genom Länet till och ifrån INorrige eller
andra Orter i Riket har aldrig handt,
att Konungen gjort påminnelse om fortare
körning, än den af mig iagttague, och
hvaröfver ingen klagan försports, eller
282 Den 23 December.
kunnat äga rum, då farten alltid lämpats
efter vägalag och andre förhållanden.
En enda gång under min Landshöfdinge-tid
har handt att en skjutshäst, för
en packvagn anspänd, störtade under färden
genom Länet, hvilket, efter hvad upplyst
blifvit, skedde genom tillfällig orsak, men
icke dess mindre värderades efter ägarens
uppgift, hvarefter betalning genast följde.
Detta förhållande har säkert öfver allt ägt
rum, emedan Konungen af sin Landsfaderliga
omtanka för de skjutsandes skadeslöshållande
allvarligen befallt Konungens
Befallningshafvande att ofördröjligen
reqvirera betalning för de hästkreatur, som
under kungsskjuts kunna köras förderfvade.
Med säker anledning bör man således förmoda,
att de skjutsskyldige öfver hela Riket
icke dela klagan öfver Kungsskjuts-skyldigheten.
Allmogen glömmer dessutom ej
sin underdåniga tacksamhet för de Nådebevis,
hvarmed de under dessa resor alltid
omfattas, äfvensom för den utdelning
af drickspengar, som Konungen så rundligen
till skjutsbönderna Sjelf täckes göra,
och ingen kan förbise de Nådevälgerningar,
som fattige af alla Classer och afskedade
krigsmän åtnjuta af Hans Mnj:t och Kongl.
Familjen under resor i Landet.
Friherre Rudbeckj Alexanderj hade
inlemnat följande, som upplästes:
Det är i anledning af Herr Grefve
Horns väckte Motion om skjutsningsskyl
-
Den 23 December.
283
dighetens besvärligheter, som jag ödmjukast
utbeder mig få framställa mina tankar.
Om igenom andra Mesurer eller Forva
gnsinrättningar håll- och reserv-skjutsen
kunde lindras eller upphöra, vore en sådan
åtgärd så i moraliskt, som ekonomiskt
afseende visserligen en välgerning
för jordbruket, hvilket ämne för 38 år
sedan var ett föremål för Rikets då församlade
Ständer, dock ulan reussit i
verkställigheten; men att någon förändring
uti förbindelsen att utgöra Kungsskjutsen
blifvit motionerad, anser jag för
min del icke billigt, utan föreslår endast
den förändring, att sådan skjuts utgöres
mil, i stället för 1 mil, hvarigenom 5o procent
mindre antal hästar å hvarje station
påkallades, hvilket för de skjutsande vore
en betydlig vinst.
Som jag anser det vara Riksgagneligt
att så väl vår Vördade Konung, som vår
Älskade Kronprins, medelst Sina resor i
landet, vinna en local-kännedom, samt
af Sina undersåtare då inhemta upplysningar,
som oftast torde vara oss nytlige,
och Svenska Allmogen ännu aldrig ansett
det vara betungande att få skjutsa sin Konung,
så bade man minst kunnat förvänta
denna motion inom vårt Riddarhus.
Om Kungsskjutsen vore så tryckande,
som motionairen synes tecknat, så skulle
284
Den 23 December.
jag vid mina Egendomars locala förhållande
emellan Stockholm och Rosersberg
deruti instämt; men då erfarenheten vitsordat
den grannlagenhet och mildare behandling
med Bondens hästar, än ofta inträffar
af andra resandes hastiga framfart, så
skulle jag handla orätt, om jag ens hyste
något missnöje, än mindre sådant framslälde.
Herr Nordenankar j Gustaf j anförde
skriftligen:
I framställningen om skjutsningsbesväret
har Herr Grefve Horn först omnämnt
den tryckande bördan att vara Rust- eller
Rotehållare. Motionairen har dervid förbisett
håde Indelningsverk och Augmentshemtnan,
och blott flygtigt vidrört ämnet;
hvadan jag anser något svar derå ej vara
behöfligt. Derefter kommer han till Reservskjutsnings-skyldigheten.
Nog liten kännedom
om förhållanderne röjes i det uttryck,
att Gästgifvaregårdarne äro ungdomens
uppfostringsställen. Med säkerhet kan
det ej motsägas, att då kanske en eller
två ynglingar äro på en Gästgifvaregård för
att skjutsa, är det åtminstone Öfver hundrade,
som ej äro der; och då frågar jag, huru
man billigtvis kan framkomma med
ett så förvändt yttrande? En forvagns-inrätlning
i det till sin areal vidsträckta,
men glest befolkade Sverige tror jag ej
Den a3 December.
285
vara möjlig eller tunna bära sig, utan antingen
för stor uppoffring af Staten, eller
för stor kostnad för den resande. Det är
väl ej tänkbart, att forvagnar möjligen skulle
kunna inrättas på andra än de stora landsvägarne.
Den som känner landet, vet nog,
huru det är genomskurit afen mängd mindre
och Häradsvägar, på hvilka äfven någon
anstalt måste vara, för att der kunna
färdas. Forvagnsinrättningen skulle då blott
kunna bli partiel, och nödvändigt flere
Gästgifvaregårdar bibehållas, än de som
kunde upphöra? och om då forvagnen blott
skulle gå stora vägen, så skulle antingen nya
Gästgifvaregårdar eller fortkomstinrättningar
anläggas vid alla vägskilnader; eller ock den
resande, som hade sitt ärende åt annat
håll, än dit forvagnen gick, vara nödsakad
stiga ur der vägen afgick och gå fram. Jag
frågar hvad stort ändamål dermed vore
vunnit? Man må vända den saken huru
man vill, så måtte väl vara obestridligt,
att ett visst antal resande vanligen färdas,
lill hvilkas förskaffande ett visst antal
hästar behöfves. Vare sig genom forvagnsinrättningar
eller Entrepreneurer eller hvad
som helst, måste likväl alltid ungefär samma
hästantal erfordras att utgå, och, enligt
Motionärens yttrade åsigt, tagas ifrån jordbruket,
så vida det ej skulle förbjudas att
resa, eller som förut är nämndt, den resande
bli nödsakad att gå fram, då lian
ville en väg på hvilken forvagn cj vöre in
-
a86
Den 23 December.
rättad. Som detta lik viii förmodligen ej
torde vara meningen, så måste vi således
antaga, att ett ungefär lika antal hästar
alltid behöfves för resande. Är det då ett
onus alt skjutsa dem, så frågar jag, på
hvilka det skulle läggas, om de nuvarande
skjutsskyldige skulle derifrån befrias? Är
det åter en vinst, en fördel, så frågar jag
likaledes hvarföre den skulle dragas ifrån
de nu skjutsande? Och jag påstår, ej utan
kännedom om sanna förhållandet, att en
stor del, måhända de flesta af Allmogen
anse det som en fördel med nuvarande
skjutslega att få skjutsa. I Calmar Län
hafva mångfaldiga gånger klagomål hos mig
blifvit anmälte deröfver, att resande fortskaffas
med andras än Reserv-böndernes
hästar, genom accord för lindrigare pris
än skjutslegan, och jag vet att ofta så sker.
Äfven har jag här uppåt landet hört missnöjen
yttras af de skjutsskyldige öfver ångbåtarne,
hvarigenom en ej obetydlig förtjenst
är ifrån dem borttagen. Jag kan
således ej medgifva, att skjutsnings-skyldigheten
för Allmogen är en så tryckande börda.
Hvad vidare beträffar Kronoskjutsen,
så måtte Motionairen vara i okunnighet om
att Kongl. Maj:t genom Nådiga Skrifvelser
redan d. i Juni 1820 befallt Krigs-Collegium
och Förvaltningen af Sjö-Ärenderne
att vid alla försändningar af Kronans effekter
begagna sjövägen, så vidt möjligt är,
Den 23 December.
287
och att till controll derpå, qvartaliter inkomma
med underdåniga rapporter om någon
Kronoskjuts är tagen; hvadan ock den
nu mera ganska sällan, och då blott inuti
landet, påfordras.
Den mörka förfärliga tafla Motionairen
skildrar om tillståndet i landet vid en
Kungsskjuts, må vara honom ensam lemnadt
att uppdraga. Bilden är måhända
tagen ifrån en fantasi om Afrikanske Barharesque
Staterne, men ej ifrån sanna förhållandet
här. Tänkesättet hos Svenska Folket
är ej sådant. Gerna och med tillfredsställelse
infinner sig vid sådane tillfällen
Svenska Allmogen för att skjutsa sin Konung,
eller någon af Dess Höga Famille.
Hundradetals menniskor infinna sig vid
hvarje ombyte, det är sant; men de äro
der, för att få glädjen och njutningen af
att se den Höge Resande, och med den fidla
känsla, som är rådande i hvarje redligt
Svenskt bröst, nedkalla himlens välsignelse
öfver Sveriges älskade Konung och Dess
Hus. — Detta är sanningen — detta är
förhållandet. Motionairen liksom yfves
öfver att ej hafva åtlydt uppbudningen af
hans hästar vid ett sådant tillfälle. Det
är första gången jag hört en Medborgare
vilja skryta af att hafva underlåtit uppfylla
sina medborgliga pligter; meri jag förmodar,
att vid ett möjligen förnyadt sådant
försök, kraft nog ej saknas hos Kongl.
qSS
Den 2'3 December.
Maj:ts Befallningshafvande alt tillhälla hvilken
tredskande som heldst att fullgöra sin
skyldighet.
De barbariska uttryck Molionairen tillgripit,
anser jag för min del aldrig borde
få qvarstå i Ridderskapets och Adelns Protocöller.
Jag vågar vördsamt framställa
detta till Herr Grefven och Landt-Marskalken;
men skulle, enligt RiksdagsOrdningens
föreskrift, remiss af ett sådant Memorial ej
kunna vägras, utbeder jag åtminstone att
min reservation deremot måtte i Protocollet
antecknas.
Herr Anekar sivär d August: Min ställning
såsom Landtman sätter mig i tillfälle
alt fullkomligt känna skjutsens alla besvärligbeter,
och är det på grund af denna
kännedom, jag instämmer med Grefve Horn
uti dess yttranden om de förderfliga verkningarne
deraf, och är det länge jag anseLt
skjutsen såsom ett tryckande ondt. Jag tror
mig deruti igenfinna en af de verksammaste
orsakerne till vårt Landtbruks stationaira
tillstånd. Jag finner det besynnerligt att,
då vi i andra afseenden hunnit så långt
på civilisationens bana, vi ändock i afseende
på våra skjutsinrättningar stå så långt
efter andra Nationer; jag finnér äfven besynnerligt,
att ej några försök till förbättringar
häruti velat lyckas. Det måtte bevisa
-
Den 23 December.
visa att man opererade efter origtiga grunder,
och bör man i alla fall ej låta afskräcka
sig af de misslyckade försöken,
utan än ytterligare försöka, tills ändamålet
slutligen vinnes; jag tror ändringar häruti
vara påkallade af hehofvet, och att det är
Lagstiftande och Verkställande magternes
pligt att åse och afhjelpa de öfverklagade
bris terne.
Här har blifvit sagt, att allmänheten
ej vill blifva af med skjutsskyldigheten.
Jag vili ej bestrida, att förhållandet så är
partielt; men om man examinerar den
egentligen skjutsande Allmogens dragare,
redskap och åkerbruk, så skall det allt
visserligen vittna om ett rastlöst skjutsande,
men ej om välmåga. Man kan åberopa
författningar sedan iGoo-talet, hvilka dock
äro något föråldrade, för att kunna tillämpas
i sin helhet under vårt nu varande
constilutionella samhälsskick.
Blott inom BondeStåndet lära 20 motioner
vid denna Riksdag mot nu varande
skjutsningsförhållande blifvit väckte. Detta
tyckes bevisa, att Allmogen icke önskar bibehålla
skjutsen såsom den nu är, (ty i den
händelsen hade ej några motioner varit
af nöden) utan önskas förändringar i de
förhållanden, som äro.
Jag har trott mig finna, att det ej
varit motionairens afsigt att tillvägabrin7
H. 19-
Den a3 December.
ga en brådstörtande förändring, åtminstone
kan det ej blifva min, att på en
gång stänga alla communicationer i ett
land, sådant som Sverige, men jag anser
att, för att afhjelpa det onda, försök böra
göras med forvagns-inrättningar, äfven på
bekostnad af allmänna medel; jag ville åtminstone
gerna för min del bidraga dertill.
Det är ej förenligt med tankan om
en fri och sjelfständig Landtman, att han
skall stå till tjenst när som hällst, hvarje
årstid och hvarje timma på dygnet, för
att till skjutsning använda sin dyrbara
tid och sine kreatur, som för Landtbruket
äro så nödvändi ge. Under sådane omständigheter
är oförklarligt, att landtbruket
kunnat uppbringa sig till hvad det är.
Angående Kronoskjutsen har blifvit
yttradt, att författningar redan finnas som
anbefalla, att Kronans effecter böra i möjligaste
motto afsändas sjövägen, och må
det då vara bland de fromme önskningarne,
att sjötransporter verkligen begagnas,
så vidt de kunna.
Grefve Horn har blifvit mycket klandrad
i frågan om Kungsskjutsen; han har
blifvit klandrad som jag tror mera för ord
än för saken; klandret mot orden höra
mig ej till att upptaga. Blott i saken
skall jag yttra mig, och såsom motbevis
berätta, huru det tillgår, när Kungsskjuts
Den 23 December.
är för handen. — Först erhålles af Kronohetjeningen
varnings-ordres, att nemligen
ingen skjutsande inom häradet får med
dragare begifva sig från sitt hem.
I Nerike, der jag bor, är detta synnerligen
för Bergsbruket och för allmogen,
som förtjena med forslande, ganska känbart.
När det sedan bådas till skjutsen, får man
ej sällan fara G å 7 mil, för att komma
till skjutsningsstället; det är åtminstone
fallet för mig och mina underhafvande,
och framkomna till skjutsningsstället, då
stationerna äro utsatte med endast en mils
afstånd, finnes oftast hvarken hus för folk
eller kreatur, hvadan desse sedan sällan
mindre än 24 timmar få bivouaquera, vädret
och årstiden må vara huru som hällst.
Sedan skjutsas en mil, hvarföre erhålles 1
R:dr R:gs för paret, och hvarefter man måste
åter färdas 6 å 7 mil, för att komma
hem. Detta är visserligen ingen ersättning
för det man flere dygn varit beröfvad folk och
kreatur; och måste onekligen få anses som
ett ondt, som påkallar uppmärksamhet och
behjertande; det är ej min mening att bestrida
Kongl. Maj:ts och det Kongliga Husets
rätt att resa, och det gagn som deraf möjligen
kan härflyta, eller att inskränka antalet
af hästar eller resans längd; men då
saken blifvit å bane bragt, är det min
skyldighet att nu öppet yttra, hvad jag
sjelf ofta på landet hört yttras, att nera
-
Den a3 December.
ligen Kungsskjutsen är förknippad med
mycket besvär, och allmänt af dem, som
skola verkställa den, anses som ett tryckande
onus. De nådebevisningar och drickspenningar,
som här blifvit omnämnde såsom
välgörande verkningar af Kungsskjutsen,
bar jag i min Landsort ej hört omtalas;
ej eller de välgörande följderne af resorne.
De, som skjutsa Kongl. Maj:ts egen
vagn, hafva kanske af högst Densamme
sjelf erhållit drickspenningar och erfarit
nådebevisningar; men denna benämning
torde ej kunna tillämpas på de öfriga skjutsande,
äfven om några bland dem erhållit
några skilling drickespengar af sviten.
Då nu oftast vid Kungsskjuts så mycket
hästar begagnas, att ej det lill gästgifvaregården
anslagne hästantal är tillräckligt,
utan hästar och folk måste långväga
och liäradsvis uppbådas, skulle jag anse det
vai*a af högsta billighet, att skjutslegan vid
Kungsskjuts alltid beräknades ifrån den
gästgifvaregård, hvartill de skjutsande egentligen
höra; en sådan åtgärd skulle om ej
afhjelpa, dock något lindra det nu förhanden
varande onda; denna min framställning
har visserligen icke skett för min
egen del, med afseende å en lumpen ersättning,
utan för de fattige af mine medborgare,
som af Kungsskjutsen verkligen
lida.
y
Den a3 December. 293
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Då redan så tillräckligt
blifvit utredt och upplyst ofoget (om man får
nyttja detta uttryck) af Grefve Horns Motion,
samt med Lag och Laga Stadgar blifvit
visat Kungsskjutsens lagenlighet, återstår
ej mera att i sjelfva saken yttra. Jag har
endast begärt ordet, för att fullgöra skyldigheten
att ogilla Grefve Horns uttryck.
Mine Herrar! det gifyes tillfällen, då
pligten och känslan bjuder, att öppet bifalla
eller ogilla; om någonsin desse tillfällen
företett sig inom detta Hus, så är
det visserligen, då man sagt, att skjutsen
af vår Konung och Dess Familj vore
barbarisk och laglös, en lemning från
våldgästningens och slafveriets tider. Hvad
intryck skall väl sådane yttranden göra på
de andra Stånden? För mig synas de högst
felaktige, högst sårande. Eder känsla mine
Herrar! då Grefve Posse yttrade sig,
syntes mig så gemensam, att jag är öfvertygad
det J ursäkten mig, att jag genom
tolkandet af min mening upptagit Eder tid;
och anhåller jag, att Ridderskapet och Adela
antingen förklarar sig med mig instämma,
eller oek att ett papper må framläggas,
der hvar och en, som ogillar uttrycken i
Grefve Horns motion, äger tillfälle att sådant
anmäla.
Från flera ställen i Salen ropades; Vi
anmäla oss alla — alla.
ag4
Den a3 December.
Då en mängd Herrar Ledamöter härefter
på en och samma gång till protocollet
anmälte, att de förenade sig med Hans
Excellence Herr Grefve De la Gardie, och
det icke var möjligt, att till Protocollet
fatta alla dessa Ledamöters namn, anmodade
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemälte Herrar Ledamöter,
att hvar efter annan framträda till
LandtMarskalks-bordet, och låta anteckna
sig till Protocollet* i anledning hvaraf följande
Herrar Ledamöter framträdde, samt
anmälte till Protocollet, det de förenade
sig med Hans Excellence Herr Grefve De
la Gardie, nemligen:
Friherre Stjerneld, Algernon.
Grefve Posse, Carl Henric.
Grefve Gyldenstolpe, Ulric.
Herr Lefrén, Johan Pehr.
Herr Bergenstråle, Claes.
Friherre Lovisin, Carl.
Friherre Hamilton, Hugo Adolph.
Grefve af Ugglas, Gustaf.
Friherre Stackelberg, Magnus.
Grefve Tauhe, Gustaf Johan.
Grefve Lewenhaupt, Axel.
Hans Excellence, Herr Grefve Löwenhjelm,
Carl Axel.
Friherre af Nordin, Carl Johan.
Friherre Åkerhjelm af Margrethelund, Gustaf
Fredric.
Herr af Schmith, Georg Lars.
Herr von Craemér, Robert Fredric.
Den a3 December.
ag5
Friherre Lovisin, Adolph Axel.
Friherre von Schultzenheim, Cour. Theodor.
Friherre Posse, Christer.
Herr af Wetterstedt, Nils Joachim.
Grefve Gyldenstolpe, Anton Gabriel.
Grefve Stenbock, Magnus.
Friherre von (^Albedyhll, Carl Gustaf.
Herr Jägersköld, Fredrik Gustaf.
Herr Ehrenbill, Ulric August.
Herr von Schulzenheim, David.
Herr Nordenfalk, Johan.
Herr von Hedenbergh, Carl August.
Herr Kafle, Lars David.
Herr Ulfsparre, Carl Gustaf.
Grefve Gyldenstolpe, Carl.
Herr Berg von Linde, Jean.
Grefve von Schwerin, Adolph.
Herr Virgin, Claés Ludvig.
Herr af Klinteberg, Svante.
Friherre Munck, Carl Adolph.
Herr Estenberg, Pehr.
Herr Rosenblad, Bernhard.
Herr Adlerbrant, Thure.
Grefve Gyldenstolpe, August.
Grefve Liljencrantz, Gustaf Fredric.
Herr Kuylenstjerna, Johan Anders.
Herr af Georgii, Carl.
Herr von Willebrand, Reinhold.
Friherre Sparre, Carl Knutson.
Herr af Klint, Carl.
Herr von Weigel, Christian Ehrenfried.
Herr Liljehöök, Knut August.
296
Den a3 December.
Herr Boije, Carl Otto.
Herr Blomstedt, Johan Christian.
Herr Mörner, Christer.
Friherre Cederström, Rudolph.
Friherre Cederström, Claes Anton.
Hans Excellence, Herr Grefve Gyllenborg,
Fredric.
Herr Bruncrona, Nils Abraham.
Herr Lode, Torsten Wilhelm.
Herr Lagerstråle, Carl Eric.
Herr Clairfeldt, Mauritz.
Herr Boij, Johan Fredrik.
Herr af Billbergh, Johan Petter.
Herr af Kullberg, Anders Carlsson.
Herr von Printzencreutz, Abraham Roland.
Herr Quiding, Bernhard Christopher.
Herr af Ekenstam, Israel.
Herr af Lundblad, Johan Fredrik.
Herr Peijron, Gustaf Abraham.
Herr von Lindecreutz, Justus Christopher.
Herr von Schinkel, Johan Fredrik.
Herr Skogman, Carl David.
Herr af Rolén, Johan Samuel.
Herr af Tannström, Nils Magnus,
Herr af Edholm, Eric.
Herr von Beskow, Bernhard.
Friherre af Tibell, Gustaf Wilheim,
Herr Kuylenstjerna, Gustaf.
Herr Hederstjerna, Erland.
Herr Adlerstam, Gustaf Ulric.
Herr Franc Sparre, Bengt Erland.
Friherre Reuterholm, Carl Axel Emanuel.
Herr Kuylenstjerna, Otto Wilhelm.
Den a3 December. 297
Herr Dorchimont, Wilhelm Albrect.
Herr Ehrenstråle, Hampus.
Herr af Melin, Henrik Georg.
Herr Gedda, Gustaf Georg.
Herr Simmingsköld, Alexander Carl.
Friherre Ulfsparre, Georg.
Herr von Schantz, Carl Petter Ulric Otto.
Herr Tham, Wollrath: Som en fri
Medborgare får äfven jag i följd af min
öfvertygelse till Protocollet anmäla mitt
högtidliga ogillande af Grefve Horns ifrågavarande
uttryck.
Under anteckningen af nyssbemälte
Herrar Ledamöter, hade Friherre Ankarswärdj
Carl Henric3 anmält sig att tala,
och blifvit af Hans Excellence, Herr Grefven
och LandtMarskalken uppropad, samt
derefter yttrat:
Ofta händer, att man låter afleda uppmärksamheten
från hufvudsak till bisak; så
< är nu fallet. Uppmärksamheten vid detta
tillfälle har blifvit ledd på några af Grefve
Horn begagnade ord från hufvudsaken, som
var skjutsningsväsendet. Forsta frågan är,
om någon, som drar tunga eller äger kännedom
af skjutsen, möjligen anser skjutsinrättningen
hos oss hafva uppnått den fullkomlighet
man kan hoppas och önskar? Jag
tvekar ej att, lika med alla tänkare, besvara
denna fråga med ett bestämdt nej.
Jag tror, att om vittnesbörd kunde hemtas
dessa nog ofta påkallade skjöldar, .och från
ag8
Den 23 December.
de Personer, sora då lefde, skulle vittnesbördet
blifva, att åsigterne då som nu voro
delade. Men vi måste komma öfverens
om att vi lefva i ett tidehvarf, då grundsatser
göra sig gällande, då principerna
synas vilja uttaga sin rätt, och vi torde få
vänta, innan en återgång derifrån är tänkbar.
Jag hemställer, huru Herrarne tro,
att öfvergångep från våldgästning till fri
skjutsning för sig gick? stöttes ej vissa intressen
för hufvudet? månne ej aå, så väl
som nu, missnöjde funnos? Tro ej Herrarne,
att detta oaktadt det är nödvändigt att
ändra skjutsen?
Man hör jemt talas om de resandes
antal, och att hästar tryta, men man talar
ej om någon tillräcklig vedergällning för
den skjutsande jordbrukaren, eller på hvad
grund det är hans skyldighet att framskaffa
resande, ulan att få tillräcklig ersättning.
Jag frågar, om skjutsen är rättvist fördelad
bland Allmänheten, då vägar finnas,
som jemt befaras, och deremot andra, å
hvilka man sällan ser någon resande. Det
är olyckligt, att efter så många önskningar
man ej kunnat tillvägabringa ett enda förslag
till forvagns-inrättning på de stora
vägarne. Om man med allvar ville försöka,
tror jag, att man med den vanliga postgången
skulle kunna förena en potsvagn
för 2 a 3 resande, ty i vårt närvarande
civilisations-tillstånd är det väl oskickligt
att brefväskorne skola skickas kring landet
Den 23 December.
299
på bondkärror, samt ofta tappas och upphittas
på vägarne. Att Postväskorne på
delta sätt fortskaffade icke röfvas, bevisar
blott en ännu härskande fromhet hos allmänheten.
Hvad Kronoskjutsen beträffar, tror
jag, att den under fredstid kunde ställas
på fördelaktiga accorder och beting,
grundade på fri vilja, ej på tvång. Det
vore åtminstone en välgärning för landet.
Man har här åberopat författningar
från 1600-talet, och jag vädjar till Eder,
mine Herrar! om det ej är första gången
Ni hört dem. Jag har åtminstone
aldrig afvetat dem, och tror att fallet
är sådant öfver hela landet. Jag kan
förete bevis på ett Landshöfdinge-Embete,
som ej känt dem, utan medgifvit, att
Kungsskjutsen endast vore grundad på gammalt
bruk. Det är visst ej min mening,
att invända något mot Kungsskjutsen, men
jag yttrar här, hvad jag i mitt enskildta
lif ofta erfarit, att den nemligen kunde
vara mindre betungande, om dertill begagnades
ett mindre antal hästar, ej för sviten,
men för all den onödiga uppvaktning
som under resorna till så hög grad förökar
sviten. Om detta inskränktes, skulle
skjutsen blifva mycket mindre betungande,
och kunna bestridas af den närmast gästgifvaregårdarne
boende allmogen, eller reserven;
men nu händer ofta, att man har
8 mil till skjutsningsstället, och att folk
och kreatur sålunda äro 3:ue dygn borta.
3oo Den Deeemben
Här har af någon blifvit sagt, att Svenska
bonden är stolt öfver att få skjutsa sin
Kung. Möjligen kan detta äga rum i anseende
till någon af de få, hvilka skjutsa
Konungens egen vagn, men å hela Svenska
Bonde-Ståndets vägnar, tror jag mig
med säkerhet kunna svara, att ingen finner
sig stolt af, att åka bak på Svitens
vagnar. Det är dessutom en fråga, om det
ej borde fastställas ett maximum af hästar
för de förnämas hofflyttn ingar från de Södra
provinserna; då de ofta begagna 16
å 20, utan afseende på väglag, och då de
skjutsande gerna skulle betala för att slippa
skjutsen. Jag anhåller, att Utskottet
derpå ville fästa uppmärksamhet. Slutligen
har man mycket och högtidligt ogillat
Grefve Horns uttryck, Då det är modet att
ogilla andras meningar, är det, ganska gifvit,
på hvars sida pluraliteten finnes. Hvad
mig beträffar, skall jag välja ett annat tillfälle,
att uttrycka min undersåtliga tillgifvenhet,
än vid ett ämne, der tagelpiskan
utgör rörelsekraften. Minoriteten torde ej
anse sig sämre än pluraliteten. Jag anhåller
att bli upptecknad på den motsatta
sidan, eller såsom delande Herr Grefve
Horns åsigter i denna fråga.
Friherre Ankarswärd hade under afgifvandet
af detta yttrande a:ne gånger
upphört att tala, af orsak, att han icke
hördes, derigenom att åtskilige Herrar De
-
