# ID: svediakorp-gov425
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 29,016
# sentences: 858
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den ii Mars c, m.
3oi
sorn icke kan blifva bortglömd, bör Ridderskapet
och Adeln icke befatta sig med
att afdöma sådane frågor.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Just
det argument den siste talaren anfört emot
Grefve De la Gardie kunde äfven anföras
emot honom sjelf. Man kunde förutsätta
möjligheten att redacteurer upptoge discussionerne
så knapphändigt, att ledamöter dermed
ej vore belåtne, och då kunde fråga
uppstå om de borde få behålla sina platser.
Förutsätter man åter inga missbruk, så
är det bäst att låta alla redacteurer, sjelfve
eller genom ombud, bivista våra öfverläggningar.
I öfrigt har jag ej emot Grefve
Frölichs förslag, men kan ej ingå på Grefve
De la Gardies föreslagne tillägg.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
instämmer äfven med den siste värde talaren;
men tror att det icke vore lämpligt
låta rummet upptagas af alla möjliga Tidningsredacteurer,
äfven af dem, som icke
befatta sig med Riksdagsärendens refererande.
Men jag kan icke tillstyrka det tillägg,
som Hans Excellence Grefve De la
Gardie föreslagit, hvilket skulle se ut som
ville man säga: om J ären beskedlige och
allena framställe!! sakerna efter vår smak,
skolén J få plats; annars skola vi köra ut
er. Concurrensen är i detta fall, enligt min
tanka, den säkraste garantien för sanningen.
3o i
Den ii Mars e. ni.
Grefve Frölich: Jag liar visst ingenting
emot om Herr Crusenstolpe anser sig
lunna genomdrifva att alla redaclörer få
plats på läktaren, blott de anmäla sig att
redigera discussionerna. Men just derföre,
att jag ansåg delta omöjligt att genomdrifva,
gjorde jag förslaget sådant, som jag
trodde det kunna antagas.
Herr von Hartmansdorff', August: Jag
instämmer i Grefve Frölichs förslag med
förbehåll, att sluttillägget: så länge de med
en sådan redaction fortfara, måtte inflyta.
Men i afseende på billetterna till ständigt
inträde, anhåller jag få veta, om deras utdelning
skall sträcka sig äfven till sådana
Tidningsutgifvare, som sjelfva hafva säte
och stämma på Riddarhuset, och derföre
äga plats nere i salen. Desse skulle då kunna
disponera flere platser, än de för öfverläggningarnes
afhörande behöfde, hvilket
synes vara en oförrätt mot andra, som ville
blifva åhörare, men icke finge det.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Då jag var den, som jdtrade, att
redactionerne endast så länge borde hafva
plats, som de på ett behörigt sätt redogjorde
för debatterne, så kunde det icke
vara min mening alt de skola emot egen
öfvertygelse berömma eller lasta, gilla eller
tadla, utan endast att de äro skyldige
anföra hvad som blifvit sagdt, utan att der
-
Den ii Mars e. m.
3o3
ofver tillåta sig något yttrande, ännu mindre
sådane som vore sårande. Alt alla Tidningsredactörer
här skulle finna plats, anser
jag omöjligt, då de äro 18 eller 19 till
antalet, och således skulle utgöra en fjerdedel
af alla åhörarne. Man torde altså
vara nödsakad alt inskränka sig till antalet 5.
Grefve Horrij Claes Fredric: Ehuru
jag förut varit af den tanken, alt alla Tidningsredactioner
borde få hafva säte härstädes,
vill jag likväl inskränka mig till
dem, som befatta sig med redaction af våra
öfverläggningar. Lika med Grefve Frölich
tror jag det likväl icke gå an att antaga
förbehållet om debatternas redi gerande på
behörigt sätt; ty förutsättningen af motsattsen
skulle innebära en farhåga, som
Herr Grefve De la Gardie lärer hafva hemtat
från närvarande Riksdags exempel, på
den obehöriga uppfattning, som någon gång
influtit i en Stockholms tidning. Jag kan
i detta afseende åberopa mitt eget exempel,
om huru osant mina yttranden blifvit
refererade; men jag har likväl aldrig hyst
någon farhåga, att denna tidning skulle
missleda allmänheten. Jag tror derföre fullkomlig
frihet böra lemnäs att så väl klandra,
som berömma; allmänheten skall i
alla fall blifva bästa domaren.
Herr Crusenstolpe: Utan att tilltro mig
kunna genomdrifva något, hvilket vore gan
-
3o4
Den ii Mars e. ni.
ska tillfredsställande i synnerhet med afseende
på ett från RiddarhusUtskottet inkommet
betänkande, kan jag ej underlåta
att vidblifva den mening jag förut yttrat.
Med Herr von Hartmansdorff instämmer jag
i öfrigt deruti, att de tidningsredacteurer,
hvilka äro ledamöter af Ståndet, ej må äga
att erhålla biljetter såsom åhörare.
Grefve Frölich: Jag vill allenast besvara
Herr von Hartmansdorff. Jag igenkänner
uti hans yttrande en böjelse för detalj
i lagar, som, enligt mitt begrepp, icke
är så alldeles riktig. Jag vill blott erinra,
att det icke vore nyttigt att begagna orden:
”ständiga billetter” utan att det är bättre
säga ”ständiga platser,” hvarigenom man
antydt, att redaclionerne äga säle här så
länge de fortfara med redogörelsen.
Grefve Gyldenstolpe: Utskottet har icke
kunnat fästa något afseende på huruvida
tidningsredactörer tillika vore ledamöter af
Ridderskapet och Adeln. Jag finner icke
något skäl, hvarföre rättigheten till plats
skall fästas vid vissa personer, utan bör
den åtfölja tidningen, hvilken t. ex. kan
äga många medarbetare. I öfrigt tror jag,
att en tidnings värde bedömmes af allmänheten
genom det interesse redactionen deråt
kan gifva, och således, om redactionen vid
början utfäsler sig att referera RiksStåndens
i
Den 11 Mars e. in.
3o5
öfverläggningar, men sedermera Uppfyller
detta så illa» att den allenast talar om personerna,
ulan att tala om sakerna, så tror
jag icke alt allmänheten skall lemna något
Understöd åt dess tidning. Jag tror således
icke att Ridderskapet och Adelil bör vara
så nogräknad, blott man kan få det ändamål
uppfyldt, alt icke blott tidningsredactörerne
finna rum härstädes, utan att ock
öfverläggningarne blifva refererade.
Herr von Hartmansdorff: Jag afstår
från den ändring jag yrkat, på tvänneskäl:
det ena, emedan jag erkänner för rätt, att
platsen må tillhöra redactionsbefattningen
och icke personen; det andra, emedan en
iedactör, som tillika är Riksdagsman» kan
vara så upptagen af öfverläggningar och strider,
alt lian bör anses jäfvig» till att öfver
förloppet aflägga berättelse till allmänheten,
och således måste hafva en redactörs-suppleant
i sitt ställe.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemslälde, om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla första punkten,
med den af Grefve Frölich föreslagna
förändring, att de tidningsredactioner, som
anmäla sig lill redäction af discussioiierne,
inå begagna ständige platser, så längé de
med sådan redäction fortfara;
Ropades Ja/
65 H. 20
3o6
Den ii Mars e. m.
2:dra punkten af Förslaget till Tillägg
i Ridderskapets och Adelns Ordningsstadga.
Grefve Frölich: Denna punkt är en af
de vigtigaste. Kommer den att qvarstå enligt
Utskottets förslag, så skulle jag tro hela
anstalten vara misslyckad, eller åtminstone
kunna misslyckas. Man måste icke
endast hafva afseende på nästa Riksdag,
utan man bör äfven tänka sig möjligheten
i en framtid af en LandtMarskalk, så våldsam
i sina åsigter, och så fiende till all
offentlighet, att han 2 eller 3 gånger i hvarje
plenum, utan att anföra motiv, aflägsnade
åhörarne, och sluteligen gjorde allmänheten
så skygg för RiddarhusSalen, att den
ansåge för en skam att gå dit. Man kan
äfven föreställa sig, att inom ett så betydligt
antal funnes 3 personer eller flere, som
sammansatte sig att göra samma experiment,
och detta bör man förebygga, så vida man
vill offentligheten. Jag föreslår derföre det
amendement, att, i stället för 3, måtte fordras
5 Ledamöter, för att aflägsna åhörarne.
Orsaken, hvarföre Utskottet valt 3,
är att det velat gå en medelväg emellan
förhållandet i England, der En Ledamot
kan, och i Frankrike, der 5 Ledamöter fordras
för att kunna aflägsna åhörarne. Jag
anser dessa bägge saker icke jemförliga. I
England är det förbjudet genom lag för
åhörare att inträda, och det fordras blott
Den ii IVIars e. m.
alt En Ledamot påfordrar verkställigheten.
I Frankrike åter är samma förhållande, sorn
vi ämna här införa. Jag frågar derföre, om
det icke är skäl att nyttja samma qvantum
röster här, som i Frankrike, då erfarenheten
visat att der behöfves 5. Hätjemte erhåller
jag om ett ännu vigtigare tillägg,
nemligen, att så väl LandtMarskalken, som
de ibland Ledamöterne, på hvilkas yrkande
äliörarne aflägsnas, skola till Protocollet
uppgifva sina motiver; dock utan rätt för
någon att göra dessa till föremål för vidare
discussion.
Herr Munck af RosenschöldEberhard:
Jag tror det af Grefve Frölich proponerade
amendement, Vara så mycket nödigare, som
publiciteten i sin första början icke kommer
att sakna en mängd motståndare, hvarföre
några personer lätt kunna sammansätta
sig, att för hvarje plenum åstadkomma, det
ingen publicitet blir af. Härtill kommer,
att i de citerade länderna, Frankrike och
England, Lagstiftande Makten har andel i
val af ordförande, hvilket här icke äger
rum. Man bör icke glömma en framfaren
tid, och det kan möjligen hända i en tillkommande,
att LandtMarskalken tillsättes
med afsigt att så mycket möjligt är inskränka
så väl yttranderätten, som publiciteten;
då blir det i sjelfva verket detsamma, som
om Regeringen godtyckligen både kunde af65
H. aa *
3o8 Den ii Mars e. m.
visa åhörarne, och dela ut biljetter till åhörare;
men om han är föranlåten att säga
sina skäl till Prolocollet, så har man åtminstone
något correcliv.
Grefve Gyldenstolpe: Då §:n icke innehåller
annat, än att LandtMarskalken må
anbefalla främmande åhörares aflägsnande,
och Grefve Frölich icke bestridt denna princip,
får jag först anhålla om proposition på
denna §. Sedan kommer den 3 §:n, huru
många af Ståndets Ledamöter skola erfordras
till utöfvande af samma rätt.
Herr Munck af Rosenschöld begärde, att
den nu föredragne 2:dra punkten åter måtte
uppläsas. Sedan detta skett yttrade han:
Jag ber om ursägt att jag misstog mig
om ordalydelsen. Jag trodde icke att åhörarne
kunde aflägsnas utan LandlMarskalkens
och flere Ledamöters gemensamma åtgärd.
Då man besinnar, att LandtMarskalken
här icke tillsättes genom val, samt att
hvarken Ridderskapet och Adeln, eller något
annat Stånd, ens har rättighet att dertill
uppsätta förslag, hvilket dock finnes
medgifvét äfven i Länder, der Constitutionen
icke är uppgjord af folket, utan en skänk
af Regenter; så hemställer jag, om icke antagandet
af denna punkt är detsamma, som
att åt Regeringens godtycke öfverlåta verkställigheten
af den ifrågavarande Publiciteten
j hvarföre jag ej kan bifalla §:n.
Den ii Mars e. m.
Grefve Frölich: Jag vill blott besvara
Herr Munck af RosenschÖlds anmärkning,
med den hemställan, huruvida icke LandtMarskalken,
som främst skall vaka öfver ordningen
vid öfverläggningarne, äfven ensam
ex officio bör, utan någon annans biträde,
kunna utvisa åhörarne, när bäti dertill säger
sina motiver.
Friherre Cederström, Jacob: Jag anhåller
få fästa uppmärksamheten derpå, att
Konungen allenast vilkorligt sanctionerat beslutet
om offentligheten, nemligen under
förklarandet att han vid nästa Riksdag skall
lemna ett nytt förslag dertill. Således beror
det på detta förslag, om dessa föreskrifter
skola tjena till allmän efterrättelse. Derföre
skulle jag tro närvarande öfverläggning
böra inskränkas att tillse, att meningen uppfattas
i ordentlig Svenska, och förslaget sedan
finge hvila till nästa Riksdag. I sådant
fall kunde Ridderskapet och Adeln nu
genast få öfvergå till andra Riksdagsgöromål,
sorn annars torde blifva oexpedierade.
Herr Munck af Rosenschöld: Lika med
Grefve Frölich anser jag för LandtMarskalkens
pligt alt bålla ordning vid öfverläggningarna;
men det är icke detsamma, som
att afvisa åhörarne; ty om man får en LandtMarskalk,
som gör detta utan skal, så kan
delta, väl hafva utseende af, men innefattar
icke att bålla ordning.
I
3io Den u Mars e, m,
Herr Printzensköld, A.xel: Uti Fri»
herre Cederslröms förmenande kan jag ingalunda
instämma. Jag vet väl alt Konungen
icke ansett Lagen för vid RiksStåndens
öfverläggningar närvarande främmande åhörare,
så fullständig, som han önskat, och
således är sinnad att nästa Riksdag aflemna
ett förslag till ändring deri; men han har
tillika yttrat, att, på det förslaget om offentlighet
vid Ståndens sammankomster måtte
kunna verkställas vid nästa Riksdag, så
ville han nu fastställa det gjorda lagförslaget,
och är det således ovilkorligen sanctioneradt,
Jag får således motsätta mig Friherre
Cederslröms yrkande om denna frågas
ytterligare hvilanda, såsom i sjelfva
verket medförande ett uppskof lill nästa
Riksdag. Det är sann t, att många allmänna
ärender ligga på Ridderskapets och Adelns
hord; men jag anser icke eller för min del
detta alldeles så enskildt, som Friherre Cederström
förmenar,
Grefve Frölich: Friherre Cederslröms
förslag är alldeles af samma halt, sorn Herr
von Hartmansdoi ffs i förra plenum. Ett
krut, som är skjutet med förut, och hvilket
följaktligen ingen af Ridderskapet och
Adeln lärer köpa, Hvad beträffar frågan,
att LandtMarskalken ensam icke skulle hafva
rätt att visa ut åhörarne, så får jag blott
för Herr Munck af Rosenschöld framställa
ett exempel, som lätt är imagineradt, liera
-
Den ii Mars e. m. 311
ligen att LandtMarskalken ansåg sig böra
göra framställning lill Ståndet i ett ämne,
hvars innehåll han hvarken behöft eller
kunnat nämna på förhand, utan som kunde
uppstå i ögonblicket. Vid sådana tillfällen
vore det obehörigt alt fråntaga honom denna
rättighet att först aflägsna åhörarne.
Grefve af Ugglas, Gustaf: Nyss uppkommen,
erkänner jag till en början, att
jag icke så noga har reda på ämnet; men
då jag hörde Herr Printzensköld anföra, att
man, i afseende på Konungens sanction,
yttrat att den lade hinder i vägen för publicitetens
införande, så får jag vördsamt
nämna, alt, så vidt jag nu kan påminna
mig, yttrade Konungen, att ehuru han väl
fann åtskilliga anmärkningar alt göra vid
Lagförslaget, ville han likväl ej, genom ett
icke antagande deraf, lägga något hinder i
vägen för publicitetens införande genast vid
nästa Riksdag, utan antog Konungen derföre
hela förslaget; förbehållande sig, alt under
loppet af nästa Riksdag föreslå de ändringar
deruti, som kunna pröfvas nödvändiga.
Herr von Hartmansdorff: Jag medgifver,
att LandtMarskalken bör äga den rätt
lill åhörares nflägsnande, som Utskottet föreslagit;
men jag hemställer lill Grefve Frölich
och en hvar, om det är lämpligt att
ålägga LandtMarskalken, till Protocollet upp
-
Den i r Mars e. ra.
gifva skälen, hvarföre lian önskar Åhörares
oflägsnande. De skola ju derigenom på förhand
få veta skälen; ehuru mål kunna komma
att föredragas af natur, att åhörarne
lika litet böra få veta hvari de bestå, sorn
afhöra föredragning och öfverläggning derom,
På denna grund tillstyrker jag bifall
till Utskottets förslag.
Friherre Sprengtporten, Jacob Wilhelmi
Så vidt jag fattat Grefve Frölicbs förslag,
är icke meningen den, att LandtMarskalken
skulle göra sitt tillkännagifvande af motiverna
förr än åhörarne afträtt. Jag kari icke
finna annat, än att Grefve Frölicbs anförande
i detta afseende är helt enkelt tillämplig,
och ett ganska oskyldigt correctiv,
hvarföre jag får detsamma tillstyrka.
Herr Rosenblad, Jernhard: Det är mig
icke obekant, att vi lefva i misstroendets
tidehvarf; meq jag skulle tro, att de tomma
skrifna orden här föga uträtta, om man icke
något får lita på de moraliska bevekelsegrunderne
hos män, stahla på den plats,som Ordföranden
för Rikets irsta Stånd innehafver.
Vi hafva i detta fall sett, hvad som uträttades
med Franska NationalFörsamlingens stadgar,
der lagarna för Ministeren på hvarannan sida
talade om schavott och skampålar men
förvaltningen visserligen var tjenlig att följa
efterdömet, att bortbytas af de Stats-kontroljer,
sorn ligga i ära och pligt, mot dem,
Den 11 Mars e. ro.
som grunda sig på juridiska bestämmelser,
Jag instämmer således uti Utskottets förslag.
Uppå derefter af Flans Eoccellence Herr
Grefven ochLdndtMarskalkenframstäld proposition
biel a:dra punkten utaf RiddarhusUlskottets
förslag, af Ridderskapet och Adeln
bifallen,
Grefve Gyldenstolpe: Jag underställer
till Grefve Frölich, i afseende på det amendement
Herr Grefven gjort, om man icke
först bör bestämma antalet af dem, hvilkas
förenade begäran fordras för alt aflägsna
åhörarne, innan man föreskrifver det önskade
vilkoret för ett sådant aflägsnande,
och alt således först 3:dje §:n må afgöras,
då, i händelse Grefve Frölich fortfar i sitt
yrkande, detta kunde blifva ett serskildt moment.
3:dje punkten af Förslaget till Tillägg
i Fadder skåpets och Adelns Ordningsstadga.
Grefve Frölich: Jag skulle, i stället
för Utskottets förslag om 3:ne Ledamöters
rätt att yrka åhörarnes aflägsnande, vilja
föreslå en sådan rättighet lör en Ledamot,
med hvilken fyra andra sig förenade, Skälet
är, dels att det moraliska ansvaret för
dem, som väcka motionen, är större och
mera concentperadt, dels ook svårigheten att
vid obehölliga fall kunna få fyra personer,
som förena sig med motionären.
Den n Mars e, m.
Grefve Gyldenstolpe: Jag medger, att
det kan vara likgiltigt, så väl om Ledamöterne
äro tre eller fem, som om föreskriften
fördelas på sätt Grefve Frölich önskar,
emedan ändock, i afseende på det moraliska
ansvaret, alla torde få dela lika öde.
Således skall jag icke strida emot Grefve
Frölichs redaclion, utan gerna för min del
ingå derpå.
Herr Rosenblad: Det är visserligen likgiltigt
örn Ledamöterne äro tre eller fem;
men just för det att botemedlet emot missbruken
icke ligger i antalet, utan i det moraliska
bandet, skulle jag tro, att tre är
tillräckligt, och får derföre föreslå den förändring
i redactionen, att det bör beta en
Ledamot af Ståndet, med hvilken minst
arne andre sig förena,
Grefve Frölich: Tillägget af ordet tninstj
sorn Herr Rosenblad skänkt amendementel,
anser jag väl nyttigt, men anhåller att siffran
4 får stå orörd.
Herr Rosenblad: Då just det moraliska
ansvaret är större när det icke kan sönderdelas,
förblir jag vid den tankan, att Ledamöterne
böra vara bögst 3 till antalet.
Herr von Hartmansdorff': Jag förenar
mig med Herr Rosenblad, och önskar dessutom
att tillägget: Om icke desse trenne
Ledamöter vilja afstå, från sitt begäran
Den ii Mars e. m.
3i5
malle borttagas. — Jag vet icke hvarföre
man skall använda LamltMarskalkens myndighet
att förmå Ledamöter afstå från en
sådan begäran, mera än ifrån begäran om
någon viss proposition, votering eller dylikt.
Grefve Gyldenstolpe'. Jag medger med
Herr von Hartmansdorff, att en sådan hemställan,
som Utskottet föreslagit, kan vara
öfverflödig, i synnerhet om Ledamöternes
antal utvidgas till fem, som icke gerna af
öfverilning kunna begära åhörarnes aflägsna
nde.
Herr Rosenblad: Jag är af motsatt tanka,
och instämmer med Herr von Hartmansdorff
rörande antalet, men vill icke
borttaga sisla tillägget. Då man utöfvar ett
veto, bör man ock vara beredd att låta sitt
namn slå till svars derför,
Herr von Hartmansdorff: Jag kan icke
inse rigligheten af en sådan hemställan,
som man här vill ålägga LandtMarskalken.
Slutföljden skulle antingen blifva, å Ledamöternas
sida, ett svar, som under mer eller
mindre behagliga vändningar, innebure:
Vi hade icke alvar med vår begäran eller
ock: Vi yttra icke annat, än hvad vi alvarligen
mena, och afstå icke derifrån för
Herr JjandlMarskalkens skuld. Det sednare
vore lika obehagligt för honom, som det
förra vore förringande för Ledamöterna.
Hvad åter antalet beträffar, så skulle jag
316
Den ji Mars e. m.
tro, en Ledamot vara nog. Om någon vore
utsedd alt blifva föremål för motståndares
anfall, och fått veta det på förhand,
sa borde lian åtminstone kunna inskränka
åhörarne till Ridderskapet och Adelil allena,
och ej af den pluralitet, som utsett honom
till dagens offer, blottställas äfven för fram*
mande åhörare. Sådane händelser torde väl
icke nu vara att befara; men oroligare tider
kunna komma, och man bör icke onödigtvis
för dagens nycker och ill ska blottställa
den enskilde Riksdagsmannen, hvars
sjelfständighet misshagar.
Grefve Frölich: Af aktning för Ridderskapet
och Adeln skall jag’ vika ifrån
min önskan i afseende på antalet, men får
deremot med Herr von Hartmansdorff begära,
att Utskottets redaction måtte försvinna,
och en annan sättes i stället; ty jag
hemställer, om det är tänkbart att någon,
sedan han deciderad t yrkat ett sådant aflägsnande,
skulle genom afslående derifrån
blotta sin inconsequense.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie förklarade sig vara helt och hållet
förekommen af Herr von Hartmansdorff’.
Herr Rosenblad: Jag får förklara, att
ehuru jag önskar sista meningens bibehållande,
skall jag gerna frångå denna önskan,
om det tillsättes, att Ledamölernes namn
skola antecknas.
Den n Mars e. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemstälde, om Tllddeis kape
t och Adela behagade bifalla 3:dje punkten
af RiddarhusUtskottets förslag , med den
redaclionsförändring, att till åhörares avlägsnande
skulle fordras begäran af en Ledamot,
med hvilken begäran tvänne andra
Ledamöter sig förenade. *
Grefve Frölich’. Jag nödgas åter tillrättavisa
en irring. Min mening var att
Herr LnndtMarskalkens proposition skulle
innefatta redactionen i sin helhet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken förklarade, att den af honom
framställa proposition varit en följd
af Herr Rosenblads yrkande, och hemstälde
Hans Excellence nu i likhet dermed, å
nyo, om icke en Ledamots begäran, hvaruti
arne andra Ledamöter instämde, borde
föranleda åhörarnes aflägsnande, hvilket,
utan hinder af en möjligen derom uppkommande
discussion, ovilkorligen skulle genast
för sig gå.
Bifölls.
Hans Excellence yttrade, alt Grefve
Frölich yrkat ett stadgande, hvilket kunde
såsom ny § insättas emellan den 3:dje och
4:de, af följande innehåll:-”Så väl Landtmarskalk,
som den bland Ridderskapet och
”Adeln, på hvars yrkande de Främmande
’’Åhörarne aflägsnas, skall, sedan sådant skett,
N
31B
Den ii Mars e. m.
”vara pligtig till protocollet uppgifva sine
”motiver dertill; dock utan att någon må
”äga rätt, att till vidare discussion upptaga
”berörde motiver.”
Friherre Sprengtporten* Jag hemställer,
om man icke borde nyttja ordet anledning,
i stället för motiv, för bibehållandet af
Svenska språket.
Herr Rosenblad: På de skäl jag första
gången föreslog, vågar jag yrka att, detta
tillägg måtte försvinna.
Grefve Gyldenstolpe: Jag kan icke ingå
i Grefve Frölichs åsigt, att de, som begära
åhörarnes aflägsnande, sedermera skola
inför Ståndet, och derefter i Tidningarne bikta
skälen dertill; ty lika litet, som man behöfver
säga motiverna, hvarföre man begärt
ett Betänkande på bordet, lika litet bör
man behöfva säga skälet för åhörarnes aflägsnande,
i synnerhet som detta aflägsnande,
skälena må vara hurudana som helst,
aldrig kan förvägras. Jag inser väl orsaken,
hvarföre Grefve Frölich begärt detta
stadgande, nemligen att aflägsnandet icke
måtte ske utan alt grundade skäl derföre
kunna anföras; men allmänheten, eller rättare
de som blifva utvisade, skola troligen
i alla fall underkänna dessa skäl. Jag är
ingen fiende till publiciteten; men kan dock
icke anse rättigheten dertill böra oinskränkt
få utöfvas.
Den ii Mars e. m.
Grefve Horn: Grefve Gyldenstolpe synes
sakna skäl för Grefve Frölichs amendement;
men jag finner dessa skäl i den
sanning, att hvarje redlig och klok man
bör äga motiver till sina handlingar, och
icke frukta alt gifva dem tillkänna.
Herr Lefren: Jag tycker det vore skäl,
att de, som blifva föranledde lemna sina
platser, åtminstone måtte få veta hvarföre,
om icke för annat, på det man må veta
hvad man har att rätta sig efter en annan
gång. Dessutom kan jag icke finna något
oriktigt uti, atti Tidningarne, dagen derpå,
uppgifva skälet på det de, som icke hafva
några dugliga skäl, måtte få skämmas för
de dåliga.
Herr von Hartmansdorff': Ytterligare
måste jag afstyrka tillägget. Man behöfver
icke hafva annan bevekelsegrund, än önskan
att slippa, om jag så får uttrycka mig,
skämmas i främmande personers närvaro,
för de otidighetcr, hvarmed någon annan
Ledamot kunde vilja en anfalla. Man kan
möjligen föreställa sig, att någon illvillig
och talför Ledamot bjöde åhörare, såsom lill
ett annat skådespel, för att öfvervara ett anfall
på någon annan, utan att denna kunde
försvara sig, antingen emedan han vore
oförberedd, eller emedan han möjligen icke
vore så vig i tungan. Att tillintetgöra sådane
tillställningar bör väl vara i hvarje Le
-
t)
3ao Den u^Mars e. m.
damots magt. Dessutom tror jag, att då vl
nu äro så lycklige, att hafva, som jag vill
minnas, 7 TidningsredactÖrer bland Ridderskapet
och Adelns Ledamöter, så torde
vid nästa Riksdag icke komma att saknas
åtminstone ett halft dussin, hvilka icke lära
underlåta att omtala för allmänheten, hvad
som härstädes förefaller, så att offentligheten
i sjelfva verket ingenting förlorar på
åhörarnes utestängande från Läktaren.
Friherre Sprengtporten: Grefve Gyldenstolpe
har motiverat sin framställning
derpå, att stundom omotiverade framställningar
göras: jag bestrider ej detta, men
tror äfven, att den, sorn finner sig föranlåten
att aflägsna åhörarne, äfven bör vara
den förste, som bör vara nöjd med att få
rättfärdiga sin åtgärd.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LancltMarskalken gjorde proposition till bifall
å Grefve Frölichs förslag.
Ropades Ja och Nej,
Hans Excellence framstälde derefter
proposition till afslag derå.
Ropades äfven Ja och Nej,
Grefve Frölich: Då jag förklarat, att
jag ansåg detta tillägg så väsendtligt, att
hela frågan om verkställigheten skulle hero
derpå,
s
Den ii Mars c. m.
derpå, torde Ridderskapet och Adeln ur?
sakta, att jag icke kan underlåta att anhålla
om votering.
Herr Rosenblad: Såsom motskäl till
Grefve Frölichs satts får jag anföra: Att i
i ett land, som England, der icke publiciteten
är genom lag tillåten, har likväl, sedan
början af Georg den Ilis Regering, ingen
Ledamot yrkat åhörarnes aflägsnande,
och jag hoppas, att det fall Herr von Hartmansdorff
åberopat, att enkom göra en annan
till föremål för sina sarcasmer, lika
sällan skall komma i fråga.
Grefve Frölich: Det är allenast för
Herr Rosenblads' rakning jag lar mig den
friheten nannia, att i Norrige finnes samma
vilkor föreskrifvit för åhörarnes aflägsnancle,
som i mitt förslag, utan att man
deraf försport några olägenheter.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag instämmer
i den siste Talarens yttrande, och
får blott fästa uppmärksamheten derpå, att
man i England och Frankrike redan är så
van vid publiciteten, och alt opinionen derstädes
redan är så odeladt för densamma, att
icke samma risque der kan uppstå, som här
torde vara möjlig, om man åt en persons
godtycke öfverlcmnar åhörarnes aflägsnande,
helst en lagstiftande församling der är något
helt annat, än ett af våra RiksSlånd.
65 H. 21
3aa Den ii Mais e. m.
Upplästes lill justering följande vote-*
ringsproposition:
Den, som bifaller, alt en ny § må i
OrdningsStadgan införas af följande lydelse:
Så väl Land tMarskalk, som den bland
Ridderskapet och Adeln, på hvars yrkande
de främmande åhörarne aflägsnas, skall, sedan
sådant skett, vara pligtig till Protocollet
uppgifva sine motiver dertill; dock utan
att någon må äga rätt, att till vidare discussion
upptaga berörde motiver, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, anses den föreslagne nya §:n
hafva blifvit af Ridderskapet och Adeln afslagen.
Hvilken voterings-proposition af Ståndet
godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades en qvart lill io,
och befunnos vid dess slut klockan 10 eftermiddagen,
sedan en voteringssedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öfrige
voteringssedlarne blifvit öppnade, röslerne
hafva utfallit som följer
Ja «— 34-
Nej — 4o.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LancltMarskalken förklarade,
att Grefve Frölichs förslag blifvit af
Ridderskapet och Adeln afslagit.
Den n Mars e. m.
3a3
Uppå derefter framstälde särskilde propositioner
blef så val 4'de punkten af Förslaget
till Tillägg i Ridderskapets och Adelns
Ordningsstadga, som hvad RiddarhusUtskottet
i sitt nu föredragne Memorial tillstyrkt,
af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Upplästes till justering och godkändes
ej mindre ExpeditionsUtskottets förslag N:o
444 till Rikets Ständers Underdåniga Skrifvelse
angående Städernes Salu-accis, än ock
samma Utskotts förslag till 2.’ne §§ af RiksdagsBeslutet.
Justerades 6 ProtocollsUtdrag, innefattande
Ridderskapets och Adelns denna förmiddag
fattade beslut.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden.
Från ConstitutionsUtskottet:
af den 27 sistlidne Februarii:
N:o 71. I anledning af återremissen på
Memorialet N:o 63, rörande Grundlagsfrågors
rätta behandling.
N:o 72. Angående BorgareSlåndets återremiss
på Förslaget i Memorial N:o 65, till
ändring af 68 § Riksdagsordningen.
65 H. 21 *
324
Den ii Mars e. m.
N:o 73. I anledning af BorgareStån*
dets återremiss på Utlåtandet i Memorial
N:o 66 öfver Konungens proposition om ändring
i 63 § RegeringsFormen.
Från Förstärkta StatsVtskottet:
af den 10 dennes:
N:o 428- I fråga om fördelningen af
det Mindre Credilivet, till de dermed enligt
63 § RegeringsFormen åsyftade ändamål.
N:o 429. Angående den af Marstrands
Stad sökta ersättning för utgjord inqvartering.
N:o 43o. Rörande fördelningen af det
vid innevarande Riksdag för Undervisningsverken
beviljade tillökade Anslag.
Förstärkta Stats- och BankoUtskotten:
Af den 10 dennes:
N:o 60. Angående anstäld omröstning
i fråga om understöd af Allmänna medel
till Södertelje Canal- och SlussverksBolag.
Från BevillningsUtskottet:
Af den 10 dennes:
N:o 71. Med förslag till Bevillningsafgift
å de Sågar, Valk- och StampVerk,
om hvilkas anläggning hädanefter kan blifva
fråga, eller som, ehuru redan anlagde,
ännu icke blifvit skattlagde.
Den n Mars e. m.
3a5
Frän Förstärkta BankoUtskottet:
Af den io dennes:
N:o i/^g. Med anmälan angående verksläld
omröstning Öfver tvänne frågor, rörande
den på upplåningar grundade Disconteringen
för Handeln och den större Rörelsen.
Frän Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottet:
Af
den g dennes:
N:o 17g. I anledning af väckt fråga
om öppnande af en ny communication inomskärs
från Dalarön till Stockholm, förmedelst
genomgräfning af en smal Landtunga
vid Södra Stäket.
N:o 180. I anledning af väckt fråga
om kungörandet af en förklaring öfver Högloflige
Ridderskapets och Adelns vid 180g
och 1810 årens Riksdag gjorde Concessioner.
Frän ExpeditionsUtskottet:
Af denne dag:
N:o 477* I anledning af återremiss utaf
a:ne §§ till Riksdagsbeslutet.
Upplästes ett Protocolls-Utdrag från
Hedervärda BondeStåudet af denne dag, af
innehåll, att Ståndet, som först bifallit Statssamt
Allmänna Besvärs- ochEkonomiUtskottens
Betänkande N:o 110, i fråga om förändrade
grunder för fördelningen af Städernes
3a6
Den u Mars e, ra.
Båtsmanshåll, och sedermera jemväl gillat
de, genom samma Utskotts i ämnet under ]N:o
i32 afgifne senare Utlåtande, tillstyrkte
förändringar och tillägg, inbjudit sina respective
MedStäuder att i detta beslut med
BondeStåndet sig förena,
Lades på bordet.
Likaledes upplästes och lades på bordet
g från RiddarhusUtskottet inkomne Memorialer,
så lydande:
Hörsamste Memorial!
Hos RiddarhusUtskottet har RiddarhusDirectionen
anmält, att, sedan, enligt
meddeldte föreskrifter, åtskillige annoncer
och kungörelser, rörande ledigheter afRiddarhusStipendier,
Pensioner m, m., tid efter
annan under loppet af hvarje år, blifvit
uti Post- och Inrikes Tidningarne införda,
utan att för berörde åtgärd någon
betalning under en längre tid blifvit fordrad;
så hade likväl det förhållande uppkommit,
att Svenska Academien, som, enligt
Kongl, Majrts INådiga Privilegium af
den 22 December 1791, äger rättighet att
utgifva ofvp.inämde officiella Tidningar, ansett
sig icke kunna på egen bekostnad besörja
om ifrågavarande kungörelsers införande;
af hvilken anledning Academien låtit
för åren 1827 och 1828 uti ifrågavarande
afseende debilera RiddarhusDirectionen,
enligt särskildt ingifne räkningar, uppgå
-
Den ii Mars e. ra.
ende för förstnämde år till 33 R:dr 18 sk.,
samt för år 1828, hvarunder flera kungörelser,
i anseende till den instundade Riksdagen,
måst införas, till belopp af 76 R:dr
24 sk. B:co; och som Academien, lill stöd
för dess rättighet att uti berörde hänseende
erhålla betalning, företedt ett of HögstSalig
Konug Gustaf den III den 22 December
1791 till alla Collegier och Publike
Verk aflåtet Circulaire, deruti bland annat
förekommer, ”att vederbörande, hvilka icke
”redan då genom någon särskildt Kongl,
”resolution derifrån voro frikallade, borde,
”enär kungörelser till Post- och Inrikes
”Tidningarne insändas, tillika derföre erlägga
betalning enligt den af Academien
”för allmänheten fastställde Taxa”; men någon
så beskaffad särskild dispence icke funnes
meddelad, i afseende å de, Riddarhusets
angelägenheter rörande, kungörelser;
altså hade Directionen val funnit, att Svenska
Academien icke kunde vägras rätt till
betalning för ifrågavarande räkningar; dock
emedan berörde kungörelser och annoncer
endast omfatta sådane förhållanden, som
angå välgörande ändamål eller allmänna
ärender, samt kostnaden derför skulle drabba
antingen de fonder, hvilkas alla räntemedel
äro till fromma stiftelser beräknade,
eller ock Riddarhusets enskilda cassa, hvadan
ock icke förrän nu någon betalning för
dessa annoncer blifvit ifrågaställd, hade
JliddarhusDireclionen ansett sig deraf äga
328
Den II Mars e. tn,
anledning, att hos Höglofl. Ridderskapet och
Adelil vördsamt hemställa, om icke Ridderskapet
och Adeln skulle täckas hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att en så beskaffad
resolution måtte varda RiddarhusCancelliet
meddelad, hvarigenom alla derifrån
utfärdade kungörelser eller annoncer
finge kostnadsfritt i Post- och Inrikes-Tidningarne
införas, med hemställan derjemte,
om icke en slik befrielse äfven för åren
182-7 och 1828 kunde äga-rum.
Denna RiddarhusDireclionens hemställan
får Utskottet med dess vördsamma tillstyrkande
beledsaga: och, i händelse Ridderskapet
och Adeln skulle finna för godt
att dertill lemna bifall, varder ett förslag,
till en Ridderskapets och Adelns till Kongl.
Maj:t i ämnet aflåtande underdåniga skrifvelse
härhos bifogadt. Stockholm den 6
Mars i83o.
På RiddarhusUtskoltets vägnar
A. G. Gyldenstolpe.
tV. F. Dalman.
Förslag till Ridderskapets och Adelns
underdåniga skrifvelse till Kongl. Majit
med anhållanj att alla från RiddarhusCancelliet
utfärdande kungörelser och annoncer
må kostnadsfritt uti Post- och InrikesTidningarne
införas.
Stormägtigste Allernådigste Konung!
Sedan, enligt meddeldte föreskrifter,
Den m Mars e. m.
annoncer och kungörelser rörande ledigheter
af RiddarhusSlipendier, Pensioner m.
m., tid efter annan, under loppet af hvarje
år, blifvit uti Post- och Inrikes-Tidningarne
införda, utan att för berörde åtgärd
någon betalning under en längre tid blifvit
fordrad, så har likväl det förhållande
uppkommit, alt Svenska Academien, som
enligt Kongl. Maj:ts Nådiga Privilegium af
den 22 December 1791, äger rättighet att
utgifva ofvunnämnde officiella Tidningar, ansett
sig icke kunna, på egen bekostnad, besörja
om ifrågavarande kungörelsers införande;
af hvilken anledning Academien låtit
för åren 1827 och 1828 uti ifrågavarande
afseende debitera RiddarhusDirectionen,
enligt särkildt ingifne räkningar. Och
som Academien, till stöd för dess rättighet
att uti berörde hänseende erhålla betalning,
företett ett af Högstsalig Konung Gustaf
den III:s den 22 December 1791 till alla
Collegier och Publike "Verk afla tet CircuJaire,
deruti bland annat förekommer "Att
”vederbörande, hvilka icke redan då genom
"någon särskild Kongl, resolution derifrån
"voro frikallade, borde, enär kungörelser
”till Post- och Inrikes-Tidningarne insän”das,
tillika derföre erlägga betalning, enligt
den af Academien för allmänheten fastställde
taxa”; samt någon sådan särskild
beskaffad dispence icke finnes meddelad, i
afseende å de, Riddarhusets angelägenheter
rörande, kungörelser, har Ridderskapet
33o
Den u Mars e. m.
och Adeln väl funnit, att Svenska Aeadetnien
icke kan vägras lätt till betalning för
ifrågavarande räkningar; men emedan berörde
kungörelser och annoncer endast omfatta
sådane förhållanden, som angå välgörande
ändamål eller allmänna ärender,
samt kostnaden derför skulle drabba antingen
de fonder, hvilkas alla ränte medel äro
till fromma stiftelser beräknade, eller ock
Riddarhusets enskilda cassa; hvadan ock
icke eller förr än nu någon betalning för
desse annoncer blifvit ifrågastälid; har Ridel
erskapet och Adeln deraf ansett sig äga anledning
att hos Eders Kongl, Maj:t i underdånighet
anhålla, alt en så beskaffad resolution
måtte varda RiddarhusCancelliet
i nåder meddelad, hvarigenom alla derifrån
utfärdade annoncer eller kungörelser finge
kostnadsfritt i Post- och Inrikes Tidningarne
införas, i följd hvaraf en slik befrielse
äfven för åren 1827 och 1828 torde
varda i nåder beviljad.
Ridderskapet och Adeln framhärdar &c,
Hörsamste Memorial!
Uti ett hos Höglofl. Ridderskapet och
Adeln den 26 sistlidne Februarii afgifvet
och den 1 i denna månad till RiddarhusUtskottet
remitteradt anförande har Herr
Grefve Gyldenstolpe, Anton Gabriel, hemställt,
alt, med afseende å fördelen af en allmännare
kännedom hos Riddarhusets Tjenstemän,
särdeles vid tjenstgöring under Riks**
Den 11 Mars e. m.
dag,, af den såkallade snällskrifningskonsten,
samt för att uppmuntra utöfningen af
denna konst, Ridderskapet och Adeln måtte
förordna: 1:0 Att RiddarhusDirectionen, vid
antagande af Cancellibetjeningen för nästkommande
Riksmöte, må fästa synnerligt
afseende derpå, huruvida sökanderne äga
kännedom i snällskrifningskonsten, samt att,
då den erforderlige och ägande skickligheten
för öfrigt är lika, alltid gifva företräde
åt den person, som äger största skicklighet
i denna konst, hvilket bör genom anställd
profskrifning utrönas. 2:0 Att när
förste eller andre RiddarbusCancellistljensten
blifver ledig, RiddarhusDirectionen vid
dess bortgifvande skall fästa ett dylikt afseende
på sökandernes ägande skicklighet i
snabbskrifning, och 3:o Att Directionen i
officiella Tidningen hvarje år intill nästa
Riksdag 3,'ne gånger skall tillkännagifva, att,
vid så väl den ordinarie som extra ordinarie
Caneellibetjeningens tillsättande, synnerligt
afseende göres på den grad af skicklighet
sökanderne äga i snällskrifning, ehuru icke
en sådan skicklighet stadgas, såsom ovilkorligen
nödvändig.
Vid öfvervägande häraf har Utskottet,
som erkänner de flerfaldiga fördelar, hvilka
vid anteckning af de hos Ridderskapet och
Adeln allt mer och mer utsträckte mundtliga
debatter obestridligen vinnes genom
användandet af snällskrifningskonsten, på
grund häraf, ansett sig äga skäl alt vörd
-
332
Den ii Mars e. fn.
samt tillstyrka bifall å de af Herr Grefve
Gyldenstolpe, i ändamål att hos Riddarhusets
tjenstemän befordra insigler i detta
ämne, gjorde ofvanberörde hemställanden;
men då Utskottet tillika anser af vigt, dels att
vid protocollsföringen med snällskrifningsnlphabet
enahanda, af flere känd, method
begagnas, dels att det på en gång säkraste,
och särdeles för dechiffrering med minsta
svårigheten förenade, sysléme varder till
allmän kännedom spridt, liar Utskottet skolat
föreslå det tillägg till Herr Grefve Gyldenstolpes
motion, att ”af de redan för
”Svenska språket befintlige snällskrifnings”methoder,
Directionen må, efter anställd
”pröfning, fastställa den method, hvilken
”Directionen anser vara lämpligast att an”vända”;
börande den sålunda af Directionen
godkända method, jemte claven dertill,
medelst Directionens försorg och på
RiddarhusCassans bekostnad, genom trycket
göras för allmänheten tillgänglig. —
Äfvensom Directionen bör uti den utfärdade
kungörelsen tillkännagifva, att det endast
är kännedom af denna method, som
vid pröfningen af sökandes skicklighet i
snällskrifningskonsten kommer i fråga. —■
Hvilket dock allt till Högloflige Ridderskapets
och Adelns egen ompröfning vördsamt
öfverlemnas. Stockholm den 6 Mars i83o»
På RiddarhusUtskoltets vägnar
A. G. Gyldenstolpe.
IV. F. Dalman.
Den ii Mars e. m.
333
Hörsamste Memorial!
Uti ett hos Högloflige Ridderskapet
och Adeln afgifvet anförande har Herr
Friherre Wrangel, Henning, hemställt, dels
att, lill befordrande af skyndsamhet i tryckningen
af RiksStåndens Protocoll och Handlingar,
en cylindrisk boktryckarepress måtte
från England till nästa Riksdag anskaffas,
dels ock, att, derest afseende gjordes
å denna Herr Friherrens motion, de å Riddarhusets
tomt åt sjösidan befintliga byggnader
måtte, vid inträffande lägligt tillfälle,
åt någon väl känd Boktryckare uthyras:
och har Ridderskapet och Adeln
behagat att sednare delen af berörde
framställning till RiddarhusUtskottet remittera.
I anledning häraf får Utskottet vördsamt
anföra, att då Rikets Högloflige Ständers
Statsutskott, som erhållit remiss å den
del af Friherre Wrangels motion, som angår
anskaffandet af en cylindrisk press, uti
ett under N:o 170 afgifvet och af samtlige
RiksStånden bifallet Betänkande, en sådan
motion afstyrkt, torde Herr Friherrens, i
oskiljaktigt sammanhang härmed gjorda,
hemställan om uthyrning af Riddarhusets
flyglar till någon Boktryckare, som begagnade
en dylik press, böra förfalla; i följd
hvaraf Utskottets yttrande icke erfordras,
huruvida ett slikt användande af Riddarhusets
Byggnader vore lämpligt eller
334
Den ir Mars e. m.
med Riddarhusets fördel öfverensstämmande.
Stockholm den io Mars i83o.
På RiddarhusUtskottets vägnar
A. G. Gyldenstolpe.
TV> F. Dalman»
Hörsamste Memorial!
Genom ProtocollsUldrag af den 5 sistlidne
Februari har RiddarhusUtskottet erhållit
del utaf Högloflige Ridderskapets och
Adelns samma dag fattade beslut, i anledning
af Utskottets förslag till Reglemente
för de så kallade Närings-Stipendierne; enligt
hvilket beslut Reglementets femte punkt
skulle erhålla följande lydelse!
"Med undantag af gamla och nya fremmande
språk, böra kunskaper till lika mått,
”sorn LäroverksCommittéen nu föreslagit,
"eller som framdeles kunna erfordras för
”StudentExamens undergående, samt bevis
"öfver derå aflagdt och godkändt prof vid
"något Universitet eller Gymnasium, vara
”villkor för Sökandens antagande till Stipendiat.
”
LäroverksCommitteen bar, i berörde
afseende, föreslagit ”att ingen må anses haf”va
undergått nöjaktig StudentExamen, som
"ej erhållit betyg om godkänd kunskap uti
”minst 6 af följande Nio Examensämnen,
”nemligen Latinska, Grekiska, Hebreiska och
"moderna språken, Tbeologien, Philosophi”en,
Mathematiken, Historien (4 förening
Den ii Mars e. m.
335
”med Geografien) samt Natur-vetenskapen;”
*’— och bör ej någon anses hafva presterat
”vederbörlig StudentExamen, om lian i nå”got
ämne blifvit tecknad för otillräckliga
”kunskaper.”
Läser man vidare i Committéens Betänkande,
så finner man deraf, att berörde så kallade
StudentExamen uteslutande är ämnad för
dem, som vilja undergå Embets- eller Fakultets-Examina,
samt att Committeen, i afseende
å sådane Ynglingar, hvilka ”egna sig dt
JJndgon af de 'vanligtvis så kallade produkJJtiva
yrken,” medgifvit, att dessa må inskrifvas
såsom Academiske Medborgare allenast
de äro försedda med ”vederbörligt
”Sedebetyg” samt genom ”ett inför Philoso”fiska
facultetens Decanus undergånget för”hör
ådagalägga tillräckliga kunskaper, jör
J’att med nytta kunna begagna vissa delar
3,af den Academiska undervisningen
Yid sådant förhållande och då Ridderskapet
och Adeln af ofvan införde förteckning
å de kunskapsgrenar, hvaruti, enligt
LäroverksCommitteens förslag, godkänd kunskap
skulle erfordras, för undergåendet af
egentlig Student-Examen, lärer inhämta, att,
om än . derifrån undantages de gamla och
moderna språken, vilkoren af ett slikt mått
af kunskaper i t. ex. Philosophi, Theologi
för dem, hvilka söka iYdW«g,yStipendier, skulle
blifva vida strängare, än icke allenast
hvad LäroverksCommittéen ansett nödigt för
336
Den ii Mars e. m.
dem, som vid Universiteterna vilja studera ,
”de produktiva yrkena,” utan ock hvad som
för närvarande finnes stadgadt för competencen
till de Academiska Stipendierna;
hvaraf jemväl torde inträffa, att Ridderskapets
och Adelns beslut, angående inrättandet
af ifrågavarande NäringsStipendier, skulle,
i saknad af Sökande, som underkasta
sig dylika vilkor, varda de facto eluderadt;
alltså, och ehuru Ridderskapets och Adelns
beslut i afseende å de ofvan stadgade Sti—
pulalionerne för competencen i Kunskapsprof,
för "dem sorn söka NäringsStipendier,
icke nu lärer kunna till sin grund upphäfvas,
har Utskottet likväl, i anseende till
LäroverksCommitteens obestämda förslag i
dessa hänseenden, och enär detta förslag
icke ännu är i behörig ordning antaget,
ansett sig ega anledning till den hemställan
att, med bibehållande af de i LäroverksCommitteens
förslag till fordringar för
StudentExamen samt Ridderskapets och Adelns
ifrågavarande beslut lagde grunder,
den ifrågavarande femte punkten i Reglementet
för NäringsStipendierne må erhålla
följande lydelse.
”De kunskaper, hvilka anses oundgängligen
nödige, innan någon kan till Närings”Stipendiat
antagas, äro Christendomskun”skapen,
Moralen, Mathematiken, Historien
”(i förening med Geografien) samt Elemen”terne
i Physik och Kemi. Uppå så väl
”gamla
Den ii Mars e. m.
”gamla som lefvande språk göres jemväl afseende.
Och bör Sökanden, genomett, ef”ter
anställd Examen, af någon Publik lä”rare
vid Gymnasium eller Universitet ut”färdadt
betyg, styrka, till livad grad, lian
”i livar och en af dessa kunskapsgrenar förskaffat
sig insigt.” Hvilket dock allt till
Högloflige Ridderskapets och Adelns Egen
ompröfning vördsamt öfverlemnas. Stockholm
den io Mars i83o.
På RiddarhusUtskottets vägnar:
A. G. Gyldenstolpe.
IV. F. Dalman.
Hörsarnste Memorial!
Då Ridderskapet och Adeln, i afseende
på bortgifvandet af de å Adelige CadettScholas-Fonden
inrättade så kallade NäringsStipendier
beslutit, alt ”med undantag af
”gamla och nya fremmande språk, kunska”per
till lika mått, som LäroverksCommil”teen
nu föreslagit eller som framdeles kun”na
erfordras för StudentExamens under”gående,
samt bevis öfver derå aflagdt och
”godkändt prof vid något Universitet eller
”Gymnasium bör vara vilkor för Sökandes
”antaglighet lill Stipendiater;” och man ej
rimligen af dem, som vilja egna sig åtNäringsyrket,
kunde eller borde fordra en högre
humanistisk bildning, än af dem, som
valt Em betsmanna- eller lärdoms vägen; samt
då derjemte en stigande upplysning nu kräf65
H. 22
338
Den ii Mars e. m.
ver större förberedande kunskaper hos dem,
sorn ingå i något af dessa sistnämnda yrken,
än som tillförene ansågos nödvändiga;
har Herr Grefve Gyldenstolpe, Anton Gabriel,
uti ett den 26 sistlidne Februari bos
Ridderskapet och Adeln afgifvet Memorial,
föreslagit, att det gällande Reglementet för
dem, som innehafva de lägre RiddarhusStipendierne,
måtte sålunda ändras, att de
deri nu fastställda kunskapsprof bringas till
t full öfverensstämmelse med Ridderskapets
och Adelns, i afseende å sådane prof för
Närings-Stipendiaterne, fattade ofvanstående
beslut, dock att det i berörde beslut stadgade
undantag för gamla och nya fremmande
språk uteslutes.
Öfver detta Memorial bar Högloflige
Ridderskapet och.Adeln, medelst ProlocollsUtdrag
af den i:sta dennes, behagat inhämta
RiddarllusUtskottets utlåtande; och får
Utskottet, i anledning häraf, vördsamt yttra,
det Utskottet, uppå de af Motionären här
ofvan anförde grunder, instämmer i den af
honom gjorde framställning, i enlighet hvarmed
andra punkten i det för de lägre Riddarhus-Slipendiaterne
utfärdade Reglemente
skulle, med antagande af hvad LäroverksCommitte^ns
Betänkande, i afseende å kunskapsprofven
för SludentExamen, nu föreslagit,
undfå följande lydelse: "De kunskaper,
hvilka anses nödige, innan någon kan
till Stipendiat antagas, äro godkända insigter
i Latinska språket, Theologien, Philo
-
Den ii Mars c. m.
339
sofien, Malhematiken, Historien (i förening
med Geografien) samt Natur-vetenskapen;
äfvensom afseende göres å kunskap i Grekiska,
Hebreiska samt de moderna språken;
och bör, genomett, efter anställd Examen,
utgifvet detailleradt betyg, af någon publik
Lärare vid Gymnasium, eller Universitetet
styrkas, i hvad grad Ynglingen i hvar och
en af nämde kunskapsgrenar förvärfvat sig
insigter.” Hvilket dock allt till Högloflige
Ridderskapets och Adelns ompröfning vördsamt
öfverlämnäs. Stockholm d. 6 Mars i83o.
På RiddarhusUtskottets vägnar:
A. G» Gyldenstolpe.
PV- F. Dalman.
Hörsamste Memorial!
Högloflige Ridderskapet och Adeln har,
under den 5 dennes eftermiddagen, behagat
infordra RiddarhusUtskottets yttrande,
i anledning af ett utaf Herr Carl Magnus
Brummer ingifvet Memorial, innefattande
hemställan att för vårdandet, förtecknandet
samt utgifvandet till Allmänhetens kännedom
af de i RiddarhusArchivet före 1809
befintlige handlingar, en, som Motionären
uttrycker sig ("interims .provisorisk-qvasi”)
RiddarhusArehivarie mätte intill nästa
Riksdag "på försök” tillförordnas, dock utan
lön, men med rättighet till något visst arfvode
för de månader eller qvartaler af året, då
G5 H, 2a*
I
34o
Den ii Mars e. m.
han vid Riddarhuset tjenstgör. Uti öfver ofvanberörde
Memorial, uppå Motionärens begäran,
från RiddarhusDirectionen infordradt
Utlåtande, har Directionen yttrat, att som,
enligt Riddarhus-Direclionens InstrUctioii,
vården af RiddarhusArchivet tillhörer RiddarhusSecreteraren
med biträde af Förste
Cancellisten samt under inseende af en utaf
Directionens Ledamöter, och det sålunda
syntes vara hvarken lämpligt eller nödigt
att åt en särskild Tjensteman uppdraga denna
befattning; alltså och då, beträffande förteckningen
åArchivets handlingar, densamma
finnes sednast år 1824 på ett ganska
fullständigt sätt upprättad, och, hvad slutligen
anginge Handiingarnes allmängörande,
redan en ganska nyttig början dermed funnes
gjord uti flera förljenstfulla arbeten,
hvaraf fortsättning sannolikt vore att förvänta;
ansåge Directionen ej heller tillförordnandet
af någon särskild Archivarie, ur
en sådan synpunkt, vara af nöden, än mindre
någon utgift för RiddarhusCassan till
ett slikt ändamål böra ifrågakomma. Och
får Utskottet, uppå af RiddarhusDirectionen
ofvan anförda grunder, Herr Brummers ifrågavarande
motion afstyrka; Hvilket dock allt
till Högloflige Ridderskapets och Adelns egen
ompröFning öfverlemnas. Stockholm den 10
Mars i83o.
På RiddarhusUtskottets vägnar
A. G. Gyldenstolpe.
TV. F. Dalman.
I
Den it Mars e. m. 34t
Hörsamste Memorial!
Sedan RiddarhusUtskottet till granskning
förehaft den af Ridderskapet och Adeln
vid sista Riksdag för Riddat husDirectionen
och dess Tjenstemän utfärdade Instruction,
samt dervid vidtagit de förändringar och
tillagg i Redactionen, som antingen i följd
af Ridderskapets och Adelns redan fattade
beslut, samt på grund af ufi nu gällande
Riddarhusordning befintlige, men från den
vid innevarande Riksdag antagne Riddarhusordning
uteslutne föreskrifter, eller ock
med anledning af derom inom Utskottet
väckta frågor, ansetts nödige; så får Utskottet
nu berörde förändrade Redaction
Ridderskapet och Adelns pröfning vördsamt
hemställa; hvarvid Utskottet vill i korthet
särskildt angifva motiverne till de gjorde
väsentligare rättelserna.
i Art.
Om RiddarhusDirectionens sammansättning
och åliggande.
Vid 5 § har, i anledning af Ridderskapets
och Adelns den 4 sistlidne Februarii
fattade beslut, det tillägg blifvit gjordt,
att RiddarhusDirectionen äger att, å Ridderskapets
och Adelns vägnar, årligen utse
en Revisor och en Suppleant vid hvardera
af LåneContoren i Götheborg och Malmö.
4 och 6 Utskottet, som väl å
ena sidan ansett Suppleant ovilkorligen böra
inträda då verklig vacance inom Directio
-
342
Den ii Mars e. ra,
nea uppkommer, har dock A den andra,
vid det förhällande, att ordinarie ledamot
är af laga förfall hindrad att för någon tid
eller något visst tillfälle i Directionen tjenst-'
göra, funnit Suppleant icke böra i Directionen
tillkallas förr, än så många Directeurer äro
hindrade af förfall, att fyra icke kunna vara
närvarande vid sammankomsterne; och har
Utskottet, i öfverensstämmelse härmed, förändrat
redactionen af 4 °ch 6 §:ne, hvarvid
Utskottet jemväl vid sistnämnde § tillagt
ett nytt moment af innehåll, att i
händelse icke någon ledamot i den bortovarandes
ställe inträder, hans honorarium,
under tiden besparas för RiddarhusCassan,
Sista momentet af 8 §, angående inIroduction
under Riksdag, är uteslutet, enär,
enligt Ridderskapets och Adelns beslut, stadgandet
derom finnes uti den nya RiddarhusOrdningen
borttaget, samt hädanefter med
slik introduction bör förhållas såsom emel-*
lan Riksdagarne,
Uti 9 § har Utskottet från 5a § i 1828
års Riddarhusordning, hvilken i den nya
RiddarhusOrdningen blifvit utesluten, hämtat
det stadgande, att de Genealogiske Tabellernes
complettering bör ske på sätt
Kongl, KnngÖrelserne den 10 Augusti 1763
och den i4 Julii 1818 föreskrifva.
Vid i3 § har Utskottet, uti irsta momentet
angående RiddarhusSecreteraretjen-,
stens tillsättande, infört, alt RiddarhusDirectionens
val dertill bör genast vid Riks^
Den ii Mars e. m.
343
dagens början Ridderskapets och Adelns
pröfning underställas; och har Utskottet, i
afseende å tillsättandet af Riddarhusets öfrige
tjenstemän, för dess del ansett tillbörligt,
att ledighelerne till dessa tjensler
varda, på sätt som äger rum inom Statens
Embetsverk, i allmänna tidningarne kungjorde
med en ansökningstid af 56 dagar,
enligt hvad i afseende å RiddarhusSecreteraresvsslan
finnes föreskrifvit.
Till i5 §, som innefattar förbud för
Ledamot af Direclionen eller någon af Riddarhusets
Tjenstemän att erhålla lån af Riddarhusets
fonder, m. m., har Utskottet gjort
det tillägg, alt desse personer ej eller måge
såsom löftesmän i berörde fonder antagas.
2 Art.
*•
Om Directionens arbetsordning.
4 §. Utskottet har trott det vara lämpligt
att en ordentlig besigtning å Riddarhuset
med dertill hörande byggnader varder
af sakkunnige personer hvarje år anställd,
samt behörigt kostnadsförslag öfver
då befintlige beristfälligheter upprättadt.
Man torde derigenom kunna undvika de
flera partiella reparationerne, hvilka vanligen
medföra en vida större kostnad, utan
att vara för ändamåJet lika tjenliga, som
de, hvilka ske i ett sammanhang. Utskottet
har likväl ansett sådane emellan besigtningstiderne
förefallande bristfälligheter,
deraf reparationen icke täler uppskof, böra
344
Den ii Mars e. m.
särskildt afhjelpas; och, i afseende på arbetets
kungörande i tidningarne, har Utskottet
trott en summa af 66 R:dr 32 sk.
B:ko böra bestämmas såsom ett maximum,
utöfver hvilket Directionen icke må, genom
Öfverenskommelse!- under hand, låta någre
arbeten vid Riddarhuset verkställas.
Utur 4 §:s sista moment har förbudet,
att i Riddarhussalen låta uppföra Concérler,
blifvit uteslutet, i enlighet med Högloflige
Ridderskapets och Adelns den i6Mars 1829
derom fattade beslut, till hvilket §:n i detta
afseende lemnar hänvisning.
Uti i3 § är, till följd af Ridderskapets
och Adelns den 18 Julii 1829 förmiddagen
meddeldta beslut, ett nytt moment
tillagdt af innehåll, att de af Ridderskapets
och Adelns döttrar, hvilka icke finnas i
Genealogierne uppförde, ej må i Wadstena
Adliga JungfruStiftet inskrifvas, förr än-deras
Genealogier blifvit behörigen completterade.
3 Art.
Om Riddarhusets Tjenstemcins skyldigheter.
Bland RiddarhusSecreterarens åligganden
är i 2 § anmärkt, att han bör vara
närvarande vid de i 1823 års RiddarhusOrdnings
12 § omförmälde anteckningar,
hvarom stadgandet är utur den under nuvarande
Riksdag sanctionerade Riddarhusordning
uteslutet.
Efter 4 § kia*’ Utskottet tillagt en ny,
hvilken beskrifver, huru det i 28 § af den
Den ii Mars e. m.
345
nya RiddarhusOrdningen omtalade Diarium
bör vara inrättadt. Och får TJtskottet, lill
närmare upplysning härom, bifoga elt, i enlighet
med §:ns redaction uppgjordt formulair
till nämnde Diarium.
Uti 8 §, nu den cpde, har Utskottet låtit,
under ett nytt moment, inflyta Högloflige
Ridderskapets och Adelns den 17
sistlidne September fattade beslut, angående
RiddarhusSecreterarens åliggande att,
inom viss tid efter Riksdags slut, till vederbörande
aflemna de till Riksdagskostnadsräkningen
hörande räkenskaper.
22 §, nu den 23:dje, har erhållit ett nytt
moment, hvilket upptager de RiddarhusFiscalens
åligganden, som omförmälas i i^rde
och i8:de §§ af 1828 års Riddarhusordning,
men hvilka blifvit utur den nya RiddarhusOrdningen
borttagne, såsom lämpligare tillhörande
RiddarhusFiscalens instruction.
Uti 24 § är intaget det utur den nya
RiddarhusOrdningen likaledes uteslutne, i
4i § af nu gällande Riddarhusordning befintlige
stadgande, att RiddarhusFiscalen
bör förrätta upprop vid val och voteringar
i Ridderskapets och Adelns plena.
I afseende å förste RiddarhusCancellistens
tjensteåligganden, har Utskottet i
3o § infört den föreskrift, som befinnes i
4g § af i8a3 års Riddarhusordning; att
nemligen irste Cancellisten, derest RiddarhusSecreteraren
är af laga förfall hindrad,
bör föra Ridderskapets och Adelns Prolo
-
346
Den ii Mars e. ra.
coll; hvarvid Utskottet likväl i så måtto
afvikit från berörde §, som Utskottet icke
ansett lämpligt att föreskrifva de deri omnämnde
fjorton dagar såsom en termin,
livarförinnan Ridderskapet och Adeln ej
skulle ega att utse en annan person till
bestridande af RiddarhusSecreteraregöromålen;
utan har Utskottet trott stadgandet endast
höra innefatta, att Protocollet under
RiddarhusSecreterarens laga förfall föres af
irste Cancellisten, så framt ej Ridderskapet
och Adeln derom annorlunda förordnar
Hvilket dock, jemte en ledamots särskilda
tanka, till ilöglofl. Ridderskapets och Adelns
pröfning vördsamt öfverlernnas, under slutlig
hemställan, om icke ett lämpligt antal
exemplar af den sålunda förändrade Redactionen
af RiddarhusDirectionens instruction,
äfvensom af LåneReglementet, må på RiddarliusCassans
bekostnad tryckas. Stockholm
den 4 Mars i83o.
På RiddarhusUlskottels vägnar
A. G. Gyldenstolpe,
JV. F, Dalman.
Den ii Mars e, m. 347
F o r m u 1 ä r
till det Diarium, sorn enligt 3 Art. 5 § i
RiddarhusDirectionens Instruction bör under
Riksdag af RiddarhusSecr eter aren
föras.
irsta Afdelningen.
Litt. A. Kongl. Maj.ts Nådiga Propositioner.
N:o
Föremålet.
Bordlagd.
Remitterad.
Besvarad under.
Ex.) 1.
Ang.Stats-
1:0 den 4
d. 12 Mars
N:o 100.
Verkcts
Marse. m.
till Stats-
tillstånd
2:0 den 9
Utskottet.
och behof.
Mars c. m.
Litt. B. Enskilde inom Ståndet väckte motioner.
N:o
Motio-
nären.
Motio-  nens föremål.
Bordlagd.
Remit-
terad.
Besvarad
under
Ex.)io.
N. N.
Ang. upphö-
1:0 d. 17
den 28
N.o i5.
rande af Sol-
Febr.
Febr.
ringningen
2:0 d. 21
till
på Landet.
Fehr.
Ecö-
nomi-
Utskot-
t(t.
348 Den n Mars e. ra.
2: Jra Afdelningen.
Utskottens Betänkanden.
(EkonomiUtskottens Betänkanden).
N:o
Föremal.
Bordlagdt
Återrem. el.
Afgjordt
.Aterrem.
besvarad
under
Ex.) i5.
Ang:de upphö-  rande af Sol-  ringningen.
nod. 3 Mars.
a:od. i5 d:o.
d. 17 Mars
Återrem.
N:o 25.
25.
Dito Dito
1:0 d. 8 Maj.
d. 10 Maj
Bifallet.
3 : d j e Afdelningen.
De öfrige RiksSländens inbjudningar.
(PresteStåndet).
Ex.
Inbjudningens föremal.
Bordlagd
Afgjord
Ang. Prestvals-Eagen.
d. 12 Febr.
d. 19 April.
Den ir Mars e. na.
349
Utdrag af Protocollet, hållet hos
Högloflige Riddarhus-Utskottet
den 4 Mars i83o.
S. D. Vid Utskottets beslut till redaktion
af 1 Art. 3 § samt 2 Art. 4 § af ’
RiddarhusDirectionens Instruction anmältes
af Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinholdj följande
reservation, nemligen vid
1 Art. 3
”Jag anser stadgandet om Honorarium
för 6 af Directionens Ledamöter böra få redigeras,
alt ingen af de Sex, hvilka Ridderskapet
och Adeln utvalt, såsom arfvode
åtnjutande Ledamöter, må, genom Ordförandens
afgång ur Directionen, samma arfvode
förlora. Endast derigenom lärer Ståndets,
genom valet uttryckta, afsigt till sin
behöriga verkställighet befrämjas. En sådan
redaction synes dock förutsätta det stadgande,
att Suppleant till Ordförande särskildt
bör utväljas; hvarföre, enligt min tanke,
Utskottet bordt föreslå Ridderskapet
och Adeln, att val af en sådan Suppleant
anställa.
Pid 2 Art. 4 §• Emot den föreslagne
redactionen af denna § reserverar jng mig
i så målto, att jag anser det böra blifva uttryckligen
förbudit, att vid de å Riddarhusets
tomter befintlige byggnader, företaga
några slags reparationer eller byggnadsarbeten,
som icke blifvit efter lagligen an
-
35o
Den ii Mars e. m.
ställd ärlig besigtning, och efter deröfver
upprättadt af RiddarhusDirectionen granskadt
och godkändt kostnadsförslag, uti Directionen
beslutade, eller sådane sorn stormeller
vattenskador kunna göra för ögonblicket
nödvändiga.
Och skulle denna särskilda mening åtfölja
Utskottets till Ridderskapet och Adeln,
angående en förändrad redaktion af ofvannämde
Instruction, afgifvande Betänkande.
Ut supra.
Ex Protocollo
IV. F. Dalman.
Hörsamste Memorial!
Jemte yttrad farhåga att, i anseende
lill den af Rikets Ständer i RiksgäldsContoret
beslutade utlåningsanstalt, samt den
dervid till fem procent nedsatta ränta, de
från Riddarhusets Cassör nu till sex procents
ränta utlånade Capitaler torde varda
till inbetalning uppsagda, bar Herr von
Hartmansdorff, August, uti ett till RiddarhusUtskottets
utlåtande den 3 dennes hänvist
anförande, föreslagit, alt RiddarhusDirectionen
måtte vara oförhindrad att, för
lägre ränta än 6 procent, förränta de under
dess förvaltning ställda medel; äfvensom
uppmärksamheten blifvit fästad dervid,
att lemna Directionen föreskrift, huru förhållas
skall, enär, till följe af de mindre
ränteinkomsterne, dessa icke blifva tillräck
-
Den ii Mars e. m. 35i
liga för utbetalandet af det å fonden förut
faststäldte antal pensioner eller stipendier;
i hvilket afseende Herr von Hartmansdorff
hemställt, att Directionen måtte berättigas
dels att, intill dess ledighet af någon pension
eller något stipendium inträffar, medelst
lån anskaffa det bristande beloppet,
dels ock att, för godtgörelse af den sålunda
åsamkade skulden, låta dertill erforderligt
antal pensions- eller stipendii-rum stå
lediga, samt sedermera, i målin af räntetillgången,
indraga någon eller någre af
dessa. — Varande, i afseende , å de från
Adliga CadettScholrefonden utgående Stipendier,
tillstyrkt, att en sådan indragning,
derest den blifver nödig, må träffa ett af
de nyligen inrättade, ännu icke tillsatta näringsslipendierne.
Hvad nu först angår tillåtelsen för RiddarhusDirectionen
att, emot lägre ränta än
6 procent, utlåna Riddarhusets medel; så
anser Utskottet, lika med Herr von Hart- .
mansdorff, en sådan tillåtelse böra Direclionen
meddelas, i hvilket afseende Utskottet
likväl trott ett minimum af 5 procent
kunna bestämmas, enär Utskottet icke kan
föreställa sig, att den allmänna räntefoten
innan nästa Riksdag, varder under detta belopp
nedsatt. — Och har Utskottet, uti dess
denna dag ingifne förslag lill ändringar i
LåneReglemenlet, utur denna synpunkt, på
åtskilliga ställen jemkat de deri i afseende
å räntan förekommande föreskrifter.
35a
Den n Mars e. m.
Beträffande dernäst Herr von Hartmansdorff?
hemställan att, i händelse brist skulle
uppstå å någon fond vid utbetalande af de
derå anviste pensioner eller stipendier, en
sådan brist måtte genom lån fyllas intill
dess ledighet inträffar, och derefter så väl
capital- som ränteförlusten, genom besparing
af de förstblifvande vacancerne ersättas,
intilldess skulden vore betald, då, hvad
Pensionsfonderne beträffar, ett i förhållande
till den förminskade inkomsten, förminskadt
antal pensioner borde utdelas; så
finner Utskottet sig jemväl böra å berörde
hemställan tillstyrka bifall.
Uti frågan åter att bestämma, vid å
Adliga Scholtefonden sig yppande räntebrist,
antingen ett Cadettrum, ett Academiskt- eller
ett NäringsStipendium må indragas, så,
enär Utskottet anser så väl det ena som
det andra af med berörde Stipendiisliftelser
afsedda ändamål vara i sin mån angeläget
att befrämja, och således icke gifver
bestämdt företräde åt någotdera, har Utskottet,
ur denna synpunkt, funnit det vara
med billigheten närmast öfverensstämmande,
icke allenast att det först ledigblifvande
Cadett- eller Stipendii-rum hålles vacant,
intill dess fondens tilläfventyrs åsamkade
gäld varder gulden, utan ock alt, derest
indragning af något sådant rum skulle
anses nödig, vacancen bör blifva ambulatorisk,
så att den en gång träffar ett Cadett
-
Deii ii Mars e, m.
353
dettrum, en annan gäng elt Academiskt
Stipendium och den tredje ett NäringsStipeudium,
allt i den ordning sådana ledigheter
uppkomma, på det sätt nemligen, att
det vacant slående Stipendium genast bortgifves
så snart något annat Stipendium hlir
ledigt, hvarefter detta hålles vacant tills ny
ledighet uppkommer. — Hvilket dock allt
till Högloflige Ridderskapets och Adelns
egen omprofning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 6 Mars i83o.
På RiddarhusUtskottets vägnar:
A. G. Gyldenstolpe.
IV. F. Dalman.
Hörsamste Memorial!
Efter förehafd granskning af Redaktionen
i det för utlåning från Riddarhusets
Cassör fastställda Reglemente, får RiddarhusUtskottet
härhos vördsamt öfverlemna
de förslag lill jemkningar och rättelser deri,
hvilka äro föranledde, dels af de under innevarande
Riksdag utaf Ridderskapet och
Adeln i berörde Reglemente beslutade förändringar,
dels af He rr von Hartmansdorffs,
August, uti särskildt Memorial, under denna
dag besvarade motion, dels ock af inom
Utskottet i dessa hänseenden yppade
åsigter, och har Utskottet jemväl ansett sig
böra i största korthet framlägga anlednin
65
H. a3
354
Den ii Mars c, m.
garne till cle sålunda tillkomne redactionsförändr,
ingar.
1 § är, hvad beträffar räntan, ändrad ^
i enlighet med Utskottets tillstyrkan uti
dess ofvannäinde öfver Herr von Hartmansdorffs
motion afgifne Memorial, samt grundar
sig, i afseende å det förhöjda maximibeloppet,
å Ridderskapets och Ädelns den
3o sisth Junii f. m. derom fattade beslut-.
2 § 2 mom. angående grunden för beräkningen
af pantens värde och 3:dje § 5:te
morn. angående maximibeloppet för utlåning
mot säkerhet af namn och borgen, äfvensom
2 mom. i anmärkningarne till LåneReglementet,
rörande Lånehandlingarne,
äro lill Redaktionen ställda i öfverensstämmelse
med Ridderskapets och Adelns nyssnämnde
dag meddelle beslut; på grund
jemväl af hvilket beslut sista mom. i 4Me
§ angående särskild borgen för räntan är
uteslutet.
Uti 3 § har Utskottet, för att lemna
Directionen tillfälle att jemväl på kortare
tider kunna göra inflytande medel fruktbara,
ansett ett nytt moment böra tilläggas;
hvarigenom Directionen tillätes att,
derest penningarne ligga oförräntade, så
vidt görligt är, begagna den af Riksens
Ständer i Banken beslutade upplåning.
Föreskrifter! i 3 morn. till anmärkningarné,
att lånsökanden bör ingifva bevis
om egendomen häftar för bytes-brist eller
Ben ii Mars e. ni.
355
annan KronogräVatiön* liar Utskottet trott
sig kunna borttaga, enär Kongl. Majit uti
Kådig Kungörelse den 20 junii 1827 förklarat,
attj med undantag af några få deri
Uppräknade herhnlan* a 11 öfrig frälsejord i
Riket, af hvilken beskaffenhet Söra hälst,
är fri från KronograVation; hvadan KammärCollegii
i detta afseende utfärdande bevis
ibke skiillé dädanefter erfordras;
8 § Då Utskottet flinnit det vära eii
Större förmån att emot fullgod Säkerhet
kunna å en liand förränta en Större summa*
än att lemnå medlen åt flera Skilda låntagare*
har Utskottet icke heller ansett någon
företrädesrätt till låii, då på en gång
flera sökande sig anmäla, böra stödja sig
på det förhållande* att deii ena fordrar
mindre summa än den andra. Deremot har
Utskottet trott, att, öm i öfrigt säkerheten
är tiileäckiigi den lånsökande bör äga företräde,
som erbjuder högsta lagliga ränta;
Samt endast öm de bjuda lika, den blifva
först hulpen* som har den bästa panten.
Och föreställer Sig Utskottet, att den företrädesrätt
till lån, sorn i sista rummet finnes
Adelsman framför Ofrälse person medgifven,
icke utgör föremål för stadgandet i
ett Reglemente.
I enlighet med dessa åsigtér är 8 § i
redaktionen Uppfattad.
Hvilket dock allt till Högiofl. Ridder^
Skåpets och ÅdelttS fegen bihpröfnirig VöriK
65 H.
I
356 Den ii Mars e. ra.
samt öfverlemnas. Stockholm den G Mars
i83o.
På RiddarhusUtskottets vägnar:
A. G. Gyldenstolpe.
TV. F. Dalman.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart till ii om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
t
Fredagen den t 2 Mars i83o.
Plenum klockan i Eftermiddagen.
Sedan Ridderskapets och Adelns Herrar
Ledamöter blifvit samlade, samt de
tvenne Härolder, hvilka borde gå framför
Ridderskapet och Adeln, ankommit, afgick
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
med Ridderskapet och Adeln
klockan tre qvart till två eftermiddagen till
Plenum Plenorum uti RiksSalen å Kongl.
Slottet, hvarest Hans Excellence StatsRådet
m. m. Herr Grefve A. G. Mörner uppläste
Kongl. Maj:ts tal, hvarigenom Kongl.
Maj:t meddeldte Dess Nådiga svar uppå åtskillige
af Rikets Ständer i underdånighet
framställde Lagfrågor. Sedan Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken
Den 12 Mars e. m.
357
med Ridderskapet och Adeln härefter klockan
3 eftermiddagen återkommit till Riddarhuset,
hemslälde Hans Excellence, att
Kongl. Maj:ts å RiksSalen uppläste Nådiga
tal måtte i dagens protocoll intagas, hvilket
bifölls.
I anledning häraf upplästes Högstberörde
tal, så lydande:
Välborne, Ädle och Välbördige, Ärevördige,
Vördige, Vällärde, Äreborne, Förståndige,
Välaktade, Hedervärde och Redlige,
Gode Herrar och Svenske Män!
Uti underdånig skrifvelse af den 10
September sistlidet år, håfven J, Gode Herrar
och Svenske Män, under anförande af
de åtskilliga brister, hvilka skola befinnas
uti 16 Capitlet GiftennålsBalken, angående
medgift och hemföljd, framställt Förslag
till ny redaction af berörde Capitel, bestående
af 9 §:r.
Sedan Jag häröfver inhämtat Högste
Domstolens och StatsRådets yttranden, har
Jag tagit delta ämne i noggrannt öfvervägande,
och funnit Edert berörde underdåniga
Förslag till ny Lag, angående hemgift,
vara bygdt på den grundsats, att hemgiftstagaren,
till hvad honom i berörde egenskap
gifves, äfven lösören, endast erhåller
nyttjande rätt. Denna inskränkning synes,
då hemgift i lösegendom är ett förskott på
förmodadt blifvande arf, ej vara af sakens
natur föranledd. Hemgiftstagaren bör vis
-
558
lien 12 Mars e; m-.
Serligen yara pligtig^ atp vid gifvaren? Jael,
och i vissa andra bestämda fall, låta det
erhåHna eller dess varde komma i vederbörlig
beräkning, så framt det icke återbäres
i samma skick sorn det var då detgafs,
men icke anses obehörig» alt emedlertid
sälja, förbyta eller eljest använda detsamr
ma, såsom annan sin egendom. Alt hart
hitintills, enligt Sveriges Lag, varit dertill
berättigad, röjes bland annat af olikheten
emellan sladgapderne i ii Cap. 4 § Han-?
delsBalken, hvarest föryltrande af lantgods
belägges med böter, utom ersättningsskyldighet,
och 16 Cap. 2 § GifterinålsBalken,
hvarest annan påföljd än gäldande af det
yärde, godset hade då det gafs, icke är stad-?
gad för den händelse, att husgeråd är borta
eller icke i lika godt skick.
Dessutom förete sig emot innehållet af
Edert ifrågavarande Förslag följande anmärkningar:
Vid
1 45*. Att deruti är uteslutet allt
hvad nu gäHande Lag innefattar angående
hemgift i fast egendom, hvarigenom synes
uppkomma tvekan, huruvida det må vara
tillåtet att meddela så beskaffad hemgift,
peli, i sådant fall, om hvilka följder slik
hemgift må medföra för ej mindre hemgifts-,
fagaren, än gifvaren och hans öfrige arfvingar,
räUsrinnehafvare eller Borgenärer.
Vid 2 Att det der föreslagna stadgandet
angående hcmgiflsbrefs ingifvande
Den ia Mars e. m.
35g
till Domstol och dess intagande t Äktenskaps-förordsprotocollet,
medförer en omgång,
hvilken, förenad med kostnad, ofta
med resor och tidspillan, i synnerhet för
Allmoge boende aflägse från Tingställen,
skulle antingen afskräcka mången från meddelande
af hemgift, elle‘r ock, om den gåfyes
utan att på föreskrifvet sätt blifva lagföljd,
och således ej komme i laga beräkning,
förorsaka för den ena arfvingen obehörig
vinst på de öfriges bekostnad.
Uti 4 §1 sorn stadgar, att, då gifvaren
dör, hemgift skall till skifte återbäras,
saknas föreskrift om rättighet för den arfvinge,
hvilken hemgiften innehaft, att, om
lian det åstundar, behålla densamma på sin
lott efter det i hemgiftsbrefvet stadgade
värde; en rättighet som synes vara på billighet
grundad.
Stadgandet i 5 J*, att då gifvarens egendom
afträdes till borgenärer, de då äga
återtaga den egendom, som i hemgift gifven
är, synes icke öfverensstämma med billighet
och rättvisa. Då föräldrar obestridligen
ägt rätt under deras lifstid att lill
full ägo öfverlemna den egendom, hvarmed
de vilja understödja något af deras barn,
och gifvarens borgenärer derefter icke äga
någon rättighet lill samma egendom, lärer
den inskränktare förmån, som af föräldrar
blifvit barn förunnad genom en blott vilkorlig
ägande rätt, eller såsom förskott på
36o
Den 12 Mars e. m.
möjligen tillfallande arf, ännu mindre Lora
rubbas genom de förres iråkade obestånd,
eller borgenärer äga vidsträcktare anspråk
än gäldenären sjelf.
Föreskriften i 6 §, om rättighet för
gifvaren, att hemgiften återkalla, derest hemgifLstagaren
gör honom orätt eller skada,
synes onödigtvis kunna grundlägga mångfaldiga
tvistigheter anhörige emellan, helst
den obetydligaste anledning till missnöje
tvifvelsutan ofta skulle anses såsom skäl alt
yrka tillämpning af delta stadgande.
Sednare momentet af 8 att i de fall
då hemgift går åter, hemgiflsinnehafvaren
ej bör ansvara för den försämring å lösören,
sorn genom deras vanliga bruk förorsakats,
synes strida emot den hittills gällande
grundsats, att hemgift i lösören, såsom
varande elt förskott på blifvande arf,
Lör, då den återgår, beräknas efter det värde
den hade vid färsta öfverlemnandet.
Slutligen saknas i Förslaget allt yttrande
om den förändring af 12 Cap. 9 och
10 §§ ÄrfdaBalken, som, i händelse af Förslagets
antagande, borde, i anseende lill
det nära sambandet emellan berörde Lagrum
och 16 Cap. GiftermålsBalken blifva
oundgänglig.
Med stöd af dessa anmärkningar, och
då Lagens nu varande stadganden , angående
medgift och hemföljd, icke synas erfordra
någon så skyndsam förändring, att dermed
Den 12 M ars e. m.
icke kan anstå tilldess den, i sammanhang
med förberedelserne till ny CivilLag i allmänhet,
kommer under öfverläggning; finner
Jag Mig sakna anledning att bifalla den
föreslagne Lagförändringen.
J håfven, Gode Herrar och Svenske
Män, uti skrifvelse den ii sistlidne November,
i underdånighet föreslagit, alt, med
upphäfvande af Kongl. Brefvet den 3i Januarii
1777 och 3 inom. i 10 punkten af
Förordningen den 12 November 1766, så
vidt de angå lösen för handlingar, hvilka i
revisions-saker till Konungen från HofRätt
insändas, 1 mom. 3 § i 3o Gap. RättegångsBalken
må ändras till följande lydelse;
”Nu häfver Parten fått HofRätlens svar
”och tillstånd; sände då HofRätten parler”nes
skrifter och alla bilagor, med skriftliga
berättelser deröfver, hvarå dömdt är,
”till Konungen in; läte ock väl och rent
”afskrifva hvad för rätta är taladt och sva”radt,
med HofRättens omröstning till DomJ’slutel:
och löse parten den afskrift ut,
”sorn särskilt stadgadt är.”
I sammanhang hvarmed J jemväl föreslagit
en deraf föranledd ändring i Kongl.
Förordningen den 24 April 1754»
Efter Högste Domstolens och StatsRådets
hörande, har Jag, då .ifrågavarande lösen
för Revisions-akter i HofRätterne utgör
en del af de lägre Tjcnstemännens i Iiof
-
362
Den 12 Mars e. m.
Rätterne inkomster, hvilka icke utan motsvarande
löneförbättring bör dem beröfvas,
och J icke anvisat medel till beredande af
en slik ersättning, ansett Mig icke kunna
ifrågavarande Lagförändring bifalla.
Emot det förslag till förändrad redaction
af 3 Cap. Ärfda Balken, angående bakarf
och sidoarf, som J, Gode Herrar och
Svenske Män, uti skrifvelse af den 28 sistlidne
December, till Mig i underdånighet
aflemnat, bar Jag, efter Högste Domstolens,
och StatsRådets hörande, funnit följande
anmärkningar förekomma:
11 § i Förslaget lyder sålunda: Äro
bakarfvingar å fäderne- och mödernesidan
samarfva, tage fädernesidan fäderne del,
och mödernesidan möderne del: Äro å endera
sidan alla döde, falle alltsammans andra
sidan till. Äro sido-arfvingar å fäder-,
lie och möderne samarfva, eller finnes å
endera sidan ej någon lill; vare Lag, som
om hak-arfvingar sagdt är. Är icke sidoarfvinge
både i fäderne och möderne skyld
med den döde; njute då lian både fäderneoch
möderne-del.
Det uti sista momentet af denna § förekommande
ord: sidn-arfvinge, hade bordt
utbytas emot arfvinge, ty äfven med bakarfvinge
kan inträffa ena liand a förhållande,
som här angående sido-arfvinge föi utsältes,
hvarå såsom exempel må anföras den händelse,
alt tvenue systrars barn med hvar
-
fr' Den 12 Mars e. m.
363
andra ingått gifte, och efterlemna! ett barn,
sorn sedermera aflider, Dess Mormors Mor
peli Farmors Mor är då en och samma person,
och är således berättigad till arf både
U fäderne* och möderne-sidan.
12 § i Förslaget är af följande lydelse:
Halfslägt träde ti|l arf med Helslägt, dock
ej till annan del än den, sorn fader eller
moder, genom hvilken de med hvarandra
skylde äro, efter ätträkningen taga skolat,
pin den lefva t,
Härigenom är ej nog tydligt utmärkt,
att stadgandet ej är tillämpligt i annan händelse,
än när hel- och half-slägten äro samarfva,
men att, om half-slägten är närmare,
den ensam tager arfvet,
Uti Förslaget saknas jemväl bestämd
föreskrift, huruvida all arfsdelning bör ske
efter Lands- eller Stads-rätt, i förhållande
till dens stånd eller hemvist, sorn ärfves,
eller om, då en eller flere af dem, genom
hvilka de ärfvande varit med honom skylde,
ägt annat stånd eller hemvist, afseende derå
jemväl bör fästas.
Med afseende å dessa anmärkningar,
peli då liden nu mera icke medgifver att
genom Cootraproposilion bereda den förbättring
af Lagförslaget, hvartill samma anmärkningar
synas böra föranleda; finner Jag
Mig nödsakad att vägra Nådigt bifall till
den af Eder föreslagne Lagföi ändring i delta
ämne,
364
Den 12 Mars e. m.
Tili skrifvelse af den ii sistlidne Januari
i, håfven J, Gode Herrar och Svenske
Man, uppä anförde skäl, föreslagit, alt
5 § af i5 Gap. Ärfda-Bnlken, angående förhållandet
då död man éfterlemnar inländsk
arfvinge, hvars vistelseort är okänd, målte
ändras till följande lydelse:
”Nu vet man hans inländska arfvinge,
”men ej hvar han är, läte då domaren i
”allmänna Tidningarne, tre gånger, minst
”en månad emellan hvarje gång, och första
gången sist inom tre månader från den
”dag, då bouppteckningen till Rätten in”gifven
är, kungöras, att arf fallit honom
”till. Vilja fjermare det arf lyfta, vare det
”tillåtet, der de för arfvet och dess afkomst
”ställa borgen, som af Rätten godkännes.
”Begagna de ej lyflningsrätten, förordne do”tnaren
god man, som arfvet vårdar och
”förvaltar, tilldess den frånvarande arfvin”gen
sin rätt bevakar eller tiden dertill ute
"är. Kommer ej den frånvarande arfvin”gen
inom tio år från den dag då kungö"relsen
tredje gången i Tidningarne inför"des,
vare från arfvet skiljd, ehvad han laga
”förfall visar eller ej.”
Sedan Jag häröfver hört Högste Domstolen
och StatsRådet, har Jag företagit
detta ämne till pröfning; och ehuru Jag
dervid funnit Edert berörde förslag vara
på goda skäl grundadt, i hvad det angår förkortande
af den i i5 Cap. 5 § Ärfda-Balken
stadgade praescriplionstid, har Jag dock, i
Den 12 Mars e. m.
365
fråga om det föreslagne stadgandet, att laga
förfall icke må gälla för den frånvarande
arfvinge, hvilken icke inom den föreskrifna
tiden sig infinner, ansett ett billigt afseende
böra så mycket mera fästas å de flerfaldiga
omständigheter, hvilka kunna för
den frånvarande göra omöjligt icke allenast
att inom laga tid, beräknad från kungörandet
i allmänna Tidningarne, sig anmäla,
utan ock alt om ett slikt kungörande
erhålla underrättelse, som, genom det förändrade
stadgandet, praescriptionstiden blefve
från Tjugu till Tio år förminskad.
Då Jag derjemte öfvervägat, huruledes
ofvanberörde i5 Cap. i Ärfda-Balken, uti
de flesta andra fall, bevarat arfvinges rätt
att med laga förfall ursäkta sin försummelse
att inom utsatt tid sig inställa, och funnit
nödvändigheten deraf att, innan fråga
om undantag för något visst fall kan äga
rum, detta LagCapitel bör undergå den fullständiga
granskning och jemförelse af alla
der befintliga, med hvarannan i nära sammanhang
stående, föreskrifter i detta afseende,
som icke förr, än vid en slutlig pröfning
af den föreslagna Allmänna CivilLagen,
lämpligen lärer kunna anställas; har
Jag ansett Mig icke kunna bifalla Edert
ifrågavarande Förslag.
J håfven, Gode Herrar och Svenske
Män, uti skrifvelse af den ii sistlidne Januarii
i underdånighet föreslagit det tillägg
366
Den 12 Mars e. m.
i 14 Cap. 1 § Giftermåls Balken: ”attelerist,
under tvist om skillnad till säng och
”säte, makarne fortfarande lefva i kif och
”osämja, samt oenigheten öfvergår till så
”våldsamma handlingar, att endera eller
”hegge makarnes lif och helsa derigenom
”äfventyras, domaren må vara berättigad
”att, vid derom gjordt påstående och laglig
bevisning af ofvannämnde förhållande}
”tillåta endera makan att under rättegången
flytta från den andra, eller vidtaga
”andra åtgärder för skyddande af den våld”förda
makans lif och helsa.”
Då bevarandet af äktenskapets helgd
och den deraf följande angelägenheten att
ej lätta iitvägarhe till vinnande af äktenskapsskillnad}
synes fordra, det dömstolarnes
åtgärd i delta fall icke utsträckeS öf=
ver, den gräns, som i Allmänna Lagen och
i:sta punkten af Kongl. Förordningen deri
27 April 1810 är utstakad; då makars skillnad
lill säng och säte så nära gränsar till
fullkomlig äktenskapsskillnad, att, sedari
det förra steget är taget, det sednare är att
anse såsom nästan säkert gifvet, hvaraf Föijer,
att det är det förra, sorn förnämligast
hör försvåras och genom lämpliga tvångs=
medel till makarnes återförening motverkas.
Så framt man ej vill i och med detsamma
underlätta det sednare; då deri af Rikets
Ständer föreslagna rättigheten för domaren
att kunna tillåta endera makan, att under
irättegången flytta fråri den andra. Billigt För=
Den 12 Mars e. m. 367
slagets ordalydelse skulle äga rum endast då
tvist uppstår örn skillnad till säng och säte,
hvilken fråga enligt Lag icke uppkommer
förr, än tvenne varningsgrader äf höters åläggande
fruktlöst blifvit använde, vid hvilket
förhållande domaren, enär fortfarande
oenighet emellan makarne är lagligen styrkt,
har rättighet och skyldighet atc meddela
formligt beslut om skillnad till sang och
käte, hvaraf följer, alt genom det föreslagna
stadgandet, å ena sidan, litet eller intet
vöre vunnet till den lidande makans
fredande från fortsatt våldsam behandling,
samt, å den andra, örn domarens meddelande
slutliga utslag-, hvarigenom skillnaden
på Viss lid blefve stadgad, möjligen, efter
fullföljd klagan, af högre Rätt ogillas,
den af förste domstolen i förväg lemnade
tillåtelsen för makarne att lefva åtskiljde
Så länge tvisten påstår (^innefattande i alla
fall en uppenbar motsatts af hvad lagen i
allmänhet stadgat om verkställighet af domstolars
beslut), kan snarare motverka än
befrämja det ändamål man vill söka, när
déssé makar, efter någon tids skillsmässa,
skulle åter tvingas till en sammanlefnad,
sorn blefve följden äf den högre domstolens
pröfning, och då slutligen antalet och
beskaffenheten af de varningsgrader, sorn,
efter nu gällande författningar, skola föregå
makars skiljande lill säng och säte, äfven
om någon rättelse deruti skulle pröfVas
lämplig■, dock icke synes böra undergå
368
Den 12 Mars e. m.
förändring utan i sammanhang med omarbetning
af Lagarne om äktenskapsskillnad
i allmänhet, har Jag, efter Högste Domstolens
och StatsRådets hörande, ansett Mi<r
böra vägra bifall å Edert ifrågavarande förslag.
Uti skrifvelse af den ix sistlidne Januarii,
håfven S, Gode Herrar och Svenske
Män, uppå anförde skäl, i underdånighet
föreslagit, att 5 § i 17 Cap, Ärfda-Balken,
tillika med Förordningen den 19 Augusti
1762, malte helt och hållet upphäfvas,
samt \ § i samma Capitel och Balk
ändras till följande lydelse:
”Ali aflingejord och ärfda eller förvärfva
lösören å landet, så ock allt gods i sta”den,
ärfdt eller förvärfdt, rörligt eller orör”ligt,
må man bortgifva eller testamentera
”till hvem man vill, skyld eller oskyld,
”barn eller andra arfvingar. Dock theromyn”diga
barn äro, som icke äga något till fö”da
eller uppfostran; tå skall them först,
”efter stånd och värde, så mycket lemnäs,
”sorn domaren skäligt pröfvar, till thes the
”sig sjelfve nära kunna.”
Sedan Jag häröfver hört Högste Domstolen
och StatsRådet, bar Jag tagit detta
ämne i öfvervägande; och ehuru skäl synes
förekomma för utsträckning af testamentsrättigheten
i stad, har Jag likväl funnit
emot Edert framställda förslag de anmärk
-
Den ia Mars e. tn.
369
märkningar äga rum, att, derest liela 5 §
i 17 Cap. Ärfda-Balken skulle upphäfvas,
den i berörde Lagrum arfvingar medgifne
rättighet, att till sig lösa borttestamentevadt
bus, tomt, gård och jord i staden, således
komme att upphöra, under det bördsrätt
till försåld dylik egendom ännu qvarstår,
samt att, då, enligt den föreslagne förändrade
lydelsen af 4 § i nämnde Capilel,
man äger att bortgifva eller testamentera
allt gods i staden, ärfdt eller förvärft, rörligt
eller orörligt, deraf rätteligen borde
följa, att stadgandet i 8 Cap. 3 § JordaBalken,
det man endast äger bortgifva sjette
d e I e n af jord, bus eller tomt i staden,
ehvad det är ärfdt eller afladt, komme att
upphäfvas, hvarom likväl Edert Förslag
icke något innehåller. Då dessa förhållanden
äro stridande emot den enbet i lagstiftningen,
som med Edert ifrågavarande
Förslag åsyftas, har Jag ansett Mig icke
kunna detsamma antaga.
Sedan Högste Domstolen och StatsRådet
blifvit hörde, bar Jag funnit godt bifalla
Edert uti underdånig skrifvelse den
17 September sistlidet år framställde Förslag,
att det i 10 Cap. 3 § 2 mom. Byggninga-Balken
stadgade förbud alt hugga eller
sälja maste-lräd, som på skattejord finnes,
förr än det Kronan hembudet är, må
upphäfvas, samt Krono-skattehemmans ägaC>5
11. 24
Den 12 Mars e. m.
re tillerkännas fri dispositionsrätt öfver alla
antingen redan befintelige, eller framdeles
uppväxande mäste- och storverksträd, emot
de vilkor, som uti Eder berörde skrifvelse
finnas omförmälte; och kommer detta Mitt
och Edert gemensamma beslut alt intagas
uti den allmänna economiska författning,
som angående fri dispositionsrätt öfver Ekeskog
å skaltejord varder utfärdad.
Såsom svar på Min Nådiga Proposition
af den 17 Mars sistlidet år, angående förmånsrätt
för Upsala Academie hos dess Uppbördsman,
i afseende å medel, som af dem
för Academiens räkning bli vit uppburne eller
förvaltade, håfven J, Gode Herrar och
Svenske Män, uti skrifvelse af den 19 påföljde
Oclober i underdånighet föreslagit,
alt genom särskilt författning må varda
stadgadt som följer:
”För medel, som ConsistorieNotarie i
”eller för sin tjenst till förvarande, förvaltning
eller redovisning emottagit, äge
”vederbörande DomCapilel i denne Tjen”stemans
egendom enahanda förmånsrätt,
”sorn den, hvilken efter Lag tillkommer
”Uppbördsmans skuld till Kronan samt kyr”kors
och fattiginrättningars fordringar hos
”deras föreståndare, så framt ej DomCapit”let
brustit i den tillsyn, eller efteriåtit
”det lagliga förfarande, som Kongl. Brefvet
den i Junii 1791 DomCapillet ålägger.”
f
Den i» Mars e. ra.
”En lika förmånsrätt tillkommer ock
”Academierne i Upsala och Lund hos deras
”Uppbördsman och Redogörare för medel,
”sorn desse i och för sine tjenster om hän”der
fått.”
Efter Högste Domstolens och StatsRådets
hörande, har Jag funnit godt gilla
Edert berörde Förslag; hvarom allmän Författning
kommer att utfärdas.
Efter Högste Domstolens och StatsRådets
hörande, har Jag tagit i öfvervägande
Edert, uti skrifvelse den ii sistlidne Januarii,
i underdånighet framställde Förslag,
att, med ändring af Kongl. Förordningen
den ii December 1766 och Kongl. Brefvet
af den i3 Julii 1775, skulle stadgas som
följer:
”1:0 I städerne, med undantag af Stock”holm,
åligger det Magistralerne att, då
”verkställighet sökes å dom eller Utslag,
”hvarå utmätning följa hör, inom i4 da”gar
från den dag, då domen eller Utsla”get
till Magistraten aflemnas, hvaröfver
”skriftligt bevis ovägerligen bör sökanden
”meddelas, i laga ordning utmätning hos
”gäldenären förrätta. Varder lös egendom
”utmätt, då skall den, med iakttagande af
”hvad i Kongl. Förordningen den 18 December
i833, angående vissa omständig”heler
i afseende på verkställigheten å auc”tioner
å utmätt egendom, är föreskrifvet,
65 H. 24 *
372
Den 12 Mars e. m.
”genom Magistratens försorg försäljas så tidigt,
att borgenären kan, inom sex vec”kor
från ofvannämnde dag, af försäljningssumman,
så långt den förslår, erhålla betalning
för sin fordran. Utmätes fast egendom
, då skola anstalter till dess försäljande,
i enlighet med irsta och 2:dra punk”terne
i berörde Förordning, så skyndsamt
”vidtagas, att, der mer än en auction blif”ver
af nöden, äfven andra auctionen må
”kunna inom tre månader från sagde dag
”för sig gå; och besörje sedan Magistraten,
”att hvad af köpeskillingen borgenären tillkommer,
hålles honom tillhanda sist fjorton
dagar efter köpeskillingens förfallotid.”
”2:0 Å landet skall Kronofogde inom
”en månad från den dag, dådom eller Ut”slag,
hvarå utmätning följa bör, till botom
aflemnas, utmätning hos gäldenären
”förrätta; och vare Kronofogde skyldig att,
”derest lös egendom i mät tages, inom tre
"månader från nyssnämnde dag, egendomen
”i vederbörlig ordning försälja, och af för”säljningssumman,
så vidt den förslår, borgenärens
fordran gälda. Utmätes fast egen”dom,
gälle för Kronofogde hvad här of”van,
angående Magistrat, i thy fall är stad”gadt.
”
”3:o Försummar Magistrat eller Kronofogde
något af hvad nu är föreskrifvet,
”svare då för det som utmätas och försäl”jas
bordt, der ej visas kan, att borgenär
”lemnat gäldenär anstånd med betalningen,
Den i a Mars e. m.
”eller att egendomen ej kunnat säljas A lid,
”sorn derföre rätteligen utsatt och kungjord
”varit, eller att, oaktadt vidtagne laglige
”åtgärder till köpeskillingens indrifvande,
”sådane hinder dervid mött, som af Magistra”ten
eller Kronofogden ej förekommas kun”nat,
börande i sistberörde arne fall skriftligt
besked, med uppgift af hindrens beskaffenhet,
på borgenärens begäran honom
”genast meddelas.”
”4:o Vill gäldenär klaga öfver utmätning
som bos honom verkställd är, åligge
”honom, att, inom i4 dagar från den dag
”då utmätningen skedde, till Konungens Be”fallningshafvande
sin klagoskrift ingifva,
”vid äfventyr, att hans klagan eljest icke
”lill pröfning upplages; dock skall dylik
"klagan ej hindra ulmätningsåtgärdens fullbordan
eller egendomens försäljning, der”est
ej Konungens Befallningshafvande för”ordnar,
alt den inställas må.”
Jag anser, lika med Eder, den uti
Kongl. Förordningen den i i December 1766
löreskrifne tid för fullbordande af utmätning
å landet böra förkortas, samt deremot
den i Kongl. Brefvet den i3 Julii 1775
stadgade tid för utmätnings verkställande i
stad erfordra förlängning, äfvensom Jag erkänner
beliofvet af hittills saknad föreskrift
rörande liden för öfverklagande affelaktige
åtgärder vid ulmätnings förrättande; men
emot Edert ofvanberörde Förslag till afhjelpandc
af desse brislfällighelcr i Lag
-
374
Den 11 Mars é. m.
sliftningen, liar Jag funnit följande anmärkningar
förekomma.
1:0 Att den uti 2:dra punkten föreslagne
tid, inom hvilken Kronofogdar böra
hafva verkställt utmätning, synes vara allt
för inskränkt, särdeles vid de tillfällen då,
efter slutade Tingsterminer, många expeditioner
af flerfaldig beskaffenhet på en
gårig påkalla Kronofogdens verksamhet. För
utmätningar å landet erfordras ofta flere
mils resor, hvarvid mehnföre eller eljest
svårt väglag i betydlig mån kan verka på
möjligheten af en skyndsam verkställighet;
och dessa omständigheter synas äfven böra
föranleda till stadgande af en längre tid,
inom hvilken försäljning af utmätt fast egendom
å landel bör vara gjord, än den som
för slik åtgärd i släderne blifvit föreslagen.
2:0 Att de i i:sta och 2:dra punk terne
nyttjade uttrycken: ”Utmätning hos gäldenär
förrätta ” möjligen kunna lemna rum
för den misstydning, som skulle Magistrat
eller Kronofogde, h vilken af vårdslöshet eller
med afsigt utmäter endast någon obetydlig
egendom, men underlåter utmäta
annat tillgängligt för full betalning erforderligt
gods, ändock icke vara underkastad
den stadgade ansvarigheten, eftersom utmätning
verkligen blifvit förrättadehuru
till ingen eller föga båtnad för fordringsägaren.
Lydelsen i denna del uti nu gällande
föreskrifter af åren 1766 och 1775,
der det heter på begge ställen: ”fullgör
Den 11 Mars e. m.
375
sin skyldighet genom utmätning,” synes vara
rigtigare, enär derigenom uttryekes, icke
blott att utmätningen företages, utan ock
att den sker på ändamålsenligt sätt.
3:o Att i Förslaget saknas det stadgande,
1766 års Förordning innehåller derom
, alt när försummelse inträffat och Kronofogde
i grund deraf är ansvarig för betalningen
af hvad utmätas bordt, Konungens
Befallningshafvande skall dertill lemna
skyndsam handräckning; en föreskrift,
hvilken, genom 1775 års Kongl. Bref, utsträckt
äfven till Magistraterne, gagnar alt
utmärka, det så beskaffade fordringar äro
executiva och ej behöfva, såsom en ersättningstalan
eller såsom en Fiscalisk notion
för tjenstefel, hos domstol utföras.
4:o Alt i 4:de punkten saknas bestämmelse
för den händelse, då den, som utmätning
begärt, vill klaga öfver Kronofogdes
eller Magistrats åtgärd; till afbjelpande
af hvilken ofullständighet uti Förslaget, synes
hafva bordt tilläggas, att samma lid,
som finnes stadgad för gäldenär alt ulmälningsförrättningen
öfverklaga, bör iakttagas
af den utmälningssökande, derest lian med
förrättningen är missnöjd, dock att besvärsliden
i sednare händelsen borde beräknas
från det lian af ulmälningsinslrumentet erhållit
del.
Med afseende å dessa anmärkningar,
och då ContraP roposilion till förbättrande af
det uppgjorde Förslaget numera icke kan
376
Den 12 Mars e. m.
hinna att framställas och af Eder besvaras,
finnér Jag Mig nödsakad att å Edert ifrågavarande
Förslag vägra bifall.
Sedan Jag, uti Nådig Proposition den
6 April sistlidet år, för Eder framställt behofvet,
att i vissa delar förändra AnsvarighetsLagarne
för Edra Fullmäktige i Banken
och RiksgäldsContoret af den 1 Maji 1810
samt AnsvarighetsLagen för Directeurerne
vid DisconlContoren i Götheborg och Malmö
af den 8 April 1824, och J, såsom svar å
berörde Proposition, uti skrifvelse den a5
sistlidne Januarii föreslagit ändring af 3:dje,
q:de och io:de §§:ne af AnsvarighetsLagen
för Fullmäktige i Banken, samt 5:te, io:de
och ii:te §§:ne af den för Fullmäktige i
RiksgäldsContoret, äfvensom ändring af 5:te
§ och införande af en ny § uti AnsvarighetsLagen
för Directeurerne uti DiscontContoren,
så har Jag, efter Högste Domstolens
och StalsRådets hörande, funnit godt
att gilla och antaga de sålunda föreslagne
ändringarne; och komma, med iakttagande
deraf, berörde trenne AnsvarighetsLagar att
omtryckas och under denna dag utfärdas.
J håfven, Gode Herrar och Svenske
Män, uti skrifvelse af den 25 sistlidne Januarii,
i underdånighet föreslagit, att, med
upphäfvande af Kongl. Förordningen deri
i3 Julii 1818, angående handskrifne, på
sedelhafvare!! eller ordres ställde inyisnin
Den 12 Mars e. m.
377
gars eller så kallade assignationers belopp,
må stadgas: ”alt invisningar emellan en”skille
personer eller Bolag inom Riket må
”kunna ställas å hvad summa som helst,
”större eller mindre, under dervid fästade
”vilkor:
”Att å en summa af 100 R:dr B:co el”ler
derutöfver Invisning får utfärdas, ej
'mindre handskrifven, än tryckt eller graderad:
”Att,
då Invisningen å mindre summa
”lyder, densamma måste vara handskrifven:
”Att Invisningen eller Assigijationen
”alltid hör vara ställd lill viss man eller
”ordres, samt att i öfrigt hvad Allmänna
”Lagen och särskilta Författningar föreskrift
”va, rörande så kallade löpande skuldsed"lar,
vare sig i afseende på formen för de”ras
giltighet, betalningsansvaret eller hvad
”förhållandet vara må, i allt blifver gäldande
för dessa slags Invisningar eller As”signationer.
”
Efter Högste Domstolens och StatsRådets
hörande, har Jag tagit delta ämne i
öfvervägande, och funnit, alt, äfven om
skäl må förekomma till någon jemkning i
de stadganden, hvilka för närvarande innefattas
i 2:ne särskilta Förordningar under
den j3 Julii 1818, deraf den ena ovilkorligen
förhjuder ulgifvandet af tryckta eller
graverade Invisningar, ställde på enskilte
personer, och den andra hestämmer vissa
inskränkningar uli rättigheten att utgifva
378
Den : 1 Mars e. m.
sådane Invisningar handskrifne, följande anmärkningar
likväl emot det af Eder nu
framställde Förslag äga rum, dels att i den
föreslagne Författningen endast namnes uppliäfvande
af Kongl. Förordningen angående
handskrifna Assignationer, men sjelfva stadgandet
skulle i betydlig mån ändra äfven den,
som rörer de tryckte och graverade, dels att,
efter Förslagets lydelse, Invisningarne aldrig
skulle få ställas annorlunda än till viss man
eller ordres, således icke till endast viss
man; ett förbud, hvartill någon skälig anledning
ej synes vara för banden; dels ock
slutligen, att uppställningen af Förslaget,
då det innehåller, alt, ”i öfrigt hvad Lag
”och Författningar föreskrifva rörande så
”kallade löpande skuldsedlar, äfven i afseende
på formen för deras giltighet, skall
”i allt blifva gällande för dessa slags I11-  ”visningar eller Assignationer,” icke nog bestämdt
utmärker, att för tryckta eller graverade
mäste undantagas hvad i Kongl.
Förordningen den 28 Junii 1798 är anbefaldt
derom, att skuldebref, för att anses
gällande, böra antingen vara egenhändigt
skrifne och undertecknade af ulgifvaren,
eller af endera, då flere skrifva dem under,
eller ock bestyrkas af 2:ne vittnen, hvilka
på en gång varit tillstädes, och af hvilka
det ena skall hafva skrifvit skuldebrefvet.
Uppå dessa skäl har jag funnit Mig icke
kunna i Nåder godkänna Edert omförmälta
Förslag.
Den u Mars e. ro.
379
Tili underdånig skrifvelse af den 29
sisllidne Januarii, håfven J, Gode Herrar
och Svenske Män, bland annat i underdånighet
föreslagit, att början af 18 Cap. 1
§ Ärfda Balken måtte förändras till följande
lydelse:
”Hvar som något testamente fått haf”ver,
vare skyldig, i staden inom sex må”nader,
och å landet sist å det Ting, som
”infaller näst efter sex månader, sedan han
”gifvarens död och testamentet veta fick,
”det inför domaren att uppvisa, och gifve
”in tillika en riglig afskrift, som arfvingar”lie
tillställas skall.”
Efter Högste Domstolens och StatsRådets
hörande, har Jag funnit godt gilla och
antaga berörde föreslagne Lagförändringar,
hvarom allmän Författning kommer att utfärdas,
med förklarande, att Kongl. Resolutionen
af den 26 Augusti 1772, angående
rättighet för Allmogen i Herjedalen, alt
emellan Tingen testamente hos Häradshöfdingen
till bevakning uppvisa, varder, såsom
nu mera öfverflödig, lill all verkan
upphäfven.
Uti underdånig skrifvelse af den 1 1
sisllidne Januarii, håfven J, Gode Herrar
och Svenske Män, föreslagit: alt Kyrkors,
Fattig-Inrättningars, Kronans och Frälsemans
hittills gällande vilkorliga företrädesrätt
till betalning framför Inteckningshafvare,
må varda afskaffad: all den förmåns
-
38o
Den 12 Mars e. m.
rätt, soin i 8 § af 17 Gap. Handels-Balken
tillägges barna-arf, må utsträckas lill all en
Myndlings egendom, som under förmyndares
vård och förvaltning ställd är; samt
att den förmånsrätt, hvilken enligt 9 § af
samma Capitel tillkommer innehafvare af
inteckning i fast egendom, må sträckas äfven
till den intecknade egendomens afkastning;
i enlighet hvarmed J föreslagit, att
17 Cap. Handels-Balken måtte från och
med 8:de § erhålla en, dels lill innehållet
och dels i afseende på §§:nes inbördes ordning,
förändrad redaction.
Efter Högste Domstolens och StatsRådets
hörande, har Jag tagit detta ämne i
noggrann! öfvervägande, och dervid funnit,
alt, om än Förslaget kan anses föranleda
till åtminstone någon förbättring af
nuvarande prioritets-sysleme, i det värdet
af Intecknings säkerhet mindre än hittills
komme alt blifva beroende af de så kallade
tysta förmånsrätter, åtskilliga anmärkningar
emot Förslagets innehåll och uppställning
sig likväl förete.
Då uti 8 § den hittills stadgade förmånsrätt
för barna-arf blifvit utsträckt lill
omyndig persons fordran, af hvad beskaffenhet
den vara må, synes i sammanhang
dermed stadgandet i 2 § af samma Cap.
angående den rätt, som tillkommer omyndig
lör faddergåfva, då den är förvandlad
och ej i behåll, hafva bordt undergå förändring.
Den 12 Ma r s e. m.
Ordalagen i det föreslagne stadgandet
i g §, att lnteckningsliafvare må öga rätt
till betalning utur panten med dess afgäld
intill betalningsdagen , finnér Jag icke vara
nog tydliga. Det ligger i sakens natur, att
betalningen eller utdelningen till Borgenärer
sällan kan ske samma dag, som fastigheten
upphört att tillhöra Concursmassan,
men längre än till sistnämnde dag bör ej
Borgenär äga anspråk på afgälder; och derjemte
saknas i Förslaget nödig bestämdhet
i afseende på möjliga collisioner emellan
lnteckningsliafvare, Arrendatorer och sådane
fordringsägare, som fått utmätning å
gröda.
För öfrigt, och då fråga nu är örn förändrad
redaction af större delen utaf det
Capitel i Handels Balken, som afhandlar
borgenärers inbördes företrädesrätt lill gäldbunden
egendom, hade till en nödig fullständighet
bordt hora, att deruti blifvit intaget
det stadgande, som innefattas uti
Kongl. Förordningen den 18 December 1823,
rörande förmånsrätt för enskiltes hos Executorer
innestående medel, äfvensom de
flere tid efter, annan utkomne Författningar,
som tillägga en lika rätt för vissa andra
Tjenstemäns uppbörd; hvarförutan det
synes mindre lämpligt att, på sätt Förslaget
innehåller, stadga, att i5 § i den nya
rednctionen skulle blifva lika lydande med
i4 § i den gamla, enär denna § redan genom
Kongl. Förordningen den i5 Decem
-
38a
Den 12 Mars e. m.
Ler 1^56 blifvit till all kraft och verkan
upphäfven.
Då således ifrågavarande Lagförslag,
betraktadt i sin helhet, saknar nödig fullständighet
och tydlighet, har Jag icke funnit
godt att detsamma i Nåder antaga.
Sedan Högste Domstolen och StatsRådet
blifvit hörde, har Jag funnit godt lemna
bifall till de af Erler, Gode Herrar och
Svenske Män, uti skrifvelse den ii sistl i rine
Februarii i underdånighet framställde
Förslag:
”i:o Alt fordringsägare, som later by”sätta
gäldenär, icke är berättigad alt af
”gäldenären erhålla ersättning af hvad han
”under bysättningstiden till gäldenärens underhåll
förskjuter; och
”3:0 Alt Bysättningsutslag, på grund
”af löpande skuldebref, som är stöld t att
”betalas vid anfordran, eller hvari viss förfallotid
ej är bestämd, icke må gå i verkställighet
förr, än 8 dagar efter den dag
”då gäldenären bevisligen erhållit del aflag”sökningen,
hvilket bör i Utslaget utsättas.”
Och kommer allmän Förordning att
härom utfärdas.
I anledning af väckt fråga om nyttan
af en Allmän Författning, hvarigenom fordringsägare
må förklaras berättigad att af
Konungens Befallningshafvande i det Län,
hvarest han har sitt hemvist, erhålla så
Den iQ Mars e. m,
383
kalladt Promotorial i lagsökningsmål till
Konungens Befallningshafvande i det Län,
der gäldenären bor, håfven J, Gode Herrar
och Svenske Män, uti underdånig skrifvelse
den 23 September sistlidet år, uppå
anförde grunder, i underdånighet anhållit,
att till allmän efterrättelse måtte stadgas
följande:
”Vill borgenär utsöka fordran hos gäldenär,
som har sitt hemvist utom det Län,
”der borgenär bor, äge han att till Konungens
Befallningshafvande i samma Län ingifva
sin till Konungens Befallningshafvande
i det Län, der gäldenären vistas,
”ställde ansökning med dertill hörande handlingar;
och åligge Konungens Befallningshafvande
i förstberörde Län , att öfversända
ansökningen och handlingarne till Kodungens
Befallningshafvande i det andra Lädet,
hvilken sistnämnde har att, sedan gäldenären
blifvit börd och målet vederbörligen
till afgörande beredt, sitt Utslag meddela,
och lill förstbemälte Befallningshafvande
insända, för att borgenären emot
”lösen tillställas; äfvensom att, uppå borgenärens
i enahanda ordning sk(* ude an”sökning,
och derest fordringen är utmätdingsgild,
låta Utslaget till verkställighet
”befordra, och derefter de inlupne medlen
4 ”till samma Befallningshafvande insända,
”för att till borgenären emot vederbörligt
”qvitto öfverlernnas.”
Efter Högste Domstolens och StatsRå
-
384
Den 12 Mars e. m.
dets hörande, har Jag tagit detta ämne i
öfvervägande; och ehuru stadgande af den
rättighet för borgenär, att erhålla så kalladt
Promotorial, hvilken genom Eder underdåniga
skrifvelse åsyftas, komme att åt
borgenären bereda en lättare utväg att få
utestående fordringar indrifne, har Jag likväl
ansett denna förmån å ena sidan icke
uppväga den olägenhet, som ä den andra
uppkommer derigenom, att Konungens Befallningshafvande,
så väl i det Län der borgenären
bor, som i det Län, der gäldenären
har sitt hemvist, blefve besvärade med
enskilta bestyr, främmande för deras egentliga
embetsbefattning och underkastade en
ansvarighet för de indrifne medlens vårdande
och öfversändande, som desse Embetsman
icke skäligen böra åläggas.
Af sådan grund har jag funnit Mig
sakna skäl att gilla det af Eder i detta ämne
föreslagne stadgande.
Uti skrifvelse af den 18 November
sistlidet år, håfven J, Gode Herrar och
Svenske Män, i underdånighet anhållit om
utfärdande af den förklaring, att så väl
med Allmänna Lagens grunder, som med
rätta förståndet af 17 och 20 §§:ne i 5
Cap. af ConcursLagen den i3 Julii 1818
instämmer, det borgenär, hvilken, till bevakande
af sin fordran i concurs, låter, genom
annan tjenlig person, till Rätten, der
/ con
-
Den 12 Mars e. m.
385
concurs-saken är anhängig, inom laga lid
inlemna sin inlaga jemte edgångsbevis och
öfrige erforderlige handlingar, skall, om inlagan
är af borgenären egenhändigt underskrifven,
anses hafva rätteligen förvarat sin
talan, ändå att Fullmakt till inlagans ingifvande
ej företes eller bifogas.
Efter Högste Domstolens och StalsRådets
hörande, har Jag gillat den af Eder
sålunda föreslagne förklaring, såsom med
rätta förståndet af ofvannämnde §§ i ConcursLagen
öfverensstämmande.
Jemväl har Jag, efter Högste Domstolens
och StatsRådets hörande, bifallit det
af Eder i underdånighet framställda Förslag,
att 3 § i 6 Cap. ConcursLagen den
i3 Julii 1818 må erhålla följande lydelse:
”Borgenär må lyfta den fordran, som,
”honom genom dom i concurs-saken tillagd
”är, ändå att domen ej vunnit laga kraft;
”ställe dock, i thy fall, borgen för hvad
”han lyfter. Lag samma vare, om verkställighet
af dom i redovisningstvist emelian
borgenär och sysloman.”
I anledning af väckte motioner om behofvet
af åtskilliga jemkningar och förändringar
i ConcursLagen af den i3 Julii
1818, äfvensom i Kongl. Förordningen den
22 October sammå' år om Edsformulaire i
Concnrs-mål, håfven J, uti skrifvelse af den
65 H. a5
38G Den ia Mars e. tn.
i5 sistlidne Januarii, till Min pröfning i
underdånighet framställt Förslag till de förändringar
i ConcursLagen, som J ansett
nödige, äfvensom J till Min sanction partielt
öfverlemnat de särskilta §§, hvari förändringar
blifvit föreslagne, med undantag
af 7 Cap. och 8 Cap. 6 § af ConcursLagen,
hvilka icke utan i ett sammanhang
kunde pröfvas.
Sedan Jag häröfver hört Högste Domstolen
och StatsRådet, har Jag tagit detta
ämne i noggrannt öfvervägande, och dervid
funnit godt i Nåder bifalla Edra Förslag
till ändringar:
i:o af 2 Cap. i §.
2:0 af 2 Cap. a5 §.
3:o af 3 Cap. 3 §.
4:o af 4 Cap. 1 §.
5:o af 4 Cap. 9 §.
6:0 af 4 Cap. 10 §.
7:0 af 5 Cap. 11 § och
8:0 af 7 Cap. 3 §;
äfvensom Jag i Nåder gillat Förslaget till
en ny § emellan 12 och i3 §§:ne i 7 Cap.,
samt ändring af 8 Cap. 6 § ConcursLagen.
De ändringar i ConcursLagen, hvilka
Jag, på sätt ofvan nämndt är, gillat och
antagit, komma, enligt Eder i underdånighet
framställde önskan, icke att genom särskilt
Författning kungöras, utan varder hela
ConcursLagen omtryckt och under denna
dag utfärdad, hvarvid kommer att iakttagas
icke allenast de nu beslutade förän
-
Den 12 Mars e. m.
387
dringar, utan ock andra under denna Riksdag
antagne jetnkningar i samma Lag, äfvensom
det tillägg vid 5 Cap. 11 §, som
genom Kongl. Förordningen den 18 December
1823 blifvit stadgadt; och bifaller
Jag Eder begäran, att §§.‘nes nummerföljd
i den sålunda blifvande förändrade ConcursLagen
må gå i oafbruten ordning från
början till slut, med bibehållande af dea
nuvarande fördelningen i Capitel.
Hvad deremot beträffar Edert Förslag,
att 5 Cap. 10 § må erhålla följande nya
redaction:
”Är saken hos HäradsRätten anhängig,
”då skola borgenärerne genom anslag och
”kungörelser så stämmas, som i g § säges,
”att sig inställa vid det Lagtima Ting, sorn
”näst efter sex månader infaller eller då
”ännu fortgår, före klockan tolf på dagen
”å den rättegångsdag, som af HäradsRätten
”bestämmes, samt i anslag och kungörel”sen
utsattes. Äska de fleste borgenärerne
”Urtima Ting, varde det utsatt, att genast
”efter sex månaders förlopp hållas;” så har
Jag funnit, att, då tillbakaflyttningen från
den hittills stadgade fatalie-timman vid HäradsRätter,
kl. 7 om aftonen, till kl. 12
middagstiden, skulle, enligt Förslaget, äga
rum endast i afseende å Concurs-måls behandling,
men den förra fatalie-timmen bibehållas
för alla andra vid HäradsRätt fö
-
65 II.
388
Den ia Mars e. iu.
rekommande mål, komrae en sådan olikhet
troligen att verka till förvillelse och, särdeles
i början, innan allmogen hunnit vid
förändringen blifva van, beröfva mången
borgenär sin rättmätiga fordran; äfvensom
att, om än, å ena sidan, genom bibehållande
af det nuvarande stadgandet, att inställelse-dag
i Concurs skall utsättas till andra
rättegångsdagen af det Ting, som näst
efter sex månader infaller, någon gång kan
hända, att inställelsedagen inträffar ett Lagtima
Ting sednare, än behofvet fordrar,
så uppkommer likväl, å den andra, den
menliga följd af det föreslagne förändrade
stadgandet, att om ett Ting börjar en eller
få dagar före slutet af de föreskrifne
sex månaderne, borgenärerne ofta försattas
i ovisshet, huruvida de vid berörde Ting
böra sig inställa eller icke, hvilket förhållande
icke är förenligt med den bestämdhet,
Lagstiftaren, särdeles i fråga om fatalier,
bör iakttaga.
På dessa grunder har Jag funnit Mig
icke kunna gilla och antaga Edert berörde
Förslag, i följd hvaraf den jemväl föreslagne
förändringen af redactionen till 5 Cap.
17 § af sig sjelf förfaller.
J håfven ock föreslagit ett förändradt
Formulaire till borgenärs-ed i Concurs-mål,
samt att, med upphäfvande af Kongl. Förordningen
den 22 October 1818, det föreslagne
formulairet måtte intagas i Concurs
-
Den 12 Mars e. ra.
Lagen, hvars 5 Cap. 18 § i följd deraf
skulle undergå förändring.
Häremot har Jag ansett höra anmärkas,
att borttagandet af den i nuvarande
borgenärs-ed befintelige försäkran, att fulla
penningar "cird för skaldebref redeligen utgifne,
skulle mycket lätta ledgången för ockrare,
ty försäkran, alt fordringen är rigtigj
kan svårligen tydas vidsträcktare, än
att aftalet är sådant, som skuldsedeln utvisar.
Då det likväl är nödigt att, så vidt
ske kan, förekomma det grofva ocker, som
derigenom bedrifves, att mindre summa
försträckes, än hvarå skuldsedeln lyder,
synes följande mening hafva bordt i Edsformulairet
till slut införas: ”samt att fullia
penningar eller deras fulla •värde ut”gifne
blifvit”
Dessutom synes uteslutandet af de i
det nu gällande Edsformulairet begagnade
ord: ”mig veterligen ” lätteligen kunna hos
den samvetsgranne uppväcka svåra betänkligheter,
hvilka icke med skäl böra lemnäs
utan afseende, helst mången derigenom blefve
nödgad till ett lättsinnigt qväfvande af
sina tvifvelsmål om riktigheten af en fordran,
hvilken han af tredje man emottagit.
Med afseende å dessa anmärkningar,
och ehuru det föreslagne nya Edsformulairet
visserligen i det hela synes hafva företräde
framför det nu gällande, har Jag funnit
Mig böra vägra bifall å detta Edert
Förslag.
Den 12 Mars e. m.
Beträffande de af Eder, under loppet
af innevarande månad, redan aflemnade och
möjligen hädanefter från Eder inkommande
underdåniga skrifvelser rörande Lagfrågor,
Lunna desamma,’ i anseende till Riksdagens
snart förestående slut, icke hinna att dessförinnan,
på det i Grundlagen föreskrifna
sätt, beredas, föredragas och afgöras, hvadan
Jag finner Mig föranlåten förklara, att
Jag icke kan dem antaga; dock vill Jag,
äfven efter Riksdagens slut, låta Mig i behörig
ordning föredragas de af Edra skrifvelser,
hvilka icke innefatta egentliga Lagförändringar,
utan äro af reglementarisk
egenskap.
Slutligen håfven J, uti underdånig skrifvelse
af den ii sistlidne Februarii, förklarat
Eder bifalla Mina till Eder framställde
Nådiga Propositioner:
1:0 Angående förändrad redaction af
a5 Cap. i § samt 12 Cap. 2 § 2 mom.
Rättegångs Balken, och
2:0 Angående ordningen och sättet för
öfverklagande af UnderRätts beslut i tvister
om husesyn och fardag å Kronohemman.
Dervid håfven J dock anmält, att, i
händelse det hos Eder väckte Förslag om
LagmansRätternes och andra Domstolars indragning
skulle af Mig i Nåder gillas, deraf
borde följa, att redactionen i berörde
tvenne Författningar komme att undergå
Den ia Mars e. m.
någon förändring; men då något Förslag,
angående indragning af LagmansRätterne,
ännu icke från Eder inkommit, och således,
lill följd af hvad Jag nu förklarat,
vid denna Riksdag icke kan komma i öfvervägande,
hvarigenom Eder vilkorligtvis
gjorde framställning om behofvet af redactiousförändring
förfaller, komma allmänna
författningar i berörde 2:ne ämnen att under
denna dag utfärdas, i enlighet med
Mina af Eder bifallne Propositioner.
Jag förblifver Eder, Gode Herrar och
Svenske Män, med all Kongl. Nåd och ynnest
städse välbevågen.
CARL JOHAN.
Upplästes till justering och godkändes
ExpeditionsUtskottets insände förslag till
5 §§ af RiksdagsBeslutet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. ett qvart till 4 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 12 Mars i83o.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Upplästes till justering och godkändes
följande ExpeditionsUtskottets insände för
-
Den 12 Mars e. m.
slag till Rikets Ständers underdåniga skrifvelser
till Kongl. Maj:t:
N:o 412. Angående Instruction för Rikets
Ständers Revisorer öfver BankoVerket,
N:o 445* I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga proposition angående fortfarande anslag
till Strömrensningar och lättade vattencomtnunicationers
befrämjande.
N:o 488. Angående upptagandet för Statens
räkning af ett lån, högst 2 millioner
Riksdaler i Svenskt Silfverspecie, efter gamla
myntfoten, för att af Rikets Ständers RiksgäldsContoir
åter utlånas emot inteckning
i jordegendom å landet och i släderne.
Likaledes upplästes till justering och
godkändes ExpeditionsUtskottets under N:o
449 afgifne förslag till förordnande för de
till Tryckfrihetens vård utsedde Committerade,
i afseende på Grundlagarnes och
RiksdagsBeslutets felfria tryckning.
Föredrogs ånyo och bifölls BankoUtskottets
den 8 dennes under N:o 147 afgifne
och den g derpåföljde e. m. på bordet
lagde Memorial, med* förslag till det
blifvande BankoReglementets 5:te Artikel.
Föredrogs ånyo Grefve von Fersens,
Hans, den 8 dennes e. m. på bordet lagde
hemställan, att de öfrige RiksStånden mätte
Den 12 Mars e. m.
3g3
inbjudas att instämma i Ridderskapets och
Adelns samma dag fattade beslut, hvarigenom
Ridderskapet och Adeln gillat EkonomiUtskotlets
Utlåtande, N:o 178 angående
väckt fråga om belåningsrättigbet uti publike
fonder å Ritorr spannmål, samt anmodat
BankoUtskotlet, att, i afseende på
grunderne och vilkoren för Spannemåls belåning,
jemte de för sådant ändamål nödiga
reglementariska föreskrifter, med förslag
till Rikets Ständer inkomma.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag kan
icke annat än afstyrka den föreslagne inbjudningen
till deltagande i elt beslut, som
leder till intet resultat, och är i rak strid
mot hvad redan förut är i denna fråga
beslutadt. Ständerne hafva nemligen en
gång under denria Riksdag afslagit all slags
belåning af spannemål genom Banken. Dessutom,
ehuru Ekonomiutskottet behandlat
denna fråga såsom om det varit Bankoutskott,
hafva redan de öfrige 3:ne Stånden,
i anledning deraf, fattat deras beslut, af
hvilka 2:ne Stånds äro afslag. För min
del anser jag, vid sådant förhållande, det
vara stridande både emot god ordning och
bokstafven i Riksdagsordningen, att göra
en inbjudning, den jag altså afslyrker.
Grefve von Fersen, Hans: Då jag föreslagit
ifrågavarande inbjudning, kan jag
ej underlåta att upptaga de anmärkningar,
394
Den n Mats e. nj.
den siste värde Talaren emot densamma
framställt. Han har velat visa, att den icke
skulle leda till något resultat. Detta skall
dock tiden utvisa, ty jag tror att Herr Rosenblad,
lika litet som jag, kan med fullkomlig
visshet bestämma, huruvida de öfriga
Stånden skola, om inbjudningen bifalles,
antaga densamma eller vidblifva sina
förut fattade beslut. Han har vidare
nämnt, att Ständerne afslagit all belåning
af spannemå! genom Banken. Förhållandet
är, att 2:ne Stånd afslagit EkonoraiUtskottets
nu ifrågavarande Utlåtande, hvaremot
Ridderskapet och Adeln bifallit detsamma,
samt BondeStåndet bifallit samma Utskotts
Betänkande N:o 143- Emellan dessa båda
Betänkanden är dock egentligen icke någon
annan skillnad, än att Utskottet i det sist
afgifna föreslår, alt den emedlertid beslutade
HandelsDiscontfonden skulle bestrida
denna belåning, då det förra innehåller,
alt sådant skulle ombesörjas af BankoDisconten
eller LåneContoren; och då BondeStåndet
bifallit det förra, samt Ridderskapet
och Adeln det sednare, så hafva väl
icke 3 Stånd, utan endast Preste-och BorgareStånden,
afslagit hvad Utskottet härutinnan
tillstyrkt. Orsaken härtill förmodar
jag dock icke hafva varit någon annan ,
än att BankoUtskottets Betänkande i denna
fråga, hviket är af en alldeles motsatt åsigt,
blifvit först föredraget och godkändt, hvarefter
sistnämnde 2:ne Stånd ansett sig icke
\
Den 12 Mars e. m.
3g5
Kunna bifalla EkonomiUtskollets förslag.
Jag skulle dock tro, att de, genom flere
upplysningar i ämnet, skulle förmås att
fatta ett annat beslut, som mera instämde
med fäderneslandets bästa och fördel, samt
att detta skulle kunna genom en inbjudning
till vägabringas. Herr Rosenblad har vidare
sagt, att Ekonomiutskottet inträngt på BankoUtskottets
område vid denna frågas behandling.
Jag tror dock att han, vid närmare
eftersinnande, skall finna, att så icke
förhåller sig. Han finner icke uti EkonomiUtskoltets
Betänkande något, som rör
det reglementariska; sådant är helt och
hållet öfverlemnadt till BankoUlskottets åtgärd,
utan det inskränker sig blott till bedömandet
af de deraf härflytande fördelar
för landet i Ekonomiskt hänseende. Sedan
jag nu sökt vederlägga de emot mitt förslag
om inbjudning gjorde inkast, anhåller
jag om bifall till densamma, i synnerhet
som denna fråga blifvit från början på det
mest besynnerliga sätt behandlad.
Friherre Cederström, Jacob: Jag skulle
förmoda att, sedan Ridderskapet och Adeln
bifallit EkonomiUlskottets förslag i denna
fråga, Ridderskapet och Adeln jemväl önskar
att de öfrige Stånden måtte dela samma
öfvertygelse, och finner således icke
något hinder för bifall till den föreslagne
inbjudningen. I händelse de andre Stånden
ej äro hänförde af samma fördomar,
396
Den 12 Mars e, m.
sorn Herr Rosenblad, förmodar jag, alt de
bifalla inbjudningen, deras rätt likväl oförkränkt
att, om de bysa så beskaffade fördomar,
afslå inbjudningen. Men i händelse
Jordbrukaren och Handlanden kunna pröfVas
hafva någon förmån af den föreslagne
belåningsrätlen, lärer icke anledning saknas
att förmoda, det de instämma i Ridderskapets
och Adelns beslut; hvadan jag
tillstyrker att inbjudningen måtte bifallas.
Herr Rosenblad: Tvänne RiksStånd hafva
redan förklarat sig äga samma fördomar,
som Friherre Cederström velat tillägga
mig, då de jemväl afslagit EkonomiUtskotlets
sednare Betänkande i sitt nuvarande
skick. Jag hemställer vidare till hvilka
oordningar det skulle föranleda, om, sedan
man pröfvat ett måls beskaffenhet, detsamma
skulle, genom en inbjudning, kunna öfverraskningsvis
åter förekomma, då många
Ledamöter, som icke kunnat vänta att ett
redan fattadt beslut skulle ånyo upprifvas,
redan från Riksdagen möjligen afrest; och
jag förnyar af sådan anledning min förut
gjorde anhållan om afslag å förslaget om
inbjudning.
Grefve von Fersen: Jag skall endast
nämna några ord, som jag glömde då, jag
förra gången hade ordet. Jag tror, att de
nu kunna passa än mera. Jag har nemligen
velat erinra, att de arne Stånd, som
Den 12 Mars e. m.
397
afslagit EkonomiUtskottets första Betänkande,
troligen stödt sine beslut på de motiver,
BankoUtskotlet för dess Betänkande
i samma fråga anfört, nemligen att inga
medel dertill funnos; men då nu detta hinder
är undanröjdt derigenom, att HandelsDisconten
efter den tiden blifvit beslutad,
så inser jag ej, hvarföre ej desse arne Stånd
skulle kunna frångå sina beslut och förena
sig med Ridderskapet och Adeln. Hvad
åter angår det olagliga af inbjudningar i
allmänhet, så, örn de ock icke blifvit i
Grundlagen omnämnde, äro de likväl genom
praxis godkände, och den af Herr Rosenblad
i öfrigt befarade olägenheten tror
jag icke bör kunna komma i fråga, då jag
gjorde motion om inbjudning samma dag
som Ridderskapet och Adeln fattade sitt beslut,
ehuru dea sedermera legat på bordet.
Herr Munck af Rosenschöld, Eherhard:
Till en del är jag förekommen af den siste
värde talaren och vill derföre blott erinra,
att då Ridderskapet och Adeln i frågan
om silfverlånen beslutat, att Lånehancllingarne
icke skulle i landsorterne få af Konungens
Befallningshafvande emottagas, så,
oagtadt pluraliteten i detta beslut icke var
särdeles stor, föreslogs likväl en inbjudning
i den frågan till de öfrige 3:ne RiksStånden,
som derutinnan redan fattat deras beslut.
I öfrigt får jag anhålla om uppläsning
af BondeStåndets beslut i denna fråga,
398
Den 12 Mars e. m.
ty, om jag icke bedrager mig, så är det
grundadt på helt andra motiver än Ridderskapets
och Adelns.
Herr Tham, Wolrath: Jag hemställer,
om icke denna inbjudnings historique må
få åtfölja den nu föreslagne inbjudningen,
hvilken jag förmodar att Ridderskapet och
Adeln bifaller. Om inga lån kunna upptagas,
uppkommer ingen olägenhet af inbjudningen.
Herr Rosenblad: För att borttaga allt
tillfälle till beskyllning för inconsequence,
vill jag blott erinra, att här icke är samma
förhållande, som i den af Herr Munck
af Rosenschöld omnämnde fråga, i hvilken
BondeStåndet, då inbjudning skedde, ännu
icke futtat sitt beslut.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Det vili
synas som om man, efter en 16 månaders
Riksdag och då blott några få dagar deraf
återstå, funne den icke hafva erhållit sin
tillbörliga vidlyftighet, och derföre ville
göra den än längre. Om Ridderskapet och
Adeln vill gå in på den föreslagne inbjudningen,
så öppnas en 3:dje Act för behandling
af mål, då Grundlagen endast antager
2:ne. Att inbjudningar tillförene skett vet
jag visserligen, men man har då alltid sparat
dem till mera vigtiga fall, och jag måste
tillstå, att jag för min del icke anser
detta af den art, att det lönar mödan att
Den 12 Mars e. m.
399
söka förmå de andre Slånden att frångå deras
en gång fattade beslut. Utan att derföre
bysa några fördomar, afstyrker jag på
dessa skäl, den af Grefve von Fersen föreslagne
inbjudning.
Herr von HartmansdorffAugust'. Jag
anhåller få fästa uppmärksamheten på olikheten
emellan den nu föreslagna inbjudningen
och den bär omnämnda, i frågan om
de så kallade silfverlånen. Då den sednare
förevar voro ännu ej beslut af alla de öfrige
Stånden fattade, och dessutom bade
StatsUtskottet der föreslagit alla föreskrifter,
då deremot i den förevarande, Ekonomiutskottet
endast befattat sig med sjelfva
liufvudsaken, och det således ännu återstår
för BankoUtskottet att utarbeta lånereglementet,
hvartill de få återstående dagarne
af Riksdagen icke torde blifva tillräckliga.
Då man nu i öfrigt tager i betragtande den
ifrågavarande pantens osäkerhet, så lärer
hvar och en finna olämpligheten af en inbjudning,
äfvensom svårigheten att uppgöra
ett för delta fall tjenligt lånereglemente.
Ekonomiutskottet skulle ju sluteligen kunna
falla på den tanken, att fjäder, ägg,
morötter och mera dylikt äfven borde belånas.
Jag afstyrker derföre bifall till inbjudningen.
Grefve von Fersen: Jag hade ej velat
besvära med att ytterligare i denna fråga
D e ii 12 Mars e. nr.
begära ordet, men jag bar af Herr von Hartmansdorffs
anförande funnit mig dertill föranlåten.
Han synes vil ja utmärka, det skulle
Ekonomiutskottet origtigt behandlat denna
fråga. Jag frågar, hvad Utskottet väl skulle
göra annat, än som nu skett. Då Ekonomiutskottet,
för frågans behandling-,1 begärt
sammanträde med BankoUtskottet, men
detta vägrat sådant, så måste väl Ekonomiutskottet
besvara remissen, hälst hufvudfrågan
är af ekonomisk beskaffenhet, och
längre än till sjelfva hufvudsaken har derföre
Ekonomiutskottet ej eller sträckt sin
åtgärd. Hvad åter vidkommer pantens osäkerhet,
så torde den icke vara sämre nu,
än åren 1668 och 1739. Med anledning
af hvad Herr von Hartmansdorff vidare yttrat,
torde jag få nämna, att om till Ekonomiutskottet
öfverlemnndes motion om belåning
af fjäder, ägg och morötter, skulle
visserligen icke Utskottet underlåta att densamma
behörigen besvara.
Herr Munck af Rosenschöld: Rättighet
till lån på ritorr säd har redan för längre
tid tillbaka varit godkänd; den saken är
således ej numera någon nyhet, att jemföra
med belåning af sådane varor, som de Herr
von Hartmansdorff omtalat.
Herr Hjertas Gustaf: Vi hafva helt
oförväntadt återkommit till en strid, sorn
VS
Den 12 Mars c. m.
jag trodde längesedan var afgjord. Jag vill
icke deltaga deri, utan endast, i afseende
å sjelfva saken, erinra, att Ridderskapels
och Adelns beslut i denna fråga nödvändigt
måste varit grundadt derpå, attén inbjudning
skulle ske, emedan det i annat
fall tjenade till intet, och hvar och en, som
deltog i beslutet, visste alt förslag om inbjudning
skulle göras. Jag hoppas derföre,
alt de Herrar, som här bestridt inbjudningen,
och på hvilkas financiella kunskaper
man allmänt sätter ett tillbörligt värde,
måtte afstå från sitt bestridande. För min
del tror jag, att ritorr spannmål är en så
god pant, att den tål jemförelse med hvilken
annan som hälst, och jag hoppas derföre,
alt Ridderskapet och Adeln beslutar
inbjudning, för att kunna göra dess beslut
grillande, ty utan inbjudning kunna icke de
öfrige Stånden ändra sina en gång fattade
beslut, och frågan skulle då komma att
förfalla.
I anledning af Herr Munck af Rosenschölds
under loppet af discussionen gjorde
begäran, upplästes å nyo BondeStåndels redan
den 8 dennes e. m. uppläste ProlocollsUtdrag
i detta ämne.
Hans Excellence Herr Gref ven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af Grefve von Fersens ofvanbeiotde nu
föredragne hemställan.
65 H. 26
Den 12 Mars e. m.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Ådeln behagade afsfii
berörde hemställan.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hans Excellence förklarade, det han
icke kunnat tillförlitligen utröna Ridderskapets
och Adelns pluralitet.
Herr Rosenblad begärde votering.
Hans i Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde derefter följande
voteringsproposition:
Den som bifaller den gjorde hemställan,
att de öfrige RiksStänden må inbjudas
att instämma i Ridderskapets och Adelns den
8 dennes e. m. fattade beslut, hvarigenom
Ridderskapet och Adeln gillat Ekonomiutskottets
Utlåtande N:o 178 angående väckt
fråga örn belåningsrättighet uti publike fonder
å ritorr spannmål, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, anses berörde hemställan hafva
blifvit af Ridderskapet och Adeln afslagen.
Hvilken voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan half till
8 e. m., och befunnos, efter voteringens
Den 12 Mars e. m.
4o3
slut klockan ett qvart till g e. m., sedan
en voteringssedel blifvit undantagen och
förseglad samt de öfrige voteringssedlarne
blifvit öppnade, rösterne hafva utfallit sålunda
:
Ja —- 48.
Nej — 25.
I följd hvaraf och sedan det öfver voteringen
särskildt förde protocoll blifvit
uppläst, Flans Excellence Herr Grefven och
LatultMarskalken förklarade, att den i Japropositionen
upptagne hemställan således
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Herr Rosenblad anförde skriftligen:
Jag får reservera mig emot en inbjudning,
hvars föremål är npprifvande af ett
Rikets Ständers beslut. Frågan om spanneinåls
belåning af Rikets Ständers Bank har
blifvit behandlad, så väl af Banko- som
EkonomiUtskotlen. BankoUtskottels af styrkande
är af tvänne RiksStånd bifallit,
och ett tredje bar dervid låtit bero; frågan
har således i denna väg blifvit af Rikets
Ständer afslagen. EkonomiUtskottets tillstyrkande,
på sätt dess senare Betänkande
N:o 178 innehåller, är af tvänne RiksStånd
afslagit, och äfven i denna väg har således
frågan, efter ^5 § Riksdagsordningen,
förfallit. Då när inbjudning endast äger till
föremål alt ånyo underkasta MedStåndens
pröfning ett förslag, som redan blifvit tvänne
65 H. 26*
4o4
Den 12 Mars e. m.
gånger afslagit, kan jag ej annat än finna
en sådan inbjudning stridande både emot
Riksdagsordningen och all god ordning,
samt kunnande leda till högst vådliga efterdömen,
hälst om man betraktar tidpunkten,
då den verkställes. Dessutom vill jag
fästa uppmärksamheten på obehörigheten,
att Ekonomiutskottet uppgör grunderne för
Bankens belåning, endast öfverlemnade åt
BankoUtskoltet att sedermera utarbeta de
regleraentariska föreskrifterne, utan afseende
på om dessa grunder stå i något sammanhang
med dam, som blifvit lagde för
Bankens lånerörelse i allmänhet.
Hvarefter Herr Rosenblad anhöll, att
detta anförande måtte, enligt 57 § RegeringsFormen,
få åtfölja meddelandet af Ridderskapets
och Adelns beslut till de öfrige
RiksStånden.
Herr Munck af Rosenschöld’. Jag får
till Protocollet yttra min tillfredsställelse,
att Ridderskapet och Adeln med så stor
pluralitet beslutat denna inbjudning, ehuru
man försökt att genom grundlösa uppgifter
komma till ett annat resultat. Jag appellerar
till de officiella ProtocollsUtdragen,
att det icke var jag som begick misstag,
då jag nämnde, att, i frågan om rättighet
att till Konungens Befallningshafvande inlemna
Lånehandlingar, de öfrige Stånden
redan fattat deras beslut innan Ridderskapet
och Adeln uppmanade dem att instäm
-
Den ia Mars e‘. m.
4o5
ma i Ridderskapets och Adelns, emot deras
rakt stridande, beslut. Det är ursäktligt
att begå misstag, men icke att beskylla
andra derföre, då sig så icke förhåller.
Herr von Hartmansdorff: Jag instämmer
i Herr Rosenblads reservation, som
kommer att afgå till de öfrige RiksStånden.
Ånyo föredrogs Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskoltens den 25
sistlidne Februarii under N:o i32 afgifne,
och den 8 dennes eftermiddagen på bordet
lagde, ytterligare Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets under
N:o iio förut meddeldte Betänkande,
i fråga om förändrade grunder för fördelningen
af städernes Båtsmanshåll.
I sammanhang härmed föredrogs äfven
Hedervärda BondeStåndets den ii dennes
aflåtne, och samma dag e. m. på bordet
lagde ProtocollsUtdrag, innehållande, att
BondeStåndet, som bifallit Betänkandet Nio
no med de i Utlåtandet N:o i32 gjorde
förändringar och tillägg, inbjudit de öfrige
RiksStånden, att i della beslut med BondeStåndet
sig förena.
Herr Qvidinge Bernhard Christopher j
hade inlemnat följande som upplästes:
Som jag af sjukdom varit hindrad att
deltaga i de förenade Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonoraiUtskottens öfverlägg
-
4o6
Den n Mars e. m.
ningar rörande ifrågasatt jemkning af städernes
Båtsmanshåll, och således icke eller
kunnat uti en, de förenade Utskottens Betänkande
åtföljande, Reservation till de respeclive
RiksStånden lemna de upplysningar,
jag ansett nödige för bedömandet af
det underdåniga Utlåtande, Kongl. Förvaltningen
af Sjöärenderne gemensamt med
Kongl. Kammar- och CommerceCollegierne
i delta ämne afgifvit, får hos Eder Excellence
Högvälborne Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Högloflige Ridderskapet
och Adeln jag vördsamt anhålla, att nu,
då berörde ärende hos Högloflige Ridderskapet
och Adeln till afgörande förekommer,
få desse upplysningar anmäla.
Uti ifrågavarande underdåniga Utlåtande
hafva Kongl. Förvaltningen och Kongl.
Collegierne i underdånighet anfört sine åsigter
af detta vigtiga mål, jemte de skäl hvarpå
de grundat sina underdåniga hemställanden,
äfvensom ändamålet och beskaffenheten
af de sex tabeller, som blifvit det
underdåniga Utlåtandet bilagde. Af dessa
tabeller innehålla de fyra första utredningar
af nuvarande förhållanden, nemligen:
N:o i utvisar huru den, genom 1793
års ännu fortfarande ConLrnct, stadgade Bålsmansvacance-afgift
i Rikets städer utgått,
antingen af Borgerlig näring samt Hus och
Tomter, eller af jord, eller af alla lillsamma
nslagna.
N:o 2 upptager de städer, der hittills
Den 13 Mars e. m.
Båtsmanshållsskyldigheten endast utgått af
jorden, och utvisar tillika huru samma Borgerliga
tunga bör i förhållande till Bevillliingen
utgöras, om den fördelas emellan
Borgerlig Näring, Hus och Tomter samt
Jorden.
N:o 3 meddelar enahanda uppgift i afseende
på de städer, der Båtsmanshållsskyldigheten
hittills endast betungat Borgerlig
Näring.
N:o 4 utvisar städernes folkmängd år
1825, antal Handlande, Fabrikanter och
Handtverkare i hvarje stad år 1826, lästetalet
af stapelstädernes fartyg samma år,
samt Tulluppbörden derstädes, jemte beloppet
af erlagd Bevillning för Hus och
Tomter samt Borgerlig rörelse i medeltal
för åren 1824, 1825 och 1826.
Sedan de Kongl. Collegierne på ofvannämnda
sätt utredt det närvarande förhållandet,
bafve Collegierne i underdånighet
uppgifvit antalet af de Båtsmän, som af
städerne serskildt för Borgerliga Näringen,
Hus och Tomter, samt serskildt för städernes
jord skulle kunna utgöras, äfvensom.
Kongl. CommerceGollegium, uti Tabellen
N:o 5, i underdånighet föreslagit en ny
fördelning städerne emellan afde Båtsmän,
som äro påförde Borgerlige Näringen, Hus
och Tomter. Derefter återstod för Collegierne,
för att fullgöra Kongl. Maj:ts Nådiga
befallning, att afgifva underdånigt förslag,
huru många Båtsmän hvarje stad, i mohn
4o8
Den ii Mars t. m.
af dess ägande jord, borde underhålla, och
i detta afseende hafva de Kongl. Collegierne
låtit upprätta Tabellen N:o 6, som utvisar
beloppet af all den jord, hvilken tillhör
Rikets städer utom Stockholm, som serskilt
ansvarar för 100 Båtsmän, Fahlun och Sala,
hvilka äro från RoteringsskyJdigheten befriade,
samt Östersund, Malmköping, Borgholm
ocli Arvika, hvilka någon Båtsmansrotering
förut icke varit påförd; men derjemte
hafva Collegierne i underdånighet yttrat
följande:
”Att denna jord, jemte Visingsö och den
”Fiskeläget Båstad tillhörige jord, bör, efter
”behörige Roteringsgrunder, fullkomligen
”kunna utgöra det antal af 2o5 Båtsmän,
”sorn för den sammanslagne stadsjorden är
”föreslagit, och äfven deruti öfverlemna öfverskott,
anse Förvaltningen och Collegi”erne
för otvifvelagtigt; men då Eder Kongl.
”Majrt, uti Dess Nådiga Bref afdenöoMaji
”1824» förklarat Sig finna lämpligt, att till
”Rikets Ständers pröfning borde framställas,
huruvida icke de städer, hvilka ligga
”inom ständiga knecktehållet, måga lill soldater,
och de som ligga inom Båtsmans”hållet,
till Båtsmän inroleras; så, och då
”olika grunder äro stadgade för Soldate-och
”Bätsmansrotering, anse Förvaltningen och
”Collegierne, att något Förslag tilt det an”tal
Manskap, Soldater eller Båtsmän, hvarje
”stad för sin jord skulle utgöra, för det
'närvarande icke kan upprättas, enar det
Den 12 Mars e. m.
”förut bör vara bestämdt antingen Soldater
”eller Båtsmän af staden skall praesteras.”
Sedan jag sålunda med delta ordagranna
utdrag af de Kongl. Collegiernes underdåniga
Utlåtande haft äran upplysa, att
Collegierne uttryckligen förklarat, det något
Förslag till det antal Manskap hvarje
stad för sin jord skulle utgöra^ icke för
närvarande kunde upprättasj får till Eder
Excellences, Högvälborne Herr Grefvens
och LandtMarskalkens samt Högloflige Ridderskapets
och Adelns upplyste pröfning
jag vördsammast öfverlemna, huruvida de
förenade Utskotten haft skäl att, pagina 16
uti Betänkandet af den 9 December sistlidet
år, anföra, att Kongl. Collegierne i Tabellerne
N:ris 2 och 3 sådana förslag framlagt,
samt huruvida de förenade Utskotten,
uti det senare Utlåtandet af den 25 sistlidne
Februarii, der Utskotten anfört rubrikerne
å Tabellerne Nrris 2 och 3, sorn
icke upptaga andra städer än de hvarest
Bålsmanshålls-skyldigheten hittills utgått antingen
endast af jorden, eller endast af Borgerlig
Näring, Hus och Tomter, hafva vederlagt
de emot Utskottets första Betänkande
i denne del gjorde anmärkningar.
Friherre Cederströmj Jaeol): Ridderskapet
och Adeln känner en Utlåtandet åtföljande
reservation af Herr Riben och har
nu bort ett anförande af Herr Qviding.
Af reservationen har Ridderskapet och Adeln
Den n Mars c. m.
inhämtat, huru som en UtskollsLedamot ansett
Utskotten hafva gatt förbi formen, då
de skulle föreslagit en provisionel reglering
af Båtsmanshållet utan vederbörandes
föregångna hörande. Likväl vitsorda handlingarne,
att detta mål under loppet af 20
år varit anhängigt, och att det redan förlidet
år inkommit till Ständerne från de
Collegier, sorn förut handlagt detsamma.
Collegierne hafva likväl icke gjort något
direct förslag till ändringar, men ehuru
Utskotten granskat det af Collegierne i ämnet
afgifne Utlåtande, ej blott lill innehåll,
utan äfven till dess rubrik, som gifver tillkänna,
att det borde vara ett förslag, hafva
Utskotten dock icke kunnat, med anledning
af detta Förslag, till Ständerne inkomma
med något tillstyrkande derå, emedan
Utskotten funnit det icke vara grundadt
på fullkomligt rigliga grunder. Af
samtelige Förslagen, som från Collegierne
inkommit, har man erfarit, att sådane olikheter
för närvarande äga rum, att det finnes
städer, såsom Öregrund, med 9 Båtsmän,
ehuru i staden icke finnes mer än 9
Borgare, som erlägga Bevillning efter a:dra
Art., då deremot andra betydligare släder
endast hålla 2 eller 3 Båtsmän, och jag
hemställer, om, vid sådant förhållande,
icke en provisionel jemkning är både lämplig
och högst nödvändig. Hvad Herr Riben
ansett härför vara ett hinder, nemligen
att vederbörande ej skulle vara hörde,
Den 12 Mars e. m.
tror jag för min del så mycket mindre vara
det, som det är utredt, alt äfven de städer,
som härigenom få förökning i deras
skyldighet att hålla Båtsmän, få den under
hvad framdeles vid en slutlig utredning
hör blifva dem ålagdt. Detta är icke någon
supposition, utan ett factum , grundadt
på en bestämd zifferberäkning. Då nu emedlertid
inga vidare upplysningar erfordras
för att göra en provisionel reglering, hvarigenom
åtminstone någon lindring tillskyndas
de mest betungade städerne, men deremot
många upplysningar saknas för en
fullkomligt fullständig reglering, hafva Utskotten
icke kunnat underlåta att tillstyrka
den reglering, som nu skett. För min del
har jag, efter det vidlyftiga arbete, som
denna frågas behandling erfordrat, kommit
lill den öfvertygelse, att de af Bålsmanshållet
tungt belastade städerne borde
lindras och skilladen drabba de mindre betungade
större städerne, såsom Stockholm,
Gefle m. fl. Stockholm kommer, vid en
skeende reglering, att få förhöjning ifrån
100 till 3oo Båtsmän, och Götheborg har, efter
Coilegiernes förslag, hvilket Herr Qviding
dock förklarat icke innefatta något
Förslag, blifvit uppfördt till 11G Båtsmän.
BomleStåndet har bifallit Utskottens betänkanden,
hvaremot i BorgarcStåndet inträffat
den besynnerliga omständighet, att Utskottens
sednare Betänkande blifvit vid votering
med en röst afslaget, hvilket här
-
4l2
Den 12 Mars e. m.
rört deraf, att åtskillige af RiksdagsFullmägtige
från småstäderne redan från Stockholm
afrest. Emedlertid lärer BorgareStåndet,
genom inbjudning från BondeStåndet
och en sjuk Ledamots uppkomst denna afton,
komma i tillfälle att frångå nyssnämnde
beslut. Då nu fråga om lindring i denna
tunga väcktes redan 1809, Ridderskapet
och Adeln afsade sig de fleste af
deras företrädesrättigheter, tror jag, att tiden
måtte vara inne att verkställighet af
denna lindring inträder, och jag är öfvertygad,
alt Ridderskapet och Adeln, som så
ofta sjelf gjort uppoffringar, nu icke lägger
hinder i vägen för, utan säkrare bereder
följden af en generel reglering i detta afseende,
derigenom att Ståndet bifaller den
nu föreslagne piovisionella jemkningen.
Herr Riberij Carl Wilhelm: Jag har ej
reserverat mig emot någon annan del af
Utskottens betänkande, än den, som innefattar
förslag till en provisionel jemkning
i slädernes Båtsmanshåll för tiden emellan
denna och nästkommande Riksdag. Lika
litet, som jag af Utskottets pluralitet blifvit
öfvertygad om Förslagets rigtighet, lika
litet har hvad Friherre Cederström nu yttrat
inverkat på mig. Jag vill ej mäta mig
med den adle Friherren i förmågan att bedöma
kommande ting, och vågar således
icke yttra mig om, hvarken huru många
Båtsmän hvarje stad, vid en skeende slut
-
Den 12 Marse. m.
4.13
lig reglering, kommer alt erhålla, eller huru
voteringen i BorgareStåndet denna afton
kommer att utfalla; men jag behöfver deremot
icke känna mycket af våra former,
för att kunna bestämdt säga, att Utskottens
Förslag aldrig kan af Regeringen verkställas.
Det är en bestämd princip, att,
vid sådane fall, vederbörande alltid skola
böras, hvilket här icke är förhållandet,
ehuru Friherren velat påslå att så skett.
Dessutom säger ju Friherren, att den gjorde
undersökningen är origtig. Han hänvisar
till handlingar, som han sjelf medger
vara opålitlige och föranleda till ny undersökning.
Jag hemställer derföre, huruvida
det är consequent handladt, att säga, det
upplysningarne äro alldeles ofullständige,
men vi bygge det oagtadt derpå förslagen
till en provisionel reglering. Den Tabell,
sorn åtföljer Utskottens Betänkande, visar,
att det finnes mångå städer, som skulle
förlora betydligt, såsom t, ex. Stockholm,
hvilken skulle prestera i5p Båtsmän i stället
för 100, samt Lund, som nu har 5,
men framdeles skulle underhålla 8. Att
Friherren och de som delat hans åsigt, ej
varit så säkre på sine uppgifter, och att
de sjelfva bordt komma under fund'dermed,
synes deraf, att da först framkommo
med ett Förslag, som i Utskottet voterades
omkull, hvarefter de framställt ett nytt,
som de voro lycklige nog att genomdrifva.
I det första projectet var Lund uppfördt
4*4
Den 12 Mars e. m.
till 25 Båtsmän i stället för 8, som det nu
framställda upptager, förutan en mängd dylika
olikheter, hvilka jag nu icke erinrar
mig; och när man besinnar, att Utskotten,
vid uppgörandet af det sednare Betänkandet,
icke ägde tillgång till andra upplysningar,
än som funnos då det första utarbetades,
men så bety^dliga olikheter likväl ägt rum,
så tyckes som Utskotten icke baft mycket
säkra grunder för sina åtgärder, utan att
de snarare berott på godtyckliga suppositioner.
Det är också icke underligt om Utskotten
begå misstag, då de vilja på en
gång föreställa Collegier, LandshöfdingeEmbeten
och Magistrater, och det skulle
tvärtom förundra mig om all den, för ett
sådant företag som detta, erforderliga localkännedom
kunde finnas hos Ledamöter
i ett Utskott. För öfrigt anser jag saken
af mindre vigt, då jag är öfvertygad, att
Regeringen icke kan gå in på den; och vore
jag StatsSeereterare, så skulle jag bestämdt
afstyrka det; men på det Ständerne ej måtte
för ofta komma med Förslag, som icke
kunna antagas, tillstyrker jag bifall å Betänkandet
med uteslutande af hvad, som
rörer den provisoriska fördelningen af Båtsmanshållet.
Herr Rosenbladj Bernhard: Jag är egentligen
af samma tanka som Friherre Cederström,
att alla erforderliga prceliminär-undersökningar
redan äro verkställde, samt
Den 12 Mars e, m.
4i5
alt den föreslagne jemkningen är grundad
på chartor och andre tillförlitlige upplysningar,
hvaraf det resultat otvifveiaktigt
skall visa sig för hvar och en, som vill
göra sig mödan att granska dem, att de
städer, för hvilka nedsättning är föreslagen,
aldrig kunna erhålla en mindre lindring
i denna börda. Då hela antalet af
Båtsmän utgör 886, och staden Öregrund
deraf hittills underhållit g, så hemställer
jag, om det är för högt beräknadt att Stockholm
prasslerar 15g. Lund, som jag enskildt
känner, och hvilken stad har mycken
och god stadsjord, tror jag mycket väl
kan tåla en tillökning af 3 Båtsmän, och
bör visserligen icke hafva ringare antal än
Södertelje, som dessutom är betungadt af
andra bördor, såsom en svår och tryckande
skjutsningsskyldighet. Om än undersökningarne
kunna vara ofullständige, så är
jag öfvertygad, att med ett uppskof intet
annat vinnes, än att man vid nästa Riksdag
jemväl förklarar de vidare undersökningar,
som under tiden kunde ske, för ofullständiga.
Jag tillstyrker derföre bifall till
Utlåtandet, samt att, i händelse meningarne
härom skulle blifva delade, Herr Ribens
förslag måtte blifva Contraproposition.
Friherre Cederström: Det är i ett par
omständigheter, jag vill besvara Herr Ribens
anförande, nemligen först angående
nödvändigheten att i denna fråga höra Ko
-
4i6
Den 12 Mars e. m.
nungens Befallningshafvande och Magistrater;
80 § RegeringsFormen lyder såiunda:
”Krigsmaglen till Häst och Fot, såväl som
”Båtsmanshållet af rotering och indelning,
”förhlifver vid de med landet och städerne
”upprättade Contracter och Indelningsverk,
”hvilka till deras hufvudgrunder skola orub”bade
vara, intill dess Konungen och Riksens
Ständer finna nödigt någon ändring
”deruti samfäldt att göra; kunnande ingen
”ny eller tillökad rotering, utan genom Ko”nungs
och Ständers sammanstämmande beslut,
tillkomma.” I denna § finnes icke
ett ord, som gifver anledning till att det
beror på städernes innevånares Ja eller Nej,
och i sådant fall vet jag ej hvartill deras
hörande skulle tjena. I afseende åter på
de opålitliga grunder, hvarpå Herr Riben
ansett Utskotten hafva byggt deras Förslag,
samt hvad beträffar den olikhet, som skulle
ägt rum emellan Utskottens första förslag
och det nu förevarande, som slutligen i
Utskotten gjort sig gällande, så får jag upplysa,
att förhållandet är sådant, att då slädernes
Båtsmanshåll år 1610 upprättades,
förbundo sig hvarje 10 Borgare i hvar och
en stad, att hålla en Båtsman, sedermera
åtogo sig Borgerskapen till fördubbling af
Båtsmanshållet under krigstid, och på detta
sätt fortgick det till år i8op, då fördubblingen
upphörde och Båtsmanshållet följaktligen
hlef till hälften tninskadt. Likväl,
och
Den 12 Mars e. m.
4'7
oell då några bestämda grunder icke funnits,
hvarefter ifrågavarande onus bordt af
städerne utgöras, har skyldigheten att hålla
Båtsmän småningom i några släder blifvit
lagd endast på Borgerlig näring, i andra
endast på jorden, i en del på bäggedera,
samt i andra åter, utan någon fördelning
emellan Borgerlig näring och jorden, blifvit
ur SladsCassan bestridd. Derigenom har
den väl blifvit mera invecklad, men förhållandet
är dock detsamma. Då nu Kongl.
Majit uti den Nådiga skrifvelsen tillkännagifvit,
att någon fråga ej borde uppstå om
Båtsmanshållcts ökande i det hela, hvilket
alltså borde blifva oförändradt, samt följaktligen
886 Båtsmän är det antal, som af
städerne jemväl hädanefter bör underhållas,
och RiksdagsBeslutet år i8oq, i hvad det
rörer de concessioner som af Ridderskapet
och Adeln då gjordes, innehåller, att de
medborgerliga onera i allmänhet skulle jernnäs,
så förmodar jag, att någon tvist icke
lärer kunna uppstå derom, alt ju icke den
stad, som liar 4» millioners husvärde, bör
underhålla mera än roo Båtsmän, då den
som har 2000 Ridrs husvärde håller g. Den
af Herr Riben anmärkte olikheten emellan
det antal Båtsmän, staden Lund i Utskottens
förra och senare förslag fått sig påförd,
hvilket dock icke, som jag tror Herr
Riben uppgaf, uppgick till 3o, utan endast
innefattande en tillökning af 9, härrörde
65 H. 27
4i8
Den 11 Mars e. m.
deraf, att den gamla beräkningsgrunden,
eller Borgarnes antal, följdes, och att Lund
har en dass trädskoborgare, som är ganska
talrik, men icke har någon förmögenhet.
Utskotten funno dock, vid närmare granskning
af förslaget, att Borgarnes antal icke
nu mera kunde tagas till grund, utan att
dervid äfven borde komma i beräkning hus
och tomter, samt att således hus och tomter,
bevillningsbelopp och hemmantal hädanefter
borde komma att blifva grunden.
I delta afseende ägde också Utskotten på
ziffran bestämda upplysningar, i enlighet
med de i Utskotten förvarade handlingar.
Grunden för den föreslagne provisionella
regleringen är alltså fullständig och
tillförlitlig, och om ingen kan bevisa att
Utskottens uträkning är origtig, så medger
jag icke att någon godtycklighet här ägt
rum. I öfrigt anhåller jag, lika med Herr
Rosenblad, om votering, i händelse Utlåtandet
derförutan icke bifalles.
Grefve Horn, Claes Fredric: Det var
mig ingalunda oväntadt, att Friherre Cederström
skulle åberopa 80 § RegeringsFormen.
Hvilken kan väl meningen med
denna § hafva varit annan, än att betaga
Konungen rättigheten, att ensam, efter sitt
godtycko, förändra Indelningsverket. Den
har åtminstone aldrig varit, att rubba den
andra contrahentens rättighet att, vid frågor
om förändringar, blifva hörd. Man kan
Den 12 Mars e. m. 4‘9
således frän 8o § icke draga någon annan
slutsats, än den, att contracl i afseende å
Indelningsverket aldrig kunna af styrande
magien ensam brytas, utan att derföre nödvändigt
fordras den andra contrahentens
medgifvande. Vederbörande contrahenter
böra alltså ovilkorligen böras i förevarande
fråga, oell jag anser, på denna grund, Herr
Riben hafva ganska riktigt förfarit, då lian
emot Utskottens förslag afgifvit sin bär nu
uppläste reservation. Om, som Friherre
Cederström synes vilja antyda, Ridderskapet
och Adeln, jemlikt de beslut som vid
1809 års Riksdag fattades, äfven skulle vara
skyldig att deltaga i Båtsmansliållet i släderne,
så finner jag derföre icke, alt någon
generel rotejemkning blir af nöden , utan
tvärtom, alt den ej bör sträcka sig längre
än inom hvarje stad, så att icke någon stad
utan dess medgifvande må få ökad roteringsskyldighet.
Herr von Hartmansdorff', August: Jag
fruktar, att det medför skada för öfverläggningen
att Utlåtandet icke blifvit uppläst,
ty det kan bända, att bär finnas flere, som
ej äga fullständig kännedom om hvad det
innehåller. 1 allmänhet har man erkänt,
att jemkning bör ske, och jag är ej eller
döf för det här ofta omtalta behofvet för
Öregrund och några andra städer alt erhålla
lindring. Utskotten hafva ock der65
H. 27 *
420
Den 12 Mars e. m.
före, pag. ii, tillstyrkt, att en ny allmän
reglering och fördelning städerne emellan
af deras Båtsmanshåll må verkställas. Derom
äro äfven Herr Riben och jag samt alla
andra ense. Det åter, hvarom man ej är
ense, är huruvida denna reglering borde
ske på en gång, så att den gjordes generel,
eller om den endast skall uppgöras provisionel,
hvarigenom lindring medgåfves blott
till hälften emot hvad den antages framdeles
blifva. H vad blefve väl följden af en
sådan halfgjord åtgärd? Jo, ingen annan,
än besvär för vederbörande', som skulle
blifva föranlåtne att vidtaga nya åtgärder.
Det är dessutom naturligt, att de städer,
som fått fördelar genom den provisionella
regleringen, skulle vilja behålla dem. Nytt
trassel skulle derigenom uppkomma, och
således den allmänna regleringen uppskjutas
derföre, att man ej har tålamod att
vänta några år. I följd af den otidiga skyndsamhet,
som af Utskottens förslag blifver
en följd, kommer man vidare till det hittills
ohörda resultat, att en sådan reglering,
som så nära rörer städernes beskattning,
vidtages utan deras hörande. Det är förgäfves
att här, på sätt Friherre Cederström
gjort, åberopa att de redan äro hörde, då
bär blifvit ganska fullständigt visadt, huru
föga tillförlitliga de uppgifter måste hafva
varit, hvarpå Utskotten grundat deras förslag,
eller ock måste pluralitelen medgifva,
att de ganska vårdslöst behandlat denna
Den 12 Mars e. m. 421
fråga. Men upplysningarne må hafva varit
hvilka som hälst, så blifver det alltid
en föredragandes skyldighet att, i frågor af
denna beskaffenhet, höra vederbörande Collegier
och EmbetsVerk. I io § RegeringsFormen
står nemligen: ”Till föredragning
”hos Konungen i StatsRådet skola ärender”ne,
sedan nödiga upplysningar deröfver
”ifrån vederbörande Collegier och Embetsman
blifvit infordrade och inkommit, beredas
af den föredragande StatsSecretera”ren,
eller den hans tjenst förrättar, &c."
Ständerne kunna således tillstyrka hvad de
behaga, så bör dock vederbörande Collegier
och Embetsman, enligt RegeringsFormen,
deröfver höras, innan ärendet i StatsRådet
förekommer. Ständerne skulle dessutom
endast ådraga sig tadel och åtlöje,
om de ålägga Corporationer utskylder, utan
att förut hafva hört dem.
Af dessa skäl tillstyrker jag alltså, att
Ridderskapet och Adeln icke måtte bifalla
Utlåtandet uti de af Herr Riben anmärkte
arne punkter, nemligen: att en provisionel
reglering skulle komma att äga rum, och
att sådant skulle ske utan vederbörandes
hörande. För öfrigt har jag ingenting emot
Utlåtandet.
Friherre Sprengtporten t Jacob Wilhelm:
Sedan Herrar Riben och von Hartmansdorff
så fullständigt yttrat sig i detta ämne, och
mina åsigter till alla delar öfverensstämma
Den 12 Mars e. in.
nied deras, anhåller jag blott ali få instämma
med dem.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Beinhold: Jag
får, till en början, yttra min förundran öfver
olikheten emellan Herr von Hartmans
dorffs
åsigler i denna fråga och den om
• 1
Passevolancen. Förhållanderne i dessa håda
frågor synes mig skäligen likartade. Efter
hvad jag 1111 vill påminna mig, var Herr
von Hartmansdorff då af den lankan, att
Botehållarnes hörande ej var nödigt. Vidare
torde jag få erinra, alt här icke, på
sätt Grefve Horn anfört, finnas några Contraeter,
hvarpå städernes Båtsmanshåll grundar
sig, enligt hvad de vidlyftiga handlingar,
som i detta ärende kommit Utskotten
tillhanda, utvisa, och är således icke fråga
om några Contracter, utan endast en helt
enkel tillämpning af 80 § RegeringsFormen.
Att Utskottens förslag dessutom icke
är uppgjordt efter någon nyck, utan efter
de beräkningar, som från Collegierne inkommit,
tror jag skall visa sig för hvar
och en, som med uppmärksamhet genomgår
Belänkanderne. Den föreslagna provisionela
regleringen är föranledd af Borgerskapens
och RiksdagsFullmägtiges från de
mindre städerne klagomål, och Utskotten
ansågo dessa verkligen så grundade, att Utskotten
icke kunde anmäla dem att förfalla,
utan fann för sin pligt alt i anledning deraf
vidtaga den provisionela reglering, sorn
Den 12 Mars e. ra.
423
nu blifvit framställd. Denna reglering är
så till vida ej orättvis, att den icke tillstyrker
förhöjning för någon stad utöfver
det antal, den vid en allmän reglering kommer
att erhålla, och jag tillstyrker altså bifall
till Utskottens Förslag, sådant det till
Stånden blifvit öfverlemnadt.
Friherre Cederström: Det har sannerligen
ej kunnat falla Utskotten in, att tro,
det Riksdagman skulle finnas, som vilja påslå,
att i Utskottens nu framställda förslag
ligger ett tillstyrkande till Föredraganden,
att i denna fråga icke infordra vederbörande
Collegiers utlåtande. Det må dock vara
Herr von Hartmansdorff förbehållet. Hvad
som emedlertid är säkert, är, att Herrar
Ribens och von Hartmansdorffs påståenden
gå ut på helt annat, än vederbörande auctoritelers
hörande; de åsyfta menigheters
hörande i en fråga, der de omöjligen kunna
äga någon rätt att yttra sig. Det faller af
sig sjelf, att StatsSecreteraren öfver Ständernes
förslag, innan det i StalsRådet föredrages,
infordrar vederbörandes utlåtande,
hvarefter Kongl. Maj:t fattar sitt beslut;
men att städernes innevånare skulle
kunna säga Nej, lill hvad Konungen och
Ständerne gemensamt beslutade, har sannerligen
aldrig fallit mig in, att tro det
någon skulle kunna påstå. Då jag nu afvisat
den anmärkning, att Utskotten skulle
afstyrkt vederbörande auctoriteters hörande
424
Den 12 Mars e. ra.
i frågan, så återstår den emot förslaget om
den provisionel regleringen, i afseende
hvarå jag blott vill nämna, att den är af
behofvet påkallad samt på billiga grunder
uppgjord; hvadan jag ock är öfvertygad,
att hvar och en inom detta hus, som önskar
det som är billigt, till förslaget i denna
del skänker sitt bifall.
Grefve Horn: Det förundrar mig i sanning,
alt hafva hört någre Ledamöter här flere
gånger, med en bestämd visshet, upprepa,
huru den slutliga regleringen skall komma
att slå ut. Detta skulle jag tro vara att
nog långt sträcka förmågan att se in i framliden,
hälst det är en fråga, som icke kommer
att endast bero på Ständer. Friherre
Cederström har åter sagt, att det icke tillkommer
menigheten att yttra sig i frågor
af den beskaffenhet, som den förevarande.
Jag är deremot af en alldeles motsatt tanka,
och jag beklagar, alt Friherren och jag
så ofta äro af olika meningar. Jag förmodar
likväl och hoppas, att den tid skall
komma, då Stånden tillsätta ett Ekonomiutskottet,
som ej skall våga alt framkomma
med sådane grundsatser, som Friherren
nu bjuder till att försvara. Skulle dessa
vinna häfd, så kunde ju, på begäran af
en Rotehållare, en rotejemkning öfver ett
helt Län komma att äga rum, emot alla de
öfrige Rotehållarnes önskan. Om några contracter
angående Bålsmanshållet i släderne
Den 12 Mars e. m.
425
icke finnas, så måste dock medgifvas, att
denna skyldighet grundar sig på Indelningsverket.
Med Rusthållare finnas ej eller
någre Contracter, men de äro dock derföre
ej satte utom Lagen. Jag förblifver
viel min öfvertygelse, och tror ej att den
kan vederläggas, att Ständerne ej kunna besluta
om en reglering af Båtsmanshållet i
städerne utan att innevånarne i desamme
dertill gifva deras samtycke, samt yrkar
derföre den proposition, Herrar Riben och
von Hartmansdorff begärt.
Herr Tham, Wolrath'. Emellan Rustnings-
och Roterings-skyldigheten samt Båtsmanshållet
i städerne är en väsendtlig skillnad,
som den siste värde talaren icke lärer
tagit i betragtande. Rustnings- och Roterings-skyldigheten
är beräknad på hemmantal
och jordrymd, hvilken icke är underkastad
någon förändring, då deremot
Båtsmanshållet är grudadt på Borgarnes antal
och städernes rörelse, hvaruti åter äro
beständiga förändringar. Således om ock
Konungen och Ständerne icke skulle kunna,
utan Rust- och Rotebållares hörande,
uti deras skyldigheter göra någon ändring,
så vore det väl orimligt om de icke skulle
äga att göra jemkningar i städernes Båtsmanshåll,
då sjelfva grunden derföre ofta
rubbas derigenom, att en stad får ökad,
och en annan minskad rörelse. Alt Utskottens
förslag icke är så slumpvis tillkom
-
4^6
Den 12 Mars e. m.
met, som man velat påstå , tyckes vara klart
deraf, alt ingen framställt något klander
emot den tabell, hvarpå beräkningen sig
grundar, äfvensom jag icke bort någon ens
påstå, alt Städernes jord- och bevillningsbelopp
blifvit origtigt beräknade. Om man
jemför bevillningssumman för alla städerne
i Riket med det för Stockholms stad, så
finnér man att det sednare utgör nära hälften
af det förra, och ändock underhåller
icke Stockholm mer än 100 Båtsmän, då
de öfrige städerne tillsammans lemna 786.
Huruvida delta är rätt, lemnar jag till hvars
och ens bedömande. ' Jag beklagar emedlertid,
att Collegierne under 22 års tid icke
medhunnit att så fullständigt, som man
haft skäl att önska, utreda detta ärende;
men jag fruktar, att om dem lemnäs ännu
22 år, så blir det ändock ogjordt i fall
det skulle komma att bero på städernes
hörande, äfvensom troligen de öfrige släderne
icke skulle erhålla särdeles lindring,
då Collegierne möjligen kunde hafva anledning
att vara intresserade för Stockholm ,
hvarest de finnas. Då jag emedlertid är
öfvertygad, att rättvisa och billighet fordra,
det de städer, som verkligen äro i behof
af lindring, icke längre deraf böra vara i
saknad, så tillstyrker jag bifall till Utskottens
förslag, och jag skulle beklaga dem
om ett nytt uppskof skulle betaga dem möjligheten
att någon gång komma i åtnjutande
af denna lindring; ty få de ej till en
Den 12 Mars c. ni.
427
början en provisionel lindring, så sker säkerligen
aldrig någon generel reglering.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
I fall ej de öfrige RiksStåndens ProtocollsUtdrag
i detta ämne redan äro uppläste,
anhåller jag att det nu måtte ske.
Undertecknad RiddarhusSecreterare:
BondeStåndets ProtocollsUtclrag är redan
uppläst. Från BorgareStåndet har icke ProtocollsUtdrag
i ämnet ännu ankommit. PresteStåndet
|har beslutit, att hufvudgrunden
för fördelningen af städernes Båtsmanshåll
borde förblifva, såsom hittills, alt 668 Båtsmän
utgöras af borgerlig näring och rörelse,
samt 218 af städernes jord; med iakttagande
hvaraf Ståndet godkänt hvad Utskotten,
i afseende å fördelningen särskilda
släder emellan, äfvensom i allt öfrigt, föreslagit
uti Betänkandet N:o 1 10, med dervid
gjorda förändringar genom Utlåtandet
N:o i32.
Herr von Hartmansdorff: Ehuru jag
ej hade tillfälle att bestämdt höra Herr
Thams anförande, tyckte jag mig likväl finna,
det han yttrade, att städernes hörande
i denna fråga ej vore nödig. Härom är
väl redan tillräckligt discutteradt, men jag
kan dock icke underlåta erinra, att, om
man nu erkänner rigtigheten af en allmän
reglering, som först framdeles skulle kommu
alt äga rum, så kan ju hända, alt dels
4 28
Den 12 Mars e. tn.
andra onera uli åtskillige städer då finnas,
och dels uppgiften om folkmängden &c. vore
oriktig. Skulle man vara döf för alla dessa
omständigheter, så kan med skäl antagas,
att man handlar orättvist och utan
samvete. I afseende åter å den af Herr
Tham befarade omständighet, att Collegierne
skulle vara intresserade för Stockholm,
så kan jag icke dölja min förundran och
ledsnad öfver att Representanter finnas, som
på ett sådant satt bedöma Embetsmännen.
Jag tror ej alt de deraf gjort sig förtjente,
och säkerligen skulle sjelfva saken och ej
jalousien emellan Stockholm och de öfrige
städerne, vid behandlingen af frågan, komma
i öfvervägande.
Herr Bråkenhjelm: Jag vill endast nämna,
att det är hufvudsakligen på de af Herr
von Hartmansdorff nu anförde skäl, som
jag grundat mitt bifall till det af Utskottet
framställde förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af Stats- och EkonomiUtskottens förevarande
Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
berörde Utlåtande i allt öfrigt, utom
livad angick den af Utskotten föreslagne
provisionella reglering af städernes Båts
-
Den 12 Mars e. m.
429
manshåll samt Utskottens hemställan, att
städerne ej måtte blifva hörde i målet, uti
hvilka tvenne omständigheter nämde Utlåtande
skulle af Ridderskapet och Adeln afslås.
Ropades äfven Ja och Nej.
Friherre Cederström begärde votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken framställde
följande Voteringsproposition:
Den som bifaller Stats- och EkonomiUtskottens
ytterligare Utlåtande, i fråga om
förändrade grunder för fördelningen af städernas
Båtsmanshåll, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Utskottens berörde
Utlåtande hafva blifvit af Ridderskapet oell
Adelil bifallit i allt öfrigt, utom hvad angår
den af Utskotten föreslagne provisionella
reglering af städernas Båtsmanshåll,
samt Utskottens hemställan, att städerne ej
måtte blifva hörde i målet, uti hvilka 2:ne
omständigheter nämde Utlåtande kommer
att af Ridderskapet och Adeln afslås.
Hvilken voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes samt anslogs.
Voteringen börjades kl. half till 10 e.
m.; och befunnos, efter voteringens slut,
kl. ett qvart till xi e. m., sedan en vote
-
43o
Den 12 Mars e. m.
ringssedel blifvit undantagen och förseglad
samt de öfrige voteringssedlarne blifvit öppnade,
rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 16.
Nej — 2 3.
I följd hvaraf och sedan det öfver voteringen
serskildt förde protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således bifallit Utskottens
Utlåtande med den i Nej-propositionen upptagne
förändring.
Herr B råkenhjelnij Pehr Reinhold: Hvar
och en torde inse olämpligheten deraf, att
personer, hvilka för Riksdagen äro antagne
till protocollsföring eller annan tjenstebefattning
uti Ridderskapets och Adelns
plena, tillika kunna begagna rättighet att,
med afbrott i en slik tjenstgöring, deltaga
i Ståndets öfverläggningar; hvarigenom anledning
kan gifvas till förhållanden, hvilka
inom en representantkammare aldrig böra
uppkomma. När offentlighet vid Ståndets
öfverläggningar kommer alt äga rum, skulle
det se besynnerligt ut, om en prclocollsförande
lemnade sin stol för att från bänken
yttra sig. Dessutom kunde collision uppkomma
emellan Secreteraren, såsom Chef
för Canzliet, och de extraordinarie Canzlisterne.
Till förekommande häraf för framtiden,
får jag föreslå, att de vid komman
-
Den 12 Mars e. m.
de Riksdagar i RiddarhusCanzliet anställde
extra Tjenstemän, då de antagas, af RiddarhusDirectionen
tillsägas, att deras tjenstebefattning
hos Ridderskapet och Adeln
upphör i fall de taga anteckning såsom
Riksdagsmän. Om remiss af denna motion
till RiddarhusUlskottet får jag anhålla.
Lades på bordet.
Föredrogos ånyo följande Förstärkta
StatsUlskottets den io dennes aflåtne, och
den ii derpå följde e. m. på bordet lagde,
memorial:
N:o 428. I fråga om fördelningen af
det mindre Creditivet till de dermed, enligt
63 § RegeringsFormen, åsyftade ändamål;
N:o
429- Angående den af Marstrands
stad sökte ersättning för utgjord inqvartering
;
Och fann Ridderskapet och Adeln, att
berörde 2.*ne Memorial borde till StatsUlskottet
öfverlemnas.
Vid förnyad föredragning af Förstärkta
StatsUlskottets den io dennes under N:o
43o aflåtne, och den ii der påföljde e. m.
på bordet lagde Memorial, rörande fördelningen
af det vid innevarande Riksdag för
UndervisningsVerken beviljade tillökade anslag;
fann Ridderskapet och Adeln, att be
-
■v
43a Den 12 Mars e. ra.
rörde Memorial borde till ExpeditionsUtskottet
öfverlemnas.
Föredrogs ånyo Förstärkta Stals- och
BankoUtskoltens, den 23 sistlidne Januarii
under N:o 45 afgifne, oell den 25 i samma
månad c. m. på bordet lagde Memorial,
angående anställd omröstning öfver åtskillige
frågor, rörande Myntbeslämnmgen, och
dermed gemenskap ägande ämnen; och fann
Ridderskapet och Adeln, att samma Memorial
borde till Stats- och BankoUtskotten
öfverlemnas.
Då nu ånyo föredrogs Förstärkta Statsoch
BankoUtskottens den 10 dennes under
N:o 60 afgifne och den 11 derpåföljde e.
m. på bordet lagde, Memorial, angående
anställd omröstning i fråga om understöd
af allmänna medel till Södertelge Canaloch
Slussverks Bolag; ansåg Ridderskapet
och Adeln samma Memorial böra till Statsoch
BankoUtskotten öfverlemnas.
Vid förnyad föredragning af Förstärkta
BankoUtskottets den 10 dennes under N:o
149 aflåtne, och den 11 derpå följde e.
m. på bordet lagde Memorial, med anmälan,
angående anställd omröstning öfver
2:ne frågor, rörande den på upplåningar
grundade Disconteringen för handeln och
den större rörelsen, fann Ridderskapet och
Adeln,
Den 12 Mars e. m.
433
Adeln, att berörde Memorial borde till
BancoUtskottet öfverleranas.
Upplästes till justering och godkändes
ExpeditionsUtskottets insände Förslag till
en § i Riksdagsbeslutet,
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm e. m.
den 11 Mars i83o.
S. D. Då nu ånyo föredrogs RiddarhusUtskottets
den 12 sistlidne Januarii aflåtne,
och den 24 derpåföljde Februarii på
bordet lagde Memorial, med svar på återremissen
angående de Reglementariske föreskrifterne,
i afseende å införandet af offentlighet
vid Ridderskapets och Adelns öfverläggningar;
fann Ridderskapet och Adeln
för godt bifalla hvad Utskottet i berörde
Memorial tillstyrkt, samt godkände det af
Utskottet uppgjorde Förslag till tillägg vid
Ridderskapets och Adelns OrdningsStadga,
likväl med undantag af nedannämde §§, i
afseende hvarå Ridderskapet och Adeln stadnade
i följande beslut:
§• 1
skulle erhålla följande lydelse:
Af inträdesbillelterne för främmande
65 H. 28
434
Den 12 Mars e. m.
åhörare vid Ridderskapets och Adelns öfverläggningar
öfverlemnas 20 till LandtMarskalkens
disposition. De TidningsRedactörer,
som anmäla sig till redaction af
discussionerne, må Begagna ständige platser,
så länge de med sådan redaction fortfara.
Det återstående antalet af inträdesBilletterne
utdelas på utsatt lid och ställe
till dem, som sig derom anmäla; blifvande
dessa sistnämde billetter endast gällande
för ett Plenum.
§• 3
borde lyda sålunda:
Om under varande Plenum en Ledamot
af Ståndet äskar främmande åhörares avlägsnande,
samt a:ne andra Ledamöter deruti
med honom sig förena, skall delta aflägsnande,
utan hinder af en möjligen derom
uppkommande discussion, ovilkorligen
genast för sig gå.
Ut Supra.
Upplästes följande från nedannämde Utskott
inkomne Memorial och Utlåtanden:
Från ConstitutionsUtskottet:
Af den 10 dennes:
N:o 74. Angående en från Ridderskapet
och Adeln remitterad anmärkningsanledning
emot Föredraganden för ColonialArendernas
Departement.
I
Den ia Mars e. in.
435
N:o 75. Angående tvänne Stånds återremisser
på Memorialet N:o 53, med förslag
till Grundlags-bestämmelser om Lagtima
och Urtima Riksdagar.
Från StatsUtskottet:
Af den 11 dennes:
N:o 433. Med ytterligare fortsättning
af Förslaget till Reglemente för RiksgäldsContoret.
N:o 434* I anledning af väckt fråga om.
underdånig anhållan af Rikets Ständer hos
Kongl. Maj:t, det Kongl. Maj:t täcktes i Nåder
låta, genom det för ColonialÄrenderna
inrättade Departement, uppgöra fullständig
redogörelse för S:t Barthelemy-fonden, ifrån
och med i8a3 års Riksdag till och med den
dag, då nästinstundande Riksdag börjas.
Af denna dag.
N:o 435. I anledning af gjord motion
angående rättighet för Herrar Fnllmägtige
1 RiksgäldsContoret alt försälja Attesterna
öfver det i Banken på deposit-räkning insatte,
i låneväg anskaffade, silfver.
N:o 436. I särskilt väckt fråga om åtgärds
vidtagande till RiksgäldsContorets betryggande
för förlust, i händelse det till
jordbrukets underlättande beslutade lån af
2 millioner i silfver icke, på föreskrifne
grunder, varder till fullo åter i låneväg uttaget.
436
Den 12 Mars e. m.
N:o 4^7- I anledning af erhållne återremisser,
ej mindre å 3:dje punkten i Utskottets
Memorial N:o 422> med fortsättning
af förslaget till Reglemente för RiksgäldsContoret,
än ock å 91 och 98 §§ i
samma Reglemente.
Från ExpeditionsUtskottet'.
N:o 44°* Med förfrågan i afseende å
verkställigheten af de, genom Memorialet
N:o 422, föreslagna åtgärder till förekommande
af omtryckning af vissa till Bihanget
hörande handlingar.
Af den 11 dennes:
N:o 446. Angående underdånig skrifvelse
om verkställd granskning af Lazarettsoch
Curhus-räkenskaperna.
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. tre qvart till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
