# ID: svediakorp-gov424
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 65,627
# sentences: 2,166
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


STOCKHO' * HÖGSKOLAS
JURIDISK.. .”sLIGTSK
Protocoll,
hållna
hos
»
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828, 1829 och 1830.
Sextiondefemte Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckte hos Johan Hörbergj 1836.
Måndagen d. 8 Mars i83o.
Plenum ltl. half till to Förmiddagen.
Herr Löwenström_, Johan Jacobf anförde
skrifteligen:
För Eder kan det visst vara likgiltigt,
till hvilken sida jag hört i frågan om upplåning
af Riksgäldskontoret å 2,000,000 Silfver,
men som jag, vid de i suite häraf
hällne voteringar, hört till minoriteten, så
är det ej tillfyllest för mig att dervid låta
bero 3 utan önskar jag få i Protocollet förvarade
det jag voterat emot detta lån, i
synnerhet som meningen lärer vara, att
skuldsätta Riket hos Utlänningen, hvilket
företag jag ej tror komma att förlyckliga
Fäderneslandet. Hvarföre jag ej yttrat mig
under discussionen, är, att Friherre Rantzou,
hvars tankar jag till alla delar förenar
mig med, i detta ämne så grundeligen
och med Fäderneslandets sanna väl förenadt
yttrat sig emot saken, att jag ej tilltrott mig
kunna anföra bättre talande skäl — och får
jag nu begagna detta tillfälle att reservera
mig emot denna vidtagna Lånerörelse, som,
G5 H. 1*
-4
Den 8 Mars f. ra.
i min tanka, för mitt Fädernesland blifver
en kräfta.
Herr Stråle, Nils Wilhelm: I sista
plenum på eftermiddagen, då io:de punkten
af StatsUtskottets Utlåtande N:o 4
föredrogs, var jag ej närvarande. Jag hade
sammanfattat ett anförande i afseende på
nämnde punkt, men genom ett misstag,
hvartill jag ej var vållande, kom det ej att
uppläsas, Jag anhåller nu, att i form af
reservation få uppläsa detsamma.
Hvarefter Herr Stråle uppläste följande:
Det af mig gjorda förslag, att de skuldförbindelser,
Låntagarne inom landet till
RiksgäldsContoret utfärda, böra ställas på
6 månaders eller ett års uppsägning, och
att, i händelse af krig, Capitalerne borde
till inbetalning uppsägas, har Utskottet icke
vederlagt annorlunda, än med det förklarande,
att desse åtgärder skulle icke allenast
tillintetgöra hela ändamålet med ifrågavarande
låneinrättning, utan äfven öka den
förlägenhet, hvars undanrödjande med densamma
åsyftats.
För att kunna godkänna detta Utskottets
yttrande måste man först göra sig reda
för, hvad som verkeligen är det omtalade
ändamålet. Är detsamma, att möjligen sätta
Statens existence på spel, för att bereda en
fördel åt några enskilda personer, så måste
det medgifvas, att ändamålet, genom den
Den 8 Mars f. m.
5
föreslagne ålgården, förfelas. Men sådant
har jag ej kunnat föreställa mig vara Utskottets
mening. Såsom hufvudvilkor för
låneinrättningen har jag trott Utskottet hafva
antagit, att Staten ingenting dervid äfventyra!’.
De skäl jag anfört: att följden
af det nu upptagande Lånet vore den, att
i händelse af krig och deraf troligen uppkommande
verkeligt behof af ett utländskt
Lån, detsamma antingen mäste upptagas till
så mycket mindre belopp, som de nu på
förhand engagerade 2 millioner, eller oek
blifva för Paket högst betungande, om årliga
räntan, som utgår ur landet, öfversliger
öfvervigten på handelsvågen: — att, i händelse
af krig, StatsGassan, utan all fråga,
skall vara i behof af de utlånle 5 Millioner
Svenskt Banco, hvilkas inbetalande skulle
blifva en stor lättnad i omsorgen för penningars
anskaffande: — att saknaden af denna
tillgång möjligen kan blifva högst äfventyrlig
för Sveriges bestånd, såsom sjelfständig
Stat: — dessa skäl hafva Utskotten icke
ens upptagit, mycket mindre vederlagt. De
framstå då, inför mitt omdöme, såsom ovedersäglige,
och med öfvertygelse!! derom
kan jag icke samtycka till ett förslag, sorn,
innefattar, att icke blott Statens fördel,
utan äfven Statens framtida bestånd lemnäs
aldeles utur sigte för enskildes fördelar.
Utvägar bade icke saknats att förlika begge
desse omständigheter, om ämnet hade blifvit
underkastad t en mera omständlig, undersök
-
6
Den 8 Mars f. m.
ning. Ville man gynna inrättandet af en
eller flere PrivatBanker, grundade på Specie
eller omyntadt Silfver, så hade RiksgäldsContoret
för ett upptaget Lån kunnat
inträda såsom actieägare. Räntan på actierne,
hvilken troligen borde uppgå till 8
procent, hade lemnat tillgång icke blott till
räntebetalning å utländsk ort, utan äfven
till en så stor amortissementsfond, att bela
Lånet inom i5 å 20 års förlopp hlefve betaldt;
och om Staten lomme i behof, kunde,
genom Actiernes försäljande, bela det
upplånta Capitalet vara disponibelt, troligen
med vinst, utan att ens möjligheten
fauns att någon blefve satt i förlägenhet.
Jordbrukets ytterligare belastande med stående'Lån
undviktes, men deremot skulle,
genom lättade temporaira lånetillgångar i
beliofvets stund, Landtmannen blifva befriad
från den mest tryckande omständigheten,
den, att, för trängande utgifters
skull, nödgas sälja sin vara till underpris;
och med 1 R:drs högre pris på Tunnan
spannemål är Landtmannen mera hulpen,
än med alla lånetillgångar, som kunna påfinnas.
Att, på sätt Utskottet säger, förlägenheten
skulle ökas genom uppsägningen, kan
jag icke inse. Innan någon inbetalning
kunde komma i fråga, hade säkerligen krigsutgifterne
satt i omlopp så stora summor,
att ingen brist på penningar, utan tvertom
öfverflöd derå skulle äga rum, så framt ej
Den 8 Mars f. m.
7
sådane åtgärder vidtoges, att Crccliten Liefve
stöld. De influtne penningarne för Lånen
skulle dessutom genast utgå, och rörelsecapitalet
underginge derigenom icke någon
förminskning. De då församlade .Ständer
hade i alla fall i sin magt, att så bestämma
bétalningsterminerne, att ingen verkelig
olägenhet för landet derigenom uppkomme,
och om ändock sådant inträffade, vore det
deras, men icke närvarande Ständers fel,
då de icke gjort annat, än beredt möjligheten
för Staten att begagna penningarne
när de verkeligen behöfvas för Rikets bestånd.
På desse skäl fortfar jag att yrka den
förändring i io:de punkten,i att Skuldsedlarne
ställas ä ett års uppsägning, samt
att RiksgäldsContorets Fullmägtige erhålla
den föreskrift, att, i händelse af krig och
så snart Stora Creditivet är lyft ad t A samt
Kongl. Majit underrättar Fullmägtige att
Statens behof sådant brafverj. Fullmägtige
äga att lånen till inbetalning genast uppsäga.
Skulle jag vara ensam i denna mening,
återstår för mig ej annat än den upprigtiga
önskan och förtröstan, att mitt fädernesland
icke måtte komma i den ställning, att den
våda, hvars möjlighet man nu ej vill före-,
bjugga, verkeligen inträffar.
Upplästes till justering och godkändes
följande från ExpedilionsUtskotlet insände
Den 8 M a r s f. ra.
Förslag till Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelser till Kongl. Maj:t:
N:o 427. Rörande Fårskötselns och XJ11-  productionens befrämjande i Riket.
N:o 428. I anledning af anmärkningar
vid Kongl. Maj:ts Nådiga Stadga om Skiftesverket
i Riket den 4 Maji 1827.
N:o 429* ^ Råga om att uppbörden af
åtskillige förvaltande Verks inkomster bör
af Statsverket öfvertagas, emot erläggande
till samma Verk af bestämda Års-anslag, m. m.
N:o 43o. Angående åtskilliga omständigheter
hörande till RiksBokslutet.
N:o43i. Om utfärdande af en Författning
angående lagföljandet af så kallade
undantags-contracter.
Likaledes upplästes till justering och
godkändes 3:ne §§ i Riksdagsbeslutet.
Föredrogs ExpeditionsUtskottets, den 7
dennes under N:o 433 aflåtne, Memorial med
öfverlemnande af den § i Riksdagsbeslutet,
hvilken upptager Rikets Ständers, under
innevarande Riksmöte, till Kongl. Maj:t aflåtne
underdåniga skrifvelser med framställningar
af deras önskningar i Ekonomiska
och andra ämnen; Och fann Ridderskapet
och Adeln, att berörde Memorial borde läggas
till handliqgarne.
Den 8 Mars f. m.
9
Föredrogos å nyo Herrarne Rosenblads;
Bernhard, och von HartmansdorffSj Aubust,
den 5 dennes förmiddagen på bordet lagde
hemställanden, att de öfrige RiksStånden
matte inbjudas att instämma i Ridderskapets
och Adelns rörande irsta och 2:dra
momenten i i:sta punkten af StatsUtskottets
Utlåtande N:o 4^ fattade beslut.
Friherre Sprengtporten, Jacob Wilhelm:
Jag befarar att, om Ridderskapet och
Adeln beslutar denna inbjudning, sådant
endast leder till tidsutdrägt, utan någon
båtnad. ProtocollsUtdrågen från de öfrige
Stånden om deras beslut rörande hela lånefrågan
hafva redan till StatsUtskottet ankommit,
och ganska få förändringar i Ulskottets
förslag äro af de andre Stånden
gjorde; Och om ProtocollsUtdrag från Ridderskapet
och Adeln jemväl erhölles i dag,
kunde Utskottet redan i eftermiddag företaga
jemkning af de olika besluten. Hvad
sjelfva saken beträffar, så får jag upplysa, att
frågan om Konungens Befallningshafvandes
åtgärd med ifrågavarande lån redan är genom
3:ne Stånds beslut afgjord med bifall
till Utskottets förslag.
Friherre Cederströmj Jacob: För min
del kan jag icke inse, att en inbjudning
hindrar StatsUtskottet att inkomma med
jemkningsförslag. De öfrige Stånden komma
då i tillfälle att, enär de företaga Be
-
IO
Den 8 Mars f. m.
tänkandet härom, äfven taga inbjudningen
i öfvervägande, och sedan besluta, att antaga
antingen Betänkandet elier inbjudningen,
hvilketdera de finna lämpligast. I
frågan om Konungens Befallningshafvandes
befattning med ifrågavarande Lån förmodar
jag, att de öfrige Stånden, då deras uppmärksamhet
fästes på olämpligheten deraf,
frånträda deras beslut och instämma roed
Ridderskapet och Adeln. Jag tillstyrker
alltså, att den föreslagne inbjudningen mätte
komma att äga ruin.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Det är visserligen
sannt, hvad Friherre' Cederström
anfört, att StatsUtskottet genom en inbjudning
icke är hindradt att inkomma med
jemkningsförslag, men saken blir ändock
densamma, ty Ridderskapet och Adeln äro
ju förhindrade att fatta något beslut öfver
jemkningsförslaget. Man gör endast en cirkelgång,
som är fåfäng och olämplig, om
man inbjuder de öfriga Stånden at£ frånträda
sina beslut i sådane frågor, som redan
äro genom RiksStåndens pluralitet afgjorda;
och jag tillstyrker alltså, att den nu föreslagne
inbjudningen icke måtte bifallas.
Herr von Hartmansdorff \ August: Lika
litet sorn, på sätt Friherre Cederström upp*
lyst, en inbjudning hindrar StatsUtskottet
att inkomma med sitt jemkningsförslag, lika
litet äro Ridderskapet och Adeln deraf för
-
Den 8 Mars f. m.
hindrade alt pröfva Utskottets förslag, fastän
Ståndet gjort inbjudningen. Någon tidsutdrägt
anser jag derigenom så mycket mindre
kunna vållas, som jag tror, att de öfrige
Stånden redan i eftermiddag vore färdige
att fatta deras beslut, om inbjudningen
till dem inkomme; och förr än i morgon
lärer icke Ridderskapet och Adeln, som
har många flere mål än de öfrige Stånden
oafgjorde, kunna företaga jemkningsförslaget.
Friherre Cederström: I händelse Ridderskapet
och Adeln skulle finna för godt
besluta den föreslagne inbjudningen, tror
jag, att de öfrige Stånden äfven skola antaga
den, och om Ridderskapet och Adeln
önskar att få till verklig efterrättelse faststäldt,
hvad Ståndet beslutat, så är det
aldeles nödvändigt, att inbjudningen genast
afgår, ty i annat fall är allt hopp derom
förloradt. I öfrigt, och då jag tyckt mig
höra, att Ridderskapets och Adelns, från
de öfrige Ståndens, skiljaktiga beslut om
5:te punkten, angående räntornes nedsättande
i Landtränterierne icke var uti den
föreslagna inbjudningen omnämnd, får jag
hos Herr Grefven och LandlMarskalken anhålla,
att inbjudningen måtte utsträckas till
alla de beslut Ridderskapet och Adeln rörande
utlåningen fattat olika med hvad Utskottet
föreslagit.
Friherre Sprengtporten: Till svar å
hvad Herr von Hartmansdorff anfört, ber
11
Den 8 Mars f. m.
jag få erinra, att om ett Stånd antager inbjudningen
och de öfrige icke, så uppstår
en skiljaktighet, som fordrar ytterligare åtgärd
af Utskottet, hvarigenom saken ovilkorligen
fördröjes.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemstälde, om 11 idde rskapet
och Adeln behagade besluta de föreslagne
inbjudningarne rörande Ridderskapets
och Adelns i afseende på i:sta och 5:te
punkterne fattade beslut.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
propositionen ansågs hafva blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Justerades 16 protocollsutdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i plenum
den 5 dennes eftermiddagen fattade beslut»
Justerades ett ProtocollsUtdrag för denne
dag, innehållande Ridderskapets och
Adelns i afseende å StatsUtskottets Utlåtande
N:o fattade beslut.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den a5 sisllidne Februarii under N:o 4i6
Den 8 Mars f. m.
aflAtne och den 26 i samma månad eftermiddagen
på hordet lagde Memorial, angående
den summa af 70,000 R:dr, som är
anvisad för KrigsCöllegii Departementers
materiella behof och kruttillverkningskostnaderne,
att årligen utgå utaf öfverskotten
på StatsVerkets ordinarie och Extra ordinarie
inkomster för åren från och med i83o.
Herr Crusenstolpej, Magnus Jacob: Utur
Ståndets minne kan ej hafva fallit upprinnelsen
och fortsättningen af denna fråga;
det är således icke ur synpunkten af någon
befarad förgätenhet, som jag begär att få
göra en kort historique af frågan, utan
blott för att desto klarare ådagalägga oriktigheten
af Utskottets yttrade mening. När
detta anslag af 70,000 R:dr af Rikets Ständer
beviljades, skedde sådant under det vilkor,
att öfverskotten dertill skulle lemna
tillgång; man kånde då icke så noga ställningen,
utan tog för afgjordt, att öfverskotten
skulle lemna betydliga tillgångar. Bevillningens
förökande var å ena sidan ett
hjernspöke, och å den andra en ambilionsfråga.
Emedlertid blef anslagssumman allt
mer och mer öfverskriden och man började
befara, att StatsUtskottet missräknat sig.
Då väcktes motion, att åt Kongl. Maj:t
skulle uppdragas, i händelse öfverskottena
ej blefve tillräcklige, att välja hvilka utgifter,
som vore af största vigt, och dertill
använda de tillgängliga summorna, eller ock
>4
Den S Mars f. ni.
att Rikets Ständers Fullmägtige i RiksgäldsContoiret
skulle befullmägtigas att genom
lån anskaffa livad som felades. På denna
motion svarade Utskottet uti Utlåtandet N:o
387: ”att välja den utväg, att nemligen lå”ta
vissa anslag, efter Kongl. Maj:ts bepröf”vande,
utgå företrädesvis och de öfrige stå
”tillbaka, kan Utskottet desto mindre tillstyrka,
som en allmän osäkerhet och ore”da
samt ökade kostnader derigenom skulle
”i Styrelsens serskildta grenar förvållas. Un”der
förutsättning alltså, att de af Rikets
”Höglofl. Ständer beviljade anslagen af hvad
”beskaffenhet som helst, ovilkorligen böra
”vara att tillgå på bestämda tider och till
”utsatt belopp, får Utskottet vördsamt hemställa:'
att, derest någon brist tillfälligtvis
”skulle uppkomma uti det påräknade belop”pet
af de till Statsverket eller Riksgälds”Contoret
anslagne inkomster och tillgån”gar,
hvilken ej af öfverskott, eller undra
i för handen varande medel betäckes, Riks”
göildsConloret må, på sätt äfven till[örkene
öjligt varit, anskaffa skilnaden genom
”lån, dock under förbehåll, att dessa, i
”nion af blifvande tillgångar, återbetalas,
”och att de i det hela icke få öfverstiga
”hvad som till de bestämda anslagens, samt
”de beviljade och begagnade lånens eller
”Creditivens fyllande erfordras.” Häraf
synes mig tydligt, att då dessa 70,000 R:dr
till Materielen äro ett anslag af någon beskaffenhet,
och Utskottet sagt, ”att de be
-
Den 8 Mars f. m.
i5
"viljade anslagen af hvad beskaffenhet som
”hälst, ovilkorligen böra vara att tillgå på
”bestämda tider och till utsatt belopp, Utskottet
mäste äfven för denna summa göra
”utväg.” Det faller sig i alla fall klart, att
detta icke föranleder någon misshushållning,
utan tvärtom hushållning, ty i samma mohn
sorn anslaget till Materielen nu blir otillräckligt,
blir kostnaden till dess iståndsättande
vid nästa Riksdag så mycket drygare.
För min del hemställer jag derföre:
att Ridderskapet och Adeln, på Re i StatsUtskottets
af samtlige RiksStånden redan
bifallne Betänkande N:o 387 stadgade grunder,
hvilka jemväl i afseende pä ifrågavarande
åt Försvarsverkets Materiel af öfver
skotten årligen anvisade y 0,000 R.dr
B:co böra tillämpas, må ogilla Utskottets
uti dess nu afgifne Memorial N:o f/6 gjorde
hemställan; och anhåller jag om proposition
på hvad jag sålunda föreslagit.
Grefve Brahe, Magnus: Jag har intet
att tillägga hvad Herr Crusenstolpe yttrat
i afseende på de 70,000 R:dr till materielcn,
utan får blott förklara, att jag förenar
mig aldeles med honom och anhåller om
proposition på hans förslag.
Friherre Cederström, Jacob: För min
del har jag intet emot Herr Crusenstolpes
förslag'; men om jag ej misstager mig, har
PresteStåndet redan fattat sitt beslut i äret
-
i6
Den 8 Mars f. m.
net; jag anhåller derföre, att Herr RidclarliusSecreteraren
ville underrätta oss, huruvida
något ProtocollsUtdrag härom från
PresteStåndet ankommit, och i sådan händelse
uppläsa detsamma. Det är angeläget
att RiksSlånden vid besluten om denna fråga
förena sig uti samma termer, på det icke
några skiljaktigheter må uppkomma och
något jämnkningsförslag hehöfvas, hvarigenom
tidsutdrägt skulle uppstå.
I anledning häraf upplästes Högvördige
PresteStåndets ProtocollsUtdrag af den 3
dennes af innehåll att Ståndet, i anledning
af StatsUtskottets Memorial N:o4i6> förklarat
det med Ståndets mening och afsigt vara
öfverensstämmande, att det belopp, hvarmed
öfverskolten det ena året möjligen understiga
de 70,000 R:dr, får af de påföljande,
innan nästa SlatsReglering, förflytande
årens öfverskott ersättas, derest desamma
dertill lemna tillgång.
Herr Crusenstolpe: I händelse något
ProtocollsUtdrag i ämnet från BorgareStåndet
skulle vara ankommit, anhåller jag att
detsamma äfven måtte blifva uppläst.
Undertecknad RiddarhusSecreterare :
Från Vällofl. BorgareStåndet har ännu ej
ankommit något ProtocollsUtdrag i detta
ämne.
Herr
STOCKHLMS HÖGS
Den ^Mars f. m; ^
Herr Crusenstolpe: BorgareStåndet liar,
efter elen kännedom jag enskildt erhållit,
ogillat SlatsUtskottets Memorial och blifvit
vid sitt förra beslut i ämnet. Huru saken
sålunda beslutas, blir i alla fall någon jämkning
nödvändig, och jag skulle derföre anse
lämpligast, att Ridderskapet och Adeln
bifaller den proposition jag föreslagit, och
sedan gör en inbjudning till de öfrige rcspective
MedStånden att i detta beslut instämma.
Herr von Hartmansdorff, August: Då
jag instämt uti Friherre Silfverskjölds reservation,
anhåller jag, att för Ridderskapet
och Adeln få redogöra för mina skäl
dertill. Förstärkta StatsUtskottets beslut innehöll,
att 70,000 R:dr om året skulle af
RiksgäldsContoiret från öfverskotten hållas
StatsContoiret tillhanda för ifrågavarande
ändamål, om öfverskotten dertill lemnade
tillgångar. När derefter Reglementet för
RiksgäldsContoiret skulle förfaltas, uppstod
fråga hvad härmed menades. Då blef skillnaden
i meningarne afgjord på det sätt,
söm Utskottets betänkande innehåller, eller
alt om t. ex. ett år endast 65,000 R:drs tillgång
skulle finnas, men ett annat år deremot
75,000 R:drs, skulle ej det efterföljande
årets öfverskott få fylla ett föregående
års brist, utan, om alldrig så stort öfverskott
ett efterföljande år funnes, skulle dock
65 H. 2
\
18 Den 8 Mars f. m.
ej en exislerande ehuru obetydlig brist för
föregående åren få betäckas. Minoriteten
ansåg* en sådan tydning vara origtig, emedan,
då man gjort ett anslag, som redan
var tillräckligen osäkert, man icke borde, genom
ytterligare stadganden, onödigtvis göra
det ännu osäkrare. För att nu få rättelse
häruti, och på det att Materielen må få
hvad den behöfver, vet jag intet annat medel,
än det Friherre Silfverskjöld föreslagit
och som af PresteStåndet redan blifvit
bifallit. Ty om man skulle vidtaga den utväg,
som Herr Crusenstolpe föreslagit, skall
man komma att slå på samma punkt, som
genom Utskottets Memorial, och materielen
finge derigenom intet. Det beslut, som Rikets
Ständer fattat om extra Statsregleringen
och fyllandet af deri uppkommande
brist genom lån, gäller nemi. blott om de
på bestämda tider utgående anslagen, och
således skulle materielen ej få annat, än
hvad händelsevis hvarje år af öfverskotten
vore att tillgå; men medels anskaffande genom
lån kan här icke komma i fråga, emedan
lån för denna utgift icke får göras.
Skall man nu, såsom Herr Crusenstolpe föreslår,
endast ogilla Utskottets Memorial,
så blir förhållandet icke förklarad!, utan
man står i samma ovisshet som förut, och
liar endast kastat denna ovisshet om Rikets
Ständers rätta mening med det beviljade
anslaget, på Fullmägtige i RiksgäldsContoiret
och Konungens Rådgifvare. Jag anhål
-
Den 8 Mars f. m.
*9
ler fördenskull, att, med afslag 3 Utskottets
Memorial, Friherre Silfverskjölds reservation
matte förklaras utgöra Rikets Ständers
mening.
O
Herr Rosenqvist_, Fredrik Leonhard:
Ehuru föga hopp jag har om framgång,
yrkar jag dock bifall på Utskottets Memorial,
emedan allt annat skulle strida emot
Rikets Ständers i detta ämne redan fattade
beslut, och man skulle stadga ett origtigt
begrepp om de orden: Så vidt de ärliga
öf verskotten dertill lemna tillgång. Jag
kan häraf ej annat linna, än att om ingen
tillgång ett år finnes, så kan icke några
70,000 R:dr till materielen för detta
' året erhållas.
Herr Crusenstolpe: Då Herr von Hartmansdorff
yttrat, att icke något resultat
skulle uppstå om min proposition af Ridderskapet
och Adeln bifölls, kan jag icke
förklara detta på annat sätt, än att min
stämma varit för svag för att läsa den föreslagne
propositionen så, att Herr von Hartmansdorff
kunde höra densamma. Jag slutade
med att yrka, det Utskottets Memorial
måtte ogillas, men med tillagd antydan af
de grunder, hvarpå detta skulle ske, eller
på de grunder, som i StatsUtskottets Betänkande
N:o 387 äro af Rikets Ständer bifallne,
då jag tror, att ingen ovisshet om
65 H. a*
20
B e n 8 M ars f. m.
meningen med beslutet stall uppstå. Jag
åberopade, och bar i den delen af Herr
von Hartmansdorff ej fått någon vederläggning,
att Utskottet i detta bilallne betänkandet
redan förklarat, att de beviljade anslagen
af hvad beskaffenhet som hälst ovilkorligen
böra vara att tillgå på bestämda
tider och lill utsatt belopp. Den bestämda
tiden för anslaget till Materielen är att ärligen
utgå, och beloppet är utsatt lill 70,000
R:dr; något tvifvel kan således ej uppstå
derom, att icke detta anslag äfven bör beräknas
bland dem, hvarom Betänkandet N:o
387 handlar.
Friherre Cederström: Rikets Ständer
hafva vid Statsregleringens uppgörande först '
beräknat inkomsterna och sedan uppgjort utgiftstitlarne
i förhållande derefter, samt slutligen
funnit nödigt att, om inkomsterna ej
uppgå till det belopp, hvartill de blifvit beräknade,
berättiga RiksgäldsContoirets Fullmägtige
att upptaga lån för att fylla de uppstående
bristerna. Herr von Hartmansdorff
bar nyss yttrat en mening, som tyckes tillkännagifva,
det lian trott att endast de nu
ifrågavarande 70,000 R:drne voro anviste på
öfverskotten. Jag får då erinra honom, att
sedermera hafva 124,000 R:dr B:co i ersättning
för Saltpettergärden äfven blifvit på
öfverskotten anviste, hvarigenom tillgångarne
med denna summa således komma att
minskas. När nu denna omständighet in
-
Den 8 Mars f. m.
träffat, i anledning af ett BevillningsUtskottets
Betänkande, hvilket visserligen var en
ovanlig form, men som likväl haft den följd,
att StatsUtskottet ansett, det Statsbristsumjnan
kunde nedsättas med 124,000 R:dr B:co
mot hvad den var förut beräknad och redan
fastställd till, hemställer jag, om man då
ej borde bereda möjlighet för desse utgifter
j)å det sätt, att RiksgäldsContoirels Fullmäglige
må berättigas upptaga lån tili en
motsvarande summa. Få utgifter äro mera
på sparsamhet beräknade för framtiden, än
de som utgå till materielen, ty underhålles
den ej, så medför det vida större utgifter
för framtiden. Jag instämmer derföre i Herr
Crusenstolpes förslag, och anhåller, att Ridderskapet
och Adeln, till förekommande af
« några tidsödande jemnkningsförslag, måtte
inbjuda de öfrige Stånden att med Ridder
skapet
och Adeln sig förena. Det blir dock
nödvändigt att i beslutet intaga, det Pre
sleStåndets
beslut icke kunnat antagas, utan
att Ridderskapet och Adeln ansett det vida
bättre och enklare att den ifrågavarande
summan bestämdt skall fyllas.
Herr Hjerta, Gustaf: De värde talare,
som hittills yttrat sig, tyckas hafva förglömt,
.att Rikets Ständer, i likhet med hvad
hitintills varit vanligt, anslagit en summa
af 600,000 R:dr till KrigsCollegii behof för
materielen. Sedermera uppstod fråga om
ett ytterligare ökande af denne summa, och
23
Den 8 Mars f. ra.
Rikets Ständer fattade då ett beslut, hvarigenom,
om tillgång dertill gåfves, å öfverskotten
en - summa af 70,000 R:dr ytterligare
beviljades. Jag anser derföre, lika med
BorgareStåndet, att StatsUtskoltet varit högst
tjenstfärdigt, då det framkommit med den
nu förevarande olämpliga förfrågan. Anslaget
är gifvet på öfverskotten, såsom Herr
Rosenqvist ganska rigtigt yttrat, så vidt
dessa dertill lemna tillgång. All förändring
häruti skulle vara ett upprifvande af ett
redan fattat beslut. Det ligger för mig klart,
alt om ej 70,000 R:dr på öfverskotten finnas,
så för man inskränka behofvet till den
summa som finnes. Huru någon oreda af
detta beslut skall uppkomma kan jag ej begripa;
denna föreställning hörer lill sådane
dunstbilder, som väl ofta bär framkastas, t
men som icke bör kunna förvilla någon.
Lika med BorgareStåndet yrkar jag afslag å
ifrågavarande memorial.
Herr von Hartmansdorff': På det jag
ej oftare må fela uti begreppet 0111 Herr
Crusenstolpes proposition, anhåller jag, att
den måtte blifva uppläst, och att jag sedermera
måtte återfå ordet.
Den af Herr Crusenstolpe yrkade proposition
upplästes; hvarefter Herr von Hartmansdorff'
fortfor:
Om Ridderskapet och Adeln skulle finna
för godt, att antaga Herr Crusenstolpes
Den 8 Mars f. ra.
förslag, så skulle följden lika säkert blifva,
att materielen blefve lidande örn öfverskotten
ej räckte till, sorn om man antoge Utskottets
Memorial, ty först skall man erinra
sig, att af öfverskotten skola utgå vida
större summor än den nu ifrågavarande,
och sedan, att Betänkandet,N:o 38^, som Herr
Crusenstolpe åberopat, lyder så bär: att, derest
någon brist tillfälligtvis skulle uppkomma
uti det påräknade beloppet af de till
StatsVerket eller Riks gälds Cantor et ansi agne
inkomster oell tillgångar, hvilket ej af
öfverskott eller andra för handen varande
medel betäckes, RiksgäldsContoret må,
på sätt äfven tillförene öfligt varit, anskaffa
skilnaden genom lån, dock under
förbehåll, att dessa i mohn af blifvande
* tillgångar återbetalas, och att de i det hela
icke få öfverstiga hvad som till de bestämda
anslagens, samt de beviljade och begagnade
lånens eller creditivens fyllande erfordras,
Men nu är förhållandet, såsom jag
förut anmärkt, att det är blott så vida öfverskotten
dertill lemna tillgång, som delta
anslag skall utgå. Antager man således Herr
Crusenstolpes förslag, så uppstår samma
förhållande, som af Utskottets, men om man
antager Friherre Silfverskjölds, så blir likväl
saken så till vida hjelpt, alt ett års öfverflödiga
tillgångar få ersätta ett annat års
uppkommen brist. Mig synes både skäligt
och billigt, alt man får räkna dessa årliga
70,000 Hulr i sammanslag, efter öfversko t
-
Den 8 Mars f. m.
ten ej på annat sätt äro disponerade. Hvad
den senare anmärkningen beträffar, att
124,000 R:dr redan äro anvisade på öfverskotten
att utgå till Saltpetter-tillverkningen;
så vill jag endast erinra, att öfverskotten
ej äro annat, än det som inflyter öfver
de beräknade inkomsterna, och att Rikets
Ständer hafva, sedan Inkomst-hetän-.
bandet nppgjordes, höjt Bränvins- och TullBevillningen,
hvarigenom tillgångar höra erhållas
till de anviste 124,000 R:dr. Skulle
likväl brister uppstå, så är det gifvet, att
RiksgäldsContoiret får anskaffa de bristande
medlen. Jag får således förnya min anhållan
om bifall till Friherre Silfverskjölds reservation.
Herr Ribenj Carl Wilhelm: En Leda- p
mot har trott sig finna en särdeles tjenstfärdighet
hos StatsUtskottet, som lill Ständerna
inkommit med förevarande fråga. Jag
ber att få fästa hans uppmärksamhet derpå,
att frågan inom Utskottet uppstod då
instruction för Riksens Ständers Fullmägtige
i RiksgäldsContoiret skulle uppgöras, och
emedan desse Fullmägtige äro ansvarige om
de brista i föreskrifternas uppfyllande. Då
Rikets Ständer ej lära underlåta att utkräfva
ansvar å desse sine Fullmägtige, lärer
det också vara dessas rättighet att få tydeliga
föreskrifter. Rikets Ständers beslut uti
förevarande fråga är ej uppgifvit i sådana
ordalag, att man med full visshet kunde
I
Den 8 Mars f. m.
säga, om dessa årliga 70,000 R:dr skulle tagas
af öfverskotten för året, eller af öfverskotten
från Riksdag till Riksdag. Derom
måste likväl RiksgäldsContoirets Fullmägtige
underrättas. Herr von Hartmansdorff,
med hvilken jag förenar mig, har förekommit
mig. Så vidt jag förstår Herr Crusenslolpes
mening, skulle den medföra samma
osäkerhet som Utskottets. Om deremot Friherre
Silfverskjölds reservation antages, anser
jag all säkerhet vara iagttagen för erhållandet
af dessa 70,000 R:df. Det är ej
tänkbart, ehvad vinkar om missräkning man
än må framkasta, att ej öfverskotten skola
lemna de påräknade tillgångarne; likväl skulle
sådant möjligen kunna hända för ett år,
och i synnerhet första året. Men om Ständerne
förklara, att deras mening med anvisningen
å öfverskotten ej varit endast för
året, utan från Riksdag till Riksdag sammanräknadt,
så tror jag all säkerhet vara
iagttagen. Jag anhåller om proposition lill
afslag å Utskottets Memorial, och bifall till
Friherre Silfverskjölds reservation.
Herr Crusenstolpe: De Herrar, som anse
öfverskotten tillräckliga, risquera intet
med att ingå på mitt förslag. Blifva de
tillräcklige, så kommer naturligtvis det andra
alternativet att förfalla. Under de flere
gånger jag växlat ord med Herr von
Hartmansdorff i denne sak; har jag åberopat
betänkandet N:o 387, så väl som de
Den 8 Mars f. m.
orden: af hvad beskaffenhet sorn hälst.
Dessutom anser jag nödvändigt, att antaga
det af mig föreslagna alteniatif, ty utom
de summor, som här blifvit nämnde, har
Kongl. Maj:t äfven till Lejonbacken erhållit
124,000 R:dr. Jag kan ej afstå ifrån
att få min proposition framställd, och tror
för öfrigt, att allt hvad som kan sägas i
detta ämne redan är sagt.
Herr Hjerta: Något tror jag icke ännu
vara sagt, nemligen, att ett sådant skäl till
föreskrift för RiksgäldsContoirets Fullmägtige
kan jag ej fatta. Öfverskotten lemnäs
icke till RiksgäldsContoiret förrän Räkenskaperne
äro afslutade, Hvad sorn en gång
är lemnadt till RiksgäldsContoiret, kan förmodeligen
icke sedan återlemnas, och det
är således ej inom RiksgäldsContoiret, utan
inom Styrelsen, som frågan kan uppkomma.
Jag finnér icke skäl att göra ett anslag,
som är tillfälligt, tili permanent, derigenom
att medel till detsamma nödvändigt
skola anskaffas, och jag kan ej finna annat,
än att en så stor utgift måste besparas om
Riket är i den belägenhet, att ej öfverskotten
lemna dertill tillgång. Jag anser, att
man bör öfverlemna åt Regeringen om den
kan få öfverskott eller icke, och det blir
vist säkraste medlet att få öfverskottet. Jag
anhåller om afslag å Memorialet, i likhet
med hvad BorgqreStåndet gjort.
Herr von Hartmansdorff: Skälet, hvar
-
Den 8 Mars f. m.
27
före Herr Crusenstolpe och jag icke komma
öfverens, är att han ej ger akt på premissen.
I Betänkandet N:o 387 står, alt alla
heviljade anslag skola utgå, men i afseende
på de nu ifrågavarande 70,000 R:dr hafva
Rikets Ständer beslutit, att de skola utgå
om tillgång dertill finnes, således passar
icke betänkandet N:o 387 till detta anslag.
Samma Ledamot har sagt, att om han vore
så säker på öfverskotten, som Herr Riben
är, att icke förlust skall uppkomma,
så skulle' han begära bifall å Memorialet.
Men om, såsom Herr Riben antagit, det t.
ex. skulle första året blifva en brist, så
skulle deraf följa,en säker förlust för materielen.
En annan Ledamot har anmärkt,
att fråga aldrig kunde uppstå om att RiksgäldsContoiret
skulle återställa några medel,
som dit en gång blifvit öfverlemriade; derföre
har Friherre Silfverskjöld i sin reservation
sagt: min mening kan likväl icke
vara den, att, om öfverskott smedel utöfver
jo,000 Rulr skulle inf yta det ena äret, ett
sådant öfverskott skulle af StatsContoiret
få innehållas eller reserveras till betäckande
af den brist, som ett annat år kunde
uppkomma, utan att dessa borde till RiksgäldsContoiret
i vanlig ordning af emnås.
Det är således icke fråga om att göra
någon återdragning från RiksgäldsContoiret
till StatsContoiret. Frågan är blott, huruvida,
om t. ex. första året endast skulle
gifva 65,ooo R:dr, men året derpå 75,000
2S
Den 8 Mars f. m.
R:drs öfverskott, man skullte få använda do
5ooo R:dr, som första året bruste, till
materielen det andra året. Jag bar ej vidare
att tillägga för att göra mig tydlig.
Jag tror det vara nödvändigt att göra bestämda
föreskrifter, synnerligen sorn man,
just vid denna Riksdag, bar klagat, attFullmägtige
i RiksgäldsContoiret icke haft nog
tydliga föreskrifter, såsom t. ex. i fråga om
anslaget tili Convoi-Commissariatet. Ehuru
jag ej har någon skada åf de felagliga
instruclionerna, anser jag för min pligt, att
söka få föreskrifterna bestämda.
Grefve GyldenstolpeAnton Gabriel?
Jag instämmer fullkomligt i den mening,
som Herr von Hartmansdorff och Herr Crusenstolpe
yttrat, att de anslag, som Ständerna
funnit nödvändige, böra fyllas. Dessa
Herrar utgå dock från olika åsigter, hvilka
jag likväl tror kunna förenas i en framställning,
som jag skall taga mig friheten
föreslå. Jag linner, att i Ständernas beslut
står, att 70,000 R:dr årligen skola utgå, så
vidt öfverskolten dertill lemna tillgångar.
Der står alldeles icke årliga öfverskolten;
således finnér jag intet binder att ersätta
bristen från öfverskottet för ett annat år;
men då öfverskolten ej äro kände förrän
galels år efter det år, hvilket de tillhöra,
och då anslaget för materielen nödvändigt
måste årligen utgå, anser jag nödigt, att
ifrågavarande 70,000 R:dr böra årligen hål
-
Den 8 Mars f. m.
las StatsYcrket tillhanda. Dä nu generelt
är föreskrifvit, att öfverskotten årligen skola
till RiksgäldsContoiret öfvérlemnas, och
Herr Crusenstolpe menar, alt ingen brist
skall uppkomma, tror jag att saken afhjelpes
om Ridderskapet och Adeln beslutar,
att de 70,000 R:dr, som Ständerna anvisat
på öfverskotten, skola af RiksgäldsContoiret,
utöfver den vanliga Statsbristsumman,
tillhandahållas, då RiksgäldsContoiret antingen
genom upplåning eller öfverskott får
sådant verkställa. Då tror jag. att Herr von
Ilai imansdorffs, så väl sorn Herr Crusenstolpes
meningar, båda äro uppfyllda. Jag
anhåller 0111 proposition härpå.
Grefve Brahe: Jag tillstår, att jag ej
fattat uttrycket i Betänkandet N:o 387 såsom
Herr Crusenstolpe. Då der slår: af
hvad beskaffenhet som hälst, anser jag de
påräknade summorna vara lika säkra. Herr
Hjerta har sagt, att, om tillgångarne ej vore
tillräckliga, så måste man hushålla med
hvad man har. Att man måste hushålla,
är ganska rigtigt, men åtminstone måste man
hafva tillräckligt till det oundvikligaste. Det
är just genom brist i detta afseende, som
man kommit i den olyckliga ställning med
materielen, hvari man sig vid denna Riksdag
befinner. Det är just derföre, som man
nu nödgas begära stora Summor för att
kunna sätta materielen i det skick, den måste
vara.
3o
Den 8 Mars f. ra.
Herr Hjerta: Jag kan ej nog beklaga,
att man nu finner sig hafva gått folkets
skattekrafter så nära, att man nödgas rådslå
örn man skall kunna erhålla 70,000 R:dr
af öfverskotten, då dessa de föregående åren
uppgått till flera 100,000 R:dr. Jag nödgas
bestrida Grefve Gyldenstolpes påstående,
ty derigenom skulle ett tillfälligt anslag
förvandlas till ett stående. Ständerna hafva
anvist dessa 70,000 R:dr att årligen utgå,
om öfverskotten dertill lemna tillgångar,
och här kan naturligtvis icke menas
annat, än de årliga öfverskotten. Orden
äro tydliga för hvar och en, som vill förstå
dem. Att skylla på RiksgäldsContoirets
Fullmägtiges instruetion, för att få anledning
komma fram med detta Memorial, är
hlott ett svepskäl. För min del tror jag,
att då man anslagit 3 milioner till Materielen,
då man bibehållit samma årliga anslag
som förut, och derutöfver gifvit 70,000
R:dr B:co årligen, så måste Ständerna hafva
gjort nog för materielen, örn man dermed
vill hushålla. Således yrkar jag, alt,
som uttrycken i Rikets Ständers beslut i detta
afseende äro bestämda, man måtte afslå
bela detta Memorial, då saken får blifva
qvar i det skick den varit förut.
Grefve Gyldenstolpe: Jag kan ej finna,
att Ständernas beslut är af den syftning,
som Herr Hjerta påstått. Jag anser således
min tydning lika rigtig, som hans. Jag
Den 8 Mars f. m.
3i
liar föreslagit min proposition derföre, att
Ständerna enligt StatsUtskoltets Betänkande
N:o 387 sagt, att alla beviljade anslag, af
hvad beskaffenhet sorn hälst, böra vara att
tillgå, och då linner jag icke skäl, hvarföre
icke äfven de årligen anslagne till krut
äfven böra utgå. Det skulle annars, sorn
Herr Friherre Silfverskjöld ådagalagt, kunna
hända, att örn det ett år ej blefve några
öfverskott, man samma år icke skulle
få något anslag till kruttillverkningen. Då
man ej kan säga, att det strider emot Rikets
Ständers beslut i Betänkandet ]\:o387,
att ett sådant anslag skall utgå, anser jag
rättast, för att undvika krångel, att RiksgäldsContoiret
tillhandahåller StatsYerket de
ifrågavarande 70,000 R:dr, och ersätter sig
med de ingående öfverskotten. Jag får således
förnya min anhållan om proposition
Herr Tham, Wollrath: Någon annan
fråga lärer ej här kunna uppstå, an att befordra
Ständernas beslut till verkställighet,
och icke föreslå nya beslut. Hvad Grefve
Gyldenstolpe föreslagit står i strid med livad
Sländerna redan beslutat, nemligen att 70,ober
R:dr årligen skola af öfverskotten utgå, så
framt de dertill lemna tillgång. Dessa kunna
ej, såsom Herr Hjerta sagt, betalas af
RiksgäldsContoiret. Detta Contoir kan ej
få andra öfverskott, än af Allmänna Bevillningen
samt CharlaSigillata, Tull-och Brån
-
32
Den 8 Mars f. m.
vins-bevillningen. Det finnes således ingen
anledning, att i denna transaction inblanda
RiksgäldsContoiret. Om öfverskotten ett år
ej räcka till, så hjelpes det derigenom, att
StatsContoiret godtgör sig det felande af följande
årets öfverskott, om de dertill lemna
tillgång. Detta vinnes, om man afslår Memorialet,
emedan ingenting behöfver i RiksgäldsContoirets
Fullmägtiges instruetion härom
inflyta. Jag förenar mig således belt
och hållit i Herr Crusenslolpes mening.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Jag yrkar
blott afslag å Memorialet.
Herr von Hartmansdorff': I hvad Herr
Tham yttrat instämmer äfven jag, så vida
öfverskotten skola gå i liqvid med hvarandra
år från år, såsom Friherre Silfverskjöld
yrkat. En annan onödig omväg vore, att
RiksgäldsContoiret på förhand skulle betala
detta anslag. Jag anser det icke rigtigt, ty
det vore att discontera ett Statsanslag, som
är osäkert. Förrän Bokslutet i StatsConloiret
är gjordt kan man icke veta, om tillgång
finnes elier icke. Jag hoppas en annan
lycklig verkan af detta anslag, det nemligen,
att Bokslutet hädanefter skall blifva
förr färdigt; många svårigheter möta val,
men jag hoppas dock denna verkan snart
skall visa sig. Om man antager Herr Crusenstolpcs
mening, så vinnes icke det ändamål
-
Den 8 Mars f. ra.
33
mål man tror. Mina motståndare lära i öfrigt
misstagit sig om min mening, då äfven
de yrkat afslag å Memorialet.
Herr Hjerta: Jag har visserligen ej
misstagit mig då jag begärt afslag å Memorialet,
ty jag vet att min tanka just är af
Utskottet föreslagen; men det är alt derom
göra en hemställan, som jag anser origtigt,
och det är derföre jag, lika med BorgareStåndet,
anser att Memorialet hör afslås.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å StatsUtskottets förevarande Memorial.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade afslå
berörde Memorial.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Crusenstolpe: Jag anhåller att min
proposition måtte blifva framstäld.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade, att någre Ledamöter
begärt proposition å Fjaherre Silfverskjölds
Reservation, andre åter å Herr Crusenstolpes
förslag, hvarjemte Grefve Gyldenstolpe
framstält ett förslag, hvarå han
begärt proposition. Hvad detta sistnämnde
anginge, så ansåg Hans Excellence det
65 H. 3
34
Den 8 Mars f. m.
ej öfverensstämma med Ridderskapets och
Adelns förra beslut i ämnet, ty Ståndet hade
anvisat de n0,000 R:drne på öfverskotten,
hvaremot Gretve Gyldenstolpe önskade, att
de af RiksgäldsContoiret bestämdt skulle hållas
till handa. Hans Excellence ansåg sig
altså icke kunna framställa den af Grefve
Gyldenstolpe begärde proposition. Således
återstode blott de tvänne meningar, som af
Friherre Silfverskjöld i dess reservation, och
af Herr Crusenstolpe blifvit framstälde.
Herr Hjerta: Jag hemställer, om icke
Herr Grefven och LandtMarskalken skulle
behaga underrätta Ståndet, huru Herr Grefven
fattat de senast af Ridderskapet och
Adeln afgifne SVar; för mill del skulle jag
tro, att pluraliteten varit för afslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att lian icke kunnat
tillförlitligen utröna, af hvilken mening
Ridderskapets och Adelns pluralitet vore.
Herr Crusenstolpe: Jag ber endast att
få fästa Herr Hjertås uppmärksamhet derpå,
att ett afslag å Memorialet icke låter tänka
sig, emedan Fullmägtige i RiksgäldsContoiret
nödvändigt måste hafva någon instruktion
i detta ämne.
Herr Rosenqvist: Hå Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken upplyst,
det Hans Excellence icke kunnat utaf de
Den 8 Mars f. m.
35
afgifne svaren utröna pluralitetens mening,
anhåller jag om votering.
Herr Hjerta: Till svar på Herr Crusenstolpes
sista yttrande får jag lemna, att
BorgareStåndet redan afslagit memorialet,
och att jag just yrkat ett sådant afslag,
emedan Fullmägtige i RiksgäldsContoiret i
detta afseende icke behöfva någon instruction.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemstälde, om, sedan votering
nu blifvit begärd, Ridderskapet och
Adeln behagade tillåta, att bifall å Statsutskottets
nu föredragne memorial finge upptagas
uti ja-propositionen, samt afslag derå
uti nej-propositionen, så framt Ridderskapet
och Adeln icke åstundade någon annan
contra-proposition.
Herr Hjerta: Jag trodde, att svaret om
bifall på Memorialet var så tydligt, att derom
mera icke kunde uppstå fråga; jag har
dessutom icke hört någon begära bifall derå.
Om deremot afslag sattes i ja-propositionen,
kunde man slippa fyra voteringar.
4
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken erinrade, att Herr Rosenqvist
begärt proposition till bifall å Statsutskottets
Memorial, och att, om han ej
derifrån afstode, ja-propositionen borde innehålla
nämnde mening.
65 H. 3*
36
Den 8 Mars f. ra.
Herr von Hartmansdorff': Om första
voteringen blir om bifall eller afslag, anser
jag Herr Crusenstolpes och Herr Friherre
Silfverskjölds meningar äfven böra,
genom särskilt förbehåll, inflyta i endera
af propositionerna, hälst i nej-propositio)ien.
Herr Crusenstolpe: Jag instämmer i detta
afseende helt och hållit med Herr von Hartmansdorff.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att den af Herr
von Hartmansdorff föreslagne Nej-proposition
syntes mindre lämpelig, emedan de Ledamöter,
som önskade bestämdt och rent afslag
å StatsUtskottets Memorial, i sådant
fall icke erhöllo tillfälle att få uttrycka deras
opinion. Hans Excellence trodde således,
för dess del, det vara nödvändigt att
först bestämma contra-propositionens innehåll,
i hvilket afseende Hans Excellence
hemstälde, om Ridderskapet och Adeln behagade
antaga Friherre Silfverskjölds förslag
till contra-proposition.
Herr Hjerta: För min del skulle jag
tro, att första voterings-propositionen bör
blifva, att den som vill det contra-proposi?
tionen skall innefatta afslag å Memorialet
voterar ja, och den som vill att contrapropositionen
skall innefatta villkor om någondera
af Herrarne Silfverskjölds och Crusenslolpes
förslag, voterar nej. Jag kan ej
Den 8 Mars f. m.
frångå att yrka afslag, emedan jag anser
att hela hemställan hör afslås.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Uppkommen
under discussionen kan jag ej berömma
mig af att äga full reda på ämnet.
Jag kan likväl icke undgå att anmärka det
besynnerliga förhållande, att de, sorn vilja
vara sparsamma med medel, yrka afslag å
memorialet, då likväl just sparsamhet är
memorialets afsigt. Den som är för sparsamhet
i detta fall hör bifalla memorialet,
ty antingen afslag å detsamma eller någon
af de andra meningarne vinner, så uppstår
alltid större latitud för utgiftens verkstäl-t
lande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att fråga nu
blott vore om contra-propositionens beskaffenhet,
och att i hufvudsaken bifall till me-,
morialet skulle utgöra ja-propositionen.
Herr von Hartmansdorff': Jag öfverlemnar
åt Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken att uppställa propositionerna
såsom honom godt synes, blott
alla meningarne blifva pröfvade. Här äro
nu fyra meningar, bifall till Memorialet,
afslag å detsamma, afslag med antagande af
Friherre Silfverskjölds reservation, och afslag
med antagande af Herr Crusenstolpes
förslag. Huru vi skola komma ifrån sakea
38
Den 8 Mars f. m.
- lemnar jag åt Herr Grefven och LandtMarshalken
att föreslå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då Irenne meningar
sökt göra sig gällande angående contra-propositionens
innehåll, nemligen dels
enkelt afslag å StatsUtskottets Memorial,
dels Herr Crusenslolpes och dels Friherre
Silfverskjölds förslag, Liefve det nödvändigt
att företaga tvänne voteringar om contrapropositionen,
af hvilka den första torde
kunna i Ja-propositionen upptaga enkelt afslag
å StatsUtskottets Memorial samt i Nejpropositionen
att särskilt lomme att afgöras,
antingen Friherre Silfverskjölds eller
Herr Crusenstolpes förslag borde antagas;
hvarefter den andra voteringen kunde i Japropositionen
innefatta Friherre Silfverskjölds
och i Nej-propositionen Herr Crusenstolpes
förslag. Skulle Herr Crusenstolpe behaga
afstå från sitt förslag kunde contra-propositionens
innehåll bestämmas genom en votering,
hvarvid Ja-propositionen borde innehålla
enkelt afslag å StatsUtskottets Memorial
samt Nej-propositionen Friherre Silfverskjölds
förslag.
Grefve Frölichj David: Den af Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
gjorde framställning om voterings-propositionen,
lärer ej kunna bifallas af dem,
sorn önska bifall till Memorialet och säle
-
f
Den 8 Mars f. m. 39
des icke vilja biträda någon af de meningar,
Herr Grefven omnämdt. Om det är
nödvändigt att alla fyra meningarne skola
intagas i propositionerna, så lärer första
voterings-propositionen blifva bifall till Memorialet
i Ja-propositionen, och i Nej-propositionen
afslag å Memorialet med eller
utan tillsattser, hvarom sedermera kommer
att beslutas. Detta är enda sältet, om Herr
Rosenqvist fortfar att yrka bifall å Memorialet,
och så vida ej en af meningarne skall
blifva uppoffrad.
Herr von Hartmansdorff: Huruvida bifall
till Memorialet, skall blifva Ja-proposition
i hufvudsaken, derom behöfver icke
voteras, det är redan bestämdt. Det återstår
således blott att utröna, hvad som skall
blifva contra-proposition, och i detta fall
är Herr Grefvens och LandtMarskalkens proposition
den kortaste och rättaste.
Herr Crusenstolpe: Det är förmodeligen
sista gången jag faller besvärlig med
någon votering under denna Riksdag, men
ämnet är denna gången af vigt och jag kan
således ej derifrån afstå. Jag hoppas för
öfrigt, att vid användandet af anslaget, samma
ihärdighet skall ådagaläggas, som vid
åtkomsten af detsamma.
Herr Tham: Jag tror mig vara förekommen
af Herr von Hartmansdorff, och
4o
Den 8 Mars f. m.
vill blott nämna, att praxis alltid varit alt
först votera om Contrapropositionen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde derefter följande
voteringsproposition:
Den som anser, att contrapropositionen
tor innefatta afslag å StatsUtskottets Memorial
N:o 4*0, angående den Summa af
70,000 R:dr, som är anvisad för KrigsCollegii
Departementers materiella behof
och Kruttillverkningskostnaderne, att årligen
ntgå utaf Öfverskotten på StatsVerkets Ordinarie
och Extraordinarie Inkomster för
åren från och med i83o, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer sedermera serskildt
att afgöras, huruvida Contrapositionen må
innefatta afslag å StatsUtskottets berörde Memorial,
dock med antagande, antingen af
Friherre Silfverskjölds eller Herr Crusenstolpes
framstälde förslag.
Hvilken Voteringsproposition af Riddcrskapet
och Adeln godkändes samt anslogs.
Voteringen börjades klockan 1 eftermiddagen,
och befunnos, efter voteringens slut
klockan tre qvart till 2 eftermiddagen, sedan
en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad samt de öfrige voteringssed
-
Den 8 Mars f. m.
larne blifvit öppnade, rösterna hafva utfallit
som följer:
Ja — 3i.
Nej — 134-
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen serskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, att Piidderskapet
och Adeln således beslutat, det
Contrapropositionen borde innefatta afslag
å StatsUtskottets Memorial, likväl med antagande
antingen af Friherre Silfverskjölds
eller Herr Crusenstolpes framstälde förslag.
Hans Excellence framstälde derefter
följande Voteringspropositioner:
Den som anser, att Contrapropositionen
bör innefatta afslag å StatsUtskottets
Memorial N:o 4*6 angående den Summa
af no,ooo R:dr, som är anvisad för KrigsCollegii
Departementers materiella behof och
Kruttillverkningskostnaderne, att årligen utgå
utaf öfverskotten på StatsVerkels Ordinarie
och Extraordinarie Inkomster för åren från
och med i83o; dock med antagande af Friherre
Silfverskjölds förslag: att det belopp,
hvarmed öfverskotten det ena året möjligen
understiga ifrågavarande 70,000 R:dr, får
af de påföljande, innan nästa Statsreglering,
förflytande årens öfverskott ersättas,
derest desamma dertill lemna tillgång, och
hvilket bör uti SlatsContorets årliga liqvi
-
42
Den 8 Mars f. ra.
*
der med RiksgäldsContoret upptagas, voterar
Ja;
Den
det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer Contrapropositionen
att innefatta det beslut: att Ridderskapet
oell Adeln, på de i StatsUtskottets af samtelig
RiksStånden redan bifallne Betänkande
N:o 387 stadgade grunder, hvilka jemväl
i afseende på ifrågavarande åt Försvå
rsVerkets Materiel af Öfverskotten årligen
anvisade 70,000 R:dr B:co böra tillämpas,
må ogilla Utskottets uti dess nu
afgifne Memorial N:o 4^ gjorde hemställan.
Herr Printzenskjöld, Axel: Jag hemställer,
om icke samma benämning af hufvudärrtnet
kunde begagnas så väl i Ja-propositionen,
sorn i Nej-propositionen.
Friherre Silfverskjöld, Carl: Om jag
ej misstager mig är benämningen just densamma,
som är begagnad i Betänkandet
N:o 3o4.
Herr von Hartmansdorff: Betänkandet
N:o 416 börjar sålunda: y 0,000 R:dr, som
är anvisad för KrigsCollegii Departementers
materiela behof och Kruttillverkningskostnaderna.
Samma ord böra äfven begagnas
i Voteringsproposiliouen.
Deri 8 Mars f. m.
45
Undertecknad Riddarhus-Secreterare:
De af Herr von Hartmansdorff citerade ord
äro ordagrant begagnade i Ja-propositionen.
Uti Nej-propositionen är Herr Crusenstolpes
förslag ord för ord afskrifvet.
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken framstäf! proposition
blef den senast framstälde Voteringsproposilionen
af Ridderskapet och Adeln
godkänd, hvarefter den anslogs.
Voteringen börjades klockan 2 eftermiddagen,
och befunnos, vid voteringens slut
klockan tre qvart till 3 eftermiddagen, sedan
en voteringssedel blifvit undantagen och
förseglad samt de öfrige voteringssedlarne
blifvit öppnade, rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja
— 5i.
Nej — 6g.
I följd hvaraf, och sedan det öfver Voteringen
serskildt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således beslutat, att Contrapropositionen
skulle innefatta det i Nejpropositionen
upptagne stadgande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken framstälde slutligen, i afseende
å sjelfva saken, följande Voteringsproposition:
-
44
Den 8 Mars f. m.
Den, som bifaller StatsUtskottets Memorial
N:o fi6, angående den Summa af
70,000 R:dr, som är anvisad för KrigsCollegii
Departementers Materiella behof och
Krutlillverkningskostnaderne, ^tt årligen utgå
utaf öfverskotten på StatsYerkets Ordinarie
och Extraordinarie Inkomster för åren från
och med i83o, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej:
Vinner Nej, anses Ridderskapet och Adeln,
på de i StatsUtskottets af samtelige RiksStånden
redan bifallne Betänkande N:o 387
stadgade grunder, hvilka jemväl i afseende
på ifrågavarande åt FörsvarsVerkets Materiel
af öfverskotten årligen anvisade 70,000
Rtdr Banco böra tillämpas, ogilla Utskott
tets uti dess nu afgifne Memorial N:o 416
gjorde hemställan.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes samt anslogs,
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken aflemnade Klubban till
Grefve Brahe, Magnus, samt bortgick.
Voteringen börjades klockan 3 eftermiddagen,
och befunnos, efter voteringens
slut, sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad samt de öfrige voteringssedlarne
blifvit öppnade, rösterne hafva
utfallit, sorn'följer:
Den 8 Mars f. in.
45
Ja — 27.
Nej — 87.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen serskildt förde protocoll blifvit
uppläst, Herr Grefven och Ordföranden förklarade,
alt Ridderskapet och Adeln således
fattat det i Nej-propositionen upptagne
beslut.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln utskiljdes
kl. tre qvart lill l\ eftermiddagen.
In fidem protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 8 Mars i83o.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Herr Crusenstolpe j Magnus Jacob: För
att, så vidt på mig ankommer, bespara tiden
de återstående få dagarne af riksdagen,
och fortskynda till ett önskadt slut i den
vigtiga fråga, som denna förmiddag sysslosatt
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, tager
jag mig friheten föreslå, att Ståndet täcktes
inbjuda Respective MedStånden att förena
sig uti samma beslut, Ridderskapet och Adeln
fattat i afseende på StatsUtskottets Memorial
N:o 4i6, angående rätta förståndet af Rikets
46
Den 8 Mars e. m.
Ständers mening om det årliga utomordentliga
anslaget af 70,000 R:dr till FörsvarsVerkets
Materiella behof. Genom denna utväg
kunde måhända jemkningsförslag och
votering i Förstärkt Statsutskott kunna undvikas,
hvilket annars Lief följden deraf, att
åtminstone tre RiksStånd, nemligen Ridderskapet
och Adeln, Preste- och BorgareStånden
för närvarande stadnat hvar för sig
uti olika beslut rörande StatsUtskottets ifrågavarande
hemställan.
Herr Hjerta, Gustaf: Osäker om verkligen
någon sådan följd kan uppstå, som
Herr Crusenstolpe åsyftat, anhåller jag, att
denna inbjudning må få hvila på bordet
till nästa plenum.
Föredrogs å nyo och bifölls BankoUtskottets
den 4 dennes under N:o 138 afgiflie,
och den 5 derpåföljde eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 124
förut meddeldte Memorial, angående några
i Banko-Reglementet erforderliga närmare
bestämmelser, i samband med den af Rikets
Ständer beslutade Upp- och Utlåning.
A nyo föredrogs BankoUtskottets den 4
dennes under N:o 139 afgifne, och den 5
derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar hos
Den 8 Mars e. ni.
47
Ridderskapet och Adeln samt i anledning
af de öfrige RiksStåndens beslut vid Utskottets
under N:o fi3 förut meddeldte Memorial,
angående ersättning för den förlust,
som kommer att drabba de i Banko-Reglementet
af år 1823 uppräknade åtskillige
Akademier, Collegier och Allmänna Inrättningar
genom bestämmande af 128 sk. pris
för det Silfvermynt, som i utbyte mot Bankosedlar
dem tillhandahålles.
I sammanhang härmed föredrogs å njm
PresteStåndets den 22 nästlid ne Februarii
eftermiddagen på bordet lagde ProtocollsUtdrag
af den 19 i samma månad, innehållande
PresteStåndets inbjudning till deltagande
uti det af PresteStåndet rörande detta
amne fattade beslut.
Uppå framstäld proposition beslöt Ridderskapet
oell Adeln, att bifalla BankoUtskottets
ifrågavarande Utlåtande, i följe
hvaraf all vidare pröfning af PresteStåndets
ProtocollsUtdrag skulle förfalla.
Upplästes till justering ExpeditionsUtskottets
den 19 sistlidne Januarii afgifne,
och den 22 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde Förslag till 2:ne §§ i RiksdagsBeslutet,
angående StatsVerkets Inkomster
och Utgifter.
Herr von HartmansdorffAugust: I
denna Expedition är bibehållen den första
48 Den 8 Mars e. m.
StatsBristsumman j,851,200, sådan den var
innan saltpetterskalten, 124,000 R:dr, Blef
ersatt af medel sorn directe ingå till StalsContoret
och innan StatsBristsumman följagteligen
Blef förminskad till 1,727,200 R:dr.
På samma grund, sorn Ridderskapet och
Adeln förut återremitterat en Expedition,
hvilken ej var öfverensstämmande med det
senare beslutet om statsbristsummans nedsättning,
anhåller jag, att detta förslag matte
Blifva återremitteradt, för att rättas efter
RiksStåndens Bifall till StatsUtskoltets Betänkande
N:o 4*7-
Ilans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken hemstälde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid ExpeditionsUtskottets
förslag gjorde anmärkningar Böra
föranleda till återremiss.
Ropades Ja.
Grefve Frölich, David: Jag anhåller
vördsamt om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
tillstånd att få till Ståndet framställa,
huruvida icke dels Herr Grefven och LandtMarskalken,
dels Ståndet skulle linna lämpligt,
att vi denna afton företaga ett mål som länge
varit hvilande, och som annars ej torde få
någon Behandling; jag menar frågorne om
Constitutionslltskottets förslag till ändringar
i TrjmkfrihetsLagen. Det är mig Bekant,
att 2 Stånd redan pröfvat denna fråga,
nem
-
Den S Mars e. m.
49
nemligen ConstitutionsUtskottets förslag till
voteringspropositioner i ämnet. Skulle icke
den blifva i detta Stånd pröfvad nu, skulle
omöjligen, i händelse Ridderskapet och
Adeln förenade sig om återremiss, ConstitutionsUtskottet
hinna att uppsätta andra
propositioner till det Förstärkta Utskottet,
eller det Förstärkta Utskottet hinna att sammanträda.
Med ett ord sagdt, frågan skulle,
när Riksdagstrumpeten skallar, ej vara
afgjord. Jag tror, att ett ämne af denna
vigt, och hvarom så mycket blifvit discutteradt,
ej borde uppskjutas så, att intet resultat
uppkommer. Jag Vågar således anhålla,
att Herr Grefven och LandtMarskalken
behagade företaga detta mål.
Grefve Harn, Claés Fredrik: Jag in*
stämmer uti Grefve Frölichs begäran, och
anhåller, att Herr Grefven och LandtMarskalken
ville låta detta mål nu förekomma.
Herr Munck af Rosenschöldj Eberhard:
Jag får äfven instämma i den gjorda an*
hållan, på det att frågan måtte kunna hinna
att afgöras.
Herr Hjerta, Gustaf: Fastän jag är af
den öfvertygelse, att hela detta förslag kommer
att leda till ingen påföljd, förenar jag
mig med de Herrar, som begärt målets företagande,
och gör det så mycket heldre,
65 H. 4
Den 8 Mars e. rn.
sorn det är bland de enda vigtiga mål, som
återstå att afgöra.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Ehuru
jag för min del ej har något emot örn
detta mål nu blir föredragningsämne, vill
jag fästa uppmärksamheten deruppå, att det
önskeligaste sorn kunde hända oss, vore att
trumpeten gjorde skut i saken, och att förslaget
således kom af sig sjelf att förfalla.
Herr aton Vegesack, Ernst: Jag förenat*
mig så mycket heldre med Grefve Frölich
och dem, sorn begärt att detta mål måtte
företagas, som jag anser det vara ett af
de vigtigaste, och då Riksdagens slut är så
nära lärer intet emot detta företagande kun*
na invähdäsi
Föredrogs å nyo ConstitulionsUtshottets
den 27 sislledne Februarii under N:o
69 afgifne samt den 4 dennes på bordet
lagde Memorialj med uppgift å voteringspropositiöiler
i 3:ne hufvudpunkter af Förslaget
till ändringar i TryckfrihetsLagem
Herr Lefrén, Johan Pehr, anhöll att
detta memorial måtte få hvila till nästa plenum,
hvaruti Grefve Gyldenstolpe , Anton
Gabriel, och Herr Nordenanckar $ Gustaf,
förenade sig, hvilken bordläggning Tians
Excellence Herr Grefven och LandlMarskalken,
i stöd af 4p §• Riksdagsordningen,
förklarade icke kunna förvägras.
Den 8 Mars e. m.
Vid förnyad föredragning bifölls Ban-*
koUtskottets den 2 dennes under N:o 134
aflåtne, och den 5 derpåföljde e. m. på
bordet lagde, Memorial, med förslag till Instruclion
för BankoUtskottet Vid nästinfallande
Riksdag*
Ånyo föredrogs Stats- Bevillnings- Lagsamt
AllmännaBesvärs- och Ekonomiutskottens
den 10 sistlidiie Febrnari under N:o
129 afgifne, och den 17 i samma månade,
m. på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottens under
N:o 78 förut meddeldte Betänkande,
rörande Kongl. Majrts Nådiga Proposition,
samt enskilte inom RiksStåndén väckte motioner,
om förändrade grunder för Legooch
SaluSågars samt Valk- och StampVerks
beskattning*
Herr tijertcij Custaf: Delta Utlåtande
lar vara af 3 Stånd bifallit, hvarföre intet
dervid torde Vara att göra.
Herr von Hartmansdorff. August: Jag
anhåller få veta, om RiddarhusSecreteraren
har sarrimä underrättelse, som den värde
ledamot, hvilken nyss yttrat sig.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare :
Det ifrågavarande Utlåtandet N:o 129 är af
Preste- och BorgareStånden lagdt ad acta>
och af BondeSlåndet bifallit.
65 H. 4*
Don 8 Mars c. m.
Herr Hjerta: Det första Betänkandet i
ämnet är af de 2 förstnämnde Stånden bifallit,
och af det. tredje återremitterad t. Jag
skalle i annat fäll gerna förena mig i Herr
af Billberghs reservation.
Herr af Billbergh, Johan Petter: Icke
eller jag ämnar yrka afseende å min reservation
efter det upplyste förhållandet, att
3 Stånd fattat sitt beslut. Jag önskade endast
fästa RidderskapetS och Adelns uppmärksamhet
på en oformlighet genom bifall
tili detta förslag* emedan detta förslag uppger
ett särskilt förhållande med olika Sågar,
Stamp- och Valkverk, så, att de, hvilka tillkommit
före och efter 1787 samt äro skattlagde,
skola behålla sin grundränta, men
Utskotten säga om dem, rörande hvilkas
anläggning hädanefter kan blifva fråga, eller
hvilka, ehuru redan anlagde, ännu icke
blifvit skattlagde, att Utskotten tillstyrka,
att, med bifall till Kongl Maj:ts Nådiga
Proposition, dessa K erli må betraktas såsom
Fabriks-inrättn ingar, deraf årlig bevillning
bör erläggas; och vill Bevillningsutskottet,
derest denna grund af Rikets
Ständer gillas och fastställes, framdeles inkomma
med förslag om beloppet af en sådan
Bevillnihgsafgifi; hvarom nödigt stadgande
i BeVillningsFörordningen skulle intagas.
Efter det fattade beslutet skulle så»
led ésBevillningSUtskottet inkomma medförslag
till stadgande i BevillningsFörordnin
-
Den 8 Mars e. m.
53
gen, huru förfaras skall med de sågar, som
hädanefter skola anläggas. Men då det icke
är svårt att se, att BevillningsUtskottet ej
hinner inkomma dermed, blir det den motsägelse,
att BevillningsUtskottet vill föreslå
ett sådant stadgande, hvilket dock icke kommer
att inflyta. Jag ser ej huru det skall
hjelpas annorlunda, än att, då Riksdagstiden
är så nära sitt slut, Ridderskapet och
Adeln ville öfverlemna åt Konungen att införa
ett stadgande härom i BevillningsFörordningen,
samt anmoda de öfriga Stånden
att deruti förena sig,
Friherre Cederström, Jacob: Väl kan
den utvägen vara ganska gen att öfverlemna
till Konungen att införa ett stadgande i
BeviltningsFörordningen, men huru foruiT
lig elen är, och huru laglig, derpå tror jag
mig böra tvifla. ReviliningsFörordningen
utfärdas af Ständerne sjelfve, och undertecknas
af Talemännen. Något annat kan ej
komma in der, än det, sorn äf af Rikets
Ständer beslutad^
Herr Hjerta: Äfven jag förenar mig i
den åsigten, att för Ridderskapet och Adeln
ej återstår annat än att enkelt lägga detta
Utlåtande till handRngarne, eller afslå det.
Genom dessa bägge åtgärder,, hvaraf jag tror
att den senare är den rätta, vunnes att ingen
påföljd uppkomme. Då 2 Stånd bifallit
det första Betänkandet, och ett det se
-
54 Den 8 Mars e. m.
' ” ' - ' - i
nare, blir ingen påföljd om Ridderskapet
och Adeln afslår det, hvarå jag anhåller
om proposition.
Herr af Billbergh: Som jag fattade
Herr Hjertås anförande, sade han, att 2
Stånd bifallit det första Betänkandet; och
att de hafva lagt det senare till liandlingarlie,
samt att det 3:dje Ståndet har bifallit
det senare Utlåtandet, hvilket ej innehåller
någon förändring i det förra. Om således
3 Stånd bifallit Betänkandet N:o 78, följer
deraf, att 3 Stånd besluLit, att alla Sågar,
Stamp- och ValkVerk, som hädanefter anläggas,
ej skola erlägga grundskatt. Då måste
väl något sägas, antingen af Konungen
eller Ständerne, hvad sorn skall surrogera
grundskatten. Om det ej gåran, sorn Friherre
Cederström anmärkt, att genom Konungen
införa något i BevillningsFörordningen,
måste det väl likväl gå an, alt lemna
åt Konungen att härom stadga, som Konungen
finnér lämpligast. Skulle förhållandet
vara sådant, att saken förfaller, med-_
gifver jag att detta blir af mindre vigt.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan dtMar skalkenframstäldeproposilion, först
å bifall, och sedan å afslag af ifrågavarande
Utlåtande, hvilka båda propositioner blefvo,
med Ja och Nej besvarade.
Friherre Cederström: De farhågor, Herr
af Billbergh yttrar, att icke hädanefter an
-
Den 8 Mars e. m.
55
Jagde sågar oell valkar skola blifva beskattade,
för det att ingen serskild bevillning
för dem blifvit bestämd, synes förfalla, då
man finnér, att deras beskattning bör blifva
som för fabriker; och då desse äro belagde
med Bevillning efter inkomst, följer,
att de förra äfven komma alt taxeras efter
inkomst. Jag skulle tro, att det vore nyttigt
för dem, som anläggas, om man kunde
komma ifrån de ojemna beskattningsmethoderne,
oell att de mätte slippa att undergå
skattläggning. Då jag dessutom förmodar,
att Rikets Ständer vid nästa Riksdag
komma alt gå in på samma förslag för de
äldre verken, anhållef jag om proposition
till bifall å en sak, som medför en nyttig
följd, och som ej behöfver något tillägg af
Rikets Ständer eller kan af Konungen uti
BevillningsFörordningen få någon beredning.
TaxeringsCommittéerne äro nog beredde
att göra erforderlig tillämpning af
Förordningen.,
Herr af Billbergh: Det är aldeles icke
några farhågor, att de Sågar icke skulle blifva
beskattade, hvilka hädanefter tillkomma,
som förmått mig till min framställning.
Jag trodde att Friherre Cederström, såsom
Ordförande i ExpedilionsUtskottet, skulle
finna i hvad bryderi Utskottet skulle komma
genom detta beslut. Det står, att sågar,
stamp- och valkverk skola beskattas efter
de grunder, som Rikets Ständer stadga.
56
Sen 8 Mars c. m.
Jag tror att ExpeditionsUtskotlet derefter
skulle upprätta Expeditionen, Om det då
tillika står, att de skola beskattas sorn Rikets
Ständer särskilt förordna, men det ej
blir något förordnande, så frågar jag, huru
Konungen skall kunna verkställa ett sådant
beslut; ty i BevillningsFörordningen finnes
icke något stadgande huru de skola behandlas.
Jag tror således det vara aldeles nödvändigt,
att det blir en ändring, och det
kan lämpligast ske så, af t det åt Konungen
lemnäs att härom förordna.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade tvänne gånger
hvardera af sina nyss gjorde propositioner,
men hvarje proposition blef med Ja och Nej
besvarad.
Herr af Billbergh: Jag hemställer till
Ridderskapet och Adeln, om saken förtjenar
en votering. Då den är afgjord af 3
Stånd, tror jag att det är likgiltigt om nian
bifaller eller afslår Utlåtandet. Om det vore
fråga om att fatta ett särskilt beslut,
skulle jag söka alt göra min reservation gällande,
men då det ej har något inflytande
på saken, hemställer jag, om icke Ridderskapet
och Adeln så gerna ville förena sig
om att bifalla Utlåtandet. Derefter blir
fråga, om man vill inbjuda de öfriga Stånden
om det jag framstält.
\
Den 8 Mais e. in.
Herr von Hartmansdorff': Jag hemställer,
om icke Ridderskapet och Adeln vid
detta, såsom vid andra tillfällen, då 3 Stånd
afgjort frågor, ville lägga Utlåtandet till
handlingarne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog, att Utlåtandet
måtte läggas till handlingarne.
Bifölls.
Föredrogs ånyo LagUtskottets den 16
sistlidne Februarii under N:o i65 afgifne,
och den 19 i samma månad e. m. på hordet
lagde Memorial, i anledning af gjord
hemställan om anmodan till Lagutskottet
att till RiksStånden inberätta, huru den i
Utskottets Betänkanden N:ris 58 och io3
upptagne fråga, om ändring i i8ochi9§§.
af InteckningsLagen, blifvit afgjord m. m.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
kan för min del icke annat än instämma i
Herr Printzenskölds åsigt af denna sak. Jag
tror nemligen, att Lagutskottet oriktigt förfarit,
då det ansett denna sak höra förfalla.
Här hafva nemligen icke 3 Stånd stannat emot
2. Två hafva icke nekat hvad de andra
två jakat. Alla 4 hafva deremot instämt
deruti, att ändring är nödig; men 2 vilja
hafva ett förtydligande, och de 2 andra vilja
hafva ett annat, Detta är således olika
meningar ^ och de måste sajumanjemkas. I
58
Den 8 Mars e. m.
logikan kallas de slags mål, som omtalas i
73 §. Riksdagsordningen, för contraira motsattser,
men de som omtalas i den följande
75 §. för contradictoriska motsatser. I
det senare fallet förutsättas 2 Stånd alldeles
bestrida de andra arnes mening: i det
förra endast vara skiljagtiga i anseende till
sättet för ändamålets vinnande. I frågavarande
sak lior till det sistnämnde fallet.
Jag får derföre hemställa, om icke Ridderskapet
och Adeln skulle finna, att detta Utlåtande
borde ogillas, och Lagutskottet anmodas
alt uppgöra voteringspropositioner till
Förstärkt Utskott. Jag inser väl, att detta
icke kan medhinnas vid denna Riksdag;
men det är för principen skull; som man,
ej böra låta saken passera.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner*
Adolph Göran: Utan att ingå i hufvudfrågan
utber jag mig endast få fästa uppmärksamheten
derpå, att det nuvarande Memorialet
innehåller en lagfråga, i hvilken Rikets
Ständers meningar varit delade, hvilken
genom Förstärkt Utskott skulle afgöras
och hvartill mycken tid skulle erfordras.
Då den komme till Konungen skulle Han
först höra Högsta Domstolen och SlalsRådet
innan Han kunde gifva sin sanction. Då
Riksdagen nu är så nära sitt slut, tror jag
då icke att något svar kan komma. Jag
tillstyrker alisa, att lägga hela saken till
handlingarne.
Den B Mars c. m.
%
Tians Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken lieinstälde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Utskottets Memorial
gjorde anmärkningar böra föranleda
till återremiss.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence liemstälde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg någon annan åtgärd
vid detta Memorial erfordras, än att
det lades till handlinga me.
Ropades Ja och Nej.
Herr Cederschjöld: Jag har förut yttrat,
att jag väl inser, det saken icke kan
hinna genomgå alla former, som återslå,
men jag hemställer, om icke Ridderskapet
och Adelil bör ådagalägga, att de åtminstone
ogilla den princip, som Utskottet yttrat,
och respectera formerne i detta fall.
Saken får gå så långt den kan. Jag förnyar
derföre min anhållan om återremiss.
Uppå förnyad proposition förenade sig
Ridderskapet och Adeln örn återremiss af
ifrågavarande Memorial.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottets den 27 sistlidne
Februari under N:o 178 afgifne, och
den 3 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 143 förut med
-
6o
Den 8 Mars c. m.
deldle Betänkande, angående vackt fråga
om belåningsrättighet, uti publike fonder,
a ritorr Spannemål.
Grefve GyldenstolpeAnton Gabriel:
Jag anhåller, att vi, i förening med detta
Utlåtande, måtte få afgöra ett annat från
BankoUtskottet, som är af rakt motsatt syftning.
I anledning häraf föredrogs BankoUtskottets
den 19 sistlidne Januari under N:o
102 afgxfne, och den 1 derpåföljde Februari
e. m. på bordet lagde Utlåtande, öfver
gjorde anmärkningar vid Utskottets under
N:o 68 förut meddeldte Betänkande, jemte
hvad i sammanhang dermed hos BondeStåndet
förekommit, angående Stals-Banko-och
EkonomiUtskottens gemensamt afgifne Betänkande
N:o 66 i fråga om särskiite föreslagne
grunder för belåning af spannemål.
Herr Hjerta_, Gustaf: Innan jag går att
yttra mig i denna fråga, anhåller jag, alt
RiddarhusSecreteraren måtte upplysa oss om
innehållet af de ProtocollsUldrag, som från
de andra Stånden i deLta ämne inkommit.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare:
BankoUtskottets Utlåtande N:o 102, ang&-  ende lån å Spannemål, är af Preste- och
BorgareStånden bifallit, och BondeStåndet
har dervid låtit bero. Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskottels Utlåtande N:o 178,
Den 8 Mars e. m.
6r
om beläning å ritorr Spannemål, ärafPresteStåndet
afslagit. Någon underrättelse om
sistnämnde Utlåtandes afgörande inom de
öfrige Stånden är icke ankommen.
Herr Hjerta: I det skick saken befinner
sig, vågar jag tillstyrka antagande af
EkonomiUtskottets Utlåtande. Jag inser de
svårigheter, som möta, att bringa saken till
slut, men jag tror, att det skall blifva möjligt
om beslutet blir hastigt communiceradt
med BankoUtskottet. Ekonomiutskottet har
yttrat om ritorr säd, alt den skulle vara
lika god pant, som hvilken annan vara som
helst. Under en tid af 60 år, var i Banken
ritorr säd belånad här i Stockholm, och
några förluster skedde ej då. Det var under
1765 års Riksdag, hvilken i allmänhet
utmärkte sig för en stark återgång, som åtgärden
upphäfdes. Då nu Banken är i tillfälle
att i Stockholm, Götheborg och Malmö,
genom egne tjenstemän, kunna controllera
panten, ser jag ingen våda af det som Ekonomiutskottet
föreslagit, och jag tror, att i
den nion controll kan vinnas, kan man
utsträcka belåningen. Jag kan ej se, hvarföre
man endast skulle få belåna jern, utan
anser att man äfven bör få belåna andra
panter, som äro inhemsk product och lemna
tillräcklig säkerhet. Jag vågar föreslå
proposition till bifall å EkonomiUtskottets
Utlåtande, med anhållan, att det måtte åläggas
BankoUtskottet att inom 3 dagar in
-
62
Den 8 Mars e. m.
komma med förslag till instruction rörande
denna sak, hvilken instruction ej behöfde
innehålla mera, än att belåningen Ater skulle
öppnas på grund af 1739 års Författning.
Herr Manck af Rosensköld, Eberhard:
Jag anhåller, alt de reservationer, sorn ej
blifvit uppläste, måtte blifva tydeligen och
ljudeligen uppläste.
Un de r teck n a d Riddarhus-Secreterare:
Just nu ankom protocolls-utdrag från BorgareStåndet,
innehållande att BorgareStåndet
denna dag afslagit Ekonomi-Utskottets
Utlåtande om belåning af ritorr spannemål.
Den af Herr Munck af Rosensköld begärde
uppläsning verkstäldes.
Grefve Gyldenstolpe; Sedan af det ankomne
Protocolls-utdraget nu inhemtats, att
äfven BorgareStåndet, och således 2 Stånd,
afslagit Ekonomiutskottets Utlåtande, men
deremot bifallit BankoUtskottets, är enligt
min öfvertygelse saken afgjord. Således kan
Ridderskapets och Adelns beslut ej inverka
på lmfvudsaken; men med min öfvertygelse
instämmer den hemställan BankoUtskottet
gjort, hvarföre jag anhåller om proposition
till bifall på BankoUtskottets Utlåtande, med
afslag A EkonoiniUtskottets. Frågan om belåning
af spannemål är väckt i ändamål att
lätta jordbruket. Jag lemnar derhän, om
jordbruket får någon lättnad om ritorr säd>
Den 8 Mars e. m.
63
i fall den l<nn frambringas> får belånas i
städerne Götheborg och Stockholm, då den
förvaras i brandförsäkrade hus» Detta skulle
vara blott lill partiell nytta för de orter,
sorn äro närmast, men ej befordra jordbruket
generelt. Dessutom, då Rikets Ständer
numera, genom deras credit, komma att
upptaga ett lån för Jordbrukets undsättning,
tror jag att Rikets Ständer gjort så mycket
för jordbruket, att det ej kan pretendera
mera, och då den ifrågavarande belåningen
ej leder till Bankens säkerhet och ej eller
till ändamålet — en lättare spannemålsproduction
—, tror jag, på de grundade skäl
BankoUtskottet anfört, att en sådan beläning
icke bör beviljas, och anhåller om
bifall å detta Utskotts Betänkaude.
Herr Hjerta: Sedan det nu blifvit upplyst,
att BorgareStåndet äfven afslagit EkonomiUtskottets
Utlåtande, anser jag alt man
ej lär komma till något mål. Jag kan blott
beklaga, att dessa opinioner nu kunna göra
sig gällande, att alla slags lån af Banken
skola vara en slags undsättning, och ej ren
alfaire. Om de vore det senare, vet jag ej
hvarföre icke Banken kunde låna lika så
väl på ritorr säd, som på hvilken annan
pant som helst; och jag tror, att om denna
belåning varit förenad med handelsdisconten,
hade den varit af nytta, ty om vi
skola komma lill någon verklig spannemålshandel,
måste det vara några större debou- ^
64
Den 8 Mars e. m.
cheer, och då frågar jag om några tjenligare
kunna finnas, än Stockholm, Götheborg
och Malmö. För min del skulle jag
önska, att Ridderskapet och Adeln ville inskränka
sin åtgärd till att bifalla EkonomiUtskottets,
och afslå BankoUtskottets Utlåtande,
oaktadt jag anser att ingen åtgärd i
fråga kommer, men det vore ett uttryck af
ett tänkesätt, som jag hoppas kommer att
göra sig gällande om Banken skall fortfara
att äga monopolium. Jag anser oformligt,
alt icke alla näringar dela lika rätt, och
får förnya min begäran om proposition till
bifall å EkonomiUtskotttes Utlåtande.
Gref ve von Fersenj Hansi Då jag fullkommeligeu
delar den siste talarens åsigt
af saken, men icke Grefve Gyldenstolpes,
att målet bör anses som förfallit, har jag
begärt ordet för att nämna, att det ej var
något nytt eller oväntädt att BorgareStåndet
afslagit EkonomiUtskottets Utlåtande.
Jag ser svårligen huru BorgareStåndet kunnat
godkänna detta Utlåtande, då Ståndet
redan bifallit BankoUtskottets. — Ännu har
likväl ej mitt hopp slocknat att icke den
goda saken kan bringas till verkställighet,
ty i fall Ridderskapet och Adeln skulle bifalla
EkonomiUtskottets Utlåtande, återstår
att genom inbjudning få något af de andra
Stånden att rubba sina beslut, hvarigenom
3 Stånds beslut för frågan erhölles och ehu*
ra
Den 8 Mars e. m.
65
ru långt litlen Riksdagen än är synes mig
likväl denna förmodan ej vara inom omöjliglieternes
område. Frågan är, ehuru BorgareStåndet
nyss afslagit EkonomiUtskottets
Utlåtande, lika litet förfallen, för det närvarande,
som BankoUtskottet uti Betänkandet
N:o 102 ansett den vara innan Utskottet
afgaf Betänkandet. Hvad angår det argument,
sorn Grefve Gyldenstolpe anfört,
att jordbruket ej häraf skulle kunna draga
någon fördel, så kan jag ej dela denna förmodan.
Producenten kan visserligen ej deraf
få direct fördel, men väl indirect, derigenom
att en spannemålshandel blir etablerad,
och att de handlande, hvilka äga
fördel af en sådan inrättning, som den nu
föreslagne, uppträda som medlare emellan
producent och consument, till bådas obestridliga
fördel, då stadigare varupris deraf
blifver en följd. Det lärer för ingen vara
obekant huru olika Spanmålspriserne äro,
och den fluctuation som dagligen i dess värde
äger rum. Ena dagen kunna priserna
vara ganska höga, och den andra ganska
låga. Hade den handlande classen uppträdt
som medlare i denna del, skulle spannemålsprisen
vara stablare, emedan, då tillfälle
lill belåning af den upplagde varan ägde
rum, köparen ej behöfde endast speculera
på stigande priser, utan erhöll genom lånen
understöd till förlagscapitalet, hvarigenom
ej den större eller ringare dagliga con65
IU 5
66
Den 8 Mars e. m.
currensen influerade på priserne, samt varan
ständigt ägde värde oell vöre afsättlig. För
närvarande är spannemålen ej ett föremål
för någon verklig handel, utan endast elt
ämne för mer eller mindre väl beräknade,
fondsspelning liknande speculationer. Bl ifver
åter belåningsrättigbet tillagd spannemålen,
tror jag första och ett ganska verksamt
steg skulle vara gjordt lill att inrätta
en ordentlig spannemålshandel i riket. Det
är från denna åsigt jag ansett saken nyttig,
och i följd hvaraf jag anhåller om bifall
till EkonomiUtskottets Utlåtande, och#ska!l
sedan, i händelse Ridderskapet och Adelö
bifaller detsamma, anhålla om inbjudning
till de öfrige Stånden, på det alt man i
denna fråga må kunna vinna 3 Stånds sammanstämmande
beslut.
Friherre Cederström, Jacob: Svenska
spannemålshandeln har, på något öfver 5o
Ar, varit beroende af styrelsen, och all enskild
täflan derifrån skiljd. Under detta
förhållande har man kommit ifrån hvad
som borde vara, nemligen att bereda afsättning.
Rikets Ständer hafva väl nu omintetgjort
styrelsens befattning med denna handel;
men ännu är intet steg gjordt för alt
befordra den enskildta handeln med denna
vara, och för att skalfa den enskilte det förslag,
som fordras utan att blifva nödsakad
fästa alla tillgångar på capitaler vid denna
vara, till hinder för all betydlig speculation
Den 8 Mars e. m.
67
på denna annars vinstgifvande handel. Det
år icke få millioner, som Amsterdam i denna
väg dragit ifrån England. Banken i
Amsterdam har ej derpå gjort några förluster,
och vår Bank har ej gjort några förluster
på spannemål den tiden den här belånades.
De farhågor, som äro yttrade af
BankoUlskoltet, synas nästan vara spöken,
framslälda för att försöka bereda möjlighet
att återkomma till det system som nu i
Sverige är förkastadt, nemligen styrelsens
befattning med spannemålshandel. Med aldrig
så litet minne af de betydliga uppoffringar,
Staten gjort förut på denna väg, och
af hvad som nu blifvit föreslagit, hade jag
ej bordt vänta, att man kunde hysa farhågor
för de förluster, som deraf kunde uppkomma.
Om någon bristande eftersyn af
Bankens ombud skulle göra, att Banken förlorade
något, så mäste denna uppoffring ej
vara svarande emot räntorne af sådana lån,
ty att förlusterne kunde blifva stora är ej
tänkbart, om ej bedrägerier skulle uppstå:
och misstänkes BankoStyrelsen för sådant,
så är det 1 sanning dock mindre farligt i
afseende på bristande eftersyn, på en så voluminös
pant som spannemål, att i afseende
på den reela fonden i Bankens hvalf.
Man bör tänka sig hvad afsigten är med en
spannemålshandel. Om hvete lill exempel
kunnat uppläggas här i Sverige, så hafva vi
för ett par år sedan sett hvad vinst Sverige
65 H. 5*
68
Den 8 Mars e. m.
deraf kunnat draga på England. Hade belåningsrätt
varit öppnad hade ioo,ooo:f,als
tunnor, i stället för att blifva förvandlade
till bränvin, gått till England. Landet hade
vunnit derpå, och den handlande äfven.
Det är ej det directa understödet, som befordrar
näringarne, utan mycket mera den
lifliga afsättningen. Den kan ej beredas annorlunda,
än derigenom alt de handlande
dermed sysselsätta sig i stort. Vid en ymnig
skörd måste blifva stora öfverskott, örn
blott consumenten skall köpa. Deremot,
om handeln under de goda åren upptagit
öfverskotten, ligga de lill hands för landet
i missväxtår, eller utgå de i verldshnndeln.
Jag tillstyrker bifall till EkonomiUtskoltets
Utlåtande.
Grefve Gyldenstolpe: Hvad först angår
den frågan, om detta mål kan anses
afgjordt genom de beslut, som äro fattade,
så är det min tanke, att då 2 Stånd afslagit
Utlåtandet, saken lär hafva förfallit. Hvad
inbjudningen beträffar, så står den ännu i
vida verlden. Riksdagsordningen omtalar
dessutom inga inbjudningar. Hvad sjelfva
ämnet angår, så kan jag ej dela de åsigter
Grefve von Ferssen yttrat, åtminstone
ej till alla delar. Jag tror, att om meningen
varit att skaffa spannemålshandeln en
större vinst, så vinnes ändamålet, men jag
frågar; i fall det är något lönande vid att
inrätta en spannemålshandel, bör ej den
Den 8 Mars e. ni.
enskilte sjelf göra det, utan att Staten skaffar
honom ökad ränta på sitt förlag? Jag
tror ej, att det är Statens ändamål att öka
vinsten för den enskilte speculanten. Hans
vinst influerar ej på det allmänna. Äfven
med denna belåning skulle ej så stora magaziner
och så stor rörelse eller så stor export
kunna tillvägabringas, att alla provinser
deraf hade vinst. Om detta kunde vinnas
vore inrättningen nyttig och borde införas.
Men så länge jag hyser den öfvertygelsen,
att inrättningen blott skulle blifva
till vinst för en eller annan spannemålshandlande,
som bodde här i Stockholm och
kunde gå upp i Banken och belåna sin
spannemål, så tror jag ej, att man bör vidtaga
en sådan åtgärd. Det är visserligen
sanni, hvad Friherre Cederström anfört,
att derigenom att Staten sjelf befattat sig
med spannemålen, ingen spannemålshandel
kunnat existera, men det bevisar icke, att,
sedan handeln nu är fri, det icke kan blifva
en spannemålshandel, i synnerhet om
medel till afsättning öppnas. Just derföre
att det ännu icke visat sig, att någon spannemålshandel
börjat, eller derföre att den genom
de förra prohibitifva åtgärderne ännu
ej kunnat komma i gång, tror jag, att det
är för tidigt att vidtaga sådana medel, som
kanske skulle på Statens bekostnad gifva en
större vinst, än denna handel fört jente. Om
man ser, att ingen spannemålshandel kan
Blifva utan en sådan åtgärd, tror jag den
7o
Den 8 Mars e. ra.
vara riktig, men så länge den ännu ej varit
så fri, att den kunnat äga rum, borman
ännu ej understödja den, åtminstone icke
på delta sätt. Dessutom, då spannemål är
en vara, som är nödvändig för alla och köpes
äfven öfverallt, blott man kan åstadkomma
afsättning orterne emellan, bör handeln
dermed löna sig utan denna ränta för
förlagscapitalet. Då i öfrigt BankoUtskotteC
ej ansett öfverensstämmande med Bankens
säkerhet att belåna en vara, som kan, ehuru
ritorr, vara underkastad förskämning,
tror jag det rätta vara alt bifalla BankoUtskottets,
och afslå EkonomiUtskottets Utlåtande,
hvarå jag anhåller örn Herr Grefvens
och LandlMarskalkens proposition.
Grefve von Fersen: Det är i anledning
af Grefve Gyldenslolpes sista yttrande, jag
begärt ordet. Lika med honom anser jag
saken slå i vida fältet, emedan, innan Ridderskapet
och Adeln fattat sitt beslut, intet
resultat kan uppkomma. Den inbjudning
jag nämnt är ej något ovanligt under
detta Riksmöte. Ehuru inbjudningar Stånden
sinsemellan ej finnes omnämde i Riksdagsordningen,
tror jag dock mig kunna
stödja den, hvarom jag anhållet, åtminstone
på praxis. Jag har ingalunda med min
tillstyrkan inom Ekonomiutskottet afsett
spannemålshandlares stora vinst; men jag
har trott, att om en rigtig snannemålshandel,
i följd af belåningen, skulle kunna eta
-
Den 8 Mars e. m.
7‘
Lierås, detsamma indirect skall befordra och
lätta varans afsättning och derigenom gagna
producenten, hvilken ej är belåten med
att häfva varan liggande. Jag vill ej bestrida,
att, om det kunde på annat sätt för
sig gå att bereda medel till att lätta varans
afsättning, det vore bra, men då brist
på capitaler existerar, tror jag understöd
genom varubelåning vara nyttiga och böra
lemnäs äfven dem, som handla med spannemål.
Dermed tror jag att man ej uteslutande
afser spannemålshandlares vinst, utan
äfven både producentens och consumentens
fördel. Jag tror, lika med Grefve Gyldenstolpe,
att icke någon stor spannemålshandel
kan stadgas, roen det är ej olämpligt
att man söker bereda dess början, och det
kan, i sakernas närvarande skick, ej befordras
på annan väg än den, som Ekonomiutskottet
föreslagit. Jag vill ej ingå 1 frågan,
huruvida spannemål kan hos oss blifva
exportvara eller icke; vi böra nu endast
sysselsätta oss med EkonomiUtskottets Utlåtande
om lånerätt å spannemål. Hvad
Bankens säkerhet angår, så är uppgifvet i
EkonomiUtskottets Utlåtande och på detta
rum redan upplyst, att denna föreslagne
spannemålsbelåning ej är någon för Banken
ny och främmande operation, och förmodar
jag, att den litoria spannemålen ej bör såsom
säkerhet vara mindre 1111 än på 1660
och 1730 talet. Den måtte i alla tider vara
lika god säkerhet, oberoende af huru än
73
Den 8 Mars e. m.
BankoUtskottet det anser. Jag förnyar altså
min anhållan om bifall å Ekonomiutskottets
Utlåtande.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag hade
ämnat att omständligen yttra mig, men jag
liar dels blifvit förekommen af flere talare,
Grefve von Fersen och Friherre Cederström,
dels anser jag det mindre nödigt att lala
för EkonomiUtskottets Betänkande sedan
man hört Grefve Gyldenstolpes skäl emot
det, och emot BankoUtskottets, sedan man
hört hans skäl för detsamma. Jag instämmer
i den meningen att Ridderskapet och
Adeln måtte bifalla EkonomiUtskottets, och
afslå BankoUtskottets Utlåtande. Det enda
jag vill erinra om, är, att ej blott jordbrukets
fördel, utan äfven hela Rikets och Bankens,
är i fråga, emedan för Bankens soliditet,
så länge realisationen ej är börjad,
är af högsta nödvändighet att bereda förmånlig
afsättning för Riket i det hela i afseende
på exporten, och att söka minska
importen. Antingen exporten lider, eller införseln
är för dryg, verkar det på sedelmyntets
värde, så vidt som handelsförhållanden
derpå kunna verka. Jag hoppas,
alt om och intet annat resultat skulle blifva,
än att Ridderskapet och Adeln genom
sitt beslut ådagalade, att Ridderskapet och
Adeln behjertad© jordbrukarens ställning,
och hade förmåga att inse jordbrukets samband
med hela rikets val, Ridderskapet och
Den 8 Mars e. tn.
Adeln likväl fattar sitt beslut utan afseende
på de andra Ståndens.
Herr von Hartmansdorff j August: Efter
hvad jag tyckt mig höra, då RiddarhusSecreteraren
redogjorde för de andra Ståndens
beslut, hade 2 Stånd bifallit BankoUtskottets
Utlåtande, och det tredje dervid
låtit bero. Detta Utlåtande afstyrker all
belåning af säd. Jag får derföre fråga, om
icke låta bero betyder bifalla. Kunde jag
få den upplysningen af RiddarhusSecreteraren,
vore det väl, och anhåller att sedan
få yttra mig.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare:
Min förmåga inskränker sig endast att historiskt
meddela de andra Ståndens beslut, men
att meddela förklaringar deröfver anser jag mig
icke tillständigt, eller vara i stånd att göra.
Herr von Hartmansdorff': Jag skulle
önska att få veta, om den historiska upplysningen
stöder sig på ett Protocolls-utdrag,
eller på någon annan berättelse?
Undertecknad Riddarhus Secreterare :
I närvarande fall stöder jag mig hvarken
på ett Protocolls-utdrag eller på berättelse,
utan på en officiel anteckning från de andra
Ståndens Canzlier.
Herr von Hartmansdorff: Jag beklagar,
att den meddelade underrättelsen icke är
upplysande, och att således ändamålet med
74
Den 8 Mars e. m.
Protocolls-Utdragen från de andra Stånden
förfelas. Jag förmodar likväl, att, ehuru två
Utlåtanden nu äro under pröfning på en
gång, det måtte vara BankoUtskottets, som
först förekommer, och att propositionen,
som derå göres, måtte gälla hägge dessa Utlåtanden
tillsammans, så att vi slippa 3
voteringar öfver samma sak, hvilka möjligen
kunde slå olika ut. Med Grefve Gyldenstolpe
skulle jag tro, att då 3 Stånd afslagit
frågan, mäste saken förfalla, om än
Bidderskapet och Adeln skulle bifalla belåningen.
Men då Grefve von Fersen omtalat
sin afsigt vara att föranleda Ridderskapet
och Adeln till de andra Ståndens inbjudning
att godkänna EkonomiUtskottets
åsigt, måste jag sådant bestrida. Man har
sagt, att intet steg blifvit taget för att bilda
Spannemålshandel sedan Magazinsinrättningens
upplösning. Jag frågar, om icke
det första och största steget dertill just var
denna upplösning af Statens deltagande i
spannemålshandeln. Men det har blifvit
ett mode att klaga öfver landtmannens förlägenhet;
och denna klagan begagnas, efter
omständigheterna, såsom skäl för allt hvad
man vill genomdrifva, således äfven för belåning
af spannemål. Det är icke många
dagar sedan man förmått Rikets Ständer besluta
ett silfverlån, som gör i sedlar 5f
million, för samma betryckta landtman.
De tyckas således hafva fått i låneväg betydlig
lisa, på realisationens och alla andra
Den 8 Mars e. m.
75
näringsidkares, ja liela rikets bekostnad, så
att spnnnemålsbelåningen hvarken är så nödvändig
eller billig. Dessutom hafva Rikets
Ständer i afseende på spannemålstullen vidtagit
beslut, sorn jag destomera tror Regeringen
komma att gilla och utföra, som Hon
för detta ämnes utredning hört en särskild,
af RiksStåndens ledamöter för det mesta
bestående Comité. Bankens fastighetslån
hafva ock blifvit utvidgade till landtmannens
fördel, o. s. v., så att jag icke tror,
att man med fou kan klasja öfver bristande
O o
åtgärder till landtmannens fördel. Man säger,
att spannemålen bör vara försäkrad,
och påslår att, när så är, Banken äger all
nödig säkerhet. Jag har dock icke kunnat
förnimma, att dermed menas något annat
än brandförsäkring. Säden bör likväl vara
derjemte försäkrad mot möss, tjufvar och
mask, om Banken deri skall äga en tillförlitlig
pant, och huru låter det sig göra?
Ekonomiutskottet har påstått, att det vore
Bankens fördel att belåna spannemål. Jag
tror likväl, att BankoUtskottet bättre förstår
Bankens fördel än EkonomiUsskottet. Det
senare är ett önskningsUtskott, och önskan
att säd måtte gifva Banken en nöjagtig pant
är visserligen af mycket värde. Men i Banken
är det icke önskningar, utan redbara
verkligheter, man belånar; och jag tror BankoUtskottet
vara mera i tillfälle att bedomina
Bankens säkerhet, än Ekonomiutskottet,
hvars förslag lill Bankens hushållning i della
76
Den 8 Mars e. in.
hänseende äro sådane, att man frestas läsa
Utskottets namn såsom örn bokslafven o
i dess början, uttalades med sitt fidla ljud
och betydelse. Jag yrkar vördsammeligen
bifall till BankoUtskottels, och afslag å Ekonomiutskottets
Utlåtande; och då jag förmodar
att mina motståndare äro lika ihärdiga
för sin mening, vore det väl, om vi
ju förr desto heldre finge rösta om saken.
Grefve von Fersen: I anledning af hvad
Herr von Hartmansdorff sist yttrat får jag
nämna, aLt jag något när tror mig kunna
ingå uti tolkning af hvad BondeStåndets
beslut att låta bero betyder. Ehuru uttrycket
än är tvetydigt, kan man möjligen
genom rimligheter leda sig till hvad med
dessa ord menas. BondeStåndet har bifallit
EkonomiUtskottets första Betänkande N:o
i/t3. När BankoUtskottets Utlåtande N:o 10a
inkom, har BondeStåndet dervid låtit bero,
hvilket ledamöter inom Ekonomiutskottet
upplyst vara detsamma, som lägga till handlingarna,
emedan Ståndet ansåg sig ej vilja
åter upptaga till afgörande en fråga, som
förut var bifallen, hvilket bör synas klart
för en hvar, som erinrar sig att BankoUtskottets
Utlåtande står i rak strid mot EkonomiUtskoltets.
Om Ridderskapet och Adeln
nu bifaller EkonomiUtskottets Utlåtande, så
blir det 2 Stånd som bifallit, och 2 som afslagit
Utlåtandet; nu för ögonblicket är det
ett som bifallit, och 2 som afslagit det. Jag
Den 8 Mars e. m.
77
tror således, alt denna sak är upplyst, och
ehuru den ej är redd genom Protokollsutdraget,
likväl kan anses klar. Herr von
Hartmansdorff har sagt: alt ingalunda någon
lisa behöfdes för landtmannen. Jag har
bär ofta hört sägas, och jag tror, att hvar
och en vid undersökning skall linna, att
jordbruket bär de drygaste skatterne, och
lindring bör således ej missunnas detsamma;
men denna sak hör ej directe till detta
ämne. Hvad de brister vidkommer, som
Herr von Hartmansdorff trott sig finna uti
det af Utskottet föreslagne stadgande, att
spannemålen borde vara försäkrad och upplagd
i Magazin etc., så tager jag mig friheten
nämna, att Ekonomiutskottet ej ansett
sig böra befatta sig med att föreslå något
särskildt stadgande om försäkring emot tjufvar,
emedan man, att försäkra sig deremot,
har lås, och der de brytas, blir det våld,
hvilket endast genom lagens kraft kan förebyggas.
Hvad förskämningen och förminskningen
genom frat m. m. d. angår,
så kunde faran deraf för Banken förebyggas
i händelse BankoUtskottet, vid uppgörande
af de reglementariske åtgärderne, bestämde,
att blott hälften eller | värde belånades,
då risque för Banken ej borde kunna uppstå
under den korta tid varan belånades.
För öfrigt får jag anmärka, att Ekonomiutskottet
ej öfverträdt gebitet af dess befattning.
Herr von Hartmansdorff, och enhvar
som delar hans tänkesätt i denna fråga,
"8
Den 8 Mars e. m.
må det vara förbehållet, att anse Utskottet
hafva behandlat saken oekonomiskt. Jag
tror tvärtom, att Utskottet behandlat frågan
ekonomiskt till fäderneslandets gagn
och nytta. Sluteligen tager jag mig friheten
erinra, att en af Bankens Fullmägtige uppträ
dt till försvar af EkonomiUtskottets tillstyrkande,
och således synes mig äfven delta
vara ett stöd för den förmodan, att åtgärden
ej bör kunna åstadkomma Banken förlust.
Jag fortfar att tillstyrka bifall å Utlåtandet.
Herr Bjerta: I anledning af hvad sorn
här blifvit ifrågastäldt om BondeStåndets
beslut, bör jag upplysa, alt det Utlåtande,
som blifvit afslaget, afsåg all slags spannemåls
belåning. Detta är nu endast om ritorr
säd, såsom 1707 års Författning omtalar,
hvilken gällde ända till 1765, och
under hvilken tid Banken ej deraf vidkändes
någon förlust. För min del må jag
säga, att jag icke kan instudera mig i detta
sätt att tillintetgöra sådana lånefrågor, genom
förluster som ej ägt rum. Här omtalas
förluster genom inbrott, tjufnad, råttor
och förskämning, likasom ej namnssäkerheten
ändå funnes, och månne då ej detta är
säkrare, än då ingen pant finnes. Månne
ej öfver hela jordklotet det finnes banker,
som belåna inom landet producerad säd.
Kunna vi ej, då vår Bank är monopolist1,
låta honom uppträda som långifvare? Här
Den 8 Mars e. m.
79
är cj fråga om alt belåna säd utan namnsäkerhet.
Jag kan då ej anse detta, hvarken
oförenligt med Bankens säkerhet, eller oekonomiskt,
eller oljenligt, just vid denna Riksdag,
då så vigtiga beslut i financerne äro
lagné. Antingen är vårt bruk att belåna
rikligt, eller oriktigt. Är det rikligt, så äro
lån på säd lika riktiga, som på andra effecter.
Är det oriktigt, så är detta det
rälla sättet, att blifva af med dem. Således
tillstyrker jag bifall å EkonomiUtskottets
Utlåtande, och ber Ridderskapet och Adeln
skilja, hvad som är frågan i det första Betänkandet,
ifrån detta, ty i clet förra var
det fråga om all slags säd. Hvad den ritorra
säden angår skulle den också endast
belånas der Bankens egna tjenstemän finnas,
och då anser jag den panten lika säker,
som jern och andra panter. På denna grund
förenar jag mig om bifall till EkonomiUtskottets
Utlåtande, och ber Ridderskapet
och Adeln behjerta, att i en handel, hvilken
fordrar så betydliga förlager, som spannemålshandel,
det vore nyttigt att gifva en
bestämd riktning åt deboucheerne; och då
de ej kunna vara på bättre ställen, än just
der Banken har sina LåneContor, så är det
icke för mycket hegardt, att man iakttager
samma förhållande i afseende på spannemål,
som på öfriga produclioner, Jag tillstyrker
bifall, för alt sedan inbjuda de
andra Stånden att frångå sina beslut, så
alt man åtminstone erkänt principen, att
8o
Den 8 Mars e. m.
Bankens function endast skall vara grundad
på affaire.
Upplästes ett från BondeStåndct under
discussionens lopp ankommet Prolocolls-utdrag
af denne dag, innehållande att Ståndet
låtit bero vid BankoUtskottets Utlåtande
N:o 102, öfver anmärkningar från RiksStånden
vid Utskottets, uppå motion af
Herr Santesson afgifne Betänkande N:o 68,
jemte hvad i sammanhang dermed hos BondeStåndet
förekommit, angående Stats-, Banko-
och EkonomiUtskottens, uppå motion af
Herr Rothlieb gemensamt afgifna och af
3:ne RiksStånd bifallna Betänkande N:o 66,
i fråga om särskilte föreslagne grunder för
belåning af spannemål.
Hans Excellence Herr Gref ven och
LandtMarskalken framstälde proposition till
bifall å EkonomiUtskottets Utlåtande N:o 178.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence framstälde proposition
till afslag å samma Utlåtande,
Ropades Ja och Nej.
Herr von Hartmansdorff begärde votering.
Upplästes till justering följande voteringsproposition:
Den
som bifaller EkonomiUtskottets
under N:o 178 afgifne senare Utlåtande,
om
Den 8 Mars e. m.
8t
om belåningsrättighet uti Publike Fonder å
ritorr spannemål, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses EkonomiUtskottets berörde
Utlåtande hafva blifvit af Ridderskapet
och Adeln afslaget.
Herr Hjerta: Jag hemställer, att orden
sorn tillstyrker belåning afj måtte tillsättas.
Grefve Gyldenstolpe: Jag vet ej. hvarföre
man i denna fråga skall följa annan
praxis, än den, som varit följd i 16 månader,
nemligen att blott utsätta rubriken
på Utlåtandet. Den som kommer upp och
ej känner dess innehåll, må derom fråga
någon annan.
Grefve von Fersen: Jag får förena mig
med Herr Hjerta om det af honom föreslagne
tillägg. De begärd te orden äro
oskyldiga, emedan de blott utmärka hyad
Utlåtandet innehåller. För dem, som hylla
den mening Ja-proposilionen innefattar, måtte
det för öfrigt ej förmenas att få tydligt uttryckt
hvad de mena, då det deremot står
Grefve Gyldenstolpe fritt, att i Nej-propositionen
få uttryckt, hvad han åstundar.
Jag förmodar, att den begärde tillsattsen
ej lärer af Herr Grefven och LandtMarskalken
förvägras.
65 H. 6
Den 8 Mars e. m.
Grefve Gyldenstolpe: Mig skall saken
vara likgiltig, så snart Ja-propositionen blir
tydlig. Den som vet hvad Ja vill säga, vet
ock hvad Nej betyder, och alla, som votera
Nej, veta då hvad de votera om. Men det
är ej derföre jag yttrat mig, utan för det
alt jag ej inser något skäl, hvarföre man nu
hör gå ifrån en praxis, som man följt i 16
månader.
Herr Munck af Rosensköld: Mig synes,
alt då Grefve Gyldenstolpe får sin Nejproposilion
sådan han vill, måtte det vara
tillåtet för dem, som rösta för den andra
meningen, att få Ja-propositionen sådan de
önska. Den praxis han åberopar, är ett
skäl till att yrka propositionen sådan Herr
Hjerta begärt den, emedan jag erfarit, att
genom otydlighet det händt, att flere ej vetat
hvad de voterat om.
Herr von Hartmansdorff: Jag hemställer,
om icke i propositionen äfven borde
upptagas bifall eller afslag å BankoUlskottéls
Utlåtande. BankoUtskottet har, nu för
andra gången, det missödet, att komma efter
Ekonomiutskottet, som endast i önskningsväg
har med saken att göra, hvarföre jag
ej heller inser skälet till dess företräde.
Tids besparing vunnes åtminstone, derest
bägge finge afgöras på en gång; ty annars
kunna nya strider och voteringar uppkomma
om samma sak, när BankoUtskottets Utlåtande
föredrages.
Den 8 Mars c. m.
83
Grefve von Fersen: Jag skall understödja
den af Herr von Hartmansdorff begärde
contra-proposition, hvarigenom tillfälle
beredes, att, i utbyte emot Herr Hjertås
tillägg i Ja-propositionen, några ord till
contra-propositionens förtydligande äfven
kunna tilläggas, nemligen dessa: som afstyrker
beläning af, hvarigenom ingendera
propositionen kan anses gynnad på den andras
bekostnad.
Herr Munck af Rosensköld: Det behöfves
ej mera skäl för att EkonomiUtskotlels
Utlåtande först afgöres, än att det blifvit
först föredraget.
Hans Esccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att han icke ansåg
den af Herr von Hartmansdorff yrkade
inblandning af tvänne olika Utlåtanden uti
samma voteringsproposition kunna verkställas,
ty då skulle Ja-propositionen innehålla
bifall till Ekonomiutskottets, samt afslag å
BankoUtskottets, Utlåtande, och Contrapropositionen
tvärtom, afslag å EkonomiUtskottets,
samt bifall å BankoUtskottets.
Dessutom behöfde man ej fatta mera än ett
beslut, nemligen om Ekonomiutskottets Utlåtande,
ty blefve det bifallet, följde klart,
att ingen åtgärd kunde vidtagas i anledning
af BankoUtskottets yttrande, emedan det
skulle förutsätta möjligheten att upprifva ett
65 H. 6*
Den 8 Mars p. in.
redan faltadt beslut. Afsloges åter Ekonomiutskottets
Utlåtande blefve följden densamma.
Hans Excellence hemstälde således,
om icke det vore bäst, att bestämma
sig för antingen, bifall eller afslag å EkonoiniUtskottets
yttrande, emedan resultatet
derigenom med detsamma vore bestämdt för
båda Utskottens Utlåtanden.
Herr •von Hartmansdorff: Jag bar gjort
min framställning blott för att visa huru
oriktigt man behandlat denna fråga. Derigenom
att man nu blott företagit EkonomiUtskottets
Utlåtande, bar man behandlat
saken så, som 0111 BankoUtskottet ej hade
yttrat sig. Det visar, huru man gått BankoUtskottet
förbi i en fråga, der man först
bordt höra det; och jag anser såsom min
pligt att i dagen framhålla delta nya sätt
att misshandla Banken.
Herr Munck af Rosensköld: Herr von
Hartmansdorff anser vådligare en utlåning
af Banken emot både borgen och vara, som
ej är underkastad försämring, än blott emot
borgen.
Voteringspropositioiien upplästes å nyo
med den förändring, att Ja-propositionen
skulle lyda sålunda:
Den som bifaller EkonomiUtskottets
under N:o 178 afgifne senare Utlåtande,
som tillstyrker belåningsrättighet uti publika
fonder å ritorr Spannemål, voterar
Ja;
Den 8 Mars e. ni.
85
Herr Munck af Rosensköld: Till ytterligare
förtydligande anhåller jag, alt det
måtte utsättas, att utlåningen sker tillika
emot borgen, sedan Herr von Hartmansdorff
och flere med honom anse utlåning mot
borgen och pant af vara till och med mindre
säker, än utlåning emot borgen utan
pant af vara.
Herr von Hartmansdorff ': Om ej mina
motståndare åtnöja sig med den vanliga
formen, bifall på Utskottets Betänkande,
anhåller jag, att hela Utlåtandet måtte, i
stället för en del, i Ja-propositionen afskrifvas.
Grefve Frölich, David: Jag skall anhålla,
att Herr Grefven och LandtMarskalken
måtte hindra att sådana framställningar
göras, hvilka endast hafva till ändamål att;
leka med saken.
Grefve von Fersen: I hä'ndelse Herr
von Hartmansdorff önskar verkstäldt det
sorn han begärt, får jag vördsammast föreslå,
att ett tryckt exemplar af BankoUtskollets
Utlåtande måtte blifva uppspikadt
bredvid voteringspropositionen, på det att
onödig tidsutdrägt med afskrifningen måtte
undvikas.
Vid förnyad framställning af den sist
uppläste voteringspropositionen, blef den af
Bidderskapet och Adeln godkänd.
86
Den 8 Mars e. in.
Voteringen börjarles klockan g och slöts
klockan tre qvart till 10 eftermiddagen,
då, sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad samt de öfrige voteringssedlarne
blifvit öppnade, rösterne befunnos
hafva utfallit som följer:
Ja — 4°.
Nej — 28.
I följd hvaraf Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att EkonomiUtskottets ifrågavarande Utlåtande
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallet.
Uppå framstäld proposition beslöt Ridderskapet
och Adeln, att BankoUlskottets
Utlåtande N:o 102 skulle läggas till handlinga
me.
Grefve von Fersen uppläste följande:
Sedan Ridderskapet och Adeln nu bifallit
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
Utlåtande N:o 178, och Hedervärda
BondeStåndet redan bifallit förr nämnde
Utskotts under N:o 143 i ämnet afgifne
Betänkande, får jag vördsammast anhålla:
det Ridderskapet och Adeln ville inbjuda
de öfrige respective Medstånden att, med
frångående af deras förr fattade beslut, sig
med Ridderskapet och Adeln förena.
Grefve Gyldenstolpe begärde detta anförande
på bordet.
Den 8 Mars e. ni.
87
Grefve von Fersen: Sedan den af mig
yrkade inbjudning blifvit begärd på bordet,
anhåller jag vördsammast, att densamma
måtte, så fort möjligt är, i anseende till
Riksdagens nära slut, blifva föredragen.
Företogs till pröfning RiddarhusUtskottets,
den 12 sistlidne Januarii afgifne och
den 34 derpåföljde Februarii på bordet lagde,
Memorial med svar på återremissen angående
de reglerrientariske föreskrifterne i afseende
å införandet af Offentlighet vid Ridderskapets
och Adelns öfverläggningar.
Grefve Frölich, David: Jag anhåller
få framställa till Ridderskapet och Adeln,
om icke lämpligaste sättet är att en punkt
i sender uppläses, och att discussionen saint
derpå beslutet få följa utan att fortgå med
uppläsning af hela Memorialet, Yi sluppe
då att läsa upp det 3 gånger.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken liemslälde» örn Ridderskapet
och Adeln önskade att detta Memorial
malte punktevis föredragas.
Ropades JA,
i:sta punkten,
Grefve Frölich: Emot den nu uppläste
punkten har jag ej annat att erinra, än att
jag ej anser riktigt att bestämma antalet af
biljetter till tidningsredactörer till antalet 5.
t
88 Den 8 Mars e. m.
Det skulle uppstå svårigheter att bestämma,
hvilka de skulle vara, som skulle åtnjuta
biljetter. Det skulle föranleda tili ledsamma
och onyttiga disscussioner om man gjorde
en sådan distinction. Jag skulle föreslå,
att hvarje tidningsredaction får en biljett.
De lära ej kunna blifva till antalet
så många, att de kunna borttaga rummet,
och jag tror, att det i alla fall borde vara
de, som i främsta rummet borde hafva
inträde.
Grefve Gyldenstolpe Anton Gabriel:
Hvad frågan om tidningsredactörer beträffar,
medgifver jag, alt det kan uppstå svårigheter
att bestämma, hvilka de 5 skulle
vara. Jag hade önskat, att det kommit att
slå, sådana som referera Ridderskapets och
Adelns öfverlägga ingar. Dessa anser jag
borde vara berättigade lill biljetter. Men
Utskottet ansåg det ej böra sättas i fråga.
Att lemna biljetter åt alla redactioner finner
jag ej skäl. Att lemna åt ett blad, som
blott är litterärt, eller åt ett blott annonceblad,
derföre att det är en tidning, en sådan
plats på läktaren hela Riksdagen igenom,
finner jag ej riktigt. Om det blefve
så i hufvudstaden, finner jag intet skäl,
hvarföre icke en redaction i landsorterne,
som ville lemna underrättelser om Riksdagen,
och hade tillfälle att här hålla etl, ombud,
äfven skulle komma i åtnjutande af
samma förmån. Utsträcker man rättigheten
Den 8 Mars e. m.
»9
till alla, gör man mannamon om man ej
lemnar den åt alla, som utgifva tidningar
på Svenska språket. Men jag tror, att, då
detta är lemnadt åt LandtMarskalken att bestämma,
lian skall lemna biljetterne åt sådana,
som, genom bladets anseende, göra
sig berättigade att få vara närvarande under
liela Riksdagen. Jag tror således, att
det förslag Utskottet framstält är det rätta,
så vida man ej vill bestämdt utsätta, livad
jäg önskade: sådana som befatta sig med
refererande af Ridderskapets och Adelns öfverläggningar.
Herr Munck af Rosensköld^ Eberhard:
Till en del instämmer jag med den siste
talaren, men blott så vida, som jag tror
att, utan bestämmande af något visst antal,
alla sådana tidningsredactioner, som upptaga
Ståndens öfverläggningar, böra vara berättigade
till biljetter, men inga andra redactioner;
ty utsträcker man offentligheten
för vidsträckt till en viss klass af Medborgare,
inskränkes den i samma nion för
andra.
Herr CrusenstolpeMagnus Jacob: För
min del instämmer jag med Grefve Frölich.
Jag tror ej, att det går an att säga, att de,
som sysselsätta sig med Ståndens öfverläggningar,
skola erhålla biljetter, emedan man
ej kan veta, om de ämna sysselsätta sig
dermed. Sådant måtte bero på redactionens
9»
Den 8 Mars e. m.
godtfinnande. Att man derföre skulle utsträcka
rättigheten till hela landets tidningar,
tror jag så mycket mindre, som de ej
kunde dagen efter redogöra för hvad sig här
tilldragit. De kunna i alla fall hämta det
ur Stockholms tidningar. Det skulle ock
blifva kinkigt för LandtMarskalken och andra,
att skilja, hvilka som bäst borde hafva
biljetterne, hvarföre jag tror, att alla de,
som äga tillstånd att utgifva tidningar, borde
vara berättigade till biljetter. Hvad de
biljetter angår, som LandtMarskalken skulle
utdela, är jag öfvertygad att, som Utskottet
anfört, LandtMarskalken lemnar Utrikes
Ministrarne företräde dervid, dock tror jag
ej, att det skulle skada, om det bestämdes,
att hvarje mission finge en biljett.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Jag är
förekommen af Herr Crusenstolpe, och förenar
mig i hvad Grefve Frölich yttrat.
Grefve Frölich: Förekommen af Herr
Crusenstolpe skall jag blott, lill besvarande
af Grefve Gyldenstolpes yttrande, säga, att
jag sökt en naturlig gräns, ej den onaturliga
af en ziffra, utan den som utgöres af
antalet af hufvudstadens redaclörer. Hvad
beträffar Grefve Gyldenstolpes yttrande derom,
att de biljetter, som redactörerne skulle
få, skulle utdelas af LandtMarskalken,
så måste jag bekänna, att jag ej så fattat
stadgandet. Jag tror, att det vore lika obe
-
Den 8 Mars e. tn.
9*
Lagligt för LandtMarskalken att äga rätt till
eu sådan protektion för vissa tidningar, sorn
det vore för dessa tidningar att stå under
densamma. Jag kan ej finna att de böra
Lafva annan protection än lagen.
Herr von Hartmansdorffj August: I
fall man ville stadga, alt alla tidningsutgifvare
skulle Lafva plats på vår läktare, kunde
det Lända aLt tidningsutgifvare, hvilka
cj befattade sig med våra öfverläggningar,
Lär toge sina rum, andra åhörare till förfång.
Om någon utgåfve en musikalisk eller
en medicinsk tidning, ser jag ej hvarföre
han framför andra medborgare skulle sitta
här; ej heller utgifvaren af en modejournal,
om det icke vore för att uppsnappa hvilka
talare som vore på modet. Det kunde dessutom
hända, att man vände sig till HofCantzleren
för att få tillståndsbref, blott såsom
ständiga inträdeskort, intill dess Läktaren
vore full af föregifna Tidningsutgifvare.
Dessa kunde sedan låta betala sig för
uthyrande af sina inträdes-biljetler, hvilka
sedan såsom eu handelsvara begagnades. Jag
måste således afstyrka inlrädes-rättigheten
för ett obegränsadt antal Tidningsskrifvare;
ty derigenom finge måhända ingen annan
afhöra våra öfverläggningar, än corps diplomatique,
som derom bringade underrättelser
till främmande magter, och tidningsutgifvare,
som utspridde dem bland våra egna
landsmän, ulan controll af andra närvä
-
9*
Den 8 Mars e. m.
rande opartiska män. Jag tror, att man kunde
inskränka tidningsutgifvarnes platser till
5, och låta de öfriga vara underkastade
samma föreskrifter som andra åhörare. Men,
då jag förutser, att så väl vid andra punkter,
som denna,en mängd anmärkningar, öfverläggningar
och möjligen voteringar torde förefalla ,
utan någon nytta för denna Riksdag, der saken
icke kommer i gång, synes mig bäst vara
att Ridderskapet och Adeln uppskjuter dessa
regleringar, och låter de medlemmar af
Ståndet, som sammanträda nästa Riksdag,
derom besluta på sätt de sjelfva för godt
finna; hvilket de i alla fall lära göra, om
våra föreskrifter synas dem olämpliga. Sedan
saken af oss blifvit beslutad, och sanction
derå erhållen, kunde vi öfverlåta åt
hvarje Riksdag att uppgöra sitt reglemente för
åhörare, utan att göra något testamente i
detta hänseende. Jag tillstyrker således,
att detta Memorial lägges till handlingarne.
Friherre Boye_, Fredrik: I anledning
af hvad den siste talaren yttrat, så, emedan
verkeligen politiken kan blifva på modet,
och modet kan blifva politiskt, hemställer
jag, om det icke vore obilligt att betaga
redactionen af en modejournal, att få
deltaga i våra öfverläggningar. Jag anhåller,
att den äfven måtte blifva delaktig af
samma rättighet, som andra tidningsutgifvare.
Herr Crusenstolpe: Jag kan ej rätt förstå
llerr von Hartinansdorffs classificatiou
Den 8 Mars e. m.
af åhörare, då de vore antingen sådana, som
redogöra för öfverläggningarne, eller de som
befinna sig här för sitt nöje. Jag tviflar på
att han kan uppgifva en annan class. Att
låta saken ligga till en annan Riksdag skulle
leda derhän, att man skulle hela Riksdagen
debattera om sättet, innan man kom
till något resultat. Jag befarar ej, att så
många tillståndsbevis uttagas, ty om ej tidningen
utgifves innan en viss tid, upphör
tillståndsbrefvet att vara gällande, och jag
tror ej alt man med skäl kan misstänka
HofCanlzleren att låna sig till en intrig.
Grefve Frölich: Ehuru jag af Herr von
Ilartmansdorffs sätt att argumentera, som
ådagalägger mycken munterhet, kunde hämta
skäl för det påstående att äfven sådane
Tidningsredactioner som sysselsätta sig endast
med lappri, hade anledning att här få
inträde, hemställer jag till honom sjelf, om
han icke finner olämpligheten af att en sådan
fråga skulle uppstå, hvilkendera af 5
redactioner bör vara berättigad till biljett.
Jag tycker man borde kunna tillåta, att ett
ombud för hvarje redaction här må finnas,
och jag inbillar mig icke att redactionernes
antal kan blifva så stort, att de ansåges
borttaga rum på läktaren. Det har likaledes,
om jag fattat rätt, blifvit af honom
framstäldt., att Ridderskapet och Adelil först
vid en annan Riksdag skulle härom besluta.
Ett sådant förslag skulle vara detsamma,
Den 8 Mars e. ni.
sorn att säga, alt en obegränsad tid efter
Riksdagens öppnande skulle förflyta innan
offentlighet ägde rum, emedan det är lika
probabelt att lika många och vidlyftiga öfverläggningar,
som vid denna Riksdag, skulle
förestå oss då öfver detta ämne, hälst
Ridderskapet och Adeln då, efter 5 års frånvaro,
hade samlat munnen'full. Derföre är
det bättre att nu uppoffra någon tid för att
afsluta detta ämne. Jag får helt och hållet
motsätta mig att uppskjuta till framtiden,
hvad som nu kan göras.
Ilerr Printzensköld'j Axel: Då Utskottet
föreslog, att blott 5 tidningsredactioner
skulle få ständiga platser, insåg Utskottet
väl svårigheten att bestämma hvilka bland
Redaclionerne som skulle erhålla dem; men
Utskottet ansåg det icke böra afhålla Utskottet,
att afgifva ett förslag, som hade till
syftemål att göra tillträdet till Ståndets öfverläggningar
så allmänt som möjligt. Skola,
af 8o biljetter, 20 lemnäs till LandtMarskalken,
återstå blott 60. Af dem kun
efter
Grefve Frölichs förslag, 25 eller
mera begagnas af redactörer. Man kan ej
veta 0111 ej till nästa Riksdag ett dubbelt
antal tidningsredactörer emot nu kan finnas.
Ett så ringa antal biljetter skulle sedan
återstå, alt genom deras utdelande publicitet
ej kan anses åstadkommas. Detta
var anledningen till Utskottets förslag. Skall
ett obestämdt antal TidningsRedactioner haf
-
Den 8 Mars e. m.
95
va ständiga platser, tror jag det vore lämpligast,
att sådane erhålle deni, som sysselsatte
sig med att referera Riksdagsärender,
men att andra ej må få upptaga platser för
allmänheten. Dessutom, derföre att en redactör
ej får biljetter för hela Riksdagen,
är han i alla fall lika berättigad som alla
andra. Kommer han först, så får han inträde.
Hvad Herr von IlartmansdorfFs förslag
om uppskof beträffar, så förenar jag
mig med Grefve Frölich Jag tror, att Ridderskapets
och Adelns närvarande personal
icke skall sluta med’den åtgärden, att lemna
till kommande Ständer att medgifva, om
en publicitet skall äga rum eller ej.
Herr Munck af Rosensköld: Jag skall
först yttra mig om uppskofvet, hvilket jag,
som Herr von Hartmansdorff föreslog det,
afstyrker, varnad af det exempel som Bänkmännens
afskaffande företett. Vidi8i5års
Riksdag beslöts deras afskaffande, men så
sent att redaction af beslutet uppskjöts. Vid
följande Riksdagar har man altid funnit utvägar
till uppskof, tills Ridderskapet och
Adeln sluteligen vid denna Riksdag upphäfde
beslutet. Deremot hemställer jag, om
icke saken kunde uppskjutas till nästa plenum,
men, om ingen dermed sig förenar,
anhåller jag att få yttra mig.
Grefve Frölich: På den siste talarens
yttrande skall jag först svara. Sedan Landt
-
96
Den 8 Mars e. m.
Marskalken tillkännagifvit för Ståndet, alt
denna sak skulle komma före, tror jag att
vi kunna och böra fortfara dermed, och att
det ej leder till discussionens förkortande,
om vi uppskjuta afgörandet. Jag skulle önska,
att jag hade fått något motskäl emot
hvad jag yttrat, att det nemligen bliv svårt
att decidera emellan redactionerne. Då jag
det ej fått kan jag ej gå ifrån, att det skulle
leda till en desagreabel tvist vid Riksdagens
början, när Ridderskapet och Adeln
skulle utdela biljetterne. Då kunde fråga
uppstå om hvilka redactioner, som skulle
få biljetterna. Man bör ej blottställa sig för
en sådan orimlighet. Detta är ett skäl, som
jag ej fått besvarat. För öfrigt är jag väl
af Herr Printzenskölds yttrande upplyst om
orsaken till Utskottets beslut; men Utskottet
har fästat sig vid sin åsigt om huru salen
skall inredas. Jag hörde talas om blott
80 platser. Detta är ett beslut, som nu ej
är för handen att fatta. Det bör ej lägga
något hinder. I alla fall, medgifvande det
af Herr Printzensköld framstälde yttrande,
att en redactör kunde lika väl som enskilt
person inträda, som äga en beständig pollett,
tror jag likväl, som jag först nämnde,
att det vore liberalt och rätt att man ansåg
redactioner af tidningar, utan afseende
på det ändamål för hvilket de utgifvas, äga
rätt framför andra när de det behagade»
Om de ej vilja begagna dem för sina egna
per
-
Den 8 Mars e. m.
97
personer, utan lemna dem genom köp eller
på annat sätt till andra personer, kan vara
likgiltigt. Att Herr von Hartmansdorff
nekar, det är klart. Han tyckes vara så
emot all handel, äfven i en så ringa omständighet
som denna, att jag ej finnér underligt,
att han ryser för den rörelse som
skulle möjligen kunna uppstå genom återförsäljning
af en erhållen hillet. Argumentet
är likväl i min tanka svagt, och jag tror,
att Ridderskapet och Adeln finnér det origtigt,
och blott upptagande tiden.
Herr von Hartmansdorff: Innan man
omtalar mängden af åhörare, sorn skola här
få inlåtas, vore det väl skäl att veta, hura
många som här rymmas. Skall man åtnöja
sig med den redan befinteliga läktaren, eller
skall man skada detta sköna rum genom
tillbyggnader på sidorna. Jag skulle
tro, att det vore val om Ridderskapet och
Adeln, vid en sådan frågas afgörande, vöre
mera talrikt församladt än Ståndet nu är.
Jag förenar mig således i Herr Rosenschölds
anhållan, att saken må uppskjutas till nästa
plenum.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att sedan flere
ledamöter begärt RiddarhusUtskottets Memorial
å nyo på bordet, kunde Sådant icke
förvägras.
65 H. 7
Den 8 Mars e. m.
Herr Printzensköld: Sedan arne ledamöter
nu begärt frågan på bordel, får jag
endast till de värde ledamöter, som således
uppehålla och förhindra beslutet, göra hemställan,
om de icke ville afstå från bordläggning.
Mina skäl äro, alt LandtMarskalken
för mig yttrat, att plenum kommer troligen
att hållas alla dagar i veckan. Om
förslaget nu bordlägges, och beslut derom
fattas först efter Onsdagen, kan RiddarhusUtskottet
svårligen medhinna att redigera
och till Ståndets bepröfvande öfverlemna
den nödiga ordningsstadgan, hvarförutan publicitet
vid början af mista Riksdag ej kan
aga rum. Jag får således till protocollet
reservera min mening, att Ridderskapet och
Adeln borde låta företaga saken ulan ett sådant
uppskof, som förhindrar ändamålets
vinnande.
Grefve Frölich: I)å jag nyss i den fråga,
som förevar, hörde Herr von Hartmansdorff
yrka en proposition, sorn var stridande
emot Grundlagen, och han sedan förklarade,
alt det var för en biafsigts skull,
torde han förlåta mig, att jag förklarar, att
hvad han nu yrkar måtte vara derföre, att
han ej vill halva någon offentlighet. Med
förundran deröfver att den värde Talaren
tillåter sig ett sådant sätt alt gå till väga,'
nödgas jag protestera, så väl emot motivet,
som beslutet.
Den 8 Mars e. m.
99
Herr Crusenstolpe: Jag insttfmmer med
Herr Printzensköld, och ber att i protocollet
iå antecknadt genom hvilka Herrar offentligheten
blir de facto tillintetgjord.
Herr Munck af Rosenschöld: De siste
talarné hafva för tidigt protesterat. I följd
af de upplysningar Herr Printzensköld lemnat,
och på det målet må kunna afgöras,
skall jag afstå från yrkande af målets bordläggning.
Friherre Cederström, Jacob: Jag har
endast begärt ordet derföre, att jag tror, att,
för det att i ledamöter begärt saken på
bordet, intet hinder finnes för dess afgörande,
om Ståndet så skulle vilja besluta.
Det heter i 49 § Riksdagsordningen: ”Då
”saken från Utskott återkommit, blifve den
”efter första uppläsandet liggande på bordet.
”Den kan vid nästa föredragning, &c. . .
”åter hvila/ Hvad som kan göras, skall dock
icke göras. Här ligger således ej något hinder,
i händelse Ridderskapet och Adeln
finnér lämpligt att fortfara med discussiolien
och att nu afgöra frågan.
Grefve Gyldenstolpe: Hvad deri frågan
beträffar, som Herr Printzensköld fiamstält,
att, derföre att här täta plena inträda, Riddai
husUtskoltet ej skulle få tillfälle alt införa
i ordningsstadgan hvad som i detta
ämne kan beslutas, får jag anmäla, att så
Gö It. 7*
100
Den 8 M ars e. m.
fort beslutit blir fattadt, sltall jag draga
försorg om att Utskottet blir sammankallat,
hvarföre Herr Rosenschöld ej behöfver frukta
något i det afseendet. Då dessutom discussionen
tyckes Laga en riktning, som ej
är så lämplig, i det att den aflägsnar sig
från ämnet, och då, vid denna frågas afgörande,
samlingen borde vara något talrikare,
får jag förena mig med Herr von
Hartmansdorff deruti, att målet må hvila
på bordet, hvilket ej lärer kunna nekas.
Friherre Boye: Jag skulle hemställa till
Herr von Hartmansdorff, om icke just det
skäl, att Ridderskapet och Adeln är så fåtaligt,
skulle öfvertala honom att nu företaga
saken. Ju flere talare, ju svårare att
få slut. Önskar han få snart slut på detta
ämne, vöre tiden just att passa på nu.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade sig icke anse sig
kunna förvägra ett måls ytterligare bordläggning
enär det vid andra föredragningen
af flere personer begärdes; och så hade
altid Ridderskapet och Adeln hittills förfarit.
Friherre Boye: Jag hemställer vördsamt,
då nu Herr Munck af Rosenschöld återtagit
sin begäran om frågans hvilande, huruvida
det återstår mera äh en ledamot sorn
yrkat detta?
Den 8 Mars e. m.
101
Grefve Gyldenstolpe: I händelse Friherre
Boje ej hört, att jag äfven begärt
frågan på hordet, är hans anmärkning ej
utan grund, men annars måtte han finna
att antalet är pluralis*
Friherre Cederström: Det är ganska
riktigt, att vid de fleste tillfällen har det
ej varit satt i fråga att vägra bordläggning
när 2 ledamöter derom förenat sig, men ordet
kan måste otvifvelaktig! äga en annan
betydelse, än ordet skall. Det vöre ej ur
vägen att nu vägra en sådan bordläggning,,
rtär blott få dagar af Riksdagen återstå, och
jag kan ej annat än anhålla om framställning
till Ståndet, huruvida Ståndet bifaller,,
att denna fråga får hvila*
Friherre Boye: Jag måste uppriktigt
bekänna, att jag icke hörde Grefve Gyldenstolpes
begäran om bordläggning, ty då hade
jag icke yttrat min framställning,, emedan
den varit emot formerne.
Herr von Hartmansdorff: Jäg hade ej
väntat, att Friherre Cederström velat bestrida
oss en rättighet, som han sjelf så ofta
begagnat. Samma §., som gällt för honom,
mot andra, måtte äfven gälla för dem, emot
honom.
Herr Printzensköld: Sedan de skäl, som
Herr yon Hartmansdorff och Grefve Gyldenstolpe
anfört för sin begäran om bord
-
102
Den 8 Mars e. m.
läggning, nemi. att Ståndet vore för ögonblicket
fåtaligt, som det för ögonen synes,
lin hafva upphört, sedan ett betydligt antal
Ledamöter tillkommit, får jag hos Herr
Grefven och LandtMarskalken framställa den
anhållan, om icke Herr Grefven ville fråga
förstnämnde Ledamöter, om de ej vilja
afstå från sin begäran. Jag har uppmanat
dem dertill, men min förmåga att verka på
dem synes ganska ringa.
Hans Excellence Herr Gref ven ock
LandtMarskalken förklarade, att en sådan
framställning af Hans Excellence, som Fri*
herre Cederström yrkat, vore stridande emot
Grundlagens föreskrift, hvarföre Hans Excellence
endast ansåg sig böra yttra, att
bordläggningen icke kunde förvägras, enär
den af flere ledamöter blifvit begärd.
Friherre Cederström: Jag .ämnar ej yrka
den proposition Herr Grefven och LandtMarskalken
nu vägrat, men jag begär, att
till protocollet få förklara, att jag ej kan
godkänna den tolkning, som Herr Grefven
gjort af 49 § Riksdagsordningen.
Grefve Frölich; Jag anhåller blott få
förklara, det jag instämmer i hvad Friherre
Cederström yttrat.
Herr Hjerta, Lars: Jag anhåller att till
protocollet lä antecknadt, att jag äfven är
en af elem, sorn önskat att detta mål i af
-
Den 8 Mars e. m. lui
4
ton kommit till afgörande. En blick inom
detta ram visar, att nära 5o personer äro
närvarande, ett antal hvilket ej varit öfverstigit
i många mål, sorn i materiel vigt vida
haft företräde för delta. I händelse,
med den fina Riksdagstäktik, som numera
utvecklat sig, uti detta uppskof någon afsigt
att förekomma publiciteten skulle ligga till
grund, då detta ämne annars kommer att
kosta en hel förmiddag, torde det ej vara
ur vägen, att allmänna opinionen fästas deruppå,
hvilka dertill varit skulden och hindren.
Herr Bråkenhjelm x Pehr Reinhold:
Ehuru öfverflödigt det är, anser jag mig, i
anledning af den siste talarens yttrande, höra
förena mig med de Hervar, sorn begärt
frågans hvilande*
Hans Excellence Herr Grefven och
LandlMarskalken hemstälde, örn Ridderskapet
och Adeln nästkommande Thorsdags eftermiddag,
vid pleni början, behagade företaga
val af en Directeur vid LåneContoireb
i Götheborg, samt dess Suppleant*
Bifölls.
Grefve Frölich, David: Oansedt den
senast föredragna frågan blifvit förklarad
livilande till ett annat plenum, anhåller jag
hos Herr Grefven och LandtMarskalken, att,
så vida andra mål äro för handen, plenum
Den 8 Mars e. m.
måtte få fortsättas så länge Ilerr Grefven
och LandtMarskalken sjelf tycker att (let
kan fortgå, och så länge Herr Grefven för
sin egen person ej finner det altför besvärligt,
så alt vi kunde få fortfara om möjligt,
ännu ett par timmar, på det att tid för det
mål, som nu blifvit lagdt på bordet, framdeles
må kunna beredas; och hoppas jag att
flere i detta afseende äro lika sinnade med
mig.
Grefve Horn, Claes Fredrik, instämde
med Grefve Frölich.
Ånyo föredrogs PresteSlåndets den ij
dennes e. m. på bordet lagde ProlocollsUtdrag,
af den i5 nästföregående, innehållande
inbjudning att instämma uti PresteStåndets
beslut i anledning af Stats- och
BevillningsUtskottens Utlåtande N:o ia5 rörande
Curhus-afgiften m. m.
Herr Tham, Wolrath: Jag får fråga,
om icke ExpeditionsUtskoltets förslag till
skrifvelse i denna fråga redan är uppsatt
och justeradt, och i det fallet anhåller jag
att denna inbjudning måtte läggas till handlingarne,
hvarom jag äfven i annat fall anhåller,
då Ridderskapet och Adeln redan
afgjort denna fråga.
Friherre Cederström, Jacob: Ifrågavarande
mål kan icke expedieras förr än Stån
-
Den 8 Mais e. m.
flen tagit sina beslut i anledning af PresteStåndels
inbjudning.
Herr af Billbergh, Joban Petter: Efter
hvad jag kunnat inhemta af ProtocollsUtdraget,
afser PresteStåndet, att få den
ändring i Utskottets Betänkande, sorn i min
reservation var föreslagen, hvilken egenteligen
är, huruvida det må blifva öfverlemnadt
till Länets deputerade, om och till
hvilket belopp öfverskotten af curliusafgiften
få användas till LänsLazaretterne. Det
är för mycket discutteradt i detta hus rörande
detta ämne, för att jag åter skulle
upprepa detsamma, men jag anhåller att
Bidderskapet och Adeln måtte förena sig
med PresteStåndet.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Så vidt jag kunnat höra Protocolls-Utdraget,
bar PresteStåndet ej anfört något skäl, som
kunde beveka Ridderskapet och Adeln att
frångå sitt beslut. De skäl Herr af Billbergh
kan anföra häremot hafva vi redan förut
bort. Jag tillstyrker, att Ridderskapet och
Adeln förblifver vid sitt beslut.
Herr Tham: Jag förenar mig så mycket
heldre med Herr Munck af Rosenschöld,
som det skulle tjena till intet om Ridderskapet
och Adeln förenade sig med PresleStåndet,
ty Borgare- och BondeStåndcn hafva
afgjort saken annorlunda, och den skulle
då förfalla, hvilket vore skadligt.
io6
Den 8 Mars e. m.
Herr af Billbergh: Intet annat än jag
vet var inbjudningen till samtelige RiksSlånden,
och i det fallet kan man ej reta
hvad svar PresteStåndet får från Borgareoch
BondeStånden.
Uppå framstäld proposition beslöt Ridderskapet
och Adeln, att uti den gjorde
inbjudningen icke instämma.
Upplästes till justering ExpeditionsUtskottets
förslag N:o 41* till Rikets Ständers
underdåniga Skrifvelse till Kongl. Maj:t
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om CurhusAfgiftens fortfarande.
Herr af Billbergh„ Juhan Petter: Jag
är aldeles ieke i tillfälle nu, att jemföra
huruvida denna Expedition Öfverensstämmer
med det fattade beslutet; men hvad jag finner,
är, att såsom svar på Konungens proposition
att Barmhertighetsverk skulle vara
befriade från Bevillning säges, att all jord
skall draga Bevillning. Men som der ingenting
slår om capitaler, kunde deraf dragas
den slutsatts, att de äro befriade, hvilket
likväl icke öfverensstämmer med BevillningsFörordningen.
Del torde således finnas
nödigt, att uttrycken i beslutet öfverensstämma
med framställningen i den Kongl.,
Propositionen.
Friherre Cederström^ Jacob: Den värde
ledamoten torde upplysa ur hvilket Betan
-
Den B Mars e. m.
Lande det tillägget skulle liemtas, som han
nämner; annars torde det vara klart, alt,
då detta är en expedition, som skall grunda
sig på Ståndens beslut, intet kan tilläggas.
I händelse han ej kan visa, att något
blifvit Uteglömdt, torde Expeditionen böra
godkännas; i BevillningsFörordningen stadgas
för öfrigt om sjelfva saken.
Herr Hjerta_, Gustaf: Orsaken, hvarföre
här ej omtalas Capitaler, är den, att
detta är svar på Konungens Proposition,
som endast omtalat de till Hospilalerne donerade
hemman. Således behöfver ej här
något inryckas om Capitaler, och jag anser
för mia del skrifvelse!! enlig med fattade
lieslut.
Herr af Billbergh: Jag vill ej påstå,
ali jag fattat ofelbart hvad som blifvit uppläst,
men för mig hördes det så, som hade
det stätt i Konungens Proposition, att Barmhertighetsverk
skulle befrias från Bevillning
utan afseende på hemman eller jord. Står
det så, så bör svaret lämpas derefter i afseende
på jord och capitaler.
Herr Hjerta: Jag vill ej uppehålla beslutet
genom sökande efter ordalagen i skrifvelsen,
men jag kan ej finna deruti något
beslut om saken, och så mycket jag kan
påminna mig innehåller ej Konungens Proposition
annat, än fråga örn till Ilospitalerne
donerade hemman. I öfrigt står det i
I>en 8 Mars e. m.
BevillningsFörordningen tydeligen uttryckt,
att Capitaleme ej blifvit befriade. Jag anser
således skrifveken böra godkännas.
Uppå af Hans Excellence Herr Grejven
och LandtMarskalken frams lii Id proposition
blef Expeditionen af Ridderskapet oell
Adeln godkänd.
Å nyo föredrogs StatsUtskottets den 2 4
sistlidne Februarii under N:o /fia afgifne,
och den x dennes eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, öfver ExpedilionsUtskottets
Memorial N:o 35o angående en underdånig
Skrifvelse, om verkstäld granskning
af Lazaretts- och Curhus-Räkenskaperne; och
fann Ridderskapet och Adeln, att berörde
Utlåtande borde till ExpeditionsUtskottet
öfverlemnas.
Upplästes nedannämnde från Utskotten
ankomne Betänkanden och Utlåtanden, nemligen
:
Från StatsUtskottet:
Af den 27 sistlidne Februarii:
N:o 4l8> Öfver ett till Utskottet reinitteradt
anförande, angående yrkad t tillägg,
i afseende på grunderne för fördelningen
af det Staden Borås beviljade Lånebiträde.
]N:o 419. I anledning af Herrar Fullmägtiges
i RiksgäldsContoret hos Utskottet
Den 8 Mars e. in.
gjorda hemställan, i afseende på kostnadcr
ne
för den inteckning, som skall tagas uti
Götha Canal och dess egande Fastigheter,
till säkerhet för det vid innevarande Riksdag
beviljade Byggnads-Lånebiträde.
Af den 2 dennes:
N:o /po. Angående Herr Hjertås, Guslaf
Adolph, motion, att, till hästafvelns
förbättrande, medel måtte få, under vissa
vilkor, lånas ur den i RiksgäldsGonloret befintlige
HingstmedelsCassan.
N:o 421. Angående väckt fråga om förbättring
i lönevilkoren för Tjenstemännen
uti RiksgäldsContoret, i likhet med hvad
Rikets Ständer vid innevarande Riksdag för
BankoStaten beviljat.
Af denne dag:
N:o 425- I anledning af skiljaktiga beslut
inom RiksStånden, i fråga om de af
Utskottet, i Utlåtandet N:o 4l4 föreslagne
Allmänna Grunder för upptagandet af ett
Lån för Statens räkning i Silfver, motsvarande
2 Millioner R:dr Svenskt Specie, efter
gamla myntfoten.
N:o 426. I anledning åf RiksStåndens
skiljaktiga beslut i några delar af det i Utlåtandet
N:o 4j5 af Utskottet framstäldte
förändrade Förslag till Allmänna Grunder
för utlåning från RiksgäldsContoret emot inteckning
i Jordegendom.
IIO
Den 8 Mars e. m.
Från Stats- och BankoUtskotten:
Af denne dag:
N:o 57. I anledning af de inom respective
RiksStånden fattade beslut, i afseende
på Utskottens under N:is 2a och 46
afgifna Utlåtanden.
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten:
/
Af den 25 sisllidne Februarii:
N:o i32. I anledning af erhållna återremisser
å Betänkandet N:o 110, i fråga om
förändrade grunder för fördelningen af Städernes
Båtsmanshåll.
N:o r33. Till besvarande af erhållne
återremisser å Betänkandet N:o 11 r, rörande
anslag af Allmänna medel till Navigationsskolors
inrättande.
N:o 184. Meri anledning af emottagne
anmärkningar vid Utskottens Betänkande N:q
ii3, örn anvisande af erforderliga medel till
anskaffning af spannemål vid inträffande
missväxtår.
Af den 5 dennes:
N:o 135. Med felslag till Voteringsproposition,
i afseende å fördelningen af
det vid innevarande Riksdag, för UndervisningsVerkén
beviljade tillökade anslag.
Den 8 Mars e. m.
111
Frun BankoUtskottet:
Af dea 2 dennes:
N:o 135. Med Förslag till i:sta Artikeln
i det blifvande BankoReglementet.
N:o i3G. Med förslag till föreskrifter
uti Banko-Reglementet, angående Bankens
Låne-rörelse i de delar, hvaröfver hos Rikets
Ständer fullständigt blifvit beslutadt.
Af den 4 dennes:
N:o 137. öfver anmärkningar vid Utskottets
Memorial N:o 1 14 0,n bestämmande
af en viss tid, inom hvars förlopp alla
af Banken på Daler kopparmynt utgifna
Sedlar böra vara derstädes lill inlösen presenterade.
N:o i4o. Med förslag till de uti BankoReglementet
blifvande stadganden i gemenskap
med Bankens sedel-utgifning.
N:o 141 • Med förslag till 3:dje Artikeln
i det blifvande Banko-Reglementet, upptagande
Tjenstegrader, grunder för Pensionsberäkning,
samt stadganden i afseende på
god ordning inom BankoVerket.
Af den 6 dennes:
N:o 142. Med förslag till Instruction
för Rikets Ständers Revisorer öfver BankoYerket.
Af denne dag:
N:o i43. Med förslag till föreskrifter,
112
Den 8 Mars e. ni.
att intagas i BankoReglementet, angående
Bankens Lån emot orörlig pant och på längre
terminer.
N:o 144- Med åtföljande Förslag till
andra och sjunde Artiklarna i det blifvande
BankoReglementet.
N:o i45. Med hemställan om ett tillägg
till a:a § af Utskottets, i dess Memorial N:o
111, afgifna Förslag, angående föreskrifter
i det blifvande BankoReglementet, såsom en
följd af Rikets Ständers vidtagne Beslut,
rörande inlösning och utvexling af Bankens
Sedlar, m. m.
N:o 146. Med hemställan om intagande
af en ny Paragraf i andra Afdelningen
al fjerde Artikeln af det nya BankoReglementet.
Frän ExpedilionsUiskottet :
Af den 6 dennes:
I anledning af återremiss å Utskottets
under N:o 410 förut meddelade förslag till
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående
Salpettergärdens upphörande, samt
ersättning derföre af TullMedlen och BränvinsBevillningen.
Lades på bordet.
Likaledes upplästes och lades på bordet
ett ProtocollsUtdrag fran BorgareStån
det
-
Den 8 Mars e. in.
det af den 5 dennes, innehållande Ståndets
beslut att åt Herrar Committerade till Tryckfrihetens
vård uppdraga, att tillse, det ej
mindre Rikets Grundlagar, med de vid denna
Riksdag antagna förändringar deruti, än
äfven Riksdagsbeslutet, felfritt tryckas; i hvilket
beslut de öfrige Stånden blifvit inbjudne
att instämma.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilj
des kl. en qvart lill 12 örn aftonen.
In fidem protocolli,
O. J. Lagerheim.
Tisdagen deri 9 Mars i83o.
Plenum kl. half till 10 Föjmiddagen.
Företogs till pröfning och godkändes
Stats- och BankoUtskottens, den 8 dennes
under N:o 5^ aflåtne, och samma dag eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, i anledning
af RiksStåndens fattade beslut, i
afseende på Utskottens under ]N:ris 2.5 och
46 meddeldte Utlåtanden, angående understöd
af allmänna medel till Södertelje Canaloch
SlussverksBolag.
65 H.
8
/
Den 9 Mars f. m.
Å nyo föredrogs SlalsUtskollels, den 8
dennes under N:o 425 aflåtne, och samma
dag eftermiddagen på bordet lagde, Memorial,
i anledning af RiksStåndens skil jäktige
beslut, i fråga om de af Utskottet, i Utlåtandet
N:o 4*4 löreslagne allmänna grunder
för upptagandet af ett Lån för Statens räkning
i Silfver, motsvarande 2 Millioner
Svenskt Specie efter gamla myntfoten.
Herr Rosenqvist} Fredrik Leonhard,
och Herr Löwenström, Johan Jacobf anhöllo,
alt delta Memorial måtte blifva ytterligare
på bordet hvilande.
Herr Rothlieb, Axel: Då Förstärkta
StatsUtskotlet genom anslag redan är sammankalladt
lills i morgon, för att afgöra
den fråga, hvarom de på bordet begärd ta
voteringspropositioner handla, och då, så
vida ej de 3:ne Ståndens sammanjemkning
i beslut kan förekomma votering i Förstärkt
Utskott, ett särskildt plenum i och för detta
ärende torde blifva nödvändigt i morgon
bittida, är del af sådan anledning jag
hemställer hos de värda Ledamöter, som
begärt frågan på bordet, om de icke skulle
vilja derifrån afstå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken förklarade, att enär flere
Ledamöter förenat sig i den önskan, att
detta Memorial måtte blifva ytterligare livi
-
Den 9 Mars f. m.
lande på bordet, kunde sådant, enligt 49
§ Riksdagsordningen, ej förvägras.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 8
dennes under N:o 426 afgifne, och samma
dag eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
i anledning af RiksStåndens skiljaktiga
beslut i några delar af det, i Utlåtandet
N:o 4*5, af Utskottet framställda förändrade
förslag till allmänna grunder för utlåning
från RiksgäldsContoret emot inteckning
i jordegendom.
Herr Rosenqvistj Fredrik Leonhard,
och Herr Löwenström , Johan Jacob, anböllo,
att detta Memorial måtte blifva ytterligare
på bordet hvilande.
I anledning hvaraf Lians Excellence
Herr Grefven och Lan dtMar skalken förklarade,
att, då flere Ledamöter förenat sig i
begäran derom, att detta Memorial måtte
blifva på bordet ytterligare hvilande, kunde
sådant dem, enligt 49 § Riksdagsordningen,
ej förnekas.
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
5 dennes under N:o 135 aflåtne, och den
8 derpå följde eftermiddagen på bordet lagde,
Memorial, med förslag till voteringsproposition,
i afseende å fördelningen af
65 H. 8*
I
Den g Mars f. m.
det, vid innevarande Riksdag, för Undervisningsverken
beviljade tillökade anslag.
Uppå derom af Hans ExceUence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition blef den af Utskotten i berörde
Memorial föreslagne voteringsproposition af
Ridderskapet och Adeln godkänd.
Å nyo föredrogs Herr Crusenstolpes,
Magnus Jacob, den 8 dennes eftermiddagen
gjorde hemställan, att de öfrige RiksStånden
måtte inbjudas, att sig med Ridderskapet
och Adeln förena uti Ridderskapets och
Adelns beslut, att, på de i StatsUtskottets
af samtelige RiksStånden redan bifallne Betänkande
N:o 387 stadgade grunder, hvilka
jemväl i afseende på de åt FörsvarsVerkets
Materiel af Öfverskotten årligen anvisade
70,000 R:dr Banco böra tillämpas, ogilla
StatsUtskottets uti dess, den 25 sistlidne
Februarii under N:o 416 aflålne och den
26 i samma månad eftermiddagen på bordet
lagde, Memorial, angående ifrågavarande
70,000 R:dr Banco, gjorde hemställan.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard,
anhöll, att denna hemställan måtte ytterligare
blifva på bordet hvilande.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Jag ämnar
visserligen icke instämma med Herr Rosenqvist
om denna inbjudnings ytterligare hvilande
på bordet; men deremot skall jag
Den 9 Mars f. ro.
ii 7
anhålla om afslag på densamma. Redan i
går yttrade jag den åsigt, att de, som yrliade
Rifall till Friherre Silfverskjölds reservation
, mera hidrogo till Regeringens
säkerhet att få de ifrågavarande medlen, än
de, som-satte sig deremot. Det är ofattligt,
horn man kunnat förbise, att uti Friherre
Silfverskjölds reservation låg den enda sakel
het uti ifrågavarande ämne; nu deremot
är saken ställd på samma osäkra fot, som
förut; och just för det jag önskar, att Regeringen
med mera säkerhet måtte erhålla de
föreslagne 70,000 R:drne, önskar jag, att
Riddetskåpet och Adeln mätte afslå ifrågavarande
inbjudning.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Annat
är sak, och annat är sätt. Öfver sjelfva
saken hade hvar och en i går tillfälle att
tillräckligt evspectorera sig, och Herr Riben
begagnade äfven detta tillfälle. Nu åter är
frågan om sättet att komma till något resultat
med det af Ridderskapet och Adeln
i sjelfva saken fattade beslut, och då är det
bäst att bifalla inbjudningen. Jag vågar
derföre förnya min anhållan, att Ridderskapel
och Adeln måtte instämma deruti.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då 4<) § Riksdagsordningen
stadgade, att hvar och en
allmän fråga, sorn första gången i något
Ständ förekommer, skall, sä vida ej Ståa
-
Den g Mars f. m.
det enhälligt genast densamma till 'vederbörligt,
Utskott fä wise r, ligga på bordet
till nästa Plenum, dä remiss bör ske; och
denna fråga förra Plenum blifvit bordlagd,
syntes någon vidare bordläggning icke lämpeligen
kunna äga rum.
Herr Riben: Efter Herr Crusenstolpe
vill, att man blott skall yttra sig om formen,
så skall jag göra det. Jag vill då
nämna, huru saken för det närvarande står.
Ridderskapets och Adelns beslut känna vi
hvar och en. PresteStåndet har bifallit Friherre
Silfverskjölds reservation; BorgareStåndet
har vidblifvit det första beslutet,
och BondeStåndet lärer i dag afgöra frågan.
Om man nu supponerar, att detta Stånd
bifaller Ridderskapets och Adelns mening,
så står dock frågan på samma punkt, och
jag lem-nar derhän, om något af de öfrige
2:ne Stånden frångår sitt beslut; — jag
tror det icke, och då har Herr Crusenstolpe
gjort saken beroende af en ganska osäker
votering i Förstärkta StatsUtskottet. Jag
nitälskar lika så mycket, som Herr Crusenstolpe,
derföre, att de 70,000 R:drna skola
utgå, och att han nitälskar derför, derom
tviflar jag aldeles icke; Jag tror mig dock
bäst bevisa mitt nit för saken derigenom,
aLt jag tillstyrker afslag på He.rr Crusenstolpes
inbjudning.
Herr Tham, Wolrath: Förliden gårdag
biföll Ridderskapet och Adeln inbjudning
D c ii 9 M a r $ f. m.
' '9
till de öfrige 3:ne Stånden, ;ilt frångå sine
beslut i en fråga, sorn de enhälligt afgjort.
Det skulle nu således vara en inconsequenée
att afslå en inbjudning i en sak, som icke
alla Stånden ännu afgjort, och der 2:ne
Stånd fattat olika beslut. Jag anhåller derföre
om bifall till den ifrågavarande inbjudningen.
Hans Excellcnce Herr Grefven och
LctndtMarskalken frarnstälde proposition till
instämmande uti Herr Crusenstolpes hemställan.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
Grefve Frölich, David: I händelse
denna fråga ånyo skulle föranleda till en
längre discussion, och möjligen votering, så
tror jag icke delta vara rätta Ögonblicket
dertill, emedan vi hafva så många vigtigare
mål att afgöra; hvarföre jag förenar mig
med Herr Rosenqvist, att begära frågan
ytterligare på bordet. Herr Grefven och
LandtMarskalken har visserligen uppläst en
§ ur Grundlagen, nemligen den 4f)de,.som
säger, att hvarje allmän fråga skall, sedan
den en gång blifvit bordlagd, andra gången
remitteras. Jag tror dock icke alt detta
kan anses såsom en allmän fråga, hvilken
skall till Utskott remitteras, och således att
denna § icke är tillämplig vid detta tillfälle.
I går förklarade Herr Grefven och LandtMarskalken
dessutom, att det skulle bero på
120
Den 9 Mars f. m.
några få Ledamöter att, mot Ståndets vilja,
andra gången bordlägga en fråga. Yid sådant
förhållande förenar jag mig med Herr
Rosenqvist, att saken må få ytterligare hvila,
och vi få öfvergå till andra ämnen.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
hemställer, om det går an att ytterligare
uppskjuta en fråga, hvari discussion ägt rum
och proposition blifvit framsläld. Sådant
skulle leda till stora missbruk: emedan den,
som icke vore nöjd med de på propositionen
afgifne svar, kunde begära frågan ytterligare
på bordet, i hopp att kunna bereda
sig ett större medhåll till en annan gång.
Grefve Horn_, Claes Fredrik: Då Herr
Grefven och LandlMarskalken icke frågat,
oin Ståndet ansåg öfverläggningen slutad,
tror jag att målet grundlagsenligt kan ytterligare
hvila, och får derföre derom förena
mig med Herr Rosenqvist och Grefve
Frölich.
Hans Excellence Herr Gref ven och
LandtMarskalken yttrade, att, då i /p) §
Riksdagsordningen nyttjades ordet remiss,
men här nu ej vore fråga om remiss, utan
om en inbjudning till de öfrige Medstånden;
— samt praxis varit, att Motioner och frågor
om inbjudningar, lika med Utskotts Betänka
uden, understundom blifvit 2.’ne gångor
bordlagde, hemställde Hans Excellence
om ej, enär flere Ledamöter nu förenat sig
Den g Mars f. m.
121
i begäran om frågans ytterligare hord läggande,
Ridderskapet och Adeln skulle finna
för godt att dertill lemna bifall.
Ropades Ja.
Företogs till pröfning Grefve von Fersens.
Hans, den 8 dennes eftermiddagen gjorde
motion att Ridderskapet och Adeln måtte
inbjuda de öfrige respeclive Medstånden, att
sig med Ridderskapet och Adeln förena uti
dess beslut i afseende å lån på spann em ål.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Då
det nu är så nära slut på Riksdagen, är
det väl nog sent att göra anmärkningar mot
föreslagne inbjudningar, men jag vill nu
till protocollet förklara, hvad jag någon gång
förut yttrat, nemi. att jag icke tror det vara
enligt med grundlag att ett Stånd söker
förmå de andra Stånden att upprifva sina
redan fattade beslut. Jag hemställer dessutom,
om det är något hopp, att de andra
båda Stånden, nemligen Preste-och BondeStånden,
hvilka förut afslagit Utskottets Utlåtande,
förmodligen efter mogen öfverläggning,
nu skulle bifalla detsamma på en omotiverad
inbjudning. Jag afstyrker derföre
helt och hållet den ifrågavarande inbjudningen.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Då icke alla de öfrige Stånden i delina
fråga stad nät i motsatt beslut med Ridder
-
122
Den 9 Mars f. m.
skåpet och Adeln, anser jag just det fall
vara inne, då en inbjudning är, lämplig,
och tillstyrker derföre densamma, så mycket
heldre, som, om ett enda Stånd framgår
sin mening, 3:ne Stånd blifva ense om
heslutet.
Herr Riben, Carl Wilhelm, anhöll, alt
denna motion måtte ytterligare blifva på
hordet hvilande.
Häruti förenade sig Friherre Boje,
Fredrik, samt Herrar Lövenström, Johan
Jacob, och Rosenqvist, Fredrik Leonhard.
Grefve von Fersen, Hans: Jag kan visserligen
icke bestrida, att inbjudningen åter
lägges på bordet, ehuru derigenom den kanhända
helt och hållet förfelar sitt ändamål,
då den måhända för sent kommer att expedieras,
men tager mig friheten fästa uppmärksamheten
på huru passande och ändamålsenlig
behandling det är, att de sista
dagarne af Riksdagen på detta sätt förhindra
de redan bordlågde målens afgörande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att, enär flere
Ledamöter förenat sig i begäran att denna
fråga skulle ytterligare blifva hvilande på
hordet, kunde sådant, enligt 49 § Riksdagsordningen,
ej förvägras.
t
Den 9 Mars f. m.
123
Föredrogs ånyo ConstilutionsUtskottets,
den 26 sistlidne JNovember under N:o 53
allåtne, och den 4 derpå följde December eftermiddagen
på bordet lagde Memorial, med
förslag Lill grundlagsbestämmelser om Lagtima
Riksdagars återkomst livart 5:te år, om
urtima Riksdagars föremål, ocb om tiden
för lagtima Riksdagars fortfarande.
Grefve Gyldenstolpe, sin ton Gabriel:
Fastän jag instämmer i ConstitutionsUtskottels
förslag om åtskiljandet af Lagtima och
Urtima Riksdagars verkningskrets, kan jag
dock icke med Utskottet ingå på dess föreslagne
redaction. Utskottet säger: VidUrtitna
Riksdag öfverlägge och beslute Rikets
Ständer blott om de ärenden, som Konungen
sjelf framställer , men hvilka ej må
sträcka sig till Grundlagsändringars föreslående
eller af görande: kunnandes, vid sådan
Riksdag, Rikets Ständer ej, utan proposition
från Konungen, befatta sig med
aTidra åtgärder, än de i 63, 66 och 67 §§
föreskrifna val• Alla i grundlagen stadgade
Utskott böra äfven vid Urtima Riksdag
väljas, men skola ej, utan så vidt det
för handläggningen af Konungens propositioner
blifver nödigt, sättas i verksamhet
ConstitutionsUtskotlet förutsätter således, att
Urtima Riksdag ej skall kunna behandla andra
mål än Konungens propositioner, utom
de i 63, 66 och 67 §§ omnämnde val.
Dessa val äro till Riksens Ständers Riks
-
Den 9 Mars f. in.
gälils- och BankoFullmägtige samt JnstitiaeOm
buds man; men grundlagen stadgar äfven,
att Fullmägtiges förvaltning skall granskas,
och decharge deni lemnäs, 0111 vid
förvaltningen ingenting är alt anmärka. En
annan § af grundlagen stadgar äfven, att
Lagutskottet skall granska JusliliasOmbudsmannens
åtgärder, och inkomma med Betänkande
deröfver. Först sedan dessa granskningar
för sig gått skola valen ske. Då ConstitutionsUtskotlet
nu likväl föreslagit, att,
vid Urtima Riksdag, Utskotten icke få handlägga
andra mål än Konungens propositioner,
så kan icke granskningen af Banko-och
Riksgäldsverken samt af Justitiae-Omhudsmannens
åtgärder ske, och likväl skola valen
för sig gå. Jag anser icke det vara öfverensstämmande
med billighet och rättvisa,
att desse omnämnde personer icke skola
få decharge, om de densamma förtjena,
äfvensom att val skall ske utan att allmänheten
fått se, huru de afgångne uppfylt sina
platser och om de sålunda förtjent, eller
icke förtjent, att qvarblifva. Dessutom,
om Regeringen skulle vara missnöjd med
Fullmägtige i RiksgäldsContoiret eller i Banken,
eller ock med Justitiae-Ombudsmannen,
så behöfde den blott sammankalla en
Urtima Riksdag för att möjligen få nya personer
invalde. Jag tror visserligen icke,
att detta någonsin kommer att inträffa; men
det är dock en möjlighet, som man bör förekomma.
Dessutom anser jag Fullmägtige
Den g Mars f. m.
i RiksgäldsContoret och i Banken, äfvensom
Justitiae-Ombudsmannen, icke mera än andra
personer böra vara underkastade ostracisme.
Saken synes vara sä mycket oriktigare,
som, om Urtima Riksdag icke inträffar,
de blifva pä helt annat sätt behandlade,
och komma då att intill nästa Lagtima
Riksdag bibehållas vid deras förtroende-emheten.
Dessutom tror jag, att, för att bedomina
dessa personers förvaltning, fordras
en längre tid, än den som möjligen kan inträffa
emellan arne på hvarandra snart följande
Riksdagar. Jag anhåller derföre, att
Ridderskapet och Adeln ville återremittera
Memorialet med förklarande, att Ridderskapet
och Adelil såsom sin gemensamma tanka
anser, att Redactionen bör blifva densamma
som Utskottet föreslagit, med undantag
af hvad deri om de ifrågavarande
valen förekommer, hvilket helt och hållet
bör uteslutas, så att denna punkt komme
att lyda sålunda: ”kunnandes vid sådan
Riksdag Rikets Ständer ej utan proposition
frän Konungen befatta sig med andra åtgärderj
än Ståndens enskilta angelägenheter.
Friherre Cederström_, Jacob: I mili öfvertygelse
är ConstitutionsUtskottets förevarande
förslag ej utmärkt af den mognad
och kunskap om våra Grundlagars anda,
som man af ett ConstitutionsUlskott bordt
vänta, enär Utskottet vill förvandla Urtima
Den g Mars f. m.
Riksdagar till något annat, än vanliga Riksdagar.
Jag är dock icke öfverens med den
siste talaren, att hans amendement på något
sätt förbättrar förslaget. Rikets Ständer
samlade böra få uppfylla sin i j § Riksdagsordningen
uttryckta bestämmelse, ehvad
samlingen skett i anledning af en tillfällig
händelse, eller efter kallelsen i sista Riksdagsbeslutet.
Jag kan ej, då detta Memorial
nu ej får afslås, gora någon framställning
derom; men jag hoppas med säkerhet
att nästa Riksdag skall förkasta det. All
återremiss af detsamma vore olaglig. Jag
anhåller, att Memorialet derföre måtte blifva
lagdt till handlingarne, att sålunda hvila
för att af nästkommande Rikets Ständer till
afgörande upptagas.
Grefve Gyldenstolpe; Det hör väl egenteligen
icke till denna öfverläggning alt bevisa
nyttan af den ifrågavarande förrättningen,
enär, som Friherre Cederström anmärkt,
förslaget först äf nästkommande Ständer
kommer att afgöras. Herr Friherren
och jag torde kanske då komma i tillfälle
att derom vidlyftigare orda, hvarföre jag nu
derifrån afstår. Men då Herr Friherren medgifvit,
att förslaget först vid nästa Riksdag
kommer att afgöras, hoppas jag Herr Friherren
icke har någon ting emot den anmärkning,
som jag gjort, enär den äfven
då kan afslås, och jag förmodar derföre,
alt Herr Friherren icke envisas med att
vägra en återremiss af detta Memorial.
Den 9 Mars f. ni.
127
Grofve Frölich, David: Jag bekänner
alt, ehuru jag med mycken uppmärksamhet
sökt följa Friherre Cederströms yttrande,
har jag dock deruti ej kunnat finna annat,
än Herr Friherrens individuella öfvertygelse,
utan något enda skäl derföre. Jag
anser deremot Grefve Gyldenstolpe hafva
utvecklat med klara skäl sin framställning,
så att den fullkomligt verkar på min tro.
Jag skulle förmoda, att Friherre Cederström
egenteligen afsett, att få den princip etablerad,
det Rikets Ständer vid första Riksdagen
ej äga rättighet att afslå ConstitutionsUlskoLtets
förslag till grundlagsförändringar.
Jag tror, att Rikets SLänder hafva en obestridlig
rätt att väl förkasta sådana förslag,
men ej att genast antaga dem, och jag protesterar
högeligen emot hvarje annan praxis,
Utskottet må hafva bifallit en Grundlagsförändring
eller icke. ConstitutionsUtskottet
har föreslagit, att ifrågavarande Grundlagsförändring
må hvila intill nästa Riksdag,
d. v. s. utan anmärkning. Nu har likväl
Grefve Gyldenstolpe gjort anmärkning
deremot, och jag förehar mig deruti, under
anhållan, att Herr Grefven och LandtMarskalken
måtte föreslå Ridderskapet och Adeln,
att såsom sin gemensamma tanka antaga
Grefve Gyldenstolpes redactionsförslag.
Herr von Schulzenheim, David: Det
förevarande ämnets obestrideliga vigt har föranlåtit
mig att skriftligen deröfver uppsätta
D e 11 9 IVI a r s f. ra.
mina tankar, hvilka jag anhåller att, såsom
ett uttryck af mili enskijta öfvertygelse, nu
få äran uppläsa; och torde denna uppsatts,
uti öfverläggningens närvarande stadium,
derjemte få anses och gälla såsom en vederläggning
i vissa delar af hvad här blifvit
anfördt mot sjelfva principen af Utskottets
förslag.
Herr von Schulzenheim, uppläste derefter
följande:
Redan för längre tid tillbaka har jag
hos mig stadgat öfvertygelsen om nyttan af
en bestämdare gränslineas uppdragande,
emellan Lagtima och Urtima Riksdagar; och
lika med Utskottet’tror jag, att denna skilnad
bör ligga deruti, att då vid lagtima
Riksdagar Rikets Ständers constitutionella
functioner utan undantag omfatta alla sådane
ämnen, som enligt Grundlagen tillhöra
deras pröfning och åtgärd, — borde deremot,
vid Urtima Riksdagar, dessa functioner
i allmänhet inskränkas till de föremål,
som föranledt Riksdagen, det vill säga, med
andra ord, till dem som af Konungen framläggas,
hvaraf åter blefve en naturlig följd,
att de Lagtima Riksdagarne skulle ovillkorligen
äga rum på de i Grundlagarne förut
bestämda tider, utan att kunna uppskjutas
af meHankommande Urtima Riksdagar.
Allt sedan 1810 har likväl ett motsatt
förhållande ägt rum, så att nemligen Ultima
-
Den 9 Mars f. m.
ma Riksdag, sammankallad innan det af
föregående Ständer utsatta Lagtima Riksmöte,
till alla delar inträdt i samma functioner
oell befattningar, men att deremot
den Lagtima Riksdagen uppskjutits till det
femte året, räknadt icke från den sista Lagtima,
utan från den derefter sammankallade
Urtima Riksdagen.
Jag anhåller, att få fästa uppmärksamheten
på några af de olägenheter, som jag
tror kunna uppstå af det närvarande förhållandet,
och på de skäl, som synas mig
tala för en förändring i denna del.
Bland dessa skäl framställa sig i första
rummet de, som grunda sig på sjelfva
beskaffenheten af de orsaker, hvilka vanligen
föranleda till Urtima Riksdagars sammankallande.
Dessa orsaker äro oftast till—
fällige, och härleda sig merendels från inträffade
omständigheter, dem man icke
kunnat förutse; men de kunna också, just
derföre, i de flesta fall, blifva föremål för
en alldelas egen och särskilt behandling,
hvilken åtminstone högst sällan skulle behöfva
i betydligare mån ingripa i alla öfriga
förut bestämda och ordnade förhållanden,
eller verka på de allmänna ärendernes
gång i det hela. Som likväl sådane
oförutsedda händelser lätteligen kunna
vara af den betydenhet för Riket, att Konungen,
i afseende derpå, antingen kan
finna Sig föranlåten att inhemta Rikets
65 II. 9
t3o
Den g Mars f. m.
Ständers råd och upplysningar, eller också
att till Stäudernes pröfning framställa sådana
förslag, hvartill deras medverkan erfordras;
skall, under närvarande förhållanden,
Konungen, vid hvarje inträffande händelse
af denna art, alltid finna sig försatt
i den mindre behagliga ställning, att nödgas
välja emellan uraktlåtande eller åtminstone
uppskof af åtgärder, hvilka kunna
vara af högsta nödvändighet påkallade —
eller den motsatta olägenheten, att för ett
enda, omän aldrig så vigligt, ämne betunga
Folket med alla de betydliga utgifter,
hvilka äro oskiljaktige från ett längre Riksmöte,
samt gifva en indirect anledning till
möjliga ändringar, och lill osäkerhet äfven
i sådane allmänna förhållanden, hvilka icke
stå i sammanhang med det ärende, hvarföre
en Urtima Riksdag måst beslutas, och
sorn dessförutan hade fått orubbadl fortgå
och beslå.
Blott i förbigående vill jag här vidröra
sådane, lyckligtvis mera sällsynta, men
dock ingalunda omöjliga, händelser, der
Rikets Ständers längre sammanvaro och en
obegränsad behandling af alla till deras
befattning hörande allmänna ärenden vore
nära oförenlig med den just i dylika fall
inträdande nödvändigheten för Regeringen,
att åt andra båll rigta sin hela och odelade
uppmärksamhet.
Som det vidare svårligen torde kunna
stå tillsammans, hvarken med de skatt
-
Den g Mars f. in.
dragandes verkliga nytta, eller med näringarnes
och handelns trefnad, eller ens med
möjligheten af mera utsträckta industriella
och commerciella beräkningar, att I3evi 11-  ningen och de extra-ordinarie Stals-intraderne
i allmänhet skola kunna allt för ofta
och när som helst rubbas, både till deras
belopp och till grunderne, hvarefter de utgå;
samt då det ej eller kan anses ledande
till ordning och till StatsVerkels sanna
fördel, att StatsRegleringen kan på enahanda
sätt förändras, då inga mellankomna
oförutsedda och vigliga omständigheter
oundvikligen påkalla dylika rubbningar; har
jag äfvenledes trott det vara af vigt, att
dessa stora föremål, endast efter ett lämpligt
mellanrum, på jemnt återkommande
och förut i Grundlagen bestämda tider,
samt med ledning af en sålunda vunnen
längre erfarenhet, må af Rikets Ständer
pröfvas och afgöras; alt de således endast
vid Lagtima Riksdagar må ovillkorligen förekomma,
alltid under den förutsättning,
att desse sistnämnde, utan afseende på mellankomtnande
Urtima Riksdagar, sammanträda
på bestämda tider; och att dessa
ämnen således icke annorlunda, än till följe
af Kongl. Propositioner, må kunna vid
Urtima Riksdagar företagas. Jag vågar i
detta afseende åberopa den ibland märkbara,
ibland åter mera dolda, men dock
af erfarenheten vid mera än ett tillfälle
65 H.
9*
Den 9 Mars f. m.
vitsordade menliga inverkan pä allmänna
rörelsen och industrien, som varit en naturlig
följd af för täta och oförsedda ändringar
i denna del; och jag gör mig fullkomligen
förvissad, att hvarje beslut, som
skulle bidraga till bibehållandet af en mera
jemn oell stadgad ordning, samt till
mindre föränderlighet än hittills, skulle för
det allmänna medföra större fördelar, än
som i detta ögonblick ens kanske kunna
förutses.
Hvad jag i det näst föregående yttrat
angående de rörlige skatlerne och StatsRegleringen,
har derjemte en så tydlig och
lätt fattad tillämpning på Rikets penningeverk
, och alla dermed i gemenskap stående
ämnen, alt jag icke i detta afseende torde
behöfva ingå i någon vidlyftigare utveckling
af mina åsigter, helst på en tid,
då det allmänna omdömet, ehuru måhända
deladt i afseende på valet af medlen
och tiden för ändamålets ernående, likväl
tydligen uttryckt sig beträffande vådan af
ett föränderligt myntvärde och en vacklande
credit.
På grund af nu anförda skäl, anser
jag som en nyttig förbättring i de nu gällande
Grundlagarne, att de Lagtima Riksdagarne
må på bestämda tider ovilkorligen
äga rum, men att deremot de Urtima
Riksdagarne, som Kongl. Maj:t kan finna
af nöden att dessemellan sammankalla, endast
må äga att öfverlägga om de ämnen,
D e 11 9 Mars f. m.
i33
som Kongl. Maj:t till deras pröfning framlägger.
Enär ändamålet med stadgandet i 56
och 8i §§ RegeringsFormen, att frågor oin
ändringar i Rikets Grundlagar endast kunna
beredas vi den Riksdag, då de blifvit
väckte, och först vid den näst derpå följande
afgöras, omisskänneligen varit, dels
att gifva det allmänna omdömet ett nödigt
rådrum att tillräckligen stadga sig, dels
ock att genom formernes föreskrifna långsamhet
motväga allt möjligt förhastande i
behandlingen af så ytterst vigtiga och grannlaga
ämnen, hvilka endast böra få tillhöra
den lugna och fortsatta pröfningen; men
detta ändamål likväl kunde löpa fara 3lt
förfelas, örn dylika frågor, som blifvit
väckte vid ett Urtima Riksmöte, finge afgöras
vid en kanhända genast derefter inträffande
Lagtima Riksdag, eller tvärtom;
tror jag, lika med Utskottet, att Grundlagsfrågor
i allmänhet böra helt och hållet
undantagas från all handläggning vid Urtima
Riksdagar.
Beträffande deremot det andra af Utskottet
föreslagne undantaget från den allmänna
regeln, nemligen att val till Bankooch
RiksgäldsContors-Fullmäglige äfvenledes
borde kunna äga rum vid Urtima Riksdagar,
nödgas jag bekänna, att jag icke kan
dela Utskottets åsigt. Jag befarar tvertom,
att om ett enda dylikt undantag stadgades,
skulle man småningom och steg för
134
Den g Mar* f. m.
steg derigenom inledas till andra, hvarigenom
verkan af den föreslagna ändringen
till en stor del kunde komina att förfelas;
och jag tillstyrker derföre ett strängt iakttagande
af den allmänna princip, som blifvit
lagd till grund för hela förslaget, nemligen
att Urtima Riksdagar endast och allenast
må sysselsätta sig med Konungens
Nådiga Propositioner.
Då jag sålunda, med blott ett enda
undantag, instämmer med Utskottet, hvad
sjelfve hufvudgrunderne för förslaget beträffar;
hafva deremot några betänkligheter
hos mig uppstått, i afseende på dess
uppställning och på valet af de Grundlags§§,
hvaruti Utskottet föreslagit införandet
af de nya Lagbestämmelserne. Det är dessa
betänkligheter, som jag slutligen utbeder
mig att få äran underkasta Ridderskapets
och Adelns upplysta pröfning.
Jag hade föreställt mig, kanhända icke
alldeles utan skäl, att Rikets första och
högsta GrundLag, RegeringsFormen, borde
utgöra ett fullständigt och begripligt
helt för sig; och att den derföre borde
inom sig innehålla alla de vigtigare grundprinciperne
för vårt samhällsskick; då deremot
de öfrige i 85 § uppräknade Grundlagar,
voro ämnade att innehålla den mera
delaillerade utvecklingen och tillämpningen
af dessa grunder, som Grundlagsstiftaren
icke synes hafva velat uti sjelfva
RegeringsFormen inrymma. Såsom en följd
Den 9 Mars f. m.
häraf hade jag vidare troll, att RegeringsFormen
aldrig, åtminstone icke i afseende
på något hufvudsaklig! stadgande, holde
hänvisa till de öfrige Gi undlagarne. I RegeringsFormen
har jag också aldrig kunnat
upptäcka någen citation af en RiksdagsOrdningens
§, utom en enda, nemligen
uti den senare afdelningen af 56 §,
hvilken i sednare tider tillkommit; då
tvärtom Riksdagsordningen innehåller, och
måste innehålla, en mängd citationer af
RegeringsFormen. I motsatts häremot har
Utskottet uppställt sjelfva hufvud-principen
uti ett föreslaget nytt 2:dra Moment
af 2:dra § Riksdagsordningen, och åtnöjt
si,g med att endast åberopa delta Moment
uti ett projecteradt tillägg till t\c) § RegaringsFormen,
hvilken § således icke mera
blefve begriplig, utan genom jemförelse
med den underordnade 2:dra § Riksdagsordningen,
— Då denna sistnämnde §
derjemte skulle komma att innehålla särskilta
stadganden om Utskotten vid Urtima
Riksdagarne, äfvensom om dylika Riksdagars
afslutande, utan att likväl några
begränsande citationer, i sådant afseende»
blifvit tillagde de §§ i RegeringsFormen,
som handla om dessa ämnen, Hendigen
den 53 och den ioq, måste man nödvändigt
vid dessa §§:s genomläsning hofva 2,'dra
§ Riksdagsordningen likasom i minnet, för
alt icke äfven på Urtima Riksdagar tillämpa
dessa §§ ordalydelse, i fullkomlig con
-
136
Den 9 Mars f. m.
trast emot meranämnde nya 2:dra Moment
i 2:dra § Riksdagsordningen.
Till undvikande af allt dylikt missförstånd,
vågar jag sålunda vördsamt föreslå:
1:0 Att vid slutet af 49 § RegeringsFormen
må tilläggas följande mening, ord
för ord liemtad ur Utskottets förslag, nemligen:
Vid Urtima Riksdag öfverlägge cch
bes/ute Rikets Ständer blott om de ärenden,
som Konungen sjelf framställer, men hvilke
ej mä sträcka sig till Grundlagsändringars
föreslående eller afgörande;
2:0 Att vid slutet af 53 § RegeringsFormen
må tilläggas de likaledes från Utskottets
redactions-förslag lånade orden:
Alla dessa Utskott böra äfven vid Urtima
Riksdag väljas, men skola ej, utan så vidt
det för handläggningen af Konungens Propositioner
blifver nödigt, sättas i verksamhet;
3:o
Att vid slutet af 109 § RegeringsFormen
må tilläggas orden: Urtima Riksdag
må Konungen, när som helst, kunna
upplösa, och upphö re den genast, om Lagtima
Riksdag derunder inträffar;
4:o Att, då Riksdagsordningen i alla
fall innehåller en mängd repetitioner af RegeringsFormen
, det föreslagna 2:dra Momentet
må tilläggas 2:dra § Riksdagsordningen;
dock med uteslutande af perioden: ”Kunnandes
vid sådan Riksdag Rikets Ständer
icke befatta sig med andra åtgärder, än
de i 63, 66 och 67 S\§‘ Jöreskrifne valen."
Den g Mars f. m.
I sammanhang med stadgandet, att
Grundlagsfrågor ej må på Urtima Riksdag
förekomma; får jag vidare vördsammeligen
föreslå:
5:o Att, på sätt Utskottet i afseende
på flere andre §§ föreslagit, ordet Lagtima
må införas före ordet Riksdag på vederbörliga
ställen uti 56 och 81 § RegeringsFormen
samt 29 § i Moment Riksdagsordningen.
Då jag icke trott, att vid Urtima Riksdagar
de uti 63, 66 och 67 §§ Riksdagsordningen
omnämnde val böra äga rum,
föreslår jag vidare vördsamt, såsom en följd
af denna åsigt:
6:0 Att emellan ordet ”hvarje” och
ordet ”Riksdag’’ inå införas ordet Lagtima
så väl uti 96 § RegeringsFormen, som
uti 63 och 66 §§ Riksdagsordningen; samt
att i 67 § Riksdagsordningen må införas
ordet Lagtima emellan ordet ”alla” och
ordet ”Riksdagar”.
Enär frågor om ändringar i de såsom
Bevillningar ansedde InkomstTitlar icke
vid Urtima Riksdagar skulle kunna förekomma,
så vida icke Kongl. Propositioner
dertill skulle särskilt föranleda; hemställer
jag vidare,
7:0 Att orden: ”hvarje Riksdag” måtte
ur 60 § RegeringsFormen uteslutas.
I öfverensstämmelse med hvad Utskottet
föreslagit, beträffande 65 § Riksdagsordningen,
får jag vidare vördsamt föreslå;
Den g Mars f. ni.
8:0 Att i början af 108 § RegeringsFormen
ordet ”Lagtima’ må införas emellan
ordet ”hvarje’ och ordet ”Riksdag”.
Sluteligen, och då jag anser att alla
vigtigare Grundlags-bestämmelser höra finnas
uti RegeringsFormen intagne; hemställer
jag vördsamt,
9:0 Om icke hela den period uti 109
§:n RegeringsFormen, från och med orden:
”Skulle likväl vid nämnde tids förlopp etc.
— ända till slutet — hvars borttagande
nu blifvit föreslagit — måtte få oförändrad
qvarstå, hvaraf blefve en följd, att den föreslagna
öfverflyttningen af den ifrågavarande
perioden till 80 § Riksdagsordningen,
blefve öfverflödig, och att således den
deruti nu befintelige citationen af 109 §
RegeringsFormen komme att bibehållas.
För att utröna huruvida Ridderskapet
och Adeln skulle täckas förklara dessa mina
framställda anmärkningar, såsom sina
gemensamma tankar, vågar jag vördsamt
anhålla om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition.
Friherre Rålamb j Claes: Jag har begärt
ordet för alt besvara några anmärkningar,
som blifvit gjorda mot Utskottets
förslag. Friherre Cederström har yttrat,
att Utskottets förslag icke vore nog moget
behandladt. Jag hade visserligen trott mig
kunna vederlägga Herr Friherren om han
sagt hvaruti det omogna består; men då
Den 9 Mars f. m.
lian det ej gjort, kan jag icke vidare svara
honom härpå. Friherre Cederström har
väl klandrat, att Utskottet tillstyrkt inskränkning
i de Urtima Riksdagarnes verksamhet;
han har således alldeles förbisett,
att det är just delta, som varit egenleliga
föremålet för Utskottets bemödande. Lagstiftaren
har förordnat, alt Lagtima Riksdagar
skola på bestämda lider inträffa, och
till dessa kalla Rikets Ständer sig sjelfva;
men Grundlags-stiftaren har äfven lemnat
Regeringen rättighet, att, sammankalla Rikets
Ständer till Urtima Riksdag, i fall inträffade
händelser skulle göra sådant nödvändigt.
Orsaken är då klar, hvarföre Utskottet
föreslagit att vid Urtima Riksdag
endast får öfverläggas om de frågor Regeringen
föreslagit. Då härtill kommer den
dagliga erfarenheten om Urtima Riksdagars
längd och kostnad, hvaröfver så mycket
klagas, har Utskottet trott sig böra föreslå
en ändring, öfvertygad att om Rikets
Ständer antaga Memorialet, mången af de
nu öfverklagade olägenheter skall afhjelpas.
Grefve Gyldenstolpe har klandrat, det Banko-
och RiksgäldsFullmäklige samt JuslitiacOmbudsman
skola omväljas vid Urtima
Riksdag. Motivet har varit, att Utskottet
ansett, att i anseende till de vidsträckta
befattningar, som dessa Fullmäktige nu mera
erhållit, de borde vara i tillfälle att oftare
af sina Principaler hämta råd och upplysningar,
äfvensom det skulle kunna hän
-
i/jo Den 9 Mars f. m.
da, att en och annan af desse Fullmägtige
hade principer, som icke öfverensstämde
med Principalernes, och hvarigenom elt
ombyte skulle vara bade nyttigt och nödigt.
Hvad Herr von Schulzenheim anfört
har jag, ehuru med spänd uppmärksamhet,
haft svårt att fatta; men jag har dock tyckt
mig finna, att hans anmärkningar åsyftade
klander deraf, att Utskottet icke i RegeringsFormen
föreslagit att införas, hvad
det föreslagit att insättas i Riksdagsordningen.
Orsaken härtill har varit, att Utskottet
så mycket sorn möjligt sökt undvika
att i en Grundlag, sådan som RegeringsFormen
införa d e ta i lier. För öfrigt får jag
tillkännagifva, att Utskottets förslag blifvit
af de 3:ne öfrige Stånden godkändt, och
får jag vördsammast anhålla om Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition, att
Ridderskapet och Adeln äfven ville bifalla
detsamma till grundlagsenlig behandling.
Frih erre Cederström: Det må vara
Grefve Frölich förbehållet att tro, det Rikets
Ständer kunna, vid samma Riksdag,
som förslag till ändring i Grundlagen från
ConslitutiousUtskottet aflemnas, afslå förslaget,
ehuru de icke kunna bifalla detsamma.
Jag hoppas dock, att icke Herr Grefven
skall kunna öfvertala Rikets Ständer
att ingå på hans mening. Grefve Gyldenstolpe
har uppskjutit till nästa Riksdag, att
emot mig vidlyftigare anföra skälen för och
Den 9 Mars f. m.
emot detta förslag. Jag nnsäg också all öfverläggning
om förslaget nu vara öfverflödig;
men som HofCancelleren sedermera
förklarat förslaget vara af mycken nytta
och tillstyrkt detsamma, så tror jag mig
böra närmare framställa de tankar, som jag
i detta ämne hyser. Då de constituerande
Ständerne 1809 öfverlade, huru ofta Nationens
intresse fordrade, att dess Representanter
skulle samlas, lemnades lika litet
ur sigte de högst betydliga kostnader Riksdagar
medföra, som olägenheterna af möjligen
för ofta inträffande ombytlighet i åsigter
och systemer, i händelse Rikets Ständer
oftare än hvart 5:te år skulle sammankomma,
samt att, då någon tillfällig händelse
gjorde nödvändigt, att till Urtima
Riksdag sammankalla Ständerne, händelsen
icke borde lemnäs obegagnad till att då
ånyo så fullständigt reglera Staten, att något
nytt sammanträde på 5 år icke erfordrades.
Verkan af de beslut, Rikets Ständer
vid en Riksdag vidtagit, kan icke med
någon säkerhet bedömas förr än efter flere
års tid. Se der orsaken, hvarföre Rikets
Ständer 180;) beslöto, att Lagtima Riksdagar
af Ständerne icke kunde påbjudas förr
än 5 år förflutit sedan sist hällne Riksdag;
Och icke ett ord hindrade Ständerne, att
uppskjuta blifvande Riksdag till en längre
tid än 5 år. Man hade erfarenhet af att,
under den så kallade frihetstiden, Författningar,
som den ena Riksdagen blifvit ut
-
Den 9 Mars f. m.
färdade, knappt hunnit sättas i verkställighet,
då vid den påföljande Riksdagen dessa
Författningar upphäfdes, och andra, i alldeles
motsatt riktning, utfärdades; hvilket
allt medförde allmän skada och oordning.
Ett correcliv fanns nödigt mot Ständernas
för täta sammankallande, och delta correctiv
finnes deruti, alt Folkets Representanter
vid Urtima Riksdag genom Grundlagarne
ålades samma skyldigheter och rättigheter,
som vid en Lagtima, äfvensom
att tiden för nästa Lagtima Riksdag räknas
från Ständernes sammankomst, den må vara
föranledd af kallelsen till Lagtima eller
Urtima Riksdag. Föreställom oss, att Rikets
Ständer några gånger fortsatte sina öfverläggningar
långt öfver den lagliga tiden,
att genom de dryga Riksdagskostnaderne
anledning bereddes till behof af Ständernes
Urtima sammankallande, alt icke dess mindre,
till äfventyrs några månader efter sedan
den Urtima Riksdagen slutats, deri nya
Lagtima sammanträdde och förblef samlad
i 2 år; och jag frågar, skulle någon om
sitt fäderneslands sanna väl nitälskande man
kunna finnas, som ej skulle fördöma en
Statsförfattning, som beredde dylika folkyrans
missbruk. Jag hemställer, efter allt
detta, om ConslitutionsUtskottets förevarande
förslag till ändring i Grundlagen kan
vara väl betänkt. I öfrigt är det mig alldeles
likgiltigt, hvilken anmärkning Ridderskapel
och Adeln förklarar för sin ge
-
Den 9 Mars f, m. 14?
mensamma tanka; den leder endast till ett
besvärligt sammanträde i Förstärkta ConstitntionsUtskotlet,
om det medhinnes. Jag
är dock i alla händelser öfvertygad, att
förslaget omöjligt vid nästa Riksdag kan bifallas.
Det kan visserligen nu ändras i afseende
pä paragraphering, citationer, o. s. v.,
men icke i sjelfva saken. Jag hemställer
derföre, om det vidare är värdt, att
upptaga den korrta tid vi ännu äga qvar
till Riksdagens afslutande med öfverläggningar,
som egentligen tillhöra nästa Riksdag,
oell anhåller derföre om proposition
på förslagets läggande till handlingarne,
för alt, enligt 56 och 8r §§ RegeringsFormen,
hvila till nästa Riksdag.
Herr von Troil, Emil: Jag har egentligen
begärt ordet för att erinra de Herrar,
som yrka återremiss af Memorialet, att en
återremiss och ett afslag är af alldeles enahanda
beskaffenhet vid detta tillfälle, ty
om vi återremittera Memorialet så hinner
det ej besvaras, och en återremiss verkar
således att hela förslaget förfaller. Jag tror
dessutom, att Grefve Gyldenstolpes anmärkning
icke är af vigt; det synes mig
likgiltigt om Fullmägtige väljas å nyo vid
Urtima Riksdag eller icke. Grefve Gyldenstolpe
har sagt, att man icke hör välja
nya personer innan de gamlas åtgärder äro
granskade; men Banko- och RiksgäldsFnllmägliges
förvaltning granskas af Reviso
-
144 Den g Mars f. ra.
rerne hvart annat 3r, och deras berättelser
meddelas allmänheten genom trycket.
Grefve Gyldenstolpe har sagt, att Regeringen
möjligen, i händelse den vöre missnöjd
med Banko- och RiksgäldsFullmägtige
eller JustitiasOmbudsmannen, kunde, för
att få nya personer i dessas ställe invalde,
sammankalla till Urtima Riksdag. Det är
föga tänkbart, alt desse personer äro af
sådan vigt för Regeringen, att densamma
skulle för dessas ombytande göra sig ett
sådant omak. Men om det skulle kunna
inträffa, att desse personer blefve i en sådan
grad besvärliga för Styrelsen, synes
den mig böra äga rättigheten att genom
nya val söka få sådane, med hvilka den
bättre kan komma öfverens. I de fleste
Länder, der NalionalRepresentationen väljes
för flere år, äger Styrelsen rättighet,
då den kommit i stridighet med Representationen,
att, genom föranstaltande af nya
val, förvissa sig, huruvida denna uttryckta
opinion, äfven är Folkets.
Hvad sjelfva förslaget angår, så anser
jag det vara af mycken vigt för utvecklingen
af den constitutionella principen i
vårt styrelsesätt. Denna princip, som man
understundom trott vara ständige stridigheter,
är likväl alldeles motsattsen, nemligen
öfverensstämmelse och innerlig förening
mellan Styrelse och Folk. Denna kan
dock ej åstadkommas utan att de båda delar
-
Den 9 Mars f. in.
larne känna hvarandra, hvarföre en constitutionel
Regering alltid med uppmärksamhet
mäste forska efter Folkets opinion. Ehuru
mänga utvägar dertill finnas, så utgör
dock Representanternes hörande det
vigtigasle, och är det följaktligen ett stort
hinder om dessa sammanträden ej kunna
ske oftare än hvart 5:te år. Så är likväl
förhållandet nu, då längden och kostnaden
af våra vanliga Riksdagar göra till en moralisk
pligt för Styrelsen, att, då det kan
undvikas, ej dermed besvära Folket, som,
i annat fall, verkligen kunde digna under
bördan. Detta minskar likväl, i betydlig
mon, den styrka, som det representativa
systemet kan gifva en Styrelse, derigenom
att den med visshet känner sig vara i öfverensstämmelse
med Folket. Om åter Utskottets
förslag antages, så kunna Urtima
Riksdagar utan betydliga kostnader sammanträda
så ofta det kan behöfvas. Att
man .1809 ej ansåg ifrågavarande stadgande
nödigt förundrar mig ej, då man inbillade
sig, att, så väl Lagtima som Urtima
Riksdagar kunde slutas på 3 månader; men
erfarenheten har lärt oss annat.
Hvad Herr von Schulzenheims redactions-anmärkningar
beträffar, så kunna de
kanske vara nyttige, men jag tror dock, att
förslaget kan antagas sådant det är, hvilket
jag tillstyrker, emedan vi i annat fall
65 H. 10
Den 9 Mars f. m.
troligen ännu i 5 år få vänta, innan ett
sådant förslag kan beredas.
Hvad likväl förslaget om bestämmandet
af tiden för de Lagtima Riksdagarne
angår, så är det sådant, att jag för min
del ej kan antaga det. Utskottet liar sagt,
att en Lagtima Riksdag i allmänhet bör
räcka i 6 månader; detta innehåller egentligen
icke annat, än en spådom, då deremot
en Grundlag bör innehålla bestänula
föreskrifter. Sedermera innehåller förslaget,
om det ordagrannt tolkas, en bestämd
strid emot hvad meningen troligtvis är:
<ler står, att Konungen äger rätt att upplösa
Riksdagen om Rikets Ständer icke efter
6 månader hafva RiksSlaten reglerad,
eller någon ny Bevillning sig åtagit; men
om delta skett, så skulle deraf kunna följa,
att Riksdagen kunde blifva permanent,
emedan Rikets Ständer ej då af Konungen
kunna åtskiljas. Jag anhåller, att RiddarhusSecreteraren
måtte meddela mig den
upplysning, om ej detta utgör ett särskildt
förslag, som oberoende af det öfrige kan
förkastas.
Undertecknad Riddarhus - Secreterare:
ConstitutionsUlskottet bar afgifvit ett särskildt
Memorial N:o 54 om viss tid på året
för Rikets Ständers Lagtima.sammanträden;
men i öfrigt vet jag* icke, alt Konstitutionsutskottet
afgifvit något Memorial, som med
denna sak bar sammanhang.
Den 9 Mars f. m.
>47
Herr Rosenquist, Fredric Leonhard:
Då ConstitutionsUtskottet genom sina svar
på anmärknings-anledningar och på enskilte
motioner, besparat sig mödan alt dermed
blifva besvärad t, har Utskottet tagit
till sy^slosätlning alt jemka Grundlagen.
Med skyldig erkänsla för Utskottets möda
kan jag likväl ej ingå på förslaget, emedan
Rikets Ständer derigenom behändigt
nog skulle nfklippas rättigheten, att vid
Urtima Riksdagar få afgifva underdåniga
Petitioner; att formera de vanliga Utskotten;
att genom ConstitutionsUtskottet
granska Stats Räds ProtQ coll erna ; att få se
Statsverkets tillstånd i alla dess delar 3 till
inkomster och behof; att få granska JustiticeOmbudsmannens
Redogörelse för dess
befattning; att få välja Opinions Nämden;
att uppgifva grunderne för den blifvande
Revillningens fördelning; att fä del af
JustiticeOinbudsmannens Berättelse rörande
de frän föregående Riksdag utgängne förklaringar
af Lagens rätta mening; att fä
välja en TryckfrihetsComitée; och slutligen
att få välja Revisorer. För min del
anser jag dessa concessioner böra undvikas,
och jag anhåller derföre om Herr
Grefvens och LandtMarskalkens proposition,
att Högloflige Ridderskapet och Adeln
måtte, såsom deras gemensamma tanka,
förklara Grundlagen böra i ofvannämnde
§§ blifva oförändrad.
65 H. io*
148
Den 9 Mar* f. m.
Herr Crusenstolpe 3 Magnus Jacob: DS
jag först läste detta Memorial om (utl ade
jag det med den förkärlek, som du fleste
Talare bär gjort. Men jag har sedan förändrat
tanka, och funnit åtskilliga betänkligheter
dervid. Delta är likvisst icke min
egen merit, utan min uppmärksamhet blef
fästad derpå af en gråhårsman, en vördnadsvärd
öfverlefva sedan 1809. Han frågade
mig, vill Ni på en gång hafva Riksdag
efter 1809 års Grundlag och 1789 års
Säkerhetsact? Vill Ni, med ögonen öppna
för alla missbruk, hafva händerna öppna
för att kunna afhjelpa dem? Vill Ni ställa
Styrelsen i tillfälle att vid Lagtima Riksdag
ej göra något enda förslag af vigt och
afslå allt hvad Ständerna begära, men deremot
oupphörligen harcellera Folket med
Urtima Riksdagar? Jag erkänner, att dessa
frågor verkade starkt på min öfvertygelse,
och alt jag tror en orm ligga fördold under
de blomster, ConstitutionsUtskottet velat
utströ. Lika med Friherre Cederström
afstyrker jag således helt och hållet förslaget,
och tror, att ingen hjelp finnes för
detsamma. Jag förklarar, att jag vidare ej
deltager i någon förklaring eller omröstning
härom för denna gången; men skall
deremot nästa gång, d, v. s. vid nästa Riksdag,
söka efter min förmåga verka till förslagets
förkastande.
Grefve Frölich: Sedan nu Friherre
Den 9 Mars f. m.
Cederström anfört sina skäl emot förslaget,
vore jag visserligen i tillfälle att besvara
(Jern, om jag icke trodde, att Herr
von Schulzenheims anförande innefattade
en tillräcklig vederläggning deraf. Det bar
sedermera af Herr von Troil blifvit erin-s
rädt, att dessa anmärkningar skulle uppskjuta
utvecklingen af den constitutionella
principen. Jag tror dock, att här ej är
fråga om att förkorta eller förlänga tiden
mellan Riksdagarne. Äfven jag skulle för
min del önska, det Riksdagstiden vore hvart
3:dje år, men jag anser detta vara ett nytt
förslag, som ej bör hit. Utan att vidare
vilja upptaga tiden, hemställer jag till Herr
von Schulzenheim, om han ej skulle vilja
ändra sitt förslag i likhet med Grefve Gyldenslolpes
anmärkning, emedan jag ej föreställer
mig annat, än att Herr von Schulzenheim
inser riktigheten deraf. Äfvensom
jag anser Grundlags-förändringarne vara på
sina rätta ställen, och icke, såsom Herr
von Schulzenheim anmärkt, behöfva införas
i RegeringsForraen. För öfrigt är det
med ett särdeles nöje, om ock blott för
sällsamhetens skull, som jag finner, att
samma tankar delas af Herr vön Schulzenheim,
Friherre Rålamb och mig sjelf. Jag
tror, att Ridderskapet och Adelil, vid närmare
eftersinnande, måste finna, att det
är nödvändigt i denna fråga att yttra en
opinion, som får hvila intill nästa Riksdug,
ty jag anser det icke vara omöjligt,
15o Den 9 Mars f. in.
alt RidJerskapet och Adeln skulle kunna
erhålla förslaget redigeradt efter sin opinion.
Yi hafva ännu en fråga om Grundlags-förändring
qvar, hvilken jag hoppas
måtte blifva föredragen i sammanhang med
denna fråga; och som i alla fall kommer
att föranleda till sammanträde af förstärkt
ConslitulionsUlskolt. Att med Friherre Cederström
ytterligare strida om rättigheten
att vid samma Riksdag kunna afslå en föreslagen
Grundlags-förändring, anser jag nu
icke vara värdt, så mycket mindre som jag
på denna fråga icke tänker yrka afslag. Att
lägga ett sådant förslag, sorn del ifrågavarande,
till handlingarne, är ett alldeles
splitter nytt förslag, hvartill jag alldeles
icke finner minsta spår af anledning i
Grundlagen. Jag förenar mig i allo i Grefve
Gyldenslolpes anmärkning, så modifierad,
sorn af Ilerr von Schulzenheim blifvit
föreslaget, och hemställer, om icke Herr
von Schulzenheim skulle vilja modifiera det
öfriga af sitt förslag i vissa delar efter
Grefve GyIdenstolpes, då jag anhåller hos
Herr Grefven och LandtMarskalken om proposition
derpå, att Ridderskapet och Adeln
ville förklara dessa anmärkningar vara dess
gemensamma tanka.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Innan
jag går till detaillerna• af detta ämne,
utbeder jag mig att få besvara några anmärkningar,
som blifvit gjorda mot saken i
Den g Mars f. in.
i5i
sin helhet. En Talare har anmärkt, att
genom detta förslag kunde Urtima Riksdagar
nu blifva så täta och långa, att Folket
skulle kunna utarmas deraf, och ingen
Svensk Man vilja vidare höra talas om
Riksdag. Jag vill blott dervid erinra, att,
efter nu varande Grundlag, slår det Konungen
lika fritt att göra lika mångå Urtima
Riksdagar, men med den skillnad blott,
att, efter ConstitutionsUtskotlets nu uppgifna
förslag, skulle hela vederviljan för de
Urtima Riksdagarnes längd komma att drabba
Regeringen, då deremot, efter nu varande
Grundlag, Regeringen kan vara säker
på att hundradetals motioner vid hvar- ,
je Riksdag framställas och således hela vederviljan
för Riksdagarnes längd kommer
alt drabba Representationen. Denna skillnad
tror jag vara af ganska stor vigt. Vilia
Kongl. Majrts Rådgifvare hafva långa Urtima
Riksdagar, så må det få bero endast
på demr och vilja de utledsna Folket
genom sådana långa Riksdagar, så må de
äfven få uppbära vederviljan derföre.
En annan värd Talare, Herr Crusenstolpe,
har sagt, att en Veteran och enda
öfverlefva!! från i8op gjort honom åtskilliga
frågor, som alldeles elefctricerat honom,
så att han blifvit omvänd- emot förslaget.
Jag har verkligen någon anledning
att tro den värde Talaren vara mycket susceptibel
för att blifva lätt eleetrieerad, och
ft tycker för min del, att dc på honom ställ
-
132
Den 9 Mars f. ra.
de fråeorne äro af den beskaffenhet, att de
icke bordt skaka ett vanligt stadgadt nervsystem.
En af dessa frågor var ungefär den:
om Herr Crusenstolpe ville hafva någonting
af iySc) års Säkerhets Akt inblandadt
i iSop års RegeringsForm? Jag vet icke
hvarföre man, i händelse det fanns något
godt uti 1789 års SäkcrhetsAkt, icke skulle
få intaga delta uti 1809 års Grundlag. Jag
tror tvärtom, att vår nu varande RegeringsForm
är sammansatt af de flere föregående,
som Svenska Folket haft, och alt
mycket redan är hämladt både från 1772
års RegeringsForm och 1789 års SäkerhelsAkt.
En annan af de framställde frågorna
var ungefär den: Om Herr Crusenstolpe
ville hafva alla vigtiga frågor af gjorda
vid Urtima-, och endast obetydliga vid Lagtima
Riksdagar? Men hvad hindrar Regeringen
att, efter den nuvarande Grundlagen,
göra på samma säll? Jag kan derföre
icke anse dessa frågor så förskräckliga, som
Talaren förmenar.
Hvad äler den fördolda ormen beträffar,
som skulle vara beströdd med blomster;
så får jag öppet förklara, att jag är
en af upphofsmännen till detta förslag,
och att jag åtminstone icke sökt nedlägga
någon orm deruti, eller ens kunnat se något
spår lill densamma. Och jag tror knapt
att någon, som ej är van alt sjelf hölja sig
Den 9 Mars f. m.
i53
med blomster, skall kunna tycka sig här
finna någon ting sådant.
Ilvad sjelfva detaillerna beträffar, så
är jag hufvudsakligen förekommen af Herr
von Troil, och förenar mig med honom.
Man har anmärkt, att, efter det nya förslaget,
skulle valen vid Urtima Riksdagar
till Banko- och RiksgäldsFullraägtige samt
Justitieombudsman komma att ske utan
någon föregående granskning af de förra
personernes åtgärder. För min del tror
jag icke, alt valen grunda sig på någon föregående
granskning, ulan att det är hvarje
Stånds på helt andra grunder hvilande
opinion om individerna, som vid valen gör
sig gällande. Dessutom får jag erinra, alt,
vid denna Lagtima Riksdag, JustitiaeOmbudsmanneu
valdes innan hans åtgärder af
Lagutskottet blifvit granskade. Jag erinrar
mig ej med säkerhet, om ej samma
förhållande äfven var med valet till Ful 1-  mägtige. Om dessa val bibehållas, tror jag
att alla Herr von Schulzenheims redactions-föi
ändringar i de derom handlade §§
förfalla.
För öfrigt har Herr von Schulzenheim
trott, alt alla de ändringar, som Utskotten
föreslagit uti Riksdagsordningen, borde äfven
införas i RegeringsFormen. Herr von
Schulzenheim tror det vara oriktigt, att i
RegeringsFormen åberopa Riksdagsordningen.
Man har dock prejudicat för sig i
56 § RegeringsFormen, der RiksdagsOrd
-
154
Den 9 Mars f. m.
ningen cileras: äfven som manga nya solter
blifvit i Riksdagsordningen införda, som
ej finnas i Regeringsformen, t. ex. hela
RevisionsVerket. Jag inser derföre ej någon
nödvändighet, som påkallar ali Grundlagarne
åter skola, om jag så får uttrycka
mig, belastas med en ny dupplicatur.
Hvad Herr von Troils anmärkning beträffar,
att han icke är nöjd med första
orden uti redactions-förslaget till 109 §
uti Regeringsformen, att nemligen tiden
för Lagtima Riksdags fortfarande i allmänhet
utsattes till 6 månader; så *bör jag upplysa,
att dessa ord verkligen ingå i detna
under öfverläggning varande förslaget, och
alt *jag sjelf skulle önska ert rättelse ungefär
sålunda: Sex månader äga Riksens
Ständer rätt att vid Lagtima Riksdag sammanvara.
Men dä jag tror, att ingen misstydning
i detta afseende kan äga rum, så,
hemställer jag, om icke anmärkningarne
kunde förfalla och förslaget få antagas att
hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa
Riksdag.
Grefve florn, Claes Fredrik: Jag instämmer
i Grefve Frölichs förmodan, alts
då vi af Herr HofCancelleren få biträde i
afseende på vårt redactions-förslag, så är
det alt förmoda, det detta förslag kommer
att hvila lill nästa Riksdag, och att det
äfven då bi fal 1 es enär det af Regeringen
understödjes. Jag tror det derföre vara
Den g Mars f. m.
155
nödvändigt, alt Ridderskapet och Adeln
med synnerlig noggrannhet granskar detta
förslag. De anmärkningar, som blifvit gjorda,
gillar jag fullkomligt, och instämmer
således med Herr voll Schulzenheim, Grefvarne
Gyldenstolpe och Frölich, så mycket
heldre, som jag tror det vara nödvändigt
alt Ridderskapet och Adeln nu uttalar
sin tanka i ämnet. Såsom skal för den
mening, att val af Rikets Ständers Fullmäglige
i RiksgäldsConloret och Ranken
samt JustitiaeOmbudsmannen icke böra ske
annat än vid Lagtima Riksdag, kan antagas,
att Lagtima Riksdag följer så tätt på
en Urtima att dessa Fullmägtige, liksom
JustitiaeOmbudsmannen, må hända icke ens
hinna tillträda sina platser innan andra
personer äro i deras ställen utvalde. Jag
anser det vara af högsta vigt att redactionen
af dessa , förslag Lill Grundlags-förändringar
blir sådan och i den form, alt de
utan svårighet vid nästa Riksdag kunna
gillas; förenande mig med Herr von Troil
och Herr Cederschjöld alt förslaget till
109 § tarfvar ändring, nemligen sålunda:
Sex månader äg.e Rikets Ständer ovillkorligen
rätt att sammanvara. Friherre
Cederström har sagt, att detta Memorial
borde läggas till handlingarne för att hvila
såsom eli Rikets Ständers Utlåtande intill
11*ta Riksdag. 29 § Riksdagsordningen
säger dock lydeligen, alt frågor orri
ändringar i Grundlagen ej förr an näst
-
156
Den g Wars I. m.
kommande Riksdag kunna af da varande
Ständer beslutas; följaktligen kan man visserligen
vid denna Riksdag förkasta liela
förslaget, då det innebär frågan om ändring
i en redan bestående Lag, ty man beslutar
icke denna grundlagsändring vid första
Riksdagen, då man afslår densamma. I
följd af hvad jag nu yttrat, anhåller jag,
att Ridderskapet och Adeln måtte, såsom
sin gemensamma tanka, antaga Herr von
Sehulzcnheims förslag med det af GrefveGyldenstolpe
gjorde amendement.
Herr von Schulzenheim: Åtskillige Ledamöter
hafva ingått uti en vederläggning
af mitt anförande, hvilken jag anser påkalla
någon ytterligare utveckling af grunderne
för de åsigter, jag haft äran framställa.
En ibland desse värde Talare, Friherre
Rålamb, har yttrat, att man icke
borde inrymma allt för manga detailler i
RegeringsFormen. Jag medger visserligen
rigtigheten af denna princip i allmänhel;-  men jag kan ej medgifva dess oinskränkta
tillämplighet på nu förevarande fall, emedan
jag tror, att Regeringsformen skulle,
vid sidan af de nu föreslagne ändringarne
och tilläggen uti Riksdagsordningen, blifva
mörk och otydlig, om den sjelf förblefve
oförändrad. Jag befarar till exempel, att
åtminstone någon mindre tydlighet kunde
uppstå, om i 2 § Riksdagsordningen stadgades,
att Urtima Riksdag ej •skulle få be
-
\
D o n 9 Mars f. m.
falla sig med andra ämnen, än med Konungens
Nådiga Propositioner, utan alt något
vidare derom nämndes i 49 § Regeringsformen
, än en blott citation; och jag
tror vidare, att en gifven contradiction
skulle uppkomma, om i samma 2 § af Riksdagsordningen
skulle inflyta stadgandet,
att Konungen ägde, att när som helst åtskilja
Urtima Riksdag, utan att den motsvarande
109 § Regeringsformen derjemte,
i afseende på Urtima Riksdagars afslutande,
crliölle ett tillägg. Enahanda motsägelse
skulle jag tro uppkomma, om man i
3 § Riksdagsordningen stadgade, att Utskotten
vid Urtima Riksdagar icke skulle
sättas i verksamhet, utan så vidt det för
handläggningen af Konungens Propositioner
blefve nödigt, men man likväl lernnade
53 § Regeringsformen alldeles oförändrad;
och jag hemställer, om man icke då
skulle kunna stadna i någon ovisshet, huruvida
Utskotten, sorn, enligt 53 § Regeringsformen,
”äro vid hvarje Riksdag nödige”
j icke sålunda äfven vid Urtima Riksdagar
skulle äga att, i strid med den nu föreslagna
2 §:n Riksdagsordningen, utsträcka
sin verkningskrets utöfver behandlingen af
Kongl. Maj:ts Propositioner. Jag vågar derföre
tro, alt de redactions-förändringar och
tillägg, jag tagit mig friheten föreslå, kunde
förtjena någon uppmärksamhet, hufvudsakligast
måhända i anseende till den större
tydlighet de åsyfta, och äfvenväl i anseen
-
»58
Den 9 Mars f. m.
de till viglen af de ifrågavarande beslämmelserne,
hvilken synes berättiga dem till
v ett rum i RegeringsFormen. Det är ur
denna sistnämnda åsigt, sorn jag ännu en
gång vördsamt underställer Ridderskapets
och Adelns upplysta pröfning, om icke åtminstone
sjelfva principen af en skillnad
emellan Lagtima och Urtima Riksdag är så
vigtig, att den förtjenade insättas i den
första §:n uti Rikets första Grundlag, som
omtalarRiketsSländers sammanträden, nemligen
uti 49 §m RegeringsFormen, samt om
icke enahanda förhållanden vore med vissa
af de hufvudsakligaste stadganden, som
deraf omedelbarligen härflyta.
I afseende på hvad som blifvit anfördt
emot mitt yrkande, att val af Fullmäktige
uti Banken och RiksgäldsContoret samt af
Justitieombudsman, vid Urtima Riksdag
ej må företagas; hoppas jag, att ingen måtte
så missförstå min afsigt, som skulle jag
dermed velat åsyfta någon inskränkning i
Rikets Ständers rättighet att fritt välja dessa
deras egna Fullmäktige; — jag har blott
trott, alt om Rikets Ständer vid Urtima
Riksdagar företoge dessa val, skulle de inkasta
sig uti en mängd dermed beslägtade
öfverläggningar, ledande till lika många
undantag från den allmänna principen, att
vid Urtima Riksdagar Kongl. Maj:ts Propositioner
skulle blifva de enda ämnen, som
af Rikets Ständer kunde behandlas. Jag
kan nemligen ej föreställa mig, att Rikets
Den 9 Mars f. in.
i%
Ständer skulle vilja från deras Fullmäktige
i Banken och RiksgäldsContoret återtaga
det åt dem på fem år gifna förtroendet,
annorlunda än med full sakkännedom och
på grund af en förutgången noga pröfning
af desse Fullmäktiges förvaltning; men
denna pröfning af personers handlingssätt
skulle snart och omärkligen kunna öfvergå
till pröfning af säfe, och sålunda lätteligen
komma att omfatta instruetionerne och Reglementerne
för de Verk, hvilkas Styrelse
är åt dessa Fullmäktige anförtrodd. Om
Rikets Ständer skulle vid Urtima Riksdag
välja JustitiseOmhudsman, borde de väl
likaledes ingå i granskningen af denne Efnbetsmans
åtgärder, och jag föreser då, alt
de snart derifrån skulle inledas till granskning
af Lagskipnings-verkets tillstånd i det
hela. Med ett ord, jag fruktar, att om man
här tillåter sig några undantag från den
allmänna regeln, skulle de Urtima Riksdagarne
successive kunna blifva lika långvariga
och omfattande som det närvarande
Riksmötet; hvarigenom åter hela ändamålet
med den föreslagna ändringen vore förfeladt;
och anser jag, på dessa grunder, rådligast
och bäst, att vid Urtima Riksdagar de omtalte
valen icke må komma i fråga.
En annan värd Talare, Friherre Cederström,
hvars större, och på egen medverkan
grundade, kännedom om i8oj) års
Grundlagsstiftares afsigter och motiver jag
ingalunda vill eller kan bestrida, har ytt
-
Den 9 Mars f. m.
ral, om jag rätt fattat lians mening, att
skälen, livårföre Grundlags-stiftarne då icke
gjorde någon skillnad emellan Urtima och
Lagtima Riksdagar, voro, dels ett billigt
afseende å de stora kostnader, som ofta
förnyade Riksdagar medföra, och dels öfvertygelsen,
alt en längre mellantid vore
nödig, på det alt Rikets Ständers vid en
föregående Riksdag vidtagna åtgärder måtte,
innan den påföljande Riksdagen, hinna
blifva vederbörligen pröfvade och visa sina
följder, hvilket icke skulle blifva händelsen,
om snart derpå sammanträdande
nya Ständer ägde att, på mer eller mindre
väl öfver vägda skäl, kullslå eller förändra
de förras fattade beslut. Jag anser,
lika med Friherre Cederström, att en sådan
längre tiderymd af 5 år kan i allmänhet
vara ganska nyttig och nödig, för
att lemna åt det allmänna omdömet en
onekligen erforderlig pröfningstid, och för
alt göra en samlad och comparerande erfarenhet
möjlig; men jag tror derjemte,
att dessa af Herr Friherren anförda och
af mig nu till någon del biträdda argumenter,
kunna lämpeligen vändas just emot
den satts, Friherren sjelf försvarar; ty så
länge Konungen kan, när som helst, sammankalla
Urtima Riksdagar, och så länge
Urtima Riksdagar få befatta sig med allt,
inträder just det osäkerhetstillstånd, den
brist på stabilitet, hvars skadlighet vi båda
lyckas
Den g Mars f. m.
tyckas, i lika mån, inse. Anlages deremot
det närvarande förslaget, så kunna
åtminstone inga andra rubbningar äga rum,
inom 5 år, än de som af Konungen föreslås,
då de deremot nu kunna föreslås och
möjligen genomdrifvas af alla. Hvad kostnaderne
angår, skulle jag förmoda, att de
genom förslagets antagande icke blifva på
del liela förökade, ty om än Rikets Ständer
derigenom komme att oftare sammanträda,
blefve deremot deras sammanvaro
hvarje gång mindre långvarig, och således
mindre kostsam, än under det närvarande
förhållandet.
Samme värde Talare liar vidare sagt,
att man, genom molionsrätteos medgifna
utöfning äfven vid Urtima Riksdagar, åsyftat
ett correctiv mot för täta Riksdagskallelser.
Jag tror för min del, att detta
correctiv alltid lämpligast bör sökas och
lättast finnas i Konungens faderliga omvårdnad
om Sitt Folk, och i hvarje Regerings
naturliga obenägenhet, att, utan vigliga
skäl och anledningar, öka Nationens
bördor, endast för att ändamålslöst inkasta
sig sjelf i alltid mer eller mindre brydsamma
eller åtminstone besvärliga förhållanden.
Correctivet vore dessutom ofullständigt,
ty om man än kunde för ett
ögonblick föreställa sig hos Regeringen en
så öfverdrifvet lättsinnig benägenhet till
Riksdagars sammankallande, så ligger ju en
65 H. it
Den 9 Mars f. m.
obegränsad rättighet dertill förvarad äfven
uti närvarande Grund lags-stadgande, och
dessutom en slags uppmuntran dertill uti
det. nu existerande förhållande, alt en
uiellankommande Urtima Riksdag, på ytterligare
fem år framskjuter liden för den
Lagtima Riksdag, sorn eljest skulle hafva
dessförinnan inträffat.
Af flere Talare hafva vidare några betänkligheter
blifvit yttrade i afseende på
möjligheten att tillvägabringa ett slut i
denna fråga, i händelse man återremitterade
Memorialet. Jag får blott, i anledning
deraf, äran upplysa, att som jag tror mig
med visshet veta, har ett annat RiksStånd
redan återremitterat frågan; att således i
allt fall ett Förstärkt ConslilntionsUtskott
torde komma alt sammanträda, och att således
ingen betydlig tidsförlust lärer uppstå,
om Utskottet vid samma tillfälle äfven
bomme att votera öfver mina anmärkningar.
Till tvänne värde Talare, Grafvarne
Frölich och Gyldenstolpe, får jag äran
förklara, att jag utan betänklighet instämmer
deri, 'It uti 49 § Regeringsformen,
och äfven uti 2 § 2 Momentet Riksdagsordningen
må införas det af Grefve Gyldenstolpe
Föreslagne amendement, nemligen alt
efter orden: ”föreslående eller afgörande”,
skulle inforas följande period: ”kunnandes
”vid sådan Riksdag Rikets Ständer ej, utan
"proposition från Konungen, befatta sig
I
Den 9 Mars f. m.
”med andra åtgärder_, än de som röra
”Ståndens enskilta ärenden.”
Jag kail slutligen icke nied Herr Crusenstolpe
tro, att någon orin skulle ligga
förborgad under förslagets blommor; tvertom
hoppas jag, att blommorna kunna växa
och mogna till ganska nyttiga frukter för
Fäderneslandet, och jag förnyar, på grund
af denna öfvertygelse, min vördsamma anhållan
om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition, att Ridderskapet och
Adeln måtte antaga mina redactionsförslag
med Grefve Gjddenstolpes nyss omlalta
amendement, såsom silia gemensamma tan*
kar, och desamma således till ConslitutionsUtskoltet
remittera.
Herr von Hartmansdorff: Då discussionen
började ansåg jag Constitutions-Utskottets
förslag till Grnndlags-ändringar vara
alt föredraga framför nu gällande stadganden;
men jag tillstår, att de anmärkningar,
som deremot blifvit gjorda, förändrat
min mening så, att jag nu måste bestrida
förslagen. Skillnaden emellan Lagtima
och Urtima Riksdagar blefve, att man
vid de senare betoge Riksens Ständer deras
motionsrätt, hvilken äfven i 1789 års RegeringsForrn
var Ständerna betagen och
hvilken vi troligen skulle komma att sakna.
Följden vore utan tvifvel, att Urtima
Riksdagarne, der endast Kongl. Propositio
65
H. it*
164
Den 9 Mars f. m.
ner förekomrne, blcfve RegeringsRiksdagar
och de Lagtima, vid hvilka Folkets förut
återhållna besvär desto mera yttrades, blefve
FolkRiksdagar. Hvar och en af de motsatta
åsigterna skulle naturligtvis söka att
vinna allt hvad vinnas kunde, och då inga
utbyten af ömsesidiga anspråk kunde vid
en Urtima Riksdag komma i fråga, emedan
de endast kunde yttras från den ena
sidan, så skulle ryckningarne eller det tvära
motståndet vid Urtima Riksdagar blifva
desto häftigare, och partier föranledas. Det
kunde ock hända, att RegeringsRiksdagarne
blefve de interessanlaste och mest besökta,
såsom man redan nuserRiddarhuset vara när
Regeringens propositioner förekomma. FolkRiksdagarne
åter, der mycken klagan öfver
ofta ohjeipliga svårigheter skulle förspörjas,
blefve mindre interessanta och mindre
besökta, likasom man nu ser Riddarhuset
vara de dagar då Revillningsfrågor
eller bekymmer hvar medlen skola tagas
till de förhöjda skatterna, m. 11. mindre behagliga
ämnen, föreliafvas. Jag afstyrker
derföre den ifrågavarande grundsaltsen;
men om Ridderskapet och Adelil likväl skulle
gilla den, så vill jag, i likhet med hvad
Grefve Gyldenstolpe anmärkt, erinra huru
olämpligt det vore alt Rikets Ständer sammankomme
utan att äga rättighet efterse
huru deras Fullmäktige i Banken och RiksgäldsContoret
förvaltat sina uppdrag. Jag
anser således Stats- och BankoUtskotten
Den g Mars f. m.
i65
alltid höra vid Urtima Rrksdagarne tillsättas,
lör att åtminstone granska sådant. Då
Revisorerne äro tillsamman äga Fullmägtige
att af dem i tvifvelaktigt) fall begära
råd; det skulle då vara beklagansvärdt och
besynnerligt, om de ej af Rikets. Ständer,
när dessa sjelfve äro tillstädes, skulle få
inhemta föreskrifter, som af behofvet påkallas.
Det kan likväl icke ske annorlunda,
än genom Stats- och BankoUtskotten
som både granska Fullmägtiges och Revisorernas
åtgärder samt göra till Ständerna
de framställningar, hvilka i anledning deraf
erfordras. Jag vill' äfven fästa uppmärksamheten
derpå, alt Rikets Ständer böra,
hvarje gång de äro tillsammans, kunna, om
så påfordras, välja bättre Fullmägtige. Det
skulle vara en förvånande motsägelse, om
Kongl. Maj:t sammankallade Rikets Ständer
derföre, alt deras Fullmägtige illa förvaltade
Banken, men Ständerna ändock icke
skulle, emedan det vore Urtima Riksdag,,
kunna välja andra Fullmägtige i de elaka
Förvaltarnes ställe. Jag måste således yrka
dessa rättelser i förslaget. Man har åberopat
Norrska Grundlagen för den föreslagna
skillnaden mellan Lagtima och Urtima
Riksdag. Men dels inträffa Lagtima SlorTliingen
oftare, eller enligt 68 § hvart 3:dje
år på första Söeknedag i Februarii månad;
dels linnes ingen annan skillnad mellan ett
Urtima och ett Lagtima StorThing, än alt
Konungen anligt 70 § kan upplösa ett Ur
-
166
Den 9 Man f. m.
tima när lian för godt finner, och att enligt
112 § Grund lags-förändringar endast
vid Lagtima SlorThing få afgöras. Örn man
i förevarande förslag blott stadgat dessa
skillnader, så skulle jag ansett ConstitutionsUtskofetet
hafva gjort rätt, men att gå
så långt som Utskottet nu föreslagit, anser
jag vara både onödigt och skadligt.
Herr von Trolig Emil: Om jag lika
litet blifvit förstådd af Ridderskapet och
Adeln som af Grefve Frölich, så måste jag
hafva uttryckt mig ganska otydligt. Herr
Grefven har trott, det jag sagt, att ConstitutionsUtskottets
förslag motarbetar de Constitutionella
principernas utveckling, och
jag sade alldeles motsattsen. Med våra efter
nu varande Grundlag långvariga Riksdagar,
är det en moralisk pligt för Styrelsen
alt ej, utom vid de aldra ytterst vigtiga
tillfällen, sammankalla Rikets Ständer,
då det deremot, efter ConstitutionsUtskottets
förslag, kan ske utan kostnad hvarje
gång Styrelsen kan hafva behof af att öfverlägga
med Folkets Representanter. Att
frågan om kortare intervaller mellan de
Lagtima Riksdagarne är ett nytt ämne medgifves,
men det är Grefve Frölich, som
bragt det å bane och ej jagv Det har blifvit
npprepadt hvilka rättigheter Rikets
Ständer förlora. Tager man för gifvit, att
Urtima Riksdagar högst sällan skola inträffa,
så förlora Rikets Ständer intet, emedan
Den 9 Mars F. m.
167
de, vid de på bestämda tider återkommande
Lagtima Riksdngarne, hafva alla dessa
rättigheter bibehållna. Ätt hufvudändamålet
nied Riksdagarne, som är yttrandet af FoU
kets opinion, kan vinnas äfven vid Urtima
Riksdagar, bevisar sig aldrabäsfc af Franska
DepuleradeKa-mmaren, hvilken, utan någon
slags motionsrätt, dock vid åtskillige
tillfällen, på det kraftigaste sätt uttryckt
Nationens tanke om Minisleren. Man har
gjort jemförelse emellan det förevarande
ConslitutionsUtskoltets förslag och 1 >789 års
Säkei hetsAet; men det är den skillnad dem
emellan, att Rikets Ständer då icke hade
rätt att hålla Lagtima Riksdagar, utan kunde
endast sammankomma till följe af Konungens
kallelse. Hvad jemförelsen belräffar
tior jag dessutom, att den är något
haltande, då åtskillige hand den tiden voro
lagda på yttranderätten, sorn nu ej kunna
komma i fråga. Hvad åter beträffar det
yttrande, att denna förändring ej vore af
behofvet påkallad, så tror jag det vara
vederlagdt af behofvet för Styrelsen, att,
utan Nationens öfverdrifna betungande, kunna
sammanträda med dess Representanter.
Herr Crusenstolpe har berättat oss, det
han varit anhängare af det nya förslaget,
meri, sedan han träffat en gråhårsman från
1809, hvilken lill honom framställt åtskilliga
frågor, hade han deraf rönt den verkan,
att han trott förslaget vara en orm
beströdd med blomster. Då jag hvarken
i68
Den g Mars f. m.
öfvertygas af poetiske liknelser, eller af
en Talares ålder, utan endast af de skäl
lian anförer, och jag ej finner några sådana
i Herr Crusenstolpes anförande, så lemnar
jag det utan afseende. Herr von Schulzenheim
har trott, att val af Fullmäglige
ej borde ske utan en föregången granskning
af de förres åtgärder, och utan alt
Verkens Reglementen blifvit å nyo pröfvade.
Delta tror jag alldeles icke vara behöfligt,
emedan här icke är fråga om Reglementens
författande, utan deras efterlefnad;
och hvad angår pröfningen af sjelfva
personerna, så upptager den, likasom vid
alla opinionsDomstolar, icke mycken tid.
Jag instämmer med Herr von Schulzenheim
deruti, ali det af Friherre Cederström uppgifne
correctiv mot Urtima Riksdagars för
ofta sammankallande ej behöfves, ty om t
Folket finner, att Styrelsen blott af lättsinnighet
sammankallar Urtima Riksdagar,
så lärer det välja sådana Riksdagsmän,
hvaraf Styrelsen ej finner sig road. För
öfrigt får jag säga , att jag visserligen icke j
skulle hafva någonting emot Herr von Schulzenheims
och Grefve Gyldenstolpes anmärkningar,
om de kunde vid denna Riksdag
medhinna att pröfvas, men jag fruktar,
att en återremiss skulle göra förslagets
hvilande till nästa Riksdag omöjligt, hvilket
icke blir fallet om vi genast godkänna
detsamma, enär vi nyss hört Ordföranden
i ConslitutionsUlskoltet upplysa, att de
Den 9 Mars f. m. 169
andra 3 Slånden äfven godkänt det. Skulle
förhållandet deremot vara sådant, som
Herr von Schulzenheim uppgifvit, eller
alt elt Stånd återremitterat Förslaget, så
är jag visserligen icke heller emot att en
ålerremiss äfven härifrån får ske.
Grefve Gyldenstolpe: Af alla de många
stridiga åsigter, sorn här blifvit yttrade,
fruktar jag följden blifva, att det goda
som åsyftas icke vinnes, nemligen alt bereda
ett för kommande Ständer antagligt
grundlagsförslag i detta ämne. Herr von
Hartmansdorff är isynnerhet emot borttagandet
af Rikets Ständers rättighet, att vid
hvarje Riksdag förnya valen af sina Fullmägtige
i Banken och RiksgäldsContoret.
Delta förundrar mig alldeles icke, ty då
man är emot hela Förslaget, så är det consequent
att man är emot dess delar. Han
har utgått från en åsigt, som jag icke kan
gilla, nemligen att, så snart Rikets Ständer
äro tillsammans, de ovilkorligen böra granska
Bankens och RiksgäldsContorets förvaltning.
Jag anser detta visserligen icke
kunna i sjelfva verket vara skadligt, men
jag hemställer till Herr von Hartmansdorff,
om han icke tror, alt Rikets Ständer vid
de Lagtima Riksdagarne uppgöra sina Inslructioner
och vidja sina Fullmäktige, så
alt dessa Verks förvaltning ostördt under
de 4 ^ 5 åren kunna fortfara, i händelse
någon Urtima Riksdag icke skulle under
D e »i 9 Mars f. in.
mellantiden inträffa. Jag tror, att dä Urtima
Riksdags sammankallande är något,
som beror på Kongl. Maj:t, och sorn derföre
ej alltid emellan de Lagtima Riksdagarne
kommer att inträffa, det icke är något
skäl att vid Urtima Riksdag granska
Fullmäktiges förhållande, så mycket heldre
sorn, om icke Urtima Riksdag inträffar,
någon sådan granskning ej kommer
att ske förr än vid nästa Lagtima Riksdag.
Hvad åter vidkommer Herr von Hartmansdorffs
anmärkning, att Rikets Ständer skulle
kunna blifva sammankallade endast derföre,
att Kongl. Majrt fann det Banken rila
förvaltades, så tror jag att sådant icke
kan inträffa förr än efter Realisationen,
oell om BankoFullmägtige då så illa förvaltade
Banken, att utväxlingen mäste upphöra;
men detta befarar jag icke, emedan
jag tror, att Fuilmägtige noga skola följa
sina Instructioner, och då tror jag ingen
våda vara alt befara, synnerligen som jag
tror, att Rikets Ständer, så väl genom sina
Instructioner, sorn sina val, skola trygga
Bankens säkerhet. Hvad åter beträffar
frågan om granskningen af dessa Verks tillstånd
och förvaltning, så skulle en sådan
granskning helt och hållet förändra den
princip, att Utskotten ej skulle sammanträda
till verksamhet annat än i anledning
af Kongl. Maj:ts propositioner; ty anser
Herr von Hartmansdorff att Rikets Ständer
böra granska dessa \erk, så skola
Den 9 Mars f- m.
171
nödvändigt de Utskott, livilka skulle förrätta
granskningen, sammanträda utan att
Konungens propositioner dertill gåfve någon
anledning. Då jag först hade ordet
och gjorde anmärkningar mot de föreslaglie
valen, utgick jag från samma åsigt, sorn
Herr von Hartmansdorff, att om val skulle
ske, så borde granskning föregå desamma.
Men jag anser, att valen icke äro nödvändiga,
ty om Urtima Riksdag icke inträffar,
så få Fullmäktige vara i utöfning
pf sina functioner hela tiden emellan a:ne
Lagtima Riksdagar, och jag ser icke något
skäl, hvarföre detta förhållande skulle ändras,
i händelse Rikets Ständer sammankommo
till Urtima Riksdag. Herr von Troil
har fästat sig vid min anmärkning, att
Styrelsen möjligen kunde vara missnöjd
med Fullmägtige eller JustilioeOmbudsmannen,
och då endast behöfde sammankalla
lill Urtima Riksdag för alt få andra personer
invalde i dessas ställe. Jag framställde
sjelf denna anmärkning ganska lösligen,
och medger gerna, alt jag icke anser
det möjligt. Då Herr von Troil för
öfrigt ej hade någon ting annat emot mina
anmärkningar, än att de möjligen skulle
åstadkomma ett uppskof med della förslag,
enär Riksdagen nu synes nalkas så
nära sitt slut, så hoppas jag, alt Herr von
Troil instämmer i anmärkningarnes riktighet,
så mycket heldre som jag tror, att
ConstilutionsUtskottet säkerligen hinner be
-
172
Den 9 Mars f. m.
svara dem , hälst flere andra Utskott ännu
hafva göromål öfrige. Herr von Sehulzenlieims
redactions-förslag gillar jag fullkomligt,
och anser dem vara både fullständiga
och nödvändiga. Jag hade blott framställt
principen och väntade att Utskotten skulle
göra redactions-förändringarne. Herr Rosenqvist
har omtalat alla de concessioner,
som skulle blifva en följd af denna ändring
med Urtima Riksdagarne. Detta kommer
först i fråga vid nästa Riksdag, och det
är då öppet för Herr Rosenquist att söka
afslå liela förändringen. Vi hafva intill
dess tid nog att afgöra, om ej fördelarne
af de föreslagne ändringarne öfverväga concessionerna,
då vi besinna, att Rikets Ständer
bibehållas vid ulöfningen af dessa sina
rättigheter hvart 5:te år. Medan jag
ännu har ordet vill jag dock fästa uppmärksamheten
vid en fråga, som jag i början
undvek att anmärka, emedan jag önskade
göra så få förändringar som var möjligt,
i synnerhet så länge discussionen blott
angick sjelfva principerna. Det är nemligen
i afseende på ConstitutionsUtskottets
verksamhet. ConstitulionsUtskottet åligger,,
att vid alla Riksdagar granska StalsRådsprotocollen
och Regeringens åtgärder, samt
i följe deraf, om anledningar dertill finnas,
hos Rikets Ständer väcka anmärkningar
mot Konungens Rådgifvare. Delta blir
afskurit Rikets Ständer vid de Urtima Riksdagarne,
och detta anser jag vara den en
-
Den 9 Mars f. m.
da verkliga concession, som Rikets Ständer,
vid antagandet af detta förslag, skulle göra.
Jag lemnar åt hvar och en alt bedömma,
huruvida icke denna concession uppväges
af rättigheten att vid de Lagtima Riksdagarne
förrätta denna granskning; men jag
kan dock ej neka, att det vore hardt att,
om Riket genom Rådgifvande personalen
blifvit bragd t derhän, alt ingen annan räddning
fanns än Rikets Ständers sammankallande,
Rikets Ständer, vid sådant förhållande,
icke skulle äga rättighet alt begära
en felande Rådgifvares endtledigande eller
alt ställa honom under RiksRätt, Jag öfverlemnar
åt hvar och en att bedömma
om anmärkningen är grundad; jag skall
visserligen icke ensam yrka en proposition
derpå, emedan jag ej anser förhållandet
vara af stor våda, men då jag har anledning
att vänta denna anmärkning från ett
annat håll, har jag på förhand velat fästa
uppmärksamheten derpå. En annan fråga
är den skyldighet ConstitntionsUtskottet
har, att skilja emellan Stånden och deras
Ordförande. Skulle ConstitutionsUtskottet
träda i verksamhet annat än till följe af
Konungens propositioner, så vet jag ej
huru det skulle tillgå enär det i 55 § Riksdagsordningen
står: Landt Mar skalk eller
Talman må ej kunna vägra proposition,
utom i det fall, då han finner en väckt
fråga ovillkorligen strida mot Grundlagarnes
lydelse; börande förut haf va skälen till
<74
Den g Mars f. ni.
sitt vägrande anfört. Skulle ej Ståndet
med honom instämma i begreppet härom,
utan ändock yrka proposition, äge han
att förklara öfverlägga in gen hvilande, och
förvises målet till ConstitutionsUtskottet,
hvilket åligger, att, inom kort förelagd
tid, inkomma med motiveradt och bestämdt
Utlåtande öfver frågans stridighet eller
enlighet med Grundlagen. Om Utskotten
ej skulle sättas i verksamhet utom i anledning
af Konungens propositioner, så skulle
ConstitutionsUtskottet aldrig komma att
pröfva en af LandtMarskalk eller Ordförande
vägrad proposition. För att förekomma
de farhågor för Förslaget, sorn
skulle kunna väckas så väl af detta förhållande,
som af det jag redan omnämndt,
föreslår jag det tillägg, att ConstitutionsUtskoltet
må bestämdt undantagas från det
här gjorda stadgande, dock alt Utskottet
ej befattar sig med grundlags-förändringar.
Om Ståndet finnér denna min anmärkning
grundad, anhåller jag, att äfven den måtte,
såsom Ståndets gemensamma tanka,
blifva till ConstitutionsUtskottet remitterad.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken ti 11 k än na ga f, att Plenum
klockan half till 6 på eftermiddagen skulle
komma att fortsättas.
Herr Crusenstolpe: En värd Ledamot
af ConstitutionsUtskottet har, förmodligen
Den g Mars f. m.
tinder «n läng magnetisk paroxysm , drömt,
då lian trott det jag genom någon electrisk
inverkan blifvit stämd mot GonslilulionsUlskottets
förslag, elier att jag syftat på
någon personlighet mot den värde Talaren,
Jag kan endast försäkra, alt min goda vilja
mot honom sträcker sig så långt, att
jag icke vet något uppdrag af medborgerligt
förtroende, sorn jag ej skulle vilja lemna
honom; han irrar sig således, då lian
tror, att jag påstått det han lagt dit ormen
med biömsterna. Jag bar lika litet
påstått detta, sorn jag påstått, att, för det
krut finnes till i verlden, den värde Talaren
var med när det uppfanns.
Herr Hjerta: Jag tillhör dem, som
anse den ifrågavarande ändringen alldeles
obehöflig, och jag tror, att den icke kan slå
tillsamman med vårt Statsskick. Om man
blott tänker sig beskaffenheten af de Urtima
Riksdagarne, så skall man finna, att
det just då är angeläget, att Folket bibehåller
initiativet. Till de Urtima Riksdagarne
kan ej sammankallas utan i anledning
af Konungens död, dess bortovaro ur
Riket, krig eller någon allmän nöd. Om
man nu besinnar alla dessa tillfällen, så
skall man finna, att det just då är af största
vigt, att Representanterne få väcka frågor,
ty när finner man concessionerna från
Thronell vara så stora och verkliga, som
vid Thronförändringar, krig och nöd eller
176 Den 9 Mars f. m.
uppror i Landet, emedan Regeringen vid
dessa tillfällen är i mesta behof af Folkets
biträde. Alt nu frånsäga sig rättigheten
för den enskilta Representanten, att väcka
frågor, äfvensom att granska Rikets tillstånd,
förvaltning och styrelse, anser jag
vara i högsta måtto vådligt och en af de
farligaste concessioner, som någonsin blifvit
beredda från Folkets sida. Jag kan således
ej annat, än ifra emot att Rikets
Ständer skola afhända sig en sådan rättighet.
För min del tror jag, att motsaltsen
skulle föraideda dertill, att Urtima Riksdagarne
skulle användas till spel för passionerna
och magtlystnaden, synnerligen då
nya val der skulle anställas, hvilka man
säkerligen skulle begagna för att söka genomdrifva
vissa intressen. Jag är då säker,
att dessa magtens spel skulle begagnas
för att genomdrifva saker, till hvilkas ändrande
skulle måhända för Folkets Representanter
erfordras tjugu Lagtima Riksdagar.
Jag fruktar äfven, att denna lätthet
att sammankalla Rikets Ständer till Urtima
Riksdag, skulle föranleda till allt för täta
sammanträden. Jag får derföre afråda att
bifalla Memorialet, och föreslå, att vi genast
förkasta detsamma, så att vi icke, genom
dess hvilande lill nästa Riksdag, måtte söka
bereda en concession af våra dyrbaraste
rättigheter. Dertill räknar jag ConstitutionsUtskottets
åliggande, att vid hvarje
Riks
-
Den 9 M ars f. m.
*77
Riksdag granska StatsRudsprotocollefna och
de Kongliga Rådgifvarnes handlingssätt. Det
Vore verkligen ganska besynnerligt, om Rikets
Ständer skulle blifva sammankallade i
följd af Regeringens egna misstag, och genom
förböjda skatter vara tvungne att afhjelpa
förlägenheten, utan att kunna befordra
Konungens Rådgifvare för RiksRätt eller
kunna bos Kongl. Maj:t begära den Rådgifvande
personalens förafskedande, utan vara
tvungne att vänta med detta ytterligare
3 å 4 år, synnerligen när man känner, huru
svårt Konungen har att blifva af med
dem, som en gång blifvit hans Rådgifvare.
Äfven är det, på sätt Grefve Gyldenstolpe
antydt, af vigt att ConstitutionsUtskottet
är tillsammans för formfrågor inom Stånden,
ty många propositioner kunna vägras,
som icke stå i direct sammanhang med
Konungens propositioner. CönstitutionstJtskottet
skall äfven skilja i tvisten, hvart remitteras
skall. Jag anser derföre ConstitutionsUtskoltet
böra qvarvara i fullkomlig
verksamhet, och tror, att vi ej böra skilja
oss vid Rikets Ständers dyrbaraste rättighet,
som är att granska Styrelsens handlingssätt,
och att den enskilta Ledamoten
må kunna, då han sig dertill befogad finner,
anföra klagomål mot någon Konungens
Rådgifvare. Jag förenar mig derföre med
Herr von Hartmansdorff i anhållan om proposition
derpå* att Ridderskapet och Adeln
65 H, i2
178
Den g Mars f. ra.
såsom sin gemensamma tanka måtte till
ConstitutionsUtskottet förklara, att Ridderskapet
och Adeln ej anser denna Grundlagsförändring
vara af behofvet påkallad.
Herr Cederschjöld: En värd talare har
anmärkt, att detta förslag ej vore af behofvet
påkalladt. Jag skall derföre göra reda
för mina motiver i detta afseende. Jag
får då .först upplysa, att ConstitutionsUtskottet
under innevarande Riksdag varit, icke
blott från enskilta Riksdagsmän, utan äfven
från hela Stånd, öfverhopadt eller nästan
bestormadt med klagomål öfver Riksdagarnes
långvarighet och dyrhet, samt med
förslag att afhjelpa dessa olägenheter. Det
var sålunda angeläget, att minska åtminstone
Urtima Riksdagarnes längd. Men då
på andra sidan vederbörande lyckats att
uppskjuta Riksdagens återkomst ända till
7:de året, var det nödvändigt att trygga folket
mot en slik oordning och lemna detsamma
en garanti att Lagtima Riksdag hvart
5:te år ovilkorligen skulle inträffa. Dessa
hafva varit mina motiver.
Samma talare har, likasom för att förklena
de föreslagne Urtima Riksdagarne,
sagt, att de skulle blifva Kongliga Riksdagar.
Detta är äfven sannt om alla Urtima
Riksdagar, i så måtto, att Konungen sammankallar
dem. Man har vidare ånyo anmärkt,
att de vigtigaste målen skulle förekomma
vid Urtima Rikdagarne. Men jag
Den 9 Mars f. m.
>79
kan ej finna något ondt deruti: ty efter det
nya förslaget skulle de vigtiga mål, sora
der förekomme, behandlas med så mycket
större omsorg, då de blefve isolerade, än
nu, då de förblandas med tusendetals o vigtiga
mål, hvaraf också följden är, att de
nästan allesamman med ganska litet alvar
och omsorg behandlas. Om man deremot
blott hade Konungens propositioner vid Urtima
Riksdagar att afgöra, så skulle både representanterna
och nationen med större uppmärksamhet
följa dem. Om det tillätes mig
alt begagna en liknelse, så synes det, som
skulle upplysningens strålar, efter ConstitutionsUtskottets
förslag, vid Urtima Riksdagar
komma att brytas likasom genom ett
convext glas och samla sig i en focus; då
deremot, efter nuvarande förhållande, strålarne
splittras likasom genom ett prisma,
och framställa blott falska och förvillande
färger. En annan värd Ledamot har förmodat,
att jag befunnit mig uti magnetisk
sömn. Om den värde Ledamoten äfven befinner
sig i ett magnetiskt tillstånd, så skulle
jag, såsom Läkare, tro att han behöfde
några calmerande strykningar, till dämpande
af hans alltförstora electriska retlighet.
Densamme värde Ledamoten bar vidare
förklarat, att jag ejvar med när krutet uppfanns.
Jag har för min del aldrig gjort
anspråk derpå: men om man skulle dömma
af den värde Ledamotens så särdeles ifriga
65 H. la*
i8o
Den 9 Mars f. m.
nit för anslag till kruttillverkningar> skulle
man verkligen kunna tro, att han ville inbilla
verlden det han varit uppfinnare af
detsamma.
Herr von Schulzenheim: Jag hade begärt
ordet egentligen i anledning af Herr
von Hartmansdorffs yttrande; men finner
mig redan af andra i flere deiar förekommen.
Herr von Hartmansdorff har för,
utsatt en händelse, som jag vill förmoda
aldrig kan komma att inträffa, den nemligen,
att Banken och RiksgäldsContoret skulle
så illa förvaltas af de dertill utvalde Fullmägtige,
att Kongl. Maj:t derigenom blefve
föranledd att sammankalla Rikets Ständer
till Urtima Riksdag; men om denna nästan
otroliga casus inträffade, komme ju då berättelsen
om Bankens och RiksgäldsContorels
vanvårdade belägenhet, äfvensom den
derunder beroende frågan om ändrad Styrelsepersonal
för dessa verk, att framträda
i form af en Kongl, proposition, och Rikets
Ständer komme sålunda helt naturligen,
att på denna väg derom öfverlägga
och besluta. Herr von Hartmansdorff, som
anser den af Utskottet gjorda jemförelse
med 7o:de och 72:dra §§ i Norska Grundlagen
vara origtig, har vidare sagt, att enligt
densamma endast Grundlagsfrågor i
Norrige äro undantagne från behandling vid
Urtima Storthing. Jag vill medgifva att så
är, efter ordalydelsen, och efter en strängt
Den 9 Mars f. ra.
restrictiv tolkning, men jag vädjar till Herr
von Hartmansdorff sjelf, om icke likväl
praxis alltid varit och ännu är, att endast
Kongl, propositioner blifva på Urtima Stor»
thing i Norrige behandlade.
Herr Hjerta har ganska vidlyftigt, och
derjemte serdeles pathetiskt, framställt de
vådor som kunde uppkomma derigenom,
att granskningen öfver Konungens Rådgifvares
förhållande vid Urtima Riksdagar skulle
uteblifva. Jag kan visserligen icke dela
denna farhåga, men jag vill så mycket mindre
inlåta mig uti någon vederläggning i
denna del, som jag aldrig åt någon vill eller
skall gifva ens den aflägsnasle anledning
att tro, det jag velat undandraga mig
eller dem, som med mig befinna sig i samina
förhållande, från påföljderne af det oss
ålagda constitutionella ansvaret. Mycket
kunde ännu återstå att i ämnet tillägga;
men jag skall inskränka mig inom att endast
fästa uppmärksamheten vid det egenteligaste
föremålet för denna öfverläggning,
hvilket mäste vara, att söka tillvägabringa
ett i möjligaste måtto fullständigt redactionsförslag.
De som ogilla hela förslaget
i sin princip, hafva ju vid nästa Riksdag
för sig öppet alt då söka genomdrifva sin
opinion och få förslaget förkastadt; nu åter
vill det synas mig, som vore det hufvudsaken,
alt blott söka göra redactionen så
tydlig och fullständig som möjligt. Ur
denna åsigt, afslår jag från allt vidare yt
-
Den 9 Mars f. m.
trande, och anhåller endast om proposition,
att Ridderskapet och Adeln ville såsom sin
gemensamma tanka förklara de af mig framställde
anmärkningar, med den af Grefve
Gyldenstolpe foreslagne förändring.
Grefve Horn: Jag tror, att Ridderskapets
och Adelns egentliga syftemål vid detta
tillfälle bör vara, att söka bereda frågan så,
att förslaget ej måtte oförändradt blifva antaget,
och sedan likväl 3 Stånd antagit detsamma,
är det högst nödigt för Ridderskapet
och Adeln att redigera det så godt som
möjligt. Jag medgifver, att jag icke nog
har fästat min uppmärksamhet vid nödvändigheten
af det stadgande, att ConstilutionsUtskottet
äfven vid Urtima Riksdag bör
vara activt, då jag likvist tydligen inser
möjligheten deraf att sjelfva de Kongl, propositionerna
vid en sådan Riksdag kunna
gifva anledning dertill; och som en annan
tanka derom möjligen kunde göra sig gällande,
tror jag det vara högst nödigt, att
man i bestämda uttryck stadgar, att ConstitutionsUtskottet
äfven vid Urtima Riksdag
sättes i verksamhet. Dessutom har
Grefve Gyldenstolpe ådagalagt, alt ConstitutionsUlskottet
stundom bör slita frågor
emellan Ordföranderne och Stånden, samt
i visst fall afgöra tjll hvad Utskott remitteras
skall. Jag önskar derföre, alt Ridderskapet
och Adeln, såsom sin gemensamma
tanka, förklarar, det ConstitutionsUtskottet
Den 9 Mars f. in.
i83
vid Urtima Riksdag alltid skall vara i orubbad
verksamhet; ty eljest är det vida bättre
alt förkasta hela förslaget.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
Om inskränkningen af göromålen vid en Urtima
Riksdag till endast Kongliga propositioner,
på minsta sätt minskade rättigheten
för folkets Representanter alt vid Lagtima
Riksdag granska Styrelsens åtgärder och sine
delegerades förfarande, samt den enskilta
motionsrätten, så skulle jag instämma
med dem, som äro emot hela förslaget;
men då detta ej är förhållandet, då Urtima
Riksdag blott är en utväg för Styrelsen,
att vid vigtiga eventuela händelser
samla omkring sig folkets representanter,
och med dem rådslå, så tillstår jag, att
jag, på dessa skäl, äfvensom på dem,hvil,
> ka Herr Cederschjöld och Herr von Troil
m. fl. anfört, måste förena mig med dem,
som tillstyrka godkännande af förslaget,
och jag är öfvertygad, att frukten häraf
skall visa sig i flere nyttiga afseenden för
Staten. Man har vid förslaget anmärkt, att
de vid Urtima Riksdagarne föreslagne förnyade
val af Fullmägtige i Banken och RiksgäldsContoret
samt Justitieombudsmannen
borde derifrån utgå, emedan, då dessa personers
åtgärder icke blifva granskade, man
icke bör skilja dem ifrån sine befattningar;
och en annan talare har deremot invändt,
att förtroendet visserligen till någon
iS4
Den 9 Mars I'. m.
del Leror på elen föregående granskningen,
men äfven på opinionen om personernes
duglighet. Då Revisorernas öfver dessa Verks
förvaltning afgifvande berättelser på trye*
Let utgifvas, erfares offentligen, om deras
Fullmäglige ådragit sig anmärkningar eller
ej, och Ständerne, vid en Urtima Riksdag,
äro nära lika mycket i tillfälle att på skedd
granskning bedömma deras förhållande, sorn
Ständerne vid en Lagtima, äfvensom alt
deröfver inhämta, om de så åstunda, hvad
opinionen menar. Jag tror således, alt valen
af Fullmäglige, vid Urtima som vid
Lagtima Riksdagar, böra äga rum. Dessutom
bör den som mottager ett sådant förlroen*
de som det ifrågavarande, underkasta sig
att derifrån skiljas äfven utan egen önskan,
De vigtiga uppdrag Fullmägtige i Rikets
Ständers begge Verk, på denna Riksdag erhållit,
kunna sannolikt mer eller mindre
väl utföras; och om det till äfventyrs inträffade,
att, oaktadt bästa vilja, misstag
härvid begingos, som medförde förluster,
skulle näst församlade Rikets Ständer då
icke kunna afhjelpa detta med väljande åf
andra Fullmäktige. Jag nämner detta såsom
ett exempel, för att visa, att ifrågavarande
valrätt icke bör uteslutas. Man har
ansett, att ConstitutionsUtskottet skulle i
alla delar sättas i verksamhet, äfven vid
Urtima Riksdagar, derföre, att uppkommande
formfrågor inom RiksStånden annars icke
kunna afgörgs, och derföre att Utskottet
Ren y Mars f. in.
i35
bör oförändradt utföra granskningen öfver
StatsRådets förhållanden. Efter mitt begrepp
ligger det, i afseende på det förra,
tydligen stadgadt i det nya förslaget, att de
formfrågor,• som uppkomma vid behandlingen
af Konungens propositioner, måste omedelbarligen
afgöras, enär, det förutan, dessa
propositioner stanna utan upptagande. Om
således, i anledning af dessa, emellan ett
Stånd och dess Talman uppstå olika meningar
om en proposition, eller om hvilket
Utskott, som för dessa propositioners
upptagande måste organiseras, så måste ConsliiutionsUtskottet
ej allenast äga rättighet,
utan äfven vara pligtigt, att slita dessa tvister.
Jag tror visserligen icke, alt granskningen
af StatsRådsprotocoller vid Urtima
Riksdagar, af någon skulle nekas, men jag
anser detta afvika från den grundsalts, att
man vid Urtima Riksdag icke bör behandla
andra mål, än dem, som föranledas af Konungens
propositioner; och om man utsträcker
föremålen för öfverläggningarne vid Urtima
Riksdag, ser jag icke livar gränsen derföre
slutligen blifver; man förvandlar då lättligen
en Urtima Riksdag lill naturen af en
Lagtima, i samma ögonblick man åsyftat motsaltsen.
Alt ett sådant undantag skulle föra
till flere, ty ConstitutionsUtskottets granskning
måste väl hafva följder, lärer hvar och
en inse. Jag tror derföre, alt ju bestämdare
man inskränker Urtima Riksdagarne inom
anledningen till deras sammankallande, ju
i86
Den 9 Mars f. ra.
mindre ofia inträffa de. På de af mig nu
anförde skäl instämmer jag derföre i deras
opinion, som yrka antagandet af förslaget
till den hvilande egenskap Grundlagen föreskrifver,
och hämtar ytterligare anledning
dertill af Riksdagens snara slut. Alla 3 de
öfrige Stånden hafva instämt i förslaget om
de Urtima Riksdagarne, och ett Stånd har
blott återremitterat förslaget i afseende på
tiden för de Lagtima, som detta Stånd velat
hafva förlängd till 8 månader. Då jag
tror detta vara en obetydlighet, äfvensom
den omständigheten, att om vi nu icke antaga
förslaget, utan remittera det, så medliinnes
ej våra anmärkningars besvarande
af Utskottet till den i5 Mars, synes betänklig,
så tillsyrker jag förslagets godkännande,
i sitt närvarande skick.
Herr Munck af Rosenschöld., Eberhard:
Jag ei känner visserligen vigten af de skäl,
som blifvit anförda emot förslaget, men å
andra sidan finner jag ännu vigtigare skäl
för detsamma. Vi höra besinna, att bland
de flere motsägelser i vårt nu varande Statsskick,
är äfven den, alt ehuru en stor del
af de vigligaste ärenden måste afgöras dels
af Rikets Ständer och Konungen gemensamt,
dels af Ständerne ensamt, ändå Ständernes
lagtima sammankomst ej är stadgad oftare
än hvart 5:te år. Men FolkRepresentanlen
vid de Urtima Riksdagarne äger
framkomma med så många motioner han
Den 9 Mars f. ro.
187
behagar, hvilket gör dessa Riksdagar ganska
långvariga och kostsamma och äfven
verkar dertill, att Regeringen afhålles från
sammankallande af en annan behöflig Urtima
Riksdag, vid hvilken lika många frågor
till pröfning och afgörande förekomma,
som vid en Lagtima. Hittills varande förhållande
hindrar derföre Lagstiftande Makten
att uppfylla sitt ändamål och göra sin
tillbörliga nytta. Om Utskottets förslag blir
antagit, sättes den möjligen i stånd, att
göra någon. Jag är till den grad öfvertygad
om nödvändigheten af en Representations
oftare sammanträden, att jag anser
årliga, utan någon motions-rätt, kunna vara
nyttigare, än hvart 5:te år med motionsrätt.
Jag skulle derföre heldre önskat, att
Utskottet tillstyrkt Lagtima Riksdagars sammanträden
hvart 3:dje år, om man dertill
kunde påräkna Styrelsens bifall, utan hvilket
en förändring icke är verkställbar. Jag
instämmer likväl i de utaf några UtskottsLedamöter
framställda anmärkningar. Isynnerhet
anser jag det vara af vigt, att Rikets
Ständer vid Urtima Riksdagar skola
granska sina Fullmägtiges förhållande. I Utskottets
förslag är visserligen icke hinder
lagdt för ConstitutionsUlskottet, att vid Urtima
Riksdagar afgöra frågor om vägrade
propositioner och hvart remitteras skall.
Jag skulle äfven instämma i den anmärkning,
att ConstitutionsUtskottet vid Urtima
Riksdagarne bör få granska Konungens Råd
-
Den 9 Mars f. m.
gifvares handlingar; men jag tror, alt representationen
mäste göra en concession
för att vinna det åsyftade ändamålet, ty
möjligen skulle, om man stadgade att Konungens
Rådgifvares handlingar äfven vid
Urtima Riksdagar borde granskas, dessa Rådgifvare
blifva mindre benägna att tillstyrka
Urtima Riksdagar då de blefvo nödiga. Jag
tillstyrker bifall till sjelfva principen, och
skall, vid de särskilte propositionernas afgifvande,
yttra mig i afseende på anmärkningar,
hvilka jag anser böra till ConstitutionsUtskoltet
afgå.
Grefve Gyldenstolpe: Friherre Åkerhjelm
har instämt med Herr von Hartmansdorff
i dess anmärkning mot mitt förslag
att borttaga de omnämnde valen vid Urtima
Riksdagar. Det var ej oväntadt, alt
2:ne personer, som sjelfve äro Fullmägtige,
skulle yrka, alt valrättigheten må bibehållas
vid Urtima Riksdagar; men denna deras
grannlagenhet vederlägger icke mina
skäl. Jag tror ej alt synnerliga misstag
skola blifva begångna, hvarken af nuvarande
eller blifvande Fullmägtige, och jag tror,
alt en borgen derföre ligger i Ståndens egna
val. Jag underkastar för öfrigt denna anmärkning
Ridderskapets och Adelns pröfning.
Hvad åter frågan om ConslilutionsUtskoltets
verksamhet under Urtima Riksdagar
angår, så medger jag väl, alt, enligt
Utskottets förslag, ConstitutionsUtskoltet
Den g Mars f. m.
kan anses böra mellankomma och afgöra
frågor 0111 vägrade propositioner, äfvensom
om hvart remitteras bör, men detta är dock
icke tydligt uttryckt, och förslaget borde
måhända derföre i denna del förtydligas.
Hvad åter angår ConstitutionsUtskottets öfriga
funclioner, så skulle, enligt Utskottets
förslag, det vara Representanten betaget,
alt, om lian tror sig äga anledning dertill,
göra anmärkningar mot Konungens Rådgifvare.
Friherre Åkerhjelm har sagt, alt om
ConstitutionsUtskottets förslag i denna del
skulle ogillas, så vore detta ett undantag
från principen, att icke andra åtgärder vid
*■ en Urtima Riksdag skulle företagas, än i
anledning af Konungens propositioner; och
Friherren bar af detta skäl icke kunnat
gilla min anmärkning. Men just de afFrilierren
försvarade val till Fullmägtige äro
ett undantag ifrån denna princip, och när
man kan gilla det ena undantaget, så vet
jag ej, hvarföre man icke skulle kunna gilla
det andra. Jag tror ock, att ConstitutionsUtskottet
skulle kunna medhinna den ifrågavarande
granskningen, och att ingen tid
derigenom förloras, ty det är egenteligen
motionsrätten, som åstadkommer de långvariga
Riksdagarne, och när denna är vid Urtima
Riksdagarne borttagen, så tror jag, att
det åsyftade ändamålet är vunnet. Herr
Rosenschöld har sagt, alt man bör göra denna
concession, emedan Konungens Rådgifvare
annars blifva mindre benägna att lill
-
Den g Mars f. m.
styrka Urtima Riksdagar, änskönt sådana
skulle behöfvas. Jag tror icke, att Konungen
väljer sådane Rådgifvare, sorn uppoffra
det allmännas väl för sitt enskilta interesse ,
och är för min del öfvertygad, att de i
allt, hvad på dem ankommer, skola söka
förekomma alla möjliga skäl till anmärkningar,
och att således tillägget för dem
äfven skulle vara oskadligt. Ett annat tillägg
är i afseende på ExpeditionsUlskottet.
Detta Utskott är skyldigt att expediera alla
mål, samt vidtaga åtgärder för redactionen
af hillänget till RiksStåndens protocoll och
uppgörandet af Riksdagsbeslutet. Meri då
äro redan Konungens propositioner afgjorda,
och det är således nödigt att ett undantag
äfven, i likhet med hvad jag yrkat
för ConstitutionsUtskottet, göres för ExpeditionsUtskottet.
Jag anhåller sålunda, på
dessa skäl, att Ridderskapet och Adeln måtte,
såsom sin gemensamma tanka, antaga,
att Constitutions- och ExpeditionsUtskotten
vid Urtima Riksdagar skola vara i full verksamhet,
med det undantag blott, att ConstitutionsUtskottet
ej får befatta sig med
frågor om Grundlagsförändringar.
Herr von Troil: Ehuru jag önskade att
Utskottets förslag måtte hlifva godkändttill
grundlagsenlig behandling, så förmodar jag
dock, att, sedan så många anmärkningar deremot
blifvit gjorde, förslaget kommer att återremitteras,
och jag anhåller då, att Ståndet
äfven ville såsom sin gemensamma tanka för
-
Den g Mars f. m.
Ii lara, att 109 § Regeringsformen bör erhålla
följande lydelse: Då en Lagtima Riksdag
fortfarit sex månader, räknade från
den dag, då Konungen låtit om StatsVerkets
tillstånd och behof Riksens Ständer eller
deras Statsutskott underrätta, må Konungen
äga rättighet, att, när hanför godt
finnér. Riksdagen afsluta. Äfven anhåller
jag, att 80 § Riksdagsordningen måtte sålunda
redigeras: irsta punkten lika med ofvanstående;
derefter: Upplöser Konungen
Riksdagen innan Riksens Ständer staten
reglerat, eller någon ny bevillning till bestämdt
belopp sig åtagit, då fortfare den
förra, bevillningen intill nästa Riksdag. Är
åter bevil/ningens hela belopp bestämdt &c.
(lika med Utskottets förslag). Hvad för
öfrigt angår de mot förslaget af Herr Hjerta
gjorde anmärkningar, så skall jag endast i
korthet upplaga hufvudpunkterne deraf. Herr
Hjerta har först sagt, alt Urtima Riksdag
vanligen sammanträder under för Styrelsen
kinkiga omständigheter och på lider, då
man kan vänta concessioner af densamma.
Jag vill icke yttra mig om detta sätt att
köpslå med Styrelsen om folkets rättigheter.
Jag vill blott anmärka, att de vigtigaste
concessioner, som vid ett sådant tillfälle
böra afses, icke äro sådana, som vid
en Riksdag påhittas och möjligen genomdrifvas
af ett intrigande parti, utan sådana,
som af sjelfva Folket blifvit moget öfvervägde
och lifligt önskade. — En sådan opi
-
Den g Mars f. ra.
nion kan omöjligen vara Styrelsen okänd,»
hvarföre den lika lätt kan försöka vinna
nationen genom en proposition i ämnet,
som genom antagande af det af Ständerne
framlagde> lagförslag.—Jag tror dessutom,
att representanterne äga manga andra utvägar,
än begagnandet af motions-rätten,
för alt upplysa Styrelsen om folkets önskningar.
— Jag tror ej att umgänget mellan
de båda Statsmagterne består endast i de
nådige propositionerne och de underdånige
skrifvelserne, utan är öfvertygad, att livar
och en duglig Styrelse äfven lemnar uppmärksamhet
åt Ständérnes discussioner. —
Att derunder opinioner kunna uttryckas, som
ej äga direkt gemenskap, med det föredragne
ämnet, hade vi tillfälle erfara, då, för
några dagar sedan, bestämmandet af räntan
på ett genom Kongl, proposition föraniedt
statslån, gaf anledning att discutera
en Representationsförändring. Herr Hjerta
har funnit betänkligt, att Ständerna vid en
Urtima Riksdag skola pröfva frågan om
Budgeten, utan att någon granskning af
StatsRådsprotocollerna förut blifvit företagen.
Jag anser likväl ej för vådligt, om
denna granskning uppskjutes ett eller annat
år, till Lagtima Riksdag inträffar. — Folket
bedömmer visserligen icke Styrelsen efter
denne nästan i hemlighet, af någre deputerade,
verkställde protocollsläsning. Ett
folk bedömmer sin Styrelse efter dess verk
ni
n
-
Den 9 Mars f. m. ig3
ningar, efter de förordningar den utfärdat,
efter de mått och steg den vidtagit, efter
den trefnad folket njuter inom landet, och
anseende utoru detsamma. Statsrådsprotocollernes
granskning tjenar egentligen att
upptäcka, hvilka medlemmar af Styrelsepersonalen
äro de felaktige, och som derföre
böra anmälas till endtledigande; mea
denne opinionsyttring Sr alldeles öfverflödig
vid det tillfälle, Herr Hjerta omnämnt,
då fråga är om budgetteus ökande, emedan
representationen, om den är missnöjd
med Minisléren, helt enkelt bör afslå de
begärde anslagen, hvilket sannolikt kraftigare
än något annat skall uttrycka det allmänna
tänkesättet i landet. Herr Hjerta
har äfven befarat, att Styrelsen vid de Urtima
Riksdagarne skulle genomdrifva lagförslag,
hvars afskaffande sedermera förgäfves
torde komma alt begäras vid 20 Lagtima
Riksdagar. Jag, sorn ej inser att motionsrätten
gör en representant mera obenägen
för styrelsen, ej heller hvarföre mera
ministerielt sinnade Riksdagsmän skulle väljas
till de Urtima, än till de Lagtima Riksdagarne,
kan ej finna, hvarföre Styrelsens
förslag lättare skulle antagas vid de förre,
än vid de senare. Egentliga skillnaden synes
mig blifva de Lagtimas vida större längd,
sorn letnnar en ränkfull Minister vida mera
lägenhet att bearbeta Riksdagsmännen, än
vid de Ultima.
G5 H. i3
ig4 Den 9 Mars f. m.
Grefve Harn: Det är med en synnerlig
tillfredsställelse, som jag hört den siste
värde talaren så kraftfullt vederlägga sina
motståndare. Jag vill dock i ett enda fall
söka, om möjligt är, att tillrättavisa ett af
honom begådt misstag, då den värde Talaren
ansett granskningen af StatsRådsprotocollerne
vara af mindre vigt. Ilan Ilar
visserligen ganska rätt deruti, att folkets
opinion mast bildar sig genom de åtgärder,
de se Styrelsen vidtaga för Folkets trefnad,
upplysning och välmåga, mera än af dess
representanters granskning af StalsRådsprotocollerna,
men om, till exempel, Kongl»
Maj:t sammankallade Rikets Ständer till Urtima
Riksdag i anledning af en gjord krigsförklaring,
och Kongl. Maj:t ej allenast hade
lyfta t Stora Creditivet, utan äfven äskade
nya anslag till krigets utfärdande, och
representationen med tämmelig säkerhet
visste, att subsidier vörö erhål Ine, ehuruväl
de icke blifvit för Rikets Ständer omnämnde,
så anser jag det vara af stor vigt *
att genom StatsRådsprotocolleriia inhämta
notorisk visshet om ett förhållande, sorn
måäte äga ett afgörande inflytande på Ständernas
åliggande alt genom krigsgärd fylla
behofvert. Dessutom föranleda åtskilliga händelser»
åberopade i Regeringsformens 91,
92, 93 och §§. till Urtima Riksdag, då
ingen torde bestrida nödvändigheten deraf,
att Rikets Ständer genom StatsRådsprotocollernas
granskning få fullständigt känna or
-
Den q Mars f. m.
saken till den Urtima Riksdagens sammankallande.
Jag finner således, i likhet med hvad
Grefve Gyldenstolpe yrkat, att ConstitutionsUtskottet
vid Urtima Riksdagar, så väL
sorn vid Lagtima, bör vara i full verksamhet,
livai jemte jag fullkomligt gillar Herr
von Troils förslag till Redaction af iog §
Regeringsformen och 80 § Riksdagsordningen;
och jag anhåller ytterligare om proposition
derpå, att Ridderskapet och Adeln,
såsom sill gemensamma tanka, ville förklara
Herr von Schulzenheims, Grefve Gyldenstolpes
och Herr von Troils anmärkningar.
Grefve Frölich: Jag anhåller att med
några ord få utveckla den siste talarens mening,
nemligen att han i förevarande redactionsförslag
ville få noga här uttryckt
skillnaden emellan sådana Urtima Riksdagar,
som inträffa till följe af 4p § RegeringsFormen,
och sådana, som inträffa i anledning
af gr, Q2, g3 och g4 §§ Regeringsformen.
Jag anser för naturligt, att Utskottet
ej haft för afsigt att föreslå förändring
rörande de slags Urtima Riksdagar,
som inträffa till följe af de senast nämnde
§§, utan endast åsyftat ändring med de Urtima
Riksdagar, som enligt 49 § inträffa,
då Konungen önskar att om något vigtigt
ämne med Rikets Ständer öfverlägga. Jag
anhåller blott om detta förtydligande, så
alt något misstag icke måtte uppkomma der65
H. j3*
Beri 9 Mars f. fö.
igenom, att man tror samma förhållande
existera för båda dessa olika slag af Urtima
Riksdagar. Jag tror derföre, att i denna
§ bör inflyta, straxt efter orden: Urtima
Riksdag, dessa ord: sorn är sammankallad
till följe af 10g § Regeringsformen.
Genom detta förtydligande vore alla misstag
omöjliga.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag För*
enar mig med den siste talaren om nöd*
vändighéten att skilja mellan sådana Urtima
Riksdagar, som i Grundlagen äro föreskrifne,
samt icke kunna uteblifva, och sådana,
som inträffa till följe af Konungens
godtyckliga beslut.
Herr von Hartmansdorff: Grefve Frölichs
sista anmärkning, som jag fullkomligt
gillar, bevisar tillräckligen förslagets förkastlighet;
alldenstund man blir tvungen göra
så många undantag, att knappast något
af regeln återstår. Jag anhåller derföre hos
Herr Grefven och LandtMarskalken, att första
propositionen måtte blifva, det Ridderskåpet
och Adeln såsom sin gemensamma
tanka yttrar den anmärkning, att de föreslagne
ändringarne hvarken äro nödiga eller
nyttiga.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, alt bland de flere
anmärkningar, som mot ConstilutionsULskottels
förevarande förslag blifvit gjorde, fann
Ben g Mars f. m.
*97
Hans Excellence den af Herr Rosenqvist
framställde först böra särskilt pröfv-as och af~
göras, emedan, om densamma bifölls, i och
ined detsamma alla de öfrige bade förfallit
I anledning hvaraf Hans Exeellcncc
hemställde, om Ridderskapet och Adeln ansåg
den, af Herr Rosenqvist mot ConstitutionsUtskottets
förevarande förslag gjorde
anmärkning böra såsom Ridderskapets och
Adelns gemensamma tanka tillCönstitutionsUtskottet
hänvisas.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence Herr Gref ven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg Herr Rosenqvists
berörde anmärkning bör förfalla,.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Rosenqvist begärde votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde till justering
följande voteringsproposition:
Den som anser, att till ConstitutionsUlskotlet
bör, såsom Ridderskapets och
Adelns gemensamma tanka, hän visas den anmärkning,
att de af GonstilutionsUtskollet
omförmälte grundlagsstadganden* uti hvilka
TJtskotlet tillstyrkt vissa ändringar och tillägg,
mätte oförändrade bibehållas, voterar
Ja.
Den det ej vill voterar
Nej.
198 Den 9 Mars f. ra.
Vinner Nej, kommer ofvanberörde anmärkning
alt förfalla.
Hvilken voteringsproposition af Ridderskåpet
och Adeln gillades samt derefter anslogs.
Voteringen började klockan 2 e. m.,
och befunnos efter dess slut klockan 3 e.
m., sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
blifvit öppnade, rösterna hafva
utfallit som följer:
Ja — 37.
Nej — 78.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
förde särskilte protocoll blifvit uppläst,
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, det Ridderskapet
och Adelli ansett Herr Rosenqvists
ofvanberörde anmärkning böra förfalla.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 3 eftermiddagen.
In fidem protocolli,
O. J. Lagerheim,
Tisdagen den 9 Mars i83o.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Fortsattes den i förmiddagsPlenutn bör
-
Den 9 Mars e. m.
*99
jade pröfning af ConslilutionsUtskoltets dea
36 sistlidue November, under N:o 53 af»,
tåfne och den 4 derpåfö.ljde December e.
ni. på bordet lagde Memorial, med förslag tilt
Grundlagsbestämmelser om Lagtima Riksdagars
återkomst hvart 5:.te år,, om Urtima
Riksdagars föremål, och örn tiden, för Lagtima
Riksdagars fortfarande..
Hans Excellence Herr Grefven och
JLandtMar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adelil ansåg de af Herr von.
Schulzenheim, David, emot Constitutions-.
Utskottets berörde Memorial och Förslag
gjorda anmärkningar, jemte det af Grefve
Gyldenstolpe, Anton Gabriel, dervid före-,
slagna tillägg i slutet af 4p § RegeringsFörmen,
böra, såsom Ridderskapets och
Adelns gemensamma tanka, till Constittt».
tionsUtskottet hänvisas?
Ropades Jä och Nej.
Herr von Hartmansdorff', August: Jag
anhåller att få förena mig i den på förmiddagen
gjorda anmärkning, alt Rikets Ständer
böra vid Urtima Riksdag äfven granska
Justi liceOm budsm anneus samt Fullmägtiges
i Banken och RiksgäldsGontoret Berättelser
och förvaltning, samt förrätta de i 63, 66,
67 och 68 §§ af Riksdagsordningen föreskri
fne val. I öfverensstämmelse härmed,
och enligt livad Grefve Gyldenstolpe i öfrigt
föreslagit, skulle den nya redaclionen
blifva följande:. .... befatta sig med an
-
200
Den 9 Mars e. m.
dra åtgärder, än JustiticeOmbudsmansEmbetets,
Bankens och RiksgäldsContoretsförvaltning,
samt med de i 63, 66, 6y och
68 Riksdagsordningen föreskrifna valen,
och Riks Ståndens enskildta angelägenheter.
Grefve Gyldenstolpe, vinton Gabriel:
Herr von Hartmansdorff har viii sagt sig
instämma i mine anmärkningar mot ifrågavarande
del af ConstitulionsUtskottets memorial,
men derjemte framställt ett förslag,
som är i verklig strid mot mitt. Då Herr
von Hartmansdorff på förmiddagen åstadkommit
en votering genom det han satt sig
emot mig, och följden deraf varit, att Ridderskapet
och Adeln förklarat anroärkningarne
böra förfalla, så vet jag ej huru det
nya förslaget i samma syftning kan få något
annat resultat. Jag kan ej förena mig
i Herr von Hartmansdorffs project, ty det
afviker från den princip, Utskottet antagit
och Ridderskapet och Adeln kan anses redan
hafva gillat. Granskningen af Bankens
och RiksgäldsContorets förvaltning skulle
föranleda många framställningar och så förlänga
Urtima Riksdagarne, att de föga skulle
skilja sig från de Lagtima. Möjligen kunde
jag gå in på att de omförmälde valen skulle
äga rum vid Urtima Riksdag, men aldrig
kan jag gilla, alt Bankens och RiksgäldsContorets
förvaltning dervid skulle granskas.
Den 9 Mars e. ni.
aot
Grefve Frölich} David: Det är aldeles
rigligt, livad Grefve Gyldenstolpe anmärkt,
att Herr von Hartmansdorff nu vill genomdrifva
samma saker, som Ridderskapet och
Adeln genom voteringen på förmiddagen
ogillat. Då var frågan, att Ståndet ej skulle
göra några anmärkningar mot Utskottets
förslag; och detta blef afslaget. Nu återkommer
Herr von Hartmansdorff med enahanda
sak, men i annan form och med andra
ordalag. Jag hoppas, det Ridderskapet
och Allein ej låter förleda sig att deri
instämma; och jag anhåller om proposition
på antagande af Herr von Schulzenheims
anmärkningar med det af Grefve Gyldenstolpe
föreslagne amendement. Derefter återstår
blott några smärre anmärkningar, hvaröfver
Herr Grefven och LandtMarskalken behöfver
inhämta Ståndets tanka.
Herr von Hartmansdorff': Derigenom
alt jag på förmiddagen tappat vid en votering,
som jag ej eller sjelf begärt, tror
jag mig ej hafva förlorat rättigheten att deltaga
i öfverläggningen och besluten eftermiddagen.
Skillnaden mellan mitt förslag
och det jag senast framställt, är den, alt
jag då önskade förekomma all förändring,
och nu, då förändring är beslutad, önskar
att göra den mindre total, än mine motståndare
åsyfta. Derföre har jag föreslagit,
att Bankens och RiksgäldsContorets förvaltning
samt JustiliaeOmbudsnrannens åtgärder
202
Den 9 Mars e. in.
skola granskas äfven vid Ultima Riksdag,
och nya val af Fullmäglige och Revisorer
äfvensom JusliliaeOmbudsman derefter ske..
Denna skillnad mellan det äldre och senare
förslaget af mig, tyckes vara så tydlig, att
den borde kunna fattas af mindre klyftiga
personer, än de, hvilka nu uppträd t mot
mig, visat sig vara i fråga om destinctioner.
Hans Excellence Herr Grefven och
han dt Marskalk en framställde å nyo ofvanberörde
proposition, b vilken, besvarades med
starka Ja och några Nej,
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken fork la-,
rade, att som, enligt hvad Hans Excellence
funnit, Ja öfve rros tal Nej, Herr von Sclmlzenheims
omförmälde anmärkningar, jemte
Grefve Gyldenstolpes dervid gjorda tillägg,
kommeatt, såsom Ridderskapels och Adeina
gemensamma tanka, till ConstjtutionsUtskot-.
tet hänvisas.
I
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
Jag har från början ej kunnat instämma i
de anmärkningar, som blifvit gjorde mot
Utskottets förslag, hvarå jag med flere Ledamöter
deremot yrkat bifall; och jag hemställer
derföre om proposition på Förslagets
antagande till grundlagsenlig behandling
vid nästa Riksdag.
Herr von Schulzenheim: Det synes vara
onödigt alt, i anledning af Friherre Åker
-
I
Den 9 Mars e. m.
2o3
hjelms senaste yttrande, inlåta sier i någon
vidare discussion om bifall till Utskottets
förslag, sedan Herr Grefven och LandtMarskalken
redan förklarat sig hafva uppfattat
Ståndets mening så, att en del af de
deremot gjorde anmärkningar blifvit antagne
såsom Ridderskapets och Adelns gemensumma
tankar;, men jag vill upplysa Friherren
derom, att mitt förslag i principen
öfverensstämmer med Utskollels och endast
i afseende på redactionen är derifrån
afvikande.
Grefve Frölich: Så vida jag rigtigt fattat
Herr Grefvens och LandtMarskalkens
yttrande, har Herr Grefven så uppfattat
Ståndets svar på de framställde propositionerne,
att gjorde anmärkningar blifvit af
Ståndet antagne såsom dess gemensamma
erinringar mot Utskottets förslag; och vid
sådant förhållande skulle jag tro Friherre
Åkerbjelms framställning icke vidare kunna
komma under pröfning.
Herr Munck af Rosenschöld^ Eberhard:
Här har nu blifvit väckt en formfråga af
kanske lika mycken vigt, som hufvudsaken,
och den är, huruvida ej Ledamot äger att
yttra sig i ett ämne, sedan LaudtMarskalken
förklarat sig hafva uppfattat p 1 u ra I i tetens
beslut. Jag tror, att det icke behöfves
mera än ett enda Nej å en proposition, för
att få ämnet under ny discussion och be
-
Den y Mars e. »n.
rättiga till begäran af votering, som jo»
likväl ingalunda vill begära i detta fall, ty
jag instämmer i Herr von Schulzenheims
och Grefve Gyldenstolpes anmärkningar.
Friherre Åkerhjälm: Jag föreställer mig,,
att alla de emot Utskottets Förslag gjorde
anmärkningarne kunde framställas i en proposition.
Herr von Schulzenheim har anmärkt,
att val af Fullmägtige, Revisorer och
JustitiEeOmbudsman ej böra äga rum vid
Urtima Riksdag. Grefve Gyldenstolpe har
instämt deri, med tillägg, att ConstitutionsUtskottet
bör vid sädan Riksdag träda i
verksamhet till granskning af Statsllådets
protocoli. Herr von IiartmansdorfFhar förenat
sig med desse begge, men derjemte ansett
revision af Bankens och RiksgäldsVerkets
förvaltning äfven böra ske. Herr von
Troil har yrkat ändring i 109 § RegcringsFormen
och 108 § Riksdagsordningen. Alla
dessa anmärkningar synas mig kunna sammanfattas
i en proposition, och såsom motsatts
kunde då framställas proposition om
antagande af Utskottets förslag till grundlagsenlig
behandling vid nästa Riksdag. Om
emedlertid Ridderskapet och Adeln nödvändigt
vill hafva förslaget återremitteradt,
så vill jag ej sälta mig deremot, ehuru jag
tror svar från Utskottet ej kunna erhållas
innan Riksdagens slut. Jag kunde väl begära
votering öfver nämnde propositioner;
men då jag aldrig förr sålanda uppehållit
Den 9 Mars e. ni.
203
ärendernes gång när Rikets Ständer Raft mera
godt om tid, vill jag ej elier göra det nm
Herr von 'Hartmansdorff': För att veta
livad som återstår att göra, bör man känna
livad sorn redan blifvit i saken åtgjord!-.
Derföre ber jag att få böra det redactionsiorslag,
hvarpå proposition nyss blifvit fram»
ställd-, och luiru Herr Grefven och Landt•Marskalken
fattat Ståndets svar derå. Jag
anser proposition å anmärkningarne böra
framställas i den ordning de anmärkte §§
förekomma, och ej efter den ordning anmärkningarne
blifvit gjorde. Jag förmodar
likväl, att Ridderskapet oell Adelli anses
redan hafva antagit Grefve Gyldenslolpes
anmärkningsförslag; i annat fall skulle jag
önska en annan ordning i proposilionernes
framställning.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att Grefve Gyldenstolpe
emot ConstitutionsUtskottets ifrågavarande
Memorial ytterligare gjort den
anmärkning, alt uti 2 § Riksdagsordningen
måtte tilläggas ett 2:dra Moment, så lydande:
”Alla i Grundlagen stadgade Utskott
”böra äfven vid Urtima Riksdag väljas. De
"skola dock, med undantag af Constitutions”och
ExpeditionstJtskotten, ej sättas i verk"samhet,
ulan så vidt det för handläggning
"gen af Konungens propositioner blifver nödigt.
GonstitutioosUtskottet må dock icke
Den 9 Mars e. m.
”befatta sif» med Grundlagsändringars föreslående.
Urtima Riksdag må af Konungen
”när som helst kunna upplösas och uppföre
genast, om Lagtima Riksdag derunder
inträffar.” Och hemställde Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken,
om Ridderskapet och Adeln instämde
i denna anmärkning, så alt densamma borde,
såsom Ridderskapets och Adelns gemensamma
lanka, till ConslitutionsUtskottet
hänskjutas.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
I följd hvaraf Hans ExceUence Herr
Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att, såsom Hans Fxcellence fattat Ridderskapets
och Adelns svar å den sista propositionen,
berörde anmärkning blifvit antagen
, alt såsom Ridderskapets och Adelns
gemensamma tanka, till ConstitutionsUtskottet
öfverlemnas.
Grefve Frölich: Sedan denna § blifvit
i så väsendtlig måtto behandlad, hemställer
jag, om icke proposition kunde göras
å min på förmiddagen sist framställda
anmärkning, den jag nu inskränker dertill,
att i 49:c^e § införas ordet sådan mellan
orden vid och Urtima Riksdag. Jag
tror detta vara nog för att utmärka, hvad
slags Urtima Riksdag der förstås.
Uppå af Hans ExceUence Herr Grefven
och LandtMarskalken framställd pro
-
Den 9 Mars e. m.
207
position blef Grefve Frölich» omförmälde
anmärkning, såsom Ridderskapets och Adelns
gemensamma tanka, till ConstilutionsUtskoltet
remitterad.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mprskalkett yttrade, att Herr von Hartmansdorff
äfven vid denna § anmärkt, att
Utskottets förslag borde så förändras, att
efter ordet åtgärder det borde heta: ”än
”JustitiaeOmbudsmansEmbetets, Bankens och
”RiksgäldsContorets förvaltning, samt med
”de i 63, 66, 67 och 68 §§ Riksd.agsOrd”ningen
föreskrift)» valen, och RiksStåndens
”enskilta angelägenheter. Alla i” &c.
Grefve Gyldenstolpe: Denna anmärkning
är stridande mot hvad Ridderskapet
och Adeln redan förklarat vara. dess gemen
<1
samma
(anka; jag hemställer derföre, om
någon proposition derå kan till Ståndet framställas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, det vara Hans
Excellences pligt att då anmärkningar blifvit
gjorde derå framställa proposition, tillkommande
det Ridderskapet och Adeln sjelfve
att pröfva och bedomina anmärkningens
beskaffenhet samt att, i fall den är i strid
mot föregående beslut, densamma förkasta.
I följd hvaraf Hans Excellence förnyade
sin nyss gjorde hemställan, om Ridderskapet
och Adeln ansåg Herr von Hartmans
-
ao8
Den 9 Mars e. m.
dorffs Förenämnde anmärkning böra, såsom
Ridderskapets och Adelns gemensamma tanka,
till ConstitutionsUtskottet hänvisas.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och
LanihMarskalken hemställde, att denna anmärkning
måtte förfalla; hvilken proposition
med starka Ja och några Nej besvarades.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, alt, såsom Hans Excellence uppfattat
Ridderskapets och Adelns svar å den
senast framställde propositionen, ifrågavarande
anmärkning förfallit.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att Herr von Troil
anmärkt, dels att 109 § Regeringsformen
måtte erhålla följande lydelse: ”Då en Lagtima
Riksdag fortfarit sex månader, räknade
från den dag, då Konungen låtit om
”StatsVerkets tillstånd och behof Rikets
”Ständer eller deras Statsutskott underrätta,
”må' Konungen äga rättighet att, när Han
”för godt finnér, Riksdagen afsluta;” dels
att So § Riksdagsordningen måtte förändras
sålunda: ”Då en Lagtima Riksdag fortfarit
”sex månader, räknade från den dag, då
”Konungen låtit om StatsVerkets tillstånd
”och behof Rikets Ständer eller deras Statsutskott
underrättat, må Konungen äga
”rät
-
Den 9 Mars e. m.
”rättighet att, när han för godt finner, Riks”dagen
afsluta. Upplöser Konungen Riksdagen,
innan Rikets Ständer Staten regle”rat
eller någon ny Bevillning till bestämdt
”belopp sig åtagit, då fortfare den förra Be”villningen
intill nästa Riksdag. Är åter
”Bevillningens hela belopp bestämdt” &c.,
alldeles i enlighet med ConstitutionsUtskottets
förslag. Hvarjemte Hans Excellence
hemställde, om Ridderskapet och Adeln ansåg
dessa anmärkningar höra, såsom Ridderskapets
och Adelns gemensamma tanka,
till ConstitutionsUtskottet öfverlemnas.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence Herr Grej ven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg berörde anmärkningar
böra förfalla.
Ropades åter Ja och Nej.
Hans Excellence förnyade den förra af
sistnämnde tvänne propositioner, hvilken
härvid besvarades med starka Ja jemte några
Nej.
I följd hvaraf Hans Excellence Herr
Grefven och LaniltMarskalken förklarade,
att, enär, enligt hvad Hans Excellence tyckt
sig finna, Ja öfverröstat Nej, Herr von
Troils ifrågavarande anmärkningar blifvit
såsom Ståndets gemensamma tanka antagne
och komme att hänvisas till ConstitutionsUtskottet.
65 II.
210
Den 9 Mars e. m.
Herr Rosenqvist j Fredrik Leonhardi
Ordet slut innebär en förutsättning af en
tillryggalagd tid, och denna åter leder tangen
på redogörelse — Riksdagen lider till
sitt slut och Representantens räkenskapstid
förestår. — Den första gång jag som talare
vid denna Riksdag uppträdde var mitt valspråk
detta: Ätt tala illa och mena väl är
bättre, än att mena illa och tala väl.
Då vältaligheten är en talang, som icke
är allom gifven, behöfver jag ej rodna öfver
saknaden af densamma, men — jag frågar
hvar och en af Eder, mine Herrar, äfven
mine motståndare, har något enda tal,
någon yttrad tanka från mig utgått, som ej
afsett mitt fäderneslands och mina landsmäns
sanna väl? .— Har jag någonsin talat
för egennytta, eller egna fördelars befrämjande?
Jag är öfvertygad att svaret på dessa
frågor blifver ett rättskaffens Nej.
Till Svenska Folket, som genom ryktet
och Tidningar blifvit underrättndt om
våra rådslag, ställer jag den fråga? Har den
goda vi 11 ja 11 hos mig någonsin saknats, då
fallet varit att försvara mina medborgares
rättigheter, och frihet lill person och egendom
?
Jag behöfver icke frukta för afhörandet
af de omdömen, som skola fällas öfver
mitt handlingssätt. Jag har bjudit till att
förena mina landsmäns rättigheter med mina
landsmäns skyldigheter, utan alt uppoffra
de förra åt de senare. I vetandet att
Den 9 Mars e. m.
21 I
mine medborgare i allmänhet ingalunda äga
förmåga alt bära större skattebördor, än de
som redan äro pålagde, har jag höjt min
röst och talat emot de vid denna Riksdag
föreslagne nya och förstorade löneanslag,
icke blott till Statens redan varande högre
Embetsman, utan äfven till nya höga Embeten;
— jag har motsagt enorma summors
beviljande till försvarsverket, till Götha
Canal, till nya anläggningar, byggnader och
reparationer; — jag har bestridt allt bifall
till proponerade afskrifningar och efterskänkningar
af de förfärliga summor, som
blifvit utgifne dels i och för den fatala handeln
om Rikets Örlogsskepp, dels ock för
andra ändamål, deraf icke Riket, utan enskildte
personer, haft fördel; — jag har
motverkat föreslagne nya lagar, hvilkas
påföljder i längden kunnat medföra de
största vådor och skakningar; — jag har,
så vidt jag förmått, motarbetat StatsObligations-systemets
införande och myntvalvations
antagande, eftersom jag ansett begge
delarne vara förderfliga; — och jag har
bestridt alla förslag till ändringar i Rikets
nu gällande Grundlagar. — Med ett ord,
jag har som Representant försökt svara emot
vigten och betydelsen af detta ord.—Men
— att alla dessa mina bemödanden nästan
alltid dukat under för det öfverlägsna antal,
som systematiskt handlat efter motsatta
åsigter, och som för deras befrämjande
65 H. 14*
Den 9 Mars e. na.
användt sådana medel, hvaraf jag hvarken
velat eller kunnat begagna mig, det måste
jag väl beklaga, men aldrig förebrå mig.
— Lugn i medvetandet att som Representant
hafva handlat efter mitt bästa förstånd
och samvete, anhåller jag vördsamt, att i
Protocollet få antecknad min reservation
mot alla de beslut, som af Majoriteten hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln under denna
Riksdag blifvit fattade, med undantag
af de högst få, som jag understödt.
Min känsla och pligt befaller mig derjemte
förklara, att jag icke undertecknar
det blifvande Riksdagsbeslutet, och jag frisäger
såmedelst mitt namn från alla menliga
följder, i händelse några sådane efter
Riksdagens slut förspörjas, af den beskaffenhet,
att de ifrån Riksdagsförhandlingarne
leda sitt ursprung.
Föredrogs ånyo och bi föl los följande
från BankoUtskoltet inkomne och den 8 dennes
e. m. på bordet lagde Memorial:
Af den 2 dennes:
N:o i35. Med förslag till irsta Artikeln
i det blifvande BankoReglementet.
N:o i36. Med förslag till föreskrifter
uti BankoReglementet, angående Bankens
lånerörelse i de delar, hvaröfver hos Rikets
Ständer fullständigt blifvit beslutadt.
Af den 4 dennes:
N:o i4o. Med förslag till de uti Banko
-
Den g Mars e. m.
2l3
Reglementet blifvande stadganuer, i gemenskap
med Bankens Sedel-utgifning;
N:o 14r• Med förslag till 3:dje Artikeln
i det blifvande BankoReglementet, upptagande
Tjenstegrader, grunder för pensionsberäkning
samt stadganden i afseende på
god ordning inom BankoVerket;
Af den 6 dennes:
N:o 142. Med förslag till Instruction
för Rikets Ständers Revisorer öfver BankoVerket;
Af
den 8 dennes:
N:o i43. Med för.slag till föreskrifter
att intagas i BankoReglementet, angående
Bankens lån emot orörlig pant och på längre
terminer;
N:o 144- Med förslag till 2:dra och ^'.åe
Artiklarne i det blifvande BankoReglementet;
N:o i45- Med hemställan om ett tillägg
till 2 § af Utskottets, i dess Memorial N:o
lii, afgifna förslag, angående föreskrifter i
det blifvande BankoReglementet, såsom en
följd af Rikets Ständers vidtagne beslut rörande
inlösning och utvexling af Bankens
sedlar m. m.;
N:o 14O. Med hemställan om intagande
af cn ny § i s:dra Afdelningen af 4:de Artikeln
af det nya BankoReglementet.
"Vid förnyad föredragning af BankoUtskollets
den 4 dennes, under N:o 137, af
-
2 14
Den 9 Mars e. m.
gifna och den 8 derpåföljde e. ro. på bordet
lagda Utlåtande öfver gjorda anmärkningar
vid Utskottets, under N:o 114, förut
meddelade Memorial, om bestämmande af
en viss tid, inom hvars förlopp alla af Banken
på Daler kopparmynt utgifna sedlar
böra vara derstädes till inlösen presenterade,
fann Ridderskapet och Adeln, alt enär
sistnämnde Memorial redan blifvit den 19
sistlidne Februarii e. m. af Ridderskapet
och Adeln bifallet, Utskottets ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till handlingarne.
Justerades 12 ProtocollsUldrag, innefattande
Ridderskapets och Adelns den 8
dennes f. och e. m. fattade beslut.
Herr Rosenblad, Bernhard, hade inlemnal
ett så lydande anförande:
Enär Respective RiksStåndens Cancellier
komma att 8 dagar efter Riksdagens
slut upplösas, får jag vördsamt hemställa,
alt enahanda anslag, som vid alla föregående
Riksdagar varit vanligt, för utskrifning
af manuscript lill tryckning af Ridderskapets
och Adelns Protocoll vid denna
Riksdag, samt correctursläsning, nemligen
1 R:dr B:co för hvarje tryckt ark, måtte
bestämmas, att af Riksdagskostnadsmedlen
utgå; samt StatsUtskotlet anmodas, ali härom
meddela Herrar Fullmäktige i RiksgäldsContoiret
nödig underrättelse.
Lades på bordet.
Den g Mars e. m.
2l5
Likaledes upplästes och lades på hordet
ett af Herr Rosenblad,• Bernhard, ytterligare
inlemriadt anförande, så lydande:
Enär Rikets Ständer vid denna Riksdag
beslutat, att, för upprättandet af Register
öfver Ridderskapets oeh Adelns Protocoller,
ej mindre vid iSi5 års anvid innevarande
Riksdag, enahanda anslag bör
äga rum, som vid föregående Riksdagar varit
vanligt,, eller io R:dr B:co för hvarje
tryckt ark, samt att dessa Register böra på
allmän bekostnad tryckas; synes visserligen
uppenbart följa, att med författandet och
tryckningen af Register öfver Ridderskapets
och Adelns Protocoll vid 1818 års Riksdag,
samt upprättandet af Register öfver Ståndets
Protocoll vid Riksdagen 1823 bor på
enahanda sätt förfaras; men då, i saknad
af bestämd föreskrift härom, missförstånd
möjligen skulle kunna uppstå, anser jag mig
böra vördsamt hemställa, alt, i afseende å
betalningen för upprättande och tryckning
af Register öfver Ridderskapets och Adelns
Protocoll vid 1818 års Riksdag, samt för
författandet af Register öfver Ståndets P10-  tocoll vid Riksdagen 1823, må förhållas
alldeles på enahanda sätt, som Rikets Ständer,
rörande författandet och tryckningen
af Ståndets Protocoll vid denna Riksdag redan
beslutat.
Upplästes följande från nedannämde
Utskott inkomne Memorial och Betänkande:
Den 9 Mars e. ra.
Från Stats- och BankoUtskotten:
Af den a5 sistlidne Februarii:
N:o 54. Rörande tvänne summor af tillhopa
160,079 R:dr 12 sk. 5 r:st, som vid
1829 års utgång blifvit af StatsVerket till
Banken utbetalde; samt huru, i följd af redan
fattade beslut, må förhållas med de hos
Banken förvarade Statens skuldförbindelser.
Af den 5 dennes:
N:o 55. I anledning af väckt motion,
angående afgifvande af underdånig skrifvelse,
att lill Ständernes godkännande och fastställande
måtte blifva öfverlemnadt Kongl.
Maj:ts Nådiga Beslut om slagskattens beräkning
i myntet, m. in.
Af denne dag:
N:o 58. Rörande liquidationen af Bankens
fordringar, så väl för det år 1826 lyftade
SpanmålsCreditiv, sorn hos f. d. Allmänna
Magazinslnrättningen.
N:o 59. Med förslag så väl till Formulaire
för de förskrifningar, hvilka enligt
Rikets Ständers beslut komma att af RiksgäldsContoret
utgifvas å StatsVerkets till betalning
återstående Capitalskuld till Banken,
som ock till uppgörande af ränle-liquiden
emellan StatsVerket och Banken för samma
förskrifningar.
Från BankoUtskottet:
Af den 8 dennes:
N:o 147- Med förslag till det blifvande
BankoReglementets 5:le Artikel.
l
Den 9 Mars e. rn.
Af denne dag:
N:o 148. Med förslag till 4;de Artikeln,
5:te Afdelningen af det nya BankoReglementet,
innehållande de föreskrifter, sorn
afse Bankens DiscontRörelse.
Lades på bordet.
Upplästes ett från Hedervärda BondeStåndet
ankommet ProlocollsUtdrag af denna
dag, innehållande Ståndets inbjudning
till MedStånden, att instämma i BondeStåndets
i dag fattade beslut att, i anledning
af Yice Talemannen Jon Jonssons anmärkningar
vid StatsUtskottets Memorial N:o
422 med en fortsättning af förslaget till
Reglemente för RiksgäldsContoret, återremittera
detta Memorial till Utskottet.
Och skulle detta ProtocollsUtdrag hvila
på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 10 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.,
Torsdagen d. ii Mars i83o.
Plenum klockan half till 8 Förmiddagen.
Upplästes till justering och godkändes
4 §§ af RiksdagsBeslutet.
ai8
Den ii Mars f, m.
Föredrogs ånyo och remitterades till'
StatsUtskottet Herr Rosenblads, Bernhard,
den g dennes e, m. på bordet lagde a:ne
motioner:
1:0 Om anslag för utskrifning af manuscript
till tryckning af Ridderskapets och
Adelns Protocoil vid innevarande Riksdags
samt correctursläsning.
2:0 Om anslag för upprättande och
tryckning af Register öfver Ridderskapets
och Adelns Protocoil vid 1818 års Riksdag,
samt för författande af Register öfver
Ståndets Protocoil vid Riksdagen 1823..
Vid fönnyad föredragning af StalsUtskottets
den 8 dennes under N:o 425 aflåtne,
och samma dag e. m. på bordet lagde
memorial, i anledning af RiksSlåndens
skiljaktiga beslut i fråga om de af Utskottet
i Utlåtandet N:o 414 föreslagne allmänna
grunder för upptagandet af ett lån för
Statens räkning i silfver, motsvarande 2
millioner Riksdaler i Svenskt specie efter
gamla myntfoten; fann Ridderskapet och
Adeln, uppå derom framställd proposition,
för godt bifalla hvad Utskottet i berörde
memorial tillstyrkt, samt godkände de deruti
föreslagne voteringspropositioner..
Då nu ånyo föredrogs StatsUtskottets
den 8 dennes under N:o 426 afgifne, och
samma dag e. m. på bordet lagde Memorial,
i anledning af RiktStåndens skiljaktiga
Den it Mars f. m.
219
beslut i några delar af det i Utlåtandet N:o
4*5 af Utskottet framstäldle förändrade förslag
till Allmänna Grunder för utlåning för
RiksgäldsContoret emot inteckning i jordegendom;
fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att, under förblifvande vid dess i afseende
å delta ämne redan fattade beslut,
godkänna de af StatsUlskoltet föreslagne voteringsproposi
tioner.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 2
dennes afgifne och den 3:dje e. m. på bordet
lagde Memorial N:o 422 meil en fortsättning
af Förslaget till Reglementet för
RiksgäldsContoret; i sammanhang hvarmed
ett från Hedervärda BondeStåndet ankommet
ProtocolIsUtdrag i ämnet af den g
dennes upplästes, af innehåll: alt Ståndet
återremitterat detta Memorial till Utskottets
förnyade handläggning, i anledning
af Vice Talemanuen Jon Jonssons anmärkning,
att de för extra Statsregleringen anslagna
medel, enligt 79, 80, 81, 82, 83,
84, 85, 86, 88, 89, 90, gr, 92, g3 ocb
g4 §§ böra, i den nion de för anvista behof
blifva att tillgå af RiksgäldsContoret,
till Hans Maj:t Konungens disposition, för
StatsContorets räkning, emot ränta i Banken
nedsättas på sätt för Långifvare af Allmänheten
varder bestämdt, samt att de härigenom
inflytande ränte-medel få till extraanslagen
användas, med iakttagande, att
räntevinsten af anslagen lill försvarsverket
a 10
Den ii Mars f. m.
anvisas lill tredje liufvudtiteln till Hans
Maj:t Konungens disposition, till förstärkning
för oförutsedda militair-utgifter, dock
så, att dessa räntemedel icke få användas
till löner, pensioner eller gratificationer;
hvarjemte BcndeStåndet beslutit att härom
göra inbjudning till de respective RiksStånden.
Grefve Brahe_, Magnus^ anförde skrifteligen:
Fullkomligt
delande de åsigter, som legat
till grund för det Hedervärda BondeStåndets
nu upplästa inbjudning, får jag
vördsamt tillstyrka återremiss af det föredragne
förslaget till Reglemente för RiksgäldsContoret,
under förhoppning, att, i
enlighet med hvad BondeStåndet hemställt,
q8 § af sagde Reglemente måtte förändras,
och således den genom utlåningen af extra
militaira anslagen möjligen inflytande räntevinst
komma försvarsverket till godo utan
att inblandas med räntorne för de öfrige
extra anslagen.
Jag vågar hoppas, att detta förslag
skall anses så mycket billigare, som Rikets
Ständer, ehuru erkännande nödvändigheten
af hvad Kongl. Maj:t i Dess afgifne Nådiga
Propositioner begärt i och för försvarsverket,
förklarat sig sakna tillgång att då
anvisa fulla beloppet af de summor, som
för det maktpåliggande ändamålet pröfvas
behoflige.
Den i r Mars f. m.
221
Det finnes dessutom många behof för
vår Aimee, till beredande af hvad somför
ett fullständigt försvarsverk erfordras, och
som Kongl. Maj:t denna gång icke meddelat
Rikets Ständer, men hvilka behof det
likväl vore önskligt att, så vidt möjligt,
kunna afhjelpa, enär 3:dje HufvudTiteln ingalunda
dem kan bestrida. Såsom sådane
må exempelvis nämnas: medel till GenieCorpsernes
utbildning genom förökad verksamhet;
beredande af tillgång för mindre
bemedlade Officerare af Regementerne att
vid nämnde Corpser tjenstgöra; ExerciceCompagniers
och InstructionsSkolors inrättande
vid Indelta Regementer och Corpser;
ökad öfning för Armeens gamla stam; inhämtande
af de upptäckter och framsteg
hos utlänningen, som kunna lända vårt försvarsverk
till fördel, en omständighet ansedd
af yttersta vigt i alla andra Europeiska
Armeer, der vissa Officerare årligen
företaga utrikes resor på Statens bekostnad,
i ändamål att sedan bidraga till krigskonstens
utbildning i fäderneslandet; med mera
sådant.
Hvarje med försvarsanstalternes fordringar
bekant medborgare lärer, förmodar
jag, icke vägra erkännandet af nyssnämnde
behof, och får, med anledning af
det nu anförde, samt sedan, genom Ständernes
fattade beslut, förräntning, af ifrågavarande
anslag skall äga rum, jag ödmjukeligen
hemställa, alt de beviljade extra
222
Den ii Mars f. ra.
militaireanslagen måtte uppföras och inrättas
på serskild räkning till förräntning, och
den inflytande ränlevinsten tillfalla 3:dje
HufvudTiteln,
I stöd häraf får jag slutligen föreslå,
alt irsta momentet af 98 § i Reglementet
för RiksgäldsContoret måtte få följande ordalydelse:
”De
åt försvarsverket anslagne och i
§§ 79» 8°> 81,-83 och 86 upptagne medel
insättas på en serskild räkning i Banken.
De derå uppkommande behållningar böra,
så vidt ske kan, i Banken förräntas, på sätt
för Långifvare af Allmänheten varder bestämdt.
Den härigenom möjligen inflytande
ränta må af Kongl. Majrt användas till 3:dje
HufvudTitelns förstärkning, för oförutsedde
militaire utgifter, dock icke till löner, pensioner
eller gratificalioner.”
Att detta mitt anförande må få åtfölja
remissen, derom vågar jag ödmjukast anhålla.
Herr von V1egesach, Ernst: Om här
vore fråga om nya anslag, skulle jag visserligen
icke höja min röst till befordrande
deraf; inen då det redan är afgjordt,
att de beviljade medlen skola förräntas och
räntan enligt instructionen användas lill fördel
för extra anslagen, lärer hvar och en
finna, att frågan här endast är om ett närmare
bestämmande af sättet för medlens
användande. Jag skuile då tro det vara
Den ii Mars f. m.
223
lika angeläget, som anslagens beviljande för
materielen, att jemväl tillse, det man framdeles
må hafva tillgång på personer, som
kunna handhafva denna materiel utan Statens
förlust; min mening är derföre, att
antingen en del, eller om möjligt hela den
ifrågavarande räntan, må användas till stipendier
åt Officerare, som vilja bivista utländska
krig eller i fred inhämta för sitt
yrke nödiga kunskaper, genom utrikes resor.
Jag har redan i början af Riksdagen
väckt en motion i detta ämne, der jag fullständigare
utvecklade mina tankar, och anser
således öfverflödigt, att nu å nyo utförligare
framställa dem, helst jag är öfvertygad,
att något hvar af Ridderskapets och
Adelns Ledamöter inser sakens vigt. Det
ar, såsom jag förut nämnt, redan bestämdt,
att extra anslagen till försvarsverket skola
förräntas; jag tvekar derföre icke tro det
vara bäst, alt man, i likhet med hvad af
Konungens Rådgifvare i Cornmandomål här
nu blifvit framstäldt, öfverlemna!' räntemedlen
till Konungens disposition, likväl
med uttryck af den opinion, det de förnämligast
må användas för ofvannämnde
stipendier. Jag hämtar så mycket större
skäl för detta förslag, som jag betraktar
krigsyrket, såsom det mest praktiska af alla.
All theori är der visserligen nödvändig, men
också otillräcklig; det är icke nog att hafva
läst och alt minnas alla derom skrifne böcker,
krigsyrket larfvur nödvändigt, och fram
-
224
Den ii Mars f. m.
för alla andra, praktik. Jag instämmer, på
dessa skäl, i begäran om återremiss, och
anhåller att detta mitt yttrande må åtfölja
till Utskottet.
Grefve Horn, Claes Fredric: Det synes,
som Ridderskapet och Adeln skulle finna
sig något öfverraskadt af den framställning,
som blifvit gjord till följd afBondeStåndets
inbjudning. Jag erkänner, att jag
åtminstone icke kan göra mig fullkomlig
reda för den fråga Grefve Brahe väckt och
Herr von Vegesach biträdt. Det säges visserligen,
alt de till försvarsverket beviljade
extra-anslag skola, enligt Rikets Ständers
redan fattade beslut, förräntas, utan att
Ständerne närmare yttrat sig om ändamålet,
hvartill räntemedlen skola användas;
men då jag icke i detta ögonblick kan reda
förhållandet, tror jag det vara bäst, att
frågan får ytterligare hvila på bordet, så
vida ingen annan närvarande Ledamot bestämdare
kan upplysa, huru med denna
sak sig förhåller.
Herr Tham, Wolrath: Jag menar, att
det ej för någon lärer vara obekant, alt Rikets
Ständer beslutat, det sådane inflytande
Statsmedel, som ej genast behöfva användas,
må genom utlåning göras räntebärande,
dels för alt understödja allmänhetens
behof af lån, och dels för alt öka tillgångar
-
Den ii Mars f. m.
225
garne. Detta beslut är också anledningen
till den ifrågavarande föreskrift, som blifvit
föreslagen att intagas uti Reglementet
för RiksgäldsContorets Fullmägtige. Men
då den betydligaste delen af sådane Statsmedel
bestå af de nya anslagen till försvarsverkets
materiel, och den betydligaste
räntan således derifrån är att förvänta, tror
jag, lika med Grefve Brahe, att det vore
både billigt och ganska hushållsaktigt, om
räntan af dessa anslag jemväl anvistes för
försvarsverket, hvarigenom flere nyttige ändamål
kunde vinnas och åtskillige behof
fyllas, hvilka, oaktadt deras nödvändighet
blifvit erkänd, måst, i anseende till tillgångarnes
otillräcklighet vid denna Riksdag,
stå tillbaka, men otvifvelaktigt vid en annan
Riksdag skola påkalla nya uppoffringar.
Jag hemställer således, om det ej vore
lyckligt, att dessa behof kunde undanrödjas
genom räntevinstens användande på samma
Titel, hvartill Capilalel blifvit anslaget. Jag
kan altså, för min del, ej annat än instämma
med BondeStåndet och Grefve Brahe,
att det föreslagne Reglementet må, i afseende
på den anmärkte §:n, återremitteras.
Friherre Sprengtporten, Jacob Wilhelm:
I afseende på Grefve Horns begäran om
frågans bordläggning, anhåller jag, att del
måtte upplysas, huruvida icke BondeStåndels
nu föredragne Protocollsutdrag redan
65 H. i5
Den ii Mars f. m.
tvänne gånger blifvit bordlagdt. För öfrigt
får jag i sjelfva saken meddela den
upplysning, att den ifrågavarande § af Reglementet
innehåller ett upprepande af Ständernes
fattade beslut; men som Konungen
äger alt disponera de för Försvarsverkets
materiel beviljade anslagen för flere år på
en gång, sedan Rikets Ständer lemnat Konungen
rättighet att förskottsvis upptaga
dessa medel, så snart de hinna att inflyta,
så följer ock, att, i händelse Konungen begagnar
denna rättighet, RiksgäldsConloret
ej får några medel att förränta. Om åter
räntemedlen öfverlemnas till Konungens disposition
för 3:dje HufvudTitelns förstärkande,
så är det att hoppas, alt Konungen,
genom Contracter och andra vidtagande åtgärder,
så lämpar anslagets användande, att
räntevinsler uppkomma och tillgångar för
3:dje IlufvudTiteln beredas utan nytt betungande
eller förlust för någon. Jag önskar
derföre, att en sådan förklaring, som
den Grefve Brahe föreslagit, måtte lemnäs
åt Rikets Ständers redan fattade beslut, och
då BondeStåndet inbjudit oss att instämma
i dess beslut om återremiss af den ifrågavarande
§:n, tillstyrker jag till alla delar
bifall till inbjudningen, med den önskan,
att expeditionen så snart som möjligt må
komma Utskotlet tillhanda, på det Utskottet
må hinna att besvara återremissen innan
Riksdagens slut.
Friherre Silfverskjöld'j Carl, förklara
-
i
Den u Mars f. m.
o.if
de sig afstå ifrån ordet sedan lian blifvit
förekommen af Friherre Sprengtporten.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
minnes icke, med tillräcklig noggrannhet,
hvad beslut Rikets Ständer i detta ämne
redan fattat, för att nu inlåta mig i sjelfva
saken: och jag vill derföre blott fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på
olämpligheten att i Reglementet för RiksgiildsContorets
Fullmägtige intaga föreskrifter
om det sätt, hvarpå Konungen skulle
äga att använda de här ifrågakomne med
o
# , • o
len, Hendigen, att de icke skulle få användas
till löner, pensioner eller gratificationer.
Huru kan väl en dylik föreskrift inflyta
i Instruclionen för Rikets Ständers
Fullmägtige? Då jag dessutom hört, att föreskrift
redan är gifven om medlens förräntande
af RiksgäldsContoiret, synes mig
ändamålet vara vunnet, i synnerhet om det
jemväl är stadgadt, att räntan skall hållas
Konungen tillhanda för samma ändamål,
hvartill Capitalet blifvit bestämdt. Jag kan
således icke, åtminstone för det skäls skull,
Som blifvit anfördt, tillstyrka återremiss.
Grefve Horn: Jag tillstår uppriktigt,
alt jag af Friherre Sprengtportens anförande,
jemfördt med Herr Cederschjölds, ej
vunnit den upplysning jag för mig anser af
nöden. Jag påminner mig ganska väl, att
65 H. *5*
223
Den ii Mars f. m.
jag i PasscvolanceCassans räkenskaper sett
inblandad en hel Discontrörelse för KrigsCollegii
Cassör i allmänhet, och jag fruktar,
att den här ifrågavarande förändringen
kan leda till missbruk, hvaröfver Rikets
Ständer ej komma i tillfälle att yttra
sig och utöfva sin granskningsrätt. Jag instämmer
för öfrigt med Herr Cederschjöld,
och som frågan hefirines altför outredd, ser
jag ingen annan utväg, än att förnya min
Begäran om dess ytterligare bordläggning,
så vida den icke redan tvänne gånger blifvit
bordlagd, i hvilket fall jag afstyrker
återremissen.
Herr vbn Vegesach: För att förekom
O
sna
den af Herr Cederschjöld anmärkte olägenheten,
synes mig den bästa utväg vara,
ett helt enkelt öfverlemna de ifrågavarande
räntemedlen till Konungens disposition, på
sätt Grefve Brahe föreslagit. Man kommer
då ifrån förlägenheten för del tillägg i Reglementet
för RiksgäldsContorets Fullmägtige,
som Herr Cederschjöld ansett olämpligt.
Men jag skulle likväl tro, att Ridderskapet
och Adeln tillika bör uttrycka sin opinion
om del sätt hvarpå Ståndet för dess del anser
medlen företrädesvis böra användas. Jag
har i sådant afseende föreslagit stipendier
åt Officerare till bivistande af främmande
fälttåg, eller utrikes resor, då krig icke äger
rum, och jag har hämtat anledning till mitt
förslag från obetydligheten af den summa,
Den n Mars f. m.
229
sorn är i fråga. Totalbeloppet af dessa räntevinster
intill nästa Riksdag skall säkerligen
ej öfverstiga 5o å 60,000 R:dr, det vill
säga på sin böjd 12,000 R:dr om året; och
jag är så mycket mer öfvertygad, att denna
summa ej kan användas på ett ändamålsenligare
sätt, än till dylika stipendier,
som jag icke hört någon talare här uppträda,
och kunnat visa något angelägnare
ändamål, än det som mig synes, nemligen
bildandet af skicklige härförare. Detta kan
betraktas indifferent under fredens lugn;
men då det en gång kommer att gälla fäderneslandets
försvar, tror jag att man skall
önska, det man tagit ett sådant beslut, sorn
det jag nu föreslagit.
Friherre Silfverskjöld: Den ifrågavarande
98 § af det föreslagna Reglementet
för RiksgäldsContorets Fullmägtige tyder sålunda:
De för extra Statsregleringen föreslagne
medel böra, i den mon de för anviste
behof blifva att tillgå, af RiksgäldsContoret,
till Hans Maj:t Konungens disposition,
för Statsverkets räkning emot ränta
i Bankett insättas, pä sätt för långifvare
af allmänheten varder bestämdt; och
den härigenom möjligen inflytande ränta
får äfven till extra anslagen användas.
Men Rikets Ständers beslut om närmare bestämmelser
för räntemedlens användande
saknas, och StatsUtskottet bar, för dess
del, trott lämpligast, att använda dem till
*
Den ii Mars f. tn.
fyllnad i dc extra anslag, hvilka vid den*
lia Riksdag icke blifvit beviljade till fullt
det belopp, som blifvit hegardt. Då för
öfrigt det bär ifrågavarande Capilalanslaget
blifvit bestämdt åt Försvarsverket, synes
det följa klart, att de deraf uppkommande
räntevinster böra tillböra 3:dje Hufvudti-,
teln, och det är jemväl på denna grund,
som Borgare- och BondeStånden beslutat
återremiss af den föreslagne §:n , lik väl med
tillägg af det förbehåll, att räntemedlen ej
skulle få användas till löner, pensioner eller
gratificationer. Men det är naturligt,
att detta förbehåll icke kan inflyta i Reglementet,
utan endast stå såsom ett motiv
för återremissen. Slutligen får jag erinra,
att sedan det i BankoNämnden numera blifvit
beslutadt, att insättning a vista i Bartlén
ej får äga rum, blifyer det ej möjligt
för RiksgäldsContoret att insätta någon del
af de ifrågavarande extra anslagen till förräntning
utan Konungens tillstånd, och då
synes billigheten fordra, att de räntemedel,
som endast kunna beredas genom Konungens
omtanka och förutseende vid dispositionen
af sjelfva capitalet, äfven öfverlemnas
till en friare disposition åt Konungen.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Frågan
synes nu inskränka sig dertill, om återremiss
bör beviljas eller icke. Det måtte
ej vara farligt att bifalla den, då derigenom
intet definilift beslut nu fattas. Grefve
Den ii Mars f. m.
Brahes skäl synes åtminstone förtjena alt
tagas i betraktande, och då Grefve Horn
samt Herr Cederschjöld medgifvit, att de
sväfva i ovisshet om saken, får Utskottet
utreda ämnet i fall målet återremitteras,
hvilket jag altså tillstyrker.
Herr Tham: Till hvad den siste talaren
anfört, får jag blott lägga, att om, i
följd af Grefve Brahes framställning, en
återremiss beslutes, är derföre intet definitivt
beslut fattadt, oell det är således så
mycket större skäl att låta Utskottet först
utlåta sig öfver anmärkningen, innan saken
slutligen afgöres. Jag förnyar på denna
grund min begäran om proposition på återremiss.
Grefve Brahe: Med de tvenne siste
värde talarne instämmer jag i den erinran,
att fråga nu endast är om återremiss, och
att, då saken återkommer, det i alla fall
är Ståndet öppet lemnadt, att taga livad
beslut som helst. — Hvad åter beträffar det
af mig framställda förbehåll, att medlen
icke skulle få användas till löner, pensioner
eller gralificalioner, så har denna framställning
blott bärrört från min önskan att
komma till öfverensstämmelse med de tvänne
Stånd, sorn redan förut återremitterat
den ifrågavarande §:n med detta förbehåll.
Men ingen kan för öfrigt högre än jag
önska, att medlen må helt enkelt öfverlem
-
a32
Den ii Mars f. nr.
nas till Konungens disposition, öfvertygad
som jag är, att Kongl. Maj:t ej underlåter
att använda dem på det mest ändamålsenliga
sätt.
Grefve Horn: Jag vill ej bestrida återremiss
af den ifrågavarande §:n i Reglementet,
men jag bestrider att de motiver, som
man här velat lägga till grund för återremissen,
må i Reglementet inflyta; och om
ålerremiss af Ridderskapet och Adeln beslutes,
önskade jag att det sker på grund
af de motiver BondeStåndet framställt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln instämde i Hedervärda
BondeStåndets beslut och ansåg de emot
StatsUtskottels Memorial gjorde anmärkningar
böra föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Ja.
Föredrogs ånyo ConstitutionsUtskottets
den 27 sisth Februarii under N:o 6g afIåtne
och den 4 dennes på bordet lagde
Memorial med uppgift å voteringspropositioner
i tvenne hufvudpunkter af Förslaget
till ändringar i Tryckfi ihelsLagen.
Herr JBruncrona_, Gustaf Adolf } uppläste
följande:
Med majoriteten inom ConstitutionsUtskoltet
har jag deltagit i upprättandet af
Den ri Mars f. ra.
a33
de voteringspropositioner, som Utskottet
rörande principfrågorne i den föreslagne
Tryckfrihets-Förordningen tillstyrkt, och
tror, att de af Utskottet anförde skäl tillräckligen
ådagalägga, att grundlagens bokstaf
blifvit följd, så länge den förmått tjena
till ledning, och att der delta upphört, och
ordalydelsen ensam skulle lenmat tolkaren
i mörker, grundlagens anda blifvit behörigen
uppfattad, att förtydliga och bestämma
lagstiftarens mening. Det skulle således varit
öfverflödigt att något ytterligare tillägga,
om de Utlåtandet bifogade reservationer,
i synnerhet den af Herr Professor Cederschjöld,
icke påkallade en vederläggning.
Jag vill börja med att förklara, att,
efter den erfarenhet jag numera vunnit,
jag för enskilt del skulle önska, att, genom
ett i ordalydelsen uttryckt närmare bestämmande,
56 § af RegeringsFormen blefve förtydligad
, äfvensom, derest afvikelse från
grundlagens föreskrift för tillfället kunde
medgifvas, jag vore benägen att instämma
i den af Herr Cederschjöld yttrade sats, att
en af Stånden gemensamt eller af deras
pluralitet, eller ock af ett förstärkt ConstitulionsUtskott,
utöfvande Ständers rätt,
uttryckt ogillande opinion borde vid första
Riksdag äga kraft att undertrycka ett ConstitutionsUtskotts
förslag, som icke innefattade
tillstyrkande af en Kongl, proposition.
Jag är ledsen, att då 56 och 81 §§ af Utskottet
föreslogos till jemkning och sam
-
a34
Den ii Mars f. m.
mangjutning, egentligen med afseende å behandlingen
af Kongl, propositioner i grundlagsämnen,
berörde §§:s förbättring i det
liela icke äfven togs i öfvervägande, på det,
i grundlagsenlig ordning, en sådan förbättring,
om den ansetts nödig, kunnat til 1-  vägabringas; och skulle det förra förslaget
ej redan vara afgifvit, och oanmärkt lemnadt,
samt Riksdagen ej så nära sin upplösning,
droge jag ej i betänkande att deröm
väcka fråga. Deraf visar sig, att det
mål, hvaråt Herr Cederschjöld syftat, för
sig sjelf betraktadt, icke omedelbart framkallat
mitt motstånd. Men då en i grundlagen
nedlagd form lägger för det närvarande,
efter min tanka, ett oöfvervinneligt
hinder i vägen för ernåendet af detta mål,
och en förklaring, afvikande från grundlagens
ordalydelse eller den slutföljd deraf
tydligen kan dragas, vöre en lex in casu,
alraminst tillåtlig i grundlagsväg, så har
jag trott Utskottet hafva rätteligen förfarit,
då detsamma, vid nu ifrågasatte fall, icke
sträckt tolkningen af 56 § RegeringsFormen
utöfver den gräns eLt lätt fattad t förstånd
af dess ordalydelse, jemförd med 8r § samma
IlegeringsForm och 29 § Riksdagsordningen,
medgifver. Troligen finnas flere stadganden
i grundlagarue, som, vid tillämpningen,
för en eller annan fråga kunna anses
mindre lämplige eller bristfällige, och
de förändringar, som tid efter annan blifvit
gjorda i dessa lagar, visa att sådant icke
Den ii Mars f. in.
sällan är fallet; men om den ordning öfverskredes,
som i sjelfva grundlagen är föjeskrifven
lill sådana förändringars lillvägabringande,
vore detta så tillsägande ett
revolutionärt steg, och den constitutionella
säkerhet, grundlagsstiflarne sökt förvara åt
samhället genom de i grundlagarne stadgade
former, skulle då ej mera äga någon
betydelse.
På sätt redan i Utskottet blifvit anmärkt,
har ingen bättre och mera fullkomligt
instämmande med Utskottets åsigt, än
icke längesedan Herr Cederschjöld sjelf,
utstakat gången för behandling af grundlagsfrågor.
Uti dess år 1828 utgifne Försök
att bringa Sveriges grundlagar i System
yttrar han sig nemi. sidan cf> påföljande
sätt: ”Emedan frågor om ändring i
"grundlag ej må väckas i Ståndens plena,
"icke heller förkastas vid samma
"Riksdag, då fråga derom blifvit
"af Co nstitution sUtskott et väckt,
"så synes också Ståndens rätt, i afseende
"på ett af ConstitutionsUtskottet af gifvet
’’grundlagsförslag, inskränka sig blott
"till att granska och förbättra re"dactionen,
men ingalunda kunna
""ut sträckas ända derhän, att i form
"af anmärkningar förkasta, stym"pa
eller förändra sjelfva idéen,
"ännu mindre att deruti infatta någon ting
"nytt. Ty om genom en anmärkning någon
"ting borttages från sjelfva saken, så skulle
236
Den ii Mars f. m.
"ju Utskottets förslag i den delen förka”stas
vid samma Riksdag då 'det blifvit
” fr anstäldt: och om någonting tillädes „ sä
JJskulle ju frågan om den tillagda grund"lagsförändringen
väckas i Ståndets ple”num.
Men allt sådant är ju uttryckligen
”förbjudet." Dessa ord innefatta det bästa
försvar af Utskottets nu klandrade åtgärd.
Jag åberopar dem icke i ändamål alt förebrå
reservanten en olika och rakt motsatt
tanka, mot den han förut haft. Tvärtom
erkänner jag, att, efter ökad erfarenhet och
ett närmare begrundande, man understundom
kan göra rättast att frångå en förut
fattad idee i ämnen af tvetydig beskaffenhet.
Men då reservanten inom den korta
tiderymden af arne år funnit sig befogad,
att helt och hållet förändra sin förra öfvertygelse,
har han orätt att anse saken så
klar och bestämd, enligt dess sista uppfattning,
att Utskottet utan tvekan med honom
bordt sig förena, har han orätt, att tillvita
i83o års ConstitutionsUtskott, om det i
åsigter skulle skiljt sig från dem i8a3 års
ConstitutionsUtskott yttrat, hälst reservanten,
som bekant olika principer, likväl är
samma person, då deremot, med undantag
af några få Ledamöter, hvaribland reservanten
sjelf, personalen i nuvarande ConstitutionsUtskott
är ombytt, lärande ingen
af Utskottets Ledamöter underkasta sig såsom
lag eller prsejudicater vissa raisonnementer
i ConstitutionsUtskottens vid förra
Den ii Mars f. m.
Riksdagar afgifne betänkanden, hvilka blott
vid förekommande fall på sin böjd kunna
tjena till ledning och upplysning efter omständigheterna,
men ingalunda böra tilläggas
en allmän och beständig tillämpning. Ett
motsatt förhållande skulle, utom orimligheten
i sjelfva saken, gifva blifvande Utskott
en icke ringa möda, den nemligen att
studera sig in i en Codex af framdeles hundradetals
ConstitutionsUtskotts Betänkanden
med deras moliver. Grundlagens bud efter
dess ordalydelse, enligt hvars och ens
individuella öfvertygelse tolkad , måste blifva
för grundlagsfrågors behandling det enda
rättesnöret, utan att föregående ConstilulionsUtskolls
framställningar må lägga
band på en fri pröfningsrält.
Nu är emedlertid händelsen den, att
de af Herr Cederschjöld citerade exemplen
af 1823 års ConstitutionsUtskotts eftergifvenhet
för Ståndens meningar, äfven i principfrågor,
med uppoffring af egen öfvertygelse,
icke quådrera på närvarande fråga,
men bevisa rakt motsatsen af b vad de skulle
bevisa. Herr Cederschjöld åberopar berörde
Utskotts Memorial N:o 8t öfver 3 Stånds
återremisser på dess förslag angående vissa
vid Styrelseverkens ifrågasatte reglering förekom
mande grund Iagsfrågor. Grundlagen
innehöll alldeles intet 0111 Justitiaeärendernes
föredragning i StatsRådet. ConstitutionsUtskoltet
föreslog, att de skulle föredragas
derstädes af JustitueCansleren. Rid
-
238
Den ii Mars f. m.
derskapet och Adeln gillade detta med mflj
dification, och BondeStåndet helt och hållet;
PresteStåudet lemnade föredragningen
åt StatsMinistern, och BorgareStåndet fann
en föreskrift onödig. Utskottet förblef vid
sitt förslag, ehuru modifieradt, och gjorde
således för ingen del det afseende å sistnämnde
Stånds ogillande mening* att Utskottet
frångick sjelfva grunden för sitt primitiva
förslag. Så äfven med frågan om StatsBådsBeredningen.
Grundlagen omnämnde
en Allmänna ÄrenderneS Beredning* Utskottet
föreslog dess afskaffande och införandet
af en så kallad StatsRådsBeredning.
Trenne Stånd ansågo betänkligt, att antaga
sednare delen af förslaget. Ett Stånd godkände
det hela. Utskottet ändrade derefter
förslaget, men ingalunda återställde Utskottet
den gamla grundlags-§:n eller stadgandet
om Allmänna Beredningen, hvars
afskaffande utgjorde grunden för förslaget.
Uti samma Memorial N:o 81 finnes äfven
pag. 329 den tanke yttrad, att ”endast hvad
”ConstitutionsUtskottet tillstyrker må blifva.
”Riksens Ständers till nästa Riksdag hvi"lande
Utlåtandehvilket synes förklara,
att Utskottet, då det, såsom reservanten
anmärkt, medgifvit, der sådant vore möjligt
sig böra, äfven mot egen öfvertygelse,
sammanjemka Ständers beslut, sådant icke
bade afseende på hufvudsakliga ämnen, der
icke någon möjlighet för sammanjemkning
sig företedde, utan blott på detailfrågor och
l
Den ii Mars f. m.
redaclionsförändringar. Den princip i8a3
års ConslitutionsUtskott följt, kan således
ganska viii förlikas med det förslag till v ejie
rings p ro position er, närvarande ConstilutionsUtskott
nu afgifvit. Om Utskottet, af
de tankar 3:ne Stånd i olika delar förklarat
vara hvarje Stånds gemensamma, funnit
motiver anförde, nog gällande, att förmå
detsamma frångå dess förut fattade öfvertygelse,
så hade Utskottet, efter min
tanka, i dessa delar kunnat låta förslaget
förfalla, men då Utskottets öfvertygelse icke
undergått förändring, har det med det begrepp
det fattat om grundlagens mening i
följd af dess ordalydelse, och med känsla
af sin plikt, att så vidt på dess åtgärd ankommer
vårda grundlagarne, i fullkomlig
öfverensstämmelse med hvad Herr Cederschjölds
anförde afhandling innehåller, som
verkligen öfver ämnet sprider ett lyckligt
ljus, funnit sig föranlåtet att förblifva i principfrågorne
vid dess en gång yttrade tanke,
hvilken således, i form af grundlagsförslag,
till pröfning vid nästa Riksdag ovägerligen
lärer böra förekomma. Och då
ärendet till förstärkt ConslitutionsUtskotts
afgörande måste öfverlemnas, har ConstitutionsUtskoltet
således icke kunnat framställa
propositioner, hvilkas afslag innehölie,
att förslaget i någon af dess af hvarandra
beroende hufvuddelar skulle förfalla, utan
har, för att ernå det af lagstiftaren tydligen
utmärkte syftemål, eller att ett bestämdt
i^o Den ii Mars f. m.
förslag, i förening med föregående Ständers
opinionsyttring, skulle till nästa Ständers definitiva
åtgärd öfverlemnas, trott sig, i det
skick saken kommit, böra inrätta propositionerna
sålunda, att ja-propositionen skulle
innefatta att förslaget, som i anledning af
anmärkningar väl i detailler och redaction
kan modifieras och rättas, men alltid till
sin grund bör bibehållas, må ensamt hvila
lill nästa Ständers afgörande såsom närvarande
Ständers utlåtande, och alt nej-propositionen
skulle innehålla, att samma förslag
väl likaledes må hvila till nästa Riksdag,
men åtföljas af sistberörde Ständers
ogillande utlåtande, kommande, i händelse
sistnämnde alternatif vid omröstningen skulle
segra, förslaget och det ogillande utlåtandet
att betraktas såsom ett helt, hvilket
till sluleligt antagande eller förkastande må
liänskjutas till nästa Riksdag, emedan, om
förslaget antages, det bifogade utlåtandet i
och med detsamma förkastas, och om förslaget
ogillas samma utlåtande åter godkännes.
Jag inställer ett vågadt och nu
mera icke lämpligt omdöme, huruvida i
de 3:ne Stånden, propositioner vid första
Riksdag bordt äga rum, som kunna föranleda
till inteteörande af ett från Constitu
O
tionsUtskottet
emaneradt förslag i dess bufvudgrunder,
men om följden deraf, enligt
detta Utskotts tanka, skulle innefatta kränkning
af grundlagarne, så lärer det åligga ett
Ut
-
Den ii Mars f. m.
Utskott, hvilket det företrädesvis tillhör
att vaka öfver dessa lagars helgd, att, så
vidt på detsamma heror, söka försvara sin
mening intill dess det nödgas gifva vika för
ett Riksens Ständers, icke något enskilt
Stånds beslut, hvilket sednare icke i närvarande
fråga kan äga mera kraft, än det
Stånds, som delat Utskottets öfvertygelse.
Föreskriften i 73 § Riksdagsordningen må
icke åberopas mot den af ConstilutionsUtskottet
vidtagne åtgärd. Ehuru denna föreskrift
i vissa delar befinnes likartad med
den, angående behandling af grundlagsfrågor,
är densamma likväl i hufvudsakliga
omständigheter derifrån skiljaktig, och således
på grundlagsfrågor alldeles icke lämpelig,
ty, utom att i berörde 73 § åtgärden
icke inskränkes till blott öfverläggning eller
tankars meddelande och hänskjutning af
ärendet till nästa Riksdag, utan definitift
beslut af Ständer, och afgörande rätt hos
förstärkte Utskott bestämdt omnämnas, så
är Ledamöternes antal icke detsamma i förstärkt
ConstilutionsUtskott, som i andra förstärkte
Utskott. Om behandling af grundlagsfrågor
och andra Riksdagsärenden i de
särskilte för hvardera af desse förhandlingar
bestämde förstärkte Utskott, är ock,
för olikhetens skull, i särskilta §§ afRegeringsformen
och Riksdagsordningen stadgadt.
Icke heller kan den tydning lemnäs
åt den i 5G § RegeringsFormen omnämnde
G5 H. 16
Den ii Mars f. ra.
behandling af samtelige RiksStånden, till
hvilka ConstitutionsUtskottet äger ett sammanjemkadt
utlåtande eller oförenliga skiljaktigheter
anmäla, som skulle denna behandling
utmärka beslutanderätt, emedan
med denna behandling icke annat rimligen
kan menas, än att Riksens Ständer med frågan
må förfara i enlighet med hvad grundlagen
derom stadgar. I följd af hvad jag
således haft äran anföra, och då 56 och
81 §§ RegeringsFormen samt 29 § Riksdagsordningen
uttryckligen bjuda och deri
sammanstämma, att vid första Riksdag endast
må öfverläggas, icke beslutas; då förenämnde
81 §:s enkla och klara föreskrift
icke allenast utgör första grunden till 56 §:ns
sednare tillkomne mera detaillerade, men
dock icke nog fullständiga stadgande, utan
ock denna 81 §, såsom i ordningen efter
den 56:te, förklarar huru denne sistnämnde
bör förstås, och ändteligen då ett Riksens
Ständers utlåtande, som blott skulle
innehålla tillstyrkan, att grundlagarne i ett
eller annat fall borde förblifva orubbade,
icke gerna låter tänka sig, emedan detsamma,
för att hafva egenskap af förslag, och
icke utgöra, att jag så må säga, ett nonsens,
ett oting, måste stödja sig på något,
och åsyfta något förut ej existerande, vare
sig förändring, uteslutande eller tillägg, finner
jag, lika med ConstitutionsUtskottet, och
på de flere ef detsamma anförde giltige
grunder, dels att det haft fullkomligt fog
Don i r Mars f. m.
243
att vidhålla den Bestämda i 3:ne särskilde
§§ upprepade och ingenstädes motsagde
grundsats, att ett grundlagsförslag icke kan
af Ständer förkastas vid första Riksdag, hvilket
skulle innefatta ett Beslut, som likväl icke
då får fattas, dels att innan i grundlagsenlig
ordning åberopade grundlagsstadganden
Blifvit förändrade, eller redactionen åtminstone
kommit i ett klarare och fullständigare
skick, någon annan utväg ej förefinnes
att i ett fall, sorn det närvarande, uppfylla
lagens kraf, än att, såsom Utskottet
föreslagit, då ett grundlagsförslag och Ständers
utlåtande vid första Riksdag ej stå att
förena, desse på en gång och såsom ett
helt till nästa Ständers afgörande kunna öfverlemnas.
Det ovanliga i vidtagandet afen
sådan utväg synes ej derifrån böra afskräcka
enär det icke står i minsta strid mot
hvad grundlagen åsyftat, och det Blifvit
påkalladt af hittills lika ovanliga tilldragelser
inom Stånden. Herr Cederschjöld frågar:
livar finnes deri ordalydelse i grundlagen,
på hvilken Utskottet stödjer sitt förfarande?
Svaret ligger i de ofta nämnde §§,
rätt förstådde. Jag finnér den föreslagne
utvägen att reda saken i dess Brydsamma
skick, och dymedelst komma till målet, långt
ifrån att i grundlagen vara förbjuden, fullkomligen
ingå i d.ess anda och afsigt. Men
Herr Cederschjölds åsyftning att vid första
Riksdag Ständer skulle afgöra och Besluta
65 II. 16 *
244
Den 11 Mars f. m.
öfver ett grundlagsförslag möter ett bestämdt
förbud, och kan icke förenas hvarken med
grundlagens bokstaf eller mening. Jag bestrider
den egenmägtiga tolkning af grundlagen,
sorn dervid blifvit använd, hvars
godkännande skulle leda till de eftertänkligaste
följder. Jag har vid ett annat tillfälle
anmärkt emot det grundlagsvidriga sätt,
på hvilket indragningsmakten tillkommit.
Nödvändigheten uppgafs likväl, då denna
exceptionslag infördes, såsom motif förden
eljest så vådliga afvikelsen från hvad grundlagen
icke medgifver. Här kan ej föregifvas
något ovilkorligt behof. Mina Herrar!
lekom ej med våra grundlagar efter ögonblickets
hugskott. I den händelsen vore
bättre att ej hafva några sådane.
Grefve Frölich_, David, anförde skriftligen:
Förevarande
Memorial af ConstitutionsUtskottet
är uppsatt på ett sätt, som, ehuru
visserligen icke för någon att imitera,
jag likväl villigt skulle admirera, derest
icke försöket, af den såkallade stora Majoriteten
inom Utskottet, att locka Stånden
antaga voteringspropositioner så ställde, att
Utskottet skulle få fram sin egen mening
antingen det röstades ja eller nej, vore så
groft, att jag knappast förslår, huru man
kunnat föreställa sig att någon skulle fastna
på kroken. Borgare- och PresteStånden hafva
ej låtit sig deraf förvilla. De hafva återremitterat
Memorialet med antagande af
Den ii Mars f. m.
*45
Herr Cederschjölds förslag till voteringspropositioner.
Inom BondeStåndet lärer
Memorialet träffat sine offer, men jag hoppas
att Ridderskapet och Adeln ej vill öka
deras antal, utan genast återremitterar detsamma.
Medgåfve liden det, så vore visst
tillfälle och anledningar till många anmärkningar;
men för vinnande af det hufvudsakliga
ändamålet, nemligen rigtiga voteringspropositioner
till det förstärkta Utskottet,
torde det vara tillräckligt att instämma
med Borgare- och PresteStånden i antagande
af Herr Cederschjölds reservation, hvilket
jag för min del gör. Likväl, och som
jag anser det icke oväsendtligt att nu tillse,
det ConstitutionsUtskottet, (som är drif—
vit ur alla sina förskansningar,) icke må
hafva något vidare hål att krypa i, så får
jag förskottsvis äran förklara, att jag skulle
anse den förmätenheten oerhörd, om ConstitutionsUtskottet,
till råga på alla sine öfriga
opera under denna Riksdag, skulle våga
att nu vidhålla de af dem först uppgjorde
voteringspropositionerne, oansedt 3 Stånd
i denna formfråga genom sina återremisser
ogillat desamma. Jag förmodar, att Stånden
då skulle vidtaga lika ovanliga medel
för att göra sin vilja gällande, och att det
förstärkta Utskottet icke skulle vilja rösta
öfver andra propositioner, än dem Stånden
godkänt. Äfvenså, och om ConstitutionsUtskottet
afsigtsmässigt dröjer så länge med
företagande och afgörande af remisserne,
2.46 Den if Mars f. m.
att något förstärkt Constitutions.Utskott ej
skulle hinna före Riksdagens slut sammanträda,
så får jag likaledes äran förklara,
att jag anser Utskottet genom dylika evasiva
åtgärder hafva, såsom "sin yttersta lill—
flygt för att få behålla sista ordet, ställt
sig sjelf under framtiden.
Hvarefter Grefve Frölich muntligen tilläde:
Orsaken
hvarföre jag flyktigt kastat
dessa tankar på papperet är egentligen, att
RiddarhusSecreteraren må medhinna att uppsätta
och utskrifva expeditionen så hastigt,
att återremissen kan afgå och blifva af Utskottet
besvarad innan Riksdagens slut. Jag
finner likväl af Herr Bruncronas vidlyftiga
anförande, att den uppgjorda planen lärer
utgå derpå, att, genom en vidlyftig discussion
och en lika vidlyftig protocollsuppsättning,
så förhala liden, att förstärkta ConstilutionsUtskottet
ej hinner sammanträda;
och jag får derföre, innan jag lemnar ordet,
vördsamt uppmana dem af Ridderskapets
och Adelns Ledamöter, som jemte mig
önska få frågan afgjord, att icke genom ett
altför vidlyftigt upptagande och besvarande
af de många nya ideer, som innefattas i
Herr Bruncronas Memorial, förlänga en dis—
cussion, hvars förkortande, så mycket sorn
möjligt, af omständigheterna påkallas. För
mindel inskränker jag mig, på denna grund,
till anhållan om proposition på återremiss,
utan att inlåta mig i vidare discussion.
Den ii Mars f. m.
a47
Herr Cederschjöld> Pehr Gustaf: Jag
sliall efterkomma den siste värde talarens
önskan alt vidlyftighetet måtte undvikas,
och blott inskränka mig till att upplysa ett
misstag, som blifvit begånget af en annan
värd talare, hvilken velat låta påskina, att
jag i denna fråga skulle hafva handlat i motsägelse
mot hvad jag sjelf förut påstått uti
en från trycket utgifven skrift. Jag får derföre
i afseende härpå erinra, att det gifves
flere stadier i behandlingen af frågor
om grundlagsförändringar. Det ena stadium
innefattar sättet, huru anmärkningar emot
ett ConstilutionsUtskotts tillstyrkande kunna
inom RiksStånden göras: och i den delen
har Herr Bruncrona ur den tryckta boken
riktigt citerat min mening. Ty det har
alltid stridt emot mitt begrepp om grundlagens
bokstaf, att RiksStånden skulle äga
rättighet att återremittera ett af ConstitutionsUtskottet
tillstyrkt förslag med sådana
anmärkningar, som innefattade ett fullkomligt
ogillande af förslaget eller tillsats af
någonting alldeles nytt. Jag har icke eller
i förevarande fråga någonsin vågat begära,
att det af Utskottets pluralitet tillstyrkta
förslag skulle ogillas; utan jag har
redan i min första reservation tagit för afgjordt,
att förslaget skulle blifva livilande
till nästa Riksdag. Men sedan tre Stånd
gjort anmärkningar, som innefatta ett dylikt
ogillande, och deras Talmän tillåtit
proposition till återremiss på grund af des
-
*48
Ben ii Mars f. ra.
sa anmärkningar, inträder det andra sta^
dium för frågans behandling, nemligen rörande
sättet huru Utskottet bör förhålla
sig. Och för alt visa, det min i denna del
nu yttrade åsigt ingalunda står i strid med
mina förut offentliggjorda principer, utbeder
jag mig blott att få uppläsa början af
samma stycke i den tryckta skriften, hvars
fortsättning Herr Bruncrona citerat. Delta
stycke börjar sålunda: ”Med återförvisning
”till ConstitutionsUtskottet af ett g rund la gs'förslag,
för får es således helt annorlunda
”cin med alla andra återförvisningar till
”Utskotts ytterligare behandling. I alla
”andra mål får Utskottet del af de sär"skilta
StåndsLedamöternas samtliga an”märkningar:
här deremot skall Ståndet
”förena sig om en gemensam tanke, hvilken
”ensam upptages i återremissen. Hvarje an”nät
Utskott, och äfven ConstitutionsUtskot”tet
i andra måll, kan bestrida de i Stån”den
gjorde anmärka ingarne, och förblifva
”vid sin förut yttrade mening: men vid en
”återförvisad Grundlagsfråga får Consti”tutionsUtskottet
ej annat göra, än blott
”söka sammanjemka Ståndens gemensamma
”tankar till ett helt, eller, der det ej är
”möjligt, öfverlemna åt Stånden att göra
”det antingen sjelf ve eller genom Nämnd.”
Jag hemställer nu, om någon motsägelse
ined min reservation här äger rum, och
om icke tvärtom den största consequens af
mig blifvit iakttagen. Det är blott denna
Den 11 Mars f. rn.
24g
erinran, som jag trott mig böra göra; men
hvad samme talares öfrige anmärkningar
beträffar, tror jag ej, att de behöfva vederläggas.
Herr Lefrérij, Johan Pehr: Det Lan
visserligen vara försiktigt att så nära Riksdagens
slut öfverlemna målen till så knapphändig
handläggning, som möjligt; men då
man hyser en sann värme för Grundlagens
helgd, låter man icke förvilla sig af dylika
framställningar. För min del anser jag det
vara angelägnare, att de i denna fråga yppade
villomeningar i lid blifva vederlagde,
än att målet innan Riksdagens slut hinner
afgöras. Jag nitälskar sannt och ärligt för
sjelfva målet, men ännu mera för dess
Grundlagsenliga behandling; och jag skall
derföre försöka att utreda frågan, så vidt
jag förmår. Det gifves Grundlagsenlig! blott
två sätt att väcka frågor om ändring af
Grundlagarne: det ena, genom Kongl. Propositioner,
det andra, genom enskilde Riksdagsmäns
motioner hos ConstitutionsUtskottet.
Det synes väl, som äfven ett tredje
sätt skulle finnas, nemligen genom en af
Utskottet sjelfmant gjord framställning; men
de tvänne senare sätten sammanfalla i sjelfva
verket till ett, emedan en framställning
af Utskottet likaledes härrör från enskild
Riksdagsman, då den härrör från någon individ
af Utskottets Ledamöter. 53 § Regel
ingsFonnen säger väl, al Constitutions-*
a5o
Den ii Mars f. in.
Utskoltet äger att väcka och upptaga frågor,
rörande förändringar i Grundlagarne;
men detta ordet väcka liar endast blifvit
ditsatt derföre, alt nian i annat fall skulle
kunna tro, att en Ledamot i ConstitutionsUtskottet
icke ägde samma rättighet att väcka
dylika frågor, som hvarje annan Riksdagsman.
Det är således samma sak, om
frågan blifvit vackt af någon Riksdagsman
inom eller utom Utskottet. Men när det
sålunda enkelt blifvit bevisadt, att det icke
gifves mer än två sätt att väcka frågor om
Grundlagsförändringar, måste man derifrån
komma till den slutsatsen, att det icke heller
gifves mer än två sätt att behandla dylika
frågor: det ena, för Kongl, propositioner,
hvarom stadgas i 56 §:ns senare moment,
äfvensom i 81 §; och ehuru man
äfven i dessa stadganden sökt anledning till
beskyllningen att maktbegäret velat göra
sig gällande, förbigår jag likväl att vidare
yttra mig i denna del, såsom icke föremål
för närvarande discussion. Nu är endast
fråga om behandlingen af enskilda Riksdagsmäns
motioner. Af 56 § finner man,
att ConstitutionsUtskottet har en otvifvelaktig
rättighet alt i sin födsel qväfva alla
dylika förslag, men icke dem, som komma
från Konungen; och häruti består den första
hufvudsakliga skiljaktigheten uti de tvänne
serskildta behandlingssätten. När deremot
Utskottet ej finner anledning att qväfva
förslaget i sin födsel, har det ej annat
\
Pen 11 Mars f. m, 251
val, än att tillstyrka förslaget, och 56 §
säger bestämdt, att detta tillstyrkande skall
öfverlemnas till. Rikets Ständer; men samma
§, äfvensom den 8i, säger lika bestämdt,
alt då församlade Ständer ej få öfver frågan
besluta. Jag hemställer nu till hvar
och en, som har förmåga att tolka Svenska
ord, om icke ordet besluta innefattar så
väl afslag, som bifall; och detta må först
tjena till vederläggning af reservanternes
tanke inom Utskottet, hvilka velat lemna
RiksSlånden rättighet att nu afslå Utskottets
förslag. Dernäst kan jag ej finna Grundlagsstridigt,
att frenne Talmän tillåtit återremiss
på grund af de gjorde anmärkningarne;
men jag skulle deremot finna det
Grundlagsstridig!, om nu en proposition
tilläts, hvarigenom närvarande Ständer kunde
afslå förslaget; ty annat är, att medgifva
rättighet lill anmärkningar, hvilka måhända
kunde leda till jemkning i detaljerna,
och annat, alt tillåta en proposition,
som möjligtvis skulle leda till afslag på
hufvudfrågan vid denna Riksdag. Jag tillstyrker
altså bifall till de voteringspropositioner
Utskottet framställt, och långt ifrån
alt, med en viss talare, finna en grof tilltagsenhet
i Utskottets bemödande att (örena
Grundlagens bud med tre Stånds föregående
beslut, anser jag detta bemödande
såsom en skyldig gärd afaktning för Grundlagens
helgd, för hvilket jag enskildt hembär
ConslilutionsUlskollet min högaktning
Den ii Mars f. m.
och erkänsla, och detta med större tillfredsställelse,
ju större den stränghet är, med
hvilken Utskottet anfalles. Jag anhåller örn
proposition på bifall till Utskottets Memorial,
och får på förhand begära votering i
händelse pluraliteten för denna mening icke
på annat sätt kan utrönas.
Friherre Adlerbeth, Jokan, anförde
skriftligen:
Då jag har äran vara en af ConstitutionsUlskoltets
Ledamöter, anser jag mig
skyldig att i förevarande ämne här yttra
mina tankar, hvilka vördnadsfullt öfverlemnas
lill Högloft. Ridderskapets och Adelns
upplysta bedömande.
RegeringsFormens 56 och 81 §§ samt
Riksda gsOrd ningens 29 § innehålla det tydligaste
stadgande, att Riksens Ständer om
ett af deras ConstitutionsUtskott framstäldt
Grundlagsändringsförslag må vid samma
Riksdag öfverlägga, men ej, förrän vid dea
påföljande, besluta. 56 § RegeringsFormen
föreskrifver äfven uttryckligen, att då ConstitutionsUtskottet
föreslår en Grundlagsförändring,
skall af Riksens Ständer ett Utlåtande
deröfver afgifvas, för att hvila till
nästkommande Ständers afgörande. Både
förslaget och utlåtandet deröfver måste altså
blifva föremål för Riksens Ständers slutliga
åtgärd vid påföljande Riksdag.
Hvad sista momentet af RegeringFormens
56 § stadgar, i afseende på be
-
Den n Mars f. m>
a53
handlingssättet af ett ConstitutionsUtskotlets
yttrande öfver ett förslag till Grundlagsändring,
förutsätter a:ne händelser. 1:0 Att
i Riksens Ständers plena inga anmärkningar
göras mot ConstitutionsUtskottets yttrande;
2:0 Att anmärkningar deremot göras.
I bägge fallen måste, enligt hvad jag redan
erinrat, ett utlåtande af Riksens Ständer öfver
ConstitutionsUtskottets förslag äga rum.
I förra fallet kommer Utskottets yttrande
att hvila, såsom ett Riksens Ständers Utlåtande,
emedan bägge då med hvarandra
sammanfalla till ett enda belt. Göras åter
anmärkningar, kunna deras ämne antingen
vara partiella omständigheter, då en sammanjemkning
mellan dessa anmärkningar
och Utskottets förslag är verkställbar, utan
att förslaget derigenom till sina grunder
upphäfves; eller kunna anmärkningarne, såsom
nu, vara rigtade mot Utskottets förslag
i sjelfva dess principer, och vid delta sednare
förhållande måste, så vidt jag kan inse,
den föreskrifna sammanjemkningen icke
röra Utskottets förslag, ty detta skall först
af kommande Ständer afgöras, utan den
måste endast angå RiksStåndens serskilda
anmärkningar vid förslaget, hvilka anmärkningar
böra bringas till ett helt. Det utlåtande,
hvilket, om RiksStåndens skiljaktiga
meningar ej förut kunnat förenas, slutligen
måste heredas genom votering i förstärkt
ConstitutionsUtskott, blir således icke
Grundlags-ändringsförslaget, utan slulullryc
-
254
Den ii Mars f. m.
tet af Riksens Ständers omdöme öfver detta
förslag.
Den uppställning af voteringspropositionerne,
hvilken ConslitutionsUtskoltet nu
föreslagit, synes tnig vara det enda sättet,
atl i sitt hela sammanhang uppfylla de ofva
nan förd a trenne grundlagsparagraphernes
föreskrifter. * Efter denna åsigt, kunna kommande
Ständer i intet fall besluta öfver ett
grund lagsändringsförslag, utan att tillika besluta
om föregående Ständers öfver detta förslag
a fgi foa utlåtande. Ty utlåtandet måste
antingen tillstyrka eller afstyrka förslaget.
I förra fallet bifalles eller afslås utlåtandet
i samma stund, som förslaget bifalles
eller afslås; i senare fallet är bifall
till utlåtandet afslag på förslaget, och afslag
på utlåtandet bifall till förslaget. Med
ett ord: beslutet måste alltid på samma
gång omfatta både förslaget och utlåtandet.
Högst origtigt bar man således påstått, att
ConstitutionsUtskottet velat påtvinga Riksens
Ständer ett förslag, som de icke funnit sig
böra gilla. Då, genom de af Utskottet nppgifne
Nej-propositioner, både dess egna mening
och Rikets nu församlade Ständers i
principen deremot stridande öfverlemnas
till kommande Ständers afgörande, kan väl
något tvång icke sättas i fråga.
Friherre Rdlamb_, Claes: De anmärkningar,
som blifvit gjorde mot Utskottets
förslag till voteringspropositioner, nödga
Den ii Mars f. m.
a55
mig alt uppträda till försvar för en princip,
hvars bibehållande i sin helgd jag, såsom
Ledamot af Lagstiftningen, anser mig
skyldig att, så vidt i min förmåga står,
bevaka, ehuru den för öfrigt visserligen
icke kan angå mig närmare, än någon annan
af Ridderskapets och Adelns Ledamöter.
De framställde anmärkningarne grunda
sig hufvudsakligen derpå, att Utskottet
inrättat de föreslagne voteringspropositionerne
i enlighet med sitt förslag, men icke
i enlighet med de anmärkningar, som emot
detsamma af tre Stånd blifvit gjorde. RegeringsFormens
81 § och 2g § Riksdagsordningen
gifva likväl bestämdt tillkänna, att
Rikets Ständer ej vid samma Riksdag kunna
besluta öfver ett af ConstitutionsUtskottet
tillstyrkt förslag; och ehuru 56 § RegeringsFormen
medgifver RiksStånden rättighet
att om förslaget öfverlägga, måste jag
likväl, om RiksStånden, icke nöjde härmed,
vilja utsträcka rättigheten derhän att kunna
helt och hållet förkasta förslaget, anse en
sådan tolkning oriktig, intill dess man öfvertygat
mig, alt ordet besluta innefattar
endast bifall, men icke afslag. ConstitutionsUtskottet
har, genom den behandling
RiksStånden gifvit åt förevarande fråga,
sett sig nödsakadt, att upprätta de föreslagne
voteringspropositionerne, såsom den
enda utvägen, hvarigenom den i 81 15 Utskottet
förbehållne rättighet, alt icke förrän
vid nästa Riksdag se sitt förslag förkastadt,
a56
Den n Mars f. m.
och den i 56 § RiksStånden medgifne
rättigheten att utlåta sig öfver förslaget,
kunde på ett Grundlagsenlig! sätt förenas,
och Utskottets förslag, tillika med närvarande
Ständers yttrade opinion derom, framkomma
till dess rätta domare, som äro
nästblifvande Ständer. På dessa skäl anhåller
jag äfven om proposition på bifall
till Utskottets Memorial.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
Vid granskning af de voteringspropositioner,
som blifvit uppgjorde till afgörande af
de Irenne hufvudpunkterne af ConstilutionsUtskottets
förslag till ändringar i TryckfrihetsLagen,
förekommer det mig, som det
bör vara hvars och ens första pligt att tillse,
hvad Grundlagen i afseende på behandlingen
af dylika frågor tydligen stadgar.
För min del har jag gjort mig denna fråga,
med anledning af 56och8i §§ Reg.Formen
samt 29 § Riksdagsordningen; och jag har
äfven gjort mig den frågan, om ett på grund
af enskild motion af ConstitutionsUtskottet
till Riksens Ständer öfverlemnadt förslag
till Grundlagsändring, kan under samma
Riksdag afgöras, eller om det måste till
kommande Ständer öfverlåtas. Då man med
uppmärksamhet genomgår nyssnämnde §§:r,
finnér man väl att åtskillige de ta 1 j föreskrifter
der förekomma, som kunde vara, och
jag äfven önskar vore, mera sammanstämman
-
Deri ii Mars f> m. 257
hiande; men ingen anledning finnes likväl
lill contradiction mellan det peremtoriska
stadgande, som i dessa §:r igenfinnes,
alt sådane af ConslitutionsUtskottet
tillstyrkte förslag» väl kunna undergå jemkningar,
men att Rikets Ständer icke vid
samma Riksdag deröfver kunna besluta, utan
förslagen skola ovilkorligen, utan att undertryckas
lill sin princip, öfvergå till nästkommande
Ständer, som äga att blott med
Ja eller Nej afgöra hvarje fråga. Jag tror,
att afsigten med denna försigtighet varit,
att man velat, det ett förslag till Grundlagsförändring,
som prasparatoriskt uppgjordes
vid den ena Riksdagen och då undergick
alla nödiga jemkningar, samt underkastades
uttrycken af då varande Ständers
omdöme, skulle förblifva hvilande intill påföljande
Riksdagen, för att vinna den mognad,
som erfordras, särdeles i fråga om
FundamentalLags stiftande. Jag bar ock
trott, att den offentlighet, som med detta
hvilande är förenad, öppnar den hästa utsigt
för hvarje om fäderneslandet nitälskande
man, alt kunna med grundlighet granska
förslagens större eller mindre förtjenstfullhet,
och sätta honom i tillfälle att, med
tillhjelp af publiciteten, utveckla förslagens
skada eller nytta inför nationen, innan dess
Repesenlanter slutligen gå att derom afgifva
sitt votum. Men då jag nu beskådar de
af Utskottets pluralitet föréslagne voterings65
H. 17
a5S
Den ii Mars f. m.
propositioner, och dermed jemför dem reservanterne
uppgjort, finner jag likväl i
dessa senare en möjlighet till en sådan utgång
af voteringen, att Utskottets förslag
till förändrad Tryckfrihetslag uti de trenlie
ifrågavarande hufvudpunkterne skulle
helt och hållet omintetgöras. Ty om Herr
Cederschjölds voteringsproposilioner skulle
antagas, och det sedermera vid voteringen
i förstärkta ConstitutionsUtskottet skulle inträffa,
hvad som troligen hände, att Nej
vunne i de tvänne första voteringarne, och
Ja i den tredje, så skulle något ConstilutionsUtskottets
förslag till förändrad TryckfrihetsLag
icke vidare existera. Depositionen
af borgen skulle nemligen borttagas i
den första voteringen, Indragningsmakten
bibehållas i den andra, och Jury-inrättningen
förblifva oförändrad i den tredje, hvarefter
intet återstår, af Utskottets förslag, till
nästa Riksdag, och det utlåtande, som enligt
Grundlagen skall till nästa Ständer nflåtas,
skulle endast komma att innehålla en
berättelse om voteringens utgång på sådant
sätt, att närvarande Ständer afslagit Utskottets
förslag; hvilket dock är i rak strid
mot Grundlagens tydliga föreskrift,
i Då altså, vid granskning af de voteringspropositioner,
Utskottet föreslagit, jag
för min del finner, att Utskottet, ehuru
vid uppställningen besväradt af de stridigheter,
som, till följd af RiksStåndéns förut
fattade beslut, varit omöjlige att undvika,
Den ii Mars f. m.
2%
likväl bibehållit Grundlagens föreskrift och
bevarat principen, att Utskottets förslag
icke får vid denna Riksdag undertryckas,
men dock ingalunda undandöljt närvarande
Ständers tanka derom eller nekat dess mer
eller mindre giltighet, får jag, af denna
anledning, och då jag redan förut yttrat
min opinion i sjelfva saken, för bevarandet
af min öfvertygelse, som aldrig vacklat, anhålla
om proposition på antagande af Utskottets
voteringsproposilioner, hvilka jag
anser vara i conformitet med Grundlagen
och bevarande dess helgd, ehvad utgång
saken får i förstärkta ConstitutionsUtskottet;
hvaremot, om Herr Cederschjölds voteringspropositioner
antagas och utgången
blifver den, som jag förmodar och förut
omnämnt, intet förslag vidare skulle återstå,
hvilket efter min tanka är alldeles stridande
mot Grundlagens både ordalydelse
och mening.
Herr Cederschjöld: Om Utskottets ifrågavarande
memorial hade varit till Ståndets
Ledamöter utdeladt förr än i dag, skulle
jag icke besvärat med något vidare yttrande
i denna fråga, under förlitande derpå,
alt hvar och en, vid närmare granskning
af Memörialet, redan skulle hafva stadgat
sin öfvertygelse derom; men nn finner jag
mig nödsakad alt till besvarande upptaga
några anmärkningar. Den siste värde talaren
har sagt, att i händelse mina vote65
H. f)*
Den ii Mars f. tn.
ringspropositioner antogos och voteringen t
förstärkta ConstitulionsUtskottet utföll på
ett viss sätt, skulle intet förslag af Constitutionslltskottet
till förändrad Tryckfrihetslag
återstå, som kunde hvila till nästa
Riksdag. Det skulle likväl åsterstå ganska
mycket, såsom hela den nya uppställningen
af Tryckfrihetslagen och många vigtiga
af Utskottet föreslagne jemkningar och ändringar,
hvilka alla ändock skulle förblifva
liggande till nästa Riksdag. De här ifrågavarande
punkterne utgöra nemligen blott ei>
del af Utskottets förslag. Dessutom får jag
erinra, att, så fulla af motsägelse sinsemellan,
som stadganderne i 56 och 81 §§ af
RegeringsFormen för öfrigt äro, så är dock
föreskriften alldeles enkel och peremtorisk
om ConstitutionsUtskottets åliggande att
sammanjemka RiksStåndens olika meningar.
Utskottet får icke om dessa meningar ingå
i något raisonnement, eller förblifva vid sin
egen tanka: utan, så snart en anmärkning
blifvit till Utskottet remitterad såsom ett
RiksStånds gemensamma tanka, nödgas Utskottet
att, med frånträdande af dess egen
mening, anmäla skiljaktigheterne i RiksSlåndens
meningar och söka sammanjemka
dem, samt, i händelse detta misslyckas,
upprätta voteringspropositioner till dessa
skiljaktigheters slitande i förstärkt ConstitulionsUtskott.
En värd talare från Läktaren har antydt,
att han vill protestera mot proposi
-
Den ij Mars f. m.
261
tions framställande till återremiss, på flen
grund, att antagande af det i min reservation
uppgifne förslag, skulle vara Grundlagsvidrigt.
Men jag får påminna, att sedan
de i RiksStånden gjorde anmärkningar
blifvit till Utskottet remitterade, och Utskottet,
enligt sin pligt, öfverlemnat åt RiksStånden
att jemka sig efter hvarandra: men
detta först numera misslyckats och hvarje
Stånd vidblifvit sin tanka, så vore det i
sanning en himmelskriande inconsequens
att vägra förstärkta ConslitutionsUtskottet
att göra, hvad man nyss förut tillåtit RiksStånden.
För öfrigt får jag fästa uppmärksamheten
derpå, att ConstilutionsUtskottels
åliggande att söka sammanjemka RiksStåndens
olika meningar eller öfverlemna dem
till förstärkt ConstilutionsUtskott förr ansetts
så ovilkorligt, att 1817 och 1818 årens
ConslilutionsUtskoLt icke ens tilltrodde sig
att neka afseende för gjorda anmärkningar
root en af Utskottet tillstyrkt Kongl, proposition
om ändring af 7 § RegeringsForrnen.
Utskottets förslag godkändes af de
öfrige tre Stånden, men återremitterades af
Ridderskapet och Adeln, och Utskottet hemställde
i anledning deraf, om icke Ridderskapet
och Adeln ville foga sig efter de öfrige
Stånden, med förklaring, att Utskottet
i annat fall vore beredvilligt alt upprätta
voteringspropositioner till frågans afgörani
förstärkt ConstitutionsUtskott. Ridderskapet
och Adeln fogade sig den gången efter
Den ii Mars f. m.
de öfrige Stånden, men man kan härafse,
att dåvarande ConstitutionsUlskott icke ansåg
sig berättigadt att vidhålla sin mening
eller undertrycka en mot dess förslag gjord
anmärkning, äfven då fråga var örn en Kongl,
proposition. Nu deremot synes man vilja
tilldela ConstitutionsUlskottet en vida större
myndighet, nemligen den, att lemna tre
RiksStånds uttryckta mening ulan afseende
i fråga om ett förslag, som är kommet från
Utskottet sjelf, eller åtminstone icke kan anses
härstamma från Regeringen annorlunda,
än på sidolinien.
Friherre Åkerhjelm: Jag skulle icke för
min del förlänga discussionen, om jag icke
af den siste värde talarens yttrande fått en
anledning dertill af sådan beskaffenhet, att
jag anser mig sk-yldig att icke under tystnad
låta den förbigå. Herr Cederschjöld
har nemligen sagt, att mycket skulle återstå
af Utskottets förslag, oansedt det genom
antagande af bans voteringspropositioner
skulle lyckas att få de trenne af Utskottet
framställde bufvudprinciperne uteslutne.
Detta måste j3g helt och hållet bestrida,
emedan nu endast är fråga om det förslag,
som innefattar berörde tre principer. Utskottet
yttrar sig i första Betänkandet under
N:o 5i, pag. ii med följande korta ord: /
öfverensstämmelse med hvad här ofvan
blifvit anför dt, och såsom ett helt af inbördes
oskiljaktiga delar bestående förslag.
Den ii Mars f. m.
a63
hvilket följaktligen mäste i ett sammanhang
antagas eller förkastas, får, till Grundlagsenlig
åtgärd, ConstitutionsUiskottet vördsam/igen
öfverlemna nedan omförmälde ändringar
och tillägg i Tryckfrihetslagens
stadganden; och derefter följer sjelfva förslaget
med dess trenne delar, nemligen Borgens
ställande för rättigheten att utgifva
periodisk skrift, Indragningsinaktens uppliäfvande
och Tryckfrihetsmålens öfverflyttande
från Jury till vanliga domstolar. Jag
nödgas vidare begära, att få uppläsa några
ord ur 56 § RegeringsFormen, såsom d<$n
enda ledsljernan för min öfvertygelse. Der
står nemligen: Tillstyrker ConstitutionsUtskottet
hvad en Riksdagsman hos detsamma
i sådant afseende (det vill säga i frågor
om förändringar af Grundlagarne} föreslagit,
eller utlåter sig Utskottet med tilleller
af styrkande å en af Konungen i lika
ändamål gjord proposition; varde Utskottets
yttrande vid samma Riksdag öfverlemnadt
till Riksens Ständer, hvilka vid
densamma må derom kunna öfverlägga;
men icke vid densamma besluta. Göras i
Riksens Ständers plena icke några anmärkjiingar
emot ConstitutionsUtskoltets yttrande;
hvite detsamma såsom ett Riksens Ständers
utlåtande, hvaröfver först vid nästa
Riksdag, och då endast med Ja eller Nej
skall kunna beslutas &c. Om nu delta
stadgande confereras med 81 § RegeringsFormen
och 29 § Riksdagsordningen, så
2 64
Den i! Mars f. m,
lärer val ingen annan slutsats derifrån kunna
dragas, än att föreskriften om Rikets
Ständers rätt att vid samma Riksdag öfverlägga
om ett af ConstitutionsTJtskottet
tillstyrkt förslag och de längre ned i §:n förekommande
detalj-föi eskrifterne i detta afseende
icke kunna kullkasta den i alla §:ne
återkommande föreskriften, att Rikets Ständer
ej vid samma Riksdag kunna öfver förslaget
besluta. Jag fortfar derföre att tillstyrka
bifall till de af Utskottet föreslagne
voteringspropositioner, såsom den enda med
Grundlagen förenliga utväg,
Herr Lefren: Då det behagat Herr Cederschjöld
att missförstå mig eller att tillägga
mig en annan mening, än den jag
baft, bör jag förklara, att jag aldrig påstått,
det vara Grundlagsvidrigt att framställa proposition
på återremiss af ifrågavarande Memorial.
Jag har för min del begärt proposition
pä bifall lill detta Memorial och
afslyrker återremiss, utan att likväl anse
det en sådan proposition bör vägras. Men
om åter Herr Cederschjölds voteringspropositioner
skulle komma i fråga, så äro de
af den beskaffenhet, att jag hoppas det Herr
Grefven och LandtMarskalken ej meddelar
proposition å dem, enär de, såsom Friherre
Åkerhjelm riktigt anmärkt, kunna föranleda
till det Grundlagsvidriga resultat,
att ConstitutionsUtskottels förslag blefve vid
denna Riksdag afslaget och tillintetgjord t.
J
Den ii Marst. in.
Skillnaden är här ganska klar, och jag ber,
att man ej må lägga i min mun andra ord,
än dem jag uttalat.
Grefve Frölich: Beklagligen bär, såsom
jag förutsett, nu inträffat, att Herr Cederschjöld,
genom sitt varma nit för försvaret
af en sak, som jag anser vara redan
i reservationerne så val försvarad, att den
icke behöfde något ytterligare bemödande
i denna del, gifvit tillfälle att upprifva
samtelige till detta ämne hörande frågor
och föranledt en så lång discussion, att
dess uppfattande till prolocollet och expedierande
skall fordra så mycken tid, att
verkan blifver den jag antydt och Herr Cederschjöld
icke har önskat, nemligen att
förstärkta ConstitutionsUtskottet innan Riksdagen
afblåses, icke hinner sammankomma,
för att slutligen afgöra frågan. Då nu emedlertid
det onda, som jag befarade och sökte
förekomma, redan skett, gör det ingenting
om jag, genom upptagande af och försök alt
vederlägga åtskillige anmärkningar, gör discussionen
ännu något vidlyftigare. Herr
Lefren har egentligen sökt öfvertyga Ridderskapet
och Adeln att ämnet för Utskottets
sista Memorial vore att sammanjemka
de stridiga meningar, som i afseende på
förevarande fråga inom RiksStånden ägt rum.
Jag får likväl anmärka, att vi redan kört
förbi det skjutshållet, sedan Utskottets serskildta
Memorial med anmälan om de oför
-
2 66
Den n Mars f. m.
enliga skiljaktigheterne gått igenom hos alla
fyra RiksStånden, utan att sammanjemkning
kunnat tili vägabringas; och att numera tala
om sammanjemkningsförsök af ConstitutionsUtskottet,
anser jag vara ett sätt att
få saken bortblandad, för att förekomma
den enda utväg till sammanjemkning, sora
återstår, nemligen genom förstärkta ConstitutionsUlskoltet.
Friherre Åkerhjelm bar,
å en annan sida, velat deducera saken derhän,
att det icke skulle vara det förstärkta
ConstitutionsUtskottets, utan det vanliga
ConstitutionsUtskottets Memorial, som ej får
vid första Riksdagen undertryckas, och Friherren
har dervid nyttjat ett ord, som icke
finnes i Grundlagen, under åberopande af
både andan och ordalydelsen af de citerade
§:ne. Men den härledde andan har
utgått från en ordalydelse, som icke finnes;
ty det står ingenstädes i Grundlagen förbjudit
för Rikets Ständer att undertrycka
ett af ConstitutionsUtskottet uppgjordt förslag.
Der står blott, att Rikets Ständer ej
vid samma Riksdag må besluta om en föreslagen
ändring i Grundlagarne; och att
besluta om en förändring måste vara något
helt annat, än alt antaga ett förslag
till förändring, ty med beslutet är sjelfva
ändringen skedd, och, såsom Herr Professor
Geijer i sin reservation yttrat, då
anmärkningar emot ett förslag kunna göras,
hvilka naturligtvis böra kunna gå på
saken, måste de äfven kunna gå emot sa
-
Den 11 Mars f. m.
267
hen. Jag förmodar således, alt den förmenta
styrkan af det använda argumentet
skall blifva skingrad, om man blott besinnar,
att det icke är det vanliga ConstitutionsUtskottet,
som vid första Riksdagen
får afgöra saken, utan att det finnes en högre
autoritet, nemligen det förstärkta ConstiiulionsUtskoltet,
och dess mening är
verkligen af natur att derom skulle kunna
sägas, att den icke får undertryckas, utan
måste fortgå till nästkommande Ständer. Ty
att det vanliga ConstitutionsUtskottets mening
ej skulle kumma undertryckas, vet jag
icke huru Friherre Åkerhjelm eller någon
kan på allvar förfäkta, då Grundlagen tydligen
bestämt, att anmärkningar emot Utskottets
förslag kunna göras och alt saken,
då det ej lyckas Utskottet att sammanjemka
RiksStåhdens olika meningar, skall gå till
förstärkt ConstitulionsUtskott, som äger alt
förena dessa meningar, oberoende af den
mening det vanliga ConstilulionsUtskottet
haft. Nu hafva vi således redan kommit
det vanliga ConstitutionsUtskottets jurisdiction
förbi. ConslitutionsUtskottet bar
visserligen i denna fråga gjort allt hvad det
kunnat, och dess Ledamöter hafva i det
längsta försvarat sine meningar: eli låford
som jag gerna gifver dem; men Ridderskapet
och Adeln lärer finna, att sedan Utskottet
sålunda fullgjort allt, som af dess
varma känsla kunnat fordras, må dess verksamhet
kunna umbäras, och det förstärkta
/
a68
Den n Mars f. m.
ConstitutionsUtskoltets inträda i stället. Men
dertill fordras, alt voteringspropositionerne
så inrättas, att Ja oell Nej icke leda till
samma resultat, hvilket innebär den största
absurditet, söm vid denna eller någon
annan Riksdag inträffat. Jag förnyar min
begäran om återremiss af Memorialet.
Friherre Cederström, Jacob: Den discussioii
som nu uppstått, är i sanning märkvärdig,
såsom innebärande stämpeln af ett
försök att framtruga den grundsatsen, att
Rikets Ständer vid samma Riksdag skulle
äga att genom anmärkningar, som förklaras
för ett eller flere RiksStånds gemensamma
tanka, komma till afslag af ett af
ConstilutionsUtskottet tillstyrkt förslag till
Grundlagsförändring. Om man analytiser.
ar denna sats, skall man finna, att tvänne
directa slutledningar derifrån äro att draga.
Kan man genom anmärkningar, som förklaras
för ett RiksStånds gemensamma tanka,
yrka afslag på ConstitutionsUtskottets
förslag, så måste man ock, genom yttrandet
af en motsatt tanka, kunna yrka bifall
till förslaget, och i händelse RiksStånden
härom stannade i olika meningar, skulle
alternativen för förstärkta ConstitutionsUtskottets
votering blifva bifall eller afslag,
hvaraf följden vore, dels att ett förslag till
Grundlagsförändring skulle kunna vid första
Riksdagen directe bifallas, såsom det
skedde år 1812, och dels att antagandet äf
Den ii Mars f. ra.
en sådan förändring skulle bero pä förstärkta
ConstitutionsUtskottets pluralitet, dä det
likväl Grundlagsenlig! dertill fordras alla
fyra RiksStändens sammanstämmande beslut.
Jag hemställer till Herr Cederschjöld
sjelf, som plär vara skäligen mån att Rikets
Ständer ej må förlora någon rättighet
i Lagstiftningsväg, hvad följden skulle blifva,
i händelse Styrelsen ville genomdrifva
ett förslag till Grundlagsförändring, som
omstörtade någon af Rikets Ständers rättigheter,
och genom några välvilliga personer
inom något RiksStånd så bedrefsaken,
att bifall lill förslaget förklarades för detta
RiksStånds gemensamma tanka, under det
afslag yrkades i de öfrige Stånden, samt
Constit.Utskottet; enligt Herr Cederschjölds
argumentation skulle Constit.Utskottet då ej
äga att göra annat, än att söka sammanjemka
de olika meningarne och, då ingen sammanjemkning
mellan raka motsatser här kunde
äga rum, föreslå votering i förstärkta ConstitutionsUtskottet
mellan bifall eller afslag
till förslaget. Är det väl tänkbart, allman
till d enna grad kan förbise Grundlagens
stadganden? Jag vet icke heller hvarföre vi
skulle vara så angelägne om rättigheten att
afslå förslaget; blifva icke kommande Ständer
i tillfälle att bedöma det med lugnare
öfvertygelse än de, som sjelfve handlagt
frågan och möjligtvis kunde låta hänföra
sig af passioner? Jag måste derjemte på det
högsta ogilla Herr Cederschjölds argumen
-
270
Den 11 Mars f. m.
tation, hvarigenom lian, som sjelf anser det
ifrågasatte afslaget olagligt, likväl kommit
till den slutsats, att det skulle gå an, sedan
tre Stånds Talmän tillåtit proposition
på derhän syftande anmärkningar. För min
del tror jag ej, att något RiksStånd kan
hindras ifrån en olaglighet^ antingen Ordföranden
medgifver proposition derå, eller
den möjliga händelsen inträffar, att ConstitutionsUtskottet
förklarar det Ordföranden
haft orätt, då han vägrat propositionen.
Men detta hindrar ej, att det är en pligt
hos hvarje Representant att taga sig till
vara för att följa i ett sådant fotspår; och
då det erkännes, att en olaglighet begås,
om Rikets Ständer såsom utgörande eria
Statsmakten, skulle vid en Riksdag peremtorisk
afgöra ett af ConstitutionsUtskotlet
tillstyrkt förslag till Grundlagsförändring,
kan jag för min del ej tillstyrka annat, än
bifall till Utskottets Memorial, helst antagandet
af den motsatta principen skulle
medföra de vådligaste följder för Rikets
Ständer sjelfva.
Herr Printzenskjöld, Axel: Lika med
Friherre Cederström, tror jag det ej vara
så alldeles riktigt, att Utskottets första Betänkande
återremitterades med anmärkningar,
som åsyftade ett rakt upphäfvande af
Utskottets förslag; men då delta skedt, och
då jag vid det tillfället ej hörde någon annan,
än Friherre Cederström, protestera
Pen ii Mars f. m.
27I
mot ett sådant förfarande, finner jag det
underligt, alt man nu vill förklara Herr
Cederschjölds voteringsproposilioner, som.
äro uppställde i fullkomlig enlighet med de
till Utskottet remitterade anmärkningarne,
Grundlagsstridiga, ehuru hvarken Herr Grefven
och LandtMarskalken eller två andra
Stånds Talmän vägrat remiss på sjelfva anmärkningarne.
Enligt Utskottets förslag äro
voteringspropositionerne till Ja och Nej enahanda;
skillnaden består blott deruti, att i
ena fallet erkänner Rikets Ständer principen
för förslaget och öfverlemnar det, med
ett sådant godkännande, lill blifvande Ständer,
då deremot, i det andra fallet, Rikets
Ständer, med ogillande af principen, likväl
öfverlemna förslaget till kommande Ständers
afgörande. Men jag hemställer nu, hvad
denna distinction har att betyda; månne
väl nästkommande Ständer skola bry sig
om, hvad nuvarande Ständer tänkt om saken,
och månne de icke ensamt skola göra
afseende på hvad de sjelfve anse nj^ttigt?
Följden skulle således blifva, att Utskottets
förslag, utan allt afseende derpå att det vid
denna Riksdag af tre Stånd blifvit ogilladt,
förblef gällande, för att föreläggas nästkommande
Ständer. För min del kan jag ej
finna annat, än att, sedan anmärkningar,
som stå i rak strid mot Utskottets antagne
principer, blifvit såsom tre RiksStånds gemensamma
tankar remitterade till Utskottet,
måste följden blifva sådane voterings
-
272
Den 11 Mars f. m.
propositioner, sora de Herr Cederschjöld
föreslagit; och jag anhåller altså om proposition
på antagande af dessa. Herr Lefren
har väl förklarat, att han förmodade,
det Herr Grefven och LandtMarskalken skulle
vägra en sådan proposition, men jag får
i anledning deraf för min del blott yttra,
att jag är af motsatt tanka»
Grefve Horrij Claes Fredric: Det är
ovanligt att finna Friherre Cederström så
svag i sin argumentation, som nu, då han
vanligen plägar vara lika stark i sofismer,
som sakrik och grundlig i sin bevisning,
då det någon gång behagat honom att med
verkliga skäl leda våra öfverläggningar. Friherren
har sagt, att det vore Rikets Ständer
förbjudet, att afslå ett af ConstitutionsUtskottet
tillstyrkt förslag till Grundlagsförändring
vid samma Riksdag som det blifvit
framstäldt, på den grund, att 56 och
81 §§ stadga, att Rikets Ständer ej må vid
samma Riksdag besluta öfver en föreslagen
Grundlagsförändring. Det måste likväl vara
en himmelsvid skillnad mellan att besluta
en ändring, och att besluta det intet förslag
till ändring skall äga rum. — Friherre
Åkerhjelm har för sin åsigt lagt till grund
några ord ur 56 § RegeringsFormen. Jag
hade önskat, att Friherren behagat läsa §:n
till slut, då det skulle hafva visat sig, att
der slår: Förena sig derefter samtlige Riks
Stån
-
Den ii Mars f. m.
Stånden om ett enahanda utlåtande, hvite
det till slutligt antagande eller förkastande
på tid. och sätt, sorn ofvan föreskrifva
äro. Blifva åter något Stånds tankar i
någon eller några delar skiljaktige från de
öfriges, och samma Stånd sig icke efter de
öfrige fogar; varde CohstitutiohsUtskottet ±
genom val af RiksStåndens plena, till slutlig
jemkning förstärkt till ett antal af 20
personer af hvarje Stånd, hvilka, genom
samfäld omröstning, skilj aktigheter ne förena,
och det dymedelst fullständigt beredde
utlåtande hvile sedan till Riksens Ständers
afgörande, som ofvan sagdt än Mig
synes, att ordalagen här äro så tydliga, att
det omöjligen kan bestridas, att det ju är
det förstärkta CönstitutionsUtskottet, som
Öfverlemnar det fullständigt beredda Utlå*
tandet till afgörande, sorn ofvan sagdt är>
det vill säga, att det är detta Utlåtande*
sorn icke får vid samma Riksdag afgörass
Jag finner, på grund häraf, intet skäl eller
ens någon sannolikhet lill skäl, hvarigenom
den åtgärd, ConstitiitionsUtskottefc
vidtagit i afseende på voteringsproposition
nernes Uppsättande, kan försvaras, utan in*
Stämmer deri, att dessa voteringsproposi*
tioner må blifva i enlighet med Herr Ce*
derschjölds förslags
Friherre Åkerhjelm: Grefve Frölich
hat1 emot inig anmärkt, att jäg begagnat or65
H. 18
274
Den it Mars f. m.
det undertrycka, hvilket icke, med hänsigt
till ConstitutionsUtskotlets framlagda förslag,
skall finnas i Grundlagen. Jag medger
detta, men till min ursägt må lända,
alt jag under discussionen måhända nyttjat
många ord, som ej finnas i Grundlagen,
utan att man derifrån sökt hämta skäl till
anmärkning mot hvad jag i saken anfört.
Emedlertid torde jag, med afseende på
denna anmärknings syftning, ytterligare få
erinra, att mitt påstående varit, det ConslilutionsUtskottels
förslag skulle, genom antagande
af Herr Cederschjölds voteringspropositioner,
möjligen kunna blifva undertryckt
eller omintetgjordt vid denna Riksdag,
och det är denna Grundlagsvidriga
följd, hvarpå jag velat fästa uppmärksamheten.
Jag tyckte mig nyss finna, att Grefve
Horn ej ansåg, att afstå en förändring vore
detsamma, som att derom besluta. Jag kan
likväl för min del ingalunda häruti instämma,
och, utan att vidare fästa mig vid de
grammaticaliska begreppen af orden, vill
jag blott påminna, att i Grundlagen står:
Hvite detsamma (hemligen ConstitutionsUtskottets
förslag) såsom ett Riksens Ständers
Utlåtande, hvaröfver först vid nästa
Riksdags och dä endast med Ja eller Nej,
skall kunna beslutas. När således vid nästa
Riksdag beslut skall tagas med Ja eller
Nej, måste afslag då innefatta ett beslut,
och jag drager häraf den slutsatsen, att ordet,
användt på närvarande Ständer, nöd
-
Den ii Mars f. m.
275
vändigt måste, enligt Grundlagens mening,
innebära samma betydelse. Hvad beträffar
Grefve Horns anmärkning, att jag icke uppläst
§:n till slut, så står jag i förbindelse hos
Grefven för dess uppläsning; ty min mening
var att uppläsa äfven denna del af §:n,
för att derifrån hämta ytterligare stöd för
min åsigt; Der står nemligen, att förstärkta
ConstitutionsUlskottet skall genom samfäld
omröstning skiljaktighelerna förena,
och det dymedelst fullständigt beredda utlåtande
hvilé sedan till Riksens Ständers
afgörande, sorn ofvan sagdt är. Häraf måste
den slutsats dragas, att ett Utlåtande
alltid bör hvila till nästkommande Ständers
afgörande; men jag hemställer* huruvida
något utlåtande här skulle blifva hvilande,
i händelse Herr Cederschjölds voteringspropösitioner
antogos, och omröstningen i
förstärkta Utskottet sedermera utföll i enlighet
med den supposition, jag förut uppställt.
ConstitutionsUtskoltets förslag vöre
då helt och hållet tillintetgjord t, och något
utlåtande, som kunde öfverlemna* till
nästkommande Ständers afgörande, skulle
ej finnas. ConstitulionsUtskottet har från
trenne RiksStånd emottagit anmärkningar
emot förslaget, hvilka hvila på den grund,
att dessa RiksStånd icke godkänt principerne
för Utskottets förslag, och Utkottet har
i sina voteringspropositioner, så vidt möjligt
varit, sammanjemkat dessa anmärknin65
H. 18*
276
Den 11 Mars f. m.
gar med Grundlagens föreskrift, genomett
ordagrant upptagande af anmärkningarne
med det tillägg, att Utskottets förslag i
alla fall skall öfvergå till nästkommande
Ständer; och ett sådant utlåtande, innefattande
närvarande Ständers ogillande eller
godkännande, synes mig ock vara det mest
passande och för nästa Ständer mest upplysande,
samt i intet hänseende rubbande
Grundlagen. För öfrigt tror jag icke med
Herr Printzenskjöld, att man begått någon
olaglighet genom anmärkningarnes remitterande
till Utskottet, och jag har derföre ej
haft någon anledning alt reservera mig emot
frågans behandling hittills, i synnerhet som
jag funnit, att Utskottet, vid voteringspropositioriernes
uppsättande, noggrannt iakttagit
remissernas innehåll; men om man
anser en olaglighet vara begången, vet jag
i sanning icke, hvarföre man häldre skulle
begå tvänne olagligheter, än låta den förra
varna sig från begåendet af den andra. Jag
förnyar min vördsamma anhållan om proposition
på bifall till ConstitutionsUlskottets
Memorial.
Friherre Adlerbeth: Jag skall icke länge
uppehålla Höglofl. Ridderskapetoch Adeln;
jag vill blott fästa uppmärksamheten derpå,
att ordet besluta, i allmän och oinskränkt
mening, måste i en Grundlagsparagraph äga
lika betydelse, som i en annan, nästföregående.
RegeringsFormens 55 § innefattar
Den ii Mars f. ra.
277
den allmänna föreskrift, att, i Konungens
öfvervaro, Riksens Ständer ej må öfver något
annat ämne besluta; och då i 56 § ordet
besluta äfven utan inskränkning förekommer,
måste dess mening i denna § och
i den nästföregående, vara densamma, det
vill säga, synonym med afgöra. För min
del finner jag icke heller i språkbruket någon
anledning, att på annat sätt tyda detta
ord, då det är frånskildt all tillsats. Hvad
jag med säkerhet har mig bekant, är att
Ledamöterne af det ConslitutionsUtskott,
som år 1809 författade vår nuvarande RegeringsForm,
icke tvekade alt tänka sig bemärkelsen
af ordet besluta såsom enahanda
med slutligen afgöra. De äro icke utdöde,
desse vördnadsvärde män; vägen till flere
af dem är ännu öppen för enhvar, som
icke vill tro på mina ord, utan sjelf göra
sig förvissad om rigtigheten af hvad jag
anfört.
Jag fortfar alt hysa den öfvertygelse,
att ConslitutionsUtskottets förslag till voleringspropositioner
är den enda möjliga utvägen
att på ett Grundlagsenlig! sätt bringa
frågan till ett verkligt resultat; och jag
vågar alltså anhålla 0111 Herr Grefvens och
LandlMarskalkens proposition på bifall till
Utskottets Memorial.
Grefve Frölich: I förbigående får jag
tacka den värde afkomlingen af en ryktbar
ledamot af Svenska Academien för den med
-
278
Den 11 Mars f. m.
delelia upplysningen om betydelsen af or*
det beslutaj ehuru jag tror, att hela denna
deduetion varit tämligen öfverflödig, då fråga
här icke är om rätta förståndet af ordet
besluta i och för sig sjelft, utan om de i
Grundlags-§:n förekommande orden: besluta
om förändringar. Men det är egentligen
till Friherre Åkerhjelm, som jag nu velat
ställa några ord. Friherren har klandrat
min anmärkning mot ett af honom begagnadt
ord, som icke finnes i Grundlagen;
och Friherren skulle hafva rätt deri, att
jag icke bordt anmärka detta ord mer än
mångå andra, med hvilka förhållandet är
enahanda, om icke Friherren sjelf lagt så
mycken vigt på detta ord och åberopat
Grundlagens peremtoriska bud, samt i detta
sammanhang yttrat, att ConstitutionsUt- <
skottets förslag ej få vid första Riksdagen
undertryckas. Detta var anledningen, hvarföre
jag fästade mig vid uttrycket, och jag
ansåg det så mycket behöfligare, som jag
nyss förut hörde Herr Bruncrona i sitt skriftliga
anförande upprepa en i Herr Cederschjölds
reservation framställd fråga, och
afvisa densamma dermed, alt svaret skulle
ligga i de citerade Grundlags-§:ne; hvilket
synes mig äga mycken likhet med svaret
af den skolgossen, som, då han skulle utpeka
på chartan , hvarest Petersburg var beläget,
nedslog med bälgvanten på hela chartan
och sade: det ligger där. Dylika demonslrationssätt
äro Jätta, men farliga i fall
Den ii Mars f. m.
279
ingen finnes, sorn följer dem på spåren.
Under sådane förhållanden är det angeläget
att tillse, huruvida de ord, raan nyttjar
lill stöd för sina meningar, finnas i
Grundlagen eller icke. Friherre Åkerhjelm
liar för öfrigt förbigått att besvara min vigtigaste
erinran, nemligen att det alldeles
icke är det oförstärkta ConstitutionsUtskottet,
hvars mening aldrig skulle få under
tryckas, hälst det i Grundlagen finnes omnämnd
en högre authoritet, tillsatt just för
att dömma öfver det vanliga ConstitutiousUtskottets
framställda förslag. Det oförstärkta
Utskottet kan anses, i denna fråga,
såsom redan upplöst, sedan det gjort allt
för försvaret af sin mening; det kan icke
komma längre. Skulle det väl kunna stå
tillsammans med consequens hos Lagstiftaren,
om han å ena sidan hade tillåtet det
oförstärkta ConslitulionsUtskottet att bibehålla
sin mening, då han likväl i 81 §:n medger,
att en Kongl, proposition till förändring
af Grundlagarne kan vid första Riksdagen
afslås? Huru är det väl tänkbart, att
en från Konungen och Dess StatsRåd utgången
proposition skulle kunna vid första Riksdagen
afslås genom enkel pluralitet bland
RiksSlånden, men oförstärkta ConstitutionsUlskotlet
icke ens af det förstärkta Utskottets
kunna öfverröstas? Hvar finnes väl någon
tänkbar rr.tio legis för ett sådant stadgande?
Också hafva Lagstiflarne alldeles icke
sagt eller menat så. De hafva icke tillagt
ö °
980
Den 11 Mars f. m.
det oförstärkta ConstitutionsUlskoltet någon
rättighet att, för blott Rechthaberey
skull få vidblifva sin enskilda mening, utan
föreskriften är klar, att då skiljaktiga meningar
i RiksStånden uppkomma, hvilka
icke kunna sammanjemkas, skall det förstärkta
ConstitutionsUtskotlet inträda i verksamhet,
och det vanliga Utskottets befattning
med saken är då alldeles förbi,
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Med
lika många ord, som andra talat antal gånger,
anhåller jag endast få förklara’, att vid
omröstningen min röst blir för återremiss
på grund af Herr Cederschjölds reservation.
Friherre Åkerhjelm,: Det är icke för
att ytterligare till besvarande upptaga de
anmärkningar, hvilka af talaren näst föro
den siste blifvit framställde, som jag nu
Regart ordet, utan endast för att i korthet
visa den ställning, hvaruti de å ömse sidor
föreslagne voteringspropositionerne stå
till frågan och till hvarandra. Om man i
sådant afseende fäster uppmärksamhet vid
contrapropositionen, finner man, att i första
propositionen innehåller Utskottets förslag:
Vinner Nej, kommer förslaget till
borgens eller depositions ställande för periodisk
skrift att till nästa Ständer hänskjuta*,
beledsagadt af Rikets Ständers förklarande,
att de ej funnit sig kunna för
det närvarande godkänna principen, hvar
-
Den ii Mars f. m.
ifrån förslaget utgått. Deremot lyder den
motsvarande af Herr Cederschjöld föreslagne
propositionen sålunda: Vinner Nej, kommer,
i enlighet med Preste- och BorgareStåndens
mening, någon föreskrift om sådan
borgen eller deposition, att i Utskottets
förslag ej äga rum. Vida re innehåller i
2:dra propositionen Utskottets förslag följande:
Tanner Nej, kommer förslaget till
Indragningsmaktens afskajffande att till nästa
Ständer hänskjutås, beledsagadt af Rikets
Ständers förklarande, att de ej funnit
sig kunna för det närvarande godkänna
principen, hvarifrån förslaget utgått.
I det motsvarande förslaget af Herr Cederschjöld
slår åter: Finner Nej, anses Indragningsmakten
böra, i likhet med PresteStåndets
mening, bibehållas i det nja
förslaget till Tryckfrihets Förordning. Slutligen
lyder Utskottets förslag i 3:dje propositionen
sålunda: Finnér Nej, kommer
förslaget till Tryckfrihets Nämndens upphörande
och Tryckfrihetsmålens af dömande
vid HofRätt, att till nästa Ständer htinskjutas,
beledsagadt af Rikets Ständers förklarande,
att de ej funnit sig kunna för
det närvarande godkänna principen, hvarifrån
förslaget utgått. Men Herr Cederschjölds
häremot svarande proposition lyder
som följer: Den som vill, att, i enlighet
med Piidderskcipets och yldelns samt
Preste- och Bor gare St ändens mening, Juryn
och nu gällande rättegångssätt i Tryck
-
282
Den 11 Mars f. m.
frihetsmål skota bibehållas, votere Ja. Häraf
synes således, att bägge förslagen samvetsgrannt
upptaga de i RiksStånden gjorde
anmärkningar, men skillnaden är den, att
om Utskottets förslag antages, kommer, i
enlighet med Grundlagens föreskrift, ett
utlåtande i hvilket fall som hälst att öfverlemnas
till nästa Ständer, hvilket deremot
icke är händelsen, om Herr Cederschjölds
förslag antages och de nu uppläste propositionerne
blifva i förstärkta ConstitutionsUtskottet
vinnande.
Friherre Adlerbeth: Jag vill blott nämna,
i anledning af Grefve Frölichs sista ananmärkning,
att det af honom omnämnde
förhållande mellan oförstärkta och förstärkta
ConstitutionsIJtskottet ingalunda rubbar min
skrifleligen yttrade öfvertygelse, att nemligen
ett förslag till ändring i Grundlagarne,
som utgått från det oförstärkta ConstitutionsUtskottet,
och är ämnadt att blifva
föremål för kommande Ständers afgörande,
ej kan afslås vid samma Riksdag, då det
väcktes, och alt förstärkta ConstitutionsUtskottet
aldrig får votera öfver tillintetgörande
af det oförslärkta Utskottets förslag.
Herr Cederschjöld: En värd talare har
till mitt bedömande hemställt, hvad följden
skulle blifva, om RiksStåndens ogillande
meningar i afseende på ett af C011-  stitutionsUtskollet tillstyrkt förslag skulle
*
Den ii Mars f. m. 283
vid första Riksdagen få göra sig gällande
genom förstärkt ConstitiitionsUtskott, och
talaren har frågat, om icke på sådant sätt
väg skulle banas för RiksStånden att en annan
gång genast besluta antagande af en
Grundlagsförändring. För min del tror jag,
att förhållandet är just tvärtom, och att säkerheten
just ligger i RiksStåndens magt,
att genast förkasta ett af ConstitutionsUtskottet
uppgifvet Grundlagsförslag. Att vid
första Riksdagen genast antaga ett sådant
förslag är bestämdt förbjudet. Detta har
visserligen år 1812 icke dess mindre skett:
men förslaget dertill utgick äfven då ifrån
ConstilutionsUtskottet. Jag ser således ingen
fara dervid, att låta RiksStånden förkasta
Utskottets förslag, men anser det vida
farligare att lemna en pluralitet af i3
personer i Utskottet makt att framtvinga
sitt förslag till lyckträffen af en votering
vid den kommande Riksdagen.
Hvad beträffar Friherre Åkerhjelms ofta
förnyade påstående, att ingenting af Utskottets
förslag skulle qvarblifva, i händelse
mina voteringsproposilioner aulages; så får
jag å nyo erinra, alt många ändringar i
TryckfrihetsLagen ändock skulle återstå tillika
med hela den nya uppställningen och
den systematiska anordningen. .Tåg får för
öfrigt påminna om hvad som hände vid
sista Riksdagen, då ConstitutionsUlskottet
bade föreslagit upphäfvande af 4 § 8 mom.
TryckfrihetsFörordningen rörande Indrag
-
284
Den 11 Mars f. m.
ningsmakten. Detta förslag godkändes af
3 Stånd, men det fjerde yrkade, att förslaget
inåtte förfalla eller modifieras. Utskottet
kunde ej underlåta att inbjuda detta
RiksStånd, att afstå från sin mening, men
förklarade tillika, att om Ståndet vidhöll
densamma, vöre det beredt att uppsätta voteringsproposition
för frågans afgörande i
förstärkt ConstitutionsUtskott. Ståndet frånträdde
då sin mening; men man finner
häraf, att, om detta RiksStånd vidblifvit
sin tanka och densamma blifvit gällande i
förstärkta Utskottet, så hade dåvarande ConstitutionsUtskotts
förslag aldrig blifvit hvilande,
och BondeStåndet vid denna Riksdagen
aldrig kunnat utmärka sig med dess
afslående.
Friherre Adlerbeth: Det är endast i
anledning af ordet framtvinga, hvilket af
den siste värde talaren blifvit användt, med
hänseende till ConstitutionsUtskottets förslag,
sorn jag, under åberopande af hvad
jag skriftligen anfört, utber mig få tillägga,
att det sätt, hvarpå Utskottet uppställt sina
voteringspropositioner, synes vara ett
tillräckligt bevis på Utskottets omsorg att
icke framtvinga den ena eller andra meningen.
Utskottet har lemnat RiksStånden
fullkomlig frihet att få sina meningar uttryckte
och åtföljande Utskottets till nästa
Ständer; men att, emot 3:ne Grundlags §:rs
tydliga föreskrift, vilja vi denna Riksdag
Den u Mars f. m.
285
helt och hållet annihilera Utskottets förslag,
synes mig ej ens böra komma i fråga.
Herr Uggla_, Göran Gustafa hade inlemnat
ett Memorial, som upplästes, så lydandet
Jag
har ansett mig vid delta tillfälle
ej böra undertrycka det öppna förklarande,
att jag ej kan godkänna ConstitutionsUtskottets,
eller, såsom det sjelft sig uttrycker,
dess stora pluralitets åsigt i förevarande
fråga; en åsigt, som, ehvad tolkning
man än må gifva åt Grundlagens bud, de
facto upphäfver all verkan af de åsigler,
som hos National Representationens- stora
pluralitet gjort sig gällande och till en död
bokstaf förvandlar den pröfningsrätt, förmedelst
förstärkt ConstitutionsUtskott, samma
Grundlag Rikets Ständer tillägger. Grundlagen
antyder ganska bestämdt den mening,
aLt ändringar deruti böra så mycket som
möjligt försvåras, och att dertill fördras
tvänne Riksdagars bifallande opinion; ■■—och
Reservanterne hafva utredt frågan lill alla
dess delar på ett, som mig synes, så lillfredsslällande
sätt, att jag för min del icke
har något att dervid tillägga. Så tinner
man äfven, att 1809 års upplyste Lagstiftare
klart uttryckt den grundsatts, att den
i sjelfva Grundlagen öppnade möjligheten
att förbättra den, borde omgifvas af försvårande
formaliteter, nödvändige för att afhålla
icke nog betänkte försök och att fö
-
a86
Den ii Mars f. m.
rekomma förhastade beslut. Och hvad vilja
vi nu annat, än att komma till detta lyckliga
mål?
Under åberopande af de i Herrar Professorerne
Cederschjölds och Geijers med
fleres reservationer anförde, väl grundade
skäl, tillstyrker jag alltså, att de af ConstitutionsUtskottet
framställde voteringspropositioner
måtte förkastas och Herr Cederschjölds
förslag dertill antagas, samt att
Memorialet på sådan grund måtte till Utskottet
återremitteras; hvarå jag vördsamt
anhåller om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition.
Ha ns Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de emot ConstitutionsUtskottets
Memorial gjorde anmärkningar
böra föranleda till återremiss deraf.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence hemställde, om Ridderskapet
och Adeln fann för godt godkänna
de af ConstitutionsUtskoltet föreslagne voteringsproposi
tioner.
Ropades likaledes Ja och Nej;
Hvarjemte Friherre G eder ström, Jacobf
begärde votering.
I anledning häraf upplästes till justering
och godkändes följande voteringsproposition
:
Den ii Mars f. ni.
287
Dea som godkänner de af Constitulionslltskottet
i dess Memorial N:o 6g föreslagne
voteringspropositioner i irenne hufvudpunkter
af Förslaget till ändringar i
TryckfrihetsLagen, voterar
Ja ;
den det ej vill, voterar
Nej;
Tinner Nej, anses ConstitutionsUtskottets
berörde Memorial böra, på grund af
de dervid gjorde anmärkningar, lill Utskottet
återremitteras.
Voteringen började klockan 12 middagen,
och befunnos, efter voteringens slut
lil. r e. m., sedan en voteringssedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öfrige
voteringssedlarne blifvit öppnade, rösterne
hafva utfallit som följer:
Ja — 80.
Nej — 82.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskildt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln ansett ConstitutionsUtskollets
Memorial böra, på grund af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskottet återremitteras,
Friherre Cederström: Emot det af Ridderskapet
och Adeln nu fattade beslut, att
till ConslitutionsUtskottet återremittera dess
9.88
Den 11 Mars f. m.
afgifne jemkningsMemorial, får jag protestera
såsom Grundlagsvidrigt, Delta Memorial
innefattar den sista handläggningen
af målet, Utskottet Grnndlagsenligt kan vidtaga,
och det hade ålegat Ridderskapet och
Adeln, i händelse Ståndet, i anledning derutaf,
icke velat sammanjemka sitt beslut
med de öfrige RiksStåndens, att genom votering
i förstärkt ConstitutionsUtskott låta
frågan komma till afgörande. På grund af
hvad Grundlagen tillåter, begär jag, att
denna min protest får åtfölja ålerremissen
lill Utskottet.
Föredrogs ånyo Herr Crusenstölpes
Magnus Jacobi den p dennes f. in. på bordet
lagde hemställan, att de öfrige RiksSlånden
ina inbjudas, alt instämma i Rid—
derskapets och Adelns den 8 deönés f. rii.
fattade beslut, i afseende å den summa af
70,000 R:dr, som är anvisad för KrigsCollegii
departementers materiella behof och
krut-till ver k ningskostnad erne.
Hans Exceltence Herr Grefven och
Landt Marskalken framställde proposition till
bifall å Herr Crusenstölpes berörde hemställan.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence framställde proposition
till afslag å samma hemställan.
Ropades åter Ja och Nej.
Hans
Den ii Mars f. m.
Hans Excellence förnyade båda de
framställde propositionerne; men bägge blefvo
ånyo med Ja och Nej besvarade.
Herr Riben, Carl Willielm: För min
del vågar jag tillstyrka afslag på den ifrågavarande
inbjudningen. Redan ifrån det
ögonblick, då Herr Crusenstolpe härom väckt
fråga, har det varit mig omöjligt att begripa,
huru en person, som så länge och
nitiskt ifrat för de 70,000 R:dr, hvilka äro
i fråga, nu kan anse sig böra göra allt, för
att åstadkomma osäkerhet i detta anslag.
Man torde ej begå någon indiscretion, om
man öppet uttalar, att allt det besvär, man
gjort sig för betryggandet af dessa 70,000
R:dr, härrört från ett uppkommet rykte,
att missräkning i StatsUtskoltet ägt rum
viii Slatsregleringen. Jag kan med likgiltighet
höra detta rykte, emedan jag ännu
icke var ledamot af StatsUtskoltet, då missräkningen
skulle hafva skett; men jag har
sedermera tagit någon närmare kännedom
om förhållandet härmed, och jag är för min
del fullkomligt öfvertygad om omöjligheten
deraf, att icke öfverskotten skola lemna
full tillgång lill hela den sammanräknade
summa, Rikets Ständer på dem anvisat
till materiellen. Om deremot Borgare-
och PresteStånden, efter skedd inbjudning,
ej frångå sine redan fattade beslut,
anser jag högst osäkert, huru saken
65 H. 19
29°
Den ii Mars f. ni.
slutligen kan utfalla; ty den måste då öfverlemnas
till förstärkta StatsUtskottets afgörande,
och jag ber att härvid få fästa
uppmärksamheten derpå, alt det beslut, hvaruti
Ridderskapet och Adeln efter trenne voteringar
stannade, innefattar ett bestämdt
upprifvande af Rikets Ständers förut fattade
beslut, att anslaget ovilkorligen skulle af
öfverskottsmedlen utgå. I stället alt antaga
Ridderskapets och Adelns beslut om
medlens anskaffande genom lån, kan det således
lätt hända, att hela saken på delta
sätt blir afslagen. Jag tillstyrker derföre
att alla, hvilka , liksom jag , instämma i Herr
Crusenstolpes önskan, att det ifråga varande
anslaget må med säkerhet komma till Konungens
disposition, måtte afslå den af Herr
Crusenstolpe föreslagne inbjudningen.
Herr Crusenstolpe„ Magnus Jacob: Jag
ber att få fästa uppmärksamheten derpå,
alt då 3:ne Stånd i detta ämne stannat i
olika beslut, måste målet gå till förstärkt
Statsutskott, i fall ej något Stånd jemkar
sig. RiksgäldsConloret förlorar ej om öfverskotten
äro tillräckliga, ty det får sitt
tillbaka, men de calculer som Styrelsen
göra behöfva ej, genom Ridderskapets och
Adelns beslut, vara underkastade någon
rubbning. För att göra tidsutdrägten så liten
som möjligt, får jag genast anhålla om
votering.
Herr Riben: Sedan votering redan är
Deri rr Mars f. m.
begärd, lärer all discussion vara öfverflödig;
jag får likväl, i afseende på anmärkningen
om de olika beslut, som redan äro
fattade, erinra, att deraf ej nödvädigt följer,
att frågan skall gå till förstärkt Statsutskott.
Ty om ingen inbjudning åstadkommer
ändring i besluten, är det gifvet,
att StatsUtskottet inkommer med ett sammanjemkningsförslag,
som måhända af tre
Stånd antages. För öfrigt är det en sanning,
att om öfverskotten kunna med säkerhet
antagas såsom tillräckliga, uppkommer
ingen skada för RiksgäldsContoret genom
medlens upplånande, och det är icke
heller af sådan anledning, som jag bestrider
förslaget; men om saken går till förstärkt
Utskott, skulle det kunna hända, att
StatsUlskottets förslag godkändes, att det
ena årets brist ej får fyllas med tillgångarne
för ett annat år, och följden skulle i
sådant fall blifva, att man hade skadat saken,
i stället för att hjelpa den.
Friherre Hermelin, Carl: Emedan Rikets
Ständer redan fattat det beslut, att ifrågavarande
anslag till materiellen skulle komma
att utgå aföfverskottsmedlen — såvida
— desse dertill lemnade tillgång, biträdde
jag, i voteringarne för några dagar sedan,
då hufvudsaken förevar, den mening som
Friherre Silfversköld i StatsUlskoltet yttrat,
i den öfvertygelse att dess reserva65
H. 19*
Den ii Mar* f. mi
tion snarast öfverensstämde med samma beslut.
— Nu är emedlertid detta, af Rikets
Ständer vid denna Riksdag i förstärkt Statsutskott,
fattade beslut, — de facto af Ridderskapet
och Adeln ändradt, — ty ehuru
Herr Grefven och LandtMarskalken, — visserligen
fullkomligt rätt, — icke ville medgifva
framställning af en direct eller tydlig
proposition på medlens anskaffande genom
upplåning — hvilket Herr Grefve Gyldenstolpe
föreslog <— innehöll likväl Herr
Crusenstolpes slutligen antagne proposition
samma sak, fastän beslöjad. — Ehuru Ridderskapets
och Adelns majoritet således,—
efter mitt omdöme, — redan begått ett fel
genom det grundlagsstridiga heslutet, tror
jag dock, att ett ännu större fel skulle begås,
om man, genom en inbjudning till de
öfrige Stånden, ville uppmana eller förleda
äfven dem att upprifva ett redan fattadt beslut;
hvarföre jag vördsamt tillstyrker afslag
på motionen.
Herr Munck af Rosenschöld:, Eberhard:
Då sjelfva saken förevar, voterade jag emot
Herr Crusenstolpe och i enlighet med Friherre
Silfverskölds reservation; men, då
Ridderskapet och Adeln med en pluralitet
öfver 3 gånger större, än minoriteten, antagit
Herr Crusenstolpes förslag, är jag angelägnare
att Ridderskspet och Adeln handlar
consequent, än att min mening vinner
framgång. Jag tillstyrker derföre, att Rid
-
i
Den ii Mars f. m.
derskapet och Adeln instämmer i den föreslagne
inbjudningen, desto häldre som
jag ej hört några nya skäl i dag framställde
emot Herr Crusenstolpes af en så stor
pluralitet antagne förslag.
Friherre Hermelin: Enär den siste värde
talarens öfvertygelse i denna sak synes stödja
sig på de voterandes antal, anhåller jag desto
snarare, att Herr RiddarhusSecreteraren måtte
benäget meddela upplysning om propositionen
emellan rösterne vid den votering,
rörande ifrågavarande 70,000 R:dr B:co,då
Herr Crusenstolpes förslag blef framför Friherre
Silfverskölds af Ridderskapet och
Adeln antaget; jag tror att den utföll med
69 mot 5i, och således ingalunda den proportion
som den siste värde talaren förmenat.
För öfrigt kan jag ej finna det vara
någon riktig Riksdags filosofi, att man, derföre
att fel en gång blifvit begånget, bör
fortfara på samma bana; och om mitt omdöme
i detta afseende ej kan anses tillförlitligt,
må det tillåtas mig att åberopa hvad
Friherre Åkerhjelm för en stund sedan derom
yttrade, då ett annat ämne förevar.
Undertecknad RiddarhusSecr eter are. yttrade,
att Ridderskapet och Adeln genom
votering i plenum den 8 dennes antagit
Herr Crusenstolpes förslag med 87 röster
emot 27.
Herr Tham, Wolrath: I afseende på
294
Den 11 Mars f. in.
resultatet af voteringen öfver sjelfva saken,
tror jag att RiddarlmsSecreteraren misstagit
sig om den votering som här var i fråga;
ty det var den sista voteringen, som utföll
på sätt RiddarlmsSecreteraren omnämnt,
men voteringen emellan Friherre Silfverskölds
och Herr Crusenstolpes förslag, på
hvilken Friherre Hermelin syftat, utföll verkeligen
på sätt den värde talaren angifvit.
Detta gör likväl intet till saken. Om den
pluralitet, som voterade för Herr Crusenstolpes
förslag, ansåg sig deruti hafva begått
ett misstag, vore det visserligen orätt
af densamma att nu fortgå på samma väg;
men om, såsom jag förmodar, denna pluralitet
tror sig vid förra voteringen hafva
handlat rätt, lärer den äfven nu vidhålla
sin mening. Hvad åter angår faran deraf,
att frågan genom en inbjudning till de öfrige
Stånden skulle komma lill förstärkta
StalsUlskottet, så kan jag ej inse denna
fara, då händelsen just är, att frågan ovilkorligen
måste till förstärkta StalsUtskoltet,
så vida de öfrige Stånden ej genom en
inbjudning förmås att frångå sina redan fattade
skiljaktige beslut.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob, hemställde, om icke, sedan
votering blifvit begärd, densamma till lidens
vinnande straxt borde försiggå.
Friherre Hermelin, som anmält sig att
tala, förklarade att han derifrån afslod,se
-
Den 11 Mais f. rrt.
295
dan Herr Tham upplyst det misstag RiddarhusSecreleraren
begått.
Undertecknad Riddarhus Secreterare:
Jag är ej i tillfälle att kunna medgifva, det
jag misstagit mig i min uppgift, alt Herr
Crusenstolpes förslag blef af Ridderskapet
och Adeln definitivt antaget med 87 röster
emot 27, hvilket skedde i den votering, der
Herr Crusenstolpes förslag uppställdes i jemförelse
med SlatsUlskoltets. Men om Friherre
Hermelins mening varit, att få veta
Ridderskapets och Adelns opinion om Herr
Crusenstolpes förslag i jemförelse med Friherre
Silfverskölds, så är det en sanning,
att det förra i den voteringen segrade blott
med 6q röster emot 5i. Detta resultat förminskar
likväl ingalunda sannfärdigheten
af min uppgift, att Herr Crusenstolpes förslag
af Ridderskapet och Adeln antogs med
87 röster emot 27.
Herr Riben: I anledning af Herr Thams
förmodan, att inbjudningen skulle kunna
förekomma frågans hänskjutande lill förstärkt
Statsutskott, får jag erinra,,att, derest
inbjudning beslutes och BondeStåndet,
som ännu icke fattat något beslut öfver saken,
med anledning häraf skulle instämma
med Ridderskapet och Adelil, men Borgareoeh
PresteStånden vidhålla sina redan fattade
beslut, lärer Ja-propositionen komma
all imiefalla SlalsUtskottels förslag, med
396
Den ii Mars f. m.
Ridderskapets och Adelns beslut till contraproposition,
och om Ja vinner, inträffar
den af Herr Crusenstolpe iclse nog eftertänkta
händelse, att Rikets Ständers beslut
blifver, det bristen i det ena årets öfverskott
ej får fyllas af ett annat års tillgångar.
Jag är ibland dem, som uppriktigt
önska, att de ifrågavarande 70,000 R:dr
må lemnäs till Konungens disposition, utan
afseende på möjligen uppkommande brist
i ett eller annat års tillgångar; men just
derföre nödgas jag votera emot Herr Crusenstolpes
förslag till inbjudning, hvilket
förslag, efter min tanka, är det enda sättet
att vålla osäkerhet i anslaget.
Herr Crusenstolpe: Till vederläggning
af den siste talaren lär ej fordras annan
bevisning än att 2 är mera än 1. Om B011-  deStåndet förenar sig med Ridderskapet och
Adeln blir det 2 Stånd, sorn fattat enahanda
beslut, emot Preste- och BorgareStånden,
hvilka fattat sig emellan olika beslut.
Utskottet kan ej komma med sitt förslag,
såsom redan förkastadt af 3 Stånd. Voteringen
i förstärkta StatsUtskottet måste blifva
mellan de 2 Ståndens sammanstämmande
mening, och de andre Ståndens beslut.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde till justering
följande voteringsproposition, sorn godkändes:
-
Den ii Mars f. m.
297
Den, som bifaller den gjorde hemställan,
att de öfrige RiksStånden må inbjudas
att instämma i Ridderskapets ocb Adelns
den 8 dennes f. m. fattade beslut, i afseende
å den summa af 70,000 R:dr, som är
anvisad för KrigsCollegii departementers
materiella behof och kruttillverkningskostnaderne,
voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, anses berörde hemställan hafva
blifvit af Ridderskapet ocb Adeln afslagen.
Voteringen började kl. en qvart till 2
e. m.; ocb befunnos efter dess slut kl. en
qvart till 3 e. m., sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad samt de
öfrige voteringssedlarne blifvit öppnade, rösterne
hafva utfallit som följer:
Ja — 1 o 1.
Nej — 58.
Till följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen serskildt förde protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln hade bifallit ofvanberörde
hemställan.
Uppläsles till justering och godkändes
3:ne §§ af Riksdagsbeslutet.
2g8 Den ii Mars e. rn.
Justerades och godkändes 5 ProlocollsUtdrag
innefattande Ridderskapets och
Adelns i plenum den <) dennes för- och eftermiddagen
faltade beslut.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O, J. Lagerheim.
Torsdagen d. i i Mars i 83o.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Företogs val af En Directeur och En
dess Suppleant vid LåneConloiret i Götheborg,
och hefunnos efter valets slut, klockan
7 eftermiddagen, sedan valsedlarne blifvit
öppnade, följande personer, genom de flesta
rösterne hade blifvit utsedde, nemligen till
Directeur:
Herr Hjärnej Carl Jacobf Öfverste, med
ioo röster.
Suppleant:
Herr Virginj Claes Samuel> Major,
med ()3 röster.
Hans E.xcellence Herr Gref ven och
Lan dt Mar skalken hemställde, alt val till Direclcur
och dess Suppleant vid LåneCon
-
Den ii Mars e. tn.
299
loiret i Malmö måtte af Ridderskapet och
Adelil företagas nästkommande Lördagsförmiddag,
^ vid pleni början, hvilket bifölls.
Företogs till pröfning RiddarhusUtskottels
den 12 sistlidlie Januarii afgifne och den
24 derpåföljde Februarii eftermiddagen på
bordet lagde Memorial, med svar på återremissen
angående de Reglementariske föreskrifterne
i afseende å införandet af offentlighet
vid Ridderskapets och Adelns öfverläggningar.
Uppå hemställan af Hans Excellence
Herr Grejven och LandtMar skalken, beslöt
Ståndet, att detta mål skulle punktvis profves.
i:sta punkten af Förslaget till Tillägg
i Ridderskapets och Adelns Ordningsstadga.
Grefve Frölich_, David: Det borde visserligen
hafva varit någon af de Herrars
skyldighet, som förra gången lade frågan
på bordet, att nu börja discussionen; men
i saknad deraf, ser jag mig nödgad alt göra
det, oaktadt allt det motstånd jag rönte
förra gången. Jag får derföre, i afseende
på denna punkt, hemställa, att de Tidningsredactioner,
hvilka anmäla sig till redaclion
af discussionerne, må begagna ständige
platser, så länge de med sådan redaction
fortfara, eller ock, alt en serskildt bureau
för dem inrättas på läktaren. Olika
med hvad som förut här blifvit yllradl af
i
3oo
Den it Mars e. m.
åtskillige Ledamöter, anser jag deni, som
göra en sådan anmälan, böra äga rättighet
till ständiga platser vid öfverläggningarna.
Grefve Gyldenstolpe, Anton Gabriel:
Då Grefve Frölich riu i någon mån förändrat
det förslag, Herr Grefven förra gången framställde,
tror jag att det förra af de alternativer,
som Grefven nu i dag framställt,
är riktigast, och anhåller om proposition
deruppå.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Lika med Grefve Gyldenstolpe
anser jag att det förra alternativet
af Grefve Frölichs i dag framställda förslag
är riktigast; men skulle dervid jemväl
hemställa, huruvida icke det tillägg vid
tillåtelsen för dessa Tidningsredacteurer
kunde äga rum, att den endast gälde så
länge de behörigen verkställa redactionen.
Grefve Frölich: Jag kan ingalunda ingå
på Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardies föreslagna tillägg, och orsaken dertill
är den, alt Ridderskapet och Adeln derigenom
skulle upphäfva sig till Domare uti
egen sak. Ridderskapet och Adeln skulle
då glömma, att det finnes en annan i Grundlagen
föreskrifven Domstol, som äger alt
afdömma det riktiga eller oriktiga sätt, i
afseende på hvilket Tidningsredacteurerne
kunna ställas till ansvar för sin befattning.
Så länge tryckfriheten har sin serskilda lag,
