# ID: svediakorp-gov423
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 12,858
# sentences: 418
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 5 Mars f. in.
3oi
afseende dermed är förenad. .Tåg måste derföre
enträget anhålla om bifall till Utskottets
förslag, och kan icke afstå derifrån utan
votering.
Herr Riben: Till hvad Friherre Cederström
med så mycken detaljkännedom anfört,
om den oordning och oreda, som skulle
blifva följden af låntagares rättighet att verkställa
sina liqvider genom nedsättning i
LandtRänterierne, har jag intet att tillägga.
Jag uther mig bloLt, i afseende på Herr
Tharas förmodan om nödvändigheten för
låntagare, att bekosta en commissionair, få
erinra, att ingen anledning till en sådan
förmodan här äger rum; ty intet hindrar
låntagare, att under recommcndation skicka
sina penningar per posto till en tjensteman
i RiksgäldsContoret, och ingen ting är lättare,
än att i instruetionen ålägga denna
tjensteman, att emottaga brefven och derå
lemna qvitto till Postverket, hvarigenom all
nödig säkerhet å ömse sidor vinnes. Någon
kostnad för låntagarne kan härigenom icke
uppkomma. Jag förenar mig derföre i sjelfva
saken med Friherre Cederström och Herr
von Hartmansdorff, men hemställer, om icke,
till följd häraf, femte punkten alldeles kan
utgå. Den skulle nemligen endast komma
att innehålla att ränte- och capitalafbetalningarne
skola göras i RiksgäldsContoret;
men detta behöfver ej föreskrifvas, ty der
intet annat stadgande finnes, följer det af
302
Den 5 Mars f. m.
sig sjelf, alt liqviderne skola ske, der lånen
blifvit tagne.
Herr Lagerhjelm, Pehr: I motsatts mot
den siste talaren, anser jag väl nödvändigt,
att, till rättelse för förvaltningen, så mycket
af punkten qvarstår, som uttrycker hvarest
liqviderne skola ske; men då Ridderskapet
och Adeln nyss beslutat, att Konungens Befallningshafvande
ej böra belgstas med lånehandlingarnes
öfversändande, synes det
vara ännu större skäl att icke belasta dem
med uppbörden af lånen, emedan den lätteligen
skulle kunna sammanblandas med
det öfriga uppbördsverket; och skadan deraf
är tydlig. Jag instämmer derföre i Herr
von Hartmansdorffs förslag, och får erinra,
att äfven den vinst härigenom beredes, att
Statsverket undviker omkostnaden af det remisslage
Utskottet föreslaget i och för inbetalningarnes
emottagande i Landt-Ränterierne.
Grefve Horn: Samma orsak, som, i fråga
om första punkten, föranledde mig att förkasta
förslaget att genom Konungens Befallningshafvande
bedrifva någon del af denna
undsättningsanstalt, hvilken är att betragta
såsom en serskild lånerörelse i hvarje landsort,
förmår mig äfven att bestrida, det liqviderna
skulle för allmänhetens beqvämlighet
få ske genom nedsättning i LandtRänterierne.
Jag misskänner visserligen icke
Den 5 Mars f. m.
3o3
Herr Thams nu yttrade goda afsigt och
varma nit för Landtmannens bästa; men
jag hemställer, om icke följden af den här
föreslagne tillåtelsen skulle blifva, att allmogen,
okunnig om penninge-transactioner
i allmänhet, inblandade liqviden för dessa
lån i den allmänna uppbörden, och lemnade
Krono-Fogdarne tillfälle att med dylika medel
betäcka Kronobalancer. Jag tror derföre
det vara säkrast, att hvar och en under
recommendation skickar sina ränte- och
capitalafbetalningar directe till RiksgäldsContorets
Fullmägtige.
Friherre Cederström: Då Betänkandet
i första delen af ifrågavarande punkt innehåller,
att afbetalningarne skola göras i RiksgäldsContoret,
förmodar jag att ingen af Ridderskapets
och Adelns ledamöter är okunnig
derom, att i händelse penningarne i recommenderade
bref skickas till RiksgäldsContoret,
blifva dessa bref, utan att någon commissionair
behöfves, af RiksgäldsContoret
uttagne och öppnade inför ett protocoll,
hvari brefvens innehåll annoteras, så att
det [omöjligen kan hända, att penningarne
på detta sätt icke i rätt väg framkomma
utan annan kostnad för låntagarne, än den
recommendationen medförer. Deremot anhåller
jag få visa, att den andra utvägen
medför både större kostnad och till oreda
föranledande omgångar. I Landt-Ränteriet
kan nemligen ingen ting insättas utan att
3o4
Den 5 Mars f. ra.
blifva annoteradt i LandsContoret, och allt
sådant måste åter ingå i Landsboken. Dess*
utom lärer Räntmästaren icke åtaga sig be*
sväret af medlens öfverstyrande utan att
beräkna sig lill godo remisslage, och låntagaren
får sannolikt derutöfver ersätta honom
postportot och recommendationskostnaden.
Hvad bar då låntagaren vunnit?
flan har förlorat resan till Läns-residencet,
tiden och remisslaget, mot ovissheten huruvida
medlen blifva på dagen till RiksgäldsContoret
öfversände; ty Räntmästaren kan
möjligen af sjukdom derifrån hindras eller
eljest uppskjuta dermed, för att öfversända
större summor på en gång. Jag skulle derföre
tro, att, då man har ett ansvarigt Postverk
och vet att brefven blifva af hämtade
genom RiksgäldsContorets egen försorg och
inför protocoliet öppnade, häruti ligger på
en gång den största säkerheten och den
största heqvämligheten för låntagarne. Hvad
åter beträffar detaljföreskrifterne, i afseende
på RiksgäldsContoret och dess skyldighet att
lemna qvitto med mera dylikt, så tillhör
sådant detaljerne i instructionen för RiksgäldsContorets
Fullmägtige. Jäg förnyar på
dessa skäl min förut framställde begäran,
och, på det man må komma öfverens om
propositionen, instämmer jag i Herr von
Hartmansdorffs redactionsförslag.
Herr von Troilj Emil: Ehuru jag instämmer
med Friherre Cederström om olämplig
-
Den 5 Mars f. m.
3o5
ligheten deraf, att liqviderna skulle få ske
vid Landshöfdinge-Embetena, kan jag likväl
icke nied Friherren tro det falla af sig
sjelf, att hvar och en kan nied posten öfversända
medlen directe till RiksgäldsContoret;
ty praxis är, ehuru jag icke vet på
hvilken författning den stödjer sig, att endast
Konungens Befallningshafvande kunna
correspondera med vederbörande Embetsverk,
men icke enskilde. Så är ock förhållandet
i Banken. Jag kan således icke neka*
att den betänklighet Herr Tham yttrat ej
saknar grund. Men den afhjelpes genom
förevarande punkts förändring till följande
lydelse: dessa ränte- och capitalajbetalningar
göras i I!iksgälds-Contoret_, dit den
skyldige äger att dem med posten insända:
och härå anhåller jag vördsamt örn Herr
Grefvens och LandtMarskalkens proposition.
Herr Tham: Grefve Horn bar anfört,
att de bär ifrågavarande afbetalningarne
skulle genom allmogens okunnighet komma
att sammanblandas med kronoutskylderne
och kunna af Krono-Fogdarne för enskild
räkning begagnas. Med samma skäl kan
man förutsätta, att medlen genom låntagarnes
okunnighet skulle förstöras på hvilket
sätt som heldst; ty Utskottets förslag gifver
ingen anledning dertill, att penningarne
skulle komma i Krono-Fogdarnes händer.
Punkten innehåller, alt medlen må
64 H. ao
3o6
Den 5 Mars f. vo.
kostnadsfritt nedsättas i Landt-Ränterierne,
hvilket icke vill säga, att de skola gå genom
Krono-Fogdarne annorlunda, än om
någon vill, för att få nedsättningen ombesörjd,
vända sig till Krono-Fogden, såsom
enskild commissionair; i hvilket fall man
måste ikläda sig samma äfventyr, som i
fall man vänder sig till hvilken annan commissionair
som heldst. Att någon tjensteman
i RiksgäldsContoret finnes, hvars serskildta
åliggande det vore, att emottaga och
öppna låntagarnes bref, har jag ingenstädes
sett, och kan ej eller tillstyrka en sådan
tjenstemans tillsättande, helst ingen lärer
åtaga sig besväret utan ersättning; och att
skicka brefven directe under adress till RiksgäldsContoret
har åtminstone hittills icke
varit tillåtet, och lär§r förmodligen ej eller
hädanefter gå an, då RiksgäldsContoret svårligen
kan åläggas att ingå i correspondence
med hvar och en enskild låntagare. Jag
förmodar för öfrigt, att Reglementet för RiksgäldsContoret
kommer att innehålla den närmare
bestämmelsen, att de inbetalningar,
som göras i RiksgäldsContoret, skola ske
genom deposition i Banken för RiksgäldsContorets
räkning, då meningen väl icke
lärer vara att af dessa medel bilda en cassa
i RiksgäldsContoret. Detta visar ock, att
Friherre Cederström helt och hållit misstagit
sig; och det skulle i sanning förundra
mig, om man här ville afvika från den för
alla andra allmänna cassör gällande seden,
Den 5 Mars f. m.
att penningarne deponeras i Banken för
cassans räkning. Jag tror icke ens, att någon
annan åtgärd, åtminstone för närvarande,
kan vidtagas, och icke heller lära RiksgäldsColitorels
Embetsman kunna åläggas att
utan ersättning verkställa dessa depositioner,
då de härigenom få ökadt besvär. Häraf
följer, att om låntagarne ej få rättighet
att kostnadsfritt deponera medlen i LandtRänterierne,
kunna de ej undgå att hålla
commissionairer för inbetalningarnes verkställande,
och räntan skall för mången uppgå
till mindre belopp än commissionairsarfvodet;
ty jag har ännu icke funnit den
välvilja hos tjenstemännen i Banken eller
RiksgäldsContoret, att de åtagit sig commission
för intet, åtminstone icke utan serskildta
vänskapsförhållanden. Jag skall likväl
icke fullfölja mitt påstående om votering;
ty punkten är redan bifallen af två
Stånd, och jag hoppas, att Bonde-Ståndet
skall inse sitt eget intresse. Men om Ridderskapet
och Adeln vill befrämja ändamålet
att med små lån underlätta deli mindre
jordbrukaren, hör punkten bifallas; i annat
fall enoncerar man, att man ej önskar det
små lån skola beviljas.
Herr Lefrén: Om man uträknar den
ränta och capitalafbetalning, som kommer
att inflyta från hvarje län, finner man alt
beloppet utgör 1 medeltal 5,ooo R:dr årli
64
H. 20*
3o3
Den 5 Mars f. tn.
gen och att remisslaget på alltsammans bestiger
sig endast till några hundrade Riksdaler.
Hår kan således ej bli fråga derom,
alt låntagarne skulle blifva tryckte af remisslage,
så mycket mindre, som Utskottets
förslag innehåller, att detta skulle betalas
af RiksgäldsContoret. Deremot har
Herr Iliam upplyst, alt om den här åsyftade
välviljan för låntagarne icke medgifves,
skall all fördel af de mindre lånen
försvinna, och litet eller intet gagn deraf
vinnas. Jag tillstyrker derföre för min del
bifall till Ulskottets förslag, men skall ej
envisas dermed ända lill att yrka votering,
ty jag hoppas, att BondeStåndet inser nyttan
deraf för sig.
Friherre Sprengtporten: Sedan Rid
derskapet
och Adeln redan som grundsats
antagit, att Konungens Befallningshafvande
ej bör befatta sig med lånebandlingarnes
öfversändande till RiksgäldsContoret, förmodar
jag att samma grundsats bör tillämpas
i afseende på lånens inbetalning, och jag
vill således ej bestrida den föreslagne förändringen
i redactionen af ifrågavarande
punkt. Jag bör likväl förklara, att Utskottets
förslag afser, så väl mindre låntagares
fördel, som en deraf följande mera noggrann
inbetalning, hvarigenom på indirect väg Konungens
Befallningshafvande äfven besparas
besväret af medlens utsökning.
Den 5 Mars f. rn.
3 o g
Herr Biben: Här linr blifvit yttrad t,
att det vanligen icke är enskilde personer
tillåtet, att correspondera direcle med de
publika penningeverken, och detta är sannt,
ehuru jag icke kan uppgifva den Författning,
som derför ligger till grund; men förmodligen
igenfmnes orsaken lili det allmänna
stadgandet, att alla inbetalningar till
publika cassör skola ske genom deposition
i Banken. Emedlertid är ingenting i verlden
lättare, än att anbefalla RiksgäldsContoret
emottaga Bankosedlar i stället förBanco-Attester.
Detta måste också hafva varit
Utskottets mening då det tillåtit medlens
insättning i LandtRänterierne; ty derifrån
kunde naturligtvis inga BancoÅltester komma
till Riksgälds-Contoret. Om en sådan
föreskrift meddelas Riksgäldskontoret, begriper
jag ej, hvarföre Låntagarne skulle
behöfva Commissionärer, eller discretioner
erfordras åt RiksgäldsContorets tjenstemän
för ränteliqvidernes emottagande. Att, på
sätt Friherre Sprengtporten yttrat, större
accuratess hos Låntagarne skulle beredas genom
insättning i LandtRänterierne kail jag
ej eller fatta; ty Konungens Befallningshafvande
skulle väl icke åläggas att utfärda
avertissementsbref om tiden för inbetalningarne,
utan deras befattning inskränka sig
till att emottaga penningarne, då låntagarne
opåmint infunne sig. Jag tillstyrker
derföre, att punkten må erhålla den redaction
Herr von Troil föreslagit.
3ro Den 5 Mars f. m.
Herr von Troil: Herr Tham har för
modat,
att den af mig uppgifne redaction
ej vore antaglig, emedan penningarne deponeras
i Banken. Jag får härvid anmärka,
att i händelse femte punkten bifalles, sådan
den af StatsUtskottet blifvit föreslagen, skulle
icke heller de gäldskyldige hafva något åliggande
att nedsätta medlen i Banken; ty
der står en bestämd föreskrift att inbetalningarne
skola göras i RiksgäldsContoret.
Att tjenstemännen i RiksgäldsContoret genom
brefvens emottagande skulle få något ökadt
besvär, tror jag ej, då jag ej kan finna, att
det medför större besvär alt emottaga penningar
ur bref, än ur handen; och öfversändandet
af qvittencer från RiksgäldsContoret
behöfves ej heller, enär den som afsändt
penningarne redan erhållit Postmästarens
bevis och dermed kan vara fullkomligt
trygg. Jag kan således ej finna annat,
än att det sätt för inbetalningarne, som jag
föreslagit för alla de gäldskyldige, som bo
på ett större afstånd från LänsResidencerne,
medför större beqvämlighet, än nedsättning
i LandtRänterierne; ty, enligt mitt
förslag, behöfver Låntagaren, i stället att
resa till LänsResidenset, blott begifva sig
till närmaste PostContor för att recommendera
sitt bref. Jag vågar alltså förnya min
begäran om proposition på den redaction
jag föreslagit, och hvilken jag anhåller att
ånyo få uppläsa, något rättad, sålunda;
Dessa Ränte* och Capital-afbetalningar g o
-
Den 5 Mars f. m. 311
ras i RiksgäldsContoret j dit de skyldige
äga rättighet att dessa medel med Posten
directe insända.
Herr von Hartmansdorrjff: Jag är öfvertygad,
att ju mera ämnet skärskådas,
desto säkrare kommer man till den slutsatsen,
att hvilkendera af de föreslagne åtgärderna
man väljer, Blifva svårigheterna stora;
men alldravärst om Utskottets Betänkande
antages. Skulle insättning få ske i
LandtRänterierne, så skall ofta hända, att
hvarken Låntagaren sjelf, eller ännu mindre
LandlRäntmästaren vet huru mycket
som bör betalas. Åtminstone är förhållandet
med de närvarande lika beskaffade BancoLånen,
att genom fördröjda inbetalningar
och straffräntor den ena gången, samt gjorda
öfverbetalningar den andra, saken Blifvit
så intrasslad, att låntagaren sällan vet,
utan att förfråga sig, huru mycket han skall
erlägga. Troligen skola lika orsaker åstadkomma
lika verkningar hädanefter som hittills.
Men om än låntagaren med säkerhet
visste och inlemnade sitt rätta skuldbelopp
till Ränteriet uppkomme ändå nya svårigheter
för afsändningen. För att veta huru mycket
LandtRäntmästaren skall begära i postporto,
måste hvarje låntagares handlingar
vägas, och denne derjemte ersätta recommendations-kostnaden
på stället, samt den
bref-lösen, Riksg.Cont. får betala i Stockholm.
Skall LandtRäntmästaren såsom en
3 I 2
Den 5 Mars f. nr.
Postmästare öfverskicka hvarje liten inbetalning
med öfverskjutande ojemna skillingar
och runstycken, blefve postporto nog
drygt för gäldenären, och om Räntmästaren,
dröjer med öfversändandet till dess flera
betalningsposter influtet, kan det hända att
tiden öfverskridits för den förste inbetalaren,
att iian får betala straffränta, och att
de insända medlen befinnas otillräcklige,
hvarigenom bråkräkning och behof af förklaringar
emellan RiksgäldsContoret, LandtRänteriet
och Låntagaren uppkommer. Ytterligare
vet hvarje sakkunnig, att sällan någon
större penninge-remiss från landsorterne
ankommer, utan att falska eller otydliga
sedlar åtfölja. Hvarje gång en sådan
blefve casserad skulle således RiksgäldsContoret
nödgas skicka honom tillbaka tili LandtRänteriet
och detta söka siri fångesman bland
gäldenärerne o. s. v.; men till all sådan
brefväxling äro hvarken RiksgäldsContoVets
eller Ränteriernas tjenstemän tillräckliga.
Om man åter, till alia dessa olägenheters
undvikande, väljer den andra utvägen, att
låta låntagarne sjelfve skicka sina penningar
omedelbart till RiksgäldsContoret, så
får detsamma besvär att ensamt brefvexla
med hvarje enskild låntagare, och underrätta
honom om sina misstag, hvilket 24
LandtRänterier förut haft på sig fördeladt.
Trasslet och besvärligheterne för RiksgäldsContoret
med så mångå små och ömkeliga
lån, som 200 R:dr stycket, utminuterade
Den 5 Mars f. ra.
313
lill återbetalnihg på 87 år, skola då fordra
lika många ökade tjenstemän i RiksgäldsContoret
allena, som eljest behöfts i 24 LandtRänterier
tillsammans. Derföre, om Riksens
Ständer nu utfärda sådane föreskrifter sorn
Utskottet föreslagit, är jag öfvertygad, att
de yid nästa Riksdag skola blifva nöd^
tvungna att förändra dem. Jag bemställer
derföre, att vi genast mätte göra dem sådane
att de kunna bestå. Dertill gifves i min
tanke ingen annan utväg, än att låta inbetalningarne
å dessa lån verkställas på samma
sätt, sorn till alla andra allmänna utlånings-cassor;
hvadan jag föreslår antagandet
af följande redaktion: Desse Ränte- och
Capita l- afbeta In in gar verkställas , genom
låntagarnes egen försorgs medelst insättning
i Rikets Ständers Bank jör RiksgäldsContorets
räkning och Banco Attestens aflemnande
i RiksgäldsContoret.
Friherre Cederström:* Bland de olägenheter
Herr von Hartmansdorff ansett uppkomma,
ehvad medlen sändas directe till
RiksgäldsContoret eller nedsättas i LandtRänterierna,
erkänner jag visserligen deri,
att låntagaren måste, jemte den bestämda
ränte- och capital-afbetalningen, öfversända
den lösen för det rekommenderade brefvet,
som RiksgäldsContoret måste erlägga; men
om i den allmänna Kungörelse, som kommer
att utfärdas rörande liela denna låneinrättning,
den ordning för inbetalningarne
J14
Den 5 Murs f. m.
antages, att låntagaren, i fall han vill begagna
rättigheten att med posten insända
medlen directe till Riksgäldskontoret, skall,
jemte det bestämda beloppet, öfversända lösen
för det reeommenderade brefvet och
postporto för RiksgäklsContorets svar, så
tror jag, att alla de öfrige olägenheterne
utan svårighet kunna häfvas. Ty, hvad cassation
af trasiga sedlar beträffar, så kan den
förekommas om låntagarne i den omnämnde
allmänna Kungörelsen, jemte erinran om
den förlust som åtföljer försummad inbetalning
och lånens löpande med öfverränta,
tillika underrättas, att de blottställa sig för
samma risk i händelse odugligheten af någon
öfversänd sedel föranleder till dess cassation.
Men att, till undvikande af dessa
småsaker, inleda allmänheten att för dessa
utminuterade lån hålla serskildta commissionairer
för medlens insättande i Banken,
kan jag icke tillstyrka, såsom mindre
nyttigt. Det vore att kasta låntagarne i
händerne på mindre redliga commissionärer,
hvilka måhända skulle insätta penningarne
i sin egen cassa i stället för Banken.
Ej eller har man att befara behofvet af en
större Embetsmanna-personal, ty besväret
att emottaga några bref mer eller mindre
på dagen kan icke vara särdeles betydligt
ocb så mycket mindre föranleda till en ökad
personal, som det naturligtvis blott blifver
en tjensteman, som får sig uppdraget att
besörja penningarnes uppräkning och infö
-
i
Der> 5 Mars f. m.
3i5
räntie i böckerne. Jag skulle derföre tro,
att Herr von Troils redaction är den lämpligaste
och innefattande den genaste vägen, om
blott sedermera i den allmänna Kungörelsen
intagas de varningar, som äro nödige, på det
låntagarne må undvika misstag. Men att tillåta
medlens insättning i LandtRänterierne,
bestrider jag på det högsta, såsom icke medförande
någon ordentlig controll och endast
försvårande en redan nog invecklad redogörelse
af Kronans allmänna uppbörd.
Hans Ex cellen c e Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde proposition på
bifall till den 5:te punkten.
Ropades Nej blandade med några Ja.
Hans Excellence hemställde, om Ridderskapet
och Adeln biföll att femte punkten,
i enlighet med Herr von Troils Förslag,
borde erhålla följande lydelse:
Dessa Ränte- och Capital-afbetalningar
göras i RiksgäldsContoret, dit de skyldige
äga rättighet att dessa medel med Posten
directe insända.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att som Ja öfverröstat Nej, ansågs
Ridderskapet och Adeln hafva bifallit
den sist framställde propositionen.
Den 5 Mars f. rn.
Herr von Hartmansdorff': Då jag finnér,
alt pluraliteten redan bestämt sig för
en annan mening, än min, anhåller jag
blott, att mitt förslag till redaction må
bl ilva i protocollet intaget, såsom ett bevis,
att någon bland Ståndets medlemmar, som
borde kunna förutsäga förslagets oanvändbarhet
i verkställigheten, ej heller underlåtit
att göra det,
Herr Lagerhjelm: Jag utber mig till
protocollet få förklara, att äfven jag anser
olämpligt, att den enskilde låntagaren får
rättighet direcle correspondera med RiksgäldsContoret
såsom en Aulhoritet; men i
öfrigt är jag ense med pluraliteten derom,
att medlen ej böra gå genom Konungens
Befallningshafvande,
6: t e Punkten:
Reverserna ställas uti Svenskt Banko.
Herr von Hartmansdorff: Sedan Ridderskapet
och Adeln icke funnit för godt
besluta, i enlighet med hvad jag yrkat, att
ifrågavarande Statslån skulle upptagas samtidigt
med, eller efter silfverutväxlingens
början, är det fr ogla n svärd t att en betydlig
sedelförsämring inträffar, genom den utspädning
af 51 million, som sedelstocken får.
Om då låntagarnes skuldförskrifningar äro
ställde i Svenska Bancosedlar till RiksgäldsContoret,
men dess förbindelser lyda på
Den 5 Mars f. m.
3i 7
silfver, skall en motsvarande förlust drabba
Riksgälds-Gontoret, oberäknadt alla öfriga,
som det på denna låne-anstalt kan komma
att vidkännas. Enda sättet att förekomma
denna betydliga förlust, är att låta låntagarne
förskrifva sig i silfver, liksom RiksgäldsContoret
gör. Jag anhåller derföre,
att sjette punkten må erhålla följande uti
min reservation uppgifna lydelse: Rever
serne
ställas uti Svenskt Silfvermynt.
Friherre Sprengtporten: Jag kan på
intet sätt instämma med den siste värde
talaren, hvars förslag blott synes utgöra ett
af de många medel, man an vändt för alt
söka förekomma hela låneoperationen. Mina
skäl igenfinnas i Utskottets svar på de
anmärkningar, som blifvit gjorde emot sjette
punkten i Utskottets förra Betänkande, och
jag anhåller att denna del af Utskottets senare
Betänkande må blifva uppläst, hvarefter
jag vördsamt begär proposition på bifall
till sjette punkten oförändrad.
Den delen af StatsUtskottets Utlåtande,
som upptager de anmärkningar, hvilka
blifvit gjorde vid 6:te punkten af Utskottets
i Betänkandet N:o 384 afgifne förslag,
samt innefattar Utskottets svar på dessa anmärkningar,
blef i anledning häraf uppläst.
Friherre Rantzou, Johan Albert, förenade
sig med Herr von Hartmansdorff.
3*8
Den 5 Mars f. m.
Friherre Sprengtporten: Till hvad jag
nyss yttrat, anhåller jag blott få lägga, att
sedan Ridderskapet oeh Adeln nyss beslutat
att ränte- och capital-afbetalningar få ,
med Posten directe insändas till RiksgäldsContoret,
torde ännu större svårigheter möta
för deras erläggande i klingande mynt.
Herr Tham: Då man yrkar att Reverserne
skola ställas i Silfvermynt, gifver man
tillkänna, att man tror, det realisationen
aldrig skall gå i verkställighet. Jag åter,
som icke hyser samma misstroende till realisationen,
kan till följd häraf icke heller
vara af samma tanka i denna fråga. Det
är tydligt, att om reverserne skola ställas
i Svenskt silfvermynt, skall ingen revers
komma att utgifvas, så länge realisationen
ej gått i verkställighet; ty ingen lär vilja
förskrifva sig i ett mynt, som icke finnes.
Jag tillstyrker derföre bifall till Utskottets
förslag.
Herr von Hartmansdorff: Om låntagarne
hade lika fast tro på silfverutvexlingens
verkställighet, som Herr Tham, borde
de ej hafva någon betänklighet att förskrifva
sig i silfver, ty då vore de öfvertygade
att inga förluster derigenom kunde drabba
dem. Men just den motsträfvighet att förskrifva
sig i silfver, hvilken man här yttrar,
bevisar tvillets öfvervigt äfven hos dem,
sorn säga sig tro. Jag deremot bekänner
Den 5 Mars f. m.
öppet, att jag tviflar på möjligheten att göra
någon silfverutvexling, när man börjar med
sedelförsämring, i stället för sedelförbätlring;
derföre yrkar jag förskrifningarnes ställande
i silfver. RiksgäldsContoret sluppe då att
sitta emellan, utan låntagarne, till hvilkas
fördel lånet göres och realisationens verkställighet
äfventyras, finge ersätta den skillnad
i myntvärde, som derigenom uppkomme.
Man har invändt att posten ej kan
föra silfver. Men till försändningar i bref
lära väl här, som i länder, hvarest klingande
mynt redan finnes, sedlar begagnas,
och för öfrigt lärer väl ett lod silfver icke
vara tyngre än ett lod papper. För att likväl
i någon moa jemka meningarne, vill
jag föreslå följande ordalydelse: Beverserne
ställas på betalning antingen i Svenska
Bancosecllar, eller Svenskt Silfvermynt, efter
omständigheterne. I sådant fall behöfde
RiksgäldsContoret ej fordra betalning i
silfver, förrän det visat sig, att realisationen
blifvit skadad genom dessa lån, då rättvisan
också fordrade, alt följderne jemväl
drabbade dem, för hvilkas skuld ett så vigtigt
företag misslyckats.
Herr Tham: Att ett lod silfver ej är
tyngre, än ett lod papper, är ganska sant;
men 100 R:dr i silfver äro likväl tyngre än
ioo R:dr i papper. Att åter låntagarne finna
det afskräckande att förskrifva sig i ett mynt,
som icke finnes, bör icke väcka någons för
-
3 20
Den 5 Mars f. ra.
undran. Om realisationen redan hade tagit
sin början, skulle Herr von Hartmansdorff»
förslag visserligen gå an; men då det utländska
lånet skall indragas redan i år,
men realisationen ej kan gå i verkställighet
förr än år 1831 eller i832, tror jag ej att
någon låntagare vill sätta sig i en dylik risk.
Att framställa ett sådant förslag, är visserligen
conseqvent handladt af Herr von Hartmansdorff,
som icke vill sjelfva saken; men
jag hemställer, huruvida det är conseqvent
handladt, om Ståndet, sedan lånets upptagande
redan är beslntadt, nu skulle tillskapa
sådane vilkor för utlåningen, att inga
låntagare anmälte sig.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
på eftermiddagen kl. half lill 6 komme att
fortsättas.
Grefve Horn: Jag ville fråga Herr Tham,
huruvida han anser det vara conseqvent att
medgifva, det realisationens verkställighet
blifvit försäkrad genom de af Rikets Ständer
beslutade myntbestämnings-lagar, jemte
den deråt gifna Kongl, sanctionen, och ändå
påstå, att allmänheten icke tror på denna
verkställighet, eller att ett säkert myntskall
komma att finnas. För min del skulle jag
tro, att de, som på grund af den Kongl,
sanctionen säga sig hafva en fast öfvertygelse
i
-
Den 5 Mars f. m.
geise om realisationens verkställighet, minst
af alla böra frukta, det Svenska folket ej
vill förskrifva sig i silfver, likaså väl som i
Bancosedlar. Lika med Herr von Hartmansdorff
tror jag derföre det vara lämpligt att
låta det bero af RiksgäldsContorets Fullmägtige,
huruvida betalningen skall erläggas
i silfver eller Bancosedlar, och instämmer
i den proposition han begärt.
Herr Lefrén: Jag tror, att en sakförblandning
här äger rum i afseende pä hvad
som är beslutadt. Bancosedelns värde i silfver
är väl beslutadt, men tiden när klingande
mynt kommer i rörelsen är ännu icke
bestämd. Mig synes således billigheten fordra,
att låntagarne få rättighet betala med
det mynt, som finnes, och hvars värde är
lika med silfver, meri icke åläggas att förskrifva
sig i ett mynt, som ännu icke är
gängse. När realisationens verkställighet vidtager,
betyder coursell intet; ty den går till
128 sk. i samma stund Bank-luckan öppnas.
Står den högre, blifver hela påföljden, att
något mera silfver för ett par postdagar uttages;
men detta sätter sig genast, ty det
är klart, att i samma ögonblick utväxlingen
börjar, finner ingen intresse uti att exportera
silfver med en onödig omkostnad af
2 å 3 procent. För hvar och en, sorn är
öfvertygad om att realisationen osvikligen
kommer att följa på myntbestämningen, kan
G4 H. 21
Ilin 5 Mars f. ui.
det således vara alldeles likgiltigt, om reverserne
ställas i Bancosedlar eller Svenskt
silfvermynt; men under mellantiden bör
ingen åläggas att betala i ett mynt, hvilket.
icke är gängse; derföre anser jag, att
reverserne böra ställas i Svenskt banco.
Herr von Troil: Lika med Herrar Lefren
och Tham finner jag det vara för RiksgäldsContoret
likgiltigt, om reverserne äro
ställde i silfver eller Bancosedlar, när Bankluckan
öppnas till ut växling; men å andra
sidan kan det ej bestridas, att om denna
utväxling aldrig skulle börja, eller måste åter
inställas, skulle Riksgälds-Conloret kunna
komma att göra högst betydliga förluster
genom förskrifningarnes ställande på Bancosedlar.
Mig synes derföre RiksgäldsContorets
säkerhet fordra, att förskrifningarne blifva
ställde i silfver, dock, till förekommande
af ett onödigt besvär för låntagarne, med
tillägg af det stadgande, att de, så länge
Banken fortfar att inväxla sina sedlar, må
vara berättigade att erlägga betalningen i
Bancosedlar. Derigenom har man för alla
händelser förebyggt förlust för RiksgäldsContoret,
och i händelse silfverutväxlingen,
såsom alla önska och hoppas, verkeligen
snart börjar och äger fortfarande bestånd,
hafva låntagarne härutaf ingen olägenhet.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag uther
uiig blott få nämna clt skäl för Utskottets
I) * n 5 Mars f. m.
förslag, hämtadt från de för andra lån antagna
rättsgrunder, hvilket jag icke hört
förut anföras, nemligen att ingen kan åläggas
att återbetala i annat eller bättre mynt,
än det han erhållit. Men nu erhålla låntagarne
sina Ian i Svenska Bancosedlar; jag
hemställer om det då är billigt, att deskola
erlägga återbetalningen i annat mynt. Om,
enligt fleres yttrade farhåga, så olyckligt
skulle hända, att Bancomyntet ytterligare
förlorade af sitt värde, vet jag ej, hvarföre
det allmänna skall söka ersättning af låntagarne,
som icke erhållit bättre mynt.
Friherre Cederström: Jag skulle tro,
att man från denna discussion kan aflägsna
frågan om realisationen i allmänhet; ty ehvad
den förr eller senare kommer att gå i verkställighet,
är realisationen af de här ifrågavarande
5 millioner redan i förväg gjord,
då fonden finnes på deposit-räkningeii insatt
i Banken. Man behöfver således ej tro
sig se spöken, eller frukta för förlust för
BiksgäidsContoret genom förskrifningarnes
ställande på Svenska Bancosedler; ty dessa
sedlar hafva valuta på deposition i Banken,
oberoende af coursen. Då således det här
ifrågavarande capitalet ej har någon egentlig
gemenskap med Bankens realisation i öfrigt,
inskränker jag mig, för att ej förlänga
discussionen, till begäran om proposition på
bifall till Utskottets förslag.
64 H. a t*
3a4
Den 5 Mars f. m.
Herr von Troil: Friherre Cederström
har anfört, att emedan en deposilräknings
öppnande i Banken numera är beslutad,
och det upphinta capitalet der skall insättas
med rättighet för RiksgäldsContoret, att
när som hälst åter uttaga det, är fruktan
för RiksgäldsContorets förlust, i händelse
realisationen skulle blifva inställd, blott ett
spöke. Emedlertid har detta spöke den
egenskapen, olik andra spöken, att dess existens
kan bevisas genom de enklaste och
säkraste aritbmetiska beräkningar. Ty det
är sant att RiksgäldsContoret har rättighet
att ur Banken åter uttaga i silfver det insatta
capitalet af 5 millioner; men i en låneoperation,
ställd till återbetalning på 3^
år, kommer RiksgäldsContoret alt återgälda
ia å i3 millioner, i stället för de 5 millioner
som blifvit upplånte, och således återstå
6 å 7 millioner, hvarpå förlust är möjlig,
ehuru äfven jag erkänner, att den, åtminstone
för närvarande, icke är trolig. —
Herr Munck af Rosenschöld har från rättsgrunder
velat hämta stöd för sitt bestridande
af återbetalningens erläggande i silfver.
Jag kan likväl ej finna, att Herr Munck af
Rosenschölds påslående hvilar på någon rättsgrund;
ty jag tror, att vid lån, förhållandet
är enahanda, som vid köp, eller vid hvilket
annat contract som heldst, nemligen alt
det beror på Ömsesidig öfverenskommelse,
och att således hvilka föreskrifter som heldst
kunna rätlsenligt utstakas, då det i alla fall
Den 5 M n r s f. m.
Leror af låntagaren, huruvida lian för lånets
erhållande vill underkasta sig deni.
För öfrigt torde jag få erinra, att ett lika
rättsvidrigt beslut, som det nu ifrågavarande,
redan vid sista Riksdagen blef af Rikets
Ständer vidtaget i afseende på de såkallade
silfverlånen, hvilka äfvenledes utlemnades
i Bancosedlar mot förbindelse å låntagarnes
sida att återbetala dem i silfver.
Herr Munck aj Rosenschöld: Då grunderne
för utlåningen nu skola bestämmas,
förmodar jag det vara Rikets Ständers både
rättighet och pligt att icke ålägga låntagarne
att återbetala annan valuta, än de bekommit.
Hvad silfverlånen från sista Riksdagen
beträffar, så var den föreskri file årliga
afbetalningen i silfver så obetydlig, att
den, efter då varande cours, icke ens motsvarade
de för andre Bancolån stadgade 4
procents ränta och 2 procents afbetalning
å capitalet, eller icke fullt 6 procent. Men
för att befria mig ifrån beskyllning för inconsequens,
får jag påminna, att jag vid
sista Riksdag yrkade, att den föreskrifne
inbetalningen af 2 procent i silfver äfven
måtte, om låntagarne det åstundade, få fullgöras
med Bancosedlar efter den cours, eller
rättare sagdt agio, som BancoFullmägtige
vissa tider om året utsätta, och hvarefter
de äfven ovilkorligen skola uppköpa
äfven detta silfver till Banken.
3i6 D e ri 5 Mars f. m.
Herr Stråle, Nils Wilhelm: Allmänna
lagen stadgar i g cap. Handelsbaden, att
det som försträckt är, skall i samma siag,
jemugodt och till julio återgäldas. Hvilket
innebär, icke blott att man får betala samma
slags sedlar som man lånat, utan äfven
alt dessa skola vara femngoda med dem
som försträcktes. Då Bancosedeln nu gäller
j8 sk. i silfver för En Riksdaler, och Bancosedlar
roed detta värde utlånas, så måste
den fordran, att återbetalningen sker i lika
godt mynt eller med ett deremot svarande
värde i silfver, icke vara olaglig, utan fullkomligt
rättsenlig; och så snart man anser
realisationens framgång icke vara ulan all
fara, samt. antager möjligheten deraf, att
Bancosedeln kan få ett annat eller sämre
värde än den vid utlåningen har, tror jag
den pretention, som göres på förskrifningarnes
ställande i silfver, vara ganska grundad.
Herr von Troil har äfven visat, att RiksgäldsContoiret
kommer att afbetala mycket
mera i utländskt mynt, än det på depositionsräkning
kan insätta, och förlusten, i
händelse af Bancosedelns försämring, är således
gifven. För öfrigt förefaller det besynnerligt,
att samma skäl kunna anföras
för båda de motsatta meningarne. A ena
sidan säges, att, om man tror på realisationen,
bör roan ej draga i betänkande, alt låta
reverserne ställas i Svenska Bancosedlar,
emedan ingen förlust för RiksgäldsContoiret
kan i sådant fall deraf uppkomma; och å
Den 5 Mai* f. m.
327
I
andra sidan säges likaledes, att om man
tror på realisationen, bör man ej anse sig
löpa någon fara dervid, att lika väl gifva
förskrifning i silfver sorn i sedlar, emedan
intet äfventyr derigenom kan uppkomma, då
man i Banken kan få silfver för sedlar till
det utfästa beloppet. Detta åberopande af
samma skäl å ömse sidor, synes mig just
ådagalägga huru mycket misstroende i sjelfva
verket i allmänhet ännu äger rum emot
realisationens verkställighet, och stärker således
min öfvertygelse om angelägenheten
deraf, att förskrifningarne ställas i Svenskt
Silfvermynt.
Herr von Hartmansdorff': Denna fråga
är intressant derföre, att hon bevisar
huru litet man i sjelfva verket tror på det,
man i orden påstår sig vara förvissad om.
Man har här yttrat, att sedan realisationen
numera vore beslutad af Rikets Ständer och
sanctionerad af Konungen vore Bankosedeln
lika säker, som om man hade klingande
mynt i sin ficka. Men då man tager de
värde ledamöterna på orden, och begär, att
de skola bevisa sin tro med sina gerningar,
och till följe deraf förskrifva sig i silfver,
i stället för Bancosedlar, svara de, med ifver:
Nej. De hafva således blifvit beslagna
med tvätalan rörande sin tro på realisationen,
och på det man må till siffran bestämdt
utröna, huru stor trons eller tviflets
öfvervigt är, inom detta hus, får jag på
3»8
Den 5 Mars f. ra.
förhand begära votering öfver följande kontra-proposition,
jemkad efter Hr von Troils
förslag: Reverserna ställas i Svenskt sifver
mynt, men med rättighet för Låntagaren
att betala ränta och capital med Svenska
Banco-Sedlar, sä vida RiksgäldsContoret
ej skulle, under det silfverutväxling i Banken
icke äger rum, fordra ränta och capital
af betalning i silf ver.
Herr Munck af Rosenschöld: Det synes
hafva undfallit den siste värde talaren, att,
innan realisationen tagit sin början, Svenskt
Silfvermynt icke finnes att tillgå, och att
således billigheten fordrar, att liqviderne
under denna tid få ske i samma mynt, som
låntagarne erhållit och finnes i landet.
Grefve Björnstjerna, Magnus: Jag
skulle ej vara emot att förena mig om den
proposition Herr von Hartmansdorff föreslagit;
men med villkor att lånen äfven af
RiksgäldsContoret utlemnades i Silfver; Låntagaren
kan då insätta dem på depositionsräkning
i Banken, hvarigenom de betryggas
för all fara. Men hvartill en sådan omväg
skulle tjena, hemställer jag till den värde
talaren sjelf.
Herr von Hartmansdorff: Till svar,
på Herr Munck af Rosenschölds anmärkning,
får jag blott erinra om de såkallade
eilfverlånen, hvilka han, såsom en ifrig be
-
Den 5 Mars f. m.
fordrare af alla lån och ofia Åberopande silia
Riksdagsanor, troligen äfven var nied
om alt tillstyrka vid förra Riksdagen. Hvad
Ater Grefve Björnstjernas anmärkning beträffar,
så erkänner jag riktigheten deraf, att
silfret står i Banken för låntagarnes räkning
och går gerna in på den modifikation
han föreslagit.
Herr Tham: Jag har ingenting att invända
mot Herr von Hartmansdorffs förslag
såsom contraproposition, då Utskottets förslag
blir Japroposition. Jag fruktar ej eller
utgången af den förestående voteringen, då
två Stånd redan bifallit punkten oförändrad,
och jag är öfvertygad att BondeStåndet
kommer alt göra detsamma; men besynnerligt
förefaller det mig, att de Herrar,
som förut så nitiskt ifrat för undanrödjandet
af alla anledningar till förluster för
RiksgäldsContoret, just äro de som söka alt
bereda RiksgäldsContoret en betydlig förlust
genom ett förslag, som skulle hafva
till följd, att RiksgäldsContoret ej fick en
enda skilling utlånad, förr än silfverutväxlingen
tagit sin början. Ty, ehuru stor den
förlägenhet än är, hvari jordbruket sig befinner,
tror jag likväl icke att någon skall
förskrifva sig i ett mynt, som icke finnes.
Det blir således dessa Herrars skuld, om
RiksgäldsContoret kommer att förlora derpå,
att medlen blifva outlånte.
33o
Den 5 Mars f. tw.
Herr Munck af Rosenschöld: Det är
i sanning bedröfligt, att en Ledamot af
StatsUtskottet kan så litet urskilja den olika
beskaffenheten af de silfverlan, som vid
förra Riksdagen beslutades, och de nu ifrågavarande
lånen. Vid de förstnämnde var
aldrig fråga om capitalets återgäldande i
silfver. Här åter står i 8:de punkten: om
ränta eller capital-afbetalning uteblifver
6 månader utöfver för fallotiden, lagsökes
låntagaren så väl derföre, som derutöfver
för tö af primitiva capitalet, hvilken genom
ett sådant dröjsmål hvarje gång tillika
anses förfallen. Låter någon på detta
sätt lagsöka sig 3 gånger, vare hela capitalet
tredje gången , utan vidare uppsägning,
förfallet till betalning. Herr von
Hartmansdorff vill således, att de bär omnämnde
capitalbetalningar skola ske i silfvermynt,
äfven då sådant icke finnes att
tillgå, hvaremot det, i afseende på sista
Riksdagens silfverlån, var stadgadt, att den
återbetalning af capitalet, som kunde komma
i fråga, skulle få ske i Svenska Bancosedlar,
ehuru efter en viss beräkning i silfver.
För öfrigt får jag erinra, att jag vid
sista Riksdagen ej blott anade, utan äfven
förutsade, att silfverlånen, genom det för
detsamma uppgjorda Reglemente, som Hr
von Hartmansdorff bidrog att. genomdrifva,
skulle blifva så litet begärliga, att fonden
till större delen skulle förblifva outlånt,
oaktadt en annan Ledamot förklarade dessa
Den 5 Mari f. ni.
lån för en skänk till Låntagarne. Nu söker
man på samma sätt att tillintetgöra den
beslutade låne-anstaltens verkställighet genom
Reglementariska föreskrifter, som försvåra
dess begagnande af de lånbehöfvanvande.
Grefve Frölich, David: För mig skulle
det vara bedröfligt, om denna discussion, för
hvilken legat till grund ett mer eller mindre
misstroende till realisationens verkställighet,
nu skulle öfvergå lill tvist mellan
personer, i stället för anmärkningar i saken.
Bättre synes det i sanning vara, att fortfara
med ämnets betraktande från sina serskildta
synpunkter, och om man ej kan förundra
sig, att man af de Fraser, som nyttjats i
den Kongl. Sanctionen , tagit sig anledningar
att yttra misstroende, om, säger jag, man
härvid uttryckt sig på ett sätt, som kan
hafva en nyttig och hälsosam verkan till
realisationens påskyndande, så finnér jag
för min del, att sedan man nyttjat detta
vapen, så långt det, kan med nytta och fördel
användas, finnes det likväl ett annat
mera ädelt och måhända lika kraftigt, nemligen
det, att bemöta saken med det förtroende,
hvartill den är berättigad. Det är
ur denna synpunkt, och för att icke brista
i ett förtroende, som är lika nyttigt och
nödigt för realisationens befordrande, som
jag förklarar, att jag för min del instämmer
i Utskottets förslag.
332
Den 5 Mars f. ra.
Hans Excellence Herr Grejven och
LandtMar skal ken framställde proposition
först på bifall till sjette punkten, och sedermera
på antagande af Herr von Hartina
nsdorffs redactionsförslag.
Båda dessa propositioner blefvo med Ja
och Nej besvarade, hvarjemte votering af
Herr von Hartmansdorff begärdes.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken föreslog följande voteringsproposition
:
Den sorn bifaller, att, på sätt StatsUtskottels
i 6:te punkten af Utskottets sednare
Utlåtande, angående allmänna Grunder
för RiksgäldsContoirets utlåning emot
inteckning i jordegendom, tillstyrkt, Reverserne
må ställas uti Svenskt. Banco, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, kommer 6:te punkten i Utskottets
berörde utlåtande att erhålla följande
lydelse: Reverserne ställas i Svenskt Silfvermynt,
men med rättighat för låntagarenatt
betala ränta och Capital med Svenskt sedelmynt,
så vida RiksgäldsContoret icke skulle,
under det silfverutväxling i Banken ej
äger rum, fordra ränta och capital-afbetalning
i silfver.
Den 5 Mars f. tV).
Hvilken voteringsproposition godkändes
och anslogs.
Voteringen börjades kl. i e. m., och befunnos
efter dess slut kl. | lill 2 e. m.,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterna hafva utfallit sorn.
följer:
Ja _ 64.
Nej — 41 •
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence, Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln bifallit 6:le punkten i SlalsUtskottets
Utlåtande.
Herr von Hartmansdorff reserverade
sig emot det af Ridd. och Adeln nu fattade
beslut.
Justerades 1 Protocolls-Utdrag, innehållande
Ridd. och Adelns denne dag förmiddagen
fattade beslut.
Högh Ridd. och Adeln åtskildes kl. 2
eftermidd.
In fidem protocolli
O. J. Lagerheim.
334
Den 5 Mari e. m.
Fredagen den 5 Mars i83o.
Plenum kl. half till 6 eftermiddagen.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskottets
den 25 sistlidne Februarii under N:o 4*5
afgifne och den 26 i samma månad e. 111. på
bordet lagde Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets under N:o
384 förut meddeldte Betänkande, med förslag
till allmänna grunder för RiksgäldsContorets
utlåning emot inteckning i jordegendom.
j:de Punkten.
Län af denna fond meddelas icke under
soo R:dr Banco och icke öfver 3o,ooo
li.dr samma mynt; hvilken sistnämnde summa
är den högsta, sorn till en och samma
låntagare må lemnäs, äfven på flere egendomar
och uti flere lån sammanräknadt.
De inom hvarje termin inkomne lånehandlingar
upptagas pä en gång till pröfning;
å dem, som beflnnas fullständige, beviljas
lånen att utgå efter lånesummornes belopp,
på det sätt att ansökningar om smärre
hafva företräde framför ansökningar om
större lån, men lika lån beviljas i den ordning
fullständiga handlingar för desamma
inkommit. — Skulle likväl, vid någon lönetermins
förlopp, tillräckigt antal sökande
icke hafva anmält sig, att på ofvannämnde
Den 5 Mart e. ra.
335
vilkor, lån undfå; åge då Riks gäldsContorets
Fullmtigtige, att, till undvikande af
ränteförlust, meddela lån utan inskränkning
till beloppet, endast fullgod inteckningssäkerhet
derföre erhålles.
Herr von Hartmansdorff, August: I
sitt förra Betänkande hade Utskottet föreslagit,
att minsta lånesumman borde vara
3oo R:dr. Detta ansåg jag redan vara för
små inteckningslån för att kunna ,med föra
någon verklig nytta. Nu har Utskottet nedsatt
minsta lånesumman till 200 R:dr, hvilket
är ännu sämre, när man betänker hvilket
besvär och hvilka kostnader, som uppkomma
för inteckningshandlingar och bokföring
m. m. i 37 år af ett lån, som till
sin början är 200 R:dr. Efter illa skall
vara, hemställer jag att lägsta lånesumman
åtminstone ej måtte nedsättas under 3oo
R:dr; dock skulle jag heldst se, att den bestämdes
till 5oo R:dr B:co.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Sedan det beslut blifvit taget, att icke lånsökande
få genom Konungens Befallningshafvande
uppsända sina documenter, utan nödvändigt
skola anmoda commissionärer istockholm
derom, så anser jag för min del, att
i samma rnon lånet är mindre, blir detta
mera oneröst, hvarföre jag föreslår alt minimisumman
måtte höjas icke till 5oo, utan
till 1000 R:dr Banco.
336
Den 5 Mars e. m.
Herr RosenbladBernhard'. Jag skulle
visserligen instämma, icke allenast med Herr
von Hartmansdorff, utan äfven med Herr
Munck af Rosenschöld, örn jag icke ansåg
mig förhindrad af det skälet, att man ej
bör söndersplittra besluten. Två Stånd hafva
redan antagit 7:de punkten oförändrad,
och ett annat beslut af oss skulle kunna
föranleda till en jemkning, sorn tiden nu
icke synes tillåta. I alla fall tror jag saken
vara ganska oskyldig, emedan de mycket
små lånen icke löna sig och således ej
sa ofta lära komma i fråga.
Herr Thartij Wollrath: Jag hoppas att
Ståndets tid icke måtte bli upptagen med
något förslag till jemkning af Utskottets Betänkande
i denna punkt; ty då tre Stånd
redan bifallit ^rde punkten, så är det likgiltigt
hvad beslut som fattas, endast man
ej borttager tiden med votering.
Friherre Cederströmj Jacob: Jag känner
icke huruvida den sist talande Ledamotens
uppgift om öfrige Ståndens beslut
är grundad, men jag anser det vigtigt att
icke utsträcka minimibeloppet för dessa lån
till så små summor, att förvaltningen blir
omöjlig utan en tillökad tjenstemannapersonal
i RiksgäldsContoret. Genom ett minimum
af 200 R:dr skulle lånens antal kunna
komma att uppgå ända till 25,ooo, hvilket
-
Den 5 Mars c. m.
337
ket icke lärer vara särdeles nyttigt, i synnerhet
sorn de enskildte val kunna bispringa
hvarannan med så små summor, utan att
behöfva anlita allmänna fonder, der låns
erhållande alltid är förenadt med åtskilliga
kostnader. Jag instämmer derföre med Herr
von Hartmansdorff, att lägsta summan må
bestämmas till 5oo R:dr Banco.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Enskildte
personer, som blott genom berättelser erhålla
kunskap om RiksSlåndens beslut, kunna
få desse berättelser olika. Så är nu förhållandet
emellan Herr Tham och mig; ty efter
den underrättelse jag fått, skall ett utaf de
anie RiksStånd, sorn redan för ett par dagar
sedan fattat beslut i äranet, hafva bestämt
minsta lånesumman, icke, på sätt Utskottet
nu föreslagit, till 300 R:dr, utan lill 3oo
R:dr Banco, och huruvida BondeStåndet,
som först i dag på f. m. afgjort frågan, bifallit
Utskottets förslag har jag mig icke bekant.
Härmed vare dock huru som helst,
så önskar äfven jag, att Ridderskapet och
Adeln för sin del ej må bestämma minimum
för dessa lån till 200 R:dr. Jag hemställer
till hvar och en, som har den minsta
kännedom om landtmannaförhållanden, huruvida
det ens med sundt förnuft är öfverensstämmande
att tro, det man, med ett intecknadt
lån af 200 R:dr, skall kunna åstadkomma
något för Landthushållningen. Den
64 H. 22
338
Den 5 Mars e. m.
sorn för silt jordbruk kan vara belåten med
en så ringa summa, måtte väl kunna antagas
hafva resourser dertill utan inteckning; men
kan lian icke på annat sätt skaffa sig dessa
penningar, tror jag det vara en ren lycka
för honom sjelf, om han sättes ur möjlighet
alt söka dem uti den nu ifrågavarande
låneanstalten. Det ökade besväret, som
de allt för små lånen skola förorsaka RiksgäldsContoret,
och mot hvars följder jag
inom Utskottet reserverat mig, anser jag
ock vara ett skäl för Ridderskapet och Adeln
att afslå Utskottets förslag, hvilket, då man
talar om hela låneanstalten såsom en hjelp
åt fastighetsägare, väl icke borde vara uppgjordt
för Backstuguhjon. Jag skulle till
följd häraf helst instämma med Herr Munck
af Rosenschöld, att minimum måtte bestämmas
till iooo R:dr, men då jag, med den
anda som varit rådande inom Utskottet,
anser omöjligt att genomdrifva ett sådant
beslut, inskränker jag mig dertill att såsom
minimum för dessa län föreslå en summa
af 5oo R:dr Banco, och kan på intet vilkor
frångå detta yrkande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde proposition till
bifall å 7:de punkten af StatsUtskottets för
slaS-
. r •
Ropades starka Nej blandade med några
Ja.
Hans Excellence hemställde derefter,
Den 5 Mars e. ni.
339
om Ridderskapet och Adeln hehagade, med
Rifall i öfrigt till Utskottets förslag i ^:de
punkten, bestämma minimibeloppet för låiien
till 5oo R:dr Banco.
Bifölls.
8:de Punkten.
Den som utöfver förfallotiden uteblif>ver
med ränta eller capitolafbetalning,
bör, för hela den tid de förfallne medlen
således för RiksgäldsContoiret saknas, serskildt
å dem erlägga 6 procents ränta.
Om ränte- eller capitalafbetalning uteblifver
6 månader utöfver förfallotiden, lagsökes
låntagaren, så väl derföre, som derutöfver
för ■— af primitiva capitalet, hvilken
genom ett sådant dröjsmål hvarje gång
tillika anses förfallen. Låter någon på
detta sätt lagsöka sig 3 gånger, vare hela
capitalet 3:dje gången, utan vidare uppsägning,
förfallet till betalning.
9: de P unk t en.
Inteckningsförnyelse och alla af lagsökning
följande kostnader bör låntagaren
vidkännas; och skall intecknings säkerhet
äfven derföre i den afgifvande förbindelsen
utfästas.
io:de Punkten.
Å RiksgäldsContorets sida äger någon
uppsägning af länen icke rum; men länG4
H. 22*
34o
Den 5 Mars e. ra.
tagaren skall, efter 6 mänailers uppsägnings
vara berättigad, att länet sig afbörda.
Vid belånad egendoms försäljning må lånet
öfvertagas af köparen, att derföre ansvara
under enahanda förbindelse som ålegat
förste innehafvarén.
n:te P unk t en.
Allt hvad sorn inflyter utöfver det belopp,
sorn till räntebetalning å Obligatio •
nerne samt till omkostnader erfordras; går
till Amortissements-Fonden.
Uppå derom gjorde serskilde framställningar
af Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken blefvo Utskottets förslag
i dessa punkter af Ridderskapet och Adeln
bifallne.
Allmänna Föreskrifter.
1:0 Öfver den af Pdkets Ständer beslutna
upp- och utlåningsanstalt, för beredande
af lättad utväg till lånebidrag åt
Fastighetsägare, skall å IliksgäldsContoret
serskild räkning föras, sorn, jemte alla de
till Fondens förvaltning hörande handlingar,
skall till granskning af Rikets Ständers
Revisorer och Statsutskott, vid deras
sammanträden aflemnas.
2:0 Vid beräkning af Silf ver fondens
förhållande till Sedelstocken, i afseende
på tiden för realisationens verkställande.
Den 5 M ars e. m.
äga BancoFullmägtige, i händelse Silfverlånet
blifvit upptaget och på Depositräkning
i Banken insatt, förr än realisationen
börjat, att anse den på ifrågavarande
räkning då innestående behållning i Silfver
såsom Batikens.
Hvad Utskottet i dessa delar föreslagit
blef af Ridderskapet och Adeln godkänd t.
3:o De vidare föreskrifter, som för
verkställigheten af utlåningen på jordegendomar,
kunna erfordras, äga RiksgäldsContorets
Herrar Fullmägtige att meddela.
I den händelse de af den beslutne utlåningen
härflytande förvaltnings åtgärder
skulle erfordra någon större tillökning i
den Tjenstemannapersonal, som RiksgäldsContoret
för närvarande äger, böra Fullmägtige
i RiksgäldsContoret företrädesvis
och innan andre personer dertill antagas,
med Herrar Fullmägtige i Rikets Ständers
Bank öfverenskomma, om icke de personer
inom Bancoverket, hvilka, vid de förändringar
som der förestå, möjligen kunna
blifva umbärlige, må tjenstgöra i RiksgäldsContoret
vid ifrågavarande låheförrättningar.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
I Öfverensstämmelse med den anmärkning
jag gjorde, då Utskottets förra betänkande i
ämnet förevar, anser jag RiksgäidsQontprets
Fullmägtige; icke böra bindas vid skyldig
-
343
Den 5 Mars e. m.
digheten alt ifrån Banken låna tjenstemannapersonal.
RiksgäldsContoret saknar icke
flere skicklige ämnen bland sin egen tjenstemannapersonal,
hvarförutan äfven Assistance-Contorets
står under Fullmägtiges
disposition, hvilken personal, genom Verkets
blifvande upplösning, kommer att afskedas,
så framt ej, för en eller annan af
dem, plats skulle finnas i RiksgäldsContoret.
Bland dem äro också flere användbare.
Jag önskar derföre att RiksgäldsContoret
icke må i detta fäll åläggas att vända
sig till Banken, utom i den oväntade händelse,
att behofvet af tjenstemän i och för
denna låneanstalt icke kan med RiksgäldsContorets
eller Assistance-Contorets ordinarie
eller extraordinarie tjenstemän fyllas.
Herr Lefrén3 Johan Pehr: Utskottets
förslag i denna punkt åsyftar en besparing.
Men om nu RiksgäldsContorets extraordinarie
betjening skall inbegripas i beslutet, såsom
Friherre Åkerhjelm föreslagit, kan aldrig
den utvägen komma i fråga att begagna
Bankens indragne tjenstemän, emedan
när en ordinarie i RiksgäldsContoret går bort,
en extraordinarie naturligtvis genast kan
komma i stället.
Herr Riben: Då målet förehades inom
StatsUtskottet, var meningen enhälligt den,
att i den händelse, som i förbigående sagdt
Säkert kommer att inträffa, att RiksgäldsCon
-
Den 5 Mars c. m.
343
torets tjenstemannapersonal icke skulle blifva
tillräcklig, borde åt RiksgäldsContorets
Fullmägtige öfverlemnas rättigheten att begagna
de af Bankens tjenstemän, som nu
komma på indragningsstat, men att, i händelse
desse icke ansåges fullkomligen tjenliga,
Fullmägtige då icke skulle vara bundne
vid dem. Det är derföre man begagnat
ordet: företrädesvis. Beträffande RiksgäldsContorets
tjenstemannapersonal, så skulle
jag tro, att de extraordinarie!’, sorn linnas
i RiksgäldsContoret, redan tillhöra delta
Conior, och om de i Fullm äg tiges tanka äro
tjenliga att användas, så behöfva Fullmägtige
icke antaga Bankens. Att genom Assistance-Contorets
indragning personer blifva
tillgängliga, som äro användbare, tror
äfven jag, och önskar få lägga på Herrar
Fullmägtiges hjertan, att, om möjligt, använda
dessa personer, emedan de just icke
särdeles frikostigt blifvit behandlade.
Herr Tham: Besparingar äro nyttiga,
men man kan äfven söka dem så, att man
istället får förluster. Om Fullmägtige skulle
tvingas att företrädesvis, framför andra personer,
använda Bankens tjenstemän, skulle
vi kunna få sådane, som icke vöre skicklige,
emedan det icke lärer vara de skickligaste,
som blifva indragne. Jag anhåller
derföre om den redactionsförämiring, att
åtminstone ordet företrädesvis må uteslutas.
Den 5 Mars e. m.
Hans Exccllcnce Herr Grefven och
Landt Marskalken framställde proposition till
bifall å hvad StatsUlskottet i 3:dje punkten
af allmänna Föreskrifterna föreslagit.
Ropades starka Ja, blandade med några
Nej;
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att, som Ja öfverröstat Nej, Ridderskapet
och Adeln ansågs hafva bifallit
den framställde propositionen.
Herr Munck af Rosenschöld: Sedan
Rikets Ständer nu beslutat upptagandet af
ett statslån, mot vilkor, som torde göra lånen
mindre begärliga, så böra de äfven
vara ytterligare betänkte på medel, att förekomma
RiksgäldsContorets möjliga förlust
i händelse antalet af lånsökande ej blefve
tillräckligt för att ersätta Contoret de räntor
och kostnader, som det sjelf finge vidkännas.
En sådan händelse är så mycket
mera möjlig, som större delen af de vid
sistlidne Riksdag beslutne mycket förmonligare
fastighetslån, blifvit så litet begärta.
Jag föreslår derföre, att om icke nog tidigt
ett tillräckligt antal sökande anmäla sig,
att på nu stadgade vilkor undfå lån, Fullmägtige
i RiksgäldsContoret må berättigas,
att meddela lån till ett capitalbelopp, som
motsvarar ända till adelar af egendomens
taxeringsvärde, efter medeltalet af det genom
Pröfnings-Comiteerne åsatte värde för åren
Den 5 Mars e. rn.
345
1825 till och med 182c). Förlusten, som
härigenom skulle kunna ådragas RiksgäldsContoret,
är endast möjlig, och icke ens
sannolik, men den som man drigenom vill
förebygga, vore alldeles säker. Jag kan ej
tro, att den af mig nu föreslagna åtgärd är
redan föreslagen i slutet af 7:de punkten af
Utskottets förändrade förslag till allmänna
grunder för utlåningen, der det heter: ”skulle
likväl, vid lånetermins förlopp, tillräckligt
antal sökande icke hafva anmält sig,
”att, på ofvannämnde vilkor, lån undfå,
”äge då RiksgäldsContorets Fullmäglige, att,
”till undvikande af ränteförlust, meddela
”lån utan inskränkning till beloppet, endast
”fullgod inteekningssäkerhet derföre erhål”les;”
.ty denna punkt vidrör blott stadgandet
af den högsta och lägsta summan, som
till en och samma låntagare må lemnäs, men
icke graden af inteckuingssäkcrheten, hvarom
i den föregående andra punkten är stadgadt;,
och jag kan ej förmoda, att Utskottet
ansett någon annan inteekningssäkerhet vara
fullgodj än den förut i 2:dra punkten bestämda,
emedan då nu frågan varit om undsättningslån,
man väl ej borde fordra en
större inteekningssäkerhet, än den, som är
fullgod.
Skulle min motion icke i denna form
bifallas, så tillstyrker jag, att Utskottet åt
ofvan citerade mening af ^:de punkten meddelar
den förklaring, att der med fullgod
346
Den 5 Mars e. m.
säkerhet menas (len, som Fullmägtige, efter
jemförelse med den som Banken och publika
cassör antaga, eller med blott nästföregående
årets taxeringsvärde, anse för tillräcklig.
Herr Rosenblad: Sedan Rikets Ständer
bifallit, att det silfver, som inflyter å lånet
af 2 millioner R:dr Specie, skall på depositräkning
i Banken insättas, anser jag mig
böra fästa StatsUtskottets uppmärksamhet
på nödvändigheten att i instructlonen för
RiksgäklsContoret uttryckligen omnämna rättigheten
för Fullmägtige, ”att kunna för”sälja
de erhållna deposit-atteslernes när
”det kan finnas lönande
Herr Riben: I anseende till Riksdagens
nära förestående slut, hemställer jag, oin
icke de 2:ne nu väckte motionerne kunna
genast remitteras till StatsUtskottet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken förklarade, att enligt 4 Q §
Riksdagsordningen det visserligen ankomme
på Ståndet att genast remittera de väckta
motionerna, i fall beslut derom enhälligt fattades,
och hemställde Hans Excellence alltså
, om Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta, att de af Herrar Munck af Rosenschöld
och Rosenblad nu väckte motioner
finge till StatsUtskottet remitteras.
Ropades Ja.
Den 5 Mars e. m.
347
Vid förnyad föredragning af StatsUtskoltets
den 25 sistlidne Februarii afgifne
och den 26 derpåföljde e. rn. på bordet
lagde Memorial, N:o /\>6, angående den
summa af 70,000 R:dr, som är anvisad för
KrigsCollegii departementers materiella behof
och Krut-tillverkningskostnaderne, att
årligen utgå utaf öfverskotten på Statsverkets
ordinarie och extraordinarie inkomster
för åren från och med i83o, hlef samma
Memorial, uppå anhållan af Herrar Crusenstolpe,
Magnus Jacob, och Nordenankar
Gustaf , ytterligare lagdt på hordet.
Föredrogs ånyo StatsUtskottets den 2 i
denna månad afgifne Memorial N:o4^2 med
en fortsättning af Förslaget till Reglemente
för RiksgäldsContoiret.
Herrar Crusenstolpe, Magnus Jacob, och
Nordenankar, Gustaf, anhöllo, att delta Memorial
måtte ytterligare hvila på bordet,
hvilken begäran Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken, med stöd af 49
§ Riksdagsordningen förklarade icke kunna
förvägras.
Föredrogs ånyo och remitterades till
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
Friherre Cederströms, Anders, den 3 dennes
e. m. på hordet lagde anförande, angående
öppnande af en ny communication inom?
348
Den 5 Mars e. m.
skars frän Dalarön till Stockholm, förmedelst
genomgräfning af en smal land-tunga
vid södra Stäket.
Ånyo föredrogs Herr af Ekenstams, Israel,
motion om inbjudning till Högv. PresteStåndet,
att, utan hinder af Ståndets bifall
till Bevillnings- samt Allmänna Besvärsoeh
EkonomiUtskottens Utlåtande N:o 3i,
i anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:o 21 förut afgifne Betänkande,
rörande en Paket-Post- ochForvagnsinrättning,
förblifva vid dess, till sistnämnde
Betänkande först lemnade bifall, enär
samma Betänkande blifvit den 11 November
e. m. sistlidet år af Ridderskapet och
Adeln bifallet, samt Ridderskapet och Adeln
derefter den 12 sistlidne Februari inbjudit
Vällofl. BorgareStåndet, och Hedervärda BondeStåndet,
att med Ridderskapet och Adeln
uti berörde beslut sig förena; och fann
Ridderskapet och Adeln, efter gjord proposition,
för godt, att uti Herr af Ekenstams
berörde hemställan instämma.
Föredrogs ånjm och lades till handlingarne
BancoUtskottets den 27 sistlidne Februarii,
under N:o 129 aflåtne, och den 3
dennes e. m. på bordet lagde, Memorial,
med anmälan, att samtlige uti Utskottets
Memorial N:o io5 föreslagne omröstningspropositioner,
i fråga om regleringen af den
genom Banken hittils besörjda lånerörelse,
Den 5 Mars e. ra.
349
komma att förfalla, sedan jemkning Riks
Stånden emellan för sig gått.
Då nu ånyo föredrogs BancoUtskoltets.
den 27 sistlidne Februarii under N:o i3o
afgifne, och den 3 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 120 förut meddeldte
Memorial, innehållande Förslag till
jemkning och omröstningspropositioner, i
anledning af RiksStåndens beslut i frågan
om en på upplåning grundad discontering
för handeln och den större rörelsen; fann
Ridderskapet och Adeln för godt bifalla, hvad
Utskottet i förstnämnde Utlåtande hemstält,
samt godkänna den deruti föreslagne voteringsproposition.
Vid förnyad föredragning af BancoUtskottets
den 2 dennes under N:o i33 afgifne
och den 3 derpåföljde f. m. på bordet
lagde Memorial, i anledning af RiksStåndens
sefskilte beslut i afseende på användande,
till ny Fastighetsbelåning, af capitalafbetalningar
å Bankens på återbetalning i
sedlar ställda fordringar för utgifne lån mot
pant af fastigheter m. m.; fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att, på sätt Utskottet
hemställt, instämma uti de af Högvördige
PresteStåndet och Yällollige BorgareStåndet,
i afseende på grunderne för Bankens
utlåning på fasta panter, fattade beslut.
35o Den 5 Mars e. ra.
Företogs till pröfning BancoUtskottets
den 2 dennes under N:o i32 afgifne, oell
den 3 derpåföljde e. m. på bordet lagde,
Memorial, med hemställan, huruvida icke
Rikets Ständer må finna anledning till så
beskaffadt förklarande, att uti den'Summa
af 4o,ooo R:dr, för hvilken Rikets Ständer
förklarat En persons namn aldra högst kunna
i UplåningsDiskonten blifva häftande,
äfven må i beräkning tagas de skuld- eller
löflesförbindelser samma person kunde hafva
sig iklädt i BancoDisconten, Låne-Contoren
eller den serskilda Fonden för lån på
Actier och Documenter:
Herr Rosenblad, Bernhard; Jag har
icke i Utskottet delat majoritetens tanka om
behofvet af detta momorial, utan ansett det
stå i strid emot ett förut fattad t beslut.
Det står uttryckeligen i beslutet om UpplåningsDisconten,
att maximum för lånebeloppet
där skall vara 4°j00° R-dr. Men på
ett annat ställe, eller i föreskrifterna för
BancoDiskontens låne-rörelse, står det, att
maximi-beloppet, för hvilket någon Låntagare
der må häfta, skall vara 6ooo R:dr, och
högsta borgenssumman 6ooo R:dr. Det är
således uttryckligen visadt, att dessa båda
rörelser icke hafva någon gemenskap med
hvarannan, och af sådan anledning får jag
vördsamt anhålla om afslag på ifrågavarande
memorial.
Den 5 Mars e. ra.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla BancoUtskottets
nu föredragne memorial.
Ropades Nej.
Hans Excellence gjorde derefter proposition
till afslag å samma memorial, hvilken
proposttiou med Ja besvarades.
Föredrogs ånyo och lades till Iiandlinga
rne BancoUtskottets den 18 sistlidne Februarii
under N:o ia5 aflåtne, och den i
dennes e. m. på bordet lagde Memorial,
med tillkännagifvande, att det egentliga Banco-Verkets
afslulade Räkenskaper för år 1827
hunnit af Utskottet, under nu påstående Riksdag,
till fullo granskas och genomgås.
Föredrogos ånyo och biföllos följande
BancoUtskottets den 18 och 22 sistlidne Februarii
afgifne, och den 1 dennes e. m.
på bordet lagde Memorial:
N:o 126. Med förslag till den artikel
i BancoReglementet, som kommer att innefatta
Stadganden, rörande Bankens PappersBruk
Tumba.
N:o 127. Med förslag angående den
årliga anordningen af ljus, eller deremot
svarande ersättning i penningar * så väl inom
35a
Den 5 M ars e. m.
det egentliga BancoVerket, som Banco-Disconten
och LåneContoren.
N:o 128. Med förslag till afhjelpande
af hinder och uppehåll för allmänheten deraf,
att enskilda personer, som i VexelBanken
hålla räkning, understundom ej nog tidigt
vid hvarje års början låta föranstalta
om Räkningarnes coilationering.
Remitterades till RiddarhusUtskottet Hr
Brummers Carl Magnus, den 1 dennes e.
m. på bordet lägde Motion, angående inrättande
af en Riddarhus-Archivarii-tjenst.
Föredrogs ånyo och bifölls Banco-Utskottets
den 2 dennes under K:o i3i aflåtne,
och den 3 derpåföljde f. 111. på bordet
lagde, memorial, med hemställan om en,
till följd af Riksdagens förlängande, nödvändig
blifven jemkning, vid bestämmande
af tidpunkten, efter hvars förlopp de förfallne
Guld- och Silfverpanterne skola genom
auction i Banken föryttras.
Föredrogs å nyo Herr Rosenqvists,
Fredrik Leonhard, den 3 dennes f. m. på
bordet lagde Motion, angående en underdånig
anhållan hos Kongl. Maj:t, det Kongl.
Maj:t täcktes i nåder låta uppgöra fullstän
-
Den 5 Mars e. m.
353
dig redogörelse för S:t Barthelemy-fonden
från och med i823 års Riksdag till och med
den dag, då nästinstundande Riksdag börjas.
Herr von Schulzenheim, David: För
mig vill det synas som skulle den nu ifrågavarande
motionen stå i nog uppenbar strid
med de grunder som år 1812 af Konung
och Ständer lades för administrationen af
ön S:t Barthelemy. Motionen åsyftar nemi.
en fullständig redogörelse, från och med
1823 intill nästa Riksdag, öfver förvaltningen
af den så kallade Barthelemyska Cassan;
och motionären förklarar, att han anser denna
redogörelse böra bestå i en noga uppgift
på inkomsterne och utgifterne, på deras
förhållande till hvarandra, hvaruti de
håda rätteligen bestått, samt huru Inkomsterne
blifvit använde m. m.; med ett ord
i en redovisning, nära nog liknande den,
som är stadgad för Svenska Statsmedlens
förvaltning. 6 §:n i 1812 års Riksdagsbeslut
innehåller deremot, att ”den Svenska
”Ultramarinska Besittningen S:t Barthelemy
”skulle undantagas från Sveriges Statsförfattning,
administration och drätsel för att
”förvaltas efter serskilda grunder.” — Att
nu söka tillvägabringa en så beskaffad detaljerad
redovisning, som motionären yrkar,
för medel inflytande från en coloni, undantagen
från Sveriges Statsförfattning, administration
och drätsel, synes mig vara detsamma,
som att vilja återföra samma coloni
under Sveriges Statsförfattning, administra64
H. 23
354
Den 5 Mars e. m.
tion och drätsel, i rak motsatts emot 1812
års riksdagsbeslut. Sjette §:n deraf innehåller
visserligen ett Konungens löfte, att
vid hvarje Riksdag till Rikets Ständers kunskap
låta komma hvad i denna del af Styrelsen
sig tilldragit; men det torde förstås
af sig sjelf, då man läser §:n i ett sammanhang,
att ett sådant meddelande allenast var
ämnadt att gifvas ad notitiam, och ingalunda
som ett öfverläggningsämne, samt att
detsamma endast kan röra resultaterne, men
ingalunda detaillerne af förvaltningen. På
denna grund motsätter jag mig till alla delar
motionen, och jag skulle måhända, af
samma skäl, kunnat finna mig befogad att
bestrida eller åtminstone högeligen ifrågasätta
remissens behörighet. Detta är likväl
icke min afsigt, och jag inskränker mig
inom den anhållan, att, om Ridderskapet
och Adeln bevilja remiss, den då måtte få
åtföljas af den anmärkning jag nu haft äran
framställa.
Herr Rosenqvist j Fredrik Leonhard:
Jag förbigår all den förundran, som den
värde talaren låtit förmärka öfver min motion;
ty sådant hör ej till saken.
Jag har förestäldt mig, att då en fordran
är till ziffertalet. bestämd, så bör en
lika bestämdhet äga rum vid uppgiften å
de Utgifts-poster, hvaruppå samma fordran
grundar sig — således, då Chefen för Colonial-ärendernas
Departement har uppgifvit
att Kongl. Maj:t äger en fordran hos
Barthelemy-Cassan på en summa af 1 ;p.33y
Den 5 Mars e. nr.
355
R:dr 32 sk. 4 rist. B:co, så hade Chefen för
Colonialärenderna bordt till ett lika bestämdt
zilfertal uppgifva de Utgifter, som vållat
Barthelemy-Cassans skuldsättande. — Detta
är anledningen tili den väckta motionen,
hvilken afser ingenting annat, än hvad som
är öfligt emellan hvar och en som gör sig
fordringar, och som har ett redigt begrepp
om Debet och Credit. Slutmeningen af Kongl.
Majrts Nådiga proposition till Riksens Ständen
18 April 1812 lyder så här; "Kongl.
Maj:t vill, genom sitt för dessa ärenden
inrättade serskildta Departementlåta vid
hvarje Riksdag komma till Riksens Ständers
kunskap, hvad i denna del af Styrelsen
sig tilldragit j hvad fördel för Moderlandet
deraf vunnits_, och i hvad män
öfver skjutande intrader från Besittningarne
kunnat till allmänt nyttiga anstalter inom
Riket användas.”
Nu frågar jag hvar och en: Är det
nådiga löftet uppfyldt genom den lill StalsUtskottet
ankomne, och oss communicerade
nådiga Skrifvelsen?
I öfrigt vill jag ej uppehålla discussionen,
utan tror mig häst ådagalägga mina
åsigter öfver detta ämne, då jag yttrar:
Det är anledning till anmärkning emot Föredraganden
för Colonial-ärender, Stats-Ministern
för utrikes ärender Hans Excellence
Grefve af Wetterstedt, hvarom remiss begäres
till ConstitutionsUtskottet, inför hvilket
anledningarne uppgifvas skola.
356
Den 5 Mars e. rn.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att denna anledning
till anmärkning genast komme att,
enligt 2Q § Riksdagsordningen, till ConstitutionsUtskottet
remitteras.
Herr von Schulzenheim: Den siste
värde talaren synes vilja fortfara i det påstående,
att tillkomsten af de fordringsanspråk,
som till Stats-Utskottet uti Kongl.
Majrts Nådiga Skrifvelse af den 20 Nov.
blifvit uppgifne, borde i detail utredas.
Jag skulle dela hans mening, i fall fråga
vore om ett anspråk på Svenska Statsverket;
men då det blifvit upplyst, att Barthelemyska
Medlen, långt ifrån att kunna
derunder inbegripas, äro undantagne från
Sveriges administration och drätsel, kan jag
icke inse huru motionären kan finna sig befogad
att härom väcka någon fråga. Herr
Rosenquist bar vidare omtalat löftet att meddela,
hvad i denna del af Styrelsen sig
tilldragit. Jag upprepar, att jag tror detta
löfte vara uppfyldt, då resultatet och saldo
af räkenskaperna blifvit Rikets Ständer meddeladt.
För öfrigt torde det vara öfverflödigt
att bär ingå i något vidare svaromål
på hvad motionären anfört: Jag tror icke
att han derigenom kunnat vederlägga hvarken
mig eller ännu mindre 1812 års Riksdagsbeslut.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att så väl Hr
Rosenquists motion, som de i anledning deraf
Den 5 Mars c. m. 857
nu afgifne yttranden, mätte till Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitteras.
Herr Rosenquist: Jag hemställer, om
icke, med all aktning för Ekonomiutskottet,
remissen hör ske till StatsUtskottet,
emedan motionen är uppkommen i anledning
af ett memorial från detta Utskott
till Rikets Ständer.
Herr von Schulzenheim: Mig skall det
visserligen vara likgiltigt till hvad Utskott
motionen remitteras. Jag skulle dock tro,
att den företrädesvis borde remitteras till
Ekonomi-Utskottet, på grund af stadgandet
i 2 momentet 34 § Riksdags-Ordningen,
som ger anledning att sådane ämnen, hvilka
ej tillhöra andra Utskott, borde af Ekonomiutskottet
behandlas.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Så
mycket jag kan minnas, står det i Rikets
Ständers medgifvande år 1812, om ön Barthelemys
undantagande från Sverges Statsförvaltning,
att vid hvarje Riksdag skulle
komma Rikets Ständer tillhanda en uppgift
på fondens tillstånd, och om något öfverskott
blifvit, skulle detsamma komma Statsverket
till godo. Då är det väl äfven skäl
att man får tillse af hvad skäl fonden måst
skuldsättas, och Statsverket derigenom komma
i saknad af inkomst. Derföre kan ock saken
icke tillhöra annat Utskott än StatsUtskottet.
Friherre Sprengtporten} Jacob Wilhelm:
Jag skall icke bestrida remissen till StatsUtskottet,
emedan jag är öfvertygad, att
358 Den 5 Mars e. ra.
Utskottet skall iakttaga grundlagens föreskrift
och återlemna motionen, om det icke
finner ämnet höra dit.
Uppå härefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMaf skalken gjord proposition,
blef Herr Rosenquists motion, tillika
med de dervid un gjorda anmärkningar,
till StatsUtskottet remitterad.
Vid förnyad föredragning bifölls StatsUtskottets
den sisth Februarii under
N:o 413 afgifne, och den i dennes e. m.
på bordet lagde, Utlåtande öfver väckt
motion, angående bestämmande af tiden och
sätlet för invexlingen och upphörandet af
RiksgäldsContorets CreditSedlar.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats- och
BancoUtskottens den 2/j. sistlidne Februarii
under N:o 53 afgifne och den i dennes e.
m. på bordet lagde Utlåtande, i fråga om
aflöning för den i sammansatta Utskotten
antagne Secreterare.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarna
ExpeditionsUtskottets den 2 dennes
under N:o 4!7 aflåtne, och den 3 derpåföljde
f. m. på hordet lagde, Memorial, angående
expediering af Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse, med förslag till Bräm
vinsbränningsFörordning.
Upplästes till justering och godkändes
Den 5 Mars e. m.
35g
ExpeditionsUtskottets nedannämnde förslag
till Rikets Ständers underd. Skrivelser:
N:o 399. med Bevillnings-Förordning,
m. m.;
N:o 423- om in vexling af vissa utländska
silfvermyntsorter vid Banken och
LåneContöireii m. m.;
N:o 424* angående priset, hvarefter
fullvigtiga Svenska och Holländska Ducater,
controlleradt Ducat- och Arbets-guld, samt
omyntadt Guld vid In- och Utvexling i
Banken beräknas.
Upplästes och bifölls ExpeditionsUtskottets
den 4 dennes under; Abo 425 aflatne
Memorial, med hemställan om en förnyad
underdånig skrifvelse till Kongl. Majit
angående Sörforss Laxfiske; hvarefter till justering
upplästes och godkändes ExpeditionsUtskottels
förslag Abo ^26 till Rikets Ständers
underd. skrifvelse angående sökt nedsättning
i arrendet för Sörforss Laxfiske.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden,
Fran JBanco-Utskottet:
af den 2 dennes:
N:o i34. med Förslag till Instruction för
Banco-Utskottet vid nästinfallande Riksdag;
af den 4 dennes:
N:o 138. öfver anmärkningar från Välloflige
BorgareSlåndet vid Utskottets memo
-
36o
Den 5 Mars e. m.
rial N:o 124, innefattande förslag, angående
några i BancoReglementet erforderliga
närmare bestämmelser, i samband med den
af Rikets Ständer beslutade upp- och utlåning;
N:o
i3p. öfver anmärkningar från
Högl. Ridd. och Adeln samt i anledning af
de öfriga RiksStåndens beslut, vid Utskottets
Memorial N:o 113, angående ersättning
för den förlust, som kommer att drabba de
i BancoReglementet af år 1823 uppräknade
åtskilliga Academier och Allmänna Inrättgar,
genom bestämmande af 128 sk. pris
för det silfvermynt, som i utbyte emotBankoSedlar
dem tillhandahålles.
Från ExpeditionsUtskottet;
N:o 422. med Förslag till föreskrifter
i afseende å hvad iakttagas bör vid verkställandet
af tryckningen utaf Bihanget till
RiksStåndens Protocoll vid blifvande Riksdagar,
samt i afseende å dermed gemenskap
ägande ämnen; äfvensom med vissa hemställanden,
föranledda af nämnde tryckning
innevarande Riksdag.
Lades på bordet.
Högloft. Ridd. och Adeln åtskiljdes kl.
tre qvart till 10 om aftonen.
In fidem protocolli
O. J. Lagerheim.
