# ID: svediakorp-gov422
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 67,102
# sentences: 2,141
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


STOCTirnr v<?
.tnO'^£.OLAS
Ji-" - ^ .; ■
Protocoll,
hållna
lios
II ö g 1 o f I i g e
Ridderskapet och Adelil,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828, 1829 och 1830.
I
Sextioiulefjerde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Jokan Hörberg, 1834-
Måndagen den i Mars i83o.
Plenum kl. ett qvart lill i Eftermiddagen.
Sedan Ridderskapets och Adelns Herrar
Ledamöter blifvit samlade, samt de 2.*ne
Härolder, hvilka borde gå framför Ridderskapet
och Adeln, ankommit, afgick Hans
Excellence Herr Grefven och Landt Mar ~
skalken med Ridderskapet och Andeln klockan
tre qvart till r e. m. till RiksSalen å
Kongl. Slottet, hvarest StatsMinistern för
Utrikes Ärenderne Hans Excellence m. m.
Herr Grefve G. af Wetterstedt, å Kongl.
Majrts Höga vägnar, meddelte Dess nådiga
Svar uppå åtskillige af Rikets Ständer i
underdånighet framstäldte Lagfrågor, samt
Kongl. Maj:ts Sanction å Myntbestämningsoch
BankLagarne; hvarefter Hans Excellence
Herr Grefven och LandlMarskalken i
underdånighet aflemnade 5 Rikets Ständers
underdåniga Skrifvelser, innefattande Svar
å Kongl. Maj:ts nedannämnde Nådiga Propositioner
och Skrifvelser:
1:0 Om Låne*understöd till fullbordande
af en Canalanläggning vid Ströms
Säteri i Bohus Län.
64 H. E ®
4
Den i Mars f. m.
2:0 Om byggnadshjelp för Öregrunds
Stad, efter derstädes tirnad eldsvåda,
3:o Oru låne-understöd till återuppbyggande
af Staden Borås, samt angående
lånebiträde åt Staden Norrköping,
4:o Angående afskrifning af de från
Banken och RiksgäldsContoiret till Hjelmare
Canal och Slussverks-byggnad lemnade
låne-understöd.
5:o Om dispositionen af åtskilliga , Kronan
tillhörige, Byggnader och Tomter i
Landskrona Stad.
Sedan Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken med Ridderskapet och
Adeln återkommit till Riddarhuset, hemställde
Hans Excellence, att Kongl. Maj:ts
å RiksSalen i dag meddeldte 2:ne Nådige
Tal måtte i dagens Protocoll intagas, hvilket
bifölls.
I anledning häraf upplästes Högstberörde
Tal, så lydande:
Välborne, Ädle och Välbördige, Ärevördige,
Vördige, Vällärde, Äreborne,
Förståndige, Välaktade,
Hedervärde och Redlige,
Gode Herrar och Svenske Män!
Uti underdånig skrifvelse af den 12
Junii sistlidet år, håfven J, Gode Herrar
och Svenske Män, anhållit ora utfärdande
D. t i» i M ;v r s f. .'T*.
af en sä din Lagförklaring, att, der ej annorlunda
finnes stadgadt ellc*r särskild öfverenskommelse
träffad blifvit, böra af alla
matlag, vare sig hemmansbrukare, torpare
och husmän eller inhyseshjon, samt krigsfolk,
då de icke i tjenstgöring stadde är o,
dagsverken utgöras till kyrkobyggnad, med
hvad dertill hörer, på sätt allmänna Lagen,
i 26 Cap. ByggningaBalken stadgar.
Vid öfvervägande af detta förslag, hvaröfver
Högste Domstolen och StatsRådet blifvit
hörde, har Jag, enär billigheten och
rättvisan synas kräfva, alt torpare, gerningsmän
och inhyseshjon icke för deras matlag
få vidkännas lika dagsverksskyldighet
till kyrkobyggnad och underhåll, som de
inom Socknen boende hemmansägare och
innehafvare, samt frågan om soldaters deltagande
i slik dagsverksskyldighet redan
finnes vara genom Kongl. Brefvet den it
Mars 1765 afgjord, icke funnit godt bifalla
Eder berörde underdåniga framställning,
utan kommer vid hvad hittills i detta ämne
är stadgadt, att jemväl hädanefter bero
och förblifva.
Uti skrifvelse af den 10 September sistlidet
år, håfven J, Gode Herrar och Svenske
Män, uppå anförde grunder, i underdånighet
föreslagit, att 1 §. i 16 Cap, ÄrfdaBalken,
sådan den, enligt Kongl Förordningen
den 27 April i8ro, uu lyder,
6
Den i Mars f. m.
måtte varda ändrad, och erhålla följande
redaction:
"Vill någor, man eller qvinna, göra
testamente; upprätte thet skrifteliga, med
eller utan vilkor; varde ock testamentet
bestj^rkt af tvänne vittnen, som skola på
en gång när vara, och therå tekna skrifteligt
intyg, att thet testamente tå var gjordt
med sundt och fullt förstånd och af fri vilja;
stånde ock honom fritt, att låta vittnen
veta thess innehåll, eller ej. Äro ej
vittnen alt tillgå, och finnes testamentet
med egen hand vara skrifvit och underskrifvit;
äge ock thet laga kraft, ther ej
styrkt varder, att testamentsgifvare!!, efter
then tiden, haft lägenhet att vittnen anskaffa.
Råkar någor i svår sjukdom eller
fara, håfve tå våld att, i vittnens närvaro,
testamente munteliga göra; och galle thet,
ther the vittnen intyga, att han, med sundt
förstånd och af fri vilja, förklarat sig hafva
thet testamente gjort. Dör han ej i
then sjukdom eller fara; vare hans munteliga
testamente icke gällande. Bortgifver
någor fast egendom, äge ej makt om vilkoren
för thess förvaltning sträcka förordnandet
längre, än till förste emottagarens
och thess makas lifstid, eller om äganderätten
vidare, än lill utnämnande af testaments-'
eller gåfvotagarens nästa efterträdare,
uti hvilken sistnämndes hand fastigheten
ikläder sig egenskapen af arfvejord,
hvarmed i allt fall, efter allmän Lag, för
-
I>en i Mars f. m.
7
hålles. Ej eller må i andra afhandlingar
och contract om fast egendom sådane vil*,
kor inflyta, hvarigenom förvaltnings- och,
ägande-rälten för en framtid vidare inskränkes,
än nu sagdt är; men angående städja
och arrende galle hvad therom särskilt
stadgadt är.
Efter Högste Domstolens och StatsRådets
hörande, har Jag tagit detta ämne
i öfvervägande; och då Jag, å ena sidan,
lika med Eder, anser nyttigt, att rättigheten
att göra munteliga testamenten inskränkes
till vissa bestämda fall, finner Jag, å
den andra, det af Eder i sådant afseende
aflemnade förslag sakna den tydlighet och
bestämdhet i uttryck, att genom autagande
deraf en åsyftad förbättring verkligen kan,
anses vara vunnen. Sålunda finnes der icke
vara förklaradt, hvarken hvad med ordalagen:
svår sjukdom eller fara bör förstås,
eller huru lång tid som bör hafva förflutit
ifrån det sjukdomen eller faran upphört,
innan det munteliga testamentet skulle förlora
den gällande kraft, Lagen för slike
händelser velat detsamma tillägga, af hvilken
obestämdhet anledningar ofta skulle
gifvas till Domares olika tolkning af Lagbudet.
Förslaget, sådant det blifvit framsläldt,
saknar jemväl föreskrift om formen
för upprättande af ett testamente, hvarom
Jag anser stadgande böra meddelas i sammanhang
med inskränkning uti ett förut i
Lag godkäiidt sätt att disponera om sin
8
Den i Mais f. ra.
egendom. Förmågan att skrifva är väl någorlunda
allmän i alla folkclasser, men deraf
följer likväl icke förmåga att redigt uppfatta
och framställa hvad testator för vittnen
yttrat vara sin vilja. För att i sistnämnde
afseende åstadkomma den visshet
och trovärdighet, som Lagstiftaren måste
anse såsom oeftergifliga vilkor för att åt
annan än i Lag utnämnd arftagare öfverlemna
qvarlåtenskap, finnas i flere Länder
så kallade Notarier, inför hvilka sådane
afhandlingar, för att vara gällande, skota
vara upprättade. I saknad af en sådan
Tjenstecorps här i Landel, synes likväl
mera trovärdighet åt ett testamente vara
boredt, om bevittnandet deraf i början anvistes
åt någon annan person, sorn innehafver
allmän tjenstemauna-egenskap, såsom
till exempel Läkare, Prest, Kronofogde,
Länsman, Sock beskrifva re, der de
finnas, Klockare, Nämndeman, Fjerdingsman,
o. s. y„ i stället att sådant uppdrögs
åt andra, som händelsevis kunde, vid ett
testamentes upprättande, om bevittnande
deraf anlitas.
På de skäl, hvilka, på sätt nu blifvit
framstäldt, ådagalägga förslagets ofullständighet,
så att, med antagande deraf, fastän
några brister afhjelptes, andra olägenheter
eller anledningar till rättegångar och
olika lagtolkningar bereddes, och då Riksdagens
nära förestående slut hindrar Mig
att i afgifvande Contra-proposition till Eder
Den i Mars f. m.
9
framställa ett omarbetadt förslag i della
ämne, hvilket förslag kunde i sammanhang
dermed äfven innehålla föreskrifter om form
och sätt för upprättande af testamenten, vare
sig skriftelige eller muntolige, föreskrifter,
dem erfarenheten visat vara, nu mera än
förr, beliöflige; finner jag Mig föranlåten,
att till Edert ifrågavarande förslag för närvarande
vägra nådigt bifall.
J håfven, Gode Herrar och Svenske
Män, uti underdånig skrifvelse af den 19
October 1829, tillkännagifvit, det J ansett
rättvisan fordra, att den tvistande part,
som genom slutlig dom vinner sin sak,
och hvars talan således måste antagas hafva
varit på Lag grundad, äfven erhåller
ersättning för kostnad och skada, som rättegången
honom tillskyndat, antingen saken
må hafva synts mörk och tvifvelaktig
eller ej, och ehvad särskilte domares eller
instancers begrepp derom varit sammanstämmande
eller skil jakti ge, från hvilken
regel något undantag, efter Eder tanka,
icke i annat fall borde äga rum, än då
kärande-part vinner sitt påstående, eller
svarande från käromål befrias på grund af
edgång i egen sak; och håfven J, på sådan
grund, i underdånighet föreslagit, att 21
Gap. RättegångsBalken, om rättegångskostnad
och skadestånd, måtte undergå förändring
i enlighet med ett af Eder derjemte
öfverlenmadt förslag.
IO
Den i M a r s f. m.
Efter det Högste Domstolen och StatsRådet
blifvit häröfver hörde, har Jag tagit
detta ämne i öfvervägande; och då de för-»
hållanden, hvilka Jag anfört såsom skäl för
Mitt å RiksSalen den 10 September 1823
Rikets Ständer meddelade afslag å Deras
jemväl då framställda enahanda förslag,
icke sedermera i någon måtto undergått
förändring; har Jag icke eller nu funnit
godt att till Eder förnyade begäran lemna
nådigt bifall.
Sedan Jag, genom nådig Proposition
af den 37 Mars sistlidet år, föreslagit Eder,
Gode Herrar och Svenske Män, vidtagande
af en allmän Författning, hvarigenom skulle
stadgas, att då böter för sådan stöld,
sorn enligt Lag ligger i tveböte mot annan
tjufnad, skola till fängelse vid vatten och
bröd förvandlas, stöldens enkla värde först
bör fördubblas, och det sålunda uppkommande
dubbla beloppet tjena till grund för
fängelsetidens bestämmande, på sätt i 5
Cap. 4 §• Straff Balken stadgadt är, håfven
J, uti underdånig skrifvelse af den 18 November
sistlidet år, anmält, det J, uppå
tillika anförde grunder, ansett Eder icke
böra lemna bifall till samma nådiga Proposition,
utan i förening med en Lagförändring,
sorn stadgade en tjenligare beräkningsgrund
för förvandling i allmänhet af
böter till fängelse vid vatten och bröd;
och då, enligt Eder tanka, något giltigt
Den i Mars f. in.
skäl ej torde kunna uppgifvas, hvarföre
emellan hvarje grad i straffet af dylikt
fängelse skall, såsom nu är stadgadt, vara
en skilnad af fyra dagars fängelsetid, eller
hvarföre första graden skall svara emot Tio
Daler, andra graden emot Femton, tredje
och fjerde graderne hvardera emot Tjugu
och femte graden emot Trettio Daler Silfvermynt,
enen det deremot syntes naturligt
och billigt, att graderne i straffet af
fängelse vid vatten och bröd bestämdes i
samma enkla arithmetiska proportion, sona
graderne i straffet af spö eller ris; håfven
J, som ansett den i Min nådiga Proposition
föreslagne grund för förvandling af
böter för stöld, som ligger i tveböte, vara
enlig med andra i Lagen stadgade dubbla
böters förvandling, i underdånighet afgifvit
ett så lydande Lagförslag:
"Med ändring af 4 §• i 5 Cap. StraffBalken
stadgas som följer:
”Fängelse vid vatten och bröd räknas
således, att emot böter från En Daler till
och med Tolf Daler, svara fyra dygn; från
Tolf till och med Sexton Daler, fem dygn;
från Sexton till och med Tjugu Daler, sex
dygn, och så vidare Fyra Daler emot hvart
dygns fängelse vid vatten och bröd. Går talet
af djrgn ej jernnt upp emot böterne, efter
denna räkning, utan stiga böterne något deröfver,
då ökes straffet med ett dygns fängelse
vid vatten och bröd. När böter för
I?
Den i Mars f, ra.
sådan stöld, som enligt Lag ligger i tveböte,
skola till fängelse vid vatten och bröd
förvandlas, då fördubblas det stulnas enkla
värde, och det dubbla beloppet tjenar till
grund för fängelsetidens bestämmande, efter
den beräkning, sorn nu stadgad är. Ej
bör någor dömas till fängelse vid valteu
och bröd på längre lid än en månad, beräknad
till tjuguåtta dygn;, och ej på mindre
tid än fyra dygn.”
Då Jag, efter Högste Domstolens och
StatsRådets hörande, företagit detta Edert
Lagförslag till granskning, har Jag väl,
lika med Eder, funnit den hittills i Lag
stadgade grund för förvandling af böter till
fängelse vid vatten och bröd vara i vissa
fall mindre rigtig och särdeles deruti, alt
tiden för dylikt fängelse är i allmänhet bestämd
till ett antal af endast 4> 8, 12, 16,
20, 24, och 28 dagar, hvarigenom vid den
minsta tillökning utöfver det bötesbelopp
sorn högst svarar emot hvarje fängelsegradation,
en olämplig förökning uti fängelsetiden
uppkommer; men deremot bar Jag
ansett den af Eder uttryckte mening, angående
fängelsetidens förlängning i lika
jemnt arithmetiskt förhållande med bötesbeloppet,
icke kunna godkännas, enär afseende
dervid icke blifvit fäsladt på det uti
slrafFets natur grundade förhållande, att,
särdeles då fängelsetiden uppgått till en
viss längre tid, hvarje dags tillökning måste
i allt större mån medföra ökad svårig
-
De n i Mars f. m.
het att straffet uthärda, ett förbållannde,
som synes våra af <734 3rs Lagstiftare erkändt,
då ett belopp af Trettio Daler finnes
stadgadt för den sista förhöjningen från
34 till 28 dagars fängelse vid vatten och
bröd, hvaremot blott hälften deraf, eller
Femton Daler, svarar emot den första förhöjningen
från 4 till 8 dagar.
Genom gillande af den utaf Eder föreslagne
grund för förvandlingen, lomme
ock det missförhållande att äga ruin, att
böter af endast Etthundrade fern Daler
skulle förvandlas till högsta beloppet af
fängelse vid vatten och bröd, eller 28 dagar,
hvaremot högsta beloppet af spö, eller
40 par, icke skulle komma i fråga förr,
än böterne öfversligit Etthundrade sjutton
Daler.
Uppå dessa skäl, och då frågan om
förändring i allmänhet af de hittills stadgade
grunder för böters förvandling till
kroppsstraff står i så nära sammanhang
med de frågor om bibehållande eller förändring
af sjelfva bestraffningarne, hvilka
vid beredandet och granskningen af förslag
till ny CriminalLag böra komma i Öfvervägande,
har Jag ansett mig böra afslå
Edert ifrågavarande förslag, med förklarande,
att de nu befintliga stadganden om
boters förvandling till fängelse vid vatten
och bröd komma att tills vidare lemnäs
oförändrade.
»4
Den i Mars f. in.
Då erfarenheten skall visat, att Gäldenärer,
för att undvika betalning af ostridiga
och fastställda skulder, företagit sig
att, genom diktade afhandlingar, försälja
all sin egendom, dervid de dock förbehållit
sig rättighet att, emot viss hyresafgift,
egendomen innehafva, hvarefter de väl qvitterat
köpeskillingen, som sålunda äfven blifvit
oåtkomlig, men deremot af den föregifna
köparen tilläfventyrs undfått en uiotförbindelse,
att köpet efter öfverstånden
fara skulle återgå; håfven J, som ansett
Lagstiftningen böra söka motarbeta dylika
missbruk och underslef, samt bereda utväg
att dem upptäcka och beifra, uti skrifvelse
af den 18 November sistlidet år i underdånighet
föreslagit, att 7 Cap. 3 §. UtsökningsBalken
måtte ändras till följande
lydelse:
”Söker någon tillegna sig gods, som i
gäldenärs bo finnes, och menar borgenär,
att det honom till förfång sker; bjuder sökanden
bevis för sig, och ställer han hos
utmätningsmannen borgen för den kostnad
och skada, som af hans anspråk komma
kan, varde godset satt i qvarstad, intilldess
tvisten om ägande-rätten af Domstol
pröfvad blifvit; stämme dock sökanden i
thy fall vederparten, i Staden, inom en,
och på Landet, inom tre månader, sedan
godset i qvarstad sattes, eller håfve sin talan
emot honom förlorat. Anmäler vid utmätningstillfället
gäldenären, att godset hö
-
Den i Mars f. m.
rer annan till, varde det ock med qvarstad
belagdt; Borgenär underrätte härom,
den uppgifne ägaren, och stärn me han,
inom den tid ofvan sagdt är, räknad från
den dag, då underrättelsen honom meddelas,
eller vare sin talan qvitt. Finnes gäldenär
hafva svikeligen uppgifvit annan såsom
ägare till godset, gälde all skada och
höte godsets halfva värde. Vill i desse fall
Borgenär sjelf stämma, stånde det honom
fritt. Samina Lag vare, der Borgenärer söka
företräde hvar för annan.”
Efter det Jag öfver detta förslag inhämtat
Högste Domstolens och StatsRådets
yttranden, har Jag tagit frågan i noggrant
öfvervägande. Såsom ett verksamt medel
emot de i Eder underdåniga skrifvelse omförmälte
missbruk genom diktade köpeafhandlingar
om lös egendom, anser Jag stiftandet
af en Lag, som skulle stadga, att om
någon tillhandlar sig lösören och tillåter,
att desamma få i säljarens vård qvarblifva,
han hör inom viss tid från köpeslutet derom
göra anmälan hos Domaren eller Konungens
Befallningshafvande, så framt han
vill såsom ägare till den ifrågavarande lösegendomen
anses. Genom en sådan anmälan,
hvilken genast borde inprotocolleras,
skulle ägande-rättens genom köpet skedde
öfverflyttning från säljaren till köparen blifva
mera allmänt känd och allt tvifvelsmål
Oja rätta förhållandet förekomtnas.
i6
Den i Mars f. rn.
I anseende til! Riksdagens snart föreslående
slut, kan likväl Förslag lill ett sådant
Lagstadgande nu icke till Eder framställas;
och emot det af Eder öfverlemnade
förslag förveter sig den anmärkning, att
då detsamma innefattar, att borgenär bör,
så ofta gäldenär vid utmätningstillfälle anmäler,
det gods, sorn i hans bo finnes, hörer
annan till, derom underrätta den uppgifne
ägaren, på det att denne må kunna
inom viss tid, räknad från den dag underrättelsen
honom meddelas, utföra sin talan,
ett sådant stadgande utgör den säkraste anvisning
för gäldenären, huru han må kunna
uppehålla borgenärs rätt, och, under
det endast qvarstad får äga rum, hindra
godsets executiva försäljning. Han behöfver
nemligen för detta ändamål ej annat
än föregifva, att en person, hvars vistelseort
är aflägsen eller obekant, är ägare af
godset. Denne skall då genom borgenärens
försorg uppsökas och kungöras om förhållandet,
hvarefter bevis måste företes om
en slik communication, med öppet tillfälle
för gäldenären, att då väcka invändningar,
det hans uppgift vore missförstådd eller
orätt person kungjord, eller ock skulle den
förmente ägaren erhålla förständigandet genom
allmänna Tidningarne; en åtgärd, äfven
förenad med kostnad och tidsspillan.
Från detta befarade missbruk skulle de föreslagne
böterije föga afskräcka, ty sällan
tor
-
o
torde det blifva bevisligt, alt gäldenären
gjort berörde uppgift svikeligen.
Det synes alltså böra vara icke borgenärens
utan gäldettärens åliggande att underrätta
den förmente ägaren om det väckta
utmätnings-anspråket och besörja, att
han må kunna, på sätt Lagförslagets forsla
moment innehåller, sin rätt iakttaga. Den,
som till gäldenären anförtrott sina tillhörigheter,
har ställt sig i beroende af hans
redlighet och noggranhet äfven härutinnan.
Underlåter gäldenären att nog tidigt tillsäga
ägaren, och godset derigenom går förloradt,
så inträffar ej annat, än hvad medelst
samma gäldenärs tillgörelse på mångfaldiga
andra sätt kunnat bända, och derföre
godsägaren må honom tilltala. Skulle
åter ägaren hvarken vistas å orten, vara
för gäldenären tillgänglig, eller hafva vidtagit
sådan anstalt, att hans rätt kan af
något hans ombud bevakas, så bör heldre
en förlust kunna drabba honom, i följd af
denna hans oförsigtighet, än blotta förevändningen
härom förlama de för iakttagandet
af borgenärens rätt anbefallde ex.ecutiva
åtgärder.
Uppå detta skäl, och då det framställda
Lagförslaget i alla fall lemnar oafhjelpt
den hufvudsakligaste ofullständigheten i Lagens
hittills meddelte stadganden rörande
frågor af denna beskaffenhet, nemligen sak
-
64 H.
2
i8
Den i Mart f. m.
naden af tydlig föreskrift ora hvilken slags
bevisning bör vid afgörandet af dylika frågor
anses tillfyllestgörande; finner Jag Mig
böra vägra antagande af berörde förslag.
Uti skrifvelse af den 18 November 182g,
håfven J, Gode Herrar och Svenske Män, i
underdånighet framställt behofvet af en nu
saknad Lag, hvilken belägger äfven de falska
bekännelser, som ej angå lifssaker, med
så alfvarsamt straff, alt missdådare må från
slike osannfärdiga uppgifter afskräckas, i
hvilket afseende J föreslagit ätt genom allmän
Författning må i nåder förordnas,
som följer:
”Uppgifver häktad person, som för
brott under tilltal slår, eller fånge, som
till fästningsstraff eller allmänt arbete
på längre eller kortare tid dömd blifvit,
att han föröfvat missgerning, för hvilken
han ej redan är tilltalad eller dömd, och
förekomma dervid sådana omständigheter,
sorn gifva skälig anledning att sätta uppgiftens
sannfärdighet i tvifvel, då skall han
först varnas för den påföljd, falsk bekännelse
medförer. Fortsätter han ändock sin
uppgift och befinnes den sedan vara falsk,
plikte med fängelse vid vatten och bröd,
efter omständigheterne.”
Efter Högste Domstolens och StatsRådets
hörande, har Jag till Edert berörde
förslag lemnat nådigt bifall; till följe
Den j Mars f. ni.
'9
hvaraf allmän Författning i ämnet kommer
att i vanlig ordning utfärdas.
Efter Högste Domstolens och SiatsRådets
hörande, har Jag tagit i öfvervägande
Edert uti skrifvelse den 3o sistlidne
November i underdånighet öfverlemnade
förslag till en Författning, angående
offentlighet vid alla UnderRätter, samt vid
PoliceKamrar i Städerne, då sådane mål
der förehafvas, i hvilka PoliceKamrarne
utöfva domsrätt; hvarvid Jag, uppå de skäl,
hvarpå Mitt vid sistförflutne Riksdag meddelade
afslag å Rikets Ständers då gjorde
enahanda underdåniga framställning finnes
grundadt, ansett mig icke äga anledning,
att till det nu förnyade förslaget lemna
nådigt bifall.
Då Jag, efter Högste Domstolens och
StatsRådets hörande, till granskning förehaft
det förslag till Lag för åhörare vid
RiksStåndens sammankomster, som J, Gode
Herrar och Svenske Män, uti skrifvelse af
den 28 sistlidne December i underdånighet
öfverlemnat, bar Jag väl funnit, att detsamma
saknar den klarhet och fullständighet,
Jag önskat, äfvensom att det innehåller
hänvisningar till åtskilliga i Allmänna
Lagen befintliga straffbestämmelser, hvilka,
för de händelser hvarå detta Lagförslag har
64 H. 2 *
20
Den i Mars f. m.
afseende, icke synas öfverensstämma med
den nu varande bildningens fordringar;
men då Jag, genom skrifvelse af den 16
Maji 1823 lill Rikets då församlade Ständer,
förklarat, att om Rikets Ständer skulle
yttra den önskan, att, genom åhörares
inlåtande, gifva allmänheten en närmare del
af deras öfverläggningar, Jag emot sjelfva
saken icke hade något att invända, och
med nöje dertill skulle lemna milt bifall, då
vid grundsatsens tillämpning hvarje talares
rätt och frihet samt öfverläggningarnes lugn
och ostörda fortgång blefvo genom reglemenlariska
föreskrifter tillbörligen försäkrade,
samt Jag följaktligen icke vill, genom
ett afslag å Edert nu öfverlemnade Lagförslag,
sätta det eller de RiksStånd, som kunna
vilja besluta att lemna främmande åhörare
tillträde till sina sammankomster, utur
tillfälle, att vid början af nästa Riksdag bringa
ett sådant beslut till verkställighet, så
bar Jag funnit godt gilla och antaga berörde
förslag, sådant det blifvit framstäldt,
med förbehåll att, då J nästa gång sammanträden,
meddela Eder förslag till en
förändrad redaction af det nu bifallne Lagstadgandet,
hvarigenom ej mindre StåndsLedamöters
än åhörares ömsesidiga rättigheter
må betryggas.
Uti underdånig skrifvelse af den 28
sistlidne December, håfven J, Gode Herrar
och Svenske Män, uppå anförde grun
-
Den i Mars f. m.
21
der föreslagit, att 5 §. i 23 Capitlet ÄrfdaBalken
måtte varda förtydligad genom följande
nya redaction:
”Äro flere förmyndare än en, och vilja
the dela förvaltningen sig emellan, tage
thertill Domarens bifall, och gore sedan
livar för sig redo och räkenskap. Hafva
the barnagodset under samnad hand, svare
the tå för förvaltningen, en för alla och
alla för en, och uppfylle allan skada ther
then omyndige något theraf lidit, dock
vare then ene ej skyldig umgälla then andras
förseelse eller vårdslöshet, theri han
ej tagit del, eller som han ej förekomma
kunnat, eller att betala then del i skadan,
som hos then andre kan brista. Then förmynderskap
väl och troliga förestått, njute
then lön och vedergällning, som Rätten
pröfvar skälig, utan han sig annorledes
åtnöja låter.”
Detta Edert förslag har Jag, efter det
Högste Domstolen och StatsRådet blifvit
hörde, tagit i öfvervägande, och då detsamma
innefattar först ett stadgande, att
om flere Förmyndare hafva barnagods under
samnad hand, de då böra svara för
förvaltningen, en för alla och alla för en,
och derefter ett förklarande, att den ene
ej är skyldig att betala den del i skadan,
som hos den andre kan brista, hvilka begge
stadganden äro emot hvarandra siridan
-
21
Den i Mars f. in.
de; anser Jag Mig icke kunna till Edert
så beskaffade förslag lemna nådigt bifall.
J håfven, Gode Herrar och Svenske
Män, uli skrifvelse den 28 sistlidne December
i underdånighet framställt följande
förslag till Förordning om hvad iakttagas
bör af den, som genom UnderRätts dom
eller Utslag i tvistemål till vites- eller ensaks
böter fälld, vill hos ÖfverRätt i det
beslut ändring söka:
"Den som af UnderRätt, genom Dom
eller Utslag i tvistemål, blifvit till viteseller
ensaks-böter fälld, och vill hos ÖfverRätt
i det beslut ändring söka, fullgöre
hvad i 38 punkten af Kongl. Förklaringen
den 23 Mars 1807 angående brottmål är
stadgadt, i afseende på klagande parts skyldighet
att antingen nedsätta ådömde böter
eller för dem ställa vederhäftig borgen,
eller, om han är så fattig, att han ej kan
böterne nedsätta eller borgen ställa, vid
ändringssökandet hos ÖfverRälten bevis derom
förete. Försummas det, varder ändringssökandet,
så vidt det angår böterne, till pröfning
ej upptagit.”
Vid granskning af delta Edert förslag,
sedan Högste Domstolen och StatsRådet blifvit
deröfver hörde, har Jag funnit detsamma,
hvad hufvudsaken beträffar, vara på
goda skäl grundadt; men då emot den föreslague
redactionen förekommer, att der
-
Den i Mars f. m.
uti omtalas endast den händelse, att hos
ÖfverRätt ändring sökes uti UnderRätts beslut,
hvarigenom uti tvistemål vites- eller
ensaks-böter blifvit ådömde, men föreskrift
saknas, huru förhållas bör, när mål af dylik
beskaffenhet fullföljas ifrån Härads- eller
KämnersRätt till Lagmans- och RådstufvuRätt,
hvilka sistnämnde Domstolar,
ehuru ägande att granska förste Domstolens
beslut, dock ej kunna såsom ÖfverRätter
anses, har Jag ansett Mig vara af
denna ofullständighet i förslaget hindrad
att detsamma antaga.
Jemte det J, Gode Herrar och Svenske
Män, den 7 sistlidne Januari i underdånighet
tillkännagifvit Eder hafva antagit
Mitt, genom nådig Proposition af den i3
December 1828, till Eder öfverlemnade förslag
till StraffLag emot Negerhandel och
delaktighet deruti, håfven J, uti särskild
skrifvelse, i underdånighet anhållit om utfärdande
af en särskilt Författning, hvarigenom
må stadgas, att nämnde StraffLag
skall till alla dess delar gälla och äga tillämpning
i afseende på all Slafhandel och
delaktighet deruti, af hvad folkstam de
menniskor än må vara, med. hvilka sådan
handel drifves; Och har Jag, efter Högste
Domstolens och StatsRådets hörande, bifallit
Eder berörde anhållan, i följd hvaraf
allmän Författning derom kommer att
expedieras.
Den i Mars f'. tn.
Uti tvänne särskilta Skrifvelser af den
ii Maj och den 18 November 1829, håfven
J, Gode Herrar oell Svenske Män, i
underdånighet föreslagit följande förändringar
och tillägg i Instructionen för Rikets
Ständers JustitiasOmbudsman af den 27 Februarii
1810, nemligen:
r:o Uti 2 §. komma orden: väld och
Srof försumlighet; att förändras till: väld
eller grof försumlighet.
2:0 Uti 4 §• förändras orden: vrångvisa
och försumlighet till vrångvisa eller
försumlighet.
3:o Vid slutet af 14 §• kommer ett så
lydande tillägg att införas: ”JustitiaeOmbudsmannens
ofvannämnde redogörelse samt årliga
Berättelser böra genast vid Riksdagens
början ingifvas, för alt i tid kunna förvisas
till granskning af Lagutskottet, dit jemväl,
i enahanda ändamål, hans EmbelsDiarier
och Registratur inlemnas; Skolandes
dessutom JustitiasOmbudsmannen, då han
för Rikets Ständer anmäler, hvilka af deras
beslut och framställningar af Konungen
bifallits och utfärdats, tillika särskilt
upplaga dem, som icke blifvit i underdånighet
föredragne eller i nåder afgjorde,”
4:o Vid slutet af 24 §. tillägges följande
mening: ”JustitiaeOrnbudsmannen äger
tillse, att hans EmbetsExpedition alltid må
finnas tillgänglig för handlingars emottagande
och utlemnande, samt att, under
Den i M a r s f. m.
25
hans frånvaro, den Tjensteman, som Expeditionen
i bufvudstaden förestår, må öppna
till Embetet ankommande bref och besörja
sådane uppskof ej tålande anteckningar
och meddelanden, hvilka ej innefatta
beslut eller annan JustitiasOmbudsmannen
tillhörande verklig embets-åtgärd.”
5:o 26 §. kommer att alldeles uteslutas.
Då Jag, efter Högste Domstolens och
StatsRådets hörande, funnit ofvanberörde
tillägg och förändringar stå i öfverensstämmelse
med de för JustitiajOmbudsmannens
Embetsbefattning i Regeringsformen lagde
grunder, har Jag velat dem till allmän efterrättelse
i nåder kungöra; och låter Jag
derjemte, i enlighet med Eder tillika i underdånighet
gjorda framställning, under denna
dag å nyo utfärda Instruction för Rikets
Ständers JustitiaeOmbudsman, hvarvid komma
att iaktagas icke allenast de nu omförmälte
förändringar och tillägg, utan ock
de, som tillförene tid efter annan blifvit
beslutade.
Jag förblifver Eder, Gode Herrar och
Svenske Män, med all Kongl. Nåd och yiv*
nest, städse välbevågen.
CARL JOHAN.
26
Den i Mars f. m.
Välborne, Ädle och Välbördige, Ärevördige,
Vördige, Vällarde, Ä r eborne,
Förståndige,Välaktade,
Hedervärde och Redlige,
Gode Herrar och Svenske Män!
Genom underdåniga skrifvelser af den
2p sistlidne Januari, håfven J, Gode Herrar
och Svenske Män, till Mig i underdånighet
öfverlemnat de af Eder vid denna
Riksdag antagne Lagar, angående Myntbestärnningen
och för Banken, samt derå begärt
Min sanction. Jag hyser ej något tvifvelsmål,
att J icke noga öfverlänkt vigten
af den föreslagne åtgärden, då J öfverlemnat
verkställigheten deraf, ej allenast till
Mitt Konungsliga Beslut, utan äfven till
livad tid och förhållanden kunna kräfva.
Jag kan ej annat än erkänna och värdera
det nya bevis på förtroende, som J härigenom
lemnat Mig; och efter att hafva
bort Högste Domstolen samt inhemtat StatsRådets
tankar, förklarar Jag, att Jag antager
dessa Lagar. Jag skall till Rikets och
hvarje Medborgares bästa använda denna
makt, då Jag anser Mig utan olägenhet kunna
det göra. Om vid den tid, Jag pröfvar
nyttigt att, enligt den i r:sta §. stadgade
grund, sätta scdra §. af MyntbestämningsLagen
i verkställighet, några hinder skulle
möta, och Jag finna det nödvändigt, gifver
Jag Eder tillkänna, att Jag, å min sida, ge
-
Ben i Mars f. ra. a7
norn Rikets Ständers sammankallande, skall
visaDem samma tillit och förtroende tillbaka.
Jag förblifver Eder, Gode Herrar och
Svenske Män, med all Kongl. Nåd och ynnest
städse välbevågen.
CARL JOHAN.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan a eftermiddagen.
In Hdera protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den i Mars i83o.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade å nästa Thorsdag
den 4 dennes e. m. vid Pleni början
förrätta val af Sex Ledamöter, hvilka å
Ridderskapets och Adelns vägnar skulle äga
att deltaga uti den Revision öfver StatsBanco-
och RiksgäldsVerken, som år 1834
komme att äga rum.
Ropades Ja.
i8
Den i Mars e. ra.
Föredrogos å nyo och remitterades till
RiddarhusUtskottet:
Grefve Gjldenstolpes , Anton Gabriel,
den 26 sistlidne Februarii f. m. på bordet
lagde 2:ne Motioner:
1:0 Rörande förändring i Reglementet
för dem, som innehafva de Lägre Riddar
husStipendierne;
2:0 Angående befrämjandet af Snällskri
fningskonsten.
» ~
Föredrogs till remitterande Herr Rosenblads,
Bernhard, den 26 sistlidne Februarii
e. rn. på bordet lagde Motion, att
Majoren Friherre C. W. Gripenstjerna måtte
från och med innevarande års början å
RiksgäldsContoirets Stat erhålla en Pension
af 200 R:dr B:co.
Herr Crusenstolpe , Magnus Jacob: Då
motionstiden redan är förbi för ett och ett
halft år sedan, kan jag icke neka, att det
synes mig mindre granlaga att nu besvära
StatsUtskottét med nya Motioner. Jag hemställer
derföre, att den ifrågavarande måtte
förfalla.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Jag vill blott erinra, att i fall motionen
äger omedelbart sammanhang med, eller
är föranledd af ett förut handlagdt ären
-
Den i Mars e. m.
29
de, tan remiss deraf ej förvägras, elen må
hafva blifvit framstäld så sent som helst.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att Herr Rosenblads
ifrågavarande Motion måtte till
StatsUtskottet remitteras; hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo Grefve Brahes, Mag*
nus, den 26 sistlidne Februarii e. m. på
bordet lagde hemställan, att Högvördige
PresteStåndet och Yälloflige BorgareStåndet,
hvilka, lika med Ridderskapet och
Adeln och BondeStåndet bifallit Stats- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskoltens
under N:o 108 och 122 meddeldte Utlåtanden,
om Beklädnads- och BeväringsDirectioners
inrättande vid RusthållsRegementerne,
måtte inbjudas att jemväl instämma
uti det af Ridderskapet och Adeln samt
BondeStåndet, vid 2:dra Punkten i förstnämnde
Utlåtande gjorde tillägg, hvarigenom
berörde punkt skulle komma att erhålla
följande lydelse: ”Förvaltningen af
”dessa medel, för dermed afsedde ändamål,
”uppdrages åt en inom hvarje Regemente
”eller Corps sammansatt Direction, bestående
af Landshöfdingen i det Län, inom
”hvilket största delen af Regementet eller
”Corpsen är förlagd, Regementets eller
”Corpsens Befälhafvare, en Ryttmästare el”ler
Capiten, samt fyra Rusthållare, hvil
-
3o
Dea i Mars e. ro.
”ka sistnämnde de rustande sjelfve äga,
”att hvart fjerde år utvälja;” och fann
Ridderskapet och Adeln, uppå derom af
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
framstäld proposition, för godt,
att Grefve Brahes ofvanomförmälte hemställan
bifalla.
Föredrogs å nyo och bifölls ExpeditionsUtskottets
den 25 sistlidne Februarii
under N:o 407 afgifne, och den 26 derpåföljde
e. m. på bordet lagde, Memorial,
med hemställan om en förnyad underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t, angående
regleringen af RiksStatens Tionde HufvudTitel;
hvarefter till justering upplästes och
godkändes ExpeditionsUtskottets under N:o
4o6 afgifne Förslag till Rikets Ständers förnyade
underdåniga Skrifvelse till Kongl.
Maj:t, angående regleringen af RiksStatens
Tionde HufvudTitel.
Föredrogs å nyo Stats- och LagUtskottens
den 16 sistlidne Februarii under
N:o i3o afgifne, och den 26 derpåföljde
e. m. på bordet lagde Utlåtande, i anledning
af väckt Motion, om upphörande af
det för Banken och Riksgäldskontoret nu
gällande Domstols-privilegium.
Herr von Hartmansdorff, August: Som
jag anser det vara förgäfves att yrka återremiss,
anhåller jag blott, att för enskild
Den i Mars e. ra.
3t
del få åberopa min uti Utskotten afgifne,
och vid Utlåtandet fogade, reservation.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord proposition,
blef Stats- och LagUtskottens ifrågavarande
Utlåtande af Ridderskapet och
Adeln bifallit.
Vid förnyad föredragning bifölls Statsoch
BevillningsUtskottrtis den i3 sistlidne
Februarii under N:o 131 afgifne, och den
26 i samma månad e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o 97 förut
meddeldte Betänkande, angående åtskillige
åtgärder till befordrande af en Bergslags
inrättande i Norrbottens Län.
Företogs till profning Stats- Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den xo sistlidne Februarii
under N:o 128 afgifne, och den 17 i samma
månad e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottens under N:o 90 förut meddeldte
Betänkande, angående förändring i sättet
för Grundräntornes eller KronoTiondens
utgörande.
Herr Printzenskjöld, Carl: De skäl
Friherre Cederström i sin reservation anfört
emot Utskottens förslag äro så full
-
32
Den i Man e. m.
ständige, att jag icke anser nödigt dervid
tillägga något; och jag tror, att Ridderskapet
och Adeln dervid borde fästa uppmärksamhet.
Jag anhåller derföre om proposition
till afslag å Utskottens Utlåtande.
Friherre Cederström, Jacob: Af min
reservation har Ridderskapet och Adeln
inhemtat, att jag icke delar Utskottens öfvertygelse
i denna fråga. Ridderskapet och
Adeln torde erinra sig att Ståndet redan
beslutat, att Kronans ränlespannemål skall
lösas efter årets Markegång. Det skulle således,
i händelse Utskottens ifrågavarande
förslag anloges, blifva ett besynnerligt förhållande,
om af flere grannar den ena skulle
lösa sin räntespannemål efter årets Markegång
och den andre efter en annan beräkningsgrund,
hvarigenom kunde hända,
att den ene måste erlägga sin ränta med
värdet af en hel tunna, då den andre slapp
med värdet af en half. En sådan olikhet
kan icke stå tillsammans med billighet och
en klok lagstiftning; och om derföre någon
ändring i grundränlornes utgörande skall
ske, bör den åtminstone blifva allmän. Men
sjelfva planen i Utskottens förslag är äfven
felaktig; ty om flere svåra år skulle följa
på hvarandra, blefvo äfven under derpåföljande
goda år räntorne högre än de borde
vara, och känningar af en missväxt kommo
alltid att fortfara länge; i motsatt fall,
om
Ben i Mars e. m.
33
om flere goda skördar efter hvarandra inträffade,
skulle Statens eller Räntetagarens
inkomster under ett påföljande svårt år
vara otillräcklige att bestrida de vid sådane
tillfällen alltid stegrade utgifterne. Jag
tillstyrker derföre på dessa skäl afslag å
Utskottens förevarande förslag.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Utskotten
hafva icke gjort sig skyldige till
den abnormitet, som den siste värde Talaren
tillagt dem. Han bar sagt, att de
föreslagit olika sätt för betalningen af Kronans
och Löntagares räntespannemål; men
så är icke förhållandet. Utskotten hafva
endast gjort undantag för sådan räntespannemål,
som bör på något visst genom enskildta
Contracter bestämdt sätt utgå, och
dessa Contracter hafva Utskotten, såsom
jag förmodar, rätteligen ansett Stånden icke
kunna bryta. All den öfriga räntespannemålen
är deremot af Utskotten föreslagen
alt utgå efter 5 års medelpris, och jag
tror, att de skäl Utskotten anfört, skola
vara giltige för antagande af det framställde
förslaget, hvarå jag alltså yrkar bifall.
Herr af Billberghj Johan Petter: Jag
tvekar icke att bekänna, det denna fråga
intresserar mig mycket, men då jag hvarken
är räntetagare eller räntegifvare, torde
jag icke kunna beskyllas för ensidighet.
G4 H. 3
34
Don i Mars e. ni.
Min nitälskan härutinnan härleder sig från
de högst obilliga anspråk, som af en och
annan Räntetagare blifvit gjorde, och går
derpå ut, att man, så mycket sig göra låter,
bör snarare lätta än lynga de skattdragandes
bördor. Att närvarande sätt för
utgörandet af Grundräntorne lemnar ett
stort tillfälle för prejerier, är för allmänt
kändt, för att på något sätt behöfva bevisas,
och jag anser mig derföre nu endast
böra till vederläggning upptaga de anmärkningar,
som emot den föreslagne förändringen
blifvit gjorde. Uti så väl sin Reservation
sorn det nyss afgifne anförandet
klandrar Friherre Cederström Utskottens
förevarande förslag på den grund, alt det
för utgörandet af de Indeldta Räntorne
skulle stadga ett helt annat sätt, än det
Ständerne vid denna Riksdag beslutat för
Kronans behållna spannmål. Jag får bedja
Friherren om ursägt, att jag icke vet, när
Ständerne fattat något beslut angående sistnämnde
spannmål. Utskotten hafva åtminstone
i sådant fall afgifvit 2:ne förslag i
afseende å denna fråga; ty om Herr Friherren
behagar granska Utskottens förra
Betänkande i förevarande ämne, så innehåller
6:te punkten af Utskottens förslag: att Rikets
Högloft. Ständer böra hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhålla att det mätte tillåtas
Räntegifvaren j att antingen in natura
på Kronans närmast belägne Magazin
lefverera Kronans behållna Ränte-, Krono
-
Den i Mars e. m.
35
tionde eller jdfrads-spannemål, eller ock
densamma med contant betala efter hvarje
års Markegångspris , utan tillökning afforsellönen,
hvilketdera Räntegifvaren helst
åstundar; dock att det alltid på Kongl.
Maj:ts Nådiga pröfning och godtfinnande
skulle bero, att låta uttaga Kronans immediate
behållna spannemål in natura, vid
alla de tillfällen då behofvet gjorde sådant
oundgängeligen nödvändigt. Enär nu
detta är föreslagit i det Betänkande, som
ligger till grund för Utskottens senare Utlåtande,
och första Betänkandet blifvit af
a:ne Stand återremitteradt, följer väl tydligt,
att icke något ännu är angående Kronans
behållna räntespannnemål stadgadt eller
afgjordt. Vidare säger Herr Frihérren
i sin reservation, att det föreslagna lefvereringssättet
skulle föranleda till orättvisa
och förluster dels för löntagare och dels
för räntegifvare. Detta kan jag ej eller
tro; ty endast när gångbara priset understiger
markegångsprisen, skulle fråga kunna
uppstå om förlust för löntagaren, men
denne har då fått sig en ersättning tillagd
genom den mellangift och forsellön räntegifvaren
är förpligtad att utom natura-praestationen
erlägga; och häraf synes vara en
gifven följd, att räntegifvare ej begagna den
dem tillagde optionsrätt oftare, än då en
verklig nöd är förbanden, och vid sådane
tillfällen torde det vara skäl att afse rän
-
3*
36
Den i Mars e. m.
tegifvarens framtida bestånd. Hvad Herr
Friherren ytterligare i sitt yttrande anför,
i afseende å det ojemna förhållande, att
en räntegifvare ett år kunde få betala en,
och ett annat år två tunnor, såsom Herr
Friherren befarat, kan jag ej rigtigt fatta.
Skulle Herr Friherrens mening vara, att
räntegifvare!! får i goda år betala mera,
derföre att han i svåra betalt mindre, så
är det just detta, som jag anser utgöra förtjensten
af Friherre Palmsljernas förslag;
eller att den skattdragande, då han har
dålig skörd, ej får betala mera, än då han
har en god. Jag anser att stor fördel derigenom
jemväl tillskyndas räntetagaren, som
får en någorlunda jemn inkomst, i stället
att han nu det ena året ofta icke äger hälften
emot ett föregående, hvarmed han nödvändigt
måste vara mindre belåten. Då
detta sätt för räntornes utgörande dessutom
ovilkorligen skulle verka till jemnare sädespriser
i allmänhet, förfaller jemväl det inkast
Herr Prosten Åstrand gjort i sin reservation,
att markegångsprisens osäkerhet
hindrade honom att antaga Utskottens förslag.
Jag medger visserligen, alt markegångsprisen
hittills icke alltid varit så tillförlitliga;
men då är ett medelpris för 5
år åtminstone lika säkert att följa, som ett
årligt; och dessutom bör det kunna förmodas,
att om Utskottens förslag antages,
så väl räntegifvare som räntetagare skola
finna sin uträkning dervid, att markegångs
-
Den i Mars e. m.
37
sättningen, så vidt den beror af opinionen,
sker i enlighet med det gångbara priset.—
En annan Reservant Herr Prosten Forslind
anför, att den rätt räntetagare af Staten fått
sig tillerkänd, skulle genom ifrågavarande
förslag förnärmas. Härvid får jag erinra,
att Slaten endast till löntagarne öfverlåtit
den rätt, Staten sjelf äger, och att de således
icke kunna göra anspråk på större
förmåner i afseende på de indelrlta räntornas
utgörande, än hvarmed Staten sjelf
i afseende på de behållna räntorne åtnöjes.
Vidare utbreder sig Herr Prosten Forslind
öfver nyttan deraf, att landtmannen lefvererade
sina räntor in natura, och att lian
dertill skulle tvingas. Men detta later icke
verkställa sig, särdeles som behofvet merendels
nödgar den mindre jordbrukaren att
i förtid afyttra sitt spannemålsförråd.— Då
jag härmed tror mig hafva ådagalagt, att
de gjorde anmärkningarne äro mindre väl
grundade, och att de olägenheter, hvarmed
det ifrågavarande förslaget möjligen är beliäftadt,
vida öfvervägas af de många och
stora fördelar detsamma skulle medföra,
tvekar jag icke att å detsamma tillstyrka
bifall.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardiej Jacob: Jag skulle anse mig fela,
om jag med någon vidlyftighet missbrukade
Ridderskapets och Adelns tålamod i en fråga,
sorn blifvit af den sista värda talaren så
Den i Mars e. ni.
fullständigt och väl utredd; och jag ber
derföre endast, alt få fästa Ridderskapels
och Adelns uppmärksamhet på de stora
missbruk, som för närvarande äga rum,
och hvilka jag är öfvertygad hvar och en
här känner. Orter finnas, der Räutegifvarne
betala ofta 3o procent öfver gångbara priset,
för alt slippa att vid olägliga tider forsla
spannemålen långa vägar och ofta till flere
olika ställen. För min del skulle jag derföre
anse lyckligast, om Räntegifvarne icke
hade någon annan än Staten att lefverera
sina räntor till, och Räntetagaren sedermera
af Staten finge uppbära hela sin lön; och
jag tror alt ett lösningspris, beräknadt efter
medelpriset af 5 år, skulle bli det billigaste
för både räntegifvare och löntagare.
Att någon åtgärd i detta afseende vidtages,
anser jag af behofvet högt påkallad t; ty
hvad kan väl vara obilligare, än att den,
som lefvererar sin räntespannemål till Staten
efter markegångspris, betalar mindre,
än en annan åbo å samma hemman, som
erlägger sin spannemål till någon löntagare,
och ofta måste betala den till och med
3o procent högre. Jag tillstyrker derföre
bifall till Utskottens förslag.
Grefve von Fersen, Hans: Då jag i
Utskotten hyllat den mening Herr af Billbergh
nu yttrat, yrkar äfven jag bifall till
Utskottens förslag. Mig synes sorn räntegifvares
och ränletagares ömsesidiga rättig
-
Den i Mars c. m.
39
lieter derigenom äro noggrant förvarade,
emedan genom bifall dertill inkomsterne för
räntetagarne, och utgifterne för räntegifvarne,
nödvändigt måste blifva mera säkra
och bestämda. Skulle likväl Ridderskapet
och Adelil icke vara böjd för att antaga
detta förslag, hemställer jag åtminstone, att
Utskottens förra Betänkande i denna fråga
jnåtte blifva Nej-proposition, hvarigenom, i
händelse den vinner bifall, jag hoppas, att
de nu varande svårigheterne skulle någorlunda
afhjelpas.
Grefve Björnstjerna, Magnus: Här äro
egentligen trenne alternaliver i fråga, nemligen:
det ena, på sätt de sammansatte Utskotten
föreslagit, att räntorne skulle betalas
efter ett medelpris af de 5 sist förflutne
årens markegång; det andra , enligt Friherre
Cederströrns mening, att de skulle erläggas
efter hvarje års markegångspris; och det
tredje, att dermed skulle förhållas såsom
hittills tillgått, då så väl räntegifvare som
räntetagare äger att fordra räntornes erläggande
in natura, hvaremot lösen med contant
jemte dervid beräknad forlön beror på
ömsesidig öfverenskommelse. Af dessa 3:ne
alternativer skulle jag tro, att det sista, eller
det nu varande sättet, är det billigaste
och bästa. När man känner, huru våra
markegångspriser bestämmas, eller att det
sker vid en tid på året, då spannemålsprisen
icke kunna vara på något sätt stad
-
4o
Den i Hars e. tn.
gade, och att, utom Landshöfdingen, alla,
som deltaga i markegångssättningen äro räntegifvare,
saknar man verkligen icke anledning
att frukta, det någon partiskhet dervid
kunde äga rum, och att det följaktligen
skulle blifva ofördelaktigt för räntetagarne,
att efter denna beräkningsgrund erhålla
sina löner. Jag fruktar, att Ridderkapet
och Adeln, genom bifall till hvad
Utskotten i denna fråga tillstyrkt, skulle
fråntaga Indeldta Armeen mycket mera, än
Ridderskapet och Adelil genom den vid denna
Riksdag beviljade löneförhöjningen tillagt
den, och jag yrkar derföre afslag å
Utskottens Utlåtande, samt bibehållande af
det naturliga sätt för räntornes utgörande
Konung Carl XI i sin vishet fastställt.
Herr Hjerta, Gustaf: Hvad den siste
Talaren anmärkt angående Indeldta Armeens
förlust, genom antagande af det nu föreslagna
lefvereringssättet af räntespannemäl,
synes mig sakna ali grund, då löntagarne
vid armeen sällan sjelfva uppbära
sina räntor, utan sådant sker genom regementernes
civila embetsman och corn missionärer.
Ett förändradt sätt för räntornes
utgörande kan således icke leda till någon
känning inom Indeldta Armeen, hvaremot
det möjligen kunde vålla förlust för Läroståndet,
som vanligen sjelf uppbär sina räntor;
men med afseende å de åtgärder, som
blifvit vidtagne till Läroverkens och de der
-
Den i Mars e. m.
4>
vid anställde tjenstemännens förmån, drager
jag icke i betänkande att rösta för det
lia framställde förslaget, om ock derigenom
någon minskning i nyssnämnde förmåner
skulle förorsakas, helst denna enligt min
tanka icke kan blifva betydlig. Det är för
öfrigt bär hvars och ens lagliga rätt vi böra
betrakta. Vi få således icke sätta oss i deras
belägenhet, som uppdrifvit deras löningsränta
högre, än den lagligen bordt vara,
utan vi böra hafva till föremål, att om
möjligt skaffa näringsidkaren någon lindring
i sina skattebidrag, under det embetsmannen
tryggas vid de rättigheter och förmåner,
hvarom han en gång blifvit försäkrad;
och jag tror, att Utskotten afsett båda dessa
saker. Hvad räntetagaren angår, så hemställer
jag till en hvar inom detta Hus, som
upptagit räntespannemål, på det sätt Författningarne
hittills bestämt, och ej räknat
på några småaktiga tillställningar till lönens
uppdrifvande, om lian ej skulle ansett sig
mera belåten med en jemnare inkomst, än
som af det hittills brukliga beräkningssättet
varit en följd. Om ock vid ett missväxtår,
då sädespriserne följaktligen äro höga,
räntetagaren efter det nu föreslagna beräkningssättet
skulle få en mindre inkomst,
än han fått efter det gamla; så hvad är
väl mera billigt, än att räntetagaren med
räntegifvaren något delar tyngden af en sådan
natur-calamitet. Deremot synes mig
som räntegifvaren möjligen snarare skulle
i
4 2
Den i Mars e. m.
hafva skäl alt klaga öfver förlust, än räntetagaren,
i genia år; men jag tror dock,
att man har mindre skäl att befara sådant,
helst räntegifvare!! genom det nu föreslagne
sättet att erlägga räntorne helt och hållet
tryggas för att ej vara underkastad några
vexationer. Utskotten föreslå, att då löpande
årets markegång understiger medium
af sednaste 5 årens markegångspris, räntegifvare!!
må äga utgöra praestationerne in
natura, men med skyldighet att derjemte
contant betala skillnaden emellan de olika
prisen; och häraf finner man lätt, att hvarje
räntegifvare skall finna sig häst belåten att
alltid erlägga lösen; ty endast de, som bo
nära en räntetagare, hvilken sjelf emottar
räntepersedlarne, skulle deraf icke hafva
någon fördel; men detta är sällan eller aldrig
fallet, utan oftast måste räntorne forslas
flere mil. Jag yrkar derföre samma
satts, som jag redan vid i8a3 års Riksdag
sökte göra gällande, och Utskotten hafva
nu fullständigare än då behandlat ämnet.
Hvad UtskoLlen föreslagit, anser jag vara
så förenligt med räntegifvares och räntetagares
ömsesidiga sanna fördelar och af den
stora vigt för fäderneslandet, att jag icke
tvekar, att det ju vinner Ridderskapets och
Adelns samt de öfrige Ståndens bifall, hvarigenom
ytterligare den fördel skulle beredas,
att man sattes i stånd göra en bestämdare
beräkning af de indeldte lönerne,
så att Staten en gång kunde öfvertaga
Den i Mars e. m.
43
dem, och löntagare icke fingo någon annan
än Staten att i afseende å utbekommande
af sine löner vända sig till; ett tillstånd,
hvartill jag högeligen skulle önska, att vi
snart kunde komma.
Herr Lefren , Johan Pehr: Jag vill ej
omsäga de välgrundade skäl, som här blifvit
framställde för antagandet af Utskottens
förslag, utan förenar mig deruti, men
anhåller att blott få tillägga ett enda som
varit egentliga motivet för mig att biträda
denna mening, nemligen alt man derigenom
skulle kunna hoppas att få se ett slut
på de oupphörliga strider, som emellan räntetagare
och räntegifvare ägt rum, så att
embetsmannen hädanefter måtte kunna inträda
på tjenstemannabanan, utan att straxt
råka i strid med folket. Jag önskar derföre
bifall till förslaget, äfven om jag skulle
antaga den mening, sorn Herr Grefve Björnstjerna
framställt, att Indeldta Armeen derigenom
skulle blifva lidande, i afseende på
hvilken mening det dock torde till förmån
för Utlåtandet kunna anmärkas, att förslaget
från början utgått från en Officerare
vid Indeldta Armeen med syftemål att finna
en billig medelväg, utan företräde åt
hvarken räntegifvare eller räntetagare.
Herr von Hartmansdorff', August: Förekommen
af Herr Lefren uti hvad jag ämnat
yttra, ber jag att endast få upplysa,
Den i Mars c, ra.
att jag i Utskotten delat pluralitelens tanka,
och derföre önskar, att del framställda
förslaget måtte bifallas. I öfrigt torde jag
få fästa uppmärksamheten på det förhållande,
att Utskotten egentligen åsyftat att
förekomma de ojemnheter och det prejeri,
som genom nuvarande liqvidationssätt äga
rum. Då målet förevar i Utskotten, uppvisade
en Ledamot af BondeStåndet en Kungörelse
, hvarigenom en räntetagare fordrade
en tredjedel mera än markegångspriset, om
ej räntegifvaren ville lemna spannemålen
in natura. Det är för att stifta fred emellan
vederbörande, sora Utskotten framställt
detta förslag, och jag är öfvertygad, att
verkan skulle visa sig ganska god, ora detsamma
antoges.
Grefve von Fersen: En Talare, Herr
Grefve Björnstjerna, har yrkat afslag å Utskottens
förslag, samt derjemte yttrat den
önskan, att det gamla sättet för Grundräntornes
utgörande måtte blifva beståndande.
Som jag icke delar denna åsigt, har jag
begärt ordet för att få fästa uppmärksamheten
på några omständigheter härvid. Jag
kan för min del icke finna något billigare,
än hvad Utskotten föreslagit, nemligen ett
medium af de 5 sista årens markegångspris.
En räntetagare är härmed säkerligen mera
belåten, än att, efter gamla beräkningssättet,
ett svårt år hafva en stor lön på papperet,
den han sällan får ut, och åter ett
Den i Mars e. m.
45
godt år hafva den mycket mindre. Herr
Grefve Björnstjerna synes ogilla, alt optionsrätten,
att få räntorne in natura eller derföre
erhålla lösen, blifvit borttagen från
räntetagarne. Jag vill ej inlåta mig uti något
bedömande af det juridiskt rätta i detta
fall. Ett factum är dock, att Kongl. Maj:t
uti en vid denna Riksdag aflemnad proposition
angående Kronans behållna räntor afsagt
Kronan Dess optionsrätt, och jag tror,
att, då Kronan lemnat från sig denna rättighet,
räntetagare jemväl med lika skäl
kunna frånkänna? den, i synnerhet med de
garantier som blifvit föreslagne, nemligen
att då medelpriset öfverstiger årets markegång,
den, som erlägger sina räntor in natura,
jemväl skall betala skilnaden contant.
Af hvad jag nu haft äran anföra hoppas jag,
alt hvar och en skall finna, att hvarken
räntegifvare eller räntetagare blifvit genom
Utskottens förslag framför hvarandra gynnade,
utan alt Utskotten sökt bevara bådas
intressen, och förebygga de beständiga stridigheter,
som, enligt hvad i synnerhet i
BondeStåndet blifvit uppgifvet, emellan räntegifvare
och räntetagare hittills ägt rum.
Jag tror, att del sätt Utskotten föreslagit,
är säkrast ledande till detta ändamål, och
tillstyiker derföre, att detsamma måtte bifallas,
eller, i händelse sådant emot förmodan
icke skulle ske, att åtminstone Utskottens
i ämnet först afgifne Betänkande
målte godkännas.
46
Den i Mars e. m.
Grefve Björnstjerna: Ehuru jag medger,
att någon gång vid uppbörden af indeldta
löner missbruk kunnat äga rum, och
hvarföre jag äfven önskar, att en Författning,
sorn förekom sådane, mätte utfärdas,
tror jag likväl, att vi härvid måste taga i
betraktande de löntagandes ställning och i
synnerhet de militaire. Medium af en Capitaines
lön är för närvarande 33o R:dr.
Jag hemställer, huruvida man kan fordra,
att en Capitaine skall vara belåten, om
denna redan förut knappa lön än ytterligare
minskas, hvilket skulle vara en ovilkorlig
följd af det nu föreslagne sättet för
räntornes utgörande, emedan markegångsprisen
alltid äro lägre än det gångbara priset,
och medelpriset följaktligen äfven blefve
det, hvilket allt är en gifven följd af det
sätt, hvarpå markegångsprisen bestämmas.
Vill man derföre inrätta ett nytt sätt för
markegångssättningen, eller ock på annan
väg ersätta den förlust, som för indeldta
armeen genom det nya förslagets antagande
skulle uppkomma, så har jag visserligen ingenting
emot detsamma, men i annat fall
nödgas jag deremot protestera.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Äfven
jag önskar att få biträda Utskottens förslag.
Hvad som förut blifvit yttradt i afseende
å detsamma, är så upplysande, att jag endast
dermed förenar mig. Men i afseende
å hvad Grefve Björnstjerna anfört, torde
Den i Mars e. m.
47
jag få erinra, att han dervid begått ett misstag,
då han sagt att det utom Landshöfdingen
blott vore räntegifvare, som bestämde
markegångsprisen. Deruti deltaga likväl
både Rusthållare, Prester och Officerare,
så att man snarare skulle kunna påstå, att
markegången bestämmes nästan ensamt af
räntetagare. Samma talare har ytterligare
omnämnt nödvändigheten, att i afseende
på uppbördssättet för indeldta armeens löner
närma sig det naturliga förhållandet,
hvilket skulle vilja säga, att uppbringa lönerna,
så mycket som möjligt, och han
har för denna åsigt åberopat Carl XI:s auctoritet.
Jag ber att härvid få erinra, att
om den vishet, hvarmed Carl XI styrde
landet, ännu funnes hos de Styrande, skulle
det icke kunna tillgå på ett så onaturligt
sätt, att löntagarne äga vid uppbörden af
sina löner godtyckligt beskatta landet; och
som till förekommande häraf Utskottens förslag
synes mig innefatta en icke otjenlig
utväg, anhåller jag om proposition till bifall
å Utlåtandet.
Herr Nordenanckar^ Gustaf: Jag vill
icke egentligen yttra mig hvarken för eller
emot det framställda förslaget, utan endast,
i anledning af Grefve von Fersens begäran,
att i Contrapropositionen få Utskottens första
Betänkande, hemställa, om det är möjligt,
att till Contra-proposition taga ett Betänkande,
som redan en gång är afslaget.
43
Den i Mars e. m.
Hvad Utskottens senare ifrågavarande Utlåtande
beträffar, torde jag blott få fästa
Ridder skåpets oell Adelns uppmärksamhet
på den ensidigheten deri, att väl räntegifvare,
men ej räntetagare, skulle äga optionsrätt
till praestation in natura.
Herr Hjerta: Jag är förekommen af
Grefve Horn uti hvad jag ämnat anmärka
i afseende å sättet för bestämmandet af markegångsprisen.
Jag skulle tro, att räntetagarnes
intresse är dervid tillräckligt bevakadt,
och om det ej så vore, skulle det
blifva, det genom antagande af förevarande
förslag. I samma mån räntespannemålen
kommer att utgå efter ett medium af 5 års
markegångspris, i samma mån skall man
använda mera flit att få det för hvarje år
bestämdt till det pris, sorn är det mest
gångbara i orten. Det är alltså af dessa
skäl jag yrkar bifall till Utskottens sednare
förslag, hvarvid jag dock ber alt få fästa
Ståndets uppmärksamhet på nödvändigheten
deraf, att i i:sta punkten af de 4 föreslagne
bestämdt uttryckes, att det är hvarje
Läns Markegång > som der menas. Detta
bär otvifvelaktigt varit Utskottens mening,
men som vi äga en annan slags markegång,
tror jag, att försigtigheten och tydligheten
fordrar, att man gör ett så beskaffadt tillägg.
Herr Munck af Rosenschöldj Eberhard:
Såsom räntetagare skulle jag ansett mig jäfvig
att
Den i Mars e. m.
49
att yttra mig i denna fråga, om icke äfven
räntegifvare tagit en verksam del i dess afgörande;
hvarföre jag torde få meddela några
historiska upplysningar, hvilka Ridderskapets
och Adelns pluralitet icke lärer finna
olämpliga. Af det nya förslagets antagande
är en betydlig nedsättning i räntetagares
löner en ovilkorlig följd. Jag undrar visserligen
ej, att man vill skaffa någon lindring
i de dryga skattebidrag, som komma
att utgå till den beviljade förbättringen af
penninge-löntagares vilkor. Men Hufvudgrunden,
hvarpå nedsättningen nu kommer
att bero, är likväl icke, att anmärkte missbruk
och prejerier hädanefter skulle kunna
förekommas, i hvilket fall den vore ganska
billig, utan den blir en följd deraf att markegångsprisen
åtminstone i Skåne, och jag
förmodar äfven någon gång i andra landsorter,
vanligtvis äro lägre än de gångbara,
hvilket åter är en följd af markegångsprisens
bestämmande vid den tiden på året,
då jordbrukare och i synnerhet allmogen
behöfver sälja, och köpmannen naturligtvis
begagnar sig af concurrencen för att så mycket
möjligt är nedsätta prisen. Då markegångsprisen
således äro under dem, som
sedermera blifva de gångbara, är ju naturligt,
att om äfven ett medium af 5 års markegångspris
tages till grund, detta lösningspris
ändock blifver för lågt i förhållande
till det gångbara. Utomdess tages vid mai
64
H. 4
5o
Den i Mars e. m.
kegångssältningen ej alltid ren och strid
säd till grund. Hvad angår de missbruk,
hvarföre en del räntetagare bär blifvit beskylde,
anser jag mig väl pligtig medgifva
sådana, men kan icke underlåta att anmärka,
det äfven räntegifvare ofta gjort sig
skyldige till missbruk, då de på flere år
ej betalt annat än slö och oren säd, elier
allsingen; och dessa borde ej eller härvid
hafva kommit i förgätenhet. Emellertid är
det onekligt, att en billig reciprocitet i räntegifvare?
och räntetagares inbördes förhållande
i det afgifne förslaget icke blifvit
iakttagen. För öfrigt anser jag mig pligtig,
att å mine kamraters vid Lunds Academi
vägnar bestrida antagandet af ett löningssätt,
hvarigenom de, till största delen redan
förut nog illa lönte, hädanefter skulle
erhålla än mindre; äfvensom jag får anmärka,
att detta skulle i det hela blifva
ofördelaktigt jemväl för det allmänna, ty
en skicklig Adjunct eller Docens, i stället
för att vänta på befordran till profession
med trägna göromål och ringa utsigt för
sin utkomst, söker i sådant fall häldre ett
Pastorat; och om härigenom än skulle tillskyndas
räntegifvaren någon fördel, hemställer
jag dock dessa upplysningar till Ridderskapets
och Adelns granlaga öfvervägande,
på det Dess beslut ej må grunda
sig på origtiga uppgifter.
Grefve von Fersen: Om den siste värde
Talaren hade varit närvarande i Utskotten,
Den i Mars e. m.
bade han säkerligen skolat få en motsatt
tafla emot de historiska uppgifter han meddelat.
Jag hörde icke någon antaga, hvad
han nu upplyst, men deremot hörde jag,
i synnerhet af Ledamöter utaf BondeStåndet,
öfverklagas en mängd missbruk af räntetagare,
hvilka jag nu ej erinrar mig, och
hvilka jag önskat glömma. Jag vill ej eller
upptaga tiden med försök alt vederlägga
Herr Munck af Rosensehölds uppgifter. Men
i anledning af Herr Nordenanckar emot
mig gjorde anmärkning, att Utskottens första
Betänkande icke kunde begäras till Contra-proposition,
torde jag få erinra, att det
icke blifvit af Ridderskapet och Adeln afslaget,
utan endast återremitteradt. Motivet
för min begäran var dessutom, att då
jag var öfvertygad, att missbruk nu för tiden
äga rum, och tvenne Stånd redan bifallit
det förra Betänkandet, ansåg jag åtminstone
någon lindring till räntegifvarnes
förmån kunna derigenom till vägabringas.
Jag talar egentligen för antagande af det
nu föredragne Utlåtandet, men önskar, i händelse
det icke skulle ske, att åtminstone
Utskottens första Betänkande måtte godkännas.
Dermed vore ändock något vunnet;
men afslå vi blott detta sednare, så
är intet i hela saken utr^tladt.
Herr af Billbergh: Under förlitande på
Bidderskapets och Adelns tålamod, skall
64II. 4*
5a
Den i Mars e. m.
jag upptaga och söka vederlägga några anmärkningar,
som blifvit gjorde mot Utskottens
förevarande förslag. Herr Grefve
Björnstjerna förmenar, att antagande deraf
skulle leda till minskning i militärens löner.
Jag tror det deremot ej, och säkerligen
hade icke i sådant fall en Officerare
vid Indeldta Armeen väckt detta förslag.
Herr Grefven yttrar, att förlusten skulle
uppkomma genom för låga markegångspris.
Detta ger mig anledning tro, det Herr Grefven
ej gjort sig fullständig reda för förslaget.
Det är väl sannt, att markegångsprisen
ett år kunna blifva lägre än de borde
vara, men så kunna de ock det nästa året
blifva högre, och då ett medelpris deraf
uträknas, förlorar ju räntetagare!! icke ett
öre. I afseende å Herr Munck af Rosenschölds
yttrande om nedsättning af civila
Embetsmäns löner genom nu föreslagne sättet
för räntespannemålens utgörande, gäller
hvad jag nyss haft äran nämna angående
militärernes löner. Jag får dock medgifva,
att inom AcademieStaterne ett helt
annat sätt vid räntornes uppbärande ägt
rum, och det är just detta, som egentligen
gifvit anledning till klagomål, hvilka möjligen
skulle kunna föranleda dertill, att mycket
strängare åtgärder vidtagas, än de nu
föreslagne, i händelse dessa icke godkännas.
Jag tror dessutom icke, alt årsmarkegången
alltid är lägre än gångbara priset.
Erfarenheten intygar motsattsen häraf.
Den i Mars e. m.
53
När 5 års markegångspris tagas till grund
för bestämmande af den, som för året skall
blifva gällande, är det sannolikt, att den
aldrig kommer att vara lägre utan snarare
högre än vanliga priset, och härigenom anser
jag för min del det vara fullkomligen
klart, att löntagaren ej förlorar. För öfrigt
vet jag icke, hvarföre löntagaren skulle
äga större anspråk än Staten, och när ingen
minskning ansetts drabba Staten genom
det efter enahanda grund vid denna Riksdag
bestämda sättet för uppbörden af dess
behållna räntor, inser jag ej eller, hvarföre
det mera skulle inverka på enskilte löntagares
rätt. Yidkommande åter de missbruk
samme talare anmärkt hafva ägt rum å räntegifvares
sida; så hemställer jag, om det
icke alltid blir den räntetagares eget fel,
hvilken ej utsöker sin rätt och icke efterser,
att säden är god, samt casserar den,
som är oduglig. Jag skulle dock tro, att
räntetagare i allmänhet icke äro så eftergifne,
och att dessa missbruk ej kunna vara så
farliga. Jag erinrar mig deremot hafva hört
exempel på att den bästa säden, som vuxit
på ett hemman, blifvit casserad, och
att räntegifvaren måst sjelf köpa annan säd
för alt afbörda sin ränta. Den reciprocitet,
som här blifvit så mycket omtald, har verkligen
uti det nya förslaget blifvit iakttagen;
ty då löpande årets markegång uppgår till
lika belopp, eller öfverstiger det uträknade
medium af sednaste 5 årens markegångs
-
Den i Mars e. ra.
pris, skola räntorne lösas med contant, och
blott då årets markegång understiger, har
räntegifvaren uppsägningsrält, hvarvid det
dock åligger honom dels alt contant ersätta
skillnaden emellan årets lägre markegångspris
och det uträknade medelpriset, och
dels att betala forlön. Häraf synes alltså,
att reciprociteten ej är så otillräcklig, som
här blifvit yttradt. Hvad beträffar Herr
Hjertås anmärkning, att i förslaget borde
för mera tydlighets skull utsättas "Länets
markegång;” så hemställer jag, om det kan
vara nödvändigt, och om det icke skulle
kunna leda till förvillelse i ExpeditionsUtskottet,
då denna ändring blott skett i ett
Stånd. För min del tycker jag det ligga i
sakens natur och aldrig kunna sättas i tvifvel,
att det är Länets markegång, som är
i fråga, och jag anhåller derföre om proposition
till bifall å Utskottens förslag, utan
någon ändring.
Herr von Hartmansdorff: I afseende å
markegångsprisen och deras rigtighet eller
origtighet anhåller jag få anmärka, att, så
länge de bestämmas på den tid af året och
på det sätt, som nu, kunna de lika väl blifva
för höga, som för låga. Uti den Commitee,
som varit samlad för att yttra sig
1 frågan om Tull å inkommande spannemål,
upplystes, att priset i Blekinge var
2 R:dr högre än i Jemtland, hvilket synes
högst besynnerligt, då man jemför den
Den i Mars e. m.
55
förra Provinsens nära grannskap intill Skåne
och hafvet med den sednares belägenhet
i närheten af fjällen långt från Bottniska
viken. Erfarenheten har jemväl visat, att
i åtskilliga Län markegångs-prisen någon
gång öfverstigit de gångbara. Lika med
Herr Hjerta tror jag emedlertid, att då enligt
Utskottens förslag markegångssättningen
komme att blifva af mera vigt, man mera
än nu skulle söka att bestämma det verkliga
priset. Min mening har ingalunda varit,
att på något sätt minska de behöriga löneinkomsterne
för någon Löntagare, men
jag har önskat att prejerier måtte kunna
förekommas. Dessa äro mina bevekelsegrunder,
och om Stånden bifalla hvad Utskotten
föreslagit, gör jag mig förvissad,
att Kongl. Majit icke lärer underlåta, att
genom dess Befallningshafvande vaka öfver,
att markegångsprisen blifva bestämda
till deras behöriga belopp.
Grefve Björnstjerna: Ehuru jag trott,
det jag yttrat mig nog tydligt, har jag likväl
haft det missödet att blifva missförstådd
af Herr af Billbergh. Jag har sagt,
att enär markegången sättes om hösten, då
prisen alltid äro lägst, blifva äfven markegångsprisen
i allmänhet för låga. Om priset
på en tunna spannemål om hösten är
10 R:dr, så händer oftast, att den på våren
gäller i5; och jag hemställer om icke,
då markegångspriset bestämmes i förhål
-
56
Den i Mars e. in.
lande till det förra, en betydlig förlust genom
det nya förslaget skulle tillskyndas
löntagarne. Om missbruk ägt rum, skulle
de genom antagande af Utskottens första
Betänkande hädanefter förekommas, och
jag förenar mig derföre i den anhållan, att
detta Betänkande åtminstone måtte blifva
contraproposition.
Herr Nordenanckar: Jag kan icke annat
än högeligen protestera emot den framställde
begäran, att få Utskottens första
Betänkande till Contra-Proposition; ty om
jag icke bedrager mig, finnas här många,
som önska, att det måtte förblifva vid det
sätt som för närvarande gäller för räntornes
utgörande, och desse blefvo då betagne
möjligheten att få sin opinion uttalad.
Jag anser derföre afslag vara den rätta Contra-propositionen.
Herr Bråkenhjelm: Att Räntetagare icke
skulle efter det nu föreslagne sättet för
Grutidräntornes utgörande förlora, tager jag
mig friheten upplysa, genom uppläsning af
3:dje punkten i Utskottens förslag, som lyder
sålunda: ”Då den händelse inträffar,
”att löpande årets markegångspris understi’Jger
medium af senaste 5 årens marke”gångspris,
är det väl Räntegifvaren öp”pet,
att före Thomae dag tillsäga, om han
”vill utgöra praestationeriie in natura, men
’i det fallet åligger det honom att vid lef
-
Den i Mars e. m.
57
”vereringen contant till räntetagaren betala
”skillnaden emellan löpande årets lägre mar”kegångspris
och det ofvanstadgade 5 års
”markegångspriset.” Huruvida någon förlust
i det hela vid sådant förhållande kan
uppkomma, lemnar jag åt hvar och en att
sjelf bedöma. Visserligen kommer det att
medföra en lättnad för räntegifvare» , men
endast på det sätt, att tyngden blir mera
jemnt fördelad på 5 år, än förut varit fallet,
hvilket är vigten af förslaget. Jag har
aldrig förr än nu hört omtalas, att inom
armeen missbruk vid uppbörden af räntorne
ägt rum. I Utskotten har jag väl
hört uppgifvas en mängd missbruk, som
skola blifvit begagnade, men jag har vid
sådane tillfällen aldrig hört militairer nämnas.
Militairerne sälja vanligtvis på förhand
sina räntor, och det är köpmannen,
som oftast prejar räntegifvaren. Det är för
att skydda räntegifvaren härföre, som jag
tillstyrker bifall till Utskottens sednare förslag.
I öfrigt torde jag få göra Herr Grefve
Björnstjerna uppmärksam derpå, att enligt
första Betänkandet uppsägningsrätten
är öfverlemnad ensamt åt räntegifvaren utan
någon så beskaffad ersättningsskyldighet,
som i det sednare är föreslagen, och att
en gifven förlust härigenom skulle drabba
räntetagaren, som, om första Betänkandet
godkändes, skulle äga fullt skäl att beklaga
sig.
58
Den i Mars e. m.
Herr von Troil, Emil: Så vida jag
faltat Utskottens sednare Utlåtande rigtigt,
tycker jag mig linna, att detsamma afser
så val ränlegifvares som räntetagares fördel.
Man har medgifvit, att det skulle vara
förmånligt för räntegifvare, men ej för löntagare;
jag hemställer om det icke vore
billigt, att vid ett Riksmöte, der man så
mycket arbetat för förhöjningar af Embelsmäns
löner, äfven något gjordes för att
lindra räntegifvarnes bördor. Det bästa vore
visserligen, att alla löner utgingo efter
bestämdt belopp i penningar, men förhållandet
blir efter Utskottens sednare förslag
nästan detsamma, ty troligen sker sällan
eller aldrig någon uppsägning till lefverering
in natura. Sådant skulle förutsätta,
att markegångsprisen bestämdes för högt,
men jag tror icke, att de i sådant fall skulle
komma att hållas hvarken för högt eller
för lågt. Skulle det sednare möjligen inträffa,
ligger ju deremot en garanlie uti
KammarCollegii, som hestår af bara Embetsman,
rättighet att höja prisen. Förhållandet
vid början af detta decennium är
ett historiskt factum, som härvid torde böra
lagas i betraktande, De fleste Löntagare
voro då glade, alt kunna sälja sin spannemål
till det pris, som MarkegångsTaxorne
bestämde, utan någon beräkning för forlön.
Konung Cari XI, som man sagt i
sin vishet hafva försett Officerarne med indeldla
löner, ville, att hvar och en Lön
-
Den i Mars e. ro.
%
tagare skulle bo på det honom tilldeldta
Boställe och sjelf bruka det, i hvilket fall
det kunde hända, att han vid ett missväxtår
hade liten eller ingen inkomst af detsamma;
och jag hemställer, om icke Ofticerarne
derföre nu mera äro bättre belåtne
med det löningssätt, som är i fråga.
Skulle någon minskning i lönen för
ett eller annat år åstadkommas, så ersättes
denna förlust genom den fördel att alla år
hafva att påräkna en nära nog lika löneinkomst;
ty det året tillgångarne äro ymnigare,
äro vanligtvis äfven utgifterne större,
och huru få äro i allmänhet de, sorn
tänka på, att då bespara något för ett kommande,
i händelse inkomsterne skulle blifva
mindre. Jag tillstyrker bifall lill Utskottens
sednare förslag, ehuru jag ej tror
det vara det bästa man i detta afseende
kunde tillvägabringa, men man har ändock
dermed hunnit närmare målet, än förut.
Herr Hjerta: Jag är till större delen
förekommen af den siste värde talaren, och
vill derföre endast tillägga, det jag icke
kan fatta annat, än att Indeldta Årmeens
Officerare böra vara mera belåtne med det
aflöningssätt, som, enligt det framställde
förslaget, skulle komma att äga rum, än
med det nuvarande, hälst detta senare, om
en Indelningshafvare deraf skulle hafva någon
större förmån, förutsätter, att han bör
vara spannmålshandlande, och kunna be
-
6 o
Den i Mars e. m.
döma probabiliteten af spanmålsprisens fallande
elier stigande, då markegången sättes
i slutet af November, och uppsägning
skall ske i slutet af December, under hvilken
korta mellantid af ungefär 3 veckor
prisen icke kunna vara på något sätt stadgade.
Dessutom förmodar jag, alt det är
bekant för hvar och en, alt indeldte Officeraren
sällan sjelf har denna uppbörd,
utan att den vid nästan alla Regementen
är öfverlemnad lill Regementsskrifvaren.
Det är således endast Lärqslåndet, som kunde
komma att göra uppoffring, men, på
sätt jag förut nämnt, tror jag att någon
verklig uppoffring icke eller här kommer
i fråga. I anledning af den anmärkning
som blifvit gjord emot mitt förslag att tillsätta
Länets vid det i förslaget förekommande
ord markegcingsprisj får jag förklara,
det jag anser likgiltigt, huru Ridderskapet
och Adeln härom behagar besluta,
emedan jag icke bör hafva något skäl att
frukta, det misstag i sådant fall kan af
Administrativa magten begås. Jag torde
dock få erinra, att om än Utlåtandet bifalles
med det af mig föreslagna tillägg,
kan dock ej hvad Herr af Billbergh befarat
inträffa, då Ridderskapets och Adelns
ProtocollsUtdrag åtföljer löparen till de
Öfrige Stånden.
Grefve von Fersen: Jag instämmer
med den siste värde Talaren i afseende å
Den i Mars e. m.
6(
tillägget af ordet.- ”Länets, samt anhåller
att få fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på f.de punkten i förevarande
förslag. Den lyder sålunda: ”Ehvad lösningen
sker med contant, eller räntegif”varen
lefvererar spannemålen in natura,
”skall han till räntetagaren erlägga 16 sk.
"för hvarje hel tunna Råg och Korn, samt
”12 sk. för hvarje hel tunna Bafra, utöf”ver
det stadgade lösningspriset, svarande
”emot forsellönen.” Som jag icke kan finna
någon billighet uti att räntegifvaren, då han
lefvererar spannemålen in natura och forslar
den, dessutom skall betala forlön, hvilket
åtminstone icke var min mening, när
jag i Utskotten deltog i beslutet, ehuru redactionen
sedermera hittills undfallit min
uppmärksamhet, så får jag nu föreslå, att
denna punkt mätte erhålla följande lydelse:
Sker lösning med contant, skall räntegifvaren
till räntetagaren erlägga 16 sk. &c.
Hvad åter beträffar Herr Nordenanckars protest
emot min begäran, att, i händelse af
votering, få Utskottens första Betänkande
till Contra-proposition, så har han stödtden
derpå, att flere inom detta Hus skulle önska
bibehållande af det nu gällande sättet
för utgörande af räntorne; men då jag ej
hort någon mera än Grefve Björnstjerna
yttra denna önskan, och äfven han nu mera
instämt deri, att det förra Betänkandet
måtte blifva Contra-proposition, ser jag härföre
icke vidare något hinder. För öfrigt
4
62
Den i Mars e. m.
får jag nämna, att jag ej på förhand begärt
votering, utan skulle helst se, att det
nu förevarande Utlåtandet utan votering
blefve bifallit.
Grefve Björnstjerna: Jag har egentligen
begärt ordet för att rectifiera min begäran,
att Utskottens första Betänkande måtte
blifva Contra-proposition. Jag har, vid
närmare granskning af detta Betänkande,
som för längre tid sedan här förevar, funnit
det vida sämre, än jag, då jag framställde
denna begäran, erinrade mig; och
jag inskränker mig derföre nu till att endast
yrka afslag å det förevarande Utlåtandet.
I öfrigt får jag förklara, det min
öfvertygelse, att löntagarnes lönevilkor skulle
genom antagande af Utskottens förslag
.lika mycket minskas, som de vid denna
Riksdag på annat sätt blifvit förbättrade,
icke är, genom hvad här blifvit af åtskillige
ledamöter anfördt, på minsta sätt förändrad.
Friherre Cederström: I afseende å Utskottens
första Betänkande har här blifvit
yttradt något, som ej är öfverensstämmande
med verkliga förhållandet. Man har nemligen
sagt, att uppsägningsrätten vore deri
uteslutande lemnad åt räntegifvaren. Euligt
irsta punkten är den väl i första rummet
lemnad åt räntegifvaren, men om man
vidare läser ardra punkten, hvilken lyder
Den i Mars e. m.
63
sålunda: ”Att, derest räntegifvaren icke före
"Thomasdag begagnar denna sin uppsägnings"rätt,
äger räntetagaren lika rättighet att
”fordra räntornes erläggande in natura el”ler
med contant, så vida lian derom tilI—
”säger inom den 25 derpåföljande Januari;”
så finner man, att räntetagaren jemväl fått
en lika rättighet sig tillagd. Vidare innehåller
samma Betänkande, till undvikande
af de olägenheter i afseende å tiden, då
lefvereringen af räntespannemålen hittills
skett, uti 3:dje punkten: ”Om räntegifvaren
"före Thomee dag verkställer en sådan uppsägning,
skola räntepersedlarne vara lef”vererade
inom den 25 påföljande Januari;
”sker åter uppsägningen af räntetagaren,
"på sätt förut stadgadt är, hör lefvereringen
"vara verkställd inom den 25 påföljande Fe”hruari.
" Genom dessa stadganden skulle
otvifvelaktigt alla de olägenheter undanrödjas,
hvilka legat lill grund för de fleste klagomål.
Sluteligen har, såsom ersättning för
den rättighet räntegifvaren erhållit, att icke
vid andra tillfällen, än han sjelf åstundar,
lemna spannemålen in natura, blifvit honom
ålagdt, att, då lösning med contant sker,
jemväl erlägga forlön till dubbelt belopp
emot hvad den hittills varit; hvilken förhöjning
jag vid betraktande af den numera
förökade skjutslegan anser ganska billig, men
den öfverklagade optionsrätten hos läntegifvaren
är på sådant sätt snart sagdt omintetgjord.
Herr Grefve Björnstjerna har
Den i Mars e. m.
jemväl yttrat, att det förra Betänkandet
vore sämre än det sednare. Detta kan jag
ingalunda medgifva. Det förra afhjelper t.
ex. den svårighet räntegifvaren och ränte*
tagaren ofta hafva att träffa hvarandra, för
att verkställa uppsägning, derigenom att det
tillåter dem att hos Konungens Befallningshafvande
anmäla sig till erhållande af allmän
Kungörelse derom. Härigenom besparas
för räntegifvaren och räntetagare!! både
tid och kostnader för i annat fall nödvändige
resor. Jag skulle derföre tro, att, genom
bifall till det första förslaget, en erforderlig
ordning skulle vinnas. Det är otvifvelaktigt,
att prejerier af räntetagarne hittills
skett, men det är ock lika otvifvelaktigt
och styrkt, att missbruk å räntegifvarnes
sida ägt rum, såsom att de lemnat odugliga
varor. Om således dessa olägenheter
blott förekommas, skola alla blifva nöjde;
men om vi för utgörande af de indelte räntorne
stadga en hel annan grund, än för
Statens, så hemställer jag, till hvad missnöje
det skall föranleda, att den ena grannen
betalar sina räntor efter ett sätt, och
den andra efter ett annat, som möjligen
kan blifva dubbelt högre eller lägre. Jag
yrkar alltså, att Utskottens sednare förslag
måtte ogillas, och det första, i händelse af
votering, blifva Contra-proposition.
Herr Munck af Rosenschöld: Herr
Grefve von Fersen har trott, alt han med
en
Den i Mars e. m.
65
en del ledamöters i Utskotten uppgifter och
lians egne här afgifne yttranden vederlagt
mina angående missbruk jemväl af ränletegifvarne.
Jag får dock förklara, alt jag
derigenom icke finnér mig på något sätt
öfvertygad. Jag skall framdeles bevisa hvad
jag uppgifvit, och uppmanar Herr Grefven
att å sin sida göra detsamma. Jag har såsom
sådane missbruk nämnt, att räntegifvare
dels underlåtit att lemna något, och
dels lemnat oren och slö säd. Jag har sjelf
erfarenhet deraf, och äger innestående restantier
för flere år tillbaka, men jag har
ej eller lagsökt mer än en räntegifvare, och
det en Ståndsperson, som undandragit sig
att betala något. Jag önskar kanske mera
an de fleste, som härom yttrat sig, att ett
annat löningssätt måtte komma att äga rum,
men jag har ansett mig pligtig att vederlägga
uppgifter, som ej äro öfverensstämmande
med sanna förhållandet. En sådan,
är t. ex. att det förevarande förslaget ej
skall medföra nedsättning i lönevilkoren.
Att nedsättning derigenom skulle komma
att aga rum, är för mig så ty7 d 1 i g t, att
jag icke begriper, huru någon kan vilja
försvara motsatsen. Om alla eller de fleste
af de 5 årens markegångspris äro under
det gångbara, så måste medeltalet af dessa
5 årens markegångspris vara lägre än medeltalet
af deras gångbara pris. Men jag
vill medgifva, att räntegifvare!! beliöfver
64 H. 5
66
Den i Mars e. m.
lindring, om ock på räntetagarens bekostnad.
Jag har ej talat bestämt om någon
annan markegång än i Skåne, och der, åtminstone
i Malmöhus Län, har, så vidt jag
erinrar mig, blott ett enda år handt, att
markegången varit högre än de gångbara prisen.
Den strid, som hittills understundom
ägt rum emellan räntegifvare och räntetagare
om sädens godhet eller om lösningspriset,
skulle hädanefter blifva om markegångsprisens
bestämmande, enär de kommo att blifva
af mera vigt, än förr, och jag hemställer,
hvad man vunnit dermed, alt en strid
upphörde, när en annan derigenom upp-,
stod. Då första Betänkandet blifvit återremittefadt,
och det således derigenom är
förkastadt, hemställer jag, huruvida detsamma
nu mera kan blifva föremål för någon
öfverläggning eller beslut.
Herr Hjerta: Att forsta Betänkandet
kan blifva föremål för Ridderskapets och
Adelns behandling, kan icke bestridas; men
huruvida det bör blifva del, deruti kan jag
ej instämma med Grefve von Fersen och
de Öfrige, som önskat det, emedan Ståndets
rättighet, att helt enkelt afslå det nu föredragna
Utlåtandet, icke bör afskäras. Jag
hoppas dock, att intetdera skall komma i
fråga, utan att sistnämnde Utlåtande varder
bifallit, och det utan den förändring
Grefve von Fersen föreslagit. I 3:dje punkten
har redan räntegifvaren fått sig tillagd
Den i Mars e. m.
67
den fördel, att, då han så för godt finner,
lefverera in natura, och någon deremot svarande
uppoffring måste väl drabba räntegifvaren,
helst räntetagaren i sådant fall
sjelf får besörja om transporten. Man måste
tillse, att den fördel räntegifvaren tilldelas,
icke blir för räntetagaren alltför betungande.
Den vackra beskrifning Friherre
Cederström gjort om det missnöje, som hos
en del räntegifvare skulle uppkomma, om
några blefvo bättre lottade, än andra, finner
jag icke böra föranleda till annat resultat,
än att fortskynda den åtgärd man
synes hafva börjat vidtaga för alt komma
till en bättre ordning genom ömsesidiga
uppoffringar af räntetagare och räntegifvare;
och jag förnyar på sådan grund min
begäran om bifall till Utskottens sednare
förslag med det tillägg jag föreslagit.
Herr von Troil: Jag tog mig friheten
begära ordet i anledning af den förändring
af 4^de punkten Grefve von Fersen föreslog.
Lika med Herr Hjerta anser jag denna förändring
icke böra komma i fråga, emedan
räntetagaren skulle derigenom blifva alltför
mycket lidande, och meningen med det föreslagne
stadgandet angående forlön ganska
rigtigt afsett, att förekomma, det rättigheten
att lefverera in natura ej skulle blifva
allt för förmånlig för räntegifvaren. Af samma
skäl får jag likaledes afstyrka antagan64
H. 5*
G8
Den i Mars e. m.
/
de af det första Betänkandet, pä sätt Friherre
Cederström och några andra yrkat.
Grefve Björnstjerna har uti sitt sista anförande
förnyat påståendet, att Indeldta Arméens
Officerare skulle förlora; men då
han derföre icke uppgifvit några andra skäl
än dem, som redan blifvit vederlagde, anser
jag något vidare svar derå icke behöfva*.
År, sådane som 1818 och 1826, kunna
inträffa, då löntagarne af det nuvarande löningssättet
hafva stor fördel, men dermed
måste alltid vara förenadt ett visst blodsugeri,
och ett löningssätt, hvars fördelar
äro grundade på landets olycka och en allmän
nöd, är för orimligt att längre äga
bestånd.
Herr Nordenanckar: I anledning af
hvad Grefve von Fersen nyss yttrat, torde
jag få upplysa, att icke allenast Grefve
Björnstjerna, utan äfven Herrar Printzenskjöld
och Munck af Rosenschöld, och , om
jag ej bedrager mig, äfven Friherre Cederström
begärt afslag å förevarande Utlåtande,
hvadan jag förmodar, att dessa Herrar,
lika med mig, icke eller önska bifall till
det första Betänkandet, som för räntetagarne
är lika ofördelaktigt, som det sednare.
Ty den i första Betänkandet åt räntetagarne
lemnade optionsrätt är blott en
ordlek, utan all betydelse, enär det väl
icke gifves någon räntegifvare, som så litet
förstår sitt eget intresse, att han icke in
-
Den i Mars e. in.
69
ser, hvilketdera sättet för räntans utgörande
är för honom förmånligast, och således begagnar
sig af sin i främsta rummet medgifne
uppsägningsrätt.
Grefve von Fersen: Herr Munck af
Rosenschöld har lofvat att framdeles inkomma
med bevis i afseende å hans här
gjorda uppgifter. Jag vill icke bestrida honom
det, utan må det vara honom förbehållet;
men då han uppmanat mig alt jemväl
framlägga bevis, så torde jag få erinra,
det jag ej sagt annat, än att jag i Utskotten
hört en motsatt tafla mot de historiska
uppgifter Herr Munck af Rosenschöld lemnat,
och dervid sådane missbruk omtalas,
hvilka jag önskade glömma. Skulle
Herr Munck af Rosenschöld ännu betvifla
desse uppgifter, som jag nämnde, att ledamöter
af BondeStåndet meddelade Utskotten,
så vädjar jag till de ledamöter af
detta Stånd, hvilka vid tillfället voro i Utskotten
tillstädes, och af hvilka jag tror 4
äro här närvarande. Om nu dessa skulle
vitsorda samma förhållande, måtte väl Herr
Munck af Rosenschöld anse sig fullkomligen
öfverbevist, helst icke mer än två behöfvas,
för att utgöra laga bevisning.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag bestrider
ännu, att Grefve von Fersen och
de öfrige ledamöterne i Utskotten kunna
vederlägga mina uppgifter. Jag vili blott
7°
De» i Mais e. m.
tillägga, aLt hufvudsakliga anledningen till
de öfverklagade missbruken härledt sig derifrån
, att samma räntegifvare blifvit anslagne
att lemna sine räntor till flere räntetagare.
För alt förekomma detta, är, redan för en
del år sedan, en Författning utkommen, sorn
bjuder alt samma socken skulle anslås blott
till en eller så få räntetagare som möjligt.
Hvarföre den ej gått i verkställighet, vet
jag ej. I öfrigt instämmer jag med Herr
von Troil, att det är ett oerhördt löningssätt,
då Embetsmannen skall hafva sin vinst
deraf, att nöden i Landet är allmän. Jag
yrkar hvarken bifall eller afslag, men bar
ansett det vara tnin pligt att lemna upplysningar
om saker, som ej blifvit uppgifne
i enlighet med verkliga förhållandet, samt
bidraga att gifva origtig öfvertygelse om
förhållanden, hvilka blifvit så olika framställde,
I afseende å formen för behandlingen
af denna fråga, hade jag icke kunnat
föreställa mig annat, än att då första
Betänkandet var genom återremiss förkastadt,
det nu mera icke kunde blifva föremål
för votering, och jag öfverlemnar denna
formfråga till Herr Grefvens och LandtMarskalkens
afgörande.
Herr af Billbergh: Jag skall icke blifva
vidlyftig. Jag har blott ansett mig böra
vitsorda hvad Herr Grefve von Fersen uppgifvit,
att en mängd klagomål i förevarande
fråga förekommit. Inom Utskotten var sam*
Den i Mars e. ra.
71
ma händelse som här, att en ledamot af
PresteStåndet satte anledningarne till dessa
klagomål i tvifvel, och en ledamot af BondeStåndet
svarade, det han vore beredd att
derpå uppgifva ganska bevisande exempel,
men att dessa voro af den beskaffenhet, att
lian ansåg dem båda bäst belåtne, att sådant
skedde mellan 4 ögon.
Grefve von Fersen: Då jag ej bort någon
vara ense med mig om förändring af
4:de punkten, afstår jag från min derom
gjorde begäran, och anhåller om bifall å
Utlåtandet oförändradt,
Halis Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken gjorde proposition till bifall
å Stats- Bevillnings- och Ekonomiutskottens
under N:o 128 afgifne sednare Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställa
de, om Ridderskapet och Adeln behagade
bifalla berörde Utlåtande, under iakttagande
af det förtydligande, att i stället för det i
de 3:ne första punkterne af Utskottens förslag
förekommande uttryck: Markegångsprisj
borde bestämdt utsättas: Markegångspris
i Länet.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven oeh LandtMarskalken för
-
T1
Den i Mars e. m.
klarade, att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
den af Hans Excellence sist framställde proposition
blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Friherre Cederström och Greiwé Björnstjerna
begärde votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då olika meningar
uppstått om Contra-propositionens
innehåll, ansåg Hans Excellence sig böra
hemställa, om icke Contra-propositionen
kunde få innefatta afslag å Utskottens sednare
Utlåtande N:o 128.
Ropades Ja.
Grefve von Bersen: Jag hemställer,
om icke, enär i första Betänkandet en del
af de öfverklagade olägenheterne äro afhulpne,
detta Betänkande kunde tagas till
Contra-proposition. Det är bifallit af Preste-
och BorgareStånden, och om således
Ridderskapet och Adeln jemväl bifaller detsamma,
kommer det att blifva Ständernes
beslut.
Herr Printzenskjöld: Då det är ett
factum, att Utskottens första Betänkande är
sämre, än det sednare, tror jag icke, att
någon kan vilja bifalla det förstnämnda; utan
anser för min del bäst, att enkelt afslag å
Utskottens senare Utlåtande blir Contraproposition.
Herr Hjerta: Förhållandet är, alt Pre
-
Den i Mars e. in.
73
steStåndet afslagit det första Betänkandet,
och att BorgareStåndet lågt det till Handlingarne;
Ridderskapet och Adeln skulle
således komma att ensamt bifalla det. Det
torde alltså vara rigtigast, att till Contraproposition
antaga afslag å Utskottens senare
Utlåtande.
Friherre Cederström: Uppgifterne om
de öfrige Ståndens beslut äro origtiga och
korsa hvarandra. Det första Betänkandet
är nemligen af Ridderskapet och Adeln samt
PresteStåndet återremitteradt, men af Borgare-
octi BondeStånden bifallit.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken erinrade, att Ridderskapet
och Adeln redan beslutat, att Contrapropositionen
borde innefatta afslag å Utskottens
senare Utlåtande N:o 128, hvarefter
Hans Excellence framställde följande
Voteringsproposition:
Den, som bifaller Stats-, Bevillningsocli
EkonomiUtskottens under N:o 128 afgifne
senare Utlåtande, angående förändring
i sättet för Grundräntornes eller KronoTiondens
utgörande, likväl under iakttagande
af det förtydligande, att i stället för
det i de 3:ne första punkterne af Utskottens
förslag förekommande uttryck: Markegångsprisj
bör bestämdt utsättas Markegängspris
i Länet} voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
74
Den i Ma rs e. m.
Vinner Nej, anses Stats- Bevillningsoc!i
EkonomiUtskottens berörde Utlåtande
bafra blifvit af Ridderskapet och Adeln afslagit.
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan half till
10 e. m. och befunnos, efter voteringens
slut, klockan ett qvart till 11 e. m., sedan
en voteringssedel blifvit undantagen och
förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, röslerne hafva utfallit, som följer:
Ja — 4r.
Nej — i3.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskilt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, att StatsBevillnings-
och EkonomiUtskottens senare
Utlåtande blifvit under iakttagande af det
förtydligande, som i Ja-propositionen in
nefattas,
af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Vid förnyad föredragning föklarades
uppå Grefve Gyldenstolpes , Anton Gabriel,
och Herr Bråkenhjelm^, Pehr Reinhold,
derom gjorde anhållan, följande StatsUtskottets
den 23 och 25 sistlidne Februari
afgifne, samt den 23 och 36 i samma månad
e. in. på bordet lagde, Utlåtanden bö
-
Den i Mars e. m.
75
ra, jemlikt 49 §• Riksdagsordningen ytterligare
förblifva hvilande på bordet, nemligen:
N:o
4io. I anledning af återremiss af
Utskottets under N:o 382 förut afgifne Betänkande,
angående lättad utväg till lönebidrag
åt Fastighetsägare.
N:o 4*4* ^ anledning af återremiss å
Utskottets under N:o 383 förut meddeldte
Betänkande, angående sättet för upptagandet
af det lån Rikets Ständer genom bifall
till Utskottets Betänkande N:o 382 beslutat.
N:o 4<5. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 384 förut
meddeldte Betänkande, med förslag till allmänna
grunder för RiksgäldsContorets utlåning
emot inteckning i Jordegendom.
Herr Brummery Carl Magnus, bade
inlemnat ett anförande, som upplästes, så
lydande:
Sedan Högloflige Ridderskapet och Adeln
genom afslag å RiddarhusUtskottets tillstyrkande
af förslaget om RiddarbusSecreterare-
och RiddarhusFiscals-tjensternes sammanslående,
fredat den förstnämnde från
att blifva, efter nuvarande innehafvares afgång,
med nya ingalunda secreterliga göromål
besvärad, får jag nu, jemte det jag
uti ofvannämnde Ridderskapets och Adelns
beslut fulleligen instämt, derutöfver föreslå
7g
Den i Mars e. rn.
och hemställa, om icke Ridderskapet och
Adeln skulle, lika med mig och säkerligen
flere Ledamöter, finna så väl den nuvarande,
som blifvande, RiddarhusSecreteraren
böra kunna vinna någon minskning uti
vården om de i RiddarhusArchivet förvarade
handlingar, dymedelst alt Ridderskapet
och Adeln ad interim provisoriskt och
såsom på försök till exempel till nästa Riksdag
tillförordnade en quasi RiddarhusArchivarie,
icke med lön, hvilket RiddarhusCassan
sagts mig icke medgifva, utan med
något tractamente för de månader af året,
eller arfvode för de qvartal, han till här
nedanföre föreslagne arbeten använder.
Denne interims provisoriske quasi RiddarhusArchivarie
skulle under sin vård mottaga
alla handlingar före 1809 till exempel,
deröfver först och främst upprätta Inventariiförteckning
eller Repertoir, och sedermera
nagelfarande utleta och utplocka hvad
som kunde förtjena komma till allmännare
kännedom samt ifrån sitt nuvarande nästan
fängsliga förvar befrias. Till RiddarhusDirectionen
borde honom åligga att afgifva
berättelser om hvad han hunnit åstadkomma
eller upptäcka för hvarje månad eller
qvartal, innan tractamente eller arfvode utbetaltes.
Jag är öfvertygad, alt en och annan
nu bortglömd handling och åtskillige
nu mindre kända historiska facta genom en
sådan åtgärd skulle komma i dagen. Men
detta är ett stökarbele, hvarmed jag för in
-
Den i Mars c. m.
77
gen del skulle vilja föreslä, att hvarken nuvarande
RiddarhusSecreteraren, såsom med
nutiden tillhörande vida vigtigare göromål
sysselsatt, ej eller någon af nuvarande RiddarhusCancellister,
såsom förmodligen äfven
med tjensteförrättningar utom Riddarhuset
sysselsatte, borde belastas, utan borde
efter min tanka någon sådan till dylika
forskningar skicklig person dertill utses, som
för den tid af året han derpå använder,
kunde, utan hinder af annan tjenstgöring,
dertill använda åtminstone 3 eller 4 timmar
om dagen, för att utan alltför mycken
tidsutdrägt hinna till något resultat,
hvarigenom Ridderskapet och Adeln vid
nästkommande Riksdag kunde komma i bättre
tillfälle än nu att bedöma, huruvida något
vöre att förvänta kunna vinnas genom
permanencen af den nu föreslagna RiddarhusArchivarii-befattningen.
Det åtminstone
måtte Ridderskapet och Adeln mig gunstbenäget
medgifva , att RiddarhusDirectionens
yttrande, så väl som särskildt RiddarhusSecreterarens,
genom RiddarhusUtskottet infordras,
i hvilket afseende jag anhåller, att
detta anförande måtte till RiddarhusUtskottet
fordersammast blifva remitteradt.
Lades på bordet.
Upplästes till justering och godkändes
följande ExpeditionsUtskottets insände för
-
78
Den i Mars e, ra.
slag lill Rikets Ständers underdåniga Skrifve
1 s e r till Kongl. Majit:
N:o 4°§. Angående Tull å Hvete.
Nio 4°9* Angående ett afgifvet förslag
till bestämmande af Tull å Spannmål.
Justerades i3 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena
den 26 sistlidne Februarii f. och e. m. fattade
beslut.
Upplästes följande från nerlannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Från StatsUtskottet:
Af den 24 sistlidne Februarii:
Nio 4f2. Öfver ExpeditionsUtskottets
Memorial Nio 35o, angående en underdånig
skrifvelse om verkställd granskning af Lazaretts-
och CurhusRäkenskaperne.
N:o 4*3. Öfver väckt motion, innefattande
förslag till bestämmande af tiden och
sättet för invexlingen och upphörandet af
RiksgäldsContorets Creditsedlar.
Från Stats- och BancoUtskotten:
Af den 24 sistlidne Februarii:
N-o 53. I fråga om aflöning för antagne
Secreteraren i Sammansatta Stats- och
BancoUtskotten.
Den i Mars e. rn.
79
Från EancoUtskottet:
Af elen 18 sistIidne Februarii:
N:o 125. Med lillkännagifvande, att det
egentliga BancoYerkets afslutade räkenskaper
för året 1827 hunnit af BancoUtskottet,
under ännu påstående Riksdag, till fullo
granskas och genomgås.
N:o 126. Med Förslag till den Artikel
i BancoReglementet, som kommer att innefatta
Stadganden, rörande Bankens Pappersbruk
Tumba.
N:o 127. Med Förslag, angående dell
årliga anordningen af ljus eller deremot
svarande ersättning i penningar, så väl inom
det egentliga BancoVerket, som BancoDisconten
och LåneContoren,
Af den 22 sistlidné Februarii:
N:o 128. Med Förslag till afhjelpande
af hinder och uppehåll för allmänheten deraf,
att enskilda personer, som i VexelBanken
hålla räkning, understundom ej nOg tidigt
vid hvarje års början, låta föranstalta
om räkningarnes coltationering,
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adelrt åtskiljdes
klockan half till it om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim•
8o Den 3 Mars f. m.
Onsdagen den 3 Mars i83o.
Plenum klockan half till i o Förmiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima Riksdagen
i Stockholm e. m. den i Martil
i83o.
S. D. Remitterades till
RiddarhusUtskottet:
Grefve Gyldenstolpes, Anton Gabriel,
den 26 sistlidne Februarii f. m. på bordet
lagde tvenne Motioner:
1:0 Rörande förändring i Reglementet
för dem, som innehafva de lägre RiddarliusStipendierne;
2:0
Angående befrämjandet af Snällskrifningskonsten.
Ut Supra.
Justerades 6 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i plenum
den i dennes e. m. i öfrigt fattade beslut.
Upplästes till justering och godkändes
följande från ExpeditionsUtskottet inkomne
förslag till Rikets Ständers underdåniga Skrifvelser
till Kongl. Maj:t:
N:o 4*3- Angående Beklädnads- och
Be
-
Den 3 Mars f. m. 81
BeväringsBirectioners inrättande vid de så
kallade RusthållsRegementerne.
N:o 4'4- Angående Ledamöters utväljande
i BeklädningsDirectionerne vid de Indeldte
InfanteriRegementerne.
N:o 4t5. Angående den till granskning
af utfärdade Författningar rörande Rustnings-
och Roteringsförbindelserna nedsatta
Committee.
N:o I fråga om yrkad jemkning
af Roteringsbesväret vid Westerbottens Regemente.
N:o4k> I anledning af verkställd granskning
af den så kallade Lappmarks EcclesiastiqueFonden.
N:o 420. Angående Arrendet för Skellnora
Kungsgård.
N:o 421. Angående grunders uppgörande
för Regleringen af HofStats-Pensioner.
Herr Rosenqvist Fredrik Leonhard,
bade inlemnat ett anförande, som upplästes,
så lydande:
Om det å ena sidan torde böra medgifva
s, att den, genom StatsUtskottet, uti
Dess Memorial N:o 346 meddeldte Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse af den 20 sistlidne
November lemnar Rikets Ständer en slags
kunskap oin förhållandet med inkomsterna
64 H. 6
82
Den 3 Mars f. in.
från Ön S:t Barthelemy, under de förflutna
åren, så lärer det väl å den andra sidan
icke kunna motsägas, att en tillförlitligare,
med ordning och noggranhet i räkenskapssätt
mera öfverensstämmande, uppgift åstadkommits,
om, uti den afgifne berättelsen,
intradernas belopp för hvarje år upptagits,
och derifrån afdragits Administrations-utgifterne,
samt det blifvande öfverskottet derefter
redovisats, i stället för att, som skedt,
blott omnämdt är, huru någon del af medlen
blifvit använd, men deremot både Debet
och Credit saknas.
Slutmeningen af Kongl. Majrts Nådiga
Proposition till Rikets Ständer af den 18
April 1812 lyder som följer: ”Kongl. Maj:t
”vill genom Sitt för dessa Ärender inrättade
”särskildta Departement låta vid hvarje Riks”dng
komma till Rikets Ständers kunskap
”hvad i denna del af Styrelsen sig tilldra”git,
hvad fördel för moderlandet deraf vun”nits;
och i hvad mån öfverskjutande intrader
från besittningarne kunnat till a 11—
”mänt nyttiga anstalter inom Riketanvändas.”
Jag öfverlemnar till hvar och en att
af den underrättelse, som Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse lill StatsUtskotlet meddelar,
göra sig någon idee om DrätselVerket på
S:t Barthelemy, och om deraf kan finnas
inkomsternas och utgifternas förhållande till
hvarandra; hvaruti de förre så väl som de
senare rätteligen bestått; huru inkomsterne
Den 3 Mars f. m.
83
blifvit använde; om de lill allmänt nyttiga
anstalter inom moderlandet blifvit anvisade;
eller hvart de eljest tagit vägen. Väl
säges det, att Kongl. Maj:t förskjutit en summa
af 192,339 R:dr 32 sk. 4 r:st. J3:co, som
Kongl. Maj:t således hos Cassan ägde att
fordra den i:sta sistlidne October, men då
hvarken i Debet eller Credit någon summa
är uppförd, med ett ord ingen sluten räkning
uppgjord, och ej eller blifvit visadt,
att af nämnde summa ett enda öre kommit
moderlandet till nytta, så har jag svårt att
kunna inse, hvad i denna del af Styrelsen
sig tilldragit, och hvad upplysning Rikets
Ständer genom den Nådiga Skrifvelsen den
20 sistlidne November vunnit. Då likväl
Kongl. Maj:t, uti den Nådiga Propositionen
af den 18 April 1812, täckts i Nåder förklara,
alt Kongl. Maj:t ville vid hvarje Riksdag
meddela Rikets Ständer kunskap i ofvannämnda
delar, så får jag i anledning
häraf väcka den motion, att Rikets Ständer
måga i underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t frambära den anhållan, att Kongl.
Maj:t täcktes i Nåder låta, genom det för
ColonialÄrenderna inrättade Departement,
uppgöra fullständig redogörelse för S:t Barthelemy-fonden
från och med 1823 års Riksdag
till och med den dag, då näst instundande
Riksdag börjar. Sker ej delta, är
det alldeles utan ändamål, som StatsUtskottet
i dess Betänkande N:o 62, §. 3 reser64
H. 6*
84
Den 3 Mars f. m.
verat Statsverket ersättning af Barthelemyfonden
för de af 3:dje HufvudTiteln till
FriCadetters understöd förskjutne summor.
Lades på bordet.
Herr von Hartmansdorff', August: I
händelse det lån, som RiksStåndens pluralitet
beslutat, kommer att göra den verkan
jag förmodat, att nemligen Capitalers uppsägning
till inbetalning i Utlåningscassorne
ager rum, och omöjlighet derigenom uppstår
att utlåna medlen lill samma ränta som
hittills, eller 6 procent, är det nödigt att
göra åtskilliga förändringar i RiddarhusDirectionens
Instruction och LåneRcglemente,
på det Directionen må vara obehindrad att
förränta sina penningar för mindre än 6
procent. I usta Artikeln a §. af RiddarhusDirectionens
Instruction ålägges det Directionen,
att vaka deröfver, att fond erne
förvaltas i enlighet med Test aments Författningarne
och UtlåningsReglementet. Somliga
af dem innehålla, efter hvad jag vill
minnas, att medlen skola utlånas till laglig
eller 6 procents ränta. Detta blir hädanefter
måhända ogörligt. Derföre bör denna
punkt förändras, äfvensom åberopandet
af UtlåningsReglementet, hvilket äfven utsätter
6 procent. I i §. af sistnämnde Reglemente
står, att Riddarhus-Directionen
tiger tillse, att de under dess inseende ställde
Fonder må, så vidt tillgången det med
-
Den 3 Mars f. m.
85
gifver, göras fruktbara, och till den ändan
tillätes Directionen, att, emot pant
af fast egendom och laglig ränta samt sex
månaders uppsägning, län meddela &c.
Denna §. bör jemkas så, att utlåning å 5
procent tnå blifva tillåtlig. I 4 §• 2 momentet
af ifrågavarande LåneReglemente
heter det: Skuldebref, hvarå län meddelas,
bör innehålla åtagande, att hvarje
halft år, tills betalning följer, betala ränta
h 6 procent för året. Detta måste likaledes
förändras. Sluteligen om de befarade
nppsägningarne ske, och utlåningen måste
göras å 5 procent, så skall det bända, i
synnerhet med de smärre fonderne, hvilka
till en del äro så ringa, att endast få Riksdaler
årligen öfverblifva, när räntan betalas
å 6 procent, att de ej kunna utbetala alla
pensioner de böra gifva, derest räntan endast
blifver 5 procent. Om då ingen pension
genom dödsfall genast blifver ledig,
måste antingen afdrag ske på någon viss
pension, eller proportionaliter på alla, eller
ock skuld göras. Sorn de förra utvägnrne
blefvo för vederbörande för hålda,
torde man böra välja utvägen att låna, tills
dödsfall inträffar, då man sedan kan utdela
färre pensioner, och under tiden afbetala
skulden. Adeliga Cadett,skole-fonden
och Wennerstjernska fonden äro, med undantag
af en slägtpension, anslagne lill stipendier
för cadetter och studerande. Om
uppsägningar inträffa på dessa fonder, fint
86
Den 3 Mars f. m.
nes icke eller annan utväg än alt läna, intilldess
någon ledighet inträffar, hvarigenom
capital och ränteförlust kan godtgöras.
Men icke nog härmed; man måste för
framliden bestämma, antingen Cadettrum eller
Stipendier böra indragas, ocb i sednare
händelsen, hvilketdera af dessa. Att indraga
något Cadettrum, vill jag ej tillstyrka,
emedan de blott äro 3; ej eller att indraga
något af de äldre stipendier, som utgå
till studerande i allmänhet, emedan de
äro så otillräckliga för ändamålet att man
sett, då 2 rum varit lediga, 16 å 17 sökande
dertill. Men enär vid denna Riksdag
tvenne stipendier äro inrättade, hvilka
ännu ej blifvit bortgifne, nemligen näringsstipendierne,
tillstyrker jag, att det måtte
blifva ett af dem, som i nödfall kommer
att indragas. Jag anhåller om remiss af
detta anförande till RiddarhusUtskottet, på
det rättelse må kunna göras i Inslructionen
och Lånereglementet.
Herr Printzensköld Axel: Som detta
är ett enskilt ärende, och Riksdagens slut
är nära för handen, samt RiddarhusUtskottet,
såsom jag tror, i morgon sammanträder,
för att föreslå radactionen af Instruction
och LåneReglemente, vågar jag hemställa,
om icke den nu väckte frågan kunde
genast remitteras utan bordläggning.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
Den 3 Mars f. ra.
8 7
proposition, blef Herr von Hartmansdorffs
ofvanberörde anförande remilteradt Lill RiddarhusUtskottet.
Föredrogs å nyo och bifölls StatsUtskottets
den 25 sistlidne Februarii under
N:o 417 aflåtne, och den 26 i samma månad
e. m. på bordet lagde, Memorial, i
anledning af Rikets Ständers beslut angående
Saltpetergärdens ersättande genom anvisning
på tillgångar af Tullmedlen och
BränvinsBe villningen.
Upplästes till justering ExpeditionsUtskottets
under N:o 4i° afgifne förslag till
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse angående
Saltpettergärdens upphörande och
ersättning derföre af Tullmedlen och BränvinsBe
villningen.
Herr von Hartmansdorff, Angust: I
det upplästa förslaget till underdånig skrifvelse
fattas hvad som är uttryckt i det memorial
från StatsUtskottet, hvilket nyss bifölls,
nemligen att Statsbristsumman blir
124,000 R:dr mindre än hvad som varit i
RiksStaten utsatt, emedan ersättning för
Saltpeltergärden skall gifvas genom medel,
som directe inflyta till StatsContoiret, och
icke af medel, sorn först inflyta till RiksgäldsContoiret.
På sådan grund anhåller
jag, att förslaget till skrifvelsen återremitteras,
för att uppsättas i fullkomlig öfver
-
88
Dea 3 Mars f. in.
ensstämn^else med StatsUtskottels nu bifallna
Memorial N:o 4*7-
Friherre Cederström, Jacob: Jag vill
icke ingå i någon öfverläggning rörande
den besynnerlighet, att Statsbrislsumuian
så plötsligen blifvit nedsatt, derföre att
en mot Saltpettergärden svarande summa
blifvit beräknad att ingå genom Tullen och
BränvinsBeviilningen. Men då i alla fall
detta stadgande icke medför någon annan
verkan, än alt, om dessa öfverskott icke
inträffa, RiksgäldsContoiret i allt fall måste
fylla bristen, ser jag icke egenteliga
ändamålet med att förändra sk rifve lsfen på
det sätt, att man minskar Statsbristsumrpan
med dessa 124,000 R:dr. Ty om ofvannämnde
Bevillningar gifva de öfverskott,
som äro i fråga, förfaller behofvet af reqvisition
från StatsContoiret å summan.
Uppstå åter icke dessa öfverskott, måste
reqvisition afgå för att erhålla bristen, och
då måste väl RiksgäldsContoiret fylla densamma.
Jag tror således, att det kan vara
indifferent, om denna summa införes eller
ej; och om den skall införas såsom minskning
i Statsbristen, blir det nödvändigt,
att tillika införa, att, i händelse emot förmodan
de påräknade öfverskotten skulle
uteblifva, RiksgäldsContoiret, i afseende å
denna brist likasom i afseende å andro,
skall fylla den genom lån.
Den 3 Mars f. ra.
89
Herr von Hartmansdorff: Skilnaden
för RiksgäldsContoiret, om man i den underdåniga
skrifvelsen inför hvad jag nu yrkat,
eller om man icke gör det, är betydlig.
I förra händelsen kommer RiksgäldsContoiret
icke att till StatsContoiret årligen
utbetala de 124,000 R:drne. RiksgäldsContoiret
har dem icke, emedan inga tillgångar
derföre äro beräknade, och StatsContoiret
behöfver dem icke från RiksgäldsContoiret,
emedan det erhåller dem
af Tullmedel och Bran vinsskatt. Bibehåller
man deremot den föreslagna skrifvelspn
oförändrad, så måste RiksgäldsContoiret
genom lån anskaffa dessa medel, för
att onödigtvis betala dem årligen till StatsContoiret,
hvarefter RiksgäldsContoiret återfår
dem försl med öfverskotten nära 2 år
sednare, och har emedlertid förlorat räntan.
Då man inskränkt RiksgäldsContoirets
inkomster, genom borttagandet från allmänna
Bevilluingen af den påräknade fyllnadsafgiften;
så bär man icke begära, att Contoiret
skall betala mera än det får uppbära,
särdeles då brist i alla fall uppslår. Jag
anhåller orri återremiss af ExpeditionsUtskoltets
förslag; ty om det icke förändras,
hade del varit utan allt ändamål att till
StatsTJtskotlet remittera frågan om det förändrade
sättet att godtgöra Saltpettergärden,
hvarom Memorialet N:o 417 handlar.
Efter dess innehåll uppsättes Reglementet
för ■'Fullmägtige i RiksgäldsContoiret; och
9°
Den 3 Mars f. ni.
det är möjligt, att en underdånig skrifvelse
i öfverensstämmelse dermed afgår till
Kongl. Maj:t, på det SlatsContoiret måtte
erhålla enahanda föreskrift, somFullmägtige.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemstälde, örn Ridderskapet
och Adeln ansåg den vid ExpeditionsUtskottets
ifrågavarande förslag gjorde
anmärkning böra föranleda till detsarnmas
återremitterande.
Ropades Ja.
Å nyo föredrogs StatsUtskottets den
^4 sistlidne Februarii under N:o 411 a^“
låtne, och samma dag på bordet lagde,
Memorial, i anledning af RiksStåndens skiljaktiga
beslut i fråga om den af Marstrands
stad sökte ersättning för utgjord Inqvartering.
Herr von Hartmansdorff> August: Jag
tillstyrker, att Ridderskapet och Adeln antager
inbjudningen, hvarigenom man kunde
undvika att rösta i Nämnd öfver denna
fråga.
Herr Munck af Rosenschöld > Eberhard:
Jag hemställer åter, om icke Ridderskapet
och Adeln vill förblifva vid sitt förra beslut,
på det vi måtte undvika att votera
om hvad vi en gång förut afgjort genom
votering.
Den 3 Mars f. m.
9l
Uppå derefter framstäld proposition,
fann Ridderskapet oell Adeln för godt, att,
under för blifvande vid dess i afseende å
detta ämne redan fattade beslut, godkänna
den af StatsUtsk^ttet föreslagne Voteringsproposition.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den
23 sistlidne Februarii under N:o 410 afgifne,
och samma dag på bordet lagde, Utlåtande
öfver de bos Ridderskapet och Adeln
gjorde anmärkningar vid Utskottets under
N:o 382 förut meddeldte Betänkande angående
lättad utväg lill Lånebidrag åt fastighetsägare.
Herr Lefren, Johan Pehr: StatsUtskottet
bar i förevarande Utlåtande N:o
414> afgifvit i anledning af återremiss af
Betänkandet N:o 383, angående sättet för
upptagande af det Lån Rikets Ständer, genom
bifall till Utskottets Betänkande N:o
382, beslutat, låtit inflyta följande mening:
Ibland de skäl, som föranledt Utskottet
tillstyrka Rikets Ständer det ifrågavarande
Lånets upptagande, har såsom af prcemisserne
till det återremitterade Betänkandet
synes, jemväl den omständighet ingått,
att en sådan åtgärd skulle i sin mohn bidraga
till undanrödjandet af de olägenheter,
som vanligen åtfölja ofvergången från
ett mynt./örhåillande till ett annat, äfvensom
gifva styrka åt Bankens Silfverfond
9a
Den 3 Mars f. m.
till realisationens fortskyndande. Och dd
förslaget örn lånets upptagande, fastän dess
hufvudsakliga syftemål är att bereda understöd
ät gäldbundne jordägare, således
skett jemväl under förutsättning, att Rikets
Ständers beslut om myntbestämning
och realisation gär i verkställighet, hvilket
beslut blifvit till Kongl. Maj:ts bifall
öfverlemnadt; får Utskottet, i anseende
till den inverkan, som desse bägge åtgärder
på hvarannan äga, föreslå att Rikets
Ständer till Kongl. Maj:ts Nådiga ompröfvande
i underdånighet öfverlemna, att, i
sammanhang med Dess Nådiga sanction å
den af Rikets Ständer i underdånighet f öreslagne
m yntbestämning och realisation, äfven
utsätta tiden, då det nu faststäldta lånet
må taga sin början. Rörandes, i händelse
Rikets Ständer sådant bifalla, hufvudgrunderna
för upplåningen härefter rättas.
Emot denna stylisering hafva åtskillige reserverat
sig, och ibland dem äfven jag.
Vi ansågo, att nian ej borde uttrycka detta
samband emellan lånet och realisationens
sanction, emedan vi togo för afgjordt,
att Rikets Ständers beslut skulle blifva sanctioneradt,
och att detta icke felslagit, derom
äro vi nu förvissade. Jag anhåller således,
alt reservationerne må i denna omständighet
antagas, och följande ord inflyta:
att Rikets Ständer till Kongl. Maj:ts
bepröfvande öfverlemna, när början med
länets upptagande må göras. Jag begär
Den 3 Mars f. m.
Herr Grefvens och LandtMarskalkens proposition
till afslag å Utskottets Utlåtande
i denna del, och bifall A hvad reservanterne
föreslagit blott med uteslutande derutur
af ordet jemväl.
Friherre Rantzou, Johan Albert: Jag
yrkar, att vi må afgöra första hufvudfrågan,
om lånet skall äga rum, eller icke,
innan vi komma till detaillerne.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Så
mycket jag kunnat fatta af Herr Lefrens
anförande, tyckes han hafva anticipera! på
Herr Grefvens och LnndtMarskalkens föredragning.
Ty det Utlåtande, hvarom Herr
Lefren talat, lärer ännu icke hafva blifvit
framstäldt till öfverläggning.
Friherre Sprengtporten, Jacob Wilhelm:
Jag instämmer till alla delar i den
framställning Herr Lefren gjort; men, såsom
Herr Cederschjöld anmärkt, har den
afseende på ett sednare Utlåtande. På de
skäl jag förut anfört, tillstyrker jag bifall
å det nu föredragne Utlåtandet.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Jag är förekommen af de tvänne siste talarne
i den anmärkning, att Herr Lefrens
anförande angår Utlåtandet N:o 4’4» me'i
jag skall anhålla få veta, hvilket Utlåtande
nu egenteligen är före.
Haris Eoecellcnce Herr Grefven och
94
Den 3 Mars f. ra.
Län dtMar skalken yttrade, att StatsUtskottets
Utlåtande N:o <$io vore det, sorn blifvit
Ridderskapet och Adeln föredragit.
Herr Lefren: Jag ber om ursäkt, att
jag misstagit mig. Jag tyckte mig böra
414 i stället för 4I0> oc^ ^iar således talat
i förtid.
Herr von Hartmansdorff, August: En
värd Ledamot har anhållit om Ridderskapets
och Adelns bifall till StatsUtskottets
Utlåtande N:o /\io. Men det innehåller ingenting
annat än Utskottets förklaring, att
det till följd af 6g §. RegeringsFormen ej
kunnat, då tre Stånd bifallit det första Betänkandet,
taga någon befattning med hufvudämnet.
Enär Ridderskapet och Adeln
ej bifallit lånet, utan endast återremitterat
frågan, synes mig det rättaste vara, att
Ståndet blott lägger det nu föredragne Utlåtandet
till liandlingarne, utan något uttryck
af bifall.
Friherre Kantzou: Jag förenar mig
med Herr von Hartmansdorff.
Herr Munck af Rosenschöld: Som jag
var den första, hvilken föreslog återremiss
å första Betänkandet, borde jag vara mest
benägen, att tillstyrka afslag å nu förevarande
Utlåtande. Men som i detta icke
yttras annat, än att tre Stånd redan afgjort
frågan, och att återremissen med de
gjorde anmärkningarne således icke kan för
-
Den 3 Mars f. ra.
95
anleda till någon åtgärd, förmodar jag, att,
i händelse Ridderskapet och Adeln ej vill
anse Utskottet hafva handlat emot Grundlagarne,
utan finnér det rigtigt hafva förklarat,
att saken genom tre Slånds beslut
blifvit afgjord, Ridderskapet och Adeln bör
bifalla Utlåtandet, hvilket icke bestrider
rigtigheten af de anmärkningar, som föranledt
den af Ridderskapet och Adeln beslutade
återremiss. Jag tillstyrker således
bifall å ifrågavarande Utlåtande.
Friherre Sprengtporten: Ehvad Ridderskapet
och Adeln bifaller detta Utlåtande,
eller lagger det till handlingarne,
blir resultatet detsamma; men jag skulle
tro, att bifall derå vore det formligaste.
Herr Cederschjöld'. Sedan sjelfva saken
blifvit af tre Stånd afgjord, vill jag
för min del icke yrka, att Ridderskapet
och Adeln skall afslå densamma; emedan
man derigenom skulle betaga sig möjligheten
att deltaga i discussion om detaillerne.
Men då det icke skulle tjena till något att
aldeles opåkalladt bifalla lånet, anser jag
den lämpligaste medelvägen vara, att lägga
så väl detta Utlåtande, som det första
Betänkandet, hvilket återremitterades, till
handlingarne.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag förmodar,
alt det är innehållet af Utlåtandet,
sorn kommer att bestämma Ridderskapels
Den 3 Mars f. m.
och Adelns beslut. Utlåtandet innehåller,
att Utskottets första Betänkande blifvit af
tre Stånd bifallit; att frågan genom tre
Stånds beslut är afgjord, och att Utskottet
således till följd af 69 §. RegeringsFormen
icke kan med målet taga någon vidare befattning.
Sedan säger Utskottel, alt bland ofvannämnde
anmärkningar förekomma äfven omständigheter,
som kunna hänföras under de
i ett par andra Betänkanden omförmälte ämnen,
och att de komma att tagas under öfvervägande
och besvaras vid pröfningen af
de mot desse Betänkanden gjorde anmärkningar.
.Tåg skulle således tro, att Utlåtandet
icke innehåller något, som Ridderskapet
och Adeln icke kan bifalla, och
hemställer, om icke Herr Grefven och
LandtMarskalken i enlighet härmed skulle
behaga framställa proposition.
Herr von Hartmansdorff: Enär återremissen
af det ifrågavarande ämnet hufvudsakligen
yrkades af Herr Munck af Rosenschöld,
sedan det redan var afgjordt af
Ståndens pluralitet, förundrar det mig verkeligen,
att han nu vill begära bifall på
en sak, som befinner sig i samma skick som
då. För min del skulle jag önska, att Ridderskapet
och Adeln, som första gången ej
biträdde de öfrige Ståndens mening, ej eller
nu måtte genom något uttryck af bi
-
fall gilla företaget. När de, som önska
Den 3 Mars f. m.
97
lånet, fått sin vilja fram i liufvudsaken,
kunna de åtminstone lemna Ridderskapet
och Adeln, som ej åstundnt lånet, den ti 11—
fredsstiillelse, att, utan ytterligare strider,
hafva vägrat sitt samtycke dertill. Bifall
till detta Utlåtande skulle vara så mycket
origtigare, som det äfven omförmäler återremissen
af lånedetaillerne, och man möjligen
kunde säga, att detta bifall vore en
anticipation på detail-förslagen, och således
ett godkännande af hvad StatsUtskottet
derom i vederläggningsväg yttrat. Jag tillstyrker,
att Utlåtandet må läggas till handlingärde,
och anhåller, att Ridderskapet och
Adeln ej måtte genom onyttiga strider om
bifall eller afslag borttaga en tid, som bättre
kan användas.
Grefve Frölichj David: För min del
tycker jag, att Herr Munck af Rosenschöld
på ett tillfredsställande sätt upplyst, hvarföre,
ehuru han förra gången yrkade återremiss,
han nu, i anseende till innehållet
af det senare Utlåtandet, bestrider, att det
blott skall läggas till liandliugarne. Ett annat
förhållände hade troligen blifvit af Herr
Munck af Rosenschöld iakttagit, om Utskottet
ingått i någon utredning af frågan. Då
hade det kunnat blifva föremål för Ridderskapets
och Adelns ytterligare yttrande i
saken. Men då detta nu blott innehållet
det historiska factum, alt tre Stånd bifal*
64 H. 7
98
Den 3 Mars f. m.
lit hufvud frågan, lon man gerna instämma
uti Utlåtandet. Likväl får jag såsom ett
förslag lill förlikning föreslå, alt Ridderskapet
och Adeln måtte förklara, alt Ridderskapet
och Adeln vill låta vid de tre
Ståndens beslut bero, och lägga Utlåtandet
till handlingarne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandlMarskalken yttrade, att af de båda
nu föredtagne Utlåtanden N:o 382 och
N:o 410 fordrade det senare ingen annan
åtgärd, än att läggas till handlingarne. En
proposition till bifall eller afslag derå skulle
föranleda ett beslut derom, huruvida Utskottet.
förfarit grundlagsenligt, då det endast
inberättat förhållandet; men som Hans
Excellence ansåg Utskottet hafva grundlagsenligt
förfarit, hemstälde Hans Excellence,
om icke Ridderskapet och Adeln torde finna,
att ifrågavarande Utlåtande endast borde
läggas till handlingarne.
Ropades Ja och Nej.
Friherre Sprengtporten: Jag skulle önska,
att Ridderskapet och Adeln behagade
i denna fråga, likasom i andra, uttrycka
en opinion, och således bifalla Utskottets
första Betänkande N:o 382.
Herr Munch af Rosenschöld: Af consideration
så väl för den dyrbara tiden,
som för Herr Grefvens och LandtMarskalkens
nu yttrade mening, skall jag, då re
-
Dea 3 Mars f. tu.
99
sultatet blir detsamma, afstä ifrån votering,
ehuru jag skulle förmoda, alt, när Utskottet
handlat grundlagsenlig!, bifall å Utlåtandet
ej kunde nekas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, alt då han nyss
gaf sin öfvertygelse tillkänna angående Utlåtandet
N:o 4io, ämnade Hans Excellence
sedermera inhemta Ridderskapets och Adelns
tanka om den åtgärd Ridderskapetoch Adeln
kunde behaga vidtaga i afseende å Betänkandet
N:o 38a; livad Hans Excellence
anfört, angeck således endast Utlåtandet
N:o 41 o; och förnyade Hans Excellence nu
dess förut gjorde proposition, att samma
Utlåtande N:o 410 mätte läggas till haudlingarne.
Ropades Ja.
Hans Excellence framställde derefter
proposition till bifall å StatsUlskottets Betänkande
N:o 38a.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence gjorde proposition till
afslag å samma Betänkande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hans Excellence föreslog, att berörde
Betänkande malle läggas till Handlingarne.
Ropades likaledes Ja och Nej.
64 H.
<00
Den 3 Mars f. m.
Hans Excellence förnyade dessa trenne
propositioner, men de blefvo alla åter
med Ja och Nej besvarade.
Herr Lefrén: Eburu jag är af den öfvertygelse,
att Ridderskapet och Adeln
gjorde bäst, alt bifalla Betänkandet, emedan
det synes mig vara nyttigt, om denna
opinion, sorn jag förmodår är pluralitetens,
l»lef uttryckt, hvarigenom en styrka för saken
skulle lemnäs, som ilen väl ej behöfver,
då 3 Stånd bifallit den, men som ej
vore skadlig, vill jag likväl ej yrka det
för tidens korthets skull, utan anhåller,
att Ridderskapet och Adeln måtte förena
sig om att lägga Betänkandet till handlingarne,
och låta bero vid hvad tre Stånd
beslutat. Vi hafva för liten tid qvar för
att onyttigt votera.
Herr Cederschjöld: Jag skall utbedja
mig att få fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på betydelsen af ett Stånds
beslut i mål, som redan äro af de tre andre
Stånden afgjorda. När fråga t. ex. var
om realisationen, en sak, sorn varit ett öfverläggningsämne
vid 3:ne Riksdagar; då
var det vigtigt alt genom Ståndets beslut
hylla en så allmänt erkänd och otvifvelaktig!
rigtig princip. Men belt annat är
förhållandet nu, då det är fråga om ett
lån, som först den sisla tiden af Riksdagen
blifvit påtänkt, och hvars nytta ålmin
-
Dea 3 Mars f. m.
stone af alla måste anses problematisk; helst
som följderna komma att väsendtligen bero
på det sätt, hvarpå det reglementariska
afgöres. När man ännu ej vet, huru
de Reglementariska detaillerna komma att
afgöras, vore det obetänksamt, att onödigtvis
bifalla det ifrågavarande Betänkandet.
Jag vågar derföre vördsammast tillstyrka,
alt Ridderskapet och Adeln låter bero vid.
de andra Ståndens beslut, och endast lägger
detta Betänkande till handlingarne; på
det man åtminstone må kunna hafva sitt
samvete fredadt, om saken skulle hafva
olyckliga följder.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LancltMarskalken hemställde, att, enär StatsUtskottets
ifrågavarande Betänkande redan
blifvit af de öfrige 3:ne RiksStånden bifallit,
Ridderskapet och Adeln behagade för
dess del dervid låta bero, samt tillåta, att
Betänkandet må läggas till handlingarne.
Bifölls.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den 25 sistlidne Februarii under N:o 4*4
afgifue, och den 26 i samma månad e. m.
på bordet lagde Utlåtande, i anledning af
återremiss å Utskottets under N:o 383 förut
meddeldle Betänkande, angående sättet
för upptagandet af det Lån, Rikets Ständer,
genom bifall till Utskottets Betänkande
N:o 382, beslutat.
102
Den 3 Mars f. m.
Friherre Rantzou, Johan Albert, uppläste
följande:
Den med realisationen sammanväfda
Statslånefrågan befinner sig, ehuru tvenne
gånger passerad SlatsUtskottet, likväl ännu
i samma outredda skick. Väl har Kongl.
Maj:t, jag är öfvertygad derom, till hela
landels tillfredsställelse, genom det vid sanctionen
å Myntbestämningen meddelade Nådiga
föiklarande, att derest några hinder
skulle möta för den beslutade silfverutvexlingen,
Kongl. Majit då ville sammankalla
Rikets Ständer, lugnat de hos allmänna opinionen
allt mer och mer tilltagande farhågor
för en brådstörtad verkställighet af den
efter mångas omdöme högst bristfälliga och
omogna financeplan, hvilken blifvit under
innevarande Riksdag uppgjord. Men då
Kongl. Maj:t sålunda anvisat Rikets Ständer,
att i dessa ämnen handla med eftertanka
och yttersta försigtighet, torde det
icke vara ur vägen alt vi följa denna vink,
i afseende å den, om jag så får uttrycka
mig, verkligen besynnerliga operation, som
StatsUtskottet förelagt oss, i afseende å upptagande
af de utaf 3:ne RiksStånd oåterkalleligen
beslutade Statslån. Ridderskapet och
Adeln har varit urständsatt att hindra bifall
till sjelfva principen, men vi böra åtminstone
söka göra tillämpningen deraf så
litet skadlig som möjligt,
Den första anmärkning, som framställer
sig, angår det uti förevarande Ullåtau
-
Den 3 Mars f. m.
io3
rle gjorde tillägg, att Kongl. Maj;t, i sammanhang
med Dess Nådiga Sanction, ”A den
”af Rikets Ständer i underdånighet föreslag”ne
mvntbestämning och realisation, äfven
”täcktes utsätta liden då det fastställda lå”net
må taga sin början.” Denna redaction
är högst tvetydig och obestämd, och synes
också allenast hafva varit beräknad, för att
oskiljaktigt förknippa Statslånen med Konungens
Sanction af Realisationen. Men
ehuru förvissad jag är, att derest conjuncturerne
icke skulle medgifva Silfverutvexling,
med mindre Rikets Ständer sammankallas,
Kongl. Maj:t i sin vishet icke eller lärer
tillåta, att Riket invecklas i en vid sådant
förhållande ännu vådligare utländsk skuldsättning,
anser jag dock, att Rikets Ständer
böra tydligt och bestämdt yttra, huruvida
de, för deras del, önska, antingen att
skuldsättningen skall ske, innan realisationen
är cle facto verkställd, eller ock icke
förr, än vid samma tid, då en sådan verkställighet
decreteras.
Hvad mig angår, röstar jag för den
sednare meningen. Mina skäl äro hufvudsakligen
tvenne: för det första anser j.ig
realisationen böra fördröjas, till dess Bankens
Fond är tillräckligt consoliderad, för
att icke behöfva hemta någon styrka af de
Silfverkapitaler, hvilka för RiksgäldsContorets
räkning skola genom lån anskaffas;
och jag har från början motsatt mig hela
det system, sorn åsyftat alt för realisatio
-
Den i Mars f. rn.
nen inveckla Staten i skuld. För det an-,
dra, om sådane omständigheter af t, ex.
krig, missväxt, trög export &e. inträffa,
hvilka stegra coursell, och göra det omöjligt
för Banken att, utan betydliga uppoffringar
få köpa silfver, samt, derest vexlingen
skulle öppnas, sätta det i Banken befintliga
si 1 fret uti allt för stor fara, i följd
hvaraf realisationen mäste uppskjutas; så
finner hvar och en att det vore på det
högsta
hafva en betydlig skuld att betala i Utländskt
Mynt (ty i Svenska Papperssedlar
torde väl ingen Capitalist emottaga Statsobligationerna);
och en sådan, ingalunda
blott från inbillningen hemlad, brytning
skulle lätteligen kunna leda ända derhän,
alt det icke ens vid nästa Riksdag blefve
möjligt, att reda våra financiella förhållanden.
Hela resultatet af de många projecterna,
och den stora klokskapen , hade då varit
— det arma Rikets skuldsättning hos
utländningen, och den arme jordbrukarens
hos RiksgäldsContoret.
Jag anhåller på dessa grunder, alt Ridderskopet
pcb Adeln, med afslag å den ifrågavarande
punkten i Utskottets Utlåtande,
måtte besluta, det omförmälde lån ej må
upptagas förr, än Bankens silfverutvexling
börjat, eller samtidigt med densamma, på
sätt Herr von Hartmansdorff i dess reservation
framställt, och derest Ridderskapefc
Den 3 Mars f. m. io5
och Adeln ej skulle förena sig derom, nödgas
jag begära votering.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Jag
instämmer med den sista Talaren fullkomligen
i den sista meningen, nemligen att
lånet icke bör upptagas förr än växlingen
börjat. Mina skäl äro följande: Jag anser
alldeles omöjligt, att en så betydlig sedelmassa,
som ända till 5 millioner, skulle
kunna utsläppas, utan att ytterligare försämra
sedlarnes värde, så vida de fingo vara
i rörelsen ett år, utan styrsel af fri silfverväxling.
Hvad som alltid förr bar skett
och måst ske, skulle äfven nu inträffa, nemligen
att i samma nion man utgåfve flere
sedlar, skulle myntvärdet försämras, utan
afseende derpå, om silfver inlades i Banken
eller ej, emedan detta ej kunde stadga
sedelvärdet, så länge detsamma och sedlarne
ej stå uti communication genom Bancoluckan.
Ar 1818 var sedelstockens förhållande
till Bankens Silfverfond vida sämre
än nu; men Silfverfondens sedermera skedda
betydliga förökning har likväl icke hindrat
sedelstockens förökning att försämra
myntvärdet och uppjaga Coursell eller rättare
agiot ifrån 108 till 128 sk. Då nu nära
2 millioner silfver, som under denna mellantid
blifvit uppköpt och inlagdt i Banken,
icke kunnat hindra de 3 eller 4 millioner,
hvarmed sedelstocken blifvit ökad, att uppjaga
agiot från 108 till 128; så kan man
io6
Den 3 Mars f. m.
lätt finna, att 2 millioner upplånt silfver, som
instänges i Banken, icke heller skall kunna
hindra 5 millioner nya Bancosedlar att i
samma mån ännu ytterligare försämra sedelmynlets
värde. Det är således ovedersägligt,
att silfret i Banken ej kan hindra
sedlarne att falla i värde, så länge det ej
utsläppés genom Bancoluckan. Derföre är
jag öfvertygad att, om en sedelulsläppning
ägde rum ett år förr än växlingen skulle
taga sin början, nemligen så långt förut,
att varuprisen hunno sätta sig efter den
ökade sedeltillgången, skulle coursell uppstiga
omkring 5 eller 6 skillingar för hvarje
million, så vida behofvet af bytesmedel
blefve oförändradt. Denna försämring skulle
inträffa till trotts för Ständers beslut och
Konungens Sanction, samt göra realisationen
alldeles omöjlig att verkställa efter 128
sk , åtminstone utan de rysligaste olyckor.
Steg coursell t. ex. till i5o sk., hemställer
jag om det vore klokt, att vilja realisera
efter 128? Jag kan derföre ej annat än tillstyrka,
att det må åt Konungen öfverlemnas,
att bestämma liden för lånets upptagande
samtidigt med j eller ej ter , utväxlingens
början.
Herr Tham, Vollrath: Jag kan för ingen
del instämma uti hvad Herr Cederschjöld
yttrat om den försämring i vårt
mynt, sora skulle uppkomma genom detta
lån. Jag tror ej, att Svenska myntets kurs
försämras genom sedelstockens Ökning, då
Den 3 Mars f. m.
107
vi inlägga motsvarande silfver i Banken.
Kursen heror ej på sedelmassan. Denna
sednare verkar ej på våra utländska handelsförhållanden,
och kursen beror af dem.
Om våra handelsförhållanden blifva gynnande,
faller kursen, utan afseende på sedelstocken.
Alt Svenska sedelmyntet emellan 180g
och 1823 ofta varit i fallande, har berodt derpå,
alt valuta ej funnits, eller kunnat erhållas,
för den stora sedelutgifningen 1809, och
allmänheten visste att dessa sedlar voro utgifne,
utan att valuta för dem blifvit inlagd
i Banken. För de 1111 ifrågavarande
penningarne skulle valuta införas i Banken,
innan de utgåfvos. Om varorne sliga i
pris, verkar det ej på kursförhålianderne.
Vårt behof af vexlar beror på import och
export. Jag finner derföre icke, alt delta
lån, om det upptages före realisationens
början, skall verka menligt på kursen, eller
lägga något hinder för realisationens
verkställande. Jag tror att, sedan man tagit
ett beslut, som enligt min öfvertygelse
motverkar realisationen, nemligen att inrätta
en deposilräkning , rätta sättet att
hjelpa detta är, att så fort som möjligt indraga
det lån, som är satt i fråga, ty derigenom
komma Fullmägtige i Banken i tillfälle,
att få tillräcklig fond för att kunna
anmäla, att realisationen kan sättas i verkställighet.
Man har bestämt en viss tid såsom
den sisla, då realisationen skall ske,
men man har ej förbudit, att den förr mä
io8
Den 3 Murs f. m,
taga sin början; och jag förmodar alt Fullmägtige
ej skola försumma att anmäla, då
allt är färdigt. Jag tror att lånet snarare
än att lägga hinder i vägen för realisationen,
Ivertom skall underlätta den. Jag ti 11-  styrker derföre bifall, på sådant sätt som re-'
serv.ationerne innehålla, nemligen att Rikets
Ständer till Konungens bepröfvande öfverlemna,
när början med lånets upptagande bör
göras. Sedan Rikets Ständer till Konungen
framställt den första propositionen angående
realisationens sanctionerande; sedan Konungen
sanctiunerat åtgärderne, och sjelf gjort
proposition om ifrågavarande lån, anser jag
såsom en gifven följd, att Konungen ock är
den, som hör och bäst kan utse tiden till lånets
upptagande. Jag anser att det vore lika
oförsigtigt att säga, att lånet ej får ske förr
än realisationen är gjord , som det vore oförsigtigt
att säga, alt lånet ovilkorligen skall
ske inom år i83o, ty förluster kunde derigenom
uppkomma. Jag tror det säkraste
medlet att vinna den förmån man åsyftar
vara, att öfverlemna till Konungen, på sätt
reservanterne föreslagit, alt bestämma tiden.
Konungen lärer ej göra det utan att höra
RiksgäldsContorets Fullmägtige, hvilka då
kunna anmäla de förhållanden, som äga rum.
Grefve Björnstjerna, Magnus: Då jag
å ena sidan fullkomligen förenar mig med
Friherre Kanlzou deruti, att missväxt, sämre
handelsconjunctur eller krig uti Europa
skulle så försämra vår kurs, alt realisationen
ej blef verkställbar; då jag å andra
Den 3 Mars f. m. 109
sidan anser tidpunkten vara inne, att göra
slut på det medborgerliga krig, som härjat
Sverige i 20 år emellan gäldenärer och borgenärer,
och då jag anser, att denna tid
borde förkortas, i synnerhet den mellantid,
som äger rum emellan växlingen och
myntbestämningen, tror jag rättaste sättet
alt komma till målet vara, att upptaga ifrågavarande
lån ju förr dess heldre. Bankens
silfvertillgångar äro 6,3oo,ooo R:dr. Om
dertill lägges detta lån, som minst uppgår
till 1,800,000 R:dr, komma att finnas i Banken
8,100,000 R:dr, hvilka svara emot 21^
millioner Baticosedlar. Sedelstocken utgöres
af 28-2 millioner. Om man dertill lägger
de 5 millioner, som komma att utgå
för lånet, utgör den 33,833,000 R:dr. Afräknar
man derifrån hvad som är utgifvit
för belånade metaller, återstå 32^ millioner.
-|- deraf utgöra 20^ million. Således
tillgång 21-f million; behof 20^ million.
I det ögonblick, som detta lån är upptagit,
befinner Banken sig i den ställning,
att Fullmägtige kunna till Konungen inkomma
med rapport att den väntade perioden
inträffat för utvexlingen. I följd deraf tror
jag, att det vore önskeligt att detta lån,
såsom ett medel å ena sidan att tillvägabringa
realisation, och å den andra att förhindra
fastighetsägares förderf, gjordes ju
förr dess heldre. Likväl och då vissa hinder
kunna möta, finner jag äfven att det
rådligaste är, att följa reservanternes tanka,
Den 3 Mars f. m.
eller att till Konungens bepröfvande öfverlemna,
när början med lånets upptagande
må göras.
Herr Lefrén_, Johan Pehr: Då jag
förra gången hade ordet, och af misstag
yttrade mig för tidigt, uttryckte jag den
tanka, som Grefve Björnstjerna sednast framställt,
att nemligen Ridderskapet och Adeln
bör godkänna reservanternes mening. Jag
vill nu blott göra ett försök att bevisa, det
Herr Cederschjölds premisser äro origtiga,
då conclusionerne äfven blifva det; ty han
bar logiskt dragit conclusionerne. Lyckas
jag att bevisa premissernes origtighet, förfalla
äfven conclusionerne. Han säger, att
sedelstockens storlek, utan afseende på den
i Bankens hvalf befintliga Silfverfonden,
verkar på kursen. Då nu icke nekas kan,
att ett lands sedelmynt upprätthålles genom
3:ne omständigheter: 1:0 genom Silfverfonden
eller Cassan; 2:0 genom utestående fordringar;
och 3:o genom lagstiftningens och
förvaltningens klokhet så att den vinner
förtroende; så måste följa, att, om Herr
Cederschjölds sjästern skall stå fast, det närvarande
sedelmyntet borde vara upprätthållit
endast genom de tvenne sednare omständighelerne.
Jag hemställer likväl till
Herr Cederschjöld, om vårt närvarande
penningevärde, nemligen 18 sk. i silfver
för 1 R:dr B:co, ej äfven vidkännes något
inflytande af silfverfonden. Ty i annat fall
Den 3 Mars f. ra.
111
skulle följa, att de 16 millioner sedelfordringar,
sorn Banken äger, skulle utgöra
liela den grund, hvarpå dessa sedlar hafva
ett värde; det vill säga att de 16 millionerne
fordringar ensamt skulle upprätthålla
värdet. Jag tror ej, att man behöfver gå
längre, för att visa premissernes oriktighet.
Voro de riktiga, skulle vi hafva 256 sk:s
kurs. Hvad åter angår faran af detta låns
upptagande tidigare eller sednare, får jag
för min del uti Ridderskapets och Adelns
minne återkalla, att jag redan före detta
yttrat, att vår silfverfond vore tillräcklig
för att hörja utväxlingen; men sedan Rikets
Ständer beslutat, att förhållandet af
5 till 8 emellan silfverfonden och sedelmassan
skall inväntas, och detta beslut nu
mera icke kan ändras, ‘mäste likväl den
önskan få anses vara allmän, alttiden till
utväxlingens början måtte kunna förkortas,
och att detta vore en fördel för landet i
allmänhet. Då det nu beror på Konungen
ensamt att bestämma tiden, då växlingen
börjar, sedan förhållandet som 5 till 8 mellan
silfverfonden och utelöpande sedelstocken
är vunnet, och detta inträffar, så snart
lånet blir indraget, står det ock i Konungens
skön att verkställa den sednare åtgärden,
när han behagar. Hvad angår de farhågor
Friherre Rantzou framställt, alt missväxter
och krig m. m. kunde verka derhän,
att realisationen ej skulle kunna sättas i
verkställighet, så får jag, under rnedgif
-
112
Den 3 Mars f. m.
vande af mina mindre insigter uti finnncerne,
yttra, att, örn jag vid ett sådant
tillfälle ägde att besluta, huruvida realisationen
skulle gå i verkställighet, jag skulle
anse det såsom aldranöd vändigast. Jag är
måhända uti villfarelse, men tager skäl af
erfarenheten. Jag vill anföra den Preussiska
Statens. Om någon Stat legat under
för krigets börda, var det den; men det föll
hvarken den, eller dess Regering, in att
införa ett sedelmynt, eller att nedsätta myntets
intrinseka värde. Då stormarne ryta
och farorna visa sig, måste man möta dem,
icke böja sig undan, eller vidtaga falska
mått och steg, bland hvilka jag främst räknar
Värdemätarens (^penningens) bibehållande
i obestämdt värde, emedan ingen Statscredit
är möjlig i ett land, som saknar ett
bestämdt mynt, och utan Statscredit stora
utgifter, som i farans stund måste äga rum,
icke kunna bestridas. Detta är min enskilta
öfvertygelse, och orsaken, hvarföre jag alltid
ogillat de farhågor man framställt. Jag
tror för öfrigt, att när man haft mod att
tillvägabringa en så vigtig förändring, som
att återföra ordning i ett lands myntväsende,
man äfven bör hafva mod att se faran
midt i synen. Jag tillstyrker bifall å
reservanternes tanka.
Herr Munck af Rosenschöld\ Eberhard:
Trogen de åsigter jag vid flere Riksdagar
ytt
-
Den 3 Mars f. m.
yttrat, bn jag nu, då äfven en ökad erfarenhet
bordt öfvertyga Ridderskapet och
Adeln om riktigheten af desarnme, ej frångå
dem. Herr Cederschjöld har förklarat för
ovedersäglig en salts, hvars raka motsatts
lian förklarade ovedersäglig 1315. Jag skall
ej missbruka Ridderskapets och Adelns tid
med alt ingå uti raisonnementer i detta
ämne, som är för vidlyftigt för att medgifva
det. Jag vill blott fästa uppmärksamheten
på historiska facta, som ej kunna
nekas. Att sedelmynlets värde försämras i
samma mån sedelstocken ökas utan afseende
derpå, om silfver inlägges i Banken eller
ej, är en satts, som vederlägges af facta
inom vårt land. i8ro i December bade vi
en kurs af 136 sk.; 1812 i Januarii, eller
i3 månader derefter en kurs af circa 80 sk.,
eller åtminstone ej mycket öfver 80 sk.
Missväxt inträffade det året; då steg kursen
i synnerhet genom införskrifning af spanmål.
1818 års Riksdag inträffade under en
svår conjunctur. Men under den Riksdagen
gick kursen ej högre än till 110 sk. i8rg
i December var den 136 å 140 sk. Hvarföre?
Jo, för det att man införskref ett betydligt
qvantum säd. Den föll ej lägre än
till i3o sk. förr än grödan i Julii månad
1820 visade sig skola blifva ymnig. Efter
1826 års missväxt steg kursen åter betydligt,
i synnerhet genom den betydliga spanmåls-införskrifningen.
Jag frågar nu, om
G4 H. 8
Den 3 Mars f. m.
det är sedelstockens förminskning, som bestämmer
sedelmyntets värde ensamt, och
tvertom? 1818 togos beslut, hvarigenom
rörelse-capitalet, då man dertill räknar
Discontsedlarne, minskades med 8 millioner.
Oaktadt detta, steg kursen efter Riksdagen.
Hvarföre? Jo, derföre att kursen,
som ock innefattar agio, beror ej blott af
sedelstockens förhållande till silfverfonden,
hvilket tämligen nära vara kändt, äfven innan
publiciteten, utan äfven af handel och näringar.
Genom Rikets Ständers beslut 1818
nppstod en stockning i de fleste industrigrenar,
procenteri undantagit, som bade
sitt menliga inflytande äfven på kursen.
Varé detta nog för att genom facta visa,
att ej en ökad utsläppning af sedlar, när
motsvarande silfver ingår i Banken, hvilket
tillfredsställer opinionen om Bankens
förmåga, att i framtiden inlösa sedlarne,
skall minska sedlarnes värde, i synnerhet
då den användes till en ökad production
och, hvad Sverige särskilt beträffar, till
uppköp af spanmål inom landet i bördiga
år. Men här gifves ett värde på sedlar, som
af många önskas, och som ej skulle bestå
så mycket uti silfvervärdet, utan mera uti
ett annat, som skulle sätta capitalisterne i
stånd att bestämma nästan hvad pris de
ville på inrikes producter genom bristen
på capilaler i landet. Penningebristen skulle
nedtvinga priserne, så att näringarne knappt
skulle få ersättning för sina productious
-
Den 3 Mars f. m.
kostnader, och den skulle sålunda öka värdet
af capitalerne, ja det personliga af delas
ägare sjelfve. Men jag förmodar, att
det icke är ett sådant värde af sedlarne,
som Rikets Ständer åsyfta, utan att de bemöda
sig att stadga sedlarnes värde i silfver,
på det vi ej må hafva ett vacklande
mynt, utan en säker varumätare. Då man
släpper ut lån emot fullkomlig säkerhet i
fastigheter, tillfredsställer man på en gång
capitalisternes hilliga anspråk, och äfven
jordägarnes samt de gäldskyldiges behof.
Jag beklagar, att man skall hafva en så
kortsynt åsigt af capitalisternes fördelar,
att man förbiser följderna deraf, att massan
af Nationen icke kan göra rätt för sig,
örn det blir en allmän bankrutt; då få capitalisterne
se, om de vinna några fördelar.
Man har här så ofta hört, att penningebristen
består blott uti creditbrist,
och skulle afhjelpas genom skatternes nedsättning.
Jag kan ej annat än önska denna
sednare, men får erinra, att skatternes
dryghet är relatif till deras inkomster, som
skola erlägga dem. Våra skatter äro äfven
för dryga i förhållande till vårt lörelsecapital;
men om vi återställa rörelse-capitalet
åtminstone till hvad det varit, och söka
bereda utväg för dess ökning i mån af produclionen;
om vi vidare öka capitalet genom
kloka creditförhållanden och en ordentligt
inrättad assignalionsrätt; om vi
64 II. 8*
Den 3 Mars f. m.
vidtaga Författningar, som gifva lif åt handel
och näringar, så kunna vi ganska väl
utgöra närvarande skatter. Skulle väl en
fastighetsägare hjelpas genom minskning af
en liten del af skatterne, om hans produkter
eller egendom säljas vida under sitt
verkliga värde. Hvad ifrågavarande lån beträffar,
kommer det äfven att blifva angeläget,
icke blott för de lånbehöfvande jordägarne,
hvilkas understöd man åsyftar, utan
äfven för att befrämja realisationen, och
det är mera nödvändigt, innan realisationen
börjar, än sedan. Ty derefter är det
möjligt för enskiite att erhålla utländska
lån. Således är det af två orsaker jag tillstyrker
reservanternes mening, nemligen dels
för att befrämja realisationen, och dels emedan
lånet är behöfligt för de lånbehöfvande,
i synnerhet före realisationens början.
Den föreslagne summan är endast till sin
princip oriktig, såsom för liten, ty den
uppgår ej till det belopp af rörelsecapitalet,
som blef indraget i81S. Sedan dess
har likväl folkmängden tilltagit; och i allmänhet
kan man säga, att ju större folkmängd,
dess större rörelsecapital behöfves.
Dessutom, om man ej vidtager utvägar att
öka rörelsecapitalet, sätter man en godtycklig
gräns för productionen; och nationen
kari ej komma till den höjd af förkofran,
som hvar och en national-församling
bör önska att kunna befrämja. Jag tillstyrker
alltså bifall till den mening, som af
Den 3 Mars f. m.
117
rcservanterne samt Herr Lefren och Grefve
Björnstjerna blifvit framställd.
Grefve Horn> Claes Fredrik: Det synes
mig som om man bade missförstått ett
vigti g t inkast af Herr Cederschjöld. Han
bar ej velat säga, att det Svenska myntet
skulle förlora sitt värde till silfver derigenom
att en proportionerad sedelstock utsläpptes;
men jag bar tyckt mig finna sanningen
af b vad lian yttrat, att, då man ej
bar någon myntmätare, måste handelsförhållanden
verka på kursen, och denna blifva
oberoende af silfret i Banken. Om nu,
enligt de personers grunder, som tyckas
vara för lånets upptagande innan realisationen,
detsamma skall ske före silfverutvexlingen,
måtte man ej neka, att 2,000,000
silfvers intagande måste verka på kursen,
emedan i Sverige silfret under liden endast
kan betraktas som en handelsvara; och då
kursen beror af handelsförhållanden, vet
jag ej, huru man kan motsäga Herr Cederschjöld.
Således kan det visserligen hända,
att kursen står på 144 sk* oc^ ännu högre
vid den tidpunkt, då utväxlingen skulle
börja, och kunde densamma i anledning
deraf lätteligen fördröjas; dessutom tror jag
ej, att med den Kongl. Sanctionen det förtroende
för realisationen vinnes, som jag
skulle önska. Jag bör villigt erkänna, att
då jag första gången på detta rum hörde
Konungens Rådgifvare åtaga sig det mora*
Den 3 Mars f. m.
liska ansvaret för realisationen, likväl med.
förbehåll, att tiden för dess verkställighet
skulle bero af Kongl. Maj:ts godtfinnande,
ångrade det mig, att hafva med min röst
bidragit till beslutet om myntbestämningen;
och jag tillstår att lika mycket jag ifrat
och ännu ifrar för en verklig och orubblig
myntreglering, lika mycket inser jag vådan
af en sådan, som den nuvarande. Jag
yrkar lika med Friherre Rantzou, att frågan
om lånets upptagande ej bör uppstå förr
än realisationen och utväxlingeu ägt rum.
Herr af Ekenstamj Israel: Ehuru till
en del förekommen af de Herrar, som talat
efter Herr Cederschjöld, anser jag likväl
att en satts af honom förljenar ytterligare
upptagande, nemligen den att kursförhållanden
ej bero af det silfverqvantum,
som finnes i Banken, hvilket han velat bekräfta
med de exempel lian uppgifvit, att
vi under sämre förhållanden i silfver, ägt
bättre förhållanden till kurs. Jag tror för
min enskilta del, och anser påtagligt, att
om man samlar huru mycket silfver som
helst, och ej öppnar Bancoluckan till utvexling,
inflyter ej silfrets ymnighet på
sedlarne förr än den blir lika med det
värde sorn de utelöpande förbindelserne
skola föreställa; knappt då, så vida luckan
förblifver tillsluten, emedan den rikaste
Banquier, som icke honorerar sina
förbindelser, måste alltid hafva dålig credit.
Den 3 Mars f. m.
‘'9
Deremot sedan luckan är öppnad lill utväxling,
inträffa ej de flucluationer, som
annars bero af enskiltas tillfälliga meningar.
Att vilja i delta fall lägga historiska facta
till grund, hvilka passerat under sluten
banco-lucka, med ändamål att analogt på
förhand bestämma förhållandet under öppen
vexling, det anser jag således påtagligen
origtigt, och får af detta skäl förena
mig med de Herrar, som reserverat sig,
under önskan att Konungen må bestämma
tiden för lånets upptagande.
Grefve Frölichj David: Frågan, till
afgörande i detta ögonblick för Ridderskapet
och Adeln, inskränker sig väl egentligen
till den, huruvida Ridderskapet och
Adeln bör tillstyrka det ifrågavarande lånets
upptagande, innan realisationen kan
anses genom utväxlingen börjad, eller ej;
men som under discussionen åtskilligt blifvit
sagdt, som ingrediera!- i de grundprinciper,
hvilka varit orsaken till beslutet
i fråga om realisationen, och det äfven
blifvit taladt om verkligheten af den nyss
erhållne Kongliga Sanctionen, äfvensom
hvad verkan på opinionen under tiden skall
kunna inträffa genom den tolkning man nu
föreser, innan utväxlingen tager sin början;
så har jag ansett mig icke böra iakttaga
tystnad vid ett tillfälle, då jag finner,
att de irriga opinioner, som blifvit framställda,
skulle kunna göra skada. Ett ino
-
lao Den 3 Mars f. m.
tiv derjemte för mig att yttra mig är det,
att jag icke mycket, nästan intet, bidragit
till de beslut, som af Rikets Ständer i detta
ämne blifvit fattade. Jag var icke närvarande
vid Riksdagen, när beslutet om realisationen
fattades. I afseende på beböiigr
beten att nu besluta densamma, instämmer
jag i hvad en Talare, Herr Lefren, yttrat.
Äfven jag tror, att realisation kunnat ske
utan att bestämma såsom vilkor, det si 1 f
verfpnden
skulle förhålla sig till sedlarna
som 5 till 8. Herr Lefren bar uttalat skälen
för detta påstående på ett sätt, hvartill
jag ej bar något aLt tillägga. Jag bade
med honom trott, att realisationen icke al?
lenast kunnat ske med närvarande fond,
utan äfven med fördel år 1823, om upplysningen
tillåtit det. Jag tror, att i en
sådan händelse allmänna välmågan i Riket
skolat nu vara förökad i en ganska stor proportion.
Ehuru jag således ej kan godkänna
nödvändigheten eller nyttan af det beslut
Rikets Ständer fattat, att silfverfonden först
* skall uppstiga till af sedelstocken, måste
jag likväl anse det som ett oåterkalleligen
tagit beslut, hvarefter man nu måste handla,
i det skick saken derigenom kommit. Det
är i allmänhet ett fel om, för det man anser,
att en sak bordt till väga bringas efter
riktigare principer, man efteråt, när felet
ej mera kan bjelpas, vill förhindra all god
verkan, 'sorn möjligen deraf kunde härflyta.
Det är af denna orsak sorn jag nu, på sam
-
Den 3 Mars f. m.
121
ma sätt jag behandlar frågan om realisationen,
sådan den är beslutad, äfven går att
yttra mig om den Kongliga sanctionen, sådan
vi nu fått den. Äfven jag hade önskat,
att i densamma ej influtit sådana ordalag,
som gifva anledning förmoda, att sanctionen
ej är ovilkorlig; jag hade trott, att den kunnat
vara författad i ett enklare språk, sådant
jag tror det höfves Statsmagter sinsemellan
i vigtiga reella ämnen; men jag
finnér likväl ett visst bestämdt yttrande
deruti, alt nemligen Rikets Ständers beslut
äro antagne; och åt detta yttrande fägnar
jag mig. Må andre finna i de öfriga Kaserne
anledningar till att påstå, det detta
bestämda yttrande blifvit till sin verkan
förringadt; jag anser det deslomera vara
min pligt att förklara, att jag för min del
är öfvertygad, att realisationen skall verkställas,
som jag tror det vara nödvändigt
att, så vidt man förmår, motarbeta den
opinion, att den ej skall blifva verkställd,
hvilken opinion vore det enda, som i min
tanka kunde och borde blifva ett hinder,
att den ej blef verkställd. Det är sagdt af
Friherre Kantzou, och uuderstödt af Grefve
Björnstjerna, att andre sådana händelser
kunde inträffa, som gjorde den overkställbar.
I likhet med hvad Herr Lefren yttrat,
får äfven jag förklara, att jag ingalunda
instämmer i dessa åsigter. Jag tror, att i
hvad händelse som helst bör den verkställas,
äfven om ett krig skulle inträffa. Herr
I 22
Den 3 Mars f. m.
Lefrén liar yttrat, att när slormarne ryta
skall man väga, att se faran i synen. Jag
vill tillägga de ord, att då skall man tillse
det man äger ett säkert styre att förlita
sig på; och något annat säkert finnes i min
tanka icke, än i rättvisan. Jag tror, att
det är saknaden deraf, som gjort att landet
hittills känt så stora olyckor. Innan den
finnes återupprättad, gifves intet säkert styre.
Det måste omsider blifva tid att sluta
det konkurstillstånd, i hvilket Staten så länge
befunnit sig, och detta sker ej förr, än
realisationen verkställes. Jag anhåller om
tillgift, att jag än utvecklar min opinion
härom. Om så olyckligt skulle inträffa,
att nationen råkade i krig, då vore det ju
nödvändigt, att bereda medel till dess utförande.
Ettdera mäste, på grund af ett
säkert myntvärde, lån upptagas, hvilka thy
förutan icke skulle kunna erhållas, eller
ock skulle man återfalla i samma olyckliga
beslut som 1809, nemligen att taga sin tiII—
flygt till assignatsystemet. Om man ej redan
insett, att det då varit vida bättre,
att låta sista Silfverriksdalern utgå utur
Banken, derest ej en dylik compromiss,
som nu skett, velat lyckas, ja bättre att
nationen genast lärt sig känna sin fattigdom
och oförmåga att fortsätta och snart
åter börja krig, hvartill Rikets Ständer ej
hade andra resourser än att inbilla nationen
att den var rik i ägandet af Tumba;
så borde man åtminstone finna, att samma
Den 3 Mars f. m.
mesurer som då, ej nu äro verkställbara,
emedan nationen i desse ämnen nn mera
är klarsynt, och knappt någon finnes, sora
skulle vilja emottaga nya utan fond tillverkade
Assignater i betalning för krigsförnödenheter.
Nödvändigt, äfvensom säkrast,
är derföre, att verkställa realisationen
äfven derest krig förescs, under hvad
kursförhållanden som helst, så snart Banken
dermed blir färdig. Då jag härom är
fullkomligen öfvertygad, kan jag ej annat
än finna, att om kursen skulle näst föreden
tid, då mati vill hafva realisationen verkstäld,
vara 144 s^-* borde den ändå verkställas.
Men jag får tillägga, att just i den
mohn Rikets Ständer kraftigt yttra sig vilja,
alt realisationen skall ske, kan det omöjligen
inträffa, att kursen stiger så högt. Deremot
vill jag ej hafva sagt, att icke kursen
under tiden, och intilldess realisationens
\ verkställighet närmar sig, möjligen kunde
stiga såsom en följd af hämmad export,
eller nödig stor import, eller möjliga sammansättningar
för detta ändamål. Sådant
är då olyckligtvis en följd deraf, att utvexlingen
ej blifvit verkstäld ögonblicken
efter sedan den blifvit beslutad. Men detta
möjliga onda af en temporär kursstegring,
tillkommit genom det ofvannämnde
beslutet om det nödvändiga förhållandet
emellan silfverfond och sedlar, kan man
hindra att gå till ytterlighet, genom påskyndande
af utvexlings-epoken; och i det
Den 3 Mars f. m.
afseendet anser jag det nya lånförslaget
kunna kraftigt medverka; och det är endast
ur den synpunkten jag nu vill betragta
detsamma. Verkställes lån-operationen
väl, så skall den onekligen på det kraftigaste
befordra realisationen. Dermed vill
jag icke säga, att icke den kunde så illa
handhafvas, att den ock motverkade densamma.
Det finnes ingen åtgärd i administratif
väg, som, fastän till princip rigtig,
ej kan visa olyckliga följder genom ovigtig
verkställighet. Allt kommer derföre an
på sättet. Men att bestrida från principens
sida en åtgärd, för det att den genom en
origtig verkställighet kan leda till olyckor,
vore origtigt. Det är i vissa fall man är
nödsakad öfverlemna åt administrationen saker
med ett förtroende, som man kanske
eljest ej har anledning att hysa, ett förtroende,
som nu är nödvändigt, så vida man
vill hafva realisationen verkstäld, oberoende
af alla ofördelaktiga conjuncturer. Af
denna natur tror jag delta ämne vara. Jag
öfverlemnar för öfrigt åt de af Konungens
Rådgifvare, som här äro närvarande, och
som hört anmärkningarne, rörande den Nådiga
Sanclionen, alt söka trygga opinionen
derom, att realisationen mätte blifva verkstäld
så fort sig göra låter, och att icke
några sådana hinder måtte uppstå för den,
som kunde uppskjuta densamma. Jag tror,
att sådana hinder icke borde existera; och
då man känner, alt den rättighet i alia
Den 3 Mars f. ni.
125
fall förefinnes hos Konungen att sammankalla
Rikets Ständer, när han viii, synes
det nödvändigt att lugna nationen i afseende
derpå, att man icke skulle kunna få
en realisation, förr än en Riksdag inträffat.
Jag åberopar det ännu en gång, att
jag tror, att om Rikets Ständer och Konungen
kraftigt ådagalägga, att de vilja
hafva realisation, så sker den, ehvad än
må inträffa, och det är delta jag velat yttra.
Enär min åsigt är sådan i allmänhet,
följer deraf ovilkorligen, att, ehuru jag för
min del icke eller ansett det nödvändigt,
att så helt och hållit öfverlemna till framtiden,
när lånet och realisationen skall ske,
jag icke finner något beslut bättre att fatta,
än det som blifvit här yrkadt, att öfverlemna
åt Konungen, när tiden för lånets
upptagande må börjas; helst jag ej
tror, att det skall förstöra realisationen,
utan tvärtom påskynda den; till detta stora
mål riktar jag mina blickar så stadigt,
alt jag förbiser alla mindre invändningar,
och tillstyrker hvad reservationerne innehålla.
Herr Cederschjöld: En värd talare, Herr
Lefren, har sagt sig med logiska vapen vilja
angripa mig, och bevisa origtigheten af
mitt påstående, att sedlarnes värde bestämdes
af sedelstockens förhållande till landets
behof af bytesmedel, men ej af dess förhållande
till den i Banken liggande silfver
-
Den 3 Mars f. m.
fonden. Jag beklagar dock, att han sjelf
dervid begålt ett väsendtligt logiskt fel.
Hail har nemligen antagit det som premisser,
hvilket han skulle bevisa. Han har
sagt, att tre orsaker funnos, hvilka bestämde
sedelns värde. Den ena vore reela
fonden, den andra Bankens fordringar, och
den tredje något, som jag ej nu minnes.
Men det var just detta, som skulle bevisas.
Han har således begått det logiska fel, sorn.
kallas petitio principii och drenius in demonstrando.
Jag vill ej vidare härom orda.
Men han har yttrat en sak, hvaruti
jag instämmer, nemligen att realisationen
icke allenast kunde ske utan äfven vore
ännu nödvändigare i händelse af krig. Jag
tror, att det icke finnes någon annan grund
för den inhemska crediten, än ett stadgadt
och reelt mynt, och ju mer behof man således
hade af credit, desto angelägnare
vore det också alt genom realisation hafva
förskaffat sig reelt mynt. I händelse,
om jag så får säga, Sveas politiska skepp
skulle drifvas ut på krigets klippiga haf,
och angripas af stormar, måste det hafva
en tillräcklig barlast af reelt mynt, för att
kunna med säkerhet styras.
En annan värd talare, Herr Munck af
Rosenschöld, har börjat med att säga, det
jag 1815 hyst andra åsigter än nu, och att
jag då påstod, att Bankens reela fond, samt
dess förhållande till sedelmassan, var grunden
för sedlarnes värde; och han menar
Den 3 Mars f. m.
117
att jag ej borde förtjena stort förtroende
för mina åsigter, emedan jag sedan 1815
förändrat dem. Han berömmer sig deremot
af alt vidhålla samma ideer han förut
yttrat. Till svar derpå vill jag blott
förklara, att mitt förnuft icke är medfödt,
utan dagligen framskrider i utveckling. Jag
räknar mig sålunda snarare till beröm, att
ej nu stå på samma punkt som 18t5, och
jag öfverlemnar åt den värde talaren, alt
genom citationer af sina fordna yttranden
ådagalägga oföränderligheten af sina opinioner.
Redan 1818 hade jag förändrat min
mening så, att jag trodde sedelvärdet bero
på sedelstockens förhållande till varumängden
i landet; men sedan har jag funnit,
att äfven detta uttryck ej är nog allmänt;
utan att sedelvärdet äfven beror på folkmängdens
storlek , på handelns liflighet
o. s. v., med ett ord, på landets behof af
bytesmedel, och sedelstockens förhållande
till detsamma, som bestämmer sedelinyntets
värde, då ingen vexling i Banken äger
rum. Om detta behof vore t. ex. 12 millioner
silfvervärde, så skall sedelstocken,
ehuru stor han än gjordes, icke kunna motsvara
ett högre värde i silfver.
Samme talare har anfört några historiska
fada till bevis emot mina påståenden.
Men händelsevis tjena de tvärtom
lill styrka för min mening. Han har påmint,
huru 1812 kursen var fördelaktig,
och att den sedan steg. Men jag hemstäl
-
128
Den 3 Mars f. m.
i
ler till hvar och en, om ej den lifliga handeln
år 1812, medförde ett större behof
af bytesmedel, och således, lill följd af
min princip, nödvändigt måste hålla sedelmyntet
i ett motsvarande högre värde?
I stället för att vederlägga mig, har det
anförda exemplet blott bekräftat mitt påstående.
Jag kan derföre ej annat än vidhålla
den mening, att en ulsläppning af
sedlar, innan realisationen kommer alt äga
rum, skall, så vida landets behof af bytesmedel
blir föröfrigt detsamma som nu,
ovilkorligen åstadkomma rubbning i myntvärdet,
och göra, att sedlarne försämras.
Herr von Hartmansdorffj August: Mig
synes den Kongl, sanctionen vara så fullständig,
som den, i följd af Rikets Ständers
beslut kan åstundas, ty Ständernas
egen framställning var följande: att tiden
för silfverutvexlingens början ej må af
Rikets Ständer närmare bestämmas, än genom
meddelad föreskrift ät BancoFullmägtigej
att j efter fullbordandet af alla föreskrifna
förberedande åtgärdersednast
vid i83i års slut hos Kongl. Maj:t göra
underdånig hemställan om utsättande af
tiden j då utvexlingen skall taga sin början.
Hvarföre hafva icke Rikets Ständer
närmare bestämt tiden? Jo, derföre alt de
befarade hvarjehanda olyckor och hinder
kunna för Banken inträffa inom den för
ut
-
Den 3 Mars f. m.
utvexlingen bestämda tiden, och emedan
Rikets Ständer ej komma tillsammans förr
än långt senare. De hafva således åt Konungen
öfverlemnat, att närmare bestämma
tiden. Om dessa hinder inträffa år i83a,
så anser jag det böra hända, att realisationen
fördröjes till år 1833, o. s. v. •—*
Om dertill kommer sedelmyntets försämring
genom 5j- millioner nya sedlar, som utkomma
i rörelsen för silfverlånet, är det så mycket
säkrare, att silfverutvexlingen icke sker
så hastigt. Till förekommande af denna olägenhet
har jag yrkat en sådan framställning,
som Herr Cederschjöld antydt. Emot honom
och mig är anfördt, att blott silfret
finnes i Banken, vore det tillräckligt för
att upprätthålla sedel värdet, fastän silfrets
utvexling ej vore börjad; och en ledamot
bar till mera eftertryck förklarat, alt det
vore korrtsynt, att ej inse sådant. Mig förefaller
det, inom min inskränkta synkrets,
märkvärdigt att se, huru samma satser användas
i olika riktning vid Riksdagens början
och vid dess slut, elier huru föremålen
betragtas ur de olika ändarne af kikaren,
allt efter som omständigheterna fordra
det. Tvärtemot hvad som nu vid Riksdagens
slut förklaras om förmågan hos det
i Banken inlösta silfret att upprätthålla sedelvärdet,
yttrades då af en värd ledamot
bakom mig, att sådan tanka just vore korrtsynt,
och att silfver, som ligger i Bankens
64 H. 9
Den 3 Mar* f. na.
hvalf, och ej får utvexlas, lika litet kan
verka lill sedel värdets upprätthållande,
som om det låg på botten af sjön Wettern.
Om jag ej bedrager mig, torde äfven han
snart uppträda, och bevisa mig motsatsen.
Men jag vill bespara honom denna möda
och på förhand förklara, att jag ändock
tror på hvad han först yttrade; och att
jag anser någon ytterligare sedelutgifning
icke böra äga rum, förr än antingen samtidigt
med silfverutvexlingen, eller snarare
efter densamma. Här är sagdt, alt Preussen
gifvit efterdöme, huru man i olyckor
skulle kunna upprätthålla sedelvärdet genom
redbarbeters utvexling. Men skilnaden
är, att Preussen hade klingande mynt
före sina olyckor, och började icke under
dem någon realisation; exemplet är således
här oanvändbart. Man har äfven trott,
att förlitandet på realisationens inträffande
skulle trygga sedelmyntet. Ja visserligen
något; men intet tryggar mera än sjelfva
verkligheten, eller silfverutvexlingen. Jag
vill ej uppehålla Ridderskapet och Adeln
med förnyandet af de framställningar Herr
Cederschjöld och jag gjort, dels här, dels
i mina utförliga reservationer; ty jag förutser
att vi ej utan votering komma från
detta ämne. Jag hemställer då, att Contra-propositionen
måtte blifva, det Rikets
Ständer åt Konungen öfverlemna att bestämma
liden för lånets upptagande, sedan
Bankens silfver ut vexling börjat, eller sam
-
Den 3 Mars f. m.
r3r
tidigt med densamma. Jag hade ämnat
föreslå en jemkningsutväg, nemligen alt
halfva lånet skulle upptagas jöre, och hälften
efterj silfverutvexlingens början; men
mina motståndare hafva ej velat medgifva
det, då jag enskildt talat med dem derom,
och jag förutser, att de äro för säkra
på sin sak för alt nu göra det. Jag, på
min sida, kan dock icke gifva min mening
förlorad, utan att åtminstone hafva underkastat
den votering.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag känner
alltför mycket de pligter, som kärleken
till nästan ålägger oss, för att vilja
beröfva dem, som dela Friherre Kantzous
yttrade tankar i afseende på ordalagen af
Kongl. Maj:ts Sanction, den tillfredsställelsen
att ännu tro sig äga ett nödankare för
hoppet om fortfarande bestånd af en sakernas
ordning, som utesluter all säkerhet
för äganderätt eller för näringsflitens beräkningar.
För min del, äfven om jag
skulle underkasta mig Handelsbohhållares
och Mäklarebctjenters småleende, för att
låna ett sinnrikt uttryck af en känd publicist
i samma blad, der han dokumenterat
sin kännedom af våra beslut, genom
meddelandet af den underrättelsen, att Riksens
Ständer beslutit att beläna vexlar emot
borgen; för min del, säger jag, äger jag
för mycket förtroende för en af Sveriges
64 H. o*
i32
Den 3 Mars f. ra.
Konung och Ständer i grundlagsenlig ordning
stiftad lag, för att kunna sätta i tvifvelsmål,
att den skall äga full kraft. Jag
äger derjemte för mycket förtroende till
de framsteg, som sanning och rätt måste
göra, och har deraf sett alltför lyckliga
prof, för att icke vara öfvertygad, att de
hinder, som ännu kunde inträffa, med lätthet
undanrödjas, och jag skulle tro mig
begå orättvisa mot Friherre Rantzou, om
jag icke förklarade mig äga hopp, att vid
en kommande Riksdag, då det kanske blir
fråga 0111 en tacksägelse-adress till Konungen
för utvexlingens början, den måhända
biträdes af den adle Friherren sjelf.
Herr von Hartmansdorff har ganska
rätt deruti, att den ofullständighet, man
kunde finna i bestämmelsen om realisationen,
ligger endast i myntbestämningslagen.
Den är så lill vida ofullständig, att ej utvexlingstiden
är bestämdt utsatt. Orsakerne
dertill äro tillräckligt utredde i Utskottens
Betänkande för att af mig nu behöfva
upprepas; men just ibland medlen att
undanrödja äfven de sista hindren för uppskof
mot utvexlingen, eller sista fulländandet
af det stora företaget realisationen, är
det att bifalla detta låns upptagande före
realisationens början. Enligt Rikets Ständers
beslut kommer en deposit-räkning att
inrättas, der det blir fritt att uttaga insatt
silfver äfven före vexlingen. Skulle Rikets
Ständer nu besluta, alt iånet kommer alt
Den 3 Mais f. m.
133
upptagas före vexlingen, så kommer hvad
som blir upptagit, att insättas på deposilräkningen,
och genom de derföre utfärdade
attester blir realisationen verksläld för
så stor summa som är insatt. Länet är
föreslagit till 2 millioner. När det ingått,
så antingen börjar ulvexlingen, eller livilar
den ännu; i förra fallet är realisationen
alldeles fullbordad, i senare finnes äfven
dessförinnan minst i,8oo,ooo R:dr silfver
att när som helst kunna ur Banken utvexla
mot sedlar; det vill säga 3 å 4 gånger mera
än den högsta vexelbrist vi med någon sannolikhet
äga att befara. Vi känna att 1826
års missväxt var den svåraste sedan i^83.
Dermed förenade sig en svår conjunctur för
trädvaror; jernexporlen var ej eller fördelaktig.
Det oaktadt kan det årets vexelbrist
ej uppskattas till mera än 5 å 600,000 R:dr
Silfver. För 4 sådane kriser hafva vi således
tillgång i den del af silfverfonden,
hvars uttagande är oberoende af allmänna
utvexlingen. Derigenom är förebygd
möjligheten af kursens uppjagande öfver
de få skillingar, som motsvara kostnaden
af deposil-attesternes begagnande och silfrets
användande till betalning af vexelbrist
på utländsk ort. Jag säger derföre
icke, att jag för min del skulle anse en
uppjagad kurs såsom ett hinder för vexlingen;
men andras farhågor kunde deruti finna
ett hinder, och på delta sätt blefve äfven
det hindret undanröjdt. Jag har hört
*34
Den 3 Mars f. m.
invändas, att de 2 millionerne ej voro att
beräkna, emedan de skulle utgå till inlösen
af de derföre utgifna sedlar. Det är
ej förhållandet. Då skulle vi erkänna rigtigheten
af den satts, som Herr Cederschjöld
yrkar, att närvarande sedelstock efter
dess närvarande silfvervärde kan anses
mäta nationens behof af circulerande mynt.
Detta är rigtigt under vanliga förhållanden,
såsom efter realisationen, ty vi komma då
in i det stora financiella verldssamhället;
men det har icke varit förhållandet, så
länge vi ägt detta olyckliga sedelmynt utan
bestämdt värde, utan rättighet att behålla
ett bestämdt värde. Farhågan för hvarje
kurs, för hvarje Riksdag, som kunde nedsätta
myntet, har försämrat värdet långt
under den rätta proportionen. Det är detta,
som till en del gjort närvarande ställning
tryckande. Före 1808 utgjorde den
verkligen utelöpande sedelstocken i4 millioner
i silfver; det är å 128 sk. svarande
emot millioner R:dr Banco. Den gör na
högst 3o millioner, det vill säga omkring
7 millioner mindre. Men det är misstroendet,
som nedtvingat värdet, och deri finnes
ett af de skäl, hvarföre landets näringar
känt brist på mjmt. Om ock nu 5 millioner
till utgifvas, komma vi dock ej till
det maximi-belopp, på hvilket vi förr varit,
och troligen är näringarnes naturliga
behof nu ej mindre än då. Det är också
en fördel af realisationen, att vi efter dén
Den 3 Mars f. m.
135
ej behöft alla dessa onyttiga calculer, huru
många millioner äro utelöpande. Då, genom
Konungens sanction till myntbestämningen,
det vilkor för lånets upptagande, som finnes
i StatsUtskottets sista Utlåtande, blifvit
uppfyldt, tillstyrker jag bifall till hvad
reservanterne yrkat. Till svar å hvad Herr
von Hartmansdorff nämnt, innan jag yttrade
mig, får jag, i likhet med hvad jag alltid
enskilt till honom yttrat, anföra att,
trogen hvad jag inom BancoUtskottet anfört,
anser jag, att silfverutvexlingen är
medlet till realisationen, och det är för att
få realisationen, innan den legalt börjar,
som jag understödjer detta låns upptagande
före realisationen, och som jag begär
ett bestämdt intagande i de allmänna föreskrifterna,
att RiksgäldsContoiret åligger
att, så vida ej vexlingen förut inträffat,
försälja de attester det erhåller för på depositräkning
insatte medel.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken lillkännagaf, alt plenum
bomme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Grefve Björnstjerna: Som hufvudmomentet,
på hvilket de värde talare stödja
sig, hvilka yrka förslagets afslående, är att
de genom utlåningen i omlopp kommande
5 millioner skulle försämra sedelns värde,
skall jag söka vederlägga denna tanka. De
hafva fullkomligen rätt deruti, alt 5y mil
-
i36
Den 3 Mars f. m.
lioner skulle försämra myntet, i händelse
icke för dessa 5f millioner motsvarande
silfver lades i Banken. De hafva äfven
rätt, om det skulle ligga qvar i Banken
likasom i Sala grufva orörligt som nu, och
utan att kunna begagnas. Men då jag förut
ådagalagt genom zilFror, att silfverfonden
genom dessa millioner kommer att
förhålla sig till sedelstocken sorn 5 till 8;
frågar jag, om det är möjligt att, sedan
Banken utvexlar, silfversedlarne kunna falla.
Jag är helt förundrad att finna förslaget
bestridt af två så motsatta talare,
hvilka i denna fråga varit som eld och
valten, nemligen Friherre Rantzou och Herr
Cederschjöld. Den ene bestrider det, emedan
det hindrar realisationen, och den andra,
emedan det befordrar den. Samme
värde talare, Herr Cederschjöld, har yrkat
såsom princip, att sedelmyntets värde beror
af landets behof af bytesmedel. Om
det vore grundad t, skulle jag äfven derföre
tillstyrka åtgärden, ty vårt land är i
behof af större rörelsecapital. För öfrigt
anser jag det nu vara bäst att följa reservanternes
tanka, och lemna åt Konungen,
att bestämma tiden, då lånet skall upplagas.
Herr Munck af Rosenschjöld: Ensidighet
i ett så vigtigt ämne, som detta, är
man skyldig att vederlägga. Det är sagd t,
att sedelmyntets värde minskas genom utsläppning,
äfven om silfver går in, derfö
-
Dén 3 Mars f. m.
re att varornas pris genom den stiger. Jag
får fästa uppmärksamheten derpå, att varors
pris kan stiga af två orsaker. Den
ena är öfverflöd på penningar; den andra
brist på vara. Sjelfva bristen på penningar
kan äfven åstadkomma förhöjda priser,
då den genom saknade förlag till productionen
åstadkommer brist på varor. Hademan
icke vid i8a3 års Riksdag varit så rädd
för att släppa ut en million till uppköp
af spannemål i goda år, så hade man haft
en större tillgång på säd inom landet, när
missväxten 1826 inträffade, och då hade
ej så mycken spannemål blifvit införd utifrån,
kursen ej så mycket stigit, och således
sedelmyntets silfvervärde ej så mycket
fallit. För öfrigt är det lika ensidigt,
att säga år i8i5, att det är endast förhållandet
emellan sedlar och silfver, hvilket
bestämmer sedelns värde, som att säga en
sednare Riksdag, att detta aldeles icke influerar.
Här är verkeligen en sådan brist
på rörelsecapital i landet, i förhållande till
skatterne och skuldsättningen, att jag här
fritt förklarar, att äfven om detta lån beviljas,
och man säger, att det skall utlemna®
till äldre låntagare, det likväl icke
kommer att i betydlig mohn inverka på
jordägares ställning i allmänhet eller på
varupriserne, emedan summan är för liten,
och borde ingen godtycklig gräns hafva.
Den gräns, som sätter sig sjelf, består i
bristen på säkerhet. Hvad jag här säger,
138
Den 3 Mars f. m.
är allmänt erkända sattser i andra länder»
fastän de ännu ej här synas vara kända»
eller hunnit att göra sig gällande. Jag vill
nu ej vidare uppehålla Ridderskapet och
Adeln, utan skall instämma med de leda*
möter, sora yrka den förändring i Utskottets
förslag, att det vilkor icke föreskrifves,
alt liden till lånets upptagande skall
utältas i sammanhang med realisationen;
utan att det må öfverlemnas till Konungen,
att bestämma tiden. Jag har sjelf
motsatt mig Rikets Ständers åtgärd att åt
Konungen öfverlemna en rätt, sorn Konungen
ej har i Grundlagen, att sanctionera
Rikets Ständers beslut rörande myntbestämningen.
Om jag ej mycket misstager mig
i afseende å Konungens sätt ?tt gifva sanctionen,
har Hans Majit ej ens ansett sig
äga rättigheten dertill af Grundlagen. Jag
har ej haft något emot, att saken åt Konungens
upplysta pröfning öfverlemnas, endast
det icke sker såsom en rättighet. När
nu Rikets Ständer lemnat åt Konungen att
bestämma tiden för utväxlingen, är det conseqvent,
och ett nödigt sammanhang fordrar,
att äfven åt Konungen öfverlemna bestämmandet
af tiden, då lånet skall taga
sin början.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt}
Gustaf: Jag ämnar icke ingå i
någon utveckling, och än mindre i någon
förklaring öfver de ord, hvaraf Kongl. Majit
Den 3 Mars f. m.
sig begagnat vid afgifvandet af Dess Nådiga
sanction på lagen angående myntbeslämningen.
Denna sanction är känd af
alla. Sådan den är, bar den af Konungen
blifvit gifve n med den rätt Grundlagen Honom,
i detta afseende, lemnar; sådan den
år, har jag den med mitt tillstyrkande biträdt;
sådan den är, är jag öfverlygad, att
Svenska Folket deruti skall finna en välvillig
och faderlig Konungs tänkesätt klart
och tydligt uttryckte, en Konung, som mött
af Sitt Folks förtroende, vill med samma
förtroende gå Dess önskningar till mötes.
För alt begagna mig af ett af Grefve Horn
nyttjad t yttryck, beklagar jag, att Konungens
Rådgifvare nu så nära Riksdagens slut
icke kunnat råka i öfverensstämmelse med
Grefvens egna åsigter. Som likväl detta
förhållande tämligen ofta ägt rum under
Riksdagens lopp, torde det åtminstone utvisa
en ömsesidig conseqvens i handlingar
och öfvertygelse. Efter detta å nyo upplysta
förhållande, skall det synas illa betänkt
af mig, då jag går att biträda de talares
mening, hvarigenom en ytterligare
moralisk ansvarighet skall träfFa Konungens
Rådgifvare, och således tillfälle öppnas till
nya förebråelser emot dem. Men detta skall
ej afhålla mig alt biträda deras mening,
som anhållit om den proposition, att Rikets
Ständer må till Konungens bepröfvande
öfverlemna, när början med länet
skall göras.
Den 3 Mars f. m.
Herr Cederschjöld: Man har ytterligare
påstått, att sedelutsläppning ej kan försämra
myntets värde, då ett motsvarande belopp
silfver inlägges i Banken. Men huru är det
möjligt, att silfret kan styra myntvärdet,
så länge det ej får genom bankoluckan sälta
sig i beröring med sedlarne. Med Bankens
utsläppning af nya sedlar för silfver, förhåller
det sig ungefär, som ville jag för
utgifna obligationer köpa egendomar, och
sedan förvandla dessa till Fideicommiss.
Jag hemställer, om icke detta skulle försvaga
min credit, och de uppköpte egendomarne
ingalunda kunna upprätthålla mina obligationer
i deras ursprungliga värde, just emedan
egendomarne voro fästade i Fideicommiss.
Och silfret är att anse som ett Fideicommiss,
så länge det ej utsläppes.
Man har menat, att myntvärdet beror
endast på förtroende och kännedom af Bankens
ställning. Jag hemställer, huru länge
allmänheten haft denna kännedom, nemligen
endast sedan 1823. Hvad bestämde då
tillförene sedlarnes värde? Dessutom arden
mening oriktig, att opinionen kan hafva något
varaktigt inflytande på myntets värde.
Delta bestämmes blott af striden emellan
behof och tillgång. En värd talare har trott,
att vi ej behöfde annat bevis för myntstockens
otillräcklighet, än sjelfva varuprisens
låghet. Jag undantager spannemål och några
få andra producter, på hvilka tillgång och
behof kunna alltför mycket omvexla, och
Den 3 Mars f. m.
på hvilka prisen följaktligen måste i goda
år kunna vara nog låga; men på varor i
allmänhet skulle jag icke tro, att man kan
klaga öfver prisens låghet. Jag skulle snarare
tro, att man kunde klaga öfver motsatsen.
Silfver och guld äro äfven varor,
och kursen utmärker deras pris. Jag kan
derföre ej annat än vidhålla den mening
jag förut yttrat.
Herr Hjerta> Gastaf: Mig synes, att
man inblandar för många ämnen i discussionen,
som ej höra dit. Rikets Ständer
hafva beslutat realisationen. De hafva ej
kunnat bestämma liden, då den skall taga
sin början, emedan förberedande åtgärder
erfordras; men de hafva noga bestämt vilkoren,
och till Kongl. Maj:t öfverlemna!, alt
bestämma tiden, sedan BancoFullmägtige
anmält, att proportionen af 5 till 8 emellan
Silfver och Sedelstock är vunnen. Rikets
Ständer hafva äfven bifallit ett Betänkande,
som innehåller, att upplåning af Silfver
och utlåning af Sedlar skall ske genom
RiksgäldsContoret. Vi måtte då vara ifrån
att numera tala om nyttan eller skadan af
hvad som är beslutadt. Här måtte blott
återstå den frågan, om, när ett Statslån
skall organiseras, Rikets Ständer böra besluta
mera än de vilkor, som hafva gemenskap
med beskattnings-rätten , såsom
ränta, afbetalning, rabattens maximum, ru.
m.; om de böra äfven utsätta tiden och
Den 3 Mars f. ra,
sättet för lånets upptagande; eller om de
böra lemna det åt Styrelsen. Jag vågar
säga, alt Svenska representationen nu och
alltid bör lemna åt Styrelsen att bestämma
tiden, då Statslånens upptagande bör ske,
emedan sådant är enda sättet att förekomma
ökade olägenheter af de speculationer,
som blifva en följd af offentligt beslutade
lånetransactioner; och jag gör det uti ifrågavarande
fall så mycket heldre, som det
är på Konungens Proposition Rikets Ständer
beslutat hela detta lån. Rikets Ständer
hafva förenat detta lån med realisationens
framgång och början, på sådant sätt, att
det upplånade Silfret skall insättas i Banken;
och att när proportionen af 5 till 8
mellan silfverfonden och sedelstocken vinnes,
Fullmägtige skola anmäla, alt realisationen
kan för sig gå. Således är det tydligt,
då man vet, att Banken redan har
17 millioner R:dr B:co i Silfver och 3i millioner
i Sedlar utelöpande, och beräknar
att 5 millioners ökning gör 22 millioner
Silfver, till 36 millioner Sedlar eller mera
än förhållandet af 5 till 8; att när detta
lån deponeras, skall ock den stadgade proportionen
för realisationen vara erhållen
och Banken till vexling färdig. Då uppstår
visserligen frågan, om Herr Cederschjöld
kan hafva rätt deruti, att detta förhållande
skall kunna vålla någon myntförändring.
Men detta synes mig ej möjligt, då just genom
insättningen af silfret det blir möjligt
Den 3 Mars f. m.
«43
att genast realisera, innan länen hinna utgifvas.
Mig synes alt Konungen snarare
nödgas derigenom bestämma tiden för vexlingen
genast, emedan om länens utgifning
skedde, innan vexling vore börjad, skulle
sådant kunna föranleda en farlig kris i allmänna
och enskilta crediten. Jag öfverlemnar
således saken till Konungen med
fullt förtroende, att detta icke kan motverka
realisationens början, och icke eller
farligt rubba dess beställd, oaktadt jag vidhåller
min yttrade mening, alt detla lån
aldrig bort beslutas; och fär jag äfven förena
mig med dem som yrka, att Rikets
Ständer må till Konungen öfverlemna att
bestämma tiden för lånets upptagande.
Friherre Sprengtporten} Jacob Wilhelm:
Sedan discussionen så långt lidit, vill
jag ej ingå i någon theoretisk undersökning
om kursens stigande och fallande, samt
den verkan sådant kan komma att äga på
realisationen, utan endast begära proposition
lill bifall å den mening, som innefattas
i reservationerne.
Friherre Rantzou: Jag afstär på intet
vilkor från den begäran, jag till Ridderskapet
och Adeln framställt, och förnyar min anhållan
derom, samt yrkar votering, om den
ej bifalles. Som jag varit den förste, som
yttrat sig, lärer jag ock äga förmånsrätt alt
föreslå contra-propositionen. Herr Lefren
t 44
Den 3 Mars f. m.
liar sagt, att raan bör se farorne stinnt i
synen. Ehuru icke bland de ängslige, skulle
jag heldre vilja undvika och afvända dem,
då det är fråga om mitt fädernesland; och
anser jag, lika med Herr Cederschjöld, den
klokheten störst, som, innan den fruktade
stormen infinner sig, vet att i tid bärga
seglen, och icke låter skutan förutan ballast
med fladdrande trasor i vädret drifva vind
för våg. Att med Herr Rosenblad mäta mig
i talförmåga, skulle jag förgäfves försöka;
men jag öfverlemnar åt framtiden, att bibringa
honom det svar, som jag nu anser
öfverflödigt att åter upprepa, till vederläggning
af hans med mina så fullkomligt
stridiga åsigter.
Herr Stråle_, Nils Willielm: I anledning
af fleres yttrande, att sedelmassans förökande
icke skulle minska sedlarnes värde,
då desamma motsvaras af i Banken liggande
reelt mynt, får jag fästa uppmärksamheten
derpå, att det är en stor skilnad i detta
afseende, då Banken vexlar, och hardt mynt
är i omlopp, eller då sådant icke äger rum.
Ett land kan äga mera penningar äfven i
reelt mynt, än som för rörelsen behöfves.
Då stiger varuvärdet, äfven å utländska producter,
och som varan alltid söker den ort,
der den bäst betalar sig, blir följden en
ökad import, som betalas med reelt mynt.
Penningemassan minskas derigenom, och
varu
-
Den 3 Mars f. m.
i45
varuvärdet återgår till en lägre ståndpunkt.
När varuprisen blifva låga, uppslår det motsatta
förhållandet, att importen icke lönar
sig så väl, och reelt mynt kan i landet införas.
Sådant är förhållandet, i ett naturligt
tillstånd, i hvilket penningestocken sjelf
rättar sig efter varumängden; men i ett
ionstladt tillstånd skall en ökad sedelstock
fortfara att öka varornes värde, eller minska
penningens, — emedan penningestocken
då ej kan undergå den förminskning omständigheterne
fordra. Det är således en
stor skilnad, då rörelsecapitalet är i reelt
mynt, och då detsamma utgöres af papper.
För öfrigt liar jag den tillförsigt till Konungens
vishet, att man gerna åt Honom
kan lemna att bestämma tiden till lånets
upptagande, och jag hyser för min del upprigtig
förtröstan, att åtgärden ej kommer i
fråga att sättas i verket, förr än växlingen
skall ske. Jag anser således likgiltigt, huru
beslutet tages.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg, att till Kongl. Majrts bepröfvande
borde öfverlemnas, när början
med det af StatsUtskottet tillstyrkte Låns
upptagande må göras.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg, att
64 H. 10
i4 6
Den 3 Mars f. m.
det ifrågavarande Lånet ej borde upptagas
förr än Bankens Silfverutvexling börjat, eller
samtidigt med densamma.
Ropades äfven Ja och Nej.
Friherre Rantzou begärde votering.
Herr Cederschjöld: Jag saknar i den
sist framställde propositionen, att till Kongl.
Maj:t må öfverlennäs , att bestämma tiden
för lånets upptagande sedan silfverutväxlingen
börjat, eller samtidigt med densamma.
Jag får således anhålla, att i den af
Friherre Kantzou föreslagne proposition må
tilläggas orden: att till Kongl. Maj:t må
öfverlännäs &c.
Friherre Kantzou: Jag medgifver alltför
gerna det tillägg lill mitt förslag, som
Herr Cederschjöld yrkat.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde följande voterings-proposition:
Den,
som anser, att till Kongl. Maj:ts
bepröfvande bör öfverlemnas, när början
ined det af StatsUtskottet tillstyrkte Låns
upptagande må göras, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln besluta, att till Kongl. Majit må öf
-
Den 3 Mars f. ra.
»47
verlemnas, alt bestämma tiden för ifrågavarande
Låns upptagande, sedan Bankens
Silfverutväxling börjat, eller samtidigt med
densamma.
Hvilken Voterings-proposilion af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samtanslogs.
Voteringen börjades klockan ett qvart
till 2, och slöts klockan 3 e. ni, hvarvid,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne befunnos hafva utfallit,
som följer:
Ja — 106.
Nej — 8r.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskilt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således ansett, att till
Kongl. Maj:ts bepröfvande borde öfverlemnas,
när början med det af StatsUtskottet
tillstyrkte Låns upptagande må göras.
Herr Dalman, Wilhelm, Fredrik: Jag
anhåller, att till protocollet få anmäla min
reservation emot Ridderskapets och Adelns
nu fattade beslut, och dervid åberopa de
grunder, som af Herr Cederschjöld och
Friherre Rantzou blifvit anförda.
(54 H.
10*
148
Den å Mars f. in.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Från StatsUtskottet:
Af den 2 dennes:
N:o 421. Angående väckt fråga om förbättring
i lönevilkoren för Tjenstemännen
uti RiksgäldsContoret, i likhet med hvad
Rikets Ständer vid innevarande Riksdag för
BancoStaten beviljat.
Från BancoUtskottet:
Af den 2 dennes:
N:o 131. Med hemställan om en, till
följd af Riksdagens förlängande, nödvändig
blifven jemkning, vid bestämmande af tidpunkten,
efter hvars förlopp de förfallne
Guld- och Silfverpanterne skola genom Auction
i Banken föryttras.
N:o 133- I anledning af RiksStåndens
särskildta Beslut i afseende på användandet
till ny Fastighetsbelåning af Capital-afbetalningar
å Bankens på återbetalning i sedlar
ställda fordringar, för utgifne Lån emot
pant af Fastigheter m. m.
Från ExpeditionsUtskottet:
Af den 2 dennes:
N:o 4*7* Angående expedieriog af Ri
-
Den 3 Mars f. m.
tets Ständers underdåniga Skrifvelse, med
förslag till Bränvinsbrännings-Förordning.
Lades på bordet.
Högloft Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem protocolli,
O. J. Lagerheim.
Onsdagen den 3 Mars i83o.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskottets
den 25 sistlidne Februarii, under N:o
4r4 afgifne, och den 26 i samma månad
e. na. på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af återremiss å Utskottets under N:o
383 förut meddeldte Betänkande, angående
fältet för upptagande af det lån Rikets
Ständer, genom bifall till Utskottets Ber
tänkande N:o 382, beslutat.
i:sta Punkten.
Räntan blifver 4 procent j och erlägges
till hälften hvarje halft är. Å capita
let af betalas årligen minst en procent
antingen genom obligationers inköp och dödande
inom bestämda tider, eller genom
hvilket annat sättj som med största fördel
i5o
Den 3 Mais c. ra.
för RiksgäldsContoret kan med långifvaren
öfverenskommas , dock så, att länet
varder inom 3j år till fullo liqvideradt.
Lånen blifva uppsägbara endast å RiksgäldsContorets
sida; dock må RiksgäldsContoret
kunna medgifva , att för större
eller mindre del af lånet ej begagna denna
uppsägnings rätt inom en tid af högst 10
år, efter lånets emottagande. Till gäldande
af förberörde 5 procent eller 100,000 R:dr
Silfver Specie användes årligen en motsvarande
summa af den Ränta och Capital-afbetalning
, som vederbörande Fastighetsägare
till RiksgäldsContoret erlägga.
Alla de kostnader, hvilka det kan åligga
RiksgäldsContoret att för upp- och utlåningen
bestrida, utgå af den sjette procenten.
Hvad deraf icke för detta ändamål
erfordras, ökar AmortissementsFonden.
Friherre Rantzou, Johan Albert, anförde
skrifteligen:
I frågan om sättet för lånets upptagande,
antingen detta bör ske al pari emot
högre ränta, eller under pari med 4 procent,
har Utskottet endast yttrat, att det
ansåg öfverflödigt att ingå i bevisning om
riktigheten af de beräkningar, hvarigenom
företrädet af det sistnämnde lånesättet ådagalägges.
Detta svar synes väl ämnadt, att
skråma lastarena, men det torde dock förlåtas
mig, om jag icke blindt tror på det
Ilögloflige StatsTJtskottet. För det första
Den 3 Mars e. m.
kan omöjligen det arithmetiska förhållandet,
med någon tillförlitlighet, beräknas
vid lån, som upptagas under parij ty såsom
man dagligen ser på den utländska
penningetnarknaden, beror dessa obligationers
värde på conjuncturernes spel. Då lånen
deremot upptagas al parij gör man en
säker och bestämd alfaire; •— och äfven
om Staten vid lån under pari erhåller lägre
ränta för ögonblicket, så får den ju, om
någon tid, betala samma ränta högre_, ehuru
under formen af Capital_, — och detta allt
med chancen af alla de äfventyr och missbruk,
som detta låningssätt kan hafva till
följder. Hvad, för det andra, StatsUtskottets
kalkyl uti ifrågavarande fall beträffar,
så har Herr von Troil (sednast målet här
förevar) klarligen visat, att då 4 procent
betalas för erhållne 9 o, utgör räntan i sjelfva
verket 4t;dels procent efter al pari capital
räknadt; hvilket ögonskenligen måste
bereda Staten en betydlig förlust, emot att
upptaga ett al pari-lån mot 4i procent.
Denna förlust utgör blott på första året
2000 R:dr i Silfver, enligt följande enkla
beräkning:
Utskottets Kalkyl:
Utlåning: 1,800,000 R:dr (eller go Proc.
af 2 Millioner).
Ränta derå å 5 prC. R:dr 90,000.
Capitalafbetalning 1 prC. 18,000.
S:a 108,000.
Den 3 Mar-s e. in.
Upplåning: 3,000,000 R:dr.
Ränta derå å 4 PrC. Rdr 80,000.
Utskottet upptagne
omkostnader .... 3,000.
Amortissements-til Igång 25,000.
S:a 108,000.
Upptages åter länet al pari med 44 procents
ränta, befinnes följande förhållande:
Utlåning: 2,000,000 R:dr.
Ränta derå å 5 prC. R:dr 100,000.
Capitalafbetalning 1 prC. 20,000.
S:a 120,000.
Upplåning: 2,000,000 R:dr.
Ränta derå å44prC. R:dr 90,000.
Af Utskottet upptagne
omkostnader .... 3,000.
Amortissements-til Igång 27,000.
S:a 120,000.
Amortissements-tillgången utgör 2000
R:dr mer än Utskottet kalkylerat efter dess
upplåningsmethod till 4 procent. Det torde
således icke hafva varit just så öfverflödigt,
att bevisa rigtigheten af Utskottets
kalkyl.
Lika med Herr von Troil, yrkar jag
således den proposition, alt RiksgäldsContorets
Fullmäktige icke måge äga rätt att
utgifva för skrifningar på högre Summa ,
än som i län erhålles.— Mea då andre Sta
-
Den 3 Mars e. m.
153
ter, med milliarders skulder, erhålla lån
emot 4 proc. till och med utöfver pari_,
så skulle jag tro, att Sverige, som icke
liar någon funderad, utländsk gäld, jemväl
borde kunna undfå åtminstone lika fördelaktiga
vilkor; helst i betraktande af
svårigheten för den utländska Capitalisten
att placera sina penningar äfven emot 3 å
procent. Att lånet af Svenska Staten
bör till fyra procent kunna erhållas, åtminstone
emot al pari Capital, (eller en
och annan procent högre än det till 8i
millioner Francs emot 2 procent öfver pari,
nyligen afslutade Franska fyra procentslåliet),
sådant förekommer i öfrigt destomera
sannolikt, som vilkoren för det här upptagande
lånet äro långt fördelaktigare, dels
genom de längre terminerne för lånets inbetalning,
hvarigenom Långifvarne äga tillfälle,
att under mellanrummet afyttra sina
obligationer, och dessutom njuta fördelen
att i mera beqvämlighet kunna anskaffa beloppet;
dels i anseende till Utskottets förelag
att uppsägningsrätten å RiksgäldsContorets
sida icke skulle, derest långifvaren
sådant äskade, inträda förr än 10 år efter
lånets upptagande, ett vilkor, hvarigenom
han under hela denna tid skyddas mot
räntenedsättning.
Skulle denna min proposition icke af
Ridderskapet och Adeln bifallas, utan någon
rabatt under rubrik af provision, träns
-
154
Den 3 Mars e. m.
portkostnad etc., anses oundviklig, så bora
åtminstone RiksgäldsContorets Fullmägtige
icke hafva större latitud än inom 2, på sin
höjd 4 procent, och jag måste således jemväl
i denna del yrka afslag å Utskottets
hemställan om 8 å io procents Capital-uppoffring.
Herr Munck af Ro sen schöld, Eberhard:
Första punkten af de så kallade grunderna
har fått en betydlig förändring i förevarande
Utlåtande, i anledning af min anmärkning
emot första Betänkandet, att Utskottet
icke bestämt uppgifvit räntan, utan
föreslagit den till högst 4 procent, så att
Speculanter icke förut kunde veta, huru
stor räntan skulle blifva, då de dock, i likhet
med hvad som sker i andra länder,
borde täfla blott om capitalbeloppet. Utskottet
har erkänt rigtigheten af denna anmärkning
fast utan att nämna mig, och föreslagit
4 procents bestämd ränta, att till
hälften hvarje år erläggas. Jag har visserligen
yrkat bestämd ränta, men icke att
den skulle utgöra 4 procent. Då man enligt
allmänna tidningarne ser, att lån nu
fås på förmånligare vilkor än förr, skulle
det möjligen kunna hända, att lån erbjudas
oss ända till al pari mot lägre ränta
än 4 procent, äfven som det skulle kunna
vara en möjlighet, att capitaler kunde fås
utöfver al pari mot 4 procents ränta. Jag
Den 3 Mars e. ni.
i55
hemställer derföre, om icke räntan må bestämmas
till 3f procent, men med det vilkor,
att om lån skulle erhållas al pari mot
3| procents ränta eller öfver al pari mot
4 procent, de lånesökande Fastighetsägarne
må erhålla lån mot lägre ränta, än 5 procent.
Detta låter visserligen fördelaktigt för
Fastighetsägare här, men man skulle i andra
Länder förundra sig, att jordägare ville
ge 5 procent för sina lån. Jag tillstyrker,
ehuru utan hopp om framgång, att räntan
för det upplånta capitalet må bestämmas
till 3f procent; och får jag äfven erinra
derom, att denna fråga står i samband med
en annan punkt, nemligen den, hvari fråga
är, att långifvarne skola erlägga lånet i särskilte
terminer, hvilket visserligen är en
lättnad för långifvaren, som jemväl bör medverka
till räntans nedsättning. Uti första
Betänkandet står i 3:dje punkten: Lånet må
helst emottagas uti a ä 3 terminer under
loppet aj innevarande och nästkommande
år i83i. I sednare Utlåtandet är stadgandet
härom åter så obestämdt, att lånet möjligen
kan på två a tre terminer under 3
ä 4 år blifva indraget, hvarigenom ännu
lägre ränta, än jag föreslagit, möjligen skulle
kunna erhållas. Jag anhåller emellertid om
proposition derå, att första punkten må förändras
sålunda, att räntan bestämmes till
3i procent.
Ilcrr Rosenblad j Bernhard: Då jag
156
Den 3 Mars e. m.
upptager till besvarande Friherre Kantzous
anförande, har jag den fördel, att för dess
återkallande i minnet kunna begagna en i
dag utkommen Tidningsartikel, hvilken tyckes
vara mycket närslägtad med det af Friherren
här uppläste yttrande; — en artikel,
hvilken, lika såsom den documenterat
sin författares kännedom af våra förhandlingar
genom meddelandet af det beslut vi
skulle fattat om beläning af vexlar mot
borgen, förråder en alldeles motsvarande
bekantskap med utländska låne-transaktioner,
t. ex. i den långa afhandlingen om de
Större fördelar långifvare» här finge åtnjuta,
genom inbetalning af lånet på flere terminer,
än hvad utländske låne-contrahenter
och nominatim den, som afslutat sista Franska
lånet, skulle tillgodonjuta; det vill säga,
att ett lån, der alla kostnader voro för
långifvarens räkning, och mer än vanliga
fordrades, skulle vara fördelaktigare än ett
annat, der inga drabba honom , och han dessutom
får beräkna ränta på ännu ej verkställda
inbetalningar, hvilket i det förra
icke vore be vi I jad t. Jag skall nu endast
hålla mig till första punkten, eller om räntan
skal! bestämmas tiil 4 procent. Frågan
bär synes egentligen vara, hvilket är fördelaktigast,
antingen högre ränta med intet
capital-afdrag, eller låg ränta med ett
sådant capital-afdrag. Jag tror icke, att det
är möjligt för oss erhålla ett lån al pari
Den 3 Mars e. ni.
emot 3f procents ränta, emedan vår credit
ännu icke är så grundad. Ingen annan
Stat än England, som sedan Konung 'Willielm
III:s regering oafbrutit med strängaste
noggranhet uppfyllt alla mot statsborgenärer
ingångna förbindelser, har hitintills
kunnat erhålla sådana vilkor, och vi
böra således icke grunda våra beslut på
dylika förhoppningar, aldraminst då frågan
är om så litet lån, ty man måste äfven
afse, att en procents vinst på 2 millioner
blir vida mindre, än en half procents vinst
på 20 millioner. Dessutom torde man ännu
någonstädes erinra sig sättet för uppgörandet
af våra förra låne-transactioner. Huru
kunna vi begära att äga en credit, som intet
annat land än England hitintills haft.
Om vi nu togo lånet emot lägre ränta än
4 procent, skulle man vid återbetalandet
genom kursen förlora mera, än man vann
på den låga räntan. Deremot är jag också
öfvertygad att om vi gåfvo 5 å 6 procent,
skulle vi ändå icke få mera än 100 procents
capital. Jag ber dessutom att få erinra Eder,
mine Herrar, att lånegifvarne förlora räntan
på hela capitalet ifrån den tid de sjelfva
uppnegocierat penningarne och till den dag
de lefvererat dem häri Stockholm, äfvensom
de förlora transportkostnaden för silfret hit
till Sverige. Dessa förluster kunna icke antagas
till mindre än 3 procent, och då härtill
kommer, att lånegifvarne jemväl äro
»58
Den 3 Mars e. m.
blottställde för uppsägning af lånet, lärer
man finna, att ingen skulle kunna lemna
detta lån al pari. Jag tror, att räntans
fastställande till 4 procent är ett medium
emellan Herr Munck af Rosenschölds och
Friherre Kantzous ytterligheter. Man bör
dessutom påminna sig, att det capital-afdrag
Utskottet i 4:(le punkten föreslår, är ett
maximum, som derföre icke gifvet skall äga
rum; utan anser jag det vara bäst att med
förtroende lita på RiksgäldsContorets Fullmägtige,
hvilka säkerligen skoja söka erhålla
de bästa möjliga vilkor. Utskottet hade visserligen
öfverlemnat hela saken till dem, om
man icke fruktat för misstroende, och derföre
utsatt dessa gränsor. Jag tillstyrker
bifall å usta punkten, med undantag af
sista raden, emedan hvad som icke åtgår
till förvaltningskostnaderne, bör å nyo utlånas.
Herr Cederschjöld > Pehr Gustaf: Jag
kan ej låta tillfället förbigå, att för första
gången på i5 år få instämma i en financiel
fråga med min värde vän Herr Munck
af Rosenschöld; och förenar mig derföre
med honom deruti, att upplåningen må ske
mot 3 i procents ränta och al pari. Härå
anhåller jag om proposition.
Friherre Sprengtporten, Jacob Wilhelm:
Friherre Kantzou har uppställt en
Den 3 Mars e. m.
i59
kalkyl, hvars ändamål tycktes mig vara att
visa, att det är förmånligare upptaga lån
mot 4 procents ränta al pari, än mot 4
procents ränta och io procents rabatt å
capitaletj och deri vill jag visserligen icke
bestrida talaren, men Utskottet har bordt
uppgöra sådana kalkyler, som kunna verkställas,
enär Rikets Ständer beslutat, att en
upplåning skall ske. Att uppgöra sådana
kalkyler, som Friherre Rantzou, bevisar
vid detta tillfälle ingenting. De, hvilka ej
önska lånet, göra ganska rätt att instämma
med Friherren. De åter, som önska detsamma,
torde göra bäst alt instämma med
Utskottet. Man bör äfven ihogkomma att,
i händelse ett lån på bättre vilkor än de
föreslagne kan erhållas, komma otvifvelaktigt
Fullmägtige i RiksgäldsContoret att deraf
begagna sig, och ingen omöjlighet är
således, att äfven lånet uppgöres enligt Friherre
Kantzous kalkyl, i fall den låter
verkställa sig. Jag kan ej dela Herr Munck
af Rosenschölds tanka, att man bör bestämma
räntan till 3f procent, emedan jag icke
anser troligt, att vi, utan alltför stor rabatt,
kunna erhålla något lån mot 3i procents
ränta, då andra Stater, med bättre
credit än vi, såsom t. ex. Preussen, få betala
4 procent. I Norrige har man nyligen
lånat mot 4 procent och g procents rabatt.
Vill man saken, måste man äfven antaga
verkställbara grunder. Jag yrkar säle
-
i6o
Den 3 Mars e. m.
des bifall till irsla punkten oförändrad,
helst jag ej kan instämma i Herr Rosenblads
yrkande, att öfverskotten efter de årliga
afbelalningarne skulle få dragas från
AmortissementsFonden, och användas lill
nya utlåningar, hvilket vore att till evighet
perpetuera dessa lån.
Grefve Horris Claes Fredrik: Det är
verkligen med förundran jag hört Herr Rosenblad
ifrågasätta vår Statscredit, då jag
påminner mig, att jag vid andra tillfällen
från den sidan, till hvilken Talaren räknar
sig, hört omtalas det lyckliga och med national-anseendet
öfverensstämmande sätt, på
hvilket vi liqviderade våra utländska skulder.
Jag skulle tro, att Sverige utan Statsskuld
icke borde sakna Englands credit.
Dertill kommer äfven ett annat skäl; Sverige
är nemligen en af de svagare Staterna,
och bör just genom denna svaghet kafva
lättare att erhålla lån, emedan det icke mer
lärer vara i tillfälle att kunna vägra betalning.
En annan Talare har sagt, att vårt
Statstlån ej kan erhållas al pari mot 4 procents
ränta. Jag måste vidhålla motsattsen,
då man vet, att Franska lånet mot 4
procent står till 102 å 104. Engelska 3-procentsfonderne
vill jag minnas nu gälla c>5;
och då vore väl billigt, att vi mot 4 procents
ränta erhålla lån al pari. Räntan bör
just derföre vara bestämd, och Speculanterne
va
-
Den 3 Mars e. m.
vara i tillfälle att göra sina anbud i ökadt
eller minskadt capital-belopp. Jag instämmer
således med Friherre Rantzou, att, då
räntan bestämmes till 4 procent, capitalet
bör lemnäs al pari. Friherre Sprengtporten
bar påmiut oss derom, att Norrska lånet
contraherades mot 4 procents ränta och
p procents Capital-nedsättning. Jag ber Herr
Friherren förskona mig och honom sjelf
ifrån att genom några citationer om Norrska
lånet tvinga mig att uppgifva hvad jag
banner, huru det tillgick med detta lån.
Herr Lefren, Johan Pehr: Jag har
inom Utskottet instämt med pluraliteten,
men skulle önska, att denna punkt något
förtydligades. Efter orden: Räntan bäfver
4 procentj bör tilläggas: å det föreskrifna
Capitalet, emedan Fullmägtige i
RiksgäldsContoret annars möjligen kunde
tro, att 4 procents ränta endast skall räknas
å det capital man erhåller. I stället
för orden i den följande meningen: å Capitalet
afbetalas &c. önskar jag måtte sättas:
å detta Capital afbetalas &c. Längre
ned i punkten skulle jag önska, alt orden:
eller Etthundrade Tusende Riksdaler Silfver
Specie måtte utgå. Hvad angår frågan
om det fördelaktigaste sättet att upptaga
lån, antingen mot låg ränta och större rabatt,
eller al pari och högre ränta; så synas
dessa begge mot hvarandra rakt stri
64
H. 11
162 De n 3 Ma r s e. ra.
dande åsigler, hvilka här vilja göra sig gällande,
tala föfdelakligt för Utskottets förslag,
som just är ett medium emellan dem
begge. Det förundrar mig, att en ledamot
påslår sig ej vilja medgifva 8 procents rabatt,
när han å andra sidan vill föröka räntan
till 4^ procent, men ändå ej begära
mera än al pari. Samma Talare eller Friherre
Rantzou har uppställt en ganska riktig
kalkyl, hvilken slagit fördelaktigare ut,
än Utskottets. Men man kan göra io kalkyler,
som alla blifva fördelaktigare än Utskottets,
och ännu ro andra, som blifva
fördelaktigare än Friherre Kanlzous; sådant
beror blott på de förutsättningar man för
dessa beräkningar antager. Hvilken säkerhet
har väl Herr Friherren derpå, att man
kan erhålla lån al pari mot 4j procent?
Jag tror, att man akulle hafva svårare att
få ett lån al pari mot 5 procent, än mot
4 med rabatt af 8 procent; delta låter paradoxt,
men förhållandet är, att långifvaren
är sällan eller aldrig den, som äger
penningarne, åtminstone icke hela summan,
utan han beräknar sin vinst på försäljningen
af obligationerne. När nu dessa äro
på jemnt ioo:de; men han icke för dessa
obligationer erlagt mera än t. ex. cp procent,
så har han för sig Chancerne från cp
till ioo vid försäljningen. Detta inträffar
icke, om han contraherat lånet emot 5 procent
al pari. Dessutom vore det oklokt af'
en Stat, som ingår i en Låne-transaction,
Den 3 Mars e, m.
163
att ej medgifva rabatt, emedan man möjligen
skulle kunna tillhandla sig obligationerna
med någon vinst, då de folio i värde.
Nar nu Utskottet visat, alt länet bär
sig jemnt och rätt, tror jag alt Utskottet
rätteligen förfarit; och det skulle vara lyckligt,
om Rikets Ständer ville, sedan räntan
redan är bestämd, med förtroende och utan
restrictioner öfverlemna At Fullmägtige i
RiksgäldsContoret att på förmånligaste sätt
uppgöra det öfriga. Utskottets pluralitet
bade visserligen äfven tillstyrkt detta, om
den ej nödgats gifva vika för det misstroende,
som här i landet alltid äger rum mot
de myndigheter, hvilka besörja förvaltande
åtgärder, och hvilket endast småningom kan
häfvas. Jag anser Utskottet hafva förfarit
rätt, då det föreslagit ett maximum af ro
procent för rabatten; Fullmägtige i RiksgäldsContoret
kunna ju taga mindre rabatt,
om det är möjligt att den erhålla. Jag tillstyrker
bifall å irsta punkten med de få
redactionsförändringar jag föreslagit.
Herr T/ianij Vollrath: Om jag lika
med tvenne Talare ifrade emot hela denna
låne-anstalt, skulle jag visserligen förena
mig med dem, som yrka att lånet bör upptagas
al pari, emedan, cm detta blifver gällande,
jag då kunde vara säker, att intet
lån stod att erhålla; men det kan ej annat
än på det högsta förundra mig, att Herr
64 H. n *
T 64
Den 3 Mars e. m.
Munck af Rosenschöld, som verkligen vill,
att lånet skall äga rum, kan yrka, att det
skall upptagas till al pari. Jag tycker att
Herr Munck af Rosenschöld, just af Herr
Cederschjölds förening med honom i denna
del, skulle finna, att något lån då ej kan
ske. Jag önskar derföre, att Herr Munck
af Rosenschöld ville afstå från detta yrkande.
De, som påstå, att det är så lätt
för Sverige att erhålla lån, måtte grunda
sin tanka på den öfvertygelse, att ställningen
inom landet är lycklig, hvilket jag icke
bestrider; och då måtte det ej vara farligt,
att öfverlemna åt RiksgäldsContorels Fullmägtige,
att sedan 4 procents ränta af Sländerne
blifvit utsatt, contrahera lånet på så
förmånliga vilkor som möjligt. Jag tror
det vara sällsamt, att man kan få lån på
de vilkor jag här hört några Talare uppgifva.
Jag är visserligen icke bevandrad i
lånehistorierna, men jag tror icke, att något
annat land än England, då jag undantager
det sista lånet i Frankrike, varit i
stånd att erhålla lån till eller öfver pari.
Jag tillstyrker sålunda bifall å Utskottets
förslag. Äfven om RiksgäldsContorels Fullmägtige
skulle kunna lyckas erhålla lån tilt
och med till 98 procent, bör man dock
icke bestämma en sådan gräns.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag har
ej yrkat, såsom man velat påbörda mig,
att capitalet skulle bestämmas al pari; jag
Den 3 Mars c. m.
i65
har sagl, alt jag önskade, att det mätte negocieras
efter en bestämd ränta af 3| procent,
ty om räntan vore lägre, skulle en
större capitalförlust uppstå. Jag anser ej
troligt, att man kan erhålla lån al pari mot
3| procents ränta; men jag har sagt, att
sådant likväl möjligen kunde hända. I
öfrigt anser jag ej för mycket höra öfverlennes
åt Fulhnägtiges i RiksgäldsCoutoret
godtycke, hvilkas pluralitet jag ej har den
äran personligen känna. Jag tror, att Rikets
Ständer böra genom bestämda föreskrifter
så mycket heldre iakttaga nödig
conlroll, till förekommande af möjlig conni
vence med vissa Speculanter, sorn Ständerne
ej oftare, än hvart 5:te år, ja, såsom
de nyligen beslutat, ej oftare, än hvart ^tde
år äro berättigade, att till lagtima Riksdag
sammankomma, samt således icke utan genom
på förhand meddelade föreskrifter kunna
en nödig controll utöfva. Men dessa
höra vara sådana, att Fullmägtige ej deraf
hindras begagna möjligen uppstående fördelaktiga
conjuncturer. Vi veta, att för
närvarande är den del af jordklotet, sorn
ger mesta silfret, i revolutionstillstånd, och
bergverken ligga i förfall, samt gifva långt
ifrån icke, hvad de kunna gifva. Om der
skulle inträda lugn, samhällsordning och
industri, kunde det hända, att tillgångarne
på Silfver tilltogo, och att man om 5 år
kunde få låna al pari mot 3f procents ränta.
Jag får äfven påminna, att jag sagt, det
166
Den 3 Murs e. ra.
• leima håga slår i nära sammanhang med
flera andra punkter, och att det således är
af en ganska stor olägenhet, att punktvis
företaga detta Utlåtande, hvarigenom vi
riskera, att, sedan vi antagit en punkt,
kunna förkasta en annan, som med den föregående
har det närmaste samband.
Dessutom är Utlålandet felaktigt i den
punkt, der det betager oss rättigheten att
uppsäga Jånet på 10 år. Om der stod 5
år, skulle jag gå in på att bestämma räntan
till 4 procent. I 3:dje Punkten är äfven
capitalrabatten utsträckt ända till 8 a
io procent. Denna punkt står jemväl i nära
samband med räntans bestämmande, och
innebär alldeles för mycken latitud,
I 5:te Punkten är åt RiksgäldsContoret
öfver lä t i t, alt öfverenskomma om 3 å 4
terminer för lånets indragande, utan att
någon viss mellantid är utsatt. Denna obestämdhet
kan hafva till följd, att vi på 5
år blott få in första inbetalningen, då vi
må hända skulle af Södra Americas Silfver
kunna erhålla lån al pari mot 3|- procent.
Herr Tham har yrkat, det jag måtte
afstå från mitt förslag om 3i procents ränta.
Jag skall göra det, om Herr Tham kan försäkra
mig, att Ridderskapet och Adeln i
de af mig nu citerade efterföljande punkter
beslutar annorlunda, än Utskottet föreslagit.
Jag skall afstå, om han kan försäkra
mig, att i stället för förslaget i 5:le
Den 3 Mars e. m.
punkten i sednare Utlåtandet antages förslaget
i 3:dje punkten af första Betänkandet;
om han kan försäkra mig, att Ridderskapet
och Adeln tillåter RiksgäldsContoret
att begagna uppsägning efter 5 år, i stället
för io år; ty jag hemställer till hvar
och en, om man icke med tämmelig säkerhet
kan beräkna, att allmänna räntan
efter 5 å 6 år i Europa skall stå mycket
lägre, än den nu gör. Kan jag af Herr
Tham icke få dessa försäkringar, mäste jag
förblifva vid mitt förslag, och reservera mig
mot hvarje annat beslut. En Talare har
påstått, att Sverige ej skulle hafva så god
credit som England; delta förhållande är
verkligen anmärkningsvärd^ då England äger
en Statsskuld af flera hundrade millioner
Pund Sterling. Man har äfven citerat Preussen,
såsom ett land, hvilket Sverige troligen
skulle stå efter i Statscredit. Men
Preussen har omkring foo Millioner Preussiskt
Curant i Statsskuld, då vi deremot
ännu icke hafva någon utländsk skuld. Cons
t i tu tionella länder hafva äfven i allmänhet,
sedan de kommit i lugn, mera credit.
Dessutom äger Sverige större materiella resourcer
inom sig att betala sin skuld, och
resourcer, som lätt kunna realiseras. — Jag
beklagar, att vi punktvis måste företaga Utlåtandet,
emedan jag derigenom är urståndsatt,
att med full säkerhet kunna bestämma
räntan, då jag ej vet, huru de efterkommande
punkterna kunna blifva afgjorda.
i68
Den 3 Mars e. m.
Grefve Björnstjerna > Magnus: Alt de
Herrar, sora yttrade sig emot realisationen,
och voro emot ett dermed nära förknippadt
Statslån, yrka sådana vilkor för lånets
upptagande, hvarigenom hela lånefrågan skulle
tillintetgöras, förundrar mig icke; det är
conseqvent handladt, och vi känna för mycket
allmänna tillståndet i Europa, för att
ej inse, att erhållandet af ett lån på de af
dessa llerrar uppgifna vilkor vore alldeles
omöjligt; det är således endast att anse såsom
en tillåten parlamentarisk taktik, att
söka kullkasta en åtgärd, hvars princip man
ej gillar. Men att de Herrar, som önska
lånet, instämma i sådana vilkor, förundrar
mig högeligen. Jag anhåller, alt få lemna
en uppgift, huru andra länders fonder stå,
och vi kunna deraf ungefärligen se, om det
är möjligt för oss, att hoppas sådane vilkor,
som dem man här föreslagit. Denna
uppgift är ur Allgemeiner Zeitungett ganska
tillförlitligt blad. Franska 5-procentslånet
står på no, och lemnar således 4
procents ränta. Österrikiska 5-procent.slånet
står på ior, der man således åtnjuter
nära 5 procent för sina penningar. Ryska
6-procentslånet står på ioo, der man således
har jemt 6 procent. Neapolitanska
5-procentslånet står på 87, der man således
har nära 6 procent på sina penningar.
Spanska 5-procentslånet står på y5, deiman
således liar öfver 6 procent. Brasilianska
6-procentslånet står på 60, der man
Den 3 Mars c. m.
således har öfver 9 procent. NordAmericanska
5-J procentslånet slår på io3, der
man således har nära 5 procent på sina
penningar. Om Sverige äger en öfverlägsen
credit öfver alla dessa Stater, hemställer
jag till hvar och en. Jag skall nu i förbigående
hafva äran visa, huru Republikernas
fonder stå. Haitiska 6-procentslånet
står på 4°5 Buenos Ayres 6-procentslånet
på 21; Mexicanska 6-procentslånet på 20;
Columbiska 6-procentslånet på 16; Chilis
6-procentslån på 16; och sluteligen Spanska
5-procents-Corteslånet på 10. Det vore
visserligen önskvärdt, om Sverige kunde erhålla
ett lån al pari; Utskottets förslag hindrar
icke eller detta; men jag tror, att de,
som vilja saken, ej böra fastställa sådana
föreskrifter, hvilka hindra densamma, synnerligen
då vi icke samlas oftare än hvart
5:te år, och följakteligen icke så lätt kunna
rätta de misstag vi begå. Yi måste ihogkomma,
att BancoFnllmägtiges uppköp af
Silfver kostade 2 skilling på Riksdalern, d.
v. s. 4 procent. Om man antager, alt detta
silfret kan fås för 2 procent, hafva ju de
Jånegifvare, hvilka erbjuda lån mot 4 procents
ränta och 92 procent på capitalet,
verkligen gifvit 94 procent. Jag ser således
ingen möjlighet för oss att erhålla något
lån, om räntan nedsättes under 4 procent,
eller om rabatten minskas under 8
å 10 procent, ehuru jag lika så mycket,
som någon annan önskar, att man skulle
Den 3 Mars e. m.
hinna erhålla lån för bätlre vilkor; jag ser
för öfrigt icke något hinder för Fullmägtige
att tillvägabringa det, om sådant är
möjligt, enär alla möjliga controlier af UtskotLet
äro föreslagna.
Herr Cederschjöld: Jag utber mig, i
anledning af den siste värde talarens yttrande,
att få påminna, det jag aldrig varit
emot realisationen; utan tvertom varit den
första inom Representationen, som, redan
år 1815, väckte motion derom. Jag har
blott velat sätta mig emot alla de åtgärder,
som kunna motverka Realisationen;
och deribland räknar jag i första rummet
detta lån. Jag hemställer, om det är något
skäl, när Bankens inbillade silfverbeliof
blott är 700,000 R:dr, att då lana 2
millioner, och ändock säga, att det sker
för realisationens skull?
Man har beklagat, at Sverige ännu ej
hunnit få Credit; och man antyder, att
om vi blott skuldsätta oss, kommer nog
Crediten. Det är väl sant, att man i enskilta
lifvet får se, alt menniskor, som aldrig
ägt någonting, kunna ej sällan lättare
få låna stora summor, än andra med verklig
säkerhet. Men man bör väl ej göra
Staten till vinglare; eller bereda den vingJarnes
vanliga öde, nöd och elände.
Hvad för öfrigt beträffar Capital-afdraget,
vill jag uppskjuta, att deröfver ylt
-
Den 3 Mars e. m.
171
ra mig, till dess 3:dje Punkten förekommer.
Jag skall nu icke hafva någon ting
emot, att räntan blir 4 procent; men skall
vid 3:dje Punkten försöka att föreslå försigtighetsmått
mot Statens förluster.
Herr Hjerta_, Gustaf; Jag var bland
dem, som önskade, att icke något lån mätte
beslutas, men då det nu skett, önskar
jag, att föreskrifterna må blifva sådana, att
Europa, för Representationens heders skull,
måtte se, att vi åtminstone kunna räkna.
Det är derföre bäst, att vi bestämma hufvudvilkoren
med den latitud för RiksgäldsContoirets
Fullmägtige, att de kunna upplaga
lånet på det för Staten förmonligaste
sätt. Jag kan ej ingå på den grundsatts, att
man skall bestämma låg ränta och större
mellangift. Jag tror det vore bättre att
erhålla lånet al-pari med något högre ränta,
och det vore då öuskvärdt, om denna
ränta ej behöfde vara högre än 4 procent;
men jag instämmer med Grefve Björnstjerna,
att detta är omöjligt. Yi hafva exempel
i Preussen, der det nya lånet contralierades
mot 4 procent, och vi stå i Credit
efter detta land. Nu har detta 4 procents
lån, enligt sednaste posterne, i Hamburg
galt 99! procent; då Preussens ställning är
af den beskaffenhet, att vi ungefär kunna
förlikna oss dervid, torde vi böra rätta oss
efter detta förhållande vid våra beräkningar.
Yi veta, alt koslnaderne för långif
-
■72
Den 3 Mars e. m.
värne, då silfret skall lefvereras här, utgöra
3 procent; det är således omöjligt,
alt erhålla lån al-pari mot 4 procent. Det
återstår att afgöra, om vi skola höja räntan
lill 4| procent för att erhålla Capitalet
al-pari, eller om vi skola minska räntan
till 3§ procent och medgifva någon rabatt
å länet. Jag gillar intetdera. Det är
ej utan grund, som alla andra Stater utsätta
räntan och amortissements-procenten,
men öfverlemna det öfriga till verkställande
magien; så anser jag äfven, att vi böra
göra. För att lyckas få detta lån så fördelaktigt
som möjligt i financielt afseende,
ty i ekonomiskt har jag redan visat, att
det icke kan vara nyttigt, anser jag bäst,
att vi stadna vid 4 procents ränta. Efter
de uträkningar, som Engelska Ministeren
framlagt, visar det sig, att alla lån, sorn.
tagas mot 4j procents ränta nära pari, på
38 år, falla sig mindre dyra, än 5 procents
lån al-pari, eller 3^ procents lån
mot omkring 8o procents Capital; och detta
visar, att det ligger en proportion i denna
4 å 4| procents-ränta, som passar bäst
tillsamman med det vanliga fondspelet, och
gör att man ej riskerar så mycket på en
allmän räntenedsättning, då man annars
kanske om io år hade måst infria al-pari,
i händelse af räntenedsättning, de Obligationer,
för hvilka man endast erhållit 8o
procent. Jag tillstyrker, att vi må antaga
första Punkten, ulan annan ändring än
Den 3 Mars e. ni.
173
de ordalag, som Herr Lefton föreslagit.
Jag skall vid 3:dje punkten söka visa, att
10 procent är en för stor rabatt, emedan
med en sådan rabatt detta låns administrationskostnad
ej blir betäckt, och det
vore ganska besynnerligt, om Staten med
en gifven förlust skulle göra sig till mäklare
för enskilta intressen, hvarigenom hela
nationen skulle belastas nied högre bevillning;
synnerligen som lånet icke är nödvändigt
för realisationen. Jag anhåller om
proposition till bifall å första punkten, sådan
Herr Lefren föreslagit densamma.
Herr Stråle_, Nils Willielm: Det förekommer
mig, att Utskottet hade handlat
rättast, om det framställt 3:dje punkten såsom
den irsta, emedan 3:dje punkten innehåller
den väsendtligaste frågan i hela
Utlåtandet; och man kan icke utan svårighet
bestämma räntans belopp, utan att först
afgöra, örn lånet skall upptagas med rabatt
å Capitalet, eller icke. Den methoden att
vid Iåns upptagande gifva Sedel på större
Valuta än man erhållit, kallas i enskilta
lifvet för vingleri, men anses icke så, då
frågan är om Statslån. Det vore emedlertid
utan tvifvel bäst, att icke gifva någon
rabatt på det lån man erhåller, om sådant
kan undvikas, ty i annat fall händer lätt,
att förlusten, som man ådrager sig genom
rabatten, kommer att öfverväga fördelen af
den låga räntan. För min del anser jag
174 Den 3 Mars e, m.
mig icke ri ga lili rackel ig kännedom för att
ingå i bedömandet af frågan, huruvida vi
kunna erhålla det ifrågavarande lånet alpari
eller icke; men jag skulle dock tto,
att det icke vore omöjligt att erhålla det
på sådane vilkor, så framt man ville tillåta,
att lånet upptages genom anteckning
uti RiksgäldsContoiret. Val kunde det hända,
att inom Sverige icke funnos några betydliga
Speculanter; men många Utländska
Handelshus, som här hafva sina Commissionairer,
skulle säkert teckna sig för vissa
delar af lånet al-pari. Jag anser det derföre
vara klokast alt meddela RiksgäldsContoirets
Fullmägtige den föreskrift, att
de höra vidtaga en så beskaffad anteckningsåtgärd
i RiksgäldsContoiret, och först, om
detta misslyckas, i yttersta nödfall vända
sig till Banquierer. Orsaken, hvarföre Utskottet
tillstyrkt lånet, är alt Utskottet
tror, det skuldsatta landtbrukare derigenom
skola hjelpas, ulan alt hvarken Staten
eller enskilte i någon mån blifva lidande.
För min del är jag i hägge afseenden
af en annan mening, emedan jag
anser det gifvit, alt Slaten skall blifva lidande
på denna affaire. Men då beslutet
om lånels upptagande redan är fattadt,
återstår icke annat än alt tillse, det man
med all möjlig försigtighet går tillväga.
Såsom omkostnad för si 1 fre Is hitförande
torde någon liten rabatt blifva nödvändig',
och om 4 procents ränta blir bestämd, kan
Den 3 Mars e. m. ij5
t i 1 lufven tyrs icke mera af lånet erhållas än
C)8 procent, kanske afven såsom det aldralägsla
96 procent; men derunder synes ej
eller någon rabatt böra beviljas; hufvudsakligen
derföre, att förlusten på lånet för RiksgäldsContoiret
då blifver ögonskenlig. Det är
väl nu snart 20 år, sedan jag förrättade Secreterare-t
jensleu i RiksgäldsContoiret och
i sådan egenskap hade befattning med Contoirets
utländska gäld; men jag vill minnas,
alt liqvider af skulder utomlands alltid
äro förknippade med stora omkostnader
såsom postporto-provisioner, förluster
å vexlar, som återkomma med protest m.
m. Det är derjemte alltid nödvändigt, att
hafva fonder hos utländska Banquierer alt
till belalningarne disponera, och jagar öfvertygad,
alt 3ooo R:dr årligen lill delta
behof är alldeles för litet. Man skall tillika
betänka, att en sådan inlåning, sorn
den ifrågavarande, ej kan i längden fortgå
utan förluster å sjelfva lånen, emedan våra
Inlecknings-lagar, i anseende till de tysta
förmånsrälterne och flere andre omständigheter,
befinnas uti ett ganska ofullständigt
skick. Förluster skola således efter all sannolikhet
uppkomma, och dessa äro icke i
förslaget beräknade. RiksgäldsContoiret måste
äfvenledes gå i förskott för de 3:ne första
belalningarne till så väl ränta som Capital-afbetalningar,
emedan bela första året
ingenting inflyter från de fastighetsägare,
till hvilka penningarne blifvit utlånade. Jag
iy6
Den 3 Mars e, m.
tror derföre, alt om länet skall bära sig,
bör räntan bestämmas till 4 procent, och
Capitalet upptagas al-pari eller åtminstone
nära derintill. Helst hade jag likväl önskat
att j:sta och 3:dje punkterne hade kommit
under gemensam öfverläggning, men då så
ej skett, skall jag anhålla om bifall till irsta
punkten, i hopp att, då frågan om rabatten
förekommer, densamma måtte blifva
förminskad.
Herr Rosenblad: Jag har ej vidare att
tillägga, än att jag för min del icke har
något emot de små förändringar i redactionen,
hvilka Herr Lefre'n föreslagit.
Herr Munck af Rosenschöld: Grefve
Björnstjerna och Herr Hjerta instämma med
mig deruti, att under närvarande förhållanden
4 procent är den minsta ränta, för
hvilken lånet kan fås. Men jag ber att få
fästa uppmärksamheten derpå, att uppsägning
af lånet eller någon del deraf icke
är RiksgäldsContoirets Fullmägtige tillåten
förr än efter io år, och som vi måste vid
våra beslut i denna sak tillse, att dessa
beslut passa icke allenast under närvarande
förhållanden, utan äfven om 5 å 6 år
härefter; så yrkar jag, i händelse denna
io års uppsägningstid bibehålles, att räntan
för de utländska lånen må bestämmas
lill 3| procent; men jag går in på att bestämma
räntan till 4» ja till 4§ procent,
Den 3 Mars e. m.
i fall uppsägningen får begagnas om fem år
i stället för, såsom bär är föreslagit, io år;
ty möjligen kan allmänna räntan på 5 år
betydligt falla, och det vore då en onödig
förlust att fortfara med 4 procents ränta,
när vi kanske kunna om några år erhålla
samma lån för 3 procent. Jag anhåller om
proposition til! bifall å i:sta punkten med
den förändring, att tiden, hvarefter uppsägning
får begagnas, bestämmes till 5 år.
Herr Rosenblad: Då jag var den, sorn
gjorde det förslag, hvarpå Utskottet nu ingått,
att Slaten icke må äga rättighet uppsäga
Capitalet på de första io åren, anser
jag det vara min pligt att söka rättfärdiga
denna Utskottets åtgärd. Vilja vi sjelfva
lånet, måste vi ingå på de derföre erforderliga
vilkor. De, som från början varit
emot lånet, handla ganska consequent, då
de söka att genom bestämmandet af oantagliga
vilkor göra lånets erhållande omöjligt.
Men, mine Herrar, vi måste uppmuntra
långifvarne att ingå med oss. Hvad
Herr Hjerta yltrat, att Preussiska fonderna
nu stå på gg, är en sanning, så vidt
det angår det gamla lånet; men Preussen
bar nyligen annoncerat ett lån mot g6~
procent, och, så vidt jag känner, ännu icke
kunnat erhålla detsamma. För närvarande
upptagas flera nya lån mot 4 procent. Långifvarne
böra försäkras, alt ej så hastigt få
64 H. 12
Den 3 Mars e. m.
länet uppsagdt, och att räntan är någorlunda
förmonlig, på det de må kunna säfja
ut Obligationerne åt de mindre Capis.jlisterne.
För de stora lånen ligger säkerheten
mot uppsägningen till en del i lånens
storlek, ty rooo millioner äro icke
så latt återbetalte, då deremot 2 millioner
är en småsak» 4 procents ränta är visserligen
i sig sjelf icke någon hög räntefot,
och det är föga troligt, alt Capilalerne
skulle så hastigt tillvexa i förhållande
till möjligheten att använda dem, att räntan
på sådane skulder, som vårt ifrågavarande
lån, skulle på 10 år blifva betydligt
lägre, ty verldsiikedomen går visst fram,
men icke med sådane jettesteg. Jog måste
således sätta mig emot Herr Munck af
Rosenschölds förslag, och anhåller om bifall
till första punkten med de förändringar
i redactionen, Herr Lefren föreslagit,
samt med uteslutande af sista meningen.
Hons Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln biföll, att första punkten
finge erhålla följande lydelse: Räntan kufver
4 procent å clet för skrif nu Capita/et_,
och erlägges till hälften hvarje halft år.
J detta Capital afbetalas årligen minst /
procent _, antingen genom Obligationers inköp
och dödande inom bestämda tider> eller
genom hvilket annat sätt, som med
största fördel för RiksgäldsContoiret kan
Den 3 Mars e. m.
*79
med längifvaren öfverenskomma*, dock så,
att länet varder inom 3y år till fullo li(jvideradt.
Lånen blifva uppsägbara endast
ä RiksgäldsContoirets sida; dock må
RiksgäldsContoiret kunna medgifva, att för
större eller mindre del af lånet ej begagna
denna uppsägningsrätt inom en tid af högst
10 år efter lånets emottagande. Till gäldande
af förberörde 5 procent användes
årligen en motsvarande summa af den ränta
och Capital-afbetalning, som vederbörande
fastighetsägare till RiksgäldsContoiret erlägga.
Alla de kostnader, hvilka det kan
åligga RiksgäldsContoiret, att för upp- och
utlåningen bestrida, utgå af den 6:te procenten.
Hvad deraf icke för detta ändamål
erfordras, ökar amortissements-fonden.
Ropades Ja.
Andra Punkten.
Länet indrages icke i vese lar, utan i silfver,
som i Banken på Deposit-räkningen
insättes.
Denna Punkt blef, uppå af Tians Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken
framstäld proposition, af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Tredje Punkten.
Rabatten eller mellangift och provision för
länets anskaffande, jemte kostnaden för
64 H. n *
Den 3 Mars e. m.
sil frets fria lefvererande i Banken , antingen
transport och assurance m. rn.
af långifvaren eller af RiksgäldsContoiret
besörj es , må ej öj ver stiga 8,
högst 10 procent.
Herr von Troil, Emil: Jag deltog icke
i discussionen öfver irsta Punkten, emedan
jag är öfvert.ygad, att lånet icke bär sig,
om man skall betala mera än 4 procents
ränta; men jag frångår ej, att lånet ändock
kan erhållas al-pari. Innan jag går att besvara
de anmärkningar, sorn bär af åtskilliga
talare blifvit gjorde, torde jag först få
besvara hvad Utskottet mot mig anfört.
Utskottet säger, att vid 5:te Punkten hafva
inom Bidderskapet och Adeln blifvit gjorde
de anmärkningar: att lån emot lägre ränta
och högre förskrifning, än för hvad som
incasserades, skulle blifva betungande, dä
återbetalningen genast börjar och skall vara
verkstäld inom vissa år;
att Utskottet derföre hellre bordt stadga
4\ procent ränta, och deremot berättiga
RiksgäldsContoiret, att upplåna emot
full valuta;
att Utskottets ränt eber åkning vore origtig,
då 4 beräknade på go utgjorde fördels
och ej 4 procent, hvadan ej eller rån tevinsten
blefve 1 procent utan blott Adelar,
och föga behållning således skulle uppkomma
till betäckande af risque cch förvaltningskostnader;
-
Den 3 Mars e m.
hvarjemte inom BorgareStåndet skall
blifvit erinradt; att. vid jemförelse af de
vilkor, på hvilka andra Stater upptogo lån,
mellangiften af 8, högst 10 procent, vöre
för hög, och borde bestämmas antingen till
5 procent, då Staten sjelf ej behöfde lånet,
eller nedsättas till åtminstone 8 h 9
procent; så vida icke utmärkas borde, det
möjligen bästa vilkor borde betingas, och
att mellangiften, transportkostnaden inberäknad,
ej finge öfverstiga 8 procent.
Hvad de s:ne första af desse anmärkningar
angår, hafva desamma af flere Ledamöter
både inom Ridder skap et och Adeln
och inom BorgareStåndet redan blifvit veder
lagde, samt företrädet af det lånesätt,
Utskottet föreslagit, framför det af fullt
Capital emot högre ränta, omständligen
blifvit ådagalagdt genom deröfver upprättade,
hos nämnde 2:ne RiksStänd företedde,
Calcu/er. Utskottet anser således öfverflödigt,
att ingå uti bevisning om rigtigheten
af dess beräkningar vidare, än
att med bilagde calcjl visa, det lånet bör
bära sig, aldrahelst, om det upptages i
Svenskt Specie, med räntans betalande i
Stockholm. Jag kan icke annat än vara i
högsta grad förundrad öfver det sätt, hvarpå
Utskottet besvarat mina anmärkningar.
Utskottet har nemligen sagt, att jag blifvit
vederlagd , i den discussion, sorn här
förevar. Detta är likväl icke förhållandet,
hvilket hvar och en, sorn då var närvä
-
Den 3 Mart e. m.
rande, torde kunna erinra sig. Jag hade
uppgifvit, att 4i procents ränta och Capital
al-pari var bättre, än en lägre ränta
och betydlig rabatt. Detta bestreds i början
af Friherre Cederström, men då Herr
Friherren sedermera afstod derifrån, trodde
jag honom hafva blifvit öfvertygad om rigtigheten
af min satts. Grefve Björnstjerna
var den enda, som framslälde någon rigtig
calcyl; men att 4f procents ränta och alpari
Capital skulle vara dyrare, än de af
Utskottet föreslagne vilkor, påstod icke någon.
Som detta Utlåtande först i går, tryckt,
lill RiksStånden inkom och utdelades, och
jag icke visste, att saken här i dag skulle
förekomma, har jag icke haft tid uppgöra
några skriftliga calcyler för att vederlägga
Utskottet; men ehuru jag således icke kan
bestämdt på zifFran visa förhållandet, tror
jag mig likväl utur liufvudet kunna framställa
det väsendtligaste. Då man för go
ger 4, så skulle man, med samma ränteberäkning
för ioo ge 4f;delar. Om man
för att få 90 skall gifva en förskrifning på
100, så skall man för att få 100, efter samma
beräkning, gifva förskrifning på nifrdel.
Räntan blir sålunda 4 och T*^:delar, och skilnaden
är blott Y^tdel; eller om lånet står i
36 år, blir räntevinsten -|f:delar eller 2
procent, då deremot förlusten blir 11 procent.
Således, ehuru jag nu utur bufvudet
icke kan mera bestämdt uppgifva förhållandet,
ser dock hvar och en, att det alltid
Den 3 Mars e. m.
iSj
1)1 ir en betydlig fördel att vid lånets upptagande
gifva procents ränta, då Capitalet
är al-pari, emot att bevilja io procents
förlust mot 4 procents ränta. Det
är verkeligen förunderligt, alt finna arithmetiska
facta motsagda, ty ehuru man bör
hafva aktning för de meningar, som innefatta
motsatsen af hvad man sjelf yrkar,
lärer det dock icke kunna tillämpas, då
fråga är om arithmetiska facta. Om de
motsägas, kan man icke förklara det på
annat sätt, än att den, som gör det, antingen
icke kan räkna, eller ock icke vill
göra sig besvär dermed. För öfrigt bestrider
jag icke, att lån med Capital-förlust
och lag ränta äro förmonlign på lång lid;
men så är icke förhållandet bär, ty detta
lån skall betalas inom 3^ år oell kanske
långt förr, emedan det beror på RiksgäldsContoiret
så väl som dess låntagare att uppsäga
penningarne. Dessutom torde en förändring
i räntefoten med temmelig säkerhet
kunna motses, helst utomlands räntan
redan är lägre än i Sverige, och den här
troligen äfven faller, när vi få ett ordnadt
mynt. Om räntan skulle falla under 5 procent,
lära fastighetsägarne icke vara belåtne
att behålla lån mot den högre ränta, som
nu är i fråga, utan uppsägning följer snart
derpå, och RiksgäldsContoiret blir tvunget,
att, ehuru med förlust, emottaga penningarne,
och måste då liqvidera långifvarne,
fastän full tillgång ej finnes, ty dertill for
-
.84
I) c ri 3 Mars e. m.
di •as, aLL penniugarne skola vara utlånta i
3^ år mot 5 procent. Man iiar påstått,
alt lån med io procents rabatt och 4 procents
ränta skulle bära sig rätt och jemt,
synnerligen då 3ooo R:dr i silfver voro afsätta
till betäckande af de årliga omkostnaderna;
meu jag är öfvertygad, att denna
summa icke kan betäcka dessa årliga
omkostnader; ty man har dervid icke tagit
i beräkning de förluster, som hos de
låntagande fastighetsägarns skola uppkomma,
och hvarpå vi hafva bevis i den afskrifning,
som vi för några dagar sedan
voro tvungne att bevilja å ett Bancolån,
oansedt Bancolåuen äro bygdå på mycket
säkrare grunder, än de nu ifrågavarande
fastighetslånen. Jag finnér derföre nödvändigt,
att försäkra RiksgäldsContoiret om större
vinst, än den Utskottet föreslagit, och anser
C)6 procent af summan böra vara det lägsta,
som får antagas. Man har sagt, att, om
man ville lånet, borde man bevilja de vilkor
Utskottet föreslagit, men jag tror, att
96 procent äro tillräckliga, när Preussen
erhåller gg procent, och vi hafva beviljat
3 procent endast för transporten af silfret
från Tyskland hit, hvilket måtte vara tillräckligt,
då jag påminner mig, att Herr
Rosenblad, i frågan omBankens silfveruppköp,
på detta ram upplyste, att transporten
af silfver från Hamburg lill Stockholm
endast kostade f procent. Man skall dessutom
komma ihog den skilnad, som bör
Den 3 Mars c. m.
185
vara emellan sådana lån, som PiiksgäldsContoret
upptager i afsigt att endast i låneväg
utlemna, och sådane, hvilka oundvikligen
måste upptagas för oundgänglige behof, såsom
Landets försvar. Rikets Ständer hafva
väl beslutat att upptaga ett lån till undsättning
för skuldsatte landtbrukare, men
meningen dermed har icke varit, alt folket
skall betala dessa skulder, utan tvertom måtte
väl ett oefte rgi fl i gt vilkor vara, att Staten
kommer skadeslös ifrån denna mäklare-åtgärd.
Förhållandet skulle vara annorlunda,
om lånet vore oundgängligt till landets behof;
man vore då tvungen alt upptaga detsamma
till och med med 5o procents rabatt,
om det ej kunde fås för bättre pris.
Den till de årliga behofven afsatte summa
af 3,ooo R:dr i silfver utgör endast en och
en half procent per mille af sjelfva lånesumman,
och det är alldeles exempellöst,
att någon Lånebank med så ringa fördel
verkställt låne-operationer. Jag anhåller om
proposition derpå, att lånet icke må upptagas
till mindre än c)6 procent af förskrifningen.
Herr Rosenblad: Jag ber att fö erinra
den sista Talaren derom, att bland dem,
som uppträdde för att vederlägga honom ,
då ^lånefrågan här förevar, räknade äfven
jag mig, ehuru min vederläggning måtte
hafva förekommit Herr von Troil särdeles
svag, då han icke ens ihogkommit dess
186
Den 3 3?:irs e. m.
tillvarelse. Då jag likväl sjelf vägar vara
af en annan tanka, skall jag tillåta mig att
i korthet åter upprepa hvad jag då anförde.
Jag bestred alldeles icke den arilhmetiska
riktigheten af Herr von Troils kalkyler,
men jag bestred dessa kalkylers tillämplighet
till den under öfverläggning varande
frågan; jag bestred möjligheten att kunna
erhålla ifrågavarande lån mot procent
ränta al pari } ja till och med mot 5 procent
ränta alpari; ty, då del ålåg contrahenteu
att bestrida alla kostnader för silfvers
lefverering i Banken m. m , men han deremot
icke ägde rätt tillgodonjuta ränta förr
än efter lefveringen, samt å en annan sida,
när omständigheterne kunde för oss göra
<h t fördelaktigt, var underkastad återbetalning
al pari, måste han inom detta maximibelopp
(doo procent) finna sin ersättning
och vinst. Jag upplyste vidare, att
låuegifvarne vanligtvis erhålla ränta från
O O
den dag lånet är afslutadt, oansedt dessa
lån erläggas med långa mellanterminer, och
vanligen lemnäs i det på stället gångbara
mynt; omständigheter, hvilka här alldeles
icke äga rum, ty här, såsom jag nyss nämnt,
får ej ränta beräknas, förr än silfret i Banken
aflemnas, och långifvaren är förbunden
ali, vidkännas alla omkostnader. Herr von
Troil har åberopat, att jag skulle yttrat, att
Silf tets transporterande ifrån Hamburg hit
till Stockholm för Banken icke kostat mera
än | procent; milt yttrande var, ali ett
Den i Mars e. ni.
187
Svenskt Handelshus genom öfverenskommelse
med Danska Regeringen fått Silfret
transporleradt från Hamburg lill Helsingör
för | procent, nien detta var oberäknadt
Commissionsarfvode för den som köpte upp
silfret, och för den som mottog det, transporten
från Helsingör till Stockholm m. m.
Om man kunde undgå att afse alla dessa
kostnader, så skulle jag hafva mindre emot
Herr von Troils förslag; men då man tillägger
dem, (kich man måste afse dem beräknade
eller ej) blir det alldeles omöjligt,
alt erhålla lån mot 4| procent al pari. Vi
kunna väl dessutom icke göra anspråk på
större kredit än andra länder med redan
stadgad Statskredit, hvaribland jag exempelvis
vill nämna Österrike, hvars 5-procentslån
står på 101, och hvars nya/(.-procentslån
står på 91; eller Preussen, som vill
återbetala sin 5-procentsskuld, som står på
100 ä ioof, och erbjuder 965 för 4 procentslån.
Jag har således icke beslridt den
arithmetiska riktigheten af Herr von Troils
kalkyler, ty dessa, likasom 2 gånger 2, äro
sig alltid lika; men jag bestrider, att de
kunna användas på förevarande fråga, eller
att det under närvarande förhållanden är
möjligt, att här i Stockholm få lefvereradt
ett utländskt lån al pari mot 41 procents
ränta och med vilkor att alla kostnader,
ränteförlust &c. blir för långifvarens räkning.
Det var den ena saken. Den andra
Var min erinran dels derom, att intet hin
-
188
Deri i Mars e. m.
der finnes i forslaget för antagande af bättre
vilkor, i fall de erbjudas Riksgälds
Contoirets
Fullmäktige; dels derom, att i
fall lånet contraheras till po procent, det
icke är sannolikt, att det genast uppstiger
till ioo, utan alt man kan göra inlösningar
efter qi å 92 procent o. s. v., hvilket
inköp, förmånligare än den beräknade inlösningen
efter fulla 100 procent, genom
partiell uppsägning blefve en vinst, som afgår
från den så öfverklagade rabatten, och
betydligt ändrar de framställda kalkylerna.
Jag vill ytterligare tillägga, atc under 3^
år kunna ofta konjunkturer inträffa, då statspapper
måste falla, och att man då alltid
lättare måste kunna uppköpa 4-procents-räntor
under pari än procents. Jag vågar
också så mycket mindre hoppas, att vi kunna
erhålla de förmånliga vilkor Herr von
Troil yrkat, som det nya Preussiska lånet,
hvilket utbjöds för g6f procent, enligt de underrättelser
jag i går aftons af en bland Stockholms
större handlande derom erhöll, icke
ännu lärer vara afslutadt, ehuru några enskilta
Preussiska partialobligationer gällt gg procent;
och dock bör härvid anmärkas, alt inga
sådane omkostnader der förekomma, som de,
hvilka betunga vårt lån. Jag vågar derföre
ej med säkerhet tro, att vi skulle kunna
erhålla ett 4~ProcentsIån till g3 procent,
hvilket, när 3 procents omkostnader afgå,
är det samma som 96 procent, och jag anser
derföre oss ej kunna utsätta något min*
Den 3 Mars e. m.
dre minimum, än det Utskottet föreslagit,
hvarvid jag dock ber, att ännu en gång få
erinra, att det är ett minimum. Herr von
Troils förslag, sorn förutsätter, att vi skulle
erhålla gg procent eller al pari, vore detsamma
som ett fullkomligt afslag å hela
afifairen. Jag anhåller derföre om proposition
lill bifall på förevarande punkt.
Grefve Björnstjerna: En värd Ledamot,
Herr von Troil, bar ansett, att ett
lån å procent al pari vore bättre, än
ett 4-procentslån å po procent. Detta är
en arithmetisk kalkyl, hvars riktighet under
en parlamentarisk öfverläggning icke
kan visas eller bestridas. Jag tror likväl,
att om förhållandet varit sådant, hade säkerligen
SlatsUtskottet uppgifvit detsamma,
och jag skulle för min del då icke hafva
emot, att man fattade ett alternatift beslut
af innehåll, att lånet skulle upptagas antingen
såsom Utskottet föreslagit, eller ock
mot 4| procent al pari, om sådant kunde
erhållas. Jag skulle också så mycket heldre
tillstyrka denna åtgärd, som jag anser,
att ju mera man gifver RiksgäldsContoret
fria händer, ju förmånligare är det för sjelfva
saken. Hvad angår minimi-beloppets utsättande
till 96 procent, så är kalkylen derom
snart uppgjord. Yi veta, att Sil frets
transporterande har för BancoFullmägtige
kostat 4 procent; om jag nu äfven nedsätter
det till 2~ procent, blir summan af
igo
Den 3 Mars e. rn.
dessa 2 i procent lagd till det bestämda minimi-beloppet
af 96 procent, = 981 procent;
ränteförlusten, under hittransporterandet
af Silfret, kan ej upptagas under i procent;
summa 99 procent; då vinsten, i händelse
rättigheten begagnades att återbetala
lånet till al pari, blef endast en procent.
Jag hemställer, om en procents vinst uppväger
alla möjliga chancer under 3^ år,
eller kan förmå någon att med oss ingå på
dylika vilkor, när Kejsaredöinet Brasilien,
hvilket ej har några mägtiga grannar, ser
sina fonder fallne till 60 procent; jag tror
icke det vara tänkbart, att någon skulle,
för att kunna vinna en procent, vilja riskera
att förlora 20 å 3o procent. Jag tror
icke eller, att någon skulle åtnöja sig med
4f procents ränta al pari, när man t. ex.
i Österrike kan erhålla 5 procent; i Ryssland
6; i NordAmerica 4§ och så vidare.
Den, som vill saken, måste vilja medlen;
hvarföre man ej bör bestämma sådana vilkor,
hvarigenom Rikets Ständers beslut om
lånets upptagande skulle tillintetgöras. Jag
är likväl icke Fastighetsägare, så alt mig
gör det ingenting, huru saken går.
Friherre Sprengtporten: Jag är till största
delen förekommen af Grefve Björnstjerna
och Herr Rosenblad, men skall utbedja
mig att blott få tillägga några ord. Herr
von Troil har sagt, att lånet måste stå i
37 år hos lånfagarne, om icke förlust för
Den 3 Mars e. ra.
>9'
Staten skall uppkomma, och att endas! i
sådant fall Utskottets calcyl är rigtig; men
att den rubbas, om inbetalningar dessförinnan
ske. Jag erkänner, att delta är en,
elium föga trolig, cliance mot RiksgäldsContoiret;
men deremot finnes äfven den
cliance för RiksgäldsContoiret eller Staten,
att uintan på Statspapper faller, då det blir
möjligt för Contoiret, alt upptaga ett nytt
lån för bättre vilkor, och dermed liqvidera
det gamla. Hvad io procents-rabatten
beträffar, så är den endast beräknad, i händelse
lånet skulle kunna erhållas inom landet
och räntan i Stockholm liqvideras; men
högst 8 procents rabatt är påräknad, om
lånet tages utrikes, som klart synes af följande
ord i Utlåtandet: Utskottet anser således
öfverflödigt, att ingå uti bevisning
om rigtigheten af dess beräkningar vidare,
än att, med bilagde calcjl, visa, det lånet
bör bära sig, aldrahelst, om det upptages
i Svenskt Specie, med räntans betalande
i Stockholm. Upptages åter lånet i
utländskt mynt med ränteliqvid på utländsk
ort, torde måhända, i anseende till
kostnaderne vid remisserne af räntan och
möjliga förluster genom kursförändringar,
omkostnaderna få beräknas något högre,
hvilket förhållande Utskottet äfven i sitt
förra Betänkande afsett, då Utskottet föreslagit,
att rabatten, med afseende på
denna omständighet, bör bestämmas till 8
ci 10 procent. Hvarje procent af rabatten,
ICJ2
Den 3 Mars e, m.
sorn besparas, gör 20,000 R:dr; räntan härå
1000 R:dr. Om sålunda lånet upptages utrikes
mot 8 procents rabatt, blir omkostnadsfonden
årligen 2000 R:dr större än
calculen utvisar eller 5ooo, således 5 procent
af den ränta och capitalafbetalning,
sorn årligen skall remitteras utomlands;
men för det fall att räntan liqvideras i
Stockholm, liar Herr von Troil sjelf ansett
omkostnadsfonden af 3ooo R:dr förslå. Jag
skulle i öfrigt tro, att om äfven en obetydlig
förlust på denna dubbla lånerörelse
uppslår för Riket, bör man ock taga i beräkning,
alt 675,ooo R:dr utöfver det silfver,
som (efter förhållandet af 5 till 8)
skall motsvara de för det upplånla silfret
utgifne Bancosedlar, inflyta till Banken,
hvarigenom dess ställning ansenligen förbättras,
och sätter Rikets Ständer i tillfälle
framdeles att använda eller bespara en större
andel af Bankens vinst, för hvilken eljest
silfver måst köpas. Dessa omständigheter
hafva öfvertygat mig, alt ej så noga
räkna några iooorde R:drs förlust, hvarföre
jag ock tror mig kunna tillstyrka bifall å
Utskottets förslag, och får vördsammast anhålla
om proposition derå.
Herr Hjerta: Likasom förra gången
denna fråga förevar, anser jag äfven nu
det vara i högsta måtto origtigt, att, då
Staten uppträder såsom mäklare för några
en
-
Den 3 Mart e. m. ig3
enskilta skuldsatta jordbrukare, derigenom
ådraga Staten några förluster. Jag kan ej
föreställa mig, att det är möjligt, att med
3ooo R:dr i silfver eller 8000 R:dr i sedlar
kunna bestrida de årliga kostnaderna,
synnerligen då utlåningen skall skötas så i
detaille, att man utlånar till och med 200
R:dr Banco. Sådant förhållande är aldeles
motsattsen af den erfarenhet jag kunnat
hemta af de lyckliga försök, som blifvit
gjorda att lindra administrationskostnaderna
för Götheborgs och Malmö LåneContoir,
hvilka ändock icke fordra sådana extra
kostnader, sorn för administrerandet af ett
utländskt lån. Måhända kan en sådan ringa
kostnad af 3ooo R:dr bära sig för ett
år, men jag är öfvertygad, att kostnaderna
efter några år skola uppgå tili 15. 16,
å 20,000 R:dr Banco; och då man årligen
gör sådana förluster, samt derpå beräknar
ränta på ränta, så frågar jag, hvar vi skola
stå 37 år härefter. Allt hvad man i
rabatt beviljar öfver 6 procent, är derföre
efter min tanka en aldeles bortskänkt penning;
och om det är sant, såsom man berättat
mig, att BorgareStåndet beslutat 5
procents rabatt, är det visserligen skäl, att
Ridderskapet och Adeln beslutar detsamma,
så vida icke meningen är, att vid lånevilkorens
uppgörande några enskilta interessen
skola g3rnnas. Jag anhåller om proposition
derpå, att rabatten, i likhet med
64 H. i3
Den 3 Mars e. m.
BorgareStåndets beslut, mätte bestämmas
till 5 procent, så mycket heldre som vi
så nära Riksdagens slut böra så mycket
möjligt är söka förenkla besluten. Om ProtöcollsUtdrag
i delta ämne från BorgnreSlåndet
ankommit, anhåller jag, att det
måtte blifva uppläst.
Herr Cederschjöld: Jag är förekommen
af deu siste talaren, och instämmer fullkomligen
med honom. När ingen kunnat
bestrida eller vederlägga Herr von Troils
calcul, att lån mot 4 procents ränta och
io procents rabatt nödvändigt skall medföra
förlust; och lån-patronerne byggt sitt
hopp att kunna undgå förluster blott på
möjligen inträffande chancer; så hemställer
jag, om det är tillständigt att ingå på
sådana vilkor. Jag tillstyrker, att raan
icke måtte gå längre än till högst 5 procents
rabatt. Jag hemställer dessutom lill
de lagkloka af detta stånd, örn Sveriges
Lag medgifver att ställa en Revers på
högre summa än man verkligen derföre
fått; och om man åtminstone icke borde
underrätta utlänningarne om beskaffenheten
af den Borgenärs Ed de här möjligen
kunna blifva nödsakade att aflägga.
Herr von Troil: Om jag nyss ej nämnde
Heir Rosenblad, så kom det deraf, att
hän, då lånefrågan första gången förevar,
ej vederläde min calcul eller yttrade nå
-
Den 3 Mars e. m.
got mot densamma, utan endast drog i tvifvelsmål,
att ett ian kunde eihållas på de
af mig såsom förmånligast ansedde vilkor.
Hvad angår Herr Rosenblads upplysning om
kostnaden för silfvertransporten mellan Hamburg
och Elseneur, så kan det icke annat
än förefalla mig besynnerligt, att se saker
framställas på så olika salt allt efter som
roan har behof af att argumentera sin mening;
ty då frågan här var om slagskatt,
föi klarade Herr Rosenblad bestämdt, att
silfrets transporterande från Hamburg till
Stockholm och derifrån till Hamburg tillbaka,
endast kostade i procent. Grefve
Björnstierna har trott, att, om den af mig
uppgifne calcul varit rigtig, StatsUtskottet
säkerligen skulle hafva framstält densamma.
I afseende på frågan om caleulens
rigtighet kan jag hänvisa lill våra Protocoller,
då Herr Grefven säkerligen skall
finna, att mina calculer varit fullkomligt
rigtiga. För öfrigt har man sagt, att de
Banquierer, som skulle vilja speculera på
det ifrågavarande lånet, icke lära vilja risquera
att förlora derpå, och att en banquier
måste se sig väl före; men jag frågar, hvad
är Slaten i detta afseende annat än en mäklare
eller Banquier; och bör icke Staten i
första rummet tillse, att den icke någonting
förlorar, eller att man icke företager
länet, om det medför förlust för de skattdragande.
Jag kan dessutom icke medge,
04 H. i3*
De u 3 Mar* e. ra.
att 3ooo R:dr i silfver skola vara tillräckliga
att betacka de Arliga utgifterna för
räntans och lånets liquiJerande utrikes samt
administrationskostnaderne. Men om dessa
3ooo R:dr dertill äfven skulle vora tillräckliga,
finnes dock ingenting att betacka
de förluster, som man ovilkorligen måste
göra på utlåningen. Man har dessutom såsom
skäl till rabatten yttrat, att man skulle
kunna få köpa igen Obligationerna för
mindre, än hvad de äro förskrifne uppå.
Jag tror dock ej delta; ty om räntan betalas
ordentligt, skall man icke kunna få
köpa dem med någon förmån, emedan de
då snart skola stiga nära pari. Man har
sagt, att man ej så noga borde räkna förlusterne,
då Banken vinner för realisationen
genom denna åtgärd. Ja" tror icke
detta, tvärtom anser jag det vara äfventyrligt
för Banken, örn just vid den tidpunkt
densamma, efter en lång stängning,
öppnar sin lucka till silfverutvexling, genom
en Statslåneoperation en mängd silfver
indrages i landet; ty får man mera
mynt i landet, än som behöfves, skall detta
mynt erhålla en benägenhet att strömma
ut ur landet, och det skulle då kunna hända,
att en mängd silfver ultoges ur Banken
och exporterades, hvilket, om det icke
i sig sjelf vore farligt, dock skulle kunna
skada Bankens credit; och det vore då osäkert,
om realisationen i längden bar sig.
Man har yttrat, att försöken att erhålla
D r n 3 Mar* e. m.
>97
bättre vilkor för lånet blolt voro en taktik
för att få afslag å hela saken. Eftervei!-  den må bedöma, på hvilkendera sidan mera
taktik visat sig vid detta tillfälle. Måhända
skall hon säga, att man blott föresatt
sig att till hvad pris som helst få en Statsskuld,
och att de skuldsatte fastighetsägarne
blott varit en förevändning. För att
visa, det jag ej fordrar mera, än hvad
oundgängligen är nödvändigt, skall jag begifva
mig derhän, att lånet ej må upptagas
under p5 procent, och får jag anhålla
ora proposition derå.
Grefve Björnstjerna: De trenne sista
talarne hafva nyttjat det argument, att detta
lån, uppg jordt såsom StatsUtskottet föreslagit,
skulle inveckla Staten i förluster,
och återverka på de skattdragande. Jag
mäste bestrida detta; Friherre Sprengtporten
har deruti äfven till en del förekommit
mig. Jag hemställer, om ej, då Ban-r
kens silfverfond genom detta lån blifvit
förstärkt, det till silfverköp bestämda anslag
af 333,ooo R:dr om året skulle kunna
besparas, hvilket endast på 3:ne år gör en
million R:dr. Jag vill ej upptaga liden
med att åter upprepa en calcul, sorn skulle
visa, att om <)5 procent bestämdes till
den minsta summa, som för lånet lick emottagas,
den högsta vinst då för långivaren
skulle blifva 2 procent, och jag tror visserligen
icke, att någon Banquier skulle för
>9®
Den 3 Alars e. 10.
3 procent vilja ingå i ett sådant län. Jag
vet, att ett annat Stånd vidtagit ett sådant
beslut, men detta gifver blott styrka åt
den öfvertygelse jag långe hyst, att denna
Representation, äfven utan att betraktas under
en högre synpunkt, men endast såsom
verktyg eller lill verknings-machin af Lagar
oell Författningar, icke kan åstadkomma något
i sy sterne , och således icke något godt,
ty hvad som ej är i sy sterne , duger vanligen
ganska litet.
Herr Rosenblad: Jag skall icke åter
upprepa de gamla tvisterna med Herr von
Troil. Jag underkastar mig gerna deras
omdöme, som en gång läsa våra Prolocoller,
och är öfvertygad, alt ingen motsägelse
skall finnas i mitt yttrande nu, och
det jag i frågan om slagskatten afgaf. Jag
skall nu öfvergå till den egentliga saken.
Såsom ett bevis att man icke är blottstäld
för förluster vid en klokt ordnad belåning
af landtegendom, vill jag nämna, att Banken
sedan i^38 på sina fastighetslån icke
gjort andra förluster, än på hus, bygdå
under Continental-systemet i de Släder,
der rörelsen och således husvärdet var högt
uppdrifvit, men sedermera aftagit. Nu deremot
är ingen fara för osäkerhet i pantén,
emedan endast landtegendom belånas, och
efter all sannolikhet skall jordförbättringen
gå framåt, samt derigenom göra egendomarnes
värde så mycket säkrare. Ehuru
-
Den 3 Mars e. ra. 199
väl jag vet, att genom en röst, det vill
säga den brutna sedeln, BorgareStåndel
beslutat, alt lånet skall upptagas efter minst
r)5 procent, kan jag deruti icke se något
bevis för en önskvärd förändring inom Representationen,
men jag mäste deremot anse
en sådan åtgärd obestridligen vara detsamma
som a (slag å bela saken. Då man i
förra lider lånte, beräknades 4^5 procents
commissions-ai fvode; hvaremot båticke
är beräknad 1 procent. Hvad förvaltningskostnaden
beträffar, behöfver man icke
frukta, att dertill åtgår meia än 8000 R:dr,
eller att ett helt Embetsverk behöfver, upptagas
till dess administration, då här icke,
såsom vid LAneContoiren, är fråga om någon
ny utlåning, ulan blott att uppbära
och utbetala räntorna för det redan utlånta.
För att gå så långt som möjligt, vill
jag likväl medgifva, att rabatten icke får
stiga öfver 8 procent, och att således orden
h 10 procent måga ur punkten utgå;
men jag kan aldrig medgifva, alt länet icke
skulle få upptagas under p5 procent, ty
det vore detsamma som ett rent afslag å
bela saken. Den majoritet, som finnér denna
sak icke vara likgiltig för fastighetsägare,
äfvensom för näringarne, skall, jag är
derom öfvertygad, hafva nog sans och känsla
för nödvändigheten att icke ingå på vilkor,
som skulle skämma bort hela sa n
och tillintetgöra Ståndets en gång fattade
beslut. Jag anhåller om Herr Grefvens och
20©
Dfn 3 Murs e- in.
LandtMarskalkens proposition å den förändring
af punkten, att i stället för 8 h 10
vrocents rabatt sättes blott 8 procents rabatt.
Skulle denna proposition ej medgifvas,
anhåller jag om votering.
Herr von Hartmansdorff_, åugust: Den
siste talaren har yttrat, att Ridderskupet
och Adelö icke borde tillintetgöra sitt redan
en gång fattade beslut. Jag vill i anledning
deraf blott erinra, att Riddeiskåpet
och Adeln aldrig beslutat detta lån,
utan att vi blifvit öfverröstade af de andra
tre Stånden. Frågan, om 3ooo R:dr
silfver kunna räcka till bestridandet af årliga
omkostnader och förluster i och för
detta låns förvaltning, har jag redan tillförene
besvarat med nej. Möjligen kunna
de det i början, innan förlusterne begynna,
och så länge RiksgäldsContoiret är i
tillfälle, alt jemte egne tjenstemän använda
Assistansens, hvilka på Indragningsstat
aflönas. Men sedan utlåningsfonden sjelf
skall bära både förluster och aflöning, och
man betänker, hvilken odräglig bokföring
och beräkning skall uppstå af 5 och |-:dels
millioners utlåning uti poster ända ned till
200 R:dr att återbetala på 3^ års tid; så
kan man lätt föreställa sig, huru litet 3ooo
R:dr silfver skola förslå. En värd Ledamot
har omtalat de besparingar, som skulle
tillskyndas Banken derigenom, att de
tillämnade silfverköpen ieke behöfde verk
-
Den 3 Mars e. ia.
201
ställas, i fall silfverlånet erhölles. Men om
man besinnar, hvad Herr von Troil ganska
rigtigt anmärkt, att om rörelsen icke
behöfver denna massa af sedlar, som genom
lånet sprides; tages snart silfret ur
Banken, och strömmar ur landet, hvarigenom
förhållandet mellan Bankens sedelstock
och silfverfond försämras; så finner
man, att Banken behöfver sina tillgångar
för att åter verkställa möjligen behöfliga
silfverköp. En Ledamot har yttrat den
farhåga, att om detta lån icke ginge i fullbordan,
skulle det bevisa, att något godt
icke kunde komma ifrån denna Representation.
Jag hade hoppats, att ett sådant
yttrande ej skulle hafva blifvit fäldt härstädes,
aldraminst af en man, som tillhört
de tre andra Ståndens pluralitet, i
meningen att lån hör göras; ty om något
godt icke kan komma från denna Representation,
och hon dock låtit sig bevekas
att besluta det ifrågavarande lånet; så är
ju den klara slutsatsen deraf, alt hela lånet
icke duger. Det torde ock vara händelsen
med mångå af de beslut, hvartill
de rådande under innevarande Riksdag förmått
än det ena och än det andra Ståndet.
— Jag kan icke säga, hvilken procent
är tjen 1 i gast att såsom rabatt bestämma
i hänseende till lånetillgången å främmande
orter, men i egenskap af Riksdagsman
är det min pligt, att akta Statens
medel, och att följakgtligen tillse, det den
202
Den i Mars e. ni.
icke här förlorar, genom alltför betydliga
alding der ule.
Herr Munck af Rosenschöld: Sedan
Ridderskapet och Adeln bifallit lista Punkten,
eller att lånet må upptagas mot 4 proccnls
ränta, och med vilkor, att uppsägning
icke får ske på io år, så förenar jag
mig med Herr Rosenblad deruti, att 10
procents rabatt är för mycket, och att
maximum bör bestämmas till 8 procent.
Jag tror, att lånet är ganska nyttigt för
landet, och kan icke ingå derpå, att i frågan
om dess beslutande Ridderskapet och
Adeln blifvit öfverröstade af de öfrige Irenne
Stånden. Ridderskapet och Adeln återremitterade
väl Utskoltes första Betänkande,
men många, som voterade för återrrernissen,
gjorde det aldeles icke derföre, alt
de voro emot sjelfva lånet, utan emedan
Kongl. Majlis snnction i afseende på myntbestämningen
hade blifvit med lånefrågan
förknippad; åtminstone var detta händelsen
med mig. För min del tror jag, att
allmänna rörelsen mycket väl behöfver detta
lån; men att det i allmänhet kommer
att verka mindre an man tror, ehuru Capitalet
af somlige anses så stort. De, sorn
blott söka sin egen fördel i penningens
sällsynthet, för ott derigenom kunna desto
lättare ockra med sina penningar, eller åtkomma
andras egendom på executiva Auctioner
och till vanpris, skola i denna frå
-
Den 3 Mars e. ni. ao3
ga icke anse något Capital för litet. Man
liar klandrat ett uttryck om vår Representation;
men inom Underhuset i England
får man ofta höra mycket strängare uttryck
om Husets egen organisation. Jag
hoppas att meningen icke är, alt vår fria
yttranderätt på något vis skall, utöfver
RiksdagsOrdningens föreskrift, inskränkas.
Jag tillstyrker bifall å Herr Rosenblads förslag,
att rabatten må bestämmas till högst
8 procent.
Herr Lefrén: Herr Munck af Rosenschöld
har redan svarat Herr von Hartmansdorff,
alt Ridderskapet och Adeln icke
af de öfrige Stånden blifvit öfverröstade i
frågan om lånets beslutande. En värd Ledamot
Herr Cederschjöld har erinrat derom,
att det vore mot allmän lag, att gifva
förskrifningar på större summa, än den man
verkligen till låns erhållit, och att utländska
långifvarne borde underrättas om vår
Concours-ed. Den värde Ledamoten får ej
glömma, att förord i allmänhet bryter Lag;
och att Kongl. Maj-ts sanction fordras till
lånefrågan; samt att om således Rikets Ständer
och Kongl. Maj:t, eller de bägge inom
vårt land existerande Lagstiftande Magterne,
stadgat denna sak, utländningarnes samveten
kunna vara fullkomligen fredade. Mine
Herrar motståndare, hvartill talaren sjelf
hörer, måtte väl äfven antaga, att sådant
förord bryter lag, ty annars är deras eget
!) i* n i iVI ii r s e. 111.
yrkande om blott 5 eller 3 procents rabatt
lika mycket störande samvetsfriden, soia
vårt förslag om 8 å io procents rabatt.
Sedan nu samvetsfrågan är afgjord, skall
jag öfvergå till de betänkligheter, som blifvit
yttrade vid Utskottets förslag att bestämma
lånet till minst 90 procent, om
ränte- och Capital-liqviderne ske i Stockholm,
och minst 92 procent, om desse
skola ske på utländsk ort. Jag tror, att
lånet efter Utskottets förslag skulle komma
att bära sig jerat och rätt. Likväl underställer
jag, om icke mycken säkerhet ligger
uti möjligheten att med fördel kunna
få uppköpa Obligationer under det värde,
hvartill de äro förskrifne. Detta är en omständighet,
som ej ingår i calculen att
få lånet på al-pari, och som ej blifvit upptagen
i Utskottets calcul, men hvilken nära
gränsar till säker beräkning. Hvad här
blifvit yttradt om förvaltningskoslnaderne,
är besvaradt af den Ledamot, hvilken upplyst,
att vi redan hafva ett gammalt Förvaltningsverk,
som ändock skall äga rum, att dertill
använda. Jag antager Herr Rosenblads
modification, helst Ridderskapet och Adeln
torde behjerta, att Utskottets förslag blott
innehåller ett minimum, och att det icke
är RiksgäldsContoiret betaget, att uppgöra lånet
på så förmonliga vilkor, man kan erhålla.
Grefve Björnstjerna: I anledning af
en Ledamots yttrande, att jag skulle haft
förklenliga yttranden om vår Representa
-
Den 3 Man e. m.
2o5
tion, får jag endast svara, att jag följt ett
efterdöme, som jag är öfvertygad, att han
icke jäfvar, nemligen hans eget, då han
för icke längesedan beklagade, att elnna
länge Riksdagen varat, något godt icke kunde
komma derifrån. På det man icke måtte
vränga mina ord, skall jag åter upprepa
hvad jag yttrade. Jag sade, att denna
Representation, äfven utan att betraktas under
en högre synpunkt, men endast såsom
verktyg eller tillverkningsmachin af Lagar
och Författningar, från sina fyra olika håll
icke kan frambringa något i system, och
således icke något godt. För att ej längre
upptaga Ridderskapets och Adelns tid med
denna episod, vill jag öfvergå till ämnet,
och förena mig i Herr Rosenblads modification,
eller 8 procents rabatt såsom
maximum.
Herr Rosenblad: Jag vill endast erinra
derom, att det icke allenast är möjligt, utan
äfven sannolikt, att under en så lång tid
som 3^ år icke alltid Europeiska Statscrediten
skall gå framåt, utan att förhållanderne
stundom måste blifva, att Statspapper
falla, då nemligen krig, stora Statslån
eller andra på deras värde inverkande orsaker
inträffa. Man kan bedöma ombytligheten
t. ex. deraf, att Statspapper af
godkänd credit, som år r82\ hade stigit
30 å 25 procent, efter 1825 års handelskrisis,
föllo i5 å 20 procent och deröfver.
ao6 Den 3 Mars e. m.
Herr von Hartmansdorff bar yttrat, att de
beräknade 3ooo R:dr silfver icke skulle
räcka till de stora förvaltnings-kostnaderne.
Jag kan i detta afseende icke dela bans
tanka. Han har förmodat, att förvaltningen
icke skulle bära sig i anseende till den
stora utminuteringen af Obligationer. Jag
åter tror, att sedan den första utminuteringen
är förbi, behöfves endast en bokföring
i partie och noggrann tillsyn i afseende
på betalning och bevakning af de
redan befintliga fordringarne, ty nya lån
få ej utgifvas. Jag hade förmodat, att Herr
von Hartmansdorff, som afgifvit så vidlyftiga
reservationer, skulle hafva uppgjort
egna mot-calculer, om han ansett Utskottets
innehålla några missräkningar.
Grefve af Ugglas > Gustaf: Då Rikets
Ständer beslutat, att ett lån skall upptagas;
anser jag det vara en gifven följd,
att hvar och en bör söka tillstyrka ej allenast
de aldra förmonligaste vilkor, utan
äfven sådana, att lånet må kunna erhållas;
men 4 procents ränta och al-pari Capital
är icke rimligt för Sverige, som är så aflägset
från den allmänna verldsmarknaden,
och något lån kan säkerligen på dessa vilkor
icke erhållas. Man bar nu också frångått
detta förslag, och yrkat g5 procent
såsom ett minimum. För min del är jag
öfvertygad om sannolikheten, att derföre
kunna erhålla lånet, men finner det vara
Den 3 Mars e. m.
så nära yttersta gränsen af hvad vi kun
na såsom förmonligast erhålla, att det äfven
skulle kunna slå felt; och då del är
ingen risk att lenina en högre latitud åt
Fullmägtige i RiksgäldsContoiret, enär allting
kommer der att gå offentligen tillväga
och anbuden komma att publikt pröfvas,
tror jag, att något större * rabatt bör
utsättas. Jag skulle likväl tycka, att 10
procent är för mycket, och att man med
säkerhet kan stadna vid 6 procents rabatt,
di lånet mottages utomlands, och 8 procent,
då det lefvereras i Stockholm; eller
kanske det rättaste vore, att i likhet med
Herr Rosenblads förslag helt enkelt utsätta
rabatten till högst 8 procent.
Herr von Hartmansdorff: Jag får till
hvarje Ledamot af delta Stånd hemställa,
om jag någonsin fällt ett sådant omdöme
om vår Representation, som Grefve Björnstjerna
påstått. Tvärtom har jag både vid
denna och 1823 års Riksdag fått uppbära
anmärkningar, för det jag försvarat vår Representation.
Om Herr Rosenblad mera läst
mina långa reservationer, än talat derom,
skulle han hafva funnit, att jag i den bingsta
uppgifvit, det de omrörde 3ooo R:dr
voro otillräckliga till de betydliga förvaltningskostnaderna.
De, som med mig suttit
i StatsUtskottet, kunna intyga, att sedan
jag inom Stånden var öfverröstad i
hufvudsaken, och första calculen i Utskot
-
aoS
Den 3 Mars e. m.
tet gått sönder, uppgaf jag ett sätt att göra
de ringa tillgångarne mera tillräckliga, hvilket
också af mina förra motståndare antogs.
Enär jag således både på detta sätt,
och andra syftesenliga detailler, sökt göra
en förhastad, men dock beslutad, åtgärd
mindre skadlig, än eljest, hoppas jag icke
hafva handlat annorlunda, än hvarje ärlig
man skulle i mitt ställe hafva gjort.
Herr von Troil: Jag har endast begärt
ordet för att besvara Grefve af Ugglas yttrande,
att när Rikets Ständer beslutat upptagandet
af ett lån, voro de skyldige så
laga, att man kunde erhålla det. Det vore
då nödvändigt, att aldeles icke bestämma
några vilkor, emedan man lika litet med
fullkomlig visshet kan bestämma, att lånet
skall fås å g o som å g 5 procent; oförutsedde
händelser kunna ganska hastigt fälla
priset på Statpapper i ganska hög grad. Om
t. ex. ett stort krig skulle utbrista inom
Europa, inträffade detta otvifvelagtigt. Jag
tror, att Ständerna ej kunna anse sig hindrade,
att bestämma vilkoren, derföre att
de beslutat hufvudfrågan. Första vilkoret
bör vara, att Staten ej blir lidande på
transactionen, och att man i mån derefter
bestämmer de lägsta vilkor; för öfrigt vill
jag endast i korthet förena mig med Herr
Munck af Rosenschöld deruti, att nyttan
af detta lån blir mindre, än man tror, och
med
Den 3 Mars e. ra.
209
med Grefve Björnstjerna deruti, att vårt
Representationssätt, utan afseende på alla
fordringar från en högre synpunkt, och
beräknadt blott såsom en machin, äfven
som sådan icke är tillfredsställande.
Herr Cederschjöld: En värd Ledamot
har lemnat oss en upplysning, som säkerligen
skall blifva mycket välkommen för alla
procentare, den nemligen, att förord (äfven
i sådana mål) bryter lag. Jag förmodar,
att dessa icke skola underlåta att söka
göra denna invändning inför Domstolarne
gällande, när de kunna åberopa en så utmärkt
Lagstiftares auctoritet. De böra då
icke vidare anse sig behöfva iakttaga så
mycken försigtighet, för att dölja sina med
låntagare uppgjorde förord.
Samma talare har äfven uppgifvit en
af de så kallade lyckliga chancer, hvarigenom
förlust på lånet skulle förekommas,
den nemligen att RiksgäldsContoiret kan få
uppköpa Obligationer för mindre än pari.
Jag hemställer dock, hvarifrån RiksgäldsContoiret
skall få medel dertill. Jag har
åtminstone ej kunnat finna, att något anslag
dertill blifvit gjordt, eller någon fond
afsatt.
Jag kommer nu att tänka på en omständighet,
som hitintills är förglömd, nemligen
beräkning af kostnaderne för äter
64
H. J 4
210
Den 3 M ars e. m.
betalningarna. Man liar försäkrat oss vidt
och bredt, att kostnaderne för si 1 frets hitförsel
stiga till 3 procent. Och det mäste
väl säkerligen kosta lika mycket alt skicka
penuingarne tillbaka igen; allt till ytterligare
kostnad för landet. Man kan visserligen
invända, att återbetalningen kari ske
genom vexlar; men vexeiköp äro äfven,
förknippade med utgifter; och måhända
skulle vexlar ej alltid kunna fås utan alt
stegra kursen.
Hvad slutligen beträffar det af andra
talare redan upptagna yttrande om vår
Representation, så torde de, som äro mest
angelägne om lån, vara bäst belåtne med
Representationens bibehållande, emedan lånen
under en annan Representation torde
hafva uteblifvit.
Herr Rosenblad: Jag får blott anhålla,
att den af mig föreslagne proposition
måtte blifva framställd.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att rabatten
eller mellangift och provision för lånets
anskaffande, jemte kostnaden för si 1 frets
fria lefvererande i Banken, antingen transport
och assurance m. m. af långifvaren,
eller af RiksgäldsContoiret, besörjes, ej
mätte öfverstiga åtta procent.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Flans Excellence gjorde pro
-
Den 3 Mars e. m.
211
position derå, att rabatten eller mellangift
och provision, för lånets anskaffande, jemte
kostnaden för silfrets fria lefvererande
j Banken, antingen transport och assurance
m. m. af långifvaren eller af RiksgäldsContoir
etbesörjes, ej måtte öfverstiga fem
procent.
Ropades äfven Ja och Nej; hvarjemte
votering begärdes.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken framställde
följande voterings-proposilion:
Ben som bifaller, att tredje Punkten i
StatsUtskoltets under N:o 4*4 afgifne senare
Utlåtande, angående sältet lör upptagandet
af det lån Rikets Ständer, genom
bifall till Utskottets Betänkande N:o 382,
beslutat, må lyda sålunda:
Rabatten, eller mellangift och provision
för lånets anskaffande, jemte kostnaden
för silfrets fria lefvererande i Banken,
antingen transport och assurance m. m. af
långifvaren eller af RiksgäldsContoiret besörjes,
må ej öfverstiga åtta procent voterar:
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer tredje punkten i
64 H. >4*
2 1 2
Dcu 3 Mars e. m.
Utskottets ofvanberorde Utlåtande, att erliålla
följande lydelse:
Rabatten eller mellangift och provision
för lånets anskaffande, jemte kostnaden för
si 1 frets fria lefvererande i Banken, antingen
transport och assurance m. m. af långifvaren
eller af RiksgäldsContoiret besötjes,
må cj öfverstiga jern procent.
Hvilken voterings-proposilion af Ridderskapet
och Adelil godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan ett qvart
till io; och befunnos efter voteringens slut
kl. io om aftonen, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt
de öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit som följer:
Ja — 66.
Nej — 6a.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, det Ridderskapet
och Adeln således beslutat, att
rabatt eller mellangift och Provision för
lånets anskaffande, jemte kostnaden för silfrets
fria lefvererande i Banken, antingen
transport och assurance m. m. af långifvaren
eller af RiksgäldsContoiret besörjes, ej
finge öfverstiga åtta procent.
Den 3 Mars e. ni.
Herr af Ekenstamj Israel; När Rolfi
ci skåpet och Adelli beslöt en inbjudning
lill Yälloflige BorgareStåudet och Hedervärda
BondeStåndet, att deltaga i Ridderskapets
och Adelns bifall till Bevillningsoch
Ekonomi-Utskottens Betänkande N:o
21, rörande sättet att tillvägabringa den
Paket-post, som af samtlige RiksSlånden
förut blifvit beslutad, i sammanhang nied
svaret å Kongl. Majtts Nådiga proposition
om Moderationens upphörande i Postporto
å bref öfver 8 lods vigt; trodde man, att,
efter vunnit bifall till samma Betänkande
bos ett tredje Stånd, expedition ovilkorligen
skulle följa; men då jag nu, på tillfrågan,
erfarit, alt en annan opinion i detta
afseende lärer inom Expeditions!][sköttel
vara rådande, nödgas jag hos Ridderskapet
och Adeln vördsamt anhålla om inbjudning
till Högvördige PresteStåndet, att,
medelst ProtocollsUtdrag underrätta ExpeditionsUtskottet
ju förr dess heldre, alt
Högvördige Ståndet förblifver vid sitt förra
bifall till Bevillnings- och EkonomiUtskottens
ofvanberörde Betänkande N:o 21,
utan hinder af Ståndets ytterligare bifall
till nämnde Utskotts i samma ämne under
N:o 3i afgifne senare Utlåtande. Jag är
öfvertygad, att en sådan inbjudning ej skall
bos PresteStåndet möta ringaste hinder, enär
Högvördige Ståndet otvifvelaktigt lärer finna,
alt det sednare Utlåtandet involveras i
det förra. För att möjligen komma till nå
-
Den 3 Mars e. m.
got slut med detta mål, får jag derföre hos
Herr Grefven och LandtMarskalken vördsamt
anhålla om proposition å ifrågastäldte
inbjudning.
Lades på bordet.
Friherre Cederström, Anders, hade inlemnat
följande, som upplästes:
Sedan Högloft. Ridderskapet och Adeln
den 26 sistlidneFebruarii f. m. nu mera bifallit
Stats- och BancoUtskottens under N:o5i
afgifne Utlåtande angående fortfarande anslag
till Strömrensningar och lättade vattencommunicationers
befrämjande, får jag, under
åberopande af mitt till Högloft. Ridderskapets
och Adelns Protocoll förut afgifne skriftliga
anförande, å nyo vördsamligen framställa
mitt förslag lill öppnande af en ny communicalion
inomskärs från Dalarön till Stockholm,
förmedelst genomgräfning af en smal
landtunga vid Södra Stäket, på det sätt,
som kan finnas tjenligast, under anhållan,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anmäla deras önskan, att
Kongl. Majit täcktes i Nåder octroyera ett
Bolag för utförandet af detta förslag. Det
må sedermera ankomma på det blifvande
Bolaget, att för arbetets befrämjande och
fullkomnande vidtaga de ytterligare åtgärder,
hvartill omständigheterne kunna föranleda.
Jag anhåller vördsamt, att detta
förslag må under form af en ny Motion
Den 3 Mars e. m.
varda, jemte mitt ofvan åberopade anförande,
till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
remitteradt.
Lades på bordet.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomna Memorial och Utlåtanden:
Från BancoUtskottet:
Af den 27 sistlidne Februarii:
N:o 12Q. Med anmälan, att samtlige
uti Utskottets Memorial, N:o io5, föreslaglie
omröstnings-propositioner, i fråga 0111
regleringen af den genom Banken hittills
besörjda Lånerörelse, komma att förfalla,
sedan jemkning RiksStånden emellan för
sig gått.
N:o i3o. Öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets Memorial, N:o 120, innehållande
förslag till jemkning och omröstningspropositioner,
i anledning af RiksStåndens
beslut, i frågan om en på upplåning grundad
discontering för handeln och den större
rörelsen.
Af den 2 dennes:
N:o i32. Med hemställan, huruvida
icke Rikets Ständer må finna anledning till
så beskalfadt förklarande, att, uti den summa
af'4o,ooo R:dr, för hvilken Rikets Ständer
förklarat en persons namn aldrahögst
kunna i UpplåningsDisconten blifva häftan
-
2l6
Den 3 Mars e. rn.
de, äfven må i beräkning tagas de skuldeller
löftesförbindelser samma person kunde
hafva sig ikläd t i BancoDisconten, LåneContoiren
eller den särskilda fonden för
lån på Actier ocdi Documenter.
Från Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
Af
den 27 sistlidne Februarii:
N:o 178. I anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o
i43, angående väckt fråga om belåningsrättighet,
uti publika fonder, å ritorr spanliemål.
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Thorsdagen den 4 Mars i83o.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
HansExcellence Herr Grefven och LandtMarskalken
tillkännagaf,alt, enligt Ridderskapets
och Adelns den i i denna månad e. m.
fattade beslut, val nu komme att företagas
Den 4 M a r s.
217
af sex Revisorer, hvilka å Ridderskapets
och Adelns vägnar skulle äga att deltaga
i den Revision öfver Stats- Banco- och Riksgäld
sVerkens tillstånd, styrelse och förvaltning,
som år 1834 komme alt inträffa.
Grefve Horris Claés Fredrikj anfcrde
sk riftligen:
Sedan Herr Grefven och LandtMarskalken,
vid ett föregående tillfälle, bestämdt
förklarat sin öfvertygelse vara, att, enligt
Grundlagens tydliga föreskrift, Rikets Ständers
nästa sammankomst till Lagtima Riksdag
måste inträffa under loppet af år 1833;
jemte det Herr Grefven och LandtMarskalken
lika bestämdt förklarat sig icke kunna
meddela proposition å utsättande af någon
senare tidpunkt för denna Rikets Ständers
sammankomst; bar min egen öfvertygelse
om grundlagsstridigheten af den motsatta
åtgärd, som de andra Ståndens Talmän bej
edt inom de öfrige del arne af Representationen
vunnit den stadga, alt jag icke tillåter
hos mig något tvifvel uppstå om Konungens
väckta uppmärksamhet på det revolutionaira
fördröjande af Lagstiftningens
sammanträde, som skulle blifva en följd
af de 3:ne Ståndens verkställda beslut, att
icke åter sammankomma förr än år i835.
Jag gör mig alltså förvissad derom, att
Konungen, högste vårdaren af den lagbundna
friheten, oberoende af det vanmägtiga
försöket att skaka grundvalarne för
D en 4 M a r s.
vårt fria samhällsskick, skall bevara oförkränkt
åt Svenska folkel dess grundlagsen1
ig a rättighet alt öfver [fikets angelägenheter
rådslå; en rättighet som, ehuru den
än må begagnas, dock icke utan grundlagsbrott
kan åsidosättas genom Ständernas vägran
att hvarje 5:te år sammankomma. Sålunda
öfvertygad derom, att Kongl. Maj:t
icke låter år 1833 tillända löpa, utan att
Rikets Ständer iler sammanträda; och lika
fast i mitt beslut som Herr Grefven och
LandtMarskalken, att vägra min röst för
uttrycket af en motsatt tolkning af Grundlagens
bokstafliga föreskrift, kan jag ej dölja
min förundran deröfver, att vi i dag
här äro samlade för att begå en act i rak
strid mot grundlagsbudet, då vi nemligen
skola företaga ett val af Revisorer, sorn
obestridligt tillhör nästkommande Ständer
att förrätta.
Jag inskränker min protest mot denna
grundlagsvidriga handling inom gränsorna
af min ringa verkningsförmåga, då
jag vördsamt hemställer tili dem af mitt
Stånds medlemmar, som, hyllande det sanna
adelskapet i utöfningen af vårt dyrbara
kall, erkänna sig beroende endast af Grundlagen,
uttryckande Medborgarnes pligt, i öfverensstämmelse
med äran och samvetet,
skild från det ministeriella godtyckets inflytande,
att de värda Ledamöterna undandraga
sig delaktighet i en valförrättning,
som innebär ett hyllande af den vådiiga
Den 4 Mars.
219
seger ministern tillkämpade sig den 11 sistlidne
Februarii med 4 rösters öfvervigt vid
en votering, hvarom våra Protocoller framvisa
ett varnande exempel.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf: Jag anhåller, att Grefve
Horns anförande mätte få hvila på bordet
lill en annan dag, för att då blifva ett öfverläggningsämne.
Härefter företogs val af ofvanbemälde
sex Revisorer, hvaröfver särskildt Protocoll
fördes; och befunnos, vid valförrättningens
slut klockan half till 8 eftermiddagen, följande
Herrar, genom de fleste rösterne, hafva
blifvit till Revisorer utsedde:
röster.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm,
President 128.
Herr Lagerhjelm, Pehr, Assessor . 100.
Herr Tham, Wollrath, BruksPatron 124*
Herr Törnebladh, Gustaf, Öfverste
Lieutenant
i3o.
Herr von Ehrenheim, Reinhold Fredrik,
Kammarherre 13 r.
Herr Heijkenskjöld, Dettlof, BergsRåd 128.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskottets
den 25 sistlidne Februarii, under N:o
414» afgifne, och den 26 i samma månad
e. m. på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af återremiss å Utskottets under N:o
383 förut meddeldte Betänkande, angående
220
D c n 4 M a r s.
ättel fur upptagandet af det lån Rikets
Ständer, genom bifall till Utskottets Betänkande
]NT:o 382, beslutat.
Fjerde Punkten.
Capital och ränta betalas i Stockholm eller
på utländsk ort, och i den orts mynt,
hvarest betalningarne skola erläggas, allt
efter som de lindrigaste lane vilkor, pä det
ena eller andra sättet, kunna erhållas.
Göras anbud både i Svenskt och utländskt
mynt, böra, derest vi/koren för öfrigt
äro i det hela lika fördelaktiga, företräde
lemnäs åt de förra.
Om Obligationerne ställas till betalning ä
utrikes ort, bör innehafvarén dock alltid
vara berättigad, att i Stockholm uppbära
ränta och förfallet Capital i Svenskt
Silfvermynt, efter det metalliska förhållandet
emellan detta och det långifna
myntet; hvadan detta förhållande bör,
till framtida efterrättelse, ä Obligationerna
utsättas. Den innehafvare, som
vill i Stockholm uppbära Capital eller
ränta, åligger att lyfta penningarne en
månad förr än tiden dertill å utländsk
ort blifvit bestämd.
Denna punkt blef, uppå derom gjord
proposition, af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Den 4 Mars.
22 t
Fe mte Punkten.
Sedan Kongl. Maj:t meddelat Dess Nådiga
beslut att länet må upptagas; äga Fullmägtige
i RiksgäldsContoiret att med långifvarne
öfverenskomma om terminer,
helst 3 ii 4 j då länet skall lefvereras ,
äfvensom om det belopp, hvilket å hvarje
termin skall af emnås.
Herr Lefren, Johan Pehr: Föreskriften
i denna punkt, att helst 3 ä 4 terminer
böra af Fullmägtige i RiksgäldsContoiret
bestämmas för länets lefveren ng, synes
mig i flere afseenden otjenlig och för mycket
bindande. Jag önskar derföre den ändring
häri, att Fullmägtige i RiksgäldsContoiret
må äga med långifvarne öfverenskomma
om lämplige terminer, då lånet skall
lefvereras.
Friherre Rantzou, Johan vilbert: Vid
5:te Punkten önskar jag det förtydligande,
att, jemte föreskriften det RiksgäldsContoirets
Fullmägtige äga med långifvarne öfverenskomma
om terminer, helst 3 å 4*
då lånet skall lefvereras, äfvensom om det
belopp, hvilket å hvarje termin skall aflemnas,
jemväl särskildt må uttryckas, att
skuldförbindelserne eller Obligalionerne icke
utställas annorledes, än till det belopp, som
vid hvarje termin erhålles. Jag anhåller
om proposition å delta tillägg.
Herr Rosenblad, Bernhard: I den af
Herr Lefren föreslagne redactions-förän
-
222
Den 4 Mari.
dring instämmer jag fullkomligt, och hemställer
derföre, att ifrågavarande punkt må
Bifallas, blott med den förändring, att framför
ordet: terminer tillsättes lämplige, o eli
att de nästföljande orden: helst 3 h 4
utgå. Hvad åter Beträffar det tillägg Friherre
Rantzou begärt, så har jag väl icke
rätt kunnat uppfatta meningen deraf, men
tyckte mig finna, att den föreskrift Friherren
önskade få tillagd, står i strid med
det beslut Ridderskapet och Adeln redan
fattat i 3:dje Punkten, alt lånet får emot
rabatt upptagas; och jag förmodar att ett
tillägg, som skulle leda till upphäfvande
af ett redan fattadt beslut, icke ens kan
komma i fråga.
Friherre Rantzou: Vid det förslag, jag
förut framställt, att skuldförbindelserne eller
Obligationerne icke må utställas annorlunda,
än till det belopp, som vid hvarje
termin erhålles, finner jag, i anledning af
Herr Rosenblads anmärkning, nödigt göra
det tillägg, att i dessa Obligationer dock
må inbrgripas det i 3:dje Punkten stadgade
afdrag; men med denna förändring förnyar
jag min anhållan om proposition å
förslaget.
Herr Cederschjöld_, Pehr Gustaf: Jag
befarar, att hela denna låneanstalt skall
blifva af fastighetsägarne vida mindre anlitad,
än man måhända i allmänhet före
-
Den 4 Mars.
ställer sig, och för att i sådan händelse
förekomma förlust för RiksgäldsContoiret,
anser jag nödigt, att vid denna Punkt stadga
sådant tillägg, att lånet må af Fullrnägtige
terminsvis upptagas endast i den mån,
som medlen kunna mot fullgod säkerhet till
fästighetsägarne åter utlånas.
Herr Rosenblad: Den farhåga Herr Cederschjöld
yttrat, att låneanstalten icke skulle
anlitas, kan jag på intet sätt dela. Jag
tror tvärtom, att fästighetsägarne med begärlighet
skola omfatta det nu erbjudna tillfälle
lill en fördelaktig omsättning af deras
skuld, och jag kan således icke annat än
afstyrka Herr Cederschjölds föreslagne tillägg,
som endast onödigtvis skulle lägga
ytterligare band på RiksgäldsContoirets Fullmägliges
verksamhet, och försvåra lånets
upptagande på de förmånligaste vilkor. Jag
vet dessutom icke eller, huru en sådan föreskrift
skulle kunna vid verkställigheten
fullgöras, så framt icke meningen är, att
Fuilmägtige skulle rälta sin upplåning efter
antalet af på förhand från fastighetsägare
inkomne låneausökningar; men i sådant
fall hemställer jag, om icke föreskriften
skulle upphäfva beslutet alt till Kongl.
Majit bör öfverlemnas att bestämma tiden,
när lånet må upptagas. I afseende åter på
Friherre Kantzons tillägg, måste jag bekänna,
att jag, äfven efter den förändring
deraf, som Friherren nu mera sjelf före
-
Den 4 Mars.
slagit, ej har kunnat uppfatta meningen annorlunda,
än alt den står i strid med vårt
beslut i tredje punkten. Jag underställer
derföre Herr Grefvens och LandtMarskalkens
bedömande, huruvida proposition å någotdera
af desse ifrågakomne tillägg kan
göras, såsom ledande till ändring uti äldre
beslut.
Herr Cederschjöld: I anledning af anmärkningen
vid det af mig föreslagna tillägg,
får jag i korthet förklara, att jag anser
försigtigheten fordra dess antagande,
på det icke de lånte penningarne skola
blifva oanvände. Yäl finnas .mångå, som
längta efter penningelån; men jag befarar,
att få äro så qvalificerade, att de kunna
erhålla del af de nu föreslagne; ty antingen
hafva de sin jord förut alltför mycket
graverad, eller äga de för små hemmansdelar.
De åter, som icke befinna sig i sådane
förhållanden, tror jag vara försigtigare,
än att de skulle vilja blottställa sig
för dylika lån, som de, hvartill ifrågavarande
utländska penningar skulle användas.
Man bör derföre ej våga hazardspelet, alt
upplåna större summor, än man är säker
att åter få inom Riket utlåna.
Friherre Rantzou: Jag kan ej afstå
från mitt föreslagna tillägg, och anhåller
på förhand om votering derom, i fall det
icke
Den 4 Mars.
aa5
icke bifalles. Herr Rosenblads anmärkning
saknar grund, ty intet föregående beslut
hindrar pröfningen af mitt förslag och antagande
deraf. Det vore i sanning för hårdt,
om man skulle nödgas reversera penningarne,
innan man fått dera.
Grefve Horn, Claés Fredrik: Jag förstår
Friherre Kantzous tillägg sålunda, att
Obligationer med ränta ej skulle utgifvas,
förrän valuta, efter afdrag af rabatten, derföre
lemnäs, ty full valuta eller hela det
förskrifna beloppet kan icke erhållas och
kommer ej i fråga. För att åter rätt bedöma
Herr Cederschjölds förslag, torde man
böra erinra sig innehållet af ^ide Punkten
i Utskottets senare Utlåtande om utlåningen,
der det, sedan först ett maximum för
hvarje låntagares lånerätt blifvit bestämdt,
och vidare den ordning blifvit stadgad, i
hvilken de inom hvarje termin inkomne
låneansökningar böra pröfvas och beviljas,
sluteligen tillägges följande: Skulle likväl,
vid någon lånetermins förlopp, tillräckligt
antal sökande icke hafva anmält sig, att,
på ofvannämnde vilkor, lån undfå; äge dd
RiksgäldsContoirets Fullmägtige, att, till
undvikande af ränteförlust, meddela län
utan inskränkning till beloppet, endast fullgod
intecknings-säkerhet derföre erhålles.
Jag finner i anledning häraf, lika med Herr
Cederschjöld, det vara betänkligt, att sät
C4
H. i5
Den 4 Mars.
ta Fullmäktige i en sådan nödvändighet att
utlåna medlen till oinskränkt belopp; och
jag gillar derföre försigtigheten af Herr Cederschjölds
föreslagne tillägg, att ej större
belopp af lånet må upptagas, än för hvars
utlåning redan finnes säkerhet uti inkomne
lån-reqvisitioner.
Herr Rosenblad: Grefve Horns modification
af Friherre Kanlzous förslag har
den förtjenst, alt icke strida emot förut
fattade beslut. Hvad Herr Cederschjölds
yttrande angår, kan jag icke smickra mig
med det hopp, att jordbrukarne ej äro i
behof af lån på bättre vilkor än vanligt;
och gravationerne å deras hemman äro aldeles
icke hinder för dem att komma i åtnjutande
af ifrågavarande låneinrättning,
enär, såsom Utskottet yttrat, de redan befintlige
inteckningar kunna öfverflyttas på
RiksgäldsContoiret.
Herr Lefre'n: Det har alltid varit Utskottets
mening, att vid upplåningen skulle
iakttagas, att Obligationerne ej utställdes
förrän valuta derföre bekommits. Jag är
följakteligen icke emot Friherre Kanlzous
tillägg, men som det i framställningen är
otydligt, anser jag bäst att antaga det i de
af Grefve Horn nyttjade ordalag. Herr Cederschjölds
förslag åter strider mot åsigten,
att lånet behöfver upptagas för jordbrukarens
behof, och är aldeles onödigt,
Den 4 Mars.
227
då försigtighetsmått äro af Utskottet föreslagne
till förekommande af förluster, i
händelse något af de upplånte penningarne
skulle blifva outlånt.
Herr Cederschjöld: De värde Ledamöter,
som ifra för lån, synas mig följa olika
åsigter, vid olika tillfällen, i afseende
på Landtmannens ställning. Förr hafva vi
hört desse Lånepatroner försäkra, att .Svenska
jorden befinnes intecknad öfver dess
halfva värde. Om så är, skulle ej någon
jordbrukare kunna komma i åtnjutande af
lån utaf de medel, om hvilkas upplåning
utom Riket nu är fråga. Vid närvarande
tillfälle åter, då fråga är om verkställigheten
af upplåningen och medlens distribution,
säges ingen brist vara på ograverad
jord och säkerhet för utlåning af hela summan.
Jag deremot anser försigtigheten fordra,
att man ej går längre i upptagande af
lån, än de lånte penningarne kunna inom
Riket genom utlåning användas. Omöjligen
kan jag finna någon fara eller olägenhet
uppstå derigenom, att man, innan penningarne
upplånas, genom kungörelser, gör
sig underrättad, hvilka personer önska lån,
och till huru stort belopp, helst om tillgången
på lånesökande verkeligen är så stor,
sora vissa Herrar förmoda. Tidsutdrägten
genom en sådan åtgärd skulle blifva ganska
obetydlig. Jag kan derföre ej afstå från
64 H. >5*
D e ii 4 Mars.
mitt tillägg i denna punkt, alt länet roå
upptagas endast i den mohn medlen åter
kunna mot full säkerhet utlånas.
Herr Rosenblad: Den siste värde talaren
har förgätit, att genom ifrågavarande
upp- och utlåning beredas tillgångar ej
blott för dem, som förut icke äro skuldsatte,
men behöfva låna, utan äfven för omsättningar,
mol lägre ränta, af äldre intecknade
skulder, hvilka sednare Utskottet
tillstyrkt böra företrädesvis af RiksgäldsContoiret
gynnas. Jag ber om förlåtelse
för det jag upprepar så allmänt bekanta
saker, som de mångo sätt, hvarpå
inteckningar kunna omflyttas och förändras;
men då det synes mig nödigt, emedan den
värde ledamoten tyckes vara derom okunnig,
får jag nämna, att innehafvare af senare
inteckningar, hvilka småningom blifva
allt bättre, postponera sine inteckningar
efter nyare; att äldre inteckningar inlösas
och försvinna; alt desse öfverflyttas
på anhan långifvare, äfven med förändrade
vilkor i särskilde förbindelser, och så vidare.
Just för det att jordbrukarne äro
skuldsatte, och deras jord graverad, söka
de lån af den ifrågavarande fonden. Då
således premisserne i Herr Cederschjölds
framställning äro origtige, förfaller också
den derpå grundade slutsatts. Men äfven
den är i sig sjelf origtig och overkställbar,
ty lång tid skulle erfordras till un
-
Den 4 Mai *.
r]er.sökning, huruvida de lånesökandes documenter
kunde belånas; en mängd skulle
sammanströmma på en gång; förändringar
bland de sökande kunde inträffa, med flere
svårigheter. Jag anser visserligen nyttigt,
aLl länet upptages på särskilde terminer,
för att småningom utlånas, dock icke på
det sätt Herr Cederschjöld föreslagit, hvilket
jag helt och hållet afstyrker. Grefve
Horns modifierade förslag är jag åter ej
emot, ty del är något helt annat, än Friherre
Kantzous, som skulle upprifva althe
beslut i saken. Jag medgifver derföre
gerna, att i denna punkt må insättas ett
sådant tillägg: att Obligationer för hvarje
låneandel skola blifva räntebärande från
och med den dag medlen till RiksgäldsContoiret
lefvereras.
Grefve Björnstjerna^ Magnus: I anledning
af en värd ledamots ofta nyttjade
uttryck af lånhungrige personer och låinepatroner
om dem, som ej dela hans tänkesätt,
får jag förklara, att jag åtminstone
ej tager åt mig desse benämningar, helst
jag aldrig tillstyrkt upptagande af utländskt
Statslån, emedan jag ansett en hypotheksinrätlning
för lån inom landet kunna derför
utan till vägabringas, Om jag sedermera,
under öfverläggningen i ämnet, funnit mig
böra använda min kännedom om förhållandet
med utländska fonder, för att söka gifva
besluten ora upplåningen den form de
Den 4 Mars.
böra hafva, så har jag gjort detta endast
för alt förekomma inconsequencen af att
fatta beslut, som ej kunna verkställas. De
anmärkningar, sorn vid denna punkt riu
blifvit framställda, synas mig till stor del
äfven åsyfta att göra beslutet om upplåningen
overkställbar^ ty de af Friherre
Rantzou och Herr Cederschjöld föreslagna
vilkor och tillägg skulle göra det aldeles
omöjligt att erhålla lånet. Det är nödvändigt,
att en hufvudobligation utfärdas på
liela lånebeloppet, och att Contract om medlens
lefverering slutas med vissa personer,
hvarefter desse utfärda partielle Obligationer,
som säljas till andra; på annat sätt
kan upplåningen ej gå till. Hvad räntan
angår, är det en särskild fråga. Jag har
anledning tro, att räntan på bela det nya
Franska lånet af 81 millioner Francs utgår
från den dag hufvudobligationen utfärdades,
ehuru valuta derföre sedermera successive
influtit. Bestämmandet häraf, eller
från hvad tid räntan skall beräknas, synes
mig böra öfverlemnas åt Herrar Fullmägtige,
som säkerligen skola söka de bästa
vilkor, hvilka möjligen kunna erhållas. Herr
Cedersclijölds föreslagna tillägg skulle äfven
ensamt tillintetgöra möjligheten att upptaga
det beslutade lånet. Hvilken Banquier
skulle väl vilja ingå på att lefverera ett sådant
lån i den mohn fastighetsägare inom
Biket begärde att få låna, och kunde prestera
säkerhet. Dylika hinder, som skulle
Den 4 Mars.
helt och hållit tillintetgöra beslutet om
lånets upptagande, bör man väl icke uppställa,
sedan hufvudfrågan är afgjord. Den,
som vill saken, måste vilja medlen; om
lian ej vill göra sig skyldig till en löjlig
inconsequence. Med antagande af de nu
föreslagne tillägg skulle saken aldeles förfalla,
likasom då fråga var om införandet
af gasupplysning. Man ville gerna vinna
ändamålet, men uppkastade och fann så
många svårigheter, att ej något blef af,
och vi gå alltså här i staden ännu i samma
mörker, som förut.
Herr Cederschjöld: I anledning af den
siste värde talarens anmärkning vid mine
uttryck, får jag förklara, att det torde vara
ursägtligt, om jag under discussionens liflighet
sökt benämna hvarje sak och hvarje
person på det sätt, som synes mig mest
adequat med beskaffenheten och förhållandet.
Af Herr Rosenblads lärda föreläsning,
huru inteckningar omflyttas, och säkerhet
sålunda skulle vinnas för utlåning af de
medel, om hvilkas upplånande nu är fråga,
har jag ej fattat mera, än att sådant skulle
ske genom många postponeringar och omvägar,
samt särsk i 1 te förbindelser, hvilket
synes mig något likna vingleri. Jag tror
man gör klokast, om man går raka vägar;
och att länet ej är så behöfligt, att det
bör anskaffas, det må kosta hvad som helst.
Kan saken ej utföras med säkerhet oqh utan
Den 4 Mars.
förlust, så är det bäst, att ej något blifver
af. Jag fortfar derföre att yrka det af
mig föreslagna tillägg.
Grefve Horn: Jag bar begärt ordet
egentligen för att bestrida den af Grefve
Björnstjerna framställda satts, att om man
vill saken, måste man vilja medlen. Jag
hemställer, om det väl är skäl, alt bevilja
8 å io procent såsom arfvode för lånets
anskaffande. Det kunde då lätt bända oss,
livad som händt i vårt granskap. Jag finner
det vara consequent af dem, som motarbetat
lånets upptagande, att nu vilja så
mycket som möjligt hindra skadliga följder
af detsamma; och jag anser Ridderskapet
oell Adeln i allmänhet bandia consequent,
om Ridderskapet och Adeln motsätter
sig lånets upptagande på skadliga
vilkor. Jag anhåller om proposition till
antagande af Friherre Kantzous och Herr
Gederschjölds förslag.
Herr Rosenblad: Sedan jag nu gjort mig
närmare underrättad om Friherre Kantzous
och Grefve Horns förslag, får jag uppriktigt
erkänna, att jag ej förstår det tydligt.
Är meningen dermed den, som jag trott
och uttryckt i mitt redactionsförslag, att
medlen skola blifva räntebärande från och
med den dag de till RiksgäldsGontoiret lefvereras,
så har jag ej något deremot, ehuru
ett sådant förhållande vid dylika låns upp
-
Den 4 Mars.
a33
tagande ej är vanligt. Men om denna min
redaction, som är klar och tydlig, icke antages,
får jag lof att bestrida Friherre Kantzous
och Grefve Horns redactionsförslag,
af misstroende, att det kunde innehålla något
mera, än jag trott, och någon hake
mot lånets upptagande.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
Sedan ifrågavarande låneanstali redan blifvit
beslutad, återstår nu mera endast, att
med yttersta sorgfällighet gifva föreskrifter
för dem, som skola verkställa detta betänkliga
värf, så att ingen tvetydighet må kunna
föranleda misstag. Denna 5:te punkt är
i detta afseende högst vigtig. Herr Cederschjöld
har yrkat, alt upplåningen måtte
ske endast i den mohn medlen behöfvas
till utlåning, på det penningarne ej måtte
ligga räntelösa. Äfven jag instämmer i behofvet
af åtgärder till förekommande af förlust
genom medlens innestående utan ränta,
och Utskottet har också velat förekomma
det, då Utskottet föreslagit lånets upptagande
på terminer, helst 3 å 4- Men då
upplåningen bör, så vidt möjligt är utan
hinder för lånets erhållande, rättas efter
behofvet af utlåning, synes mig bäst alt
antaga Herr Lefre'ns förslag, att åt Fullmägtige
må öfverlemnas att med långifvarne
öfverenskomma om lämplige terminer, då
lånet bör lefvereras. I annat fall blifver
det omöjligt att jemka lefvereringen, så att
Den 4 Mars.
ej förluster af oförräntade medel uppkomma,
helst man ej kan förutse och beräkna
möjligen inträffande händelser, som kunna
hafva inflytande på utlåningen. Hvad
åter angår Friherre Kantzous förslag, synes
mig meningen dermed aldrig varit annan,
än att, om t. ex. lånet beviljas med
96 för roo, och lefvereras i 3 terminer, så
lemnäs derföre 3 reverser, hvardera på 3a
procent med ränta från lefvereringsdagen.
Jag skulle tro upplåningen komma att tillgå
på det sätt, att sedan anbud inom föreskrifven
tid blifvit gjorda, alla desse brj'-  tas vid samma tillfälle, och pröfvas, samt
att det i afseende på rabatt och ränta förraonligaste
antages, så vidt det öfverensstämmer
med Rikets Ständers beslut. Sedan
uppgÖres fördelningen af lånet till lefverering
på vissa terminer, och Obligationerne
utställas särskildt å den summa, sorn
vid hvarje termin skall lefvereras, med
ränta derå från lefvereringsdagen. Jag instämmer
följakteligen i så väl Friherre
Kantzous, som Herr Lefréns förslag, och
anser det af Herr Cederschjöld åsyftade
ändamål härigenom fullkomligt vinnas.
Herr Lefrén: Sedan Grefve Horn utvecklat
Friherre Kantzous otydliga förslag,
får jag förklara, att, om meningen dermed
är den, som Grefve Horn framställt, jag
äfven förenar mig deruti, med den redaction
Herr Rosenblad föreslagit.
Den 4 Mars.
235
Friherre SprengtportenJacob Wilhelm:
Då jag ej varit här tillstädes från
Början af denna discussion, torde det vara
ursägtligt, om jag icke rigtigt fattat det,
hvarom nu är fråga; men af Herr RosenBlads
sista yttrande har jag tyckt mig finna,
att fråga är om Bestämmande af tiden,
hvarifrån räntan på lånet skall beräknas
och förskrifvas. För min del instämmer
jag i Herr Hosenblads förslag, att ränteBeräkningen
må börja från och med den
dag penningarne lefvereras till RiksgäldsContoiret,
men jag skulle tro det vara nödigt
tillägga orden: eller till RiksgäldsContoirets
Ombudj, på det allt missförstånd
må förekommas, i händelse lefvereringen
sker utomlands.
Grefve Horn: Som min afsigt endast
varit att förekomma missbruk genom räntans
beräkning, innan Capitalet lefvereras,
vill jag gerna gå in på Herr Rosenblads
redactionsförslag, om Friherre Rantzou äfven
gör det; men jag fäster härvid det
vilkor, att i propositionen måtte Bestämdt
uttryckas, att räntan ej får räknas längre
tillbaka, än från och med lefvereringsdagen.
Friherre Rantzou: Jag frånträder mitt
och antager Herr Rosenblads redactionsförslag,
med det af Friherre Sprengtporten
dervid föreslagne tillägg.
Herr von Hartmansdorffj August: Jag
a36
D c ti 4 M a r s.
instämmer äfven i Herr Rosenblads rednctionsförslag;
men hvad angår den andra,
af Herr Cederschjöld väckta, frågan, får
jag förklara, att jag förut inom Utskottet
framstält samma mening, att terminerne
för de upplånte medlens lefverering måtte
lämpas efter behofvet för utlåningen, bestämdt
genom anmälanden af lånesökande.
Man har deremot invänt, att sådant svårligen
låter sig verkställa, och att man ej
kunde få lån på detta vilkor, då lefvereringsterminer
ej voro bestämda. Jag inser
likväl ej hinder härföre i något afseende;
ty raan kunde förut, genom en kungörelse,
uppmana dem, som önska begagna låneinrättningen,
att anmäla sig med behöriga
handlingar, och uppgifva det belopp
de ville låna. Man fick då veta, huru stor
summa behöfde upplånas, och kunde rätta
lefvereringsterminerne derefter. Mig synes
tiden för lånets lefvererande böra närmare
bestämmas, än genom det föreslagna
uttrycket: lämplige terminer. Jag tror, att
den låneinrättning, hvartill medlen skola
användas, blifver vida mindre anlitad, än
man i allmänhet synes vänta; och då skulle
RiksgäldsContoiret komma i förlägenhet
i afseende å de upplånte penningat nes användande
samt gifven förlust derigenom
uppkomma, För dem, som önska penniqgarnes
anskaffande, utan afseende på RiksgäldsContoirets
förlust, är det likgiltigt,
om de sedermera ligga till stone delen
Den 4 Mars.
ofruktbara, men så är det ej för dem, sora
förvalta RiksgäldsContoiret och skola derföre
ansvara. Jag anser således det af
Herr Cederschjöld föreslagna försigtighetsmått
ganska nyttigt, och tror det böra i
denna punkt inflyta.
Herr Rosenblad: Utan att åter upprepa
hvad jag redan i detta ämne sagt, anhåller
jag om proposition till antagande af
ifrågavarande 5:le punkt med den af Herr
Lefren deri föreslagna förändring, samt
Friherrarne Kantzous och Sprengtportens
tillägg.
Herr Cederschjöld: Då min hemställan
blott innefattar ett tillägg till Utskottets
förslag i denna punkt, möter ej hinder alt
först framställa proposition till bifall å Utskottets
förslag, och sedermera särskildt å
mitt tillägg.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla StatsUtskotlets
förslag i 5:te punkten, med den
förändring, att ordet: lämpliga der införes
näst framföre ordet terminer, och att det
derefter följande uttrycket: helst 3 h 4*
uteslutes.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln behagade antaga Fri
-
238
Den 4 Mar s.
herre Kantzous förslag, att vid slutet af
5:te punkten måtte tilläggas följande mening:
Obliga tion erne för hvarje låneandel
blifva räntebärande från och med den dag,
då det derföre erhållna silfver till IiiksgäldsContoiret
eller dess Ombud af emnås.
Bifölls.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemstälde vidare, om Ridderskapet
och Adeln biföll det af Herr Cederschjöld
vid denna punkt föreslagne tillägg
, att länet må upptagas endast i den
mohn medlen åter kunna mot full säkerhet
utlånas.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till förkastande af detta tillägg.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröslat Nej,
den sista propositionen blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Sjette Punkten.
Genom kungörelser, som införas i Svenska,
Hamburgska, Londons ka och Parisiska
tidningar, utsätta Eullmägtige en lämpelig
tid, inom hvilken till RiksgäldsContoiret
inlemnas förseglade anbud å
Den 4 Mars.
239
länets försträckande pä de af Rikets
Ständer bestämda grunder. Alla de inkommande
anbud öppnas på den utsatte
dagen; och inom viss bestämd tid. efter
något anbuds antagande, åligger långifvaren
att, till säkerhet för uppfyllandet
af sina förbindelser, deponera valuta,
eller ställa antaglig borgen för 2± procent
af den erbjudna lånesumman, hvilkas
förlust skall, utom påföljd efter lag,
drabba lån gifvaren, derest han brister i
fullgörandet af sina åtaganden.
Herr Lefrén: Äfven'i denna punkt af
Utskottets förslag anser jag åtskillige ändringar
böra göras, nemligen: 1:0 i afseende
på sättet för kungörandet om liden
och vilk oren för anbud å lånets försträckande.
Kanske finner RiksgäldsContoiret
lämpligare sätt för detta kungörande, än
Utskottet föreslagit; och då bör hinder derföre
ej läggas. Jag föreslår af denna anledning
följande förändrade redaction af
momentets början: Fullmägtige äga att utsätta
och kungöra lämplig tid, inom hvilken
&c. 2:0 De i slutet af denna period
af Utskottets redaction förekommande ord:
pä de af Rikets Ständer bestämda grunder,
tror jag böra utgå; ty det är naturligt,
att Fullmägtige böra i kungörelsen införa
speciella föreskrifter, som nu ej komma
i fråga. 3:o Längre fram i punkten
står: inom viss bestämd tid, efter något
D c n 4 M a i' s
-
anbuds antagande, åligger lån gifvaren att
till säkerhet för uppfyllandet af sine förbindelser
&c. Meningen häraf synes mig
otydlig och derföre böra ändras sålunda:
Inom viss bestämd tid åligge det den långifvare,
hvars anbud antages, att till säkerhet
för uppfyllandet af sine förbindelser
&c. 4:o Sluteligen anser jag orden:
utom påföljd efter lag, böra uteslutas. En
utlänning kanner ej våra lagar i detta fall;
påföljden för underlåtenhet att fullgöra anbudet
bör bestämdt utsättas. Jag anhåller
om proposition till antagande af dessa änd
ringar.
Grefve Horn: Då jag förmodar, det Herr
Lefren önskar, att lånet måtte upptagas på
så förmånliga vilkor, som möjligt, ser jag
ej något ondt deri, utan finner det tvärtom
ganska ny tti g t, att kungörelsen om lånets
försträckande införes i de mest lästa
Tidningar i Europa, såsom Utskoltet föreslagit.
Det är dessutom för Fullmägtige
angeläget, att få så bestämda föreskrifter,
som möjligen kunna lemnäs. Jag bestrider
derföre den af Herr Lefrén föreslagna
ändring i denna del. Icke eller förstår jag,
hvilken fördel Herr Lefrén åsyftar med uteslutandet
af orden: utom påföljd efter lag.
Jag föreställer mig, att då det icke står
Svensk lag, kan ansvar för bristande fullgörande
af anbud åläggas den, som gjort
an
-
Den 4 Mars.
anbudet, efter det lands Jagar, hvarunder
lian lyder. Äfven tror jag det vara nyttigt,
att här inflyter, att Fullmägtige skola i afseende
på anbuden följa de af Rikets Ständer
föreskrifne grunder. Följagteligen anhåller
jag om oförändradt, antagande af 6:te
punkten, af Utskottets förslag.
Herr Rosenblad: StatsUtkottet har lämpat
denna punkt efter mitt förslag; deri
var likväl icke nämdt om påföljd efter lag
för underlåtenhet att fullgöra anbud; och
jag anser det öfverflödigt. Äfven med "ifver
jag fördelen af Herr Lefrehis förslag
att sättet för kungörandet om lånets upptagande
öfverlemnas åt Fullmägtiges bestämmande,
utan att roan uppräknar, i hvilka
Tidningar kungörelsen hör ske. Fullmägtige
kunna då välja de lämpligaste Tidningar.
Uttrycket: utom påföljd efter lag,
har verkligen influtit endast för att skräma,
och har ingen verkan. Deremot är
föreskriften om anskaffande af borgen eller
valuta för 2J procent, såsom säkerhet för
anbudets fullgörande, en tillräcklig garantie.
Det är ej en summa att leka bort, ty det
utgör ungefärligen 4°>000 R;dr af lånecapitalet.
Jag instämmer således i den af
Herr Lefren föreslagna redaclion af ifrågavarande
punkt.
Friherre Rantzou: Anmärkningen i af64
H. 16
Den 4 Mars.
seende på den större fördelen, alt upptaga
lånet i mindre poster, (så alt hvar och
en linge anteckna sig till delaktighet deruti
till ett visst minimibelopp), än att contraherä
detsamma en bloc, sorn man säger,
synes Utskottet hafva alldeles med tystnad
förbigått, förmodligen af den anledning,
att saken är ganska kinkig att besvara,
när man nemligen icke vill medgifva
dess riktighet. — Det tyckes vara klart,
att genom en dylik fördelning skalle concurrensen
blifva friare, och Staten derigenom
erhålla åtminstone en del af den vinst,
sotn de mindre Rentiererna nu nödgas uppoffra
åt den Bankier eller det Interessentskap
af Capitalister, hvilka i sista hand
bedrifva affairen. — Jag anser sjette punkten
bora erhålla följande lydelse: Genom
Kungörelser, som införas i Svenska, Hamburgska,
Londonska och Parisiska Tidningar
utsätta Fullmäktige en lämplig tid,
inom hvilken till RiksgäldsContoret inlemnas
förseglade anbud, till försträckande på
de af Rikets Ständer bestämda grunder,
utaf större eller mindre belopp af Lånet,
dock ej under 5ooo R:dr i silfver, samt
derutöfver ä jemna hundratal. Alla inkommande
anbud öppnas på den utsatta
dagen; och inom viss bestämd tid, efter
något eller någre anbuds antagande, åligge
dem, hvilkas anbud antagas, att till
säkerhet för uppfyllandet af sina förbindelser
deponera valuta, eller ställa antag
-
Den 4 Mars.
243
lig borgen för i\ procent af den erbjudna
Lånesumman, hvilkas förlust skall, utom
påföljd efter lag, drabba den långifvare,
som brister i fullgörendet afsina åtaganden.
Jag anhåller om Herr Grefvens och
Landtmarskalkens proposition till bifall af
detta förslag.
Herr Cederschjöld : Hvad angår Herr
Lefrens första anmärkning om uteslutande
af föreskriften, i hvilka Tidningar kungörelser
om lånets upptagande och anbud
derå borde inforas, så instämmer jag i Grefve
Horns svar, att Fullmägtige troligen
blifva föga belåtna med den större latitud
man härigenom vill lemna dem. Ty säkerligen
hafva de att vid en blifvande Riksdag
från något håll vänta klander af deras
åtgärder i denna sak; och jag vill derföre
ej mine vänner så illa, att de skola få för
mycken beslutanderätt i detta kinkiga värf.
Beträffande uttrycket: utom påföljd efter
lag, så medgifver jag, att det gerna kan
utelemnas; ty det är obestämdt, efter hvilken
lag ansvaret skall ega rum, och torde
derföre förefalla långifvaren betänkligt.
Men om detta uttryck borttages, bör slutmeningen
redigeras på annat sätt. Det är icke
bestämdt, huru lång tid långifvaren bär
sig förunnad att, efter den stadgade tiden,
fullgöra anbudet för att slippa böterne.
c i H. 16*
Den 4 Mars.
Jag föreslår derföre, att meningen vid slutet
måtte ändras sålunda: derest lian icke
inora a månader frän den bestämda terminen
fullgör sina åtaganden.
Herr Rosenblad Jag kan ej gilla hvarken
den af Herr Cederschiöld yttrade farhåga
för Fullmägtiges i RiksgäldsConlorefc
ansvarighet för befallningen nied ifrågavarande
lån, eller hans föreslagna redaclion
af detta moment. Då här är bestämdt,
och i låne-conlractet inflyter, att förlusten
af deponerade procent drabbar den långifvare,
som brister i fullgörandet af sina
åtaganden, och dessa procent naturligtvis
skulle tillfalla RiksgäldsContoret, hvartill
skall det väl tjena, att lemna en långifvare
ytterligare 2 månader utöfver den stadgade
terminen för fullgörandet af sine förbindelser?
Följden vore troligen, attingen
fullgjorde, förrän desse 2 månader gingo
lill ända. Jag anser således Herr Lefrens
förslag lill redaclion af della moment
vida lyckligare och hällre än Herr Cederschjölds,
och anhåller örn det förras antagande.
— Hvad åter beträffar Friherre
Kanlzous förslag, fruktar jag, alt det dermed
åsyftade söndersplittrande af lånebeloppet
skulle afvända all concurence af långifvare.
Följden skulle blifva den, alt
man ej finge anbud hvarken på små eller
större summors försträckande. De större
Capilalisterne skulle icke vara hugade att
Den 4 Mars.
245
ingå på Iånels försträckande, enär, i följd
af subseriptionen till så små belopp sorn
booo Rtdr, de befarade, att ej kunna få
försålde sine partiella Obligationer på lånet,
och detsamma, på nu stadgade grunder,
ej kan lemna dem betydlig vinst, åtminstone
ej mera än 2 å 3 procent. E11
sådan subscription skulle mycket försvåra
lånets upptagande, hvilket förmodligen äfven
de Herrar vilja, som ifra för densamma.
Men jag erkänner det vara consequent
handladt af dem, att, då de misslyckats i
försöket att hindra beslutet att detta lån
skall upptagas, de sträfva att genom svårigheter
i de detaillerade föreskrifterne göra
det omöjligt att verkställas. Jag anhåller
om proposition till bifall å Herr Lefrens
rcdaclions-förslag.
Grefve Horn: Jag erkänner, att jag
förbisett andemeningen i detta moment, intilldess
jag af Friherre Kantzous och Herr
Rosenblads yttranden funnit den vara, alt
bela lånet skulle upptagas på en hand.
Detta kan jag alldeles icke gilla, utan instämmer
med Friherre Rantzou deri, alten
hvar må ega frihet att på bestämda vilkor
anmäla sig till försträckande af lånet till
större eller mindre belopp, men minst
5ooo R:dr. Ej eller kan jag frångå yrkandet,
att i denna Punkt måtte bibehållas
den bestämda föreskriften för Fullmäktige
rörande kungörande i Utländske Tidningar
om anbud på Iånels försträckande,
Den 4 Mars.
Herr Cederschjöld: Herr Rosenblad har
ganska rigtigt erindrat, att, enligt Utskottets
förslag, en långifvare skulle förlora de
såsom säkerhet deponerade 2~ procent,
derest lian brister i fullgörande af sine
åligganden på bestämd tid. Men ingen
ting finnes stadgadt, huruvida han derjemte
förlorat rättigheten att sedermera fullgöra
Jefvereringen af lånet. Är meningen, att
han på samma dag blifver denna rättighet
förlustig, så är det för hård t och obilligt.
Någon sednare prasscriptionstid bör bestämmas,
hvarinnom det är långifvaren öppet
att fullgöra sina förbindelser; och den jag
föreslagit synes mig ganska lämplig.
Friherre Sprengtporten: Om det vore
tänkbart, att detta lån kunde upptagas inom
landet, skulle jag ingå på Friherre Kantzous
åsigter och förslag. Men då sådant
är alldeles omöjligt, finner jag den af honom
föreslagna upplånings-rätten ej medföra
någon nytta, utan tvertom den skada,
att större speculanter skulle derigenom aflägsnas,
concurrencen minskas, och lånevilkoren
blifva för Staten mera betungande,
om icke oantagliga. Jag delar Herr
Rosenblads åsigt i denna del, och förenar
mig med honom i anhållan om proposition
till antagande af den redaction Herr
Lefrén föreslagit.
Herr Thanij TVolrath: Emot Friherre
Den 4 Mars.
247
Kanlzous förslag har jag att göra en invändning.
Huru skulle, med antagande
deraf, Fullrnägtige i RiksgäldsContoret förhålla
sig, om flere personer anmält sig att
efter mindre rabatt lemna 7 å 8000 R:dr
hvardera, men en annan erbjudit sig att
försträcka hela lånet, mot litet större rabatt,
som dock ej öfversteg det af Rikets
Ständer bestämda belopp? Skulle Fullmägtige
afslå det stora anbudet, och antaga
de små på några tusende Riksdaler, med
hvilkas erhållande ändamålet ej kunde vinnas?
Vill man påstå detta, så böra åtminstone
helt andra reglementariska föreskrifter
lemnäs Fullrnägtige, än de, som nu finnas
och äro föreslagne. Jag tror, lika med
Friherre Sprengtporten, att om lånet möjligen
kunde erhållas inom Riket, vore Friherre
Kantzous förslag det bästa; men nu
är det ganska hinderligt, då länet måste
tagas utomlands. Det enda användbara sättet
är det, som Utskottet föreslagit, och
det öfverensstämmer med förfarandet i dylika
fall i andra Stater. Hvad åter angår
sättet för kungörandet om lånets upptagande,
så synes det mig vara mindre vigtigt,
om man bestämmer, i hvilka Tidningar
sådant bör ske, eller om sättet öfverlemnas
till Fullmägtiges godtfinnande. Likväl
gifver jag företrädetåt Herr Lefrens förslag,
emedan jag tror Fullrnägtige vid verkställigheten
bättre kunna bedomina bästa sättet,
än vinu, långt förut. Beträffande uttrycket:
Deri 4 M a r s.
utom påföljd efter lag, så betyder det ej något,
och kunde gerna slå qvar, om det icke
möjligen torde väcka några farhågor bos en
eller annan okunnig alt åtaga sig lånets
försträckande; hvarföre jag äfven i denna
del gillar Herr Lefrens redaction.
Grefve Björnstjerna: Af de redactionsförändringar,
som af flere Ledamöter blifvit
framställde i afseende på Utskottets förslag
i denna Punkt, kan jag endast tillstyrka
dem Herr Lefren föreslagit. Det skulle
upptaga för mycken tid att besvara alla de
öfrige, och det behöfves ej eller, då de redan
äro hufvudsakligen af en eller annan
Talare vederlagde. Herr Lefrens förslag,
att sättet för kungörandet om anbud på
lånets försträckande öfverlemnas till Fullmägtiges
bedömande, anser jag vara desto
rigtigare, som dylika kungörelsers införande
i så allmänna Tidningar, som Utskottet
projecterat, ej är önskvärdt och ej
eller brukligt. Dylike låns upptagande kungöras
vanligen genom Consuler på större
Börser. Jag afstyrker kungörandet i allmänna
Tidningarne, i synnerhet derföre,
att jag tror det gå med detta låneproject,
som med gasupplysningen här i Staden,
nemligen att frågan förfaller; och jag hemställer,
om det då vore förvår Credit nyttigt,
att af allmänna Tidningarne utspriddes,
det vi begärt, men ej kunnat få ett
obetydligt lån.
Den 4 Mars.
Grefve Frölich, David: Jag liar begärt
ordet endast för att svara Herr Cederschjöld.
Han har väl redan af Herr Rosenblad
fått det svar, alt, då en långifvare
icke på bestämd tid uppfyller contractet,
han, enligt Utskottets förslag, genast
förlorat rättigheten att detsamma fullgöra,
och förverkat böterne af 2| procent utaf
Capitalet, och att någon vidare prrescriptionstid
för honom, att sedermera verkställa
penningeförsträckningen, vore otjenlig.
Men då Herr Cederchjöld likväl ytterligare
upprepat och påyrkat sitt förslag
om införande af en föreskrift angående en
sådan praescriptionstid af två månader, anser
jag nödigt erinra, att i punkten förut står:
”inom viss bestämd lid, efter något anbuds
”antagande, åligger långifvaren alt till säker”het
för uppfyllandet af sina förbindelser,
”deponera valuta, eller ställa antaglig bor”gen
för 2^ procent af den erbjudna låne”summan,
hvilkas förlust skall, utom påföljd
efter lag, drabba långifvaren, derest
”han brister i fullgörandet af sine åtagan”den.
” Det är således bestämdt, att långifvaren
inom den öfverenskomma liden
skall uppfylla förbindelserne, vid äfventyr
att förlora rättigheten dertill och det utsatta
vitet. Något vidare stadgande behöfves
ej. Herr Cederschjöld har sagt det
vara obilligt, att en, som gjort låneänbud,
skulle mista rättigheten att fullgöra det,
för det han dröjt litet öfver den stadgade
25o
Den 4 Mars.
tiden. Mig synes billighet bär icke kunna
komma i fråga, utan endast sträng rättvisa.
Eller kunna väl Fuilmägtige efterskänka
vitet af 4.0,000 R:dr, för det Lefveranteuren
vill lemna penningarne efter stadgad
tid? — Hvad åter angår uttrycket:
utom påföljd efter lag, så anser jag det
icke så oskadligt, som Herr Cederschjöld;
ty enligt vår lag skulle rättegång då böra
mot långifvare, som brustit i Contractets
fullgörande, anställas örn ersättning för
alla förluster och olägenheter af detta manquement.
Detta uttryck bör derföre utgå,
helst tillräcklig garantie finnes i ovilkorlig
förlust af det stadgade vitet af procent
af Capitalet.
Grefve Horn: De serskilte reglementariska
föreskrifter, som Herr Tham ansett
nödige för Fuilmägtige i RiksgäldsContoret,
i händelse lånet skulle upptagas partielt,
på det sätt Friherre Rantzou föreslagit,
tror jag redan finnas tillräckligt inbegripne
i det bestämda stadgandet, att lånet
skall upptagas till ett bestämdt belopp;
ty deraf följer, att om de partiella lånen
ej utgöra denna summa, fylles bristen från
de andre anbuden. — Jag vill ej bestrida
rigtigheten af Grefve Björnstjernas anmärkning
om det föreslagna kungörandet i Tidningarne
rörande anbuds emottagande på
lånet, men åtminstone bör i reglementet
uttryckas, att lånets upptagande skall kun
-
Den 4 Mars.
göras på Europas förnämsta Börser och
handelsplatser.
Herr Cederschjöld: Jag får, i anledning
af Grefve Frölichs yttrande, förklara,
det jag aldrig sagt, att långifvaren ej
borde förlora vitet af 2| procent, om han
ej på dagen fullgjorde sin förbindelse att
lemna penningar, utan blott, att derjemte
ej vore klart stadgadt, det han i och med
detsamma mistat rättigheten att sedermera
lemna lånet och uppfylla sina åligganden
i detta afseende. Men då detta sednare bör
följa af det förra, vill jag afstå från mitt
redactionsförslag i denna del.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då ingen al
Ridderskapets och Adelns Ledamöter yrkat
bifall å StatsUtskottets förslag uti den ifrågavarande
6:te punkten, oförändradt, ansåg
Hans Excellence sig icke böra framställa
proposition derå, utan endast på de
af en del Ledamöter gjorde förslag till förändrad
redaction af denna punkt; och finge
Hans Excellence först till Ridderskapet
och Adeln hemställa, om Ridderskapet och
Adeln behagade antaga den af Herr Lefrén
föreslagne redaction, enligt hvilken
6:te punkten skulle erhålla följande lydelse:
Fullmäktige ega att utsätta och
kungöra lämplig tidj inom hvilken till
RiksgäldsContoiret inlemnas förseglade an
-
D e (i 4 M a >' *•
biul å länets försträckande. Alla inkan -  mande anbud öppnas pä den utsatta dagen.
Inom viss bestämd lid åligge det den
långifvare ^ hvars anbud antages j att till
säkerhet för uppfyllandet af sine förbindelser
deponera valuta, Aler ställa antaglig
borgen för 2^ procent af den erbjudna lönesumman
j hvilkas förlust skall drabba
länffvarénj derest han brister i fullgörandet
af sine åtaganden.
Ropades Ja och Nej,
Herr Munck af Rosenchöldj Eberhard:
För principens skull anser jag nödigt, att
i afseende på sättet för kungörelsen om
anbuds emottagande å lånet stadga någon
controll på Fullmäglige i RiksgäldsContoret.
Jag har visserligen ej någon anledning
att hysa misstroende till de här närvarande,
men jag känner ej pluraliteten
af dem, och dessutom kunna några bortgå >
och nya inträda. Derföre föreslår jag bestämd
föreskrift, alt kungörandet bör ske
på Börserne i Paris, London, Hamburg
samt Amsterdam, och måhända Köpen-,
hamn, hvarifrån silfret med minsta kostnad
kan hitföras. Denna- ändring önskar
jag i Herr Lefre*ns förslag, hvilket jag i
öfrigt tillstyrker. Jag vill uppgifva möjligheten
af missbruk, i fall platserne för
kungörelsen icke bestämmas; ehuru jag visserligen
ej kan förmoda, att ett sådant
missbruk skulle öfvas. Om Fnllmägtige
Den 4 Mars.
ville gynna något serskildt Banquieihus,
så kunde de kungöra lånets upptagande
blött på det ställe detta Banquierhus fanns,
och sålunda förekomma concurrence af andre,
som kanske ville lemna lånet mot
bättre vilkor. Jag upprepar ännu en gång,
att jag yttrat detta blott för principen, ej
af misstroende lill Fullmägtige.
Herr von Hartmansdorff: Om denna
punkt af Utskottets förslag innefattade något,
som alldeles tillintetgjorde bela låneåtgärden,
skulle jag gerna gå in derpå;
men då jag ej kan hoppas detta, önskar
jag, att redactionen måtte blifva sådan,
alt vi ej blottställa oss för vanäran att offentligen
söka, men icke erhålla länet. Jag
tillstyrker derföre, att kungörandet om anbuds
emottagande på detta lån verkställes
på så få Börsplatser som möjligt; åtminstone
bör från de uppgifne undantagas Amsterdam,
som ej eller lärer slå väl i afseende
på crediten, af orsaker, som äro tillräckligt
kända. Jag antager den redaction
Herr Lefren föreslagit, helst Revisorerne
nog äro i tillfälle alt controllera Fullmägtige
och alla Tjenstemän i RiksgäidsContoret,
så att desse i denna sak ej göra annat,
än hvad som kan försvaras.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af honom
nyss gjorde proposition till godkännande
af Herr Lefréns redactionsförslag.
254
Den 4 Mars.
Ropades starka Ja, jemte några Nej. 1
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LancItMarskalken förklarade,
att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
den af Hans Excellence sist gjorde proposition
blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Friherre Rantzou begärde votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken föreslog följande Voterings-proposition:
Den,
som bifaller, att 6:te Punkten i
StatsUtskottets under N:o 4r4 afgifne sednare
Utlåtande angående sättet för upptagandet
af det lån Rikets Ständer, genom
bifall till Utskottets Betänkande N:o 382,
beslutat, må lyda sålunda:
”Fullmäglige ega, att utsätta och kun”göra
lämplig tid, inom hvilken till Riks”gäldsContoret
inlemnas förseglade anbud
”å Lånets försträckande. Alla inkommande
anbud öppnas på den utsatta dagen.
”Inom viss bestämd tid åligge det den långifvare,
hvars anbud antages, att, till säkerhet
för uppfyllande af sine förbindelser,
deponera valuta, eller ställa antaglig
”borgen för tvä och en half procent af den
”erbjudne lånesumman, hvilkas förlustskall
Den 4 Mars.
255
”drabba långifvare!!, derest han brister i
”fullgörandet af sine åtaganden,” voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer 6:te Punkten i
StatsUtskotlets ofvanberörde Utlåtande att
erhålla följande lydelse:
”Genom kungörelser, som införas i
”Svenska, Hamburgska, Londonska och Parisiska
Tidningar, utsätta Fullmäglige en
”lämplig tid, inom hvilken till Riksgäldskontoret
inlemnas förseglade anbud till
”försträckande, på de af Rikets Ständer be”slämde
grunder, utaf större eller mindre
”belopp af Janet, dock ej under 5ooo R:dr
”i silfver samt derutöfver i jemna hundra”detal.
Alla inkommande anbud öppnas
”på den utsatta dagen; och inom viss bestämd
tid, efter något eller någre anbuds
”antagande, åligge dem, hvilkas anbud an”tagas,
att, till säkerhet för uppfyllandet
”afsina förbindelser, deponera valuta, eller
”ställa antaglig borgen för två och en half
”procent af den erbjudna lönesumman,
”hvilkas förlust skall, utom påföljd efter
”lag, drabba den långifvare, som brister i
”fullgörandet af sina åtaganden."
Grefve Horn: Jag hemställer, om icke
Friherre Rantzou skulle vilja ändra sill
256
D e n 4 AI a r s.
förslag sålunda, att deri uttryckes, det kungörandet
om anbuds emottagande på länet
bör ske i Svenska Tidningarne samt på
Europas förnämsta Börsplatser. Förslaget
blifver derigenom mera antagligt.
Friherre KantZou: Jag medgifver gerna
denna förändring af förslaget.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken framställde å nyo ofvanberörde
Voterings-proposition, med den
af Grefve Horn föreslagne och af Friherre
Kanlzou medgifne ändring, så att början
af det i Contrapropositionen intagne förslag
till redaction af 6:te Punkten erhöll
följande lydelse: Genom kungörande i
Svenska Tidningarne samt pä Europas förnämsta
Börsplatser utsätta Fullmäktige
en lämplig tid} &c.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan half till
io om aftonen; och befunnos vid dess slut,
klockan en qvart till ii på aftonen, sedan
en voteringssedel blifvit undantagen och
förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja •— 48.
Nej — 26.
I följd
Den 4 Mars
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen serskildt förda Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och
Herr Lefrens i Japropositionen upptagne
ofvanomförmälde redactions-förslag således
blifvit af Ridderskapet och Adeln antagit.
Justerades följande:
Utdrag af Prolocollet, hållet hos Högl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima Riksdagen
i Stockholm f. m. den 3 Mars i83o.
S. D. Remitterades till
RiddarhusUtskottet:
Herr von Hartmansdorff^, August, anförande,
angående åtskillige ändringar uti
Riddarhus-Directionens Instruction och Lånereglementet.
Ut supra.
Justerades t\ Protocolls-Uldrag, innehållande
Ridderskapels och Adelns i Plenum
den 3 dennes f. m. i öfrigt fattade beslut.
Upplästes följande ConstitulionsUtskottets
den 27 sisth Februarii aflåtne Memorial:
iN:o
6g. Med uppgift å Voterings64
H. 17
2.58 Den 4 Mars
propositioner i 3;tie Hufvudpunkter af Förslaget
till ändringar i TryckfrihetsLagen.
N:o 70. I anledning af återremiss å
Utskottets Memorial N:o 57 innefattande
förslag till åtskilliga Grundlags-ändringar,
som åsyfta Riksdagsgöromålens ordentligare
behandling, m. m.
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 5 Mars i83o.
Plenum klockan half till io Förmiddagen.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskottets
den 25 sistlidne Februarii uuder N:o 4*4
afgifne, och den 26 i samma månad e. m.
på bordet lagde, Utlåtande i anledning af
återremiss å Utskottets under N:o 383 förut
meddelte Betänkande angående sättet
för upptagandet af det lån, Rikets Ständer,
genom bifall tili Utskottets Betänkande N:o
382, beslutat.
Den 5 Mars f. m. 25g
> Sjunde Punkten.
Fullmäktige i RiksgäldsContoret öfverenskomma
med långi [varén om Obligationernes
valeur er; dock skola dessa ställas på
jemna ioo:detal i det hufvudmynt, hvarå
Obligationerne lyda.
Denna punkt blef, uppS gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Åttonde Punkten.
Med lÖingifvaren uppgöra Fullmägtige jemväl,
och utsätta i Obligationerne:
a) Det år, efter hvilket RigsgäldsContoret
eger begagna uppsägnigsrätten för större
eller mindre del af länet.
b) Uppsägningstidens längd.
c) De orters Tidningar, uti hvilka uppsägningen
skall tillkännagifvas.
d} UiIkoren för den bestämda Åmortissements-fondens
användande till Capitalafbetalning
m. m., som vid dylika afhandlingar
erfordras.
Hvilken punkt af Ridderskapet och
Adeln bifölls.
Nionde Punkten.
Om lånet icke kommer att amorteras genom
årliga Capital-ajbetalningar på hvar64
H. ’ 17*
I)cn 5 Mars f. m.
je Obligation, utan genom Obligationers
inlösande för ett motsvarande Capitalbelopp;
sä ega Fullmägtige att begagna
denna utväg, endast dä Ob/igationerne
säljas under eller till pari; men böra
uttryckeligen förbehålla sig, att när Obligationerne
stiga deröfver, få efter hand
uppsäga dem till inlösen al pari, så att
lånet ovilkorligen må vara licjvideradt
inom 3y är, utan äfventyr af förlust
på Capitalet. Skulle Obligationerna stiga
öfver pari, förr än RiksgäldsContorets
uppsägnings rätt inträder, böra de för
Capital-afbetala ingar till RiksgäldsContoret
inflytande medel, hvilka under tiden
icke kunna till skuldens amorterande
användas, emedlertid förräntas uti
de lån, sorn RiksgäldsContoret behöfver
för andra ändamål upptaga, eller om
sådane icke förefinnas, uti den sä kallade
HandelsDisconten i Rikets Ständers
Bank.
Uppå gjord proposition blef denna
ponkt af Ridderskapet och Adeln godkänd.
Tionde Punkte n.
Till betäckande af den brist i tillgångarne
för liqvid af Capital och Ränta pä
Statslånen, hvilken kan förvällas genom
fördröjda Capital och Räntebetalningar
å fastighetslänen, böra Fullmägtige i
RiksgäldsContoiret berättigas att uppta
-
Den 5 Ä1 ars. f m. 26c
ga lån, hvilka återgäldas i den nion dessa
betalningar inflyta. Den Ränta RiksgäldsContoiret
för dessa lån får vidkännas,
ersättes, på sätt uti gide punkten
af Utlåningsvilkoren närmare bestämmes.
Herr Lefrén, Jöhan Pehr: Jag tager
mig friheten vördsamt föreslå, att dea uti
förevarande punkt influtne hänvisning till
f):de punkten af Ullåoingsvilkoren måtte
utgå. Skälen dertill äro, alt en sådan hänvisning
uttrycker, det g:de punkten af Utlåningsvilkoren
ensamt här skulle afses;
men när man går till denna punkt, finner
man, att den icke angår något hit hörande
ämne, utan att det är den nästföregående
8:de punkten af det nya förslaget till
utlåningsvilkoren, som här blifvit åsyftad.
En rättelse blir således nödvändig; men
för min del tror jag det vara lämpligast,
att alldeles utesluta hänvisningen till någon
viss punkt af utlåningsvilkoren, och
låta slutet af den nu ifrågavarande punkten
erhålla följande lydelse: Den ränta
RiksgäldsContoret för dessa lån får vidkännas,
ersättes, på sätt i Utlåningsvilkoren
närmare bestämmes. Man har derigenom
omfattat alla de i Utlåningsvilkoren
förekommande stadganden, som kunna
hafva infriande på föreskriften i denna
punkt. Jag anhåller alltså om Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition å
den af mig föreslagne redactionsförändring
Det« 5 Mars f. ra.
såsom på en gång ett förtydligande oell
en nyttig skärpning i föreskriften.
Herr Cederschjöld > Pehr Gustaf: Det
fägnar mig verkligen att höra, att någon
ersättning påtänkes för de förskotter RiksgäldsContoret
måste göra vid inträffande
brist i utlåningens oafbrutna och jemna
gång. Men jag hemställer, livad påföljd
den här föreslagne utväg skall hafva, i
händelse inkomsterne af Lånanstalterne, såsom
redan förut blifvit bevisadt, ej kunna
motsvara utgifterne? Jag tror, att den
blott är ett förblomeradt erkännande deraf,
att kommande Ständer få genom ny bevillning
godtgöra bristen; och efter min
tanka hade det varit ärligare att genast
säga detta rent ut.
Herr Lefren: Om Utskottet varit af
den tanka alt lånet bordt afstyrkas, hade
det måhända varit lämpligt, att införa den
mening Herr Cederschjöld nu föreslog; men
då Utskottet tillstyrkt lånets upptagande,
och bilagt en calcul, som visar att anstalten
åtminstone nätt och jemt bär sig, i
synnerhet efter det fattade beslutet, att
lånet ej får upptagas med högre rabatt än
8 procent, tinner jag ingen anledning till
Herr Cederschölds anmärkning. Utan att
för öfrigt i detta afseende ingå i någon förnyad
discussion, vill jag blott lill Herr
Cederschjöld hemställa, om icke hvar sak
Den 5 Mars f. m.
263
bör betraktas för sig, och om vi iche således
först böra besluta öfver mitt förslag,
att, med uteslutande af hänvisningen till
g:de punkten af utlåningsvilkoren, i stadgandet
includera alla dessa vilkor, så vidt
de på detsamma kunna hafva inflytande.
Den klagan Herr Cederschjöld fört, angår
deremot en helt annan del af saken.
Friherre Sprengtporten, Jacob Wilhelm:
Utskottets förslag uttrycker ingen
ting annat, än att de låntagare, som försumma,
att i rätter tid erlägga capital- eller
ränte-betalningar, skola till RiksgäldsContorets
ersättning för dess derigenom uppkommande
förlust erlägga den ränta, som
i utlåningsvilkoren bestämmes; och jag
hemställer, huru man härifrån kan komma
till Herr Cederschjölds slutsats. Jag
tillstyrker bifall å Utskottets förslag med
den af Herr Lefren framställde redactionsförändring.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till
bifall å io:de punkten, med den förändring,
att orden: g:cle punkten af borde utgå;
hvilken proposition med Ja besvarades.
Föredrogs å nyo Stats-Utskottets den
2Ö sisth Februarii under N:o 4X5 afgifne,
och den 26 i samma månad e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjor
-
a64
Den 5 Mars f. m>
de anmärkningar vid Utskottets under N:o
384 förut meddelte Betänkande, med förslag
till allmänna grunder för RiksgäldsContorets
utlåning emot inteckning i jordegendom.
Första Punkten.
Så snart Herrar Fullmäktige aflutat om
upptagandet af det lån i Silfver , motsvarande
2 millioner i Svenskt specie,
hvarom serskilde föreskrifter blifvit meddelade
j kungöras allmänneligen, så tidigt
som möjligt, de terminer, inom
hvilka jordegare på Landet och i Städerne
böra hafva ingifvit deras lånehandlingar
till Riksgälds Contoret, antingen
directe eller genom Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, de, sorn lemna ny
inteckning, i originaler, men de, hvil
ka söka öfverflyttning af redan intecknade
skulder, uti bestyrkte af skrifter,
jemte de handlingar och bevis, som
RiksgäldsContorets Fullmägtige anse nödige,
för att Verket må kunna i förre
innehafvarens inteckningsrätt inträda.
Éhdast sådan jordegendom på Landet och
inom Städernes områden, hvilken såsom
säkerhet för Bancolån är antagelig, får
> af RiksgäldsContoret belånas, och de
handlingar samt bevis, som för Bancolån
efter senaste författningar erfordras,
Den 5 Mars f. m.
265
böra presteras, men för öfrigt, till undvikande
af ny kostnad för lantagarne,
ali möjelig med RiksgäldsContorets fullkomliga
säkerhet förenlig lättnad beredas
för läns öfverflyttande pä redan varande
inteckningar.
Herr von Hartmansdorff, August: I
öfverensstämmelse med min reservation,
anhåller jag få fästa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet på olämplighelen
deraf, att göra Konungens Befallningshafvande
till Commissionairer för enskilda
lånesökande, och att sålunda göra en helt
och hållet enskild sak till embetspligt för
Kronans Embetsman. Jag tillstyrker derföre,
att de i denna punkt förekommande
ord: antingen directe eller genom Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, må uteslutas.
Herr Rosenblad, Bernhard: Hvad Herr
von Hartmansdorff^ anmärkning beträffar,
skall jag ej yttra mig derom, emedan jag
tillstår, att jag ej är i tillfälle bedömma,
huruvida låneansökningarne kunna gå genom
Konungens Befallningshafvande, eller
icke. Men i denna punkt förekommer ett
annat ställe, hvars förtydligande är af vigt,
så att det ej må blifva missförstådt, nemligen
stadgandet om underlättande af gammal
gälds omskrifning genom äldre inteckningars
öfverflyttning. Utskottet säger visserligen,
att det för sådan omskrifning skall
266
Den 5 Mars f. m.
vara tillräckligt, att lånsökanderne vid första
anmälan i bestyrkta afskrifter förete de
äldre lånedocumenterne, hvilka sedermera,
liksom i alla allmänna cassör, der lån omsättas
i nya pantegares namn, skola emottagas
emot serskilde skuldförbindelser, upptagande
ansvarigheten för de förbindelser
förra låntagarne sig utfäst, tillika med de
nya vilkor, som för de här ifrågavarande
lånen äro utstakade. Men då Utskottet i
sjelfva Reglementet för utlåningen inskränkt
sig till den föreskrift, att till undvikande
of ny kostnad för låntagarne all möjlig med
RiksgäldsContorels fullkomliga säkerhet förenlig
lättnad bör beredas för låns öfverflyttande
på redan varande inteckningar,
och obestämdheten i detta stadgande kan
föranleda missförstånd, som skulle försvåra
dylika öfverflyttningar, hade jag vid
återremissen af förslå Betänkandet föreslagit
bestämdt utsättande i Reglementet af
de vilkor, hvarunder omskrifning af gammal
gäld skulle få ega rum. Denna mening
har Utskottet emedlertid icke gillat; men.
ehuru jag anser saken af den vigt, att jag
icke kunnat undgå, att nu i förbigående
ånyo upptaga denna anmärkning, vill jag
likväl icke, sedan två Stånd redan fattat
deras beslut med bifall till Utskottets förslag,
förorsaka någon söndring i RiksStåndens
beslut medelst yrkande af en så hufvudsaklig
förändring i förslaget, som den,
att alla vilkor för gälds omskrifning skulle
Den 5 Mars f. m. 267
i Reglementet intagas. Deremot måste jag,
på det RiksgäldsConlorets Fullmiägtige genom
redactionen af den ifrågavarande punkten
icke må anse sig förhindrade att uppfylla
Utskottets sannolika afsigt, göra en
annan anmärkning emot sednare momentet.
Der slår: Endast sådan jordegendom
pä Landet och inom Städernes område,
hvilken såsom säkerhet för Bancolån är
antaglig, får af 11 i k s g äldsCo nto re t belånas,
och de h andi in gar sa m t b evis,
som för Bancolån efter sednaste författningar
erfordras, böra. presteras. Men
nu innehåller BancoReglementet i första
punkten, rörande de handlingar, som för
Bancolån erfordras, att låntagaren skall afgifva
sin skuld förbindelse efter fotrmulnir;
och om således Fullmägtige i Riksgälds—
Contoret följa den här g-ifna föreskriften
stricte efter ordalydelsen, skulle de anse
sig hindrade att underlätta öfverflyltning
af äldre inteckningar, och endast antaga
låntagarens efter serskildt formulair utgifne
nya skuldsedel, lill hvars antaglighet
erfordras postponering af alla andra inteckningar.
Jag får derföre vördsamt tillstyrka,
att det i denna punkt förekommande
ordet handlingar må förändras till säkerhetshandlingar,
i enlighet med hvad Utskottet
sannolikt åsyftat, samt anhåller om
Herr Grefvens och LandtMarskalkens proposition
derå.
Friherre Cederström, Jacob: Jag in«
a68
D«n 5 Mars f. m.
stämmer meri Herr von Hartmansdorff om
obehöfligheten af tillåtelsen att få låneansÖkningarne
insände till RiksgäldsContoret
genom Konungens Befallningshafvande; ty
om meningen endast är, alt Konungens
Befallningshafvande skola mot ersättning
för postporto öfversända handlingarne till
RiksgäldsContoret, utan att taga någon vidare
befattning dermed, så kan den enskilde
lika väl göra det sjelf, och derjemte
bespara sig resorne till LänsResidencet.
Hvad åter angår Herr Rosenblads förslag
om införande af ordet säkerhetshandlingar,
så hemställer jag, om icke ordet lånehandlingar
är tillräckligt, för alt beteckna alla
för den nödiga säkerheten erforderliga documenter,
enär detta ord innefattar ej blott
sjelfva reverserne, utan äfven inteckningsbevis
och dylikt. Jag anser alltså den af
Herr Rosenblad föreslagne förändring öfverflödig,
helst det faller af sig sjelf, att
RiksgäldsContorets Fullmägtige ej kunna
antaga andra handlingar, än dem, som äro
.säkra; men deremot anhåller jag om proposition
å Herr von Hartmansdorffs förslag.
Herr, Rosenblad: Ej utan verklig förundran
bar jag hört Friherre Cederströms
anmärkning mot mitt förslag. Det härrörde
ingalunda från tvifvelsmål derom, att
ordet handlingar äfven betecknar säkerhetshandlingarj
men det åsyftade att borttaga
den otydlighet, som ligger i ordet,
Den 5 Mars f. m.
269
alt äfven beteckna sjelfva skuldebrefvet,
hvilket är den handling, hvarmed formuläret
för Bankolånen börjas; och då man
med lånen från RiksgäldsContoret åsyftar
en större underlättnad för jordbruket till
omsättning af äldre tryckande skuld, än
med lånen ur Banken, hvilken aldrig emottager
annat än första inteckningen; så var
det till ett förtydligande häraf, och på det
icke samma formulair för skuldebrefven
skulle anses erforderliga, som jag yrkade
den af mig föreslagne redactionsförändring,
och nu ånyo anhåller om proposition derå.
Ty nog visste jag för öfrigt, att säkerhetshandlingar
äfven äro inbegripne under
ordet handlingar.
Friherre Sprengtporten Jacob Wilhelm:
Då jag har anledning tro, att två
Stånd redan bifallit denna punkt oförändrad,
och BondeStåndet troligen icke lärer
ändra tillåtelsen att få låneansökningarne
öfversände till RiksgäldsContoret genom Konungens
Befallningshafvande, hvarigenom
man slipper hålla Commissionairer, skall
jag ej upptaga tiden med att tvista med
Herr von Hartmansdorff och Friherre Cederström
om uteslutandet af denna tillåtelse.
Jag inskränker mig derföre dertill
alt instämma i den af Herr Rosenblad föreslagne
redactionsförändring, hvilken jag
anser vara af behofvet påkallad.
Herr Riben ^ Carl Wilhelm: Huruvida
Den 5 Mars f. in.
BondeStåndet kommer att bifalla Utskottets
förslag om skyldighet för Konungens
Befallningshafvande, att åtaga sig Commissionairskap
för lånsökande jordbrukare,
känner jag icke; men i hopp att BondeStåndet
tilläfventyrs ej antar förslaget, anhåller
jag, i enlighet med min reservation,
om proposition å Herr von Hartmansdorffs
förslag, att orden; antingen directe eller
genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
må utgå. Jag fruktar, att ett sådant tjensleåliggnnde
skulle föranleda dertill, att
Rikets Ständer snart måste anslå nya löner
för Skrifvare vid LnndsCancellierna,
lill följd af den betydliga ökning i göromål,
som derigenom skulle förorsakas. Må man
komma ihog, att dessa lån enligt Utskottets
förslag blifvit söndersplittrade ända
ned till ett minimum af 200 R:dr; och må
man deraf dömma till den mängd af låneansökningar,
hvarmed Konungens Befallningshafvande
skulle besväras. Det är dessutom
icke nog dermed, att Konungens Befallningshafvande
skulle emottaga dessa ansökningar,
och skicka dem till RiksgäldsContoret,
utan det skulle äfven säkerligen
ofta uppstå en correspondence emellan
Länsstyrelserne och RiksgäldsContoret, i
anledning af defecta handlingar, som inkommit;
ty föga troligt är, alt alla handlingar
skulle af sökanderne inlemnas cornpletta,
och jag är tvärtom öfvertygad, att
största antalet första gången skulle belin
-
Den 5 Mars f. m.
nas defecta. Skulle nu Konungens Befallningshafvande
härvid ytterligare vara Böndernes
Commissionairer, och infordra alla
bristande handlingar, så kan raan lätt föreställa
sig, hvilken förskräcklig tillökning
i göromålen vid LandsCancellierne härigenom
skulle uppkomma. Jag kan på dessa
skäl ej tillstyrka, att man pålägger Statens
Embetsmän för enskildas räkning ett
sådant nytt onus, som skulle leda till nödvändigheten
att föröka dessa Embetsmäns
löner; och jag anhåller alltså om proposition
å Herr von HartmansdorfFs förslag.
Herr Munck af Rosenchöld, Eberhard:
Den omvårdnad, som här yttrat sig för
Konungens Befallningshafvande, och det
intresse man visat till förekommande af
den tillökning i deras embetsmannabefattning,
som skulle blifva en följd af SlatsUtskottets
förslag, torde hafva sin grund
äfven uti en ännu större omvårdnad för
Tjenstemännens intresse här i Stockholm,
och i angelägenheten, att bereda en tillökning
uti Commissionars-arfvoden för desse.
Jag är öfvertygad, att den obetydliga tillökning
i besvär, som Konungens Befallningshafvande
genom Stats-Utskottets förslag få
vidkännas, skall för de flesta Länsstyrelser
blifva ett kärt besvär, emedan jag förmodar,
att många, ja pluraliteten bland
dem, gerna åtaga sig denna obetydliga tillökning
i sina göromål, för att i så betyd
-
273
Den 5 Mars f. m.
lig mohn tjena den Största och vigtigaste
delen af Länets innevånare, nemligen dem,
som innehafva jordegendom. Jag har väl
hört Friherre Cederström vara af annan
tanka; men som jag härstädes nära intill
mig ser en annan Landshöfding, Grefve
von Rosen, uppmanar jag Herr Grefven,
att äfven yttra sina tankar i ämnet. Här
är blott fråga om ansöknirigarnes emottagande
och insändande till RiksgäldsContoret,
men icke om någon pröfning, hvilken tilläfventyrs
skulle medföra tidsspillan och
ansvarighet. Jag tillstyrker bifall till den
ifrågavarande punkten med den redactionsförändring
Herr Rosenblad föreslagit.
Friherre Sprengtporten: Till hvad jag
nyss anfört, anhåller jag få tillägga, det
frågan om Konungens Befallningshafvandes
skyldighet att emottaga låneansökningarne
äfven var föremål för en liflig discussion
inom Utskottet, och att jag, utan att göra
anspråk p‘å närmare kännedom om hvad
Konungens Befallningshafvandes öfrige embelsåligganden
kunna medgifva, öfvergick
till pluralitetens mening, då jag hörde en
Ledamot af Utskottet, hvilken sjelf såsom
LandsSecretcrare deltagit i Styrelsen af
ett bland de vidsträcktare Länen, förklara,
att han ansåg intet hinder möta för fullgörandet
äfven af ifrågavarande skyldighet.
Herr Riben: I anledning af Herr Munck
af
Den 5 Mars f. m. 27$
of Roslénschölds förmodan, att jag, af omvårdnad
för Comrnissions-bedrifvande personer
här i Slockholm, yrkat Konungens
Befäl In i 11 gs håfvan des fritagande från det
ifrågavarande besväret, får jag tillkännagifva,
att jag alldeles icke står i någon relation
med sådane personer, samt alt jag
sjelf aldrig varit Commissionair och säkerligen
aldrig blir det. Men om den värde
Ledamoten tror, att det ej ar möjligt för
lånsökander att få sina affairer uträttade
bär i St cckholm utan Commissionairs-arfvoden,
så skulle man ju lika väl kunna
supponera den händelse, att de äfven enligt
gammal vana fingo erlägga arfvoden
till Tjenstemännen vid LandsCancellierne.
Jag fäster mig hufvudsakligen dervid, att
den, som begär lånet, bör vara skyldig
att sjelf förete sine handlingar, der desse
skola granskas, utan att fordra, det Statens
Embetsmän skola försina sin tid med dylikt
plock. Om det för öfrigt blott vöre
fråga om handlingnrnes infordrande till
RiksgäldsContoret, och det dermed vore
slut, skulle jag hafva mindre att invända
mot saken; men det är först efter detta
insändande, som det största besväret vidtager,
genom correspondencen med RiksgäldsContoret,
hvilken omöjligen kan aflöpa
utan en betydlig och kännbar tillökning
i göromålen. Jag vidhåller derföre
64 EL iS
274
Den 5 Mars f. m.
min begäran om proposition å de anmärkte
ordens uteslutande.
Grefve von Rosens Axel: Uppmanad
af Herr Munck af Rosenschöld att yttra
min enskildta tanka i förevarande ämne,
får jag äran förklara, att då fråga här icke
är om skyldighet för Konungens Befallningshafvande,
att ingå i pröfning af låneansökningarne,
och hedömma säkerheten,
utan endast om ett enkelt missiverande
till RiksgäldsContoret, tror jag för min del,
att det ökade besväret för LänsStyrelserne
icke är så betydligt, att ju icke den besparing,
sora härigenom vinnes för de lånsökande,
bör anses öfvervägande. Vi hafva oss redan
ålagdt detta och ännu större besvär,
i afseende på odlingslånen, hvilka dessutom
äro af den beskaffenhet, att deras antal
beständigt ökas, då deremot här blott
är fråga om en låneanstalt för en gång.
Jag anser således förslaget innefatta en
genväg till besparing i kostnader för de
lånsökande, men ej medförande någon så
betydlig tillökning i göromålen vid LandsCancellierne,
att man derföre behöfver
frukta något behof af ökade anslag för
deras Tjenstemän.
Friherre Cederström: Enligt nu gällande
författningar för Postverket, är det
icke Landshöfdingarne tillåtet, att portofritt
öfversända handlingar för enskildes
Den 5 Mars f. m.
räkning, utan postporto mäste af den enskilde
erläggas, då lian i sådant hänseende
anlitar Konungens Befallningshafvande.
Som i Utskottets förslag ingenting härom
finnes nämndt, och jag förmodar, att
den gällande författningen icke kan anses
upphäfven genom blotta stadgandet, att
lånehandlingarne skulle få genom Konungens
Befallningshafvande öfversändas, samt
det icke eller lärer vara meningen, att
Landshöfdingarne sjelfve skulle förskjuta
eller betala postporto för lånsökanderne,
är det naturligt, att desse, för att få sine
handlingar öfversände till RiksgäldsContoret,
måste till LandsSecreteraren erlägga
ersättning för postporto, hvarigenom ock
är klart, att ingenting med anstalten vinnes
för de lånsökande. Det är ock ur synpunkten
af de lånsökandes egen fördel,
som jag instämmer med Herr von Hartmansdorffmen
icke för besvärets skull vid
LandsCancellierne; ty detta är obetydligt,
och genom ett enkelt öfversändande af
handlingarne kan icke eller med skäl sägas,
att ett ombudsmanskap för enskilde
inträder. Om RiksgäldsContoret icke godkänner
handlingarne, så blifver följden ingen
annan, än att de, på samma väg de
kommit, missiveras tillbaka till lånsökanden,
som ånyo får betala postporto för handlingarnes
återsändande. Men då vi här i
Sverig» hafva en reglerad postordning och
64 H. 18*
Ben 5 M«ärs f. m.
ett Postverk, der hvar och en kan under
speciel recommendation inlemna handlingar
till öfversändande på hvilken ort som
lielst, med ansvarighet för Postverket, i
händelse handlingarne under vägen förkomma,
synes mig en större säkerhet för
den enskilde ligga i denna inrättning, än
i den af Utskottet föreslagne åtgärd, hvilken
för iånsökanderne erfordrar en resa
stundom af flera mil till Länsresidencet,
och i så måtto medför kostnad utan all
nytta. Skulle man vidare fortgå i slutledning
efter samma princip, som ligger till
grund för Utskottets tillstyrkande i denna
del, skulle man komma derhän, alt äfven
godkänna hvad Utskottet i en annan punkt
tillstyrkt om Konungens Befallningshafvande»
befattning med ränte- och capitalafbetalningarnes
emottagande i LandtRänterierna,
hvarigenom ny oreda skulle uppkomma;
ty dessa summor kunde ej emottagas
i LandtRänterierna utan att ingå och
annoteras i Landsböckerne; och om det
slutligen efter samma princip blef för allmänhetens
beqvämlighet skull Fogdarne
tillåtet att vid sina uppbördsstämmor uppbära
räntan och afbetalningarne å de ifrågavarande
lånen, skulleden möjlighet uppstå,
att en Fogde begagnade dylika medel
till betäckande af en Kronobalance, och att
den enskilde låntagaren, till följd af den
försummade inbetalningen, blottställdes för
lånets uppsägning och utsökning. Jag hem
-
Den 5 Mars f. ni. 277
ställer, huruvida en -dylik Lagstiftning kari
vara förenlig med en rätt omtanka om
medborgares säkerhet, helst den tillika
skulle betydligt försvåra controllen öfver
uppbörden af Kronans räntor och medel,
och göra den så complikerad, att jag tviflar
på möjligheten, att i sådant fall få Landsböckerne
inom föreskrifven tid färdige.
Emedlertid bestrider jag icke, att en tor
detta LandsSecreterare kunnat påstå, det
anstalten icke vore förenad med något särdeles
besvär för Konungens Befallningshafvande.
Jag instämmer tvärtom deri;
ty besväret af handlingarnes couvertering
och inlemnande på posten är icke stort, då
det icke är åtföljt af minsta tecken till
ansvarighet eller commissionairskap i öfrigt.
Men hvartill tjenar det väl, att låta
dessa handlingar gå genom Konungens Befallningshafvande,
då de lika lätt kunna
gå genom den enskiltes egna försorg, ja
till och med lättare, i händelse han bor
närmare Postcontoret än Länsresidencet?
Jag kan på dessa skäl, och då jag anser
stadgandet icke allenast öfverflödigt utan
äfven skadligt så väl för Statens redogörelse,
som för de lånsökande sjelfve, ej
afstå från mitt yrkande, att det må uteslutas.
Herr von Hartmansdorff': Lika med
Herr Riben får jag börja med den förklaring,
att jag hvarken varit Commissionuir
278
Den 5 Wars f. m.
för lånesökande, eller ämnar blifva det.
Hvad saken beträffar, så, i händelse man,
lika med en värd Ledamot, anser Herrar
Landshöfdingar allena böra sjelfve få afgöra
frågan, måste, då en Landshöfding
sagt ja, men en annan nej, dessa Herrars
yttranden mot hvarandra qvittas, och saken
följaktligen qvarstå i samma skick, som
om ingen Landshöfding hade yttrat sig.
Skulle jag följa Herr Munck af Rosenchölds
efterdöme, och uppmana Konungens Befallningshafvande,
som sitta mig närmast, att
yttra sig i ämnet, så egde jag, sorn har
den äran sitta på samma bänk med tvenne
Landshöfdingar, det bästa tillfälle dertill.
Men om ordningen på detta sätt skulle gå
rundt omkring till samteliga närvarande
Herrar Landshöfdingar, så borde man tillika
uppmana de bifallande tillförbinda
sig, att vid en annan Riksdag icke understödja
sina LandsSecrelerares anspråk på
löneförhöjningar, till följd af de ökade göromål,
som detta låneföretag dem förvållat.
Om en f. d. LandsSecreterare i Utskottet
yttrat sig för saken, så bör man
dock ihogkomma skillnaden mellan ett yttrande
af dea, sorn redan sluppit ifrån
tjensten, och af dem, sorn ännu få vidkännas
de besvär man pålägger. Friherre
Cederström har med den sakkännedom, som
tillkommer en Konungens Befallningshafvande,
utvecklat olägenheterna af förslaget,
så. att jag har intet att tillägga; utan in
-
Den 5 Mars f. au
a79
stämmer med honom, och förnyar min begäran
om proposition till bifall å första
punkten med uteslutande af orden: antingen
directe eller genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.
Herr Munck af Rosenschöld: Herrarne
yon Hartmansdorff och Riben äro förmodeligen
i samma förhållande, som jag,
i det afseendet, att de hvarken behöfva
eller åtaga sig commissioner, men kunna
likväl intressera sig för dem, som behöfva
det; likasom jag hvarken behöfver eller
ämnar begagna de ifrågavarande lånen,
men ändock intresserar mig för dem, som
behöfva dessa lån. I afseende på Herr Ribens
anmärkning, att arfvoden i alla fall
måhända komma att erläggas till Tjenstemännen
vid LandsCancellierne, får jag fästa
uppmärksamheten derpå, att om denna
första punkt af Utskottets förslag antages,
blifver det en skyldighet för Konungens
Befallningshafvande, att emottaga och
remittera låneansökningarne, men ingen
skyldighet för Tjenstemän i Stöckhelth att
vara Commissionairer; och ätt det således
endast är de sednare, som kunna blifva
berättigade till arfvoden, men icke Konungens
Befallningshafvande. Friherre Cederström
har, om jag icke hört orätt, ansett
nödvändigt att postporto erlägges för liandlingarnes
öfversändande. Jag får härvid
erinra, alt Konungens Befallningähäfvan
-
Den 5 Mars f. m.
de redan hafva skyldighet, att utan postporto
öfversända handlingar rörande odlingslån,
äfvensom besvärshandling.-»!- i brottmål och
dylikt, så att jag inser intet hinder för
enahanda förhållande med de handlingar,
som här äro i fråga. Friherren har oek
ansett det mera kostsamt för lånsökanden,
att resa flere mil till Länsresidencet, än
att sjelf skicka sine handlingar directe med
posten till Stockholm. Härvid får jag påminna,
att lånsökanderne enligt Utskottets
förslag icke äro förpliktade att skicka sina
lånehandlingar genom Konungens Befallningshafvande,
utan blott berättigade dertill,
och att det således står hvar och en öppet,
att välja den andra directa vägen, i fall
lian finner den mindre kostsam. Jag anser
för öfrigt så mycket nödvändigare, att bibehålla
Utskottets förslag om Konungens
Befallningshafvandes åtgärd med lånehandlingarnes
öfversändande, sorn Utskottet i
en annan punkt föreslagit lånens beviljande
till ett minimum af endast 200 R:dr,
och jag befarar, att ändamålet med hela
låneanstalten skulle förfelas, om låntagarne
nödgades att för så små lån hålla serskilda
Gommissionairer här i Stockholm.
Jag fortfar derföre, att yrka den proposition
jag förut begärt.
Grefve von Rosen: Jag har under discussionen
ansett saken böra betraktas endast
från den synpunkt, att här blott vore
Den 5 Mars f. m.
iråga om. handlingarnes öfversändande, men
icke om något vidare besvär med emottagande
af räntebetalningar och dylikt; och
då det icke eller är fråga om skyldighet
för lånsökand.erne, att vända ,sig till Konungens
Befallningshafvande, tror jag, aLl
ett billigt afseende på den kostnad, sorn
en serskild Commissionairs hållande här i
Stockholm skulle medföra för de mindre
låntagarns, bör öfverväga den obetydliga
tillökningen i Konungens Befallningshafvandes
besvär. Hvad åter beträffar den
fruktan, att detta nya onus framdeles skulle
föranleda till anspråk på lönförhöjning för
LandsSecreterarne, så har jag redan vid
denna Riksdag framställt behofvet af en sådan
lönförhöjning, men förgäfves försökt
att få den beviljad, för LandsSecreteraren
i Götheborgs Län, hvilken är den sämst lönle
i hela Riket och tjenar för endast 1600 R:dr.
Jag tror således, att en förbättring i denna
Tjenstemans lönevilkor bör af kommande
Ständer behjertas, ehvad det ifrågavarande
nya besväret blifver Konungens Befallningshafvande
pålagdt, eller icke.
Herr Rosenblad: Efter man ansett nödigt
att till ledning för omdömet göra en
bekännelse, huruvida man är Commissionair
eller icke, får jag tillstå, att jag, äfven
såsom Ledamot af BancoUtskottet, varit
Commissionair för lånsökande fastighetsegare,
ehuru utan allt arfvode. Detta cornmissionairskap,
såsom förenadt med föga
282
Den 5 Mars f. m.
besvär, bar likväl icke gifvit anledningen
till mitt tvifvelsmål om lämpligheten att
sysselsätta Konungens Befallningshafvande
med den åtgärd, som är i fråga. Deremot
får jag erinra vid Grefve von Rosens yttrande,
sorn uteslutit ali befattning med
räntehetalningarnes öfversändande, (ehuru
TJtskottets förslag derom visserligen äfven
Står i nära sammanhang med förslaget i
denna punkten,) att om än fråga np endast
vare om sjelfva låneansökningarrie, yet man
likväl af erfarenheten vid andra publika
cassör, att lånehandlingarne ofta inkomma
defecta, och i sådant fall skulle antingen
RiksgähisContoret nödgas brefvexla med
lånsökanderrie, eller ock måste dessa hafva
en Commissionair i Stockholm, betald
eller icke, för att försäkra sig om hand-,
lingarnes godkännande. Jag tror derföre
det vara bäst för låntagarne sjelfve, att
gå directe med sine ansökningar till RiksgäldsContoret,
Yi hafva ock i detta afseende
ett efterdöme i Discontlånen, hvilka
aldrig gått genom Konungens Befallningshafvande.
Jag får dessutom erinra, att stränga
föreskrifter blifvit föreslagne, i afseende
på försummad inbetalning, och då Konungens
Befallningshafvande blott hafva sig remissen
ålagd, utan intresse af en skyndsam
expedition och utan att man ens kunde begära,
det hvarje obetydlig inbetalningspost
skulle serskildt remitteras, kunde det hända
ali den ena remissen, i afvaktan på de öfrige,
Den 5 Mars f. ra, 283
tom för sent, och att låntagaren derigenom
underkastades äfventyr och trakasserier.
Jag skulle derföre tro, att lånsökandernes
eget intresse bjuder, att Konungens Befallningshafvande
blifva befriade från det ifrågavarande
besväret,
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf; I
anledning af den siste Talarens opåkallade
bekännelse, att han nu under Riksdagen
varit Commissionair för läntagare i Banken,
får jag blott erinra, att det, efter hvad
jag vill minnas, är Rikets Ständers Ombud
i Banken förbjudet, att vara Commissionairer
för lånsökande, icke derföre, att man
missunnat dem den sportel, som dermed
kan vara förenad, utan förmodligen derföre,
att de icke med sitt större inflytande
skola vålla någon mannamon. Hvad sjelfva
saken beträffar, får jag, till hvad Friherre
Cederström så fullständigt anfört såsom
bevis derpå, att ingen besparing för
lånsökanderne åstadkommes, blott tillägga
den fråga: hvem skall betala postporto för
sådane handlingars återsändande från RiksgäldsContoret,
som icke kunnat belånas?
Skola de förblifva liggande i Contoret, till
dess sökanderne sjelfve uttaga dem, så måste
desse i alla fall hafva en Commissionair
häri Stockholm. Skall åter RiksgäldsContoret
återsända dem med posten, så
får jag erinra, att RiksgäldsContoret ej har
rätt till portofrihet, utan måste antingen
söka ersättning för postporto hos låusökan
-
284
Den 5 Mars f. m.
derne, eller ock sjelf vidkännas denna kostnad,
i hvilket sednare fall nya anledningar
gifvas till förökade utgifter för lånanstalten,
ytterligare öfverstigande det beräknade
beloppet.
Herr Munck af Rosenschöld: Äfven
jag önskar, att handlingarnes öfversändande
icke ovilkorligen må uppdragas åt Konungens
Befallningshafvande; men i Utskottets
förslag står: ”antingen directe eller genom
”Kongl. Majrts Befallningshafvande.” Om
således en lånsökande anser för sig mindre
fördelaktigt, alt uppsända sina handlingar
genom Konungens Befallningshafvande , har
han öppet tillfälle att välja den directa vägen.
Herr Cederschjölds fråga, hvem som
skall betala postporto för brefven från RiksgäldsContoret,
torde någon af dem, sorn
uppgjort den nya poslbevillningen, besvara.
Herr Rosenblad: Ehuru det hvarken
lior till saken eller stället, anser jag mig
likväl, sedan Herr Cederschjöld i form af
en anklagelse-act emot mig omnämnt förbudet
för Rikets Ständers Ombud i Banken
att vara Commissionairer för lånsökande,
böra upplysa, att detta förbud sträcker
sig endast till Directionen, som har befattning
med lånens utdelning. BancoUtskottet
befattar sig deremot icke med någon
förvaltning, icke ens med granskning af
de speciela förvaltningsåtgärder, som sedan
Riksdagens början egt rum.
Den 5 Mars f. m.
a85
Grefve von Rosen: Jag är förekommen
af Herr Munck af Rosenschöld i besvarandet
af Herr Cederschjölds fråga; ty såsom
Ledamot i BevillningsUtskotlet har jag mig
bekant, alt någon inkomst för Postverket
icke varit påräknad af den correspondent»
för RiksgäldsContoret, som med ifrågavarande
låneanstalt kan blifva förenad. Jag
utber mig för öfrigt att få fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå, att
jag icke talat för de större Jåntagarne; jag
är tvärtom öfvertygad, alt hvar och en,
hvars lån uppgår till 2 å 3ooo R:dr, har
kända personer häri Stockholm, lill hvilka
han med säkerhet kan adressera sig,
och att han i hvilket fall som helst kommer
att begagna denna utväg. Men det är
för allmogen jag talar, hvilken obekant
med alla relationer i hufvudsladen, måste
adressera sig till KronoFogden, för att få
en Commissionair i Stockholm anskaffad,
och för hvilken omvägen af dessa dubbla
Ombudsmanskap icke kan aflöpa utan alltför
betydliga kostnader, i jemförelse lill
de små lånen.
Herr Lefren^ Johan Pehr: Jag instämmer
i Grefve von Rosens åsigt. Jag ser i
förslaget, om jag så får uttrycka mig, en
faderlig åtgärd, icke en commerciel, och
jag tror, att Herrar Landshöfdingar, som
i allmänhet utmärka sig lör kärlek till innevånarne
i sine Län, ej skola undandra
-
a86
Den 5 Mars f. m.
ga sig besväret. Det är för öfrigt natur*
ligt, att då man tillåter liandlingarne gå
genom publika Verk, man äfven tillåter,
att de gå portofritt, hälst ingen minskning
i Postverkets påräknade inkomster deraf
föranledes; och jag inser icke, hvarföre
man vid detta tillfälle skall visa afvighet
mot den mindre jordbrukaren, eller förbigå
afseendet på honom, då man annars
ofta nog gjort honom till ett kärt thema
för sina framställningar.
Friherre Cederström.* Jag tror mig
icke eftergifva någon i välvilja för innevånarhe
uti det Län, som blifvit mig i Nåder
anförtrodt; men, jag anser det ifrågavarande
förslaget innebära motsatsen af
Välvilja, då det leder till kostnader, som
kunde undvikas. Hvad beträffar portofriheten,
såsom en naturlig följd af handlingarnes
öfversändahde genom Konungens
Befallningshafvande, är förhållandet icke
sådant. Det vore ock besynnerligt, om den
medborgare* sorn skickade sina handlingar
directe till RiksgäldsContoret, nödgades
betala postporto, Under det en annan,
som skickade dem genom Konungens Befallningshafvande,
skulle slippa. Författningen
ar dessutom sä tydlig, att intet
tvifvel kan uppstå, det icke postförvaltarne
skulle vägra brefvens emottagande annorlunda,
än emot postporto; och om de
skickades såsom fribref, skulle den Em
-
Den 5 Mars f. m.
287
betsman, som tillät sig ett sådant missbruk,
få plikta för detsamma. Hvad åter beträffar
rättigheten, att portofritt få handlingarne
tillbakasände från RiksgäldsContoret, så
mäste äfven bestämd föreskrift derom gifvas;
och följden af denna portofrihet skulle
'ej blifva någon annan, än alt luntor af
papper, sorn aldrig kunde belånas, reste
på försök fram och tillbaka mellan RiksgäldsContoret
och otterne. Jag skulle verkligen
förmoda, att saken är ganska enkel.
Då för fattn itiga rrte innehålla, att det är
hvarje mait tillåtet, att skicka sina handlingar
directe till Fullmägtige i RiksgäldsContoret,
bör det åligga dessa, i grund af
instructionen, att i händelse lånansökningen
ej kan bifallas, återsända handlingarne,
och i händelse den bifalles, öfversända
lånesumman till sökanden under uppgifven
adress. Skulle detta deremot ske
gennm Konungens Befallningshafvande, så
vinnes ej annat, än att den enskilde lånsökanden
fick betala något mera i omkostnader;
ty det är icke tänkbart, att vågar
skulle hållas i LandsCancellierne, till 11 tronande
af hvarje brefs vigt, och troligen skulle
LandsLecreteraren, som mäste på höft bedomina
brefvets lodtal, alltid laga några skillingar
utöfver hvad postporto verkligen ko*
stade, för att försäkra sig mot förlust. Men
dylika oordningar skulle endast tjena dertill,
att skapa missnöje der man vill visa välvilja»
Jag anser det således icke vara lämpligt, alt
a88
Dea d Mars f. m.
under sken nf en faderlig omsorg, såsom här
nyss yttrades, i sjelfva verket skapa ovilja;
ty örn Bonden först på LandsCanCelliet tick
betala ett drygt postporto för handlingarnes
öfversändande, och han sedermera för
deras återsändande affordrades nytt postporto,
skulle man troligen hafva svårt att öfvertyga
honom, del han icke blifvit vexerad.
Grefve von Rosen: I anledning af hvad.
Friherre Cederström sednast yttrat, vill jag
blott förklara, att jag aldrig tänkt mig förhållandet
annorlunda, än att de enskilde lånsökanderne
skulle ega inlemna sine handlingar
på LandsCancellierne, hvarifrån de
helt enkelt på fribrefspost skulle missiveras
till RiksgäldsContoret. Man skall måhända
säga, att Postverket på detta sätt
blef frustreradt. Men förhållandet är icke
värre, än det, som redan iakttages i afseende
på odlingslånen. Sökanderne till
dessa lån inlemna sina handlingar till
LandsCancellierne, hvarifrån de remitteras
till KronoFogden och tvenne ledamöter
af Länets Hushällssällskap för att deröfver
utlåta sig, och slutligen missiveras
hela acten på fribrefspost till Banken. Jag
måste således ännu en gång erinra derom,
alt vida mera oreda och olägenhet för
Konungens Befallningshafvande uppkommer
genom den redan befintliga föreskriften
i afsende på odlingslån, än genom den
•enkla åtgärd, som här är i fråga.
Herr
Den 5 Mars f. ra.
289
Herr Lefrén: Friherre Cederström har
Ljudit till att försvara sin satts med ovanligheten
hittills af den föreslagne åtgärden; åtminstone
synes detta hafva varit syftningen af
Friherrens påstående. Men nu vet man likväl,
att Landshöfdingarne hafva sig ålagdt,
att till öfversändande emottaga enskildes
besvärshandlingar, emot erläggande af postporto,
och att infordrade förklaringar gå
portofritt samma väg. Grefve von Rosen
Lar äfven tydligen ådagalagt, att den ifrågavarande
föreskriften redan äger rum i afseende
på odlingslån. Hvad portofriheten
beträffar, skulle jag vilja tillstyrka, att ett bestämdt
stadgande derom tillägges; men om
också postporto skall betalas, bör detta ej
lägga något hinder för sjelfva saken. Ty om
på LandsCancellierne utvägar saknas att väga
brefven, kunna vederbörande låna ett pär
vigtskålar hos frun, eller ett besman af pigorne;
och jag förmodar, att intet Landshöfdinge-Embete
står på den låga ståndpunkt,
att icke kunna utröna vigten af ett
bref, aldraminst på Gottland och i Wisby,
der man troligen längst i Sverige nyttjat
vågskålar.
Herr von Hartmansdorff: Jag får vördsamt
erinra, att RiksgäldsContoret ej har
portofrihet för sine bref, ehuru det hittills
varit endast allmänna medel, som tillhört
dess förvaltning. Af det beslut, som nu
6/4 H. 19
29°
Den 5 Mars f. m.
är i fråga, följer således för ingen del, att
portofrihet skall liga rum för dessa medel
mera, än för dem, som tillhöra allmänna
hevillningen, m. fl. Man har omtalat, att
det redan finnes enskildta lån, för hvilkas
erhållande och liqviderande Konungens Befallningshafvande
besväras. Men jag frågar,
om ett missbruk bör anses såsom skäl alt
införa flere, och om man ej vill stanna
förr, än Embetsmännen digna under de
bördor, man pålägger dem, eller nya anslag
begäras för ökade tjenster? Vill man fortgå
på den vägen, så inser jag intet skäl,
hvarföre man ieke skulle göra Konungens
Befallningshafvande till commissionairer äfven
för Discontlånen? Då skulle man åtminstone
snart inse den orimlighet, hvartill
grundsatsen leder. Hvar och en, som
har någon erfarenhet om beskaffenheten af
de ansökningar rörande inteckningslån, hvilka
till publika cassör inlemnas, vet, att
icke en bland io eller 20 åtföljes af fullständiga
handlingar, och att bristerne måste
fyllas genom anmärkningar och erhindringar
till lånsökanden eller hans ombud.
Skulle nu RiksgäldsContoiret ej kunna meddela
sig mundteligen till lånsökanderne eller
deras ombud, utan skriftligen genom
Konungens Befallningshafvande, blefve besväret
så odrägligt, att man ej kan på förband
beräkna myckenheten af den tjenstepersonal,
som skulle behöfvas. Det blifver
således nödvändigt, att lånesökandena haf
-
Den 5 Mars f. m.
291
va ombud härstädes, hvilka i RiksgäldsContoret
erhålla muntliga svar och underrättelser;
hvarföre jag ytterligare anhåller om
den proposition jag föreslagit.
Grefve Horn, Claes Fredrik: För min
del nödgas jag vid detta tillfälle instämma
i Friherre Cederströms åsigt, och tror ej,
att LänsStyrelsenas betraktande såsom undsätlnings-anstalter
för allmänhetens beqvämlighet
lämpeligen kan äga rum, utan att
LandshöfdingeEmbetena förvandlas till LåneContor
och utgreningar af RiksgäldsContoret.
Jag instämmer derföre i begäran om
den proposition Herr von Hartmansdorff
föreslagit.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag hemställer,
om icke frågan örn postporto kan
uppskjutas, till dess Instructionen för RiksgäldsoCntorets
Fullmägtige i afseende på de
ifrågavarande lånen förekommer. Det tyckes
i öfrigt, som Friherre Cederström ej
vill taga notis derom, att en lånsökande
äfven äger att vända sig directe till RiksgäldsContoret,
hvilket han ej lärer underlåta
i fall han finnér det mindre fördelag,-  tigt att låta handlingarne gå genom Konungens
Befallningshafvande. Jag ber Ridderskapet
och Adeln ihogkomma, att denna fråga,
i afseende på verkställigheten af hela
låne-anstalten, är af högsta vigt; ty om
64 H. 19*
Den 5 Mars f. m.
mindre lånsökande nödgas hålla commissionairer
i Stockholm , skola lånen för dem blifva
högst betungande., och Rikets Ständer
hafva då beslutat ett statslån, som kommer
att öka jordbrukets betryck, i stället för att
minska det. Jag kan ej afstå från yrkande,
att stadgandet i denna punkt, om rättighet
till lånehandlingarnes öfversändande
genom Konungens Befallningshafvande, måste
bibehållas.
Herr Rosenblad: Jag vill blott tillägga
den ytterligare erinran, att bland Bankens
hittills utgångne lån finnas inga, der oordentligheterne
varit så stora, som just vid
dem, der låntagarne hafva rättighet att göra
sina remisser genom Konungens Befallningshafvande,
det vill säga, odlingslånen
och de så kallade silfverlånen.
Hans Excellence Herr Grefven ock
LandtMarskalken förklarade, att som första
punkten innefattade tvänne momenter,
samt serskilda anmärkningar emot hvardera
af dessa momenter blifvit gjorde, Hans
Excellence ansåg lämpligast, att proposition
på anmärkningarne hvar för sig framställdes;
men då, hvad första momentet beträffade,
af åtskillige ledamöter bifall till Statsutskottets
förslag oförändradt blifvit yrkadt,
ansåg Hans Excellence sig först böra inhämta
Ståndets tanka derom. Hans Excellence
hemställde alltså, om Riddcrskapet
Den 5 Mars f. m.
oell Adeln fann för godt bifalla första momentet
af den föredragne första punkten.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence hemställde, orri Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla berörde
moment med den förändring, att orden:
antingen directe eller genom Kongl.
Maj:ts Befallnings/i afva nde, borde utgå.
Ropades likaledes Ja och Nej.
Herr Tham, Wollrath: Utskottets goda
afsigt med sitt förslag misskänner jag lika
litet, som jag betviflar Landshöfdingarnes
benägenhet att, så vidt på dem kan ankomma,
hjelpa de lånsökande inom sine
län. Men Herrar Landsliöfdingar äro icke
alltid tillstädes i Länen, och då måste Styrelsen
öfverlemnas till underordnade Embetsmän,
hos hvilka samma faderliga omtanka
ej kan påräknas, lag underställer för
öfrigt Ridderskapets och Adelns bedömande,
om förslaget, att genom Konungens Befallningshafvande
inskicka Lånehandlingarne,
verkligen för lånsökanderne medför någon
förmon. Då, såsom alla medgifvit, förslaget
ej innebär någon föreskrift för Konungens
Befallningshafvande alt ingå i pröfning
om handlingarnes fullständighet, och någon
föreskrift ej eller finnes för RiksgäldsContoret
att härom correspondera med Konungens
Befallningshafvande eller lånsökanderne
sjelfve, skulle, i händelse origtiga lånehand
-
294 D en 5 Mars f. ra.
lingar uppsilades, dessa förblifva liggande
i RiksgäldsGontoret, så vida ej lånsökaudena
hade commissionairer, sorn efterfrågade
sakens utgång. Jag tror således, att
det i alla fall blir nödvändigt för lånsökandena
att vidtala någon bär i Stockholm,
t. ex. någon vid Skrifvare-Staten i RiksgäldsContoret,
som kan efterfråga och meddela
underrättelse om handlingarne befunnits
riktige. Jag ber dessutom få tillägga,
att, om äfven lånsökandena kunde vara förvissade
om handlingarnes riktighet, återstår
dock frågan, på hvad sätt penningarne skola
uttagas; ty jag ser ingenstädes stadgad någon
skyldighet för RiksgäldsGontoret att nedskicka
penningarne till låntagarne, och skulle
ej eller kunna tillstyrka en sådan åtgärd,
då det endast skulle kunna låta sig göras
genom Konungens Befallningshafvande, men
vi redan bafve tillräcklig erfarenhet på följderne
af Lands-Secreterares oredlighet, som
fått dylika medel om händer. Jag hemställer
alltså, om icke afseendet på lånsökandenas
egen fördel hör föranleda till bifall
å Herr von Hartmansdorffs proposition,
hvari jag för min del instämmer.
Herr Munck af Rosenschöld: Den siste
talaren tyckes äfven hafva förglömt, att
det, enligt Utskottets förslag, är lånsökandena
tillåtet, att icke genom Konungens Befallningshafvande
insända sine lånehandlingar,
utan directe skicka dem lill Riksgälds
-
Den 5 Mars f. m.
ConLoret, i fall de skulle linna sädant för
sig fördelagtigare. För öfrigt förmodar jag,
att det i Instructionen för RiksgäldsContorets
Fullmägtige blifver bestämdt, huruvida
Fullmägtige skola äga rättighet att qvarhålla
inkomna handlingar eller icke. Jag fortfar
derföre att tillstyrka bifall till Utskottets
förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken framställde ånyo proposition
på bifall till första momentet af första
punkten.
Ropades starka Nej} blandade med Ja.
Hans Excellence förnyade dess förut
gjorda hemställan, om Ridderskapet och Adeln
behagade bifalla första momentet af första
punkten med uteslutande af orden: antingen
directe eller genom Kongl. Maj.ts Befallningshafvande.
■ Ropades starka Ja, blandade med några
Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att, som, efter hvad Hans Excellence
förnummit, Ja öfverröstat Nej, Ridderskapet
och Adeln ansågs hafva bifallit
den senast framställda propositionen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde vidare, om
Ridderskapet och Adeln behagade bifalla senare
momentet af den löredragne första punk
-
Den 5 Mars f. m.
ten med den förändring, att dc der förekommande
orden: handlingar samt bevis, 1 jorde
utbytas mot: säker hetshandlingar samt
bevis.
Ropades Ja.
Herr Rosenblad: Då det senast fattade
beslutet utgör ett högst vigtigt förtydligande
i redactionen, men jag har anledning
befara, att uppmärksamhet derpå icke blifvit
fästad i de öfrige Stånden, hemställer
jag, om icke Ridderskapet och Adeln skulle
finna för godt, att inbjuda de öfrige RiksStånden
att förena sig om detta beslut.
Friherre Cederström: Jag skulle för
min del tro, att då Ridderskapet och Adeln
förmodligen, i åtskilliga delar rörande den
ifrågavarande låneanstalten, kommer att stanna
i olika beslut med de öfrige RiksStånden,
det vore bäst att uppskjuta med all inbjudning,
intill dess hela saken blifvit afgjord
och man hunnit blifva underrättad
om de befintlige skiljaktigheterne. Ty att
besluta en partiel inbjudning i denna enda,
efter Herr Rosenblads tanka, så högst vigtiga
punkt, anser jag högst öfverflödigt.
Herr von Hartmansdorff: Jag anhåller,
att den af Ridderskapet och Adeln beslutade
förändringen i första momentet, måtte
få beledsaga den af Herr Rosenblad föreslagne
inbjudningen.
Den 5 Mars f. ra.
297
Herr Rosenblads och Herr von Hartmansdorff
s framställningar blefvo lagde på
Lordet.
2:dra Punkten.
Till högre capitalbeloppj än sorn motsvarar
\:delar af egendomens taxeringsvärde,
efter medeltal af det genom PröjningsCommittéerne
äisatte värde för åren i8a5
till och med 182g må ej lån utlemnas. Uti
dessa \:delar inberäknas sådane äldre inteckningarj
som uti panten blifva gvarstående.
Denna punkt Lief af Ridderskapet och
Adeln bifallen.
3:dje Punkten.
Årliga ränte- och capitalaf betalningar
på desse lån liqvideras tillsammans med
sex procent å primitiva lånebeloppet; räntan,
beräknad till 5 procent å det sedan
sista af betalningen återstående capital, och
det öfriga i afräkning på capitalet, hvarigenom
lånen inom 3y år blifva tillfullo
betalte.
Ridderskapet och Adeln biföll likaledes
denna punkt.
4-de Punkten.
Hvarje låntagare erlägger capitalaf
betalning och ränta blott en gång om året;
men inbetalningarne fördelas sä, efter or
-
298
Den 5 Mars f. rn.
ternus beqvämlighet, att ungefär sä många
län, som innehafva \ af hela lånefonden
göra deras inbetalningar inom hvarje qvartal.
Fullmägtige dock obetaget, att, i afseende
på betalningsterminernas antal och
tidpunkterna, dä de skola inträffa, göra
de jemkningar, omständigheterna kunna påfordra.
Låntagaren betalar första gången
blott 5 procents ränta ifrån den dag han
länet emottagit intill den, som för framliden
bestämmes till årlig afbetalningsdag
för både capital och ränta.
Uppå gjord framställning blef äfven
denna punkt af Ridderskapet och Adeln bifallen.
5:te Punkten.
Dessa ränte- och capitalafbetalningar
göras i RiksgäldsContoret, men få äfven
kostnadsfritt för låninnehafvaren verkställas
i Landt-Ränteriet, med anteckning tillika
af hvarje qvittence uti LandsContoiret.
Remisslage h i procent härföre godtgöres
af RiksgäldsContoret.
Friherre Cederström: Jag får, i afseende
på den nu föredragne femte punkten,
föreslå, att hvarken ränte- eller capitalafbetalningav
må tillåtas ske genom insättning
i Landt-Ränterierne. Jag har nyss sökt utveckla
den oordning och vidlyftighet i Landsböckerne,
som derigenom skulle förorsakas.
Den 5 Mars f. m. 299
Dessutom, då här finnes ett Postverk, som
det åligger att ansvara för alla under speciel
recommendation dit inlemnade medel, ända
till den grad, att Postverket äfven återgäldar
medlen, i händelse de blifva röfvade,
måste det för låntagarne medföra större säkerhet
att insätla sine afbetalningsposter på
närmaste PostContoir, än i Landt-Ränteriét,
för att derifrån få dem vidare öfverstyrde.
En försummelse af Fogden eller
Räntmästaren kunde vålla, att medlen komme
för sent; men om låntagaren har qvitto
på brefvets och medlens inlemnande på PostContoret
i rätter tid, så kan aldrig någon
olägenhet drabba honom. Jag anhåller derföre
om proposition på uteslutande af hela
den delen af ifrågavarande punkt, som rörer
liqvidernes insättning i Landt-Ränteriet.
Herr von Hartmansdorff: Jag hade
ämnat göra samma anmärkning, som Friherre
Cederström, och får således, under
instämmande i hans yttrande, anhålla, att
femte punkten inskränkes till följande lydelse
: dessa ränte- och capitalafbetalningar
göras i RiksgäldsContoret.
Herr Tham: Jag förenade mig i förra
frågan med Herr von Hartmansdorff derföre,
att jag ansåg hans då framställda förslag
afse Landtmannens fördel. Det nu
gjorda förslaget tror jag deremot vara stridande
emot denna fördel, och är derföre
3oo
Den 5 Mars f. ra.
af motsatt tanisa. Jag kan nemligen icke
föreställa mig, att låntagaren kan vara blottställd
för större risk genom liqvidernas insättning
i Landt-Ränteriet, heldst lian icke
är underkastad denna föreskrift, såsom en
skyldighet; men deremot måste det för de
mindre låntagarne blifva ganska kännbart,
om de, för den årliga liqviden af ett lån
på några hundrade Riksdaler, måste hålla
en commissionair i Stockholm. Lånen blifva
derigenom skadlige för landtmannen, i
stället för att vara förmonliga; ty commissonairs-arfvodet
uppgår åtminstone lika högt
med räntan. Att skicka penningar på posten
hjelper icke, ty det skulle erfordras
qvitto från RiksgäldsContoret på skedd inbetalning,
och ett sådant kunde ej erhållas
utan enskild commissionair. Om förslaget
innehöll, att medlen skulle emottagas af
Konungens Befallningshafvande och sammanblandas
med den öfriga uppbörden, skulle
jag i hög grad bestrida detsamma, emedan
det skulle förorsaka ökade göromål och
måhända äfven oreda och krångel; men då
förslaget blott innebär, att liqviderne, om
låntagarne så äska, få ske genom deposition
för RiksgäldsContorets räkning i LandtRänterierne,
hvilka sedermera mot {bestämdt
remisslage ombesörja medlens öfversändande
till RiksgäldsContoret, ulan att dessa medel
någonsin komma att sammanblandas med
den allmänna uppbörden, kan jag ej finna,
att hvarken oreda eller skada i något
