# ID: svediakorp-gov421
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 57,889
# sentences: 1,774
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


hållna
hos
Högloflige
Hillder,skåpet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828, 1829 och 1830.
Sextionäetreäje Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckte hos Johan Hörberg, i835.
■
r;
* T 4 »
■
Måndagen d. 22 Februari i83o.
Plenum klockan half till xo Förmiddagen.
tJans Excellence Herr Grefven celi LandtMarskalken
tillkännagaf, att då Hans Excellence,
jemte de öfrige RiksStåndens Herrar
Talmän, i går eftermiddag hos Kongl.
Majit i underdånighet anhållit om Riksdagens
förlängande, i anseende till de flere
ännu oafslutade vigliga ärender, hade Kongl.
Maj:t täckts, med bifall dertill, utsätta Riksdagens
slut till den i5 nästkommande Mars.
Upplästes till justering och godkändes
följande ExpeditionsUtskottets insände Förslag
till Rikets Ständers underdånige skrifvelser
till Kongl. Majit:
N:o 388. Med förslag till ändringar vid
Kongl. Majits förnyade Seglationsordning af
den 21 Juli 1825.
N:o 389. Angående Postinrättningen i
Riket.
Nio 3go. Angående Författnings vidtagande,
lill förekommande af den skada, som
Tiondegifvare tillfogas genom obehörigt dröjsmål
med grödans räknande.
4
Den 22 Februarii f. m.
N:o 391. Angående Löfås Silfververk.
N:o 893. Angående betäckande af den
brist, som möjligen kan uppkomma uti de
beräknade tillgångarne för anslag, sorn vid
denna Riksdag blifvit beviljade.
N:o 3g3. Angående frågan om hyresfritt
begagnande af GeneralAssistanceContoirets
bus för en blifvande LombardLånerörelse i
Hufvudstaden.
N:o 394* Angående verkställd revision
af Statsverkets räkenskaper och förvaltning
för år 1826.
N:o 3g5. Angående förklaring öfver
Kongl. Brefven d. 17 Febr. ij42 oc^ den
26 April 1776 rörande Bankens forum i
Concoursmål.
7
Föredrogs ånyo Herr Rosenblads, Bernhard,
den 19 dennes f. m. på bordet lagde
hemställan, att sedan, vid föredragning af
Stats- och BancoUtskotlens den 28 sistlidne
Januari under N:o 46 afgifne Utlåtande, öfver
gjorde anmärkningar vid Utskottens under
]\':o 35 förut raeddeldte Betänkande, i
fråga om understöd af allmänna medel till
Södertelje Canal- och Slussverks-Bolag, Ridderskapet
och Adeln, med afslag å berörde
Utlåtande, gillat sistnämnde Betänkande, likväl
under iakttagande deraf, att i likhet
med hvad i afseende på reparationsfonden
för Götha Canal blifvit föreslagit, dervid
Den 22 Febr a l ii f. ni. S
torde göras det förbehåll, att reparationsfonden
förblifver innestående i RiksgäldsGonloiret
mot Ränta, intilldess behofvet af
dess användande uppstår; Ridderskapet och
Adeln måtte inbjuda Högvördige PresteStåndet
och Vällofl. BorgareStåndet, hvilka äfven
bifallit Utskottens berörde Betänkande,
att jemväl instämma uti det af Ridderskapet
och Adeln dervid gjorde nyss omförmälte
tillägg; och blef Herr Rosenblads berörde
hemställan, uppå gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln antagen.
Anmältes och ernottogs HofCancelleren
m. m. Herr D. von Schulzenheim, hvilken
å Kongl. Maj:ts höga vägnar aflemuade Dess
den 23 sistlidne Januari aflåtne Nådiga Skrifvelse,
angående ManufacturDiscontfondens
Revision.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken anmodade Herr HofCancelleren,
att till Kongl. Maj:t framföra Ridderskapets
och Adelns underdåniga vördnad,
jemte försäkran, att Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse skulle med första varda inför Ridderskapet
och Adeln föredragen.
Sedan Herr HofCancelleren blifvit på
vanligt vis utbeledsagad, upplästes och lädes
på bordet Kongl. Maj:ts högstberörde
Nådiga Skrifvelse.
6
Den 23 F ebrida rii f, m.
Föredrogs ånyo ConstitulionsUlskottels
den io dennes under N:o 67 aflåtne, och
den 11 derpåföljde e. m. på bordet lagde
memorial, i anledning af återremisser å Utskottets
uti Memorial N:o 51, förut meddeldte
Förslag till ändringar i TryckfrihetsFörordningen,
I sammanhang härmed föredrogs äfven
ånyo Hedervärda BondeStåndets den x5 dennes
aflåtne och den 17 derpåföljde e. m. på
bordet lagde ProtocollsUldrag, innefattande
inbjudning till de öfrige RiksStånden, alt
instämma i BondeStåndets i afseende å delta
ämne vidtagne beslut.
Härjemte upplästes Herr Cederschjölds,
Pehr Gustaf, anförande i ämnet, till Riddeiskapet
och Adelns protocoll för den 12
dennes:
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf : Sedan
jag nu hört, att BondeStåndet vidblifvit
sitt förut fattade beslut i afseende på
Tryckfrihetsmåls afdömande, föranlåtes jag
återkalla min motion om inbjudning, och
tillsty^rker, att Ridderskapet och Adeln jemväl
vidblifv^r sin en gång, i anledning af
Memorialet om ny TryckfrihetsFörordning,
fattade mening, samt anbefaller ConstitulionsUtskottet
att uppgöra och inkomma med
förslag till voteringspropositioner.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om Ridder^
Den aa Februari! f. m.
7
skåpet oell Adeln behagade, under förblifyande
vid sine i ämnet redan fattade beslut,
anmoda ConstitutionsUtskoltet, att med
målet vidare förfara, på sätt 56 § Regeringsformen
föreskrifver.
Ropades Ja.
I följd hvaraf Hans Excellcnce förklarade,
alt Ridderskapet och Adeln således
icke funnit skäl antaga BondeStåndets ofvanberörde
inbjudning; hvaruti Ridderskapet
och Adeln äfven hördes instämma^
Herr Dalman, Lars Johan, anförde
skrifteligen:
Jag hade skrifvit ett Anförande till Ridderskapets
och Adelns protocoll i dag, i anledning
af det, som jag tror, nog oförtjenta
öde mig i Fredags, såsom Representant, vederfors,
och de ifrån Notariebordet redan i
dag allmänheten lemnade ojusterade underrättelser
derom i RiksdagsTidningen; men
min delicatesse, som i fredags förmådde mig
måhända altförmycket concedera, verkar äfven
i dag dertill, att ej vilja besvära Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Högloflige Ridderskapet och Adeln
med vidare ordande, och med en så högst
onödig och ovigtig öfverläggning. Den stora
allmänheten må blifva domare emellan Ståndet
och mig! Biographen af visse mäns offentliga
lif får emedlertid ej så få. caracteristiska
bidrag! Mitt tillämnade anförånde
8
Den 22 Febtbarii f. m.
skall blifva allmänheten meddeladt: min
grundsats i ”mannaålderns styrka” liar varit,
att endast söka vara öfverens med mitt
samvete, och denna grundsats skall ej öfvergifva
mig under den mig af Landshöfdingen
på Gottland påbördade ålderdomssvaghet;
men erfarenheten har lärt mig,
särdeles på gamla dagar, att man kan hafva
rätt, utan att fä rätt.
Föredrogs ånyo BaneoUtskotlets den 11
dennes under N:o 117 allåtne, och den 19
dennes e. m. på bordet lagde Utlåtande i
anledning ef återremiss af Utskottets Memorial
N:o 90, innehållande Förslag, angående
vissa förändringar af Bankens sedlar,
lill deras valörer, text, format, m. m., garantierna
emot missbruk och förfalskningar,
samt ordningarne inom Banken för olika sedelsorlers
utbyte och förvexling.
Uppå anhållan af Grefve Gyldenstolpe ,
Anton Gabriel, och Herr Hjerta, Gustaf,
skulle detta Memorial, enligt 49 § Riksdagsordningen,
ytterligare hvila på bordet.
Föredrogs ånyo följande BankoUtskottets
den 12 och 18 dennes afgifne, samt den
17 derpåföljde e. m. och den 18 dennes på
bordet lagde memorial:
N:o 120. Med sammanfattning af RiksStåndens
beslut öfver Utskottets Betänkande
Den 22 Februari i f. ni.
9
N:o 53, oell Ultåtande N:o 82, i fråga om
en på upplåningar grundad Discontering för
Handeln och den större rörelsen, jemte förslag
till jemkningar och omröstningspropositioner,
för så vidt resultaten af desse till
en del skiljaktige beslut ej funnits gifna och
bestämda.
N:o i20f. Med anmälan, rörande en, i
följd af ingånget ProtocollsUtdrag från Högvördige
PresteStåndet, nödvändig förändring
uti BancoUtskottets Memorial N:o 120.
Och fann Ridderskapet och Adeln, uppå
derom af Hans Ecccellence Herr Grefven
och LandtMarskalken gjord framställning,
för godt, alt förblifva vid sine, i afseendeå
detta ämne redan fattade beslut, samt godkänna
de af BancoUtskottet föreslagne voteringsproposition
er.
Å nyo föredrogs ConstitutionsUtskottels
deri 26 sistlidne November under N:o 5^ aflåtne,
och den 17 derpåföljde December e.
m. på bordet lagde Memorial, med åtskillige
Griullagsändringförslag, åsyftande Riksdagsgöromålens
förenklade och ordentligare
behandling, Riksdagarnes förkortande, samt
besparing i Riksdagskostnaden.
Herr Rosenqvistj Fredrik Leonhard:
Vid betraktandet af det lätta sätt, hvarpå
ConstitutionsUtskollet besvarar anmärkningar,
och då de fleste föreslagne ändringar
JO
Den 11 Februarii f. m.
blifvit förkastade, tillstyrker jag, att liela
Memorialet måtte afslås och proposition framställas,
att Grundlagen måtte blifva oförändrad,
emedan bättre är att hafva den gamla,
ebarn bristfällig, än äfventyra att få något
ännu sämre.
Herr Crusenstolpe> Magnus Jacob: Jag
tror ej det går an att afslå det hela, utan
anhåller endast, att dervid få göra en anmärkning.
I i3 punkten har nemligen Utskottet
föreslagit, att det skulle vara hvart
och ett RiksStånd medgifvet, att låta trycka
dess Protocoll, dock ej i någon händelse på
Statens bekostnad. Detta tillägg önskar jag
måtte utgå, samt anhåller, att denna anmärkning,
såsom Ståndets gemensamma tanka,
till GonstitutionsUtskottet hänvisés.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: I anledning
af den siste värde Talarens anmärkning
vill jag blott söka göra reda för
hvad jag fattat vara Utskottets mening med
ifrågavarande förslag. Den har nemligen,
enligt hvad jag föreställt mig, varit att tvinga
Stånden redigera sina Protocoll mindre
volumineust, så att tryckningen icke blefve
så kostsam som nu, och att följaktligen någon
större afsättning af dem, än för närvarande,
kunde äga rum. Jag finner icke någon
olägenhet deraf, då Protoeollen i alla
fall borde skrifvas på samma sätt som hittills,
och endast utdrag deraf ske i alla de
Den 11 Febr uar i i I'. ui.
frågor, som kömme att tryckas. Jag föreslog
inom Utskottet, att så beskaffade sammandrag
skulle göras af ett särskildt Utskott,
bestående af 4 personer från hvarje Stånd,
hvilka borde utses på det sätt, att man valde
på 2 personer, och de !\ som finge flesta
rösterne blefvo Ledamöter, hvarigenom så
väl majoritetens som minoritetens meningar
blifva bevarade.
Herr IIjerla^ Gustaf: För min del skulle
jag anse för en välgerning, om det föreslagne
stadgandet angående tryckningen af
Ståndens protocoller, och att sådant i intet
fall linge ske på Statens bekostnad, blefve
antaget. Det upphäfver icke den förut befintliga
föreskriften i Grundlagen, att allt
som i Stånden förefaller och beslutes skall
af Secreteraren ordentligen och noggrannt
upptecknas, emedan ett sådant Protocoll jemväl
hädanefter borde föras och i Cancelliet
vara tillgängligt, men sättet för meddelandet
till allmänheten skulle blifva mycket
angenämare än genom de fullständige VerbaiProtocollen,
der man på 4 eller 5 särskildta
ställen läser samma saker. Jag tror
visserligen, att, om, på sätt Herr Cederschjöld
föreslagit, ett Utskott i och för delta
ändamål valdes, den fördelen vunnes, att
alla sådane ämnen, som kunde intressera
allmänheten, blefve till trycket befordrade,
men som Utskottet aj antagit detta förslag,
får jag tillstyrka antagande af hvad Utskott
12
Den 11 Febr tiar ii f. m.
tet föreslagit. Åtskilligt finnes deruti, som
jag väl förutser att RiksStånden vid en blifvande
Riksdag icke godkänna, men det är
också af föga vigt, huruvida det blifvit hvilunde
i sammanhang med det, som är af
mera vigt. Hvad jag nu föreslagit står likväl
i oskiljaktigt sammanhang med frågan
om offentlighet vid RiksStåndens öfverläggningar,
och antages icke den, så tror jag ej
eller att de föreslagne förändringarne uti
Protocollens tryckning böra bifallas.
Herr Rosenblad, Bernhard: Man gör
orätt, om man sammanblandar Ridderskapets
och Adelns Protocoller, efter den nu
föreslagne redactionen, med dem, som upprättas
i enlighet med nu gällande föreskrift,
då de ovilkorligen skola tryckas in extenso,
hvilket icke blir förhållandet enligt den nya
redactionen, som innehåller, att det skall vara
medgifvet, att, på sätt Ståndet lämpligast
pröfvar, låta dess Protocoller, antingen
fullständigt eller i justeradt sammandrag, till
trycket befordra, dock ej i någon händelse
på Statens bekostnad. Då egde samlingen
af Bihanget till RiksStåndens Protocoll, som
innehåller ProtocollsUtdragen, är så beskaffadt,
att det är både ledsamt och svårt att
sammansöka de särskildte Ståndens beslut,
blir det så mycket mer nödvändigt att besluten
summariskt sammanfattas och tryckas,
hvarvid de långa talen gerna kunna
utelemnas; och om RiksStånden skulle finna
Den 22 Februari i f. m.
i3
att kostnaden härtill för dera blefve för dryg,
tror jag, att dem icke bör vara betaget, att
låta verkställa en sådan både nödig och nyttig
tryckning på Statens bekostnad. Jag tillstyrker
alltså, att förbudet deremot mätte
utur den nya redactionen utgå.
Ilerr Crusenstolpe: Förekommen af den
siste värde talaren anhåller jag blott att, i
anledning af Herr Hjertås anförande, få tillägga,
att ehuru publicitet äger rum vid
Franska kamrarnes öfver läggningar, tryckas
likväl protocollen öfver kamrarnes förhandlingar.
Lika med Herr Rosenblad begär jag
derföre proposition på uteslutande af den
mening, som förbjuder tryckning jaå Statens
bekostnad.
Friherre Rålamb, Claés: Utskottet, som
A'id detta tillfälle haft för ögonmärke besparing
af tid och kostnader, har på sådan
grund föreslagit det nu ifrågavarande stadgandet;
men skulle Ridderskapet och Adeln
icke finna det lämpligt, utan önska dess borttagande,
så vill jag för min del visst icke
sätta mig deremot. I öfrigt får jag förklara,
att jag anser det sätt, hvarpå Herr Rosenqvist
gjort anmärkning mot Utskottets förfarande,
vara alldeles olämpligt och stridande
emot Grundlagen.
Hans Excellence Herr Grejven och
LancltMarskalken hemställde, om Ridder
-
>4
Den 0.7. Februari i f. m.
skåpet och Adeln ansåg Herr Crusenstolpe^
anmärkning, att utur Utskottets under N:o
i3 nieddeldte förslag till ändrad redaction
af i:sta perioden i 5() § Riksdagsordningen,
måtte utgå följande ord: dock ej i någon
händelse pä Statens bekostnadböra förklaras
utgöra Ridderskapets och Adelns gemensamma
tanka, och på grund deraf till ConstitulionsUtskottet
hänvisas.
Ropades Ja.
Herr Rosenqvist: Jag anhåller att få
reservera mig emot det nu fattade beslut,
och då ConsitutionsUtskottet under denna
Riksdag till Riksens Högloft. Ständer inkommit
med en mängd förslag under namn af
ändringarj jemkningar, tillägg och smärre
redactionsförändringar uti Grundlagarna,
utaf hvilka projecter många äro och flere torde
blifva ansedde böra hvila till nästa Riksdag,
för att då med Ja eller Nej besvaras;
får jag derjemte väcka den motion, aftalia
sådane Grundlagsförslag må blifva tryckte
för att, innan närvarande Riksdag siutas,
till hvarje nu varande Representant utdelas.
Lades på bordet.
Då 1111 å nvo föredrogs ConstitutionsUtskottets
den 5 sistlidne December under
N:o 5p aflåtne och den 17 i samma månad
e. ni. på bordet lagde Memorial, med Utlåtande
öfver äterremiss å det i UtskoLlets
Den 22 Februarii f. in.
Memorial N:o 5a förut meddeldte förslag,
Liand annat, till ändrad redaction af 17 §
Riksdagsordningen; fann Ridderskapet och
Adeln, alt, enär berörde förslag redan blifvit
den 20 November e. m. sistlidet år, lill
den behandling 56 § RegeringsFormen föreskrifver,
af Ridderskapet och Adelil godkändt.
Utskottets ifrågavarande Memorial borde läggas
till handlingarne.
Vid förnyad föredragning af ConstitutionsUtskottets
den 28 sistlidne Januari under
N:o 65 aflåtne, och den 8 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Memorial, med
förslag till ändring af 68 § Riksdagsordningen,
i afseende på Revisionstiden; fann
Ridderskapet och Adeln, uppå derom gjord
proposition, för godt godkänna berörde förslag
till den behandling 56 och 81 §§ föreskrifva.
Då nu å nyo föredrogs ConstitutionsUtskoltets
den 28 sistlidne Januari under N:o
66 afgifne, och den 8 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Memorial, innefattande
Utlåtande öfver Konungens Nådiga proposition,
angående förändrad redaction af 63
§ RegeringsFormen; blef högstberörde proposition,
till den behandling 81 § RegeringsFormen
föreskrifver, af Ridderskapet och
Adeln godkänd.
16
Den 22 Febr liar ii f. m.
Företogs till pröfning ConstitutionsUtskottets
den 16 sistlidne December under
N:o 63 aflåtne, och den 28 i samma månad
eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
med förslag till ändring och omflyttning
af 2:dra momentet 56 § RegeringsFormen,
jemkning i samma Grundlags 81 § och
tillägg vid y3 § Riksdagsordningen.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Dä
jag nu går att yttra mig i detta ämne, anhåller
jag på förhand om tillgift G händelse jag
kommer att för mycket upprepa, hvad jag
förut i denna sak yttrat, men ämnets vigt
fordrar, att allt framställes i ett sammanhang.
Man har trott, att det var en ny
ide'e hos 1809 års Ständer, att ändringar i
Grundlagarne icke skulle kunna beslutas vid
samma Riksdag, som de föreslås, och man
har vid en föregående Riksdag hört sjelfva
ConstitutionsUtskottet hysa denna öfvertygelse,
då man likväl redan i 1766 års Riksdagsbeslut
tinner denna mening bestämdt
uttryckt, der det heter: ”vid samma tillfälle
hafva ock Riksens Ständer, för att ytterligare
befästa våra Grundlagar vid sin
”obrutna jemnhet i sjelfva utöfningen, och på
”det de icke vid förändrade tidskiften riå”got
förhastadt ombyte måge undergifne vata,
sig om det för framtiden oryggliga be”slut
förenat, att allt hvad Riksens Ständer
”hädanefter i Grundlagarne och det, som
”de
-
t, r» ,
Den. 12 Februanr f. m. 17
JUlL^iöiUA ' ■ - -x
”deras utöfning rörer, kunna anse nödigt att
”förklara, tillägga och förbättra, det bär först
”vid den Riksdag, sådant kommer under
’’öfvervägande, väl och grundeligen utar”betas
och i project ställas, men icke dä gennäst
såsom en stadgad Lag till fullbor”dande,
utan vid den nästföljande Riksda”gen
under slutligt bepröfvande komma,
”och de förbättringar, som dä med Rik”sens
Ständers 4 stämmor genom enhälligt
bifall varda antagne och gillade, de böra
”sedan i framtiden stånda och efterlefvas."
— — Det synes derföre, som Constitutions
Utskottet
år 1809 väl hört talas om denna
satts, eller derom ägt någon aning, utan att
likväl hafva en klar åskådning deraf, hvilket
ännu mer visar sig uti ordalagen i det
Memorial, af den 2 Januari 1809, som från
Utskottet åtföljde Förslaget till RegeringsFormen,
och är af följande innehåll: ”Utskottet,
som föreser, att den Grundlag, Rik”sens
Ständer nu komma att fastställa, icke
”kan blifva fullkomlig, har velat öppna en
”möjlighet att förbättra den, när ett mer
”än tillfälligt allmänt tänkesätt derom Iiun”nit
stadgas. Denna möjlighet borde likväl
”vara omgifven af försvarande formaliteter,
”nödvändiga för att afhålla icke nog beräk”nade
försök, och att förekomma förhastade
”beslut. — — Och på det icke, under något
”tillstånd af våld eller folkyrsla, en stats”förändring
må kunna, med sken af laglig
63
II. a
i8
Den 22 F e b r u a r i i f. ra.
”liet genoradrifvas, liar Utskottet fastställt
”den grundsatts, att hvarje sådan föreslagen
”förändring icke förr, än å den nästföljande
”Riksdagen, skall kunna antagas.” För
att ytterligare visa, huru oredigt begrepp
Utskottet då gjort sig om sättet att tillvägabringa
ändringar i en Grundlag, torde jag
lå uppläsa några ord utur 81 § Regeringsformen,
sådan den lydde i den första Grundlagen
som utkom. Der står: ”Riksens Stän”der
må icke å den Riksdag, då Utskottet
”någon sådan ändring föreslår, utan först å
”den nästföljande derom besluta.” Härigenom
blef det Stånden betaget, att yttra sig
om ett Grundlagsändringsförslag, och det
var först i Riksdagsordningen, då den antogs,
som rättigheten för Stånden att discutera
ett inkommet förslag tillkom. I 2g §
af sistnämnde Grundlag säges uti första momentet:
; ”hvarföre Ståndens Leda
”möter
vare obetaget att in pleno yttra sina
”tankar, men Riksens Ständer ej förr än å
”den nästföljande Riksdagen må besluta.”
Härigenom hade Stånden fått en utsträckning
i sin rättighet, men de funno sig icke
härmed belåtne, utan gjorde derföre motion
om ytterligare utsträckning af denna rättighet,
derhän, att Stånden äfven skulle kunna
göra deras anmärkningar emot ett förslag
gällande; och derifrån härleder sig det stadgande,
sorn finnes i senare momentet af 56
§ RegeringsFormen, och hvilket icke förr än
vid 18»5 års Riksdag blef anlaget, att Con
-
Den 22 F e b r u a r i i f. m.
»9
stitutionsUtskottet är pligtigt göra afseende
på de anmärkningar, som i Stånden göras
och såsom hvarje Stånds gemensamma tanka
till Utskottet hänvisas. Delta stadgande lyder
sålunda: ”Göras åter i RiksStåndens Plena
”emot Utskottets yttrande anmärkningar;
”blifve de, hvilka hvarje RiksStånd särskildt
”förklarar utgöra dess gemensamma tankar,
’Jlill ConstitutioilsUtskottet hänvisade. Utskottet
åligger då, att samtlige RiksStån”dens
tankar till ett helt sammanjemka, och,
”om oförenliga skiljaktigheter finnas, dem
^derjemte till sahitelige RiksStåndens behandlande
anmäla.” &c, Meli annu är icke RiksStåndens
behof af rättigheten att göra sina
anmärkningar gällande klart och tydligt uttaladtj
och har icke eller, genom det nu
framställde Förslaget, blifvit det* Meningen
synes likväl ostridigt vara, att förekomma
öfverrumplingar, och att en Grundlagsföresklift
icke skall kunna borttagas, förändras
eller tillsättas, utan att Ständenle vid
2:ne Riksdagar derom varit ense; ty om det
vore möjligt att ett ConstilutionsUtsKott kunde
sätta sig emot Ståndens anmärkningar *
så skulle Utskottets Förslag, till trotts för
Ståndens anmärkningar, blifva hvilande, och
möjligen komma att bero af vederbörandes
förmåga att skaffa sig pluralitet Samt Grundlagsändring
sålunda genom en Riksdagsopinion
tillvägabringås; men då meningen ovilkorligen
måste vara, att sine Riksdagars
ao Den aa Febr »aril f. m.
Ständer skola vara ense om en Grundlagsändring,
innan den kan ske, så måste äfven
ett förslag, när en Riksdagsopinion är deremot,
anses förlgastadt, och det är af sådan
anledning jag anser en redactionsförändring
alldeles nödvändig. Man har sett, att Rikets
Ständer ej äro belåtne med den närvarande,
och denna Riksdag liar det visat sig
i afseende å TryckfrihetsFörordningen. Jag
utbeder mig derföre få uppläsa följande redactionsförslag,
hvilket innefattar blott obetydliga
jemkningar i hvad Utskottet tillstyrkt:
81 S Regerings Formen.
"Denna RegeringsForm samt Rikets öfrige
Grundlagar kunna icke ändras eller
”upphäfvas utan genom Konungens och alla
"RiksStåndens sammanstämmande beslut."
Förslag till Grundlags ändring eller upphäfvande
må Riksens Ständer väl kunna
förkasta, men under intet villkor antaga vid
den Riksdag, då fråga derom väckes. Förkastadt
vare hvarje sådant förslag, då det
af något Stånd ogillas. Det förslag, sorn
af samtliga RiksStånden godkännes, hvite
till slutligt afgörande vid nästföljande Riks
da§-
”Vill
Konungen hos Riksens Ständer
”föreslå någon ändring i Grundlagarne, höre
”Han StatsRådet och öfverlemne sedan Sin
”Proposition, jemte StatsRådets tankar deröfver,
till Riksens Ständer, som genast,
”utan att om denna Proposition förut öf
-
Den aa Februari i f. ni.
"verlägga, uppdrage ConslitutionsUtskottet
"att sitt Utlåtande derom till Riksens Stän"der
afgifva.” Sedan Utskottets utlåtande
till RiksStånden inkommit, eige de att om
Förslaget öfverlägga. Blifver förslaget,
ehvad Utskottet till- eller af styrkt dess antagande,
af något RiksStånd ogilladt, förfalle
det genast: men i annat fall hvite
det till slutligt afgörande vid nästföljande
Riksdag. ”Samtycka då alla RiksStånden till
”Konungens förslag, hegare de dag, att på
”Rikssalen få Riksens Ständers bifall dertill
”afgifva. Antaga icke RiksStånden samfällt
”Konungens Proposition, vare den afslagen,
"och aflemne Riksens Ständer sitt afslagge"nom
deras Talmän.”
Jf enskilt Riksdagsman må fråga om
Grundlags ändring eller upphäfvande ej
väckas i Ståndens plena: utan anmäles hos
ConstitutionsUtskottet. Då Utskottet till
RiksStånden inkommer med något förslag
till grundlags ändring eller upphäfvande, i
anledning af enskilt Riksdagsmans motion,
skall förslaget, derest något RiksStånd detsamma
alldeles förkastar, genast förfalla.
Men göras hos något RiksStånd anmärkningar
till förslagets förbättrande, må de
anmärkningar, sorn Ståndet godkänner, till
Utskottet återförvisas. Utskottet åligge då
att samtliga RiksStåndens meningar i möjligaste
måtto sammanjemka: och, om oförenliga
skiljaktigheter finnas, eller något
Ständ vägrar att jemkningsför slaget anta
-
32
Den 23 Februarii f. 111.
gdj af göres saken genom förstärkt Constitution
sUtskott, på sätt y3 $ Riksdagsordningen
föreskrifver. Blifver ett sålunda
beredt grundlagsförslag vid nästföljande
Riksdag af samtliga RiksStånden antaget>
”öfverlemne de förslaget derom till Konungen,
genom deras Talmän, med begäran,
”att Konungen ville Sitt bifall dertill gifva.
”Konungen inhämte bela StatsRådets tankar
”deröfver, tage sedan Sitt beslut och med”dele
Riksens Ständer å Rikssalen Sitt samtycke,
eller ock de orsaker, för hvilka Han
”icke samtycker till deras åstundan.” ”Om
”vid Riksdag, då grundlagsfrågor lagligen
”kunna äfgöras, ytterligare uppskof föreslås,
”må det ej äga rum utan Konungens och
”alla fyra RiksStåndens sammanstämmande
”beslut.”
29 Riksdagsordningen,
1:0 ConstitutionsUtskottet, sorn utgöres
af 24 Ledamöter, tillkommer att, i den ordning
RegeringsFormen föreskrifver, granska
Rikets Grundlagar, samt upptaga frågor och
till Plena afgifva ”Utlåtanden och” förslag
om ändringar "eller upphäfvande” deraf.
Då Utskottet icke funnit skäl att gilla och
till Riksens Ständers pröfning öfverlemna
något förslag till ändring eller förklaring af
Grundlagarne, som Utskottet af en Riksdagsman
emattagit, vare Utskottet skyldigt,
om Författaren det yrkar, att meddela honom
sitt yttrande, med tillstånd att det
-
en 22 Februarii f. m.
23
samma, jemte Förslaget, genom trycket allmänt
göra, då Iian, för det sistnämndas innehåll,
sjelf, i egenskap af Författare, må,
enligt TryckfrihetsLagen, ansvara.”
(2:dra Morn, af Ii ege riri gsForm en s 56:te
$ utgår).
Man inser lätt att Grundlagsändringar
härigenom skulle ytterligare försvåras; men
jag tror att det Constitutionela lifvets bestånd
just fordrar det; och jag anhåller derföre
om Herr Grefvens och LandlMarskalkens
proposition, att mitt nu upplästa förslag
måtte, såsom Ståndets gemensamma tanka,
lill ConstitutionsUtskottet hänvisas.
Herr Hjerta, Gustaf: För min del instämmer
jag fullkomligt med den siste värde
talaren i fråga om behörigheten af den grundsats,
att meningen i våra Grundlagar är,
att förändringar deri aldrig skola kunna tillvägabringas
genom Rikets Ständers samtycke
vid en Riksdag, utan ätt detsamma ovilkorligen
erfordras vid 2:ne på hvarandra följande;
men jag skiljer mig så till vida ifrån
hans åsigt i denna fråga, att då han fordrar
alla 4 Ståndens bifall, så väl vid den
första, som andra Riksdagen, anser jag möj1
ligheten att erhålla förbättringar i Grundlagarne
derigenom alltför mycket försvårad,
och tror, att, då förändringarnc nu mera
nästan alltid hafva för afsigt att afhjelpa åtskilige
Ståndsförfattningar, hvilka blifva i
samma mån ofullkomliga, som vi hinna alt
24
Den 22 Februari i f. m.
blifva allt mer och mer öfvertygade om det
nuvarande Representationssättets ofullkomlighet,
det nu gällande Grundlagsstadgandet
i denna fråga är bättre, än det Herr Cederschjöld
föreslagit, Jag vet visserligen,
att 56 och 8i §§ RegeringsFormen synas
stå i en slags strid för dem, som icke vilja
erkänna, att 56 § blott handlar om Grundlagsfrågans
behandling vid första och 8i § om
dess behandling vid den andra Riksdagen, så
att man enligt 56 § blott till vidare behandling
antager Utskottets förslag och enligt
8i § i afseende å detsamma utöfvar sin
beslutande rätt. Om man åter stadgar den
grundsatts, som lyckligtvis vid denna Riksdag
blifvit antagen: att förslag till Grundlagsförändringar
ej behöfva ovilkorligen upplagas,
utan kunna af Stånden förklaras beliöflige,
så tror jag ej att det är någon fara
vid att behålla 2 mom. af 56 §, endast med
en liten redactionsförändring, Bibehåller
man 56 § till och med sådan den nu är,
så kan ju icke ett Stånd sätta sig emot att
ett behörigen bered t förslag h vilar; och
skulle, vid något tillfälle, ett Stånd första
Riksdagen icke vara böjdt för förändringen,
kan det ju, genom vunne upplysningar, erhålla
en annan öfvertygelse vid den andra.
Denna princip anser jag böra så bestämdt
uttryckas i 56 §, att om tili och med 2
Stånd stadna emot 2, resultatet ändock blifver
alt förslaget hvilar. Då tror jag att
Grundlagen gör hvad den bör göra för att
Deri aa Februarii f. m.
25
underlätta och tillvägabringa behöfliga förändringar
i våra Grundlagar, som ännu tarfva
många förbättringar i fo;men; men att
bifalla Herr Cederschjölds förslag vore detsamma
som säga, det några förändringar aldrig
finge äga rum. I händelse våra Grundlagar
vore så enkla, som jag vill tro att
Grundlagar borde vara, skulle det möjligen
gå an, men om man tänker sig vår Regeringsform,
som är ett epos, vår Riksdagsordning,
som är fullspäckad med formfrågor,
och vår Tryckfrihetslag der förändringar
äro gjorde, hvilka man vid deras beslutande
ansågo i en framtid böra rättas, så
hemställer jag om man gjorde väl uti att
antaga en föreskrift, hvarigenom alla förändringar
blefve snart sagt omöjlige. Det
är altså på denna grund jag yrkar ändring
i den del af Herr Cederschjölds förslag, der
han yttrar, att 4 Stånds sammanstämmande
godkännande skulle erfordras för att ett
Grundlagsändringsförslag skulle blifva hvilande.
Deremot är jag val af den öfvertygelse,
att Stånden böra äga rättighet att, så
väl om Kongl. Propositioner som andra förslag,
säga, att de ej vilja hafva ändring,
och att om alla 4 Stånden derom äro ense,
frågan ej behöfver hvila; men om åter i
eller 2:ne Stånd bifalla förslaget, så bör frågan
gå till Förstärkt ConstitutionsUtskott.
På denna grund anhåller jag, att hvarken
Herr Cederschjölds eller ConstitutionsUtskottels
Förslag må bifailas, hvarjemte jag
jJen 22 Februari i f. m.
torde få fästa uppmärksamheten på, om det
icke vore bättre att göra till anmärkning
en viss bestämd sak, som icke vore så vidlj^ftig,
som Herr Cederschjölds anmärkning,
hvilken, om den skulle i en proposition inflyta,
möjligen icke kunde rätt uppfattas.
Jag är nu oberedd och följaktligen ej i stånd,
att uppgifva huru den borde vara, men jag
är öfvertygad att Herr Cederschjöld, genom
en rättelse i den punkten, der han föreslår,
att alla 4 Stånden skulle vara ense,
för att få ett förslag att hvila, samt bibehållande
af Nämnden, skulle kunna tillvägabringa
ett sådant stadgande, som jag önskar.
Det är i detta hopp jag anhåller att
Ridderskapet och Adeln ville för Dess gemensamma
tanka förklara, att RiksStånden
väl böra tryggas vid den i 56 § stadgade
rättighet att vid första Riksdagen kunna afslå
ett Grundlagsändringsförslag, men att i
öfrigt öfverflyttning af stadgandet till 8i §
må kunna ske.
Herr Cederschjöld: Den siste värde talaren
har anmärkt emot mitt förslag, att om
ett Stånd hade magt att förhindra ett Grundlagsändringsförslag
att blifva hvilande till
en påföljande Riksdag, skulle nästan ingen
enda ändring någonsin kunna äga rum. Jag
får i anledning häraf hemställa till den värde
ledamötens eget medvetande, om Svenska
Folket vunnit mycket på de täta förändringar,
som i Grundlags väg skett. Jag tror
Den 22 Februarii f. in.
27
det icke. En Grundlag är vanligtvis bäst i
början. Sällan vinner folket på någon förändring,
och det är derföre angeläget, att
förekomma förändringar. Dessutom hemställer
jag, om den värde talaren vet att någon
förändring, emot hvilken ett Stånd vid
första Riksdagen opponerat sig, sedermera
blifvit af samma Stånd vid den andra antagen.
Det skulle ju kunna hända, att motion
väcktes om upphörandet af ett helt
RiksStånd, såsom Ridderskapet och Adeln,
och att ett sådant förslag nödvändigt skulle
blifva hvilande till en annan Riksdag, då
det berodde på vederbörandes förmåga att
skaffa pluralitet i Stånden. Mången skulle
tycka, att häri icke vore någon stor fara;
men är det tänkbart i afseende å ett belt
RiksSlånds tillvaro, så synes det vara det
så mycket mer i afseende å andra frågor.
Hvad vidare angår Förstärkt ConstitntionsUtskott,
så hemställer jag, om det är annat
än en chimcre; ty det är ju naturligt,
att om Ståndets majoritet utsett ledamöter,
så göra dessa äfven majoritetens tanka gällande
i Nämnden. Skulle åter så kunna
bända, att sådane personer blefve valda till
ledamöter i förstärkt Utskott, hvilka ej uttrycka
Ståndets intresse, så vore det ju värre
än en chimcre. Jag hemställer derföre
till Herr Hjerta, om lian icke lika med mig
inser behofvet af att ett Stånds beslut bin-!
drar ett förslag att blifva hvilande.
Den Ti Febru a lii f. tu.
Friherre "Rålamb, Claes: Utskottet, sora
ansett för en pligt att förnya detta sedan
i8a3 års Riksdag hvilande förslag, hade
trott sig kunna derigenom förena mängas
åsigter i detta fall. Det är redan upptyst,
att emellan de nu ifrågavarande arne §§ i
RegeringsFormen är en strid, och jag torde
således endast behöfva fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå, att en
jemkning dem emellan altså är nödvändig.
Här har nu blifvit i detta afseende frarastäldt
ett annat förslag af Herr Cederschjöld,
hvilket lian yrkar måtte såsom Ståndets gemensamma
tanka antagas, men jag hemställer,
om detta förslag, som är så vidlyftigt,
att det med svårighet kunnat af mig uppfattas,
kan vara bättre än det Utskottet
framställt, som dessutom bar det för sig,
att det varit antaget af arne Stånd, hvaribland
Riddérskapet och Adeln. Jag yrkar
derföre bifall till ConstitutionsUtskoltets förslag,
sådant det i förevarande Memorial blifvit
framställd t.
Herr Cederschjöld: Den siste talaren
bar varit af den tanka, att mitt förslag icke
borde antagas såsom gemensam tanka, utan
Utskottets godkännas, emedan det vore lika
med det vid sista Riksdagen framställda;
men jag hemställer, om detta motif kan vara
så riktigt, då sistnämnde förslag blifvit
härstädes, eller åtminstone af något Riksstånd,
vid denna Riksdag ogilladt, och om
Den 22 Februari i f. m.
det icke således vore mera skäl att söka tillvägabringa
ett så beskaffadt stadgande, som
mera svarade mot opinionens fordringar i
detta fall. Då man nu ser, att 3 Stånd ej
varit belåtne med deras inskränkta rättighet
att göra sina tankar i afseende å grundlagsfrågor
gällande, hemställer jag, om icke
tiden är inne att klart inse hvad lagstiftarne
menade med jörsvårande formaliteter.
För min del fäster jag dervid det begrepp,
att ingen ändring i Grundlagarne skulle kunna
antagas, hvilken icke blifvit af alla 4
Stånden vid 2:ne på hvarandra följande
Riksdagar godkänd. Att blott återremittera
en viss princip eller idee tror jag ej vore
rätt, ty Utskottet tillkommer i sådant fall
blott alt sammanjemka skiljaktiga meningar,
och ej att, på grund af framställde generella
principer, utarbeta nya förslag. Jag tror
derföre, att Utskottet är bäst belåtet med
att få till sig öfverlemnadt något helt förslag,
på sådant sätt som det af mig aflemnade.
Friherre Rålamb: Jag har begärt ordet
endast för att, i anledning af Herr Cederschjölds
uppgift, att Piidderskapet och
Adeln skulle vid innevarande Riksdag hafva
afslagit det af ConslilutionsUtskottet nu å nyo
framställde förslag, upplysa, att det icke
var Ridderksapet och Adelil, utan BondeStåndet
som afslog det; men att samma Stånd
redan till Grundlagsenlig bahandling godkänt
det förnyade förslaget.
3o Den 11 Febr na rii f. m.
Herr Cederschjöld: I fall saken vore
af mera vigt skulle jag vädja till RiddarhusSecreteraren
för att få utrönt, om icke förslaget
af Ridderskapet och Adeln Lief afslagit.
Hans Excellence Herr Grefve af FFetterstedtj
Gustaf: Af samma skäl sorn Herr
Cederschjöld anfört, nemligen att man hör
klart inse hvad Lagstiftaren menat med uttrycket
försvärande formaliteterj kan jag
för min del icke instämma i den åsigt, hail
i denna fråga synes äga, emedan jag nödgas
förklara, det jag ingalunda kan klart inse
den olägenhet, han befarar af antagandet
utaf ConstitutionsUtskottets nu ifrågavarande
förslag. Den värde Talaren nämner, attoni
Utskottets förslag antages, skulle Ridderskapcts
och Adelns uteslutande ur Representationen
kunna tillvägabringäs af de 3:ne
öfrige Stånden. Detta yttrande förefaller
mig något besynnerligt, ty Ridderskapet och
Adeln måste ju alltid äga sin rätt förvarad
att, genom afslag å ett sådant förslag vid
den andra Riksdagen, omintetgöra detsamma
; och skulle man äfven kunna supponera
att Ridderskapet och Adeln fogade sig efter
de öfrige Ståndens tanka i ett sådant fall,
så skulle likväl Konungen otvifvelaktigt, genom
nekadt bifall till ett sådant beslut, bibehålla
Ridderskapet och Adeln vid deras
rätt. Jag tror derföre, att detta exempel
ingenting bevisar emot ConstitutionsUtskot
-
Den 22 Fe br nar i i f. m.
3t
tels förslag. Hvad åter beträffar behandlingssättet
af Konungens propositioner i Grundlagsfrågor,
så är min öfvertygelse, att, antingen
de till- eller afslyrkas, de böra kunna
af Sländerne vid en derpåföljande Riksdag
pröfvas, och härpå grundar sig stadgandet,
att om ConstitulionsUtskottet tillstyrker
en Kongl. Proposition, densamma
nödvändigt bör blifva b vilande, samt, i händelse
den afstyrkes, Stånden skola besluta,
huruvida den skall hvila eller ieke. Jas
tror att Konungens deltagande magt i lagstiftningen
icke bör på något sätt rubbas, och
kan derföre icke instämma i Herr Cederschjölds
förslag. Dock bör jag erkänna, att
jag möjligen deruti har orätt, emedan jag
ej kunnat rätt uppfatta det, hvartill fordrats
mera än ett blott flyktigt åhörande af
en så utsträckt redaction.
Herr Cederschjöld: Den siste värde Talaren
liar yttrat den mening, alt ingen fara
vore, det något RiksStånd skulle kunna uteslutas
ur Representationen, och klandrat min
uppgift att 3 Stånd skulle kunna utestänga
det /\:de. Jag liar blott sagt, att om förslag
dertill af ett ConstilutionsUtskotts möjligen
framställdes, skulle detta förslag ovilkorligen
blifva hvilande, och det sedan kunna
bero på vederbörande, att inom det Stånd,
det golde, skaffa pluralitet samt på så sätt
ett helt Stånds representationsrätt omintetgöras.
Jag hemställer till den värde Tala
-
3a
Den 22 Februarii f. nu
ren sjelf, om del är så omöjligt alt, åtminstone
vid en Riksdag, i RiksStånden skaffa
pluralitet. Jag hoppas dock, att det icke
skall låta göra sig vid arne. Han har vidare
sagt, att då Konungen har en del i lagstiftande
magten, så hör en från honom utgången
proposition till förändring af Grundlagen,
då den af ConstitulionsUtskottet til 1-  styrkes, ovilkorligen hvila till afgörande vid
en påföljande Riksdag. I anledning häraf
vill jag blott erinra, att ConstitutionsUtskottet
består af 24 personer, samt att således
i3 utgöra pluralitet. Huru lätt är det icke
då att tvinga fram en Kongl. Proposition, för
att blifva hvilande till en påföljande Riksdag,
då det kan hero på en händelse, huruvida
den blifver antagen eller icke? En
värd Talare påminner jemväl, att Rikets
Ständer vid en sednare Riksdag kunna vara
för en förändring, som de vid en föregående
skulle velat förkasta; men jag hemställer,
huruvida det är rätt att Grundlags-ändringar
kunna genom sådane vindkast tillvägabringas.
Om för öfrigt, som jag tror,
flere inom detta hus finnas, hvilka icke
haft lägligt fatta innehållet af milt förslag,
då jag uppläste detsamma, så hemställer jag,
att frågan kunde få hvila till ett annat Plenum,
då den, som sådant önskade, kunde
taga närmare kännedom af förslaget, eiler
ock att detsamma ånyo må blifva uppläst.
Herr
Den 11 Februarii f. m,
33
Ilcrr Munck af Rosenschöld, Eherhard:
Äfven jag har icke nog fullständigt kunnat
fatta innehållet af Herr Cederschjölds förslag.
Så mycket tror jag mig likväl hafva
inhämtat, att det åsyftar att så mycket möjligt
försvåra ändringar i vår Grundlag. Jag
erkänner Herr Cederschjölds satts, att man
hör försvåra möjligheten att tillvägabringa
täta Grundlagsändringar, såsom allmän princip,
men då den skall appliceras till Grundlagar,
hvilka innehålla så mångå bristfälligheter,
som de vi nu öga, så tror jag icke
att den bör allt för strängt följas, och jag
för min del förenar mig derföre med deras
åsigt, som sätta sig emot antagandet af Herr
Cederschjölds förslag; ty då vi hafva 4 Kamrar,
och deras öfverensstämmande samtycke
till ett Grundlagsförslag, samt dertill Konungens
sanction erfordras för detsammas antagande,
anser jag häruti vara ett tillräckligt
correctiv emot förhastade beslut, helst Kamrarne
dessutom äga tid, att flere år begrunda
saken, innan deras definitiva beslut tages.
Jag anser detta correctiv i synnerhet
tillräckligt, så länge vi mera äro i behof af
förändringar, än att bibehålla hvad vi äga.
Jag tillstyrker derföre antagande af Utskottets
förslag, men har ingenting emot att
discussionen uppskjutes, i händelse flere det
önska.
Herr Hjerta: Jag förenar mig gerna med
dem, som önska alt denna disscussion måtte
63 II. 3
34
Don aa Februarii f. ni.
uppskjutas, ehuru jag är öfvertygad att jag
fattat Herr Cederschjölds mening rätt, och
att den icke innefattar någon annan förändring,
än att han fordrar 4 Stånds sammanstämmande
heslut i de fal,l, då vi nu
få frågan afgjord i Förstärkt ConstitutionsUtskott.
Hvad åter den vigtigaste delen,
eller sättet för behandlingen af Kongl. Majrts
Propositioner i Grundlagsfrågor beträffar, så
vet jag väl, att dermed tillgått på sätt Herr
Grefve af Wetterstedt anfört, men jag vet
äfven, att i 81 § står: ”Men icke må, under
”någon förevändning, Riksens Ständer förr än
”å nästa Riksdag Propositionen till bifall upp”taga.
” Häraf synes det vara en ostridig
följd, att Propositionen likväl kan vid första
Riksdagen afslås. Det står väl längre
upp i samma §: ”Tillstyrker Utskottet hvad
”Konungen föreslagit, hvile frågan till nä”sta
Riksdag, då Riksens Ständer skola sitt
”beslut derom fatta;” men då detta stadgande
är i rak strid emot föreskriften i 56 §,
så är det ett chartek att en Proposition
skall hvila, endast derföre att den blifvit
af ConstitutionsUtskottet tillstyrkt, hvilket
än mera synes deraf, att ett så beskaffadt
Utlåtande, då det första gången i Stånden
är före, kan återremitteras och på så sätt
tvingas till Förstärkt ConstitutionsUtskott.
Heldre än att jag skulle antaga någon förändring,
som förutsatte 4 Stånds sammanstämmande
beslut för att få ett Grundlngsändringsförslag
att hvila till påföljande Riks
-
Den 11 Februarii f. m.
35
dag, eller att man skulle ytterligare godkänna
den princip, att en Kongl. Proposition
om förändring i Grundlagarne skulle
hvila för det att i3 personer gillat densamma,
heldre, säger jag, må det förblifva
vid hvad nu är stadgadt, ty det är icke
tvetydigt för den, som vill göra sig reda
för dess innehåll i det hela. I öfrigt förenar
jag mig gerna med Herrar Cederschjöld
och Munck af Rosenschöld, att målet än ytterligare
må hvila, och anser alt det vore
en ren välgerning.
Herr Cederschjöld: Den siste varde Talaren
tyckes vara belåten med hvad i förevarande
hänseende redan finnes stadgadt;
men mångfalldiga discussioner hade bordt
öfvertyga oss om omöjligheten att efterlefva
dessa föreskrifter, emedan de äro i strid, ej
mindre inbördes, utan äfven emot sundt
förnuft. Ehuru saken är af yttersta vigt,
vill jag dock icke envisas att få fram mitt
förslag. Jag hade likväl trott, att de, som
för en Grundlagsändrings antagande fordra
n:ne Riksdagars opinion, skulle instämt uti
mitt förslag, och jag vill emedlertid, för att
ej afskräcka någon med dess längd, uppläsa
endast det som utgör basen, eller att Grundlagen
i intet fall skall kunna ändras utan
samtelige RiksStåndens godkännande vid a:ne
Riksdagar. Det lyder som följer: ”Förslag
”till Grundlags ändring eller upphäfvande må
63 H. 3*
36
Den 11 Februarii f. m.
"Riksens Ständer väl kunna förkasta, men
”under intet vilkor antaga vid den Riksdag
”då fråga derom väckes. Förkastadt vare
”hvarje sådant förslag, då det af något
”Stånd ogillas. Det förslag, som af samte”lige
RiksStånden godkännes, hvile till slutligt
afgörande vid nästföljande Riksdag.”
För att slippa att vidare begära ordet får
jag, innan jag lemnar min bänk, till Protocollet
lemna den upplysning, att jag inom
CönstitutionsUtskottet hade det missödet, att
ingen af de öfrige Ledamöterne delade min
åsigt i detta fall, och att, vid voteringen
härom, min sedel var den som undantogs
och förseglades.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt:
Då Herr Cederschjöld, n:dra gången
han uppträdde, yttrade sig om vederbärandes
förmåga att åstadkomma pluralitet
i RiksStånden, fästade jag mig icke desvid,
utan öfverlemnade det till besvarande
af den, som med ordet vederbörande ansåg
sig utmärkt, men då han, i ett senare yttrande,
i berörde afseende vändt sig till
mig, så får jag nu afsäga mig all förmåga
att inverka på Ståndens handlingssätt, och
är jag jemväl öfvertygad, att han ej sjelf
skulle kunna utföra den stämning af sinnena
han tilltrott andra. Detta har jag blott
velat yttra, för att rätta de stora begrepp
om min stämningsförmåga, som af Herr Cederschjölds
yttrande i annat fall möjligen
Den 23 Febr n ar i i f. m.
37
skulle kunnat uppstå. I anledning åter af
den o vilkor! iga slutsatts, Herr Hjerta af en
utur 81 § RegeringsFormen citerad mening
velat draga, att det skulle vara tillåtet att
vid första Riksdagen afslå en af ConstitutionsUlskottet
tillstyrkt Kongl. Proposition,
får jag förklara, att jag vid nämnde mening
aldrig kunnat fästa annat begrepp, än den
bestämdt uttrycker, eller att en så beskaffad
Proposition icke knnde vid samma Riksdag
bifallas. Jag medger visserligen, att redactionen
kunnat göras mera tydlig och bestämd.
Emedlertid, och då flere yttrat den
önskan, att Herr Cederschjölds förslag måtte
blifva hvilande, på det Ridderskapet och
Adeln mätte komma i tillfälle att taga närmare
kännedom af detsammas syfte och redaction,
så föranlutes jag att jemväl instämma
i denna begäran.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att hvad angick
den väckta frågan om uppskof med pröfningen
af ConstitutionsUtskottets förevarande
Memorial, så, enär detsamma redan aine
gånger blifvit lagdt på bordet, och nu för
tredje gången inför Ridderskapet och Adeln
föredrogs, ansåg Hans Excellence någon ytterligare
bordläggning deraf icke vidare kunna
äga rum; men om Ridderskapet och Adeln
skulle önska att pröfningen deraf skulle uppskjutas
endast till i eftermiddag, fann Hans
Excellence för dess del icke något hinder
deremot.
38
Deli 22 Februarii f. in.
Herr Hjerta: För min del tror jag ej
att ändamålet vinnes med ett uppskof endast
till eftermiddagen, utan må vi då så
gerna nu fortsätta discussionen. Jag anhåller
härvid, att först få fästa Herr Grefve af
"Wettersledts samt Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på ordalydelsen i 56 § RegeringsFormen,
der det heter: ”Tillstyrker
”ConstitutionsUtskottet hvad en Riksdagsman
hos detsamma i sådant afseende föreslagit,
eller utlåter sig Utskottet med till”eller
afstyrkande å en af Konungen i lika
”ändamål gjord Proposition, varde Utskottets
yttrande vid samma Riksdag öfver”lemnadt
till Riksens Ständer, hvilka vid
”densamma må kunna derom öfverlägga,
”men icke vid densamma besluta;” Och derefter
kommer beskrifningen på de fall, då
frågan bör öfverlemnas till Förstärkt ConstitutionsUtskott.
Då nu här står i afseende
å Kongl. Maj:ts Propositioner orden med
till- eller afstyrkandej så synes deraf ostridigt,
att lagstiftaren ej satt Konungens Propositioner
i annan ställning, än enskildas
motioner. Då nu 8i § råkat blifva skrifven
så, att den är i fullkomlig strid med 56 §,
så behöfves icke, för att bringa dem i öfverensstämmelse,
mer än att i 8r § tillsätta
orden: ”och bifalla RiksStånden, på sätt 56 §
”stadgar, ConstitutionsUtskottets Betänkande.
” Jag frågar om det kan finnas någon
sund logik, som skulle kunna tro, att lagsliftarne
satt så mycket förtroende till i3
Den 22 Februarii f. nj.
39
personer i ett fall, att de åt desse personer
velat öfverlemna, att, genom ett tillstyrkande
af en Kongl. Proposition, i och med detsamma
med Ståndens beslutanderätt afgöra,
att den skall hvila, då lagstiftarne i ett
annat fall, eller då de i3 personerne afstyrkt
en proposition, icke lemnat dem en
motsvarande rättighet att säga det den ej
skall hvila. För mig är det derföre klart,
att här blott är en brist af de \ eller 5
ord jag föreslagit, för att göra alltsammans
fullkomligt tydligt, och jag anhåller alltså,
att Herr Grefven och Landtmarskalken behagade
inhämta, huruvida icke, såsom Ridderskapet
och Adelns gemensamma tanka,
kunde till Utskottet återremitteras: att Ridderskapet
och Adeln icke anser någon förändring
af 56 § nödig, utan finner deremot
att all tvetydighet skulle upphöra, om, på
sätt jag föreslagit, efter orden ”hvad Iio”nungen
föreslagit” i 81 § tillsattes: ”och
”bifalla RiksStånden, på sätt 56 § stadgar,
”ConstitutionsUtskottets Betänkande, livile
”etc.” Då försvinner all otydlighet.
Herr Rosenqvistj Fredrik Leonhard:
Då Herr Grefven och Landtmarskalken förklarat,
att något vidare anstånd med discussionen,
än tills i dag eftermiddag icke kan
komma i fråga, får jag tillkännagifva, det
jag för min del, om flere skulle önska ett
sådant uppskof, icke deremot har något att
erinra; men skulle pluraliteten icke vara för
4o Deu 22 Februarii f. m.
detta uppskof, utan frågan nu komma att
afgöras, så och då nästan hvarje förslag lill
Gi •undlagsförändring åsyftat en concession
å Ständernes och folkets sida, önskar jag
afslag å förslaget.
Grefve Frölich, David: Äfven jag skulle
önskat att frågan fått blifva hvilande till
ett annat plenum, men sedan Herr Grefven
och Landtmarskalken upplyst, att den redan
2:ne gånger varit bordlagd, och det följakteligen
icke vidare får ske, så instämmer
jag i den åsigt, att icke något vinnes med
ett uppskof till eftermiddagen, och tror, att
Ridderskapet och Adeln hör, genom den verkligen
intressanta discussion, som nu redan
länge varat, kunna bestämma sin öfvertygelse.
Jag har funnit, af den utveckling
Herr Hjerta gifvit ämnet, att här egentligen
är a:ne frågor, som äro föremål för
olika åsigter. I afseende å den första, eller
huruvida för en Grundlagsändrings antagande
skulle erfordras alla \ Ståndens öfverensstämmande
godkännande deraf viii arne
på hvarandra följande Riksdagar, instämmer
jag med Herrar Hjerta och Munck af Rosenschöld,
att det skulle vara att för mycket
försvåra möjligheten att tillvägabringa rättelser,
hvilka blifva allt mer och mer nödvändiga
i en osammanhängande Grundlag;
ehuru jag likväl icke kan undgå att göra
rättvisa åt Herr Cederschjölds motiver, att
några rättigheter icke höra kunna genom
Den 22 Februarii f. rn.
öfverrumpling Riksens Ständer betagas. Hvad
äter den andra frågan beträffar, så anser jag
det vara lika rätt, att icke låta Konungens
möjligbet att inverka på besluten i Grundlagsfrågor
vara större, än den andra Statsmagtens.
Det är denna jemnvigt, som blifvit
genom 56 § RegeringsFormen etablerad,
och hvilken åter stärkts af föreskrifterne i
den 81. Jag vill erinra mig, att jag en
gång förut under denna Riksdag yttrat mig
i detta ämne och då förklarat min åsigt
vara, att, vid tolkningen af dessa 2:ne §§,
den senare bör vika för den förra, emedan
den förra innefattade principen för alla
grundlagsfrågors behandling, hvilken den senare
ej finge upphäfva. Jag instämmer derföre
med Herr Hjerta, att man blott bör
åstadkomma öfverensstämmelse emellan de
båda §§, och anhåller att Herr Hjertås förslag
måtte förklaras för Ståndets gemensamma
tanka.
Sedan jag nu yttrat mig i hufvudsaken,
hade jag ämnat något inblanda mig i den
discussion, som uppstått emellan Herr Ce-^
derschjöld och Hans Excellence Herr Grefve
af Wetterstedt om den senares förmåga att
bestämma Ridderskapets och Adelns handlingssätt;
men i samma mån som han förklarat
sig icke äga denna förmåga, i samma
mån anser jag mig icke böra annat än låta
vid denna klart utredda mening bero.
Herr Munck af Rosenschöld: Sedan
jag nu hört Herr Ccderschjölds förslag i kort
-
42
Den 11 Februari i f. m.
liet upprepas, och att jag icke misstagit mig
om dess syfte alt försvåra sättet att tillvägabringa
ändringar i Grundlagarne, önskar
jag icke vidare något uppskof med målet,
ulan instämmer i det af Herr Hjerta uppgifne
redactionsförslag, hvarigenom jag tror
att en nödig öfverensstämmelse emellan 56
och 81 §§ skulle kunna vinnas.
Herr Cederschjöld: Då jag nu finnér
att mitt förslag här har ungefär samma öde,
som inom ConstitutionsUlskottet, är det visserligen
utan ändamål att jag mera strider
derföre; men jag öfverlemna!- åt framtiden
att bedöma det, och som jag hoppas, göra
rättvisa deråt. Dixi et salvari animarn meam.
I öfrigt torde jag endast få anmärka, att
den siste värde Talaren har orätt deruti,
att alla förändringar äro förbättringar.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Jag
anhåller till Protocollet få förklara, att jag
delar Herr Cederscbjölds mening, och förenar
mig med honom.
Herr Munck af Rosenschöld: Då jag
hört, att flere fattat min mening på samma
sätt, som Herr Cederschjöld, nödgas jag åberopa
Protocollet, hvaraf jag förmodar, att
de skola blifva öfvertygade, det jag icke sagt
att alla förändringar äro förbättringar; men
äger man icke möjligheten alt göra förändringar,
så lärer man ej eller kunna åstadkomma
några forbättringar.
Den 22 Februari i f. rn.
43
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, sedan Herr
Cederschjöld numera förklarat sig nöjd dermed,
alt dess anmärkning endast komme alt
i Protocollet upptagas, ansåg Hans Excellence
sig böra hemställa, om icke Herr Cederschjölds
berörde anmärkning finge förfalla.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence frågade, om
Ridderskapet och Adeln ansåg den af Herr
Hjerta framställde ofvanberörde anmärkning
böra förklaras utgöra Ridderskapets och Adelns
gemensamma tanka, och på grund deraf
till ConstitutionsUtskottet hänvisas.
Herr Cederschjöld: I anledning af det
nu framställda förslag, att Ridderskapet och
Adeln skulle för sin gemensamma tanka förklara,
det Ståndet icke anser någon ändring
behöfvas, hemställer jag, örn meningen således
är, att man nu mera äger göra anmärkningar
emot en Kongl. Proposition,
samt således tvinga ConstitutionsUtskottet
att till ett helt sammanjemka de stridiga
meningarne derom, eller, om sådant icke
kan ske, få dem genom Förstärkt Utskott
afgjorde, och om det sålunda beredda Förslaget,
hvilket möjligen kunde vara helt
annat, än det från Konungen emanerade,
ändock skulle fortfara att vara en Kongl.
Proposition. Om Ridderskapet och Adeln
förklarar detta för sin gemensamma tanka,
44
Den 11 Februarii f. m.
så får jag uppriktigt bekänna, att jag anser
en sådan åtgärd ganska bedröflig.
Herr Hjerta: Min mening har aldrig
varit sådan, som Herr Cederschjöld uppfattat
den, och Grundlagens är ej eller sådan.
Der är ej fråga om annat, än en Proposition
om ändring uti hvad som redan är
stadgadt, och då kan fråga icke uppstå om
annat än, huruvida den föreslagna förändringen
anses böra äga rum, eller icke. Att
den icke bör äga rum, är således den enda
Contra proposition, som kan blifva föremål
för Förstärkt ConstitutionsUtskott. Någon
ändring i ordalagen uti en Kongl. Proposition
kan altså icke komma i fråga, utan endast
att afslag å den föreslagna förändringen,
och det är detta afslag jag vill söka
göra möjligt att gifva å en Kongl. Proposition.
Herr Cederschjöld: Jag ber om ursägt att
jag så ofta besvärar Ridderskäpet och Adeln.
Detta torde dock blifva den sista i denna
fråga. Jag ber nu att, till ådagaläggande
af den siste värde talarens misstag, få utur
2:dra mom. af 56 § uppläsa följande: ”Gö”ras
åter i RiksStåndens Plena emot Utskot”tets
yttrande anmärkningar, blifve de, hvil”ka
hvarje RiksStånd särskildt förklarar utföra
dess gemensamma tankar, till Consti”tutionsUtskottet
hänvisade. Utskottet åligge
”då, att samtelige RiksStåndens tankar till
”ett helt Utlåtande i möjligaste måtto sam
-
Den 22 Februarii f. m.
45
”manjemka, och, om oförenliga skiljaktig”heter
finnas, elem derjemte till samtelige
"RiksStåndens behandling anmäla.” &c. — 7—
Göras nu anmärkningar vid ett Utlåtande,
som innefattar tillstyrkande af en Kongl.
Proposition, så skola ju de sammanjemkas,
och det följaktligen kunna inträffa, att en
Konungens Proposition ftmändras och blifver
helt annorlunda, än den från Konungen
utgått. Jag vädjar derföre lill de här
närvarande Ledamöterne af ConstitutionsUtskottet,
der vi ofta, i följd af otydligheten
uti de nu varande stadganderne, haft
ganska bekymmersamma öfverläggningar, om
icke ändring är nödvändig för att få en klar
och bestämd mening uti ifrågavarande fall.
Friherre Cederström, Jacob: Erfarenheten
har visserligen visat att någre Ledamöter
inom RiksStånden sökt af följande
ord (Friherre Cederström uppläste några ord
utur 1 mom. af 56 § RegeringsFormen) draga
den slutsatts, att äfven öfverläggning om
en af ConstitutionsUtskottet tillstyrkt Kongl.
Proposition skulle i Stånden kunna äga rum;
men hvar och en, som läser lugnt, finneratt
der endast är fråga om enskilda motioner.
Jag finner derföre icke något skäl att nu
öppna vägen för att kunna vid första Riksdagen
afslå en Kongl. Proposition, då man
betager Ståndet rättighet att afslå hvad ConstitutionsUtskottet
i följd af enskild motion
tillstyrker. Häri kan väl jemkningar ske,
men ej rent afslag äga rum. I öfrigt har
46
Den 22 Februarii f. m.
här blifvit uberopadt, att vid denna Riksdag
alsia" blifvit af åtskilige Stånd förklaradt för
O o
gemensam tanka; men erfarenbeten af öfverträdelser
utaf bestämda föreskrifter kunna
aldrig åberopas såsom lag, och så länge vi
äga en sådan måste vi rätta oss efter densamma
och ej efter prasjudicater. Således
hvarken kan eller bör Herr Hjertås förslag
antagas, och jag protesterar deremot.
Grefve Frölich: I anledning af den siste
Talarens yttrande om en lugn tolkning,
hemställer jag, huruvida det kan anses vara
att handla med lugn, då man, såsom han,
vid citeringar utur Grundlagarne, hoppar
öfver sådane ord som eller. Den värde Talaren
tolkar vanligtvis våra Grundlagar, sora.
man omtalar den bekanta tolkningen af Bibeln.
Jag erinrar mig äfven vid ett tillfälle
tillförene hafva hört Friherre Cederström
förfäkta den tolkning, att gemensam
skulle vara detsamma som enhällig, och jag
tror ej att man kan kalla det en lugn tolkning,
då man afsäger sig bruket af sundt
förnuft. Det är en förvillelse om man tror
sig förkasta en Kongl. Proposition, i händelse
man ogillar de motiver ConstitutionsUtskottet
för densammas antagande anfört.
Den är i det hela icke annat än en motion,
ehuru den kommit från Konungen, och 56
§ säger äfven, att den skall behandlas på
enahanda sätt som andra motioner. Utskottet
skall uti utlåtandet uttala sin opinion
derom, och det är denna opinionsyttring,
Den 0.1 Februari i f. m.
47
hvaröfver Stånden sedermera utlåta sig, och
hvilken de böra kunna antaga, jemka eller
förkasta. Det är altså icke den Kongl. ProposiLionen,
som Stånden förkasta, ty dertill
äga de icke rättighet. Konungen förkastar
ej eller våra motioner. Det vore olämpligt.
Utskottet finnes derföre såsom en mellanlänk.
Om man gör sig fullständig reda för
dessa distinctioner, tror jag altså, att man
kan med lugn vid första Riksdagen förkasta
den opinion ett ConstitutionsUtskott uttalat
ofver en från Konungen i grundlagsfrågor
afgifven Proposition och yrkar derföre proposition
på Herr Hjertås förslag.
Herr Hjerta: Jag är förekommen af
Grefve Frölich uti hvad jag velat säga, och
anhåller derföre blott få tillägga, att icke
Ridderskapet och Adeln allena, utan äfven
Preste- och BorgareStånden vid denna Riksdag
behandlat grundlagsfrågor på det sätt,
att de ansett dem kunna vid första Riksdagen
förkastas. Detta behandlingssätt äger
således den häfd, att 3 Talemän funnit det
icke vara stridande mot Grundlagen; en häfd,
som gör för mig likgiltigt om den nuvarande
redactionen ändras eller icke. Jag skulle
dock, för min del, tro, att Stånden borde
tryggas vid att kunna genast afslå ett framstäldt
förslag till ändring i våra Grundlagar,
om det är Ståndets gemensamma tanka,
och jag är öfvertygad att förbättringar, så
vida de finnas nödvändige, derigenom på
intet sätt skola hindras.
43
Den 5.2 Februarii f. m.
Grefve Possej Arviel: Äfven jag är ibland
dem, som önska att en öfverensstämmelse
emellan 56 och 8i §§ RegeringsFormen måtte
tillvägabringas, men innan jag yttrar min
öfvertygelse om hvad som jag anser vara
det rätta och bästa i detta hänseende, vill
jag till Herr Hjerta framställa en fråga, som
jag är öFvertygad att han ej undandrager
sig att besvara. Han har nemligen sagt,
att man ej får afslå Kongl. Majrts Proposition,
utan Betänkandet deröfver; men den
värde Ledamoten har äfven, med anledning
af stadgandet i 56 §, ”varde Utskottets yttrande
vid samma Riksdag öfverlemnadt till
”Riksens Ständer, hvilka vid densamma må
”derom kunna öfverlägga, men icke vid den”sarnma
besluta” yttrat, det han ansåg Stånden
icke äga rätt att vid första Riksdagen
öfver en Grundlagsfråga definitift besluta.
Jag frågar då, om ej alslag är ett definitivt
beslut.
Friherre Rålamb: Så vidt jag kunnat
uppfatta Herr Hjertås mening, synes det mig,
som om han ville gifva RiksStånden rättighet
att afslå Kongl. Majrts Propositioner vid
den Riksdag, den blifvit aflemnad. I anledning
häraf torde jag få lemna den upplysning,
att, då ConstilutionsUtskottet afger
ett Utlåtande med tillstyrkande å en af Konungen
gjord proposition, bibehållas ordalagen
i densamma alldeles oförändrade. Det
är
Den 11 Februari i f. m.
49
är således ej Utlåtandet, utan Konungens
Proposition som afslås; och då detta altså
är en ny rättighet, hvarom icke det ringaste
nämnes uti det nu ifrågavarande Memorialet,
hemställer jag, om icke denna fråga
Lorde såsom en ny motion behandlas, och
directe i ConslilulionsUtskoltet aflemnas. Utskottet
har nemligen uti det framställda förslaget
bibehållit hvad som förutom behandlingen
af Konungens Propositioner funnits
stadgadt, och jag anhåller derföre om proposition
tillÄbifall å hvad Utskottet föreslagit.
Hans Excellence Herr Grofve af Wetterstedt:
Herr Grefve Frölich har, uti sitt
svar på Friherre Cederstroms anförande,
omtalat ett visst tolkningssätt, som han ansåg
Friherren hafva begagnat; men månne
ej den ädle Grefven sjelf ingått i en lika
beskaffad tolkning, då han börjar med att
omchristna Kongl. Maj:ts Propositioner lill
enskildes motioner. Antager man nu, att
Konungens Propositioner möjligen skulle kunna
sättas i likhet med enskildes motioner,
så skulle ju de förre, i följd af det behandlingssätt,
som för de senare är bestämdt föreskrifvet,
kunna undergå sådane förändringar,
att ej ett enda ord deraf återstode då
de antogos att hvila till en kommande Riksdag,
och detta blefve sannerligen ett monstrum.
Om nu RiksStånden antoge ett så
beskaffadt förslag, så skulle de, enligt Grund63
H. 4
5 o
Den 22 Febr pär ii f. m.
lagen, begära dag för att gifva Konungen
sådant tillkänna, och Konungen kunde icke
vägra sin sanction till den sålunda omgjorda
Kongl. Propositionen, som icke ägde mer
än namnet qvar af sin ursprungliga beskaffenhet.
Grefve Frölich säger vidare: att
Stånden icke förkasta Propositionen, utan
blott missivet; men jag hemställer huruvida,
då missivet innehåller blott ett tillstyrkande
af Propositionen, och det förkastas, Propositionen
icke jemväl förkastas. Jag stadnar
derföre vid den mening jag redan yttrat,
och hemställer, att man icke må låta
hero vid hvad Herr Hjerta föreslagit.
Herr Hjerta: Det är visserligen rätt,
som en värd Ledamot här anmärkt, att, då
Utskottet tillstyrker antagandet af en Kongl.
Proposition, den då till Stånden öfverlemnas
oförändrad, och jag har icke eller påstått,
att Utskottet äger rätt att göra några
ändringar i ordalagen, men jag har påstått,
att vi höra kunna säga, att vi icke vilja
hafva några förändringar af det gamla. Till
svar å den af Grefve Posse till mig framställde
fråga, får jag nämna, att det ingalunda
kan bestridas, att ju icke afslag är
ett beslut; men i 81 § står också icke förbudet
att vid första Riksdagen upptaga en
fråga till åfslag^ utan endast till bifall. Hvad
åter angår 56 §, så är det, enligt densamma,
icke tillåtit för Stånden att fatta beslut
i sjelfva saken, men väl huruvida för
-
Den 22 Februarii f. m.
5i
ändring bör äga rum eller icke. Stånden
kunna således icke vid en Riksdag besluta
hurudan en förändring skall bli; men väl
bestämma, om någon förändring är af nöden
eller icke. Jag bar alltid trott mig
finna, det Stiftarne af våra Grundlagar i
denna fråga utgått från den synpunkt, att
ändringar i Grundlagarne aldrig skulle kunna
till vägabringas vid en Riksdag, men att
deremot Stånden, genom rättigheten att vid
den första säga, att de ej vilja hafva någon
förändring, skulle varit i tillfälle att förekomma,
det ett förslag nödvändigt blefve
livilande, hvilket kunde vara af den beskaffenhet,
att det under de 5 åren emellan
Riksdagarne möjligen gjorde allmänheten yr
i hufvudet. Man kan ju tänka sig, att en
Minister utverkade en Proposition till Grundlagsändring,
hvarigenom äganderätten kunde
våldföras, och ätt denna, genom en lätt nog
vunnen pluralitet i ConstitutionsUtskottet,
således emot Ståndeils vilja, skulle blifva
hvilande; och hvad månne folket derom
skulle säga? Det låter derföre, enligt min
öfvertygelse, icke tänka sig, att Lagstiftarens
mening varit att till i3 Ledamöter af
ett Utskott öfverlemna en så oinskränkt makt;
och jag anhåller om Proposition i enlighet
med den åsigt jag sökt framställa.
Grefve Frölich: En värd Ledamot af
detta Stånd, som tillika är medlem af Conr
63 H.
4*
Den 11 Februari i f. m.
stitutionsUtskottet, har leranat den upplysning,
att åtskillige af Kongl. Majrts Propositioner
i Grundlagsfrågor behandlas på det
sätt, att de, utan någon förändring, blott
framställas till RiksStåndens antagande eller
förkastande. Detta är visserligen ett historiskt
factum, som således icke bestrides, men
hvars grund jag deremot ogillar; ty vore
ändamålet med remissen till ConstitutionsUlskottet
ej annan, än att Utskottet skulle
med ett enkelt missiv återlemna dem , så vore
Utskottet, till det minsta sagdt, obehöfligt.
Detta kan således aldrig hafva varit
Grundlagsstiftarens mening, utan måste den
deremot varit, att Utskottet skulle yttra sin
opinion angående den afgifne Propositionen;
och att Utskottet icke så gjort, är ett bevis,
att det ej uppfattat Grundlagens anda.
Hvad beträffar Pierr Grefve af Wetterstedts
anmärkning, så vill jag visserligen för min
del gerna låta Kongl. Majrts Propositioner
behålla namnet proposition, ehuru de till
sitt väsende visserligen icke äro annat än
motioner. Jag tror att Stånden, vid besvarande
af Konungens Propositioner, gå behörigt
tillväga, då de yttra sig deröfver,
och att de kunna afgifva svar, utan alt förnärma
värdet deraf. Hvad åter vidkommer
den omständighet., att Kongl. Majrt icke afslår
våra motioner, så hemställer jag om
det ej blir samma resultat, när de bifallas
med förändringar. Detta har jag velat till
svar å Herr Grefve af Wetterstedts anmärk
-
Den 11 Februarii f. ni.
53
ningar nämna. I öfrigt anser jag saken vara
så klart utredd, att jag endast instämmer i
den nu allmänt högt yttrade önskan om proposition.
Herr Cederschjöld: För en stund sedan
yttrade någre värde Talare, för att bevisa
det Ständ erne icke kunna ändra en Kongl.
Proposition, att anmärkningar finge i Stånden
göras endast vid Utskottets Utlåtande
och ej vid sjelfva Propositionen; men häruti
hafva de begått ett misstag. Ty uti 56
§ RegeringsFormen står: ”Göras i Riksens
”Ständers Plena icke några anmärkningar
"emot ConstitutionsUtskottets yttrande; hvile
”detsamma, såsom ett Riksens Ständers Utlåtande,
hvaröfver först vid nästa Riksdag,
”och då endast med Ja och Nej, skall kunna
”beslutas.”— — — Utskottets yttrande är här
detsamma, som sjelfva förslaget lill Grundlagsändring,
hvilket alltid biåste innefatta
den af Kongl. Maj:t afgifne Nådiga propositionen;
och då det således är öfver sjelfva
redactionsförslaget, som beslutas skall, så
måste anmärkningar jemväl kunna framställas
emot en Kongl. Proposition. För öfrigt
har Herr Hjerta tydligt visat, det han syftar
till samma mål som jag, och han är redan
med ena foten inne på mitt förslag,
samt skall snart, om han fortsätter, komma
dit med den andra.
Herr Lefréns Johan Pehr: Det är redan
fullständigt ädagalagdt, att, om man
54
Den 22 Febru ar ii f. m.
ägde rätt att förändra en Kongl. Proposition,
Konungens hela rättighet att deltaga i
Grundlagarnes stiftande och förändrande vore
upphäfd. Jag behöfver derföre icke uppehålla
mig vid denna fråga. Deremot har
jag velat fästa uppmärksamheten på ett misstag,
som Herr Hjerta, i min tanka, begått,
då han utaf orden i 81 § RegeringsFormen:
”Men icke må under någon förevändning
”Riksens Ständer förr än å nästa Riksdag
”Propositionen till bifall upptaga,” drager
den slutsats, att det icke är Stäliderne betagit,
att vid den första af slå Propositionen.
Han glömmer likväl, hvad bestämdt står
förut i §:n, eller att ett så beskaffadt afslag
endast kan äga rum i den händelsen, att
Utskottet afstyrkt propositionen; på sådant
sätt är det mycket lätt att komma till hvilken
slutsatts man behagar.
«
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde å nyo, om Ridderskapet
och Adeln ansåg Herr Hjertås anmärkning
böra förklaras utgöra Ridderskapets
och Adelns gemensamma tanka och lill
ConstitutionsUtskottet hänvisas.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg berörde
anmärkning höra förfalla.
Ropades äfven Ja och Nej.
Grefve Frölich begärde votering.
Den 22 Februari i f. m.
55
Hans E.xcellence Herr Grefven och
LändtMarskalken framställde följande Voteringsproposition:
Den
som instämmer i den anmärkning,
att Ridderskapet och Adeln anser 56 § Reg.-  Formen icke böra förändras, såsom endast
bestämmande, huru vid första behandlingen
af förslag till Grundlagsändringar skall förhållas;
men att Ridderskapet och Adeln må
finna, att den stridighet, som äger rum
emellan nämde § och 81 § RegeringsFormen
bäst kan förekommas, om i 8i § 2 mom.
insättes: Tillstyrker Utskottet livad. Konungen
föreslagit j och bifalla Riks Stånden, på
sätt 56 § stadgar, ConstitutionsUtskottets
Betänkandehvite frågan &c.; samt anser
denna anmärkning böra, såsom Ridderskapets
och Adelns gemensamma tanka, till ConstitutionsUtskottet
hänvisas, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, kommer berörde anmärkning
alt förfalla.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes samt derefter
anslogs.
Voteringen börjades klockan en qvart
till 3 e. m.; och befunnos, efter voteringens
slut, sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit sorn
följer:
56 Dcu ii F e b r u a r i i i’, m,
r
Ja — 18.
Nej — 71.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskildt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således ansett den i Ja-propositionen
upptagne anmärkning böra förfalla.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då någon vidare
anmärkning icke blifvit gjord mot de
af ConstitutionsUtskottet framstäite ifrågavarande
förslag, komme desamma att, till
den behandling 56 § Reg.Formen föreskrifver,
hvila intill nästa Riksdag.
Höglofl. Ridderskapet och Ådeln åtskiljdes
kl. 3 eftermiddagen,
In lidera ProlocoIIi
O. J. Lagerheim.
Måndagen d. 22 Februarii 183o.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Företogs val af 3:ne Suppleanter till
Ridderskapets och Adelns Fullmäktige i Rikets
Ständers Bank; och befunnos, efter valförrättningens
slut kl. en qvart till 8 eftermiddagen,
sedan det öfver förrättningen sär
-
Den 22 Februarii e. m.
57
skilt förde protocoll blifvit uppläst, följande
Herrar dertill hafva blifvit, genom fleste rösterne
utsedde:
Herr Rosenblad, Bernhard, Kammarherre,
100 röster;
Herr Hegardt, Christian Bernh., CanzliRåd,
102 röster;
Herr von Troil, Emil, Capitaine, g5 röster;
-
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
5 dennes under N:o 122 afgifne, och den
11 derpå följde e. m. på bordet lagde, ytterligare
Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottens under N:o 108
förut meddelte Betänkande, om Beklädnadsoch
Bevärings-Directioners inrättande vid
RusthållsRegementerne.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag anhåller vördsamt
att första Betänkandet, eller åtminstone
sjelfva de der förekommande punkterna, måtte
blifva uppläste, emedan jag, som gillar de
förändringar det senare Betänkandet föreslår
i ^:de och urte punkterna, ville tillstyrka
en förändring i 2:dra punkten. Utskottet föreslår,
att Directionen skulle bestå af Landshöfdingen,
RegementsChefen, Ryttmästaren
och 4 deputerade Rusthållare; men Utskottet
har ej föreslagit någon föreskrift, hura
dessa 4 skola väljas. Jag föreslår derföre
58
Den 22 Febr tiar ii e. m.
det tillägg: samt fyra Rusthållare, hvilka
sistnämnde de Rastande sjelfve ege att hvart
/f:de är utvälja. Jag tillstyrker detta så
mycket häldre, sorn Beklädnaden är bestämd
för 4 “r* och det synes lämpligast att Rostoch
Rotehållare, om de genom ett förhastad
t val varit illa belåtne med sina Deputerade,
må ega tillfälle att invälja nya, då
Beklädnaden skall omgöras.
Frih erre CederströmJacob: Då de Rustande
ega att välja sina ombud uti de ifrågavarande
Beklädnads- ocb BeväringsDireclionerne,
så är det naturligt, att det ankommer
på dem sjelfve att utsätta lid för ombytet
af dessa Deputerade. Det är icke tänkbart
att desse Deputerade skulle anses i bela
deras lifstid uti sådan egenskap fortfara. Utskottet
har ansett rättast, att låta denna sak
belt ocb hållet bero på Rust- ocb Rotehållarnes
eget skön. I afseende på sjelfva saken
skulle jag visserligen söka att göra min
vid förra Betänkandet åtföljande reservation
gällande, om icke jag visste, att detsamma
är af 2:ne Stånd , nemi. Preste- ocb BorgareStånden
bifallet, och det bar blifvit mig
sagdt, ehuru ejollicielt, att BondeStåndet äfven
bifallit detsamma; samt om icke Betänkandet
lemnade Kongl. Maj:t rättighet att
göra de förändringar i förslaget, som finnas
nödige, då han afgifver sin Nådiga Proposition
i ämnet till Rust- ocb Rotehållarne.
Utskottets Betänkande innehåller, alt det
Den 22 Februarii e. m.
59
ifrågavarande anbudet skulle ske Esquadronsvis;
det är detta sora är felaktigt, ty bela
saken går ej an om den icke sker Regementsvis,
emedan annars olikheter i Beklädnaden
uppkomma, hvarigenom trouppens
linie skulle för mycket förlora. Men då
Kongl. Maj:t äger att fästa det vilkor, att
propositionerna Regementsvis skola antagas,
är jag fullkomligt tryggad, alt Arméens bästa
blir bevakadt.
Grefve Horris Claés Fredrik: Det skulle
vara förgäfves om jag här sökte göra mina
åsigter gällande, då jag måste vid Betänkandet
göra den anmärkning, att Utskottet, enligt
min öfvertygelse, på alldeles olagliga
grunder stödt detsamma, emedan det mätte
vara gifvet, att man icke lagligen kan binda
en Rusthållare vid en passevolance, hvarpå
han ej frivilligt ingått. Jag måste dock
vid detta tillfälle, som vid de flesta andra,
finna min öfvertygelse om det rätta stå i
rak strid mot den stora pluralitetens, hvilken,
efter hvad jag tydligt inser, äfven denna
gång måste gälla likt ett maktspråk; hvarföre
jag, fullkomligt viss om bifall till Utlåtandet,
endast reserverar mig mot ett derpå
grundadt beslut, som gör ett våldsamt
ingrepp i eganderätten, då en minoritets
fria val, såsom contraherande med Staten, alldeles
undertryckes af en röstande pluralitet.
Herr Hjerta: Friherre Cederström har
emot mig anmärkt, alt Utskottet ansett det
6o
Den 22 F e b r u a r i i e. m.
vara att bäst bevaka Rust- och Rotehållares
rättighet då man öfverlät åt dem sjelfve att
bestämma tiden och sättet för utväljandet
af sina Deputerade uti ifrågavarande Direction;
men jag vet af erfarenhet, att då Rikets
Ständer aflåta sådana skrifvelser till
Kongl. Maj:t, hvilka innehålla dels ekonomiska,
dels administrativa frågor, Styrelsen
icke går ifrån dessa skrifvelser annat än i
de mindre detaillerne, utan utfärdar dem
sådana de blifvit till Styrelsen inlemnade i
händelse de bifallas. Om äfven så kommer
att tillgå med nu ifrågavarande Betänkande,
blir följden den, alt man i somliga Län tager
skrifvelsen i den mening Friherre Cederström
nu uppgifvit, men i andra åter
tager den så, som jag förmodat. Jag anser
det derföre vara bäst att i detta afseende
yttra en bestämd opinion, på det alt, om
Länen ofta vilja omvälja sine fullmägtige,
de icke måtte vara hindrade af dessa eviga
Directioner. Jag anhåller derföre, att i skrifvelsen
till Kongl. Maj:t måtte införas, att
Länens Deputerade minst hvart 4:de är skola
omväljas,
Grefve Brahe, Magnus: Jag förenar mig
så mycket heldre med Herr Hjerta, som den
Comité', hvilken Kongl. Maj:t i detta ämne
förordnat, just föreslagit detsamma, som han
nu yrkar, eller att de Deputerade skola,
med korta mellantider, af sine Principaler
omväljas. Comiteen har till och med gått
Den 22 Februari i e. m.
längre i sitt förslag, än Herr Hjerta tyckes
önska, då den projecterat mellantider, som
uro ändå kortare.
Jag anhåller i allt öfrigt om proposition
på bifall till Utskottets Utlåtande.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
Grefven och LancltMarskalken framställd
proposition, fann Ridderskapet och (Adeln för
godt gilla berörde Betänkande med de förändringar
Utskottets senare Utlåtande innehåller;
likväl under iagttagande deraf, att
2:dra puncten i nämde Betänkande borde
erhålla följande lydelse:
”Förvaltningen af dessa medel, för der”med
afsedda ändamål, uppdrages åt en in”om
hvarje Regemente eller Corps sammansatt
Direclion, bestående af Landshöfdingen
”i det Län, inom hvilket största delen af
”Regementet eller Corpsen är förlagd, Regementets
eller Corpsens Befälhafvare, en
”Ryttmästare eller Capitain, samt 4 Rusthållare,
hvilka sistnämde de Rustande sjelf”va
äga att hvart fjerde år utvälja.”
Emot detta beslut reserverade sig Grefve
Horn; Claes Fredrik.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 5 dennes under N:o 123 afgifne och
den ii derpåföljde e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i fråga om Ruslhållares skyldig
-
62
Den 22 F e b r u □ r i i e. ra.
heter i afseende å uppsättningen af nya munderingspersedlar.
Å njo föredrogs och bifölls Stats- och
BankoUtskottens den 28 sistlidne Februarii
under N:o 47 afgifne, och den 11 dennes
e. m. på bordet lagde, Utlåtande, öfver gjorde
anmärkningar vid Utskottens under N:o
22 förut meddeldte Betänkande, angående
den allmänna StatsRegleringen intill nästkommande
Riksmöte.
Herr von Hartmansdorff, August: .Tåg
anhåller, att, vid ProtocollsUtdragets expedierande,
man måtte ihågkomma, att de
3o,ooo R:dr, hvilka här äro upptagne såsom
besparing, blifvit genom Rikets Ständers
sedermera fattade beslut anvista till Södertelje
Canal, och att de sålunda icke längre
få bland tillgångarne upptagas.
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
19 sistlidne Januarii under N:o 118 afgifne,
och den 1 dennes e. m. på bordet lagde,
ytterligare Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottens under N:o p4
förut meddelte Betänkande, angående jemkning
i den provincen Skåne ålagde ordinarie
Rotering.
Grefve Horn, Claes Fredrik, anförde
skrifteligen:
Den 22 F e Ij r 11 o r i i e. in.
63 v
De förenade Slats- och EkonomiUt&kotten
hafva velat fästa en ringa vigt vid de
anmärkningar, som blifvit gjorda vid Utskottens
förra Betänkande; en omständighet hvartill
förklaringsgrunderna torde kunna hämtas
från en befarad våda af att medgifva förhållanden,
hvilka framkalla ett rättvist klander
mot vid tagne åtgärder. Men örn en viss
ömtålighet i vissa fall berättigar till öfverseende
nied förhållanden af mindre rättskränkande
natur, så må man dock icke vilja
inbilla hvarken sig sjelf eller andra, att,
vid frågor af högre vigt och svårare egenskap,
det allmänna sunda omdömet låter
tvinga sig inom de trånga skrankor, der
lättjan i förståndet och svagheten i viljan,
förenade bilda en slags moderation och liberalitet,
verkande i motsatts med de politiska
dygder, man derunder tänker sig. Jag
vill dermed hafva sagt, att då rättsvidriga
handlingar inom lagstiftningen eller lagskipningen
lossa samhällsbanden, så sammanknytas
de icke fastare genom den falska liberalismens
ocb moderalionens understundom
loyala bemödanden att göra det till
lätt, som orätt är. Väl hade det derföre
varit, om de förenade Stats- och EkonomiUtskotten
vinlagt sig mindre om att försvara
det orätta, än att rätta det oförsvarliga, som
vid ifrågavarande ämnes betragtande så ögonskenligen
visar sig för hvarje seende, hvilken
lemnar ringaste uppmärksamhet åt saken.
Som ett försök att gifva densamma
G4
Den 22 Februari i e. m.
en annan färg måste man anse Utskottens
åsidosatte vederläggning af de skäl och bevis,
som blifvit anförde mot lagligbeten af
Skånska Roteringen. Men besynnerligt nog
åberopa Utskotten deras redan framlagde_,
på ojficiela handlingar grundade berättelses
om Skånska nuvarande ordinarie Roteringens
tillkomst, såsom bevis för dess laglighet,
då lik vist den motsatta åsigten helt och
hållet grundar sig på sannfärdigheten af de
underrättelser Utskotten sjelfve meddelat i
omnämnde berättelse. Sålunda upplysa Utskotten,
i deras förra Betänkande, att villkoret
för åtagandet af ständiga Rotebållet i
Skåne blifvit öfverträdt, då nemligen Rotehållarena
uttryckligen förbehöllo sig, hvad
Regeringen också sjelf föreslagit, en allmän
femtedels minskning i den förut ålagde extra
Roteringsskyldigheten, och det oagtadt,
mången Rote icke tillgodonjutit denna rättighet,
hvaremot mången fått tillökning i
Rotehållsbesväret. Orättvisan af detta och
flerfaldige förfaranden har, som Utskotten
äfven upplyst, varit föremål för föregående
Ständers frugtlösa beifranden, och hafva
Utskotten sjelfve, uti Betänkandet N:o ,
medgifvit, att det huf vudsakligaste villkor,
under hvilket den mellan Kongl. Maj:t och
Extra Rotehållare träffade öfverenskommelse
om Roteringsskyldighetens förändrade
utgörande blifvit afslutad, icke emot de
senare är vordet samvetsgrant uppfyllt.
Ut
-
Den a 2 F elimar ii c. in.
G5
Utskotten anse äfven, att dessa, jemte flere
misstag vid Roteringens uppgörande, från erhållna
instructioner skedda af ad keiser eller
emot de Rot erin gs sky Idig e påtagligen begängne
förorättanden nu mera icke kunna,
utan vid en ny allmän undersökning och Rotejemkning
inom provinsen, undanrödjas eller
afhjelpas. Allt detta oagtadt hafva likväl
Utskotten i förra Betänkandet föreslagit, och
i det senare ytterligare tillstyrkt, alt vid
den redan skedde Rot er ingen framgent och
utan minsta rubbning bör förblifva, så vida
icke det gjorda och af Kongl. Majit
stadf listade förbehåll må anses undanröjdt
och icke ligga i vägen för den blifvande
Rotejemkningen. Här tillstyrka således Utskotten,
att lagstiftningen godtyckligt må tillintetgöra
det hufvudsakliga villkoret för ordinarie
Roteringens frivilliga åtagande, eller
att vidtaga åtgärder, dem Utskotten sjelfva
anse såsom påtagliga förorättanden. Men
ej nog härmed: Utskotten tilltro sig jemväl
att tolka 80 § RegeringsFormen på ett sätt
öfverensstämmande med de rättsvidriga begrepp,
hvilka Utskotten velat göra gällande
rörande lnifvudfrågan om Skånska Roteringens
lagenlighet. Den är lagligen tillkommen,
mena Utskotten, såsom följd af en
mellan Konungen och Extra Rotehållare
träffacl frivillig öfverenskommelse, deråt
Rikets Högloft. Ständer, med den rätt 80
$ Reg.Formen Rikets Ständer tillerkänner}
63 H. 5
66
Den 22 Februarii e. m.
tvenne gångerj eller vid 1818 och i8s3 årens
Riksdagar lemnat deras provisoriska bifall.
Om det nu skall medgifvas, att Ständerna,
i stöd af 80 § Reg.Formen, kunna lemna ett
provisoriskt bifall till en Kongl, proposition,
ehuru jag tror att det bör lemnäs categoriskt,
så inträffar likväl, vid ifrågavarande
fall, att det så kallade provisoriska bifallet,
icke blifvit påkallad t, hvarken af någon
Kongl, proposition eller väckt motion inom
RiksStånden, utan belt enkelt blifvit fästadt
som ett vilkor för en, af de nämde årens
Ständer yrkad, ny undersökning och Rotering
i de Skånska Länen. Men 80 § Reg*-  Formen stadgar uttryckligen, att ingen ny
eller tillökad Rotering kan tillkomma, utan
genom Konungs och Ständers sammanstämmande
beslut. Frågas! Har Skånska ordinarie
Roteringen sålunda tillkommit? Svaret
blifver bestämdt Nej! emedan aldrig någon
fråga hos Ständerna förevarit om denna Roterings
tillkomst. Denna stora angelägenhet
har sålunda, tvärt emot den ofta nämde
Grundlags-§:ns tydliga stadgande, blifvit af
Konungen ensam besluten och aldrig af
Ständer gillad; på grund hvaraf jag, af Utskotten
ovederlagdt, bestämdt antydt, hvad
en skyldig ifrån för Grundlagens obrottsliga
efterlefnad kräfver, nemligen olagligheten af
hela ordinarie Roteringsverket i Skåne. Då
denna sanning ingalunda kan vederläggas,
ehuru den tills vidare torde obetänksamt af
somlige förnekas, måste jag vidblifva den
Den 22 Februarii e. m.
öfvertygelse, att ingen annan rättsenlig utväg
gifves att komma till elen allt jemt yrkade,
och, som föregående Ständer uttryckt
sig, af både rättvisa och billighet påkallade
jemkning och rättelse i Skånska Roteringen,
än att en allmän ny Extra Rotering öfvergår
de båda Länen gemensamt, hvarefter det
må åt Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlämnäs
rättighet, att med hvarje Rote öfverenskomma
om dess frivilliga åtagande att hålla
ständig soldat, mot erhållande af en viss
förminskning i Rotehållsskyldigheten, sådan
den blifvit fastställd för hvarje Rote efter
en jemn fördelning af 2672 extra Roteringsnummer
öfver hela provincen , hvilken allmänna
extra Rotejemkning nödvändigt måste
föregå hvarje annan åtgärd till den ordinarie
Roteringens lagenliga stadfästelse;
och bör man ej betvifla, att icke ett betydligt
antal af de Roteringsskyldige qvarblifva
vid det ordinarie Rotehållet, örn det beviljas
dem en större nedsättning i lmmerairen
för öfvergången till ordinarie Rotehåll. Jag
föreslår, att J-, i stället för måtte blifva
den förmedling från extra till ordinarie Rotehållet,
som antages; emedan en så betydlig
nedsättning i Rotehållsskyldigheten torde
medföra en allmännare öfvergång till det
senare, i hvilket fall Armeen icke kommer
att sakna i sina leder samma effectiva stjn--  ka, som de Skånska Regementerna nu uppvisa,
vid hvilken omständighet man synes
63 H. 5*
68 Den 23 Februar e. m.
fästa så mycken vigt. Det kunde äfven till
Kongl. Maj:t öfverlåtas, att, med de vid
extra Roteringsskyldigheten qvarblifvande öfverenskomma
örn en ständig Rotevacanceafgift
i spanmål, som skulle användas till
förstärkande af provincens värfvade militaira
styrka, så vida man nemi. anser denna
åtgärd behöflig, i händelse det ordinarie
Rotehållet icke uppginge till den numeraire
som anses nödigt.
Om beslut i öfverensstämmelse härmed
tages, bör som ett oeftergifligt villkor stadgas,
att öfverenskommelse!! mellan Staten
och Skånes innevånare rörande det ständiga
kneckteliållets åtagande, måtte vara fullkomligt
fri å de senares sida, och att hvarje
delägare i en Rote äger sitt veto, så att en
mindre hemmansdel icke kan, mot egarnes
vilja, ordinarie roteras derföre att de öfrige
Roteinteressenterna deruppå ingått; äfvenså
hör den, som intet eller villkorligt svar afgifver,
anses vilja vid extra Roteringsskyldigheten
förblifva. Sammankomster för de
Roteringsskyldiges hörande öfver frågan höra
ske sockne- eller liäradsvis, för att blifva så
allmänna som möjligt, hvarvid de Roteringsskyldige
noga underrättas om den förändring
uti extra Roteringen, som föregått och
efter tilländalupen besvärstid blifvit fastställd.
Må det ytterligare tillåtas mig att vid
detta tillfälle erindra om den villfarelse,
hvari Utskotten råkat, och som föranled t en
Den 22 Febr tiar i i e.. m.
69
verklig förtydning af vårt Constitutionella
samhällsskick och våra lagar, då Utskotten
i förra Betänkandet påstå, att emedan frågan
om Skånes ordinarie Rotering/o/\y£ blifvit
väckt och framställd af provincens vid
1812 års Riksmöte närvarande Representanter
af de 3:ne Stånd, som i Roteringsbesväret
deltaga, borde, i ett så vigtigt och
magtpäliggande ärende, de frånvarande icke
få fördröja verkställigheten af de närvarandes
fattade beslut. Härvid anmärkes:
för det första, att förslag om förändring i
Roteringsskyldigheterna, framställda af Representanter
vid ett Riksmöte, måste i föreskrifven
ordning enligt 44 § Riksdagsordningen
behandlas, hvarförutan de icke kunna
eller böra medföra något resultat; och
då, som redan förut är ådagalagt, ingen fråga
vid 1812 års Riksdag blifvit i laglig ordning
väckt om Provincen Skånes roterande
till ordinarie knecktehåll, kan det icke eller
rimligen anses som en constitutionel
act, att Regeringen, på enskiltas, må hända
å enskilt interesse grundade framställning,
Ständerna ovetande, beslutar om denna vigtiga
och magtpäliggande angelägenhet, som
involverar arne Läns skattläggning emot en
ny grundränta; för det andra, att Konungens
Befallningshafvande i Skåne, örn än
till följd af Kongl. Maj:ts uttryckliga Nådiga
befallning, förehaft en constitutionelvidrig
handling, då de våldsamligen påbördat
Skånes allmänhet ett medgifvande, hvar
-
7o
Den 22 Febr nar ii e. m.
öfver de vid sammankomsterne frånvarande,
aldrig utlåtit sig. Hade det varit i 1812
års Riksdagsbeslut'sagdt, att så borde ske,
så kunde man väl klandra en dylik åtgärd,
men det hade dock lagligen ålegat Skånes
innevånare att sig densamma underkasta;
men då bela ordinarie Roteringen i Skåne
endast tillkommit i följd af enskildt contract
emellan Kronan och Skånska extra Roteringsskyldige,
så följer klart deraf, att de,
hvilka i ett sådant contract icke uttryckligen
ingått, också ingalunda kunna dervid,
anses bundne genom de Jakandes bifall.
Jag bestrider derföre Utskottens grundlösa
föregifvande i senare Betänkandet, att genom
stadfästade contractsvillkor all möjlig utväg
blifvit stängd att afhjelpa de upprepade klagomålen,
och föreslår, alt llidderksapet och
Adeln, med förkastande af Utskottens förslag
till en Ratejemkning i Skåne, hufvudsakligen
grundadt på ett lagstridigt upphäfvande
af de villkor, hvarförutan ingen ordinarie
Rotering blifvit af Skånes Jakande
Roteringsskyldige åtagen, måtte, med samvetsgrant
iagttagande både af contracters
helgd och de Nekandes rätt, för sin del förklara,
att Ridderskapet och Adeln icke kan
tillstyrka någon annan åtgärd, än en förnyad
öfverenskommelse mellan Kronan och
Skå nes Roteringsskyldige om ordinarie Roteringens
frivilliga åtagande, mot de villkor
och på det sätt jag ofvan föreslagit, som uti
Den 22 Februarii e. m.
en framställd proposition lämpligast torde
kunna sålunda uttryckas:
Att en ny, af rättvisa och billighet påkallad,
och af föregående Ständer begärd,
allmän jemkning i den år 1811 verkställda
extra Rotering äfven måtte öfvergå provincen
Skåne, utan afseende på den derstädes
för närvarande provisoriskt bestående ordinarie
Rotering, hvilken sålunda upphäfves;
men att, efter skedd och i laga ordning
stadfästad jemkning med hela extra Roteliållsskyldigheten
för 2572 nummer inom
de 2:ne Länen, de extra Roteringsskyldige
måtte sockne- eller häradsvis höras, hvar
och en för sig öfver den proposition: att,
emot erhållande af en tredjedels minskning
i sin extra Rotehållsskyldighet, åtaga
sig det ständiga kneckteliållet, sålunda till fi
numeraira beloppet nedsatt; och att den,
som från de utlyste sammankomsterna för
detta ändamål uteblifver, lemnar intet eller
villkorligt svar, måtte anses icke hafva uppå
förslaget ingått, utan alltså vilja förblifva
vid den oförmedlade extra Roteringsskyldigheten;
dock att under tiden den närvarande
ordinarie Roteringen komme att orubbad
förblifva.
Friherre Cederström, Jacob: I händelse
de öfrige 3:ne RiksStånden genom sitt bifall
till ifrågavarande Utlåtande icke hade
gjort det alldeles öfverflödigt att besvara de
anmärkningar, Grefve Horn här framställt*
72
Den 11 F e b r u a r i i e. m.
skalle jag visserligen åtagit mig detsamma.
Nu vill jag blott inskränka mig till att tillkännagifva,
det Expeditionen livilar pä Ridderskapets
och Adelns bord till justering.
Herr Rosenquist, .Fredrik Leonhard:
För livar och en, som kan göra skillnad
emellan rätt och orätt, billighet och obillighet,
blir det ej svårt att finna, det Skånska
Roteringens tillkomst icke bär stämpeln
af ett sorgfälligt iagttagande af medborgerliga
rättigheter. Bevisen deraf äro så tydligt
och klart af en mängd talare inom delta
luis ådagalagde, då ärendet förra gången
discuterades, att allt vidare ordande derom
är öfverflödigt. Det ringa afseende Utskotten
fästat på de många grundeliga anmärkningar,
som i RiksStånden blifvit gjorde,
är beklagligt; och ännu beklagligare är det,
att allt, hvad som till en jemnare fördelning
af denna ojemt tryckande börda blifvit
föreslagit, af Utskotten ansetts förkastligt.
Då Utskotten likväl icke i något fall
kunnat vederlägga hvad anmärkt blifvit, utan
rätt och slätt, samt utan någon uppgifven
grund, hemställt, alt alla uppgifne förslag
måtte af RiksStånden ogillas, anser jag mig
icke eller böra lägga annan hand vid ärendet,
än blott göra en contra-hemställan, och
vågar jag altså vördsamt anhålla om proposition,
att Högloft. Ridderskapet och Adeln
ville besluta en sådan underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t, som den, Friherre Wrangel
Den 22 Febr u ari i e. m.
73
föreslagit, hvilken jag anhåller mätte blifva
ljudeligen uppläst. Jag gör mig så mycket
häldre öfvertygad om bifall härtill, som derigenom
allt skäligt missnöje bland Provincen
Skånes Rotehållare förvandlas till allmän
tillfredsställelse.
Den af Herr Rosenquist uppgifne del
af Utlåtandet upplästes å nyo.
Herr Hjerta_, Gustaf: Jag vill endast
anhålla att få förena mig i Grefve Horns
framställning. Genom hans förslag vinnes
att, utan att kränka Rikets Ständers värdighet,
och utan att förnärma enskild rätt,
man kan söka iordningställa den ojemnare
Roteringen inom Skåne. De 1600 man Indelte
soldater, som nu finnas i Skåne, skulle
då blifva qvar, och en allmän lindring i
Roteringsbesväret vinnas. Då man kan förena
alla tre dessa fördelar, tror jag sannerligen
att man påfunnit rätta utvägen att
frångå ett förhållande, som är sårande för
Regeringen och otillfredsställande för Skåne.
Då denna sak blott lomme att sanctionsvis
af Kongl. Maj:t behandlas, tror jag, att om
Ridderskapet och Adeln ej fattade ett lika
beslut med de öfriga 3 Stånden, Kongl.
Maj:t deraf kunde få en anledning att se saken
från en annan sida, så mycket mera,
som Regeringens och Provincens bästa, samt
Rikets Ständers framtida säkerhet att ej utan
deras åtgärd se all extra Rotering förvandlad
till ordinarie, deruppå bero. På denna
74
Den 11 Februarii e. m.
grund yrkar jag proposition lill bifall å
Grefve Horns förslag, sorn jag tror tillfredsställa
Skånes behof och Regeringens önskan.
Friherre Toll, Gustaf Philip, bade inlemna
t ett Memorial, så lydande:
Såsom frånvarande då fråga om Skånska
Roteringsjemkningen bos Högloft. Ridderskapet
och Adeln förevar till pröfning,
finner jag, i anledning af Herr Friherre
Wrangels dervid afgifne utlåtande, mig uppmanad,
att nu vördsamt anhålla till protocollet,
reservationsvis, få upptaga den kännedom
om saken, hvarpå min enskilta öfvertygelse
grundar de i motsatts mot Herr
Friherrens varande åsigter deraf. Jag för—
anlåtes härtill så väl af Representationens,
som den respective Allmänhetens anspråk,
att äga upplysningar i alla de fall, som så
nära röra dess öfverensstämmande rätt; af
den undersåtliga trohet jag svurit, och alltid
skall bekräfta emot en Konung, hvars
stora omsorger och personliga uppoffringar
uti sitt Folks kärlek finner sin rättvisaste
belöning; hvilkas erkännande i min
tanka, icke står rätt tillsammans med öfverklagandet
af en tillåten eller anbefalld
obehörig Embetsinverkan till förfång för
detta folk, vid det tillfälle som nu åberopas,
och af den rättvisa, som (det torde
förlåtas min erkänsla och tacksamhet) jag
upprigtigt önskade, måtte uti allt vederfaras
den man, hvars Embetsmyndighet af
Den 11 Februarii e. in.
75
Herr Friherren såsom skadelig i denna sak
framställes; och till hvars Embetsbana, äfven
under utförandet af flera vigtiga värf
till landets nytta, jag de sista 18 åren af dess
lefnad ägt den lyckan alt stå i ganska nära förhållande:
Och hvilken bana, oväldigt prof -  vad, lärer utan motsägelse framvisa en
redlig nitisk trohet emot Konungen och aldrig
sviken Fosterlandskärlek. (Detta ensamt
torde finnas kunna betrygga ett land,
som ej önskar splittra all ordning, ulan äga
och bibehålla sin sjelfständighet).
Äfven är jag härtill föranledd af min
enskilta tillgifvenhet och agtning för Herr
Friherre Wrangel, hvars personliga egenskaper
af mig värderas, under önskan, att
hvad jag uti denna sak känner, skulle i någon
mohn kunna förändra dess opinion, i
händelse den af mindre tillförlitliga uppgifter
vore missledd.
Extra Roteringsuppsättningen i Skåne
var en frivilligt erbjuden patriotisk uppoffring,
som måhända derigenom mäst blifvit
en tryckande beskattning, att den skulle på
en gång utgöras. Detta visade deremot provincen
Skånes nära deltagande uti hela Rikets
behof, på en tid då allt borde uppoffras
för dess såkra sjelfbestånd, och den lid
just, då detta blef betryggadt. Regeringen,
inseende svårigheten för denna Provins, att
med så stora uppsättningskostnader besväras
vid hvarje krigstillfälle, då man, i följd
af detta frivilliga åtagande, kunde ålägga
7S
D e ti 22 Februarii e. rn.
densamma uppställa sin extra Rotering; öfverlöt
åt samma frivilliga åtagande, att testämma,
huruvida en ständig eller ordinarie
Rotering, med minskning till f uti numerairen,
kunde förmånligen antagas i dess
ställe — (anmärkes att kostnaden för extra
Roteringens första uppsättande lärer bestämdt
kunna räknas hafva motsvarat 2 k 3 års
egendomsafkastning).
Redan år 181 a, då denna extra Rotering
uppsattes, ägde jag uppdrag att besörja
min svärmoders Friherrinnan Gyllenstjernas,
född von Kochens, egendoms angelägenheter
i Skåne. Det synes nu af en bilaga
till Utskottens Betänkande, att äfven
bon för samtelige sine hemman i Skåne, utgörande
82 oförmedlade hemman, förblifvit
vid extra Roteringen. Skulle den af Herr
Friherre "Wrangel förmenade orätta tillämpning
af snille och öfvertalande förmåga, genom
Haris Excellcnce Fältmarskalken Grefve
Toll, kunnat så långt verka, och velat göra
det, på en opinion, skulle detta hänfört
mången att frivilligt åtaga sig, det de icke
erkände vara med egen förmån och nytta
förenadt, så skulle väl äfven jag härom ägt
någon kännedom, hvilket jag öppet förklarar
mig aldrig ägt, eller kunnat ana. I förbigående
anser jag mig böra upplysa, att de,
hvilka icke kunde åtaga sig ordinarie Rotering,
ägde sine skäl dertill tydlige, färden
sorn om landet äger kännedom, dels uti
egendomarnes vanhäfd och obegränsade osä
-
Den 22 Februarii e, m.
77
kre områden, hvilkas enskiftande och ofta
utflyttning medförde de byggnads- och odlingskostnader,
hvilka skolat blifva kännbarare,
om man äfven uppfört soldattorp,
hvilka vid framtida skiften bordt afllytlas
och ombyggas. Man ansåg derföre nästan
omöjligt att kunna för egendomar af FideiComiss
natur ikläda sig den ordinarie Roteringen;
man ville efter hand vinna tid att
sätta dessa soldattorp å laglig grund, för
att vid nästa behof af uppsättning äga bosatt
folk.
Då jag sålunda, och efter hvad jag vördsamt
anfört, anser mig icke antaga de be~
vekelsegrunder för behofvet af en Rotejemkningsförrättning
uti Skåne, som Herr Friherre
Wrangel synes såsom sådane hafva
framställt, men i öfrigt fullkomligt tror mig
böra instämma uti Provincens behof och
nytta deraf, hemtar jag anledning derför af
följande motiver:
1:0 Om sådane lägenheter ännu kunna
förefinnas, som blifvit af Committerade uteglömde,
eller sådane, som enligt Rikets Ständers
beslut rörande extra Roteringens upprättande,
i anseende till andre prestationer
frikändes, och hvilka prestationer upphört,
hvarefter en extra Roteringsskyldighet i min
tanka borde inträda.
2:0 Om alla de emot sista RoteringsCommissionen
anförde besvär finnas behörigen
afgjorde, och den ^ blifvit rättvisligen
tillgodo njuten, som lofvades dem, hvilka
7b
Den 23 Februari i e. m.
an togo den ständiga Roteringen. Om icke
elen allmänna och enskilta okunnighet om
dvlike angelägenheters lagenliga behandling
möjligen kunnat vålla någon sin talans förlust,
då man ville söka rättelse, hvilket, om
äfven uti formerne bekräftadt, enligt min
öfvertygelse till landets båtnad och nytta
icke kan begagnas. Utredandet af alla dessa
förhållanden genom en Commission skulle
visserligen sätta Hans Maj:t Konungen i tillfälle,
att, med Dess inom Folket högt prisade
omsorgsfulla omvårdnad för dess väl,
lemna det afseende åt Rikets Ständers underdåniga
tillstyrkan rörande en jemkning uti
Roteringsbördan, den Herr Friherre Wrangel
af förtjensfullt nit yrkat, och den jag,
oansedt utaf olika bevekelsegrunder, vördsamt
understödjer.
Friherre af Nordin, Carl Johan: Det
är i anledning af Herr Hjertås yttrande, jag
begärt ordet. Sedan Friherre Cederström
upplyst, att 3 Stånd redan afgjort saken genom
bifall till Utskottens Utlåtande, anser
Herr Hjerta att, om Ridderskapet och Adeln
fattade ett annat beslut, Kongl. Maj:t deraf
skulle erhålla ledning vid bedömandet af
saken från en annan sida. Jag hemställer
till Herr Hjerta sjelf, huruvida en fråga,
som endast grundar sig på 80 § RegeringsFormen,
kan hos Kongl. Maj:t undergå någon
annan behandling, än att oförändrad afslås
eller oförändrad antagas. Afslår Kongl.
Den 22 Februari i e. m.
79
Maj:t de öfriga 3:ne Ståndens yttrade mening,
förblifver saken i sitt närvarande skick
intill nästa Riksdag, och i detta fall, äfvensom
om Kongl. Maj:t bifaller de andra 3
Ståndens beslut, kommer Ridderskapets och
Adelns mening, till följd af Grundlagens
föreskrift, icke att officielt något inverka på
det slutliga resultatet. Jag förenar mig således
med Friherre Cederström i anhållan
om bifall till Utskottens Utlåtande, som redan
är af 3:ne RiksStånd och således af Rikets
Ständer, för deras del, definitift afgjordt.
Herr Hjerta: Det är visserligen som
Friherre af Nordin sagt, att, i händelse
Kongl. Maj:t ej antager de 3 öfrige Ståndens
beslut, saken kommer att blifva oafgjord
intill nästa Riksdag. Men jag tror, att just
Ridderskapets och Adelns beslut skulle hafva
m denna verkan på Konungens rådgifvare och
Kongl. Maj:t, att de häldre låta saken förblifva
i det skick den är, än att på ett
otjenligt sätt afhjelpa densamma. Derigenom
kunde äfven beredas, att Rikets Ständer nästa
Riksdag erhöllo en Nådig proposition om
rätta methoden att på ett lagenligt sätt få
saken afhnipen. Att ett Rikets Ständers bealut,
tillvägabringadt af 3 Stånd, kan genom
det 4:des afslag blifva hindradt, derpå
har jag haft erfarenhet vid 1823 års Riksdag,
då Kongl. Maj:t vägrade sin sanction
på Assignationslagen, enligt hvad man inom
alla kretsar sade, endast derföre att Rid
-
8o
Den 22 Februarii e. m.
derskapet och Adeln, till följe af här på
Riddarhuset förekommande grundliga skäl,
afslog den samma. Jag tror det derföre vara
bättre, att Ridderskapet och Adeln i denna
fråga fattar ett motsatt beslut, eller att
man först afhjelper det lagstridiga, derigenom
att man först anställer en Rotejemkning,
och sedan tryggar den ständiga Stammen
derigenom, att man tillvägabringa!- en
nedsättning i extra Roteringens nummerstyrka.
Derigenom skulle man förena allas önskningar
och tillika garantera bibehållandet af
de nu existerande 1600 man lill en ständig
Stam vid ett inträffande krig. Jag anhåller
om proposition till bifall pa Grefve Horns
förslag.
Friherre af Nordin: Örn Kongl. Maj.-t
bifaller de 3 Ståndens beslut, anser jag
Kongl. Maj:t hafva på det lagenligaste sätt
afgjort saken. Det beslut Ridderskapet och
Adeln nu fattar, kommer dessutom ej i officiel
väg till Kongl. Majit, i händelse det
blir olika med de öfrige Ståndens. Herr
Hjerta har trott sig från Kongl. Majits beslut
om Assigneringsstadgan hämta ett bevis,
att Ridderskapets och Adelns beslut, då
det är olika mot de 3:ne öfrige Ståndens,
af Kongl. Majit äfven tages i betraktande.
Samma händelse som, då AssigneringsStadgan
behandlades i Conseillen, förefanns för
Kongl. Majit att ej gilla densamma, samma
hän
-
Den 21 Febi-u ar ii e. m.
8t
händelse kan äfven vid denna frågas afgörande
inträffa, att nemligen Kongl. Maj:t
afslår Ständernas framställning, oaktadt Riddcrskapets
och Adelns tanka ej af Kongl.
Maj:t är känd, och motsattsen kan äfven lika
så väl inträffa utan att Ridderskapets och
Adelns sätt att se frågan inverkar uppå Kongl.
Maj:ls fria pröfning och beslut i Dess Conseille.
Jag finner således ingen nytta deraf,
att drifva saken längre, än att Ridderskapet
och Adeln låter vid de tre öfriga
Ståndens beslut hero. För öfrigt får jag
vördsamt erinra Ridderskapet och Adeln, att
då ordinarie Roteringen 1812 inrättades, fästade
Skånska Rotehållarne 2:ne vilkor dervid.
Ett vilkor har af Grefve Horn blifvit
omnämndt, men det andra har han förbigått,
det nemligen att ingen skulle erhålla
högre ordinarie Rotering, än den extra Rotering
honom förut ålåg. En sådan ojemnhet
har vållat, att denna fråga vid så mångå-
Riksdagar förekommit, och Utskotten
hafva nu lemnat Rotehållarne öppet, att undanrödja
detta vilkor, örn de så önska; och
dervid torde det höra få bero.
Grefve Brahej Magnus: Jag förenar
mig med de Herrar, som yrka bifall till
Utskottens Utlåtande, och anhåller hos Herr
Grefven och LandtMarskalken om proposition
derpå.
Herr Hjerta: Den grundsatts Friherre
63 H. 6
82
Den 22 Februarii e. m.
af Nordin framställt skulle, om den tilläm»
pades, göra öfverflödigt att Ridderskapet och
Adeln någonsin öfverlade i frågor, der 3
Stånds beslut redan föregått, utan man skulle
då blott förena sig om det moderna uttryck
att låta dervid bero. För min del tror jag
det vara tillfredsställande för Ridderskapet
oeb Adeln, för Allmänheten och för Kongl.
Maj:t, samt af stor vigt, att Stånden fatta
beslut i alla frågor. Har vår Representation
något värde, så är det genom klokheten
i de beslut vi fatta, och då bör hvarje
Stånds röst hafva något afseende och gehör
hos Styrelsen. Derföre tror jag det vara
bättre att vi fatta ett riktigt beslut, än att
vi icke fatta något. Jag anser det derföre
riktigast alt, såsom Grefve Horn föreslagit,
först jemka extra Roteringen, och sedan föreslå
Rotehållarne att sammanslå 3:ne extra
Rotar till anie ständige, eller att 25oo sammansmälta
till 1600 man, och slutligen, att
livar och en får lemna sitt svar. Det är
bättre att Ridderskapet- och Adeln uttrycker
detta, än att man låter hero vid de öfrige
Ståndens beslut. Jag yrkar ånyo proposition
på Grefve Horns förslag.
Grefve Horn: Jag har endast begärt ordet
för att besvara Friherre af Nordins inkast,
då han trott mig hafva uraktlåtit att
uppgifva ett af de a:ne vilkor, som Skånska
Rotehållarne 1812 fästade vid den ständiga
Roteringen. Förhållandet är icke så
-
Den ii Fel) in a rii e. m.
83
dant. Delta vilkor inbegripes ju i det af
mig uppgifne, att de måtte erhålla en örtedels
nedsättning i sin då varande extra Rotering,
ty det är ju klart, att den som skall
liafva en örtedels nedsättning, icke kan på
samma gång få någon förhöjning. De som
ingingo på den ordinarie Roter ingen vägrade
en jemkning i extra Roteringen, troligen
derföre, att de insågo, att, om en extra
Rotering skulle öfvergå dem, de skulle erhålla
förhöjningen i den de redan ägde. Jag
linner sålunda ej riktigt, att, för några enskiltas
interesse, den öfriga stora pluraliteten
skall qvarblifva vid alla de nu förefinnande
olagligheter. Jag förblifver vid min
anhållan om proposition på det af mig uppgifne
förslag.
Grefve Frölich> David: Det möjligen
sämsta af alla motiver, som Ridderskapet
och Adeln kan för sitt handlingssätt löija,
är att i hvarje fråga endast se efter hvad
de öfrige 3 Stånden gjört, och att låta dervid
bero. Jag kan ej föreställa mig, att
Ridderskapet och Adeln altjemt skamligen
låter detta motiv blifva för sig en ledning,
utan afgör hvad som är rätt eller orätt i
sjelfva saken. I denna fråga har jag ej hört
andra argumenter från motsatta sidor, än
att den vore af 3 Stånd afgjord. Då jag ej
kan finna annat, än att Grefve Horns framställning
är riktig i saken, och jag anser
63 H. 6
84
Den 22 F e b r u a r i i e. m.
Ståndet skyldigt att yttra en opinion deruti,
anhåller jag om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition till antagande af
Grefve Horns förslag
Herr Tham, Wollrath: Aldrig har jag
förenat mig, och aldrig skall jag förena mig
i den åsigt, att bifalla en sak för det 3 Stånd
bifallit densamma, och icke heller utgör det
nu motivet, hvarföre jag tillstyrker bifall å
Utlåtandet, utan har jag dertill andra motiv.
Grefve Horn har föreslagit, att en
jemkning i Skånska extra Roteringen först
skulle ske, och att man sedan skulle erbjuda
Rotehållarne att med minskning från
a5oo man till 1600, åtaga sig desse såsom
ständige; men hvar och en, som icke ville
ingå derpå, vöre dertiil icke förpligtad, och,
så vida Grefve Horns ändamål är att bibehålla
ordinarie Rotering, går det icke an
att antaga hans förslag. Om det vore fråga
om att inskränka saken till jemkning och
nedsättning i extra Roteringen, mot skyldighet
att åtaga sig en ordinarie Rotering,
då skulle förslaget kunna låta göra sig, och
jag skulle då icke hafva något deremot. Nu
åter innehåller Grefve Horns förslag ingenting
mindre, än att upplösa ordinarie Roteringen,
utan att få någon ting i dess ställe.
Jag tillstyrker bifall på Utskottets Utlåtande,
som bibehåller den ordinarie Roteringen
och gör möjligt att tillvägabringa någon
jemkning deruti.
Den 22 Februarii e. rn.
85
Herr Hjerta: Jag måste bestrida Herr
Tharas uppgift, att ordinarie Roteringen genom
Grefve Horns förslag skulle upphöra.
Ridderskapet och Adeln torde finna, att förhållandet
är olika då fråga är om att, der
ständig rotering redan finnes, öfvergå tillen
rättsprincip om dess jemna fördelning, eller
att, der ingen finnes, inrätta enny. I Skåne
äro torpen färdiga, legorne uppgjorde, och
man har der vant sig vid den ordinarie Roteringen.
Det är icke någon fråga om, att
Skåningarne skulle vilja undandraga sig den
ordinarie Roteringen, då de derigenom vinna
en tredjedels lindring i extra Roteringen,
synnerligen då man besinnar huru legorne
då, i händelse af krig, skulle betydligen
höjas. För den enda möjlighet, då
någon skulle finna sin fördel uti att icke
ingå på ordinarie Rotering, har Grefve Horn
föreslagit det correctiv, att en lämplig Vacanceafgift
skulle gifvas, hvilken äfven troligen
verkar att ingeil vill qvarblifva vid
Extra Roteringen. Jag anhåller om bifall
på Grefve Horns förslag.
Grefve Horn: Jag erkänner, att jag skulle
med Herr Tham finna det lättaste sättet att
afgöra frågan, om Riksens Ständer på förhand
afgjorde, att, så vida jemkning i Roteringen
föregick, det ej skulle bero på Rustoch
Rotehållare att qvarblifva vid extra Roteringen
eller öfvergå till den ordinarie Roteringen;
men jag skulle då fela emot hvad
86 Den 22 Februarii e. m.
I
jag anser lagligen rättvist, emedan de vilkor,
som vid den ordinäre Roteringens åtagande
etablerades, derföre ligga i vägen.
Det är omöjligt att, med bibehållande af
rättvisa, kunna vidtaga sådan åtgärd, som
de öfrige tre Stånden, eller att ålägga någon
Skånsk Rotehållare förhöjd Rotering, enär
Skåningarne åtagit sig Roteringen med vilkor
att ej någon förhöjning deruti skulle äga
runi. Herr Thams förslag innebär likväl
en sådan förhöjning. Jag anser oundvikligen
nödvändigt att öfverlemna åt hvars och
ens fria val att åtaga sig en sådan Rotering
eller icke. Herr Hjerta har utvecklat min
åsigt af saken, eller alt Skånes fördel skulle
blifva bibehållandet af en nedsatt ordinarie
Rotering,
Friherre af Nordin: För min del kan
jag icke tro det vara Skånes fördel att ingå
på ordinarie Rotering mot en tredjedels nedsättning
i extra Roteringen. Om man t. ex.
proponerade Provincen Westmanland, som
har 1200 man ordinarie Soldater, att utgöra
detta knecktehåll genom extra Rotering
med en proportionerad förhöjning, är jag
fullt öfvertygad, att Provincen med nöje skulle
ingå derpå. Äger detta rum i Westmanland,
kommer det äfven säkert alt äga rum
i Skåne, äfvensom i Rikets alla öfrige Provincer.
Jag är förvissad, att om man öfverlemna!’
detta afgörande till Rotehållarnes
egel skön, skall icke en enda ordinäre sol
-
Den 22 Februarii e. m.
87
»lat komma att finnas i Skåne, utan skall, i
händelse af ett krigs utbrott, hela Roteringen
komma att bestå af blott Recryter, alldeles
ovane vid krigsyrket. Jag tror således,
att Grefve Horns förslag innebär en
fullkomlig upplösning af de båda Skånska
Regementerna, och som detta icke låter sig
göra, alldra minst i en gränsprovince, måste
jag helt och hållet bestrida detta förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde derefter proposition
till bifall å Utskottets Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade afslå
förevarande Utlåtande, med förklarande, att
Ridderskapet och Adeln för dess del instämmer
uti det af Grefve Horn framställde förslag.
Ropades Ja och Nej.
Friherre Cederström och Herr Tham
anhöllo om votering.
Herr Crusenstolpej Magnus Jacob: Jag
begagnar stilleståndet under det Voteringspropositionen
utskrifves alt, då Friherre Cederström
nyss tillkännagifvit det ExpeditionsUtskottets
förslag till underdånig skrifvelse
i denna fråga livilar på Ridderskapets
o'ch Adelns bord, begära Friherre Cederströms
upplysning, hvarest skrifvelsen om
88
Den 22 Februarii e. m.
de 60,000 R:drne till UndervisningsVerken,
om hvilken vi här 2:ne gånger voterat, för
det närvarande hvilar. Jag vågar anhålla
att Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
ville erinra Friherre Cederström,
såsom ordförande i ExpeditionsUtskottet, att
dermed inkomma, på det den måtte blifva
innan Riksdagens slut, som nu är utsatt till
den i5 Martii, expedierad.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde följande Voteringsproposition
:
Den som bifaller Stats- och EkonomiUtskottens
senare Utlåtande angående jemkning
i den Provincen Skåne ålagde ordinarie
Rotering, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln, med afslag å Utskottens berörde Utlåtande
besluta: Att en ny af rättvisa och
billighet påkallad, och af föregående Ständer
begärd, allmän jemkning i den år 1811
verkställde extra rotering, äfven måtte öfvergå
Provincen Skåne, utan afseende på
den derstädes för närvarande provisoriskt
bestående ordinarie rotering, hvilken sålunda
upphäfves; men att, efter skedd och i
laga ordning stadfästad jemkning med hela
extra Rotehållsskyldigheten för 2572 Nummer
inom de t vänne Jernen, de extra Ro
-
Den 11 Februarii e. m.
89
teringsskyldige måtte sockne- eller häradsvis
höras, hvar och en för sig, öfver dea
proposition: att emot en tredjedels minskning
i sin extra Rotehållsskyldighet åtaga sig det
ständiga knektehållet, sålunda till 5- i numeraira
beloppet nedsatt; och att den, som
från de utlyste sammankomsterna för detta
ändamål uteblifver, lemnar intet eller villkorligt
svar, måtte anses ej hafva på förslaget
ingått, utan alltså vilja förblifva vid
den oförmedlade extra Roteringsskyldigheten;
dock att under tiden den närvarande
ordinarie roteringen kommer att orubbad
förblifva.
Hvilken voteringsproposition afRidderskapet
och Adeln godkändes samt derefter
anslogs.
Yoteringen började kl. en qvart till 10
eftermiddagen, och befunnos efter voteringens
slut, klockan 10 på aftonen, sedan en
voteringssedel blifvit undantagen och förseglad
samt de öfrige voteringssedlarne blifvit
öppnade, rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 23.
Nej — 24.
I följd hvaraf och sedan det öfver voteringen
särskildt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Ridderskapet
och Adeln således, med afslag å Utskottens
Utlåtande, antagit det af Grefve
Horn framställde förslag.
9?
Den 22 Februarii e. m.
Justerades 20 ProtocollsUtdrag för den
19 dennes f. och e. ni.
Upplästes nedannämnde från Utskotten
inkomne Memorial och Utlåtanden, nemi.
Från StatsUtskottet:
Af den 16 dennes:
N:o 4°6. I fråga om att uppbörden af
åtskillige förvaltande Verks inkomster böra
af Statsverket öfvertagas emot erläggande
till samma Verk af bestämda årsanslag, m. m.
N:o 407. Angående åtskilliga omständigheter
hörande till RiksBokslutet.
Frän BancoUtskottet:
Af den 12 dennes:
N:o 121. Öfver anmärkningar vid Utskottets
af de trenne öfriga RiksStånden bifallna
Memorial N:o 100, med förslag till
reglernentariska föi’eskrifter om Låns meddelande
från Banken, mot pant af tackjern.
Af den 16 dennes:
Med förslag angående några uti BancoRcglcmentet
erforderliga närmare bestämmelser
i samband med den af Rikets Ständer
beslutade Upp- och Utlåning.
Frän Lagutskottet:
Af den 16 dennes:
N:o 166. I anledning af Remiss å StatsUtskottets
Utlåtande N:o 372 öfver Herr Hjertås
motion om stadgande, att fi’ågor om åter
-
Den 22 Februarii e. m.
9*
[betalnings- och ersättnings-skyldighet emellan
Kongl. Maj:t och Kronan, å ena, samt
enskilde personer, å andra sidan, ej få häilsk
ju tas till Gode Mäns afgörande, utan ovilkorligen
höra vid Laga Domstol upptagas
och afdömas.
Lades på hordet.
Likaledes upplästes och lades på bordet
tvänne från Högvördige PresteStåndet
ankomne ProtocollsUtdrag af den 19 dennes,
innehållande:
1:0 att BancoUtskottets Memorial N:o
n3, med hemställan angående ersättning i
anslagsväg för den förlust, som kommer att
drabba de i BancoReglementet för år i8a3
(pag. 48) uppräknade åtskilliga Akademier,
Collegier och Allmänna Inrättningar, genom
bestämmande af 128 sk:s pris för allt silfvermynt,
som i utbyte emot Bancosedlar
dem tillhandahålles, blifvit af PresteStåndet
bifallet med förklarande, att ifrågavarande
anslag må utgå af Bankens årliga
vinst, innan den till RiksgäldsContoret ingår;
2:0 att PresteStåndet i anledning af
BancoUtskottets Memorial N:o 116, angående
afskrifning af upplupen ränta å den
Capitalskuld, hvarföre Majoren Friherre C.
W. Gripenstjerna hos BancoDiscontYerket
häftar, med bifall till den af Utskottet tillstyrkta
eftergift af ifrågavarande räntcskuld,
besluti t alt denna eftergift må utsträckas äfven
lill sjelfva Capitalet;
92 Den a3 Februari i e. m.
i hvilka tvänne beslut PresteStåndet inbjudit
de respective MedStånden att deltaga.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. half till 11 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Tisdagen d. 2 3 Februarii i83o.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Företog Höglofl. Ridderskapet och Adeln
val af 3:ne Suppleanter till Ridderskapets
och Adelns Fullmäktige i Rikets Ständers
RiksgäldsContoir; och befunnos, efter valsedlarnes
öppnande, klockan 7 eftermiddagen
dertill genom de fleste rösterne hafva
blifvit utsedde:
Herr von Hohenhausen, Michael
Silvius i3o röster,
Friherre Sprengtporten, Jacob
Wilhelm, ÖfverJIofJägmästare 111 „
Herr Bruncrona, Gustaf Adolf,
CanzliRåd 10S „]
Företogs till pröfning BancoUtskottets
den 12 dennes under N:o 123 aflåtne, och
den i5 derpåföljde e. m. på bordet lagde,
Memorial, i afseende på jemkning af Riks
-
Den a3 Februarii e. m.
93
Ståndens skil jäktige beslut öfver BancoUtskottets
Betänkande ]NT:o och Utlåtande
JN':o 87 om en ersättning åt ÖfversteLieutenanten
G. U. Adlerstam, samt förslag till
Omröstningspropositioner i detta ämne.
Herr von HartmansdorffAugust: Jag
anhåller blifva underrättad om icke detta
- mai genom 3 Stånds beslut är afgjordt, hvarigenom
voteringsproposition^rna förfalla.
Undertecknad Biddarhus-Secreterare:
Vid pröfning af BancoUtskottets nu ifrågavarande
så kallade Jemkningsförslag har BorgareStåndet,
med frånträdande af sitt beslut,
instämt i de 2 Ståndens tanke, hvarigenom
Utskottets Utlåtande N:o 87 af 3
Stånd är bifallit.
Herr Adlerstam, Gustaf Ulric: Jag anhåller
att reservationen måtte uppläsas.
De Memorialet bifogade reservationer
blefvo uppläste.
Herr Adlerstam uppläste derefter folden
rättighet, RiksdagsOrdningens
56 § lemnar, anhåller jag att få fästa Högvälborne
Herr Grefvens och LandMarskalkens
samt Höglofl. Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på följande korta framställning.
Den fråga, angående upprättelse för ett
mig Öfvergångel lika oerhördt sorn oskyl
-
94
Den 23 Februari i e. m.
digt lidande, hvilken under detta Riksmöte
varit ett föremål för Riksens Ständers öfverläggningar,
är af Ridderskapet och Adeln
altför väl känd , att jag nu skulle behöfva
ingå i någon vidlyftig detail derom. — Det
är likväl tvänne vigtiga orsaker, som i dag
ovilkorligen befalla mig att åter bringa den
å bane.
Den första är tacksamhetskänslan, som
bjuder mig att för Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Högloft. Ridderskapet och
Adeln betyga min vördnadsfulla erkänsamliet
och stora förbindelse för det ädelmodiga
deltagande, jag på detta rum fått röna,
och den frikostighet hvarmed Ridderskapet
och Adeln sökt att mildra mitt öde. —
Minnet deraf skall förljufva de få bekymmersamma
år, jag ännu kan upplefva, och
min tacksamhet skall blifva ett arf åt mina
barn — det enda jag, efter den mig öfvergångne
olycka, nu mera kan lemna dem.
Den andra orsaken till min afbrutna
tystnad är af mindre angenäm beskaffenhet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln torde
erinra sig, att då frågan om mitt indemniserande
uti RiksStånden till afgörande förekom,
behagade Ridderskapet och Adeln tillägga
mig 16,000 R:dr, att af mig sjelf fritt disponeras,
och BorgareStåndet likaledes 7,294
R:dr, hvaremot Preste- och BondeStånden
ingingo på BancoUtskottets förslag, att endast
4>65o R:dr skulle för mina barns räkning
i RiddarhusCassan till förräntande in
-
Den Fe b ruari i e. m.
93
sättas, och mig ingenting annat heviljas, än
att för deras uppfostran få använda årliga
räntan af sistnämnde obetydliga Capital.
Då dessa olika meningar blefvo BancoUtskottet
kungjorde, hade det väl, enligt
73 § Riksdagsordningen, ålegat Utskottet
att till RiksStånden inkomma med ett förslag
till sammanjemkning af dessa olika meningar,
hvilket skett mera Grundlagsenligt,
derest man föreslagit en medelsumma emellan
de beviljade anslagens maximi- och minimibelopp,
omkring hvilken Votering sedermera
i förstärkt BancoUtskott kommit att
afgöra resultatet.
Skulle åter en inbjudning ovilkorligt
ske (hvilken dock icke omtalas hvarken i
RegeringsFormen eller i Riksdagsordningen),
så vågar jag tro, att den bordt göras med
större grannlagenhet, så i afseende på de
RiksStånd man inbjuder, som den, hvilken
är föremålet för inbjudningen; det vill säga:
man hade då gjordt inbjudning från'en
mindre till en större summa, men icke tvärtom
> som nu skedt, och hvarigenom man
behändigt förstått att afhända mig frukterna
af Höglofl. Ridderskapets och Adelns välvilja.
Om Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes tillåta uppläsandet af samma §, så
torde Ridderskapet och Adeln genast finna,
huruvida Utskottet åtlydt detta Gruudlagsbud,
då dess majoritet, med envist vidblifvande
af egen mening, i första rummet lå
-
96
Den a3 Februarii e. m.
lit afgå en inbjudning lill Ridderskapet och
Adeln och BorgareStåndet att med Presteoch
BondeStånden sig förena, till att beröfva
mig all båtande ersättning för mitt lidande,
och först i fall denna inbjudning misslyckas,
uppställde voteringspropositioner för
ett Förstärkt BancoUtskott.
Ett så beskaffadt jemkande af olika meningar
är, i min öfvertygelse, fullkomligen
Constitutionsvidrigt, ty inbjuda är icke att
sammanjemka; och i denna öfvertygelse styrkes
jag ännu mera utaf flere agtningsvärde
Ledamöters inom Utskottet afgifne välgrundade
Reservationer. — Men emedlertid ville
min olycka att BorgareStåndet, för tillfället
sammansatt af femton Ledamöter och linder
dess ordinarie Talemans frånvaro, uppref
sitt i ämnet en gång fattade beslut, och
hörsammade BancpUtskottets inbjudning.
Sålunda hafva trenne Stånd nu mera
deciderat, att jag ingen annan ersättning
skall få, än räntan af de 4,65o R:dr som
meranämnde Utskott föreslagit till en tärepenning
åt mina barn, hvaribland ingen,af
de redan till myndige år komne, finnes,
som på bekostnad af sine föräldrars lugn på
äldre dagar, och under medvetandet af allt
hvad de lidit, vilja emottaga detta vedermäle
af Utskottets ädelmod.
I ett sådant sakens skick återstår för
mig ingenting annat, än att återigen fly till
Ridderskapets och Adelns ädelmod med vördsam
-
Den 23 Februarii e. m.
97
sam anhållan, att mig åtminstone måtte tillåtas,
att sjelf lyfta oell disponera ifrågavarande
4>65o R:dr, samt att, i händelse Ridderskapet
och Adeln dertill benäget samtycker,
de öfrige respective RiksStånden måtte
inbjudas att i detta beslut sig förena; må
hända torde man dervid finna, att jag redan
är bragt så långt, att man ej bör fråntaga
mig sista utvägen till räddning.
De talande skäl jag till en sådan framställning
nödgas anföra äro: att jag under
denna långa Riksdag, oaktadt den sparsammaste
lefnad, dels för att kunna vistas här
och bevaka mina angelägenheter, dels ock
för att bereda soutien åt en talrik hemmavarande
famille, icke kunnat undgå att ådraga
mig skuldförbindelser, hvilkas honorerande
jag icke såsom redlig man kan undandraga
mig: att kostnaderne för minena sons
nu här istockholm fullbordade, och min andra
sons så långt framskridne uppfostran,
att den nu bör fullföljas vid ett af de större
läroverken, jemväl bidragit att bringa mig
i stor förlägenhet, samt: att, då all min lösa
egendom, såsom följd af den olyckliga katastrofen
1825, blifvit sköflad och skingrad,
mitt högsta behof är att kunna tillhandla
mig nödige inventarie-persedlar, för alt såmedelst
kunna åtaga mig ett nu erbjudit
Egendoms-arrende, till försörjande af mig
och de mina.
Om dessa skäl vinna gehör hos Rikets
G3 II. 7
98
Den i3 Februarii e. m.
Ständer, så har jag ändteligen den Förhopp»
ning, att kunna återvända hem i en något
mindre förtviflad belägenhet, än den, hvaruti
jag vid min hitkomst mig befann; och
jag vågar fördenskull hos Högvälborne Herr
Grefven och Landtmarskalken vördsammeligen
begära Proposition till bifall å denna
min anhållan.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Den
i fråga satte inbjudningen har tvänne omständigheter
emot sig. Den ena, att ett Riksstånd
redan antagit en inbjudning, och således
är det föga troligt att det skulle
frångå det fattade beslutet. Den andra är,
att Riksdagen är så nära sin upplösning, att
det vore illa att med enskilta saker falla besvärande,
och minst passande då Ridderskapet
och Adeln talar för en dess ledamot,
om man vill synas granlaga, i synnerhet
som man ej bör begära, att de andra Stånden
skola göra mera för en af Ridderskapets
och Adelns ledamöter, än de skulle göra för
sina egna. För min del kan jag ej tro, att
man numera bör besvära Rikets Ständer med
en enskilt fråga, hvars obehag är nära nog
gränslöst.
Herr Adlerstam: Då det visat sig, att
ett RiksStånd kunnat frånträda sitt beslut i
liufvudsaken, vågar jag tro, att de andra
Stånden ej skola finna det opassande, om
en inbjudning skedde till dem, att frånträ
-
Den 23 Februari! e. m.
99
tia sina beslut i detaillerne. Jag får derföre
för min del anhålla, att Herr Grefven
och LandtMarskalken täcktes göra proposition
på mitt förslag.
Herr Tham,, Wolrath: Då, i afseende
på sjelfva hufvudfrågan, tre Stånds sammanstämmande
beslut finnes, lär den vara
afgjord; men hvad Herr Adlerstam nu begärt
är en ny motion, hvilken jag anhåller
måtte få hvila på bordet.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition beslöt Ridderskapet och Adeln
att, under förblifvande vid sitt i delta ämne
redan fattade beslut, godkänna de af Utskottet
föreslagne YoteringsPropositioner.
A nyo föredrogs Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
io dennes under N:o 35 aflåtne, och den
12 derpåföljde på bordet lagde, Memorial,
i anledning af RiksStåndens olika beslut,
rörande Paketpost- och Forvagnslnrättningen.
Herr Tham, Wolrath: Jag anhåller få
återföra uti Ridderskapets och Adelns minne,
att Ridderskapet och Adeln, i anledning
af Herr af Ekenstams motion, beslöt inbjuda
BorgareStåndet att biträda det beslut,
63 H. j*
100
Den 23 Februari i e. m.
Ridderskapet och Adeln fattat, angående Betänkandet
N:o 21. Denna inbjudning är afgången,
och jag liar anledning förmoda, att
den icke allenast är afgjord afBorgareStåndet,
utan äfven af samma Stånd bifallen.
Jag anhåller att RiddarhusSecreteraren måtte
upplysa, om något ProtpcollsUtdrag derom
är ankommit, och att sedan få yttra mig.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare:
Bevillnings- Lag- och EkonomiUtskottens
ifrågavarande memorial om en paketpostoch
forvagns-inrättning, är af Preste- och
BorgareStånden lagdt ad acta och af BondeStåndet
bifallit.
Herr Tham: Enligt de ProtocollsUtdrag,
som äro till BevillningsUtskottet ankomne,
har PresteStåndet bifallit N:o 21 med
det tillägg, som är gjordt i N:o3i. Ridderskapet
och Adeln biföll N:o 21, men afslog
tillägget i N:o 3i. BondeStåndet afslog N:o 31.
Det var i anledning af detta förhållande,
hvilket omtalas i det föredragna Utlåtandet,
och redan var kändt i sammansatta Utskotten,
som Herr af Ekenstam gjorde den motion,
att man skulle inbjuda BorgareStåndet
att, med frånträdande af sitt beslut, förena
sig med Ridderskapet och Adeln i bifall till
N:o 21; och den fråga jag gjorde var, om
något ProtocollsUtdrag är kommit från BorgareStåndet
i afseende häruppå. Mig hafva
BorgareStåndets Ledamöter sagt, att de bi
-
Den 23 Februarii e. m. roi
fallit inbjudningen. Skulle ej underrättelse
om BorgareStåndets beslut vara ankommen,
anhåller jag att saken måtte få hvila på bordet
tills ProtocollsUtdrag från samina Stånd
anländt.
Herr von Hartmansdorff, Augnst: Jag
tror mig äga kännedom derom, att BorgareStåndet
bifallit inbjudningen. Skulle emedlertid
officiel underrättelse derom saknas,
så förenar jag mig med Herr Tham i anhållan
om målets hvilande.
Upplästes tvänne ProtocollsUtdrag, det
ena från BorgareStåndet af den i5, och det
andra från BondeStåndet af den 19 dennes,
innehållande, att BorgareStåndet förenat sig
uti Ridderskapets och Adelns inbjudning angående
bifall till Bevillnings- och EkonomiUtskottens
Betänkande N:o 21, angående Paketpost-
och Forvagnslnrättning, men att
BondeStåndet icke antagit samma inbjudning.
Herr Tham: Genom uppläsningen af
dessa ProtocollsUtdrag är det nu tydligt,
att tre Stånd bifallit Bevillnings- och EkonomiUtskottens
Betänkande JN:o 21 angående
inrättande af en Paketpost. PresteStåndet
samt Ridderskapet oell Adeln biföllo det
genast, och nu är det äfven afBorgareStålidet
bifallit. Det tillägg, som stod iN:o3r,
fann Ridderskapet och Adeln af behofvet
icke vara påkalladt. Detta tillägg ändrar icke
102 Den a3 F eb r ua r i i c, rn.
något i sjelfva hufvudsaken, så att den är
af 3 Stånd bifallen. Jag hemställer alltså,
om icke N:o 35 må läggas till handlingar-*
ne och alldeles förfalla, då nu ej kan blifva
fråga om att sjelfva saken skall förfalla,
utan den måste sättas i verket.
Uppå derom framställd proposition, fann
Ridderskapet och Adeln ifrågavarande Memorial
ej erfordra någon annan åtgärd, än
att läggas till handlingarne.
Vid förnyad föredragning af Stats- och
BancoUtskottens under N:o 5o afgifne, och
den 17 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottens
under N:o 6 förut meddelte Betänkande,
i anledning af Kongl. Majrts Nådiga
Proposition om rättighet för Sparbankerne
i Riket att, emot ränta, i BancoDisconten
insätta en del af deras Fond, för att, i
mohn af behofvet, kunna derifrån uttagas
m. m.; fann Ridderskapet och Adeln, att,
enär sistnämnde Betänkande redan blifvit
den 6 Nov. e. m. sistlidet år af Ridderskapet
och Adeln bifallit, Utskottens ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till handlingarne.
Lades till handlingarne Stats- och BancoUtskottens
den i3 dennes under N:o 52 aflålne,
och den 17 derpåföljde c. m. på bor
-
Den a3 Februarii e. m, io3,
det lagde, Memorial, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottens under N:ris 34 >
36, 37, 4° ot‘h 41 förut meddeldte Betänkanden.
Å nyo föredrogs och lades till handlin»
gar ne StatsUtskottets den i3 dennes under
IST:o 400 aflåtne, och den 1 9 derpåföljde e.
m. på bordet lagde, Memorial, i anledning
af återremissen af någre af Utskottet förut
meddeldte Betänkanden.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den i3 dennes under N:o 402 aflåtne,
och den 19 derpåföljde e. m. på bordet
lagde, Memorial, i anledning af RiksStåndens
skiljaktiga beslut, i fråga om fördelningen
af det mindre Creditivet till de
dermad åsyftade ändamål; fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att, under antagande
af den utaf Hedervärda BondeStåndet beslutade
redaction, godkänna den af StatsUtskottet
föreslagne Voteringsproposition.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
StatsUtskottets den i3 och 16 dennes afgifne,
samt den 19 derpåföljde e. m. på
bordet lagde, Utlåtanden:
N:o 4°3. Om verkställd granskning af
ChartseSigillatasContoirets Räkenskaper för år
1826.
Den 23 Februarii e. m.
N:o 4°5- I frågan om nedsättning af
arrendet för Skellnora Kungsgård.
Företogs till pröfning Bevillnings-, Lagsamt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottcns
den 14 dennes under N:o 36 afgifne,
och den 19 derpåföljde e. m. på bordet lagde,
Betänkande, med förslag till jemkning
af RiksStåndens skiljaktige beslut, i anledning
af Utskottens Utlåtande N:o 3o rörande
gjorde anmärkningar vid Betänkandet
N:o 18 angående väckte motioner, i afseende
på Kongl. Majlis Nådiga Förordning emot
oloflig införsel eller utförsel af varor af den
23 Junii 1825.
Herr Hjerta, Johan Gustaf: Jag anhåller
om proposition, att Ridderskapet och
Adeln måtte förblifva vid sitt i ämnet fattade
beslut.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade förblifva vid
sitt i ämnet förut fattade beslut.
Ropades Ja och Nej,
Hans Excellence framställde proposition
till gillande af Utskottens ifrågavarande
Betänkande.
Ropades Ja och Nej.
Den 23 F e b r u n r i i e. m.
friherre Jkerhjelm , Gustaf Fredrik:
Uti Utskottens förslag till sammanjemkning
sammansmälter i mycket korta punkter,
hvad 3 Stånd yttrat, nemligen Ridderskapet
och Adeln, PresteStåndet och BondeStåndet.
BorgareStåndet har icke skiljt sig
i hufvudsaken, men yttrat den i kortare och
enklare ordalag. Tvänne Stånd hafva instämt
uti jemkningen, och om Ridderskapet
och Adeln göra detsamma, så torde man
finna, att ehuru ifrågavarande jerakningsförslag
är mycket kortare, är det dock, i
de hufvudsakliga delarne, sammanstämmande
med Ridderskapets och Adelns förra beslut.
Man kunde härigenom undvika förstärkning
af Utskott och tidsutdrägt. Jag
tillstyrker bifall å Utskottens Betänkande.
Herr Hjerta: För min del har jag ej
kunnat se i jemkningsförslaget annat, än
ett nytt försök att störa husliga säkerheten
och husfriden. Jag kan ej fatta, att Ridderskapet
och Adeln skulle, efter en lång
discussion, hafva genom omröstning fattat
ett beslut, för att åter gå ifrån det. Jag
kan ej sätta sådant värde på tidsutdrägten,
att jag uppväger den mot allt hvad som
för menniskan är kärast. Hade man endast
åsyftat sådana billiga åtgärder, som Ridderskapet
och Adeln redan beslutit, så hade
det icke kommit i fråga; men det synes
tydligen i dessa så marquanta punkter, att
meningen dermed är att skärpa de onödiga
io6 Den 23 Februarii e, m,
tull-lagarne. Jag anhåller, att Ridderskapet
och Adeln måtte förblifva vid sitt beslut,
och begär i annat fall votering.
Herr Tham, Wolrath: Då de 4 Stånden
hade fattat 4 olika beslut, voro Utskotten
skyldiga att söka sammanjemka dem.
Detta är hvad Utskotten gjort, och jag tror,
att alla 4 Ståndens grundidee finnes i förslaget.
Alla äro ense om att begära jemkning
i Författningen. RondeStåndet har gått
strängast tillväga, då det bifallit det första
Betänkandet. Ridderskapets och Adelns samt
PresteStåndets beslut äro, med några förändringar,
ganska nära öfverensstämmande.
Utskotten hafva sökt att utur dessa beslut
samla grundideerne. Om Ridderskapet och
Adeln samt BorgareStåndet nu skulle förblifva
vid sina beslut, så förfaller bela saken.
Detta vore då väl ej så farligt, ty
genom de framställningar, hvilka af TullDirectionen
göras, skulle väl Konungen finna
nödvändigt att utgifva sådana lagar, som
skydda näringarne; men jag tror, att Ridderskapet
och Adeln göra bäst, om de bifalla
hvad Utskotten framställt, hvilket redan
är bifallit af i Stånd. Då bifaller man
en underdånig skrifvelse, hvilken kan vara
nyttig. Uti det nu föreslagna finnes ingenting
strängare, än uti Ridderskapets och
Adelns förra beslut, och jag underkastar
mig i denna fråga gerna faran af en votering.
Den 23 Februari i e. m. 107
Herr Bjerta: Jag kan aldrig tillstjrrka
Ridderskapet och Adeln att bortskänka en
del af den lagstiftning, som dem tillhör.
Dessa lagar äro så vigtiga och ingripande i
vår civila rätt, att jag ej kan medgifva, att
Riksens Ständer skulle efterskänka något af
sin lagstiftningsrätt i hvad dem rörer. För
min del anser jag vådligt, att efter en sådan
uppränning frångå beslut, hvilka blifvit
något nära efter billigheten uppgjorde.
Jag tror således, alt om man äfven skulle
riskera något vid denna votering, man dock
ej kommer att riskera något inom de förstärkte
Utskotten. Alltså lår jag förnya min
begäran om proposition till förblifvande vid
det förut af Ridderskapet och Adeln fattade
beslut.
Herr von Hartmansdorff,, August: Om
man nu, då Riksdagens slut är så nära för
handen, skulle föranleda utväljandet af flera
Förstärkta Utskott, än dem sorn redan finnas,
så borde det väl vara i frågor der Rikets
Ständers beslut hafva någon laglig påföljd.
Men sådant är ej förhållandet i närvarande
fall. Målet är behandladt af Lagocli
EkorvomiUtskotten, samt till en del af
BevillningsUtskottet. PolisFörfattningar ingå
äfven deruti, hvadan målet ofelbart kommer
att, på sätt Konungen tjenligast finner,
lämpas efter TullFörfattningarne. Jag kan
då icke anse framställningen från Rikets
Ständer vara annat, än ett uttryck af deras
io8 Den 23 Februari i e. ni.
önskan. Du målet är så beskaffa cl t, och
derest icke något i förslaget förekommer,
sorn skulle uppenbarligen strida emot Ståndets
beslut, vore det kanske tjenligast att
Ridderskapet och Adeln antoge jemkningsförslaget,
på det att målet derefter finge,
utan vidare uppehåll, till Konungen afgå.
Skola vi deremot rösta om saken i ett Förstärkt
Utskott, som ännu icke är valdt, så
är det troligt, att bon ej slutas under Riksdagens
lopp, och följagteligen desto vissare
blifver utan all påföljd. Konungen kommer
då att afgöra saken utan att ens inhemta
hvad Rikets Ständer önskat; ty att
de gamla författningarne skulle bibehållas,
sedan grunderna blifvit förändrade, kan jag
icke antaga. Jag tillstyrker således vördsamt,
att Ridderskapet och Adeln måtte
godkänna jemkningsförslaget.
Herr Tham: Till hvad Herr von Hartmansdorff
yttrat får jag endast lägga, att
alla ekonomiska och lagfrågor förfalla då 2
Stånd stanna emot 2, och gå ej till Nämnd.
Det är endast då 3 Stånd afgöra dem sammanstämmande,
som beslut blir fattadt. Sålunda
lära icke dessa frågor, såsom icke varande
beskattningsfrågor, komma till Nämnd.
Det är just på det att icke dessa frågor må
förfalla, som jag förnyar min anhållan, att
Ridderskapet och Adeln måtte bifalla jemkningsförslaget.
Afslås det, så komma Rikets
Ständer cj alt yttra sin tanke i ämnet.
Den 23 Februari i e, ni. ion
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Jag
nödgas hörja med en bekännelse, som en
ledamot gjorde för några dagar sedan, alt
jag nemligen icke läst Betänkandet, och att
jag icke var inne vid början af discussiolien;
men blott den omständigheten, att
Herr von Hartmansdorff, som i detta ämne
alltid varit af rakt stridiga tankesätt emot
mina, önskar alt Ridderskapet och Adeln
måtte antaga Betänkandet, gör att jag anhåller,
det Ridderskapet oell Adeln målle
förblifva vid sitt beslut, såsom fattadt efter
mogna debatter.
Herr Hjerta: I händelse målet skulle
blifva så behandladt, som Herr Tham säger,
att det förfaller, så skulle jag vara
dubbelt lycklig, ty då kunde intet annat
hända, än att vi stöde qvar vid samma lagar,
som sedan i8a5 varit gällande, och
med hvilka Tullen varit i jemnt stigande.
Jag anhåller således, att Ridderskapet och
Adeln måtle förblifva vid sitt förut fattade
beslut, och yrkar proposition derå.
Friherre Åkerhjelm: Det vore i sanning
ett besynnerligt tillstånd, hvartill vi
skulle reduceras, i fall Rikets Ständers beslut
ej skulle förenas i den åsigt, att vinna
förbättring uti Författningar, hvilka kunna
hafva goda sidor, men hvilka äga föreskrifter,
innehållande bestämda oriktigheter, och
straffbestämmelser för tjenstemän, af den qva
-
tio
Den al Fehr aari i e. m.
litet, att de snarare synas rigtade mot laglirytare,
än mot dera som Leilia lagbrott.
Det vore beklagansvärdt, om vid ett tillfälle
som detta, då bland de vigliga föremålen
för Rikets Ständers omsorger det äfven
är, att förbättra bristfälliga författningar,
man ej skulle lägga en förbättrande
liand vid Tullverkets, enär de tydligen deraf
äro i bebof och fråga är, att utbetala oell
stadga ett tullsystem. Då det är min pligt
att verkställa dessa författningar, och då jag
derföre äger ansvar, måste det också interessera
mig att få saken ställd på riktig
fot, och att, med biträde af dessa författningar,
Staten må tillskyndas en behöflig
inkomst. Ilvad angår jemkningsförslaget,
skulle jag instämma med Herr Hjerta i lians
framställning, om Riksdagens slut vore nära
för handen, helst Ridderskapets och Adelns
beslut är så billigt, att det ställer, som man
plär säga, kyrkan midt i byn. Det som Utskotten
för öfrigt föreslagit, innefattas i allmänna
ordalag, hvad Ridderskapet och Adeln
beslutit; och då uti ingressen Rikets Ständer
anhålla, att, med iakttagande af husoch
hemfridens helgd, visitationsrätten må
utsträckas på ett lagligt sätt, skulle jag tro,
att man kunde instämma i jemkningsförslaget,
och anhåller om proposition derå.
Herr Hjerta: Jag hade hoppats, att man
i delta ärende skulle förblifva vid redan
fattade beslut. Jag trodde ej Friherre Åker
-
Den a3 Februarii e. m.
r i t
hjelm, för sin beqvämlighets och säkerhets
skull såsom TullChef, skulle förhindra detta ,
då det gäller 3 millioner menn iskors husfred.
Jag trodde, att någon röst skulle höjas
emot en sådan oformlighet, som detta Betänkande
af BevillningsUtskottet. Det mätte
ej tillhöra ett Utskott att inkomma med nya,
splitter nya förslag, som Utskottet kallar
jemkningsförslag. Det finnes deruLi ej något
tecken till något af Ståndens heslut.
Deruti ligger skillnaden. Då jag ej hör någon
röst höjas emot detta, och Ridderskapet
och Adeln är så föga talrikt vid en fråga
af sådan vigt, är det slumpen som afgör utgången,
men jag kan ej undgå att, i fall ej
Ståndet qvarhlifver vid sitt förra beslut, begära
votering.
Friherre Åkerhjelm: Någon slags känsla
eller intresse för min beqvämlighet har
aldrig vägledt mig under hela min lefnad,
minst såsom embetsman, och jag vågar nästan,
i detta afseende, mäta mig med hvem
som helst. Hvad åter angår Utskottens förslag,
så äro de ej lika med dem, som först
af Utskotten afgåfvos. De första underhöllo
så stränga föreskrifter, att jag ej funnit dem
lämpliga, och jag har också ej tillstyrkt dem ;
men de nu afgifne förslagen äro ganska olika
med Utskottens första Betänkande. Jag anhåller,
att ingressen och de 3 punkterne å
nyo måtte uppläsas, då man kan få höra
om de instämma, eller icke instämma, med
112
Deri 23 Februarii e, ra.
hvad Preste- och BondeStånden samt Ridderskapet
och Adeln hufvudsakligen beslutit.
Den af Friherre Åkerhjelm hegärde uppläsning
verkställdes.
Herr Tham: Då Utskottet skulle fullgöra
den af Grundlagen dem förelagde skyldighet,
att söka sammanjemka 4 Stånds beslut,
kunde det ej blifva deras åsigt att bifalla
Herr Hjertås, eller någon annan enskilts
tankar. De fingo till och med åsidosätta
sina egna. Deras enda åtgärd var, att söka
förena de olika tankarne till ett helt. Det
är hvad Utskotten gjort, och dermed hafva
de fullgjort sin pligt. Om de kunnat göra
det, äro de liknöjde vid Herr Hjertås klander.
Jag skall äfven yttra mig i en annan
fråga. Herr Hjerta har sagt, att det vore
lyckligt om författningen blefve sådan den
är, och att frågan i alia fall förfaller. I en
punkt hafva alla 4 Stånden varit ense. Presteoclr
BorgareStånden samt Ridderskapet och
Adeln ' hafva beslutit en skrifvelse, hvilken
säger att Författningarne äro felaktiga. Således
kunna vi hysa den förhoppning, att
en förbättrad författning skall åstadkommas,
äfven om Rikets Ständer icke komma att
dertill uppgifva grunderne; men Utskotten
ansågo sig skyldige att sammanfatta de tankar
Rikets Ständer uppgifvit. Jag får å nyo
anhålla om proposition till bifall å Utskottens
förslag, och att vi snart genom votering
-
Den a3 Februarii e. m.
ring få afgöra frågan. Den må gå efter
slumpen eller ej, hoppas jag likväl att det
Llir en skrifvelse.
Herr Cederschjölds Pehr Gustaf: De
så kallade grunderj Utskotten nu föreslagit,
synas mig vara uttryckte i så allmänna ordalag,
att de icke kunna förtjena namn af
grunder. Jag kan derföre ej annat, än afstyrka
Riddérskapet och Adeln att dertill
lemna bifall; ty det skulle gifva Konungens
rådgifvare fullkomlig rätt att tillstyrka de
orimligaste författningar. En värd talare,
sjelf tjensteman inom Tullverket, har sagt,
att han för sin säkerhet önskade bifall; men
såsom Representant önskar jag säkerhet för
Svenska folket, och yrkar derföre bestämdare
grunder, samt att Ridderskapet och
Adeln måtte vidblifva sitt förut fattade beslut.
En talare har sagt, att om Ridderskapet
och Adeln vidblefve sitt beslut, skulle
2 Stånd stanna emot 2, och den olycka inträffa,
att ingen skrifvelse komme att afgå.
Men samme talare har sagt, att alla 4 Stånden
instämma deruti, att vår nuvarande författning
ej duger. Följakteligen hjelper det
ej örn 2 Stånd stanna emot 2; det måste
blifva Förstärkt Utskott för att fullgöra det
beslut, alla 4 Stånden fattat, att ändring
skall göras. Det är således af stor vigt, att
man vidblifver det fattade beslutet, för att
sätta Utskotten i nödvändighet att uppgöra
63 H. 8
Den a3 Febr tiar ii e. ra.
detaillerade voteringsproposilioner. Jag understödjer
således den mening Herr Hjerta
yttrat, att Ridderskapet och Adeln icke måtte
bifalla Utskottens förslag, utan vidblifva sitt
redan fattade beslut.
Herr Crusenstolpe: I en mening synes
det mig, som bade Ordföranden i BevillningsUtskottet
rätt, nemligen att Utskotten
åsidosatt all egen tanke, och all egen åsigt.
Praemisserne voro ganska oskyldiga. Det
står att hus- och hemfriden skall skyddas,
men det talas ej om gatu- och vägfriden.
Den lemnar man åsido. Jag vill medgifva,
att Utskotten kunna proponera, det Ridderskapet
och Adeln skall frångå sitt beslut;
men jag kan ej begripa huru man, såsom
enskilt medlem deraf, kan tillstyrka ett förslag
som detta, der allt är stält på lindring
i ansvaret för Fiscaler. Jag hoppas, att Ridderskapet
och Adeln icke äro sig så olika,
att de bifalla detta förslag, som jag ville
kalla infernaliskt.
Herr Hjerta: Jag är till en del förekommen
af den siste talaren i mitt yttrande
emot Herr Tham. Utskotten få ej sammanjemka
Ståndens tankar, utan besluten.
Uti det nu framställde förslaget finnes ingen
punkt af RiksStåndens beslut, utan blott
en slags quintessance deraf. För öfrigt tror
jag, att Ordföranden i BevillningsUtskottet
satt i fråga en ny slags olaglighet, då han
Den nZ Februari i e. m.
vill påtvinga oss en skrifvelse, för det att
det i praemisserne står att författningen erfordrar
rättelse. Huru man kan skicka blott
praemisserne kan jag ej inse, oell anhåller,
att Ridderskapet och Adeln måtte förblifva
vid sitt förra beslut.
Herr Lefren, Johan Pehr: Det är nogsamt
bekant, att det icke varit min lott att
i frågor af denna beskaffenhet tänka lika
med Herr Tham. Jag kan då icke misstänkas
att vara partisk, när jag instämmer i
hans tanke i närvarande fall. Jag har yrkat,
från Riksdagens början, stränga åtgärder
för att göra Tullförfaltningarne ovilkorligt
gällande. Målet har tagit den vändning,
att man lindrat hvarje gång. Jag har
varit i den ställning, att få åtnöja mig med
det lilla som bjudes. Förra gången utföll
Ridderskapets och Adelns beslut strängare,
än hvad detta förslag framställer. Jag yrkar
bifall till detta, ur den synpunkt, att
något är bättre än intet. Att ett jemkningsförslag
emellan fleres mening skall innefatta
någons mening särskilt, kan jag ej föreställa
mig. Då flere yttra sig olika, kan man ej
jemka tillsammans preemisserne af ett, och
conclusionerne af ett annat, utan måste inse,
hvaruti de instämma och afvika, samt derpå
grunda ett förslag, hvilket ej af billiga
granskare får kallas nytt, derföre att det
icke innehåller verbaliter något af de förra.
63 H. 8*
Ben a3 Februari) e. m.
Jag tror, att BevillningsUtskottet behandlat
frågan riktigt, och att man ej kan tillvita
det ensidighet i detta fall. Det är också en.
särskilt fägnad för mig, som annars så ofta
tänker olika med dess ledamöter, att nu få
yttra mitt gillande af deras åtgärd.
Herr Tham: Jag skulle ej vidare upptaga
Ridderskapets och Adelns tid, men jag
är nödsakad att besvara något, som Herr
Hjerta anfört. Han har sagt, att det blott
i prsemisserne vore yttradt, att Författningen
ej duger. Det bevisar, att lian icke
läst eller icke hört rätt. Ridderskapet och
Adeln har beslutit, att en skrifvelse skall afgå,
innehållande att Författningen behöfver
jemkas. Likaså Preste- och BorgareStånden.
Alla dessa hafva beslutit anmäla, att den
förra Författningen är felaktig, och hafva
nästan ordagrant nyttjat samma termer. Bondeståndet
är än strängare, och går längre.
Då man vill klandra ett Utskott, bör man
läsa dess Betänkande innan man kallar det
för prasmisser, som är beslut. Jag hoppas,
att saken skall gå i verkställighet, äfven om
den icke behagar Herr Hjerta.
Herr Cederschjöld: En värd talare har
tillstyrkt bifall till Utskottens förslag, emedan
han sagt sig heldre vilja hafva något
än intet. Men jag kan för min del ej dela
denna åsigt. Jag tror, att i frågor af denna
art är intet bättre, än något sådant, som
Den a3 Februarii e. m. *17
ej är riktigt. Hvad är meningen med en
sadan skrifvelse, annat än att gifva en ledning
åt Konungens Rådgifvare, hvarpå de
kunna grunda sitt tillstyrkande angående
Författningen. Men, då man gör sådana
grunder, som likasom en väderhane kunna
vridas efter alla väder, är det då skäl att
komma med en skrifvelse, hvarigenom man
hetager kommande Ständer och ConstitutionsUlskott
all rättighet att kunna göra anmärkningar,
i fall rådgifvande tillstyrkt förderfliga
Författningar? Rikets Ständer höra akta
sig att önska sådant, och hetänka äfven sin
controllerande rätt. Jag tillstyrker, att Ridderskapet
och Adeln förblifver vid sitt heslut
och öfverlemnar åt Utskotten att uppställa
voteringspropositionerne, ty saken lär
ej kunna förfalla sedan 4 Stånd instämt deruti,
att en skrifvelse skall afgå.
Herr Crusenstolpe: Jag hefarar att föreningen
i politiska åsigter emellan Herr Lefren
och Herr Tham åstadkommer samma
menliga resultat, som Förenings- och Säkerhetsakten
1789. Jag är rädd för sådane
föreningar, och tror alt allmän säkerhet
fordrar, det man sätter sig till motvärn
deremot.
Herr Hjerta: Många gånger har jag genomläst
detta märkvärdiga Betänkande, och
kan ej finna, att det kan blifva någon skrifvelse
af, om ej Rikets Ständer komma öfverens
om grunderna för densamma. Det
Den a3 Februarii e. m.
måtte ej vara nog att säga, att lagen är felaktig,
man måste väl också säga, hurudan
den bör blifva. Så föreskrifver Grundlagen,
och detta är öfverensstämmande med sundt
förnuft. Emedlertid står det, att Rikets
Ständer framlägga deras åsigter öfver de
hufvudsakligaste delarne af berörde stadgande,
i afseende pä undersökning efter
olofligen infört gods, till det Nådiga afseende
Kongl. Majit kunde för Riket nyttigt
finna. I fall man då ej belsuter något
om detta, så äro alla beslut om intet. PresteStåndet
har sagt: att det ansett följande
liufvudgrunder för den förnyade Nådiga
Förordningen böra i den underdåniga skrifvelsen
bestämmas &c. Blifva inga sådana
antagne, kan det ej blifva någon skrifvelse.
På samma sätt har BorgareStåndet yttrat
sig; och BondeStåndet har bifallit det första
Betänkandet. Jag frågar, om man deruti
kan finna 4 Stånds beslut, att lagen ej
duger. Det finnes 4 Stånds olika beslut,
huru den borde förändras. Det är härom
som man ej kan blifva ense. Frågan är om
deruti är något ondt. Hela händelsen blir,
alt i825 års Förordning står qvar. Deremot,
om vi gå in på en sådan skrifvelse,
som denna, så skänka Rikets Ständer bort
sin andel i lagstiftningsrätten. Man kunde
likaså gerna endast skicka en afskrift af 16
§ Reg.Formen. Jag tillstyrker Ridderskapet
och Adeln, att qvarblifva vid sitt förut fattade
beslut.
Den a3 Februarii e. m. 119
Herr von Hartmansdorff': Då man, vid
Riksdagens början, först behandlade ifrågavarande
ämnen, och jag yrkade förbudens
bibehållande, hette det: inga förbud, men
höga tullafgifter och stränga bevakningsanstalter.
Blott liberalismens motståndare vilja
det medgifva, så skall Riket få sin erforderliga
tullinkomst och fabrikerne sitt nödiga
skydd. Besluten om förbudens uppliäfvande
och stränga bevakniugs-författningars
införande vidtogos; men höga tullafgifter
till inhemska näringars fördel, hafva
i Förstärkta StatsUtskottet blifvit afslagna,
och när man ändteligen kommer till de
stränga bevakningsförfattningarne, så reducerar
sig facit till noll. Man gör i denna
fråga, som i åtskilliga andra, att den ersättning
man lofvar dem, som lida på förändringarne,
uteblifver. Jag skall åtminstone,
så långt jag förmår, aldrig medgifva,
att man så behandlar Rikets och enskiltes
välfärd. Derföre, och på det att åtminstone
något skydd måtte finnas för näringarne,
och någon säkerhet för Staten, att få in de
tullmedel, som skola köpas med så många
medborgares otvifvelaktiga undergång, är
det, som jag tillstyrker förslagets antagande,
ehuru felaktigt det må vara. Efter alla fagra
löften återstår nu ingen annan garanti,
än en nitisk TuilChef och hans bemödanden.
Men om han går bort, står endast
Författningen qvar; derföre må man åtminstone
i önskningar, när fullständiga redac
-
1 70
Den 23 Februarii e. tu.
tioner icke medhinnas, uttrycka hvad man
åstundar.
Herr Crusenstolpe: De skäl Herr von
Hartmansdorff anfört voro på sitt rätta ställe
innan Ridderskapet och Adeln fattade sitt
heslut i hufvudfrågan. Men sedan det är
fattadt, är blott frågan, om Ridderskapet
och Adeln hör förblifva vid sitt beslut, eller
om sådana skäl äro företedde, att Ståndet
bör frångå det; hvarå svaras Nej, hvilket
jag tror äfven skall uttalas vid propositionen
och voteringen, om den behöfves.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde proposition till
bifall å Utskottens Betänkande.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence hemställde, om Ridderskapet
och Adeln, med förblifvande vid
sitt i ämnet förut fattade beslut, behagade
afslå Betänkandet.
Ropades Ja och Nej.
Enär votering redan förut blifvit begärd
upplästes till justering och godkändes
följande voteringsproposition:
Den, som bifaller Bevillnings-Lag-och
EkonomiUtskottens Betänkande med förslag
till jemkning af RiksStåndens skiljaktiga beslut
i anledning af Utskottens Utlåtande N:o
3o, rörande gjorde anmärkningar vid Betänkandet
N:o 18, angående väckte niotio
-
Deri Februarii e. m.
121
lier i afseende på Kongl. Majrts Nådiga Förordning,
emot oloflig införsel och utförsel
af varor, af den 23 Junii i8a5, voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner Nej, anses, med afslag å Utskottens
berörde jemkningsförslag, Ridderskapet och
Adeln förblifva vid sine i detta ämne redan
fattade beslut.
Voteringen börjades klockan g och slöts
klockan tre qvart lill io e. m., då rösterne,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige sedlarne blifvit
öppnade, befunnos hafva utfallit som följer:
Ja — 3o.
Nej — 28.
I följd hvaraf Hans Excellence Herr
Grejven och LandtMar skalken förklarade,
att Ridderksapet och Adeln bifallit Bevillnings-,
Lag- samt EkonomiUtskoltens ifrågavarande
Betänkande.
Justerades 12 ProtocollsUtdrag förden
22 dennes f. och e. m.
Upplästes nedannämnde från Utskotten
inkomne Memorial och Utlåtanden:
Frän Förstärkta StatsUtskottet:
Af den 21 dennes:
N:o 4°9- Angående den Allmänna Bevillningens
fördelning.
122
Den a3 Februarii e. m.
Från StatsUtskottet:
Af den s3 dennes:
N:o 4 io. I anledning af erhållen återremiss
af Utskoltets Betänkande N:o 382,
angående lättad utväg till lånebidrag åt Fastighetsägare.
Från ExpeditionsTJtskoltet:
N:o 3q8. I anledning af Yälloflige BorgareStåndets
Beslut öfver Utskoltets Förslag
till Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
om ny Förordning, angående Bränvinsbränningsrättigheten.
Lades på hordet.
1 Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. io om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Onsdagen d. 24 Februarii i83o.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Herr Crusenstolpes Magnus Jacobj anförde
skriftligen:
Ehuru jag under de öfverläggningar,
här ägt rum angående Författningen till förekommande
af lurendrägeri och tullförsnill
-
Den 24 Februarii e. m. 123
ning, redan haft erforderligt tillfälle att göra
min åsigt af ämnet bekant, föranlåter mig
dock Höglofl. Ridderskapets och Adelns i
går afton, genom votering, med två rösters
pluralitet fattade beslut, att något allvarligare
än eljest yttra mig, ej mindre om sjelfva
beslutet, än om sättet, på hvilket det förra
blifvit tillvägabragdt. En hvar torde minnas,
huru Bevillnings-, Lag- och Ekonomiutskottens
Betänkande i denna fråga på detta
rum förkastades, och huru man derefter
skred till granskning af det förslag, GeneralTullDirecteuren
Friherre Åkerhjelm i stället
uppgjort. Friherren hade, dels uttryckligen,
dels genom ett stillatigande förbigående
af vissa orimligheter i nu gällande
stadganclen, uppställt satser, af omisskännelig
likhet med Utskottens så kallade jernkningsförslag,
hvilket nu mera blifvit af Ridderskapet
och Adeln antaget. Detta Friherrens
utkast undergick då betydliga förändringar,
eller snarare fullkomlig omstöpning
i de väsendtligasle omständigheter: förändringar,
hvilkas oundgänglighet, ur moralisk
synpunkt, det lyckades flera Husets
Talare, jemte mig, att framställa i så klar
dager, att Ridderskapet och Adeln, till betryggande
af allmän och enskild säkerhet,
förordnade derom, utan omröstning i de flesta
fall, och när den skedde, med något
större öfvervigt i röstantal, än resultatet af
gårdagens votering, hvarmedelst frukterna
af de vidtagne förändringarne tillintetgjor
-
Den 24 Februarii e. ro.
des. Den tilldragelse bör ej heller lemnäs
obemäld, att mot tvenne punkter, hvilkas
föredragning undfallit vår uppmärksamhet,
och der hus- och hemfriden syntes oss för
nära trädd, anmälte Herr Munck af Rosenschöld
och jag våra reservationer, hvaruti
Friherre Rantzou instämde, och hvilka vi
förbehöllo oss skulle få åtfölja den inbjudning
till Resp. MedStånden, som Ridderskapet
och Adeln på framställning af Friherre
Åkerhjelm beslöto. Förmodligen för att undvika
det befarade mehnliga intrycket på
MedStäliderne af reservationer, som åsyftade
att klart ådagalägga visitationssystemets
skändlighet och de vådor, hvarmed det hotar
allt hvad det enskildta lifvet har heligt
och dyrbart, skyndade Friherren, att utverka
sig Ridderskapets och Adelns tillåtelse,
att få ändra de klandrade punkterna, till
öfverensstämmelse med den motsatta sidans
åsigter. Således förföllo naturligtvis reservationerna,
och i detta oskadliga skick afgick
inbjudningen. Hade man kunnat ana
planen, att, genom de sammansatte Utskottens
benägna åtgärd, i annan väg genomdrifva
det, under controllsystemets välfrejdade
namn, illa bemantlade korpsystemet,
skulle åtminstone jag för min del icke medgifvit,
hvarken förändring i besluten rörande
Friherrens förslag, eller inställelse af reservationernas
åtföljande till MedStånden. Jagskulle
tvertom bemödat mig, att, i min med
dem communicerade särskilda tanka, skillra
Den 24 Februarii e. m.
12 5
faran af den visitationsrält, man velat nedlägga
i ej allenast Tullnärernes, utan jemväl
helt och hållet obehöriga personers händer,
med så bjerta färger, att ingen phariseisk
drägt kunnat skyla det fruktansvärda i sjelfva
systemet. Sådant är nu, ty värr! för
sent. Från hvad som hort ske, öfvergår jag
derföre till hvad som skall ske. Tvänne
röster hafva icke aktat för rof att nedrifva
den personliga frihetsbyggnad, det moment
af Ridderskapets och Adelns vårdnad om
den enskildes frid och trefnad, som med
mycken möda, under långa öfverläggningar,
här blifvit uppförd. De sammansatte Utskottens
tills vidare triumferande sammansättning,
hafva väl, fastän blott i allmänna
ordalag, erkänt behofvet af hus- och hemfridens
helgd; men friden på gator, vägar
och stigar, personliga friden, hvilken, hvad
qvinnan särskildt beträffar, är af den ömtåliga
art, att en brottsligt, ja till och med
blott oförsigtigt anställd visitation, är nog,
att med blygsel och nesa för lifstiden hölja
det i sin vandel oförvitligaste fruntimmer:
detta allt, och mera sådant, har man åsidosatt,
för att, sorn det heter, tillskynda
Statscassan en vinst på bekostnad af sedlighet
och enskild trefnad. Till krona på
verket har man sökt minska ansvaret för de
tjensteförseelser, genom hvilka de nyss antydde
missförhållanderne bringas å bane.
Mot detta af ett tilltagset och slugt tullinteresse,
som inom Utskotten icke saknat
ia6 Den 24 Februarii e. in.
organer, genomdrifna förderfliga anslag finnes
vid denna Riksdag ingen vidare hjelp
inom Representationen, sedan åtminstone
tre Stånd godkänt det vidunderliga jemkningsförslaget.
Men det allmännas, liksom
mitt enskilda, hopp hvilar på Konungens
outtömliga vishet, aldrig tröttnande vaksamhet,
och derpå, att, derest en omarbetning
af ofvannämnde författning kommer att innan
nästa Riksmöte vidtagas. Konungens
Rådgifvare icke lära underlåta, att fästa Hans
Majrts höga uppmärksamhet på de fenomener,
som i denna fråga tilldragit sig hos
Rikets Ständer, ej mindre hvad yttranden
än behandlingssätt angår.
Justerades 8 ProtocollsUtdrag, innefattande
Ridderskapets och Adelns den a3 dennes
fattade beslut.
Till justering upplästes och godkändes
nedannämde JixpeditionsUtskottets Förslag
till Rikets Ständers underdåniga Skrifvelser
till Kongl. Maj:t:
N:o 396. Angående beräkning af kopparen
i de från RiksgäldsContoiret utgifne
skiljemyntspolletter.
N:o 397. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Bref, angående afskrifning af de från
Banken och RiksgäldsContoret till Hjelmare
Canal- och Slussverks-byggnad lemnade låneunderstöd.
Den 24 Februarii e. m. 127
Upplästes till justering ExpeditionsUtskottets
under N:o 3^8 afgifne Förslag till
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse till
Kongl. Maj:t angående yrkad jemkning i den
Provincen Skåne ålagde ordinarie Rotering.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Jag tror
icke Ridderskapet och Adeln kunna urskilja
och bedöma, om den till justering upplästa
underdåniga skrifvelse, som är alldeles i
strid med Ridderskapets och Adelns beslut
i frågan, öfverensstämmer med hvad de andre
Stånden derom beslutat. Jag hemställer
derföre, om icke Ridderskapet och Adeln
skulle finna för godt att låta vid den föreslagna
skrifvelsen bero, och lägga den till
liandlingarne.
Friherre Cederström, Jacob: Ehuru ett
RiksStånd varit af annan mening i en sak,
än de öfrige, äger det likväl ej rätt att nedlägga
sin röst i afseende på justering af den
underdåniga skrifvelse, som blifvit en följd
af de andre Ståndens beslut; och om den
värde Ledamoten, som nyss yttrade sig, betviflar
den ifrågavarande skrifvelsens öfverensstämmelse
med Rikets Ständers beslut,
må han derom göra en bestämd anmärkning,
men ej söka att gå på sidan om formerne.
Grefve Horn: Det måtte ej vara för
Ridderskapet och Adeln möjligt att afgöra,
om skrifvelsen är enlig med de öfrige Ståndens
beslut, åtminstone ej utan att hafva
xaB
Den 24 F e b r u a r i i e. in.
fått del af desamma. Jag förnyar derföre
min förut gjorda hemställan.
Hans
LandtMarskalken frågade, om ExpeditionsUtskottets
ifrågavarande förslag till underdånig
skrifvelse af Ridderskapet och Adeln
godkändes?
Ropades Ja.
Grefve Horn: Jag hoppas Herr Grefven
och LandtMarskalken tillåter RiddarhnsSecreteraren
upplysa mig oeh Ridderskapet
och Adeln, om de andre Ståndens heslut
i detta ämne blifvit Ridderskapet och
Adeln genom ProtocollsUtdrag meddelade
och härstädes uppläste.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare:
Stats- och EkonomiUtskottens Betänkande
JJVo itS är af de tre andre RiksStånden bifallet.
Grefve Horn: Det är ej detta jag begärt
få veta, utan min fråga är om de tre
andre Ståndens beslut blifvit Ridderskapet
och Adeln communicerade?
Undertecknad Riddarhus-Secr eter are:
Det är obestridligt, att de tre andre Ståndens
beslut i denna fråga blifvit Ridderskapet
och Adeln communicerade, ehuru ej
ProtocollsUtdragen derom nu äro till hands;
men de kunna inom några ögonblick anskaffas,
om sådant fordras.
Grefve
Den 24 Februarii c. 111. ray
Grefve Horn: Af hvad RiddarhusSecreteraren
nu upplyst, är klart, att Ridderskapet
och Adeln ej känner hvad de öfrige
Stånden i saken beslutit, och det är sålunda
oformligt att yttra gillande af en skrifvelse,
sorn skall vara med heslutet enlig.
Det enda rätta hade varit, att lägga expeditionen
till handlingarne. Nu nödsakas jag
reservera mig mot skrifvelsens godkännande
af Ridderskapet och Adeln.
Grefve von Fersen, Hans: Vid början af
detta plenum har Herr Crusenstolpe afgifvit
en reservation mot Ridderskapets och Adelns
i föregående plenum fattade beslut, angående
Författningarne mot lurendrejeri- och tullförsnillning.
Jag har sedermera genomläst
denna reservation och funnit, att deri kastas
skugga på Utskotten, genom antydning
att Utskottens Medlemmar varit medel till
visitationsrättens utsträckning längre än flere
önskat. Jag delar meningen, att visitationsrätten
ej blifvit förvärrad; men för att
fria Utskotten från den gjorda tillvitelsen,
får jag erinra, att Utskotten endast sammanjemka!
RiksStåndens sig emellan stridiga
beslut i frågan, och ej afgifvit något nytt
iförslag. Om den värde reservanten tagit
kännedom af Ståndens beslut, skulle han
funnit, att Utskotten ej öfverskridit gränsen
för deras åliggande att sammanjemka
desse beslut, och dervid snarare mildrat,
63 H. 9
i3o
Den 24 Februarii e. m.
än skärpt visitationsrätten. Om kroppsvisitationen,
hvarvid Herr Crusenstolpe serdeles
fästat sig, är i Utskottens Memorial talat
endast i allmänna termer, och Utskotten
hafva ej tillstyrkt någon sådan. Det är
endast till tid och rum visitationsrätten blifvit
något utsträckt. Jag har velat yttra detta
svar till Protocollet, ehuru Herr Crusenstolpe
redan lärer vara bortgången.
Företogs lill pröfning RiddarhusUtskottets
den 9 sistlidne Octoher aflåtne och den
20 derpåföljde November e. m. på hordet
lagde, Memorial, angående ifrågaställd indragning
af RiddarhusFiscals-tjensten.
Friherre BoyeFredrik: Jag har redan
förut härstädes yttrat, att jag ej anser
det vara nödvändigt eller nyttigt att RiddarhusFiscals-tjensten
indrages. Detsamma
har jag sedermera förklarat såsom Ledamot
af RiddarhusDireclionen, då dess Utlåtande
härom afgafs till RiddarhusUtskottet. Nu
anser jag mig höra nämna, att af Directionens
Ledamöter, Sex ansågo RiddarhusFiscalen
behöflig» och blott en yrkade motsatsen,
på de skäl Utskottet i sitt Betänkande
upptagit. Mig synes detta förslag, om
jag så får säga, endast vara föranledt af
begäret att få något nytt. Någon ändring
är ju ej påkallad. Den nuvarande RiddarhusSecreteraren
har ej sökt någon lönetill
-
Den 24 Februari i c. m.
ökning; och om lian afgår, skola sökande
till tjensten visserligen ej uteblifva, äfven
utan löneförhöjning. Jag yrkar derföre afslag
å Utskottets Betänkande, utan förlängd
discussion.
Herr Rothlieb, Axelj anförde skriftligen
:
Sedan RiddarhusUtskottets Memorial,
rörande förslaget att indraga RiddarhusFiscals-
eller någon af RiddarhusCantzlisttjensterne
nu åter är föremål för Ridderskapets
och Adelns öfverläggning, och jag förut
i detta ärende yttrat mina tankar, hvilka ej
instämma med Utskottets afgifne utlåtande,
nödgas jag å nyo anhålla om ordet. Jag vet
alltförväl, det frågan icke är om att fråntaga
nuvarande innehafvare deras tjenster,
men att sättas på Indragningsstat är ungefärligen
detsamma, som att förklaras öfverflödig,
hvaraf följer den motsatta känslan,
en tjensteman hör äga, att veta sig
gagna i sitt arbete, och att det ej är likgiltigt
att sättas på Indragningsstat tyckes
sjelfva Memorialet ådagalägga. Herr Riben
har gjordt motion om RiddarhusFiscals-tjenslens,
jag om första Cantzlist-tjenstens indragning.
RiddarhusFiscalen är Ombudsman
för Cassör, uppgående till belopp af
omkring 400»000 R:dr B:co. Denna tjensteman
tillsattes för långliga tider tillbaka, då
säkerligen ej Cassornas belopp utgjorde fjer63
H. 9*
Den 24 F e b r u a r i i e. m.
dedelen emot nu; han stall ombesörja Inteckningsförnyelser
årligen för omkring 5o,000
R:dr, hvarpå beror ej mindre än hela denna
summa. Han skall bevaka i Concourcer
och dervid emottaga OriginalLåne-handlingarne,
vid hvilka åtgärder ofelbart pålitlighet,
jnridisk kunskap och vana vid slika
sakers behandling erfordras. Han skall dessutom
utföra rättegångar och äga dertill både
kunskaper och förmåga m. m., som honom
åligger. Första RiddarhusCantzlistens skyldighet
instränkes egenteligen till att föra
Protocollet hos RiddarhusDirectionen, ty
hans åliggande att företräda RiddarhusSecreterarens
ställe, då omständigheterne det fordra
under en Riksdag, torde till och med
företrädesvis kunna verkställas af någon af
de antagne Riddarhusets Notarier, såsom äfAren
någon gång under denna Riksdag ägt
rum. Lika aflöning af RiddarhusCassan åtnjuta
båda dessa Tjenstemän, och hvad RiddarhusFiscalen
derutöfver erhåller af de särskilta
Cassorne, är honom egenteligen tillagdt
afTestatores, och jag hemställer, huruvida
Ridderskapet och Adeln tilltror sig
äga rätt att annorlunda förordna om desse
anslag, än de laga kraftvundne Testamentariska
dispositionerne föreskrifva. Jag vädjar
nu till Höglofl. Ridderskapets och Adelns
eget upplysta omdöme, hvilkendera af dessa
tjensler först bör komma i fråga att indragas;
och jag tviflar icke ett ögonblick, att
hvar och en skall finna, det RiddarhusFi
-
Den 24 Februarii e. m. i33
scals-tjensten, hvarmed är förenad i så betydlig
mohn vården af ej mindre än omkring
4oo,ooo R:dr, är vida mera magtpåliggande
och derför oumbärligare, än Förste
RiddarhusCantzlists-tjensten; men hela denna
Indragningsfråga härleder sig derifrån,
att man vill vinna tillgång till förhöjning i
lönen för en blifvande RiddarhusSecreterare,
som ej tillåtes att annan tjenst derjemte
innehafva. Vår nu varande RiddarhusSecreterare
äger rättighet att hafva, och har,
utom denna tjenst, ett RevisionsSecreterareEmbete
på stat, och för honom kan således
ej blifva fråga om behof af lönförhöjning i
hans inkomster som RiddarhusSecreterare.
Jag medgifver alltså, att dessa motioner om
indragning, för berörde orsaks skull, torde
vara för tidige. Jag vet ock att Utskottet
hört RiddarliusDirectionen, och att Directionen
afstyrkt de ifrågasatte indragningarne,
ehuru Utskottet., förmodligen just af det
skälet, derom i Utlåtandet intet nämnt. Jag
tryggar mig dock främst till hvad Directionen
sålunda yttrat, emedan Directionen både
bör vara och är häst i tillfälle bedöma,
huruvida indragningarne kunna ske eller ej.
Jag skall således medgifva, att min berörde
motion må förfalla om Herr Riben vill
afstå från sin angående RiddarhusFiscalstjenstens
indragning, som i alla fall säkert
är mera olämpligt, än hvad jag om Förste
Cantzlist-tjensten föreslagit. Skulle likväl
Herr Riben härå ej vilja ingå, nödgas jag,
134
Den a4 Februarii e. m.
om meningarnes pluralitet ej annorlunda ian
utrönas, begära votering, först derom, hvilkendera
af ifrågavarande tjenster skall indragas,
och sedan om någon indragning
skall ske eller ej.
Hans Excellence Herr Grefve de la Gardie
j Jacob: Jag bar med noggranbet läst
ifrågavarande Memorial och, med all aktning
för Utskottets tanka och rättighet att
följa sin öfvertygelse, kan jag ej dölja min
förundran deröfver, att RiddarhusDirectionens
Utlåtande i ämnet icke är i Betänkandet
anfördt. Då frågan blifvit af Utskottet
liänskjuten till yttrande af Directionen, och
Sex af dess Ledamöter ansett RiddarhusFiscals-tjensten
höra bibehållas, hade jag väntat,
att Utskottet gjort mera afseende derpå,
och åtminstone anfördt hvad Directionen yttrat,
Af flere skäl anser jag, att en Cassa,
af mer än 400>00°R:dr, fordrar en man att
gå Directionen till handa med upplysningar
och bevakningar; i en mängd Testamenten
till Riddarhusets Fonder är det uttryckeligen
föreskrifvit, att de donerade summorne
och dispositionernes fullgörande skola bevakas
af RiddarhusFiscalen; och då Testatorerne
sådant förordnat, bör det ovilkorligen
iakttagas; men dertill fordras, att RiddarhusFiscalen
finnes qvar. Jag känner ej något
behof att indraga någon af de, visserligen
icke öfverflödige tjensterne vid Riddarhuset.
Man har sagt, att Förste RiddarhusCantzlisten
De» 24 Februarii e. ra.
135
lunde umbäras; men äfven lian är behöflig
såsom Protocollsförande i Directionen och
Secreterare i RiddarbusUtskoltet. Jag vill
ej vara vidlöftigare, utan anhåller korteligen,
om ogillande af Utskottets förslag.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: För
att, såsom en värd Talare i ett föregående
plenum ganska expressivt yttrade sig, börja
i rätta ändan, anhålller jag, att RiddarhusDirectionens
yttrande måtte uppläsas, helst
en Ledamot redan anmärkt, alt Utskottet
visat mannamohn, då det underlåtit att i
sitt Memorial anföra Directionens Utlåtande.
Efter uppläsningen häraf torde jag få yttra
mig vidare.
I anledning häraf upplästes ett Utdrag
af RiddarbusDirectionens Protocoll den 8
Augusti sistlidet år, innehållande Directionens,
af RiddarhusUtskottet begärda, yttrande
öfver väckt motion örn RiddarhusFiscalstjenstens
indragning.
Herr Crusenstolpe: I den åsigt, som
sålunda blifvit yttrad af RiddarhusDirectionens
majoritet och den siste värde Talaren,
instämmer äfven jag, och bar föga att dervid
tillägga; dock ber jag att få fästa uppmärksamheten
på några omständigheter, som
ytterligare tala för samma åsigt. Om mitt
minne ej bedrager mig, så är RiddarhusFiscalen
omnämnd i den nya RiddarhusOrdningen;
och då den är af Konungen sanctio
-
136 D e n 24 F e b r u a r i i e’. m.
nerad, lärer någon indragning af tjensten
nu ej kunna beslutas. Vöre han också ej
omtald derstädes, så kunde han dock ej
umbäras, helst om publicitet införes vid
Ridderskapets och Adelns öfverläggningar,
då en RiddarhusFiscal till ordningens bibehållande
är högst nödvändig. Dessutom kan
det hända, att val till Ledamöter i RiddarhusDirectionen
faller på personer, som ej
hafva någon lagkunskap, och att Secreteraren
ej eller är Jurist; i hvilken händelse,
och om RiddarhusFiscalen icke mera existerade,
fonderne skulle vara i våda af brist
på juridiska kunskaper. Ehuru jag således
anser RiddarhusFiscals-tjensten icke böra indragas,
är jag dock långt ifrån att neka beliofvet
af lönetillökning för RiddarhusSecreteraren,
för att sätta honom i ett oberoende
tillstånd, helst när han med denna befattning
icke mera får förena någon annan tjenst.
För att kunna åstadkomma en sådan förbättring
i hans löne vilkor, tror jag två utvägar
finnas. Den ena är, att af Directionens
Sex aflönade Ledamöter bibehålla endast
tre med arfvode, hvaraf en skulle hafva
inseendet öfver Cassan, en öfver Genealogierne
och en öfver Byggnaderne; de öfrige
Ledamöterne skulle vara honoraire. Mången
skulle dock säkerligen med nöje emottaga
ett sådant förtroende, och lika nitiskt
uppfylla sina skyldigheter. På den tid Frietzky
var Ledamot i RiddarhusDirectionen
gjordes åtminstone mindre afseende på arf
-
Den 24 Februarii e. m. 137
vode, än den utmärkelse förtroendet innebar
och den nytta man kunde göra. Genom
besparing af desse tre DirectionsLedamöters
arfvoden, blef en tillgång af 600
R:dr till förhöjning af Secreterarens lön.
Vill man ej antaga detta förslag, så är andra
utvägen den, att tillåta concerters uppförande
i Riddarhussalen, såsom den lämpligaste
local i hela staden för sådant ändamål;
och derigenom skulle en betydlig inkomst
vinnas, som kunde delas mellan RiddarhusCassan
och Secreterare!!. Härmed må
nu gå huru som helst, så afstyrker jag bifall
till hvad Utskottet föreslagit om RiddarliusFiscalstjenstens
indragning.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Med ledsnad
borttager jag tiden genom yttrande i
ett ämne, som för Sveinge är ytterst likgiltigt,
nemligen i frågan om RiddarhusFiscalstjenstens
indragning. Jag skulle icke anföra
ett enda ord om saken, enär mine åsigter
äro fullständigt utvecklade i RiddarhusUtskottets
Memoria], så framt jag icke vore
ej blott Ledamot i Utskottet, hvars förslag
jag anser mig böra försvara, utan äfven händelsevis
väckt motionen i ämnet; och af
desse anledningar är mitt yttrande påkalladt.
En ädel Grefve, som är Ledamot i
RiddarhusDirectionen, har sagt, det han med
förundran funnit, att Utskottet i dess Memorial
ej anfört Directionens utlåtande. Det
torde tillåtas mig att derå svara, att Ut
-
t 38
Den 24 Fe br u a lii e. m.
skottet ingalunda var skyldigt, alt öfver frågan
inhemta Directionens yttrande, men gjorde
det likväl, emedan det intresserade Utskottet
att veta, huru Directionen betraktade
saken. Om Utskottet kunnat föreställa sig,
att Directionen skulle anse sig manquerad
genom det Utskottet underlät att i Memorialet
anmärka hvad Directionen sagt; så hade
Utskottet säkerligen ej gjort sig skyldigt
till denna underlåtenhet; men mig åtminstone
föll ej något sådant in. Herr Rothlieb
och Grefve de la Gardie hafva framställt
Fiscalstjenstens bibehållande såsom af
mycken vigt för bevakningen af stora fonder,
med mera. I afseende derpå får jag
anföra, bvad Utskottet bevisat, att Fiscalen
aldrig kommer i verksamhet förrän Kamereraren
anmält bvad som bör göras. Några
processer för Riddarhusets räkning vet
jag ej eller hafva ägt rum och blifvit af Fiscalen
utförda, utom en enda. Om bevakningar
vid forum utom Stockholm för Riddarhuscassans
räkning erfordrats, så har detta
skett genom andre personer, än RiddarlnisFiscalen,
ty, så vidt jag kunnat finna
af handlingarne, bar den Herrn aldrig, i
och för tjernsten, rest utom Stockholms tullportar.
För öfrigt äro desse bevakningar
icke klyftigare, än att hvem som helst kan
fullgöra dem. Ridderskapet och Adeln riskerar
verkligen ej något genom RiddarhusFiscalstjensteus
indragning, i synnerhet som
RiddarhusSecreteraren sjelf, hvars auloritet
Den 24 F e b-r u a r i i c. in.
i detta fall ej är så obetydlig, förklarat, att
om en Canzlist i Fiscalens ställe bevakar
ordningen inom Ridderskapet och Adeln under
Riksdagarne, kunde RiddarhusSecreteraren
ganska väl bestrida Fiscalens öfrige
göromål. Men jag vill icke längre upptaga
tiden med en sak, som ej rörer allmänt gagn,
utan hemställer om bifall till Memorialet.
Herr Tham, Wolrath: Då äfven jag nu
yrkar afslag å Utskottets Memorial, skall
jag ej förspilla tiden med anförande af många
skäl, enär dessa blifvit ganska fullständigt
utvecklade dels af RiddarhusDirectionen,
dels af Friherre Boye och Herr Crusenstolpe.
Jag vill blott tillägga, att om
RiddarluisFiscalstjensten indrages och Ombudsmansgöromålen
lemnäs åt Secreteraren,
men han förklarat sig ej kunna bestrida dem
under Riksdagarne, olifver följden den, alt
en annan person mäste förordnas till desse
göroinåls förrättande, ej allenast så länge Riksdagarne
påstå, ofta öfver år och dag, utan
äfven under den långa tid Riksdagsärenderne
efteråt sysselsätta RiddarhusSecreteraren.
Under sådane förhållanden tror jag fonderne
lätt kunna, genom en enda försummelse,
förlora mera, än genom flere års besparing
af RiddarhusFiscalens lön kan vinnas. Herr
Riben har fört RiddarhusFiscalen lill last,
att han aldrig rest utom hufvudstaden till
bevakningar af Riddarhusets fordringar vid
andra domstolar. Jag tror, att han lika li
-
Den a4 Februarii e. m.
tet bör göra sådane resor, som andre ombudsmän
i allmänhet; det skulle onödigtvis
förorsaka fonderne betydliga kostnader, som
Parterne ej äro skyldige ersätta. Honom,
likasom öfrige allmänna ombudsmän, måtte
det vara obetaget att utföra bevakningarne
genom skrifvelser lill Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
och vederbörande Autoriteter.
Jag röstar för afslag å Memorialet.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Så
vidt jag fattat RiddarhusDirectionens och
Utskottets samt de värde Talarnes yttranden
i detta ämne, hafva de fästat deras uppmärksamhet
endast på RiddarhusFiscalens
göromål utom Directionen. Jag vill derföre
erindra om en annan del af denne Fiscals
befattningar, nemligen den, att controllera
de öfrige Embetsmännen inom Riddarhuset;
hvilket i hans instruction är honom ålagdt.
Då åklagarekallet, såsom en hvar vet, är så
högst obehagligt, hemställer jag om man
väl kan hoppas, att anmärkning och åtal
mot en försumlig Secreterare eller annan tjensteman
inom Riddarhuset skall göras af någon
annan, än en ordinarie RiddarhusFiscal,
som i detta afseende har sin instruction att
åberopa. Detta ensamt anser jag vara ett
tillräckligt skäl för RiddarlrusFiscalstjenstens
bibehållande.
Friherre Cederström, Jacob: Jag kan
ej annat än hålla RiddarhusUtskottet räk
-
Den 24 Februarii e. m.
liing för dess bemödande att åstadkomma
någon besparing för RiddarhusCassan; men
om följden af RiddarhusFiscalstjenstens indragning
skulle blifva en ökad risk för Cassorne,
att tillskyndas förluster genom underlåtne
bevakningar, så är det skäl att uppoffra
besparingen och bibehålla tjernsten. En
enda underlåtenhet att bevaka Cassans fordringar
kan lätteligen tillskynda dem större
förluster, än vinsten blef af Fiscalslönens
besparande en längre tid. Jag är af den
tanka, att i den mohn fonderne och utlåningarne
deraf ökas, är det angeläget att
hafva tjenstemän, som tillse och äro ansvarige
för, att ej något genom försummelser
förloras. Man liar sagt, att Fiscalen ej kommer
i verksamhet förr än Kamereraren anmält
hvad som är att göra; men jag förmodar
det åligga den sednare, att hvarje
halft år till Fiscalen lemna en uppgift på
de fordringar, sorn under följande halfva år
böra på något sätt bevakas. Fiscalen är då
ansvarig för att intet försummas; och en sådan
tjensteman synes mig derföre nödvändig.
Ålägges Directionen detta ansvar, så
skall säkerligen ej någon emottaga förtroendet
att blifva Directeur. Att åt RiddarhusSecreteraren
uppdraga Fiscalens göromål
går icke an, hvilket redan är ådagalagdt.
Om åter en Canzlist får detta åliggande, så
blir han i sjelfva verket Fiscal. Skulle en
Canzlist kunna indragas, och i stället få sig
Fiscalsbefattningen uppdragen, sa kunde jag
141
Den 24 F e b r u a r i i e. m.
gå iii på Utskottets förslag; men då det ej
kan ske, måste jag yrka afslag å Memorialet.
Herr Printzensköld, uéxel: Då jag, såsom
Ledamot i RiddarhusUtskottet, deltagit
i författande af detta Memorial, hvarå
flere talare yrkat afslag, har jag nu ej mycket
alt tillägga de skäl, som deri äro anförde;
men jag anhåller, att få vätta några
misstag af dem, som yttrat sig emot Memorialet.
Till en början får jag förklara, att
det icke, såsom Friherre Cederström trott,
varit Utskottets afsigt med RiddarhusFiscalstjenstens
indragning, att bereda RiddarhusCassan
en besparing, utan endast att skaffa
RiddarlmsSecreteraren större lön. Utskottet
har trott, alt då Ridderskapet och Adeln
1111, likasom vid förra Riksdagen, beslutat,
att Secreteraren ej får tillika innehafva någon
annan tjenst, vore det Ridderskapets och
Adelns pligt att tillse, det han blifver så lönad,
att han har sin goda bergning. Dertill
har Utskottet, i anseende till RiddarbusCassans
ringa tillgångar, ej funnit annan
utväg, än indragning inom deli öfriga tjenstemannapersonalen;
i annat fall skulle visserligen
icke jag rösta för indragning af Fiscalstjenslen,
hvilket jag nu anser vara min
pligt. — Herr Crusenstolpe har trott den
nya RiddarhusOrdningen vara ett hinder för
denna indragning. I anledning deraf får
jag upplysa, att RiddarhusFiscalen ej finnes
der på något ställe omnämnd. — Herr Tham
Den 24 Februarii e. m.
i43
liar yttrat elen förmodan, att RiddarhusSecreteraren
förklarat sig ej kunna medhinna
Fiscalsgöromålen i afseende på Cassornes angelägenheter.
Detta är ett misstag. Tvertom
vill RiddarhusSecreteraren åtaga sig alla
de göromål, som nu af Fiscalen besörjas,
med undantag af dem i Ståndets Plena ; och
desse kunna af en Canzlist under Riksdagarne
bestridas. Såsom ett nytt skäl för Fiscalens
bibehållande har Herr Cederschjöld
anfört, att, enligt instruetionen, honom åligger
tillse, att icke olagligheter föröfvas af
Riddarhusets Tjenstemän. Jag får i anledning
deraf bedja Herr Cederschjöld genomläsa
Instruetionen. Der står rörande RiddarhusSecreteraren:
”Under Directionens inseende
är han hufvudman för arbetet in”0111
Cancelliet, ansvarar för göromålens behöriga
gång, tillser i följd deraf, att Riddarhusets
Cancelliebeljening förrättar sina
”åligganden med ordning och skicklighet,
”samt anmäler inför Directionen, om någon
”icke fullgör sin skyldighet.” Således, örn det
på ett ställe är föreskrifvet, att RiddarhusFiscalen
skall anmärka, i fall några olagligheter
af Riddarhusets Embets- och Tjenstemän
föröfvas, är det på ett annat stadgadt,
att RiddarhusSecreteraren skall gifva akt på,
om de ej uppfylla sina skyldigheter. Den
åsyftade controllen är derföre i alla fall bibehållen,
fastän RiddarhusFiscalstjensten indrages.
För öfrigt åberopar jag de skäl Ut
-
i44
Den Februarii e. m.
skottet anfört i Memorialet, och anhåller om
proposition till bifall derå.
Herr von Hartmansdorffj August: Ehuru
obehagligt det än är, att yttra mig i en
fråga, hvarom jag är af olika mening med
mine förmän, RiddarhusDirectionens Ledamöter,
och som rörer två af mine kamrater,
anser jag mig dock höra meddela några
upplysningar i saken, helst Ridderskapet
och Adeln torde finna, att, då nuvarande
Secreteraren ej kan med sine öfrige göromål
förena Fiscalsbefattningen, och den
som nu innehar Fiscalstjensten ej eller kan
mot sin vilja derifrån skiljas, icke något personligt
förhållande verkar på min öfvertygelse.
Huruvida det är nödvändigt att indraga RiddarhusFiscalstjensten
tror jag höra bedömas
med afseende på Ridderskapets och Adelns
beslut att RiddarhusSecreteraren ej får tillika
innehafva någon tjenst i Staten. Denna
Secreterarebefattning är af den beskaffenhet,
att den icke kan anförtros personer
af medelmåttiga egenskaper; och då de skicklige
hafva utsigter till befordringar i Staten,
måste desse ersättas af fördelaktiga lönevilkor,
så framt man skall kunna hoppas att
erhålla en duglig RiddarhusSecreterare. Nu
är tjernsten sådan, att man ej kan begära,
det en person af erforderlig skicklighet skall
emottaga den med så ringa lön, som i5oo
R:dr B:co; hvilket erfarenheten skall visa.
Der
-
De» 24 Februari i e. in. 145
Derföre bör man laga så, att löneinkomsterne
blifva åtminstone 2000 R:dr, som minst
åtgår till ett hushåll i hufvudstaden. Tillgångar
härtill kunna åter icke beredas, om
ej genom indragning af någon annan tjenst
inom Riddarhuset; RiddarhusCassan är skuldsatt
och de öfrige fonderne äro anslagne till
fromma stiftelser. Den ena utvägen Herr
Crusenstolpe föreslagit, nemligen inkomster
genom concerters gifvande i Riddarhussalen,
är af den beskaffenhet, att dess olämplighet
icke ens behöfver visas. Att åter begagna
det andra medlet, att indraga en del
Directeurers arfvoden, synes obilligt, enär
de nödsakas vistas i hufvudstaden året om,
och ej hafva större vedergällning derför än
200 R:dr hvardera. Men frågan är, om ej
Secreterare- och Fiscalstjensternes förening
hos en person ulan olägenhet kan verkställas,
och löneinkomsten sålunda ökas. En
hvar vet, att RiddarhusSecreterarebefattningcn
mellan Riksdagarne är en af de lugnaste
tjenster i Riket, och att Secreteraren då
har tillräcklig tid till Fiscalsgöromålens förrättande.
Under Riksdagarne hinner han
deremot kanske icke dermed; men då kan
utan svårighet en Fiscal tillförordnas, lika
väl som det RevisionsSecreterareEmbete,
som nuvarande RiddarhusSecreteraren innehar,
af annan person förvaltas. Hvad uppsigten
öfver Embetsmännen inom Riddarhuset
angår, så invändes, att om Fiscalens
63 H. 10
i46 Den 24 Februari! e. m.
befattning förenas med Secreterarens, liar
innehafvaren deraf ingen uppsyningsman öfver
sig; men denna invändning mäste förfalla,
då man ihogkommer, att Directionen
bar denna uppsigt öfver alla Tjenstemännen.
Kamereraren är i alla fall controllerad
af Secreteraren, oell dessutom genom
revisionen af räkenskaperne, jemte inventeringar.
I manga andra Verk, t. ex. JernContoret,
äro också Secreterare- och Ombudsmannasysslorne
förenade, utan att någon
olägenhet deraf försports. Att fordringarnes
bevakning besörjes genom en serskild
RiddarhusFiscal, bevisar just icke erfarenheten.
För öfrigt får jag upplysa, att det
icke är Fiscalen, utan Kamereraren, som
controllerar, att inteckningar behörigen förnyas.
Af alla dessa skäl anser jag Utskottets
förslag kunna och böra bifallas.
Herr Cederschjöld: Den siste värde Talaren
har sökt visa behofyet af RiddarhusFiscalstjenstens
indragning till förbättrande
af Secreterarens lön, emedan man annars
ej skall kunna påräkna någon skicklig person
till denna befattning, sedan dermed ej
får förenas någon tjenst i Staten. I anledning
deraf får jag erinra, att när den tid
kommer, då Secreterareljensten blifver ledig,
är det lättare att bedöma delta förhållande
och tillse hvilka löneförmoner må
kunna Secreteraren beviljas. Jag skulle äfven
tro, att en RiddarhusSecreterare, hvars
Ben Februarii e. m.
tiel ej upptages af andra tjenstegöromål, kunde
bereda sig en rik inkomstkälla af Riddarhusets
rikhaltiga arkiver, helst han torde
blifva lyckligare än jag att erhålla understöd
af allmänna medel. Sålunda skall
han också vida mera gagna fäderneslandet,
än genom blott Protocollsförande hos Ridderskapet
och Adeln. Jag anser derföre omsorgen
för RiddarhusSecreterarelönens förökande
ej böra förleda Ridderskapet och
Adeln att nu indraga en tjenst, som möjligen
kan blifva af ännu större nytta, än den
nu är. — En värd Ledamot har åberopat',
att, enligt instruetionen för Directionen och
Tjenstemännen i Riddarhuset, äfven Secreleraren
är satt till uppsyningsman öfver göromålens
rigtiga behandling. Dervid får jag
anmärka, att Secreterarens uppsigt sträcker
sig endast till Canzlisterne. Men då han
sjelf, äfvensom Kamereraren och sjelfva Ledamöterne
i Directionen, ej äro utom möjligheten
att begå misstag och olagligheter,
är det angeläget att hafva på dem den controll,
som Fiscalen nu äger utöfva jemlikt
hans instruetion. Man har sagt, att Fiscalen
sjelf sålunda skulle sakna uppsigt öfver
sig. Det måtte vara nog, att han controlleras
af lagen. Jag anhåller ytterligare om
proposition till afslag å Memorialet.
Herr Stråle, Nils Wilhelm: Då jag varit
Kamererare vid Riddarhuset, anser jag
63 H, 10*
i48 Den 24 Februarii e. ra.
mig tora yttra den erfarenhet, jag under
tiden vunnit rörande ifrågavarande ämne.
Jag har tyckt mig finna RiddarhusFiscalens
göromål vara så obetydliga, att de ganska
väl kunde uppdragas någon person utom
Verket; och en pålitlig man skulle härtill
lätteligen kunna erhållas för vida mindre
arfvode, än Fiscalen nu åtnjuter såsom lön.
Det är endast till några bevakningar af
fordringar, och till yttrande öfver löneansökningar,
som lagkunskap hos Fiscalen
erfordras. Men då ändamålet med Fiscalstjenstens
indragning endast skulle vara, att
bereda utväg till Secreterare-lönens förökande,
tyckes mig beslutet i denna fråga med
skäl böra uppskjutas tilldess en ny Secreterare
tillsättes och det visat sig, örn denne
ar en lagfaren person, eller ej. Emedlertid
torde, af det här anförda, vara klart,
att, om RiddarhusFiscal-tjensten blifver ledig
innan nästa Riksdag, den bör förblifva
obesatt intilldess Ridderskapet och Adeln
sammankommit och afgjort den nu väckte
frågan.
Friherre Boye: Herr von Hartmansdorff
har yttrat, att RiddarhusSecreteraren
borde hafva minst 2,000 R:dr i lön, och att
han nu ej har mera än i,5oo R:dr B:co.
Men om man härtill beräknar, att han kostnadsfritt
har husrum, ved, och mera dylikt,
så torde inkomsterne nu kunna anses utgöra
2,000 R:dr. Derjemte har Herr von Hart
-
Den a4 Febfuarii e. m. i4g
mansdorff sagt, att erfarenheten ej visat, att
säkerhet i bevakningarne vunnits genom RiddarhusFiscalen.
Den händelse Herr von Hartmansdorff
åsyftat bevisar ej något uti denna
fråga, utan ådagalägger blott, att den
Fiscalen var försumlig eller icke jurist, och
att det är nödvändigt att hafva jurister till
denna befattning. Jag hoppas, att Utskottets
förslag blifver ogilladt.
Herr Rothlieb: Sedan andre Talare redan
så fullständigt vederlagt RiddarhusUtskoltets
ifrågavarande förslag, har jag ej något
att tillägga, men förnyar min anhållan
om proposition till förslagets förkastande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde proposition till
bifall å RiddarhusUtskottets ifrågavarande
Memorial.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMar skalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln behagade afslå Memorialet.
Ropades åter Ja och Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade sistberörde proposition,
som besvarades med starka Ja och
några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Den a4 Februarii e. m.
förklarade, att sora Ja öfverröstat Nej, RiddarhusUtskottets
ifrågavarande Memorial blifvit
af Ridderskapet och Adeln afslaget.
På hemställan af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken beslöt Ridderskapet
och Adeln, i likhet med hvad vid
sistlidne Riksdag ägt rum, att utvälja Tre
Suppleanter till Ledamöterne i RiddarhusDirectionen,
samt att företaga detta val nästkommande
Fredag den 26 dennes e. m. vid
Pleni början.
Föredrogs å nyo Stats- Banco- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 10 i denna månad under N:o 251 afgifne
och den derpåföljde e. m. på bordet
lagde Utlåtande, i anledning af erhållne
återremisser afUtskottensUtlåtande]N:o26,
angående fortfarande anslag till Strömrensningar
och lättade Vattencommunicationers
befrämjande, men blef, på begäran af Herr
Hjerta} Gustafa och Grefve Cronstedt, Claes
Augustj enligt 4() § Riksdagsordningen, ytterligare
lemnadt hvilande på bordet.
Till profning företogs BancoUtskottets
den 11 dennes, under N:o 117, aflåtna och
den i5 derpåföljde e, m. på hordet lagde
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottets under N:o 90 med
-
Den 24 Februarii e, m. i5i
delade Memorial, angående vissa förändringar
af Bankens Sedlar, till deras valeurer,
text, format m. m., garantierne emot missbruk
och förfalskningar samt ordningarne
inom Banken för olika Sedelsorters utbyte
och förvexling; i sammanhang hvarmed äfven
upplästes Yällofl. BorgareSlåndets den
18 dennes afgifna och den iq derpåföljde
e. m. på bordet lagde ProtocollsUtdrag, innefattande
inbjudning till de öfrige RiksSlånden
att med BorgareStåndet förena sig
uti de af bemälde Stånd i afseende på detta
ämne, uti nämnde ProtocollsUtdrag, omförmälde
serskilda beslut.
Herr Hjerta, Gustaf: Det beslut, hvari
Ridderskapet och Adeln först stannat i denna
fråga, anser jag visserligen vara det rättaste;
men då Preste- och BondeStånden bifallit
det senare Utlåtandet i saken, hemställer
jag, att, oaktadt de små bristfällig—
heter, som deri finnas, Ridderskapet och
Adeln ville frånträda sitt förra beslut och
antaga detta Utlåtande, på det häri må erhållas
3 Stånds beslut, och ordning i Banken
sålunda vinnas. Jag utbeder mig Proposition
härom.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag instämmer
till alla delar i Herr Hjertås hemställan.
I Utskottet har jag väl mot Utlåtandet
afgifvit en reservation, som dock, i anseende
till beliofvet af Expeditionens skynd
-
Den 24 Februarii e. m.
sartina afgång, ej blifvit densamma bifogad;
men jag inskränker mig nu till livad Herr
Hjerta föreslagit, nemligen antagande af senare
Utlåtandet och afslag å BorgareStåndets
inbjudning. På detta sätt beredes det största
framsteg, sedan 1728, i Bankens inre
organisation och ordning, som hufvudsakligen
vinnes genom Transporträkningens borttagande.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde proposition till
bifall å BancoUtskottets berörde Utlåtande;
hvilken proposition med Ja besvarades.
I anledning hvaraf Haris Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att Vällofl. BorgareStåndets omförmälde
inbjudning till deltagande i dess beslut,
ej blifvit af Ridderskapet och Adeln
antagen.
Föredrogs å nyo och bifölls BancoUtskottets
den 12 dennes afgifna, samt den
i5 derpåföljde e. m. på bordet lagde, Memorial
N:o 118, med förslag angående vissa
bestämmelser, som Utskottet ansett böra finnas
tydligen uttryckte i texten å de nya
Sedlar, hvilka, efter dess gifna förslag, komma
att af Banken utgifvas.
Å nyo föredrogs StatsUtskottets den 16
i denna månad a flatna och den 17 derpå
-
l
Den 24 Februarii e. m.
i53
följde e. m. på bordet lagde Memorial N:o
4o8 rörande Reglementet, som för Riksgäldskontoret
skall utfärdas.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag vill ej föreslå
återremiss eller ändring i detta Förslag;
men jag vill till protocollet hafva anmärkt,
att jag anser det i 16 § af Förslaget influtna
uttrycket: ”Ränte-anslag, enligt i8i5års
”Riksdagsbeslut, till Hans Maj:t Konungen
”och Dess Arfvingar efter Successionsordningen
af den 26 September 1810, Två”HundraTusen
(200,000) R:dr årligen” icke
hafva bordt nyttjas; ty 1815 års Riksdagsbeslut
lyder i 6 § sålunda: ”För att på nå”got
sätt i underdånighet betyga Vår tacksamhet
häremot, och i någon mån ersätta
”de förluster och uppoffringar, Hans Kongl.
”Höghet KronPrinsen och Hans Gemål gjort
”för Sveriges väl, bafve Vi, på Hans Maj:t
”Konungens anmodan, bcslutit, att till Hans
”Kongl. Höghet KronPrinsen och Dess Arfvingar
efter Successionsordningen af den
”26 September 181 o, årligen skall utbetalas
”TvåHundradeTusende Riksdaler i Svenska
”BancoSedlar, att af Dem efter behag dispo”neras,
och ifrån den 1 sistledne Augusti
”beräknas, hvarpå Vårt RiksgäldsContor, dit
”Hans Kongl. Maj:t lofvat, att alla Rikets
”inlöste förbindelser, som i utländsk mans
”ägo befinnas, skola vara inlemnade, erhållit
befallning, att vederbörlig förbindelse
”å Våra vägnar utfärda.” Der finnes säle
-
i54
D e u ^4 Februari! e. ra.
des icke ett ord nämndt derom, att denna
summa är ett ränte-anslag, utan efct årligt
bidrag. Nu har detta uttryck insmygt sig
uti det föreslagna Reglementet, emedan det
förut blifvit nämndt och oanmärkt i ett Betänkande
af StatsUtskottet. Men då det ej
kan vara af någon serdeles betydelse, enär
i alla fall den gamla ordningen naturligtvis
kommer att iakttagas, vill jag, såsom
jag redan sagt, icke yrka ändring häri;
nöjd att hafva till Protocollet erindrat. att
summan ej är ett ränte-anslag, utan blott
en årlig betalning enligt i8i5 års Riksdagsbeslut.
Herr von Hartmansdorff} August: Jag
anhåller att Herr RiddarhusSecreteraren måtte
ur det föreslagna Reglementet uppläsa det
af Herr Hjerta klandrade uttryck, hvarefter
jag sjelf skall läsa upp den gamla Instruclionen,
för att visa, det skillnaden dem
emellan i detta fall är nästan ingen.
Sedan undertecknad RiddarliusSecreterare
å nyo uppläst den af Herr Hjerta nyss
uppläste 16 § af förslaget till Reglemente
för RiksgäldsContoret, fortfor
Herr von Hartmansdorff: Ordalagen i
det gamla Reglementet är följande: ”a) Jemnlikt
iS15 års Riksdagsbeslut, TvåHundrade”Tusende
(200,000) Riksdaler årlig Ränta till
”Hans Maj:t Konungen och Dess Arfvingar
”efter Successionsordningen af den 26 Sept.
Den 24 Februarii e. m.
155
”1810.” Hela skillnaden är att ordet Ränta
står på annat ställe, och det tror jag ej kan
gifva grundadt skäl till anmärkning.
Herr Hjerta: Det är just på den grund,
att ett sådant uttryck förut blifvit begagnadt,
jag ej yrkat återremiss eller ändring
deraf i det nya Reglementet; men jag liar
velat i Protocollet anmärka, att summan ej
är ränte-anslag, hvilket förutsätter att Capital
dertill finnes.
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken framställd proposition,
blef StatsUtskottets ifrågavarande
Memorial af Ridderskapet och Adeln bifallet.
Vid förnyad föredragning af BancoUtskottets
den 12 dennes under N:o 121 afgifna
och den 22 derpåföljde e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets, under N:o 100, förut
meddelade Memorial med förslag till reglementariska
föreskrifter om låns meddelande
från Banken emot pant af tackjern, fann
Ridderskapet och Adeln, att, enär sistnämnde
Memorial redan blifvit, den 1 dennes f.
m., af Ridderskapet och Adeln bifallit, Utskottets
ifrågavarande Utlåtande borde läggas
till handlingarne.
Företogs till pröfning och bifölls Banco
-
156 Den 24 Februarii e. tu.
Utskottets den 16 dennes under N:o i24aflåtna
och den 22 derpåföljde e. m. på bordet
lagda Memorial med förslag angående
några uti BancoReglementet erforderlige närmare
bestämmelser i samband med den af
Rikets Ständer beslutade upp- och utlåning.
Då nu å nyo föredrogs Förstärkta StatsUtskottets,
den 21 i denna månad, under
N:o 4°9 afgifna och den 23 derpåföljde på
bordet lagda Memorial, angående den allmänna
Bevillningens fördelning, fann Ridderskapet
och Adeln, att berörde Memorial
borde till BevillningsUtskottet öfverlemnas.
Herr Brummerj Carl Magnus, bade
inlemnat ett Memorial, som upplästes, så
lydande:
Sedan jag nu först i dag kommit i tillfälle
att läsa Herr von Hartmansdorffs yttrande
den 19 dennes e. in., i anledning af
ExpeditionsUtskottets förfrågan uti Memorialet
N:o 389 i afseende å förslag till föreskrifter
i och för tryckningen af Bihanget
till RiksStåndens Protocoll vid blifvande
Riksdagar, — synes det mig tydligt och
klart, att det ödet blifvit min lott att med
Herr von Hartmansdorff och det Höglofl,
ExpeditionsUtskottet instämma en trio för
att ifrån de dödas, eller åtminstone halfdödas,
rike, om något sådant skulle finnas,
uppväcka det, genom ett yrväder af små
-
Den 24 Februarii e. m.
fjäskande tanklöshet, redan i sin födsel förqväfda,
eller åtminstone förlamade, förslag
uti ifrågavarande ämne, hvilket, såsom jag
uti mitt förra anförande den 19 dennes e.
m. tillkännagifvit, någon Ledamot af Ridderskapet
och Adeln vid 1818 års Riksdags
början afgifvit, och hvaröfver dåvarande
Expeditionsutskott sig yttrat. Herr von Hartmansdorff
anför, att bemälte Utskott ej är
constitutionelt berättigad t att väcka motion,
hvilket jag väl ej kan eller vill bestrida; men
min mening deremot är, att sjelfva frågan
endast är af reglementarisk natur och ingalunda
i behof af den opinionsmognad, som
egentliga grundlagsfrågor ansetts tarfva, utan
vid nästkommande Riksdags början kan komma
att regleras efter det Riksdags-TjenstgöringsReglemente,
hvartill jag ämnar afgifva
ett förslag, för att épurera Riksdagsordningen
från en hop triviala tjenstgöringsstadganden,
som ej äro af Grundlags natur. Herr
von Hartmansdorff vill vidare, att, fast hellre
än Utskottet, dess Ordförande och Ledamöter
bordt begagna sin rätt att, en hvar i
sitt stånd, göra motioner i ämnet efter ett
lika, vill förmodligen säga lika lydande, circulär,
såsom det tillgått i vissa lånefrågor
under denna Riksdag. Härvid får jag blott
erinra, att omförmälde lånefrågor förmodligen
varit bland de onekligen vanligen många
enskilta angelägenheter, som vid detta
Riksmöte blifvit, med en fast otrolig sorgfällighet,
inlurendrejade, och att deremot
i58
Den a4 Februarii e. m.
elen ifrågavarande Redactionsfrågan, enligt
sin natur, icke gerna kan vara eller blifva
enskild angelägenhet, utan är och förblifver
en reglementarisk Riksdagsfråga, hvarom, i
min tanka, förmodligen bör blifva stadgadt
i ett blifvande RiksdagstjenstgöringsReglemente,
hvilket jag länge ansett, och ännu
anser såsom i ofvan omförmälte RiksdagsOrdnings
oppskurnings afseende ganska tjenlig,
ja! nödvändig. Alltderföre, oell då ej
eller Herr von Hartmansdorff sjelf värdigats
bevärdiga ämnet med en ny motion; får jag
nu härmedelst motionsvis anhålla, att det
Höglofl. ExpeditionsUtskottet täcktes, efter
det ursprungliga 1818 års förslagets långa
12-åriga hvila, detsamma i sin ursprungliga
helhet ostympadt genomläsa och sig deröfver,
som jag numera hoppas, gunstbenäget
yttra. Jag anhåller, att detta yttrande må
få åtfölja deri beslutna remissen till Utskottet.
Lades på bordet.
Upplästes StatsUtskottets den 24 dennes
afgifne Memorial N:o 411 i anledning af
skiljaktiga Beslut inom RiksSlånden i fråga
om den af Marstrands Stad sökte ersättning
för utgjord inqvartering.
Lades på bordet.
Upplästes ett från RiddarhusUtskottet
inkommet så lydande:
Hörsamste Memorial.
Sedan, i anledning af väckt fråga om
Den i4 Februarii e. ni.
i5g
offentlighet vid Höglofl. Ridderskapets och
Adelns öfverläggningar, Ridderskapet och
Adeln redan den 16 sistlidne Mars funnit
godt en sådan offentlighet medgifva, med
förbehåll, icke allenast att ett stadgande
derom borde i Riddarhu&Ordningen iakttagas,
utan ock att sättet, vilkoren och verkställigheten
af berörde offentlighet skulle,
efter särskild öfverläggning, sedermera bestämmas;
samt Ridderskapet och Adeln, under
den irsta derpå följande April, jemte
förklarande, att de Reglementariska stadganden,
hvilka i afseende å ifrågavarande
offentlighet, kunde komma att äga rum, borde
uti Ridderskapets och Adelns Ordningsstadga
inflyta, behagat till RiddarhusUtskottet
återremittera det af Utskottet, i afseende
å offentligheten, uppgjorde Reglementariske
förslag, hvarjemte Ridderskapet och Adeln
ansett nödigt anmoda Lagutskottet att upprätta
ett Lagförslag, som innefattade nödige
straffbestämmelser för de förbrytelser, hvilka
kunde begås af åhörare, som bevista RiksStåndens
sammanträden; så och efter det
Ridderskapet och Adeln, vid pröfning af det
utaf RiddarhusUtskottet afgifne förslag till
ny Riddarhusordning, under den io nästl.
Augusti, stadgat, att den nya Riddarhusordningens
3 g § borde innehålla tillåtelse
för ”fremmaude åhörare att, på sätt Rid”derskapet
och Adeln derom särskildt besluta,
kunna bevista Ridderskapets och Adelns
”öfverläggningar, sedan en Lag, i den ord
-
i6o
Den 24 F e b r n 2 r i i e. m.
”liing 87 § Regeringsformen föreskrifter, blif”vit
utfärdad, angående de förbrytelser el”ler
oordningar sorn af åhörare kunna be”gås;”
å hvilket stadgande Kongl. Maj:t, medelst
skrifvelse af den 19 derpå följande December
meddelat Dess Nådiga sanction; har
RiddarbusUtskottet, som tillika tagit kännedom
utaf den Rikets Ständers till Kongl.
Maj:t aflåtne underdåniga skrifvelse, sorn
innefattar förslag till Lag för åhörare vid
RiksStåndens sammanträden, nu skolat, i anledning
af de med förslaget till OrdningsReglemente
i afseende å offentlighetens införande
hos Ridderskapet och Adeln gjorda
anmärkningar, Dess vördsamma yttrande
härmed afgifva.
Utskottet får dervid till en böljan fästa
Högloft. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
vid det förändrade förhållande,
som numera äger rum, i följd af de såsom
vilkor för offentlighetens införande föreskrifne
allmänna Lagbestämmelser, hvilka, jemte
det de lemna den enda i det lagbundna
samhället tillförlitliga garanti, tillika måste
inskränka behofvet af sådane försigtighetsmått,
i afseende å ordnings bibehållande,
som eljest hade varit nödvändiga, och de
der sålunda uti RiddarliusUtskottets, utur
en dylik synpunkt, först afgifna förslag linnas
tagne i betraktande: af detta skäl, anser
Utskottet de, i afseende å offentligheten
vid Ridderskapets och Adelns öfverläggn ingar»
-
Den 24 Februarii e. ni. iöt
gar, nödige särskilda föreskrifter endast böra
omfatta sättet för billetternes fördelning och
bestämmandet af den Autoritet, sorn må äga
rätt att aflägsna åbörarne.
Hvad nu först angår billettfördelningen,
så och enär offentligheten vid RiksStåndens
sammanträden, i följd af stadgad Lag, bl ifver
en folkets allmänna rättighet, finner Utskottet,
på sätt åtskillige Ridderskapets och
Adelns Ledamöter jemväl föreslagit, det ej
eller lämpligt, att öfverlåtandet af denna
rätt må öfverlemnas till det enskilda godtycket
hos Ståndets medlemmar, utan håller
före, att, i enlighet med hvad inom
Europas öfriga representativa församlingar
öfligt finnes, de personer som på utsatt tid
och ställe sig 0111 inträdeskort anmäla, jemväl
böra, i den ordning anmälan göres,sådane
billetter till ett visst bestämdt antal,
i mån af det anvista utrymmet, erhålla;
dock alt dessa billelter endast blifva för ett
Plenum gällande. — Men då det är af bogsta
vigt, att Representationens förhandlingar
blifva bekanta icke allenast för den del
af Hufvudstadens publik, som äger tillfälle
att bevista Ståndets sessioner, utan ock genom
Tidningarne tillförlitligen meddelade
åt hela Svenska allmänheten, har Utskottet
trott inträdesrätt oafbrutet under loppet af
hela Riksdagen böra lemnäs åt feni af Hufvudstadens
mest ansedda TidningsRedncleurer
eller deras ombud; äfvensom Utskottet,
63 H. 11
Den 9.4 F e b r 11 a r i i e. m.
till disposition af Herr LandlMarskalken anvisat
20 Billetter, lör att tillställas de utländske
Missionerne, eller hvilka personer,
som eljest kunna anses af LandlMarskalken
vara till något företräde i detta hänseende
Berättigade. I öfrigt har Utskottet ansett
lämpligast, alt RiddarlmsDirectionen såväl
Besörjer Billetternes förfärdigande, som ock
förordnar på hvad sätt de må kunna till
fremmande åhörare utdelas.
Beträffande dernäst Bestämmandet af de
tillfällen, då ett Plenum Bör vara slutet,
eller då fremmande åhörare Böra sig derifrån
aflägsna, så innehåller Utskottets förra
förslag, i detta hänseende, dels ”att Landtmarskalk
eller Ordförande skulle äga att
”vägra fremmande personers inträde, antingen
för ett helt Plenum, eller för en del
”deraf; äfvensom under varande Plenum anbefalla
deras aflägsnande,” dels ock att sistnämnde
rättighet skulle kunna utöfvas af frenne
StåndsLedamöter, som sig derom förena.
Emot detta förslag hafva åtskilliga anmärkningar
af skiljaktig syftning Blifvit hos
Ridderskapet och Adeln framställde, nemi.
af Friherre Boye, L., Herr von Hartmansdorff"j
A• och Herr Cederschjöld, P. G.,
att En Ledamots Begäran orri åhörarnes aflägsnande
Borde här, likasom i Engelska
Parlamentet, göra tillfyllest; af Friherre
Anckarswärd, C. FJ., och Herr Hjerta, G.,
att hvarken LandtMarskalk, ej eller några
StåndsLedamöter ensamme skulle äga ali ut
-
Den 24 Febi nar ii e, ro.
visa åhörarne, utan att dertill mätte fordras
en Stunda Ledamots af LandtMar skalken bifallne
begäran; af Grefve Frölich, D., Herr
Rosenblad, B. och Friherre fVrangel, LL,
att LandtMarskalk ej må äga någon beslutande-rätt
i detta, mer än i andra ärender;
utan att fremmande personers aflägsnande
endast må kunna hero af ett visst
antal utaf Ståndets egna Ledamöter, hvilket
antal Grefve Frölich likväl ansett höra bestämmas
till fem; af Herr Munch af Rosenschöld,
E. Z., att om rättighet skulle lemnäs
för någon eller några Ledamöter att utvisa
åhörarne, denna rättighet åtminstone
horde vara förenad med skyldigheten att
uppgifva anledningen till deras i sådant afseende
framställda begäran; samt af Herr
Rosenquist af Åkershult, F. L., att åhörarne
icke horde kunna utvisas, med mindre
ett allmänt stoj och buller bland dem
uppkomma.
Utskottet har tagit dessa anmärkningar
och Förslag i behörigt öfvervägande; men då,
hvad angår den rätt som uti ifrågavarande
hänseende bör LandtMarskalk tillkomma, det
förekommer; att, enligt Riksdagsordningen,
LandtMarskalk är berättigad vidmakthålla
ordning vid sammankomsterne, samt han
jemväl är den, hvilken för Ståndet föredrager
öfverläggningsämnena, och sålunda ensam
är i tillfälle alt på förhand bedöma,
huruvida något ärende må förekomma, som
63 H. 11*
164
Den 25 F eli ru arli e. m.
antingen angår personlige förhållanden . Stan-»
dets enskilde angelägenheter eller något så
beskaffad! allmänt ämne, soto det till äfventyr*
vore af vigt att för ögonblicket söka
hålla hemligt, (hvilka alla omständigheter
synas Utskottet erfordra åhörarnes avlägsnande,
änskönt de icke förhålla sig bullersamt)
liar Utskottet alltså, för dylika händelser,
ansett det vara lämpligt, att LandtMarskalk
äger utväg att förklara ett Plenum
slutet, eiler under Varande Plenum anbefalla
åhörarnes aflägsnande'; och tror Utskottet, lika
med Herr Hjertaatt inom LandtMarskalkens
moraliska personlighet i allmänhet
torde ligga en tillräcklig garanti emot missbruket
af den honom sålunda öfverlåtne
makt. Men då Utskottet å ena sidan trott
denna makt böra LandlMarskalk tillkomma,
har Utskottet, å den andra, äfven ansett en
sådan böra , oberoende af honom, finnas jemväl
hos Ståndets egna Ledamöter, enär det
någon gång torde inträffa, att Ridderskapets
och Adelns Ledamöter, i afseende på ärendernes
beskaffenhet, att icke för öppna dörrar
böra afgöras, äro af motsatt åsigt med
LandlMarskalk eller Ordförande. Och kan
Utskottet af detta skäl ej tillstyrka Herr Hjertås
hemställan, alt LandtMarskalks bifall tili
en om åhörarnes aflägsiiande gjord framställning
bör föregå tillsägelsen derom. 'Vidkommande
dernäst förslaget att en Ledamots
vilja skulle kunna bestämma fremmande
åhörares aflägsiiande, så, ehuruväl det må
I>e r, 2 f FeL r » a i i i c. n».
165
antagas, att aktningen för den allmänna opinionen
vanligen icke torde tillåta någon Representant
alt, utan anledning oell af en
Llott nyck, fordra begagnandet af den honom
uti berörde afseende tillerkännande rätt;
bär Utskottet likväl ansett någon större garanti
emot missbruk i denna del böra lemnäs
inom en Representantkammare, der offentligheten
finnes af Lag sanktionerad, än
inom t. ex. Engelska Parlamentet, der den
blott existerar till följd af ett tyst begifvande;
och då, Utskottet härvid jemiorfcstadgandet
för Franska Deputerade Kammaren,
enligt hvilket feni Ledamöters förenade begäran
erfordras för att kunna förvandla sessionen
till sluten; har Utskottet, med afseende
å Institutionens nyhet inora Riddarhuset,
trott sig till en början hafva valten
lämplig medelväg, enär Utskottet till trenne
bestämt det antal Ledamöter, som skulle
äga alt i denna fråga afgöra; hvarvid Utskottet
ej eller ansett något annat correcliv
emot en förhastad fordran i sådant hänseende
vara af nöden, än att LandlMarskalk
bör tillfråga de Ledamöter, sorn framställa
begäran angående åhörarnes aflägsna lide, om
de icke vilja derifrån afstå, samt att endast
i den händelse, de vidhålla deras begäran,
tillsägelse till åhörarne må äga rum.
Utom dessa åsigter har Utskottet uppgjort
dess bärhos bifogade förslag lill de bestämmelser,
i afseende på offentligheten,
hvilka komma att i Ridderskapets oell Adelns
i66 Den 24 Februarii e. m.
Ordningsstadga för nästkommande Riksmöte
inflyta: och får Utskottet härvid endast tillägga,
att då Ridderskapets och Adelns Ordningsstadga
kan af Ståndet ensamt ändras,
så och i händelse erfarenheten skulle, antingen
visa någon olägenhet af den föreslagne
billettfördelningen, eller ock, med afseende
å åhörarnes rätt att enär de sig lagligen
förhålla, icke godtyckligt utvisas , förete
missbruk af den åt LandtMarskalk eller trenne
StåndsLedamöter öfverlemnade makt, lärer
rättelse derutinnan kunna ulan svårighet
och synnerlig tidsutdrägt i behörig ordning
vinnas.
I fråga om det utrymme, sorn må kunna
i Riddarhussalen för fremmande åhörare
beredas, anser Utskottet för det närvarande
icke någon annan plats än läktaren kunna
i detta ändamål upplåtas; — ej eller någon
förändring af bänkarne eller nybyggnad af
gallerier böra komma i fråga. Och hemställer
således Utskottet, att RiddarhusDirectionen
må erhålla uppdrag att, intill nästa
Riksdag, ombesörja icke allenast att en serskild
ingång till salen för åhörarne varder
beredd, derigenom, att den i förstugan varande
blinddörr upptages, och en provisionel
trappa för uppgången dertill inrättas,
utan ock att inuti Riddarhussalen en afskiljd
uppgång till läktaren varder anbringad, dock
så att utrymmet och beqvämligheten nere
i salen derigenom icke inskränkes; hvarjemte
bänkarne i läktaren böra inrättas med
D e n ?4 F e b r u a r i i e. m.
hänsigt alt lemna plats åt det möjligast största
antal åhörare; för hvilket allt kostnaden
torde böra bestridas af Capitationsfondens
medel; och må det i öfrigt ankomma på
RiddarhusDirectionen att lämpa verkställigheten
af ofvanberörde föreskrifter efter möjligen
förekommande ‘omständigheter.
Slutligen tillstyrker Utskottet, alt ett
exemplar ej mindre af den utaf Kongl. Majit
för åhörare vid RiksStåndens sammanträden
till stadfästande lag (hvari jemväl, för ytterligare
tydlighet torde böra bestämdt intagas
de straffbestämmelser, sorn utsättas i
de åberopade allmänna lagrummen,) än ock
af Ridderskapets och Adelns, i afseende å
offentlighetens införande, beslutade bestämmelser
i Ordningsstadgan måga, lill åhörarnes
efterrättelse, uppspikas vid ingången
till läktaren. Hvilket dock allt lill IlöglofL
Ridderskapets oell Adelns egen ompröfning
vördsamt öfverlemnas. Stockholm dea 12
Januarii 1 83o.
På Högloft. RiddarhusUtskottes vägnar
A. G. Gyldenstolpe.
W. F. Dalma n.
Fö r s l a g
till tillägg vid' Ridderskapets och Adelns
Ordningsstadga.
§ *•
Inträdesbilletterne för främmande åhörare
vid Ridderskapets och Adelns öfver
-
i68
De n 24 Fehr tiar i i e. rti.
läggningar förrlelas på det sätt, att 20 öfverlemnas
till LandtMarskalkens disposition,
och 5 till TidningsRedactionernes begagnande
under hela Riksdagen, samt att det återstående
antalet på utsatt tid och ställe utdelas
till dem, som sig derom anmäla; dessa
sistnämnde billetter blifva endast gällande
för ett Plenum,
§ 2-
LandtMarskalk, eller den hans ställe företräder,
äger, när han så nödigt finner,
att vägra främmande personers inträde, antingen
för eli helt Plenum eller för en del
deraf, äfvensom att under varande Plenum
anbefalla närvarande fremmande personers
aflägsnande,
§ 3,
Om under varande Plenum 3:ne Ledamöter
af Ståndet äska fremmande personers
aflägsnande, och dessa Ledamöter, på tillfrågan
af LandtMarskalken, icke vilja derifrån
afstå, skall detta aflägsnande, utan
hinder af en möjligen derom uppkommande
discussion, ovilkorligen för sig gå.
§ 4.
Under varande Plenum åligger det de
fremmande åhörarne att iakttaga tystnad och
i allmänhet att ställa sig till efterrättelse
hvad Ordföranden sjelf eller genom någon
af -Riddarhusets tjenstemän anbefaller. Allt
Den 16 Februari i f. m. lfig
uttryck af bifall eller klander, är på det
strängaste förbudet. Den häremot bryter
varde genast utvisad.
Lades på bordet.
Tlöglof!. Ridderskap.et och Adeln åtskiljdes
kl. 10 0111 aftonen.
fa (idem Protocolli
O, J. Lagerheim.
Fredagen den 26 Febr. iS3o.
o
Plenum kl, half till 10 Förmiddagen.
Upplästes till justering och godkändes
följande från ExpedilionsUtskottet inkom ne
förslag til! Rikets Ständers underdåniga skrifvelse!’
till Kongl. Majit:
N:o 4°°- I anledning af Rikets Ständers
Revisorers åren i8a5 och 1827 afgifna Berättelser
om samma år verkställde granskningar
af StatsVerkets förvaltning åren 1822
med 18 a5.
N:o 401. I anledning af verkställd Revision
af KrigsfondsRedogörelsen från den 1
No v. 1822 till October månads slut år 1827.
N:o 402. Rörande Cbarteringen af den
förbindelse, som af Götha CanalBolag skall
aflemnas och intecknas uti CanalVerket och
dess ägande fastigheter.
Den 26 Februarii f. nr.
N:o 4o3. Angående ersättning till Majoren
Friherre C. G. Koskull, för förlorade
Löuingsförmoner..
N:o 4°4. Angående försäljningen af de
arne Krigsskeppen Tapperhelen och af Chapman.
Grefve Gyldenstolpe, Anton Gabriel,
uppläste följande:
Då Ridderskapet och Adeln, i afseende
på bortgifvandet af de inrättade NäringsStipendierne,
för kort lid sedan heslutit, att,
”med undantag af gamla och nya främmande
språk, kunskaper lill fika mått som
LäroverksCommitéen nu föreslagit, eller
som framdeles kunna erfordras för StudentExamens
undergående, samt bevis öfver
derå af lagdt och god k tind t prof vid något
Universitet eller Gymnasium, böra varu vilkor
för Sökandes antaglighet till Stipendiater,
” och man ej lärer rimligen af dem,
som vilja egna sig åt Näringsyrket, kunna
eller böra fordra en högre humanistisk
bildning, än af dem, sam valt Embetsman
na- eller Lärdomsyrket till mål försina
bemödanden; samt då derjemte en stigande
upplysning nu krafvel’ större förberedande
kunskaper hos dera, hvilka ingå i någotdera
af dessa arne sistnämnde yrken, än som fordom
ansågs nödvändiga; får jag vördsamt
föreslå, att irsta och ardra punkterne i det
gällande Reglementet för dem sorn innehaf
-
Den 26 Februari i f. tu.
va de lägre RiddarhusStipendierne måtte genom
RiddarliusUtskottet sålunda ändras, alt
de deri nu fastställde kunskapsprof bringas
till full öfverensstämmelse med Ridderskapets
och Adelns ofvanstående beslut i afseemle
på kunskapsprof för NäringsStipendiaterne,
dock med den förändring, alt det i
detta beslut gjorde undantag för gamla och
nya främmande språk uteslutes.
Lades på bordet.
Grefve Gyldenstolpe, Anton Gabriel,
anförde ytterligare skriftligen:
Ridderskapet och Adeln utsatte vid i8a3
års Riksdag ett Premium af 5oo R:dr B:co,
som skulle vid innevarande Riksdags början
tilldelas den af Ridderskapels och Adelns
medlemmar, som, efter anställdProfskrifning,
visade sig äga den största erforderliga skicklighet
i så kallad snällskrifning. Detta premium
har under Riksdagens lopp blifvit till
lika belopp fördeldt emellan de a:ne sökande,
hvilka vid profskrifningen visade sig
äga lika och erforderlig grad af skicklighet.
Dessa 2:ne sökande, Ryttmästaren Silfverstolpe
och Notarien Hjerta, hafva hvar för
sig uppgjort ett system för denna snällskrifning,
och gemensamt genom trycket satt Allmänheten
i tillfälle att deraf taga kännedom,
samt såmedelst, i hvad på dem ankommit,
sökt bidraga till spridandet af denna
i sanning nyttiga konst. Utan att der
-
173
Den 26 F e l> r u a r r i f. ra.
före behöfva ingå i granskning af systemcrnes
större eller mindre fullkomlighet, lärer
således ingea kunna bestrida, alt ju nämnde
Herrar för deras del, såväl i theoretiskt
som praktiskt afseende, uppfyllt det ändamål
som afsågs med utsättandet af ett premium.
Men deremot tror jag, att Ridderskapet
och Adeln för dess del icke ännu
gjort allt hvad Ridderskapet och Adeln bör
göra, för att vidare sprida- och uppmuntra
snällskrifningskonsten. Jag tror nemligen,
att om Ridderskapet och Adelil icke vidarebegagnar
de framsteg denna konst på Ridderskapets
och Adelns bekostnad redan gjort,
eller visar sig icke sätta värde på dem dea
ytterligare kan göra, eller, med ett ord,
handlöst lemnar denna konst åt sitt öde,
så komma de 5oo R:dr, som derpå användts,
att i en framlid visa ingen frukt, och sådant
var väl icke deras ändamål. 'Visserligen
skulle detta primitiva, ändamål säkrast
och fullkomligast vinnas genom ytterligare
premier, men då Ridderskapets och Adelns
tillgångar ieke för närvarande härtill lemna
utväg, så återstår ej annat, än att på
indirekt väg ernå detsamma, ehuru detta
sätt naturligtvis blir mera osäkert. Jag vågar
derföre, och då numera grunderne för
sjelfva konstens utöfning finnas uppgjorde
samt Allmänheten meddelade, vördsamt föreslå:
1:0 att RiddarhusDirectionen ålägges,
att vid antagandet af Cancellihetjeningen för
nästkommande Riksmöte fästa synnerligt al
-
Den 26 F t b r « a r i i f. rrt.
173
seende derpå, huruvida Sökanderne äga kännedom
i snällskrifningskönsten, samt alt, dA
den erforderlige och ägande skickligheten
ior öfrigt är lika, alltid gifva företrädet åt
den person, som äger största skicklighet i
denna konst, hvilket hör genom anställd
profskrifning utrönas: 2:0 alt, när Första
eller Andra RiddarhnsCantzlist-tjensten blifver
ledig, RidclarhusDirectionen, vid dess
hortgifvande, skall fästa ett dylikt afseende
på Sökandernes ägande skicklighet i snabbskrifning,
och 3:o att Directionen i Officiella
tidningen hvarje år intill nästa Riksdag
3:ne gånger tillkännagifver, att, vid såväl
den ordinarie, som extraordinarie, Cantzlibetjeningens
tillsättande, synnerligt afseende
göres på den grad af skicklighet sökanderne
äga i snällskrifning, ehuru icke en sådan
skicklighet stadgas såsom ovilkorligen
nödvändig.
Jag har tills nu förgäfves väntat, att
den Ledamot, som förleden Riksdag först
bragte detta ämne å bane, skulle gifva en
ytterligare utveckling deråt och söka att,
för Ridderskapets och Adelns nytta, använda
de frukter hans förslag redan alstrat:
men då detta icke skett, har jag, nitälskande
för saken, vågat, fastän i sista stund,
framställa de medel jag dertill kunnat utfinna,
och hoppas jag att Ridderskapet och
Adeln skall, sedan de blifvit afRiddarhusUlskottet
pröfvade, åt dem lemna sitt bifall.
Lades på bordet.
>74
Den 26 Februari! f. m.
Föredrogs ånyo ExpeditionsUtskottets
den 19 sistl. Januarii under N:o 328 adiline,
och den 20 i samma månad e. m. på
hordet lagde Memorial, angående Utskottets
under N:o2i6 meddeldte förslag till Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse, om beviljadt
anslag för Undervisningsverken; i sammanhang
hvarmed äfven upplästes Högvördige
PresteStåndets ProtocollsUtdrag af den
a5 i sistnämnde månad , innehållande att
PresleStåndet, under förblifvande vid dess
redan lemnade godkännande af ExpeditionsUtskottets
berörde förslag, beslutat, alt,
med gillande af den uti Utskottets ifrågavarande
Memorial föreslagne Voteringsproposition,
öfverlemna denna fråga, såsom
hörande till Statsregleringen, till afgörande
i Förstärkt StatsUiskott; uti hvilken remiss
de öfrige RiksStånden blifvit inbjudne att sig
med PresteStåndet förena.
Herr von Hartmansdorff, August: Som
det af två Stånd beslutade tillägg uti den
underdåniga skrifvelse!! angår sak, men icke
ord, lärer väl Förstärkt Expeditionsutskott,
som blott har att göra med ord, icke kunna
komma i fråga. Men som saken angår
Statsregleringen, emedan tillåtelsen att använda
ett anslag, som egentligen tillhör
io:de Hufvudtiteln, äfven för andra titlar,
verkar på denna reglering, så synes det
rigtigaste vara, alt Ridderskapet och Adeln,
med förkastande af ExpeditionsUtskoltets
Memorial, bifölle PresteStåndets inbjudning.
Den 26 Fe b r 11 a r i i f. m.
Friherre Cederström, Jacob: Herr CancelliRådet
von Hartmansdorff må anse frågan,
rörande redactionen af den underdåniga skrifvelsen,
angå sak och icke form; men deraf
Flir icke Ridderskapels och Adelns i ämnet
redan fattade beslut mindre tydligt deruti,
alt det gjorda tillägget endast är att betrakta
såsom ett förtydligande af redactionen.
För att nu, med afseende på denna
frågas serskildta beskaffenhet, en gång komma
till ett slut, torde det vara nödvändigt
att Ridderskapet och Adeln äfven tager kännedom
om det satt, hvarpå Borgare- oell
BondeStåuden beslutat i saken. Dessa Stånd
hafva, i stället att remittera frågan till
Nämnd i StatsUtskottet, såsom PresteSlåndet,
beslutat återremiss till sammansatta
Stats- och EkonomiUtskotten, för att af
dessa Utskott, som förut handlagt målet,
erhålla nytt Utlåtande. PresteStåndet är
således ensamt om den åtgärd det vidtagit,
och, i händelse Ridderskapet och Adeln nu
skulle fatta enahanda beslut, som Borgareoch
BondeStåuden, det vill säga, remittera
frågan ånyo till Stats- och EkonomiUtskotten,
med förständigande för Utskotten alt
förklara, huruvida Utskottens mening med
det för Undervisningsverken af Utskotten
tillstyrkte, och af Rikets Ständer bifallne
anslag varit, att det äfven skulle användas
förTillämpningsskolornas fullkomnande, ulan
afseende på den Hufvud litel, hvartill de höra,
så blifver såväl Ridderskapet och Adeln,
Den 5.6 Februari i f. m.
som de öfrige RiksStånden sedermera i tillfälle
att, i anledning af detta förnyade utlåtande
från Utskotten, fatta ett definitivt
Beslut; och frågan om sakens afgörande genom
Nämnd torde då möjligen förfalla. Att
skicka ärendet till Förstärkt Statsutskott innebär,
jemte det olagliga i formen, äfven
den olägenheten, att då två Slånd stannat
emot två, Riksdagen kan komma att slutas
innan Utskottet hunnit jemka meningarne
till slut, hvarigenom det ifrågavarande anslaget
af 60,000 R:dr till Undervisningsverken
väl blir synligt i Statsregleringen, men
icke användbart till disposition, då Konungen
icke erhållit någon skrifvelse, rörande
sättet och vilkoren för användandet. Jag
tillstyrker derföre remiss af frågan till SLatsoch
EkonomiUtskotten, på det dessa Utskott,
såsom förut är sagdt, må förklara, om meningen
med anslaget varit att det skulle disponeras
utan afseende på någon viss Hufvudtitel.
De ifrån Vällofl. BorgareStåndefc och
Hedervärda BondeStåndet i ämnet ankomne
ProtocollsUtdrag, det sednare af den aqsistlidne
Januarii, och det förra af den 1 idelina
månad, blefvo härefter uppläste; och inhämtades
deraf, att båda dessa RiksStånd
sammanstämmande beslutat, att, med ogillande
af den åtgärd ExpeditionsUlskottets
Memorial innefattar, öfverlemna frågan till
Stats
-
Den aG Februari! f. ni.
177
Stats- samt Allmänna Besvärs- oell Ekonora
iUtsk otte 11, hvilka densamma förut handlagt,
för att, i anledning af RiksStåndens
skiljaktiga beslut, vidtaga den behandling,
som med Grundlagen öfverensstäramer.
Heir CederschjöldPehr Gustaf: Att öfverlemna
till Förstärkt Expeditionsutskott att
genom votering afgöra hurudan redactionen
af den underdåniga skrifvelsen skulle blifva,
vore detsamma som att öfverlemna till nämnde
Utskott att bestämma, om Rikets Ständers
beslut skall i skrifvelsen intagas, eller
icke. Jag kan således ej annat än på det
högsta protestera emot en sådan åtgärd; ty
ExpeditionsUtskollet är egentligen endast ett
slags machineri för beslutens hopfogande, och
ingenting annat. Om derföre något Utskott
för denna frågas afgörande skulle förstärkas,
vore det snarare det sammansatta Utskott,
som förut behandlat målet. Men då raan
betraktar det förhållande, som här eger rum,
nemligen att två Stånd stannat emot två i
fråga om ett tillägg, ikring hvars bibehållande
eller försvinnande skiljaktighelen hvälfver
sig, så synes klart, att detta tillägg bör,
enligt 75 § Riksdagsordningen, förfalla. Friherre
Cederström har sjelf vid ett annat
tillfälle sinnrikt anmärkt, att en voteringsproposition,
hvars ena del innehåller att
den tvisliga .frågan skall förfalla, bevisar
häst, att den kan förfalla, och att den följ03
II. 12
,78
Den a6 Fe b r u ar i i f. m.
aktligen mäste förfalla, då två Stånd slädnät
emot två. För min del tror jag, alt det
måhända vore nyttigt, om det ifrågavarande
tillägget beslutades; men jag anser den partiela
nyttan böra vika för Grundlagens helgd,
och tillstyrker, att Ridderskapet och Adeln
förklarar sig anse frågan förfallen.
Herr Riben, Carl Willielm: Den tilldragelse,
som nu är föremål för öfverläggning,
bevisar, huru lätt det är att insnärja
sig i formfrågor. Denna obetydliga fråga
bar redan flere gånger förevarit, så väl i
Stånden, som i sammansatta Stats-och Ekonomilltskotten,
der den senast borttog en
half förmiddag, och hvem vet, huru mångå
discussioner öfver detta ämne ännu kunna
återstå. Hvad Friherre Gederströms förslag
om förstärkt Expeditionsutskott beträffar,
så anser jag en sådan anstalt alldeles Constitutionsvidrig.
ExpeditionsUtskottet, som
endast händelsevis fått namn af Utskott, är,
om icke ett machineri, såsom en värd talare
nyss yttrat, åtminstone blott alt betrakta
såsom Rikets Ständer Canzli, hvars
befattning inskränker sig till att uppsätta
expeditionerne i afgjorda mål och skrifva
Riksdagsbeslutet. Jag ber dessutom att få
fästa uppmärksamheten på följderne af att
lemna en vidsträcktare makt i ExpeditionsUtskottets
händer; jag hemställer nemligen,
om icke hvarje beslut af Rikets Ständer
skulle, under namn af förtydligande, ganska
Den 16 Februarii f. m.
!79
la It kunna förlöjligas eller omintetgöras, i
händelse Expeditions-Utskottet skulle äga
makt att vidtaga någon ändring i beslutet
och, sedan RiksStånden deröfver stadnat i
skiljaktiga meningar, få tillsatt en Nämnd,
på hvars omdöme det skulle bero om Utskottet
gjort rätt, eller icke. I RegeringsForrnen
finnes för öfrigt icke ExpeditionsUtskottet
omtaladt, utan blott i Riksdagsordningen,
så vitla jag icke missminner
mig; och med säkerhet erinrar jag mig, att
i den § af Grundlagen, der Rikets Ständers
ETtskolt finnas uppräknade, förekommer icke
ExpeditionsUtskottet, utan i en annan §,
der det beter: att Rikets Ständer dessutom
äga alt välja ett Expeditionsutskott för uppsättande
af expeditioner och Riksdagsbeslutet.
Men detta Utskott hade lika val kunnat
få namn af ett Rikets Ständers Canzli.
Då således Friherre Cederström, såsom Ordförande
i ExpeditionsUtskottet, nu vill upphöja
detta Utskott till lika rang och värdighet
med de öfrige Utskotten, sorn äga
att bereda alla mål till afgörande, och i
vissa fall, sedan de blifvit förstärkte till
Nämnd, jemväl äga att slutligen afgöra målen
med Rikets Ständers rätt, måste jag bestrida
detta försök å Friherrens sida, och
afstyrka denna frågas öfverlemnande till förstärkt
Expeditionsutskott. Meningarne kunna
för öfrigt varu delade, om man bör instämma
med PresteStåndet, eller vidtaga
63 H. u *
Den 2G Febr 11 ar i i f. m.
samma ålgård, som Borgare- och BondeStånden.
För min del biträder jag PresteStåndets
mening, och fruktar, att det undfallit
de öfrige Stånden, som ånyo remitterat
frågan till Stats- och EkonomiUtskotten, att
dessa Utskott redan utagerat saken, så vidt
den tillhört deras Grundlagsenliga behandling.
Ty här förefinnes obestridligen ett
Bikets Ständes beslut, och fråga kan således
icke uppstå om någon ytterligare pröfning
af Utskotten i sjelfva saken, utan frågan
är endast att pröfva, huruvida ExpeditionsUtskottets
förslag till skrifvelse är i
öfverensstämmelse med Rikets Ständers redan
fattade beslut, eller icke. Alt nu invefva
de Utskott, som förut handlagt frågan,
i en sak, hvilken icke mera tillkommer
dem, anser jag pä grund häraf olämpligt
och obehörigt. Friherre Cederström har
i dag, likasom vid flere föregående tillfällen,
sökt visa, att frågan icke angår sak, utan
ord; men jag tror mig äga så mycket större
skäl att bestrida denna sats, sorn jag är öfvertvgad,
att Friherre Cederström icke så
enträget skulle hafva vidhållit sin mening,
om frågan endast angick ord. Då frågan
verkligen handlar om sak, och då det måste
medgifvas, att ett förtydligande här beliöfves,
finnes ingen annan utväg, än att
låta frågan, såsom tillhörande Statsregleringen,
afgöras genom förstärkt Statsutskott;
ty en fråga, hvarpå beror, huruvida en
StatsSecrclerare skall kunna föreslå och Stats
-
Den 26 Februari i f. m.
Rådet tillstyrka ett för den nuvarande io:de
lin fv ud ti tel 11 gifvit anslags användande jemväl
för föremål, sorn finnas upptagne på andra
Hufvudtitlar, tillhör onekligen Statsreglering-en,
och det vore i sanning besynnerligt,
om Stats- och EkonomiUtskotten skulle
kunna afgöra en dylik Statsregleringsfråga.
Jag instämmer på dessa skäl med PresteStåndet,
och anhåller om proposition på bifall
till dess beslut*
Friherre Cederström: Här har blifvit
yttradt, att ExpeditionsUtskottet egentligen
ej är annat än ett machineri för beslutens
afskrifvande. I händelse de Betänkande!!,
som från de öfriga Utskotten afgifvas, innehöllo
förslag till de underdåniga skrifvelser,
som skola till Kongl. Maj:t affärdas, så hade
den värde ledamoten rätt; men då det tillhör
ExpeditionsUtskottet att uppfatta och
expediera hvarje mål, icke i de ordalag, som
i de öfriga Utskottens Betänkanden förekomma,
utan efter jemförelse mellan Utskottens
förslag och RiksStåndens beslut,
samt med den förändrade redaction, som
deraf kan blifva en följd, så måste det erkännas,
att sedan Grundlagen bestämt Utskottens
antal, och stadgat, att ett Expeditionsutskott
jemväl skall finnas, detta Utskott
hvarken kan betraktas såsom blott en
renskrifningsanstalt eller ett Canzli, utan såsom
en sammansättning af Rikets Ständer
sjelfve, för att tillse, det Rikets Ständers
182
Den 26 F e b r u a r i i f. nu
beslut blifva rätt uppfattade och meningen
deraf riktigt, uttryckt. Härvid kan det hända,
att detta Utskott, liksom andra, någon
gång misstager sig om termerne i beslutet,
och att expeditionen således icke blifver så
tydlig, som den bordt, för att uttrycka Rikets
Ständers tanka; och sådant har förhållandet
äfven varit här. Inom Ridderskapet
och Adeln gjordes, då expeditionen första
gången ankom, den anmärkning, att meningen
af beslutet icke var riktigt uttryckt, och
Ståndet återremitterade, på grund deraf, förslaget
till skrifvelse, samt beslöt, sedan Utskottet
föklarat sig, ett förtydligande af det
uppfattade beslutet, hvari BondeStåndet jemväl
instämt. Preste- och BorgareStånden
hafva deremot vägrat att instämma i detta
förtydligande af redactionen, och förklarat
det såsom ett tillägg, hvilket i beslutet icke
kunde inflyta. Af denna sakens gång synes
klart, att om Grundlagen strängt skulle följas,
borde det Utskott förstärkas, som haft
befattning med redactionen, det vill säga
Expeditionsutskott; och fråga kan icke vara
om någon rangstrid mellan Utskotten, som
Herr Riben omnämnt, och hvilken det må
vara honom förbehållit att sjelf uppgöra.
För min del anser jag alla Rikets Ständers
Utskott hafva samma rang och njuta lika
skydd, liksom de alla äro lika pligtige att
uppfylla sina skyldigheter, så vidt de förmå,
och föreslå RiksStånden en sammanjemkning
af de olika beslutep eller den slut
-
Den ?.6 Februarii f. in.
i85
liga åtgärd, sorn i hvarje till deras befallning
hörande mål erfordras. Men Borgareoch
BondeStånden liafva nu, i en uti Grundlagen
icke antydd väg, skickat frågan tillhaka
till de Utskott, hvilka från början haft
befallning med sjelfva $aken, för att inhämta
Utskottens tanka om rätta meningen af
beslutet. Och ehuru två Stånd redan förklarat
sin tanka om heslutet genom ett förtydligande,
som bestämdt visar, att dessa
Stånds mening med beslutet varit,, att anslaget
skulle användas utan afseende på någon
viss Uufvudtilel, synes likväl, då Preste-
och BorgareStånden icke ingått derpå,
utan vidblifvit beslutet i sil t första skick,
utan att närmare yttra sig öfver den deruti
antydde meningen, den genaste vägen för
alt komma till ett slut vara att begagna den
utväg Borgare- och BondeStånden valt, ehuru
icke i riktigt formenlig, i händelse Ridderskapet
och' Adeln icke vill vidtaga det
mest Grundlagsenlig» beslut, att öfverlemna
saken till förstärkt Expeditionsutskott, då
de öfrige Stånden naturligtvis måste följa
med; ty då ett RiksSlånd vidtager den åtgärd
lagen bruder, måste de öfrige rätta sig
derefter. För att likväl icke utdraga liden
ytterligare, då Riksdagen är så nära sitt slut,
hvilket skulle kunna föranleda till den olägenhet,
hvarpå jag äfven utber mig få fästa
uppmärksamheten, att målet förblef oexpedieradt
ifrån ExpeditionsUtskoltet, skulle jag
således tro det vara förnuftigast att, lika
184
Den 26 Februarii f. m.
med Borgare- och BondeStånden, remittera
saken till Stats- och EkonomiUtskotten, likväl
med begagnande af andra ordalag, än
dessa Stand nyttjat i sine beslut, det vill
säga, att man bör förelägga Utskotten att
inkomma med utlåtande, huruvida meningen
med anslaget var, alt det får användas
i allmänhet, utan afseende på någon viss
Hufvudtitel.
Herr Rosenblad_, Bernhard: Jag bekänner,
att bland saker, hvilkas möjlighet jag
icke anat, har äfven varit förstärkt Expeditionsutskott;
men jag bekänner tillika, att
jag häruti halt orätt. Ty örn det någon gång
skulle hända, att Rikets Ständer skulle stanna
i olika beslut, som icke kunde sammanjemkas
uti de vigtiga frågorna om ett eomina,
ett colou eller ett sernicolon skulle användas
på något visst ställe uti en underdånig
skrifvelse, eller om orden meddela, tillkännagifva
eller gifva vid handen borde begagnas,
så måste dessa frågor onekligen hänskjutas
till förstärkt Expeditionsutskott; men
då fråga är om sak, icke om val af ord eller
skiljetecken, inser jag ingen möjlighet
för ett förstärkt Expeditionsutskott. Jag
instämmer med Herr Riben i den tanka,
att PresteStåndet, som hänskjutit sakan till
förstärkt Statsutskott, förfarit riktigast och
klokast; men då de öfrige Ståndens beslut
numera icke kunna ändras, är jag, för att
icke _ förlänga schismen RiksStånden emel
-
Den aG Febr na rii f. m. i85
lan i denna sak, och för att komma till
ett slut dermed, villrådig huruvida jag icke
hör tillstyrka ett instämmande med Borgare-
och BondeSlånden, ehuru jag erkänner,
att deras beslut icke är fullkomligt
formenligt.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: I
stället att, sin pligt likmätigt, enkelt expediera
Rikets Sländers beslut, synes ExpedilionsUtskottet
vid denna Riksdag hafva
föresatt sig att sutta RiksStånden myror i
hufvudet. Örn Utskottet enskildt kan göra
samma anmärkning emot sin Ordförande,
lemnar jag derhän, men nog har han i denna
fråga redan flere gånger gjort Ridderskapet
och Adeln bryderi, och hvem vet huru
många gånger ännu kunna återstå. För min
del- ser jag blott ett sätt att få slut på saken,
och det är, att till Ja-proposition antaga
Herr Cederschjölds förslag att frågan
må förfalla, hvarigenom vi åtminstone komma
ifrån den; vinner åter Nej, får man sedermera
se, huru många voteringar kunna
återstå, till följd af de olika förslagen. Hvad
beträffar Friherre Cederströms ‘farhåga alt
målet skulle blifva oexpedieradt, så måste
det väl finnas medel att förmå ExpeditionsUtskottet
att fullgöra sin skyldighet.
Herr Cederschjöld: Jag anser mig pligtig
erkänna, att ExpeditionsUtskottet verkligen
lian förstärkas, men blott i sådana
Den a 6 Felfi na l ii f. 111.
slags frågor, med hvilka della Utskott egentligen
haft befattning, det vill säga i frågor
om uppsättning af adresser till Konungen
o. d , så vida Riksstånden deröfver stanna |i
olika meningar; ty då gifves. ingen annan
utväg. Men i fråga om verkställigheten eller
expedierandet af Rikets Ständers redan
fattade beslut, ser jag ingen möjlighet att
komma till förstärkt Expeditionsutskott. Jag
återkommer derföre lill sakens formella beskaffenhet,
i hvilket hänseende den är sådan,
att den antingen kan förfalla, eller
icke. Kan saken icke förfalla, så borde ett
sådant resultat icke heller kunna utsättas såsom
ena alternativet i voteringspropositionen;
men så snart den kan förfalla, hvilken
möjlighet bäst inhemtas af nyssnämnde voteringsproposition,
så mäste den äfven förfalla
enligt c5 § Riksdagsordningen, som
stadgar: skulle två Stånd stanna ernat två,
förfaller frågan och förbi ifver vid det,
sota tillförene stadgadt varit, utan att
samma fråga må kunna vid den Riksdagen
ånyo väckas eller upptagas. Ar åter frågan
af sådan beskaffenhet, att den ej kan
förfalla, gånge som i y3 § stadgadt är.
Jag hemställer nu till Herr Grefven och
LandtMarskalken, först om icke frågan, rörande
det af två Stånd beslutade tillägg i
den underdåniga skrifvelsen, är af den beskaffenhet
att den kan förfalla; och sedermera
huruvida Herr Grefven och LandtMarskalken
anser sig, i sådant fall, kunna
Den 36 Februarii f. ni.
göra Proposition på frågans afgörande i Nämnd.
Jag förnyar, på grund häraf, mitt tillstyrkande,
att Ridderskapet och Adeln må förklara
frågan förfallen, och förständiga ExpedilionsUtskottet
att ofördröjligen expediera
Rikets Ständers beslut i enlighet med
Grundlagen, och icke tillåta sig vidare dröjsmål
dermed.
Herr Lefrenj Johan Pehr: Framställning
har blifvit gjord, huruvida frågan
kunde förfalla. För att utreda detta, fordras
blott att tillse, af hvad beskaffenhet
frågan är. Det är ovedersägligen gifvit och
af två Stånd förklaradt, att ExpeditionsUtskottet
underlåLit att i den underdåniga skrifvelsen
intaga Rikets Ständers beslut, sådant
det blifvit fattadt; och jag frågar nu, om
saken kan förfalla, derföre att ExpeditionsUtskottet
icke behagat expediera Rikets Ständers
beslut? Kan deri förfalla, så kan Rikets
Ständers beslut förfalla, det vill säga, att
beslutet icke skulle expedieras. Man må försöka
att se saken från huru mångå snedsidor
man vill, så återkommer man likväl
alltid till denna punkt. Stats- och EkonomiUtskotten
hafva föreslaget och RiksStånden
bifallit den omtvistade saken, detta kan icke
nekas, men den linnes icke intagen i ExpeditionsUtskottets
förslag till skrifvelse. Vid
justeringen gjordes derföre anmärkning emot
Expeditionen, utgående derpå, att ExpeditionsUtskotlet
uteslutit en del af beslutet.
188 Den 26 Februari i f. m.
Sådan är saken i sin enkelhet. Men nu
hafva två Stånd velat inhemta ytterligare
utlåtande från de Utskott, som från början
handlagt målet, och naturligtvis blifver det
Utskottens skyldighet att i anledning häraf
upptaga frågan och säga sin mening derom,
oberoende deraf alt de andre två Stånden
redan sagt, huru de anse beslutet vara fattadt.
Ehvad således Ridderskapet och Adeln
instämmer med PresteStåndet, eller med de
öfrige Stånden, går frågan dock till Utskotten
och måste af dem handläggas; ty om
två Stånd öfverlemna saken till förstärkt
Statsutskott, men de andra två Stånden fordra
ytterligare utredning af saken, måste
dessa senare hafva företräde. Hvad åter
förstärkt Expeditionsutskott beträffar, så
hafva flere talare börjat med att säga, det
en sådan orimlighet aldrig kunde äga rum;
men samma talare hafva sedermera drifvit
hvarandra att tillstå, det tillfällen kunde
uppstå, då förstärkt Expeditionsutskott verkligen
borde äga rum, dock med de subtila
distinetioner, att Herr Rosenblad erkänt
möjligheten af förstärkt Expeditionsutskott
endast i frågor, som röra conima och punkt,
med hvad mera, som den lärde talaren omnämndt;
Herr Cederschjöld åter i fråga om
adresser och sådane mål, som icke blifvit
behandlade af andre Utskott. Desse talare
hafva således intrasslat sig sjelfve i sin polemik
öfver Grundlagen, som är enkel i sitt
stadgande, att det Utskott, som handlagt
D c n a6 F e b r u a r i i f. m.
189
målet, skall förstärkas. Jag tror likväl att
man lättast kommer ifrån saken, om man
instämmer med Borgare- och BondeStånden,
och afstjrker för min del bifall till PresteStåndets
inbjudning.
Ilerr von Hartmansdorff': Hufvudsaken
synes nu vara att väl komma ifrån denna
sak, som man haft så mycket besvär att få
invecklad. — Jag tror likväl icke att elen
kan förfalla; ty hvarje fråga, om ett anslag
skall äga ram, mäste, .då två SLånd stannat
emot två, gå till Nämnd, och ännu mer
mäste detta vara fallet, då sjelfva anslaget
redan är beslutadt, men tvist uppstått om
föremålen för dess användande. Jag liar
visserligen ansett det ifrågavarande tillägget
onödigt och trott, att i alla fall ingen villrådighet
om meningen borde uppkomma;
men sedan RiksStånden numera yttrat olika
tankar derom, anser jag nödvändigt att
endera meningen uttalas såsom pluralitetens.
För öfrigt synes det mig vara likgiltigt, antingen
Ridderskapet och Adeln behagar med
PresteStåndet remittera saken till förstärkt
Statsutskott, eller till sammansatta Statsoch
EkonomiUtskotten, såsom de öfrige 2:ne
Stånden gjort; den senare åtgärden torde likväl
snarare leda till ett slut, emedan Statsoch
EkonomiUtskotten i alla fall måste svara
på den redan erhål Ine remissen, och endast
afvakta Ridderskapets och Adelns beslut
för att afgifva sitt utlåtande.
ig°
Den 26 F k 1) r 11 arli f. nt.
Herr Cederschjöld: En värd talare liar
förment, att jag och några andra Ledamöter
sett saken från snedsidor och intrasslat
oss sjelfve. Jag nödgas i anledning häraf å
min sida förklara, att den värde talaren
omgifvit sig med ett sådant orddnnkel, att
jag ej kunnat genomskåda detsamma. I öfrigt
får jag erinra, att, så vidt jag minnes,
är ursprungligen intet fel af ExpeditionsUtskottet
begånget, utan hela olyckan härleder
sig derifrån, att två Stånd biföllo
Stats- och EkonomiUtskottens första Betänkande,
rörande anslaget till Undervisningsverken,
deri Tillämpningsskolorne ej voro
nämnde, men de öfrige två Stånden återremitterade
Betänkandet och biföllo det senare,
som innehöll ett tillägg, rörande Tillämpningsskolorne.
Då det endast är i fråga
0111 detta tillägg, som två Stånd stannat
emot två, synes, efter min tanka-, detsamma
nödvändigt böra förfalla.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken erinrade, att anledningen
till det af Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
BondeStåndet antagna tillägg till
ExpeditionsUtskottets under JNT:o2i6 afgifne
förslag till Rikets Ständers underdåniga skrifvelse,
angående beviljadt anslag för Undervisningsverken
i Riket, varit den, att, sedan
Rikets Ständer bifallit berörde anslags uppförande
på Fjerde, numera Tionde Hufvudtiteln,
hade tvifvelsmål uppstått, huruvida
I
Den 26 Februari! f. m.
Carlbergs KrigsAkademi, hvilken är att betrakta
såsom Tiliämpningsskola, men finnes
på Tredje Hufyudtiteln uppförd, kunde komma
i åtnjutande af någon andel i det beviljade
anslaget, elium Tillämpningsskolornas
fullkomnande i allmänhet blifvit bland ändamålen
för anslaget upptaget; och då föreskriften
i 3o § Riksdagsordningen, att, i
händelse, mot Rikets Ständers beslut, de
till hvarje Hufvudtitel anslagne summor befinnas
dragne till andra ändamål, än dem,
som under samma Hufvudtitel höra, anmärkning
emot den Embetsman, som en
sådan anordning contrasignerat, hör göras,
ej betager Rikets Ständer rättigheten att besluta
0111 ett på den ena Hufvudtiteln uppfördt
anslags användande äfven för föremål,
som tillböra en annan Hufvudtitel; samt arne
RiksStånd nu stannat i det beslut, att det
ifrågavarande anslagets användande för Tillämpningsskolornas
fullkomnande, bör ske
utan afseende derå, till hvilken Hufvudtitel
de höra; så ansåg Hans Excellcnce
detta beslut innefatta ett omdöme om hvad
till Stalsregleringen hörer och således utgöra
en fråga, hvilken, då två Stånd deri
stannat emot två, enligt Hans Excel/ences
tanke, stödd på Grundlagens ordalydelse,
hvarken kunde förfalla eller på annat sätt
behandlas än att öfverlemnas till förstärkta
StatsUtskottet, som äger att afgöra alla till
Statsregleringen hörande frågor, hvari RiksStånden
stannat uti skiljaktiga beslut, som
Den 26 Pehr tia rii f. m.
icke kunna sammanjemkas. Hans E.xcellence
hemställde' alltså, om Ridderskapet
och Adelil, med bifall till Högvördige PresteStåndets
inbjudning, fann för godt besluta,
att öfverlemna den i ExpeditionsUt-*
skottets Memorial innefattande fråga till afgörande
i förstärkt Statsutskott.
Herr Hjertaj Gustaf: Jag får endast
erinra, att frågan naturligtvis måste remitteras
till StatsUtskottet, för att få Voteringspropositionen
uppsatt. För min del tillstyrker
jag för öfrigt åtgärden, att låta frågan
afgöras genom förstärkt Statsutskott; ty om
frågan förföll, skulle det kunna hända, att
anslaget Elef draget endast till de lärda Skolorna
på Tionde Hufvudtiteln, och de Til—
lämpningsskolor, som finnas upptagne så väl
på Tredje som på nuvarande Fjerde Hufvudtiteln,
skulle få intet. Jag tillstyrker derföre,
att saken remitteras lill StatsUtskottet
för Yoteringspropositionens uppsättande.
Herr Crusenstolpe: Om Ridderskapet
och Adfeln remitterar saken till Förstärkt
Statsutskott, stanna, i fråga om remissen,
två Stånd emot två, och ConstitutionsUtskottet
måste då utlåta sig, hvart remitteras
bör. Jag hemställer derföre, om icke
man snarare bör instämma med Borgareoch
BondeStånden i remiss till Stats- och
EkonomiUtskolten för att undvika omgången
-
Den 26 F e L r u a r i i f. ra.
t<)3
gen alt förfråga sig hos ConstitutionsUtskottet,
som måhända svarar, att saken skall gå
till Förstärkt SLats- och EkonomiUlskolt,
livarigenom ytterligare omväg skulle åstadkommas.
Herr Cederschjöld: Jag får till Protocollet
anmäla min reservation emot Herr
Grefvens och LandtMarskalkens åsigt och
denna Riksdagens praxis, att alla frågor,
sorn aldrig så litet röra någon uLgift, skola,
då två Stånd stanna emot två, gå till För-__
siärkt Statsutskott. Jag anser blott sådane
Cardin al frågor, utom hvilka Statsregleringen
ej skulle kunna verkställas, böra afgöras genom
Nämnd; men alla sådane småsaker,
som icke inverka på det hela, böra förfalla.
Grefve Horris Claes Fredric: Jag skulle
gerna instämma med Herr Cederschjöld, att
frågan borde förfalla, om den ej rörde ett
anslag, sorn redan är beviljadt, och jag tror
att de talare, som förut fästat sig vid denna
invändning af Herr Cederschjöld, redan
vederlagt honom. Då det torde vara betänkligt
för en SlatsSecreterare att använda
ett anslag, som är anvisadt på en viss Hufvudtitel,
för ändamål som äro uppförde på
andra Hufvudlitlar, utan bestämd föreskrift
derom, anser jag äfven nödvändigt att Rikets
Ständer klart uttrycka sin mening. För
alt nu komma lill eli slut, så, ehuru det är
03 H. 13
Den 26 Februarii f. m.
angeläget, för att få en voteringsproposition
åt Förstärkta StatsUtskottet, att StatsUtskottet-
får befattning nied saken, tror jag likväl,
då två Stånd redan remitterat den till
Stats- och EkonomiUtskottens gemensamma
handläggning, det vara bäst, att Ridderskapet
och Adeln vidtager samma åtgärd, enär
ingenting hindrar EkonomiUiskoltet alt förklara
sig iuaclivt i frågan och sålunda öfverlemna
den till StatsUtskottet ensamt.
Herr Riben: I den af Grefve Horn fÖreslagne
utväg kan jag icke instämma, ty
jag har ingen anledning alt förmoda någon
lust hos nuvarande EkonomiUtskolt att förklara
sig inaclivt i frågan. Jag är tvärtom
öfvertygad, att detta Utskott skulle blifva
ganska aclivt. Då dessutom antagandet af
Grefve Horns förslag möjligen kunde leda
derhän, alt RiksStånden nödgades välja ny
Nämnd till Förstärkt Stats- och EkonomiUtskott,
hvilket val här skulle borttaga ett
halft dygn, fortfar jag alt tro den bästa och
genaste utvägen att komma ifrån denna sak,
vara att instämma i PresteStåndets inbjudning.
Friherre Cederström: I anledning af
Herr Hjertås yttrande, får jag fästa uppmärksamheten
derpå, att Högvördig^ PresteStånclet,
jemte remissen till Förstärkta
StatsUtskottet, godkänt den af ExpeditionsUlskottet
föreslagne voteringsproposition. Att
Den 16 F e 1> r 11 a r i i f. m. 1 9S
remittera frågan lill StatsUtskottet, med förständigande
alt inkomma med voteringsproposition,
lefler således till intet resultat; ty
om StatsTJtskottet skulle inkomma med en
annan voteringsproposition, och Ridderskapet
och Adeln, jemte de öfrige tvenne Stånden,
skulle antaga densamma, sedan PresteSfåndet
redan godkänt ExpeditionsUtskottets
förslag, skulle RiksStånden komma att
stanna i skiljaktiga beslut deröfver, och jag
ville väl veta, hvilkeldera Utskottet, Stats- eller
Expeditions-, skulle förstärkas lill Nämnd,
för att afgöra hvilken voteringsproposition
skulle antagas. Jag vet icke, hvarföre man
skall intrassla ett ämne, hvarpå hvar och en
önskar få slut; och då frågan blott ar att
få rätta meningen af ett fattadt beslut uttryckt,
samt PrcsteStåndet ensamt, under
förutsättning att frågan rörer en ändring i
beslutet, remitterat den till Förstärkt Statsutskott;
men de öfrige Stånden lill Statsoch
EkonomiUtskotten, sorn förut haft befattning
med målet, för alt inhämta upplysning
i hvilken anda Utskotten uppsatt
sitt förslag lill beslutet, och huruvida meningen
var, att anslaget skulle få användas
för alla tillämpniugs-skolor, eller enskildt
för de på io.vle Hufvudtileln uppförde, så
synes mig frågan lättast blifva utredd der
J
OO
igenom, att Ridderskapet och Adeln instämmer
med Borgare- och BondeStånden.
Hans Excellcnce Herr Grefven och
63 H. i3*
igö Den s6 Februarii f. m.
LandtMarskalken förklarade, att äfven med
erkännande af den ytterligare omgång, som
kan föranledas genom ett beslut af Ridderskåpet
och Adeln att öfverlemna den förevarande
frågan till Förstärkta StatsUtskottets
afgörande, ansåg Hans Excellence sig
pligtig att, utan afseende derpå, föreslå den
åtgärd, som med Grundlagens ordalydelse
är förenlig; och sorn Hans Excellence, i
enlighet med sin redan yttrade åsigt om frågans
beskaffenhet och det sätt, hvarpå den
bör behandlas, fann det vara formenligast
att, såsom Herr Hjerta föreslagit, först anmoda
StatsUtskotlet aLt upprätta voteringsproposition
för frågans afgörande i Förstärkta
StatsUtskottet, samt det vore att förmoda,
att denna voteringsproposition skulle blifva
upprättad på sådant sätt, att intet hinder
för dess godkännande af samtlige RiksStånden
skall möta; hemställde Hans Excellence
nu, om Ridderskapet och Adeln fann för
godt, att, under förblifvande vid dess,
i afseende å det" till ExpeditionsUtskottets
afgifne förslag till den underdåniga skrifvelsen
fogade tillägg, förut fattade beslut, anmoda
StatsUtskottet, alt, enär i frågan 0111
detta tillägg två Stånd stannat emot två,
uppgöra voteringsproposition, hvilken, sedan
den blifvit af RiksStånden godkänd, borde
till Förstärkta StatsUtskottets afgörande öfverlemnas.
Bifölls.
Herr Crusenstolpe: Jemte det jag re
-
Den 26 Februarii f. m.
•97
serverar mig mot beslutet på den grund, att
ett annat Utskott än det, sorn från början
behandlat målet, på detta sätt kommer att
afgifva förslag till voteringsproposition, hemställer
jag, om icke proposition genast kail
framställas på remiss till ConstitutionsUtskottet
för att få afgjordt, hvart saken rätteligen
remitteras bör.
Herr Hjerta: Fråga om remiss till ConstitutionsUtskottet
lärer icke kunna väckas
förr än det eller de Utskott, till hvilka saken
blifvit remitterad, inkommit till Stånden
med förklaring, att stridiga meningar
hvart remitteras bör uppstått, celi att Utskotten
ej veta hvad sorn är det rätta. Dylika
frågor kunna således icke väckas i Stånden,
»utan till följd deraf att något Utskott
nekat sig kunna upptaga saken. Men på det
Herr Crusenstolpes framställning icke må
uppehålla dagens öfverläggningar, anhåller
jag, så vida han fortfar med densamma, att
den må hvila på bordet.
Hans Ex c ellene e Herr Grefven och
Landt Mar skalken erinrade, att då de öfrige
RiksStånden genom ProtocollsUtdrag blifva
underrättade om det beslut, hvaruti Ridderskapet
och Adeln stannat, det möjligen
kunde inträffa, att dessa RiksStånd deruti
instämma, och att det således, först sedan
vederbörande Utskott inkommit med anmälan
om alla fyra RiksSlåndens beslut i frå
-
ig8 Den 26 Februarii f. ra.
gan, samt ilet deraf visat sig, huruvida någon
sådan stridighet i besluten verkligen förefinnes,
att det eller de Utskott, sorn fått
frågan till sig remitterad, finna sig förhindrade
att densamma upptaga, kan uppstå
fråga om hänskjutning till ConstitutionsUtskottets
afgörande, hvart remitteras bör; och
ansåg Hans Excellence, i anledning häraf,
sig ieke lämpligen kunna för närvarande
göra den af Herr Crusenstolpe begärda
framställning.
Föredrogs* ånyo och bifölls StatsUtskottets
den 23 sisth Januarii under N:o 38 r
afgifne och den \ dennes på bordet lagde
Utlåtande, i anledning af återremiss å Utskottets
under N:o 318 förut meddelte Betänkande,
rörande verkställd revision afStatsverkets
räkenskaper och förvaltning för år
1826,
Grefve Horn, Claés Fredric: Jag vill
endast till Protocollet reservera mig mot
det beslut, som nu blifvit fattadt, rörande
i:sta punkten om Svea LifGardes Kasern.
Ridderskapet och Adeln har redan förut fattat
ett beslut, stridande mot det som nu
blifvit vidtaget. Jag bestred då Konungens
Rådgifvares åsigt, hvilka likvist sjelfve påyrkade,
att StatsUlskottet bordt göra anmärkning
till ConstitutionsUtskottet, dock försigtigtvis
icke förrän dechargen redan var
gifven; men jag instämmer med dem så vida,
IJen 26 Februarii f. m.
'99
alt jag anser ansvarspåföljd hafva bordt äga
rum, och kan derföre ej godkänna StatsUtskottets
senare Utlåtande, utan anser Utskottet
hafva uraktlåtit sin bestämda skyldighet,
då målet blifvit hehandladt på sätt, som
skeLt.
Föredrogs ånyo Stats- Banco-samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
10 dennes under N:o 5i afgifne och den 1 n
derpåföljde e. m. på bordet lagde Utlåtande,
i anledning af gjorda anmärkningar vid
Utskottens under N:o 26 förut meddeldte
Betänkande, angående fortfarande anslag till
Strömrensningar och lättade vattencommunicationers
befrämjande.
Herr Munck af Rosenschöld', Eberhard:
Af Utskottens Utlåtande synes, alt, då frågan
förra gången förevar, en ledamot af Ridderskapet
och Adeln föreslagit: att i händelse
af anslagets förhöjande till dess förra
belopp, en lämplig del deraf skulle användas
till befrämjande af tjen/iga vedskutors
byggande> pä det att veden ej allenast
måtte kunna föras utför strömmarne inom
de norra provinserne, utan ock till
Stockholm, eller om det förblifver vid det
af Utskotten föreslagna nedsatta belopp,
att ett tillräckligt låneanslag emot ringa
eller ingen ränta må beviljas till vedskutors
byggande, under vilkor att desamma
skola användas för omnämnde ändamål*
300
Den 26 Februari) f. ro.
Det är jag, som framställt detta förslag,
ehuru Utskotten ej nämnt mig, och jag pära
k n ade så mycket mera bifall dertill, sorn
resultatet borde vara fördelaktigt både för
Stockholms intresse och Bankens soliditet.
Jag trodde nemligen, då realisationen är beslutad,
ännu en del silfver behöfver uppköpas,
och silfverutvexlingen skall försiggå så
framt den Kongl, sanctionen erhålles, att deli
vore angeläget att påtänka sådane medel,
hvarigenom det ännu erforderliga silfver kunde
för drägligt pris erhållas, och, sedan utväxlingen
börjat, förekom inas, att ej för mycket
silfver utvandrade ur Sverige för öfverskotlet
af hit införda Finska varor. Jag hade
äfven för samma ändamål ämnat föreslå
ett låneanslag mot låg ränta för byggande
af ångfartyg till transport mellan de sydligare
provinser och Stockholm, för att lätta
åtkomsten af inländska victualievaror och
minska införseln af dessa varor utifrån; men
jag liar uteslutit denna del af mitt förslag,
emedan jag befarade, att man deri skulle se en
syftning till beredande afen fördel, ej blott
för Stockholm, utan äfven för jordbrukarne i
de sydligare provinserne, och jag således ej
kunna påräkna bifall till förslaget. Den del af
förslaget, som jag framställt, har följande motiv:
att bereda tillgångar för Svenska medborgare
i de norra provinserne till utgörande
af de förut vid denna Riksdag beviljade
dryga anslagen, och att göra de förra årens
anslag till strömrensningar och vattencom
-
Den 26 Februarii f. m.
201
municationers befrämjande fruktbärande: att
bereda afsättning fran Rikets nordligaste provinser
till andra orter; hvarigenom de förra,
vid inträffad missväxt, bättre understödjas,
än genom gåfvor och sammanskott: att för
inrikes behofvet åstadkomma användande af
egna öfverflödiga producter, hvilka, i brist
af transportmedel, obegagnade förstöras: att
bereda bättre vedpriser för Stockholm, —
ty ökad conenrrence måste medföra lägre
priser, och om vedskutor för närvarande
funnits, för att från de norra orterna nedföra
ved till Stockholm, hade vedpriset i
denna stund här varit lägre än det för närvarande
är — samt slutligen, att förekomma
kursens stigande och silfveruppköpets
försvårande, samt, om utvexlingen går för
sig, silfrels utvandring till Finland för det
öfverskott af varor, som derifrån hit införes.
Detta sista ändamål är för realisationens
fortgång så mycket nödvändigare, sorn Banken,
i händelse dess silfverfond skulle för
1 lycket påkännas, icke får, såsom i andra länder,
draga in en del af sina sedlar; ty detta
ä’ genom redan vidtagne och ganska nyttigt
beslut förekommet. Men när Banken således
ej kan förhindra en för stor påkänning
af silfverfonden genom sedelindragning,
bör man naturligtvis vara desto omtänksammare
att förekomma, det icke för mycket
silfver utgår. Jag känner väl den satsen,
att underbalance i handel är en chimer,
men sunda förståndet upplyser, att en så
-
202 Den 26 Februarii f. ni.
dan underbalance Lm fortfara i liera år,,
ehuru en allmän icke för alltid, men en
partiel i afseende på ett visst främmande
land kan fortfara beständigt; och det behöfves
blott, att en half million R:dr Specie
årligen utvandrar för de varor, som utifrån
införas, utöfver hvad- från oss utföres, för
att sätta realisationens verkställighet och bestånd
uti fara. Jag lian för öfrigt ej inse
annat, än alt det är lika nyttigt att minska
en öfverdrifven införsel af varor, hvarpå vi
sjelfve hafva öfverflöd, söm alt befordra utförseln
af metaller, t. ex. de ädlare jemsö!'ter
, hvarpå vi sjelfve i en, om ock aflägsen
framtid, möjligen kunna lida blist; ty
metaller äro varor, hvilka icke, såsom de af
växtriket, reproduceras. Då det således i
många afseenden är af vigt att befrämja den
inländska tillförseln lill Stockholm, samt införseln
från Ryssland uppgår till den betydliga
summa, att den kan hafva mycket inflytande
på realisationens verkställighet och
bestånd, föreslår jag: 1:0 att Ridderskäpet
och Adeln, med förkastande af Utskottens
förslag i förevarande Betänkande, antager
BorgareStåndets, i anledning af samma Betänkande,
redan vidtagne beslut, att årliga
anslaget för Strömrensningar och vattencommunicationers
befrämjande intill nästa Statsreglering
bestämmes till 100,000 R:dr B:co',
med förklaring, att, i händelse andra utvägar
dertill saknas, beloppet skall af RiksgäldsContoret
i lane väg anskaffas; och 2:0,
Den 26 F e b r u a r i i f. m.
att Rikets Stander må i underdånig skrifvelse
anhålla, att af denna summa en del,
lill det belopp, och på det sätt Kongl. Maj:t
finnér lämpligast, må anslås till befordrande
af vedskutors byggande och användande
för transporten af träd varor och ved
från de norra Prövinserne till Stockholm.
Friherre Cederström, cinders, hade inlemnat
följande Memorial, som. upplästes:
Sedan, i anledning af skedd återremiss,
de förenade Stats- Banco- och EkonomiUtskottens
nya Utlåtande, angående bestämmandet
och användandet af StrömrensningsFonden
, samt de åtskilliga till utförande projecterade
Strömrensningar och nya eller förbättrade
Vatlen-communicationer, numera
till RiksStånden inkommit, och till sitt innehåll
blifvit kändt; vågar jag hoppas, att
Högloft. Ridderskapet och Adeln delar den
förundran, som hos mig blifvit väckt utaf
det summariska, alt ej säga, snöpliga sätt,
hvarpå Utskotten affärdat mina och flera
andra Motionärers uti hithörande frågor gjorda
framställningar.
Jlvad åter den Motion särskildt angår,
som jag tagit mig friheten väcka, nemligen
om en ny inomskärs-leds öppnande ifrån
Dalarön till Stockholm, förmedelst genomgräfningen
af en smal landtunga vid Södra
Stäket, så hafva de förenade Utskotten, som
gjort sig mödan att uti ifrågavarande Utlåtande
nästan copiera hela mitt sista Memo
-
Bera 26 Februarii f. m.
vial i ämnet, likväl icke funnit ett encia ord
att deruppå svara, annat än med det mindre
tillfredsställande uttrycket, att Utskotten
icke funnit sig å min motion kunna tillstyrka
något särskildt afseende. Jag skulle
likväl tro, att frågan om begagnandet af de
stora fördelar, natur och konster bjuda, för
att bereda en oskattbar förkofran åt hufvudstadens
trafik och Rikets kusthandel, icke
just borde räknas bland de mål, sorn man,
för deras absoluta obetydlighet, kan, så
Randlöst man vill, kasta från sig. Dennaöfvertygelse
bär,,genom ett mångårigt begrundande
af saken, hos mig blifvit orubbelig,
och det är ledd af densamma, sorn
jag å mitt förslag nu ber att få fästa Höglofk
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet,
sedan detsamma ej varit nog lyckligt atö
väcka de förenade Utskottens.
Härvid bör jag likväl hafva äran upplysa
, att ett svårt inkast halt säkert kommer
att göras emot förslaget, hvilket inkast
jag anser mig böra i förhand mota och vederlägga.
Det har, efter fleråriga bemödanden,
skriftvexlingar och öfverläggningar, fö.r ett
antal Vermdöboer lyckats, att få ideen genomförd
om en brobyggnad emellan Skum
på Sickla-ön och Björknäs-landet på Vermdön,
tvärtöfver Skuru-sundet, i afsigt att bereda
Vermdöns invånarne en fortsatt landväg
ifrån deras bostäder till Stockholm, i
stället för att de nu måste på färja öfver
-
Den 26 Febriiani f. ro.
2o5
fara Skuru-sundet. För detta företag har
snan velat förskaffa sig låne-understöd och
förskott af allmänna Medel, och åtskillige
förberedande åtgärder äro redan vidtagne.
Mea denna Brobyggnad skall, om mitt pro.
ject att leda förnämsta inloppet till Stockholm
genom Stäket och Skuru-sundet, vinner
framgång, aldrig kunna verkställas; ty
att lägga bro öfver Stora Segelleden till Stockholm,
låter icke säga sig. I samma stund
som den nya farleden blefve till upptagande
beviljad, skulle derföre BrobyggnadsBolaget
nödgas upplösa sig, och förslaget om
brobyggnaden måste då helt och hållet öf~
vergifvas. Jag nekar ej härtill, rnen jag anser
skyldigheten fordra, att jag något närmare
utvecklar mina åsigter äfven af denna
nya fråga.
Ehuru icke obetydlig jordägare på
Vermdön, har -jag dock alltid funnit nyttan
af den nya Bro-anläggningen så problematisk,
att jag vid hvarje tillfälle ansett
mig böra lägga mig emot hela anstalten.
Ifrån okända tidehvarf tillbaka hafvaVermdöhoerne
färdats öfver Skuru Färja, utan att
några svåra olägenheter deraf försports. De
mindre, som vissa årstider kunna vara med
öfverfarten förknippade, äro inga andra än
sådane, hvarföre en stor del af Sveriges inbyggare
i alla Rikets delar, varit och ännu
äro utsatte. Dessa olägenheter äro ej eller
>af natur att kunna uppväga dem, som genom
en bros läggande öfver farleden, äfven
2(>6
Den 26 Februarii i m.
i säternäs nuvarande skick, skulle drabba
alla de sjöfarande, hvilka nu, så länge öppet
vatten existerar, på hundrade kanske
tusentals större och mindre hålar af alla
storlekar ifrån Stockholms, Nyköpings, Norrköpings
och Söderköpings Skärgårdar, äfvensom
ifrån Gottland, Westervik, Calmar och
Öland genom Skuru-sundet till och från Stockholm
föra spannmål, mjöl, kalk, fisk varor
m. m. till tusentals tunnor och lispund;
och emot de ovärderliga fördelarna af nyssnämnde
Sunds öppnande till genomfart för
alla Nationers handelsfartyg, som trafikera
på Sveriges Hufvudstad, kunna olägenheterna
af Färjans begagnande alls icke komma
i beräkning. Då fråga är om olägenheter,
torde man ej eller lemna deni oanmärkte,
som ovedersägligen måste möta de vägfarande,
hvilka på en lång bro, med blott
en enda genomfart, nödvändigt mäste i limmars
tid blifva uppehållne, då farten genom
bron vore som starkast. Del bör ock observeras,
alt utaf de 211 hela Hemman, som
utgöra hela det vidlyftiga Vermdö Skeppslag
och Vermdö Socken, skall svårligen
hälften kunna draga någon direct nytta utaf
den nya bro-anläggningen.
På dessa skäl, och då jag alltid trott,
att för en större allmän nytta mäste den
mindre och enskildta gifva vika, har jag ej
tvekat, att med mina ringa åtgärder heldre
söka befordra ett företag, hvaraf hela Hufvudstaden
och en stor del af Svea Rike
Ben 26 F e b r u a v i i f. m.
207
samt <le Utrikes Sjöfarande, sorn besöka
våra kuster, skulle njuta fördelarna, än
medverka till ett, sorn blott afsedde några
hundrade landtboers större beqvämlighet.
Öfver! vgad, att dessa åsigler jemväl af
Höglofl. Ridderskapet och Adeln delas, vågar
jag likaledes med skäl förmoda, alt det
nu upptagne inkast, om det på alfvar göres,
ingalunda skall kunna inverka på det
beslut, Ridderskapet och Adeln uti den vigliga
frågan nu går alt fatta. Och får jag
fördenskull hos HögvälBorne Herr Grefven
och LandtMarskalken vördsammeligen anhålla
om proposition på följande hemställan:
Att nemligen Riksens Ständer för deras del
täcktes bifalla mitt förslag till öppnande
af den nya Communicationch, pä det sätt,
som tjenligast finnas kan ; att Riksens Ständer
i sådant afseende hos Kongl. Majit i
underdånighet anmäla Deras önskan, att
Hans Majit, ville i Nåder octrojera ett Bolag
för utförandet af detta företag, samt
att, i fändelse Höglofl. Ridderskapet och
Adeln bifaller denna Proposition, de öfriga
RiksStånden mätte inbjudas, att i ett
slikt beslut med Ridderskapet och Adeln
sig förena.
Det må sedermera ankomma på det
blifvande Bolaget, alt för arbetets befrämjande
och fullkomnande vidtaga de ytterligare
åtgärder, hvartill omständigheterna kunna
föranleda. Slutligen bör jag hafva äran
nämna, att jag bör så mycket mera smick
-
ao8 Deri ä6 Februarii f. ilis
ra mig med Högloft. Ridderskapels och Ad ellis
benägna samtycke till hvad jag vördsammeligen
föreslagit, sorn ett slikt samtycke skulle
alldeles öfverensstämma med det beslut*
Riksens Ständer vid idad års Riksdag uti
samma ämne fattade.
Grefve Cronstedt, Claes August: Då
jag delar EkonomiUtskottets åsigt, att få
anslag äro af mera allmän beskaffenhet., eller
hafva ett mera direct och i högre grad
varaktigt inflytande på näringsflitens alla
grenar, än de, som åsyfta att lätta och öka
communicationerne dessa industrie-grenar
emellan, är det med ledsnad jag ser, att
StatsUtskottet icke ens ingått i bedömandet
af denna åsigts riktighet, utan endast förklarat,
att penningar till det ifrågavarande
anslagets bibehållande vid hvad det hittills
varit icke finnas, under det StatsUtskottet,
i frågan om nästan alla andra anslag, funnit
tillräckliga medel, om icke till beviljande
af allt som blifvit begärdt, åtminstone
till anslagens ökande efter de befintliga tillgångarne.
Här har Utskottet deremot, då
frågan omsider förekommit till pröfning,
icke ens tagit nyttan i betraktande, utan
åtnöjt sig med den förklaring, att de ännu
disponible tillgångarne icke medgåfve beviljandet
af mer än 5o,ooo R:dr årligen. Det
torde likväl vid sluträkningen visa sig, alt
flera andra redan beviljade anslag icke kunna
ut
-
Den 2G Februari i f. m. 209
utgå ulan lån eller 3-procents-sedlar; och
jag skulle tro, att en tillökning i dessa sedlar
af a5o,ooo R:dr för det ifrågavarande
anslaget, icke bör för Riket anses särdeles
tryckande, så framt man annars anser ändamålet
vara nyttigt. Inom alla RiksStånden
liar också nyttan blifvit erkänd, och
blott en enda Ledamot har yrkat nedsättning
i anslaget på den grund, att lian ansett
det förra anslaget icke vara användt
för sitt primitiva ändamål, som troddes
vara de Norra Provinserne. Utskotten hafva
likväl visat, huru högst obetydligt af detta
anslag, under loppet af alla de år detsamma
egt rum, blifvit användt söder om
Stockholm. Jag kan således ej annat än
önska, att Ridderskapet och Adelil ville,
med godkännande af de vilkor för anslagets
användande, som Utskottens Betänkande
innehåller, i afseende på summans belopp
instämma med BorgareSlåndet, som,
efter hvad jag tror, beslutat, att anslaget
intill nästa Statsreglering skall utgå med
100,000 R:dr årligen. Jag anhåller vördsammast
0111 denna Proposition, och utbeder
mig officiel upptysning om Borgareståndets
beslut, samt huruvida icke delta
Stånd inbjudit de öfrige, att i denna fråga
förena sig med detsamma.
Upplästes Vallöf!. BorgareStåndels ProtocollsUtdrag
af den 22 och 24 deli nes, hvar63
II. " iJ
aio Den 36 Februarii f. m.
af inhemtades, att BorgareStåndet bifallit
Stats- Banco- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiXJtskottens under N:ris 26 och 5i
meddeldte Utlåtanden, med den förändring,
att det årliga anslaget till Strömrensningar
och lättade Vatten-communicationers befrämjande
borde, intill nästa Statsreglering, utgöra
100,000 R:dr B:co, och med förklarande,
att beloppet må, derest annan tillgång
saknas, tagas af medel, hvilka RiksgäldsContoiret
blifvit berättigadt att i låneväg
anskaffa; uti hvilket beslut de öfrige
RiksStånden blifvit inbjudne att sig med
BorgareStåndet förena.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Den
värde Ledamoten, som först yttrade sig,
bar ansett det vara angeläget att öka det
ifrågavarande anslaget, för att förekomma
myntets utvandring till Finland. Jag hoppades
i sanning att denna idé skulle fått
förblifva i glömskans hvilorum, dit jag vid
181S års Riksdag sökte befordra densamma.
I stället att nu ingå i ny vederläggning,
vill jag blott påminna, att samma värde
Ledamot vid 1818 års Riksdag påstod, att
Sveriges förlust på Finska handeln vore,
jag mins icke huru många millioner om
året. Om detta verkligen varit förhållandet
och fortfarit i 12 är, hemställer jag, huru
det för närvarande skulle hafva stålt lill
här i Stockholm; och om icke delta påslående
står i strid med den värde Ledamo
-
I
Den a6 Februarii f. m. an
tens eget medgifvande, att penningar nu
finnas här i Stockholm till öfverflöd.
Den siste värde Talaren har klandrat
Utskotten derföre, att de inskränkt sig till
den förklaring, alt medel icke finnas till
anslagets ökande öfver 5o,ooo R:dr. Mea
jag hemställer, om icke detta skul är fullkomligen
tillräckligt; och om icke motionärerne,
under sådane omständigheter, måste
anses hafva förlorat sin rätt. Samme
Talare har sagt, att, inom alla RiksStånden,
nyttan af anslagets ändamål vore medgifven.
Men jag hemställer, om man hör låna
medel för att utföra allt, som kan vara
nyttigt. Jag tror att knappt verldens tillgångar,
och ännu mindre Sveriges Credit,
skulle förslå till alla dylika företag. Det
torde derföre vara bäst att hålla sig inom
det nödvändiga: och då Utskotten nu sträckt
sig dertill, att utfinna medel för detta nödvändiga
^ hemställer jag, om icke det endast
nyttiga må hvila till en annan gång,
då medel dertill kunna finnas.
Herr FJjertaj Gustaf; Trogen den grundsats,
att sådane arbeten, som de, hvilka
genom Strömrensnings-anslaget befrämjas,
äro bland de nyttigaste för alt bereda en
ökad näringsflit, förenar jag mig med dem,
som yrka att anslaget bör ökas till 100,000
R:dr årligen. Jag beklagar att StatsUtskottet
uppoffrat så mycket medel för en peres
H. ,4*
9.11
Den iG Februarii f. m.
sonal, hvilken af alla tänkare erkännes vara
för stor för vart land, att Utskottet ej
funnit utväg för 5o,ooo R:dr, hvilka hafva
lill ändamål att Strömrensnihgarne må kunna
fortgå efter en numera uppgjord plan,
som, grundad på 1823 års Ständers Jjegäran,
fördelaktigt synes vittna om den omtanka
man haft att komma till ett verkligt
resultat, och jemväl brag t saken i det skick
alt endast det förra anslagets bibehållande
erfordras, för att låta Strömrensningarne
fortgå på sådant sätt, att de orter, hvilka
finnas vara mest betjente med detta anslag,
äfven först komma i tillfälle att deraf draga
nytta. Jag tillstyrker derföre anslagets
fortfarande till det belopp, som alltsedan
1818 egt rum. Hvad åter beträffar förslaget,
att Rikets Ständer skulle befatta sig
med en framställning till Konungen, rörande
vedskutors anskaffande och dylikt, så
anser jag en sådan åtgärd vid detta tillfälle
öfverflödig. Jag kan icke eller såsom afgjord
erkänna den sals, att de norra Provinserna
endast sakna skutor; ty jag tror,
att de äro i ännu större saknad af händer,
och att dagsverkslönernas dyrhet är det
största hindret för dessa Provinser att kunna
draga parti af sina skogstillgångar, ehuru
jag gerna medgifver, att brist på fartyg
äfven kan räknas bland anledningarne till
denna oförmåga. Jag påminner mig för öfrigt,
att för detta StrömrensningsComilteen
redan mellan 18;B och 1823 gjorde försök
Dun 26 F elimar ii f. m. ?, k>
*
all, uppmuntra, medelst premier, till vedskutors
byggande, men att försöket ej svarade
mot ändamålet, emedan de på sådant
sätt byggda fartygen såldes till andra orter.
För mia del tror jag, att åtskilligt, i afseende
på Strömrensningar oell alla Hydrauliska
företag, bos oss återstår att göra, hvilket
skulle hafva ett stort inflytande på Näringa
mes förkofran; och man kan med skäl
beklaga, att vi här sakna en Hydraulisk
Corps, hvars föreläsningar kunde befrämja
utspridandet af begrepp och kunskaper, som
i synnerhet äro afvigt, der, såsom hos oss,
"V atten-eommunicalioner så hufvudsakligen
fordras för afsättningeu. Jag kari således ei
annat, än på det högsta beklaga, att Regeringens
uppmärksamhet icke blifvit fästad
derpå, att en sådan Corps hos oss saknas,
helst åtskillige uppfinningar i senare tider
blifvit gjorde lill förminskande af kostnaderna
vid Hydrauliska förelag, på hvilka,
jag funnit att den uppmärksamhet de förtjena
, icke blifvit fästad. Men allt detta
tillhör sådane detaljer, hvilka icke böra ingå
uti det nu ifrågavarande liufvudbeslulet,
i afseende hvarpå jag förenar 111ig i tillstyrkandet
att instämma med BorgareStåndet
angående sjelfva summan, men icke i hela
beslutet; ty deri finnes äfven inblandad en
annan angelägenhet, rörande det sätt, hvarpå
Ständerne böra afgöra en icke hithörande
fråga. Jag anhåller således 0111 proposition,
att Ridderskapet och Adela ville in
-
Den a6 F e b r u a r i i f. m.
stämma med BorgareStåndet i afseende pä
anslagets belopp, tillika med den förklaring,
att derest medel i annan väg skulle
brista, anslaget må ingå bland dem, för
hvilkas anskaffande RiksgäldsContoiret äger
att upptaga lån; ty denna summa är icke
större, än hvad som erfordras för att den
redan uppgjorda planen för Strömrensningsföretagens
utförande icke skall förryckas.
Deremot utbeder jag mig att sedermera, i
afseende på sättet att vinna minskning i
kostnaderne för dylika företag, få väcka en
motion, hvilken jag hoppas att Ekonomiutskottet
skall vara i tillfälle att snart besvara.
Herr Lagerhjelm_, Pehr: Då StatsUtskottet,
efter slutad undersökning om de
disponibla tillgångarne, funnit att ej mer än
5o,ooo R:dr kunna disponeras för det bär
ifrågavarande ändamålet, anser jag, att man
bör stadna dervid, utan afseende på sakens
nytta i sig sjelf; ty att upplåna medel och
skuldsätta efterkommande för en sak, som
ensamt rörer deras fördel, är att gå deras
omdöme i förväg; det synes mig, som man
bör öfverlåta åt dem sjelfve att vidtaga de
anstalter, hvartill de skola betala medlen.
Jag anser således en utsträckning af crediten
för sådane ändamål öfverflödig och otjenlig,
destohäldre, som omdömet om de hittills
anslagne medlens användande varit ganska
olika, och nyttan af de verkställde fö
-
Den 2Ö F e b r u a r i i f. tu.
retagen i flere orter betviflad. Af flere skäl
skulle jag derföre ,tro, att man bör stadna
vid livad StalsUtskottet tillstyrkt, hvarpå
jag äfven anhåller om proposition till bifall.
Herr Munck af Rosenschöld'. Jagskall
icke upptaga tiden med besvarandet af Herr
Cederschjölds anmärkning, som innefattar
förnekandet af det factum, att Finland årligen
påförer oss mera varor, än vi dilföra,
isynnerhet altsedan år i8i5» då ett beslut
af Rikets Ständer om förhöjd Tull på de
utländska varor, Finnarne förut tagit från
Stockholm, på hvilket Konungen olyckligtvis
gjorde altför mycket afseende, verkade
derhän, att Finnarne lärde sig directa vägen
till de ställen, der de kunde afhämta
dessa varor oss förutan. I afseende på anmärkningen
om den million mera varuvärde,
som årligen skulle ingå från Finland’
till Stockholm, får jag blott erinra, att då
våra sedlar inkomma till Finland till större
belopp, än som fordras för circulationen
derstädes, skicka Finnarne dem tillbaka till
vår Börs och köpa vexlar, så att de kortsynte
financierer, sorn i denna finska handel
se ett förmonligt sätt, att för papperslappar
erhålla varor, missräkna sig; ty Fiunarne
taga i sjelfva verket silfver för sina
varor, ehuru de hittills icke kunnat taga
det ur första hand. För öfrigt får jag förklara,
att jag anser sådane anslag, sorn det
nu ifrågavarande, ej blott nyttiga, utan äf
-
Den 26 Februari i f. m.
ven nödvändiga och så mycket nödvändigare,
som de utgöra enda medlet att bereda
ifrågavarande afsättning. Detta åsyftar
äfven mitt förslag, och jag har, af de anmärkningar,
hvilka deremot blifvit gjorda,
funnit ingen, som jag anser mig behöfva
till besvarande upptaga. Men då jag senast
hade ordet, glömde jag att upptaga en anmärkning
af Utskotten, hvilken jag förmodar,
att Utskotten icke skulle hafva gjort,
om de läst min motion till slut; jag ser
nemligen af Herr Santessons reservation, att
Utskotten icke ens låtit fpr sig uppläsa, mindre
granskat de anmärkningar, som föranledde
återremissen af Utskottens första Betänkande.
Under discussionen öfver detta
första Betänkande anmärktes här, att försök
redan af StrömrensningsComiteen blifvit
gjorde, att genom låneanslag förmå speculanter
att hygga vedskutor; men det upplystes
vid samma tillfälle, att Comiteen härvid
försummat iakttaga nödiga försigtighetsmått
för att förmå speculanterne att uppfylla
ändamålet. De lingö lån mot låg ränta,
men tillhÖllos icke att använda medlen
på ett för ändamålet lämpligt sätt. Enligt
mitt förslag deremot, skulle sådane försigtighetsmått
iakttagas, som försäkrade om lånens
användande för ändamålets ernående.
Emedlertid hafva Utskotten äfven trott, att
den enskilda industrien här vore tillräcklig.
Jag får vid detta, som vid flere föregående
tillfällen, protestera mot en sådan anvisning
Den 26 Februari i f. w.
217
på den enskilda industrien, hvilken vi så
ofta höra åberopas såsom tillräcklig; ty vi
hafva i Sverige för mångå hevis, att den
enskilda industrien är altför litet verksam,
der ej vinsten straxt ligger tydligen för ögonen;
och industrien fordrar i alla fall penningförlag.
Vår ställning är sadan, alt man
häldre använder sitt capital på utlåning, än
på industriela företag, och så länge nästan
alla penningetillgångar bestämmas af publika
åtgärder, är det naturligt att dylika åtgärder
äfven behöfvas för att anskaffa tillräckligt
capital till hvarje större företag.
Hade Landshöfdingen Baron Örnsköld varit
af samma tanka som Utskotten, att allt
borde lemnäs åt den enskilda industrien,
så hade troligen ännu i denna stund Norrland
varit i samma fattiga tillstånd, som före
hans tid, och den lönande industrien med
linneväfnader ännu icke funnits påbörjad.
Då likväl Piiksdagen är så långt framskriden,
och det är af vigt att förkorta ärendernas
afgörande, vill jag» afstå från den
del af mitt förslag till proposition, som angår
vedskutorna, hälst ändamålet torde vinnas
äfven utan en af Rikets Ständer framställd
anhållan. Jag åtnöjef mig derföre nu
med en förnyad framställning af första delen
af mitt förslag till proposition, nemligen,
att det ifrågavarande anslaget, i enlighet
med BorgareStåndets redan fattade beslut,
må, intill nästa Statsreglering, bestämmas
till 100,000 R:dr årligen, och att be
-
2l8
Den 26 Februarii f. m.
loppet, om annan tillgång saknas, må af
RiksgäldsContoret genom upplåning anskaffas.
Herr Rosenquist, Fredric Leonhard:
Det :'ir beklagligt att Utskotten icke gjort afseende
på de anmärkningar, som åsyftat, att
någon viss del af det tillstyrkta anslaget borde
afsättas för de norra otterne, och det
är bedröfligt att nu höra project af anslagets
ökande till dubbelt belopp, utan att man
vill medgifva en billig reparation. Jag erkänner,
att det förefallit mig surprenant,
att fråga om förhöjning blifvit väckt, och
ännu mer att den blifvit understödd af personer,
som just icke förut gjort sig kände
för att tillhöra Minisléren, eller som talat
för ökade anslag. Vid betraktande deraf,
alt medlen skulle anskaffas genom upplåning,
finner man i förslaget ett system, sora
jag åtminstone för min del och en af de
värde talarne jemte mig, alltid bestridt; och
då Grefve von Schwerins reservation mot Utskottens
första Betänkande, utvisar, att medlen
skulle komma att lemnäs till CanalByggnadsContoret,
under Chefskap af Ordföranden
i Cötha CanalBolags Direclion, erkänner
jag mig af sådana utsigter, föga uppmuntrad
alt bevilja något anslag lill hvad
belopp som hälst, då norra orterna hädanefter
som hittills, ej torde få draga någon
fördel deraf. Jag tror mig göra den värde
talaren rnidtöfver all rättvisa, då jag anser
orsaken, hvarföre han så ifrigt yrkar ansia
-
Den 26 Februari i f. m. 219
gets förökande, vara härledd af attacbement
för Canaler i allmänhet, men Götha Canal
i synnerhet. Jag vill för öfrigt icke uppehålla
tiden längre, ulan anhåller blott att
Grefve von Schwerins reservation må blifva
uppläst och att proposition derefter må framställas
till bifall på Utskottens senare Betänkande,
enär jag är öfvertygad, att de,
som hafva lika åsigt med mig, af den åberopade
reservationen, skola vinna tillräcklig
ledning för sitt omdöme.
Herr von Hartmansdorff", August: En
reservant inom Utskotten har, liksom en talare
här, anmärkt, att Utskotten icke ens
låtit sig föreläsas de emot förra Betänkandet
gjorde anmärkningar. Jag får, i anledning
häraf, upplysa, att det vanligen brukas
inom Utskotten, särdeles då vidlyftiga handlingar
förekomma, att Prolocolls-föranden
uppsätter ett sammandrag af innehållet, på
det Utskotten må slippa att 3, 4 gänger omläsa
samma anmärkning. Så har äfven tillgått
i denna fråga, och det var orsaken,
hvarföre man vid föredragningen icke uppläste
hvarje särskildt yttrande. En sådan
läsning hade ock till ingenting tjenat, ty Utskotten
befunno sig här i samma belägenhet,
som den, hvilken man förebrådde att
icke hafva skjutit, och derpå svarade, att
han derföre kunde anföra 18 ursäkter, bland
hvilka den första var, att han saknade krut.
Skillnaden är endast den, att då ifrågava
-
220
D en 26 F e b t* u a r i i f. n>.
rande person befriades ifrån alt uppräkna
de öfriga 17 skälen, emedan det i:sta befanns
tillräckligt: så åtnöjer man sig icke
med Slats- och BancoUtskotlens förklaring
att penningar fattas, ulan fordrar att Utskotten
icke destomindre skulle hafva ingått
i en lika omständelig vederläggning af anspråken,
som örn penningar funnits. Hvartill
skulle, äfven i sådan händelse, denna
utredning tjenat, då anspråken cj hade kunnat
af Utskotten behörigen pröfva-s; ty nästan
alla anmärkningar i saken, hafva varit
af samma beskaffenhet som Friherre Cederströms
anhållan om anslag till en Canalgräfning
på Vermdön; de hafva åsyftat upprensning
af någon å, eller ström, som genomflyter
anmärkarens ägor, och hvaraf han
önskat draga så mycken fördel som möjligt.
Hade man velat lyssna lill alla dessa anmärkningar,
och derefter gifva en hvar sitt
lilla anslag, utan att öfverlemna det hela till
Konungens användande på de ställen det af
sakkunnige män befinnes kunna med största
fördel för det allmänna begagnas: så skulle
medlen hafva blifvit, utan åsyftad verkan„
förspillda. En ledamot har sagt, alt sedan
alla andra anslag blifvit ökade, vore intet
skäl att minska det ifrågavarande. Men just
derföre att man. ökat så mångå andra, och
man icke kan tillfredsställa allas önskningar,
så mäste afdrag någorstädes äga rum,
StatsUtskottet befinner sig här i samma ställning,
som Syssloman i en Concursmassa, på
Den 26 F e b r u a r i i f. m.
221
livilken flera anspråk göras, än tillgångarne
kunna gälda; det återstår blott att tillse,
hvilka fordringar sora böra njuta förmonsriitt.
Så har äfven StatsUtskottet vid donna
Riksdag, då det var omöjligt att tillfredsställa
allas fordringar, funnit, att om Försvarsverket
skulle erhålla hvad det behöfde,
och andra vigtiga behof blifva tillfredsställde,
måste strömrensningarne för denna gång
stå tillbaka. Utskotten hafva ansett sig desto
säkrare kunna uppställa behofven i denna
ordning, som de funnit ingen våda för
Riket uppkomma, om den eller den strömmens
upprensning fördröjdes i några år, eller
om icke så mångå strömrensningar på
en gång utfördes, sorn tillförene. Likväl
hafva Utskotten, i sitt senare Utlåtande, tillstyrkt
alt detta anslag må, i likhet med anslagen
lill Fästnings-arbetena vid Wanås,
Stockholm och Carlscrona, fortfara äfven
under nästa Riksdagsår. Men det synes sora
man aldrig af några medgifvanden blefve
tillfredsställd, utan tvärtom desto mera pockande;
och då är det omöjligt att förnöja
anspråken. Man har förebrått StatsUtskottet
att hafva uppoffrat så mycket åt personaln,
att 1111 mera intet återstode till Materiella
företag. Men åt hvilken personal
har man offrat? Jo åt Statens civila och militaira
tjenstemän. Hafva de fått för mycket?
Ingalunda; snarare motsatsen; ty vill
man att Statens tjenst skall gå framförallt,
så mäste man göra lönerna sä tiilräcklige,
222
Den 26 Febr viar ii f. m.
att Statens redan befintlige duglige tjenare
kunna lefva, och att skickliga män ytterligare
föranledas att söka det allmännas tjenst,
sorn icke bör ligga nere för hugskott att
rensa i strömmar och lugnvatten. Man har
yttrat, att sedan man börjat låna, betydde
det ingenting, om lånesumman ökades med
några IIundrade-Tusende Riksdaler. Denna
slutledning har jag väntat från första stunden
Lånesystemet beslöts, fastän det icke
var för statens utan enskildes räkning. Det
är detsamma som att säga, att det icke finnes
någon gräns, sedan man gjort första steget,
eller att, när man redan ligger i skärselden,
så skadar det icke att öka på brasan.
Men ännu är det tid att hejda sig, och jag
kan derföre icke annat, än på det högsta
afstyrka beviljandet af större anslag, än tillgå
ngarne medgifva. Dessutom får jag erinra,
att så väl i Stånden, som inom Utskotten,
detta anslags ändamålsenlighet mycket
blifvit satt i fråga. Från alla håll harman
anmärkt, att om medlen hädanefter användas
så illa som hittills, lönade deras beviljande
ej mödan. Särdeles hafva dessa klagomål
kommit från de norra orterna, för
hvilkas upprensande man mest talat. Man
bar i Utskotten svarat, att sedan en ny Styrelse
öfver dessa medel blifvit tillsatt, boide
man hoppas ett bättre användande. I
sådan händelse bör man äfven vänta att
5o,ooo R:dr, med iagttagande derjemte af
det föreslagna stadgandet, att de orter, som
Den 16 Februari i f. m.
af företagen draga omedelbar fördel, sjelfve
böra bidraga till kostnaderne, nu skola blifva
lika tillräcklige, som dubbla beloppet
tillförene varit. Har man åter missräknat
sig i förutsättningen om Styrelsens skicklighet,
så bar man äfven haft rätt att gifva
något anslag, och gjort bättre att icke bevilja
något. Derföre och enär Utskotten föreslå,
att medlens användande må öfverlemnas
till Konungen, dock alt företrädesvis
begagnas till fullbordande af redan påbörjade
arbeten, anhåller jag att Ridderska]/et
oqh Ådeln ville bifalla Utlåtandet och icke
bevilja större anslag, än hvartill medel finnas
utan skuldsättning. Måste skuld göras,
så bör det ske för Statens behof, men icke
för ett så ringa ändamål, som Strömrensningar
och dylikt; ty att knappa på statsförnödenheter
för att icke skuldsätta sig,
och sedan likväl göra det för strömrensningar,
hvilkas nytta är så oafgjord, vore ett
alldeles förvändt handlingssätt.
Grefve von Schwerins, vid Utskottens
under N:o 26 först meddeldte Betänkande
fogade, reservation blef härefter uppläst.
Grefve Cronstedt: Om meningen med
uppläsandet af Grefve von Schwerins reservation
varit att deraf hämta stöd för Utskottens
tanka om anslagets belopp, så får
jag erinra, att det åsyftade ändamålet förfelas,
emedan Grefve von Schwerin i sin
9,9-4
Den 26 Februari! f. m.
reservation icke talat 0111 anslagssumman»
nian blott om dess användande för de norra
otterne. Hvad åter beträffar den citerade
§:n ur Götha Canal-Bolags Privilegier, så kan
det så mycket mindre vara meningen att
ställa medlen under det i denna § omnämnde
CanalbyggnadsContor, som en styrelse
af belt annan beskaffenhet nu mera för dessa
medel blifvit inrättad. Denna häntydning
är således alldeles falsk.
Herr Rosenblad, Bernhard'. Jag är visserligen
af den öfvertygelse, att understöd
till Strömrensningar, Canalgräfningar och
vattendränkta trakters aftappning bör af Staten
lemnäs; jag är äfven öfvertygad , att den
förtjenstfulla undersökning, som blifvit börjad
af den nya Styrelsens förra Chef, och
hvilken jag hoppas äfven efter den stora
mannens bortgång kommer att fullföljas af
hans efterträdare, skall göra behandlingen af
dylika företag hädanefter mera planmässig
och följaktligen mera ändamålsenlig och allmänt
nyttig; men jag är derföre icke af den
tankan, att det är af sådan vigt, om man
upprensar en ström nu eller år i835, att
man för den orsaken bör rubba det visa
system, som Stats- och BancoIItskotten hittills
följt och Rikets Ständer äfven godkänt.
Ty hvarken hafva Utskotten föreslagit eller
Rikets Ständer beslutat upptagande af lån
för ändamål, der ingen återbetalning äger
rum,
/
Den 26 Februarii f. m. 225
rum; och det är en oändeligen stor skillnad
emellan att begagna Statens credit för att
lemna ett biträde, der hvarje skilling återgäldas,
och att upptaga lån lill utdelning
utan ersättning. Det senare är att, midt under
freden, bestrida Statens ordinarie utgifter
med lån: en grundsats, som Stats- och
DankoUtskotten hittills förkastat, och jag
äfven för min del ogillat. Då således här
icke finnes periculum in mora, och de 5o,ooo
R:dr, Utskotten tillstyrkt, äro afpassade och
tillräcklige för fullbordandet af redan påbörjade
förelag, anhåller jag om proposition,
att Ridderskapet och Adeln ej må instämma
i BorgareStåndets inbjudning, utan bifalla
Utskottens Betänkande N:o 26, med det tillägg,
som Utlåtandet N:o 5i innehåller, eller
att anslaget må fortfara äfven under nästkommande
Riksdags-år.
Grefve von Rosen, Axel'. Jag instämmer
med Grefve Cronstedt, som så fullständigt
utvecklat saken att föga är alt tillägga.
Jag utbeder mig dock, att få fästa uppmärksamheten
derpå, att nyttan afströmrensningarne
tyckes hafva blifvit mindre bestridd,
än frågan, huruvida penningar dertill böra
anskaffas genom lån, då andra tillgångar saknas.
Jag är ock öfvertygad, att om StatsUtskottet
kunnat åstadkomma ett högre anslag
utan skuldsättning, hade Utskottet tillstyrkt
detsamma. För min del tror jag lik
63
H. i5
22Ö
Den 26 F e b r u a r i i f. m<
val, att ett anslag af 100,000 R:dr bör* be»
traktas icke blott såsom nyttigt, utan såsom
oundgängligen nödvändigt, ty jag har en på
erfarenhet grundad öfvertygelse, att förhållandet
icke är sådant, sorn en värd ledamot
nyss sagt, nemligen att man utan skada
skulle i några år kunna uppskjuta med påbörjade
arbetens fullbordande, och jag tror
att alla sakkännare tvärtom skola medgifva,
att de fleste arbeten af ifrågavarande beskaffenhet
blifva, genom dröjsmål och mellanstånd
i deras utförande, 0verkställbara,
utan att ånyo påkosta dem samma summa
och kanske mer an förut. Nu äro flere så»
dane arbeten påbörjade på differenta ställen,
och jag frågar otti de skola afstanna,
I Götha eif förehafves ett, som är alldeles
nödvändigt, emedan det är fara värdt, att
segelbarheten i annat fall stoppas, hvarigenom
transporten för hela Wermland, Bohus
Län och Westergöthland samt en stor del
af Småland, Östergöthland och Nerike skulle
tillstängas, öfver 5 millioner varu värde hindras
att passera, och mer ärt 2000 fartyg
sakna frakt, samt en bemanning af omkring
8000 skeppare och båtsmän blifva utan förtjenst.
Jag skulle tro, att detta exempel tillräckligt
visar, huru högst nödvändigt det
ifrågavarande anslaget är, och jag kan derföre
ej annat ätt tillstyrka Ridderskapet och
Adeln att instämma i BorgareStåndets beslut,
Friherre Jkerhjelnij Gustaf Fredrid
För min del tror jag intet anslag i Stats
-
Den 36 Februarii f. m.
ekonomiskt hänseende vara af större vigt
för vårt land» än det ifrågavarande» Om
man betraktar Sveriges belägenhet och besinnar
dess storlek, dess folkfattigdom och
den ringa förmögenhet, som är spridd i provinserne,
måste man medgifva angelägenheten
deraf» att den allmänna förmågan
kommer enskilda industrien till hjelp och
öppnar tillfälle för densamma att afsätta de
producler, hvaraf den ser sig omgifven>
men utan förmåga att kunna realisera, 1
brist af transportmedel till afsättningsorterne.
Man hav omtalat nyttan eller skadan
af de åtgärder» som hittills i detta afseende
blifvit vid tagne» och sagt, att meninga me
derom äro olika; äfvensom en ledamot omnämnt,
att han hört Riksdagsmän från norra
orterne förklara, att den fordna förvaltningen
af strömrensningsmedlen icke iakttagit
hvad den bordt, och sålunda mera skadat
än gagnat, men tillagt, att man med
den nya Styrelsen hoppades på en bättre
sakernes ordning. Jag vill visserligen icke
bestrida dessa glada förhoppningar» utan önskar
att se dem realiserade; jag får likväl
omnämna, att äfven jag hört många personer
af trovärdighet säga, att de norra orterne
önska» att förvaltningen af de ifrågavarande
medlen icke blifvit öfverflyttad från
den serskilda Committe^n till den nya Styrelsen.
Committeens arbeten, deri jag en
tid deltagit, voro hufvudsakligen riktade på
63 tt. i 5*
228
Den 26 F e b r u a r i 1 f. m.
de norra provincerne, för att, i samma mon
populationen der ökades, bereda medel till
en ökad näringsflit. Dä Committeen ur denna
synpunkt förnämligast rigtade sina företag
norrut, försummade den likväl icke att
fästa uppmärksamheten jemväl på andra
punkter, såsom Dalarne och Wermland, der
åtskillige af Committeen påbörjade företag
änlm icke äro fullbordade, men af den allmänna
vigt, att de böra fullbordas. Resultatet
af Committeens bemödanden har således
varit, att en del af de norrut befintlige
forssar, som funnos inpracticable, blifvit
upprensade, hvarigenom en betydlig qvantitet
timmerstockar numera kan på dessa
forssar nedföras till liafskusten, och de norra
orternas skogsproducter derifrån öfverföras
till afsättningsorterne, och deribland förnämligast
Stockholm; att för öfrigt hamnar
på flere ställen blifvit bildade, oell att i Dalarne
betydliga arbeten blifvit företagne till
minskande af transportkostnaden för jernliandteringen,
hvilket, med afseende på den
stora qvantitet tackjern, som i dessa orter
tillverkas, synes förtjena den största uppmärksamhet.
— Man bar bär väckt fråga
att genom praemier bereda möjlighet att till
liufvudstaden få transporterade de skogsproducter,
hvilka till stor myckenhet finnas i
de norra provinserne ulan nytta förägarne.
För detta StrömrensningsCommitleen hade
sig jemväl ålagdt, att ombesörja denna sak,
och sökte utföra den, samt försummade in
-
D e n 26 F e b r u a r i i f. m. 229
galunda att iakttaga de försigtighetsmått,
hvilka ansågos nödvändiga för att försäkra
sig om förbindelsernas uppfyllande å deras
sida, som komma i åtnjutande af prasmierne
eller de för ändamålet anslagne fördelaktiga
lånen; men icke destomindre mötte det
besynnerliga resultatet, sorn Herr Hjerta redan
omnämnt, att en del låntagare bankrutterade,
och att de öfrige byggde fartyg,
som voro riktade på allmänna verldshandeln
och icke af det byggnadssätt, som erfordras
för vedtransporter, ehuru sådant ålåg
deras Redare. Corn mitteen ansåg sig derföre
icke böra fortfara med dessa så kallade
uppmuntringsunderstöd; men deremot har,
såsom ett annat correctiv mot den anmärkte
bristen på vedskutor, Konungen under de
senare åren vidtagit ett beslut, hvarigenom,
till befordrande af inrikes transporten från
de norra orterne, Finska och Åländska fartyg,
som sysselsätta sig med sådan frakt,
kommit i åtnjutande af fördelar, som de förut
ej hade. Man har således, i den brist på
fartyg, som förefinnes, vidtagit åtskilligt för
att befordra hitförande af norra provinsernes
alster. — Hvad Grefve von Schwerins
reservation beträffar, så synes mig att hans
framställning förtjenar uppmärksamhet; jag
tror likväl icke, att man exclusivt bör fästa
anslaget vid någon viss ort, då frågan bör
vara att genom lättare commun icationer bereda
en bättre ställning för näringare i allmänhet;
och jag tror således den grundsats
u3o Den 36 Febr un r ii f, m,
böra följas, att der en strömrensning, eller
öppnandet af en vattencommunicalion trdligen
företer ett allmännyttigt resultat, böra
de utföras, utan afseende pä den rigtning,
i hänseende till ortens belägenhet, hvaråt
underslödsmedlen gå. Då emedlertid Utskotten
nu nedsatt anslaget från 100,000 R:dr
till 5o,ooo R:dr, synes mig detta alltför ringa,
och med förutsättning af ett ändamålsenligt
användande, skulle jag för min del
tro, att beloppet bör fördubblas, hvarföre
jag tillstyrker instämmande i BorgareStåndets
beslut. Om medlen icke kunna erhållas
utan upplåning, torde man böra besinna,
att fastän detta anslag icke återgifver
ränta och capital i contant, gifver det likväl
Staten en inkomst af mera värde än ett
besparadt ephemeriskt mynt, genom en allmännare
spridd välmåga hos den dass af
medborgare, som nu saknar utväg att få sitt
arbete godtgjordt, och sin utkomst således
vunnen, Jag tillstyrker på dessa skäl bifall
till BorgpreSlåndets inbjudning,
Friherre Cederström, Anders En värd
ledamot har yttrat, att min begäran om anslag
för en Canal på "Wermdön härrörde
från enskildt interesse. Sådant är likväl icke
förhållandet, enär jag uti min motion fullständigt
ådagalagt den allmänna nyttan för
handeln och alla sjöfarande till och ifrån
Stockholm, hvilken af den föreslagne Canalen
skulle härflyta, Utskotten hafva icke
JDen 26 Februarii f, m.
23 1
eller på sådant sätt betraktat mitt förslag,
då de i Betänkandet, vid reciten af mia
motion, säga: varande slutligen af motionären
er in rad t, att den mindre betydliga
kostnad, som för den sistnämnde Canalens
fullbordande kan åtgå, icke ens behöfver
falla Staten till last, utan troligen skulle
kunna af ett actietecknande Bolag bestridas,
mot det att Bolaget fick af det allmänna
påräkna: r.o en arbetscommendering
af Kronans manskap, emot vanlig betalning
och öfrige förpligtelser, och 2:0 ett
efter behofvet afpassadt penningelån, eller
förskott, emot laglig ränta och successiv
årlig afbetalning, att begagnas under arbetstiden,
som efter motionärens öfvertygelse
icke borde räcka längre än 2:ne är.
Jag tror således, att Herr von Hartmansdorff
antingen icke läst mitt förslag, eller
har orätt, då han framställer det på ett
vrångt sätt; och det är blott detta jag velat
anmärka,
Herr Rosenblad: Jag vill blott nämna,
i anledning af en emot mig gjord anmärkning,
att jag icke ansett uppskof likgiltigt i
fråga om redan påbörjade arbeten, ulan endast
i fråga om de opåbörjade. När man
nu läser den under Litt. A. vid Utskottens
första Betänkande fogade förteckning på började,
men ännu icke fullbordade strömrensningsföretag,
och derifrån undantages arbetena
i Klarä.lfven och By alfven, hvilka i
/
a3a Den 26 Februari i f. m.
alla fall icke så snart kunna fortsättas, sedan
de uppgjorde kostnadsförslagen befunnits
oriktiga, finnér man lätt, att alla de
öfrige äro för obetydliga, att man ej skulle
äga full visshet om riktigheten af Utskottens
calcul, att ett anslag af 3oo,ooo R:dr
B:co är fullt tillräckligt för deras fullbordande
under 6 år.
Herr Lagerhjelm: Ehuru öfvertygad jag
är att afsättningens befordrande är en af de
vigtigaste omständigheter i Stats-ekonomiskt
hänseende, vidhåller jag dock min öfvertygelse
om otjenligheten deraf, att skuldsätta
efterkommande, för att bereda fond till företag,
som skola bereda deras nytta, men
hvilka de sjelfve med större kännedom, än
vi, måhända skulle använda på bättre localer.
Man har i öfrigt för anslagets förhöjande
åberopat dess användande på en
utsträektare local, än från början varit bestämdt,
och man har omtalat nödvändigheten
af arbetena i Götha Elf. En sådan
disposition af det ifrågavarande anslaget är
likväl rakt stridande mot ordalydelsen i Rikets
Ständers första beslut, hvarigenom stadgades,
att medlen ej finge användas åt sådane
orter, sorn sjelfve ägde nog styrka, att
bereda sig afsättning. Sådant är förhållandet
med trakten ikring Götha Elf, der öfver
5 millioners varuvärde framgår, och jag
skulle högeligen beklaga Rikets ställning, om
en sådan ort icke sjelf mägtade underhålla
Den 26 Februarii f. m. a33
sina communicationer. Denna disposition
Lar ock varit föremål för Revisorers anmärkning,
och jag var, såsom ledamot af
StatsUtskottet, af samma tanka. Jag är det
ännu, och anser medlens användande för ett
sådant ändamål, som bevis på en oriktig
disposition, samt mer än något annat talande
emot anslagets förhöjande.
Herr Munck af Rosenschöld: Herr von
Hartmansdorff och jag hafva olika åsigter i
afseende på gradationen af anslags nödvändighet.
Just derföre att man redan beviljat
så mycket till personalen, hvilka anslag
icke, utom på ett ganska indirect sätt, kunna
befrämja Näringarnes förkofran och afsättning
åt productionen, har jag trott, att
vi ej borde vara så sparsamme i fråga örn
ett anslag, som directe befrämjar afsättningen
och näringsfliten, samt derigenom, lättar
utvägarne för Nationen att utgöra de
skatter, som för de öfrige anslagen erfordras.
Herr von Hartmansdorff har för öfrigt sagt,
att inga penningar finnas att tillgå, men
Grefve von Schwerin, hvilken, såsom likaledes
ledamot i StatsUtskottet, bör tilltros
äga lika mycken kännedom örn tillgångar
ne,
som Herr von Hartmansdorff, säger i sin
reservation, att medel icke saknas till anslagets
förökande, om icke till 100,000 R:dr,
åtminstone till 75,000 R:dr årligen, samt
tillstyrker, att anslaget måtte höjas till hvad
det hittills varit, om än det skulle erfordras
5.34
Den 56 Fe Linar ii f, m,
alt genom län anskaffa de återstående 25,000
R:dr, Mig synes ock att denna summa är
af alltför litet inflytande på en hel Financereglering,
för att tagas i'beräkning, då fråga
är om ett så vigtigt anslag som detta,
hvilket skulle directe så bet37dligen bidraga
till att minska införseln af en vara, livart
på vi sjelfva hafva öfverflöd; hvarföre jag
förnyar min anhållan om proposition på
instämmande i BorgareStåndets beslut. Jag
skall för öfrigt icke upptaga tiden ytterlin
gare med besvarandet af Friherre Åkerhjelms
anförande om fruktlösbeten af ett anslag till
vedskutors anskaffande, emedan Friherm
hämtat stöd för sin mening endast från föregående
misslyckade försök, hvilka bordt
misslyckas, då icke sådane försigtighetsmått
iaktlogos, hvarigenom vederbörande speculanter
hindrades att använda de erhållne
premierne för andra ändamål än det åsyftade,
Grefve von Rosen: Med anledning af
hvad Herr Lagerhjelm senast anfört, erkänner
jag väl, att Strömrensningsanslaget
primitivt varit egnadt åt de Norra Provinserne,
men då vid i8a3 års Riksdag beslutades,
att anslaget skulle fortfara lill det
dubbla belopp af 100,000 R:dr, hvartill det
år 1818 bestämdes, skedde det mot vilkor,
att medlen skulle användas till sjötransporters
lättande i allmänhet, och således äfven
för de större vattendragen i det Södra Sve
-
Den 26 Februari i f. m.
a35
vige, Jag får i öfrigt, då jag nu för sista
gången jttrar mig i ämnet, upplysa, att
trakten kring Götha Elf sjelf gjort hvad den
kunnat för communicationens underhållande
på denna Elf. Götheborgs Stad cederar för
detta ändamål en Staden tillkommande afgift,
som uppgår till mellan i4-och i5,ooo
R:dr om året, äfvensom Trollhätte CanalRolag,
för underhållande af Elfvens segelbarhet,
cederar 5 procent af sin årliga inkomst,
eller omkring 4>°00 lEdr, så att
orten sjelf med närmare 20,000 R:dr årligen
bidrager för det omnämnde ändamålet.
Men delta allt förslår icke, i anseende till
de betydliga uppgrundningarne, som förorsakas
dels af en mängd sågspån, och dels
genom hafvets fortfarande fall och Scandinaviska
halföns till vext på Vestra kusten,
hvilket phenomen, ehuru jag icke här närmare
kan förklara dess orsaker, befunnits
efter anställde vettenskaplige undersökningar
coustateradt,
Herr von Hartmansdorff: Jag har yttrat
mig om den förflutna och den närvarande
Styrelsen af Strömrensningsarbetena,
icke på grund af egen sakkännedom, utan
efter hvad jag hort yttras af personer, som
bo på de orter, hvarest dessa Styrelser ulöfvat
deras verksamhet. Så, tili exempel,
uppgåf en Riksdagsman från Norra orterna,
alt en af Comittéen upprensad Ström blott
gör nytta åt en enda sågägare, och alt den
236 Den 26 Febr uar i i f. m.
kostbart anlagda, men obesökla hamnplatsen
nu är öfvervuxen med gräs. Det är
för öfrigt ganska lätt att i allmänna ordalag
på papperet uppgöra de oberäkneliga
fördelar, landet skall draga af det ifrågavarande
anslaget; men då penningarne äro
använda plägar calculen slå felt. Lika väl
som man uppgör vackra beräkningar öfver
fördelen för communicationen, att göra vattenfallen
mindre strida i Norrland, så kan
man äfven uppgöra skenfagra beräkningar
öfver fördelen för varutransporten, att göra
backarne mindre branta i Småland, och så
vidare. En ledamot har åberopat Ordförandens
i StatsUtskottet uppgift, att tillgångar
skulle finnas. Jag får likväl erinra, att
denna uppgift lemnades för en eller flere
månader sedan; och lika sannt det är alt
den 3i sistl. December ännu fanns ett öfverskott,
lika säkert är äfven att det sedermera
blifvit uttömdt isamma mån som kostnaderne
för den förlängda Riksdagen ökat
sig, och nya anslag tillkommit. Till yttermera
visso torde nuvarande Ordföranden i
StatsUtskottet kunna upplysa, att der är brist
i stället för tillgång. — Hvad vedskutorna
beträffar, så hade jag hoppats, att vi, efter
de upplysningar Friherre Åkerhjelm om dem
meddelat, skulle slippa höra omtalas ytterligare
försök dermed. Men då de åter blifvit
framdragna, får jag blott tillägga, att
den erfarenhet, man redan äger, sjuies tillräckligen
bevisa, att derest den nya Sty
-
Den 26 Februarii f. m. 237
reisen icke lyckas genom premier anskaffa
skutor, som segla skeppare förutan, lärer
det blifva omöjligt att med någon fördel
för Staten använda anslagen till detta ändamål.
Herr Tham, Wolrath: Det är blott en
invändning, jag utbeder mig att få till besvarande
upptaga, den nemligen, att man
icke bör genom lån skuldsätta efterkommande
för ifrågavarande ändamål, emedan
desse skulle vilja disponera medlen på ett
annat och kanske bättre sätt. Jag bestrider
icke att detta kan hända, men jag anhåller,
att få fästa uppmärksamheten derpå,
att om vi icke vilja vidtaga utvägen till
Näringarnes upphjelpande, utan låta dem
förfalla af farhåga för efterkommandes skuldsättning,
skulle det kunna hända, att dessa
efterkommande äga ingen ting att disponera.
Den idéen att lån-utvägen här icke skulle
kunna begagnas med samma fördel, som i
fråga om andra anslag, kan jag derföre ej
annat än ogilla, och får, på grund häraf,
samt på de skäl flere talare förut anfört,
tillstyrka bifall till BorgareStåndets beslut.
Friherre Åkerhjelm: I anledning af Herr
Munck af Rosenschökls förnyade anmärkning,
att StrömrensningsCommittéen vid de
till vedskutors byggande meddeldte lånen
icke skulle hafva fristat sådane vilkor, som
försäkrade om ändamålets ernående, får jag
a38
Den 26 Fe b mari i f. m.
nämna , att Coromitteen alltid afförd ra de låntagaren
en förbindelse, med borgen och behörigt
ved er häflighets-be t jg, ej blott att inom
viss tid bygga ett för vedtransport tjenligt
fartyg, utan ock att sedermera under vissa
år transportera ved till hufvudstaden från
de norra orterne. För min del kail jag icke
föreställa mig möjligheten af flere säkerhetsmått
eller större controllef; men då låntagaren
brast i uppfyllandet af sin förbindelse,
kunde följden ej blifva någon annan, än
att lian eller hans borgesman lagsöktes och
tvungos att återbära lånet; och orsaken till
det felslagna ändamålet låg således bos låntagaren
, icke bos Committeen. — I anledning
af Herr von Hartmansdorffs yttrande,
att arbeten blifvit företagne på olämplige
och för ändamålet icke passande ställen, får
jag nämna, alt StrömrensnitigsCommitteen
endast bade verkställigheten sig upgdragen;
att det alltid blef Committeen indiceradt,
hvarest ett arbete på skedd begäran skulle
företagas, och att Committeens befattning
inskränkte sig dertill, att, genom en i hydrauliska
arbeten kunnig person, förrätta
undersökning och upprätta kostnadsförslag
samt uppgifva plan för verkställigheten. Det
berodde således icke på Committeen att bestämma
localen, utan endast att undersöka,
om det, uppå den af en orts innevånare hos
Konungen anmälde local, var möjligt att
åstadkomma det begärda arbetet, och tillse,
huruvida anslaget var för kostnaderne till
-
Den 26 Februarii f. m.
23g
fackligt. Det torde för öfrigt blifva svårt
att, på sätt Herr von Hartmansdorff yrkat,
arithmetiskt beräkna fördelarne och resultaten
af företag, som endast successive och i
framtiden kunna visa sin verkan. Jag vidhåller
likväl min öfvertygelse om den stora
nytta, som anslag af ifrågavarande beskaffenhet
alltid skola medföra för det allmänna,
och tror, att då man redan deciderat
sig att upplaga lån för de summor som kunna
erfordrasj bör ingen betänklighet uppstå
att på samma sätt anskaffa den bär ifrågavarande*
som, genom sitt fördelaktiga inflytande
på näringsfliten och den allmänna välmågan,
Otvifvelaktig! med öfverskott återgäldar
den conlanta utgiften. Jag fortfar
derföre i min anhållan om proposition på
instämmande med BorgareStåndet,
Grefve Horn, Claes Fredric: Jag räknar
mig visserligen bland deni» som tro att
anslag till befordrande af communicationerne
äro bland de nödvändigaste, såsom bidragande
till productionens ökande. Men
om Staten på samma gång vidtager åtgärder,
hvilka qväfva industrien, genom öfverdrifven
beskattning och otjenliga författningar*
tror jag att man börjar från en oriktig
utgångspunkt, om man, innan dessa hufvndsakliga
hinder för näringsfliten äro undanröjde,
tänker på lättare communicalionsanstaller.
Jag instämmer med Herr Lagerhjelm,
att erfarenheten af förra Strömrens
-
Den 26 Februari i f. m.
ningsCommittéens förvaltning visar, att ifrågavarande
medel, som blifvit gifne i ändamål
att bereda en ökad produclion, förfelat
sitt ändamål genom ett förryckt användande.
Skola de nu komma under förvaltning
af det nya Embetsverket för vattenledningarne
i Riket, fruktar jag, att de slutligen
skola användas till ett enda föremål, nemligen
till fullbordande af den stora vattenledningen
Götha Canal, detta monument af
vår tids missräknade krafter och förfelade
åsigter. — Här har blifvit yttradt, att större
vinst för det allmänna skulle uppkomma genom
beviljandet af ifrågavarande anslag och
den ökade production, som deraf blef en
följd, än genom besparade tillgångar i ett
ephemeriskt klingande mynt. Hvarje uttryck
i afseende på vårt mynt, från någon del af
den högre administrationen, är i närvarande
ögonblick af vigt; och då jag här hört klingande
mynt benämnas ephemeriskt, fruktar
jag att den värde talaren med mig delar
aningen, att vårt mynt kommer att blifva
så ephemeriskt som möjligt, hälst då man
oupphörligen ser anslag begäras att utgå genom
lån, utan fond för återbetalningen. Jag
anhåller om proposition på bifall till Utskottens
Utlåtande.
Friherre Sprengtporten, Jacob Willielm:
De upplysningar om befintlige tillgångar,
som Herr von Hartmansdorff tid efter an
-
nan
Den 26 Februarii f. ra.
nan meddelat Ridderskapet och Adeln, Lafva
alltid varit så tillförlitliga, att min bekräftelse
derå visserligen icke vid detta tillfälle
behöfves; men då Herr von Hartmansdorff
sjelf uppmanat mig dertill, anser jag
mig böra upplysa, att StatsUtskottet för några
dagar sedan fann sig, i brist af medel,
nödsakadt att afslå anslaget till navigationsskolors
inrättande. Det må likväl bero på
hvar och en att afgöra i hvad mohn han
finner det, efter a falu ta d Statsreglering, lämpligt
att upptaga lån för det ifrågavarande
anslaget.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag utbeder
mig blott att få fästa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet på datum af Utskottens
senare Utlåtande, som är den io dennes.
Jag förmodar ock att Grefve von Schwerins
reservation icke heller är äldre; och då
han ansett medel för anslagets förhöjande
icke saknas, lärer åtminstone den invändning
ej gälla, att alla tillgångar blifvit använde
för de sedan December månad beviljade
anslag. Jag vill för öfrigt icke upptaga
liden genom ytterligare strid med Friherre
Åkerhjelm om de af StrömrensningsCommitteen
iakttagne försigtighetsmått vid
Contracternes uppgörande med dem, som
skulle bygga vedskutor; jag har likväl icke
kunnat finna, att Committeen stadgat något
vite, eller annat ansvar, för förbindelsens
63 H. 16
a4* Den 26 Februarii f. ra.
icke uppfyllande å låntagarnes sida, ehuru
detta synes hafva varit det lämpligaste för
att försäkra sig om ändamålets vinnande.
Herr Cederschjöld: Den siste värde talaren
har påmint Ridderskapet och Adeln
att taga i betraktande datum af Utskottens
Betänkande. Jag utbeder mig äfven alt få
fästa uppmärksamheten på datum, då man
vill att Ridderskapet och Adeln skall fatta
beslut om låns upptagande för nya företag.
Jag hemställer, om det i dag, den 26 Februarii,
då vi just äro nästan som mest osäkre
huruvida vi skola erhålla reelt mynt eller
icke, är lämpligt att besluta upptagandet
af nya lån, då man ej vet med hvad
mynt de skola betalas. Jag hämtar häraf
en serskild anledning att tillstyrka Ridderskapet
och Adeln, att icke vid detta tillfälle
inlåta sig i något lån. Hade vi förut
vetat hvad vi nu hafva anledning att frukta,
förmodar jag det man aktat sig att bevilja
det myckna, som redan blifvit beviljadt.
Herr Rosenblad: Jag vill blott rätta ett
misstag af Herr Munck af Rosenschöld, och
upplysa att Grefve von Sclwerins reservation
är vidfogad Utskottens första Betänkande,
sorn är dateradt den 1 December 1829.
Friherre Åkerhjelm: I anledning af Grefve
Horns yttrande om det epitet af ephemeriskt,
sorn jag gifvit myntet såsom bytesmedel,
får jag blott nämna, att om jag
Den 26 Februarii f. m. 243
nyttjat detta uttryck om myntet såsom klingande,
har det ej skett i enlighet med hvad
jag tänkt eller menat. Min mening var,
och jag tror mig hafva sagt, att vid jemförelse
mellan den nytta, som uppkommer
af en allmänt spridd rörelse och deraf härflytande
välmåga, samt den vinst, som återbetalningen
af en summa penningar gifver,
fann jag den förra lika reel, som den senare
ephemerisk. Myntet är alltid genom
sin rörlighet att anse såsom ephemeriskt, eller
af flygligt värde, såsom destineradt till
verldscourserande, då deremot ett alstradt
välstånd inom näringarne verkar en bosatt
stadigvarande nytta, som går i arf från den
ena generationen till den andra.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMar skalken framställde proposition på
bifall till Stats-, Banco- samt Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottens nu föredragne
Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence hemställde, om Ridderskapet
och Adeln, med antagande af
Vällofl. BorgareStåndets inbjudning, instämde
uti dess beslut.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hvarjemte Herr von Hartmansdorff fegärde
votering.
63 H. 16*
244 Den 26 Februarii f. m.
/farts Excellence föreslog följande voteringsproposition
:
Den, som bifaller Stats-, Banco- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskoltens
senare Utlåtande, angående fortfarande anslag
till Strömrensningar och lättade vattencommunicationers
befrämjande, voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Neji
vinner Nej, anses Ridderskapet och Adeln,
med bifall i allt öfrigt å Utskottens berörde
Utlåtande, dock instämma i Vällofl. BorgareStåndets
beslut, att det årliga anslaget
till Strömrensningar och lättade vattencommunicalioners
befrämjande må, intill nästa
Statsreglering, utgöra 100,000 R:dr B:co, hvilket
belopp, derest annan tillgång saknas, må
tagas af medel, hvilka RiksgäldsContoiret
blifvit berättigadt att i låneväg anskaffa.
Friherre Cederström anhöll, att särskildt
proposition måtte framställas på bifall
till det förslag, som innefattas i hans
afgifne skriftliga anförande.
Herr von Hartmansdorff": Måhända var
det ett misstag af mig, att begära votering,
i händelse Herr Grefven och LandtMarskalken
redan funnit pluraliteten bestämd för
bifall till Utskottens Utlåtande; men erfarenheten
har visat, att efter en så lång dis
-
Den 26 F e b r u a r i i f. m.
245
mission, som den närvarande, piuraliteten
sällan plägar kunna utrönas utan omröstning.
Om derföre denna icke kan undvikas,
anhåller jag att anslagets belopp, till
5o,ooo R:dr årligen, äfven måtte inlagas i
Ja-proposisionen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade sig icke hafva,
af de svar, som blifvit lemnade på de framställde
propositionerne, kunnat utröna pluralitetens
mening; och som votering blifvit
begärd, ansåg Hans Excellence att den, utan
vidare framställning, borde försiggå, samt
hemställde om Ridderskapet och Adeln godkände
den föreslagne voteringspropositionen
med den förändring, i anledning af Herr
von Hartmansdorffs anmärkning, alt första
delen deraf erhöll följande lydelse: Den som
bifaller Slats-, Banco- samt Allmänna Besvärs-
och EkonomieUtskottens senare Utlåtande,
som innehåller tillstyrkande af ett
anslag af 5o,ooo R:dr B:co årligen till Slrömrensningar
och lättade vallencommunicationers
befrämjande, voterar
Ja.
f
Och blef voteringspropositionen, med
denna förändring, af Ridderskapet och Adeln
godkänd, samt anslogs.
Voteringen börjades ,kl. 2 e. m.; och
befunnos, vid dess slut, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad samt
a46 Den 16 F e b r u a r i i f. m.
de öfrige voteringssedlarne blifvit öppnade,
rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 6g.
Nej — 64.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt-Marskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln till alla delar bifallit Utskottens
berörde Utlåtande.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. tre qvart till 3 eftermiddagen.
lii fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 26 Febr. i83o.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Företogs val af trenne Suppleanter till
Ledamöter i RiddarhusDirectionen intill nästkommande
Riksdag; och befunnos, efter valförrättningens
slut kl. i till 8, sedan det
deröfver serskildt förda Protocoll blifvit uppläst,
följande Ledamöter dertill hafva blifvit
utsedde, nemligen:
Herr Printzensköld, Axel, 97 röster.
Grefve Cronhjelm af Hakunge, Otto August,
77 röster.
Herr UlfsparreGeorga 75 röster.
Den 26 Februari i e. m. 247
Föredrogs a nyo och hifölls StatsUtskottets
den i3 dennes under N:o 401
gifne, samt den 19 der påföljde e. m. på
bordet lagde Utlåtande, i frågan om grunders
uppgörande för regleringen af HofSlatens
pensioner.
Föredrogs å nyo och bifölls BancoUtskottets
den 11 dennes under N:o 119 afgifne,
och den 19 derpåföljde e. m. på bordet
lagde, Memorial, med förslag till föreskrifter
att inflyta i det blifvande Banco*
Reglementet, angående Bankens förhållande
till Staten och vissa allmänna inrättningar,
under tidrymden emellan denna och nästkommande
Riksdag.
Vid förnyad föredragning af Kongl.
Maj:ts den 23 sisth Januari aflåtne, och d.
22 dennes f. m. på bordet lagde Nådiga
skrifvelse till Rikets Ständer i anledning af
deras underdåniga anmälan angående granskningen
af ManufacturDiscontFondens räkenskaper;
fann Ridderskapet och Adeln, att
högstberörde Skrifvelse borde läggas till
handlingarne.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
StatsUtskottets den 16 dennes afgifne samt
den 22 derpåföljde e. m. på bordet lagde
Utlåtanden:
N:o 406. I fråga om att Uppbörden af
åtskilliga förvaltande Verks inkomster bör
ifö Dan 26 Februarii e. ni.
af StatsVerket öfvertagas, emot erläggande
till samma Verk af bestämda årsanslag m. m.
N:o 4°7- Angående åtskilliga omställa
digheter hörande till RiksBokslutet,
Föredrogs å nyo och bifölls ExpeditionsUtskottets
den a3 dennes under N:o
3q8 afgifne, och samma dag på bordet lagde
Memoria], i anledning af BorgareStåndets
beslut öfver Utskottets förslag till Rikets
Ständers underdåniga Skrifvelse om ny Förordning
angående Bränvinsbränningsrättigheten.
Då nu ånyo föredrogs Stats-, Bevillnings-,
Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottens d. 10 dennes, under Nio
126 afgifne, oell den i5 derpåföljde e. m.
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
återremiss å Utskottens under N:o ng förut
meddeldte Betänkande, rörande väckt motion
om förändrad grund för praestationers
utgörande af hemman; faun Ridderskapet och
Adeln, att, enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit den 11 November f. m. sistlidet
år af Ridderskapet och Adeln bifallet,
Utskottens ifrågavarande Utlåtande borde
läggas till handlingarne.
Vid förnyad föredragning af BancoUt-.
skottets den 5 sist!idne Januarii under N;o
g3 afgifne, och den i3 i samma månad e.
m. på bordet lagde, Betänkande, med för
-
Den 26 Februarii e. in.
249
slag till Reglementarisk föreskrifter i afseende
å det lån, som, enligt Utskottets under
N:o 92 meddeldte Betänkande, till belopp
af högst 2 millioner R:dr Hamburger
Banco, skulle komma alt genom BancoStyrelsen
upptagas, jemte grunderne för användandet
af den fond,'sorn derigenom skulle
bildas, egentligen till understöd åt Fastighetsägare;
fann Ridderskapet och Adeln, att,
enär sistnämnde Betänkande N:o 92 redan
blifvit den 1 r dennes e. m. af Ridderskapet
och Adeln afslaget, Utskottets ifrågavarande
Betänkande således nu mera icke erfordrade
någon pröfning, utan endast borde läggas
till liandlingarne.
Föredrogs ånyo Herr Rosenqvists, Fredric
Leonhard, den 22 dennes f. m. på bordet
lagde motion, att alla de, under denna
Riksdag till grundlagsenlig behandling vid
den nästföljande, af Rikets Ständer godkända
grundlagsändringsförslag måtte tryckas,
för att, innan närvarande Riksdag slutas,
till hvarje nuvarande representant utdelas.
Friherre Cederström, Jacob: Den värde
Ledamotens afsigt är redan vunnen genom
beslutet om Rihangets tryckning, så att den
värde Ledamoten, lika med alla andra, deraf
kan få ett exemplar.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Om
jag icke misstager mig om motionärens syftemål,
så är det, att de ifrågavarande grund
-
2 5o Den 26 Februari i e. m.
lagsförslagen skulle tryckas uti en serskild
cahier. Detta vore visserligen af mycken nytta,
men jag ser ej huru det kan gå för sig
före Riksdagens slut, emedan nya förslag
ända till sista stunden kunna blifva hvilande
på RiksStåndens bord.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Jag tror att det låter sig väl göra, att de
förslag, hvilka redan äro antagne, genast
tryckas, och resten efteråt.
Ändamålet med motionen är, att göra
folket bekant med Grundlagen, på det hvarje
medborgare må få kärlek för densamma, och
deraf kunna inse sina rättigheter och skyldigheter
som constitutionel Samhällsmedlem.
Herr Crusenstolpe: Är motionärens afsigt
allenast den han sist an tyd t, så vinnes
den likväl på det sätt Friherre Cederström
föreslagit, då förslagen finnas tryckta uti
Bihanget. Jag får dessutom fästa uppmärksamheten
derpå, att bland andre, en vigtig
fråga, nemligen den om tryckfriheten,
ännu ligger i ConstitutionsUtskottet.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: I anledning
af denna fråga, utber jag mig få
tillkännagifva, det jag vid förra Riksdagen
i ConstitutionsUtskottet väckte den motion,
att alla de då beredde Grundlagsfrågor skulle
tryckas och med tidningarne utdelas, på
det att opinionen derom måtte kunna stad
-
Den 26 F e b r u a r i i e. m.
gas till närvarande Riksmöte. Detta är det
enda sätt, hvarpå jag tror någon nytta dermed
kunna vinnas, då icke blott nuvarande
Riksdagsmän, utan hela allmänheten kunna
stadga sin opinion deröfver, till ledning för
blifvande Riksdagsmän.
Herr Rosenqvist: Jag får, i anseende till
det som blifvit yttrat om den korta återstående
tryckningstiden, nämna: att då GeneralTullDirecteuren
Friherre Åkerhjelm på några
timmar kunde få tryckt g serskilta §§,
innehållande förslag till en författning rörande
visitationsrättighet, så anser jag inkastet
om lidens knapphet icke förtjena något
afseende.
Herr Crusenstolpe: Den siste Talaren
har vederlagt skäl, som af mig icke blifvit
anförde. Med den utveckling Herr Cederschjöld
gifvit frågan, instämmer äfven jag
deruti, och hemställer, att åt Committerade
till Tryckfrihetens vård må uppdragas att
låta trycka detta på samma sätt som Revisorernes
Berättelse.
Friherre Cederström: Jag anhåller få
fästa uppmärksamheten derpå, att alla hvilande
förslag till ändringar i Grundlagen
komma att intagas i Riksdagsbeslutet, och sålunda
blifva promulgerade från Predikstolarne
i samtlige Rikets kyrkor.
Herr Cederschjöld: Den uppgift den siste
värde talaren lemnat, finnes icke in
a5a Den 26 Febr na r ii e. ni.
preterito, måhända Isan den blifva in futuro.
Hittills har man aldrig i Riksdagsbeslutet
intagit andra ConstituliönsUtskottets förslag,
än de som verkligen blifvit antagna till
Grundlag; men vare härmed huru som helst,
så förmodar jag i alla fall att Riksdagsbeslutet
icke blir så allmänt spridt, som de
allmänna tidningarna.
Uppå härefter gjord proposition, blef
Herr Rosenqvists motion, tillika med de i
anledning deraf nu afgifne yttranden, till
StatsUtskottet remitterad.
Föredrogs å nyo och remitterades till
Expeditionsutskott Herr Brummers, Carl
Magnus, den dennes på bordet hägde anförande
i anledning af Herr von Hartmansdorffs,
August, den 19 dennes e. m. till Utskottet
remitterade motion, angående vidtagande
af utvägar, hvarigenom tryckningen
af Bihanget till samtlige RiksStåndens Protocoll
måtte hädanefter verkställas, icke allenast
på ett mera ändamålsenligt sätt, utan
ock med mindre kostnad än hittills skett.
Föredrogs ånyo StatsUtskottels den 24
dennes under N:o 411 afgifne samt samma
dag e. m. på bordet lagde Utlåtande rörande
Staden Marstrands inqvarteringsbesvär, och
blef detta Utlåtande, uppå anhållan af Herrar
af Robsahm_, Carl Reinholdj och von
Den 26 Februarii e. m.
253
Schultzén> Joli. Christian, ytterligare lagdt
på bordet.
Vid förnyad föredragning bifölls BancoUtskottets
den 4 dennes under N:o 111 afgifne,
och den 11 derpåföljde e. m. på bordet
lagde, Memorial, med förslag till föreskrifter
att inflyta i det blifvande BancoReglementet,
såsom en följd af Rikets Ständers
beslut, rörande inlösning och utvexling
af Bankens sedlar, förstärkning och utmyntning
af Bankens metalliska tillgångar, och
hvad mera härmed gemenskap äger.
Föredrogs ånyo Herr Jdlerstams, Carl
Ulricj den a3 dennes på hordet lagde motion,
att honom måtte tillåtas sjelf få uppbära
och disponera det af Rikets Ständer
honom anslagne belopp, till ersättning för
lidne förluster genom en hans egendom öfvergången
Banco-auction.
Herr Crusenstolpe_, Magnus Jacob: I
det öfriga kan jag väl instämma, men hvad
inbjudningen till de andra Stånden beträffar,
måste jag motsätta mig densamma.
Herr Rosenqvist, Fredric Leonhard:
Herr Adlerstam har endast begärt, att den
anslagna summan må ställas till hans egen
disposition. Då Ridderskapet och Adeln beslöt
att 16,000 R:dr skulle anslås åt Herr
Adlerstam, så innefattade samma beslut, att
denna summa skulle lill honom sjelf öfver
-
254 Den 26 Februarii e. m.
lemnäs. Om summan blifver större eller
mindre, så måtte principen om disposition
deraf alltid blifva enahanda, och då detta
åsyftade ändamål icke kan vinnas om ej de
öfrige respective MedStå riden förena sig med
Högiofl. Ridderskapet och Adeln, så får jag
för min del tillstyrka inbjudningen.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Om
inbjudningen hade gällt anslag af en ny
summa, hade den måhända varit mindre delicat;
men då dess innehåll endast är, att
de öfrige RiksStånden måtte låta bli, att
sätta en Ridderskapets och Adelns Ledamot
under förmynderskap, så anhåller jag om
bifall dertill.
Herr Tham, Wolrath: Jag förenar mig
med Herr Bråkenhjelm i afseende på inbjudningen,
och finner deri blott en consequence
af Ridderskapets och Adelns förra
beslut.
Herr Crusenstolpe: För att försvara consequensen
af mitt eget handlingssätt, får jag
anmärka, det jag ej deltog i Ridderskapets
och Adelns förra beslut. I afseende på inbjudningen
tar jag mig friheten erinra, att
man åtminstone icke bör medskicka ett memorial,
hvarest finnes omtaladt en enskilt
Ledamots depense för Riksdagen.
Uppå härefter af Hans Excellence Herr
Grefven och Landt Mars kalken framställd
Den 26 Februari i e. m. a55
proposition, fann Ridderskapet sch Adeln för
godt att besluta den af Herr Adlerstam yrkade
inbjudning till de öfrige RiksStånden.
Föredrogs ånyo Högvördige PresteStåndets
den 19 dennes aflåtne och den 22 derpå
följde e. m. på bordet lagde, ProtocollsUtdrag,
innehållande att, vid föredragning
af BancoUtskottets under N:o ij6 aflåtne
Memorial, angående afskrifning utaf upplupen
Ränta å den Capitalskuld, hvarföre Majoren
Frih. C. W. Gripenstjerna hos BancoDiscontVerket
häftar, PxesteSlåndet beslutat,
att, med bifall till den af Utskottet tillstyrkte
eftergift af ifrågavarande Ränteskuld,
denna eftergift måtte utsträckas äfven till
sjelfva Capitalet; uti hvilket beslut de öfrige
RiksStånden blifvit inbjud ne att sig med
PresteSlåndet förena; och fann Ridderskapet
och Adeln, som den 19 dennes e. m.
redan bifallit BancoUtskottets ofvanberörde
Memorial, nu äfven för godt, att uti PresteStåndets
nyssnämnde beslut instämma.
Upplästes till justering och godkändes
ExpeditionsUtskottets under N:o 4o5 afgifne
förslag till Rikets Ständers underd. skrifvelse
angående ändring i Förordningen, den 24
Augusti 1813, emot fylleri och dryckenskap.
Herr Rosenblad, Bernhard: Sedan, genom
Majoren Friherre Gripenst jernäs till
BancoUtskottet ställda ansökan om eftergift
256
Den 26 Febrtiarii e. m.
af en dess äldre ränteskuld i BancoDiscontVerket
samt BancoTJtskottets i anledning
deraf afgifua och af Rikets Ständer bifallna
Betänkande N:o 116, till Rikets Ständers
kännedom kommit det högst utblottade tillstånd,
hvari nämde Friherre, — sisla ättlingen
af en slägt, som i nödens stund för
fäderneslandet gjort de största uppoffringar
— vid 70 års ålder sig befinner, så får jag
vördsamt föreslå, att Majoren Friherre Gripenstjerna
måtte på RiksgäldsContorets Stat
uppföras till en årlig pension af 200 R:dr
B:co från och med innevarande år.
Serskildt tror jag mig, i afseende på
Gripenstjernska slägtens uppoffringar för fäderneslandet,
böra hänvisa till 1810 års
Riksdagshandlingar, då en pension blefdea
ännu lefvande Friherre Gripenstjernas syster
tilldelad.
Lades på bordet.
Grefve Brahe, Magnus: För någre plenidagar
sedan föredrogs ett Betänkande angående
BeklädnadsDirectioner för RusthållsRegementerne.
Det bifölls med ett af Herr
Hjerta yrkadt tillägg i afseende på Rusthållarnes
valrätt till utseende af Ledamöterne
i nämnde Directioner. Samma tillägg är äfven
af BondeStåndet beslutat; men då Presteoch
BorgareStånden helt enkelt bifallit Betänkandet,
skulle tillägget förfalla om icke
en inbjudning att deruti instämma göres till
sist
-
Den 26 Februarii e. m. 2^7
sistnämnde tvänne RiksStånd, hvarom jag
altså får anhålla.
Lades på hordet.
Justerades 7 ProtocollsUtdrag, innefattande
Ridderskapets och Adelns d. 24 dennes
f. och e. m. fattade beslut.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Frän ConstitutionsUtskottet:
Af den 25 dennes:
]\T:o 68. I anledning af samtliga RiksStåndens
återremisser på Förslaget till ändrad
redaction af 72 § RegeringsFormen.
Från StatsUtskottet:
Af den 23 dennes:
N:o 414- I anledning af erhållen återremiss
på Utskottets Betänkande N:o 383,
angående sättet för upptagandet af det lån
Rikets Ständer, genom bifall till Utskottets
Betänkande N:o 382 beslutat.
N:o 4*5. I anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 384,
med förslag till allmänna grunder för RiksgäldsContorets
utlåning emot inteckning i
jordegendom.
63 H. 17
»58
Den 26 Februarii e. m.
N:o 416. Angående den summa af 70,000
R:dr, som är anvisad för KrigsCollegii Departementers
materiella behof oell krut-till—
verkningskostnaderne, att årligen utgå utaf
öfverskotten på StatsYerkets ordinarie och
extraordinarie inkomster för åren från och
med i83o.
N:o 4*7• I anledning af Rikets Ständers
beslut, angående Saltpetergärdens ersättande,
genom anvisning på tillgångar af
Tullmedlen och Bränvinsbevillningen.
Från Stats- och BevillningsUtskotten:
Af den i3 dennes:
N:o 131 - I anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottens Betänkande N:o 97,
angående åtskilliga åtgärder till befordrande
af en Bergslags inrättande i Norrbottens
Län.
Från Stats- och LagUtskotten:
Af den 16 dennes:
N:o 13o. I anledning af till Lagutskottet
remitterad motion om upphörande af
det för Banken och Riksgäldskontoret nu
gällande Domstolsprivilegium.
Från ExpeditionsUtskottet:
Af den s5 dennes:
N:o 4°7* Med hemställan om en förnyad
underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t,
Deri 26 Februarii e. m. 2S9
angående regleringen af RiksStatens Tionde
HufvudTitel.
Lades på bordet.
Högloft Ridderskapet och Ådeln åtskiljdes
kl. tre qvart till 9 0111 aftonen.
In fidem Protocolfi
O. J. Lagerheim.
