# ID: svediakorp-gov420
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 70,836
# sentences: 2,466
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


STOCKH”' "5 KÖSSKOL&
jc; ie
Protocoll,
hållna
lios
II ögloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828, 1829 och 1850.
Sextionileandra Häftet.
STOCKHOLM.
Tryck te hos Johan Hörberg 1855.
Lördagen d. 12 Februarii i83o.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen*
Jjerr af Robsahm, Carl Wilhelm: Det är
åcke för att förklara mitt ogillande deraf,
att nästkommande Riksdag blifvit utsatt till
i835, som jag 1111 begärt ordet, helst jagar
fullkomligen öfvertvgad derom, att, med de
åtgärder Rikets Högh Ständer vid denna iakttagit,
en urtima dessförinnan torde inträffa;
utan det är, för att få i protocollet förväradt
detta mitt öppna bekännande, att jag
bort till den minoritet, Som i förmiddags
plenum förliden gårdag sökt att försvara
det Grundlagens bud, hvilket då, genom
Ridderskayets och Adelns beslut, enligt min
öfvertygelse, på det mest förvånande sätt
blifvit öfverträda
Herr Dalman, Lars Johan, anförde
skriftligen:
Såsom amplifikation af den protest jag
i går förmiddagen rnundtligen tog mig fri62
H. 1 *
4
Den 12 F e b r u a r i i e. m.
heten liär göra emot den då förrättade voteringen,
anhåller jag vördsamt att få skriftligen
yttra följande, för att intagas i protocollet.
Öfvertygad, som jag var, att Ridderskapet
och Adeln rörande den genom 4 röster
bland 280 voterande afgjörda frågan,
skulle med stor pluralitet instämma i Hans
Excellence Herr Grefvens och LandtMarskalkens
ovedersägligt grundlagsenliga mening,
”att ej annan proposition, än örn en
dag n. b. innom år 1833 till nasta Riksmöte,
grundlagsenligt kunde göras,” har jag,
såsom dessutom ovan talare, under discussionen
ej velat öka den ändå nog stora vidven
af protocollet. Men voteringens oförväntade
sorgliga utgång har uppmanat mig,
att begagna den numera ensamt återstående
utväg, att såsom Folkets ombud högtidligen
protestera emot det farliga prrejudicat,
att i en contraproposilion upptaga ett odiscuteradt
serskildt öfverläggningsämne, hvilket
ej af Ordföranden blifvit föredraget,
— och att man såmedelst banat sig väg att
decretera, det tre Stånd äfven i Grundlagsfrågor
kunna besegra det fjerde. Jag hade
sannerligen hoppats att minnena från 1789
och SäkerhetsActen, derföre skulle kraftigt
varna, och att slika försök skulle för evigt
afvisas. I fall ej inbjudning verkat, var först
tid att discutera ämnet, om det enligt grundlag
bos oss skulle förfalla eller af Constitu
-
Den 12 Februarii e. m.
5
tionsNämnden behandlas. Men, mine Herrar,
hvad är väl ett beroende vid 3 Stånds
beslut om tolkningen af en Grundlags-^
annat, än ett förödmjukande farligt beroende
af desse Ståndens lagstiftning — mera
än af Grundlagen, (såsom Herr Grefve
Horn så sannt anmärkt). Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken har vägrat
proposition å den tolkning 3 Stånd
afgifvit. Genom inbjudning till instämmande
med LandtMarskalken och Ståndet kunde
ännu allt lijelpas; men en Statsminister,
som likväl ej begärt, att ConstitutionsUtskottet
skulle om lagligheten al Landtmarskalkens
vägran rådfrågas, har segrat sorn
vanligt, — måhända i detta fall mer än
han väntat.
Hvad skulle väl 1789 års store Män af
Ridderskapet och Adeln, en Fersen, de Geer,
Wachtmeister, Frietsky m. fl., yttra om de
kunde nu öfvervara våra öfverläggningar?
Herr Silfverhjelm, Carl Adam, hade
inlemnat följande, sorn upplästes:
Sedan Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
genom resultatet af förmiddagens votering
förliden gårdag, förklarat sig vilja låta bero
vid hvad de 3;ne öfriga RiksStånden, i
fråga om nästa Lagtima Riksdags utsättande
i strid med grundlagens bokstafliga föreskrift,
beslulit, och derigenom tillerkänt
6
Dea 13 Februarii e. m.
3:ne RiksStänd rättigheten att såväl förklara
som öfverskrida Grundlagarne, så anhålla
vi underteknade, att mot ett sådant förfarande
få vår reservation i protocollet antecknad.
F. L. Rosenqvist af Åkershult.
7E. F. Dalman.
C. U, Roos.
C. F. Klöfverskjöld.
C. M. Brummer.
J. B. v. Utfall.
P. A. Reutersvärd.
Nils TVestfelt.
C. af Geyer slam.
C. G. Stuart.
E. v. Fegesack.
Carl A. Silfverhjelm.
J. Zengerlein.
Företogs till pröfning StatsUtskoltets
den 2 dennes under N:o 383 afgifne, och
den 4 derpåföljde på hordet lagde Utlåtande,
angående sättet för upptagande af det
Statslån, Utskottet i serskildt Betänkande
N:o 38a föreslagit.
Herr von Troils Emilj anförde skriftligen:
Jag
deltog ej i discussionen förliden
gårdag, rörande hufvudfrågan, emedan Ridderskapet
och Adeln då befann sig i den,
för detta Slånd så vanliga, ställning, att ej
kunna inverka på resultatet, såsom redan af
3 Stånd bestämdt.
Utaf de betänkligheter, som uppstå
vid hufvudfrågan, nödgas jag likväl att nu
upptaga dem? hvilka jag anser i någon män
Den 3 Februarii e. m.
7
lunna undanrödjas genom sättet, hvaruppå
detaljerna bestämmas. Jag får då först erinra
om den bestämda åtskillnaden emellan
Statens skattkammare, eller Statsverket, och
National-rikedomen; att den förra kan, efter
de sista skärfvornes inpressande vara
uppfyld, ehuru den senare är uttömd, och
tvärtom. Man finner utan svårighet af hvilken
jemförelsevis ringa betydenhet tillståndet
af Statskassan är, mot den af nationalrikedomen,
ty finnes den senare, är det alltid
lätt att förse den förre, men i annat fall
blir det måhända omöjligt att återfylla den
engång tömda StatsCassan, helst crediten
måste vara ringa, der fattigdomen är stor.
Man torde då finna, huru föga man bevist
för saken, då man sagt, att Staten ingenting
förlorar, emedan de nya fordringarne skola
betacka den nya skulden. Att så kan tillställas
är obestridligt, emedan det beror af
Staten att höja priset på de penningar, den
utlånar, till dess både upplåning och förvaltning
blifvit betalde; men den vigtigaste
frågan återstår likväl, den nemligen, om
företaget befordrar eller motverkar förökandet
af vår nationalrikedom? Jag får dervid
först, utan ringaste bestridande, medgifva,
att rörelse-capitalet inom vårt land är litet,
och att dess ökande hufvudsakligen blir
åstadkommet genom införskaffande af ädla
metaller; men såvida det är lyckligare att
äga en nyttig vara, än att hafva den till
låns mot ränta, vågar jag äfven påstå, att
8
Den 12 F<% mar i i e. m.
nationen Lör, om den kan, heldre förvärfva,
är låna dess ökade rörelse-capita 1. Man
ihågkomme härvid, att jag talar om nationen
colleclivt och ej om enskildte. Nationens
förmåga att förvärfva ökad massa af
ädla metaller heror naturligtvis på handels-»'
vågen, och huru fördelaktig denna, under
nuvarande period är, det hevisas bäst af
det factum, att under de senaste fem åren,
hvaribland ett svårt missvext-år, det likväl
varit möjligt att, utan coursens höjande,
importera silfver, svarande per medium mot
nära 1,000,000 R:dr B:co om året. Att
förhållandet äfven naturligtvis bör vara sådant
finnes utan svårighet, då man gifver
akt på våra importer och exporter. Vare
liufvudsaklige importartiklar, colonial-varorne,
hafva, sedan de blifvit frambragte af
friare producenter, kunnat erhållas till nedsatta
priser, och vår största export-artikel
jernet, har i allmänhet med fördel kunnat
afsättas. Man må ingalunda taga för afgjordt,
att ett sådant förhållande länge
skall fortfara, ty hvilka förändrande förhållanden
i verldshandeln, som för jernet
kunna uppstå, derpå gifver det senaste halfva
århundradet tillräcklige exempel, och
hvad kolonial-varorne beträffar så komma
de nedsatte priserne troligen att efterhand
verka en i samma mån ökad consumlion.
Det är derföre vigtigt för Nationen att under
närvarande conjunclur öka sitt ägande
silfverförråd, både för att genom störr.erp-'
Dc n 12 Febr nar i i e. in.
9
rclse-capital vinna mera ledighet uti de inrikes
förhandlingarne, och äfven för att vid
vissa tilfällen, t. ex. svåra missväxter, åter
kunna exportera någon del deraf. Men
Mine Herrar, detta ökande motarbetas genom
upptagande af utländska silfverlån, ty
handelns natur är att föra en vara från den
ort, der hon är öfverflödig, till det ställe
der hon behöfves. Ingen vill importera en
vara, sorn ej mera kan afsättas. Om man
derföre genom lån fyller nationens hela behof
af silfver, är ej mera möjligt att det
genom handeln kan inkomma, utan vinsten
af vår handel måste då, som under contimental-systemet,
bortbytas mot onödiga lyxartiklar,
hvilka öka Härden, men ej välmågan.
Om sedermera en längre ofördelaktig
handels-conjunctur inträffar, befinner sig nationen
i början med lika mycket silfver, det
är sant antingen den lant eller förvärfvat,
men skillnaden är den, att i den ena händelsen
skall, utom det silfver som undervigten
i handeln uttvingar, en annan betydlig
del utgå i ränta och afbetalning,
hvarigenom rörelse-capitalet inom några år
kan blifva odrägligen förminskadt. Jag har
ej sagt i huru hög grad den föreslagne lånesumman
kan verka detta resultat, men
jag har undersökt hvartut principen leder,
oell drager derutaf den slutsats, att lånet
häldre bör tagas af inhemske silfverimportörcr,
än af utländske banquierer, och att,
om oj undvikas kan, att utomlands afyttra
IO
Den 12 F e b r u a r i i e. ra.
en del af de Stats-obligationer, som mot silfver
böra bortbytas, så böra dessa så inrättas,
att de, i den nion exportens öfvervigt
det medgifver, äro tjenlige att återförvärfvas
af svenska folket innan de inlösas af
RiksgäldsContoret. Såsom bidragande dertill
yrkar jag, att ardra puncten måtte så förändras,
att förskrifningarne skola vara i
Svenskt silfvermynt, samt alt räntebetalning
och amortissement erlägges i Stockholm
eller vid det Svenska Landtränteri, som den
långifvande önskar. Det är ett axiom i handel,
att en vara sträfvar till den ort, der
den är mest värd, och då en förskrifning
onekligen är mest värd i det land, hvarest den
blir liqviderad, och i hvars mynt den är
beräknad, måste detta gifva Stats-obligationerne
en benägenhet att så fort som möjligt
återvända till fäderneslandet. Huruvida
Riksgälds-Contoiret derpå vinner eller ej,
anser jag jemförelsevis vara af mindre betydenhet.
3:dje punkten af Utlåtandet, som föreskrifver
att hela lånet skall upptagas före
slutet af nästa år, kan jag ej heller gilla.
Det torde vara en allmänt erkand satts, att
hvarje brådstörtad förändring uti ekonomiska
och financiella förhållanden alltid skadar,
om ock sjelfva förändringen vore från ett
Sämre till ett bättre, Man har visserligen
påstått, att Fem millioner Svenskt Banco
vöre en obetydlig summa, jämförd med den
af alla inteckningar inom landet, och jag med
-
Den 12 Fe bru ar i i e. m.
ger att så är, men den är ingalunda obetydlig,
om man jemför den med vårt närvarande
rörelsecapital, sorn derigenom komme att
ökas med vid pass en sjettedel. Om detta,
enligt Utskottets förslag, skall ske nästan på
en gång, blefve utan tvifvel i första ögonblicket
ymnig penningetillgång, hvilken, som
förr ofta bandt, narrade mången till lättsinniga
speculationer, och, när sedan de nya
Capitalerne hunnit användas och måhända
till en del åter utgå, uppstode ånyo penningebvist
och missnöje. Jag yrkar derföre,
att ej mera än en million Svenskt Banco
må årligen upp- och utlånas; hvarigenom
de välgörande verkningarne af ett sig
ökande rörelse-capital komme att erfaras under
fem i stället för år.
5:te punkten finnér jag äfven ganska betänklig
att antaga. Att erhålla lån mot låg
ränta och högre förskrifning, än hvad som
incasseras, är utan tvifvel fördelagtigt för
sådane statslån, som det är meningen att
sent eller aldrig återbetala, som t. ex. de
Engelska 3 procents Stocks; men för lån,
hvaraf återbetalningen börjas genast och skall
vara fullbordad inom 3^ år, är det ganska
fattligt att återbetalandet af en niondedel
större capital än man upplånt måtte vara
ganska betungande. Jag skulle önskat, att
Stats-Utskottet velat uppställa en riktig beräkning
öfver RiksgäldsContorets debet och
credit, om det säljer sina 4 procents obligationer
för 90 procent, och utlånar dem,
12
Den 12 Fe br u a-r ii e. ra.
sorn föreslaget är. Det förste raan då finner,
är, att sjelfva ränteberäkningen är alldeles
illusorisk, ty fyra för 90 är ej 4 procent,
utan 4f proc. Årliga räntevinsten blir
således ej 1 procent, utan blott procent,
hvarmed först skall betalas 1procent capital-förlust,
d. v. s. bela vinsten för 20
år. Derutaf torde vara beyist, att utaf de
lån, som RiksgäldsContoret på föreslaget sätt
kommer att upptaga och åter utlåna, och
hvilka efter 20 år komma att återbetalas,
har RiksgäldsContoret ingen behållning, till
betäckande hvarken af risk eller förvaltningskostnad;
att af de capitaler, som före
20 år återbetalas uppstår dessutom en verklig
capitalbrist, och att vinst ej uppstår på
andra än dem, som återbetalas senare än
efter 20 år. När 1111 afbetalningen skall ske
årligen under en tid af endast 3^ år, så finnes
lätt, att vinsten af de längre lånen endast
obetydligt kan öfverskjuta förlusten af de
kortare. Att StatsCtskottet ej bifogat sitt
förslag en ordentlig beräkning deröfver, förundrar
mig verkligen; emedlertid torde inses,
att vinsten af lån mot låg ränta och
höga förskrifningar är ingen, då tiden ej
är mer än 3^ år. Vida förmonligare anser
jag då den princip, som låg till grund för
BancoUtskottets i går afslagne Betänkande,
alt nemligen upptaga lånen al pari, men
deremot höja räntan ända till § eller f procent
under den, som bestämmes för utlåningen.
Den 12 Februari i e. m.
Men ännu oanvändbarare finner jag metboden
att upptaga lån under pari, när jag
söker göra mig reda för sättet, hvarpå våra
värde Riksgälds-fullrnäktige skola öfverenskomma
om storleken af capitalföi lusten.
Med verklig förundran finner jag, altStatsUtskottet
antingen sjelf ej gjort sig reda derföre,
eller ock ej vårdat upplysa Rikets Ständer
om sin mening derom. Saken -är likväl
ej så ovigtig, ty det är fråga om mera
än en half million Svenskt Banco, som
RiksgäldsContoret skulle komma att discretionsvis
disponera, måhända genom någon utsänd
commisionär, likasom Svenska Statens
spannemålshandel i Italien för några år sedan.
Herrar Fullmägtige i RiksgäldsContoret kunna
ingalunda anse sig förnärmade, derföre
att man i detta, såsom i andra vigtiga mål,
anser controller nödiga. Jag anhåller, att
StatsUtskottet ville uppgifva, hvilka det anser
tjenliga till förvissande derom, att rättigheten
att bjuda blefve allmän, och att
den, som erböde de billigaste villkoren, blefve
antagen. I detta afseende anhåller jag
att få fästa Utskottets uppmärksamhet på
det sätt, hvarpå Fransyska Regeringen i
förra månaden upptog ett lån af 81 mill.
francs, och hvaröfver fullständige handlingar
och protocoller finnas införde uti flere här
i staden tillgänglige utländske tidningar.
Men om Rikets Ständer skulle vilja stadga,
att lånet upptoges all pari mot 4f procents
ränta, då behöfde endast stadgas, att den,
Den 12 Februari i e. m.
som anmälde sig först, ägde företräde för en
sednare.
Af desse skäl yrkar jag återremiss.
Herr Skogman, Carl David, hade inlemnat
följande, som upplästes:
Ehuru Ridderskapet och Adeln återremitterat
Betänkandet N:o 38a, och sjelfva
hufvudfrågan följaktligen ännu är oafgjord,
synes det likväl vara lämpeligt, att StatsUtskotlets
förslag rörande sättet och villkoren
för det tillstyrkta lånets upptagande,
till öfverläggning förekommer, på det Utskottet,
vid behandling af de återremisser,
som ifrån något eller alla af de öfriga RiksStånden
torde inträffa, icke må sakna de
upplysande anmärkningar i ämnet, som dess
discuterande hos Ridderskapet och Adeln
utan tvifvel skall framkalla.
Jag anser Utskottets förslag innebära
all önskelig latitud för Fullmagtige i RiksgäldsContoret,
att kunna upptaga det ifrågavarande
lånet på de för Riket förmånligaste
villkor, som efter all anledning böra
blifva lindrigare än de af Utskottet uppgifna
maximibestämmelser för ränta och provisions-beräkning;
men jag får härmed vördsamt
hemställa, om icke, för ännu större
fullständighets skuld, ett förbehåll i afseende
på upplåningar må tilläggas, hvilket Fullmäktige
i RiksgäldsContoret sannolikt skulle
i alla fall hafva iakttagit, det nemligen, att
Den 13 F e b r u a r i i e. m.
Fullmäktige böra genom Kungörelser, införda
så väl i Svenska, som i Hamburgska,
Londonska ocb Parisiska tidningar, utsätta
en lämpelig tid af 3 å 4 månader, hvarinom
skriftliga anbud på lånet, med 4 eller
3 procents ränta, med i procents årlig
afbetalning eller utan bestämde återbetalningsterminer,
finge till RiksgäldsContoiret
inlemnas, hvarefter Fullmäktige Liefve i tillfälle,
att, efter pröfning af anbuden, antaga
det, som finnes i alla hänseenden förmånligast.
Äfven torde det vara nyttigt, för alt
icke förorsaka någon hastig skakning i penninge-förhållandena
och undvika ränte-förluster
vid utlåningen, att bestämdt föreskrifva,
det lånet skall lefvereras på 4 serskilda
terminer, 5oo,ooo R:dr specie inom
September månads slut innevarande år,
500.000 R:dr inom Maji månads slut i83o,
500.000 R:dr inom September månads slut
samma år, och de sista 5oo,ooo Rrdrne inom
Junii månads slut i83a.
Jag anhåller, att desse anmärkningar
må, i händelse af återremiss, till Slalsljtskoltet
få medfölja.
Herr Stråle, Nils Wilhelm: I anledning
af Högloft. Ridd:s och Adelns beslut
alt återremittera föregående Betänkande, som
handlar om sjelfva principfrågan, eller huruvida
Statslån skola upptagas eller icke,
torde jag få antaga för gifvet, alt så väl
16 Den 12 Februarii f. m.
ifrågavarande, som nästföljande StatsUtskoftets
Utlåtande återremitteras, och anhåller
derföre, att få framställa några anmärkningar
emot de båda sednare, hvilka upptaga
de detaljer, som blifva en följd af beslutet
att låna. Uti det första af de sistnämnde
sysselsätter Utskottet sig hufvudsakligen med
bestämmandet af de för Låns erhållande
nödige rabatter, och föreslår, att provisionen
icke må öfverstiga 8 högst 10 procent,
så att go procent af hvad sorn förskrifves
åtminstone måtte blifva behållning. Då blir
likväl räntan å hvad som erhålles icke blott
de nominella 4 procenten, utan utgör i
sjelfva verket en högre summa, af omkring
4i-|-:dels procent, och således återstår endast
circa ^£:dels procent till bestridande af alla
för låneoperationen nödiga förvaltnings-omkostnader.
Dessutom måste RiksgäldsContoiret
förskjuta ett halft å 1 års ränta, ty
äfven med strängaste noggranhet kan icke
den RiksgäldsContoiret tillkommande ränta
inflyta så precist, att Riksgälds-Contoiret
derföre kan hinna köpa vexlar och dermed
betala sina ränteförbindelser, hvilka naturligtvis
förr skola förfalla till betalning än
Contoirets fordringar inom landet blifva
räntegifvande. RiksgäldsContoiret måste följaktligen
af sjelfva Capitalet innehålla en del
såsom fond för ränteliquiderne, och då denna
summa således kommer att blifva ofrugtbar
i Contoirets hand, uppstår derigenom
en
SToa
Denj lii Februari i e. m.
ea ränteförlust, sora skulle kunna uppgä till
10,000 R:dr årligen. Besinnar man derjemte,
att Contoiret, för att utrikes kunna bestrida
räntebetalningen j måste liafva en
Banquier, till hvilken fonderne remitteras,
att denne troligen skall hafva någon provision,
att mäklare-courtage och andre afgifter
vid vexelköp äga rum jemte postporto,
och att en sådan rörelse alltid är förenad
med serskilde omkostnader och förluster, så
synes deraf klart, att låneomkostnaderne
icke kunna bestridas med knappa §£:clels
procent, utan ovillkorligen skola tillskynda
RiksgäldsContoiret förlust derutöfver. För
min del anser jag nödigt, förbehålla RiksgäldsContoiret
i procent af räntan till låneomkostnadernes
bestridande. Således skulle
jag tro det vara ett oundgängeligt vilkor, att
länet erhålles al pari eller 100 för 100,
hvilket under närvarande penningeförhållanden
utrikes, icke torde vara omöjligt. Den
andra anmärkningen, som jag tar mig friheten
framställa, är emot utlåningen och
det derföre föreslagne Obligationssätt. Jag
tror nemligen, att förskrifningarne måste
ställas på Hamburger Banco, eller Svenskt
Silfver efter 1G64 års Myntfot, om någon
säkerhet skall vinnas att erhålla tillbaka
samma mynt, sorn det man sjelf upplånt.
I annat fall kan det lätt inträffa, att RiksgäldsContoiret,
vid låne-operationernas slut,
får betala till en högre Cours, än det mynt
Cm II.
2
i8
Den 12 Februarii e. m.
gäller, hvaruti Riksgälds-Contoiret får sin
betalning. — Min tredje anmärkning rörer
uppsägningen, som Utskottet frånkänt Riksgäldskontoret.
Det måste vara obestridligt,
alt ett Land ej utom detsamma kan upptagas
lån till obegränsadt belopp eller högre
summa, än hvarföre det kan erlägga ränta
med exporterade Artiklar, ty eljest skulle,
i sådant ändamål, silfver utgå från Landet
och då undergräfde man ju så småningom
Landets förmåga att betala, hvilken äfven
slutligen skulle upphöra. Att utvägen till
penningars erhållande i farans stund genom
upptagande af utländske Lån, måste vara
ganska inskränkt, torde svårligen kunna
motsägas; och följden blir då, att, om verkelig!
behof uppkomme, man säkert skulle
behöfva att för Statens räkning begagna det
liu på förhand upptagna Lånet. Jag har
redan förut haft äran anföra detta bland mina
skäl, hvarföre jag önskar att Lån ej nu
mätte upptagas, men då sådant ej lärer kunna
undvikas, yrkar jag, på det enträgnaste,
den förändring uti planen, att Skuldsedlarne,
som låntagarne tili RiksgäldsContoiret
utfärda, blifva uppsägbara å Contoirets
sida, antingen på 6 månader eller i år,
livilketdera man finnér lämpligast, samt alt
Fullmäglige i RiksgäldsContoiret en gång för
alla erhålla den föreskrift, att, i händelse
af krig och så snart stora Creditivet är lyftadt,
samt Kongl. Maj:t underrättar Fullmägtige
om Statens behof, de nu medde
-
Den t i Fe l)r n ar i i e. m.
l9
lande lånen genast skola till betalning uppsägas.
På sådant sätt skulle kanhända den
ifrågavarande luneoperationen blifva ett medel
att trygga vår sjelfständighet, hvilken
den i annat fall möjligen kan komma att
undergräfva.
Jag anhåller, alt desse mine anmärkningar
må få åtfölja den blifvande återrem
issen.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Hufvudsakligen
förekommen af Herrar von Troil och
Stråle anhåller jag dock att få tillägga några
få anmärkningar. I 3:dje punkten af
Utskottets hufvndgrunder föreslås, att lånet
må upplagas uti 2 å 3 terminer under loppet
af innevarande och nästkommande år
i83r. För min del tror jag, att det ej bör
upptagas fortare än behofvet påkallar. Sker
annorlunda, uppkommer en Cassa, hvars
förvaltning så att ej ränte- eller capitalförlust
uppstår, icke blifvit bestämd i Utskottets
Utlåtande. Vidare har Utskottet i 5:te
punkten sagt, att mellangiften oell provisionen
för detta lån icke får öfverstiga 8 högst
10 procent. Jag instämmer med dem, sorn
tro att upplåningen kan ske all pari, men
om Utskottet ej skulle hysa samma öfvertygelse,
anmärkes,att 8:de punkten upphäfver
detta stadgande om minimum viel Capitalnedsättningen;
ty der heter det: ”Skulle emot
”en högre mellangift, men lägre ränta, lån
Ga H. 2 *
20
Den 12 Februarii e. m.
”af RiksgäldsContoret kunna upptagas, va-*
”re det Herrar Fullmägtige öppet lemnadt,
”att i öfverenskommelse derom inga,, så vi”da
större förmåner deraf, än efter ofvan
”gjorda beräkningar, kunna visa sig.” Om
nu större förmåner kunna visa sig, så följer
likväl ej deraf, att de äfven skola inträffa
, och ordställningen upplöser allt stadgande
och följakteligen all grund för bedömmandet
af Fullmägtiges handlingssätt.
Den 'jide punkten innehåller förutsättning
af den händelse, att ohligationerne ej skulle
utan uppsägning presenteras till inlösen;
hvaraf åter en ny cassa skall uppkomma.
Men huru denna Amortissementsfond skall
" förvaltas, derom innehåller Utlåtandet ej något.
Jag anhåller derföre, att antingen någon
af StatsUtskottets närvarande Herrar
Ledamöter härom ville upplysa mig, eller
ock att äfven denna anmärkning må åtfölja
återremissen.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard i
Jag är förekommen af Herr Skogman i afseende
på nödvändigheten af förseglade anbud
m. m. Jag tror, att för stor latitude
lemnäs åt Herrar Fullmägtiges i RiksgäldsContoret
eget bepröfvande, då åt dem uppdrages,
att uppgöra Contract, utan någon af
Riksens Ständer bestämd föreskrift härför,
om Två Millioner Riksdaler i Silfver Specie,
emot ända till 4 procents ränta, och afdrag
ända till Tio procent å capitalet. Yi hafva
Den 12 Februarii e. m.
21
gett af Tidningarne, att Fransica Regeringen
nyligen upptagit ett lån af åttatio millioner,
mot fyra procents ränta, genom skrifteliga
anbud, emellan hvilka var en difference af
ända till fem procent i capitalberäkningen,
och att det lyckades den, ehuru staten är
förut skuldsatt för Milliarder, att erhålla
lånet icke allenast utan afdrag, men ända
till öfver två procent utöfver Pari: detta,
med många andra exempel, torde visa, att
Svenska Staten, med sin ringa skuldsättning,
ej nödvändigt behöfver eftergifva något af
Capitalet, då den erbjuder 4 procents ränta.
Jag anser derföre Herr Skogmans förslag
böra antagas, men jag får dertill foga
den anmärkning, att Utskottet föreslagit en
obestämd ränta, nemligen till högst Fyra
Procent. Jag tror, att Riksens Ständer böra
sjelfve bestämdt utsätta Räntebeloppet,
så att speculanterne, i likhet med hvad som
sker i andra länder, blott täfla om Capilalbeloppet.
I följd af desse anmärkningar anhåller
jag om återremiss,
Friherre Cederström, Jacob: Då jag vid
detaillerne för Upplåningen af de ifrågavarande
2 millionerne R:dr Hamb. Banco, anser
mig böra göra några anmärkningar, med
yrkande om återremiss af Utlåtandet, finner
jag mig dock, i anseende till Riksdagens
annalkande slut, i förväg böra begära att
11
Den 21 Febr u ar i i e. m.
Herr Grefven och Land [Marskalken täcktes
erinra dem bland Ridderskapet och Adeln,
hvilka jemte mig mot dessa detailleUtlåtanden
göra anmärkningar, att, derest de icke
ställa sig den RiddarhusOrdningens föreskrift
till efterrättelse, att inom nästa plenum
ingifva sine anmärkningar till RiddarhusCanzliet,
återremissen dem förutan till Utskotten
expedieras.
Det liar af en ledamot blifvit yltradt,
att sedan princip-Betänkandet blifvit återremitteradt,
Ridderskapet och Adeln vore hindradt,
att öfver detailleUtlåtanderne annorlunda
besluta; men da Irenne Stånds bifall
till prineipBetänkandet afgjort den saken,
äger Ridderskapet och Adeln så väl rättighet
som pligt, att vid pröfningen af detailleUtlåtanderne,
i händelse dessa finnas
innefatta förslag för detaillerne, hvilka Ståndet
gillar, desamma genast antaga. Af samma
Ledamot Herr Stråle har blifvit yttrad t,
att de enskilde svenske medborgare, hvilka
af dessa upptagne medel skola erhålla lån,
borde afgifva sina reverser i den utländska
myntsort, i hvilken lånet blifvit upptagit.
Den värde Ledamoten synes dervid hafva
förgätit RiksgäldsContorets rättighet att, intill
dess realisation genom silfver-utvexiing
i Banken vunnit fullbordan, kunna på depositRäkningen
derstädes insätta det utifrån
upptagne lånet i silfver. Det har af en an
-
Den 12 Februari i e. m. 23
nan Ledamot blifvit yttradt, att Janet helldre
borde upptagas pari for procent, än
att med rabatt å capilalet söka det för 4
procent. Jag får dervid anmärka, att, enligt
min öfvertygelse, bör lånet för 4 procent
kunna erhållas utan någon den ringaste
nedsättning af Capitalet, men att, om
fråga är att upptaga lånet för 4f procent,
för alt vinna detta ändamål, skulle sådant
medföra förlust emot om lånet upptages
med rabatt af 8 procent på Capitalet, du
räntan icke öfverstiger 4 procent.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Nästan
allt hvad jag bade velat anmärka har
redan blifvit af de föregående värde Talarne
upptagit. Blott en enda punkt återstår,
nemi. den, att Banko-Fullmäktige hade
bordt gemensamt med Fullmägtige i RiksgäldsContoret
ombesörja upplåningen. Till
denna anmärkning föranledes jag ingalunda
af något slags misstroende till våra fullmägtige
i Riksgälds-Contoret; utan endast deraf,
att denna operation egentligen knappt
rör Riksgälds-Contoret sjelf, åtminstone vida
mindre än Banken, på hvars förmåga
att utföra realisationen den kommer att hafva
ett ganska stort inflytande.
Grefve Björnstjerna„ Magnus: Jag har
så ofta, både under denna, men i synnerhet
under föregående Riksdag, yttrat mina åsig
-
Dt>n 13 Februarii e. ra,
ter tili financerne, att jag icke nu lärer be*
höfva förklara, det jag anser utländska lån
i allmänhet icke medföra någon fördel. Jag
har äfven, för icke lång tid sedan, utgifvit
en skrift om de såkallade Stocks, hvilken
går ut på införandet af ett annat Creditsyslem,
än det, som vinnes med utländska
lån; då den nu föreslagne upplåningen af
utländska capitaler har för afsigt att consolidera
den beslutade realisationen, och således
utan tvifvel kan blifva nyttig, vill jag, ur
denna synpunkt, endast yrka, att upplåningen
göres så fördelagtig sorn möjligt, och
att utlåningsrörelsen stannar inom landet.
Tvänne Talare hafva, i afseende härpå, yttrat
alldeles motsatta åsigter. Herr von
Troil har föreslagit obligationernas bestämmande
i svenskt Banko, och Herr Stråle
åter, att de skulle ställas på Hamburger
Banco. Den förres syftemål är, att bålla
obligationerna inom landet; och den andres
deremot att, till dess realisationen blifvit
bestämdt försäkrad, hafva större säkerhet i
myntslaget Hamburger Banco. Jag för min
del tror, att begge dessa olika opinioner
kunna i så måtto förenas, att man gerna kan
utsätta obligationerne både uti svenskt mynt
och i Hamburger Banco, med förutsättning
likväl af realisationens verkställighet. Jag
förenar mig äfven med Herr von Troil i att
beklaga, det Utskottet icke bifogat några caleuler
till Utlåtandet. Det är sannt, atträiv»
Ben 12 Februarii e. m.
2 5
fan går lill 4f procent om lånet tages å 90
procent; men jag anser \ procents lån å
90 vara förmånligare ån 5 procents lån med
ingen rabatt, eller al pari, De calculer jag
uppgjort för att ådagalägga detta åro för
vidlyftiga att uppläsa, hvadan jag anhåller
att de endast måtte få åtfölja återremissen
till Utskottet. Hvad beträffar möjligheten
att få al pari lån emot 4 procents ränta,
så betvillar jag den högeligen, Franska 5-  proccntsfonderne, utgörande mer än 2 Milliarders
capital, stå ännu a 109I och gifva
således Öfver 4f procents ränta, samt kunna
lill detta pris köpas hvarje dag på Beursen
i Paris. Att ett lån på 80 Millioner
emot 4 procent utan rabatt å capitalet erhållits,
bevisar ingenting, ty summan är
alltför ringa mot den stora massan af lånepapper,
hvilka ännu bära högre Räntor.
Dessutom hemställer jag, om det är troligt,
att den Banquier, som kan placera sina
penningar i Franska lånfonderne emot 41
procent, skulle vilja företrädesvis placera
dem här emot lika eller lägre ränta, då man
besinnar, att Frankrike är centrum för civilisationen
och rikedomen, samt huru fattigt
vårt land jemförelsevis är, och hvilka
förändringar, som, utan att derföre betvifla
fortfarandet af vår sjelfständighet, kunna inträffa
på 37 års tid. I öfrigt förenar jag
mig med Herr Skogman om sättet för antagande
af de förmånligaste anbuden,
i6 Den iaFebrnarii e. in.
Jemnförelse emellan ett Lån a 5 proc.
al pari och ett Lån å 4 proc., för hvilket
erhållits 90 af Capitalet.
irsta Alternativet:
Ett Lån på 2 millioner Rtdr Hamb. Banco
å 5 proc. ränta al pari
kostar i Ränta om året . . . Rrdr 100,000.
i Amortissement (å 1 proc.) „ 20,000,
S:a Rrdr 120,000.
De influtne 2 mill. Rrdr producera (å 128 sk.
Cours) Sv. Brco Rrdr 5,333,333j-.
5,333,333f Rrdr Sv. Brco, utlånte till Fastighetsägare
å 5 proc. Ränta och 1 proc.
Amortissement, afkasta årligen Sv. Brco
Rrdr 320,000.
320,000 Rrdr Sv. Brco göra (å 128 sk. Cours)
Hamb. Brco Rrdr 120,000.
Tillgång Rrdr 120,000.
Utgift ,, 120,000.
livarken vinst eller förlust.
Lånet, så väl Fastighetsägarnes hos Riksgälds-Contoret,
som RiksgäldsContorets hos
Långifvarne amorteras på samma gång —
om 36 år.
2:dra Alternativet.
Ett Lån på 2 mill. Rrdr Hamb. Brco å 4
procrts Ränta, för hvilket erhållits 90
proc. af Capitalet (lika med 4 i proc.)
Den i2 Februarii e. in. 27
kostar i Ränta R:dr 80,000.
i Amortissement  „ 20,000.
S:a R:dr 100,000.
De influtne 1,800,000 R:dr Harab. B:co producera
(å 128 sk. Cours) Sv. B:co R:dr
4,800,000.
4.800.000 R:dr Sv. B:co, utlånte till Fastighetsägare
å 5 proc. Ränta och 1 proc.
Amortissement» afkasta årligen 288,000
R:dr.
288.000 R:dr göra (å 128 sk.) Hamb. B:co
R:dr 108,000.
Tillgång R:dr 108,000.
Utgift  „ 100,000.
Årligt öfverskott Rrdr 8,000 H:b. B:o.
Detta öfverskott af 8000 R:dr Hamb. B:co
om året producerar på 36 år (med Ränta på
Ränta) en summa af R:dr 720,000 Hamb. Bro.
På 36 år har af Lånet 2 mill., löpande
med 4 proc. Ränta, blifvit amorteradt en
summa af Rrdr 1,600,000 *).
Rester att betala Rrdr 4oo,ooo.
Mindre influtit i Banken „ 200,000.
Sra Rrdr 600,000.
Tillgång Rrdr 813,000.
Behof  „ 600,000.
Vinst Rrdr 2 i3,ooo Hrb. Bro.
*) Ett 4 pvocrs Lån amorteras på 45 år — ett
5 procrs på 3o år.
28 Den 12 Februarii e. tn.
Operationens slutresultat för Fas
t i g h e t s ä g a r n e.
Efter i;sta Alternativet (5 proc.-  lånet) skulle Fastighetsägarne, under loppet
af 36 är, betala för erhållna 2,000,000 R:dr
Hamb. B:co, förvandlade till Sv. B:co, en
summa af 120,000 R:dr Hamb. B:co om
året, som på nämnde tid, 36 år, utgör ett
totalbelopp af R:dr 4>320,ooo Hamb. B:co.
Efter 2:dra Alternativet (å4 proc.-  Lånet go) skulle Fastighetsägarne, under
loppet af 36 år, betala för erhållne R:dr
1.800.000 Hamb. B:co en summa af R:dr
108.000 Hamb. B;co om året, som på nämnde
tid, 36 år, gör ett totalbelopp af R:dr
3.888.000 Hamb. B :co,
Efter 2:dra Alternativet betalar Fastiglietsägarne
således 4^2,000 R:dr B:co mindre
än efter i:sta Alternativet.
Betala mindre ...... R:dr 432,000.
Erhållit mindre  „ 300,000.
Fastighetsägarnes vinst . R:dr 23a,000,
Operationens slutresultat för Riksgäl
d s - C 0 n 10 r e t.
Efter i:sta Alternativet skulle RiksgäldsContoret
för erhållne 2 mill. R:dr betala
årligen 120,000 R:dr, gör pa 36 Ar eri
totalsumma af R:dr 4j320,ooo.
Den 12 F e b r u a r i i e. m. ag
Efter 2reira Alternativet skulle Riksgälds-Contoret
för erhållne 1,800,000 R:clr
Letäla årligen 100,000 R:dr, gör på 36 år
en totalsumma af R:dr 3,600,000.
Efter 36 år återstår att betala ,> 400,000.
Mindre influtit ...... . . „ 200,000.
S:a R:dr 4>2oo,ooo.
rp... „ fUppburit af fastighetsägarna 3,888,000 H. B.
1 åangpA.mortissein;ts.fond:S tillväxt 525,ooo*)„
S:a 4,413,ooo.
Behof
4,20°,o°o.
Vinst
R:dr 213,000.
Efter 2:dra Alternativet;
Vinst för Fastighetsägare . . . R:dr 2Z2,000.
Vinst för Riksgälds-Contoret „ 213,000.
Totalvinst Ilarnb. B:co R:dr 44^j00o.
Häraf följer, att Lånet heldre bör ställas
på 4 proc. å 90, än på 5 proc. al pari,
hvilket Utskottet äfven tillstyrkt.
Vilkoret bör likväl fästas dervid, att
efter 36 års förlopp, den då icke amorterade
delen af Capitalet i:del bör få betalas
in en bloc.
*) De under loppet af 36 år influtne 8000 R:dr om
året äro inberäknade i ofvanstående 3,888,000;
det är således endast deras räntevinst som här
utföres med 523,000.
3o
Den 12 Februavi! e. ra.
Herr von Troil: Om länet kunde erhållas
al pari emot 4 procent, liar jag visserligen
icke något deremot, men eljest vidhlifver
jag, att det är fördelaktigare, som
jag yrkat, att upptaga lån emot f\\ procent
al pari, än för 4 procents ränta med io
procents capiLalförlust, hvilket hvem som
behagar räkna kan finna. Med Grefve Björnstjerna
instämmer jag äfven deri, att 4 procents
lån mot g procents rabatt å Capitalet
äro fördelaktigare, än 5 procents lån al
pari. Det kan visst äfven låta sig göra att,
som Grefve Björnstjerna föreslagit, utsätta
både Svenskt mynt och Hamburger Banco,
men jag skulle tro det vara öfverflödigt om
man sätter Svenskt silfvermynt, som bör vara
lika bestämdt, som Hamburger Banco.
Föröfrigt fortfar jag att yrka återremiss, på
redan anförde grunder.
Herr Rosenblad, Bernhard: Sedan återremiss
icke lärer kunna undvikas, skall jag
anhålla att också få yttra några ord. Lika
meri Hr Stråle, anser jag vigtigast att lånet
får ställas i utländskt mynt, emedan härigenom
lättast penningar kunna erhållas, och
endast härigenom Rikets verkliga capitaleiler
penningetillgång kan vinna önskad tillökning;
men då Utskottet lemnat rum för
begge meningarne i sitt förslag, har jag icke
något att deremot invända. Deremot kan
jag ingalunda med Herr von Troil instämma
deruti, att dessa förbindelser böra ovil
-
Den 12 Februari i e. ni.
31
korligen ställas i Svenskt mynt, ty derigenom
skulle otvifvelaktigt hela ändamålet förfelas,
då visserligen icke inom Sverige, af svenska
tillgångar, 4 procents lån nu, till något
större belopp, skulle kunna upptagas. Ty
hvad är det som i capitalrikare länder underlättar
upptagandet, på så lindriga vilkor,
af större statslån. Jo lättheten, genom deras
fördelning i de smärsta summor, äfven
för den minsta capitalist, att nedlägga sina
besparingar i en fond, der han, utan besvär,
kostnad eller omgång, med säkerhet vet sig
på dagen kunna lyfta sin ränta; men delta
kan ej ske om lyftningen skall ske på en
främmande ort, i ett främmande mynt, då
commissionsarfvode, vexelkostnad m. m. på
små summor (såsom t. ex. räntan å en obligation
på några ioo R:dr) bortfräta en betydlig
del, utom det naturliga misstroende
hos medelklassen af ett lands invånare (hvars
sammanräknade små capitaler måste härföre
komma till fast användande) till ett främmande
lands lagar. Derföre bafva nästan
alla Regeringar, som på utländsk ort upptagit
lån, ställt dem i det lands mynt, hvarest
de upptagits, och derstädes betalbara.
Äfven de Regeringar, som velat gifva sina
gamla statspapper omlopp i främmande länder,
hafva fogat anstalt, att räntorna kunnat
der få lyftas. I afseende på förslaget
att utsätta minimum af hvad långifvare!!,
utan afdrag för provision, ränteförlust eller
transportkostnad, skulle erlägga, till fulla
32
Den 12 F e b r u a r i i e. m.
ioo procent, kan jag ej annat än anse eli
sådant förslag synonymt med afslag å liela
operationen. Det anförda exemplet af ett
nyligen gjordt anbud å 4 procents lån iFrankrike
efter 102 procent, betyder bär ingenting.
Först erhöll der contrahenten ränta
från afslutningsdagen för hela lånet, ehuru
han endast terminsvis, utan annan kostnad
än flyttandet af penningarne från sitt contor
eller banken till skattkammaren, behöfde
erlägga det — hvilken fördel beräknats
till 4 procent; bär skulle långifvaren deremot
påkosta transportkostnaden af silfver
från fasta landet till Stockholm, och undertiden
sakna ranta å sina penningar, hvilken
förlust minst kart beräknas till 2 å 3 proc.;,
der erbjöds ett 4 procents lån af 8o Mill.,
vid sidan af 2400 Millioner 5 procents fonder,
som, när Regeringen vill, kunna inlösas
al pari, en moralisk säkerhet att luren
att uppsägas sent skulle komma till det
nya 4 procents lånet; här var summan så
liten och icke annat band, som hindrade,
alt vid första tillfälle, man skulle kunna få
ett lån för bättre villkor, uppsäga det 1111
tagna, hvilket icke annat kunde än minska
säkerheten för ett fast användande; der gaf
en stor lånesumma en större behållning å
en mindre vinst åt contrahenten, än å den
vida mindre summan en mycket större relativ
vinst här kunde gifva, och slutligen
hade man der med en stat att göra, hvars
cre
-
Den 12 Februari! e. m.
35
credit redan var stadgad, och inom hvilken
stora capitaltillgångar linnas disponibla,
hvaraf ingendera vore hillet här. Jag förnyar
uttrycket af min tanka, att ett minimum
af ioo procent iir lika med afslag,
ehuru icke hinder finnas, om någon vill
Ljuda så mycket — att en än större summa
blifver maximum. Ytterligare vill jag
tillägga, såsom Levis att olika länders fonders
kursförhållande ej kunna tjena till måttstock
för hvarandra, ej ens samma länders
olika fonder, att nemligen då Rothschild
gaf ioa procent för 4 procents ränta i
Frankrike, stodo engelska 3 procents Stocks
på g3, som eftgr 4 procent göra 124 procent,
och Franska 3 procents d:o på 86, utgörande
likaledes efter 4 procent ii4f
Grefve
Björnstjernas förtjenstfulla tabeller,
med hvilka alldeles öfverensstämma
de, som jag i BancoUtskoltet enskildt haft
till ledning, ådagalägga, alt på en så lång
tid som 3o å 4° år, ett 4 procents lån,
äfven upptagit endast å 90 procent, är fördelaktigare
än ett 4i procents å 100, och
dessutom är på vår sida att få mer än 90
procent, att amortera under pari, då deremot
på andra sidan är osannolikheten, att
någon för ett l\\ procents lån gifver 100
procent, då han måste tillägga kostnaden
för silfrets transport, och är underkastad
inlösen efter pari.
62 II. 3
34
Den 12 Februarii e. m.
Ett särskilt förslag i ämnet skall jag
utbe mig att få aflemna.
Herr Stråle: Till hvad jag redan anfört
om den myntsort, hvari låneobligationerne
böra sättas, ber jag att få tillägga,
att jag åsyftade, det staten skulle få att fordra
lika mycket, som den upplånte, och
dertill fordras, att de obligationer staten utgifver
äro uti samma myntsort, som de bon
emottager tillbaka. Om RiksgäldsContoret
utställer sina Obligationer på Svenskt mynt,
kunna äfven låntagarne, derå ställa sina skuldförbindelser;
men om obligationerne komma
att lyda å Hamburger Banco, eller pund
sterling, böra Låntagarne inom Riket äfven
förskrifva sig i samma myntslag, ty i annat
fall händer det ganska lätt, att RiksgäldsContoret
blir vida mera skyldigt, än
det får att fordra.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag har
icke yrkat, att minimum för Statslånen skulle
uppsättas till 100 Procent i capital med
4 Procents ränta, men blott sagt, att jag
tror det icke kunna på förhand anses omöjligt
erhålla sådane lån, och jag fortfar i
denna mening, fastän flera Ledamöter med
kännedom i Financerne påstått, det icke vara
tänkbart, och jag styrkes i denna min
öfvertygelse deraf, att Banquirer kunna bjuda
så olika, som vid negocieringen af sista
Franska statslånet, då 2:ne Banquirer, bo
-
Den 12 Februari! e. m.
35
ende i en och samma Stad, voro skiljaktige
i sina anbud ända till mäst fem Procent,
och väl å ömse sidor ej förmodade något
sådant. I händelse vi skulle få ett utländskt
lån emot förmånligare villkor, än de nu af
Utskottet påräknade, önskade jag, att utlåning
till jordegare måtte ske mot mindre
än 5 Procents ränta, som anses för billig i
Sverige, då likväl i andra Länder 4 proc.
ränta för Jordägare anses hög, och då till
exempel i Bäyern, för en del år sedan,
Jordegare genom Statens mellankomst erhöllo
lån, stadgades räntan blott till Två, och
Capitalafbetalninngen till Två procent, äfvensom,
då för några år sedan i England fråga
var om förskaffande af lån till de af
penningeförlägenhet lidande Jordbrukare, det
a fs tyr k tes af Francis Burdett, på den grund,
att de kunde af enskilte få låna så mycket
pengar, de kunde sätta säkerhet för, mot 4
procent.
Jag hemställer ock, om ränta och Capitalafbetalningsliqviden
bör ske endast en
gång om året, och om icke tiden dertill
borde hesta t mas till två gånger om året.
Utskottet har dessutom föreslagit, i Betänkandet
N:o 384 morn. g, att när ränte-och
capitalafbetalning uteblir en månad öfver
förfallotid, lagsökes låntagaren så väl derföre,
som derutöfver för af primitiva
Capitalet, hvilken genom ett sådant dröjsmål
hvarje gång tillika anses förfallen. Jag
62 H. 3 *
36
Den 12 Febr u arii e. m.
erkänner, att jag icke förstår meningen häraf,
och i ovissheten om den, föreslår jag,
det här kunde stadgas, liksom ilander, der
creditväsendet är väl ordnadt, att då räntan
och Capitalafbetalningen icke sker inom
till exempel en månad efter förfallotiden,
anses Capitalet för uppsagd t.
Herr von Troil: Herr Rosenblad har
försökt vederlägga hvad jag anfört, på ett
sådant sätt, att jag måste tro, det han ej
bort på hvad jag sagt. Då han visat, att
obligationerne, om de äro förskrifne i utländskt
mynt, skola vara eftersökte utomlands,
synes det styrka den satts jag yrkat,
att de böra förskrifvas i Svenskt mynt, för
att hastigare återkomma till fäderneslandet,
hvilket jag ansett vara af mera vigt, än en
eller annan procents förlust vid uppnegocierandet.
Det öfriga har Herr Rosenblad
alfärdat blott med den förklaringen, att det
vore en fördom. Jag har ingenting emot
om mine motståndare alltid vilja begagna
detta argumentationssält, emedan det bevisar
alldeles ingenting; och som jag förmodar,
att Utskottet lika noga pröfvar hvad som
förekommer i början, som slutet af en discussion,
vill jag ej återsäga hvad jag redan
anfört.
Friherre Sprengtporten j, JacobWilhelm:
Då Ridderskapet osli Adeln återre
mitterat
Utskottets Betänkande N:o 382, och
Den la-Fe b r ud rii e. m.
således återremiss förmodligen äfven beviljas
af detta, skall jag icke vidlyftigt belasta
protocollerne med en vederläggning af
de gjorde anmärkningarne, bälst min enda
önskan är att de så fort som görligt må
komma Utskottet till handa. En värd Talare
har likväl önskat, att någon närvarande
Utskotts-Ledamot måtte besvara hans
anmärkning, hvarföre icke något reglementariskt
stadgande blifvit uppgjord t för förvaltningen
af den så kallade Amortissementsfonden.
Då Amortissements-fonden endast
uppkommer i det fall att Obligationerne
stiga öfver pari, ty så länge de äro under
pari böra de genast inköpas, hvarigenom
inga medel kunna samlas lill någon fond,
bar Utskottet trott sig icke i detta, förmodeligen
ej så snart inträffande, fall böra något
föreskrifva, förmodande att Herrar Fullmägtige
i RiksgäldsContoret af egen drift
säkerligen skola vela att göra denna eventuella
amortissementsfond fruktbar, antingen
genom användandet af medlen i Contorets
egen rörelse, eller genom deras placerande
på afskrifningsräkning i Banken. Man skulle
måhända hafva önskat att se Utskottets
förslag mera detailleradt, men Utskottet har
i allmänhet fruktat; att oförutsedda svårigheter
vid utfärdandet kunde möta om Utskottet,
genom allt för omständliga föreskrifter,
bandt liänderne på Herrar Fullmägtige.
Med Herr von Troil instämmer jag deruti,
att jag lemnar företräde åt det sättet,
38 Den 12 F ebruarii e. m.
att förskrifva obligationerne uti Svenskt
Specie, med ränta att betala i Stockholm.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Alar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg StatsUtskottets förevarande
Utlåtande böra, på grund af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag vågar an
hålla
om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition på, huruvida icke Ridderskapet
och Adeln skulle behaga af StatsUtskottet
inom åtta dagar infordra svar på
den förliden gårdag beslutade återremiss.
I^crr von Hartmansdorffs August: Om
Ridderskapet och Adeln behagar fatta det af
Herr Hjerta föreslagna beslutet, torde döt
vara nödvändigt tillägga, att tiden räknas
fråi> den dag Utskottet får del af återremissen,
ty eljest kunde det hända, alt de 8
dagarne tilländalupit innan Utskottet fått se
hvad som skulle besvaras.
Herr Rosenblad, Bernhard: Då tre
Stånd redan fattat definitivt beslut i frågan,
och Utskottet således blott behöfver anmäla
detta, instämmer jag i Herr Hjertås förslag.
Herr Hjerta: Jag måtte blifvit miss
-
Den 12 Februarii e. m.
39
förstådd af Herr von Hartmansdorff, ty jag
mente blott det första Betänkandet af de nu
föredragna; och mitt yttrande liar blifvit
så skyndsamt affordradt, att jag förmodar
det RiddarhusSecreteraren bar för afsigt att
nästa Måndag afsända återremissen, hvadan
jag förnyar min anhållan om föreläggande
af viss tid för Utskottet att inkomma med
förnyadt Utlåtande, hvari Utskottet kan,
om icke göra ändring i sitt förra förslag,
dock deri proponera ett tillägg, enligt hvad
liu blifvit begärdt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att SlatsUtskottets
under N:o 382 afgifne Betänkande, i anledning
af Kongl. Majrts nådiga skrifvelse, angående
lättad utväg till Lånebidrag åt fastighetsägare,
blifvit den ii dennes eftermiddagen
af Ridderskapet och Adeln till
Utskottet återremitteradt, samt hemställde,
om Ridderskapet och Adeln skulle finna för
godt anmoda StatsUtskottet, att, inom åtta
dagar, efter af nämnde återremiss erhållen
del, med Utlåtande deröfver till Ridderskapet
och Adeln inkomma.
Ropades Ja.
Föredrogs ånyo StatsUtskottets den 2
dennes under N:o 384, afgifne, och den 4
derpåföljde på bordet lagde, Utlåtande, angående
så väl sättet för utlåningen af de
4o
Den x2 Febrnarii e. ra.
medel, hvilka genom upptagande af det i
Betänkandet N:o 38a föreslagne lån skola
för RiksgäldsContoirets Herrar Fullmäktige
hlifva disponible, till låns utgifvande emot
inteckning i Jordegendom å landet och i
städerne, som vissa allmänna föreskrifter i
detta hänseende för hemälte Herrar Fullmäktige.
Herr Rothlieb, Axel, uppläste följande;
Jag hade förliden gårdag för afsigt att
inför Iföglofl. Ridderskapet och Adeln, uti
ett för jordbruket aldravigtigaste ärende,
yttra mina tankar, men den långa tid öfvcrläggningen
medtog, och omsägning af
hvad flere talare förut yttrat, gjorde min
tystnad till en pligt. Jag åtnöjes blott med
förklarandet, det jag fullkomligt delat och
delar de Herrars tänkesätt, som röstat för
antagandet af Konungens Nådiga proposition,
hvilken af Ridderskapels och Adelns
pluralitet blifvit till StatsUtskottet återremitterad;
men jag kan ej dela deras öfvertygelse,
som önska den föreslagna lånesumman
ökad eller minskad. Ett förökande
skulle kanske gifva anledning befara rubbning
i flere pecuniera förhållanden,, och
med en minskning skulle landet ingalunda
vara belåtit. Jag vågar derföre hoppas, att
StatsUtskottet vidhåller dess redan en gång
fattade beslut. Dessa mina tankar anhåller
jag må få åtfölja återremissen.
Hvad åter angår det af StatsUtskottet
Den 12 Februarii e. m.
■vid utlåningarne föreslagna reglementariska,
och då jag förmodar att äfven i detta fall
en återrerniss blifver besluten, så anhåller
jag dermed få beledsaga följande anmärkningar.
Utskottet bar föreslagit belåningssummans
maximum till 3o,ooo, och minimum
till 3oo R:dr. Båda dessa summor
äro, efter min öfvertygelse, lämpade efter
rättvisa och billighet. En skuldsatt större
jordägare är i behof af större lån, och en
mindre jordägare af mindre lån. Den Nådiga
propositionen har till föremål, hjelp
och understöd för i förlägenhet varande jordägare;
men denna för Landtbrukaren välgörande
afsigt vinnes ej om, efter Utskottets
förslag, endast f efter uppskaltsningsvärdet
skulle utgöra belåningssumman. Få
verkeligen skuldsatte och behöfvande skulle
då af denna låneförmån njuta fördel, eller
kunna deraf sig begagna, ty det är en känd
sak, att ingen frivilligt såld faslighet försäljes
till så lågt pris som Taxeringsvärdet,
och de som å sina fastigheter äga lån stå
vanligen i skuld för halfva taxeringsvärdet
och deröfver; dessutom skulle snart sagd t
ingen mindre jordägare, hvars faslighet ej
uppgick till ett Taxeringsvärde af minst
^öo R:dr, blifva delaktig af denna Låneanstalt.
I de flesta Län står hemmansvärdet,
efter Taxeringslängderne, till mellan 4 och
booo R:dr och derunder. Den större hemmansklyfningen
lemnar oftast en hemmansägare
ej mer än ~ hemman alt bebo; van
-
4
Den 12 F e b r ii a r i i e. m.
ligen värderadt till 5oo R:dr. Dessa mindre
hemmansägare lösa en sådan liten hemmansdel,
för att dels få äga hvad man kallar
fädernesjorden, dels förekomma att ej
den till en del ärfda, till en del förvärfda
jordtorfvan faller i främmande händer. Onx
nu en sådan jordägare kan erhålla ett lån,
stort 3oo R:dr, som snart sagdt tillintetgör
sig sjelf på 37 år, så vore han mycket väl
belåten, men om principen antogs, belåning
till endast f, svarande mot 200 R:dr
Taxeringsvärde, så erhölls ej lån då hemrnansdelen
vore i uppskattningsvärde upptagen
till blott 5oo R:dr. Af dessa skäl vågar
jag tillstyrka, det belåning måtte bestämmas
så, att \ af Taxeringsvärdet blifver
den måttstock, hvarefter utlåningar må
beviljas. Låninrättningen skulle deraf så
mycket mindre röna förlust eller osäkerhet,
som årlig minskning å capitalet vid hvarje
räntebetalning ägde rum, och pantens säkerhet
vid lånheviljandet ganska tillförlitligt
med hvarje år blefve ökad.
Jag anhåller om återremiss.
Friherre Cederströmj Jacob: Emot förevarande
Utlåtande får jag göra tvenne anmärkningar,
den första mot Utskottets förslag
att Låntagande skulle äga rättighet, att,
utan kostnad för dem, insätta sina räntor
i LandtRänterierne. Denna ordning kommer,
utan att i någon mon gagna, att gifva
anledning till verklig oordning, i det Lands
-
Den 12 Februarii e. m.
43
Loken derigenom skulle komma att ökas
med serskildta 'folier för hvarje sådan låntagare.
Riksgälds-Gontoret skulle belastas
med kostnaden af remisslaget, samt, då ingen
ersättning är uppgifven för PostPorton från
Ränlerierne till Riksgälds-Contoiret af dessa
medel, hvilka, såsom enskildes, icke kunna
portofritt afsändas, antingen förlust jemväl
i detta afseende RiksgäldsContoret beredas,
eller ock efterräkningar de enskilde tillställas,
i strid med beslutet att deras insättningar
i Ränteriet skulle ske kostnadsfritt.
Då vi i Sverige äga en Postinrättning, hvilken
det, författningarne likmätigt, åligger
ersätta alla medel, som, under Speciel recommendation
efter uppräkning vid PostContoren
med Posten afsända, möjligen kunna
förkomma, synes denna utväg vara den
enda rättsenliga att till Låntagarnes begagnande
anvisa, för att bespara dem kostnaden
och svårigheten af att skaffa sig Commissionärer
i Hufvudstaden för att i RiksgäldsContoret
insätta räntan. Den andra
anmärkningen är, att Utskottet ansett, det
en del af BancoBetjeningen bör för denna
inrättning jemväl tjenstgöra i RiksgäldsGonloiret.
Med en sådan anstalt betages Styrelsen
af RiksgäldsContoret förmågan alt
kunna med säkerhet ansvara för dessa ärenders
noggranna och ordentliga behandling,
ty dertill fordras ovillkorligen att underlydande
Tjenstemän direcl subordinera under
44
Den 12 Fe b r u a r i i e. in.
deni, och icke under ett annat Verks Styrelse.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: I
anledning af näst den siste värde Talarens
upplästa anförande, vill jag blott anmärka, att
du man ville liksom eröfra nya lånetillgångar,
uppgaf man för icke länge sedan, att
betydliga hemmansdelar bortgingo på auction
för några få R:dr, i brist på penningar
i orten; men nu, då bytet skall delas,
vill man försäkra oss, att egendomar på
auction icke gå under taxeringsvärdet, och
åtminstone kunna med full trygghet belånas
till tre femtedelar (y) af detta värde.
Ilerr Rosenblad, Bernhard: Förbehållande
mig att få afgifva skriftligt förslag
till ny redaction af de i detta Utlåtande innehållna
grunder, vill jag blott fästa uppmärksamheten
på huru otydlig närvarande
lydelse deraf blifvit, då det i 7:de punkten
beter.- ”Skulle likväl, vid sista Lånetermi”nens
förlopp, tillräckligt antal sökande icke
”hafva sig anmält, att på ofvannämnde vil”kor
lån undfå, äge då RiksgäldsContorets
”Fullmägtige öppet, att, utan annat villkor
”än fullgod inteckning i jordegendom, lån
”till andre sökande utgifva.” Meningen häraf
har naturligtvis varit, att desse sistnämde
Lånesökandes skyldigheter, i afseende
på Capital- och ränte-afbetalningar, skulle
blifva enahanda som de andra, men man
Den 12 Februari! e. m.
45
lundé lätt af denna stylisering draga slutsatts,
att de voro derifrån befriade.
Herr LagerhjelmPehr: Förenande
mig med den siste värde Talaren, ber jag
blott att få tillägga, hurusom det synes nödigt
förtydliga stadgandet i irsta punkten,
der det tillätes att äfven belåna jordegendom
i städerne; skolandes taxeringsvärdet
ligga till grund för belåningen. En livar
torde veta, att jord i städerne icke serskilt
taxeras, utan uppskattas i sammanhang med
en del af Husen. Om nu jordens värde icke
utgör f af bela taxeringsvärdet; kommer
äfven huset att belånas. Det är icke ens
föreskrifvet, att Husen skola vara brandförsäkrade.
Då vi nu icke ens hafva uågon
allmän Brandförsäkringsinrättning för Släderne,
så torde ett förtydligande eller tillägg
af grunden, efter hvilken StadsEgendomens
belåningsvärde skall utrönas, vara
erforderlig, helst erfarenheten visat, att Brandförsäkringsvärdet
ofta varit högre än vederbordt.
Slutet af 2:dra punkten, som lyder:
”dock utan afseende för öfrigt i hvilken
ordning inteckningen är beviljad,” synes
äfven vara i behof af förtydligande,
helst dessa ord kunde tydas derhän, att
RiksgäldsContoret finge sista inteckningen.
Grefve Horn, Claes Fredric: Jag vill
blott tillägga några anmärkningar till Herr
Rosenblads. Lika med honom finner jag alt
46
Ben 17. Fe b rb ar ii e. m.
redaotionen af detta Utlåtande måste omarbetas,
och tror att liela den citerade andra
punkten i n § bör förkastas. De Talare
synas mig hafva rätt, som yrkat att
inga vissa upplåningsterminer må stipuleras,
utan att de rättas efter lånereqvisitionerne,
emedan eljest kunde hända, att RiksgäldsContoret,
vid något tillfälle, hade ett större
capital odisponibelt och placerade det på
en enda hand emot mindre säkerhet, än
sorn kunde erhållas på flere händer. Jag
instämmer äfven med dem, som anse, att
upplåningen bör rätta sig efter utlåningen,
och anhåller att Utlåtandet må återremitteras.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
I afseende på bestämmandet af grunder och
verkställighet för upp- och utlåningen, har
Utskottet föreslagit så stor latitud för Fullmägtige
i RiksgäldsContoret, att föga synes
vara alt dervid tillägga. Dock måste jag,
såsom för det närvarande, i följd afRidderskapets
och Adelns förtroende, en af dessa
Follmägtige, fästa mig vid den af Friherre
Cederström omnämnde punkt, angående
tjenstgöringsskyldigliet föt Bankens Tjenstemän
i RiksgäldsContoret vid den der blifvande
utlåning. Lika med Friherre Cederström
anser jag nödvändigt, att de Tjenstemän,
som i RiksgäldsContoret användas till
befattning med denna utlåningsanstalt, måste
subordinera under Fullmägtige derstädes;
Den 11 Februari! e. m.
47
ty huru skola desse sednare kunna ansvara
för att Tjenstemännen fullgöra sina åligganden
eller ens infinna sig till tjenstgöring på
bestämda tider, om de öfver dem icke äga
tillsyn, med rättighet, att i egenskap af ansvarande
Styrelse, tillhålla desse Tjenstemän
att, vid ansvar inför Fullmäktige, sine
tjenstepligter punctuclt uppfylla. Visserligen
kunde någon besparing genom den föreslagne
utvägen vinnas, men jag hemställer,
om den blir af särdeles betydenhet, då
förmodligen RiksgäldsContoret i alla fall måste
gifva någon gratifikation åt de Tjenstemän,
som det nu skulle låna från ett unnat
Verk. Jag tror det derföre böra lemnäs
RiksgäldsContorets Fullmägtige öppet,
att rangera om tjenstgöringen inom Verket
och tillse huruvida tjenstemannastaten derstädes
behöfver ökas, eller om, genom lämplig
förhöjning i vissa tjenstemäns arfvoden,
och användande af extra ordinarier, upplåningsbestyren,
med möjligaste besparing i
aflöningskostnaden, må kunna utföras. Mig
förekommer det emedlertid såsom lämpligast,
och sannolikt minst kostsamt, om
Banken erhölle utlåningen. Detta Verk äger
mångårig vana och inöfvade Tjenstemän uti
allt hvad utlåningar tillhörer, och då upplåningen
besörjes af RiksgäldsContoret, bör,
efter min tanka, Bankens credit icke lida i
opinionen, om dess förmåga att utlåna ökes.
Deremot blefve denna operation, hvarmed
man naturligtvis afsett enskildes fördel, utan
48
Den i?, Februari i p. m.
att betunga staten med upptagande af förlust
medförande Lån. helt enkelt genom denna
fördelning, och den åsyftade garantien
om dess nytta för landet, så mycket sannolikare.
Tidkommande principen af f:delars
värde, som maximum för utlåningen,
tror jag att detta är för lågt, och anser jag
den böra bestämmas åtminstone till hälften
af fastighetsvärdet, om denna Låneanstalt
skall medföra någon vidare fördel för skuldsatte
fastighetsägare. Dessa mina tankar
torde få åtfölja den blifvande återremissen
till Utskottet.
Friherre Sprengtporten, Jacob Wilhelm:
Ehuru jag allt för gernia vill medgifva, att
detta StatsUtskottets Utlåtande måhända ej
är utmärkt af samma omsorgsfulla redaction,
sorn BancoUtskottets i samma ämne afgifne,
befarar jag dock ej att redactionen i 7
punkten, skulle kunna föranleda Hrr Fullmägtige
att meddela lånet utan ränta.
a:dra puncten är för mig äfven ganska
tydlig; den uttrycker endast, att RiksgäldsContoret
ej ovillkorligen bör förbehålla sig
första inteckningen.
Grefve Frölich, David: Hufvudsakligen
instämmande med Frihere Åkerhjelm,
anhåller jag blott, att till bans alternativa
förslag att uppdraga utlåningen åt Banken,
och bibehålla RiksgäldsContoiret endast vid
upp
-
Den 12 Febrtiarii e. m.
49
upplåningen, få lägga det motiv, alt, utom
det Bankens tjenstemän äro vana vid all
utlåning, hafva de äfven redan sådane Original-
Egendomshandlingar i sina händer,
som vid utlåningar äro erforderlige. De
fleste Egendomar i Riket äro till mer eller
mindre belopp i Banken skuldsatte; således
äro redan handlingarne en gång granskade,
hvarigenom, oberäknad! vanan att granska
och befatta sig med sådane ärenden, hvilka
inom BancoVerket förmodas vara stör*
re än i RiksgäldsContoret, äfven den fördel
skulle vinnas för de sökande i den nya
Låninrättningen, hvars egendomar äro belånte
uti Banken, att de undginge flytta sine
handlingar ifrån det ena stället till ett
annat, hvilket ofta medför både svårighet
och kostnad. '
Herr Munck af Rosenschöld _, Eberhard:
I afseende på den befarade tillökningen [i
personalen, torde jag få erinra, alt Uttskottet
föreslagit, det liquiden blott skall skeen
gång om året, samt att, om ock mitt förslag,
att den skall verkställas 2 gånger om
året, antages, någon så betydlig tillökning
i tjenstemanna-biträdet icke synes behöflig.
I öfrigt instämmer jag med Grefve Frölich,
och vill blott hafva besvarat Herr Cederschjölds
anmärkning om Jordegendomars belåningsrätt
dermed, alt då Jordegaren skattar
efter taxeringsvärdet, bör han väl äfven
62 II. 4
5o
Den 12 Februarii e. ra.
få låna efter samma värde, om han skall
kunna betala de dryga skatterne, och vi utfå
våra löner.
Herr von Hartmansdorff,August: Uti
handläggningen af det ärende, som utgör
föremål för närvarande Utlåtande, har jag
undandragit mig att deltaga, och i stället
sysslosatt mig med andra till Utskottets åtgärd
hörande frågor, dels derföre att jag,
som med Utskottets pluralitet varit oense
om hufvudsaken, icke velat vara mine värde
motståndare hinderlig i detaillernas skyndsamma
utarbetande, dels derföre att jag
hoppades, det deras möda skulle blifva fåfäng,
genom Ståndens ogillande af hufvudsaken.
Men då nu motsattsén inträffar, och
man måste befatta sig med detaljerne, har
jag visserligen mycket att dervid anmärka,
men vill ej uppehålla Ståndet dermed nu,
då jag får tillfälle att i Utskottet göra mina
anmärkningar. Jag hegärde således ordet
endast för att förklara, det mitt stillatigande
icke hör anses för något godkännande
af Utskottets förslag, vare sig rörande
upp- eller utlåningen.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LancltMarskalken gjord proposition
blef StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande, i anledning af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskottet återremitterad t.
Den 12 Februari i e. m.
5r
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf, anförde
skriftligen:
I anledning af ConstitutionsUlskottets
Memorial N:o 67, hvarest Utskottet till RiksStåndens
behandling öfverlemnat de motsatta
meningar, hvari Stånden stannat, rörande
förslaget till en ny TryckfrihetsFörordning,
får jag vördsammast hemställa, om ej
Högh Ridderskapet och Adeln skulle finna
för godt att inbjuda, dels det Högvördige
PresteStåndet att förena sig med de öfriga
tre Ståndens mening, att indragnings makten
hör upphäfvas; och dels det Hedervärda
BondeStåndet att instämma med de öfrige
tre Stånden i den meniug, att den nuvarande
Juryinrättningen bör i det nya förslaget
till Tryckfrihetsförordning intagas,
i stället för att, såsom ConstitutionsUtskottet
hade föreslagit, Tryckf rihetsmålen
skulle till Domstolarnes afgörande öfverlännäs.
Hvareftar Herr Cederschjöld munteligen
tilläde:
Jag anhåller att deuna motion måtte
få hvila på hordet tills ConstitutionsUtskottets
ofvannämnde memorial föredrages.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade nästa MånH.
4*
52
Den 12 Februarii e. m.
dag den 14 dennes eftermiddagen, genast vid
pleni början, företaga val af 7 Ledamöter
uti RiddarhusDirectionen.
Bifölls.
Föredrogs ånyo Herr Adlerstams, Gustaf
Ulric, den 3 dennes förmiddagen på
bordet lagde skrifteliga anförande, innehållande
upplysningar rörande värdet af dess
förre landtegendom Norrkärr och Strömsvik.
Herr Rosenblad, Bernhard: Sedan
BancoUtskottet ej mera har någon befattning
med denna fråga, hemställer jag, att
detta memorial mätte få läggas till handlingarne.
Hans Excellence Herr Gref ven och
LandtMarskalken hemställde, att Herr Adlerstams
ofvanberörde anförande måtte läggas
till liandlingarne, hvilket bifölls.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtskottets
den 2 dennes under N:o 386 afgifne,
och den 8 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtande, i anledning af väckt
motion om upphäfvande af Åkerbo Härads
dagsverksskyldighet under Kungsöhrs Kungsgård.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
a3 sistlidne Fehruarii under N:o 377 afgifne,
och den 4 dennes på hordet lagde Ut
-
Den 12 F e b r u a r i i e. m.
53
låtande, Öfver väckt motion, att, till Hästafvelns
förbättrande, medel måtte, i molin
af behofvet, få, under vissa bestämda villkor,
lånas utur den uti RiksgäldsContoret
befintelige så kallade HingstmedelsCassan.
Herr Munck af RosenschöldEberhard:
Detta Utlåtande tyckes bekräfta, att
StatsUtskottet, som varit så frikostigt med
anslag, hvilka icke åsyftat någon ekonomisk
fördel för Landet, är desto mera sparsamt
på medel till företag, som skulle medföra
redbart ekonomiskt gagn och i mångdubbelt
fall återgälda b vad som dertill förskottsvis
användes. Den motion, som föranledt
ifrågavarande Utlåtande, har Utskottet
tillstyrkt böra förfalla af skäl att Rikets
Ständer vid denna Riksdag redan en gång
bestämt den årliga summa, som till hästafvelns
förbättrande pröfvats erforderlig. Ehuru
jag ej så noga följt denna frågas behandling,
tror jag likväl, att allt hvad Ständerne
vid denna Riksdag beviljat till ett så
nyttigt företag, som Hästafvelns upphjelpande,
består i 7 eller 8,000 R:dr. Man
bör i sanning lyckönska sig om vår hästafvel
är så god, att till dess förbättrande
endast erfordras 7 å 8,000 R:dr; men då
förhållandet icke är så, och bär nu blott är
fråga om ett Låneanslag, instämmer jag fullkomligt
uti Friherre Silfverskölds mot Utlåtandet
afgifne reservation, och anhåller
följaktligen, att återremiss måtte beviljas,
54
Den 12 Febr u ari i e. ra.
så framt ej tre Stånd redan bifallit Utlåtandet,
hvarom upplysning benäget torde meddelas.
Undertecknad JRiddarhus-Secreterare:
I anledning af den siste värde Talarens begäran
får jag äran upplysa, ett Preste- och
BorgareStånden bifallit StatsUtskotlets nu
bär föredragne Utlåtande, och att målet bos
BondeStåndet ännu icke är afgjordt.
Herr Hjerta_, Guslaf Adolph; uppläste
följande:
Af StatsUtskottets förevarande Utlåtande
N:o 3yy inhämtar jag, att Utskottet afstyrkt
den af mig väckta motion, rörande
erhållande af lån lill upprättande af Ottenby
Stuteri, samt till inköp af, för flera provincer
högst behöfliga, Landtbeskällare.
Utskottet har egenteligen stödt detta afslag
derpå, att uti den af mig anvista Cassa ej
funnes större tillgång än 16,000 R:dr, och
att all Räntebetalning från RiksgäldsContoret
för berörde Cassa upphört, hvarjemte
Utskottet ansett, att, då Rikets Ilöglollige
Ständer vid denna Riksdag redan en gång
bestämt den årliga summa, som till Hästafvelns
förbättrande pröfvats erforderlig, min
motion borde förfalla.
Beträffande först ifrågavarande såkallade
IlingstmedelsCassa, får jag äran upplysa,
att, utom den Cassa-behållning, stor
Den 12 F e b r u a r i i e. m.
55
37,008 R:dr 35 sk. 3 r:st., hvilken, enligt
mitt förra memorial i detta ämne, blifvit
från Kongl. KrigsCollegium lill RiksgäldsContoret
aflemnad, har äfvenledes år 1820
en Cassabesparing, stor 10,5oo R:dr, på enahanda
sätt blifvit öfverlemnad, hvarförutan
den såkallade Skånska HingstpraemieCassan,
till ett belopp af 18,642 R:dr 2 sk. 2 r:st.,
äfvenledes enligt Rikets Ständers beslut, blifvit
uti RiksgäldsContoret insatt.
De Hästafveln tillhörige medel, som uti
RiksgäldsContoret sedan år 181 o blifvit insatte,
utgöra således 66,r5o R:dr 37 sk. 5 r:st.,
och enär för bela denna summa ännu årligen
5 procents ränta för Hästafvelns befrämjande
uppbäres, bar jag trott mig hafva skäl
förmoda Capitalets tillvaro, och ej kunnat
ana det vara nedsatt till under fjerdedelen
af dess primitiva belopp.
Hvad åter angår, att Rikets Högloflige
Ständer redan vid denna Riksdag bestämt
den årliga summa, som för Hästafvelns förbättrande
de pröfvat erforderlig, så torde
mig tillåtas dervid anmärka, att, enligt
min öfvertygelse, Rikets Ständer, ehuru väl
inseende att vida större anslag varit erforderligt
endast pröfvat hvad Statens tillgångar
för denna gång medgåfve att till detta
ändamål anslå, samt att, hvad uti min
ifrågavarande motion är hegardt i intet afseende,
om del beviljades, skulle medföra
någon tillökning i detta anslag.
Hvad jag begärt är blott ett lån, utan
56
Den 12 Februarii e. in.
Statens ringaste kostnad, och hvarigenom
möjlighet skulle beredas att göra productivt
det årliga anslag för Hästafvel», som Rikets
Ständer beviljat.
Utan detta lån blir resultatet af berörde
anslag uti mångfalldiga år nära omärkbart.
Om det deremot erhålles, så vågar
jag hoppas, att Rikets Ständer vid nästa
Riksdag skola finna väsendtelig nytta vara
vunnen af hvad de vid denna för Hästafvelns
förbättrande beviljat.
I den fasta öfvertygelse, att StatsUtskottet
vill bereda hvad för allmänt bästa godt
och nyttigt är, samt i det hopp att detsamma,
vid nogare öfvervägande, vili biträda
den af Friherre Silfversköld vid Utlåtandet
gjorde reservation, hvarigenom, enär
tillgång till lån uti den af mig anviste Gassa
nu mera saknas, det goda ändamålet i
alla fall skall vinnas, anhåller jag vördsamt,
att Utlåtandet måtte återremitteras. Jag gör
denna anhållan med så mycket större skäl,
som de af StatsUlskottets Hrr Ledamöter,
hvilka jag härom vidtalt, gifvit mig den
försäkran, att målets återbehandling för Utskotten
ej kunde upptaga betydelig tid. Jag
hoppas således, att Ridderskapet och Adela
ej måtte vägra denna återremiss, hvarå jag
ödmjukast får begära Hr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Det stod
ej i StatsUlskottets förmåga att tillstyrka clt
Den 12 Februarii e. m.
57
oinskränkt bifall till dea väckta motionen,
då dea värde motionären , såsom tillgång till
det begärda förskottet, augifvit en Cassa,
som nu mera icke finnes. Friherre Silfversköld
har, biträdd af några andra ledamöter
inom Utskottet, 'uppgjort ett annat förslag
till ändamålets ernående; jag lemnar
derhän, om detta förslag är öfverensstämmande
med Grundlagen: mig bar det förekommit
nog nära, som en ny motion, hvars
väckande inom Utskott Grundlagen bestämdt
förbjuder. Motionären anser ett bifall till
reservantens förslag icke lända Statsverket
till någon förlust. Utan att vilja motsäga
detta förmenande, hemställer jag, om icke
en sådan åtgärd, som den reservanten föreslagit,
kunde blifva en uppmaning till flere
Chefer inom administrationen att yrka
dylika förmoner, till äfventyrs på lika goda
skäl som de nu frambragte, och jag hemställer
vidare, huru vår StatsReglering derigenom
komme att se ut. För min del anser
jag det vara vådligt, och tillstyrker alltså
bifall till Utlåtandet.
Herr Nordenanckar, Gustaf: Jag kan
ej neka, att mig förefaller det ganska besynnerligt,
om Sländerne skulle anslå local
Lill en ny Stuteriinrättning, utan att anslå
några medel, eller ens bevilja ett lån, till
biträde vid uppsättande af Stuteriet. Hvad
skall man då med localen? Då en HingstmedelsGassa
verkligen funnits, och man ic
-
58 Den 12 Februarii e. m.
te kunnat visa alt densamma verkligen försvunnit,
samt någon förlust af det begärda
Lånet icke kan uppstå, anhåller jag att, till
detsammas beviljande, utan att derföre vilja
bestämma sättet, Utlåtandet mätte återremitteras.
Herr Riben: Hvad först angår den
siste värde talarens förebärande, att Utskottet
icke visat hvart den så kallade HingstmedelsCassan
tagit vägen, får jag bedja honom
kasta ögonen på Utlåtandet, hvarest
pag. 35o och 351, det heter: ”Hvad nu
”först angår den så kallade f. d. Allmänna
”HingstmedelsCassan, på hvilken motionä”ren
gifvit anvisning, så bar denna Cassas
”fordringar och contanta medel, till ett sam”manräknadt
belopp af 37,008 R:dr 35 sk.
”3 r:st blifvit, till följd af Riksens Ständers
”beslut vid 1809 och 1810 årens Riksdag,
”från Kongl. KrigsCollegium till Riksgälds”Contoirels
disposition öfverlemnad; men
”hvaraf nu endast återstår ett af nyssbemäl”te
Kongl. Collegio emot Inteckningssäker”het
utlånadt Capital af R:dr 16,000. Och
”i afseende på räntan, som, efter motionä”rens
uppgift, skall årligen till Kongl. Krigskollegium
erläggas å förrberörde, till Riks”gäldsContoret
lefvererade Summa, af 37,008
”R:dr 35 sk. 3 r:st., så har, i följd af den
”vid i8a3 års Riksdag skedde Stäts-regle”ring,
all ränte-utbetalning från Riksgäldskontoret
af f. d. Allmänna llingstmedels
-
Den 12 Februarii e. m.
%
”Cassan med sistnämde år upphört.” Häraf
måtte således vara klart att medlen ingått
i RiksgäldsContorets allmänna rörelse. Sju
Tusende R:dr hafva af Ständerna blifvit
uppförde i stat för det ifrågavarande ändamålet,
att årligen utgå, och jag fruktar att
ett antagande af reservantens förslag, skulle
blifva ett för framtiden alltför vådeligt praejudicat;
hvadan jag förnyar min anhållan
om bifall till Utlåtandet.
Herr Nordenanckar: Den siste värde
Talaren hade kunnat bespara sig mödan att
uppläsa en del utaf Utlåtandet, emedan jag
verkligen förut läst det helt och hållet. Jag
har aldrig föreslagit hvar medlen skola lagas,
blott fäst uppmärksamheten på orimligheten
af att anslå local till en Stuteriinrättning,
utan att till Stuteriets uppsättande
bevilja ens ett lån. Ytterligare torde
jag få erindra, att om det lån, Friherre Silfversköld
i sin reservation föreslagit, beviljas,
så blir Capitalet inom 5 år återbetalt,
och StatsYerket kan icke lida någon förlust
af denna utväg att befrämja en allmänt gagnelig
inrättning.
Herr Grefve Brahe, Magnus: Jag förenar
mig med de Herrar, hvilka anhålla
om återremiss af ifrågavarande Utlåtande,
och hoppas att, då Utskottet redan ernottagit
återremiss från ett Stånd, Utskottet
benäget fäster afseende å Friherre Silfver
-
Den 12 Februarii e. ra.
skölds reservation. Det är det enda sätt,
hvarigenom, enligt min öfvertygelse, de välgörande
åsigter, hvilka Rikets Ständer vid
detta Riksmöte hj^st för hästafvelns i Riket
förbättrande, kunna komma alt få en önskad
verkan, och, då man vill saken, hör
man väl äfven vilja medlen. Jag anhåller
således vördsamt hos Herr Grefven och
LandtMarskalken om proposition på ålerremiss.
Herr Munck af RosenschöldEberhard:
Den del af Utlåtandet, som redan blifvit
uppläst af Herr Riben, upplyser väl, att
räntebetalningarne af RiksgäldsContoiret för
HingslmedelsCassan sedan sistlidne Riksdag
upphört, men det hindrar icke Ständerne
att nu besluta, det de åter skola börja; och
det är med detta tillägg till mina förra anmärkningar,
som jag anhåller, att Utlåtandet
må återförvisas till StatsUtskottet.
Friherre Silfver skölda Carl: Om ändamålet
anses för vigtigt, hvilket jag ej hort
bestridas, hvarken här eller inom Utskottet,
så torde man ej böra fästa sig vid de
första svårigheter, som möta för medlens
anskaffande. Herr Riben har sagt, att min
reservation åsyftar förändring i motionen,
men Herr Hjertås förslag har gått ut på att
skaffa penningar till upphjelpande af Hästafveln,
och jag söker äfven samma mål,
fastän, då HingstmedelsCassan icke befanns
Den 12 Februari i e. m.
6r
tillräcklig eller disponible, jag tog mig friheten
uppgifva ett annat sätt till sakens befordrande.
Det enda verkligen betänkliga
skäl, som finnes emot mitt förslag, är det
jag sjelf upptagit i min reservation, eller faran
af prejudicat att anticipera på Statsanslag;
men jag tror den i förevarande fall,
icke vara stor, da lånet, enligt mitt förslag,
är betalt inom 5 år, och fullt motväges
af den Statsekonomiska fördel som
sökes. Jag yrkar alltså äfven ålerremiss af
Utlåtandet.
Herr Hjerta: Förekommen af Friherre
Silfverskjöld vill jag blott tillägga, att
räntan å Hingstmedels-Cassan verkligen i
denna stund erlägges från StatsContoiret.
Jag förnyar min anhållan om återremiss,
och yrkar att Friherre Silfverskjölds reservation
måtte tagas till grund för det nya
Utlåtandet.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridd. och
Adeln ansåg Stats-Utskottets ifrågavarande
Utlåtande böra, på grund af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Föredrogs ånyo följande Förstärkta StatsUtskottets
den 6 dennes aflålne och den S
Den 12 Februnrii e. in.
tlerpåföljde eftermiddagen på bordet lagde,
memorial:
N:o 394. Angående verkställd votering
i vissa frågor, hörande lill stora SjöTullsBevillningen.
N:o 390. Angående Städernas SaluAccis.
N:o 396. Angående Bevillnings-frihet
för vaktare vid Flygsandsfälten i Halland.
N:o 397. Angående portoafgiften för
Inrikes Brefvexlingcn.
N:o 3q8. Angående verkställd omröstning
i frågan om Tull å spannmål.
Och fann Ridderskapet och Adeln, uppå
derom af Hans E.xceUence Herr Grefven
och LandtMarskalken framställde serskilte
propositioner, att ifrågavarande fem
memorial borde lill BevillningsUtskottet öfverlemnas.
Föredrogs ånyo Hr af Ekenstams, Israel,
den 11 dennes eftermiddagen på hordet lagde
hemställan, att, sedan Bevillnings- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 1 sistlidne October under N:o 21, afgifne
Betänkande rörande Paket- Post- och
Forvagnslnrättning, blifvit den 11 sistlidne
November eftermiddagen af Ridderskapet
och Adeln bifallit, Ridderskapet och
Dan 12 Febru nr ii e. m.
63
Adeln måtte inbjuda Yälloflige BorgareStåndet
och Hedervärda BondeSlåndet att med
Ridderskapet och Adeln uti berörde beslut
sig förena.
Herr Tham, Volrath: Förhållandet är
alldeles så, som Herr af Ekenstam uppgifvit,
och jag anhåller blott få upplysa, alt
Bevillnings- och EkonomiUtskottens Memorial
rörande denna fråga är färdigt, och
redan denna afton torde lill Stånden inkomma
för att bordläggas, emedan i förmiddags
endast felades underskrifter; men om ej så
skulle ske, får jag fästa Ridd. och Adelns
uppmärksamhet derpå, att detta Memorial,
jemte tillkännagifvande att två Stånd stannat
emot två, innefattar hemställan, att frågan
må förfalla, och att, om något ändamål
skall vinnas, det är oundgängligen nödvändigt,
att inbjudningen bifalles och genast
expedieras, på det den måtte kunna
förekomma i de öfrige Stånden, före oraförmäldte
Memorial.
Herr af Ekenstam, Israel: Då jag genom
slutet utaf Herr Tharas yttrande finner,
att han, i afseende på den af mig föreslagne
inbjudning, helt och hållet delar
min åsigt, får jag nu endast förnya min
derom förut gjorde hemställan.
Hans Ecccellence Herr Grefven och
LarultMarskalken hemställde, om Ridder
-
64
Den 12 F e b r u a r i i c. rn.
skåpet och Adela behagade bifalla Herr af
Ekenstams berörde hemställan.
Ropades Ja.
Vid förnyad föredragning af förstärkta
StatsUtskottets den io dennes under Nro
3qq aflåtne, och den ii derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde Memorial, angående
verkställd omröstning i frågan angående
försäljningen af de arne Kronan tillhörige
Krigsskeppen Tapperheten och af Chapman;
fann Ridderskapet och Adeln, att berörde
memorial borde till StatsUtskottet öfverlemnas.
Föredrogos ånyo och gillades följande
StatsUtskottets den 4 dennes afgifne, och
den 8 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtanden:
N:o 3()0. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under Nro 272,
förut meddeldte Betänkande öfver RiddarhusDirectionens
framställningar, dels om
tryckning af RiddarhusDirectionens protocoll
öfver justeringen af Ridd. och Adelns protocoll,
och dels om anslag till upprättande
och tryckning af Register öfver Ridderskapets
och Adelns protocoll m. m.
Nro 391, I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga remiss uppå BergsCollegii underdåniga
Berättelse angående Löfås Silfververk.
Nro
Den 12 Februarii e. m.
65
N:o 392. I anledning af verkställd revision
af KrigsfondsredogÖrelsen från den
3r October 182D till samma tid 1827.
Föredrogs ånyo och bifölls Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottets den 2 dennes
under N:o 177, afgifne och den 8 derpåföljde
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af väckt motion 0111 en
underdånig skrifvelse lill Kongl. Majit med
anhållan om vidtagande af Ekonomiska författningar
till välmågans återförande och
Landets förkofran.
Ånyo föredrogs Stats- och Bevillningsutskottens
den 5 dennes under N:o 125 afgifne
och den 8 dennes eftermiddagen på
hordet lagde Utlåtande i anledning af gjorda
anmärkningar vid Utskottens Betänkande
N:o 87, om Curhusafgiften, m. m.
Herrar Munck af Rosenschöldj Eberhardt
och Uggla, Carl Wilhelm., anhöllo, att
delta Utlåtande måtte ytterligare få hvila
på hordet.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Marskalken förklarade,
att, då flere Ledamöter begärt att
Stats- och BevillningsUtskottens ifrågavarande
Utlåtande måtte ytterligare få hvila på
62 II. 5
Den ia Februarii e. m.
bordet, detsamma komme att, enligt 4,9 §
Riksdagsordningen, derstädes blifva li vilande.
Justerades 4 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i plena den
11 dennes för- och eftermiddagen fattade
beslut, samt i Prot.Utdrag för detta plenum,
innehållande Ridderskapets och Adelns
beslut om inbjudning till Borgare- och BondeStånden
att instämma i Ridderskapets och
Adelns rörande Bevillnings- och Ekonomiutskottens
Betänkande N:o2i fattade beslut.
Upplästes följande från nedannämde
Utskott inkonme memorialer:
Från Bevillnings-Utskottet :
Af den io dennes:
N:o 6g. I anledning af anmärkningar
vid Betänkandet N:o 62, med förslag till
reglementariska föreskrifter i afseende på
Bränvinsskattens utgörande efter tillverkningen.
Frän Bevillnings-, Lag- och EkonomiUtskotten
:
Af den 10 dennes:
N:o 34. Med förslag till sammanjemkning
af respective RiksStåndens olika Beslut
i fråga om Kongl. Stadgan för Inrikes Tullförpassning
och Bevakning.
Den 12 F e b r u a r i i e. m.
67
N:o 35. I anledning af RiksStåndens
olika beslut, rörande Paket- Post- och Forvagns-Inrättningen.
Lades på bordet.
Högloflige Ridd. och Adeln åtskiljdes
klockan half till 10 ora aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen d. i5 Februarii i83o.
Plenum klockan half till 10 Förmiddagen.
Herr Bruncrona} Gustaf Adolph, uppläste
följande:
Med anledning af StatsUtskottets Utlåtanden
N:ris 383 och 384 > angående sättet
för upptagande af ett Statslån och den inflytande
summans utlåning åt enskilte, har
jag ansett mig böra fästa Utskottets uppmärksamhet
på följande omständigheter*
På det skakningeh i penningeförhållanden
ej måtte blifva allt för stark och för
en mängd medborgare tryckande, tillstyrker
jag på det högsta bifall till hvad Herr
Ci H. 5 *
G8
Den i5 Febr nar i i f. m.
von Troil lärer föreslagit, att nemi. maximibeloppet
af upplåningen för hvarje år må
blifva högst femtedelen af bela upplåningssumman,
i millioner R:dr i silfver, icke såsom
Utskottet föreslagit, eller att samma upplåning
ovillkorligen inom arne år borde upptagas.
Genom rörelse-Capitalets tillväxt innom
för korrt tid, med icke mindre än 5fmillioner
R:dr Banco, och möjligtvis någon
del mer eller mindre af lika många millioner
i räntebärande papper, som derföre
skulle utgifvas, blefve myntvärdet relativt
till varupriserne allt för mycket nedsatt,
och desse stegrade till en böjd, som kunde
hafva betänklige följder, äfvensom utlåning
på en gång i för stor skala skulle
åstadkomma villervalla och förlust, i synnerhet
brydsamme och kännbare för små Capilalister
och fromma Stiftelser, hvilkas capitaler
möjeligen derigenom komme att på
en gang uppsägas, under saknad utväg för
desse långifvare att annorstädes säkert dem
förränta eller använda. Dessutom, då lånebiträden
få inskränkas ända till 3oo R:dr,
kunna låneacterne blifva nog många, och
erfarenheten i penningeverk har visat, hvad
tid och möda som fordras, att bringa sådane
lånehandlingar till fullständighet, och
hvarvid uppmärksamheten i betydelig nion
måste ökas då transporter af inteckningar
för enskilde lån äro egenteligen de, som skola
emottagas och granskas. Det är emedlertid
angeläget, att desse handlingar äro
Den 15 F e b r u a c i i f. ni.
69
complelte innan contraherad upplåning går
i verkställighet, på det ej betydlig ränteförlust
må för Staten äfventyras.
Likaledes, och dels på det rubbningen
i omförmälte förhållanden ej måtte blifva
för häftig, dels att förlust för staten ej måtte
uppkomma, synes lånesumman för ingen
del böra öfverskjuta de föreslagne ^:delarne
af den fasta pantens taxeringsvärde, utan
fast mera nedsättas till f:del af samma värde,
på grund af hvad i Banken och andra
allmänna cassör, till följe af erfarenhetens
lärdomar, iakttages. Fastighetsvärden kunna
på en tid af 3^ år undergå betydeliga
förändringar. Inom en vida kortare, ägde
sådant rum med hus i Götheborg och Carlshamn,
hvarigenom, oakladt den nedsättning
i värdet, som uppkom af värdering enligt
så kallad Bancomethod, Banken ändock vid
försäljning af sina panter geck förlustig en
del af sine fordringar. Oförutsedde omständigheter
kunna, i afseende å fastigheter på
landet, hafva enahanda påföljd undertidens
längd, hvilket äfven 1823 års Ständer i
25:tc § af BancoReglementets 4-de afdelnings
4 Art. förutsatt såsom möjlighet.
Nödvändigt torde vara, att, i öfverensstämmelse
med samma BancoReglemenle,
det uttryckligen måtte sLadgas af hvilken
natur den fasta egendom bör bestå, sorn
får belånas. Detta gäller i alla Lånereglementen.
Äfvenledes synes en särskild belåningsgrund
böra följas för Jernbruk, hvil
-
7°
Den i5 Febni arli f. m
-
ket i BancoReglemenlet jemväl finnes föreskrifvet.
Berörde reglemente behöfde i dessa
afseenden blott i allmänhet åberopas.
Utskottet bar i ingressen af dess utlåtande
N:o 384 nämnt, att omsättning af
äldre skuldförbindelser egenleligen borde afses.
Med omsättning i allmänna lånefonder
menas vanligen, att köpare af en fastighet
ikläder sig säljarens ansvarighet, och på sitt
namn öfverlager den intecknade skuldförbindelsen.
Här åter lärer meningen med
omsättning vara den, att ett förut inlecknadt
lån med det i RiksgäldsContoret upptagne
må inlösas, och alt den förre långifvarens
lånehandlingar och lätt transporteras
på RiksgäldsContoret. Den mot vanligt
bruk nyttjade benämningen, såsom i det hela
icke oriktig, emedan i ena fallet ombyte
skei- af låntagare, och idet andra af långifvare,
kan vara likgiltig, hälst rätta förhållandet
upplyses längre fram i Utlåtandet;
men delta gäller mindre i en annan
omständighet. Utskottet har nemligen förbigått
medgifvande af såkallad postponering,
hvarigenom, utan behof af de intecknade
lånens uppsägning, desse kunde fortfara att,
hälst efter RiksgäldsContorets lån, i egendomen
vara qvarstående, så framt vederbörande
derom vore ense. Någon minskning
i nu intecknade Capitälers uppsägning,
som eljest genom den nya låneanstalten klefve
en ovillkorlig följd, skulle såmedelst vara
att hoppas.
Den i5 Februarii f. m. 71
Då viel lånehandlingars ingifvande det
i första punkten stadgas, att bestyrkta afskrifter
blott behöfva ingifvas enär öfverby
ttning af inteckning sättes i fråga, måste
sådant utan tvifvel blott afse bestämmande
af lånerätteu, för hvars verkställighet
sedermera ett nödvändigt villkor måste
vara, att den gamla intecknade reversen, behörigen
transporterad, jemte låntagarens egen,
i liufvudskriften ingifvas. Man kan väl ledas
till denna slutsatts af de följande perioderne
i momentet; men detta är dock en
hufvudsaklig omständighet, som måhända ej
bordt förbigås, hälst transporter af inteckningar
för enskilta lån icke böra emottagas
i Banken, och författningarne angående
Bancolån således i denna del ej lemna upplysning.
Jag inser ej hvarföre låntagare i RiksgäldsContoret,
vid afbördande af ränta och
capitalprocent, skola blifva mera gynnade
än de äldre fastigbetslåntagarne i Banken.
Det heter ju, att försträckningarne i båda
fallen skola vara till jordbrukets förmån.
Sådane olikheter innefatta orättvisa. Förhållandet
var af särskild beskaffenhet med
afbetalningarne å de nyare Bancolånen, som
i verksilfver skulle erläggas, hvarvid billigt
var, att deposition fick ske i Ränterierne;
men hvad angår de lån, som från RiksgäldsContoret
komma att utgå, så böra antingen
deras innehafvare underkastas samma åligganden,
som innehafvarne af de äldre Banco
-
73
Den 15. Februarii f. na.
lånen, eller ock de äldre låntagarne i Banken,
lika med låntagarne i RiksgäldsCoutoret,
i LandtRänleriernc kostnadsfritt få göra
sina inbetalningar. Händelsen i Carlstad
synes likväl, så för det ena, som för
det andra Verket vara varnande.
I 7:de momentet af Utlåtandet N:o 384
nämnes,att lån skola beviljas i den ordning
handlingarne blifvit behörigen completterade,
alternatift antingen i RiksgäldsContoret,
eller hos Konungens Befallningshafvande.
Jag tror följande ord borde tilläggas: sedan
desse handlingar, remitterade till hernö läte
Cantor, derstädes blifvit godkände. I annat
fall skulle godkännandet öfverlemnas till
Konungens Befallningshafvande i hvarje län,
hvilket icke torde öfverensstämma med behörig
form och ett långifvande penningeVerks
fullkomliga säkerhet.
Någon närmare utveckling torde egde
momentet af Utlåtandet fordra. Månne icke
de föreskrifter kunde åberopas, som vid
denna Riksdag blifvit beslutade i afseende
å försäljning af Bankens panter? För öfrigt
borde, efter min tanka, stadgas, att
den person, som 3:ne gånger blifvit lagsökt,
så ätt hela LåneCapitalet till betalning förfallit,
icke under något villkor sedermera
må blifva Statens gäldenär, ehuru god pant
lian än må erbjuda.
Det skulle icke varit utan interesse om
Utskottet bifogat en uträkning, huruledes på
13(;n i5 Febr uar ii 1. m.
73
37 år, genom högre årlig ränta och Capitalafbetalning,
hvilka genom Utlåningen infila
, det lån RiksgäldsContoret äger upptaga
* till fullo skall blifva liqvideradt. Utskottet
har troligen dervid upptagit alla omkostnader,
och måhända äfven bordt förslagsvis
och öfverhufvud beräkna någon afkortning
för tillfälliga förluster af en eller annan
orsak.
Utskottets förslag att samma tjenstemän,
sorn befatta sig med Jånevigilancen i Banken
, skulle öfvertaga den i RiksgäldsContoret,
synes vara så omoget och förhastad t,
att det näppeligen till bemötande förtjenar
upptagas. Utom olämpligheten att tjenstemän
i olika Verk skulle användas till befattningar
alldeles oberoende af hvarandra, hvilket
jemväl slår i strid, hvad Banken angår,
med 4 § i 3 artikeln af 4 afdelningen i
dess nuvarande reglemente, så lärer lånevigilancen
i Banken fullkomligen upptaga de
personers lid, som dermed hafva att skaffa,
äfvensom det icke lärer kunna åläggas någon
tjensteman, att, utan sitt begifvande, utöfva
annan tjenstepligt, än den som åtföljer
bans redan erhållna fullmagt eller förordnande.
Det är väl att till Fullmägtige i RiksgäldsContoret
öfverlemnas, att på förmånligaste
villkor upptaga ett lån. Men beror
sättet af vederbörandes välbehag, deras individuella
åsigt och den tydning dc behaga
gifva åt resultatet, så kunna accorder och
y4 De 11 l5 Fe b r u a r ii f. ra.
liqviiler uppgöras, på sätt någon gång annorstädes
förut handt, som kunna försvaras
och äfven låta väl, men som troligen kunnat
utslå bättre. Enkla allmänna föreskrifter
höra önskas håde af Fullmägtige och deras
Principaler, enär de utan svårighet kunna
meddelas. Kungörelse i in- och utländska
Tidningar, att förseglade anbud inom
viss tid måga göras, med å RiksgäldsContorets
sida förbehållen rättighet att dem pröfva,
för att derefter antingen antaga eller förkasta
dem, lärer vara en lika vanlig, sorn
naturlig utväg att komma till målet, och
hvilken således torde böra Hrr Fullmägtige
föreskr ifvås.
Dessa mina anmärkningar anhåller jag
måtte åtfölja den beslutade återremissen.
Örn jag vidrört något, som möjeligen af andra
redau blifvit anmärkt, torde sådant benäget
öfverses af den anledning, att jag icke
öfvervarit hela discussionen i ämnet.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
I anledning af det nyss uppläste anförande
anhåller jag få beledsaga det med
den anmärkning, att icke alltid en ökning
i rörelsecapitalet gifver anledning till högre
varupriser, så framt det användes till
produetionen, hvarigenom en ökad varumängd
uppkommer. Jag yttrar detta äfven
efter egen erfarenhet. Jag fann nyligen i
Paris, der rörelsecapitalet är så många gånger,
i proportion till folkmängden, större än
Den 15 F e b r u a r i i f. m.
i Stockholm, priserne på lifsmedel, och de
liesta varor mycket lägre än här; men år
1812 i Berlin, d er penningebristen den liden
var stor, nämnda priser betydligen högre,
än i Stockholm.
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven
oell LandtMarskalken framställd proposition
beslöt Ridderskapet och Adeln, att
dessa yttranden skulle åtfölja den, sista plenidag,
af Ridderskapet och Adeln beviljade
återremiss af StatsUtskottets Utlåtanden N:ris
383 och 384, det förra angående sättet för
upptagandet af det Statslån, Utskottet i serskildt
Betänkande N:o 082 föreslagit Rikets
Ständer, och det sednare angående så väl
sältet för utlåningen af de medel, hvilka
genom upptagandet af berörde lån skola för
RiksgäldsContorets Fullmägtige blifva disponible
till låns utgifvande emot inteckning
i Jordegendom å landet och i Städerne,
som visse allmänna föreskrifter i detta hänseende
för bemälte Hrr Fullmägtige.
Ånyo föredrogs BancoUtskottets den 3o
sistlidne Januarii under N:o io5 aflåtne och
den 11 dennes eftermiddagen på bordet legde
Memorial, med sammanfattning af de
beslut, som från RiksStånden ingått öfver Utskottets
Betänkanden N:ris 4 9, 5o, 51, 5a,
samt Utlåtandet N:o 82, angående reglering
till nästa Riksdag af den genom Banken liiL—
Den 15 F e b r u a r i i f. rn.
lills besörjda Lånerörelse, hvilka beslut blifvit
och blifva till efterrättelse meddelade
och dessförutan ordagrannt inlagas i BancoReglementet,
jemte förslag till jemkningar
och OmröstningsPropositioner för så vidt
dessa beslut ej gifvit bestämda resultat till
verställighet.
Uppå serskilte af Hans Excellence Herr
Grefven och LancltMarskalken framställde
propositioner, blefvo så väl hvad Utskottet i
nämnde memorial yttrat och tillstyrkt af
Ridderskapet och Adeln bifallit, som de
föreslagne omröstnings-propositionerne godkände.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMar skalken yttrade, att sedan desse
omröstnings-propositioner nu blifvit godkände,
nödvändigheten fordrade, att ledamöter
till BancoUtskottets förstärkande utsåges. Då
Utskottet vore sammansatt af 9 ledamöter
af hvarje Stånd, erfordrades 21 personer,
likaledes af hvarje Stånd, till dess förstärkande,
hvarjemte, i händelse af någon ledamots
förfall, 6 Suppleanter vore af nöden.
Hans Excellence hemställde således,
om Ridderskapet och Adeln nästkommande
Thorsdag den 18 dennes behagade företaga
val af 27 personer till BancoUtskottets förstärkande,
af hvilka de 21, hvilka erhölle
de fleste rösterne, blefve Ordinarie Ledamöter,
och de 6 öfrige Suppleanter.
Bifölls.
%
Den 15 F e b r u a r i i f. m.
77
Föredrogos å nyo och biföllos BancoTJtskottets
den 3o sistlidne Januarii afgifne,
samt den ix dennes eftermiddagen på bordel
iagde nedannämnde memorialer.
N:o 106. Angående ett från Herrar
BancoFullmägtige till BancoUtskottet ingifvet
förslag lill BrandR.eglemente för Banken.
N:o 107. Med förslag lill reglementariska
föreskrifter i afseende på en skyndsam
utmyntning af Bankens tillgångar i silfver
och guld, och hvad härmed för öfrigt
gemenskap äger.
Företogs till pröfning Stats-Utskottets
xlen 2 dennes under N:o 385 afgifne och
den 8 derpåföljde eftermiddagen på hordet
lagde ytterligare utlåtande angående af Marstrands
stad sökt ersättning för utgjord inqvartering.
Friherre Sprengtporten j, Jacob TT ilhelm:
Jag får anhålla att Grefve von Sch wenns
reservation hlifver uppläst, och att, i
händelse något Protocolls-Utdrag i ämnet
ifrån BorgareStåndet är ankommet, det äfven
måtte blifva uppläst, då Ridderskapet
och Adeln törhända skulle vilja taga Grefve
von Schwerins reservation till grund för
sitt heslut.
Grefve von Schwerins reservation hlef
derefter uppläst.
78
Den i5 Februarii f. m.
Undertecknad Riddarlius-Secreterare:
BorgareStåndet liar bifallit Utlåtandet ut in
Protocollo; men protocolls-utdraget är ej
nu till hands; PresteStåndet har helt enhelt
bifallit, och BondeStåndet alslagit detsamma.
Friherre Sprengtporten: Enligt den
kännedom af förhållandet, som jag tror mig
äga, lärer BorgareStåndet hafva tagit Grefve
von Sehwerins reservation till grund för
sitt beslut. Jag hemställer, om icke Ridderskapet
och Adeln ville fatta enahanda
beslut, och bevilja i ett för allt 9000 R:dr.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken framställde proposition lill
bifall å Utskottets Utlåtande.
Ropades Nej.
Hans Excellence hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade afslå Utskottets
ifrågavarande Utlåtande, samt instämma
uti det förslag, Grefve von Schwerin uti sin
reservation framställt.
Ropades starka Ja, blandade med några
få Nej.
Herr von Hartmansdorff,, August: Grefve
von Schwerins reservation åsyftar, att
en viss summa skulle erbjudas, emot hvilken
staden Marstrand afst.ode sine anspråk;
emedan man hoppas att stadens nöd skall
Den i5 Februarii f. m.
79
föranleda honom att afstå från sin öfriga
fordran. Jag hemställer, om det är Staten
värdigt alt så behandla fattiga fordringsägare?
Då Staten måste hafva för regel att
fördra sitt fullt ut, så hör den äfven betala
fullt ut. I närvarande ögonblick är det
väl icke ulredt, huru stor summa, staden
verkeligen har att fordra; men huru länge
skall man afspisa fordringsägaren med det
flere gånger upprepade svaret att hans fordran
ej vore utredd? Utskottet har föreslagit,
att | af den uppgifna fordran skall betalas
i afräkning på hvad som framdeles
kan utrönas vara den verkliga. (Man synes
således hafva gått en hillig medelväg;
hvarföre jag tillstyrker, att Ridderskapet och
Adeln måtte bifalla Utlåtandet.
Herr Munck af Rosenschöld , Eherhard:
Jag får i allo instämma i den siste
talarens yttrande. Bifaller man Utlåtandet,
så får Marstrand straxt något, och kan sedan
få full liqvid, men om reservantens
mening antages, kan det dröja länge, innan
något fås. Han har ansett Rikets Ständer
icke värdigt att, genom ett, gång efter annat,
gifvit förklarande, det frågan icke vore
tillräckligen utredd, uppskjuta slutliga
liqviderandet af fordran, men jag förundrar
mig att samma reservant ansett det vara
Rikets Ständer värdigt, att söka få afprutning
på hvad Staten är skyldig Marstrand,
och att således begagna stadens nöd, för
8o Den 15 Februari i f. m.
att fä en afskrifning å den obestridliga fordran
, som Marstrand äger. Jag tillstyrker
bifall å Utlåtandet, äfven emedan det icke
utesluter möjligheten för Staden, att få sin
fordran till fullo godtgjord.
Friherre Sprengtporten: För min del
skall jag ej lägga vidare hinder i vägen för
utöfningen af Ridderskapets och Adelns ädelmod.
Med Herr von Hartmansdorff skulle
jag instämma, om det vore fråga om en utredning
utan förskott; men staden är belåten
med att emottaga den summa, hvarom
fråga är. Den Riksdagsmart, som representerar
staden, har ej väckt anspråk på mera
än 5 af den uppgjorde fordran. Af desse
skäl har jag ansett mig böra instämma i
Grefve von Schwerins reservation. Det kunde
vara möjligt, att, då frågan blir utredd,
man komme till det resultat, att fordran
kanske blir mindre. Af desse skäl har reservanten
trott, att den kunde uppgöras genom
accord; men jag får förklara, att jag
ej ytterligare skall bestrida anslaget.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan dt Marskalken förklarade, det han tyckt
sig finna, att Ridderskapet och Adelli bifallit
den senast af Hans Excellence framställda
poposition till afslag å Utskottets Utlåtande,
och instämmande uti Grefve von Schwerins
förslag.
Herr
Den 15 F e b r u a r i i f. m.
81
Herr von Hartmansdorff ytlrade, att
han i sådant fall begärde votering.
Grefve von Rosen j Axel: Då jag i
detta Stånd, när Utlåtandet återremitterades,
var orsaken att icke någon mindre
summa kommit i fråga än den af 35,ooo
R:dr, så tillhör det mig Vid detta tillfälle
alt instämma med Herr von Hartmansdorff
deruti, att hela beloppet borde utgå efter
den liqvid, som kan uppgöras. Jag finnér
mig böra gifva tillkänna, hvarföre jng dock
kunnat medgifva en mindre summa. Det
härrörde deraf, att populationen mycket
minskats sedan krigstiden, då fordringsanspråken
uppkommo, och att således summan
kunde tåla afprutning. Men då Utskottet
tillstyrkt, att pooo R:dr förskottsvis
skola utbetalas, i afräkning å den ersättning,
som, efter skeende utredning, kan
varda staden tillerkänd, kan jag ej annat
än förena mig i hvad Herr von Hartmansdorff
yttrat, och begära votering. Contrapropositionen
anhåller jag måtte blifva den
mening, för hvilken Friherre Sprengtporten
talat.
Friherre Sprengtporten: Jag anhåller
endast, att i propositionen måtte tilläggas,
att den summa, som bestämmes, är 9,000
R:dr, eller i full öfverensstämmelse med
hvad BorgareStåndet beslutat.
62 H. 6
8a
Den 15 F e br u a r i i f. m.
Herr von Hartmansdorff: Jag får blott
anmärka, att jag icke hade begärt, votering,
om icke Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarat, det motsattsen af min mening varit
bifallen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att då Han
tyckt sig finna, att Ridderskapet och Adeln
bifallit den af honom senast framställde proposition,
kunde han ej framställa någon
annan.
Herr von Hartmansdorff: Om Herr
Grefven och LandtMarskalken ville förnya
sin proposition, så, enär den ledamot, som
yrkat den motsatta meningen, sagt sig ej
vara angelägen om votering, kunde meningarne
kanske förenas.
Herr Tham, Wollrath: Jag får ärligt
erkänna, att jag lofvat representanten för
Marstrand att understödja det beslut, som
BorgareStåndet fattat, hvarföre jag får begära
votering.
Herr von Hartmansdorff: Då Herr
Tham förklarat, att Riksdagsmannen för Marstrand
önskade, att BorgareStåndels heslut i
saken äfven måtte blifva Ridderskapels och
Adelns; och RiddarliusSecreteraren förklarat
att BorgareStåndet beslutat ut in protocollo,
anhåller jag att få höra huru protocollet
lyder.
Den 15 F e b r 11 a r i i f. m.
83
Undertecknad Riddarhus-Secreterare:
BorgareStåndets protocollsutdrag, som blifvit
eftersökt, liar nu funnits, oeb innehåller:
att BorgareStåndet, den io dennes, med
ogillande af StatsUtskottets Utlåtande N:o
385, beslutit, att Staden Marstrand må af
RiksgåldsContorets medel utbekomma, såsom
ersättning för sin från utgjord inqvartering
liärledda fordran hos Slaten, en summa af
gooo R:dr Banco, hvarigenom Marstrand
skall anses vara för omförmälde anspråk till
fullo godtgjord.
Herr von Hartmansdorff: Anlednin
gen
till den önskan, Marstrands Riksdagsman
yttrat måtte vara frugtan att staden,
om den ej får detta, måtte gå misste om
alltsammans. För att ej möjligen ådraga
staden ett sådant äfventyr skall jag, om Ridderskapet
och Adeln vill instämma i BorgareStåndets
beslut, icke yrka votering.
Friherre Cederström, Jacob: Jag ämnar
ej yrka votering för bifall å Utskottets
Utlåtande; men om Ridderskapet och Adeln
instämmer i BorgareStåndets beslut, skall jag
reservera mig emot ett sådant beslut, att,
på grund af en Riksdagsfullmäktigs yttrande,
Rikets Stander afgöra om en corporations
fordran, utan att Fullmägligen visat
sig vara särskilt befullmägtigad att i ämnet
göra eller låta på stadens vägnar.
6a H. e*
84
Den i5 Februarii f. ra.
Herr Hjerta j Gustaf: Jag förenar mig'
i den åsigt Friherre Cederström framställt.
Det skulle vara oformligt om Rikets Ständer
sade, att en stad skulle vara nöjd med | af
dess fordran. Jag tror ej vår bankrutt vara
så förklarad, att vi äro berättigade till
en sådan åtgärd. Jag förenar mig uti att
snarare bifalla Utskottets Utlåtande, som
förutsätter att saken skall blifva utredd.
Om ock det ännu ej lyckats sedan 1814»
måtte det väl dock en gång kunna ske, derest
staden bar någon fordran. Har den
åter ingen fordran, så, ehuru jag visserligen
känner att den behöfver understöd, bör
det icke lemnäs på sådant sätt. Jag vågar
alltså tillstyrka bifall å Utskottets Utlåtande.
Herr Rosenblad j Bernhard: För mia
del kan jag ej annat än instämma i BorgareStåndets
beslut, och tror, att man derigenom
tillfredsställt rättvisa och billighet.
Frågan kan ej anses annorlunda än såsom
ett compromiss-anbud, som staden kan antaga
eller ej, efter behag. Om staden ej antager
det, blir det högst tvifvelaktigt om
Staten, eller Städerne i allmänhet, böra betala
ersättningen. Jag tror då, att äfven
staden bör vara bäst belåten med Grefve
von Schwerins förslag.
Herr Lefre'n, Johan Pehr: För att
undanrödja den oformlighet Friherre Ceder
-
Den i5 Februarii f. ni.
85
ström omtalat, hemställer jag, om icke det
tillägg kunde göras till BorgareStåndets beslut:
selvida Staden förklarar sig dermed
vara nöjd. Då är o alla rättsanspråk uppfyllde.
Om staden säger, att den ej dermed
är nöjd, må den processa tills Domedagen
kommer.
Herr Rothlieb, Axel Fredrik: Jag förenar
mig med Herr Lefren, och tillstyrker
antagande af BorgareStåndets beslut.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag kan
ej instämma i Herr Lefréns förslag, emedan
resultatet blir, att man skall begagna
Marstrands behof, för att få staden att ingå
på en eftergift af en del af dess erkända
fordran. På det att icke tiden må förspillas
med ytterligare discussion, anhåller
jag om votering med bifall å Utlåtandet till
Japroposition.
Upplästes till justering och godkändes
följande voteringsproposition:
Den som bifaller StatsUtskottets ytterligare
Utlåtande i frågan angående af Marstrands
stad sökt ersättning för utgjord Inqvartering,
voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, anses Ridderskapet och Adeln,
med afslag å berörde Utlåtande, gilla, det i
86
Den i5 Februarii f. m.
Grefve von Schwerins vid nämnde Utlåtande
bifogade Reservation framställde förslag,
eller att en summa af Niotusende Riksdaler
Banco må Marstrands Stad såsom ersättning
för utgjord inqvartering tilläggas.
Voteringen började klockan tre qvart
till 12, och slöts klockan tre qvart till i
på dagen, då rösterne, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad samt
de öfrige sedlarne blifvit öppnade, befunnos
hafva utfallit som följer:
Ja — 49-
Nej — 43,
I följd hvaraf Hans Excellence Herr
Gref ven och LandtMarskalken förklarade,
att Ridderskapet och Adeln bifallit Statsutskottets
ytterligare Utlåtande i frågan angående
af Marstrands stad sökt ersättning
för utgjord Inqvartering,
Vid förnyad föredragning biföllos StatsUlskottets
den 2 dennes afgifne och den 8
derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde
nedannämnde Utlåtande och Memorial:
N:o 387. I anledning af väckta motioner
örn utvägs vidtagande, till betäckande
af den brist, som möjligen kan uppkomma
uti de beräknade tillgångarne föranslag,
som vid denna Riksdag blifvit beviljade.
D c n 15 F e b v u a r i i f. m.
87
N:o 388. Rörande charteringen af dea
Förbindelse, som af Götha CanalBolag skall
aflemnas och intecknas uti Canalverket och
dess ägande Fastigheter.
Företogs lill pröfning Stats-Utskottets
den 4 dennes under N:o 88g afgifne samt
den 8 derpåföljde eftermiddagen pä bordet
lagde svar på återremissen från Ridderskapet
och Adeln af Utlåtandet N:o 2q5, i anledning
af f. d. Kamereraren vid GöthaCanalBolags
f. d. DiscontContoir i Götheborg
C. A. Iggeströms till Utskottet ingifne ansökan,
i afseende på dess uppbörds-brisl.
Grefve von Rosen j Accel3 uppläste
Högeligen tillfredsställd att StatsUtskottet
förblifvit vid sitt första utlåtande, kan
jag ändå förutse, att de värde talare, hvilka
genom sine yttranden föranledde återremissen,
nu äfven skola framställa de såkallade
skäl, som förra gången begagnades.
Det är för att på förband vederlägga så väl
desse, som tilläfventyrs andra i mitt tycke
ej heller vigtigare invändningar, som jag
vågar upplaga Ridderskapets och Adelns tid
med yttrande huru jag anser saken. I första
rummet måste jag då göra en skillnad
mellan en verkelig balance, eller cassabrist,
— och en fordran, som uppkommit af påförde
oförskrifne räntor. Hade Iggeström ej
88 Den
betalat balancen, vore jag äfven på mine
motståndares sida. Nu deremot är Cassahristen
icke allenast till fullo betalad, utan
mera än 2000 R:dr hafva i räntor derutöfver
influtit. Utgående från denna första
grund, skulle för öfrigt sakens utgång vara
mig enahanda, enär, ehvad vändning den
tager, intet hvarken vinnes eller förloras,
då ingen tillgång finnes, hvarken uti Malms
eller lggeströms Conenrsmassor, men jag
ifrar för sakens princip, såsom förtjenande
afseende, och i mensklighetens namn, fölen
olyckelig 60 års mans lugn; hvars belägenhet
jag ömmar, och hvars egen aktningsvärda
fa mille, samt dess närmaste anhörige,
jag under mina ögon sett störtas uti elände,
—• just derföre, och endast derföre, att
Staten skulle blifva tillfullo betalad för cassa-bristen.
Man säger, att en afskrifning icke votill
någon nytta för Iggeström, utan att förmånen
endast drabbade Malms massas creditorer;
men häruti kan jag icke instämma
, enär det onekeligen måste blifva Malms
massas Creditorer den rättigheten förbehållen,
att, om den skulle något ytterligare utbetala,
derföre, likasom den förut gjort,
hålla sig till lggeströms massa i godtgörelse-väg.
Man yttrar vidare, att staten allaredan
eftergifvit för Iggeström R:dr 13,750; men
detta måste jag bestrida. Det är sant att
i8a3 års Ständer, genom medgifvande af af
-
Den i5 Februari i f. m.
skrifning, ulaf 7000 R:dr, eller iooo R:dr
per år uti tnissskrifningspenningar, gjort
ett billigt afseende å Iggeströms betydeliga
Cassaförvaltning, men afförandet af de öfrige
R:dr 6,75o, var ingen eftergift, eller
skänk, ty de hafva ej kunnat Iggeström affordras,
utan att göra honom orätt, eller
att vilja tillskynda staten en obehörig vinst,
hvaraf visst ingens mening kunnat vara, att
staten skulle sig orättvist begagna.
Det påstås vidare, att ingen Embetsman
njutit sådane fördelar, som Iggeström i
afskrifningsväg, men jag vädjar ä andra sidan
till Högh Ridd. och Adelns upplysta och rättvisa
bepröfvande, om många exempel finnas,
der en cassa-balance, så betydelig sorn denna,
blifvit af någon uppbördsman så mildeligen
till staten åter ersatt; i följe häraf, och utan
att derföre considerationsvis förete Iggeströms
af mig kända, reducerade fattiga belägenhet,
såsom bevekande grunder till den välgerning
RiksStånden äro i tillfälle att utöfva
emot en olyckelig gubbe, som i allt fall
har bedröfveliga minnen af sin Cassaförvaltning,
linner jag, särdeles då sådant kan ske
utan att statens rätt till skada för densamma
förnärmas, att Iggeström är berättigad
lill RiksStåndens uppmärksamhet, i synnerhet
då i betraktande tages, att han, hänförd
af sine okonstlade och hederliga tänkesätt,
försett CanalBolaget med en eljest
sällsynt olini i mitterad borgen, hvarigenom
en betydelig förlust för staten förekommils.
9°
Den i5 Februarii f. ni.
Jag yrl<ar vördsamt bifall å Utskottets Utlåtande.
Herr von Hartmansdorff \ August: Om
det är bekant huru saken är afgjord i de
öfrige Stånden: så anhåller jag att få veta
det.
Undertecknad Riddarhus-Secr eter are:
Utlåtandet är af två Stånd, nemligen borgare-
och BondeStånden, lagdt till handlingarne,
men ännu icke af PresteStåndet afgjordt.
Herr von Hartmansdorff: Jag utbeder
mig då, för att icke uppehålla Ridderskapet
och Adeln med en öfverläggning, som möjligen
vore öfverflödig, att Utlåtandet finge
ytterligare hvila på bordet.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare:
Jag får äfven nämna, att uti det nyss upplästa
Utlåtandet står, att PresteStåndet bifallit
SlatsUtskottets första Utlåtande i ämnet.
Herr von Hartmansdorff: I sådan händelse
skall jag genast yttra den mening jag
ämnat anföra, nemligen, instämmande i Friherre
Åkerhjelms anförande, att man mätte
efterskänka hvad som rörer Iggeström, men
icke det som angår Malms creditorer.
Grefve von Rosen: Lika med förra
Den 15 Fcbruarii f. ni.
91
gången, då Utlåtandet återremitterades, ian
jag icke dela den tanka Hr von Hartmansdorff
yttrat, utan måste bestrida densamma.
Hvad Malms massa och Iggeström beträffar,
så, utom de skäl jag nyss skrifteligen
anfört, får jag nämna det grundskälet,
att hos Iggeström intet är att hämta, och
att i Malms massa, der äfven jag olyckligtvis
är fordringsägare, intet runstycke står
att erhålla. Således, der intet är att få,
kan intet uttagas. Det är då endast på det
att en gammal man, som haft i5 milllioner
om händer, och genom efterlåtenhet,
men icke bristande redlighet, kommit på
obestånd, icke måtte blifva oroad af framtida
kraf i det lilla han förtjenar såsom tjensteman
på ett contor, som jag anhåller om
Ridderskapets och Adelns bifall till Utskottets
Utlåtande.
Herr Hjerta, Gustaf: För min del kan
jag ej förklara följden af ett sådant yrkande,
som Herr von Hartmansdorff gjort, annorlunda
än som ett fortsatt kraf på personen,
ty om man ej tillika afstår fordran
hos Malmska massan, så måste den fortsätta
sitt kraf mot Iggeström. Således, om man
vill hjelpa Iggeström, bör man afskrifva
allt; och vill man det icke, bör man icke
fästa det vilkoret, utan säga rent ut att han
skall betala hvad som kan fås; ty Malms
massa har alltid rättighet att hålla sig till
iggeström. Då jag 1823 och nu blifvit öf
-
92
Den i5 Februari i e. m.
ver tyga d att, i det förhållande Iggeström
var, hans tjenstgöring varit af den beskaffenhet,
att han åtminstone kunnat åtnjuta
missrakningspenningar, och då den nu ifrågavarande
summan utgör föga utöfver hvad
de hade gått till, kan jag ej finna annat än
billigt, att låta honom få denna afskrifning.
Han har oförviteligen uppfört sig som tjensteman,
hvarföre jag tror att summan kan
efterskänkas utan det ifrågasatte vilkoret,
emedan han genom det icke vore fredad
från ytterligare kraf.
Uppå derefter framställd proposition
blef StatsUtskottets yttrande N:o 889 af
Ridd. och Adeln bifallit.
Herr Hjertaj Gustaf: Jag anhåller endast
om ordet för att reservera mig emot
ett beslut, som Ridderskapet och Adeln fattat,
om rättighet för RiksgäldsGontoret att
upplåna medel i fall brist skulle uppkomma
uti de beräknade inkomsterne. Jag väckte
en motion vid Riksdagens början, vid
inkomstregleringen, der jag anhöll att Utskottet
skulle föreslå creditiven i sammanhang
med densamma. Rikets Ständer hade
då kunnat känna förhållandet, ställa sina
beräkningar derefter, och beräkna inkomsterna
lågt. Utskottet afstyrker mili motion
och narrar Rikets Ständer till hög inkomstberäkning,
men nu på slutet, sedan hvar
Den i5 Februari i f. ro.
93
och en inser att inkomsterne äro högt beräknade,
säger det att RiksgäldsContoiret skall
få upplåna fyllnaden i fall af brist. Det är
emot ett sådant ingrepp i beskattningsrätten,
att man, sedan man afstyrkt en sak,
hvilken skulle afhjelpa hela frågan, sedan
man högt beräknadt inkomsterne, derefter
kommer med ett nytt tillstyrkande, som jag
mäste reservera mig.
Herr Lefren s Johan Pehr: Hvar och
ens rätt att reservera sig är fri, men en
annans rätt att yttra sig öfver reservationen
är äfven lika fri. StatsUtskottet hade vid
början af Riksdagen fått emottaga återremiss
på Inkomst-Betänkandet. I anledning deraf
har beräkningen skett. StatsUtskottet bar
ej haft för plan att narra någon. Ett sådant
tillmäle är, minst sagt, oskickligt.
k nyo föredrogos BevillningsUtskottets
den 9- dennes under N:o 68 afgifne och den
11 derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde
memorial, om Saltpettergärdens ersättande
genom anvisning på tillgångar af Tullmedlen
och BränvinsBevillningen.
Herr Munck af Rosenschöld> Eberhard:
I händelse detta memorial icke är
tryckt och utdeladt, skall jag anhålla att det,
i anseende till dess vigt, må få hvila på
bordet.
9 i
Den io Febr 11 arli f. ra.
Herr von Vegesach, Ernst, förenade
sig med Herr Munck af Rosenschöld. Och
skulle således BevillningsUtskottets berörde
memorial, jemlikt 4,9 § Riksdagsordningen,
ytterligare hvila på bordet.
Till pröfning företogs Stats- och BevillningsUtskottens
den 5 dennes under N:o
iaS afgifne samt den 8:de derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottens
Betänkande N:o 87, om Curhus-afgiften
m. m.
Herr von Hartmansdorff', August: I
Stats-Utskottet, der detta mål serskildt behandlades,
yttrade jag samma mening, som
Herr af Billbergh. Det lärer vara af misstag
eller försummelse, som den reservation
jag afgaf, ej blifvit bifogad. Jag anhåller
att Ridderskapet och Adeln måtte afslå Utlåtandet
och antaga Herr af Billberghs förslag.
Herr Tham, Wollrath: Den uppläste
reservationen är ordagrant öfverenstämmande
med ett jemkningsförslag, jag inom BevillningsUtskottet
tog mig den friheten föreslå,
men det blef af pluraliteten afslagit
i följe af den farhåga BondeStåndets Ledamöter
visade att få en sammanblandning af
Curhus-afgiften och Hospitalsfonden. För
mig vore det till och med tillfredsställan
-
Den i5 Februarii f. m. g5
de om Ridderskapet och Acleln antager denna
redaction. Jag tror dock, att det ingenting
verkar i hufvudsaken, då Bonde- och
PresteStåndet bifallit det första Betänkandet
sådant det var, och BorgareStåndet äfven bifallit
det senare. Om således PresteStåndet
icke ändrar sitt första beslut, är frågan
afgjord genom 3 SLånds sammanstämmande
mening.
Herr Munck af Rosenschöld , Eherhard:
Vid första Betänkandet tog jag mig
friheten, göra en anmärkning, som väl icke
egenteligen var financiel, men dock af
den beskaffenhet, att den hade mycken gemenskap
med financeärender. Jag tillstyrkte,
i stället för att, som Utskotten föreslagit,
de öfverskjutande medlen skulle användas
serdeles vid uppkommande farsoter, att
de skulle användas serdeles till förekommande
af farsoter; hvarigenom man äfven besparade
sig mycken kostnad.
Herr Munck af Rosenschöld uppläste
derefter sitt den io November eftermiddagen
afgifne ytirande, hvilket igenfinnes pag.
239 i 49 Häftet af denna Riksdags Protocoller.
Herr Munck af Rosenschöld fortfor derefter:
Jag har, utan att vara ledd af någon
ensidig åsigt, i följe af mitt egenteliga yrke,
trott mitt förslag vara af vigt för det
g6 Den i5 Februarii f. m.
allmänna bästa, ty det är lättare att förebomma
en farsot än, sedan den. uppkommit,
genom kostsamma medel hämma densamma.
Utskotten hafva trott sig kunna
bedömma den saken bättre än jag, och ej
haft bättre opinion om mina medicinska,
än jag om dess statistiska åsigter. Jag undrar
derpå icke, ty jag har ej yrkat på annat,
än det som det sunda menniskoförståndet
säger oss. Jag har ej velat framställa
något medicinskt ämne, sorn ej kunnat 11
så väl bedömmas af hvilket menniskoförstånd,
som helst, som af en Läkare. Jag
har ej gjort pretention på mera sundt omdöme
hos StatsUtskottet, än det sorn i sten
likarmad sak funnits hos Hottentotterne. Desse
hafva sökt ej blott medel att hämma en
farsot, när de förnummit en sådan grassera
hos deras christna grannar, utan i synnerhet
att hindra att icke farsoten spridde
sig till dem, hvarföre de genom vallar och
grafvar afstängt all cornmunication med nästgränsande
smittade orter. Nu hafva Utskotten
afslagit min hemställan på den grund,
att farsoter, säga de, icke kunna hannnas
utan att hafva uppkommit. Detta är icke
svar på min anmärkning, ty jag har ej föreslagit,
att medlen skola användas att hämma
farsoter, utan att hindra deras uppkomst,
och således just motsatt mig medlens användande
företrädesvis för farsoternes hämmande.
Jag tillstår, att jag försummade att ge,
nom
De n i5 FeLruarii f. ra.
97
liom en liknelse göra min mening än tydligare.
Det är nemligen lättare och mindre
kostsamt att söka förekomma en eldsvåda
och dess spridande, än att, sedan den uppkommit
och spridt sig vidt ikring, hämma
densamma. Men jag igenkänner i Utskottets
afstyrkan af mitt förslag samma anda, som
så beredvilligt tillstyrker anslag till kostsamma
Sjukhus och osunda Kaserner i Stockholm
, men inga till beredande af en sundare
local och derigenom förekommande af
behofvet af så stora anslag till sjukvården.
Min anhållan är, att Ridderskapet och Adeln
täcktes' antaga mitt förslag, att i denna punkt
Utskottens Utlåtande förändras så, att i
stället för att Utskotten föreslagit, det öfverskottsmedlen
af Curhusafgiften skola användas
särdeles vid uppkommande farsoter, de
må blifva använde särdeles till förekommande
af farsoter; och anhåller jag om Hr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition härå.
Herr Hjerta, Gustaf: För min del
kan jag ej neka det stora värde jag sätter
på den mening, som gjort sig gällande i
Utskottens Utlåtande, hvarigenom räkenskaperne
blifvit åtskiljde, så att man kunde
komma åt SeraphimerGillet, hvilket undandragit
sig att bidraga till Lazarettsmedlen.
Jag ser ej något annat medel dertill, än att
nu bifalla detta Utlåtande, och att sedan,
vid nästa Riksdag, då Revisorerne granskat
62 H. ‘ 7
9S
Den i5 Februarii f. m.
Serapliimer-Gillets räkenskaper, söka göra
det allmännas rättigheter gällande emot Gillet.
Jag vågar derföre tillstyrka bifall å Utskottens
Utlåtande, och tror, att genom den
expedienten åtminstone vi få rättelse nästa
Riksdag i en sak, som är oriktig. Om räkenskaperne
få blandas, och Curbusäfgiften
får understödja SerapbimerGillet, får också
Curhus-afgiften ökas vid hvarje Riksdag. Jag
tillstyrker alltså Ridderskapet och Adeln
att, på samma sätt som de öfrige Stånden,
bifalla Utlåtandet.
Herr af Billbergh, Johan Pehr: Het
bar visserligen blifvit sagdt, att de öfrige
Stånden skulle hafva fattat sådana beslut,
som gjorde det likgiltigt i hvad beslut Ridderskapet
och Adeln stannar, men då jag
önskar att Ridderskapet och Adeln måtte
fatta ett rättsenligt beslut, samt vara conseqvent
i handling och i ämnets bedömmande,
anhåller jag att få fästa uppmärksamheten
på dess egenteliga natur. Här är
fråga om LänsLazaretternes bestånd eller
förfall. I Konungens Nådiga Proposition är
bevisadt, att det finnes många Lazarettet’,
hvilka ej äga tillräckliga inkomster för sitt
bestånd. Det är äfven citeradt ett Kongl.
Bref, grundadt på Rikets Ständers beslut
åf 1765, att Lazaretterne skola ensamt underhållas
af Länens innevånare. När dessa
nu äro skyldige att underhålla Lazaretten,
och det är bevisadt, att det är brist, hem
-
Den i5 Fe b raar i i f. m.
99
Ställer jag, om det är lämpligt alt grunda
Lazaret'tens bestånd på den tillfälligheten,
om öfverskott existera. Skillnaden emellan
hvad Utskotten och jag föreslagit består deruti,
att Utskotten säga, det deputerade endast
få använda öfverskotten till Lazaretterne,
hvaremot jag yrkar, att deputerade
må pröfva huru mycket de sjelfve vilja anslå.
Följakteligen ligger egenteligen skillnaden
deruti, att jag ej vill binda händerne
på de deputerade. Den andra frågan angår
redovisningen. Där är det på samma
sätt. Jag har föreslagit, att det skall bero
på de deputerade att innom hvart Län bestämma,
om Curhus-afgiften skall särskilt
redovisas, eller om de vilja att redovisningen
skall på visst ställe förenas, i anseende
till svårigheten att åtskilja fonderne. Dvad
Herr Munck af Rosenschöld anfört, är i så
måtto rättsenligt, att det är angelägnare att
förekomma en sjukdom, än att bota den,
men jag hemställer, om icke jag ingått i
bans åsigt, då jag föreslagit den frihet för
de deputerade, att få anslå medlen för Lazaretten
eller allmänna lielsovården innom
Länet. Hvad han afsett med sin mening
måtte väl vara inbegripet i detta uttryck.
Derföre hemställer jag, om han icke ville
förena sig med mig, och ingå derpå, att
vi få blott en proposition. Hvad sluteligen
angår Herr Hjertås anförande, att det vore
nödvändigt att räkenskaperne vore åtskiljde
Ca H, ~ *
160
Den i5 Februarii f. ra.
för att åtkomma SerapliimerGillet, som varit
nog njuggt, så ger det mig anledning
tro, att han icke läst det första Betänkandet.
Sidan ii inhämtas, att Lazaretterne fått
af Hospitalsfonden icke mindre än 028,069
R:dr. Jag förmodar då, att ingen njugghet
ägt rnm. Hvad Revisionen angår, tror
jag ej eller att SerapliimerGillet i det afseendet
gjort sig skyldigt till hugkomst, ty
årliga redogörelser hafva ingått, sedan de
Blifvit granskade af Committerade inom Länen,
till Gillet, för att framlägga ett helt
resultat, och sedan Blifvit granskade af KammarRätten.
Då jag förmodar mig tillräckeligen
hafva vederlagt de inkast, som Blifvit
gjorde, anhåller jag 0111 Bifall å mitt
förslag till Beslut.
Herr Thara: Jag tänker ej Bestrida
det theoretiska af Herr Munck af Rosenschölds
framställning, och ej eller det nyttiga
deraf, men jag hemställer en omstänständigliet;
hvem är det som skall Bedomina
och afgöra denna fråga? Om ett anslag
till ändamålet lemnades af Ständerne, kunde
sådana föreskrifter dervid göras, att saken
blefve verkställbar; men 1111 skall inkomsten
tillvägabringas genom frivilliga sammanskott.
Dessa Bifallas ej om ej förtroende
för saken förut vinnes, och det misstroende,
som finnes hos allmogen emot användandet
af Curhusafgiften, skulle sträcka sig
än vidare, om man kom fram med nya för
-
Den iS Februari i f. m.
101
slager, hvilka de ej förslode att värdera så
snart det kostade penningar. Om ett sådant
förslag kunde antagas, hvilket ej sker i de
andra Stånden, skulle det hafva den obehagliga
verkan, att, der 5 skillingar vöre
Lehöflige, allmänheten ej beviljade mera än
3 skillingar, hvarigenom ändamålet alldeles
skulle förfelas. Hvad angår Herr af BillLerghs
reservation, skulle jag ej hafva ingått
i den meningen, om jag sett att något
i hufvudsaken derigenom blifvit ändradt. I
det förra Betänkandet kunde vara någon
otydlighet, men enligt detta förslag äga Länets
innevånare fullkomlig rätt att använda
öfverskotten till Lazaretterne. För att jemka
meningarne uppgjordes detta, och då det
ej gick igenom, synes deraf huru långt misstroendet
går. Vid förra Riksdagen var det
en ledamot inom BondeStåndet, som yrkade,
att veneriska smittan ej fanns i hans
ort, och man måste genom officiela handlingar
bevisa honom, att den äfven fanns
inom den Församling der han hade sitt
hemvist. En annan ledamot af samma Stånd
har vid denna Riksdag yrkat, att afgiften
ej behöfdes, emedan åtminstone i Stockholms
Län skulle finnas cassör samlade i detta afseende:
och det blef bevist att han mycket
misstagit sig om Cassans storlek. Detta visar
huru svårt det är, att leda den classen,
i afseende på denna afgift. Jag anhåller om
tillgift att jag ännu en gång uppläser reserv
vationen. Det torde deraf finnas, att der
102
Den r5 Februarii f. in.
innehålles hvad Herr Hjerta önskar, men
blott modifieradt. Den lyder sålunda:
Herr Tham uppläste Hr af Tillber glis
reservation samt fortfor derefter: Om således
Ridderskapet och Adeln vill bifalla detta,
så har Ridderskapet och Adeln äfven
bifallit det första; men i alla fall gör det
ingenting till saken, ty Borgare- och BondeStånden
hafva bifallit det senare Utlåtandet,
och PresteStåndet, som bifallit det
första Betänkandet, förmodar jag ej går ifrån
sitt beslut.
Herr Hjerta: Det torde icke undfalla
Ridderskapet och Adeln, i anledning af Hr
af Billberghs yttrande, hvad vigt det ligger
på den fråga vi afgöra. Förhållandet är
sådant, alt SeraphimerGillet lemnat 828,069
R:dr på en tid af 22 år. Här är således ej
fråga 0111 mindre, än om Slaten skall öfvertaga
på Statsmedlen en summa på 22 år af
328,069 R:dr. Förhållandet är, att vid 1808
års krig, då Riket var i betryck, fanns ett
Gille, som hade stora tillgångar. Då befanns
det, att det kunde och borde bidraga till
underhållet af Lazaretterne, efter det ägde
mera, än som fordras till Hospitalerne. O111
man kände tillgångarne, huru de genom
arfsfrågor ökas, och huru de vårdas, skulle
man finna, att de inkomster Gillet äger och
fortfarande kommer att få, äro af den beskaffenhet,
att jag ej begriper anledningen
Den l5 F e b r u a r i i f. m.
till den Kongl. Skrifvelse, som hefriar di:t
från att bidraga till Lazaretten. Jag kail ej
tro, att det kommit af annat, än antingen
en oförlåtlig misshushållning med fonden,
eller att misshushållning ägt rum vid Lazaretterne.
Sluteligen finnes äfven en tredje
anledning, nemligen att Gillet trott sig
kunna göra ett försök att slippa en börda,
som ålegat det sedan 1808. Jag önskar ordning;
och jag tror att det enda villkoret
derföre är, att man får se hvad Lazaretterne
kosta. Det sker ej om man sanctionerar
den åtgärd, hvilken redan på sina ställen
ägt rum, att räkenskaperne sammanblandas.
Det bör ej ske. På sådan grund
har jag tillstyrkt bifall till Utskottens Utlåtande.
Man kan väl ej uträtta något nu,
men man undandrager sedan de medelsom
stå under Gillets förvaltning, om det undandrager
sig hvad det gjort sedan 1808.
Jag tillstyrker bifall lill Utlåtandet, väl
vetande, att Gillet på 23 år kunnat lemna
328,069 R^dr till Lazaretterne.
Herr Munck af Rosenschöld: I anledning
af Herr af Billberghs sisla yttrande får
jag förklara, att i händelse dess reservation
blir antagen, jag så mycket heldre skall instämma
med honom, som Hr af Billbergh
der nyttjat ordet hälsovården, hvilket uttrycker
vården för bibehållande af hälsan,
då deremot i Utskottens Utlåtande det blott
är fråga om sjukvården. Skulle åter Utskot
-
Deri i5 Februarii f. ni.
tens Utlåtande bifallas, kan jag ej frångå
min anhållan om proposition på den förändring
deruti, som jag yrkat, att nemligen
öfverskotten måtte, i stället för isynnerhet
till hämmande af farsoter eller vid uppkommande
farsoter, få användas till förekommande
af farsoter eller till förebyggande
af deras uppkomst. Jag är nödsakad,
af Herr Thams yttrande, att taga svenska
allmänhetens sunda menniskoförstånd i försvar,
mot den beskyllning att den ej skulle
begripa det vara vigtigarc och lättare att
hindra en sjukdom att uppkomma och sprida
sig, samt blifva en farsot, än att hämma
och bota denna sedan den uppkommit.
Om man också icke vill hafva consideralion
för medmenniskors hälsovård, torde man
åtminstone vilja hafva afseende på den pecuniaira
fördelen, ty, för att afstänga de först
smittade från gemenskap med sådana sorn
smittas, kan frågan blifva om en utgift af
ett par hundrade Riksdaler, men, sedan den
spridt sig, af många tusende. Då Utskotten
kunnat föreslå att öfverskotten skola användas
vid uppkommande farsoter, linner
jag intet hinder att det ändras till förebyggande
af farsoter. Jag har för öfrigt icke
yttrat mig i följe af någon tlieori, utan i
följe af det enkla sunda menniskovettet, och
åberopat det deruti svagare Hottentotlsslägtet.
Så ringa opinion jag hört Herr Tham
hysa om en del af Skaraborgs Läns innevånares,
moraliska beskaffenhet, förmodar
Den i5 Februarii f. m. io5
jag dock, att han tilltror deni och svenska
allmänheten så mycket sundt förstånd, som
Hotttentotterne. Allmänhetens misstroende,
som Herr Tham omtalar, måtte väl mera
sträcka sig till medlen för farsoters botande,
än för deras förekommande, ty de senares
värde kan lättare bedömmas af det
mest inskränkta, men dock ej förvridna,
mennisk oförståndet.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag vill
icke falla Ridderskapet och Adeln besvärlig
med en lång vederläggning af Hr Hjertås
anförande. Om lian hade undersökt de
handlingar, hvilka finnas alt tillgå, hade
han icke kunnat göra så många misstag. Om
han genomsett Gillets tryckte räkenskaper,
hade han funnit, att dess inkomster, hvilkas
föremål är Hospitalerne, och som nu
äro underkastade granskning, visserligen under
de tider, då spannemålsprisen voro höga,
lemnade någon tillgång till andra föremål,
men nui, då de höga priserne upphört,
icke lemna någon tillgång öfrig att användas
lill allmänna sjukvården, så vida man
icke ville alldeles förrycka hvad fromma
menniskor anslagit till vissa föremål. Herr
Hjertås andra förslag, att de erforderlige
medlen skulle uppföras på RiksStaten, kan
jag ej eller antaga, först emedan det är för
sent, då denna redan är uppgjord, och sedermera
emedan dessa slags behof äro af
en corn munal art. Jag får alltså, på deval
io6
Den io Februarii f. m.
grundade anmärkningarne af Herr af Billbergh
och Hr jVTunck af Rosenschöld, tillstyrka
Herr af Billberghs förslag.
Herr af Ekenstam _, Israel: Till en
del förekommen af Herr Rosenblad i den
vederläggning, jag ämnade göra å Hr Hjertås
yttrande, vill jag likväl Rista mig vid
den anmärkning, att det synts Herr Hjerta
så obegripligt, huru det kunde hända att
Kongl. SeraphimerOrdens-Gillet tillförene
kunnat undvara cn summa penningar, och
nu icke. Orsaken är viii till stor del den,
som Herr Rosenblad nämnt, nemligen att,
under en tid då spannemålspriserne voro
höga, öfverskolt uppkommo; men det är ej
enda orsaken till de anmärkte skiljagtige förhållanden.
Hospitalernes utsträckta ändamål
gör en icke ringa förändring. Förut
fick ej uti Hospitalerne intagas andra än
obotlige patienter, hvilka dessutom skulle
vara af en för samhället vådelig beskaffenhet.
Man befattade sig då endast med att
förvara sådane olycklige. Nu bar man deremot
utsträckt ändamålet lika hufvudsakhVt
lill deras botande. Erfarenheten i andra
länder har visat, att sådant låter sig göra
ända till 3o procent och derutöfver. För
att åstadkomma desse önskade verkningar
med existerande tillgångar, har roan vidtagit
den enda utvägen, nemligen Ilospitalernes
concentrering, hvilken, ehuru kostnadsbesparande,
likväl troligen medtager, åt
-
Den 15 F e b r u a r i i f. ra.
minstone till en början, mera än som förut
åtgått till halfva ändamålet, eller Hospitalslijonens
blotta vegeterande. Hvad som dessutom
ökar utgifterne för denna gren af
fromma stiftelser, är det tilltagande antal
vansinnige, som nu, mera än förr, trängas
om Hospitalsvård. Den industriella spänning
i näringarne, som fortgår med statens
utbildning, har här, såsom i andra länder,
ökat betydligen desse olyckliges antal, dock
uppkommer den största tillökningen genom
offren för det utvidgade fylleriet: detta är
en bedröflig erfarenhet, lika vid Hospitalerne,
sorn correctionshusen. Att SeraphimerOrdens-Gillets
utgifter blifva större nu än
förr, borde således ej förekomma oväntadt.
Emedlertid har Gillet, äfven de senare åren,
biträdt Lazaretterne, när inkomsterne genom
ett högre spannemålspris gjort sådant möjligt.
Då jag af SeraphimerOrdens Gillet
varit uppdragen att undersöka desse förhållanden,
har jag ansett mig skyldig att nu
härom upplysa. I öfrigt förenar jag mig
med Hr af Billbergs framställning i ämnet.
Herr af Billbergh: Ilr Rosenblad och
Herr af Ekenstam hafva fullständigt besvarat
Herr Hjertås anmärkningar, som åsyfta
klander å SeraphimerGillets administration;
men då jag har anledning tro, att det just
är den ziffran jag nämnde, som Hr Hjerta
fästat sig vid, och som gifvit Herr Hjerta
anledning tro, att Ilospitalerne hafva sasin
-
Den i5 Fe brita rii f. m.
ra öfverskott, att de borde kunna uträtta
underverk, får jag upplysa, att, enligt den
Kongl. Propositionen, var följden af utbetalningarne
till Lazaretterne af Hospitalsfonden,
att den sjunkit från 202,091 R:dr lill
82,602 R:dr. Detta resultat blef af nödvändigheten
påkalladt, då LänsLazaretternas
behof icke svarade emot deras tillgångar,
och då Rikets Ständers beslut af år
1^65 ännu ej var satt i verkställighet. Det
var detta förhållande, hvilket bestämde nödvändigheten
att skilja de båda fonderne,
ty eljest hade Lazaretterne ätit upp Hospitalsfonden,
och båda hade gått under. Detta
torde således bevisa, mera än tillräckligt,
att det icke varit någon tillfällighet, eller
för att åtkomma större inkomster, som Hospitalsfonden
upphört att lemna försträckningar
åt LänsLazaretterna, utan att sådant
uppkommit af nödvändigheten, och i öfverensstämmelse
med behörigen fattade beslut.
Hvad åter misshushållningen angår, så anser
jag det i allmänhet mindre riktigt att
debitera någon för misshushållning, då man
ej kan bevisa det. Jag får upplysa, att
Gillets räkenskaper för alla år äro granskade
af KammarRätten. Der tror jag att skyldig
uppmärksamhet lemnäs åt administrationens
förhållande, och då ej några anmärkningar
försports derifrån, tror jag ej att
man med skäl kan debitera SeraphimerGillet
för misshushållning. Hvad sluteligen angår
den fruktan, Herr Hjerta framställt, att
Den i5 Februarii f. m.
den uppkommande bristen skulle kunna utgå
af Statsmedel, så inser jag ej huru det
skulle kunna tillgå, emedan det är en gång
för alla förklarad!, att LänsLazarelterne äro
en anstalt inom hvarje Län, hvilken ej tillhör
det allmänna, utan länens innevånares
enskilta omsorg; och så länge detta står
fast; synes bristen ej kunna af StatsMedei
ersättas. Att för öfrigt behofvet påkallar
ett sådant stadgande; som gör det möjligt
för Lazaretlerne att uppfylla sin skyldighet,
synes deraf, att samtlige Landshöfdingar
i BevillningsUtskottet förenat sig i min
reservation, å hvilken jag anhåller att Herr
Grefven och LandtMarakalkan Läcktes framställa
proposition.
Herr Hjerta: Jag ber först att få rätta
en sak, hvilken åtminstone den siste talaren
tagit så, som om jag debiterade Gillets
administration för misshushållning. Jag
har sagt, att det förhållande, hvilket nu
uppkommit, ej kunde hafva mera än 3 skäl,
det första misshushållning med Hospitalsmedlen,
det andra med Lazaretterne, och
det tredje begäret att slippa en utgift, som
man förr ej haft. Jag har ej ingått i granskning
af administrationen. Men hvad jag
vet, är, att de förmåner, hvilka Hospitalerne
njuta, äro så stora, att jag ej begriper
huru en ledamot kunnat påstå, att äfven
genom förbättringar det skulle kunna uppkomma
brist; ty inkomsterne ökas slän
-
I 10
Den 15 F e b r u a r i i f. m.
digt. Hospitalerne ärfva, hvarigenom rantonie
ökas. Jag frågar då, i fall man ock
behöfver göra kostsamma resor, kostsamma
inrättningar, örn de ändå kunna medföra
så betydliga kostnader, att det kan blifva
fråga om att taga bort allt från Lazaretterne.
Jag kan ej förklara saken annorlunda,
än att hvad man åtagit sig, då Riket var i
en vådlig ställning, vill man beräkna så,
att det är tagit af cor pora tioner, hvilka vilja
hålla sina räkenskaper så hemliga, alt
/SlatsRevision blifvit nekad, hvarigenom Rikets
Ständer skola dömma som blindbockar.
Men jag frågar, om det är representantens
skyldighet att blott se efter hvad man vill
låta honom se, eller om han äfven skall
efterse det man ej vill visa honom? Jag
kan ej rösta för annat än Utlåtandet, så
att man får se huru fonderne användas.
Herr Nordenanckar_, Guslaf: Om jag
ej alldeles oriktigt fattat Herr Hjertås yttrande
, så är det någon förblandning emellan
Hospitals- och Lazarettsfonderne. Om
man besinnar huru det förut varit, skall
man finna, att Hospitalerne och Lazaretterne
varit alldeles skiljde åt. Om Ilospitalerne
få något öfverskott, så lemnäs det
till Lazaretten, och på många ställen hafva
Länen en egen Lazarettsfond. När man der
får något tillfLazarelterne, så behöfves det
ej till dem, utan man får taga det till Cur
-
Den 15 Februarii f. m.
r 11
linsén, så snart de få gemensamma räkenskaper.
Deraf torde vara Levist, att det ej
blir någon vinst för Curhusen att Lazarettet!
skiljas från gemenskap med Curliusen.
Hvad Herr Hjerta nämt om Statsmedels anslående,
kan jag icke begripa hafva varit för
annat, än rolighets skull, om någon skulle
tro på det. Man har ej nekat, att rakenskaperne
må få skiljas, utan endast sagt att
det skall få bero af Länets innevånare att
bestämma, huru Lazaretterne skola underhållas;
och huru detta kan hafva sammanhang
med Statsmedel kan jag icke falla. Då
Curhuset är för allmänhetens bästa, då Lazarettet
äfven är for allmänhetens hästa,
ser jag ej hvad ändamål det skall vara att
neka Länets innevånare att besluta om huru
de vilja underhålla sitt Lazarett. Det
är intet annat reservationen innehåller. Jag
anhåller om proposition till antagande af
Herr af Billberghs förslag. Äfven får jag
fråga, huruvida underrättelse kommit om
PresleStåndet afgjort denna sak? Jag liar
anledning tro, att det stannat vid Herr af
Billberghs förslag, och då vore det ej 3
Stånds beslut i saken. En möjlighet till
jemkning i öfverensstämmelse med reservationen
kunde då finnas.
Herr af Ekenstam: Utom den conse
quens,
som härleder sig från Herr Hjertås
först yttrade önskan, nemligen såsom orden
i ra
Den i5 Februari i f. m.
lyda: att åtkomma SerapliimerOrdens-GiU
let, finner jag ej någon annan consequens i
desse hans yttranden. Först säger lian, att
lian är okunnig om förvaltningen oell fonderne.
Derefter vill lian gifva oss bestämda
upplysningar örn detailierne af förvaltningen
och fonderne. Sedan liar lian sagt,
att fonden är så stor, att den ovillkorligen
skall öka sig, synnerligen som räntorne cj
användas. Vi höra nu, att det skall vara
endast räntorne som användas. Detta är
också orätt. Om nödiga utgifter gå ända
derhän att räntorne ej förslå, måste det öfverskjutande
tagas af capitalet; det nödvändiga
måste utgå. Med concentreringen har
man, som sagt är, åsyftat ett större ändamål,
hvilket fordrar att tillgångarne åtminstone
ej minskas. Jag anhåller ytterligare
om proposition på bifall till Herr af
Billberghs framställning.
Herr af Billbergh: Jag borde icke uppehålla
Ridderskapet och Adeln med vidare
invändningar, men det värde jag sätter
på Herr Hjertås öfvertygelse om det rätta,
och den förhoppning jag äger, att han tar
skäl, då man framlägger dem, gör att jag
önskade upplysa honom om ett misstag. Hr
Hjerta grundar sitt omdöme på förhållandet,
sådant som jag tror att det var på
1770 och 80-talet. Den tiden, då man hade
mindre ögonmärke att uppfylla Hospita
-
Den i5 Februarii f. ni.
lens bestämmelse, tror jag att man mera
tänkte på att öka fonden, och att möjligen
den grundsatts var antagen att icke använda
annat än räntan. Men, sedan man kommit
i de tider då anspråken på all förvaltning
blifvit större, har man blifvit nödsakad
att följa tidens anda och göra förbättringar.
Följakteligen bar resultatet blifvit,
att icke endast använda räntemedel; utan
sedan 1808 har man fyllt bristen uti LänsLazaretternes
inkomster af Hospitalfondens
Capitalbehållningar, med så mycket som svarar
emot skillnaden emellan 212,091 R:dr
och 82,602 R:dr, hvilket visar, att, om det
så hade fortgått, det hade blifvit en bestämd
undergång för Hospitalsfonden. I afseende
på Herr Hjertås tillvitelse om misshushållning,
är jag mycket tillfredsställd,
om jag misshört mig. Sluteligen kan jag ej
lemna obesvarad den premiss Herr Hjerta
framställt, på hvilken han yrkar bifall å Utlåtandet,
nemligen, att Seraphimer-Gillet
undanhållit Revisorerne granskningen affonderne,
nemligen så vidt det icke angick
Statsmedel. Jag är öfvertygad att räkenskaperne
äro af den beskaffenhet, att de
kunna framställas för hvilken autoritet och
hvilken publicitet som helst, men orsaken,
hvarföre de ej ansetts kunna granskas af
Riksens Ständers Herrar Revisorer var för
principens skull. Så länge principen var,
att Revisorenle endast skulle granska Statsme62
II. 8
Den i5 Februarii f. m.
del, måste väl Gillet också följa den, oell
ej medgifva granskning af de enskilta fonderne.
Om man måste antaga det som en
grundsanning, så, då prasmisserne förfalla,
förfaller äfven härledningen deraf.
Herr Hjerta: Det är rätt ledsamt att
mina uttryck skola fattas på ett så vidunderligt
sätt, att det blir annat än jag sagt.
Jag liar aldrig sagt, att Gillet gått in på
sina capitaler, dem känner jag ej, och vill
ej känna. Jag har yttrat mig om de Hospitalernes
särskilda fonder, som komma af
arf efter vanvettige, hvilka finnas på Hospitalen,
och så vida Gillet ej frångår Författningarne
är det också skyldigt att icke
använda capitalen, utan endast räntan. Således
bör jag förutsätta, att ej Capitalet är
anlitadt. Derföre har jag yttrat, att då fonden
måste gå i ökning, jag icke kan begripa,
att icke tillgångarne skulle motsvara beliofvet.
Hvad åter det skäl angår, att jag
ej skulle hafva yrkat, hvad jag yrkat, för
det att man ej får se räkenskaperne, så, då
Herr af Billbergh talat om principen, får
äfven jag säga, att man äfven för principen
får uppoffra något, hvilket äfven nu torde
vara fallet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken framställde proposition till
bifall å Utskottets Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
D*n i5 Febr u arli f. tu.
Hans Excellence framställde proposition
på bifall till samma Utlåtande med.
undantag af ardra punkten, i afseende på
hvilken Hans Excellence föreslog antagande
af Herr af Billberghs framställning.
Ropades Ja och Nej.
Vid förnyande af båda dessa propositioner
blefvo de likaledes med Ja och Nej
besvarade.
Herr Hjerta begärde votering.
Herr Munck af Rosenschöld: I hän
delse
af votering, och då förmodeligen i
Japropositionen ingår bifall till Utlåtandet,
anhåller jag att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes inhämta Ridderskapets
och Adelns tanke, huruvida man kunde blifva
öfverens om den förändring, att i stället
för orden särdeles vid uppkommande
farsoterj det måtte sättas: särdeles till förekommande
af farsoter.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln tillät, alt den förändring
Herr Munck af Rosenschöld föreslagit, finge
i Japropositionen intagas.
Bifölls.
Upplästes till justering och godkändes
följande voteringsproposition.
Den i5 Februarii f. as.
Den som Lifaller Stats- och Bevillningsutskottens
Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningav vid Utskottens under N:o 87
förut meddeldte Betänkande, om Curliusafgiften
m. m. likväl under iakttagande deraf,
att öfverskotten, i stället att användas
serdeles vid uppkommande farsoter , böra
användas serdeles till förekommande af farsoters
uppkomst j voterar
Ja j
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, anses Utskottens berörde Utlåtande
hafva blifvit af Ridd. och Adeln bifallit
i allt öfrigt, utom hvad angår andra
punkten, i afseende hvarå, med afslag å
nämnde Utlåtande i denna del, Hr af Billberghs
reservation af Ridderskapet och Adeln
godkännes.
Voteringen börjades klockan half till 3 e.
m. och befunnos vid dess slut, sedan en voteringssedel
blifvit uudantagen och förseglad
samt de öfriga voteringssedlarne blifvit öppnade,
rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 18.
Nej — i3.
I följd hvaraf Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att Ridderskapet och Adeln bifallit Stalsoch
BevillningsUtskottens ifrågavarande Ut
-
Den i5 Februarii f. m.
117
låtande med den af Herr Munck af Rosenschöld
föreslagne förändring.
Högloflige Ridd. och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 4 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. L agerheini.
Måndagen d. i5 Februarii i83o„
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Företog Högl. Ridderskapet och Adeln,
enligt 48 § RiddarhusOrdningen, val af
Sju Ledamöter uti den Direction, som intill
nästa Riksdag skall besörja och förvalta
Riddarhusets angelägenheter, och befunnos,
efter valförrättningens slut, kl. half
till ge. m-, följande Herrar hafva, genom
de flesta rösterne, blifvit till Riddarhus-Directeurer
utsedde, nemligen:
röster.
N:o 3. Hans Excellence, Herr Grefve
De la Gardie, Jacob, ..... 263.
N:o 257. Friherre Klingspor, Fredric
Philip .
261.
N:o 2g4- Friherre Boye; Fredric . . i52.
N:o 987. Herr Åkerhjelm, Conrad . i5o.
ji8 Den i5 Februarii e. m.
röster.
N:c 1877. B. Herr Carleson, Carl Fredric
« • # . • . . • • ^ .210.
N:o 215o. Herr v. Hohenhausen, Michaél 186.
N:o2i8g. Herr af Melin, Henric Georg 271.
Upplästes till justering och godkändes
följande från ExpeditionsUtskottet inkomne
förslag till RiksStåndens underd. Skrifvelser
till Kongl. Maj:t:
N:o 37g. Angående sättet för MilitiaeBoställenas
utarrenderande samt Militiae-BostälisCassans
förvaltning.
N:o 38o. I fråga om yrkad lindring
för Rust- och Rotehållare i Jemtland.
N:o 382. Angående Låneunderstöd af
Allmänna Medel till Hamnanläggning vid
Jönköpings Stad.
N:o 383. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse, angående Landshöfding af
Wingårds anhållan om befrielse från ersättningsansvar
för de af förre LandsSecreteraren
Kleman tillgripne och förskingrade Medel.
N:o 384- I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga proposition angående rättighet för
patrull, post, vaktkarl eller fångförare att,
genom bruk af skjutgevär, söka förekomma
fånges flykt.
N:o 385. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga proposition angående ausvar å dea
Den i5 Februarii e. m. nq
sorn bortförer eller undanhåller andras minderåriga
harn.
Justerades 6 ProtocollsUtdrag, inhållande
Eidderskapets och Adelns i Plenum
den 12 dennes fattade Beslut.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Frän Stats- Bevillnings- Lag- samt Allm.
Besvärs- och EkonomiUtskotten:
Af den io dennes:
N:o 126. I anledning af erhållen återremiss
å Utskottens Betänkande N:o 79, rörande
väckt motion om förändrad grund
för Prsestationers utgörande af Hemman.
jFrun Stats- Bevillnings- Banco- Lag- samt
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskotten:
Af den 10 dennes:
N:o 127. I anledning af erhållen åtcrremiss
å Utskottens Betänkande N:o 89, angående
väckt förslag till grunder för ett
förändradt Statshushållnings- och Beskattnings-system.
Från Bevillnings-Utskottet:
Af den i3 dennes:
N:o 70. I anledning af BiksStåndens
i2o Den i5 Februarii c. »n.
olika beslut, angående Allmänna Bevillningens
fördelning, jemte förslag till de deraf
föranledda voteringsprositioner.
Från Banco-Utskottet:
Af den 9 dennes:
N:o 113. Med hemställan angåande ersättning
i anslagsväg för den förlust, som
kommer att drabba de i Banco-Reglementet
af år i8a3 uppräknade åtskilliga Akademier,
Collegier och Allmänna Inrättningar,
genom bestämmande af 128 skillingars pris
för det Silfvermynt, sorn i utbyte emot
BancoSedlar dem tillhandahålles.
N:o 114- Med förslag om bestämmande
af en viss tid, inom hvars förlopp alla af
Banken på daler kopparmynt utgifna Sedlar
böra vara derstädes till inlösen aflemnade.
N:o 115. Angående Brandförsäkring för
de Hus i Städerne utom Stockholm, hvilka
vid ny af BancoUtskottet föreslagen utlåning
utaf ingående Capital-afbetalningar,
emot pant af Fastighet kunna komma att i
Banken belånas.
N:o 116. Angående afskrifning utaf upplupen
Ränta å den Capital-Skuld, hvarföre
Majoren Friherre C. W. Gripenstjerna hos
Banco Discont Verket häftar.
Af den 11 dennes*
N:o 117. I anledning af återremiss af
Den 15 Fe b ruan’i e. m.
121
Utskottets Memorial N:o 90, innehållande
Förslag, angående vissa förändringar af Bankens
sedlar, till deras valeurer, text, format,
m. m.; garantierna emot missbruk och
förfalskningar, samt ordningarna inom Banken
för olika Sedelsorters utbyte och förvexling.
Af den 12 dennes:
N:o 118. Med förslag, angående vissa
bestämmelser, som Utskottet anser böra finnas
tydligen uttryckta i Texten å de nya
Sedlar, hvilka, efter dess gifna förslag,
komma att af Banken ulgifvas.
N:o 122. Angående någon förhöjning i
den för kostnaderne, i afseende på nödvändiga
resor, hittills anslagna ersättning åt
den Ledamot bland BancoFullmägtige, som
har det speciella inseendet öfver Tumba Pappersbruk,
samt förbättring uti nuvarande
Förvaltares vid samma bruk lönevilkor.
N:o 123. I afseende på jemkning af
de hos RiksStånden fattade skiljaktiga beslut
öfver Utskottets Betänkande N:o 71 och
Utlåtandet N:o 87, angående en ersättning
åt f. d. ÖversteLieutenanten G. U. Adlerstam,
samt förslag till OmröstningsPropositioner
i detta ämne.
Lades på bordet.
Upplästes ett från RiddarhusUtskottct
inkommet så lydande: ,
122
Den i5 Februarii e. m.
Hörsamste Memorial:
Sedan RiddarhusDirektionen bos RiddarhusUtskottet
tillkännagifvit, att Kongl.
LifMedicus samt Riddaren af Kongl. Majrts
Nordstjerneorden Joban Israel af Ekström,
sorn den 8 October 1827 blifvit af Kongl.
Maj:t uti Adligt, Ständ upphöjd-, samt derefter
genom serskild Nådig Resolution den 3i
sisll. October återfått de af bonom försutne fatalier,
inom den uti Högstberörde Resolution
stadgade ytterligare tid af sex månader bos
RiddarhusDirectionen företett alla för Introductions
erhållande föreskrifne prestanda,
hvilka, efter behörig granskning, äro vordne
af Directionen godkända, så bar RiddarhusUtskottet,
jemnlikt 5o § i Riddarhus-Ordningeti
den 18 December 1823, skolat bos
Högloft. Ridderskapet och Adeln anmäla
Kongl. LifMedicus m. m. af Ekström till
Introduction å Riddarhuset under N:o 23o4
bland Rid ders- och Adelsmän.
Stockholm den 11 Februarii i83o.
På Höglofl. Riddarhus-Eltskotlets vägnar
A. G. Gyldenstolpe.
W. F. Dalman.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. half till 10 om aftonen.
In fidem ProtocoJli.
O. J. Lagerheim.
Den 17 Februarii f. m.
123
Onsdagen d. 17 Februarii i83o.
Plenum klockan half till 10 förmiddagen.
Vid förnyad föredragning af RiddarhusUtskottets
den ii dennes aflåtne och den
i5 derpåfölide på hordet lagde memorial
angående Introduction för Kongl. LifMédicus
och Riddaren af Kongl. NordstjerneOrden
Johan Israel af Ekström, fann Riddeiv
skapet och Adeln för godt, att, på sätt RiddarhusUtskottet
hemställt, bevilja bemälte
LifMedicus Introduction å Riddarhuset under
N:o a3o4 bland Ridders- och Adelsmän.
Företogs lill pröfning Stats- och Banco-.
Utskottens den 28 sistlidne Januarii under
N:o 48 afgifne, samt den 11 dennes eftermiddagen
på hordet lagde, Utlåtande i anledning
af väckt motion, angående utvägar
till penti ingebristens afhjelpande.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMar skalken framställd
proposition blef detta Utlåtande af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
Ånyo föredrogs Stats- och BancoUtskottens
den 28 sistlidne Januarii under N:o
49 afgifne och den 11 dennes eftermiddagen
124 Den 17 Februärii f. ro.
på bordet lagde Utlåtande, i anledning af
väckt motion om öppnande af Depositräkningar
vid LåneContoren i Malmö och Götheborg
för insättande af Guld och Silfver.
Herr Manck af Rosenschöld Eberhard:
Om jag ej orätt hört, så grunda Utskotten
sitt afslag till motionen derpå, att
Depositionsräkningen skall vara blott en preliminairåtgärd
för realisationen, samt således
icke behöfvas sedan realisationen är verkställd,
hvarföre de anse den vara af föga permanent
vigt för de Landsorter, om hvilka nu
här är fråga. Men som det ännu ej är afgjordt,
om realisationen blir af eller icke,
anhåller jag, att detta Utlåtande måtte få
hvila intill dess frågan om realisationen genom
Kongl. Maj:ts sanction blifvit afgjord.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln önskade,
att detta Utlåtande skulle blifva på bordet
hvilande intill dess realisationsfrågan
blifvit definitift afgjord.
Grefve Gyldenstolpe, Anton Gabriel:
Enligt de underrättelser jag äger, har detta
Utlåtande blifvit bifallet af 2:ne Stånd. Det
är således utan ändamål att det ytterligare
hvilar, emedan, då det afstyrker den föreslagne
motionen, och 2 Stånd bifallit detsamma,
ingen ändring vidare kan lill vägabringas.
Den 17 Februarii e. m. ta5
Herr Munck af Rosenschöld: Jag anhåller
att Protocollsntdragen i detta ämne
måtte blifva uppläste.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare
upplyste, att, enligt till Ridderskapet och
Adeln ankomne Protocollsutdrag, hade förevarande
Utlåtande af de öfrige 3 RiksStånden
blifvit bifallit.
Herr Munck af Rosenschöld: Till följe
af den nu erhållne upplysning, som är
vidsträcktare, än den Grefve Gyldenstolpe
meddelat, afstår jag ifrån min begäran att
målet ytterligare må få hvila.
Uppå derom af Hans Eoccellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition blef Stats- och BancoUtskottens
Utlåtande N:o 49 af Ridderskapet och Adeln
bifallit.
Herr Munck af Rosenschöld: Likväl
anhåller jag om min reservation till Prolocollet
emot bifall till detta Utlåtande. Jag
afstår från discussion eller votering om detsamma,
men kan ej bifalla Utlåtandet.
Ånyo föredrogs och bifölls Stats- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens,
den 5 dennes, under N:o 121, afgifne och
den x 1 derpåföljde eftermiddagen på bordet
f- isG
Den 17 F e b r u ajr i i f. rrr
lagde Utlåtande, i anledning af väckt fråga
om. fastställande af en viss årlig arbets- eller
förrättningsskyldighet för Landtmätare.
Likaledes föredrogs ånyo och bifölls
Stats- och BancoUtskottens den iQsistlidne
December afgifne samt den 1 t dennes eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande IS:o
43 öfver väckte motioner, angående åtgärders
vidtagande till skyndsamt slut på utredningen
i RiksgäldsContoret af Götha CanalBolags
samt Malmö f. d. RiksDiscontVerkens
återstående fordringar.
Företogs till pröfning BevillningsUtskottets,
den 9 dennes, under N:o 68 aflåtne,
och den 11 derpåföljde eftermiddagen på
bordet lagde Memorial, om saltpettergärdens
ersättande genom anvisning på tillgångar al
tullmedlen och Bränvinsbevillningen.
Herr Munck af Rosenschöld s Eberhard:
Jag tror, att man så mycket mera
kan bifalla detta Memorial, som Tullbevillningen
säkerligen kommer att inbringa större
inkomster, än de som åro påräknade, genom
3 Stånds beslut att spannemål först
vid inträffande missväxtår skulle uppköpas,
och således mest af Utlänningen, då Tullintraden
betydligen kommer att ökas såsom
sista missväxtåret inträffade; och på 5 år
Den 17 F e b r u a r i i e. m.
127
lian man med säkerhet påräkna ett års missväxt.
Friherre Cederström, Jacob: Med Utskottet
instämmer jag deruti, att inkomsterna
så väl af Tullbevillningen, som af Bränvins
bevillningen, blifva större än de äro
påräknade. Hvad särskilt beträffar Bränvinet,
så kommer detta att inträffa i mån
af tillverkningen. Deremot skulle jag förmoda,
att formen af Memorialets uppställning
ej är riktig. Jag tror icke att BevillningsUtskottet
kan föreslå en högre beräkning
af Statsinkomsterna, än den Bikets
Ständer, på grund af StatsUtskoltels inkomstBetänkande,
beslutat. Om Rikets Ständer
vilja afslå ersättning för Saltpetergärden i
annan väg, så, då redan är hesluladt, att
hvad som brister för de nödiga Statsanslagen,
får af RiksgäldsContoret genom Lån
upptagas, kan fråga härom ej uppstå förr
än vid nästa Biksdag, i händelse brist uppkommit.
Det är således ej vid saken jag
gör anmärkning, men jag tror, att uppställningen
af Utskottets Memorial ej är förenlig
med våra former, enär Grundlagen tydligen
stadgar, alt StatsUtskottet skall uppgöra
förslag lill beräkningen af Statsverkets
inkomster, hvilket redan denna Riksdag skett;
i anledning hvaraf Rikets Ständer redan beräknat
hvad summa som skulle inflyta. Derefter
är det verkligen besynnerligt, att BevillningsUtskottet
föreslår en ny beräkning
Den 17 Februarii f. m.
af 124,000 R:dr, som ytterligvre skulle inflyta.
Jag vill blott till protocollet afgifva
denna anmärkning; men vill, då ingen våda
af denna oriktighet uppkommer, ej bestrida
bifall till Memorialet, i händelse Ridderskapet
och Adeln skulle finna sådant
nödigt.
Herr Tham, Wollrath: Det kan måhända
finnas onödigt att besvara Friherre
Cederströms anmärkning, då han ej bestridt
bifall å Memorialet, men jag anser för min
pligt att söka rättfärdiga Utskottet. BevillningsUtskottet
har aldrig kunnat fatta den
öfvertygelse, att det är StatsUtskottet, som
skall afgöra Bevillningens belopp. BevillningsUtskottet
har trott, att StatsUtskottet
endast kan i InkomstBetänkandet berätta huru
mycket genom Bevillningar influtit, och
derpå grunda förslag till inkomst, men Ständerna
är förbehållet att minska eller öka
samma Bevillning. StatsUtskottet har beräknat
inkomsterna efter hvad sedan i8a3
ingått; men då BevillningsUtskottet föreslagit
en Bränvinsskatt och en Tulltaxa, som
böra utgå med större summa än StatsUtskottet
föreslagit, har BevillningsUtskottet
trott det icke vara Rikets Ständer förmenadt,
att anvisa på denna större summa.
Jag tror således ej att BevillningsUtskottet
gått utöfver formerna, då Utskottet beräknat
en inkomst, hvilken StatsUtskottet, då
det
Den 17 1’c brun l ii f. m.
IS9
det afgaf sitt InkomslBelänkande, icke kände,
emedan den <lå ej var beslutad. Jag
tror Utskottet hafva fullgjort sin skyldighet
alt anvisa tillgångar, hvarigenom allmänheten
ej kommer att tryckas med nva skatter,
och jag tror, alt Utskottet hade felat i sin
pligt, om det, i stället att anvisa denna tillgång,
hade föreslagit en fyllnadsafgift i Bevillningen,
Jag tillstyrker således bifall till
Utskottets Memorial.
Herr Rosenblad_, Bernhard: Jag vill
endast tillägga, alt då SlatsUtskoltet i sitt
InkomstBelänkande föreslog beräkningen af
den del af StatsVerkets inkomster, som ingår
såsom bevillning, gjorde StatsUtskottet
det under förbehåll, alt stadganderne i afseende
på dessa inkomster skulle blifva desamma,
som hittills. Men då delta icke
blifvit bifallit, utan lieie förhöjningar och
förändringar hafva beslutits, hvarföre också
den gjorda beräkningen upphört att tjena
till grund, är det således klart alt BevillningsUtskollet
icke gjort annat, än hvad
sorn varit dess pligt. Jag tillstyrker bifall
u Utskottets Memorial.
BevillningsUtskottets förevarande Utlåtande
blef, uppå derom af Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, af Ridderskapet och Adeln
bifallit.
62 II. n
Den 17 Februarii f. m.
Herr von Hartmansdorff', Augnst:
Jag liar ej velat deltaga i clemia tvist, emedan
man förmodeligen hade ansett mig allt
för partisk för den mening, som nu vunnit
Ridderskapets och Adelns bifall. Som jag
förmodar den redan vara, eller snart komma
att blifva Rikets Ständers gemensamma
beslut, och den summa RiksgäldsContoret
årligen skall, såsom statsbrist, lemna till
StalsContoret, föl jnk tel igen kommer att minskas
med 1 a/j,°oo R:dr, blir det nödvändigt
att StatsUtskottet derom underrättas, på det
att Fullmägtiges i RiksgäldsContoret Instruction
må ställas derefter, och att en skrifvelse
afgår till Kongl. Maj:t med förklaring,
att Statsbristsumman, som förut var upptagen
till 2,494,60° R:dr B:co, deruti inberäknade
ifrågavarande 124,000 R:dr; nu
blifver endast, 2,270,600 R:dr, sedan de
124,000 ej komma alt såsom fyllnadsafgift
utgöras till RiksgäldsContoret, utan omedelbart
inflyta till StatsContoret genom ökade
Tull- och Bränvinsbevillningsmedel.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln biföll, att StatsUtskottet
äfven skulle genom ProtocollsUtdrag underrättas
om det senare af Ridderskapet och
Adeln fattade beslutet.
Ropades Ja.
Föredrogs ånyo Bevillnings-Utskottets
Den 17 F e b r u a r i 1" f. m.
i3t
don 14 dennes under N:o 7o aflåtne och
den 15 derpåföljde eftermiddagen på hordet
lagde memorial, i anledning af RiksSl
ändens olika beslut, angående Allmänna
Bevillningens fördelning, jemte förslag till
de deraf föranledda voterings-propositioner.
Uppå derom af Flans Excellence Herr
Grefven oell Landt Marskalken framställde
särskilte propositioner, fann Ridderskapet
och Adeln för godt gilla hvad Utskottet i
afseende å 20 och (22 §§, hemställt, samt
godkänna, under förhlifvande i öfrigt vid
sine i ämnet redan fattade beslut, de af
Ulskotlet föreslagne voteringspropositioner.
Å nyo föredrogs ConstitutionsUtskoltets,
den 26 sistlidne November, under N:o 56
aflåtne, och den 7 derpåföljde December
eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
med förslag lill ändrad redaction af 72 §
Reger ingsFormen.
Herr Rosenbladj Bernhard: Till det
nya skick, hvaruti Banken kommer efter
realisationen, fordras garantier för folket,
att den ej råkar i de fordna oordningarne.
Det blir derföre i detta fall nödvändigt, att
bägge Statsmagterna deltaga i garantierna
för Banken. Jag vågar derföre föreslå en
sådan förändring af 72 § Regeringsformen:
”Sveriges Rikes Bank vare under Konungens
62 H. 9 *
Den 17 Februarii f. ni.
och Rikets Ständers gemensamma garanti,
men under Rikets Ständers egen vård, ostördt
förvaltad af de Fullniägtige, hvarje Stånd
dertill förordnar, efter de Lagar och sladganden
för Banken och dess rörelse, hvilka
nu liro gällande, eller af Konungen och
Rikets Ständer gemensamt varda stiftade.
Dock äge Rikets Ständer, som genom sina
Fullmägtige tillsätta Tjenstemälinen innom
Banken, att allena fastställa Reglementen för
Bankens inre förvaltning och arbetssätt, samt
för dess tjenstemäns befordringar och aflöning.
I öfverensstämmelse med ofvan åberopade
lagar och stadganden, äge Banken
allena rätt att utgifva Sedlar eller myntförskrifningar,
hvilka må, lika med mynt, i Riket
erkännas, och skola af Banken med mynt,
efter deras lydelse, inlösas. — Öfver användandet
af Bankens årligen behållna vinstmedel,
äge Riksens Ständer allena besluta,
så framt dessa medel ej, till bibehållande
af Bankens grundfond eller till dess förstärkning,
af Konungen pröfvas erforderlige.
” Genom denna redactionsförändring skulse
garantierna mot missbruk af Bankens tillgångar
komma att tillhöra Konungen och Rikets
Ständer gemensamt. Lagarne för Bancorörelsen
skulle äfven göras af dem gemensamt,
men vården öfver Banken, och regleringen
af den inre ordningen deraf, skulle
ensamt tillhöra Rikets Ständer. Dispositionen
af vinstmedlen skulle äfven tillkomma
Rikets Ständer, med de undanlag då des
-
Den 17 Febr naii i f. m.
133
sa medel behöfdes för att fylla grundfondens
brister; då Kongl. Majrt endast i detta fall
skulle äga veto. Jag anhåller hos Herr Grefven
oell LandtMarskalken om proposition
derpå, att den af mig nu föreslagne redactionsförändring
må förklaras för Ridderskapets
och Adelns gemensamma tanka.
Herr Bruncrona, Gustaf Adolf: Ehuru
paradox, eller åtminstone i tillämpning
oöfvervinnerlige svårigheter underkastad, den
sats jag i Utskottet försvarat, af mången torde
anses, och ehuru föga hopp jag således
har att finna mig understödd, vågar jag i
hufvudsaken åberopa min reservation och
med några ord närmare utveckla min deri
uttryckte mening. Då jag nämnt, att i grundlag
borde stadgas, det Banken icke ägde utgifva
sedlar till högre belopp, än som öfverensstämde
med de för realisationen bestämde
grunder, hade detta icke afseende
på de omväxlingar i förhållandet emellan
sedelstock och metallisk fond, som måste
uppkomma vid hvarje uttagning af silfver
mot sedlar. Min mening var, alt sedan
6,800,000 R:dr i silfver efter gamla myntfoten
blifvit antagne såsom fond för 29 millioner
R:dr i sedlar, temporära lånen oberäknade,
och realisationen efter denna grund
blifvit satt i verkställighet, det väl ej kunde
hindras, att tid efter annan sedelstocken
förhölle sig i en sämre proportion mot berörde
reela fond, äfvensom, i händelse silfveriusättningen
öfverskjöte den för realisa
-
134
Den 17 Februari! f, m.
tionen fixerade reela fond, proportionen blefye
bättre än den påräknade; men jag trodde
att, i öfverensstämmelse med de för realisationen
fastställde grunder, 39 millioner
R:dr, utom summan af fastställde temporära
lån, borde vara maximum af den sedelstock,
sorn finge vara utelöpande, då
reela fonden ej uppgått högre än Lill ofvanbe
rörde belopp, och att sedelmassans förökande
derefter borde blott uppkomma genom
insättning af motsvarande myntbara
metaller, äfvensom, utan detta vilkor i allmänhet,
sedlar icke borde ulgifvas med undantag
af hvad en gång för alla, efter uppgjordt
system, i låneväg borde utgå, och
hvilket vid calculeradt belopp måste bibehållas
om än metalliska fonden för tillfället
minskades. Då det är gifvet såsom ett
axiom, att Bankens förlägenhet endast och
allenast uppkommit af en för långt utsträckt
Sedelemission, sorn satt Banken ur stånd att
med metallisk valuta sina sedlar inlösa, så
har min afsigt varit, att, genom ett grundlags-stadgande,
motverka en sådan all realisation
förstörande åtgärd för framtiden.
Stats- och BancoUtskotten hafva yttrat, och
som jag menar, Rikets Ständer godkänt det
omdöme, att, i den väg grundlagame lemna
öppet, en ändring borde beredas i 72 <$*
Regerings Formen, sorn för framtiden kan
afböja all inställelse af Bankens åligganden
mot egne Creditorer. Men är detta föremål
väl fullkomligt vunnit genom det fö
-
Den 17 Februarii f. m.
reslagne grum! lags-stadgandet? Konungens
veto i afseende å de i Bancolagen förekommande
ämnen är utan tvifvel ett högst vigtigt
correctif emot förhastande; men detta
gäller lika mycket om ock grundlagen ej,
]iå sätt förslaget innehåller, i allmänt ordalag
åberopade Bancolagen, hvilken det oaktadt,
om Statsmngterne derom äro ense,
obehindradt, såsom all annan civillag, vid
hvarje Riksdag utan föregången hvilotid kan
ändras. Staten kan väl ej såsom förr bispringas,
äfven i nödens stund, hvilket dock
kanske sist bordt förekotnmas, ehuru ett
nödvändigt offer åt Bankens credit; men
om reela fonden tillfälligtvis, eller genom
förtjent förtroende, icke blifvit på längre lid
betydeligen ålitad, och förslagsmakare, hvilka
vid våra Riksdagar icke saknas, tyckas
framställa Bankens ställning så god, att, enligt
uppgjorde theorier, den bör kunna utvidga
sin rörelse och i långväg utsläppa sedlar
i vida större proportion än mot reela
fonden vid realisationens beslutande varit
beräknad, hvarvid naturligtvis det allmännas
behof och Bankens fördel förespeglas, så
kunde möjeligen Regeringen öfverraskas och
för tillfället dela en rådande opinion, om
den ock i en framtid skulle befinnas förhastad.
ConstitutionsUtskoltets pröfning af
ett. förslag lill rubbning af realisationens
grunder, och de 5 årens mognad af ett godkändt
förslag vore en ytterligare återliållskralt,
en ökad garantie för realisationens
*36
Den 17 Februari i f. »n.
bestånd. Hvad vinnes om grundlagen endast
förklarar, att Bankens sedlar böra lill
utsatt belopp inlösas? äfven utan detta stadgande
mäste en sådan moralisk förbindelse
vara ostridig. Allmänheten vill vara förvissad,
att de skola inlösas, och verkeligen
blifva inlöste, ty derförutan är ej det ändamål,
Utskottet afsett, vunnet. Delta vilkor
åter står i förhållande till Bankens förmåga
att sina sedlar inlösa, hvilken slnteligen
mäste hero af verkliga för handen varande
tillgångar. Om en lånesökande yttrar,
att han anser sig böra honorera de reverser
han utgifver, så lär Capitalisten icke
linna sig med denna inskränkta förklaring
belåten. Han yrkar, såsom ett villkor för
sin penni nge förs t räck ning, alt lånsökanden
vid laga påföljd, skall förbinda sig, att ovilkorligen
inlösa sin revers, och misstänker
han att Gäldcnären är fallen att sätta sig i
skuld utöfver sin förmåga att densamma
återgälda, så lemnar lian ieke något lanebiträde,
eller uppsäger det han lemnat, så
vida ej motsvarande säkerhet eller garantier
gifvas. Äfvenledes, om en enskild anvisar
på större fond än han äger, och detta är
kändt, skall han förr eller senare sättas urtillstånd
att kunna betala sina credilorer,
och crediten försvinna. Förhållandet är enahanda
med Banken. Dess credit beror så
mycket mera af dess verkliga tillgångar och
dess derpå grundade förmåga att dess sedlar
inlösa, som offentligheten nu mera be
-
Den 17 Februari i f. m.
täger Banken möjligheten att, under hemlighetens
slöja, dölja sin ställning. Fruktan
alt de grunder, som för realisationen blifvit
lagde, skola öfverskridas, oell densamma, på
sätt med föregående realisationer inträffat,
förstöras derigenom att en ökad sedelmassa,
utan motsvarande klingande valuta, under
hvarjehanda förevändningar åter sättes i omlopp,
skulle försvaga Bankens credit och just
leda lill den befarade förstöringen, emedan
Banken, under förlorad credit och vid påkommen
stark anlitning, skulle sakna tillgång
och utväg att de utsläppte sedlarne
inlösa. Väl kan anföras, att 0111 desse sedlar
blott i låneväg blifva använde, så finnes
vederlag i hypolhekeri’“ äfvensom Banken
ej kan anses derig. .n hafva afhändt
sig någon dess tillhörig, et; men föreslällom
oss att, vid förlorad credit, eller afsärskilte
händelser, silfverfonden uttoges. Då de
i fastigheter intecknade summor på länge
icke vore disponible, blcfve följden den visserligen
icke önskvärde, alt Bankens Creditorer
skrede till utredning, hvilken händelse
Bancolagen förutsatt såsom möjlighet. Men
dessutom, hvarest skola Debitorerne erhålla
medel till infriande af sina skulder, sedan
en stor del af sedelmassan inströmmat till
Banken och rörelse-capitalet derigenom så
bctycleligt minskats; och månne ej de panter,
som gå under klubban, af samma orsak
skola nedsättas flerdubbelt under deras
värde. Sedan reela fonden försvunnit ur
138
Den 17 Februarii f. in.
Bankens hvalf äga ej de sedlar, som derefter
inkomma, annat än nominelt värde, och
hypothekerne torde således så mycket mindre
kunna betacka de lån, som i silfvervärde
på dem blifvit upptagne. E11 sådan
villervalla, till både det allmännas och enskiltas
förderf, borde genom alla för banden
varande medel förekommas. Vår Bank
bör hufvudsakeligen vara Växel- och Deposit-Bank,
och inskränka sina utlåningar derhän,
att af räntan dess omkostnader betäckas
och tillgång att förstärka dess reela fond
beredes. Den låneanstalt, som blifvit föreslagen
alt genom RiksgäldsContoret tillväga—
bringas, hvilkens antagelighet för det närvarande
jag likväl lemnur derhän, bevisar
att lånesvstemer kunna uppgöras, utan att
Banken deri behöfver inblandas eller att sådant
beböfver inverka på Banco-scdclstockcns
onaturliga förökning, hvilken jag, genom
ett bestämdt grundlagsstadgande, önskat
återhålla. Jag afstår gerna från min idee
om man kan föreslå något bättre, ulan att
genom evasiva uttryck, åsidosättande den
ärlighet, på hvilken Bankens försäkringar
böra vara grundade, förskaffa sig kryphål
att efter omsländigheterne i framtiden kunna
förklara sina ord, eller att oförvägetdecrelera
saker som ej äro gifne, och afgifva
loften, som man ej är säker att kunna hålla.
Jag har åtminstone antydt det mål,
hvaråt man bör syfta. För Bankens credit
och bestånd, samt Rikets dermed förenade
Den 17 F e b r u a r i i f. m.
i3g
viii, önskar jag, att Banken, sluten för vådliga,
konstlade, invecklade och för dess väsende
främmande operationer, om än aldrig
så lockande, må efter enkla grunder söka
uppfylla sin egentliga bestämmelse. Då skall
han i evärdeliga tider bestå och ärligt kunna
förbinda sig alt lika ärligt uppfylla sina
förbindelser.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag vågar vördsamt
anhålla, att Herr Rosenblads förslag
måtte ännu en gång blifva uppläst. Kanske
Herr Rosenblad sjelf vill hafva den godheten
att göra det,
Herr Rosenb/ad; Till fullgörande af
Herr Hjertås önskan skall jag hafva äran
ganska långsamt uppläsa den af mig föreslagne
redactionsförändring.
Herr Rosenblad uppläste derefter nyssnämnde
redactionsförslag.
Herr Hjerta: För min del finnér jag
visst, att orden i allmänhet i det uppläste
förslaget äro ganska oskyldige. De äro på
intet vis i strid emot hvad som finnes i nu
gällande Grundlag, ty först behöfves det ej
sägas i en grundlagsparagraph, att Statsverket
icke får hopblandas med Banken, emedan
det faller af sig sjelf. Sådane oredor,
som hitintills äro begångne, kunna genom
ett sådant Grundlagsstadgande ieke förekomraas,
emedan sådant endast beror på Sty
-
Den 17 F e b r n a r i i f. 111.
relsens och Rikets Ständers opinion om betydelsen
af detta stadgande. Att här tala
om Tjenstemännens tillsättande är äfven lika
oskyldigt, ty det är gifvit att Tjenstemännen
hvarken af Kongl. Maj:t eller Rikets
Ständer kunna tillsältas, emedan det i
en särskild § är stadgadt, att de skola tillsättas
af Fnllmägtige, såsom det sker inom
RiksgäldsContoret. Jag finnér således intet,
som gör att detta förslag beli öfver motsägas,
men jag hemställer, om det behöfver
inflyta, och jag vågar fråga de ledamöter,
från hvilka detta förslag uppkommer, om
det verkeligen behöfves, och oin icke deri
gamla §:n, som är bibehållen från de äldre
Regeringsformerne af år 1720 och 1772, ärli!
träckig, om man blott utredde det sista
begreppet i densamma eller denna mening,
sorn för mynt i Riket må erkännas. Det
är missförståndet om detta ordet må, som
gjort hela villervallan, ty det är gifvet, att
Kongl. Maj:t ägt rätt att säga, alt ett underhaltigt
mynt ej af Uppbördsmännen får
antagas bland Kronans skatter. Om man
utredde denna mening, så tror jag, alt 73
§ är sådan den bör vara, ty hitintills haiman
ansett, att ordet må, i den sisla meningen
, vore synonymt med ordet bör. För
min del skulle jag tro, att man blott behöfdc
tillsätta: ägande Rikets Ständer rätt
att utgifva sedlar, som skola af Banken med
mynt efter deras lydelse inlösas; då vore
§:n tydlig. Då ConstiliilionsUtskottet likväl
Den 17 Febr. tiar ii f. ru. 141
skall sammanjemka dessa förslag, vill jag
icke med någon votering hindra, att iifveu
Herr Rosenblads redaction må få dit medfölja,
enär det nu icke är fråga om att antaga
detsamma.
Herr Rosenblad: Jag kan ej med den
siste talaren instämma deruti, att 72 § älsa
obehöflig af all ändring. Vi vela t. ex.,
huru man velat tyda de orden: ”efter de
ordningarj stadgandeti och Reglementen”
såsom om dessa skulle innebära rättighet för
Rikets Ständer alt införa Stadgar och Ordningar
inom Banken, slående i strid med
allmänna lagens hud och ingripande i enskild
mans rätt. Ehuru detta ej varit min
tanka, ej eller majoritetens inom Stånden,
veta vi dock, att det gjorts mägtiga försök
att göra den gällande. Men utom dessa skäl
finnes ett annat. Om man ock erkänner,
att dessa ord! Ordningar} Stadgar och Reglementen,
icke äga en så vidsträckt mening,
kan dock Banken så illa ordnas genom dålig
lånerörelse, att Banken derigenom försättes
i Concurslillstånd; och hvad inflytande
det skulle hafva på Riket i allmänhet,
torde vara lätt att föreställa sig. Det är
just derföre, som Lagstiftningen för Banken
hör vara lika gemensamt tillhörande Konung
och Rikets Ständer, som för alla öfriga
Lagar. Detta anser jag ibland de mäst
nödvändiga correctiven. Man har sagt, att
den mening, som stadgar, det Statsverket
Den 17 Februari i f. m.
skulle vara skildt från Banken, borde utur
redactionsförslaget uteslutas. Men då sammanblandningen
af Statsverket med Banken
bragt den senare i en ytLerst vådlig ställning,
är det ej utan värde för opinionen,
att ett grundlagsstadgande deremot uppställes.
Då Statsverket är under Konungens
vård, men Konungs och Ständers garanti,
synes det också vara viktigt att Banken,
under Konungs och Ständers gemensamma
garanti, vårdas af Rikets Ständer. Jag tror
således den af mig föreslagna redaction icke
innehålla så oväsendlliga sladgnnden , och
anhåller derföre, att den måtte föreslås till
antagande såsom Ridderskapets och Adelns
gemensamma tanka.
Herr von Troil, Emil: Jag är visserligen
bland dem, som anse 72 § RegeringsFormen
tydlig, men om den skall omredigeras,
för att gifva allmänheten ett större
förtroende för realisationen, så har jag intet
deremot.
Herr Hjerta har visat, att Herr Rosenblads
redactionsförändring är ganska oskyldig.
Jag tror det äfven, men jag har tyckt
mig höra en sak, som jag icke kan bifalla.
Der stod nemligen: ”Äge Banken allena rätt
att utgifva sedlar, som lika med mynt i Riket
erkännas." I gamla redaction slår, ägande
Rikets Ständer allena rätt ali genom banken
&c.; detta innebär ej uteslutande för
andra sedlar, hvilket bevisas bäst af Riks
-
D e 11 17 F e b r u a r i i f. m.
i43
gältlssedlarne. I Herr Rosenblads Förslag
äler star, att Banken allena skulle äga utgifva
några sedlar, som för mynt skulle få
erkännas. Detta kan jag, som önskar privatBankers
inrättande, ej finna annat än
betänkligt alt antaga, hvarföre jag anhåller,
att denna mening måtte ur Herr Rosenblads
redactionsförslag utgå.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Med hänsigt till de reservationer, som åtfölja
Memorialet, anhåller jag om proposition
till afstyrkande af förslaget, eller qvarblifvande
vid den gamla §:n. Jag anhåller,
alt Professor Geyers reservation måtte blifva
uppläst, med innehållet hvaraf jag mig
förenar.
Herr Hjerta: I anledning af Herr von
Troils yttrande ber jag få fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på angelägenheten
deraf, att ordet allena qvarstår,
emedan det skulle vara ganska besynnerligt,
om privatBankernas noter skulle såsom mynt
i Riket anses, i händelse sådane Banker
skulle komma att inrättas. Man må gerna
tillåta sådana noter att finnas, och låta bero
på hvars och ens enskilta godtfinnande
att mottaga dem eller icke, men att låta
dem antagas såsom mynt, vore så vådligt,
att till och med sjelfva StatsBanken ej bör
få sina assignationer ansedde såsom mynt
med annat vilkor, än att de efter deras va
-
Den t? Fehr n a r i i f. ni.
leurer med mynt inlösas. Ordet album liar
alltid stått i denna §, på det alt enskille
personer icke må behöfva taga PrivatBankernas
noter såsom mynt, och i intet land
i verlden är någon enskild förbunden, alt
mottaga privata assignationer såsom mynt.
Jag kan således icke frångå denna del af
Herr Rosenblads förslag, ehuru liela förslaget
är af den beskaffenhet, att jag ej begriper,
hvarföre det skall antagas. Jag vill
dock på intet vis hindra att det får åtfölja
lill Constitutions-Ulskottet, men anhåller
blott, att mitt förslag om de sisla ordens
förtydligande i den nuvarande §:n må få till
ConstitutionsUtskotlet åtfölja.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
har begärt ordet egenteligen i anledning af
Herr von Troils anförande, men är till det
mästa förekommen af den siste talaren. Det
återstår mig egenteligen blott att fästa uppmärksamheten
på ett uttryck, så väl i Utskottets,
som i Herr Rosenblads redaclionsförslag,
nemi.: att Banken skall för alltid
'vara skiljd frun Rikets Statsverk. Detta
uttryck är i mitt tycke så obestämdt, att jag
har mycket svårt att göra mig klar reda
för detsamma. Jag fruktar att tider kunna
komma, då man kan gifva annan betydelse
deråt, än man nu synes föreställa sig. Det
kunde t. ex. hända, att StatsContoret förbjödes
att insätta sina medel i Ranken, och
ott
Den 17 Februari i f. m.
att StatsContoret började en särskilt rörelse,
hvilket kunde föranleda till betänkliga följder.
Jag vet cj hvad begrepp man skall
fästa vid detta uttryck; och alla sådane uttryck,
vid hvilka Lagstiftaren icke kan fästa
ett klart begrepp, äro vådliga, emedan
de i framtiden kunna tydas på annat sätt,
än man först menat. Jag hemställer derföre,
om hela denna mening behöfver intagas
i §:n, så mycket mera som man stadgat,
att sedeln skall inlösas efter ordalydelsen,
hvaruti Sedelhafvaren har en tillräcklig garanti.
Men en annan sak finnes dessutom
i Herr Rosenblads redaction skiljaktig ifrån
Utskottets, nemligen i afseende pä dispositionen
af Bankens 'vinstmedel. Herr Rosenblad
har sagt., att Rikets Ständer äga
disponera vinsten, så vida ej Konungen anser
den behöflig för Bankens grundfond. I
Utskottets redaction står, att Rikets Ständer
ej äga använda annat eller mera, än den
årliga vinsten. I Herr Rosenblads förslag
är således icke så klart förbjudet, som det
borde vara, att Kongl. Majit och Rikets
Ständer gemensamt icke få tillgripa Bankens
medel.
Herr Munck af Rosenschöld: Äfven
för mig är det uppläste förslaget, ej tydligt.
Jag, så väl som flera andra, behöfva förklaring
deröfver. Der står: Sveriges Rikes
Bank vare för evcirdeliga tider skiljdfrån
62 H. *o
Den 17 Februarii f. m.
Rikets Statsverk. Jag hemställer till någon
af dem, som haft del i utarbetandet af denna
redaction, om icke Statsverket hädanefter
såsom hitintills får insätta sina medel,
och öppna räkning i Banken eller upptaga
Lån derstädes. Sedan jag fått förklaring
häröfver skall jag vidare yttra mig.
Herr von Troil: Herr Hjerta har ta
lat
om de olägenheter, som skulle uppkomma
i händelse allmänheten blefve ålagd att
såsom mynt antaga enskilta Bankers assignationer.
Jag har svårt att förstå, hvarföre
han så vidlyftigt ordat om en sak, som ej
varit i fråga. Om ordet allena utgår ur
Herr Rosenblads förslag, så kan deraf icke
dragas en sådan slutsatis; men qvarstår hela
meningen, så äro PrivatBankernas papper
olagliga, att omnämnas i de enskilta
Contracter, hvilka i sådana sedlar ej kunna
uppgöras, utan måste alltid ställas på
RiksBankens sedlar. Jag vet ej hvartill en
sådan föreskrift tjenar, men skadligheten deraf
synes mig uppenbar. Då jag anser Herr
Rosenblads förslag i denna del för framtiden
skadligt, vidblifver jag min anhållan
om proposition, att denna föreskrift i redactionen
må utgå.
Herr Rosenblad: Verkligen skulle man
genom uttrycket i ConstitutionsUtskottets
Memorial, för evar delila tider skild jr ån
Statsverketkunna draga den slutsatts, som
Den 17 Februari i f. in.
Herr Munck af Rosenschöld uppgjort; men
dä föreskriften i den af mig föreslagne redaction
blifvit flyttad Lill början af§:n,tror
jag alt ingen misstydning kan äga rum. Deremot
hemställer jag, om det icke är af vigt
för allmänna opinionen, att bibehålla detta
stadgande. I afseende på Herr von Troils
anmärkning vill jag erinra, att jag anser
det vara ganska magtpåliggande, att ordet
allena qvarstår. Det kan icke verka på några
enskjlta öfverenskommelser eller contracter,
emedan den gamla DomareRegeln
här tillämpas, alt förord bryter Lag, ty,
ehuru vi troligen icke snart erhålla i vårt
land några PrivatBanker, så äga, när dessa
blifva inrättade, alla öfverenskommelser,
ställda i deras papper, samma kraft och
verkan, som hvarje annan med fri vilja
och sundt förstånd ingången förbindelse.
Men genom intagandet af delta stadgande,
att Banken allena äger utgifva sedlar, som
i Riket för mynt skola emottagas, är förekommet,
icke allenast att en privat discontinrättnings
papper i Kronans uppbörd få
mottagas, hvilket skulle förleda allmänheten
att gifva en sådan inrättning för mycket
förtroende, och kunna medföra samma följder
sora år 1807 tungt drabbade landet i
afseende på filialdisconterne, och som ännu
tyngre kunde hafva drabbat det; men det
finnes en annan sak, hvarföre detta stadgande
är nödvändigt, emedan nemligen det
6a II. i« *
.48
Den 17 Februnrii f. m.
förekommer, att Räntekammaren eller annan
gren af Statsverket i en framtid, vid Ögonblicket
af något starkt behof, skulle kunna
utgifva mynttecken eller creditifsedlar, af
hvad namn som hälst, hvilka sedermera
skulle kunna komma i omlopp såsom mynt.
Detta stadgande kan icke inhibera de nuvarande
Riksgäldssedlarne, emedan de af
Banken äro öfvertagna. Då jag således anser
det ifrågavarande stadgandet nyttigt,
kan jag ej ingå på dess uteslutande, utan
förnyar min anhållan om proposiliou på
bela det förslag jag aflemnat, oförändradt.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf: Uti den redaction af 72
§, Herr Rosenblad föreslaget, instämmer jag
belt och hållet, äfvensom i de af honom
gjorde förklaringar öfver de anmärkningar,
hvilka dervid blifvit gjorde. Flere talare
hafva tyckts fästa ingen vigt dervid, att
Banken skulle för evärdeliga lider från Statsverket
skiljas. Det är införd t i den nya redactionen
derföre, att ConstitutionsUtskottet
hade upptagit det i sin redaction, och derföre,
att, då en ny sakernas ordning om
Banken inträdde, derigenom nemligen alt
båda Statsmagterna garanterade densamma,
ett för allmänheten lugnande uttryck derom
borde intagas i den §, som inför det nya
stadgandet. Delta är orsaken, hvarföre denna
stroph inkom i det nya förslaget; och
sedan, sorn sagt är, den af Constitutions
-
Den \>j Fe bruar ii f. m. 149
Utskottet blifvit i dess förslag införd, så,
då en ny redaction deraf troddes behöflig,
ansåg man sig äfven böra bibehålla denna
stropli och insätta den i början, innan man
lomme till det ställe, hvilket upptager att
Konungen och Rikets Ständer gemensamt
utgöra Bankens garantier. Flera talare hafva
trott, att Statsverket derigenom skulle
till den grad skiljas från Banken, att StatsContoret
ej skulle få insätta sina medel derstädes,
eller der öppna räkning och taga
lån. Jag hemställer, om en sådan slutsatts
kan dragas af detta stadgande. Meningen
bar ej varit annan, än att uppdraga en gräns
emellan Bankens och Statsverkets tillgångar,
men ej att förbjuda Statsverket en rättighet,
som hvarje individ äger. Att man skulle
gå så långt, att anbefalla StatsContoret
ej insätta sina medel i Banken, skulle vara
i strid mot våra uppbördsförfattningar. I
afseende på Herr von Troils anmärkning,
om den mellanmening, att Banken allena
äger rätt utgifva sedlar, hvilka må lika med
mynt i Riket erkännas och skola af Banken
med mynt efter deras lydelse inlösas,
så instämmer jag till alla delar med Herr
Hjerta. Jag tror, att det skulle vara i högsta
målto vådligt om enskilta Banker kunde
tillerkännas rättighet att få sina sedlar
såsom mynt emottagne. Deremot, om deras
sedlar, till följd af förtroende, mottagas,
är derföre intet hinder lagt. I detta ögonblick
innehåller 72 §:n, att Rikets Ständer
D e n 17 F t b r u a r i i f. m.
allena äger rätt att genom Banken utgifva
sedlar, som för mynt i Riket må erkännes.
Vi kunna likväl icke neka, att enskilta assignatåoner
pä Banken emottagas, ehuru man
icke är pligtig emottaga dem. Då detta nu
sker, vet jag ej hvarföre någon ändring deruti
skulle lillvägabringas. Likväl har 72 §,
efter närvarande redaction, erhållit följande
väsendtliga förhättring och tillägg: och skola
af Banken med mynt j efter deras lydelsej
inlösas. Deruti erhåller man en säkerhet,
som icke förut fanns. Herr Cederschjöld
har anmärkt, att i Herr Rosenblads
förslag icke finnes, hvad ConstitutionsUlskottet
i sitt förslag tydligare stadgat, att
Rikets Ständer ej kunna afhända Banken
något mera eller annat, än dess behållna
årliga vinst. Jag tror, att man ibland väcker
mera farhågor genom sådane Reglementariska
föreskrifter och förbud, än man befordrar
det ändamål man vill vinna. Då
det nu i hela §:n står, att Ständerna icke
kunna utgifva andra sedlar, än sådana, som
kunna i Banken med mynt efter deras lydelse
inlösas, så tror jag icke man kunnat
gå längre, synnerligen när derefter kommer,
att Rikets Ständer äga att allena besluta
öfver användandet af Bankens räntevinstj
och man der bifogat det lugnande tillägg,
så framt ej dessa medel, till bibehållande
af Bankens grundfond eller till dess förstärkning
. af Konungen prof vas er forderligen
d. v. s. att Ständerna äga full dispo
-
Den 17 Febrwarii f. ni.
sitionsrätt, men att Konungen äger veto i
clet fall, att vinstmedlen skola användas till
Bankens grundfond och endast dertill. Det
är ett så lugnande veto, att det bör förena
alla meningar. Jag anhåller örn proposition,
att Ridderskapet och Adeln ville såsom
sin gemensamma tanka förklara Herr
Rosenblads redactionsförslag.
Herr Uggla, Carl Wilhelm: Jag bar redan
förut afgifvit min reservation uti myntbestämnings-
eller realisationsfrågan. Dervid
bar jag gifvit tillkänna, att jag anser
den hafva fått en mindre lycklig utgång.
Såsom villkor för densamma bar jag ansett,
att ett grundlagsbud borde antagas, hvarigenom
Banken försäkras emot hvarje ingrepp
mot dess soliditet. Härifrån kommer
jag nu till Herr Rosenblads redactionsförslag.
Jag finner visserligen der, att han
velat förekomma Statsverkets sammanblandning
roed Banken, och det i sådana ordalag,
att Herr Munck af Rosenschöld trott
dem kunna extenderas ända derhän, att
StatsVerket ej finge öppna räkning med Banken,
en mening hvilken dock af Grefve af
Wetterstedt blifvit vederlagd; men jag måste
likväl instämma i livad Hr Cederschjöld
anfört, att ett posilift lagbud fattas, som
hindrar hvilkendera Statsmaglen som helst,
att kunna gifva anvisning på Banken, då
större summa behöfves. Ett sådant stadgande
hade likväl bordt vara aprioriskt in
-
Den 17 Februarii f. ra.
nan realisationen beslöts. Derföre tror jag
någon ändring i Herr Rosenblads förslag
vara nödig, så att Statsmagterne bestämdt
förbjudas utgifva sedlar eller creditpapper,
hvilka skola gälla såsom mynt, ty få de
utgifva sedlar, kunna de göra det utan någon
redbar valuta; och skola de då äga rätt
att utgifva sedlar, bör det likväl icke få
ske till större belopp, än motsvarande redbar
valuta verkeligen finnes i Banken. I
aunat fall uttages redbara fonden förr eller
senare, då Rikets Ständer få sammankallas
för att sälja Bankens hus, afskeda tjenstemannapersonalen
samt gifva den pensioner.
Jag anhåller således, att i förslaget bestämdt
må uttryckas, att Banken i intet fall får
tillgripas; annars kan man ej anse realisationen
såsom bestämd.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Herr
Rosenblad har, till styrka för den mening,
att något stadgande behöfdes om Statsverkets
skiljande från Banken, anfört nödvändigheten
att lugna ögonblickets opinion. Jag
deremot tror det vara betänkligt att hafva
allt för mycket afseende blott på ögonblickets
opinion, då man skall stifta en grundlag.
Jag vill minnas, att då Rikets Ständers
garanti infördes i BancoOrdningen år
j668, äfven för att lugna ögonblickets opinion,
ansågs saken så vigtig, att någon förklarade
det hvarje bokstaf i detta ord var
värd en tunna Guld. Men jag hemställer,
Den 17 F e b r u a r i i f. m.
i55
hvad värde man nu sötter på desamma. Jag
fruktar, att det skall komma tider, då man
skall bedömma de stadganden vi nu införa,
för att lugna ögonblickets opinion, efter
samma förhållande. Jag utbeder mig,
att till Ridderskapets och Adelns protocoll
få anmäla, att jag innom ConstitutionsTJtskottet
ej instämt i det här afgifne förslag,
ehuru jag ej ansåg det löna mödan att inkomma
med någon serskild reservation. Jag
ansåg saken så brydsam, att jag gjorde trenne
särskilta försök till redaction, men var
icke till fullo nöjd med någotdera. Dessutom
var det ogerna jag ingick på, att Ständerna
skulle till Kongl. Majit lemna någon
andel i detta slags Lagstiftning, utan att
vara säker på att erhålla något vederlag i
dess ställe. Jag bjöd till att skaffa de nödiga
garantierne på annat sätt, nemligen
derigenom alt alla frågor om Bankens rörelse
skulle afgöras genom alla 4 Ståndens
sammanstämmande beslut. Derigenom anser
jag att tillräcklig säkerhet skulle vinnas
mot alla plötsliga och skadliga förändringar.
Men nu, sedan den meningen gjort sig gällande,
att Kongl. Majit bör erhålla del i
den Financiella Lagstiftningen; har jag ansett
angeläget för Rikets Ständer att begagna
tillfället att såsom vederlag åtminstone
få i RegeringsFormens 8g § tydligen bestämt,
hvad som förstås med Ekonomiskoch
Police-författning. Förslaget härom ligger
på ConslitulionsTJtskottets bord.
154
Den 17 Februarii f. 111.
Herr von Troil: Sedan en ledamot
omsagt en del af livad Herr Hjerta förut
sagt, nödgas jag äfven omsäga en del af
hvad jag emot Herr Hjerta anförde. Man
har talat om vådan af alt allmänheten skulle
bilf va tvungen att såsom mynt mottaga
enskilta Bankers papper. Jag skall då börja
med att antaga, att mitt förslag till §:n
blifvit antaget, och sedan anhålla, att den
värde Ledamoten ville visa hvarigenom allmänheten
skall kunna tvingas att emottaga
enskilta personers eller Bankers Obligationer.
Vidare har man sagt, att det redan
står i Grundlagen, alt Banken allena äger
rätt att utgifva sedlar. Så står det åtminstone
icke i det exemplar af Grundlagen,
som jag nu har i min hand; der står: ägande
Rikets Ständer allena rätt att genom
Banken utgifva Sedlar, som för mynt i
Riket må erkännas. Här har grund lagsstiftaren
velat förekomma, att inga andra
Sedlar genom Banken kunna utgifvas (vare
sig af Konungen eller någon annan), än
dem Rikets Ständer velat utgifva. Hr Rosenblad
har mött mig med den gamla DdmareRegeln,
att förord bryter Lag. I alla
tvistemål, som endast röra a:ne parter och
tillhöra allmänna CivilLagen, der kan det
tillämpas; men förord bryter ej Lag i brottmål
och ännu mindre bryter förord grundlag,
hvarom här är fråga. Jag nödgas derföre
vidblifva mitt yrkande, att ordet alle
-
Den 17 Februari i f. ra.
i55
na utur Herr Rosenblads redaclionsförslag
måtte utgå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken tillkä nnagaf, att plenum
klocken half till 6 i eftermiddag bomme att
fortsättas.
Herr Munch af Rosenschöld: Herr
Grefve af Wetterstedt har vederlagt hvad
jag icke sagt. Han har deremot sagt meningen
med detta redactionsförslag vara den,
att Statsverket icke skulle vara skildt från
Banken i afseende på rättighet att der öppna
räkning och upptaga Lån. Jag för min
del skulle önska, att ordalydelsen i förslaget
tydligen uttryckte denna mening; men
der står blott, att Banken vare för evärdeliga
tider skiljd från Rikets Statsverk. Grefve
af Wetterstedt har funnit denna mening tydlig;
den kan vara tydlig för Herr Grefven,
för mig och flere, men den är ej tydlig för
alla, hvilket häst bevisas af memorialet, emedan
en Ledamot der reserverat sig för det
han ej finner meningen vara tydlig. Denne,
sjelf ledamot af ConstitutionsUtskottet,
säger: ”efter stränga ordalydelsen af det allmänna
uttryck, hvartill Utskottet inskränkt
”sig, kunde det tydas, som skulle Statsverket
icke ens äga rätt att i Banken öppna
”räkning, eller att emot godkända hypothe”ker
upptaga lån, hvilket dock icke lärer
”varit meningen.” — — — — —■
i56
Den 17 Februnrii f. m.
Här uttrycker en Ledamot af GonstitutionsUtskottet
sin tvekan om hvad som kunde
vara meningen med detta stadgande. Jag
tror det vara bäst, att utesluta dessa ord:
Banken vare för evärdeliga tider skilid
från Rikets Statsverk, ty i det derpåföljande
förekommer: och må ej Rikets Ständer
i hvad fall som helst > kunna afhända
Banken något mer eller annatj än dess
årligen behållna vinstmedel. Enligt detta
kunna Rikets Ständer ej afhända Banken något
till fördel för Statsverket. Men om man
vill bibehålla det ifrågarande stadgandet, så
måste, till förekommande af missförstånd,
göras det tillägg, som Herr Bruncrona föreslagit,
att nemligen till orden ”vare evärdeligen
skild från Rikets Statsverk”, läggas:
”att detta Verk, i förhållande till Banken,
”ej äger annan rätt än enskild man;” eller,
om man icke vill göra detta tillägg, hör
man utesluta hela meningen, och blott säga,
att Statsverket ej har, i afseende på
Banken, annan rätt än hvarje enskild man.
Då fråga är om en ny grundlags-§, höra orden
vara så klara och lätta att förstå, att
åtminstone icke en ledamot i ConstitutionsUtskottet
kan vara tvifvelaktig om meningen
dermed. I öfrigt kan jag ej instämma
i den del af förslaget, som utvidgar Kongl.
Maj:ts rätt i afseende på Banken. Jag tviflan,
att man i något annat Constitutionelt
land skulle hafva varit angelägen om ett
sådant utvidgande. Man måste äfven tänka
Den 17 Februarii f. m.
på kommande aflägsna tider. Jag kan således
hvarken bifalla Utskottets eller Herr
Rosenblads redaclions-förslag.
Herr von Hartmansdorff, August: Det
finnes trenne omständigheter i Herr Rosenblads,
äfvensom i ConstilutionsUtskottets
förslag, vid hvilka man fästat sig, och vid
hvilka jag äfven skall utbedja mig få göra
några anmärkningar. Den första angar uttrycket:
Banken vare evärdeligen skild frän
Rikets Statsverk. Dessa ord äro visserligen
obestämda; men man bar, under denna
Riksdag, ständigt bort den önskan yttras,
att sammanblandningen mellan Banken
och Statsverket måtte upphöra. Det är
naturligt, att män, som fästa vigt vid denna
önskan, äfven vilja se sin mening uttryckt
i grundlags-§:n. Jag tror ock, att
det icke kan skada, och anser således skäl
fattas att bestrida införandet. Den förvillelse,
Herr Rosenschöld befarat, att nemi.
SlatsContoret kunde derigenom förbjudas att
hafva sina medel stående på räkning i Banken,
synes ej vara fruglans värd. Man vet,
att icke allenast en mängd allmänna Cassör
och Inrättningar, ulan äfven
personer, hafva sina contanta behållningar
slående på Depositionsräkning i Banken utan
att dessa kunna sägas vara på något vis
sammanblandade med Banken. Hvad StatsContoret
särskildt beträffar, så hörer det
till Bankens privilegier, att få förvara dess
158
Dan 17 Februarii f. m.
behållningar; och någon förändring deri,
liar aldrig varit satt i fråga. Vidare har
man fästat sig vid de stadganden, sorn röra
gångbarheten af Bankens sedlar och deras
inlösande med mynt. Den förra beror,
och bör alltid bero af det senare. I
hvarje samhälle, som vill ordna sitt penningeverk,
utgår man från regeln alt alla
betalningar skola göras i klingande mynt
om penningarnes emottagare så fordrar,
samt alt betalningar med förskrifningar bero
på frivillig öfverenskommelse. Det rättaste
vore visserligen, att äfven så tillginge
bär i landet. Men i närvarande ögonblick
skulle en sådan författning endast lända
derhän, att man ansåge Bankens sedlar för
sämre, än de verkeiigen äro, och att realisationen
derigenom motverkades. Jag erkänner
likväl anmärkningens riktighet i sin
grund, och tror, att det vore bättre om
man uttryckte sig så här: i öfverensstämmelse
med ofvan åberopade lagar och stadganden
, skall Banken sina utgifne sedlar
eller förskrifningar med mynt, efter deras
lydelse, inlösa. Bankens sedlar allena skola
i uppbörd emottagas.
Om redactionen lydde så, hade Ständerna
blott åtagit sig att erkänna sina egna
förskrifningar för det värde de alyda,
men ej ålagt någon annan att ovilkorligen
mottaga hvarken dessa, eller andra skuldförbindelser.
Men som jag befarar, alt en
sådan förändring skulle nedsätta värdet af
Den 17 Februarii f. m.
Bankens sedlar, förnyar jag min förklaring,
att jag härmed endast velat erkänna grund*
sattsens riglighet. Slutligen har man fästat
sig vid den ökade magt, Konungen skulle
få, genom delaktigheten i Bankens lagstiftning.
Jag får deremot erinra om de
skäliga anledningarne till fruktan för enväldets
missbruk, på hvilkendera sidan det
må befinnas. Ständerna hafva utöfvat envälde
öfver Banken, och den ena Bankrutten
efter den andra har varit följden deraf.
Delningen af detta välde synes således
vara nödvändig, på det alt penningeväsendet
icke må rubbas utan bägge Stalsmagternas
sammanstämmande beslut; och säkrare
försigtighetsmått gifvas icke. Hvad
ränlevinsten angår, så är hon utlryckeligen
förbehållen Rikets Ständer med det undantag,
då Konungen anser henne nödvändig
för bibehållandet af Bankens grundfond, d.
v. s., för att stadga Bankens egen säkerhet.
Mig synes således, som framginge man med
lika afseende på Bankens säkerhet, som på
meningarne för dagen, för hvilka ingen lagstiftning
kan vara alldeles likgiltig. Jag
tillstyrker, att Ridderskapel och Adeln måtte
såsom sin gemensamma tanka antaga Hr
Rosenblads förslag.
Herr von Troil: Sista gången jag hade
ordet glömde jag att fästa uppmärksamheten
på en olägenhet af Herr Rosenblads
redaction, så vida icke förord bryter grund
-
igo
Den 17 Februari i f. m.
lag, att nemligeu alla förbindelser i klingande
mynt, blefve olagliga. Jag förenar
mig i allo med Herr von Hartmansdorff,
att det nemligen vore bättre antaga bans
redaction; men jag kan icke förena mig
derom, att Bancosedelns värde derigenom
skulle nedsättas. Den §, som nu är i fråga,
kan icke antagas förrän vid nästa Riksdag,
och då är realisationen redan börjad,
i annat fall blir §:n afslagen. Sedan vexlingen
är börjad kan sedeln ej falla, förr
än Banken tillsluter luckan för vidare växling,
men intill dess sökas papper, som inlösas
vid anfordran, heldre än klingande
mynt, för deras större lätthet att kunna
transporteras. Jag hemställer till Hr von
Hartmansdorff, om lian icke skulle vilja afstå
från den betänklighet, han yttrat emot
den af honom föreslagne redaction, och
anhåller om proposition derå, att Ridderskapet
och Adeln, som sin gemensamma
tanka ville antaga Herr von Harlmansdorffs
förslag.
Herr Hegardtj Christian Bernhard:
I öfverensstämmelse med hvad Hrr Hjerta
och von Hartmansdorff anfort, anser jag
deri enda vigliga förändring, som i 72 §:n
RegeringsFormen hehöfves, vara uteslutandet
af orden: ”Rikets Ständer äge allena
”rätt att genom Banken utgifva Sedlar som
”för mynt i Riket må erkännas.” Jag före
-
Den 17 F e b r u a r i i f. ni.
slår deremot följande redaction. ”Rikets
Ständer äga allena rätt alt genom Banken
utgifva sedlar, hvilka uti all Kronouppbörd
samt alla afgifter och betalningar lill Staten
skola emot lagas ti il lika värde med
det redbara mynt, hvarå de lyda. Deras
emottagande för öfrigt, i stället för mynt,
heror af hvar och ens fria vilja och öfverenskommelse.
” Herr Hartmansdorff har erkänt
grunderna för denna redaction vara
ostridigt riktiga; roen funnit betänkligt att
antaga den. För min del har jag alldrig
funnit betänkligt att antaga och yttra , hvad
jag funnit rätt och välgrundadt. Långt
ifrån att skada Bankens credit, skulle en
sådan redaction gifva deråt det fastaste
stöd, emedan Sedlarnes värde gjordes beroende
af realisationens oafbrutna fortgång.
Så länge vexlingen fortgår kan ej inträffa
att sedlarne falla under det klingande myntet,
som de föreställa, emedan de då äro
ett lika godt och derjemte tjenligare och
vigare bytesmedel. Skulle åter utväxlingcn
afstanna, så är det lyckligt att genom
Grundlag hafva stadgat, alt fordringsägare
icke kan åläggas, att i betalniug, i stället
för redbart och till sitt silfvervärde bestämdt
mynt, emottaga ett nedfallet och
till värdet vacklande pappersmynt. Också
i alla Stater, jag vill t. ex. nämna Österrike
och Dannemark, der man ställt penningeväsendet
i ordning och stadgat Banco62
II. 11
Den 17 Februarii f. m.
Sedel värdet, hav man förklarat, att BancoSedlarne
aldrig skulle såsom betalningsmedel
i stället för mynt kunna påtvingas.
Jag anhåller vördsamt, att detta må framställas
till Ridderskapet och Adeln, för att
blifva ett tillägg till deras gemensamma tanka
, i hänseende till den ifrågavarande grundlagsförändringen.
Herr Rosenblad: Jag skulle ej ytterli
gare
upptaga Ridderskapets och Adelns tid,
om cj, ehuru den talare, sorn framställt förslaget,
förklarat detsamma ännu ej vara
lämpligt, en annan talare dock upptagit detsamma.
Här visar sig, huru man motarbetar
saken, då man går in i speciella detailleföreskrifter,
hvarigenom man aldrig
tror sig hafva gifvit dem nog fullständiga.
Genom Herr von HartmansdorfFs förslag
skulle uteslutas att vid laga liqvid använda
Bancosédlar, och följden deraf skulle blifva,
att, antingen vid nästa Riksdag den §,
som skulle stadga Bankens säkerhet afslogs,
eller och att, sedan realisationen vore börjad,
och innan allmänheten hade kunnat förse
sig nied klingande mynt, en mängd chicaner
skulle i landsorten tillvägabringas, till den
grad, att nio tiondedelar kunde öfverlemnas
åt chicanen. Då jag inser omöjligheten af att
ingå i de finaste specaliteter, och dessutom
anser 79 § RegeringsFormen tillräcklig, förblifver
jag vid min tanka, och förnyar min
anhållan om proposition att Ridderskapet
Den 17 F e b r u a r i i f. ra.
163
och Adeln ville, såsom sin gemensamma
tanka anse det redactionsförslag, jag haft
äran föreslå.
Herr Rosenqvist: Jag anhåller om Hr
Grefvens och LandtMarskalkens proposition,
att Ridderskapet och Adeln ville såsom sin
gemensamma tanka antaga, att nu varande
72 § i RegeringsFormen hör oförändrad bibehållas.
Den föreslagna nya § innehåller ytterligare
coneessioner, och sådana hafva vi
tillräckligt under denna Riksdag gjort, utan
att antalet behöfver ökas.
Hans Exceilence Herr Grefven och
LancltMarskalken tillkännagaf, alt enär den
af den siste talaren mot Utskottets förslag
gjorde anmärkning vore af den egenskap,
att, om den af Ridderskapet och Adelil godkändes,
den uteslöte alla anmärkningar, ansåg
Hans Exceilence sig först böra inhemta
Ridderskapels och Adelns tanka i afseende
å densamma, i anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, 0111 Ridderskapet och Adeln behagade
instämma i den af Herr Rosenqvist
mot Utskottets förslag gjorde anmärkning^
Ropades starka Nej jemte några Ja.
Hans Exceilence tillkännagaf, att som,
enligt hvad Hans Exceilence tyckt sig finna,
Nej öfverröstat Ja, Ridderskapet och Adeln
62 H. 11 *
i(S4
Den 17 Februarii f. ro.
således ej instämt uti den af Herr Rosenqvist
gjorde anmärkning.
Herr Rosengvist anhöll om votering.
Herr Rosenblad: Jag hemställer till de
värde Herrar, som jemte mig gjort anmärkning
vid ConstitulionsUtskoltets förslag, om
de icke skulle vilja ingå på den jemkning,
alt såsom contraproposition antaga min redaction.
Hans Excelience Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att visserligen flere
erinringar vid Herr Rosenblads förslag
blifvit gjorda, men alt Hans Excelience ej
såg något hinder derföre, att detta förslag
kunde blifva contraproposition, om Ridderskapet
och Adeln så behagade besluta.
1 anledning hvaraf Hans Excelience
Herr Grefven och LandtMar skalken hemställde,
orri Ridderskapet och Adeln behagade
bifalla, alt Herr Rosenblads förslag
finge uti contrapropositionen intagas.
Ropades Ja och Nej.
Herr Munck af Rosenschöld: I hän
delse
någon af dem, som gjort anmärkning
mot ConstitutionsUtskottets redactionsförslag,
skulle yrka, alt dess anmärkning måtte komma
under votering, så måste voteringspropositionerne
blifva flera, ty de som ej god
-
Den 17 F e b r u a r i i f. in.
i65
känna hvarken Herr Rosenqvists eller Herr
Rosenblads mening, kunna annars icke votera.
För att undgå så många voteringar,
hemställer jag, om icke Herr Rosenqvist skulle
vilja instämma i Herr Hjertås förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken erinrade, att vid Hr Rosenblads
förslag egentligen tvänne anmärkningar
blifvit gjorde, den ena af Hr Munck
af Rosenschöld, och den andra af Herr von
Troil, och att det visserligen ankom på
Ridderskapet och Adeln att bestämma, om
Herr Rosenblads förslag skulle, antingen
oförändradt, eller ock med dessa båda begärda
ändringar, i contrapropositionen intagas
—; Hans Excellence trodde sig dock
först böra fråga, om Herr Rosenblads förslag
oförändradt fick i Contrapropositionen
intagas.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
Herr Hegardt: Jag anhåller, att den
af mig föreslagne propositionen äfven måtte
framställas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att, enligt
hvad Hans Excellence tyckt sig finna, Ridderskapet
och Adeln hade bifallit, att Herr
Rosenblads förslag skulle i contrapvopositionen
intagas; detta kunde dock, enligt Hans
Excellences tanka, ej hindra, att sederme
-
166
Den 17 F e b r u a r i i f. m.
ra pröfva Herr Hjertås och Herr Hegardts
förslag.
Herr von Troil: Jag anhåller om proposition
på Herr Rosenblads förslag med
den förändring jag yrkat.
Herr Cederschjöld: Om jag ej miss
minnes,
så fann Herr Grefven och LandtMarskalken
ej längesedan, att något alternativ
ej hör äga rum i Contrapropositionerna
rörande anmärkning vid ConstitutionsUtskottets
Grundlagsförslag, utan att en anmärkning
hör pröfvas i sender. Om så var,
så hör väl samma princip äfven nu följas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, det Hans Excellence,
lika med Herr Cederschjöld ansåg,
att då flere ändringar blifvit yrkade i
Herr Rosenblads förslag, detta ej borde i
contrapropositionen ingå, utan att Ridderskapet
och Adeln först bordt isoleradt pröfva
Herr Rosenqvists anmärkning. -— 1 anlenning
hvaraf Hans Excellence framställde
följande voteringsproposition.
Den, som instämmer i den gjorde anmärkningen,
alt nu varande redaction af 72
§:n RegeringsFormen må oförändrad bibehållas,
samt anser denna anmärkning böra,
såsom Ridderskapets och Adelns gemensam
-
Den 17 F e b r u a r i i f. 111.
nia tanka till ConstitutionsUtskottet hänvisas,
voterar
j
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, kommer ofvannämde anmärkning
att förfalla.
Hvilken voteringsproposition afRidderskapet
och Adeln gillades, samt derefter
anslogs.
Friherre Cederström , Jacob: Da, enligt
min öfvertygelse, helgden af 56 och 81
§§ ej medgifva, att ett Stånd såsom sin gemensamma
tanka förklarar, det ingen grundlagsförändring
bör äga rum, emedan ett sådant
förklarande endast tillhör kommande
Ständer, så får jag anmäla min reservation
mot voteringen. Jag anser beslutet olagligt
om Japropositionen skulle antagas; äfvensom
jag anser det olagligt, att votering derom
nu kan äga rum.
Voteringen börjades klockan 1 eftermiddagen,
och befunnos, efter voteringens slut,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
blifvit öppnade, rösterna hafva utfallit
som följer:
Ja — 27.
Nej — 122.
*68
Den 17 F e b 1' u a »• i i f. m.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
förde serskilte protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LcindtMarskalken förklarade, att den af Hy
Rosenqvist mot Utskottets förevarande förslag
gjorde anmärkning sålunda blifvit af
Ridderskapet och Adeln afslagen.
Högloflige Ridd. och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Onsdagen d. 1 n Februarii r83o.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen,
Justerades 5 PyotocollsUtdrag, innefattande
Ridderskapets och Adelns den 15 dennes
förmiddagen fattade beslut.
Till justering upplästes och godkändes
ExpeditionsUtskoltets följande Förslag till
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse!- till
Kongl. Maj:t,
N:o 38i. Angående Stenkolsverket vid
Höganäs,
Den 17 Februarii e. m. 169
N:o 386, Med öfverlemnande af förslag
Lill TullTaxa.
Fortsattes den i förmiddags-plenum
Lörjade pröfning af ConstitutionsUtskottets
den 26 sistlidne November, under N:o 56
aflåtne och den 7 derpåföljde December eftermiddegen
på bordet lagda Memorial med
förslag lill ändrad redaction af 72 § RegeringsFormen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade, att, bland de mot
Utskottets förslag på förmiddagen gjorde anmärkningar,
följde nu i ordningen att pröfvas
den, som innefattas i Herr Rosenblads,
Bernhard, då framställda förslag till förändrad
redaction af 72 §:n RegeringsFormen;
hvarföre Haris Excellence Herr Grefven
och JLandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg denna anmärkning
böra, såsom Ståndets gemensamma tanka,
tili ConstitutionsUtskoltet hänvisas?
Ropades Ja och Nej.
Ilerr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
utbeder mig få till Ridderskapet och Adeln
hemställa, om ej tillräcklig garanti för realisationen
kan vinnas, utan att Rikets Ständer
helt och hållet till Kongl Maj:t öfverlemna
den lagstiftande magt, de hittills baft
i fråga örn Banken. Jag anhåller, att i det
-
Den 17 Februarii e. tu.
ta ändamål få uppläsa ett förslag lill redaction
af 72 § Reg.Formen, nästan lika med
den gamla, blott med ett tillägg och några
få ords uteslutande. Enligt delta förslag
skulle §:n komma att lyda sålunda: ”Rik
”sens
Ständers Bank förblifver under Rik”sens
Ständers egen garanti och vård, så att
”den ostörd må förvaltas af de fullmägtige,
”hvarje Stånd dertill förordnar, efter de ord”ningar,
Stadgar och Reglementen, hvilka
”redan gjorde äro eller vidare af Riksens
”Ständer göras kunna; ägande Riksens Stän”der
allena rätt att genom Banken utgifva
”Sedlar, sorn för mynt i Riket må erkän”nas;
hvilka sedlar ovägerligen skola efter
”deras lydelse inlösas. Till förändring i
”grunderna för Bankens rörelse erfordras
”alla 4 Stundens sammanstämmande beslut:
”men alla öfriga mål rörande Banken må
”genom 3 Stunds beslut af göras.3’ Jag önskade,
att Herr Grefven och LandtMarskalked
läcktes inhämta, huruvida Ridderskapet
och Adeln vill med mig instämma om antagande"
af denna redaction, såsom Ståndets
gemensamma tanka.
Herr Rosenblad_, Bernhard: Då jag
ej kan frångå den öfvertygelse, att i detta
fall nödvändigt hör vara samma samband
mellan Statsmagterne, som i andra lagstiftningsfrågor;
och då mitt redactionsförslag
har åldern framför Herr Cederschjölds, anhåller
jag, att, såvida Herr Grefven och
De n 17 F e b r u a r i i e. m.
LandtMarskalken icke så faltat Ridderskapets
och Adelns svar på den gjorda propositionen
om antagande af mitt förslag, att
den blifvit bifallen, denna proposition må
blifva förnyad innan Hr Cederschjölds project
framställes.
Friherre Cederstsöm, Jacob: Vid af
hörandet
af Herr Cederschjölds förslag till
ny redaction af 72 § RegeringsFormen har
jag funnit den deri åsyftade ändring i gamla
redactionen endast vara den, att Bankens
sedlar skola enligt deras lydelse invexlas
mot hardt mynt. Men detta är förut stadgadt
i BancoOrdningen. De hinder, som
mött verkställigheten deraf, hafva varit tillfälliga,
och det står ej i Lagstiftningens förmåga
att afhjelpa dem. Den döda bokstafven
verkar i detta afseende ingenting; det tjenar
derföre ej till något, att fika efter ord.
Men om Rikets Ständer vilja begära Kongl.
Maj:ts sanction af realisationen, utan alt
lemna Kongl. Maj:t rättighet att, jemte dem,
tillse verkställigheten och garantera den; så
hoppas de fåfängt, att erhålla en sådan sanction.
Då jag varit emot realisationen, såsom
stödd på origtiga grunder, borde jag
kanske icke yttra mig i förevarande fråga;
men då realisationen nu är beslutad, och
Herr Cederschjölds förslag innefattar en påtaglig
contradiction, måste jag fästa uppmärksamheten
derpå, att det är ovillkorligt nödvändigt
att lemna Kongl. Maj:t delaktighet
172 Den 17 Februari i e. m.
i garantien af den realisation, hvarå Konungens
sanction begå res. Made Ständerne
endast beslutat myntbestämning, och ej anhållit
0111 beslutets sanctionerande af Kongl.
Maj:t, så hade detta deltagande i garantien
icke behöfts, ej eller någon ändring i 72
§:n. Nu åter kan Konungen ej bevilja den
begärda sanctionen, med mindre Han får
medverka till lagarne för realisationens verkställande.
Vägrar Kongl. Majit i alla fall
sin sanction, förfaller naturligtvis den föreslagna
ändringen i 72 §:n. Jag anhåller,
att vi snart måtte få votera om Herr Rosenblads
förslag.
Herr Tham, Wollrath: Det svåraste
inkast, som mot realisationen kan göras och
blifvit gjordt, är det, att Rikets Ständer ej
kunna ställa en fullkomlig garanti för dess
verkställighet, utan äro i tilfälle att framdeles
besluta en ny sedel-emission och sålunda
åter försätta Banken i oordning. En
sådan garanti måste sökas i Grundlagen,
och, då den nu ej finnes derstädes, införas
deri. Enda utvägen till vinnande af denna
garanti är den, att Ständerne afbända
sig rättigheten att ensamme besluta om myntet,
så att de ej kunna förändra realisationsbeslutet
utan Kongl. Maj:ts bifall; och detta
vinnes genom den Grundlagsförändring,
Herr Rosenblad föreslagit. Då är man äfven
tryggad mot förhastade ändringar i myntsystemet,
enär de ej kunna tillkomma utan
Den 17 F e b r n a r i i e. m.
17a
i den ordning, som för Grundlagsfrågors behandling
är föres k lif ven. Jag anhåller om
ytterligare proposition till antagande af Hr
Rosenblads förslag.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Otvifvelak
tigt
önskar enhvar den ändring uti ifrågavarande
§, att verkställigheten af den beslutade
realisationen ej hindras af blifvande
Ständers beslut; rnen för att vinna säkerhet
i detta fall behöfves egenteligen ej mera,
än att ur §:n uttaga orden hädanefter
som hittills." Man bör ej afstå mera, än
hvad som är oundgängligen behöflig! för
ändamålet: realisationens bestånd. När det
sålunda kan vinnas, är det öfverflödigt och
oklokt att inblanda Konungen i Ständernes
rättighet att besluta om Banken; följderne
deraf i framtiden äro oberäknelige. Något
sådant har hittills ej varit af behofvet påkalladt.
Mig synes Herr Cederschjölds förslag
förtjena uppmärksamhet.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf: Örn jag med de värde
Talarne Herr Cederschjöld och Herr Lagerhjelm
kunde instämma deri, alt all tvätvdighet
i 72 § RegeringsFormen försvann
genom borttagandet af orden hädanefter som
hittills, och att tillräcklig säkerhet och garanti
för realisationens bestånd derigenom
vunnes, skulle jag visserligen ej upptaga
Ridderskapets och Adelns tid med något yt
-
174
Deu 17 Fe b mari i e. m.
brande i detta ämne. Men då jag det icke
kan, utan tror mera klarhet och trygghet
i tillämpningen af denna § höra sökas, föranlåtes
jag förena mig i Herr Rosenblads
förslag. För öfrigt får jag upprepa, hvad
jag redan, i anledning af någre Talares framställning
på förmiddagen, förut förklarat,
att nemligen här icke är fråga örn att Konungen
begärt någon delaktighet i Bankens
styrelse, eller fordrat större magt, än hittills.
Det är Ständerne sjelfve, som begärt
Kongl. Maj:ts sanction å deras beslut om
realisationen och derigenom framställt beliofvet
af ändring i 72 §:n RegefingsFormen.
Enligt denna §:s tydning hittills, hafva Rikets
Ständer ansetts äga enväldig magt öfver
Banken, hvilket ej varit nyttigt. Nu är
fråga om ändring deri till realisationens betryggande
genom begge Statsmagternes delaktighet.
i BancoStyreisen. Således är egenteligen
ej fråga om några concessioner, utan
blott om säkerhets vinnande för de rättigheter,
hvaraf man är i åtnjutande. Jag anhåller,
att Herr Rosenblads förslag må antagas
såsom Ståndets gemensamma tanka.
Herr Cederschjöld: Den siste värde
Talaren har tyckts föreställa sig, att den
garantie, jag sökt för realisationen, skulle
ligga endast i borttagandet ur 72 § af orden
hädanefter som hittills. Så är det dock
ej; uteslutandet af desse ord är blott en
bisak för att undanrödja svårigheterne vid
Den 17 Februari i e. m.
§:ns tillämpning. Deremot tror jag den bästa
garantien för realisationens bestånd vara,
att förklara, att tre RiksStånd ej kunnat
förändra grunderne för Bankens rörelse,
utan att dertill fordras gemensamt beslut
af alia fyra Stånden. Detta skall lika
fullkomligt hindra ändringar i förhållanderne
med Banken, som upplåtelse åt Konungen
af delaktighet i Styrelsen deröfver, och
lemna tillräcklig säkerhet för de nu fattade
besluten om realisationen. Då hade likväl
Rikets Ständer ej bortskänkt sin lagstiftande
rätt, och man hade uppskjutit denna
fråga till en lägligare tid, då vinden kan
vara mindre passad från ett visst håll, än
för det närvarande. Jag vill likväl ej bestrida,
att proposition å Herr Rosenblads
förslag må framställas förrän å mitt, helst
jag litar på, att Ridd. och Adeln linner betänkligt
att vid voteringen instämma med
Herr Rosenblad.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade sin förra proposition
i afseende på Herr Rosenblads ifrågavarande
anmärkningsförslag.
Ropades åter Ja oell Nej; hvarjemte
votering begärdes.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog härefter följande
voteringsproposition:
17G Den 17 Februarii e. m.
Den som anser, att till ConstilutionsUtskottet
bör, såsom Ridd. och Adelns gemensamma
tanka hänvisas den anmärkning,
att 72 §:n RegeringsFormen må erhålla följande
lydelse: ”Sveriges Rikes Rank, för
alltid skiljd från Rikets Statsverk, vare, under
Konungens och Rikets Ständers gemensamma
garanti, men under Rikets Ständers
egen vård, ostörd förvaltad af de Fullmägtige
hvarje Stånd dertill förordnar, efter de
lagar och stadganden för Banken och dess
rörelse, hvilka nu äro gällande, eller af
Konungen och Rikets Ständer gemensamt
varda stiftade. Dock äge Rikets Ständer,
som genom sine Fullrnägtige tillsätta Tjenstemännen
inom Banken, att allena fastställa
Reglementen för Bankens inre förvaltning
och arbetssätt samt för dess Tjenstemäns
befordringar och aflöning. I öfverensstämmelse
med ofvanåberopade Lagar och
stadganden, äge Banken allena rätt att utgifva
sedlar eller myntförskrifningar, hvilka
må lika med mynt i Riket erkännas och
skola af Banken med mynt efter deras lydelse
inlösas. Öfver användandet af Bankens
årligen behållna vinstmedel äga Rikets
Ständer att allena besluta, så framt desse
medet ej, till bibehållande af Bankens grundfond
eller till dess förstärkning, af Konungen
pröfvas erforderlige;” voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej; vin_
Den 17 Februari i e. m.
177
vinner Nej, kommer berörde anmärkning
alt förfalla.
Och blef denna voteringsproposition af
Ridderskapet och Adeln godkänd; hvarefter
den anslogs.
Voteringen börjades klockan half till 7
eftermiddagen; och befunnos, vid dess slut,
klockan tre qvart till 8 på aftonen, sedan
en voteringssedel blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne blifvit
öppnade, rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — ia3.
Nej — 49.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskildt förda Protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Herr Rosenblads
berörde anmärkning komme att,
såsom Ridderskapels och Adelns gemensamma
tanka, till ConslitulionsUtskottet hänvisas.
Hans Excellence Herr Grefven oell
LandtMar skalken föredrog härefter Hr Hjertås,
Gustaf, emot Conslitulions-Utskottets
ifrågavarande Memorial och Förslag gjorda
anmärkning, att den nuvarande redactionen
af 72 §:n RegeringsFormen måtte bibehållas,
endast med den förändring, att slutet deraf
skulle erhålla följande lydelse: ”ägande Ri62
H. 12
i7&
Den 17 F e b r u a r I i e. m.
”kets Ständer allena rätt att genom Banken
”utgifva sedlar, som för mynt i Riket böra
”erkännas, såvida de af Banken efter deras
”lydelse inlösasoch hemställde Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken,
om Ridderskapet och Adeln ansåg denna
anmärkning böra, såsom Ståndets gemensamma
tanka, lill ConstilutionsUtskottet öfverlemnas.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMar skalken gjorde
proposition, att Herr Hjertås berörde anmärkning
måtte förfalla; hvilket bifölls.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde vidare den af
Herr Hegardt, Christian Bernhard, emot
ConstitutionsUtskotlels förslag till ny redaction
af 72 §:n Reg.F., gjorda anmärkning,
att i stället för orden: ägande Riksens Ständers
allena rätt att genom Banken utgifva
Sedlar, som för Mynt i Riket må erkännas,
i slutet af 72 §:n skulle införas följande:
Rikets Ständer äga allena rätt att genom
Banken utgifva Sedlar, hvilka uti all Kronouppbörd
samt alla af gifter och betalningar
till Staten skola emottagas till lika värde
med det redbara mynt, hvarå de lyda.
Deras emottagande för öfrigt, i stället
för mynt, beror af hvar och ens fria
vilja och öfverenskommelse.
Den 17 februari i e. m.
l79
Herr Tham: Jag hemställer, om ej
denna, af Herr Hegardt föreslagne redaction
är i strid mot pluralitetens nyss fattade besh)
L; och dessutom har Herr Rosenblad redan
utvecklat, hvilka chikanör deraf skulle
uppstå. Vid hvarje liquid af bördeskillingar
och auetionssummor skulle man nödvändigt
vara försedd ej blott med sedlar,
utan äfven med silfveririynt. Så länge Banken
inlöser sedlarne böra de gälla i allmänna
rörelsen såsom silfver. Om Herr Hegardls
project antogs, skulle det vålla stockning
i rörelsen. Jag hemställer derföre, att
det må förfalla.
Herr Hegardt: Jag tror, att Grundlagar
böra stiftas efter allmänna principer,
och ej efter undantag samt dårars och narrars
fantasier. Hvad anmärkningen 0111 bördeskillingarne
angår, så tror jag, att Bankens
attester på nedsatte penningar emottagas
vid bord ocb alla tillfällen såsom godt
mynt, ocb Bankens sedlar äro ju attester.
Så länge Banken inlöser sine sedlar, ernottagas
de tvifvelsutan öfverallt såsom lika
goda med silfvermynt. Annars hade naturligtvis
ej någon Bank kunnat uppkomma.
Orsaken lill pappersmyntets uppkomst var
ingen annan, än att det kunde lättare handteras
ocb transporteras, än hårdt mynt;
men för den möjliga händelse, att Banken
skulle vägra att inlösa sine sedlar, vill jag
hafva i Grundlagen en säkerhet, att ej beea
H. 1 a *
180 Ben 17 Februaiil e. m.
höfva emottaga dem såsom fullgoda penningar,
då de ej mera hafva ett sådant värde;
och det är i sådan afsigt jag framställt mitt
förslag. Jag har visserligen ej gjort det med
hopp om framgång; men det har dock synts
mig angeläget att uttala denna sanning, som
en gång skall göra sig gällande, åtminstone
när den ifrågavarande realisationen
går öfver ända. När det inträffar, kanske
icke långt härefter, vore det angeläget att
hafva ett sådant stadgande, som jag föreslagit,
på det de, som nu lemna silfver för
sedlar, må kunna återfå lika god valuta,
som de utgifvit; men jag skall ej söka göra
mitt förslag gällande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln fann Herr Hegardts be*
rörde anmärkning böra, såsom Ståndets gemensamma
tanka, till ConstitutionsUtskottet
hänskjutas ?
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken föreslog, alt denna
anmärkning finge förfalla.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I följd hvaraf Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att som, enligt hvad Hans Excellence tyckt
sig finna, Ja öfverröstat Nej, Ridd. och
Den i5 Februarii e. m.
Adeln ansett Herr Hegardts oinförmälde anmärkning
böra förfalla.
Herr Hegardt: Jag vill ej upptaga liden
med en votering öfver denna fråga,
men anhåller att till Protocollet få anmäla
min reservation mot det nu fattade beslutet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att Herr Munck
af Rosenschölds anmärkning, att ur redactionsförslaget
till 72 §:n RegeringsFormen
måtte uteslutas uttrycket, att ”Banken vore
”för alltid skiljd från Rikets Statsverkförfallit
derigenom att Ridd. och Adeln, såsom
Ståndets gemensamma tanka, antagit Herr
Rosenblads förslag till redaction af nämnde
§; hvaremot ännu återstod pröfningen af
Herr Munck af Rosenschölds vid ConstitutionsUtskottets
ifrågavarande förslag framställda
sednare anmärkning, att i 72 §:n
Reg:sFormen måtte tilläggas, att ”Statsverket
i afseende på sine förhållanden till Banken
ej äger annan rätt än hvarje enskild.”
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Herr Grefven och LandtMarskalken har rigtigt
uppgifvit, det jag föreslagit att ur ConstitutionsUtskottets
och Herr Rosenblads förslag
till redaction af 72 §:n borde utgå orden:
för alltid skiljd från StatsVerket;
men att, då Herr Rosenblads project redan
är antaget såsom Ridd. och Adelns gemensamma
tanka, min berörde anmärkning följ
-
182
Den 17 F e b r u a r i i e. rn.
aklligen forfaller. Deremot återstår mitt
andra påstående, att, i fall Herr Rosenblads
förslag gillades, dervid borde tilläggas: ”att
”StatsYerket, i afseende på sine förhållan”den
till Banken, ej må äga bättre rätt, än
”enskilte personer.” Anledningen härtill var,
att Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
på min hemställan, upplyst, att
ehuru Banken förklarades skiljd från Statsverket,
skulle det senare likväl äga att ej
allenast öppna räkning med Banken, utan
äfven af densamma låna mot hypothek. Nu
hemställer jag, om icke sålunda, vid tillfälle
af krig, fråga kan uppstå, att Statsverket
skall låna af Banken mot pant af
blifvande Bevillning eller Tull-inkomster,
och om ej Bankens credit derigenom måste
lida? Jag har väl ofta talat för behofvet
af ett utvidgadt lån- och credit-system,
men just derföre önskar jag säkerhet för
Banken, och att den vid betydligare criser
icke må för mycket anlitas. Derföre anser
jag ock nödigt, att få bestämdt stadgadt,
att Statsverket ej har bättre rätt i Banken,
än enskilte. Dessa äga väl rätt att öppna
räkning med Banken, att låna mot hypotheker,
men ej mot så osäkra, som blifvande
Statsinkomster. Jag anhåller om proposition
, alt mitt föreslagna tillägg må antagas
såsom Ridd. och Adelns gemensamma
tanka.
Herr Rosenblad: Herr Munck af Rosenschölds
förra anmärkning har han låtit
Den 17 Februari i c. m.
133
förfalla; den senare fullföljer han; men jag
ian lika litet gilla den, som den föregående.
Sådane specialiteter i afseende på föreskrifterne
i Grundlagen för Bankens rörelse,
tror jag blifva hinderlige och bindande,
utan att medföra någon nytta. Då Rikets
Ständer blott äga att disponera Bancovinslen,
och serskilta lagar bestämma i hvilket
förhållande Statsverket står till Banken,
nemligen i afseende på stora och lilla
Creditivet, så är all nödig säkerhet vunnen.
Men orimligt är det alt stadga, det Statsverket
i Banken ej skall hafva annan rätt,
än enskilte; ty desse hafva ej någon lånerätt
derstädes, och förhållandet mellan Statsverket
och enskilte är i detta fall högst
olika. Banken kan utan minsta våda lemna
Riksgälds-Conloret förskott mot ränta,
enär Contoret alltid genom den inflytande
bevillningen kan återbetala inom Junii månad
hvarje år. Detta lånbiträde kan RiksgäldsContoret
ej umbära, och Bankens säkerhet
för de lånte medlen är alltid fullkomlig.
Långt ifrån att förtydliga, skall
Herr Munck af Rosenschölds tillägg mycket
intrassla saken; och jag afstyrker det derföre
på det högsta.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf: Då på förmiddagen Herr
Munck af Rosenschöld vid Herr Rosenblads
förslag gjorde anmärkning mot orden: ”Ri”kets
Ständers Bank, för alltid skiljd från
i84
De» 17 Fe bru a lii c. rn.
”Statsverket," anförde han, det lian trodde
meningen dermed vara, att betaga Statsverket
rätt att öppna räkning i Banken och
derifrån låna mot godkända hypolheker.
Jag besvarade då denna förmodan, i den
mening, att Herr Rosenblads berörde förslag
ej medförde de af Herr Munck af Rosenschöld
befarade resultater. Men då han
nu velat gifva mina ord en så stor utsträckning,
får jag ytterligare förklara, det jag i
alla fall ej tror, att Statsverket äger låna
i Banken mot hypothek af blifvande inkomster,
hvarken under krig eller vid andra
tillfällen. Fullmägtige skulle visserligen
icke foga sig efter etl sådant låneförsök;
serdeles som StatsVerkets alla inkomster
äro i serskilte Titlar uti RiksSlaten an viste
till användande för bestämda ändamål; och
ett sådant hypothek kunde väl icke eller
Statsverket och Regeringen erbjuda. Huru
Herr Munck af Rosenschölds tillägg skulle
kunna ingå i den af Ridd. och Adelil antagna
redaction af 'j2§:n, kan jag verkligen
ej fatta. O111 det skulle inflickas sålunda:
”Rikets Ständers Bank, för alltid skiljd från
”StatsVerket, hvilket i sine förhållanden lill
”Banken ej har bättre rätt, än enskilt” &o.,
så blifver detta en lång och olämpelig rnellanmening.
Herr Rosenblad har dessutom
redan anmärkt, att StatsVerkets förhållande
till Banken är helt olika med enskiltes. Äfven
jag anser Herr Munck af Rosenschölds
föreslagna tillägg böra förfalla.
Den 17 Februarii e. ro.
185
Herr Munck af Rosenschöld: Jag har
ej förmodat annat, än att, då Herr Rosenblads
redactionsförslag blifvit antaget såsom
Ridd. och Adelns gemensamma tanka, meningen
dermed ej varit, att ConslitutionsUtskottet
skulle vara bundet vid detta förslag,
och atl flere anmärkningar, häremot
och sig emellan ej stridande, skulle kunna
såsom Ståndets gemensamma tankar till Utskottet
remitteras och af Utskottet begagnas
till uppsättning af en ny redaction af 72
§ Reg.F. Af Grefve Wetterstedt har jag nu
hört, att säkerheten mot obehöriga låns beviljande
ifrån Banken till Statsverket kommer
att till en stor del bero på Rikets Ständers
Fullmägtige derstädes. Ehuru stort förtroende
jag än kan hafva till nuvarande
Fullmägtige, kan jag likväl icke på förhand
sträcka det till alla Fullmägtige i framtiden,
då 1792 års Fullmägtige, öfverskridande sin
instruclion, sammanblandat StatsVerket med
Banken och sålunda föranledt den olyckliga
realisationen vid Norrköpings Riksdag; och
det är möjligt att vi framdeles få dylika
Fullmägtige. Då kunde ju hända, att de,
såsom hypothek för lån ur Banken till Statsverket,
godkände t. ex. blifvande Statsinkomster
eller Statens fordringar hos enskilte;
hvilket ej vore tillräcklig säkerhet för
Bankens soliditet. StatsVerkets rätt att öppna
räkning med Banken och derutur låna
på säker pant är i alla fall fullkomligt bevarad,
örn i redactionen af §:n inflyter, att
i86
Den 17 Februarii c. m.
SlalsVerket i sine förhållanden till Banken
ej har annan rätt, än enskilde. Ty det kan
väl icke nekas, att flere enskilde äga en sådan
rättighet i Banken, och kunna der få
lån på säkra hypotheker. Jag anhåller örn
proposition å milt förslag. Antages det af
Ridderskapet och Adeln till remitterande,
så må det bero på ConstitutionsUtskottet
att införa mitt tillägg på rätta stället i §:ns
redaktion.
Herr von Hartmansdorff\ August: Herr
Munck af Rosenschöld har erinrat, dels att
emot ConstitutionsUtskoltets ifrågavarande
redactionsförslag kunna göras flere anmärkningar,
hvilka ej äro i strid mot dem Ridderskapet
och Adeln redan antagit såsom
dess gemensamma tanka, dels ock att man
ej kan fullkomligt lita på Rikets Ständers
Fullmägtige i Banken och RiksgäldsContoret.
Begge delarne medgifver jag; men deremot
bestrider jag framställning till ConstitulionsUlskollet
af sådane förslag, som äro
Stridande mot Statsverkets och Bankens bästa;
och sådant är del tillägg Herr Munck
af Rosenschöld yrkat till 72 §:n Reg:sF:n,
Jag vill bevisa det med ett exempel. RiksgäldsContoret
är skyldigt att i Banken insätta
de inflytande bevillningsmedlen, och
det händer derföre, att RiksgäldsContoret
hvarje sommar har i Banken inneslående
stundom En million Riksdaler och derutöfver,
hvilket väl aldrig någon enskild ännu
Den 17 Fe b r u a r i i e. ni.
haft. Da det är en stor fördel för Banken
att hafva hos sig deponerade så stora summor,
hafva Rikets Ständer i stället beviljat
RiksgäldsGontoret rättighet att, vid behof,
på Capitalräkningen i Banken uttaga högst
En million R:dr, som betalas genom insättning
af inflytande inkomster. Behofvet af
detta förskott till Statsverket är vålladt deraf,
alt Bevillningen inflyter endast vid två
lätt på hvarandra följande uppbördsstämmor;
och RiksgäldsContorets öfrige inkomster äro
ganska obetydliga. Om nu, såsom Herr Munck
af Rosenschöld föreslagit, Statsverket skulle
förklaras icke äga bättre rätt i Banken, än
enskilde, så skulle RiksgäldsContoret ej få
begagna förskott ur Banken, emedan ej någon
enskild finge sådant förskott. Men då
ej någon enskild har så stor insättning i
Banken, som RiksgäldsContoret, och Bankens
fördel deraf motsvarar förskotten derifrån
till RiksgäldsContoret, så bör detta
Conior med skäl bibehållas vid rättighet
alt begagna dessa förskotter ur Banken.
Hinder deremot skulle skada det allmänna,
utan att i något afseende gagna Banken eller
någon annan. På dessa grunder afstyrker
jag bifall till Herr Munck af Rosenschölds
förslag.
Herr Munck af Rosenschöld: Herr von
Hartmansdorff har sökt göra gällande den
salts, att, för det enskilte ej kunna i Banken
insätta så stora summor, som Riksgälds
-
188
Dan 17 Februari i e. m.
Contoret eller Statsverket, skulle ett stadgande,
att Statsverket ej ägde bättre rätt i
Banken än enskilde, förnärma Statsverkets
rättighet och fördel. Jag skulle likväl tro,
att här är fråga om principen, ej om insättningssummornes
belopp. För öfrigt staldet
ju, enligt mitt förslag, äfven Statsverket
fritt att öppna räkning med Banken,
enär enskilde hafva en sådan rätt, och Statsverkets
blifver enahanda. Men jag anser
det af mig yrkade tillägg af mycken vigt
till förekommande af osäkra lån ur Banken
till RiksgäldsContoret, helst jag hört en
man, hvars yttrande bör vara af mycken
vigt, här låta förstå, att RiksgäldsContoret
skulle kunna upptaga lån ur Banken mot
hypothek af blifvande inkomster, om Fullmägtige
ville sådant medgifva. Jag upprepar
ännu en gång, att, genom milt projecterade
tillägg i 72 § Reg:sF:n, RiksgäldsContoret
ingalunda hindras från att insälta
sine penningar i Banken på räkning och få
lån derutur mot säker pant. Jag kan således
ej afstå från anhållan om proposition å
förslaget.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridd. och
Adeln instämde i Herr Munck af Rosenschölds
anmärkning om tilläggande i 72 §:n
Reg:sFormen af det stagande, att ”Statsverket
i afseende på sine förhållanden till Banken
ej äger annan rätt, än enskilde,” och
Den 17 Februarii e. m.
ansåg denna anmärkning böra till ConstitutionsUtskottet
hänvisas?
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken gjorde proposition, att
Herr Munck af Rosenscholds berörde anmärkning
måtte förfalla; hvilken proposition
besvarades med starka Ja, jemte några Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken förklarade i följd häraf,
att, såsom Hans Excellence uppfattat svaret
på den senaste propositionen, Ridderskapet
och Adeln ansett Herr Munck af Rosenschölds
anmärkning böra förfalla.
Herr Munck af Rosenschöld begärde
votering.
Herr Rosenblad: Innan votering i denna
fråga företages, ber jag att få erinra Herr
Munck af Rosenschöld, att han misstagit sig
om Herr von Ilartmansdorffs mening. Han
har velat säga, att om Herr Munck af Rosenschölds
förslag antages, skulle RiksgäldsContorets
löpande räkning och förskottstagande
i Banken ej kunna äga rum; ty ingen
enskild äger att på löpande räkning uttaga
medel ur Banken; och följaktligen skulle
Riksgälds-Contorets så nodvåndiga förskottsrätt
försvinna. Då kunde RiksgäldsContoret
ej taga sig fram, utan att sjelf,
genom lån, eller på annat sätt, skapa sig
ig°
Den 17 Februarii e. m.
en förlagsfond lill sine utgifters bestridande.
Jag hemställer derföre, om ej Herr
Munck af Rosenschöld skulle linna skäl att
frånträda sin anmärkning.
Herr Munck af Rosenschöld: Såsom
contrahemställan får jag fråga, om icke den
siste värde Talarens äfvensom Herr von
Hartmansdorffs senaste yttranden bevisa,
att, i den föreslagna nya redactionen af 72
§ Reg:sF:n, origtigt influtit, att Ranken skall
vara för alltid skild från Statsverket. Jag
anhåller om votering, helst jag vet att flere
Ledamöter dela min mening.
Herr Cederschjöld: Jag har förut yttrat
mig vara tvehågsen, om i den nya redactionen
af 72 § Reg:sF:n borde inflyta de
orden, att Banken är för alltid skiljd från
Statsverket; men, sedan jag hört den siste
Talarens yttranden, har jag funnit hehofvet
deraf. Ty om, såsom han föreslagit, Statsverket
skulle i Banken få samma rätt, som
enskilde, och således t. ex. kunna belåna
sine jordegendomar i Banken på 37 år, så
skulle följderne blifva högst olycklige.
Hans E.xcellence Herr Grefven och
LandtMar skalken föreslog följande Volerings-proposition:
Den,
som instämmer i den anmärkning,
att Statsverket i sine förhållanden till Rikets
Ständers Bank icke må äga annan rätt
Den 17 Februarii e. m.
än enskilde, samt anser denna anmärkning
böra, såsom Ridderskapets och Adelns gemensamma
tanka, till ConslitutionsUtskoltet
hänvisas, voterar
Ja ;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, anses lierörde anmärkning komma
att förfalla.
Och blef denna Voteringsproposition af
Ridderskapet och Adeln godkänd.
Herr Munck af Rosenschöld: Då tiden
redan är så långt liden, hemställer jag, om
ej någon af de återstående anmärkningarne
vid det nya redactionsförslaget kan blifva
contraproposition till min anmärkning; i
annat fall afstår jag från den af mig begärde
votering.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken förklarade, det Hans Excellence
trodde alla emot ConstitutionsUtskottels
ifrågavarande Memorial och Förslag
gjorda anmärkningar, utom den nyssnämnde
af Herr Munck af Rosenschöld, redan
vara af Ridderskapet och Adeln pröfvade.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag skulle
tro att Herr Cederschjölds förslag kan
komma i fråga till contraproposition.
Herr Cederschjöld: Jag anser det förslag
jag framställt till ny redaetion af 72
Den 17 Fe bi’11 ar ii e. m.
§:n vara förfallet genom det Riddersknpet
och Adeln, såsom dess gemensamma tanka,
antagit Herr Rosenblads anmärkning.
Herr Crusenstolpe, Magrius Jacob: Jag
är ej alldeles af den siste värde Talarens
lanke. Enligt Herr Cederschjölds mening,
skulle en tillräcklig garanti för realisationens
bestånd vinnas genom stadgande i
Grundlagen, att till ändring i grunderne
för Bankens rörelse oell myntet skall erfordras
alla Fyra Ståndens beslut. DA jag har
den öfvertygelse, att ju mera stadga mankan
gifva desse grunder, desto större hopp liar
man att realisationen skall bestå; så föreslår
jag den proposition, att lagarne om
myntet och realisationen ej må kunna förändras
utan sammanstämmande beslut af alla
fyra Stånden jemte Konungen.
Herr Rosenblad: Äfven denna propo
sition,
ehuru mycket lockande, kan jag ej
godkänna, emedan den kan medföra oväntade
och mindre fördelaktiga resultater. Väl
skulle ändringar i Bancolagen försvåras genom
stadgande, att dertill fordrades Konungens
och alla 4 RiksStåndens bifall. Men
då garantien är införd i Grundlagen och
till ändring deri fordras begge StatsMagternes
samtycke samt 5 års betänketid, anser
jag det vara en ännu högre säkerhet för
realisationens bestånd. Dessutom skulle, om
för
Den 17 Februarii e. 111.
för Bancolagens ändrande gjordes större svårigheter,
än för ändringar i allmänna lagen,
följden blifva den, att svårigheter mötte för
de reglementariska föreskrifternes nödvändiga
lämpande efter olika tidsförhållanden,
till exempel i fråga om lån å guld och silfver.
Jag kan ej gå in på, alt på det föreslagna
sättet försvåra ändringarne i BancoReglementet,
sedan nemligen principen för
realisationen och Bankens rörelse har helgden
af Grundlag, i följd af Konungens och
Ständernes gemensamma beslut. Derföre afstyrker
jag antagande af den utaf Herr Crusenstolpe
föreslagna proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade, att dåVoteringsPropositionen
redan blifvit af RiddarlmsSecreteraren
uppsatt samt justerad, ochafRidderskapet
och Adeln godkänd, ansåg Hans
Excellence sig icke kunna, i anledning af
Herr Munck af Rosenschölds sedermera villkorligen
gjorda förklarande, att han afstod
från sin begäran om votering, till Ridderskapet
och Adeln, emot 53 § af Riksdagsordningen,
hemställa, om voteras skulle eller
ej, utan borde voteringen ovillkorligen
för sig gå.
I följd häraf, och sedan voteringspropositionen
blifvit anslagen, börjades voteringen
klockan tre qvart till 9 eftermiddagen; och
62 H. i3
D e n 17 F e b r u a r i i e. m.
befunnos vid voteringens slut, klockan half
till 10 eftermiddagen, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad samt
de öfrige voteringssedlarne blifvit öppnade,
lösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 21.
Nej — 7 7.
Hvarefter och sedan det öfver voteringen
serskildt förda Protocoll blifvit uppläst,
Hans Eoccellence Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, att Herr Munck af
Rosenschölds ifrågavarande anmärkning således
förfallit.
Herr Crusenstolpe: För att på en gång
bespara Ridd. och Adelns tid och sjelf få
tillfälle att utveckla det förslag jag korrt
före voteringens början framställde, medgifver
jag, att det nu må härstädes förfalla,
hvaremot jag inom Constitutions-TJtskottet
vill väcka en motion i samma ämne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om, sedan Herr
Crusenstolpe sålunda afstått från den af honom
gjorda anmärkning emot ConstitutionsUtskottets
Förslag, Ridd. och Adeln behagade
tillåta att anmärkningen finge förfalla.
Bifölls.
Upplästes följande af Herr Rosenblad
Bernhardj afgifne Förslag:
Den 17 F e b i- n a r i i c. 111.
N:o 1.
Förslag till Hufvudgrunder för RiksgäldsContorets
upplåning af 2 millioner R:dr
Svenskt Silfverspecie efter gamla myntfoten
, till fond för lån å Jordegendom.
1:0 At Fulhnägtige i Med någon jemkRiksgäldsContoretupp-
liing i redactionen lika
drages, att, på de för- med ingressen i N:o
manligaste villkor, sorn 383*
kunna erhållas, öfverenskomma
om ett lån
af 2 mill. R:dr Svenskt
Silfverspecie, efter gamla
myntfoten*
2:0 Till vinnande
häraf böra Fullmägtige,
genom offentlig
Kungörelse, införd så
val i Svenska Post- och
Inrikes-tidningen, som i
Tidningar, utkommande
i Hamburg, Paris
och London, inbjuda
hugade speculanter, att
på någon bestämd dag,
sorn af Fullmägtige utsattes
3 å 4 månader
efter Kungörelsens första
införande i Postoch
Inrikes-tidningen,
till RiksgäldsContoret
aflemna skriftliga anbud,
innehållande de
(h H. iS*
Den 17 Februarii e. m.
vilkor, hvarunder de
vilja sig ifrågavarande
lån af 2 millioner R:dr
silfver åtaga.
3:o På den bestämda
dagen skola de aflemnade
anbuden öppnas
af Fullmägtige i
Riksgälds-Contoret, i
närvaro af det ombud,
Kongl. Majit kan förgodt
finna förordna att
denna förrättning öfvervara,
samt af 4 deputerade,
som BancoFullmägtige
böra anmodas
inom sig utse,
en af hvart stånd, samt
inför öppna dörrar;
skolandes protocoll öfver
förrättningen förås,
samtinnan sammanträdet
upplöses, justeras
och offentligen uppläsas,
äfvensom det sedermera
skall i Post och Inrikes-tidningen
införas.
4:o Af de anbud,
som kunna inkomma,
äge Fullmägtige att antaga
det, som, under
iagttagande af de här
nedanföre stadgade förbehåll,
erbjuder de för
Punkterne 2—4 ^ga
till föremål att undanrödja
allt tvifvel att
icke den friaste täflan
under möjligaste offentlighet
kommer att
äga rum.
Den «7 Fe buan i e. m.
>97
Contoret fördelaktigaste
vilkor, dock bör
långifvaren, om afseende
å dess anbud skall
göras, senast inom 8
dagar, hafva sjelf eller
genom ombud, till säkerhet
för uppfyllandet
af de förbindelser,
lian ingår, deponerat
valuta eller antaglig
borgen för 2 procent
af lånebeloppet.
5:o Räntan får icke
öfverstiga 4 procent
om året, och erlägges
till hälften hvarje halfår,
ägandes Fullmägtige
att, med afseende
på den högre årliga
ränte- och Capital-afbetalning,
som genom
återutlåningentillRiksgäldsContoret
inflyter,
bestämma den fond,
som ovillkorligen skall
till lånets amorterande
årligen användas.
6:o Obligationerne
utställas antingen i
svenskt silfver-specie,
eller något utländskt
mynt, kommandes rän
-
Långifvarens säkerhet,
att lånet efterhand
blifver infriad t, ligger
i en bestämd amortissementsfond.
Den tillökning,
denna kan vinna
genom ökade inbetalningar
å de af RiksgäldsContoret
utgifna
lån, kan ytterligare
öka årliga amorteringsbeloppet,
(när den ej
användes till nya lån).
Genom rättigheten
till omskrifning af obligationerne
från utländskt
mynt i svenskt,
befrämjas den af mån
-
Den 17 Februarii e. ra.
tebetalningen att verkställas,
antingen i Stockholm
eller på någon
utländsk ort, allt efter
som derigenom de lindrigaste
låne-villkor
kunna för RiksgäldsContoret
betingas; fullmäglige
dock obetaget
att medgifva rättighet,
alt framdeles, efter bestämd
kurs lill svenskt
silfvermynt omskrifva
obligationer, ursprungligen
ställda i utländskt
mynt.
ga önskade successiva
öfverflyttning af dessa
fordringar på svensk
hand, i den mån nemligen
, som vara besparingar
erbjuda tillgång
för ett sådant användande:
under det
att ett ovillkorligt stadgande,
att obligationerne
skulle utställas
i svenskt mynt och
endast blifva här till
räntan betalbara, säkerligen
skulle bortskrämma
all fördelaktigare
speculation. Äfven
i den händelse obligationerne
ställas i utländskt
mynt, finnes
intet hinder, att räntan
kan betalas till
svenske innehafvare i
Stockholm (t, ex, en
månad före den tid,
då räntan på den ort
skall erläggas, hvarest
lånet upptagits). Sättet
för amorteringen (nemligen
valet af ställe der
den får ske) är en så
reglementarisk sak, att
det bör öfverlemnas åt
Den 17 Februarii e. ra.
»99
7:0 Lånet inbetales
till RiksgäldsContoret
terminsvis under loppet
af åren i83o- 1633,
dock så att minst f
erläggas före 1831 års
slut; och äge Fullmägtige
rätt, att med långifveren
öfverenskomma
om de senare låneandelarnes
inbetalning
till Contoret före
förfallotid, så vida utlåningens
liflighet skulle
göra en sådan åtgärd
erforderlig.
Fullmägtige att efter
omständigheterne härom
besluta.
Att hela lånet, på
sätt Utskottet föreslagit,
ingår inom i83i
års slut, har väl den
fördelen att påskynda
realisationens verkställighet,
men kunde deremot
medföra den olägenhet,
att en betydligare
del af lånefonden
blefve en längre
tid liggande ofruktbar,
då vederbörande lånesökande
till fulla 5
millioner, kunna hafva
svårt att inom så
kort tid arrangera sig
i afseende på prestanda.
Månne ej derföre
hvad här finnes föreslaget,
kunde anses innebära
en lämpelig
medelväg, helst det ej
bör blifva svårt för
Fullmägtige, att, efter
några månaders förutgången
tillsägelse, förmå
långifvaren att förskottsvis
utbetala de
senare låneandelarne,
aoo
Den 17 Februarii e. m.
8:0 Riksgälds-Contoret
öfverenskommer
med långifvaren om
obligationernes valeurer,
dock skola de ställas
å jemna hundrade-tal.
9:0 Upptages lånet
till 4 procent, må den
mellangift och provision,
långifvaren erhåller,
deri inbegripen
kostnaden för transporten
af silfret, som
bör för RiksgäldsContorets
räkning i Banken
lefvereras, ej öfverstiga
8, högst 10
procent; börandes, vid
pröfningen af de inkommande
anbud, afseende
fästas å den
skillnad, som uppkommer
för de båda olika
fallen, att lånet
upptages i svenskt mynt
med räntebetalning i
Stockholm, eller i utländskt
mynt med rån
-
i den händelse en raskare
utlåning, än den
man beräknat, skulle
så påkalla.
Lika med P. 4 i N;o
383.
Lika med P. C i d:o,
jemkad tili språket,
Den 17 Februarii e. m.
201
tebetalning å utländsk
ort, samt, under för
öfrigt lika vilkor, företräde
leranäs åt det
förstnämda sättet.
10:0 Fullmägtige äge
för öfrigt med långifvaren
öfverenskomma
a) om sättet för
den bestämda amortisscmentsfondens
användande
till obligationers
inlösen, hvarvid dock
ovillkorligen skall iakttagas,
att inga obligationer
inlösas öfver
pari;
b) om utsättandet af
den tid från lånets
emottagand e, efter b vilken
RiksgäldsGontoret
blifver berättigadt att
till inlösen uppsäga
större andel af lånet,
än hvad som genom
den enligt 5 § bestämda
amortissementsfonden
kan infrias;
c) om sättet och vilkoren
för en sådan
uppsägning, samt minimum
af den låue
-
Bland de orsaker,
som kunna befrämja
Capitalers anläggande
i ett sådant lån, som
det bär föreslagna, är
den, som här mäst kan
komma i fråga, — ty
summan är för liten,
att ställas på de så
begärliga lotterilånen,
och utsigten att kunna
vinna på Capitalets
stigande kurs också för
inskränkt att vara särdeles
lockande — behofvet
i Europas Capitalrikare
länder (och kanske
ännu mer fruktan
för ett sådant blifvande
behof) att väl, säkert
och med någorlunda
ränta anlägga sina
behållningar. Derföre
är af vigt, att
skingra farhågan för
en snar återbetalning
i större scala, än den en
gång bestämda amot>
202
Den 17 Februarii e. m.
andel, som på så sätt teringen, och förlorar
får användas. staten om den på 10
11:0 Långifvaren el- å i5 år skulle afsäga
ler obligationsinnehaf- sig en sådan återbetalliafvarne
må icke nå- ningsrätt (öfver vanligon
rättighet till upp- ga amorteringen). Då
sägning medgifvas. hos oss under denna
12:0 Skulle emot en tid visst ej lånesökanhögre
mellangift och de lära komma att fatprovision,
lån för lä- tas för hvad , som kungre
ränta än 4 pro- de utöfver de fastställcent
kunna upptagas, da afbetalningarne invare
det Fullmägtige gå å utlåningen,
tillåtit, att i öfverenskommelse
derom ingå,
såvida derigenom, enligt
anställande noggranna
beräkningar,
större förmåner kunna
vinnas än genom ett
lån med 4 procents
ränta.
N:o 2.
Förslag till Hufvudgrunder för RiksgäldsContorets
Utlåning emot Inteckning i Jordegendom.
1:0 Så snart Full- Vid affattandet af
mägtige afslutat Öfver- dessa hufvudgrunder,
enskommelse om det har man utgått från
upptagande lånet af 2 behofvet att göra dem
MillionerR:dr i silfver, bestämda, tydliga och
skola de hos Kongl, fullständiga, hufvud
-
Den 17 F e b r u a r i i e. m.
203
Majit anhålla om utfärdande
af en allmän
Kungörelse, tillkännagifva
nde vilkoren för
låns erhållande i RiksgäldsContoret,
beloppet
af de summor, som
på hvarje termin RiksgäldsContoret
kan till
utlåning använda, jemte
anmaning lill dem,
som vilja sig af den
lemnade lånerättigheten
begagna, att ju förr
dess heldre derom anmälan
göra; börandes
denna Kungörelse likaledes
genom Fullmägtiges
omsorg i Rostoch
Inrikes-Tidningen
införas.
2:0 Lån må, på nedanföre
stadgade vilkor,
kunna beviljas
emot säkerhet af Svensk
jordegendom, på landet
eller på stadsgrund
belägen, samt Svensk
man med full äganderätt
tillhörig.
sakligen i den vigtiga
delen, som afser
underlättandet af äldre
skulders infriande
med de nya lånen, —
utan att likväl lägga
band på Fullmägtiges
fria verksamhet, i afseende
på den mängd
af tillämpningsfrågor,
som omöjligen af Utskottet
påförhand kunna
afgöras.
Det torde ej vara
alldeles öfverflödigt,
att ur Bancoreglementet
låna det stadgande,
att endast Svensk jord,
af Svensk man inneha
fd, får belånas, ehuru
det måhända är öfverflödigt
uppräkna alla
de olika slag af belånbar
jord, endast
man tillsätter, att den
Den 17 Februarii e. ra.
3:o Lånesökanderne
äge, att erforderlige
lånehandlingar till
RiksgäldsContoret ingifva,
antingen omedelbart
eller genom
Konungens Befallningshafvande,
hvilka det illigger
de till dem ingif11a
handlingar skyndsamligen
till RiksgäldsContoret
insända.
4:o Ej må lån beviljas
till högre belopp,
än att detsamma,
med tillägg af de
lån, som med företrädesrätt
kunna linnas i
under full äganderätt
hesittes.
Någon specilication
på erforderliga lånehandlingar
torde vara
öfverflödig, då detta
beror af lånens olika
egenskap, (t. ex. olika
vid öfverbyttningen af
en gammal inteckning
och då en ny tages),
och äfven Fullmägtige
kunde finna sig föranlåtna
att erfordra andra
handlingar, än som
nu för bancolån beliöfvas
(t. ex. om företräde
beviljas för inlösen
af gammal skuld,
blifver, utom skuldsedel
, nödig en särskilt
anmälan af lånesökanden,
innehållande och
styrkande detta förhållande).
Detta bör således
uteslutande lemnäs
åt Fullmägtige.
Då ändamålet af hela
låne-anstalten är, att
för gäldbundne jordägare
underlätta omsättningen
af tryckande
lån till lindrigare,
Den 17 Februarii e. m.
ao5
panten in tecknade, icke
öfverstigerdess halfva
taxeringsvärde, efter
medeltal af de värden,
som af vederbörande
TaxeringsComiteer
blifvit för åren
i8a5—1829 panten åsatta.
Finnes i panten
lån intecknadt, som
lånsökanden förklarar
sig vilja med det i
RiksgäldsContoret sökta
lånet infria, behöfver
detsamma ej ibland
de lån inberäknas, med
tillägg af hvilka det
lån, som beviljas, ej
får öfverstiga pantens
halfva värde, hvaremot
RiksgäldsContoret
af detta sistnämnda
innehåller så mycket,
sorn erfordras för det
ifrågavarande lånets
inlösen, hvilken af
RiksgäldsContoret ombesörjes.
Skulle pantens
taxeringsvärde befinnas
öfverstiga det
värde, som i senare
tider tillkomna äganderätts
handlingar kunna
är det just i detta fall,
somföreskrifterne böra
vara bestämda och fullständiga,
så att icke,
genom en möjlig glömska
eller otydlighet i
uttrycken, hela åtgärden
kunde förfelas.
Härvid förekomma:
1:0 Bestämmandet
af högsta länesumrnan
i förhållande till pantens
värde. Då mänga
Cassör, hvars enda föremål
är alt säkert
utlåna sina behållningar,
belåna viss jord
ända till f af taxeringsvärdet,
tyckes här
gerna det halfva kunna
medgifvas, hälst om
man afser, att sedan
1823 i många Län
taxeringsvärdet blifvit
med -Vdel minskadt,
och således halfva nu
uppförda värde endast
är T9^ af 1823 års. Till
correctiv mot de få
fall, der ägarne, för
bränvins- eller andra
speculationers skuld,
låtit högt uppsätta sina
aoG
Den 17 Februarii e. m.
utvisa, äge Fullmägtige
att i förhållande
derefter nedsätta lånebeloppet.
5:o Önskar någon
lånesökande, i hvars
erbjudna pant flere inteckningar
finnas, att
en äldre inteckning af
RiksgäldsContoret inlöses,
må detta beviljas
under vilkor, att
den ifrågavarande inteckningen
lemnar den
i föregående punkt äsknde
säkerhet, att det
infriade skuldebrefvet
transporteras på RiksgäldsContoret,
och att
gäldenärenafgifver särskilt
förbindelse, innehållande
de vilkor, till
ränta, afbetalning och
öfriga förbehåll, som
för lånet, efter nedanföre
stadgade föreskrifter,
komma att blifva
gällande.
6:0 Kan, af bristande
tillgång eller annan
orsak, ej hela det sökta
lånet beviljas, behöfva
dock hvarken
hemman, är här föreslagit,
att låta Fullmägtige
få nedsätta lånebeloppet,
efter pröfning
af i senare tider
tillkomna äganderättsliandlingar,
(de från
äldre tider kunna naturligtvis
icke tjena till
efterrättelse).
2:0 Befrämjandet af
äldre inteckningars inlösen
utan minskning
i Riksgälds-Contorets
säkerhet. Härvid kunna
3 fall förekomma,
nemligen a) att alla inteckningshafvare,
för
att lätta liqiliden ,
postponera sin inteckningsrätt,
då det är
tillräckligt med att aflemna
till RiksgäldsContoret
intecknadt
skuldebref för lånet.
Ii) att genom inlösning
af en äldre inteckning
, sä få med
företrädesrätt återstå,
att ett skuldebref till
RiksgäldsContoret å
lånesumman kommer
inom halfva värdetj
Den 17 Februarii e. m.
207
skuldebrefvet, ej eller
öfriga lånehandlingar
omskrifvas, ulan antecknas
på skuldebrefvet
det lånebelopp,
som verkligen utgålt,
och aflemne RiksgäldsContoret
till låntagaren
ett intyg om förhållandet,
berättigande
honom, att låta döda
den del af inteckningen,
som icke blifvit
belånt.
då endast behöfver iakttagas,
att lånet ej utgifves
till låntagaren,
utan användes lill inlösen
af förstnämnda
äldre lån, samt
c) att så betydligt
antal inteckningsägare
finnas, som ej 'vilja
afstå sin företrädesrätt,
att, äfven om
en äldre inteckning
inlöses, nytt skuldebref
till RiksgäldsContoret,
som måste
stå efter de äldre
oinlösta inteckningarne,
ej komme att
medföra den äskade
säkerheten. Då måste
man (som t. ex. CivilStatens
PensionsCassa
gör,) så ställa , att
det inlösta skuldbrefvet
transporteras på RiksgäldsContoret,
som i
dess äldre inteckningsrätt
äger nöjaktig säkerhet;
men som det
innehåller belt andra
lånevilkor än dem RiksgäldsContoret
medgifver
eller fordrar, bör
Den 17 Februarii e. m.
7:0 I ränte- och capitalafbetalning
erlägges
årligen 6 procent
af primitiva lånebeloppet,
låntagaren dock
förbehållit, att öka afbetalningen.
Räntan
beräknas efter 5 procent
om året, och afgår
det öfriga af inbetalningen
på capitalet.
särskilt förbindelse i
afseende härå, afgifvas
af låntagaren.
3:o Sä vidt möjligt
är af böjandet af all
chican. Bland de svåraste
är den, då hela
det begärdta lånet ej
kan beviljas, då efter
nuvarande bancobruk,
dc mästa lånehandlingarne
måste omskrifvas,
till stor kostnad,
tidspillan och eftersättande
i turen till låns
erhållande för lånsökanden.
Till afhjelpande
häraf ar 6:te §
föreslagen.
Ibland de fördelaktigaste
vilkor, som kunna
åtfölja så kallade
stående lån, är tillåtelsen
att efter beqvämlighet
få öka sin afbetalning,
och således,
till förbättring af egen
ställning, använda äfven
den minsta besparing.
Denna rättighet
bör derföre icke betagas
dem, som begagna
-
De n 17 F e b r u a V i > e. m. 203
8:0 Läntagaren äger,
ätt sjelf, vid lånets ingående,
bestämma, huruvida
lian önskar att
en gång örn året eller
en gång hvarje halfår,
denna inbetalning
verkställa, samt dagen
för densamma, blifva
ndes hvad sålunda
bestämmes, oföränderligen
gällande för hela
lånetiden. Vid första
inbetalningen beräknas
ränta från den dag
lånet till anordnande
beviljades,
g:o Dessa ränte- och
capital - inbetalningar
må, kostnadsfritt för
låninnehafvaren, verkställas,
antingen i RiksgäldsContoret
omedelbart,
eller för Con tora
ts räkning uti Landtränteriet
i det Län,
hvarest panten är belägen;
skolandes i senare
fallet hvarje cjvittencé
uti LandsContoret
tillika antecknas,
samt de influtna pen62
H.
na ifrågavarande fond,
hälst RiksgäldsContoret
alltid kan använda
den ökade inbetalningen,
dels till nya lån
(hvartill, hälst i början,
visst ej cundidater
lomme att saknas),
dels till okad amortering.
— Alt låta Landshöfdingen
bestämma
en enda dag för ett belt
Läns låneliquid torde
både äga olägenheten
att pä en gäng draga
en större penningemassa
ur Länets circukition,
och att betaga
hvarje läntagare
rättigheten att välja
den dag, han för sig
finnér beqvämligast.
För de flesta torde en
liquid om året vara
mest fördelaktig, men
för den som finnér två
bättre, finnes icke skäl
för KiksgäldsContoret
att neka en sådan option,
endast Contoret
sedermera har en bestämd
dag att påräkna.
i4
21 t»
Den 17 Fel)rn»rii c. ni.
ningarne skyndsamligen
till RiksgäldsContoret
uppsändas, som
god (gör remisslage a ~
procent. Vill lån innehafvare»
förskottsvis,
före förfallodagen, sig
större eller mindre del
af den honom åliggande
inbetalning afbörda,
stånde det honom
fritt, dock hillver
alltid räntan fullt
beräknad till först infallande
förfallodag.
10:0 Skuldförbindelserne
ställas i Svenskt
B:co.
31:0 Lån må ej af
denna fond utgifvas å
mindre summa än 3oo
R:dr, ej eller å större
än 3o,ooo R:dr, derunder
sammanräknade
samtlige de lån, samme
ägare på olika egendomar
kunde söka
eller förut af fonden
innehafva, dock, hvad
maximisumman beträffar,
med de undantag,
sorn i nästa Punkt, mom.
lit. e omförmäles.
— En förskotts-liquid
sedermera, när någon
gång 1 å n -inneha fva r e n
så skulle önska, må
gerna tillåtas, endast
räntan betalas till den
bestämda förfallodagen,
så att RiksgäldsContoret,
som derefter
måste ställa sina beräkningar,
ej förlorar
räntan för den tid,
pennjngarne ligga oanvända
i dess Cassa.
Den 17 F e b r 11 a r i i e. to.
12:0 Vid lånens beviljande
iakttages följande
ordning:
«) att af den på hvarje
lanetermin disponibla
summan eli fördelning
göres emellan Länen,
i förhållande till
det sammanräknade inteckningsbelopp,
hvarmed
, enligt senaste officiella
uppgifter, i dom
belägen jordegendom
finnes besvärad, ägandes
inom den sålunda
på hvarje Län fördelade
lånesumma, de
ifrån Länet inom terminen
inkomna antagliga.
låneansökningar, t
den ordning de blifvit
aflenmnde och pröfvade,
rätt till bifall;
dock så att företrädesvis
de lån skola utgå,
som anvisas till infriande
af äldre inteckningar
eller af någon
Discont-skuld;
Att hvad som derefter
kan å lånefonden
62 H.
2»1
Med ledning af hvad
Utskottet antvdt, har
man endast sökt bestämda
och klara föreskrifter.
Såsom grundsats
har man antagit,
att väl icke utesluta
från lånerätt (om något
finnes öfver) dem,
som anmäla sig efter
låneterminen, men att
utesluta dem från alla
Läns- och smålåns privilegier.
Skulle biksgäldsCon
O
föret
afvagta den möj'4"*
-
3't-a
Drn 17 Febrnarii c. m.
ii:inas oanvändt, må,
utan afseende på Län,
utgifvas ilån, hvarom
ansökningarne inkommit
inom terminen,
och som icke öfverstiga
den i föregående
Punkt bestämda maxijnisumina;
och
c) Att om något ytterligare
skulle återslå
att utlåna, det må,
under iakttagande af
den stadgade säkerheten
, få utgifvas, utan
afseende på Län, tiden
för ansökningarnes inlemna
lide, eller något
‘maximibelopp.
13:o Utebiifver ränte-
och capi tal-inbetalningen
8 dagar utöfver
den föreskri fna
tiden, beräknas derföre
ränta efter f proc.
i månaden, till dess
betalning sker. Skulle
ytterligare elt halft år
tilländalöpa, utan att
denna inbetalning fullgöres,
skall den, jern fe
hvad sedermera kan
ligen aflägsna framtid,
då från de Län som
ej inom terminen gjort
ansökningen för hela
deras lånequantum,
nya ansökningar kunna
inkomma, blefve
dess ränteförlust för
stor å ofruktbart liggande
Capitaler. Samma
förhållande äger
ruin för det fall alt
inom maximibeloppet
icke tillräckligt antal
låneansökningar skulle
inkomma.
Förslaget i 1 r punkten
af Utskottets Betänkande
torde vara
för strängt. Det är tillräckligt
, att genom
beräkning af öfverränta
förekomma, att ej
oordentlighet blir en
förmån (hvilket är förhållandet
med en del
Bancolån), samt att
R i k sgä 1 d s- Co 111 o r e t ej
utsattes för förluster,
Dan 17 Fefor-u a.r i r c. ro»
31 v
hafva förfallit, med till hvad underpris
största skyndsamhet panten kan försäljas.,
utsökas. För.säl.ies då hvilket förekomtnes,då
panten för en summa, det återstående låneså
understigande taxe- beloppet derefter rät-:
ringsvärdet , att för tas.
ItiksgäklsConlorets återstående
fordran icke
finnes den säkerhet,
som i 4:de punkten
blifvit för esk rifven ,
skall utöfver, hvad sorn
varit förfallit, så mycket
inbetalas, att RiksgäldsContorets
återstående
fordran, med tillägg
af alla äldre gällande
inteckningar, ej
kommer att öfverstiga»
halfva köpeskillingen*.
i/po Fullmägtiga- tigs?
att låta upprätta lampliga
formulärer till förbindelser
för de- särskilta,
enligt 4:de och
5:te punkterne utgående
lån, äfvensom att
för Öfrigt stadga de
v eg 1 c m enia riska fö r eskrifteiv
sorn kunna
finnas, nödiga.
Den 17 Fehr 11 arii c, ro,
N:o 3.
Förslag till allmänna föreskrifter i anleda
ning af RiksgäldsContorets nja upp- och
Utlåning.
1:0 Öfver dennauppoch
utlåning skall i
RiksgäldsContoret sär-»
skilt räkning förås,
utan någon sammanblandning
med Contorets
öfriga bokföring,
2:0 Hela det genom
upplåningen inkommande
belopp silfver
skall i banken på depositräkning
insättas,
och äge BancoFullmägtige,
vid deras beräkning
af silfverfondens
förhållande till sedelstocken,
i afseende på
tiden, då realisatio.nen
kan verkställas, att inberäkna
den på denna
räkning då innestående
behållning i silfver
ibland bankens öfriga
metalliska tillgång,
3:o De attester, sona
vid insättningen i banken
erhållas, må, orri
det skulle finnas lö
-
P, 1 af Utskottets
förslag jemkad till redactionen.
P, 3 af d:o jemkad.
Härigenom förekommes
Cursens stegring,
i fall att allmänna silfverutvexlingen
ej bör
-
Den i f F e b r u a r i i e. m.
namie, kunna af RiksgäldsContoret
forsaIjas..
4:o Skulle lånefonden
, genom en långsammare
utlåning, temporairt
äga större behållningar
, må de kunna
på Bankens upplåningsräkning
insättas.
Skulle fonder vid halfåriga
liqviden afränteeller
Capi talamortering
behöfva temporaira förskott,
må de kunna af
RiksgäldsGontorets allmänna
medel lemnäs,
inom ett maximibelopp
af 200,000 R:dr B:ko„
jar stramt efter depositionen
af de 2 miilionerne,
hvilket är så
mycket bättare, som ej
endast silfver-fondens
förstärkning, utan- äfven
utmyntuing, rm m.,
dessförinnan erfordras.
Då svårligen utlåningen
kan verkställas
på en och samma dag
och just den, då, länet
inflyter, och då dessutom
en del af de utgående
lånen komma
att användas till infriande
af äldre inteckningar,
som först efter
en viss uppsägelse
kunna inlösas, är det
afvigt att kunna fruktbargöra
odisponerade
summor, och härtill
erbjuder sig Bankens
upplåning å i och 2
procent (val förståendes
att denna upplåning
ej redan har uppnatt
sitt maximum).
Likaledes är af vigt
att, för ränleliqvider
och vexelköp i råttan
tid, utan hinder al
2JÖ
f)e» if Febr ua lii e. ra.
5:o Skulle Fullmäktige
för dea nya rörelsens
bedrifvande finna
nödigt, att provisoriskt
särsk!Ite tjenstemän
antagas, äge de
dertill rätt, äfvenledes
att genom frivillig öfverenskommelse,
dervid
utse tjeolige personer
inom BaneoSlaten,
sorn då, med l>ibehållande
af sin tur
och befordringsrätt inom
banken, böra frånträda
sin derstädes innehafvande
lön och öfrige
förmåner, för så
lång tid de i RiksgäldsConlorel
åtnjuta lön.
mer eller mindre ordentlighet
hos låntagarne,
kunna disponera
nödiga medel, och
är en förskottsrätt, till
inskränkt belopp, af
RiksgäldsContorets allmänna
fond så mycket
mindre vådlig, som
dess Cassa-behållning
vanligen äger dertill
öfverflödig tillgång.
Jag har med vilja
ej vidrört frågan om
utlåningens öfverflyttande
på banken, då
dess skiljande från upplåningen
kan hafva sina
betänkligheter. Skulle
man dock anse en
sådan åtgärd böra vidtagas,
torde numera
enda sättet vara att
Riksg.Contoret tillRanken
öfverlemnar det
silfver, som erhålles,
emot det att Ranken
lemoar sin förskrifning
till RiksgäldsContoret
på hela den skuld Riksgälds-Contoret
ingått,
och årligen ersätter
den kostnad Riksgälds
-
/
Den 17 Februarii e. m. 317
6:0 Hvad som för Contoret i ränta och
Öfrigt i afseende på amortering måste viddenna
rörelse kan er- kännås. Dock, sedan
fordras, ägeFullmäg- man ej velat i enklatige
att efter omslän- re väg lemna Banken
digheterne föreskrift liela operationen, finva.
ner jag betänklighet,
att på detta sätt splittra
upp- och utlåning.
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven
och Län dtMar skalken framställd proposition,
blefvo desse Herr Rosenblads förslag
till StatsUcskottet remitterade.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkornne Utlåtanden:
Från StatsUtskottet:
Af den i3 dennes:
N:o 404. Angående Gratifikation åt Stats-*
Commissarien Westerstrand jemte arfvoden
for andre bos Utskottet biträdande personer.
Af den 16 dennes:
N:o 4o8. Rörande Reglementet, somför
RiksgäldsContoiret skall utfärdas.
Från Stats- Bevillnings- La"- samt Allm.
Besvärs- och Ekonomi-Utskotten:
Af den i3 Februarii:
R:o 129. I anledning, af gjorda anmärkningar
vid Utskottens Betänkande N:o
y8, rörande Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
samt enskilde inom RiksStånden väckta
motioner om förändrade grunder tor Le
-
Den 17 F et> r u » f i i e. 111.
go- och Salu-Sågars samt Valk- och Stampverks
beskattning.
Från Stats- Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUt skotten.
Af den 10 Februarii:
N:o 128. I anledning af anmärkningar
vid Utskottens Betänkande iS:,o go, angående
förändring i sättet för Gruhdräntornes
eller Kronotiondens utgörande.
Frän Stats- och Banco-Utskotten:
N:o 5q. Öfver Anmärkningar vid Utskottens
Betänkande N:o 6 i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om rättighet för
Sparbankerne i Riket att, emot Ränta, i
Banco-Disconten insätta en del af deras
Fond, för att i mohn af be ho fvet kunna
derifrån uttagas, m. m. jemte enskilde motioner
i sammanhang dermed.
Af den i3 dennes:
N:o 5a. 1 anledning af de' hos Borgareoch
BondeStånden i särskilda frågor framställde
anmärkningar vid de af Utskotten under
N:ris 34, 36, 37, 40 och 4* afgifne Utlåtanden.
Från Stais- Banco- samt Allm. Besvärsoch
Ekonomi-Utskotten:
Af den 10 dennes:
No 5i. I anledning af återremiss af
Utskottens under N;o 26 afgifne Utlåtande,
angående fortfarande Anslag till Strömrensningar
och lättade Vatten-communicalioners
bcl rämjande.
Den 17 Februarii e. ra.
219
Frän Banco-Utskottet:
Af den 12 dennes:
N:o iso. Med sammanfattning af RiksStåndens
beslut öfver Utskottets Betänkande
N:o 53 och Utlåtande N:o 82 i fråga om
en på Upplåningar grundad discontering
för handeln och den större rörelsen, jemte
förslag till jemkningar och omröstuings-propositioner,
för så vidt resultaten af dessa
till en del skiljaktiga beslut, ej funnits gifna
och bestämda.
Från Lag-Utskottet:
Af den 16 dennes:
N:o 164. I anledning af RiksStåndens
skiljaktiga beslut, angående Utskottens Betänkande
N:o 89 och Utlåtande N:o 154,
om indragning af Lagmans- och KämnersRätter
samt serskilda Domstolar va. m.
Frän Exp editionsUt skottet:
N:o 387, Med förfrågan, i afseende å
förslag till föreskrifter i och för tryckningen
af Bihanget till RiksStåndens Protocoll
•vid blifvande Riksdagar.
Lades på bordet.
Likaledes upplästes och lades på bordet
nedannämnde 2:ne ProtocollsUtdräg:
1:0 Från PresteStåndet, af den i5 dennes,
innehållande att Ståndet, vid föredragning
af Stats- och Béviilnings-Utskottens
220
Den ry Februarii e. ra.
Utlåtande N:o ia5 i anledning af gjord»
anmärkningar vid Utskottens Betänkande
N:o 87 om Gurhus-afgiften 111. ra., beslutit,
att, med frånträdande af sitt tili 2:dta oell
3:dje punkterne uti Betänkandet N:o 87
leran a de bifall, antaga den redaction, Utskotten
uti Utlåtandet j\:o. ia5 föreslagit
för den 3:dje punkten, samt den redaction
af den 2:dra punkten, hvilken uti Herr af
Billbergs Utlåtandet bifogade Reservation
innehålles; hvarjemte Ståndet inbjudit de
öfrige respective Stånden alt i sistnämnde
beslut sig förena.
2:0 Från BondeStåndet, abden 15 dennes,
innehållande att Ståndet vid föredragning
af Constitutions-UtskotLets Memorial
lN:o 67, angående RiksSlåndens skiljaktiga
beslut i några punkter af förslaget till en
ny TryckfrihetsFörordning, förblifvit vid
dess förut fattade beslut i omförmälda punkter,
dera Ståndet, i följd deraf, åsterlemnade
till ConstilutionsUlskottets vidare grundlagsenliga
behandling; hvarjemte Ståndet bqslutit
inbjuda sina MedStänder alt instämma
i Ståndets nyssberörda, nu ytterligare
godkände beslut, rörande de ifrågavarande
punkterne af Förslaget till nva TryckfriUetsFörordn
ingen.
Högloflige Ridd., och Adeln åtskiljdes
klockan half lill 11 0111 aftonen.
fn fidela Profocolli,
O. J. Lagerheim*
Ben 18 Februarii 6. m.
121
Thorsdagen cl. 18 Febr. i83o.
Plenum klockan half till G Eftermiddagen.
Företog Höglo fl. Ridderskapet och Adeln
val af 21 ordinarie Ledamöter och 6 Suppleanter
uti Förstärkta BancoTJtskottet; och
befunnos, efter valförrättningens slut, kl.
tre qvart till 9 e. m., följande Ilerrar, genom
de fleste rösterne, hafva blifvit utsedde,
lill
Ordinarie Ledamöter:
rester.
N:o 5i. Grefve Posse, Arvid .... ioy.
„ ii 4. „ Tott; Fullm.Grefve Gyl
denstolpe,
Ant. Gabriel 107.
„ 140. „ Björnstjerna, Magnus . 107.
„ 2^5. Frih. Sprengtporten, Jac.Wilh. 107.
„ 276. „ Löwen; Fullm.Herr Kö
ning,
Carl Fredrik . . 107.
„ 32p. „ Adlerbeth, Jacob. . . . 107.
„ 6(5. Herr Liljehök; Fullm. Hr Von
Wahrendorff, Martin . 107.
5oi. „ Pålman; Fullm. Herr
Rothlieb, Axel .... 107.
1191. „ Anckarloo, David Gustaf 107.
„ 1877.B. „ Carlesson, Garl Fredric 107.
,,1925. „ Ehrengranath; Fullm. Hr
Blomstedt, Chr. Jacob 107.
,,1983. „ Hejkensköld, Carl Gustaf 107.
222
Den 18 Februarii e. m.
röster.
N:o 215a. Herr af Uhr, Carl Daviel . . . 107.
„ aiög. „ af Wingård, Jolia;. . . .107.
„ 2161. „ af Zellen, Nils Willielm 107.
„ 2189. „ af Melin, Henric Georg 107,
„ 2220. „ af Ekenstam, Israel . . .107.
„ 2 203. „ von Lindecreutz, Justus
Christopher 107.
„ 2275. „ Lefren, Johan Pehr . . .107.
„ 2297. „ Tamm, Pehr Adolf. . . 107.
„ 2298. „ af Billbergh, Joli. Peter 107.
Suppleanter :
N:o a83. Frih. Silfversköld, Carl . . . 107.
,, 2214- Herr Haak; Fullm. Grefve von
Rosen, Axel 107.
Genom lottning med ofvannämnde 21
ordinarie Ledamöter:
N.-o 4ö• Grefve Piper, Carl Claes . . 106,
„ 1. Frih. Oxenstjerna, Carl Gabr. 106,
„ 2071. Herr af Petersens, Herman . 10G.
„ 2287. ” af Rolen, Johan Samuel 98.
Justerades 7 Protocolls-Utdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena
den 17 dennes f. och e. m. fattade beslut.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial:
Frun Banco-Utskottet:
Af denne dag:
N:o I20|. Med anmälan rörande en, i
följd af ingånget ProtocolJsUldrag från llög
-
Deri 18 Februari i e. m. aa3
vördige PresteStåndet, nödvändig förändring
lili BancoXJtskottets Memorial N:o 120.
Från EocpeditionsUtskotlet:
N:o 374* Med öfverlemnande af Förslag
lill Författning, angående Bränvinsbrännings-rättigheten.
Lades på bordet.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 9 om aftonen.
In fidem Protoc.olli,
O. J. Lagerheim,
Fredagen d. ig Februarii i83o.
Plenum klockan half till 10 Förmiddagen.
Herr Dahlman, Lars Johan, anförde
skriftligen:
lili den fråga, som i Onsdags här debatterades,
om ändring af 72 § Reg.Formen
, lill nasta Ständers afgörande, anhåller
jag fä förena mig i Herr Cantzli-Rådet
Hegardts anmärkning, att hela sista meningen
örn monopolium för Banken, att ikläda
sitt papper mynts natur, må uteslutas.
Jag är ej Katolik, och kan ej tro — att det
är liktydigt att vara och att betyda. Vill
Den 19 F e b r u a f i i f» ra.
man upprigtigt skafta Myntbestämningen
förtroende, må PrivatBanker få uppkomma
just genom det, att Bankens papper ej hafva
mera rätt än deras.
Offer sjelf för en grym erfarenhet, att
man kunnat påtruga mig papper i stället
för betingadt metalliskt mynt utan förhöjning
i ziffran, ur jag så mycket innerligare
öfvertygad om, att nasta Ständer böra göra
denna rättelse i redactionen, hvilken förändring
jag anser vara den mäst oundgängliga
garantien för beståndet af förtroendet
till de nya mesurerna. Det är ej tänkbart,
att en fordringsägare gör svårighet taga
Transportsedlar, i stället för metall, så länge
Sedlarne hafva förtroende. Man vet, att
i Bankens fulla credit-period betaltes agio
för att få Sedlar mot silfver — men hvem
vill ej precavera sig för Assignater?
1
Föredrogos ånyo och biföllos BancoTJtskottets
den 2 dennes aflåtne, och den 1 t
derpåföljde e. m. på bordet lagde Memorial:
N:o 109. Med tillstyrkan, angående en
serskild ökning i löneinkomst, personelt för
Bankens Ombud i Directionen öfver Götheborgs
LåneCoutoir, från och med år 182c).
N:o 110. I fråga om fortfarande af
skedda anordningar vid Låne-Contoiret i
Götheborg af ett arfvode för LåneExlractets
uppgörande, och ett arfvode såsom skrifvarehjelp
för Contoirets Ombudsman.
Vid
\
Den 19 Februari! f. 01. 2.2SI
Vid förnyad föredragning bifölls JBevillnings-
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottens
den 10 dennes under N:o 34
aflåtne, och den 12 derpåföljde på hordet
lagde Memorial, med förslag till sammanjemkning
af RiksStåndens olika beslut ifråga
om Kongl. Stadgan för Inrikes Tullförpassning
och Bevakning.
Hans Excellence Herr Grefve af fUetterstedtj
Gustaf: Jag anhåller, att genom
RiddarhusSecreteraren få veta, huruvida det
anförande af Herr Dalman, som linnes införd
t i dagbladet Scandinaviskt ConversationsBlad
för den 17 i denna månad, verkligen
blifvit till Ridderskapets och Adelns
Protocoll afgifvet.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare:
I anledning af hvad Hans Excellence Herr
Grefve af Wetterstedt yttrat, får jag äran
upplysa, att det anförande, som i ConversationsBladet
blifvit infördt, verkeligen ordagrant,
med undantag af tryckfel och bokstafvering,
är detsamma, som upplästes här
och inlemnades till Ridderskapets och Adelns
protocoll den 25 sisth Januarii f. m., då
ConstitutionsUtskoltets Memorial om Tryckfriheten
här förevar.
Hans Excellence Herr Grefve af FUet62
II. i5
226
Den 19 Febru arii f. m.
terstedt anhöll, att Herr Dalmans anförande
måtte blifva uppläst.
1 anledning häraf blef ett af Herr Dalman,
Lars Johan, i Plenum den 25 sisth
Januarii f. m. till Protocollet afgifvet skriftligt
anförande uppläst.
Hans Excellence Herr Grefve af
terstedt anförde skriftligen:
Då nu den upplysning vunnits, att det
i Scandinaviens ConversationsBlad N:o i3
af den 17 i denna månad, upptagne Anförande
af Herr L. J, Dalman, verkeligen,
sorn i Dagbladet uppgifves, ordagrant är
till Höglofl. Ridderskapets och Adelns Protocoll,
den 2ö sisllidne Januarii, afgifvet,
anser jag mig först böra förklara, att om
jag, sorn, vid detta tillfälle, var närvarande,
hade hört eller kunnat höra den mening
i detta Anförande, emot hvilken jag
nu går att göra en,, som jag hoppas, af
Ridderskåpet och ^.deln, såsom rättmätig
pröfvad anmärkning, så hade, å min sida,
ingen betänketid behöfts för ett ögonblickligt
yttrande. Men det Högloft. Ståndet delade,
vid detta tillfälle, mitt öde, och det
var först sedan detta ohörda Anförande,
bestämdt att i Protocollen försvinna, framträdde
i ett Dagblad, som jag och andra
med mig, nu kunnat inhemta dess verkliga
innehåll.
Jag skall endast fästa mig, på sätt jag
förut antydt, vid en mening deraf, men
D e n 19 F e b r 11 a r i i f. m.
tion synes mig tillräcklig för att bestämma
Högloft. Ridderskapets och Adelns tanka.
Herr Dahn an säger, och har med un»
derstrukna ord i sitt OriginalDictamen, hvilka
jemväl i corsi v styl äro i Dagbladet aftryckle,
särskildt salunda utmärkt vissa delar
af denna märkvärdiga period; han säger
nemligen: ”Mine Herrar, fragom oss: hvad
'diar varit de verl tiga Resultatema af den
-’i8og utfärda Statshviilfningen > li va rom mati
”gjorde sig lika stor, som glad förhoppning?
”Manne dessa resultater blifvit andra, ali
”förjagandet af en infödd Svensk dynasti.”
Jag stad när här — och om Herr Dalman
(ragar Eder unne Herrar, så frågat*
äfven jag: Bör af en Svensk Man, elt sådant
tungomål föras? Hvad det innebär, 1
synnerhet dä dertill fogas den dystra uppställningen
af de öfriga tryckande resuttaterne,
som Herr Dalman tillägger, öfverlemna!'
jag med fullt förtroende, och utan
behof af någon vidare utveckling, åt Edia
egna hjeltan och tänkesätt; åt Edia egna
sjclfvilligt ingångna och med cd fästade
förbindelser. Så länge icke Rikets Ständers
beslut af den 10 Maji 1809, den 1111 bestående
ValActen och Successionsordningen*
äro blott tomma ord, men deremot lefvande
beståndsdelar af vårt Samhällsskick, mäktige
att injaga skräck hos hvar och en, sorn
förmätet skulle vilja dem angripa; så länge
skall hvarje, äfven endast af lättsinnighet,
63 H. i5*
228
Den ig Februarii f. m.
fäldt yttrande, sådant som det ifrågavarande,
icke finna något gensvar i Svenska bröst
och i Svenska sinnen. De skola se, i den
Dynasti, sorn nu innehar vår thron, och
sorn äran redan hade krönt, innan vi erbjödo
henne Sveriges Krona, ej, sora den
förra, på fremmandes befallande bud, men
af förtroendets fria och enstämmiga val, att
den, i farans som i lugnets tider, aldrig,
för oss, varit fremmande, och att den vunnit
ett burskap i våra hjertan, i dem beredt
sig sådana minnen, som otacksamheten
ej en gång, för att låna Herr Dalmans
eget märkeliga ord, skall förmå att bortjaga.
Jag skall icke bestrida honom den särskilta
förnöjelse, han synes åsyfta, att, i
mörka färgor, afmåla vårt närvarande förhållande;
men må han dervid veta, att äfven'
Riksdagsmannarätten äger, af Lagen
bestämda, gränsor, då den icke af den enskilda
pröfningen eller pligtkänslan sjelfmant
utstakas.
Jag söker dessa gränsor och nödgas,
utan någon afsigt att otillbörligt inskränka
Riksdagsmanna-yttrande-rätten, likväl vid
detta tillfälle beklaga, att en strängt ordagrann
tolkning af hvad Riksdagsordningen
och RiddarhusOrdningen, i detta afseende,
innehålla, ej, på närvarande fall tillämpadt,
törhända kunde medföra den alfvarsammare
påföljd som det förtjente. Men denna
Lagens kraftlöshet bör icke förebrås sjelfva
Dess Stiftare. De kunde efter Statshvälf
-
Den 19 Februarii f. m.
ningen år 1809 icke inse, att inom Svenska
Riddarhuset någon skulle uppstå, som
med ohöljd syftning, men med bemantlade
ord, skulle, mera än 20 år derefter, vilja
kasta skugga på deras då fattade beslut.
Och må äfven denna brist på förutseende
dem förlåtas; erfarenheten har ådagalagt,
alt den ej var af nöden, och om några undanlag
gifvas, så äro de, som nu, lätt räknade.
Af denna anledning skall jag afhålla
mig att emot Herr Dalmans anförande yrka
hvad, i annat fall, både min känsla och
min pligt hade af mig fordrat; men då det
icke kan vara öfverensstämmande med Ståndets
värdighet och anseende, om ett så högst
obehörigt anförande, som Herr Dalmans,
skulle belasta Ridderskapets och Adelns P10-  tocoller; så inskränker jag mig att hos Högvälborne
Herr Grefven och LandtMarskalken
begära proposition, till inhemtaiide af Ridderskapets
och Adelns tanka, om icke, med
den anledning 3i § 3 Mom. RiddarhusOrdliingen
lemnar, Herr L. J. Dalmans ofvanåberopade
Anförande af den 25 sisth Januarii
må, såsom i hög grad förnärmande och
anstöteligt, utur Ridderskapets och Adelns
Protocoll uteslutas.
Många yttrade härtill deras bifall.
Herr Hjerta, Gustaf: Sorn jag icke ser
Herr Dalman nu närvarande, anhåller jag
att Grefve af Wetters(,edts anförande må
hvila på bordet.
?3q
Den 19 Fe lutia r i i f. ni.
Häruti förenade sig Grefve Horris Claés
Fredrik.
Hans Excellence Herr Grefve Fleming,
Claés: Oberedd att tala, emedan jag anela
till sistlidne afton varit i okunnighet om
det ifrågavarande anförandet, sorn blifvit
infördt i en Tidning, den jag . icke läser,
föranlåtes jag likväl af känslan för mitt
Fädernesland att icke stillatigande nu åhöra
delta anförande. Jag påminner mig, att det
var jag, som bade den utmärkta äran att
främst bland mina Medborgare och bland
detta RiksStånd underteckna den Act, sorn
efter det frivilligaste, enhälligaste och mest
värdiga val, tilldelade nuvarande RegentHus
Arfsrätten till Svenska Kronan; och jag
vågar tro, att denna Act, både i anseende
till den nytta den medfört för Sverige, som
blifvit räddad t från de största vådor, och i
anseende till sina följder för öfrigt, skall
bestå inför Tidehvarfvens dom, Jag är för
sjuklig, och mina krafter för svaga, för att
bär vidare utveckla, hvad jag,'nu i korthet
antydt, med skäl som kunna hämtas, ej
blott från sanningen och rättvisan, utan äfven
från erfarenheten. Jag inskränker mig
derföre dertill, alt, i egenskap af varm vän
af Fäderneslandet, i egenskap af medborgare
och undersåte, och såsom tacksamhetsgärd
för de välgerningar, jag sjelf och mitt
Fädernesland fått emottaga af Svenska KonungaHuset,
begagna detta tillfälle för att,
Den 19 Fcbrwarii f. m.
a31
ehvad utgång sälten täger, förklara mitt innerliga
och högsta ogillande af sådane tänkesätt
och uttryck, som de, hvilka utgöra
föremål för denna, för fredsamma och lugna
medborgare ytterst obehagliga öfverläggning.
Många yttrade härtill deras bifall.
Herr Rosenqvist j Fredrik Leonard:
På Herr Dalman nu är här närvarande och
sjelf i tillfälle att yttra sig om lian medgifver
sitt yttrandes uteslutande utur X3rotocollet,
hemställer jag, om icke frågan nu genast
kunde få företagas, på det vi må slippa
alt en gång till dermed sysselsätta oss.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken förklarade, att sedan Grefve
af Wetterstedts anförande blifvit begärt
på bordet, hvilket icke kunde vägras, ansåg
Hans Excellence någon vidare öfverläggning
i ämnet för närvarande icke böra
äga rum.
Åtskillige ropade att Herr Dalman vöre
tillstädes,
Herr Lefren, Johan Pehr: Herr Dalman
är nu tillstädes och har redan anmält
sig att tala. Jag väntar härvid af honom
ett medgifvande af otillbörligheten af de i
anförandet nyttjade uttryck, och uppmanar
honom i Fäderneslandets namn, vid allt
hvad heligt är, att så snart som möjligt —
Den 19 Fe b r 11-a r i i f. rn.
ty livad sorn lior göras, lior göras snart—•
iakttaga tillfallet aLt fö anförandet ur Protocollet
uttagit. Herr Dalman må förlåta,
att jag vänder mig till honom med en uppmaning,
som påkallas af den varmaste känsla
lör Fäderneslandet, för rätt och för ära.
Herr Dalman_, Lars Johanj uppläste
följande:
Man bör ej förundra sig, att jag, brydd,
uppträder i denna vördnadsvärda samling i
egenskap af anklagad. Nyss underrättad om
det anfall mig ämnades, och utan jemförlig
talent med min angripare, borde jag måhända
stillatigande resignera, men jag hav
mitt samvete för mig, och rättvisan förbidar
jag af Allmänheten.
Jag försmår att göra den invändning,
det anklagelsen, enligt form, borde skedt
vid Protocollsjustering; — jag svarar nu —■
mine Herrar! är väl det utkast till Historique
af 1809 års Statshvälfnings resultater,
såsom effectförsök till bibehållande af
den då decreterade sanna tryckfriheten, är
väl det, ehuru inproviseradt, klandervärd^?
Kan väl det vara äfven en Landshöfding på
Gottland tillåtit, att misstro mig vara nöjd
med den Dynasti jag svurit tro och huldhet?
Och är det rätt, är det ädelt ändamål,
alt relevera sådane nära nog skamlösa
slutledningar? Jag förnekar icke något ord
af hvad mitt nu tryckta anförande innehåller,
och underkastar mig Kidderskapets och
Den 19 F c b r u a r i i f. m.
Adelns omröstning i afseende på min persons
obehörighet att vara Representant;
men aldrig bör jag tro, att man ännu en
gäng tillåter sig, alt, utan mitt samtycke,
mot 5o § Riksdagsordningen, ur Protocollet
utesluta mina inför detta Protocoll uttalade
yttranden, hvilka för min räkning hafva
lätt att qvarstå.
Hans Excellence Herr Friherre Lagerbjelkej
Gustaf: Det är i sanning bedröfligen
märkvärdigt, alt så nära slutet af ett
Riksmöte, som mödor och bekymmer förut
tillräckligen försvårat, att så tätt invid hoppet
om en lugn upplösning af en mängd de
mest Samhällsvigliga frågor, se uppmärksamheten
afledas, medborgerliga sinnet oroas,
den undersåtliga tillgifvenhetskänslan uppskakas
genom en så sällspord och oväntad
episod, som den, hvilken föranledt den ädle
talarens, Herr Grefve af Wetterstedts
framställning. Ej blott med förundran, utan
med verklig förvåning lärer Ridderskapet och
Adeln, genom ett offentligt Dagblad, hafva
inhemtat, att redan för flera veckor sedan
inom dess eget sköte något tilldragit sig,
som icke blifvit bemärkt, liksom något varit
utsagdt, som icke blifvit bordt. Hade
Grefve af Wetterstedts framställning genast
ledt till ett resultat, skulle likväl min svaga
stämma icke låtit höra sig, utan endast
blandat sig i genljudet af hundradetals bifallande
röster. Men då, genom sakeus bord
-
Den ig Februarii f. m.
läggning, detta resultat blifvit fördröjdt,
liemtar jag från sjelfva detta dröjsmål anledning
att tro oss skyldige det allmänna,
våra MedStänder och oss sjelfva, att vidtaga
någon utmärktare och högtidligare åtgärd,
än den redan föreslagne, hvilken jag
dock fullkomligen biträder. På denna grund
täger jag mig friheten framställa ett tillägg
till Herr Grefve af Wetterstedts förslag, för
alt i sammanhang med detta hvila på hordet
och afgöras. Herr Dalman har vägrat
att sjelfmant medgifva uttagandet ur Protocollet
af hvad såsom förnärmande och anstötligt
blifvit anmärkt, och Herr Dalman
har dervid anfört, att han icke, emot en
uppgifven Grundlags-§, kan begifva sig tili
ett sådant uteslutande emot hans vilja. Men
om det i allmänhet är grundadt, att uteslutningar
ur Protocollet af andra skäl ej
kunna äga rum utan talarens eget begifvande,
kunna och höra de likväl äga rum, der
Lagen uttryckligen i förväg stadgat undantag
från den allmänna regeln; och ett sådant
undantag är 3i § 3 Morn. RiddarhusOrdningen,
utaf Herr Grefve af Wetterstedt
redan åberopadt, Ingen fråga'lärer således
kunna uppstå, att ju icke, så framt Ridderskapet
och Adeln skulle finna tillämpningen
af nyssnämnde Lagrum skälig, ett uttagande
ur Protocollet här kan anbefallas; och
hvad Lagrummets tillämplighet beträffar,
det vill säga, hvad beträffar den frågan,
huruvida de anmärkte uttrycken äro förnär
-
Den ig Februari i f. m.
235
mande och anstötliga, så har den ädle talaren
före mig i denna del lemnat mig föga
att säga. Blotta läsningen af anförandet
hör i detta hänseende vara tillräcklig,
äfven utan den utveckling, som Herr Grefve
af Wetterstedt så väl genomfört. Ty
månne ej anstötlighet ligger i den sammanställning,
som blifvit gjord mellan hvad, å
ena sidan, sjunkit i glömskans natt och, å
den andra, ej blott uppbäres af samtiden
på ryktets vingar, utan äfven förvaras ät
minnets odödlighet? Hvad syftning innebär
väl den antitesiska framställningen om något
infödtj som likväl långt för detta blifvit
för oss fremmande genom brutna samhällsfördrag,
genom allmänna välfärdens
uppoffrande, genom Fäderneslandets blodiga
styckning, samt slutligen genom Nationens
enhälliga beslut? Vill man leda sig
lill ett slags sammanställning mellan deLta
fordom infödda och det då fremmande_,
som genom Nationens enhälliga val och en
vördad Konungs införlifvande bud, blifvit
förklaradt evärdeligen Svenskt, och som sedermera
sjelf ärofullt tryckt inseglet på sin
naturalisation genom 20 års mödor och bragder,
genom Rikets tillkämpade sjelfständighet
och Politiska anseende, genom i5 års
fred, eröfrad uti ärofulla strider på Germaniens
slätter, och genom gäldandet af den
erbjudna Kronan med en annan sjelfförvärfvad?
Nej, mine Herrar, anstötligheten är
stor, den är det i hög grad, den kan och
236 Dcii ig Februarii f. m<
Lör icke försvaras! Men ju mer denna sak
genom tidsutdrägt blifvit allmännare talämne,
ju mer äro vi, som jag nyss anmärkte,
skyldige Nationen, våra MedStände'r
och oss" sjelfve ett högtidligt förklarande
af våra tänkesätt. Jag föreslår derföre
det tillägg till Grefve af Wettersledts förslag,
att, sedan Ridderskapet och Adeln öfver
detta ärende fattat det föreslagne beslutet,
detsamma må, genom en underdånig
adress, framförd af en Ridderskapéts
och Adelns Deputation, till Kongl. Maj:t
öfverlemnas, jemte förklaring af de tänkesätt
och känslor, som vid detta tillfälle legat
till grund, så väl för beslutet, som för
adressen. Jag anhåller, att detta tillägg må
hvila på bordet i förening med Grefve af
Wettersledts förslag.
Herr Hjerta: Då jag och Grefve Horn
begärde Grefve af Wetterstedts anförande
på bordet, skedde det under den förmodan
att Herr Dalman ej fanns tillstädes ibland
oss; men då Herr Dalman numera sjelf
uppträdt och till Protocolle-t anfört, att
han, hvad hans person angår, underkastar
sig Grundlagens föreskrifter, men yrkar anförandets
qvarstående i Protocollet, skyndar
jag att återkalla min begäran om bordläggningen,
-för att icke hindra delta högst besynnerliga
ärendes afgörande nu genast.
Jag bekänner, att jag äfven i ConversationsRladet
läst Herr Dalmans anförande, utan
Den 19 Februari i f. ra.
237
att deraf draga de slutsatser, som Grefve af
Wetterstedt; och då öfverläggningen nu blifvit
bragt derhän, att man af några ord,
fällde inom ett RiksStånd och sedermera
införde uti en Tidning, vill bilda Deputalionsacter,
för att uttrycka sin undersåtliga
trohet och vördnad, anser jag mig höra begagna
detta tillfälle, för att i korthet förklara,
huru saken förefaller mig. Grefve af
Wetterstedt vill tolka Herr Dalmans anförande
sålunda, att hail skulle hafva räknat
Thronförändringen bland olyckliga följder
af 1809 års Revolution; men sådane äro
icke Herr Dalmans ord. Han räknar endast
de verkliga resultaten, och synes mig
hafva börjat i riktig ordning, då han bland
dessa verkliga, men icke olyckliga, resultat,
i främsta rummet sätter Thronförändringen.
Af denna menings utmärkande
med serskild stil, tror jag icke heller att
man hör hemta anledning 'till så mörka
taflor, som dem vi här hört. Men för min
del hemställer jag, för öfrigt, om icke just
detta satt att upptaga -saken, gifver den
större vigt, än om man lemnat den till
glömskan i det Tidningsblad, der anförandet
blifvit infördt; ty just nu får saken en
vigt, som något hvar önskar att den aldrig
hade fått. Och då Grefve af Wetterstedt
bemödar sig att ur Protocollet få borttaget
hvarje uttryck och känsla af missnöje, torde
jag få erinra, att detta medel är alltför
otillräckligt, och att det är ur hjertat, som
Den ig Februari i f. m.
man bör borttaga missnöjet, om det finnes.
Jag gillar likväl icke dessa förhastade uttryck,
hvarmed jag sjelf någon gång be trades;
men jag bekänner, att det fordras bra
liten fördragsamhet för att göra sak af ett
ord, fäldt af en enskild person, och jag
tror, att vi kunna hafva vida bättre anledningar
till underdåniga Adresser. Jag anhåller
derföre, att Herr Grefven och LandtMarskalken
mätte återföra öfverläggningeri
till ordningen och de ämnen, som följa på
Föredragningslistan, på det vi ju förr desto
heldre må komma ifrån detta försök att
tillvägabringa en brytning i tänkesätten, som
icke behöfves för utbildningen af vårt Constitutionela
samhällsskick, eller för underhållandet
af känslorna för ett Regenthus,
för hvilket alla hysa samma tänkesätt äf
tacksamhet och vördnad.
Grefve Florn: Jag är i allo förekommen
af Herr Hjerta och förenar mig med
honom i hvad han sist anfört, blott med
det tillägg, att jag ingalunda kan godkänna
ett så löjligt föremål, som det närvarande,
för en Adress till Konungen, och att jag
således afstyrker detta förslag.
Herr Rosenblad, Bernhard: Ehuru gerna
jag älskar att instämma med Herr Hjerta
deri, att icke se den mörka betydelsen af
Herr Dalmans ord, som för tankan mäste
uppslå vid läsningen af hans anförande, kan
Den 19 Februarii f. ni. a3g
jag likväl icke instämma med Herr Hjerta,
att det fordras bra liten fördragsamhet för
alt icke låta ord passera, hvilka såra allt,
sorn för oss är mest dyrbart. Jag hemställer
om icke den minsta fördragsamhet med
den naturligaste känsla hos liela Svenska
Nationen fordrar, att man gör rättvisa åt
dess anspråk, att dylika uttryck icke fällas.
— I det skriftliga anförandet Herr Dalman
i dag uppläst, älskar jag äfven att finna ett
misstag af talaren i valet af dess egna ord,
hvilket jag hoppas-, att han skyndar att rätta.
Der står nemligen: - - - ”kan väl det vara
”äfven en Landshöfding på Gottland tillåtit,
”alt misstro mig vara nöjd med den Dyna”sti
jag svurit tro och huldhet.” Meningen
måtte likväl hafva varit att här nyttja ordet
missnöjd, och jag förmodar, att Herr
Dalman åtminstone medgifver denna lättelse
i Protocollet.
Herr Dalman'. För att tranquilisera de
sinnen, som synas uppskrämda, vill jag för
min del gerna medgifva, att de anmärkte
orden i mitt anförande må ur Protocollet
utgå, äfvensom jag, på sätt jag förut yttrat,
hvad min person angur, underkastar
mig Ståndets beslut. Det är endast för Ståndets
skull, som jag ansett af vigt, att icke
prejudicat lemnades på tilltaget alt ur Protocollet
uttaga allt hvad man behagar. För
mig enskildt är naturligtvis likgiltigt, om
mina Anföranden komma alt dela Proto
-
Den iy FeLruarii f. m.
collernas öde, alt multna i Arcliivet. Jag
liar redan satt mig under allmänna opinionens
dom. För öfrigt kan jag icke i de anmärkte
uttrycken finna något tecken till klander
af Thronförändringen, hvilket visserligen
icke heller varit min mening.
Hans Exccllence Herr Grefve af TVet^
torstedt: Jag kan icke instämma med Herr
Hjerta deruti, att Herr Dalman i sitt anförande
börjat i rätta ändan; ty jag tror icke
att detta anförande hade till föremål alt
uppdraga en historisk tafla af händelser ne
sedan 1809, och jag anser,.att Herr Dalman
i alla fall kunnat hålla sig till alla de
öfrige af honom uppräknade resultater af
1809 års .Statsförändring, mot hvilka jag
icke eller gjort någon anmärkning, men utelemnad
sjelfva Statshvälfningen, så besynnerligt
utmärkt med orden: bortjagandet af
en infödd Svensk Dynastie. Det är också
endast känslan af denna högst onödiga utmärkelse,
som gifvit anledningen till mitt
anförande; och jag tror för öfrigt icke, att
jag ofta höjt min röst för att få ur Protocollet
borttagne alla här förda klagomål öfver
Styrelsens åtgärder. Jag skulle säkerligen
icke heller vid Herr Dalmans anförande
hafva fästat större vigt, än vid alla
öfriga af samma halt, örn icke den här förekommande
citationen, som i hög grad stöter
mot sakernas nuvarande ordning, föran
ledt
-
Den 19 F e b r u a r i i f. m. a41
ledt mig dertill. Dessa förhållanden böra
således icke förvexlas. Herr Hjerta säger
vidare, att. om man icke fästat någon vigt
vid saken, skulle den hafva blifvit glömd.
Jag har icke fästat någon vigt vid Herr Dalmans
uttryck, ehuru de blifvit fällde inom
della rum, emedan jag, då de fälldes icke
hörde dem, och jag icke heller trodde anförandet
vara till den grad utmärkt, att det
sedermera förtjente uppsökas i protocollen.
Men det är Herr Dalmans eget fel, att han
låtit trycka sitt anförande uti ett offentligt
dagblad; ty, utan att tillerkänna tidningarne
den stora makt, de sjelfve vilja tillskansa
sig, är det likväl onekligt, att anförandet
derigenom fästat en uppmärksamhet, som
uleblifvit om detsamma legat begrafvet i
våra protocoller. Derföre började jag äfven
med en förfrågan, om anförandet verkligen
var till Protocollet afgifvet, och trodde, sedan
jag derom blifvit förvissad, Ståndets värdighet
fordra, att det anstötliga, som de fleste
af oss icke hört här sägas, menen Tidning
intagit såsom här sagdt, icke borde
lemnäs oanmärkt. Jag tror för öfrigt ej,
att genom min framställning någon brytning
i tänkesätten skall uppkomma, utan
förmodar, att vi i detta hänseende skola något
hvar följa blott eff känsla , nemligen den,
att få det anstötliga ur Protocollet uteslutet.
Jag kan således, utan afsigt att draga andra
slutledningar från Herr Dalmans ifrå62
H. 16
Den 19 Februarii f. m.
ga varande anförande, än dem, som vid första
läsningen deraf för hvar och en sjelfmant
framställer sig, ej underlåta, att förnya
mitt yrkande, att detta anförande må
blifva ur Protocollet uteslutet.
Hans Excellence Herr Friherre Lagerbjelke:
Tvänne Talare, Herr Hjerta och
Grefve Horn, hafva gjort en och annan anmärkning
vid det tillägg lill Herr Grefve
af Wetterstedts förslag, som jag framställt.
Jag skall icke uppehålla mig med hvad den
förste Talaren andragit om den altför stora
vigt man fästat vid några enstaka ord, fällde
af en enskild person; ty de ord, som
här till Protocollet sägas, antaga alla offentlighetens
stämpel, och talande till Protocollet
finnes ingen enskild i denna krets. Den
offentlighet, som detta ärende vunnit, har
ieke heller stått i Ridderskapets och Adelns
förmåga att förebygga, såsom skedd i öfverensstämmelse
med TryckfrihetsLagens föreskrifter.
Man måste således taga saken sådan
den är, det vill säga, såsom allmänt
känd och utgörande ett allmänt talämne;
och jag kan icke, under sådane omständigheter,
instämma deri, alt den så lätt skall -  falla i glömska. Här har blifvit sagdt, att
det är bättre att ur hjertat utplåna anledningen
till missnöjet, än att ur Protocollet
utplåna sådane uttryck deraf, som det ifrågavarande.
Men om detta missnöje fanns
annorstädes än i den döda bokstafven och
Den rg Februarii f. m.
på papperet, torde den värde Talaren inhämta,
alt uttrycken just dymedelst skulle
erhålla en större vigt. — Grefve Horn har
omnämnt löjligheten af föremålet för den
adress, som här är i fråga. Löjligheten är
jag för min del oförmögen att finna; men
ringheten af dess första anledning — ja, den
nekar jag icke. Jag hemställer likväl till
Ridderskapet och Adeln, om icke hvad redan
i saken å ömse sidor blifvit taladt bevisar,
alt det ringa, det missaklade äfven
kan leda lill betydelsefulla slutsatser. Hvad
serskildt beträffar det af mig föreslagne tillägget,
så har jag redan nämnt, att, så framt
icke, genom ett sedermera upplyst misstag,
ärendet blifvit bordlagdt, utan Grefve af
Welterstedts förslag genast kommit till afgörande,
hade icke min stämma blifvit höjd.
Men nu är förslaget gjordt; och allt bevisar
mig, att det icke är så öfverflödigt, eller
lämpadt på ett så omärkbart föremål, sorn
raan förmenat. Jag nödgas således fortfara
i mitt yrkande, och anhåller om Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition derå.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Ju mer
grannlaga ämnet är, med desto större varsamhet
bör hvar och en behandla det. Jag
medgifver, alt jag icke sjelf skolat skrifva
på sätt Herr Dalman gjort; men man bör
icke fördömma alla, som icke råka att uttrycka
sig just på samma sätt, som man
Ga H. i6*
a44 ®en *9 Februarii f. m.
sjelf gör. Jag tror för min del, att en rigtig
och obrottslig tydning ganska väl kan
gifvas åt Herr Dalmans uttryck; och TryckfrihetsLagen
bjuder ju, att alltid fästa mera
afseende på andan och meningen, än på sjelfva
uttrycket. Men sedan Herr Dalman sjelf
medgifvit detta uttrycks borttagande ur Protocollet,
inser jag icke, hvad som i detta
afseende återstår. Det är icke eller i afseende
derpå, som jag begärt ordet, utan i
anledning af den siste värde Talarens förslag
om en underdånig deputation till Kongl.
Majrt med Ståndets ursägt för en ledamots
yttrande. Jag hemställer, om det är lämpligt,
att, i anledning af en enskild ledamots
yttrande, om det också blifvit införd!:
i ett dagblad, ett helt RiksStånd besvärar
Konungen med en deputation för att bedja
om ursägt. En sådan åtgärd synes mig
hafva nog mycken likhet med hvad som tilldrog
sig vid 1682 års Riksdag, och hvarpå
jag icke sedermera vet något exempel, nemligen
att Ridderskapet och Adeln hos Konungen
gjorde ett slags afbön för hvad Friherre
Anders Liljehök yttrat på Riddarhuset.
Jag hemställer, om det nu är tid att
förnya sådane scener.
Friherre Cederström, Jacob: Vid afhörandet
af Herr Dalmans i dag uppläste anförande,
inträffade med mig detsamma, sorn
hände ej allenast mig, utan äfven de fleste
vid afhörandet af Herr Dalmans anförande
Den ig Februarii f. m. ^45
den a5 Januarii, nemligen att jag icke fattade
innehållet af hvad som lästes. Jag
hörde icke, att Herr Dalman i sitt anförande
nämnde Landshöfdingen på Gottland; men
då jag sedermera erhållit detta anförande
till genomläsning, och deruti funnit mig
upptagen, utbeder jag mig att få fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på
hvad Herr Dalman här anfort, för att derefter
yttra några reflexioner deröfrer. Der
står: ”Mine Herrar, är väl det utkast till
”Historique af 1809 års Statshvälfnings re”sultater,
såsom elfectförsök till bibehållande
af den då decreterade sanna tryckfri”heten,
är väl det, ehuru improviseradt,
”klandervärdt? kan väl det vara äfven en
”Landshöfding på Gottland tillåtit, att misstro
mig vara nöjd med den Dynasti jag
”svurit tro och huldhet? och är det rätt, är
”det ädelt ändamål att relevera sådane nära
”nog skamlösa slutledningar.” Jag hemstäl
ler, om icke den person, som uppställer ett
yttrande af denna beskaffenhet emot den,
som icke yttrat sig mot honom, och som
slutar med att förklara sina egna yttranden
för nära nog skamlösa slutledningar; — jag
hemställer, säger jag, om det icke mäste erkännas,
att ålderdomssvaghet föranledt ett
sådant yttrande. Jag anser mig derföre icke
berättigad att finna mig förnärmad af detta
Herr Dalmans anförande, utan anser, så
vidt detta anförande rörer mig, tillräckligt,
att det blifver uteslutet ur Protocollet tilli
-
afö
Den 19 Fehruarii f. m.
ka med det ifrågavarande anförandet den
25 Januarii; ty med ålderdomen följa svagheter,
och man Iian icke rättvisligen anse
dem på samma sätt, som om dé varit begångne
i mannaålderns kraft och styrka. X
händelse, derföre, att Ridderskapet och Adeln
nu skulle upptaga saken till afgörande, och
Grefve Horn afstår fran den begärda bordläggningen,
likasom Herr Hjerta redan gjort,
anhåller jag endast om proposition på uteslutande
ur Prolocollet af Herr Dalmans anförande
så väl i dag, som den 25 Januarii.
Herr Dalman har väl, till stöd för silt bestridande
af en sådan uteslutning, åberopat
5o § Riksdagsordningen, och det är sannt,
att denna § tillägger hvarje Riksdagsman
rättighet att fritt yttra sig öfver alla frågor,
som komma under öfverläggning, och om
lagligheten af allt, som inom Ståndet sig
tilldrager; men RiddarhusOrdniqgen tillägger
dock Ridderskapet och Adeln rättighet
att ur Protocollet utesluta ett anförande eller
en hel öfverläggning, då Ståndets värdighet
sådant fordrar; och detta inträffar i
förevarande fall mer än i något annat,
Herr Rosenqvist: Då yttrandet, betraktadt
ur hvilken synpunkt som helst, endast
innehåller reflexioner, men inga bestämda
satser, och det endast är öfver det bestämda,
man kan fälla omdömen; då vi ej hit—
kommit för att granska hvarandras yttranden;
och då det ej är svårt alt, om man
Den 19 Februarii f. m.
a47
af andras reflexioner får draga egna conclusioner,
göra de mest oskyldiga uttryck brottsliga,
linner ja-g ej skäl understödja den anhållan
att det ifrågavarande yttrandet utur
Protocollet uteslutes. Om sådant än denna
gång är oskyldigt, är saken likväl farlig som
praejudicat. Jag protesterar emot upptagandet
af en sådan motion, då den väckes nära
en månad efter sedan yttrandet blifvit afgifvit.
Hvad åter Deputationen angår, bar
jag ingenting deremot, men tror att, i
fall Ridderskapet och Adeln bestämmer att
en sådan skall afgå, följden endast blifver,
att en sådan får afsändas hvarje plenum,
ty den kunde ej komma att uttrycka annat
än Ridderskapets och Adelns underdåniga
vördnad för Konungen, och då blefve den
permanent.
Grefve Horn: En ledamot har satt i
fråga, om jag afstått från min begäran om
sakens bordläggning. Jag tror likväl att Herr
Grefven och LandtMarskalken fattat min mening,
nemligen: att jag afstod från denna
begäran, då jag i allo förenade mig med
Herr Hjerta. Jag utbeder mig nu blott, i
anledning af Friherre Lagerbjelkes sista yttrande,
få anmärka, att, dåden värde ledamoten
sjelf erkänt att anledningen till bans
förslag är af ringa balt, jag anser en underdånig
adress, hämtad från en så ringa
anledning, innebära idéen af löjlighet. I öfrigt
förenar jag mig i Herr Cederschjölds
248 Den 19 Februarii f. in.
åsigt, samt linner ett tydligt bevis på ringbeten
af ifrågavarande sak i HofCanzlerens
tystnad, så väl inom sin Expedition, sorn
på delta rum, hvaraf jag drager den slutsats,
att Regeringen sjelf finnér saken af den
obetydenhet, att allmänheten skulle förvånas,
om icke finna det löjligt, i fall en deputation
från Ridderskapet och Adeln deraf föranleddes.
I afseende på uteslutandet ur Protocollet
af Herr Dalmans anförande, är jag
icke af den tankan, alt ett sådant uteslutande
kan äga rum utan talarens begifvande.
Men då Herr Dalman sjelf medgifvit det vid
detta tillfälle, har jag för min del ingenting
deremot. Jag bestrider likväl, att en
enda rad någonsin kan ur Protocollet borttagas,
utan talarens eget tillstånd; ty RiksdagsOrdningens
föreskrift är i detta hänseende
klar, och om RiddarhusOrdningen innehåller
något annat, så är det en brist,
som likväl icke kan verka till Grundlagens
upphäfvande. Jag anhåller, på grund häraf,
om Herr Grefvens och LandlMarskalkens
proposition, att de anmärkte uttrycken
må, enligt Herr Dalmans eget begifvande,
ur Protocollet utgå.
Hans Excellence Herr Friherre Lagerbjelke:
Jag skall blott för ett ögonblick uppehålla
Ridderskapet och Adeln, i afsigt att
besvara hvad Herr Cederschjöld anfört. Jag
vågar hemställa, örn, i det af mig väckta
förslag, något influtit, som har närmare el
-
Deu ig Februari i f. m.
ler fjermare sammanhang med en ursägt,
och jag liar det förtroende till vära Protocollförandes
skicklighet, att de äfven ur memorialprolocollet,
om sådant erfordrades,
skulle kunna vitsorda att någonting så löjligt,
som ett afbedjande utan att hafva felat,
icke undfallit mig. Jag har inskränkt
mig till det förslag, att Ridderskapet och
Adeln, efter att hafva bifallit Grefve af
Wetterstedls framställning om borttagande
ur Protocollet af Herr Dalmans ifrågakomne
anförande, skulle, uti en underdånigadress,
hos Konungen anmäla den sålunda vidtagne
åtgärden med tillägg af de känslor och tänkesätt,
som vid detta tillfälle funnes lämplige
att uttrycka; och jag öfverlemnar till
hvar och en att finna, hvarifrån den ringaste
likhet emellan detta förslag och 1682
års tilldragelse kan hämtas. Hvad åter Herr
Rosenqvists farhåga för en permanent deputation
beträffar, så fruktar jag icke att
missräkna mig, om jag tror att vi alla äro
öfvertygade, att en sådan anledning, som
den hvilken nu olyckligtvis blifvit gifven,
aldrig, efter hvad jag för min del hoppas,
eller åtminstone ytterst sällan i framtiden
skall återkomma.
Herr Cederschjöld: Den siste värde talai’en
har hoppats, att icke blifva misstänkt
för någonting så löjligt, som att föreslå en
deputation för att göra Ståndets ursägt hos
Konungen, för hvad en ledamot yttrat,
Den ig Februarii f. ro.
vida jag annars riktigt fattat talarens ord,
sorn fallit sig för mina öron nog lågljudda.
Men jag må säga, att jag af talarens prasmisser
ej kunnat draga någon annan förnuftig
conclusion, än att den föreslagne deputalionen
skulle kafva till ändamål att göra
ett slags ursägt. Har jag emedlertid häruti
haft orätt, så får jag nu rätta mitt misstag.
, Men för jemnförelsens skull med 1682 års
tilldragelse, vill jag påminna, att Riddergkapet
och Adeln då förklarade, att Ståndet
icke erkände Liljehöks yttrande, utan
beklagade, att det blifvit fäldt, och öfverlemnade
på visst sätt denna Ståndsledamoten
åt den enväldige Konungens onåd, utbedjande
sig att sjelfve slippa uti densamma
vara inbegripne.
I afseende på hvad Friherre Cederström,
efter Herr Rosenblad, uppläst ur Herr Dalmans
skriftliga anförande i dag, om Landshöfdingen
på Gottland, så minnes jag tydligen
och får intyga, att Herr Dalman vid
uppläsandet icke nämnde Landshöfdingen
på Gottland, utan sade i det stället ”någon.”
Herr Dalman: Jag är ledsen att en så
dyrbar lid skall upptagas och ett helt Riksstånd
sysselsättas med en enskilt Ledamots
för hans egen räkning illa eller väl framställde
tanka; och om Ståndet finner det ifrågavarande
anförandet anstötligt, upprepar
jag, det jag för egen del ingalunda emotsätter
mig att yttrandet får ur Prolocollet
Den 19 Februarii f. m.
utgå, om Ståndet vill införa slika praejudicater.
Med min ovana att improvisera mundtliga
svar, liar jag för öfrigt ej annat att
tillägga, än att, i anledning af hvad Friherre
Cederström anfört, anhålla fa upplysa,
att jag hade uti mitt i hast författade
svar vändt mig till Landshöfdingen på Gottland,
emedan man sagt mig, alt han skulle
börja debatten emot mig, och jag hade så
mycket större anledning att sätta tro 'till
denna underrättelse, som Friherre Cederström
plägar börja debatter af denna art.
Misstaget blef emedlertid rättad.t vid uppläsningen,
och jag hemställer, 0111 det är
skickligt att låta mitt ojusterade anförande
tcirculera kring hela huset, innan jag haft
tillfälle att ändra det i enlighet med hvad
som blifvit uppläst.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredric:
För att sluta af mina egna tänkesätt och en
18-årig erfarenhet, samt på grund af den
högaktning och det förtroende, jag hyser Lill
så väl Slåndets, som allmänhetens rättskänsla,
är jag öfvertygad, alt ingen svensk man
finnes, som icke välsignar den dag, då den
nuvarande Dynastien invaldes till Sveriges
thron, och att hvar och en inser, att Sveriges
ära och sjelfständighet derigenom befästades
för kommande tider. Jag är derföre ock
benägen att icke i Herr Dalmans yttrande
tro ett uttryck af häremot stridande tänkesätt
vara åsyftadt; men då jag här hort
252
Den 19 Febr ua l ii f. m.
framställas, att Herr Dalmans yttrande Vore
af den lindriga beskaffenhet, alt det väl
kunde qvarstå i våra Protocoller, emedan
ingen anstötlighet deruti funnes, om man
höll sig till meningen, mera än till sjelfva
ordalagen, så anser jag mig böra förklara,
att jag finnér Herr Dalmans yttrande anstötligt,
så väl uti det ena, som uti det andra
hänseendet. Till stöd för denna min
åsigt får jag fästa uppmärksamheten derpå,
att Herr Dalman, efter den målning han
uppdragit utaf resultaten af 1809 års Statshvälfning,
yttrar sig sålunda: ”Men glöm'mom
ej vid dessa mörka betraktelser, att
”vi hafva 1809 jemväl fått den dyrbara,
”ofjettrade yttrande-rätten. Den kan godtgöra
med tiden allt det andra felaktiga &c.”
Häraf slutar jag att uttrycken, ehuru
måhända icke afsigten, alltid måste anses
felaktig, enär Herr Dalinan hänfört äfven
dynastiförändringen till de uppräknade felen.
Jag förenar mig derföre i allas, och
Herr Dalmans egen önskan, att det anmärkte
yttrandet må ur Protocollet uteslutas,
samt tror, att det, på grund af 3i § RiddarhusOrdningen,
är Ridderskapets och Adelns
rättighet att, genom sin pluralitet, besluta
om ett sådant uteslutande.
Åtskilliga ropade på proposition.
Herr Hjerta: Mig synes, att man nu
är i det lyckliga skick, alt ganska hastigt
kunna afgöra saken. Herr Dalman har sjelf
Den 19 Februafii f. m. a53
begifvit sig dertill att låta de anmärkte uttrycken
utgå ur sitt anförande, hvaraf ock
följer, att liela denna discussion, sorn deraf
blifvit föranledd, äfven kommer att utgå;
och då Protocollet ännu icke är justeradt,
samt det följakteligen enligt Riksdagsordningen
är Herr Dalmans rättighet att, med
Ståndets bifall, ändra sina uttryck, befinnes
således saken i den ställning, att kunna afslutas
genom den proposition, hvarom jag
bos Herr Grefven och LandtMarskalken anhåller,
att Ridderskapet och Adeln må tillåta
Herr Dalman att ur sitt anförande den
25 sistlidne Januarii borttaga orden: jörjagandet
af en infödd Svensk dy nasti.
Herr von Schultzenheim, David: Det
stöd Grefve Horn för sitt påstående sökt
hämta från HofCanzlerens hittills iagttagna
tystnad, så väl på sitt Embetsrum, som här,
på Riddarhuset, har föranlåtit mig att begära
ordet. För hvad HofCanzleren på sitt
Embetsrum gör eller underlåter, för hvad
han der ämnar göra eller underlåta, torde
jag icke vara pligtig att här ingå i den aldraminsta
redovisning. Jag får derjemte fästa
den värde talarens uppmärksamhet derpå,
att HofCanzleren, såsom sådan, äger
ingen rätt att här tala, och att innehafvaren
af detta Embete, endast i sin egenskap
af Svensk Riddersman kan här komma i tillfälle
att yttra sig. Om jag åter, såsom sådan,
under denna discussion hittills iagtta
-
254
Den 19 Februari i f. m.
git tystnad, härrör detta endast deraf, att
jag af andra skickligare talare blifvit förekommen.
Mitt hjerta och min känsla hafva
likväl ingalunda tegat; och lika djup, som
den ovilja var, hvilken jag erfor vid första
genomläsningen af Herr Dalmans anförande,
ty höra det kunde jag icke, lika djupt fortfar
den ännu i denna stund, och högt yttrar
jag den nu för Ridderskapet och Adeln,
begagnande, icke utan en viss erkänsla, det
tillfälle Herr Grefve Horn behagat dertill
åt mig bereda. Obenägen att längre utdraga
en öfverläggning af så obehaglig och ömtålig
art; får jag blott, i afseende på resultatet,
i allo förena mig med deras Excellencer
Herr Grefve af Wetterstedt och Friherre
Lagerbjelke.
Friherre Cederström: Mot det. af Herr
Hjerta framställda project, att Propositionen,
i stället för att ställas på uteslutande ur Protocollet
af Herr Dalman» yttrande, skulle
innefatta endast en Ståndets tillåtelse för
Herr Dalman att sjelf ur sitt anförande borttaga
några ord, hvilket påstås vara hans
rättighet, får jag erinra, att ingen är berättigad
att ändra hvad som skrifteligen här
blifvit upplåst; ty det skall genast lill Protocollet
aflemnas. .Väl hafva missbruk i detta
hänseende någon gång af den värde ledamoten
sjelf blifvit begångne; men det får
icke lagligen ske. Hvad skriftligen blifvit
anfördt kan således icke ur Protocollet utgå
Den 19 F e b r u a r i i f. rn.
annorlunda, än genom elt beslut att liela
anförandet skall försvinna. Jag anhåller örn
proposition, att liela Herr Dalmans yttrande,
tillika med den discussion, som deraf nu
blifvit föranledd, må ur Protocollet uteslutas.
Herr Cederschjöld: I anledning af den
siste talarens yttrande utbeder jag mig blottfå
anmärka, det jag icke tror att någon
skillnad, hvarken i Grundlagen eller i RiddarhusOrdningen,
blifvit gjord mellan skriftliga
och muntliga anföranden, och att rättigheten
att, före eller vid justeringen, ändra
sina uttryck, på intet ställe är inskränkt
till endast muntliga anföranden. Jag får
för öfrigt i afseende härpå i minnet återföra,
hvad sorn hände mig vid sista Riksdagen.
Jag hade nemligen afgifvit en reservation
mot ConstitulionsUtskottels så kallade
decharge-betänkande, hvilken icke ansågs
alldeles tillbörlig, och Herr Grefven
och TjandtMarskalken hemställde då till mig,
om jag icke ville göra någon ändring i ett
visst uttryck, i hvilken händelse det öfriga
ansågs kunna qvarstå. Men då jag vägrade
att göra denna ändring, blef alltsammans
uteslutet. Då således Herr Dalman 1111 sjelf
raedgifvit borttagandet af de ord, hvilka såsom
anstötliga blifvit anmärkte, synes mig
intet hinder för anförandets qvarstående i
öfrigt.
Friherre Åkerhjelm: Efter mitt begrepp
om innehållet af Herr Dalmans ifrågavarande
a56
Den 19 Febr uar i i f. ni.
anförande, skulle ingen blifva mindre belåten
med ett partielt borttagande derutur, än
författaren sjelf. Ty anförandet innehåller
prasmisser ända till sista sidan; och ett partielt
borttagande skulle således förorsaka en
omening, som vanställde vårt Protocoll och
ingalunda innebar en tjenst åt författaren.
Jag skulle derföre tro, och bar ej heller
tyckt mig finna, något i Herr Dalmans begifvande,
som motsäger det, att hela yttrandet
bör utgå, äfvensom hela den deraf nu
föranledda discussion, hvilken, om den qvarstod
i våra Protocoll, skulle utgöra ett skelett
af ingen särdeles egenskap.
Åtskillige ropade ånyo på proposition.
Grefve Horn'. Friherre Åkerhjelm har
understödt Friherre Cederströms åsigt, att
ett helt anförande kan ur Protocollet uteslutas,
oaktadt den, som afgifvit anförandet
dertill nekar. Det har emedlertid af Herr
Cederschjöld, på ett tillfredsställande sätt,
blifvit ådagalagdt, att ett sådant förfarande
ej kan äga rum, eller Herr Grefven och
LandtMarskalken derå framställa proposition.
Men sedan Herr Dalman sjelf medgifvit
borttagandet af de klandrade orden,
begifver jag mig äfven dertill, ehuru jag finner
det oformligt, emedan Herr Dalmans
anförande i sin helhet, om jag icke misstager
mig, mäste hafva åtföljt den beslutade
återremissen till ConstitutionsUtskottet; åt
min
-
Den 19 Februarii f. m. 257
minstone liar detta i ajiförandet blifvit Legardt*
oell jag vet icke, huruvida sådant
blifvit vägradt. Fråga har äfven blifvit väckt,
att liela den nuvarande discussionen likaledes
skulle ur Protocollet utgå; men jag bestrider
äfven detta, på samma grund, som
jag bestrider ett anförandes uteslutande utan
författarens tillstånd. Dessutom anser jag,
att de vältaliga anföranden, som af flere talare
blifvit afgifne, böra qvarstå till deras
egen tillfredsställelse och för att supplera
den föreslagne adressen, hvilken jag ytterligare
bestrider och hoppas att Ridrlerskapet
och Adeln jemväl skall bestrida.
Herr von Hartmansdorff, August: Då
jag instämmer med dem, som anse de anmärkte
orden i Herr Dalmans anförande böra
såsom otillbörlige ur Protocollet uleslutas,
tror jag likväl icke deraf följa, att hela
anförandet bör uteslutas. Det har icke heller
Grefve af Wetterstedt yrkat, och jag inser
icke, hvarföre det skulle ske. Anförandet
innefattar för öfrigt ett klander af Styrelsens
åtgärder, hvilket förut under denna
Riksdag i mångfaldiga variationer blifvit yttradt
utan anmärkning mot dess qvarstående
i Protocollen. Lika mån man bör vara
derom, att den Il ia yttrande-rätten icke missbrukas
— och Herr Dalman har nu sjelf,
genom eget medgifvande, återkallat, hvad
sorn befunnits klandervärdt—lika mån bör
6a H. j 7
# *
u5S Den rg Februari i f. m.
man vara, att yttrande-rätten icke inskränkes
i sådane ämnen, sorn lagligen äro föremål
för Lagstiftningens klander. Rättmäliglieten
deraf må sedan Lero på samtids och
efterverlds Ledömmande. Hvad återremissen
till ConstitutionsUtskottet beträffar, så
Lehöfver jag väl knappt nämna , att Llott sådane
anmärkningar, som förklaras utgöra
Ståndets gemensamma tanka, hänvisas till
ConslitutionsUtskottet, och att Herr Dalmans
anförande således icke kunnat komma
dit. Jag anhåller om Herr Grefvens och
LandtMarskalkens proposition på uteslutande
■ur Prolocollet, ej blott af den anmärkte meningen
i Herr Dalmans anförande, utan äfven,
med stöd af 58 § Riksdagsordningen,
af d.en öfverläggning derom, som nu äg t* ruin.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt:
Till svar på Herr von Hartmansdorlfs
yttrande, får jag nämna, att min begäran
har afseende på Herr Dalmans hela
anförande, och att jag hämtat anledning deraf,
att, ehuru jag endast gjort anmärkning
emot en mening, synes mig likväl, sedan
anförandet blifvit införd t uti ett dagblad,
en sönderstyckning deraf omöjlig. Jag tror
således, att anförandet bör i sin helhet uteslutas,
och vet icke, sedan det i sin helhet
blifvit infördt i en Tidning, till hvad
ändamål man skulle inskränka uteslutandet
till blott en mening. Jag förnyar derföre
min anhållan om den proposition jag förut
begärt.
Den 19 Februari i f. m.
a5g
flans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken förklarade, alt, då fråga
blifvit vackt 0111 uteslutande ur Protocollet
af ett anförande såsom anstötligt, ansåg Hans
Excellence, på grund af 3i § RiddarhusOrdningen
sig böra derom inhämta Ridderskåpets
och Adelns tanka; och hemställde
Hans Excellence altså, om Ridderskapet och
Adeln ansåg, alt Herr Dalmans, Lars Johan,
i Plenum den a5 sistlidne Januarii förmiddagen
ufgifne skriftliga anförande borde såsom
anstötligt ur Protocollet utgå.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grejven och LandtMar skalken förklarade,
att som, efter hvad Hans Excellence
trott sig finna, Ja öfverröstat Nej, Ridderskapet
och Adeln bifallit den framställde
propositionen.
Grefve Horn: Jag nödgas, af aktning
för Grundlagens ordalydelse, protestera mot
den framställde propositionen , emedan Riksdagsordningen
stadgar, att ett uteslutande
ur Protocollet ej kan äga rum utan begifvande
af den ledamot, sorn fällt det ifrågakomne
yttrandet, och jag således ej kan
tro, att RiddarhusOrdningen får tillämpas
så tvärt emot Grundlagen, som Herr Grefven
och LandtMarskalken nu gjort.
Herr Hjerta: Jag får äfven protestera
Ca H. 17 *
p.fia Den iq Febr ua lii f. m.
emot ett förfarande, som jag anser i allo
stridande mot Grundlagen. RiddarhusOrdningen
skall vara i öfverensstämmelse med
Grundlagarne; men Riksdagsordningen säger
uttryckligen, att en ledamots uttryck
kunna nr Protocollet uteslutas, endast med
Ståndets bifall, och på den talandes eget
begifvande. Den lägger således rättigheten
i den talandes och Ståndets hand gemensamt.
RiddarhusOrdningen omtalar i 3i §
LandtMarskalkens skyldigheter, och på denna
grund står der omnämnt, attLandtMar»kalken
äger inhämta Ridderskapets och
Adelns tanka om sådana skriftliga eller
muntliga anförandens uteslutande utur Protocollet,
som kunna anstötlige vara eller
emot Grundlagarne stridande; hvaraf följer,
att meningen härom ej kan vara annan,
än den, hela §:n åsyftar, nemligen att bestämma
LandtMarskalkens befattningar och
deribland den functiön, som Riksdagsordningen
uttryckligen omtalar i 58 §, der det
betel1: utur ett Protocoll må, vid justeringen,
med Ståndets bifall och på den talandes
eget begifvande, uteslutas dess egna
uttryck och äfven deliberationen, som deraf
följt. Det är sältet, huru denna handling
skall tillgå, som linnes beskrifvet i 3i
§ RiddarhusOrdningen, nemligen att det är
LandtMarskalken, som inhämtar Ståndets
tanka, huruvida det bifaller en ledamots begäran,
eller en med dess begifvande väckt
fråga om uttagande af några dess uttryck.
Deri ig Feli mar i i f. in.
Jag lian derföre ingalunda ingå på ett pnejudicat,
att i LandtMarskalkens och Ståndets
hand lägga uteslutandet ur Protocollet af ett
uttryck eller ett anförande, utan talarens
begifvande. Men då jag icke vill yrka votering
i ett raal, sora så obehagligt sysselsatt
oss, och hvilket jag trodde att Herr
Grefven och LandtMarskalken längesedan
kunnat afbryta, inskränker jag mig till en
protest mot den framställde propositionen.
Herr Rosenblad: Riksdagsordningen omtalar
i 58 § endast justering af Protocoll och
huru dervid skall tillgå, hvarföre ock denna
§ börjar sålunda: Vid justering af Protocollsutdrag,
&c. äfvensom der längre ner
förekommer: utur ett Protocoll må "'vid
justeringenmed Ståndets bifall och på
den"talandes eget begifvande, Ste. Deremot
talar 3:dje moro. 3i § RiddarhusOrdningen
om en helt annan casus, nemligen deri, att
Ridderskapet och Adeln, vid hvilket tillfälle
som hälst, skulle finna, att ett skriftligt eller
muntligt anförande bör ur Protocollet
uteslutas, till följd af dess egenskap att vara
anstötligt eller mot Grundlagarne stridande.
Förhållandet här, der fråga är oni anstöt!iga
anföranden, är således helt annorlunda*
än det i Riksdagsordningen omnämnde, der
en talare sjelf begär att vid justeringen få
ändra eller utesluta några af sina uttryck.
Herr Rosenqvist: Att begära votering
i denna fråga är öfverflödigt, då jag fmner
2Ö2 Den 19 Februarii f. m.
alt utgången deraf ej kan vara oviss. Jag
får derföre endast förena mig mig med Grefve
Horn och Herr Hjerta.
Herr Cederschjöld: Likasom enligt TryckfrihetsFörordningen
ej mer af en skrift kan
konfiskeras, än hvad Domstolen utmärkt; likaså
bör icke heller af ifrågavarande anförande
mer kunna ur Protocollet uttagas, än
det som Ståndet funnit anstötligt. Men då
anmärkning nu icke blifvit gjord mot något
annat ställe i Herr Dalmans anförande, än
ett enda uttryck, hvilket han sjelf medgifvit
må utgå; så kan jag ej inse, alt Ståndet
är berättigadt att ur Protocollet utesluta hela
anförandet, så framt icke Herr Dalman
sjelf dertill gifver sitt bifall. Det är blott
i händelse Ståndet anses nu hafva fattat ett
heslut, stridande mot denna åsigt, som jag
anmäler min reservation och protest deremot.
Herr Dalman: Jag får repetera, att jag
för egen del ej bryr mig örn saken, och att
det endast varit för prasjudicatet skull och
för Ståndets värdighet, som jag trott det
icke böra vara tillåtet, att den ena gången
efter den andra betaga den enskilde Ståndsledamoten
rättigheten att få sina yttranden
i Protocollet förvarade; hälst Grundlagen
måste vara öfver RiddarhusOrdningen. Men
för att icke förlänga discussionen, vill jag
ej motsätta mig att hela anförandet njå utgå,
om Herrarne finna så för godt.
D«u 19 Februari i f. m.
a63
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken yttrade, att, då flera ledamöter
föreslagit, att den i dag hällne discussion
jemväl borde ur Protocollet utgå,
samt derå begärt proposition, ansåg Hans
Excellence sig böra härom göra framställning;
och hemställde Hans Excellence altså,
om Ridderskapet och Adeln fann för godt
besluta, att den i dag hällne diseussion, rörande
Herr Dalmans nu mera ur Prolocollet
uteslutne anförande, jemväl borde ur Protoeollet
utgå.
Ropades Ja och Nej.
Herr Hjerta: Jag har väl ingen ting
emot alt discussionen utgår ur Protocollet,
men jag linner likväl en svårighet dervid,
nemligen att då borttages tillika min med
Heres protest mot den framställde propositionen
och det derpå grundade beslutet. Jag
kan icke afstå från det yrkande, som åtminstone
icke lärer kunna nekas mig, att få i
Protocollet förvarad en anteckning, att någon
bestridt Ståndet rättigheten att utan talarens
begifvande utesluta ett anförande,
hvilken rättighet Ståndet enligt Riksdagsordningen
icke kan utöfva. Jag skall likväl
gerna ingå på diseussionens uteslutande
ur Protocollet, men anhåller då,, alt, i anledning
af det nu fattade beslutet, få väcka
en motion till RiddarhusUtskottet, om ändring
af den åberopade § i RiddarhusOrd11
i ligen, till likhet med hvad Riksdagsordningen
innehåller.
264
Den ig Fe b runri i f. ro.
Grefve Horn: Om Ridderskapet och
Adeln beslutar, alt discussionen skall utgå,
liar jag ingenting deremot, men förbehåller
mig, att min protest emot Herr Grefvens och
LandtMarskalkens framställde proposition må
qvarstå.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolf Göran: Då det ifrågavarande anförandet
stått infördt i ett dagblad, och sålunda
blifvit för allmänheten tillgängligt,
tror jag att den discussion, hvarigenom Ridderskapet
och Adeln stadnat i det beslut,
att anförandet skall ur Protocollet uteslutas,
bör uti detsamma förvaras, på det efterverlden
må se, att detta anförande, såsom det
förtjenat, äfven blifvit af Ridderskapet och
Adeln ogilladt.
Herr Rosenqvist: Jag fattade icke rätt
livad den siste talaren yttrade, men om,
som jag tror, meningen var att discussionen
borde qvarstå, är jag med honom af lika
tanka, ehuru af olika motif; och utan votering
afstår jag ej från mitt yrkande, att
discussionen ej må utur Protocollet uteslutas.
Herr Hjerta: I fall Grefve Mörners framställning,
att discussionen skall i Protocollet
qvarstå, blifver gällande, blifver naturligtvis
mitt gjorda förbehåll om väckande af
den nya motionen öfverflödigt, emedan min
protest då jemväl kommer att qvarstå. Jag
bar således ingenting emot ett sådant beslut,
Den ig Fe b ruari i f, m.
265
men öfverlemnar tilI|RidderskapeLs oell Adelns
eget bedömande, hvartill, i sådant fall, hela
denna discussion och det på grund deraf
fattade beslut tjenat.
Friherre Cederström: Då fråga blifvit
väckt alt discussionen skulle i Protocollet
qvarstå, sedan Herr Dalmans anförande blifvit
uteslutet, torde jag få fästa Grefve Mörners
samt Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, att, sedan det yttrande,
hvaremot anmärkning blifvit gjord, icke mera
finnes i Protocollet, skulle, i händelse
discussionen deröfver qvarstode, ett besynnerligt
förhållande uppkomma. Man skulle
äga skäl att betvifla anmärkningens riktighet,
sedan den anmärkte saken blifvit borttagen.
Jag tror för öfrigt, att då våra Protocoller,
pä sätt som under denna Riksdag tillgått,
tryckas i Tidningarne innan de blifvit
justerade, Grefve Mörner ej behöfver
frukta, att icke Tidningsskrifvarne i alla fall
draga försorg att allmänheten får kännedom
om denna dagens förhandlingar. Men att
låta anmärkningar qvarstå emot ett yttrande,
som icke vidare finnes i Protocollet, kan
jag icke finna lämpligt. Jag anhåller derföre
om förnyad proposition på discussionens
uteslutande.
Herr von Vegesack, Ernst: Det förundrar
mig, att Friherre Cederström hyser sådan
farhåga att öka besynnerligheterne i dagens
Protocoll, hälst vi förut äga så manga
266
Den 19 F e b i u a r i i f. m.
sådane. Jag förenar mi? sa mvcket häldre
med Grefve Mörner, som jag deri ser elt
salt att slippa den i min öfvertygelse verkligen
löjliga och alldeles öfverflödiga deputationen.
Herr Cederschjöld: Det är mig en särdeles
fägnad alt kunna förena mig med en
af StatsRådets ledamöter i anhållan andelina
dagens discussion må i Protocollet qvarstå.
Det kan vara nyttigt att hvar och en
fclir i tillfälle få veta hvad här blifvit sagdt
annorlunda, än . genom rykten och sqvaller;
och jag anhåller således om proposition,
att discussionen oförändrad må i Protocollet
inflyta. Jag hade för öfrigt önskat,,
att Herr Dalman icke så lätt medgifvit uttagande
ur Protocollet af dess anförande;
och jag får i detta hänseende erinra, att, då
anförandet i tidningen infördes, fanns det
i Ridderskapets och Adelns Protocoll. Genom
denna anmärkning har jag blott velat
bevara åt Herr Dalman det skydd, som Riksdagsmannarätten
medför, i händelse han för
sitt anförande blifvit inför Domstol tilltalad,
på det' att han, genom tillåtelsen af
anförandets uteslutande, ej må blottställas
för några juridiska äfventyr.
Grefve Posse, Arvid. Jag förenar mig
äfven med Grefve Mörner i den åsigt, att
discussionen bör qvarstå, och mitt skäl dertill
är, att man icke efteråt må säga, att
Den x 9 F e b r n a r i i f. ro.
367
discussionen undergått samma öde, som Herr
Dalmans anförande. Det anstötliga måste
blifva uteslutet, men det icke anstötliga
qvarstå.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken förklarade, att, vid den
gjorda framställningen om discussionens utgående
ur Protocollet, Hans Excellences
tanka ej varit annan, än att, i händelse
Ridderskapet och Adeln biföll framställningen,
sjelfva öfverläggningen skulle komma
att utgå, men icke beslutet, och följaktligen
icke heller de reservationer som blifvit gjorde
emot Hans Excellences åsigt af sättet
för frågans behandling, hvilka reservationer
således i allt fall, skulle komma att i
Protocollet qvarstå. Då likväl åtskillige ledamöter
sedermera yrkat discutkionens qvarstående
i Protocollet, ansåg Hans Excellence
sig först böra inhämta Ridderskapets och
Adelns tanka härom, och hemställde derföre,
om Ridderskapet och Adeln ansåg, att
den i dag hällne discussionen, rörande Herr
Dalmans anförande, borde i Protocollet
qvarstå.
Ropades Ja.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade vidare, att då en
Ledamot, Friherre Lagerbjelke, framställt
förslag 0111 en deputation med en underdånig
adress lill Konungen, samt derå begärt
208
Den 19 Februari i f, in.
proposition, fick Hans Exeellence nu heinsiiilia,
om Ridderskapet och Adeln biföll berörde
förslag.
♦ Ropades Ja och Nej.
Herr Cederschjöld: Jag läflar med hvem
sorn hälst i underdånig vördnad och tillgifvenhet
för mili Konung och det Kongl.
Huset; men jag tillstår, att jag icke kail
lemna mitt bifall till ett förslag att besvära
Konungen genom en adress med försäkran
om denna tillgifvenhet. Jag tror ock, att
Ridderskapet och Adeln kan taga för afgjordt,
att ingen misstanka om Ståndets tillgifvenhet
äger rum. Jag afstyrker derföre förslaget,
och reserverar mig åtminstone deremot;
ty jag vet icke hvarföre man ej, såsom här
redan blifvit sagdt, med samma skäl skulle
kunna besluta dylika deputationer 1 hvarje
plenum.
Hans Exeellence Herr Friherre Lager~
bjelke: Då jag gjorde framställning om en
underdånig adress till Konungen, var det i
hänseende till en nu mera allmänt känd tilldragelse.
Det är således icke att befara, att
anledningen till en sådan adress, om än i
allmänna ordalag affallad, skall af någon
misskännas. Dylika anledningar förekomma
ej alla dagar, utan tvärtom ganska sällan,
och borde aldrig förekomma; men en sådan
anledning har nu ägt rum, och det förslag
jag i hänseende dertill för Ridderskapet och
Den 19 Febron rii f. m. 269
Adeln framställt, är således bygdt på en
serskild grund, hvilken, om än icke i adressen
anford, omisskänneligen är för handen.
Då jag gjorde detta förslag, omnämnde jag
tillika, alt missförståndet i afseende på hufvudsakens
bordläggning föranledde 111ig dertill,
emedan, ju längre dröjsmål ägde rum
med afgörandet, ju mer angeläget blef det
för Ridderskapet och Adeln, att på ett högtidligt
sätt tillkännagifva sina tänkesätt. Sjelfva
discussionen har sedermera icke minskat,
utan tvärtom hittills ökat vigten häraf; och
jag föranlåles derföre, att framhärda i min
framställning. Jag finner ej hvad betänklighet
kan uppstå, att, uppå en så allmänt
känd och omisskännbar anledning, som den
närvarande, till Konungen frambära ett förnyadt
uttryck af Ridderskapets och Adelns
tänkesätt, så öfvertygad jag för öfrigt är, att
dessa äro af Konungen kände. Jag vågar
följaktligen, enär jag icke inser något vigtigt
skäl emot förslaget, men väl i detta
fall finnér skäl för detsamma, hvilka ej kunna
undgå att af Ridderskapet och Adeln
uppfattas, vördsamt hemställa, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade lemna bifall
till min enkla framställning.
Herr Hjerta: Om den ledamot, som
föranledt denna discussion, på något sätt
hade motsatt sig borttagandet ur Protocollet
af de anmärkte uttrycken, och ihärdigt
förklarat, att hans yttrande var till följd af
270 Den 19 Februari i f. m.
hans egen öfvertygelse, i stället att lian nu
sjelf erkänt sitt misstag i cle ord han begagnat,
och yttrat, att hans mening aldrig
varit den man velat påbörda honom, sa
skulle äfven jag förena mig 0111 Friherre Lagerbjelkes
förslag; ty man skulle då möjligtvis
hafva kunnat misstänkt någon plan att,
genom uttrycket af den enskilda öfver ty gelsen
, söka verka på opinionen, i fall icke,
såsom jag är öfvertygad, nationens känslor
i förevarande hänseende vore fullkomligt
eniga. Men då denne, ledamot 1111 till Protocollet
sjelf förklarat sina ord, och Ridderskapet
och Adelil sökt aflägsna all annan
tolkning deraf genom beslutet att låta discussionen'
i Protocollet qvarstå, hemställer
jag till Friherre Lagerbjelke sjelf, om det
väl kan anses lämpligt att med en adress
och deputation besvära Konungen om en
sak, som måste förefalla honom ganska ringa.
Ty huru ofta händer det icke, bland millioner
undersåtare, att någon lacherar ett
yttrande, som i uttrycket kan innebära något
klandervärdt; men jag tror, alt fordna
exempel visa, huru beställsamheten i sådant
hänseende blifvit afvisad, och jag är öfvertygad,
att vår nuvarande Konung ej heller
lägger större vigt derpå. Då vi alla en gång
svurit tro- och huldhetseden, lärer det med
säkerhet finnas, att ett af enskild man fäldt
yttrande ej kan hafva någon påföljd. Jag
begriper icke, b vårföre en rad uti en tidning,
som författaren sjelf förklarat icke vara
Den 19 Februari.i f. m.
skrifven i den mening, man deraf velat draga
, skulle vålla till dylika åtgärder, sorn
endast leda derhän, att gifva ämnet en autlienticitet
äfven hos utländningen, som aldrig
kommit i fråga, om saken fått förfalla.
Om man derföre vill thronens sanna väl,
iir det icke genom adresser det hör befrämjas,
utan genom gerningarne; och då vi häruti
alla täfla med hvarandra, behöfves icke
att i ord uttrycka vårt nit. Jag anhåller,
på grund häraf, om proposition, att Friherre
Lagerbjelkes förslag må afslås eller
förfalla.
Herr Cederschjöld: Jag förmodar, att
motionären öfvertänkt formen för adressen:
och jag hemställer derföre, om icke Ridclerskapet
och Adeln vill taga kännedom örn
adressens innehåll, innan Ståndet till densamma
lemnar sitt bifall. För min del kan
jag ej inse annat, än att den skulle blifva
en variation på 1682 års adressthema. Det
längsta jag skulle kunna gå, vore att medgifva,
det Ridderskapet och Adeln kunde
besluta, att ett ProtocollsUtdrag, innefattande
Ståndets beslut, att det ogillade anförandet
skall ur Protocollet uteslutas, må införas
i någon allmän Tidning, hvarigenom
allmänheten erhåller all den rättelse för sitt
omdöme som behöfves; men att gå längre
linner jag alldeles olämpligt.
Hans Excellence Herr Friherre Lagerbjelke:
Jag vill icke allt för ihärdigt yrka
171 Den 19 Februarii f. m.
hvad möjligtvis ej är absolut nödvändigt.
Mig har icke undfallit, att Herr Dalman i
ett af sina senare yttranden sjelf uttryckt
sin ledsnad öfver hvad ålaladt blifvit, och
af Herr Hjerta, som tilläfventyrs bättre kunnat
höra Herr Dalmans yttrande, har jag
ytterligare erfarit, att Herr Dalman, jemte
denna ledsnad, uttryckt en liflig önskan att
de ord, sorn blifvit föremål för denna oangenäma
öfverläggning, icke undfallit honom.
Dessa tänkesätt, yttrade äfven från den sidan,
som motsatt sig mitt förslag, äro visserligen
tillfredsställande; och då härtill kommer
den erfarenhet Ståndet redan har, att
Konungen undanbedt sig deri tacksägelseadress
Rikets Ständer, såsom en rättvis gärd,
önskat i början af Riksdagen egna Hans Majrt,
hämtar jag af dessa skäl ett motiv att icke
vidare yrka på den af mig föreslagne adressen;
anhållande jag i stället, hvad Herr
Grefven och LandtMarskalken troligen ändock
skulle hafva gjort, att, med afseende
på de med detta ärende serskildt förknippade
omständigheter, Herr Grefven och
LandtMarskalken täcktes för Hans Maj:t inberätta
förloppet och det beslut Ridderskapet
och Adeln nu fattat.
Hans Excellence Herr Gref ven och
LandtMarskalken förklarade, att sedan den
ledamot, som väckt ifrågavarande förslag,
numera sjelf derifrån afstått, ansåg Hans
Ex
-
Den 19 Februari i f. m. ay3
Excellence sig böra hemställa, örn Ridderskapet
och Adeln biföll, att frågan om en
underdånig adress till Konungen må förfalla.
Ropades fa.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken tillkännagaf, att Plenum
korame klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Föredrogs ånyo och bifölls BancoUtskoltets
den q dennes under N:o 112 afgifne
och den 11 derpåföljde e. m. på bordet
lagde Memorial, med förslag, angående
en förbättring ad interim uti BancoStatens
Löne-inkomster.; äfvensom rörande de flere
till beloppet heräkneliga, dels årliga oell
dels tillfälliga, anordningar af Bankens omkostnadsräkning
intill nästa Riksdag.
Föredrogs ånyo Stats- och BancoUtskottens
den 28 sistlidne Januarii, under
N:o 46 afgifne och den n dennes e. m.
på bordet lagde, Utlåtande, öfver gjorda
anmärkningar vid Utskottens under N:o 25
förut meddeldte Betänkande, i fråga 0111 understöd
af Allmänna medel till Södertelge
Canal- och SlussverksBolag.
62 IT. 18
274 Den 19 Februarii f. m.
Herr Rosenblad, Bernhard: På de skäl,
som i Utskottens förra Betänkande blifvit
anförde, och utan att borttaga tiden med
deras upprepande, anhåller jag om Proposition
på afslag af det senare, och bifall till
det förra Betänkandet.
Herr von Hartmansdorff; August: Vid
öfverläggningen om Utskottens förra Betänkande,
Iivari Utskotten tillstyrkt ett understöd
åt Södertelge Canal af 3o,ooo R:dr,
talade jag icke deremot, emedan det då
syntes som tillgångarne skulle räcka till äfven
för detta anslag. Men StatsUtskottet
bar sedermera funnit, att för Riksdagskostnaderne
erfordras åtminstone 90,000 R:dr
utöfver hvad som förut blifvit beräknadt,
och att brist uppstår i stället för öfverskott.
Jag tillstyrker således bifall å Utskottens
senare Utlåtande, som icke medgifver något
anslag åt Södertelge Canal.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Fullkomligt delande Utskottens åsigt i senare
Utlåtandet, anhåller jag om Proposition
till bifall derå. Jag begagnar härvid
samma skäl, som den värde talaren, hvilken
först yttrat sig i ämnet, nemligen att
jag, för att ej upptaga tiden, icke vill upprepa
de skäl emot Utskottens förra Betänkande,
som vid återremissen anfördes.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag kan icke nog
beklaga, att Stats- och BancoUts,kotten, ef
-
Den 19 Februarii f. ro.
ter ett års pröfningstid, behagat inkorama
med tvänne rakt emot hvarandra stridande
Betänkanden öfver ifrågavarande ämne, nemligen
först med ett, som tillstyrker bifall till
Södertelge CanalBolags ansökning om understöd
af Allmänna medel, och sedermera med.
ett annat, som omtalar brist i Utskottens beräkningar
och tillstyrker afslag på ansökningen.
Men då frågan är om en inrättning,
som befinner sig i det brytningsskick,
att dess bestånd beror derpå, att Rikets Ständer
nu underlätta utvägarne för dess underhållande,
kan jag ej annat än förena mig
med Herr Rosenblad iden begäran, att Ridderskapet
och Adeln ville bifalla Utskottens
första Betänkande. Grunderna för denna begäran
äro, att Södertelge Canal befmnes på
den punkt, att framdeles sjelf kunna bära
sitt underhåll, om blott Bolaget kunde öfverstå
det just nu för handen varande ögonblicket;
men detta kan icke ske, utan att
högre afgifter påläggas de trafikerande, så
framt icke Rikets Ständer ännu för de 5
nästpåföljande åren bevilja Bolaget något
understöd. Ty efter denna tid är Bolaget
med säkerhet i det skick att icke behöfva
någon vidare hjelp, emedan den årliga tillvexten
i trafiken försäkrar Bolaget, att Ganalen
sedermera kan underhålla sig sjelf.
Jag har sökt inför allmänheten utveckla det
stora inflytande Södertelge Canal har på våra
näringar, och den inrikes handeln. Deraf
62 H. 18*
Den ig Februarii f. m»
kan äfven inhemtas den vigt denna Canal
medför för de södra landsorterne, som förse
hufvudstaden med lifsmedel. Om man
derjemte besinnar, att Bolaget väl kan rädda
sig genom förhöjda afgifler, men att detta
skulle blifva en beskattning på en betydlig
del af Rikets kustprovinser, så frågar
jag, om man i detta ögonblick bör undandraga
Bolaget det sökta biträdet. Jag
vågar, på grund af min öfvertygelse, att
Utskottens sednare beslut skall vålla en verklig
skatteförhöjning för Rikets sydligare kustland
och en brytning i åtskilliga nu mera
tillvända afsättningsbruk, som skulle verka
ganska menligt på productionen, på det
högsta tillstyrka bifall till Utskottens första
Betänkande, sotn med en ringa uppoffring
af 3o,<k>o R:dr iståndsätter Bolaget, att underhålla
Canalen och vidtaga de ännu nödige
förbättringarne medelst hästgångar och
dylikt, hvarigenom trafiken ytterligare försäkras,
samt slutligen lemnar Bolaget hopp
att, utan böjning af taxan, kunna draga
parti af Canalen och erhålla någon räntebetalning
på sitt använda capital.
Herr Rosenblad: Den besynnerliga anomalien,
att Utskotten, på de svaga skäl,
sorn föranledde återremissen från Stånden,
frångingo sfn först yttrade tanka, förklaras
lätt deraf, att en tredjedel af Utskottens
personal var vid senare beslutet frånvarande.
Jag får för öfrigt till de skäl Herr Hjerta
Den 19 Fcbruarit f. m.
anfört tillägga, atfc Södertelge CanalBolag,
sorn enligt Privilegierna haft samma fördel,
som Hjelmare SlussveiksBolag, sig tilldelad,
nemligen att under byggnadsåren utaf Statsmedein
erhålla ränta på sitt verkligen inbetalde
capital, långt ifrån att, såsomnämnde
Bolag, till egen utdelning begagna denna rättighet,
i 14 år till Canalen användt, ej blott
den uppburna räntan, utan äfven så betydliga
extra tillskott, att det primitiva. Actiecapitalet
nu står delägarne till 55o procent;
men icke destomindre har Bolaget, af det
enda af Staten erhållna lånbidrag i5o,ooo
R:dr, återbetalat 5o,ooo R:dr. Jag hemställer
nu, 0111 det är skäl att låta en af Rikets
vigtigaste Canaler, som under höststormarne
försäkrar förlén mellan de förnämsta sädesbehöfvande
och sädesafsättande provinserne,
förfalla genom vägran af ett understöd, som
utgör 20,000 R:dr mindre än Bolaget återbetalt
af det enda Statslån det erhållit, och
som, i förhållande till Cana lens kostnad, varit
vida mindre än de anslag, de andra CanalBolagen
tillgodonjutit. Jag förnyar derföre
min anhållan om afslag å sista och biföll
till första! Betänkandet.
HerE von Hartmansdorff: Herr Hjerta
bär förklarat, att Södertelge CanalBolag skulle,
äfven ulan det ifrågavarande understödet,
lätteligen kunna uppehålla sig medelst högre
Canalafgifter. Jag inser då intet skäl,
hvarföre ej denna enkla åtgärd vidtages.
278 Den 19 Februari i f. m.
Den värde ledamoten liar väl sjelf anmärkt,
att genomfarten skulle blifva allt för dyr.
Men örn så är, toge hon väl den gamla omvägen,
hvaremot, i händelse Canalens genomfart,
såsom jag förmodar, verkeligen medförer
en betydlig fördel för de trafikerande,
den ofelbart komme att ändock begagnas och
det rätta förhållandet inträda, att de som
begagnade Canalen äfven betalade hans underhåll.
Jag är sjelf från en landsort, som
liar betydlig afsättning på Stockholm och
begagnar Södertelge Canal. Men jag finnér
ändock orätt att skuldsätta Staten för att
gynna detta landskap på de öfrigas bekostnad.
— Man har yttrat, att Utskotten haft
svaga skäl för sitt senare Utlåtande, och alltså
förmodligen goda för det första Betänkandet.
Man kan dock lika lätt omvända
påståendet, särdeles om man för detsamma
ej anför annan bevisning än Herr Rosenblad,
nemligen ingen. För öfrigt får jag säga,
att jag icke kan påminna mig, det någon
af Utskottets ledamöter under öfverläggningen
om ifrågavarande Utlåtande var
borta, utom Herr Rosenblad sjelf. Han kom
likväl tidsnog för att deltaga i voteringen,
så att hans röst icke saknades bland dem,
som sökte motväga pluraliteten. På den goda
grund att penningar saknas, tillstyrker
jag bifall å Utskottens senare Utlåtande.
Herr Hjerta: Den Statsekonomiska åsigt,
Herr von Hartmansdorff framställt, alt låta
Den 19 Februarii f. m. 279
näringarne heldre söka sina gamla omvägar,
än befordra begagnandet af redan färdiga
genvägar, kan jag icke hylla. Jag tror, att
när man blifvit så lycklig, att man fått Canalfarten
i gång, och denna visat sig i beständigt
tilltagande, borde aldrig fråga uppstå
om återtagande af den gamla omvägen.
Man bör ock fästa uppmärksamhet vid den
brytning, som ovilkorligen skulle framtvingas
genom en hastig förändring i detta hänseende,
just i det ögonblick då Canalen står
på vändpunkten att genom enskild förmåga
kunna underhållas. Ty om Ständerne nu
med de ifrågasatte 3o,ooo R:dr bidraga till
Canalens underhåll de första åren, och dess
förbättrande med hästvägar, så är det utom
all tvifvel, att Bolaget sedermera, till följd
af den jemnt ökade trafiken, kan med egna
krafter underhålla Canalen. Det är sannt,
att Bolaget väl icke i alla fall kan påräkna
samma ränta för sina penningar, som andra,
hvilka nedlägga capitaler på näringsföretag;
men Bolaget kan åtminstone påräkna
någon ränta utöfver underhållskostnaden
för Canalen. Herr von Hartmansdorff har
yrkat afslag till det begärda understödet,
förnämligast på den grund, att penningar
skola tryta; men jag underställer, om det
är ett behörigt sätt att gå till väga, att
först tala oinskränkt för alla anslag, och
sedermera skylla på brist i tillgångarne, då
det är fråga om en fördel för näringarne.
Det är i sanning bättre att följa de länders
a8o Den rg Februari! f. ra.
exempel, sorn mindre tänka på personal»,
än på näringarnes förkofran, och deraf jemväl
dragit sådan vinst, att näringsfliten i
dessa länder blifvit mångdubbelt förökad,
under det vi qvarstå långt bakefter. Jag
måsto derföre använda, mitt högsta bemödande,
för att göra gällande, hvad Södertelge
Canal beträffar, att det i detta ögonblick
är af största vigt, såväl för Ganalea,
som för det allmänna, att icke den brytning
åstadkommes, som blir en nödvändig
följd, om icke Rikets Ständer ännu under
5 år lemna CanalBolaget något understöds;
ty en på en gång förhöjd taxa,, hvilken i
sådant fall blifver den enda återstående utvägen,
skall ovilkorligen verka likasom en
ökad beskattning.
Herr Rosenblad: Jag vill icke med Herr
von Hartmansdorff fortsätta striden om Hrstoriquen
af Utskottens senare Utlåtande; voteringsprotocollen
inom Utskotten utvisa nogsamt
skillnaden emellan de majoriteter som
förra och senare gången utgjorde saken. Meri
i afseende på sjelfva frågan och den omtaldte
penningebristen, får jag erinra, att Utskottens
så kallade Tabellbetänkande visar, att,
äfven med tillägg af de nu ifrågavarande
30.000 R:dr, en behållning då fanns af
154.000 R:dr, oberäknad! omkring 3o,ooo
återstående af Tackjernsbergslagens skuld till
Banken; hvaraf följer, att sedan Banken
numera blifvit liqviderad för dessa fordringar,
(inbegripna i de 4>4°°>000 R-dr), och
Den 19 Februarii f. m.
de af Herr von Hartmansdorff till ytterligare
Riksdagskostnader påräknade 90,000 R:dr
blifvit afdragne, ett öfverskott af 64,000 R:dr
uppkommer, äfven om anslaget till Södertelge
Canal beviljas. I öfrigt får jag, till de
upplysningar Herr Hjerta meddelat, tillägga,
att det väl är möjligt för Bolaget att, medelst
en högre taxa, rädda sig; men om Bolaget
i främsta rummet ville se på sin egen
fördel och återbekommandet af sina penningar,
skulle de årliga bebållningarne ej blifva
använde för Canalens underhåll och för
bildandet af den fasthet i jordmonen, som
erfordras för Canalens bestånd, men hvartill
ännu under någon tid kostnader behöfvas,
och följden blef, att Bolaget väl fick
i någon mån igen sina penningar, men Canalen
ramlade i framtiden och Staten fick
ined mångdubbel kostnad bygga den ånyo.
Herr af Billbergh, Johan Pehr: Nyttan
af Södertelge Canal och det oundvikliga
behofvet af ett ännu fortfarande understöd
för densamma,, äro redan af flere talare så
tillräckligen ådagalagde, alt jag icke derom
behöfver orda. I afseende på Bolagets oförmåga
att, jemte en skälig inkomst af sine
på Canalen nedlagde penningar, sjelf kunna
bestrida Canalens underhållskostnad, instämmer
jag med hvad Herr Rosenblad senast
yttrat. Jag har egentligen begärt ordet, för
att undanrödja det enda skäl Herr von Hartmansdorff
anfört för bifall till Utskottens
282
Den 19 Februarii f. ra.
senare Utlåtande, nemligen, att saknade tillgångar
föranledt Utskotten att frånträda sitt
först afgifne tillstyrkande. Jag får i detta
hänseende fästa uppmärksamheten derpå, att
StatsUtskottet, då Utlåtandet afgafs, icke
kunde hafva sig bekant, hvad sedermera genom
ett Betänkande från BevillningsUtskottet,
i fråga om ersättning för Saltpetergärden,
blifvit ådagalagdt, nemligen, att tillökningen
i Tull- och Bränvinsbevillningen
utöfver det belopp, som StatsUtskottet beräknat,
uppgår till 296,000 R:dr årligen.
Härpå äro endast 124,000 R:dr, såsom årligt
anslag i ersättning för Saltpetergärden,
ännu an viste, och det återstår således 172,000
R:dr årliga öfverskottsmedel, hvilka icke ingått
i någon beräkning. Jag hemställer hvad
det, i så beskaffade omständigheter, betyder,
att för en gång bevilja ett anslag af 3o,ooo
R:dr för det stora ändamålet att befrämja
en inrättnings bestånd, som är af lika vigt
för hufvudstaden, som för Rikets alla södra
provinser. Jag tillstyrker bifall till Utskottens
första Betänkande.
Herr Tham, Wolrath: Det var en olycka
för Södertelge Canal, att, då den anlades,
kunskapen 0111 sådane företags utförande
ej ägdes i Sverige; ty annars hade Canalen
icke behöft lagas hvarje år och det
nu ifrågavarande tillskottet hade aldrig kommit
i fråga. Detta kan likväl nu mera icke
lijelpas, och frågan inskränker sig för oss
Den 19 Februarii f. m.
283
dertill, att afgöra, om vi Löre lata Canalen
förfalla, och tillsluta en redan öppnad communicalion
mellan Rikets sädessäljande och
sädesköpande provinser. Herr von Hartmansdorff
har, mera än en gång, yrkat, att
det icke är lånebiträde, utan tillfälle till
afsättning, som skall hjelpa landtmannen.
Men sedan ett sådant tillfälle nu blifvit lemnadt
genom Södertelge Canal, och möjlighet
derigenom beredd för Skånska spannemålsproducenten
att med sin vara gå till Westerås
och Bergslagen, såsom de förnämsta
afsättningsorterne, frågar jag, huru det väl
skall bekomma producenten, i händelse denna
Canal rasar igen. Hans enda utväg blifver
att ånyo kasta sig i händerne på Stockholms
köpman, som då ej allenast kunna
föreskrifva honom det pris, hvartill han
nödgas sälja sin säd, ulan äfven sedermera
kunna föreskrifva de norra orterne det pris,
hvartill de måste köpa sädén. Jag hemställer
således, om icke Canalens förstöring
skulle medföra största skadan för landsorterna
och landtmannens afsättning. På denna
grund kan jag ej annat än tillstyrka bifall
till Utskottens förra Betänkande och afslag
på det senare, men hemställer, om Ridderskapet
och Adeln tillika finnér skäl att
godkänna den anmärkning, som gjordes, då
frågan förra gången förevar, nemligen att
anslaget hör tjena lill fond för Canalens underhåll
och således förblifva emot ränta innestående
i RiksgäldsContoret, så vida icke
384
Den 19 Februarii £ m.
behofvet påkallade dess användande för Galialens
bringande i fullkomligt stånd.
Herr Rosenqvist: Att en värd ledamot,
som med mig i x6 månader talat emot alla
anslag, talar för det ifrågavarande, skulle
förundra mig, om icke hans kärlek för Götha
Canal vöre känd och således syftemålet
påtagligt icke kan vara något, annat,, äa att
vinna ett prsejudicat, för att sedermera, under
åberopande deraf, en annan gång framkomma
med en dylik begäran för Götha
Canal. Jag anhåller emedlertid, att få uppläsa
ett enda af Utskotten, i deras senare Utlåtande,
anfördt skäl, som synes mig tillräckligt,
nemligen: att hvarje CanaG efter
dess fullbordande, bör, utan Statens vidare
betungande, kunna underhållas„ Detta
skäl är alldeles oomkullkastligt j ty om Staten
bidrager till färdiggörandet af en Canal,
men denna icke kan underhålla sig sjelf,,
bevisas derigenom bäst,, att företaget varit
det mest fautiva i verlden. Och att, såsom
skäl för ytterligare understöd, åberopa dea
omständigheten, att Canalen är anlagd i eu
sådan mark, att den rasar, synes mig vara
detsamma, som att göra anspråk på beständiga
uppoffringar å Statens sida, i samma
nion, sora företagen, hvartill de skola användas,
, äro omogna och förhastade. Jag
tror mig kunna säga, att det endast är det
egna intresset och hoppet om en dylik förmån
i framliden för Götha Canal, som gör,
Den ig Februarii f. m.
285
alt man talar för det ifrågavarande anslaget*
Jag anhåller derföre om proposition
lill bifall på senare Utlåtandet, hälst Utskottens
der anförde skäl af ingen blifvit veder
lagd t.
Herr von Hartmansdorff: Herr Rosenblads
yttrande, att, enligt Utskottens så kallade
TabellBetänkande, fanns, vid dess afgifvande
första gången, en odisponerad tillgång
af i54,ooo R:dr, är ett misstag. Beloppet
af denna tillgång utgjorde icke ens
tredjedelen af den uppgifne summan, utan endast
4<>, 183 R:dr. Om bärtil! läggas de 3o,ooo
R:dr, som då beräknades utgå till Södertelge
Canal, uppkommer en sammanräknad tillgång
af 70,183 R:dr; men deremot har StatsUtskottet
sedermera funnit de tillfälliga behofven
utgöra 90,000 R:dr ytterligare ltiksdagskostnader;
9,000 R:dr hafva gått till staden
Marstrands inqvarteringsersättning, och 8,000
R:dr till Rotejemkning vid Westerbottens
Regemente, eller tillsammans 107,000 R:dr.
Ridderskapet och Adeln lärer således finna,
att sillnaden emellan behofven och tillgångarne
utfaller med brist. — Man har talat
om den skada, som en förhöjd Taxa på Canalafgifterne
skulle medföra för landtmannen.
Men jag frågar, hvad säkerhet man äger,
att icke Bolaget, sedan det fått ifrågavarande
understöd, ändock möjligen böjer Taxan;
ty hvad är, som hindrar en sådan åtgärd?
Skulle man således bevilja anslaget, borde
286
Den 19 Februarii f. m.
det vara med vilkor, att Bolaget återställde
detsamma om Taxan ökades. En annan värd
ledamot liar sagt, att opåräknade tillgångar
finnas på öfverskottén. Men dervid får jag
erinra, att Ridderskapet och Adeln på öfverskotten
anvisat ett betydligt anslag af
70,000 R:dr årligen för KrigsCollegii departementer,
till Försvarsverkets materiel; och
att StatsUtskottet hittills mycket hetvillat,
huruvida öfverskötten skulle räcka dertill.
Bäst synes derföre vara, att först tillse, det
redan beslutade anslag utgå, innan man beviljar
nya, med anvisning på öfverskötten.
Slutligen får jag bekänna, att jag hittills,
ehuru alltid med motbjudenhet, medgifvit
anslag åt Canalerne, i hopp att slippa
Statslån för deras skuld, i fall andra skäl
icke räckte till; men nu mera, då riket i
alla fall ej slipper dessa lån, har jag intet
skäl att ytterligare bevilja Canalerne det
ringaste.
Herr Crusenstolpes Magnus Jacob: Det
är lika aktningsvärd!, att en ledamot af Directionen
för Södertelge CanalBolag talar för
Bolagets intresse, som att en annan person,
hvilken står i slägtskapsförbindelse till Directionens
Ordförande talar i samma anda; men
då Herr von Hartmansdorff visat, alt, genom
ifrågavarande anslags beviljande, brist
skulle uppkomma i andra redan beslutade
anslag, synes mig, att afseende derå bör
fästas. Det skulle för öfrigt vara mig kärt,
Den rg Februarii f. m.
287
om de, hvilka nu, under förutsättning af
tillgångarnes tillräcklighet, yrka på detta
anslag, vilja instämma med mig, då fråga
om några dagar kommer att uppstå om betryggandet
af ett annat långt för detta beslutadt
anslag.
Herr Rosenblad: Jag är icke i tillfälle
att siffra för siffra följa Herr von Hartmansdorffs
uppgifter; jag erinrar mig endast, att
då BancoUtskottet senast var tillsammans
med StatsUtskottet, funnos, oberäknade de
nu ifrågavarande 3o,ooo R:dr, tillgång till
105.000 R:dr, hvilka på 2,000 R:dr när motsvara
de af Herr von Hartmansdorff uppgifne
behofven; äfvensom jag bestämdt erinrar
mig, att, vid uppgörandet af Utskottens
senare Utlåtande N:o47> rörande extra
Statsregleringen, en behållning fanns af
154.000 R:dr, ehuru jag icke vet, huruvida
StatsUtskottet sedermera disponerat denna
summa. Jag vill för öfrigt icke vidare uppehålla
Ridderskapet och Adeln, utan förnyar
endast min anhållan oni proposition
till bifall åt Utskottens första Betänkande.
Herr Hjerta: Jag skall blott för ett
ögonblick upptaga tiden för att upplysa, att
Taxan på Canalafgifterne icke kan förändras
utan Konungens tillstånd, och att således
tillräcklig garanti finnes, att Bolaget
icke vidtager någon obehörig eller öfverdrifven
förhöjning i afgifterne, så vida icke Bo
-
288 Den 19 Februari i f. m.
laget, för Canalens sjelfbestånd, tvingas dertill.
I öfrigt är jag öfvertygad, att Herr
von Hartmansdorff, som flere gånger varit
lycklig nog att räkna så, att lian funnit tillgångarne
större än StatsUtskoltets öfriga ledamöter,
äfven nu skall finna utväg till medlens
anskaffande, örn blott anslaget af Rikets
Ständer bifalles; och jag tror, att vi,
ulan att nu ingå i pröfning om frågan hvarifrån
medlen skola tagas, endast böra afgöra,
om anslaget bör beviljas eller icke, i
hvilket hänseende jag förnyar mitt tillstyrkande
af Utskottens första Betänkande.
Hans Excellence Herr Grefve Fleming,
Claes: Det är icke de förluster, jag gjort
såsom delägare i Södertelge CanalBolag, som
förmått mig alt begära ordet för att tillstyrka
det ifrågavarande anslaget; ty jag
har aldrig påräknat någon inkomst af det
Capital, jag på Canalen nedlagt. Men utom
de skäl, som redan blifvit anförde af Herrar
Hjerta och Rosenblad, vill jag till hvarje
äkta Svenskt sinne framställa den frågan,
om det är värdigt, att utländningen, då
han ser denna Canal, belägen invid den
största farvägen till hufvudstaden, i lägervall
och frågar, hvad dessa ruiner betyda,
skall få till svar, att de äro ett qvarstående
bevis på Rikets Ständers värma för ett företag,
som, för alt blifva ett ibland de nyttigaste
för landet, fordrade den ringa upp
-
Den 19 Februari i f. m.
offringen af 3o,ooo R:dr. Jag förenar mig
med de talare, som tillstyrkt bifall till Utskottens
första Betänkande.
Herr Crusenstolpe: Då jag nyss bade
ordét, glömde jag att i Ridderskapets och
Adelns minne återföra, att då Betänkandet
om anslag till NavigationsSkolors inrättande
för någon tid sedan af Ståndet återremitterades,
skedde det på grund af flere talares
yrkande, att anslaget borde förhöjas, och
att åtskillige bland StatsUtskottets ledamöter
då medgåfvo, att en sådan förhöjning
kunde erhållas, men under förutsättning,
att det nu ifrågavarande anslaget skulle indragas.
Herr Tuben, Carl Wilhelm: Jag har,
såsom ledamot i StatsUtskottet, deltagit i
det Betänkande öfver ifrågavarande ämne,
som de sammansatta Stats- och BancoUtskotten
första gången afgåfvo; men då frågan
andra gången inom Utskotten afgjordes,
var jag icke närvarande, och detta är orsaken,
hvarföre jag icke finnes bland reservanterne
mot det senare Utlåtandet. För
min del instämmer jag med dem, som anse
den ifrågavarande utgiften nödvändig,
och är öfvertygad, att Södertelge Canal redan
gör Konungariket Sverige mera nytta,
än Götha Canal ännu på ett halft århundrade
kommer att göra. Jag anser således
62 H. IQ
Den ig Februarii f. m.
Södertelge CanalBolag icke böra leranäs titan
hjelp; men jag kan likväl icke tillstyrka oinskränkt
bifall till Utskottens första Betänkande,
ehuru jag erkänner, att jag deltagit
i det beslut, hvari Utskotten den gången
stadnade; utan jag anhåller om Proposition
i enlighet med en af Grefve von Schwerin
emot detta första Betänkande afgifven reservation,
hvilken lyder som följer: i händelse
Rikets Ständer skulle vilja bifalla Utskottens
förslag , tillstyrker jag, att, i likhet
med hvad i afseende pä reparationsfonden
för Götha Canal blifvit föreslaget,
dervid må göras det förbehåll, att reparationsfonden
förblifver innestående i RiksgäldsContoret
mot ränta, intill dess behofmet
af dess användande uppstår.
I
Herr von Hartmansdorff: Om en Canal,
sådan som Södertelges, hvilken både
ar ganska kort och företrädesvis gynnad af
en liflig fart, ej kan sjelf bära sitt underhåll:
så må dess förfall gerna vittna om de
obetänkta Canalföretag, vi gjort. Dessutom
anser jag så mycket origtigare att lemna vidare
understöd åt denna Canal, sedan han
Blifvit färdiggjord, som Rikets Ständer derigenom
skulle taga på hand för samma bidrag
framdeles, åt Götha Canal. Man skulle
då säga, att hedern och alla andra vackra
bevekelsegrunder, som i dylika fall pläga
åberopas, ålade Rikets Ständer att göra
detsamma för Götha Canal, som de nu gjort
Den 19 Februarii f. m. 591
för Södertelges. Jag förnyar derföre min anhållan
om bifall till Utskottens senare Utlåtande,
och hoppas att det blir Ja-propositionen.
Herr Rosenblad: Jag vill blott, i anledning
af Herr von Hartmansdorffs senaste
yttrande, erinra, att sedan den värde ledamoten
så förtjenstfull bidragit till utarbetande
af det afgifna Betänkandet rörande
anslag till Götha Canals fullbordan, under
vilkor af säkerhet både för vinnande af detta
mål och för Canalens framtida underhåll,
och Rikets Ständer detsamma bifallit, äger jag
för mycket förtroende till säkerheten af hans
beräkningar för att dela den farhågan, att
Götha Canal framdeles skall behöfva understöd
af Allmänna medel till en reparationsfond.
I öfrigt har jag ingen ting emot Herr
Ribens förslag, blott såsom ett förtydligande
tillägges, att räntan blifver 5 procent.
Herr von Hartmansdorff: I afseende på
mina förtjenster om Götha Canal får jag upplysa,
att jag, såsom StatsUtskottets ledamot,
alltid ansett för en pligt att göra det onda,
hvilket jag icke kunnat förekomma , så oskadligt
som möjligt, och att detta, i fråga om
anslaget till Götha Canal, desto mera varit
mitt ögonmärke, som Statens förlust på dess
ofullbordade skick blifvit ännu större, än
genom den föreslagna tillökningen för fullbordandet.
63 H.
392
Den 19 Febr nar i i f. m.
Herr Hjerta: I anledning af Herr Ribens
yttrande bör jag förklara, att, om Ridderskapet
och Adela nu beviljar ett anslag
till betryggande af Södertelge Canals underhåll,
och på det Bolaget ej må tvingas att
hos Konungen anhålla om en för Näringarne
och det allmänna skadlig förändring i
Taxan, jag gerna instämmer deruti, att de
ifrågavarande 3o,ooo R:dr må, såsom Grefve
von Schwerin föreslagit, i RiksgäldsContoret
qvarstå emot ränta > intill dess behofvet
påkallar deras användande. Detta begifvande
står ingalunda i strid med det mål
jag åsett, nemligen allmänhetens beqvämlighet
och en sådan fördel för Bolaget, att det
hålles någorlunda skadeslöst för sina, i alla
fall betydliga, uppoffringar. Jag förenar mig
derföre om den Proposition Herr Riben begärt.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolf Göran: Då så väl Herr af Billbergh,
sorn Herr Rosenblad ådagalagt, att tillgång
möjligen kan finnas till det ifrågavarande
anslaget, utbeder jag mig att få till Ridderskapet
och Adeln hemställa, om icke omtankan
för en riktig Statshushållning fordrar
beviljandet af detta understöd till en Canal,
som utgör communicalionspunkten för en
stor del af Rikets provinser; som, genom
Mälarens förening med Saltsjön, ger landtmannen
ett förut okändt afsättningstillfälle
för sina produkter; och på hvilken farten
till största delen verkställes af en mängd
Den 19 Februarii f. ni. 293
små båtar, som ej tåla att hårdt belastas med
dryga afgifler. Af denna sista omständighet
kan man äfven öfvertyga sig, att, i händelse
understödet beviljas, ingen förhöjning
i Taxan kommer att äga rum; ty småbåtarne,
som begagna Canalen till följd af den
förkortade farten och det lättare afsättningstillfället,
skulle icke uthärda med förhöjda
afgifter, och trafiken skulle derigenom afstanna.
Jag tillstyrker derföre vördsamt,
att Ridderskapet och Adeln ville bifalla Utskottens
första Betänkande med det tillägg,
Herr Riben föreslagit.
Hans Excellence Herr Grej ven och
LandtMarskalken framställde proposition på
bifall till Stats- och BancoUtskottens senare
Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence hemställde, om Ridderskapet
och Adeln, med afslag på senare
Utlåtandet, fann för godt bifalla Utskottens
först meddeldte Betänkande med tillägg af
det i Grefve von Schwerins reservation innefattade
förbehåll, att reparationsfonden,
i likhet med hvad i afseende på reparationsfonden
för Götha Canal blifvit föreslaget,
förblifver innestående i RiksgäldsContoiret
emot ränta, intill dess behofvet af dess användande
uppstår.
Ropades äfven Ja och Nej;
Hvarjemte Herr von Hartmansdorff begärde
votering.
aDe» 19 Februarii f. ra.
Friherre Hermelin, Carl: Jag anhåller
vördsamt om upplysning, huru de öfrige
Stånden afgjort ifrågavarande Betänkande,
på det votering kunde möjligen undvikas, i
händelse Ridderskapets och Adelns beslut i
alla fall ej förändrar resultatet.
Undertecknad Riddarhus - Secreterare
upplyste, att Högvördige PresteSlåndet afslagit
det sednare Utlåtandet och bifallit
Utskottens först meddeldte Betänkande; att
Vällofl. BorgareStåndet likaledes bifallit Utskottens
första Betänkande, och att Hedervärda
BondeStåndet lagt Utskottens senare
Utlåtande till Handlingarne.
Herr Hjerta: Till de upplysningar RiddarhusSecreteraren
meddelat får jag tillägga,
att BondeStåndet afslagit Utskottens första
Betänkande, och att således frågans afgörande
beror på det beslut Ridderskapet och
Adeln fattar.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog följande voteringsproposition,
som godkändes:
Den som bifaller Stats- och BancoUtskottens
under N:o 46 afgifne Utlåtande i
fråga om understöd af allmänna medel till
Södertelge Canal- och SlussverksBolag, voterar
Ja;
den
det ej vill, voterar
Nej;
Den 19 Februarii f. ni.
Vinner Nej, anses, med afslag å berörde
Utlåtande, Utskottens under N:o 25 i ämnet
först meddeldte Betänkande hafva blifvit
af Ridderskapet och Adeln gilladt; likväl
under iakttagande deraf, alt, i likhet
med hvad i afseende på reparationsfonden
för Götha Canal blifvit föreslaget, dervid
må göras det förbehåll, att reparationsfond
den förblifver innestående i RiksgäldsContoiret
mot ränta, intilldess behofvet af dess
användande uppstår.
Voteringen börjades klockan half till 2
e. m.; och befunnos, efter dess slut klockan
en qvart till 3 e. m., sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige öppnade, röslerne hafva utfallit
sålunda:
Ja — 24.
Nej — 89.
I följd hvaraf, och sedan det öfver VO*
teringen serskildt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln bifallit Stats- och BancoUtskottens
först meddeldte Betänkande, med
det i contrapropositionen innefattade förbehåll.
Herr Rosenblad hemställde, om icke, då
tvänne andra RiksStånd jemväl bifallit Statsoch
BancoUtskottens första Retänkande i
ämnet, men utan iakttagande af det förbehåll
Ridderskapet och Adeln nyss beslutat,
396 Uen 19 Februarii e. m.
det skulle anses lämpligt att de öfrige RiksStånden
inbjödos att förena sig uti Ridderskapets
och Adelns nu fattade beslut.
Begärdes på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. en qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Fredagen d. 19 Februarii i83o.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Herr Rosengvist, Fredrik Leonhardbade
inlemnat ett skriftligt anförande, som
upplästes, så lydande:
Då förmiddagsvoteringen slagit så illa
ut, att ett anslag af 3o,ooo R:dr blifvit beviljadt
åt Södertelge Canal, anhåller jag, att
i Protocollet få antecknad min reservation
mot ett dylikt af pluraliteten taget beslut,
hvarigenom den obestridliga rättsprincip ”att
hvarje Canal efter dess fullbordande börj
utan Statens vidare betungande, kunna underhålla
sig sjelfF är kullkastad, hvaraf
åter de mäst farliga praejudicater i framtiden
äro att befara.
Den 19 Februarii e. m. 297
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Sedan
Ridderskapet och Adeln i plenum på
förmiddagen beslutit, att Herr Dalmans anförande
i tryckfrihetsfrågan skall, såsom anstötligt,
ur Protocollet uteslutas, får jag nu
äran förnya min då gjorda hemställan, om
icke Ridderskapet och Adeln skulle linna
lämpligt, att låta införa ett ProtocollsUtdrag
derom, antingen i den Tidning, der samma
anförande blifvit intaget, eller i något annat
af de allmänna dagbladen.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln instämde i Herr Cederschjölds
berörde förslag, hvilket bifölls.
Föredrogs ånyo och bifölls ExpeditionsUtskottets
den 14 dennes under N:o 374 aflåtne,
och den 18 derpåföljde på bordet
lagde Memorial, med öfverlemnande af förslag
till Författning angående Bränvinsbränningen.
Hvarefter till justering upplästes och
godkändes ExpeditionsUtskottets under N:o
374f afgifne Förslag till Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse till Kongl. Maj:t med
öfverlemnande af förslag till ny Författning
angående BränvinsBränningsrättiglieten.
* Uppå hemställan af Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken beslöt
Ridderskapet och Adeln, i likhet med hvad
398 Den 19 Februarii e. m.
vid sistlidne Riksdag ägt rum, att utse tre
Suppleanter för de ledamöter af Ridderskapet
och Adeln, hvilka äro Fullmägtige
i Banken, och lika många Syppleanter till
Ridderskapets och Adelns Fullmägtige i RiksgäldsContoret,
samt att företaga val af de
förre vid pleni början den 22 i denna månad
e. m. och af de senare vid början af
plenum dagen derpå eftermiddagen.
Till pröfning företogs StatsUtskottets
den ig sistlidne Januari under N:o 3^4 afgifna
och den 4 dennes på bordet lagde Utlåtande
i anledning af ytterligare väckt motion
om utgående af Herr Majoren Grönhagens
f. d. innehafda Page-lön.
Herr Rosenqvist j Fredrik Leonhard:
Jag har uti min motion, för hvars ordagranna
införande uti Utlåtandet jag är Utskottet
förbunden, så tydligen ådagalagt rättvisan
och billigheten af hvad jag föreslagit,
att jag dervid ej behöfver tillägga något vidare,
helst Utskottet icke ens bjudit till att
vederlägga något enda af mina skäl; och jag
anhåller derföre om återremiss af Utlåtandet,
i hopp att derigenom kunna vinna bifall
till motionen; hvilket jag desto heldre
bör förvänta, som Rikets Ständer derigenom
komma i tillfälle att göra godt, med bibehållande
af principen att göra rätt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridder
-
D « n 19 F e b r u a r i i e, ra. 399
skåpet och Adeln ansåg Herr Rosenqvists
herörde anmärkning mot ifrågavarande Utlåtande
föranleda till detsammas återremitterande
till StatsUtskottet.
Ropades Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition på bifall
till StatsUtskottets ifrågavarande Utlåtande;
hvilken proposition med Ja besvarades.
Herr Rosenqvist: Jag anhåller att få
reservera mig mot detta beslut, med förklarande,
att det är okärt för mig att finna,
det principen att göra hvar och en rätt, genom
samma beslut blifvit öfverändakastad.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtskottets den
a3 sistlidne Januari afgifna och den 4 dennes
e. m. på bordet lagda Utlåtande N:o 38i,
i anledning af erhållen återremiss af Betänkandet
N:o 318, rörande verkställd revision
af StatsVerkets räkenskaper och förvaltning
för år 1826, blef detta Utlåtande, på begäran
af Grefve Brahe, Magnus, Grefve G jidon
stolpe, Anton Gabriel, och Herr Lefre'n,
Johan Pehr, enligt 4 9 § Riksdagsordningen,
ytterligare lagdt på bordet.
Företogs till pröfning StatsUtskottets,
den 4 dennes, under N:o 3g3 aflåtna och
den 8 derpåföljde e. m. på bordet lagda Utlåtande
angående ersättning till Majoren Fri
-
3oo Den 19 Februarii e. m.
herre C. G. Koskull för förlorade löningsförmoner.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard: Då
man en gång frånträder det rätta, blifver
följden att man antingen måste göra så jemt,
eller också rättvisligen får emottaga reproche
att handla inconsequent. Den föreslagne
pension åt Friherre Koskull innefattar en
afvikelse från gällande pensionsförfattningar,
och då jag förut höjt min röst, och talat
emot praejudicaters lemnande i sådane fall,
nödgas jag soutenera samma princip. Jag
anhåller altså örn proposition till afslag å
Utlåtandet.
Friherre Cederström, Jacob: Då Utskottet
upplyst, att det blott varit försummandet
af en bestämd praescriptionstid, som
vållat att Friherre Koskull ej retroactift fått
åtnjuta hvad honom tillkommit, anser jag
att hvad Utskottet nu föreslagit bör bifallas.
Uppå af Hans Excellence Herr Grefvert
och LandtMarskalken härefter framställd
proposition, blef StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande af Ridderskapet och
Adeln bifallet.
Herr Rosenqvist: Jag nödsakas, efter
vanligheten, reservera mig mot det nu fattade
heslutet.
Å 113m föredrogs Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottens rinn fi den
-
Den 19 Februarii e. ni. 3oi
nes, under N:o 122 aflåtne och den 11 derpåföljde
e. ra. på hordet lagda Utlåtande, i
anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottens
Betänkande N:o 108 om Beklädnads-
och BeväringsDirectioners inrättande
vid RuslhållsRegementerna.
Herr Lefrén, Johan Pehr, Grefve Posse,
Arviel, och Grefve von Rosen, Axel, hegärde,
alt detta Utlåtande måtte ytterligare
hvila på bordet.
Hans Excellence Herr Grefven och
JandtMarskalken förklarade, att då flere Ledamöter
förenat sig i denna begäran, komme
Utlåtandet, enligt 49 § Riksdagsordningen,
att tills vidare förblifva hviiande.
Yid förnyad föredragning af Stats-samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens,
den 5 dennes under N:o 123 afgifna, och
den 11 derpåföljde på bordet lagda Utlåtande
i fråga om Rusthållares skyldigheter
i afseende på uppsättningen af nya raonderingspersedlar,
blef detta Utlåtande, på begäran
af Herr Lefrén, Johan Pehr, och
Grefve von Fersen, 1lans, enligt 49 § Riksdagsordningen,
ytterligare lagdt på bordet.
Föredrogs å nyo och bifölls Stats-, Bevillnings-,
samt Allmänna Besvärs-och EkonomiUtskottens
den 5 dennes, under N:o
124 afgifna och den 11 derpåföljde e. m. på
bordet lagda Utlåtande, i anledning af gjor
-
3o2
Den 19 Februari i e. ra.
da anmärkningar vid Utskottens under Nio
109 förut meddelade Betänkande om åtgärders
vidtagande till Fårskötselns och Ullproduetionens
Befrämjande i Riket.
Vid förnyad föredragning af Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 9 dennes, under N:o 'jZ, afgifna och
den 11 derpåföljde e. m. på Bordet lagda
Utlåtande i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottens under N:o 5i förut meddelade
Betänkande, rörande väckt fråga om
straffBestämmelser för dem, som genom fylleri
och en oordentlig lefnad förorsakat, att
deras hustrur och Barn falla allmän fattigvård
till last, fann Ilidderskapet och Adeln, att,
enär sistnämnde Betänkande redan blifvit d.
17 sistlidne Augusti e. m. af Ridderskapet och
Adeln Bifallet, Utskottens ifrågavarande Utlåtande
Borde läggas till handlingarne.
Föredrogos å nyo och gillades LagUt- >
skottets följande, den 9 och 16 dennes afgifna
samt den 11 och 17 derpåföljde eftermiddagarne
på Bordet lagde Memorial:
N:o 163, i anledning af Rikets Ständers
serskildta Beslut angående Utskottets Betänkande
N:o 95 och Utlåtande N:o i55,
om ändringar i Kongl. Förordningen den
24 Augusti 1813 emot fylleri och dryckenskap;
— samt
N:o 164, i anledning af RiksStåndens
Den 19 Febrnarii e. m.
3o3
skiljaktiga beslut angående Utskottets Betänkande
N:o 89 och Utlåtande N:o 154»
om indragning af Lagmans- och KämnersRätter
samt serskilta Domstolar m. m.
Till pröfning företogs ExpedilionsUtskottets
den 17 dennes, under N:o 387 aflåtna,
och samma dag e. m. på bordet lagda
Memorial med förfrågan i afseende å Förslag
till föreskriften i och för tryckningen
af Bihanget till RiksStåndens Protocoll vid
blifvande Riksdag.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacobi Med
afseende å den tillbörliga varsamhet och modesti,
som i ExpeditionsUtskotlets ifrågavarande
hemställan framlyser, och hvarpå man
förut under Riksdagen förgäfves sökt finna
något spår hos detta Utskott, serdeles i den
fameusa frågan om tiden för nästa Riksdags
början; vågar jag tillsty^rka , att Expeditionsutskott
må tillåtas inkomma med det ifrågasatta
förslaget.
Herr Brummer, Carl Magnus, hade
inlemnat ett skriftligt anförande, som upplästes,
så lydande:
Vågade jag, i anledning af ExpeditionsUtskottets
Memorial N:o 387, göra Utskottet
en förebråelse, rigtade jag den emot Utskottets
uraktlåtenhet att icke, redan före
ingåendet uti det Utskottet uppdragna Bibangs-Redactions-värfvet,
hafva eftersinnat
3o4
Den 19 Februarii e. m.
oell låtit under öfvervägande komma, huruvida
icke de a:ne nästföregående Riksdagars
erfarenhet vid handen gåfve några nödige
förbättringar uti den från och med 1817
och 18 års Riksdag följde Redactionsmethod,
hvilken endast är en stympad, och i sin
mognad hämmad, frukt af det Redactionsförslag,
som vid nämnde Riksdags början af
någon Ridderskapels och Adelns ledamot afgafs,
men i hufvudsaklige delar avorterade
genom oinogne inkast deremot, hvilkas undanrödjande
genom Ståndsdiscussioner svårligen
kunnat företagas utan en alltför tröttande
trivialitet. — Då det nu först blifvit
fråga om någon ting bättre, än det som hittills
under 3:ne Riksdagar måst hållas till
godo med, vågar jag anhålla, det Utskottet
täcktes tillse, örn icke det bland 1817 och 18
års Riksdagshandlingar befintliga nyssnämnde
ursprungliga Redactionsförslag, i ostympad
helhet, kunde befinnas godt nog, eller
åtminstone något bättre än den hittills antagne
och följde hälften deraf.
Jag anhåller att denna min erindran
måtte få till Utskottet öfverlemnas.
Friherre Cederström} Jacob: I anledning
af den, uti det upplästa anförandet,
emot ExpeditionsUtskottet framställda anmärkning,
att UtskoLlet underlåtit att, innan
redactionen och tryckningen af Bihanget
till innevarande RiksdagsProtocolI börja
-
Den 19 Februarii e. m. 3o5
jades, till RiksStånden inkomma med det
nu ifrågasätta förslaget, hvilket då kunnat
tjena till efterrättelse äfven under denna
Riksdag; får jag erinra, att den värde anmärkaren
förgätit, att Utskottet, vid Riksdagens
början, gjorde en förfrågan hos Rikets
Ständer i detta afseende, hvilken dock
ej uppfyllde ändamålet, i anseende till den
mängd motioner som i ämnet väcktes och
korsade hvarandra. Tili förekommande af
samma förhållande vid blifvande Riksdagar,
har derföre Utskottet begärt, att nu få inkomma
med ifrågavarande förslag, genom
hvilket jag anser Statsverket kunna vinna
en besparing af åtminstone 30,000 R:dr.
Herr von Hartmansdorff, Augast: Jag
erkänner fullkomligt behofvel af ett sådant
förslag, som ExpeditionsUtskottet nu ifrågasatt;
inen jag hemställer, om väl den,
som enligt Grundlagen ej har motionsrätt,
kan få någon sådan, på sin begäran, och
genom Ståndens begifvande för ögonblicket.
ExpeditionsUtskottet äger nu icke rättighet
att väcka motioner; och om, i detta fall, en
sådan rätt kunde Utskottet beviljas ulan frågans
behandling i ConstitutionsUtskottet, och
hvilande lill en annan Riksdag, så skulle på
samma grund Kongl. CommerceCollegium
härstädes, eller hvarje Ståndsperson på landet
eller i städerne kunna begära och erhålla
rättighet att hos RiksStånden frarn62
II. ao
3o6 Den 19 Februarii e. m.
si iilla motioner. För öfrigt är ExpeditionsUtskottet
icke i behof af någon motionsrätt
i denna fråga; ty det är dess Ordförande
och ledamöter öppet att, enhvar i sitt Stånd ,
göra motion om förevarande ämne efter ett
lika circulaire, såsom det tillgått i vissa lånefrågor
under denna Riksdag. Då Liefve
det föredragna Memorialet af Utskottet alldeles
öfverflödigt, likasom det är Grundlagsvidrigt.
Jag anhåller derföre om afslag
å detsamma.
Friherre Cederström: Jag beklagar, att
den siste värde Talaren förblandat motionsrätten
med en simpel förfrågan af ExpeditionsUlskottet.
Utskottet har nu endast hemställt,
om Ständerne vilja hafva en stadgad
ordning i afseende på redactionen och tryckningen
af Riksdagshandlingarne, och om Utskottet
får uppgöra ett förslag härtill. Jag
kan här i korthet uppgifva de hufvudsakligaste
grunder detta förslag skulle innefatta,
nemligen att Bibangen skola tryckas i qvart i
stället för octav, att icke, såsom förr skett,
hvarje Utskott för sig, utan Expeditionsutskott
ensamt, skall besörja såväl utskrifning
af Betänkanderne, sorn deras tryckning;
alt sådane handlingar, sorn Rikets Ständers
JustitiaeOmbudsmans och Revisorers Berättelser,
ej behöfva omtryckas, utan endast
vid tryckningen ett för hillänget tillräckligt
antal exemplar, för hillänget apterade, afdragas,
hvarigenom betydliga kostnader kun
-
Den 19 Februari i e. in. 307
na Statsverket besparas. Vill Ridderskapet
och .Adeln ej hafva desse förbättringar, så är
det säkerligen för Utskottet likgiltigt; ty
uppgörandet abdella förslag ökar blott Utskottets
förut öfverhopade göromål. Men då
Utskottet varit i tillfälle alt inse olägenheterne
af nuvarande förhållande, har Utskottet
ansett det vara sin skyldighet att derå
fästa Rikets Ständers uppmärksamhet och anvisa
medlen att söka afhjelpa desamma.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Otvifvelaktigt
är det ExpedilionsUtskottets åliggande
att besörja tryckningen af Riksdagshandlingarne,
och då måste Utskottet äfven äga
rättighet att hos Riksens Ständer sig förfråga,
huru dermed skall förfaras, hellst Riksdagsordningen
förbehållit alla Utskott utan
undantag att till Stånden inkomma med förfrågningar.
Om 1111 rättigheten att göra förfrågningar
är laglig, så följer deraf klart,
alt rättigheten att gifva svar på förfrågningarlie
är det likaledes. Delta är så mycket ovedersägligare,
som Ständerne för detta ändamål
kunde, om dem så godt syntes, tillsätta
ett serskildt Utskott, eller ock, i enlighet
med 34 § Riksdagsordningen, der det
heter: Vilja Riksens Ständer hellre, än att
tillsätta Jlera Utskott, remittera sådana mål,
som till visst Utskott icke höra, antingen
till Besvärs- och Ekonomiutskottet, eller
till något af de öfriga förut tillsatta Ut
62
H. ao*
3o8
Den 19 Februarii e. m.
shott, vare samma Utskott pligtigt, att med
dess utlåtande, i enlighet med erhållen remiss,
inkomma, remittera frågan till hvilket
annat Utskott som , helst, i händelse Expeditionslltskottets
öfriga göromål icke lemliade
detsamma nog lid öfrig för detta serskildta
göromål. Sorn, efter min öfvertygelse,
ExpeditionsUtskottet rätt förfarit, då
det begärt upplysning om Ståndens önskningar
i förevarande ämne, och jag finnér
förslaget gagnelig!, tillstyrker jag bifall till
Utskottets hemställan.
Herr von Hartmans dorff: Herr Lefren
har uppläst senare delen af 34 § Riksdagsordningen
och åberopat den till stöd för
sin mening. Der står likväl: ”Vilja Rikets
Ständer, heldre än att tillsätta flere Utskott,
remittera sådane mål” &c. Här är således
frågan, då någon motion redan finnes och
skall remitteras; men sådant är ej förhållandet
i förevarande fall. I stället är det
ExpeditionsUtskottet, som frågar, om det
får väcka en motion? men för att bespara
alla vidare omgångar, hemställer jag, om icke
det anförande, ExpeditionsUtskottets Ordförande
nu afgifvit, må anses såsom en motion
i ämnet, samt derföre remitteras till
Utskottets utlåtande; hvaremot det sätt Utskottet
föreslagit för att vinna sitt ändamål
förkastas.
Herr iLefrén : På det Grundlagens strängaste
kraf må uppfyllas, får jag föreslå Herr
Den 19 Febi'u ar ii e. m.
von Hartmansdorff, alt såsom sin egen motion
antaga och framställa Friherre Cederströms
anförande i ämnet; ty hvad Friherren
yttrat har ej egenskap af motion, ulau
afsåg blott Utskottets försvar mot de gjorde
anmärkningarne.
Herr Crusenstolpe: ExpeditionsUtskottels
Ordförande har här uppgifvit, alt Utskottet
är öfverhopadt af göromål. Befarande
att Utskottet möjligen, såsom man brukar
säga, kan taga sig vatten öfver liufvudet,
om det belastar sig med ännu mera arbete,
är jag derföre böjd att återtaga mitt
förra
ifrågavarande hemställan. Jag har dertill
en ännu större anledning deri, att det i alla
fall är för kommande Ständer öppet att efter
behag förordna, om och i hvilken ordning
Riksdagshandlingarne må tryckas. Således
tror jag mig nu böra instämma med Herr
von Hartmansdorff i anhållan om afslag å
Utskottets Memorial.
Friherre Åkerhjelm, Gustef Fredric:
Jag tror någon motion i detta fall icke vara
behöflig. I 49 § Riksdagsordningen står:
”Hvar och en fråga af allmän beskaffenhet,
äfvensom preliminaire hemställanden och
förfrågningar ifrån Utskotten, må genast kunna
afgöras.” Således tror jag icke något hinder
vara, alt nu upptaga och afgöra förevarande
förfrågan af ExpeditionsUtskoltet. Jag
anhåller derföre om proposition på bifall.
3io
Den 19 Februari i e. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla ExpeditionsUtskottets
ifrågavarande Memorial.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken gjorde
proposition till afslag å samma Memorial;
hvilken proposition likaledes med Ja och
Nej besvarades.
Herr vnn Hartmansdorff: Jag skulle
gerna gå Herr Lefrens önskan till mötes, i
fall han kan uppgifva något, som är värdt
att remittera till ExpeditionsUtskottet. Med
ålit förtroende för samma Utskotts Ordförandes
yttrande gaf jag ej så noga akt derpå,
att icke jag tror det tåla att betänka, att antaga
det såsom motion. Snarare anser jag att Herr
Brurnmers anförande kunde såsom sådan anses.
Jag gillar Utskottets omtanka, men vill att
man Grundlagsenligt skall komma till målet.
Friherre Cederström: Jag hade i sanning
ej trott, att Herr von Hartmansdorff,
som vanligen så noga känner Riksdagsärenderne
och Grundlagarne, skulle anse frågan
om Bihangens tryckning vara af allmän beskaffenhet
och böra inom motionstiden väckas.
Den är påtagligen helt och hållet en
RiksStåndens enskildta angelägenhet; följakteligen
kan fråga om förändringar i formen
Den 19 F e b r u a r i i e. ni.
fleraf när som hälst framställas och'afgöras.
Ett misstag af denna art hade jag ej ansett
möjligt af en så vidterfaren Riksdagsman,
som Herr von Hartmansdorff. Men om Ridderskapet
och Adeln behagar förena sig med
honom; så är det för mig likgiltigt. Derigenom
blifver ExpeditionsUtskottet befriadt
från ett ej obetydligt arbete. Man bör
dock fästa Ståndets uppmärksamhet derpå,
att, i brist af nödige föreskrifter, Statsverket
vid nästa Riksdag ånyo blir betungad t
med minst 20,000 R:dr mera i Riksdagskostnad,
än som behöfts om ExpeditionsUtskoltet
får tillfälle att föreslå de för ändamålet
nödige åfgärderne.
Herr von Hartmansdorff: Jag hade i
sanning ej trotl, att en ledamot, som vanligen
så noga gifver akt på hvad sorn härstädes
yttras, skulle tillägga mig uttryck,
som jag aldrig haft. Jag har nemligen aldrig
talat om motionstiden, utan blott sagt,
att ExpeditionsUtskottet ej har någon motionsrätt.
Jag anhåller om proposition på
afslag å Utskottets hemställan.
Friherre Cederström: Jag hoppades slippa
yttra mig vidare i denna sak; men då
en värd ledamot behagat göra skillnad mellan
motionstid och motionsrätt; så anser jag
mig böra hänvisa honom till Grundlagen,
för att erhålla upplysning härom.
Hans Excellence Herr Grefven ock
LandtMarskalken förnyade tvänne gånger
311
Den ig Februnrii c. m.
de nyss framställde propositionerne lill bifall
eller afslag å ExpedilionsUtskoltels förevarande
Memorial; hvarpå åter svarades
med Ja och Nej; I följd hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, att det icke varit för Hans
Excellence möjligt att af dessa svar med
visshet utröna pluralitetens beslut i denna
fråga.
Herr von Hartmansdorff: Om det kan
bidraga till Ridderskapets och Adelns befriande
från vidare sysselsättning med detta
ämne; så vill jag nu göra den motion, att
ExpedilionsUtskottet måtte inkomma med
eli förslag till ett lämpligare och mindre
kostsamt sätt för Riksdags-handlingarnes
tryckning.
Herr Lefrén: Som Grundlagen medgifver,
att en motion får utan bordläggning
remitteras till Utskott, så anhåller jag, att
detta måtte ske med den motion Herr von
Hartmansdorff nu framställt.
Herr Crusenstolpe: Jag instämmer i
denna anhållan, med förutsättning, att proposition
sedermera göres om afslag å ExpeditionsUtskottets
hemställan.
Herr Lefrén: Jag hemställer, om det
icke är lämpligast, att lägga ExpeditionsUtskottets
Memorial till handlingarne.
Grefve Possej Arvidj förenade sig med
Herr Lefren.
Den 19 Februarii e. ra. 3i3
Hans E.rcellence Herr G ref vett, och
LandtMarskalken framslällde ånyo proposition
på bifall till ExpeditionsUtskottets Memorial.
/
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMar skalken hemställde, om
Ridderskapet och Adeln behagade afslå Memorialet.
Ropades åter Ja och Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMar skalken föreslog,
att detta Memorial måtte läggas till
handlingarne; hvilket bifölls.
Friherre Cederström: Jag anhåller att
få anmäla min protest mot det obehöriga
förfarandet, att lägga ett Utskotts förfrågan
till handlingarne.
Herr Crusenstolpe: Jag anhåller, att äfven
Friherre Cedérströms protest måtte läggas
till handlingarne.
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMar skalken härefter framställd
proposition, blef Herr von Hartmansdorflfs
ofvanberörde motion till ExpeditionsUtskottet
remitterad.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Då
Herr von Hartsmansdorffs motion nu blil
-
3i4
Den iy Februarii e. m.
vit remitterad till ExpeditionsUtskottet, anhåller
jag att få bifoga den önskan, att Hillänget
till RiksStåndens Protocoll ej må,
såsom Utskottets Ordförande här föreslagit,
tryckas i Qvart-formnt. Det skulle medföra
lieie olägenheter. Örn grofva stilar dertill
nyttjades, så skulle hillänget blifva alltför
kostbart och voluminöst. Begagnades åter
-» . i O O .
fina stilar, så blefve de långa raderna svårlästare:
och i alla fall blefve häftena alltför
oviga för Riksdagsmännen att hafva med
sig. Är afsigten härmed alt förekomma
dubbel tryckning af åtskillige handlingar,
såsom Rikets Ständers Revisorers och JuslitiaeOmbudsmans
Berättelser, så kan detta ändamål
ändå vinnas endast derigenom, att
alla dylika handlingar genast tryckas in
8:vo, och i tillräckligt stor upplaga. Jag
tillstyrker derföre bibehållande af Octavformatet.
Herr von Troil, Emil: Då det nu är
så långt lidet på Riksdagen, anser jag mig
böra hemställa om åläggande för ExpeditionsUtskottet,
att inom 8 dagar efter delfåendet
af denna motion, till RiksStånden
inkomma med svar derå.
Friherre Cederström: Jag hemställer,
om det väl går an, att gifva en sådan föreskrift
åt ett. Utskott, som är sysselsatt
med expedierande af Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse!’ till Kongl. Maj:t, så
Den 19 Februarii e. m.
3i5
framt man ej vill befria Utskottet från denna
senare befattning.
Herr von Troil: Då ExpeditionsUtskottet
redan oombedt sysselsatt sig med
ifrågavarande ämne, bör man kunna vänta,
att det med ännu mera nit oell skyndsamhet
vill behandla saken, då ett RiksSlånd
ålägger sådant. Jag skulle derföre tro en
viss tids föreläggande vara ganska nyttig;
helst annars kan hända, att Utskottet icke
före Riksdagens slut afgifver det ifrågasatte
förslaget.
Herr Crusenstolpe: Jag förenar mig
desto heldre med Herr von Troil, som jag
förmodar, att Utskottet redan varit betänkt
på sjelfva förslaget, innan Utskottet aflät
sin hemställan i ämnet, hvilken i annat fall
varit fotad på alltför klena fotter. Dessutom
anhåller jag, att den discussion, som i saken
här ägt rum, måtte hel och hållen få
åtfölja remissen till Utskottet, till nyttig
ledning, som jag förmodar, för dess förestående
arbete.
Hans Excel lauce Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition, att de
utaf åtskillige Ledamöter i förevarande ämne
nu afgifne yttranden måtte få åtfölja den
beslutade remissen af Herr von Hartmansdorffs
motion till ExpeditionsUtskottet.
Bifölls.
3i6
Den i g Februarii e. m.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och
derskapet och Adeln instämde i Herr von
Troils och Herr Crusenstolpes förslag, att
Expeditionsutskott^ skulle anmodas att innom
Åtta dagar efter erhållen del af nyssnämnde
remiss, med utlåtande deröfver till
Ridderskapet och Adeln inkomma; hvilket
med Ja hesvarades.
Då nu å nyo föredrogs BevillningsUtskottets
den io dennes under N:o 6g aflat—
lia och den 12 derpåföljde på hordet lagda
Memorial, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottets under N:o 62 förut
meddelade Betänkande med förslag till reglementariska
föreskrifter i afseende på hränvinsskatts
utgörande efter tillverkningen,
fann Ridderskapet och Adeln, att, enär
sistnämnde Betänkande redan blifvit, den 1
dennes f. m., af Ridderskapet och Adeln
bifallet, Utskottets ifrågavarande Memorial
borde läggas lill handlingarne.
Företogs till pröfning BancoUtskottets
den g dennes, under N:o 113, aflåtua och
den i5 derpåföljde e. 111. på bordet lagda
Memorial med hemställan angående ersättning
i anslagsväg för den förlust, som kommer
att drabba de i BaucoReglementet af
år 1823 uppräknade åtskillige Akademier,
Den 19 Februarii e. m. 317
Collegier och allmänna Inrättningar, genom
bestämmande af 128 skillingars pris för det
silfvermynt, som , i utbyte mot Bancosedlar,
dem tillliandahålles.
Grefve Gyldenstolpe, Anton Gabriel:
.Tåg har ej något att invända mot Utskottets
hemställan om ersättning till Akademierne;
men jag finnér dock deri en obestämdhet,
som föranlåter mig att begära återremiss
lill Utskottet. Det är nemligen icke af Utskottet
uppgifvit, hvarifrån ersättningsmedlen
skola tagas; och derförulan gagnar Betänkandets
bifallande till ingenting; ty Akademierne
blifva då utan den beviljade ersättningen,
i brist af medel. Jag önskar
derföre, att Utskottet måtte, i följd af återremiss,
bestämma, att ersättningen skall utgå
af Bankens behållna räntevinst, såsom
jag förmodar Utskottets mening hafva varit,
eller ock hvarifrån han i annat fall skall
tagas.
Herr von Hartmansdorff'August:
Jemte det jag instämmer i Grefve Gyldenstolpes
anmärkning, anhåller jag, att Utskottet
malte bestämma, huru stort belopp af ersättningssumman
bör tillkomma hvardera Akademien.
Äfven den ringaste anslagssumma
från StatsYerket bestämma Rikets Ständer
till ziffran. Att göra likaledes med anslagen
från Banken synes följaktligen vara i
sin ordning.
318
Den jg Februarii e. m.
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskaJken framstälcl proposition,
blef Banko-Utskottets berörde Memorial
till Utskottet återremitteradt.
Å nyo föredrogs Banko-Utskottets den
q dennes aflåtne och den i5 derpåföljde
eftermiddagen på bordet lagde memorial N:o
t 14 med förslag om bestämmande af en viss
tid, inom hvars förlopp alla af Banken
på daler kopparmynt utgifna sedlar böra
vara derstädes till inlösen aflemnade.
Friherre Cederström_, Jacob: Jag kan
ej gilla förslaget att bestämma praescriptionstid
för invexling af Bankens sedlar å daler
kopparmynt. Det skulle tillskynda dem en
orättvis förlust, som af okunnighet behöllo
dylike sedlar utöfver tiden. Olägenhelerne
för Banken af sedlarnes utelöpande, såsom
hittills, synes mig ej häremot svarande. De
tyckas mig ingalunda innebära tillräckligt
skäl för den projeclérade praescriptionstidens
fastställande, helst jag tror, att en sådan
åtgärd kunde föranleda misstroende för Bankens
sedlar i allmänhet. Jag anser det derföre
vara bäst, att i detta fall förblifva vid
det gamla.
Herr Hjerta., Gastaf: Prasscriptions
tids
bestämmande för inlösen af Bankens
utelöpande sedlar är ej något nytt, ulan
Den ig Februarii e. ra. 3rg
liar förut vid flere lider varit brukligt äfven
i Sverige. Att Banken lider en betydlig
olägenhet af närvarande förhållande med
ifrågavarande sedlar är klart, när man känner,
att 800 ä 1000 folianter måste förvaras
i Banken, så länge böekerne öfver
detta sedelmynt ej kunna afslutas. Desse
upptaga stort utrymme, som behöfves och
kunde bättre användas, när, efter praescriptionstidens
slut, de bristande sedlarne finge
afskrifvas och folianterne icke vidare vore
beböflige. En god ordning vore en icke
obetydlig vinst af en sådan pfaescription;
och Sedelinnehafvarnes rätt och säkerhet
kan ej sägas blifva derigenom förnärmad,
helst om tiden bestämdes till i5 år, så att
sedlarne skulle emottagas 5 år i uppbörd
och 10 år derefter i Banken, räknadt från
praescriptionens allmänna kungörande, men
derefter icke mera vara såsom mynt gällande,
Jag skulle till och med anse det vara
nödigt, att, efter vissa tider, dylik åtgärd
vidtoges med Bankens äldre sedlar af högre
valeur, hvilket skulle bereda säkerhet
oell controll för Banken. Så går det till
i andra länder, såsom till exempel i Preussen.
Jag kan derföre ej annat än understödja
Utskottets förslag.
Friherre Cederström: Sedar 174o-ta
let
hafva de ifrågavarande sedlarne varit i
omlopp i Sverige, och först nu är praescriptionstid
för deni ifrågasatt. Följakteligen
3ao
Den 19 F e b r u a r i i e. m.
äro Innehafvarne ej beredde på alt i bast
presentera dem till inlösen, eller i annat
fall vara förlnstige deras myntvärde. Låt
vara, att Banken kunde hafva någon fördel
af en prasscription i delta fall; man bör likväl
mera afse allmänhetens fördel, och den
är, att icke genom dylika stadganden beröfvas
sin egendom. Jag afstyrker bifall å
detta förslag, såsom i min tanka ganska
otillbörligt och förnärmande äganderätten.
Herr von Hartmansdorff', August:
Jemte det jag instämmer uti Herr Hjertås
yttrande i denna fråga, får jag fästa uppmärksamheten
derpå, att sedlarne, som varit
i omlopp sedan 1720-talet, upphörde att
utgifvas och påbjödos lill inlösen efter 1776
års realisation, således för nära sextio år
sedan. Denna praescriptionstid för deras
inlösande synes mig tillräckligt lång; och
då Utskottets förslag utsträcker den ännu
vidare, under flere år; så tillstyrker jag
bifall dertill, öfvertygad att enskilta ej
skola deraf tillskyndas någon förlust; men
Banken deremot vinna betydligt i afseende
på ordning och controll.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition på bifall
till Banko-Utskottets ifrågavarande Memorial;
hvilken proposition med Ja besvarades.
Vid
Den ig Februarii e. m.
321
Vid förnyad föredragning hiföllos BankoUtskottets
följande, den 9 och 12 dennes
aflåtna samt den i5 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde memorial:
N:o ii5, angående brandförsäkring för
de bus i städerne utom Stockholm, hvilka,
vid ny, af BankoIJtskottet föreslagen, utlåning
utaf ingående capital-afbetalningar
emot pant af fastighet, kunna komma alt
i Banken belånas;
N:o 116, angående afskrifning utaf
upplupen ränta å den capitalskuld, hvarföre
Majoren Friherre C. W. Gripensl jerna
hos Banko-DiscontVerket häftar;
N:o 122, angående någon förhöjning i
den, för kostnaderne i afseende på nödvändiga
resor, liitlils anslagna ersättning åt den
Ledamot bland Banko-Fullmäktige, som
har det speciella inseendet öfver Tumba
Pappersbruk, samt förbättring uti nuvarande
Förvaltarens vid samma Bruk lönevilkor.
Föredrogs ånyo och bifölls BevillningsLag-
samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den g dennes, under N:o 33,
afgifne och den 1 1 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande, angående
väckt fråga, huruvida tilltal må äga rum
för öfverproduction af bränvin.
62 H.
21
322
Den ig Fe bru år ii e. in.
Vid förnyad föredragning af Stals- Bevillnings-
Banko- Lag- samt Allmänna Besvärs-
och EkononiiUtskottens elen 3o dennes,
under N:o 127, afgifna och den i5
derpå följde eftermiddagen på bordet lagda
Utlåtande i anledning af återremiss å Utskottens
under N:o 89 förut meddelade Betänkande
angående väckt förslag till grunder
för ett förändradt Statshushållnings- och
Beska ttni ngs-system, farin Ridderskapet och
Adelil, att, enär sistnämnde Betänkande
redan blifvit, den 1 i November eftermiddagen
sistlidet år, af Ridderskapet och
Adeln bifallet, Utskottens ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till handlingarne.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats-Utskottets
den i3 dennes under N:o 4°4 a^_
låtna och den 17 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagda Memorial, angående gratification
åt StatsCommissarien Westerstrand,
jemte arfvoden för andra hos Utskotten biträdande
personer.
Justerades följande
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 19 Februarii i83o.
S. D. Sedan, uppå derom gjord framställning,
Högloflige Ridderskapet och Adeln
I
Den 19 Februari i c. in. 523
i förmiddagens plenum förklarat Herr Dalmans,
Lars Johan, i anledning af ConstitutionsUtskollets
Memorial med förslag; till
_ O
ändringar i Tryckfrihets-Förordningen och
ny Redaction af denna Grundlag, till Ridderskapets
och Adelns Protocoll för den
25 sistlidne Januarii förmiddagen afgifne
skrifteliga anförande böra, såsom anstöleligt,
jemlikt 3i § 3 momentet Riddarhusordningen,
utur Ridderskapets och Adelns
nämnde Protocoll uteslutas. Så fann Ridderskapet
och Adeln nu för godt förordna,
att ett Protocolls-uldrag, innefattande Ståndets
ifrågavarande beslut, skulle uLi någon
af de allmänna lulningarne införas. Ut
Supra»
Upplästes följande, från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Frun StatsUtskotlet.
Af den i3 dennes:
N:o 4o°. I anledning af erhållen ålerremiss
på några af Utskotten afgifna Betänkanden.
K:o 4oi» I frågan om grunders uppgörande
för regleringen af Ilof-Slats Pensioner.
IS’:o 402. I anledning af skiljaktiga beslut
inom RiksStånden i fråga om fördelningen
af det mindre Creditivet, till de
dermed åsyftade ändamål.
3a4
Den 19 Februarii e. nj.
N:o 4o3. Om verkställd granskning af
ChartceSigillatas-Contorets Räkenskaper för år
1826.
Af den 16 dennes:
N:o 4^5. I frågan om nedsättning af
arrendet för Skellnora Kungsgård.
Från Bevillnings- Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotten:
Af den i4 dennes:
N:o 36. Med förslag till jemkning af
respective RiksStåndens skiljaktiga beslut i
anledning af Utskottens Utlåtande N:o 3o,
rörande gjorde anmärkningar vid Betänkandet
]N:o 18 angående väckte motioner i afseende
på Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning
emot oloflig införsel eller utförsel af varor,
af den 23 Junii 1825.
Frun BancoUtskottet:
Af den 11 dennes:
N:o 119. Med förslag till föreskrifter
att inflyta i det blifvande Banko-Reglementet,
angående Bankens förhållanden till Staten
och vissa allmänna Inrättningar, under
tidrymden emellan denna och nästkommande
Riksdag.
Frän Lagutskottet:
Af den 16 dennes:
N:o i65. I anledning af gjord hemställan,
om anmodan till Lagutskottet att
Den ig Februarii e. ro. 325
till RiksStånclen inberätta, huru den, i Utskottens
Betänkande N:o 58 och io3, upptagna
fråga, om ändring i i 8 och 19 §§
af lntecknings-lagen blifvit afgjord, ra. m.
Lades på bordet.
Upplästes och lades på bordet ett från
Välloflige BorgareStåndet ankommet utdrag
af dess Protocoll för den 18 dennes, innehållande
Ståndets inbjudning till de öfrige
Stånden att instämma i det af BorgareStåndet
samma dag fattade beslut i anledning
af BankoUtskottets Utlåtande N:o 117 öfver
återremiss af Utskottets memorial N:o
90 med förslag till förändringar af Bankens
sedlar, till deras valeurer, text, format
rn. m., garantierne emot missbruk och förfalskningar
samt ordningen inom Banken
för olika sedelsorters utbyte och förvexling.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
