# ID: svediakorp-gov418
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 67,087
# sentences: 2,156
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
bos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828, 1829 och 1850.
Sextioiuleförsta Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckte hos Johan Hörberg > i836.
Fredagen d. 5 Februarii r83o.
Plenum klockan lialf till io Förmiddagen.
Föredrogs ånyo RiddarhusUtskottets, den
i i sistlidne Januarii afgifne, samt den 18
i samma månad eftermiddagen på bordet
lagde memorial, med förslag till Reglemente
för de så kallade NäringsStipendierne.
usta Punkten.
Bifölls.
2:eira Punkten.
Herr von Hartmansdorff\ August: Jag
tillstyrker det tillägg, att när de sökandes
omständigheter för öfrigt äro lika, böra
högre kunskaper gifva företräde. Om
Ridderskapet och Adeln deri instämmer,
torde redactionen derom kunna bestämdare
uppgöras i RiddarhusUtskottet, utan återremiss
af hufvudsaken.
Herr Bråkén1ijelrris Pehr Reinhold: På
det af den siste Talaren föreslagne tillägg
vill jag ingå, så vidt dermed bestämmes
sådana kunskaper, sorn för näringsyrken i
6i H. i *
4
Den 5 Fe b ruari i f. in.
allmänhet blifva användbara. I annat fall
kunde det Ilända, att en sökande anmälde
sig, hvilken möjligen kunde läsa arabiska
och hebreiska, och på sådan grund tog
företrädet från en annan skickligare.
Herr von Hartmansdorff: Jag har icke
eller menat andra kunskaper. Derföre
kunde man ju säga, att ett högre mått af
de erforderliga kunskaperne skulle gifva företräde.
Hans Excellence Herr Grefven ock
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade gilla 2:dra punkten
af Utskottets Memorial, under iakttagande
deraf, att, på sätt Herr von Hartmansdorff
föreslagit, följande tillägg vid
slutet af punkten skulle äga rum: när alla
andra omständigheter äro lika., bör ett högre
mått af de erforderliga kunskaperna
gifva företräde.
Ropades Ja.
3:dje och 4'-de Punkterna.
Dessa tvänne Punkter biföllos.
5:te Punkten.
Herr von Hartmansdorff: Om man
icke bestämmer, närmare än Utskottet gjort,
det mått af kunskaper, som erfordras, fälman
från Prester på landet, och äfven i
städerna, betyg, hvilka alldeles icke äro
Den 5 Februari i f. m.
5
med hvarannan jemförliga, öfverdrifterna å
någondera sidan oberäknade. Man finner
ju dagligen, att ett aprobatur i Upsala betyder,
i vissa vetenskaper, mera än i Lund,
och tvärtom i andra. Likväl finnes någon
öfverensstämmelse dem emellan, hvilket icke
är händelsen med enskilta Lärares betyg.
Jag anser derföre säkrast vara, att Ridderskapet
och Adeln beslutar, det samma kunskapsfordringar
skola äga rum för dessa stipendier,
som för en Student-examen, med
undantag af de gamla och nya främmande
språken. Detta kunskapsmått är, då man
undantager de gamla språken, visserligen
icke stort; men om Kongl. Majit godkänner
det nya förslaget till Student-examen,
hvilket LäroverksCommitleen ingifvit, så
innefattar det något mer, ehuru icke utöfver,
hvad något hvar bör kunna åstadkomma.
Grefve Gyldenstolpe 3 Anton Gabriel:
Just derföre, att Student-examen ingenting
betyder, skulle jag anse nödigt att bestämdt
utsätta hvilka kunskaper erfordrades. Hvad
som framdeles kommer att införas är obestämdt,
och det kunde afskräcka hvar och
en , då han icke vet hvad han ovilkorligen
skall kunna. Dessutom vore det obilligt
att af näringsstipendiaterna fordra större
kunskaper, än af andra RiddarhusStipendiater,
utan endast samma kunskaper, med
tillägg af litet mathematik. Om Ridder
-
6
Den 5 Februarii f. m.
skåpet och Adeln gär in på Herr von Harlmansdorffs
anmärkning, anser jag att lika
mycket bör utsättas för de andra Riddarhus-stipendiaterna;
men då ett ännu okändt
stadgande är något bra obestämdt, skulle
jag anse klokare att gå in på Utskottets
förslag. Om Herr von Hartmansdorff vill
hafva någon modification deruti, önskar jag
lian ville utsätta hvilka prof, som skulle
stadgas.
Herr Lefrén > Johan Pehr: Grefve
Gyldenstolpe har förgätit, att ingen får Riddarhus-stipendium,
som icke är student,
och således tagit student-examen. Herr von
Hartmansdorff har således föreslagit en
mindre fordran, än hvad som hittills varit
bestämdt för öfriga stipendiater, och derifrån
undantagit gamla och nya främmande
språk. Ridderskapet och Adeln lär icke
vilja, att de ynglingar, hvilka ingå i Näringarne,
skola blifva rutinierer, som blott
lära sig handtverk, utan något ändamål
att drifva dem till högre ståndpunkt. Är
detta ändamålet, så är ock Herr von Harlmansdorffs
fordran ganska måttlig. Hvad
åter det obestämda beträffar, som Grefve
Gyldenstolpe förmenar ligga i uttrycket:
framdelesj så är det dock så till vida bestämdt,
att man har reda på hvad som för
hvarje gren fordras. Jag tror att betydlig
skada deraf uppkommer, att man stympar
fordringar, i stället alt laga de allmänna
Den 5 F e b r u a r i i f. m.
7
bestämmelser till grund, som gälla vid våra
läroverk.
Herr von Hartmansdorff: Jag är så
fullständigt förekommen af Hr Lefreåi, alt
jag allenast anhåller att ånyo få underställa
Herr Grefven och LandtMarskalken det
redactionsförslag jag nyss gjorde.
Herr Bråkenhjelm: Med Herr von Hartmansdorff
skulle jag instämma, om det vore
bestämdt hvilka fordringar nu gälla för
Studentexamen. Men jag har sjelf varit
vittne till att den ene blifvit student på
några rader fransyska, en annan på en proposition
i Euclides o. s. v. Den större eller
mindre strängheten härvid beror helt
och hållet på Decanus. Mig vellerligen är
härom, genom lag, ingenting noga bestämdt.
Jag hemställer, om det icke skulle gå an
att förena åsiglerna derigenom, att man,
med undantag af de gamla och de moderna
språken, utsatte samma kunskapsgrader,
som UppfostringsCommiltéen föreslagit för
den blifvande studentexamen. Jag tar mig
således friheten att till Hr von Hartmansdorff
hemställa, om lian icke behagade
göra denna jemkning i sitt förslag.
Herr Riben, Carl Willielm: Jag delar
Herr von Harlmansdorffs och Herr Lefi ens
tanka, och lill de öfrige värde Talarnu
skall jag utbe mig få erinra, att Utskot
-
8
Den 5 Februarii f. m.
tets förslag visserligen innefattar en obe',
stämdbet. Der står nemligen, att de sökande
skola kunna geografi och historie,
men icke huru långt de skola vara komne
i dessa vetenskaper. Det finnes mången,
som vid 12 år kunnat ganska mycket häruti,
men huruvida ej något mera fordras,
har Utskottet icke ådagalagt. Jag tror, alt
vid valet emellan dessa obestämdheter, Herr
von Hartmansdorffs förslag likväl är det
minst obestämda.
Herr von Hartmansdorff: Om jag hade
SkolOrdningen här, skulle jag uppläsa
hela förteckningen på hvad, som fordras
till Studentexamen; men en hvar kan finna
det, när han behagar. Jag har ingenting
emot att antaga Herr Bråkenhjelms
förslag, om Ridderskapet och Adeln blott
täcktes tillägga ordet framdeles, emedan
man eljest måste vid hvarje tillfälle Studentexamen
förändras, derefter rätta föreskrifterna
om Stipendierna, på det att stipendiaterna
alltid måtte hålla steg med tidens
framskridande.
Gref ve Gyldenstolpe: För att möta den
invändning Herr Lefren gjort, skulle det
måhända vara nog att ur Riddarhus-Författningarna
uppläsa hvad som nu erfordras
för att erhålla Riddarhus-Stipendium,
Dertill hörer först och främst att vara inskrifven
såsom Student, hvilket man kan
Den 5 Februarii f. tn.
9
vara utan att hafva tagit examen. När icke
större kunskaper, än de Utskottet föreslagit,
dertill fordras, vet jag icke hvarföre
att högre mått skall hegäras till Närings-Stipendierfia,
af personer, hvilka egna
sig åt ett visst yrke, och icke till Statens
tjenst. Man kan vara bildad utan att
hafva genomgått de studier, som erfordras
enligt Läroverks-Comittens förslag. Hvad
för öfrigt Herr von Hartmansdorffs anmärkning
beträffar, så skulle det vara mig fullkomligen
likgiltigt, om den af Ridderskapet
och Adeln antages eller ej; men jag
tror likväl, att man i nuvarande fall borde
afvakta en kommande tid, till dess
man får se hvad verkan den närvarande
föreskriften kan hafva på antalet af sökande.
Herr Bråkenhjelm'. Obestämdheten ligger
efter min tanka lika mycket i Herr von
Hartmansdorffs, som i Utskottets förslag, i
fall man icke tillika utsätter enligt hvilken
norm Student-examen skall tagas. Det har
handt, att barn af 8 till io år tagit Student-examen
i Upsala, och säkert finnes
der ett par hundrade, som aj fyllt i4 år.
Herr Cederschjöld: Det vore visst önskligt,
alt de, hvilka ingå i näringarne, innehade
den största allmänna bildning; men
det torde dock vara betänkligt att sträcka
fordringarna alltför långt. Den nuvarande
IO
Den 5 F c b r u a r i i f. in.
Student-eXamen är så olika, att några decani
examinera endast i Latin, och andre
Idoli i Malhematik o. s. v. Det hasla
synes mig vara att stadga, att den sökande
skall hafva någon humanistisk underbyggnad,
och att bestämda bevis deröfver skola
ingifvas, hvarefter den skickligaste får
företräde. Hvad en framtida bestämmelse
af Student-examen beträffar, så får jag erinra,
alt detta Reglemente gäller blott till
nästa Riksdag, hvarförinnau någon förordning
rörande Student-examen icke kan utkomma,
emedan Konungen sagt, alt han
vill låta saken hvila. Derföre synes icke
vara någon våda uti att antaga Utskottets
förslag, endast med den skillnad, att i betygen
bestämdt utsattes, hvilka kunskapsdelar
den sökande har inhämtat, och huru
långt han hunnit deruti.
Herr Lefrén: Grefve Gyldenstolpe har
sagt, att man blott behöfver vara inskrifven
till Student för att få söka Riddarhus-Stipendium.
Häruti är dock något misstag,
emedan inga såkallade cautions-Studenter
lära kunna få dessa Stipendier. För öfrigt
skulle jag. anse att man icke ens borde undantaga
från en examen de moderna språken,
genom hvilkas kännedom den blifvande
slöjdeidkaren blir i tillfälle att ur utländska
Journaler inhämta, hvad som hörer lill
»nelion, helst meningen lärer vara, icke
blott all få handtverkare, utan alt kunna
Den 5 F e b r u a r i i f. m.
åstadkomma en större bildning inom dessa
yrken.
Herr von Hartmansdorff': Det som
blifvit yttrad t om Student-examens undergående
vid 8 å 10 års ålder torde man finna
icke höra bit, då det är föreskrifvit alt
Riddarhus-Stipendierna först kunna erhållas
efter fyllda 16 år. Jag skulle gerna instämma
med Herr Lefren i de moderna språkens
fordrande; men jag vågar tro, alt om
mitt förslag antages, skola dessa språk göra
sig sjelfva gällande, utan att man genom
deras bestämda äskande väcker några
farhågor för öfverdrifna anspråk.
Herr Hjerta j Lars: Ehuru ämnet i detta,
likasom vid alla de fall, då det Höglofliga
RiddarhusUtskottets Ledamöter komma
i tillfälle att yttra sig, erhållit en, till
och med utöfver behofvet fullständig utveckling;
likväl och då Höglofliga Ridderskapet
och Adeln icke aktat för ringa, att,
för denna underordnade angelägenhet, redan
uppoffra 2 timmar, utbeder jag mig alt
äfven få lägga min röst till den mening
Herr Cederschjöld nyss yttrat. Att fordringarna
på kunskaper, äfven af dem som
taga Student-examen, äro högst obestämda,
torde Herr Grefve Gyldenstolpe möjligen
sjelf medge, i fall det tillätes mig erinra
Herr Grefven om ett, från Herr Grefvcns
person icke så aflägset exempel, hvilket inträffade
och sedan ofta som anekdot cite
-
12
Den 5 F e b r u a r i i f. m.
rades under min såkallade Upsala-tid, nemligen
af en ung Studiosus, som med mycken
utmärkelse tog sin examen, sittande i
Professorns knä.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalkenhemsUkiåQ, om Ridderskapet
och Adeln behagade antaga den af Utskottet
föreslagna 5:te punkten.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellance hemstälde om Ståndet
behagade antaga Herr von Hartmausdorffs
i afseende på 5:te punkten framställde
förslag.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hans Excellence hemställde derefter,
om Ståndet behagade antaga Herr Cederschjölds
i afseende på samma punkt gjorde
förslag.
Ropades likaledes Ja och Nej.
Herr Lefre'n: Det af Herr Cederschjöld
omnämnda vilkor måste följas ehvad föreskrift
Ridderskapet och Adeln stadgar, och
utesluter således ingalunda hvad jag föreslagit
till förbättring af Herr von Hartmansdorffs
anmärkning.
Herr Cederschjöld: Om min mening
bifalles, är det klart, att i betygen måste
specificeras huru långt den sökande huli
-
Den 5 Februari i f. m.
13
nit i hvarje kunskapsgren, då clet sedan
beror på Directionen att afgöra hvilken af
de sökande som äger företrädet.
Herr von Hartmansdorff: Ridderskapet
och Adeln har redan beslutat, att den
sökande, som äger de största kunskaperna,
skall hafva Stipendium. Men nu är frågan
att utsätta ett minimum af kunskaper, utom
hvilka ingen sökande blifver behörig till
täflan med de öfriga. Det är obestämdheten
i detta belopp jag ville undanrödja,
genom åberopande af Student-examen, den
hvarje Prest på landet, eller åtminstone
hvarje Skollärare i närmaste Stad känner,
emedan den står utsatt i Skol-Ordningen.
Herr Cederschjöld: Enligt den siste .
värde Talarens förutsättning skulle sådane
sökande jemväl vara berättigade, som endast
kunde något Latin, en gammal Theologisk
Lärobok, och Plenniugs Logica,
ehuru föga nyttiga dessa saker äro i allmänna
lefvernet.
Herr von Hartmansdorff: När de gamla
språken äro undantagna, så examineras
ju icke uti Latinen? Hvad Logiken beträffar,
så torde den ej vara onyttig, i synnerhet
om dessa Ridderskapets och Adelns
söner komma att uppträda på detta rum.
Herr Cederschjöld: Min mening är icke
att bestrida nyttan af de vanliga Skol
-
Den 5 Februari i e. m.
studierna för vetenskapsman; men då man
icke har andra skolböcker, än dem, som
längesedan äro föråldrade, torde det vara
betänkligt föreskrifva, att de som söka närings-Stipendier,
skola behöfva tråka igenom
dem.
Herr Lefrén: Jag befinner mig i en
besynnerlig ställning alt här nödgas försvara
de allmänna Läroverken, då jag likväl
hittills ansetts nog sträng emot dem.
De gifva emellertid de kunskaper, hvilka
för tiden stå alt få i landet, och man måste
antaga detta mått. För 200 är sedan
fordrades icke mer af en Kyrkoherde, än
livad man nu begär af en renskrifvare i
ett Collegium. Således, om man antager
såsom ett minimum, hvad som erfordras
för Student-examen, så finnes dermed iakttagit
hvad man önskar, nemligen att sjelfva
måttet af kunskaperna blir bestämdt.
Herr von Hartmansdorff: Jag vill blott
tillägga den anmärkningen, alt inga bestämda
lärocourser behöfva utsättas.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken förnyade sin proposition
till antagande af 5:te punkten af Utskottets
förslag.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence gjorde derefter pro
-
Den 5 Februari i f. ni.
position lill antagande af Herr von Hart?
mansdorffs förslag.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr von Hartmansdorff förklarade,
att om ej hans förslag af Ridderskapet och
Adeln bifölles, han fann sig föranlåten att
begära votering.
Herr Cederschjöld: Jag vill icke söka
lägga något hinder i vägen för Ridderskapet
och Adeln att bifalla den yrkade förändringen;
men får blott erindra, att jag
tror kunskapsgraden blifva ganska obestämd,
när man från examen undantager de döda
språken, emedan just dessa vanligen utgöra
hufvudsaken i Student-examen.
Grefve Gyldenstolpe: Jag har visserligen
yrkat bifall till Utskottets förslag; men
då Herr von Hartmansdorff hotat med votering,
skall visst icke genom mitt förvållande
Ridderskapets och Adelns tid onödigtvis
upptagas, oaktadt min mening är,
att Ridderskapet och Adeln icke har något
skäl att afslå Utskottets förslag.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LändtMarskalken framställd
proposition biföll Ridd. och Adeln den förevarande
5:te punkten, med den af Herr von
Hartmansdorff yrkade redactions-förändring.
Den 5 Febr ilar ii f. m.
6:te y.de och 8:dc punkternc.
lii fö 11 os.
g:de punkten.
Herr von Hartmansdorff: Man har icke
utsatt hvarest dessa kunskaper skola inhemtas.
Vi hafva dock tvenne anstalter,
af hvilka man kan göra anspråk att deskola
meddela vettenskapliga insigter i dessa
yrken, nemi. Bergs-skolan i Fahlun och
Technologiska Institutet härstädes. Jag hemställer
då, om icke dessa begge läroanstalter
böra nämnas i föreskriften.
Grefve Gyldenstolpe: Jag skulle anse
det alltför ensidigt om man blott utsatte
dessa två ställen såsom dem, hvarest Stipendiaten
bör inhämta sina kunskaper. Jag
tror också icke att detta behöfver utsättas,
om sådant får bero på Directionens bedömmande,
i synnerhet som ett dylikt bestämmande
skulle utestänga möjligheten att
på andra ställen fullkomna sig i ett yrke.
Friherre Boye, Fredrik: Mig synes,
för ändamålets vinnande, nödvändigt alt
utsätta, det kunskaperna böra inhemtas på
ett bestämdt ställe. Väl torde det vara
nog inskränkt att i detta fall nämna Bergsskolati
eller Technologiska Institutet; men
om icke något bestämdt utsattes, torde någon
-
De n 5 F c b r u a r i i f. m.
>7
gon tro, att hail uppfyllt hvad som fordras,
blott han blir skomakare i någon småstad,
och skaffar sig betyg af en mästare derstädes.
Grefve Gyldenstolpe: I fall inga andra
skäl linnas, hemställer jag till Friherre
Boye sjelf, om han, såsom Ledamot af
Riddarhus-Directionen, skulle vilja lemna ett
närings-stipendium åt en skomakaregesäll
eller lärpojke. För öfrigt gör en annan
omständighet, att jag icke kan gå in på
att man nyttjar ordet läroanstalter, ty jag
får citera Motala Verkstad såsom ett ställe,
der man arbetar förträffligt i jern och träd,
och jag vet likväl icke alt den fått namn
af läroanstalt.
Herr von Hartmansdorff: Jag erinrar
mig äfven alt en handels-skola finnes i Götheborg;
om man utsätter, att undervisningen
skall ske vid en af dessa tre läroanstalter,
så gifver man derigenom tillkänna,
att Stipendierna icke äro ämnade åt blotta
handtverkare i Småstäderna utan underbyggnad.
Grefve Gyldenstolpe: Jag vet ej hvarföre
ej en handtverkare i en småstad skall
kunna drifva mycken större Fabriksrörelse
än i en större. Herr von Hartmansdorff
har nu nyligen erindrat sig handcls-skolau x
Cn H, a
i8 Den 5 Februarii f. m.
Götheborg. Oin Herr von Hartmansdorff
dröjer en liten stund till, så torde han
hitta på ännu en anstalt, hvilket visar huru
otillräckliga dessa bestämningar äro. Jag
tror således, att Utskottets Memorial uppfyller
ändamålet, och att man icke behofver
sätta i fråga om kunskaperna blifvit
inhämtade hos skräddare eller skomakare.
Hans E.xcellence Herr Grefven och
Landt Mar ska/ken hemställde, om Ståndet
behagade instämma i Herr von Harlmansdorffs
framställning rörande 9:de punkten.
Ropades Ja och Nej.
Herr von Hartmansdorff: Om man insätter
orden: eller andra dylika läroanstalter,
så är ju Grefve Gyldenslolpes önskan
uppfylld.
Grefve Gyldenstolpe: Herr von Hartmansdorff
lärer icke kunna påstå, alt Motala
Verkstad är någon läroanstalt, och jag
hemställer örn , i fullkomlig och god tillverkning,
andra dylika inrättningar kunna mäta
sig med den.
Herr Lefren; Det är ju meningen alt
bilda dessa personer till anförare för näringarna,
och icke till närings-idkare, hvilka
blott föda sig sjelfve. Således måste de
kunskaper som erfordras, vara både theoretiska
och praktiska. Jag tror således att
Den 5 Febr ii nr ii f. m. 19
det vore i full conseqvens med livad Herr
von Hartmansdorff yttrat, utan att utesluta
någon gagnelig inrättning, om man begagnade
uttrycket: dylika anstalter.
Herr Crusenstolpe: Herr von Hartmansdorff
har talat om Handels-Institutet i Götheborg,
Grefve Gyldenstolpe om Motala
Verkstad. Om denne sednare nämnes i
redactionen, kom man kanske lättast från
saken.
Herr von Hartmansdorff: För att göra
slut på discussionen, tillstyrker jag hvad
Herr Lefren föreslagit.
Grefve Gyldenstolpe: Att jag citerat
Motala Verkstad hoppas jag ingen skall
misstycka, då det endast bevisar alt jag
sätter ett stort värde derpå. Vill Ridderskapet
och Adeln endast i redactionen aalto
ut Motala Verkstad, så skall jag i öfrigt
vara belåten med den förändring Herr
von Hartmansdorff föreslagit.
Uppå härefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, biträdde Ståndet, i afseende
på p:de punktens redaction, Herr von Harlmansdorffs
mening, sådan han den, uti sitt
afgifne yttrande, framställt.
61 H.
2.0
Den 5 Februarii f. in.
Vid förnyad föredragning bifölls A1U
manna Besvärs- oell EkonomiUtskottets d.
3i sistlidne December under N:o 172 afgifne,
och den 8 derpåföljde Januarii e.
m. på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af väckta motioner, dels om jemkning och
jemnare fördelning af skatter och praistationer
af jorden, dels ock om förändrad
reglering med Presterskapets aflöning m. m.
Företogs till pröfning Lag- samt Allmänna
Besvärs- oell Ekonomi-Utskottens d.
4 sistlidne Augusti under N:o 55 afgifne,
och den 2Q i samma månad f. m. på bordet
lagde Utlåtande, i anledning af gjorda
anmärkningar vid Utskottets under N:o 3i
förut meddeldta Betänkande, angående väckt
fråga om utfärdandet af de vid sistförflutne
Riksdag af Rikets Ständer föreslagna
Handels- och Handtverks-Ordningar.
Herr Cederschjöld: Jag anhåller att få
veta, huru BorgareSlåndet afgjort det första
Betänkandet, emedan det måste vara
derpå, som det grundat sig, då det lagt
det sentore till handliugarne.
Grefve Gyldenstolpe: Utan att officiel
t kunna upplysa förhållandet,, tar jag
mig friheten nämna, att Borgare-Ståndet
biföll det första Betänkandet, som återremitterades
af Adeln och Bonde-Ståndet.
Den 5 Februari i f. m.
21
Dessutom kan man lätt finna hvilken åtgärd
Borgare-Ståndet lärer vidtagit, om
man läser samtlige samma Stånds-Ledamöters
reservation emot nu ifrågavarande
Utlåtande.
Friherre Sprengtporten, Jacob Willielm:
Grefve Gyldenstolpes uppgift in
stämmer
med rälta förhållandet. Det senare
Utlåtandet åter, som tillstyrkt en underdånig
skrifvelse, har Bonde-Ståndet bifallit,
men PresteStåndet afslagit. Således får
jag hemställa, om, i en fråga nf denna vigt,
det icke är skäl alt Ridderskapet och Adelil
bifaller det sista Utlåtandet samt inbjuder
Presle-Ståndet till bifall, hvarigenom en
underdånig skrifvelse kunde komma alt afgå.
Friherre Cederström: Jag instämmer
så mycket heldre med Friherre Sprengtporten,
som det egentliga motivet för första
Betänkandet var, att skrifvelsen vore
öfverflödig. Men Utskottet förbisåg då, att
Konungen i detta ämne öfverlemna! frågan
åt Rikets Ständer, att gemensamt med Honom
deröfver besluta, hvarföre den skulle
behandlas såsom allmän Civillag. Således,
då Ständernas skrifvelse vid förra Riksdagen
icke inkom förr än den 22 December,
eller samma dag Riksdagen upplöstes, kunde
Konungen derpå icke meddela något
svar, och kan icke eller nu dervid medde
-
Den 5 Februari i f. m.
la någon Åtgärd, sA framt icke Rikets Ständer
förnya enahanda anhållan.
Herr von HartmansdorffJag tror Konungen
vara obehindrad att besluta öfver
hvad man en gång förut i önskningsväg
framställt. Jag vet förut alt min mening
icke blifver gällande här, men får ändock,
för saken skull förklara, alt jag hvarken
instämmer i bifallet eller inbjudningen.
Friherre Cederström: Om den siste
Talarens uppgift varit riklig, att Rikets
Ständers framställning skett i önskningsväg,
skulle äfven jag finna öfverflödigt att nu
förnya densamma. Men då förhållandet nu
icke är sådant, utan Konungen öfverlemnat
saken till Ständerna, för att besluta
deröfver med samma rätt, som i lagfrågor,
så kan Han icke numera göra någon ändring
i formen för behandlingen, hvilken är i
Grundlagen bestämd.
Hans ExceUence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om Ridderskapet
oall Adeln behagade bifalla Lagsamt
Almänna Besvärs- och Ekonomi-XJtskoltens
ifrågavarande Utlåtande,
Ropades Ja,
Hvarefter Hans ExceUence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Högvördige
Preste-Ståndet böra, på sätt Friherre
Den 5 Fe b ina lii f. m.
Sprengtporten föreslagit, inbjudas alt sig
med Ridd. och Adeln förena.
Bifölls.
Föredrogs å nyo Stats-, Banco- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi Utskottens
den 9 sist 1 idlie Januarii under N:o ii3afgifne
och den 22 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i
anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga proposition
om anvisande af erforderliga medel
till anskaffning af spannemål vid inträffande
missväxtår.
Friherre Fockj. Bernt Wilhelm, anförde
skriftligen;
Jag hade hoppats att af de förenade
Stats- Banco- och EkonomiUtskottens Utlåtande,
i anledning så väl af Herr von
Beckers och fleres, som af min egen lill
dem, under den 3o Januarii sistlidet åx,
remitterade motion i fråga om sättet att
genom Statens mellankomst vinna stadga i
de vacklande spannemåls-priserne, mycket
förr än nu skett, finna tillfälle att närmare
utveckla skälen till mitt under deri
December 1828, i få ord och likasom i
förbigående under behandlingen af ett närbeslägtadt
ämne framställda förslag. Då
detta tillfälle uteblifvit, derigenom att de
förenade Utskotten först nyligen inkommit
med sitt Utlåtande i ämnet, borde jag, a£
24
Den 5 Febrtiarii f. r».
billig fruktan att, då Riksdagen nu nalkas
sitt slut, borttaga för mycket afRidderskapets
och Adelns dyrbara tid, afhålla mig
från denna utveckling af mitt ifrågavarande
förslag, och skulle äfven det gjordt, om
jag funnit det vederlagdt af Utskottens i
theoretiskt afseende visserligen lika riktiga,
sorn i praktiskt beklageligen, åtminstone
ännu, ogiltiga raisonnementer, och om icke
ämnets stora vigt för det allmänna förmått
mig härtill. Jag hoppas att genom denna
utveckling kunna ådagalägga, icke blott att
min afsigt varit god, —■ hvarpå vät ingen
lärer tvifla, — men äfven, att den hvilar
på grunder, som icke torde böra missaktas.
Jag skall ej inlåta mig i någon vidlyftig
framställning af de otyckelige följder, som
ett vacklande spannemålspris yttra på landtinannens
alla förhållanden. De hafva af de
andra motionärerna blifvit utförligt utvecklade,
och jag behöfver således blott vädja
till den erfarenhet, hvarje enskildt medlem
af detta Hus redan deraf äger.
Hade jordbrukaren inga andra bördor
att bära än de, som med dess producter
kunde direct afbördas, skulle följderna af
denna vacklande ställning mindre låta sig
känna; men nu är han tillika skuldsatt och
måste, vid ett sådant förhållande, blifva
det allt mer och mer; ty utom ordinarie
räntor till Staten, till allmänna Inrättningar,
oell till enskilte personer, har han
Den 5 Februari i f. m.
25
contributioner, tjenstefolks-löner m. re'.,
utgående i contanter, att betala.
När då spanrtemålen, som utgör hans
bufvudsakligaste produclion, och åtminstone
den som hastigast låter förvandla sig i
penningar, faller till underpris, behöfves
ej särdeles stark inbillning föatt tänka
sig följderna deraf på bans ekonomiska ställning.
De visa sig dageligen i den mängd
Landtegendomar i alla trakter af Riket,
och i synnerhet i de spannemåls-producerande,
hvilka utbjudas lill salu, utan stt
finna köpare! De ofvan uppräknade utgifterne
äro till sitt belopp lika alla år, men
det, hvarmed de skola gäldas, spannemålen,
fluktuerar beständigt i pris, oftast emellan
prod-uctionskostnaden, sorn sitt maximum,
och ett derunder nästan obestämbart
minimum. För alt få ett riktigt begrepp
om dessa fluktuationer, behöfver man
blott erinra sig huru spannemålen Råg och
Korn för ett år sedan, inom få veckor,
ja några dagar, varierat i priser nära till
4o procent, och att Rågen, ifrån att vara
uppe till 13, å i3 R:dr 24 sk., åter nedfallit
till 9 ä ()i R:dr, eller knappast produetionskostnaden.
Huru kan väl, vid ett
sådant förhållande, någon calcul uppgöras,
någon säker måttstock för en Landl-egendoms
afkastning bestämmas, eller, mod andra
ord: huru är det väl möjligt att under
sådane förhållanden odla svensk jord.
Man låfvade sig mycket af deli år
De n 5 Fe b i ii af i i f. m.
1820 frigifne spannemalshandeln, emedan
man var säker, alt, då Staten icke mera
befattade si" med denna handel, spannemålen
skulle, lika som alla andra varor,
blifva föremål för den enskilte speculatiolien.
Landet skulle i Köpmännens Magasin
finna förråder för de onda åren, insamlade
under de goda; täflan dem emellan,
vid inköpet, skulle bålla spannemålspriserue
i den för landtmannen så önske1
i ga jemnvigten under de goda åren, och
samma täflan vid försäljningen skulle hindra
den, att under de onda öfverdrifvit stegras;
sådan var Theoriens åsigt.
Erfarenheten har beklageligen visat,
huru litet dessa förhoppningar uppfylldes,
eller hvilka de förråder voro, som vid den,
trenne år derefter inträffade, svåra missväxten
funnos! Hvad hade blifvit af landet
om Konungen och Regeringen ej mellankornmit;
och nu, efter den i våra häfder
förut oerhörda händelsen af en spannemåls-export
till utrikes orter af nära
200,000 Tunnor, hafva likväl orter gifvils,
der Rågen utbjudits för 6 R:dr Riksgälds,
ulan att finna köpare.
Man behöfver ej söka orsaken dertill
i några andra förhållanden, än dem, hvilka
äro för oss egna.
Spannemåls-handeln fordrar slöra Capitalister.
Vi torde äga få sådane ibland
våra handlande, och de vi äga finna alltid
Den 5 Febru ari i f. in.
27
föremål för sine speculalioner af mera säkerhet,
oell framfot allt af mera tillfredsställelse,
rin en handel, sorn lör 10 olsäter
till vinst, och till en vinst, som ändå
alltid i iner eller mindre män erhålles på
nödlidande landtmäns bekostnad, erbjuder
nio utsikter till förluster, hvarå förhållandet
år 1828 lemnar bevis. Den som då
en månad eller 6 veckor förut köpte Råi*
för 10 R:dr Riksgälds tunnan, borde väl
icke, då den kort derpå uppgick till i3
Riksdaler, frukta att lian skulle förlora,
hvilket likväl var hans öde. Alla solida
handlande älska dessutom hälst alt förtjena
säkert. Derföre skola de häldre först vid
den säkra utsigten till en missväxt, eller
mindre god skörd, och vid redan stigande
priser, göra sina inköp, än vid den goda
skön!en, i afvaklan af den må hända
ännu på flere år ej inträffande missväxten.
De förtjena visserligen mindre på tunnan,
men då utsigten att lika säkert som skyndsamt
erhålla denna vinst, jemte Capitalet,
tillbaka, förmår dem att insticka i denna
handel ett så mycket störte capital, så bereda
de sig ändå i det hela samma, eller
till och med oftare större vinst, än de,
hvilka gjort sina inköp efter goda skördar,
och i flere år mäst umbära och förränta
sitt capital, samt blottställt sig för, eller
verkeligen lidit alla de förluster, som äro
oskil jäktige från en längre tids magasinering
af vår oriade spanuemål,
Den 5 Fe bni ar i i f. m.
Det är likväl endast speculanter af sistnämnde
slag; sorn kunna bereda jemnvigt
i spannemålsprisen, derigenom att de alla
år hindi a dem från att falla utider elt visst
pris; således endast sådane, sorn jordbruket
behöfver. De, sorn vid en botande
missväxt, och då Rågen redan gäller 16
Riksdaler Riksgälds tunnan, inköpa den till
i4 å i5 Riksdaler, kan jordbruket gerna
umbära, men ej dem, som i goda år köpa
för 10 Riksdaler Riksgälds tunnan.
Då nu, enligt hvad jäg ofvanföre nämt,
erfarenheten visat, alt sådane köpmän icke
funno* före det stora missväxtåret 1826,
och vi ännu icke hört omtalas stora spannemålsinköp
af enskilta, ehuruväl Rågen
skall i vissa landsorter om hösten 1828
blifvit utbjuden för 3 R:dr Banco tunnan,
så synes den förhoppning, sorn de förenade
Stats- och EkonomiUtskolten yttrat i
deras utlåtande N:o r4 rörande Herr von
Beckers med fleres motion om spanmålsinköp
af staten, att nemligen detta förhållande
skulle upphöra så snart spanneroålsrörelsen
hinner återkomma i sin rätta hana
, ingalunda kunna snart uppfyllas. Jag
lemnar derhän hvad som kan vara orsaken,
om det är, sorn några påstå, 60 § i
RegeringsFormen , eller, som jag tror, brist
på capitaler, den ogynsamma opinion, som
ännu förföljer den enskilta, hvilken befattar
sig med denna handel, samt vår spanmåls
orenlighet för en längre förvarning.
Den :» Februarii f. m.
Jag anmärker blott Jet allmänt kända factum,
alt ingen enskilt Spannemålshandlare
i stort ännu existerar bos oss, och då,
utan sådane, ingen stadga i spannemålspriserne
är att förvänta, är det åtminstone
för mig klart, såsom en naturlig följd af
detta förhållande, alt staten, intilldess de
kunna uppstå, bör blifva den som företräder
deras ställe. Jag förstår, torde man
väl säga, Ni vill hafva den förra MagazinsDirectionen
återställd i sine functioner. Nej,
jag vill blott hafva jordbruket inställdt i
samma rättigheter, som de andra näringarne,
emedan jag oförgripeligen tior, att det
har lika heliga, lika rättvisa anspråk på
statens mellankomst, då dess förnämsta product
någon gång hotar att falla till ett förstörande
underpris, som andra näringar vid
missgynnande tillfällen fått tillgodonjuta.
Mitt förslag är helt enkelt detta: som
6 R:dr 32 sk. Banco för Rågen, 5 R:dr.i6
sk. för Kornet och 3 R:dr 16 sk. för Ilafran
vanligen anses såsom de minimipriser,
hvarunder dessa spanneraålsslag icke kunna
falla, utan att råka sjelfva productionskostnaden,
föreslås, att, så snart priserne
falla under ofvanstående minimum, Kronan
utfäster sig att, till dessa priser, genom vederbörande
autoriteter, låta för sine Magaziner
inköpa ett visst qvantum spannemål,
lämpadt efter hvarje Läns produetion
deraf. Denna upphandling skulle,' under
vanliga förhållanden, i intet fall kunna
3o Den 5 Fe br u nr i i f. m.
fortfara så snart priserna i ilen enskildta
handeln stigit j o/n också blott en enda
skilling utöfver det här beslutade minimi-pris.
Vid inträffande missväxt skulle
denna spannemål utlemnns ät de mäst nödlidande,
emot en förhöjning af 2 R:dr R:gs
per tunna utöfver inköpspriset. Derjemte
skulle premier anslås för dem, som anlade
lior eller andre tork-inrättningar, lill
befordrande af möjeligheten alt längre lid
förvara spannemål.
Denna Kronans upphandling, långt
ifrån att hindra den enskildta speculaliolien,
skulle tvärtom ännu mera lifva densamma;
ty då Köpmannen vet förut till
hvad pris Kronan gör sill inköp; att, i
händelse af missväxt, hon endast till ett
bestämdt pris kan concurera sorn säljare;
och alt hennes köpare i alla fall icke, eller
lill en högst ohetydelig del, kunna af
honom lagas i beräkning, så skall han säkert
skynda att göra sin upphandling innan
priserne fallit ända ner till det minimi-belopp,
då. Kronans mellankomst inträder;
ändamålet, stadga i spannemålspriserne,
skulle vara vunnit i de flesta fall,
utan alt denna mellankomst ifrån Kronans
sida knappast hehöfdes, genom blotta opinionen
om dess möjelighet; och då exempel
torde funnits, att det lyckats, med en
ohetydelig summu, i en af våra mäst sädesproducerande
provinser, styra spannemålspriserne,
kan, eller borde man kunna
Den 5 F e b r u a r i i f. m.
med trygghet påstå, att ett måttligt anslag
af staten skulle vara tillräckligt för saken.
Möjligtvis skall inan häremot in vända ,
att då en utländsk afsättning af nära 200,000
tunnor icke förmått upprätthålla spannemålspriserna
vid sin tillbörliga Niveau, en
linga afsättning genom upphandling ännu
mindre skulle kunna göra defc, och följaktligen
flere millioner behöfvas om ändamålet
skulle vinnas.
Jag svarar härtill, att om ett föregående
års förråder icke ingått i concurencen
med det förflutnas, hade priserne visserligen
varit hvad de borde vara, eller,
med andra ord, alt en årlig, om ock mindre,
afsättning verkar mera till stadga och
prisernes upprätthållande, än en blott tillfällig
större.
De stora och välgörande följderne af
denna åtgärd kunna knappt beräknas. Deri
närmaste och icke minst vigtiga vore den,
att, vid ett infallande krig, fäderneslandets
försvarare ej saknade bröd, som i närvarande
förhållande redan första dagen kan
inträffa, då Kronans ränte-gifvare, som
kändt är, äga rättighet att lösa spannemålen
efter markegångspris, hvaraf, särdeles
i missväxtår, hvar och en sig begagnar;
antagom nu, att Kronan, under ett sådant
år, behöfde för detta ändamål i hast fylla
sina Magaziner, skulle icke kostnaden deraf,
andra följder oberäknade, vida öfverstiga
kostnaderna af personalens och magaziners
3a Den 5 Febru ari i f. m.
årliga underhållande vid ett visst, till ett
lågt pris inköpt Spannemålsqvanlum, och
ingår således icke nu den föreslagne åtgärden,
till en ganska väsentelig del, i Rikets
försvnrs-anstalter. Den andra fördelen
vöre den, att då, i anseende till spanneuiålens
falina värde, icke allenast de indelta,
men äfven andra deraf i iner eller
mindre mån till sitt belopp beroende tjenstemanna-Iöner
så nedsjunkit, att Rikets
Ständer ej kunnat undgå bestämma motsvarande
billig förhöjning, så skulle, genom
spa 11 nemåls värdets fixerande, T jens tern a nnaJönerne
icke år från år variera emellan ett
iner eller mindre af otillräcklighet, utan
fasthållas vid ett visst belopp, sorn åtminstone
gjorde det möjeligt för tjenstemannen
alt derefter rätta sine utgifter, hvilket,
vid nuvarande förhållande, icke låter
sig göra, och derjemte befria Rikets
Ständer från omsorgen att, genom nya anslag,
komma de vanlottade Tjenstemännen
till hjelp.
Den tredje, och för en faderlig Regering
icke mindre tillfredsställande, följden häraf,
vore fördelen att vid en inträffande svår
missväxt alltid hafva undsättnings-spannemål
lill ett lägre pris i beredskap för de
mäst behöfvande, mot contant betalning,
utan att nödgas för tillfället göra stora
uppoffringar, och ännu mindre behöfva göra
införskrifningar af spannemål ifrån ut
-
Ren 5 Februarii f. ni.
33
liles orter, hvilket i flere afseende» skulle
verka menligt på vår cours och financiel la
ställning.
De för landet och Jordbruket i allmänhet
varaktigt välgörande följderna af
spannemålsprisernes bibehållande vid ett
visst minimum, skulle dessutom blifva
✓
1:0 att allmänna skatter och bördor
med lätthet skulle utgå;
2:0 alt den, med så mycket skäl öfverklngade,
stora brånvinsproductiönen af
sig sjelf skulle inskränkas, och med detsamma
det omoraliska förderf,' sorn den
sprider öfver landet; en fördel hvilken väl
ensam förtjena!- afseende;
3:o alt värdet af Fäderneslandets jord,
sorn, i följd af jordbruksproduetionens vanvärde,
fallit mycket djupt, skulle återtaga
sitt tillbörliga förhållande till andra värden,
hvarigenom det enskilta förtroendet
skall vinna ny styrka, till beredande af så
väl enskilt, som allmänt välstånd.
Månne man ej, till stöd för förslaget,
kan tillägga, alt, om det antages, det skulle,
som understods-ålgärd för jordbruket
betrakladt, vara af ojemnförlig större nytte,
än alla lånebilräden mot huru låg ränta
som hälst, och icke allenast göra dessa
i längden onödiga, men äfven småningom
g 1 II. 3
34
D e n 5 F e l> r u a r i i f. ra.
lossa vart redan nog skuldsatta jordbruk
ur det förderfliga lånsystemets bojor? Ja,
man kan med skäl påstå, alt om ett sådant
uuderstöds-system , det enda naturliga,
emedan jordbruket sd väl som alla andra
productioner nog förlägga sig sjelfva, om
afsättningstillflillen beredes, blifvit ifrån
början antagit och på ett ändamålsenligt
sätt utförd!, Jordbrukaren nu skulle befunnit
sig i välstånd.
Då de förenade Utskotten, i sitt Utlåtande
i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga
proposition, tillstyrkt, att ett anslag af
»■ii million R:dr måtte ställas till Kongl.
Maj:ls disposition, alt vid inträffande missväxt
begagnas till lindrande af landlmannens
förlägenhet, så hafva de erkänt riktigheten
af den princip, hvarifrån jag utgått;
men jag vågar tro, alt de, i afseende
på sättet, belydeligen misstagit sig. Likasom
det icke är i det ögonblick, då fienden
redan anfallit oss, som vi böra tänka
uppå att samla vapen och förråder, så
är det också icke i det ögonblick, som den
oblidkeligaste af alla fiender, hungern, redan
slår för dörren, sorn vi böra tänka på
att afvärja honom. Att i råttan tid göra
en nödig utgift är ofta den största sparsamhet
och i sådane fall, som det nyssnämnda,
alltid. Hafva vi till försvars-materialens
completlerande, sorn sig bordt,
beviljat under freden det. betydeliga anslag,
Den 5 F e b t u a r i i fT ro.
35
som en vis förutseende styrelse begärt och
bordt begära, så binder oss samma conseqvens,
att bevilja ett anslag till Kongl.
Majrts disposition, och när högst densamme
finnér det nödigt, till spannemåls inköpande
under goda år, såsom det rätta
sättet att med hälften, kan bända tredjedelen,
mindre kostnad, mångdubbelt kraftigare
möta missväxlåret. Fördubblom detta
anslag, eller till 2 millioner, för att göra
gagnet så mycket säkrare, så mycket
allmännare. Denna fördubbling lärer redan
beviiljats af ett annat understöds anslag
och till förmån för en näring, hvars intressen
ej kunna jemföras med dens, som
nu är i fråga, jag menar till ullhandeln.
I anledning af hvad jag nu baft äran
anföra, anhåller jag om återremiss af de
förenade Stats- Banco- och EkonomiUlskottens
ifrågavarande Utlåtande.
Friherre Cederström, Jacob: I anledning
af min reservation skulle jag instämma
med den siste Talaren i begäran om
återremiss, om det kunde lända till något
ändamål; men då de öfriga Stånden redan
bifallit Utlåtandet, är något sådant icke att
vinna. Jag kan dock icke gilla, att ej Utskotten
nu nogare bestämt grunderna för
credilivets begagnande, byggdt på Rikets
Ständers erfarenhet om de förluster, som
36 Den 5 Februari i f. m.
härledt sig från en föregående oriktig tillämpning.
Herr Manck af Rosenschöld, Eberhard:
Då tre stånd bifallit Betänkandet,
återstår blott för Ridderskapet och Adeln
att återremittera det och inbjuda de öfrige
Stånden, att dermed förena sig. Det beli
öfves blott naturligt sundt mennisko-förslånd
för att inse, att den af Utskotten
framställda princip för spannemålsuppköpet
är i alla afseenden oriktig; den strider äfven
emot hvad i andra länder och i alla
tider varit, som grundsalts för en sådan åtgärd,
antaget. Väl har Allmänna MagazinsInrättningen
i Sverige gjort stora förluster,
och äfven fått vidkännas både stora misstag
i förvaltningen och kanske äfven malversationer.
Men den, som icke låter hänföra
sig af skenet, skall öfvertygas att hufvudsakligasle,
fast icke den emla orsaken
till dessa förluster låg i conjuncturen, som
föranledde Directionen, alt handla just så,
som Ständerna sedan vid sislledne Riksdag
stadgat och nu ytterligare vilja stadga såsom
princip för uppköpet. Directionen uppköpte
nemligen det mesta de åren, då en
mindre bördig gröda och högre priser voro.
Sedan den, till en del ulan sitt eget
förvållande, försummat att af i8i5 års
ovanligt ymniga gröda göra något betydligt
uppköp, oaktadt de samma år af Rikets
Ständer dertill beviljade 2 millioner,
Den 5 Februari* f. m.
lann den sig, af anspråket på det beljclliga
eiedilivelS användande utan vidare uppskof,
föranlåten använda det, nästan belt
och hållet, på uppköp de nästföljande 4
åren, som alla, och i synnerhet de 3 första,
vöro utmärkte af klenare gröda och
höga priser. Då derpå 1820 och 1821 års
öfverflödiga gröda inträffade, och priserna
nedsönko till mera än hälften, ja, till tredje-delen/
hade Directionen ej penningar
att köpa för, men nödsakades rädda sitt
gamla dyra lager från förskämning, genom
försäljning mot låga priser. Är det då ej
tillräckligt skäl lill Inrättningens förluster,
att hvad den köpte i dyra år, måtte den
sälja i goda, och behöfver man som enda
skäl ell^r ens som hufvudskål anföra, alt
en sådan anstalt alltid medför förluster.
Det är lätt bevisadt, att om Directionen
handlat tvärtemot hvad den gjorde, och
således tvärtemot den princip, sorn man
nu åter vill stadga för upphandlingen, hade
inrättningen gjort betydlig vinst, och i
väsendtlig mån gagnat det allmänna, samt
kunnat förekomma behofvet af utländsk
spannemålsinförsel och af dess försäljning
lill undsättningstagare emot allt för höga
priser. Och hvem kan neka, att om en
sådan inrättning, af de 2:ne på
Riksdag följande högst bördiga årens gröda,
gjort uppköp för Creditivet af en million,
den derföre erhållit 3 gånger så mycket
säd, sorn efter missväxten 1826, och
r
35 Den 5 Februarii f. m.
kunnat lemna både ett vida större qvantum
säd oell bättre pris lill undsätlningstagare,
samt sjelf ändå gjort en betydlig
vinst. Jag tog mig ock friheten vid sista
Riksdag yttra detta, och förutsade, altman
vid inträffande missväxt ej skulle få 100,000
Tunnor säd, då man de bördiga åren kunde
derföre erhålla ända lill 3oo,ooo Tunnor,
och jag yrkade derföre Creditivets användande
till uppköp endast i bördiga år.
Jag skall, för att nu göra samma åsigt gällande,
noga akta mig för alt anföra jordbrukarens
fördel såsom ett hufvndskäl, oaktadt
han får vidkännas den drygaste delen
af skaltebördorne. Men jag skall dock såsom
ett biskäl nämna, att man genom uppköp
i bördiga år skulle gagnat jordbrukaren
genom befrämjad afsättning, och förekommit
den nära scandalösa händelsen, alt
lian, t. ex. i Westergöthland , af penningenöd
tvangs den ena månaden sälja sin säd
för några få Riksdaler tunnan, och få månader
efter nödsakades köpa säd för 3 ä
4 gånger högre pris. Man gaf vid sista
Riksdag anvisning på den enskilta speculationen
såsom ersättning för statens mellankomst
i denna väg. Det har sedan visat
sig, hvad jag också förutsade, huru litet
dermed uträttades, i synnerhet då man icke
häruti ägde understöd af enskilta capitaler,
hvilka både äro för obetydliga och
nog ändå hafva utväg till att användas,
och på speculalioner med en hastigare af
-
r
Deri 5 Febr u a r i i f. m.
säll ning. De förluster, som Staten genom
magazinei ing lider, funna viii ej jemföras
med förlusten afall köpa utomlands 100,000
Tunnor för en million, i stället för att i
bördiga år kunna inom landet erhålla ända
till 3 gånger så mycket för samma summa.
Förlusten på de befarade mai versationer
blir dock en vinst för egna medborgare,
men förlusten genom uppköp hos utlänningen,
då det förut kunnat ske inom landet,
blir blott en vinst för utlänningen.
Man kan dock genom monicipal-slyrelsen
och genom tillåtelse för säkra säljare alt
inot borgen sjelfva magazinera säden, för
alt mot vite hålla den vid inträffande klen
årsväxt tillhanda, med flera dylika utvägar,
förekomma både behofvet af en vidsträckt
och långvarig magazinering, samt
af underslef.
Uppköp i missväxtår skrämmer utomdess
sinnena och bidrager till prisenas stegring,
i stället för att uppköp i bördiga år
bidrager lill deras fällande i missväxtår;
och införskrifningen af utländsk säd har
ock verkat ofördelaktigt på värt mynt-värde,
samt kan komma att försvåra realisationen.
Jag är derföre öfvcrtygad, att det vore
mycket förmånligare, alt alldeles afslå
credilivet, än alt bevilja det till användande
på det föreslagna sältet, och jag föreslår
derföre Fudderskapet och Adeln lill
1
4a Den 5 F e b r t» a r i i f. tn.
antagande aine alternativer; det ena att
det ifrågavarande credilivet anslås till uppköp
i goda år, emot låga priser, af liad
eller åtminstone mycket torr oell ren spannemål;
det andra, att åt Kongl. Majit i
underdånighet öfverlemnns creditivet för
undsättning i missväxtår til! uppköp af
spannemål på den tid, som Kongl. Majit
dertill förmånligast finner. Jag föredrager
att åt Kongl. Majit öfverlemna bestämmandet
af liden för uppköpet, framför att Rikets
Ständer sjelfve bestämma den minst
otjenliga dertill. Skulle Konungens Rådgifvare
icke hinna att inse förmånen af
uppköpets verkställande i ymniga år, i stället
för i missväxtår, såsom Konungen nu
tillstyrkt, så återstår ett correctif för framtiden,
nemligen att vid nästa Riksdag emot
dem framställa anmärkning för det de' i
denna vigliga del ej iakttagit Rikets sannskyldiga
nytta. Men emot Rikets Ständer,'
som i denna fråga hafva ensamt afgöranderätt,
återstår intet correctif för det de ovilkorligen
föreskrifva sädens uppköp i orätt
lid. Jag yrkar derföre återremiss, i det
svaga hopp att, genom inbjudning til! de
andra Stånden, de måtte förmås frångå sina
förra beslut.
Grefve von Rosens Axel: I anledning
af det förslag, som bär blifvit framställdt
till en sort förändrad Magazins-Direction,
tar jag mig friheten yttra, att 5 års erfa»
Den 5 Fe b i lia r i i f. m.
renhet, sedan den förra upphörde, ännu är
alltför liten för alt deraf draga säkra slutsatser.
huruvida någon ersättning för densamma
i ungefär lika form hör äga rum. Jag håller
mig endast vid Konungens Proposition,
utgående från den synpunkt, att fästa Rikets
Ständers uppmärksamhet på angelägenheten
deraf, att hafva några medel
till spanmålsuppköp i missväxtår. I synnerhet
i första punkten kan jag icke instämma
med Utskolten. Ju mindre man
kan göra detaljerade reglor, och i det stället
öfverlemna det administrativa åt Konungen,
ju bättre hör den föreslagna åtgärden
lyckas. Att sedan Läns-slyrelserna
uppgifvet Spanrnålsbehofvet, låta Kungörelse
derom i allmänna tidningarna utgå, skulle
säkert uppväcka oro i landet, opinionen
om en spannemålsbrist stiga samt i följe
deraf prisen onödigt betydligen höjas. Deremot,
om hvarje Läns-Styrelse i tysthet
får lemna underrättelse om denna omständighet,
skall saken utan tvifvel gå mycket
bättre. Jag har mycken erfarenhet i
detta afseende, då jag varit Landshöfding
både i 'Wermlands och Götheborgs Län.
Hvad som duger på det ena stället, går icke
an på det andra. Jag har vid ett tillfälle
erfarit, att autorilelerna uppgifvit behofvet
till 5 å 6*,ooo T:r, då jag sedermera
funnit, att bristen kunnat afhjelpas med
155 Tunnor. Detta ger mig anledning att
42
De n 5 F c1) i ii a r i i 1. m.
conformera mig med Grefve von Schwein ns
resei vallon.
Herr Skogmans Carl David: Jag anser
det såsom en verklig förbättring, att
anslallerne för spanmålsundsältning vid inträffad
missvext, i stället alt utgöra föremål
för upphandlings och försäljuings-åtgärder
af en permanent allmän inrättning,
genom Rikets Ständers beslut vid sisla Riksdag
förvandlades till en, efter serskildta
förhållanden lämpad, tillfällig omsorg. Den
stadga i spanmålspriserne, som en Talare
med skäl funnit nyttig, tror jag böra och
kunna beredas genom andra anstalter, än
dem han föreslagit. Jag instämmer således
i de förenade Utskottens förslag, att ett
Creditiv på En Milion Riksdaler måtte ställas
till Kongl. Maj:ts disposition för anskaffande
af spannemål vid allmännare missvext,
meri jag anhåller, alt få göra några
anmärkningar vid Utskottens tillstyrkande
om förnyelse af de vid sista Riksdag framställda
vilkor för Creditivets anlitande. Dessa
vilkor äro, såsom en värd Talare redan
yttrat, dels overkställbar, dels motverkande
ändamålet. I de flesta år medgifver icke
tiden alt vidtaga den första af de föreslagna
åtgärderna, att nemi. Kongl. Majlis
Befallningshafvande skulle infordra fullständiga
upplysningar om spannemålsbehofveu,
samt i hvad mon och till hvad pris de
kunna af ortens innevånare anskaffas; och
Den 5 F e b r ti a r i i f. m.
4’»
kungörandet i Tidningnrne af de erforderliga
qvantilelerne, hvilket derefter skulle
komma i fråga, synes mig kunna leda lill
en artificiel spannemålsbrisl, vida farligare
än den verkliga. Jag hade derföre önskat
Creditivets öfverlemnande At Kongl. Maj:t
utan andra vilkor, än alt spannemålens anskaffande
bör ske utan Statens inblandning
i den enskilda handeln, samt alt de å Creditivct
lyftade summor ma skyndsamt och,
om möjligt, utan annan förlust än den af
ränta, lill RiksgäldsContoret återgå. DA
Utlåtandet likväl är af 3 Stånd bifallet, vill
jag icke yrka återremiss, men får vördsamt
erinra, att Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse, af den ro December 1833,
icke bestämt innehöll, att de uppgifna viIkoren
utgjorde förbehåll för Creditivets
lyftande; utan ordalydelsen är, att Rikets
Ständer, i öfverensstämmelse med hvad de
förut yttrat om en fri och obehindrad
spannemålshandel, hade trott sig böra hos
Kong/. Maj:t i underdånighet hemställa vissa
vilkor vid Creditivets anlitande. De af
Rikets Ständer föreslagna vilkor blefvo tillämpade
så vidt omständigheterne det medgåfvo;
men tiden medgaf icke specifika uppgifters
infordrande ifrån Kongl. Maj:ts Befallningshafvande;
ock kungörandet af de
reqvirerade spannemålsqvantiteterna i allmänna
Tidningarna ansågs icke lämpligt.
Herr von Hartmansdorff: I saken är
t
44 Den a Febr tiar ii f. m.
jag af samma mening som Herr Skogman.
Skälet, ii vårföre man i Utskotten .bestämde
vissa vilkor för Creditivet, var fruktan, att
om sådant icke skedde, man uter skulle få se
den gamla MagazinsDireclionen upplefva i någon
förändrad gestalt, såsom flere Talare nu
ansett ny Iligt och nödvändigt. Då erfarenheten
visat, att de villkor, Rikets Ständer,
år iSaS, bestämde för Credilivets begagnande,
och hvilka äro desamma, som Utskotten
nu tillstyrkt, icke hindrat Styrelsens
åtgärder, att på olika sätt förse Länens
innevånare med Spannemål år 1826,
och då inga anmärkningar deremot blifvit
gjorda, utan ändamålet vunnits, så synas
samma 'vilkor äfven nu vara antagliga. Någon
förhöjning i summan En-million torde ej
heller vara behöflig; enär den var tillräcklig
år 1826, ty svårare missväxt lärer icke
hafva inträffat sedan i^83. Vi böra då
hoppas, all någon värre icke heller förestår..
Då nu tre Stånd redan bifallit Utlåtandet,
samt ingen förändring kan vinnas utan
sammanträde af Irenne Utskott, hvilket man
väl vet medföra stora svårigheter, skulle jag
önska, att äfven Ridderskapet och Adelil bifölle
Utlåtandet, helst de öfriga Stånden
äfven, efter hvad jag förmoda^ torde qvarblifva
vid sina beslut.
Herr Tham : Att Ridderskapet och Adeln
skulle förändra det heslut, sorn fattades vid
förra Riksdagen, efter mogen öfverläggning,
Den 0 Fel) mari i f. m.
och på de skäl, man hemtat af en lång
olycklig erfarenhet, för att åter införa oss
i det gamla Spanmåls-Magazins-Systemet,
hoppas jag icke kan hända. Man har åberopat,
såsom skäl för sine önskningar härutinnan,
all man icke fann spannemålshandeln
ersätta behofvet af denna inrättning,
men man kommer icke ihåg, att lill och
med i början afår 1826 voro Kronans Magaziner
öfverfyllda af Kronans Spannemålslager,
och så länge dessa lager funnos kunde ingen
speculant köpa spannetnål, i ovissheten att
möjligen blifva undersåld från Kronans Magaziner.
Att sådane uppköp likväl kunna
verkställas, har erfarenheten utvisat år 182S,
då både capitaler och säkerhet yppade sig.
Om detta system får fortfara, understödt
af stadiga Tallförfattningar, och Ständerna
icke, såsom en vindflöj, ändra sina
beslut, då först tror och hoppas jag, att
en verklig spannemålshandel skall uppstå.
Man har satt i fråga att göra ett större
anslag härtill. Hvar skall man väl taga
dessa penningar? kanske man skall låna
dem hos utiändningen? man tror, att ingen
förlust af en Magazinsinrättning skall
uppkomma, men det behöfves ju blott två
goda år för att Svenska penninge-stocken
icke längre kan lemna det nödiga förlaget.
Att nu först återremittera Utlåtandet, och
sedan inbjuda de andra Stånden, alt, med
afslående af sina fattade beslut, äfven återremmilera
detsamma, det vore ett så märk
-
Den 5 Febr nar ii f. m.
väldigt exempel af inconseqvence, att Riksdagshandlingarna
icke hafva all uppvisa elt
dylikt. Alt inbjuda lill en ålerremiss, som
icke förrutsätter något beslut, skulle troligen
leda lill det resultat, att Riksdagen
redan vore slutad, innan frågan återkom,
oell att sålunda alldeles intet crediliv blefve
bifallit.
Herr Munck af Rosenschöld: Om jag
icke bade annat skäl att begära ålerremiss,
skulle jag benita det af den siste Talarens
yttrande, att han afslyrker återremiss på
den grund, att Utlåtandet så sent inkommit
till Stånden. Om elt sådant skäl skulle
gälla, behöfdes icke mer för att få en
sak afgjord efter sitt tycke, än blott att lill
det yttersta i Utskottet qvarhålla ett Betänkande.
Huru det vid sista Riksdag anslagna
Crediliv uppfyllt sitt ändamål, derom
åberopar jag de ledamöters omdöme,
som känna hurudant tillståndet i landsorterna
var efter missväxten år 1826. Många
af dem, som då voro nära att omkomma
af hunger, hade i vida större inon och
med vida mindre kostnad kunnat understödjas,
om man köpt säden i goda år för
låga priser. Herr Tham har åberopat, som
bevis på den enskildta speculationens verksamhet,
den betydliga upphandlingen år
1828. Denna, den enda, som i betydlig
nion af enskildte skett sedan sista Riksdag,
visar bäst, att våra speculanter icke an vän
-
Ben 5 F e b r u a r i i 1'. m.
tia sina capilaler förr än de genast kunna
afsätta varan. För öfrigt skedde denna
upphandling i den mest sädesrika provinsen
Skåne på det både för Jordbrukaren,
Staten och Köpmannen sjelf ofördelakligaste
sätt, då man exporterade mesta säden till
Köpenhamn, den bland alla Östersjöhamnar,
hvarest, jemte Kiels, sädespiiserna voro
lågast. Våra speculanler funno den förmonligaste
afsättningen vara lill det sädesrikasle
landets hufvudstad, då äfven de
minsta städers i Danmark Handlande ej unnade
sitt Rikes hufvudstad denna vinst,
utan skickade spannemålen rakt till England.
Det bästa vitsordet i detta afseende
gifva jordbrukarne i Skaraborgs Län, der
de fleste äro så skuldsatte, att de knappt
kunna afbörda sig denna skuld annorlunda
än genom bankrutt, eller genom eftergift
af staten, ett tillstånd, hvartill jag
icke kan finna orsaken vara demoralisation
bos folket, som jag här hört uppgifvas.
Jag anhåller således ännu en gång om
återremiss.
Friherre Fock: Om jag icke miss
hört
mig, har Herr Tham uppgifvit, att
Kronans Magaziner år 1826 voro så fulla,
att ingen enskildt kunde speculera på spannemåls-handeln.
Jag är ledsen att häruti
nödgas gifva Herr Tham den dementi, att
icke öfver 70,000 Tunnor år 1826 funnos
uti Kronans Magaziner. För öfrigt har jag
4>3 Den 5 Februarii f. 111.
bjudit lill att utveckla saken i mitt anförande,
och dervid finnes intet annat att
tillägga, än alt, då ännu allenast två Stånd
Jära afgjort frågan, en annan utgång torde
kunna genom återremiss beredås.
Grefve Björnstjerna, Magnus: Ett system,
hvars resultat måste blifva att sälta en
Local, liggande under 6o:de gradens latitud,
vid första inträffade missväxt utan tillgång
lill Maguziner, synes mig vara eli vådligt
experiment. Detta måste dock inträffa, med
Jiibehållande af i8a3 års principer i undsältningsväg,
enligt hvilka anslag lemnäs,
för att begagnas först sedan missvext inträffat,
då Spannemålsuppköpen likväl ske
vida lättare ejler goda skördar. Detla är föremålet
för inrättandet af Magaziner, hvilket
kan ske så väl genom enskilde, som genom
Statens försorg. Men sorn min öfvertygelse
är, att någon enskilt spannemålshandel
aldrig kan uppkomma i Sverige hädanefter,
anser jag det vara Statens åliggande alt
formera magazinerne. Den tiden Sverige
producerade mindre säd, än den consumerade,
var denna speculation helt enkel. De
handlande föreskrefvo då 5 lill 600,000
Tunnor från utrikes ort, hvilka de säkert
Jilefvo af med innan året var om. Nu är
förhållandet annorlunda; vi äro lyckligtvis
i den ställning, alt, i medeltal produetionen
svarar mot consumpliouen och deraf
föl
-
Den 5 Februarii f. ra.
49
föijer, alt den Handlande, som ej liar förlag
alt låta den uppköpte spannemålen
ligga i flera år, alldrig uppköper inom
Landetutan väntar tills missvext inträffat,
att då införskrifva utifrån. Jag är likväl
långt ifrån att säga, det produclionen hos
oss öjverstiger consumtionen, som flere Talare
tro, oell på hvilken åsigt de grunda
den slutsats, alt ingen summa skulle vara
tillräcklig för att årligen uppköpa spannernål
och deraf formera Magazin. Sådant är
förhållandet icke, hvilket Arithmetiskt kan
bevisas; ty om man tager hvilket tidskifte
som hälst, af antingen ett decennium eller
ett qvinqvennium, äfven de sednast förflutne,
så utvisa Tullspecialerne, att importen
alltid öfversligit exporten eller åtminstone
varit jemngod dermed; och häraf
följer alt Riket icke äger öfverproduction
af spannemål. En klok Statshushållning
bjuder således, alt köpa inom Landet
vid bättre skördar, och sälja där vid
särare, eljest inträffar hvad vi sago år 1828,
då man måste köpa in spannemålen utifrån
till ett vida högre pris, än det, till hvilket
den utskeppades år 1829. Det skadligaste,
man kan upptänka för hvad man kallar
la petite propriele, som hos oss utgöres
förnämligast af allmogen, är ett sådant system.
När god skörd inträffat har den
några Tunnor att sälja, för hvilka den
erhåller till ex. 6 Riksdaler. Året derpå
61 H. 4
5a Den 5 'Februarii e. m.
inträffar missväxt, lika mångå Tunnor må*
ste af elen återköpas, för hvilka den då
nödgas erlägga 12 Riksdaler, På sådant
sätt ruineras vår allmoge. Jag får, i följd,
af det anförda, såsom contraproposition föreslå:
rättighet åt Kongl. Maj:t att uttaga
Spannemåls-Credili vet, icke allenast när
inissvext inträffat, men enär Kongl. Majit
så för godt finnér, suponerande att Kongl.
Majit i thy fall torde uttaga det till uppköp
af spannemåi när god skörd inträffat*
Herr Tham: Alt nu till votering fö
reslå
en contraproposilion, som innehöll ett
förändradt beslut, lärer icke gå an, när Utlåtandet
är första gången före. I anledning
af hvad Grefve Björnstjerna yttrat, om att
vi ena året köpt spannemåi till högre, och
det andra året sålt den till lägre pris, skulle
man måhända vilja sluta, ali vi alltid
skola komma i den belägenhet, att intet år
hafva spannemåi Öfver. Det hellof att köpa
spannemåi, som visade sig före åren
1812, i3, 14 och i5, förorsakade odlingarnes
stigande till den grad, alt vi sedan
haft spannemåi till öfverlopps i de allmänna
förråderna, som genom misslyckade anstalter
bortkastades för så godt som intet,
och oaktadt den svåraste missväxt år 1826
inträffade, visade det efterföljande året
fullt öfverflöd. Då vi nu, vid skäligen klena
år, icke behöft utländsk spannemåi, måste,
om icke nationen stannar på den punkt
Den 5 Februarii I'. tn.
5t
den är, titan framskrider, vi en gång kom»
ma* på (leii punkt, alt i goda är sjelfva hafva
spannemål Öfver, så vidt vi icke lägga
hinder deremot, genom förstörande af den
fria spannemålshandeln. I afseende på det
yttrande Herr Munck af Rosenschöld tycktes
hafva riktat till mig, att i mitt granskap
mängden skall vara skuldsatt för spannemål,
får jag äran upplysa, att så icke är.
Detta inträffar ej förr än på ii å 12 mils
afstånd från mitt hem, på den så kallade
slättbyggden. Den så kallade Westgötheskogbygden
är icke för spannemål skuldsatt
med en enda skilling, som de icke
kunna betala, Hvad åter Friherre Fock
yttrat, att jag haft orätt alt uppgifva, det
spamiemålsMagazinerne år 1826 voro fulla,
så får jag erinra, alt Revisorernas Berättelse
för år lSaö visar, det MagazinsDirectionen
i December i82Ö icke hade sålt annat
än deri spannemål, som var förderfvad
af mask, tutm att den goda säden låg qvar,
och denna såldes icke förr än vintern r826,
och så länge dessa magazinslager funnos
kunde ingen enskildt speeulera på spänne»
målshandel. Jag tror, att den som vill bidraga
till jordbrukets framgång, den vili
icke göra några lilIkonsllade anstalter, emedan
detta är det olyckligaste för det allmänna,
och får allmänheten den vanan alt
födas utur Kronans magaziner på credit,
skall den alidrig vänjas att spara eller hus»
6t H. 4*
5a
Den 5 Fe Lvu ari i f. m.
hålla väl med egna tillgångar. Grefve von
Piosen har upplyst huru förhållandet i detta
afseende kan vara, och )ag är öfvertygad,
att just den goda vanan att tillita
brödfödan ur Kronans magaziner, orsakade
stora misshushållningar hos folket år 1826.
Herr Munck af Rosenschöld: Herr
Tham har meddelat oss den geographiska
upplysningen, att han, boende i Westergöthland»
skogbyggd, har 12 mil till närmaste
slättbyggd i samma province. Jag
hemställer till dem, som hafva kunskap om
landets läge, om något så stort afstånd finnes
emellan någon del af skogsbyggden
och närmaste släLlbyggden 1 Westergöthland.
Att icke skogsbyggdens innevånare
råkat i sådan skuldsättning, som den blott
jordbrukande delen, är ej underligt, ty de
förra hafva afsättning på sina effecter alla
år, då de senare ofta sakna den på sin hufvudsakliga
product, spannemål.- Man förebrår
väl desse, att de icke söka en säkrare
afsättning genom en vidsträcktare ladugårdsskötsel;
men denna fordrar mer förlag,
och afsättningen är icke heller så säker
i Westergöthland, emedan städerna äro
för små och äga mycket jordbruk sjelfva.
Hvad för öfrigt Herr Tham anfört till försvar
för den enskilta speculationen, synes
i synnerhet böra riktas emot creditiver för
upphandling i missväxtår. Ty det är nästan
endast då, som den enskilte specula
-
Den 5 Februari i f. m.
53
tionen satler sig i verksamhet, emedan afsättning
då är snar och säker, men icke så
i bördiga år. Jag styrker derföre till afslag
å detta crediliv, så vida det icke får
användas till uppköp af spannemål i bördiga
år. Den öfverproduction, som isynnerhet
sista Riksdag omtalades, härledde
sig deraf, att, efter inbärgandet af 1819 års
gröda, från en del Landshöfdingar sådane
rapporter inkommo, att Regeringen fick anledning
att tillåta införskrifning af mellan
4 och 5oo,ooo Tunnor spannemål, som till
största delen ej behöfdes, hvilket gjorde,
att då sedermera 1820 års goda gröda var
inbergad, flera 100 lusen Tunnor säd af
förra årets gröda lågo obegagnade på lofterna,
så att det icke var underligt om det
såg ut som öfverproduction, hvilket i sjelfva
verket endast var en öfverimport.
Man kan väl göra ett inkast mot nödvändigheten
af uppköp till magazinering i
bördiga år, hvilket jag dock ej hört någon
göra, att öfverskottet utan denna åtgärd ändå
qvarblefve i landet. Men då grödan
varit öfverflödig och ej kan säljas utan mot
vanpris, låter man ej tröska säden så väl
ut, vårdar den ej så väl, och använder för
mycket af den ulan ordning på kreatur
o. s, v., så att på detta sätt minst så myc-,
lien säd förspilles, som det qvantum man
för en mill. eller två kan uppköpa.
Grefve Björnstjerna: Herr Tham med
-
5{ Den 5 Februarii f. m.
gaf den princip, jag framställde, och har
sagt att hans syftemål vöre, all produclionen
hos oss skulle mer och mer gifva elt
ständigt öfverskott. Det kuli väl sältas i
tvifvel, om sådant vore gygneligt för landet,
men jag vill ingå derpå. Då måste
man likväl medge, att principen icke är
passande förr, än detta skick inträffar. Emellertid
kan, genom uppköp i bättre år till
behofvets fyllande i de sämre, ett medelpris
upprätthållas. Då jag nyss hade äran
framställa min conlraproposilion, trodde jag
alt Utlåtandet var andra gången före; men
liär jag nu hör att det endast är första gången,
vågar jag anhålla om återremiss, på
det att, när saken kommer tillbaka, Ridd.
och Adeln må kunna taga elt sådant beslut,
jag förut föreslagit, och inbjuda de
öfriga Stånden alt derom förena sig.
Grefve af Ugglas_, Gustaf; Ehuru jag
icke kan biträda den tunkan, att Slaten bör
befalla sig med spannemåisliandel, så, då
ordföranden i ExpedilionsUtskollet upplyst
att Utlåtandet redan är af tre Stånd bifallet,
får jag vördsamt hemställa, om icke,
med afseende å Ridderskapét och Adelns
dyrbara tid, en återremiss vore det helsosammasle
sätt för Ridderskapét och Adeln,
att få frågan utan tidsspillan afgjord.
Herr Riben , Carl Wilhelm: Som det
i händelse af återremiss mäste inliäffa, alt
Den 5 Febru ar i i f. m.
55
Utskottens förnyade Utlåtande endast kommer
att tillkännagifva, att första Utlåtandet
redan är af 3 Stånd bifallit, så hemställer
jag, örn icke det ofelbaraste sättet att bespara
Lid vore alt bifalla Utlåtandet.
Hans Excellence Herr Grejven och
EandtMar skalken gjorde härefter proposition,
först till återremiss, och derefter till
bifall å Stats- Banco- samt Ekonomi Utskottens
ifrågavarande Utlåtande, hvilka båda
propositioner blefvo med Ja och Nej besvarade.
Herr Manck aj Rosenschöld: Ehuru
nu mera på Riddarhuset finnas så få jordegare
— tack vare Rikets Ständers Financiella
beslut vid 1818 års Riksdag, och en del
af deras statsekonomiska, rörande jordbruket,
vid t8a3 års—, får jag likväl anhålla
om votering, för att utröna, om icke någon
opinion kan yttra sig till fördel för
den jordbrukande klassen, då nämnde opinion
äfven öfverensstäinmer med det allmännas.
Jag vågar ännu hoppas, alt Ridderskapet
och Adeln inser rätta undsättningsprincipen
vara, alt skaffa jordbrukaren
afsättning, då den brister, och icke att
sälja till den, för ofantliga priser, utländsk
spannemål; samt derigenom för många år
skuldsätta eller för alltid ruinera deri, utan
nytta, men tvärtom lill skada, för öfrige
Medborgare.
56 D e n 5 Fe b r u n r i i f. ra.
Gretve af Ugglas: Herr Riben tiar
visserligen rätt att minsta tiel åtgår örn man
bifaller Utlåtandet; men om blott en enda
icke gör det, utan äskar votering, så skall
naturligtvis mara tid åtgå, än om, som jag
tog mig friheten föreslå, Ridderskapet och
Adeln åtterremitterar frågan, då Utskotten
återkomma med ett simpelt tillkäunagifvande,
att Tre Stånd redan bifallit Utlåtandet.
Herr Tham: För att bevisa alt Rid
derskapet
och Adeln icke låter derigera sina
åtgärder och beslut genom begäran om
votering, får jag äfven instämma i denna
begäran,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde, i anledning
häraf, följande voteringsproposition:
Den som bifaller Stats- Banco- och
EkonomiUtskottens Utlåtande, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om
anvisande af erforderlige medel till anskaffning
af spannemål vid inträffande missvextår,
voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, anses Stats- Banco- och EkonomiUtskottens
berörde Utlåtande böra, på
Den 5 F e b r u a r i i f. m.
57
grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremitteras;
Hvilken voterings-proposition godkändes och
anslogs.
Voteringen hörjades klockan half till
2 eftermiddagen; och befunnos vid dess
slut, sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfriga voteringssedlarne
öppnade, rösterna hafva utfallit
som följer:
Ja — 4r.
Nej — 5a,
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskildt förde protocoll blifvit
uppläst, Hans Eoccellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, alt StatsHanco-
och EkonomiUtskoltens Utlåtande
Llifvit, på grund af de dervid gjorda anmärkningar,
lill Utskotten återremitteradt.
Högloft. Ridd. och Adeln åtskiljdes kl.
en qvart till 3 e. m.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim,
58
D c n ö F e b i ii a r i i e. m,
Fredagen d. 5 Februarii i83o.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen,
Upplästes till justering och godkändes
följande ExpeditionsUtskottets förslag till
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse!- till
Kongl. Maj:t:
N:o 347. Angående anslag för fullbordandet
af Garnizons-Sjukhus-Byggnaden
saint Andra LifGardes Casernbyggnad,
N:o 348. Angående verkställd granskning
af Strömrensningsfondens Räkenskaper
och Förvaltning,
N:o 3.5r. Med anhållan att publicjue
Verk och Inrättningar kunde varda förStäudigade,
att icke utöfver behofvet antaga
extra vaktbeljenter,
N:o 35a. I anledning af väckta frågor
om förändringar i befordriugslagarne.
N:o 353. Rörande ändringar och rättelser
eller tillägg uti Kongl. Majlis Nådiga
Lego-stadga för Husbönder och Tjenstehjon,
den i5 Maj i8o5 m. m, samt
N:o 355. Med öfverlemnande af RiksStaten
för i83o och följande åren intill nästa
Riksdag.
Den 5 Fe b ruari i e m.
%
Likaledes uppläsles till justering och
godkändes ett från Expeditions-Ulskollet
inkommet förslag till 4 § af Riksdagsbeslutet,
innefattande Lagförklaringar.
Föredrogs å rij'o ExpeditionsUlskottets
den 3 dennes under N:o 354 afgifne, och
samma dag eftermiddagen på bordet lagrie,
Memorial, angående kallelse till nästa
Riksdag.
Grefve von Rosen, Axel, samt Herrar
Rothlieb, ylxel, och Crusenstolpe, Magnus
Jacob, anhöllo, att detta memorial måtte
ytterligare få hvila på bordet.
Hans Excellence Herr Gref ven och
LandlMarskalken förklarade, alt då flere
Ledamöter begärt alt detta memorial måtte
ytterligare hvila på bordet, kunde sådant,
enligt 4p §:n Riksdagsordningen, icke förvägras,
Föredrogs å nyo BevillningsUtskottets
den 28 sistlidne Januari i under N:o 66 afgifne,
och den 1 dennes eftermiddagen på
bordet lagde Utlåtande öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 57
förut meddeldte Betänkande med förslag
till fördelning af Allmänna Bevillningeu
samt lill en blifvande Bevillnings-Förovdning,
6o
Den 5 Februarii e. m.
Herr von HartmansdorffAugust: Som
Utlåtandet ännu icke är tryckt och uldeladt,
anhåller jag, att det måtte ytterligare
få hvila på bordet, så att vi må komma
i tillfälle alt deraf taga någon kännedom,
innan det afgöres.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacobf förenade
sig med Herr von Hartmansdorff.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken förklarade, att då flere
Ledamöter begärt detta Utlåtande ytterligare
hvilande på bordet, kunde sådant
enligt 49 § Riksdags-Ordningen, icke förvägras.
Herr Munck af Rosenschöld Eberhard:
I anledning af det beslut Ridderskapet och
Adeln i förmiddags genom votering fattade
i frågan om Creditivet till spannemålsuppköp
för undsättning i missväxtår, anliåller
jag, att delta beslut måtte communiseras
de öfrige respective Stånden och de
inbjudas att, på de skäl, som för återremissen
inom detta hus blifvit anförde, och
hvilka möjligen varit de andre Stånden
obekante, frångå sina fattade beslut och
förena sig med Ridderskapet och Adeln om
återremiss. Jag medger visserligen att det
ej ofta handt, att man gjort en sådan inbjudning,
dock är det ej ulan prasjudicat,
Den å F c b r 11 a r i i e. m.
6r
Friherre Cederström > Jacob: Det kan
visserligen vara den värde Ledamoten öppet
alt få sina yttranden i frågan'om spannemåls-crediti
vet communicerade nied de
öfrige Stånden, om han aflemnar nödige
exemplar deraf, men i annat fall icke! Att
göra inbjudning om en återremiss utan att
säga hvarföre, förefaller mig mer än besynnerligt,
och kan jag icke tro att de öfrige
Stånden kunna på inbjudningen göra något
afseende, enär det ej är fråga om något beslut
genom bifall eller afslag, utan endast
om en återremiss. Då vi dessutom hafva
af nöden att upplaga vår tid med angelägnare
frågor, anhåller jag^ att Herr Munck
af Rosenschölds framställning får hvila på
bordet.
Herr Tham,, TVollrath: Jag har endast
begärt ordet för att förena mig med Friherre
Cederström.
Herr Munck af Rosenschöld: För den
händelse alt jag skulle vara frånvarande då
den af mig väckta frågan förekommer lill
afgörande, anser jag nödigt att anmärka,
vid hvad Friherre Cederström yttrat, att
jag, såsom grund för inbjudningen, åberopat
de åtskillige skäl, som här på förmiddagen
anfördes för återremiss.
jVid förnyad föredragning af Stals* samt
6a
Ben 5 F ebr u a r i i e. m.
Allmänna Besvärs- och EkonomiUlskoUens
den iq sistlidne Januarii under N:o i i8
afsifne; och den i dennes e. m. på bor
o
7 1
det lagde ytterligare Utlåtande i anledning
af erhållne återrernisser å Betänkandet N:o g4
angående jemkning i den Provincen Skåne
ålagda ordinarie rotering; blef samilia Utlåtande,
uppå anhållan af Friherre Boye,
Fredrik, och Herr Rosenqvist, Fredrik
Leonhard, å nyo lagdt på bordet.
Föredrogs å nyo och bifölls Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottens
den 12 sistlidne Januarii under N:o i 14
afgifne, och den 22 i samma månad e. m.
på bordet lagde, Utlåtande i anledning af
väckte motioner om Spannemålshandel för
så väl Kronans som enskildes räkning, District-och
SockenMagaziners anläggning m. rn.
A. nyo föredrogs BancoUtskottets den
22 sistlidne December under N:o pi afgifne,
och den 8 derpåföljde*Januarii e. m.
på bordet lagde, Betänkande, i anledning af
väckte motioner angående rättighet för Banken
alt utfärda såkallade Ränte-Coupons.
Herr Tham, Wollrath: Jag hemställer,
om icke detta Betänkande kunde få
hvila, till dess man på en gång afgör alla
Lånefrågorne. Delta och Betänkandet N:o
92, äfvensom ett från StalsUtskoltet i anledning
af Kongl. Majlis Nådiga Proposi
-
Den 5 F e b r n a r j i e. m.
63
lion om lättad ii t viig lil! Lånbidrag ål Fastighetsägare
m. fl. afhandla alla Lånefrågor,
oell af desse »Retänkanden äro någre
afstyrkande och andra tillstyrkande. Jag
tror derföre det vara bäst att på en gång
företaga alla dessa frågor.
Herr von Hartmansdorff, August: De
Som önska sig utländska Lån hafva ännu
tillfällen till tvänue slag. Jag tror således
att någon skada icke sker, om vi nu bifalla
förevarande Betänkande. Portionen kunde
möjligen blifva för stor om alla Lånförslagen
skulle företagas på en gång.
Herr Manck af Rosenschöld, Eberhard:
Alt döma af den siste värde Talarens
yttrande, skulle det synas som om
man icke önskade annat, än det man ansåg
tjenligt för sitt eget intresse. Jag får
dock förklara, det jag icke arnar begagna
mig af någon af de örnförmälde Låneutvägarne,
men förenar mig det oagtadt med
Herr Tham uti anhållan att Betänkandet
måtte få hvila.
Hans Excellence Herr Grefvert och
Län dt Mar skalken förklarade, att då flere
Ledamöter hegart detta Betänkande ytterligare
livilande på bordet, kunde sådant,
enligt 49 § Riksdagsordningen, icke förvägras.
Den 5 F e b r u a r i i e. m.
Föredrogs å nyo ConstitutionsUlskottets
den 26 sistlidne November under N:o
5j afgifne och den 17 derpåföljde December
e. m. på bordet lagde, Memorial
nied ålskilligc Grundlagsändrings-förslag,
åsyftande Riksdagsgöromålens förenklande
och ordentligare behandling, Riksdagarnes
förkortande samt besparing i Riksdagskostnaden.
Friherre Ciderström3 Jacob: I samma
ämne, som detta, kommer jemväl från ExpeditionsUtskottet
om några dagar ett Betänkande
i afseende på ordningen för Expeditionen
af Riksdagsärenderne. Jag anhåller
derföre att förevarande Memorial
måtte få hvila på bordet till dess förstnämnde
Betänkande inkommer.
Herr Rothlieb, Axelj förenade sig med
Friherre Cederström.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken förklarade, att då flere
Ledamöter begärt detta Memorial ytterligare
livilande på bordet, kunde sådant,
enligt 49 § Riksdags-Ordningen, icke förvägras.
Föredrogs Constitutions-Utskottets den
16 sistlidne December under N:o 61 afgifne
och den 28 i samma månad e. m. på
bordet lagde, Memorial, i anledning af
tren
-
Den 5 Februarii e, m.
65
trenne Stånds återremisser å Utskottets under
N:o 5o förut meddelte Utlåtande öfver
Konungens Proposition om förändringar
i 19, 21 och 88 §§ Regeringsformen.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
har begärt ordet endast för att reservera
mig emot ett uttryck i det nu upplästa
Memorialet. Utskottet säger nemligen,
att Rikets Ständer äga rätt att göra anmärkningar
endast vid Utskottets yttrande,
men ej vid en Kongl. Proposition; men
i 56 § Regeringsformen står, att det är Utskottets
yttrande, som skall hvila, och hvaröfver
vid påföljande Riksdag skall beslutas.
Nu är det likväl icke Utskottets Memorial,
utan sjelfva Grundlagsförslaget,
som skall antagas eller förkastas vid nästa
Riksdag. Således är det vid förslaget, som
anmärkningarna kunna göras. Jag anför
detta blott såsom ett bevis på ofullständigheten
i 2:dra momentet af 56 § RegeringsFormen,
och medger visserligen, att det
är olämpligt att göra anmärkningar vid en
Kongl. Proposition, emedan det då ej längre
blir Konungens, utan Ständernes förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då detaFConstitutionsUtskottet
den 16 sistlidne December
under N:o 62 aflåtne, och den 28 i
samma månad e. m. på bordet lagde Me61
H. 5
66
Den 5 Februarii e. m.
niorial med Utlåtande öfver Konungens Proposition
om ett tillägg vid 88 § RegeringsFormen,
och med fullständig uppställning
af nya redactionen i denna samt 19 och
21 §§, ägde sammanhang med det nu föredragna,
finge Hans Excellence till Ridderskapets
och Adelns pröfning nu jemväl
föredraga ofvannämnde Memorial N:o 62.
Herr Rosenqvistj Fredrik Leonhard:
Med hänseende till de vådliga följder,
som kunna uppkomma genom Lagförklaringars
meddelande emellan Riksdagarne,
anhåller jag om afslag å förevarande Memorial;
men i händelse det skulle af Ridderskapet
och Adeln till grundlagsenlig behandling
antagas, får jag reservera mig
deremot.
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken framställd proposition,
fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att de af Konungen framställde, af
Constitutions-Utskottet tillstyrkte, förslag
till ändringar i 19, 21 och 88 §§ RegeringsFormen,
till den behandling 81 § RegeringsFormen
föreskrifver, godkänna.
Herr Hjertaj Gustaf: Ridderskapet och
Adeln fattade i sista Plenum elt beslut, angående
redactionsförändring af 12 Cap. 12
§. Skiftes-Stadgan, hvilket gick derpå ut,
att förena deras meningar, som önska än
-
Den 5 F e b r u a ri i e. m.
67
dring i nämnde §; och får jag, på det syftemålet
härmed icke må förfelas, hvilket
skulle inträffa om de öfriga Stånden vidblifva
deras redan i frågan fattade skiljaktiga
beslut, föreslå, det Ridderskapet och
Adeln mätte förena sig om en inbjudning
till dem, att antaga den af Ridderskapet
och Adeln beslutade redaction af 12 Gap.
12 § Skiftes-Stadgan, då det är tänkbart
att BorgareStåndet frångår sitt beslut, och
de öfrige tvänne Stånden gå in på den sålunda
föreslagna jemkningen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln instämde i Herr Hjertås
förslag, att de öfrige RiksStånden måtte inbjudas
att förena sig med Ridderskapet och
Adeln uti dess, i afseende å 12 Cap. 12 §
i Kongl. Maj:ts Nådiga Stadga om Skiftesverket
den 4 Maj 1827, fattade beslut.
Ropades Ja.
Då nu å nyo föredrogs ConstitutionsUtskottets
den j6 sistlidne December under
N:o 63 aflåtne, och den 28 i samma
månad e. m. på bordet Jagde Memorial
med förslag till ändring och omflyttning
af 2 Mom. 56 § RegeringsFormen, jemkning
i samma Grundlags 81 §, och tillägg
vid 77 § Riksdagsordningen, blef samma
61 H. 5*
68
Den 5 Februarii e. m.
Memorial; uppå anhållan af Herrar Cederschjöldj
Pehr Gustaf j RosenqvistFredrik
Leonhard , och Printzenskjöldj Ascel, å
nyo lagdt på bordet.
Vid förnyad föredragning af ConstitulionsUtskottets
den 21 sistlidne Januarii under
N:o 64 aflåtne, och den 3i i samma
månad på bordet lagde, Memorial, med
förslag till ett tillägg i 12 § Riksdagsordningen,
fann Ridderskapet och Adeln för
godt att berörde förslag, lill den behandling
56 § RegeringsFormen föreskrifver,
godkänna.
Föredrogs å nyo följande från ConstitutionsUtskottet
inkomne, samt den i3 sistlidne
Julii e. m. och den 11 sistlidne December
e. m. på bordet lagde, Memorialer:
af den 27 sistlidne Junii:
N:o 3g. I anledning af återremiss från
JBorgareStåndet af Utskottets under N:o 3o
förut meddeldte Memorial, angående Allmänna
Beredningens Constitutionella befallning;
af den 8 sistlidne December:
N:o 60. I anledning af de hos Ridderskapet
och Adeln gjorde anmärkningar vid
Utskottets under N:o 3o förut afgifue nyssnämnde
Memorial.
Herr Danckwardtj Magnus Georg: Då
Den 5 Februarii e. m.
Utskottets första Betänkande i denna fråga
förevar tog jag mig friheten alt, tillika
med några andra af Ståndets Ledamöter,
göra den anmärkning, att bestämmandet
af de mål, sorn skola behandlas af Rikets
Allmänna Ärenders Beredning, ej ensamt
borde bero på Kongl. Maj:ts pröfning,
utan, såsom varande en tilläggning i
Grundlagen, genom ett Grundlagssladgande
afgöras. Utskottet har likväl icke velat
härpå ingå, utan ansett hvad Utskottet föreslagit,
eller också intet, vara lämpeligt.
Då jag icke kan dela denna tanka, hemställer
jag, ur ofvannämnde skäl, att Utskottets
Memorial må afslås.
Herr Rosenqvistj Fredrik Leonhard:
Kort har Utskottets svar på de gjorde anmärknirigarne
varit; kort skall jag ock nu
yttra mig. Jag åberopar mina emot Utskottets
första Memorial gjorde anmärkningar,
och anhåller, på grund deraf, om
Proposition till afslag å Memorialet.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Så
mycket jag kan minnas tillstyrkte Utskottet
i sitt första Memorial en underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan,
att alla Regeringsärenden måtte i Allmänna
Beredningen handläggas innan de i StatsRådet
förekomma. Jag inser omöjligheten
af att efterkomma en sådan föreskrift, så
länge Regeringen befattar sig med alla så
-
7°
Den 5 Februari i e. rn.
dane ärenden, sora nu. Jag log mig derföre
friheten bevisa, att rättsfrågor ej böra
inför Kongl. Maj:t i StatsRådet föredragas.
Om nu en så beskaffad skrifvelse beslötes,
kunde Kongl. Majit deraf få anledning alt
eftertänka, om rättsfrågor ej borde skiljas
från StatsRådels befattning, hvarigenom de
öfrige målen kunde hinna att i Allmänna
Beredningen handläggas.
Herr von Troil, Emil: Lika med de
tvänne första talarne anhåller jag om afslag
på Memorialet. Så vidt jag vet har
ConstitutionsUtskoltet icke mer än tvänne
befattningar, den ena att utarbeta förslag
till Grundlagsändringar, och den andra att
anmärka och beifra om Grundlagarne blifvit
öfverträdde eller Rikets sannskyldiga nytta
åsidosatt, hvilket Utskottet likväl förklarat
intetdera här vara fallet. För min
del finnér jag således den ifrågavarande åtgärden
af en sådan art, alt den ingenstädes
i våra Grundlagar blifvit förutsedd.
Den innefattar ett slags önskningsmål, som
enligt Grundlagen ej är tillåtit, och icke
tjenande till något. I stället att stifta Grundlag
synes Utskottet här vilja befatta sig
med huru Konungen skall tillämpa densamma,
hvilket är alldeles olämpligt; hvadan
jag ock, på dessa skäl, yrkar afslag
å Memorialet.
Hans Excellence Herr Grefven och
/
Den 5 Februarii e. m. 71
LandtMar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adelö godkände ConstitutionsUtskottets
ifrågavarande tvenne Memorialer.
Ropades Nej.
Hvarefter berörde Memorial, tillika med
det under N:o 3o aflåtne, blefvo, uppå af
Hans Excellence Herr Gr ej ven och LandtMarskalken
framställd proposition, af Ridderskapet
och Adeln afslagne.
Uppå anhållan af Friherre Cederström,
Jacobj och Grefve von Fersen Hans, blefvo
nedannämnde Constitutions-Utskottets,
den 26 sistlidne November aflåtne och den
4 derpåföljde December e. m. på bordet
lagde, Memorialer:
N:o 53. Med förslag till Grundlagsbestämmelser
om Lagtima Riksdagars återkomst
hvart Femte år, om Urtima Riksdagars
föremål och om tiden för Lagtima
Riksdagars fortfarande; och
N:o 54* Med förslag till bestämmande
af viss tid på året för Rikets Ständers
Lagtima sammanträden;
ånyo lagde på bordet.
Då nu å nyo föredrogs ConstitulionsUtskottets
den 26 sistlidne November under N:o
55 aflåtne, och den 4 derpåföljde December
e. m. på bordet lagde Memorial med
förslag till en ny redactions-förbättring i
7 2
Den 5 Februarii e. ni.
afseende på förbudet mot rådplägning i Konungens
öfvervaro; blef berörde förslag,
till den behandling 56 § RegeringsFormen
föreskrifver, af Ridderskapet och Adeln godkändt.
Herr Rosenqvistj Fredrik Leonhard,
reserverade sig emot detta beslut.
Föredrogs ånyo och bifölls RiddarhusUtskottets
den ii sistlidne JaDuarii aflåtne,
och den i dennes e. m. på bordet lagde,
Memorial, angående ifrågaställde ändringar
i Reglementerne för de Academiske
Riddarhus-Stipendierne.
Företogs till pröfning LagUtskottels
den 12 sistlidne December under N:o 153
afgifne och den 28 i samma månad e. ra.
på bordet lagde Utlåtande öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 44
förut meddelte Betänkande, i anledning af
Rikets Ständers Justiliae-Ombudsmans EmbetsBerätlelser
och Allmänna redogörelse
för den sedan sista Riksmöte förflutne tid.
Grefve Gyldenstolpe„ Anton Gabriel:
Som jag förmodar är icke allenast detta
Utlåtande af de öfrige Stånden bifallit,
utan äfven Skrifvelsen derom expedierad.
Friherre Cederström, Jacob: Jag får äran
upplysa, att, på sätt Hr Grefve Gyldenstolpe
Den 5 Februari! e. m. y3
uppgifvit, ExpeditionsUtskottet under den
26 sistl. Januarii afgifvit förslag till underd.
skrifvelse i denna fråga, och att samma skrifvelse
redan är tifl Kongl. Majit expedierad.
Herr Rosenqvist j Fredrik Leonhardj
uppläste följande:
För den, som hyser öfvertygelse, att
Lagskipningen uti ett Constitutionelt land
bör hvila på sådane grunder, att all ensidighet
och allt godtycke deruti alidrig bör
kunna äga rum, för honom skall det alltid
blifva en obegriplighet, huru Lagutskottet,
vid besvarandet af de många och alfvarsamma
anmärkningarna emot dess under Nio
44 afgifne Betänkande i fråga om Rikets
Ständers Justitige-Ombudsmans EmbetsBerättelse
och Allmänna Redogörelse för den
sedan sista Riksdag förflutna tid, kunnat,
uti det under Nio i53 lemnade Utlåtande
öfver berörde anmärkningar, förbise hufvudändamålet,
och genom paraphraser söka
afleda Rikets Ständers uppmärksamhet
från de många och stora felsteg, hvilka i
Lagskipningen sig tilldragit, och genom Lagarnes
förbättrande böra för framtiden fökommas.
Den långa tid, som Lagutskottet
begagnat för sitt arbetes fullbordande, tyckes
hafva bordt gifva ett helt annat resultat,
så vida man icke vill tvingas att tro,
det Utskottet velat, men icke kunnat;
kunnat men icke velat; — eller hvarken
kunnat eller velat, på annat sätt förfara.
?4 Den 5 Februari i e. m.l
I elt land, der lagen är den enda souveraina
makt, är väl ingenting mera angeläget,
än att denna makt icke får utträngas
af godtycket, utan, alt hvarje medborgare,
så väl för sin person, som sin egendom,
är tryggad af Lagen.
Den berättelse JustiticeOmbudsmannen
till Rikets Ständer afgifvit öfver det honom
anförtrodde Embete och dess utöfning, är
ett ämne, sorn visserligen fordrat det nogaste
skärskådande; och detta skärskådande
liar, enligt Grundlagen, blifvit öfverlemnadt
åt Lagutskottet. — Korrt, ofullständigt
samt öfverseende med de många tillfällen,
då Medborgare så till personlig säkerhet,
som egendom blifvit af Domare, Embetsverk
ocb Execulorer våldförde, har Utskottet
uti Betänkandet N:o 44 SIS yttrat, men
hvad man förväntat, nemi. förslag till correctiv
och förekommande af våldets inkräcktningar
på rättvisans, personliga säkerhetens',
och frihetens område, det har
man icke fått se. — Blott ord ulan anda
och kraft, och meningar utan betydelse,
är allt hvad Utlåtandet framvisar. Berörde
handling är således icke svarande mot hvad
man med begrepp om LagUtskottets bestämmelse
hade väntadt; oaktadt man med hvarje
dag som fördröjdes med besvarandet af
anmärktiingarne, gjorde sig allt större och
större förhoppningar om den största möjliga
fullkomlighet. Man borde således falla
i förundran, om eljest någonting numera
kunde under denna Riksdag väcka förundran.
Den 5 Februarii e. m.
73
Ifrån (le anmärkningar, som, af mig
med flera andra Ledamöter inom Riksstånden,
blifvit gjorde i fråga om principen
för LagUtskottets befattning med JustitiaeOmbudsmannens
EmbetsBerättelse och Redogörelse,
har Utskottet hulpit sig genom
tillä mpning af 90 §:n i RegeringsFormen,
hvilken Utskottet ansett lägga binder i vägen
för Utskottet, att åstadkomma något
gagn med dess tillämpning. I anledning
häraf, och då Utskottet har så grannlaga
motiver för sitt handlingssätt, får jag fråga:
hvilka voro väl dessa motiver, då Utskottet
tillstyrkte den onaturliga Lag, att
en fånge skulle af fångförare eller vaktkarl
få skjutas vid rymnings-försök, och då Utskottet
föreslog Mords-och Blods-drägts införande
i Sverige?
Controllen öfver JusliliEe-Ombudsmannen
är, efter Utskottets tanke, Publiciteten.
Jag tror att Publiciteten är lika stor controil
öfver Utskottets fullgörande af 33 §:n
Riksdagsordningen. Om Publiciteten vore
den enda Controllen öfver Justitiae-Ombudsmannen,
hvarföre skulle då hans Berättelse
till Lagutskottet förvisas? — När man
af Konungens Rådgifvare hört på Riddarhuset
förkunnas den lära, att Representanten
skall gifva folket opinion, och icke taga
den från Folket; så må hvar och en
dömma om den controll, som Pucliciteten
medförer på oduglige och illasinnade Embetsman.
— Vidare säger Utskottet: Do
-
76
Den 5 Februalii e. m,
mare öfver Justitice-Ombudsmannens Etnbetsförvaltning
äro, i första och sista instantien,
Rikets Ständer} genom de Electorer
som vid hvarje Riksdag förrätta
Justitice-Ombudsmans-valet; och Domen uttalas
af den Opinion _, som honom vid hans,
i ordets egentligaste bemärkelse, förtroendebefattning
bibehåller eller derifrån skiljer/’
Således, om Lagutskottet alltid gör
på samma sätt som nu, att icke inkomma
med sitt så kallade Betänkande eller Utlåtande
öfver Juslitiae-Ombudsmannens Redogörelse,
förr än valet af Electorerne redan
är skedt, så och om desse, osäkre huru
Lagutskottet funnit samma Redogörare
hafva handlat, invälja honom ånyo, skulle,
efter LagUtskottets slutkonst, det mäst klandervärda
hos samma man vara rättfärdigad t.
Ett Folk, som icke sätter värde på sina
constitutionella rättigheter och Institutioner,
förtjenar också icke att äga uågra;
och de Representanter, som icke vårda Folkets
rättigheter, äro icke en gång värde
Folkets förakt. Vid betraktande af LagUtskottets
argumentationssätt, är det en
serdeles grace om Justitiae-Orobudsmannen
hädanefter uträttar så mycket som hittills,
ty något är, i så fatta omständigheter, ganska
mycket. Emedlertid ogillar jag håde
Utskottets tillämpning af go § RegeringsFortnen,
och jemväl Utskottets hela raisonnement,
då det endast åsyftar att ad
-
Den 5 Februarii e. m.
77
vocera ifrån sig åliggandet, att föreslå medel
till förekommande af dylika felsteg, som
dem Justitiae-Ombudsinannens EmbetsBerättelser
på flere ställen lagt för Lagstiftande
maktens ögon.
Den af mig och RiksdagsFullmägtigen
Nils Strindlund anmärkte omständigheten,
(i4:de anmärkningen) att förre Policemästaren
i Norrköping J. J. Pamp, som i afsigt
att tvinga Skepparen Sjöberg till bekännelse,
först låtit gifva honom 100 prygel
på en gång j samt sedan uppspikat denna
marterade menniska på fängelsets vägg,
och låta honom derstädes hänga i 12 timmar,
och slutligen, i stället alt till Kongl.
HofRätten befordra arrestantens klagoskrift,
tvungit honom underteckna en, genom Policemästarens
föranstaltande uppsatt klagoskrift,
har alldeles icke funnits af Utskottet
förtjena något afseende. Jag erkänner, att
jag ömmat för denne olycklige menniskas
emot Lag och folkrätt undergångna behandling,
och att jag, just i anledning af en sådan
grymhets begående, väckt en serskild
motion om en straffbestämmelse, passande
emot icke allenast en medmenniskas så
obarmhertiga plågande, utan ock den derigenom
förnedrade mensklighetens fordringar:
men Utskottet har derpå svarat, alt lagen
är i delta fall bestämd, och behöfver ingen
förändring, eller med andra ord, att pbarmhertiga,
barbariskt gemena medel må ger
-
Den 5 Februari i e. m.
na användas mot lumpna 100 R:drs böter,
eftersom det af mig till ändring föreslagna
godtyckeliga uttrycket i Lagen: plikte sorn
saken ur till, är just applicablet till dylika
våldsgerningurs bestraffande. Deraf blir
emedlertid den conclusion, att hvilken person
som hälst, som blifver arresterad, kan få
sina 100 prygel, blifva uppspikad 12 timmar
på en vägg, beröfvad sin författade
klagoskrift, samt tvingad att underteckna
en annan; och för detta oskyldiga lidande
är våldsverkarens ansvar tillräckeligt, då
det bestämmes till 100 Riksdalers böter.
Det kan man kalla, alt riktigt afmäta straffet
efter brottet.
I sanning är jag bestört att finna mig
till sådan grad bedragen på rättvisa considerationer
vid Medborgares rättigheter.
Min anmärkning ”att något stadgande
icke blifvit föreslagit till afvärjande af sådane
olyckssiag för enskilde medborgare,
som det i EmbetsBerättelsen för åren 1826
celi 1827 (pag. 43 till 57) omförmäles,
”att en Låntagare i Wadstena KrigsmansliusCassa
är vorden dömd, att för andra
gången gälda en skuld, som enligt qvitto
blifvit till behörig person i Kongl. KrigsCollegii
KrigsmanshusContor inbetald”, har
Utskottet icke eller ansett förtjena afseende,
emedan anledning då aldrig skulle saknas,
att draga Högsta Domstolens förhandlingar
under Lagstiftande magtens pröfning.
Jag åter är af den öfvertygelse, att hvarje
Den 5 Februari i c. m.
79
felaktighet i Lagskipningen, som genom tydlig
Lag kan förekommas, bör rättas, utan
allt afseende på den Domstol, som handlagt
ärendet; och jag tror att detta är just
sjelfva ändamålet med Lagstiftningen.
Vidkommande de anmärkningar, hvilka
blifvit gjorda emot Utskottets yttrande öfver
Justitias-Ombudsmannens särskildte anmälanden
och förslag, finner jag i synnerhet
i:sta Puncten förtjena uppmärksamhet,
deri Utskottet tagit den medelväg ”att tillstyrka,
det måtte förslag till fullständiga"re
föreskrifter härutinnan, i form af önskan,
till Kongl. Majit, i underdånighet
”frambäras.” Jag anser 17 §:n af JustitiagOmbudsmannens
Instruction vara så tydlig,
att någon önskan i denna del är alldeles
öfverflödig. Samma § lyder sora följer:
Justitice-Ombudsmannen bör inhämta
fullständig kunskap om anledningarne till
åklagade personers häktande och om tiden
af deras hållande i fängsligt förvar i hvilket
afseende honom åligger att besöka fängelserne
i Hufvudstaclen och, under sina
resor j dem i landsorterne och dervid göra
sig underrättad om fängarnes skötsel
och underhåll; hvarjemte så beskaffade
Fånglistor_, sorn dc, hvilka Konungens JustiticeCanlzler
tillställas j äfven till Justitieombudsmannen
af vederbörande skola
insändas. Det är alltså tydligt och klart,
att fånglistor för alla häckten inom Riket
skola ovillkorligen till JustitiagOmbudsman
-
8o
Sen 5 Februarii e. ra.
nen insändas, på det han må vara i tillfälle
att inhämta fullständig kunskap, så väl om
anledningarne till personers häktande, som
ock om tiden huru länge de suttit inne.
Att sådant icke af en del authoritheter blifvit
verkstäldt, är en uppenbar olaglighet,
hvarmed intet godt ändamål kan åsyftas;
och torde det vara problematiskt nog, antingen
JustitiEe-Ombudsmannens menlöshet,
eller vederbörandes försummelse härtill varit
mäst vållande. Imedlertid torde det
vara af den största vigt alt Rikets Ständer,
innan de åtskiljas, vidtaga sådane åtgärder,
att den personliga säkerheten emot
magtens våld blifver fullkomligt tryggad.
Hufvudstaden har hittills haft Öfverståthållare,
hvilka ägt grundsattser, fullkomligt
svarande mot de fordringar, hvarpå
allmänheten gjort anspråk. Aktning för
Lagarne intager härvid främsta rummet. Men
tiderna förändras; och nu,—
— då så mycket annat oväntadt händer,
skulle det väl äfven kunna blifva en möjlighet,
att Hufvudstaden finge en Styresman,
som, utan erfarenhet, utan menniskokännedom,
och utan känsla för det allmännas
bästa, blott fann ett nöje uti att trotsa
opinionen, under det han fästade ett
alltför högt begrepp vid sine egne måttlige
kunskaper. Om han tillika vore en servil
person, som, för att svänga sig upp,
satte sin högsta förtröstan på Hofgunst,
un
-
t
Den 5 februari i e. m.
Bi
under det han föraktade folkgunsten, som
likväl decidera)' då det gäller; om en sådan
person Liefve Styresman i Stockholm,
tvärtemot hvad allmänna rösten skulle låta
förstå, huru skulle det då gå med fånglistorne
för de inånga häckten i staden,
och hvad skulle väl då slutet blifva. Jag
vill icke ens tänka derpå, ty isamma mån,
somslumret varit stort, i samma mån skulle
uppvaknandet blifva förskräckeligt. Fånglistorne
äro en sak af största vigt och spela
en alltför stor röle uti det (konstitutionella
samhället, för att böra fördöljas. Jag
anser derföre, alt Rikets Ständer hos Kongl.
Maj:t endast böra i underdånighet anhålla,
att Nådig och sträng befallning gifves lill
alla autoriteter, att de i 17 § af Justitiae-Ombudsmannens
instruction omnämnde
fånglistor skola ordentligen afgifva^. Hvad
detta ifrågavarande Utlåtande i öfrigt vidkommer,
vore visst en mängd anmärkningar
deremot att göra, men då, under en
Riksdag som börjats 1828, fortfarit 1829,
och räcker ännu år i83o, det under loppet
af denna tid blifvit fullkomligt ådagalagdt,
att de mäst grundade skäl och bevis
på den godtyckliga magtens öfverlägsenhet
blifvit företedde, är hvarje sund
tanke och reflexion en öfverflödsvara, och
hvarje ögonblick som derå användes, en
onyttigt använd tid.
Jag har aldrig fördöljt min öfvertyGi
H. 6
82
Den 5 Februarii e. m.
geise, då fråga varit att motverka det onda
och befordra det goda. Jag behöfver
icke rodna för de åsigter, jag här sökt göra
gällande, och då efterverlden fäller domen
öfver våra förhandlingar och moliverne
för desamma, tror jag icke, att man
beskyller mig för lycksökeri, eller aristocralie,
eller liknöjdhet om ett älskadt Fäderneslands
sanna fördelar. Min vördsamma
anhållan är, att Högloflige Ridderskapet
och Adeln täckes meddela det yttrande
öfver LagUtskottets nu förevarande Utlåtande,
att detsamma alldeles ogillaSj och
torde det derefter läggas lill handlingarne,
såsom ett monument af ett alldeles eget
slag.
Hvarefter Herr Rosengvist mundteligen
tilläde:
Sedan jag nu bär erhållit den bedröfliga
upplysning, att de öfrige trenne Stånden
redan bifallit detta Utlåtande, och detsamma
således är afgjordt, åtnöjer jag mig
att lemna det af mig nu uppläste anförande
såsom min reservation, på det ett kommande
Lagutskott må finna, att det åtminstone
varit någon, som ogillat det nu varande
LagUtskottets sätt att behandla ärenderne
under denna Riksdag.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde, om Ridderska
-
Den 5 Februarii e. m. 83
pet och Adeln behagade bifalla LagUtskottets
ifrågavarande Utlåtande.
Ropades Ja.
Justerades 18 ProtocollsUtdrag, innefattande
Ridderskapets och Adelns i plenum
den 3 dennes för- och eftermiddagen fattade
beslut, samt 24 ProtocollsUtdrag, innefattande
de i plenum den 4 dennes fattade
beslut.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. tre qvart till 9 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 8 Febr. i83o.
Plenum klockan half till io Förmiddagen.
Företogs val af de 6 Revisorer, hvilka,
tillsammans med ett lika antal Ledamöter
af de öfrige RiksStånden, äga att år i832
öfverse och granska StatsVerkets, Bankens
och RiksgäldsContorets tillstånd, styrelse
och förvaltning.
Valförrättningen slutades klockan half
Gi H. 6*
»
84 Den 8 Febr u arli f. ra,
till i eftermiddagen, då följande Herrar,
genom de fleste rösterne, befunnos hafva
blifvit till Revisorer utsedde, nemligen:
Röster.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, Öfverste i5i.
Herr von Schautz, Carl Jacob, Major i5o.
Herr Berg von Linde, Johan Albert,
HofRättsRåd  i4 9»
Herr von Stockenström, Erik, Kammarherre
i5o.
Herr Hisinger, Wilhelm, Brukspatron i5o.
Herr af Uhr, Carl David, Directeur i52.
Hans Excellcnce Herr Grefven och
Landt Mar skalken tillkännagaf, att Plenum
lomme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Företogs till pröfning BevillningsUtskottets
ej mindre den i4 sistlidne December
under N:o 57 afgifne, och den 21 1
samma månad, eftermiddagen på bordet
lagde, Betänkande, med Förslag till fördelning
af allmänna Bevillningen, samt tillen
blifvande Bevillnings-Förordning; än ock
den 28 sistlidne Januarii under N:o 66 afgifne
och den 1 dennes eftermiddagen på
bordet lagde Utlåtande, öfver de vid berörde
Betänkande gjorde anmärkningar.
Herr Hjerta; Gustaf: Jag^anhåller, att
detta Utlåtande måtte få punktevis till afgörande
företagas.
Den 8 Februarii f, m.
85
Vid derefter skeende föredragning punktevis,
blef, uppå särskilt framställde propositioner,
allt hvad Utskottet rörande irsta
och 2:dra Artiklnrne tillstyrkt af Ridderskapet
och Adeln utan discussion bifallit,
med undantag af följande punkter, hvarom
de öfverläggningar uppstodo och de beslut:
fattades, som här nedan finnas upptagne.
2 §. Angående Bevillning af löner.
Herr Hjerta’. Jag vågar tillstyrka bifall
till Utskottets senare Utlåtande i denna
punkt, men anhåller, att få anmäla ett
fel i uppställningen. Det är nemligen alldeles
stridande emot Ståndets beslut att
beskattningen af löner skall börja vid 200
Rrdr. Meningen var att den skulle börja
för löner öfver 200 Rrdr. Således är uttrycket
från och med oriktigt, och bör heta
från 200 R:dr. Jag tillstyrker bifall, med
denna rättelse.
Herr CederschjöldPehr Gustaf: Jag
medger, att billigheten fordrar en progressiv
afgift af behållen inkomst utaf förmögenhet;
men då det är fråga om löner, tror
jag ej alt det är billigt. Jag tror alt 200
B:drs lön för den ene, är lika mycket som
1000 Rrdr för den andre Embetsmannen.
Jag vet derföre ej hvarföre den senare skall
betala högre procent. Jag minnes ej om
Ridd, och Adeln förut fattat något beslut
t
86
Den 8 Februarii f. m.
i den frågan. Är det så, förfaller naturligtvis
min anmärkning.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken framställde proposition till
antagande af Utskottets senare förslag rörande
denna punkt.
Ropades Nej.
Hans Excellence framställde derefter
proposition till bifall å samma förslag med
den förändring Herr Hjerta yrkat.
Bifölls.
Herr Cederschjöld: Jag anhåller [att
få veta, om något beslut är fattadt att bevillnings-afgiften
af löner skall utgå uti ett
progressift förhållande.
Herr Thamy Jfollrath: Jag känner
ej att något beslut i förhand härom är fattadt.
Det är endast sagdt, att afgift skall
■utgå af löner; men jag får gifva tillkänna,
att sjelfva progressionen är densamma, som
förut varit införd i förra stadgandet. Utskottet
har ej gjort annat än fördelat denna
progression mera billigt, än förut. Jag
skulle tillstyrka Ridd. och Adeln att bifalla
Utskottets förslag, så mycket mera sorn
det redan är bifallit i två Stånd, och säkerligen
blifver det i det tredje.
Herr Hjerta: 1823 års Bevillnings
-
Den 8 Februarii f. ra.
»7
Förordning lyder sålunda: Till och med
SexIIundrade Riksdaler, en af Hundradet;
Från SexIIundrade Riksdaler till och med
Ettusende TvåHundrade Riksdaler, Tvä af
Hundradet; samt för all Lön derutöfver
Tre af Hundradet. — — —» — —
Sjelfva principen af progressionen bar således
förut ägt rum. Förslaget är ej nytt,
blott fördelningen i classer är ny. Jag
tror ej att någon ändring behöfver göras.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, alt lian trott
sig finna, det Ridderskapet och Adeln bifallit
den senast framställde propositionen.
$ 10. Angående Bevillning af Ang
farty
g.
Herr Cederschjöld: Jag förnyar min
hemställan, att Ångfartyg icke må betungas
med så dryg afgift, som Utskottet föreslagit.
Jag tror, att denna näringsgren behöfver
ännu någon uppmuntran, och ej bör
belastas med så dryg skatt. Jag hemställer,
att afgiften må nedsättas till hälften,
eller 2 å 3 procent.
Herr Tham: Grunden, hvarföre Ångfartyg
ej blifvit taxerade efter lästetalet,
ligger deruti, att de icke kunna uppmätas.
Hvad bevillningen angår, öfverlemnar jag
åt Ridd. och och Adeln att bestämma den.
Då man sagt, att det skall ske efter behållen
inkomst, sker det i likhet med Utan
-
8§ D e 11 8 F e b r ii a r i i f. m.
nät, och det torde ej blifva mera latt alt
controllera inkomsten af fartyg, än köpmansinkomster.
De äro satte i bredd och
lika med hvarandra.
Utskottets sednare förslag blef, uppå
framställd proposition, af Ridderskapet och
Adeln bifallit.
<$* iy. Angående Bevillning af kringresande
Judar och Utlänningar.
Herr Munck af Rosenschöldj Eberhard:
Då jag tog mig friheten göra anmärkning
vid denna punkt, underrättade
Herr Tham Ridderskapet och Adeln, att
det jag föreslog, skulle blifva iakttaget af
BevillningsUtskottct. Jag, som blott hört,
men ej läst förevarande Utlåtande, har ej
Jiunnat förstå att det blifvit iakttagit, utan
anhåller, att han derom måtte lemna upplysning.
Herr Tham: Utskottet har i sitt nu
upplästa Utlåtande gifvit tillkänna, att om
utrikes handelsexpeditör här utan tillstånd
drifva rörelse är, det en olaglighet, som af
lagen bestraffas, och Utskottet kunde ej
föreslå något, som är i lagen förbudit. Är
det åter tillåtit, sä finnes beskattningen,
der det står: Judar och utlänningar, som
med särskildt tillstånd resa omkring i Landet
och afyttra nipper eller idka diversehandel,
erlägga minst 5o Riksdaler. Se
-
Den 8 F e b r u a r i i f. m.
%
flan slår det: och skola dessa alltid vara
förs edde med vederbörandes bevis att löpande
årets afgift blifvit erlagdj eller säkerhet
derföre ståhl, innan passj som uttryckligen
bör innehålla, att de till en sådan handel
äro berättigade _, dem meddelas. Bösa t le
Judar oell Utlänningar, deribland utländska
handels-expediter malte räknas, anses
lika med handlande i släder. Då detta var
intagit i Författningen, tror jag, att jag uppgifvit
det riktiga förhållandet. Att ej något
om en olaglighet kan införas, torde
Ridderskapet och Adeln finna.
Herr Munck af Rosenschöld: Det ordet
utlänningarj som således i förevarande
Utlåtande är utbytt mot ordet Italienare,
fanns icke i den först föreslagna Bevillningsförordningen;
således hade jag all anledning
att göra anmärkningen. Jag hade
då så mycket mera anledning dertill, som
BevillningsUtskottet först ville roed Bevillning
ihågkomma endast de utlänningar, som
voro Italienare och Judar. Hvad beträffar
det, som Utskottet yttrat om olaglig handel,
så har min anmärkning endast haft afseende
på Bevillningen, och då hvad jag
yrkade blifvit af Utskottet iaktagit, har
jag ej något vidare att erinra, utan tillstyrker
bifall till Utskottets förslag i denna
punkt.
Utskottets förslag blef af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
9°
Den 8 Februari i f. ta.
§ 9.5. Angående Bevillning af åtskillig
oroterad Jord.
Herr Hjerta: Här inträffar det fall, att
i sjelfva förslaget till BevillningsFörordning
inkommer, likasom det förut varit uti 1823
års, såsom förutsatt, att ett Rikets Ständers
beslut skulle vara fattadt, att all i riket
befintlig jord skulle vara indelt till
kneckte- och båtsmanshåll. Det är denna
redaction jag vågar motsätta mig, ty om
det skulle införas bär, så vore det gifvet,
att så vore. Jag känner intet Rikets Ständers
beslut, som säger att sådan jord skall
indelas. Det står uti 1810, 1812 och i8i5
årens Riksdagsbeslut uttryckligen, att all
hittills oroterad jord skall med extra rotering
beläggas, men att det skall ske med
ordinarie rotering, derom hafva Rikets Ständer
ej fattat något beslut. Det finnes ingenstädes,
utom i 1823 års BevillningsFörordning
der det, såsom ett raisonement,
blifvit infördt. Jag anhåller, det Ridderskapet
och Adeln måtte besluta att, med
uteslutande af början, redactionen måtte
blifva sådan, att alla hemman eller hemmansdelar
af krono- skatte- och frälsenatur,
hvilka äro underkastade rotering, och icke
en sådan vidkännas, årligen skola betala
12 Riksdaler.
Herr Tham: Om uti 1823 års Författning
rörande Bevillningen, och uti den nu
-
Den,8 Februari i f. m.
9‘ ’
varande, det stöde ordinarie rotering, så
hade den siste Talaren rätt, men det står
icke så, utan: Då all annan i Riket befintlig,
rotering underkastad jord, aj Krono-
Skatte- och Frälse-natur samt äfven
den till åtskillige Städer donerade Kronojord',
enligt Riksens Ständers beslut, borde
vara till Kneckte- och Båtsmanshåll indeldt.
Extra Roteringen är indelt dels till
Kneckte-, dels till Båtsmanshåll. Stadgandet
kan tillämpas lika väl till extra roteringen,
som till den ordinarie, och jag
tror ej någon ändring behöfvas, i synnerhet
som det icke kunde vara bindande i
annat afseende, än alt denna jord skall betala
den omtalte afgiften. Det står icke
ordinarie rotering.
Herr Hjerta: Det är ingenting annat
jag åsyftar, än att de ordalag, som angå
saken, må qvarblifva, men att slippa raisonnementet
som föregår. Här står: Då all
annan i Riket befintlig, rotering underkastad
Jord, af Krono- Skatte- och Frälsenatur,
samt äfven den åtskillige Städer
donerade Kronojord, enligt Riksens Ständers
beslut, borde vara till kneckte- och
båtsmanshåll indeldt, men Hemman eller
Hemmansdelar likväl gifvas, som ännu ej
hunnit att vidkännas ett sådant Onus,
utan att något motsvarande dem ålagt är,
skola desse jör en sådan Rotefrihet, så
länge de den åtnjuta, årligen betala Tolf
93
Den 8 Februarii f. in.
Riksdaler etc. Om det nu fick slä: Hemman
eller hemmansdelar af krono- skatte- och
fräisenalnr, hvilka äro underkastade rotering,
och icke en sådan vidkännas, skola
årligen betala 12 Riksdaler; så vore det
riktigt, och då finnes ej något som förutsatte
det beslut, att all jord skall roteras,
ett beslut som icke finnes. Detta är stötande
emot principen att uppmuntra nyodlingar,
och emot de grunder som 1810
blefvo lagde för beskattningen. Således anser
jag att endast sjelfva saken bör utsättas.
Herr Tham: För mig är det mycket likgiltigt
om ordställningen ändras, endast saken
uttryckes. Dervid anhåller jag, att ej blott
hemman och hemmansdelar måtte utsättas,
utan äfven jord, ty det är derigenom, som
den Städerhe tillhörande jord nu äfven kommer,
lika med Landets, att betala rotefrihetsafgift.
Slutsatsen hos Utskottet har blifvit,
att det årligen borde betalas 12 Riksdaler
för helt hemman, och i samma förhållande
för mindre delar eller jordlotter.
Det är detta, som Utskottet egentligen varit
angelägen om.
Herr Hjerta: Om, i stället för de hittills
brukliga orden, det skulle få heta:
Hemman j hemmansdelar eller jord af krono-
etc. j som jag föreslagit, så blefve allt
riktigt.
Den 8 Februari i f. m. 9 3
Hans Excellencc Herr Grefven och
LandtMarskalkeri framställde proposition tili
bifall å Utskottets förslag i denna del.
Ropades Nej.
Hans Excellencc föreslog derefter bifall
till Utskottets framställning med den
förändring Herr Hjerta föreslagit.
Bifölls.
§ 3y. Angående Bevillningsaf draget för
utldnte Capitaler.
Herr von HartmansdorffAugust: Det
ifrågavarande Bevillningsafdraget är en fördel
för låntagaren. I samma mohn lånet är
honom fördelaktigt i andra hänseenden, synes
afdraget kunna vara ringare. Således, när
cassors intecknade lån äro de lugnaste, emedan
de ej uppsägas så länge gäldenären ordentligt
betalar sina räntor, borde Bevillningsafdraget
vara mindre för dem, än för
lån på namn. Jag tillstyrker således, att härmed
måtte hädanefter förhållas såsom hittills.
Förändringen skulle förvålla fromma
stiftelser en icke ringa förlust. En af Cassofna
under Riddarhusets vård förlorar genom
nuvarande Bevillningsafdrag q pensioner.
Skulle det ökas, såsom nu är föreslagit,
förlorade inrättningen i3| pensioner.
Hans Excellence Herr Grefvon och
LandtMarskalken framstälde proposition till
Rifall å Utskottets förslag i denna del.
Ropades Ja och Nej.
94
Den 8 Februarii f. m.
Hans Excellence framställde derefter
proposition å den förändring Herr von Hartmansdorff
yrkat.
Ropades Ja och Nej.
Herr af Billbergh, Johan Petter: Jag
trodde att BeviliningsUtskottets Utlåtande
innehöll tillräckliga skäl för tillstyrkandet.
Jag tager mig friheten fästa uppmärksamheten
derpå, att, efter nuvarande Stadga,
den som lånar ut sina penningar mot inteckning
har den fördelen att hafva större
säkerhet, men han får mindre Bevillningsafdrag
för sin större säkerhet, än den som
lånar ut för mindre säkerhet. Detta är ett
skäl, hvarföre Utskottet ansåg rättelsen af
nöden. Ett annat skäl bör ej lemnäs å sido,
att man nemligen anser det vara cassorne,
som suga landet och fastighetsägare.
Man anser äfven, icke utan skäl, att räntan
af 6 procent är för hög. Om ifrågavarande
BeviliningsUtskottets Förslag skulle
vinna Rikets Ständers bifall, vore åtminstone
så mycket vunnit, att låntagaren finge
ett afdrag af 3 per mille. Det vöre en
lättnad för landtbruket i landet, och då
det är fråga om allmän nytta måste det enskildta
interesset gifva vika för det allmänna.
Våra cassör äro i allmänhet icke så
beräknade, utan till det mesta ställde på
tillväxt, och böra således ej hafva någon
känning af denna obetydliga skillnad. Der
-
Den 8 Februarii f. m. 95
emot vöre det för den enskilte en märklig
fördel, och lättade det, sorn våra stora lånefrågor
åsyfta, att nemligen nedsätta räntan.
Jag tillstyrker alltså Utskottets framställning.
Herr Crusenstolpe > Magnus Jacob: Då
man just har i gerningen att genom en
annan utväg förskaffa fastighetsägare lättare
utvägar att få lån, och det blir deras
sak att afsäga sig begagnandet deraf om de
ej villja hafva dem, ser jag ej hvarföre man
skall uppoffra cassornes rätt, då, som Herr
von Hartmansdorff yttrat, pensionsbeloppet
blefve betydligen minskadt. Jag instämmer
alltså i Herr von Hartmansdorffs
hemställan.
Herr von Hartmansdorff': Då en Ledamot
sagt, att det är Cassorne som suga
ut fastighetsägare, så får jag säga, att det
är de intecknade fordringarne som sugit ut
cassorne. De hafva på intecknade capital
genom myntförsämringen förlorat 62^ procent,
och hvem har vunnit dem om icke
låntagarne, som nu få betala håde capital
och ränta med 18 skillingar i stället för
48. Om man skulle uppgöra liquiden, blefve
låntagarne utan tvifvel de vinnande.
Herr af Billbergh: Till besvarande af
Herr Crusenstolpes yttrande får jag narn
-
96
Den 8 Fébruarii f. m.
na', att detta står i sammanhang med det
syftemål, man har med den utvidgade lånerörelsen.
Således hör den, som intresserar
sig för lånerörelsen, äfven understödja
detta. Hvad åter angår den liqvid Herr
von Hartmansdorff velat uppgöra, så är det
tillräckligt att erinra, att delta förslag afser
framtiden och icke det framfarna, och
vi skola hoppas att för framtiden sådana
fluctuationer uti penningevärdet icke skola
komma att äga rum.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold:
Emot hvad Herr af Billbergh anfört, såsom
ledande till lättnad för landtmannen,
om Bevillningsafdragen blifva större, får
jag blott anmärka, efter den lilla erfarenhet
jag äger, att bevillningsafdragen komma
nog låntagaren och i synnerhet landtmannen
att svara för, ty högst sällan lemnar
capitalisten afdraget. Det vanliga är
att man får betala räntan till fullo. Ja"
kan således ej annat än förena mig med
Herr von Hartmansdorff.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade sin förut framställde
proposition till bifall å Utskottets
förslag i denna del.
Ropades Ja och Nej.
Vid likaledes förnyad proposition å
den af Herr von Hartmansdorff yrkade förän
-
Den 8 Februari i f. m.
97
ändring i Utskottets tillstyrkande, blef samma
förändring af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Då, efter fulländad granskning af r
och 2 Artiklarne af BevillningsFörordningen,
tiden var långt liden på middagen,
beslöt Ridderskapet och Adeln, att med
pröfningen af det återstående af samma
Förordning uppskjuta till eftermiddagen.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. half till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Måndagen d. 8 Februarii i83o.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Fortsattes pröfningen af Bevillningsutskottets
ej mindre den i4 sistlidne December
under N:o 57 afgifne, och den 21
i samma månad e. m. på bordet lagde Betänkande,
med förslag till fördelning af Allmänna
Bevillningen samt till en blifvande
BevillningsFörordning; än ock den 28 sist61
H. 7
Den 8 Februarii e. m.
litine Januarii under N:o 66 meddelte, och
den i dennes e. m. på bordet lagde Utlåtande,
öfver de vid berörde Betänkande
gjorde anmärkningar.
Uppå särskildt framställde propositioner
blef allt livad Utskottet rörande 3:dje
och följande Artiklar i BevillningsFörordningen
tillstyrkt af Ridderskapet och Adeln
utan discussion bifallit, med undantag af
följande punkter, hvarom de öfverläggningar
uppstode och de beslut fattades, som
här nedan finnas upptagne.
44 S- Angående tiden då, och stället
hvarest, Mantalsskrifning skall förrättas.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Jag kan icke finna skäl för att Mantalsskrifning
icke skall få ske på Lördagen,
deraf att presten på denna dag vill bereda
sig till Söndagens gudstjenst. Presterna
hafva alla de öfriga dagar af veckan att bereda
sig dertill, isynnerhet då de på förband
få veta af Mantalsskrifningsdagen. Efter
hvad jag kunnat höra har Utskottet icke
gjort afseende på denna inom PresteStåndet
gjorda Motion, hvarföre jag tillstyrker
bifall till Utskottets Utlåtande i den
delen.
Herr Tham, Wollrath: Af det upplästa
torde Herr Rosenschöld finna, att Utskottet
icke gjort något afseende på Prosten
Den 8 Februarii e. m.
99
Grevilli! anmärkning i denna del, öfvertygadt
att Konungens Befallningshafvande bäst
kan bedömma den till Mantalsskrifning tjenligaste
tid.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla hvad
Utskottet uti ifrågavarande punct yttrat.
Ropades Ja.
106 och 10J Angående så kallade
fyrige Gesällers Mantalsskrifning.
Grefve Cronhjelm, Otto August: Jag
hade, i min motion om åtskilliga ändringar
i BevillningsFörordningen, visat, att
Gesäller under namn af Fyrige, innan
skattskrifningen, till stort antal girigo från
sina Mästare till Herberget, och att derigenom
uppkommo de dubbla olägenheterne
x:o Att Gesällerna, då de blifva skattskrifne
på Herberget, icke hade någon som
ansvarade för deras skatter, och att dessa
också vanligen icke utgingo; samt 2:0 och
hvad än värre var, att TaxeringsCoinmitéerna,
som endast kunna uppskatta Näringsidkare
i mon efter det antal arbetare de
till sin näring begagna, alldeles villsefördes
i sitt omdöme om Mästarns större eller mindre
rörelse, hvarigenom hände, att Kronans
skatter icke till tredjedelen eller fjer61
H. 7*
ioo De n 8 Febr ua r i i e. nj.
dedelen af det vätta beloppet från dessa
Näringsidkare utgingo, hälst desse sjelfve
sålunda voro intresserade af att frånskicka
sig sine Gesäller. Jag hade, såsom exempel,
anfört, att vid 1837 års Skattskrifning
endast från Skräddare-Embelet i83 stycken
Gesäller voro på Herberget, och jag
hade äfven framställt det vådliga deruti,
att, under en tid af 3 veckor å en månad,
på detta sätt inom Hufvudstaden göra måhända
närmare 1000 Gesäller till Lösdrifvare.
BevillningsUtskottet hade också i sitt
första Betänkande erkänt riktigheten af min
anmärkning, och föreslagit ett Correctif mot
detta missbruk. I senare Utlåtandet har
likväl BevillningsUtskottet frångått detta
Correctif på grund deraf, att Rikets Ständer
beslutat att i önskningsväg hos Kongl.
Majit anhålla, det Gesällerne måtte varda satte
under Tjenstehjonsstadga!!. Då likväl
detta ensamt beror på Kongl. Majits Nådiga
stadfästelse, hvilken man icke äger någon
anledning att taga för så bestämdt afgjord,
och jag dessutom finner olämpligt
och Rikets Ständers värdighet kränkande,
att, i den af Ständerna ensamt beslutna BevillningsFörordningen,
gör.» ett stadgande,
hvilket är beroende af ett hos Kongl. Majit
anhängigt önskningsmål, så anhåller jagom
bifall till Utskottets första Betänkande, så
vidt det rörer denna punkt.
Herr Tham: BevillningsUtskottet skul
-
Den 8 Februari i e. ni.
101
le visserligen ej Lafva frångått den i 106
och 107 §§ föreslagna correcliv mot det af
Grefve Cronhjelm ganska rikligt anmärkte
missbruket, att Gesäller i stor mängd före
Mantalsskrifningen gå till Herberget, om icke
Utskottet haft sig bekant, att alla \
Stånden afgjort, att Gesällerna borde sättas
under Tjenstehjonsstadgan, och att sålunda
de, som icke blifva skattskrifna, blifva
behandlade såsom Lösdrifvare. Utskottet
har sålunda icke trott sig tillståndigt
att antaga, det Rikets Ständers beslut af
Kongl. Majit alldeles icke gillas, och att i
följe deraf stadga §§ i Bevillningsförordningan.
Dessutom står i io5 §: Husbonde
häfte för Tjeristehjons , och Ålderman eller
Mästare ansvare för hos honom mantalsskrifven
Gesälls eller Arbetares jemte
deras Hustrurs och Barns utskylder, med
rättighet} att genom afdrag ä Gesällens
eller Arbetarens arbetsförtjenst derföre göra
sig betald. Då denna skyldighet är
ålagd, har Utskottet så mycket häldre ansett
inga försigtighetsmått vara behöfliga,
som dessutom i8o5 års Tjenstehjons-Stadga
skulle komma att upplifvas.
Grefve Cronhjelm: Jag tror saken helt
och hållet bero derpå, om Kongl. Majit gillar
eller icke gillar, att Gesällerna skola ställas
under Tjenslehjons-Stadgan. Samma önskan,
som nuvarande Rikets Ständer i detta
afseende till Kongl. Majit framställt, gjordes
äfven af i8a3 års Ständer. Denna önskan blef
102
Den 8 Februarii e. m.
då icke af Kongl. Maj:t gillad och uppfyld,
och man har således mera skäl att förmoda,
det Kongl. Maj:t icke sanetionerar denna
önskan, än att han sanetionerar densamma.
Jag bör äfven anmärka, att ehvad
i8o5 års Tjenstehjons-stadga upplifvas eller
icke, så blifva ej Gesällerna, efter författningarne,
att anse som lösdrifvare för
det de gått till Herberget, ty de hafva rättighet
att derstädes utan arbete uppehålla
sig i 6 veckor innan de behöfva begifva
sig från orten, eller anses såsom lösdrifvare.
Jag vet dessutom icke, hvarföre man
ej kan stadga det behöfliga correctivet; ty
gillar Kongl. Maj:t Ständernas önskan om
Gesällernas ställande under TjenstehjonsStadgan,
så förfaller ju correctivet, och ingen
skada uppstår deraf, att det i Bevillnings-Förordningen
influtit. Gillar Kongl,
Maj:t åter icke Ständernas ifrågavarande önskan,
så är, å andra sidan, correctivet i
högsta måtto behöfligt. Jag anhåller om
bifall till hvad Utskottet i sitt första Betänkande
tillstyrkt.
Herr Hjertaj Gustaf: Jag instämmer
till alla delar med Grefve Cronhjelm, och
anhåller om bifall till första Betänkandet,
emedan om Kongl. Maj:t sanetionerar beslutet
att sätta Gesällerne under TjenstebjonsStadgan,
Gesällerne komma i samma förhållande
som öfrige tjenstehjon, och då
blifva de ifrågavarande §§ overksamma. I
motsatt fall åter äro de ganska behöflige.
Den 8 Februarii e. m.
ioä
Herr von Hartmansdorff, August-. Jag
är till det mesta förekommen af Hr Hjerta
och vill blott tillägga, att jag icke anser
Rikets Ständer böra låta någon del af sin
BevillningsFörordning bero på en underdånig
önskan hos Kongl. Maj:t. För öfrigt är
jag, som i andra fall har försvarat handtverkare
och närings-idkare, dock ganska angelägen
om att missbruk och sjelfsvåld lika
litet må tillåtas dem, som någon annan.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla hvad
Utskottet i sitt första Betänkande i afseende
å såkallade fyrige Gesäller föreslagit.
Ropades Ja,
108 Angående Husbondes skyldighet att
ansvara för Kronoskatterna af Backstugu-
eller Inhyseshjon.
Herr Hjerta: Jag inser visserligen svårigheten
att föreslå ändringar i Bevillningsutskottets
senare förslag; men jag hemställer
dock, om man ej kan undgå att nämna
kreatur, emedan sådant blott skulle leda
till olika omdömen, och deraf följande
många chikaner. Om man ej skulle
nuancera detta, utan endast bibehålla Titeln:
utan Jordbruk, så vore det nog, och
man slapp då undersökningar om ett inhyseshjon
hade cn kalf på sin täppa eller
icke.
Den 8 Februari i e. m.
Herr Tham: Jag skulle rättvisa den
anmärkning Herr Hjerta gjort, om icke ordet
Kreatur influtet af arne orsaker. Den
ena, att Ledamöter inom Bonde- och BorgareStånden
anmärkte, att jordbrukare kan
man anse den, som har ett kappland, och
man nödgades derföre utsätta sådant Jordbruk,
som föder häst- eller nötkreatur. Andra
orsaken var, att med blotta ordet kreatur
kan förstås Får, derföre har Utskottet
sagt Häst- eller Nötkreatur. Orsaken, hvarföre
Utskottet tillagt orden utan jordbruk,
är att Prosten Grape upplyst, att Backstuguhjonen
i norra provincerna stundom hafva
ganska betydligt jordbruk, och många
disputer derföre uppkomma, huru dessa
skola beskattas.
Herr Hjerta: Jag har redan sagt, att
jag inser svårigheten alt föreslå någon ändring
i Utskottets senare förslag, och vill
derföre icke fullfölja min anmärkning, om
den icke af någon annan understödjes. Men
Utskottets förslag skall endast förorsaka,
alt en husbonde med varsamhet emoltager
arbetare, då han, blott för det de äga en
ko, skall ansvara för deras Kronoutskylder;
och många sådane arbetare skola hädanefter
blifva uppsagde. Detta skall blott öka
svårigheten för sämre folk att kunna sköta
om sig sjelfva. Jag tvekar ej tro, att man
skall förklara en potatistäppa för att äfven
vara Jordbruk.
Den 8 Februari i e. ni. io5
Hans Excellence Herr Gref ven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla Utskottets
senare Utlåtande i denna del.
Ropades Ja.
i65 $. Angående undantag från Bevillning
af pensioner.
Herr von Hartmansdorff: Jag vågar
föreslå, att orden: hvartill delägare sjelfve
göra bidrag, ändras så: hvartill Delägarne
sjelfve bidraga, eller hvad från enskild
Donation härrörer. Det har nemi.
•vid Riddarhuset handt, att åskillige slägtpensioner
först fått betala, ehuru de sedermera
i högsta instantien blifvit befriade.
Herr Tham: Jag vill icke göra någon
invändning mot Herr von Hartmansdorffs
anmärkning, utan endast gifva tillkänna,
att de pensioner, som ej gå till 200 R:dr,
äro fritagne.
Herr von Hartmansdorff: Hr Thams
anmärkning är ganska riktig; men man måste
ihågkomma, att åtskillige pensioner öfverstiga
200 R:dr.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition blef Utskottets Utlåtande i]denna
del af Ridderskapet och Adeln bifallit,
io6 Den 8 Februarii e. m.
med det af Hr von Hartmansdorff yrkade tillags
alt näst efter orden: Civila Staten, skulle
inflyta följande: samt alla andra PensionsInrättningar,
till hvilka delägande sjelfva
bidragit, eller hvilka från enskilta Donationer
härröra etc.
Å nyo föredrogs StatsUtskottets den
19 sistlidne Januarii under N:o 3^3 afgifne,
och den 4 dennes på bordet lagde ytterligare
Utlåtande, angående låneanslag till
en Brobyggnad öfver Tranarps Å.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition fann Ridderskapet och Adeln,
att, enär Utskottets i berörde ämne under N:o
53 förut afgifne Betänkande, redan blifvit
den 16 Febru arii sistlidet år af Ridderskapet
och Adeln bifallit, Utskottets ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till liandling-arne.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
från StatsUtskottet inkomne, och den 4
dennes på bordet lagde Utlåtanden:
Af den 19 sistlidne Januarii:
N:o 375. I fråga om förändring i sättet
för Kongl. Räntekammarens assignering
på Banken och RiksgäldsContoiret.
N:o 376. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse angående hyresfritt begag
-
Den 8 Februa rii e„ m.
ilande af General-AssislanceContoirets lius
för en blifvande Lombard-Lånerörelse i
Hufvudstaden.
Af den 23 sistlidne Januarii:
N.*o 3y8. I anledning af väckt motion
rörande ålskillige föreslagne afskrifningar i
RiksgäldsContoirets Räkenskaper.
N:o 379. I anledning af väckte motioner
rörande granskningen och approbationen
af RiksgäldsContorets smärre Creditsedlar.
N:o 38o. I fråga om, genom AfräkningsContorets
indragning, mindre controll
på Kongl. RänteKammaren uppkommit.
Ånyo föredrogos följande BancoTJtskottets
den 22 sistlidne December och den 19
derpåföljde Januarii, afgifne, samt den 8
och 20 i sistnämde månad eftermiddagarne
på bordet lagde Betänkande och Memorial:
N:o
92. I anledning af väckte förslager,
att, medelst särskilt upplåning af Banken,
bereda fond för en ny utlåning emot
pant af fastigheter; och
N:o 92I, om iakttagande af en erforderlig
rättelse vid slutelig föredragning
hos RiksStånden af BancoUtskottets Betänkande
N:o 92.
108 Den 8 Februarii c. m.
Ilerrar Thanij Wollrath, och Hjerta,
Gustaf, anhöllo, att desse handlingar ytterligare
måtte blifva på bordet hvilande.
Hans Ecccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att när flere
Ledamöter förenat sig i anhållan om Betänkandets
ytterligare hvilande på bordet,
sådant ej kunde, emot 49 § RiksgäldsOrdningen,
dem förvägras.
Föredrogs å nyo och bifölls BevillningsUtskottets
den 2 dennes under N:o
67 afgifne, och den 4 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, i anledning
af väckt motion, i afseende på tiden,
då en ny Tulltaxa skall träda iverk
-
Ånyo föredrogos StatsUtskottets den 2
dennes afgifne, och den 4 derpåföljde på
bordet lagde, Utlåtanden:
N:o 382. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Skrifvelse, angående lättare utväg
till lönebidrag åt fastighetsegare.
N:o 383. Angående sättet för upptagande
af det statslån, Utskottet, i särskilt
Betänkande N:o 382, föreslagit.
N:o 384* Angående så väl sättet för
utlåningen af de medel, hvilka genom upptagandet
af det, i Betänkandet N:o 382 fö
-
Den 8 Februarli e. m. 109
reslagnc lån, skola för RiksgäldsContorels
Herrar Fullmägtige blifva disponible, till
låns utgifvande emot inteckning i jordegendom
å landet och i släderne, som vissa
allmänna föreskrifter i detta hänseende för
bemäldte Herrar Fullmägtige.
Herrar Tham, Tfollratlij och Hjertas
Gustaf, anhöllo, att dessa Utlåtanden måtte
ytterligare blifva hvilande på bordel.
I anledning hvaraf Hans Eoccellence
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att, enär flere Ledamöter förenat
sig i begäran om Betänkandernes ytterligare
hvilande på bordet, sådant, enligt 4g §
Riksdagsordningen, ej kunde dem förvägras.
Föredrogs ånyo och bifölls ExpeditionsUtskottets
den 2 dennes under N:o 35o aflåtne,
och den 4 derpåföljde på bordet lagde,
Memorial, angående en underdånig
skrifvelse om verkställd granskning af Lazaretts-
och CurhusRäkenskaperna.
Upplästes till justering och godkändes
nedannämnde från ExpeditionsUtskottet inkomne
förslag till Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelser till Kongl. Maj:t:
N:o 357. I afseende å uppbörden och
förvaltningen hädanefter af Kronans spannemålsräntor.
I to
Den 8 F e b r u a r i i e. m.
N:o 358. Angående Konstbränneriredskaps
flerfaldiga sammansättning.
N:o 35g. Angående Nyeds Sockens
Bergslagsfrihet.
N:o 36o. Angående någon jemkning i
grunderne för Recognitionsskogarnes skattläggning,
samt om åtgärders vidtagande till
påskyndande af ännu oskattlagde Recognitionsskogars
skattläggning.
N:o 36i. Angående verkställd granskning
af Myntverkets räkenskaper för år 1826.
N:o 362. D:o D:o af 1826 års redogörelse
för Invalidinrättningen på Ulriksdal.
N:o 363. D:o D:o af Tullverkets räkenskaper
och förvaltning för år 1826.
N:o 364- D:o D:o utaf Saltpeterfondens
räkenskaper för år 1826.
N:o 365. Angående det å Riksstatens
3:e HufvudTitel uppförde anslag till Durchmarschs-kostnader.
N:o 366. Om åtgärders vidtagande till
befrämjande af reglering med Tionde Conventionerne
på Gottland.
N:o 367. Angående ersättning till Rote
och Soldat, enär den sednare under arbetscommendering
skadas m. m.
Den 8 Februarii e. m.
111
N:o 368. Rörande sammanbyggande af
Kyrkor.
N:o 36g. Rörande ändringar och tillägg
i allmänna Lagen och serskildta Författningars
stadganden om hysättning.
N:o 3jo. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga proposition, angående ordningen och
sättet för överklagande af Underrätts beslut
i tvister om husesyn och fardag å Kronohemman.
N:o 371. Med anhållan om Kungörelses
utfärdande i afseende å liqvidationssättet,
då ett, emot återbetalningsskyldighet i
silfver, erhållit Banco-lån, före utsatt Termin,
till sitt återstående belopp på en
gång gäldes.
N:o 3^2. Angående de reglementariska
föreskrifter, hvilka komma alt iakttagasvid
BancoLåns meddelande emot Pant af tackjern.
N:o 373. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga proposition, angående ny PrestvalsFörordning.
N:o 375. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition angående ändring uti
25 Cap. 1 § RättegångsBalken och i sammanhang
dermed äfven i 12 Cap. 2 § 2
Mom. samma Balk, sådant det tyder i
Kongl. Förklaringen den 10 Sept. 1823.
112
Den 8 Februarii e. m.
Herr Rosenqvistj Fredrik Leonhard: I
öfverensstämmelse med min den 22 sistlid—
ne Januarii afgifne reservation i anledning
af Lag- och EkonomiUtskottens Utlåtande
N:o 71, får jag nu äfven till Protocollet anmäla
min reservation emot Ridderskapets
och Adelns den 5 dennes rörande samma
Utskotts Utlåtande N:o 55 fattade beslut.
Herr af Robsahm, Carl Reinhold: anförde
skriftligen:
Då Stats- samt EkonomiUtskottens Utlåtande
N:o 112, angående sättet för Militie-Boställens
utarrenderande, den 4^de dennes
afgjordes, var jag frånvarande, hvadan
jag får begagna min rätt att reservera mig
emot Ridderskapets och Adelns beslut, genom
hvilket Utskottens Förslag till alla delar
blifvit bifallit, och i sådant afseende instämma
uti Professor Munck af Rosenschölds
anförande emot ett förslag, sorn kommer
att ådraga både Indelningshafvare, Arrendatorer
och Staten en betydlig förlust, emedan
den säkerhet, man söker genom arrende-afgiftens
nedsättning och en penningeslädjas
erläggande på en gång innan tillträdet,
genom dessa medel icke vinnes,
utan tvärtom, i de fleste fall, kommer att
förminskas, och åtgärden dessutom kommer
att medföra ett lägre arrende och färre
speculanter, då deremot, sedan man
upp
-
Den 8 F e b r u a r i i e. ro.
uppdragit St local-auctoriteter eller personer,
som äro bekanta med alla i Orten boende,
det ej, såsom hittills, bör befaras,
att sä väl cautionisterne, som arrendatorn,
på en gång skola blifva urståndsatte att arrendet
utgöra.
Äfven får jag reservera mig emot det
af Utskotten för arrendetiden utsatte minimum
af i5 år, emedan jag anser förhållandet
vara sådant, att vid flere tillfällen
det vore förmonligast, ej mindre för indelningshafvaren,
än för arrendatorn, om en
inskränktare lid, än i5 år, fastställdes,
med PröfningsRätt för Commilteen att i
hvarje fall, efter sig företeende omständigheter,
inom maximum och minimum bestämma
arrendetidens längd.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Sedan
Ridderskapet och Adeln beslutit jemkning
i beslutet om oloflig införsel af varor,
och skälet för min anhållan att min reservation
skulle få åtfölja till de öfrige Stånden
sålunda kan anses hafva förfallit, anhåller
jag att reservationen icke måtte afgå.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden:
Från ConstitutionsUtskottet:
Af den 28 sistl. Januari:
N:o 65. Med förslag lill ändring af
61 H. 8
u4
Den 8 Februarii e. m.
68 § Riksdagsordningen, i afseende på Revisionstiden.
N:o 66. Med Utlåtande öfver Konungens
Nådiga Proposition, angående förändrad
redaction af 63 § RegeringsFormen,
Från StatsUtskottet :
Af den 2 dennes:
N:o 385. I frågan angående af Marstrands
Stad sökt ersättning för utgjord
inqvartering.
N:o 386. I anledning af väckt motion
om upphörande af Åkerbo Härads dagsverksskyldighet
under Kongsöhrs Kungsgård.
N:o 387. I anledning af väckta motioner
om utvägs vidtagande, till betäckande
af den brist, som möjligen kan uppkomma
uti de beräknade tillgångarne för anslag,
som vid denna Riksdag blifvit beviljade,
N:o 388. Rörande charteringen af den
förbindelse, som af Götha CanalBolag skall
aflemnas och intecknas uti CanalVerket och
dess ägande fastigheter.
Af den 4 dennes:
N:o 38c> Till besvarande af återremissen
af Utlåtandet N:o 2q5 i anledning
af f. d. Kamereraren vid Götha CanalBolags
f. d. DiscontCoutoir i Götheborg C.
A. Iggeströms till Utskottet ingifne ansökan,
i afseende på dess uppbördsbrist.
Den 8 Februari i e. m.
N:o 890. I anledning; af gjorda anmärkningar
vid UtskolLets Utlåtande N:o
272 öfver RiddarhusDirectionens framställningar,
dels om tryckning af RiddarhusDirectionens
Protocoll öfver justeringar af
Ridderskapets och Adelns Protocoll, och
dels om anslag till upprättande och tryckning
af Ridderskapets och Adelns Protocoll;
äfvensom yttrande öfver de i sammanhang
med anmärkningarne väckta motioner om anslag
till upprättande af Register öfver RiksStåndens
Protocoll vid innevarande Riksdag,
Från Förstärkta StatsUtskottet:
Af den 6 dennes:
N:o 3g4< Angående verkställd votering
i vissa frågor hörande till Stora SjöTullsBeviilningen.
N:o 3g5. Angående Städernes SaluAccis.
N:o 3g6. Angående Bevillningsfi ihet
för Vaktare vid Flygsandsfälten i Halland.
N:o 397. Angående Porto-afgiften för
Inrikes Brefvexlingen.
N:o 398. Angående verkställd omröstning
i frågan om Tull å Spannemål,
Från Stats- och BevillningsUtskotten:
Af den 5 dennes:
N:o 125. I anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottens Betänkande N:o
87, om Curlius-afgiften, m. m.
Ci H. 8*
ii6 Den 8 Februarii e. ru.
Från Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
Af
den 2 dennes:
N:o 177. I anledning af väckt motion
om en underdånig Skrifvelse till Kongl.
Maj:t, med anhållan om vidtagande af ekonomiska
Författningar, till välmågans återförande
och Landets förkofran.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart till 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
O. J. Lagerheim.
Onsdagen d. io Febr. i83o.
Plenum kl. half till 10 Förmiddagen.
Föredrogs å nyo ExpeditionsUtskottets
den 3 dennes under N:o 354 afgifna och
samma dag eftermiddagen på hordet lagda
Memorial angående kallelse till nästa
Riksdag.
Herr Rothlieb} Axel: När jag begärde
denna fråga på hordet, ernade jag föreslå
en annan tid för nästa Riksdag, än den
ExpeditionsUtskottet föreslagit; men då un
-
Den io Februari i f. ni. 117
derrättelse numera inlupit derom, att de
tre öfrige RiksStånden antagit Utskottets
förslag, hemställer jag, att detsamma må
af Ridderskapet och Adeln läggas till handlingarne.
Grefve Frölich, David: Det har väl
under denna och föregående Riksdagar ej
varit så ovanligt, att man mera sett till,
huru man skulle uppnå hvad man önskat,
än hvad man haft rättighet att besluta,
det vill säga, att man för sine ändamåls
ernående åsidosatt lagarne. Men knappast
har detta visat sig tydligare, än i förevarande
fråga. Man har här icke allenast
frånträdt Grundlagarne i afseende på sjelfva
saken, som är tiden för nästa Riksdag,
utan äfven åsidosatt dem i afseende på
formen för frågans behandling. Förr har
frågan om tidens bestämmande för en kommande
Riksdag blifvit väckt genom motioner
inom RiksStånden, eller hafva Talemännen,
efter öfverenskommelse, föreslagit
dagen dertill; och nu företer sig den märkliga
åtgärd, att ExpeditionsUtskottet inkommit
till RiksStånden med hemställan,
och blandat sig i en sak, som likväl är
endast en enkel tillämpning af de tydliga
Grundlagarne. Utskottet har raisonnerat
så, att eftersom ej någon Ledamot i RiksStånden
väckt motion om saken, kunde
Utskottet sätta den å bane genom hemställan;
och Utskottet har till och med
j 18 Den i o F e b r u a r i i f. in,
gått så långt, att det föreslagit dagen för
nästa Riksdags början, tydligen med beräkning
att förleda till dess antagande.
Det är ett märkvärdigt förfarande af ett
Utskott, som, enligt 36 § Riksdagsordningen,
ej bar annan befattning, än att ”upprätta
ej mindre de Expeditioner, som unner
Riksdagen af Stånden gemensamt utfärdas,
än äfven Riksdagsbeslutet, och alfa
sålunda författade Handlingar till Rikfens
Ständers justering öfverlemna;” Utskottets
verkningskrets är sålunda tydligen
inskränkt till befattning med hvad redan
blifvit af Rikets Ständer beslntadt, och det
äger ej att komma fram med egna förslag
till nya beslut. Nojés man ej med denna
tolkning, som likväl är enlig med rimlighet
och äldre praxis, så får jag åberopa
a:dra Momentet af 37 § i Riksdagsordningen,
hvilket lyder sålunda: 'Intet Utskott,
"Constitutions- och BancoUtskotten allena
"undantagne, vare berättigadt, att väcka
"frågor till afgörande i Riksens Ständers
"Plena, eller att upptaga andra ämnen, än
"de från plena remitterade; så vida ej, hvad
"StatsUtskottet serskildt angår, Konungens
"Proposition, enligt 27 §, till detsamma
"omedelbarligen öfverlemnas.” Denna föreskrift
är så tydlig, att man, i detta fall,
ej ens kan anföra, hvad annars under denna
Riksdag ibland blifvit åberopadt, alt
förbud ej existerat, och att det således varit
tillåtet, alt göra hvad som skett; ty här
Deu 10 Februari i f. m. ug
slår i Grundlagen elt bestämdt förbud mot
ExpeditionsUtskottels ifrågavarande åtgärd.
Att yttra mig i sjelfva saken anser jag ej
behöfligt, förrän Ståndet försatt sig i behörig
ordning att derom besluta; ty att
fatta beslut i oriktig form är lika felaktigt,
som att i sak besluta orätt. Det är
gifvet, att om man afviker från föreskrifne
former för ärendernes behandling, så
bereder man, om icke skada i detta fall,
åtminstone våda i framtiden. Hvad är väl
Grundlagen annat, än föreskrifterne om
den form, hvari besluten skola af Konung
och Folk fattas, och Riket styras? Skall
man då, att jag så må säga, kasta denna
form under bordet? Det går sannerligen ej
an, om vår Statsförfattning skall kunna
bestå. Mitt förslag är derföre nu, att,
utan afseende på de öfrige Ståndens beslut
och ExpedilionsUtskottets förslag i frågan,
Ridderskapet och Adeln förklarar, att ExpeditionsTJtskoltets
Förslag, såsom icke i
Grundlagsenlig ordning tillkommet, ej kan
till vidare pröfning upptagas, och att Ståndet
derföre anser sig nu ej kunna bestämma
tiden för nästa Riksdags början. Jag
anhåller, att Herr Grefven och LandtMarskalken
täckes till Ridderskapet och
Adeln göra denna preliminära framställning.
Herr Munck af Rosenschöldj Eberhard:
Jag är hufvudsakligen förekommen af den
siste värde Talaren. ExpeditionsUtskottet
12»
Den i» F e b r u a r i i f. m.
liar onekligen föreslagit en viss dag för
liÖrjan af näsla Riksdag. Det liar väl efteråt
sökt ikläda detta förslag formen af
en förfrågan, för att derigenom undgå beskyllningen
att ej hafva iakttagit 37 § Riksdagsordningen;
men jag hemställer, om
icke, på detta sätt, hvarje Utskott kunde
väcka frågor till afgörande i RiksStåndens
plena, i fall oformligheten deraf vore afliulpen
dymedelst, att de framställdes i
form af förfrågningar. Jag anser det ifrågavarande
Memorialet vara oformligt och
constitutionsvidrigt, samt derföre böra afslås.
Återremiss deraf kan ej komma i fråga,
emedan sjelfva Memorialet är stridande
mot våra constitutionella former, och
således ej kan genom ny bearbetning af
Utskottet förändras.
Friherre Cederströms Jacob: Ehuru
ExpeditionsUtskottets ifrågavarande Memorial
nyss blifvit för Ridderskepet och Adeln
uppläst, synas dock de siste värde Talarne
icke hafva tydligt uppfattat dess innehåll.
Detta är, klart framställdt, en förfrågan
af Utskottet, enligt dess pligt, huruvida
Utskottet får i Riksdagsbeslutet utsätta
den i5 Januari 1835 till Ständernes
nästa sammanträde, eller om annan dag
dertill bestämmes. Då dagen bör inflyta i
Riksdagsbeslutet, och Ständerrie ickesjelfve
ännu bestämt och låtit Utskottet veta, hvilken
dag skulle der nämnas för början af
Den iu Februari i f. ni.
nästkommande Riksdag, var Utskottet pligtigt
att derom förfråga sig; och delta har
nu skett. På samma sätt förfrågade sig
hos RiksStånden Expeditionsutskott vid
förra Riksdagen, ehuru någon dag för det
blifvande Riksmötet då ej föreslogs. Men
det, att Utskottet nu omtalt dagen, är alldeles
likgiltigt; ty Ständerne hafva ju alltid
qvar sin rätt att besluta och utsätta en
annan dag. Gerna må Utskottets Memorial
sålunda förkastas, att en annan dag
för nästa Riksdags början bestämmes; men
ingalunda kan det förklaras ogiltigt, och
Utskottet beskyllas för grundlagsvidrigt förfarande,
enär 4.9 § Riksdagsordningen berättigar
hvarje Utskott alt hos Stånden göra
förfrågningar. Ridderskapet och Adeln
är för öfrigt det enda Stånd, som icke redan
afgjort frågan: de tre andre Stånden
hafva redan förklarat nästa Ständer böra
sammanträda den i5 Januari 1835-
Grefve Horn, Claes Fredrik: Instämmande
i Grefve Frölichs och Herr Munck
af Rosenschölds yttrade åsigter, tror jag
Friherre Cederström hafva orätt, då han
påstår ExpeditionsUtskottets Memorial endast
innefatta en förfrågan hos RiksStånden.
Visserligen är saken der framställd
i form af fråga; men derjemte har Utskottet
föreslagit en bestämd dag till nästa
Riksdags början.' Att detta är rakt stridande
mot Grundlagen har redan Grefve Frö
-
122 Den io Februarii f. ni.
lich tydligen ådagalagt. Dessutom är Ex»
peditionsUtskottet icke i samma förhållande,
som de andra Utskotten; ty det äger
att förfråga sig endast om Ständerncs redan
fattade beslut, men icke att på förhand
föreslå något. Förfarandet i detta
fall är i flera afseenden ganska betänkligt,
isynnerhet emedan frågan blifvit i de andre
Stånden föredragen och Grundlagsvidrigt
afgjord, innan tiden för dess företagande
blifvit af Talemännen öfverenskom»
men, Jag hemställer för öfrigt, om ej
detta ämne tillförene alltid blifvit behandladt
såsom ordningsmål. Enligt Ridderskapet
och Adelns Protocoll för den 28 December
1823, blef då den 4;de November
1828 till nuvarande Ständers sammanträde
utsatt, icke i följd af något förslag från
ExpeditionsUtskottet, utan på LandtMarskalkens
hemställan till Ståndet. Jag tror,
att beslutet i denna fråga nu ej kan fattas
i följd af ExpeditionsUtskottets grundlagsvidriga
framställning, utan anser det böra
ske endast på LandlMarskalkens proposition,
i grund af öfverenskommelse i Talemans-conferencen,
så vida ej en enskild
motion derom väckes. Föl ja k tel igen instämmer
jag i Grefve Frölicbs yrkande om
förkastande af ExpeditionsUtskottets Memorial,
såsom stridande mot Grundlagen,
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: I
denna fråga, likasom i mångå andra, kan
Den 10 Februarii f, m.
man stada en god sak genom anförande af
origtiga argumenter. Jag vill ej beskylla
Utskottet för att hafva förfarit olagligt då
det hos RiksStånden förfrågat sig, om en
uppgifven dag finge i Riksdagsbeslutet insättas
för nästa Ständers sammanträde. Föreskriften
i 37 § Riksdagsordningen är icke
alldeles enlig med rätta förhållandet,
då der säges: "Intet Utskott, Constitutions
”och
BancoUtskotten allena undantagne,
■
”vara berättigadt att väcka frågor till afförande
i Riksens Ständers plena." Detta
motsäges af stadganden på flere andra
ställen i Riksdagsordningen, Enligt 24»
36 och 49 §§:ne äga alla Utskott alt i
Ståndens plena väcka fråga om tillökning
af CanzliBetjening i Utskotten och göra
"preliminaira hemställanden och förfråg"ningar,
" I 29 § heter det, att anmärkningar
mot StatsRådets Ledamöter kunna
"af andre Riksens Ständers Utskott, än
”ConstilutionsUtskottet hos Stånden andra"gas,
” Genom 3o § är det StatsUtskottet
ålagdt, att "föreslå det, som till Stats- och
"RiksgäldsVerkens behof erfordras." Jemlikt
3i § skall BevillningsUtskottet ”opå”mint
vid hvarje Riksdag uppgifva grunder”ne
för den Allmänna Bevillningen.” Allt
detta bevisar, att den anförda delen af 37
§ icke är öfverensstämmande med andre
Grundlagsbud. Jag tror mig sålunda hafva
undanröjt det orättvisa klandret af ExpeditionsUtskottels
åtgärd, att hos Rikets
15.4
Den i o F e b r u a r i i f. in.
Ständer framställa förevarande fråga. Men
deremot anser jag Utskottet hafva ganska
besynnerligt förfarit deruti, att det för
nästa Ständers sammanträde föreslagit ett
annat år, än Grundlagen föreskrifver. Den
bjuder, att Ständerne skola sammankomma
hvart 5:te år; och då är det obegripligt,
huru nästkommande Riksdags början kan
föreslås till annan tid än år i833. Jag
yrkar derföre, att sistnämnde år måtte härtill
bestämmas, med ogillande af den utaf
ExpeditionsUtskottets föreslagna tid. För
öfrigt skulle jag tro, att i en sak, sådan
som denna, der meningarne om Grundlagens
ordaförstånd tyckas vara så delade,
det vore rättast att blott till ConstitutionsUtskottet
remittera frågan, för att erhålla
dess utlåtande.
Herr Rosenquist Fredrik Leonhard:
Jag har ej uppträdt för att söka försvara
ExpeditionsUtskottet, hvartill skulle fordras
ett långt raisonnement, hvilket alltid
hehöfves till försvar af det origtiga. Jag
håller mig blott till den af Grefve Frölich
upplästa föreskriften i 3y § Riksdagsordningen,
att ”intet Utskott, Constitutions”och
BancoUtskotten allena undantagne,
”vare berättigad t, att väcka frågor till afförande
i Riksens Ständers plena.” När
jag derjemte läser 83 § af RegeringsFormen,
så lydande: ”Ej må någon för framtiden
gällande förklaring af Grundlagarna
Den io Februarii f. m.
”stadgas, utan på det sätt, som, enligt föregående
tvänne §§> vid ändringar i dem,
”iakttagas bör; efter deras ordalydelse skora
de i hvarje särskildt fall tillämpas;” så
lemnar jag åt Herr Cederschjöld och andra
att söka försvara ExpeditionsUtskottets
ifrågavarande åtgärder. Jag vill ej befatta
mig dermed; ty efter Grundlagens ordalydelse
kan det ej försvaras, att ett Utskott
tillåtit sig väcka motion hos RiksStånden.
Friherre Cederström har också
påstått, att Utskottet ej öfverträdt sine rättigheter,
då det afgifvit ifrågavarande Memorial.
Detta är så mycket mera oväntadt
af Ordföranden i Utskottet, som han
sjelf icke längesedan protesterat mot en
riktig åtgärd af BancoUtskotlet, då det till
Stånden inkom med en förfrågan rörande
BancoFörfattningarne. Om sjelfva saken
vill jag ej yttra mig, utan förenar mig med
Grefve Frölich i yrkandet, att ExpedilionsUtskottets
Memorial må förklaras vara i
olaglig ordning tillkommet, och derföre
läggas till handlingarne, men frågan om
dagen för nästa Riksdags början lemnäs
oafgjord till ett annat tillfälle.
Grefve Frölich: Herr Cederschjöld har
kallat mine gjorde anmärkningar beskyllningar
mot ExpeditionsUtskottet. Ordet
beskyllning innefattar personligheter; men
jag får förklara, att jag i mitt anförande
ej haft någon sådan syftning. Jag har
I2Ö
Den 10 Februarii f. m.
egenteligen endast sökt göra redo för rätta
sättet att i RiksStånden besluta dagen
för nästa Riksdags början. Det måste ske
i följd af väckt fråga derom; men det är
ej likgiltigt, om frågan blifvit väckt enligt
med, eller i strid mot, lagliga former.
Vi äro blott tillämpare af lagarne, men
vi måste tillse, att vi ej göra dem till nullitet
genom frågors upptagande i origtig
form. Nu är Ridderskapet och Adeln färdigt
att göra detta fel uti förevarande fall,
och de andre Stånden hafva redan begått
det. Jag skall åtminstone ej tillåta mig
något sådant, utan ernar protestera deremot
så mycket, som protester kunna förmå.
Herr Cederschjöld har åter visat sin
böjelse att draga alla frågor under ConstitutionsUtskoltet,
likasom det skulle besitta
någon högre vishet för tillämpning af lag,
eller vara ett supplement lill våra lagar.
Det vore ungefärligen detsamma, som att,
när lag brytes, då hafva vi ConstitutionsUtskottet
att vända oss till. Jag tror, att
Ständernes tolkning af lagarne kan jemföras
med hvilket ConstitutionsUtskotts som
helst. ConstitulionsUtskottet, enligt Grundlagen,
och ej enligt orimliga fantasier, är
en simpel autoritet, som icke har att skilja
mellan Stånden eller Statsmagterne, utan
endast mellan Stånden och deras Ordförande,
i fråga om Grundlagens förstånd.
Derutöfver må Utskottet ej erbjuda sina
råd,j och vi ej begära dem; ty Utskottet
Den io Februari i f. m.
117
ar ej klokare än vi. Efter dessa reflexioner
i afseende på ConstitutionsUtskottets
ifrågasatta inblandande i denna sak, återkommer
jag till mitt yrkande, att, innan
vi gå att bestämma tiden för nästa Riksdag,
vi böra undanrödja deri olagliga form,
hvari frågan nu förekommit. När Herr
Grefven och LandtMarskalken gör en proposition
om bestämmande af denna tid,
enligt öfverenskommelse med de andre
Talemännen, eller om någon enskild Ledamot
väcker motion derom; då må vi besluta
i den saken. Men nu kunna vi det
ej, endast i grund af en hemställan från
ExpeditionsUtskottet; ty det har ej rättighet
att göra sådane framställningar. Fåfängt
citerar man analogier ur Grundlagen
till stöd för Utskottets åtgärd; då bestämda
föreskrifter af motsatt mening finnas,
gälla dessa analogier ingenting. Jag hade
ej eller väntat ett sådant misstag af den
värde Ledamoten, som anfört dem, enär
han så väl känner Grundlagen. På grund
af hvad jag sålunda i denna sak yttrat,
kan jag ej annat, än på det högsta varna
Ridderskäpet och Adeln, att ej låta den
mindre vigten af dagen för nästa Riksdag
förleda till afvikande från formerne. Om
detta icke nu rättas, kan ExpeditionsUtskottet
på samma sätt en annan gång föreslå,
att nästa Riksdag ej må bli förrän efter 5o
år, eller projectera något som tillhör andra
Utskott. Prejudicatet vore alltför farligt.
12,8
Den i o F e b r u a r i i f. m.
Hans Excellence Herr Grefve af PFetterstedtj
Gustaf: Äfven jag skall följa efterdömet
att ej ingå i yttrande om hufvudfrågan.
Ej eller skall jag till tesvarande
upptaga Grefve Frölichs anmärkningar
om ExpeditionsUtskottets öfverträdelser af
Grundlagarne och om ConstitutionsUtskottets
obehöriga anspråk på högre vishet i
lagtolkning. Jag vill blott fästa mig något
litet vid Grefve Frölichs förslag till beslut
i anledning af ExpeditionsUtskottets ifrågavarande
Memorial. Deri kan jag väl icke
instämma, hvad motiverne och premisserne
angår; men jag hemställer, om vi
icke, oaktadt stridiga åsigter, komma till
samma resultat, som Grefven åsyftat, om
vi besluta, att, med afseende på de tre
andre Ståndens redan fattade beslut i saken,
Utskottets Memorial lägges till handlingarne.
Jag anhåller om proposition härå.
Herr Munck af Rosenschöld: Friherre
Cederström har satt i fråga, om jag rätt
fattat ExpeditionsUtskottets ifrågavarande
Memorial, när det här upplästes. Hade
jag hört blott senare delen deraf, så skulle
jag kanske ej gjort någon anmärkning;
emedan saken der har form af förfrågan.
Men förra delen af Memorialet hörde jag
äfven, och den innehåller förslag af en
viss dag till nästa Riksdags början. Jag
tror, att Herr Cederschjöld denna gång
icke
Den io Februarii f. m.
lag
icke rikligt skiljt emellan förfrågan och
väckt fråga. Det sednare betyder nemligen
alltid i Gruijdlagarne en ny motion; det
förra är blott en begäran om upplysuingar.
De undanlag Herr Cederschjöld anfört
från den allmänna föreskriften i 37 §
Riksdagsordningen, att intet Utskott, utom
Constitulions- och BancoUtskotten, få väcka
frågor till afgörande i Ståndens plena, äro
speciella och tydligen bestämda, men deribland
finnes ej något slags undanlag för
ExpeditionsUtskottet. De kunna således ej
åberopas till stöd för Utskottets åtgärd i
närvarande fall. Friherre Cederström bar
trott, att då Stånden hafva rättighet att
afslå Utskottets framställning, måtte Utskottet
hafva kunnat väcka frågan och föreslå
dagen. Men om nu frågan blifvit
väckt i lig tig förm, ägde Stånden rätt att
återremittera saken lill vederbörligt Utskott;
hvaremot, om Ridderskapet och Adeln nu
förkastar ExpeditionsUtskoltets förslag, genom
beslut om ålerremiss deraf, den oformlighet
uppstår, alt Ståndet remitterar frågan
till behandling af ett Utskott, som ej
är behörigt att den handlägga. Jag är ej
emot, att Memorialet lägges till handlingarne,
blott det sker med uttryckligt ogillande
af ExpedilionsUlskottels åtgärd såsom
lagstridig, men ej med afseende på de
tre andra Ståndens beslut i saken; ty jag
anser dessa tre Stånds beslut inconstitu61
H. 9
j3o
Den iq Februarij f. m.
tionelt, såsom föranledt af en utaf obehörigt
Utskott väckt fråga.
Friherre Cederström: Det är besynnerligt,
att någre Ledamöter nödvändigt vilja
i ExpeditionsUtskottets förfrågan finna ett
bestämdt förslag, som skulle kunna återremitteras
och i sådan ordning afgöras. Denna
förfrågan har blott satt Ständerne i tillfälle
att bestämma dagen för nästa Riksdags
början. Något förslag är det ej; Rikets
Ständer äga sin frihet att besluta; och ExpeditionsUtskottets
ändamål med förfrågan
är uppfyldt, när det får veta, hvilken tid
i Riksdagsbeslutet skall utsättas för nästkommande
Ständers sammanträde. I afseende
på hvad Grefve Frölich och flere andra
yttrat om sättet för ifrågavarande ämnes
framställande till Stånden, torde jag
få erinra, att det är två slags frågor, som
hos Ständerne förekomma, nemligen allmänna
och enskilta, hvaraf de förra måste remitteras
till Utskotts utlåtande, men de
senare genast af Stånden afgöras; och till
desse hörer den sak, hvarom nu discuteras.
Sedan 180Q har aldrig fråga om tiden för
blifvande Riksmötes början varit remitterad
till något Utkott; utan det har alltid
gått så till, att ExpeditionsUtskottet i Memorial
begärt, att Ständerna måtte bestämma
dagen, hvarefter Talemännen efter öfverenskommelse
föreslagit en viss dag, och
Stånden derom beslutit. Detsamma är äf
-
Den to Februarii f. m.
ven nu förhållandet, fastän Utskottet projecterat
eli ilag. Om Sländerne ej velat
antaga och fastställa den, så kunde de bestämma
en annan, och Utskottet hade varit
skyldigt att, såsom en Machin, föra in
den i Riksdagsbeslutet. Några talare hafva
lill och med påstått, att ExpedilionsUtskottet
ej äger rätt att hos Stånden göra
förfrågningar. Men de måtte kunna
fatta, alt sådant åtminstone måste ske, när
Ståndens beslut finnas så stridiga, att Expedition
ej kan uppsättas och afgå, ulan
att genom förfrågningar få stridighelerne
undanröjde. Sådant har äfven nu ägt rum
i afseende på Förordningen om stämplade
pappersafgiflen; efter ett pardagar inkommer
från ExpedilionsUtskottet en annan förfrågan,
rörande hesluLen om bran vinsbränningen;
och troligen följa flere efter. Grefve
Frölich har begärt, alt Utskottets Memorial
skall undanrödjas. Det sker, om Ridderskapet
och Adeln bestämmer dagen för
nästa Riksdags början. Då är ju ej något
mera att iakttaga, och Memorialet förfaller.
Herr Cederschjöld: Till undanrödjande
af allt missförstånd får jag förklara,
det jag ej gillar ExpeditionsUtskottels förfarande
att i Memorialet föreslå viss dag
för nästa Riksdags början, men jag ville ej
rigta mitt anfall mot denna punkt, emedan
jag ansåg den lättare kunna försvaras, än
(k H. D*
Den to Februarii f. m.
den jag angrep; t,y oförsvarligt är, att sä
tolka Grundlagen, att nästa Riksdag ej skall
inträffa förr än år i835; och jag önskade,
att ExpeditionsUtskottet ådagalagt mera
kännedom om Grundlagen, än detta förslag
röjer. En värd talare har sagt, att jag kallat
hans anmärkningar beskyllningar, och har
förklarat detta senare ord innefatta, att han
skulle haft personliga syftningar med sitt
anförande. Jag bekänner upprigtig!, det
mitt förstånd icke är så fint, att jag kan
uppfatta denna klyftiga distinction. Mig
synes, att hvarje anmärkning, som innefattar
påstående om origtigt förhållande, är en
beskyllning. Densamme har äfven sagt, att
Constitutions-Utskottet endast är skiljedomare
mellan Stånden och deras Ordförande,
men icke Stånden sins emellan, likasom
ej mellan Statsmagterne. Till vederläggning
häraf torde det tillåtas mig uppläsa
några ställen ur Riksdags-Ordningen.
I 29 § 3 momentet föreskrifves: ”Då hos
”RiksStånden olika meningar uppstå angående
nya Utskotts tillsättande, eller till
”hvilket Utskott uppkomna frågor och äm”nen
böra remitteras, och Stånden ej ge”nom
bestämd pluralitet kunna skiljaktig”heterne
afgöra, äge då ConstilutionsUl”skottet
att med Riksens Ständers rätt och
”i deras ställe derom besluta.” Rörande
utnämnande af flere Utskott, än de vanliga,
säges i 36 § 3 momentet: ”1 fråga om
”deras tillsättande galle tre Stånds plurali
-
\
/
Den io Febr uar i i f. ra. 133
*
”tet, men stanna två Stånd mot två, öf”verlemne
Riksens Ständer härutinnan sin
”afgörande-rätt till ConstitutionsUtskottet.”
I fråga om Ståndens stridiga beslut om
behörigt Utskott för måls behandling, stadgas
i 3 momentet af 44 §: ”Äro de fleste
”Stånden härom ej ense, eller stanna två
”Stånd emot två, afgöre ConstitutionsUt”skottet,
hvarthän frågan bör förvisas.” Sålunda
är på flere ställen i Grundlagarne ConstitutionsUtskottet
förordnadt till Compromissarie
emellan RiksStånden. I annat fall
skulle frågor inom Stånden ické eller komma
till något resultat, då Stånden stretade
mot hvarandra, och det enas Nej vore så
godt som det andras Ja. Då således Grundlagen
i allmänhet satt ConstitutionsUtskottet
till Compromissarie vid stridigheter
emellan Stånden, tyckes mig, att man i
denna casus singularis äfven bör hänskjuta
till detta Utskott. Sådant kan lätt ske på
det sätt, att någon väcker motion, om den
eller den dagens utsättande för Ständernes
nästa sammanträde, och motionen derefter
remitteras lill ConstitutionsUtskottet. Då
kan man också få ett svar, som verkar på
de öfrige Stånden, hvilket Ridderskapet och
Adelns beslut ingalunda kommer att göra.
Jag anser saken vigtigare i formelt, än materielt
afseende. Vi hafva äfven förut, sedan
i8i5, exempel på, att för den påföljande
Riksdagens början blifvit bestämd
annan tid, än den rätta; men jag hade trott,
»34
Den 10 Februarii f. m.
att vi nu ernått mera conslilutionel hildning,
så att man i allmänhet lärt förslå
hvad som menas med Riksdag livart 5:le
år. Dock torde jag kanske äfven nu nödsakas
att, likasom vid sista Riksdagen, reservera
mig mot Ridderskapets och Adelns
beslut i denna fråga.
Grefve Frölich: Jag skall till en början
söka utveckla det raisonnement, hvarigenom
Friherre Cederström sökt så förblanda
de frågor, som äro föremål för Riksens
Ständers öfverläggningar och beslut,
att man ej skall kunna göra sig rigtig reda
för ifrågavarande sak. Han har uppdragit
skillnad mellan allmänna och enskilta
frågor, samt förfrågningar. Dislinctionen
är väl i det hela rigtig; men man
bör också rätt begripa hvad hvarje del betyder.
Uttrycket allmänna frågor gifver
redan tillkänna, hvilka dermed förstås, nemligen
de, sora ej röra enskilte Stånd, utan
hela Riket. Se vi på förevarande fråga,
så måste den väl anses vara allmän, enär
den rörer tiden för nästa Riksdag. Nu
föreskrifver Grundlagen, att allmänna frågor,
hvaröfver annat beslut kan fattas, än
redan är genom Grundlagen bestämdt, skola
till Utskott remitteras innan Stånden
derom äga besluta. Här hafva vi åter en
underafdelning af allmän fråga; den är väl
allmän, men ej af natur att behöfva remitteras.
Hvarföre? Jo beslutandet derom är
Den io Februari i f. m.
135
en simpel tillämpning af Grundlagen, som
på förhand bestämt, huru frågan bör afgöras,
och ett Utskott kan ej föreslå någon
ändring deri. Således äro desse frågor af
helt annan natur, än de vanliga allmänna.
Att de ej röra Ståndet enskildt, såsom då
LandtMarskalken föreslår en remiss till
RiddarhusUtskottet eller att Ridderskapet
och Adeln må åtskiljas, synes af sjelfva
beskaffenheten ganska tydligt. Hvad åter
förfrågningar beträffar, så bar Friherren
visat mycken färdighet i alt vederlägga sig
sjelf; ty ingen bestrider ExpeditionsUtskottet
rättighet att till Stånden inkomma med
förfrågningar rörande uppsättningen af Expeditionerne.
Men Friherren har dock lagt
ett sådant bestridande i munnen på oss,
och sedan bevisat dess oriktighet. Olyckan
är blott, att Friherren ej vederlagt någon
annans, utan endast sitt eget inkast.
En annan Ledamot, Hr Cederschjöld,
bar ur Grundlagen uppläst flere ställen, som
skola visa, det jag haft orätt då jag sagt,
att ConstitutionsUtskottet icke bar rättighet
att afgöra stridigheter emellan RiksStånden
rörande rätta begreppet af Grundlagen.
Herr Cederschjöld bar rätt, såvida
fråga endast är de speciella fall, han ur
Grundlagen åberopat. Men jag hemställer,
om man väl, från dessa undantag, får härleda
sig till den allmänna grundsalts, att
ConstitutionsUtskottet i alla Grundlagsfrågor
är GeneralCompromissarie. Jag har
Den 10 Februari i f. m.
redan tillförene fullständigt utvecklat, att
någon sådan Compromissarie ej finnes mellan
Stånden, eller mellan dem och Konungen.
Den kan ej finnas, ej tänkas. Enda möjligheten
att komma till slut i sådane tvister
mellan Stånden eller mellan Stalsmagterne ,
är att hvar och en vidhåller sin mening; ty
då skall alltid den, som har rätt, sluteligen
vinna; och den, som genom artificiella omständigheter
vinner för ögonblicket ett orättvist
ändamål, förlorar ändå i längden. Jag kan
aldeles ej gå in på Herr Cederschjölds förslag,
att denna casus singularis, såsom han
kallar den, må öfverlemnas till afgörande
af ConstitulionsUtskottet. Det vore att stifta
lex in casu eller lex specialis och döma
efter purt godtycke. Den Corporation,
som håller sig till lagen, segrar slutligen.
Låt andra gå från lag och börja revolution,
de skola ändå omsider förlora.
Med Grefve af Wetterstedt kan jag
omöjligen förena mig om Memorialets läggande
till bandlingarne, för det att tre Stånd
redan bifallit det deri gjorda förslag. Jag
får påminna Grefven, huru vi fått den
Grundlag vi nu hafva. Var det då i följd
af samtelige Ständernes beslut, eller blott
enligt tre Stånds? Skola vi i en så vigtig
fråga, som den, om och när vi skola få
Riksdag, ty frågan om innefattas i frågan när,
åsidosätta Grundlagen och helt simpelt lyda
andra? Tre Stånd kunna ej beröfva oss
rättigheten alt besluta, genom det att de
Den jo Fe lj ruar i i i. in. i_S
-
salt sig utom Grundlagen. Den som ej inser
vigten af denna sak, ma votera huru
som helst; jag skall åtminstone ej rälta mig
derefter, att de Tre andre Stånden förbisett
Grundlagen.
Herr von Troll, Emil: Om frågan endast
vore, huruvida nästa Riksdag skall
hörjås några dagar förr eller senare-, skulle
jag ej deltaga i diseussionen. Men den åtvida
vigligare; ty den rörer Grundlagens
rälta förstånd och tillämpning, som här
blifvit åsidosatt. Grundlagen har nemligen
blifvit kränkt, först genom ExpeditionsUtskottets
framställning af saken; ty
Utskottet har vackt en motion, hvilket är
uttryckligen i Grundlagen förbjudet. Man
liar sagt, att Utskottet äger göra förfrågningar,
och att dess ifrågavarande Memorial
endast innefattar en sådan. Jag medgilver,
att Utskottet har en sådan rättighet;
men då Utskottet i sitt Memorial
nämnt, hvilken mening, om dagen för nästa
Riksdags början, Utskottet gifver företräde,
så är det icke mera endast en förfrågan,
utan ett förslag. Förhållandet är
alldeles detsamma, som med alla andra
ETtskotts Betänkanden; desse äro blott förfrågningar
med förslag, hvaröfver Stånden
sedan besluta, En Ledamot af ConslitutionsUtskotlet
har velat tillerkänna ExpeditionsUtskottet
rättighet att sålunda hos Stånden
väcka förslag, i rak strid mot 87 § 2 Mo
-
i38
Den i o F e b r u a r i i f. m.
mentet Riksdagsordningen, och har till
stöd derför citerat flere ställen nr Grundlagen.
Men 2 mom. af 37 § Riksdagsordningen
är generel regel, och de citerade
punclerne äro undantag. Den allmänna
regeln måste gälla i alla fall, der
icke serskildt stadgande finnes; och intet
sådant existerar, sorn berättigar ExpeditionsUtskottet
till dess nu vidtagna åtgärd.
Det andra sättet, hvarpå Grundlagen blifvit
af ExpeditionsUtskottet förnärmad, är,
alt Utskottet föreslagit origtig dag för nästa
Ständers sammankomst. RegeringsFormens
49 § innehåller tydligt: ”Riksens
”Ständer skola, i kraft af denna Grundlag,
”hvart 5:te år sammankomma.” Om Utskottet
hade rätt i sitt förslag, så skulle
ordet &cuyii7i‘OiiJ{OTTiTnci betyda detsamma, som
åtskiljas. Utskottets tolkning afdennaGrundlagens
föreskrift förtjenar icke ens namn af
sofism; den är för dålig dertill. Man har
föreslagit, alt öfverlemna frågan till afgörande
af ConstitutionsUtskottet. Jag ser
ej någon anledning härtill, men skulle dock
gå in derpå, om icke det vore utan ändamål
och förnärmande Utskottet. Yi hafva
nemligen på bordet liggande ett af ConstitutionsUtskottet
den 26 sistlidne November
afgifvit Utlåtande, hvari Utskottet redan
uttalat sin tanka om saken, då i början
deraf säges: ”Enligt både Regeringsformen
och Riksdagsordningen skola Rikets
Ständer, i kraft af förstnämnde Grund
-
Den io Februarii f. m. 189
”lag, livart femte år sammankomma; Det”ta
Grundlagsbud, efter ordalydelsen tol”kadt,
förutsätter, alt tiden bör räknas från
”sammanträde till sammanträde, elier ungefär
från den öfverståndna Riksdagens
”början till den påföljandes.” Det skulle
således, i min tanka, vara ohöfligt mot
ConstitutionsUtskottet att, genom remiss af
denna fråga, förutsätta, alt Utskottet nu
skulle frånträda dess för några månader
sedan yttrade mening. En Ledamot bar
föreslagit, att ExpeditionsUtskottets Memorial
måtte läggas till handlingarne, på
den grund, att Tre Stånd redan bifallit
detsamma. Af hvad jag redan yttrat följer,
att jag ej kan gilla detta förslug. Om
Tre Stånd bifallit Memorialet i strid mot
Grundlagen, så böra vi derföre ej afstå
vår rätt att besluta på annat sätt. Förmodeligen
hafva de, såsom ofta nog bänder
äfven bland Ridderskapet och Adeln,
afgjort frågan utan öfverläggning och eftertanka;
och vi böra göra dem uppmärksamma
på vigten af att noga iakttaga
Grundlagens föreskrifter. I denna afsigt
anhåller jag om proposition, att ExpeditionsUtskottets
Memorial må, såsom olagligt,
läggas till handlingarne, och vi derefter
få skrida till bestämmande af dagen
för nästa Riksdags början.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
begärde ordet i afsigt att föreslå Memoria-*
i4o Den 10 Felt rua r i i 1. m.
lois läggande lill handlingarne; men då
flere Ledamöter redan föreslagit detsamma,
, afstår jag från att vidare yttra mig i
saken.
Friherre Boye, Fredrik: Mig synes
denna sak vara ganska enkel. ExpeditionsUtskottet
har inkommit med en förfrågan,
och bör hafva svar derpå. Det bästa tycker
jag vara att svara, det Ridderskapet
och Adelil emottngit Memorialet och skall
framdeles låta Utskottet veta hvad Ståndet
beslutit om dagen för nästa Riksdags början.
Ogillande för öfrigt den form, hvari
frågan blifvit väckt, instämmer jag med
Herr von Troil, att Memorialet bör läggas
till handlingarne. Dermed är formfrågan
slut, och vi kunna företaga hufvudsaken.
Begagnande härvidden rätt jag såsom Riksdagsman
äger, hemställer jag, att Herr
Grefven och LandtMarskalken måtte föreslå
Ridderskapet och Adeln att taga i öfvervägande
och bestämma tiden för nästa
Riksdags början, antingen den bör inträffa
år 1833 eller år 1835. Denna motion väcker
jag nu för egen räkning.
Herr von Veges och, Ernst: Då jag ej
kan tro, att Rikets Ständer vilja lättsinnigt
behandla en så vigtig fråga, som den
om rätta förståndet af Grundlagen, yrkar
jag, att först måtte nfgöras, huruvida ExpeditionsUlskollet
haft rättighet lill -sin
Den 10 Februari i f. m.
i4i
vidtagne åtgärd i denna sak, elier icke.
Jag anser det vara af flere Talare tillräckligt
ulredt, alt Utskottet handlat enot örund-"
lagen, och instämmer i anhållan om den
proposition Herr von Troil begärt.
Friherre Cederström: Grefve Frölich
liar förnekat ett af honom fäldt yttrande,
hvilket jag upptagit lill besvarande och
vederlagdt; men då det säkerligen är noggrant
uppfattadt i Protocollet, betviflar jag
ej, att Grefven vid justeringen skall erkänna
detsamma. Hvad angår förevarande
frågas behandling vid föregående Riksdagar,
så lyder ExpeditionsUtskotlets Memorial
derom vid i8a3 års Riksdag sålunda
:
Friherre Cederström uppläsle härefter
nämnde Memorial; hvarefter Friherreu
fortfor:
På samma sätt har saken blifvit behandlad
vid alla Riksdagar sedan år 180g.
JNTu har ändteligen en Ledamot härstädes
yttrat sig om dagen för nästa Riksdags början.
Han har ansett ExpeditionsUtskottet
hafva härtill föreslagit en dag, som ej kan
enligt Grundlagen framställas, så framt
man ej vill antaga, att i 4g § RegeringsFormen
ordet sammankomma betyder detsamma
som åtskiljas. Dervid får jag erinra,
att Ständerne sammankomma vid en
Riksdag sisla gången dagen före dess slut,
i42 Den 10 Februarii f. ni.
och från den tiden skola väl de föreskrift
lie Fem åren mellan Riksdagarne räknas;
ty vi lefva ej efter Norrska Grundlagen.
Om Urtima Riksdag inträffar, så böra ju
alltid de fem åren räknas från den tid en
sådan Riksdag slutas. Derest detta ej antages,
kan ju hända, att en Riksdag räcker
i fem år, och huru skulle man då förfara
med kallelse till den nya Riksdagen? Då
nu innevarande Riksdag fortfarit ända sedan
November 1828, och kanske ännu räcker
några veckor, skulle, i fall nästa Riksdags
början utsattes fem år ifrån nuvarande
Ständers första sammanträde, icke stort
mera än tre år förflyta mellan två Lagtima
Riksdagar; och det vore rakt mot Grundlagens
mening. Hvad ConstitutionsUtskottet
i annat Betänkande föreslagit rörande
tiden för Riksdagarna, hörer ej hit, och
innefattar för öfrigt endast en liten pluralitets
åsigter derom, hvilka jag hoppas Rikets
Ständer ej skola antaga. En Ledamot
har sluteligen, äfven såsom sin motion,
framställt den begäran, att Ridderskapet
och Adeln måtte bestämma dagen för nästa
Riksdags början. Detta instämmer med
hvad ExpeditionsUtskoltet, såsom vid förra
Riksdagar varit vanligt, äfven nu hemställt.
Jag förenar mig derföre med Friherre
Boye i anhållan om proposition, att
dagen för nästa Ständers sammankomst nu
må af Ridderskapet och Adeln utsättas.
Den 10 Februari i f. m.
i43
Herr Hjerta, GustaJ: Jag har länge
föreställt mig, att denna fråga skulle blifva
ungefärligen så behandlad, som nu skett.
Jag bar icke döljt för mig, att, sedan det
lyckats verkställande Magteu att vid denna
Riksd ag erhålla så tillräckliga Statsanslag,
den ej kan vara angelägen om att snart
återse Folkets Representanter samlade. Ej
eller bar jag kunnat vara okunnig om, att
pluraliteteri af Representanterne sjelfva gerna
se långa tider mellan Riksdagarne. Det
Högvördiga Ståndet, förmodeligen med tankarne
på evigheten, räknar på betydliga
besparingar i sina utgifter, om sju år förflyta
mellan deras sammankomster lill Riksmöte.
BorgareStåndet, som funnit hvarje
Riksdag föranleda någon concession af
dess privilegier, önskar derföre, att Riksdagarne
ej måtte inträffa så ofta. Hvad
åter BondeStåndet beträffar, så är det ej
underligt, om det väntar mera af tiden än
af det närvarande, då detta Stånd bar närmaste
känslan af skaltebördornes ökande vid
hvarje Riksdag. Men om äfven bland oss
skulle finnas sådane önskningar; om LandtAdeiri
finnér det svårt att på egen bekostnad
uppehålla sig här vid Riksdagarne; om
Landshöfdingar, RegementsChefer och Officerare
ogerna vistas så länge borta från
sine hemorter, så måste dock allt sådant
vika för den stora frågan: Hvad är Folkets
rätt i afseende på sine Representanter?
Kunna de våga efterskänka Folkets
44 Don io Febr n ar i i f. m.
rättighet att livart Femte år sammankomma
till Riksdag? Skola Ständerne ställa sä
till, alt Folket icke efter Fem år kan lätta
nu begångne misstag och nedsätta de
oerhörda anslagen? Jag uppmanar Grefve
af 'Wetterstedt i första rummet, att besvara
desse frågor; ty då Grefven anser Tre
Stånds beslut i frågan vara tillräckligt skäl
för Ridderskapet och Adeln att för sin
del låta bero dervid och lägga ExpeditiousUtskottets
Memorial lili handlingarne, bevisar
det, att Grefven ej fäster någon vigt
vid detta Stånds bedömande af saken.
Men Ridderskapet och Adeln kan här icke
lätta sig efter de andre Stånden; ty Folkets
valrätt kan ej efterskänkas. Det är
Ridderskapets och Adelns rätt att säga:
den eller den dagen, enligt Grundlagens
bokstafliga förstånd, skola nästa Ständer
sammankomma. Derföre yrkar jag högt ogillande
af ExpedilionsTJtskottets åtgärd, som
ingalunda kan tydas och försvaras, såsom
Friherre Cederström det gjort. ExpeditionsUtskottet
vid i8a3 års Riksdag föreslog
ej någon dag för påföljande Riksdags
början, utan frågade blott, hvilken dag
Ständerne dertill bestämde. Men jag vill
minnas, att Ordföranden deri ej eller innehade
någon förtroende-syssla. Förr behandlades
också saken alltid först i Talemans-conferencerne,
som utgöras af män,
hvilka åtminstone icke äro beroende Tjent
ste
-
Den i o F e b r u a r i i f. m.
i45
steman, och af Ledamöter frän Stånden.
Nu har frågan försl blifvit väckt af ExpeditionsUtskottet,
hvarifrån man vid denna
Riksdag är vaud att få förslag till skrifvelser,
efter hvilkas läsning man knappt kan
göra sig reda för, hvarom fråga deri varit.
Jag anhåller att den proposition måtte framställas,
sorn Herr Munck af Rosenschöld
och Herr von Troil föreslagit, samt att öfrige
Stånden måtte inbjudas alt i Ridderskapets
och Adelns beslut sig förena.
Herr Cederschjöld: En värd talare har
sökt förklara betydelsen af ordet sammankomma,
och menat, att dermed i dp §
RegeringsFormen förstås Ständernes sista
sammanträde vid en Riksdag. Jag tillstår,
det jag icke väntat att få höra en sådan
advocatur begagnas i ett RiksStånd. Den
är så beskaffad, så orimlig, att den icke
ens fordrar någon vederläggning. En annan
Ledamot har trott remiss af denna
fråga till ConstitutionsUtskottct vara öfverflödig,
emedan Utskottet redan uttalat sin
mening om saken. Jag får förklara, att
det är just i den öfvertygelse, att detta
Utskott skull vidhålla samma mening, jag
begärt remissen. Min tro är, alt sakens
utgång beror på den rigtning man från
början gifver den. I mitt förslag ser jag
val icke full visshet, men åtminstone mycken
sannolikhet om ett godt resultat; hvarfs
1 H. io
Den io Februari i f. m.
emot det, genom den andra utvägen, alldeles
förfelas. Emedlertid vill j»g ej vara
envis, utan är nöjd med att till Protocollet
hafva afgifvit min reservation.
Herr Munck af Rosenschöldj; Jag hade
trott, att, på det discussionon ej skulle
erhålla alltför stor utsträckning, vi först
borde afgöra ExpeditionsUtskotlels öde,
innan vi företoge hufvudsaken; men någre
Talare hafva nu börjat yttra sig om den
senare. Friherre Cederström har, i brist
på andre skäl, åberopat prasjudicater. Men
jag skulle tro, att på den constitutionella
banan Representanternes begrepp böra utbilda
sig, så att föregående misstag ej må
tjena till grund för senare beslut. Ingen af
de Talare, sorn yttrat sig mot mig, har
vågat bestrida, att frågan ej kan återremitteras
till ExpeditionsUtskottet. Nu påstår
jag, att ett Utskott, dit saken ej kan återremitteras,
ej äger rätt att derom göra någon
hemställan till RiksStånden. ExpedilionsUtskotlet
skiljer sig derigenom från andra
Utskott, att det ej äger förfråga sig hos
RiksStånden om andra ämnen, än dem,
som förut blifvit dit öfverlemnade, och
icke om sådant, hvarom fråga förut ej blifvit
väckt. Då man nu börjat yttra sig örn
sjelfva hufvudsaken, torde jag äfven få nämna
några ord derom. I Grundlagen står,
alt Rikets Ständer skola hvart Femte år
sammankomma; der slår icke, alt de skola
Den io Februarii f. m.
>47
vara tillsammans. Sammankomma är en
handling, som föregår Riksdagen; men då
Ständerne under Riksdagen äro tillsammans
j är detta en status efter Riksdagens
början. Således kan man ej, utan att bryta
mot språkbruket, förklara ordet sammankomma
hafva samma betydelse, som
vara tillsammans. Utan afseende på de
tre andra Ståndens inconstitutionella och
mot Nationens rätt vidtaga beslut, förnyar
jag min anhållan om proposition, att ExpeditionsUtskottels
Memorial må ogillas och
läggas till handlingarne.
Herr Lefren, Johan Pehr: Den siste
Talaren liar upptagit de praemisser jag ernade
framställa, men derifrån kommit till en
helt annan conclusion än jag. ExpedilionsUtskottets
Memorial är visserligen af den
natur, att det ej kan till Utskottet återremitteras;
men just detta bevisar, att Memorialet
ej innefattar ett förslag, utan blott
en förfrågan, som ingen kan bestrida Utskottet
rättighet att framställa. Utskottet
har alternatift frågat, om den i5 Januarii
i835, eller någon annan dag, skall i Riksdagsbeslutet
utsättas för nästa Riksdags början.
Derigenom har det visserligen ej öfverskridit
gränsen af förfrågningsrältigheten,
fastän det icke gjort sin framställning
med tillräcklig varsamhet. Sådan är saken
i sjelfva verket för den, som ej vill måla
6i H. 10*
148 Den 10 Februarri f, t».
upp spöken, för alt hafva nöjet alt blifva
rädd för dem. För öfrigt tror jag, alt raan
ej genom någon slentorsstämraa kan förmå
fle andra Stånden, att handla grund lagsstridigt
och frånträda hvad de redan beslutit.
Dessutom bör man hafva mera aktning för
dera, än att föreslå något sådant. Jag anhåller
derföre om proposition på memorialets
läggande ad acta, helst tre Stånds beslut
i alla fall blifver gällande i denna
fråga.
Herr von Troil: Midt under denna
allvarsamma discussion hafva vi fåll höra
den lustiga förklaring af 49 § Regerings*
Formen, att med ordet sammankomma der*
slädes förstås att Ständerna skola sammankomma
till Plena, ej till Riksdag. På det
sättet skulle innevarande Riksdag hafva
räckt snart sagt från verldens början, ty
Ständerne hade blott ett plenum hvart
Femte år, 20 plena på 100 år, och så vidare.
Jag erkänner, att jag ej väntat få
höra en så förnuftslös tolkning af Grundlagen.
Samme Talare, som gjort sig skyldig
härtill, har hemställt, huru man skulle
uti ifrågavarande fall förhålla sig, derest
en Riksdag fortfor längre en Fem år.
Derpå svarar jag, att då Grundlagen föreskrifver,
att Svenska Folket skall begagna
sin valrätt livart 5:te år, och Riksdag, utan
Statsmagternes öfverenskommelse ej skall
räcka längre än 3 månader, så måtte väl aldrig
Den io Februarii f. rn. 149
lunna inträffa, att Styrelsen oell Representanterna
blifva sä pligtförgätne, att Riksdagen
ej upplöses innan tiden att välja
Representanter till nytt Riksmöte är inne.
I annat fall vore det alldeles förbi med
den allmänna constilulionella andan, och
derjemte också med Nationens frihet. En
annan Ledamot har trott, att Ridderskapet
och Adeln, genom beslut i denna fråga i
strid med de andre Ståndens, och genom
inbjudning till dem att med Ridderskapet
och Adelli sig förena, skulle förnärma de
öfrige Stånden. Det kan jag ej medgifva;
ty då de öfverskridit Grundlagen, är det
ej olämpligt alt erinra dem derom. Unn
har också sagt, att någon stentorsstämma ej
skall verka på dem, Jag har ej åberopat
någon annan stämma, än Grundlagens,
som en hvar bör förstå. Jag har endast
velat rälta olagligheten af de andra Ståndens
beslut, såsom otvifvelaktigt tillkommit
af förhastande.
Hans ExceMence Herr Grefve af Wetterstedt:
Då jag förra gången yttrade mig
i detta ämne, sade jag mig följa ett gifvet
efterdöme,altuppskjuta yttrande om hufvudsaken,
intilldess formfrågan blifvit afgjord,
Jag trodde mig dermed hafva tillräckligen
ådagalagt min mening, ali hufvudsaken skulle
efteråt förekomma till öfverläggning och
afgörande. Men jag föreslog, alt derförinnan
skulle ExpeditionsUtskotlets Memorial
t So Den io Februari i f. m.
läggas till handlingarne; hvarmed jag dock
ej hade en så vidsträckt syftning, som
Herr Munck af Rosenchöld tyckes hafva
trott, då han sagt, att jag ansett ExpeditionsUtskottets
öde böra först bestämmas.
Icke eller har jag yttrat, att Ridderskapet
och Adeln skulle rätta sig efter de andra
Ståndens beslut: det är ett uttryck, som
med all äganderätt till Herr Hjerta af mig
återlemnas. Jag har blott proponerat, att,
med afseende på de Tre andra Ståndens
beslut, Memorialet måtte läggas ad acta.
Härigenom trodde jag mig, fastän utgående
från andra prfemisser, komma till samma
prasalabla beslut, som de värde Talare,
hvilka yrkat proposition å Memorialets ogillande,
utan afseende på de Tre andre Ståndens
beslut. Jag trodde Ståndet önska att
denna fråga skulle afgöras, innan hufvudsaken
discuterades; men om Ståndet nu vill
ingå i pröfning af den sednare, så är jag
beredd dertill.
Grefve Florn: Med tillfredsställelse har
jag hört Grefve af Wetterstedt yrka discussionens
återgång till praeliminärfrågan
eller pröfningen af ExpeditionsUtskottets
åtgärd i denna sak. Då Grefven yttrade,
att man först borde besluta öfver ExpeditionsUtskottets
Memorial och yrkade dess
läggande till handlingarne, men tog till
prsemiss för detta förslag, att det skedde
med afseende å Tre Stånds beslut; trodde
Den io Fe b mari i f. m.
manga Grefven åsyfta Ridderskapet och
Adelns begifvande till samma beslut. Jag
anhåller, att hufvudsaken, rörande utsättande
af dagen för nästa Riksdag, ej må inblandas
i frågan, huru ExpeditionsUtskottets
Memorial skall behandlas, utan detta
senare nu särskildt afgöras. I delta ändamål
anhåller jag om framställning af den,
utaf flere Ledamöter föreslagna proposition,
att Memorialet må läggas till handllngarne,
såsom olagligt..
Herr Munck af Rosenschöld: I an
ledning af Herr Lefrens yttrande anhåller
jag att få erinra,, att ExpeditionsUtskottet
gjort ett ganska tydligt, men, oformligt förslag
till dag för nästa Riksdags början, och
att, då Utskottet sedermera hemställer eller
förfrågar sig, om Ständerne vilja antaga
dea dagen, eller bestämma någon annan,
detta alldeles ej minskar framställnin--  geris egenskap af verkligt förslag. Memorialet
innefattar en fullkomlig motion, af
samma beskaffenhet, som Eetänkanden från
hvarje annat Utskott, hvilket ej äger afgöra
saken, utan endast directe-eller indirecte
föreslår beslutet. Jag anhåller om proposition,
att Ridderskapet och Adeln, utan
afseende på 3 Stånds beslut, må ogilla
ExpeditionsUtskottets Memorial och lägga
det lill handlingarne.
Herr Hjerta: Sedan Grefve Horn fullständigt
framlagt skälet, hvarföre jag trodde
i5a
Den i o F e b r u a r i i f. m.
Grefve Wetterstedt, genom dess förslag att
ExpeditionsUtskottets Memorial malte läggas
till handlingarne med afseende å de
andra Tre Ståndens redan fattade beslut,
åsyfta, att Ridderskapet oeh Adeln skulle i
samma beslut sig förena; så, och ehuru
detta begrepp om Grefve af Wetterstedls
yttrande är enligt med språkbruket, och
jag, då jag häruti lärer hafva misstagit mig,
börjar befara att jag icke mera kan rätt
förstå Svenska språket, vill jag dock, i anledning
af den förklaring Grefven sedermera
gifvit af sitt förslag lill proposition,
så ändra den af mig yrkade proposition,
att frågorne må skiljas åt och att nu endast
må framställas: att med ExpedilionsUtskottets
Memorial må vidtagas den åtgärd
jag föreslagit.
Herr von Hartmansdorff: De Talare,
som yttrat sig uti ifråga varande ämne, hafva
å ömse sidor j?rkat, att ExpeditionsUtskoltets
Memorial måtte läggas till handlingarne,
men en del har ansett det böra
ske med, och de öfrige utan, ogillande af
de andre Ståndens beslut i frågan. Om
någotdera af desse tillägg skulle inflyta i
Voteringspropositionen, vore det oformligt
och ovanligt. Ridderskapet och Adeln bar
förut alltid fattat sina beslut utan att dervid
omnämna Medståndens; men hvartdera
af ifrågasatte tillägg innebär deremot ett
klander eller gillande af hvad Tre Stånd
Den 10 Februarii f. m. i5
i saken redan beslutit. Jag hemställer derföre,
att Proposition helt enkelt må blifva
den, om Memorialet bör läggas ad acta
eller ej.
Grefve Frölich: Grefve af Wetterstedt
har misstagit sig, om han trott sig
hafva hort mig föreslå Memorialets läggande
till handlingarne, utan afseende på de
öfrige Ståndens beslut. Jag anhåller, att
mitt förslag, hvilket jag skriftligen uppsatt
och till Herr Grefven och LandtMarskalken
aflemnat, måtte till upplysning
härom blifva ytterligare uppläst.
I anledning häraf upplästes det af
Grefve Frölich gjorda och till Protocollet
skriftligen aflemnade förslag till proposition
i förevarande fråga.
Grefve Frölich: Ridderskapet och Ådeln
torde således finna, att jag, i niitt förslag
till proposition i denna fråga, ej inblandat
någonting om hvad de andre Stånden deri
beslutit. Tvertom anser jag, lika med den
siste Talaren, det icke vara oss tillständigt
att förklara, det vi göra något med eller
utan afseende på öfrige Ståndens beslut.
Yäl kan man under discussionen säga, att
afseende ej bör hafvas å ett grundlagsvidrigt
beslut af MedStånden, men i Expeditionen
får det ingalunda inflyta. Kanske
har också något sådant undfallit mig
under öfverläggningen; dock har jag alldrig
154 Den io Februarii f. m.
haft för afsigt att det skulle i beslutet intagas
såsom ett slags skrapa eller tillrättavisning
åt öfrige Stånden. Helt annat är
deremot förhållandet med Utskotten. Oss
tillkommer att bedöma, huruvida desse
rigtigt förfarit; och om ett Utskott inkommer
med ett Memorial eller förslag i olaglig
ordning, är det angeläget, att vi förklara
vårt ogillande deraf, för att sålunda
vinna rättelse för framtiden. Utskotten
äro endast Ståndens Ombud, och få derföre
hålla till godo principalernes omdömen
och tillrättavisningar, om än aldrig
så hårdsmälte. För öfrigt får jag förklara,
att då flere Talare, hvilka åsyftat samma
resultat i saken, som jag, förenat sig i anhållan
om den af Herr von Troil och Herr
Munck af Rosenschöld föreslagne proposition,
och skillnaden emellan den och min
ligger endast i orden, så är jag ej emot
att milt förslag ändras i enlighet dermed,
ehuru jag ej finnér de af mig nyttjade uttryck
vara för skarpa; men framförallt måste
antydas den omständighet, att det icke
är i följd af ExpeditionsUtskottets förslag
Ridderskapet och Adeln fattar beslut
om tiden för nästa Riksdags början.
Herr Munck af Rosenschöld; Jag har
visserligen yrkat, att Ridderskapet och
Adeln måtte, utan afseende på de Tre öfrige
Ståndens beslut i denna fråga, ogilla
ExpeditionsUtskottets Memorial; men jag
Den io Februari i f. m.
155
vill visserligen icke, att något sådant yttrande,
om hvad MedStånden beslutit, skall
inflyta i Proposition. För min del är jag
nöjd, om Ridderskapet och Adeln förklarar
sig helt enkelt ogilla ExpeditionsUtskottets
åtgärd, det må ske i de ordalag
Grefve Frölich projecterat, eller med andra
uttryck.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt:
Då Grefve Frölich sjelf medgifvit,
alt han kanske under discussionen låtit
undfalla sig det uttryck, att Memorialet
borde läggas till handlingarne utan afseende
på de tre andre Ståndens beslut i
saken, torde Ridderskapet och Adeln finna
det förlåtligt, att jag trodde Grefvens mening
vara, alt detta uttryck skulle inflyta i
propositionen. Nu har jag funnit, att det
ej är intaget i det nyss upplästa förslaget
till proposition, hvilket jag ej har något
emot, blott Grefve Frölich ville derutur
borttaga den om Utskottets Memoriel införde
mening: ”såsom ej i Grundlagsenlig
form tillkommet.” Jag skulle icke tro denna
mening behöfvas.
Grefve Frölich: Om jag kunde föreställa
mig, att hvad nu blifvit i denna
sak taladt kunde förekomma dylika discussioner
i framtiden, så skulle jag ej vara
emot borttagandet ur propositionen af
de ord Grefve af "Wetterstedt önskar få uteslutne.
Men nu kan jag det ej, helst der
-
i56 Den ro Februarii f. m.
igenom skulle försvinna sjelfva grunden för
mitt förslag, som på detta sätt Lief lemHadt
så naket, att dertill kunde construeras
hvilka motiver, som helst. Jag vill ej
tro, att man å motsidan anser mitt omdöme
öfver Utskottets memorial så anstötligt,
att man vill tvinga till votering, om
det bör qvarstå eller ej. Man skulle då
förmodeligen endast vilja visa sin öfverlägsenhet
i allt, äfven deri, att icke ens
medgifva oss rättighet att motivera våra
förslag, Men det måtte väl en gång lyckas
oss att åtminstone få anföra motiverne,
hvarföre vi anse oss hafva rätt.
Herr von Vegesach: Då jag förut instämt
i begäran af den proposition Herr
von Troil föreslagit, men nu hört Grefve
Frölichs förslag till proposition uppläsas,
får jag förklara, att jag destohellre- antager
detta senare, som det hufvudsakligen är
öfverensstämmande med Herr von Troils
project.
Hans Excellence Herr Grefve af J-Vet»
terstedt: Då Grefve Frölich sjelf förklarat;,
alt ej något för de andre Stånden stötande
bör i propositionen inflyta, hemställer
jag till Grefven, om icke den af mig anmärkte
meningen i Grefvens förslag, derest
den står qvar, är anstötlig för MedStånden,
enär de ansett ExpedilioasUtskottcts
Memorial vara i Grundlagsenlig
form tillkommet.
Den 10 Febr ivari i f. ro.
Grefve Frölich: Jag mäste besvara
den siste Talarens framställning. För min
tiel kan jag ej finna, att (ie andre Stånden
kunna finna sig förolämpade deraf, att
Ridderskapet och Adelil förklarar ExpeditionsUtskoltets
förfarande ej vara grundJagsenligt.
Det är sannt, att de derigenom
kunna föranledas till reflexioner, att de
misstagit sig; men i annat fall är ett sådant
förklarande endast uttryck af en motsatt
tanka; och jag kan ej gå så långt i
undertryckande af min mening, att de ej
skulle kunna genom slutledning hringas
att inse sitt misstag. Då dessutom den siste
värde Talaren nyss, på ett så frappant
sätt, ådagalagt ett misstag böra rättas, anser
jag honom hafva föregått med ett ganska
vackert exempel för de andre Stånden
att göra rättelse i hvad de misstagit sig
om, utan att finna sig förolämpade af en
aflägsen antydning dertill.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag kan
destomindre anse det i Grefve Frölichs
förslag till proposition anförda . motiv innefatta
något stötande för MedStånden,
som det endast rörer ExpeditionsUlskotlet.
Men om Ridderskapet och Adeln sedermera
besluter en annan tid för nästa
Riksdags början, än år i835, så kan ej
något resultat i denna fråga vinnas, utan
genom inbjuning till de öfrige Stånden;
och då måste väl motiverne för beslutet
158
Den 10 F e b r u a r i i f. m.
anföras, hvilka ej kunna blifva andra, än
alt den af dem beslutade tid för början af
nästa Riksdag icke är enlig med Grundlagen.
Jag anhåller om framställande af den
proposition Grefve Frölich föreslagit.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, enär fråga
blifvit väckt om ExpeditionsUtskottets behörighet,
att till RiksSlånden inkomma
med förevarande Memorial, ansåg Hans
Excellence sig böra i denna omständighet
gifva dess tanka tillkänna; och som icke
allenast 36 § Riksdagsordningen stadgade,
att Rikets Ständer böra välja och förordna
ett Expeditionsutskott, för att uppsätta de
Expeditioner, som af Stånden gemensamt
utfärdas, samt Riksdagsbeslutet, utan ock
§ Riksdagsordningen medgifver hvarje
Utskott, att till RiksSlånden inkomma med
pradiminaira hemställanden och förfrågningar;
alltså, och enär frågan om tiden för
nästa Riksdags början innefattade ett ämne,
som, enligt 49 § RegeringsFormen,
och 2 § Riksdagsordningen måste uti Riksdagsbeslutet
upptagas, ansåg Hans Excellence,
till följd af de utaf honom först
åberopade Grund lagsStadganden, ExpeditionsUtskottet
hafva ägt laglig anledning,
att, på sätt som skett, inkomma till RiksStåuden
med förfrågan uti nyssnämnde afseende.
Då nu Grefve Frölich, under förmenande,
alt ExpeditionsUtskoltels Memo
-
Den 10 Februarii f. m.
rial icke i Grundlagsenlig form tillkommit,
yrkat, att samma Memorial borde lemnäs
ulan afseende, och derå begärt proposition,
fann Hans Excellence sig icke berättigad,
att en slik proposition meddela,
men fick dock fråga, om Ridderskapet och
Adeln yrkade, den af Grefve Frölich sålunda
begärda proposition.
Ropades Ja och Nej.
Herr Hjerta: Jag hemställer, om icke
Propositionen kunde blifva sådan, som Herr
Munck af Rosenschöld först föreslog den,
nemligen att, med ogillande af ExpedilionsUtskottets
Memorial, detsamma må
läggas lill bandlitigarne. Jag måste tillstå,
att ett RiksStånds förklarande, att ett
Utskotts förslag grundlagsvidrigt tillkommit,
synes mig comprometlera icke blott Utskottet,
som förtjenar det, utan äfven de
andre Stånden, som antagit förslaget, och
deras Taleman, som derå gjort proposition.
Om propositionen blifver sådan jag densamma
nu föreslagit, så undveks frågans
öfverlemnande till ConstitutionsUtskottets
afgörande. Jag tycker, att man ej bör drifva
striden om blott en formfråga så långt.
Grefve Horn: Jag tror Herr Hjertås
jemnkningsförslag ej kunna komma i fråga
förrän Ridderskapet och Adeln besvarat
Herr Grefvens och LandtMarskalkens sista
framställning. Jag anhåller, att den måtte
i6o
Den io Februari i f. m.
förnyas, och att, om elen icke med Ja besvaras,
vi få votera derom så snart som möjligt.
Herr Cederschjöld: Jag instämmer i
Herr Hjertås förslag och skulle önska, att
den proposition ej vidare yrkades, som Herr
Grefven och LandtMarskalken förklarat sig
ej kunna framställa; ty jag ser från alla
håll svårigheter för ändamålets uppnående,
i den händelse, vid votering, den meningen
skulle vinna.
Hans E.rcellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade å nyo, om Ridderskapet
och Adeln yrkade framställning
af den utaf Grefve Frölich föreslagna proposition;
hvilken fråga åter med Ja och
Nej besvarades.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken föreslog följande
Voteringsproposition:
”Hen som yrkar Proposition derå, att
Ridderskapet och Adeln, utan afseende å
Expeditions Utskottets Memorial, såsom icke
i Grundlagsenlig form tillkommet, må anse
sig icke kunna på grund deraf företaga bestämmandet
af tiden till sammanträde för
Rikets Ständer vid nästa Lagtima Riksdag,
voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
Vin
-
Den 10 Februarii f. in. 161
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln icke yrka berörde proposition, samt
ExpedilionsUtskoltets Memorial endast böra
läggas till handlingarne.”
Friherre Boye, Fredrik: Jag hemställer,
om, med uttrycket att ExpeditionsUtskottets
Memorial skall läggas till handlingarne,
meningen är, att sjelfva frågan kommer
att förfalla utan vidare discussion derom.
Herr Cederschjöld: Till Grefve Frölichs
egen besinning hemställer jag, om
han väl vidare önskar framställning af den
Proposition han föreslagit, då han har anledning
hoppas, att ExpedilionsTJtskottets
Memorial ogillas, derest ur Propositionen
uteslutes clausulen om Memorialets grundlagsvidrighet.
Grefve Frölich: Då den siste Talaren,
som är Ledamot i ConstitutionsUlskotlet,
uppträdde för att yttra sig, väntade jag af
honom en helt annan erinran, än den han
framställde. Jag trodde nemligen, att han
skulle hänvisa till 55 § Riksdagsordningen,
som säger, att när LandtMarskalk vägrar
en Proposition, men Ståndet yrkar den,
åge LandtMarskalk att förklara öfverläggningen
hvilande 'och målet förvisas till C011-  stitutionsUtskottet. Detta har den värde
Ledamoten ej gjort, och jag nödsakas derföre
göra det, till förekommande af ytter61
H. i (
Den 10 Februari i f. m.
ligare ett grundlagsstridigt steg genom antagande
af den föreslagna NejPropositionen.
När JaPropositionen endast innefattar frågan
om den vägrade Propositionen af Ståndet
yrkas, kan ContraPropositionen ej blifva
någon annan, än att den ifrågasatta Proposionen
ej påyrkas, eller att LandtMarskalken
ej ålägges alt densamma till Ståndet
framställa»
Herr Hjerta: Jag instämmer i Grefve
Frölichs mening, alt ContraPropositionen ej
bör eller får innefatta mera, än att Ståndet
icke yrkar den vägrade propositionen; ty
annars skulle mången utestängas från möjligheten
att besluta i sjelfva hufvudsaken.
Då Herr Grefven och LandtMarskalken frågat,
om Ridderskapet oell Adelil fordrar
den proposition, lian vägrat, är det blott
deröfver Ståndet nu har att besluta och votera,
utan hufvudsakens inblandande. Jag
bade önskat, att Herr Grefven och LandtMarskalken
icke så hastigt framställt denna
fråga, innan utrönt blifvit, om ej Ståndet
vore mera benäget för en annan proposition,
såsom jag den föreslagit; men sedan
framställningen skett, och votering derom
blifvit begärd, återstår för mig blott att
begära den rättelse i ContraPropositionen,
att deri innefattas endast ett icke yrkande
af livad Herr Grefven och LandtMarskalken
vägrat proponera.
Friherre Cederström: I anledning af
Den io Februari i f. in.
i63
hvad här blifvit yttradt om ContraProposilionen,
torde jag få påminna, att det är
Talemannen, som äger förklara målet hvilande,
och att något derom således ej kan inflyta
i någondera propositionen. För öfrigt
får jag reservera mig deremot, att ExpeditionsUtskottets
Memorial kallas ett Betänkande.
Det är ej något sådant, utan innefattar
blott en förfrågan.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag vill
blott, i anledning af det utaf Grefve Frölich
origtigt nyttjade uttrycket att NejPropositionen
skulle innefatta ett icke åläggande
för LandtMarskalken att göra den vägrade
propositionen, erinra, att ingen häraf
må förledas att tro, det man, genom votering
af Ja, ålägger LandtMarskalken att göra
propositionen; ty sedan beror frågan på
ConstitutionsUtskottet.
Grefve Frölich: Jag erkänner villigt
det anmärkta misstaget i uttrycket, men
jag hoppas Ridderskapet och Adeln, detta
oaktadt, förstått min rätta mening, som endast
var, alt bestrida en NejProposition,
hvilken afgjorde saken, och i stället få frågans
hvilande enligt Grundlagen. Jag anhåller,
att få uppläsa 55 § Riksdagsordningen,
som föreskrifver, huru i dylika fall,
som det ifrågavarande, bör förfaras. Den
lyder sålunda: ”LandlMarskalk eller Tale61
H. u*
>64
Den 10 Febi » arii f. ra.
”man må ej kunna vägra proposition, utom
”i det fall, då lian finner en viickt fråga
”bokstafligen strida mot Grundlagarnes ly”delse;
börande förut hafva skälen till sitt
”vägrande anfört. Skulle ej Ståndet instäm-»
”ma i begreppet härom, utan ändock yrka
”proposition, äge han att förklara öfver”läggningen
hvilande, och förvises målet till
”ConstitutionsUtskottet, hvilket åligger, att,
”inom kort förelagd tid, inkomma med mo”tiveradt
och bestämdt Utlåtande öfver frå”gans
stridighet eller enlighet med Grund”lagen.
Hvad Utskottet förklarar icke vara
”deremot stridigt, derå må proposition se”dan
icke vägras. Pröfvas det vara af motsatt
beskaffenhet, må den, som motionen
”gjort, vända sig, der honom så godt s}*--  ”nes, till ConstitutionsUtskottet, på sätt som
”RegeringsFormens 84 § föreskrifver.”
Hans Excelletice Herr Grefven och
Lan dt Mar skalk en framställde härefter följande
Voteringsproposition:
”Den som yrkar proposition, att Ridderskapet
och Adeln, utan afseende på ExpeditionsUtskottets
Memorial, såsom icke i
grundlagsenlig form tillkommet, må anse
sig icke kunna på grund deraf företaga bestämmandet
af tiden till sammanträde för
Rikets Ständer vid nästa Lagtima Riksdag,
voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
Den jo Fe b r u a r i i f. m. 165
Vinner Nej, anses Ridderskapet och Adeln
icke yrka berörde proposition.’*
Och blef denna Voteringsproposition
af Ridderskapet och Adeln godkänd; hvarefter
den anslogs.
Voteringen börjades klockan i eftermiddagen;
och befunnos, vid voteringens
slut klockan 2 eftermiddagen, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad
samt de öfrige voteringssedlarne öpprliade,
rösterne hafva utfallit, som följer:
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskildt förda Piotocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således icke jukat
framställning af den utaf Grefve Frölich föreslagna
proposition.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
Ja — g5.
Nej — 1*4.6..
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim
i66 Den u Fe bru a lii f. m.
Thorsdagen den i i Febr. i83o.
Plenum klockan half till io Förmiddagen.
Upplästes till justering och godkändes
12 ProtocollsUtdrag, innefattande Ridderskapets
och Adelns den 5 dennes för- och
eftermiddagen fattade beslut, samt 5 ProtocollsUtdrag,
innefattande Ståndets den 8
dennes fattade beslut.
Upplästes till justering och godkändes
följande från ExpeditionsUtskottet inkomne
Förslag till Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelser till Kongl. Maj:t:
Nro 376. Angående förklaring öfver
Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning den 18
December 1823.
Nro 377. Angående förändrad redaction
af 62 § i Kongl. Förordningen om Skogarne
i Riket deri 1 Augusti i8o5.
Fortsattes den i sista Plenum började
pröfning af ExpeditionsUtskottets under Nro
354 afgifne Memorial, an^ende kallelse till
nästa Riksdag.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag skulle önska,
att man ville förena sig* derom, att lägga
ExpeditionsUtskottets Memorial till Hand
-
Den ii F e b r u a r i i f. tn.
167
lingarne, för alt derefter, i anledning af
Friherre Boyes motion i sista plenum, få
skrida lill öfverläggning om tiden för nästa
Riksdags utsättande; och jag anhåller, alt
Herr Grefven och LandtMarskalken läcktes
framställa proposition derå.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Jag instämmer i Herr Hjertås förslag, men
med tillägg, att Memorialet må läggas till
handlingarne, såsom icke föranledande till
någon åtgärd,
Hans Exeelfence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf: För min del har jag intet
alt invända emot en framställning af Herr
Grefven och LandtMarskalken att Memorialet
må. läggas till handlingarne, dock utan
det tillägg Herr Munck af Rosenschöld föreslagit.
Hans E.rccllcnce Herr- Grefven och
LandtMarskalken yttrade sin tanka om ExpeditionsUlskottets
ifrågavarande Memorial
och dess grund tagsen liga behandlingssätt vara
den, att, enär såväl 4<> § RegeringsFormen,
som äfven 2 § Riksdagsordningen
stadga, att Rikets Ständer skola hvart femte
år sammankomma, och Rikets Ständer
vid innevarande Riksdag sammankommo den
4 November 1828, samt häraf följde att de
böra under loppet af det näst derefter inträffande
femte år åter sammanträda; alltså
och då tiden för denna sammankomst, ef
-
i68
Den ii Februarii f. m.
ter Hans Excellences omdöme, infälle under
loppet af år 1833, ansåg Hans Excellence
för sin del Rikets Ständer väl äga
att, å hvilken tid som hälst under loppet
af nyssnämnde år, utsätta deras nästa sammankomst,
men icke att utsträcka liden derutöfver;
och kunde Hans Excellence, af sådan
anledning, icke heller meddela proposition
å ExpeditionsUtskottets förevarande
Memorial, i hvad angår den af Utskottet
föreslagne utsträckning af tiden för nästa
Riksdags utsättande, utan hemställde att
Memorialet måtte läggas till handlingarne.
Ropades Ja.
Herr Munck af Rosenschöld: Sedan
Herr Grefven och LandtMarskalken nu i
sjelfva verket förklarat, atl ExpeditionsUtskottets
Memorial ej föranleder till någon
åtgärd, ehuru denna förklaring icke skett
i samma ordalag, som jag yttrat, afstår jag
från det begärda tillägget.
Grefve FrölichDavid: Då Herr Grefven
och LandtMarskalken nu behagat för
Ståndet tillkännagifva sina skäl, hem tade
från sjelfva ämnet, hvarom man skall besluta,
icke från den i går ifrågasatte formen,
finner jag väl, å ena sidan, att skäl
blifvit anförde för Ståndets vidtagne åtgärd
att lagga ExpeditionsUtskottets Memorial till
handlingarne; men för min del kan jag icke
tillfyllest instämma deri, att de anförde
Pen ii Februaiii f. m. 169
skälen, hämtade uteslutande från sak, äro
de, som bordt anföras, såsom "rund för åtgärden
att lägga Memorialet till handlingarne,
hvilket endast är en fråga om form.
Skälen äro väl ganska vigtige oell äfven,
efter min tanka, rigtige i afseende på sjelfva
saken, eller frågan om tidsbestämmelsen
för nästa Riksdag, (och denna saks utgång
här på Riddarhuset, torde också, genom
Herr Grefven och LandtMarskalkens nyssnämnde
förklaring, redan kunna anses så
godt som afgjord), men jag kan ej underlåta
, att vid detta tillfälle förklara min förundran
öfver den läxa jag af majoriteten
samt Herr Grefven och LandtMarskalken
nu fått emottaga, att man väl, i enlighet
med Grundlagen kan, utan att anföra skäl,
vidtaga samma åtgärd, som förklaras Grundlagsstridig,
då man anför de rigtiga skälen
för densamma —- denna läxa, svår om icke
omöjlig att i mitt förnuft inprägla, då jag
lärt mig en motsatt: att nemi. hvarje omdöme
bör fästas på skäl och Lag, och icke
på godtycket, (hvilket jag här tror hafva
inträffat), är likväl af den beskaffenhet, att
jag för närvarande måste låta anstå med
densamma till framtida betraktande; och
'då vi sålunda nu inkommit på sjelfva ämnet,
hvars afgörande, som sagdt är, synes
förberedt genom Herr Grefvens och LandtMarskalkens
förklaring, får jag, såsom motion,
vördsamt hemställa, att Ridderskapet
och Adeln, i enlighet med de skäl Herr
iyo Den n Februalii f. m.
Grefven och LandtMarskalken utvecklat, må,
för dess del, bestämma tiden för nästa Riksdags
början till den 5 November i833.
Orsaken hvarföre jag i stället för den 4 November
föreslår den 5:te är, att, så vida
jag ej missräknat mig, den 4 November
1833 infaller på en Söndag.
Hans Excellence Herr Grefve af TVelter
stedt : Då nu hufvudfrågan, eller bestämmandet
af tiden för nästa Riksdags början,
kommer att blifva föremål för Ridderskapets
och Adelns öfverläggning, torde det
tillåtas mig, att till besvarande få upptaga
några anmärkningar, som i sista Plenum
blifvit framställde, dels emot de öfrige tre
RiksStåndens beslut, och dels rörande rälta
förståndet af den hithörande Grundlags-§:n.
Flere Talare hafva förnekat tre Stånd rättighet
att afgöra frågan, samt äfven ansett
de öfrige Ståndens beslut Grundlagsvidrigt,
emedan 49 §:n RegeringsFormen, efter den
förändrade redaelion, som denna § vid * 81 5
års Riksdag erhöll, endast skall innebära
möjligheten af en förklaring, nemligen att,
räknadt från den ena Riksdagens början,
den påföljande skall inträffa inom Femte
året derefter. Jag skall försöka att genomgå
och pröfva halten af denna sats. 49;de
§:n RegeringsFormen lydde år iSop sålunda
: Riksens Ständer skola, i kraft af denna
Grundlag, sammankomma, enär 5 år
ifrån den sist hållna Riksdagens slut förflutit;
men framledne Assessor Gahn väck
-
Den ii Februari! f. m.
te, vid samma års Riksdag, motion om ändring
af §:n till dess nu varande lydelse:
Riksens Ständer skola i kraft af denna
Grundlag hvart 5:te år sammankomma;
hans motiv voro, att då §:n derjemte innehöll,
att Ständ erne skulle i Riksdagsbeslutet
bestämma dagen för påföljande sammanträde,
var detta stadgande de facto upphäfvet
genom den föregående föreskriften, som endast
medgaf Ständerne rättigheten att i Riksdagsbeslutet
införa den dag, som inföll jemt
5 år efter föregående Riksdagens slut. Ett
annat skäl, som motionairen väl icke omnämnde,
men som ganska tydligt framställde
sig, var jemväl, att då Konungen äger
rättighet att efter 4 månaders förlopp upplösa
en Riksdag, var det egentligen Konungen,
som bestämde tiden för nästa sammanträde,
så länge Rikets Ständer ovilkorligen
skulle sammankomma jemt 5 år efter föregående
Riksdagens slut. Deremot anförde
Gahn, såsom ett annat skäl, att den i förväg
bestämda tidpunkten ofta skulle medföra
obeqväma årstider för Riksdagarnes början,
och att det derföre vore bättre att lemna
Ständerne ett friare utrymme vid val af
liden för påföljande Riksdag. Syftemålet
var visserligen äfven, att alltid en Lagtima
Riksdag skulle hållas på 5 år, eller icke
mer än 4 år och hvad Rikets Ständer derutöfver
ville bestämma, skulle, mellan de
lagtima Riksdagarne, förflyta; men detta
var med afseende endast på den lagliga ti
-
172
Den 11 Februarii f. rra.
den för hvarje Riksdags längd, oell motionären
föresåg icke möjligheten alten Riksdag
kunde innefatta tre Calenderår, och, örn vanan
utbildar sig, måhända ännu flere, så att
slutligen den fortgående Riksdagen insmältes
i den nja lagtima efterföljaren. Motionen
slutar tvärtom på följande sätt:
”Man kan ock verkeligen ej säga, att
”Riksdagarne på detta sätt komma allt för
”tätt uppå hvarandra, då man bör hoppas,
”att efter nu vunnen erfarenhet, Riksdagar
”allt mer och mer blifva hvad de böra vara.”
Herr Gahns motion hvilade till 1815
års riksdag, då den förändrade redactionen
af Ständerne antogs och af Konungen
sanclionerades. Det var således naturligt,
att, intill detta antagande, kallelserne från
den ena Riksdagen till den andra fortgingo
utan tvist och rättades efter 5:te året sedan
föregående Riksdagens slut. 1809 års Riksdag
slutades den 2 Maji 1810, och kallelsen
till den påföljande utsattes till den 1
September 1815; första Riksdagen i Örebro
slutades defi 12 November 1810 och kallelsen
bestämdes till den 15 November 18 r 5;
1812 års Riksdag slutades den 18 Augusti
samma år och kallelsen utfärdades till den
i5 September 1817.
Vid 1815 års Riksdag inträdde först
tillämpningen af nuvarande redaction, och
vid denna Riksdag, sam slutades den 9
Augusti 1815, utsattes kallelsen i Riksdagsbeslutet
lill den i5 Januajii 1820 eller 41 år
Den r r F e b r u a r i i f. m.
derefter. 1817 års urtima Riksdag började
den 20 November 1817 och slutades dea
2 t Julii 1818. Om då den tillämpning ägt
rum, som man nu vill anse såsom en gifven
följd, nemligen att tiden bör räknas
från hvarje Riksdags början, så hade, räknadt
från 1817, tiden för påföljande Riksdagens
början bordt bestämmas inom loppet
af år 1822, men icke, såsom det sked-r
de, utsättas till den i5:de Januarii 1828,
som var 5:te Calenderåret från Riksdagens
slut. Denna kallelse innefattade jemväl en
mellantid af 4f år. Slutligen blef vid 1828
års Riksdag, som började den i5 Januarii
och slutade den 22 December samma år,
kallelsen bestämd till den 4:r^e November
1828, hvilket gör en mellantid af 4 år och
jo månader. Men, oaktadt hvad sålunda
förut tilldragit sig, och oaktadt de antecedentia
jag nu anfort, , och den tydliga meningen
af 1809 års redaction, ytterligare
bestyrkt deraf att 61 §:n Regeringsformen
innehöll, att den hvarje gång fastställda Bevillningen
skulle utgå i 5 år, vill man nu,
utan afseende på den långa tid, som denna
Riksdag varat, utsätta tiden för nästa Riksmöte
under loppet af år i833. Om således
Rikets Ständer skulle, till exempel sammankalla
sig sjelfve till den 1 Januarii i833,
blef tiden mellan denna Riksdagens förmodade
slut och den nyas början, blott 2 år
och jo månader, och från dennes början,
oaktadt dess ovanliga längdj endast 4 år
Den ii F e b r u a r i i f. m.
och omkring 2 månader, då jag likväl förut
bevisat, att, alltsedan 1809, ej mindre
mellantid än 4§ är ägt rum mellan de Lagtima
Riksdagarne. Jag medgifver, att i ett
ämne af så mycken vigt, som det närvarande,
blott en bestämd mening och tolkning
af Grundlagen borde kunna äga rum,
och det hade derföre varit önskligt om nu
varande redaction, genom sin tydlighet, undanröjt
all möjlighet af olika tolkning. Jag
vill likväl icke neka, att en olika tolkning
här kan äga rum, och jag går i detta hänseende
längre, än mina motståndare; jag
bär aktning för deras mening, helst jag
bland denna menings försvarare finnér personer,
för hvilkas omdöme och öfvertygelse
jag hyser den innerligaste vördnad. Men
då torde det ock å andra sidan böra medgifvas,
att då vi se tre Stånd åt Grundlags§:n
hafva gifvit en annan tydning, än den
som här framställer sig såsom den enda
rätta, lärer, så vida man ej vill hysa den
tron att dessa RiksStånd med berådt mod
öfverträdt Lagen, intet annat resultat kunna
dragas, än att redactionen icke är så
klar, som den borde vara. Man svarar mig,
att redactionen är klar, endast en riktig
tillämpning, utan tolkning, deråt gifves; men
jag bekänner, att då jag ser en annan tillämpning
i sjelfva verket vara gifven, anser
jag ett förtydligande vara af nöden, innan
man får påstå, att denna tolkning ej
kan äga rum. Hvad mig beträffar, så delar
Den ii F « b r u a r i i f. m.
jag tle tre Ståndens mening, ehuru jag visserligen
för denna Öppna bekännelse kan
ådraga mig tillvitelsen, såsom jag ock sett
i Dagbladen framstäldt, för besynnerlighet,
för benägenhet att vränga Grundlagen och
att införa ett nytt tungomål, eller för en
advocatorisk tolkning, hemtad från medeltidens
ordklyfverier. Men jag hemställer,
om icke den ifrågavarande redactionen, som
anses så klar, likväl kunnat vara ännu klarare,
om det efter orden: hvart 5:te år
sammankomma, stått: räknadt från sista
Riksdagens början. Om dessa ord, äfven
till öfverflöd, stått tillagde, hade de måhända
åtminstone förekommit den afåtskillige
yttrade farhågan att icke förstå Svenska
språket. Jag kan för öfrigt ej undgå,
att vid ordet sammankomma fästa begreppet,
ej blott af den handling, hvarigenom
Rikets Ständers sammankomst tillvägabringas,
utan äfven deras sammanvaro såsom
Svenska Folkets Representanter, och tror
derföre, att detta ord innefattar omfånget
af hela Riksdagen. Jag räknar således från
Riksdagens slut, utan afseende på Calenderåret,
hvilket, om Ständerna sammanträdde
den första eller sista dagen af året, skulle,
på en dag när, kunna föranleda till ett helt
års skillnad. Sedan fyra år förflutit efter
Riksdagens slut, anser jag Rikets Ständer
äga rätt att, hvad dag de vilja, inom loppet
af det femte äret, sammankomma. En
mängd besynnerliga förhållanden skola jern
-
Den n Fe brti n r ii f. m.
viii uppkomma om blott Calenderåret räknas
från föregående Riksdagens början. Den
senaste Riksdagen började den i5 Januarii
1823, och den i5 Januarii 1828 vore således
5 år förflutne, ehuru kallelsen till påföljande
Riksdagen först bestämdes till den 4
Novemb. 1828, hvarigenom man alltså mycket
inträdde på 6:te året, om man räknar från
Riksdagens början; och den, Svenska Folkets
valrätt, som Herr Hjerta i sisla plenum
omtalade såsom uppskjuten, blef då verkligen
uppskjuten till nära 6 år. Märkbart är
ock, att de tre Stånden, som sjelfve äro
valde, trott sig kunna förena sina ömhetskänslor
för Svenska Folkets valrätt med nästa
Riksdagskallelses utsättande till 1835.
Hvad det påståendet beträffar, attConstitutionsUtskottet
borde afgöra frågan, så
hafva, redan i sista Plenum, flere Talare
yttrat sig deremot, och jag biträder för
min del deras mening. Ty om frågan innebär
en förklaring af Grundlagen, så utvisar
83 §:n RegeringsFormen, huru dermed
bör tillgå, nemligen att båda Statsmakterne
lill en sådan förklaring skola sammanverka.
Men, säger man, här är icke
fråga om en förklaring af, utan en afvikelse
ifrån Grundlagen. Jag svarar härtill
blott, att då man ser det en afvikelse ägt
rum, eller att Grundlagens stadgande fått
olika tillämpning i verkställigheten, måste
ju här, likasom i fråga om andra Lagar,
livil
-
Den 11 F e b i' u a r i i f. m. i yy
hvilka befinnas vara olika tillämpning underkastade,
en förklaring meddelas, så vida
man för framtiden vill vinna rättelse
uti den tillämpning, som anses oriktig.
ConstilutionsUlskottet afgör för öfrigt endast
tvistiga frågor mellan ett Stånd och
dess Talman, rörande vägrad proposition,
eller sådana frågor, deri olika meningar hos
RiksStånden uppstå, antingen om flere Utskotts
tillsättande, eller något måls remitterande
till visst Utskott; men det bör anmärkas,
att, i alla så da ne frågor, intet beslut
är förut fattad t, och att Utskottets åtgärd
inskränker sig egentligen dertill, alt vara
skiljoman emelian Stånden och deras Talmän.
Deremot förefinnes bär tre Stånds beslut,
till hvars uppbäfvande ConstitutionsUtskottet
ej har någon magt, helst Utskottet
i annat fall skulle tillägga sig högre
myndighet än den, Konung och Ständer gemensamt
äga. Men det är af stor vigt i ett
Oonstilutionelt land, att man i detta ämne
en gång öfverenskommer att tolka Dagen på
ett och samma sätt; ty, ehvad Herr Hjerta
yttrat om resultaten af de betydliga anslag,
sorn vid denna Riksdag blifvit beviljade,
tror jag ej, att någon fördomsfri man skall
hysa den förmodan, alt Regeringen har någon
betänklighet vid alt se Representationen
komma tillsammans några månader förr
eller senare. Men hvad, som icke är likgiltigt
för Regeringen är, att man icke, med
Gr H. 12
178 Den 11 Fe b r u a r i i f. m.
stöd af Grundlagens föreskrift., må anse sig
berättigad att räkna den ena gången på ett
sätt, och den andra gången på ett annat;
och i sådant afseende, samt för alt undgå
dylika ord tvister, som den närvarande, är
det icke ovigtigt att vinna en bestämdhet,
som jag icke heller tror vara svår att ernå
genom en Grundlagsenlig förändring af den
nuvarande redactionen. Assessor Gahn föreslog
sjelf alternativt en så lydande redactioir:
Rikets Stunder skola, i kraft af denna
Grundlag, s anim ankomma inom 5:te årets
utgång frän sista Riksdagens början (eller
slut); och jag frågar, huru man kan påstå,
att det första förslaget, som antogs, tydligen
innefattar en beräkning från Riksdagens
början, då Motionären sjelf, uti ett alternativt
förslag, uppgifvit en beräkning, antingen
från början eller slutet af hvarje Riksdag.
Emedlertid, och då y5 §:n Riksdagsordningen
icke undantager den fråga, som
nu är under öfverläggning, från dem, sorn
bero på tre Stånds beslut, så får jag, för
alt komma till ett slut i denna tvist, mot
Grefve Frölichs förslag, och såsom contraproposition
hemställa, 0111 icke Ridderskapet
och Adeln skulle vilja förena sig om
den förklaring, att Ridderskapet och Adeln
i clemia fråga, för sin del, låter bero vid
de tre öfrige Ståndens beslut; och anhåller
jag 0111 Herr Grcfvens och LandtMarskalkens
Proposition härå.
Den ii Februarii f. in.
*79
Herr Hjerta: Den Proposition, Herr
Grefve af Wetterstedt föreslagit, oell hvilken
förmodligen blifver den, hvaröfver vi
komma att votera, går derpå ut, att Ridderskapet
och Adeln skulle låta hero vid
de tre öfrige Ståndens beslut. För min del
skall jag söka utveckla skälen, hvarföre jag
anser det vara Ridderskapet och Adeln värdigt
att söka til vägabringa en ändring uti
delta de öfrige Ståndens beslut, som onekligen
är stridande emot Grundlagens bokstalliga
lydelse och Folkets valrätt. Men
innan jag går till denna framställning, anhåller
jag, att till besvarande få upptaga de
skäl, den siste värde Talaren framställt,
såsom stöd för den proposition han föreslagit.
Talaren har i första rummet åberopat
lydelsen af 1809 års Grundlag och det sätt,
hvarpå den har blifvit ändrad; men jag vågar
bestrida denna bevisning och påstå, att den
ingenting bevisar. Ty behofvet att ändra
1809 års redaction utvisar just, att det ligger
vigt uppå att tolka den nya redactionen
efter ordalydelsen och Svenska språkbruket.
Hvad Assessor Gahns motion beträffar,
får jag fästa uppmärksamheten på
en omständighet, som Grefve af Wetterstedt
förmodligen sjelf skall medgifva, nemligen
alt man på den tiden ofta talade mindre
rent ut hvad man menade, då frågan var
om de ömtåliga, nybildade Constitutionella
förhållanderne. Derföre hände, att i stället
Ci II.
iSo Den ir Februari i f. m.
för det raan nu öppet skulle säga, att Folkets
valrätt är i fråga, insågs väl detsamma
äfven på elen tiden, men man begagnade
sig af andra mindre ömtåliga anledningar,
för att komma till målet, så att motiven
för då varande Riksdagsförhandlingar
ej alltid få sökas i Protocollen, utan i välkände
biomständigheter; och hvad Gahn
personligen beträffar, så är jag, tillika med
hvar och en af hans fordna vänner, öfvertyga
d, alt bans mening aldrig varit att afhända
Folket dess valrätt. Grefve af Wetterstedt
har äfven framdragit Gahns alternativa
förslag; och jag frågar, om icke jost
detta vittnar, att Gahn åtminstone ville göra
något, örn han icke kunde göra allt, och
att detta varit anledningen lill de begge
alternativen. Mig synes det åtminstone klart,
att det alternativa förslaget endast kan förklaras
såsom en gärd åt tidens opinioner.
Grefve af Wetterstedt har äfven sökt framställa
vigten deraf, att icke anse Calenderåret
såsom enda beräkningsgrunden; och
jag tillstår, att jag är mycket böjd för att
ingå på den satsen. Ty jag tror, att, om
man tänker sig, det Rikets Ständer, af en
eller annan omständighet, sammankommit
till Riksdag vid en sådan tid, att det hvarken
är beqvämligt för Folket eller förenligt
med Ekonomien i vårt glest bebodda land
att Sländerne ånyo sammankallas till samma
tidpunkt af året, det icke bör vara förmenadt,
att utsätta kallelsen lill påföljande
Den n Februarii f. ra.
Riksdagen till en lämpligare tid, med afseende
på årstidens beqvämlighet, ehuru
inan derföre ingalunda får uppskjuta kallelsen
ända in på 'ytde året, hvilket jag på
det högsta måste motsätta mig. Men det
är lätt möjligt att en Urtima Riksdag sammankallas
midt i sommaren eller under
sjelfva våren, och om Rikets Ständer finna
att en sådan tidpunkt för nästa sammanträde
cj är den lämpligaste, utan anse höstetiden
bättre, hvilket oek ConstitutionsUtskottet,
i ett Betänkande, som nu ligger
på bordet, ansett alltid böra iakttagas, så
frågar jag, örn man väl bör hålla sig tilt
uttrycken till den grad, att kallelsen ej
skulle få utsättas till den lämpligaste årstiden.
Men hvad innefatta nu de föregående
Riksdagsbesluten i detta hänseende annat,
än just ett sådant val af beqyämare
tidpunkt? Att härvid åberopa Riksdagskallelseme
från 1810 till i8i5 tjenar till intet,
ty de äro utfärdade på grund af en
annan redaction af Grundlagen; men i afseende
på förhållandet efter i8i5, så har
Grefve af Wetterstedt sjelf medgifvit, att,
vid i Si 5 års Riksdag, kallelsen till den påföljande
Riksdagen utsattes till 1820., hvaremot
den värde Ledamoten ansett kallelsen
vid 1817 års Riksdag, sorn utsattes till år
1828, såsom bevis på en motsatt tolkning
af Grundlagen. Jag utbeder mig likväl att
få fästa uppmärksamheten derpå, att 1817
års Urtima Riksdag började den 20 Noveni
-
Den ii Februarii f. m.
ber, och att motionstidens slut ej inföll
förr än 1818, om jag rätt minnes, den 5
Januarii; oell jag hemställer, om män icke
häruti bör finna ett giltigt skäl för Riksdagskallelsens
utfärdande till Januarii 1823.
För min del finner jag åtminstone ingen
oformlighet deruti, och ännu mindre något
bevis att 1818 års Ständer tänkt på någon
beräkning efter Riksdagens slut, i stället för
dess början. Hvad åter kallelsen vid 1823
års Riksdag beträffar, så torde Grefve af
Wetterstedt erinra sig, att jag var ibland
dem, som förenade mig i Grefvens åsigt
om tidens bestämmande till November 1828,
det vill säga, att beräkningen icke bestämdt
skedde från Riksdagens början; men med
den erfarenhet jag hade om Ständernes föga
belåtenhet att komma tillsammans i Januarii,
för att hela sommaren ligga i Hufvudsladen,
och med min böjelse att modifiera
mitt begrepp om Grundlagen efter
mitt begrepp om det allmännas bästa, förenade
jag mig med Grefve af Wetterstedt
om tidens utsättande lill hösten, såsom en
lämpligare årstid. Då tillgick det likväl på
sådant sätt, att saken föreslogs inom Ståndet
och blef sedermera af Talemännen framställd.
Af alla dessa skäl torde det lätt inses,
att de föregående Riksdagsbesluten bevisa
intet, och hvad beträffar motiven för Grundlagsförändringen
hos den enskilde motionären,
så kunna de aldrig åberopas såsom
Den li Februa lii f. ni.
183
Levis för pluralitetens mening med beslutet;
ty det tillhör den naturkraft, som finnes
hos de representerande massorne, och
de brister, sorn ofta finnas i den enskildes
förslag, alt motiven för beslutet och förslaget
ofta äro helt olika. Men sedan jag nu
visat, att ingen slutsats fran de föregående
Riksdagsbesluten kan hämtas, återstår det
att för Ridderskapet och Adeln utreda dess
belägenhet, sedan de tre valde Stånden
åstadkommit en suspension af Folkets valrätt;
och jag får härvid förklara, att då jag
nyss yttrade, att Ridderskapets och Adelns
pligt och värdighet fordrade, alt söka återbringa
till ordning, hvad genom de öfrige
tre Ståndens förhastade beslut blifvit bragt
i oordning, var det till följd af min öfvertygelse,
att de öfrige tre Stånden i denna
sak mera afsett Rikets Ständers egen beqvämlighet,
än Svenska Folkels valrätt. Jag
erkänner gerna alla olägenheterne af täta
Riksdagar med närvarande former och
Representationssätt, som förorsaka så bet}Mliga
kostnader, att det gifves Städer,
hvilka i Riksdagsarfvoden betala mer, än
det belopp, hvartill deras årliga bevillning
uppgår, och att äfven bland PresteStåndet
Riksdagskostnaderne uppgå till otroliga summor;
men om man än är ense om att detta
bör afhjelpas, bör det likväl icke ske på
den vägen, att man uppoffrar Folkets rättigheter.
Jag vågar ock uttrycka den mening,
att den siste värde Talaren ej lagt så
i8^ Den n Febr ua rii f. m.
mycken vigt på denna omständighet, som
vederhordt, då lian afvisat min anmärkning
endast dermed, att då de tre valde
Stånden sjelfve tagit det ifrågavarande beslutet,
vore det mindre nödvändigt för Ridderskapet
och Adeln att dermed befatta
sig. Jag tror likväl, att liksom Ridderskapet
och Adeln, vid så mångå föregående tillfällen,
fått godtgöra hvad mindre besinning
i de öfrige Stånden vållat, är det äfven i
detta ögonblick af vigt att Ridderskapet och
Adeln söker förekomma de vådor, hvartill
de öfriga Ståndens beslut i framtiden kan
leda. Ty om man ser den arbetsflit, som
vid de senare Riksdagarne ägt rum, och
jemför den med hvarje Riksdags ökade tidslängd,
lärer det ej få anses såsom någon
omöjlighet att nästa Riksdag kommer att
räcka i 2 å 3 år; och om det går, såsom
hittills, att man i början af Riksdagen
opererar för Utskottens tillsättande i rak
strid med opinionen, och sedermera söker
genomdrifva sina förslag i samma anda
hvilka måste framkalla det häftigaste motstånd,
så är det till och med nödvändigt
att Riksdagarne skola blifva allt längre och
längre, särdeles om Riksdagstaktiken fortgår
på den höjd, hvartill den nu hunnit,
att man afväger tiden för hvarje vigtig frågas
behandling på sådant sätt, att man
leinnar ett år emellan dess väckande och
afgörande, emedan man derförinnan ej hunnit
tillräckligt operera på opinionen. Men
Den 11 Februarii f. m.
185
om det fortgår på detta siitt, och man derjemte
Ser Folkets valrätt uppskjuten till 8:de
äret, frågar jag, om Riksdagarne icke lätt
skola förvandlas endast lill en anstalt för
sanctionerandet af Regeringens åtgärder i
strid med Folkets opinion. Jag medgifver
väl, att framställningen af denna våda är
öfverdrifven; nion det är Lagstifta nies skyldighet
aLt ej förbise något, och det är derföre,
jag anser Ridderskapets och Adelns beslut
vara af den största vigt. Jag ber för
öfrigt, att man vid detta tillfälle må förskona
oss från frågans afsändande till ConstilutionsUtskottet.
Jag tror ej att den hör
dit, eller någonsin kan komma dit, efter
sund Grundlagstolkning. Sedan Herr Grefven
ock LandtMarskalken föregått Ståndet
med en så öppen ooh oonstitutionel förklaring,
behöfver dessutom Ståndet alldeles icke
ens ifrågasätta denna saks behandling af
närvarande ConstitutionsUtskott. Ty sedan
Ridderskapet och Adeln, för dess del, bestämt
tiden för nästa Riksdag, måhända,
såsom Grefve Frölich föreslagit, till den
5 November 1833, erfordras blott att inbjuda
de öfrige Stånden att dermed förena
sig; och då Ridderskapet och Adeln icke
uppbär något Riksdagsarfvode, saint det således
med fullt skäl kan sägas, att detta
Stånd uppoffrar mest i och för Riksdagarne,
är jag öfvertygad, att denna inbjudning
af de öfrige Stånden aldrig kan tolkas annorlunda,
än såsom det tydligaste bevis på
186
Den ii Februarii fl m.
Ridderskapets och Adelns noggrant)et och
omvårdnad om Grundlagens helgd, samt såsom
ett välment råd till de öfrige Stånden
att frångå ett beslut, sorn härrört från mindre
afseende på Folkets rättigheter, än på
egen eller vissa classers beqvämlighet.
Jag vågar slutligen hos Herr Grefven
och LandtMarskalken anhålla om en förklaring,
huruvida icke Herr Grefven och
LandtMarskalken ännu skulle finna möjligt,
att, på förut öfligt sätt, inom Talmansconclaven
tillvägabringa någon ändring i de
öfrige Ståndens beslut, hvarigenom Ridderskapet
och Adeln således kunde undgå att
nu afgöra frågan. Jag föreställer mig, att
de öfrige Stånden och deras Talmän lätteligen
skulle finnas benägne för en sådan åtgärd,
då de erfara att frågan bär blifvit betraktad
från den vigtiga synpunkt, hvarifrån
de sjelfve icke förut sett densamma.
Men om Herr Grefven och LandtMarskalken
icke skulle finna en sådan framställning
förenlig, antingen med formen, eller
med dess egen ställning i conclaven, såsom
Ordförande för det enda Stånd, sorn ännu
icke tagit något beslut, så anhåller jag om
den proposition Grefve Frölich föreslagit,
eller att tiden för nästa Riksdag må bestämmas
till den 5 November i833.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, alt, hvad angick
Den ii Februari i f. m.
187
den siste värde Talarens till Hans Excellence
gjorde framställning med begäran alt
Hans Excellence skulle i Talmansconclaven,
genom de öfriga RiksSlåndens Talmän,
söka tillvägabringa en ändring uti dessa
RiksStånds beslut, ansåg Hans Excellence
sig böra erinra, att en dylik åtgärd ej kunde
betraktas annorlunda, än såsom förnärmande
de RiksStånds rätt, som redan fattat
sitt beslut i ämnet, likasom Hans Excellence
på enahanda sätt skulle betrakta
hvarje framställning från de öfrige RiksStåndens
Talmän , som bade till ändamål
att tillvägabringa ändring uti ett af Ridderskapet
och Adeln faltadt beslut; och förklarade
Hans Excellence sig alltså icke
kunna vidtaga någon åtgärd i det omnämnde
afseende!, hälst det vore hvarje Talmans
pligt att aldrig lyssna till någon framställning,
åsyftande att upprifva ett redan fattad
t beslut, eller att åstadkomma en ändring
deraf i annan ordning än den Grundlagen
uttryckligen medgifver, samt Hans
Excellences eget bestämda svar på hvarje
dylik framställning till följd häraf skulle
blifva, att Hans Excellence hvarken ville
eller kunde någonsin till Ridderskapet och
Adeln framställa något, som skulle föranleda
lill en i Grundlagen icke medgifven
rubbning af Ståndets redan fallade beslut.
Herr BosenqvistFredric Leonhard :
O111, såsom en värd ledamot yttrat, Riks
-
i88
Ben ii F e b r u a r i i f. m.
dagarne allt mer och iner skola blifva, hvad
de böra vara, så anser jag det ock vara angeläget,
att de inträffa, när de böra inträffa, enligt
§RegeringsFormen, som stadgar, att Rikets
Stunder skola i kraft af denna Grundlag
hvart 5:te är sammankomma. När nu härmed
jemföres 83 § RegeringsFormen, som bjuder
att Grundlagarne skola efter deras ordalydelse
i hvarje serskildt fall tillämpas , finner
jag detta aldeles tillräckligt, för att stadga
mitt omdöme om förevarande fråga, nemligen
att, då Rikets Ständer senast sammankommo
den 4 November 1828, böra de ock
nästa gång sammankomma den 4 November
1833, eller, då det blifvit upplyst, att den
4 November inträffar på en Söndag, den S
November i833. I anledning af hvad Grefve
af Wetterstedt anfört om otydligheten af
våra Grundlagar, torde det tillåtas mig alt
få upplysa, hvad Brödrafolket uti förevarande
afseende har för sig stadgadt. 68
§ af dess Grundlag börjar sålunda: Stor
Tinget
öppnas i allmänhet den förste Söcknedag
i Februarii månad livart 3:dje år.
Detta är precist motsvarande föreskriften i
4f) § af vår RegeringsForm , om Rikets
Ständers sammankomst hvart 5:te år; men
hos Brödrafolket har ingen försökt att vidtaga
anstalter till rubbning af Grundlagens föreskrift;
ty sådane försök skulle säkerligen afvisas
på ett sätt, värdigt ett Folk, som
känner sina rättigheter, vet att värdera
Don ii Fe for »nr ii f. m.
riem, ock sorn afstyr allt, sorn liar till föremål
att kränka deni.
Jag anhåller om proposition på tidens
bestämmande för nästa Riksdag till den 5
November iS33.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag
skall icke uppehålla Ridderskapet och Adeln
med granskning af det lagrum, som före
det mi gällande tjenat till efterrättelse i
förevarande fråga. Grefve af Wetterstedt
har tydligen ådagalagt, att det nu är tid
för Rikets Ständer att återgå till bokstr^flig
åtlydnad af 49 §-‘n RegeringsFormen, då
Grefven visat, att Ständerne hittills icke
fullkomligen iakttagit denna §; ty om nuvarande
Ständer skulle vara lika litet noggranne
i detta hänseende, kunde slutligen
en sådan Grundlagsstridig åtgärd vinna gammal
häfd, och 49 §:n sedermera aldrig få
gällande kraft. Jag kan icke heller antaga
såsom skäl mot lidens bestämmande till
1833, att intervallen mellan Riksdagarne
derigenom skulle blifva så kort, att den
icke innefattade fulla 3 år; och orsaken,
hvarföre jag icke kan antaga detta skäl är,
att jag bland alla brister, som vidlåda vår
Grundlag, anser det vara den största, att
Riksdags-intervalleriie äro så långa. Det är
till och med en motsägelse emellan dem
och Rikets Ständers makt i flere fall. Jag
ser just deruti en hufvudorsnk, hvarföre Rikets
Ständers beslut ofia blifva utan nytta
igo Den ii Februarii f. m.
för det allmänna; tv det är de långa inellantiderne,
sorn medföra osammanhang i besluten
och ålgärderne, samt föranleda dertill,
att så mångå ledamöter af Representationen
oförberedde, komma tillsammans
utan erfarenhet eller tillräcklig kännedom i
afseende på de ärender, som de skola behandla.
Jag går till och med så långt, att
jag tillstår, alt om jag visste det ingen rättelse
häruti för framtiden skulle vinnas,
utan intervallerne alllid förblifva 5 år, vore
jag tvehogsen, om jag ej borde gifva företrädet
åt den annars förhatliga souverainiteten,
framför vårt nuvarande Conslilutionélla
samhällsskick; ty jag anser det nästan
omöjligt, att med detta åstadkomma den
nytta, sorn åsyftas med Lagstiftande församlingar.
Yi se ock, att i de länder,
som under senare tider erhållit sina Constitutioner
till skänks af Regeringen, icke,
såsom i vårt land genom nationens egen
åtgärd, sammanträder Representationen nästan
utan undantag årligen. Den senare erfarenheten
inom oss sjelfva visar jemväl,
att de långa intervallerne just äro en af orsakerne
till Riksdagarnes längd; ty alltsedan
1809 har hvarje Riksdag fortfarit längre
eller kortare tid, nästan i samma nion
som mellanliderne varit långa, 1812 års
Riksdag, som inträffade halftannat år efter
den nästföregående, räckte endast 5 månader;
1815 års Riksdag räckte ej heller öfver
månad och inträffade efter ■?.- års
Den ii Febi-u ari i f. m.
*9'
mellantid; 1817 och 1818 årens Riksdag,
sou» också inföll 2 ar och några månader
efter den näst föregående, fortfor endast på
g:de månaden, oaktadt den föranleddes af
en nästan total financiel omhvälfning; men
deremot 1823 års Lagtima Riksdag, som inföll
först mot 5 år efter den sistnämnde,
jäckle nära ett helt år, och den närvarande
Riksdagen, efter ett ännu längre mellanskof,
är nu också redan allt för lång och
längre, än den sistlidne. Jag tror således,
att äfven sjelfva omkostnaderne för Riksdagarne
och RJp rese utan ler nes arfvoden skulle
minskas, åtminstone ej blifva större, om
intervallerne blefve kortare. Men för att
återkomma till hufvudfrågan, tillstår jag,
att jag ej kan finna någon tvetydighet i 4q
§:ns föreskrift, att Rikets Ständer skola hvart
5:te år sammankommer, och förmodar, att
en tydning af denna § efter ordalydelsen
jemväl öfverensstämmer med den tydning,
som före 1772 ägde rum, af det då existerande
stadgandet, att Rikets Ständer skulle
hvart 3:dje år sammankomma, hälst jag förmodar,
alt man äfven då lydde Grundlagen
efter ordalydelsen och således ej ansåg
3 år höra förflytta emellan hvarje Riksdag.
Icke heller måste, i de länder, der Representationen
hvart år skall sammankomma,
ett år passera emellan slutet af ena och början
af nästa session. För min dtd instämmer
jag således deri, att liden för nästa
Riksdag bör bestämmas inom loppet af år
ig* Den ii Februari i f. nu
1833, men utan alt anse det nödvändigt
att antaga just den dag, sorn Grefve Frölich
föreslagit.
Grefve Horn, Claes Fredric: Jag uppträder
för alt söka' vederlägga Grefve af
Wetterstedts sals, alt man här behöfver inga
uli en Grundlagstolkning för att komma
lill det begrepp, Lagstiftarne velat uttrycka.
Mig synes klart, alt Lagstiftarnes syftemål
varit, att lemna Rikets Ständer den latitude
i rättigheter att inom 5:te Calenderåret bestämma
hvilken dag sorn hälst för påföljande
Riksdagens början, emedan, en sådan
latitude förutan, betänkliga omständigheter
möjligen skulle kunna hafva uppstått, i afseende
på årstidernas obeqvämlighet för Rikets
Ständers sammankomst. På denna grund
kan jag ej gilla den åsigt Grefve af Wetterstedt
yttrat, att Grundlngs-§:n, för att
vara tydligare, jemväl borde innehålla de
orden: räknadt frän föregående Riksdagens
början; ty derigenom skulle händerne vara
bundne, så alt Sländerne icke kunde bestämma
annan dag för påföljande Riksdagen,
än den, sorn inföll jemt ö år efter föregående
Riksdagens början. Jag tror således,
att Lagstiftarne ganska välbetänkt icke
uttryckt sig tydligare, men jag kan derföre
icke linna, att Grundlags-§:n innefattar någon
otydlighet, då der blifvit nyttjadt ordet
sammankomma; ty dermed kali icke,
så
-
Dien ii Februarii f. m.
såsom en talare i. sista Plenum påstått, menas
att tiden skulle beräknas från Rikets
Ständers åtskiljande. Orden sammankomma
och åtskiljas skulle i sådant fall, tvärtemot
Svenska språket, betyda ett och detsamma.
Grefve af Wetterstedt har för öfrigt sökt
stöd för sin åsigt i GaRns motiver för sin
motion; men Herr Hjerta har redan åtlagafagt,
att Gahns motiver icke äro så klart
framställde, spm den xespectprade Ledamoten
af detta hus troligen skulle hafva
gjort vid denne Riksdag, om han kunnat
deltaga i våra Öfverläggningar och motionen
nu blifvit väckt; ty onekligt är, att tidsomständigheterue
ökat fordringarne på mera
bestämdhet i framställningen af motiver och
syftemål, samt mindre bemödande att omgå
opinioner af fruktan att. stöta dem. Jag
tror ock, att då Grefve af Wetterstedt nu
vill söka ett mäktigt stöd i de tre öfrige
Ståndens beslut, vill det synas, sorn Grefven
fäster för mycket afseende på en viss
opinion, som föranledt de tre öfrige Stånden
att uppskjuta tiden för Rikets Ständers
nästa sammanträde endast derföre, att dessa
valde Representanter inom sig. känna och
förstå, att deras Comraitteoter, eller Folket,
icke är särdeles belåtet med deras åtgärder
vid de täta, Riksdagar, som äro så .långa
och kostsamme. Jag vill för öfrigt ej
ingå i pröfning af hvad Grefve af Wetterstedt
menat dermed, att Riksdagarne skulle
(i,i H. i ?>
I
i g4 Den ii F e b r 11 a r i i f. in.
förete sig sådane de borde vara; ett yttrande
af Gahn, hvarpå Grefven tycktes
lägga mycken vigt. Emedlertid ar det troligt
att Gahn icke menat, att Riksdagarne
borde vara sådane, som den närvarande.
Slutligen får jag äfven yttra den öfvertygelsen,
att de öfrige Stånden icke böra anse
sig förnärmade, eller finna sina ömhetskänslor
sårade, om Ridderskapet och A-deln
för sin del fattar ett annat beslut, mera 1
enlighet med Grundlagen, och inbjuder
dem att dermed förena sig. Jag tror med
Herr Hjerta, att det varit önskligt, om
Herr Grefven och LandtMarskalken ägt det
inflytande i Talmans-Conclaven, alt propositionen
om tidens utsättande för nästa
Riksdag nu, såsom förr, utgått från densamma
och icke från Exjieditions-Utskottet;
men då det numera icke är möjligt
att på denna väg, eller genom Talemännens
åtgärd, vinna någon rättelse, hvari
jag fullkomligt instämmer med Herr Grefven
och LandtMarskalken, vågar jag vördsamt
hemställa: om icke, i händelse Ridd.
och Adeln, såsom jag förmodar, fattar sitt
beslut i enlighet med Herr Grefvens och
LandtMarskalkens åsigt, och en inbjudning
sker lill de öfrige Riks-Stånden att dermed
förena sig, Herr Grefven och LandtMarskalken
då skulle täckas i Talmans-Conclaven
utveckla grunderne för Ridderskapets
och Adelns beslut och, derigenom, åtminstone
bereda en'möjlighet att de öfrige Tal
-
Den ii Februarii f. ra.
männen inom sine respective Stånd ej vägra
proposition på inbjudningen. Jag förenar
mig med Grefve Frölich i begäran om
proposition på nästa Riksdags utsättande
till den 5 November 1833.
Grefve Frölich: Då flere talare redan
upptagit och besvarat en stor del af hvad
Grefve af Wetterstedt under så många synpunkter
framställt, är det min skyldighet
att inskränka mig till upptagande af sådant,
som jag anser ännu icke vara till
fullo besvaradt. Grefve af Wetterstedt har,
såsom jag tyckt mig finna, mot slutet af
sitt anförande medgifvit, att det resultat af
RegeringsFormens föreskrift, som å min sida
blifvit yrkadt, väl skulle kunna uppstå,
endast Grundlagen utan tolkning tillämpades,
men tillika frågat, om icke föreskriften
kunnat vara klarare. I anledning häraf
får jag först förklara, att jag anser all
tillämpning af Lag omöjlig, utan att den
som tillämpar, i ögonblicket af tillämpningen,
gör en tolkning af det sätt), hvarpå
Iian uppfattar Lagen; ty en Lag är, före
tillämpningen, ej annat än en död bokstaf,
och huru skall denna bokstaf sålunda
kunna tillämpas annorlunda än att den
tillämpande begriper Lagen, det vill säga,
tolkar den för sitt förnuft, och tillämpar
den derefter. Men med denna föreställning
om tolkning af Lag, hvilket ingalunda är
detsamma som förklaring af Lag, hvarmed
Ci H. i3*
196 Den 11 Fe bru ar ii f. m.
menas den Åtgärd alt gifva Lagen en annam
ordställning för att lätta tolkningen eller
göra dess mening tydligare, kan jag ej inse,
hvari styrkan af Grefve af Wetterstedts
argument ligger; ty en mental tolkning
mäste i sjelfva verket existera vid hvarje
tillämpning af Lag. Hvad dernäst frågan
beträffar, huruvida icke Grundlagen kunnat
vara tydligare, så får jag bekänna, att
jag ej finner det Grundlagen kunnat vara
tydligare för att uttrycka begreppet om
Rikets Ständers rättighet att inom CaJend,
er-uret utsätta hvilken ilag sorn helst. Den
bade visserligen bordt lyda på helt annat
sätt, om Lagstiftarnes mening varit, att
Rikets Ständer ovilkorligen, efter jemna 5
år från den förutgåendes början, borde sammankomma,
eller om meningen varit, att
1 de skulle sammankomma 5. år efter föregående
Riksdagens slut. Men nu hafva Lagstiftarue
icke menat någotdera, och just
derföre hafva de icke kunnat göra föreskriften
sådan som Grefve af Wetterstedt
fordrat för att anse den klar. Min fordran
på en Lags klarhet inskränker sig dertill,
att Lagen må uttrycka Lagstiftarens mening;
och detta är här vunnit, då det icke
är för mig möjligt att fatta stadgandet i
annan mening, än alt Rikets Ständer äga,
att, inom 5Re året efter tiden för förutgående
sammankomsten, utsätta påföljande
Riksdag lill hvilken dag som hälst, utan
afseende på några månader mer eller min
-
Den ii F e b r u a r i i f. no. 197
dre vid beräkningen af fulla 5 Sr. Delta
synes mig ock förklara Herr Gahns alter-'
nativa förslag, som utvisar de båda punkter
af Riksdagens början och slut, mellan hvilka
han sökte och fann en medelpunkt,
nemligen deri, att åt Rikets Ständer lemliades
latituden att välja dag, med inskränkning
inom ett bestämdt år; och att
§:n för denna mening kunnat vara klarare,
nödgas jag bestrida.
I öfrigt fägnar det mig, att Grefve af
Wetterstedt med mig instämt i den åsigt,
alt ConslitutionsUtskottet omöjligen kan
upphäfva sig, eller af oss upplyftas, till
skiljodomare emellan Stånden, i fråga om
olika begrepp om Grundlagen. Grefve af
Wetterstedt har med så klara skäl ådagalagt,
hvad jag i delta ämne tänkt, alt det
blott för mig återstår att förklara min ledsnad
deröfver, att jag icke i gårdagens plenum
kunnat lika tydligt framställa mina tankar.
Hvad slutligen hufvudfrågan beträffar,
så bör det, med min åsigt af Lagens tydlighet,
falla af sig sjelf, att jag ej kan skåda
till andra considerationer, än skyldigheten
att följa Lagen; och denna pligt är
äfven för mitt begrepp så stark, att jag
ej på något vilkor kan frånvika densamma.
Jag har med tillfredsställelse hört Herr
Grefven och LandtMarskulkeVi gifva Ståndet
en ledning, genom förklaringen att
Herr Grefven och LandtMarskalken ej anr"
ser sig kunna framställa proposition på an
-
19S Den ii Februarii f. tu.
nan tidsbestämmelse, än inom loppet af
år 1833. Det faller således af sig sjelf,
att vi icke få någon annan proposition,
hvilket kan tjena till rättelse i hvad Herr
Hjerta sagt, nemligen att Grefve af Wetlersledts
förslag till proposition vore den,
hvaröfver vi skulle komma att votera; ty
detta kan åtminstone icke inträffa förr än
ConstitutionsUtskottet ålagt Herr Grefven
och LandtMarskalken att framställa Grefve
af Wetterstedts proposition. Hvad åter
beträffar Herr Hjertås, och sedermera Grefve
Horns, anhållan till Herr Grefven oell
LandtMarskalken, att i TalmansConclaveu
söka bereda ett annat beslut inom de öfrige
Stånden, så måste jag så vida skilja
mig från dessa Herrar, att jag icke
tror det vara möjligt att, genom inverkan
på Talemännen, förmå de öfrige Stånden
att frånvika sitt redan fattade beslut. Men
deremot tror jag, att det icke allenast är
möjligt, utan hoppas äfven att det skall
blifva verkligt, att en inbjudning från Ridderskapet
och Adeln, innefattande sådane
skäl, som böra hafva inflytande på hvarje
tänkande och välsinnad menniska, skall
verka ändring uti de öfrige Ståndens beslut.
Sådant sker äfven alla dagar och har
formen för sig, samt är till och med nödvändigt
i en Representation pä fyra Kamrar,
der de från hvarandra skilda RiksStåndens
beslut ofta måste komma i collision
med hvarandra, oell der, efter gifven
Deri ii Fe brua lii f. m.
•99
impuls från ett RiksStånd, tillfälle bör
gifvas för de öfrige Stånden att considerera
saken och derpå grunda ett annat, mera
lagenligt beslut. Under sådan åsigt, och
såsom ett corollarium af min förut gjorda
motion, anser jag mig befogad att ytterligare
anhålla om den proposition, att antagandet
af den tidsbestämmelse för nästa
Riksdagskallelse, som jag föreslagit, må beledsagas
af en inbjudning till de öfrige
Stånden alt dermed förena sig.
Herr von Troil, Emil: Sedan Herr
Grefven och LandtMarskalken tillkännagifvit
sin tanke om 49 § RegeringsFormen,
med en förklaring, som i tydlighet, om
möjligt, öfverträffar sjelfva Grundlags-§:n,
hoppades jag att öfverläggningen skulle inskränka
sig till frågan om nästa Riksdags
utsättande till den ena, eller andra dagen,
inom loppet af år i833, hvilken fråga för
mig varit likgiltig; men sedan en Talare
uppträdt till försvar för de tre öfrige Ståndens
beslut, anser jag mig pligtig att bestrida
detta Grundlagsvidriga beslut. Den
värde Talaren har åberopat 180g års redaction
af 4p men dermed hafva vi nu
intet alt skaffa, då det endast är den senare
redactionen, som är gällande. Hvad
åter beträffar Gahns motiver för den senare
redactionen, hvilka jemväl blifvit anförde
såsom skäl, så kan deras tillämplighet
aldrig komma i fråga, då det endast
är Grundlagens ordalydelse, som skall tje
-
200
Den ii Fe binär ii f. in.
na till efterrättelse. Jag har äfven lyckt
mig höra, att den värde Talaren medgaf
det 49 § vöre tydlig, ehuru han sedermera
sagt alt ordet sammankomma vöre
liktydigt med sammanvara. En sådan förklaring
väcker min högsta förundran, och
jag bekänner, att om förhållandet verkligen
vore sådant, jag är så klen i Svenska
språket, att jag i sanning vore obehörig ätt
deltaga i en Svensk Representations-församlings
öfverlöggningar; men jag hemställer
till hvars och ens rättskänsla om, då det
är fråga om Folkets rättigheter, man på heder
och samvete får tolka Lagen så, att
sammankomma är detsamma som sammanvara.
Man har äfven talat om våra långa
och kostsamma Riksdagar, och jag medgifver
olägenheterne häraf; men det fordras,
att rättelsen sker genom en Grundlagsenlig
förändring , icke genom en våldsam
brytning af Grundlagens föreskrift. Man
har åberopat de föregående Riksdagskallelserne
och det sätt, hvarpå Grundlagen hittills
varit tillämpad. För min del har jag
ej funnit annat, än att denna tillämpning
alltid varit i öfverensstämmelse med Grundlagens
ordalydelse, med undantag af kallelsen
till 1823 års Riksdag, hvilken jag
icke med Herr Hjerta kan finna riktig.
Men derföre att man en gång med några
dagar åsidosatt Grundlagens föreskrift, får
man val icke uppställa den sats, att prte'
judicat och praxis skola gälla, der skrif
-
Den ii Februarii f, m.
■Ven och tydlig Lag finnes, halst 83 § Reis»
geringsFormen föreskrifver, att med förklaring
af Grundlagen ej får tillgå annorlunda,
än med sådan Lags stiftande eller
ändring. Det sista skälet, som blifvit anfördt,
är de tre öfrige Standens beslut ,
dervid man tillika anfört, att y5 § Riksdagsordningen
icke undantager frågan om
dagens utsättande för nästa Riksdag från
dem, som bero af tre Stånds beslut. Jag
tnedgifver detta, eller att tre Stånd äga
att afgöra frågan, men icke annorlunda, än
Grundlagen föreskrifver; ty i annat fall
skulle tre Stånd kunna upphäfva Grundlagen,
och lika väl som de utsatt nästa Riksdag
till den i5 Januari 1835, utsätta den
till 1935, hvarigenom hvar och en lätt finner,
att hela Statsförfattningen i sjelfva
verket vore upphäfven. Då jag besinnar
Lagstiftarnes omsorg att förebygga förhastade
beslut, i fråga om Grundlagens ändring,
kan jag ej tänka mig möjligheten
deraf, att tre Stånd skulle kunna, vid en
enda Riksdag, de facto tillintetgöra Grundlagens
föreskrift. Man skulle ock kunna
upprepa en mängd likartade frågor, der
tre Stånd ej kunna besluta annorlunda, än
i enlighet med Grundlagen; så till exempel
skulle det, i annat fall, kunna falla tre
Stånd in alt besluta, det StatsRevisionerne
skulle inträffa först hvart 3:dje år och
så vidare. Grefve af Wetterstedt har slutligen
sökt visa, alt Regeringen ej är in
-
202
Den ii Februari i f. m.
tresserad deri, att Ständerne komma tillsammans
några månader förr eller senare.
Jag instämmer häri med den värde Ledamoten
och tror, att Regeringen i denna
fråga blott har ett enda verkligt, men stort
intresse, nemligen bevarandet af Grundlagens
helgd. I vårt land hsilar Styrelsen
på Grundlagen, hvilken alltså för den måtte
vara lika oumbärlig, som för Folket. Det
är ock derföre jag uppmanar hvar och en
af Regeringens sanna vänner, att vid detta
tillfälle förena sig om bevarandet af
Grundlagens helgd.
Hans Excellence Herr Grefve af
Wetterstedt: Ridderskapet och Adeln torde
tillåta mig, att med några korta ord
besvara de förnämsta anmärkningar, sorn
mot mig blifvit framställde. Herr Hjerta,
som först uppträdt, har yttrat, i afseende
på framledne Assessor Gahns motion,
att det alternativa förslaget han uppgaf,
skulle hafva härrört derifrån, att man på
den tiden icke talade så rent ut. Jag tror
dock, ett man icke bör fästa ett sådant begrepp
vid 1809 års Lagstiftare; jag tror
tvärtom, att de talade ganska rent ut, och
så rent, att vi derefter i fred och lugn
kunnat yttra oss. Herr Gahns alternativa
förslag synes mig ock bevisa, att han för
sin del talade rent ut, enär det åtminstone
för mig icke är möjligt att tänka mig
flere alternativer för §:ns redaction, än dem
han uppgifvit. Om hans mening dermed
Den ii Februari i f. tn.
20J
varit att vinna något, då icke allt kunde
vinnas, måste man likväl erkänna, att han
beredde möjligheten för Rikets Ständer att
vinna allt, derigenom att han ärligt framlade
de serskildta alternativen. Herr Hjerta
har vidare sagt, alt hvad jag anfört om
Riksdagskalielserne intill 18x5 bevisade intet,
och en annan värd Talare har återkommit
på samma ämne, med yttrande, alt
vi ingenting hade att skalla med de Kallelser,
som före j 815 blifvit utfärdade.
Häruti instämmer jag fullkomligt, och de
värde Ledamöterne torde, om de åhört
milt anförande, erinra sig, alt jag började
med den förklaring, att Riksdagskalielserne
intill 1815 rättade sig, utan all tvist,
efter föregående Riksdagens slut, i enlighet
med första redactionen i RegeringsForrnen.
Att jag, vid historiquen af dessa kallelser,
sjelf medgifvit, såsom Herr Hjerta
yttrat, det kallelsen vid i8i5 års Riksdag
utsattes till år 1820, lärer jag icke heller
få räkna mig till någon förtjenst; ty detta
medgifvande var blott en enkel citation af
i8i5 års Riksdags beslut. I afseende på
den vid 1817 års Riksdag utfärdade kallelse,
har Herr Hjerta förklarat, alt skälet,
hvarföre den icke utsattes till 1822, skall
hafva Sivarit, att tiden beräknades efter motionstiden,
som icke tilländalopp förr än i
början af år 1818. Jag har likväl icke
sett något Grundlagsstadgande, som bestämmer
tiden för Riksdagens början efter
t
36$ Den n Februarii f. m.
motionstiden; och om man beskyllt mig
för tolkning af Grundlagen, så lärer en sådan
beskyllning bär i rikt mått kunna återbäras
till Herr Hjerta. Jag hade för öfrigt
hoppats, att striden om de olika ine»
ningarne i delta vigtiga ämne skulle utföras,
utan inblandning af främmande föremål.
Herr Hjerta har likväl återkommit
till de i början afRiksdagen ofta omnämnde
Utskotlstillsättningarne och operalionerne,
ehuru han sedermera sjelf förklarat
allt detta såsom öfverdrifna farhågor. Deruti
instämmer jag, och älskar att tro, att
detta Herr Hjertås yttrande blifvit väderdrifven,
från den tid då meningarne bär
bröto sig mera häftigt, och att vi nu i
mera lugn kunna hålla oss till ämnet. —
Grefve Horn bär trott, att om §:n erhållit
det förtydligande tillägg, som jag tagit mig
friheten här framställa, skulle ingen la ti—
tude ät Rikets Ständer kunna lemnäs ätt
inom loppet af året välja den beqvämligaste
årstiden för sina sammankomster.
Jag hemställer likväl, om icke, i händelse
den redaktion blifvit antagen, sorn Herr
Gahn jemväl föreslog, nemligen att Rikets
Ständer skulle sammankomma inom 5: te
årets utgång efter sista Riksdagens början
eller slut — om icke, säger jag, samma
lalitude då skulle hafva varit lemnad Rikets
Ständer att välja den beqvämligaste
årstiden, men mera bestämdhet vunnits, i
afseende på grunden för beräknandet af de
Den n Febr uar i i £. m.
ao5
5 åren. Grefve Horn bar äfven omnämnt
den vigt, jag skulle hafva lågt på Herr Gahns
ord, att Riksdagarne skulle blifva, hvad
de borde vara.. Det är möjligt att jag lagt
någon tonvigt på dessa ord; men någon
annan vigt vet jag mig icke hafva dervid
fästat, särdeles som jag ieke ens utvecklat
meningen deraf. Jag skulle likväl tro, det
Gahns mening varit, att Riksdagarne ej
borde vara så långa, emedan han säger;
Man kan oek verkeligen ej säga,, att Riksdagarne,
på detta sätt, komma allt förtätt
på hvarandra, då man hör hoppas, att, efter
nu vunnen erfarenhet, Riksdagar allt
mer och mer blifva hvad de böra vara.
I afseende på hvad Grefve Frölich anfört,
beklagar jag blott, det jag icke med
Grefven kan finna den nu varande redactionen
af 4p § så klar, alt den icke behöfver
förtydligas. Grefve Frölich har äfven
omtalat Herr Gahns motion, och trott sig
finna uti hans alternativa förslag en medelpunkt,
hvarifrån det 5:te året borde räknas.
Jag hemställer likväl, hvilken medelpunkt
då bör sökas för den närvarande
Riksdagen, sorn sträcker sig in på 3 Calenderår;
åtminstone lärer man icke på sådant
sätt komma till årtalet 1833. Jag
tackar Grefve Frölich för dess instämmande
med mig i afseende på ConstitutionsUtskoltet,
och får å min sida instämma
med Grefven, i afseende på den af Herr
Hjerta och Grefve Horn framställde, mea
206
Den i i F e b r u a r i i f. m.
nf Herr Grefven och LandtMarskalken så
väl besvarade commissiouen, att i Talmansconclaven
söka inverka pä de tre öfriga
Stånden. Deremot kan jag ej instämma
med Grefve Frölich i tillägget om en inbjudning
till de öfrige Stånden att frångå
det redan fattade beslutet. — Herr von
Troil har trott, att jag börjat med ett erkännande,
att nuvarande redaction af 49
§ vore tydlig, men det oaktadt sedermera
kommit till ett resultat, motsatt den åsigt,
som af Talaren med flere andra anses såsom
den enda rätta. Jag förmodar, att
Talaren i detta hänseende icke riktigt uppfattat
mina ord, ty jag har från början
förklarat min öfvertygelse, att §:n kunde
tillämpas på sätt jag sedermera gjort; men
då jag fann, att andra aktningsvärda personer
tillämpade den på annat sätt, hyste
jag icke den förmätenhet, att jag icke gerna
erkände, det saken kunde ses på tvenne
sätt. Den tanken jag yttrade, att med
ordet sammankomst äfven måste förstås
sammanvaro bör för öfrigt ej gifva Herr
von Troil, som hyser en motsatt öfvertygelse,
anledning att tro sig obehörig att
deltaga i denna Lagstiftande församlings öfverläggningar.
Jag tror tvärtom, att den
skicklighet Herr von Troil visar hvarje
gång han yttrar sig, och den ädla öppenhet,
hvarmed han uttalar sina åsigter, äro
egenskaper, som göra honom mycket behörig
att deltaga i hvilken Lagstiftande
Den i-f* Febrna rii f. m.
församling som hälst; men meningarne och
öfvertygelserne kanna vara skiljaktiga, och
höra öfverlemnas åt den fria pröfningen.
Jag har ej kunnat fatta hvad Herr von
Troil yttrat om den afvikelse från Grundlagens
föreskrift, som vid kallelsen till
1823 års Riksdag skulle hafva ägt rum, och
jag kan således icke yttra mig deröfver.
Slutligen får jag, i afseende på de serskildta
propositioner, som blifvit föreslagne, anhålla,
att i händelse Grefve Frölichs förslag
om tidens utsättande för nästa Riksdagskallelse
till den 5 November 1833,
hlifver Ja-proposition, mitt förslag, att Ridderskapet
och Adeln låter bero vid de tre
öfrige Ståndens beslut, må blifva Contrapropositionen.
Friherre Cederström ^ Jacob: Dådet
alldeles icke lönar mödan att ingå i ytterligare
discussion till utveckling af ett ämne,
som redan i 2:ne Plena sysselsatt Ridderskapet
och Aden, inskränker jag mig till
begäran om den proposition, som Grefve
af Wetterstedt föreslagit, samt yrkar votering
deröfver, i händelse propositionen
icke derförutan bifalles.
Herr Hjerta: I anledning af Gref
ve
af Wetterstedts sista anförande, anhåller
jag först, att Herr Grefven sjelf täcktes
upplysa, om icke Gahns motion skedde
vid 1812 års Riksdag, hvaraf följer, att
ao3 Den ri Februarii f. m.
hela deductionen om handlingssättet vid*
i8op års Riksdag kan, såsom öfverflödig,
ur Herr Grefvens, anförande utgå. livad
för öfrigt beträffar Talarens yttrande, att
jag sjelf skulle hafva medgifvit, det min
beskrifning om den nuvarande tiden och
Riksdagstaktiken vore öfverdrifven, så får
jag erinra, att jag alldrig sagt detta; jag
har endast erkänt, att den af mig frami
ställda farhågan, att Representationen endäst
skulle blifva ett medel för att bevili
ja anslag och garantera alla Regeringens
åtgärder, vore öfverdrifven, men icke omöjlig
eller otänkbar. Denna rättelse har jag
ansett mig skyldig att till Protokollet afafgifva,
och får för öfrigt förklara, att
Grefve af 'Wetterstedt ingalunda må anse
milt yttrande såsom en väderdrifven följd
af fordna tider; ty om en person nu sak-,
nas ibland oss, sorn deltog i öfverläggningarne
under den så kallade häftigare tiden,
har jag åtminstone icke tröttnat att
uthärda striden på samma sätt som förut.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken tillkännagaf, att Plenum
i eftermiddag klockan half till 6 komme.
att fortsättas.
Grefve Horn: Då Grefve af Wet
terstedt
ytterligare, såsom stöd för sin
sats, framdragit Gahns motion och hans
yttrande att Riksdagarne skulle blifva så-,
dane
Den u Fe broar ii f. m. 209
dane de böra vara, samt förklarat, att
Galms mening varit, att Riksdagarne borde
blifva korta, det vill förmodligen säga,
inskränkta till den lagliga tiden af 4 månader,
hemställer jag, om icke detta motiv
bestämdt utvisar, att Gahns alternativa
förslag betyder intet i förevarande fråga.
Ty om våra Riksdagar inskränktes till
blott 4 månader, vore det nästan alldeles
likgiltigt om tiden för påföljande sammankomst
räknades från början eller slutet
af den nästföregående. Jag kan, för
öfrigt, oaktadt hvad Grefve af Wellerstedt
ytterligare anfört om nödvändigbeten
af en annan redaction, för att,
jemte begreppet om en Ständerne lemond
latitude alt inom Calenderåret välja dag,
komma till det förstånd af Grundlagen,
som vi å vår sida äga, nemligen att beräkningen
bör ske från hvarje Riksdags
början, ej finna annat, än att med begreppet
om denna latitude, ingen annan redaction,
än den närvarande, kan stå tillsammans.
Ty äfven om man antagit Gahns
alternativa förslag, att Rikets Ständer skulle
sammankomma på 5:te året efter föregående
Riksdagens början eller slut, hade
det varit Rikets Ständer betaget all sjelfve
välja månad eller dag. Jag kan åtminstone
ej begripa saken annorlunda. Hvad slutligen
propositionen beträffar, måste jag bestrida
möjligheten af den proposition Gret
61
H. '4
2io Hen xi Febr tiar i i f. m.
ve af Wetterstedt föreslagit; tv sedan Herr
Grefven och LandlMarskalken förklarat sig
icke kunna framställa proposition på utsättande
af annan tid, än inom loppet af
år i833, lära de särskildta propositionerne
ej kunna innefatta annat än olika dagar
inom nämnde år.
Herr von Troil: Jag har endast begärt
ordet för att ytterligare utveckla mili
tanke om kallelsen till 1823 års Riksdag,
hvarom jag förmodligen förut olydligen
uttryckt mig. Jag erkänner, att 1818 års
Ständer, uti den då utfärdade Riksdagskallelsen,
öfverträdde den i Grundlagen bestämda
tiden med icke fullt en månad;
men jag tror icke, att ett prasjudicat kan
anses såsom en Grundlagsförändring, hvilken
berättigar lill efterföljd, emedan det
ligger i sakens natur, att, der skrifven Lag
finnes, praejudicater ej kunna ändra Lagens
föreskrift, och det ytterligare finnes i 83
§ RegeringsFormen stadgadt, att Grundlagsförändringar
ej få ske i annan, än der
föreskrifven ordning. Då således ett prosjudicat
visserligen finnes, att Grundlagen i
förevarande afseende till någon nion blifvit
öfverträdd, tror jag att detta prtejudicnt,
långt ifrån att berättiga oss lill efterföljd,
bör göra oss desto mera angelägne
alt nu directe följa Grundlagen, för att
återgifva densamma dess en gång kränkte
helgd.
Den ii Februari i f. in.
211
Grefve Frölich: Äfven jag behöfde
göra en rättelse i det svar Grefve af Wetterstedt
afgifvit, i afseende på den af mig
omnämnde medelpunkten, hvilken jag naturligtvis
icke trodde skulle tagas, såsom
Grefve af Wetterstedt gjort, alldeles au
pied de la lettre; men jag anser det öfverflödigt
att härom explicera mig, såsom
af för liten vigt för ifrågavarande sak. Jag
vill derföre endast, i afseende på frågan
om de propositioner, som kunna framställas,
förena mig med Grefve Horn och hemställa,
om icke någon bland dem, som icke
instämma i mitt förslag, vill uppgifva
någon annan dag inom i833, såsom contra-proposition.
Ty då Herr Grefven och
LandtMai skalken förklarat sig icke kunna
framställa proposition på annan tid än inom
årtalet i833, är det gifvet att contrapropositionen
ej kan ställas på i835, utan
skillnaden emellan propositionerne blott
bestå i dagen, icke i årtalet. Jag uppmanar
således någon Ledamot, som icke
anser den 5 November vara den rätta dagen,
alt uppgifva en annan, emedan det
faller sig svårt för mig sjelf att uppgifva
contra-proposition till mitt förslag.
Hans Excellence Herr Grefve af
Wetterstedt: Jag vill blott, till svar på
Herr Hjertås förfrågan, lemna den upplysning,
att Herr Gahns motion väcktes vid
61 H. <4*
212
Den ti Februari» f. m.
180g års Riksdag och hvilade, tillika med
öfrige i Riksdagsbeslutet omnämnde Grundlagsförändringar,
till 1815 års Riksdag.
Tians Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln fann för godt för dess
del besluta, att, på sätt Grefve Frölich föreslagit,
kallelsen till nästa Riksdag bestämmes
till den 5 November 1833-
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och
Län dtMar skalk en yttrade, att då HansExeellence
Herr Grefve af Wetterstedt såsom
contra-proposition föreslagit, alt Ridderskapet
och Adeln skulle låta bero vid de
öfrige Irenne RiksStåndens i ämnet fattade
beslut, samt derå yrkat proposition, men
ålskillige andre Ledamöter, på grund af
Hans Excellence Herr Grefvens och LandtMarskalkens
redan afgifne förklaring, ansett
en sådan proposition icke kunna framställas,
fann Hans Excellence sig i främsta
rummet böra fästa dessa Ledamöters uppmärksamhet
derpå, att Hans Excellences
först afgifne förklaring endast hade afseende
på ExpeditionsUtskottets Memorial, om
hvars Öfverensstämmelse med det begrepp
Hans Excellence hyste om Grundlagens
ordalydelse Hans Excellence ansåg sig både
pligtig och berättigad alt ingå i pröfning,
för att afgöra, huruvida proposition
Den ii Februarii f. m.
2l3
rJerå kunde framställas eller ieke; men
Hans Excellence hyste för mycken aktning
för de öfrige RiksStåndens beslutande rätt,
för att deruti göra något intrång genom
vägrad framställning af den proposition
Grefve af Wetterstedt begärt, enär den icke
innefattade något beslut af Ridderskapet
och Adeln alt instämma med de öfrige
Stånden, utan endast ett begifvande att
de trenne öfrige RiksStåndens sammanstämmande
beslut i denna fråga äger kraft
af Rikets Ständers beslut.
Grefve Frölich? Då jag förmodligen
alldeles misshört mig på den förklaring
Herr Grefven och LandtMarskalkeu
i sitt förra yttrande afgaf, anhåller jag att
Herr Grefven och LandtMarskalkeu täcktes
låta ånyo uppläsa denna förklaring.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalkeu erinrade, att dess förut
afgifne förklaring endast innehöll en framställning
af det skäl, på grund hvaraf Hans
Excellence, enligt sitt begrepp om Grundlagens
ordalydelse, ansett någon annan
proposition å ExpedilionsUlskotlets Memorial
icke kunna göras, än att det lades
till handlingarne; men deraf följde icke,
att Hans Excellence tilltrodde sig att fälla
något omdöme öfver den mer eller mindre
vigligheten af de öfrige RiksStåndens
beslut, hvarom det lika litet tillkom Hans
Den ii Februarii f. ra.
Excellence att ingå i någon pröfning, som
det vore öfverensstämmande med grannlagenheten
och aktningen för MedStänders
beslutande rätt att vägra en proposition,
som endast innefattar ett erkännande af
denna beslutande rätt i förevarande fråga;
och vore det af sådan anledning som Hans
Excellence ansåg sig icke kunna vägra den
utaf Grefve af Wetterstedt yrkade framställningen.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Jag
kan ej förstå annat, än att Ridderskapet
och Adeln bör uttala en egen bestämd opinion
om tiden för nästa Riksdags utsättande;
och att Ridderskapet och Adeln ej kan
bifalla hvad de öfrige tre Stånden i detta
hänseende beslutat, följer klart af Herr
Grefvens och LandtMarskalkens vägran att
framställa proposition på annan tid, än
inom loppet af år i833. Det återstår således
endast alt besluta sig för någon dag
inom detta åretal, och, som här synes vara
brist på alternativer för propositionerne,
får jag vördsamt föreslå tidens utsättande
till den i5 Januari i833.
Friherre Cederström: Då fråga nu
uppstått om tvenne contra-propositioner,
nemligen Grefve af Wetterstedts och Herr
Cederschjölds, lärer ej annan utväg vara
öfrig, än att contra-propositionen genom
votering bestämmes; och derom får jag
Den ii Februari i f. ni.
2l5
anhålla, för alt icke ännu ytterligare utdraga
tiden med en onyttig discussion.
Herr Hjerta: Jag hemställer, huruvida
icke Herr Cederschjöld skulle vilja frångå
sitt förslag, som ej tjenar till annat, än
alt vi nu klockan i nödgas votera öfver
contra-propositionen, för att sedermera kl.
half 3 votera öfver hufvudsaken, då salen
förmodligen blifver nära tom..
Grefve Horn: Då Grefve af Wetterstedls
förslag, som emot all min förmodan
kommer att utgöra contra-propositionen,
innehåller, att Ridderskapet och Adelil
skulle låta hero vid de öfrige Ståndens
heslut, men jag icke bär mig bekant, alt
officiel underrättelse om detta beslut från
de öfrige Stånden ankommit, anhåller jag
att i contra-propositionen må bestämdt intagas
den i5 Januarii i835.
Hans Excellence Herr Grefve af
Wetterstedt: Som jag uppgifvit förslaget
till contra-propositionen, torde det äfven
vara mig tillåtet att få bestämma ordalagen
för densamma; men jag bar icke uppgifvit,
och kommer ej att uppgifva de ord
Grefve Horn senast önskat lillagde, rörande
intagande af den dag, som de öfrige
Stånden bestämt. Jag fortfar derföre att
yrka det contra-propositionen må inskränkas
lill de orden, att Ridderskapet och
2(6
Den 11 Februarii f. m.
Adelil, för dess del, låter bero vid de öfrige
Ståndens i ämnet fattade beslut.
Grefve Horn: Då Ridderskapet och
Adeln går att gifva sin opinion tillkänna i
ett så vigtigt ämne, som det närvarande,
synes det vara Ståndet värdigt att uttala
denna opinion med mera bestämdiiet än
dessa vagn» uttryck innehålla, som Grefve
al Wellerstedt föreslagit för en opinion,
hvilken för Nationen måste blifva högst
oväntad. Att låta bero vid en sak vill säga
detsamma, som att icke befatta sig dermed,
och således här, att Ridderskapet och
Adeln ej skulle vilja gifva sin mening tillkänna,
hvilket likväl, enligt Grundiagen,
är Rikets Ständers, och således jemväl
hvarje RiksStånds rättighet och pligt. Det
är af dessa skäl, som jag anhåller, alt contra-propositionen,
liksom ja-propositionen,
må blifva uttryck af en bestämd opinion
bos Ridderskapet och Adeln.
Huns ExceUence Herr Grefven och
Landt Mar skal ken erinrade, att då ^-propositionen
lomme att innefatta bestämmandet
af viss dag för nästa RiUrlnagl^Hplra,
ansåg Hans Eocellence Ridderskapets och
Adelns rättighet, att för dess del besluta
öfver förevarande ämne, vara i denna proposition
förvarad, i fall pluraliteten önskade
utöfva berörde rättighet; hvaremot contra-propositionen,
enligt Hans Excellences
Den ii Februarii f. m.
tanka, lemnade tillfälle för dem af Ridderskapet
och Adeln, att uttrycka sin mening,
hvilka, sedan de öfriga Irenne Riks-Stånden
redan fattat ett sammanstämmande beslut,
som äger kraft af Rikets Ständers beslut,
anse lämpligt att dervid låta bero,*
ulan att sjelfve fatta något beslut i frågan.
Grefve Frölick: Innan Ridderskapet
och Adeln skrider till votering öfver en
sådan proposition, som den, hvilken nu
tyckes förestå, nödgas jag förklara, att sedau
jag af en annan värd Ledamots yttrande
nyss funnit, alt jag icke hört orätt, då
jag uppfattade Herr Grefvens och LnndtMarskalkens
förklaring sålunda, att skälet,
hvarföre ExpeditionsUtskottets Memorial
endast borde läggas till handlingarne, var,
att Herr Grefven och LandtMarskalken ansåg
sig icke kunna framställa proposition
på lidens bestämmande till annat år än
j833, måste jag reservera mig mot en contra-proposition,
som verkligen innebär raka
motsatsen häraf. Men sedan jag nu afgifvit
denna förklaring, ämnar jag för min
del icke vidare deltaga i denna discussion.
Herr Cederschjöld: Vid afgörandet af
denna vigliga fråga, är det angeläget alt
noga tillse, det man ej beslutar öfver mera
än en sak i sender. Men i förslaget att
låta bero vid de öfrige Ståndens beslut
ligger tvänne skiljaktiga frågor. Hittills har
3 l8
Den ii F e b r u a r i i f. m.
blott frågan varit om bestämmandet af tiden
för nästa Riksdag, och denna fråga ligger
äfven ensam i Ja-proposilianen. I Nejpropositionen
deremot ligger äfven frågan,
om den kraft och verkan tre Stånds beslut
skall äga i förevarande fall. Men denna
fråga har ännu icke varit under öfverläggning,
och jag hemställer således, om den,
med något skäl, kan inläggas i contra-propositionen.
Jag måste derföre äfven reservera
mig emot denna föreslagna contraproposition,
och tror, alt Ridderskapets och
Adelns mening först bör utrönas om den
dag Ståndet vill antaga inom det åratal,
som Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarat vara det enda rätta.
Friherre Roye, Fredrik: På det hvarken
jag eller någon annan inom delta hus
må vara i okunnighet om andemeningen af
förslaget, att Ridd. och Adeln skulle låta
bero vid de öfrige Ståndens beslut, anhåller
jag att dessa beslut må blifva uppläste
I anledning häraf upplästes de ifrån
de öfrige Irenne RiksStånden ankomne Protocolls-utdrag,
rörande ifrågavarande ämne,
hvaraf inhämtades, att dessa RiksSlflnd,
livar för sig, med bifall till EvpeditionsUtskottets
i dess under N:o 354 afgifne
Memorial gjorde hemställan, bestämt tiden
för nästa Riksdags kallelse till den i5 Januurii
1835.
Den ii Februarii f. rn. a i g
Friherre Boye: Efter den uppläsning,
som nu skedt, lärer det ovilkorligen följa,
att hvar och en vet hvad den (oreslagne
contra-propositionen betyder, nemligen alt
dagen för nästa Riksdags utsättande blifver
den i5 Januarii i835. Om detta således
finues bestämdt uttryckt i contra-proposilionen,
eller icke, är alldeles likgiltigt,
och jag hoppas alt ingen deraf låter missleda
sig.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Jag är hufvudsakligen förekommen
af Friherre Boye, och får blott
tillägga, att då hvar och en vet, att, efter
Herr Grefvens och LandtMarskalkens
förklaring, ingen fråga här kan uppstå om
ett bestämdt beslut af Ridderskapet och
Adeln, i enlighet med det beslut, som de
öfrige Stånden fattat, synes mig intet hinder
finnas för antagandet af Grefve af Wetterstedts
contra-proposition, hvarigenom
Ridderskapet och Adelli, utan att gilla de
öfrige Ståndens beslut, förklara sig vilja
låta dervid bero.
Herr Cederschjöld: I anledning af Friherre
Boyes anmärkning, hvari den siste
Talaren instämt, hemställer jag, om icke
contra-propositionen just innefattar, att
Ridderskapet och Adelil utsätter dagen för
nästa Riksdag till den i5 Januarii 1835.
Ty efter Matematikens reglor kan man ut
-
320
Den ii Februarii f. m.
byta storheter, sorn sinsemellan äro likartade:
och som de tre öfrige Ståndens beslut
nu är lika med den r5:de Januarii i835;
så skulle denna dag i contra-propositionen
kunna insättas i stället för de öfrige
Ståndens beslut; samt Herr Grefven och
LandtMarskalken tillåta oss att i contraproposilronen
votera öfver hvad han icke
velat tillåta i Ja-propositionen. Jag hemställer
derföre å nyo, om någon annan
contra-proposition kan äga rum, än den,
som innefattar någon dag inom år i833.
Herr LefrénJohan Pehr: Sedan Herr
Grefven och LandtMarskalken gifvit tillkänna,
att ingen proposition kan framställas
på Expediiions-Utskottets förfrågan om
nästa Riksdags utsättande lill den i5 Januarii
1835, samt Herr Grefven och LandtMarskalken,
såsom skäl dertill, anfört sin
mening, att nästa Riksdag, enligt Grundlagen,
bör utsättas inom år i833, så har
ju ali fråga förfallit om något beslut af
Ridderskapet oell Adeln att utsätta- tiden
till i835. Men hvad åter vidkommer det
bemödande man här visat, att finna identitet
mellan den föreslagne contra-propositionen:
att låta hero vid de tre öfrige Ståndens
beslut; och en framställning, innefattande
ett positift bestämmande af år [835,
så hoppas jag, att Ridderskapet och Adeln
ej skall gilla en sådan Philosophie. Samme
Ledamot, som drifvit denna sats, har
Den it Februarii f. tn. 29.1
äfven sagt, att diseussion ännu icke ägt rum
om tre Stånds beslut i denna fråga skall
vara gällande. Grefve af Wetterstedt bar
likväl, utan att hafva blifvit vederlagd,
citerat 7b §:n Riksdagsordningen med de
ord, att denna fråga der icke fanns bland
undantagen, samt dragit den slutsats häraf,
att frågan är af den beskaffenhet att
man måste låta bero vid tre Stånds beslut.
Häraf visar sig således, att den föreslagne
contra-propositionen står i fullkomlig öfverensstämmelse,
så val med hvad under
öfverläggningen förekommit, som med Herr
Grefvens och LandtMarskalkens förklaring,
ott ingen sådan proposition kan framställas,
som innefattar ett bestämdt beslut om
annat årtal än i833; ty denna contra-proposition
innebär blott en förklaring, att
Ridderskapet och Adeln ej tilltror sig kunna
förändra de öfrige tre Ståndens beslut,
utan att likväl gilla detsamma. Att låta
bero vid detta de öfrige Ståndens beslut,
är således detsamma, som att icke upptaga
saken till öfverläggning, eller sjelf fatta
något beslut. Jag hoppas man medgifver,
att då tillfället är öppet för den ena sidan
att uttala sin öfvertygelse i Ja-proposilionen,
billigheten fordrar, att de, som
hysa den öfvertygelsen, att tre Stånds beslut
i denna fråga äger gällande kraft och
verkan, samt anse detta beslut vara riktigt
fattadt, äfven må få tillfälle att uttala sin
mening. För min del anser jag Grundla
-
222 Den ii Februarii f. ni.
gen i förevarande fall icke vara tydlig och
hekänner mig till Grefve af Welterstedts
åsigt, samt instämmer med honom äfven
uti anhållan om den contra-proposition han
begärt, men vänder mig deremot till Herr
Cederschjöld med begäran, att lian måtte
afstå från sin contra-proposition, på det
icke liden onödigtvis må utdragas med en
votering deröfver.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
Att låta bero vid ett af de öfrige Stånden
redan fatladt beslut, hvaruti ingen ändring
Isan äga rum, och hvars gällande kraft ej
kan upphäfvas utan inbjudning, kan jag
ej finna vara detsamma, som att bifalla
eller instämma uti detta beslut; ty att uti
en sak, der enligt ^5 § Riksdagsordningen
tre Stånd hafva beslutande rätt, låta
bero vid ett i laglig ordning af tre
Stånd fattadt beslut, det vill säga, alt lemna
verkställigheten deraf obehindrad, med
förklaring, att man deruti ej kan åstadkomma
någon ändring, anser jag icke vara
detsamma, som att för egen del biträda
och gilla beslutet. Hvad mig beträffar,
erkänner jag, under medgifvande af Grundlagens
mindre tydlighet, att jag är af motsatt
tanka med de tre Stånden; men jag
tilltror mig ej alt påtruga dem en annan
öfvertygelse, och ännu mindre ett annat
på olika åsigter grundadt beslut. Jag skulle
derföre tro det vara bäst, att man, ulan
Den ii Febr ilar i! f. m.
alt biträda de öfrige Ständens mening, genom
bifall till den föreslagne contra-proposiLionen
lemnar förevarande sak i det
skick, hvari de öfrige tre Stånden försatt
den, hälst ingen ändring deruti kan äga
rum, då emot beslutets form ingen invändning
kan göras; och jag bar för öfrigt så
mycket mindre betänklighet alt antaga den
ifrågasatte contra-propositionen, som Japroposilionen
lemnar hvar och en af Ridderskapets
och Adelns Ledamöter, som önska
att sjelfve fatta beslut i saken, öppet
tillfälle dertill, samt contra-propositionen,
enligt hvad jag förut haft äran visa, icke
står i någon contradiction med Herr Grefvens
och LandtMarskalkens förut afgifne
förklaring.
Herr Hjerta: Jag bör visserligen misstro
min förmåga att tyda Svenska språket, sedan
jag till och med hört Gouverneuren vid
KrigsAcademien förklara Grundlagen otydlig
i förevarande fråga; men det oaktadt,
och ehuru jag ser att fråga mindre är om
hvad Ridderskapet och Adeln för dess del
bör besluta, än hvad åtskillige önska få
besiutadt med kraft af Rikets Ständers beslut,
torde jag dock få fästa uppmärksamheten
på följderne af den föreslagne contra-propositionen.
RegeringsForrnens 4q §
säger, att Rikets Ständer skola bestämma
dagen för nästa sammanträde, och i Riksdagsbeslutet
intaga en uttrycklig Riksdags
-
Den 11 F e b r u a r i i f. m.
kallelse. Jag frågar således, om icke detta
ärende’är ett Liand föredragningsämuena,
hvaröfver beslut af hvarje RiksStånd för
sig bör fattas, och om det icke är ett bestämdt
åliggande, alt proposition för hvarje
RiksStånd framslälles på någon viss dag.
Jag frågar, om icke Ridderskapet och Adeln
äfven bör hafva sin tanka örn dagen för
nästa Riksdag uttryckt i Riksdagsbeslutet,
då Grundlagen stadgar, att denna dag skall
bestämmas af Rikets Ständer, det vill säga
de fyra RiksSlånden. Men nu frågar jag,
om det är att bestämma dag för nästa Riksdag,
alt säga, det man låter bero vid det
beslut, de öfrige Stånden fattat? Och häruti
ser jag en verklig öfverträdelse af RegeringsFormen,
sådan alt den, tillika med den
ringa böjelse man nu visaratt hålla Grundlagen
i helgd och att tolka den efter ordalydelsen,
i jemförelse med det säll, hvarpå
man vid föregående tillfällen framtvingat
en förvrängd ordalydelse såsom skäl
för vägrade propositioner, hotar med ett
upplösningstillstånd i afseende på våra former.
Jag kan, på denna grund, ej annat än
yrka det propositionen må, i enlighet med
4q § RegeringsFormen, innefatta någon bestämd
dag för nästa Riksdag, och jag vill
häldre ingå på den grundlagsvidriga meningen
alt bestämma dagen till den i5:de
Januarii 1835, än antaga en contra-proposition,
som ej utmärker annat än en ljum
be
-
Den ii Febru ar i i f. m. ii5
behandling af Folkets valrätt. Det är bättre
samt Ridderskapet och Adeln mera värdigt
att dela de öfrige Ståndens misstag
om Grundlagens mening, än att på det
sätt, som nu är i fråga, leka med Grundlagens
föreskrifter.
Herr von Vegesack s Ernst: Jag är lill
det mesta förekommen af Herr Hjerta. Det
förefaller mig i sanning nväntadt, att man
vill, det Ridderskapet och Adeln vid detta
tillfälle, mindre än vid andra, skall uttrycka
sin opinion, oberoende af de öfrige
Ståndens beslut, och det har väckt min
förundran, alt man ens inkommit på en sådan
discussion. Då Herr Grefven oell LandtMarskalken
förklarat sig icke kunna framställa
proposition på annat än år 1833,
men nu icke desto mindre öfvergått till
Grefve af Wetterstedts förslag lill contraproposition,
alt låta bero vid de öfrige
Ståndens beslut, sorn innehåller tidens bestämmande
lill den i5:de Januarii 1835, kan
jag ej annat, än i allo instämma med Herr
Hjerta om oformligheten och obehörigheten
af ett sådant förslag, samt begriper ej,
huru man kan vilja betaga Ståndet rättigheten
att för dess del besluta öfver saken
och äfven bestämma en dag, den må nu
blifva antingen inom år i833, eller år 1835.
Herr Cederschjöld: En värd Talare har
gjort distinction emellan att låta bero vid
6i H. 15
Den ii Februari i f. m.
ett beslut, och att instämma deruti. Jag
hemställer likväl, om denna sak är så obetydlig,
att Ridderskapet och Adeln icke bör
uttala en egen opinion derom, eller ens
vårda sig att låta Svenska Folket veta, huru
Ståndet anser saken. En annan värd
Talare har sagt, att han väl ansåg de öfrige
Ståndens beslut grundlagsvidrigt, men
att hän likväl tillstyrkte, det Ridderskapet
och Adeln dervid skulle låta bero. För
min del skulle jag icke låta bero vid ett
grundlagsvidrigt beslut, om det än vore
faltadt af alla fyra Stånden, ty jag skulle
åtminstone till Protocollet anmäla min reservation
och protest deremot. Jag tror
derföre också, att då en utväg ännu återstår,
nemligen att inbjuda de öfrige Stånden
till en ändring af deras beslut, bör
denna utväg icke lemnäs obegagnad; men
om äfven detta misslyckas, tillstyrker jag,
att Ridderskapet och Adeln i sitt Protocoll
nedlägger en reservation emot de öfrige
Ståndens förfarande. Man har för öfrigt
anfört ^5 § Riksdagsordningen, för att visa,
det tre Stånd i förevarande fråga skulle
äga beslutande rätt. Men jag tror icke att
alla fyra, ännu mindre tre Stånd, någonsin
äga rätt att med gällande kraft besluta
en sak, som är stridande mot Grundlagen;
och jag får påminna, att vid de tillfällen,
då Rikets Ständer fattat något beslut, som
varit af sådan beskaffenhet, till exempel,
dä frågan var om annan organisation af
Den ti Februarii f. m.
Regeringen under Konungs sjukdom eller
frånvaro, fordrades åtminstone alla fyraRiksSlåndens
sammanstämmande beslut. Medgifver
man tre Stånd rättigheten alt med
gällande kraft besluta en sak, som Herr
Grefven och LandtMarskalken förklarat icke
öfverensstämmande med Grundlagen, så
skulle det icke gifvas någon gräns för tre
Stånds rättighet alt vidtaga beslut, som
suspenderade Grundlagen belt och hållet.
Det är derföre högst vigligt och angeläget,
all Ridderskapet och Adelil vid detta tillfälle
protesterar emot ett dylikt beslut,
och delta är, enligt min tanka, mycket
vigtigare för framtiden, än för ifrågavarande
fall.
Herr Lefrén: Öfversle-Lieutenanlen oell
BancoFuilmägtigen liar så vida tagit vilse,
alt med orden: Rikets Ständer, i 4<) § RegeringsFormen,
ej förstås annat än så många
RiksSlånd, sorn frrdras för att tillvägabringa
Rikets Ständers beslut. Der tre Stånd
äga beslutande ratt, der utgöra de ock Rikets
Ständer, och der alla fyra RiksStåndens
bifall erfordras, der finnes sådant serskildt
uttryckt, antingen mod Rikets Ständers
sammanstämmande beslut, eller med
samt e/ige Rikets Ständer; eller ock finnas
sådane frågor serskildt uudantagne i 75 §
Riksdagsordningen.
Oi H.
Den it Februarii f. m.
Friherre Åkerhjelm: Herr Ceder*
schjöld har yttrat, att jag skulle hafva förklarat
de tre öfrige Ståndens beslut Grund»'
lagsvidrigt. Men jag har icke fällt ett sådant
omdöme; jag har endast sagt, att beslutet
icke ät öfverensstämmande med milt
sätt att förstå Grundlagen, och jag har tillika
medgifvit, alt Grundlags-§:n icke är
nog tydlig, för att ej gifva anledning till
tvänne tydningar. Ulan att göra denna
Tättvisa åt den motsatta meningens försvarare,
skulle de lika väl kunna accusera
mig för en olaglig åsigt. Jag har för öfrigt
sagt, att frågan är af den beskaffenhet,
alt tre Stånds beslut derom, enligt §
Riksdagsordningen, äger gällande kraft,
och det är af detta skäl, jag tillstyrkt, att
man må låta bero vid de öfrige Ståndens
beslut, emedan sådant i alla fall måste ske.
Ty äfven om ja-propositionen vinner, eller
votering deröfver icke ens kommer i fråga
förblir likväl saken i samma skick, emedan
de öfrige tre Ståndens beslut i alla fall
blifver gällande. Jag vidblifver, på dessa
skäl, min förut yttrade öfvertygelse, och
förnyar min hemställan, att den föveslagne
contra-propositionen må antagas.
Herr Crusenstolpe j Magnus Jacob:
Utan att inlåta mig uti den, som mig synes,
redan nog ventilerade frågan om rätta
tiden för nästa Riksdags utsättande, vill
jag blott, i afseende på contra-propositio
-
Den ti Februarii f. m.
nen, framställa en betänklighet. Jag tror
nemligen ej, att det går an att medgifva
tre Stånds beslutande rätt öfver det fjerde
Ståndets personlighet; och som denna fråga
rörer Ridderskapels och Adelns personer,
såvida, att Riksdag ej kan inträffa utan
att alla fyra RiksStånden till densamma
infinna sig, anser jag de tre öfrige Stånden
icke äga rätt att bestämma, när Ridderskapet
och Adeln skall infinna sig till
Riksdag. Jag hämtar äfven stöd för denna
åsigt af en tilldragelse vid denna Riksdag,
då BorgareStåndet, i en fråga, som
ansågs röra detta Stånd serskildt, vägrade
alt deltaga uti förstärk la StatsTJtskottets voteringar,
och derigenom förmådde de öfrige
Stånden att gifva något med sig. På
dessa skäl får äfven jag, i afseende på den
föreslagne contra-propositionen, nedlägga
min reservation i protocollet
Grefve Horn: Friherre Åkerhjelm
bar, i sitt första anförande, sjelf medgifvit
möjligheten af en ändring i de tre öfrige
Ståndens beslut, och det är på grund häraf,
som jag anser det vara nödvändigt att
Ridderskapet och Adeln uttalar en bestämd
mening öfver frågan, men icke låter bero
vid de öfrige Ståndens beslut. Det är naturligt,
att om Ridderskapet och Adeln förklarar
sig icke kunna sammanträda till nästa
Riksdag år i835, och connnunicerar
denna sin tanka med de öfrige Stånden,
23o Den ii Februarii f. m.
Ridderskapet och Adela skall, i händelse
skälen för dess mening tillika anföras, äga
det största hopp, att de öfrige Stånden biträda
Ridderskapets och Adelns beslut. Jag
kan derföre ingalunda finna det passande,
att Ridderskapet och Adeln tager ett beslut,
hvarigenom frågan endast förklaras
förfallen, utan tror, att Ridderskapet och
Adeln, enligt Grundlagen, bör deltaga med
de öfrige Stånden i bestämmandet af tiden
för nästa Riksdag; och jag måste, på
dessa skäl, med protest mot den föreslagne
contra-propositionen, begära alt en bestämd
dag i densamma införes.
Hans Excellence Herr Grefve af
Wetterstedt: I anledning af hvad Herr
Cederschjöld exempelvis anfört om det beslut,
som vid en föregående Riksdag biet'
taget rörande organisationen af Regeringen
under Konungs sjukdom eller frånvaro, och
lill hvilket beslut alla fyra RiksStåndens
bifall erfordrades, får jag blott upplysa,
att detta, af de fyra RiksStånden antagne
beslut, jemväl underställdes Konungens
sanclion, och att exemplet sålunda här,
der Rikets Ständer ensamme hafva beslutande
rätt, saknar tillämpning.
Herr Printzenskjöld, Axel: Jag instämmer
i Friherre Åkerhjelms åsigt, att
de öfrige Ståndens beslut ej äro öfverensstämmande
med mitt begrepp om Grund
-
Den it Februari i f. m.
lagens föreskrift, ehuru jag medgifver alt
denna kan anses otydlig. Den af Hans
Excellence Grefve af Wetterstedt föreslagna
contra-proposition förer visserligen till
utsättande af en Riksdagstid, hvarå Herr
Grefven och LandtMarskalken förklarat sig
icke kunna göra proposition, men då elen
af Herr LandtMarskalken anses kunna såsom
contra-proposition framställas, tror
jag, ehuru jag skulle önska att detta icke
skedde, att den af Herr Crusenstolpe gjortla
invändning, att de öfrige tre Stånden
ej böra äga rätt att tvinga Ridderskapet
och Adeln alt på en viss, af dem bestämd,
tid sammankomma, så mycket mindre kan
verka något i denna sak som icke ens
Grundlagen tvingar Ridderskapet och Adeln
att sammankomma lill Riksdag. Det beror
tvärtom, hvad Ridderskapets och Adelns
Ledamöter beträffar, på hvars och ens eget
godtfinnande, huruvida han vill infinna sig
vid Riksdagen eller icke; och det af Herr
Crusenstolpe nyttjade argument emot de
öfrige 3:ne Ståndens magt att i sak af denna
beskaffenhet bestämma Rikets Ständers
beslut, måste således förfalla. I öfrigt tror
jag, att alla opinioner få, genom de föreslagne
propositionerne, tillfälle att uttrycka
sig; men då resultatet af denna votering
blir detsamma antingen ja eller nej
vinner, det vill säga alt Ridderskapet och
Adeln, i hvilket fall sorn hälst, måste låta
bero vid de öfrige tre Ståndens redan fat
-
Den ii Februarii f. m.
tade beslut, hemställer jag, om icke Herr
Grefve af Wetterstedt skulle vilja afstå
från sin begäran om votering och medgifva,
att dagen för nästa Riksdag af Ridderskapet
och Adeln bestämmes lill den
5:te November i833, då vi derigenom kunde
undvika en onödig tidsutdrägt, och ändå
lians åsyftade ändamål vunnes.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att, då votering
redan vore begärd, borde den försiggå;
oell föreslog Hans Excellence i sådant
afseende följande voterings-proposilion:
Den sorn bifaller, att tiden till Rikela
Ständers sammankomst vid nästa Lagtima
Riksdag, bestämmes till den 5 November
i833, voterar
Ja ;
den det ej vill» voterar
Nej?
Vinner Nej} anses Ridderskapet och Adeln
vid det af de öfrige Irenne Riks-Stånden,
i detta ämne fattade beslut för dess del
låta bero.
Grefve Horn: Jag nödgas anhålla,
att det förslag till contra-proposition jag
framställt, äfvensom Herr Cederscbjölds,
må af Herr Grefven och LandtMarskalken
Ståndet föreläggas, och att vi först få votera
om contra-propositionen.
Den ii Febr u ar ii f. m.
233
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att Herr Cederschjölds
förslag, efter hvad Hans Excellence
uppfattat, innehöll, att tiden för
Rikets Ständers nästa sammankomst borde
bestämmas lill den i5 Januari 1833 och
utgjorde således ett alldeles serskildt förslag,
hvars upptagande i voterings-propositionen,
så vida det yrkades, måste serskildt
afgöras; men om Grefve Horn samt
Ridderskapet och Adeln med honom önskade
den närmare utveckling af contrapropositionen,
att den af de öfrige RiksStånden
bestämda dagen deruti intoges och
contra-propositionen sålunda erhöll följande
lydelse: Vinner Nej, anses Ridderskapet
och Adeln för dess del låta bero vid
det af de öfrige Irenne RiksStånden i detta
ämne fattade beslut, alt tiden till Rikets
Ständers sammankomst vid nästa Lagtima
Riksdag bestämmes lill den i5 Januarii
1835; så ansåg Hans Excellence intet
binder derför möta, ehuru Hans Excellence
för sin del fann öfverflödigt att inlaga
innehållet af de öfrige Ståndens beslut.
Grefve Horn: Ehuru jag har ön
skat,
alt Herr Grefve af Wetterstedt i sitt
förslag nyttjat andra ordalag, hvarigenom
bestämdare uttrycktes att Ridderskapet och
Adelil instämmer i de öfrige Ståndens beslut,
så förmodar jag, all Grefven icke vill
medgifva en sådan ändring af förslaget,
234 Den ii Febru ar i i f. m.
utan vidhåller begagnandet af termen låta
bero. Men just derföre finnér jag högst
nödvändigt, alt, tillika med detta öfverlåtande
åt de öfrige Stånden att besluta om
saken, man jemväl intager sjelfva den beslutade
dagen, eller den i5 Januari i835,
om hvilken man dock i sjelfva verket förenar
sig med de öfrige Stånden. Genom
en så mycket som möjligt öppen framställning
af den inconsequens man begår, liopnas
jag, att man förr eller senare skall få
orsak att ångra de segrar man nu sökt
frambringa, öfvertygad att nederlagen i
framliden blifva lika många, som de segrar
majoriteten nu så tryggt påräknar.
Hans Excellence Herr Grefve af
Wetterstedt: Jag vill icke vidröra hvar
ken
segrarne eller nederlagen, om hvilka
ingen på förhand kan vara säker; jag vill
blott förklara Grefve Horn min förbindelse
för de ordalag, hvarmed han vill förbättra
mitt förslag. Men den värde Ledamoten
torde likväl förlåta, om jag söker
bibehålla de ordalag, hvari jag framställt
förslaget. Då protocollsutdragen om de
öfrige Ståndens beslut här blifvit uppläste,
lär förmodligen ingen, som går att afgifva
sin röst, vara i villrådighet om den
dag, som af de öfrige Stånden blifvit bestämd;
och jag tror således dagens införande
i contra-propositionen icke vara af något
behof påkalladt, samt hemställer ånyo, att
Den ii F e b r u a r i i f. ni.
235
propositionen må blifva sådan jag begärt
den, eller att Ridderskapet och Adeln vid
de öfrige Ståndens i detta ämne fattade beslut
för dess del låter bero.
Herr Cederschjöld: I händelse contra-propositionen
så uppställes, att den innefattar
bifall till de öfrige tre Ståndens
beslut, bar jag ingenting deremot, och skall
ej begära votering öfver densamma, i den
förtröstan att Herr Grefven och LandtMarskalken
ej skall tillåta framställning af en
proposition, som är i rak strid mot dess
förut afgifne förklaring. Men om votering
skall anställas öfver contra-propositionen ,
begär jag alt få ändra den dag jag förut
föreslagit. Jag erinrar mig nemligen, att
ConstilutionsUtskottet uti ett nu på bordet
liggande Betänkande föreslagit, att Riksdagarne
alltid skola - börjas i October månad,
och jag föreslår derföre, att nästa
Riksdag må utsättas lill den i3:de October
183 3.
Friherre Åkerhjelm: Jag är hufvudsakligen
förekommen af Grefve af Wetterstedt,
och jag finnér ett ytterligare skäl
för qvarblifvandet vid de först föreslagne
ordalagen till contra-propositionen deruti,
att det vid sådane frågor, som den närvarande,
der tre Stånd redan fattat ett beslut,
som enligt Grundlagen äger gällande
kraft, ofta varit vanligt att endast med
a36
Den ii Febru ar i i f. m.
allmänna termer uttrycka, att man låter bero
vid hvad tre Stånd beslutat. Jag anser
således ett tillägg alldeles obehöfligt och
endast ökande propositionens vidlyftighet;
men underkastar denna min mening Rid—
derskapets och Adelns eget ljusa crnpröfvande.
.
Den först föreslagne voterings-proposilionen
upplästes ånyo; hvarjemte Hans
ExceJlence Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, att som Herr Cederschjöld
uppställt ett tredje förslag, berodde
det, i händelse Herr Cederschjöld ej
derifrån ville afstå, på Ridderskapet och
Adeln, att först afgöra hvilketdera förslaget
borde utgöra contra-propositionen».
Grefve Horn t Som ursprungligen frågan
om contra-propositionen omfattat Grefve
af Wetterstedts förslag, att Ridderskapet
och Adeln skulle låta bero vid de öfrige
tre Ståndens beslut, förmodar jag, att
frågan nu bör inskränka sig till att afgöra
huruvida ett ytterligare förtydligande af
denna sats bör äga rum.
Friherre Cederström: Sedan nu tre
förslag till contra-proposition blifvit uppgifne,
är det att förutse tvänne preliminaira
voteringar, så vida icke Ridderskapet
och Adeln vid första voteringen bestämmer
sig för ettdera förslaget; och då Grefve
af Wetterstedts förslag blifvit först fram
-
Ben ti Febrtiatii f. m.
2^7
stäldt, hemställer jag, om icke detta må
blifva Ja-propositionen, och i händelse Nej
vinner, det må bestämmas, att antagandet
af Grefve Horns eller Herr Cederschjölds
förslag beror på serskildt afgörande. Skulle
ännu flere förslag till contra-proposition
uppgifvas, må samma ordning med deni
iakttagas.
Herr Cederschjöld: Jag skall ej bidra»
ga till tidens borttagande med en onödig
votering. Jag afstår derföre från mitt förslag,
och samtycker gerna, att lnifvuddrabbningen
genast må för sig gå, till utrönande,
huruvida Ridderskapet och Adeln genom
ett Nej vill vara af annan tanka, än dess
LandtMarskalk.
Herr Tham, Wolrath: Den siste Ta*>
laren har upplyst mig om hvad jag borde
säga. Ty sedan Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarat sig icke kunna framställa
proposition på ExpeditionsUtskottets
förslag, tror jag icke heller att Herr Grefven
och LandtMarskalken kan göra en sådan
proposition, sorn Grefve Horn föreslagit,
enär ordet besluta, deruti är inryckt.
Deremot är meningen med Grefve
af Wetterstedts förslag icke, att Ridderskapet
och Adeln skall fatta något beslut i
enlighet med de öfrige Ståndens. Jag hemställer
således, om den af Grefve Horn föreslagna
contra-propositionen, såsom varan
-
238 Den it Februarii f. ra.
de i strid med Herr GrefVens och LandtMarskalkens
afgifne förklaring, kan framställas.
Grefve Horn: Om jag icke misshört
mig, har Herr Grefven och LandtMarskalken
sjelf funnit, alt dagen kan inflyta i
contra-propositionen.
Herr Tham: Emellan Grefve Horns
förslag samt Herr Grefvens och LandtMarskalkens
, att innehållet af de öfrige Ståndens
beslut eller utsättandet af den i5:de
Januarii 1835 skulle i contra-propositionen
omtalas, är den stora skillnaden, att Grefve
Horns förslag slutas, med ett beslut af Ridder
s k a p e t och Adeln alt instämma med de
öfrige Stånden, och således strider emot
den af Herr Grefven och LandtMarskalken
förut tillkännagifna grundlagstolkning.
Hans Epccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, det framställningen
, att låta bero vid de öfrige RiksStåndens
beslut i ämnet, ej innefattade något
bestämdt beslut öfver sjelfva frågan, å Ridderskapet
och Adelns sida, samt vore en
vid många tillfällen förekommande framställning,
som ej innebar någon oformlighet,
och syntes vara så mycket lämpligare
i denna fråga, som det, tlå Ja-propositionen
lemnade Ridderskapet och Adeln öppet
alt fatta ett bestämdt beslut, i fall pluraliteten
sådant önskade, äfven borde i
Den ii Februarii f. m.
Nej-propositionen lemnäs tillfälle till uttryck
af deras mening, hvilka, sedan tre
RiksStånd redan afgjort frågan, icke vilja
deröfver fatta något beslut. Att deremot,
såsom Grefve Horn yrkat, till Ridcferskapet
och Adeln framställa proposition på
bifall till nästa Riksdags-kallelses utsättande
inom år i835, eller något annat årtal
än 1833, hade Hans Excellence redan förklarat
sig icke kunna göra, lill följd af sitt
begrepp om Grundlagens ordalydelse, ehuru
Hans Excellence ansåg aktningen för de
öfrige RiksStåndens beslut fordra, att proposition
ej vägrades på en framställning,
hvarigenom Ridderskapet och Adeln, utan
att instämma i detta de öfrige Ståndens
beslut, dervid låter hero. Hans Excellence
förklarade sig alltså, på redan förut
angifne grunder, föranlåten alt vägra den
af Grefve Horn yrkade propositionen; i
följd hvaraf, och då Ridderskapet och
Adeln redan förut godkänt Hans Excellences
åsigt i denna del, det nu endast återstod
att välja mellan antagandet utaf Grefve af
Wetterstedts eller Herr Cederschjölds förslag
till contra-proposition.
Herr Cederschjöld: Jag har redan nfstått
från votering om milt förslag, och
bar ej emot att contra-propositionen blifver
uppställd på sätt, som är föreslaget,
emedan det synes mig utom allt tvifvel,
S/jo Den n Februari i f. m.
att hvar och en ändock bör veta, hvad
den i sjelfva verket innebär.
Grefve Horn: Efter Herr Grefvens och
LandtMarskalkens senaste förklaring bör jag
tänka mig möjligheten att jag hört oriktigt,
då jag trodde att Herr Grefven och
LandtMarskalken ansåg de ord kunna inflyta,
som jag föreslagit; och då jag numera
finner, att en sådan proposition ej
tillätes, måste jag derifrån afstå. Jag får
blott förklara, att då motiven för Herr
Grefvens och LandtMarskalkens framställning
beslå deri, att aktningen för MedStånden
skall förbjuda Herr Grefven och
LandtMarskalken att vägra den contra-proposition
Grefve af Wetterstedt föreslagit,
har jag önskat, att aktningen för Grundlagens
oförtydda bestämmelse hade tillåtit
Herr Grefven och LandtMarskalken, att vid
propositionens framställande vara oberoende
af aktningen för de öfrige Stånden, Min
aktning för Lagens helgd och Svenska Nationens
rättigheter öfverträffa!’ åtminstone
all annan consideration, och nödgar mig
alt nu i Protocollet nedlägga min protest
mot hvarje proposition, som innefattar annat,
än ett bestämdt beslut af Ridderskapet
och Adeln alt inom loppet af år i833
utsätta någon viss dag för Ständernas nästa
sammanträde. \
Härmed förenade sig Herr von Vegesack.
Den it Februarii f. rn.
241
Den först föreslagne voterings-propo
silionen blef härefter å nyo uppläst och
godkänd, saint anslogs.
Voteringen börjades klockan half till
2 e. tn., och befunnos vid dess slut, sedan
en voteringssedel blifvit undantagen och
förseglad samt de öfrige voteringssedlarne
blifvit öpnade, röslerue hafva utfallit som
följer
Ja — 138.
Pvej — 142*
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen serskildt förde Protocoli blifvit
uppläst, Hans Eoccellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, att Rid—
derskapet och Adelil för dess del låtit hero
vid det af de öfrige tre RiksStånden i
förberörde ämne fattade beslut.
Friherre Boye, Fredrik, reserverade
sig emot det beslut Ridderskapet och Adeln
flu fattad t.
Herr ‘Dalman, Lars Johan, anförde
till prolöcoliel sin protest emot Ridderskapets
och Adelns nu genom votering fattade
beslut.
Gi II.
16
»42 Den ii Februarii e. m.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 3 eftermiddagen.
In lidem Protocolli
O. J. Lagerheim,
Thorsdagen den t i Febr. i83o.
U
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Grefve Frölichj Davidj anförde skrifte
1 i g e n :
Det är icke endast för att reservera
mig emot det beslut Ridderskapet och Adeln
genom 4 rosters pluralitet fattat, rörande
tidens utsättande för nästa Riksdags
början, som jag nu begärt ordet. Det är
äfven för att inför Ridderskapet och Adeln
samt alla dem, som voterat i enlighet med
den motion jag vågat föreslå, afbedja ett
fel jag af förhastande begått. I det Ögonblick,
då jag, till utseendet osäker om jag
liört rätt, (Tastän en Ledamot instämt med
mig i samma uppfattning af LandtMarskalliens
yttrande) förklarade mig icke längre
kunna deltaga i discussionerne, sedan jag,
vid yrkad återuppläsning af omförmälte
■yttrande, till min förundran saknade de
prnemisser till beslutet att lägga ExpeditionsUtskotlets
Memorial till handlingarne,
Den ii Februari i e. m. 24?
hvilka jag egentligen önskat få å njo höra,
efter sorn jag och flere Ledamöter dem
åberopat; i detta ögonblick, säger jag, var
det icke osäkerhet om jag hört rätt, det
var knappast förvåning öfver det besynnerliga
i sakens upplösning; nej —• jag
nödgas vidgå det — det var för ett ögonblick
idel menniskofruktan, som till bak ahöll
mig att yttra, hvad jag nu efteråt
destomera lifligt finnér hafva varit min
pligt, som den ringa pluraliteten visat rimligheten
af den förmodan att jag kunnat
möjligtvis öfverföra till min mening två
eller tre af dem, som nu voterat emot densamma,
om jag icke, af consideration för
en personlighet, som är vida upphöjd öfver
mina anmärkningar i sak, och som
icke deraf kan finna sig sårad, ti 11 ba ka hållit
mitt omdöme om Grefve af Wetlerstedts
segrande förslag till contra-proposition,
då det vigliga ögonblicket var inne
att utveckla dess natur. Jag lemnar denna
offentliga bekännelse, hvars orsak kommer
att länge hvila tungt på mitt samvete,
och hvars uttalande måhända i mångas ögon
ökar min förödmjukelse; jag lemnar den,
såsom ett offer, åt allmänheten och åt deras
opinion jag svikit; såsom en varning
för Representanter i framtiden, alt någonsin
af consideralioner vika från sin pligt
att yttra hvad de anse vara rätt. Huru
lätt skulle det icke varit för mig, att öfGi
H. jG*
244 Den n Februarii e. m.
vertyga tvä å tre, om ej flere, att Ridderskapet
och Adelil omöjligen borde kunna
antaga contra-propositionen att endast låta
bero vid livad de tre Stånden utgjort, utan
att bryta mot sin pligt, utan att uppoffra
sin egen värdighet såsom en integrerande
del af Representation? Jag hade troligen
lyckats i alt ådagalägga, det Ridderskapet
och Adelil väl kunde nyttja den, från vanlig
juridisk lagskipning lånade term; att
låta vid en minan Auctoritets omdöme
bero; derest Ridderskapet och Adeln ville
medgifva, att de icke ägde rätt eller pligt
att besluta om tiden till nästa Riksdag och
att sådant ansetts endast vara de öfrige 3
RiksStåndens praerogativ, I sådane fall endast,
då en domstol ej eger competence
öfver hvad en annan Auctorilet beslutat,
eller då parterne sig förenat, eller då,
med ett ord, ingen pröfning är af Lag
påkallad, nödig eller behörig, då endast
kan en Domare låta bero vid hvad redan
är gjordt. Men är väl Ridderskapet och
Adeln i denna kategori? Är icke Ridderskapet
och Adeln ett RiksStånd, och bör
icke detta RiksStånd, så väl som de öfrige,
uppfylla Grundlagens bud att utsätta
tiden till nastpåföljande Riksdag. Hvad
gjorde då Ridderskapets och Adelns pluralitet
när de förenade sig om contra-propositionen?
Jo, den ställde, såsom motsatts
mot min motion alt utsätta viss lid för
nästa Riksmöte, ett beslut, alt icke vilja
Den ii F e b r u a r i i e. m. 245
deltaga i en skyldighet, som Grundlagen
dem ålagt. Flere ibland dem, sorn, jemte
LandtMarsknlken, yttrade sin öfvertygelse
vara, det Riksdagen borde utsättas till någon
dag år 1833, gåfvo sitt votum i saken
för den motsätta meningen derigenom, att
de inbillade sig låta bero, det är göra ingenting,
hvilket dock stridde både mot
deras egen öfvertygelse och deras skyldighet
efter Grundlagen!! Och detta olyckliga
resultat hade jag måhända kunnat förekomma,
om jag ej ett ögonblick varit feg, om
jag ej, af ett falskt begrepp om consequens,
för ett ögonblick känt mig nedtystad genom
milt eget förhastade förklarande, att
ej kunna i discussionen deltaga!! Skall
man då nu kunna säga, att Ridderskapet
och Adeln icke bryr sig om att göra hvad
Grundlagen ålägger dem, utan, för att undgå
sådant, skyler sig under en otillämplig
ordformel, hämtad från den juridiska Lagskipningen?
Nej, jag hoppas Ridderskapet
och Adeln skall undgå ett så svårt tillmäle.
Jag hoppas kunna öfvertyga, att Ridderskapet
och Adeln häldre, — derest de blifvit
upplyste om sakens rälta skick — skolat
förena sig med Grefve Horns amendement
till Grefve Wetterstedts contra-proposition
och som gick ut på att hällre biträda de
tre Ståndens, i min tanka grundlagsvidriga
åtgärd, att utsätta Riksdagen till år
1835, än att evasivt undvika sin pligt och
förnedra sin egen verksamhetsrätt. Jag hop
-
246
Den ii Februarii e. m.
pas kunna genom denna protest göra klart
för hela verlden, alt sådan aldrig varit
deras mening, utan alt de, likasom jag,
af pur consideration, för att icke trycka
för hardt på en puls, som syntes vilja brista,
för att med ett ord, söka dölja en
contradiction i handling och sak, som likväl
omöjligen kunde tillintetgöras genom
hvad ordformler som hälst i contra-propositionen
— stadnat vid ett samtycke till
Grefve af Wetterstedts contra-proposition.
Slutligen är det sålunda mitt yttersta ändamål
med denna reservation, att kunna
visa, att det var mitt fel, såsom Motionär,
att icke hålla för ögonen på pluraliteten
af Ståndet en spegel, som nu kastar ett
dystert återsken på min egen, vid denna
Riksdag sig slutande , bana.
Grefve Horn, Claes Fredric: Jag erkänner,
att det är med förvåning jag betinner
mig uti minoriteten vid den votering,
hvilken i förmiddags ägde rum, emedan
jag ansåg helt naturligt, att Grefve af Wetterstedt,
som var majoritetens Talare, icke
med så svaga skäl som de, hvilka af honom
anfördes, skulle kunna draga många
med sig. Jag är förundrad, att det lyckats
vinna denna strid, ty den del af Ståndet,
som, under Grefve af Wetterstedts
baner, trottsat Grundlagen, borde hafva
mötits af förbud att trottsa den. Jag tror
att Nationens samt Ridderskapets och Adelns
Den ii F e b r u a r i i e. rn.
247
ära vid detta tillfälle är sviken. För kommande
tider måste man vara betänkt på,
att, genom andra åtgärder, än de som hittills
begagnats, förekomma dylika händelser.
Friherre Cederström j Anders: Jag förenar
mig lill alla delar i den reservation
Grefve Horn nu afgifvit.
Herr mon VegesackErnst: Jemte det
jag till alla delar förenar mig i Grefve
Horns reservation får jag förklara, alt jag
anser beslutet så hafva kränkt Lagen, att
det ej kan undgå medföra betänkliga följder.
Herr af Ekenstam Israel: Jag har
begärt ordet för att anmäla närvarande beskaffenheten
med ett mål, sorn håller på att
antaga en ganska kinkig art, vid dess behandling
inom de sammansatta Bevillningsoch
Ekonomi-Utskotten. Kongl. Majrt har
nemligen, under den 10 April sistlidet
år, till Rikets Ständer aflåtit en nådig proposition
om upphörande af den moderation
i Postporto, som nu äger rum för bref öfver
8 lods vigt. Denna Kongl. Majrts proposition
har af samtlige Riks-Stånden, genom
bifall till Bevillnings-Ulskoltets Betänkande
N:o 4.Q. blifvit sålunda besvarad:
”Att Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit
”i underdånighet tillkännagifva, alt de väl
”funnit den nuvarande moderationen å bref,
”sorn väga öfver 8 lod, böra upphöra; men
248
Den ii Feb ruari i e. m.
”alt Rikets Ständer i sammanhang härmed,
"ansett lämpligt att, på sätt ser—
"shildt i underdånighet skulle anmälas, en
”Paket-post borde inrättas.” — —
Genom detta beslut har man sedermera,
ända hittills, allmänt antagit såsom bestämdt
afgjort, att en Paket-post skulle inrättas,
för att biträda de intressen, hvilka
genom upphäfvandet af moderationen blifvit
förnärmade. Vid den derpå förefallande
uppgöring af sättet, att tillvägabringa
den beslutna Paket-posten, hafva 2:ne Stånd
stadna! emot två, hvaraf de obenägne velat
draga den slutsats, att sjelfva saken kunde
förfalla. Sådant åter skulle verka upphäfvande
af det beslutna svaret å nämnde
Kongl. Majrts nådiga proposition, hvilket
i högsta grad vöre oformligt. Såsom ledamot
af de sammansatta Bevillnings- och
Ekonomi-Utskotten anser j-ag mig derföre
skyldig alt bos Ridderskapet och Adelil
vördsamt begära ett vidtagande af den enda,
eller åtminstone genaste utvägen, till afhjelpande
af denna villervalla, den utväg nemligen,
alt inbjuda Välloflige Borgare- oell
Hedervärda Bonde Stånden, att, utan hinder
af deras förut fattade beslut, förena
sig med Ridderskapet och Adeln om bifall
till Bevillnings- och Ekonomi-Utskottens
Betänkande N:o ar, — anhållande jag hos
Herr Grefven och LandtMarskalken om proposition
å denna inbjudning, och att, vid
dess expedierande, de här omnämnde ta
-
Den ri Februarii e. m.
lande bevekelsegrunder mätte få inbjudningen
åtfölja.
Herr Printzensköld „ Axel: För att
återkomma till det ämne, hvarom jag vill
yttra mig, får jag till en början begära
Herr af Ekenstams motion på bordet.
Hvarefter Herr Printzensköld uppläste
följande:
Sedan Ridderskapet och Adeln, genom
förmiddagens votering, beslutat att, på sätt
Grundlagen i alla fall stadgar, trenne Stånds
beslut, det nästa Lagtima Riksdag skall
börjas den i5 Januarii 1835, bör gälla till
efterrättelse, utan att, vid anställande af
denna votering, i betraktande kommit, att
Herr LandtMarskalken förklarat den ofvanliärunde
af Expeditions-Utskottet, efter min
öfvertygelse obehörigen, föreslagne Riksdagstermin,
vara så stridande emot Grundlagens
lydelse, att Herr LandtMarskalken
icke ansåg sig derå kunna framställa proposition,
och genom denna votering af
Ståndet blifvit utsatt en Riksdagstermin,
hvilken jag, lika med Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrat, anser icke vara i
enlighet med Grundlagarne, nödgas jag
emot nämnde beslut anmäla min reservation.
Jag är skyldig mig sjelf och det Stånd,
hvaraf jag bar den äran vara Ledamot, att
utveckla skälen för min öfvertygelse i detta
ämne. Rörande tiden för Lagtima Riks
-
Den ii F e b r u a r i i e. m.
(lagars hållande stadgade 1809 års Regeringsform,
att Riksdag skulle inträffa 5 år efter
den föregående Riksdagens slut. Detta stadgande
var således ganska tydligt, men det
ändrades, af hvad orsak lernnar jag derhän,
vid 1815 års Riksdag, då nu varande
ordalydelse infördes. Meningen med den
förändring, som då vidtogs, mätte förmodligen
hafva varit, att Riksdagens slut icke
skulle bestämma liden för den påföljande;
ej eller önskade man att Riksdagens början
skulle tagas till grund, emedan man
då troligen uttryckt sådant i motsatts med
hvad förut var stadgadt; man lemnade helt
enkelt åt Ständerne alt utsätta dagen då
Rikets Ständer livart femte år höra sammanträda,
utan att afseende borde göras
på några månader förr eller senare. Efter
denna argumentation föl jer således, altman
kunnat utsätta nästa Riksdag till den 3i
December i833, men icke öfverskrida det
5:te Calenderåret från denna Riksdags början,
och än mindre, som nu skett, gå in
på det 7:de.
Under förklarande, alt jag äger den
största aktning för andras motiverade meningar,
får jag likväl tillägga, att min aktning
eller min grannlagenhet för andras
opinioner, vore det äfven 3:ne RiksSlånds,
så länge jag äger någon rätt att resonera,
och förmåga att pröfva sjelf, icke kan förmå
mig att stillatigande gifva vika för densamma,
då de äro stridande emot min
Den ii Februarii e. m.
egen öfvertygelse om hvad med Lag och
rätt är öfverensstämmande.
Sluteligen får jag tillägga, att, som jag
är boende i Hufvudstaden, aldrig haft någon
inkomstgifvande befattning under Riksdagarne,
och i min egenskap af subordinerande
tjensteman icke i politiskt afseende
för min person kan hafva någon nytta
af dem, är det endast för helgden af den
Grundlag jag besvurit, och icke för Riksdagens
början några månader förr eller senare,
jag nitälskar.
Friherre Cederströmj Jacob: I anledning
af Pierr af Ekenstams begäran om inbjudning
till de öfriga Stånden att instämma
i Adelns beslut rörande Paket-posten,
får jag nämna, att jag instämmer deruti
derföre, att jag anser saken nyttig; men
i afseende på inoderationens upphörande,
tror jag, att arn man inblandar Bevillningsutskottet
ännu en gång i saken, skall man
icke vinna det ändamål, som Ekonomiutskottet
sökt med sitt förslag om en Forvagns-in
rättning.
Friherre Tersmeden_, Wilhelm Fredric:
Som jag icke länge tänker bibehålla den
sj^ssla, jag för det närvarande innehar, får
jag reservera mig emot Ridderskapets och
Adelns rörande tiden för nästa Riksdag
fattade beslut, och i sådant afseende förena
mig i hvad Grefve Horn nyss anfört.
Den ii Februarii e. m.
Herr Löwenström , Johan Jacob, förenade
sig med Friherre Tersmeden.
Herr Rosenquist, Fredric Leonhard:
Då jag reserverar mig emot det beslut Ridderskapet
och Adeln fattade i förmiddags,
anser jag delta tillika vara en reservation
emot Grundlagens öfverträdande.
Föredrogs ånyo och bifölls BaneoUtskoltets
den 22 sistlidne December under
N:o 91 afgifne och den 8 derpå följde Januarii
e. m. på bordet lagde, Betänkande,
i anledning af väckta motioner, angående
rättighet för Banken, att utfärda Räntecoupons.
Föredrogs ånyo BancoUtskottets den
22 sistlidne December, under N:o 92 afgifne,
samt den 8 derpåföljde Januarii e.
m. på bordet lagde Betänkande, i anledning
af väckta förslag, att, medelst serskild
upplåning af Banken, bereda fond för
en ny utlåning emot pant af fastigheter.
I sammanhang härmed företogs BancoUtskottets
den ig sistlidne Januarii afgifne
och den 20 e. m. i samma månad på bordet
lagde Memorial, N:o 92^, om iakttagande
af en erforderlig rättelse vid slutlig
föredragning hos RiksStånden af BancoUtskoltets
nyssnämnde Betänkande N:o 92.
Den ii Februarii «?. m.
a53
Friherre Rantzou, Johan Albert, anförde
skrifteligen:
Under våra, visserligen icke förhastade,
öfverläggningar angående Myntregleringen,
har jag mången gång frågat mig
sjelf, om jag-, som redan vid fattandet af
det första Realisations-beslutet, fann mig
hesegrad af majoriteten, skulle stillatigande
låta den segrande massan rusa fram till
sitt mål, eller om jag borde bjuda till,
alt, äfven i min ringa mån, hejda dess
framfart .... om jag, med ett ord, försakande
egenkärleken att tilläfventyrs se
mig sannspådd i de af mig befarade olycksaliga
följderne af en Realisation, under
närvarande förhållanden, i stället borde
söka att göra dessa följder åtminstone så
litet menliga som möjligt för mitt fädernesland.
.Tåg valde den senare vägen, och
jag vill icke öfvergifva den.
Då jag således just var den, som, sedan
Realisationen en gång var beslutad, tog dess
parti emot hennes ifrigasle förfäktare, hvilka
enligt min tanka sökte förstöra sitt eget
verk, kunde det, med dessa mina tänkesätt,
icke undgå min förundran, att af mina
motståndare framställas såsom koryfé' för
det ”intresse”, hvilket motsatte sig myntväsendets
reglering. Man torde i allmänhet
hafva anledning till den förhoppning,
att, efter snart sagdt en hel Riksdags öfverläggningar
i financeämnen, åtminstone
de mest elementära begreppen deri hunnit
254 Den ii Februari i e. m.
reda sig, ej mindre inom Representationen,
än hos Nationell. Ett af dessa axiomer är
fördelen af Myntets stadga, eller af Mynt j
och jag kan ej underlåta, att viii detta
tillfälle vädja till dem, som hört eller läst
mina anföranden i dessa ämnen, huruvida
jag någonsin bestridt denna sanning. Jag
frågar, om det icke tvertom just är till ett
sådant mål, nemligen' ”Myntväsendets reglering”,
som de af mig tillstyrkta åtgärder,
till Bankens skiljande från Statsverket,
Silfvei fondens consoliderande, m. fl.;
syfta. Sjelfva principen af Myntbestämmelse
har således aldrig kunnat möta något
motstånd från min sida. Men jag rår ej
för, att jag ansett den andra afdelningen
af frågan, eller angående tiden och sättets
vietisare än den första. Verldshändelserna
o O
lära oss att de allmänna opinionerne icke
låta förtrycka sig, utan slutligen kräfva ut
sin rätt, och då opinionen inom vårt land,
om nödvändigheten af att äga ett stabelt
mynt, verkligen befinnes grundad på en
enkel och klart insedd ”verlds-sanning”,
behöfde man väl ej frukta, att denna opinion
skulle kunna tillintetgöras, innan nästa
Riksdag, eller att det var nödigt att
forma den, liksom jernet, i ögonblicket af
dess glödgning; .... tvertom, syntes det
just vara af vigt, att opinionen svalnade
och vann ny styrka i samma mån den
hunne sansa sig och förbereda sitt verkliggöraude.
Om meningarne, vid grund
-
Den ii Februari i e. m. 255
satsens tillämplighet till de nu befintliga
förhållandena, varit åter mycket delade,
så borde dessa haft tid att jemnka sig för
att förbereda ett tillförlitligen godt resultat.
Hvad hade således ordningens verkliga
vänner att förlora vid ett uppskof af
grundsatsens ställande i verket _, wider förberedande
åtgärder till säkerhet och stadga
i Bankens funktioner ? Vid en oförberedd
verkställighet, sådan som den man
nu beslutit, hade de åtminstone ett ganska
stort äfventyr, enär hela planens framgång
grundats på endast problematiska beräkningar
.... och hvilka jag bekänner mig
finna allt mera ocdi mera vådliga, då jag
ser det ena låne-projectet efter det andra
framställas såsom det enda sätt att lösa
problemet, eller rättare sagdt, framträda
helt oförstäldt bakom förhänget af den beprisade
Realisationen. Jag tillåter mig icke
att hos mina motståndare förutsätta sådane,
ehuru i en annan rigtning, interesserade
moliver, som dessa tillskrifvit dem,
hvilka lika med mig, önskat uppskof af
Realisationen. Men en fråga, hvarå jag
förgäfves letar ett tillfredsställande svar,
hos dessa ordningens så kallade vänner, är
den: hvarest Nationen väl en gång skall
få se en gräns för dessa vidtomfattande
spekulationer? Och om vid Realisalionsåtgärderne
man då tror sig saklöst kunna
låtsa icke begripa, alt om Realisationen
skall vara ärlig, om den icke blott skall
256 Den ii Fe b mari i e. m.
gjmna de stora skuldsatta proprietairernes
fördelarj och inför Folkets ögon komma
att framstå såsom verkad till sin upprinnelse
och sin utveckling endast och allenast
af detta i vårt land beklagligtvis så
mäktiga interesse, så får man icke afvisa
alla de begärda garantierne mot Myntets
försämringj eller snarare öppna alla vägar
dertill, då man deremot i alla hänseenden
gör dess förbättring omöjlig. Förgäfves skall
man söka inbilla det rättänkande Svenska
Folket, att man vill väl, då man handlar
så ensidigt. Förgäfves skall man öfver dessa
skuldsättnings-systemer kasta en slöja af
skimrande guldbrokad, hämtad från andra
länder; slöjan skall förr eller senare afhöljas,
och erfarenheten skall måhända då visa
dessa nu så granna förslag, sådane som
de synes mig, i sin rätta skepnad, eller
såsom endast förgyllda trasor, skurna efter
en modern schnitt, med hvilka man tror
sig kunna, för ett eller annat femtal af år,
dölja för sig sjelf och andra, hvaruti det
egentliga onda består, och hvar man skall
söka det rätta botemedlet derför. Det är
likväl på den lösa förutsättningen af både det
ondas och dess botemedels natur, som man
baserat alla de ifrågavarande förslagen om
utvidgande af fastighets-lånerörelsen. Man
har då godtroget antagit, alt jordegarens
obestånd härrörer, blott och bart, från
den öfverdrifna penninge-förlägenheten, och
den
-
Ben ii Februari i e. m.
denna frän brist på inländska capitaler.
Men om jag äfven nödgades medgifva, att
en ganska olycklig penningebrist i landsorten
finnes, berättigas jag icke att dervid
förbise, huruledes densamma uppkommit.
Jag finner då, att den har sin grund, dels
i mynt-oredan samt de vacklande systemerne
af Statens hushållning, dels i ökade
skatter utan ökad kraft, samt slutligen,
och ganska väsendtligt, uti de lättade ut'vägarne
till län_, hvilka väl framdnfvit ett
visst slag af production, dock utan att
gifva motsvarande tillfälle för afsättning,
men som deremot å andra sidan uppmuntrat
till oförsigtiga vinglerier, lill yppighet
och flärd. Jag frågar, är det då troligt,
att palliativerne af nya låntillgångar skola
åstadkomma ett fullkomligt motsatt resultat?
Så vis blir man sällan af skadan.
Det större genom lån tillkomne penningeöfverflödet
torde, efter min tanka, endast
å nyo locka speculations-begäret, ännu mer
befrämja den öfverhandtagande luxen och
grannlåtssjukan, gifva en onaturlig höjning
åt egendoms- och varuprisen, hvilka derefter,
i mon af ökad skuldsättning och deraf
oundviklig ny förlägenhet, skola lika
hastigt falla, och således, genom deras nödvändiga
förhållande till myntvärdet, bereda
en ytterligare fluctuation deri. Vi hafva
då att å nyo genomgå hela cirkeln af
den bana, vi på de sista 20 åren tillryg61
H. 17
2:13
Den ii F e b r u a r i i e. ra.
galagl, och när vi ändlligen komma på
samina punkt som nu, skola vi troligen
icke kunna slippa skriket, med mindre än
nya lån elier en ny bankrutt. Det är, efter
min öfvertygelse, icke så mycket brist
på capitaler, sorn fastmer på credit, industri
och ordning hos de lånbehöfvande,
som gör svårigheten att erhålla lån. Så
länge man icke vill påtänka någon sparsamhet,
och ej eller med omtänksamhet
använda Landets capitaler till sådane arbeten,
industrigrenar och kostnader, hvilka
afkasta nya capital-värden; så länge skall
man, i min tanka, förgäfves söka att sprida
välmåga, om man än öpnade en hel
guldgrufva för lån. Det onda sitter lika
fullt qvar i roten, och man har i Spanien
och Portugal sett ganska bedröfliga exempel,
huru väl fattigdomen och eländet hos
massan af Nationen trifts tillsammans med
de stora silfverflottorne från Nya Verlden,
och huru industrien gått under, i stället
för att uppmuntras, genom det stora öfverflödet
af inproducliva capitaler, och det
deraf nödvändigt ökade slöseri och yppigbetsbegär.
Detta vare sagt såsom min allmänna
trosbekännelse, med afseende å de
väckte 1 å n e- fö r s 1 a g e n.
Hvad serskildt beträffar det nu ifrågavarande,
af BancoUtskottet uppgjorde, förslag,
om BancoFullmägliges, autorisation att
upptaga ett utländskt lån om a millioner
Riksdaler Hamburger Banco, för alt seder
-
Den ii Fe broar ii t-, na. a5g
mera utlåna motsvarande belopp i papper
åt fastighetsegare, så låter det ganska väl,
att Bankens fond consolideras med det i
Bankens hvalf införda Silfver; men man'
besinnar icke den kursskillnad och myntfluctuation
som säkert dervid inträffar. Man
besinnar icke, att när detta Låne-silfver
skall dragas in, kursen, såsom en naturlig
följd af indragningen, nedsättes (helst örn
det sker genom Vexel-operationerö till rao
skilling örn icke derunder, men deremot,
då det skall återbäras, den lika säkert stiger,
allt som handels-conjuncturen då blifver
mer eller mindre fördelaktig, och törhända
till en höjd, som under närvarande
lyckligare förhållanden vi icke ens vilja
föreställa oss. Banken blir således, och
det just under en period, då den derjemte
behöfver anskaffa Silfver för Realisationen,
den, som häftigast kommer alt verka en
skadlig fortsatt vexling i kursen. Om Realisationen,
sådant oaktadt, bör ovilkorligen
verkställas, blir den ju endast signalen till
en ny Riksdag och nya oredor. Och otn
hon, i följd af dylika anstalter, ej verkställes,
hvem har då vunnit, utom de,
hvilka önskade myntets försämring, och
hvad allvar skulle man väl då tillräkna
dem, i nitet för myntväsendets reglering??
BancoUtskoltet synes ganska ledigt
hafva, som man säger, svängt sig ifrån den
betänkligheten vid ifrågavarande förslag,
Gi II. 17*
a6o Ben ii Febx’uarii e. m.
att Bankens credit skulle lida vid dessa
operationer. Utskottet liar nemligen sagt,
att Banken för de nya sedlarne, den utgåfve,
skaffat sig full tillgång i silfver,
utan att behöfva vidröra Bankens öfriga
fond, samt att de upptagne silfverlånen
icke kunde återfordras skyndsammare, än
de utgifne fastiglietslånen ingingo. Att i
begreppet skilja den ena fonden i Bankens
hvalf, från den andra, är likväl ej så lätt,
som att föra dem på särskilda conto. Bankens
creditorer lära föga bry sig om, antingen
Banken köpt eller upplånat det silfver,
som den eger i sina hvalf, och att, i
den nion nya sedlar utsläppas, Bankens
silfverfond varder starkare anlitad med utvexling,
derom torde ej finnas något tvifvel.
Utskottet synes härvid jemväl hafva
förgätit sitt tillstyrkande i Betänkandet om
det reglementariska vid ifrågavarande rörelses
bedrifvande, der Utskottet föreslår,
att det i låneväg ingående silfret skulle,
efter BancoFullmägtiges godtfinnande, få
användas i afräkning på de anbefallda silf—
verköpen, emot ersättning tili LåneFonden
i Bancosedlar. Om nu BancoFullmägtige
på detta sätt tillhandla YexelBanken alla
LåneFondens Realia, och denna senare, af
en eller annan omständighet, underlåter
lill exempel att köpa silfver för de erhållne
Banco-sedlarne, utan lånar i stället ut
dessa (och jag finnér ingen föreskrift i
Betänkandet som hindrar sådant) — hvar
Den n.Februarii e m.
■2.61
söker man då den fulla tillgången i silfver,
eller liar man då icke gjort helt rätt
och slätt en sedel-emission till det belopp,
hvarför, enligt Rikets Ständers beslut, Bankens
fond borde genom silfverköp förstärkas?
Utskottet liar vidare förbigått, att, i
denna punkt, taga i öfvervägande den stora
chancen af förluster och olägenheter
vid indrifningen af fastighetslån från ruinerade
jordegare, hvilka omöjligen i längden
kunna bära sådane vilkor, som Banken
kan erbjuda dem. Icke heller har Utskottet
(alt ej omnämna de ofvanberörde
oundvikligen uppkommande fluetuationer i
kursen, i följd af nödvändigheten att hvarje
år anskaffa silfver, eller öka vexelbehofvet
i och för låne-afbetalningarne) tagit i
beräkning de stora kostnaderne vid remisserne,
commissions-procent, discretioner
etc., hvilket allt kan blifva högst menligt
för Bankens både soliditet och credit —
och månne i öfrigt detta dess nya Mäklarekall
kan, under något förhållande, vara
tjenligt att stärka dessa?
Utskottet möter invändningen emot förslaget
att nu hos Utländningen inteckna
den Svenska jorden, med det svar: ”att
”dessa utländska capital skola i Svenska
"Näringsidkarens händer öka Rikets afkastning,
och att när det upptagna lånet blifvit
”betaldt, så återstår, såsom en ren natio”nalvinst,
den nya näringskraft det framkallat.
” I sanning ganska väl uträknudt om
162 Den ii Februarii e. m.
resultatet svarade mot förhoppningarne.
Man har emedlertid nyligen sett, huruledes
fastighetslånen från Ryska StatsBanken,
ehuru gifna på högst fördelaktiga vilkor, likväl
icke kunnat uppfylla sitt ändamål, ulan
alt räntefoten måst ytterligare nedsättas
genom användande af Stats-intraderne till
återbetalning af de uti Banken insatta capital,
samt bildande af en ny fond. Delta
går an i Ryssland, der en Kejserlig Ukas
oåterkalleligen verkställer hela denna operation,
och der Staten dagligen erhåller
nya outtömliga inkomstkällor; men huru
skulle väl detta ställas till i vårt Fädernesland?
Om nu laxen eller lusten efter
modevaror, i stället för industri eller förkofran
i tillverkning af nödvändighetsvaror,
skulle progressift öka sig, i mån af större
penningetillgång, om vi efter realisationen,
till och med för alt betäcka vår årliga
import, nödgades utföra silfver, en vara
som här icke produceras, hvar skulle
vi då erhålla medel till alt betala den utländska
SWfaerTributenj utan i Bankens
metalliska mynt .... eller i nytt lån . .
der de upplupne räntorne lades till capitalet,
och vilkoren blefve allt drygare, likasom
det inträffar vid vanliga schackrarelån?
Allt detta är icke säkert, men det är
åtminstone lika sannolikt, som att vi efter
BankoUtskolfets opinion, skulle njuta alla
upptänkliga fördelar af ett Stals-lånesystem,
D e n ii F e b r u a r i i c. m.
203
utan alt vara underkastade någon af de stora
vådorne dervid.
Man liar omtalat, olt de gäldskyldige
Jordegarne skulle få tillfälle att omsätta
sina äldre skuldförbindelser på lindrigare
vilkor. Jag vill förbigå sjelfva trasslet och
besväret, i en lid utan enskild credit, att
verkställa dylika utbyten af documenter
. . . . men, hvilka lindriga vilkor bar man
då att erbjuda? ... jo frdels procent capital-afbelalning
om året . . . och då räknar
man likväl icke kostnaderne att få lånet,
discreti.oner, commissions-arfvoden vid alla
insättningar m. m., hvilket redan vid vanliga
Discontlån uppgår till minst en half
om ej en hel procent för den, som icke
sjelf är i tillfälle att uträtta ärendet. Man
ser, att de fastighetsegare, sorn för närvarande
njuta Bankolån med i å i^- procent
årligt amortissement, ganska ofta blifva
lagsökta och mista sina egendomar för en
ringa penning, ehuru Banken troligen är
den mest långmodiga Borgenär i bela Landet.
Min öfvertygelse är derföre, att platt
ingen fördel tillflyter de fastighetsegare,
som undfå dessa lån, så framt de ej erhållas
en gros. Utskottet synes också, vid
uppgörandet af detta förslag, väsendlligast
hafva haft sina tankar fästade
jastighets-egarne_, hvilka hafva de största
säkerhelerne och recommendationerne alt
erbjuda, och hvad beträffar de egentligen
productiva Jordbrukarne, eller Landels
a64
Den i i Februarii e. m.
Allmoge, samt de mindre proprietairerne,
så komma de sannolikt att af dessa lån
skörda föga eller intet understöd. Denna
farhåga saknar icke grund i allmänna opinionen,
och den förtjenar således ganska
mycken uppmärksamhet, serdeles af det
Stånd, som egentligen drager Statens börda,
ty der interessena äro mäktiga, der
kan man ej eller nog vara på sin vakt mot"
missbruken; och jag skulle lätt kunna föreställa
mig, att i en framtid den rike och
ansedde proprietairen tilläfventyrs funne för
sig ganska förmånligt, att sjelf låta inteckna
sin jord mot 5-f procents ränta, för att
af den mindre förmögne och mäktige taga
sex, intill dess han på utmätnings-auetion
måhända åtkomme den intecknade egendomen
för dess halfva värde.
På alla dessa grunder yrkar jag elfsl
a g på Banko-Utskottets ifrågavarande Betänkande;
och förklarar ytterst, att jag
orubbligen tror det Staten, eller hvad som
är detsamma, den af Staten garanterade
Banken, endast i nödens yttersta stund,
samt för tider och tillfällen af hel annan
art, bör använda sin credit för utländsk
skuldsättning.
Herr Rosenblad_, Bernhard: Den tid
är troligen icke aflägsen, då, med blicken
på 1668 års BankoOrdning, som stadgar,
att LåneBanken skall upplåna Capitaler,
för att utlåna dem, denna Bankens natur
-
Den ii Februarii e, ra.
265
liga verksamhet skall komma att erkännas,
och de fördomar icke längre göra sig gällande,
att Bankens credit skall lida af dessa
åtgärder. När denna tid kommer, torde
också fördomarne hafva försvunnit från
det ställe och den corps, der man hade
närmaste rätt att vänta bekantskap i dessa
ämnen. Men då Betänkandet redan i två
Stånd fallit för denna fördoms makt, skall
jag icke, för min egen kärleks skull, uppehålla
tiden med anhållan om bifall, utan
Friherre Kantzows förslag må gerna antagas.
Dock får jag allenast uttrycka den
tankan, ehuru det icke kan hafva någon
påföljd, att jag icke kan neka min lifligaste
glädje öfver att höra en återgång lill
fädernes enkla tarflighet, yrkas af en låland
Rikets största importörer.
Friherre Sprengtportenj Jacob Willielm:
I öfverensstämmelse med hvad jag
yttrat vid remissen af Herr Lefrens motion,
att en sådan låne-anslalt, som den
nu ifrågavarande, hellre borde ställas under
RiksgäldsContoiret än under Banken,
får jag anhålla om afslag å Betänkandet,
samt alt framdeles få besvara de inkast,
hvilka äro gjorda emot det generela i frågan.
Uppå härefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMar skalken framställd
proposition, blefvo BankoUtskottets före
-
266 Den ii F e b r u a r i i e. m.
nämnde Betänkande och Memorial af Ridderskapet
och Adeln alslagne.
Föredrogs Ånyo StatsTJtskotlels den a
dennes, under N:o 38a, afgifne, samt den
4 derpSföljde e. m. på hordet lagde Utlåtande,
i anledning af Kongl. Majrts Nådiga
Skrifvelse, angående lättad utväg för
lånebidrag åt faslighets-egare.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus
j hade inlemnat följande, som upplästes.
Hindrad af sjukdom att mnnteligen
yttra mig i förevarande ämne, anhåller jag
att få göra det skrifteligen.
Jag anser den väckta lånefrågan icke
böra isoleradt betraktas, utan i sammanliang
med öfrige, af Rikets Ständer redan
beslutade, Mynt- och Credit-reglerings-åtg
arder.
Vid Riksdagens början redan, fann den
dass af Medborgare, hvilken det nu är
fråga om att biträda, talrika förespråkare.
Men man kände ingen annan utväg ti IL
deras undsättning, än den hittills öflige,
förmedelst sedel-emissioner. Man fordrade
för ändamålet, ehuru under flere titlar,
icke mindre än i5 millioner.
Då Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse af
den 26 November 1828, angående nödvändigheten
att bereda stadga i Myntvärdet,
blef Rikets Ständer meddelad, upp
-
Den ii Februari i e. m.
267
hörde allt vidare yrkande af nya sedelemissioner;
mari ville först se utredt, hvilka
åtgärder, i afseende på Myntvärdets
framtida stadga, kunde komma att föreslås.
Detta har skett. Rikets Ständer, för
deras del, hafva fastställt grunderne för
ett nytt Myntsystem. Det är på dessa nya
grunder, som senare förslag till undsättning
af lidande närings-classer blifvit fotade.
Sådan är frågans historiska del.
I Utskottets förslag ligger en ytterligare
garanti för den beslutade Realisationens
snara verkställande, ett undanrödjande
af ali, till äfventyrs ännu, bestående
tvekan om dess blifvande lyckliga resullater.
Detta förhållande gör tillfyllest att bestämma
mitt votum. Jag kan ej tillåta
mig, att för små betänkligheters skull, sorn
skulle kunna uppställas mot de framlagda
förslagen, äfventyra utgången af en annan
vida vigtigare fråga.
Den åtgärd, som föreslås, är en undsättningsanstalt
— det är sant — men sådant
ligger ingalunda utom samhällets ändamål,
när mångå kunna hjelpas, utan att
någon enda förnärmas i sin lagliga rätt.
Mångå dylika hafva blifvit påkallade af
förra myntförhållanden. Den nu föreslague
blir förmodeligen den sista, som beti öfver
vidtagas, om det skulle lyckas att till verkställighet
bringa de, lill Myntvärdets stadgande
fattade beslut.
268 Den n Fe b raar ii e. m.
De betänkligheter, sora uppställas mot
de föreslagne åtgärderne, äro af samma halt,
som de, hvilka mött hvarje reformation,
hvarje öfvergång från en tid till en annan.
Klagovisor öfver nya tidens irriga läror;
allmänna satser, ställde i opposition mot
allmänt lefvande åsigter oeh deras kraf.
Men största förlusten, som kan drabba ett
idogt folk, är att nödgas stå stilla när andra
gå framåt; den ersättes ej genom förtjensteil
att i sin kammarvishet hafva förutsett
behofvet af rättelse i det allmänna
sträfvandet. För den som lefver och verkar
i full kraft blir rättelsen lätt; den svage
förmår icke det en gång.
Jag tillstyrker bifall åt Utskottets förslag.
Herr Munck af Rosensköldj Eberhard
Jag ber om ursäkt, att jag tar en särkild
notis af det yttrande Friherre Kantzow
uppläst emot ett annat Betänkande, emedan
det har gemenskap med det ifrågavarande,
och emedan man här kunde anse
Herr Friherren såsom en slags autorilet i
financiela frågor. Jag bör derföre icke besvara
hans yttrande blott med framställande
af min egen åsigt, utan vill dervid äfven
stödja mig på sådana Capitalisters autoritet,
som genom sin ofantliga rikedom
äro upphöjda öfver allt småaktigt interesse,,
öfver allt interesse, oförenligt med deras
Fäderneslands. Jag talar om sådana män,
D r n ii F e b r u a r i i e. m.
sora cn Alexander Baring, Holland, Lloyd,
in. fl,, hvilka ägt ett vida större capital
hvardera, än alla Capitalister i Sverige tillsammans,
ja en af dera kanske större än
hela rörelse-eapitalet för närvarande i Sverige.
Dä år 181<) fråga i England uppstod
om Bankens återöppuande till betalning med
Specie, nedsatte Underhuset en hemlig Comité
lill undersökning om möjligheten och
nyttan deraf. Denna, icke nöjd blott med
sina egna insigter, tillkallade inför sig en
del af de betydligaste Bankierer i London,
hvaribland Baring, som både bibehållit
sitt anseende som Bankier, och sedan
äfven blifvit sjelf medlem af Underhuset.
Comiteens Utlåtande blef tryckt
och är redan 1820 öfversatt, och af en
man, som derigenom åt det gifvit en särskildt
vigt för Sverige.
På tillfrågan, huru försöket, att inom
ett år återställa betalningen i Specie, skulle
verka på Rikets handel och inre rörelse,
svarade Baring bland annat: ”Jag tror,
att den minskning af sedelstocken jag omnämnt,
såsom för ändamålet nödvändig,
alltid måste vara åtföljd af någon inskränkning
och olägenhet i hvarje industrigren;
men att betrycket skulle blifva odrägligt
om minskningen skedde våldsamt och hastigt.
Indragningen af papper skulle frambringa
samma verkningar, som uppkomma
genom minskningen af ett Lands metalliska
mynt, och hvilka efter min tanka äro
270 Den it Februarii e. m.
väl beskrifna i Humes Afhandling om penningar.
” Baring upprepar härvid de ord
ur Hume, sorn han förklarar väl b’eskrifvit
dessa olyckliga följder af mynt-capitalets
minskning: ”Man kan med allt skiil
påstå”, säger Hume, ”alt det på intet sätt
är af någon vigt för en Stals inre sällhet,
om penningar der finnas i större eller mindre
myckenhet. En klok Regering bör endast,
så vidt som möjligt, alltid hålla
penningestocken i tilltagande, ty derigenom
ökas massan af arbete, hvaruti all verklig
makt och Rikedom består. Ett folk, hvars
penningeslock förminskas, är vid den tiden
i sjelfva verket svagare och olyckligare,
än ett annat med en mindre penningestock,
men hvilken är i tilltagande. Detta
kan lätt förklaras om vi besinne, alt förändringar
i penningestocken på den ena
sidan eller den andra, icke genast åtföljas
af motsvarande förändringar i varuprisen.
Ett mellanstånd inträffar alltid, innan sakerna
sätta sig efter det nya förhållandet;
och detta mellanstånd är lika förderfligt
för näringsfliten, när Guld och Silfver förminskas,
som det är förmånligt när de ädla
metallerna ökas i ett Land. Arbetaren finner
ej samma sysselsättning af Fabrikanten
eller den Handlande, ehuru han betalar
samma pris för sina förnödenheter. Landtbrukaren
kan ej afsätta sin säd och sin boskap,
ehuru han måste betala samma ar
-
Den ii Fe br ilar ii e. m.
rende. Alt fattigdom, toch lättja
häraf mäste följa, kati lätteligen förutses.”
Dessa följder äro oundvikliga, siiga sådana
män, som Baring och Hume, då penni
ngeslocken i ett land förminskas; och en
sådan förminskning har i Sverige inträffat,
isynnerhet sedan år 1818, och jag frågar
om de af desse Män förutsagde följder utehlifvit.
Jag kan derföre icke instämma med
Friherre Kantzow deri, att Jordbrukarens
penninge-förlägenhet, äfven som den allmänna,
blott är en följd af brist på credit,
och icke en följd af brist på capitaler. Vid
den omtalta tidpunkten i England, då Realisation
skulle ske, var det icke fråga orri
alt indraga mer än 3 högst 4 millioner
Pund af Bankens sedlar, och denna indragning
ansågo de åberopade Bankierer
”alltid måste vara åtföljd af någon inskränkning
och olägenhet i hvarje industrigren”,
oaktadt England, utöfver Bankens sedelstock
af nära 3o millioner, ägde utelöpande
3o å 4° millioner i PrivatBankers sedlar,
samt ett obegränsadi mynt-capital i
Guld och Silfver, som hos oss ej varit mynt,
utan blott en vara, och utomdess åtminstone
flera hundrade millioner stocks, jemte en
nära obegränsad credit- och assignationsfrihet
enskildte emellan, utom en mängd
genvägar i liqvider, som vi knappt känna.
Jag frågar, om det är underligt, eller möjligen
kan vara annorlunda, än att penningenöd
skulle uppkomma då år 1818 ett
272
Den 11 F e b r u a r i i e. m.
beslut fattades, som på ett par är minskade
rörelse-capitalet med närmare |, och
på samma gång äfven inskränkte assignationsrätten
och friheten alt begagna enski
1 cl ta crediten för liquider man och man
emellan. Det är således Rikets Ständers
beslut, isynnerhet 1818, som vållat den
stora penningenöd och deraf följande olyckor,
hvilka sedan inträffat. Jordbruket är
öfverhufvud skuldsatt till närmare ^ af
verkliga värdet. Dessa skulder äro onerösare
här, än i andra Länder, emedan räntan
är högre och uppsägningarne kortare.
Det har varit oundvikligt, om jordbruket
skulle vara i stånd att utgöra sina skatter,
att dess skuldsättning årligen öktes, hvilket
ock hittills skett; men en gräns härför
finnes likväl, och måste sättas. Det är af
yttersta vigt att sätta jordägaren i tillfälle
att utbyta denna onerösa skuldsättning emot
en mindre tryckande, med lägre ränta och
successiv afbetalning. Man intresserar sig
med så mycken värma för fromma stiftelser
och välgörenhets-anstalter, hvilkas ränta
minskas 0111 en allmän nedsättning deraf
sker. Men så mycket jag ömmar för fortgången
och trefnaden af sådana stiftelser,
så tillstår jag, att jag anser ännu angelägnare
att bidraga till förekommande deraf
att de behöfvandes antal ökas, emedan jag
tror att det i allmänhet är ännu bättre att
förekomma fattigdomen, än att understödja
Den ii Februarii e. m.
273
den fattige. I hufvudfrågan gillar jag således
Utskottets Betänkande. Dock undantager
jag härifrån en vigtig omständighet,
nemligen Utskottets tillstyrkan, att Rikets
Ständer skulle i underdånighet anhålla om
Konungens sanction. Jag tror, lika som jag
vid flera tillfällen yttrat, att Konungens
sanction alldeles icke är i Grundlagen stadgad
för våra financers reglering i allmänhet,
ännu mindre för en sådan, som denna,
hvilken blott angår lån. Jag får derföre
begära proposition på återremiss.
Grefve Björnstjerna j Magnus, anförde
skrifteligen:
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets
Ständer, om lättad utväg till lånebiträde
åt fastighetsegare_, i anledning af
hvilken Stats-Utskottet nu inkommit med
förslag, är ett nytt vedermäle af Konungens
allt omfattande omvårdnad för Rikets
bästa.
Föremålet är af yttersta vigt; det åsyftar
ingenting mindre än att bereda möjlighet
för Sveriges fastighetsägare, så väl
större som mindre, att, medelst erhållande
af stående lån till lägre ränta, än den na
gängse, efter band afbörda den massa af
skuld, som nu trycker Svenska jordbruket,
och att sålunda, utan fruktan för en hotande
omhvälfning i äganderätten, kunna
åt barnen bevara den ärfda jorden.
61 H. 18
9.74 Den u Februari! e. m.
Sju Al t oiuled el ar af Sveriges folkmängd
åro jordbrukare; den, som talar för jordbi
oket, talar således för massan af Svenska
Folket.
Detta tillkommer framför andra Ridderskapet
och Adeln, såsom en upplyst och
högtänkt organ of en till större delen jordbrukande
Adel. hvilken, härigenom nära
förenad med Rikets jordbrukande menigbet,
så mycket mera bör hylla denna vigtiga
näringsgren, sorn den snart sagdt uppbär
beskattningens hela tyngd. Alt så är,
anhåller jag vördsamt med några uppgifter
få bestyrka.
Svenska hemmans grundskatt, räntor
och rotering, efter ett yf mig gjordt sammandrag
af Herrar Landshöfdingars år 1822
afgifné 5-års Berättelser, uppgå till en summa
af 5,786 ,000 Riksdaler, då StadsmannaNäringarne
af alla slag öfver hela Riket
å,r 1827 icke erlade mera än 23i,ooo Riksdaler.
Yi finna således, alt Sveriges jordbruk
betalar circa 25 gånger mera, än
alla öfrige Näringar samfäldt, med undantag
likväl af Bergsbruket, hvilket, såsom
tillika varande fastighetsägare, icke är upptaget
i calculen, hvarken såsom jordbrukare,
eller såsom näringsidkare.
Den jordbruket åliggande 25 gånger
större beskattning, än öfrige näringar, bevisar
nogsamt Landtmanna-näringens betydenhet
framför öfrige näringar i Riket;
men ännu eli annat mera talande resultat
Den (i F e b r u a i: i i e. m.
skall jag söka Ådagalägga, det nemligen,
som visar förhållandet emellan jordbrukets
beskattning, och öfrige näringars.
Sveriges jordfastigheter äro uppskattade,
efter 1827 års Taxerings-längder, lill
ett capitalvärde af 295 millioner.
För att utröna huru stor den beskattnings-procent
är, som Svenska jorden erlägger,
måste den deraf utgående grundskatt,
£>,736,000 Riksdaler, förvandlas till
capital och tilläggas taxeringsvärdet, då resultatet
uttrycker jordfastigheternas värde
i fall ingen grundskatt vore till.
5,736,000 Riksdalers beskattning, förvandlad
till capital å 5 procent, gifver en
summa af 114 millioner, hvilken tillagd
det af Taxerings-längderne upptagne capital-värde
2q5 millioner, producerar ett totalvärde
af 409 millioner.
Då beskattningen 5,736,000 Riksdaler
jemnföres med förenämnde capitalvärde,
409 millioner, finnes den uppgå till iftdels
procent deraf.
Då nu afkastningen i ren behållning
af jordegendom högst kan upptagas lill \
procent, befinnes beskattningen belöpa sig
till mer än -f:del af behållningen, eller till
circa 35 procent deraf.
Jordbrukaren betalar således 35 procent
af sin behållna inkomst, oberäknadt
mantals-penningarne, som äro lika för alla,
emedan öfrige näringsidkare icke erlägga
61 H. iS*
27 6
Den ii F e b r u a r i i e. m.
mera än den efler Bevillningens 3:drn Artikel
dem a belial Ine inkomsten åliggande
5 procents Bevillningen. Jordbrukaren betalar
således 35 procent, öfrige näringsidkare
5 procent af inkomsten. Så olika
är beskattningen fördelad Svenska Medborgare
emellan; Tull- Post- och Stämpelafgiflerne
rätta sig efter hvars och ens förbrukning,
och kunna således icke fördelas
classerne emellan. Hvad åter municipalutgifterne
beträffar, finnes sådant så väl för
Lands- som Stadsboen, men torde isynnerhet
för den Landet ensamt åliggande högst
betydliga utgiften för väg- och bro-underliåll,
äfven falla tyngre på jordbruket än
på öfrige näringar.
Sedan jag nu sökt ådagalägga dels jordbrukets
betydenhet framför öfrige näringar,
dels huru beskattningen livilar tyngst
på denna samhällsclass, öfvergår jag till
undersökningen af den ställning, i hvilken
jordbruket nu befinner sis».
Svenska jorden, behäftad med en intecknad
skuld af 65 millioner, utgörande
således mera än rörelse-capitalets dubbla
belopp, måste derföre årligen erlägga ett
räntebelopp, som, med commissions-arfvoden
och extra utgifter, väl kan beräknas
till 7 procent eller t\\ millioner. Men enär
rena afkastningen af de till ag5 millioner
uppskattade jordfastigheter, efter afdrag af
beskattningen, icke kan beräknas till mera
än 3 procent, ej fullt g millioner, följer
Den n Febr naii i e. ra.
deraf, att ränteutgiften å endast det intecknade
skuldbeloppet, oberäknadt den ointecknade
skulden, medtager afkastningens
halfva beloppj ett förhållande, hvilket,
med den nu varande räntefoten, i progressiv
skala mäste stiga, och sålunda, uti en
icke alltför aflägsen framtid, hota äganderätten
med en total omhvälfning, samt i
grund förstöra Rikets egentliga grundval,
dess jordbruk.
Sådana äro de anspråk, mine Ilerrar,
som tala för Sveriges fastighetsägare; sådan
den ställning, i hvilken de befinna sig.
Den erfordrar en snar och skyndsam hjelp,
och Kongl, Maj:ts Nådiga Skrifvelse åsyftar
densamma genom införandet af ett Ilypolheks-system,
i hvilket RiksgäldsContoret
uppträder såsom mellanlänken emellan penliingeägaren
och fastighetsägaren.
Äfven mig synes denna utväg nu, då
intet blifvit gjordt lill afsättningens befrämjande,
vara den enda sorn återstår, för alt
förekomma jordbrukets, fullkomliga undergång;
den bereder stående lån, lägre räntefot
och successiv amortissement.
Visserligen uppfyller Utskottets förslag,
ej hvad jag skulle anse vara fördelaktigast,
införandet af ett, i den inre rörelsen
ingripande, Fond- eller Stock-system,
hvilket, gruudadt på en oberoende Amortissementsfond,
hvartill tillgång skulle kunnat
finnas i Bankens räntebärande fordringar,
skulle, förutan upptagandet af ett ut
-
278 Den n Februarii e. ra.
ländskt lån, gifvit lif åt Handel, Jordbruk
och Näringar, samt derjemte lermiat Capitalisten
de oändeliga fördelarne af räntans
undfående på dag och af capitalets disponibilitet.
Desse förenade fördelar vinnas visserligen
icke igenom Utskottets förslag; Lånecapitalet
upptages i silfver; deraf följer att
det mäste tagas utifrån, antingen direcle,
eller indirecte; detta föranleder naturligtvis
till fixerande af ett maximibelopp, då,
i fall rörelsen verkställdes inom Landet,
det rätta vore att upplåna så mycket som
inflyter, för att åter utlåna detsamma, hvarigenom
penningeägaren icke komme i förlägenhet
om placering, hvilket nu kan inträffa.
Dessa bristfälligheter vidhäfta således
Utskottets förslag, men jag medger, att i
sakernes nuvarande ställning, bundet af föregående
beslut, har Utskottet icke kunnat
göra mera, än hvad som är skedt. Deraf
skall i alla fall det vigtiga resultat upp
nås,
att den intermediaira och högst vådliga
epoken mellan Myntbestämningen och
Realisationen förkortas, och att räntefoten
nedsättes.
Den riktning Europa tagit i detta afseende,
är för bestämd, att tillåta någon
af dess Magter blifva efter, utan att rui
nen
af dess handel och industri deraf skall
blifva en gifven följd. Hvad jordbruket
beträffar anses det för axiomatiskt i hela
Den ii Februarii ra. 779
Europa och under nästan allmänt mildare
luftstreck än det Svanska, att det icke mäktar
bära iner än 3 procents ränta; huru
skall det Svenska kunna uthärda 6^7
procent? Att ät denna moder-näring skaffa
möjligheten, alt, medelst för lägre ränta
erhållne lån, småningom afbörda sin skuld,
synes så mycket billigare, som ymnige lånebiträden,
äfven för låg ränta, af öfrige näringar
erhållits, och synnerligast af den, ehuru
högst vigtiga, dock icke med jordbruket
i jemnförelse kommande Jernhandleringen.
Manufactur- och Ull-Disconlerne hafva
blifvit utvidgade; till assigneringars beläning
hafva 2 millioner blifvit anviste; jordfastigheterne
deremot, hvilkas välde uppgår
till nära 3oo millioner Riksdaler, äga
inalles 15o,ooo Riksdaler i låneväg att tillgå,
nemligen de å faslighetslånen inflytande
inbetalningar, således en enkel omsättning,
ej annat.
Det besynnerliga förhållandet inträffar
nu, ali 3:ne affairer görande personer, på
deras goda namn, utan att äga en skilling
synlig förmögenhet, i Banken på assigneling
kunna uttaga en summa af 60,000
Riksdaler, då 3:ne fastighetsägare, om äfven
ägande fastighets-besittningar af mera än
en million Riksdaler, derstädes icke kunna
lyfta mer än 6000 Riksdaler. Jag klandrar
ej det föregående, men jag påstår, att det
senare icke allenast är orättvist, men orimligt,
ty orimligt är alt lemna åt den osyn
-
Den ii F e b r u a r i i e. m.
liga förmögenheten, som kan vara fictiv,
ett i o-dubbelt förtroende emot den synliga,
som alltid är reel.
Innan jag lemnar ordet torde Ridderskapet
och Adeln benäget tillåta mig en
allmän reflection, i anledning af de hårda
omdömen, jag dagligen hör fällas mot införandet
af ett Credit-system. Dessa röja
antingen en fullkomlig okunnighet i ämnet,
eller och ett illa förstådt interesse, som
vill göra sig gällande på bekostnad af samhällets
trefnad och bestånd.
Till hvar och en opartisk hemställer
jag, om ett Credit-system, ställd t, såsom
det jag egentligen skulle åsyfta, och som
äger nära förvandtskap med det af Utskottet
föreslagne, der Statens credit uppträder
såsom mellanlänk mellan penningeägaren
och fastighetsägaren, upplånar med
den ena handen, och utlånar med den andra,
icke är alldeles detsamma som ea
SparBank, hvilken äfven upplånar med den
ena handen och utlånar med den andra,
till fördel för alla.
Förkastom då icke, under form afRiksgäldsContor,
hvad vi berömma under form
af SparBank, varom consequenta och beredom
möjligheten af en SparBank i stort,
der penningeägaren kan insätta mer än 100
Riksdaler Banco om året, och der fastighetsägare
kunna få låna för lägre ränta än
6 procent, beredande sålunda möjlighet att
åt Barnen öfverlemna den ärfda torfvan,
Den ii Februari i e. m,
icke såsom en börda, men såsom ett ytterligare
föreningsband med Fosterlandet.
För min del tillstyrker jag således Utskottets
Betänkande, så mycket häldre, som
jag anser det utgöra en väsendtlig vehikel af
realisationen, ty om det är sannt, att ett
Credit-system icke kan äga bestånd förutan
en realisation, är det lika sannt, att en
realisation icke kan äga bestånd förutan
ett Credit-system; den förra utgör stabilitets-principenj
det senare mobilitetenhvilka,
så väl här, som i Statsbyggnads-läran,
måste uppväga hvarandra, om bestånd skall
äga rum.
Friherre Sprengtportenj Jacob Wilhelm
: Det Betänkande, som till Ridderskapets
och Adelns pröfning är öfverlemnadt,
uti denna, jag erkänner det, ganska
vigliga fråga, som ulan ensidighet kan betraktas
från olika synpunkter, åtföljes af
en reservation från en aktad Ledamot af
Utskottet, hvilken uppbjudit all förmåga
för att ådagalägga det, enligt hans tanke,
förderfliga, det orättvisa, och det o verkställbara
i ett förslag, hvars ändamål han
likvisst, i ingressen lill sin reservation,
behagat anse som välgörande.
Då jag anser det nödigt alt ingå i en
närmare pröfning af de skäl Herr von Hartmansdorff
anför, måste jag, lill en början,
anmärka de flere motsägelse^, hvartill Reservanten
gjort sig skyldig. Alt på en gång
2Öa Den ii F e b r u a r i i e. m.
söka bevisa, att räntan, genom de föreslagna
åtgärderna, ej kan nedsättas, och
derjemte påslå, att de skola vålla en ränlenedsättning,
som menligt skall inverka på
allmänna cassör och inrättningar, låter sig
ej väl förena; lika så litet, som att af grundsats
klandra Statens befattning med penningars
förräntande, oell derefter sjelf framkomma
med ett förslag, hvarigenom StatsBankens
låne-operationer utsträckas.
Den värda Ledamoten är för upplyst
för att låta förvilla sig af ett namn.
Men jag skall ej längre trötta med
denna slags vederläggning, jag skall fast
mera bemöda mig att, efter bästa förmåga,
uppfatta den värda Ledamotens satser, och
deremot framställa mina anmärkningar.
Att Utskottet, på sätt Reservanten yttrar,
skulle hafva låtit någon förvillelse
ligga till grund för sin åsigt_, då det erkänt
lämpligheten af Statens uppträdande
såsom medlare i denna fråga, kan jag ej
erkänna; snarare skulle jag tro, alt det är
Reservanten, som laborerat under någon
villfarelse, då han ställt en ren administralif
åtgärd, åsyftande räntans fällande och lättnad
för jordbruket, i jemförlighet med ett
närings företag. Dessa senare bruka vanligen
åsyfta någon vinst; men här kommer,
såsom ändamål, ingen annan vinst i fråga,
än allmänt väl; och om äfven någon materiel
vinst, efter företagets fullbordan,
skulle komma Staten till godo, blir det
Dcu ii Februavii e. in. 28J
ingen annan, än en sådan, sorn måst påräknas,
för att trygga Staten mot kostnader
och möjliga förluster.
Huru mycket hafva vi icke i alla fall
redan syndat mot denna den värda Ledamotens
grundsats, att Staten ej bör befatta
sig med penningars förräntande , genom
vår Statsbank, och hvarföre höjdes ej hans
röst, vid realisations-grundernas bestämmande,
mot denna institution, som, enligt
hans åsigt, endast tager brödet ur munnen
på andra Capitalister, hvilka drifva dea
så kallade penninge-förräntnings-näringen.
Ätt Reservanten ej så alldeles föraktar
den vinst Staten deraf skördat, synes likväl,
då han nästan förtrytsamt yttrar, att
Staten bortskänkt sina medel genom en
lägre penningeränta, än den gångbara.
Och våra allmänna Cassör, hvaraf de
fleste hafva till föremål att bestrida allmänna
utgifter, hvilka snarare genom Statsanslag
borde uppfyllas, hvad äro de annat
än Statens Låne-inrättningar. Hela skillnaden
mellan cassalån och dessa lån, är, att
den som lånar i RiksgäldsContoret kan
blifva sin skuld qvitt på 3^ år, i Cassorna
aldrig.
Hvilka krafter Staten förspillde, om
den, på sätt Reservanten yttrar, kunde nedsätta
räntan j, och huruledes detta företag
vore lika förgäfves, som att sänka hafsytan
under stranderg har ej lyckats mig
att upptäcka. Ett företag, sorn kan utföras, «
284
Den 11 Februarii e. m.
brukar salla» vara förgäfves! och då delta
ian ske utan förluster, kunna inga förspillda
krafter ifrågakomma!
Att i allmänhet en hög penningeränta
förqväfver industrien, och är hinderlig för
bildandet af productiva capituler, hvilka
borde uppkomma genom näringsidkarens
vinst, är erkändt; och ehuruväl jag hoppas,
att de financiella åtgärder, som vid
denna Riksdag blifvit vidtagne, skola i sinom
tid, fast långsammare, sjelfmant inkalla
utländska capitaler, möta likvisst häremot
ännu flera hinder, hvilka dels torde
få sökas i vårt afskilda läge, vårt ringa
deltagande i verldshandlen, vår kanhända
nog långt sträckta farhåga att inom vårt
Land antaga Europeiska credil-förhållandcn,
samt våra IlypolheksLagar med de
tysta förmånsrätterne, dem vi af ridderlig
anda vilja bibehålla.
Detta förslag åsj^ftar således endast,
att underlätta de naturliga verkningarne
af realisationen; tidpunkten synes mig äfven
vara den rätta att, genom en sådan
ytterligare tyngd på vågskålen, söka åstadkomma
räntans fällande, i ett ögonblick,
då den, af flere sammanstämmande orsaker,
må hända redan är böjd dertill.
Erfarenheten lärer för öfrigt endast
bestämdt kunna afgöra i hvad mohn detta
kan uppnås genom denna utlåning, men
säkert är det, alt de, som komma i åtnjutande
af delta lån, hvilket, 0111 det uppta
-
Den it Februari i e. ra. ?.S5
ges lill 90, gör 4.800,000 Riksdaler, derpå,
hafva en vinst af 48,000 Riksdaler årligen;
och skulle man antaga att andra 4>8oo,ooo
Riksdaler blefvo deplacerade härigenom,
hvilka till samma nedsatta ränta utlåntes,
uppkommer en vinst af 96,00,0 Riksdaler
årligen, en summa ej att förakta för ett
skuldsatt jordbruk.
Att BrandförsäkringsContorets utlåningar
till 4 procent ej skulle hafva verkat
räntans nedsättning inom den krets, der
de kunnat verka, eller för fastighetsägare
i ITufvudstaden, strider mot verkliga förhållandet;
ty ingen svårighet möter en
husägare i Stockholm att till halfva brandförsäkringssumman,
äfven på privat hand,
inteckna sitt hus mot 5 procents ränta.
Alt Bancolånen ej kunnat medföra samma
resultat i Provincerna torde få tillskrifvas
summornes otillräcklighet, att de
blifvit utlånte i flere repriser, och i öfrigt
vårt osäkra myntvärde, som varit gynnsamt
för en hög räntefot.
Att ätski 1 lige Cassör och fromma Stiftelser
blifva underkastade några svårigheter
och möjliga förluster vid sina capitalers
förräntande, är visserligen en ganska
ömmande omständighet; men en gång kunna
vi förutse, och böra äfven hoppas, att
denna eris för Cassorne skall inträffa; och
så fort den inträffar, ju större välgerning
för Landet. Dessa Cassör kunna ej evigt
vexa sora snöbollar, genom den merg hvil
-
Den ii Februarii e. m.
ka rle, lika som vampyrer, suga från jordbruket.
Jag kan således, äfven med afseende
å dessa förluster, lika litet i detta fall, anse
Statens mellankomst för orättvis, sorn
om uti ett Land, der jorden ägdes af mäst
större godsägare, Styrelsen, utan förnärmande
af eganderättens helgd, vidtoge åtgärder,
hvarigenom dess klyfning befordrades,
eller om den, i missvexlår, till föga
båtnad för den inhemska producenten, underlättade
införseln af främmande spannemål.
Eller om den i Landet inkallade
utländska konstflit, till mehn för den in
■f
hemska
monopolisten.
Reservanten erinrar derefter om de
svårigheter, som skola mota öfverflyttningen
af äldre intecknade lån på RiksgäldsGontoret;
och visserligen kunna svårigheter
mota, ej för alla fall, men för några,
och delta endast genom inteckningshafvarens
supponerade ogenhet; men om denna
äfven förutsattes, kunna likväl de fleste
hindren häfvas genom en öfverenskommelse
med senare inteckningshafvare; och ett
begifvande hos dessa alt postponera sina
inteckningar bör så mycket snarare förutsättas,
som det är öfverensstämmande med
deras egen fördel att se eli äldre intecknadt
cassalån utbytt mot ett RiksgäldsContorets,
hvarå årlig afbetalning sker;
hvarigenom således årligen en större sä
-
Den 11 F e b r u a r i i e. m.
kerbet beredes åt deras innehafvande inteckningar.
Afsättning är derefter Reservantens lösen
för aflijelpandet af all förlägenhet; men
blotta ordet är ingen talisman, och hvilka
nu verkställbara åtgärder kan den värde
Ledamoten uppgifva, som lika kraftigt
och skyndsamt bereda lijelpen?
Reservanten befarar derefter att lånet
kunde blifva oförrättladt; en omständighet,
den jag anser otrolig; men, äfven för detta
fall, har Utskottet föreslagit ett correctif.
Hvarjehanda förluster kunde uppkomma
för Riksgäldskontoret, såsom räntans
erläggande half årsvis, då den af Contoret
endast uppbäres en gång om äret. Denna
omständighet föranleder endast dertill, att
ett halft års ränta måste innehållas och ej
utlånas; men så väl den häraf uppkommande
förlust, som kostnader för tillökad
betjening m. m. äro, enligt de inom StatsUtskottet
uppgjorde calculer, fullt betäckta,
och lemna ett ej obetydligt öfverskott,
endast genom skillnaden af den ena procenten
i räntan.
I händelse lånet skulle till någon del
upptagas inom Landet, (längre fram varnas
för vådari alt upptaga det Utrikes)
skulle de i och för detta lån utgifne obligationer
komma att cursera som mynt,
uttränga sedlarne, som i samma mohn skulle
strömma till Banco-luckan vid dess öppnande
till utvexling, och således reali
-
288 Den n Februari i e. m.
sationen genom förslagets antagande äfventyras.
Detta phenomen, att Statspapper göra
Myntet umbärligt, har man i andra Lander
ej observerat, och, äfven med antagande
af den så ofta yttrade invändningen,
att Sverige ej är England, torde dock en
jemförelse rättvist kunna anställas mellan
Englands rörelse och Englands statsskuld,
och mellan Sveriges rörelse och dessa ifrågavarande
4>8oo,ooo eller 5,000,000.
Hela Englands capitalvärde i fastigheter,
fabriker, skeppsfart m. m. uppskattas
lill 3 milliarder Pund Sterling, statsskulden
uppgår deremot till gidel eller kanske
yldel. Sveriges capitalvärde torde kunna i
rundt tal upptagas till 5oo,ooo,ooo;
Är det då troligt, att hvad 25 eller
33| procent Statspapper i England ej förmått
åstadkomma, det skulle 1 procent här
verka.
Den enda bestämda verkan på realisationen,
jag af detta företag ser, är att
då Rikets Ständer beslutat att Banken bör
äga Silfver mot utelöpande sedlar; måste,
af de 1,800,000 Riksdaler, hvilka inflyta,
om lånet upptages till po, ^ motsvara de
Bancosedlar, som å denna silfverfond ulgifvas.
De öfrige -§- eller 675,000 Riksdaler
Silfver äro disponible till förstärkande af
den Bankens Silfverfond, som motsvarar
förut utgifne Bancosedlar.
Yi
Den ii F e b r u a r i i e. m.
289
Vi befinna oss således, sedan detta lån
blifvit upptagit, nära på den punkten, att
i och för denna omständighet utan hinder
kunna börja realisationen när som helst.
Men, Mine Herrar, en ännu större
trygghet för realisationen medför denna
åtgärd; då den kan och bör betraktas såsom
det sista afskedet till det falska credit-system,
vi i så långliga tider följt.
Staten har pröfvat sin credit; den har
tagit ett steg på den rätta vägen; och den
skall i behofvets och farans stund ej mera
stå tveksam om den ännu en gång skall
Försöka att finna tillfälliga ressourcer i myntrepresentativernas
förökande.
Herr von Hartmansdorff tror, att upptagandet
af detta lån i Silfver å \ procent,
skulle menligt verka, då RiksgäldsContoret
till hvarjehanda föremål, såsom till creditiv-anslagen
m. m., skalle behöfva lån. Jag
befarar det ej! Den som får låna till 4
procent, saknar ej tillgångar då han bjuder
5 procent. Skulle ingen annan långifvare
erbjuda sig, är jag förvissad, att flere
af de,så hardt betryckta Cassorne skulle
med värma omfatta detta tillfälle att placera
sina penningar i RiksgäldsContoret.
Beträffande Herr von Hartmansdorff!;
egen finansplan, eller hans förslag att Staten
skulle till Banken betala sin skuld af
4,4oo.ooo Riksdaler, hvilken summa genom
RiksgäldsContoret borde inom Landet upp6i
II. 19
Den ii Februari i c. m.
lånas, för att åter genom Banken utlånas
mot pant af fastigheter; får jag deremot
för min del invända:
Att denna summa, såsom reverserad
af Staten till Banken, är påräknad att i
händelse af behof kunna af Banken disponeras
till realisationens upprätthållande,
hvilket förfelas om den intecknas i fastighet;
Att jag hyser betänklighet vid en utsträckning
af Bankens fastighets-lånerörelse;
och
Att ändtligen detta låns upptagande i
Bankosedlar inom Landet, troligen skulle
försvåra, i stället att underlätta, tillgångar
för lånesökande.
Jag anser ej dessa olägenheter ersatte
genom Banko-betjeningens minskade möda
att någon gång nödgas arbeta i RiksgäldsContorets
local.
Reservanten framkastar sluteligen ej
otydligt den tanken, att de enskilda fördelar,
som detta förslag kan bereda dem,
som deröfver äga rätt att besluta, skulle
serdeles recommendera detsamma!
. För min del tilltror jag mig ej, hvarken
att förutsätta eller att yttra, att Nationens
ombud handla af egennyttiga afsigter,
lika litet som jag skulle vilja tillskrifva
någon Ledamots opposition mot detta
förslag missundsamheten, att han deruti
för sig ej upptäcker några fördelar alt
skörda.
Den ii Februarii e. m.
291
Af hvad jag haft äran yttra läcktes
Ridderskapet och Adeln finna , att jag anser
den föreslagna åtgärden vara nyttig för
mitt Fädernesland, hvarföre jag ock tillstyrker
bifall till Utskottets Betänkande.
Herr Hjertaj Gustaf: Då det numera,
efter de 3 valda Ståndens beslut, lär vara
förgäfves att sätta sig emot Statens uppträdande
såsom mäklare mellan utländningen
och inhemske jordbrukare, skall jag
icke upptaga tiden med några onödiga framställningar
i saken; utan åt nöjas med att
reservera mig emot ett beslut, som inom
5 års tid kommer alt visa sådane resultater,
att man skall nödgas erkänna det för
ett foster af financielt oförstånd. Då Ridderskapet
och Adeln likväl förmodligen icke
är nöjd med denna nakna förklaring, bör
jag äfven uttrjmka de bufvudsakliga anledningar,
jag bar att befara sådana följder.
Mine Herrar, en myntbestämning var vigtig
för att åter införa ett rättstillstånd,
som i 20 års tid varit rubbadt. Denna
fråga är af Rikets Ständer afgjord; men
hvilar hos Konungen till en sanction, som
vi ännu icke erhållit, och hvarom man utsprider
allehanda rykten att vi icke skola
erhålla den.
I detta sakernas skick besluter man
en sådan åtgärd, sorn den nu af Utskottet
föreslagne, hvarvid man icke en gång haft
61 H. 19*
292 Den u Februärii e. m.
den ärlighet att fästa såsom vilkor realisationens
verkställande, utan äfven i detta
fall kringgått den allmänna fördeleu. Det
kan nu icke gifvas mera än två fall. Det
ena att MyntbestämningsLagen sanclioneras
och träder i kraft. Det andra att flen
icke sanctionerns; och 1 sednare fallet har
Staten emedlertid iklädt sig en förbindelse
att betala till ullandningen i silfver, för
att hjelpa den enskilde med lån mot förskrifning
i sedlar. Den minsta faran häraf
är ökad bevillning; ty denna kan doek
icke länge fortfara, innan nöden skall tvinga
Statsmakterna att ordna myntväsendet.
Men under tiden torde symtomerna blifva
våldsammare, än man väntat. Då myntbestämningen
af Rikets Ständer blef beslutad,
var ett af de väsendtligaste moliverna
dertill, möjligheten att indraga utländska
capitaler, på det de egna capitalisternas
monopolier måtte upphöra, och, genom enskilda
creditens återställande, ordning och
skick i våra ekonomiska förhållanden kunna
återkomma. Handeln skulle tryggt kunna
begagna utländsk credit, indraga metallisk
Valuta, bilda Privatbank-rörelser i flere orter
af Riket, och sålunda en större och allmännare
spridd penningtillgång beredas.
Nu deremot vill man tvinga sig till en
räntenedsättning i samma ögonblick industrien
borde söka att hitlocka capitaler, och
man gör det således omöjligt att få in utländska
capitaler i enskildt väg, för det
Den II Februarii e. m.
att Staten uppträder såsom mäklare, ty någon
annan benämning kan man icke gifva
hela denna anstalt. Efter 20 års osäkerhet
och orättvisa i alla afhandlingar man och
man emellan, hafva R. St. lyckats, att, åtminstone
för sin del, besluta hvad som skulle
återställa oss i samma skick, som andra
Europeiska Folk: och nu ifrågasätter man
att fästa det vilkor vid detta kloka och
gagnande steg, att de enskildte icke skola
få sjelfva befatta sig med, alt lämpa penningerörelsen
efter behofvet. Förhållandet
blifver nu, att, i stället för det man, efter
naturens ordning, först skolat få in utländska
capilaler, just för det man kunde
bjuda dem 6 procent, som utan allt tvifvel
är en lägre ränta än Landet i allmänhet
betalar, om man räknar alla omkostnader,
och i stället för det man kunnat
hoppas, att då, i hvarje betydligare handelsort,
kunna åstadkomma en liten bankrörelse,
hvad gör man nu? man nedtvingar
räntan, och sätter enskilde i det skick,
att ej kunna få in utländske capitaler till
6 procentj ty icke mätte Herrarne tro, att
utländningen för 4 procents ränta lossar
sina capilaler och hitskickar dem. Väl händer
det, att Disconten i Hamburg stundom
kan stå endast till 2, ja till i j- procent,
men huru länge? Jo kanske i 2 månader,
och deremot går den ofta upp till 5 procent.
Men att täuka, det vi på samma
gång kunna draga in utländska capitaler
a§4 D.en n Februari i e. m.
och sätta ned räntan, det är höjden af financialt
oförställd. Man skulle först låtit
Folket ställa om sina afhandlingar, på längre
låneterminer, på lindrigare afbetainingsvilkor,
så att icke så stora contanta penningesummor
behöfts till deras omsättande.
Man hade derigenom minskat penninge-beliofvet
och fått en lättad möjlighet att göra
liquider. Derigenom hade man befordrat
afsättuingen, sona icke kan framskaffas
annat än medelst den liflighet i enskilta
industrien, som ingalunda erhålles genom
tillkonsllade åtgärder, utan allenast
åstadkomrnes genom friheten att välja sysselsättning,
tillfället att draga fördel af
hvarje besparing och tillgången på det
stara omsättningsmedlet, sora är cr«dit.
5,ooo,ooo Riksdaler äro af ingen betydenhet
för ett helt Lands rörelse, men de
kunna blifva högst betydliga genom de indirecta
följder på enskildta crediten, som
de skola förorsaka, om de oriktigt af Staten
administreras. De skola hos oss ansenligt
öka olyckorne af ett centraliseradt Banksystem.
Förgäfves skall man, efter Utskottets
förslag, söka verkställa projeetet på det
vis, att dela penningarna på alla orter.
Icke annat än 120 till i5o godsägare komma
att deraf draga fördel. Men hvad jag
med säkerhet förutser, sr, att alla de, som
äga besparde capitaler, hvilka äro utlånade,
skola blifva oroliga och begynna se sig
om, huru de skola använda sina penningar;
Den ii Februarii e. m. 295
och när man då fäster tillbörlig uppmarksamhet
derpå, att af 60 millioner inteckningar,
Cassorna endast hafva 14 och Banken
5, således ej inalles 20, finner man,
hvilken villervalla delta beslut kommer att
verka på ett credilförhållande af 4° millioner;
och denna crisis inträffar otvifvelaktigt
inom år och dag sedan utlåningen börjat.
Huru skulle då någon mynlbestämning kunna
blifva af i verkställigheten, sedan en
allmän oreda uppstått i enskilte creditförhållandena,
och utländska capitaler äro
hindrade att inkomma i Landet, derföre
att man icke vågar bjuda dem 5 procents
ränta. Under sådana auspicier supponerar
jag, att det beslut Ridderskapet och Adeln
i förmiddags fattade är af alldeles ingen
betydenhet, och det är då det enda, som
kan lända till någon tröst. Grefve Björnstjerna
har framställt en teckning af jordbrukets
betryckta tillstånd, som är så förtjenstfull,
att jag bade hoppats det HerrGrefven
derifrån kommit till andra resultater,
och hade Önskat att StatsUtskottet, i stället
för att nu godtgöra sine förslag till ökade
anslag dymedelst alt Folket skulle få låna
för att skatta, fästat mera vigt på en sådan
undersökning. Grefve Björnstjernas målning
visar säkrast, alt det är i grundskattens
lindring, sorn hjelpen skall sökas, och icke
uti lån; aldraminst genom sig sjelf amorterande
lån, som alla kloke Statsmän förkasta,
derföre att det strider emot de san
-
Den ii Februarii e. m.
na vilkoren för besparing och samlande af
capitaler, då capitalet äter upp sig sjelf så
småningom. Vinsten för jordbruket blir i
alla fall chimerique, af lån, emedan den
blott träffar de personer, som innehafva
egendom för tillfället, men deremot blir
förhållandet i nästa hand detsamma; ty
då egendomen skattar lika mycket och för
mycket, underarbetar sig med hvarje år
dess egare. Grefve Björnstjerna har äfven
sagt, att ett inrikes fondsystem var hvad
han mera önskat. Jag instämmer deruti,
att detta aldrig kunnat verka på samma
sätt, som det nu ifrågavarande lånet, hvilket
kommer att mer förskräcka, än uträtta.
Det hade varit detsamma, som hvad
jag i början af Riksdagen föreslog, att
Banken skulle gjort, för att medla emellan
de uppsagde egendomsegare och capitalegarne.
RiksgäldsContoret hade icke då endast
haft ett visst belopp att utlåna, och
hade, genom upptagande af sådane obligationer
kunnat blifva en medlare, i mohn
af behofvet, emellan de gäldskyldige, som
redan voro uppsagde, och de, som ägde
capitaler att utlåna. Men 5 millioners maximibelopp
kan icke tillfredsställa de lånebehöfvandes
belägenhet, ehuru det kan förvilla
dem.
Min afsigt, då jag steg upp på min
bänk, var, utom att anmäla min protest
mot beslutet, den, att åtminstone, så vidt
möjligt, bereda en utväg, att det icke måt
-
Den ii F e b r u a r i i e. m. 297
te ådraga Staten, d. v. s. det skattande
Folket, ännu större bördor; och denna utväg
vore att förmå Ridderskapet och Adeln,
att, sedan 3:ne Stånd nu bifallit Betänkandet,
för sin del dervid fästa det vilkor,
att RiksgäldsContorets Fullmägtige icke få
med denna upp- och utlånings-rörelse sig
befatta, så vida icke realisationen sanctioneras;
och att i annat fall ingen fråga derom
kommer att äga rum. Jag är visserligen
icke initierad i den rådplägande conseljens
förhandlingar; men rykten omlöpa
åtminstone ganska starkt, att om man erhåller
dessa lån, utan något vilkor, så torde
sedermera af realisationen blifva ingenting.
Om så är skulle jag anse Rikets
Ständer hafva handlat högst oeftertänksamt,
att hafva beslutat en anstalt, utan att äga
någon garanti för ett annat beslut, som
dermed står uti ett oskiljaktigt sammanhang.
Om realisationen icke inträffar, så
stå vi på den punkt, att hela Statens säkerhet
för, att icke betala en ökad bevillning,
beror på möjligheten för våra a:ne Börser
att upprätthålla kursen. Det kunde annars
vid en myntförsämring hända, alt det gick
oss, som Danmark, der man, för alt afhjelpa
oredan af en utvidgad fastighets-lånejörelse
och en myntförsämring, på en gång,
måste låta godsegare och hela Folket skatta
oerhörda summor. Jag vågar, på denna
grund, och när jag erinrar mig, att Herr
Grefven och LandlMarskalken en gång förr
298 Den ii Februarii e. m.
vägrat att framställa proposition på något
tillägg eller vilkor vid ett Betänkande som
första gången föredrages, anhålla om återremiss;
då det är lätt för Utskottet, alt
Blott svara, det 3 Stånd afgjort frågan, i
liufvudsaken, roen tillika, om någon Ledamot
inser vigten af att vilkoret dervid fästes,
föreslå ett sådant åt alla Stånden;
och kan i alla fall, Ridderskapet och Adeln
då få tillfälle inbjuda de andra Stånden
till en sådan åtgärd.
Herr Rosenquist, Fredrik Leonhard:
Det Betänkande N:o 382, som StatsUtskottet
nu till Rikets Ständer öfverlemnat, är
en gärd af tillgifvenhet för ett system,
som afser alt för ögonblicket hjelpa de i
förlägenhet stadde, alkira största fastighetsägare
i Riket, på ruinerne af det allmänna
lilla välståndet.
Den tillstyrkta anstalten, klädd i hvad
drägt som hälst, är ändock StatsObligalioner.
Desse äro icke annnat än skuld, som
vi göra, med åliggande för våra efterkommande
att betala. Derifrån föres man ovillkorligen
till den fråga: i hvad Belägenhet
är en Stat, som nödgas vidtaga sådane åtgärder?
Svaret derpå kan aldrig Blifva något
annat än: i förlägenhet, på obestånd,
må hända i bankrutt-tillstånd. Naturligtvis
framställer då förnuftet den frågan: hvilka
olyckor hafva kunnat vålla närmandet
Den ii Februarii e. m. ägg
lill en sådan afgrund af elände? Hafva krig,
missvext eller dylikt åstadkommit det?
Då man, med aktning för sanningen,
nödgas besvara desse senare frågor med.
Nej, måste man, häpen af förundran, och
mot sin vilja, tvingas att igenfinna orsaken
uti okloke administrations-åtgärder, samtett
misshushållnings- och förstörelse-system.
Den kloke enskilde låter sin första och
största omsorg vara, att blifva skuldfri,
hvarigenom han försätter sig uti ett sjelfständighets-tillstånd,
som gör honom icke
allenast oberoende af alla inflytelser, utan
försätter honom i tillfälle att trygga sina
efterkommande från nöd och elände.
Denna lyckliga ställning erhålles genom
sparsamhet, måttlighet och en allvarlig
föresats att icke förstöra allt af sina
inkomster, utan afsätta något årligen, men
alldeles icke att öka eller tillskapa sig nya
behof, öfverstigande tillgångarne.
Den Styrelse, som följer samma system,
skall, lika med den private, skörda
sina efterkommandes välsignelse; ädla handlingars
ljufvaste belöning. Ilär vill jag
stadna med mina reflectioner, och låta hvar
och en forska och göra conclusioner.
Skadligheten, vådan och olyckan af
ett bifall till StatsUtskottets Betänkande,
eller, som är detsamma, alt Rikets Högloflige
Ständer skola bifalla upptagandet af ett
lån för Statens räkning af Två millioner
Riksdaler i Svenskt SilfverSpecie, efter gam
-
4
3oo
Den ii Februari! e. m.
]a myntfoten, har Herr von Hartmansdorff
i sin reservation så ljust ådagalagdt, att
ingen ting mera kan dertill läggas; och
det försök till vederläggning deraf, som
Herr Friherre Sprengtporten nyss gjort,
har endast och allenast visat en god vilja.
Herr von Hartmansdorffs grundeliga skäl
stå emedlertid oomkullkasteliga qvar, och,
med hänsigt till denna reservation, samt
med åberopande af milt yttrande, då Kongl,
Maj:ts Nådiga Proposition remitterades, anhåller
jag vördsamt om proposition till afslag
å Utskottets Betänkande.
Om det är öfverflödigt att nämna, att
Sveriges Ridderskap och Adel, i tidens längd,
genom sina mogna beslut varit Fäderneslandets
och Thronens stöd, så är likväl
minnet deraf ljuft.
Friherre Cederströmj Jacob: För min
del tror jag icke, att man bör inblanda i
öfverläggningen om nu ifrågavarande ämne
redan afgjorda mål. Att tillvita Styrelsen
oförstånd eller Utskottet oärlighet, för det
de icke fästat sanction till Rikets Ständers
beslut om realisationen såsom ett vilkor
för upplåningen af ifrågavarande capital,
till understöd för näringarne, synes mig,
lindrigast uttryckt, högst otillbörligt. Den
fråga, som bör bestämma Ståndets beslut
rörande denna upplåning, synes mig enkelt
vara: har jordbruks-näringen behof
-af mera capilaler, än de, som för denna
