# ID: svediakorp-gov417
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 59,478
# sentences: 1,877
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Fröt o coll,
hallna
hos
Högloflige
Riddcrskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1023, 1329 ock 1830.
Sextionde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckte hos Johan Hörberg> 1835.
Måndagen d. i Februarii i83ö»
Plenum klockan half till io Förmiddagen*
Upplästes till justering och godkändes
följande ExpeditionsTJtskottets insände förslag
till Rikets Ständers underdåniga skrifvelser
till Kongl. Maj:t:
N:o 34o. Angående tiden för nästa Revision
af Stats- Banko- och Riksgälds-Verkens
räkenskaper och förvaltning.
N:o 34 r. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss å f. d. vice Kronofogden
Dahlgrens underd. ansökning om eftergift af
ådömde hallance-medel.
N:o 342. Angående Städernes Inqvarteringshesvär.
N:o 343. Angående tillåtelse för Städernas
Allmänna BrandstodsBolag och Föreningar
samt Beklädnads Directionerne atti
mot ränta, insätta sina contanta medel i
Rikets Ständers Bank.
N:o 344- Angående afskaffande af Kyr
koRåds
rättighet att ådöma Stockstraff.
60 tt, 1
4
Den i F o b r u a r i i f. m.
N:o 345. Angående åtskilliga bestämmelser
till förekommande af Lösdrifveri, 111. m,
N:o 346- Rörande Fattig-försörjningsanstalterne
i Riket.
Likaledes upplästes till justering och
godkändes ett under N:o 4 från ExpeditionsUtskottet
inkommit förslag till 6 §§ afRiksdagsBeslutet,
angående åtskillige förändringar,
tillägg eller förklaringar, dels af allmänna
Lagens stadganden, dels af särskilte författningar
-
Fortsattes pröfningen af ConstitutionsUtskottets
den 3o sistledne September under
N:o 5i aflåtne, och den 5 derpåföljde
October e. m. på bordet lagde, memorial
med förslag till ändringar i TryckfrihetsFörordningen
och till ny redaction af samma
Grundlag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att Hans Excellence
Herr Grefve af Wetterstedt och Herr
Hjerta i sista Plenum föreslagit, att § i4
momentet 1, hvarom öfverläggningen ej då
blifvit tilländabragt, skulle förändras sålunda:
•''Häfver
någon af trycket härstädes ut''koramen,
eller på svenska språket förfat"tad,
utomlands tryckt och hit i Riket in”förd
skrift föranledt missnöje från andra
'^Magiers sida, äge Konungen alt derom ef
-
Den i Fe b ni ar i i f. ni.
"ter omständigheterna förordna, samt, om
"Han så nödigt agtar, luta genom HofCanz"leren
föranstalta om skriftens seqvestreran"de
och indragning både hos Boktryckare
"och Försäljare eller andre utspridare, på
"sätt om qvarstad här ofvan stadgas. Så vi"da
IlofCantzler ej öfverlemnar skriften —
"— —• — — — — i och för deras
"omkostnader och förluster.”
Och hemställde Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken , om Ridderskapet
och Adeln behagade såsom sin gemensamma
tanka förklara denna af Hans
Excellence Herr Grefve af Wetterstedt och
Herr Hjerta framställde anmärkning.
Ropades Ja.
§ >4- «
2:0 Finnér HofCanzlern en utrikes ifrån
inkommen, pä främmande språk författad
skrift innehålla något brottsligt efter 10 ,§*
4, 5 , 6j 8, g, 10 eller 14 momentet, åligge
honom att, sedan qvarstad derå tills
vidare blifvit lagd, begära Konungens befallning,
huruvida skriften bör till förjtt
rande frigifvas , eller ock under qvarstad
till återutförande förblifva , då det pä Konungens
pröfning beror, om och till hvad
belopp Bokhandlaren må af Statsmedlen
njuta ersättning.
6
Dep i Februarii f, ra.
§ *5.
Vid alla de tillfällen, der HofCanzlern
anser förbrytelser mot denna Lag
hafva sig yppat, och så ofta målet ej hörer,
sorn blott ordningsmål, till hans egen
behandling, eller, vid personliga förolämpningar
, till den enskilta Partens beifrande,
vare HofCanzlern , antingen han funnit
qvarstad och åtal, eller endast åtal
äga rum, pligtig att skriften omedelbart
och ofördröjligen till Justitice-Canzlerns laga
åtgärd öfverlemna,
§ >6.
Så snart någon förbrytelse mot denna
Lag blifvit af HofCanzlern hos Justi-.
ticeCanzlern till åtal anmäld, åligge den
sistnämnde att skyndsamligen låta förbrytelsen,
genom tillf örordnad actor, vid behörig
Domstol åklaga; ankommandes det
på JustiticeCunzlerns ytterligare embetsåtgärd,
att sådana mål varda, enligt den-*
na och allmän Lag, handhafda.
§ '1-
1:0 Sedan sex månader förlupit, efter
det en skrift till HofCanzlern eller hans
Ombud, jemlikt 12 2 momentet inkom
mit,
må ej af Publik Actor åtal derå äga
rum. Enskilt man njute, enligt allmän
Lag, till godo sin talan uti mål, der lian
Den i Februarii f. m.
7
genom tryckt Skrift är personligen förolämpad.
2:0 Är Skrift med qvarstad belagd,
dä skall åtalet anställas inom åtta dagar i
Hufvudstaden, och i orterna åtta dagar
efter det HofCanzlerns gillande af qvarstaden
blifvit Executor tillkänna gifvet; i
annan händelse upphöre q var staden, och
Vare skriftens försäljning obehindrad.
Vid desse §§:r gjordes icke någon anmärkning.
Om rättegång i Tryckfrihetsmål.
§ 18.
1:0 Förbrytelser mot denna lag skola,
sedan först, på sätt här nedanföre sägs,
Under Rätt derom ransakat, af dömas vid
den HofRätt, inom hvars Domvärjo Boktryckeriet
, frän hvilket den åklagade skriften
utkommit, eller om Bokhandlare tilltalas,
Bokhandeln, hvarest skriften till salu
hållits, anlagda är o, eller enligt 3 och 6
SÄ, till anläggande anmälda blifvit.
Herr von Schulzenheim, David: Vid
ett föregående tillfälle, då fråga förevar om
TryckfrihelsCommiléens hörande af HofRält,
fattade Ridderskapet och Adeln ett eyentuelt
beslut, för den händelse att Jury skulle
af förstärkt ConslitulionsUtskott borttagas.
Jag tror mig derföre äfven vid detta
tillfälle, för samma händelse, kunna våga
8
Den i Februarii f. m.
föreslå ett eventuel t tillägg vid slutet af
denna §. Uti hela det nya förslaget finnes
ej ett ord om parlernes rätt att hos Konungen
i Dess Högsta Domstol söka ändring
i HofRättens Dom. Det allmänna stadgandet
i 3o Cap. RättegångsBalken kunde möjligen
anses vara tillräckligt att försäkra parterne
om denna rätt; men då Utskottet, i
2i § af det nu framställde förslaget, uttryckligen
bestämt deras rättighet att i qvarstads
frågor genom underdåniga besvär hos
Kongl. Maj:t söka ändring i HofRättens utslag;
och då jemväl uti TryckfrihetsFörordningen,
före Juryns införande, fanns bestämd
föreskrift huru part ägde att uti ÖfvcrRätts
beslut i Hufvudsaken söka ändring, hemställer
jag vördsamt till Högloflige Ridderskapet
och Adeln, örn icke Ståndet behagade
för sin gemensamma tanka antaga, och
såsom sådan till Utskottet hänvisa följande
tillägg till den föreslagne §:n. Kärande och
svarande Parter i Tryckfrihetsmål vare
obetaget att, på sätt allmänna Lagen stadgar,
hos Konungen i Dess Högsta Domstol
söka ändring i Hoj Rättens Dom, äfvensom
de sistnämnda, därest ändring ej
vinnes, kunna hos Konungen om Nåd anhålla.
Friherre Rålamb, Claes: Utan att egenteligen
vilja motsätta mig det tillägg Herr
von Schulzenheim föreslagit, vill jag blott
hafva äran nämna, att orsaken, hvarföre Ut
-
Den i Februari i f. m.
9
skottet ej i §:n infört detta stadgande var, att,
då Utskottet tillkännagifvit sin åsigt att
man äfven i Tryckfrihetsmål borde återgå
till det vanliga rättegångssättet, Utskottet
fann öfverflödigt att upprepa sättet för ändringssökande
i högre Instancer; då deremot
orsaken, hvarföre Utskottet föreskrifvit
huru med ändringssökande i HofRätts utslag
i qvarstadsfrågor borde tillgå, är den, att
HofRätts befattning med så beskaffade frågor
på intet ställe i allmänna Lagen finnas omnämnde.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Sedan
Ridderskapet och Adelil beslutat, att
Jury bör bibehållas i Tryckfrihetsmål, förfaller
följakteligen inom detta hus allt hvad
Utskottet i följd af sitt tillstyrkande föreslagit
i afseende på rättegångsordningen. Jag
hemställer derföre, om icke, i stället för
att ingå i en så beskaffad pröfning, som nu
blifvit satt i fråga, nemligen huru man vill
hafva detaljerna i händelse Ridderskapets
och Adelns samt de tvänne andre Ståndens
redan yttrade mening ej skulle i hufvudsaken
kunna göra sig gällande, Ridderskapet
och Adeln skulle vilja fatta det generella
beslut, att 5 § i nu gällande TryckfrihetsFörordning,
med uteslutande af det mom.
som redan är borttaget, måtte i Öfrigt oförändrad
bibehållas.
Hans Excellence Herr Grefven och
10
Den i Februarii f. m.
JandtMarskalken hemställde, om Riddersman
pet och Adela instämde i den af Herr von
Schulzenheim gjorde anmärkning.
Ropades JNTej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln godkände Herr
Cederschjölds anmärkning, alt det i 5 §:n
af nuvarande TryckfrihetsFörordning befintlige,
mot den nu föredragne delen af förslaget
svarande, stadgande måtte oförändrad t;
bibehållas,
Ropades Ja,
Herr Hjertaj Gustaf: Såsom jag för-, ♦
Stod Herr Cederschjölds mening, hade anmärkningen
icke afseende endast på detta
moment, ulan på allt i förslaget, sorn rör
rättegångssättet.
Herr Cederschjöld: På sätt Herr Hjerta
förklarat, innefattade den af mig framställde
anmärkningen en önskan att, i stället för
alla de §§ Utskottet föreslagit rörande rättegånssättet
i Tryckfrihetsmål, den 5 § i
nu gällande TryckfrihetsFörordning, med
utelemnande af det moment, som redan blifvit
uttaget, måtte bibehållas oförändrad.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Jag
finnér visserligen, att Herr Cederschjölds anmärkning
åsyftar alla de följande §§:nc;
Wien jag vill minnas, alt Hans Excellence
Den i Febru ari i e. m.
Herr Grefven och LandtMarskalken, viii början
af föredragningen utaf detta Memorial,
förklarat, det anmärkningarne skulle vid
hvarje § upprepas, och att Hans Excellence
ville å hvarje § serskildt framställa proposition.
Jag hemställer då, huruvida någon
annan ordning nu kan komma att iagttagas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, det han vid
början af föredragningen utaf förevarande
Memorial, i likhet med hvad Hans Excellence
alltid tillförene, då ett Betänkande
punktvis blifvit föredraget, iagttagit, till
Ridderskapet och Adeln framställt, om icke
Ridderskapet och Adeln ville tillåta, det
Hans Excellence, för mera ordnings och
redighets skull, vid hvarje moment särskildt
inhemtade Ridd. och Adelns tanka, och hade
Ridd. och Adeln då lemnat sitt bifall till
denna framställning; i anledning hvaraf
Hans Excellence nu hemställde, om icke
samma ordning vid desse frågor finge bibehållas.
Bifölls,
Herr Cederschjöld; Då allt det återstående
af förslaget endast rör rättegångssättet,
och den af mig gjorde anmärkning
således är tillämpelig till hvarje serskildt
moment, skulle det blifva onödigtvis vidlyftigt
att upprepa samma sak så ofta; man
skulle lill och med kunna inkomma i kin
-
Den i Februarii f. rn.
kiga förhållanden, då, vid de nya momenten,
det vore svårt att för hvart och ett i
hast se, om det kunde inpassas med bibehållandet
af Juryinrättningen. Jag tror derföre,
att det så väl för redactionens sammanhang,
som för tidens vinnande, vore
häst alt åt ConstitutionsUtskottet öfverlemna,
att, i enlighet med det beslut Ridderskapet
och Adeln fattat, i afseende å rättegångssättet
i Tryckfrihetsmål inrätta redactionen
af de nu ifrågavarande §§:ne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om det icke
vore lämpligare, att Ridd. och Adeln sjelf
inginge i pröfning af förslaget, än att, på
sätt Herr Cederschjöld föreslagit, öfverlemna
till ConstitutionsUtskottet, att i enlighet
med ett af Ridd. och Adeln, i afseende å
Rättegångssättet i Tryckfrihetsmål fattadt
allmänt beslut, ombesörja ny redaction af
de återstående §§ i förslaget, samt om icke
hvarje moment finge serskilt uppläsas, då
hvar och en af Ridd. och Adelns Herrar
Ledamöter ägde, att dervid göra den eller
de anmärkningar, hvartill han funne sig
befogad.
Ropades Ja.
Herr Cederschjöld: Då är min anmärkning
vid det nu upplästa momentet att detsamma
bör förfalla.
Den i Februarii e. ra.
i3
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om Ridd. och
Adeln godkände Herr Cederschjölds anmärkning,
att 18 § i mom. borde förfalla.
Ropades Ja.
§ >8.
q:o Målen instämmas till RädhusRätt
i den stad, derunder Boktryckeriet eller
Bokhandeln lyda; Universiteten dock förbehållen
deras Jurisdictionsrätt, enligt Academiska
Constitutionerna, öfver underlydande
Boktryckeri eller Bokhandel.
3:o Uppstår fråga om Boktryckares
eller Författares af tryckt Skrift tilltalande
eller hörande, böra han eller de inför
Domstolen personligen till svars stånda,
och åtnjute i öfrigt deras rättegångsförmåner,
enligt allmän Lag och särskilta
Författningar, uti allt hvad icke uttryckligen,
genom denna Grundlag, annorlunda
stadgas.
4:o Vid kallelse till Domstolen, erhåll
e den tilltalade del af åklagarens stämningsansökning,
som skall innefatta bestämd
uppgift om förbrytelsens beskaffenhet, jemte
åberopande af det eller de Lagens rum,
hvarå käromålet grundas.
§
1:0 Under Rätt lige i dessa mål endasé
Den i Februarii f. ra.
ransaka samt öfver qvarstads- och uppkommande
rättegångsfrågor Utslag meddela.
Så snart, genom förhör med Parterna,
, Åklagarens slutpåstående och den
tilltalades förklaring, ransakningen fullhordad
är, varde den genast, med samtliga
handlingarna, till vederbörande HofJXätt
insänd.
2:0 Åklagarens slutpåstående skall alltid
skriftligen af gifvas, med utsättande af
det lagrum, hvarefter ansvar yrkas, så
vida han icke, i stället, endast åberopar
sin stämningsansökning; och vare alltid
den tilltalade berättigad att, öfver stämningsansökningen
samt Åklagarens öfriga
skriftliga anföranden, likaledes skriftligen
sig yttra och förklara.
§ 20-
1:0 År qvarstad ä tryckt skrift, efter
HofCanzlerns eller hans Ombuds reqvisition,
verkstäld, och anteckningen deröfver
till JustiticeCanzlern insänd, må JustiticeCanzlern
sedermera, inom den i iy § 2
mom. bestämda tid, hafva hänvist målet
till vederbörlig Domstol och tillika Actor
förordnat. Domstolen bör då, sist inom
åtta dagar, pröfva om qvarstaden skall
äga bestånd. Sker det ej, och är icke qvarstad,
inom en månad efter dess verkställande
häfven, vare Boktryckare eller Försäljare
öppet att, hos ilen Executor, sein
Den i F e b r u a r i i f. m.
handräckning till qvar stadens läggande meddelat,
fordra densammas brytande, hvilket
icke må, vid ansvar af Embetets förlust,
vägras.
2:0 Anmäles hos JustiticeCanzlern omedelbarligen
någon skrift till åtal, och han
pröfvar detsamma skäligen äga rum, bör
han, sist inom Fjorton dagar, om målets
upptagande vid laga Domstol, genom af
honom tillförordnad Actor, anstalt foga;
gällandes härvid, i fråga om qvarstad,
hvad i3 3 mom. föreskrifver. År målet
till laga Domstol kommet, och qvarstad
der af Åklagaren yrkad, bör Domstolen
häröfver inom Åtta dagar sig utlåta, men
likväl, så framt det utan tidsutdrägt ske
kan, HofCanzlerns eller hans Ombuds yttrande
inhemtas. Gillar UnderRätt qvarstadspåiståendet,
och har HofCanzlern eller
hans Ombud qvarstaden tillstyrkt, skall
densamma verkställas; men ej må annars,
efter UnderRätts Utslag, qvarstad läggas
förr, än HofRätt, i nedannämnde ordning,
derom beslutit.
3:o Uti Rättegång, som genom allmän
Åklagare utföres, skall UnderRätts Utslag
i qvarstadsfrägor, ehvad besvär deröfver
anföras eller ej, alltid utan uppehåll till
HofRätten insändas, och fortfare då sådan
qvarstad, hvilken blifvit i följd af HofCanzlerns
eller JustiticeCanzlerns föranstaltande
lagd, eller efter UnderRätts Utslag
Den i Februarii f. ro.
verkstäld, intilldess IlofRätten annorlunda
förordnar; Bärandes emedlertid rättegången
fortsättas, och ransakningen, så snart
deri fulländats, till HofRätten öfverlemnas.
Hans Excellence Herr Grefven ock
Landt Marskalken framställde vid hvarje af
dessa 8 momenter proposition, huruvida
Ridd. och Adeln instämde i Herr Cederschjölds
emot samma momenter framställde
anmärkning, att de i 5 § af nuvarande
Tryck fr ihetsFör ordning befintlige, desse föreskrifter
motsvarande, stadganden borde oförändrade
bibehållas; hvilka propositioner med
ja besvarades.
§ 2I
1:0
Sedan UnderRätts Utslag i qvarstadsfr
ägor , antingen under ställningsvis
eller genom besvär, till Hof Rätt inkommit,
äligge Hof Rätten att genast deröfver infordra
TrjckfrihetsComittéens utlåtande.
När detta aflemnats, företage Hof Rätten
ofördröjligen qvar stadsfrågan till afgörande,
och meddela deri sitt Utslag, hvaröfver
Par terne st ände öppet att hos Kongl.
Majit anföra underdåniga besvär, utan att
likväl dymedelst Utslagets verkställande eller
Rättegångens fortsättning må hindras.
Herr von Schulzenheim: Den nu gällande
TrvckfrihetsFörordningens 5 § och 8
mom.
Den i Febru ar i i f. rn.
1 7
morn. innehåller, att qvarstad, lagd af Tiofeller
JustiticeCanzlern, skall äga bestånd,
sedan den en gång är af Domstolen pröfvad
och stadfästad. Blott i de fall då målet,
utan sådan föregående qvarstad, är kommit
till Domstolenj och qvarstad der af Actor
blifvit yrkad, samt af Domstolen bifallen,
inträder den längre proceduren med Utslagets
insändande till HofRätten, TryckfrilietsComitteens
börande, Högsta Domstolens
öfverläggning i JuslitiaeOmbudsmannens närvaro,
Protocollens och Utslagens tryckning
lin m. Nu föreslås deremot, att, i qvarstadsfrågor,
HofRätten alltid skulle höra
Tryck fri he tsCom i t tee n, och en gifven utvidgning
åsyftas således i den sistnämndes
nuvarande befattning; roen då Ridderskapet
och Adeln, när frågan om Comittcens hörande
i hufvudsaken förevar, på anförda
gällande skäl, behagade eventuelt ogilla Utskottets
förslag i denna del, och då dessa
skäl synas böra vara fullt ut lika så gällande
för preliminairefrågan, som för hufvudsaken,
vågar jag föreslå, att 21 § 1 monn,
medelst uteslutande af en mellanperiod, må
få följande lydelse: -”sedan UnderRätts Utslag
i qvarstadsfrågor, antingen underställ•”ningsvis,
eller genom besvär, till HofRät”ten
inkommit, företage HofHätten ofördröjligen
qvarstadsfrågan till afgörande, och
meddele &c.
Herr Crusenstolpe: Jag kan så mjmket
60 H. x
i8
Den i Februarii f. m.
mindre instämma med Herr von Schulzen-»
heim, som jag vid hufvudfrågans afgörande
reserverade mig emot beslutet att TryckfrihetsGomittéen
icke skulle höras, och af samma
skäl, som då föranledde mig dertill,
önskar jag nu, att hvad Utskottet föreslagit
måtte blifva antagit.
Friherre Cederström, Jacob: Sedan Ridderskapet
och Adeln funnit olämpligheten
deraf, att HofRätt skulle i Tryckfrihetsmål
infordra TryckfrihetsComitteens utlåtande,
då den möjligen kan vara part, så lärer väl
deraf vara en följd, att Ridderskapet och
Adeln icke nu fattar ett beslut, som skulle
vara i rak motsatts till hvad som då stadgades;
ty här kan ju likaväl inträffa, att
en skrift, som blir med qvarstad belagd, förut
blifvit i TryckfrihetsComittéen anmäld och
gillad, och då är ju Comitteen, jemväl i detta
fall, på sätt och vis att anse såsom part.
Herr Cederschjöld: Jag kan icke annat
tinna, än att samma föreskrift redan
finnes i 8 mom. af 5 § i gamla Tryekfriliets-Förordningen,
hvarest står: ”afslås qvar-”stadspåståendet,
fortfares ändock med rät"tegången;
men om påståendet gillas och
'•"har HofCanzleni eller hans Ombud sådant
^tillstyrkt, skall qvarstaden verkställas; dock
•”bör UnderRätts Utslag i dessa båda fall
”utan uppehåll till HofRätten insändas. Hofrätten
bör genast deröfver infordra Tryck
-
Den i Februarii f. m.
‘9
”frihetsCommittéens utlåtande. Tillstyrkes
”denna qvarstads beläggande, må HofRät”ten,
der så skäligt pröfvas, efter Utslag,
”en sådan qvarstad bifalla, och stånde den
”då fast intill Rättegångens slut &c.” Dessutom
får jag hemställa, om det går an att
bryta ut det ifrågavarande momentet ur raden
af alla de andre, och om icke, i händelse
jemkningsförslag blifva af nöden, det
vore bäst att öfverlemna lill Utskottet, att
dem ombesörja och dermed till Stånden inkomma.
Herr von Schulzenheim: Då jag nyss
hade äran framställa ett förslag till förändrad
redaction af den 21 § i morn., var
min egenteliga afsigt, alt söka bringa det
beslut Ridderskapet och Adeln nu går att
fatla, till fullkomlig likstämmighet med det
redan fattade i afseende på TryckfrihelsGommiteens
hörande i hufvudsaken, och
jag kan svårligen frånträda den öfvertygelse,
att denna likstämmighet är nödig uti
ämnen af så likartad natur.
I afseende på hvad den siste värde talaren
behagat yttra, anhåller jag blott att
få ytterligare upplysa, att det uti 5 §:n 8
morn., något ofvanföre den af honom citerade
perioden, förekommande ordet därj tydeligen
utvisar, att deli qvarstad hvarom
nedanföre afhandlas, är en sådan qvarstad,
60 H. 2 *
20
Den i Februari i f. ra.
som af Actor inför Domstolen yrkas, och
ingalunda den slags Rättegången föregående
qvarstad, som af HofCanzlern och JuslitiasCanzlern
kan förordnas. — Orden lyda, sorn
följer: ”Är målet till Laga Domstol kom
”met,
och qvarstad där af Actor yrkad,
”&c.” — Jag hemtar dessutom ett ytterligare
stöd för min mening ifrån 4 § 3 morn.,
som innehåller, att, om quarstad icke i
Hufvudstaden blifvit lagd inom åtta dagars
förlopp, eller i landsorterne HofCanzlerns
gillande ej inom en månads förlopp ankommit,
qvarstad då icke må gälla, utan efter
laga Domstols och TryckfrihetsCommiteÄns
yttrande; hvaraf otvunget synes följa, alt,
när qvarstaden blifvit i Hufvudstaden lagd
inom de föreskrifna åtta dagarne, eller i
landsorterne gillandet inom den likaledes
förekrifna månaden ankommit, qvarstaden
då också skall äga bestånd utan Domstolens
och Committéens yttrande. Det nya
förslaget åsyftar således en verkelig extension
af TryckfrihetsCommitteens närvarande
befattning, som endast, i min tanka,
skulle tjena att onödigt inveckla rättegången,
och som i alla fall ej står tillsammans med
ett af Ridderskapets och Adelns föregående
beslut; hvarföre jag vördsamt förnyar min
anhållan om proposition till antagande af
den utaf mig föreslagna jemkning.
Herr Cederschjöld: Då den siste talaren
är nöjd med gamla redactionen af det
-
Den i Februarii f. m.
ta moment, finner jog intet skäl, hvarföre
ett undantag här bör äga rum och man vid
detta moment skall göra någon jemkning;
utan hemställer jag alltså, om icke Ridderskåpet
och Adeln, i afseende härpå, ville
stadna i samma beslut som förut, eller att
hvad 5 § i närvarande Tryckfrihets-Förordning
i detta afseende innehåller må bibehållas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då den afllr
Cederschjöld gjorde anmärkning otu bibehållande
af motsvarande stadgande i 5 §
af nuvarande TryckfrihetsFörordning, i händelse
den af Ridderskapet ech Adeln vid
denna § gillades, gjorde den anmärkning
Herr von Schulzenheim framställt öfverflödig,
ansåg Hans Excellence sig böra först
göra proposition på Herr Cederschjölds anmärkning;
hvilken af Ridd. och Adeln för
dess gemensamma tanka antogs.
§ 21.
2:0 Justitieombudsmannen äge, efter
erhållen underrättelse att sådant mål till
öfverläggning i Högsta Domstolen förekommer
, dervid tillstädesvara; hvarefter
han bör Högsta Domstolens Protocoll och
Utslag i qvarstadsmulet genast till trycket
befordra, pä allmän bekostnad, i händelse
enskilt förläggare ej erhållas skulle.
22
Den j Februari! f. m,
§ 23,
i:q Angripes , i tryckt skrift , enskilt
person j och det ej sker i och för hans em*
bete , derå tnå ej annan än rätter målsägande
käraj ej heller allmän Åklagare
sådant någonsin i käromål upptaga. Målsäganden
vare likväl öppet att hos JustiticeCanzlern
begära biträde i rättegången
af Kronans Ombud, och ankomme det på
JustiticeCantzlerns eget ompröfvande att
härtill bifall lemna; men icke må sådant
Ombuds frånvaro uppehålla målets laglik<«
Uiätiga handläggning.
2:0 Enskilt persons åklagan behandlasx
i alla delar, efter det Rättegångssätt denna
och allmän Lag föreskrifva; Dock äge
UnderRätt, vid sådana enskylla tvister
att, utan inhemtadt yttrande af HofCanzlern
eller hans Ombud, qvar stadsfr ägor
upptaga och deri meddela Utslag, hvaröfver
Parterna kunna i laga ordning hos
Tiof Rätt anföra besvär , i hvilket fall qvarstaden
ej må verkställas; men rättegången
fortsattes oafbrutet, och ransakningen
varde, så fort den hunnit af slutas, till
fJofRätten insänd.
§
1:0 Vid Rättegångens början, vare
Roktryckare skyldig att Författarens namnsedel
till UnderRätt inlemna, Försummas
Den i Februarii f. m.
>3
det, stände Iian Författareansvar , såframt
icke Författaren sjelfmant hos Domstolen
gifver sig tillkänna. Angår Rättegången
Periodisk Skrift, bl ifve Utgifvarens namn,
i följd af den, enligt 5 § i mom. gjorda
anmälan , frän Hof-Canzlern uppgifvet.
Domstolen äge att genast, sedan namnsecleln
inlemnats , densamma öppna och den
såmedelst upptäckta svarande Parten inkalla.
2.0 Skulle, vid Rättegångens slut,
IdofRätten pröfva att Åklagaren i oträngt
mål Rättegång anstält, sä att namn sedelns
brytande utan verkligt behof inträffat,
vare Åklagaren förfallen till Etthundrade
Riksdalers böter.
§ 24-
1:0 Så snart Tryckfrihetsmål uti Tiof
Rätt är till afgörande be reelt, åligga Hofr
Rätten att inhemta TryckfrihetsCommitéens
utlåtande, huruvida Committé en anser
den åtalade Skriften efter Tryckfrihets
Lagen brottslig, hvilket utlåtande, gruncladt
pä anförda skäl, Committéen , efter
erhållen del af handlingarna i målet, ofördröjligen
afgifve. Har Committéen förut,
enligt 21 § 1 morn., varit i samma mål
hörd, angående qvarstad: må något ytterligare
utlåtande Commitéen icke affordrcis.
2:0 När liufvudsaken af göres, skola
Den i Februalii f. rn.
minst så många HofRättens Ledamöter,
som, enligt Lag, böra öfvervara vigt i gare
brottmål, i beslutet deltaga; Hvarvid
HofRätten, om den anklagade frikännes,
tillika bestämme om och i hvad man han
må njuta upprättelse,
§ 25.
Skulle den oförmodade händelse tima,
att TryclfrihetsCommitteen, med anledning
af 108 $ RegeringsFormen, blefvo
till ansvar ställd för skrift, om hvars
åtalbarhet Författare eller Boktryckare begärt
Cömmittéens yttrande, och som Comitteen
förklarat kunna tryckas , må Svea
Hof Rätt, uppå åkäran af dess AdvocaU
Fiscal, målet omedelbarligen upptaga och
afgöra. Genast efter af kunnandet, varde
Utslaget, med tillhörande Protocoll och
Handlingar, på publik kostnad, till trycket
befordradt. Kommer saken, genom besvär,
till Konungen, förhälles på enahanda
sätt. Den man, hvilken Rikets Ständer
förordnat att JustiticeOmbudsmannen
efterträda, föranstalte då om rättegångshandlingarnas
tryckning, samt biviste Högsta
Domstolens öfverläggningar i målet.
Uppå af Flans Excellence Herr Grefven
och L,andtMarskalken vid hvarje af
dessa 8 mom. framställde serskildte propositioner,
fann Jlidderskapct och Adeln för
Den i Februarii f. ai.
25
godt alt för dess gemensamma tanka antaga
Herr Cederschjölds ofvanom förmälde anmärkning,
§ 26.
Rättegång i Tryckfrihetsmål skall för
öppna dörrar hållas j så vid Under Rätt
som vid HofRättj dock under förbindelse
för Jhör arne att iakttaga allt hvad Rättens
Ordförandej till ordningens bibehållande
, före skrifver j samt att afträda så ofta
Rätten öfverlägger om beslutj eller när
annars Ordföranden finnér anledning att
derom förordna _, för hvilken åtgärd han
likväl ansvarej som för annan Emhets-utöfningj
när deröfver klagas.
Herr Cederschjöld: Sedan Ridderska
pet
och Adeln, i frågan om TryckfrihetsComrniteens
hörande, tvärt emot min önskan
i ett föregående plenum, ingått i pröfning
af garantierna för en sak, som Ståndet redan
förut hade ogillat; så får jag, enär i
denna § en annan garanti finnes föreslagen,
hemställa, om icke Ridderskapet och Adeln
skulle finna för godt godkänna densamma,
för det fall, att Ridd. och Adelns mening
0111 Juryns bibehållande blefve öfverröstad,
hvarå jag anhåller 0111 Hans Excellence Herr
Grefvens och LandtMarskalkens proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och
Den i Februari i f. m.
Landt Marskalken förklarade, alt då ingen
anmärkning blifvit gjord emot förevarande
§ vore densamma, enligt 56 § RegeringsFormen,
af Ridd. och Adeln till Grundlagsenlig
behandling godkänd och blefve alltså,
i händelse Tryckfrihetsmål skulle komma
att öfverflyttas från Jury till allmänna Domstolarne,
denna § till Rikets Ständers antagande
eller förkastande vid nästa Riksdag
oförändrad samt Herr Cederschjölds önskan
uppfylld, utan att någon proposition derå
behöfde till Ståndet framställas.
§ 27*
Alla mål, angående färbrytelser mot
denna Lag, skola, vid ansvar för Domare
och Embetsman, med största skyndsamhet
af göras, och vid alla tillfällen , då fråga
kunde uppstå om bestraffning af flera olika
förbrytelser , särskilt behandlas; Äfvensom
den brottslige, i alla de fall, derhän
ej redan gjort sig saker till dödsstraff eller
fängelse för lifstiden, skall särskilt
undergå hvarje bestraffning, den han , enligt
denna Lag, sig ådragit.
§ 28-
1:0 Böter efter denna Lag förvandlas
i fängelse, utan arbete, i staden eller orten
, der förbrytelsen skett. Hvarje månads
fängelse, månaden räknad till Tjugnätta
dagar, svare mot Seocton Rulf
P e n i F e b r n a r i i f. m.
27
TrettioTvä Skillingars böter; Fjorton dagars
fängelse svare mot böter under nämnda
belopp,
Yicl desse 2:ne punkter gjordes icke
någon anmärkning,
§ 28,
2.'o Böterne gånge till tveskiftes emellan
Åklagaren och den närmaste Fattigvårdsinrättning
, de händelser undantagna,
då Böter , enligt hvad här ofvan stadgadt
är, Målsäganden ensamt tillfalla.
Till yttermera visso håfve vi detta
med våra namns och insegels undersättande
stadfästat och bekräftat; som skedde i
— — den — — dagen i — — månad,
Jr efter Christi börd det Ettusende Åttahundrade
och på det — —,
Herr Crusenstolpe: Sedan Ridd erskapet
och Adeln vid flere föregående §§ stadgat,
att förbrytelser skola beläggas med
böter enligt allmän Lag, och Lagen bestämmer
huru vid hvarje fall böter skola fördelas,
tror jag, att vid sådane tillfällen fördelningen
bör gå derefter, och att serskildta
stadganden derom äro öfverflödige och
plämplige,
Friherre Bålamb: Denna § är redige
rad
fullkomligt i enlighet med den motsvarande
§ i gamla TrychfrihetsFörordningen.
Då jag ej hört någon annan anmärkning
deremot, än den Herr Crusenstolpe nyss
28
Den i Februarii f. m.
framställde, och då Ridd. och Adeln beslutat
alt återförvisa Utskottets förslag med
den anmärkning, att Ståndet önskar bibehållande
af 5:te § i nu gällande Förordning,
hemställer jag, om icke, på samma skäl,
den nu föreslagna redactionen må blifva
antagen.
II
Hans Excellence Herr Grefvert och
Latt dtAJar skalk en hemställde, om Ridd. och
Adeln instämde i Herr Crusenstolpes anmärkning,
att serskildt stadgande om fördelning
af de böter, hvilka efter allmän
Lag i Tryckfrihetsmål ådömas, vore öfverflödigt
och olämpligt.
Ropades Nej.
Vid förnyad föredragning af Bevillningsutskottets
1:0
den 19 sisth December under N:o
58 aflåtne, och den 20 derpåföljde Januarii
e. m. på bordet hägde Memorial, med förslag
till voteringsproposition angående porto-afgiften
för inrikes brefväxlingen;
2:0 den 5 sisth Januarii under N:o 5g
aflåtne, och den 20 i samma månad e. m.
på bordet lagde, Memorial, med förslag till
voteringsproposition angående Bevillningsfrihet
för Vaktare vid Flygsandsfälten i
Halland;
Den i Febr nar i i f. m.
29
3:o den 34 sisth Januarii under N:o
64 aflåtne, och den 37 i samma månad e.
m. på bordet lagde, Memorial, med förslag
till voteringspropositioner i fråga om Slädernes
SaluAccis;
fann Ridderskapet och Adeln för godt, alt
de af BevillningsUtskolLet i berörde memorial
föreslagne voteringspropositioner godkänna.
Då nu ånyo föredrogs Bevillnings-Utskoltets
den 28 sistl. Januarii under N:o 65
afgifne, och den 29 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde, utlåtande, i anledning
af Välloflige BorgareStåndets förslag
alt förändra några lill förstärkta SlalsUtskottet
öfverlenmade Voterings-propositioner,
angående Stora Sjötulls-Bevillningen;
fann Ridderskapet och Adelil för godt, att
de af BevillningsUtskottet föreslagne nya
redactioner lill ifrågavarande voteringspropositioncr
godkänna.
Föredrogos ånyo och biföllos följande
BevillningsUtskottets den 12 och 16 sistledne
Januarii afgifne, samt den 20 och 27
i samma månad e. m. på bordet lagde Ut- i
låtanden:
N:o 60. Angående en förändring i nya
Tulltaxan vid Artikeln Tågvirke.
Den i Februarii f. m.
N:o 61. Angående förslag till de afgifter
för minutering af Bränvin, som skola
intagas i io § 2 Art. af BränvinsFörordningen.
N:o 62. Angående förslag till reglemeniariske
föreskrifter i afseende på bränvinsskatts
utgörande efter tillverkningen.
N:o 63. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 49 förut
meddeldte Betänkande angående Kongl. Maj:s
Nådiga Proposition om moderation i Porto
för bref, som väga öfver 8 lod.
Vid förnyad föredragning af Förstärkta
StalsUtskottets den i4 sistl. Januarii under
N:o 371 aflåtne, och den 20 i samma
månad e. m. på bordet lagde, Memorial,
angående Stora SjöTullsBevillningen; fann
Ridd. och Adeln, att berörde Memorial borde
till BeviliningsUtskottet öfverlemnas.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtskottels
den 3i sistl. December under N:o 36g afgifne
och den 20 derpåföljde Januarii e. m.
på bordet lagde, Memorial, i anledning af
RiksStåndens skiljaktiga beslut i frågan, angående
försäljningen af 5 stycken Kronan
tillhörige Krigsskepp, och redogörelsen för
derföre influtne medel; fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att* under förblifvan
-
Den i Febr uar i i f. m.
it
de vid Dess i afseende å detta ämne redan
fattade beslut, godkänna de af StatsUtskottet
föreslagne voteringspropositionen
Företogos till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens d.
12 sistl. December under N:o lii afgifne
och den 3o i samma månad e. m. på bordet
lagde, Betänkande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om anslag af medel
till NavigationsSkolors inrättande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, huruvida Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla Stalssamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
ifrågavarande Betänkande.
Ropades Ja och Nej.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob:
Utskotten hafva, genom förevarande Betänkande,
hänvisat till de 60,000 R:dr, StatsUtskottet
uti ett annat Betänkande föreslagit
för Undervisningsverken i allmänhet;
men om man på sådant sätt plockar af detta
anslag, fruktar jag, att det blir alldeles
otillräckligt för sitt ändamål. Jag skulle
derföre, i anseende till vigten af NavigationsSkolors
inrättande, önska, att andra utvägar
till detta behof kunde beredas; men
då Riksdagen nu är så långt framliden, tvekar
jag att begära återremiss; hvarföre jag
32
Den i Februalii f. m.
yrkar afslag a Betänkandet. Skulle likväl
någon begära återremiss, så förenar jag mig
deri.
Friherre Cederström_, Jacob: I an
ledning
af hvad Herr Crusenstolpe yttrat
för det af honora tillstyrkta afslag å Betänkandet,
får jag fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet derpå, att Betänkandet
är afgifvit i anledning af en Kongl.
Proposition, och innehåller förslag tillsvar
derå; ett afslag skulle således medföra, att
Ståndet för sin del beslöt, det intet svar
skulle afgifvas, och sådant kan ej lagligen
äga rum. Det föreslagna svaret kan ändras
och modifieras, men nugot måste beslutas.
Herr Crusenstolpe: Ehuru jag af hvad
Frih erre Cederström anfört ej kan inse något
hinder för afslag å Betänkandet, så är
jag belåten om det återremitteras. PresteStåndet
har redan återremitterat det, och
jag hemställer, örn icke Ridderskapet och
Adeln skulle täckas deruti instämma.
Herr Munck af Rosenschöld j Eberhard
Zacharias: Nyttan och behofvet af
NavigationsSkolors inrättande finnas redan
uttryckte i i8a3 års Ständers till Kongl.
Maj:t framställde underdåniga önskan, enligt
hvad den i ämnet afgifne Nådiga Propositionen
innehåller. Alla förberedande åtgärder
-
Den i Febr nav i i f. ra.
M
der äro vidtagne, och det är föreslåifvet
att Skeppare och Styrmän skola undergå
examen. De böra derföre äga tillgång till
tjenlig undervisning. Hvad frågan om medel
härtill angår, så anser jag den derför
erforderliga summan så obetydlig, att den
gerna kunde utgå åf io:de HufvudTileln och
således direcle af Statsverket, utan att behöfva
tagas af ett anslag, som blifvit bestämdt
till andra ändamål. För öfrigt vill
jag fusta uppmärksamheten derpå, alt denna
kostnad egenteligen endast är ett förskott,
som återgäldas genom större inkomster, hvilka
uppkomma derigenom, att Sjöfarten befordras
och göres säkrare. Jag instämmer
i anhållan om återremiss, men äfven af den
orsak, alt jag tror att första gången ett Betänkande
i ett ämne förekommer hos Stånden,
man ej kan förkasta detsamma annorlunda
än genom återremiss.
Herr von Hartmansdorff, August: Om
Ståndet finnér för godt att återremittera
detta Betänkande, utan att uppgifva hvarest
medel skola tagas, befarar jag att svaret ej
blir annat, än att Utskotten förblifva vid
sitt förra Betänkande. Med en återremiss
vinnes således icke annat, än tidsutdrägt för
utskrifningen af återremissen här, och af
Utlåtandet från Utskotten; Jag tror derföre,
att då ingen af StatsUtskottets Ledamöter
cj eller kunnat uppgifva någon tillgång,
60 H. 3
34
Den i Febru ari i f. m.
man gjorde bäst om man genast bifölle Betänkandet.
Herr Munck af Rosenschöld: Det
skäl, Herr von Hartmansdorff anfört, är af
den art, att det kan användas emot hvilken
återremiss som helst. Då 2:ne Stånd,
genom återremiss uttryckt deras önskan, att
den erforderliga summan måtte tagas af
StatsYerket directe, och då denna är så
obetydlig, tror jag det StatsUtskottet väl
borde kunna påfinna medel. Jag förnyar
derföre min anhållan om återremiss.
Herr Riben, Carl Wilhelm: När Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om anslag till inrättande
af NavigationsSkolor förevar i Statsoch
EkonomilJtskotten, tillvann det sig min
synnerliga uppmärksamhet, att ledamöterne
af det RiksStånd, som bör vara mest intresseradt
för handel och sjöfart, med få
undantag, voro stämde emot frågan. Som
jag hvarken är handlande eller skeppsredare
torde det förlåtas mig, om jag fästade
någon uppmärksamhet vid desse personers
tanka. Äfven utom Utskotten har jag angående
denna fråga tält med personer, .sorn
äro intresserade i saken, och numera är det
för mig tydligt och klart, att förslaget medför
föga eller ingen nytta för de handlande.
Många af dem äro af den tron, att slutliga
följden deraf skulle blifva, att de blefVtt
tvungne att till GoopvaerdieCapitainer
Den i Februarii f, m,
antaga unga Officerare inom Marinen, såsom
de enda hvilka prsesterat nödige examina,
hvaraf åter skulle uppkomma nödvändigheten
att tillika hålla Styrmän, och kostnaderne
således i betydlig mohn ökas. Inom
Utskotten uppstod vidare, emellan dem, som
önskade bifall till Förslaget, tvist om huruvida
platserne för Skolornes anläggande voro
väl valde. Somlige tyckte sig finna att
Calmar ej vore passande, utan att Wisby
vore mera tjenligt. Någre ansågo båda dessa
ställen lämpelige, och någre föreslogo
andra ställen. Kort sagt: man hade verkligen
svårt att komma till rätta med saken
i Utskotten. Ett gifvet factum är emedlertid,
att inga medel finnas lill ifrågavarande
ändamål, såvida ej RiksgäldsContoret erhåller
uppdrag att dertill upptaga Lån. Jag
t.villar alltså, att en återremiss tjenar till
annat, än alt från Utskotten få ett nytt
tillstyrkande i likhet med för handen varande.
Åtskillige talare hafva här ansett,
att då Sländerne till UndervisningsVerken
i allmänhet beviljat en tillökad summa af
60,000 R:dr, det vore olämpligt att derå, i
och för detta ändamål, nu meddela anvisning.
I afseende härå får jag fästa de värde
talarnes samt Piidd. och Adelns uppmärksamhet
derpå, att denna anvisning ingalunda
är bestämd, utan hafva Utskotten endast
sagt, det svårighet icke torde mota
för Kongl. Maj:t, att af de anslagne 60,000
60 H. 3*
36
Den i Februarii f. m.
R:dr kunna bestrida denna mindre betydliga
utgift. Jag förenar mig derföre med
Herr von Hartmansdorff i anhållan om bifall
på Betänkandet, hälst en återremiss endast
vållar tidsutdrägt.
Herr NordenanckarGustaf: Ibland
de mest välgörande omsorger Styrelsen kunnat
hafva för handelns och skeppsfartens
befrämjande, anser jag den om Navigationsskolors
inrättande. Att CoopvaerdiCapitainer
erhålla en Theoretisk hildning torde
hvar och en finna angeläget. Jag känner
af egen erfarenhet, att flere fartygs förolyckande
och många skeppsbrott kunna tillskrifvas
skepparens okunnighet. Men då
StatsUtskottet ej velat för denna inrättning
anslå några medel, förenar jag mig i den
åsigt Friherre Sprengtporten uti sin reservation
uttryckt, samt yrkar på grund deraf
återremiss.
Herr Crusenstolpe: Då nu å ena sidan
blifvit upplyst, att NavigationsSkolors inrättande
är af synnerlig vigt, och å den andra
förekommer, att det till tillämpningsSkolorne
beviljade anslag icke är så rundeligt
tilltaget, att det tål någon afprutning,
samt då dessutom den af Utskotten uppgifne
summa ej är af den beskaffenhet att för
densammas anskaffande något StatsLån är
af nöden, så anhåller jag, att Utskotten,
genom en återremiss, måtte sättas i tillfälle
Den ! Febraarii f. m.
37
att ännu en gång närmare begrunda ämnet,
och tillse huru nödige medel må kunna anskaffas
och anslås.
Herr Munck af Rosenschjöld: Jag
kail ej finna annat, än att sådane anslag,
hvarigenom mångdubbla fördelar och inkomster
beredas för Staten, böra framför
andra beviljas, och jag tror, att sådane just
vinnas genom en utvidgad och mer lönande
sjöfart och handel, hvartill åter en bättre
undervisning uti ifrågavarande ämne säkerligen
skulle bidraga. Då Ridderskapet
och Adeln dessutom, under denna Riksdag,
ej varit sparsamma i anslag till sådane utgifter,
hvilka knappt i något afseende kunna
bidraga till förökande af Statens inkomster,
förmodar jag icke, det Ridderskapet
och Adeln, genom bifall till det nu förevarande
Betänkandet, vill visa sig mindre angelägne
om sådane inrättningar, hvarigenom
inko raster ne för Stats-Cassan ovillkorligen
skulle komma att ökas. Dessutom kommer
en återremiss ingalunda att vålla den befarade
tidsutdrägten, då ett Stånd redan återremitterat
Betänkandet.
Friherre Sprengtporten, Jacob }Vilhelm:
På de skäl jag i min reservation upptagit,
äfvensom i anledning af hvad Friherre Cederström
anfört, förenar jag mig med de
Ledamöter, som begärt återremiss. Jag tror
ej, att man får, så absolut som Herr von
38
Den i Februarii f. in.
Hartmansdorff, antaga att medel till ifrågavarande
ändamål saknas, och får jag, i afseende
derpå, erinra den värde ledamoten
om ett beslut, som StatsUtskoltet för några
dagar sedan fattat, med frångående af sitt
förut meddeldta, hvarigenom en tillgång af
3o,ooo R:dr möjligen kan uppkomma.
Herr von Troilj Ernil: Jag är bland
dem som anse förevarande fråga af serdeles
vigt, icke allenast för industrien, utan äfven
för försvarsverket, då, såvida jag vet,
det i fredstid underhåll ne marin-befäl aldrig,
vid utrustningen tili något af våra
större sjötåg, varit tillräckligt. Hvad beträffar
den tvist, som ägt rum inom Utskottet
angående platserne för NavigationsSkolornes
anläggande, hvarom Herr Riben
underrättat oss, så anser jag den saken af
allt för liten vigt, för att på detta rum
komma i fråga, helst det alltid måtte ankomma
på Kongl, Maj:t att derom förordna.
Hvad åter angår den fruktan Borgare
Ståndet hyst, att man genom inrättningen
af NavigationsSkolor skulle sättas i nödvändighet
att till Coopvaerdie-Capitainer antaga
Marin-Officerare; så kan jag ej fatta det,
emedan ändamålet med desse Skolor alldeles
ej hlefve att dana Sjö-offiicerare, för
hvilka bildningsanstalter redan finnas, utan
tvärtom att åstadkomma skickligare Coopvaerdi-Skeppare.
Om Skolorne inrättas så,
att icke hvar och cn mindre bemedlad Bor
-
Den i Februarii f. m.
39
gare l<an der underhålla sina barn, så är
visserligen ändamålet förfeladt. Å andra
sidan inser jag visserligen svårigheten af att
bevilja något anslag sedan numera alla medel
äro begagnade, hvilket åter är en följd
af det oformliga sätt, hvarpå man i vårt
Land behandlar frågor om anslag. Då vi
icke äga någon fullständig budget, utan några
Propositioner komma från Konungen
till Stånden, och andra åter tid efter annan
öfverlemnas till StalsUtskottet directe, så
inträffar, hvad nu händt, att sedan Statsregleringen
är uppgjord och Bevillningen
bestämd, nya frågor om anslag förekomma.
Jag kan derföre icke finna det någon annan
utväg återstår, än att vi återremittera
Betänkandet, med begäran, det Ulskotlet ville
föreslå en underd. skrifvelse till Kongl.
Maj:t, deruti Piikets Ständer, under förklarande,
det de anse inrättandet af NavigationsSkolor
af synnerlig vigt, men alt de
för närvarande icke äga några medel öfrige
att dertill anslå, anhålla, det Kongl. Majrt
ville låta inrätta så beskaffade Skolor samt
bestrida de dertill erforderlige kostnaderna
af io:de IIufvudTitelns besparingar intill
nästa Riksdag, då Rikets Ständer kunna
komma i tillfälle att dertill särskildt anslå
medel.
Herr von Hartmansdorff: Först får
jag fästa Högloft. Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet derpå, att de ifrågavarande
4o
Den i Februarri f. ra.
NavigationsSkolorne kunde umbäras om, på
sätt Läroverks-Commiteen tillstyrkt, Flottans
StyrmansSkolor vid Stationerna i Stockholm,
Götheborg och Carlskrona med ringa
kostnad utvidgades, så att undervisning der
kunde lemnäs äfven dem, som egnade sig
åt Coopvaerdie-sjöfart; men man synes icke
vilja begagna de minst kostsamma utvägarne,
att vinna målet. De summor, Kongl.
Maj:t, i Dess nådiga Proposition, äskat för
INavigationsSkolornes inrättande, uppgå, om
man sammanräknar dem för 5 år, till ungefär
3o,ooo R:dr. En motsvarande summa finnes,
på sätt Friherre Sprengtporten anmärkt, i
behåll, om Rikets Ständer bifalla Stats-och
BancoUlskottens senare hemställan, att indraga
det åt Södertelje Canal förut tillstyrkta
anslag. Men att döma efter den erfarenhet
vi äga om Canalernes framgång vid
denna Riksdag, tror jag icke man kan antaga
att så går. Om likväl på detta sätt
tillgång erhålles, vill jag icke sätta mig emot
att den till förevarande ändamål användes,
så vida Rikets Ständers bidrag dermed upphöra;
ty det är egentligen yrkets egen sak
att förskaffa sig Skolor åt sina idkare. Ja,
bildandet af skickliga Skeppare och Styrmän,
genom hvilkas kunskaper Sjöskador
förekommas, är att anse såsom en del af
de försäkringsanslalter åt skepp och gods,
hvarföre köpmannen, genom varans stegring
tager sin ersättning af köparen. Lika litet
Den i Februari i f. m.
41
sorn Staten betalar något till Sjöförsäkringen,
lika litet tror jag att Staten bör bekosta
allt hvad till inrättandet af Na viga -  tionsSkolor erfordras. Sådane äro skälen,
hvarföre jag anser Betänkandet, sådant det
nu är, böra bifallas, hvarå jag anhåller om
proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, huruvida Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid ifrågavarande
Betänkande gjorde anmärkningar
böra föranleda till detsammas återremitterand
e.
Ropades Ja.
Vid förnyad föredragning af Stats- Banco-
samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 9 sisth Januarii under N:o
Ii3 afgifne, och den 22 i samma månad e.
m. på bordet lagde, Utlåtande i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om anvisandet
af erforderlige medel till anskaffning
af spannemål vid inträffande missväxtår,
blef berörde utlåtande, uppå anhållan af
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard
Zacharias, och Herr von Vegesack, Ernst,
ånyo lagdt på bordet.
Föredrogs ånyo BancoUtskottets den
22 sisll. December under N.o 90 afgifne,
42
Den i Februari i f. m.
och deri 11 derpåföljde Januarii e. m. på
bordet lagde, memorial, med Förslag angående
vissa förändringar af Bankens sedlar
till deras Valeurer, Text, Format m. m,
Garantierne mot missbruk och förfalskningar
samt ordningarne inom Banken för olika
sedelsorters utbyte och förvexling.
Herr Bruncrona, Gustaf Adolphs uppläste
följande;
BancoUtskottet har ansett förbättringar
af Bankens sedlar £ill papper, valeurer,
tryck och format med frågan om förenkling
af expeditions- och bokföringssättet i VäxelBanken
stå i så nära sammanhang, att det
ena och andra ansetts på en gång i ett Förslag
böra till Rikets Ständers pröfning anmälas,
Jag kan icke dela denna tanka, På
samma grund skulle mycket annat, som ingår
i Bankens inrättningar, på en gång böra
framställas, emedan allt i detta Verk
står i ett visst sammanhang och utgör delar
af ett helt. För min del åtskiljer jag
fullkomligt de anförde omständigheterne,
och, under det jag ogillar det ena förslaget,
tror jag mig kunna tillstyrka antagande
af det andra, såsom efter min tanka af
det förra alldeles oberoeude.
Jag kan ej gilla den nästan totala reform
af VäxelBanken, som Utskottet satt i
fråga. Jag vill ej inlåta mig i speciel be
-
Den i Februari i f. m. 4^
visning, och upptaga alla demer eller mindre
kraftiga skäl, hvilka Bankens Commissariat
för bibehållandet af de gamla formerna
anfört. Jag vill blott i allmänhet anmärka,
att Bankens och allmänhetens säkerhet
halftannat sekel varit tryggad’ under
iakttagande af närvarande förhållanden inom
Banken; att de controller, derstädes
finnas, vid första påseende någongång öfverflödige,
likväl blifvit påkallade af erfarenheten
och behofvet; att nyttiga jemkningar,
såsom hittills ofta ägt rum, kunna
lillvägabringas utan att öfverändakasta hela
byggnaden ; att då förändringens oumbärlighet
eller nytta ligger klart i dagen, den
ovilkorligen bör vidtagas, men att här oumbärligheten
alldeles icke visar sig, och nyttan
synes ganska problematisk; att nyhetsoch
bärmningsbegäret icke må förleda, att
gripa efter mindre fördelar, under det man
släpper ur händerna de väsendtliga; att en
något skyndsammare expedition kan hänföras
lill de förra, men controller, dem en
långvarig häfd godkänt och icke nöjaktigt
finnas utbytte mot andra, tillhöra de sednare;
att redligheten, som tillfället i ett
penningeverk hos den lättsinnige frestar och
Bankens äldre annaler visa sig icke alltid
uthållet profvet, ej onödigt bör sättas på
ett sådant prof; att osäkert är huruvida icke,
med inskränkning af Bankens personal
på ett ställe, denna, genom förslagets godkännande,
på ett annat måste förökas, elier
44
Den i F e b r u a r i i f. m.
andra nu okände kostnader uppkomma; att
i allt fall en utgift icke bättre kan användas,
än om ökad enskild och allmän säkerhet
derigenom béredes; att om än fördelen
af den gamla inrättningen i betydlig mon
skall ligga i fördomen, den fullkomliga omstöpning
deraf, som blifvit föreslagen, likväl
icke vid denna Riksdag bör äga rum,
det vill säga innan den tillämnade realisationen
blifvit satt i verket, hvars framgång
icke så är gifven, att tillgångarne i Bankens
hvalf utesluta alla andra stöd, hvaribland
kraftigt ingår allmänhetens opinion om det
ändamålsenliga i detta Verks sammansättning
och det hittills orubbade förtroendet
till hela omfånget af dess verksamhet. Jag
tror att, med det hittills brukliga bokföringssätt
och dervid iakttagne controller, sjelfva
transportteckningen å större sedlar ganska
väl kunde upphöra, såsom medförande ingen
eller föga säkerhet, hvarigenom, jemte
det att bakbladen kunde försvinna, minskning
i arbete inom VäxelBanken uppkomme;
jag tror att, af de föreslagne nya Sedlarne,
de af ända till io R:drs, kanske äfven
a5 Rrdrs valeurer, kunde hänföras till
mindre Sedlar och behandlas såsom sådane,
hvarigenom annullering i VäxelBanken till
stor del skulle förminskas och bokföringen
förkortas och förenklas, emedan blott 100
och 5oo RrdrsSedlar då lomme i fråga att
behandlas såsom hittills skett; jag tror, att
genom antagande af ett mera uthålligt pap
-
Den i Februarii f. m.
45
per och allmänt användbara få valenrer,
sedlar till så stort belopp som för det närvarande,
icke skulle dageligen till Banken
ingå; hvilket naturligtvis skulle verka till
inskränkning i göromåien; jag tror att bokföringen
i BokslutsConloiret möjeligan kunde
tåla förenkling och förkortning; jag tror
att, då silfvermynt utgifves i rörelsen, antalet
af utelöpande småsedlar kommer att
förminskas och i så målto måste nedsätta
arbetsmödan inom SmåsedelsContoret; jag
tror att, i följd af allt detta, någon indragning
i Bankens tjenstemanna-personal framdeles
skulle kunna ske och måhända, efter
noggranna undersökningar, äfven sträckas till
andra departementer innom Banken. Nyttiga
jemkningar i dessa delar medgifver jag
gerna. Men jag önskar och anhåller, att
ifrågasatte radicala förändring af den egenteliga
VäxelBanken tills vidare må uppskjutas,
att verkan på göromåien af realisationen
och de nya sedlarne afvaktas innan
den vidtages, och att sedelrörelsens öfverflyttande
på Cassa må åtminstone först förökas
i mindre ökad skala, innan den hel
och hållen får denna enda plats för insättning
och växling af Bankens sedlar. Mig
synes ock, att de brydsamma befattningar,
hvilka i ock för den blifvande realisationen
för BancoStyrelsen mäste uppkomma,
icke vid samma tid må ökas genom andra
af något verkeligt behof icke påkallade. Jag
känner denna Styrelses förlitande på sina
46
Den i Februari i f. in.
krafter och på framgången af sina företag.
Jag misströstar ej heller derom. Men måhända
böra Riksens Ständer ej alltför mycket
begagna sig af dess mod och starka vilja,
och ej hopa allt på den närvarande tiden.
Att sluta af 8:de punkten sidan 53,
ämnar BancoUtskottet till ledning för fullmägtige
icke ens antyda de controller, hvilka
borde sättas i stället för dem, som skulle
försvinna. Med ett gränslöst och i sanning
ovanligt förtroende bär Utskottet öfverlemnat
denna vigtiga fråga till Fullmägtiges
godtfinnande. Det synes likväl som
desse, under denna Riksdag, haft rådrum
att härutinnan till Utskottet inkomma med
förslag, då efter granskning Reglemente, Inslruction
eller BancoOrdning kunnat upptaga
allmänna föreskrifter såsom hittills ägt
rum, utan att derföre alltför mycket binda
bänderne på Banco-Styrelsen. Den täflingsskrift,
som ansetts förtjena en mindre belöning,
eller det enskilta förslag, sorn finnes
bifogadt ÖfversteLieutenant Hjertås utlåtande
af d. i5 Oct. 1828, håfve ej Fullmägtige
såsom eget förslag tillägnat sig. Misstag och
förluster kunna låta tänka sig. Både Verkets
och Styrelsens egen säkerhet synes fordrat
sladganden i detta, som andra fall.
Ehuru föga tänkbart, vore det ej omöjligt,
att Fullmägtige emot den princip, som hittills
varit gällande, kunde intränga alltförmycket
i verkställighetsåtgärder inom Banken
och, under öfvertygelse att bättre ga
-
Den i Februari i f. m.
47
räntie icke funnes, än den moraliska, hvaröfver
de sjelfve voro mästare, kunde de i
egne personer öfvertaga den närmaste befattningen
och ansvaret. Jag har äfven trott
mig finna, att Hr ÖfversteLieutenant Hjertås
särskilt utdelade yttrande lill BancoFullmägtiges
protocoll, sidonie 4 och 5, gifver
någon vink till ett sådant förhållande, äfvensom
dess ofvanomnämnde förslag röjer
en ide i viss nion syftande deråt. För
min del tror jag, att, med utöfvande af den
rätt Fullmägtige i allmänhet äga, och hvilken
särskildt i f) § i Art. af B:coReglem.
och Ansvarighetslagens 6 § såsom plikt Blifvit
föreskrifven, ali nödig inverkan å göromålen
dem blifvit medgifven, och att
det för allmänna säkerheten är nödvändigt
och ganska visligt förordnadt, alt Fullmägtige
icke allenast skola handla efter Instruction,
utan ock, utan omedelbar inblandning
i Commissariatets göromål, i vigtiga frågor
höra detsamma. En PrivatBank må förvaltas
och organiseras efter vederbörandes godtfinnande;
men förvaltningen och organisationen
af en StatsBank bör icke godtyckligt
bero af Ombud, hvilka äfven för deras del
måste underkasta sig den coulroll och återhållande
kraft, som ligga förvarade i begränsningen
af deras handlingsrätt och i de
collegiella formerne; så genant det än i en
eller annan måtto kunde anses vara. Minst
böra Banco-Fullmägtige deltaga i åtgärder,
hvilka de sjelfve äga controllera. Detta är
48
Den i Februarii f. m.
en erkänd grundsats, som gäller för alla
Öfverstyrelse!’.
Deremot, och utan att derföre tillstyrka
förändring af bokföringssättet och controllerne
å de stora sedlarne, gillar jag hvad
sidan 4^ i afseende å sedlarnes valeurer
tinder Litt. a, b och c blifvit hemstäldt,
viljande jag blott föreslå, att, sedan 16 sk.
sedeln skall tryckas längsefter papperet, och
8 sk:s-sedeln öfver bredden, 12 sk:s-sedeln
kunde, för att vinna desto större olikhet
med den sistnämnde, tryckas på snedden
af papperet, på sätt vid dylika tillfällen
iakttages i andra länder. Äfvenledes godkänner
jag i det hela hvad Utskottet föreslagit
under N:o 3 ifrån pag. 48 till
54, så vidt det ej afviker från mina redan
yttrade åsigter i afseende på Växel-Bankens
organisation. Commissariatets farhåga
att konstgraverade sedlar snarare skulle
efterhärmas än de med vanligt tryck förfärdigade,
kan jag icke dela. Om det svårare
icke afskräcker efterapning, måste det
enklare ännu mindre göra det. Commissariatet
har sjelf medgifvit, att den Class af
menniskor, hvilka hittills föröfvadt detta
brott, vore genom de nya sedlarnes införande
betagen möjligheten- att deruti lyckas.
Hos en så skicklig artist, att han med
framgång skulle kunna göra efterapningsförsök,
måste förutsättas den med uppfostran
-
Den i F e b r u a r i i f. nii
4a
strän vanligen förenade moralitet alt icke
begå ett nidingsverk, och det förstånd att
ej derigenom blottställa namn och rykte,
hvaremot hos den obildade och redan oftast
genom andra förbrytelser och straff
djupt fallne menniskan ingen sådan återhållskraft
finnes, att hindra hvad behofvet
påkallar och tillfället uppmuntrar. Det är
således egenteligen för den sistnämnde, sora
efterapningen bör försvåras. Då i länder,
der sedelmynt till mångfalidigt större belopp
än i Sverige utgifves, der handel och
penningerörelse hafva vida mera lif, der
nationalredligheten i allmänhet icke torde
uppväga vår, och der de fullkomligaste garantier
mot efterapningsförsök säkerligen blifvit
uttänkte, man likväl funnit graverade
sedlar vara de tjenligaste, så synes detta
hos alla hyfsade Nationer antagna bruk, icke
endast hos oss böra jäfvas. Att ej hittills
efterapning i stort ägt rum af våra
sedlar kan för ingen del tillskrifvas deras
högst ofullkomliga beskaffenhet, utan fast
mera svenska Nationalkarakteren och en
lyckträff, att ej någon utlänning fallit på
den tanken att försöka en sådan industri.
Emedlertid böra ej heller andra medel försakas,
som anses försvåra eftergöring. Om
hvart och ett för sig vore otillräckeligt, skola
de sammantagne, genom deras mångfald,
så vidt möjligt är, uppfylla ändamålet. På sätt
Utskottet tillstyrkt lärer dock allt detta böra
60 H. 4
5o
Den i Febr u a r i i f. m.
bero af BancoStyrelsens närmare pröfning»
som icke lärer underlåta, att i detta angelägna
ärende inhämta sakkunniges upplysningar
och råd. Från hvad Utskottet föreslagit
afviker jag i så måtto, att jag anser
formatet af de mindre sedlarne blifva nog
litet, hvarigenom de för den arbetande classen
skulle blifva svåra att handtera, önskande
jag derföre, att de måtte erhålla storleken
af nuvarande skillingssedlar, helst mindre
sedlar hufvudsakligen ingå i remisser
med posten; att, som papperets färg och
andra försigtighetsmått böra motverka all
förfalskning, jag anser hvarje valeur af de
mindre sedlarne icke ovillkorligen behöfva
hafva olikt format, och att, då underskrifterne
äro egenhändiga, jag finnér valeurens
antecknande på ett ehda ställe genom såkaltad
rullning med chemiskt bläck vara
nog, emedan valeureh i boksläfver och ziflfror
på flere ställen skulle upptaga för stort
rum och i det hela mera öka mödan, än svårigheten
att efterapa, hvilken sednare egenteligen
bör ligga i papperet och omväxlande
yttre omständigheter. Jag tror mig för
öfrigt böra tillägga, alt, så vidt sig göra
låter, det ovanliga i papperets tillverkning,
äfvensom mechanismen i konstgravuren må
af vederbörande hållas liemlige; att, sedan,
med godkännande af de förslag Utskottet
afgifvit, förfalskning från mindre lill större
sedlar icke är möjlig, och omsorgen blott
behöfver fästas derhän, att efterapning ej
Den i F e b v u a r i i f. m.
må kunna verkställas, hvarvid garantien,
efter min tanka, hufvudsakeligast ligger i
det ifrågasatte papperet, så bör sådant papper
alldrig tillverkas till annat än Sedelbehof,
och detsamma, sålunda alltid försedt
med Bankens vattenstämplar, icke komma
utom Bankens förvaringsrum; samt att nödige
controller i sådant afseende borde vidtagas
och, derest sedelpapper upptäcktes utom
Banken, det borde conliskeras och ej mindre
utlemnaren, än innehafvaren bindas lill
lämpeligt ansvar, jag tror afven, att det
icke bör tillåtas att sedlar må päskrifvas
eller klistras, vid äfventyr att sådane sedlar
icke utan serskild anmälan och pröfning i
Banken inlösas. Förbud häremot existerar
i Ryssland och lärer härleda sig från farhåga,
att genom klistring och öfverskrifningar
försök kunna döljas, att hopflicka bitar
af sedlar med olika valeurer, för att i utbyte
lill tubba sig en större summa an de
sammantagne primitift utgjort, äfvensom efterapning
derigenom vore svårare för allmänheten
att upptäcka. Om en sedel genom
slitning går sönder kan en hufva eller ett
omslag af annat papper, på sätt som sker t
Ryssland, sammanhålla bitarne till dess utbyte
kan ske i Banken eller VäxelContoren
i Landsorterne. Sluteligen får jag yttra
min tanka vara den, att aila sedlar af nu
brukeligt slag, vare sig Banco- eller Riksgäldssedel’,
böra afiysas och uppsägas till
60 H. 4*
I
52
Den i Februarii f. rn.
betalning, vid förlust af inlösningsrättighef;
tio år efter det nya sedlarne blifvit satte i
omlopp, eller, kanhända rättare, tio år från
den dag realisationen genom silfverutväxling
tagit sin början, då Banken kommit i
tillfälle att mot redbart mynt, efter de af
Rikets Ständer fastställde grunder, inlösa
sina förbindelser, i händelse innehafvare!!
deraf ej häldre ville tillväxla sig de nya
myntförskrifningarne. Då Bankens sedlar
icke äro i sjelfva verket annat än skuldförbindelser,
så synes en prasscripriptionstid af
io år, för deras inlösen eller förnyelse, vara
analog med den som gäller för reverser man
emellan, och icke innefatta annat än en
laglig uppsägning med laga påföljd, ingalunda
våld och obehörig inkräktning på
äganderätten; och då man fordrar, att Banken
i allo skall dela förbindelser med den
enskilte, måste det icke vara obilligt, att
detta vigtiga och riksgagneliga Verk också
åtnjuter den enskiltes lagliga prasrogativer.
För att göra denna indragning af sedlar
ännu mera lindrig, kunde det bero afBancoStyrelsens
elier först blifvande BancoUtskotts
pröfning, huruvida så bevekande omständigheter
vore för handen, att, oaktadt prrescriptionstiden
tilländalupit, ersättning för inkomne
gamla sedlar kunde medgifvas. Motiverna
för min framställning äro: 1:0 att
Rikets Ständer må komma i tillfälle att
känna det verklga beloppet af den eirculerande
sedelstocken, hvilken under tidernas
Den i Februari! f. m.
53
lopp miste undergått en icke obetydlig förminskning;
2:0 att en mängd olika myntrepresentativer
är lika olämpelig och onödig,
som för den enfaldige förvillande; och
i synnerhet 3:o att så länge de gamla sedlarne
äro i omlopp, med rättighet för inneliafvaren
att utan begränsning af tid vid
uppvisandet få dem inlöste, och det är erkändt
ej mindre att de gamla mindre sedlarne
lätt kunna efterapas än att de större
lika lätt förfalskas, så är öppet fält fortfarande
lemnadt för dessa brottsliga tilltag, och
den med de nya sedlarne åsyftade väsendtgaste
förmån icke fullkomligen vunnen. Det
var likväl för att förekomma förluster för enskilte
och Banken, men i synnerhet för att förekomma
brott, som jag först satte i fråga
ett annat sedelpapper. Äfven mägtiga considerationer
måste vika för den moraliska
förbindelsen, att så vidt sig göra låter afleda
elt stort ondt och minska olyckligas
antal.
Dessa omständigheter, hvilka jag såsom
Fullmägtig i Banken i ett särskilt utlåtande
till BankoUtskottet sökt göra gällande, hafva
ej fästat dess uppmärksamhet, men torde
dock förtjena att upptagas och påkalla
något svar.
I händelse af återförvisning till BancoUtskottet,
anhåller jag att detta mitt anförande
må åtfölja remisshandlingarne.
Herr Hjerta: Om jag rätt fattat det
54
Den i Februarii f. m.
af Herr Bruncrona nu upplästa anförande,
sä tror jag att en stor del deraf angår Betänkanden,
som nu ej äro före. Frågan om
förändringar i VexelBanken utgör föremål
för ett särskildt betänkande, och frågan om
praescriptionstid för inlösen af Bankens utevarande
sedlar likaledes. Om jag således
till besvarande upptager endast den del
deraf, som rör det förevarande ämnet, så
är det blott om ett förändradt Sedelmynt,
och får jag dervid motsäga den af den värde
Ledamoten angifne satts, att inga andra
förändringar med Sedelmyntet vore behöflige,
än genom papperets förbättring. Jag
tror, att Utskottet i sitt Betänkande öfverlemnat
ett på goda grunder fotadt förslag,
att icke allenast i detta afseende åstadkomma
förbättringar, utan äfven att, genom
gravurer och andre smärre föreslagne controller,
för framtiden försvåra efterapning;
och att Utskottets Förslag, om ock af en
ovanlig latitud för BancoStyrelsen, dock ej
kan medföra några vådliga följder. Yidare
får jag fästa den värde Ledamotens uppmärksamhet
derpå, att Utskottets förslag
går derpå ut, att större BancoSedlar böra
hållas på förhand färdiga, för att kunna
genast och utan omgång utväxlas till allmänheten
, på lika sätt som nu sker med
småsedlar. En sådan åtgärd mäste blifva
af stor vigt för allmänheten, och hvarföre
skulle man icke vilja derpå ingå, då den
kan, utan minskning i säkerheten för Ban
-
Det) i Februarii f. ni.
55
lien, vidtagas i händelse hvad Utskottet i
en underordnad punkt föreslagit iagttages,
nemligen att Bankens Sedlar af högre valeur
än 3 R:dr ställas endast på fulla Riksdalertal
samt på följande bestämda Summor,
nemligen: io R:dr, n5 R:dr, 100 R:dr och
5oo R:dr. Emot hvad Utskottet uti sitt
Betänkande i 3:dje punkten, angående de
nya Sedlarnes yttre form, styrka och uthållighet
samt beqvämlighet vid remisser
och utbetalningar, äfvensom nödiga försigtighetsmått
till trygghet emot deras förfalskning
och eftergöring föreslagit, har den värde
talaren framställt åtskilige anmärkningar,
såsom att formatet för de mindre sedlame
blefve nog litet, och att de derigenom
blefve svåra att handtera för den arbetande
Classen, samt derföre Önskat, att
nuvarande storlek måtte bibehållas, och att
de mindre sedlarne icke ovillkorligen beliöfde
hafva olika format. Då Utskottet
framställt nu ifrågavarande förslag har sådant
skett med afseende på den lätthet i
allmänna rörelsen, som måste uppkomma
derigenom, att papperssorterna ej blifva så
tunga, som de hittills vanliga af lump, samt
genom ett minskadt format, så att 5, 6 å
7 Sedlar komma att i tyngd motsvara en
gammal transportsedel; äfvensom derå, att,
genom sedlarnes olika format, deras valeur
bestämdes; och då, enligt min tanka, dessa
förmåner kunna vinnas genom de åtgärder
Utskottet till antagande framställt, tror
56
Dea i Februari i f. m.
jag att Utskottets förslag icke är så origtigt.
Yid Utskottets förslag att 16 sk.-secleln skall
tryckas längs efter papperet, men 12- och
8 sk.-sedlarne öfver Sedelformatets bredd,
har den värde talaren gjort den anmärkning,
att 12 sk.-sedeln, till vinnande af
mera olikhet med 8 sk.-sedeln, måtte tryckas
på snedden af papperet. I anledning
häraf får jag endast upplysa, att hvad Utskottet
i denna omständighet föreslagit grundar
sig på Herrar Fullmägtiges lemnade tillstyrkande,
hvilket åter varit föranledt af
det hopp de ägt, att ett metalliskt skiljemynt
snart skulle inträda i rörelsen, då
säkerligen lämpligast vore att först aflysa
8 sk.-sedlarne, hvarigenom tvenne slag af
skillingssedlar återstode, och dessa vore till
utseendet helt olika, så att några misstag
ej borde kunna äga rum. Sedermera bar
Utskottet föreslagit, att de större Sedlarne
af nya slaget, hvaribland Utskottet räknar
dem på från och med 20 till och med 5oo
R:dr, skola i bokföring inom VäxelBankcn
upptagas efter stycketal med nummer och
datum, och att de, som i Cassorne inkomma
. och icke finnas förnötte, få åter till
utväxling begagnas. En sådan åtgärd påkallas
af nödvändigheten att äga controller
för desse sedlar, och den har den värde
talaren icke heller bestridt. Deremot har
Utskottet föreslagit att de smärre sedlarne,
från och med 1 till och med 10 R:dr, skola
behandlas på samma sätt som hittills med
Den i F e b r u a r i i f. ni.
5y
mindre Sedlnr i Cassorne tillgått, och har
Utskottet således icke sträckt sitt tillstyrkande
så långt, som den värde talaren,
hvilken i sitt anförande yrkat, att sedlarne
på a5 R:dr äfven kunde hänföras till smärre
sedlar, och såsom sådane behandlas. I
3:dje punkten har Utskottet tillstyrkt, att
lämpliga utvägar måtte vidtagas i hvad som
rörer de nya Sedlarnes yttre form och utseende,
styrka och uthållighet till omlopp,
samt vighet och beqvämlighet för remisser
och utbetalningar, äfvensom nödige försigtighetsmått
till trygghet emot deras förfalskning
och eftergöring. Om Utskottet i sammanhang
dermed föreslagit åtskillige bestämmelser,
som blott angå principer, samt
öfverlemnat åt BancoStyrelsen att ombesörja
tillämpningen och verkställigheten deraf;
så hemställer jag till Ridd. och Adeln, om
sådant icke är förenligt med en genom val
utsedd Styrelse, hvilken det åligger att handla
efter tillfälliga omständigheter och ögonblickliga
fordringar, och om det ej är förenligt
med 72 § RegeringsFormen, som innehåller:
”Riksens Ständers Bank förblifver
”hädanefter, sorn den hittills varit, under
”Riksens Ständers egen garanti och vård,
”så att den ostörd må förvaltas af de Full”mägtige,
hvarje Stånd dertill förordnar, ef”ter
de Ordningar, Stadgar och Reglemqn”ten,
hvilka redan gjorde äro eller vidare
”af Riksens Ständer göras kunna, etc.”; och
huruvida det ens kan blifva möjligt för
58
Den i Februarii f. ru.
Ständerne att lemna erforderlige föreskrift
ter i afseende ])å detaljerne inom Banken,
då mechanismen derstädes är en hemlighet
för de fleste Ledamöterne uti Stånden, men
den likväl är så vidsträckt och äger ett sådant
sammanhang, att det fordras års mödor
att dermed komma under fund. Jag
tror alltså, att Utskottet ej gjort mera eller
annorlunda än det bordt, samt att det
alltid hör ankomma på Fullmägliges ansvar,
hvilket åter bör af Rikets Ständers Revisorei’
bedömas, om ej all möjlig beqvämlighet
för allmänheten och säkerhet för Banken
iagttages. Utskottet har visserligen i
dess förslag lemnat en sådan vidsträckt
föreskrift för inrättandet af de nya Sedlarlie,
att det äfven blir tillåtet att dertill begagna
tryckstilar. Den värde talaren har, i
sitt nu upplästa anförande, sökt bevisa, hvad
jemväl är min öfvertygelse, nemligen att
konstgravurens begagnande kan vara tillräcklig,
för att trygga mot efterapningar
och missbruk; men då roan finnér, att vettenskapsmän
derom ej äro fullt öfverens,
och man ej kan neka, att, ju flere sorters
arbeten finnas på en, sedel, ju svårare är
den att efterapa; så vet jag ej hvarföre icke
denna Utskottets föreskrift, hvarigenom det
öfverlemnat åt Fullroägtige att härutinnan
handla efter egen pröfning och omdöme,
må få qvarstå. För min del tror jag det
icke möta någon svårighet, att jemte plåtar
nyttja Boktryckarstilar, och det blir då en
Den i Februarii e. m.
59
skyldighet för Fullmägtige alt begagna denna
method, för att derigenom vinna ytterligare
säkerhet mot efterapningar, Det svåraste
inkast, som emot förlsaget kunde göras,
är att BancoStyrelsen fått sig uppdraget ombesörja
det de nya sedelvaleurerne ju förr
desto hellre göras färdige och derefter ofördröjeligen
sättas i omlopp, på det allmänheten
måtte blifva i tillfälle att med dem
göra sig väl bekant, innan Silfverutvexlingen
kommer att taga sin början; men då
man sedermera läser, att det hela kommer
att öfverlemnas åt Fullmägtige, hvilka få
bedomina möjligheten af verkställigheten,
så tror jag ej att Ständerne hafva något att
befara. Det är naturligtvis gifvet, att början
måste ske med de större Sedelvaleurerne,
hvilka vanligen finnas hos den mera
bildade delen af Nationen, då deremot småsedlarnes
sättande i omlopp troligen ej kan
komma i fråga förr, än efter det realisationen
gått i verkställighet och Rikets Ständer
måhända ånyo sammanträdt. Då Utskottet
i 7:de punkten föreslår, att, i hvad som rörer
penningars insättning för räkning i VexelBanken
samt orofäring från den ena räkningen
till den andra, det hittills brukliga
Expeditions- och Bokföringssättet hufvudsak ;
ligen må bibehållas, med de förändringar, som
blifvit en följd af de större Sedelvaleurernes
emottagande lika med småsedlar uti Bankens
Cassör, så hade jag trott, alt den värde
Talaren deraf skulle funnit ytterligare
t
60 Den 1 Februarii f. in.
garantier deremot, att fråga ej vore em en
större omstöpning i Bankens inre organisation.
Jag vet, att Utskottet tillstyrkt det
näsrot definitivt beslut i afseende derå nu
ej måtte fattas, utan endast föreslagit, alt
till BancoStyrelsen borde öfverlemnas att
under tiden göra hvad den kan, för att
förbereda nödige förenklingar; men ej ingått
i några definitiva föreskrifter i afseende
härå. Slutligen har Utskottet föreslagit
att, i afseende på detaillerne af vexling,
expedition och bokföring, Fullmägtige uppdragas
att vidtaga sådane åtgärder och stadga
sådane föreskrifter, som pröfvas bäst
uppfylla det åsyftade ändamålet samt medföra
de säkraste controller. I anledning af
den häremot framställde anmärkningen, att
detta alltför generella stadgande borde utbytas
mot sådana allmänna föreskrifter, såsom
hittills ägt rum, får jag endast nämna,
hvad jag förut antydt, att det är alldeles
olämpligt att Ständerne befatta sig med att
i alla dessa fall lemna bestämda föreskrifter.
Det är icke möjligt för Ständerna att
bedömma alla förhållanden; och det är icke
en gång möjligt för BancoUtskottet under
en vanlig Riksdagstid, utan att frånskilja
sig alla andra göromål. Möjligen kan
det vara någon enskild Ledamots lyckliga
lott, men ingalunda allas; och jag vågar då
hemställa, om icke det billigaste är, att fordra
af den Styrelse, som skall förvalta Bankens
angelägenheter, att den så iagttager
Den i Februari i f. m.
61
detta dess åliggande, att det stadnar på densammas
ansvar om controllerne icke äro
säkra eller i öfrigt icke svarande mot ändamålet:
och sedan må Styrelsen få sin
dom öfver sig; men att Ständerne nu skulle
derom öfverlägga och besluta bestrider
jag alldeles. Deri värde Talaren har i öfrigt
i sitt anförande yttrat n^got, som skulle
visa det jag, uti mitt serskildt tryckta
och utdelade yttrande till Herrar Fullmägtiges
Protocoll, skulle sträfvat efter en vidsträcktare
myndighet för BancoStyrelsen,
och han har i detta afseende åberopat pag.
4 och 5 uti mitt anförande. Vid första påseendet
skulle väl så kunna tyckas; men
jagnar öfvertygad, att hvar och en, vid närmare
granskning, skall finna, att der icke
finnes det ringaste, som kan ge anledning
till den tanken, att jag åsyftat någon ökad
latitud i Styrelsens magt. Har den värde
Talaren åter menat, att Fullmägtige derigenom
skulle komma i mera verksamhet,
så har han rätt, ty deras närvarande göromål
skulle visserligen ej komma att minskas,
utan tvärtom ökas. Då detta likväl
ej har sammanhang med förevarande Betänkande,
vill jag icke dermed längre upptaga
tiden.
Sedan jag nu sökt göra reda för mina
åsigter i detta ämne, ber jag att få visa
nödvändigheten af att förbättra sedelmyntet.
Det vi nu äga svarar på intet sätt
Den i F e b r u a r i i f. m.
emot den utbildning Fysik, Chemie och andra
tekniska vetenskaper i sednare tider
vunnit, och i samma mån dessa vettenskaper
stiga i odling, i samma mån skola försöken
att efterapa och förfalska tilltaga. I
flere andra Länder har man sett sig tvungen,
att, 1 den mån de tekniske vetenskaperne
gått framåt, vidtaga åtgärder till sedelmyntets
Förbättrande, och der sådant skett,
har det alltid visat välgörande resultater,
men i de länder der man dermed dröjt,
har man rönt motsattsen. Det frappantaste
exempel härpå äga vi från Irland, under
de i5 sednaste åren. Allmänhetens benägenhet
att förfalska inländska Bankens sedlar
gick till den grad, att år iS14 åtalades icke
mindre an 400 förfalskningsbrott. En förändring
i sedelmyntet vid togs, och följden
Lief, att redan år 1817 kända förfalskningsbrotten
nedgingo i antalet till under 3o,
och 1821 upptäcktes blott 4- Detta visar
hvad menligt inflytande på de lägre klasSernes
moralitet det kan hafva, att allt för
länge dröja med dessa åtgärder. Jag tror
den yttersta tiden att i vårt Land börja
denna förändring nu vara inne, och jag är
öfvertygad, att om ingen ändring nu sker,
skall inom 6, 8 ä 10 år en stor del vara
på den punkt i färdighet, att sedelförfalskningar
blifva alltför allmänna, äfvensom vi
kunna befara att ifrån Danmark och Finland,
der det kunde löna sig att anlägga
ordentliga Fabriker, få oss påskickade an
-
Den i Februarii F. m.
63
SCnliga summor af falska sedlar. Det är
derföre i delta hänseende af yttersta vigt
att vi få ett nytt sedelmynt; äfvensom det
i annat afseende är icke mindre vigtigt för
den arbetande classen, att få sedlar af bättre
papper, än det vi nu äga. Det drar till
sig och bibehåller fuktighet, så alt man
vid våra kuster ser sedelmynt* som blott
blifvit nyttjadt en ganska kort tid, vara till
den grad uselt, att dels enskildta förluster
och lidanden deraf varit en ovillkorlig följd,
dels onyttigt arbete med deras klistrande,
för att hålla dem i brukbart skick, måste
användas. Besinnar man detta, samt det
afstånd som är emellan de fleste af desse
orter och Banken, och tar man dertill i
betragtande alt det papper, som tillverkas
af Hampa eller Humleref, har den egenskapen
att det slår ifrån sig all fuktighet och
förenar dermed en seghet, som ej är jemnförlig
med vårt nuvarande sedelpapper, så
tror jag, att man gör bäst att, afven i detta
fall, bifalla Utskottets Betänkande. Jag
hoppas dessutom, alt än ytterligare förbättringar
i papperstillverkningen skola kunna
till vägabringas, då det ej är möjligt att vid
tillverkningar i en liten scala hinna till den
fullkomlighet, som vid en större.
En del af Betänkandet har icke blifvit
uppläst; det angår föreslagne belöningar
åt Professoren Pasch och Myntproberaren
Broling, samt en prisbelöning åt den,
som vid namnsedels öppnande, befinnes haf*
G4 Den i F cbruarii f. m.
va författat det i Betänkandet under Nio 3
omfönnäldta förslag till ny organisation af
VexelBanken. Jag anhåller att dessa 3:ne
punkter måtte blifva uppläste, samt att Ridd.
och Adeln täcktes bifalla dem. Det är utan
all fråga, att ju Professoren Pasch och Myntproberaren
Broling hafva synnerligen stor
förtjenst af de förbättringar uti vårt sedelpapper,
som blifvit vidtagne, och äfven om
detta papper icke skulle komma att till alla
delar blifva sådant det nuär, utan några
jemkningar skulle behöfva företagas, tror jag
likväl, att då belöningarne gifvas med förutsättning,
att desse Herrar fortfarande bidraga
till Sedlarnes vidare utbildning och fullkomnande,
dessa summor ej kunna bättre
användas. Alla försöken till förbättring af
sedelpapperet hafva skett med Svenska arbetare
safnt till det mesta Svenska materialier,
och kostnaderne dertill hafva icke uppgått
till mera än i5 å 1600 R:dr, om man
från hela kostnaden, hvilken belöper sig till
tre tusende några hundrade Rrdr, afdrager
värdet af de effecter och macbiner, som,
i händelse tillverkningssättet kommer att
begagnas, blifva användbare, men i motsatt
fall med säkerhet kunna försäljas. Vid sådant
förhållande synes det mig passande,
att Rikets Ständer, genom lämpeliga belöningar
till ifrågavarande personer erkänna
de bemödanden, desse uti ifrågavarande afseende
visat. Hvad slutligen angår den före
-
Den i Februarii f. in.
65
reslagne belöningen åt den, som ingifvit
förslaget till VäxelBankens förändrade organisation
, så, enär Utskottet, på den grund
att Utskottet ansett någre delar deraf ej
vara antagliga, nedsatt beloppet deraf till
hälften af hvad Rikets Ständer bestämt, anser
jag hvad Utskottet föreslagit vara fullt
motsvarande, och lämpligt till nyttan af
samma förslag. På grund af hvad jag nu
baft äran anföra, anhåller jag om proposition
till bifall på betänkandet, under förmodan
och hopp, att det skall lyckas Bankostyreisen
att till nästa Riksdag hafva förberedt
och till en del satt i verket de nu
föreslagne förändringar, på ett sådant sätt,
att Rikets Ständer dermed skola blifva belåtne
och de vidtagne åtgärderne må blifva
öfverensstämmande med allmänhetens förmåner
och säkerhet. I afseende å det föreslagne
formatet för de nya småsedlarne har
blifvit anmärkt, att det är för litet, och att
lidande derigenom för den sämre classen
skall förorsakas; men jag är deremot af en
alldeles motsatt tanka, ty då denna dass
menniskor, hvilka lill större delen är försedd
med sedelböcker, kan deruti lägga sedeln
enkel, och ej behöfver, såsom nu, vika
den i 2 eller 4 delar, tror jag det sedlarne
komma att slitas betydligt mindre.
Man har ock derföre i alla de främmande
länder, der man i senare tider fått nya sedlar,
gjort dem så små, att de ej behöfva
60 H. 5
GG
Den i Februarii f. ni.
vikas, och man har till och meri i vissa $
såsom i Preussen, genom styfhet i papperet
sökt göra det omöjligt att vika dem. Jag
slutar med att upprepa, att jag i detta Betänkande
ej funnit det ringaste, som fordrar
omarbetning. Visserligen finnas deruti
några punkter, som skulle kunna göras
fullständigare; men då det hela blifvit ställt
under Bankostyrelsens ansvar, tror jag icke
att någon förändring behöfves.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framsällde proposition på
bifall till BancoUtskottets ifrågavarande memorial,
hvilken proposition med Ja besvarades.
Herr Rosenblad j Bernhard: Jag får
den äran föreslå, att de öfrige Stånden måtte
inbjudas att instämma uti det af Ridderskapet
och Adeln nu fattade beslut.
Friherre Cederströms Jacob: Detta
Betänkande, som 1111 blifvit af Ridd. och
Adeln bifallit, är af de öfrige 3;ne Stånden
återremitterad t. Då Ridd. och Adeln ej har
kunskap örn de anmärkningar, som föranledt
till återremisserne, lärer det ej vara lämpeligt
att, innan Utskottet deröfver yttrat
sig, göra någon inbjudning.
Herr von Hartmansdorff, August: Då
tre Stånds afslag å betänkandet ej hade hill»
Den i Februarii f. m. 67
drat en inbjudning från Ridd. Ooh Adeln, så
inser jag än mindre, hvarföre (re Stånds
återréniiss skulle göra det. Jag förenar mig
derföre med Herr Rosenblad.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde, örn Ridderskapet
och Adeln instämde i den af Herr
Rosenblad föreslagne inbjudning till de öfrige
Stånden.
Ropades Ja och Nej.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
En omständighet, som måste hafva
undfallit dera, söm i de andre Stånden gjort
anmärkningar mot Utskottets Betänkande,
och söm gör att med besvarandet af återremissen
mycket väl kan dröjas, är, att i
1 § af BankLagen, texten kommer att förändras
då realisationen tager sin början.
Detta har undfallit många, oell är det af
detta skäl, som det nya förslaget bör antagas;
de sedlar vi nu äga äro blotta ersättningsbevis;
vid realisationens inträde blifva
sedlarna formliga Skuldsedlar. Detta är hufVudskalet,
hvarföre inbjudningen, bör ske,
hvarvid, som jag förmodar, denna omständighet
kan hos de öfrige Stånden anmälas.
Herr Rosenblad: Enligt den enskild tå
kännedom, jag äger om de anmärkningar*
60 H. 5*
68
Den i F £ b r u a r i i f. m.
sorn föranledt återremisserne från de tvenne
RiksStånden, får jag upplysa, alt dessa
ej innefatta något ogillande af sjelfva saken,
utan endast hafva afseende på frågor af
mindre betydenhet. Om derföre, som jag
har anledning förmoda, de öfrige Stånden
antaga inbjudningen, underlättas BancoUtskottets
arbete betydligt, då Utskottet slipper
besvara återremisserne, och derefter möjligen
uppgöra och inkomma med förslag till
jemkningar, i hvilket fall, med den korta tid,
som af Riksdagen lärer återstå, möjligen
kunde inträffa, att detta mål ej hunne slutligen
afgöras och expedieras. Jag förnyar
derföre min anhållan om proposition på den
inbjudning jag tagit mig friheten föreslå.
Herr Tham, Wollrath, hemställde,
alt den af Herr Rosenblad framställde fråga
om inbjudning till de öfriga Stånden finge
hvila på bordet till nästa plenum, hvarmed
Herr Rotlieb, Axel, förenade sig.
Uppå begäran af Friherre Rålamb, Claes,
och Herr Tham, Wollrath, blef Stats- och
BancoUtskottens d. sisth Dec. under N:o4r
afgifne och den 25 sisth Januari e. m. på
bordet lagde Utlåtande i anledning af Kongl.
Majrts Nådiga Skrifvelse angående Landshöfdingen
J. af Wingårds anhållan om befrielse
från ersättningsansvar förde af förre LandsSecreteraren
Kleman tillgripne och förskingrade
allmänna medel, å nyö lagdt på bordet.
Den i Februari! f. in.
Föredrogs ånyo oell Lifölls Stats-Ulskottets
under N:o,35r afgifne och den 3o
sisth December e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af verkställd granskning
af Slrömrensningsfondens räkenskaper
och förvaltning.
Vid förnyad föredragning af LagUtskoltets
d. a3 sistl. December under N:o j54 afgifne
och den i3 derpåföljde Januarii e. m. på
bordet lagde, Utlåtande i anledning af gjorde
anmärkningar vid UtskoLLets under N:o
8g förut meddelte Betänkande om indraga
ning af Lagmans- och KämersRätter samt
serskildta Domstolar in. m., blef samma Utlåtande,
uppå derom af Grefve Gyldenstolpe,
Anton Gabriel, och Herr Tham, JVollrath,
framställd begäran, å nyo lagdt på
bordet.
Företogs till pröfning Lag-Utskottets
den 5 sistl. Januarii under N:o 155 afgifne,
och den 22 i samma månad e. m. på bordet
lagde Utlåtande öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o g5 förut
meddelte Betänkande, i anledning af åtskils
lige motioner om ändringar i Kongl. Förordningen
den 24 Augusti 1813 emot fylleri
och dryckenskap; i sammanhang hvarmed
äfven upplästes Hedervärda BondeStåiir
dets Protocolls-Utdrag af den 29 sistl. Januari!,
innehållande, alt BondeSlåndet bifallit
LagUtskoltets Betänkande med deri
7°
Den i Februarii f. tn.
förändring, dels att* i stället för det före-,
slagne stadgandet, att den för fjerde resan
fjolleri pligtfällde skall, oin lian är myndig,
ställas under förmyndare, och slå under
Förmynderskap, till dess han gitter visa,
att lian från sin vanart så återkommen är,
att hgn sig och gods sitt sjelf råda kan,
samt derjemte förklaras oberättigad, att deltaga
i val, eller väljas till sådane förrättningar
som innefatta medborgerligt förtroende,
hvilket stadgande BondeStåndet ogillat,
må förordnas, att denne skall förklara^
oberättigad, att väljas till allmänna uppdrag
pller förrättningar, dels att i föreskriften
att öfvermage, som af starka drycker öfverlasta!’
sig, ages af Föräldrar oller Husbonde
i närvaro af Krono-, Stads eller PoliceBetjent,
må uttryckas, att detta hör ske endast i
närvaro af Krono- Stads- eller PaliceBetjent;
uti hvilket beslut de öfrige RiksStånden blifvit
inbjudne att med BondeStåndet sig förena,
Herr Hjerta^Gustaf: Då allmänna Lagen
utsätter de fall när förmyndare kan påtvingas
en person emot dess vilja, kan jag icke
annat än finna olämpligt, ätt derom intaga
något särskildt stadgande i Fylleri-Förordningen,
och får jag derföre föreslå, att Utskottets
förslag i berörde afseende sålunda
ändras, att, i stället för den felandes ställande
under Förmynderskap, det bestämmes,
alt han bör erhålla varning inför Kyr^oRådet:
men i öfrigt anhåller jag, alt Be
-
Den i F e b r u a r i i f. m.
7*
tänkandet må i allo gillas. Jag tror att dc
böter Utskottet föreslagit äro lämpligare, än
de Herr Ribbing i sin reservation upptagit,
och att vi icke böra gå in på det beslut,
hvari BondeStåndet härutinnan stadnat. Jag
anhåller derföre om Hans Excellence Herr
Grefvens och LandtMarskalkens proposition,
i enlighet med hvad jag nu haft äran föreslå.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Utaf
(illa slags straff för fylleri tror jag att böter
är det mäst olämpliga, emedan det bidrager
att ruinera den liderliges hustru och
barn, utan att corrigera honom, sorn genom
sitt lefnadssätt visar burn litet värde
lian sätter på sin egendom. Jag vef intet
straff, som i alla afseenden vore mera tjenligt,
än ställande under Förmynderskap,
hvarigenom den lastbare betoges möjligheten
alt ruinera sig. Jag anhåller derföre
om proposition till bifall på Betänkandet.
Herr von Hartmansdorff', August, anhöll
att, i händelse ProtocollsUtdrag från
de andre 2;ne RiksSlånden angående förevarande
fråga till Ridderskapet och Adeln
ankommit, desamma jemväl måtte blifva
uppläste,
Undertecknad Riddarhus-Secreterare
tillkännagaf, att Ilögv. PresteStåndet ännu
icke afgjort frågan, saint att Vällofl. BorgareStåndet
lagt LagUtskotlets sednare Utlåtande
till handlingarne.
72
Den i Fe bni ar i i f. m.
Herr Hjerta: Då jag ej kan förena
mig i den åsigt Herr Cederschjöld yttrat,
utan tror, att sådana speciella bestämmelser,
som ej öfverensstämma med allmänna
Lagen, äro otjenliga, helst jag är öfvertygad
att stadgandet, i förevarande fall, allt för
ofta skulle tjena endast att tillställa oredor
och" ledsamheter inom Familier, går jag
häldre in på att till allo bifalla hvad Bondet
Ståndet i frågan beslutat, än att splittra
tankarne, så att Stånden stadna i olika beslut,
hvarigenom hehof utaf jemkningar
skulle uppkomma; och anhåller om proposition,
det Ridderskapet och Adeln måtte
instämma i Hedervärda BondeStåndets;
beslut,
Herr von Hartmansdorff: Jag skulle
gerna instämma med Herr Cederschjöld, om
icke den straffbestämmelse, han föreslagit,
vore så sträng, att antingen ville ingen ärlig
åklagare vålla en sådan skymf, eller,
på sätt Herr Hjerta anmärkt, skulle straffet
föranleda elaka åklagare eller slägtingar
till chikaneroch vrånga tillställningar. Följden
af ett för svårt straff blefve då, i detta
såsom i andra hänseenden, att det icke.
tillämpades, utan af illviljan. Utsättas åter
för höga böter, så inträffar hvad Herr Cederschjöld
anmärkt, nemligen, att man ruinerar
den på dryckenskap hegifnes hustru
och barn. Lämpligast till målets vinnande
anser jag derföre, alt man bestämmer hö
-
Den i Fc b r u a r i i f. ra.
73
terne till det af Herr Ribbing uti bans reservation
upptagne belopp, och föröfrigt förenar
sig med Herr Hjerta i fråga om den
varning inför KyrkoRådet lian föreslagit.
Herr Printzenskjöldj Carl: Ehuru jag
ej reserverat mig i frågan om deras ställande
under Förmynderskap, som fjerde gången
öfvertygas om att hafva varit af starka
drycker öfverlastade, har jag likväl trott
mig böra tillkännagifva, att jag inom Utskottet
ej delat den åsigt, som i detta hänseende
gjort sig gällande. Jag anser, lika
med Herrarne Hjerta och von Hartmansdorff,
vådligt, att antaga en Författning,
som uti ifrågavarande fall ovillkorligt bestämmer
förmyndares förordnande för den
felaktige. Jag skulle derföre tro den modification,
i hvad Utskottet tillstyrkt, vara
lämplig, att Domstolen ålades att i sammanhang
med straffbestämmelsen utlåta sig huruvida
den anser den tilltalade vara oskicklig
att öfver sig och sitt gods sjelf råda.
Derigenom skulle man komma till det resultat
Lag-Utskottet åsyftat, nemligen att
den, sorn verkligen behöfde Förmyndare,
erhölle den, men att vid sådane tillfällen,
då den tilltalade icke hade någon afgjord
böjelse för dryckenskap, utan hans öfverlastande
blifvit föranledt af någon tillfällighet,
han ock förblefve myndig; dock, som
s:ne Stånd redan bifallit betänkandet, och
en modification deri endast skulle föranleda
Den i Febi'uarii f. m.
lill jemkningsförslag, hvars uppgörande, f
anseende till Riksdagens snart annalkande
slut, svårligen lärer kunna medhinnas, hemställer
jag, om icke Ridderskapet och Adeln,
heldre än att låta äfventyret att blifva ställd
under förmynderskap qvarstå uti Lagförsla-,
get, skulle vilja instämma i Hederv. BondeSlåndels
beslut,
Herr Thairij Wollrath: Det Förslag
Utskottet framställt, att den, som 4^de gången
befinnes öfverlastad af starka drycker,
ovillkorligen skall ställas under Förmynderskap,
är både öfverflödigt och onyttigt; ty
den som är misshushållare och tillika liderlig,
kan, enligt allmänna Lagen, ställas
under förmyndare. Han blir då omyndig för-,
klarad derföre, att lian ej kan sitt gods vårda. -  Äger han dertill erforderlig förmåga och det
oagtadt skulle ställas under förmyndare, så
kunde väl icke Förmyndaren yägra att lemna
honom afkastningeö af hans egendom,
och han äger ju då samma tillgångar att
öfverlasta sig med. Jag anser alltså detta
stadgande alldeles olämpligt, och förenar
mig med dem som yrka dess borttagande.
Herr Crusenstolpej Magnus Jacob: Lika
med Herr von Hartmansdorff tillstyrker
jag antagande af Herr Ribbings förslag, dock
med uttryckligt förbehåll, att Domsrätten i
fylleri mål öfverflyttas1 från Konungens Be-?,
failningshafvande till Domslolarne,
D e ri i F e b r iva r i i f. rn.
7^
Herr Rosenqvist t Fredrik Leonhard:
Jag instämmer med Herr von Hartmansdorff
angående antagande af Herr Ribbings
förslag utan något förbehåll.
Herr Hjerta: Orsaken, hvarföre jag
föreslog alt Ridderskapet och Adeln skulle
instämma i det af RondeStåndet fattade beslut,
var att jag hoppades, det äfven PresteStåndet
skulle gå in derpå och att man såmedelst
skulle komma lill något slut j ty om man
antager Herr Ribbing? förslag, med det af
Herr Crusenstolpe gjorde förbehåll, så blir
intet beslut af den beskaffenhet, att saken
derigenom blir afgjord. Jag förnyar derföre
min anhållan om proposition på in-,
stämmande i BondeStåndets beslut.
Herr Munck af Rosenschöld , Eherhard
Zacharias: Utskottet har äfven i detta betänkande
vidhållit sin i det förra ådagalagde
idee, att heldre straffa än förekomma
brott; och det har tillstyrkt, att den, som
4:de gången befinnes vara af starka drycker
öfverlastad, ovilkorligen skall ställas under
Förmyndare, ehuru en sådan ibland kan
bättre än Förmyndare vårda sine angelägenheter;
och bättre än den, som aldrig
täger sig ett fullt rus, men dagligen ett halft
eller i:dels, Jag förenar mig med dem,
sorn afstyrka detta straff, och instämmer
med Herr Tham i den tankan, att allmänna
Lagens föreskrift uti ifrågavarande fall
Den i Februari i f. ra.
är tillräcklig; tj kan en person ej vårda
sin egendom, blir han i alla fall enligt Lag
ställd under Förmyndare. Skulle deremot
anses lämpeligt att antaga det af Utskottet
föreslagne straff, att ställas under Förmyndare,
önskar jag att det måtte ske med 2:ne
villkor; det första, att den brottslige bevis,-  ligen befinnes oförmögen att sköta sina affairer
så väl, sorn den hvilken förordnas
till hans Förmyndare, och det andra, att
den person, som förordnas till förmynda-r
re, icke någonsin gjort sig skyldig till fylleribrott.
Jag kan likväl icke underlåta, att
yttra min farhåga, att det troligen blir
svårt att finna en sådan. Jag anhåller om
afslag å Utskottets. Betänkande,
Herr von Hartmansdorff : Jag instäm-*
mer i det tillägg Herr Crusenstolpe föreslagit.
Om Ridderskapet och Adeln detsamma
bi fidler, så vållar det ingen skiljaktighet i
RiksStåndens beslut, emedan Utskottet fö-,
reslagit detsamma i sine Betänkanden, och,
enligt den upplysning bär blifvit meddelad,
BorgareSlåndet bifallit det förra och BondeStåndet
det sednare Betänkandet, hvad
denna omständighet beträffar.
Hans Exccllence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde, om Ridd. och
Adeln behagade bifalla LagUtskottets ifrågavarande
Utlåtande.
Ropades Nej.
Den i Februarii f. m.
77
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln instämde i Hedervärda
BondeStåndets ofvanomförmäldle
beslut.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken förklarade, att, enligt hvad
han tyckt sig finna, Ja hade öfverrösta!;
Nej, samt Ridderskapet och Adeln således
instämt i det af BondeStåndet i frågan fattade
beslut.
Föredrogs ånyo och gillades LagUtskottets
den 5 sistlidne Jannarii under N:o 15^
afgifne och den 22 i samma månad e. m.
på bordet lagdé, Betänkande öfver väckt
motion om stadgande af skyldighet för Domare,
att uti alla till HäradsRätt instämde
mål söka förmå parterne till förlikning.
Emot detta beslut reserverade sig Herr
Rosenqvist ^ Fredrik Leonhard.
Föredrogs ånyo Lagutskottet den 5
sisth Januarii under N:o i58 afgifne, och
den 27 i samma månad e. m. på bordet
lagde, Betänkande i anledning af väckte
motioner om inrättande af FörlikningsDomstolar.
73
Den i Februarii f. m.
Herr Munck af RosenschöldEberhard:
Jag skall åtminstone begära att få
i Protocollet förvarad den anmärkning, att
Lagutskottet i detta Betänkande synes hafva
vidhållit sin vid flere tillfällen förut
ådagalagda idee, att det är angelägnare att
mångfalldiga anledningarne till ökade göromål
för Domare, än att söka minska behofvet
af dessa göromål. Genom FörlikningsDomstolar
skulle otvifvelaktigt en mängd
rättegångar förekomhiaS, och beständigt nya
anslag åt en ökad Domarepersonal icke behöfvas.
Sorn dock förslagen i detta afseen
t
• ‘ • ■
de vid ingen af de föregående Riksdagarne
haft någon framgång, ehuru våra Domstolar
sällan bjuda till, såsom deln åligger,
att förlika mål, kan jag visserligen ej hoppas,
att det vid denna skall röna mera bifall;
hvarföre jag endast anhåller, att få
denna min tanka i Protocollet antecknad.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde proposition till
bifall på LagUtskottéts ifrågavarande Betänkande,
hvilken med Ja besvarades.
Herr Rosenqvist ,, Fredrik Leonhard:
jag anhåller att få till Protocollet anmäla
min reservation emot det af Ridderskapet
öch Adeln nu fattade beslut, i allo förenande
mig med Herr Munck af Rosenschöld.
Uppå anhållan af Herrarne Cruseh3
Den i F e b r u a r i i f. m.
79
Stolpe, Magnus Jacob och Munck aj Rosenschöld,
Eberhard, blef nu, vid förn jad
föredragning., LagUtskottets den 19 sisll.
Januarii under N:o 169 afgifne, och den 25 i
samma manad e. m. på bordet lagde, Utlåtanden
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:o ii5 förut meddeldte Betänkande
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition angående ansvar å den sorn
bortförer andras minderårige barn, ånVö
lagdt på bordet.
Föredrogos ånyo och biföllos följande
BancoUtskottets den 19 sisth Januarii afgifne
och den 27 i samma månad e. m. på
bordet lagde* memorialer;
N:o 99. Med förslag angående grunderne
för Liqvid då ett emot återbetalningsskyldighet
i silfver erhållit BancoLån kommer
före utsatt termin att till sitt återstående
belopp på en gång gäldas.
N:o 100. Med förslag till reglementariske
föreskrifter i sammanhang med Rikets
Ständers beslut om Låns meddelande från
Banken emot Punt af Tackjern.
Föredrogos å nyo och gillades nedanMmhde
Stats- och BancoUtskottenS den 3
sisth December afgifne och den a5 derpå
-
✓
8o Den i Februarii f. m.
följde Januarii e. m. på bordet lagde Utlåtanden:
N:o
34. I anledning af väckt motion
öm understöd sf allmänna medel till fullbordande
af Ystads Hamnbyggnad.
N:o 35. Angående understöd af allmänna
medel till Hamnanläggning vid Staden
Cimbritshamn.
N:o 36. öm understöd af allmänna
medel till iståndsättande af Landscrona
hamn.
N:o 38. Angående understöd af allmänna
medel till befordrande af en Hamnbyggnad
vid Lastageplatsen Hästholmen i
Tollstads Socken, Lysings Härad af Östergöthlands
Län.
/
Företogs till pröfning Stats- och BancoUtskottens
den 3 sisth December under N:o
3y afgifne, och den a5 derpåföljde Januarii
e. m. på bordet lagde, Utlåtande, angående
understöd af allmänna medel till så väl
Hamnbyggnad vid staden Halmstad, som
upprensning ef Nissa A.
Herr Munck af Rosenschöld, Eher~
hardj anhöll om upplysning huru de öfrige
3:ne RiksStånden afgjort ifrågavarande
Betänkande. jjn_
Den i Februarii f. m. 81
Undertecknad. Riddarhus-Secr eter are
tillkännagaf, att, enligt erhål Ine officielle
underrättelser, Preste- och BondeStånden
hade bifallet Betänkandet, hvaremot BorgareStåndet
återremitterat detsamma.
Herr Munck af Rosenschöld. Jag är
visserligen ej förundrad öfver, att Utskotten
afstyrkt anslag, som skulle göra en
Å mera segelbar, då fråga ej var Om någon
canal. Som jag uti Utlåtandet ej kunnat
(inna något giltigt skäl för Utskottets afstyrkande,
yrkar jag afslag derå.
Friherre Cederström, Jacob: Om Ridderskapet
och Adeln nu skulle afslå Utlåtandet,
och BorgareStåndet jemväl skulle
afslå detsamma, när det till sistnämnde
Stånd åter inkommer, skulle ett afslag å ett
afstyrkande innefatta ett bifall till sjelfva
saken, och jag tror ej att det vore öfverensstämmande
med rigtiga former, att på
detta sätt komma till ett sådant resultat. I
öfrigt får jag fästa Herr Munck af Rosenschölds
uppmärksamhet derpå, att det är
första gången Utlåtandet är inne hos Stånden,
och att det således, enligt den grundsalts
han flere gånger yttrat, icke lämpligen
bör afslås.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag ser
nu först, att det är första gången Utlåtan(io
H. 6
82
Den i F c b r u a r i i f. ra.
Jet är före, och jag önskar derföre icke afslag
annorlunda, än genom återremiss; men
som Ridd. och Åd. ej hunnit taga nog kännedom
af Utlåtandet, enär det så nyligen
inkommit, kan jag ej påräkna något biträde
för min tanka om nyttan af en återremiss,
utan afstår från begäran derom.
Hans Exccllence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla Stats- oell
BancoUtskottens ifrågavarande Utlåtande.
Ropades Ja.
Å nyo föredrogs Stats- och Banco-Utskottens
den 3 sistl. December under N:o
39 afgifne och den 25 derpåföljde Januarii
e. m. på bordet lagde, Utlåtande, angående
Låneunderstöd af allmänna medel till Hamnanläggning
vid Jönköpings Stad.
Herr Rosenqvist af Åkershult, Fredrik
Leonhard: Om det är sannt att hvarje menniska
har en så kallad kittelpunkt, eller
svag sida, så har visserligen Borgmästaren
Lindqvist träffat deli hos de sammansatte
Utskotten. Utskotten hafva i de föregående
Betänkanden afstyrkt alla anslag till enahanda
ändamål, som det förevarande, då
det var fråga om Städerne på Skånska kusten,
men när ordningen korn till Jönköping
råkade Borgmästaren Lindqvist att
ilämna Götha Canal, och då mäste ailä
Den I Februarii f. ,nj.
83
fconsideralioner vika, och Utskotten tillstyrkte
allt hvad han begärde. Det var i sanning
rätt gracieust af Hr Lindqvist, att han
i stället för 8000 R:dr ej hegärde 80,000
R:dr. Jag kan ej gå in på att, såsom Utskotten
åberopat, härmed hör tillgå på Sätt
Utskotten i ett föregående Betänkande föreslagit
i afseende å lånebiträdens beviljande
lill Släderne Borås och Norrköping,
nemligen att de erforderligé medlen skulle
genom Riksgälds-Cöntoret upplånas emot
lägsta möjliga ränta, för att derefter hållas
Staden Jönköping tillhåll dä* ObligätionsSystemet
skulle således derföre ligga
tillgrunda och, hvad man än må säga derom,
tror jag att det är den SämSta utväg
man kan vidtaga. När Utskotten i de föregående
Bétänkandetne uraktlåtit ätt begagna
denna utväg, hade de saklöst kunnat
göra detsamma i förevarande fråga; ty Utskottens
förmodan, att Götha Canal skall tillskynda
Staden Jönköping så synnerliga förmåner
j anser jag för min del för icke annat
än luftslott. Jag afstyrker derföre antagande
af Utskottens förslag, med hänvisning
lill Herr Grefve von Schwerins och
Riksdagsmannen Nils Strindlunds deremot
äfgifne reservationer, samt hemställer, Om
det är consequent handlädt, ätt afslå anslag
åt Städerne på Skånska kusten, och bifalla
det nu ifrågavarande, derföre att Götha Canal
häruti blifvit inblandad, samt huruvida
det är luttsehligt att bereda Jönköpings
5o H. b*
84
Den i Febr nar ii f. m.
Stad större fördelar än de, man vill lemna
de Skånska Släderne.
Herr Tham, Wollrath: Som jag tror
är Utlåtandet redan afgjort af de öfrige
RiksStånden, och jag anhåller, att Herr RiddarhusSecreteraren
ville meddela oss upplysning
om de beslut, bern alde RiksStånd i
denna fråga fattat.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare:
Ifrågavarande Utlåtande är af de öfrige 3:ne
RiksStånden bifallit.
Herr Tham: Sedan de öfrige 3:ne
RiksStånden redan bifallit Utlåtandet, är det
helt och hållet likgiltigt huru Ridderskapet
och Adeln beslutar, emedan saken då är afgjord.
Det är således öfverflödigt att upptaga
ett ord af hvad Herr Rosenqvist anfört,
utan fäster jag mig blott vid RiksdagsFullmägtigen
Strindlunds reservation.
Han säger nemligen, att Staden Jönköping
till detta företag ej lemnar högre bidrag,
än som af Tabergs och Lerbäcks Bergslag
godtgöres. Detta är icke förhållandet; ty,
på sätt i Utlåtandet finnes upptaget, hafva
Bergslagen och Staden kommit öfverens, att
under no år gemensamt bidraga, Staden
med 4°° R:dr B:co årligen, och Bergslagen
med i sk. B:co för hvarje Sk:© Limsten
och Malmsten, som för Bergslagens räkning
under samma tid passerar Canalen emellan
r> o i. t Februarii f. m.
85
Wettern och Munksjön. Den senare afgift
ten mäste således icke vara någon ersättning
för den den förra. Jag tillstyrker bifall
till Utlåtandet.
Herr Rosenqvist: Jag har äfven denna
gången, såsom under hela Riksdagen,
den lyckan eller olyckan att vara af olika
tanka med Herr Tham. Att tre Stånd bifallit
Utlåtandet tror jag icke bör vara ett
skäl för Ridderskapet och Adeln att äfven
bifalla detsamma. För Herr Tham må det
gerna vara en bevekelsegrund; för mig skall
det aldrig blifva det, så länge jag har en
egen öfvertygelse. Kan det blifva ett skäl
för beviljande af det ifrågavarande anslaget,
alt Hamnanläggningen vid Jönköping är af
vigt för Götha Canal, så må detta skäl gälla
för Herr Tham, — på min öfvertygelse
skall det icke hafva någon verkan, Jag anhåller
om afslag å Utlåtandet,
Herr Munck af Rosenschöld j Eberhard
Zacharias: Ehuru jag ej kan godkänna
, att Utskotten i de föregående Betänkanderné
afstyrkt beviljande af anslag till Hamnbyggnader
i åtskilliga Städer på Skånska
kusten och i Halmstad, och ehuru Utskotten
ej ansett dessa anläggningar för annat
än vissa Städers och orters enskilta angelägenheter,
de der icke medförde någon verkelig
fördel för hela landets bästa, genom
befordrande af närliggande orters uppkomst,
Den i Fe br uf- m
-
•välmåga och trefnad, tillstyrker jag likväl
bifall till det nu förevarande Utlåtandet.
Jag delar ,dock med Herr Rosenqvist den
öfvertygelse!!, att om ej hamnbyggnaden i
Jönköping haft relation till Götha Canal,
Utskotten troligen ej tillstyrkt ett anslag,
som i min tanka är af mindre nytta än t.
ex. det för Hamnanläggningen i Cimbrits»
hamn begärta.
Herr von Hartmansdorff, August: k
anledning af de anmärkningar, hvilka här
blifvit gjorde emot Utskotten, såsom skulle
de motsagt sig sjelfva, då de tillstyrkt Lånebiträcle
åt Staden Jönköping och afstyrkt
anslag tili åtskillige andre Städer, får jag
endast fästa uppmärksamheten derpå , att de
sistnämde Städerna begärde anslag, då Jönköping
deremot endast anhållit om Lån,
och att Utskotten tagit i betragtando skillnaden
emellan att skänka bort och att låna
ut penningar.
Hans Excellenca Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde proposition till
bifall å Utskottens ifrågavarande Utlåtande,
hvilken med starka Jg och några Nej besvarades.
Hvarefter Hans Excellenca förklarade,
att, enligt hvad han tyckt sig finna, Ja
öfverrösta!. Nej, samt Ridd. och Adelil alltså
bifallit Utlåtandet,
Den i Februarii f. m.
87
Herr Rosenqvist anmälte sin reservation
emot Ridderskapets och Adelns berörde
beslut.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhardj
hade inlemnat följande, som upplästes.
Sedan Högloft. Ridd, och Adeln nu slutat
den långa öfverläggningen i anledning
af ConstitutionsUtskottets Memorial N:o 5i,
med förslag till ändringar i TryckfrihetsFörordningen
och till ny redaction af samma
grundlag; hvarvid, med undantag deraf
att Juryn blifvit bibehållen, nästan allt det
öfriga ansetts, eldigt Höglofl. Ridd. och Adelns
tanka, böra för kommande Ständer till antagande
eller förkastande framläggas; så,
ehuru jag under sjelfva discussionen yttrat
mina åsigter och utvecklat skälen, hvarföre
jag ansett hela detta nya Grundlagsförslag
oantagligt, vill jag dock uti protocollet hafva
förvarad min reservation mot alla de
nya förändringarne, synnerligast den, att
utgifvare af Dagblad och periodiska Skrifter
skola stalla Borgen eller nedsätta en
contant summa, svarande mot Ett års Prenumerationsafgift
för i5o Exemplar af den
till utgifvande anmälda periodiska skriften.
Detta och alla band på den redan från
sin primitiva syftning för mycket inskränkta
Tryckfriheten, är en eftergift af Svenska
Folkets rättigheter, sorn samma folks repre
-
88
Deri i Februarii f. ra.
sentanter, på sina Committenters bekostnad,
visat sig så beredvillige att uppoffra.
Denna benägenhet, dessa hemburne offer
på magtens altare, skola i seklers längd [vara
hemska vittnesbörd om den liknöjdhet,
hvarmed Pvikets Ständer, under den särdeles
märkvärdiga och icke mindre långvariga
Riksdagen åren 1828, 1829 och r83o,
behandlat Frihetens Palladium.
Det är en skyldighet att för landsmän
uppgifva orsaken, hvarföre jag icke
deltagit i discussionerna öfver de partiella
ändringarne i Tryckfrihels-Förorrlningen,
som nu i 4 Plenidagar sysselsatt Högloflige
Ridderskapet och Adeln; och detta är hoppet
att kommande Ständer skola förkasta
hela förslaget. Deras större ömtålighet om
Nationens fri- och rättigheter i förening
med de Constilutionelle Institutionerne, är
en borgen för denna förhoppnings fullbordande,
Bifalla kommande Ständer dot, som rörande
Tryckfriheten nu blifvit förklaradt
vara Högloflige Ridderskapet och Adelns
gemensamma tanka, så har jag sparat mig
en mängd ändamålslösa anmärkningar, —-  Sker motsatsen, så tillskrifver jag sådant
den uppmärksamhet, som i en framtid skall
fästas vid tidsandans och frihetens oeftergifveliga
fordringar.
Den i F e b r u a r i i f, m. 89
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskildes
klockan half till 3 e. na.
In fidem protocolli '
O. J. Lagerheim.
Måndagen d. i Februarii i83o.
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen.
Företogs val af de 6 Revisorer, hvilka,
tillsammans med ett lika antal ledamöter
af hvarje af de öfrige RiksStånden, äga
att, innevarande år, öfverse och granska
StatsVerkets, Bankens och RiksguldsContoirels
tillstånd, styrelse och förvaltning.
Valförrättningen slutades klockan 8 om
aftonen, då följande Herrar, genom de fleste
rösterne, befunnos hafva blifvit till Revisorer
utsedde, nemligen:
röster
Grefve Hamiltion, Gustaf Wathier,
Landshöfding, f, d. JustitiseRåd. . . . 186.
Friherre Liljehorn, Gustaf, Öfverste . 173,
Herr Hammarhjelm, Carl Fredrik,
HofMarskalk 164.
Herr von Heyne, Georg, Öfvcrste
Licutcnant
177.
Den i Februarii e. m.
Herr Nordenfelt, Olof, Kammarherre i83,
Herr Heykenskjöld, Lndvig Detlof. Öf
yersteLieutenant
i^3,
Herr Printzensköld j Carl« uppläste
följande:
Såsom Ledamot af Höglofl. Lagutskottet,
torde det tillåtas mig, att inför Högh
Ståndet anmäla ett inom Utskottet fattadt
Beslut, som, efter mitt begrepp, icke så alldeles
öfverensstämmer med RiksdagsOrdningens
föreskrift, och hvilket beslut icke på
annat sätt kommer till Ridderskapets och,
Adelns kännedom,
Ridderskap?! och Adeln torde tvifvels-,
utan erinra sig, hurusom, när LagUtskottets
under N:o io3 afgifne Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 58, angående ändrig
i 18 och 19 §§ InteckningsLagen, härstädes
den ii sisth November förevar, Ridderskapet
och Adeln fann Utskottets förslag
till förklaring öfver nämnde Lagparagrapher
icke leda lill det åsyftade ändamålet, utan
antog i stället ett annat förslag, som af Hr
JustitiaeRådet Stråle i ämnet framställdes,
samt derjemte inbjöd de öfrige Resp. RiksStånden
att i dett? beslut sig förena.
Eldigt de till Lagutskottet ankomne
Den i F e b r u a r i i e. rn.
9'
ProlocollsUtdrag, hade Högvördige PresteSlåndet
antagit inbjudningen, men Borgareoch
BondeStånden, som redan bifallit Utskottets
Betänkande endast med ett föga
väsendtligt tillägg dervid å BorgareStåndets
sida, hade icke funnit skäl att frånträda
deras sålunda fattade beslut.
Enär således RiksStånden stadnati skiljaktiga
meningar, uppstod inom Lagutskottet
fråga, huruvida saken borde förfalla,
och oaktadt min, af någre flere Ledamöter
understödde, anmärkning, att d°t icke tillhörde
Utskottet att härom besluta, utan att
förhållandet med målet borde inberättas
till RiksStånden, som allena ägde rätt att
förklara, huruvida deras meningar voro hvarandra
så motstridige, att frågan kunde såsom
förfallen anses, visar dock det inom
Utskottet vid tillfället förde Protocoll, hvilket
det torde tillåtas mig uppläsa, att Utskottets
pluralitet inlåtit sig uti en sådan pröfning,
och ordentligen, med åberopande af
87 § Regeringsformen, beslutat det sakext
skulle förfalla,
Det är detta beslut, hvarå jag ansett
mig böra fästa Högloflige Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet. Om arne Stånd afslagit
LagUtskotlets Betänkande och i och
med detsamma äfven den motion, som till
Betänkandet gifvit anledning, så hade tillämpningen
af 87 § Reg.Formen tvifvels
-
9*
Den i Februari i e. ro.
ulan hav varit på sitt rälta ställe. Men för-»
hållandet är icke sådant. Motionären, Hr
Friherre Boye, hade framställt de olägenheter,
som uppkomma deraf, att inga grunder
vore bestämda, hvarefter flere fastigheter,
som för gemensam gäld äro intecknade,
höra för densamma ansvara, i händelse dessa
fastigheter varda styckade och komma i
särskildte ägares händer. Lagutskottet, som
insett desse olägenheter, hade, såsom hufvudprincip
för sitt förslag, antagit, att, för ofvannämnde
fall, delning af den samfäldte
gälden kunde emellan alla fastigheterna äga
rum, dervid Utskottet, för sin del, ansett
uppskattningsvärdet till allmän bevillning
vara den tjenligaste grund för en dylik fördelning.
Detta förslag blef af aine Riksstånd
gilladt. Hr JustitiasRådet Stråles, af
nine RiksStånd godkände lagförslag, hvilar
äfven på den hufvudprincipen, att gälden
hör emellan fastigheterne fördelas; men grunden
för denna delning har ansetts höra sökas
uti de värden, hvartill fastigheterna på
offentlig auction varda försålde. Således
täcktes Ridderskapet och Adeln benäget finna,
att samtlige RiksStånden i sjelfva principen
för lagförändringen äro ense, samt
att skiljaktigheten i deras meningar endast
angar detaljerna,
Enär nu ^3 § Riksdagsordningen förutsätter
den händelsen, att RiksStånden i
sina beslut öfver någon fråga stadna hul
-
Den i F e b r n a r i i e. m.
93
vudsakligen, eller till vissa delar, i skiljaktiga
meningar, samt derjemte uttryckligen
föresklifver, huru, i sådant fall, bör förhållas,
så hade jag trott att Lagutskottet
bordt låta denna grundlags-§ tjena sig lill
efterrättelse vid behandliugen af förevarande
ämne, men alldeles icke tillämpa 87 §
Reg.Formen, hvilken endast har afseende
på de fall, då 2:ne RiksStånd antingen bestämdt
förkasta ett lagförslag, eller ock deruti
göra sådana ändringar, som i både principer
och detaljer helt och hållet strida
emot hvad de arne andre RiksStånden i
samma fråga beslutat.
Vid detta förhållande, och då det synes
mig vara Rikets Ständers rättighet att
veta resultatet af deras beslut, angående
ifrågaställdte lagförslag, för att sättas i tillfälle
att deråt bereda en med grundlagarne
öfverensstämmande behandling i utan att i
detta afseende bero af pluralitetens inom
Lagutskottet vidtagne åtgärd, att förklara
frågan böra förfalla, vågar jag vördsammast
hemställa, att Utskottet mätte genom ProtocollsUtdrag
förständigas, att till Rikets
Ständer ej allenast inberätta huru frågan af
deni blifvit afgjord, utan ock afgifva ett
fullständigt motiverad t yttrande angående den
behandling af ärendet, som Utskottet anser
böra af de fattade besluten blifva följd;
och då saken, såsom väsentligen inverkande
på allmänna credilen inom landet, är af ganska
94
Den i Februarii f. m.
stor vigt, hemställer jag derjemte, att Utskottet
måtte få sig förelagdt att inom åtta
dagar afgifva dess utlåtande, så att Rikets
Ständer må medhinna att ärendet till slutlig
handläggning befordra.
Derefter uppläste Herr Printzensköldj
följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Rikets
Högh Ständers LagUtskott di
22 December 1829;
§•6,
S. D. Sedan Lagutskottet, i anledning
t»f derom väckte motioher, uti dess under
N:is 58 och io3 meddeldte Betänkandet!
äfgifvit Förslag till ändring eller förklaring
af 18 och tp §§ i Kongl. Förordningen den
10 Julii 1818 öni Inteckning i fast egendom;
Så föredrogos nu från sätntelige respective
RiksStåhden ankomne ProtocollsI
tdrag, innehållande Ståndens i denna fråga
fattade Beslut, och hvaraf hufvudsakligen
inhemtades: ätt Höglofl. Ridderskapet och
Adeln samt Högvördige PresteSlåndet, med
ogillande af Utskottets Förslag till förändring
af förenämnde §§ i InteckningsLagen j
beslutit, det borde desamma förblifva oförändrade
sådane de nu lyda, likväl med den
förklaring, att 19 § väl föreskrifver sättet
för gemensam Intecknings gäldande utur
flere fastigheter) då desSa ärö uti gäldenär
Den i F e b r 11 a r i i e. m.
9^
rens eller ägarens harid, men icke utstakar
den andel, serskildte ägare af fastigheter,
sorn gemensamt äro för skuld intecknade,
böra uti densammas gäldande deltaga; uti
livilket senare afseende ofvannämnde 2:ne
RiksStånd funnit för godt, att lill iakttagande
stadga nödiga föreskrifter, hvilkas intagande
i Utskottets Prolocoll ej syntes erforderligt;
hvaremot Vällofl. BorgareStändet
och Hedervärda BondeStåndet gillat LagUtskottets
Förslag till ifrågavarande Lagförändring,
likväl med det af BorgareStåndet
beslutade ytterligare förklarande, att,
derest vid tillämpning af 18 §, Inleckningsbafvaren
eller Fastighetsägaren ej skulle åtnöjas
dermed att laga taxeringsvärdet till
grund för beräkningen af den andel i gäldon,
som å hvardera fastigheten borde belöpa,
Inteckningshafvaren och Fastighetsägaren
då skall föreläggas, att inom viss tid
anmäla sig hos vederbörande Domare, för
attj uppå egen bekostnad, i behörig ordning
erhålla värdering af hvardera utaf de
gemensamt intecknade fastigheterne; och
borde dervid det värde bestämmas, som fastigheterne
äga den tid då fördelningen af
gulden sker.
Härefter förekom till afgöi-amle, omj
Vid ofvanberörde förhållande, det borde
tillhöra Utskottet att afgifva Förslag till
'sammanjemkning af de olika meningar PiiksiStåndens
här förut antecknade Beslut inne
-
I
g6 Den i Februarii e. ra.
halla; och som skiljaktighet härutinnan förmärktes
emellan Utskottets Ledamöter, samt
votering begärdes; så blef, med föranledande
af discussionen, följande Voteringsproposition
framställd och godkänd; ”Den som
anser RiksStåndens i detta ämne fattade Beslut
vara af den beskaffenhet, att jemnkningsförslag
och project till voteringsproposition
för förstärkt LagUtskott bör af Utskottet
uppgöras, voterar Ja; den som finner
någon så beskaffad åtgärd af Utskottet
icke erfordras, voterar Nej ; Vinner Nej,
anses Utskottet hafva funnit RiksStånden uti
deras beslut hafva stannat två Stånd emot tvåj;
och att frågan således, enligt 87 § RegeringsFormen,
kommer att förfalla.”
Vid anställd omröstning, jemlikt RiksdagsOrdningens
föreskrift, befunnos rösterne
hafva utfallit med Fyra Ja och Sju Nej;
och kommer, till följd deraf, frågan att
förfalla. Ut supra.
✓ In fidem
A. V. Netzel.
Lades på bordet.
Friherre Cederström, Andershadeinlemnat
ett så lydande skriftligt anförande:
Sedan jag, redan vid början af innevarande
Rikdag, haft äran väcka motion om
åter
-
Den i Febr uari i e. m.
97
återöppuandet af en inom-skiirs farled ifrån
Dalarön lill Stockholm, förmedelst en Canalgräfning
tvertöfver det smala MoranaEdet
vid Södra Stäket, saint jag äfvenväl
vördsamligen föreslagit, att locala undersökningar
måtte blifva anställda, till närmare
utrönande af vigten och fördelen af
detta företag; får jag nu, sedan vederbörande
Utskott, i sammanhang med allt hvad
Strömrensningar och lättade Vatten-communicalioner
angår, sig redan öfver denna
motion nog ofullständigt utlåtit, men Utskottens
Betänkande blifvit återremitteradt,
inför Högvälborne Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Högloflige Ridderskapet
och Adelil äran ytterligare utveckla, så väl
de omständigheter, hvilka än vidare stadgat
min öfvertygelse i ämnet, som de åtgärder,
jag i förhand vidtagit, för att få
detsamma närmare utredt.
Den stora och oberäkneliga nyttan för
Stockholm och Rikets södra kustprovinser,
för Rikets in- och utrikes handel, samt för
trafikerande af alla Stånd och Klasser, som
skulle blifva en gifven följd af mitt väckta
förslags realiserande, består egentligen deruti,
att den ellofva mil långa, cirkelbågiga passagen
ifrån Dalarön till Hufyudstaden, som nu
icke utan flera vindförändringar samt dagars
och veckors uppehåll kan tillryggaläggas,
skulle förvandlas till en öfverfart af
60 H. 7
Jt.i i Februari! e. m.
blott fyra mil, som kumle göras med tillhjelp
af en enda vind, och följaktligen på
ganska korrt tid.
Ytterligare är det genom noggranna undersökningar,
pejlingar och mätningar, utrönt,
att, om Styrelsen deremot icke finner
något hinder, kan, med begagnande af den
af mig nu loreslague kanal-anläggning, stora
inloppet ifrån Östersjön till skärgården
och Stockholm, utan att anlöpa Landsort
och Dalarö, tagas för hi Hufvudskär och Gillinge
ö vid hafsbandet, hvarigenom il\ fots
djupgående fartyg skulle finna en blott rj~
mils segling ifrån öppna sjön till Stockholms
brygga, som ifrån hafvet ända till
ingången af Skura-sundet går i nästan alldeles
rät linea, och äfven derifrån blott
har obetydliga krökningar.
Den ide, jag nu tagit mig friheten att
förfäkta, är så till vida icke ny, att project
redan för detta blifvit gjordt, och Riksens
Ständer underställt, angående ifrågavarande
inom-skärs-leds återupptagande
genom uppmuddrandet af Södra Stäkes
sund, hvilket, alltsedan Ryssarne år 1719
försökte att derigenom till Stockholm framtränga,
är genom försänkningar och uppgrundningar
blifvit ofarbart, äfven för 6 fots
djupgående fartyg. Det tillhör mig nu, att
med några få ord ådagalägga olämpligheten
af detta förslag. Södra Stäkes-sundet, som
Den i "Februarii e. m.
99
går i flere, på åtskilliga ställen ganska smala
krökningar, och har så väl naturliga,
som med afsigt tillvägabragta uppgrundningar,
samt flere undervattens-berghällar, är
ungefärligen en fjerdingsväg långt. Medelhöjden
af dess vatten är fem fot, men om
somrarne sjunker den ofta och länge derunder.
Att nu uppmuddra och spränga
denna svåra passage, hvarigenom löper ett
smalt och stridt strömdrag, skulle medföra
enorma kostnader, ulan motsvarande nytta;
då deremot den räta kanal-linia, jag föreslagit
till gräfvande, blott utgör en sträckning
af 13p3 Svenska alnar, med obetydlig
och blott på ett ställe till i8 alnar 8 tum
stigande höjd öfver vattenytan. Hela gräfningen
koinine att, för en 24 fots djup och
48 fot bred kanal, stiga till 28,4 i6i kubikfamnar,
utom circa 55o alnars uppmuddring
i Skuludde- och Morn-vikarna. Kostnaden
dertill är beräknad till 48,000 R:dr Banko
för gräfningen, och hälften mindre för uppmuddringen,
enligt uppgjorda calculer; men
att hela förslagit åtminstone icke skulle medtaga
större summa än högst 100,000 R:dr
Banko, derom är jag fullt öfvertygad.
Om det ena och andra kan närmare
underrättelse inhämtas af den Situationskarta
öfver södra Stäket och den nu föreslagna
kanal, som jag låtit upprätta, och
den jag likaledes, jemte tillhörande Bilagor,
Gu H. 7+
100
Den i Februari! e. m.
får äran till Höglofl. Ridderskapets och Adelns
bepröfvande vördsamligen öfverlemna.
Ulan att på minsta vis vilja utbreda
mig angående användandet af de flera millioner,
som af Statsverket blifvit bekostade
för andra kanalgräfningar i Sverige, hvilkas
relativa nytta aldrig kan komma att jcmföras
med Släkes-kanalens, tror jag mig dock
böra vördsameligen erinra, att den mindre
betydliga kostnad, som för den sistnämdes
fullbordande kan åtgå, icke ens behöfver
falla Staten till last, utan gerna må kunna
af ett aktietecknande Bolag bestridas. Allt
hvad jag skulle tro, att detta Bolag af det
allmänna önskade påräkna, vore 1:0 en arbetskommendering
af Kronans manskap, emot
vanlig betalning och öfrige förpligtelser, och
2:0 ett efter behofvet afpassadt penningelån
eller förskott, emot låg ränta och successiv
årlig afbetalning, att begagnas tinder
arbetstiden, som efter min fullkomliga öfvertygelse,
icke borde väcka längre än i
2:ne år.
Om fördenskull Riksens Ständer till
Kongl. Majit i underdånighet hemställde
detta ärende, med deras bifallande förord,
och i enlighet med det förslag, jag nu haft
äran i ali vördsamhet framställa; så är jag
öfverlygad, att samtid och efterverld skulle
till Riksens Ständer derföre frambära en
skyldig tacksamhétsgärd, enär ett verk ömkligen
ko mine till stånd, der den stora all
-
Den i F e b r u a r i i e. m.
i-o t
manna nyttan ligger si nära, men hvilket
under mera än hundrade Ar, genom korrtsynta
och fördomsfulla åsigter hlifvit försummadt,
och som likväl för Stockholms
handelsrörelse är ett ibland de vigtigaste
som någonsin varit påtänkta.
Och får jag vördsamligen anhålla, alt
detta mitt anförande måtte blifva de respective
MedStånden communiceradt, och lill
de vederbörliga Utskotten, lill besvarande
vid det nya Betänkandets afgifvande, öfverlemnadt.
Lades på bordet.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats- och
BancoUtskottens, den 28 sissledne November
under N:o 29 afgifne, samt den 7 derpåföljde
Januari i e. m. på bordet lagde Utlåtande
i anledning af Herr Rosenblads,
Bernhard, från Ridd. och Adeln till StalsBaneo-
och BevillningsUtskotten remitterade
memorial, angående utställande af ett
nytt Crediliv å 2 millioner R:dr till ManulacturDisconten.
Å nyo föredrogs Stats- och Banco-Utskottens
den 28 sistlidne November under
N:o 3o afgifne och den 7 derpåföljde Januarii
e. m. på bordet lagde, Utlåtande i
anledning af ej mindre Kongl. Majrts Nådiga
Proposition, angående Låneunderstöd
102
Den i Fe bni nr i i e. m.
till återuppbyggande af staden Borås; iin
ock Kongl. Majrts Nådiga skrifvelse, angående
Lånebiträde till Staden Norrköping.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Då man efter en mångårig fred ser skatter
och bördor ökas, och alla tillgångar, icke
allenast för det närvarande utsopade, utan
ock för det tillkommande uppsökte och anviste,
samt Staten, lik en bankruttspelare,
försatt i ställning tilt behöfva upplåna penningar,
hvilka den icke vet nar den skall
betala, ryser man deröfver, och själen stämmes
till sorgliga aningar för den kommande
liden. Denna bedrölliga ställning vitsordas
af det nu föredragne Utlåtandet, der
det heter: ”Då, på sätt Betänkandet N:o 22
”närmare utvisar, efter fyllande af statens
”ordinarie behof, och sedan nödige medel
”blifvit afsatte lill försvarsverkets iståndsät”tande
jemte öfrige i samma Betänkande
”upptagne extra behof, någre Statens till—
”gångar ej återstå, att i låneväg använda,
”hafva Utskotten, förr än de inlåta sig i
”närmare pröfning af desse ämnen, trott
”sig höra uppgifva de utvägar, hvilka, ef”ler
Utskottens tanka, kunna vara alt be”gagna
til! förenämnde lånebiträdens anskaffande,
så vida desamma skulle linnas af
”omsländ ig heter ne oundgängligen påkallade.
”— I betraktande deraf, att, enligt Utskot”lens
i m vnlbeslämningsfrågan af Rikets Stän”der
antagne tillstyrkan, RiksgäldsConlorels
Den i Fe In na rii e. m.
io3
"oinskränkta creditiv-rält å Banken, numera,
såsom oförenlig med grunderne för
”myntregleringen, ansetts böra upphöra, och
”då, under sådant förhållande, ingifvande
”af 3-procents-Ohligationer från Riksgäldskontoret,
ställde a vista, skulle vara i flere
”afseenden vådlige, hafva Utskotten, för dekis
del, ansett sig höra föreslå: att Riks”gäldsContorets
Fullmägtige, för anskaffan”det
af de medel, hvilka kunna för ofvan”herörde
ändamål beviljas, måge berättigas,
”att, i den mohn RiksgäldsContorels under
”händer hafvande medel icke äro dertill an”vändhare,
upplaga lån mot den lägsta räll”ta,
sorn är möjlig att betinga, ställde på
”minst ett års förfallotid, men under öppen
”rättighet för Fullmägtige, att dessförinnan,
”efter 3 månaders förutgången uppsägning,
”sina sedlar inlösa.” Således, då genom
eldsvådor eller andra olyckor nödställde
medborgare skola hjelpas, är man försatt i
den ställning, att antingen afslå hjelpen,
eller ingå på obligalions-systemet och våra
efterkommandes skuldsättning. Följer man
nu Utskottens anvisning till Betänkandet
]\T:o 22, och betraktar de anslag, Utskotten
funnit nödige framför olycklige medborgares
hjelpande, så finner man, att till
FursvarsVerket i allmänhet äro anvisade
2,820,000 R:dr; till GarnizonsSjukhuset och
Casernbyggnader i hufvudstaden 15 2,000
R:dr; lili Götha Canal 745,334 R:dr; lill
Södertelje Canal 00,000 R:dr; och till Ström
-
v
Den i Februari i e. m.
rensningar 25o,ooo R:dr. Häraf inhämtas,
att Götha Canal, som redan kostat och medtagit
öfver 6 millioner, samt pompösa byggnader
i bufvudstaden, förr skola erhålla bidrag,
än fattiga husvilla skola erhålla ett obetydligt
understöd. Jag frågar då, med hvad
välvilja våra Committenter skola emottaga
oss efter en riksdag af ett och ett halft år,
ämnad att bereda lättnad i bördor, och örn
någon riksdag i mannaminne lemnat ett
uslare resultat? Det är i sanning hög tid att
kasta en blick på framtiden. Jag tror, alt
man måste neka allt understöd åt de ifrågavarande
brandskadade städerne, och ej
bevilja dem ett enda runstycke, heldre än
att ingå på obligationssystemet, då hjelpen
ej kan fås på annat vis, och då Götha Canal,
Lejonbacken, med flere andra dylika
föremål uppslukat alla tillgångar. Jag yrkar
afslag ä Utlåtandet, utan afseende på
hvad andra RiksStånd beslutit.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Jag skall
ej borttaga Riddrs och Adelns tid med att
vederlägga de anmärkningar, som Herr Rosenqvist
funnit sig föranlåten att göra emot
ett Utlåtande, som hos honom upväckt en
så förfärlig rysning. Utom det att det är
bifallit af de 3 öfrige RiksStånden, hafva
alla 4> och deribland Ridd. och Adeln, justerat
och godkänt skrifvelsen till Kongl.
Majit,. Discussionen torde således kunna upphöra,
emedan det är likgiltigt hvad beslut
Ridd. och Adeln fattar.
Den i Februari i e. m.
Herr Rosenqvist: Herr Riben har försvarat
Utskottets handlingssätt dermed, att
de andra 3:ne Stånden åtgjort frågan efter
Utskottens förslag. — I sanning ett rätt godt
skäl, om man så behagar, men då jag en
gång förut förklarat mig aldrig vilja veta,
luiru de andra Stånden afgjort ämnen, mindre
af deras beslut taga någon ledning för
mina yttranden, vill jag icke ens besvara
ett sådant vederläggningssätt.
Hvad jag anmärkt emot Utlåtandet har
ej kunnat motsägas, och jag fortfar att tillstyrka
afslag, med förklarande, alt jag icke
ernar möta likartade vederläggningar som
Herr Ribens, med annat än den djupaste•—
tystnad.
Herr von HartmansdorffAngust :
StatsYerkets inkomster böra väl, likasom enskiltes,
användas i första rummet för att
tillfredsställa egna behof och allmänt nyttiga
utgifter. Hvad man sedan, af medlidande,
kan använda till barmhertighetsverk,
kommer i andra rummet, och kan ej rätteligen
jemföras med de egenteliga Stats-utgifterna.
Så är det äfven med de bidrag,
hvarom nu är fråga, till de afbrände Städerne.
De äro af samma beskaffenhet med
dem, sorn Riksens Ständer vid sisla Riksdag
till samma ändamål beviljade. Bestämda
Statsanslag äro de icke, utan lån, som
Staten anskaffar och i sin ordning återfår,
tillika med de räntor Staten sjelf derföre
io6
Den i Februarii e. m.
betalar. Staten är här ej annat än ett slags
mäklare, sorn upptager lånen åt Städerna,
derföre alt RiksgäldsContoret har bättre credit
än Städerne; Contoret betalar lånen
med det capital och den ränta, som Städerna
lenina. — RiksgäldsContoret förlorar intet
dervid; hvarföre skulle då Staten icke
mellankomma? Jag hemställer således, att
Utlåtandet måtte bifallas.
Herr Rosenqvist: Jag begär blott att
Ilerrar Monthans och Helsingii reservationer
uppläsas, då Herr von Hartmansdorff
är fullkomligen vederlagd.
Uppå af Hans Excellence Herr Grejven
och LancltMarskalken framställd proposition
blef Stats- och Banco-Utskottens
ifrågavarande Utlåtande af Ridderskapet och
Adelil bifallit.
Herr Rosenqvist: Jag reserverar mig,
och skall ej för denna gången besvära med
votering.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottets den 19 sistlidne
December under ]N:o 170 afgifne, och
den 8 derpåföljde Januarii e. 111. på bordet
lagde, Förslag till jemkning uti RiksStåndens
beslut, rörande Kyrkors sammanbyggnad,
så vidt frågan angår beräkningen
af Försam linga rnes röster vid votering, i
händelse af delade meningar.
Dan i F e b r u a r i i f. m.
Herr Tham, Wolrath: Då Ridderskapet
och Adeln omfattat alia tillfällen, sorn
kunna bidraga till Undervisnings-Verkens
upphjelpande, hoppas jag att Ridderskapet
och Adelil icke låter gå sig ur händerne
den anledning, som inbjudningen att förena
sig med BondeStåndet gifver, hvarigenom
det blir 3 Stånds beslut deruppå, att Consistorium,
efter Församlingarnas hörande
och i samråd med dem och med KronoOmbud,
bör uppgöra förslag till den ledigblifna
lönens fördelning emellan Församlingar
nes Skolor och Pastor , hvilket fördelnings
för slag skall till Kongl. Maj:ts Nådiga
fastställelse öfverlemnas. Antages icke
denna inbjudning, så förfaller detta nyttiga
förslag, då 2 Stånd stadnat emot 2, och
frågan icke genom förstärkt Utskott kan
afgöras. Den andra frågan, som skulle genom
Utskottets förstärkning afgöras, synes
mera likgiltig, och skulle jag tro, att Ridderskapet
och Adeln kunde antaga det förslaget,
att öfvergå till Preste- och BondeStåndens
beslut, att de tvänne församlingarnes
gemensamma pluralitet skall bestämma
resultatet, i stället för att det skulle bestämmas
genom särskilt pluralitet i hvarje
församling. Skulle Ridderskapet och Adeln
bifalla dessa båda saker, behöfves ingen
votering, och då vinnes den förmån, att
man kan bidraga till understöd för Skoleinrättningarne
inom församlingarne.
io8
Den i Febr u a l ii e. ra.
Herr von Hartmansdorff', August: I
den förra delen af Herr Thams yttrande
instämmer jag; det är på den, sorn inbjudningen
egenteligen lyder, emedan man åsyftar
att åt beslutet gifva en bestämdare redaction,
hvilken jag anser antagelig. Hvad
den senare frågan beträffar, kan jag ej annat
än önska, att Ridderskapet och Adeln
måtte förblifva vid sitt beslut, att församlingarne
hvar för sig må lemna sitt bifall
genom votering inom hvarje församling.
Följden af ett motsatt beslut blefve, att,
som annexförsamlingen vanligtvis är mindre,
skulle den större moderförsamlingen alltid
kunna tvinga den förra att sammanbygga
kyrka, antingen det vore billigt och beqvämligt
för den mindre, elier icke. Jag
tror ej att Ridderskapet och Adeln bör uppoffra
den svagares rätt för den starkares anspråk,
ty blifver en sådan grundsatts en
gång antagen, så torde orättvisan allt för
länge fortfara. Jag anhåller att Riddérska
O
O
pet och Adeln måtte instämma med BondeStåndet
i fråga om löneregleringen, men
vidblifva sitt beslut i allt öfrigt.
Grefve Gyldenstolpe_, Anton Gabriel:
Jag finnér att Utskottet på goda grunder
hemställt till Ridderskapet och Adeln samt
BorgareStåndet att förena sig med de andra
Stånden i afseende på beräkningen af pluralileten
vid kyrkors sammanbyggnad. Jag
tror, att om den satisen skulle bibehållas,
Den i Fe L ruari i e. m.
sorn Utskottet i sitt sisla Betänkande framställde,
skulle ändamålet helt och hållet förfelas,
ty då berodde det på en enda rösts
pluralitet i den ena församlingen, alt sätta
sig emot nära halfva denna och hela dell
andra Församlingen. Jag kan icke anse, att
något våld sker emot den mindre Församlingen
om den öfverrÖslades, så mycket
mer som, just genom denna röstberäkning,
det blir möjligt för en mindre Församlings
pluralitet att, då den förenar sig med minoriteten
i den större, göra sin mening
emot den större församlingen gällande, och
man väl icke kan säga att det är den mindre
församlingen, som alltid förlorar på
sammanbyggnaden. Det är ej sagt, för det
alt Kyrkorne sammanbyggas, att den nya
skall läggas på samma ställe, sorn moderkyrkan
förut legat. Församlingarne måtte
väl komma öfverens alt lägga kyrkan, som
man säger, midt i byen; och troligen blir
resultatet af sammanbyggnaden alltid en
annan kyrka på ett annat siiri le. Det är
dessutom blott då båda kyrkorna äro förfallne,
som det blir fråga om att bygga en
ny kyrka, och då komma väl Församlingarne
öfverens att lägga den så, att den ligger
beqvämt för båda. Dessutom, då BondeStåndet,
hvilket saken synes mest röra, ingått
på att låta båda Församlingarnes sammanräknade
pluralitet afgöra frågan, skulle
det sc underligt ut om Ridderskapet och
Adeln ville vidblifva sitt beslut, som minst
IIO
Den i Februarii e. m.
rörer Riddersknpet oell Adeln, men mest
BondeStåndet. Derföre får jag, på dc grunder
Utskottet framställt, anhålla att Ridderskapet
och Adeln mätte bifalla Utskottets
inbjudning, och förena sig äfven i denna
fråga med Preste- och BondeStänden.
Herr von Troil _, Emil: Som jag i detta
ämne tänker lika med Herr von Hartmansdorff,
så följer, att jag ej kan ingå
på den siste talarens mening. Jag anser
mindre vigtigt om kyrkor sammanbyggas,
eller hvar de läggas, än att vi stifta lagar,
som äro öfverensstämmande med naturliga
rättsgrunder. Hvar och en votering förutsätter
ett föregående contrakt, hvarigenom
hvarje individ af de voterande, underkastar
sig pluralitetens beslut. Ett sådant finnes
genom häfden stadgadt inom hvarje församling
särskildt, men att föreskrifva ett voteringssätt,
hvarigenom en pluralitet inom
en större församling skulle med densamma
kunna införlifva en mindre, ehuru ingen
enda ledamot af den sednare varit för föreningen,
vore ett godkännande af styrkans
rätt framför billighetens, ty den mindre
församlingens ledamöter äro ej rättvisligen
pliktige att lyda de bådas gemensamma pluralitet,
förr än sedan de redan äro förenade.
Att BondeStåndet bifallit detta är något,
som ej just bör verka på Ridderskapet och
Adeln, emedan man ej har rätt fordra af
BondeStåndet ali hafva trängt längre in i
Den i F e b r u a r i i e. m.
it i
rättsläran än vi. Jag tillstyrker, att Ridderskapet
och Adeln måtte förena sig i den
förra frågan med BondeStåndet, men ej i
den sednare.
Herr Tham: Jag anförde den inbjudning,
som står pagina 4> såsom ett ytterligare
skäl, att i sitt sammanhang antaga den
inbjudning Utskottet gjort Ridderskapet och
Adeln att ingå på Bonde- och PresteStåndens
beslut: och förnyar nu detta anförande.
Om man ej antager alltsammans, blir
det ej något af sammanbindningen, och
följaktligen intet af den förmån, som kunde
tillskyndas församlingarnes Skolor. Jag
tror ej, alt någon fara kan uppkomma för
den minoritet, som blir öfverröstad, ty saken
beror ej ovilkorligen af Försarnlingarne.
Dertill fordras ordentlig undersökning
af Embetsman, som hafva sig i förfatillingarne
reglor föreskrifne då det kan komma
i fråga; och då de lemna sin tillstyrkan,
tror jag ej att det skulle skada, örn fördomarne,
hvilka ofta lägga hinder i vägen
för en god sak, ej få för mycken magt att
hindra det nyttiga.
Herr von Hartmansdorff: Vid när
mare
genomseende af Utskottets yttrande
finnes, att det blott är BondeStåndet, som
yttrat den mening, hvaruti de öfrige Stånden
inbjudas att instämma. Det står nemligen:
eifvensom j och hvad det i of vanbo
-
112
Den i F e b r 11 a r i i e. m.
rörde rhåtto af det Hedervärda BondeStåndet
, i afseende på Löne-regleringen j
gjorde tillägg beträffar , Utskottet skolat
desto heldre tillstyrka de öfrige respektive
RiksStänden att deruti instämma , som tillägget,
långt ifrån att afvika från den af
Utskottet, så väl i Betänkandet, som i Utlåtandet
, öfver denna del af ämnet yttrade
mening, endast innefattar ett närmare
förtydligande deraf; och Utskottet får alltså
vördsamt hemställa, om icke den punkten,
som angår indragning af Presterlig
tjenst, kunde erhålla följande lydelse: att
Consistorium, efter Hörsam lin gar nes hörande
och i samråd med dem och med
KronoOmbud, bör uppgöra förslag till den
ledigblifne lönens fördelning emellan Församlingarnes
Skolor och Pastor, hvilket
fördelnings förslag skall till Kongl. Maj:ts
Nådiga fastställelse öfverlemnas. Det är
på denna punkt, som jag anhåller alt Herr
Grefven och LandtMarskalken ville göra
särskilt proposition. Den innebär ingen obillighet
emot någon; tj frågan uppkommer
endast då en lagligen afgjord sammanbyggnad
skall verkställas, hivad den sednare
inbjudningen angår, så instämmer jag med
Herr von Troil, att, om den antoges, skulle
en större församling kunna sluka en mindre.
Det är en så stor obillighet, att jag
hoppas Ridderskapet och Adeln icke godkänner
den. Det förundrar mig så mycket
me
-
Den i Februari i e. m.
113
mera att Utskottet dertill inbjuder Ridderskapet
och Adelil samt BorgareStåndet,
och icke håller sig vid sitt sista utlåtande,
som uti testamenten en mans yttersta vilja
gäller framför en äldre, och man förmodar
att så äfven skulle vara med ett Utskott,
som fått tid att besinna sig. Men när Utskottet
kommer igen för tredje gången, kommer
det tillbaka lill sitt första beslut.
Grefve Gyldenstolpe: Jag kan ej af de
skäl, som Herrar von Hartmansdorff och
von Troil anfört, finna någon obillighet, om
Ridderskapet och Adeln skulle förena sig
med Preste- och BondeStånden. Det är ej
fråga om att sammanbyggnaden, genast sedan
den blifvit beslutad, skall verkställas,
utan många omständigheter måste föregå.
Är kyrkan ny och icke färdig att slukas af
tiden, så kan det ej ske. De omständigheter
öro gifne, hvilka skola inträffa då det
kan komma i fråga. Consistorium skall höras
och Konungen sluteligen afgöra saken.
Då tror jag icke, att om den ena Församlingen
vore så obillig, att den, tvertemot
den andras påtagliga fördel, begagnade sin
pluralitet, Konungen skulle lemna sin sanction
derå. Hvad det beträffar, som Herr
von Troil anfört, att ej det Hedervärda
BondeStåndet skulle vara så kunnigt i rättsläran,
som Ridderskapet och Adeln, så kan
det väl vara möjligt, men det tyckes, att
60 H. 8
Den t Februarii e. m.
BondéStåndet ej ändå vore sa att förakta
i de frågor, som nu äro att afgöra; åtminstone
tyckes det senare tillägget, som kommit
från BondeStåndet, vittna, att detta
Stånd kan på egen liand uppgöra förslag,
som lända till allmän båtnad. Hvad beträffar
det, som Herr von Hartmansdorff
anfört, eller att det förundrade honom att
Utskottet hemställt till Ridderskapet och
Adeln alt instämma i Utskottets först fattade
beslut, och icke i det sednare, och den
jemförelse Herr von Hartmansdorff tagit af
en testamentsgifvare, så tyckes just denna
jemförelse vara ett skäl att antaga ifrågavarande
inbjudning, emedan den åsigt, som
deri framställes, lär vara det som utgör
Utskottets yttersta vilja i denna fråga, då
Utskottet på goda grunder kommit ifrån sitt
medlcrsta Betänkande, och funnit, att det ej
var så orätt när Utskottet i det första Betänkandet
hemställde detsamma, som nu innefattas
i inbjudningen. Äfven på detta skäl
tror jag, att sedan Utskottet. 3:ne gånger
återkommit till det, som Utskottet första
gången hemställde, saken ej lär vara så oriktig.
Jag får alltså lill Ridderskapet och Adeln
hemställa, om icke Ridderskapet och Adeln,
med frångående af sitt beslut, ville förena
si" med Preste- och BondeStånden.
O
Herr von Troil: Jag har icke kunnat
öfvertygas af den siste talaren, att Ridderskapet
och Adeln borde antaga båda inbjud
-
Den i F e l> r u a i i i e. m.
ningarne af BondeStåndet, derföre att den
ena saken är nyttig. Jag tror, att om den
är nyttig, så är det enklast att Öfverlemna
åt hvar och en, som deraf skall draga fördel,
att bedomina det. Vidare har han
sagt, alt om en Församling försökte att uppsluka
den andra, skulle det ej vinna Konungens
sanction; men då ser jag ej hvartill
stadgandet skulle tjena. Hvad för öfrigt
den saken angår, att missbruk ej skulle
kunna uppkomma, derföre att authoriteter
skulle höras, så förändrar det intet i ohilligheten.
Då är det bättre att ingendera
Församlingen höres; men om en skall höras,
är det obilligt att den ena har större
rätt än den andra. Så länge de ej förenat
sig, stå de till hvarandra i fullkomlig likhet.
Af dessa skäl förnyar jag min anhållan,
att Ståndet måtte förblifva vid sitt beslut
i frågan om röslberäkningen.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Att
kyrkors sammanbyggande, under de villkor
och förhållanden som Utskottet, i ett föregående
Betänkande, föreslagit, är nyttigt,
måtte icke kunna bestridas; men lika så säkert
är ock, att delta ändamål skulle förfelas
om hvarje Församling skulle hafva
veto. Vanor, fördomar, ambition, consideralioner
göra att den mindre Församlingen
vill hafva sin egen kyrka. Om det vore
något rättsförhållande, några rättigheter sorn
5o H. 8*
Den i Februarii e, m.
de förlorade med sin egen kyrka, skulle jag
ej våga tillstyrka bifall till Preste- oell BondeStåndens
förslag; men då jag ej kan inse
att någons verkliga rätt på ringaste sålt
kränkes, eller att någon derigenom lider
ringaste förlust; så kan jag ej tveka tillstyrka
Ridderskapet och Adeln att instämma
i Preste- och BondeStåndens mening,
hvilka Stånd närmast äro i tillfälle att känna
huru och på hvilken sida billigheten ligger.
Jag skulle nästan vara benägen att
tro, med den siste talaren, att det alkira
rättaste hade varit, att ingendera Församlingen
blifvit hörd, utan att Styrelsen kunde
reglera sådana förhållanden ensam. Men då
ett motsatt förhållande blifvit föreslaget, och
ett medel gifvet 'att kunna hoppas få förslaget
i verkställighet, kan jag ej annat än
tillstyrka accederande till Preste- och BondeStåndens
förslag.
Herr Hjerta_, Gustaf: På sätt jag yttrade
då delta ämne första gången var föremål
för Betänkande, och återremiss begärdes,
får jag nu förnya min anhållan, att
Ridderskapet och Adeln måtte biträda den
mening, som finnes i Preste- och BondeStåndens
beslut. Jag anser det första Betänkandet
riktigt, och tror detta vara det
enda vilkoret för möjligheten att på landet
få skoleväsendet i någon ordning, åtminstone
inom de fleste af våra provinser och i
alla våra sjättbyggder, om medel sålunda
Den i Februari i e. rn. ne
lemina
ernås för den enskilta undervisningen
på landsbyggden. Det var äfven ett
af föremålen för Utskottets första Betänkande,
och Utskottet antydde der controllér
emot att den ena församlingen kunde belasta
den andra, då Utskottet föreslog, på
sätt som 2 Stånd beslutit, alt sammanbyggnad
ej skulle komma i fråga förr än Kyrkan
vore i förfallet skick, och att man skulle
afse localen, samt sluteligen, att Consistorium
skulle utlåta sig och Konungen besluta
öfver ämnet. Jag kan då ej finna annat,
än att Utskottet utred t saken så bra,
som möjligt är. Jag kan ej tro, att man
skulle behöfva fråntaga Församlingarne rätten
att besluta i dessa mål, och lemna det
ensamt till Consistorium. Jag förenar mig
alltså i den framställning, Grefve Gyldenstolpe
gjort, att Ridderskapet och Adeln
måtte öfvergå till samma beslut som Presteoch
BondeStånden, hvarigenom äfven kunde
vinnas det vigtiga ändamål, att slippa
bilda Förstärkt EkonomiUtskott.
Herr Bråkenhjelm Pehr Reinhold:
Jag får först upplysa, att den olikhet, som
förefinnes i detta och Utskottets föregående
Betänkande, härrör deraf, att det är beslutet
genom omröstning af olika ledamöter,
emedan inom Ridderskapet och Adelig äfvensom
bland de andre Stånden, deputerade
blifvit till betydligt antal ombytte. För
öfrigt får jag förena mig i den åsigt, som
Den i F e b r u a r i i e. n».
Herr von Hartmansdorff yttrat, hufvudsakligen
af det skäl, som af Herr Hjerta nu
blifvit framstäldt, att sammanbyggnad af
Kyrka ej kan komma i fråga utom då nybyggnad
skall ske. Visserligen ärdetsannt,
att församlingarne genom, vanor och fördomar
gerna bålla fast vid sin egen kyrka;
men vid nybyggnad förekommer något, som
beter byggnadskostnad, hvilket är ganska
godt medel emot dessa fördomar. Jag är
således öfvertygad, att man intet risquerar,
och bar af erfarenheten den öfvertygelse,
alt det är bäst om hvar och en Församling
får behålla den kyrka den bar; emedan
kostnaden åtminstone skall förinta oförnuftiga
vanor och fördomar.
Herr von Hartmansdorff: Om det kan
kallas en fördom att vilja hafva sin egen
kyrka, då fråga är om nybjrggned, och
denna fördom är af beskaffenhet att böra
och kunna bestraffas genom tvånget att förena
sig med en annan Församling; så ser
jag ej, hvarföre icke Riksens Ständer skulle
kunna förklara för en fördom, att en man
vill bygga sitt eget bus, och ej bygga det
tillsammans med andra, samt bestraffa honom
med tvånget att bo tillsammans med
dem. Jag tror att, om man närmare ser
på förhållandet, måste orättvisan af ett dylikt
förhållande falla i ögonen.
Herr von Troil: Jag instämmer i den
sista meningen af Herr Hjerta, att försam
-
Den i Februarii e. m.
1 ‘9
lingarne skola bibehållas i sin naturliga rätt
att besluta, men jag kan ej instämma i bans
resultat. Jag tror, att det oftast vore de
mindre Församlingarne, som skulle vilja
sammanbygga kyrkorne. I små Församlingar
äro presterne vanligen illa lönte, och
ligga sålunda Församlingarne till last. För
öfrigt ser jag ej, huru det skulle vara fördomar,
hvilka skulle hindra saken. Det är
lätt att finna skäl, som kunde dertill föranleda
såsom lång kyrkväg, in. m. Dessutom,
då en lagstiftande Församling medverkat
att underlätta en sak, har den gjort
hvad på den ankommer, men ej bör den
söka att använda tvång. Jag tror att Styrelsen,
och än mera lagstiftningen, bör undvika
att för småaktigt inblanda sig i menighelernes
angelägenheter, som de vanligtvis
bäst sköta sjelfve. Hvad beträffar att
BondeStåndet insett sin fördel, så lemnar
jag det derhän. Hvad åter angår PresteStåndet,
så kan dess fördel vara helt olika
med de öfrige Ståndens, emedan sammanbyggnaden
skulle ske der det varit två Prester
och två kyrkor. Dessa Prester hafva
således predikat hvar Söndag. Genom sammanbyggnaden
behöfde de ej göra det mera
än hvarannan. Fördelen för det Ståndet är
således helt gifven.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Fråga om sammanbyggnad af kyrkor
uppstår endast å slättland i starkt lie
-
120
Den i Februarii c. ni.
folkade provinser, förnämligast i Skåne och
Westergöthland. Annexet är i allmänhet
en utflyttning från Moderkyrka; äger rum
endast i glest befolkade trakter; der uppstår
aldrig fråga om kyrkors sammanslående.
Tvärtom har Regeringen för princip
att tillåta den unga församlingens fullkomliga
skiljande från Moderkyrkan, så snart
den kan beslå för sig sjelf.
Annorlunda är förhållandet i de af ålder
starkt befolkade provinser. I Catholska tiden
Tille hvarje by hafva sitt capell, och Munkar
vandrade omkring och läste mässan i dem.
När detta förhållande upphörde och
församlingarne försågos med ordinarie lärare,
samt hvarje by gjorde anspråk att få
behålla sitt bönehus, blefvo pastorater med
4 till 5 kyrkor, i hvilka Gudstjenst alternativt
förrättas.
Det är detta förhållande, som man anser
böra upphöra, och der tror jag det ingalunda
vara orättvist, efter nödvändigt
den ena måste vika för den andra, att låta
pluraliteten få ge utslaget.
Församlingen har men deraf, att kyrkorna
äro små och många och alt den derföre
ej kan gemensamt samlas hvarje söndag.
Då Preste- och BondeStånden gemensamt
önska bifall åt Betänkandet, vill det
synas mig bättre att rösta för hvad desse
Stånd anse för nyttigt, än att envisas för
hvad man anser för rätt.
Den i Febraa r i i e. m. 121
Hans Exccllence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridd. och
Adeln, i afseende på hufvudfrågan, eller beräkningssättet
af Församlingarnes röster, behagade
förblifva vid sitt förut fattade beslut.
Ropades Nej, blandade med Ja.
Hans Excellence framställde proposition
till instämmande uti hvad Preste- och
Ronde-Stånden uti denna del beslutit.
Bifölls.
Uppå derefter framställd proposition
beslöt Ridd. och Adeln äfven, att antaga
det af BondeStåndet i afseende på löneregleringen
gjorde tillägg.
Upplästes till justering ProtocollsUtdraget
öfver det beslut, som den 22 nästlidne
Januarii af Ridd. och Adeln blifvit fattadt,
vid pröfningen af Bevillnings- Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
Utlåtande N:o 3o, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o 18
förut meddelte Betänkande, angående väckte
motioner i afseende på Kongl. Majrts Nådiga
Förordning emot oloflig införsel eller utförsel
af varor, af den a3 Junii 1825.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
Då denna fråga hos Ridd. och Adeln förevar,
anhöll jag, att, med anledning af gjorde
anmärkningar emot rcdactionen, i synnerhet
i 3:dje punkten, och med godkän
-
122
Den t Februarii e. lii.
nantie af den förbättring., anmärkningarne
åsyftade, vid justeringen få föreslå de rättelser,
som jag kunde finna nödiga. Jag ber
att nu få anföra dem, och underställa Ridd:s
ocb Adelns pröfning, om de få ingå i förslaget.
Den första är vid 2:dra punkten Lif.
C. Der står: till hus och boningsrum i
skärgård. Till närmare utmärkande af detta,
ocb tydlighet för de verkställande, skulle
jag hemställa, om icke till den meningen
kunde få införas följande mellanmening:
hos den, hvarest varor äro eller varit upplagde
o. s. v. I 3:dje punkten förekommer
följande föreskrift: Att undersökning efter
olof igen in för dt gods i annan enskilt persons
boningsrum, hus eller gärd, än de
förenämnde, ej vare tillåten, sä framt under
sökningsmannen icke gitter bevisa, att
sådant gods der inkommit inom de beslagsjörrättningen
nästföregående 4$ timmar.
Med anledning af den härvid gjorde anmärkningen,
får jag föreslå följande, till den fullkomligaste
tydlighet det föreslagne stadgandet
bringande, förändring. I stället för vare
tillåten, sä framt undersökningsmannen icke
gitter bevisa, att godset &c., skulle det således
lyda sålunda: ej vare laggihl, sä framt
undersökningsmannen icke gittat bevisa, att
godset der inkommit &c. Att dessa förtydliganden
måtte få intagas i förenämnde
punkter, anhåller jag, att Herr Grefven och
LandtMarskalken täckes framställa till Ridd.
och Adelns benägna bifall.
Den i Fe b r nar ii e. m.
123
Herr Hjerta, Gustaf: Jag Sr, i följd
af vårt öfverläggningssätt och min försummelse,
alldeles motverkad i afseende på beslutet
i förevarande amne. Jag var den,
som uppgjorde contrapropositionen vid voteringen,
och jag icke en gång, utan i o gånger
vågade framställa, att alla dessa under
a:a punkten varande momenter skulle afslås,
och att det var bland just de sista,
som de värrsta och onödigaste frågorne funnos;
såsom till exempel att boningsrum hos
den, som förut varit straffad, skulle vara
underkastade husvisitation. Jag trodde således,
att, då jag framställde den proposition,
att Ridd. och Adeln skulle anses hafva
afslagit 2:dra punkten, meningen vore
att allt vore om ända kastadt. Nu bör jag
att så ej var, utan att det endast var fråga
om gator och torg, och att således ganska
ringa är vunnet genom den öfverläggningeli
och voteringen. Jag kan således ej deltaga
uti beslutet härom, utan anhåller endast
att få reservera mig. Hvad åter angår Friherre
Åkerhjelms redactions-förändring, så
har jag visserligen ej något emot det tillägg
han föreslagit, men skulle bedja Friherre
Åkerhjelm, att lian kunde ställa så till med
begreppet om ordet Skärgård, att till exempel
Stockholm icke kunde dertill räknas,
äfvensom några andra städer.
Friherre Åkerhjelm: Då Herr Hjerta
varit frånvarande vid denna frågas prof
-
124
Den i Februarii e. ro.
ning, anser jag mig skyldig att för honom
upplysa förhållandet härmed. Vid Lit. A
gjorde Grefve von Fersen ett tillägg om
kroppsvisitationer, och det var detta, Lit. A,
som blef föremål för votering, och hvarvid
afslag vann. Hvad angår undersökning hos
personer, som förut blifvit straffade, så verkar
det ej på rummen, ulan på personens
förhållande. Hos en person, som förut hrutit
emot lagarne, får visitation ske, ehvar
han än bor. Det förra hafva Utskotten föreslagit,
men ej jag; ty jag kan ej anse
rummen brottslige, utan personen. Det är
således emot honom, som denna föreskrift
är riktad. För öfrigt är detta ordagrant
enligt med nu gällande författning, och har
i många år ägt rum samt icke förordsakat
något klagomål, emedan man ansett, att
den som en gång öfverträdt sin lagliga rättighet,
hör träffas af strängare ansvar, än
den som hållit sig inom dess gränsor.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Jag för min del har intet att invända emot
en redactionsförändring, som närmare instämmer
med min mening, än det förslag
som förut af Friherre Åkerhjelm var uppgjordt;
men jag anhåller att blifva upplyst
om i hvilken dags Protokoll denna förändring
blir upptagen; ty i fall förändringen
skall ske på så sätt, att i föregående
pleni-protocoll förslaget blir upptaget sådant
sorn Friherre Åkerhjelm det nu, i följe
Den i Februnrii e. m.
af mine med fleres anmärkningar, förändrat,
så komme åtskillige af våra anmärkningar
ej att passa, utan synas olämplige.
Jag gjorde då t. ex. den anmärkning, att
obehörig person kunde, vid ett obetydligt
ansvar af plikt, äga rätt aLt göra visitation
utan att finna något hos en i skärgård boende
person, till och med om denne vore
upphöjd öfver all misstanke att befatta sig
med lurendrägeri. Om icke i föregående
pleniprotokoll något spår finnes lill att Friherre
Åkerhjelm föreslagit, det visitation af
obehörig person skall äfven få sträcka sig
till hus och boningsrum i skärgård utan
undantag, mot obetydlig plikt, om intet olofligt
infördt gods finnes; så passar min anmärkning
icke. Korteligen, jag ber att blifva
upplyst, om den nu först föreslagna retionsförändring
kommer att blott i denna
dags protocoll upptagas.
Herr von Hartmansdorff,, August: Om
den värde ledamot, som sist yttrade sig,
är ense i hufvudsaken, så blir det lätt att
finna plats i protocollet för de anmärkningar,
som i dag äro gjorde. Men deremot
anser jag nödigt att anmärkningarne, äfvensom
den redaction, vid b vilken de gjordes,
upptagas i den föregående dagens protocoll,
sådane de då framställdes. Nu justeras blott
protocollsutdraget om beslutet, och får ett
tillägg. Skulle dertill behöfvas ett nytt protocollsutdrag,
så lärer RiddarhusSecreteraren,
Den i Februarii e. m.
genom sin färdighet och vana vid dylika
göromål, lätt hjelpa oss från den saken, så
att allt passar tillsammans.
Tians E.rcellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, det Ridd. och
Adeln torde påminna sig, att, då ett Protocollsutdraguppläses
till justering, hvar och
en äger föreslå redactions-förändringar, då
de ej verka på beslutet. Att redactionsförändringarne
skola intagas i den dagens protocoll,
dä de föreslås eller beslutas, oell icke
kunna återföras tili den dagens, då beslutet
blifvit fattadt, hade Ridd. och Adeln
vid så många tillfällen erfarit, att det vore
öfverflödigt nämna. Att något kunde sägas
i ett plenum, som sedan kunde upptagas i
ett annat pleniprotocoll, vore ej öfverensstämmande
med formerne, och hade troligen
ej någonsin skett. Hans Excellencp
ville alltså, i följe af Herr Munck af Rosenskölds
anmaning, erinra, att, hvad nu rörande
justeringen blifvit yttradt, komme att
i denna dagens protocoll intagas.
Uppå derefter af Hans Excellence framställd
proposition godkände Ridd. och Adeln
ifrågavarande ProtokollsUtdrag, med iakttagande
af de af Friherre Åkerhjelm föreslagne
redactions-förändringar.
Upplästes och lades på bordet nedan
-
Den i Februari i e. m.
127
nämnde från Utskotten inkomne Utlåtanden
och Memorial:
Frän Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotten:
Af den 19 sistlidne Januarii:
N:o 118. I anledning af erhållna återremisser
å Betänkandet N:o 94, angående
jemkning i den Provinsen Skåne ålagda Ordinarie
Rotering.
Af den 21 sistlidne Januarii:
N:o 119. Öfver gjorda anmärkningar i
frågan om UppbördsProvision till Städernes
Magistrater m. m.
Af den 23 sistlidne Januarii:
N:o 120. I anledning af erhållna återremisser
å Betänkandet N:o 98', angående
en jemnare fördelning af Roteringsbesväret
vid Westerbottens Regemente.
Frän Bevillnings-Utskottet :
Af den 28 sistlidne Januarii:
N:o 66. I anledning af anmärkningar
vid Betänkandet N:o 67, med förslag lill
fördelning af allmänna Bevillningen, samt
till en blifvande Bevillnings-Förordning.
Frän Bevillnings- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskotten:
Af den 24 sistlidne Januarii:
N:o 3i. I anledning af anmärkningar
Den i F c b r n a r i i e. ni.
viel Betänkandet N:o 21, rörande Taket-,
Post- oell Forvagns-Inrättning.
N:o 32. I anledning af gjorda anmärkningar
vid Betänkandet N:o 22, angående
åtskilliga motioner 0111 Postinrättningen i
Piiket.
Från Banco-Utskotten:
Af den 19 sistlidne Januarii:
N:o 102. Öfver anmärkningar från RiksStånden
vid Utskottets, uppå motion af
Herr B. H. Santesson, afgifna Betänkande
]NT:o 68, jemte hvad i sammanhang dermed
lios Hedervärda BondeStåndet förekommit,
angående Stats- Banco- och Ekonomi-Utskottens,
uppå motion af Herr A. Rothlieb,
gemensamt afgifna, och af 3:ne RiksStånd
bifallna Betänkande N:o 66, i fråga om serskilda
föreslagna grunder för belåning af
Spannemål.
Af den 23 sistlidne Januarii:
N:o io3. Angående Revision öfver LåneContorens
i Götheborg och Malmö Förvaltning
och Räkenskaper år 1829, och sedermera
årligen intill nästa Riksdag.
Likaledes upplästes ett från Riddarhusutskott
inkommit, så lydande:
Hör
-
lien i Februari i e. hi.
129
Hörsamste Memorial!
Ilos RiddarhusUtskottet har blifvit anmäld
en af RiddarliusStipendialernes Inspector
vid Upsala Akademi, Professoren O.
Kolmodin, gjord hemställan, att då Reglementet
för de såkallade lägre RiddarhusStipendierne
innehölle, "”alt hvarje Stipendiat
^skulle vara ovillkorligen skyldig att, innan
”han ifrån Stipendium afträder, taga offentlig
Canzli- Juridisk- eller Bergs-Examen,
”så vida han ej tager Philosophiae Candidat”Examen,
hvilken gör de nyssnämnde ofver”flödiga;”
men det numera jemväl vore öfligt,
att de studerande, hvilka ämnade inträda
å den Civila tjenstemanna hanan, aflade
den så kallade Juridico-Philosophiska
Examen, som berättigade till inträde i Kongl.
Maj:ts Canzli, sistnämnde Examen, uti hvilken
alla Philosophiska Facultelens Professorer,
med undantag af dem i OrientalSpråken,
Astronomien och Vitterhelen, examinerade,
måtte anses equivalent med någon af
de i Reglementet ofvanomförmälda EmbetsExamina,
samt vilkoret för innebafvandet
af ett lägre Riddarhusstipendium sålunda
anses fullgjord t, genom undergåendet af ifrågavarande
Juridico-Philosophiska Examen;
hvarförutan Professoren Kolmodin föreslagit,
att den Adeliga yngling, sorn aflagt nyssnämnde
Specimen måtte, under förbindelse
att fortsätta sitt Juridiska Studium, intill
60 H.
9
i3o
Den i Februari i f. ra.
dess lian presterat JurisCandidatExämen,
vara competent till erhållande af ett högre
Riddarhusstipendium, under enahanda vilkor,
som nu äro stadgade för dem, hvilka
erna taga PhilosophieDoctorsgraden.
Och som Juridico-Philosophiska Examen
förutsätter ådagaläggandet af kunskapsprof
uti flera ämnen, än den egentliga
CanzliExamen* och jemväl berättigar Examitus
att varda antagen till Tjensteman inom
Konungens Canzli, hvadan den torde kunna
anses såsom en EinbetsExamen; Alltså
finner Utskottet det af Professoren Kolmodin
till Reglementet för de lägre RiddarhusStipendierne
föreslagne ofvanberörde tillägg
vara ganska lämpligt, och tillstyrker i följd
deraf, att ifrågavarande Moment uti nämnde
Reglemente må erhälla följande lydelse:
”Ovilkorligen åligger det hvarje Stipendiat
att, innan han från Stipendium af”träder,
taga offentlig Canzli- Juridisk”eller
BergsExamen, eller ock Juridico”Philosophiska
Examen , så vida han ej
”täger PhilosophiaeCandidatExamen, hvil”ken
gör de nyssnämnda öfverflödiga.”
Hvad dernäst beträffar Professor Kolmodins
hemställan, att Juridico-Philosphiska
Examen må berättiga till competence
vid ansökningar till de såkallade högre RiddarhusStipendierne,
med förbindelse försökanden
att undergå JurisCandidatExamen,
Den i F e b r u a r i i e. ni.
så ehuru Reglementet för nämnde Stipendier
i allmänhet föreskrifver det villkor för dessa
Stipendiers erhållande, att Sökanden åligger
att med 3:ne Professorers betyg styrka,
det han ernar aflägga alla en Akademisk
Promotion föregående Specimina; Likväl
och då de kunskapsprof, hvilka, enligt de
Akademiska Constitutionerne, erfordras, för
prsesterandet af Candidatgraden i det Juridiska
Studium, innefatta icke allenast de
flesta Philologiska och Philosophiska Studier,
som vidPhilosophieDoclorsgraden ifrågakomma,
utan derutöfver en ganska vidlyftig och
grundlig kurs i så väl den Romerska Lagfarenheten,
som vårt Lands äldre Lagar,
att icke omnämna elen kunskap om Lagstiftningens
philosophi, hvilken torde böra förutsättas
såsom nödvändig hos en sökande till
Doctorsgraden i detta ämne; alltså och emedan,
vid det förhållande som nu eger rum*
ganska få torftiga Adliga Yuglingar, som
önska att förvärfva sig någon mera grundelig
Juridisk bildning, utan att likväl vid
Universitetet uppoffra den långa tid, som
erfordras för att fullgöra alla de den Juridiska
DoctorsPromotionen föregående Specimina,
sakna tillfälle att af Riddarhusets
högre stipendier understödjas; hvadan dessa
Stipendier nästan uteslutande måst utdelas
inom den Philosophiska Faculteten; Ty och
då i öfrigt RiddarhusDirectionens Protocoller
visa, att vanligen ganska få, till ifrågavarail60
Ii. 9*
Den i Februari i e. m.
de Stipendier coinpetente, sökande sig anmäla,
samt att, af sådan anledning, desamma
understundom kommit att innehafvasaf
personer, hvilkas ekonomiska omständigheter,
åtminstone i jemförelse med mängdens
af Sökande till de lägre Stipendierne, varit
mer eller mindre fördelaktiga, anser Utskottet
den af RiddarhusStipendiaternes Inspector
föreslagne modification, i afseende å
vilkoret för åtnjutandet af berörde Stipendier,
vara till ett nyttigt ändamål ledande;
Och då Utskottet icke finnér lämpligt, att
rättigheten lill Stipendium för den Yngling,
som undergått JuridicoPhilosophiska Examen
ovillkorligen bör inskränkas, i anseende dertill
att han före 20 års ålder, och utan att
hafva vistats 6 Terminer vid Universitetet
kunnat fullgöra ett dylikt Specimen, har Utskottet
ansett nyssnämnde Juridico Philosophiska
Examen böra, utan berörde clausuler,
berättiga till competence (i afseende nemligen
å kunskapsprof) för erhållandet af de
högre RiddarhusStipendierne, så framt Sökanden
desslikes med 3:ne Professorers betyg
styrker, att han ernar undergå JurisCattdidatExamen.
Derest Ridderskapet och Adeln skulle
behaga godkänna dessa Utskottets åsigter,
torde i:sta Momentet i Reglementet för de
högre RiddarhusStipendierne böra sålunda
förändras:
”1 allmänhet antages ingen till Slipen
-
Den i F e b r u a r i i e. m.
a 33
'eliat, som ej, innan tiden för Stipendii”tillträdande
antingan i 3:ne år innehaft
”ett lägre Riddarhusstipendium eller ock
”fyllt 20 år och bevistat sex LäseTermi”ner
vid Universitetet samt, derjemte, i
”hvilketdera fallet som helst, med 3:ne
”Professorers betyg styrker, att han er”nar
aflägga alla en Akademisk promotion
”föregående Specimina. Innom den Ju’’ridiska
Faculteten må likväl det undan"tag
gälla j att så framt Sökanden under"gått
JuridicoPhilosophiska Examen är
’ han j i afseende å kunskapsprofj till ett
"högre Riddarhusstipendium berättigad_,
"utan ofvanberörde inskränkningar till
"ålder eller vistelsetid vid Universitetet;
”dock med villkor att Sökanden genom
"betyg af 3:ne Professorer styrkeratt
"han ernar aflägga Juris-Candidat-Exa"men.
"
Reglementets 7 moment torde, i enlighet
härmed, jemväl böra till lydelsen på
följande sätt förändras:
”1 allmänhet åligger hvarje Stipendiat,
”sorn erhållit ett högre Riddarhusstipendium,
att, innan han Stipendium afträ”der,
fullgöra alla en Academisk Promotion
föregående Specimina. Innom den
"Juridiska Faculteten må Stipendiaten
"likväl anses hafva behörigen fullgjort
”denna sin kurs j då han prcesterat Juris
’’CandidatExamenP
134 Den i Februarii e.m.
Hvilket dock allt varder Höglofl. Ridderskapets
och Adelns ompröfning vördsamt
underställdt. Stockholm d. n Januarii i83o.
På RiddarhusUtskottets vägnar
A. G. Gyldenstolpe.
W. F. Dalma n.
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart till 11 om aftonen.
In (idem protocoili
O. J. Lagerheim.
Onsdagen den 3 Februari i83o.
Plenum klockan half till io förmiddagen.
Föredrogs å nyo och godkändes ExpeditionsUtskottets
under N:o 822 afgifne,
och den 18 sisth Januarii f. m. på bordet
lagde, förslag till Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse till Kongl. Maj:t angående
Veterinair-Inrättningen.
'v\
Herr Dalman, Lars Johan, uppläste
ett skriftligt anförande, deruti han, på anförde
skäl, hemställt, att Ridd. och Adeln
mätte uppdraga åt Herr JlofCanzleren, att,
Den 3 Februari i f. m.
i35
i samråd med Styrelsen, mader den återstående
delen af denna Riksdag, å Ridderskapets
och Adelns vägnar, utnämna Ståndets
Ledamöter uti i832 års Revision öfver
Stats-, Banco- och RiksgäldsVerken och
uti RiddarhusDirectionen; äfvensom uti de
öfrige ännu återstående val, hvaruti Ståndets
deltagande erfordras; men som 68 §
Riksd.-Ordn. samt 45 och 48 §§ RiddarhusOrdningen
stadgade, att de af Herr Dalman
omförmäldte val borde af Ridderskapet och
Adeln verkställas, samt Herr Dalmans berörde
förslag vore häremot stridande; alltså
förklarade Hans Excellens Herr Grefven
och LandtMarskalken samma förslag böra
förfalla, samt utur Ridd. och Adelns Protocoll
utgå.
k nyo föredrogs ExpeditionsUtskottets
under N:o 3ao afgifne, och den 18 sistlidne
Januarii f. m. på bordet lagde, förslag
till Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
till Kongl. Maj:t, angående Instruction för
Rikets Ständers Revisorer.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Jag
vill endast hemställa, om det icke är lämpligast
att, i afseende på justeringen af det
nu upplästa förslaget till Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse till Kongl. Maj:t, rörande
instructionen för Revisorerne, nyttja
den termen, att Riddejskapet och Adeln låter
dervid bero. Då Ståndet ej biträdt be
-
i36
Den 3 Februari i f. m.
slutet, hvarpå skrifvelsen är grundad, lärer
Ståndet ej eller kunna yttra något bestämdt
godkännande af densamma.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
instämmer desto heldre i Herr Crusenstolpes
hemställan, som Rikets Ständer sjelfva
utfärdat instructionen för Revisorerne. Jag
har derföre velat, såsom reservation, till
Protocollet yttra den tanken, att ifrågavarande
instruction bordt vara så ställd, att
den ej innefattat annat än föreskrifterne för
Jievisorernes förhållande.
Herr Thamj Wollrath: ExpeditionsTJtskottets
ifrågavarande förslag till underdånig
skrifvelse innefattar blott en berättelse
om hvad Rikets Ständers pluralitet beslutat;
och då ej någon anmärkning blifvit
gjord mot den föreslagna skrifvelsens öfverensstämmelse
med pluralitetens beslut, måste
densamma af Ridderskapet och Adeln
godkännas,
Herr Crusenstolpe: Någon anmärkning
mot skrifvelsens rigtighet är ej gjord och
kan svårligen göras utan att man collationerar
den med hvarje Stånds serskilta beslut;
men om Ridderskapet och Adeln ej
bestämdt gillar skrifvelsen, utan endast förklarar
sig låta dervid bero, så är detta mera
öfverensstämmande med Ridd. och Adelns
beslut i hufvudsaken, och någon skada är
derigenom alldeles icke skedd.
Den 3 Februarii f. m.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
Landt Marskalken gjorde derefter proposition
till godkännande af ExpeditionsUtskotlets
förevarande förslag till Rikets Ständers
underdåniga Skrifvelse till Kongl. Majit.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMar skalken hemställde, om
Ridderskapet och Adeln för sin del ansåg
sig dervid låta höra bero.
Ropades Ja.
Företogs till pröfning LagUtskottets den
33 sistlidne December under N:o 154 afgifne,
och den i3 derpåföljde Januarii e. m.
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
gjorde anmärkningar vid Utskottets under
N:o 89 förut meddelte Betänkande, om indragning
af Lagmans- och KämnärsRätler
samt särskilda Domstolar m. m.
Herr Tham, Wollrath: Hvad Utskottet
i detta Utlåtande behagat yttra om obehöfligbeten
för Häradshöfd ingar att, om BergsTingsRätternes
göromål till dem öfverflyttades,
hafva kännedom af Bergsvetenskapen
och Bergshandtering, bevisar blott, att Utskottets
Ledamöter sjelfve sakna erforderlige
kunskaper för att bedömma detta. Jagskall
likväl ej upptaga tiden med något vidare
yttrande härom, enär jag vet, att Kongl.
138
Den 3 Februarii f. m.
Maj:t öfverlemnat denna fråga till bedömmande
af en Comitee, som säkerligen ej skall
bedömma den så, som Utskottet nu gjort.—
Beträffande åter Utskottets bemödande att
afskaffa Lagmans- och KämnersRätterne, så
tror jag sådant vara alltför tidigt och otjenligt,
så länge Häradshöfdingarne lönas genom
Expeditionslösen. Desse Domstolars indragande
skulle för öfrigt endast öka HofRätternes
förut nog öfverhopande göromål
och rikta Advocaterne i de Städer der HofRätter
finnas. Sluteligen synes mig jemväl
Utskottets förslag om vädjande parts skyldighet,
att genom deposition fullgöra första
instanliens dom, vara högst betänkligt. Härigenom
skulle det bero på en enda Domare
att störta en Part i olycka och förderf.
Utskottet har väl yttrat, att man ej bör
hysa sådant misstroende till Domares redlighet
och kunskaper; men jag tror erfarenheten
hafva gifvit tillräckliga anledningar
härtill. Jag hoppas, att hela denna serie af
Utskottets förhastade förslag af Ridderskapet
och Adeln förkastas; i annat fall vill
jag hafva den tillfredsställelsen att i Protocollet
finna min reservation mot Ståndets
bifall lill hvad Utskottet sålunda föreslagit.
Herr HjertaGustaf: Jag tror, alt motiverne
till denna förändring blifvit i LagComitteens
Betänkande så utredde, att jag nu
ej behöfver i delta afseende söka göra mina
åsigter gällande. Jag ber alt få fästa upp
-
Den 3 Februari i f, m.
märksamheten derpå, att någon brådskande
förändring ej är att befara i fall vi nu bifalla
Utlåtandet, ty Kongl. Maj:t bar vid
denna Riksdag yttrat, att brådskande åtgärder
ej komma att äga rum i detta afseende.
Jag yrkar derföre, att vi måtte nu tillkännagifva
våra tänkesätt, eller gifva ny impuls
åt saken. På denna grund anhåller
jag om bifall till Utskottets Utlåtande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde derefter proposition
till bifall på LagUtskottets utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Herr Cederschjöld), Pehr Gustaf: Jag
bar visserligen ej mycket mediterat öfver
detta ämne, och är icke heller behörig alt
dömma deröfver, men jag måste tillstå,
att de anförde skälen för BergsTingsRälternas
bibehållande äro af mycken vigt. Jag
fruktar erfarenheten hafva visat många svårigheter
till följe af de öfverflyttningar, som
med Commercemålen redan ägt rum. Deremot
skulle jag tro, alt LagmansRätterna
ej allenast äro öfverflödiga, utan äfven ganska
hinderliga. Anledningarne till min tro
i detta afseende hämtar jag ej allenast ifrån
den långsamhet och tidsutdrägt, som derigenom
uppkommer innan målen hinna afgöras,
emedan dessa Domstolar blott en gång
om året sammanträda, utan äfven af den
personliga bekantskap jag haft med åtskil
-
Den 3 Februarii f. ra.
lige Lagmän. Jag tror sålunda, att dessa
LagmansRätter kunna och höra afskaffas.
En omständighet, som jag äfven icke kan
medgifva, är att RådstufvuRätten i Stockholm
skulle i vissa fall kallas KämnärsRätt
derföre att Grundlagen föreskrifver attTryckfrihetsmål
skola i Stockholm åtalas vid KämnärsRätt.
Jag ser ej något som hindrar att
Kämnärsrätterna kunna upphöra i andra Städer,
och bibehållas i Stockholm.
Herr Hjerta: En värd Talare har betviflat,
att Domare vore i stånd att afdöma
Bergsmål, enär de saknade den derföre nödiga
vetenskapliga hildning. Det torde kanske
nu vara mindre lämpligt att anföra LagComitteens
förslag till indragning af BergsTingsRätterne,
men jag måste göra det,
emedan förslaget i detta afseende är så frappant
naivt. Åtminstone borde ej den siste
Talaren sälta sig deremot, då han visserligen
känner, att Domare få dömma i andra
mera vetenskapliga mål, t. ex. i fråga om
mord, der hela domen heror på kunskaper
i anatomien och derföre alltid fälles till
följe af Läkarens betyg. Dessutom äro de
flesta mål, som afdömmas vid BergsTingsRätterna,
ej af vetenskaplig beskaffenhet, och
de, som äro det, angå nästan endast Bergsnomenclaturen,
hvilken Domarena snart nog
kunna lära sig. Jag kan således ej vidgå
detta skäl till afslag å Utlåtandet, synnerligen
som jag anser det vara öfverensstäm
-
Den 3 Februari i f. m.
mande med tidens kraf och vår utbildning.
Jag kan således för min del icke annat än
på det högsta yrka bifall på Utlåtandet,
emedan det vore att bereda en utväg för
oss att nästa Riksdag få emottaga ett fullständigt
förslag till ny Rättegångsordning.
Herr von Troila Emil: Jag har begärt
ordet i anledning af Herr Cederschjölds
anförande, men är i det mästa förekommen
af Herr Hjerta. Jag är verkeligen förundrad
att af en Läkare höra sådana anmärkningar,
som de Herr Cederschjöld framställt, dådet
visserligen icke är honom obekant, att Domar
ofta fällas endast i stöd af Läkares utgifne
betyg, såsom till ex. i frågor om mord,
hvilka frågor visserligen äro vida vigtigare,
än de, som angående Bergsvetenskapen kunna
förekomma vid BergsTingsRätten. Om
man skulle antaga Herr Cederschjölds och
Herr Thams mening, att Domare aldrig finge
dömma i andra frågor än dem de, äfven
i de minsta detailler, som kunde stå i beröring
med någon Vetenskap, kände, så skulle
det fordras ett särskilt Tribunal af idel
Medicinae Doctorer för att afdömma alla frågor,
der Läkareattester, under nu varande
förhållande, kunde erfordras. Då deremot,
hvilket jag tror vara riktigt, Domare kunna
grunda sina Utslag på edeliga betyg af Läkare,
kunna äfven, på samma sätt, Domare
dömma till följe utaf andra Vetenskapsmäns
betyg. Herr Tham hav åter förnyat det
Den 3 Februarfi f. m.
inkastet mot LagmansRätternes upphörande,
att det skulle i hög grad föröka HofRätternas
göromål. Jag tror likväl icke detta, ty
man kan taga för afgjordt, att de flesta mål,
som nu stadna vid LagmansRätterne, skulle,
om dessa upphörde, stadna vid IläradsRätterne;
dessutom bör man ihågkomma,
att många infinna sig icke vid Domstolarne
för att söka rättvisa, utan för att undvika
rättvisa, och dertill söka draga ut målen på
tiden, hvartill LagmansRätterne äro ganska
tjenliga då de blott en gång örn året sammanträda.
Om nu dessa Rätter afskaffades,
skulle säkerligen många af dessa sednare
mål aldrig uppstå. Jag instämmer med Hr
Cederschjöld i hans anmärkning att Utskottet
oriktigt behandlat målet i fråga om KämnärsRätterna
i Stockholm, så mycket häldre
som mig synes att Utskottet på ett, lindrigast
sagt, skämtsamt sätt behandlat saken.
Jag tror således, att denna mening i Utskottets
Utlåtande kan uteslutas, och jag hemställer
till den värde talaren, som vid
återremissen gjorde anmärkning vid denna
punkt, emedan han trodde, att, då någon
inrättning tillfälligtvis finnes omnämd i
grundlagen, den ej kan förändras utan med
sjelfva grundlagen; om han anser, att Konungen
öfverskridit sin rätt, då han upphäfde
Armeens Flotta och inrättade Kongl.
Majrts Flotta, ehuru det i Grundlagen står
föreskrifvet att Chefen för Armeens Flotta
skall vara ledamot i RiksRätt. Jag tror det
D e ti 3 F e b r u a r i i f. ro.
icke. Lika sorn den, hvilken kommit i stället
för Chefen för Armeens Flottas escadre
i Stockholm d. v. s. Chefen för afdelningen
af Kongl. Maj:ts Flotta i Stockholm inträder
i den förras ställe, lika så är det klart att
den Domstol, som efter KämnärsRätternas
borttagande vore första Instantien, i Stockholm,
skulle i Tryckfrihetsmål inträda i
dessas ställe. Jag kan ej dela den åsigt,
att Lagutskottet varit obehörigt att föreslå
upphäfvande af Ridderskapets och Adelns
Forum privilegiatum, ty detta är äfven en
Lagfråga att behandla efter 87 §:n, med
den enda skillnad, att till vanliga Lagförändringar
fordras Kongl. Maj:ts och 3 Stånds
beslut, och till privilegiifrågor fordras Kongl.
Maj:ts och alla 4 Ståndens beslut. Jag anhåller
om proposition till bifall på Utskottets
Utlåtande med uteslutande af det förslag,
att RådstuguRätt, vid afdömandet af
Tryckfrihetsmål, skall kallas KämnärsRätt.
Herr Cederschjöld: Några värde Talare
hafva förundrat sig att jag kunnat påstå att
BergsTingsRätterna borde bibehållas, för det
de dömma i frågor der vetenskaplig kännedom
behöfves, då jag likväl borde veta, aLt
Läkare dageligen afgifva vetenskapliga Utlåtanden,
som tjena till grund för Domstolens
Utslag. Nog vet jag, att Läkarne nu
måste gå Domstolarne med vetenskapliga
Utlåtanden tillhanda; men jag anser det
också vara ovedersägligt, att rättvisan skul
-
Den 3 Februarii f. m.
le skipas vida fullkomligare, om BrottmålsDomstolen
sjelf hade tillräcklig medicinsk
bildning för att kunna umbära den egentliga
Läkarens Utlåtande. Behofvet af dessa
Läkare-utlåtanden bevisar sålunda endast en
brist bos Domstolen. Och om man icke kan
hoppas att afhjelpa denna brist, medelst inrättande
af nya BrottmålsDomstolar med
medicinsk bildning; så sjmes man åtminstone
icke böra afskaffa de vettenskapliga,
nemi. BergsrättsDomstolar, som redan finnas.
Uti ett mål rörande en vettenskap,
som är främmande för Domaren, måste ransakningen
nödvändigt blifva ofullständig, och
domslutet bestämdt af Yettenskapsmannens
utlåtande. Jag har också för min del alltid
ansett för en stor brist i vår brottmålslagskipning,
att läkaren derpå har förstört
inflytande. Och jag ber, att få föra JHögloflige
Ståndet till minnes, att jag redan år
i8i5 fästade Riksens Ständers uppmärksamhet
på nödvändigheten att i frågor om yttre
våld bedomina brottsligheten, icke såsom
nu, efter handlingens följder, utan efter
den genom sjelfva handlingen tydligt
ådagalagda afsigten. Jag beviste, att det
vore mycket lättare för Domaren att bedomina
intentionen, än det stundom är för
Läkaren alt bedomina följderna. Denna min
motion öfverlemnades då till LagComitte^n.
Vidare har man mot mig anfort att
Tryck
-
/
J)en 3 Februari i f. m.
Tryckfrihetslagens stadgande om KämnärsRält,
såsom forum för Tryckfrihetsmål, icke
kan hindra IvämnärsRätternas upphörande,
enär RegeringsFormens föreskrift, att Armeens
Flottas Chef skulle vara Ledamot i
Riksrätt icke förhindrade Kongl. Maj:t att
afskaffa Armeens Flotta. Det är visserligen
sant, att Armeens Flottas omnämnande i
Grundlagen icke kan hindra dess afskaffande:
lika litet som Landtullarnes omnämnande
i 60 § Reg.-Formen kunnat hindra
Riksens Ständer att afskaffa dem. Men jag
tviflar, att någon Riksrätt, med agtning för
Grundlagens ordalydelse, skulle kunna såsom
Ledamot godkänna Chefen för Kongl.
Maj.ts Flotta. Och då det står i Tryck*
frihetsFörord ningen, att Tryckfrihetsmål skola
i Stockholm afgöras vid KämnärsRätt,
så skulle jag icke underlåta att protestera
emot Domstolens behörighet, i fall jag i ett
sådant mål Liefve instämd för RådslufvuRält
i Stockholm.
För att slutligen återkomma till BergsTingsRätterna,
tror jag att deras mål öro
ännu mera invecklade, än de mål som vid
vanliga Domstolar hero af Läkares utlåtande.
Man behöfver blott ögna på nomenclaluren,
för att finna huru svårt domaren skall
hafva alt familialisera sig dermed. Jag är
'öfvert.ygad alt domarn skulle rysa när han
hinde omtalas till ex. mnlru/ig o. d.
Go II. 10
Den 3 Fe b mari i f. m.
Herr Tham,: Så väl de politiska, som
de tlieoretiska och practiska delarne af Utlåtandet
äro här så utförligt behandlade,
alt jag ej behöfver vidare vidröra dem. Jag
vill blott fästa mig vid Herr Hjertås yttrande,
alt vi böra bifalla Utlåtandet för
alt göra framsteg på upplysningens bana.
Jag får då nämna, att man i Preussen gjort
försök att afskaffa BergsDomstolarna, men
att försöket misslyckats, och alt Piegeringen
funnit sig tvungen alt åter inrätta dem.
Antingen måste Regeringen der då hafva
rätt, eller också är Preussens upplysning i
aflagande.
Herr Hjerta: Då något resultat ej kan
följa af vårt beslut i denna del, emedan
Kongl. Majit ej sanctionerar det innan LagComilcens
förslag blifvit pröfvadt och nästa
Riksdag i proposition lill Ständerna afgifvet,
så kan äfven resultatet med Preussen, eller
huruvida BergsTingsRätterna der varit till
nytta eller skada, dessförinnan visa sig. För
min del tror jag, att BergsTingsRätternas
afskaffande för Sverige skulle vara nyttigt.
Jag vill ej vidare belasta protocollet i detta
ämne, då allt hvad som kan sägas, är sagdt,
utan förenar mig i Herr von Troils anhållan
om bifall till Utlåtandet i allt öfrigt, utom
hvad som står pag. 17, alt RådstufvuRätt
istockholm skall vid afdömmandet af Tryckfrihetsmål
kalla sig KämnärsRätt.
Upplästes PresteSlåndets den 32 sisth
Den 3 Februarii f. m.
'47
Januarii i afseende å detta ämne aflälne Protoeollsnldrag,
hvaraf inhämtades, alt Ståndet
gillat LagUtskottets utlåtande N:o i54,
likväl under förklarande, att tidens bestämmande
för ilen af Utskottet föreslagna Domslolsindragningen
må öfverlemnas lill Kongl.
Maj:ts Nådiga pröfning, samt alt, i Ståndets
tanka, för Stockholms Stads KämnersRätters
indragning ett hinder förefinnes uti TryckfrihetsFörordningens
stadgande, alt förbrytelser
emot denna Lag upptagas i Slockholm
vid KämnersRälterne, intill dess detta
stadgande, i grundlagsenlig väg, varder förändradt.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln skulle finna för godt bifalla
LagUtskottets ifrågavarande Utlåtande,
under antagande af det alternatif, alt tidens
bestämmande för indragningen af Lagmansoch
KämnersRätterne må öfverlemnas till
Kongl. Majrts Nådiga pröfning; dock med
undantag af frågan om Stockholms Stads
KämnersRätters upphörande, i hvilken omständighet
Ridderskapet och Adeln, med
ändring af hvad Utskottet tillstyrkt, torde
anse bemäldte KämnersRätter, såsom i TryckfrihctsFörordningcn
pmförmälle, icke kunna
för närvarande afskaffas.
Ropades Ja.
Go H:
i48
Den 3 F e b r u a r i i f. iai.
Herr Adlerstam, Gustaf Ulrics anförde
skriftligen:
Som man varit angelägen att inom Representationen
kringföra berättelsen att min
förra egendom Norrkärr och Strömsvik, sorn
Herr General-Intendenten dorchimont inropade
å Banco-Auction år i8a5 för /[3oo
B:dr, nu mera af honom blifvit försåld mot
lika summa, som den kostat; hvaraf den
slutföljd skulle dragas, att det af mig uppgifna
värdet å Egendomen vore alltför högt;
så får jag vördsammast upplysa, att man
allmänt i orten trodde inropet vara gjordt
för Herr General-Intendentens Broder, Controlleuren
i Strömstad Herr Adam dorchimont
och dennes Svåger, HandelsBokhållaren
Hedenberg, ehuru bemälte Controlleur
blott i egenskap af Disponent några månader,
för utseendets skull, borde sköta Egendomen-
Hvad man hittills blott förmodat
vann likväl full visshet när Controlleur
dorchimont, året derpå, hos HäradsRätten
företedde General-Intendentens, till honom
och Herr Hedenberg utfärdade, köpebref å
berörde egendom.
Det är denna köpeafhandling, den må
nu vara verkelig eller finierad, sorn man
fått att tala om. Händelsevis är jag i tillfälle
att kunna med Domhafvandens bevis
styrka förhållandet.
Hvad i öfrigt angår Egendomens värde
och min i anledning deraf hafde förlust,
Del) 3 Februarii f. ni.
149
så borde visserligen dels BancovärderingsInstrumentet,
dels ock den noggrannaste
värderingen å blott ett enda års afkastning,
som taxerades till 26^2 R:dr 44 göra
tillyllest att visa det Egendomen ej var sa
obetydlig, som någon funnit angelägit att
utsprida, men får dock, till ytterligare styrka
för desse 2:ne handlingar, vördsammast,
bifoga ett Protocoll, som fördes 1817 när
bos fordne ägaren Herr Consul Chr. Norberg
en utmätning verkställdes för Herrar
Melhortz & Comp. i Amsterdam, hvarföre
Handelshuset. Malm & Söner i Götheborg
voro Comissionärer.
Jag anhåller vördsamt, att detta anförande
med bilagor blir remitteradt till Högh
BancoUtskottet.
Bilaga N:o 1.
Till bevis varder på begäran meddelt,
att, enligt sistlidet års HösteTing med Wette
Häradfingifvet köpebref, hvarå uppbud blifvit
meddelte, Herr General-Intendenten,
KrigsRådet och Riddaren F. dorchimont,
till Herr Lientenanten och Controlleuren
Adam d’Orchimont samt Herr Grosshandlaren
Hedenberg försålt hemman Norrkärr
och Strömsvik, hvilka nu bebrukas af nämnde
Herr Lieutnant och Controlleur. Hensbacka
den 6 Augusti 1827.
På HäradsliöfdingeEmbetets vägnar
A. Jac. U n g e r.
i5o
Don 3 F ('!)!' n y I- i i r. ![).
Bilaga N:o 2.
År 1817 den 3o Sept. inställde sig
undertecknad, biträdd af Härads-Domaren
Nils Hansson i Buar och Nämdémannen
Olof Hansson i Folkestad, vid Norrkärr beläget
i Skée Socken och Wette Härad af
BohnsLän för att, enligt Konungens Höga
Befallningshafvandes ordres af den 28 sisth
Augustii, verkställa utmätning bos Hr GrossHandlaren
Christoffer Norberg Junior, fölen
Summa stor Fvra tusende två hundrade
«/
sjuttiosju Riksdaler 43 sk. 7 rist. Banco, sorn
han, enligt Högbemälte Befallningshafvandes
Resol. afdon 18 Augustii 1817, blifvit dömd
alt enligt dess utgifne Revers betala till
Handelshuset Malm & Söner i Götheborg,
jemte Ränta från d. a3 Januarii 1817, samt
dessutom 14 R:dr 8 sk. Banco i Rättegångskostnad.
Herr Norberg, nyligen hemkommen ifrån
Norrige, var nu sjelf vid tillfället närvarande,
men kunde icke utan mistning af sine
oumbärligaste behof, uppgifva så mycket af
dess Lösa Egendom, som kunde svara emot
det 1111 ifrågavarande Penningebelopp, hvarföre
han till gäldande deraf i stället uppger
sine i WeLLe Härad ägande fastigheter,
nemligen Norrkärr ett helt Mantal frälse,
samt Norra Kjeball ett Mantal skatte, förmedladt
till halft, hvilka begge Egendomar,
såsom under ett köp af nuvarande ägaren
erhållne, och under samma Gårdsbruk nyttjade,
nu ansågos oskiljaktige, tij allenast 1
De n 3 F e b v u a r i i f. m.
anseende titl afkastningens beräknande och
bristande byggnad å det sistnämnde stället,
hvars både skog oell inägor linnas vara under
samma hägn och bruk med Norrkärr,
ulan äfven i anseende till desse Hemmans
förut ägande gemensamma Gravation för en
intecknad Summa af R:dr Banco 3,777, livar“
igenom, i händelse alt endera af dessa fasta
egendomar skulle serskildt utmätas, det öfverblifvande
och från Gravationen afdragne
Lehållne värdet icke skulle kunna uppgå till
den nu yrkade Summan; varande Norrkärr
en både väl belägen och väl bebyggd Egendom,
försedd med en arne våningars hög
Mannbyggning af 15 Rum, en annan a vånings
byggning för Stat- och Tjenstefolk,
bestående af 6 rum, samt Fähus, Ladugård,
Logar, Stall och K jolina samt Bränneri,
jemte andra behöflige hus, alla i försvarligt
och godt skick, utom Fähuset sorn
är gammalt. Dessutom en stor och utmärkt
vacker trädgård med många frugtbärande
träd af alla slag..
På denna tillsammantagne Egendom,
som har både god skog och bördig jordmån
jemte ymnigt fiske och andra förmåner, som
kunna inbegripas under ett nära läge intill
Saltsjön, sås årligen 5 tunnor Råg och 3o
u 35 tunnor Vårsäd och fås vanligen 4°°
Sk® godt hårdvallshö — der födes 6 ä
7 Hästar, circa 40 Nötkreatur utom Smäll
tea lur.
132
Den 3 Fe b i u ,i i i j f. m.
Ehuru ofVannämncle Egendomar Norrkärr
och Norrkjeball tillsammantagne för Hére
år sedan kostade uti inköp i5,ooo R:dr
B:co, oell flere förbättringar derå äro sedermera
gjorda, kunde värdet derå nu ej upptagas
till mera än 12,00a R;dr B:co (Tolf
tusende Riksdaler Banco), nied hvilken värdering
Egaren förklarade sig nöjd, och blef
det således ifrån Inteckningarna afdragne
Värdet nemi. 46^3 R:dr B:co nu i mät taget
till gäldande af Herrar Malm & Söners
sökta fordran, och anhållandes Herr Norberg,
att i händelse af den uppgifna Egendomens
försäljning på auction densamma
matte ske å Tingsstället Wik här i Weltq
Härad.
På värderingsmännens vägnar
P. G. Berger.
Likalydande med originalet betygar Götheborg
å LandsGancelliet den 14 Mars 1821.
Ad mandatum
A. Pettersson,
Likalydande med det vid inställelsedagen i Clir.
Norbergs Junior Concurs den 19 Mars uppgifne original
bilagde M. Mithorz Bevakningsbilaga, betygar
Strömstad den 6 Sept. 18.27,
Ex oflicio
J o h. Hegard t.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf; Jag
hemställer, om detta Memorial är af den
egenskap att kunna remitteras annorstädes,
Den 3 Fe b r u a r i i f. rn.
r53
iin, om Herr Adlerstam så sjelf linner, till
någon af de allmänna Tidningarne.
Lades på bordet,
Å nyo föredrogs Stats- och Banco-Utskoltens
under N:o 41 afgifne, och den 25
sistlidne Januarii e. m. på bordet lagde,
Utlåtande i anledning af Kongl. Majrts nådiga
skrifvelse, angående Landshöfdingen J.
af Wingårds anhållan om befrielse från ersättningsansvar
för de af förre Landssekreteraren
Kleman tillgripne och förskingrade
Allmänna medel.
Herr Rosenqvist_, Fredrik Leonhard:
Efter afhörandet af de nu uppläste reservationer
mot StatsUtskoltets Utlåtande, kan',
enligt rättsprincipen, visserligen ingen afskrifning
beviljas Herr Landshöfdingen af
Wingård på hans skuld till StatsCassan. Anledningen
måste således sökas uti bevekande
omständigheter; men ehuru Herr Landshöfdingen
af Wingård både som representant,
Embetsman och medborgare utmärkt
sig för sådane grundsatser, hvilka berättiga
Herr Landshöfdingen till allmän högaktning',
skall jag likväl aldrig låta sådant verka på
min öfvertygelse, ty jag anser det vara sak,
och icke person, som bör tagas i beräkning
och grundlägga beslutet i denna fråga. —
Riksens Ständer är ingen afskrifningsCom
-
i54
Den 3 F e b r u a r i i f. m.
mission, ulan en lagstiftande Församling,
och det är ifrån denna synpunkt utgången,
sorn jag för min del måste bestrida den af
Utskottet tillstyrkta eftergift och afskrifning;
och då jag, vid så många likartade
tillfällen under detta Riksmöte, varit af olika
tanka med pluraliteten, kan jag nu icke
elier gå ifrån min öfvertygelse. Högloflige
Ridderskapets och Adelns pluralitet åter hav
alltid varit af andra tankar, jag hoppas derföre
att samma pluralitet äfven nu deciderar
så, att Herr Landshöfdingen af Wingård
dermed blifver nöjd. Jag anhåller vördsamt
om Proposition till återremiss af Utlåtandet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Utskottens Utlåtande
gjorde anmärkningar böra föranleda
detsammas återremitterande.
Ropades Nej.
Hvarefter Ridderskapet och Adeln, uppå
derom af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken framställd proposition,
fann för godt att bifalla Stats-och
BancöUtskottens berörde Utlåtande.
Emot detta beslut reserverade sig Herr
Ixusenr/vist.
Den 3 Febrii ar ii C. irr. i55
Företogs lill pröfning Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskottens d. 2G sistlidne December
under N:o 171 afgifne, och den 8
derpaföljde Januarii c. m. på bordet lagde
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 3i förut meddeile
Betänkande, rörande väckte frågor
0111 Arbets-Commenderingars upphörande,
m. 111.
Grefve Horn, Claes Fredrik, hade inlemna
t ett Memorial, som upplästes *).
Herr Hjerta, Gustaf: Jag anhåller att
Utskottets i Betänkandet N:o 3t intagne
Förslag lill underdånig Skrifvelse måtte blifva
uppläst, hvarefter jag anhåller att åter
få ordet.
Undertecknad BiddarhusSecreterare upläste
det omtaldta Förslaget till underdånig
skrifvelse.
Herr Hjerta: Bifall till en sådan un
derdånig
skrifvelse, som Utskottet föreslagit,
skulle vara ett (Rikets Ständers erkännande,
att Kongl. Maj:t äger rättighet att
gifva ArbetsCommenderingar af Indelta Armeen
lill Arbeten bos enskilt» personer och
Bolag. Vid förra diseussionen i detta ämne
ådagalades, alt en sådan rättighet å Kongl.
Maj:ts sida icke äger rum. Jag skulle ger
-
*) Detta skriftliga anförande af Herr Grefve Horn
liar ej bland llandlingarne kunnat återfinnas.
i56
13en 3 Februarii f. tn.
na med nöje se, att en förändrad Skrifvelse
, i enlighet med Grefve Horns förslag
och lill motsatts mot Utskottets, blef affärdad;
men jag inser, att det nu ej later sig
göra, och vill sålunda ej yrka det. Jag anhåller
dock, att Ridderskapet och Adel-n
ville afslå Utlåtandet, på det att icke en
sådan skrifvelse, som den föreslagne, måtte
komma att afgå. Saken kommer då i
samma skick som förut, och det klefve då
möjligt, att vid en annan Riksdag, för en
framtid göra Rotehållarnes anspråk gällande
oell förekomma missbruk, som leda till tunga
för Rotehållarne, emedan dc icke veta
huru ofta deras Soldater blifva dragna ifrån
dem. Åberopande för öfrigt de fullständiga
skäl, som förra gången anfördes, anhåller
jag om afslag på ULlåtandet, på del att 3
Stånd måtte stanna mot 3, och sålunda licia
frågan förfalla.
Grefve Brahe, Magnus: Grefve Horn
har framställt förslag lill en underdånig
Skrifvelse af innehåll, alt ArbetsComroenderingar
ej måtte lemnäs lill annat än Fästningsarbeten.
— Om Kongl.' Maj:t bi föl le
detta, skulle skadliga följder deraf uppslå,
emedan många nyttiga arbeten då måste
stanna.
Man bar sagt, att det skulle vara en
tunga fiir Rotehållarne att vara beröfvade
sin Soldat. .Delta skulle jag visst medgifva
om det skedde hvarje är, men det liar blott
Den 3 Fe b r tia r i i f. m.
skett livart 3:tlje eller hvart 4:de år, och aftagcr
nu allt framgent. Missväxtåret 1827 inkommo
åtskillige Rotehållare till Kongl. Maj:t
med anhållan, att deras Soldater skulle erhålla
ArbelsComrnendering. Kongl. Majit tillät dock
icke delta för annat fall, än alt enskilte
arhetshchöfvande personer inom landsorterna
icke skulle kunna erhållas. — De allmänna
Arbetena erhöllo också verkligen enskilta
arbetare, men funno icke hos dem den lydnad,
drift och skicklighet, som hos Soldaten,
hvarföre också Bolag iukommo till Kongl.
Maj:t och anhöllo i underdånighet, att erhålla
ArbetsCommenderingar, hvilket Kongl.
Maj:t då biföll. — >4 § Regeringsformen
leinnar Kongl. Maj:t denna rättighet, men
jag erkänner, att, örn man endast skulle
hålla sig till KneckteContrakternas ordalydelse,
så kunde den bestridas, men då Grefve
Horn och Herr Hjerta måste medgifva,
att denna 14 §, sorn daterar sig från år
1809, innehåller ett stadgande, vida sednare
tillkommet än KneckteConlrakterna, så måste
också det tvifvelsmål, som man vill söka
i dessa öfverenskommelse!’ Kronan och
Roten emellan, vara undauröjdt. Hvad förmånen
för manskapet beträffar, så har den
så ofta blifvit omnämd, att jag icke derom
vidare vill yttra mig, utan endast tillstyrker
bifall till Utskottets utlåtande.
Friherre Cederström, Jacob: Om man
A ena sidan måste erkänna, att Indelta Ar
-
.58
Den 3 Febr imri i f. m.
mcen är bestämd till Landels försvar, sä
måste man å den andra äfven medgifva,
att dess tjenstbarhet är af stor vigt för Rikets
säkerhet, och att den, för att vara fullkomligt
tjenstbar, måste ofvas. Det är följakleligen
nyttigt, att den användes till allt,
hvad som utbildar dess skicklighet till Fältarbeten
m. m., eller i dessas ställen andra
arbeten. Nyttan af allmänna arbeten
för truppens tjenstbarhet kan således icke
bestridas. Hvad åter beträffar Konungens
rättighet att använda Armeen till ArbetsCom.
nenderingar, sä har den blifvit bestridd
på den grund, att den icke står omnämnd
i KnekteConterne. Grefve Horn och Herr
Hjerta måste dock medgifva, att detta bestämdt
står förbjudet i Cavalleriets KnekteContracter,
och att således de öfrige Regementerne
släds'e dertill varit ämnade.
Herr Hjerta har påstått, att om Ridderskapet
och Adeln afslog detta Utlåtande,
bela frågan skulle förfalla. Detta är origtigt,
ty Preste- och BorgareStånden hafva
bifallit hela Utlåtandet, och BondeStåndet
gillat skrifvelse!!. 3 Stånds beslut finnes
således på densamma. Då här cj är fråga
om annat än Kongl. Maj:ts rättighet alt disponera
Indelta Armeen till ArbetsCommenderingar
för företag af stor allmän nytta,
vare sig för Statens räkning direct, eller
för enskildes räkning utförde, lärer Ridd.
och Adeln säkerligen inse, att livad till nationens
större trefnad genom lättade Corn
-
Den 3 Februari i f. m.
municationcr och säkra hamnar m. m. nu
fordras, bör understödjas. Jag anhåller om
bifall på Utskottets Utlåtande.
Friherre Toll, Gustaf Philip: Det bar
af Friherre Cederström blifvit upplyst, att
3 Stånds beslut redan finnes i afseende på
den underdåniga skrifvelsen; jag anhåller
att Herr IiiddarhusSecreteraren, medelst uppläsande
af P.rotocollsUldragen , måtte bestyrka
detta, på det tiden må besparas.
Herr Hjerta: Om det är, som Friherre
Cederström uppgifver, hvarom jag anhåller
att Herr RiddarhusSecreteraren ville
upplysa oss, så kunna vi ej undgå den loreslagne
skrifvelsen, men jag anhåller ändock,
att Ridd. och Adeln, i sådant fall,
måtte förena sig med BondeStåndet, som
bifallit skrifvelsen, men förkastat premisserna
till densamma, på det ej några concessioner
mätte göras, som för indelta Armeen
skulle vara af betydenhet. Det är
alldeles ogrundadt, att Indelta Arméen någonsin
haft skjddigheten till arbeten hos enskilta
Bolag, och detta bevisas bäst deraf,
alt 1809 års grundlagssliftare sjelfva ansågo
sitt beslut vara af nöden, pä det Götha
Canal måtte erhålla rättighet lill ArbetsCommenderingar.
Jag medgifver visserligen, att
Kongl. Maj:t och Rikets Ständer gemensamt
hafva rättighet att besluta sådane ArbetsCommenderingar,
men jag motsätter mig hvad
som säges i Utskottets Betänkande: enskifta
iGo
Den 3 Februarii f. m.
Bolag, som hädanefter &c., emedan jag anser,
alt om Lån på stora egendomar komma
att beviljas, som nu är ämnadt, flera enskilta
personer skola begära arbetscommenderingar
för att verkställa arbeten och derigenom
förskaffa sig utvägar att använda
dessa penningar, och Indelta Armeen skulle
på det viset kunna blifva sprängd. Jag måste
motsätta mig att ArbetsCommenderingar
kunna lemnäs till sådana företag, och att
de kunna användas utan Rikets Stunders
börande. Jag vill ej ingå i någon vederläggning
af Grefve Brahes framställning örn
den stora nytta, som Armeen drager af dessa
arbeten, emedan jag sjelf bar deltagit
deri och ej kunnat inse att Armeen i och
för sin tjenstbarhet har någon nytta af arbetet,
men kanske af de långa mardierna
dit och dan. Jag anhåller, att RiddarhusSecreteraren
måtte uppläsa BondeStåndels
beslut.
Undertecknad Riddarhus-Sekreterare:
PresteStåndet bar lagt det sednare utlåtandet
till bandlingarne, och har sålunda troligtvis
bifallit det första Betänkandet. BorgareStåndet
har, enligt bär befmtelige anteckningar,
bifallit det sednare Utlåtandet.
BondeStåndets ProtocollsUtdrag innehåller
att Ståndet, utan att godkänna de af Utskottet
anförda grunder, likväl gillat det
förslag till underdånig skrifvelse i ämnet,
som
Den 3 Februari» f. m.
sorn Utskottet, i Betankandet N:o 3i tillstyrkt.
Grefve Brahe: Jag vill endast besvara
Herr Hjertås anmärkning dermed, att jag
förklarar, det enskildta Bolag a lid rig erhållit
ArbetsCommenderingar. De enda Bolag,
som erhållit sådane, hafva varit CanalBolagen,
hvartill Rikets Ständer sjelfva gifvit sitt bifall.
ArbetsCommenderingar hafva annars
endast använts till Hamnanläggningar, väganläggningar
och dylika för det allmänna
nyttiga företag.
Oin Herr Hjerta sjelf betviflar nyttan
för Truppen af CanalArbetet, lein nar jag
derhän, men att samhället haft fördel deraf
tror jag mig kunna försäkra, då skickliga arbetare
af alla slag återgått till provinserne,
och flere Soldater haft i Arbetspenningar
besparde 4> C å 800 R:dr.
Herr Hjerta: Om Propositionen hl if
ver
till instämmande i BondeStåndets beslut,
så har jag ej deremot, men skulleden
blifva till bifall på hela Utlåtandet, så anhåller
jag om votering.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Fullkomligt gillande hvad Grefve Horn och
Herr Hjerta i detta ämne anfort, yrkar jag
afslag å EkonomiUtskottets ifrågavarande Utlåtande,
helst jag ogillar den af Utskottet
uttalade princip att, för det att föregående
Ständer lernnat bifall till en sak, vi äfven
Co II. 11
Don 3 Februari i f. m.
skulle bifalla densamma. Sådant skulle i
sanning medföra alltför farliga praejudicater
för kommande tider.
Herr Munck af Rosenschöld> Eberhard:
Jag vill nu ej ingå i någon under
sökning
om Konungens rättighet uti ifrågavarande
afseende, ehuru jag är öfvertygad
att Konungens rättighet att använda armeen
till Arbets-Commenderingar åtminstone ej
sträcker sig längre än till arbeten för Rikets
försvarsverk, och att således högsta befälet,
som i den åberopade i4 § af Regeringsformen ,
tillerkännes Konungen , öfver Rikets Krigsjnagt
till lands och sjöss, ej är oinskränkt;
men som denna fråga enligt min tanka icke
är af beskaffenhet att kunna hänföras
till önskningsmål, begagnar jag detta skäl
att tillstyrka afslag å förevarande Utlåtande
af Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: En
värd talare har, såsom skäl för sin mening
att Kongl. Maj:t ägde rätt beordra Indelta
Infanteriet till ArbetsCommenderingar, anfört,
att sådant ej gick an med Cavalleriet,
emedan det vore förbjudet i deras Contracter;
men väl med Infanteriet, emedan det
icke i deras KneckteContracter vore förbjudet.
Emot detta sätt att sluta reserverar
jag mig, emedan det är det samina som att
säga, att allt hvad som icke är Kongl. Majit
förbjudet, är honom tillåtit. Jag tror tvärtom,
att ingenting kan anses lillåtet, sorn
en 3 F e b r u a r i i f. m.
163
cj är Bestämdt medgifvil i Gontractet. Då
nu ändamålet i alla fall vinnes genom Herr
Hjertås förslag, så tillstyrker jag detsamma,
•synnerligen som jag anser angeläget att ej
onödigtvis lemna Styrelsen en rättighet, som
så lätt skulle kunna missbrukas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LändtMarskalken tillkannagaf, att plenum
klockan half till 6 på eftermiddagen skulle
komma att fortsättas. ,
Friherre Cederström: Då Herr Hjerta
yrkat afslag på Utlåtandet, och sagt sig ej
vilja afstå utan votering, anhåller jag att
Ja propositionen måtte blifva bifall till Utlåtandet.
Herr Hjerta: Jag har ej begärt afslag
på Utskottets Utlåtande, utan blott instämmande
med BondeStåndet, som ogillat grundsattserne,
men bifallit den föreslagne Skrif*
velsen.
tians Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken framställde proposition till
bifall å Utskottets Betänkande.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan dtMar skalken tillkannagaf, att, enligt
det sätt, på hvilket Hans Excellence uppfattat
de af Ridderskapet och Adeln på hans
sednast gjorde proposition afgifne svar, liaGo
H. ii*
164
Den 3 Febr na l ii f. m.
de Ja öfverröstat Nej och Betänkandet blifvit
sålunda af Ridderskapet och Adelil bifallit;
men då votering blifvit begärd ansåg
Hans Excellence Contrapropositionen bora
bestämmas, i anledning hvaraf Hans Excellence
föreslog, att, då Japropositionen borde
innefatta bifall å Utskottens Betänkande,
Nejpropositionen skulle komma att innefatta
afslag å detsamma.
Herr Hjerta: Jag anhåller att nejpropositionen
måtte blifva i likhet med BondeStåndets
beslut; d. v. s. att vi bifalla
Skrifvelse!!, men måtte slippa premissen,
som innehåller de alldrabesynnerligaste concessioner.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag skall
anhålla att BondeStåndets beslut må blifva
uppläst.
Undertecknad Riddarlius-Secreterare
uppläste det från Hedervärda BondeStåndet
i detta ämne ankomne ProtocollsUtdrag.
Herr Munck af Rosenschöld: För att
undgå 2:ne voteringar skall jag, i händelse
Herr Hjerta önskar, att Ridderskapet och
Adeln instämmer i BondeStåndets beslut,
förena mig med Herr Hjerta.
Herr Rosenqvist: Jag öfverlemnar åt
Herr Hjerta att bestämma contrapropositionen,
och skall således icke åstadkomma någon
tidsutdrägt.
lians Excellence Herr Grefve af TVet
-
Den 3 Februarii f. m.
i65
ter stedt, Gustaf: Jag hemställer lill Herr
Hjerta, hvad afsigt hail kan hafva med en
sådan contraproposition. Herr Hjerta förklarar
sig vilja gilla skrifvelsen , och då tyckes
det väl att lian äfven har gillat grunderna,
på hvilka denna skrifvelse är byggd.
Men nu förklarar Herr Hjerta sig icke gilla
grunderna för denna skrifvelse. Då synes
mig det vore bättre att införa rent afslag i
contraproposition; ty att ogilla grunden,
men att icke dessmindre hygga en skrifvelse
derpå, är åtminstone besynnerligt.
Herr Hjerta: Jag medgifver visserli
gen
riktigheten af Hans Excellencc Herr
Grefve Wetterstedt^ anmärkning, att ett sådant
beslut skulle vara besynnerligt, men
jag kan icke medgifva att det här är af feiga
vigt, emedan ordföranden i ExpeditionsUtskottet
lagt så mycken vigt på att få
omnämna 14 § RegeringsFormen i den underdåniga
skrifvelsen. Om 2 Stånd stanna
emot 2 uti antydandet af Concessionerna, och,
märken det mina Herrar, consessioner af
Salje mans rätt, så blir vårt bifall endast
till de tolf raderna, hvaraf skrifvelsen beslår.
Friherre Cederström,: Med anledning
af den siste Talarens yttrande om ExpeditionsUtskottet,
så uppmanar jag honom att
sjelf pröfva, örn i Expeditionerne någonsin
införes något, som ej, enligt jemförelse med
de bifallna Belänkandcrne, blifvit af Rikets
Ständer beslutadt.
i66
Den 3 Februari i f. ra.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt:
Jag hemställer, om icke Hr Hjerta
skulle vilja i Contrapropositionen upptaga
blott bifall lill den underdåniga skrifvelsen,
och alls icke omnämna grunderna derför.
Herr Hjerta: Jag är angelägen att i
Contrapropositionen få antyda ett instämmande
med BondeSlåndet och ogillande af
grunderna för Skrifvelsen. Dessutom ber
jag få fästa uppmärksamheten derpå, att
om mina motståndares afsigt endast vore
att få den underdåniga Skrifvelsen bifallen,
och de alldeles icke lade någon vigt vid conccssionerne,
så vet jag icke hvarföre de så
ifrigt förfäkta bifall till hela Utlåtandet.
Haas Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde derefter följande
förslag till voteringsproposition:
Den som bifaller EkonomiUtskrs sednare
Utlåtande, rörande väckte frågor om ÄrbelsCommenderingars
upphörande m. m. voterar
Ja,
den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och Adeln
instämma i Hedervärda BondeSlåndels beslut,
hvarigenom Ståndet, utan att godkänna
de af Utskottet anförde grunder, likväl
gillat det förslag till underdånig Skrifvelse
i ämnet som Utskottet i dess första Betänkande
tillstyrkt;
Hvilken voteringsproposition af Ridder
-
Den 3 F e b r u a r i i e. .n.
skåpet oell Adeln godkändes, samt derefter
anslogs.
Voteringen började klockan half till i
eftermiddagen och befunnos, efter dess slut
klockan half till a eftermiddagen, sedan en
voteringssedel blifvit undantagen och förseglad
samt de öfrige voteringssedlarne öppnade,
rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 82.
Nej — 5 a,
J följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
förde särskilte protocoll blifvit uppläst,
Hans Excllence förklarade, att Ridderskapet
och Adeln sålunda bifallit Ekonomiutskottets
s'enare Utlåtande, rörande väckte
frågor om ArbetsCommenderingars upphörande
m. m.
Föredrogs och bifölls Herr Rosenblads,
Bernhard, den 1 dennes gjorde hemställan,
det de öfrige RiksStånden skulle inbjudas,
att sig med Ridderskapet och Adeln förena
uti bifall till BancoUtskottets den 22 sisth
December under N:o 90 aflåtne och den 1 1
derpåföljde Januarii eftermiddagen på bordet
lagde Momorial, med förslag angående
vissa förändringar af Bankens sedlar, till
deras Valeurer, Text, Format m.m., garantierna
emot missbruk och förfalskningar, samt
ordningarne inom Banken för olika sedelsorters
utbyte och förvexling.
i68
Den 3 F c b r u a r i i f. rn.
Remitterades till Stats- Banco- saint
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten:
Friherre Cederströms, Anders, den i
dennes e. m. på bordet lagde Memorial, innefattande
anmärkningar vid Utskottens under
N:o 26 afgifne, och den 8 sistlidne Januarii
förmiddagen till Utskotten återremitterade
Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, angående fortfarande
anslag till Strömrensningar och lättade
vattencommunicationers befrämjande.
Å nyo föredrogs och bifölls LagUtskottets
den 28 sistlidne Augusti under N:o 92
afgifne, och den 10 derpåföljde September
eftermiddagen på bordet lagde, Betänkande
i anledning af Kongl. Majrts Nådiga Proposition,
angående ordningen och sältet för
öfverklagaude af UnderRätls beslut i tvister
om Husesyn och Fardag ä Kronohemman,
Företogs till pröfning StatsUlskoltets
den j8 sistledne December under N;o 365
afgifne, och den 20 derpåföljde Januarii e,
m. på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af återremiss å Utskottets under N:o 25^
förut meddeldte betänkande, rörande väckt
fråga om skattemannnarätt till alla å RecognitionsSkogar,
i följd af 1811 års Kongl.
Författning, utbrutne Hemman och Lägenheter;
i sammanhang hvarmed äfven upp
-
Dcu 3 Februari i I. m.
1
Utdrag af den a5 sistlidne Januarii, inneliållande
att PresteStåndet, sorn bifallit förstnämde
Utlåtande, tillika beslutat, att hos
Kongl. Maj:!; genom en underdånig skrifvelse
anhålla om en sådan Nådig förklaring
öfver Kongl. Kungörelsen den 4 Januarii
1811 , som, i det den undanrödjer ali osäkerhet
och missförstånd vid tillämpandet
deraf, försäkrar odlarne på RecognitionsSkogarne,
att skyndsamt komma uti en oqvald
besittning af de rättigheter, hvarom Kongl.
Majrt och Rikets Ständer, genom de för Förordningen
af den 4 Februarii 1811 stadgade
grunder, velat hafva dem orubbeligen
försäkrade; uli hvilket beslut de öfrige RiksStånden
blifvit inbjudne att sig med PresleStåndet
förena.
Som Utskottets första Betänkande redan
blifvit den 4 sistledne November afRidderskapet
och Adeln bifallit, samt Ridderskapet
och Adeln nu ej fann skäl att PresteStåndets
inbjudning antaga, alltså ansåg Ridderskapet
och Adeln, uppå derom af Hans
ExceUence Herr Grefven och LancltMarskalken
framställd proposition, Utskottets
ifrågavarande Utlåtande endast böra läggas
till liandlingarne.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 18
sistledne December under N:o 364 afgifne,
170 Deri 3 Februarii f. 111.
och (leii 20 derpåföljde Januarii, e. m. pa
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
återrerniss å Utskottets under N:o a56 förut
meddeldte Betänkande, angående jemkning
i grunderne för RecoguitionsSkogars skattlåggning.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarska/ken framställd
proposition fann Ridderskapet och Adeln,
att, enär sistnämnde Betänkande redan blifvit
den 4 sistlidne November af Ridderskapet
och Adeln bifallit, Utskottets ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till handlingarne.
Å nyo föredrogs Hedervärda BondeStåndets
den i r sistlidne December aflålne,
och den i3 sistlidne Januarii f. m. på bordet
lagde, ProtocollsUtdrag, hvaraf inhämtades
att, vid föredragning af LagUtsköltets
under N:o 137 afgifne Utlåtande öfver gjorde
anmärkningar vid Utskottets under N:o
57 förut meddeldte Betänkande angående
väckt fråga 0111 utfärdande af en Lag, som
föreskrifver, huru afhandlingar om så kallade
undantag eller fördel, samt om upplåtelse
af nyttjanderätt till Jordadel skola Lagföljas,
BondeStåndet beslutat, att hädanefter
uti afhandlingar, hvarigenom ägande rätt till
hemman afhändas med förbehåll om undantag
eller andra fördelar af det upplåtne
Hemmanet, specifik uppgift borde inlagas
Den 3 Februari i f. ra.
på alla do betingade förmånerne; uti hvilket
beslut Ridderskapet och Adeln samt
BorgareStåndet blifvit inbjudne, att sig med
BondeStåndet förena.
Uppå derom af Hans E.xcellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att, för dess del, uti BondeStåndets
nyssnämde beslut instämma.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs-
och EkonomiUttkottets den 3i sistlidne
December under N:o 172 afgifne, och
den 8 sistlidne Januarii eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning at flera
väckta motioner, dels om jemkning och jemnare
fördelning af Skatter och Prestationer
af jorden, dels ock om förändrad Reglering
med Presterskapets aflöning m. m.
Herr Hjerta: Då alla andra motioner
i detta afseende äro afstyrkta, tror jag dock
att man kan bifalla detta Utlåtande.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Såsom jag hört Utlåtandet, medgif
ves
Preslerne aU i 48; Limmar kunna uppehålla
tiondens räkning. Om väderleken under
inböslningen är sådan, som för 1 idet år,
skulle sädén, genom försummandet att inköra
den inom dessa 48 timmar, kunna blifva
betydligen skadad.
’72
Den 3 Febr 11 a r i i f. rn.
Friherre Cederström. Jacob: Om Hr
Rosenschöld noga hade afhört Utlåtandet
skulle han hafva funnit, att deli inskränkes
tiden för Presterne att räkna tionden, och
att en möjlighet blifvit beredd liondcgifvarne
att, om icke Presterne inom en viss
korrt lid räknar tionden, densamma det oaktadt
till Prestgården uppföra. Jag anhåller
om bifall till Utskottets Utlåtande.
Herr Manck af Rosenschöld: Jag har
af Friherre Cederströms anförande 1)1 i f v i t
styrkt i min förmodan, att Utskottet tillåtit
Kyrkoherden att i 48 timmar uppehålla
inkörandet af den afskurna Sädén. Att ingen
af BondeStåndels ledamöter i Utskottet
reserverat sig häremot!, kan komma deraf, att
få Kyrkoherdar ännu räkna sin tioude, och
kanske ingen i de Pastorater, der dessa ledamöter
hafva sitt hemvisst.
Friherre Cederström: Då, efter nu gällande
författningar, ingen prescriptonstid är
stadgad, måtte utsättandet af 48 timmar
vara förmånligt.
Herr Hjerta: Hittills har Kronobe
tjeningen
verkställt räkningan af tionden,
och jag medger att Herr Rosenschölds anmärkning
mot bifall till delta Utlåtande
förljenar uppmärksamhet, men då ingen reservation
utaf någon af BondeStåndels Ledamöter
finnes, så tillstår jag alt ordalagen
Den 3 Februari i f. m.
i73
af Utlåtandet icke kunna tydas till annat
än lättnad löt’ allmogen. Jag kan ej föreställa
mig, att Ridderskapet och Adeln och
BondeStåndet, hvilka detta Utlåtande så nära
rörer, enhälligt tillstyrkt detsamma inom
Utskottet, om ej den gamla Författningen
varit sämre, och jag skulle sålunda häldre
.begära bifall än afslag till detta Utlåtande;
men för att få saken utredd anhåller jag,
att, om det ej andra gången hvilat på bordet,
det måtte lill nästa plenum få blifva
h vilande.
Uti denna anhållan förenade sig Herr
Riben, Carl /Vilhelm.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken förklarade, att då flere
Ledamöter förenade sig uti anhållan om Utlåtandets
ytterligare hvilande på bordet,
sådant enligt 4,9 § Riksdagsordningen icke
kunde förvägras.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åt
skiljdes klockan 2 e. m.
lu fidem prolocolli
O. J. Lagerheim.
Den 3 Fe b r 11 a r i i e. m.
Onsdagen d. 3 Februarii i83o.
Plenum klockan half lill 6 Eftermiddagen.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan dtMar skalken yttrade, det han ansåg
sig böra i Ståndets minne återkalla, att en
af Herr Dalman, Lars Johan, i denna förmiddags
plenum väckt motion, af Hans Excellence
ansetts vara af den beskaffenhet,
att icke böra i Protocollet qvarstå. Någon
erinran häremot hade väl icke innom Ståndet
blifvit gjord, och hade Hans Excellence
i följd deraf förmodat, att Ridderskapet
och Adeln delat hans tanka. Emedlertid
fann Hans Excellence, det han kanske begått
en uraktlåtenhet derutinnan, att han icke
öfver ifrågavarande ämne genom framställd
proposition inhemlat Ridd. och Adelns tanka,
hvarföre han nu hemställde, om Ridd.
och Adeln behagade besluta, att Herr Dalmans
motion, tillika med hvad i anledning
deraf blifvit yttradt, måtte ur Protocollet
utgå.
Ropades Ja.
Herr Dalman, J^ars Johan, anförde
skrifteligen:
Emot Hans Excellence Herr Grefvens
och LandtMarskalkens i förmiddags gjorda
förklarande, att ett af mig då afgifvet ytt
-
Dan 3 Februarii e. m.
.7 5
rande komme att utur Ridderskapets och
Adelns Protokoll uteslutas, får jag på det
högsta reservera mig. Jag finnér icke något
stadgande, vare sig i Grundlagen eller RiddarhusOrdningen,
som berättigar HrLandlMarskalken
alt, för någon händelse, låta
ur Protocollet utesluta ett anförande. Sådant
l)eror, äfven om anföranden äro anstöteliga,
enligt 3i § RiddarhusOrdningen,
af Ståndens beslut och kan, emot 58 §:n
Riksdagsordningen, icke ske utan med Ståndets
bifall och den talandes eget begifvande.
Ilr LandtMarskalken hade således vid
jemförelse af 3i § RiddarhusOrdningen och
56 § Riksdagsordningen, möjligen läll till
det förklarande, att mitt anförande, såsom,
efter Hr LandtMarskalkens åsigt, innefattande
en ny eller grundlagsstridig motion, icke
kunde upptagas t. e. icke till någon åtgärd
föranleda — men derutöfver sträcker
sig icke StåndsOrdförandens makt. — För
min egen del kan det visserligen vara temligen
likgiltigt, om mitt yttrande quarstår i
Protocollet eller ej — men präjudieatet är
vådligt, och om det oanmärkt vunne helgd,
skulle det kunna leda ända derhän, att en
godtycklig Ordförande ur Protocollet uteslöt
allt som vore honom misshagligt.
Herr Rosenqvist_, Fredrik Leonhard:
Det är med bestörtning jag erfar, att mait
är på vägen att latta ett beslut, hvarigenom
l76
Den 3 Fel> runr i i e. m.
det farligaste prejudicat för framtiden åstadkom
nies.
Ett rådande parti skulle derigenom tillskansa
sig rättighet, icke allenast att genom
sin öfverlägsenhet besluta hvad som helst,
utan äfven att betaga minoriteten dess reservationsrätt,
och rätt att inför samtid och
efterverld få rättfärdiga sig; utur hvarje discussion
kunde, på sådant sätt, allt hvad
som från den svagare sidan anfördes, uteslutas,
och i Protocollet endast intagas magiens,
på godtyckligheten grundade, skäl, och
sjelfva beslutet.
Emot någonting, hittills så främmande
inom en Constitutionel lagstiftande Församling,
nödgas jag på det högsta protestera.
Herr Cederschjöld _, Pehr Gustaf: Jag
har förgäfves uti våra Grundlagar sökt något
lagbud, som skulle lemna rättighet att
reservera sig emot val. De omtala endast
rättigheten att reservera sig emot beslut,
lättade medelst Ja eller Nej. Jag önskar ej
heller för framtiden, att någon rättighet må
få äga rum att reservera sig emot val.
Herr Rosenqvist: Jag begärde Herr
Dalmans anförande på bordet, för att erhålla
en fullständigare kännedom deraf, än
den som inhämtas under ett hastigt uppläsande.
Ge
-
Den 3 Februari i e. m.
177
Genom Herr Grefvens och LandtMarskalkens
vägran till denna i grundlagen mig
förvarade rättighet, har jag blifvit satt ur
tillfälle att kunna upplysa Herr Cederschjöld
om frågan är af motions eller reservations
natur; men jag anser det nu mera vara likgiltigt,
sedan discussion blifvit inskränkt
blott till den frågan, om Hr Dalmans anförande
skall intagas i Protocollet, eller derifrån
uteslutas.
För min del finner jag Ilögloflige Ridderskapet
och Adelli väl kunna genom beslut
ogilla Herr Dalmans anförande, men
alldeles icke, ulan hans eget medgifvande,
låta detsamma ur Protocollet utgå; sådant
är våld på enskild Ledamots rätt, och dertill
skall jag aldrig lemna min röst.
Herr Dalman: Jag är förekommen af
Herr Rosenqvist uti hvad jag ville nämna,
alt mitt anförande alldeles icke var någon
reservation emot det föregående valet. Så
inskränkt kunde jag väl inte vara; men jag
ansåg mig böra göra nationen uppmärksam
på de omständigheter, som bidragit alt förlänga
Riksdagen, hvaribland en är den, att
man måste anställa votering lill val, som
på förhand äro afgjorda i HofCantzlérsExpeditionen.
Grefve Frölich, David: Jag var icke
60 II. la
Den 3 F e b r u a r i i c. m.
närvarande på förmiddagen då motionen
upplästes, och vill derföre icke inlåta mig
i att bedomina dess egenskap af reservation
eller motion; men anhåller allenast få förklara
mig emot den åtgärd, att Ridderskapet
och Adeln någonsin skulle ur protocollet
uttaga ett yttrande, utan den ledamotens
samtycke, som yttrat sig.
Herr Cederschjöld: På förmiddagen
framställde man Herr Dalmans yttrande som
en motion, och kallade det äfven för en
sådan, men förklarade det sedermera ej vara
någon motion, utan en reservation, i
hvilken egenskap man för detsamma begärde
plats i protocollet. Nu förklarar man,
att det ej heller är någon reservation. Jag
hemställer då, hvad det är? Jag bar sjelf,
vid sista Piiksdagen, haft det missödet att
ej fä afgifva en reservation emot ConstitutionsUtskottets
utlåtande i dechargefrågan,
och en annan ledamot har äfven haft samma
missöde. Man saknar således ej prejudicater
derpå, att yttranden ej få i protollet
intagas.
Herr Le!ren, Johan Pehr: Den siste
Ledamoten har rätt framställt, att i förmiddags
kallades anförandet först motion,
sedan reservation, och att nu åter på eftermiddagen
den värde Talaren icke visste
hvad han skulle kalla det. Sedan Ståndet
beslutat, att det skulle utgå ur Protocollet,
Den 3 F c b r u a r i i e. m.
*79
lunde det ju lättast lollas något som Ridderskapet
och Adeln beslutat icke kunna fel
plats i dess protocoll på grund af 3i §:n
RiddarhusOrdningen. Jag skulle för öfrigt
önska, att man så sällan som möjligt fick
tillfälle till likartade discussioner, som denna.
Grefve Frölich: Jag vill icke försöka
ge någon annan rubrik åt Hr Dalmans förslag,
än alt kalla det ett yttrande, som lian
begärt att få till Ridderskapets och Adelns
protocoll. Orsaken, hvarföre den citerade
§:n i RiddarhusOrdningen finnes, är lätt att
inse. Då det annorstädes är föreskrifvet,
att hvad som talas skall uppfattas till protocoll,
har denna § tillkommit derföre, att
om en sådan föreskrift icke funnes, skulle
det icke vara möjligt för Ridderskapet och
Adeln att i något fall taga borrt ett yttrande
ur protocollet, ulan det skulle då positivt
komma alt qvarstå, äfven om den,
som yttrat sig, jemte samtlige Ledamölerne,
önskade dess borttagande. Detta stadgande
innefattar således blott en tillåtelse, alltid
förutsättande bifall af den Talare, som yttrat
sig. Helt annat är, om Ståndet skulle
tillvälla sig rättigheten att betaga enskilda
Ledamöter deras rätt att till Protocollet
yttra sig. Man borde tänka på, livart detta
skulle leda i en framtid, om det fortsattes
till den ytterlighet, som ligger inom dess
gräns. De, som anse tillräckligt, att åbe60
H. 12*
Den 3 F e L r u a r i i e. m.
ropa ett prejudieat, för att handla derefter,
äfven emot tydlig lag, skulle icke få svart
alt nied en gifven pluralitet åstadkomma det
fenomen, att den ena sidan beslutade utplånande
af allt, hvad å den andra sidan blifvit
sagd ti Må man agta sig för denna benägenhet
att följa prejudicater. Det kunde
hända att vi, i stället för grundlagen, till
slut finge till efterlefnad en codifioation af
misstag, oell det är en sådan Grundlag, jag
ingalunda kan gå in j)å att antaga till efterlefnad.
Herr Cederschjöld: Jag ber att få erinra,
det jag alldeles icke yrkat anförandets
uteslutande ur Protocollet, utan blott sagt,
att exempel på dylika uteslutningar icke saknades.
Dessutom får jag hemställa, om en
uteslutning ur Protocollet af något, som är
anstötligt, borde synas så farligt, i synnerhet
i deras ögon, som önska alt alls intet
protokoll skulle föras, ulan att endast åt
TidningsRedactörerna måtte öfverlemnas att
uppfatta och publicera våra öfve! läggningar.
I 3i § RiddarhusOrdningien medgifves, att
yttranden, som äro anstötliga, skola få uteslutas
ur protocollet? och jag hemställer,
om icke det påstående är anstötligt, att pluraliteten
af ett RiksStånd skall hafva emottagit
listor af Ministeren. Att såsom StändsLedamot
anföra sådant, är, om jag så får
säga, att blolla sin egen blygd.
Den 3 F e b r u a r i i e. nr.
18 r
Perr Dalman: Jag upprepar, att jag
aldrig yttrat, att mitt anförande gjordes sorn
en reservation emot det förrättade valet,
utan såsom en förfrågan hos Herr Grefven
och LandtMarskalken, huruvida anförandet
i egenskap af motion kunde behandlas. Jag
förklarade mig uttryckligen nöjd att resignera
under Hr LandtMarskalkens beslut,
men anhöll i alla händelser, att mina reflexioner
måtte för min räkning få plats i
protocollet. Jag ville blott fästa uppmärksamheten
på ett kändt förhållande, hvari
jag icke kan göra mig begrepp om att något
anstötligt finnes för Ståndet, ty hvar
och en kan ju taga emot den lista, han tycker
om; men skulle jag sjelf finnas anstötlig,
så går det ju helt simpelt an att votera
ut mig, enligt 5o § Riksdagsordningen. Annan
påföljd vore olaglig och ett farligt prte
-
Företogs till pröfning LagUtshottets d.
5 sistledne Januarii under N:o i56 afgifne,
och den 22 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, öfver gjorde
anmärkningar vid Utskottets under N:o i i3
förut meddeldte Betänkande, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
rättighet för Patrouille, Post, Vaktkarl eller
Fångförare, alt genom bruk af skjutgevär
förekomma Fånges flygt.
Herr Rosenc/vist: Fredrik Leonhardj
uppläste följande:
182 Den 3 Februarii e, m,
Då Lag-Utsl^ottel.s Betänkande N:oit3
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
angående rättighet för patrouille, post,
vaktkarl, eller fångförare, att, genom bruk
af skjutgevär, söka förekomma fånges flykt,
företogs till discussion, så föreställde jag mig,
att den gången skulle vara den sista, som
delta hemska ämne under detta Riksmöte
förevar, — och att man icke vidare skulle
komma i beröring med ett förslag, som har
till föremål ett våldsamt inbrott uti den säkerhet
och det skydd, som Lagen hittills
lemnadt äfven en häcktad person. Jag ägde
den öfvertygelse, att ett afslag å samma
Betänkande inom Rikets första Stånd bestämt
skulle äga rum; men då mina beräkningar
i detta fall slogo felt, och Högloflige
Ridderskapet och Adelns pluralitet
återremitterade Betänkandet, hvilken åtgärd
jag så gerna föreställer mig varit föranledd
mera af den önskan att Lag-Utskottet skulle
frånträda sitt blodiga förslag, än af öfvertygelse,
att Hans Excellence Herr Grefve
Löwenhjelm och Friherre Åkerhjelm haft
rätt uti det varma försvar, som desse bägge
Herrar behagat gifva åt Utskottets grundsattser,
blir jag, vid betragtande af LagUtskottets
ytterligare Utlåtande N:o 155, ånyo
uppmanad att i mensklighetens namn uppträda
som dess försvarare, och jag känner
ingen ljufvare pligt, ingen heligare känsla
än den, som i närvarande ögonblick upprör
hela mitt väsende. Nu då frågan är att ge
-
Den 3 Febr tiar i i e. tn.
183
nom en ny Lag slita alla band, som, ehuru
klena, likväl funnits emellan oskuld och
vähl, frihet och förtryck, känner jag ingen
annan gräns för mina uttryck än den,
som den förolämpade menskligheten, kärlek
till urgammal äras och dygds bibehållande
inom mitt fäderneslands byggder, föreskrifver.
Må det anses för ett brott, att jag
med värma strider emot ett förslag, som,
efter min föreställning, afser ej mindre än
upplösning af de band, hvilka Religion, Moral
och Menniskorätt fästat vid Menskligheten.
Nå väl, må jag vara skyldig till brott
i och för menniskans rättigheters försvarande,
— men jag skall åtminstone alldrig
blifva brottslig genom att bafva velat bortskänka
dessa rättigheter. Innan jag yttrar
mig öfver LagUtskottets förfarande, anser
jag mig böra förklara min innerliga tillfredsställelse
deröfver, att i Betänkandets första
räder hafva funnit, att det Vällofliga BorgareStåndet
afslagit, och således icke en gångansett
ett sådant förslag förtjena en ålerremiss.
Ett sådant förhållande skall onekligt
förvärfva det Vällofliga BorgareSlåndet en
evig erkänsla af Svenska Folket, men — jag
beklagar, att det Hedervärda BondeStåndet
bifallit Betänkandet; och jag vill tro, att
samma RiksStånd vid det tillfället endast
afsett afböjnnde af vådor för enskild säkerhet,
söm genom grofva missdådares lösstäppande
kunde uppkomma; detta skäl har
man vetat, att i förslaget uppgifva, men
i8 4
Den 3 F e b r u « r i i e. 111.
hvilket jag alldrig skall kunna öfvertygas
varit den verkeliga grunden för ett förmodadt
hopp om förslagets lyckliga genomdrifvande,
utan tror jag helt oförtäckt, att
statsfångars hastiga undanrödjande varit motivet
för det olyckliga förslaget; och sådant
torde undgått det bifallande Ståndets uppmärksamhet
och beräkning.
Då jag förmodar, att Lagutskottet är
sammansatt af i lagskipningen; — i begreppet
om menniskans rättigheter och skyldigheter;
— i hedömmandet af Lagbestämmelser,
passande för Tidehvarfvets lyftning från
råhet, slafviskhet och förtryck, till hildning,
humanitet och menniskokärlek, bevandrade
män; — förvånar det mig, att Utskottet
för andra gången tillstyrkt en Lag, hvars
tillkomst ménniskoslägtet skulle hata, och
hvars stiftare knappt skulle förtjena att minnas.
Då likväl det blodiga förslaget ånyo
förekommit, vill jag icke afundas LagUtskottets
Ledamöter äran af de följder, sorn förslaget
medförer, i händelse detsamma bila
lies ; men med en hemsk känsla uttalar
jag hädanefter ordet Lagutskott.
Be offers blod, som skall flyta för de
i våldets hand iagde medel till utplånande
af hvarje redlig — hvarje sanningsälskares,
•— hvarje frihetens försvarares existence,
må gerna ropa hämnd öfver dem som vållat
biods-scenerne.
Med liknöjdhet för de anmärkningar,
Den 3 Fe bruari i e. rn.
i85
som inom Ilöglofligé Ridd. och Adeln af
Herrar Crusenstolpe, Cederschjöld och mig,
och inom Högvördige PresteStåndet af Herrar
Geijer, af Wingård, Wickman, Heurlin,
Elfström, Pettersson, Nibelius, Broome, Ahlqvist,
Grape och Swedelius emot första Betänkandet
äro gjorde, har Utskottet laconiskt
yttrat: ”Desse anmärkningar har Utskottet
i öfvervägande tagit, vien icke funnit deni
föranleda till någon hufvudsaklig ändring
af det Utlåtande Utskottet redan afgifvit.”
Manne ett sådant svar på anmärkningar,
som röra stiftandet af en ny lag, på hvars
antagande upplösningen af naturens medfödda
rättigheter beror, hade bordt förväntas?
och månne det ej varit Utskottets skyldighet,
att åtminstone försöka vederlägga
någon enda anmärkning af de många, som
blifvit framställde? hätte och värdigare hade
det i min tanka varit, om Utskottet intet
svar meddelat, än att framkomma med
den af våra Utskott rättnu utslitne nyssnämde
refrengen.
Utskottet yttrar pag. 35: ”Utskottet
har i sitt Betänkande i möjligaste korthet,
men, såsom Utskottet förmodar, med erforderlig
tydlighet, upptagit de skäl, som cj
mindre emot än för Kongl. Majrts i ämnet
utlåtna Nådiga Proposition kunna anföras:
och ehuru Utskottet visserligen funnit de
förras giltighet ej kunna sättas i fråga, samt
derföre ej eller tillstyrkt antagande af den
Nådiga Propositionen i dess helhet, har
186
Den 3 F e b r u a r i i e. in.
dock Utskottet ansett de senare ej Lora lemnäs
utan uppmärksamhet.’* Vill detta ej i
korthet säga, att., ehuru Utskottet tycker
att det är bra häftigt att genast dia lill
med ett förslag till ny Lag, sorn sätter all
medborgerlig säkerhet i våda, och som öfverlemna!-,
midt under Constitutionens helgd ,
hvarje Medborgares tillvaro åt våldets discretion,
så vill Utskoltet likväl tillstyrka ett
Lagförslag, hvarigenom sådant kan verkställas,
ehuru den i hemligheterna ej invigde
Medborgaren skall tro, att det är overkställhart
mot några andra, än verkeligen lill
döden dömde missdådare.
Utskottet känner lika så väl som jag,
hvilka obarmhertiga våldsgerningar en och
annan Embetsman tillåtit sig mot enskildta
Medborgare, och hvarpå Exempol ej saknas
i JustitiasOmbudsmannens Embets-Berättelser,
hvarest omtalas, huruledes en Skeppare
Sjöberg blifvit sönderpiskad och lefvande
på fängelsets vägg i 12 timmar uppspikad
för 100 R:dr, som den våldsamme, orättvise
Embetsmannen fått plikta, hvarefter
han fått en god domsaga. Hvilken skön garanti
har icke medborgerligheten emot alla
missbruk, mot vålds utöfvande, mot lagens
öfverträdande, och emot medborgares godlyckliga
behandling.
Jag har i de anmärkningar, som mot
Utskottets Betänkande blifvit afgifne, och
hvarföre mina medborgare, Lill hvars kännedom
de blifvit öfverlemnade, äga rättig
-
Den 3 Februarii e. m.
187
liet att dömma, yttrat mig rörande förslagets
grymhet emot den folkklass, på hvilken
man säger sig uteslutande vilja tillämpa
den ifrågavarande lagen.
Jag besparar mig således ett upprepande
deraf, så mycket heldre som min öfvertygelse
är, att förslaget alicirig lärer bifallas;
enär den mest obetydliga vaktkarl skulle
derigenom blifva en mördare. Ända ifrån
Länsmannen och hela vägen upp kan man
imaginera sig nppoffrare af menniskolif, korrt
sagt, hvarje Embetsman, som kan utfärda
en arresteringsOrdres, skulle få i sin magt
att afkunna en direct dödsdom, i händelse
brottet, hvarföre en blott anklagad, fastän
icke öfverbevist ellet* dömd person häktas,
skulle hafva utseende af Lifssak. En Länsman
säger till fjerdingsmannen: du arresterar
A., — du skall föra honom dit eller
dit, men — på vägen skjuter du honom,
under föregifvande att han velat rymma.
100 eller 1000 R:dr eller mera, som personen
är till, får du; men—säger Fjerdingsmannen,
A är ju icke öfverbevist om något
brott, — mindre dömd till döden, —
gör ingen ting, säger Länsman •— han måste
på hög befallning ur vägen. Jag svarar
för att du skall blifva fri. Fjerdingsmannen
verkställer den fuseliga gerningen — och
kommer för rätta; föregifver att arrestanten
ville rymma; motbevisning finnes ej.—En
sådan Vakt eller Post får aflägga ed—han
svär att fången velat öfverfalla honom och
i88
Den 3 Februari i e. m.
rvmma; ty hvad h!ir eden af för värde,
då demoraliseringen stigit till (ien grad, alt
Naturens rättigheter ej mera vördas? Mina
Herrar! Detta är en målning af hvad, sorn
skulle kunna inträffa genom den af Lagutskottet
föreslagne Lagen, om den, lili tidehvarfvets
förnedring, hlifver stiftad. Till
den af Konungens rådgifvare, sorn bär, på
detta rum försvarat detta rysliga förslag,
och som sagt, att en sådan Lag i andra länder
finnes längesedan införd, tager jag, mig
friheten yttra, att jag, menskligheten till
heder,_ hetviflar sanningen deraf, intilldess
jag får bevis. Jag stöder mitt tvifvel deruppå,
att hade en sådan lag funnits i Frankrike,
så hade man icke beböft strypa Pichegry
i fängelset; ty man hade blott kunnat
låta honom göra en promenad med sin
fångvaktare och derunder expediera honom;
— och hvem vet hvilka offer vår samtid
och efterverld komma alt få rakna, om denna
förskräckliga lag antages? — Förslaget,
af Utskottet öfversedt och lörbältradl, lyder
som följer: Söker fånge, den der genom
Dom eller Utslag, som eger laga kraft, till
dödsstraff eller lifstidsfängelse dömd är, att
på ilyklen sig begifva, och har han redan
kommit utom den fästning eller det häkte,
der han i förvar hålles, samt från fängsel
sig befriat, eller gjort sig ledig från det
fängsel, honom under forslande är på lagdt;
ege då patrouille, post, vaktkarl eller fångförare,
som fången bevakar eller forslar, att
Den 3 Februari i e. ni.
skjuta u honom, derest han icke efter frenne
anrop från försöket afstår, och annat
medel att llyendet hindra icke är för handen.
Dock bör fången förut vara om äfventyret
underrättad och, så vidt ske kan,
skottet rigtas åt sådana delar af kroppen,
att fången icke skadas till lifvel; men om
sådant siver, skall undersökning om händelsen
vid behörig Domstol anställas, samt dervid
alla omständigheter noga utredas. Finues
vaktkarl eller fångförare hafva i oträngd
måtto skottet aflossat, varde han då straffad
efter allmän Lag.”
Olyckliga tid, som skall vara vittne till
en sådan lags föreslående, om den ock icke
skulle antagas. Tidehvarfvet är icke synnerligen
hedradt deraf, att ett förslag dertill
kunnat utgå från Bokpressarne.
Ännu återstår att nämna de olycklige
offrens dödsdrägter. Utskottet har icke ändrat
sin i förra Betänkandet yttrade mening
derom, så lydande: ”Derjemte finnér Ut
skottet
dock sig böra tillstyrka, att, såsom
villkor för en sådan författnings antagande
och tillämpning’, den föreskrift tillika meddelas,
att till dödsstraff eller lifstidsfängelse
dömde fångar skola vara försedde med en
särskild klädedrägt eller annorledes med sådana
tecken utmärkte, att de alltid äro genast
igenkännelige, på det att fångvaktare
ej må, vid inträffande rymningsförsök, råka
i villrådtghct, huruvida han eger utöfva den
ig°
Den 3 Februarii e. m.
rättighet, som den föreslagna författningen
honom tillägger.”
Så har Utskottet icke nog fullkomligt
uppfyllt, hvad det ansett sig vara menskligheten
skyldigt. —
Det torde kanske derföre vara lämpeligast
nied afsigterne, att hvar och en fångförare
eller annan person, som i ett eller
annat afseende får det förtroende, att decidera
öfver menniskors lif och död, får sjelf
bestämma blodshabiten, då de kläder, som
för tillfället, vid dödsbudets ankomst begagnas,
torde vara de aldra tjenligaste. Mina
Herrar! Jag har fullgjordt min pligt sorn
Representant; jag har efter yttersta förmåga
bestridt, och jag skall alltid bestrida detta
förslags antagande; jag har insett de olyckor,
som kunna vederfaras icke allenast de
redlige och frimodige fribetens vänner, —
utan äfven våldsverkarnes egne redskap,
hvilka man hälst önskar blifva af med, sedan
man begagnat dem för infama ändamåls
befrämjande; ty det är en känd sak, att
den som älskar förräderiet, han hatar förrädaren.
Någon den ringaste nytta för samhället
kan mitt förnuft icke uppgöra med denna
Lags antagande; och jag anropar derföre
Eder, Mine Herrar, i Religionens och
mensklighetens namn, att afslå det hiskeliga
Förslaget. Förkastom, Mine Herrar! ett
Den 3 Februarii e. m.
förslag så alldeles oförenligt med Religionens
föreskrifter och Tidell varfvets fordringar:
och låtom oss icke antaga en lag, som
skulle förekomma både ransakning och Domslut.
Mine Herrar! Då jag nu yrkar afslag
på Betänkandet, så anropar jag Edia samveten
— och desse äro mig en såker borgen,
att Mensklighet och gammal Svensk
ära aldrig slockna i svenska Ädlingars bröst.
Herr Printzensköld, Carl: Utan att hysa
någon fruktan för den hämnd, Herr Rosenqvist
nedkallat öfver Lagutskottet, anser
jag mig dock pligtig tillkännagifva, det
jag varit en bland reservanterna emot Utskottets
beslut, ehuru mitt namn icke finnes
i sådant afseende antecknadt i Utlåtandet.
Från mig har jag ej kunnat skilja
den öfvertygelsen, att ifrågaställde lagförslag,
långt ifrån att hvila på de rättsgrunder,
hvarifrån all god Lagstiftning bör
utgå, tvärtom är lika orättvist lill sin natur,
som det i sin tillämpning tvifvelsutan
skulle komma att medföra de vådligaste
följder. Åberopande min reservation anhåller
jag således att förslaget måtte förkastas.
Friherre Cederström, Jacob: I hän
delse
lagstiftningen i fäderneslandet egenteligen
skulle riktas till fördel för till döden
dömde förbrytare, skulle jag instämma med
IQ2
Den 3 Februari i c. m.
Herr Rosenqvist. Men om ilen måste åse,
att så grofva förbrytare måtte qvarhållas i
häkte och icke komma på fri fot för alt
åter begå brott, så är ingenting mera billigt,
än att man begagnar vapen, som hindra
honom från att fly. De spöken, bär
blifvit framkastade, såsom farhågor för hvad,
som kan göras med andra än sådane förbrytare,
behöfva icke besvaras, ty sådant kali
ske lika väl utan lag, under förutsättning
af våld. Jag skulle för öfrigt tro, att, då
det Stånd, sorn har närmaste beröringen
med sådane löskomna hofvar, enhälligt bifallit
Utlåtandet, detta bör vara en stark
anledning för de öfriga Stånden till samma
beslut. Blotta aningen af, att en fångförare
skulle låta öfvertala sig alt blifva mördare,
för att göra sin förman till viljes,
kan icke falla på någon, som vet hvad rättskänsla
vill säga. Det har alltid varit en
lag vid fästningar, alt skjuta på den, sorn
der söker undkomma på olaga väg. Hvad
rättighet äger man väl härtill? Och likväl
kommer en sådan lag alltid att finnas, emedan
inga upptäckter få göras från en fästning.
På denna grund kan jag intet annat
än tillstyrka bifall tfll Utlåtandet.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Jag
instämmer i Herrar Rosenqvists och Printzcnskölds
förenade anhållan om afslag å förslaget.
Jag anhåller att ProtocollsUldragen,
Den 3 Februari i e. m.
i detta ämne, från de öfrige Stånden måtte
uppläsas. Jag tror att BorgareStåndet redan
liar afslagit Utlåtandet och begär att Rhlderskapet
och Adeln måtte instämma deruti.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare:
PresteStåndet har antagit det första Utlåtandet
med de förändringar, som i det första
Betänkandet befinnas. Borgare-Ståndet
har afslagit det första gell lågt det sednare
till handlingarna; och BondeStåndet har bifallit
båda.
Herr Crusenstolpe: Ridderskapet och
Adeln har således inhemtat, alt beslutet belt
och hållet beror på Ståndet. De af Herr
Rosenqvist framställda skäl torde finnas tillräckliga
att motivera ett afslag.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Mot
delta Utlåtande har så mycket blifvit anfördt,
att jag blott skall bedja få upptaga
några anmärkningar. En talare har påmint,
alt det endast är emot till döden dömda
brottslingar, som denna lag skulle utöfvas.
Men till den värde Talaren sjelf hemställer
jag, huru det skall vara möjligt för en Post
eller Vaktkarl, att i mörkret urskilja om det
är en så beskaffad fånge, eller en annan,
som rymmer. De största missbruk skulle
härigenom kunna komma att äga rum. Det
har dessutom blifvit anmärkt, alt EondeGo
II. i3
i rd
Den 3 Febnvarii c. m.
Ståndet, som är mest intresseradt i denna
sak, enhälligt bifallit Utlåtandet. Men oin ej
mitt minne felar alltför mycket, har nämnde
Stånds Secreterare afstyrkt och på visst
sätt reserverat sig mot beslutet. Slutligen
får jag erinra, att högste Styresmannen för
fängelserna medgifvit, att en lag redan fanns
förut för detta fall. Jag finnér således häruti
ett ytterligare skäl att vördsamt tillstyrka
afslag på Utlåtandet.
/
Herr Rosenqvist: Det är smärtsamt
hvarje ögonblick, som jag vidare nödgas tala
i detta menskligheten sårande ämne. Hvad
Friherre Cederström yttrat i saken, är redan
på förhand af mig vederlagdt. Spökena må
blifva för min räkning, örn den värde Ledamoten
så behagar. Emedlertid , och i
händelse af bifall å Utlåtandet, blifver det
åsyftade ändamålet snart nog åskådligt; lyckligt
då, om jag sett spöken där inga spöken
funnits. Innan jag yttrar mig vidare skall
jag anhålla, att få Högsta Domstolens Protocoll
i målet uppläst, i fall det finnes på
bordet.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare
yttrade, att Högste Domstolens ifrågavarande
Protocoll väl icke för ögonblicket vore i RiddarhusSalen
till bands, men inom några
ögonblick kunde anskaffas.
Herr Rosenqvist: Om det icke finnes,
Den 3 Februarii c. m.
torde det vara tillräckligt att vela, alt det
blifvit afstyrkt af Högsta Domstolen, med
undantag af tvänne Ledamöter.
Undertecknad Riddarhus - Secreterare
yttrade, det han ville minnas, att ifrågavarande
förslag blifvit afstyrkt af pluraliteten
utaf Högste Domstolens ledamöter.
Herr Rosenqvist: Jag vill blott nu
nämna, att om jag kunde tillstyrka det ifrågavarande
Utlåtandet, skulle jag anse mig
äga en Robespierres eller Marats bjerta, och
böra belönas af en Charlotte Cordet.
Herr Printzensköld: Friherre Ceder
ström
har yttrat bland annat, att förslaget
bade för ändamål alt qvarhålla fångar uti
häkte. I motsatts af denna Herr Friherrens
åsigt, utber jag mig få anmärka, att
nämnda ändamål snarare skulle genom Lagens
antagande motverkas, ty fångvaktaren,
kännande sin rätt att lägga den från honom
flyende fången till marken, skulle derigenom
blifva vida mindre uppmärksam vid hans
bevakning; och ensamt denna omständighet
anser jag innefatta tillräckligt skäl till förkastande
af Utskottets förslag.
Herr Lefren, Johan Pehr: Om man skulle
låta tillbakahålla sig af starkt ogillande
taflor, mot allt som icke instämmer i vissa
Go H. i3*
Den 3 Februarii e. m.
Talares philantropiska idéer, sä vågade
inan icke begära ordet, för att yttra sig;
inen om man vill hålla sig lill sak och icke
till floskler, så säger man sin tanka rent
ut, utan alt bry sig om de blommor, sorn
strös till lockmat för dem, som icke genomtränga
ytan. Friherre Cederström har glömt
alt göra en anmärkning, nemligen att bär
icke är fråga om deni, som äro blott dömde
lill lifstids fängelse, utan äfven, att denna
dom skall vara laga kraftvunnen. Det
är således endast positiva brottslingar, som,
här komma i fråga. Har inträder således
samhället i sin rätt och pligt att fullgöra,
hvad sjelfhämnden i den råare tiden åstadkom,
och på den grund är det samhällets
rätt och pligt att värna och skydda dera,
som icke få skydda sig sjelfva. Herr Cederschjöld
har sagt, alt en fångförare kunde
komma att skjuta ned dem, som icke äro
i denna categorie. Fångföraren får instruction
af Embetsmaunen, som öfverlemna!1 fången
till honom, och han skall då säga, om
fången är af den art, alt det är tillåtet skjuta
på honom, i händelse han lösgjordt sig
och löper undan sin vaktare. Jag tror mig
hysa lika varma känslor för menniskorätt,
som någon annan, och just på den grund
yrkar jag bifall på Utlåtandet, sedan man
vederbörligen inskränkt rättigheten till hvad
närvarande förslag innehåller. Hvad slutligen
de utfall beträffa, som Lag-Utskottet
fått emottaga för sina moliver och sin
Den 3 Februarii e. rn.
f.
■97
syftning, så lior detta numera till Riksdagstaktikens
vanliga former, och den sorn arbetar
på målen, får anse detta som sportsler
för besväret.
Herr Rosenqvist: Den värde Talaren
på läcktaren, Herr Lefren, liar ansett mina
philantropiska tänkesätt ej vara passande i nu
varande tid. Jag deremot tror, att sådane |
lider alldrig kunna komma, då det skulle
blifva klandervärdt eller opassande att hysa
känslor för menskligheten. Jag emottager
derföre med nöje benämning af philantrop
(mennisko-älskare); men djupt sårad och
förolämpad skulle jag blifva af en mig rättvisligen
gjord beskyllning, att vara despotismens
eller Aristokratiens tjenstesven, emedan
en sådan befattning endast tillkommer
enfalden och slafsinnet, dräggen ur hvarje
Nation.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardiej, Jacob: Så mycket har i saken blifvit
ordadt, att jag tvekat besvära Ridderskapet
och Adeln med mitt yttrande. Man
har å ena sidan hört omtalas det våld, som
kunde ske på fångar, som skulle falla offer
för råa fångförares mordbegär? men det är
en annan klass medborgare, som äfven härutinnan
hafva några rättigheter, det är de
oskyldiga varelser, som bo enstaka på landet,
och äro utsatta för sådana personers
våld, som rymt, sedan de blifvit förvunne
lill dödstraff eller lifstids fängelse, och ic
-
-t
Den 3 Fe bni ari i e. m.
ko mera hafva något att förlora genom ännu
ett eller annat brott. Jag tror icke att
det är despotismen, man bär tjenar genom
att yrka bifall på Utlåtandet. Det är folket,
det är bela nationen, det är hvarje
obevärad, emot vildsinte brottslingars tygellösa
förfarande. Jag är lika mån om hvars
mans rätt, som någon, men jag skulle lifligen
förebrå mig, om jag icke utsade hvad
jSom härutinnan är min öfvertygelse.
Herr Crusenstolpe: Jag medger, att
LagUtskottets sednare Utlåtande är rigtigare
än det förra, men tar mig friheten erinra,
att det finnes ett slags brott, som kallas
politiska brott, för hvilka lifslidsfängelse
stundom ådömmes, och der det kan vara
beqvämt att göra sig af med fången på
detta sätt. Jag är öfvertygad, att sådant icke
kan hända under närvarande generation;
men Lagstiftaren måste icke blott afse den,
utan äfven framtiden. Det är således både
en moralisk riktighet och politisk försigtighet
att afslå Utlåtandet.
Herr Cederschjöld: En värd Talare bar
bestridt mitt yttrande om svårigheten för
dera, som skjuta, att bedömma huruvida den
rymmande vore dömd till döden. En fångförare
kan visserligen någorlunda känna fångens
historia: men jag hemställer till hvar
och en, huru en Postkarl, som ser en person
springa från häcktet, skall kunna be
-
Den 3 Februarii e. m.
>99
slämdt veta hvem det är; och jag bekänner
uppriktigt, att jag heldre skulle vilja vara
i fångens, än i Postkarlens ställe. När dessutom
icke lagar saknas för att styra våld
med våld, och fångförare äro beväpnade
med sablar och pistoler; så finner jag icke
behof af någon ny lag i detta hänseende.
Herr Bergenschöld > Eric Johan: Då
jag är närvarande vid denna discussion, får
jag förklara, det jag, såsom Ledamot af conseljen,
deltagit uti den proposition, som här
så mycket klandras. De motiver som föranledde
densamma, äro väl utvecklade i ingressen,
men jag vill i korthet upprepa dem
eller att, då Regeringen af inkomne rapporter
funnit, att fångar ej sällan undkomma
från fästningar och arrester samt under
fångtransporter, och så väl af dessa rapporter
som ock af anmäldte gröfre brottmål
erfor, att sådane från fästningar förrymde
fångar sällat sig tillsammans, och förklädde
stört enskilde medborgares hemfrid,
hvarvid antingen mord eller rån, och stundom
bägge dessa brott, blifvit föröfvade, Regeringen
hade ansett sig böra föreslå en utväg,
hvarigenom den förmodade att de vådor,
hvarföre den fredlige medborgaren såmedelst
blottställes, skulle förekommas. Enskildt
vågar jag tro, att det föreslagne stadgandet
skulle Vara tillräckligt att afhålla
riem från sådane rymningsförsök, med förklarande
tillika, att jag mera värderar att
200
D o n 3 Fe 1) r ti aril p. in.
skydda oell bevara allmän och enskild säkerhet,
än de till döden eller lifstidsfängelse
dömde fångars lif, hvilka kunna spillas
efter föreslagne stadgandet.
Herr Tham, Wollrath: Man har klandrat
BondeStåndet för det de bifallit, och berömt
BorgareStåndet för det de förkastat Utlåtandet.
Det är lätt att förklara orsaken
till det förra, nemligen den stora erfarenhet,
BondeStåndet har om förrymda mördares
och tjufvars nya våldsgerningar, så snart
de komma på fri lot. För sådant är BorgareStåndet
mindre utsatt. Jag tror, att den
talar bättre för menskligheten, som yrkar
den redlige medborgarens säkerhet, änden*
som yrkar säkerhet för våldsverkaren.
Herr RibenCarl Wilhelm: Jag er
känner,
att jag varit tvehågsen om jag skulle
bifalla eller afslå detta Utlåtande, men
sedan jag genomläst hvad Högsta Domstolen
yttrat öfver saken, har jag helt och hållet
blifvit böjd för det sednare. Det är sant,
att, genom LagUtskottets modification, förslaget
blifvit mildradt i så måtto nemligen,
att skjutningen endast skulle vara tillåten
emot dem, som äro dömde till döden, eller
lifstidsfångar, men jag- ber Ridderskapet och
Adeln besinna, på hvilken bildningsgrad de
personer stå, sorn äro fångförare här i landet,
och jag får erindra, att en fångförare,
som lill afventyrs öfverskridit sina rättig
-
Den 3 Fehr nar i i e. rn.
aoi
heter, likväl skulle få elen stora öfvervigten
att vara sjelf håde angifvare och vittne.
Herr Hjertas Gustaf: Då Herr Tham
framdragit de beslut, de öfrige Stånden fattat,
önskar jag få veta huru PresteStåndet
beslutat. Om detta Stånd bifallit Utlåtandet,
anser jag af yttersta vigt att Ridderskapet
och Adeln afslår det. Det väsendtligaste
skälet härtill är det, som den siste Talaren
gifvit i slutet af sitt anförande. Jag
har underrättat mig om förhållandet i allmänhet,
och deraf försport, att nuvarande
fångförare ganska hårdt behandla fångarna.
En sådan lag är dessutom här alldeles icke
behöflig, då autoriteterna kunna ålägga en
uppstudsig fånge huru svårt fängsel som
helst, och det vore ett besynnerligt Statsskick,
der man icke skulle kunna fordra,
att man gör sig något besvär för sådane
menniskors bevarande, helst då rymning
ur fängelse icke bör kunna ske utan stor
försummelse.
Friherre Cederström: Den siste Tala
ren
har företett mycken kunskap om våra
fängelsers tillstånd. Men då det händer, att
20, 3o , ja ända till 5o personer ledsagas af
en enda vaktmästare, så kan lian icke vara
fullkomligt säker alt ej öfvervåld sker. Jag
anser derföre icke ett lagstadgande olämpligt,
som afskräcker fångarna från rymning.
Slutligen får jag tillkännagifva, attt jag ämnar
yrka votering i frågan.
202
Den 3 Fe b r 11 a r i i e. m.
Herr Cederschjöld: Den siste Talarens
begäran örn votering lärer väl icke kunna
förekomma en discussion. Den händelse han
anfört, att fångar ne kunna göra våld på
fångföraren, ligger alldeles utom den ifrågavarande
händelsen, emedan lagen redan
berättigar att möta våld med våld.
Herr Rosenqvist: Den värma, hvar
med
den motsatta sidans talare försvara Utlåtandet,
tyckes bevisa, att saken mera handlar
om säkra medels erhållande till Statslån
gars knapphändiga undanrödjande, än att
betaga de lill döden dömde brottslingar tillfälle
att undkomma.
Herr Bergenschöld har yttrat ”alt de täta
rymningar, som sedan sistförflutna Riksmöte
ägt rum, varit orsaken lill förnyande
af den ifrågavarande Kongl. Propositionen.”
I anledning af detta yttrande, och vid jemförelse
emellan nu varande lid då Gensdarmer
åtfölja fångar, och fordna lyckliga tider,
då ofta endast en liten bondgosse, midt
i mörka nättén, genom stora skogar forslade
5 a 6 stycken arrestanter utan att någon
af dem rymde, tager jag mig friheten
förklara, att jag inom mig är fullkomligen
öfvertygad, att de täta rymningar och fångars
lössläppamle, i senare tider skedt med
vederbörandes samtycke, på det Styrelsen
skulle få någon anledning att å nyo för
Rikets Höglofliga Ständer framlägga denna
mensklighelen sårande Proposition.
Den 3 F e b r u a r ii e. m.
ao3
Då man vid denna Riksdag varit mycket
villig att bortskänka de hemmavarande
Committenternes Egendom, så bör man åtminstone
undvika att uppoffra de känslor
af mensklighet, hvilka de i arf mottagit af
sina förfäder.
Herr Lefren: Det har handt den siste
Talaren, hvad som alltid händer när man
känner sig banqueroute på skäl, att man
går in på personaliteter. Man har tagit frågan
från en philantropisk synpunkt. Jag
vill äfven medgifva detta, och följa exemplet.
Man har, i stället för att vilja medge
möjligheten att få skjuta på en rymmande
missdådare, hänvisat till de medel, som lagen
tillåter. Deraf följer, att man skulle
begagna tor turen emot sådane personer, på
det de icke måtte rymma: så kallar jag de
hårdare fängslen, som lägga brottslingen i
bojor.
Jag tror icke, att i en sådan alfvarsam
fråga som denna, man görrätt att söka suppositioner
i representanternas personlighet.
Här är icke mera fråga om ministere och
opposition, och man slår förgäfves dessa
dunster för folkets ögon; det låter icke skräma
sig af sådant snack.
Herr Rosenqvist: Den sista värde ta
laren
har yttrat: ”att jag är banqueroute på
skäl:”
Den 3 F e b r u o r i i e. rn.
Denna debit är så myckel mera oriktig,
som jag icke allenast anfort lill antalet
ganska mångå, ulan äfven lill beskaffenheten
sådana, att intet enda af dem bar kunnat
af mina motståndare vederläggas; men
till den värde talarens egen sjelfkänsla får
jag hemställa, om lian verkeligen är till
den grad i saknad af menniskokänsla, som
hans alla yttranden tyckas affiehera.
Då jag bestrid t fungforarön den rättigheten
att godtyckligt beröfva fånge lifvet,
sa innefattar ett sådant bestridande alldeles
icke något påstående att fångar bör vara
utan fängsel; tvärtom anser jag Arrestants
bevakande på det sorg fal ligaste böra iakttagas,
och dess beläggande med bojor rättas
efter fånges mer eller mindre oroliga uppförande.
Herr Rosenbladj Bernhard: Utan att
ingå i någon pröfning af sjelfva frågan, får
jag allenast afsäga mig den hedern, att bland
mina committenter räkna dömda missdådare.
För öfrigt, i afseende på den grannlaga
anmärkning, att man skulle lössläppa sådana,
blott för att få skjuta Statsfångar, en
cathegori sorn icke lärer finnas här i landet,
får jag erindra huru, innan år 1818
fångförseln blef en Statsanstalt, den fattige
bonden ofta fick plikta med kroppen, för
det att sådane brottslingar rymde från honom.
Den 3 Fe b r ua r i i e. m.
Herr Cederschjöld: Jag befinner mig
nu i en besynnerlig belägenhet i sjelfva skoltlinien
emellan 2 Batterier, och jag vet icke
hvilkendera elden jag mäst fruktar. Derföre
bar jag endast en enda anmärkning alt
föreslå, såsom ett amandement, nemligen
att man mätte stadga, det alls inga andra
må försöka alt rymma, än de, som äro
dömde till döden eller lifstidsfängelse, äfvensom
att dessa icke borde rymma utan
endast på ljusa dagen, samt icke försumma
påtaga sig den klädnad Utskottet föreslagit.
Grefve von SchwerinFredric Bogislaus:
I det skick saken står, beror det af
Ridderskapet och Adeln örn lagförslaget skall
blifva lag eller icke. Votering är redan begärd.
För min del får jag förklara, att jag
hellre lägger ett nej än ett ja. Då Högsta
Domstolen afstyrkt sjelfva propositionen, då
den blifvit omarbetad af Lagutskottet, då
nästan alla de medlemmar af Utskottet, som
äro jurister, reserverat sig emot Utlåtandet,
anser jag frågan böra öfverlämnäs åt en annan
tids pröfning.
Herr Printzensköld: Förmågan att,
på sätt Herr Lefren behagat yttra, framströ
blommor och lockmat, för att dermed vinna
det ändamål man söker, bar ödet ej låtit
falla på min lott. Ja° efterst! äfvar den
ioke eller. Med enkla oförställda ordalag
bar jag yttrat den öfvertygelse, mitt samvete
föreslafvat; och lika skiljd frän biaf
-
D p 11 3 F e b r u a r i i e. m.
sigter, som mitt språk är fritt från svassande
fraser, utbeder jag mig att några ögonblick
få upplaga Ridderskapets och Adelns
lid med en kort vederläggning af hvad här,
till försvar för LagUtskottets Utlåtande, blifvit
anförd t. Härvid möter mig först Herr
Lefrens yttrande, att det vore samhällets
pligt att freda den oskyldige från bofvars
djerfhet och öfverdåd. Ingen, sorn äger aldrig
så litet förnuft, lärer vilja bestrida riktigheten
af denna satts; men den sanningen
står också fast, att samhället icke äger
rätt att låta dräpa den brottslige, för det
han, hänförd af åtrån efter frihet, söker att
tillfredsställa denna, den oemotståndligaste
af alla nalurdrifter hos hvarje lefvande varelse.
Det är Statens pligt alt kraftigt hindra
hvarje rymningsförsök af den fängslade.
Den äger äfven tillräckliga medel, att, utan
fara för brottslingens lif, uppnå detta ändamål;
och om dessa medel icke nog verksamt
begagnas, så lärer felet ensamt ligga hos
Slaten, som vanvårdat sitt åliggande att sörja
för enskild och allmän säkerhet; ett fel,
för hvars godtgörande den flyende fångens
lif och lemmar icke böra sättas på spel.
Här har af en Konungens Rådgifvare
blifvit yttradt, det den Kongl. Propositionen
i förevarande ämne varit föranledd af
den genom inkor.ne ransakningar erhållna
upplysning, att brottslingar flere gånger skaffat
sig tillfälle att fly, och derefter sällat
Den 3 F © b r u a r i i e. m.
207
sig tillsammans för att störa den fredliga
medborgaren. För mig vill det synas, som
hade dessa rymningar bordt vända uppmärksamheten
— ieke på något förslag till
en onaturlig brottmålslagstiftning — dit,
der verkliga orsaken till det öfverklagade
onda kunnat upptäckas. Säkert hade man
då skolat finna den nästan uteslutande härröra
från försummelse och vårdstöshet hos
dem, åt hvilka fångarnes vård eller forsling
varit anförtrodd; och jag frågar med skäl,
om det ej varit Styrelsen mera värdigt, att
genom stränghet emot desse Statens försumlige
tjenare, återföra dem till ett noggrannt
uppfyllande af deras pligter, än att liksom
uppmuntra dem till motsattsen genom en
lag, som nedflyttar deras häcklade likar nära
nog bland de oskäliga djuren. Den värde
Ledamotens förklarande, att han sätter
högre värde på den oskyldige medborgarens
Säkerhet, än på en brottslings lif, är verkligen
af en ganska sällsam beskaffenhet. För
min del vågar jag dock tro, att någon jemförelse
i detta fall alldrig kan äga rum,
och jag vädjar till den värde talarens egen
rättskänsla, om icke denna lärt honom, att
anse hvarje menniskas lif lika heligt, likasom
att all brottmålslagstiftning ytterst bör hvila
på den grundsattsen, att endast beröfva
den brottslige förmågan att vidare skada,
men icke, på sätt som skedt i detta Utlåtande,
till råga på hans olycka, göra honom
2o8
Den 3 Februarii e. m.
lill mål för en rå och obildad fångvaktares
godtycke och misstag.
Om Friherre Cederström.? försäkran äger
grund, att nemligen det ofullkomliga skick,
hvari fångvården inom vårt land sig befinner,
gör den nya lagens stiftande nödvändig, så
beklagar jag de skattdragande, hvilka så ändamålslöst
fått tilsläppa de enorma summor,
som på denna fångvård blifvit använde.
Bättre hade då, åtminstone i ekonomiskt
hänseende, varit, att bespara dessa
utgifter, och endast innesluta fångarna i feiga
kostsamma baracker, för att, med den
nya lagen i ena, och geväret i den andra
handen, utan barmhertighet nedskjuta hvar
och en, sorn skulle vågat ett försök att göra
sig lös från sitt bräckliga fängelse; ty
då en fånges lif skall ligga uti hans vaktares
händer, så inser jag intet skäl att i och
för hans inspärrande olfra några kostnader
af betydenhet. Hvad slutligen angar Herr
Lefrens yttrade fruktan, att ett afslag å Utlåtandet
skulle leda till införande af torLuren,
så är jag icke nog skuggrädd, för att
med honom dela denna farhåga. Inrättas
fängelserna ändamålsenligt, så behöfver man
ej nyttja någon tortur. Exempel på den
linnas dock i de så kallade ankarsmedjorna
i Carlscrona, der fångarne merendels äro
smidda i bojor. Om nu en af desse uslingar
skulle lyckas att genom rymning förvärfva
sin frihet, så hemställer jag, huruvida det
vöre
Den 3 Februarii e. m.
209
vöre enligt med menskligheten, att derföre
bestraffa honom med döden?
Herr Bergenschöld: I anledning af
det yttrande, den siste värde Talaren adresserade
till mig, får jag erinra, att jag
tydligen tilläde orden: en till döden eller
lifstidsfängelse dömd förbrytares lif, och
jag drar icke i betänkande att tillstyrka
en lag, som högre skattar den fredlige medborgarens
säkerhet, än en så beskaffad fånges
lif, då han, med kännedom om det
äfventyr, hvarföre han medelst fortsatt rymning
blottställer sig, icke destomindre ej
underkastar sig detsamma.
Hans Excellence Herr Grefven ock
LandtMarskalken gjorde proposition, först
till bifall och derefter till afslag å LagUtskottets
Utlåtande, hvilka båda propositioner
besvarades med Ja och Nej samt votering.
Härefter upplästes följande voteringsproposition:
Den
som bifaller LagUtskottets senare
Utlåtande i anledning af Kongl. Maj:ls Nådiga
proposition angående rättighet för Patrouille,
Post, Vaktkarl eller Fångförare alt
genom bruk af skjutgevär förekomma fånges
ilvkl, voterar
.Ta
Go H. i4
2io Deri 3 Februarii e. m.
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, anses berörde Utlåtande hafva
blifvit af Ridderskapet och Adeln afslaget;
Hvilken voteringsproposition godkändes
och anslogs.
"Voteringen börjades klockan -J till g
eftermiddagen, och befunnos vid dess slut,
klockan 9, sedan en voteringssedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öfrige
voteringssedlarne öppnade, rösterna hafva
utfallit, som följer:
Ja _ 36;
Nej — 37;
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att LagUtskottets Utlåtande blifvit
af Ridderskapet och Adeln afslaget.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens d. 26 sistlidne
November under N:o 66 afgifne och
den 7 derpå följde December eftermiddagen
på bordet lagde förslag till jemkning uti
RiksSlåndens beslut öfver anmärkningar vid
Kongl. Maj:ts Nådiga Stadga om skiftesverket
i Riket den 4 Maji »827.
Den 3 Februari i e. m.
211
i:sta Punkten.
Herr Dankwardt, Magnus Georg, föreslog,
att denna punkt måtte läggas till
liandlingarne, hvilken hemställan, uppå gjord
proposition, af Ridderskapet och Adeln bifölls.
2:dra Punkten.
Herr Dankwardt: Het jemknings-för
slag,
Utskotten i förevarande Utlåtande framställt
i afseende på frågan om ändring i
13 Cap. 13 § SkiftesStadgan, tror jag icke
vara lämpligt eller af Utskotten hafva bordt
framställas. Det innefattar alldeles detsamma,
som i Utskottens första betänkande var
föreslagit och hvilket blef af Ridderskapet
och Adeln med obetydlig jemkning förkastadt.
Frågan rörer villkoren, hvarunder ett
redan verkställt storskifte får, genom nytt
skifte, rubbas. Utskotten föreslå, att i den
pröfning, som efter nämnde stadgande bärom
skulle äga rum, äfven borde ingå, om delägarne
bade förmåga att undergå skiftet och
de dermed förenade kostnader. Ridderskapet
och Adeln fann det icke vara möjligt
för ägodelningsrätten, att pröfva så enskilta
förhållanden, och Ståndet gjorde derföre
endast den jemkning i ofvannämde §, att
i stället för det §:n föreskrifver en pröfning
om nya skiftet finge äga rum, endast i den
händelse, då jorden skulle delas i flera än
3 skifteslotter, skulle vid alla sådane till
-
6o H.
>4*
212
Den 3 F e b r u a r i i e. in.
fällen, ilå storskiften af någon sättas i fråga
att rubbas, och andra delägare protesterade
mot deras nytta, af Rätten undersökas
och afgöras, om det nya skiftet linge äga
rum. Då nu BorgareStåndet afslog ali ändring
i §:n hade väl rättast jemkningsförslaget
bordt ställas pä Ridderskapets och
Adelns beslut. Jag hemställer således, att
Ridderskapet och Adeln nu må förblifva vid
detta en gång fattade beslut. De nu aflåtne
ProtocollsUtdragen från de andra Stånden
om frågans afgörande, utvisa att äfven BorgareSlåndet
bifallit det ifrågavarande jemkningsBetänkandel.
Men, som BorgareStåndet
förut afslagit all ändring i §:n, kan jag
icke inse, huru BorgareStåndels sednare beslut
kan omfatta eller hafva besvarat en
fråga, som icke ens till nämnde Stånds
jemkning blifvit af Utskotten framställd.
BorgareStåndet hade endast bordt lägga saken
till handlingarna. På denna grund kan
jag icke tro, att frågan genom 3 Stånds beslut
redan kan anses vara afgjord.
Friherre CederströmJacob: Med den
siste Talaren kail jag icke instämma deruti,
att Ridderskapets och Adelns förra baslut
är bättre grundadt, än det Utskotten nu föreslagit.
Dervid får jag allenast yttra, att det
tillägg PresteStåndet gjort, att det vid sådane
tillfällen är Landtmätarens pligt att ingifva
kostnadsräkning, samt tillse huruvida kostnaden
icke öfver'stiger fördelen, är ganska
Den 3 F e b r u a r i i e. in.
213
lämpligt. Hvad lie träffar, att BorgareStåndt
skulle vara oberätligadt att nu besluta i
frågan, så lär detta icke stå tillsammans
med RidsdagsOrdningen. Ett jemkningsbetänkande
bar till alla fyra RiksStånden inkommit.
Om nu tre af dem, eller alla fyra
finna att deras föregående beslut blifva
bättre genom ett sådant senare förslag, så
finnes ingenting, som hindrar dem att antaga
det. Således är verkligen redan 3 Stånds
beslut fattadt i frågan, och jag tillstyrker
Ridderskapet och Adeln att deruti instämma,
likväl med det tillägg PresteStåndel
gjort, att inbjuda Borgare- och Bonde-Stånden
alt sig dermed förena.
Herr Hjerta, Gustaf: Hvad först PresteStåndets
tillägg beträffar, så lärer Ridderskapet
och Adelil lätt inse de kostnader,
som skola uppstå af specifika kostnadsförslag
Öfver bela förrättningen. Hvad åter angår
den satts Friherre Cederström drifvit, om
ett jemkningsbetänkande, sorn föreslår ett
Stånd alt förena sig med ett annat Stånd,
och inbjuda de öfriga alt deruti instämma,
så tror jag, att när Utskottet icke framställt
till det första Ståndet något förslag, att sitt
beslut ändra, så kan en sådan ändring icke
förenas med god ordning, emedan man just
derigenom skall rubba det förhållande, sorn
var emellan de Öfriga Ståndens beslut, dag
kan således icke tro, att PresteStåndet haft
något att göra med andra punkten. Hvad
2i4 Den 3 Februari i e. m.
åter angår sjelfva saken, så förenar jag mig
deruti, alt Ridderskapet och Adeln må förblifva
vid sitt beslut, som ulan all fråga
innehåller de tjenligaste ordalagen, då man
inser vigten af alt befordra skiften, utan
att påtvinga någon ett sådant.
Friherre Cederström: Det har blifvit
föreburet af Herr Hjerta emot PresteStåndets
tillägg, svårigheten för Landtmätaren
att uppgöra en sådan kostnadsräkning. Jag
hade annars trott, att, då fråga är att göra
elt nytt skifle på redan storskiftad mark,
det borde finnas en Charta, som bäst visar
belägenheten. Sådant kan Landtmätaren icke
få särskild betalning för, och då vet
emedlertid skifteslaget hvad det kommer att
betala. Jag förnyar således min anhållan,
att Ridderskapet och Adeln må instämma
med de öfrige Stånden.
Herr Danckwardt: Friherre Cederström
har yrkat antagande af PresleStåndets ytterligare
gjorda tillägg till den ifrågavarande
§:n i Skiftesstadgan, ett tillägg, som icke af
BondeStåndet blifvit god kändt. Om detta
Friherrens förslag antogs, skulle det lända
till ytterligare olikhet inom Ståndens beslut
i ämnet, och ytterligare aflägsna det mål,
Friherren åsyftat. Min mening är visserligen
icke att anse Ridderskapets och Adelns
första beslut vara af 3 Stånd anlaget. Men
då Ridderskapet och Adelns beslut innefat
-
Den 3 Februarii e. m.
tar en del af Preste- och BondeStåndens,
hade, i min tanka, Rodderska pets och Adelns
heslut bordt blifva jemknings-förslaget, och
icke ordagrant det af Ridderskapet och Adelil
och BondeStånden antagne Utskottens första
Betänkande. Att BorgareSlåndet kan anses
hafva antagit Utskottets jemknings-förslag,
kan jag icke göra mig begrepp om, då Ståndet,
vid pröfningen af Utskottens första Betänkande,
afslog all slags förändring i Skiftesstadgan
i denna omständighet, och Utskotten
derföre icke eller nu framställt till nämde
Stånds antagande något jemkningsförslag
i ämnet. Ett Stånd kan icke pröfva en
fråga, som ej till Ståndet är framställd,
och det bör icke heller kunna så väsendtligt
förändra sitt en gång fattade beslut, sorn här
skulle komma att äga rum. Man mäste derföre
anse såsom en oubli, att ifrågavarande
punkt i Betänkandet icke blifvit af BorgareStåndet
lagd till handlingarna. Jag förnyar
mitt förra yrkande, att Ridderskapet och
Adeln må förblifva vid dess en gång fattade
beslut i frågan; deraf kommer saken i
sitt rätta skick, att nemligen detta beslut
till de andra Stånden såsom jemkningsförslag
framställes.
Uppå härefter af Flans E.xcellence Herr
Grefven och Landt Marskalken framställd
proposition, beslöt Ståndet, att i afseende
på andra punkten, rörande 12 § i skiftes
-
ai6
Den 3 F e b r u » r i i e. m.
stadgan, förblifva vid dess redan en gång
fattade beslut.
3:dje punkten:
Lades lill handlingarne.
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- ocb Ekonomiutskottens den
g sistl. December under N:q i i o afgifne
ocb den 23 i samma månad e. m. på bordet
lagde Utlåtande, i fråga om förändrade
grunder för fördelningeu af Båtsmanshållet
Rikets Städer emellan.
Friherre Cederströmj Jacob: För min
del kan jag icke tillstyrka bifall till det af
Utskottet afgifne Utlåtande. Den slutliga
regleringen af Städernas Båtsmanshåll kan
visserligen icke äga rum förr än de undersökningar
blifvit verkställde, som Utskotten
i nu förevarande Utlåtande begärt; men,
en provisionell reglering utaf Båtsmanshållet.
Städerna emellan, till en af rättvisan högt
påkallad rättelse för några bland Småstäderna,
kan och bör genast verkställas. Exempelvis
må anföras Öregrund, hvilken alltid variten
obetydlig ort, och, nu dertill afbränd,
nödgas hålla g eller to Båtsmän.
Då endast några få bland Småstäderna
kunna komma i fråga alt ingå i den provisionella
regleringen, såsom Öregrund, Sö
-
Deri 3 Februari i e. ra.
217
dertelje, Trosa med några dylika, sa lärer
Jlögloilige Ridderskapet och Adeln linna, att
fördelningen på de större städerna afen del
af de Båtsmän, som för närvarande åligger
dessa små städer att underhålla, för de
större städerne icke i någon mohn kan blifva
betungande. Jag anhåller således om
återremiss.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag förenar mig
om återremiss på den grund, att Rikets
Ständer, äfvensom Regeringen i allmänhet,
borde snarare tänka på att lindra och minska
båtsmanshållet, som i allmänhet är otjenligt
för Flottan, och mera räkna på sjöbeväringen.
Jag anhåller derföre, att Utskottet
måtte förändra sitt Utlåtande, och föreslå
någon sådan åtgärd, aLt Städerna icke blifva
lika tungt, som nu beskattade.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Jag
anhåller allenast att få svara några ord på
den siste Talarens anmärkning, alt man
borde lindra bördan för de mindre städerne,
utan att höja den för de större. Utskottet
har måst hålla sig till Konungens
proposition, att antalet hvarken får ökas
eller nedsättas. Det visar sig äfven, att allt
sedan Carl XI:s tid, då denna tunga blef
nedsatt till hälften, genom fördubblingens
upphörande, är den nuvarande tungan af
båtsmän från Städerne tillsammanslagne icke
för stor, då endast omkring 890 utgöras
2iB Den 3 Februarii e. in.
af ett egendomsvärde på 48 Millioner, hvilket
stiger till 4 gänger det hemmansvärde,
för hvilket båtsman på landet underhålles.
Således, utan att orimligt höja denna tunga
för de större Städerna, kunde den dock i
någon mohn minskas förde mindre. Denna
åsigt har äfven förut af några Ledamöter,
och deribland af mig, blifvit framställd,
men öfverröstades af pluraliteten. Således
får jag vördsamt anhålla om återremiss.
Herr Riben > Carl Wilhelm: Jag vill
icke sätta mig emot återremissen af Betänket,
efter jag är underrättad derom , att arne
Stånd redan återremiterat detsamma; men
jag anser mig böra tillkännagifva, såsom
deltagande i den pluralitet inom Utskotten,
som icke ansett en provisionel reglering
böra äga rum, att min öfvertygelse grundas
derpå, att då Utskotten på uppgifna
skiil riktigt utredt orsakerne, hvarföre en
fullständig reglering icke nu kan företagas,
samma hinder möter för en provisorisk; att
om ock billigheten påkallar lindring bland
någon af småstäderne, rättvisan a andra sidan
fordrar, att icke förflytta deras börda
på andia Städer, förrän genom undersökning
utredt är, huru stor del hvar och en
bör tillkomma.
Herr Bråkenhjelm: Jag anhåller få
tillkännagifva, att det icke innom Utskotten
hysts den farhåga, att med en provi
-
Den 3 F e b r u a r i i e. m.
21g
sionel reglering, till lättnad för några, lill
antalet ganska få, bland våra småstäder,
den derigenom ökade tunga för några bland
de större möjligen skulle kunna blifva orättvist
tryckande, då påtagligt är, att, efter
fullbordandet af de begärde undersökningarne,
vida större andel i Båtsmanshållet
kommer att dem tilläggas, än som vid den
provisionella regleringen kan ifrågakomma.
Som bevis på orimligheten af det nuvarande
förhållandet vill jag nämna, att en stad
med 9 Borgare håller 9 Båtsmän.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om Ridd. och
Adeln ansåg Stats- samt Allmänna Besvärsoch
EkonomiUlskottets Utlåtande böra, på
grund af de dervid nu gjorda anmärkningar,
till Utskotten återremitteras.
Ropades Ja.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats- och
BancoUtskotlens den 28 sistlidne November
under N:o 33 afgifne, och den 7 derpåföljde
Januarii e. m. på bordet lagde Utlåtande,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, angående Låne-understöd af
Allmänna medel till Trollhätte Canal- och
Slussverks-Bolag, för fullbordande af en Canal-anläggning
vid Ströms Säteri i Bohus
Län.
220
Den 3 Februarii e. tn.
Viel förnyad föredragning bifölls Stalsoch
Banco-Utskottens den 3 sistlidne December
under N:o 40 afgifne och den 35
derpåföljde Januarii e. m. på bordet lagde
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse, angående afskrifning af de
från Banken och RiksgäldsConloret till Hjelmare
Canal- oell Slussverks-Bygguad lemnade
Låue-underslöd.
Föredrogs ånyo och remitterades till
Lagutskottet Herr Printzenskölds, Carl, d.
1 dennes e. ru. på bordet lagde Memorial,
innefattande hemställan, att Lag-Utskottet
måtte anmodas, icke allenast till RiksStånden
inberätta, huru den i Utskottets Betänkanden
N:ris 58 och io3 upptagne fråga,
angående ändring i r8 och 19 §§ InteckliingsLagen,
blifvit af RiksStånden afgjord,
utan oek afgifva ett fullständigt motiveradt
yttrande, angående den behandling af ärendet,
som Utskottet anser böra af de fattade
besluten blifva en följd.
Föredrogs ånyo och bifölls BaneoUtskottets
den 26 sistlidne Januarii under N:o
104 aflåtne och den 2.9 i samma månad e.
m. på bordet lagde, Memorial, innefattande
tillstyrkan, att en Medaille må, genom
BancoStyrelsens försorg, präglas och utdelas,
till minne af Hennes Maj:t Drottningens
högtidliga Kröningsfest.
Den 3 Februarii e. m.
221
Vid förnyad föredragning af Stats- och
BevillningsUtskottens den 21 sistlidne Januarii
under N:o 119 afgifne och den 1
dennes e. m. på hordet lagde, Utlåtande,
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottens
under N:o 86 förut meddeldte Betänkande,
i frågan om Upbörds-provision lill Städernas
Magistrater m. m.; fann Ridd. och Adeln,
att enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit den 4 sistlidne November af
Ridd. och Adeln bifallet, Utskottens ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till handlingarna.
Då nu ånyo föredrogs Bevillnings- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
den 24 sistlidne Januarii under N:o 3s afgifne
och den 1 dennes e. m. på bordet
lagde Memorial, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottens under N:o 22
förut meddeldte Betänkande, angående åtskillige
motioner om Postinrättningen i Riket;
fann Ridderskapet och Adeln, att,
enär sistnämnde Betänkande redan blifvit
den 2 November sistlidit år f. m. af Ridd.
och Adeln bifallet, Utskottens ifrågavarande
Memorial borde läggas till handlingarna.
Justerades 18 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i plena
den 1 dennes f. m. och e. m. fattade beslut.
2JJ
Den 3 F e b r u a r i i e. m.
Upplästes oell lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Betänkande
och Memorial:
Frän Lagutskottet:
Af den i dennes:
N:o 162. I anledning af BancoUtskottets
förslag om utfärdande af förklaring öfver
Kongl. Brefven den 17 Februarii 1742
ocb den 26 April 1776} angående Bankens
forum i Concursmål.
Från ExpeditionsUtskottet:
Af denne dag:
N:o 354. Angående kallelse till nästa
Riksdag.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 10 örn aftonen.
In fidem protocoili
O. J. Lagerheim.
Thorsdagen d. 4 Februari 18 3 o.
Plenum klockan balf till 6 Eftermiddagen.
Vid förnyad föredragning af Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
Den 4 F e b r u a r i i e. m.
aoi3
den 16 sistlidne November under N:o gg
afgifne, och den 25 i samma månad e. m.
på bordet lagda ytterligare Utlåtande, i anledning
af återremiss å Utskottens under
N:o 72 förut meddelte Betänkande, rörande
Mötes-passevolancen för indelte Regementerne;
fann Ridderskapet och Adeln, att,
enär sistnämnde Betänkande redan blifvit
den 26 sistl. Oelober f. rn. af Ridderskapet
och Adela bifallet, Utskottens ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till handlingarne.
Föredrogos ånyo och biföllos följande
Stats- och Banco-Utskottens den 28 sistlidne
November afgifne, och den 7 derpäföljde
Jannuari e. m. på bordet lagde Utlåtanden
:
N:o 3r. I anledning af väckt motion,
angående Lån till Staden Uddevalla.
N:o 32. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga remiss af en lill Kongl. Maj:t ingifven
underdånig ansökning om Byggnadshjelp
för Öregrunds Stad, efter den derstädes
timade eldsvådan.
Föredrogos ånyo och biföllos följande
Banco-Utskottets den 5 sistlidne Jannuarii
afgifne och den i3 i samma månad e. m.
på bordet lagda memorial:
N:o pj. Om fortfarande af den tillfälliga
Lånerättighet för Stockholms Stads
5.^4
Den 4 Februarii e. m.
Brandcontoir, som sedan ar ij56 varit medgifven.
N:o f)5. Med tillstyrkan, att eftergift
af Straffränta måtte beviljas för ett till Bonden
Anders Larsson i Gunnarstorp af Elfsborgs
Län utgifvet, och hos hans Löftesmän
utsökt odlinglån.
N:o 96. Med tillstyrkan, att i Banken
hädanefter, såsom tillförene, måtte kunna lill
förvar aflemnas så kallade deposita af flyttbart
gods, under försegling, men emot viss afgift.
N:o 97. Med anledning af väckt motion
angående rättighet för Länsmän och
Underofficerare, att i Bancodisconten erhålla
lån.
N:o 98. Med tillstyrkan, att, för denna
gång, en summa af 45o R:dr Banco, i
ött för allt, målte få anordnas lill delning
emellan den vaktbetjening inom Banken,
som ej i och för den serskilda uppassningen
hos BancoUtskottet begagnas.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets den 10 sistlidne Januari!
under N:o 173 afgifne och den i5 i
samma månad e. m. på bordet lagda Utlåtande,
i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottets under N:o 158, förut meddelte
Betänkande, angående Presterskapets på
Gottland aflöning.
Fri
-
Den 4 Februarii e. ro.
Friherre Cederström, Jacob: Dfen af
mig afgifae reservation, sora åtföljer Utskottets
förra Betänkande, innehåller, att
det enda verksamma medlet att befrämja
accorder mellan Presterskapet och Församlingarne
på Gotland, är Pastoraternes sammanslagning;
ty det är icke tänkbart, att
så länge Pastoraten förblifva vid det ringa
hemmantal, som nu, någre accorder
skola kunna upprättas till lindring för allmogen,
och Presterskapets belåtenhet. Det
Högvördiga Ståndet, som motsatt sig detta
mitt förslag, har emedlertid vunnit i Utskottet;
men då Ridderskapet och Adelil redan
förut vidtagit ett beslut rörande Kyrkors
sammanbyggnad, hoppas jag, att man, i öfverenstämmelse
härmed, nu afslår ifrågavarande
Utlåtande, och låter den omnämnde
reservationen tagas till grund för beslutet.
Herr Tham, Wolrath: Jag förenar
mig så mycket häldre med Friherre Cederström,
som Pastoraternes sammanslående
icke blott bidrager till accorders upprättande
emellan Församlingarne och Presterskapet,
utan äfven medför en besparing, som
kan användas till Folkundervisningen och
Scholce-inrättningar.
Herr von Hartmansdorff', August: Då
Friherre Cederström tillstyrkt Ridderskapet
och Adeln att fatta sitt beslut, i enlighet
60 II. »5
326 Den 4 Febrnarii e. m.
med hans vid förra Betänkandet afgifne reservation,
torde det vara af nöden att denna
reservation varder uppläst.
Friherre Cederströms vid Utskottets
först meddeldte Betänkande fogade reservation
Lief i anledning häraf uppläst.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde proposition på
bifall till Utskottets senare Utlåtande.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
hemställde, om Ridderskapet och Adeln fann
för godt att, med afslag å berörde Utlåtande,
gilla det, i Friherre Cederströms vid
Utskottets först meddeldte Betänkande fogade
reservation, framstäldte förslag.
Bifölls.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken tillkännagaf, att, sedan
Ridderskapet och Adeln redan förrättat val
till Ledamöter i den Revision öfver SlatsBanco-
och RiksgäldsYerken, som innevarande
år kommer att äga rum, men påföljande
Revisionsförrättning kommer att inträffa under
loppet af år i832, det vore af nöden
att Ridderskapet och Adeln före Riksdagens
slut jemväl utsåg Ledamöter å sina vägnar
till sistnämnde Revisions-förrättningj och
Den 4 Februarii e. na.
22J
föreslog Hans Excellence derföre, att val
af 6 Ledamöter Liand Ridderskapet och
Adeln till i83a års Revision öfver StatsBanco-
och RiksgäldsVerken malte företagas
nästkommande Måndag den 8 dennes förmiddagen,
vid pleni början.
Bifölls.
Föredrogos ånyo och gillades följande
från StatsUtskoltet inkomne och den 20
sistlidne Januarii e. m. på bordet lagde
Utlåtanden:
Af den 10 sistlidne December:
N:o 355. Öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 3i förut meddelte
Betänkande, i anledning af väckte motioner
dels om utdelning till Ridderskapets och
Adelns medlemmar af Ridderskapets och
Adelns tryckta Protocoll vid 181700111818
årens samt 1823 års Riksdagar; dels ock
angående öfverlemnande till hvarje LandshöfdingeEmbete
af ett Exemplar af så väl
nyssnämnde Protocoll, som af de trenne öfrige
RiksStåndens Protocoll vid ofvannämnde
tvänne Riksdagar, jemte Bihangen till
dessa Protocoll.
Aj den 14 sistlidne December:
N:o 356. Öfver väckt motion, att svenska
Klädes- Siden- och Bomullstygstil l verka re
60 H. i5 *
■228
Den 4 F ebruarii e, m.
måtte af Staten erhålla ersättning för de
dyra inrättningar, hvilka de, på egen bekostnad,
anlagt under en tid, då Författningarne
tryggade dem från intrång af Utländningen.
N:o 35y. Innefattande förslag att de
föreskrifter, hvilka af Rikets Ständer varda
stadgade, i afseende på granskningen och
approbationen af Bankens småsedlar, måtte
gälla och tillämpas vid granskningen och
approbationen af RiksgäldsContorets smärre
creditsedlar.
N:o 358. Angående lönförhöjning för
Cancellisten vid Herrar Fullmägtiges i RiksgäldsContoret
Expedition.
Af den 18 sistlidne December:
N:o 366. I anledning af väckt fråga om
ändring i vissa delar af föreskrifterne, rörande
Krono-lefverencer och Besigtningar
derå.
Af den 3i sistlidne December:
N:o 367. I anledning af Kongl. Maj:tS
Nådiga Skrifvelse, angående det å RiksStatens
3:dje TufvudTitel uppförde anslag till
Durchmarche-kostnader.
Vid förnyad föredragning bifölls StatsUtskottets
den 3i sistlidne December afgifne
och den 20 derpåföljde Januarii ef
-
Den 4 Febr uar i i' c. tn.
229
termiddagen pä bordet lagde Utlåtande N:o
368, i anledning af Kongl. Majrts Nådiga
remiss uppå för delta vice Kronofogden M.
Dahlgrens underdåniga ansökning om eftergift
af honom till betalning ådömde balancemedel.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
åberopar min reservation mot Utskottets
ifrågavarande Betänkande; men då detsamma
lärer redan vara af tre Stånd bifallet,
inser jag nogsamt, att ingenting skulle uträttas
med bemödandet att söka bär göra
min åsigt gällande.
Föredrogs ånyo StatsUtskottets den 3i
sistlidne December under N:o 3^0 afgifne
och den 20 derpåföljde Januarii eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande, i anledning
af återremiss på Utskottets under N:o
.278 förut meddeldte Betänkande, i frågan
om upphörande af Nyeds Sockens Bergslagsfrihet.
Herr von Hartmansdorff, August, anliöll
få veta, i hvilka beslut, rörande detta
Utlåtande, dc öfrige BiksStånden stannat, i
läll sådant vore officielt bekant.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare
upplyste, att enligt ankomne Protocolls-Utdrag
Högvördige PresteStåndet afslagit StatsUtskottets
senare Utlåtande, men Vällofligc
Den 4 Februarii e. m.
BorgareStändet bifallit detsamma samt Hedervärda
BondeStåndet lagt det till handlinga
rne.
Friherre Cederström, Jacob: Förhållandet
är sådant, att StatsUtskottots första Betänkande
i ämnet eller N:o 278 blefåterremitteradt
af Ridderskapet och Adeln samt
BorgareStändet, men bifallet ef Preste- och
BondeStånden. Det senare Betänkandet åter
är af PresteStåndet afslaget, af BondeStåndet
lagdt till handlingarne och af BorgareStåndet
bifallet. Frågan är således i ett
ganska brokigt skick, och det beror på Ridderskapets
och Adelns beslut, huruvida någon
jemkning kan äga rum.
Herr Danckwardt, Magnus Georg, anhöll
att Herr von Hartmansdorffs reservation
måtte uppläsas,
I anledning häraf blef Herr von Hartmansdorffs
vid StatsUtskottets senare Utlåtande
fogade, reservation uppläst.
Herr von Hartmansdorff: Jag kan ej underlåta
att vördsamt yrka, det Ridd. och Ad.
måtte ogilla Utlåtandet och vidtaga det beslut
jag i reservationen föreslagit. Jag befarar
väl, att derigenom ingenting vinnes i
hufvudsakcn, enär de öfrige t re Stånden,
hvar lör sig, beslutat annorlunda; men för
Den 4 Februari i e. tn.
a3i
sakens rättsenliga afgörande, synes mig bäst,
att den här behandlas på sätt jag föreslagit.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde proposition på
bifall till StatsUtskottets Utlåtande.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
hemställde, om Ridderskapet och Adeln fann
för godt att, med afslag å berörde Utlåtande
, gilla det i Herr von Hartmansdorff^ bifogade
reservation framstäldte förslag.
Bifölls.
Föredrogs ånyo LagUtskottets den ig
sistlidne Januarii under N:o 15g "afgifne,
och den 25 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande, öfver gjorda anmärkningar
vid Utskottets under N:o 116
förut meddeldte Betänkande, i anledning af
Kongl. Majrts Nådiga proposition, angående
ansvar å den, som bortförer andras min-,
derårige barn.
Herr Tham> Wolrath: Fullkomligen
öfverlygad, att Konungen ieke gifver sitt
samtycke till den strängare straffbestämmelse,
som Utskottets förslag innehåller, mot
hvad den Kongl. Propositionen innehöll,
tillstyrker jag för min del afslag på Utlå
-
a32 Den 4 Februarii e. m.
tandet och antagande af Kongl. Majlis proposition.
Friherre Cederström_, Jacob: LagUtskottets
första Betänkande N:o i 16 blef af
Preste- och BorgareStånden bifallet, afRidderskapet
och Adeln återremitteradt, men
af BondeStåndet afslaget. Det senare Betänkandet
har åter af alla tre de öfrige Stånden
blifvit lagdt till handlingarne, ehuru
ett till ExpeditionsUtskottet sedermera ankommet
ProtocollsUtdrag från BondeStåndet
förutsätter ett annat beslut. Om således
Ridderskapet och Adeln afslår Utlåtandet,
kommer frågan att förfalla. För min del
tror jag likväl, att man häldre borde bifalla
Utskottets Utlåtande, för att sätta Kongl.
Maj:t i tillfälle alt, om lian så för godt finner,
i anledning deraf lemna en contrapropsilion,
hvaröfver Ständerne möjligtvis, innan
Riksdagens afslutande, äfven skulle kunna
besluta. Jag tillstyrker derföre för min
del bifall till Utlåtandet.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Med
anledning af hvad i detta ämne blef anfört
då frågan förra gången förevar, tillstyrker
jag afslag på Utlåtandet.
Herr von Hartmansdorff'^ August: Jag
tror för min del, det icke vara lämpligt att
nu, då Riksdagen är så nära sin upplösning,
latta ett beslut i beräkning på en för-.
Den 4 Februari i c. in.
233
väntad contraproposition, utan förenar jag
mig häldre med Herr Cederschjöld i begäran
oin afslag.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde proposition på
bifall till LagUtskottets Utlåtande.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Hans Eoccellence
framställde proposition på afslag å LagUtskottets
berörde Utlåtande; hvilken proposition
blef med Ja besvarad.
Föredrogs ånyo LagUtskottets den ig
sistlidne Januarii, under N:o 160 afgifne
och den 27 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 137
förut meddeldte Betänkande, i-anledning af
väckte frågor 0111 ändringar och tillägg i
allmänna Lagens och serskildte Författningars
stadganden, angående bysättning.
Herr von Hartmansdorff, H ugust, anhöll
om underrättelse, hvad beslut de öfrige
RiksStånden fattat, rörande detta Utlåtande.
Undertecknad Riddarhus - Secreterare
upplyste, att Högvördige PresteStåndet och
Välioflige BorgareStåndet lågt LagUtskottets
234
Den 4 Februarii e. ta.
senare Utlåtande till handlingarne, och att
Hedervärda BondeStåndet bifallit detsamma.
Uppå gjord framställning blef LagUtskottels
Utlåtande af Ridderskapet och Adeln
bifallit.
Föredrogs ånyo StalsUtskottets den i4
sisllidne December under N:o 36o afgifne
och den 20 derpåföljde Januarii eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande, i anledning
af gjorda anmärkningar vid Utskottets
under N:o 280 förut meddeldle memorial,
rörande creditiven enligt 63 § RegeringsFormen.
Grefve af Ugglas j, Gustaf: Som jag
haft den äran att i förevarande fråga yttra
mig, då den förra gången förevar och återremiss
deraf beslutades, utbeder jag mig, att
jemväl 1111 få yttra några ord. Utskottet
förklarar, att frågan om ett spannmålscreditiv
i missväxt-år kommer att behandlas i
ett serskildt Betänkande, och hvad som i
detta hänseende kunde framställas, måste
således för närvarande förfalla; men i afseende
på delningen af mindre creditivet,
har Utskottet viel blifvit sitt förra förslag,
dels på den grund, att en sådan delning
icke vore stridande mot Grundlagen, och
dels derföre, att den hittills brukliga fördelningen
grundat sig på Kongl. Maj:ts eget
Nådiga förslag vid det tillfälle, då credili
-
Den 4 Februarii e. m.
235
veis belopp ökades utöfver hvad det från
början varit. Då likväl 63 §:n RegeringsForraen
stadgar, att det mindre credilivet
skall afsättas till Rikets försvar eller andra
högst vigliga och angelägna behof, kan jag
ej fatta annat, än att utomordentliga försvars-anstaker
och andre utomordentliga,
högst vigtiga och angelägna behof äro båda
lika mycket föremål för creditivets användande.
Att stadga en bestämd fördelning
af credilivet mellan de tvänne föremålen,
är således att göra två creditiv i stället för
ett, hvilket ingalunda är öfverensstämmande
med Grundlagens bokstafliga föreskrift.
Hvad åter beträffar det andra af Utskottet
begagnade skälet, eller att vid 1815 års
Riksdag en fördelning blef föreslagen, som
alltsedan ägt ruin, så bärflöt detta förslag
troligen deraf, att summan då till ett så
betydligt belopp förhöjdes, och att Kongl.
Maj:t ville försäkra Riksens Ständer, alt den
begärte tillökningen ej skulle användas till
annat än utomordentliga försvarsanstalter;
men då fråga nu är om nedsättning, synes
mig fördelningens fortfarande mindre lämplig.
Jag kan, på dessa skäl, icke godkänna
Utskottets anförde grunder, och skulle för
min del anse riktigast, att ingen fördelning
ägde rum; men, då den redan vid flere
Riksdagar skedt, och BondeStåndet nu jemväl
afgjort frågan på sådant sätt, att creditivets
fördelning skedt midt i tu, elier salunda,
att 5oo,ooo R:dr blifvit anslagne Lill
236
Den 4 Februarii e. m.
utomordentliga försvarsanstalter, och 5oo,ooo
R:dr till andra högst vigtiga och angelägna
ändamål, så finnér jag det vara föga
värdt att här söka göra min mening gällande,
utan tillstyrker derföre, att Ridderskapet
och Adeln åtminstone må förena sig
i det beslut BondeStåndet fattat. Den nedsättning
i creditivets belopp, som StatsUtskottet
vid denna Riksdag föreslagit, skulle
i sådant fall endast komma att drabba den
andel af creditivet, som är bestämd till försvarsanstalterne;
och, med afseende på de
betydliga extra anslag, som Rikets Ständer
förut vid denna Riksdag för samma ändamål
beviljat, sjmes en sådan nedsättning
bafva något skäl med sig. Men deremot
finnes intet skäl att nedsätta den andra andelen
af creditivet. Grundlagen säger, att
tillräckliga summor skola afsättas, och då
man hittills ansett 5oo,ooo R:dr erforderliga
för de i Grundlags-§:n omnämnde andre
högst vigtiga och angelägna ändamål, synes
denna del af Creditivet icke heller nu tåla
någon nedsättning. Man bör dessutom
besinna, alt 5 år äro långa: och att då
Konungen, för oförutsedda händelser under
hela denna tid, icke har någon annan tillgång,
än det ifrågavarande mindre creditivet,
vore det icke välbetänkt af Rikets Ständer
att, för en brist af 100,000 eller i5o,ooo
R:dr, sätta Konungen i nödvändighet att
sammankalla en urtima Riksdag. Jag tillstyrker
derföre, alt det mindre Creditivet
Den 4 F e b r u a r i i e. ift.
må, på sätt StatsUtskottet föreslagit, fastställas
till i million, men fördelas sålunda,
att hällten deraf anslås till utomordentliga
försvarsanstalter, och hälften till andra högst
vigtiga och angelägna ändamål; samt anhåller,
att Herr Grefven och LandtMarskalken
härå täcktes framställa proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde proposition på
bifall till Utskottets Utlåtande.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
hemställde, om Iiidderskapet och Adeln fann
för godt att, på sätt Grefve af Ugglas föreslagit,
gilla Utskottets Utlåtande, endast
med den förändring, att af det mindre Creditivet,
hälften, eller 5oo,ooo R:dr, borde
vara att tillgå för oundvikligen nödige anstalter
till Rikets försvar, och hälften, el5oo,
ooo R:dr, för andra högst vigtiga och
angelägna, utomordentliga behof.
Ropades Ja.
Då nu ånyo föredrogs Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
16 sistlidne Januarii under N:o nyafgifne,
och den 22 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde, ytterligare Utlåtande, öfver
gjorda anmärkningar vid Utskottens under
N:o 95 förut meddeldte Betänkande, i
Den 4 F e b r u a r i i e. m.
anledning af gjord hemställan om de Skånska
Infanteri-Regementernes befrielse från
Garnisonstjenstgöring under fredstid; fann
Ridderskapet och Adeln, att, enär sistnämde
Betänkande redan blifvit den 21 December
eftermiddagen sistlidet år af Ridderskapet
och Adeln bifallet, Utskottens ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till handlingar
ne.
Föredrogos ånyo och biföllos följande
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
den 16 sisllidne Januarii afgifne, och den
22 i samma månad eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtanden:
N:o 175. I anledning af väckt motion
om Ivonstbränneri-redskaps flerfaldiga sammansättning.
N:o 176. Rörande väckt fråga om undersökning,
huruvida bränvin, tillverkadt af
potatis och med Konstbränneri-redskap, vore
mer än annat bränvin, af skadlig egenskap.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarne
LagUtskottets den 19 sistlidne Januarii
under N:o 161 afgifne, och den 29 i
samma månad eftermiddagen på bordet lagde
Betänkande, öfver väckt motion om uppliäfvande
af 6 § i 9 Cap. HandelsBalken.
De» 4 Februarii e. m.
a39
Vid förnyad föredragning bifölls LagUtskottets
den i dennes under N:o 162 afgifne
och den 3 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde Betänkande, i anledning af
BancoUtskottets förslag örn utfärdande af
förklaring öfver Kongl. Brefven den 17 Februarii
1742 och den 26 April 1776, angående
Bankens forum i concursmål.
Föredrogos ånyo och biföllos följande
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottens
den 12 sistlidne Januarii afgifne,
och den 22 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtanden:
N:o 115. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga proposition om uppbörden och förvaltningen
hädanefter af Kronans spannemålsräntor.
N:o 116. I anledning af återremisser
å Utskottens under N:ris 78 och 74 förut
meddeldte Betänkande?!, angående lindring
eller understöd för Rust- och Rotehållare
inom Jemtland.
Då nu ånyo föredrogs Stats- och BancoUtskottens
den 3:dje sistlidne December,
under N:o 42 afgifne, och den 25 derpåföljde
Januarii eftermiddagen på hordet lagde
Betänkande, i anledning af väckt motion
om inlösen af några f. d. Filial-Disconternes,
vid sistlidne Riksdag presentera
-
Den 4 Fe b inar ii e. ni.
de Assignationer, Lief berörde Betänkande
af Ridderskapet och Adeln bifallet.
Föredrogs ånyo Högvördige PresteStåndets
den u5 sistlidne Januarii aflåtne och
den 27 i samma månad e. m. på bordet
lagde Protocolls-Utdrag, innehållande att
PresteStåndet beslutat anmoda StatsUtskottet,
att innan den 3 dennes till RiksStånden
inkomma med Utlåtande öfver Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse till. Rikets Ständer, ,
i anledning af väckt fråga örn lättad utväg
till lånbidrag åt fastighetsägare; uti hvilket
beslut de öfrige RiksStånden blifvit inbjudne,
att sig med Preste-Ståndet förena.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att StatsUt*
skottets ifrågavarande Utlåtande denna dag
till Ridderskapet och Adeln ankommit, och
hemställde, om Ridderskapet och Adeln,
till följd häraf, ansåg den af PresteStåndet
framställde inbjudning numera böra förfalla,
samt ProtocollsUtdraget endast böra läggas
till handlingarne.
Bifölls.
Föredrogs och remitterades till Statsocli
BancoUtskotten, Herr Ribbings, Arvid,
den i5 sistlidne Januarii förmiddagen, på
bordet lagde, anförande, innefattande hem*
stål*
Den 4 Februarii e. m.
ställan, att Rikets Ständer måtte, uti en underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t begära,
det Kongl. Maj:t täcktes till fastställande
och godkännande af Rikets Ständer, icke allenast
meddela dem sitt beslut, huru hög
slagskatten bör beräknas, utan äfven i Nåder
uppgifva alla de öfriga förhållanden,
som på myntets skrot och korn kunna inverka,
och hvilka Kongl. Maj:t anser böra
vid myntningen iagttagas.
Föredrogs Herr Ribbings, Arvid, den
a3 sistlidne December förmiddagen på bordet
lagde hemställan, om inbjudning till de
öfrige RiksStånden, att förena sig i det beslut
Ridderskapet och Adeln ofvannämnde
dag fattat, rörande bevillningsUl,skottets,
under N:o 56 allålne Utlåtande i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets under
N:o 5i förut meddeldte Betänkande, angående
upphörande af Städernes SaluAccis.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, alt Ridderskapet
och Adeln redan öfverlemna t den fråga,
hvarom Herr Ribbings hemställan handlade,
till afgörande i förstärkta StalsUtskoltet,
samt hemställde, i följd häraf, att Hr
Ribbings berörde hemställan måtte förfalla.
Bifölls.
60 H.
16
Den 4 Februarii e. m.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUlskottens
den 23 sistlidne Januarii under N:o 120 afgifne,
och den 1 dennes eftermiddagen på
bordet lagde, ytterligare Utlåtande, i anledning
af återremiss å Utskottens under N:o
98 förut meddeldte Betänkande, angående
en jemnare fördelning af Roteringsbesväret
vid Westerbottens Regemente.
Föredrogs ånyo Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskoLtens deli
24 sistlidne Januarii under N:o 3i afgifne,
och den 1 dennes eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottens under N:o 21
förut meddeldte Betänkande, rörande Paket-,
Post- och Forvagns-inrättning.
Herr von Hartmansdorff':, August: Om
Ståndet skulle bifalla hvad Utskottet här
föreslagit, skulle det se ut, som vore man
sjelf icke viss på hvad man ville. Hela
Paket- och Forvagnsinrättningen skulle blott
blifva att betrakta såsom ett försök, icke
såsom en afgjord inrättning, grundad på
Rikets Ständers beslut. Då det för öfrigt
står hvar och en öppet, att vid nästa
Riksdag föreslå de förändringar i inrättningen,
som då anses af nöden, tyckes
det af Utskotten tillagda 5:te moment vara
öfverflödigt och otjenlig!, såsom innefattan
-
Den 4 Febr u ar i i e. m.
243
cle cn upplysning af förra beslutet. Jag
tillstyrker derföre, att Ridd. och Adeln, vidhlifvande
sitt förra beslut, matte afslå Utskottens
tillägg.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Förekommen af den siste Talaren, instämmer
jag endast i hans begäran, att Ridderskapet
och Adeln måtte vidblifva sitt förut
fattade beslut, och ej antaga det föreslagne
tillägget.
Hans Ex cell ance Herr Grefven och
LandtMar sk olken framställde proposition på
bifall till Utskottens senare Utlåtande.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
hemställde, om Ridderskapet och Adeln, under
förblifvande vid dess den 1 [ November
sistlidet år e. m. fattade beslut, hvarigenom
Utskottens först meddeldte Betänkande
blifvit bifallet, fann för godt afslå
det i Utskottens senare nu ifrågavarande
Utlåtande gjorde tillägg.
Bifölls.
Föredrogs ånyo BancoUtskotlets den a3
sistlidne Januarii under N:o io3 aflåtne
och den 1 dennes eftermiddagen på bordet
lagde memorial, angående Revision öfver
LåneContorens i Götheborg och Malmö för
60
H. 16*
Den 4 Februarii e. m.
vältning och Räkenskaper år 182g, och sedermera
årligen intill nästa Riksdag.
Herr Tham, Wollrath: Vid 1823 års
Riksdag valde icke Ridderskapet och Adeln
sjelfve Revisorer i BancoDisconten och Provins-LåneContoiren,
utan uppdrogo till RiddarhusDirectionen
att utse dem för alla åren
intill denna Riksdag. Jag hemställer derföre,
om icke 1111 samma åtgärd må vidtagas,
hvarigenom tiden icke beliöfver borttagas
med dessa val. Då det icke eller varit
brukligt att på en gång välja dessa Revisorer
för alla kommande åren intill påföljande
Riksdagen, hemställer jag, om icke RiddarlnisDirectionen
må erhålla uppdrag att
utse Ridderskapets och Adelns Revisorer, ej
blott för denna gång, utan äfven för de efterföljande
åren intill nästa Riksdag.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Då här blott är fråga om val af två personer,
förmodar jag att detta val icke kan
upptaga tiden till den grad, att deraf kan
hämtas något skäl för den åtgärd Hr Tham
föreslagit.
Herr von Hartmansdorff, August: Om
jag rätt minnes erfordras tvenne Revisorer för
BancoDisconten i Stockholm, samt en Revisor
och en Suppleant för hvardera LåneContoret i
Landsorterne, således tillsammans 6 personer,
för hvarje år. Jag tror att Ridderskapet
Den 4 Februarii e. m.
245
och Adeln för närvarande har så många
andra vigtigare göromål, att det ej vore
skäl borttaga tiden med dessa val, som ock
hittills varit öfverlemnade åt RiddarhusDirectionen.
Jag instämmer derföre uti Herr
Thams förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridd. och
Adeln, i likhet med hvad Ståndet vid sistförflutne
Riksdag beslöt, fann för godt anmoda
RiddarhusDirectionen, att, å Ridderskapets
och Adelns vägnar, för innevarande
år utse en Revisor jemte dess suppleant
vid LåneContoret i Götheborg, samt en Revisor
och dess suppleant vid LåneContoiret
i Malmö, med förständigande till RiddarhusDirectionen
att om utgången af dessa val
lemna BancoUtskoltet underrättelse, på det
Utskottet måtte, genom BancoFullmägtige,
låta Directionerne vid nämnde LåneContoir
deraf undfå del; äfvensom att uppdraga åt
RiddarhusDirectionen, att jemväl hädanefter
intill nästa Riksdag hvarje år, å Ridderskapets
och Adelns vägnar, utvälja de Revisorer
och suppleanter, hvilka böra deltaga uti
ifrågavarande årliga Revisioner.
Bifölls.
Föredrogs ånyo BancoUtskottets den
19 sistlidne Januarii under N:o 101 aflåtne
och den 27 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde memorial, angående Re vi
-
246
Den 4 Februari i e. m.
sion öfver BancoDiscontVerkets förvaltning
oell Räkenskaper samt f. d. Riks-Diskont'
Verkets fortsatta utredning för år 1829 och
sedermera intill nästa Riksdag.
Herr Tham, Wollrath: I likhet med
det nyss fattade beslutet, hemställer jag,
om icke det må öfverlemnas till RiddarhusDirectionen,
att äfven utse Revisorer öfver
BancoDisconten här i Stockholm. Jag tror
att de Revisorer, som under de föregående
åren blifvit valde af RiddarhusDirectionen,
fullgjort sina åligganden på ett sätt, att intet
dervid varit att påminna, och alt man
således med fullt förtroende kan fortfarande
öfverlemna detta uppdrag åt RiddarhusDirectionen.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln fann för godt anmoda
RiddarhusDirectionen att, å Ridderskapets
och Adelns vägnar, utse tvänne Revisorer i
berörde afseende för sistlidet år, samt om
utgången af detta val lemna BancoUtskottet
underrättelse, på det Utskottet måtte, genom
BancoFuIlmägtige, låta Directionen vid
BancoDiscontverket deraf Undfå del; äfvensom
att uppdraga åt RiddarhusDirectionen
att, jemväl hädanefter intill nästa Riksdag
hvarje år, å Ridderskapets och Adelns vägnar,
utvälja de tvänne Revisorer, hvilka
Dea 4 Februarii e. m.
24 7
böra deltaga uti ifrågavarande årliga Revisioner.
Bifölls.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottets den 10 sistlidne Januarii
under N:o 174 afgifne, och den i5 i
samma månad eftermiddagen på bordetlagde
Utlåtande, i anledning af väckte frågor
om förändringar i Befordringslagar ne.
Herr Rosenqvist > Fredrik Leonhard,
anförde skriftligen:
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskott har uti dess Utlåtande
N:o 174, angående 1756 års TjensteBetänkande,
åter gifvit hyllning åt den
grundsats att nutidens fordringar äro alldeles
oförenlige med det rätts-begrepp, sorn
fordomdags gjort sig gällande vid pröfning
af frågor, der godtycket ansetts göra inkräktning
på rättvisans område, och då Utskottet
till och med yttrat, att Herr'Grönhagen,
Gustaf, som väckt motionen om 1756
års Tjenste-Betänkande, skall hafva yrkat
berörde Författnings återupplifvande, hvilket
Herr Grönhagen likväl alldeles icke
sagt, utan tvärtom, ansett ij56 Års Tjenste-Betänkande
ännu vara fullkomligt gällande,
och derföre begärt sådane åtgärders
vidtagande, som leda till denna Författnings
noga iakttagande, så tyckes redan en
248 Der^ 4 Februarii e. in.
sådan omskapning af Herr Grönhagens Motion
utmärka en benägenhet hos Utskottet,
att bortraisonera Tjenste-Betänkandet till
hela dess vidd, blott för att kunna få alla
Befordringar ställde på den fot, att de skola
anses som en följd, mindre af den sökandes
förtjenst och skicklighet, än af den
recommenderande Förmannens eller Chefens
grace.
Monarken, rättvis i alla sina företag
och önskande att belöna förtjensten när och
hvar den finnes, kan likväl, ifrån sin höga
ståndpunct, omöjligt sjelf utröna hvilken
bland de Personer, som hos Hans Majestät
anmäles och föreslås till beklädande af Statens
Embeten och Tjenster, är den mäst
skicklige och mäst förtjente. Hans Maj:t
föranlåtes derföre sätta tro till de Förmäns
intyganden, elier de Embetsmäns yttranden ,
hvilka antingen af Embetspligt afgifvas eller
och eljest meddelas; och det är då intet
tvifvelsmål, att ju den person, som varit så
lycklig, att ställa sig in hos förmän eller
åtminstone hos Chefen, erhåller så tillräckelig
recommendation och så ampelt vittnesbörd,
att samma person varder befordrad.
Men det är just en sådan nepotisme,
som iy56 års TjensteBetänkande har för
afsigt att förekomma, på det att den verheliga
förtjensten och den verkeliga skickligheten
_, icke den figurativa och af förmansgunst
beroende, må kunna framdragas.
Frågan reducerar sig således endast till scit
-
Den 4 F e b r u a ri i e. ra.
=49
tet, att få utröndt och bepröfvadt, hvilken
ibland de till ett ledigt högre eller lägre
Embete sökande personer, innehafver den
största förtjensten och skickligheten, och
följaktligen bör, framför sine medsökande,
befordras. Theorien härom är förträifeligt
utförd uti 1^56 års TjensteBetänkande; skada
blott att det icke förstås och icke eller
i practiken tillämpas vid alla tillfällen, då
det kan och bör ske.
Långt ifrån att deraf, såsom Ekonomiutskottet
tyckes antyda, befara oordning
och oreda, skulle, tvertom, mångå klagomål
och mycket missnöje undvikas; och
man kunde då slippa höra omtalas recornmendationer,
relationer, gynnare, ock mera
sådant, som åberopas då någon söker ett
Embete eller en Tjenst i staten.
Huru Utskottet kunnat finna, att nuvarande
RegeringsForm gjort i ^56 års TjensteBetänkande
till alla delar obrukbart, det
skall alltid blifva en obegriplighet, så framt
Utskottet icke exprés vill hafva uttryckt
den mening, att Orden: Förtjenst och
skicklighet skola, efter 1809 års RegeringsForm,
betyda någonting helt annat, än hvad
samma ord efter 1720 års RegeringsForm
betyda. Min föreställning åter är, att desse
begge ord alltid måste hafva enahanda
betydelse för hvar och en, soin äger ett redigt
begrepp och mogen urskiljning; och jag
hade således icke väntat en sådan förkla
-
i5o Den 4 Februarii e. m.
ring, sorn den Ekonomiutskottet, uti det nu
ifrågarande märkvärdiga utlåtandet, afgifvet,
nemligen att då i^56 års TjensteBetänkande
använder ordalagen förtjenst och skicklighet
såsom grund för befordringsrätt,samma
ordalag skola derstädes äga en negativ
bemärkelse, så att icke bevisad oskicklighet
gäller för skicklighet, samt Tjensteår för
förtjenst. Hvarifrån Utskottet hämtat en
sådan idee är svårt att inse. Åtminstone
är den icke tagen utur det åberopade TjensteBetänkandet,
hvilket i irsta §:n så noga,
tydligt, rent och heslämdt afhandlar de
begge ordens bemärkelse, att intet tvifvelsmål
derom bordt äga rum. Utskottet talar
om ett tour- och anciennitets-systéme, som
skul,le uppstå om ij56 års Tjenste-Betänkande
blefve följd t, och alt routinen då
skulle lemnäs samma'anspråk på befordran»,
som den utmärktaste Embetsmanna-duglighet,
hvilket åter, efter Utskottets omdöme,
skulle blifva ett hinder för EmbetsmannaCorpsens
utbildning. Enda meningen härmed
må Utskottet sjelf förklara. Jag, för min
del, gör deraf den slutsatts, att hvarken på
förtjenst, eller skicklighet, tjensteår eller
arbetsamhet bör göras något afseende, så
snart en Chef har diclatoriskt sagt, att någon
viss person är skicklig, och följakteli—
gen måste befordras. Då likväl en Tjenstsökandes
befordrings-rättighet utgör en väsendtlig
del af hans välfärd, bör denna riksvårdande
angelägenhet icke få ankomma på
Den 4 Februarii e. m.
formans gunst och godtycke, utan handhafvas
efter säkre och bestämde grunder. Desse
grunder äro till deras natur förklarade
uti 1^56 års TjensteBetänkande; och likväl
har Ekonomiutskottet icke ansett berörde
mästerliga, af idel rättvisa och själs-slorhet
utmärkta författning kunna förlikas med 28
§:.n i 1809 års RegeringsForm. Är icke sådant
besynnerligt, och månne icke den redan
utbildade Embetsraanna-Corpsen kunde
finna det vore oförenligt med begreppet
om förtjenst och skicklighet, i händelse en
person skulle utnämnas till ett Embete, om
hvars beskaffenhet lian icke har det ringaste
begrepp, och som är vida skiljdt ifrån
det Embete eller den Tjenst, sorn han i
Staten eller kanske blott vid Hofvet förut
innehaft. Kunde man väl då säga, alt vid
befordringen fästats afseende endast å förtjenst
och skicklighet; och är det länkbart
eller rimligt, att desse egenskaper skola
kunna finnas hos den befordrade, som alldrig
handlagt Embetsgöromål, hvilka haft
minsta likhet med dem, han tillträder.
Det ser verkeligen ut, sorn skulle Ekonomiutskottet
hafva trott, att Embete och
skicklighet äro synonyme; och att skickligheten
kommer på samma gång med Fullnragten;
men äfven om denna orimlighet
skulle antagas, så är ändock icke den förbigångne
större förtjänstens rättmätiga anspråk
pu befordran, framför ilen vida min
-
a5 2
Den 4 Fpbruarii e. rn.
dre, som blifvit framdragen, dermed tillfredsställd,
Det är väl en möjlighet att
Ekonomiutskottet, då det tillagt orden/ortjenst
och skicklighet en negativ bemärkelse
uti iy56 års TjensteBetänkande, tyckes
hafva kännt denna möjlighet, att nämde begge
ord höra till neologiquen; och i det fallet
vill jag icke bestrida Utskottet den äran
att hafva riktigt uppfattat andemeningen af
orden förtjenst och skicklighet, der de förekomma
i den af Utskottet åberopade 28 §:n
af 1809 års RegeringsForm; men hvad slags
förtjenst och skicklighet, som derstädes rätteligen
förstås, det torde blifva en annan
fråga,
Förtjensten, äfvensom skickligheten, är
mångahanda, och visar sig i så olika skepnader
och i elt så dunkelt ljus, att redligheten
stundom torde hafva svårt att upptänka
eller upptäcka dem. Icke torde det
menas Riksdags-förtjenst, hvarmed jag förstår
talangen att tala, skrifva och gifva sin
röst för bifall till allt hvad som proponeras,
icke eller Penningef ör tjenst ^ hvarmed
jag förstår den tillfälliga, ofta oförtjenta
förmågan, att kunna köpa ett Embete eller
en Tjenst, som köparen icke duger till; —
och icke eller kryper i-för tjenst, hvarmed
jag skulle vilja förstå den föraktliga utväg
att jemt fjeska och jemt löpa i de stores
trappor, för ätt såmedelst visa sin tjenstfärdiga
undergifvenhet. Härmed må nu vara
huru del vill, så stå EkonomiUtskottets
I
Den 4 F e b r u a r i i c. m.
253
grundsattser likväl icke att förena med dem,
som äro uttryckte i 1^56 års TjensteBetänkande,
hvilket icke är undanröjdt och
följakteligen icke behöfver återupplifvas, fastän
den i samma Betänkandes 16 § Riksens
Ständer förbehållna pröfningsrätt i Befordringsmål
numera icke äger rum. Det rätta
vore, att här i landet, likasom i Dannemark,
ingen kunde befordras till hvarken
högre eller lägre Embete och Tjenst i staten,
utan föregången offentelig Embetsexamen
grad för grad, då den skickligaste ovilkorligt
tager företrädet, han må hafva hvad
relationer, och förespråkare som helst.
Jag anhåller alltså vördsamt, om proposition
på återremiss, och att detta mitt
yttrande må åtfölja remissen.
Friherre Cederström , Jacob: I anledning
af den siste talarens yttrande anser
jag öfverflödigt anföra annat, än uppläsa 28
§:n Regeringsformen: Konungen äger att i
StatsRådet utnämna och befordra infödde
Svenske män till alla de Embeten och
Tjenster inom Riket, högre och lägre,
hvilka äro af den egenskap att Konungen
Fullmagter derå utfärdar, dock böra vederbörande
förut med Förslag hafva inkommit
, der sädane hittills egt rum; vare
likväl Konungen obetaget att uti Militaira
Embeten nyttja Utländske Män af sällsynt
skicklighet; men icke till Commendanter i
Fästningarne. Konungen fäste vid alla be
-
254
Den 4 Februarii e. m.
fordringar, afseende endast å de sökandes
förtjenst och skicklighet, meri icke på
deras börd. Till StatsMinistrar, Stats Råd,
JastiticsRäd, StatsSecreterare samt alle andre
Civile Embetsmän inom Riket och Domare
må sådane Män endast nämnas, som
äro af den rena Evangeliska Läran, Ridderskapet
och Adeln torde häraf finna, att
Utskottets Utlåtande är väl grundadt; och
jag får blott tillägga, att detsamma redan
af tre Stånd är bifallet samt Expeditionen
i enlighet dermed uppsatt, ehuru den ännu
icke till Stånden inkommit.
Herr Rosenqvist: Af hvad Friherre
Cederström anfört synes mig ingenting förtjena
afseende, utom det sista, hvilket föranleder
mig att, i stället för begäran om
återremiss, anhålla det mitt anförande må
anses såsom en reservation mot det beslut,
jag finner att Ridderskapet och Adeln nödgas
taga.
Uppå gjord proposition blef Utskottets
Utlåtande af Ridderskapet och Adeln bifallet.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottens den 18 sist—
ledne December under N:o tia afgifne, och
den 3o i samma månad e. m. på bordet
lagrie Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o 71
Den 4 Februarii e. m.
255
förut meddeldte Betänkande, angående sältet
för Militiae-Boställerifc utarrenderande samt
MilitiaerBoställsCassans förvaltning.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard,
anhöll om upplysning, hvad beslut
de öfrige RiksStånden fattat, rörande detta
Utlåtande.
Undertecknad RiddarhusSecreterare tillkännagaf,
att Högvördige PresteStåndet och
Vällofl. BorgareStåndet bifallit så väl Utskottens
först med eld ta Betänkande, som ock
det senare Utlåtandet; men att Hedervärda
BondeStåndet afslagit Utskottens senare Utlåtande
och följaktligen äfven det förut meddeldte
Betänkandet.
Herr Munck af Rosenschöld: Utskotten
hafva i detta senare Utlåtande bemödat
sig att vederlägga de emot första Betänkandet
framställde anmärkningarne och, hvad
mig beträffar, valt den utvägen att påbörda
mig anmärkningar, som jag icke gjort,
förmodligen för att bespara sig mödan att
vederlägga dem, jag verkligen framställt.
Jag har nemligen icke, såsom Utskotten säga,
anmärkt, att städjans erläggande på en
gång skulle afhålla den ordentliga, men
mindre bemedlade, speculanten, och inbjuda
vinglaren, utan jag har sagt, att Utskottens
ändamål, att utestänga vinglaren,
genom det föreslagna medlet icke skall vin
-
a56 Den 4 Februarii e. ra.
nas. Ty vinglaren har vanligen utväg att
skaffa sig penningar genom lån, till den
contanta städjan, men deremot skall en så
dryg penningeafgift betaga den ordentlige
speculanten, som icke vill börja med att
skuldsätta sig, det nödiga förlaget för inköp af
inventarier, utsäde och dylikt. Utskottens afsigt
med penningestädjans erläggande på en
gång är visserligen att utestänga vinglaren,
och Utskotten hafva till och med för detta ändamål
uppoffrat en betydlig del af det arrende
in natura, sorn af Bostället aunars kunde erhållas;
men jag kan icke fatta, och förundrar
mig om någon uppriktigt kunnat vara af den
tanken, att en dryg penningeafgift, erlagd
på förhand, skulle från Bostadsarrendena
utestänga vinglaren. Jag tror tvärtom, att
man på sådant sätt skall kunna förvandla
en ordentlig man Lill vinglare, då man tvingar
honom till skuldsättning för inventarier,
m. m. nödigt till egendomens skötsel, efter
att hafva för städjan beröfvat honom dess
lilla capital; jag säger dess lilla capital,
emedan den större capitalisten sällan lärer
befatta sig med arrende af ett obetydligt
Militiae-boställe, utan häldre begagnar den
conjunctur, som vid Riksdagen 1818 blifvit
tillskapad, och allt sedan fått fortfara, för
att åtkomma en egendom för vanpris på utmätningsauetion.
När således Utskottens förslag
ej utestänger vinglaren, utan tvärtom
kan förvandla den ordentliga mannen dertill,
Den 4 Februari i e. m.
till, och utomdess nödvändigt skall leda
till minskning af spannemåls-arrendet, hemställer
jag, om clet icke medförer förlust
hade för arrendatorn, indelningshafvare»
och Staten; för Staten äfven derigenom,
att Bostället blifver sämre i samma nion
som arrendatorn har mindre capital att
pä detsamma använda. Jag instämmer
derföre med de reservanter, som yttrat sig
mot penning-städjans erläggande pä en gång
i förskott för alla åren, och i synnerhet
med Nils Månsson; samt då a Stånd bifallit,
men BondeStåndet afslagit Utlåtandet,
tillstyrker jag afslag, på det alt två Stånds
öfverensstämmande mening må blifva lika gällande,
som de öfriga två Ståndens.
Friherre Cederström Jacob. Den siste
värde Talaren har trott, alt städjans
erläggande på en gång, långt ifrån att utestänga
vinglare, skulle tillskapa dem. Erfarenheten
har emedlertid bevisat motsatsen,
då största delen af MilitieBoställenas
arrendatorer, enligt nu varande sätt, blifvit
vinglare, och icke kunnat utgå med sina
arrenden, hvarigenom Officerarne blifvit
utan sine löner, just derföre att arrendet
på auction fått uppgå så högt, som helst.
Nu blifver endast städjan föremål för auction,
och man finnér vid minsta eftertanka, att
fråga dervid icke kan uppstå om stora capitaler;
ty då detta Utlåtande etablerar en
Go 11. 17
258
Deii 4 Februarii e. m.
commité inom hvarje Regemente, sorn ombesörjer
boställenas utarrendering, så måste
antingen denna commité, hvari indelningshafvaren
sjelf är ledamot, icke förstå sitt intresse,
för att taxera spannemålsarrendet för
lågt, eller ock måste spannemålsarrendet vara
någorlunda riktigt bestämdt, och då blifver
penningestädjan ganska medelmåttig. Om
man således önskar att förekomma olägenheterne
af nuvarande missbruk, som icke
annorlunda kunna afhjelpas, är det högst angeläget
att Bostadsarrendena, på sätt Utskotten
föreslagit, bestämmas; och då det icke lärer
kunna vara Ståndets afsigt att tillåta missbrukens
fortfarande, till fordel för obetänksamme
medborgare, som inlåta sig uti illa
beräknade eller deras förmåga öfverstigande
företag, tror jag för min del det vara
välbetänkt om Utskottens Utlåtande bifalles,
på det den nya ordningen må lemna
den siste talaren ett öfvertygande bevis, att
densamma, långt ifrån att skapa vinglare,
medför trefnad för arrendatorerne, och båtnad
för Boställsinnehafvarne, hvilka endast
på sådant sätt kunna med säkerhet påräkna
sina löner.
Herr Rosenqvist j Fredric Leonard:
Jag erkänner, att jag är rädd för alla nya
ordningar, och att jag således, redan af Friherre
CederstrÖms yttrande härom, hämtar
ett skäl till afslag på Utskottens Utlåtande.
Meu jag instämmer derjemte i Nils Måns
-
Den 4 Februarii e. m.
göns reservation mot städjans erläggande på
en gång, och anhåller, att denna reservation
må blifva uppläst, för att icke borttaga
tiden med en vidlyftigare vederläggning
af Friherre Gederströms anförande.
I anledning häraf blef BiksdagsFulltnägtigenNils
Månssons från Malmöhus Län,
Utskottens senare Utlåtande åtföljande, reservation
uppläst.
Herr Tham, Wolrath: Om ändamålet
med Militiaeboställens utarrendering vore,
att, utan afseende på Indelningshafvarens
Säkerhet för erhållandet af sin löneinkomst,
underlätta Bankrutt-spelare och afsigkomne
jordbrukare, skulle Nils Månsson hafva rätt;
men då jag förmodar, att detta icke är ändamålet,
tror jag, att man i främsta rummet
bör så tillställa, att indelningshafvaren
med säkerhet kan påräkna en skälig inkomst
af det Boställe, Staten lemnat honom, utan
att han för dess skötande behöfver försumma
sin tjenst. Om detta ändamål skall uppfyllas,
måste antingen Staten sjelf öfvertaga
Boställena och gifva indelningshafvaren
cn viss årlig summa, eller ock Lagstiftande
Makten så tillställa, att indelningshafvaren,
vid Boställets upiplåtande åt enskild
man, har tillräcklig säkerhet mot förlust.
Men större osäkerhet, än i den ordning som
hittills varit följd, kan knappt tänkas, då
60 H. 17 *
2ÖO
Den 4 Februarii e. m.
erfarenheten visat, att en mängd indelningshafvare
ej fått något arrende af sine Boställen,
sedan så väl arrendatorn som dess Borgesman
spelt Bankrutt, utan att indelningsliafvaren
fått någon ersättning af Staten.
Att detta är orätt, lärer hvar och en medgifva,
och jag skulle derföre tro, att Staten
hör vidtaga sådana säkerhetsmått, som förekomma
dylika förluster för indelningshafvare.
På denna grund tillstyrker jag bifall
till Utskottens Utlåtande, så mycket häldre,
som jag hoppas att oredan, hvilken ännu
på många ställen qvarstår, derigenom
skall upphöra för framliden, men frågan
deremot genom ett afslag å Bidderskapets
och Adelns sida skulle komma att förfalla
och saken sålunda förblifva i sitt nuvarande
olyckliga skick. Jag anser det jemväl inconsequent
att, sedan man med uppoffringar
bidragit till ökande af indelningshafvarnes
löner, ändock lemna dem i den belägenhet,
att kunna blifva utan ali löneinkomst,
genom tillåtelse, å Lagstiftande Maktens sida,
af Boställenas utarrendering till personer,
som ej kunna sköta dem, eller icke
kunna utgöra sitt arrende. Jag tillstyrker
alltså bifall till Utskottens Utlåtande, såsom
väl grundadt, i den förmodan att flere skäl
till bevis derpå icke behöfva anföras.
Friherre von Duben, Carl: Ehuru förekommen
af Friherre Cederström och Herr
Tham, synes det mig likväl icke olämpligt,
Dan 4 Februarii e. m.
att äfven jag, som har 20 års erfarenhet i
incleldta armeen, höjer min röst till försvar
för Utskottens ifrågavarande Utlåtande,
Utom all fråga är, att manga olägenheter
uppstått af nuvarande Författningar för Militiaäboställens
bortarrendering, och att en
mängd indelningshafvare derigenom gått i
mistning af halfva eller hela lönen, i samma
mon den legat i Boställsafkastningen.
Det förslag Utskotten nu afgifvit är icke eller
för oss inom indelta arméen nytt; vi
hafva sins emellan flere gånger conjunctim
med Landshöfdingarne uppgjort förslag till
bildande af Commitéer för bevarandet af
indelningsbafvarens rätt på ett sådant sätt,
att han med säkerhet kunde påräkna utbekommandet
af sin lön, utan att behöfva ingå
i Concurser. För min 'del tror jag ock,
att detta ändamål endast kan vinnas genom
Boställenas utarrendering af en RegementsGommitée,
på sätt Utskotten föreslagit. Hvad
beträffar Nils Månssons förslag, rörande städjans
erläggande, sä är det alldeles enahanda
med det som nu brukas, hvaraf följden
varit, att personer blifvit lockade att bjuda
högre städja än de förmått erlägga, och
att slutligen betalningen uteblifvit. Jag tror
den nu föreslagne methoden, att betala städjan
på en gång, vara den bästa, och tillstyrker
i alio bifall till Utskottens Utlåtande.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag är i
sanning lika mycket, som de talare, hvilka
a6a
Den 4 Februarii e. m.
yttrat sig emot mig, intresserad för indel™
ningshafvares säkerhet att erhålla afkastning
af sina Boställen, och här är endast fråga om
att vinna detta ändamål. Det medel Utskotten
föreslagit medför endast det säkra resultatet,
minskning i spannemålsarrendet och vingleriets
fortsättning; ty jag frågar, huru man
väl vill bevisa, att den dryga contanta städjan
skall utestänga vinglare, och förekomma
arrendatorns bankrutt, mer än det hittills
varande stadgandet. Den kommer tvärtom
att beröfva äfven en ordentlig arrendator
det nödiga förlaget för inventarier till
egendomens skötande, och kan således göra
vinglare, men icke utestänga dem. Örn, såsom
jag af egen erfarenhet känner, då jag
i egenskap af cavent i fem år fått betala ett
MilitiaeBoställs-arrende, mångå arendatorer
hittills spelt Bankrutt, påstår jag, att samma
olägenhet skall qvarstå, om Utskottens
förslag anlages, och att denna olägenhet lill
och med ännu snarare skall inträffa, så vida
icke vederbörande förfara med mera
stränghet vid bedömmandet och intygandet
af Borgesmännens vederhäftighet. Intet arrende
bör lemnäs utan borgen, som blifvit
godkänd af vederbörande Myndighet, eller,,
om man så vill, af RegementsCommitéen;
men med noggrant iakttagande af detta villkor,
tror jag icke, att man behöfver frukta
för flere Bankrulterande arrendatorer,
om också städjan för alla åren icke på en
gång betalas, än, om den icke på en gång
Den 4 Februarii e. m.
263
betalas. Jag skall för öfrigt blifva den förbunden,
som kan öfvertyga mig, att den
contanta städjan ökar säkerheten för arrendets
utgående, om icke tillräckligt säker
borgen derjemte finnes. Den sökta garantien
skall tvärtom åstadkomma den förlust,
man med den velat förekomma. Det är
också just derföre, att Ständerne redan beviljat
ökade anslag för de Militaire Tjenstemän,
hvilka njuta contant lön, som jag finner
det inconsequent, att vilja minska lönen
för Militaire indelningshafvare, och uppoffra
en del af den för en väl åsyftad, men
ej derföre åstadkommen större säkerhet.
Herr Rosenqvist: Jag tror ej, att här
är fråga örn att tala, hvarken för vinglare
och bankeruttspelare, eller för ockrare, ulan
endast att bereda säkerhet för indelningshafvare
att erhålla så mycken inkomst, som
möjligt'är af sina boställen; och då säkerheten
hos Arrendatorn skall pröfvas af KrigsCollegium
eller andra Myndigheter, bör det
vara indelningshafvare!! likgiltigt, om han
får städjan på en gång, eller successivt, och
måhända till och med bättre att få en årlig
afgift. För min del tror jag, att om
KrigsCollegium, vid pröfning af säkerheten,
icke tager till mönster den granskning Collegium
verkställde i fråga om vederhäftigheler
för arrendet af Mariebergs trädgård,
utan endast antager en lagligen godkänd
borgen, skall ingen fara uppstå och indel
-
264
Den 4 Februarii e. ra.
ningshafvaren få större fördel af den årliga
afgiften. På denna grund förenar jag mig
med Herr Munck af Rosenschöld, i afseende
på afslag å den delen af Utskottets Utlåtande,
som handlar om städjans erläggande
på en gång.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Ifrågavarande
ämne är verkligen af mera vigt, än
man skulle tro. Redan i många år, eller
åtminstone ett decennium, har man hört en
rättvis och hillig klagan öfver det sätt, hvarpå
Militie-boställen blifvit utarrenderade.
Vid mångfalldiga, och jag vågar nästan säga,
vid hvartenda indelt Regemente, finnas
Officerare, som derigenom gått i mistning
af de Löneinkomster, hvarpå de erhållit
Fullmakt. Att denna brist i Författningarnegicke
bör fortfara, synes således klart,
och har icke heller af någon blifvit bestridt?
Alla hafva tvärtom medgifvit, att en större
säkerhet bör åstadkommas. Men Hr Munck
af Rosenschöld har trott, att de medel Utskotten
föreslagit icke äro tillräcklige eller
icke uppfyllande ändamålet. Jag fruktar likväl,
att den värde talaren icke tagit nog
kännedom om Utskottens första Betänkande;
ty om han begrundat förslaget, hvarigenom
det blifver Commitleen, som skall
bestämma spannemålsarrendet, och auctionen
endast skall afgöra städjan, förmodar jag, att
talaren skulle hafva kommit till ett annat
omdöme. Att detta förslag likväl icke ute
-
Den 4 Februari i e. m.
265
sluter möjligheten af bankrutt hos arrendatorn,
vill jag icke bestrida; ty att förekomma
en sådan möjlighet står icke i Rikets
Ständers förmåga, och Utskotten hafva således
nödgats inskränka sig dertill, att endast
söka aflägsna den, så mycket som möjligt.
IJerr Munck af Rosenschöld förmodar,
att städjans erläggande på en gång
skulle betaga arrendatorn medel till de nödvändige
förlagen, kan jag icke godkänna,
och får erinra, att Utskotten just lemnat
arrendatorn utväg att kunna behålla städjan
såsomSlån, hvarigenom det således står honom
fritt att använda den till inköp af inventarier.
Man måste ock medgifva, att
städjans erläggande, eller presterad säkerhet
derför, åtminstone är mer, än ingen garanti
för arrendets utgörande, och för den, sorn
icke kan prestera den erforderliga säkerheten,
tror jag det vara bäst att han för evigt
blir utesluten från arrendet, oberoende af
det afseende , man måste göra på boställsinnehafvarens
säkerhet. Jag får för öfrigt
tillägga, alt utom den fördel Utskottens förslag
bereder för indeldta armeen, har jag
för min del trott, att man, genom bifall
till detta förslag, skulle göra ett betydligt
steg till bildande af sjelfständiga arrendatorer
i vårt land. Ty om melhoden lyckas
i fråga 0111 Militie-boställen, skulle densamma
snart nog äfven komma att vidtagas i
afseende på Kronans andra lägenheter, och
jemväl af enskildte personer. Sedan två
206
Den 4 Februarii e. m.
Slånd bifallit, men ett Stånd afslagit Utlåtandet,
är Ridderskapets och Adelns beslut
af största vigt, emedan derpå beror, huruvida
frågan skall l&rfalla eller saken genom
tre Stånds beslut antagas. Jag kan
derföre ej annat, än på det högsta tillstyr*
ka bifall på Utlåtandet,
Herr Munck af Rosenschöld: Hr Ri
ben
har anfört, att Utskotten i sitt senare
Utlåtande tillstyrkt, att arrendatorn skulle
få behålla städjan såsom lån. Detta är sant,
men det får icke ske, utan att arrendatorn
såsom säkerhet kan prestera inteckning i
fast egendom å landet inom halfva Bevillningsvärdet,
och i stad inom halfva Brandförsäkringssumman,
hvaraf följer väl, att
man medgifvit en lättelse för dem, som
sjelfva äga jord, och den ej mycket skuldsatt,
som dock högst sällan speculera på arrenden,
men att alla, som icke kunna lemna
en sådan säkerhet, äro uteslutne från den
omnämnde förmonen och måste antingen
genom lån förskaffa sig städjan samt sålunda
börja med vingleri, eller ock ifrån små
Capitalister förvandlas till gäldenärer och
vinglare. Jag tror den bär stadgade garantien
och säkerheten innebära ren osäkerhet,
ocb att man söker bortblanda saken, då man
vill inbilla oss, att deri ligger någon verklig
säkerhet. Man kan eller vill ej fatta det
enkla, alt större Capitalister heldre köpa en
jordegendom, och alt de mindre behöfva
Den 4 F e b r u n r i i e. m.
sitt Capital till förlag för den arrenderade
egendomens skötande. Med Utskottets förslag
uträttas således Mott, att den contanta
städjan blifver erlagd, och arrendeafgiflen
in natura minskad, men ej att arrendatorn
blir ordentlig i fullgörandet af arrendet för
öfrigt, hvarföre säkerheten endast bör sökas
i en tillräcklig borgen. Jag fortfar således
att finna Utskottets Utlåtande förtjent af det
öde, det rönt i BondeStåndet, och tillstyrker
afslag derå,
Friherre Cederström: Det förundrar
mig att Hr Professor Munck af Rosenschöld
uppträder för att hindra en anstalt, som
Boställsinnehafvarne, hvars intresse saken
rörer, sjelfve önska. Det vore besynnerligt,
om icke indelningshafvarne bäst skulle känna
sitt eget intresse. Då således arméen
önskar den anstalt Utskotten föreslagit, på
sätt en Regementschef nyss yttrat, äfvensom
flere indelningshafvare förut, så frågar
jag, hvad anledning Herr Professorn har, att
vilja inbilla oss, det denna anstalt endast
skall leda till vingleri ocb förlust för indelningshafvarne.
Jag vill hoppas, att Herr
Professorn har den välvilja för indeldta arméen,
att han tillåter indelningshafvarne få
den förbättring i sina villkor, som de sjelfve
önska.
Friherre von Duben: Herr Munck af
Rosenschöld har yrkat afslag å Utlåtandet,
208
Den 4 Februarii e. in.
och jag får i anledning deraf, på hela indeldta
anneens vägnar, förklara, hvad jag
ock tror mig med skäl kunna göra, att detta
skulle vara ganska olyckligt för armeen.
Maii skulle då qvarstå på samma punkt som
förut, och Boställena således förblifva under
KrigsCollegii vård. Herr Munck af Rosenschöld
säger, att ingen garanti finnes iförslaget.
För min del finner jag den största
garantien deri, att RegementsCommittéen,
som består af personer boende i orden, äger
att bedomina, huruvida den arrendator, som
erbjuder sig, är antaglig, eller icke; ty då
det är Committeen öppet, att icke lemna arrendet
åt en vinglare, S3mes mig detta innefatta
den hästa garantie man kan önska
sig. Afsiglen är icke att skaffa det högsta
möjliga anbudet, ulan att skaffa en arrendator,
som går ut med arrendet och äger
förmåga att sköta Bostället. Jag tror icke
eller att Provinserne i allmänhet äro särdeles
belåtne att få en mängd arrendatorer,
som icke gå ut med sina arrenden, och sluta
med att blifva bankruttspelare, såsom
händelsen hittills varit. Jag förnyar derföre
min anhållan om bifall till Utlåtandet.
Herr von HartmansdorffAugust: Då
frågan förevar inom Utskotten inträffade
ungefär samma förhållande sorn här, att åtskillige
ledamöter, särdeles af BondeStåndet,
ansågo saken mera såsom ett sätt för
den, som intet [äger, att komma till ett
Den 4 Februari i e. m.
Landtbruk, än såsom ett medel att bereda
Statens tjenstemän säkerhet om sina löneinkomster.
Jag instämde då, så väl på grund
af eget omdöme, som med stöd af flere Militairers
mening, i Utskottens förslag, och
jag tillstyrker jemväl nu bifall derå. Men
jag tror det vara ur sin ordning af någon,
som på grund af sitt yrke anser sig äga
större sakkännedom, att förklara en annan
ledamot, som icke tillhör yrket, fördenskuld
obehörig att yttra sig öfver frågan. Det
fordras blott säte och stämma på detta ruin,
för att äga rättighet yttra sig öfver alla frågor,
som bär förekomma. Skulle andra grunder
för behörighet antages; så borde de linnas
i grundlagarne bestämda.
Herr Munck af Ros eris ehold: I an
ledning
af Friherre Cederströms sista yttrande
får jag förklara, att jag anser mig
likasom oss alla, här endast vara representanter
för Statens intressse. Om detta fordrar,
att man icke utestänger den kloke och
driftige jordbrukaren från speculation på
Boställs-arrenden, endast derföre, att lian icke
bar tillräckligt penningeförlag, att på förband
betala städjan, då Bostället af andra
troligen blir sämre skött, icke heller, om han
blifver arrendator, sätter honom ur stånd
att sköta egendomen så väl lian kunnat och
önskat om lian fått till förlag behålla sitt
lilla capital; så anser jag, utan afseende på
alla enskilda intressen, Utskottens förslag
Den 4 Februari! e. m.
om städjan böra förkastas, såsom strid andé
emot hela statens interesse. Jag vill likväl,
i anledning af Friherre von Dubens yttrande,
medgifva bifall lill Utskottets Utlåtande,
med undantag af den delen, som angår städjans
erläggande för alla åren på en gång.
Friherre Cederström: Om man från
Utlåtandet undantager städjans erläggande
på en gång, återstår blott det gamla under
en annan form, hvarigenom intet vore vunnet.
Jag måste derföre yrka bifall på Utskottets
Utlåtande i sin helhet.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken framställde proposition på
bifall till Utskottens Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
Ridderskapet och Adeln bifallit Utskottens
Utlåtande.
Herr Munck af Rosenschöld: Ehuru
jag finnér en stor pluralitet af olika tankar
med mig, har jag likväl öppen rätt att begära
votering. Men, för att undgå detta,
skall jag uppgifva det förslag, att Utlåtandet
må bifallas med det tillägg, som Herr Langenberg
i sin reservation tillstyrkt, nemligen:
att välkände j men obemedlade specu
-
Den 4 F e b r u a r i i e. m.
lanter , hvilka ej kunna prestera inteckning
i fast egendom j måtte tillåtas att>
mot säker borgen> erhålla 5 års anståndstidj
emot ränta} med inbetalningen af den
städja eller handpenning j som på auetionen
blifvit erbjuden och såsom den hogsta
af RegementsComniitte’en antagen. Jag begär
således blott, att välkände, men obemedlade
speculanter må erhålla 5 års anstånd
med slädjan emot borgen, hvilken
gerna, likasom speculanternes egenskap att
vara välkände, må af RegementsCommitte'en
pröfvas; och jag hemställer alltså, om icke
Ridderskapet och Adeln skulle vilja tillåta
att detta tillägg inflyter.
Friherre Cederström: Jag hemställer
till den siste värde talaren sjelf, huru han,
såsom Ledamot af Regements-Committeen,
om han försättes i den belägenhet att kunna
blifva det, skulle vara till mods vid
bedömmandet, huruvida en person vore
välkänd eller icke. Ett mindre gynnande
omdöme i detta hänseende af RegementsCommitteen
skulle ju kunna föranleda till
rättegångar och injuriae-processer; och jag
frågar, om det väl är tänkbart, att man
bör bereda dylika följder, endast för alt
befordra utvägarne för obemedlade personer
att tillskansa sig arrenden af MilitieBoställen.
Jag begär, i händelse Herr Munck af
Rosenschöld ej vill afstå från votering, att
vi ju förr ju häldre må skrida till densam
-
Den 4 Februaril e. m.
ma, men att Ja-propositionen må blifva bifall
till Utskottens Utlåtande oförändradt.
Friherre von Duben: Jag vill blott i
korthet anföra, att ordet obemedlade synes
mig vara ett tillräckligt hinder för Regements-Committeen
alt antaga sådana speculanter,
som Herr Munck af Rosenschöld nu
senast, i likhet med Herr Langenberg, önskat.
Jag skulle till och med beklaga om
de blefve antagne, ej blott för Boställets
och Indelningshafvarens skuld, utan äfven
för speculanternas egen; ty de hafva icke
förmåga att sköta Bostället och skulle ruinera
sig sjelfva.
Herr Munck af Rosenschöld: Ordet
välkände har här naturligtvis afseende på
skickligheten att kunna sköta Bostället och
på ordentlighet i financielt afseende, hvarom
jag förmodar att Regements-Committeen,
såsom bestående af Ledamöter, hvilka
bo i orten, utan svårighet skulle kunna
fälla sitt omdöme, utan att derföre föranleda
till injurie-processer. Men då för öfrigt
så få af Riddrs och Adelns ledamöter nu
äro närvarande, vill jag icke upptaga tiden
med en votering, ehuru jag icke blifvit öfvertygad
att de tvenne Militairer, som nu
yttrat sig här, verkligen uttryckt indeldta
armeens önskan. Jag vill blott till Protocollet
förvara milt förutsägande, att obe
med
-
Den 4 Februari i e. m.
273
med Inde speculanter oell vinglare icke genom
Utskottens förslag kunna uteslutas från
arrenden af Militie-Bostallen, emedan de
genom lån skola skaffa sig utvägar att uppfylla
de af Utskotten föreslagne vilkor, och
att speculanter med större eget capital, än
som kunde behöfvas lill nödigt förlag, högst
sällan eller aldrig skola infinna sig; likaså
litet som sådane Fastighetsägare, som kunna
prestera inteckning för lånet af städjan
i första hälften af egendomens värde.
Upplästes till justering och godkändes
ett från ExpeditionsUtskottet inkommet, under
N:o 34f) afgifva t, förslag till Rikets Ständers
underdåniga Skrifvelse till Kongl. Maj:t
i anledning af åtskillige vid General-Assistance-Contoret
anställde Tjenstemäns Ansökning,
att, vid nämnde Contors upplösning,
undfå Expectance-löner.
Justerades 18 ProtocollsUtdrag, fhneliållande
Ridd. och Adelns i Plena den 3
dennes f. och e. m. fattade beslut.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Utlåtanden:
Från StatsUtskottet:
Af den 19 sistlidne Januarii:
N:o 372. I anledning af vackt motion,
att alla frågor om återbetalnings- och ersätt60
H. 18
Den 4 Februari i e. m.
liings-skyldighet emellan Kongl. Maj:t och
Kronan, å exia, samt enskilde Personer, å
andra sidan, ovilkorligen höra vid laga
Domstol upptagas och afdömas, eller ock,
i annat fall, det Embetsverk, som underlåtit
att sådan åtgärd vidtaga, ansvara all
förlust för staten.
N:o 3^3. Angående Låneanslag lill en
Brobyggnad öfver Tranarps Å.
N:o 3^4* I anledning af ytterligare
väckt motion om utgående af Herr Majoren
Grönhagens f. d. innehafde Page-lön.
N:o 3^5. I fråga om förändring i sättet
för Kongl. Räntekammarens Assignenng
på Banken ock RiksgäldsContoret.
Pvro 376. I anledning af Kongl. Maj:Is
till Utskottet aflåtne skrifvelse, angående
hyresfritt begagnande af General-AssistanceConlorets
bus för en blifvande LombardLånerörelse
i Hufvudstaden.
Af den a3 sistlidne Januarii:
l\T:o 377. Öfver väckt motion, att, till
liästafvelns förbättrande, medel mätte, i mån
af behofvet, få, under vissa bestämda vilkor,
lånas utur den uti RiksgäldsContoret
befintlige, så kallade HingstMedelsCassan.
N:o 378. I anledning af väckt motion,
rörande åtskilliga föreslagna afskrifningar i
RiksgäldsContorets Räkenskaper.
Den 4 Februarii e. m. 275
Af den 26 sistlidne Januarii:
N:o 379. I anledning af väckta motioner,
rörande granskningen och approbationen
af RiksgäldsContorets smärre creditSedlar.
Af den 23 sistlidne Januarii:
N:o 38o. I fråga om genom AfräkningsContorets
indragning mindre Controll
på Kongl. RänteKammaren.
N:o 38i. I anledning af erhållen ålerremiss
å Betänkandet N:o 318, rörande verkställd
revision af Statsverkets Räkenskaper
och Förvaltning för år 1826.
Af den 2 dennes:
N:o 382. Till följd af erhållen remiss,
ifrån samtlige RiksStånden, uppå Kongl.
Maj:ts, den 8 December 1829 till Rikets
Ständer aflåtne Nådiga Skrifvelse, angående
lättad utväg tili Lånebidrag åt Fastighetsägare.
N:o 383, Angående sättet för upptagande
af det Statslån, Utskottet i serskildt
Betänkande N:o 382 föreslagit Rikets Ständer.
N:o 384- Angående så väl sättet för
utlåningen af de medel, hvilka, genom upptagandet
af det i Betänkandet N:o 382 föreslagne
lån, skola för RiksgäldsContorets
Herrar Fullmägtige blifva disponible till låns
utgifvande emot inteckning i Jordegendom
276
Den 4 Februarii e. m.
:i landet och i städerne, som vissa allmänna
föreskrifter i detta hänseende för bemälte
Herrar Fullmägtige.
Från BevillnmgsUtskottet:
Af den 2 dennes:
N:o 67. I anledning af väckt motion
i afseende på tiden, då en ny TullTaxa skall
träda i verkställighet.
Från ExpeditionsUt skottet:
Af den 2 dennes:
N:o 35o. Angående en underdånig skrifvelse
örn verkställd granskning af Lazarettsoch
CurhusRäkenskaperne.
Lades på bordet.
Högh Ridd. och Adeln åtskiljdes klockan
10 om aftonen.
In fidem protocoili
O. J. Lagerheim.
