# ID: svediakorp-gov416
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 33,181
# sentences: 1,102
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den i g December f. m.
3oi
Jag hade visserligen ej tänkt att förr
än frågan förekom i Ekonomiutskottet närmare
utveckla mina skäl lill den gjorde
Motionen; men sedan detta ämne tycks lia
ådragit sig någon uppmärksamhet och troligen
några talare kanske uppstå för att
ifra mot mitt förslag, anser jag mig, dels
för att på förhand upplysa dem, som ej
dela min opinion, dels för att bli rättvisad
af allmänna omdömet, böra göra följande
tillägg.
Det är ej nog, minn Herrar! att, vid
frågan om indragning af de i mitt anförande
omnämnde Helgedagar, endast såsom vinst
beräkna värdet af sjelfva dagsverkarens handarbete;
vi måste äfven taga i betragtande
den tillökning i production, som eger rum
genom detta arbete; uti en enda näringsgren,
andra att förliga, till exempel Stångjernssmidet,
skulle den, om nämnde Helgedagar
upphörde, ökas med 17 å 20,000 Skeppunds
årlig tillverkning, hvilket åter ökade exporten
med en summa af 35o till 3^5,000
R:dr Banco. Med detta exempel tror jag
det vara tillräckligt ådagalagdt, att frågan
i ekonomiskt hänseende verkligen är magtpåliggande.
Troligen invänder man mot min Motion,
att det är orätt, alt ej vilja tillåta
den arbetande classen dessa hvilodagar;
men jag frågar: är det ej värre att betaga
302
D.-n 19 December f. m.
dea rättigheten att för sig 0M1 de sina förtjena
på dessa dagar till skatter och bergning?
Tjenstefolket, hvilket likväl ej utgör
största delen af de arbetande, medger jag,
är den dass som mäst förlorar, om min
Motion bifalles; icke dess mindre tror jag,
att tjenstefolket, som i allmänhet i alla fall
ej njuter fullkomlig frihet någon Helgedag,
gerna ingår på denna uppoffring af lediglietstid,
för att sedan sjelf en gång, bosatt,
ega rättighet arbeta på dessa dagar. Afskaffandet
i förra tider af midt i veckan
infallande Helgedagar, äfvensom våra Böndagar,
hvilka nu med mycken andagt och
högtid firas på Söndagar, har säkerligen
äfven mött mycket motstånd. Vidskepelsens
pensel har troligen med mörka färger
målat följderne deraf; men tiden som jämnar
allt, har rättvisat åtgärden. Är det ej
sant mine Herrar?
Intet land har så många Helgedagar för
närvarande, som Ryssland. Nära halfva
året upptages deraf: också kan delta land
ej citeras som ett, der allmänna upplysningen
gått framåt.
Att dessa midt i veckan inträffande Helgedagar
i moraliskt afseende mera skada än
gagna, derom lämnade större Städerna det
mäst ojäfviga bevis; ty ej allenast den dagen,
utan äfven den påföljande, och ibland
den dernäst, örn den är en Lördag, arbetas
Den 19 December f. m.
3o3
vanligen icke. Endast den jemna fria syssellättningen
gemensamt med religion gör
menniskan moralisk, dä deremot sysslolöshet
föder last och demoraliserar henne.
Öfverlemnande för öfrigt till Utskottet
att, i följd af mitt gjorda förslag, inskränka
antalet af ifrågavarande Ilelgedagar eller
också tillstyrka tillökning deraf, får jag
vördsammast gifva tillkänna, att som jag tror
mig hafva märkt, att tiden ej ännu lärer
vara inne att afskaffa på en gång alla de
' föreslagne Helgedagarne, ehuru min innerliga
öfvertygelse är, att i religieust hänseende
man iagttager lika mycket helgden
och lika mycket lämnar gärd af tillgifvenhet
för minnet af tilldragelsen , om man
firar högtiden på Söndagen; så afstår jag
för min del, från yrkandet af förflyttningen
utaf Långfredag.
Grefve Posse, Arvid: Jag misskänner
icke afsigten med Grefve Hamiltons Motion,
och jag finnér äfven naturligt att den, som
har tillfälle alt på närmare håll erfara,
huruledes Helgedagarne af många illa användas,
hos sig stadgat den öfvertygelsen,
att dessa dagar böra inskränkas lill minsta
möjliga antal; men jag skulle dock önskat,
att ifrågavarande Motion aldrig blifvit väckt.
Enligt Motionärens förslag skulle Långfredag,
ChrisfiHimmelsfärdsdag och Mariae
-
3o4
Den 19 December f. m.
Bebådelsedag förflyttas till Söndagar; men
sedan Motionären sjelf återtagit sitt yrkande
i afseende A Långfredagen, förfaller frågan
i denna del, och jag skulle önskat alt
förhållandet varit enahanda med de andra
2äie dagarne; ty å dem firas tilldragelser,
sorn stå i närmaste sammanhang med grundprinciperne
för vår religion, och hvilka
tilldragelser således väl förtjena sin egen
högtid, hvilken naturligtvis bör äga rum
på den dag, som , enligt vår antagne tidräkning,
motsvarar den dag, hvarå sjelfva
händelsen inträffat.
Beträffande åter de så kallade Annandagarnes
indragande, så medger jag gerna,
att för bifall till Motionen i denna del förete
sig i det närmaste samma skäl, som
de, hvarå beslutet, att Tredjedagarne icke
skulle firas såsom högtider, sig grundar;
men då man icke kan neka att ganska många
hvardagar al den arbetande classen tillbringas
i sysslolöshet, synes mig angelägnare
att vidtaga sådane åtgärder, att desse
sednare väl och nyttigt användas, innan
man för verldsliga göromål bestämmer de
dagar, som nu äro egnade åt religiönsöfningar.
Vårtid är, ty värr! icke utmärkt
af förmycken värma för religionen, och vid
sådant förhållande vore det väl mindre lämpligt,
om Representationen inför Thronen
frainbure en önskan, som åtminstone af
den
Ken 19 December f. m.
3o5
Jen mindre bildade allmänheten skulle kunna
tydas såsom ett bevis på likgiltighet
för Religionens heligaste sanningar. På dessa
grunder afstyrker jag Motionen i hela
dess vidd.
Många yttrade härtill deras bifall.
Hans Eoccellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Äfven jag hade önskat att
denna Motion aldrig blifvit väckt; men anhåller
att, sedan det skett, äfven få yttra
några ord. Med tillfredsställelse har jag
erfarit, att Motionairen återtagit sitt yrkande
om Långfredagens förflyttande till Söndag.
Det hade varit mig kärt om så äfven
skett med de öfrige till indragning föreslagne
dagar; ty för ingen del kan jag medgifva,
att vi, som utgöra Rikets första Stånd,
skulle inbjuda våra MedStänder, att förena
sig i underdånig anhållan om indragning
af desse högtidliga fester för vår heliga
religion ; dagar af så mycken vigt för
det religieusa sinnet som MariaeBebådelsedag
och ChristiHimmelsfärdsdag. Öfvertygad
att hvarken de öfrige respeclive Stånden
eller Ulskottet ingå på Motionen, afstår
jag från att vidare utveckla mina åsigter i
ämnet, och förenar mig med hvad Grefve
Posse så väl anfört, samt anser lika opassande
som högst vådligt att upphäfva bruk,
hvilka äga sin grund i religionens heliga
läror, i folkets tro och i 10 seclers oafbrutna
häfd.
G II. 20
3o6
Den 19 December f. m.
Grefve Hamilton: Af aktning för allmänna
opinionen, som tycks hafva .önskat
bibehållande sf Långfredag, har jag afstått
från yrkandet om förflyttning af denna
Högtidsdag; men hvad beträffar de öfrige
Ilelgedagarne, delar jag ej de värde talarnes
tankar, och inskränker min vederläggning
till att upprepa hvad som läses i den
Heliga Skrift; der står! ”Sex dagar skall
”man arbeta, men på Sjunde dagen dermed
”upphöra; denna dag skall vara en helig
”hvila inför Herran,”.
Grefve Frölich Daviel: Endast i anledning
af hvad Grefve Posse anfört, ber
jag att få göra några anmärkningar. Den
värde Grefven har sagt, att frågan borde
betragtas såsom ingripande i Nationens allmänna
religieusa begrepp. Jag tror ej att
Motionen kan eller bör gifvas denna syftning.
Åtminstone är jag öfvertygad, att
de, som i denna fråga kunna hafva olika
åsigter med Grefve Posse, hafva lika stor
religiositet som han och våra Öfrige motståndare.
Derjemte tror jag att lika hufvudsakliga
tilldragelser i vår religion igenfinnas
och äro ämnen för texter på våra
Söndagar samt att de tilldragelser äro ganska
få, som ej dit kunna refereras, och
hvilka enligt sin natur borde firas på särskildte
dagar. Deribland anser jag likväl
Långfredagen, hvars indragning Motionairen
nu mera sjelf ej åsyftar. Jag skulle äfven
Den rg December f. m.
önska, att ChristiHimmelsfärdsdag undantogs
från de Högtidsdagar, sorn äro föreslagne
att Förflyttas lill Söndag; och detta i synnerhet
derföre, att denna dag likasom Midsommarsdagen
i de fleste Landsorter är en
verklig Folkfest. Deremot tror jag, att de
så kallade Annandagarne och Maricebebådelsedag
ganska väl kunna indragas. Hvad
Grefve Posse förmält om ett väl användande
af de så kallade hvardagarne, anser
jag vara främmande för ämnet. Ju mindre
det allmänna sysslandet afbrytes, utom på
de vanliga Söndagarne, ju mera skall håde
moralitet och religiositet vinna. I den
Province jag hor och med uppmärksamhet
på det yrke jag drifver, har jag den erfarenhet,
alt Helgedagars inträffande midt i
veckan ganska litet befordrar religieusa känslors
väckande. Vid Bruksyrket och no*
mement Stångjernshandteringen händer det
vanligen, att då Helgedag inträffar t. ex.
Eå en Thorsdag, kan man, oaktadt storsta
emödande, ej förekomma att Smederne
supa sig fulla Fredagen och Lördagen, samt
således förstöra sig för hela återstående delen
af veckan. Af dessa skäl och med de
anmärkningar, jag nu haft äran framställa,
förenar jag mig med den värde Motionairen*
Herrton Hartmansdorff> åugust: Fullkomligen
instämmande med hvad Grefvarne
Posse och De la Gardie yttrat, hade
jag ej väntat att i ett Christet Land något
3o8
Den 19 December f. m.
sådant förslag son Grefve Hamiltons nu i
frågavarande skolat framkomma. Jag hade
förmodat att Motionairen skulle, i anledning
af Grefve Dela Gardies uppmaning, hafva
återtagit hela förslaget, men då det icke
skett, vore det förmätet af mig att vänta
mera afseende å hvad jag likaledes hade
velat begära, i synnerhet sedan en annan
Ledamot instämt med Motionairen. För
min del anser jag det ovärdigt, att mäta
de stora Christna Högtids- eller äfven andra
Helgedagars värde efter antalet af dags
ö
O C
verken, eller beloppet af Stångjern, eller af
andra varor, som genom deras indragning
skulle kunna åstadkommas. Om hvarje Landskap,
efter sina producter, beräknade Helgedagarnes
värde; efter hvilken Vara borde
det väl mätas i Småland? Denna beräkning
synes mig icke blott ovärdig, utan lian
gränsar till det löjliga, och erhindrar mig
om en calcul, som någon gjort öfver mängden
af de dagsverken, som skulle för Riket
besparas, om Folk upphörde att snusa.
Många hördes härtill yttra deras bifall.
Grefve Gyldenstolpe 3 Anton Gabriel:
I en fråga så vigtig som denna, hvari ingår
allt hvad som (innes heligt på jorden,
och som så nära rörer den religieusa känslan,
hoppas jag att tiden ej kan anses illa
använd, då jag utbeder mig att få yttra mig
i ämnet, äfven om jag dervid skulle blifva
något vidlyftig.
Den ig December f. m.
Härefter uppläste Grefve Gyldenstolpe
följande:
Om det är en obestridlig sanning, att
hvarje samhällsordnings bestånd är beroende
af den bos Folket inneboende gudsfruktan
och derpå grundade sedlighet, samt
vidare att ju friare denna samhällsordning
är och de lagar af hvilka den är ämnad
att sammanhållas, ju nödvändigare är också
bevarandet af denna gudsfruktan, så följer
också deraf omedelbart, att alla Styrelser,
och särdeles de såkallade constitutionella,
måste beflita sig att bos de dem underlydande
Folk, ej blott bevara, utan äfven
om möjligt föröka en sann religiositet;
denna osvikliga grundval för såväl timlig
som evig sällhet. Den religieusa barnaundervisningen
och den offentliga gudstjensten,
hvilken är en fortsättning och utveckling af
denna undervisning, måste derföre noggrannt
vårdas, och alla de förändringar, som deri
vilja göras, moget pröfvas innan de till iakttagande
fastställas, i synnerhet om dessa
förändringar röra stadganderne förden allmänna
gudstjensten. Dessa stadganden äro
hufvudsakligen af tvänne slag, nemligen antingen
sådana som utgått ifrån och grunda
sig på sjelfva den lära man bekänner, eller
ock sådana som genom deras uråldriga häfd
äro, om ej lika heliga, åtminstone ofta lika
rotfästade och lika ansedde hos massan af
Nationen och dess tillgifvenhet för ioooåriga
vanor. I de förra kan ingen rubbning
3to Den 19 December f. m,
eller förändring utan våda ega rum, emedan
genom förminskandet eller borttagandet af,
om jag så får uttrycka mig, de synbara och
materiella beståndsdelarne af Gudalärans
dyrkande och helighållande, man i och
med detsamma försvagar och utplånar de
osynliga och i hjertat inneboende, hvilka
för att kunna förblifva lefvande oeh friska
nödvändigt måste äga tifällen att understundom
inhämta en andelig näring. Hvaje
vis lagstiftning måste således vara angelägen
om bibehållandet af dessa stadganden,
och det enda som derifrån utan fara
kan borttagas, är de menskliga tillsatser,
som deri möjligen insmygt sig och som
någon gång kunde göra sjelfva det heligas
vård anstötligt. I det senare slaget af stadganden
åter —-eller de häfdvunna—. kunna,
efter dessa snarare af Christna läran
erhålla än åt densamma gifva något stöd,
förändringar och förminskningar lättare tillvägabringas;
dock anser jag att man hvarken
bör föreslå eller införa några sådana,
så länge ej dessa stadganden genom deras
olämplighet stå i uppenbar strid med upplysningen
och det allmänna tänkesättet, äfvensom
jag önskar att man vid bedömandet
af denna strid ej allt förmycket inblandade
några materiella intressen, eller
sökte hämta bevis för denna strid af en
och annan oordning, som genom missbruk
kunnat uppkomma.
Den 19 December f. m.
Med anledning af dessa generella åsigter,
hvilkas tillämpning på våra nu gällande
stadganden för den allmänna gudstjensten
ej äro svåra att verkställa, må det
vara mig tillåtet att för en stund fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på
Grefve Hamiltons Motion rörande Mariaebebådelsedagens,
Långfredagens och CliristiHimmelsfärdsdagens
förflyttning på Söndager
samt Trettondedagens och AnuandagPingsfs
upphörande, för att skärskåda hvad
sorn deraf i min öfvertygelse kan vara
nyttigt.
De Ilelgedagar, hvilka hos oss firas lill
följd af sådana stadganden sorn tillhöra
det första slaget af dem jag i det föregående
angifvit, äro utom alla Söndagarne i året,
Mariasbebådelsedag, Juldagen, Långfredagen,
och Christihimmelsfärdsdag; tillkomne genom
det andra slaget af stadganden äro alla
andra årets Högtidsdagar. Förenämnde 4
Högtidsdagar, af hvilka likvisst den ena är
en sorgedag, äro i min tanka de heligaste
och angelägnaste Christna Församlingen
firar, och således hade jag trott, att
dessa borde vara de sista som skulle rubbas
eller förändras. Jag vill ej påminna
om att, då det i hela den Christna Verlden
är antaget och af den Heliga Skrift godkändt
alt fira Christi Uppståndelses fest på en
Söndag, sjelfva historien bestämmer Långfredagen
att, såsom namnet innebär, firas
Den 19 December f. m.
på en Fredag, och ChristiHimmelsfärdsdag,
4o dagar efter uppståndelsen, påen Thorsdag:
jag vili ej erindra att ett snart 2000-  årigt bruk godkänt dessa bestämmelser; jag
vill ej eller uppsummera den lumpna vinst,
som, genom dessa 3:ne heliga dagars förvandlande
till arbetsdagar, kan uppkomma
för Jordbrukare, Brukspatroner och andra
Fabrikanter; nej, jag vill äfven i detta fall
låta känslan tala, och jag frågar är det för
mycket att använda 4 dagar af året, för att
uteslutande tacka och lofva Gud för de
ökade välgerningar, Han genom sin Sons
sändande i verlden oss bevisat? Är det i
materielt afseende för mycket, att en hel
Nation, som utom dessa himmelska välgerningar
åtnjuter en mängd timliga, uppoffrar
några tusende dagsverken årligen för att i
templen frambära sina hjertans tackoffer för
så stora nådegåfvor? Är det stridande mot
upplysningens framsteg att årligen på särskilta
Helgedagar samlas, för att glädjas kring
Jesu vagga, gråta vid foten af Hans kors,
och vid åtanken på den för Honom sig
öppnande liimmelen erfara en ljuf och högtidlig
aning om det mål till hvilket Hans
lära leder, och till hvilket vi böre stundeligen
sträfva med våra önskningar och våra
bemödanden? O! Nej, så vinningslysten, så
beräknande, så motsträfvig all försakelse är
dock ej vår tid och dess upplysning, att
den skulle kunna med ja besvara dessa frågor.
Den kan ej för en ökad inkomst vilja
Den 19 December f. m.
313
förflytta Långfredagen och Chrislillinnnelsfärdsdag
till de vanliga Helgedagarne; den
ian ej sålunda för en timlig fördel uppoffra
eviga förmåner; nej den kan aldrig
önska att för en usel pennings skull förlora
de årliga särskilta tillfällen till påminnelser
om vår förnämsta trosartikel, om
Christi lefverne och död, om den saliggörande
återlösningen, örn grundvalen för
vårt hopp att våra synder kunna blifva oss
förlåtne, om vissheten att i ett lif efter
detta skörda lönen för våra bemödanden,
våra sorger, våra lidanden här på jorden.
Det andra slaget af Högtidsdagar består
enligt våra kyrkostadganden af G st., nemligen:
Nyårsdagen, Trettondedagen, Midsommarsdagen
och de 3:ne Annandagarne
vid Påsk, Pingst och Jul, af hvilka jag
möjligen skulle kunna medgifva alt de 5
sista kunde alla indragas, eller ock några
af dem förflyttas på Söndagar, utan att
grundvalarne för vår troslära derigenom
något skulle lida. Men af dessa 5 äro likväl
3:ne, nemligen Trettondedagen, Midsommarsdagen
och Annandag Jul, om ej blott
för sin Christliga helighet, åtminstone dock
genom uråldriga vanor, ansedde sorn och
blifne national-högtidsdagar, hvilkas bibehållande
jag långt ifrån att anse skadligt,
tror tvertom, så länge gudaktighetens utöfning
är med dera förenad, i moraliskt afseende
vara ganska nyttigt. Ty, man sage
3i4
Den ig December f. m.
livad man vill om möjligen skedde oordliingar,
såstår dock i min öfvertygelse den
satsen fast, att så länge religion finnes, skall
firandet af national-högtider, såsom Jul och
Midsommar, aflöpa med mindre oordningar,
om dessa Högtider, utom verldslig natur,
äfven hafva en andelig, än om de icke
hafva denna sednare. Och dessutom alt
en och annan öfverilning eller oordning
kan vara en följd af arne på hvarannan
tält följande eller i en och samma vecka
inträffande Högtidsdagar hevisar intet annat,
än att äfven det heligaste kan gifva anled*
ning till missbruk; men bör man väl derföre
rimligen kunna yrka, att detsamma derföre.
bör helt och hållit försvinna, och månne
man ej med skäl kan påstå, att lika många
sådane oordningar begås på vanliga Sön-*
dagar, som på andra Helgedagar?
De Helgedagar, hvilka således i min tanke
äro umbärligast, inskränka sig således lill
Annandag Påsk och Annandag Pingst. Jag
skulle likväl högeligen önska att ChristiUppståndelses
fest alltid måtte i högtidlighet
utmärkas genom annat än ett blott firande
på en Söndag, och att derföre Annandagen
dervid bibehölles. Den enda Högtidsdag,
hvilken således i öfverensstämmelse med
Motionairens förslag i min tanke kan utan
någon afsaknad indragas är Annandag Pingst.
Men huru obetydlig är icke den vinst af
dagsverken, sorn derigenom erhålles? En
Den ig December f. ni.
315
mängd sysslor och arbeten förrättas ju i alla
fall på denna dag och den som måste arheta
för dagens uppehälle, lärer ej afhålla
sig att åtminstone begagna den arbetstid
som lagen äfven denna dag tillåter, Lill
sådant ändamål, om nöden står för hans
dörr, hvilket jag dock är öfvertygad alldrig
med den Högstes bislånd skall inträffa,
om han rätt användt alla årets öfriga arbetsdagar.
För dem åter som ej äro dagakarlar
kunna vi väl unna denna lilla ledighet,
om äfven en och annan skilling derigenom
klefve mindre räntegifvande. Dessutom
är det väl ej för den såkallade menige
man skadligt, om ock för de så högt upplyste
det kan vara öfverflödigt, alt understundom
erhålla en och annan väckelse alt
oftare än hvar ^rde dag tacka och lofva
Gud i templet för hans fortgående välgerningar.
Jag är för öfrigt öfvertygad att det
är bättre att låta religieusa former qvarstå,
äfven om de af flere anses öfverflödige, än
att genom deras borttagande, då detta ej
medför en absolut nytta, möjligen uppväcka
tvifvel och förargelse hos mången.
I följd af dessa mina åsigter och den
af mig angifne sats, att Helgedagarne böra
bibehållas så länge de ej genom sitt antal
eller sin olämplighet (i religieust afseende
nemligen) stå i strid med den allmänna
upplysningen, och delta är väl ej förhållandet
med dem, som i Sverige firas, hyser
3(6
Den 19 December f. m.
jag den fasta öfvertygelse att någon ändring
med våra Sön- och Högtidsdagar ej är nyttig
eller bör ske, synnnrligast så länge man
för en sådan i religionsutöfningen ingripande
ändring ej kan anföra andra skäl, än
en materiel vinstberäkning; ty den Heliga
Skrift säger: ”Hvad gagnar det menniskan
om hon förvärfvade hela verlden och dock
toge skada till sin själ?”
Friherre Boijes Ludvig: Långt står
dock arbetsfriden nerora samvetsfriden. Gerna
vill jag medgifva, att frågan blott om
dagarne på hvilka religionens heliga minnen
skola firas, om den ena dagen, eller
den andra, icke utgör, i sig sjelf, något
anfall emot religionsbegreppen; men oförnekligt
är likväl, att firandet å de gamla
dagarne är, genom den långa vanans magt,
redan längesedan hos hela allmänheten så
nära inflyttadt inom religionsbegreppens
tillhörigheter, att all rubbning deraf sårar
allmänna religions-känslan. Jag åberopar
den kännedom hvarje Riddarhusets Ledamot
äger om det olyckliga, det oroande
intryck, som denna Motion gjordt hos allmänheten,
ifrån första stunden den blef
känd: och jag frågarom mera bevis behöfs
derpå, alt allmänheten, i sin känsla, redan
anar ett förnärmande af samvetsfriden. Sådant
är förhållandet; men, Gudi lof! ännu
äro vi icke komne derhän, att Svenska
Folket, som så innerligen älskar sin seli
-
Den ig December f. m.
3*7
gion, oell åt hvars ömtålighet för allt hvad
som rörer den, man fåfängt skall försöka
att gifva benämningen af vidskeppelse, skulle
behöfva, hos dessa få välmenta, men sig
sjelf förvillande framställare af liberalitetens
missförstådda läror, begära lof, alt få
qvarstå vid de af våra fäder valda andagtsstunder,
hvilka sannerligen icke heller
äro för många. Med förhoppningen, att
det Utskott, till hvilket detta ämne remitteras,
skall gifva oss ett Betänkande, som
afstyrker Motionen, förenar jag den lifliga
önskan, att Utskottets Ledamöter af de andi a
Stånden, äfvensom liela allmänheten, ville
icke bedöma Ridderskapets och Adelns religionskänsla
efter den framställning, som
Motionären gjort af sin egen.
Då jag nu yttrat mig i saken, så utber
jag mig, att få tillägga några ord, utom
den, som dock icke utgå ifrån något uppsåt
att förolämpa, utan blott alt, i kraft
af vedergällningsrältens Lag, tillrättavisa en
felande Broder. I ett af våra sednaste Plena
har Herr von Hartmansdorff framstält
den träffande tanka, att Ridderskapets och
Adelns öfverläggningar gifva bilden af en
växelundervisnings-anstalt; och han synes
jemväl hafva trott, att ingen växelundervisning
kan äga rum, utan alt åtföljas af
vexelbestraffningar; ty våra protocoller vittna
huru frikostigt han på en tid utdelat
sådana till höger och vänster, så snart
318
Den 19 December f. m.
lian trott sig finna tillfälle dertill. Derefter
hade man, kan hända, kunnat vänta,
att han tagit sig sjelf till vara, alt icke begå
samina fel, som han hos andra bestraffat;
men då han nu, om så väl Motionairens,
som Grefve Frölichs yttranden tillåtit sig
det uttryck, att de voro ovärdiga; så hemställer
jag till Ståndet och till honom sjelf,
om han icke gått för långt, och sålunda
gjort sig skyldig att sjelf emottaga den bestraffning,
som han förut så gerna gifvit åt
andra.
Många yttrade härtill deras bifall.
Grefve Hamilton: Ehuru öfvertygad
att jag med min citation ur den Heliga
Skrift tillräckligen vederlagt mine motståndare,
ber jag blott att få fästa Högloft.
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på förhållandet i Sweitz. Uti alla de reformerte
Cantonerne råder snygghet, trefnad,
sedlighet och välmåga, då deremot
i de Catholske, som af naturen ej äro mera
vanlottade, råder uselhet, osnygghet och
armod. Icke desto mindre iagttages i de
sednare eller de Catholske Cantonerne allt
möjligt yttre sken af gudsfruktan och alla
serskilde Helgedagar firas med uppmärksamhet,
då uti de förra eller de Reformer te
nästan inga andra dagar än SÖndagarne egnas
åt offentliga andagten. Jag har citerat
detta, för att äfven derigenom visa, att
icke blott yttre ceremonier, hvilka mäst
Den 19 December f. m.
verka på den fördomsfulle och trösta lättingen,
äro de, som åstadkomma verklig
moralitet.
Hans Exellence Herr Grefve Fleming ,
Claes: Då hvarje medlem af detta Riksstånd
har en gifven ratt att väcka Motioner,
för hvilkas beskaffenhet han ansvarar,
anser jag, att man ej är befogad, alt derföre
bemöta honom med hårda eller obehagliga
uttryck. För min del kan jag ej
annat, än ogilla den af Grefve Hamilton
väckta fråga, i afseende på hvilken jag ej
vidrör förflyttningen af Långfredagen, såsom
af Molionairen återtagen. Hvad hufvudsaken
angår får jag förklara min innerliga
öfvertygelse, alt alla väckelser, som
erbjudas menniskali, att med alfvar begrunda
sitt upphof, sin eviga bestämmelse och
den redovisning, hon har att aflägga inför
Gud och sig sjelf, att, säger jag, sådane
väckelser och tillfällen ej böra rubbas eller
inskränkas. Jag anser, att Religionen utgör
den säkraste grunden för Staters och Individers
sällhet: Jag menar härmed en
upplyst Gudsfruktan och ingalunda den,
som i vår tid och i andra Länder allt för
ofta röjer sin afskyvärda inflytelse genom
jesuitisme, förnuftsvidrighet och menniskoförtryck.
Vare det långt ifrån mig, att
försvara sådana grundsattser! Men i ett
ämne af högsta vigt för Himmelens och
Jordens intressen vill jag mindre uppehålla
320
Den 19 December f. m.
mig vid det politiska, än det religieusa.
Jag städner exempelvis vi den till öfverflyttning
på en annan Helgedag föreslagne
ChristiHimmelsfärdsdag. Denna Högtid är,
så till sägandes, Christna lärans segerfest,
då den företer en säll odödlighet åt den,
som troget bemödat sig, att träda i den
Gudomlige Stiftarens fotspår. Jag tror, alt
denna Högtid bör oförändrad bibehållas.
Hvarföre skulle en sådan särskild dag för
öfverjordiska betraktelser beröfvas denna i
verldslig måtto mindre lyckliga medmenniska,
som hvilan med sitt hopp vid en
rik ersättning för vidriga öden, för sina
saknade fördelar, sina misskända uppsåt,
sina kroppsliga lidanden eller sina ömma
förluster; ty mot dessa sednare gifves väl
ingen kraftigare tröst, än den ljufva föreställningen,
alt de lossade banden skola
åter sammanknytas, och att man åter och
för alltid skall sluta till sitt hjerta de föremål
man i tiden älskat. Jag nämner blott
den frommes och den för Religionen känslofulles
sinnesskick, för attikorrthet tyda
min mening i ett ämne, som kunde föranleda
till vidlyftiga afhandlingar. Jag instämmer
i öfrigt med Grefve Posse och
Friherre Boije. Jag yrkar, att Mariaebebådelse-
och ChristiHimmelsfärdsdag hädanefter
firas på lika sätt som hittills, och jag
skulle anse för nyttigt, om den värda Motionairen
ville låta sin framställning förfalla.
Många yttrade härtill deras bifall.
Herr
Den rg December f. in.
Herr Tham, Wolrath: Af Grefvarne
Posse, Fleming och De la Gardie är sälten
så väl utredd, att det skulle vara oskickligt
af mig att vilja dermed upptaga Höglofl.
Ridderskapets och Adelns tid. Jag ber blott
att få göra en anmärkning vid den värde
Motionairens påstående, att endast ^ide dagen
i veckan vore uti den Heliga Skrift
bestämd till Helgedag, den nemligen alt
detta stadgande har sitt ursprung från Judiska
Lagen, skrifven af Moses, och att vi
nu mera hafva en mildare Lag, nemligen
Christi egen. De exempel från andra Länder,
som blifvit åberopade anser jag olämpliga,
dä frågan angår endast oss sjelfve och
våra religieusa känslor; må vi i dylika frågor
hämta rättesnöret för våra handlingar
från det rena Gudfruktiga sinne, vi ärft af
våra fäder och ej bry oss om huru andra
Folkslag yttra sina religieusa begrepp! Jag
delar ej de stränga yttranden om Motionen,
som här blifvit fälde, men hade visserligen
önskat och önskar ännu att den aldrig blifvit
väckt. Jag är för mycket mån om yttrande-rätten,
för att medgifva rigtigheten af
att begagna hårda uttryck, hvilka endast
skulle kunna ursäktas, om Religionen smädas
eller Regeringens helgd, personlig säkerhet
och medborgerlig frihet angripes.
Om Ridderskapet obh Adeln, som visserligen
icke händer, skulle bifalla Motionen,
föranledde det troligvis lill den tanka att
6 11. 21
3aa Den 19 December f. m.
kallsinnighet för Religionens heliga sanningar
vunnit insteg hos de mera bildade,
och skadligheten af en sådan villfarelse
torde vara uppenbar. Jag förenar mig alltså
med de Ledamöter, hvilka ogilla Motionen
och önska dess återtagande.
Många yttrade härtill deras bifall.
Grefve Posse: Ehuru denna fråga säkerligen
remitteras till Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskottet, och jag således får
tillfälle att der vidare yttra mina tankar i
ämnet, anser jag mig dock nu böra till
besvarande upptaga en del af hvad Grefve
Frölich emot mig anfört. Herr Grefvens
förklarande, att lian äger lika mycken religion
som jag, är för mig ett ämne till
glädje, men det ger mig anledning förmoda
alt man nu, så väl som tillförene, icke
förstått eller icke velat förstå livad jag
yttrat. Mina ord voro ”att man inför Throgen
icke borde framföra en önskan, som
”åtminstone af den mindre bildade allmän”heten
skulle kunna tydas såsom ett bevis
”på likgiltighet för religionens heligaste san”ningar,
” och säkerligen äro dessa ord af
Herr Grefven orätt fattade, då han i anledning
deraf funnit sig befogad gifva tillkänna,
att han icke skulle tro på en sådan
likgiltighet, om än Motionen bifölles.
Herr Grefven har väl lika med mig
yttrat den önskan, att Christihimmelsfärds
-
Den 19 December f. m. 3a3
dag äfven hädanefter mätte firas på den
dag, som nu är dertill bestämd, men det
skäl, hvarpå Herr Grefven stödjer denna
sin önskan, nemligen att Christihimmelsfärdsdag
i flere Landsorter firas såsom en
folkfest, kan jag för ingen del godkänna,
ty yag ber Försynen bevara oss från de
tider, då religieusa högtider bibehållas endast
för att tjena till täckmantel för våra
nöjen och måhända utsväfningar.
Mitt yttrande att mångå hvardagar tillbringas
i sysslolöshet har äfven blifvit klandradt;
men jag kan så mycket mindre frångå
detsamma, som jag just i Motionairens
och Herr Grefve Frölichs . vederläggningar
funnit ytterligare styrka för denna min öfvertygelse.
Desse Herrar hafva sagt att
dagarne så väl före som efter Högtiderna
sällan eller aldrig begagnas till nyttiga göromål,
och i och med detsamma hafva de
medgifvit riktigheten af mitt påstående.
Mycket mera vore alt tillägga, men,
enligt hvad jag förut yttrat, får jag i Utskottet
utveckla mina åsigter, och jag anser
mig derföre böra sluta, för att icke onödigt
upptaga Höglofl. Ridderskapets och Adelns
tid.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag vill ej söka
att öfvertyga med utländska exempel, utan
endast hänvisa till ett inländskt, nemligen
förhållandet då 1809 års Ständer öfverlade
3 24
Den 19 December f. m.
och beslöto 0111 öfverflödiga Ilel gedagars
indragande. Om Herrar Ledamöter uti Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet ville,
hvarom jag vågar anhålla, läsa de Protocoller,
som då i ämnet höllos, skall Utskottet
få se huru, i en tid, då nyss uthärdade
stora National-lidanden uti sinnena djupt
intryckt en starkare och alfvarligare religiositet,
än nu, man då var vida skiljd från
den skenhelighet, som nu icke så otydligt
låter förmärka sig. Det sanna och icke
öfverspända rcligions-nit, som då ägde rum,
ville jag önska äfven finge ''åda vid detta
tillfälle. För min del instämmer jag med
Grefve Frölich uli hvad han yttrat om Christihimmelsfärdsdagochdelar
för öfrigt Motionairens
öfvertygelse att Mariasbebåclelsedag
kan flyttas lill Söndagen och Annandag Pingst
indragas. Deras qvarstående hindrar på
Landet i betydlig mån vårarbetenas jämna
fortgång och i Städerne förorsaka de visserligen
ingen nytta. Beträffande den oro,
som man påstått, att denna Motion skulle
hafva väckt hos allmänheten, så tror jag
att något missförstånd deri äger rum. Jag
känner nemligen ganska väl att den stora
och redbara allmänheten gerna skulle önska
indragning af några helgedagar och att det
just är den på fria vilkor arbetande Folkclassen,
som önskar att derigenom få några
dagar till om året till arbetsförtjenst;
jag tror att den allmänhet, som hyser motsatta
åsigter, icke förtjenar något afseende.
Den 19 December f. tn.
3a5
Grefve Frölich: Jag skulle éj begärt oridet
för att besvara Herr von Hartmansdorffs
replik, om ej en annan Ledamot redan
behagat åtaga sig mitt försvar. Nu soni förr
skulle jag stillatigande låtit passera alt Herr
von Hartmansdorff på sätt och vis förnyat
den läxa, han förut gifvit, att iagttaga hofsamhet
i satt och alfvar i sak. Ja, för mia
del har jag ingenting emot om Höglofl.
Piidderskapet och Adeln till och med behagar
constituera Herr von Hartmansdorff
till vår Censor mörum. Jag går derför
ifrån det personliga i framställningen emot
mig, och fäster mig endast vid uttrycket:
ovärdigt, som Herr von Hartmansdorff tilllåtit
sig nyttja. Om detta ord kan i förevarande
sak tillämpas på Motionairen och
mig, så hemställer jag om det icke äfven
måste appliceras på 180g års Ständer, sorn
beslöto Böndagarues firande på vanliga Söndagar.
Medan ordet ovärdig ännu är i minnet,
torde jag få anmärka, att jag talat i denna
sak med fullt alfvar, att jag anser det mindre
värdigt att skämta i en alfvarsam sak,
och alt ordet ovärdig således i denna discussion
får sin största tillämplighet tillden,
som nu framkommit med snus. Jag hade trott
mig ej kunna missförstås i hvad jag nämnde
om Stångjernssmidet, och att det borde vara
tydligt det jag ingalunda ifrade för några
dagars insparande till arbetets bedrifvande,
326
Deu 19 December f. m.
utan för hämmandet af det fylleri, som
jag omnämnde varit vanligt på de efterföljande
dagarneafen Helgedag midt i veckan.
Då anmärkningen i detta afseende icke kunnat
härflyta från missförstånd, och jag älskar
att tro den icke härröra af någon personlighet,
måste jag falla på den tankan att
sådane yttranden varit föranledde af bigotteri.
Då äfven de, som mäst enthusiatiskt
förfäcktat motsattsen af hvad som yrkats,
medgifvit att några Helgedagar kunde indragas,
måtte väl Motionen härom icke vara
så ovärdig; som här velat antydas. En annan
värd Ledamot Herr Tham, har yttrat,
det vi ej mera lyda under Judisk Lag,
utan hade uti ifrågavarande fall Frälsarens
egen föreskrift att följa. Förhöll det sig
så, skulle jag vara den sista som upphörde
att bestrida indragningen, men jag tror att
vår kyrko-historia vittnar om ett annat förhållande,
och att vår Frälsare ej nedlät sig
att sjelf bestämma alla de dagar, på hvilka
Högtider och Helgedagar skulle firas. Detta
bevisar jag med det factum, att i Länder
med samma religion som vår, firas Helgedagarne
än på andra dagar, än hos oss, än
alldeles icke, allt efter som hvarje Lands
särskildta Lagstiftning i detta fall, på hvilken
det berott, föreskrifvit. Så firas t. ex.
i BrödraRiket Norrige Heldagarne på andra
dagar än hos oss. Frågan om Långfredagens
förflyttning har jag trott ej bordt väckas
och sedan Motionairen återkallat hvad
Den 19 December f. m.
han i afseende derå föreslagit, förfaller Ufven
frågan derom.
Till den värde Ledamoten på andra
sidan skranket, får jag särskildt vända mig.
Han har förebrått mig misstag och jag erkänner
visst möjligheten att så är; ja det
inträffar säkert att jag oftare kan begå misstag
och jag emottager derföre gerna erindring
derom af honom eller hvilken annan
inom detta Hus, som dertill finnér sig befogad;
men yttrandet att jag skulle lia velat
begå ett misstag, hade jag minst väntat mig
af en gammal vän. Jag hoppas likväl att
återtagandet af detta yttrande ej möler någon
svårighet.
Grefve Hamilton: Jag anser mig höra
upplysa Ridderskapet och Adeln, att jag alldeles
icke föreslagit, afskaffandet, som här
blifvit nämndt af MariseBebådelsedag och
ChristiHimmelsfärdsdag, utan det är blott
fråga om dessa dagars förflyttning på Söndagar.
I anledning af hvad Herr Tham yttrat,
att det var Judarne, som bestämt den
sjunde dagen till hvilodag; får jag äran upplysa
den värde Talaren, att Judarne hada
och hafva den sjette eller Lördagen till
hvilodag, och först efter Frälsarens födelse,
som skedde på Söndagen, antogs den dagen
eller sjunde dagen af de Christna till Helig
hvila inför Herran.
Grefve von Schwerin j Fredrik Bogislaus:
Jag anser förevarande fråga redan
3?8
Den 19 December f. m.
vara besvarad; besvarad nemligen af känslan,
som är forskningens resultat och ändamål.
Hvad sorn rörer sjelfva behandlingen af
frågan, nemligen Motionens remitterande
till Utskott, afgifvandet af dess Betänkande
och Ståndens afgörande beslut, sä blir sådant
en gärd åt Svenska Riksdagsmannens
rätt, skiljd från frågans natur; och skulle
jag tro att respect för Lagar och tolerance
mot andras olika åsigter ganska väl böra
tunna förlikas med individuella religieusa
känslor. Jag får i anledning häraf hos Hans
Excellens Herr Grefven oell LandtMaiskalten
vördsammast hemställa, om ej nu kunde
ske Proposition till Remiss å Grefve
Hamiltons ifrågavarande Motion.
Herr Printzenskjöld_, Axel: Det är
redan så mycket taladt mot och med, att
jag ej vill vara vidlyftig. Till en del instämmer
jag med Motionairen, och tror att,
med bibehållande af Christillimmelsfärdsdag,
man gerna kan indraga MariaeBebådelsedag,
samt Annandag Påsk och Pingst, lika
så väl som man förut indragit MariaeKyrkogångsdag
och Tredje-dagarne. I anledning
af hvad Herr von Hartmansdorff yttrat,
kan jag ej anse verldslig beräkning i denna
fråga för så löjlig, som han kallat den.
Jag är öfvertygad, att samma beräkningar
och samma motstånd ägde rum, då Konung
Gustaf lil indrog en del öfverflödiga Helgedagar;
och minnes ganska väl, icke al
-
Den 19 December f, m.
dre jag är, att fantastiska personer från
denna indragning härledt sedermera timade
enskildta eller allmänna olyckor.
Herr Silfverhjelm, Carl Adam: Utau
alt förnärma Religionens helgd, eller någon
af de olika opinionerne i förevarande ämne,
hemställer jag om icke i sammanhang med
denna fråga, borde tagas under öfvervägande
olämpligheten, icke allenast af de plikt—
straff, hvarmed uteblifvandet från den offentliga
Gudstjensten vissa Ilelgedagar, är belagdt,
utan ock de mot arbete under Gudstjenst
existerande tvångsband, och tidens
fria disponerande sålunda blifva det enskildta
godtfinnandets ensak.
Herr von Hartmansdorff: Då så många
Ledamöter vändt sig emot mig personligen,
anser jag mig skyldig att svara något derpå.
Jag får derföre förklara, att jag under denna
Riksdag, likasom under den föregående,
skall söka att stillatigande bemöta de personliga
anfall, som emot mig kunna göras,
och endast låta mina handlingar och mina
yttranden i sak tala till mitt försvar. Om
mina ord innebära sanning, så träffa de,
ehvad man må säga derom; och innebära
de misstag, så äro de uttryck af brister
bos mig, dem jag fåfängt skulle bemöda
mig, att inför Ridderskapet och Adeln vilja
fördölja eller bemantla. Likväl torde det
vara förlåtligare om känslan brusar opp,
33o
Den 19 December f. m.
när det är fråga om Gudstjenst, än när
det endast angår en HofRätts Ledamot eller
en Länsmanstjenst.
Grefve Posse: I anledning af Grefve
Frölichs till mig stälda uppmaning får jag
förklara, att jag trodde mig, då jag första
gången i detta ämne talade, hafva uttryckt
mig så, att jag ej utan med vilja bordt
kunna missförstås; men jag bör vara tillfredsställd
med den förklaring Grefve Frölich nu
afgifvit, och jag har såldes för min del ej
emot, att ordet velat, i afseende på uppfattningen
af mitt yttrande i ämnet, uttages
från det af Grefve Frölich anmärkte ställe.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken till kännagaf, att Plenum
komme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Friherre Boije: Endast i anledning af
den utvidgning Herr Silfverhjelm velat gifva
frågan är det, som jag tager mig friheten
fästa Utskottets uppmärksamhet derpå, att,
då Herr Silfverhjelm ej, genom begagnande
af sin Motionsrätt, banat sig väg lill upptagande
af det ämne han nu inblandat, hvad
han sålunda anfört bör lämnas utan afseende.
Hans Excellence Herr Grefve Löfvenhjelm,
Carl Axel: Jag har ej uppstigit,
för att vidare ingå uti granskning af den
Den 19 December f. m.
33 c
Motion, om hvilken så mångå mogna yttranden
blifvit fällde. Jag är långt ifrån att
vilja bedöma någons religieusa känslor efter
hans åsigter om vissa Helgedagars bibehållande
eller uteslutande. Jag tror att det
förra lika litet bevittnar sann religiositet,
som det sednare kan bevittna sann upplysning;
men jag ber att få fästa den värde
Motionairens uppmärksamhet på den oro
denna Motion redan väckt inom detta Stånd,
som anses för det mest upplysta, och ber
honom då besinna om det ej är troligt att
den skall verka än mera oro utom detta
Hus, åtminstone kan jag för egen del försäkra,
att i alla de kretsar jag hört den omtalas
har den haft denna ledsamma verkan.
Jag vill ej heller för närvarande ingå i
bedömande af den Statsekonomiska nytta
Herr Grefven framställt, men anser den alltid
blifva underordnad den allmänna moralitetens
fordringar.
Jag är den förste att erkänna Motionairens
rätt att få sin Motion remitterad ;
men då Herr Grefven nu sjelf erfar hvad
oro densamma åstadkommit här, och sålunda
icke kan vilja sprida den i Landet, hemställer
jag till Herr Grefvens eget bedömande,
om han icke sjelf skulle vilja återtaga
sin Motion. Jag är öfvertygad att hela
Ståndet och månge utom detsamma då skulle
stadna i verklig förbindelse hos Herr Grefven.
Flere hördes häruti instämma.
33a
Den ig December f. m.
Grefve Hamilton: I anledning af hvad
Herr Grefve Löwenhjelm behagat yttra, får
jag äfven å min sida gifva tillkänna, att
jag uti flere kretsar hört mitt förslag upptagas
med bifall, och kan således icke gå
Herr Grefvens önskan till mötes, att återtaga
min Motion.
Hans Excellence Herr Grefven och
landt Marskalken hemstälde, att, sedan Grefve
Hamilton sjelf begärt, att Långfredagen
måtte uteslutas utur antalet af de Högtidsdagar
han föreslagit till indragning, frågan
om Långfredagen alltså måtte förfalla.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och Landt Mar skalken föreslog att Grefve
Hamiltons Motion i allt öfrigt, äfvensom
alla de i anledning deraf afgifne yttranden,
måtte till Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten
remitteras.
Ropades Ja och Nej.
Grefve Hamilton: Med hvad skäl äga
Herrarne rätt, att hindra remiss af min
Motion? Jag anhåller hos Herr Grefven och
LandtMarskalken, att den måtte blifva remitterad.
Hans Excellence Herr Grefve af JVilter
stedt, Gustaf: Lika med Grefve von
Schwerin och Motionairen sjelf, anser jag
emot Grundlagens tydliga föreskrift, remiss
Den 19 December f. m.
333
ä i frågavarande Motion, ej kunna nekas;
men begagnar derjemte tillfället att anhålla,
det jag måtte antecknas såsom den, hvilken
afstyrker nämnde Motion.
Nedannämnde Herrar Ledamöter förenade
sig med Hans Excellence Herr Grefve
af Wetterstedt i afstyrkande af Grefve Hamiltons
Motion:
Herr Coijet, Carl Fredrik.
Grefve Piper, Carl Claes.
Grefve Ridderstolpe, Carl.
Grefve Lewenhaupt, Mauritz.
Grefve Lewenhaupt, Gustaf.
Grefve Posse, Eric.
Grefve Frölich, Eric.
Herr Montgommerie, Guslaf.
Herr Montgommerie, Fabian.
Grefve Gyldenstolpe, Ulric.
Herr Lind af Hageby, Carl August.
Grefve Ehrensvärd, Gustaf Carl Albert
August.
Grefve Adelsvärd, Eric Reinhold.
Grefve von Rosen, Axel.
Friherre von Albedyll, Carl Gustaf.
Herr Rothlieb, Axel.
Friherre Klingspor, Fredrik.
Herr von Köhler, Christer Wilhelm.
Herr Estenberg, Pehr.
Grefve Oxenstjerna, Eric.
Frih erre Rudbeck, Alexander.
Grefve Cronhjelm, Carl Dellof.
Herr Rosenborg, Carl Johan Emil.
334 en 19 December f. m.
Herr Lagerhjelm, Pehr.
Herr Brunow, Charles Emil.
Herr von Schulzenheim, David.
Friherre af Nordin, Carl Johan.
Grefve Lagerbjelke, Axel.
Friherre von Knorring, Gustaf Isaac.
Grefve Spens, Carl Gustaf.
Friherre Rantzou, Johan Albert.
Grefve Mörner, Carl.
Herr von Vegesach, Ernst.
Herr Nordenanckar, Gustaf.
Friherre Silfversköld, Carl.
Herr Kalmberg, Hampus.
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelm,
Carl Axel.
Herr von Schinkel, Johan Fredrik.
Herr af Billberg, Johan Peter.
Herr Kuylenstjerna, Eric Magnus.
Herr Reenstjerna, Abraham Alexander.
Herr Hallencreutz, Sten Engelbert.
Grefve Snoilsky, Fredrik.
Herr de Besche, Sigge Wathier.
Hans Excellence Herr Grefve Gyllenborg,
Fredrik.
Herr af Puke, Eric.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken å nyo framstäld
proposition, fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att remittera Grefve Hamiltons
ofvanberörde Motion, jemte alla de i
anledning deraf afgifne yttranden, till Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet.
Den r 9 December f. ra.
335
Föredrogs å nyo oell gillades StatsUtskoltets
den 29 sistlidne November under
N:s 3 och 4 afgifne, samt den 8 dennes
e. m. på bordet lagde, Utlåtanden:
1:0 I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
remiss angående sökt befrielse från
Tiondes utgörande för Aluntillverkningen
vid Lowerts Bruk, samt om upprnuddrande
af hamnen vid Degerhamns lastageplats å
Öland.
2:0 I anledning af Kongl. Majrts Nådiga
remiss uppå Fändriken L. W. Munlhes
underdåniga Besvär, rörande utbekommande
af Skogs-åverkansböter.
Vid förnyad föredragning bi föll os Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets den
2 dennes under N:s 1 och 2 aflåtne, samt
den 8 derpåföljde e. m. på bordet lagde,
Memorial, innefattande hemslällanden:
1:0 Att Utskottet måtte tillåtas antaga
4 Cantzlister med lika många Arfvoden.
2:0 Att RiksStåndens Cantzlier måtte
åläggas, att, då ett mål till 2:ne eller flere
Utskott remitteras, till hvardera af dessa
Utskott aflemna ett tryckt eller skrifvet exemplar
af den handling, hvars remiss åberopas.
336
Den 19 December f. m.
Å ny o föredrogs Herr Boys, Jolia n
Fredrik, den 8 dennes e. m. på bordet lagde
Motion, angående förhöjde löner för
Officerarne vid Kongl. Jemtlands Fältjägare
Regemente.
Friherre nore Duben j Carl: Emot Herr
Boys ifrågastälde Motion nödgas jag protestera.
Det synes mig ej lämpligt att StatsTJtskottet
befattar sig med reglerandet af
ett enskildt Regementes löner, enär Kongl.
Maj:t aflåtit Nådig Proposition om allmän
Lönereglering för hela Armeen. Jag medger
att den tafla Herr Boy uppdragit öfver
Lönetillståndet för Befälet vid JemtlandsFältJägareRegeinente
är mörk; men jag tror,
att den kunnat blifva lika mörk för flera
Regementen i Aromen. I fall StatsUtskoltet
likväl upptager Herr Boys Motion, önskar
jag att Utskottet måtte fästa uppmärksamhet,
så väl härå, som å den omständighet,
att den plats inom JemtlandsFältJägareRegemente
; hvars Innehafvare är uppgifven
att tjena för mindre än intet, likväl
nyligen af Kongl. Maj:t fått sig anslagen en
Löneförhöjning af 1000 R:dr, tagne från
Vestmanlands Regementes ChefsLön, och
ehuru odrygt detta anslag än må synas, vågar
jag dock tro det kunna få namn af något.
Herr Boj, Johan Fredrik: I anledning
af Friherre von Dubens anmärkning emot
min
/
Den 19 December f. m.
33r
min Motion får jag upplysa, att det ingalunda
är fråga om min plats inom Jemtlands
FältJägareRegemente, ehuru jag äfven nu,
efter erhållandet af den omnämnde Nådiga
tillökningen, kan bevisa, att jag tjenat för
mindre än intet, utan att min Motion endast
är dicterad af det öfriga RegementsBefälets
trängande behof. Att den tafla jag
om Regementets tillstånd uppdragit, väckt
uppseende, förvånar mig ej; men det förundrar
mig, att Friherre von Duben nu
kan framkomma med anmärkning emot min
Motion, enär han sjelf, om jag ej missminnes
mig, vid sista Riksdagen väckte en likartad
Motion till förmån för Vestgötha Regemente.
Friherre von t)iiben: Jag bar ej bestridt
behofvet för Jemtlands FältJägareRegemente
af Löneförhöjning. Kanske är
det sämst lottadt, men jag tror alt andra
RegementsChefer kunnat uppdraga lika mörka
calcnler för sina Regementen Så skulle
jag t. ex. för Westmanlands Regemente,
livars befäl är mig i Nåder anförtrodt, kunna
framställa OfficersBoställen, som gifviti
arrende några tjog kräftor, andra åter, som
ej kunnat utarrenderas emot blotta skyldigheten
att svara för husröta. Att jag vid
sista Riksdagen gjorde framställning om
WestgÖtha Regementes behof af löneförbättring
är visserligen sannt, men då fanns ej
6 fl. 22
333
Den 19 December f. ro.
någon Kongl. Proposition om allmän Lönereglering
för hela Arméen, och det är med
afseende derpå, som jag tror att Befälet
vid Jemtlands Fält-Jägare-Regemente kan
vänta, till dess frågan på en gång för hela
Arméen afgöres. Angående det itererade
påståendet af Herr Boy att tjena för mindre
än intet, oaktadt den erhållne Löneförhöjningen,
af 1000 R:dr, som blifvit
honom i Nåder tillagd, att utgå med detta
års början, så hemställer jag till dem,
som före Herr Boy innehaft chefskapet vid
nämnde Regemente, om äfven de tjenat för
mindre än intet.
Herr Boy: Jag måste ännu en gång
upprepa att det ej är fråga om mig, utan
det öfriga RegementsBefälet; och förhållandet
med deras löner måtte vara bäst kändt
af mig. Såg jag någon möjlighet att upprätthålla
Regementet i tjenstbart stånd med
de Löneförhållanden, som nu äga rum,
skulle jag visserligen ej framkommit med
min Motion, men den är framkallad af pligt
och skyldighet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog, att Herr Boys
ifrågavarande Motion måtte, tillika med de
af Friherre von Duben och Herr Boy nu
afgifne yttranden, till StatsUtskottetremitteras,
hvilket bifölls.
Den 19 December f. m. 339
Föredrogs till remitterande Herr Hjertås
_, Gastaf Adolphs den 10 dennes f. m.
på bordet lagde Memorial, angående Hästafveln
och Stuterierne i Riket.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Då jag förut yttrade mig
angående ifrågavarande Motion, glömde jag
att äfven tillstyrka löneförhöjning åt Stallmästaren
Ehrengranath. Att tala om hans
stora förtjenster i afseende på Stuterierne
är öfverflödigt, då de äro allmänt erkända.
Jag inskränker mig derföre att med min
röst understödja den billiga framställning,
att Stallmästaren Ehrengranath måtte erhålla
samma löneförhöjning, som är föreslagen
åt Stallmästaren Liljenstolpe.
Herr NordenanckarGustaf j uppläste
följande:
I Herr Hjertås upplysande och ändamålsenliga
framställning omHästafvelns upphjelpande
och förbättrande är omnämndt återupprättande
af Ottenby Stuteri på Öland.
Med den kännedom jag har om denna local,
anser jag mig böra meddela de upplysningar
jag i sådant afseende kan lämna.
Ottenby Kungsgård är belägen på södra
ändan af Ön, och sjelfva udden är en ovanligt
stor äng, om jag ej missminnes mig,
af ungefär 1600 Geometriska Tunnland. Der
bredvid är den så kallade Ottenby lund,
3 4o
Den 19 December f. ns.
en med stor och frodig löfskog bevuxen
ängvall, likaledes af betydlig areal. Onekligen
erbjuder denna local det ypperligaste
tillfälle för en Stuteri-anläggning, och jag
vågar påstå, att om det fordna Stuteriet
derstädes hade varit inrättadt på ändamålsenligt
sätt, och således kunnat göra den
nytta man deraf hade rätt att vänta och
begära, hade Rikets Ständer aldrig tänkt
på att upplösa det. Ölands blida climat,
gör ej behöfligt att hafva stall för hela
Stuteriet, blott skjul uppförde, der under
3 å 4 Månaders tid om vintern foder behöfver
gifvas åt Hästarne. För öfrigt erbjuda
ängen och lunden ett godt och födande
bete hela året Det torde således
vara en obestridlig sanning, att på intet
ställe i hela Riket en Stuteri-inrättning kan
underhållas för så lindrig kostnad, som på
Ottenby, och säkerligen bör den ej kunna
uppgå till mer än hälften emot något annat.
Herr Hjerta vitsordar hvad jag mångfaldiga
gånger förut hört hästkännare yttra,
att Hästarne ifrån förra Ottenby Stuteriet
voro rena och felfria , samt de mest capable
och uthållige man kunde önska. Visserligen
beror sådant måhända hufvudsakligen
af ursprungliga racens godhet; men
till en ej obetydlig del torde äfven de betesmarker
och den utfodring localen erbjuder
inverka på de goda egenskapernes
bibehållande. Jag hämtar så mycket me
-
Den 19 December f. m. 34*
ra anledning till denna förmodan, äfvensom
till den öfvertygelsen alt liela Ölands
betesmarker och vegetation äro af sådan
särdeles god beskaffenhet, emedan Calmar
Läns Invånare ännu vanligen köpa sina hästar
ifrån Öland, och hvilka alltid anses
för de bästa och uthålligaste. När det således
torde vara otvifvelagtigt, att Ottenby
är det lämpligaste och mäst förrnonliga
ställe man kan önska för en Stuteri-inrättning,
och jag anser den så mycket mer
vara af beliofvet påkallad, sorn en betydlig
del af Smålands Husar-Regemente ligger
inom Calmar Län, och aflägsenheten
ifrån Strömsholms och Flyinge Stuterier
företer den svårigheten, att vi i den orten
ej hafva någon målfyllig duglig Beskällare
att tillgå på mindre afstånd än 12 å 20
mil; hvadan det är sällsamt nog att inom
Länet finnes tillgång på goda Remontehästar,
utan de ofta nog måst tagas ifrån Dannemark,
så tviflar jag ej att Rikets Ständer,
med full öfvertygelse om det nyttiga
och ändamålsenliga deri, gerna anslå den
behöfliga obetydeliga Summan till nämde
Stuteris återupprättande. I denna förmodan,
och då verkställigheten deraf vore att
önska ju förr, dess häldre, får jag vördsamt
hemställa, om ej det eller de Utskott,
till hvilka Herr Hjertås Motion remitteras,
kunde anmodas att med görligaste
första inkomma med yttrande i ämnet,
på det att i händelse Stuteri-anläggning på
342 Den 19 December f. m.
Ottenby skulle tillstyrkas och beslutas, den
värde Motionairen kunde anmodas att innan
Riksdagens slut upprätta och inkomma
med ett någotnär utförligt Förslag öfver
kostnaden; till hvilket ändamål jag med
nöje erbjuder mig att förskaffa och lemna
alla de upplysningar i ämnet Herr Hjerta
i sådant afseende af mig kan Önska. Med
säkerhet vet jag att nuvarande Arrendator
af Ottenby Kungsgård ej på något sätt är
obenägen att uppgöra Contracter om upplåtande
af nämde äng och betesmark, med
allt hvad till inrättningen der kan erfordras,
så att någon svårighet å hans sida
dervid ej möter; och då jag tror mig hafva
funnit så mångas tankar vara öfverensstämmande
om lämpligheten och fördelen
för Hästafveln i de Småländske Provincerne,
förenade med hoppet, måhända säkerheten,
att Remonter för Smålands HusarRegemente
ej derefter må behöfva förskaffas
ifrån andra orter, smickrar jag mig med
det hopp, att denna min framställning, i
anledning af Herr Hjertås Motion, benägit
må bifallas, och utbeder mig att delta anförande
må med densamma till behörigt Utskott
få vara följagtigt.
Herr Ribbing, Arvida anförde skriftligen
:
Med anledning af hvad jag tillförene
i detta ämne yttrat, om den uppmärksamhet,
som vid åtgärders vidtagande för häst
-
Den 19 December f. m.
343
afvelns befrämjande, företrädesvis Lör fastas
å tjenligaste localen, får jag framställa det
förslag, att Filialstuterierne måtte få vara
inrättade med mindre antal ston än 6, såsom
med 2, 3 eller 4> för den som skulle
åstunda att för detta riftgare antal sig anmäla.
Förhållandet är nemligen så, atti den
för goda hästars uppfödande tjenliga trakt
af Småland och Östergöthland laar vanligen
Possessionaten icke alltid det större antalet
ston. Skulle han nu anstränga sig, för att
få detta större antal, så kunde hända att
den äldre stamracen uppspäckades med Skånska
eller ock, hvad som värre vore, Danska
ston, och utom dess störde det kanske
ordningen i den vid hvarje possession med ett
mindre hästantal inrättade hushållningen,
hvaraf skulle följa mindre benägenhet för
inrättningen, än om man, vid antalets bestämmande,
lämpade sig efter localen. Bättre
skötsel af fölen om de voro utspridde
på flere ställen, än om mångå blifva tillsammans
på ett, är äfven att förvänta, likasom
att foder och bete blifva tillräckligare; omständigheter,
hvilka ej höra förbises, enär
ej obetydligt antal föl efter några slon på
4 ä 5 år kan hafva fallit och hvilka alla
under denna lid måste bibehållas, för att
blifva fullvuxne och tjenstbare.
Sedan uti den för liästafveln tjenligaste
orten tillräckligt antal större och mindre
344
Dtn 19 December f. m,
Filial-Stuterier blifvit inrättade och ston för
vederbörande uppvisade, borde en eller två
efter ortens hästrace passande hingstar utväljas
och der stationeras, samt föreskrift
meddelas, i händelse 2:110 beskälare utvaldes,
hvilken af häda, såsom mäst passande,
borde för hvarje slo gagnas.
Herr Rothlieb * Axel, ansåg Herr Nordenanckar
så fullständigt hafva utvecklat
hans åsigter af ämnet, att lian anhöll att
med honom få förena sig.
Herr Hjerta, Gustaf Adolph: Jag anhåller
blott få tillägga några ord till hvad
jag förut anfört. Den af Herr Ribbing föreslagne
sönderdelning af de så kallade
FilialStuterierne tror jag vara skadlig. Vården
och besigtningen af desse Stuterier
skulle derigenom försvåras och ett större
antal resor betydligen öka inrättningens
kostnad. Skulle dock ifrågavarande sönderdelande
anses gagneligt, anhåller jag att
det åtminstone ej måtte beslutas så, att
mindre antal äo 4 Ston blifver å hvarje
Stuteri.
Beträffande åter den för Herr Stallmästaren
Ehrengranath projecterade löneförhöjning,
till lika belopp med hvad jag
för Herr ÖfversteLieutenanten Liljenstolpe
föreslagit, instämmer äfven jag visserligen
gerna i denna önskan och iagttager detta
tillfälle, att upplysa, att om jag uti mitt
Den ig December f. m.
345
Memorial rörande Häslculturen endast flygtigt
vidrört Flyinge Stuteri, har anledningen
dertill varit, att då jag så kort tid
med StuteriStyreJsen haft befattning, att
jag ej ännu hunnit besigtiga nämnde Stuteri,
jag ej eller ansett mig böra något yttrande
derom inför Ridderskap?! och Adeln
afgifva, förrän jag inhämtat närmare kännedom,
än som står att vinna af blotta års
berättelser, I alla fall äro Herr Stallmä-<~
staren Ehrengranadt förtjenster så allmänt
och så väl kända, att de af mitt vitsord
ej lära hafva behof.
Herr Ribbing: Med förklarande af min
erkänsla för den uppmärksamhet Herr Hjerta
behagat lemna åt mitt nu ytterligare utvecklade
Förslag, får jag blott erinra, att
om Stokreaturen sammanlystes lill ett ställe,
kunde olägenheten af den spridda besigtningen
undvikas.
Herr Hjerta, Gustaf: Herr Ribbings
Förslag att till besigtning sammanlysa Ston
från flere FilialStuterier tror jag ej är noga
betänkt, enär vid sådane besiglningar bär
afses så väl ordningen på stället, som fodrets
beskaffenhet m. rn. 5 och anser jag
derföre, det Stoantalet vid hvarje FilialStuteri
ej bör förminskas under det föreslagne
antalet af Sex stycken.
Herr Ribbing: Till svar å hvad den
siste värde Ledamoten yttrat, vill jag blott
346
Den 19 December f. "m.
erinra, att af Stokreaturets utseende blist
synes, huru det blifvit fodradt och vårdadt.
Herr Kuylenstjerna_, Otto Willielm:
Jag instämmer med Herr Hjerta deri, att
fyra ston är det minsta antal, som bör finnas
på något filial-Stuteri.
Herr Grefve von Fersen, Hans: Om
jag ej misstager mig, innehöll Friherre
Tolls anförande i anledning af Herr Hjertås
Motion ett önskadt förbud mot införsel af
Danska hästar. Jag instämmer gerna uti
den mening, att de dåliga hästar, hvilka
under denomination af Danska hästar, lill
Sverige inkomma, hafva i många afseenden
ett meimiigt inflytande på Landets liästcultur.
Likväl tyckes mig ett förbud på
all införsel at Danska hästar vara olämpligt,
och jag delar ingalunda i detta afseende
Friherrens åsigter. Till stöd för min opinion
örn origtigheten af ett sådant förbud,
får jag upplysningsvis äran nämna , att
ehuru merendels till Sverige endast införts
dåliga hästar, likväl i Danska staterne finnas
sådane, genom hvilkas införande jag
tror Sveriges hästcultur icke skulle lida.
Hästarne från Fredriksbergs Stuteri äga redan
ett afgjort företräde framför de vanliga
Danska hästarne. lett härad på Jutland
lärer finnas och propageras en liästrace ursprungligen
från Yorkshire och af lika
godhet med Yorkshires-racen. Dessutom
Den 19 December f. m.
347
är ett privat Stuteri anlagdt på ön Alsen
af Hertigen sf Sonderburg Augustenburg,
vid hvilket Stuteri hästar af Engelska fullblodsracen
uppfödas.
Af dessa skäl anser jng att förbudet
generaliserat till alla Danska hästar vore
origtigt. Att åter pnrtielt tillämpa förbudet
lärer svårligen låta sig göra; emedan
det förutsatte ett reqvisitum af hästkännedom
för Tullstatens lägre tjenstemän , hvilken
kunskap man svårligen af deni kan
vänta eller fordra.
För ögonblicket tror jag ej ett förbud
mot införsel af hästar vara verkställbar!,
då, om jag ej missminnes mig, på detta
rum blifvit yttradt: att ej ulan införskrifning
landets behof nu kan fyllas.
Jag för min del vågar hysa det hopp
att sedan, genom våra Stuteriers organisering
till Landtstuteri-inrättning, en bättre
hästafvel i Landet blifvit spridd, och den
inhemska racens företräden i kraft och uthållighet
vunnit förtroende och i landet
blifvit värderad, den stora importen af dåliga
Danska hästar skall utan några prohibitivförfattningar
snart af sig sjelf upphöra.
För öfrigt tror jag äfven, alt eLt förbud
skulle skada indviden och endast gagna
hästhandlaren.
348
Den 19 December f. m.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: I anledning af Grefve von Fersens
anmärkning anser jag mig skyldig upplysa
att det var jag och ej Friherre Toll, som
yrkade förbud emot Danska hästars införande,
och det af orsak att erfarenheten
visat, att de fleste Danska hästar äro dåliga,
och att den i sednare åren gångbara
sjukdomen Lungröta blifvit införd i Landet
genom Danska hästar. Att åt Tullbetjeningens
urskiljande öfverlemna, hvilka
hästar, i anseende till god beskaffenhet, fingo
införas, anser jag olämpligt, enär knappast
alla CavalleriOfficerare kunna bedöma,
om en häst är hvad man kallar fullblodig.
Jag tror äfven att, om man vill hafva Svenska
Stuterierne i skick, måste införandet af
Danska hästar ej tillåtas. Fortfarandet deraf,
på sätt hitintills skett, är, i min tanka, ett
oöfvervinnerligt hinder för Svenska bästafvelns
uppkomst och förbättrande.
Grefve von Fersen: I anledning af hvad
Herr Grefve De la Gardie yttrat om den
sjukdom, sorn, under namn af Lungröta,
varit gångbar bland våra hästar, och som
förmodas vara införd från Danmark, vill
jag blott nämna, att äfven i Meklenburg
herrskat en hästsjukdom, som anses vara ett
slags Engelsk sjuka. Om sjukdomar skulle
tagas i beräkning, borde således äfven förbjudas
hästars införande från Meklenburg,
hvilket land likväl är, af de oss närmast
Den 19 December f. m. 349
!
belägna, det som uppföder de bästa hästarne.
Jag medger gerna, alt Danska hästarne
i allmänhet äro dåliga, men frångår ej
att, då äfven i vissa delar af Danmark finnas
lika goda och kanske bättre hästar än
hos oss, det vore olämpligt förbjuda hästars
införande från Danska Staterne.
Herr Hjerta, Gustaf idolph: Jag kan
ej instämma med Herr Grefve De la Gardie,
i afseende å förbud mot Danska hästars
införande, och anser ett partielt förbud
emot dåliga Danska hästar ej möjligt
att controllera. Att de fleste Danska hästar,
som hitkorama, äro dåliga, härrör
deraf att man vid hästhandel här i landet
i allmänhet mera afser godt köp, än god
häst, och då förhållandet i andra länder
är alldeles motsatt, blir den naturliga följden,
att Danmark till oss försäljer de hästar,
som ej på annan ort kunna afyltras.
Jag medgifver gerna, att förbud emot utländske
hästars införande skulle vara ett
kraftigt medel till den inhemska Hästafvelns
upphjelpande; men ännu är ej denna sednare
uti det skick, att vi kunna undvara
utländske hästar. Derå behöfves ej större
bevis, än att, enligt hvad förr är sagt, öfver
3ooo hästar årligen i landet inkomma
samt försäljas och hvarmed skulle, i händelse
af förbud, detta behof fyllas? — Jag
vågar dock hoppas, att om hvad af mig
till Hästafvelns upphjelpande nu är före
-
3jo
Den 19 December f. m.
slaget, Lief beviljadt, skola vi snart nog,
åtminstone om 10 å i5 år komma till det
lyckliga resultat, att ej behöfva andra Länders
hästar, och att i följd deraf Danmark
då ej mera skall på oss kunna aflasta alla
sina sämsta hästkreatur, samt vi då ej eller
nödgas till detta land utbetala en årlig skatt,
af minst en half million R:dr B:co.
Friherre Anckarswärd, Carl Henrik:
Jag har blott begärt ordet för att förena
mig med hvad Grefve von Ferssen och
Herr Hjerta yttrat angående förbud emot
Danska hästars införande. Äfven med tillgång
på Danska hästar är det svårt för
Rusthållare att remontera, och med bara
Svenska hästar Lief det nära omöjligt. Jag
tror derföre, att det föreslagna införselförbudet,
i stället att medföra nytta, skulle
vara en olycka för alla Rusthållare vid
Ca valieriRegemen terne.
Hans E.rcellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde att Herr Hjertås
ifrågavarande Memorial måtte, tillika
med de i anledning deraf afgifne yttranden,
till StatsUtskottet remitteras; hvilket bifölls.
Å nyo föredrogos och remitterades till
StatsUtskottet:
1:0 Herr Rothliebs, Axel, den 4 dennes
e. m. på bordet lagde Memorial, inne
-
Den ig December f. m.
351
fattande anmärkningar vid det uti Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition angående StatsVerkets
tillstånd och Lehöf omförmäldte
Förslag lill Reglering af LandtStaternas löner.
2:0 Herr Estenbergs , Pehr, den 4
dennes e. m. på bordet lagde Memorial,
angående en föreslagen Tidpunkt af den 5
Februarii 1818, hvarefter Svenske Medborgare
borde befrias från de urgamla Bytesbristernes
ersättning.
3:o Hans Excellence Herr Grefve De
la Gardies, Jacob, den 8 dennes f. m. på
bordet lagde Memorial, angående af det så
kallade gamla Höganäs StenkolsVerks Bolag
yrkad rättighet till StatsVerkels fordran i
framledne Hans Excellence Herr Grefve E.
Ruuths Sterbhus, jemte HerrafTJhrs, Carl
David, rörande samma ämne afgifne yttrande.
4:o Grefve Hamiltons, Jacob, den 8
dennes e. m. på bordet lagde Motion om
lindring uti Roteringsskyldighelen för de
Rotar, som höra till Kronobergs och Jönköpings
Regementen.
JBevillningsUtskottet:
1:0 Grefve Posses, Erik, den 4 dennes
e. m. på bordet lagde Motion, alt Be'rednings-
och TaxeringsCotniteer på Landet
icke må hållas årligen, utan endast
första gången, då ny eller vid Riksdag för
-
35a
Den ig December f. m.
ändrad BevillningsFörordning skall tillämpas;
jemte Friherre Cederströms, Jacob,
rörande samma ämne afgifne yttrande.
2:0 Herr von Heynnes, Georg, den 8
dennes e. m. på bordet lagde Memorial, angående
förändring uti BevillningsFörord11
ingen i afseende på Fast Egendoms Taxering.
Stats- och BevillningsUtskotten:
Grefve Hamiltons, Jacob, den 8 dennes
e. m. på bordet lagde Memorial, angående
anslag till årlig lön för en ProvincialLäknre
i Östbo och Vestbo Härader af
Jönköpings Län m. m.
Stats- och BancoUtskotten:
Herr von Qvantens, Carl, den 4 dennes
f. m. på bordet lagde Motion, att
hvarje sedel bör infrias af det Rikets Ständers
Verk, som den utgifvit, till den valeur,
som med visshet kan utrönas.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi
Utskotten:
1:0 Herr von Q vantens, Carl, den
8 dennes f. m. på bordet lagde Memorial,
angående Såg- och Mjölqvarnas Skattläggning.
2:0 Grefve Gyllenborgs, Johan Henning*
den 8 dennes e. m. på bordet lagde
Motion
Den 19 December f. m.
353
Motion om anläggande af en Bro vid Qvicksunds
Färjplats; jemte Friherre Ridderstolpes,
Fredrik, i anledning deraf afgifne
yttrande.
Lagutskottet:
1:0 Herr Rosenqvists, Fredrik Leonhard,
den 4 dennes e. m. på bordet lagde
Motion, angående föreslagen förändring af
1 Ca]). 12 §. RättegångsBalken.
2:0. Herr von Qvantens, Carl, den 4
dennes e. m. på hordet lagde Motion, angående
Prestval med slutna sedlar.
3:o Herr von Qvantens, Carl, den 4
dennes e. m. på hordet lagde Memorial,
angående Bysättning å tjenstehjon; jemte
Friherre Ridderstolpes, Fredrik, den 12
dennes e. m. på bordet lagde yttrande rörande
samma ämne.
4:o Herr Ribbings, Arvid, den 4 dennes
e. m. på bordet lagde Motion, angående
förändring af den Ed, som Borgenärer i
Concurs skola aflägga.
5:o Friherre Duvalls, Axel, den 8
dennes f. m. på bordet lagde Motion, angående
Förklaring af Kongl. Förordningen
den 18 December i8a3 i afseende å böter
för åverkan å Allmänning eller andras enskildte
ägor.
6 H. 23
35/f
Den 19 December f. m.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
Herr af Grubbens, Nils Willielm,
den 8 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
angående skyldighet för husbönder alt
förse sine arbetare med husrum, mat och
nödige arbetskläder m. m.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten:
Herr
von Qvantens, Carl, den l\ dennes
e. m. på bordet lagde Memorial, angående
upphäfvande af Kongl. Förordningen
den iq December 1827, rörande vilkoren för
hemmansklyfning och afsöndring af jord.
Vid förnyad föredragning af Herr Ribbings,
Bo, den 4 dennes e. m. till Ridderskapet
och Adeln öfverlemnade Document,
innefattande Konung Joban III:s stadfästelse
å Ridderskapets och Adelns Privilegier
af den 2 Maji i5go, beslöt Ridderskapet
och Adeln, uppå derom af Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, anmoda RiddarliusUtskottet,
att tillställa RiddarhusDirectionen
berörde Document, för att uti RiddarhusArchivet
behörigen förvaras.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den 19 December e. m.
355
Fredagen den 19 December.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen*
Upplästes till justering och godkändes
s:ne från ExpeditionsUtskottet ankomne Förslag
till Rikets Ständers underdåniga Skrif—
velser till Kongl. Maj:t, nemligen:
N:o 4* Angående utbetalningen ocliredovisningen
af Riksdagskostnads-medlen.
N:o 5. Med uppgift å utsedde Ledamöter
i Hemliga Utskottet.
Herr DalmanLars Johan , hade inlemnat
ett så lydande Anförande:
Då Remiss å en gjord Motion, enligt
grundlagen, ej får nekas' och proposition
derå således sker pro forma, eller blott i
afseende på frågan till hvad Utskott den
hörer, kan jag väl icke med mitt nej bidraga,
att Herr Grefve Hamiltons Motion,
det liera af våra mest minnesrika
och solenna Högtidsdagar skulle på Söndagar
förflyttas, icke kommer att till Ekono«
miUtskottet remitteras; men ehuru jag, i
hänseende till resultatet, ej fruktar, att ja
Motionen i Utskottet, må hända unanimt,
afstyrkes; anser jag mig, utan att vara
skenheligt skyldig, att inför Protocollet
högtidligen afslå denna materialistiska och
irriligieusa Motion, samt beklagar, att den
356 Den 19 December e. m.
kommit frän någon inom delta lins, särdeles
från en så upplyst medlem af detsamma.
Jag är dock glad, att endast 4
Medlemmar, och det blott till en del understött
Motionen; viss, att de stunder skola
för Motionairen inträffa, innan han lämnar
det jordiska, då han återkommer från
dessa åsigter, och unnar de otaliga _, hvilka
fira dessa stora Högtidsdagar, och anse dem
icke för näring åt utsväfningar, lätja och
immoralitet, utan för lifvandet af deras
religionskänsla och för deras hjertans framskridande
förkofran i det goda —unnar dem,
säger jag denna sköna vederqvickelse, och
denna skyldiga gärd åt minnet af de vigtigaste
ibland alla verldshändelse!’, de nemligen,
hvilka på MariceBebådelsedag, LångFredagen
och ChristiHimmelsfärdsdagj hafva
för ig£ secler sedan sig tilldragit.
Jag anhåller att detta yttrande må till
Utskottet få remissen åtfölja.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottet.
Föredrogs ånyo Högvördige PresteStåndets
den 1 dennes aflåtne, och den 10
derpåföljde f. m. på bordet lagde, ProtocollsUtdrag,
innehållande remiss till StatsUtskottet
och Communication med de öfrige
RiksStånden af Professoren och ContractsProsten
S. P. Bexells, samt Kongl. Öfver
-
Den 19 December e. m.
HofPredikanten m. m. Doctor J. J. Hedrens
uti PresteStåndet väckte Motioner, angående
anskaffande af tjenlige sessionsrum vid Riksdagarne,
så väl för de 3:ne Ofrälse Stånden,
som ock för Rikets Ständers Allmäirna
Utskott m. m.
Grefve Horn, Claés Fredrik, uppläste
följande:
Frågan om uppköp eller inredande på
Statens bekostnad af tjenlige localer för de
3:ne Ståndens och Utskottens sammanträden,
som blifvit med Ridderskapet och Adeln
communicerad, har en viss märkvärdighet,
meri afseende på tidpuncten för dess väckande,
än på ämnets vigt. Det medgifves
visserligen, att passande samlingsrum för
Representationen och dess afdelningar icke
borde saknas; men omså är, frågas billigtvis,
huru har detta förhållande så länge
kunnat vara? Jag skulle tro, alt frågan
innebär sitt eget svar; det nemligen att
Representationen länge erkänt sin origtiga
sammansättning, och sålunda skytt att consolidera
sin oformlighet; ett förhållande,
erkändt af 1809 års Ständer, och af de
efterföljande åtminstone icke motsagt. Det
vore således ett betydelsefullt tecken af
återgång från 1809 års grundsattser, dem
man med så mycket skäl hoppas en gång
kunna göra gällande, om närvarande Ständer
skulle vidtaga åtgärder, hvilka innebura
ett erkännande af den reaction i tänkesätt
358
Den 19 December e. m.
inom Representationen, sora visserligen icke
skulle delas af Nationen. Måtte man således
allt framgent förgäfves efterfråga de
Fyra Ståndens salar; men måtte Svenska
Folkets verkliga Representanter snart inbjudas
uti ett dem värdigt palats. Den väckta
Motionen synes äga den motsatta syftning
jag befarar, hvarföre jag skulle önska,
att Ridderskapet och Adeln afslog densamma,
Likväl finner jag nödigt, att någon
auctoritet måtte vara skyldig att tillhandahålla
Ständerna och dess fördelningar de
samlingsrum, hvilka af gällande Riksdagsordning
bestämmas; hvartill tjenliga localer
i Statens publika byggnader torde kunna
utses,
Friherre Anckarsvärd, Carl Henrikj
anförde skriftligen:
Jag anhåller att få bifoga de ifrån det
Högvördige PresteStåndet meddelade Motioner
några anmärkningar.
Jag instämmer till alla delar med Motionairerne
uti deras klagan deröfver, alt
nödiga rum för Utskotten icke varit i förväg
påtänkte och ombesörjde; men jag gillar
ingalunda den föreslagna utvägen att
afhjelpa denna brist,
Om det någon gång lyckades Rikets Ständer,
att erhålla den uppgift å allmänna hus
och byggnader, hvilken de redan för feni år
sedan begärt, så tviflan jag ej, alt man
Den 19 December e. m.
359
ibland dessa Statens tillhörigheter skulle
finna tillfälle, att i betydlig mohn afhjelpa
det angifna behofvet, men under tiden
tror jag äfven, att detta behof i förväg
borde fyllas genom Polisens omsorg, att
näst före hvarje Riksdag besörja tillgång å
de för Riksdags-arbetenas bedrifvande erforderlige
utrymmen.
Då Riksdagarne någon gång hållits uti
våra smärre Städer, har detta behof alltid
varit förutsedt och förberedt af Stadens
Styresmän, och föreställer jag mig således,
att sådant med ännu mera skäl torde kunna
affordras Styrelsen öfver Stockholms
Stad, hvilken påräknar en större ekonomisk
fördel af Riksdagarnes vanliga bestämmelse
inom denna ort.
Hvad den föreslagna nybyggnadeu till
inrymmande af närvarande representation
vidkommer, så bör jag så mycket mera
yttra mig emot en sådan utväg, då jag
sällan underlåter något tillfälle att yttra
mig öfver oformligheten af nuvarande representationssätt.
En sådan byggnad, som den föreslagne,
skulle möjligtvis bidraga till ett längre
bibehållande af våra nuvarande former, hvilket
jag skulle anse såsom en stor olycka,
hvadan jag också, ifrån denna synpunkt
allena, anser mig hämta tillräcklige skäl
för Motionens afstyrkande, utan att tro mig
36o
Den 19 December e. m.
behöfva ens anföra Landets ekonomiska
ställning såsom en ökad anledning att bespara
en utgift, som ingalunda är af en
oundgänglig nödvändighet påkallad, då Riksdagarne
hitintils utan en sådan anstalt kunnat
hållas.
Jag anhåller om remiss till StatsUtskottet
af dessa mina anmärkningar.
Friherre BoijeLudvig: Ifrån Motionens
natur är afvägen ej stor, i mångens tanka
kanske ingen, för att komma in på Lågan
om representationsförändring. Äfven
jag önskar en representationsförändring, men
förutser, att af de många förslag, som göras,
ej uppkommer något annat resultat,
än att den ena meningen stadnar emot den
andra; att hvad den ena finner nyttigt,
anser den andra onyttigt, och att vi således
komma att stå der vi stå. I den förmodan
att något annat resultat deri således ej är
att vänta, tillstyrker jag , att Utskottet ville
gifva bifall åt Motionen; så mycket helldre,
som det ej lärer finnas något skäl, hvarföre
de öfrige Stånden ej skulle få en anständig
local.
Herr Danckwardt j, Magnus Georg : Jag
vill blott, i anledning af Friherre Anckarswärds
yttrande rörande saknad uppgift å
Kronans publike bus, hafva äran upplysa
att i afseende på de så väl i Hufvudstaden
sorn i Landsorterne varande Kronans bygg
-
Den 19 December e. m.
nader, hvilka äro ställde under ÖfverlntendentsEmbetets,
samt KammarCollegii vård,
fullständige uppgifter redan äro till StatsUlskottet
aflemnade, samt att hvad de öfrige
Kronans hus angår, dylike uppgifter
antingen redan äro eller innan kort lära till
samma Utskott äfven blifva Öfverlemnade.
Herr von Hartmansdorff \ August: Ämnet
synes dela sig i 2:ne frågor; den ena;
huruvida åt de tre ofrälse Stånden och Utskotten
hör anskaffas tjenliga samlingsrum,
inom en enda dertill passande byggnad;
den andra: om Riddarhusets tomt dertill
kan upplåtas. I afseende på första frågan
anser jag det vara aldeles rigtigt, att åt de
öfriga Stånden och Utskotten beredas tillräcklige
och anständige rum. Att underlåta
det, såsom en Ledamot yttrat, för att påskynda
en förändring i vårt representationssätt,
derigenom att man imedlertid gör
Riksdagarne och deras arbeten så svåra och
obehagliga som möjligt, synes mig ej vara
skäl. Tvärtom torde man under hvilken
tid och belägenhet sorn häldst böra göra
motsatsen; emedan vår representation, ehuru
bristfällig hon må vara, dock svårligen
torde kunna ändras utan en statshvälfning,
hvarifrån försynen bevare oss. Vilja nu
Ständerna anskaffa hus åt de tre ofrälse
Stånden och åt Utskotten, och om det skulle
ske på statens bekostnad; så och enär
Ridderskapet och Adeln af egna medel upp
-
362 Den 19 December e. m.
hyggt sitt hus och ensamme underhålla
det, borde, ifrån den stund allmänna medel
användas till byggnader åt de öfriga
Stånden, Riddarhuset äfven underhållas af
allmänna bidrag, oell Adelns särskildta Capitationsafgift
för detta ändamål upphöra.
Frågan om Riddarhustomtens upplåtande
torde det för mig, såsom Riddarhusets tjensteman
vara för tidigt att besvara, innan
RiddarhusUtskottet yttrat sig derom. Men
skulle saken bifallas; så lärer ersättning böra
gifvas, ej allenast för tomten, utan äfven
förde inkomster Riddarhuset för närvarande
drager af de deruppå befintliga smärre byggnader.
Det är, såsom jag förmodar, egenteligen
för denna sednare frågas skull, som
saken är Ridderskapet och Adeln meddelad,
innan den blifvit i StatsUtskottet behandlad.
Jag tror följagtligen, att målet bör preliminariter
i RiddarhusUtskottet behandlas,
innan det af Ridderskapet och Adeln till
StatsUtskottet remitteras.
Herr von Qvanten j Carl: Om några
publika hus blifva att tillgå, hvilka kunna
inrymma de så kallade 3:ne ofrälse Stånden,
har jag ingenting deremot, sålänge yi måste
arbeta på fyra rum, och utgöra ett så
stort antal representanter, hvilket stora antal
sannerligen ej är så lätt att hysa och
förse med alla erforderliga behof; men att
anslå medel till uppbyggande af nya hus
i och för detta ändamål, deremot röstar
Den 19 December e. m.
363
jag helt och hållit. Val torde genom nya
anslag grunden till dessa erforderliga massor
blifva lagd; men jag är också öfver—
tygad , att Svenska folket skall nied raska
steg framskrida på upplysningens hana, och
snart nog inse olämpligheten af en representation
med fyra Stånd, hvarföre äfven
denna föråldrade representation, redan innan
dessa byggnader hinna fullbordas, skall
vara upplöst, genom utbyte af en annan
mera ändamålsenlig, hvarigenom ifrågavarande
byggnad och dermed förenade kostnader
skulle blifva till alls ingen nytta, och
ändamålet helt och hållit förfelas.
Herr PrintzenskjöldAxel: Jag instämmer
med Herr von Hartmansdorff deri,
att frågan bör remitteras först till RiddarhusUtskottet,
hvars yttrande sedan kunde
blifva en vägledning för StatsUtskottet vid
bedömmandet af sättet för anskaffandet af
de ifrågasatte Sessionsrummen.
Herr Anckarswärd, August: Jag förenar
mig med dem, som äro emot förslaget.
Jag inser ej behofvet af en särskild
localnu, mera än förr. PresleStåndet har,
som jag tror, blifvit ökadt med Irenne personer;
deremot voro alla tre Stånden ojemförligt
talrikare, då Finland lydde under
Sverige. Jag kan således icke fatta huru
trängsel nu kunnat uppkomma.
Hans Excellence Herr Gref ve De la
Gardiej Jacob:. Jag har visserligen ej öf
-
364
Den ig December e. m.
vervarit början af Discussionen; men jag
har hört Herr von Hartmansdorifs yttrande
i ämnet och förenar mig med honom
om remiss till RiddarhusUtskottet, innan
Ridderskapet och Adeln fattar sitt beslut.
Frågan om de andra trenne Ståndens Sessionsrutn
rör ej Ridderskapet och Adeln,
som sjelf byggt sitt hus och underhållit
det. Med liflig önskan att tjena de andra
Stånden, och med all beredvillighet emot
dem, kan dock likväl i min tanka Ridderskapet
och Adeln ej komma att vidkännas
några kostnader till det föreslagne ändamålet.
Slutligen instämmer jag äfven uti hvad
Herr Anckurswärd i ämnet anfört.
Friherre Boije: I afseende på formen
tror jag, att Herr von Hartmansdorff hade
rätt, då han hemställde om remiss till RiddarhusUtskottet,
och jag förenar mig således
deruti; men skiljer mig från hvad Hans
Excellence Herr Grefve De la Gardie slutligen
anfört, att Ridderskapet och Adeln
ej skulle bidraga till kostnaderna för den
nya localen. Jag tror att Staten ovilkorligen
måste erkänna sin pligt vara, att under
Riksdagar anskaffa tjenlig local åt dess
representanter.
Herr Cederschjöld j Pehr Gustaf: Att
förena de särskilta Stånden i en local anser
jag för min del högst nyttigt, just till befrämjande
af den enighetj hvartill man,
Den ig December e. ro. 365
vid hvarje Riksdags början, beständigt bort
dem uppmanas, såsom till det nödvändigaste
vilkoret för möjligheten att kunna
uppfylla deras gemensamma åligganden. Jag
hoppas nemligen, att ju närmare kropparlie
sammanföras, desto mer skola äfven
sinnena närma sig till hvarandra; och ju
oftare Representanterna få se hvarandra
och samtala, desto närmare skola de särskilta
Stånden helt visst sluta sig till hvarandra,
hvilket vore i constitutionelt afseende
så högst vigtigt.
För att bestämma till hvilket Utskott
detta mål bör remitteras, torde man böra
erindra sig, att Motionen innefattar två frågor,
af hvilka den ena är absolut och angår
samtliga Stånden, nemligen örn de tre
ofrälse Stånden skola hafva ett gemensamt
hus; den andra är vilkorlig och framställes
blott, i händelse den förra bifalles,
samt rör då endast Ridderskapet och Adeln,
nemligen huruvida Ridderskapet och Adeln
vill medgifvaj att huset får byggas på
deras tomt. Jag hemställer derföre, om
icke målet bör remitteras antingen nu till
en början blott till StatsUtskottet; eller
ock, till tidens vinnande, på en gång både
till Stats- och RiddarhusUtskotten.
Herr von Hartmansdorff: I fall frågan
skall komma fullständigt utredd från Ridderskapet
och Adeln, bör den först remit
-
366
Den 19 December e. m.
teras till RiddarhusUtskottet, på det Utskottet
må få tillfälle yttra sig om det ena
alternativet. Ingen tid förspilles derigenom,
ty StatsUtskottet har så många andra
göromål, att dess arbeten, genom denna
frågas remitterande till RiddarhusUtskottet,
icke fördröjes.]
Friherre Cederström, Jacob: En Ledamot
har föreslagit ett sammanträde mellan
Stats-och RiddarhusUtskotten, uti förevarande
fråga. Detta är ej möjligt, emedan
det ena är ett enskildt och det andra
ett Rikets Ständers Utskott. Hvad localen
angår tror jag, att Riddarhustorget är nästan
helt och hållit Ridderskapets och Adelns
egendom till en gatubredd nära Bergstralska
huset. Denna tomt kunde få begagnas
och något behof af särskilt anslag från Staten
vore ej nödvändigt. Hvarje Stånd skulle
lika väl som Ridderskapet och Adeln bygga
för sig, och det enda villkor, som dervid
blefve att fästa, vore i afseende på det
konstenliga i byggnadssättet, så att architecturen
af den byggnad, som nu finnes ej
blef störd, utan endast 2:ne flyglar tillbygdes,
b vartill ritning redan finnes. Några
tomtören synes mig icke böra komma i
fråga.
Herr Lagerhjelm > Pehr: I händelse
StatsUtskottet skulle anse nödigt känna, under
hvad villkor Ridderskapet och Adeln
/
Den 19 December e. m. 367
vill öfverlemna sin rätt till tomten, så
nödgas ju StatsUtskottet deröfver infordra
Ridderskapets och Adelns yttrande; hvarigenom
tidsutdrägt skulle uppkomma. Jag
föreslår derföre lika med Herr von Hartmansdorff,
att RiddarhusUtskottet först må
i ämnet höras.
Herr Cederschjöld: En värd Ledamot
har missförstått mig, då han trott mig yrka
sammanträde mellan Stats- och RiddarhusUtskotten.
Att detta ej gick an, kunde ej
undfalla mig. Min mening var blott att
målet skulle af båda Utskotten på en gång
företagas; nemligen af StatsUtskottet, till
besvarande af den frågan: om de tre ofrälse
Stånden skulle hafva något särskilt hus;
och af RiddarhusUtskottet för att, under
förutsättning att den förra frågan varder
bifallen, utlåta sig, huruvida någon del
af Riddarhustomten borde upplåtas till bemälte
husbyggnad.
Friherre Boije: Genom Friherre Cederströms
framställning har ämnet fått en
ny rigtning och bör med så mycket mera skäl
remitteras till RiddarhusUtskottet. Om det
förslag antages, att bygga flyglar åt torget,
kunna ju sådane äfven utsträckas åt sjön,
hvarigenom utrymmet måste blifva mera
tillräckligt.
Herr Hjerta> Gustaf: För min del
tror jag, att, om Ridderskapet och Adeln
368
Den 19 December e. m.
vore benägna, att betrakta sjelfva saken
utan att afvakta StatsUtskottets utlåtande,
och således inhämtade RiddarhusUtskottets
betänkande huru och på hvad sätt Ridderskapet
och Adeln skulle yttra sig; så hade
man börjat att behandla saken rigtigt. I
afseende å Friherre Cederströms project,
tror jag det ej vara passande, att åt torget
göra någon utbyggnad, men att deremot
om Riddarhuset blef begagnadt ensamt
åt representationens 4 Sessionsrum, kunde
PresteStåndet få rum der nu Cancellierummen
äro, i samma våning som vi, och de
andra båda Stånden i nedra våningen. RiddarhusSecreteraren
, StåndsCancellien och
Utskotten kunde inrymmas i nybyggda flyglar
åt sjösidan. Detta skulle kosta vida
mindre; emedan"då blott fordrades en annan
inredning af det redan existerande
huset, och tillbyggnaderna blefvo enkla,
hvilket icke vore fallet, om hvarje Stånd
skulle hafva sitt hus; enär det ovilkorligen
medförde behofvet af en praktfullare architectur
för hvartdera. Det är härpå jag
önskar fästa Utskottens uppmärksamhet.
Utan att med Herr Cederschjöld tro
på någon följd af kropparnes magnetiska
förvandtskap, är jag dock öfvertygad om
de goda resultater, som skulle följa af
Representanternas inrymmande inom samma
murar; synnerligen som jag ej tror att
Den 19 Dccem ber e. m.
369
det nu varande representationssättet kan förbättras
under ett lungt fortskridande samhällstillstånd.
Sådane förändringar i ett
folks samhällsskick förenas vanligen med
de stora verldstilldragelser, då ölyckan
liksom lär folken, alt Herrans liand är
med i händelserna.
Herr Riben, Carl Willielm: Jag vill
ej yttra mig i hufvudsaken, utan blott begära,
att, i fall Ridderskapet och Adeln
beslutar remiss till RiddarhusUtskotlet, föreskrift
då äfven måtte lemnäs, Öfver hvilken
punkt Utskottet skall yttra sig; i annat
fall kommer Utskottet i verklig förlägenhet;
ty att det går an att bygga hus
på tomten fram åt Gustaf I:s statue är klart,
äfvensom att de å bakgården redan befintlige
Flyglarne kunna påbyggas och inredas.
Men första frågan är, om man finner
lämpligt att bygga härpå tomten, och Motionen
bör derföre först remitteras till StatsUtskottet,
som skall yttra sig om det anser
en sådan byggnad af behofvet påkallad.
Derefter uppstår fråga om Ridderskapet
och Adeln vill upplåta sin tomt, och
då först bör frågan remitteras till RiddarbusUtskottet.
Grefve Frölich, David: Hufvudsakligen
förekommen af den sista talaren
vill jag blott, fästa Ridderskapets och
6 11. 24
370
De b 19 Decembev e. va.
Adelns uppmärksamhet derpå att då frågan
nu är, till hvilket Utskott ämnet skall remitteras,
den primitiva hör företagas framför
den secundära. Skall byggas är den
primitiva frågan; af hvad medell hura
och hvarestj är den secundära delen af
Motionen. Denna sednare kan först komma
under ventilation, då den förra är afgjord;
och då först hör Motionen remitteras
till RiddarhusUtskottet. Jag förenar
mig således med hvad Herr Riben yttrat.
Tians Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Såsom jag fattat Motionen, innefattar
den trenne skiljaktiga frågor; huruvida
Stånden hör hafva gemensam local;
hvarest den hör blifva, och om Ridderskapet
och Adeln dertill vill upplåta någon
del af sin tomt. De första begge frågorna
böra remitteras till StatsUtskottet;
men i den sista hör Ståndet, såsom hitintills
varit vanligt, höra sitt Riddarhusutskott.
Riddarhuset är vår enskildta egendom,
af våra medel bygdt och underhållet;
detsamma eller dess tillhörande tomt
kan således ej utan vårt tillstånd få begagnas,
antingen frågan är om att bygga åt
sjön eller åt torget. I anledning af Herr
Ribens yttrande i afseende å Ridd rhusets
tomt, får jag upplysa, att den ej allenast
sträcker sig till Gustaf I:s statue, utan bortom
densamma, så nära det så kallade Bergstralilska
huset, att endast en ganska smal
gata eller gränd skiljer Riddarhustomteu
Den ig December e. m. 371
frän Bprgstrahlska huset. En större fyrkantig
sten ligger der ännu qvar, som utmärker
sydöstra hörnet af den oss tillhöriga
tomten. Jag tillstyrker remiss till RiddarhusUtskottet.
Friherre Boije: Då Högvördige PresteSlåndet
framställt en fråga, som tillhör
Ridderskapet och Adeln att hesvara, vore
formen oformlig, om man först remitterade
frågan till StatsUtskottet; vi skulle
då få igen den, och sedermera blifva
nödsakade remittera den till RiddarhusUtskottet,
samt åter till StatsUtskottet. Ty
hvad beslut StatsUtskottet vid första remissen
än tager, kan det ej fullständigt yttra
sig i ämnet, eller uppgifva sättet, förr än
Ridderskapet och Adeln yttrat sig öfver
upplåtandet af sin local. Jag förnyar derföre
min anhållan om remiss till RiddarbusUtskottet.
Herr Cederschjöld: Jag vill blott förnya
min erinran att hufvudfrågan är: skola
de tre ofrälse Stånden hafva ett gemensamt
hus, eller icke? Sedan den frågan
är afgjord, kommer den andra: skall detta
gemensamma hus blifva på Riddarhustomten
eller annorstädes? Att förvisa målet
först till RiddarhusUtskottet, skulle derföre
vara att gå i bakvänd ordning. För
öfrigt afstyrker jag all framställning, att
byggnaden skulle ske på de tre Ståndens
bekostnad.
372
Den t g December e. ni.
Huset bör bekostas af allmänna medel.
Men jag anser derjemte billigt, att, såsom
en värd Talare föreslagit, äfven Ricldarhusbyggnaden
sedermera underhålles på Statens
bekostnad.
Herr Riben: Ridderskapet och Adelil
täcktes förlåta, att jag ånyo yttrar mig i
detta ämne; jag skulle ej göra det, om jag
icke vore Ledamot af RiddarhusUtskottet.
Af min förlägenhet dömer jag till de andra
Ledamöternas, i händelse målet nu blir
dit remitteradt. Friherre Boye har önskat,
att Motionen skulle i de delar, som röra
Ridderskapet och Adeln, remitteras till
RiddarhusUtskottet; men hvilka ämnen äro
då desse? Ty att bygga på en tomt, det
veta vi alla går an. Första frågan är:
skall det byggas, eller ej? Sedan: Vilja vi
upplåta vår Jocal? och då kunna vi taga i
betraktande Herr Hjertås förslag. Remittera
vi nu frågan till RiddarhusUtskottet,
så vet Utskottet sannerligen ej, hvarom det
skall yttra sig. Jag tillstyrker remiss först
till StatsUtskottet, och sedan till RiddarhusUtskottet.
Herr Printzenskjöld: Jag har äfven
den hedern att vara Ledamot af RiddarhusUtskottet,
men kan likväl ej dela den
siste Talarens yttrade villrådighet, i händelse
Utskottet skulle emottaga remiss uti
förevarande ärende. Jag föreställer mig
Den rg December e. tn.
alt orri ock remissen ej tydligen skulle
antyda, hvad dermed åsyftades, Utskottet
icke hade med något annat af detta mål
alt skaffa, än det som rörde Ridderskapet
och Adeln enskildt, och alt Utskottet skulle
yttra sig angående den skada eller nytta,
som genom verkställandet af det uppkastade
förslaget till bebyggande af Riddarhusets
hela tomt kunde tillskyndas Riddarhusets
ägare, hvilka utan tvifvel äro
de, som först böra hafva ett odeladt gagn
af deras egendom. Flera förslag till byggnader
hafva här blifvit gjorda, det torde
derföre vara nödvändigt att afgöra preliminärfrågan:
huruvida sådane byggnader slå
tillsammans med Riddarhusets förmåner,
och derefter sättet. Jag tillstyrker således
remiss till RiddarhusUtskottet.
Herr von Hartmansdorff': Hvarföre jag
tillstyrkte, att Motionen först skulle remitteras
till RiddarhusUtskottet var, att jag
ansåg Ridderskapet och Adeln ej böra taga
någon närmare del i denna fråga, som
endast rör de trenne öfrige Stånden. De
göra ändock hvad de behaga uti ett ämne,
sorn detta, hvilket beror på tre Stånds beslut.
Det mest öppna och beredvilliga sätt
alt handtera denna fråga synes mig vara
att vi yttra oss, huruvida vi vilja lemna
vår tomt, och på hvad villkor. I sådant
fall bo rde remissen först ske till RiddarhusUtskottet.
Men skulle Ridderskapet och
374
Den ig December e. m.
Adelil vilja, utan detta Utskotts hörande,
afgöra frågan om tomten, då kunde remissen
genast derefter ske till SlatsUtskottet.
Friherre Boije: Hufvudsakligen förekommen
af Herr Printzenskjöld, vill jag
blott tillägga, att RiddarhusUtskottet bör
inkomma med ett resouneradt till- eller
afstyrkande angående Friherre Cederströms
och Herr Hjertås förslag.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Frågan är redan hos SlatsUtskottet.
StatsUtskottets åliggande blir naturligtvis
endast att yltra sig öfver kostnaden; frågan
om localen för den blifvande Byggnaden
tillhör ej StatsUtskottet, och då PresteStåndet
i den frågan vändt sig directe till Ridderskapet
och Adeln, synes Ridderskapet
och Adeln deröfver böra höra RiddarhusUtskottet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att den del
af Kongl. ÖfverHofPredikanten Doctor J. J.
Hedrens i PresteStåndet väckte, och med
Ridderskapet och Adeln communicerade ifrågavarande
Motion, som angick frågan att
den till Riddarhuset hörande, nu obebyggda,
tomt, kunde emot skälig afgift få till
en byggnads uppförande begagnas, måtte,
jemte de af ofvanbemälte Ledamöter, rörande
samma ämne, afgifne yttranden till
RiddarhusUtskottet remitteras,
Bifölls,
Den 19 December e. m. 37.5
Herr Hjerta: Sedan remiss nu är beslutad,
anhåller jag, att mitt yttrande må
få åtfölja densamma; kanske frågan då, i
anseende till den ringare kostnad jag föreslagit,
får en annan utgång. Min mening
var att detta lius skulle begagnas lill samlingsrum
för alla fyra Stånden, och flyglarne
till rum för Utskott och Cancellier.
På detta sätt torde StatsUtskottet måhända
för den mindre kostnaden skull bifalla Motionen.
Hans Excellence Herr Grefve De la.
Gardie: Med den kännedom jag har om
Riddarhusets local finner jag det omöjligt,
att inom detta hus hysa de öfriga Stånden
och deras Cancellier. Hvarest skulle vi
göra af Archivet, som tillika är så lillsägandes
alla 4 Ståndens, Cancelliet, vår
dyrbara portraite-samling m. m. Skulle
vi flytta utur våra egna rum? Oaktadt all
min benägenhet att tjena de öfrige Stånden,
kan jag aldrig tillstyrka en sådan åtgärd,
och skall, om jag också är nog olycklig att
blifva ensam af denna tanka, reservera mig
deremot.
Flere hördes häruti instämma.
Å nyo föredrogs Friherre Klingspors,
Fredrik, den 10 dennes f. m. på hordet
lagde Memorial, angående anslag för renovation
och underhåll af de Kongl. Museum
376
Den 19 December e. m.
tillhörige taflor, äfvensom för anläggande
af en ny Museibyggnad.
Hans Excellence Herr Grefve Fleming
Claes: Ja g var ej närvarande, då Friherre
Klingspor väckte Motionen om anslag till
uppbyggande af ett Museum; men jag kände
att denna Motion skulle väckas. Jag vill
ej upptaga Ridderskapets och Adelns tid
med en kort historia om det Kongl. Museum.
Friherre Klingspor lärer begärt i5o,ooo
R:dr till byggnaden; men utom det att säkert
dubbla summan skulle åtgå, anser jag
ej lämpligt alt begära så stora summor för
de sköna konsterna, på en tid, då så betydliga
anslag fordras för Staten. Sedan
försvarsverket först kommit i ordning, är
tid att begära summor till Palats åt taflor.
Men i Friherre Klingspors sednare yrkande
om ett anslag till taflornes reparation förenar
jag mig så mycket häldre, som jag
anser det alldeles nödvändigt att fylla behofvet
deraf. Äfven torde man i underdånighet
böra hos Kongl. Maj:t anhålla, det
någon publik local, som möjligen i framtiden
kunde blifva att tillgå, finge till taflornes
inrymmande upplåtas; ty det är verkligen
med en viss känsla af förödmjukelse man
erfar, huru Utländningarne med ömkan se
våra samlingar i de sköna konsterna sakna
vård och utrymme. Vanligen komma dessa
Utländningar hit från Köpenhamn, der de
haft tillfälle se ett nyligen inredt präktigt
Den ig December e. m.
Galleri, hvarest ett stort antal Tafvelmålningar
är uppsatt i den yppersta ordning.
Friherre Boijej Fredrik: Ehuru jag
till det hufvudsakligaste är förekommen af
Hans Excellence Herr Grefve FInming, anhåller
jag dock få uppläsa följande:
Den verkliga, nästan entusiastiska, tillgifvenhet
jag alltid haft för de fria Konsterne,
och huru mycket jag i min mån
sökt lifva hågen för dem, samt önskat kunna
befrämja deras större allmänligbet, torde
jag kanske taga för afgjordt vara känd
af Ridderskapet och Adeln; och hvad serskilt
Kongl. Musei-tafvelsamling angår, torde
mig tillåtas nämna, att jag redan år
1821, i förening med en utmärkt skicklig
tecknare, utgaf en Samling af Conturteckningar
öfver Kongl. Svenska Museum, med
en analytisk och critisk beskrifning öfver
hvarje tafla. Det hör således icke betviflas,
att ju jag till alla delar instämmer i den af
Friherre Klingspor väckta Motion om ett
Musei-uppbyggande och ordnande m. m.,
hvilket Motionären så grundligt utfört.
Men en billig frugtan har uppstått hos
mig, att de erforderlige anslag dertill vid
denna Riksdag svårligen äro att förvänta, i
anseende till flerfalldiga andra behofs fyllande,
och ehuru jag här förklarar min uppriktiga
önskan, att Rikets Ständer ville vid
jemnförandet af nyttan, öfverväga möjlig
-
378
Den 19 December e. m.
lietcu af det begärta anslagets anskaffande,
tar jag mig dock, i anseende till ett befaradt
afslag å förslaget i dess helhet, friheten
härigenom föreslå ett alternativ, hvarigenom
åtminstone till en början en del deraf kunde
blifva verkställbar, ocb det goda ändamålet
icke helt och hållet förfelas, i brist af
.större tillgångar, emedan det i min tanka
år bättre att något göres, om också ofullkomligt,
än att intet mått och steg skulle
vidtagas, och dymedelst Tafvelsamlingen i
det Kongl. Museum ännu längre förblifva i
det ofullkomliga skick den nu är. Jag föreslår
således:
1:0 Att Rikets Ständer måtte i underdånighet
anhålla hos Kongl. Maj:t, det
Hans Maj:t Nådigst täcktes provisoriskt upplåta
några (om också endast få) rum i Kongl.
Slottet, der Musei Taflor tills vidare kunde
samlade uppsättas, i afvaktan af en framtid,
som tilläfventyrs skulle kunna erbjuda en
annan passande local.
2:0 Att, med undantag af de taflor,
som nu äro, eller, efter ett nytt ordnande,
borde qvarblifva i Konungens nedre Gallerie,
alla andra, som nu finnas spridda i
åtskil 1 ige Slottets rum, finge i ofvannämnde
local hopsamlas; och
3:o att det måttliga bidrag af Ett
tusende R:dr för deras första uppsättning
och rengöring måtte beviljas, saint Lill de
-
Den 19 December e. m.
379
ras underhåll sedermera årligen Femhundrade
R:dr anslås.
Jag tror, att verkställigheten af detta
förslag icke skulle möta så mångå hinder,
sorn jag befarar för det större, mera vidt
omfattande, ehuru visserligen mera ändamålsenligt
och Nationen värdigare; men vi
komma härigenom åtminstone något närmare
ändamålet, och äga, under hoppet af ett
bättre, tillfredsställelsen, att vår betydliga
tafvelsamling undertiden icke vanvårdades,
och snart sagt, utan nytta för Konsten och
dess idkare, finnes i vårt Land.
I förbigående får jag äran nämna, i
anledning af hvad Herr von Qvanten anfört
oin Bildergalleriet i Köpenhamn, att
det förvaras i 12 salar af det ånyo uppbyggda
Slottet Christiansborg, samt innehåller
öfver 900 taflor af 45o mästare, alla
väl ordnade efter olika Skolor med en deröfver
utgifven fullständig Catalog.
Jag anhåller, att detta mitt yttrande
måtte åtfölja Friherre Klingspors Motion
till vederbörligt Utskott.
Hans Excellence Herr Grefve Fleming:
Jag för min del, som har någon befattning
med Kongl. Maj:ts Slott, tror mig böra
upplysa, att för sådant ändamål för det
närvarande icke finnes något utrymme. Dessutom
bör jag tillkännagifva, det jag anser
3So
Den 19 December e. m.
Ett Tusende R:dr otillräcklige lill Taflornes
reparation. Jag förenar mig i detta
afseende nied hvad sednare delen af Friherre
Klingspors Motion innehåller.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framstäld
proposition, fann Ridderskapet och Adeln
för godt remittera så väl Friherre Klingspors
ofvanberörde Memorial, som de i anledning
deraf håde den 10 dennes f. m. och
i dag afgifne yttranden lill StatsUtskottet.
Föredrogs å nyo Grefve Spens’s, Carl
Gustaf, den 10 dennes f. m. på hordet
lagde Motion, innefattande åtskilliga anmärkningar
vid BevillningsFörordningen.
Herr von Qvanten^ Carl, hade inlemnat
ett så lydande Anförande:
I hufvudsaken förenar jag mig med
Grefve Spens, och vill endast tillägga något,
som Herr Grefven ej vidrört.
Grunden för hevillningens utgörande
antogs sistlidne Riksdag af BevillningsUtskoltet
sålunda, att endast räntegifvande
Egendom skulle heskattas; sedan man länge
omtvistat, huruvida man ej äfven hörde
beskatta all synlig förmögenhet, utvecklades
fullkomligt orättvisan af denna ide,
hvarföre den också hell och hållet förföll.
Den ig December e. m.
381
Med antagandet af förstnämnde grund,
alt nemligen endast räntegifvande Egendom
bör till bevillning taxeras, finnes i
nuvarande BevillningsFörordning några afvikelser
från denna grund, hvilka torde
rättas; äfvensom jag i numerordning vill
göra några anmärkningar.
II. Art. 2 §. g mom. utstakar att alla
fastigheter skola betala 2 R:dr af hvarje
1000, utan afseende på om Egendomen är
räntegifvande eller ej, jag anser således att
alla Hus och Gårdar, synnerligast i Småstäderna,
böra taxeras efter deras product
i byra; och de, som idka borgerlig rörelse
sjelfva i eget bus, böra beskattas ungefär
lika med dem, som ärhålla hyra för
sådan lägenhet. Det händer ofta att en
Bod med några rum vid ett torg eller nära
hamn betalas med 3 å ^00 R:dr årlig
hyra, då deremot en dylik lägenhet på en
mera aflägsen gata betalas med hälften,
kanske en fjerdedel, oagtadt det förra kan
vara ett illa underhållet ruckel, och det
sednare ett dyrbart och väl underhållet
hus, hvilket derföre skulle betala en högre
ränta, ehuru det verkligen gåfve sin
egare vida mindre afkastning. Det är likväl
en prydnad för Staden, att äga vackra
hus, hvars förskönande ej genom ökade
skatter bör förhindras. Det är derjemte
stridande mot principen hvarföre husets
afkastning bör bestämma dess värde, ej
brandförsäkringen.
3Sa
Den iq December e. m.
II. Ärt. 3 $. 3 morn. Frågas hvarföre
ej Frälsehemmanen till Danviks hospital
skola betala Rusttjenst bevillning? Om Kronan
efterskänker denna bevillning, bör den
ju erläggas till Hospitalet, ty hvarföre skola
de åtnjuta denna lindring mer än andra?
II. Ärt. 3 §. 6 momsom angår beskattning
å Jordbruksarendatorer, bör aldeles
gå bort. Ingenting är nemligen orimligare
än att beskatta en klass medborgare,
hvaribland vi verkligen sakna duglige personer;
och då man snarare genom premier
borde uppmuntra medelclassen att vinna
skicklighet och insigt i denna befattning,
nemligen att blifva en rättskaffens Arendator
eller Fermier, borde således alla jordbrukande
Arendatorer vara fria från bevillning,
och äfven de sparsamt beskattas,
som arendera eller sköta andras verk och
inrättningar, då inrättningen sjelf erlägger
sin bevillning.
III. Ärt. 2 ,$*. 16 mom. bör förändras.
Yid 17 mom. måste man ihogkomma grundprincipen
att af kastningen bestämmer värdet;
hvarföre Åbyggnader på landet, som
ej lemna sin egare hyra eller afkastning,
alldeles icke böra vid värderingen upptagas.
Man uppmuntrar nu jordbrukaren att
bibehålla ruttna och eländiga åbyggnader,
ly om de uppföra prydliga Byggnader, följer
derpå högre beskattning, och denna i
Den 19 December e. m.
381
allmänhet antagna princip horde afskaffas
såsom aldeles stridanda mot landets sanna
fördel. Häraf följer äfven, att 21 mom.
bör förändras, så att det ej står i opposition
med det iy:de.
1g. Mom. Boställen värderas efter samma
grunder, som hemman i allmänhet, dock
ej husen; det förbjudes i IY Art. 3 §. 3
mom. 4:o det borde likväl vara lika grunder
för all jordegendoms värdering.
III. Art. 2 ,$*. 22 mom. är otydligt,
och motsäger sig sjelf; uppskattningen bäfver
gällande för år 182,4 oc^1 de påföljande
åren: och på samma gång skall det dels
böjas, dels nedsättas. Det värde, som åsättes,
bör gälla till nästa riksdag, eller i 5
år, och bör väl kunna nedsättas, om olyckor
tillstöta, hvilka i betydlig mån förminska
afkastningen, men bör ej kunna höjas,
hvarigenom den på intet sätt väl lottade
jordbrukaren, åtminstone för 5 år vinner
någon sorts säkerhet, och får, utan straffbeskattning,
1 fred åtnjuta frukten af flit
och förbättringsomtanka.
III. Art. 4 moni. bör förändras
så att Åbyggnaderna får ett värde efter deras
afkastning, ej efter Köpeskillingar eller
Brandförsäkringar.
Den i IV Art. 3 §. 5 mom. oran amda
lindring i bevillningen, borde å husför
-
384
Den 19 December e. m.
hörén antecknas, och af Pastor vid Mantalsskrifningen
uppgifvas, så att den skattskyldige
utan vidare besvär kom i åtnjutande
deraf, och borde lindringen genast på dehetsedjen
utföras och afskrifvas.
Skulle genom förökade Tullinkomster
BevillningsUtskoltet anse det möjligt att
förminska någon del af annail allmän bevillning,
så borde jorden i första rummet
ihogkommas, synnerligast skattejorden, ty
genom alla dess indirecta pålagor, inträffar
att all jord betalar mångdubbel bevillning
mot all annan näring, och borde således per
mille afgiften nedsättas från 2 tili 1 R:dr,
eller också aldeles försvinna.
Handlingar, som inlämnas till UnderRätterne,
böra ej"charteras; de inflyta iProtocollet,
hvilket, då det äfven med en utdragen
styl charleras, medför den orättvisan, alt
handlingarna blifva charterade minst 2:ne
gånger. Man borde på samma grund chartera
det man talar till protocollet, för att vinna
likhet; ty om man uppläser handlingens
innehåll, fritages man derigenom från skyldigheten
att den chartera, och samma ändamål
vinnes, hvarigenom lagen kan eluderas.
Så väl Grefve Spens’s ifrågavarande
Motion, som Friherre Ridderstolpes, Fredrik,
den 10 dennes f. m. och Herr von
Qvan
-
Den 19 December e. 111.
385
Qvantens denna dag i timnet afgifne yttranden,
blefvo uppå af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMar skalk en framsta ld
proposition tili BevillningsUtskottet remitterade.
Å nyo föredrogs Herr Liljenstolpes,
Carl, den 10 dennes e. m. på bordet lagde
Memorial, angående åtskillige ändringar i
Kongl. Stadgan om SkriflesVerket i Riket
af den l\ Maji 1827.
Herr Danckwardt, Magnus Georg: I
det förevarande Memorialet yrkas ändring
i de nya LandtmäteriFörfattningarne i 2:ne
omständigheter; den ena, att föreskriften
om LandtmäteriArfvodes utgörande för Boställen
må upphäfvas, eller penningar af
Statens medel dertill anslås; den andra,
att Storskiften i sådane skifteslag, der utrönt
är, att Enskifte ej kan ske? icke böra
få rubbas.
Hvad den förra frågan angår, får jag
äran anföra, att, enligt förra författningar,
var Boställshafvaren skyldig bestå kost åt
Landtmätaren och liandtlangning vid förrättningen,
samt lösen för Charta oell Beskrifning,
då lian dem begärde; Kronan
betalte skjuts- och vagnslega; alla andre ersättningar
till utflyttning, odling, hägnad,
m.m., som Boställshafvaren fick vidkännas,
6 H. 2 5
38G
Den 19 December e. m.
skulle af Boställshafvaren utgöras och fördelas
på 20 år på det sätt, att för hvarje
af de påföljande besittningsåren TVdel af
ersättningen försvann. För PrestBoställen
fick deremot Landtmätare i alla delar såsom
för enskildte förrättningar; men Arfvodet
och Resekostnaden godtgjordes af
Kyrkans eller Församlingens medel. Yid
den nya Landtmäteri-taxans sammanfattande,
ansåg man det vara obilligt, att Landtmätare,
som icke hade lön och af hvilka
de fleste i all sin tid icke erhålla någon
sådan förr, än de vid 65 eller 70 års
ålder få Pension, skulle göra Boställsmätningar
och andre Kronans förrättningar
för intet; likaså fann man det icke
vara skäl ålägga de i hvarje Län varande
med lön försedda E11 Förste och En Andre
Landtmätare, att Boställsförrättningar
för intet verkställa, enär den förre hade
serskildte embetspligter som Förste Landtmätare,
och den sednare ringa lön, samt
dessutom skyldighet till mätningar för geografiskt
bebof; och att, då begge åtnjuta
fullt Arfvode för mätning å PrestBoställen,
det skulle, i händelse de förbundes göra
andre Boställsmätningar för intet, komma
att bero af den tillfällighet, om Landtmätaren,
som gjorde förrättningen, hade lön
eller ej, huruvida Boställshafvaren fick betala
eller icke; man stadgade derföre endast,
att Förste och Andre Landtmätare
skulle för förrättningar för Kronans en
-
Den 19 December e. m. 387
skildta räkning, såsom till Kungs- och
Kungsladugårdars eller andre Kronan förbeliållne
Hemmans och Lägenheters samt
Kronoparkers afmätning m. m. åtnÖjas med
f:delar af Arfvodet, 1 synnerhet som Landtmäteriförrättningar
å Boställen närmare kunna
med enskildta Landtmäteriförrättningar
jemnföras. På det 1111 likväl Boställshafvare
genom desse tillkomne Skifteskostnader
icke skulle för mycket hetungas, stadgades,
att, så väl Landtmätei iArfvodet, som
kost och handllangning, borde, lika med
öfrige kostnader för Skiftet, på 20 år lill
ersättning fördelas; och då man således beräknar,
att kost- och handllangning, som
Boställshafvaren förut ensamt bordt utgöra,
nu blir på detta sätt ersatt, torde någon
egentlig större tunga honom genom
LandtmäteriArfvodet samt den mindre betydliga
skjutskostnaden icke förorsakas. För
de på 3o år utarenderade Boställen är det
Arendatorns skyldighet att Skifteskoslnaderne
med enahanda ersättningsrätt utgöra.
Att i öfrigt Landtmäteri-taxan blifvit
på det hela ökad, tror jag icke vara förhållandet,
och LandtmäteriCorpsen är åtminstone
efter hvad jag försport af en motsatt
tanka.
Beträffande åter den sednare delen af
Motionen, eller alt Storskiften i sådane
Skifteslag, der Enskifte icke kunnat verkställas,
böra orubbade förblifva, och Laga
388 Den 19 December e. m.
Skifte icke eler få ske, så lär en sådan föreskrift
icke böra meddelas, såsom i betydlig
mon motverkande ändamålet med
den nya SkiftesStadgan. Alla fastställde
Storskiften bafva hittills kunnat rubbas, då
Ägorne i 1, 2 eller 3 skiften kunnat utläggas.
Om nu t. ex., såsom på mångfaldiga
ställen inträffar, Ägorne i ett skifteslag äro
vid verkstäldt Storskifte lagde i 12, i4 ^
16 serskildte skiften, och de pröfvas kunna
läggas i 4;ra, bör utväg dertill vara
Jordegaren betagen? och skall ett så olämpligt
skifte i evärdeliga tider bestå? All nödig
varsamhet, för att förekomma otjenlig
och skadlig rubbning af redan varande Storskiften,
torde finnas vara iakttagen genom,
föreskriften i 12 Cap. 12 §. SkiftesStadgan,
att om i ett Skifteslag , der Storskifte skett,
Ägorne ej kunna läggas i högst 3:ne skiften
, och Förrättningsmännen , på grund af
Delägares yrkande finna, att nytt skifte
för Skifteslaget i allmänhet icke kan blifva
förmonligare, än det redan varande
Storskiftet, bör, med inställelse i skiftet,
ÄgodelningsPiätten pröfva om nytt skifte
får verkställas. Någon närmare bestämning
af de tillfällen, då Storskiftet bör bli
orubbadt lärer icke kunna göras.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag inser visst
billigheten, att Landtmätare ersättas försitt
arbete, då Kronan anlitar dem för Boställen,
i synnerhet för MilitiaeBoslällen; men
Den 19 December e. m.
38g
jag tror, att det är orätt fordra denna ersättning
af Indelningshafvare^ Både Chartan
och öfrige kostnader för skiften bör
bestridas af MilitiaeBoslällsCassan. Denna
äger medel dertill, och så kunde äfven väl
ske, i händelse Cassan delades och ställdes
under Landshöfdingarne och RegementsCheferne,
såsom här blifvit föreslaget, men
hvilket jag derföre icke tillstyrker.
Herr Tham, Wollrath: Jag ber att i
första frågan få lemna en upplysning om
Storskiften. Efter 1812 års författning lade
ett gjordt storskifte ej hinder i vägen
för ett enskifte. Detta står i öfverensstämmelse
med nu gällande Skiftesförordning.
Men skillnaden, som nu verkar svårighet
är, att, enligt 1812 års författning, den,
som begärde Enskifte, väl ovillkorligen erhöll
detsamma, men att de öfrige i skifteslaget
kunde få bibehålla eller lägga sin jord
i Storskifte, enär de så ville; då deremot,
till följd af nya Skiftesstadgan, så snart en
delägare i by eller samfällighet begär laga
skifte, detta skall icke allenast på Chartan
uppgöras för hela Byalaget, utan äfven på
deras bekostnad af Landtmätaren på marken
utstakas, utan afseende derpå, om alla
de öfrige Delägarne vilja behålla den gamla
delningen, sedan de från sig skildt den,
som Laga skifte begärt; det är denna fullföljda
anmärkning, hvartill anledning finnes
uti nya SkiftesStadgan.
3go
Den ig December e. ni.
Herr Danckwardt: Herr Hjertås förslag
att af MilitiasBoställsGassan skulle godtgöras
kostnaderne för skiften ä MilitiaeBoställen,
har jag visserligen icke något emot;
men jag frugtar att Cassans tillgångar icke
medgifva en sådan utgift; äfvensom jag
icke i öfrigt ser skäl, hvarföre Militärer
skola i denna del njuta en fördel framför
CivilStatens Embetsman.
I afseende åter på hvad Herr Tham.
anfört angående den i SkiftesStadgan meddeldte
föreskrift, att skifte skall, på en
Delägares begäran, hela Skifteslaget öfvergå;
så trodde jag verkligen ej, att denna
fråga nu skulle ånyo framställas, då jag i
ett föregående Plenum hade äran ådagalägga,
att man vid skifte mot sin vilja, så vidt
den skiftessökandes rätt ej derpå berodde,
icke vöre ovillkorligen förpligtad, mottaga
de tilldelte lotterna, dertill ingen heller
kan af Kronobetjeningen tvingas. Herr
Tham medgaf äfven då, att han sjelf såsom
skiftesdomare så tillämpat Skiftesförfattningen,
Friherre von Duben, Carl: Jag anser
mig böra vitsorda EnskiftesFörfattningens
menliga verkan på MilititeBoställen, samt
deras Innehafyares existence. Jag tror visserligen,
lika med Herr Danckwardt, att
BoställsCassans tillgångar ej äro tillräckliga,
att tillåta skifteskostnaderua derifrån
Den 19 December e. m.
utgå; men jag anser, att Staten Lör beslå
dem. Jag känner, att, så väl inom Westmanland,
sorn andra Provincer, Boställsinnehafvare
genom Enskiften blifvit nödsakade
utflytta, och hvilka, genom den
deraf åbragte kostnad, helt och hållit förlorat
revenuen af Bostället, det vill säga:
större delen af sin lön för ett ofta flere år;
detta förhållande är visserligen högst obilligt:
månne ej dylika utflyttnings-och skifteskostnader
af Allmänna anslag böra bestridas?
För öfrigt anser jag, lika med Herr
Tham, att samma skiftesförfattningar ej
kunna tillämpas i alla Provincer, utan böra
vara lämpade efter Provincernes olika localer,
brukningssätt m. m. samt framför
allt ej lämna tillfälle för en eller få ägare
af ofta obetydliga hemmansdelar, att ruinera
hela Bylag,
Herr Tham: Jag erkänner, att, då frågan
om Skiftesstadgan förra gången förevar,
medgaf jag, att jag såsom SkiftesDomare
tillämpat den så som Herr Danckwardt yrkat
att den skall förstås. Jag tillämpade
den så som mined och mitt samvete tillät
mig; men författningen är ej tydlig i detta
afseende. Andre Domare förstå den ej så.
En förklaring sådan, som Herr Danckwardt
här gjort, behöfves derföre, på det Förordningen
må af alla Domare lika tillämpas.
Herr Danckwardt: Det ligger icke egentcligen
i någon mer eller mindre tydlighet
Den 19 December e. ni.
i Skiftesstadgan, utan i sjelfva sakens natur,
att skiftets emottagande icke kan påtrugas
de jordägare, som ej vilja antaga det. Blott
detta ville jag hafva äran tillägga, i anledning
af lvvad Herr Tham ytterligare anfört.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde, att Herr Liljenstolpes
ofvanberörde Memorial, tillika
med de i anledning deraf afgifne yttranden,
måtte till Lagutskottet remitteras.
Bifölls.
Föredrogs och remitterades till
StatsUtskoltet:
1:0 Herr Bråkenhjelms, Pehr Reinholds,
den 10 dennes f. m. på bordet lagde
Älemorial, angående förökadt anslag för Veterinair-Inrättningen.
2:0 Friherre Klingspors, Fredrik, den
i o dennes f. m. på bordet lagde Memorial,
angående behofvet af de fyratSlottsknektar
Kongl. Maj:t i dess Nådiga Proposition, angående
StatsVerkets tillstånd och behof,
föreslagit att uppföras å RiksStatens Första
HufvudTitel.
3:o Grefve Posses, Erik, den 10 dennes
e. m. på bordet lagde Motion, angående
förändring af stadgandet] i 2 §. af Kongl.
Placatet den 27 Augusti 1723, rörande af
-
Den 19 December e. m.
giften lill Kronan af Bruks- och Bergshandtering.
Lagutskottet:
J.'o Herr Cederschjölds, Pehr Gustaf,
den io dennes e. ra. på bordet lagde Motion,
angående föreslagen ändring i 17 Cap.
HandelsBalken och 20 Cap. ÄrfdaBalken,
rörande förmånsrätt och förmynderskap.
2:0 Herr Cederschjölds, Pehr Gustaf,
den 10 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
angående Rådmäns och Kämnärers befrielse
från deltagande i ansvaret för försummelse
att till ÖfverDomare insända renoverade
Domböcker och Protocoll.
3:o Herr Cederschjölds, Pehr Gustaf,
den 10 dennes e. m. på hordet lagde Motion,
angående föreslagen ändring i ConcursLagen
af den 18 Julii 1818.
4:0 Herr Cederschjölds, Pehr Gustaf,
den 10 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
angående upphäfvande af Kongl. Förordningen
den 7 December 1787, rörande
lifsstraff för obehörige omdömen öfver de
af Kongl. Maj:t vidtagne författningar.
5:o Herr Rosenqvists, Frédrik Leonhard,
den 10 dennes e. m. på bordet lagde
Memorial, angående lottning af mål emellan
Ledamöter i ÖfverRätt, samt förbud för
bemälte Ledamöter, att sig emellan byta
redan lottade mål.
3g4
Den ig December e. m.
6:0 Grefve Gyllenborgs, Johan Henning,
den 10 dennes e. m. på bordet lagde
Motion, angående upphäfvande af stadgandet
i 24 Cap. ByggningaBalken, rörande
Brandstod å Landet.
BevillningsUtskottet:
1:0 Herr Zengerleins, Jacob, den 10
-Jennes e. m. på bordet lagde Memorial,
om afskaffande af den nuvarande stämpelafgiften
å Tidningar,
3:0 Grefve Gyllenborgs, Johan Henning,
den 10 dennes e. m. på bordet lagde
Motion, angående bestämmande af Bevillning
för fastighet å landet,
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
1:0 Herr Cederschjölds, Pehr Gustaf,
den 10 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
angående en obegränsad jordklyfning.
2:0 Herr Grönhagens, Gustaf, den 10
dennes e. m. på bordet lagde Motion, att
Gottlands NationalBeväring måtte förändras
till en Conscription.
3:o Friherre Boijes, Fredrik, den 10
dennes f. m. på bordet lagde Motion, angående
tillåtelse att inrätta enskilte Theatrar
i Stockholm och Rikets öfrige Städer,
jemte de af Herrarne Montgommeri, Gustaf,
och von Becker, Carl Johan, rörande samma
ämne, sistnämnde dag afgifne yttranden.
Den 19 December e. m. 3g5
4:o Herr Gripenstedts, Jacob, den
10 dennes e. rn. på bordet lagde Memorial
om inskränkning af Bränvinsbrännings-rättigheten,
samt förbud mot alla Fabrikseller
konstbrännerier; jemte Herr von Heynnes,
Georg, i anledning deraf, afgifne yttrande.
5:o Grefve Barcks, Nils, den 10 dennes
e. m. på bordet lagde Memorial, angående
inrättande af en Landtbruksskola;
jemte Herrarne von Hartmansdorffs, August,
och Rosenblads, Bernhard, rörande samma
ämne, sistnämnde dag afgifne yttranden.
Å nyo föredrogs Herr Gripenstedts,
Jacob, den 10 dennes e. m. på bordet lagde
Motion, angående åtskillige föreslagne
åtgärder till befrämjande af skogarnes vård.
Friherre Sprengtporten, Jacob Wilhelm:
Motionären har föreslagit Almänninningarnes
fördelning på de skoglöse hemmanen,
samt upphörandet af Jägeribetjepingens
befattning med desse Skogar. Jag
önskade således fästa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet deruppå, att, sedan
Kongl. Maj:t, i följd af Rikets Ständers vid
sista Riksdag gjorde underdåniga anhållan,
tillåtit, att allmänningarne må kunna fördelas
intressenterne emellan, det likväl ej
kan anses afgjordt, hvilka som äro desse
så kallade intressenter. Intressentskapet
Den ig December e. m.
påstås, på grund af i8o5 års Skogsordning,
af de Skoglöse hemmansägarne, emedan
desse äro företrädesvis berättigade till utsynings
erhållande. Å andra sidan yrkas
deremot, att allmänning bör delas efter
hemmantal på bela Häradet, som oftast samfält
fält deltaga i alla kostnader för Allmänningens
uppmätning och läggande på Charta.
Jag får således anhålla, att Utskottet
må anmodas, att i denna del bestämt yttra
sig.
Beträffande åter frågan, huruvida det
ian anses nyttigare, att de allmänna Skogarne
delas, än att de förblifva samfälta,
så kan jag ej undgå att yttra den tillfredsställelse,
med hvilken jag hört att i de
fleste fall, då denna fråga förevarit, Delägarne
sjelfve funnit det vara förmonligast
alt bibehålla desse Skogar i sitt nuvarande
skick. Det är således anledning till den
förmodan, att en stor del allmänningar
komma att qvarblifva under Statens uppsigt,
och i sådant fall lärer ej en Sk ogsbeljening
till desse Skogars vård kunna
undvaras.
Jag tror i öfrigt ej att det är genom
de allmänna Skogarnes delning, hvaraf jag
skulle som en följd befara deras sköfling,
ej heller genom Jägeribetjeningens afskaffande,
som ändamålet skall uppnås, att
inom Riket åstadkomma en förbättrad skogs
-
Den 19 December e. m.
397
hushållning, utan tror jag alt detta hör sökas
genom de allmänna Skogarnes ändamålsenliga
och noggranna vård af en Skogsbetjening,
som äger theoretisk och practisk
ärfarenhet i sitt yrke, som är tillräckligt
och ordentligt aflönad, samt är underkastad
noggranna föreskrifter och stränga
controller.
Det är allmänt erkändt, att i Tyskland
äro de allmänna Skogarne långt bättre
vårdade, än de enskildta, och att de i
Preussen, efter afdrag af administrationskostnaderne,
lemna Staten en årlig ren behållning
af öfver En million R:dr i silfver.
Inom vårt land hafva äfven ganska
verksamma åtgärder blifvit vidtagne för
Skogshushållningens förbättrande i allmänhet,
hvilka, när de erhålla nödig utveckling,
säkert böra leda till detta ändamål,
hvars vigt torde kunna anses så mycket
större, som man bör besinna, att af Rikets
export större delen är en product af
dess Skogar.
Ett hinder möter likväl för den defi
niti va regleringen af Rikets skogs väsende,
i den obegränsande tiden för allmänningarnes
delning.
Sä länge Staten ej vet, hvad den skall
administrera, blir det lika omöjligt alt beräkna
den förvaltande och bevakande Per
-
3g8 Den 19 December e. m.
sonalens storlek, och att införa ett ordnadt
hushållssätt.
Jag får således föreslå, att en prescriptionstid
af 2 år må fastställas, efter
hvilken ingen ansökning om allmänningsdelning
mera må äga rum.
Herr Gripenstedts ifrågavarande Motion,
äfvensom Friherre Sprengtporten i anledning
deraf nu afgifne yttrande remitterades
till Allmänna Besvärs-och Ekonomiutskottet.
Till remitterande föredrogs Grefve
Spens’s, Carl Gustaf, den 10 dennes e. m.
på bordet lagde Memorial, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, angående
upprättade förslag till förnyade Posttaxor
för inrikes gående bref.
Herr ReutersvärdPehr Adania hade
inlemnat följande, som upplästes:
I anledning af hvad Grefve Spens, uti
Memorial, vid Plenum den 10 i denna månad,
anfört, rörande den förestående nya
regleringen af Posttaxan m. m., tager jag
mig friheten att göra följande tillägg och
erinringar, nemligen:
1:0 Med Herr Grefven instämmer jag
fullkomligen uti den önskan att Chartor å
afgångne
rättas och, så fort sig göra låter efter Po
-
Den 19 December e. m.
399
sternas afgång, uthängas för allmänheten.
Nyttan häraf vore obestridlig i flere afseenden.
Yid Stockholms PostContor, der mängden
af bref är betydligare, än vid något
annat i Riket, kunde Staten gerna anslå en
Contorsskrifvarelön för detta Postverkets tillökade
arbete, i fall den nuvarande Postbetjeningen
detsamma icke medhinner. I afseende
hvarå vederbörande Utskott från
PostContoret torde böra infordra uppgift
å ungefärliga antalet af de bref, som hvarje
postdag afsändas.
2:0 Då afgiften för afgående recommenderade
bref ökades, enligt Kungörelse
härom den 16 April 1823, under Ständernas
härvaro, men utan deras medverkan,
med icke mindre än 100 procent, eller
från 4 till 8 sk. för sluten recommendation,
och lösen för ankommande recommenderade
bref från 2 till 4 sk., förfelade denna
dryga förhöjning, må hända i någon
mon, sitt ändamål, i thy, att mången, som
icke afsänder desto större summa, risquerar
att låta den afgå utan recommendation.
Jag anser derföre, att, då recommendationsafgiftens
egentliga bestämmelse är ersättning
för lack och segelgarn, må densamma
nedsättas till hvad den var i början
af år 1823.
3:o Å Posttaxor och så kallade ContorsAlmanachor,
bör afgiften för afgående
1
4oo
Den rg December e. m.
recommenderade bref, så väl med öppen,
sorn sluten recommendation, samt lösen för
ankommande utsättas, liksom för andra
bref, hvarmedelst den förhatliga noten,
utur Posttaxorna bör försvinna, som endast
föranleder till godtycklig taxering, hvilken
lyder sålunda: "Angelägna bref får
"man in specie recommenderade, och erhålles
genast qvittence, så vida brefven
"i rättan tid inlemnas. — Uti de små Ålmanachorna
stod förr angelägna bref får
"man in specie recommenderade emot skärlig
betalning." Denna sednare fras, har
man nu i några år funnit för godt att utesluta.
Hvar och en, som sjelf inlemnat
recommenderade bref på härvarande PostContor,
lärer ock till äfventyrs erfarit, att
man blir olika taxerad; att man på eftermiddagarne
får betala 4> 8 å 12 sk. B.’co
mer an på förmiddagarne för dylika bref.
I allmänna Tidningar, har PostDirectionen
blifvit uppmanad att å Taxorna bestämma
priset för recommenderade bref; och man
begriper ej, hvarför icke så skett, om icke
för att medgifva en slags sjelftaxering.
4:o Qvitto å recommenderade bref bör
af ingen annan än ansvarig ordinaire Betjening
vid PostContoren meddelas, och således
icke af Extra Ordinarier, som nu ofta
händer; och slutligen
5:o
Ben 19 December e. m.
5:o Att minimivaleuren å de Transportsedlar,
hvilka in specie få recommenderas,
må bestämmas till 10 R:dr, enär
sedlar å 5 R:dr, sorn af Herr Grefven omnämnas,
för närvarande icke finnas.
Detta mitt vördsamma Anförande, anhåller
jag måtte få åtfölja Grefve Spens’s
Memorial till vederbörligt Utskott.
Friherre Carpelan, Wilhelm, hade inlemnat
ett så lydande Anförande:
Uti Höglofl. Ridderskapets och Adelns
Plenum den 10 i denna månad har en värd
Ledamot Herr Grefve Spens framställt åtskilligt
rörande Postverket, hvarvid jag anhåller
att mig ina tillåtas få aflemna några
upplysningar.
Grefve Spens har föreslagit, såsom den
lämpligaste controll på Postförvaltarne, att,
så snart posten vore afgången, en charta
öfver de afgångne brefven skulle inlemnas
till Magistraten i Staden eller Kyrkoherden
å landet, för att i Rådstufvu-förstugan eller
Sockenstugan förblifva uppsatt en viss tid,
hvarefter dessa Chartor borde blifva de,
hvilka af controllerande auctoriteter inom
Postverket jemfÖrdes med dem, som ankomst-ortens
Postmästare hade rjvitlerat.
Derigenom förmenar Grefven möjliga underslef
med ocharterade brefs afsändande
6 H. 26
Den 19 December e. m.
kunna förekommas, enär hvar och en harle
tillfälle, att genomgå Chartonia och således
kunde efterse om inlemnade bref derå voro
behörigen uppförde.
Vid nästförflutna Riksmöte anhöllo Rikets
då församlade Ständer hos Kongl.
Maj:t i underdånighet att Postförvaltarne
måtte åläggas att, dagen efter hvarje posts
afgång, till Allmänhetens åskådande uthänga
coliationerade doubletter af PostChartan öfver
de med den sist afgångne Posten expedierade
bref, hvilka, sålunda för Allmänheten
tillgänglige, sedermera borde till HufvudPostContoiret
insändas.
Öfver denna Rikets Högloft. Ständers
underdåniga anhållan behagade Kongl. Maj:t
i Nåder infordra mitt underdåniga utlåtande.
Jag anmälte då underdånigst alt den med
ifrågavarande hemställan afsedde controll
redan, ehuru i annan form, är stadgad och
iakttagen, enär Protocoll föres öfver alla
bref, som å Chartorne upptagas, hvilka Protocoll
Postförvaltarne icke få förvägra, när
sådant äskas, att för Correspondenterne
uppvisa och hvilka Chartor sedan månadtligen
insändas till General-Post-KammarContoiret,
som vidare aflemnar dem till
PostRevision, för att noga jemföra dem med
Chartonia. Utaf dessa Protocoll böra likväl,
innan de insändas, afskrifter tagas, hvilka
qvarstadna vid PostContoiren, för att för
Den 19 December e. m. 4°3
Allmänheten vara att tillgå. Då dessa brefProtocoll
eller doubletter af Chartorne äro
tillgänglige, icke allenast såsom Rikets HögJollige
Ständer då i underdånighet hemställde,
från den ena Postdagen till den andra,
utan alltid och det syntes mig vara likgiltigt,
om de samma funnos i förstugan uthängne,
der de ock af kitslighet kunde
borttagas, eller inom PostContoiret att tillgå,
ansåg jag, för min del i underdånighet,
ifrågavarande af Rikets Ständer föreslagna
anstallt så mycket mera öfverflödig, som
icke någon väsendtlig nytta deraf skulle
vara att vinna, men väl ökadt besvär derigenom
tillskyndas Postförvaltarne, serdeles
vid de större PostContoiren, der göromål en
redan äro så trägne, att de icke utan nya,
förStaten betungande biträden, kunde ökas.
Jag trodde i underdånighet, att en Kungö -  relse i Tidningarne af innehåll att de å
PostContoiren förde Protocoll, hvilka upptaga
de bref, sorn finnas å PostChartorne,
vore alla söcknedagsförmiddagar, med undantag
af posttimmarne för Allmänheten
att tillgå, skulle göra tillfyllest i afseende
på Rikets Höglofl. Ständers underdåniga
framställning i denna del; och täcktes Kongl.
Maj:t, efter ofvanberörde erhållne upplysningar,
i Nåder gilla hvad jag i underdånighet
framställde.
Då den af Grefve Spens nu väckta
Motion skiljer sig ifrån ofvannärende Rikets
4o4 Den 19 December e. m.
Ständers begäran endast i afseende på stället,
der doublette-chartorna skulle unslås,
torde, vid den vidare behandlingen deraf,
b vad jag bär ofvan haft äran upplysa,
kunna komma i öfvervägande. Jag bar dervid
blott trott mig böra tillägga att det
icke är så aldeles sällsynt, det Chartor på
de ankomne brefven, uthängde i förstugan,
blifvit borttagne, och att sådane tillgrepp
liittare kunna verkställas på öppne ställen,
der livar och en bar tillträde, än i rum,
der endast någre få personer på en gång
inrymmas och der eftersyn icke saknas,
ligger i sakens natur; hörandes jag icke
heller oanmäldt lemna, att bref-protocollen,
hvari de afgående brefven skola införas och
som sedermera månadtligen ingå till PostKammarContoiret
och derifrån till PostRevision,
utgöras af dertill särskilt inrättade,
från PostKammarContoiret lill hvarje Postförvaltare
nersände Pappersark, till antalet
bestämde, genomdragne och försedde med
KammarContoirets Sigill och PostKammererarens
namn; så att missbruk i denna
del äfven synas vara förebyggde.
Vidare har Grefve Spens föreslagit en
annan redaction af det moment, som rörer
recommenderade bref, och hvilket finnes
infördt i det utdrag från Kongl. PostOrdningen,
som är bifogadt Almanachorna.
Den nuvarande redactionen grundar sig
på Kongl. CanzliStyrelsens Kungörelse af
Den 19 December e. m.
4o5
af den 23 Julii 1794; men då deruti icke
finnes bestämdt, att ersättning otvifvelagtigt
följer af PostCassan enär brefvet varit behörigen
recommenderadt och under Postverkets
vård förkommit, är jag af samma
tanka med den värde Motionairen, • att sådant
bör uttryckligen intagas i förenämnde
moment, hvarföre och då författningarne
stadga en sådan ersättning jag icke heller
skall underlåta att uti i83o och följande
årens Almanachor Allmänheten derom behörigen
underrätta. 1829 års Almanacha
är redan tryckt. Ett vilkor, redan stadgadt
och som äfven synes vara högst nödvändigt
för erhållande ersättning, i händelse ett recommenderadt
bref förkommer, är att afsändaren
edeligen styrker beloppet af hvad
han förlorat och det utfärdade recommendationsbevisets
vigtighet. En sådan ed kan
äfven utan tidsutdrägt eller vidlöftig omgång
vid Domstol afläggas.
Sluteligen har Grefven hemställt, om
icke recommendations-afgiften hädanefter
måtte stadgas af Rikets Ständer på samma
sätt som den öfriga Postbevillningen och
ingå uti Postuppbörden, samt ersättning för
lack och segelgarn heldre lemnäs de Postmästare
som deraf äro i behof såsom löneförhöjning.
Innan jag går att häröfver vördsamt
anföra mina tankar, får jag anhålla om Högloft.
4o6
Den 19 December e. m.
Riddersknpets och Adelns tillstånd att få
upplysa det verkliga förhållandet med så
väl Postförvaltarnes löningsvilkor, såsom
ägande oskiljagtigt sammanhang med den
ifrågavarande Motionen, som ock sjelfva afgiften.
Den tron är nog allmän att Postförval
tärne äga till större delen betydliga inkomster,
hvilken förmodan ytterligare bevisas
af den mängd sökande till hvarje ledigt
PostContoir, som från alla kanter sig
infinna. Om så vore, hvilket likväl på de
fleste ställen icke inträffar, är det åtminstone
icke Statsverket, som dem bestrider.
Med undantag af Postmästarelönen vid Stockholms
PostContoir, hvilken, inberäknade
Missräkningspenningarne, sorn vid detta
PostContoir bestås, uppgår lill 743 R:dr
46 sk.; af Postlnspectorens i Götheborg,
hvilken, alla emoluinenta deruti inbegripne,
belöper sig till 65o R:dr a3 sk. 4 r:st. samt
PostCommissarie-lönerne, hvilkas belopp är
bestämdt till omkring 700 R:dr, så utgör
enligt innevarande års Stat den högsta PostInspectorslörien
420 R;dr 3 sk. 4 r:sG deruti
inberäknade expence- och respenningar
saint skrifvarehjelpen, och den lägsta Postmästarelänen
med expencerne 58 R:dr 2 sk.
Med undantag af Postmästaren i Stockholm
som har fria boningsrum samt Postlnspectoren
i Upsala och PostCommissarien i
Grislehamn, hvilka äga boningshus, äfven
-
Den 19 December e. m. 407
som af Postmästarne i Östersund och Borgholm,
som ha hvar sin lilla hemmansdel
af nästan intet värde, skola de öfrige PostInspectorerne
för berörde löninkomster bestå
sig Embetsrum, Skrifvare, hvartill på
flere ställen erfordras 2 å 3 ‘personer, i
närvarande tid ganska dyrlegde, skrifmaterialier
af alla slag, samt ljus och ved till
Embetsrummens eldning, och Postmästarne
likaledes Embetsrum, ved och ljus samt skrifmaterialier,
äfvensom vid samtlige PostContoir
Skrifvarebiträde, och vid många af
de särskildte PostContoiren dessutom inköpa
och underhålla Postväskor och Postpåsar.
Härutaf följer tydligen, att Statens
tillskott till Postförvaltarnes aflönande i allmänhet
icke förslår och vid flere PostContoir
vida understiger Postförvaltarnes utgifter
i och för tjensten. Det är således i de tillfälliga
inkomsterna, bestående af arfvoden
för lösväskor och rakningars hållande samt
recommendationsafgiften, som Postförvaltarne
böra söka sin ersättning samt utväg till
bergning för sig och sina hushåll. Att
dessa inkomster emedlertid äro högst olika,
är lika så gifvet som att, der de äro betydligare
och hvartill recommendations-afgiften
märkbart bidrager, afbränningarne äfven
äro i sin mon större. Härifrån undantager
jag likväl Stockholms PostContoir, hvarvid
utgifterne bestridas af PostCassan, men der
ock recommendations-afgiften är fördelad
på lieie af Tjenstemäunen. Alt 1111 betaga
4o8
Den 19 December e. m.
Pöstförvaltarne och Postbetjeningen meranämnde
inkomst, emot ersättning för lack
och segelgarn, vore, utom svårigheten att
en sådan ersättning efter olika förhållanden
rättvisligen bestämma, att betaga dem en
af deras reelesta inkomster, som Kongl.
Maj:t i Nåder tilldelt dera till en hjelp i
deras svaga löningsvilkor. För öfrigt och
då denna afgift icke kan anses för annat
än hvad den verkligen är: en Expeditionslösen,
är det Kongl. Maj:ts höga rätt att
densamma bestämma och derom i Nåder
förordna. Att Staten deremot synes, här
som i flere andre länder, höra få uppbära
en afgift för den risque den ikläder sig,
då den ansvarar för de med Posten afsändande
penningebrefven, sådant vill jag väl
medgifva och en sådan afgift bestämd af
Rikets Ständer i förhållande till summornas
storlek, bör komma Staten till godo
samt behörigen redovisas med de öfrige
Postmedlen såsom Bevillningsmedel, dertill
icke den Postbetjeningen lilldeldte recommendations-afgiften
kan hänföras.
Det vore visserligen mycket mera att
i detta ämne anföra, men jag hör icke
längre trötta Ridderskapets och Adelns tålamod,
dock torde jag en annan gång få
tillfälle, att återkomma till samma ämne.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag ber få fästa
Utskottets uppmärksamhet på fördelen för
Den 19 December e. m.
4°9
SlatsVerket, om en recommendations-afgift
erlades till Kronan, efter den afsända summans
storlek. Jag finner det billigt, att
den, som har mycket penningar att skicka,
betalar mer än den, som endast sänder
små summor. Postintraden skulle derigenom
betydligt ökas, utan att obilligt beskatta
någon. Men jag anser sjelfva intradens
betydenhet vara af mindre vigt, än
den omständighet, att folket vande sig vid
alt begagna enskildta in visningar, hvarigenom
creditväsendet onekligen skulle vinna,
och mynt-capitalerne qvarblifva i dc orter
der de en gång äro. Nu är det så beskaffadt
hos oss, att penningarne aldrig hafva
någon trefnad, utan oroligt skynda från ett
håll till ett annat. Denna verkan vore
ytterst vigtig. Jag anser saken vara af stor
vigt, till och med så stor, att det skulle
kanhända förtjena Utskottets uppmärksamhet,
huruvida ej till och med en progressiv
algift borde fastställas.
Grefve Spensj Carl Gustaf: Anmärkningarne
komma att af'BevillningsUtskottet
pröfvas, och då de derifrån återkomma
blir det tillfälle för mig och andra, att
yttra oss i ämnet; jag önskar nu blott, att
Utskottet ville taga kännedom om alla de
sakrika yttranden, som förra Riksdagen afgåfvos
i ämnet; deraf skall visas, hvarföre
ulhängandet af Postchartoi ne var nyttigt.
Angående recoinmendations-afgiften har Fri
-
Den 19 December e. m.
lierre Carpelan såsom skäl till dess bibehållande
uppgifvit, att Postmästarelönerna
äro så små, att det vore obilligt att fråntaga
dem denna sportel, som icke kunde
jemnföras med ersättningen för lack och
segelgarn. Jag bör anmäla, att hvarföre
jag jetnfört ersättningen för lack och segelgarn
med recommendations-afgiften, var,
alt denna afgift i åtskilliga myndigheters
offentliga yttranden blifvit ansedd blott såsom
en så beskaffad ersättning. I öfrigt
hemställer jag om det är rätt, att så förpanta
Postverkets inkomster; att så slumpvis
öfverlemna statsinkomsterna. Jag skulle
tro, att det vore bättre, alt öka Poslmästarnes
löner.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
vill blott yttra några ord i afseende på
hrefs recommendation. Jag får då först
förklara, att det i min tanka ej är obilligt,
att Posthetjeningen erhåller en Expeditionslösen,
såsom utgörande den nu varande recommendations-afgiften.
Men derefter får jag
påminna, att det gifves arne olika slag af
recommendation: sluten och öppen. Med
den slutna recommendationen , hvarvid man
blott erhåller bevis, att ett försegladt bref
blifvit inlemnadt, vinnes endast säkerhet,
att brefvet icke skall på något Postcontor
bortslarfvas, eller till obehörig person utlemnas.
Men mig synes ett vite t. ex. af
5o R:dr, Målsmannens ensak, böra stadgas
Den rq December e, m.
för den Post-betjent, genom hvilkens förvållande
ett sådant bref förkommer. Vid.
den öppna recommendationen skola Sedlarne
i sjelfva beviset specificeras; och då
äger Afsändaren fullt anspråk på ersättning,
i händelse Posten röfvas eller annan olycka
skulle tima; men det är obilligt, att
denna ersättning skall utgå af Statsmedlen.
Jag hemställer derföre, om ej en Brefassurence_,
borde inrättas i något slags likhet
med hvad Herr Hjerta föreslagit, dock
ej med så stora premier, utan torde ~:dcls
eller på sin höjd £:dels procent af den afsända
summan vara tillräcklig, för alt hålla
Statskassan skadeslös för möjliga ersättningar.
Herr Rosenblad > Bernhard: Enligt min
tanka är det alldeles oumbärligt, att PostStaten
med nuvarande löningssätt får uppbära
recommendations-afgiften, rättigheten
till postbok med enskildte, samt sportler
för Förbudsedlar. Jäg yrkar dock, att dessa
inkomster må tillfalla Staten, så snart
den i stället anslår tillräckliga och anständiga
löner åt Poslmästarne, samt förvandlar
deras skrifvare lill Statens controllerande
tjenstemän. Större statsinkomst skulle
säkert då vinnas och alla gamla traditioner
upphöra.
Jag förenar mig med Herrar Hjerta
och Cederschjöld om en viss procent så
-
4l2
Den ig December e. m.
som afgift vid recommendationen; men jag
instämmer med den sednare i afseende på
storleken af denna afgift. En assuranceanstalt
bör visserligen finnas, men ej influera
på individens vilja alt välja papper.
I Preussiska postreglementet, som jag just
nu har i handen, är afgiften densamma,
hvad papper som än nyttjas.
Jag skall framdeles hafva äran yttra /
mig i afseende på post- och skjuts-inrättningarne.
Herr Hjerta: Jag anhåller blott få rätta
några misstag. Jag har ej bestämt någon
norm för afgiften i händelse af en Brefassurance-inrättning;
jag är till och med
böjd, att nedsätta den till vida mindre,
än Herr Cederschjöld; t. ex. en per mille,
för att gifva inkomst och verka, att man
mera nyttjade invisningar i allmänna rörelsen.
Jag är af den öfvertygelse, att alla
creditpapper böra betala Recommendationsafgift,
i händelse ersättning kan ifrågakomma,
såvida de äro bankpapper; men jag
har ej afsett enskildta invisningar, ty dessa
kunna ej åläggas att betala någon afgift.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken föreslog, att så väl Grefve
Spens’s ofvannämnde Memorial, som de
i anledning deraf afgifne yttranden, måtte
lill BevillningsUtskotlet remitteras, hvilket
bifölls.
Den 19 December e. rn.
4(3
Föredrogs å nyo Herr Rosensvärds,
Adolph Reinhold, den 10 dennes e. m. på
bordet lagde Motion om åläggande för Postmästare
och Postförare att, emot lämpligt
arfvode, biträda de corresponderande på
landet med brefväskors fortskaffande och
brefs expedierande till och ifrån PostContoren.
Herr Printzenskjöld, Axel: Jag får till
alla delar instämma med Motionären i afseende
å olägenheterna af bristande föreskrifter,
angående enskildta personers brefväskors
fortskaffande till och från PostContoren,
samt deras expedierande derstädes.
Jag har äfven sjelf erfarit, huru långt Postmästare
kunna drifva sina pretentioner i
detta afseende, då Brcfägaren bott endast
en mil från PostContoret. Några föreskrifter
häruti äro alldeles nödvändiga, för att
förekomma att correspondenter icke blifva
med oskäliga afgifter till Postmästare och
Postförare betungade.
Herr Rosensvärds ifrågavarande Motion,
tillika med Herr Printzenskjölds anförande
i ämnet, remitterades till Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskottet.
Föredrogs å nyo Herr Estenbergs, Pehr,
den 10 dennes, e. m. på bordet lagde Motion,
angående förhöjning i de af Wadste
-
4-4
Den rg December e. m.
na Adeliga JungfruStiftsCassans fond utgående
pensioner.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie_, Jacob: Hela Sliftsfonden för de
Adelige Jungfrurna utgör 146,000 R:dr,
hvaraf 228 Adeliga Jungfrur årligen erhålla
pension. Antalet af inskrifne utgör 3ooo.
Det är ej möjiigt att föröka pensionerna,
utan att förlänga tiden för de öfrige innan
de komma i åtnjutande af pension. Hitintills
har vanligen åtgått 22, 25, och till
och med 27 år, innan pensionen utfallit,
och genom den af Herr Estenberg föreslagne
åtgärd skulle tiden fördröjas ännu mera.
Herr Estenberg har föreslagit att inskrifningssumman
skulle ökas till a5o R:dr
och famillegåfvan till 200 R:dr. Är det
väl troligt, att någon vill gifva /[5o R:dr,
för att efter en så lång tid få åt sine döttrar
en osäker pension? De förmögnare afse
ej denna lilla pension, och de mindre
förmögna hafva ej råd till en sådan utgift;
jag vågar hoppas se min tanka delad af Utskottet,
ja till och med af den värde Motionären
sjelf, då han blir nogare underrättad
om Cassans tillstånd, och den så
långa tid, som nu, och än mera med den
förändring han föreslår, skulle ärfordras,
att komma i åtnjutande af pension.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att så väl Herr
Den 19 December e. ra.
4>5
Estenbergs omförmälde Motion, som Hans
Excellence Herr Grefve Dela Gardies i anledning
deraf nu afgifne yttrande måtte till
RiddarlnisUtskottet remitteras.
Bifölls.
Å nyo föredrogs Friherre Ridderstolpes,
Fredrik, den 10 dennes e. m. på bordet
lagde Motion, att Rikets Ständer måtte
bos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att i fråga om StalsVerkets fördel eller förlust
af ett framkastadt förslag, Local-Auctorileternes
ansvariga utlåtande deröfver må
infordras.
Grefve Adelsvärd j Erik Reinholduppläste
följande:
Om jag icke, i kraft af det Embete
mig blifvit i Nåder anförtrodt, ansåg mig
pligtig att vid behandlingen af alla mål,
der StatsVerkets fördel eller skada kan, i
anledning af ett framkastadt förslag, komma
i fråga, tillvägagå med all möjlig noggranhet,
skulle min enskilta böjelse mana mig
att i detta hänseende dela de åsigter, som
af den värda Molionairen blifvit framställde;
men deremot kan jag ingalunda förena
mig med honom om nödvändigheten att
hos Rikets Ständer anhålla, det de inför
Thronen skulle frambära deras underdåniga
önskan, att vederbörande Embetsverk
skulle erinras derom, att LocalAuctoiite
-
4i6
Den 19 December e. m.
lernas ansvariga utlåtanden borde vid alla
sådane frågor infordras. Anledningen till
denna underdåniga önskan skulle nödvändigt
liemtas från något fall, då Statens fördel
i följd af en sådan försummad formalitet
blifvit åsidosatt, och så länge detta
icke med bevis kan styrkas, anser jag en
dylik erinran sakna allt skäl, och vara till
det minsta öfverflödig. Under den korta
tid ledningen af StatsContoirets göromål
varit mig i Nåder anförtrodd, hafva vid
alla tillfällen, då upplysningar ifrån localauctoriteter
ansetts behöflige, desse så väl
i frågor om StatsVerkets fördel eller förlust,
som rörande andra mindre vigtiga ämnen,
alltid blifvit infordrade, och jag är
fullkomligen öfvertygad, att samma förhållande
ägt rum vid de öfrige Administrativa
Verk en.
Hvad särskilt beträffar den egentliga
fråga, som innefattas i Friherre Ridderstolpes
anförande, och hvilken Motionairen anser
nog vigtig att blifva föremål för Rikets
Ständers öfverläggningar, den nemligen, om
en för flere år tillbaka utdömd, såsom Lada
begagnad Stallbyggnad vid Kungsöhr
skall få qvarstå, eller säljas med vilkor af
tdess bortflyttning inom viss föreskrifven
tid, anhåller jag vördsamt att få meddela
åtskilliga upplysningar.
Herr
Den 19 D e c e m b e r e. m. {17
Herr Friherren anmärker i första rummet
såsom felaktigt, att StatsContoret ieke
hört Konungens Befallningshafvande i orten
öfver försäljningen af nyssnämnde byggnad.
Dertill har StatsContoret icke haft
någon anledning, då Kongl. Maj:t, i Dess
Nådiga Remiss uppå RiksMarskalkens underdåniga
anmälan om byggnadens försäljning,
icke fann godt föreskrifva, det Konungens
Befallningshafvande , utan endast StuteriÖfverstyrelsen,
skulle höras, och denna
byggnad för öfrigt icke varit ställd under
Landshöfdingens befattning, i anseende lill
vård och underhåll. Efter infordrande af
nämnde upplysningar afgaf StatsContoret
följande underdåniga utlåtande.
”Stormägtigste Allernådigste
K onung!
”Hos Eder Kongl. Maj:t har RiksMar"skalksEmbetet
i underdånighet anmält, att
”sedan, genom Kongl, brefvet den 26 April
”1814. blifvit förordnadt, det deri så k a I -  ”lade Lifstallbyggnaden vid Kungsöhr skul”le,
för StatsVerkets räkning, inlösas, men
”ställas under tillsyn och vård af Slotts”Stats-betjeningen,
så att Räntehöet och
”halmen kunde deri förvaras, samt kostna”den
dervid bestridas till ena hälften af
”de medel, som på Strömsholms och Kungs”öhrs
SlottsSlat till reparationen beslås och
”till den andra af Strömsholms StuteriCas6
II. 27
4i8
Den ig December e. m.
”sas tillgångar; hade, enligt hvad Ståthållaren
på Strömsholms slolt nu uppgifvit,
”kostnaden för underhållet af berörde Slottsbyggnad
redan uppgått till 536 R:dr i8sk.
”och fordrades dertill ytterligare detta år
”117 R:dr 28 sk. 10 r:st. Banco, deremot,
”enär Räntegifvarne i Länet alltsedan sista
”Riksdag löst Räntehöet och Halmen, den”na
Byggnad sedermera varit alldeles obe”gagnsd;
i anseende hvartill RiksMarskalks”Embetet
i underdånighet hemställer, om
”icke densamma, såsom icke vidare behöflig,
må, till undvikande af Underhållskostnaden,
få försäljas, eller, enär Byggna”den
icke på något sätt vore till gagn
”för Strömsholms och Kungsöhrs SlottsStat,
”det föga tillräckliga StatsAnslaget för sam”ma
Slott, befrias från all utgift till underhåll
af omförmälde Lifstallbyggnad.”
”1 följd af Eder Kongl. Majrts Nådiga
”remiss har StatsContoiret häröfver infor”drat
ÖfverStyrelsens vid Stuterierna un”derdåniga
utlåtande, hvilket härjemte fokas
, och får för egen del följande under”dåniga
yttrande afgifva.”
”Enligt ofvanåberopade Nådiga Bref af
”den 26 April 1814• Unde ifrågavarande
”Stallbyggnad å Kungsöhr vid då skedd
”reglering, hvarigenom den der varande
”Stuteri-inrättning sammanslogs med Strömsholms,
funnits umbärlig och, efter bygg
-
Den 19 December, t. dj, 4*9
"nådens värderande, blifvit på Auction ut”buden,
mea som något antagligt bud derå
”icke gjordes, täcktes Kongl. Maj:t, uppå
”de till berörde reglering förordriade Comi”terades
underdåniga hemställan, tillåta, att
"densamma för Värderingssumman 3oo4 R:dr
”20 sk. 4 r:st, som skulle användas till
”nya byggnaders uppförande å Strömsholm,
”finge inköpas utaf StatsVerket, för att dels
”begagnas till upplagsrum för det RänteHo
”och Halm, sorn ifrån Westmanlands Län
”lefvererades att till Eder Kongl. Majrts
”Hofstall transporteras, dels ock nyttjas för
”Stuteriets räkning till sjukstall; dock kom”me
StatsVerket, att från all reparations”och
underhållskostnad å berörde Byggnad
”fritagas och densamma att bestridas, såsom
”RiksMarskalksEmbetet anfört, till ena halfäten
af Strömsholms och Kungsöhrs Slotts”Stat
af de till reparationer bestådde medel
”och tillden andra af Strömsholms Stuleri”Cassas
tillgångar/’
”Sedan den förändring med RänteHö”ets
och Halmens utgörande till Eder Kongl.
”Majrts Hofstall derefter blifvit, likmätigt
”Eders Kongl. Majrts Nådiga Bref af den i3
”Augusti i8a3, vidtagen, att Räntegifvarne
”äro befriade från lefverering in natura,
”emot det de derföre erlägga lösen, hvarigenom
behofvet af emottagnings- och för”varingsrum
för dessa Räntepersedlar uppfört,
samt, efter hvad Öfverstyrelse!! för
Den 19 December e. m.
”Stuteriernaupplyst, ofvanberördeStallbyggnad
icke eller nu mera är för Strömsholms
”Stuteriinrättning behöflig, enär derstädes
”finnes ett särskildt, från de öfrige Stallen
”afskiljdt, sjukstall; så anser ock StatsCon”toiret
sig böra i underdånighet tillstyrka,
”att förra Lifstall-byggnaden å Kungsöhr,
”såsom alldeles umbärlig, må, till besparan”af
den derå erforderliga underhållskostua”den,
försäljas, och de derför erhållande
”medel ingå till StatsVerket, i ersättning
”för den, till följd af Eders Kongl. Maj:ts
”Nådiga befallning i skrifvelse den 4 Maj
”1814, derföre utbetalta, förutnämnde Sum”ma
af 3oo4 R:dr 20 sk. 4 r:st.; och då
”denna Byggnad med särskildt begifvande
”af Arrendatorn utaf Kungsöhrs Kungsgård
”för dess arrendetid, hittills qvarstått, lärer
”det villkor härvid böra fästas, att köparen,
”derest han med Kungsgårds Arrendatorn
”icke kan annorlunda öfverenskomma, bör
”inom utsatt viss tid, derifrån aflyfta Bygg”naden;
hemställande StatsContoiret derjemte
i underdånighet, om icke denna försäljning
kunde uppdragas Eder Kongl. Maj:ts
”Befallningshafvande i Länet, med föreskrift
”att först låta besigtiga, beskrifva och vär”dera
Byggnaden, samt derefter hålla Auction
derå, så väl på Stallet, som å Lands”Canzliet
samma dag, och det dervid skeen”de
högsta anbudets antagaude Eder Kongl.
”Maj:ts Nådiga pröfning underställa.”
Den 19 December e. m.
”Eder Kongl. Maj:l,s Nådiga remiss åter”följer
och StatsContoiret framhärdar &c.”
Jag kan svårligen föreställa mig, att
KonungensBefallningshafvande, hörd öfver
denna fråga, kunnat afgifva ett annat yttrande,
än det sorn med fullkomlig sakkännedom
af StuteriÖfverstyrelsen meddelades;
ty icke var det tänkbart, att Konungens
Befallningshafvande skulle tillstyrka
bibehållandet af en byggnad, som då
var fullkomligt onyttig, och hvars underhåll
redan kostat Staten öfver 5oo R:dr,
och årligen skulle medtaga betydliga summor,
och detta blott i den mindre sannolika
förmodan, att samma räntegifvare, hvilka
vid 1823 års Riksdag såsom en förmon
lingö tillstånd alt med penningar lösa sitt
ränte-hö, nu vid detta Riksmöte skulle begära
att återfå lefvereringsrättigheten in natura.
Min öfvertygelse är således, att i
detta fall ingen ling vunnits genom Landsliöfdingens
hörande.
Den andra af Friherren anmärkte omständighet
är, att då Kronans fördel berodde
derpå, att köparen skulle försäkras
om rättigheten att få denna byggnad qvarstående,
och Landshöfdingen gjort StåtsContoret
uppmärksamt derå, att nuvarande
Arrendator ingalunda ägde rättighet, att
fordra borttagandet af en byggnad, sorn
redan stod der vid Conträctets uppgöran
-
Den ig December e. ro.
de, Landshöfdingen delta oaktadt fått befallning
att begära Arendators samtycke
dertill.
Anledningen till detta klandrade förfarande
ligger helt enkelt uti den granlagenhet
StatsContoiret anser nödig att iakttaga,
då enskilt mans rätt på något sätt
kan komma i fråga, Arendatorns begifvande
till oftanämnde Stallbyggnads qvarstående,
såsom då för Kronan behöflig, hade
vid Contractets uppgörande ansetts nödigt
och blifvit honom affordradt. Det lemnades
ock å hans sida vilkorligt, så vida
Kongl. Maj:t i Nåder täcktes gilla de anbud
han gjort för åtskillige byggnader vid
Kungsöhr, hvilket ock i Nåder bifölls. När
sedermera fråga uppstod, att genom auction
utbjuda LifStallbyggnaden , ansåg StatsContoret,
i sakens förändrade skick, äfven
Arendatorns samtycke till byggnadens qvarstående
vara nödvändigt, och, då han det
bestred, hafva Auctionsvilkoren innefattat
skyldighet för inroparen, att inom viss tid
hafva densamma bortflyttat. Om StatsContoret
i Motionairens tanka häruti tagit felt,
så har åtminstone ingen skada deraf skett,
emedan Auctions-nnbuden ännu icke blifvit
underställde Kongl. Majrts Nådiga pröfning.
Att Landshöfdingen emedlertid icke saknat
tillfälle, och ägt rådrum, om sakens vigt
det kräfde, alt yttra sig öfver nödvändigheten
af byggnadens bibehållande, synes
Den iq December e. m. 42^
deraf, att vid hvarje af de hällne auctionerne
han, likmätigt Kongl. KammarCollegii
CirculaireBref af elen ioOct. 1820, som
sig bordt, meddelt sitt yttrande öfver antagligheten
af de gjorde anbuden, då han
äfven kunnat anföra de skäl, som under
tiden förekommit för tillstyrkande af byggnadens
qvarstående. Men då Herr Fri herren
icke funnit för godt att begagna sig
af denna utväg, är det likväl för mitt begrepp
ännu alldeles oförklarligt, hvarföre
Herr Friherren vid behandlingen af delta
belt och hållit administrativa mål förbisett
de vanliga dervid antagna former. Jag föreställer
mig nemligen, att i stället för att
med en sä beskaffad Motion upptaga en för
Rikets Ständer till vigtigare föremål bestämd
dyrbar tid, hade en underdånig anmälan
hos Kongl. Maj:t om Nådig föreskrift
till StatsContoret att uppskjuta med antagandet
af de vid den sednaste Auctionen
gjorde anbud, otvifvelaktigt haft den påföljd,
som Herr Friherren med sin Motion
åsyftat. StatsContoret, häröfver hördt, hade
då fått tillfälle inhämta upplysningar
om det med Statens fördel öfverensstämde
att för inrymmande af 653y^ Lfg räntehö,
som utgör Snefringe Härads årliga lefverering,
åtaga sig en dryg årlig underhållskostnad
å ett till ändamålet alldeles
öfverflödigt stort hus, eller om icke mindre
kostsamma utvägar härtill skulle kunna
utfinnas. Saken hade då kommit i sitt
424 Den ig December e. m.
tillbörliga sl<ick; blifvit behandlad af de
Auctoriteter, som dermed haft att skaffa,
och slutligen, efter sig företeende omständigheter,
afgjord efter hittills öfliga
former.
Sedan jag nu sökt ådagalägga att Motionen,
betraktad så väl till sin allmänlighet,
som i sin tillämpning till närvarande
uppgifna fall, i min öfvertygelse icke är af
<len natur, att den borde blifva föremål
för Rikets Ständers öfverläggning, får jag,
i händelse dessa mina åsigter icke delas af
den värde Motionairen, eller af Ilögloflige
Ridderskapet och Adeln, vördsamt anhålla,
att mina anmärkningar må få åtfölja Remissen
af Motionen tili vederbörligt Utskott.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik: I anledning
af den siste värde Talarens yttrande
går jag att åt bekännelsernes öppenhet
öfverlemna uppdraget af ett försvar,
som vältaligheten ej infunnit sig alt utföra.
Jag delar detta ej i försvaret för Sak
och för Sätt.
Saken består helt enkelt i den fromma
önskan att, i frågor om StatsVerkets
fördel eller förlust af ett framkastadt förslag
Localf uctoriteternes ansvariga utlåtande
deröfver alltid må varda allernådigst
infordradt. Denna önskan hvilar på
Den 19 December e. m.
begreppet om, att alla Åuctoriteter tjena
en Konung och ett Land; så länge man i
Scandinavien sjunger en Kung, ett Folk,
ett Land — må det vara tillåtit att äfven
tala ur samma ton. Tillåten, mine Herrar!
en analogie. Då af 2 Inspectorer, under
samma Herre, den ena säljer hvad den
andra till den gemensamme Herrens nytta
kan behöfva återuppbygga; och en tredje
anmärker detta missförhållande i afsigt att
få det rättadt — månne anmärkningen är
obehörig? Detta örn Saken. Nu vidare: Sältet
j att igenom detta Ståndets medverkan
framskaffa ett förslag, som directe till Timonen
kunnat underdånigst inlemnas, var motiveradt
(enligt ordalydelsen af Motionens
ingress) deraf, att i ett annat Stånd en,
dermed gemenskap ägande, Motion blifvit
gjord. Att detta sätt ej kan vara oangenämt
inför en Styrelse, som älskar att kallas
faderlig, tror jag ofelbart.
Här har blifvit anfördt, att ”Kongl.
"StatsContoret saknade anledning atti detta
'Tall höra Landshöfdingen.” — Men om
principen, som jag anfört, är sann, behöfves
ju ingen annan anledning. Man bar
sagt alt "Kongl. Maj:t ej funnit för godt
"att infordra LandshöfdingeEmbetets yttrande.
” — Detta kom deraf, alt Kongl.
StatsContoret ex incommunicato förklarade
inför Konungen Stallbyggnaden vara alldeles
umbärlig. Här är äfven yttradt att,
4^6
Den 19 December e. m.
Landshöfdingen ej kunde förutse, att Ladan
skulle framdeles komma att behöfvas.
Jag tror, att en Landshöfding bör veta mycket
af hvad som sker, och något af hvad
som kommer alt ske. — Här var det ej
svår t att förutse, att höräntegifvarne skulle
uppsäga betalningen efter markegångspris,
och återfordra rättigheten att lefverera in
natura, så snart som Kronan hunnit begå
den oförsigligheten att sälja det enda förvaringsrummet
för räntepersedlarne. Här
bar blifvit anfördt, att StatsGontoret af
granlagenhet hört Arendatorn af Kungsöhr,
Om samma granlagenhet hade blifvit
iakttagen emot Staten, hade mera erhållits
för Stallbyggnaden än nu, sedan
Kongl. StatsGontoret, tvärtemot Landshöfdingens
välmenande erinran, afsagt rättigheten
för inroparen att få byggnaden qvarstående.
Hvad den värde Talaren sagt derom,
att Landshöfdingen varit hörd öfver
antagligheten, medgifves; men dermed bör
ej frågan om sjelfva försäljningen förblandas,
För öfrigt bekänner jag mig tro, att i
en constitutionel Monarchie får ej Embetsmannen
upphöra att vara Medborgare; således
ej afhålla sig från alt göra förslag,
hvarigenom någon nytta för Fäderneslandet
kan uppstå. Om man nödgas ogilla
hans åsigtj, bör man mildt bedöma hans
afsigt; den bör ej tystas af någon Castanda,
något Skråsinne; om han är oför
-
Den 19 December e. m.
derfvad Medborgare, strider lian lika varmt
emot Embetsmanna-Aristocratiens, som mot
Folkförförarens paradoxer.
Bevare mig Gud från att stillatigande,
å detta rum, afhöra den villomening: att
egenskapen af alt tillika vara Embetsman
skulle förhindra Representantens förslager;
så att t. ex. intet förslag lill Bränvinsförordning
må uppgifvas af den, som tillika
är Ledamot af KammarRätten och Tullstyrelsen;
att ingen ofullkomlighet i administrationen
må antydas af eho, som i Länsstyrelse
deltager. Jag kan ej underlåta att
göra Ridderskapet och Adeln uppmärksamme
å de scliismatiske yerkningarne af en
sådan Jära,
Min Motion har jag ej skrifvit som
Landshöfding; men om Landshöfding rörande
fall. Jag hap således begagnat en
rättighet, som N:o 228 bland Friherrarne
ej skulle afstå, om än för dess bibehållande
han nödgades att blifva endast Rättare
på Tidö.
Det har för mig ej varit utan obehag
att ingå i denna utveckling af mina tänkesätt;
men jag har dertill varit tvingad af
den gamla soldatvanan, att aldrig låta någon
kastad handske ligga oupptagen.
Under alla slags Regeringssätt är det
för en Riddersman otillbörligt, att låta
4a8
Den 19 December e. m.
dämpa sitt nit för sanning och rätt; det
vore en feghet under en Kung, som, i de
håda hemisphererne ansedd såsom den constitutionella
frihetens palladium, hemma i
sina egna Riken lemnar täta prof på en
själshöghet, under hvars skydd vi få jämka
våra constitutionella förhållanden.
Friherre Cederström , Jacob: Då fråga
här blifvit väckt om den form, hvarunder
Friherre Ridderstolpe framställt den önskan,
att Local-Auctoriteterna vid alla tillfällen
höra blifva hörda, har jag ansett mig böra
fästa, så väl Motionärens, som Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på 90 §.
Regeringsformen. Motionären har relaterat
förhållandet med försäljningen af en Lada
vid Kungsöhr, och klandrat att LandshöfdingeEmbetet
ej deröfver blifvit hördt. Formen
af denna framställning är ej öfverensstämmande
med Regeringsformen. Om Motionären
tror, att Local-Auctoriteterna ej
blifvit, som sig bordt, hörde, så äger han,
i samma Grundlag, sig anvisad väg till
anmärkning mot den felande ; i all annan
väg verka anmärkningarneatt förminska
sambandet mellan Styrelsen och
Folket.
Friherre Ridderstolpes Motion är af beskaffenhet,
alt af Utskottet ej kunna upptagas;
den bör derifrån återlörvisas, oin
den äfven nu blir remitterad.
Den rg December e. m.
4ig
Friherre Boije, Ludvig: Utan att i förtid
yttra mig om Motionens natur, utbeder
jag mig blott få fästa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet derpå, att den sista
värde Talaren origtigt uppfattat Lagens bud.
Friherre Ridderstolpe bar endast såsom exempel
omtalat förhållandet mediadan, och
då är 90 §. RegeringsFormen ej tillämplig.
Jag har blott i detta afseende velat tillrättavisa
Friherre Cederström.
Hans Excelience Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, då hans pligt
fordrade, alt alltid noggrant följa GrundLagarnes
föreskrifter, hade Hans Excelience,
vid det tillfä 1 le Friherre Ridderstolpes ifrågavarande
Motion af honom väcktes, med
uppmärksamhet afhört framställningen och
ändamålet deraf, samt för dess del icke
funnit berörde Motion vara mot GrundLagarne
stridande, i följd hvaraf, Hans
Excelience nu jämväl ansåg sig böra hemställa,
att samma Motion måtte, tillika med
de i anledning deraf afgifne yttranden, lill
Stats- samt Allmänna Besvärs och EkonomiUtskotten
remitteras.
Bifölls.
Föredrogs till remitterande Herr Lagerlijelms,
Pehr, den 10 dennes e. m. på
bordet lagde Motion, att hälften eller fdelar
af alla Publika Verks behållningar i
Banken måtte i^Discontväg utlånas.
43o Den 19 Decembtr t. 1».
Herr HjertaGustaf: Det kunde verkligen
anses öfverflödigt af mig, att nu yttra
mig i afseende på Herr Lagerhjelms Motion,
då ej allenast BancoUtskottet, utan äfven
BancoFullmäktige, komma att utlåta sig
deröfver. Men jag ber få fästa uppmärksamheten
derpå, alt alla StatsVerkets Cassors
behållningar, skola, enligt Bankens privilegier,
stå i Banken utan ränta, och Banken
gör derföre den rätt besvärliga Casseurstjensten
för dessa Cassör. Skulle nu Banken
dertill gifva ränta för berörde medel,
så vore ett slikt förhållande både lagstridigt
och obilligt.
Friherre Boije, Ludvig: Det är icke
utan en viss förlägenhet jag yttrar mig i detta
ämne, emedan jag befarar att jag orätt
uppfattat det. Som jag förstått Motionairens
mening, har den varit, att Motonairen j'rkat
ränta för dylika Cassamedel, endast då
de med fördel af Banken begagnades; och
alt betala 3 procent, då man för samma
penningar erhåller 5 å6 procent, det måste
alldrig blifva ofördelaktigt. Har jag fattat
saken origtigt, så ber jag om ursäkt.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag anhåller
att till alla delar få förena mig med
Herr Hjerta.
Herr Hjerta: Jag vill blott nämna, att
här råder en fullkomlig irring om förhållanderna
med Banken. Bankens sedelstock
Den 19 December e. m.
431
är ju ökad utöfver valutan. Hvarföre? Jo!
emedan man räknat på den i VexelBanken
ut- och ingående rörelsen af Allmänna och
enskilta medel. Creditiver m. m. grunda
sig alltså redan derpå. Rubbar man delta
förhållande med Statsmedlen, blifver Sedelstockens
proportion mot valutan ännu
ofördelagtigare.
Banken gör dessutom , på sätt jag redan
nämnt, Casseurstjensteu för de Allmänna
Verken i Hufvudstaden.
Redan deraf hafva dessa en stor fördel
och besparing; Banken åter besvär och
kostnad för räkenskaper och ökad personals
aflöning. Skulle den äfven åläggas alt betala
ränta, för att få äran vara Casseur,
synes det vara obilligt; hälst dess Privilegium,
det är Konungens försäkran och
1668 års BancoOrdning, tyd ligt meddelat
Banken en sådan rättighet, utan ränta.
Herr Lagerhjelm_, Pehr: Jag ber att
få förklara, det jag ej anser Banken bufva
rätt att så disponera de medel, som för
allmänna Cassors räkning der finnas, att
dessas fordringsägare skulle sakna tillgång
alt draga på. Deras rätt blir aldeles okränkt,
oaktadt deras behållning begagnas. Discomens
fond är ej grundad på dessa medel.
Ränta kan ej komma i fråga, om ej
lån fordras, för att helt hastigt skaffa penningar
alt betäcka de dragningar, man gör
432
Den 19 December e. m.
på dessa Cassör. Endast då kommer upplåning
alt äga rum, och följaktligen 3 procents
ränta att betalas, under den korrta
tid, sorn kan erfordras, innan bristen Ellfver
genom insättningar betäckt.
Uppå af Hans ExceflenCe Herr Grefven
och LandtMarskalken framstäld proposition
fann Ridderskapet och Adeln för
godt remittera Herr Lagerhjelms ifrågavarande
Motion, somt de i anledning deraf
afgifne yttranden, till BancoUtskottet.
Föredrogs å nyo Friherre Cederström^,
Jacob, den 10 dennes f. in. på bordet lagde
Motion, om Djurläkares anställande på Riksstat,
till lika antal m8d ProvincialLäkare
i hvarje Län.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Beinhold :
Till besvarande af allt hvad här blifvit
yttradt, i anledning af mitt påstående, att
rätta tiden till VeterinärLäknres anskaffande
på stat för Provincerna ej ännu vöre
inne, får jag endast äran nämna, att Veterinärlnrättningens
Skola ej ännu dertill har
tillräckligt antal skicklige Elever. Skulle
emedlertid löner likväl anslås, så uppstår
hos folket den billiga väntan, att sysslorna
besättas; och då kunde möjligen deraf
följa, att man tillgrep qvacksalfvare, eller
brådstörtade med Elevernas utexaminerande.
Den 19 December e. m.
433
de. I hvilketdera fallet som hälst tillskyndade
man den åt goda saken ett sår, som
ej snart kunde helas. Alla stora saker utveckla
sig långsamt. 4° åtgingo förr än
Linne och Hernqvist kunde aflemna en enda
skicklig Lärjunge; 8 år, innan man vid Veterinärinrättningen
hann hilda Lärare, och
nu först, sedan detta skett, är tidpunkten
inne att bilda Elever. Nästa Riksdag kunna
DjurLäkare först påräknas.
Friherre Cederström, Jacob: Jag kan
ej instämma med Herr Bråkenhjelm deruti,
att för det Elever ej ännu finnas i tillräcklig
myckenhet vid Veterinärinrättningen,
man ej skulle anslå löner för Djurläkare.
Det är klart, att, då Veterinärinrättningen
får understöd, bildas snart Elever, och, i
mån deraf, utgå de till Provincerna. Derföre
böra löner nu anslås, men tjensterna
dock ej besättas med andra än examinerade
sujetter. Kommer några löner att tills vidare
stå vaeanta, så är det ju en besparing
för Staten, hvilken icke kan blifva skadlig.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik:
Förra gången denna fråga förevar hade jag
äran yttra mig deruti; jag vill nu endast
tillägga, att jag icke tror Länen nödvändigt
vara i behof af att på allmän bekostnad
erhålla Djurläkare. ProvincialMedici äro ej
tillsatta för de speciela sjukdomstilifällena,
G H. 28
434
Den 19 December e. m.
ty då voro de otillräckliga. Länen Lora
förse sig sjelfva med Djurläkare, eller också
vara dem förutan. Vid inträffande farsoter
kunna de från Veterinärinrättningen
erhålla Djurläkare, utan någon tunga för
Staten. Jag afslyrker således Friherre Cederströms
Motion.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan dt Marskalken föreslog, att Friherre Cederströrns
berörde Motion, jemte de i anledning
deraf afgifne yttranden, måtte till
StatsUtskottet remitteras; hvilket bifölls.
Å nyo föredrogs Herr af Siléns, Georg
Axel, den 12 dennes f. m. på bordet lagde
Memorial angående all Jords lika beskattning.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken erinrade, att Herr af Sillen
begärt tillsättande af ett Särskilt Utskott
för pröfniugen af hans Motion.
Grefve Posse „ Arvid: Då Friherre Cederströins
Motion om ett nytt Statshushållningssystem
innefattar så många ämnen,
att den skulle remitteras till Stats- Bevillnings-
Banco- Lag- samt Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotten, tror jag så mycket
heldre att ett Särskildt Utskott nu bör organiseras,
som det lärer blifva nästan omöj
-
Den 19 December e. m.
435
ligt för rle andra 172 UtskottsLedamöterna,
att gemensamt utarbeta en så vidlyftig
sak.
Herr Riben> Carl Wilhelm: Ehuru jag
hvarken var närvarande, då Herr af Sillens
Memorial upplästes, eller jag sedermera
läst det, har jag dock af rubriken trott mig
finna det handla om ali jords lika beskattning.
Detta är visserligen ett vigtigt ämne,
och då kanske flere än jag, äro okunniga
om Memorialets egentliga innehåll, så
hemställer jag, om det icke nu kunde få
uppläsas, derest likväl det är kort; är det
långt, anhåller jag, att det må ytterligare
få hvila på hordet.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, det han ansåg
någon vidare bordläggning utaf Herr
af Sillens ifrågavarande Memorial icke vara
med Grundlagarne förenlig, sedan berörde
Memorial redan legat på hordet.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm:
Det Memorial, som Friherre Cederström
inlemnat, och som nyss af Grefve Posse
omnämndes, anser jag vara af så mycken
vigt, att det bör remitteras till Särskildt
Utskott. Om så händer, hemställer jag,
huruvida icke Herr af Sillens Motion äfven
kunde dit remitteras, emedan vi veta, att
den, i afseende på jordens lika beskattning,
436
Den 19 December e. m.
är öfverensstämmande med Friherre Cederströms.
Om Ridderskapet och Adeln
tillät valet af ett Särskildt Utskott, tror jag
att ändamålet vanns. Hvad åter uppläsningen
beträffar, så anser jag den ej gagna
till något, emedan vi af blotta rubriken
redan veta, hvarom Motionen handlar.
Herr Riben afstod från sin begäran
om uppläsning utaf Herr af Sillens Memorial.
Herr von Hartmansdorff> August: Om
Friherre Cederströms Memorial är af den
omfattning som Grefve Posse förmenar,
ser jag ej, huru ett Särskildt Utskott kan
befatta sig med frågor, hvilka, enligt Grundlagen,
tillhöra flera Ordinarie Utskottsbehandling,
F.tt så vidsträckt ärende synes i
alla fall icke kunna med erforderlig grundlighet
utarbetas under en Riksdag, utan
torde behöfva föregående beredning af vederbörande
Embetsverk; och emedlertid
kunde man få rådrum att betänka sig till
en kommande. Mig synes för öfrigt ej nyttigt,
att öka RiksdagsOrganisationens redan
förut nog mångfalldige utgreningar, och jag
anser det derföre vara bäst, att vi åtnöja
oss med de Utskott vi redan äga.
Friherre Boije > Ludvig: Jag förenar
mig med de Herrar, som önska ett Särskildt
Utskott. Omfånget, vidden, vigten af
de ifrågavarande Motionerne medgifva ej,
Den ig December e. m.
43r
utan för mycken tids borttagande, att remittera
deni till våra vanliga Utskott. Den
omsorg man synes böra egna åt dessa Motioner
fordrar, att ett Särskildt Utskift
nedsättes.
Herr Tham „ Wollrath: Om nu endast
vore lråga om Herr af Sillens Motion, skulle
jag ej anse mig behöfva tillstyrka något
Särskildt Utskott; men då fråga äfven förekommer
om Friherre Cederströms Motion,
vill jag gerna föreslå att ett Särskildt Utskott
må väljas, så vida det ändamål derigenom
kunde vinnas, att frågan om all
Svensk Jords lika beskattning för framtiden
fullkomligen undanröjdes, och Rikets
Ständer aldrig mer besvärades med ettämne,
som innebar det största våld emot helgden
af äganderätten, jemte den största möjliga
overkställbarbet.
Herr Printzenskjöld, Axel: I stöd af
36 §. 3 mom. Riksdagsordningen, som förklarar,
att Särskildta Utskott ej få befatta
sig med andra ärenden än dem, som på
Rikets Ständers åtgärd ankomma, tror jag
att ett Särskildt Utskott ej kan tillsättas,
för att behandla Friherre Cederströms Motion
i hela dess vidd. Denna Motion innehåller
äfven förslag, som endast i så kallad
önskningsväg kunna frambäras till Timonen,
och hvilka således icke bero på Rikets
Ständers åtgärd, samt ej eller kunna
af ett Särskildt Utskott upptagas.
438
Den ig December e. m.
Skulle ett sådant Utskott i förevarande
afseende anses nödigt; hvilket jag för
min del bestrider, anhåller jag, att alla
ärender af ofvannämnde beskaffenhet må
från Motionen skiljas, och till Ekonomiutskottet
remitteras.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Herr af
Sillens sakrika Memorial skiljer sig hufvudsakligen
från Friherre Cederströms i hvad
som egentligen rörer skattebördorna. Då
Herr af Sillén yrkar, att den priviligerade
jorden skall emot en ersättning, som Staten
lemnar, blifva lika onererad med den
mest beskattade, påstår Friherre Gederström
att den mest beskattade bör befrias från
all beskattning lika med den privilegierade,
på det sätt, att all egendom skall tillköpa
sig fullkomlig skattefrihet, och alt sedermera
alla Statsbidrag skola utgå endast genom
bevillning. Dessa Motioner äga således
ett gemensamt ändamål, men för öfrigt
en contrair natur. De äro visserligen
af sådan vigt och så vidsträckt omfattning,
att, om fråga vore att vid denna Riksdag
afgöra dem, jag visserligen nu ej skulle
underlåta att tillstyrka ett Särskildt Utskott,
i likhet med hvad Grefve Posse föreslagit;
men saken är för mycket vigtig,
att, vare sig genom Särskildt Utskott,
eller de redan satle, vid denna Riksdag slutligen
behandlas, då blott 2 å 3 eller på sin
höjd 8 å 9 månader dertill ännu äro ofri
-
Den 19 December e. m.
439
ge. Månne någre få personer skulle kunna
lemna ett fullständigt Betänkande häruti?
Har är ej fråga om qucestio an, utan
(jucBstio c/vomoclo. Har man ej uttänkt huru
man skall bibehålla tillräckligt afseende
på äganderätten, som här på så mångfalldigt
sätt kommer i fråga, så erhåller saken
till den grad olika beskaffenhet, att innan
man ser ett fullständigt förslag i denna del,
kan man ej stadga sin tanka. Jag tillstyrker
således, heldre än ett Särskildt Utskott,
att Ständerne ville anhålla om tillsättandet
af en Comité mellan Rikdagarne; ty
det är blott under en längre tids arbete,
som denna fråga kan utredas. I händelse
en sådan Comité nedsattes, behöfdes ej något
Särskildt Utskott, ty äfven instructio»
nen för Co milén kan blott i största allmänhet
uppgöras.
Herr Hjertaj Gustaf: Om jag rätt förstått
meningen af Friherre Cederströms Motion,
afser den ingenting mindre, än att
tillskapa ett alldeles nytt Sverige; ett Monarchiskt,
Hierarchiskt, Aristocratiskt, Militäriskt,
Republikanskt Rike på jorden,
der ingenting vore qvar, mer än den gamla
Svenska fosterjorden. De Utskott, som
få med denna Motion att göra, få ej tänka'
på hvad vi dagligen lia för våra ögon,
utan blott på det förflutna och det tillkommande;
jag tror derföre, att det vore hälsosamt
för våra nuvarande Utskott alt slip
-
44°
Den 19 December e. m.
pa handlägga detta mål; heldst bemälte
Utskott synas pligtige att tänka sig detta
gamla Rike, sådant det nu är. På denna
grund röstar jag för ett Särskildt Utskott
så vida det nemligen är Motionärens mening,
att vid denna Riksdag få se något
resultat af Motionen, och han ej på sätt
jag förmodar är nöjd med att hafva framlagt
det till eftersyn för efterkommande
efter flere århundraden.
Att hos Kongl. Majrt begära nedsättandet
af en Comité, för alt utarbeta förslag,
hvarigenom all jord skulle kunna bringas till
lika natur, står i sådant sammanhang med
frågan om enkla grundräntor, att jag anser
denria idée först böra mogna. Det är
dessutom i min tanka ej så vig tigt att all
jord blir lika beskattad; ty grundskatten
ligger en gång för alla i egendomsvärdet.
Herr Riben: Det föreföll säkert Ridderskapet
och Adeln nyss underligt, att
jag öppet förklarade det jag icke kände innehållet
af Herr af Sillens Motion, vid
hvars anmälande jag begärde ordet. Denna
underlighet har likväl åtföljts af en annan,
den nemligen, att vi helt hastigt befinna
oss inne på Friherre Cederströms
Motion, som aldrig blifvit af Herr Grefven
och LandtMarskalken föredragen. För min
del är jag visserligen nöjd dermed, emedan
jag läst den. Om denna Motion kan
Den 19 December e. m.
mycket sägas. Friherre Ehrenborgh har
funnit den mycket vigtig. Jag tillstår, att
förslaget är tänkvärdt, men desslikes alldeles
overkställbar^ Jag tror ej att något
Ordinarie eller Särskildt Utskott kan medhinna
behandlingen af denna Motion; men
skulle det vara möjligt att genom ett Särskildt
Utskott göra slut på alla förslag om
upphäfvande af den olika hemmansnaturen
i Sverige; så skulle jag lika med Herr
Tham visserligen tillstyrka det; men som
desse förslag troligen ändå vid hvarje Riksdag
återkomma, tillstyrker jag remiss till
de Utskott, vi redan hafva.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landi Mar skcilken yttrade, att då liera Ledamöter,
under förevarande öfverläggning,
äfven ingått i granskning af Friherre Cederströms,
Jaeob, den 13 dennes f. m. på
bordet lagde Memorial, angående grunderne
för ett blifvande StatshushållningsSysteme,
ansåg Hans Excellence, enär Herr
af Sillens och Friherre Cederströms Motioner
syntes hafva med hvarannan sammanhang,
och således erfordra enahanda behandling,
sig nu äfven böra för Ridderskapet
och Adeln föredraga Friherre Cederströms
nyssnämnde Memorial.
Friherre Ehrenborgh: Jag har begärt
ordet, tor att undanrödja Herr Printzenskjölds
farhåga, att ett Särskildt Utskott
Dea 19 December e, m.
skulle strida mot Grundlagen, då önsknings*
mål skulle bli föremål för detsammas behandling.
Jag får dervid endast erinra, att
Särskildta Utskottet under sista Riksdagen
just sysselsatte sig med sådane mål. Jag tror
således att ifrån denna anmärkning ej kau
hämtas något hinder för det Grundlagsenliga
af ett Särskildt Utskott i förevarande fall.
Grefve Spens har trott det ej vara möjligt
för ett Särskildt Utskott att medhinna behandlingen
afFriherre Cederströms Motion;
jag hemställer då, om denna Motions behandling
ej skulle kunna medhinnas af ett
Särskildt Utskott, huruvida det kan bli
möjligt för de vanliga Utskotten att utarbeta
den. Dessa 2:ne Motioner äro verkligen
af vigt, så vida man ej förutsätter, all de
skola afslås.
Herr von Qvanten, Carl: Då jag hegärde
ordet, var det för att återföra Iiöglofligé
Ridderskapet och Adeln till föremålet
för discussionen, nemligen Herr af Sillens
Motion; men jag har af Herr Riben blifvit
förekommen. Hvad Herr af Si Hens Motion
vidkommer, så måste den remitteras till
StatsUtskottet, hvilket utan tvifvel lätt nog
kan afgöra frågan om all jords lika beskattning,
då till utförandet deraf erfordras icke
mindre än 15 å 18 millioner R:dr, hvilka
ej torde så lätt kunna anskaffas; hvarföre
något särskildt Utskott i och för denna
fråga ej är af nöden. Hvad åter angår Fri
-
Den 19 December f. ra.
443
herre Cederströms Motion, är den af så
rikhaltig beskaffenhet, att den ensamt torde
erfordra -ett, ja till och med två Särskildta
Utskott, hvilket jag ej vill bestrida, synnerligast
om delta förtjenstfulia arbete skall
under nuvarande Riksdag handläggas och
afgöras. Likväl förekomma deruti frågor,
hvilka endast af Rikets Ständers Ordinarie
Utskott kunna handläggas.
Friherre Cederströmj Jacob: Det är
alldeles icke min mening att nu utveckla
min Motion; men när fråga är, att i anledning
af Herr af Sillens Motion tillsätta ett
Särskildt Utskott, får jag förklara, att enär
han, fast på olika grunder, vill uppnå samma
mål, som jag, böra begge Motionerna
remitteras till samma Utskott. De farhågor
man här yttrat, som skulle hvarken ett
Särskildt Utskott eller de redan varande
Utskotten kunna medhinna behandlingen af
min Motion, torde komma deraf, att de
värde Talarne ej rigtigt genomläst Motionen.
Kanske torde den befinnas så enkel, att ett
Särskildt Utskott kan medhinna att derom
afgifva ett sakrikt yttrande inom 3:ne månader;
och kan det ej helt och hållet verkställas,
så hade man dock deraf en ledning
i afseende på ärendets vidare behandling,
Min afsigt med min Motion har varit att
visa: om grunder för ett StalshushållningsSystem
äro möjliga, och om de böra af
Representationen eller Styrelsen föreslås.
444
Den 19 December e. m.
Min öfvertygelse liar jag utvecklat, men min
meningar ej, att dessa grunder för ett StatshushållningsSystem
nu skola i alla dess
delar tillämpas, emedan man ej bör nedrifva
den gamla byggnaden, som föregående
Ständer redan gjort, annorlunda än småningom
och i den mån öfvertygelsen, om nyttan
blifvit allmän. Jag anhåller på dessa skäl,
att ett Särskildt Utskott mätte nedsättas för
handläggningen utaf Herr af Sillens och
min Motion. Begge kunna då bedömas i
ett sammanhang.
Grefve Frölich, David: Det var för
att utreda föremålet för vår discussion , som
jag begärde ordet. Frågan är egentligen
örn Herr af Sillens Memorial, och om ett
Särskildt Utskott skall nedsättas eller icke.
Skälen äro hämtade från Herr af Sillens och
Friherre Cederströms Motioner. Motionerna
äro tillräckligt utredda, och jag anhåller
om proposition, huruvida Ridderskapet och
Adeln anser ett Särskildt Utskott beliöfligt
eller ej. Jag kan dock ej undgå, att finna
36 §. 3 mom. Riksdagsordningen strida deremot
att Särskildt Utskott i detta mål tillsattes.
Här h ar väl praxis varit annorlunda;
men lag måste gå framför praxis. Mig
tyckes att Särskildt Utskott ej behöfves, ty
man kan gerna antaga, att Sverige icke lärer
komma att omskapas. StatsbushållningsSystem
bör dessutom ej komma från Ständerna,
utan från Kongl. Maj:t. Att först
Den 19 December e. m.
445
omskapa Sverige och sedan derefter uppgöra
ett StatshushållningsSystem, var i sanning
ett vidunderligt project. Jag afstyrker
att sätta ett Särskildt Utskott och tror
att Ridderskapet och Adeln deröfver genast
kan fatta sitt beslut.
Grefve Spens: Jag skall blott anhålla,
efter fråga nu är, hvart remitteras bör, att
få uppläsa första mom. af 49 §. Riksdagsordningen;
der står: Uppstår fråga om eller
hvart remitteras bör, kari denna fråga blott
för den plenidagen läggas på bordet; men
i nästa plenum skall beslut ovägerligen
fattas. Då nu fråga om hvart remitteras
skall uppstått, anhåller jag att denna fråga
måtte få till nästa plenum ligga på bordet,
så mycket häldre, som flera Ledamöter i
delta afseende torde behöfva stadga sitt om •
döme.
Herr Printzenskjöld: Jag stödde mitt
bestridande af Särskildt Utskott på 36 §.
3 mom. Riksdagsordningen, emedan jag
tror att önskningsmål ej kunna af Särskildt
Utskott handläggas. Lika med Friherre
Ehrenborgh vet jag, att detta skedde vid
sista Riksdagen; men då var ärendet uti
Nådig Proposition från Kongl. Maj:t till
Rikets Ständer öfverlemnadt, samt ankom
således på Ständernes åtgärd; jag har dessutom
aldrig hört, att någon Kongl. Proposition,
rörande hvad ämne sorn hälst
blifvit remitterad till Ekonomiutskottet.
Den 19 December f. m.
Hans Eoccellence Herr Grejven och
LandtMarskalken yttrade att då frågan, hvart
Herr af Sillens och Friherre Cederströms Motioner
borde remitteras, blifvit af Grefve
Spens begärd på bordet, finge Hans Excellence
underställa, om Ridderskapet och
Adeln ansåg någon vidare discussion i ämnet
nu böra äga rum.
Ropades Nej.>
Friherre Cederström: Det är endast i
anledning af 36 §. 3 morn., hvilket af Herr
Printzenskjöld och Grefve Frölich blifvit
åberopadt, som jag begärt ordet. Der står:
Sådane Utskott må dock ej befatta sig med
andra ärenden än deni, hvilka, enligt Regerings
För men , på Rikets Ständers åtgärd
ankomma. Härmed menas alla sådane Riksdagsmål,
sorn ej i 90 §. RegeringsFormen
finnas nämnde. Grefve Frölich har yttrat,
alt min Motion kunde directe afgöras utaf
Ridderskapet och Adeln; detta vore dock
icke Grundlagsenligt.
Friherre Boije, Ludvig: Jag har gjort
en Motion, hvars ordning ännu ej kommit
att remitteras, och må hända för mig,
som ämnade för en liten tid lemna Hufvudstaden,
ej torde vara att afbida. Jag
anhåller alltså att nu få afgifva det yttrande,
jag, i händelse jag vore närvarande,
då den förekom, skulle lemna.
Den 19 December e. 1x1.
447
Motionen innebär det förslag, att BankoStyrelsen
måtte ärhålla föreskrift, att i
frågor om sådane BancoAuclioner å intecknad
fast egendom, der verkställigheten af
18 och 19 §§. i 1818 års InteckningsLag
kan medföra Medborgares obilliga lidande,
innehålla med Auctionernes anställande, intill
dess en annan gjord Motion, angående
förklaring af berörde Lagrum, hunnit afgöras.
För att inför Högloft. Ridderskapet
och Adeln ådagalägga huru angeläget
och ömmande det är, alt detta uppehåll i
en BnnkoStyrelsens åtgärd beviljas, begär
jag att, såsom exempel, få anmäla ett af
rle flere fall, som just nu äro hos BankoStyrelsen
anhängige. I Östergöthland gifves
en famille, bestående af en enka med 3:ne
söner och en dotter, som, vid mannens och
fadrens död, emottogo en egendom af omkring
140,000 R:dr B:co värde. Den var
då ograverad; men under den långa tid
de lefde i Bo oskifto, upp togo de ett Banko-transport-lån
af 25,000 R:dr B:co, emot
Inteckning, samt på grund af 1815 års taxeringsvärde,
åsatt hvarje fastighet; och således
upplysande fastigheternes förhållande
till hvarandra. Efter några år skulle ett
skifte verkställas; och som den conjunctur
redan var inne, att köpare icke funnos, så
återstod för dem ej annat sätt att komma
från hvarandra, än att dela fastigheterne;
då de 2:ne äldsta sönerne behöllo Säteriet
med någre Hemman, och modren, så väl
443
Den 19 December e. m.
som dottren ärhöllo hvardera någre frälsehemman.
Vid detta skifte måste också
BankoLånet repartiseras, och hvardera ärhöllo
deraf en anpart, svarande emot det
taxeringsvärde, som hvarderas innehafvande
fastigheter ägde; det vill säga, att vid
fördelningen af Länet följdes samma grund,
som Banken hade följt vid Lånets beviljande.
Modren och dottren hushållade och
ådrogo sig ingen skuld; men de 2:ne sönerne
hopade, i deras fastigheter, inteckningar
på inteckningar, och cederade slutligen
bonis. När detta inträffade, begärde
modren och dottren hos BankoStyrelsen,
att få sine tillständige anparter i Lånet afskiljde,
antingen till qvarstående eller till
inbetalning; men ehuru villig BankoStyrelsen
var, att, för sin del, gifva bifall, ansåg
den sig likväl af 18 §. i InteckningsLagen
hindrad; och utställde deras begäran
till de andre Creditorernes hörande;
icke modrens eller dottrens Creditorer, ty
de hade inga; utan de båda sönernes,
till hvilka åter modren och dottren icke
voro skyldige ett öre. Yid sammanträdet
af desse Creditorer, voro af den stora
mängden nästan alla nog rättsinniga, att
finna, det de ej borde vilja åtkomma den
egendom, som ej var för deras räkning intecknad;
men 3:ne blefvo af sjelfva corn muinca
tionen hågfällde att försöka sin lycka,
och de vägrade hvad som rätteligen icke
hade
Den 19 December e. m.
449
hade bordt dem angå; och följden af detta
vägrande är nu, alt BankoStyrelsen, med
varmt deltagande för enkan och dottren,
och med egen ovilja för orättvisan deraf,
måste på Auction äfven försälja enkans och
dottrens fastigheter; icke för Bankens räkning,
ty det behöfves icke, då betalningen
erbjudes, utan för personers räkning,
som dock icke hafva, hvarken hos modren,
eller dottren, någon den ringaste
fordran.
Att nu säga, det Stiftaren af 1818 års
InteckningsLag verkligen haft den mening,
att bjuda en sådan rättsfördelning; det vill
icke jag tillåta mig; men ifrån otydligheten
af detta Lagbud, uppstår likväl den
förskräckliga fara, att, ej allenast i detta,
utan i flere dylike fall, Medborgare blifva
till hela välfärden förlorade, och att sådant
förekomma, har jag trott värdigt Rikets
Ständer. Jag har nu framställt på en
gång både mitt motiv och mitt ändamål.
BankoStyrelsens aktningsvärde Ordförande
torde, om han är närvarande, ej vägra att
vitsorda de uppgifter jag gjort, och torde
ej heller här dölja den håg, att rädda menniskors
väl, som jag är öfvertygad skall
göra den föreskrift jag begärt, likaså begärlig
för BankoStyrelsen, som för dem,
hvilkas välsignelser derigenom skola fram
kallas.
6 H. 29
\
45o Den 19 December e. m.
Jag anhåller, att detta yttrande må
få åtfölja Motionen till Utskottet.
Grefve von Schwerin Fredrik Bogislaus:
Genom 18 §. af InteckningsLagen är
det äldre Inteckningshafvare förment, att
bevilja relax förr än senare Inteckningshafvare
dertill samtyckt; han är således
på visst sätt satt till förmyndare för hela
massan. Som Banken alltid är förste I11-  teckningshafvaren, kommer BankoStyrelsen
härigenom ofta i den ledsamma belägenhet,
att nödgas neka hvad Banken för
egen del annars gerna kunde bevilja. Det
mål Friherre Boije omtalt, är verkligen
ömande, och jag anser mig höra understödja
hans Motion.
Friherre Boije: Jag anhåller att få
tillägga nägra ord, som jag kom att förgäta.
Jag bör upplysa derom att BankoStyrelsen
redan i Januarii 1832 ingått till
Kongl. Maj:t med underdånig anhållan om
förklaring af 18 §., men har derpå ännu
icke erhållit svar. Jag nämner delta blott,
för att rättvisa BankoStyrelsens åsigter,
som ingalunda varit liknöjda för tvånget
att göra menniskor olyckliga.
Lades på bordet.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. B Lagerheim.
Rättelse r:
Sid. io
råd.
6 stan
sin
läs:
—
11
—
10
—
fullgöra
—
—
146
—
23
cd. Då
1—
—
•47
—
21
—
kan
—
—
i5o
—
2
—
cn cn
—
—
l59
—
19
—
dal
—
—
iG3
—
22
och
—
—
i65
—
9
crsättcs
—
—
•99
—
3t
represent
—
—
228
—
23
—1
Justitia^
—
—
236
—
2
—
GofRätt
—
—
320
—
2
—
vi
—
—
321
—
3o
obh
—
—
356
—
5
—
understött
■ —
—
3; 7
—
5
—
TI liming
—
23
”“
Musei-uppbyg-
gande
* —
—
4o5
—
I
—
af bor uteslutas
—
44
—
23
—
cj bör uteslutas
—
433
—
2
—
åt bör uteslutas
—
438
—
11
—
priviligerade
—
sitt
fullgör
ed, då
kunna
cn
del
ock
ersattas
representant
Justitia
HofRätt
vid
och
underslödt
Fleming
Musei uppbyggande
-
— privilegierade
I
* t
j
•
; • i
' - ■
i • . • -
■
T ■'
i-.'
- T
- . '
- ! •-
■
-* . ’ ■ • ~ ' <
.
i.i.: Ii, »‘i
■r.' - ■. ■
•
" £ '
;
■ v - -
• ' • •
*
•
\
