# ID: svediakorp-gov415
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 66,786
# sentences: 1,988
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
H ö g 1 o f lige
Ridderskapet och Adelig
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1828.
Sjette Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg j 1829.
Onsdagen den 17 December.
Plenum klockan io förmiddagen.
Upplästes de i sista Plenum den i5
dennes e. m. af nedannämde Herrar Ledamöter
till Protocollet aflemnade Motioner,
hvilka tiden då icke medgaf att inför Ridderskapet
och Adeln uppläsa, nemligen:
hrist på en tjenlig local för Allmänna Concerters
gifvande, som för närvarande inom
Hufvudstaden äger rum, torde nogsamt vara
bekant för hvar och en af Musikens vänner,
af hvilka jag inom detta hus tror mig
kunna räkna en stor pluralitet det står
i Ridderskapets och Adelns förmåga att
utan alla slags uppoffringar afhjelpa denna
brist, och då det ,,ej kan vara Ridderskapet
och Adeln likgiltigt, att, genom en dylik
åtgärd, som på ett icke otydligt sätt skulle
vittna om Ridderskapets och Adelns deltagande
för den sköna konstens öde inom
Fäderneslandet och dess centrum Hufvudstaden,
gifva en förnyad anledning till hela
den bildade allmänhetens erkänsla, så
1:0
Grefve Bjelke, Axel: Hen
4
Den 17 December f. m.
vågar jag nu föreslå, att Ridderskapet och
Adelil målte tillåta, att. RiddarhusSalen
hädanefter, i likhet med hvad innan 1818
års Riksdag ägt rum, må under tiden emellan
Riksdagarne till Concerters gifvande få
begagnas.
Då Ridderskapet och Adeln vid ofvannämde
Riksdag fattade ett, mot denna af
mig nu framstälda Motion, aldeles stridigt
beslut, nemligen aLt RiddarhusSalen, med
undantag af den årliga LångfredagsConcerten,
icke måtte till andra Allmänna Concerters
uppförande upplåtas, lärer afseende
hufvudsakligen varit fästadt på den skada,
som dervid genom ljus- och lampröken och
den genom en större folksamling hastigt
förorsakade temperatur-förändringen, tillfogades
de härstädes upphängde vapnen och
den af vår fö-tjenslfulle Ehrenstrahl utförde
Plafondmålningtn.
Hvad den skada beträffar, som kan
uppslå genom eclaireringen, hvilken vid
Concerters tillställande ej kan fordras större
och rikare än vid Ridderskapets och
Adelns eftermiddagsPlena, så torde densamma
knapt komma i beräkning, då den
tidrymd, under hvilken RiddarhusSalen vid
Concerters uppförande måste vara upplyst,
efter den högsta beräkning för alla fem
åren emellan Riksdagarne tillsammanlagde,
ej uppgår lill f:del af den tid, som vid
Den 17 December f. m.
5
hvarje Rikdag upptages af Ridderskapets och
Adelns eftenniddagsPIena, då Salen ofta 6
å 7 timmar å rad är oundvikligen utsatt för
den slags åverkan, sorn af eclaireringen
kan sägas vara en följd. Hvad åter angår
den andra skadan, som uppstår genom den
fuktiga temperatur, hvilken vintertiden uppkommer
af en hastig öfvergång från stark
köld lill stark värma, då Salen förut aldeles
kall på en gång upptages af en större
folksamling, sa är denna olägenhet visserligen
af större vigt, då den onekligen i sin
mon har ett skadligt inflytande på de målade
vapnena, men särdeles pa aen på väf
målade Plafonden. Denna olägenhet torde
dock lätt kunna förekornmas, genom det
stadgande, att hvar och en Concertgifvare,
som önskar begagna RiddarhusSalcn, må
vara förbunden, att då årstiden sådant påfördrar,
dagen före Concerten, låta densamma
uppelda, på sätt som sker under Riksdagarne,
hvarigenom således den hastiga
och menliga temperatur-förändringen förekommes.
Då den inrättning hvarigenom
Salen 1111 med lätthet uppvärmes först vid
sistlidne Riksdag kom till stånd, så har
denna för mitt förslag gynnande omständighet
icke kunnat vara verksam lill motarbetande
af det beslut, hvarigenom den förut
gällande tillåtelsen alt till Concerters
uppförande få begagna RiddarhusSalen uppliäfdes.
Den för eldningen erforderliga omkostnad
torde med högst 10 R:dr Öka den
6
Den 17 December f. m.
för sjelfva rummets begagnande stipulerade
afgift, hvilken enligt min tanka ej borde
utgå till högre belopp än hvad som för
närvarande erlägges för Stora BörsSalen
vid Concerters uppförande derstädes; jag
är öfvertygad oin att den genom eldningen
ökade kostnaden ej skall afskräcka någon
Concertgifvare från att föredraga en local,
som enligt de fleste kännares omdöme är
i akustiskt hänseende vida bättre än något
annat inom Hufvudstaden varande för Concerters
uppförande tillgängligt rum. De öfrige
små olägenheter, såsom nötning af klädet
på bänkarne, m. m. man kunde uppräkna
såsom följder af Salens upplåtande
till ifrågavarande ändamål, äro alla af så
obetydlig beskaffenhet, att något väsendtligt
afseende derpå ej torde böra fästas,
hälst dessa mindre skador, genom den nyssnämde
RiddarhusCassan tillfallande afgiften,
mer Un tillräckligen godtgöras.
Jag känner lifligt helgden af detta rum,
som våra förfäder invigt till det stora och
vigtiga ändamål, hvartill det ännu i dag
af oss begagnas: utöfvandet af våra representativa
rättigheter; jag önskade derföre
att denna min Motion, i fall den bifalles,
ej måtte blifva en oskyldig anledning till
något slags missbruk af detta rum, och att
RiddarhusSalen således icke måtte upplåtas
för andra orsaker än till befordrande
af framställningen och njutningen af kon
-
Den 17 December f. in.
7
stens högre mål, hvarföre jag anser nödigt
att den ifrågasatta tillåtelsen må beviljas
endast vid sådane tillfällen, då compositioner
med fullstämmig Orchester eller Chöler
skola uppföras, hvarigenom det torde
förebyggas att RiddarhusSalen fullpackas
af en menighet, som endast af begäret att
tillfredsställa sin nyfikenhet drifves tillsammans,
då så ovanliga händelser inträffa sorn
då t. ex. Tyrolska bönder och Buktalare
uppträda såsom Concertgifvare,
Lades på bordet.
2:0 Af Herr Reutersvärd j Pehr Adam:
Hvarje medborgare, som anser sig befogad
att öfver förment lidande eller oförrätt anföra
underdåniga Besvär, synes ock äga
obestridlig rättighet att derå undfå Nådig
Resolution, innefattande skälen till bifall
eller afslag. Likväl händer ej sällan att å
de Besvär, som i underdånighet anföras öfver
upprättade Förslag till sådane tjenster,
hvilka af Kongl. Majit, enligt 28 §. RegeringsFormen,
tillsättas, något Utslag icke
i Nåder utfärdas, utan yttrar sig merendels
Kongl. Majit, uti afgifvande Nådige Skrifvelse!',
till det Embetsverk, under hvilket
tjensten hörer, att, som Kongl. Majit utnämt
eller förordnat N. N. till den ledigvarande
tjensten, komma de, öfver Förslaget till
densamma anförde underdåniga Besvär att
förfalla.
8
Den 17 December f. m.
Ett sådant sätt att afgöra frågor, hvarpå
Tjenstemäns framtida välfärd heror, och
hvilket är nedslående för den som anser
sig hafva lidit prasjudice, synes icke vara
Öfverensstämmande med Constitutionens anda;
och, om än RegeringsFormen härutinnan
icke meddelar någre bestämda föreskrifter,
torde dock 16 och 28 §§:ne uti
densamma, per analogiam, i detta fall vara
tillämplige. Det är dessutom så mycket
angelägnare för Besvärande att hugnas med
ordentlige Resolutioner å sine underdåniga
Besvär, som desamma någon gång kunna
vara Principfrågor och deras afgörande,
bestämma rättigheten till befordran i en
väg, den pluralitelen af Förmän, efter deras
åsigter, vid Förslags upprättande, icke
ansett en Sökande äga.
Det är, vid framställningen häraf, ingalunda
min afsigt att anklaga för hvad
som har skett, och hvarå flere exempel, besynnerligen
inom Krigs-Expeditionen, skulle
kunna företes. Nej! detta är på intet sätt,
jag förklarar det ännu en gång, min afsigt,
så mycket mindre, som jag för egen del
aldrig anfört några underdåniga Besvär,
och jag dessutom icke kan uppgifva några
bestämda Författningar, hvilka vederbörande
StatsSecreterare och Föredragande öfverträdt
eller icke iakttagit. Jag vet ock
ganska väl, att jag, i sådant fall, enligt
RiksdagsOrdningens 29 §., bordt gå en
\
Den 17 December f. m.
9
annan väg och förete bestämda facta. Jag
önskar och åsyftar blott, att för framtiden
söka förekomma Besvärsmåls behandlande
på sådant sätt, som jag nu baft äran anföra.
Jag får således önskningsvis vördsammast
föreslå ett tillägg i Författningarne rörande
underdåniga Besvärs anförande hos Kongl.
Majit i befordringsfrågor, nemi. att Besväranderne
alltid , antingen genom en ajlåtande
Nådig Skrifvelse till vederbörande Embetsverk
och Auctoriteterj eller ock genom
särskild Nådig Resolution måtte blifva
fullständigt underrättade om skälen , hvarpå
det Nådiga af slaget > vid tjensters tillsättande
sig grundar.
Härvid får jag äfven framställa en,
af flere, ofta yttrad önskan, nemligen: alt
underdåniga Besvär, med mera skyndsamhet,
än någon gång skett, måtte till pröfning
upptagas och afgöras, så väl i befordringsväg,
(i anseende till beräknandet af
lön för behöfvande Tjenstemän i hela successionen)
som i andra ekonomiska frågor,
hälst den vinnande parten, genom tidsutdrägt,
oftast förlorar ganska mycket. Man
vet till och med, att personer anfört Besvär,
utan hopp att dermed vinna annat
än tidsutdrägt, till stor skada för motparten.
Vid juridiska och enkla ekonomiska
mål, har icke sällan år och derutöfver åtgått
ifrån den tid vederbörandes förklaring
inkommit, tills Besvären blifvit afgjorda.
lo Den 17 December f. m.
Ja exempel gifvas att 6 a 8 månader framflutit
efter det Besvärsmål blifvit föredragne
i Rikets Allmänna Beredning, till dess de,
inför Kongl. Majit blifvit anmälde oell definitivt
afgjorde, genom Föredragauders erhållne
tjenstledighet m. m. d. För sin i flere
afseenden märkvärdiga, sakrika och betydningsfulla
innehåll, torde det vid detta tillfälle
benäget tillåtas mig, att in extenso,
1’å anföra den evigt minnesvärda, men till
det mesta förgätna Kongl. Förordningen af
den a4 Januarii 1778: en Förordning, hvilken
ger lika mycken odödlighet och ära
åt den Konung, som låtit utfärda och satt
sitt namn under den samma, som åt dess
Författare och Gowtrasignant; en Förordning
som förtjente att sättas inora glas och ram.
i alla publique Embets- och Tjensterum.
Den lyder sålunda! ”Kongl. Majit förväntar
”af Dess Embets- och Tjenstemän, att de
"med all trohet och flit förvalta sina Embeten
och uppfylla sina skyldigheter i
”tjonsten, utom hvilket de icke göra sig
"värdige af Konungens Nåd, sina medbor"gares
kärlek och en framtids hedrande
"tacksamhet! Kongl. Majit förmanar hvar
”och en Embets- och Tjensteman, att med
"värdighet och tålamod afhöra den klagan"des
röst, räcka den förtryck Le hjelpsam
"hand, och i mån af sitt Embete, bålla
"hvar man vid lag och rätt, städse påmin"nande
sig, alt de dertill äro pligtige efter
"ed och samvetej alt de derföre njuta lön
Den io December f. in.
"af Kongl. Maj:t och Kronan, och att den”11a
lön icke är -annat än ett sammanskott
”af deras med-undersåter. Kongl. Maj:t an”befaller
Dess och Riksens Collegier, Dess
”JuslitiasCanceller, Dess Befallningshafvande
och alle andre vederbörande, som det
”åligger, alt derpå ett noga inseende häfda,
det hvar och en under dem lydande
"Embetsman, efter allmänna Författningar
"och enskilta Instructioner, noga fullgöra sidia
embetsskyldigheter, och ej allenast med
"rättvist utan ock ined skyndsamt slut af"hjelper
förekommande mål och dervid på"minnersig,
att de rättsökande, äfvenså väl
"äro lidande genom uppehåll och tidsutdrägt,
som genom ett orättvist Utslag: viljandes
Kongl. Maj:t med Nåd anse, och
"icke utan hjelp lemna, när någon med
"grundadt klagomål öfver uppehåll hos
"Kongl. Maj:t eller vederbörande inkom"rner;
dock så att ingen må emot de utfärdade
Sollicitationsplacater, med sådane
”mål Konungen besvära, innan rättelse hos
"vederbörande blifvit den klagande för"ment.
”
Till slut får jag äfven, i sammanhang
med hvad nu vördsamt blifvit framstäldt
till öfverläggning, bifoga den önskan att
våra Befordringslagar i allmänhet, under
detta Riksmöte, måtte blifva granskade och
öfversedde, samt rättade och mera bestämda,
hvarigenom, bland annat, äfven den
12
Den 17 December f. m.
fördelen skulle vinnas, att Kongl. Maj:t
mindre ofta besvärades med underdåniga
klagomål öfver verkligt eller förment lidande
och praejudice. Sällan bortgifves någon
tjenst i de administrativa Embetsverken,
utan att en eller flere af medsökande
beklaga sig öfver praejudice; antingen i anseende
till orätt tillämpade och förstådde
Författningar eller genom ensidiga åsigter,
väld m. m.
Bland andra Författningar som härvid
torde böra förändras eller upphäfvas, anser
jag Kongl. Förordningarne af den 23
November 1^56, som ännu utgör sjelfva
grunden för befordringar i civil väg, och
hvilken i vissa delar äger ett oskattbart
värde, men i många andra åter är den numera
mindre lämplig efter tidens kraf; af
den 27 Februari 1789; den 8 November
1757; den 10 Januari 1759 och den 3i
Mars 1767, angående 56 dagars ansökningsoch
besvärstid; angående annoncerande i
allmänna Tidningar örn ledige tjenster, m. m.
Om Remiss häraf till vederbörligt Utskott,
samt communicerande med de öfrige
respective MedStånden får jag vördsamligen
anhålla.
Lades på bordet.
3:o Af Herr Reutersvärd, Pehr Adam:
Bland ämnen, sorn företrädesvis fordra
Den 17 December f. m.
i3
Rikets Höglofl. Ständers uppmärksamhet
och behjertande, är visserligen frågan om
reglerandet och förbättrandet af de Löneinkomster,
hvilka för Statens Embets- och
Tjenstemän äro anslagne. Olämpligheten
af den grund, hvarefter dessa Löner beräknas
att utgå, är tillräckligen ådagalagd
under loppet af de fem sistförflutne åren,
då för året 1827 Riksmarkegångspriset å
E11 Tunna 'Spannmål uppgått tillpR:dr 18
sk. B:co, eller till mera än 5o procent högre
än de tre föregående åren, hvaraf följden
varit betydlig brist i Statsanslaget och
osäkerhet å Tjenstemannens sida om beloppet
af den Lön han bordt kunna, åtminstone
för kommande året, påräkna. Men
det är ej ensamt dessa LÖningsanslag, som
böra, på ett mera ändamålsenligt sätt efter
tidens kraf, rättas, bestämmas och förbättras;
billigt afseende bör jemväl fästas å den
framställning, Krigs- och KammarCollegierne
samt KammarRätten och StatsContoiret
den 29 April och 16 October innevarande
år, hos Kongl. Majrt i underdånighet lemnat
om olämpligheten deraf, att de af Staten
lönade Embets- och Tjenstemän, dels
till Kronan erlägga contribution af de Löner
de åtnjuta, dels vidkännas afdrag
(Centonal) af dessa Löner, till förmon förvissa
Inrättningar och för att bereda tillgång
till utbetalande af Företrädares Begrafningshjelp.
Att Enrbetsmannen, för den lid han
till Statens nytta tjenstgör, får oafkortad
t
Den 17 De ceni lier f. m.
åtnjuta sin Lön oell vara befriad från alla
återbetalningar deraf till Kronan, synes
både rättvist och billigt. Medgifva ej StatsVerkets
tillgångar att umbära de sålunda
uppkomne återbetalningarne och att gifva
särskildte anslag till de Inrättningar, sorn
bafva förmon af Löneafdragen, så borde
Lönerne från och med i83o och framgent
regleras så, att de, med dessa återbetalningar
och afdrag förminskade, kunde till sitt
Nettobelopp utgå, derigenom Löntagarne
skulle erhålla visshet om hvad de bestämdt
hafva att åtnjuta, och KronoUppbörds- och
RäkenskapsVerket i betydlig nion förenklas;
äfvensom Staten, mången gång undgå förlusten
af Kronoutskylder, hvilka ej sällan,
i brist af tillgångar hos aflidne Embetsoch
Tjenstemän, måste afskrifvas.
Jag anhåller om Remiss af detta Memorial
till Stats- och BevillningsUtskotten,
samt communication med Respective MedStänderne.
Lades på bordet.
4:o Af Herr af Gejerstam, Gustaf Emanuel:
För hvarje näring, som skall kunna
fortskrida och fullkomnas, är af största angelägenhet,
att hafva frihet i sin utöfning
inom det land, der hon kan anses naturlig.
Jerntillverkningen kan anses så i Sverige,
men har icke ännu kommit i åtnju
-
Den 17 December f. m.
i5
tande af frihet från de tvångsband, som,
om än nödvändiga vid dess införande, dock
nu mera ej gagna henne. Bland desse utgör
Stångjerns-Verks-ägares skyldighet af
tvungen Tackjerns-tillverkning något, som
nu mera kan anses böra upphöra, hvarom
äfven framställning skett vid föregående
Riksdagar och sednast vid den år 1823.
Att Stångjerns-Yerks-ägare, hvilkas tillverkning
är grundad på eget Tackjern må befrias
från den tvungna tillverkningsskyldigheten
deraf, samt erhålla rättighet till uppköp
af Tackjern för sitt smides behof är
ett föremål, lika mycket för allmänt och
enskildt väl, och sålunda ett ämne för Rikets
Ständers förnyade underdåniga hemställan,
i följd hvaraf jag vördsamt anhåller,
att denna fråga till Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotten må remitteras och
MedStånden communiceras.
Lades på bordet.
5:o Af Herr Rosensvärd j Adolph Reinhold:
Af avisorna har jag sett, att från
trycket äro utgifne, på BankoStyrelsens
föranstaltande, Handlingar och Upplysningar
rörande Banker i andra Länder. Den
nytta som genom denna åtgärd åsyftas,
tror jag för det närvarande lämpligast kunna
bibringas, genom verkstäkl utdelning
af skrifter till Rikets Ständers Ledamöter,
som äro i utöfning af det ansvarsfulla värf,
t6 Den 17 December f. m.
alt besluta öfver Bankrörelsen inom Sverige.
Jag får derföre äran föreslå, att så
mångå exemplar, som till denna utdelning
erfordras, genast till RiksStånden mätte
öfverlemnas och att kostnaden derföre bestrides
af Bankens rörelsevinst. Om remiss
till BankoUtskottet och delgifning åt MedStånden
anhåller jag vördsammast.
Lades på hordet.
6:0 Af Herr ÅkerhjelmFabian Gustaf:
Inför Rikets Höglofl. Ständer har
jag trott min pligt fordra att enkelt och
okonstladt, i det språk, sorn anstår en rätt
fram tänkande representant, framlägga några
anmärkningar, rörande PionierCorpsen
vid Wanäs fästning, der jag, sedan år 1826,
tjenstgjort såsom PlaceMajor. Ovan vid att
offentligen uppträda såsom talare, och erkännande
min oförmåga af stylistisk färdighet,
vågar jag hoppas att man mera
skall lyssna till den sak, för hvilken jag
ifrar, än till den form, hvari den framställes.
Man känner att denna Corps hlef organiserad
i början af sistlidet år af de såkallade
Correctionisterne från Wadstena ,
af hvilka större delen hade, för tjufnad
eller andra brott, åtskilliga gånger lidit
kroppsstraff samt suttit på fästning; man
k än
-
Den 17 December f. ra.
17
hanner äfven att PionierCorpsen anses såsom
Fäderneslandets försvarare, (mätte sådant
vid Wanås fästning aldrig komma i
fråga!) emedan de hafva blifvit admitterade
att svära fanan; men utan att missbilliga
alla goda meningar för Fäderneslandets
sjelfFörsvar, tror jag att en ringa tillförlitlighet
bör fästas lill dylika militairer,
hvarföre jag äfven anser alla möjliga försigtighetsmått,
i afseende på dem, af nöden.
Inom sjelfva fästningen hafva Pioniererne
nattetid gjort inbrotts-stölder och sedermera
derifrån afvikit, men häröfver är
ej så mycket att undra, ty vid Wanås casserner
finnas inga casserngårdar, hvilka, i
min tanka, bland andra behöfliga försigtighetsmått,
här i synnerhet voro nödvändiga.
Man har väl sagt mig att anskaffandet
af sådana vore skadligt, emedan de
skulle på visst sätt betaga Pionieren friheten
och möjligen kunna föranleda till
obehagliga uppträden; men om de blott
på militairiskt sätt begagngdes, finner jag
i deras användande ingenting sårande för
Pionierens frihetskänsla, men deremot en
för ortens, ja hela landets, säkerhet gagnande
åtgärd. Sannt är väl, att utan frihet
i viljan är menniskan blott en machine
i slumpens hand; för henne gifs då ingen
moralisk känsla eller sällhet, och det är
således djupt smärtande för henne att se
denna, en af sina dyrbaraste och ädlaste
6 fl. 2
i8
Den 17 Deeember f. m.
rättiglieter, sig betagen; men då det Allmännas
val, med så mycket skäl, fordrar,
att åtminstone inskränka sådana menniskors
vilja, hvilka, i betydligare grad, visat sig
vara slafvar af sina onda begär, anser jag
delta band på deras frihet icke allenast
oskadligt, utan äfven nödvändigt. Synnerligast
det befäl, åt hvilket uppsigten öfver
dessa halfmenniskor blifvit anförtrodd, och
nejdens invånare i öfrigt, känna och inse
nog lifligt nödvändigheten af deras stränga
bevakning och inskränkningen af en frihet,
som ger dem förmåga och tillfälle, att,
under skydd af nattens mörker, begå de
rysligaste excesser.
Sedan Corpsens organisation hafva omkring
4o stycken Pionierer afvikit från fästningen,
hvilket antal tyckes vara betydligt
då hela corpsen utgör endast 3oo man;
(ibland har det till och med handt att 6
å 7 stycken på en natt afvikit. Om hvad
brott desse rymmare begått lemna landets
häkten och spöpålar alltför många bevis.
Mord, mordbrand, tjufnad, med ett ord,
nästan alla tänkbara brott äro af dem begårigne;
huru mycket lider således icke allmänna
säkerheten vid sådana varelsers åtnjutande
af friheten? Den bör visst icke
helt och hållit betagas dem, så länge de
ännu ej äro att anse såsom samhällsafskum,
emedan sådant alltid skulle föra till förtviflan
och dessutom icke öfverensstämmer
Den 17 December f. m.
med menskliglietens fordringar, men den,
bör, på lämpligt salt, inskränkas oell, så
mycket möjligt är, ställas i jemnvigt med
deras moralité. Det lyckas väl ganska olla
för Konungens Befallningshafvandes nitiska
omsorger, alt komma sådana hofvar
på spåren, men hvad upprättelse är det
väl för den, som blifvit bestulen eller på
annat sätt tillfogad skada, att höra det
brottslingen blifvit ertappad och bestraffad ?
Sedan han blifvit ertappad företages ransnkningen;
man blir då kallad att i målet
höras och nödgas, kanske ofta mot sin vilja,
att lemna sitt hem, hotad af dylika
våldförare. Framkommen lill Tinget vinner
man der ej annat än tidspillan och
fruktan att, vid sin hemkomst, se sin gård
i aska eller ock bortstulit det lilla, som
ännu var i behåll vid afresan. Är således
ej den strängaste bevakning nödvändig? ■—
Skulle ej uppbyggandet af ändamålsenliga
casserngårdar således vara behöfligt, isynnerhet
då erfarenheten visat, att de från
åtskilliga Regementen dit beordrade troupper
alltid varit otillräcklige, så väl till en
behörig ordnings bibehållande, som till förhindrande
af den, till så mycket ondt ledande,
rymningen?
Hvad åter angår PionicrsCorpsens moraliska
förbättring, så hafva inrättningens
befordrare gjort sig all möda, äfven i detta
fall; och man har, för detta ändamål, så
-
Den 17 December f. m.
sora Predikant på stället antagit Prestmannen
Herr Nyman, en man, som verkligen
användt mycken Hit, tor alt inplanta det
goda, åtminstone i qvinnokönet. Det är en
sanning att Religionen är den kortaste och
naturligaste väg att upplysa menniskan, och
göra henne varm för sina pligters utöfning,
men att genom skenhelighet och onaturligt
religionssvärmeri söka inverka på henne,
tjenar endast, i synnerhet då fråga är om
lättsinniga och mindre goda, att väcka vämjelse,
ledsnad och åtlöje, i stället för att
verka förädling. Ändamålet förfelas derigenom
och det är, så till sägandes, att
med ena handen nedrifva hvad som af den
andra uppbygges. Men det är med vissa
inrättningar som med vissa andra föremål,
hvilka man endast får se på långt håll,
att nemligen närheten förstör den villa,
sorn gladt oss på afstånd; hvarest mycket
ljus är, der är ock mycken skugga i bakgrunden.
Herr General Sparre, som är
Inspecteur för Corpsen, har säkert insett
detta, så väl som jag; men hur kan man
begära att lian, som endast 8 å dagar
om året uppehåller sig på stället, skall kunna
fullkomligt inse alla möjliga brister,
eller sjelf lägga handen vid befrämjandet
af Corpsens förbättring?
Vidkommande åter Corpsens militairiska
organisation, så har Herr General Sparre
till densamma utvalt Oflicerarne, och
Den 17 December f. m.
utan att vilja klandra hans gjorda val, vill
jag, vid fråga om sjelfva saken, blott nämna,
att, i min tanke, borde, till dylika
förtroenden, alltid väljas sådane militairer,
hvilke, under tjenstgöring vid värfvad
trouppe, hunnit förvärfva sig behörig erfarenhet
af sättet att behandla soldaten. Hvad
trouppen angår, så är, på många år ännu,
visst icke någon militairisk hållning att påräkna,
isynnerhet som dagligt arbete, med
sandköring, stenhuggning m. m., till en
betydlig del, förtar den täflan och militairiska
anda, som borde stämpla Corpsen.
Sådana arbeten blifva äfven ett betydligt
hinder för trouppens öfning i handgrepp,
marche och mera dylikt, för soldatens användbarhet
oumbärligt; önskligt vore således
att sådant deras arbete, efter någon
tid, inskränktes inom vissa kortare tider
på dagen, så att de, hvilka kunde bibringas
någon kännedom om militairiska yrken,
deri blefvo öfvade, minst en gång hvarje
dag. (Ce ne sont pas de sots, ce sont de
coquins!) Man exercerar väl med gevär vid
Wanäs, men sådant sker endast om söndagarne,
11. b. om Predikanten Nymans
predikan för dagen och sånger ur gamla
psalmboken sådant medgifva, men detta
blir, som jag tror, alltid otillräckligt. Bebofvet
af ett exercicehus derstädes har jag
hört vara i fråga, men, i min tanka, är
ett sådant mindre nödigt; bättre vore kanske,
alt använda de medel, som till exer
-
22
Den 17 Decemb-er f. m.
cicehusets uppbyggande skulle älgå, till
anskaffande och aflönande af Corporaler,
hvilka kunde tagas ur Regeraenterne; desse
Corporaler borde vara af synnerlig god
fräjd och dessutom äga de egenskaper, hvilka
tillhöra, hvad man kallar, en dugtig
Knekt. Corporaler finnas väl förut bland
Pioniererne, men då de'äro af nästan samma
halt som desse, och dessutom ej genom
något betydligare arfvode blifva uppmuntrade,
uppfylla de visst icke, på långt
när, sin bestämmelse. Corporal en står i
ett så nära förhållande till soldaten, alt
det är i synnerhet han, som, under umgänget
med denne, är i tillfälle att bedöma
dess lynne, caractére och böjelser, samt,
till och med, någon gång obemärkt ingå
i någon kännedom om dess hemliga företag.
Huru maktpåliggande är det derföre
ej, att Corporalen är pålitlig, slug, förslagen,
nitisk i utöfningen af sin pligt och
dylikt mera, i synnerhet vid en sådan
Corps som den ifrågavarande?
Man torde känna, att alla de soldater,
hvilka, för liderlighet eller opålitligt uppförande,
ej kunna uttjena sig capitulationstid
vid de värfvade Regementerne, blifva
sände till Wanäs, för att derstädes uttjena
densamma vid PionierCorpsen, och jag tror
att kännedomen derom hos gemenskapen,
förorsakar en betydligare recrutering vid
Regementerne, emedan den för utsväfningar
Den 17 December f. tn.
s3
böjde alltid anser Wanäs såsom en tillflygtsort,
der lian, mindre observerad, måhända
opåtalt, kan få åtlyda sina böjelser och
tillfredsställa sina begär.
Mycket vore ännu att säga häröfver,
sorn, till exempel, corpsens indelning i
särskilte classer, införandet afbelöningar och
befordringar m. m., men jag förbigår detta
tills vidare och vill nu öfvergå tili trouppens
hälsovård vid Wanäs.
Hvar och en måste erkänna att lydnad
och subordination äro de för en militaircorps
mest maktpåliggande egenskaper, men
dessa tåla, jag vågar tro det, äfven några
andra ädlare motiver bredvid sig. Äro soldatens
goda vilja, personliga tapperhet,
känsla för äran, kärlek för Fäderneslandet
samt vördnad och tillgifvenhet för sin Furste,
icke oumbärliga eller af mindre consecpience,
så fordra ju också menskliglieteii
samt känslan för sanning och rätt, att hvarje
befallande nitiskt vakar öfver sin trouppes
hälsa och bästa, och, på sådaut sätt, söker
tillvinna sig ett förtroende, som alltid medförer
trohet och erkänsla af soldaten. Det
är af detta skäl som jag, ännu för några
ögonblick, vågar fästa Höglofl. Piidderskapets
och Adelns uppmärksamhet.
Sjukhuset vid Wanäs är bland de uslaste
, som kan visas inom någon Garnizonsort.
Dociorn derstädes är känd för en
Den 17 December f. m.
erfaren och kunnig man, men han kan ej,
som sig bör, uppfjdla sitt kall, ty han är
ensam, hvarföre många, bland en nog talrik
sjukpersonal, blifva vanskötte. Ett kunnigt
biträde är Läkaren således högst nödvändigt,
och Hans Majrt Konungen lärer
vid sitt vistande på Wanäs i år, med afseende
på Herr Doctor Lundebloms derom
gjorda underdåniga framställan, Nådigst
hafva bifallit tillsättandet af en UnderLäkare
eller Pharmacept derstädes, men ännu lärer
dervid ingenting vara tillgjordt.
Ännu några ord återstå: Wanäs, i och
för sig sjelf, synes mig ej heller vara rätta
stället för organisation afen sådan corps,
som den ifrågavarande, emedan det är belägit
nästan midt uti Landet och ännu ej
är behörigen befästadt; jag vågar derföre
i ödmjukhet föreslå, att PionierCorpsen
måtte flyttas till en annan mera passande
ort, der ändamålet bättre torde kunna vinnas.
Jag skulle härtill vilja föreslå Gottland,
emedan rymningen der lättare kunde förhindras
och der dessutom en afpassad Garnizonsstyrka,
i förening med öns beväring,
betydligt kunde underlätta och gifva kraft
åt befälets omsorger. Fästningsverken derstädes,
torde så väl, som på många andra
ställen i Riket, tarfva betydliga reparationer,
och till detta arbete kunde ju manskapet,
på lämplige tider användas, till
dess Wanäs, genom en starkare befästning,
Den 17 December f. m.
a5
blifvit tjenligare för Corpsens förläggning
derstädes; då Gottland dessutom, i ekonomiskt
afseende, är en ganska god ort, tror
jag lill och med att Corpsen derstädes,
med mindre medel än på Wanäs, af Staten
kunde underhållas. Ett skäl till vore kanske,
att esomoftast tillfälle der kunde yppa
sig för en och annan af Corpsen, dertill
bugad ochi någon mån förbättrad, att med
sjöfarande blifva försatt i tillfälle alt på
sådant sätt blifva nyttig.
Herr Franc Sparre , Jlengt Erland:
På det ingen må tro, att vid Wanäs etablerat
sig ett fullkomligt röfvarenäste, hvilket
man annars lätt kunde förmoda i anledning
af hvad nu blifvit anfördt, anhåller
jag att få lemna några upplysningar.
Motionairen säger, att han tror, det
jag, lika med honom, insett de brister,
som PionierCorpsen har. Jag har ej dea
lyckan att i en enda punkt se lika med
Motionairen. Tvärtom har jag i mina underdåniga
Berättelser till Kongl. Majit yttrat,
att jag ansett inrättningen uppfylla
sitt ändamål, så långt den korta tiden kunnat
medgifva. Då Konungens Befallningshafvande
i Skaraborgs Län finnes inom detta
hus, äfvensom Possessionater från orten, torde
jag få åberopa mig deras vitsord, huruvida
rån, mord, mordbrand, med flere
brott, som här nu uppgifvits, blifvit af
2Ö
Den 17 December f. m.
Pionierer under rymning begångne. Rymningen
var visserligen stark i början, ehuru
ej så stark, som bär blifvit nämndt. Första
året rymde 18, andra året 17, tillsammans
35 man. Deraf äro de fleste ertap*
pade. Att bland rymmarne någre stulit är
naturligt, ty en rymmare har ej annat alt
lefva af; men att rån, mord eller mordbrand
af dem blifvit begångne, är mig åtminstone
icke bekant. Deremot kan jag på den
fördelaktiga sidan anföra, att första året
i4 man blefvo utlemnade till laga försvar,
och andra året eller tillsammans 56
man, som på detta sätt äro utgångne. Deraf
hafva ej mera än 2 uppfört sig illa, så
vidt till Befälets kännedom kunnat komma.
Äfven i dessa dagar bar jag haft en stor
tillfredsställelse, att böra det en betydlig
Possessionat, som har Pionierer i sin tjenst,
funnit dem lydigare och flitigare än dess
eget tjenstefolk, och begärt ytterligare i4
å i5 man uti sin tjenst. Sjukvården på
Wanås är ganska god. Sjukhuset är visserligen
af Träd, men detta är ännu förhållandet
med alla hus på Wanäs, och i andra
afseenden är det i godt skick. Konungens
GeneralAdjutant för Armeen har icke längesedan
sett, huru både friske och sjuke
behandlas, och icke funnit anledning att
dervid göra några anmärkningar. Hvad
flyttningen till Gottland beträffar, så är
Corpsen visserligen så organiserad, att den
på Kongl. Maj:ts befallning kan flyttas hvart
Den 17 December f. m.
17
sorn helst; men så länge arbete ännu finnes
på Wanäs, tror jag det ej vara skäl att
föreslå en sådan flyttning. I en sak öfverensstämrner
jag fullkomligen med Motionairen,
nemligen att jag icke kunnat bidraga
till det goda som vunnits; ty hela förtjensten
tillhörer Befälet samt de Civile
och Ecclesiastique tjenstemän, sora hafva
styrelsen på stället sig anförtrodd , och
hvilkas nit och skicklighet jag ej annat kan,
än med fullkomlig öfvertygelse vitsorda.
Grefve Posse j Arvid: Som mitt yttrande
blifvit påkalladt, anser jag mig skyldig
alt lemna det, så vidt det rörer olägenheterne
för Skaraborgs Län af PionierCorpsen.
Dessa äro vida mindre nu, sedan fångarne
äro organiserade till en Corps, än
då de hämtades från Wadstena Correctionsinrättning.
Mig vetterligen hafva de, sora
rymt, ej begått mord eller mordbrand. En
har väl blifvit tilltalad för detta sednare
brott, men lärer icke kunna öfverbevisas
derom. För öfrigt äro mångå misstag af
Motionairen begångne, men det förundrar
mig icke, ty, ehuru han varit PlaceMajor
på stället, har jag sällan sett honom der
tjenstgöra.
Herr Tham, Wolrath: Bland Possessionater,
som bo nära Wanäs, är jag en
af dem, hvilka bo närmast. Jag anser mig
derföre pligtig, att yttra min öfvertygelse
28
Den 17 December f. m.
i ämnet. Då Correctionisterna flyttades från
Wadstena illa inrättade Correctionshus, oell
fördes till Wanäs, ansågo innevånarne i orten
detta med en verklig farhåga. Det visade
sig ock, att de hade anledning dertill,
ty flere stölder inträffade, men hvarken
mord, rån eller mordbrand. Sedan,
genom Herr General Sparres försorg och
genom dess ledning, desse Correctionister
blifvit organiserade till Pionierer, har en
del af det onda blifvit häfvit och så mycket
man på så kort lid kan begära blifvit
vunnit. Jag tror, att bland de många misstag
af Motionairen, är det äfven ett, att
lian vill betrakta desse personer såsom ämnade
till landets försvar. Delta har väl
alldrig varit meningen; den har deremot
varit att återbilda dem till nyttiga medborgare,
derigenom att de få en viss bestämd
tid, under hvilken de kunna göra
sig förtjente att åter blifva medlemmar af
samhället, och återgå till allmänna sammanlefnaden.
Detta skall ske genom arbete,
och ej genom exercerande. Det sednare
kan väl förskaffa dem yttre hållning,
men gifver dem ej vana och håg för arbete.
Jag får derföre nästan i alla delar bestrida
Motionaireus uppgifter. Hvad beträffar
Presten på stället, bör jag fästa mig
vid Motionairens olämpliga uttryck om denne
lärare. Man må tänka hvad som helst
om honom, är dock uttrycket högst opas
-
Den 17 December f. in.
39
sande om en frånvarande person, hvilken
icke här kan försvara sig.
Herr Bråkenhjelm_, Pehr Reinhold: Jag
får till Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställa, huruvida detta Herr Åkerhjelms
Memorial, såsom innefattande flere ämnen,
ens kan komma i fråga att blifva upptaget.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
Ehuru jag ej varit vid Wanäs och sett PionierCorpsen,
är Inrättningens beskaffenhet
mig likväl ej obekant, emedan jag i förening
med Styrelsens öfver Fängelserne och
Arbetsinrältningarne i Riket öfrige Ledamöter,
på Nådigste befallning deltagit med
Herr General Sparre i uppgörandet utaf en
del af grunderne dertill; och jag har äfven,
genom säkra underrättelser erfarit, att resultatet
af denna organisation redan är så
tillfredsställande, man kunnat vänta af en
nyligen danad inrättning. Correctionisterne
från Wadstena föröfvade visserligen flere
exesser, men de uppgifter jag derom äger,
öfverensstämma likväl icke med dem, hvilka
här i dag blifvit lemnade. Att Correctionslnrättningen
i Wadstena är alldeles
upplöst torde jag emedlertid få nämna.
Den otillräckliga byggnaden och osäkra
stängseln derstädes, tillika med omöjligheten
att der finna sysselsättning för så mycket
folk, som der förvarades, föranledde Regeringen,
att anbefalla denna Inrättnings upp
-
3o
Den 17 December f. m,
V
lösning och att tillåta, clet de dervarande
Correctionister lingö på Correctionsinrättningarne
i Stockholm och Malmö intagas,
hvarest genom byggnadssättet, fullkomlig
säkerhet vinnes, att rymningar aldrig eller
åtminstone sällan böra inträffa, och hvarest
äfven möjlighet till fångarnes sysselsättning
genom omtanka kan beredas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att ehuru Herr
Åkerhjelms ifrågavarande Memorial innehöll
flere detaille-förhållanden, likväl och
då alla desse förhållanden i ett eller annat
afseende angingo PionierCorpsen å Wanås
Fästning, sorn utgjorde föremålet för Herr
Åkerhjelms Motion; altså kunde, efter Hans
Excellences omdöme, Herr Åkerhjelms Memorial
icke ansep innefatta flere ämnen af
olika beskaffenhet; och något hinder molte
således icke för detsammas upptagande.
Lades på bordet.
7:0 Af Herr Löwenström, Johan Jacob:
Ibland de till Sveriges Rikes Lagstiftning
hörande Författningar finnas säkerligen
inga, som mera tarfva Öfverseende och
förbättring, än Hagarne angående förbrytelse
emot Postförfattningarne. Emanerade
under Drottning Christinas Regering stå
desse Lagar i rak strid, ej allenast emot
tidens kraf på lämplighet af straff för desse
Den 17 December f. m.
3i
förbrytelsers art, utan ock emot <le grunder,
som i öfrigt uli Brottmåls Lagstiftningen
äro följde.
Mig är berättadt att Kongl. Majit redan
år i8i3 i Nåder anbefallt vederbörande
auctoritcter, att uppgöra förslag till nya
författningar i denna del af Lagstiftningen
och att det alt sedan skall berott på öfver
PostDirectionen att med Utlåtande i ämnet
inkomma. Huru härmed må förhålla sig,
anser jag nödigt fästa Högloft Pvidderskapels
och Adelns uppmärksamhet på nödvändigheten
af att desse efter vår tid icke afpassade
Författningar må varda öfversedde, och får
jag således tillstyrka, att Högloft. Ridderskapet
och Adeln derom hos Kongl. Majit
måtte göra underdånig anhållan.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles
äfven.
Lades på bordet.
8:0 Af Herr RothliebCarl Fredrik:
Sedan Rikets Högloflige Ständer vid 1818
års Riksdag beslutat, att de under Ädelforss
Guldverk lydande hemman skulle användas
till godtgörande af Herrar af Wetterstedts och
Adlerbrants anmälte så kallade Frälse- och
Skatierättsfordringar, och i öfrigt vore användbare
för lika beskaffade kraf, samt vid
Guld verkets upphörande, derunder lydande
Fastigheter ej kunna annorlunda betrak
-
3i
Den 17 December f. ra.
tas, än som varande af Krono-natur, enär
desamme icke finnas ibland Rikets Kungsgårdar
uppförde^ och följaktligen kunna,
såsom saknande Åborätt, till Skatte inlösas,
får jag vördsamt anhålla, att bestämt
stadgande mätte meddelas, att det under
nämde Guldverk lydande Pauliströms Bruk
ined underliggande hemman är under Rikets
Ständers berörde förordnande inbegripet,
och äfven användbart till liqviderande
af innehafvare af bytesfordringar. Då
dagliga erfarenheten visar oss den stränghet,
hvarmed Staten utfordrar Bytesbrister
med ränta på ränta hos den enskilde Medborgaren,
tyckes väl denne efter alla rättsgrunder
också vaT-a berättigad att utfå sina
lika beskaffade kraf hos Staten. Det vore
väl annars icke någon jemnlikhet emellan
Statens Gäldenärer och Borgenärer, och de
förres antal Öfvervager så betydligt de sednares.
Jag anhåller att detta mitt Memorial
måtte till StatsUtskoltet remitteras.
Lades på bordet.
9:0 Af Herr Hjerta, Gustaf: Det skulle
vara af högsta vigt för Handeln emellan
Natiönerne, om ett gemensamt Mynt blef
inrättadt, hvari de contanta Liqviderne kunde
förrättas. Detta Mynt synes mig icke
böra vara utmyntadt i smäre qvantiteter; ty
det vore svårt vid emballering, och medför
-
Den 17 December f. m.
33
förde flere olägenheter vid afsändningarne.
Men plantsar af Guld och Silfver nedsmälte
i vissa bestämda qvantiteter, med
skarpa kanter, släta sidor och heldst i Paralellipipeder
eller Prismer, försedde p'å
alla sidor med Stämpel, som utvisar vigt
och finhet, synas mig vara det mest passande
dertill.
Jag vågar föreslå, att Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Maj:t underdånigt anhålla,
att Hans Maj:t täcktes anbefalla sine
Ministrar vid Utrikes Hof, och i synnerhet
i de Stater, med hvilka de begge förenade
Rikena drifva betydligare bandel,
att härom göra framställning och söka alt
utverka en så allmänt nyttig verldsangelägenhet.
I sammanhang härmed torde äfven Rikets
Ständer böra bos Kongl. Maj:t framställa
den underdåniga anhållan, att Kongl.
Maj:t täcktes anbefalla Sina Ministrar och
Chargésd’Affaires att med största uppmärk»
samhet följa den utländska tilltagande Nationallndustriens
framsteg, samt till Kongl.
Maj:t inberätta om allt livad som deri synes
vara af större vigt, synnerligen med
afseende å användbarhet i vårt Land, eller
inflytelse på våra näringar.
Sedan det ej mera är vid afslutandet
af de krigiska strider, hvari en flydd tids6
H. 3
34
Den 17 December f. m.
anda införd o vårt Land och våra Härar,
sorn Svenska Diplomatien har ett fällt för
sin verksamhet; sedan deremot numera det
synes vara i de bildade folkens industriella
strider, som Svenskarne böra söka bibehålla
ett inflytande, som de af så många
skäl skulle kunna tillkämpa sig; synes mig,
att Industrien bör blifva föremålet för den
vederkänsla, som Folket och Regeringen
kunde fordra af sine med betydlige Statsanslag
lönade Diplomater.
Lades på bordet.
10:0 Af Herr Hjerta^ Gustaf: Då betragtaren
af samhällsskicket med förundran
finner, att antalet af arbetsföre fattige går
i beständigt stigande, under det alt, Husbönder
i allmänhet öfverklaga bristande tillgång
på arbete, synes mig, att det skulle
vara af största vigt att undersöka, huruvida
i de Stadganden, som bestämma Husbönders
och Tjenares ömsesidiga rättigheter
och skyldigheter, någon dold anledning skulle
finnas lill detta förhållande.
Men enär detta säkert blifver ett föremål
för enskilte interessens strider och lidens
långsamma medling dem emellan, tror
jag, att en allmän åtgärd kunde möjligen
indirect påskynda ett bättre tillstånd.
Denna åtgärd vore nemligen, FattigColoniers
a7iläggamle.
I
Den 17 December f, m.
35
De härjemte lrihtgde Numrer af Arkif
för Hushållningen och Näringa me, 1828,
N:s 29, 36, 37, 38 gifva derom flera upplysningar.
Min vördsamma anhållan är, att Högloflige
Ekonomiutskottet måtte taga saken
i öfvervägande, samt föreslå en underdånig
Skrifvelse lill Kongl. Majrt, med anhållan,
att Kongl. Maj:t täcktes anbefalla,
att nödige underrättelser örn dylika Inrättningar
i Nederländerna måtte anskaffas; att
förslag till inrättande af en sådan i Sodra
och en i Medlersta delen af Sverige malte
uppgöras och för Rikets Ständer vid nästkommande
Riksdag framläggas, för att i
händelse Hans Maj:t så nödigt anser, blifva
med erforderligt Anslag till första anläggningen
försedde.
Lades på bordet.
t 1:0 Af Herr Rosenqvist af Åkershult,
Fredrik Leonhard: Att en Församlings alla
Ledamöter skola åtnöjas med den Själasörjare,
som en enda Församlingens Ledamot
utsett, tyckes vara obilligt. Sannt är väl,
alt i åtskilige Paslorater, der Jus Patronatus
äger rum, har Patronus gjort någon
uppoffring åt Kyrkan eller Prästebordet;
men då sådant kan hafva hunnit blifva beta
Idt genom den länge tillgodonjutne Påtronfö
rmånen, tyckes tiden vara inne, att det
36
Den 17 December f. m.
gamla privilegium exclusivum åtminstone
till hälften clelas med Församlingen.
Jag föreslår altså, att Jus Patronatus
den ena gången utöfvas af Patronus j och
den andra af Församlingen j hälst denne
senare har sig ålagd den skyldighet, alt
löna Pastor, och uppbygga Prestgården;
hvarmed Patronus således icke ensam är besvärad.
Om remiss till vederbörligt Utskott,
samt communication med öfrige Stånden anhålles
vördsamt.
Lades på bordet.
12:0 Af Herr Rosenqvist af Åkershult,
Fredrik Leonhard: Jag föreslår att Rikets
Ständers Bank må lemna lån mot säkerhet
af fast Egendom och Assecurence på Lif,
mot låg ränta j så snart Låntagaren derjemte
ställer borgen derföre att AssecurencePremierne
ordentligen blifva inbetalte.
I anseende till tidens korthet anhåller
jag alt med skälen för denna min Motion
framdeles få inkomma, samt att då först
remiss och communication må blifva tillåten.
Lades på bordet.
i3:o Af Herr Grönhagen, Gustaf Lars:
J anledning af Kongl. MajUsdeni^ Febru
-
Ben 17 December f. m.
37
ari Sr i8i<) till dåvarande MagazinsDirectionen
aflåtne Nådiga skrifvelse, rörande Bränv
i nsdis ti leri ngen inom Hufvudstaden , blef
denna Näringsgren af bemälde Direetion
samma år utarrenderad pa 5 års tid till
ett Bolag af 5a personer, hvarigenom Staten
tillskyndades en årlig inkomst af 16,666
R:dr 3a sk. B:co och således på nämde lid
83,333 R:dr 16 sk.; men sedan arrendetiden
med år 1824 ti 1 ländalupit, liar berörde
icke obetydliga afgift blifvit öfverlåten
till Stockholms StadsCassa eller så kallade
DrätselCommission; hvilket uppå desse 4’ra
åren medfört en förlust för Staten af 66,666
R:dr 33 sk. Banco.
Jag yrkar altså, att berörde inkomst
må komma Statsverket och icke Stockholms
Stad till godo, samt att Kongl. StatsContoiret
må uppdragas bestyret med Bran vi nsdislilleringsrättigbetens
inom denne Stad utarrenderande
till de högstbjudande, dock
så, att Bryggare, Bagare, m. fl., hvilka förut
idka tillräckligt lönande handteringar, icke
må uti arrendet deltaga.
Om remiss anhålles ödmjukast.
Lades på bordet.
j4:o Åf Herr Grönhagen, Guataf Lars:
Jag föreslår att Herrar Comministrar
uti en del Lands För samlingar må få förhöjning
på sine Löneinkomster3 häldst den
38
Den 17 December f. m.
lön, de nu innehafva, är otili raohl ig för
deras anständiga underhåll såsom Tjenstemän.
Mina skäl och åsigler i denna sak
anhåller jag att framdeles få utveckla^ då
remiss och communication skall begäras,
Lades på bordet.
i5:o Af Herr Grönhagen j Gustaf Lars ,*
Att uti ett väl organiseradt Samhälle allt
bör vara stäldt på en säker och fast fot,
så att ingens rätt förnärmas, inga relationer,
recommendationer, börd eller rikedomar
måge i befordringsväg äga rum eller komma
i beräkning, utan endast och allenast
förtjenst, skicklighet och ett dygdigt uppförande
utgöra grunden för hvarje Embelseller
Tjenstemans antagande och avancement
i Konungens och Rikets Tjenst, det lärer
icke kunna motsägas. Också är det en allmänt
känd sak, att uti det oss närmast belägne
grannriket, Danmark, fastän derstädes
regerar en fullkomligt Enväldig Konung,
ingen enda utnämning eller befordran i
Embets- och Tjenstemannavägen äger rum
annorlunda, än i förening med den aldra
största rättvisa; så att, t. ex. om en Son
till någon bland Rikets Högsta Embetsman
af den förnämsta börd är sökande till en
Beställning, hvartill sig jemväl anmäler en
person af den ringaste härkomst, och denne
senare kan praestera bevis öfver en längre
använd tid i Statens Tjenst, och något
Den 17 December f. rn.
39
emot hans conduit icke kan med rätt och
skäl bevisligt anmärkas, samt han jemväl
äger fördelaktigare vitnesbörd öfver sin EmbetsEocamenhvilken
alla högre eller lägre
Em bets- och Tjenstemän i Danmark
ovilkorlig! måste undergå hvarje gång de
grad från grad befordras, så kommer den
höge Embetsmannens Son icke ens i fråga,
och långt mindre borttager han Tjensten
ifrån sin äldre och skickligare, fastän af
ringa härkomst varande, medsökande.
Tiden är det enda, sora en Person,
vare sig hög eller låg, kan säga att han
rår om; och då han i hopp om hugkomst
och befordran til! förmånligare Tjenst och
dermed förenad bättre utkomst, använder
sin hela lid uti den befattning han innehafver,
men ändock ser sig förbigången af
en yngre Person, som utan förtjenst råkat
ställa sig in hos någon hög Gynnare och
vunnit hans ynnest; huru tungt och påkostande
skall icke ett så orättvist och
omenskligt förfarande förefalla den äldre
och förbigångne, och hvad nit och allvar
i Tjensten har man väl rättighet alt fordra
af den sålunda lidande och praejudicerade
mannen?
På det ingen orätt i detta fall må vederfaras
någon Svensk Medborgare och alla
beklagelser af sådan oangenäm art slippahöras;
så hemställer jag, att Rik Is Stan
-
4o
Den 17 December f. m.
ders ypperlige och ifrån det största rättsbegrepp
utgångne TjensteBetänkanden af
den 20 och 21 October iy56_, hvilka tyckas
liksom vara aldeles förgätne, fastän de icke
äro undanröjde, utan tvärtom, genom Kongl.
Förordningen af den 23 November nyssnämnde
år anbefaldte till noga iakttagande,
må hos Konungen i underdånighet anmälas,
med underdånig anhållan, det värdes
Kongl. Majit låta välberörde TjensteBetänkanden
blifva ordagrannt gällande och efterlefvadei
alla Befordringsmål; Kongl. Majlis
Egen Höga Person lill välsignelse och hvarje
redlig Embets- och Tjensteman till säkerhet
och värn mot nepotismens framställningar
och godtyckets inflytelser.
Jag anhåller ödmjukligen att detta
mitt Memorial communiceras med de öfrige
Respective RiksStånden och remitteras till
vederbörligt Utskott.
Lades på bordet.
16:0 Af Friherre Ridderstolpe, Fredrik:
Redan för 10 år sedan, eller år 1818,
då SlottsbyggnadsDirectionen upplöstes, anförtroddes
Kongl. Residence- Slottets reparation
och underhåll åt RiksMarskalksEmbetet
och närmast åt Ståthållaren biträdd
af en Hofintendent, som hade Lön
å ÖfverlntendentsEmbetets Stat; och en
Kammarskrifvare Lön å samma Stat an
-
Den 17 December f. m.
slogs lill elen, sorn skulle bestrida Secreteraretjensten
bos Ståthållaren. Ståthållaren
erhöll ett ringa arfvode af de 25,000
R:dr, som till Slottets reparation och underhåll
äro anslagne. En oumbärlig C011-  dueteur och en Architekt måste oek godlgöras
af samma medel, efter inga andra tillgångar
funnos. Således verkställes den vigtigaste
byggnad i Sverige af Embetsman
utan lön på Stat, och som icke äga den
ringaste säkerhet för deras befattningar. Ur
flere skäl synes uppenbart, att häri fordras
rättelse.
Jag föreslår således, att ofvannämnda
Hoflntendents- och Kammarskrifvarelöner
afföras från ÖfverlntendentsEmbetets
Stat, emedan innehafvarne ej vidare hafva
med det Embetet att skaffa, oU’ att En
Ståthållare, En Hofintendent, En L afArchitekt,
En Secreterare och En Coaducteur
varda uppförde å samma Stat, sorn nu upptager
SlottsFogden och öfrige Slottsstaten,
och alt Löner varda dem derå anslagne,
svarande mot deras grad och vederlikars å
andra Stater.
StatsAnslaget 25,000 R:dr årligen tili
Kongl. ResidenceSlottets reparation och underhåll
kommer då ej att anlitas till dessa
Tjenstemäns aflöning, och det är desto
angelägnare, som samma anslag ändock svårligen
motsvarar dess bestämmelse. Embels
-
43
Den 17 December f. m.
och Tjenstemännen, som besörja Slottsbyggnaden
varda då å Stat aflönade, som vill
säga: försäkrade om fortfarande tarflig bergning,
hvilket jag anser så mycket mera billigt
och angeläget, som deri ligger en ädel
förbindelse för dem, att fortfarande förskaffa
sig heder af arbetets verkställande;
och slutligen bör jag nämna att Kongl.
Maj:t vid Dess mottagande af en viss HofhållningsSumma
icke åtagit sig ifrågavarande
Embets- och Tjenstemäns aflöning. Då
Hoflntendents- och SecreterareLönerne utgå
från ÖfverlntendentsEmbetets Stat blir
den öfriga af mig nu föreslagne löningsulgiften
icke så betydlig, att den bör vika
för de nyltige följderne deraf.
Jag anhåller örn remiss lill SlatsUtskottet.
Lades på bordet.
17:0 Af Herr Pereswetoff' Morath ,
Carl Axel: Efter fåfäng väntan alt öfver
ett ämne af det högsta allmänna intresse
höra från detta rum höjas någon mera van
och mäktig röst än min, har jag, ehuru
med underlägsna krafter, likväl med uppsåtets
renhet och viljans fasthet för det
rätta, ur skuggan af min politiska obetydlighet
dristat framstå, för alt, i medborglighetens
namn, derpå kalla den Lagstiftande
medborgarens uppmärksamhet. Med
Don 17 December f. m. 4^
känslor af oro och farhåga må-ste jag säga
det; länge har det väckt alla om Fäderneslandets
ställning upplystas, alla för dess
sanna väl nitälskandes, alla redligas förundran,
att seiden lagstiftande och polismakten
så tillsägande tillsluta Ögat för ett visst
inre politiskt missförhållande, hvars afhjelpande
klafver de på en gång kraftigaste
och skyndsammaste åtgärder: det är nemligen
fråga om ett visst förbiseende, om ej
ett öfverseende , vid tillämpningen af de?t
första , heligaste grundsatsen för all statsinrättning.
Sedan längre tid tillbaka hafva i vårt
Land tid efter annan inflyttat individer af
ett främmande folk, med främmande lynne,
främmande seder, främmande religions- och
moralbegrepp, af hvilka de, i sina transactioner
med Landets Christna inbyggare,
ej förpligtas att iakttaga, jag säger icke den
Christna, men den allmänna moralens föreskrifter.
I allmänhet endast varuprånglare,
penningevinglare och ockrare, har detta folk,
till lefnads- och handlingssätt, till moral
och troslära utgörande en serskild SlaL i
Staten, allt sedan dess forsta inflyttning i
Riket, öfver hufvud idkat den på en gång
skamligaste och det enskilta välståndet mest
undergräfvande handtering: procenteri, och
i mån af sitt antal, och sin tillväxt i förmögenhet,
på det allmänna öfvat ett mer
eller minre kännbart, förstörande inflytande.
44
Den 17 December f. m.
I denna tafla, mine Herrar, hvem igenkänner
ej Judarne? Teckningen, tordeman
säga, är mörk. Ja, i sanning, den är det,
men icke öfverdrifven; ty hvilket är väl
det Stånd, den Embetsmannacorps, den
Näringsgren, som ej inom sig räknat tusentals
afsigkomne, om ej rent af till tiggarstafven
bragte medlemmar, offer för med
individer af detta folk iråkade penningvinglerier?
Hur mången fordom välmående
familj, hur mången aktningsvärd, tillförene
lycklig, oberoende husfader har icke på
sådant sätt blifvit bragt i beroende och
armod? Hur mången väl danad yngling,
sina föräldrars hopp och stolthet, har ej,
på sådant sätt föräldrahoppet och Fäderneslandet
undanryckt, fått köpa den bittra,
fruktlösa erfarenheten af en förspild ungdom,
jemte den tröstlösa utsigten af en
mörk och hotande framtid? Men fulländom
ej denna med färger af blod uppdragna
teckning: den är å ena sidan vanärans, å
den andra obelänksamhetens, förvillelsens,
ångrens och förtviflans, — föraktade, förskjutna
offer för den kalla, beräknande
egennyttan, listen, bedrägeriet och trolösheten.
Öfver de bedragna kastora medlidsamt
förgätenhetens försonande slöja — det
är en menskligheten aftvungen gärd åt den
olycklige; men glömmom ej hennes dyrbara
rätt, hennes ovillkorliga pligt, att,
till lidandets afhjelpande eller minskning,
afslöja orsakerna. Ja, mina Herrar, afslö
-
Den 17 December f. m.
45
jom dem, afslöjom Iiufvudfigurerna i taflan,
i hvars bakgrund stå, med omisskänneliga
drag, Judarna.
Betraktade såsom ett folk, väcka Judarna
mitt medlidande, och att angripa
den olycklige är icke ädelt; men fäderneslandets,
alla betänkligheter öfvervägande,
stora intresse uppmanar mig att mot hvarandra
väga två millioner medborgares, och
några tusen, annat än från synpunkten af
en allmän menniskokärlek sedda, för mig
likgiltiga, vid individers rättigheter och fördelar.
Det är sålunda mina, genom Judarnes
oerhörda, alla gränser öfverstigande
vinningslystnad och prejeri, i armod
och elände försmäktande landsmäns, för
mig vida heligare sak, jag här förfäktar
emot Judarna.
Till försvar för detta folk, eller rättare
för dess industri-system, har, under
förebärande af den allmänna menniskokärlekens
fordringar, åtskilligt blifvit anfördt.
Låtom oss i ordning upptga samt besvara
dessa punkter.
1:0 Har man invändt att, om inga
Judar funnes i landet, det ifrågavarande
förhållandet blefve enahanda, emedan de
christna Judarne nog skulle veta att till
alla delar uppfylla de förras plats. Men
till en början är detta endast en hypothes;
ty, ehuru vi med blygd måste bekänna
46
Den 17 December f. ni.
alt, i vårt fädernesland, liksom annorstädes,
en del statsborgare finnas, nog äreförgätna,
att drifva procenteri-bandtverket,
är jag dock fullkomligt öfvertygad, att den
moraliska förnedring detsamma förutsätter,
ibland svenska folket icke till den grad
gripit omkring sig, som bland Judarna, och
att dessutom den stämpel af förakt, hvarmed
sådana, det svenska namnet ovärdiga,
åt vanfrejden oell begabbelsen hemfallna,
vanbördingar i allmänna opinionen stå bränmärkta,
för hvarje medborgare af den ringaste
hederskänsla är nog afskräckande, för
ätt, med all den retelse denna skändeliga
handtering för vinningstystnaden eger, träda
i dessa, från den urgamla svenska ärans
och redligbetens förbund utstötta affällingars
fotspår. I öfrigt bur kunna väl brott
och missbruk lemnäs ohejdade och onäpsta,
för det mim förmodar att de ej kunna
utrotas?
2:0 Har man sagt att Judarna i allmänhet
icke äro de egentliga procentarna,
utan endast bära skylten, endast äro synliga
agenter för osynliga principaler. Må
så vara, ty faktiskt kunna vi ej bestrida
tillvarelsen af detta dubbla moraliska fÖrnedrings-tillstånd
af förhärdelse och feghet;
men, äfven i detta fall, äro de ju det
ondas verktyg och befrämjare, hvilka böra
nndanrödjas, på det verket, i brist af handtlangare,
om möjligt, må afstanna. Ja, af
-
Den 17 December f. ni.
47
lägsnom dessa skamlösa tjensteandar för
den nedriga egennyttan, som, med förkastelsens
brännmärke på sin panna, är dock
nog fräck att vill ja trottsa föraktet, oell
med förbitna läppar gäckar svedan, för att
söka från sig ljuga det vederstyggliga ärret.
3:o Vill man påstå attj vid inträffande
concurser bland christna gäldenärer ,
de israelitiska fordringsegarne varit vida
billigare än de christna, och visat mera
mensklighet och deltagande än dessa. Alt
sådant någon gång kunnat inträffa, vill man
icke bestrida; 13% hvarföre frånkänna vårt
slägte hvarje gnista af en dygd, som måste
utgöra ett af grunddragen af dess ädlare
natur, en dygd, som ej en gång är
okänd bland Kaffrerne, och Kannibalerna
på Nya Zeeland! Men emot dessa, utan
tvifvel sällsynta exempel i procenteriets historia
— ty icke inlåter sig Juden i några
penninge-transactioner, der ej fråga är om.
ocker — torde tusen af motsatt beskaffenhet
kunna anföras. Vid ett sådant förhållande
hafva utan tvifvel fordringsegarne,
— sannolikt förut i det närmaste godtgjorde
genom lånsummans kanske dubbla belopps
utsättande på skuldsedeln, genom det
på förhand gjorda procent-afdraget, samt
under tiden skedda inbetalningar, — vid
utöfningen af ett så beskaffadt barmhertighetsverk,
endast afsett gäldenärens betalnings-oförmögenhet;
ty vinningslystnaden
48
Den 17 December f. m.
är Judens första och snart sagdt enda rörelse-princip,
hvarvid den till ingenting
gagnande härndén ej skäligen bör komma
i beräkning.
Slutligen och
4-0 Har man ansett procenteriet liksom
många andra s hvarje statsinrättning
vidlådande missbruk 3 för ett oundvikligt
ondt, för hvilket hvarje menniska med
sundt förstånd och öppna ögon kati taga
sig till vara. Under vissa förutsättande!!
må principen eg a sin riktighet, ehuru den
för närvarande fall visserligen icke har det.
Ty, hvartill tjente väl polismakten, om
den ej, så vidt den förmådde, afvärjde det
onda, skyddade för missbruk, och för den
bevisligen stora hopen af icke seende, lättsinniga
och förvillade åtoge sig ett behöfligt
förmynderskap? Att för ifrågavarande fall
vilja göra en sådan grundsats tillämplig,
förefaller mig som örn man bland folket
ville lössläppa en hop roflystna, giftiga
skadedjur, och ropa: ”Vakten er!”
Bilden må synas öfverspänd, men är
dock enlig med förhållandet. Ja, mina
Herrar, sådant är bevisligen förhållandet
med Judarna, här, så väl som i hvarje
annat Land, der detta Folk, på en jemförelsevis
lägre trappa af civilisation, genom
tydliga och bestämda Lagar ej blifvit ålagd t
att, med förmånerna afen mera vårdad,
sed
-
Den 17 December f. m.
49
sedlig och intellectuel, uppfostran, antaga
ett mera tidsenligt skick; der inga tvingande,
strängt liandhafda polisförfattningar
lägga band på detta Folks herrskande böjelse
vinningslystnaden, och sålunda nödsaka
detsamma att i andra och hederliga
yrken söka sin bergning.
När man lugnt och utan fördom betragtar
detta, så tillsägande nomadiska folk,
som eger ingen stadig bosättning, idkar
intet åkerbruk, intet bandtverk, men hufvudsakligen
sysselsätter sig med varu-utprångling
och penningevingleri, samt när
det genom ocker eller falska Bankrutter
tillprejat sig ett visst oberoende, flyttar
från det ena till det andra Landet; när
man vidare betraktar detta folk ur synpunkten
af dess serskilta inre polisförfattning,
dess serskilta seder, moral- och trosbegrepp,
den deraf följande fiepdtliga sinnesstämning
samt aflägsenhet, hvari, penningevingleriet
oberäknadt, detsamma befinner sig i anseende
till landets Christna invånare, kan
man ej undgå att inse, att, i ett så beskaf»
fädt förhållande, för dess egen del ingen
moralisk förbättring är tänkbar, lika litet
som dess vistande i landet kan tillskynda
det senare någon den ringaste båtnad, eller
någon den ringaste antagliga borgen detta
lands styrelse gifvas för af dem åtagna statsborgare-förbindelser.
6 H. 4
5o
Den 17 December f. m.
Med stöd af så beskaffade, faktiska och
ojäfaktiga bevis af Judarnas bristande medborgerlighet,
frågas: I kraft af hvilka rättigheter
kunna de såsom medborgare anses?
—• Emedan den sålunda utredda frågans
besvarande ej synes behöfva långvarig
öfverläggning, så hörom statsfördragets
för all samfunds-inrättning första, oeftergifliga
bud! Det lyder: det lielas beståndj
hvilande pä alla statsmedlemmarnas till detta
ändamål förenade och medverkande>
samt detta bud underordnade viljor. De
hvilka annorlunda viljaj frånträde förbundet.
Lades på bordet.
18:0 Af Herr Ribbing 3 Arvid: Rikets
Höglofl. Ständer hafva tiel efter annan utbetalt
betydliga summor till de personer,
som under förflutue krigsår lidit förluster
genom Skeppsuppbrinfjningar och confiscationer.
Medelst minskning år 1810 uti allmänna
bevillningen lindrades äfven till någon
del de förluster, som Innevånarne i
allmänhet uti Wester- och Norrbottens provincer
fingo vidkännas genom en fiendtlig
Rysk invasion och gärders utskrifningar.
Och ehuru man sökte bereda jemkning emellan
de mer och mindre lidande, erhöll likväl
framlidne Friherre Sam. Gustaf Hermelin
eller hans rätts innehafvare icke någon
ersättning för den särskildta förlust i och
Den 17 December f, m.
5i
för honom fråntagnc matcrialier lill den
af Fienden uppförda brobyggnad öfver Luleå
Elf, ehuru LandshöfdingeEmbetet derom
hemställt och Kongl. Majit Nådigst lofvat
att framdeles hafva sådant i åtanka.
Sedermera har icke eller någon ersättning
för nämnde förlust, uppgående efter
godkände räkningar till 1,124 R:dr Banco,
kunnat utbekommas, på de anförde skäl,
att framlidne Friherre Hermelin fått njuta
8 å 9 månaders räntefritt betalnings-anslånd
för dess Kronoutskylder år 1809, till ett
belopp af 1692 R:dr B:co och alt han lika
som Provinsernes öfrige innevånare åtnjutit
den allmänna lindring i Bevillningens
utgörande. Enär framlidne Friherre Hermelin,
under en otacksam motgångs-period
för jernhandteringen, uppoffrat sine tillgångar
på anläggningar i Norrbotten, hvilka
dock nu, komne i andras ägo, bära
dem och Staten frugt, och största delen
af sistnämnde Kronoutskylder voro tillkom^
ne, såsom följd, endast af Friherre Hermelins
uppoffringar, borde man troligen icke
hafva sett såsom skäl begagnas, att 8 å g
månaders räntefritt betalnings-råderum erhölls,
då fustigheterne icke kunde så ha =
stigt genom en tvungen försäljning realiseras
oeh annan tillgång icke kunde anskaffas.
I stället för 9 månader äro nu 19
år förflutne ulan ränta och utan ersättning
ännu af sjelfva capital-förlusten för Bro
-
Den 17 December f. m.
byggnaden; men emedlertid torde å denna
sednare Räntebehållning, när den vederbörande
fordringsegare tillgodoräknas,
böra afgå så stort räntebelopp å Kronoutskylderne,
som skäligt pröfvas.
Beträffande den för de allmänna förlusterne
medgifne lindringen i 1810 års bevillning,
åtnjöt Friherre Hermelins arfvingar
icke ens denna, hvilket deraf härflöt,
att debiteringslängderne, i afseende å den
då varande progressiva Bevillningen blefvo
hitsände och icke kunde af Uppbördsmännen,
med förebärande af deras okunnighet
eller glömska om Egendomarnes läge i den
af fienden occuperade provinsen, behörigen
förminskas.
Enär framlidne Friherre Hermelins
arfvingar åtogo sig betalnings-skyldighet till
Wadstena KrigsmanshusCassa till ett mångdubbelt
större belopp, som icke af dem
kunde lagligen utkräfvas, hvarom allt tillförlitliga
och laggilda hevis skola till StatsUtskottet
blifva öfverlemnade; skedde detta
Ekväl, under förutsättande att äfven tillgodonjuta
de återstående efterlemna de tillgångarne.
Jag hemställer således att förenämnde
1,124 R.‘dr B:co med Ränta, efter förberörde
afdrag, må framledne Friherre Hermelins
rätts innehafvare tillerkännas, att utgå af
de medel, hvilka, enligt Kongl. Maj:ts
Den 17 December f, m, 53
Nådiga Proposition lill Rikets Ständer,
förmälas hafva Riket tillkommit i liqvid
med Kejserlige Ryska Regeringen, rörande
ersättningar, hvilka kommit i fråga, just
i och för det krig, hvarigenom det lidande
uppkommit, hvarföre ersättning nu sökes,
och detta med större skäl af både Lag och
billighet, än Friherrarne Hermelins dryga
utbetalningar till en Statens Allmänna Cassa,
till hvilken de Lagligen icke ägt någon
skuld, ännu årligen fortfara.
Jag anhåller ödmjukast om remiss till
StatsUtskottet , som erhåller alla nödiga
upplysningar i denna fråga, af den i Kongl.
KrigsExpedition under N:o 160 för år 1826
förvarade Acten, hvilken benägnast torde af
StatsUtskottet infordras,
Lades på bordet.
19:0 Af Friherre Anckarsvärd j Carl
Henrik: Ibland lagstiftningens vackraste
egenskaper, är utan tvifvel förmågan att
godtgöra föregående Ständers misstag, hälst
i de fall, der magten gjort sig gällande,
på rättvisans eller till och med blott på
billighetens bekostnad. Det vid 1823 års
Riksdag i Nämd genom omröstning fattade
beslut, rörande sådane FilialDisconternes
Assignationer, hvilka icke inom prescriptionstiden
1819 presenterades, innefattar
i min tanka en åtgärd, som påkallar Rikets
54
Den 17 December f. m.
Ständers uppmärksamhet, till ändring uti
det obilliga lidande, som öfvergått dem,
hvilka, till följd af en, emot all lagstiftningsgrund,
mycket för kort utsatt prescriptionstid
blifvit frånkände sin egendom,
till allt för obetydlig vinst för Riksgäldsverket,
men till ett känbart lidande för
dem som derföre varit föremål. Stadgandet
uti 1818 års Ständers beslut rörande
en prescriptionstid inom dag och år för
FilialDiscontAssignationernes inlösen, innebär
uti sjelfva ordalydelsen, att Ständerne
blott hade för afsigt att genom åtgärden
vinna ordning; och då hela det utelöpande,
icke inom prescriptionstiden reclamerade,
beloppet, vid i8a3 års Riksdag, endast
utgjorde gooo R:dr, hvaraf blott en det då
reclamerades, synes all den ordning man
kan önska vara vunnen.
Det kan alldrig hafva varit Städernes
afsigt, alt genom den, för en så högst betydlig
och så ovanlig utredning, så inskränkta
prescriptionslid, bereda en vinst för
Staten; och då den åsyftade ordningen är
vunnen, skulle jag hoppas, att Rikets Ständer
ville finna det lagstiftande magtens
värdighet fordrar, att de, som genom nämde
pluralitet af 5 röster, vid sista Riksdag
gingo miste om deras i min tanka så högst
billiga anspråk å inlösen af då presenterade
FilialDiscontAssignationer, måtte af nu församlade
Ständer förhjeipas till åtnjutande
af deras rätt.
Den 17 December f. ra. 55
Jag är säker att saken under Statsutskottets
upplysta pröfning vinner en ut,
den jag för närvarande ansett öf
Jag
anhåller om remiss till StatsUtskottet.
Lades på bordet.
20:0 Af Herr Hjerta Lars: Då något
förslag inom den i dag tilländalöpande
Motionstiden icke blifvit gjordt inom detta
Hus till åstadkommande af någon efter min
och fleres åsigter ändamålsenlig förändring
af den gällande Författningen emot Fylleri
och Dryckenskap, hvilken i flere afseenden
synes stridande emot rättslärans första
grunder och till sina moraliska verkningar
af menligt inflytande på den stora massan
af Folket; anser jag för min pligt, att begagna
Motionsrätten, för alt ödmjukast föreslå
förändring i berörde Författning, till
förmildrande af deri utsatta straffbestäm-»
melser; förbehållande mig vördsamligen,
att en annan dag närmare få utveckla ämnet.
Lades på bordet.
21:0 Af Friherre Hermelin, Carl:
Föreskrifterne i 23 Capitlet ÄrfdaBalken,
angående sättet för Förmyndares redovisnings
skyldighet för innehafvande Barna
-
veckling
flodig.
56
Den 17 December f. in.
Arf, uppfyllas stundom noggrant; men erfarenheten
visar dock att samma föreskrifter
ofta åsidosättas, och hvaraf icke sällan
beredes tillfälle till förlust icke allenast
för den Omyndige, ulan jemväl för andre
Medborgare, samt frön utsås till framtida,
ehuru stundom aflägsna, men långvariga
rättegångar. Den af Lagen åt Domaren,
såsom ÖfverFörmyndare, anförtrodde Förmyndare-tillsyn
lärer åtminstone hitintills
icke medgifvit Domaren att med alfvarlig
kraftfullhet tillhålla Förmyndare att fullgöra
berörde skyldighet, så framt icke
någon Myndlingens Slägtinge anlitat Domarens
biträde i detta afseende. Jag underställer
detta Höglofl. Ridderskapets och
Adelns bedömande, jemte hemställan 0111
remiss af denna Motion till Lagutskottet,
på det Utskottet må föreslå: ändamålsenlige
garantier för fullgörande af hvad redan
är i Lag stadgadt om sättet för Förmyndares
redovisningsskyldighet. Och förslagsvis
tager jag mig frihet i detta afseende
föreslå:
1:0 Att den Förmyndare, som icke
begärt och uppå gil 1 tiga skäl erhållit Domarens
tillåtelse om uppskof med sin redogörelses
aflemna lide, likväl icke samma
redogörelse företer inför Domstolen minst
hvart tredje år, bör vara förfallen till vite;
första gången till enahanda belopp, andra
gångan till dubbelt, samt tredje och hvarje
följande gång till tredubbelt belopp mot
Den 17 December f. m.
57
Förmyndarens Förmyndarearfvode för de
tre eller flere underlåtne redovisuingsåren,
sådant samma arfvode vore beräknadt eller
anses lagligen kunnat hafva blifvit af honom
högst äskadt.
2:0 Att samma vite må fördelas till
hälften emellan de Fattige och Åklagaren.
Att inom de första 6 Månaderne ifrån tiden
för redogörelsens företeende må endast
Myndlingens Fränder äga denna Åklagarerättighet,
men efter den tiden utöfvas af
hvem som hälst.
3:o Att redovisningen bör äfven upptaga
Myndlingens alla tillgångar i håde
Fast och Lös egendom, samt emot hvad
vilkor och möjlige säkerheter den sednare
är gjord fruktbar; om hvilket allt anteckning
hör ske i det Protocoll, som hos
Rätten öfver Förmynderskaps Ärender föres.
4:o Att derest emot redovisningen är
något alt påminna, eller densammas behöriga
aflemnande fördröjes, må, utan förelagde
vitén, på Domarens pröfning ankomma
att på längre eller kortare tid eller för
alltid endtlediga Förmyndare ifrån Förmynderskapet.
5:o Att uti Domstolens FörmyndareFörordnande
bör erindran intagas om För- i
myndare-rcdovisnings-skyldigheten.
58
Den 17 December f. m.
6:0 Att ändring i desse ämnen bör
genom besvär sökas.
Lades på bordet.
22:0 Af Friherre Åkerhjelmj Gustaf
Fredrik: Uti RättegångsBalkens 10 Cap.
21 §. är stadgadt: ”att om någor å flere
”ställen begått svår missgerning, skall Doma”ren
å hvarje ort ther brottet skett, ransa"ka
och pröfva om han till gerningen sa”ber
är.”
Detta Lagens bud, hafva flere af de
missdådare , som å Fästningsfängelserne ,
dels för lifstiden dels för flere år blifvit
insatte, sålunda begagnat, att de pådiktat
sig gröfre brott, för att till aflägsna orter
blifva transporterade, och derigenom komma
ur sine Fängelser, samt under tiden
bereda sig tillfällen att rymma, då nya
brott blifvit följden af deras framgång i
försöket.
Mellan Landets Södra och dess Norra
gränsor hafva således dylike, för allmänna
säkerheten vådlige Personer, i flere år
forslats, ofta utan allt verkligt ändamål,
i afseende på upplysningars vinnande om
den rätta brottslingen, men alltid medförande
kostnad för Staten och trängsel i de
> Fängelser, der missdådarne förvarats under
bort- och återresorne.
Den 17 December f. m.
59
Till afhjelpande af detta onda, utgafs
är i8a3 en Kongl. Kungörelse, hvaruti
stadgas, att dessa fångtransporter icke mera
skulle äga rum, utom i de fall, då, sedan
upplysning om brottets verklighet först
blifvit inhämtad, målsägaren fordrade den
uppgifne brottslingens ransakande å ort
och ställe, eller dennes fällande för honom
kunde medföra förhöjd t ansvar, eller troligt
vore, att en slik ransakning skulle medföra
upptäckt af andra i brottet möjligen
invecklade personer.
Åt Konungens Befallningshafvande!! öfverlemnar
likväl berörde förordning rättigheten
att pröfva, huruvida den ifrågavarande
brottslingen må till Ransakningsorten
afsändas eller ej, enär Målsägaren ej sådant
fordrat, i hvilket fall det ovillkorligen skall
verkställas.
Att denna författning förminskat detta
olämpliga och skadliga fång-forslande, är
onekligt, men så länge tillåtelsen deraf likväl
existerar, kommer det alltid att medföra
enahanda olägenheter och vådor, ehuru ej
till den grad, som före den åberopade
författningens tillkomst. För mig vill det
derföre synas, som skulle och borde dessa
slags fångtransporter, med undantag af sistnämde
fall, eller då Målsägaren fordrar
fångens inställande å orten der brottet
skett, helt och hållit kunna upphöra, och
6o
Den 17 December f. m.
samma upplysningar, som förberörde författning
åsyftar, i det närmaste vinnas genom
brefväxling och ransakningar å hvarje
ställe der personerne sig befinna, som i
saken kunna hafva något att yttra, utan
att den, såsom saker till det ifrågavarande
brottet sig sjelf angifvande, förandra brott
i fängelse redan förvarade missdådaren, med
dessa behöfver confronteras.
Skyldig att, i allt hvad på mig kan
ankomma, söka att bereda förbättring i
fångvården och hvad dermed har gemenskap,
har jag såsom ett dertill ledande förslag,
framställt denna min åsigt af saken,
och anhåller jag vördsamt, att detta anförande
måtte till LagUtskoltets behandling
remitteras.
Lades på bordet.
a3:0 Af Herr af Wingårdj Johan:
Med anledning af Rikets Ständers vid sistlidne
Riksdag derom afgifna Underdåniga
Förslag har Kongl. Maj:t, uti Nådig Kungörelse
den 18 December 1823, med ändring
i 10 Cap. 21 §. RättegåugsBalken,
bland annat stadgat: att i händelse antingen
genom egen bekännelse eller annorlunda
sig yppade, att person, som för
mord, rån, stöld eller annat groft brott
blifvit å Fästning eller allmän Arbetsinrättning
på längre eller kortare tid insatt,
Den 17 D e e e m b e r f. m.
6t
innan lian dömd blef, begått annat brott,
för hvilket han ännu ej undergått ransakning,
må han ej till sådan ransaknings
undergående utlemnas, i annor händelse,
än så vida, efter i vanlig ordning inhämtad
underrättelse om brottets verklighet,
Målsägaren det fordrar, eller ock det befinnes,
att den brottsliges fällande för samma
brott skulle för honom medföra förhöjdt
ansvar, eller troligt är, att ransakningen
skulle medföra upptäckt af andre i brottet
möjligen invecklade personer, hvilket allt,
med undantag af den händelse, då Målsägaren
fordrar ransakning, och då den följaktligen
ovilkorligen bör äga rum, må bero
på bepröfvande af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i den ort, der brottet är begånget.
Detta stadgande, som baft för afsigt
att förekomma, det å Fästning insatte brottslingar
icke skulle kunna, på sätt tillförne
ganska ofta inträffat, genom osannfärdiga
uppgifter om begångna brott, bereda sig ett
lättare tillfälle att, under forslingen från
en Domstol tillen annan, komma flå flykten,
har onekligen i en ganska väsendtelig
mon motsvarat dess åsyftade ändamål,
utan att någon olägenhet deraf försports;
men för att bringa det samma till ytterligare
fullkomlighet, synes ett sådant tillägg
böra äga rum, så väl i ofvananförda, som
sednare Momentet af Kongl. Kungörelsen
Ga
Den 17 December f. m.
Jen 18 December 1823, att då någon, antingen
lör brott redan dömd, och å Fästning
eller allmän Arbetsinrättning insatt,
eller under ransakning varande person,
uppgifves hafva å annan ort brott föröfvat,
och ransakning deröfver icke enligt nyss
åberopade Kongl. Kungörelse vägras kan,
må sådan ransakning efter Konungens Befallningshafvandes
föranstaltande i den uppgifne
brottslingens frånvaro anställas vid
Domstolen i orten der brottet blifvit begånget;
hvarefter det på Domstolens bedömande
må bero, huruvida för ransakningens
fullbordande och afslutande nödigt är att
brottslingen blifver lill hörande inför Domstolen
personligen instäld, eller det må
göra tillfyllest, att han i häktet, der han
förvaras, erhåller del af den hållne ransakningen
och lemnäs tillfälle alt deröfver
sig yttra, förr än i saken slutligen dörndt
varder.
Genom ett sådant stadgande skulle
efter milt omdöme sista anledningen undanrödjas
för brottslingar att å sig göra
osanfärdiga bekännelser om begångne brott,
och all onödig, till icke ringa kostnad för
Staten och våda för allmänna säkerheten
ledande, forsling af sådane Fångar helt och
hållet upphöra; och den brottslige likväl
komma i åtnjutande af alla i Lag föreskrifne,
till den om brott oförvunnes fredande
från oförtjent lidande, erforderlige Rätte
-
»
Den 17 December f. m.
65
gångsförmåner; anhållande jag alltså alt
Högloft. Lagutskottet må få sig uppdraget,
att i öfverensstämmelse med desse mine
nu yttrade åsigter föreslå förändrad redaction
af den genom Första och Andra Momenten
i Kongl. Kungörelsen den 18 December
1828 faststälde ändring uti 10 Cap.
21 §. RättegångsBalken.
Lades på bordet.
Hvarjemte det i sista Plenum anmäldte,
från RiddarhusUtskottet inkomne, Memorial
af den 3 dennes nu jemväl upplästes,
så lydande:
Hörsamste Memorial!
Uti RiddarhusDirectionens till Högloft.
Ridderskapet och Adeln vid innevarande
Riksdag afgifne, och enligt 1 Art. 16 §.
af Dess Instruction till RiddarhusUtskottet
öfverlemnade, allmänna Berättelse, angående
Riddarhusärenderne, har Direclionen
bland annat anfört, att ehuru RiddarhusFiscalens
under Riksdag betydligen ökade
befattningar gjorde honom förtjent af ett
serskildt, deremot lämpadt arfvode; likväl
och då berörde befattningar, nästan uteslutande,
hade afseende endast å iakttagandet
af de i RiddarhusOrdningen bestämda
föreskrifter angående Ordningen hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid voteringar och
val, af hvilka förrättningar allenast ett
högst ringa antal rörde Ståndets enskilta
64
Den 17 December f. m.
angelägenheter, men de fleste afsågo Statens
allmänna värf; Directionen, vid sådant
förhållande, och enär RiddarhusFiscalen
äfven vid alla de förflutne, å annan ort
än Stockholm hällne Riksdagar, bekommit
arfvode af StalsVerket, ansett det icke vara
billigt, att RiddarhusFiscalens arfvode folie
RiddarhusCassan till last, i följd hvaraf
RiddarhusDirectionen hemställt, att bemälde
Tjenstemans Riksdagsarfvode hädanefter
altid måtte af de till Riksdagskostnaderne
anslagne medel utgå.
Och som Utskottet ansett berörde fråga
böra Höglofl. Ridderskapets och Adelns
pröfning underställas, innan den vid Riksdagens
början vanliga reglering i afseende
å antalet af och aflöningen för RiksStåndens
samt Utskottens CanzliBetjening blifver bestämd,
har Utskottet deraf funnit sig föranleda
att taga ifrågavarande ämne uti
serskildt öfvervägande, dervid Utskottet,
med åberopande af de skäl RiddarhusDirectionen
här ofvan anfört, vördsamt
tillstyrker, att Riksdagsarfvodet för RiddarhusFiscalen,
en Tjensteman, som under
Riksdag är oumbärlig i anseende till ordningen
för Ridderskapets och Adelns representation
och dess betydligt större personal
än de öfrige 3:ne RiksStåndens, måtte
från och med innevarande Riksdag och
framgent alltid af Statsmedlen utgå; desto
hel
-
Den 17 December f. m. 65
häldre som Statsverket icke är betungadt med
någon slags utgift för underhållet af Ridderskapets
och Adelns samlingsrum, hvilket
deremot af Ståndets enskilta Gassa bestrides.
Hvilket dock allt till Höglofl. Ridderskapets
oell Adelns vidare ompröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 3 December 1828.
På Höglofl. RiddarhusUtskottets vägnar
Carl Mörner.
W. F. Dalman.
Lades på bordet.
Föredrogs ånyo Herr Crusenstolpesj
Magnus Jacobf den 4 dennes f. im på
bordet lagde Motion, angående Stämpelafgift
och rättighet till sändning på Posten
utan serskild betalning för hvilka tryckta
skrifter som helst. r
Herr Riben, Carl Wilhelm: Då Herr
Crusenstolpes Motion om portofrihet för
Böcker och tryckta skrifteri i allmänhet
mot stämpelafgift, i likhet med hvad för
Tidningar är stadgadt, nu går till Utskottet,
anhåller jag få beledsaga den med uå
gra erinringar. Jag delar den värde Ledamotens
nit för beredande af möjligheten
att mellan aflägsna orter inom Landet öppna
communicalion för Böcker och Paketer.
Stora svårigheter hafva förefunnits, finnas
6 H. 5
GG
Den 17 December f. m.
Snnu och skola länge fortfara genom trögheten
i communication inom vårt Land;
men den utväg till svårighetens häfvande,
som Herr Crusenstolpe föreslagit, fruktar
jag är overkställbar. Deraf skulle kunna
följa undergång för dem, som forsla postväskorne.
Icke äldre än jag är, minnes
jag, då de drogos af en häst, och kördes
af en pojke. Nu kunna de ej förås med
mindre än anie hästar, emedan postillioner
skola medfölja, ett stadgande, som jag är
långt ifrån alt klandra. Correspondancen
är nu också lifligare, samt väskorne tyngre
genom Tidningarne, sora medfölja dem.
Jag har aldrig låtit väga någon postväska;
men jng skulle tro, att en sådan, då den
innehåller södra eller vestra posten, i tyngd
är lika med cn tunna Råg; när nu postillionen
kommer dertill, behöfvas s:ne hästar.
Skulle postväskan ytterligare fyllas
med Böcker, kunde postbemmans-ägare blifva
nödsakade att använda 3 å 4 hästar till
dess forslande, och för deras undergång
behöfdes ej mera. Det är sannt, alt de
njuta åtskillige friheter mot skyldigheten
att föra Posten; men förmånerne äro naturligtvis
mera rättade efter förhållandet då
Författningen utkom, än efter det nu varande,
och postforingen utgör redan idelina
stund ett svårt onus. En annan Ledamot,
Herr af Lundblad, har gjort en Motion,
som hvilar på bordet, i samma ämne.
Ilan liar också önskat cn communica
-
Den 17 December f. »t.
C7
lion, sådan sorn Herr Crusenstolpe föreslagit,
men han har icke inlåtit sig i detaillerne.
Han har blott yttrat, att anslag
af Staten torde blifva erforderliga, hvilka
lian alternativt uppgifvit till 25,000 R:dr,
eller posttaxans förhöjning nied 15 procent.
Att i hastighet bedöma saken, skulle jag
anse den sednare utvägen tjenlig. Vår posttaxa
är i många afseenden lindrigare än i
andra Länder; det vöre således ej svårt att
förhöja den. Emedlertid tror jag, att i ett
glest bebodt Land, som Sverige, i det
nödigt att gå försigtigt tillväga; störi * svårigheter
möta vid verkställigheten, än man
kan tänka sig. Om derföre det Utskott,
lill hvilket remissen sker, finnér Motionen,
äfvensom mina anmärkningar, förtjena afseende,
anhåller jag alt det ville taga i
beräkning om man ej kunde göra försök
med en forvagnsinrättning till de orter,
dit ångfartyg gå; till exempel till Norrköping
eller "Westervik. Deremot kunde
väl invändas, altför de tider afåret då ångbåtar
af isen äro hindrade att göra resor
måste anstalten upphöra; men jag skulle
tro det vara bäst att försöka på det sättet,
för att draga vinst af ångbåtarne. Bär det
sig ej då, så bär det sig icke eller den
kalla årstiden.
Herr Crusenstolpe> Magnus Jacob: Allt
här i verlden har sina olägenheter, och
jag nekar ej, att ju äfven mitt förslag har
68
Den 17 December f. m.
sådane. Jag tror likväl att Herr Riben satt
olägenlieterne för Postbönderne från en
alltför mörk, och Litteraturens sak från en
alltför ljus sida. För min del fruktar jag
ej, att efterfrågan efter skrifter i vårt Land
ännu på lång tid skall blifva så svår att
tillfredsställa. Jag har föröfrigt låtit väga
en 5oo exemplars upplaga af en skrift på
12 ark, Den vägde inalles 10 Lispund,
18 | Lod. Om nu, hvilket ej är tänkbart,
en hel sådan upplaga afsändes på en gång,
så blef ju ändock tyngden ej så betydligt
stor. Hvarje exemplar af en sådan Bok
väger ej mera än \\ Lod. Hvad Herr
Riben anfört mot Herr af Lundblads Motion,
tillhör icke mig att besvara, och lär
ej eller vid detta tillfälle böra upptagas
till pröfning.
Herr af Wingård, Johan: Ehuru jag
i BevillningsUtskoltet kommer i tillfälle
att närmare yttra mig öfver denna fråga,
har jag likväl trott mig böra anföra den
enskilta öfvertygelse, från hvilken jag ämnar
utgå; nemligen att en särskild paketpost
borde inrättas, hvilken komme att
erhålla samma riktning, som den vanliga
posten, och kunde transporteras med Gästgifvare
skjuts.
Herr Crusenstolpe: Det är långt ifrån
mig att vilja yttra något mot det förslag
Herr af Wingård nu framställt; jag vill
Den 17 December f. m.
69
blott önska, att det ej måtte medföra något
ökadt anslag af Staten.
Herr Ribbingj 'Arvid: Det af Herr Riben
omnämnde förslag angående förhöjning
af Posttaxan anser jag vara så mycket mera
skadligt, som en beskattning aldrig är
skadligare, än då dem pålägges tillfällen,
hvilka underlätta communicationen, vare
sig af varor eller tankar. Revisorcrnes Berättelser
visa, att förhöjningen i Posttaxan
ej verkat i samma mån förhöjning i inkomsterne,
men att den nedtryckt och inskränkt
bref växlingen.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemstälde, att Herr Crusenstolpes
ifrågavarande Motion, jämte de
af ålskillige Ledamöter, i anledning deraf,
nu afgifne yttranden, måtte till Bevillningsutskottet
remitteras; hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo Kongl. Maj:ts den 26
sistlidne November afgifne, och den 4 dennes
f. m. på bordet lagde Nådiga Proposition
lill Rikets Ständer, angående anslag
af nödige medel till fullbordande af de i
Hufvudstaden anlagde Correctionslnrättningar;
och blef Högstberörde Proposition, uppå
derom af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken gjord hemställan,
till StatsUtskottet remitterad.
7»
Den 17 December f. m.
Föredrogs till remitterande Herr von
Beckers, Carl Johan, den 4 dennes f. m.
på bordet lagde Motion, angående en inrättning,
sorn i goda år borde uppköpa
Landets öfverlopps-spannemål, för att isvåra
år afyttra densamma.
Grefve Hamilton, John, anförde skr iftligen
:
Har jag rätt förstått Herr Becker, så
föreslår Iian en inrättning, som lill ett visst,
en gång för alla bestämdt, minimi-pris,
skulle i goda år uppköpa landets öfverloppsspannemål.
Alla tyckas vara öfverens om, att bland
alla industrigrenar, åkerbruket förtjena!- i
första rummet en rättvis rang, att denna
näringsgren ej allenast förtjenar skydd, utan
äfven en billig uppmuntran. Det är endast
om sältet och huruvida Styrelsens
mellankomst är användbar, sorn kan uppstå
olika meningar.
På samma gång jag för min del är öfvertygad,
att den föreslagna interventionen
ej kar» medgifvas, utan att såra mägtiga
intressen, påstår jag, alt de medel man
föreslår äro föga tjenliga att åstadkomma
hvad man önskar, utan till och med hafva
en tendens, helt och hållit motsatt, hvad
man vill att deraf skall blifva en följd;
hoppas jag ej skall blifva 111ig svårt alt
bevisa.
Den 17 December f. m.
7'
Jag möter straxt ett oöfvervinneligt
lunder i omöjligheten alt finna tillräckliga
fonder, och alt på förhand beräkna höjden
af summan, som erfordras, i förlusten pä
capital och ränta, i vidden af en administration,
som ett så colossaliskt företag fordrade;
oundvikliga förluster på den säd,
som skadas, då säden ej är alla år lika
tjenlig till magasinering. Då härtill kommer
att oberäknadt de vanliga dilapidationerna
de trognaste följeslagarne vid detta
systeme här icke finnes någon vara, sorn
physiska omständigheter, årstiden, en torr
eller våt atmosphere, belägenheten af magasinerna,
liksom sjelfva sädens mer eller
mindre godhet har ett så stort inflytande på.
Och hvad skulle, mine Herrar! slutligen
följden blifva af detta systeme.'1 Jo att
äfven vid fortsättningen af låga priser, jordbrukaren
fortsatte att öka den privilegierade
frugten, hvaraf uppkomme den dubbla
olägenheten, att odlandet af andra producter,
ehuru mera fördelaktiga, så för landlmannen,
som för den stora massans behof,
blefve åsidosatt för den privilegierade; att
fonderne till sädes-uppköp, redan svåra att
samla, behöfde allt jemt ökas, i proportion
af utvidgningen af den privilegierade industrien,
oansedt fallet i priset, som är eu
gifven följd af detta riksförderfliga systeme.
Ja det är nästan omöjligt att mäta djupet
af den afgrund, i hvilken man vill inlocka
Dan 17 December f. m.
oss. DesSa anmärkningar som uppstå mot
Styrelsens mellankomst i sädesliandlen äro
lika gällande för enskilta corporationer att
dermed sig beblanda.
Oberäknadt Riksolyckan deraf, att om den
föreslagna åtgärden går igenom, kunna vi
aldrig hoppas att någonsin se vårt penningeväsende
ordnadt, så mycket mindre, som
hvarken en Regering eller en lagstiftande
corps, den må vara så vis som hälst, på
förhand kan bestämma gränsen af en åtgärd,
som uteslutande beror, på oräkneliga
omständigheter, hvilka ingen magt i verlden
är gifvet att förutse.
Ja, ehuru berömvärd deras afsigt är,
som ifra för den föreslagna åtgärden, så,
ifrån hvad håll man än betraktar den, är
den enligt min åsigt oantaglig.
Af hvad jag haft den äran anföra, har
jag funnit mer än tillräckliga skäl, att be
de Herrar, som yrka på en ny magasinsinrättning,
att i lugn afvagta den tidpunkt,
då Försynen täckes genom sakernas vanliga
gång,-höja sädespriscn, och således låter
upphöra den klagan, som nu höjer sig.
Jag vet i sanning ej något annat corvectiv
emot det onda, om ej att Landtrnannen
rättar sina utgifter efter de år, då sädespriserna
äro låga och ej, som oftast sker,
efter de högsta priserna. En fördel som
en klok hushållare vet alt begagna, för att
Den 17 December f. m.
Junina balancera den mindre goda conjuncturen.
För öfrigt står det fast, alt all Regeringens
ätgärd, som endast liar utseende
alt behjerta en sak, (^och den föreslagna
är ostridligen af denna natur) är sä mycket
farligare, som om man en gäng släpt
efter, man skall se sig tvungen, dä åtgärden
befinnes otillräcklig, att än vidare utsträcka
den. Det i England följda prohibitivsystemet
i anseende till säclcsh amilen
bevittnar bäst denna sats. I detta land, der
Regeringen så bestämdt haft för afsigt att
gynna Jordbruks-intresset, har man likväl
aldrig vågat gå så långt, som den värde
Motionairen föreslagit, ehuru intet land
finnes, som bar sådan tillgång på pecuniara
resourcer. Man har inskränkt sig till
bestämmande af högre och lägre tulltariff
i förhållande till de gällande spannemålspriserna.
Det var först 1791, vill jag minnas,
delta systeme kom i dagen då maximipriset
bestämdes lill 5o sk. för hvete,
34 för råg. 14 år derefter eller i8o5 insåg
man otillräckligheten af denna åtgärd,
då maximipriset erfor någon förhöjning. Vid
hvarje ny förhöjning öktes klagomålen öfver
otillräckligheten. Styrkan af de klagandes
rop år 1814 gaf anledning till parlamentsakten
af den 23 Mars i8i5, då hveten
bestämdes till 80 sk. och rågen lill 53
sk. per qvarter. Detta förhållande fortfor
74
Den 17 December f. m.
till dess den oförgätlige Georg Canning
sökte år 1836 att föra sädes-lagstiftningen
på en bättre väg; vid hvilket tillfälle hans
opinion korn i sådan strid med det stora
jordbruks-intresset, att den med egoisme
(vår lids lyte) förgiftade så hans dagar,
utan annan frugt, för det allmänna, än att
genom hans förtidiga bortgång civilisationslijulet
ruckades otaliga minuter tillbaka. Jag
säger utan annan frugt, ty knapt hade den
store Statsmannen lemnat detta jordiska,
förrän Hertigen af Wellington, om jag är
rätt underrättad, återförde sädes-lagstiftningen
i sitt primitiva skick, dock med minskning
i maximipriset och med bibehållande
af några få af Gannings modificationer.
Efter att hafva framlagt detta frappanta
exempel (hämtat från Engelska lagstiftningen)
på otillräckligheten af artificiella
åtgärder i afseende på spannemålsfrågan,
får jag upprigtigt beledsaga detta med min
öfvertygelse, att det är i naturen af sakerna,
att ju mera spannemålshandlen är fri
och illimiterad i ett land, ju mera sätter
sig ett bestämdt pris. För denna sats kan
Holland tagas till exempel, i hvilket land
priserna minst varierat, på samma gång
fluetualionen alltid varit starkast, der prohibitivsystemet
varit gällande; ty det är
handeln, och den endast, som kan uppehålla
ett medelpris. Denna lära är ej ny,
den har redan i tiden blifvit förklarad af
Den 17 December f. m.
75
Turgot. Ingen nekar, att det icke är Jordbrukaren,
som producerar säden, men man
kan val ej heller neka, alt näst consumlionen,
är det handeln, som bibehåller det
jemna priset, och således icke litet hidrar
att befordra jordbrukets välgång. Men dertill
fordras likväl ett stabelt mynt. Då
delta en gång blifver bestämdt i vårt Fädernesland,
är det icke möjligt annat, än
alt en vara af största nödvändighet skall
blifva hos oss en af de lifligaste handelsgrenar,
i synnerhet i samma mån, som,
sedan myntbestämningen föregått, PrivalBanker
hinna att utveckla sig. Likväl blir
alltid en conditio sine qua lion, att Styrelsen
på intet vilkor får inblanda sig i
denna handelsgren. Ty, mine Herrar! huru
är spannemålshandlen tänkbar, så länge
stora qvantiteter voro i Regeringens disposition,
hvilka förr eller senare mäste utsläppas
i circulationen?
Utgående nu från den principen, att
det endast är fri sädeshandel, sorn kan
bålla ett jemnt pris, får jag svara Herr af
Wingård, att enligt min oförgripliga lanke,
den store Statsmannens project, hvaraf
Herr af Wingård vill göra tillämpning
i vårt Fädernesland, troligen aldrig blifvit
släldt å bane, (sorn huru man än betraktar
det blir alltid en artificiel åtgärd) om
han än vågat, utan för stor skakning af
mägliga intressen, öfvergå till ett liberalare
\
76 Den 17 December f. m.
syslcme. Har jag fallat rätt denne store
mannens afsigter, gick hans förslag ut
på, att så småningom och successivt lossa
de band, som hvila tungt öfver alla andra
vigtiga industrigrenar i England. Ty då
skatter m. ni. uppkommit, i följd af den
förra falska lagstiftningen, hade en hastigare
öfvergång, än den, han föreslagit, varit
en grym orättvisa mot de intressen,
som haft sin upprinnelse af förutnämnda
lagstiftning. Öfvergången till ett bättre,
om detta bättre skall äga något bestånd,
kan ändock ske, i den mån detta bättre
är rigtigt fattadt af allmänna opinionen. Jag
menar nemligen den fraetion af allmänna
opinionen, som närmast har fördel eller
lider af en föreslagen lagstiftnings-åtgärd.
Som jag ty^ckt mig förmärka att denna,
hos oss synes tillfredsstäld med en protections-tullafgift,
tror jag, ehuru jag mindre
gillar principen, att den kan beviljas,
utan just så stor olägenhet för den stora
massan af Nationen. I hvilket fall Herr af
Wingårds project tyckes vara det mest passande,
om ej, såsom mindre compliqueradt,
jag fick föreslå, såsom alternativ, att i tull
bestämdes för en tunna hvete 1 R:dr, för
en tunna råg 36 sk., för korn 24 och för
hafre 16 sk. B:co i silfver, samt att tillika en
$. blefve inryckt i Grundlagen: att cletina
tull förblefve oföränderlig. Vidare hemställer
jag vördsammast, om det icke vore
lämpligt alt uppmuntra till riors anlägg
-
Den 17 December f. ni.
77
liing, genom utdelandet af premier; såsom
aldeles oundgängliga, om vi någonsin skola
kunna smickra oss, att se speculantsliandeln
födas bos oss. Dessutom kan jag
af erfarenhet intyga, att i Holland betalas
10, 15, å 20 procent mera för ritorr säd,
än för den som är torkad på vanligt sätt,
af orsak att, oberäknadt fördelen att kunna
så mycket lättare magasinera den förra,
den anses så många procent mera lönande
vid Brän- och Distillerierne, som
den är dyrare.
Innan jag slutar, bör jag på Herr von
Beckers mörka tafla svara, att hungersnöd
ur ett spöke, åt hvilket, vi skola akta oss,
att gifva verklighet, genom oförsigliga åtgärder.
Friherre Anckarsvärd_, Carl Henrik,
uppläste följande:
Den värde Motionairen, som åter påkallar
upplifvande af spannmålshandeln,
och af spannmålsuppköp för allmän eller
för Statens räkning, söker alt ifrån följderne
af 1S26 års missväxt hämta stöd för sin
mening, alt Jlandclscorpsens enskildt a spe •
eulationer och täflan icke förmår förekom
ma de starka fluetuationer, som inom spannmålshandeln
ägt rum,
Motionairen framställer till dem sorn
drömt sig den fria handelns oafhängiga
7S
Den 17 December f. m.
verkan den frågan: hvad tillgång hafva våra
köpinanslager lemnat vid hehofvets stund?
Motionairen påstår, att Svenska köpmannen
ej kan fastlåsa sitt lilla Capital
vid en vara j som slukar stora Capitaler.
Att åsigterne öfver ifrågavarande ämne
ännu kunna vara så delade, ingifver helt naturligt
en viss tvekan alt tilltro sig kunna
lämna någon vägledning till det rätta; men
jag tror att vid detta, som vid andra likartade
fall, verkningar blifvit företedde som
bevis, innan ordsakerne till dessa verkningar
ens blifvit undersökte eller granskaskade.
Grunden för all handelsspeculation, är
först och främst friheten, att kunna speculera
uti hvilken handelsgren som hälst;
och denna frihet består uti någon säker,
af intet godtyckligt tillfälligt stadgande
beroende beräkningsgrund, för hvilket företag
som hälst.
Sjelfva Grundlagen innebär, uti 60
RegeringsFormen, ett väsendtligt hinder
för all köpmannaspeculation till spannmålshandel.
Stadgandet att ut- och ingående
Tulln å spannmål, kan utan Rikets Ständers
samtycke höjas eller sänkas, stänger all
speculation i sådan väg, och då härtill
kommer, att Staten, tväremot sin bestämmelse,
gjort sig till spannmålshandlare,
Den 17 December f. m,
79
så igenfinnes snart elen enda verkliga ordsaken,
hvarföre handels-corp$ens enskilda
speculation och täflan, icke hitintills kunnat
fylla samhällets behof och fordringar
i denna del; och endast ifrån denna ordsak
afhållas Capitaler ifrån en rörelse,
hvartill de eljest nödvändigt skulle kallas
genom denna handels ej mindre än all
annan handels natur och egenskap att gifva
vinst, där frihet lämnar tillfälle att speculera.
Motionairen anser den efter 1826 års
missväxt åberopade hungersnöd hafva frambragt
en ryslig vederläggning af den ifrån
Calhedern uttalade thcorie, att Staten ej
bör befatta sig med uppköp och upplag af
spannmål.
Motionairen anser jemväl de uppjagade
prisen hafva uppkommit genom Statens
overksamhet vid spannmålshandeln, och att
man äfven i följd deraf knappast hunnit
iita sig mätt, förr än Landtmannens förlägenhet
blifvit fullbordad genom den andra
plågoandan: vanvärde och bristande afsättning.
Motionairens beröm öfver de mest LandsTaderlige
anstalter ifrån Regeringens sida, lill
afhjel] lande af följderne af 1826 års missväxt,
vill jag ej bestrida i hvad som angår
uppsåtet, men ingalunda kan jag godkänna de
härvid synlige beräkningsgrunderne och der
-
8o
Den 17 December f. m.
på följande åtgärder, hvilka jag icke heller
kail frikänna från en dryg andel uti verkningarne.
Jag påminner mig ganska väl, att jag
1826 omkring den 4 eller 5 Julii passerade
Slockholm efter en lägre resa uti flere
directioner inom de sydlige Provincerne,
och att missväxten då redan var ohjelpligt
gifven. Kort härefter började en strid i
Tidningarne huruvida spannmålsimport genom
tullfrihet borde gynnas eller icke; och
Styrelsen började, alt under tiden göra
utländska spannmålsreqvisitioner; men författningen
om tullnedsättningen för Korn,
Ärter och Ilalia, daterad den 3i Augusti,
kunde ej förr än ett godt stycke in i September
vara af hela Handelscorpsen känd, och
termin för denna tullnedsättning var dessutom
allt för kort, då den uti den Kongl.
Förordningen begränsades inom den i5
November, hvadan all speculation var inskränkt
inom de utländska behållningarne
ifrån förra årets skördar.
Den 14 September daterades tillåtelsen
att till den 1 derpåföljande Julii få tullfritt
införa Hö och Halm.
Den 1 November daterades den Kongl,
tillåtelsen, att till hamnarne i Götheborgs
och Bohus, samt Hallands Län, emot nedsatt
tull, få införa Råg.
Den
Den 17 December f. m. 8t
Den 20 December daterades den Kongl,
tillåtelsen, att emot en tull af 2 R:dr Svenkt
J3:co p:r tunna, och öfrige afgifter efter
för fattningar ne, ifrån den 1 April 5827, till
och med den 3i Maji få uti alla hamnar
införa Råg.
Den 29 Mars 1827 daterades den Kongl,
tillåtelsen, att Råg, Rågmjöl, Korn och
Arter, emot na bestämda nedsatta tullafgiften,
somt Ha fr a tullfritt måtte till Riket
införas, till och med den i5 Julii, samt
jPotatis till den 1 Augusti.
Den 3 i Juni i daterades återkallelsen
af förbudet, att lill utrikes ort föra Korn,
Arter och Hafrä.
Den 20 Jun ii daterades den Kongl.
-Förordningen, hvarigenom tulln för inkommande
spanmål ifrån den 1(1 Julii återuppsattes
till 4 K: dr 24 för tunnan Hvete,
4 R:dr för Råg, och för Korn 2 R:dr 82 sk.
allt Ilamb. B:co under det, efter Motionairens
uppgift, hungersnöden i Vestergöthland
härjade sorn värst. Någon särdeles
analys af dessa administrativa åtgärder lärer
icke vara af nöden, för att bibringa
den öfver tygelsen, att handelscorpsens enskilda
speculation och täflan under ett sådant
förhållande omöjligen kunnat äga rum.
Man må snarare förundra sig, att liandelscorpsen
under sådane vilkor uträttat
6 H. 6
Den 17 December f. m.
livad den gjort, och man må under skildringen
af Landets nöd i följd af 1826 års
missväxt, icke glömma dc förluster många
af de handlande vid detta tillfälle fingo
vidkännas, genom den villrådighet och oreda,
som för speculationen uppkom, genom
de portionsvis utminuterade Författningarnes
egenskap, att öfver verkligheten stegra
begreppen om de växande behofven; och
att inom så korta och ofta olämpliga terminer
inskränka speculationen för behofvens
fyllande.
Följderne af denna synbara osäkerhet
hos Styrelsen voro för åskådlige för att behöfva
vidlöftigare ådagaläggas; men det är
ej mindre bedröfligt om ryktet är sant,
att Deputalioner af Landtman vid detta
tillfälle sökt återhålla Styrelsen ifrån alt,
genom en allmännare öfversigt utaf det
helas tillstånd, i tid och på en gång fatta
de ändamålsenligaré beslut, hvarigenom
det onda bordt vinna en tidigare och säkrare
hjelp; och att sådane deputalioner,
om de ägt rum, hafva mera förebråelse
att göra sig °ör den nöd, som så rysligt
blifvit tecknad, än Rikets Ständer för upphäfvande
af en Magazinsinrättning, som förorsakat
det allmänna så stora och så kanhava
förluster, lärer äfven vara svårt att
motsäga.
Motionairen yttrar: att Landet vill
under öfverflödet sälja utan vanvärde, lika
Den 17 December f. m.
35
som det vid beliofvet önskar köpa utan
prejeri.
Denna önskan iir ulan tvifvel hvarje
näringsidkares, men möjligheten alt genom
konstgjorda utvägar vinna den, skulle måhända
åter öppna striden om riktigheten
af den lära, att allt gäller hvad det kan
gälla; och denna lära är redan för mera
än 3o ur tillhaka antagen såsom grundsats.
Mätte man en gång åtminstone blifva
ense om det enkla naturliga begrepp, att
civilisationen undantränger alla isolerade
förhållanden Staterne emellan, att handeln
är den enda naturliga och rälta väg, hvarigenom
behofven å en ort, genom öfverflödet
från en annan, fyllas.
Motionairen yttrar: all ingen god Svensk
kan annat än behjerta ett så olyckligt förhållande,
som att Rågen vid slutet af sistlidne
Julii månad å Torgen i Örebro, Hofva,
Mariestad, Lidköping och flere Städer,
gällde 2 R:dr 3a sk. B:co, utan att väcka
någon köpmans speculation.
Det här angifna förhållande för Örebro
ägde ej länge rum, och för 2 R:dr 3a sk.
B:co såldes så litet Råg, alt det ej förtjenar
nämnas. Det låga priset framkallade
utom all fråga speculationen, och Herrar
Broms i Örebro återförde snart, genom sine
uppköp, prisen lill ett stigande, och Rågen
84
Den 17 December f. m.
gäller nn på Örebro Torg lika med föilidet
år vid samma lid.
Jag kan för egen del omöjligt godkänna
Motionairens slutsats* alt Statens
mellankomst är enda correctivet emot de
stora fluctuationerne i spanmålsprisen.
Jag trot’, i strid med Motionairens
tankar, att det alltid blifver en olycklig
tillställning för ett Land, om dess inre
handel med den förnämsta varan, som är
spanmålen, skall fotas på Statens mellankomst,
så väl i anseende till uppköp sorn
försäljning.
Om vi förslagsvis antaga, att hvarje
Hemman tinder goda Ar skulle till Staten
emot det af Motionaireii föreslagna minimipris
få afyttra 20 tunnor säd, så gjorde
detta, för våra 6’o,ooo Hemman 1,200,000
tunnor säd om året, och således blott inom
3:ne år 3,600,000 tunnor säd, som skulle
fordra ett penningeanslag af minst 18 millioner
R:dr B :co.
Jag motser allt för väl* att Motionairens
mening icke är, att Sveriges alla Hemman
skulle på en gång blifva uti tillfälle, att på
sådant sätt begagna den allmänna afsättningsutvägen;
men jag hemställer från min sida
åter, huruvida den af Motionairen föreslagna
begränsningen af en Magazinsinrättning,
inom Magazinsutrymmet kan leda till något
billigt resultat.
Ben 17 Dtecembcr f, tn.
85
Följden utaf ett sådant stadgande skulle
onekligen blifva den, att de till Magazinerne
närmast boende skulle få till det
utsätta ' minimi-priset försälja all sin spanmål,
och de mera långväga blifva tvungne,
ätt sedan Magazinerne ej längre kunde
emottaga någon spanmål. försälja till det
naturliga pris,, sorn i ali handel uppkommer,
endast och allenast genom Varumängdens
förhållande till efterfrågan.
Motionairen anser inga nya Embetsman
behöfva blifva följd af dess förslag, och
jag inser omöjligen huru en Magazinsinrättujng
till en sådan scala, skall kunna undgå
att kräfva Embetsman, till antalet oberäknelige.
Jag hade trott att de Slatsförluster,
som uppkommit genom våra misslyckade
försök i denna väg, hade bordt tillräckligt
varna oss från återfall i misstag utaf samma
art,
Jag hede trott att de förnyade resultalerne
af undsättningscreditivet bordt lära
oss, att det ej längre går an att göra
Banken till en tvångslåneanstalt för den.
oftast locala fattigvården inom Landet.
Jag afstyrker Molionairens förslag i
liela dess vidd, såsom i min tanka aldeles
oförenligt med sanna grundsatser för Statshushållning
för ett Land; och jag tager
86 Den 17 December f. m,
mig i det ställel friheten att påkalla uppmärksamheten
å nödvändigheten, att stadga
säkra beräknelig^ grunder för spanmålshandeln,
såsom enda utvägen alt tillvägabringa
den möjligaste jemnvigt emellan
prisförhållanden, vid bättre eller sämre
skördar, och att förekomma ytterlighelerne
af nöd, så väl i följd af öfverflöd, sont
utaf brist.
Jag tror att 60 §. RegeringsFofmen,
till vinnande af detta mål, tarfva de den
ändring, alt grunderne för tullens förhöjande
å in- och utgående spanmål, borde i
likhet med all annan tull af Rikets Ständer
bestämmas; och jag anser, alt 20 p:cent
utöfver den sist stadgade Riksmarkegangen
vore en lämplig maximi-lull för inkommande
spanmål, hvarigenom en säker, af
intet godtycke beroende beräkningsgrund
för speculanlen skalle uppkomma; och jag
är åtminstone för egen del öfvertyg ad, att
en sådan tull skulle vara mera än tillräckligt.
hög, för att skydda producenten emot
någon anledning till billig klagan öfver
någon menlig verkan af utländsk täflan ufi,
snan målshandeln.
Jag anhåller, i följd af denna åsigt,
att Utskottet, efter sakens öfvervägande,
måtte inför Rikets Ständer ådagalägga nödvändigheten,
alt i Grundlagsenlig väg söka
den erforderligo ändringen uti Regerings
-
Den 17 December f. m.
87
Formens 60 §., samt att hos Kongl. Mnj:t
i underdånighet anhålla om det stadgande
i anseende till tullen för inkommande spannmål,
som under tiden, till ändamålets vinnande
kan anses erforderligt.
Härefter tilläde Friherre Anckar swärd
muntligen:
Jag anhåller få fästa uppmärksamheten
deruppå, att jag ej anser de af mig föreslagne
20, procent vara en oomkullkasfelig
norm. Jag tror dem snarare vara för höga,
än för låga, och Regeringens rätt bör
altid vara bibehållen, att sänka tullen, då
det kan finnas nödigt.
Herr Nordenanckar, Gustaf: Det är
redan så mycket taladt i ämnet, att jag cj
har något vidare att, tillägga.
Herr Adlercreutzj Gustafanförde skriftligen
:
I den Motion Herr von Becker väckt,
om uppköp af spannmål för Statens räkning,
förenar jag mig.
Jag bör och kan vitsorda nödvändigheten
af denna åtgärd från Statens sida,
äfvensom behofvet deraf, i synnerhet för
den fattigare delen af Skaraborgs Läns invånare,
hvars enda Näring består i jordbruk.
De sista årens erfarenhet visar hulu
litet förutsägelsen, alt privat span måls
-
as
Den 17 December f. m.
handel skulle uppstå, så snart Staten dermed
icke befattade sig, i sjelfva verket blifvit
uppfyld. Alltför få Köpmän i våra min-»
dre Städer aga sådane Ca pita ler, sora dertill
ärfordras. De köpa endast, då säker,
Stor och snar vinst är att erhålla. Men,
delade denna vinst med jordbrukaren ?' Nej,
han får stå på torget med sin Säd ifrån
daggryningen till skymningen, för att. t villiga
s nedsätta priset derå under ali hofs
va. Jordbrukaren måste utgöra Skatter, be-,
stämda efter ett tillkonstladt. värde å dess
jord; men det genom konst uppdrifna Spanmålspriset
har upphört» Då bondens gröda
går i.mät för Skatter, finnes, ingen gräna,
fpr dess vanvärde.
De vackra theorier, att, genom förän-»
drade Tullförfattningar, och industriens vän*,
dande åt andra håll, som på boskapsafvel;
m. m- förekomma Landtmannens förbigenhet,
hvilka här blifvit framstälde, vill jag
ock hoppas i en framtid skola blifva välgörande;
men et,t skyddsmedel för jordbrukarens
näring under ö fvergå 11 gs peri oden
påkallas högt. Skälen för en Magazins-inrä
11 ning är o för mångå att, uppräkna och
för påtagliga, för att icke ses, a£ den, som
vill se dem.
De förluster förra Magazinslnrättningen
tillskyndat Staten äro påtaglige följder af
felaktig iustruetion, orimligt uppdrifua. in»»
*
Ben 17 December f. m. 89
köpspriscr och i synnerhet dess brådstörtade
upplösning. Dess nylta för Svenska
jordbrukaren, kail deremot icke bestridas.
Några års tålamod med Magazinslnrättningens
upplösning skulle ersatt; alla förluster.
Då Rikets Ständer anordnat ett Creditiv,
att användas till afvärjande af hungersnöd.
, hvad är dä kloka,re, än att detta
Crqditiv användes till uppköp af inhemsk.
Säd i de sädesrikaste provincer, som eljest
äro blottstälde för vanvärde å sin hufvud-!
sakligaste om icke enda produetion? N13,
för högst modererade priser.
Då Inrättningen icke får blifva ett verk ,
samt Handelsinstitut^ erfordras förden in-r
gen Direction; hvilket måste vara ett bestämdt
vilkor; äfvensom att MunicipalControlLeurer
på Magaz-insFörvaltare genom Herrar
Landshöfdingar böra förordnas.
Vilkoret för ali Span måls magazinering,
är torkad Säd. Den kan utan omkastning
förvaras 6 ä 7 år, utan att skadas, i djupa
Ringar, sådane de i Finland brukas; och
Slaten äger ännn tillräcklige Magaziner, för
förmodad öfverproduetion.
Hvar och en ort som är öfvertyga*!
om Inrättningens nytta må utan Statens
kostnad uppföra sådane Torkhus, hvari torkningen
af 100 å i5o tunuor, med en Ugn
9°
Den 17 December f. m.
och 3:ne eldningar, kan förrättas, utan att
Sädens fröbarhet derigenom äfventjras.
Försäljningen från Magazinet må icke
äga runi, förrän fråga om införskrifning af
utländsk Säd, uppstår; men till export må
försäljning vara tillåten, mot tämligen uppsatte
p visen
Vördsamt bör jag upplysa, att hvad
Sädén intorkar, åtminstone rågen, det återger
den i öfvermål, sedan den legat en
vinter öfver. I Finland räknades vanligen
3 a 4 procent i öfvermål på sådan råg.
Den värde Motionairen har förbisett
ett vigtigt skäl för fÖreslagne Inrättningen.
Sverige liksom andra Stater lärer icke få
räkna på en evig fred. Om dess försvarskraffer
hastigt behöfde sammandragas; hvilken
oberäknelig nyLta skulle icke då en Magazinslnrätlning
kypna göra Staten?
Att, äfven under fredens lugn, Inrättningen
för Skaraborgs Läns jordbrukande
Allmoge vöre ganska nyttig, derom är jag
öfver tyga d,
ALt detta mitt anförande får åtfölja
Herr von Beckers Motion till vederbörligt
Utskott, derom anhåller jag vördsamt,
Herr Tham j Wollrath uppläste följande
:
Deri 17 December f. m.
9>
Med Herr vp.ii Becker öfverensstämnier
jag fullkomligen i elen tankan, att
Lagstiftningen och Begeringen med omsorg
böra vaka för alla MeclhorgareClassers väl
och bestånd, men, för min del, har jag
aldrig kunnat öfvertygas, att denna vaksamhet
blifvit gagneligen använd, då den
directe inblandat sig uti och velat ordna
den enskildta hushållningen. Jag tror att
StatsMakterpa fullgjort deras skyldighet, du
de med begagnande af alla Ståtelig egna
tillgångar befästat Myntets, värde eniot skadfiga
förändringar, då de inedgifvit och underlättat
penningestockens förökning, utan
dess försämrande, i nion af Prodncfionens
pcb Folkmängdens tillväxt, da de befordrat
en järnn och hastig circulation af denna
penningestock, och slutligen då de, med
ypphäfvande af alla sådana FörbudsLagar,
som icke kunna yidniagthållas, utan hvilka
föranleda lill moralitetens förstörelse och
brottets uppmuntran, ryed gifva all den frihet
i Handel och Näringar, sorn öfverensslärnmer
med helgden af ägande-rätten och
begagnandet af de förmögenheter hvarje
Individ äger.
Erfarenheten har i alla Länder bevisat,
alt om den mindre tänkande Classen af
menniskov blifver yand alt vid alla förekommande
svårigheter påräkna främmande
hjelp, skall för en stor del af dem eflertankan
förslöas och de, genom för
-
t
»
Ben 17 December f. nf.
summ elsen att begagna, eget förstånd och
egna krafter, lätteligen förvandlas till Lazaron
er. Menniskor i allmänhet behöfva alt
uppsporras till verksamhet och när de genorn,
denna, verksamhet kunna upprätthåll^.,
eller förkofra sig, då är det bevis på Stats?
Författningens godhet.
Herr von Becker yrkar att Sveriges
Handlande icke uti goda år kunna uppköpa
den öfverflödiga Spannmålen och anför sorm
bevis att inga Spannmålslager funnos i Götheborg
vid den år 1826' inträffade miss-,
växten. Sålänge som Staten ägde en monopol
isk Spannmålshandel i gamla Magazinsinrättningen
kunde ingen privat Spannmålshandel
existera, och att börja sådan handely
medan ännu stora Lager funnos i de gamla
Magazinen, hade varit ett oförstånd, för
hvilket ingen köpman bör misstänkas,
Att med den ovanligt rika 1827 års
skörd Köpmännen ännu utan utsigt till afsättning
skulle börja betydlig upphandling
var för mycket hegardt; en förstörd allmän
Hushållsgrea fordrar tid att återkomma till
ordning, och det är så mycket angelägnare,
att icke åter förstöra det skick, som i natur-?.,
lig väg nu är börjadt i Inrikes Spannmålshandel
11.
Jag känner och skulle kunna namngifva.
Köpmän, sorn redan i December 1827
och Januarii detta år upphandlade betyd
-
t
4
Den 17 December f. m.
fl"5
liga partier af Spannmål och då betalte
Råg med 8 R:dr Riksg., och det lärer icke för
någon nu mera vara obekant att genom en
förr såsom omöjlig ansedd, men dock inträffad
afsättning på Utländsk ort, de Handlande
fått anledning uppköpa Spannmål,
sorn derföre nu mera stigit till ett någorlunda
hjelpligt pris och, med anledning
af detta års medelmåttiga skörd, till våren
utan tvifvel skall stiga ännu mer. Ju mera
Spannmålshandlaren och den sora vid lågå
pris kan gömma på sin Spannmål i början
derpå vinner, ju flere skola Uppmuntras
alt i denna handel deltaga, och genom dert
derigenom uppkommande täflan skall eil
jämnhet i Spannmålsprisen uppsta. Sou!
inga konstlade medel kunna tillvägabringa.
Herr von Becker, sorn icke vill tro
på denna inom Liffland, Tyskland, Dannmark
med flere Länder af erfarenhet styrkta
lära, föreslår att Staten i goda år skall
emot stadgade minimi-priser upphandla den
öfverflödiga säden. Frågas — skall denna
upphandling ske af hvar och en sorn till
detta minimi-prss vill aflåta Säd, eller skall
dea endast ske på inskränkt sätt af vissa
mer gynnade FolkClasser? Jag vill icke
förmoda att den sista meningen kan varå
Motionairens, och ingår derföre i pröfning
af den förra. Jag misstager mig troligen
icke om jag vid ett inträffande godt år be«
räknar att i Magazinerna skulle införa»
¥
94
Den 17 December f. m.
150.000 t:r Råg, kost. lork. a G Rrdr 900,000.
100.000 — Korn — a T> „ 5oo,ooo.
150.000 — Hafre — a 3 „ /\5o,noo.
Sunilna Broo Rrdr i,85o,ooo.
Och med tillägg nf Magazinsbetjenirtg samt
underhållande af Magazinerna med flera
omkostnader troligen uppgår till 2 millioner.
Molionairen forde viii medgifva alf
2 å 3 goda år i rad kunna inträffa, då
fordras åter för hvarje af dessa år 2 millioner
Rrdr Brco, eller också skall den Jordbrukaren
lyckliggörande Spnnnmålsnpphandliiigen
tvärt afstadna, och då frågas hvar Spatinmålen
skall afsättas, ty Köpmannen, som
varit nödsakad i annan väg använda de
penningar han till Spannmålshandel kunnat
nyttja j lärer icke så litet förstå sitt intresse,
att han då upphandlar Spannmål, äfven
om han dertill har medel, så framt den
icke erhålles till det mest orimliga pris och
följden skall blifva densamma som med
gamla SpannmålsMagazins-inrältningen, att
hvad som möjligen af den upplagde Spannmålen
kan realiseras åtgår till Magazinsbetjeningens
aflöning och att Jordbrukaren
stannar i svårare förlägenhet än lian var
då Magazinsupphandlingen börjades.
Herr von Becker har icke uppgifvit
hvar de medel skola tagas, som han ämnat
till Fond förden föreslagna Spannmålsupphandlingen;
jag kan icke föreställa mig att
Den 17 December f. m.
95
Rikets Ständer kunna till en så osäker åtgärd
lemna Creditiv på Banken; ty då
anser jag åtminstone allt bemödande förgäfves
alt ordna Banken och tillvägabringa
reda i Rikets penningeverk * hälst dermed
ieke numera kan förenas sådana plundringar,
hvartill Rikets Ständer kunde bestämmas
den tid en hemlighetsslöja för dem
döljde Bankens rätta tillstånd.
Skulle till d en föreslagna Magazinsinrättningen,
om den emot förmodan kunde
bifallas, medel upplånas genom RiksgäldsContoirets
försorg, så lärer det blifva nödvändigt
att, till lånets återbetalande, genast
vara betänkt på en särskildt Bevillning,
ty ingen, lärer för dessa Lån såsom
säkerhet antaga ett Hypothek, som af maskar
kan förtäras, af eldsvådor förstöras,
som icke utan mycken kostnad kan flyttas
och icke utan svårighet realiseras, lielst
sådant endast kan ske med beräkning af
missväxtår.
Som Herr von Becker i afseende på
Fondens säkerhet föreslagit, att ingen undsättning
på Credit af den uppköpta Spannmålen
skulle medgifvas, så lärer fömodligen
särskildta Fonder till detta ändamål
behöfvas, så vida man icke vill förutsätta
att den nya SpannmålsMagazins-inrättningen
skulle medföra den lyckliga följden, att
all penningeförlägenhet derigenom skulle på
en gång hos Jordbrukaren upphöra.
*
I
g6 Den 17 December /. m.
De Egyptiska Spannmåls-Magazins-inrättningarne
grundade sig på en dröm. En
lycklig utgång af sådana inrättningar 1111
för tiden lärer icke kunna arnås mer än i
drömmen, men deremot kan, genom sådana
misslyckade inrättningars ofta förnyande,
den verkligheten möjligen ernås > att
Nationens verksamhetskraft förstöres och
dess känsla af eget sjelfbestånd öfvergår
till slafsinne.
Övarefter Herr ThaWi muntligen tilläde:
Herr af "Wingård har inlemnal ett för*
slag, om hvilket jag ej vill säga mera, än
att det skall blifva den största fägnad att
få läsa och begrunda det inom Utskottet,
ty jag tror det vara bästa utvägen att genom
en ordnad tull befordra Spannmålsafsättningen.
Det har blifvit nämndt, att6o§.
RegeringsFormen skulle lägga hinder i vägen
förförslaget. Jag tror, att man skulle önska,
att StatsUtskottet väckte frågan om förändring
af denna §., men tillstår, att jag ej minnes
om RegeringsFormen gifver anledning
dertill. Jag ser i alla fall icke något hinder
för hvilken enskild Riksdagsman som
helst, att i ConstitutionsUtskottet väcka denna
fråga, då den står i förening med tullen
på Spannmål, och de Motioner, som
redan äro gjorde. Om äfven detta ej kunde
ske, finner jag dock intet hinder för Rikets
-
Den 17 Decen>ber f. m.
97
frets Slä lid er, alt lill Kongl. Maj:t framställa
den underdåniga önskan, alt Han täcktes
godkänna en på säkra grunder fotacl
tull på Spannmålen. Det kunde för landet
blifva ganska nyttigt. I afseende på den
förlägenhet, sorn uppkom år 1826', är det
åtminstone min öfvertygelse, att om icke
Regeringen, måhända af privata personers
anmälan om öfverproduction, blifvit föranledd
att uppskjuta medgifvande af Spannemålsiuförsel;
om den blifvit tillåten i
Julii månad och utan så många inskränkningar,
hade Crcditivet icke behöft anlitas;
och det hade jag ansett som en stor lycka
för landet. Ty, ehvad beslut Rikets Ständer
än må fatta angående återbetalningen,
är det i alla fall aldrig någon lycka för
landtmannen, alt skuldsätta sig, om än
vilkoren äro aldrig så goda.
Hans Exccllence Herr Grefven och
Landt Mar skalken tillkännagaf, att Plenum
fromme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Friherre Boyej Ludvig: Den stora frågan,
om ett beskydd åt jordbruket genom
bibehållande af jemna sädespriser är möjligt,
eller ej, har fått en ny rigtning, och
bos mig en öfverraskande upplysning genom
det förträffliga Memorial Herr af Wingård
här uppläst. Jag uppkallar det Ut6
fl. 7
98
Den 17 December f. m.
skott, till hvilket ämnet hänvisas, att ät
denna plan unna en granskning, så fullständig,
som ämnets vigt synes påkalla;
och då jag hoppas, att Utskottet, efter en
sådan, äfven jemför den med de mångfaldiga
förslag, hvilka här blifvit gjorde, förmodar
jag, att det ger oss ett Betänkande,
som omfattar dem alla. Den strid, som i
England ägt rum, och till hvars afhjelpande
en stor man framlade detta förslag, är
ej så aldeles olik den, som äfven hos oss
existerar. I England finnes en Jordbruksaristocratie,
som vill utestänga all concurrence.
I Sverige har det någon gång, måhända,
varit ett allt för högt rop på höga
spannmålspriser. Detta har efterträdts af
Bruksoatronernes intresse, sorn aldrig kunnat
få nog låga priser. På håda ställena
concentrerar frågan sig i samma punkt, att
lagstiftande magten måste söka undanrödja
striden, och lemna ett billigt afseende åt
håda intressena. I Utskottets Betänkande
väntar jag att få se utlemnadt allt afseende
på endera intresset särskilt. Då jag
vittsordar det yttrande af Friherre Anckarsvärd:
att en §. i PiegeringsFormen synes
lägga hinder i vägen för Herr af Win gårds
förslag, så skiljer jag mig likväl från honom
iden tanka, att overkställbarhet skulle inträffa,
lill dess den vore ändrad. Lika med
honom önskar jag, att ändringen må bifallas,
men, då jag är öfvertygad, att Regeringen
vill landet lika väl som Ständer
-
Den 17 December f. m.
99
ne, kan jag cj antaga som möjligt, att, i
fall Sländerne fanne en sådan reglering vara
till landets bästa, och i fall den går så
nära fullkomligheten, Regeringen skulle vägra,
eller icke gerna gifva oss sitt biträde. Dea
sista Talaren, har velat hänföra till drömmar
det tillstånd för jordbruket, hvaruti
vi befunno oss i nära 4° år, jag menar
från år 1786 till år i8a3. Jag för min del
önskar, att vi kunde återkomma till samma
drömmar; jag tror att de voro både
facliska och ganska lyckliga.
Friherre Cederström, Jaeob: Jag har
redan förut, vid det tillfälle ifrågavarande
Motion väcktes, i hufvud frågan korteligen
yttrat mig; och mine grundsatser i ämnet
äro kände. Jag bade vid sista Riksdagen
tillfälle att i Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
deltaga i utarbetande af frågan,
och jag har ej funnit något skäl att
återkomma till Magazins-systemet. Men här
bar af Friherre Anckarswärd blifvit i afseende
på formen en fråga väckt, som ej
är laglig, nemligen om ändring af 60 §.
RegeringsFormen. Han önskar, att Utskottet
, efter öfvervägande af ämnet, måtte inför
Rikets Ständer ådagalägga nödvändigheten
af denna §:s ändring. Enligt 81 §. RegeringsFormen
få sådane frågor ej väckas på
annat sätt, än directe i ConstitutionsUtskottet,
och kunna således ej af annat Utskott,
än ConstitutionsUtskottet upptagas och in
-
100
Den 17 December f. m.
för Rikets Ständer anmälas. I hvad Friherre
Anekarswärd för öfrigt yttrat rörande
Magaziner, instämmer jag fullkomligen;
men formfrågan bestrider jag såsom olaglig.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken förklarade, alt då någon
ändring i 60 §. RegeringsFormen icke blifvit
af Friherre Anekarswärd yrkad , utan
han endast framstält den önskan, att StatsUtskottet
mätte ådagalägga nödvändigheten,
alt i Grundlagsenlig väg söka ändring uti
berörde §., fann Hans Excellence för dess
del, Friherre Anckarswärds ifrågavarande
yttrande icke vara stridande mot 81 RegeringsFormen.
Herr von Hecker_, Carl Johan: Dels
för att närmare utreda den Motion jag väckt,
dels för att besvara en del af de många
inkast, sorn mot den blifvit framstälde,
anhåller jag få bifoga Motionen följande
anförande till Protocollet.
Hvarefter Herr von Hecker uppläste
följande:
För att närmare utreda ämnet för den
af mig väckta Motion, om Spannmåls-uppköp
och Upplag för allmän räkning, anhåller
jag vördsamt att få anföra följande:
Hungersnöd och dyr tid mäste väl
medgifvas vara olyckliga tilldragelser; Spanmåls-import
synes mig äfven vara ganska
Ben 17 December f. m.
förderflig; att äga en sak, mäste väl vara
bättre, än att behöfva köpa elen; Statens
rikedom beslår i produetion; det Staten
besparat af tillfälligt öfverflöd, framträder
ibehpfvets stund,, sorn produotion, det vill
säga, som en National-rikedom; det är en
skörd' af klok omtanka, men skall man få
Spannmål af Utländningen, måste man gifva
honom något tillbaka; detta något besparas,
då Spannmålsimport undvikes; det besparas
till andra lifvets behof eller fägnader;
tider kunna ock inträffa, då man icke
ens till något pris kan få köpa af sina
grannar; på hvad punkt slår man då, utan
egna Förråder?
Om nu hungersnödj dyr tid och Span nmåls-import
äro för Staten verkligen förderfliga,
så mäste väl Spannmåls-Uppiag vara
ett godt; ja! något vida bättre, än Creditivet
af en million i Banken, emedan det-,
la Creditiv icke stillar hungern förr, än
man bortbytt det emot andras SpannmålsUppiag.
— Nå väl! hvarföre gå Öfver åen
efter vatten? —? hvarföre icke directe anslå
ett Greditiv formeradt i Spannmål, genom
successiva uppköp i ymniga år, och
lill lågt bestämdt, en gång för alla bestämdt
minimi-pris? •—Den resande förser
sig ej blott med penningar, men äfven med
något matförråd, för att vara oberoende af
tillgång eller brist, och för att ej prejas i
behofvels stund.
♦
102
Den 17 December f. m.
Om det då äntages för afgjordt, att
Spannmåls Upplag böra finnas, huru och
af hvilken eller
En del säga: af våra Köpmänj befriade
från concurence med Staten; men
jag har i min Motion factiskt bevisat, att
de göra inga Upplag. — Är det tänkbart
att en Köpman lägger sina penningar i en
vara, som ingen, må hända på ett pär år,
behöfver, alltså ingen koper? Han kan i
stället lägga sina capitaler i hundrade Artiklar,
som alla dagar efterfrågas och kunna
säljas. — Nej! endast efterfrågan och
vissheten om snabb afsättning gör Spannmål
till handelsvara; speculationen derå och
derom gäller blott för året; den kan ej
trottsa osedda skördar, utan att få namn
af hazardspel; alltså inga gamla Spannmålslager
i någon klok Köpmans hand; det är
icke Landets öfverflöd, det är Landets brist,
som förmår honom att köpa — och lill
hvad pris säljer handa? — säkert det högst
uppdrifna. — Månne den nödstäldte är belåten
dermed? Månne det icke vore bättre
äga Magaziner alt öppna till billigt pris?
Andra sägä: att SockenMagaziner fåra
formeras. Jag svarar, att ingen formerar
dem; — och ingen Socken kan
det i betydlig scala; dertill felas välstånd,
omtanka, förvaringsrum och vård. — En
fond fordrades dertill; lemnar Staten don,
Den 17 December f. m.
io3
så skuldsättes Landet än ytterligare, oell
Slaten öppnar en slags Creditrörelse ; hvarföre
icke du hellre contant inköp för bestämdt
lågt pris, och contant försäljning
lill drägligt? sådant skulle ju gagna i dubbel
rigtning, och hålla Spånlinden inom
Irångare gräns af fluctuation. Utborgningsförluster,
och i allmänhet alla förluster,
kunde vid så enkla procedurer undvikas;
deremot, huru skulle dessa tusendetal af
SockenMagaziner förvaltas? — Troligen de
fleste illa, ganska illa.— Spannmålen skulle
försvinna, och skulden stå qvar, ett tillstånd
som man hör undvika att bereda.—
Icke kunde man begära att Herrar Pastorer
skulle blifva MagazinsFörvaltare, och
hvilken annars i Socknar, der ingen måhända
mer än Pastor kan skrifva och räkna?
— Huru skulle ock förvaringsrum bekommas?
— På skoglösa orter bygger en
Församling icke lätt Magaziner för 5 ä Goo
tunnor. — Och omsider, på hyad rättsgrund
begär man dessa ansträngningar för gemensam
nytta af en Socken, då man förkastar
dylik ansträngning för gemensam nytta af
en Stat? — Socknen är en liten Allmänhet;
Staten är en stor; proclamerar man nu den
satsen: ”inga Spanmåls-Upplag för allmän
räkning," så är äfven (lommen fäld öfver
SockenMagaziner; — för den mindre Allmänheten:
Socken, bör väl gälla samma
principe, som för den större Allmänheten;
Staten; hvartill dugde annars principen?
Den 17 December f. m.
Märkvärdigt nr det ock huru som 1828
års Ständer, elter min tanka, härutinnan
motsade sig sjelfvc; de stadgade nemligen
sorn sals: ”ingen Spannmålshandel för Statens
räkning och brölo genast denna sals,
genom anvisningen å en Millian till Spannmåls-Uppköp,
oell biträden tor Landet, i
händelse af missväxt. -— Så, mine Herrar!
stannar man i motsägelser, när man vill
omfatta nja ideer, medan man inser omöjligheten,
att aldeles frångå de gamla. —
Ilvad är Creditivet för missväxter., rätt be-,
Irakladt, annat än en anvisad fond till Spannmålshandel
för Staten eller för Folket i
nödens stund, hvilken handel man n}^ss
decreterat icke hårde bedrifvas? —, Och
emellan i&23 års Ständers Beslut, samt
min nu väckta Motion är hela skillnaden ,
bragt till enkelhet, endast den: att dess
Ständer anvisade En Million till Spannmåls
uppköp vid missväxt, d. v. s. i dyr tid,
dä jag föreslår Spannmåls uppköp i ymniga
år, d. v. s. till godt pris. — Jag (einnar
nu en hvar att damma, hvilket sorn är sakenligast,
fordrar minsta fonden, leder lill
minsta importen, bereder lindrigaste försäljningspris
och med det samma förekommer
både nöd och skuldsättning.
Granskar man från en annan sida denna
Stals Ekonomiska Maxime: ”inga Spann•>.
måls uppköp för Staten,” så saknar dea
derjemte, efter min enkla Statslära, ali rätts
-
r
Den 1.7 December f. i«.
grund.—. Statens ändamål, bestämmelse och
pligt
skydda mot vådor, dem enskild förmåga
icke kan afvända. — Dessa vådor äro: Utländskt
anfall, inre oordningar, och hungern.
—• Ingen fiende är grymmare änden;
man kan sona, jag vid förra discussiouen i
ämnet haft äran anmärka, fly för svärdsegg,
men hvar gömmer man sig för den
hungrande magén? •— Genom utgifter till
Staten köper man sig fri för dessa vådor,
och Staten måste, efter förmåga, stå vid
Gontract. — Hvad båtar tryggheten i kojan,
om dess trädskål är tomm? — Skall
den vinningslystna Handeln fylla den för
armodets harn, så sker det mot lika. mått
af guld. — Nå väl! för detta guld, i, till*
räcklig mängd, skulle ock speculutions-andan
kunna skaffa mig värn mot fiendtliga
härar. — Och med lika rätt man kan säga
till en Landsort, till cn Socken: ”trygga
Er mot missväxt och hunger j lika v,äl
kan man säga till denna Socken: ”trygga
Er mot fiendens svärd;3’- det ena sorn andra
blir den för dyrköpt, och derföre ornö jr
ligt.-— 1 denna omöjlighet grundar sig Folkets
fordran på Staten, på dess Representanter,
på dess Regering, att åtnjuta Skydd,
Rättvisa, och Bröd.
Mine Herrar! jag har framställt eli sätt,
att till lindrigt pris förskaffa sig vissheten
om della bröd —■ eli sätt som tillika skall
io6 Den 17 December f. ro.
skydda mot ett lika utarmande vanvärde ,
samt alltså befrämja välmåga oell trefnad
Liand dessa hundrade tusende släpsamt
sträfvande hushåll, som utgöra Folket, hvars
nödrop som jag hoppas aldrig må förlora
sig i rymden, eller jackas af fraser.— Förgäfves
höjde jag vid förra Riksmötet min
röst mot de vådor, som då, i spannmålsväg,
förbereddes; med djup bedröfvelse
har jag sedan sett alla de olyckor hopade
öfver oss, som jag då föresade; jag höjer
nu åter samma röst; målte jag ej motse
samma kretslopp af behandling och följder!
— Erfarenhetens lärdom kan väl icke vara
så aldeles förlorad; den som ej lyder dess
vink, drager öfver sig ett moraliskt ansvar;
för alt icke dela tryckningen af en sådan
tyngd, har jag dristat framställa delta Förslag;
det må af Rikets Ständers vishet antagas
eller förkastas; jag är lugn i medvetandet,
alt, sorn ordspråket lyder, hafva
”talat och frälst min själ.”
Härefter yttrade Herr von Becker
muntligen:
Slutligen utbeder jag mig, att få tillägga
några ord. Jag har föreslagit ett
medel, hvarigenom, efter min tanka, de
dubbla vådorne af hungersnöd och Spannmålens
vanvärde kunna förekommas. Skulle
någon annan framställa ett förslag, sorn
bättre leder till samma ändamål, skall ingen
högre glädja sig deröfver än jag. Jag
Den 17 December f. m. 107
bekänner dock att den förhoppning, som
bär blifvit yttrad, alt friheten i don enskilta
handeln skulle fria oss från nämnde
vådor, den delar jag ej. Jag tror just, att
principen i den är, som man här i dag
framställt, att allt faller så djupt det kan
falla, och att allt stiger så högt det kan
stiga. Om della främjar landlmannens utkomst,
lemnar jag åt hvar och en att bedöma.
Han skulle i dyr Lid få betala
allt hvad Spannmålen högst kan gälla, och
i goda år nödgas bortvräka sin vara för
nästan intet, på samma sätt som granris
eller sand. Följden blef å ena sidan hungersnöd
och förspilda menniskolif; å den
andra jordbrukarens undergång. Ingen skötte
sedan hans yrke; Landet komme i armod och
elände; folkmängden skulle aftaga, tiggareflocken
ökas, ödesmål på ödesmål inträffa,
och Statsmachinen stanna, i saknad af dess
vigtigaste drifhjul. För mig är det icke
möjligt att inse, huru en permanent tull
skulle kunna förekomma detta onda. Jag
tror, att den skulle vara i dubbelt afseende
skadlig, emedan den i goda år vore för
lindrig, alt för Utländsk täflan skydda vårt
dyrlejda åkerbruk mot sädens vanvärde.,
och å andra sidan i missväxt-år för hög
alt bereda nödig import. Det enda medlet
vore en sådan Tulltaxa Herr af Wingård
förtjenstfullt framstält. Möjligen skulle f
man, genom slika inesurer, närde kommit
i vana, kunna förekomma vådorne och
jo8 Ben 17 December fi m.
göra cn sådan anstalt, sorn jag föreslagit,
öfverflödig. Meli förr än. Grosshandlande
slå sig på Spannmålshandel, och sjelfve sör
ka upprätthålla prisen, ser jag ej för åkerbruket
någon vinning, genom täflan. Eli
värd Talare, Friherre Anckarswärd, har
ganska, riktigt anmärkt, atf denna täflan
icke kail äga rum förr, än Regeringens arbitraira
makt, att höja och sänka tullen på
spannmål kommer att upphöra, frågan härom
kan väckas nu; men om ock så sker,
kan den, såsom hvilande på en Grundlags
§., ej afgöras förr, än vid nästa Riksdag;
häraf måste ovillkorligt följa, att denna arbitraira,
all Spannmålshandel till intetgörande,
makt skall fortfara i fem år minst,
må hända evärdeligen, i fall Regeringen
antingen ej vill eftergifva den, eller, till
följd af Tractater med någon viss Utländsk
makt, icke kan antaga andra Tullförfattningar,
i afseende på Spannmål. — Herr Friherren,
och alla med honom instämmande
Talare, hafva således sjelfve utredt och bevisat,
det Handeln, sådan den nu är, och
sådan, den i en lång följd af år, må hända
alllid* kommer att blifva, icke kan agera
fritt och icke försäkra oss om förråder i
nöden, samt afsättning i ymniga år; vid
denna enkla följd, dragen från deras egna
premisser, sammanfaller hela deras på Ilanf
delns inverkan bygdå StatsEkonomiska Luftslott.
— Låtom oss i stället kasta ögat på
verkligheten: iNn går med spanmuålshaiiT
Den 17 December f. m.
(lein till, som Herr Adlercreutz sagt.: Bonden
kommer tili torget; Handelscorpsen
liar förut bestämt och öfverenskomrnit hvad
som skall betalas för säden. Deröfver ger
ingen, och antingen nödgas Bonden resa
bern med sin vara eller finna sig vid det
vanvärde de Handlande bestämma. Alt detta
skett, och alla dar sker, måtte ej kunna
nekas; och då den enskilta handeln således
hvarken kan eller vill afböja det onda,
måste man väl söka något botemedel. Det
bar blifvit sagdt att det skull 6 fordras en
så ofantlig summa alt Uppköpa deii öfverflödiga
spannmålen, hvars belopp är uträknadt
till ett förvånande qvantum. Man
skulle förledas tro, det dessa Talare icke
bort eller läst min Motion; jag föreslår eil
till pris, inköpssumma, och förvaringsrum
begränsad Inrättning; de åter tala 0111 en
obegränsad; de tala om millioner tunnor;
de kunna lika lätt tala om sandkornen i
hafsbotten. — Jag tror det bero på miuimi-priset,
om man får någon eller ingen
spannmål. Man kan sätta det så lågt som
lielst, allt efter som Rikets Ständer finna
för godt. Efter hvad jag föreslagit, skulle
det blott vara i högst ymniga och ej i goda
år, som Magazinslnrättningen skulle få
emottaga någon säd. Det blir då endast
de närmast till Magazinen belägne, som
kunna begagna denna utväg. Detta blir
för dem en fördel, likasom det nu är fördel
för dem som bo nära stora Städer. Pri
-
I 10
Den 17 December f. m.
set skall i allmänhet deraf höjas, sä vida
det annars är sannt, att om man hämtar
vatten från ena brädden af ett käril, ytan
äfven skall jemna sig och öfverallt sänkas.
Jag fruktar således ej att Magazinslnrättningen
skall få ett för stort qvantum spannmål;
och befarar ej att flere ymniga år
skola följa på hvarandra. Jag har i min
Motion genomgått de sista 10 årens förhållande;
5 hafva varit under medelmåttan,
4 ordinaira och 1 synnerligen godt. —-  Hvad åter beträffar det yttrande, som en
ledamot haft, alt vi aldeles icke böra låta
förfära oss af någon spökrädsla för hungersnöd,
så, utan att vara visionnaire, hemställer
jag till den värde ledamoten sjelf,
om 1826 års missväxt var en spöksyn, eller
om den hade sin skarpa verklighet? På
samma sätt får jag erinra den värde talaren,
som yttrat sig att upprinnelsen till
de Egyptiska Magazinerne härledde sig från
en dröm, att 0111 det goda har sin väckelse
från en dröm eller icke, är dock det goda
alltid godt, och det nyttiga alltid nyttigt.
Drömtydningen öfverlemnar jag åt talaren
sjelf. Jag tror alt den säkerhet, i hvilken
vi tro oss kunna inslumra, den kan man
likna vid ett sömntillstånd, från hvilket vi
på ett förfärligt sätt kunde vakna. För
öfrigt hafva anmärkningarne varit så mångsidiga
och af så föga vigt, att jag ej kunnat
i minnet uppfatta dem alla, utan anhåller
att framdeles, örn mig så godt sy
-
Den 17 December f. m.
nes, få upptaga och besvara dem, sorn
sådant förtjena.
Friherre Anckar swärd: Då jag anmälte
mig, var det endast för att rätta elt misstag
i anseende till den syftning man velat
gifva åt mitt anförande; men sedan Herr
Grefven och LandtMarskalken så fullständigt
uppfattadt min mening har jag intet att
tillägga.
Herr Tham: Jag skall ej uppehålla
Ridderskapet och Adeln med något tillägg
i sjelfva hufvudsaken. Jag tror den vara
så utredd, att ingen vidare utveckling beliöfves,
och jag känner för väl, att då man
förälskat sig i elt systéme, finnas inga bevis
så starka, att de kunna rycka en derifrån.
Det är blott i afseende på en Ledamots
yttrande om Brukspatronernes intresse, som
jag ber att få anföra några ord. Jag är
viss på att han ej riktigt uppfattat saken.
Något aristocratiskt jordbruksintresse bar
ej haft tillfälle att utbilda sig förr än några
få af de senare åren; ty så länge Landet
ej hade Spannmål öfver sitt behof, kunde
ett sådant intresse ej uppstå. Att Bruksägare
numera ej hafva intresse i Spannmålens
nedfällande, lärer bevisas deraf, alt
Bruksägares behof af Spannmål är n^cket
förminskadt. Förr köpte de visserligen
betydligt Spannmål, men genom de högt
uppdrifne prisen på säd för i5 å 20 år se
-
112
D<-;n 17 December f. m.
elan, och genom svårigheten att afyttra jernet,
blefvo de satte i nödvändighet att
odla •jorden. Detta är en händelse, som
särskildt i hög grad inträffat i Wermland,
hvilken gör, att man der nu behöfver mindre
Spannmål, och hvilken satt Westergöthland
i förlägenhet att blifva af med sin
säd, 'söra förr hade en säker afsättning på
Wermland'. Jag tror således, att Jordbruksoch
Brukspatrons-intressena äro i så litet!
strid med hvarandra, att det ej kan komma
i någon beräkning. Här har blifvit
yttradt, att då en handel är fri, gäller allt
hvad det kan gälla, och faller allt hvad
det kan falla, och att det vore illa om
jordbrukaren skulle få vidkännas delta. Jag
är sjelf jordbrukare, och skulle således önska
att motsatsen kunde äga rum, men alla
få erfara ett sådant förhållande så väl Bruks*
ägare som Jordbrukare. Det enda sättet att
förhindra det onda, eller att ej låta det
gå till ytterlighet, är frihet. Allt annat är
drifhusanstalter, sorn ej lyckas. De kunna
väl hafva framgång någon tid, men återverka
sedan så mycket tyngre på den näring
de skulle upphjelpa.
Grefve Horn, Clas Fredrik: I hvad
jag ämnat anföra, är jag förekommen af
Herr Grefven och LandtMarskalken, i afseende
på den förmenta olagligheten i Friherre
-
Den 17 December f. ra.
u3
herre Anckarswärds Motion. Jag vill blott
tillägga att det vore en möjlighet att åstadkomma
en Grundlagsförändring på annan
väg, än man vanligen tror vara den enda
rätta. Det finnes en §., den 43 i Riksdagsordningen,
så lydande:
Skulle ett Utskott anse nödigt , att,
till öfverläggning om något ärende af särdeles
vigt , med annat eller andra Utskott
sammanträda, vare det tillåtit, pä sätt
Utskotten öfverenskomma, antingen in Flents
eller fast heldre genom deputerade. . .
Emellan Hemliga Utskottet och annat Utskott
äge ej sammanträde rum.
Häraf synes, att StatsUtskottet kan
begära sammanträde med ConstitutionsUtskottet,
om StatsUtskottet skulle finna
nödigt, att föreslå en ändring i Grundlagen.
Friherre Cederström: Då jag ej kan
dela Herr Grefven och LandtMarskalkens
åsigt af ordalydelsen i Friherre Anckarswärds
anförande, anhåller jag till en början, att
slutmeningen deraf måtte blifva uppläst.
I anledning häraf upplästes slutet af
Friherre Anckarswärds anförande, så lydande:
”Jag
anhåller, i följd af denna åsigt,
”att Utskottet, efter sakens öfvervägande,
”mätte inför Rikdts Ständer ådagalägga nöd6
H. 1 8
Den 17 Detember f. m.
”vändighcfeen, att, i Grundlagsenlig väg,
”söka den erforderliga ändringen uti Rege”ringsFormens
60 §., samt att hos Kongl.
”Maj:t i underdånighet anhålla om det stadgande,
i anseende till Tulln för inkom”mande
Spanmål, som under tiden, till ändamålets
vinnande, kan anses erforderligt.”
Hvarefter Friherre Cederström fortfor:
Sedan nu slutmeningen blifvit uppläst,
inhämtas deraf, att Friherre Anckarswärd
föreslagit, att Utskottet bör till Rikets Ständer
inkomma med utlåtande om nödvändigheten
att 60 §. RegeringsFormen må
undergå förändring. Jag anhåller få veta
om detta kan stå tillsammans med 81 §.
RegeringsFormen, som säger: ej må frågor
derom i Rikets Ständers Plena väckas.
"Ytterligare, i afseende på hvad Grefve Horn
anfört om sammanträden med ConstitutionsUtskoltet,
får jag fråga, huru han anser
detta stadgande stå tillsammans med frågan
om en Grundlagsförändring, när han läser
56 §. RegeringsFormen. Der bestämmes, att
ej Utskott elier Stånd, utan blott enskild
Riksdagsman, får inkomma med förslag lill
ändring i Grundlagarne, eller ock att det
skall ske genom Kongl. Proposition. Saken
är likgiltig i annat afseende, än såsom
formfråga, men såsom sådan är den af mera
vigt, än man tror. Om i Rikets Ständers
Plena frågor om Grundlagsändring kunna
väckas; om andre Utskott, än Gonstitutions
-
Den 17 December f. m.
Utskottet, kunna inkomma med sådane
förslag, då är stadgandet i 81 §. Regeringsformen
upphäfvit; då ar 56 §. ändrad,
och då kan det ögonblickliga intresset hänföra
ett Stånd att begå olagligbeter, s-om
lagstiftaren sökt förekomma. Med anledning
häraf anhåller jag, alt Herr Grefven
och LandtMarskalken täcktes yttra sig, huruvida
ejden delaf Friherre Anekarswärds
anförande, som angår 60 §. Regeringsformen,
må uteslutas, och endast hvad som
återstår åtfölja den blifvande remissen. I
annan händelse får jag anmäla min protest
emot beslutet.
Hans Excellence Herr Grefven ock
LandtMarskalken yttrade, att, sedan Hans
Excellence redan tillkännagifva sin öfvertygelse
uti ifrågavarande omständighet, åter1
stod för Hans Excellence endast, att inhämta
huruvida Ridderskapet och Adeln
deruti instämde.
Ropades Ja.
Friherre Cederström anmälte till Protocollet
sin reservation emot nyss omförmälte
åtgärd.
Herr von Becker: Jag har endast begärt
ordet, för att helt kort lemna ett svar
på Herr Thams sista framställning. Herr
Tham tror, alt jordbruket, lika som alla
andra näringar, bör finna sig vid den nöd
-
Den 17 December f. m.
vändighetslagen, att allt stiger hvad det
kan stiga, och faller hvad det kan falla;
men jag hemställer, om ej jordbruket, Rikets
modernäring, som skall hära alla de
öfriga, gifva dem alla bröd, och dessutom
utgöra af Statens skatter, kunde förtjena
en särskild consideration, i anseende till
rang och vigt, och om ej uraklåtandet af
ett sådant afseende skulle leda till följder,
så vådliga, att man knappt må kunna trotsa
dem. Största delen af Rikets folkmängd
består af jordbrukare; om då denna folkmängd
utarmas genom productens vanvärde,
eller förlorar lifvet genom hunger, äro
följderne för vådliga, för att låta sådant
bero af en sats, sorn utan fara kan lämpas
till andra industrigrenar; de må stå eller
falla, de må omvexla efter tidernas kraf;
men Svenska folkets väl eller ve heror af
den lott, som drabbar dess jord.
Uppå derefter af Tians Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord proposition,
fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att remittera Herr von Beckers ifrågavarande
Motion, jemte de af åtskillige
Ledamöter rörande samma ämne, afgifne
yttranden, till Stats- samt Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskolten.
Grefve Cronhjelm , Otto Ausust anhöll,
att få uppläsa de af honom i Plenum
den dennes e. m. till protocollet an
-
Den 17 December, f. m.
mäldte t vänn c Motioner;.hvarefter Grefven
uppläste följande:
Då en BevillningsFörordning är af natur
att omöjligen kunna första gången uppgöras
så, att ej en mängd svårigheter och
tvetydigheter möta vid tillämpningen af densamma;
och hon således ej kan blifva rigtigare
och bestämdare annat än i den mon
man, noggrant uppmärksam vid tillämpningen,
anmärker de ovillkorliga brister,
som i densamma förefinnas, och sedan anmäler
dessa till rättelse; så skulle jag anse
mig fela i min pligt såsom Riksdagsman,
om jag ej anförde de ändringar jag af erfarenhet,
så väl i Taxerings- som PröfningsComiteerna,
inhemtat.
Jag bör först tillkännagifva, att jag
utgått från det förutsättande: att samma
Bevillningssystem, hvarpå nu gällande Förordning
grundar sig, äfven lill nästa Riksdag
skulle följas, utan att jag derföre trott
på delta systems ofelbarhet eller företräde
framför andra; men jag har trott, att
med största varsamhet bör gå från ett Bcvillningssystem
till ett annat, emedan jag
anser alla täta ombyten häruti vara skadliga
och möta en mängd svårigheter, dels
för tjenstemännen vid uppbördsverket i
Riket, att nemligen jemt ombyta de stadgar,
hvarefter de skola uttaga skatterna,
och dels emedan Folket i allmänhet har
svårt att vänja sig vid, eller förstå några
nya beräkningsgrunder.
Den 17 December f. m.
Jag skall nu hafva äran öfvergå till
de anmärkningar jag vid nu gällande Bevillningsförordning
ansett nödiga.
Art. II. §. 1 och momentet 2, sid. 6
står: ”under Lön förstås all den inkomst
”sorn af Tjensten under loppet af året blif”vit
förvärfvad &c.” Här Loide bestämmas
huruvida begrafningshjelpen, som utgör första
halfårets Lön, äfvensom de fyra månaders
Lön, sorn från alla tjenstemän afgår
till PensionsCassorna, skulle beräknas såsom
inkomst.
Dessa afgifter äro ej frivilliga; man
kan ej undgå deni, och de flesta tjenstemän
få ej nytta deraf, åtminstone inom
Militairståndet; på dessa grunder har ofta
varit hos PröfningsComitéerna klagomål deröfver,
att man taxerat tjenstemän för ett
års Lön, då de ändock ej effectivt uppburit
mera än 2 månaders. Antingen bör Bevillningsförordiiingen
undantaga dessa afdrag
från Bevillning, eller också bestämdt
säga, att de skola såsom inkomst beräknas,
och följaktligen bevillning för dem
erläggas.
Momentet 5, sid. 4:0 slår: "För dem
som åtnjuta pensioner” bär bör tilläggas:
så vida de dertill af egna medel icke sjelf -  ve bidragit. Ty PensionsGassorne, så väl
Arnmens som CivilStatens, njuta, årligt tillskott
af Allmänna medel; hvilka ord på
Ben 17 December f. m.
119
följande raden af samina Moment också nämnas.
Men ehuru Staten tillskjuter medel
åt PensionsCassorna, är det likvisst till följd
af egna inbetalningar man erhåller Pension.
Denna otydlighet i Bevillningsförordbingen
har också föranledt derhän, att somlige
pensioner, såsom t. ex. Theaterpersonalens,
äfven fonderade på så väl Statsmedel sorn
egna tillskolter, taxeras, och andra pensioner
af lika natur taxeras icke. Det bör
således bestämmas om de pensioner, hvaruti
äfven till någon del allmänna medel
ingå, böra af denna orsak erlägga bevillning.
Mig tyckes, att om Pensionen ej uteslutande
är från Stats Verket, bör Bevillning
för densamma ej erläggas.
5:o af samina Moment om Enkors Pensioner;
af samma skäl som nu blifvit nämd t,
bör äfven här tilläggas: sä vida farj man
eller skyldeman ej med egna medel dertill
bidragit.
$. 2j Momentet I. sid. 8 står till slut:
— — — ”och bevislige förluster jemväl
betraktas.” Della stadgande har varit underkastadt
flera olika tolkningar, och derföre
måste nya Bevillnings-förordningen
bestämdt förklara 1:0 om med bevislige
förluster menas sådane, som inträffat till
följd af den borgerliga rörelsen, hvilken
kort förut nämnes, eller om äfven förluster
för caulioner och dylikt eget för v ål
-
120
Den 17 December f. ra.
lande få betraglås. 2:0 Hvad som egentligen
menas med ordet betraktas; om hela
förlusten får beräknas från vinsten af rörelsen,
hvarigenom en Skattdragande möjligen
skulle kunna för det året, då förlusten
inträffat, blifva befriad från skatter,
eller om med ordet: betragtas menas: att
Taxeringsmännen få, i moa af de Skattdragandes
gjorde förluster, såsom dem bäst
synes, lämpa skatterna, likvisst ej under
minsta beloppet.
<$“. 2j Momentet 3, sid. 10. börjas och
fortsättas sidorna ri och 12 en Tabell, sorn
är alldeles öfverflödig och sorn aldrig har
begagnats eller tillämpats; emedan grunden
för Borgares taxering är fem procent af
deras behållning utaf rörelsen. Då denna
grund tillämpas, kommer man ofta att gå
emellan de i Tabellen utsatte summor, och
detta Taxeringsmännen> ,'örfarande har äfven,
såsom grundadt i Bevillningsförordniugens
anda, blifvit af Kongl. Maj:t, då klagomål
deremot i underdånighet anförts, gilladt.
Tabellen bör således alldeles utgå,
och endast den minsta afgiflen inom hvarje
Class af Städer bibehållas, såsom en föreskrift
hvarunder taxeringen ej får gå. —
Såsom ytterligare skäl anser jag äfven vara,
att en Bevillningsförordning bör vara i
så hög grad kort och enkel, som en tillräcklig
fullständighet kan tillåta, emedan den
derigenom är lättare spridd och läst bland
Den 17 December f. m.
121
de skattdragande, hvarigenom åter del vanliga
klandret öfver för höga skatter hör
åtminstone förminskas.
Momentet 6_, sid. i3, stadgar: att den
som i laga tid ej Burskap uppsagt skattar,
om han ock ej drifver någon borgerlig rörelse.
Detta stadgande är visserligen till
sin princip alldeles rigtigt; ‘men har till
en betydlig mängd ökat PröfningsComitéens
inål och arbeten inom Hufvudstaden och
äfven förmodligen i många andra Städer.
Det finnes nemligen många Borgare, som
äro alldeles utfattiga och stundom dertill
utgamla, hvilka aldrig kunna komma mera
att drifva någon rörelse, men som ej haft
medel eller råd att uppsäga Burskap. Här
får man åter skåda de förträffliga följderna
af våra Skråordningar. Ej nog dermed
att Borgaren skall, för att få drifva sin rörelse,
söka genom öfverdrifna afgifler erhålla
tillstånd dertill; utan han skall äfven,
då han är oförmögen att längre densamma
drifva, och såsom utfattig de facto
öfvergifvil den, ändock betala afgifter för
alt icke blifva såsom rörelse-idkare ansedd.
Detta är i sanning ganska hardt. TaxeringsComitcen
kan ej undgå att beskatta dessa
Borgare; de klaga hos PröfningsComiteen,
få, på grund af känd fattigdom, befrielse;
men måste ånyo hvarje år genomgå samma
instantier. Hade dessa genast första året
kunnat uppsäga Burskap, så liane en be
-
122
Den 17 December f, m.
tydlig tid hvarje år blifvit för Taxeringsoch
Pröfnin^sComiteerna besparad och PröfningsComiteens
utslags antal blifvit betydligt
minskadt. Af sådan anledning vågar
jag vördsammast föreslå: att Rikets Ständer
ville i underdånighet till Kongl. Maj:t
ingå med den anhållan, att Magistraterne
i Städerne och alla de, som kunna äga någon
befattning med utlemnandet af bevis
om Burskaps uppsägning, måtte blifva strängeligen
anbefallde: att då en Borgersman
eller dess Enka anmäler sig, vare sig skriftligen
eller muntligen till Burskaps uppsägande,
och med betyg, underskrifvit af Pastor
och någon annan godkänd person, styrker
sig vara medellös eller fattig, den sökande
då genast skall utan den minsta kostnad
i ett ocharteradt protocolls-utdrag erhålla
bevis, att dess Burskap är uppsagdt.
Om dylike personer ej kunna skrifva sine
inlagor i ämnet till Magistraten, skulle någon
af Magistratens tjenstemän äfven vara
förpligtad att deruti, utan ersättning, gå
dem tillhanda. Detta betyg om uppsagdt
Burskap skulle åtfölja Taxerings-uppgiften
och derigenom all vidare taxering för alla
år uteblifva.
Om detta stadgande af Bevillningsutskottet
profvas, sorn jag tror, nödvändigt;
så bör jag anmärka, ali BevillningsUtskoltet
då måste remittera åtgärden till Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet, sorn
Den 17 December f. m. 123
med yttrande öfver ämnet bör lill Rikets
Ständer inkomma.
Vidare stadgar samma Moment i 22
och följande raderna ej bestämt huruvida
en BorgareEnka, som ej drifver någon rörelse,
men icke uppsagt burskap, skall beskattas
för sina borgerliga rättigheter oller
ej. Mig tyckes att detta stycke af 6 Momentet
borde få följande ordalydelse: BorgareEnka
, som sitter i handel och rörelse;
eller som icke i laga tid Burskap uppsagt,
ehuru hon någon rörelse ej drif ver, taxeras
lika med borgare af samma yrke;
hvarefter bör tilläggas: härifrån dock undantagne
sådane Enkor, sorn genom yrkets
natur ej kunna, ehuru med biträde, sköta
den aflidne Mannens rörelse. Men har hon
i behörig o. s. v. Ty orimligt är det väl
att en CoopvaerdieSkeppareEnka skall, för
det hon cj Burskap uppsagt, taxeras lör
Mannens rörelse, den hon dock icke med
något slags biträde kan sköta; med llcrc
dylika exempel.
y Momentet i5 sid., vsta raden står»
Artister. Till denna klass torde böra hänföras
en klass menniskor, som ej finnes uppförd
i hela Bevillningsförordningen, som
stundom ett å två år uppehållit sig på ett
och samma ställe, som således, om ock
ulländningar, böra betala Staten skatt, och
som varit orsaken till många tvister inom
i?-4
Den 17 December f. in.
Taxerings- och PröfuingsComiteerne, jag
menar kringfarande ut- eller inländske Lindansare,
Taskspelare, Djurförare &c., hvilka
dessutom för hvarje af sina representationer
höra erlägga hvad som för TheaterDirecleurer,
sidan 17, andra och 3:dje raderna
stadgadt är.
Sid. iy. Entrepreneurer; hör tilläggas
af alla slag. Då åtminstone inom Hufvudstaden
finnes Entrepreneurer hvilkas rörelse
ej är tillräckligt taxerad med 20 R:dr, sorn
i Förordningen utgör högsta poiilten, vågar
jag derföre föreslå ytterligare trenne klasser
derutöfver såsom 75, 5o, 4° °ch sedermera
bibehållandet af de i Bevillningsförordningen
utsatte fyra klasser.
Sid. 18. Handels Expediter och Commissionärer;
Detta moment innehåller just
genom sin mindre bestämdhet en möjlighet
att kunna beskatta en klass menniskor, som
aldrig annars kunnat beskattas; jag menar
Procentare; deras yrke är olagligt och man
får således uti en Bevillningsförordning cj
ana dess tillvaro, alldra helst såsom en
näringsgren; men oundgängligen böra personer,
som af sine Medborgare äro kände
för att drifva ett så indrägtigt yrke, betala
något till Staten. Procentare medgifva sällan
att det är egna penningar de utlåna;
de lära alltid påstå sig gå tillhanda med
andras penningar och derföre begära drygt
Den 17 December f. m.
arfvode. Af denna deras uppgift tyckes
mig att de med fullt skäl kunna hänföras
till Commissionärer; men på det detta
måtte på ett lagligt, och med apparencernas
bibehållande enligt, sätt uttryckas i
Förordningen, föreslår jag, att efter ordet
Commissionärer bör införas: vare sig penningar
eller andre Commissioner, äfvensom
sådane personer som utlåna på Pant och
dermed föda sig.
Sid. ig. Handt verkare .... till 24 sk.;
härefter borde följa de orden: såmt särskildt
för privat rörelse, om de sådan idka, ty
det finnes i Ilufvudstaden skicklige Kronohandtverkare,
hvilka med flere arbetare
drifva god rörelse, men ej skatta derföre.
Det är ej billigt att desse skola vara frie
från afgift då t. ex. de Handtverkare, som
för Slottets och Kongl. Maj:ts Höga räkning
äro antagne, få betala lika med andre Näringsidkare
för sin privata rörelse.
Sid. 1g, står Hofmästare hos private
10 R:dr ; men då bör också den beskattning,
hvartill de under rubrik af Betjenter sid.
i5 äro taxerade, upphöra, emedan dessa personer
på det sätt som nu är etableradt, betala
dubbel skatt till Kronan, hvilket förhållande
väl icke är billigt.
Sid. ig. Huspredikanter. Denna klass
är ulan all jemförelse högre beskattade
än alla andra. En Informator betalar 1 å
19.6 Den 17 December f. m.
2 R:dr, men en Huspredikant betalar 23 R:dr,
ehuru sällan med högre inkomster. Jag
vågar derföre förestå, att Huspredikanter ej
måtte bli taxerade till mera än på sin böjd
6 R:dr 3a sk.
Sid. 20. Kammartjenare S R:dr; för
denna punkt gäller samma anmärkning som
bär ofvan före sagt är om Hofmästare.
Sid, ao. Klädnzäklerskor ; bor påföras
en klass till, eller 5o R:dr och högsta klassen
eller 3o förhöjas till 35 R:dr, ty Kladmäkierskor
linnas, som mot betalning möblera
C å 7 våningar på en gång o. s. v.; och en
sådan rörelse är ojemförligt för litet taxerad
med 3o R:dr.
Sid. 21. Mänglerskor. Klasserna för
dem böra ökas med tvänne nemligen 5o
och 4° R'dr, ty några finnas som i så stor
scala drifva denna rörelse, att de äga ordentliga
stora lager och magazin af utländska
varor, som de sjelfva på lånta namn
för egen räkning införskrifva; oell en sådan
rörelse är med 3o R:dr alldeles för lågt
taxerad.
Sid. 22. Straxt efter Skeppare m. fl.
bör på ny rad komma Skeppshvarfsugare >
med fyra klasser af ^5, 5o, 35 och 20 R:dr.
Skeppshvarfsägare saknas alldeles förut
i Bevillningsförordningen och kunna icke
efter någon annan klass beskattas. Jag har
Don 17 December f. m.
127
trott att 20 R:dr Lör vara den lägsta klassen,
emedan troligen ingen Skeppshvarfsägare
kan hafva så liten rörelse att han
icke hör skatta 20 R:dr.
Sid. 23. Sjjungfrur hos Skräddare:
här hör tilläggas Skomakare. Emedan dessa
hafva på stora Verkstäder så kallade kanterskorj
hvilka dock alltid trott sig origtigt beskattade
under denna rubrik Syjungfrur,emedan
Skomakare ej der stått nämnde. Detta vare
dock endast påstådt i den händelse ej hela
Momentet skulle utgå; hvartill jag dock
tycker att man äger fullt gilltiga moraliska
skäl. Ty om bland Stockholms och andre
stora Städers många gatudrifvande Mamseller
och Jungfrur, det skulle finnas några
som på ett så godt, och moraliskt vackert,
sätt vill föda sig, som att sitta för arbetslön
hos Skräddare och Skomakare m. fl., så
torde väl dessa Mamseller, såsom en uppmuntran
åt sedligheten, vara från afgifter
efter denna artikel fria, så mycket hellre
som de, hvilka icke företaga sig denna sysselsättning,
ej betala något efter samma artikel.
Tohaksplanterare och Plantage-ägare
taxeras till afgift efter deras Jordlägenheters
'värden. Denna föreskrift är i högsta
grad ofullständig och felaktig. Ty ej
kan dermed menas afgiften för fastigheten,
sorn är 2 per tusen; i sådant fall
Don 17 De ceni bor f. m.
behöfde det ej stå på detta ställe, då bestämdes
det af följande nionde moment.
Äro de borgare böra de naturligtvis betala
fem procent af behållen inkomst, men äro
de det ej, så föreslår jag vördsammast att
de kunde hänföras bill lika klass med Trädgårdsmästare,
om NB. dessas beskattning
erhålla flera grader såsom jag l>är nedanföre
föreslår.
Trädgårdsmästare som ej äro borgare
böra få ytterligare trenne högre klasser
nemligen 20, i5, 10. Delta är äfven af
behofvet påkalladt, emedan det icke är billigt
att en Trädgårdsmästare, som just derigenom
a£t han ej är borgare, undslipper en
mängd andra afgifter, ej skall betala, om
Trädgården är aldrig så stor, mera än högst
5 B:dr eller minst 1 R:dr.
Sid. stdj Momentet 9; bär bör tilläggas
att åtminstone Städernas hus och tomter
hvart 5:te eller 8:de år af BeredningsComiteerne,
och inom Stockholm, Taxerings
Comite^ns särskildte afdelningar, skola
undergå ny värdering, emedan egendomarne
undergå betydliga förändringar, och
synnerligen emedan Comitéerna ofta, genom
några egendomars ökade köpeskillingar och
Brandförsäkringsvärden, få anledning öka
värderingssummorna af en del närliggande
egendomar, hvarigenom det jemförlig»
för
-
Den 17 December f. m.
förhållandet, sorn vid Taxeringen bör vara
egendomar emellan, under några år småningom
försvinner, och gör en allmän
Taxering efter genercla grunder alldeles
nödvändig, att, med några år emellan hvarje
sådan, företagas. Inom Stockholm är
egendomsvärdet så varierande, alt icke den
minsta jemförlighet dem emellan kan äga
rum.
Sid. 24j Momentet 10. Städernas öfrige
Innevånare &c. Detta Moment bör
alldeles omskrifvas, ty hvar finues väl i
något särskildt fall, föreskrifven grund, för
ej nämde personers Taxering. Detta kunde
lämnas till Taxeringsmännens samvetsgranna
bedömande eller uttryckas sålunda:
Städernas &c. . . . taxeras efter de af
denna förordnings föreskrifter, hvilka Taxeringsmännen
finna vara lill dessa personer
närmast hänförbara.
Sid. 3y_, II Art. C) 2 Momentet.
Mjölnare &c.: här bör göras det tillägg att:
vid hvarje Qvarn i Städerna bör alltid
en person anses såsom Mjölnare och såsom
sådan skatta. Ty det är väl ej billigt att
en fattig Mjölnare som sjelf rår om sin
Qvarn, skallskatta både för Qvarnens värde
och sin egenskap af Mjölnare, då deremot
en Bryggare, som t. ex. arrenderar
en stor Qvarn af Kronan, ej skall betala
för någon Mjölnare.
6 H. 9
i3o Den 17 December f. m.
,$*. 7j j/rf. 3gj Momentet 1. stadgar i
början att för Testamente ^ gäfva &Cc. som
gä öfver doo R:dr skall erläggas i Bevillning
sex procentj och längre ned att för
ett sådant Testamente > hvaraf jag blott
njuter räntan, erlägges två procent af capitalsumman.
D. v. s., alt om en person
fått Testamente af Capitalet och en annan
på viss lid af räntan, så skulle den förra
som ej hat den minsta inkomst af Testamentet
betala 6 procent derå, men den
sednare, sorn hade hela revenuen skulle endast
betala 2 procent, men Kronan mot
all billighet få 8 procent. Detta går ej ann
och måste tydligare bestämmas. Ty nu
står första och andra stadgandet i rak motsatts
med hvarandra.
Sid. 58j Moment, ig. Husbonde &c..»
försvar försedd Gesälls. Här bör tilläggas
och arbetares. — Vidare står . . . genom
afdrag å Gesällens; bör tilläggas eller arbetarens;
detta allt af det skäl att Mästare
bunna äga hos sig fullväxte skattskyldige
arbetare, sorn ej äro Gesäller, men för hvilkas
utskylder Mästaren ej efter närvarande
BevillningsFörordning kan lagligen bindas
att ansvara. Dessutom anhåller jag att 19
Momentet måtte få följande tillägg: Alla
vid Skattskrif ningen så kallade fjrige Gesäller
skola vara j efter hvad fordom äfven
varit brukligt, försedde med försvarssedel
af Ålderman, Bisittare eller någon
t
Den 17 Decjemb<“r f. m. 131
rörelse-idkande Mästare inom Embetet eller
Societeten; och denna försvarssedel,
om den skall vara lagligt gällande, innehålla,
att den sorn sedlen utgifvit ansvarar
äfven för den fyrige Gesällens Kronoskatter.
Eller örn delta ej skulle blifva
antaget, föreslår jag i dettas ställe följande
tillägg: Om vid Skatt skrifningen någre
fyrige Gesäller skulle finnas, skola dessa
såsom hitintills vanligt varit, vara försedde
med Mästares eller Bisittares åi Embetets
vägnar gifne försvarssedlar, men
Embetet för sådan rättighet att försvara
fyrige Gesäller vara förbundet att för deras
Kronoskatter det året ansvara. Derpå
bör komma följande tillägg: Om dessa vid
Skattskrif ningen fyrige Gesäller skall Åldermannen,
eller Hufvildmannen för Embetet
, Skrået eller Societeten vara förbunden
att till TaxeringsComite'ens första sammanträde
ingifva en förteckning, sorn upptager
hvarest dessa sedermera, d. v. s. efter
Skattskrif ningen , kommit i arbete, på
det Ta.xeringsmännen må äga en bestämdare
vägledning för sitt bedömande af
Handtverksmästares eller Rörelse-idkares
större eller mindre rörelse, genom en bestämd
kännedom af deras större eller mindre
antal arbetare. Såsom skäl till de här
ofvan föreslagne tilläggen i detta Moment
får jag äran anföra: att det missbruk starkt
inrotat sig bos Mästare oell Rörelse-idkare,
att några dagar före Skattskrifningen från
-
Den 17 December f. m.
v
slucka sig, lill Gesällherberget, största delen
af sine Gesäller, dels derföre att Mästaren
då ej behöfver ansvara för Gesällens
skatter; dels och hufvudsakligen derföre
att TaxeringsComiteerna då nödvändigt skola
anse Mästarnes rörelse mindre än den
bela året verkligen varit; emedan Comite'-  erna endast taxera Rörelse-idkarne efter det
ringa antal arbetare de äga vid Skaltskrifningen,
och som just blifvit ringa derigenom,
att Mästarne kort före Skattskrifningen
frånskickat sig sine fleste Gesäller. Såsom
ett bevis på huru oerhördt detta missbruk
begagnas, får jag äran exempelvis nämna,
alt SkräddareEmbetet i Stockholms Stad ensamt
ägde vid förlidet års Skattskrifning
i83 stycken fyr i ge Gesäller på Herberget,
för hvilkas skatter ingen ansvarade och genom
hvilket stora antal, TaxeringsComileen
nödvändigt skulle oriktigt bedömma Hufvudstadens
fleste Skräddaremästares rörelse;
då dessa Gesäller visserligen hela året arbetat
på verkstäderna och sålunda förökat
Skräddaremästarncs förtjenst, men nu vid
Skattskrifningen voro, såsom det hette, alldeles
utan arbete och man ej kunde få veta
hvarest de förut arbetat. Mästarne pläga
vanligen straxt efter Skattskrifningen återtaga
Gesällerna.
Till detta Moment fordras ännu ett
tillägg, nemligen: Hvar och en Mästare eller
Rörelse-idkare j hvilken antingen af myc
-
Den 17 December f. m.
133
ket hög ålder eller ock kändt utfattigt tillstånd
blifvit af PröfningsComitéen en gäng
befriad från afgift, oansedt han Burskap
icke uppsagt, eller ock blifvit på nyss anförde
skäl, en minimi-afgift beviljad, må
icke vidare låta hos sig skattskrifva eller till
arbete antaga någre Gesäller eller Lärlingar
innan han först ställt vederhäftig borgen
för kommande och löpande årets skatter.
Detta tillägg har jag föreslagit af det
skäl, att flere Gesäller och Lärlingar hitintills
begagnat sig af gamla, sjuke och utfattige
Mästares rättigheter och under deras
försvar drifvit en betydlig rörelse, oansedt
den gamle sjuke eller utfattige Mästa*
ren, sökt och erhållit antingen befrielse
från skatter, eller också en minimi-afgift;
hvarigenom ofta den olaglighet Uppkommit,
alt verkstäder med temlig betydlig rörelse
ej till Kronan betalt ett runstyckes skatt.
Taxeringsmännen hafva naturligtvis icke
kunnat förbjuda den gamle Borgersmannen
alt hos sig skattskrifva arbetare; meli då
alla Gomitéens Ledamöter, åtminstone af
Borgare-classcn, varit fullkomligt öfvertygade
om Mästarens fattigdom och hans oförmögenhet
att betala, har man ej heller
kunnat, helst mot fattigbetyg, påföra honom
några skatter.
Sid. 5g, 45 §■ 2 Momehtet Stadgar, att
i TaxeringsComitéen uti Stockholm skola
deltaga, som orden lyda: fyrdtioätta af
134
Den 17 December f. m.
BorgareStåndet dessa ord böra förändras
till: fjratioåtta af rörelse-idkande Borgare,
af det skäl att det nemligen händt det gamle
Borgare, som njuta Pensioner af sina Societeten
som således af dem ära beroende,
som längesedan nedlagt sin rörelse och som
således ej kunna äga så noggrann kännedom
om de öfriges handel, blifvit valde
till Ledamöter i TaxeringsComiteen, der
man af en rörelse-idkande Borgare skulle
erhållit långt flere och fullständigare upplysningar.
Samma anmärkning gäller äfven
om 3:dje Momentet af samma §. angående
Rikets öfrige Städer.
Sid. 61, bör vid slutet af y:de Momentet
tilläggas: De, hvilka vid valförrättningen
erhållit flesta rösterne, skola genom
Magistraternes försorg sd tidigt derom underrättas,
att, i händelse de sig befattningen
afsäga, nytt val kan hinna anställas,
så tidigt, att vid Comiteernas första sammanträde
någon plats inom Comiteen ej
md vara obesatt. Denna anmärkning grundar
sig på den erfarenhet att åtskilliga gånger
händt det Comiteerna ej varit fulltaliga
förr än nära slutet af Comiteens sammanträden,
och ibland har till och med
händt, att Comiteen alldeles icke blifvit
fulltalig; allt af orsak, dels att de valda
alldeles icke blifvit underrättade, dels att
de först sent blifvit det.
Den 17 December f. m.
Sid. 62, Momentet 12s står: Ej må
under påstående Taxering, i de öjrige
Städerne, &c. — De sista fyra orden
eller: i de öfrige Städerna böra utgå; ty
genom dem lemnäs Stockholms Taxeringsman
tillfälle att godtyckligt bortovara från
en befattning, som de sjelfvilligt sig åtagit;
och jag kan ej inse hvarföre Stockholms
Taxeringsman skola äga mera frihet än andra
Städers, så mycket mera som följden
varit att stundom ingen mera än Ordföranden,
stundom blott en Ledamot jemte Ordföranden
tillstädeskommit,
Vidare står sid. 6y, Momentet g. Tolf
Borgare; bör vara Tolf rörelse-idkande Borgare
, af samma skäl som j;ig redan anfört
om BorgareLedamöter i TaxeringsComiteer
4 §• 3 Momentet sid. $9,
Sid. 68, Momentet 11. Föreskrifver
alt Städernes Uppbördsman, Häradsskrifvare
och öfrige Tjenstemän, hvilka vid Mantalsskrifning
och Taxering genom flit och
noggranhet gjort sig deraf förtjente, skola
erhålla såsom gratificationer 1 procent af
hela Länets Bevillning, Men längre ned i
samma Moment föreskrifves alt Stockholms
Uppbördsverk blott får tillgodonjuta trefjerdedels
procent af Hufvudstadens Bevillning,
och detta i anseende dertill, som orden
lyda, att dit hörande personer erhållit
förbättrade löner.
136
Den 17 December f. m.
Detta är både alldeles oriktigt och högst
obilligt. Om man med orden förbättrade
löner menar, att Stockholms Uppbördsverks
Tjenstemän år i8i5, ifrån att af Staten ej
äga någre löner, då fingo af Statsmedel ett
ringa anslag, så har man menat rätt; men
att de hafva större ansvar, mycket vidlyftigare
göromål, hvaribland t. ex. må nämnas
att dagligen i Hufvudstadens innevånares
snart sagt otaliga Concurser, bevaka
Kronans rätt; och alt de ej äga så stora
Löner som Häradsskrifvare och öfrige Tjenstemän
vid Uppbördsverket i Riket redan
äga, är en obestridlig sanning. Då härtill
lägges att Kongl. Majit i Sin Nådiga Proposition
om StatsVerkets behof begärt högre
Löner för Landtstaterna, så, om detta,
sorn jag förmodar, bi fa lies, erhåller öfrige
Tjenstemän vid Uppbördsverket i Riket
ytterligare högre Löner än Stockholms Uppbördsverks
Tjenstemän, hvilka dessutom ej
heller fått tillhöra Pensionsstaten; vid betraktande
hvaraf allt, det för mig synes
högst obilligt att ej desse sednare Tjenstemän
få, lika med Provinsernes, beräkna 1
procent på deras uppbördssumma, och vågar
jag på alla dessa stora skäl denna förändring
föreslå. Hvarjemte jag såsom ganska
behöfligt anser vara ett bestämt stadgande
huru långt delaktigheten af de gratificationer
PröfningsComiteen i Stockholm utaf
denna procent utdelar, får sträcka sig. Sä
har t. ex. handt att StadsNotai ien, sorn ej
D e ii 17 D c c c m b e r f. m.
i37
i ringaste nion hörer till Uppbördsverket,
erhållit gratification för det han lemnat underrättelser
i Concursmål, hvilket han i
alla fall såsom Embetsman är skyldig göra.
Jag vågar derföre ödmjukast föreslå det
stadgande: att endast Ma ntalsCommissarierna
och de vid Pröfnings- och TaxeringsComiteerna
tjenstgörande Tjenstemän och
Betjening skola komma i åtnjutande af de
gratificationer PröfningsComite'en äger att
närmare bestämma.
Sid. 72j Art. IV, §. 2. 1:0 står: . . .
efter I. Art. i denna stadga kommer att
försvinna; der bör tillgggas: äfven som
Bevillning efter II. Art. bör efter Rörelse-idkar
ens död försvinna för sådan rörelse,
hvilken ej kan af Arf bingarne fortsättas
; men dör &c. Samma §. och Moment
står: 2:0 För Gesäller och Arbetskarlar;
bör stå: För Gesäller och andre
arbetsföre personer af båda könen.
Sid. y3, Momentet 2. står: Ilar skattskyldig
efter Mantalsskrifningen; bör vara:
Ilar skattskyldig efter börjad Mantalsskrifning
&c. af det skäl att Borgenärerna kunna
anse sig fria från ansvar för Bevillningen,
om Cessionen eller dödsfallet inträffar
innan Mantalsskrifningen är slutad.
Sid. y3, ,$*. 3, Momentet 1. och 1:0
slår: Ynglingar som vid Akademier, Gym
-
138
Den 17 December f. m.
nasier och Allmänna Scholor studier idka*
Bör vära: Ynglingar sorn vid Akademier
Gymnasierj allmänna Scholor och andre
Läroverk af alla slag , studier idka. Ty
det har t. ex. handt att de vid Carolinska
Institutet i Stockholm studerande så kallade
Pharroacepter blifvit taxerade, emedan
de ej varit ansedde höra till det i Bevillniogsförordniogen
stadgade undantag.
Sid. y4:> Momentet 2, 1:0 står: / tje?ist
varande &c, , . . jemte håtsmanshållet. Här
bör tilläggas: äfvensom ock för sådanepersoner
hvilka vid Mantalsskrifningen ägt
försvärj, men derefter antagit värfning.
Ty ofta har besvär och oreda uppkommit
derigenom attén Soldat, som vid Mantals-*
skrifningen ej var Soldat, har ansetts böra
erlägga skatter.
Sid. ySj Momentet 3. 2:0 stadgar befrielse
efter II. Art. för Lärlingar i handtverk.
Derigenom har det besynnerliga och
obilliga förhållande uppstått, attllandtverkslärlingar
befrias och Fahrikslärlingar taxeras
efter II, Art.; så att t, ex. Lärlingar
hos Snickare, Skomakare, Skräddare, Källarmästare
m. m. äro frie, men Lärlingarne
hos en Hallvätts-skomakare, Hallrättssnickare,
Lackfabrikör, Kortfabrikör m. m.
skola taxeras vid i5 års ålder såsom Arbetare,
se pag. 14. Detta förhållande måste
nödvändigt förekomraas och Bevillnings
-
Den 17 December f. m.
*39
förordningen häruti blifva mera tydlig, bestämd
och utgående från en princip.
Sid. j5j /po bör närmare bestämma
om sådane Lägenheter och Hus som t. ex.
tillhöra Stockholms Stad, som genom Testamente
eller Köp tillfallit Staden, som
ej begagnas till någre publike inrättningar
och hvaraf Stadens Cassa erhåller revenuer,
ej böra beskattas. Mig synes att de
böra beskattas; så har likväl icke tillgått,
förmodligen emedan Bevillningsförorduingen
äfven i denna del är otydlig.
Då jag sålunda nu slutat granskningen
af sjelfva den nu gällande Bevillningsförordningen,
bör jag likväl icke lemna oanmärkt
att den saknar stadganden, hvilkas
uraktlåtande för mycket ingriper i medborgarnes,
så väl moraliska, som juridiska
rättigheter, för att icke fästa Rikets Ständers
uppmärksamhet, och utan hvilka Rikets
Ständer säkerligen skola erfara, alt
ganska få, om ej inga Medborgare vilja
påtaga sig det samvetsgranna och litet tillfredsställande
åliggandet att Taxera andre
Medborgare, och utan hvilka stadganden
den skattdragande ständigt behöfver frukta
att, ehuru efter aldrig så lång tid, aldrig
så mångå år, ej äga säkerhet för sig, ej
äga säkerhet alt Enka och Barn få behålla
de skärfver inan måhända på sin dödsbädd
lemnat dem. Jag menar 1:0 alt en gräns
Den 17 December f. m,
sättes för KammarRättens godtyckliga behandling
af "Rikets Ständers Deputerade’*
nemligen Taxerings- och PröfningsComiteerna,
och 2:0 att en viss tid fastställes, eller,
örn den redan är fastställd, i Bevillningsföiordningen
utsattes, efter hvilken, örn
också KammarRättens RevisionsContoirs anmärkningsprocent
vore mera än 25 procent*
inga anmärkningar mot de skattdragande
eller Upphördsmännen få göras. Och dito
en viss tid för de hegge Domstolarne, sorn
öfver antnärkningarne skola döma, efter
hvilken tid, om slutlig dom då i saken ej
är fälld, den Embetsman som med saken
fördröjt, men ej den skattdragande och
Upphördsmännen eller deras Enkor och
Barn, kunna lagligen förbindas att restantierna
betala. Ty billigt är det väl att de
skattdragande, som löna Domstolarne, skola
äga den pretention att dessa Domstolar ej
möjligen kunna så utdraga med målen på
liden, att t. ex. de skattdragande kunna
2Ö år efteråt blifva nödsakade skatter betala.
Motiven hvarföre jag anser dessa stadganden
nödvändigt höra i Bevillningsförordningen
finnas, skall jag, som jag tror,
ganska öfvertygande gå att för Rikets Ständer
framlägga, livarvid jag dock icke bör
underlåta att nämna den sorgliga förbindelse,
hvaruti jag står hos de Embetsverk , sorn
genom sine behandlingssätt af Upphördsanmärkningsmålen,
lemnat så öfvertygande
Den 17 December f. m.
skäl i mina liander, skäl, förutan hvilka jag
visserligen icke tilltrott mig att inför Rikets
Ständer kunna så ofelbart ådagalägga
nödvändigheten af de nämnde Stadganderne.
Såsom skäl till det första stadgandet
eller såsom jag yttrade mig att sätta en
gräns för KammarRättens godtyckliga behandling
af ”Rikets Ständers Deputerade”
nemligen: Taxerings- och PröfningsComiteerna;
får jag äran framlägga att KammarRätten
mångfalldiga gånger återremitterat
mål till de redan åtskiljde Comiteerna och,
med upphäfvande af grunderna för deras
beslut, förelagt dem att ånyo företaga vissa
måls handläggning. Mig synes att BevilIningsförordningen
bordt så förstås, att Taxeringsmännen
och PröfningsComiteens Ledamöter
äro, såsom Bevillningsförordningen
tydligen stadgar, Rikets Ständers Deputerade
j att de ej äga någon ansvarighet annat
än inför Gud och sina egna samveten, och
att då de en gång på sin aflagde ed sam^
vetsgrant afgjort Taxeringsmålen, finnes det
icke inom Sveriges Rike någon auctoritet,
som kan ålägga dem att ändra sitt beslut;
att å nyo företaga målet till afgörande; att
efter andra gimnder än ed och samvete
afgöra det. Taxeringsmannens rätt måste
det väl vara att i Bevillningsförordningen
äga en borgen att, om då ingen ting annat
äger anspråk att vara fritt från KammarRättens
anmärkningar, Taxeringsmannens
Den 17 December f. m.
samvete åtminstone måtte vara det. Till
stöd och bevis för hvad jag nu anfört skulle
jag visserligen kunna framdraga 5 särskildte
KammarRättens utslag och skrifvelser, stälde
blott till ett enda års PröfningsComile,
men då 90 §. af RegeringsFormen möjligen
så kan tolkas, att det ej tillätes mig genomgå
dem, skall jag blott problematiskt omtala
händelserna, och nämna förhållanderne
sådane, sorn de möjligen genom Bevillningsförordningens
otydlighet eller origtiga til 1-  lämpning, skulle kunna framställa sig. Låtom
oss t. ex länka oss, alt den nu gällande
Bevillningsförordningen genom sin otydlighet
eller brist på föreskrifter skulle kunna
lemna KammarRätten tillfälle, att KammarRätten
skulle kunna till en PröfningsComité
aflåta en skrifvelse, hvarigenom denna
blef nödsakad att tvänne år sedan den slutat
sine förrättningar åter sammanträda, för
att omgöra en del af hvad den redan enligt
ed och samvete gjort; låtom oss antaga att
denna skrifvelse t. ex. hade denna ordalydelse:
”Fördenskull och i anseende lill
*’förekomne skäl och omständigheter finnér
”Kongl. KammarRätten rättvist att med un”danrödjande
af PröfningsComiteens Beslut
”till densamma målet återförvisa att” (märkom
dessa ord mina Herrar) ”utan hinder
”af sin förut tagne åtgärd” (en åtgärd som
likväl var grundad på aflagd ed) &c. —
—• ”å nyo ingå i granskning af
”grunderne för den klagandes Taxering, och
Den 17 December f. m.
i43
”bestämma den Bevillning lian rätteligen
”borde draga,” (märken här å nyo dessa
ord) ”med iakttagande af ett noga jemför”ligt
förhållande emot Vederlikar och med
”afseende å de inskränkningar, som i hans
”rörelse kunde äga rum»” Dessa sista orden
fullkomnar saken; ej nog att Rikets Ständers
Deputerade kunna flere år efter sedan
de fullgjort sine åligganden blifva anmodade
d. ä. detsamma som anbefallde alt
sammanträda; ej nog dermed att man kan
befalla ”att utan hinder af förut tagen
Utgärd” å nyo ingå i granskningen af målet,
utan man kan slutligen föreskrifva huru
och efter livad princip den nya pröfliingen
skall ske. Delta är mera än en ÖfVerDomstol
kan göra emot en UnderDomStol,
och hvartill tjenar på sådant sätt Taxeringsmannens
aflagde ed. På sådant sätt
lärer väl ingen vilja blifva Taxeringsman
och såsom sådan aflägga ed, ty åtlydde
man sådane skrifvelse!’, vore mali ju ingenting
mer och ingenting mindre än •—menedare*
Jag
vill ej vidare trötta Ridderskapet
och Adeln med andragande af flere skäl;
jag tror att det nu andragne är, såsom skäl
för det föreslagne stadgandet, mera än tillräckligt.
På dessa grunder vågar jag ödmjukast
föreslå, alt uti den nya Bevillningsförord
-
t 44
Den 17 December f. m.
ningen tydligen malte stadgas: att Pröfnings-
och TaxeringsComite'ernas Ledamöter,
såsom varande Rikets Ständers Deputerade,
ej pä något sätt kunna anses std
under Ka mmarRätten; att de aldrig kunna
åläggas att omgöra en Taxering, som
de en gång efter ed och samvete verkställt;
att en blifvande Comité’ ej kan åläggas
omgöra hvad en redan upplöst Comité' redan
gjort; emedan hvarje Comites verkningskrets
tydligen är och hör vara inskränkt
inom ett år; och slutligen att KammarRätten
ej äger annat åliggande med Taxeringsmålcn,
än att pröfva och afdöma de anmärkningar,
som vid revisionen af uppbördslängderna
kunna af RevisionsContoiren
blifva gjorde, samt att afdöma alla
de klagomål, som göras öfver PröfningsComiteens
utslag i Taxerings-mål.
Det andra stadgandet jag föreslog var
en viss prescriptionstid, efter hvilken inga
anmärkningar få af KammarRätten göras,
mot de Skattdragande och Uppbördsverket;
och en viss tid, inom hvilken Domstolarne
skulle föreläggas att anmärknings-mål afgöra.
Jag tror, ehuru jag ej bestämt vet
det, att en Kongl. Förordning af år \r]\i
finnes, som i första afseendet bestämmer
tre år. I sådant fall bör detta stadgande
införas i Bevillningsförordningen. Om i det
sednare afseendet 1 eller ii år för hvarje
Dom
-
Den 17 December f. m.
i45
Domstol blef i önskningväg föreslaget och
antaget, hvarigenom uppkom en *:d af 3
år, som, tillsammans med de nyssnämnde
3:ne för anmärkningar tillåtne år, gjorde
6 år, så skulle Embetsverken äga tillräcklig
tid och de Skattdragande samt Uppbördsverket
äga någon tid, hvarefter de med
säkerhet visste sig vara från allt kraf fria.
Såsom bevis på det stora behofvet af
en dylik prescriptionstid skall jag hafva
äran först anföra, att personer finnas, som
i år och förledne sednaste åren blifvit afkrafde
KammarRättens anmärknings-medel
för åren i8o5, 6, 7, 8 och 9, och ytterligare
ett annat exempel, hvarpå jag vördsammast
anhåller om Ridderskapets och
Adelns odelade uppmärksamhet, emedan
exemplet är af, som jag tror, en oerhörd
natur i Svenska beskattningens annaler.
Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning af den
6 September 1815 om Husbehofsbrännin
gen
stadgade i 3 §. 8 Mom
”att
”Krogar och Näringsställen (sålunda ej Trac”teurer
och Vinskänkar), der de tillåtas
”skola i branvinsminuterings-afgift betala
”från 10 lill 3o Riksdaler.” Taxeringsmännen
för Stockholms Stad hafva också alltid
tillämpat denna Nådiga Förordning till
Krogar och Näringsställen; men till T rar -  te ursställen hafva icke Taxerings- och Pröf6
H. 10
i4 6
Den 17 December f. ni.
ningsComiléerna någonsin ansett sig kunna
tillämpa Förordningen, emedan Tracteurer
äro Borgare och sålunda efter håde 1818
och 1823 årens Bevillningsförordningar skola
till Staten betala fem procent utaf behållningen
af deras rörelse, och dermed
äro taxerade, efter hvad samma Förordningar
stadga, i ett för allt. Men 1824 började
KammarRätten och fortsatte åren 1825
och 1826 att gifva utslag det Brävinsminuterings-afgift
icke blifvit påförde dessa Borgare
för åren 1819, 20, 21, 22 och 23,
och att de skulle sådan afgift betala; och
sedan anmärkningarne hos Kongl. Maj:t slutligen
blifvit afgjorde och år 1828 ÖfverStåthållareEmbetet
meddelte, så måste innevarande
års TaxeringsComite påföra desse
Borgare, deras Enkor och Barn, de fem
årens afgift, hvaraf första årets redan var
tio är gammal. Med blödande hjerta verkställde
jag detta åliggande, verkligen i början
tvehogsen med mig sjelf, om en sådan
åtgärd var enlig med min aflagde ed. Då
min öfvertygelse sade mig att afgiften alldeles
icke föreskrifves af Bevillningsförordningen
och stridde mot sjelfva bokstafliga
innehållet af Husbehofsbrännings-förordningen;
samt jag dessutom visste att någon
sådan afgift icke var af samma personer
för åren 1816, 17 och 18 erlagde, ehuru
Bränvinsförordningen då äfven gällde.
Taxeringen är emedlertid gjord och
hos del fattiga folket, sorn i Tio år ägt qvit
-
Den 17 December f. m. 147
tencer alt de fullgjort sine pligtcr mot Staten,
låter, till följe af tvetydiga Förordningar,
denna Stat, hvaraf de trodde sig
skyddade, inom detta årets slut utpanta
hos somliga allt hvad de äga, och hos andra
nästan allt hvad de äga; ty mine Herrar
den minsta restantie-summan är 5o R:dr
och den största i5o R:dr, i sanning mycket
penningar för de till störste delen redan
förut utfattige personerne. Detta exempel
af en stor mängd nära tiggarstafven
bragte Medborgare — månne det ej är ett
tillräckligt talande skäl för min anhållan
att en prescriptionstid af 3 år måtte KammarRätten
föreläggas, hvarefter KammarRätten
ej äger att någon anmärkning mot
de Skattskyldige eller Uppbördsverket utfärda
och ytterligare för Domstolar ne, som
öfver dessa mål dömma tvänne år, efter
hvilken tid de Skattskyldige eller Uppbördsmännen
ej mera kan förbindas att de anmärkte
summorna betala.
Detta sednare stadgande är nödvändigt,
ty hvad förtroende skall den skattdragande
allmänheten äga till Representanterna, till
Rikets uppbördsverk, till Domstolarne deröfver,
och till administrationen af skatterna,
om den skattdragande då han anmäler
sig att betala sina skatter, då han erlägger
allt hvad man af honom begär, då han
mottager qvittence derpå, han ändock måste
frukta alt han, hans Enka eller Barn må
i48
Den 17 December f. m.
bända efter lång lid blifva krafde för skatter,
som tillhöra just det året, för hvilket
han gerna velat, och äfven trott sig fullgöra
sine åligganden till Staten. Huru på
detta sätt begära att skattdragande ej skola
föra en allmän klagan öfver sina skatter
och de procedurer, som vid deras uttagande
stundom följes och åtminstone alltid bör
befaras.
Slutligen torde det tillåtas mig att just
nied anledning af hvad jag nu om Bevillningsförordningen
anfört, få fästa' BevillningsUtskottets
uppmärksamhet derpå, huru
i hög grad angeläget det är, att vid den
nya Bevillningsförordningens uppgörande,
icke allenast afse andan af, och meningen
med, hvarje stadgande uti densamma; utan
äfven att noga betrakta hvarje särskildt ord,
och eftertänka om icke dessa ord möjligen
och med något skäl, skulle kunna härleda
till andra ändamål och tolkningar än dem
man velat med densamma vinna.
Jag anhåller att denna min Motion
måtte till vederbörligt Utskott blifva remitterad
och med de respective MedStånden
communicerad.
Grefve Cronhjelm anförde vidare skriftligen
:
På grund af det verkligen ömmande
förhållande jag i min Motion om Bevillnings
-
Den 17 D e c e m b e r 1’. m.
•49
förordningens förändring lill slut omnämnt,
att nemligen ett stört antal förut redan mer
och mindre fattige Medborgare blifvit, till
följd af KammarRättens anmärkningar, dömde
att betala ända till och med skatter för
10 år tillbaka, samt vid betraktande deraf
att desse skatter endast till följd af tvetydiga,
ja alldeles otydliga, författningar,
blifvit dem påförde, äfvensom på den kännedom
jag hos ÖfvcrStåthållareEmbetét inhämtat,
att de fleste af desse personer skulle
genom utsökningen beröfvas det nödvändigaste,
att ändå af den till omkring (dam
jag minnes rätt) 8000 R:dr uppgående anmärkningssumman,
ej kan uttagas och erhållas
mera än emellan 1 och 2000 R:dr,
vågar jag, vädjande till Rikets Ständers
rättvisa och menniskokärlek, och öfvertygad
alt Rikets Ständers vilja alldrig varit eller
är, att beskattningen så omenskligt skall
drabba någre Medborgare, ödmjukast föreslå,
att Rikets Ständer, efter Bevillningsoch
StatsUtskottens hörande i ämnet, ville,
så skyndsamt som möjligt, låta en underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t afgå, om
afskrifning af de nu omtalte, från längre
tider tillbaka, af KammarRälten anmärkte
skatter. Jag är säker att Rikets Ständer ej
låta medborgare och deras Enkor och Barn
så grymt vederfaras att de för 10 års gamla
skatter, dem de af förordningarne icke
ens anat, blifva bragta till tiggarstaf ve 11. ÖfverStåthållareEmbetct
har väl blifvit ålagdt
Den 17 December f. m.
att genast utsökning låta verkställa, men
med en en verklig rörande glädje är det
jag erfarit, att Kongl. Maj:t, då han hört
att Motion i detta afseende blifvit inom
detta hus anmäld, med deltagande för de
olycklige Medborgarne, lärer Nådigst tänka
aflåta en befallning, att tills målet af Ständerne
blifvit afgjordt, utsökningen inställes.
Då saken är brådskande, och det så
mycket mera som den handlar om många
Medborgares hela välfärd, så anhåller jag
vördsammast att Stats- och BevillningsUtskotten
måtte blifva ålagdt, att sist inom
i4 dagar efter häraf erhållen del, sig i
ämnet utlåta, och i händelse tillstyrkan
skulle å denna min Motion följa, Utskotten
då noga ville öfverväga och till Ständerna
yttrande afgifva, huruvida KainmarRättens
RevisionsContoir i och för denna sak bör
undfå fem och tjuge procent af anmärkningssumman.
Mig tyckes att om Rikets Ständer låter
af billighet och mensklighet afskrifva de
anmärkte skatterna, några anmärkningsprocent
då icke böra utgå.
Om remiss till Stats- och Bevillningsutskotten,
jemte comrtiunication med de öfrige
MedStånden, får jag äran anhålla.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik: Jag
anhåller blott få tillägga några ord till
Den 17 December f. m.
hvad Grefve Cronhjelm yttrat. I fall jag
cj hört orätt, har han föreslagit, att KarnmarRälten
skall bibehålla sin Domsrätt;
men i min tanka borde KammarRätten i
mål, som förevarit i PröfningsComite, ej
äga den, utan blott rättighet befalla sin
AdvocatFiscal att draga målet under Konungens
Domstol. Den borde vara det enda
forum för sådane mål, hälst PröfningsComiteerne
äro Rikets Ständers ombuds
högsta auctoritet. Hvad angår de omtalte
utmätningarne, tror jag, att den administrativa
magten bordt ställa sig till efterrättelse
Förordningen af den 5 December 1792.
Grefve Cronhjelm: Jag bör gifva tillkänna,
att jag ej trott mig kunna utsträcka
förslagen till förändring af Bevillningsförordningen
ända derhän, att en reorganisation
af KammarRätten derigenom skulle
uppkomma. Jag har blott velat gifva åt
Bevillningsförordningen en såklur föreskrift,
att Medborgare skulle för framtiden äga
den borgen för sin säkerhet, soln de hafva
rätt att fordra, och som tyckes vara billig,
då de vilja fullgöra sine åligganden till Staten.
Lades på bordet.
Högloft. Ridderskapet och Adelil åtskiljdes
klockan tre qvart till3eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den 17 December e. m.
Onsdagen den 17 December.
Plenum klockan half lill 6eftermiddagen.
Upplästes och lades på bordet följande
StatsUlskoltets den 16* dennes meddeldte
Betänkanden och Memorial:
N:o 5. I anledning af väckt Motion,
att Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes sednast
afgifne så kallade FemårsBerätlelser
måtte skyndsammeligen, på Statens bekostnad,
varda lill trycket befordrade.
N:o 6. Rörande tryckningen af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes så kallade FemårsBeräHeiser,
hvilka efter innevarande Riksdag
varda afgifne, samt deras utdelning.
N:o 7. Om nödvändigheten, att lill
tjenstebiträde antaga ytterligare 4 Personer.
Upplästes och lades på bordet GonstitutionsUtskottets
den i3 dennes under
N:o i afgifne Memorial, innefattande Utlåtande
om Grundlagsstridighelen eller enligheten
af en fråga, hvarå Ridderskapets
och Adelns Ordförande vägrat Proposition.
Vid förnyad föredragning remitterades
till Stats-, Banco- och LagUtskotten Herr
Den 17 December e. ni. i53
Hjertås, Gustaf, den 4 dennes f. m. på bordet
lagde Motion, angående ett förslag lill
stadga om invisningar, som emellan enskilde
personer eller Bolag inom Riket utställas.
Föredrogs å nyo Herr Thams, Wollrath,
den 4 dennes f. m. på bordet lagde
Memorial, angående åtskiilige ändringar uti
Kongl. Stadgan -om SkiftesVerket; af den 4
Maji 1827.
Herr Danckwardt, Magnus Georg, anförde
skriftligen:
Då jag nu går att besvara det anförande,
Herr Tham uti Plenum den 4 dennes
uppläste, innehållande framställning om
ändringar i den förlidet år utfärdade Stadgan
om SkiftesVerket i Riket, bör jag
först hafva äran förklara, alt, ehuru jag
både deltagit i utarbetandet af denna Författning
och densamma contrasignerat, jag
på intet sätt med något obehag kan anse
de anmärkningar, som dervid göras, syftande
antingen på förändring i möjligen mindre
tjenlige sladganden deruti, eller förklaring
af och tillägg till dem, som må
finnas otydliga eller ofullständiga. Jag känner
af erfarenheten alla de svårigheter,
hvarmed utarbetandet af Allmänna Författningar,
äfven i mindre vigtiga och omfattande
ämnen äft detta, äro förknippade och
att brister deruti icke kunna undvikas; och
154
Den 17 December e. m.
oagtadt de, som jemte mig delat det vidlyftiga
arbetet af de utkomne LandtmäteriFörfiittaingair.
es uppställning, likasom
de flere upplyste personer från åtskillige
orter i Riket, hvilka gjort sig mödan att
desamma genomse och granska, skola med
mig vittna, att all möjlig omsorg, allt möjligt
bemödande dervid blifvit använde, kan
jag visserligen icke hafva den förmätenheten
att tro, det desse Författningar icke
ega ofullkomligheter, dem erfarenheten skulle
till rättelse anvisa; men att, såsom Herr
Tham yttrat, den genom samma Författningar
lidande Allmänheten skulle med
rättvisa öppet uttala sin klagan deröfverj
och att desse Författningar medföra mycket
ondt och många olägenheter . det bekänner
jag, att jag hvarken väntat eller ens
tror ega giltig grund, så mycket mindre,
som de upplysningar, jag erhållit, på det
hela föranleda till ett motsatt förhållande.
Det ligger i sakens natur, att Stadganden
i ett ämne, sådant som ÄgodelningsVerket,
hvilket så nära rörer Folkets vigtigaste intressen,
skola vara föremål för olika meningar,
för belåtenhet och för missnöje,
hvilket sednare naturligtvis snarast låter
höra sig, och sådant i synnerhet vid den
tidpunkt, då desse stadganden utkommit
och innan de af alla hvarken rätt förstås
eller tillämpas. Man erinre sig blott förhållandet
när EnskiftesFörfattningen i Skåne
infördes och då Storskiftesverket i Da
-
Den 17 December e. m.
155
larne anbefaldes, vid hvilket sednare tillfälle
rnilitairisk handräckning måste anlitas;
och de vid alla Riksdagar yrkade ändringar
och jemnkningar i SkiftesFörfattningarne
ådagalägga det ytterligare. Icke skall
Lagstiftaren, som måste beskåda saken ulen
högre synpunkt, som har att rigta sin
blick på de verkliga framtida fördelarne
för Landet af sin Lagstiftning, härföre vika
tillhaka. Svårligen kan han ock vid en
allmän Författnings utfärdande afse de loeala
förhållanden, sorn af tillfälliga omständigheter
i en eller annan Landsort
kunde för ögonblicket göra Författningens
tillämpning oläglig och tryckande, förhållanden,
hvilka skola upphöra och med
detsamma de menlige följderne af Författningens
verkställighet.
I första rummet synes Herr Tham
missnöjd med det nya Rättegångssättet för
Egodelningsmålen, anförande att pröfningen
af desse mål förut tillhört Landshöfdingarnej
men att den öfverhandtagande
principen om juridisk enhet och dermed
följande hågen att draga äfven de Ekonomiska
frågorne under Härads Rätt för anledt
utfärdandet af den nja SkiftesStadgan.
Redan för flere Riksdagar tillhaka hade Rikets
Ständer med skäl yrkat sammandragning
af de serskildte gällande Författningarne
om Egodelningsvei ket, hvilka tillälo
på en gång håde Storskiften och, med dc
-
156 Den 17 December e. m.
ras upphäfvande, Enskiflen. De förra pröfvudes,
såsom i alla tider med skiftesmål
tillgått, af Domaren; blott de sednare af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande. Samtidigt
med berörde begäran föreslogo äfven
Rikets Ständer EgodelningsRälters organiserande
för Skiftesmålens behandling och
vid hvarje af de sednare Riksdagarne hafva
Rikets Ständer detsamma påyrkat. Då
nu, vid sammanförandet af de serskildle
EgodelningsFörfattningarne, det blef oundgängligt,
att en och samma Aucloritet behandlade
Skiftesärender, då det i allmänhet
icke kan förväntas eller begäras alt Herrar
Landshöfdingar, åtföljde af sine LandsSecreterare,
för pröfningen af de, betydligt
ökade Egodelningsmålen, hålla Syner på
stället, hvilket ock i få Län skett, men i
de fleste fall, då tvister uppkomma, är nödigt;
då i desse mål flere eganderätts-frågor
ingå, och då i Finland samma mål af
EgodelningsRätter med framgång behandlades;
så voro dessa de förenade hufvudsakliga
skälen, hvarföre Kongl. Majrt ansåg
Sig böra bifalla Rikets Ständers Förslag om
EgodelningsRätters förordnande, aldeles icke,
som Herr Tham säger, någre fattade
principer om juridisk enbet eller håg alt
draga verkligen Ekonomiska frågor under
Domaren. Det torde ännu vara för tidigt,
att rätt bedomina verknihgarne af denna
inrättning och således äfven att klandra
den; jag tror dock, alt Herr Tham befin
-
Den 17 December e. m.
ner sig bland minoriteten, då lian vill lia
den afskaffad. Det medgifves , att kostnaden
för Parterne i visse fall är större genom
Skiftesmålens behandling inför EgodelningsRätt,
än hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande;
men, fördelad pä. många
delegare, kan denna kostnad för hvarje icke
blifva af betydenhet, och den frågan
återstår i allt fall att afgöra: hade alla dessa
mål lämpligen och med mera förmån
kunnat af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
handläggas?
Att, såsom Herr Tham vidare yttrat,
den nya SkiftesStadgan vore bygd på helt
andra grunder, än de förut gällande EnskiftesFörfaltningarne,
lärer, med undantag
egentligen för 2:ne, också af Herr Tham
utmärkte fall och de omständigheter som
varit en följd af StorslciftesFörfattningarnes
upphörande, icke befinnas ega sin vigtighet.
Tvärtom äro samma hufvudgrunder,
samma åsigter i öfrigt följde. Hvad de nämnde
afvikelserne från förra EnskiftesFörfatU
ningarne angår, och dervid först den, att
Skifte, då det af en delegare begäres, skall
hela Skiftes-laget öfvergå, så är detta ostridigt
en fråga af mycken vigt. Man må icke
tro, att den vid Förslagets utarbetande
och granskning blifvit lättsinnigt behand- *
lad; tvärtom var den föremål för det noggrannaste
öfvervägande. Såsom kändt är
linnes ett sådant stadgande meddeladt i 1^83
158
Den 17 December e. m.
ars StorskiftesFörorrlning och de som vid
dess utfärdande lefvat och ännu finnas, torde
nog påminna sig, örn det då med välbehag
upptogs, eller om icke klagan öfver lidande
deraf förspordes. Emedlertid har erfarenheten
bevisat rigtigheten af föreskriften,
och ingen sätter nu i fråga, att icke ett
Storskifte, om det begärts af en Åbo på
blott -j-1^ Mantal, skall hela Skifteslaget öfvergå;
ingen åberopar, att, som Herr Tham
säger, den fria nyttjanderätten af ärfd eller
väl förvärfd Egendom deraf rubbas. När
EnskiftesFörfattningarne infördes gafs väl
icke enahanda föreskrift; och, med den
allmänt stämda opinion emot sådane skiften,
då aldeles nya här i Landet, bjöd försigtigheten
att icke meddela ett sådant stadgande,
utan berättigades deri blott hvarje
delegare, som sådant åstundade, att, änskönt
öfrige delegare deri ej ville ingå,
utbrytning erhålla, med skyldighet att, utan
afseende på bättre eller sämre åbyggnad,
utflytta, när Iocalen det fordrade. Erfarenheten
under den derefter förflutne tiden
liar dock i allmänhet ådagalagt, att sedan
frågan i ett Byalag blifvit väckt om Enskifte,
inom någre år, alla delegarne begärt
ett sådant skifte, dertill uppmanade
af den ständiga osäkerhet i sin besittning
och deraf följande många olägenheter och
kostnader, som, genom den erie delegarens
utbrytning efter den andra, uppkommit;
och detta förhållande var ock naturligt. Då
Den 17 December e. m. i5g
i elt skifteslag Enskifte för en eller flere
delegare skulle ske, meri de andre deri
icke vilie ingå, blef den förra Egoindelningen
rubbad, och desse sednare, för hvilka
provisionel plan till Enskifte i allt fall skulle
uppgöras, nödsakade att antingen låta
sig emellan upprätta sämje-delning eller
Storskifte, åtgärder, som icke kunde ega
bestånd längre, än alla delegarne dermed
enhälligt åtnöjdes. Härigenom uppkommo
betydligt ökade kostnader, nemligen först
till Enskiftet, uti hvilka kostnader alla skulle
taga del, och sedan till sämje-delningen
eller Storskiftet, hvilka bekostades af dem,
som deri ingingo. Då nu en delägare, som
ingick i ett af desse sednare delningssätt,
dermed blef missnöjd, hvilket vanligen innan
kort inträffade, begärde och erhöll
han, äfven för sin dal, Enskifte, då nästan
lika kostnader, som förut för Skifteslaget
uppkommo. Härmed kunde den ene
delegaren efter den andre fortfara, tilldess
att alla fått sine egor enskiftade; och erfarenheten
har visat, att ett Skifteslag under
loppet af några år på detta sätt fått
bekosta flere Enskiftesförrättningar, hvarigenom
delegarne blifvit aldeles utblottade,
jorden till ytterlig grad vanhäfdad; och
månne icke delta förhållande i Skaraborgs
Län ofta inträffat? Derjemte måste det tagas
i betraktande att, ehuru, i ofvannämnde
händelser, en allmän plan för Byalagets
enskiftande af Landtmätaren uppgjorts, för
i6o
Den 17 December e. m.
att i mån som öfrige delegare sådant hegärde,
gå i verkställighet, det ligger i sakens
natur, att då större delen af delegarne
skulle så litet som möjligt rubbas, om*
ständigheterne ofta icke medgifvit att uppdraga
denna allmänna Enskiftes-plan så fullkomligt
nyttig och beqväm, som eljest, under
synpunkt af ett allmänt verksteldt Enskifte,
kunnat ske, och har icke det stora
ändamålet med Skiftet sålunda till någon
del förfelats? Lika så har den delegare,
som haft serdeles goda hus, nästan varit
betagen tillfället till utbrytning, då han
ovilkorlig! måst öfvergifva dessa hus och
på ny ägoplan utflytta. Saken synes sålunda
hafva förlorat, utan att delegarne
i sjelfva verket vunnit. Sedan egornes läggande
i 3:ne skiften redan blifvit under Euskifts-egenskap
i allmänhet tillåtit, mäste
det ock anses så mycket mera angeläget,
alt alla hinder för Skifteslagens utbrytning
i möjligaste minsta lott-antal undanrödjas,
och anledning till motsatsen icke lemnäs
derigenom, att flere delegare förblifva orubbade.
Då Stor- och EnskiftsFörfaltningarne
skulle, enligt Rikets Ständers begäran,
sammandragas borde ofvanuppräknade olägenheter
förekommas, och det ansågs icke,
och lärer icke kunna ske utan genom biggi
behållandet af stadgandet i StorskiftesFörordningen,
att alla Skifteslags-delegarnes
J ägolotter på en gång blifva utbrutne och
1 ut
-
Den 17 December e. m.
utstakade. Härigenom är det icke betaget
de delegare, som sådant åstunda, att, efter
anstäldt Laga Skifte, icke i det nya Skiftet
och dermed möjligen förenad utflyttning
ingå, utan kunna de, nu som förr,
sammanlägga deras egor och om deras bruk,
på sätt de för sig nyttigast finna, öfverenskomma,
ehuru en sådan öfverenskommelse,
liksom angående Sämje-delning eller
Storskifte förut varit stadgadt, icke kan
bestå längre, än vederbörande dermed åtnöjas;
och är det i sådant afseende som i5
Cap. 2 §. SkiftesStadgan innehåller att om
ej tillträde af skifte sker ä den tid föreskrifva
ärj hvarje delegare sedan eger öppet
att j när han det äskar> genom KronoBetjeningens
handräckning af dess nya Egolott
komma i besittning, utan hinder af
hvad aftal som helst deremot kan vara
gjordtj hvarigenom således delegare i mån
af sin önskan och sine vilkor kunna de
nya Ägolotterne emottaga. Förhållandet är
således i hufvudsaken detsamma, som efter
förre Skiftesförfattningar, och egentliga skillnaden
blott den, att delegarne icke kunna
genom kostnaden till flere Landtmäteriförlättningar
utarmas.
Det är väl sannt, att ifrågavarande Stadgande
icke i afseende på Storskiften, då jordegarne
gemensamt deri ingingo, medförde
så stora utgifter, enär skyldigheten till
6 H. 11
Den 17 December e. m.
utflyttning icke var, såsom nu, dermed
ovilkorligt förbunden; men det liar likväl
någon gång äfven handt, att vid Storskiften
en delegare ej förmått bära kostnaderne,
och sådant beror mycket af jordbrukarens
enskildta ställning; de utgifter
han för utflyttning vid Laga Skifte får
vidkännas, blifva ersatte af de andre jordegarne;
i visse Provinser sker det, för att
häruti underlätta dem, till någon del af
Allmänna Medel, och deribland i Skaraborgs
Län, der utflyttningsbjelpen äfven
blifvit fördubblad mot hvad den förut utgjort.
Kongl. Maj:t har, af enahanda skäl,
i Proposition till Rikets Ständer nn begärt
Anslag till ulflyttningshjelp för de öfrige
Rikets Provinser och jag tviflar icke att
Rikets Ständer dertill bifalla. Med afseende
å allt detta ansåg man sig numera,
sedan öfvertygelsen om förmånen af saramandragne
Ägolotter under en tidrymd af
a5 år hunnit hos Allmänheten stadga sig,
ovilkorligen böra antaga den ifrågavarande
föreskriften, för att så medelst fullkomligt
uppnå syftemålet af en ny ÄgodelningsFörfatlning,
beredandet af de mäst lämplige
och sammandragne skiften samt jordegarnes
fredande för mångdubblade kostnader
och vidare osäkerhet och bekymmer
af nya stadganden i delta ämne; och jag
tror icke att man bör hysa den fruktan
för detta stadgandes inverkan på jordbrukarens
bestånd, som Herr Tham framställt.
Den 17 December c. m. t63
Om inom vissa delar af Skaraborgs Läns
slättbyggder hemmansegarne af 1826 års
missväxt och fallne Spannmålspris för närvarande
äro bragte i svår belägenhet, torde
det väl ock vara att vänta, det någre Egoskiften
icke der i allmänhet tills vidare
begäras och verkställas; efter den beskrifning
man nu gör om deras ställning, skulle
de icke kunnat uthärda ett Storskifte, hvilket
de efter förre Författningar likväl ovilkorligt
måst undergå. I öfrigt bör jag
hafva äran tillägga, att af alla de upplyste
personer, Landtmätare och andre Embetsman
samt Possessionater, hvilka, före dess
lifgifvande, granskat SkiftesStadgan, nästan
ingen enda anmärkt mot det meranämnde
stadgandet, utan alla ansett det för ändamålets
fullkomliga vinnande oundgängligt
Framlidne Landshöfdingen i Blekinge Län,
Grefve Wachtmeister, en i Egodelningsverket
ganska kunnig och nitisk person, framställde
och i ett underdånigt Memorial redan år
1822 angelägenheten af detta stadgande och
visade med klara skäl olägenheterne af det
dåvarande förhållandet att alla delegare
icke voro pligtige i Skiftet deltaga. ÖfverDirecteursÉmbetet
vid Landtmäteriet understödde
äfven i afgifvet underdånigt Utlåtande
belt och hållet bans framställning.
Herr Danckwardt tilläde derefter muntligen:
Jag
får i öfrigt jemväl härvid nämna,
att en för kunskap och skicklighet i Ägo
-
i64
Den 17 December e. m.
delningsVerket känd person, Första Landtmätaren
i Malmöhus Län Åkerblom, hvilken
nyligen af trycket utgifvit ett Förslag
till allmän EgodelningsFörfattning i förevarande
omständighet föreslagit enahanda
stadgande så lydande: ”Vid verkställigheten
”af laga Egodelning skola alla uti sarafällig”heten
deltagande jordegares Lotter på en
”gång bestämmas, utläggas, emottagas och
”stadfästas, så att Ägodelningen i ett sammanhang
må kunna förrättas med mera
”fullkomlighet; lotternes orubbliga och säk”ra
besittning utgöra grunden för deras
”utvidgade odling och bättre skötsel; och
”jordägarne derigenom vara fredade Lån
”de drygare kostnader, som en egodelning,
'”verkstäld i flere repriser, måste åstadkomma.
”
Hvarefter Herr Danckwardt fortfor att
uppläsa följande:
Den andra förändringen i nuvarande
SkiftesFörfatlning mot de föregående är den,
att Egograderingen icke blifvit behandlad
sorn'prcliminärfråga, det vill säga, att den
före sjelfva Skiftets uppgörande icke bör
vara oåterkalleligen fastställd, utan klagan
deröfver med hufvudsaken fullföjas. Skälet
till detta förändrade stadgande är, att,
med bästa vilja att göra rätt, det olta
måste hända, då flere hundrade serskildte
egostycken skola till ett sins emellan i alla
delar jemförlig! värde uppskattas, misstag
Den 17 December e. in.
i65
och felagligheter ega runi, hvilka icke
Isulina upptäckas förr, än delegare vid utstakningen
af Lotterne blifva i tillfälle alt
jemföra de egor, de bekommit, nied deni,
de afstått. Om nu, före Skiftets utläggning,
Egotaxeringen skulle anses böra vara orubbligt
fastståndande, kunde den delegare, sorn
fått ett e-gostycke, hvilket sedan befunnits
vara för lågt graderadt, aldrig ersattes för
sin förlust, likasom icke heller jemnkning
kunde ske, då ett annat blifvit för högt
uppskattadt. Exempel under den föregående
tiden, att jordegare härigenom lidit
stora förluster, äro ganska många, och
Domaren har icke Lagligen kunnat afhjelpa
det; lidandet har måst qvarstå. Man ljiå
ock tillstå, att då egotaxeringen utgör det
hufvudsakligaste af lieb» Skiftet, det svåraste
att rätt verkställa, att partiellt bedomina,
det förefaller mindre rimligt, alt
densamma serskildt och utan sammanhang
med det stora hela af Skiftet skulle oåterkalleligen
stadfästas. Men, säger Herr Tham,
hvilka tvister och kostnader uppkomma icke
deraf, att klagan först 60 dagar efter
Skiftets fullbordande skall öfver egograder
in gen anföras? Jag svarar: är det tvister,
man vill förekomma och icke rättvisa *
i Skiftet man vill bereda, såskall det nya
stadgandet borrt och återföras till hvad det
förut varit; i annat fall lärer det böra
qvarstå och erfarenheten närmare få afgöra
oljenligheten deraf i tillämpningen. Jag
j66 Den 17 December e, m.
skulle i öfrigt tro, att de tillfällen blifva
få, då en Egogradering af EgodelningsiäU
ten kommer att ändras, om nemligen För*
rättningsmännen äro sin sak vuxne, oväldige
och följa Författningen. Den innehåller i
12 Gap. i5 §., att Skiftesmannen skall,
efter egornes uträkning, upprätta provisionel
plan till Skiftet, å Ghartan utmärka
egolotterne och desamma å marken för
Delegarne utvisa; då hafva delegarne tillfälle
jemföra sine nya Lotter med dem,
de förr haft, anmärka mot Graderingen och
Förrättningsmännen kunna jcmnka, hvad
jemnkas bör. Iagttages detta, lärer väl
sällan eller aldrig egenteliga skäl sedan
kunna visas till ändring i taxeringen; men
om skäl ådagalägges, så frågar jag: är det
olämpligt, att den lidande vederfares rättelse?
jag vet ganska väl, att ifrågavarande
stadgande faller sig obeqvämt för Herrar
Landtmätare, under fruktan, att, då EgodelningsRätten
gjort ändringar i taxeringen,
få i vissa delar omgöra Förrättningen, någon
gång för samma betalning. Så mycket
mera vet jag dock häraf att sätta värde
på den skicklige och redlige Landtmätare,
hvilken, vid granskningen af det först
uppgjorde projectet tili SkiftesStadgan fäst
uppmärksamhet på olämpligheten af förre
Författningars föreskrift i denna omständighet
och hvilken föreskrift i samma Project
var bibehållen.
I
Den 17 December c. m.
Herr Tharas öfrige anmärkningar, hvilka
hafva till föremål någre mindre omständigheter
i SkiftesStadgau, äro följande:
1:0 i:sta Cap. 11 §., säger Herr Tham,
tillåter Rågångars uppgående, Ego-utbyten
och Iiägnadsdelningar m. m. utan att något
stadgande finnes, om desse förrättningar
kunna fastställas eller ej, enär Laga
Skifte icke föregått; och detta skall föranleda
den mindre kunnige Allmogen till
kostnader för onyttiga förrättningar.
Den ifrågavarande §:n förekommer hland
dera, som innehålla om jordegares rätt till
Landtmäteri-förrättningars erhållande och
lyder sålunda: ”Ästundar någon tjenstebiträde
af Landtmätare för annat ändamål,
än Laga Skifte, såsom för Rågångs uppgående,
Ägoutbyte emellan angränsande
byar och hemman, ägors afmätning och
indelning, afvägningar, hägnaders och vägars
uppmätning och fördelning, upprättade
Cliartors och uträkningars granskning
eller annat dylikt; vare berättigad att sådant
biträde erhålla
Huru fastställelse å Rågång eger rum
finnes i 5 Cap. om Rågångar tydligen upptaget.
Om Ägoutbyten stadgas i 7 Cap.;
och att frågor derom, sålunda äfven Ägoutbytens
fastställelse, tillhöra iigodelningsRätt,
visar 18 Cap. 9 §. 1 punkten. Ägors
afmätning och indelning (i och för jord
-
168
Den r 7 December e. m.
bruket, ty Skifte kan bär ej menas) lärer
icke kunna komma i fråga till fastställelse;
afvägningar samt upprättade Chartors och
uträkningars granskning icke heller. Huru
hägnads- och vägdelningar i allmänhet fastställas,
hörer icke till Skiftesförfattningen att
bestämma, och jag lärer i öfrigt icke behöfva
upplysa det. På dessa frågor har
jag för öfrigt redan, efter anmodan af Herr
Landshöfdingen Grefve Posse, lämnat Herrar
Landtmätare i Skaraborgs Län svar.
2:0 Anföres, att Egodelnings Domare
allaredan skola vara oense om hvad med
ordet Skifteslag i 12 Cap. 8 $. förstås, i
sd måtto, att en del anse det innefatta alla
hemman i Skifteslaget andre alla ser~
skildte hemmans delars Åboer ; de förra ålägga
Landtmätaren att verkställa Skiftet blott
hemmanen emellan, enär hemmansegarne
sådant åstunda; de sednare emellan alla
hemmansdelarnes Åboerj antingen de begära
det eller icke.
Med ordet ”hela Skifteslagets förslås
och kan icke rimmeligen förstås annat, än
alla Delägarne, emellan hvilka Landtmätaren
således, på sätt äfven 10 §. i LandtmäteriTaxan
innehåller, är skyldig Skiftet uppgöra
och verkställa. Om likväl Delegarne
skulle begära, att delningen sker blott lielhemmanen
emellan, är väl intet egentligt
hinder att den ju på det sättet kan verk
-
Den 17 December e. m.
ställas; förutsatt likväl, att möjligheten af
det mest lämpliga och tjenliga Skifte för
hvarje serskild Delegare icke härigenom aflägsnas;
men då en sådan begäran sällan
eller aldrig synes af Delegarne kunna framställas,
såsom varande för dem onyttig och
skadlig och blott föranledande ökade framtida
kostnader och olägenheter, ligger säkerligen
något missförstånd i denna Herr
Thams fråga; och månne den icke leder
sin upprinnelse derifrån, att Landtmätare
gjort försök, att efter gammal vana taga
serskildt arfvode för delningen emellan åboerne
inom hvarje hemmans-numer, tvärtemot
hvad LandtmäteriTaxans ofvannämnde
§. stadgar?
3:o An märkes, att sedan Stadgan i
en §. föreskri/ver ett till och med tre
skiften _, medgifves i en påföljande att
ägorne få delas i så få skiften, belägenheten
möjligen medgifver} hvarigenom Domarens
omdöme erhållit en utvidgningsrätt
j den han beqvämligen kan missbrukdj
om han så för godt finnér.
Sedan StorskiftesFörordningen upphört
och otvifvelaktigt Skifteslag finnes, der Egoine
icke, utan delegarnes lidande, kunna i
högst 3 skiften läggas, hvilket alltid bör
ske, då det kan verkställas, måste tillåtelse
gifvas till flere skiften; och lärer antalet
af dem icke kunna närmare bestämmas,
1
170
Den 17 December e. na.
utan få bero af Förrättningsmannens förslag
och Domarens pröfning, detta sednare
till controll att icke flere Skiften utläggas,
än nödvändigheten fordrar. Det skulle
vara önskligt, att den värde Ledamoten
ville uppgifva, hvad stadgande, som borde
i stället för det klandrade meddelas. Jag
kan icke inse, hurudant det lämpligen skulle
vara beskafladt.
4:o TJppgifves att Föreskriften i 18
Cap. 10 örn Besvärens afgifvande tväfallt
är otydlig derutihuruvida de till
målet hörande Handlingarsom skola Besvären
bifogas j äfven böra in dupplo afgifvas.
Orden i §:n lyda så, att den klagande
skall tväfallt ingifva sine Besvär, jemte de
till saken börande Handlingar, lian kan
anse nödigt förete; och i påföljande §.: att
ena Exemplaret af Besvärs-handlingarne
tillställes vederbörande Parter till förklaring
och alt Besvärs-handlingarne 3 jemte
Chartor, DelningsProtocoller och Egobeskrifningar
skola af Ordföranden i ÄgodelningsRätten
till Kongl. Majit insändas. Vid
jemförelse af desse stadganden lärer det visa
sig tämmeligen klart, att de till saken
hörande Handlingar, Klaganden kan anse
nödigt förete och hvarunder icke inbegripas
Chartor, DelningsProtocoller och Ägobeskrifningar,
dem Ordföranden i Ägodel»
Den 17 December e, m.
171
ningsRätten sjelf liar, böra äfven tväfallt
ingifvas, på det Motparterne må af desse
Handlingar få behörig kännedom.
5:o Och slutligen, att sådane Tebach
Storskiftenj hvilka, påbörjade innan
SkiftesStadgan kungjordes, under hösten
i8zy, blifvit fullbordade, af en del Häradshöf
dingar hänvistes till ÄgodelningsRätten,
emedan enligt föreskriften vid slutet
af samma Stadga de vid dess kungörande
påbörjade Egoskiften, som icke så
nära voro af slutade att blott lotternes utstakning
å marken åter stöde, skulle i öfverensstämmelse
med Stadgan behandlas.
Desse Skiften hade icke kunnat af Ägodelnings
Rätten upptagas eller fastställas,
utan blifvit till Landtmätare återsände i
följd af 18 Cap. f
Då en ny Skiftesförfattning skulle utfärdas
och vid en viss tid börja alt gälla
till efterlefnad, hlefnödigt att stadga, huru
med påbörjade, men icke vid nämnde
tid fullbordade Ägoskiften skulle förhållas.
De borde väl inrättas efter nya Stadgan;
och hvad Storskiften angår, hade ju osäkerhet
deri eljest uppkommit i så måtto,
att Laga skifte dagen efter Storskiftets fastställelse
hade kunnat erhållas. Tegskiften
kunna åter såsom tillförene aldrig fastställas.
Att för återförvisningen till Landtmätarne
af ifrågavarande Ägoskiften åberopa
J73
Den 17 December e. m.
18 Cap. 4 §• är icke rätt; denna §. rover
mål, som icke höra till ÄgodelningsRättens
pröfning. För öfrigt är tillämpningen af
denna §. redan upphörd.
I den händelse Herr Thams ifrågavarande
Motion med de andre Stånden communiceras,
torde äfven detta svar derå få
åtfölja.
Hvad Hans Excellence Herr Grefve
De la Gardie serskildt yttrat, rörande olägenheterne
för Skåne af den nya Skiftes'
Stadgan och företrädet af 1812 års EnskiftesFörfattning,
den Hans Excellence yrkat
måtte återställas, har jag icke funnit föranleda
till något serskildt svar å min sida,
då Hans Exccllences anmärkningar, som jag
fattat, egentligen i allmänna ordalag och
utan att uppgifva eller utreda felen och
bristerne i Stadgan blifvit framställde. En
omständighet har Hans Excellence såsom
följd af denna Stadga angifvit, den nemligen
att Gode Män vid Skiften i Skåne svårligen
numera kunna erhållas. Huru Stadgan
dertill kan vara vållande, inser jag icke.
Att gode Män skola vid ÄgodelningsRätten
sig infinna, finnes ingenstädes föreskrifvet;
icke heller, att de kunna för sine åtgärder
blifva mera ansvarige än tillförene. Att
dem blifvit tillagd rätt till Resepenningar
och Dagtraktamente, hvilket jag hört klandras,
torde vara tämmeligen naturligt, då,
Den 17 December e. m.
i73
serdeles i Norra Provinserne, man icke kan
fordra att desse personer för intet göra
långa resor. Det måtte bero af dem sjelfve
att icke göra denna rätt gällande, alt
således ingen ersättning begära, utan att
sådant behöft i Stadgan serskildt uttryckas.
Herr Tham} Wolrath: Så vidt jag kunnat
uppfatta Herr Danckwardts anförande,
vill jag yttra några ord till svar derpå.
Det är aldeles ej min mening att få den
nya SkiftesStadgan upphäfven och afskaffad;
jag har endast telat fästa uppmärksamheten
på någre mindre tydliga ställen deri, hvilka
kunna afhjelpas genom Förklaringar,
som ofta äro nödvändige i afseende på våra
Författningar, i synnerhet de Ekonomiska.
Jag skall hörja med en fråga, som förekommer
vid slutet af Herr Danckwardts
yttrande. Det är nemligen sagt, att alla
Embetsman skola väl förstå den nya SkiftesStadgan.
I afseende derpå får jag påminna
om Landtmätarne i Skaraborgs Län,
som nödsakades hos vederbörande förfråga
sig om Författningens lätta förstånd, och
knappt begrepo den efter härå erhållet
svar, samt ännu äro osäkre i sine omdömen.
Huruvida Parterne i min ort vunnit
derigenom, att de nu i Skiftesfrågor fått
5 Domstolar i stället för en, och således
5 olika meningar deri, det lemnär jag
derhän. Alt de förlorat i afseende på kostuaderne
vid Skiftesfrågors afgörande, är
Den 17 December e. in.
obestridligt, emedan desse förut voro ganska
ringa. Om de deremot vunnit i rättvisa,
är osäkert. Hade det i andra afseenden
varit passande, att en enda EgodelningsDomare
tillsattes i hvarje Län, så
hade man kanske kunnat få likhet i domslut
och någon nytta af förändringen, men
der nu fem Domare finnas, der kan man
Vänta fem olika domslut. Då desse mål tillhörde
Landshöfdingarnes pröfning, fanns
åtminstone enhet i besluten uti hvarje Län.
I Skaraborgs Län brukade Landshöfdingen,
då Syn på omtvistade stätlen ansågs nödig,
verkställa den. Detta kostade ej Parterne
nugot, emedan Landshöfdingen förrättade
dylika Syner vid tillfällen af andre
nödvändige resor i Länet. Kostnaderne
voro sålunda mindre ännu, och man var,
i Skaraborgs Län åtminstone, nojd med
den rättvisa Landshöfdingen skipade; och
jag förmodar hos LandshÖfdingarne i andra
Län samma nit som i det nämda. I synnerhet
har jag fästat uppmärksamhet vid de i nya
SkiftesStadgan gjorde förändringar i afseende
på graderingen, hvarom jag äger egen
erfarenhet. Enligt den förra Författningen
har jag sjelf deltagit i verkställandet af ett af
de största Enskiften i Skaraborgs Län. Just
den omständighet, att det ej var tillåtet
jordegarne att öfver förrättningen klaga in
infinitum, gjorde, att Enskiftet kunde för
sig gå, utan vidlyftig rättegång och med
mindre kostnader. Jag vet ej, hvarföre
Den 17 December e. m.
i75
icke en Part vid graderingen kan gifva
tillkänna, huruvida lian dermed åtnöjes,
hälst sådant då han ännu är osäker hvilka
ägor han får, horde ske så mycket mera
opartiskt. Den som vill krångla, och sådane
finnas många, hegagnar sin rätt att
tiga under graderingen; och då Landtmätaren
sammankallar Jordegarne, för att höra
dem öfver så väl gradering som sjelfva Skiftet,
tiger han också, ty han vill först se
hvilken Lott han får; men finnér lian, sedan
Egorne blifvit utbrutne, att han ej
vunnit något, på sin Grannes bekostnad,
ty förlust kommer ej i fråga, så passar
han på tillfället att väcka klagan om origtig
gradering och rifver upp hela förrättningen.
Om då Domstolen finnér ett litet
misstag vara begånget, så kan allt blifva
upphäfvet, ny förrättning måste företagas,
och nya kostnader tillskyndas Jordegarne.
Jag tror rättvisan här förlorar genom en
så altför mycket utsträckt rätt att klaga,
och anser klandret höra vara mera begränsadt,
på det hvar och en må lära sig se
upp vid graderingen. Det var verkan af
förra EnskiftesFörfattningen; helt annan är
följden af den nya SkiftesStadgan. Det är
yttra dt, att äfven i sista StorskiftesFörordningen
var den grundsatts gällande, att
om en delägare i ett Skifteslag hegärde
Storskifte, voro alla skyldige att underkasta
sig detsamma. Men jemnförelsen emellan
Storskifte och laga Skifte är ej adaequat.
176 Den 17 December e. m.
Vid det förra voro olägenheterne och omkostnaderne
vida mindre. Utflyttning behöfdes
sällan, utan blott utbrytning af
egoine, då deremot vid laga Skifte nästan
alla hus måste flyttas, och högst sälsynt
är, alt något enda får stå qvar i hela
Skifteslaget. I Skogsbygden är detta ej så
känbart, emedan man bar tillgång på byggnadsämnen;
men på Slättlandet deremot
kan ofta härigenom menniskors hela välfärd
förspillas, ty den ersättning, som af allmänna
medel bestås till utflyttning, svarar
på långt när icke mot kostnaderne. Jag
bär ej klandrat, alt, då Skifte begäres och
skall ske, plan till utbrytning och utstakande
af bela Skifteslagets egolotter uppgörcs;
men jag bar anmärkt såsom obilligt,
att delegarne skulle vara ovilkorligen skyldige
att, mot sin vilja, tillträda nya egolotter
och utflytta. Nu har jag här hört
den förklaring af Författningens föreskrift
härom, alt det icke är betaget de delegare,
som sådant åstunda, att icke i det nya
Skiftet och utflyttning ingå, och att de
kunna sammanlägga deras ägor och om deras
bruk, på sätt de för sig nyttigast finna,
öfverenskomma, så länge vederbörande dermed
ålnöjas. Jag erkänner att jag sjelf
sås »m Domare sålunda tolkat Författningen,
me| varit osäker om jag deri följt det rätta.
Händelsen var den, att en delegare i ett
Skifteslag ville hafva egoutbrytning och de
öfrige
Den 17 December e. rm
177
öfrige voro deremot. Han fick sin önskan
uppfyld; plan uppgjordes för liela Skilteslaget;
men dö andre fingo tillåtelse att
uppskjuta tillträdet af silje nya egolotter
intill dess någon delegare för sin del sådant
hegärde. Genom denna tydning af Förordningen
tillfredsställdes aila, dra de deremot
förut voro förtviflade, i förmodan
att de ovilkorligen ‘skulle ‘genast utflytta
och tillträda de nya egodelårné. En förklaring
af Författningen i denna del skulle
vara högst nyttig, emedan den af andre
tydes på motsatt sätt. Samma förhållande
äger riimi afseende på rätta begreppet om
hvad med SkiftesLag förstås. Jag känner
ej om någon egennytta hos Landtmätare
kan föranleda till öriglig tolkning af detta
uttryck i Författningen; men jag vet, att
det handt, att i en by, der alla delägarne
bogärde att skiftet skulle ske helhemmanen
emellan, Och der det äfven på sådant sätt
af Landtmätaren verkställdes, blef detta
delningssätt af Domaren ogillad t, såsom
stridande mot Författningen, och återförvisning
till ny delning utgjorde utslaget. Jag
har aldrig bestridt nyttan af Enskiften; men
jag tror, att Jordegarne ej böra trugas
dertill. Lagstiftaren bör locka menniskorne
att ingå på nya förslager, men ej truga
och tvinga dem, clå de finna gamla förhållanden
rubbas och deras välfärd äara
i fara» Hvad jag sagt derom, att 1 c.ap.
6 II. * 12
Den 17 December e. m.
11 §. i SkiftesStadgan förleder den mindre
kunnige Allmogen till kostnader för onytlige
förrättningar, såsom Gärdesgårdsdelningar
m. fl., hvilka ej kunna af EgodelningsRätterne
fastställas, grundar sig på
min egen erfarenhet. Ty under den korta
tid jag varit EgodelningsDomnre, inlemnades
till fastställelse af EgodelningsRätten
flere af Landtmätare förrättade Hägnadsdelningar,
verkstälde efter Tegskifte eller
Storskifte. De kunde ej fastställas och äro
således utan nytta, enär, om en delegare
efter laga skifte begär ny hägnadsdelning,
sådan ovilkorligen måste ske. Att jag ej
tagit mine uppgifter härom ur luften, bevisa
de facta jag åberopat. Det samma är
händelsen med uppgifna behandlingen af
sådane Teg- och' Storskiften, hvilka, påbörjade
innan SkiftesStadgan kungjordes ,
blifvit fullbordade under hösten sistlidet
år. Flere Domare förviste till EgodelningsRätten
sådane Storskiftesförrältningar; men
då desse voro rakt stridande mot nya SkiftesStadgan,
kunde de väl icke upptagas eller
fastställas af EgodelningsRätten, utan återsändes
till Landtmätarne. Jag tillåter mig
att tro, det man önskat upphäfva den gamla
SkiftesOrdningen, men icke tillräckligt
kännt alla de Författningar och förhållanden
man härvid borde afse. Jag medgifver
s et är svårt att stadga nya Förordningar
i tan misstag. Man kan ej förutse alla
de oicgenheter, som häraf kunna uppkomma.
Den 17 December e. m.
Det är ej lätt att öfvergå till förändringar
af Författningar, som visat sig välgörande.
Detta har föranledt min önskan, att man
ej hade gått från de förra SkiftesFörordningarne.
Och jag önskar nu blott, att
vi ej efter några år åter få en ny SkiftesStadga.
Grefve Possej Arviel: Jag har hegart
ordet endast för att meddela en upplysning,
som blifvit af de tvänne siste Talarne påkallade,
i frågan huruvida Landtmätarne i
Skaraborgs Län förstå den nya SkiftesStadgan.
Då den utkom, sammanträdde desse
Landtmätare i Mariestad, för att gemensamt
läsa den och lära sig tillämpa densamma
på ett öfverensstämmande sätt. Dervid
yppades åtskillige betänkligheter om
Författningens rätta förstånd, och man beslöt
alt härom förfråga sig hos ÖfverDirecteuren
för LandtmäteriContoiret. Hans svar
var ej tillfredsställande, ty det innehöll
blott ett korrt förklarande, att han ej kunde
sig härmed befatta. I anledning deraf
vände jag mig till StatsSekreteraren för
KammarÄrenderne, med anhållan om upplysningar
i ämnet, och fick derpå fullt bestämda
svar; men en och annan af Landtmätarne
i Länet har dock funnit betänkligheter
vid tillämpningen häraf. £
Friherre Ehrenborgh., Casper Wi 11m :
Jag får äfven vid detta tillfälle påminna.
Den 17 December e. m.
att det iir Rikets Ständer sjelfve, som hegart
den af Kongl. Maj:t vidtagne oell nu
klandrade åtgärden alt ifrån Ilerrar Lnndshofdingars
pröfning öfverlämna Enskiftesärenderne
till särskilt inrättade ÄgoskilnadsRätter
i sammanhang med de öfrige skiftesärenderne.
Länge hafva SkiftesFörord->
bingarne utgått från olika åsigter. Enligt
.1783 års StorskiftesStadga behandlades ej
Skiftesmål af Landshöfdingarne. Detta började
först, när f. d. Konungen, efter sine
resor, insåg nödvändigheten af att föra Skiftesverket
i vårt land till likhet med det i
andra länder. Då utgafs den första EnskiftesFörfattningen
för Skåne; och sedan dett
derstädes, oagtadt allmogens missnöje dermed,
visat sine välgörande verkningar, fann
man sig kunna sedermera utsträcka den
först till V^estcrgölhland och sedermera till
alla de Provinccr, der Enskiften kunde äga
rum. Att Styrelsen då fann nödigt att lippdraga
åt Landshöfdingarne pröfningen och
verkställigheten af dessa ärender, var naturligt,
för att sätta dem i gång. Det gifvcs
vissa ekonomiska principer, som måste
påtvingas Allmänheten, och deribland är*
att skifte skall öfvergå en hel hy, då en
delägare begär skifte. Skall man vänta lill
dess Allmogen inser sitt eget intresse härvid,
så får man vänta länge. I Skåne var
ett mida 111 tvångstadgande uti den första
EnslaftesStadgan, och alt det der haft de
mest yälgörande följder, derom kunna de
Den 17 December e. m.
viltua, som spit Skåne för 5o är sedan och
som se del nu. Viii har det kunnat hända,
att någre enskilte härigenom blifvit
lidande; men landet i allmänhet har vunnit.
Samma förhållande torde inträffa på
de ställen i Westergöthland, der Enskiften
ägt rum. Äfven jag skulle hafva önskat att
Landshöfdingarne kunnat erhålla Domsrätt
i skiftesmål; men jag hemställer, om de
ieke äro så öfverhopade af andre göromål,
att de omöjligen kunna medhinna delta.
Rikets Ständer hafva insett ett sådant förhållande,
och derföre hegiirt, aft särskille
ÄgodelningsRätter måtte tillsättas. Kongl.
Maj:t har uppfyllt denna önskan, och ehuru
det är möjligt, att den nya SkiftesStadgan
har fel, tror jag det dock icke vara
lämpligt, att nu frångå de önskningar, som
Rikets Ständer, förut på goda grunder framställt
och Kongl. Maj:t bifallit.
Herr Danckwardt: Jag vill ieke gerna förlänga
discussionen i delta ämne, helst det Utskott,
sorn kommer att behandla frågan, blir
i tillfälle bedöma, i hvad mån Herr Tham
eller jag har yätt. Likväl ber jag, att i korthet
få besvara några punkter af Herr Thams anförande.
Herr Tham har såsom bevis på SkiftesStadgans
förmenta otydlighet i de af Herr
Tham uppgifne omständigheter, citerat det af
mig omnämnde förhållande, att Landtmätarne
i Skaraborgs Län äfven framställt någre af
de af Herr Tham uppkastade frågor. Men icke
bevisar delta tillräckligt för Herr Thams
102
Den 17 December e. na.
påstående. Det torde få bero på, huruvidesse
uppkastade frågor verkligen utmärka
någon insigt och klokhet i saken och om
de äro af den beskaffenhet, att de förtjena
någon uppmärksamhet. I frågan om den
nya Domstolen för skiftesmålens behandling,
förbehåller jag mig att få besvara Herr
Thams yttrande härom vid ett annat tillfälle,
i sammanhang med ett annat Herr Thams,
Memorial, deri denna fråga äfven upptages.
Hvad angår ägotaxeringen eller örn den bör
orubbligen fastställas före sjelfva skiftets
uppgörande, eller klagan deröfver med hufvudsaken
må få fullföljas, så är detta onekligen
en fråga af mycken vigt. Det är
först efter mogen öfverläggning det sednare
blifvit i den nya SkiftesStadgan föreskrifvit.
Jag hade under Författningens utarbetning
tillfälle, att härom samtala med
många skicklige Domare och Landtmätare,
som delade samma mening. De försäkrade
mig, alt stora olägenheter förorsakats
genom taxeringens ovilkorliga fastställandeinnan
skiftets uppgörande, och att Jordägare
derigenom ofta kunnat förlora flere tunnland
uppskattad jord. De uppgåfvo att vid
mångfaldiga rättegångar om verkställde Ägoskiften,
der delägare klagade öfver lidande,
detta lidande befunnits härröra från
en felågtigt verkställd Ägotaxering; och att
Domare ej sällan tvärtemot Författningen
sett sig nödsakade upphäfva denna taxering,
under begagnande dervid af det verk
-
Den 17 December e. m.
183
ligen olagliga skälet, att skattskyldig jord
blifvit förminskad. Det är för att förekomma
sådant, som man antagit den principen
att Ägotaxeringen må med sjelfva Skiftesförrättningen
i det hela kunna öfverklagas
och granskas. Erfarenheten må visa,
örn detta stadgande skall så betydligt öka
Ägodelningstvisterne, att det derföre bör öfvergifvas.
Jag får dock i allt fall härvid
upprepa hvad jag redan förut yttrat, alt
om det är processer man vill undvika, bör
det nya stadgandet uppliäfvas; men är det
rättvisa i Skiften man deremot vill befordra
måste det bibehållas. Utom andra personer,
som äro af denna tanka, kan jag
äfven citera LagComitens Ledamöter, hvilka
i deras första Förslag till Byggningabalk
bibehållit hittills varande stadganden
i ämnet, men sedermera ur de anförde grunderne
öfvergått till den nu antagne principen.
I afseende på det af Herr Tham
omnämnde tvånget för delägarne alt ovilkorligen
tillträda de tilldeldte nya Ägololterne,
får jag endast fråga, om någon kan
tvingas att emottaga ett skifte, som han ej
vill hafva? I öfrigt har jag icke sagt, att
någre Storskiften bordt af ÄgodelningsRätt
fastställas; jag har endast, i anledning af
hvad Herr Tham anfört, rörande de under
loppet af sistlidet år nära fullbordade Storskiften,
yttrat, att det ej varit rigtigt för
återförvisningen deraf lil! Landtmätaren åberopa
iSCap. 4 §• i SkiftesStadgan, hvilken
!84
Den 17 December e, m.
blott rörer mål, som ej tillhöra Äg otte 1-  ningsRätts pröfning. Nämnde Storskiftesmål
tillhörde visserligen ÄgodelningsRätten atis
yttra sig öfver, ehuru Rätten icke kunde,
desse Storskiften fastställa.
Herr Tkanj: I anledning af Friherre
Ehrenborghs anförande om Rikets Ständers
yttrade önskan i afseende på ändring af
förra SkiflesPörfatillingarne, får jag blott
åberopa hvad jag förut sagt, att nemligen
min ifrågavarande Motion ej gatt ut på att
få den nya SkiftesStadgan upphäfven eller
Skiftesmålen återförde under Landshöfding
garne. Jag, har endast omnämnt de olägenheter
ändringen af Författningayne medfört,
och önskat att SkiftesStadgan mätte
f vissp delar förtydligas. Jag kari ej dela
Friherre Ehrenborghs mening om nödvän-_
digheten att truga Allmogen till att gå in
på Skiftena verkställande. Att sådant möjligen
ägt rum i Skåne, kan jag ej bestrida;
men i WesterGöthland har det ej inträffat
och icke eller varit behöfligt, Ty närmast
omkring ett af mig tillvägabragt stort enskifte
emellan 20 hela Hemman finnas flere
byar, som sedan äro Enskiftade. Delta
bevisar, att blott Allmogen blifver, upplyst
om nyttan af saken , går den gerna in derpå jernen
tvång härtill är motbjudande, och jag
tror det ej vara rätt att använda sådant.
Hvad åter angår Herr Danckwardts åberopande
af Domares utlåtande rörande graderingen;
så tyckte jag mig höra, att detta
Den 17 December e. ra.
i85
hade afseende på Storskiften; och jag får
derföre förnya mia påminnelse om eli i. heten
mellan graderiogen vid Storskifte och Enskifte,
och jag har så mycket mer anledning
att tro det nämnde Domares yttrande endast
angått Storskifte, som de hittills ej handlagt
ipnskiflen. Den nya Författningens stadgande
om Gode män synes mig äfven skadligt.
Förut, ifrån år 1812, valdes de öfver liela
Länet, men ej för Socknen eller Församllingen;
och om enskilde ej k omin O, öfverens
i valet af Gode Män, kallade hvardera
en eller tvänne bland de sålunda valda. Detta
förtroende lingö dåde, h v ilka voro kunnige
och, såsom närboende, kände beskaffenheten
af de ägpr, sorn skulle uppskattas och skiftas.
Nu är ej förhållandet sådant. Visse Gode
Män äro valde inom hvarje Församling,
och desse skola ovilkorligen kallas till förrättningen,
ehvad de känna den under
skifte varande jorden eller ej. Man kan
härvid invända, att, dåde äro valde i Församlingen,
det ej kan fela deni sådan nödig
kännedom. Kanske detta kail inträffa
på Slättbygden, der Fprsamlingarnes områden
ej äro så stora; men olika är förhållandet
i Församlingar af 3 och \ mils
längd. Der kunna ej arne personer känna
alla Hemmans beskaffenhet; och der vore
följakteligcn lämpligare att Gode Män valdes
på förra sättet.
Herr HjertaGustaf: Sedan Herr Tham
nu sa tydligt tillkännagifva, att hans Mo
-
i86
Den 17 December e. m.
tion ej åsyftar upphäfvande, utan blott
förbättring af elen nya SkiflesStadgan, vill
jäg blott nämna några ord i ämnet. Jag
har ej kunnat finna, att i nämnde Stadga
fråga är om tvungen utflyttning utur Byalag,
ulan endast om tvungen utbrytning af ägor.
Således synes mig Herrar Thams och Danckwardts
åsigter i denna del kunna förenas.
Men i frågan om Gode Män instämmer jag
i Herr Thams mening, att Parterne sjeffve
böra få välja dem. En svårighet dervid är,
att stundom många skola deltaga i valet;
men det nuvarande stadgandet om Gode
Mäns atväljade för hela Församlingen tror
jag vara oljenligare. Egentligen skall väl
Landtmätaren bestämma gruderingen; men
han skall inhämta och rätta sig efter Gode
Männens omdöme. Härjemte får jag fästa
uppmärksamhet på nödvändigheten att bestämma
en ersätlningsgrnnd för utflyttning
af visse Lägenheter af särskild beskaffenhet
vid vatten och vägar, t, ex. Fabriksanläggningar,
Garfverier, Brännerier, Krogar och
Näringsställen, hvilka innehafvare!! ej gerna
vill öfvergifva, men som äro af en ganska
olika natur. Om de förra med skäl höra
ersättas med afseende å den förflelagtiga
local de möjligen äga, synas de sednare
icke böra medgifvas annan ersättning, än
för hus och byggnader, såsom för moraliteten
i alla fall af menlig egenskap. Det är
derföre jag utbeder mig Utskottets uppmärksamhet
lill fastställandet af förhållanderne
i detta fall.
\
Den 17 December e. m.
187
Hans Exccllence Herr Grefve De la
Gardiej Jacob: Som jag af andre förrättningar
varit hindrad alt öfvervara denna
discussion från början, har säkerligen mycket
deraf undfallit mig; men hvad jag deraf
hört, påkallar likväl några anmärkningar.
Herr Hjertås erinran, att utbrytning
och utflyttning äro olika saker, är rigtig;
men det sednare är ofta en följd af det
förra. Om Ägorne utbrytas långt från byn,
måste Åboen nödvändigt utflytta. Af i8o3
års Ens kiftesFörordning (jag talar ej om
den af år 1812) har Skåne rönt de största
fördelar. Enligt ilen uppgjordes visserligen
en generel plan för hela skifteslaget,
men ingen var pligtig till enskiftes tagande,
om han det ej sjelf ville. Nu är förhållandet
olika. Ägaren lill den minsta
hemmansdel har nu rätt att begära skifte,
och från den stund han det begärt, skall
detsamma öfvergå samtlige delägarne mot
deras vilja. Det är delta jemte en mängd
andra förändringar, sorn i min landsort
vållat så mycket missnöje med den nya
SkiftesSladgan, då deremot den förra med
stort begär der omfattades af hvar och en.
Rättvist och med oväld skedde ock ägograderingen
af de enligt den äldre Författningen
utsedde Gode Männen tillika med
Landtmätaren och Jordägarne, innan ännu
planläggningen var uppgjord, ännu mindre
känd; 1111 åter göres den sedan. Jag hemställer
till hvar och en 0111 samma oväld
jH8
Den 17 December e. m.
fean dervid äga rum, då hvars och ens
skifte är kändt, som förut, då ingert visste
hvarest hans skifte skulle hli lågt; jag tiof
det ej, ty jag har sett motsatsen. Af dessa
skäl förenade jag mig med Herr Tham,
då denna fråga första gången här förevar,
och önskade, att i8o3 års SkiftesFörordning
måtte blifva, med någre förändringar,
å nyo gällande i Skåne. Jag tror äfven, att
om Skiftesärenderne behandlades af Landshöfdingarne,
skulle större enhet i besluten
derom vinnas, än om de pröfvas af en
mängd Domare, som ofta äro unga och endast
tillförordnade; helst Landshöfdingarne
i allmänhet uti ekonomiska frågor böra
hafva mera grundade kunskaper, än Domare,
äfven med stor juridisk kännedom.
Jag beder Ridderskapet och Adeln om förlåtelse
för det jag upptagit dess dyrbara
tid, men jag var skyldig mig sjelf och mine
Landsman att yttra min mening i förevarande
ämne; jag vet huru ömt denna sak
rör äganderätten, hvilka oredor den nya
SkiftesStadgan gifvit anledning till, och
hvilken följd af lidande den möjligen kan
medföra, genom de misstag, sorn åtminstone,
enligt min tanka, nu mera än någonsin
förut kunna äga runi.
Herr Danckwardt: Jag vill blott i anledning
af Herr Thams yttrande, om den
gkillnad, sorn skulle förekomma i afseende
å Ägotaxeringens verkställande vid Sborskif
-
Den 17 December e. m.
189
ten ocli vid Enskiften, till sakkunniges omdöme
hemställa, om taxeringen vid Boskiften
skedt annorlunda än vid Storskiften,
och örn det ifrågavarande stadgandet sålunda
vore lämpligt för det ena, men icke
för det andra af desse slags Skiften.
Hvad åler angår Herr Hjertås anmärkning
om Gode Mäns utväljande; så tror jag, att
de ej erhållas så skicklige och tjenlige då
de väljas af Delägarhe vid hvarje skifte*
som då de förut ärö valde allmänt af Församlingen,
och derigenom ha tillfälle, alt
vid flere Skiftesförrättningar biträda. Erfarenheten
har dessutom Visat* att Gode
Män, hvilka Parterne utsett, ofta blifvit
deras Advocater. I öfrigt erkänner jag. att
jag icke kunnat rigtigt fatta hvad Herr Hjerta
anfört 0111 bristande stadganden rörande
ersättning för utflyttning elier utbyte af visse
lägenheter; jag skulle likväl det oagtadt
tro, att Författningen innehåller alla nödige
föreskifter derom, som lämpligen kunna
meddelas; men om någon sådan föreskrift
saknas, blir Utskottet i tillfälle, att
densamma föreslå*
IIfins Excellencc Herr Grefve De la Gardie:
I anledning af hvad Herr Danckwardt
nu yttrat, får jag äfven vitsorda, att, enligt
i8o3 års SkiftesStadga, Gode Män’ i
Skåne ej valdes för tillfället, utan af Häradet,
samt tillägga att stundom samma
person åtnjöt enahanda förtroende i Aerö
igo Den i7 December e. m.
Härader, utan att jag deröfver hört lilagas
eller missnöje yttras.
Herr Nordenanckar} Gustaf: Då jag
med säkerhet utgår från den princip, att
hvarje Embetsman vill fullgöra sin skyldighet,
kan jag ej undgå anmärka den svårighet,
som molte verkställigheten af Landshöfdingarues
förra åliggande att afdöma
Enskiftestvister. Jag hemställer, huruvida
i ett vidsträckt Län, t. ex. Calmar af 3o
mils längd, Landshöfdingen möjligen kan
äga närmare kännedom om de omtvistade
egornes beskaffenhet. Det är omöjligt; och
skulle han resa till alla dessa ställen för
att hålla syner, så upptogs mer än hälften
af året med blott sådane resor. Derföre
kan jag ej annat än anse högst ändamålsenligt
och välgörande, att, genom den
sist utkomne SkiftesStadgan, desse mål blifvit
Öfverlemnade till särskilde EgodelningsDomares
handläggning. Äfven den förändring,
att Gode Män skola väljas af Församlingarne
, tror jag vara fördelaktig;
emedan allmänna omdömet icke gerna kan
så fela, att ej pålitlige personer blifva dertill
utsedde; och då de sålunda blifvit af
allmänna rösten kallade till detta förtroende,
skola de snarare söka befrämja sanningen
och det rätta.
Hans Excellence Ilerr Gre fven och LandtMarskalken
hemslälde, att Herr Thams of
-
Den 17 December e. m.
,9I
vannämdc Memorial, malte tillika med de,
i anledning deraf afgifne yttranden, till Lagsamt
Allmänna Besvärs- oell EkonomiUlskolten
remitteras.
Bifölls.
Herr Lefren, Johan Pehr: Sista Motionsdagen
hade jag äran anmäla den Motion,
som jag nu går att uppläsa.
' \
Hvarefter Herr Lefrén anförde skriftligen:
Öfvertygad
att Ridderskapet och Adeln
skänker sin uppmärksamhet åt Fosterlandets
angelägenheter, anhåller jag vördsammast
att någre ögonblick få sysselsätta Ståndet
med en framställning om Svenska näringarnes
tillstånd och behof. Men för att i
naturlig ordning komma till det mål, hvaråt
jag syftar, utbeder jag mig ptt, såsom
en korrt inledning lill ämnet, få förutskicka
några åsigter rörande förkofran i allmänhet.
Djuret äter för dagen ur naturens hand,
der naturen året igenom erbjuder medel
till dess bergning, eller samlar om bosten
sina förnödenheter, i de luftstreck der vintern
afbryter naturens alstrande kraft. Menniskan
i sitt råaste tillstånd höjer sig föga
öfver denna djuriska drift; men hennes
bestämmelse är högre; hos benne ligger
ill förädling. Denna förmåga är
urkraft, som växer ju mera den
förmåga t
en själens
Den 17 December e. m.
tillitas; <!ess vädjobana är samhället; ingeri
gräns finnes för dess utveckling; den ombyter
oupphörligt skepnad; desse skepnader
kalla vi Culturtillstånd.
När denria urkraft™., förmågan till förädlings
—• täger till föremål för sin verksamhet
tirigeri, som omgifva oss, eller vålt eget
väsende, i afsigt att utgrunda deras ordning
och upphof, så uppkbmmer Vetenskap; men
när den företager att dana enligt naturens
förebild och eviga lagar, så uppkommer
Konst. Vetenskap och Konst i förening utgöra
således C altur \ öch denne är ett samhälles
egentliga rikedom , dess Capitalförmögenhet
i högsta och ädlaste mening.
Ett folk, sorn Ville odia vetenskaper
och förakta konsterne, eller vårda konsterne
och försumma vetenskaperrie, skulle gifva
tillkänna stor oreda i sina begrepp om vägen
till förkofran, och befinna signara att
återfalla till en råhetsgrad, hvarifrån förfäders
bemödanden redan höjt detsamma^
Jag icke allenast fruktar att vi befinna
osä på denna farliga ståndpunkt, jag är för
min del derom förvissad. Vi hafva öfver tre
århundraden hyllat vetenskaper, men utan
att rätt inse och erkänna nödvändigheten att,
tillbörligen lämpa dem till det allmänna lifver
och framkalla konsterne till verkligt lif.
Vi hafva mera än ett århundrade hyllat
kon
-
Den 17 December e. m.
konsterne, men utan att tillbörligen stödja
deni på vetenskap och derigenom göra dera
rotfästa. Yetenskaperne hafva varit de lärdes
egendom och för det mästa stannat vid
att vara en ?iational-prydnad den äfven
jag visserligen väVderar, men ej såsom ändamålj
utan såsom följd. Konsterne hafva
varit de mindre bildades egendom och
stannat vid döda handalag; frukter af vana,
ej af insigtj hvarigenom handalaget förädlas
till konstfärdighetmed förmåga att
stiga och växla former och föremål.
Dessa anser jag vara liufvuddragen i
taflan öfver Svenska culturen. Den har likasom
i de fleste andra länder varit och
ar öfvervägande theoretisk; och ick , heller
denna sida har nått någon serdel s höjd,
utom hos enskildle Seculärmän} hvilkas
antal till vår heder varit talrikt, men hvilkas
läror likt irrstjernor, lyst och försvun
nit från nordens horizont, för att i andra
länder, som bättre än vi förstått att uppfatta
och behålla det ljus de spridt, verka
till practisk förkofran. Samma, men vida
mörkare, drag utmärka ännu många andra
Europeiska folk; få äro de som hunnit betydligt
längre. England, Frankrike och
Preusen göra egentliga undantagen.
Ivastom derföre en fördomsfri blick
på det NäringsSystern som blifvit följdt i
6 H. i3
,
iq4 Den 17 December e. m.
dessa 3:ne Länder. I England sedan Elisabeth;
i Frankrike sedan Calbert; i Preusen
sedan Fredric den II. Ett klokt handhaft,
icke vacklande ProliibitifSystem igenfinna
vi i dessa länder, som gått framåt i
välstånd; frånvaron af ett sådant, eller bristande
stadga i grundsattser i alla som stå
efter. Detta är oemotsägligt och måste medgifvas
äfven af ProhibitifSjstemets ifrigaste
motståndare.
Ett Prohibitifsystem består af 2:ne liufVuddelar,
hvilka måste serskildt betraktas,
och serskildt behandlas. Den ena omfattar
ett lands inre näringsförhållanden: Inrikes
varutillverkningen och inrikes varuafsättningen;
den andra omfattar utrikes handeln,
så väl varuutförsel, som varu-införset.
De fleste Europeiske Nationer hafva
förr eller sednare antagit och hyllat det
såkallade Skrå-Systemet vid inrikes varutillverkningen
och det såkallade Förbudseller
Prohibitif-Systemet för utrikes handeln.
En för sin lärdom och sina tänkesätt
aktad, bär närvarande, Svensk man har i en
berömd afhandling yttrat följande: ”Det
gifves föga någon numera, som icke declamerar
mot skrän och gillen, önskar att de
mätte upphäfvas och förundrar sig att dylika
anstalter kunnat af våra fäder vidtagas,
eller så länge tålas. Kände man an
-
Den 17 December e. m.
ledningarne till skrånas och gillenas bildande
och den inflytelse sorn de haft pä
utvecklingen af Staternes krafter och menniskornas
bildning; så torde man lättligen
inse att hvad som i samhällenas närvarande
skick synes hinderliga band, i en annan
tid utgjorde ett nödvändigt värn. Förutan
den styrka, som slutna skrän och gillen
erbjödo, hade, å en tid då de först
bildades, inga slöjdidkande näringar kunnat
uppkomma jemte jordbruket, och staterne
och menskligheten hade förmodligen,
flere Secler längre, varit i saknad af de
fördelar, som varit en frukt af Slöjders och
Jordbrukets vexelverkan. I Pohlen hafva inga
skrän och gillen funnits. Också framställde
den nu aflidne Pohlska Staten bilden af
en sjuk och vanvårdad kropp; städer utan
slöjder och constitutioner; fattiga bönder,
söm slafvar sinnade och som slafvar be*
handlade; en öfvermodig Adel och en skugga
af Konung, alltsammans sammanhållit
och lifvadt, så mycket sådane elementer
kunde lifvas, af mäklande judar. Att orsaken
till det fordna Polens vanmagt låg i
saknaden af sjelfständiga, slöjdidkande folkclasser,
är man berättigad, att anse såsom
åtminstone högst sannolikt, då man sett
att angränsande stater, hvilka genom sina
skrän och gillen erhållit slöjdidkande folkclasser,
också förmått utbilda sig.
Häraf följer väl ingalunda, att i det
skick i hvilket nu verlden är, slöjder icke
Den 17 December e. m.
skulle kunna uppkomma jemte jordbruket,
förutan medlet af slutna skrän och gillen;
deraf följer icke heller, att i Länder,
der vexelverkningen emellan jordbruk och
slöjd, emellan natur och konst, redan kommit
i gång, de medel och inrättningar hvarigenom
detta förhållande blifvit beredt, skola
bibehållas såsom helgedomar, änskönt
man ser dem utgöra binder för en än högre
utbildning. Men deraf torde synas, burn
lätt man kan misstaga sig, närman vill
bedöma en samhällskraft> såsom vore den en
enkel och permament verkande naturkraft.”
Jag gillar till alla delar dessa på en
gång enkla och djupa åsigter. De äro Statsmannens,
som vid Seclernes fakla forskar
kring samhällets rot; ej Kamererarens som
bokför dagens debet och credit. Det finnes
i dem mera ledande ljus än vid första
påseendet måhända vill synas. Varningen
att ej anse en samhällskraft såsom vore
den en enkel och permament verkande
naturkraft, förtjenar att med skarpt grafjern
ristai öfver dörren till de rum, der
man öfverlägger om medlen att bereda
kommande slägtens väl, välstånd och trefnad.
Menniskan går ej i ett steg från råhet
till bildning. Den kraft som drifver
benne framåt, begäret till förädling j verkar
ej i ett ögonblick, ej i enkel oföränderlig
form likt tyngdkraften. Den fordrar
matståndför alt ofras_, den fordrar skyddj
Den 17 December e. m.
*97
för att ej kufvas. Motståndet finnér den i den
omgifvande råheten; skyddet i de sig småningom
utvecklande samhällsformerne; först
hos offermannen, sorn värnar i himlens
namn, sedan under hjeltens skjöld, derefter
i Samfunds-andan, hvars första hägnande
form är Skrå, samt sist i den allmänna
friheten, som gror och mognar under
tidehvarfvens till allmännelig upplysning
fostrande hand.
Mine Herrar, jag önskar att till näringarne
få lämpa dessa allmänna sanningar,
och frågar: i hvilken af dessa stora
utvecklings-perioder befinna sig Europas
folk i anseende till vetenskap och konst?
Jag svarar utan tvekan: de stå på öfvergången
från Corporationssystemet till den
allmänna frihetens. Somliga hafva ännu
ej hunnit den mognad, som fordras, för att
med säkerhet kunna taga det första steget
till den nya ordningen, steget frän Skråtvång
till frihet i inrikes näringarne ; vissa
äga denna mognad, men hafva sömnagtigt
försummat att taga detta första vigtiga
steg framåt; andra hafva redan tagit det och
äro måhända snart färdiga att taga det nästa ,
som är: från Prohibitif till fri utrikes handel;
några hafva af öfverilning tagit det
sednare, utan att först hafva tagit det föregående;
de hafva försökt att i omvänd ordning
framgå till culturens mål, ej inseende
att genvägar dit icke finnas, och att de
Den 17 December e. m.
sora visa sig vara sådana, äro bedrägliga
villostigar, som antingen långsamt leda vandraren
tillbaka, eller brådstörta honom till
en vida lägre ståndpunkt än den på hvilken
han befann sig, då han först afvek från
culturens mödosamma men säkra stråt.
Sedan Skråsystemet uppfyllt sin be-t
stämmelse, att stödjande fostra den gryende
konsten i dess barndom, mäste det afskaffa
as och ynglingen lemnäs frihet att i
öppen täflan med sina inländska fosterbrö-.
der växa till mannakraft. Först sedan denne
är
fällt styrka utträda på verldsbanan till öppen
obegränsad strid. Så bjuder naturen ,
så bjuder erfarenheten, hvars namn så ofta
åkallas, hvars lärdomar så sällan åtlydas.
Glädjande var det för den som nitäl-.
skar för svenska näringarnes förkofran, att
se det stigande, i hvilket de sig befunno
från 1815 till 1828, under en skyddande
Styrelses vårdande hand. Sorgligt det tillstånd
i hvilket de sig nu befinna, såsom
följd af sistförsamlade Ständers önskningar
och beslut, Yi hafva omfattat ett nära
tygellöst System för utrikes handeln, men
bibehållit Skråtvånget i inre näringarne,
då likväl försvararena af det förra måste,
om de vilja vara consequenta, yrka att den
inre näringsfriheten är den yttres grundval.
Så går det när frågor som hafva ett orga
-
Den 17 December c. in.
samband behandlas såsom vore de af hvaandra
oberoende. Vid sednaste Riksdag
sökte jag från detta rum, efter förmåga,
utreda skillnaden mellan inre närings- och
handelsfrihet j samtyttre handelsfrihet. Jag
yrkade då, och yrkar ännu, att den förra
måste föregå den sednare. Jag trodde då
och tror ännu att vi redan för nära \ århundrade
sedan bade kunnat och bordt
lossa inrikes näringarne utur skråtvångets
band, och yrkar ännu altman ej bör börja
med att löskasta banden på utrikes handeln,
innan inrikes näringarne funder fri inbördes
täflan, men njutande fortfarande skydd
mot den öfverlägsne utlänske konstflitens
och capitalernes inverkan) hunnit till den
kraft och utvidgning, som fordras för att
framdeles kunna våga försöket att täfla med
utlänningen, så vida man ändteligen anser
en sådan täflan nödig, och ej vill lysna
till de skäl som tala för ett fortfarande
Prohibitivsystem i Utrikes handeln, så länge
vissa Statsförliållanden i Europa äga rum,
och som troligen sent komma att upphöra.
Men jag, och de få med mig liktänkande,
misslyckades. Voteringarne utföllo till förmån
för ett nära obegränsadt utrikes handelssystem,
med liflighet yrkadt af några
lycklige och hörde talare. Jag hade likväl
den tillfredsställelsen, den största en represent,
som befinner sig i minoriteten,
kan äga; att flere af Riddarhusets Ledamöter,
som bekänna sig till de såkallade
300
Den 17 December e. m.
liberala näringsåsigterne, i det afgörande
ögonblicket rådde till hofsamhet och uppskof,
och att en af husets ledamöter, som
sjelf väckt Motion om införandet af det
fria importsystemet, förklarade sig heldre
vilja på fosterlandets altare offra sin egenkärlek,
än att blottställa det för vådan att
möjligen sjelf blifva ett offer för förhastade
åtgärder. Förlåten återkallandet af dessa
minnen, af denna öfverläggning, långvarig
och liflig. Jag anklagar ingen för vrångvisa
och oädla afsigter, jag är lika förvissad
om renheten af mina motståndares sorn
af mina egne. Men jag vågar öppet uttala
den öfvertygelsen: att denna vigtiga fråga
icke hlef från början framhafd på rätter
väg; att den hade bordt behandlas af Ekonomiutskottet
i ett sammanhang med frågan
om inre näringarne; att måhända auctorlig
ömtålighet obemärkt blandade sig i
discussionerne; att säkerheten om seger vid
voteringarne måhända afvände uppmärksamheten
från den svaga, men äfven väl läntänkande
minoritetens andraganden.
Mine Herrar, med förtröstan till edert
öfverseende och eder omisskännelige Fäderneslands-kärlek,
framträder jag ånyo på
en vädjobana, som af mången redan anses
oväldig att beträdas af andra ändem, som
drifvas af enskildt intresse eller som ej
ännu hunnit rena sitt förstånd från inverkan
af läror, dem man behagar kalla forål
-
Den 17 December e. m. 201
drade, och till hvilkas bekännare man på
sin höjd värdigas nedsänka en medlidsam
blick från de upplysningens höjder, derifrån
man i förnäm sjellförnöjelse nedskådar.
Jag yrkar ej fjättrars läggande på näringarne,
utan tvärtom deras lossande ur
de fjättrar, som ännu trycka dem. Mea jag
yrkar att man dervid må framfara i naturlig
och ändamålsenlig ordning, att man ej
af nit att hastigt komma till målet må välja
afvägar, som leda derifrån; och att man
ej, misskännande värdet af den konstflit
som redan finnes i landet, istället att räcka
den en skyddande hand, må stöta stålet i
dess barm, under försäkringar att sådant
sker så väl för landets som för konsternes
egen förkofran.
Jag går med gladt sinne, dock utan
förmätenhet ånyo i striden för denna sak,
den jag anser sann och vigtig för det allmänna.
Jag låter mig ej afvisas genom
Stats-ekonomiska magtspråk, ej förvillas af
ögonblickets snart öfvergående vinstberäkningar;
men tager gerna emot all tillrättavisning,
då den grundas på sanna Statsekonomiska,
af erfarenheten bepröfvade grunder,
ej på prunkande grundlösa theorier.
I följd af hvad nu blifvit anfördt.
yrkar jag att frihet i inrikes näringarne
må beredas, samt att ett för inhemska
kousljliten skonsammare, och för landets
202 Den 17 December e. m.
förkofran mindre förstörande utrikes liandels-system
än det nu, sedan år 1824, gällande,
må införas, och anhåller att i sådant
ändamål få sammanfatta min Motion
derom i följande 9 korta punkter:
1:0 Att en fullständig frihet i inrikes
näringarne och inrikes handeln måtte införas,
såsom utgörande första och nödvändiga
steget till näringarnes utveckling, och.
capitalers dragande till productiva yrken.
2:0 Att alfvarlig uppmärksamhet fästes
på nödvändigheten att bereda tillgång
på Theoretico-practiska Läroanstalter för
högre och lägre näringsidkare,
3:o Att den i följd af sednast försam-,
lade Rikets Ständers beslut eller önskningar
vidtagne åtgärden, att lössläppa utrikes
handeln, måtte alfvarligen inskränkas i hvad
som rörer import af fabricater, som inom
landet redan tillverkas, äfvensom af sådana,
som vi utan afsaknad kunna undvara,
4:o Att alla sådane rudimaterier, som
inrikes för slöjder och manufactur behöfvas,
men ej finnas i landet, utan måste utrikes
ifrån inhämtas, må tullfritt införas.
5:o Att export af inrikes manufacturoch
slöjdproducter må gynnas, och de
Bolag, som sig dertill, under nödig controll
för verkställigheten, vilja förbinda,
Den 17 December e. m,
2o3
må förunnas vissa förmåner och uteslutande
rättighet dertill under vissa år.
6:0 Att i alla händelser ett TullbevakningsSystem
införes, som de facto lemnar
näringarne det skydd, som de jure
är dem ämnadt; hvartill synnerligen hörer
att visitationsrätten blifver utsträckt, och
så klart i författningen uttryckt, att Lurendrägaren
och Tullförsnillaren må träffas
af lagen och beslagaren vara tillbörligen
fredad vid sitt kalls uppfyllande.
7:0 Att skillnad må göras mellan Stapelstads-rätt
för Export och Stapelstads-rätt
för Import; så att den förra rättigheten må
sträckas till, om man så vill, alla, men
den sednare inskränkas till några få Städer,
dels för att concentrera handeln och
derigenom penningestyrkan, dels för att
göra Tullcontrollen möjlig.
8:0 Att Tullinkomsterne egentligen
blifva byggde på de få hufvud-importarliklar,
som icke inom landet produceras, men
som redan blifvit ett national-behof (^såsom
Caffe, Time, Socker, Tobak, Vin &e.)
och hvilka medtaga största delen af exportar
tikla ines värde,
9:0 Att frågorne om NäringsSystemet,
såsom varande önskningsmål, icke sarnmanväfvas
med Bcvillningsfrågorne, som dervid
hafva en underordnad rol.
Den 17 December e. m.
Om remiss till Ekonomi- och BevillningsUtskotten,
' samt communication till
MedStånden anhålles vördsammast.
Lades på bordet.
Föredrogs å hyo och bifölls StatsUtskottets
den 29 sistlidne November afgifne,
samt den 4;de dennes f. m. på bordet lagde,
Betänkande, angående utbetalningen och
redovisningen af Riksdagskostnadsmedlen.
Ånyo föredrogs Friherre Palmstjernas,
Carl Otto, den 4 dennes f. m. på bordet
lagde Memorial, angående ett föreslaget sätt,
huru alla för Hemman, Verk eller Lägenheter,
in natura beräknade Grundräntor,
eller Tionden, från och med år i83o böra
utgöras.
Herr von Qvanten _, Carlj hade inlemnat
ett så lydande anförande:
Med anledning af Friherre Palmstjernas
Motion vill jag fästa uppmärksamheten
på skillnaden emellan Kronans skatte-spannmål
och Skattefrälses skatte-spannmål. Uppbörden
af den förra medför altid krångel,
bör derföre undvikas, och är dessutom
Kronans ensak, samt beror det på dess
omtanka, att förnöja både räntetagare och
räntegifvare; men så är ej förhållandet med
Skattefrälset. All rubbning i deras contrakter
ingriper mera i eganderätten; ty
Den 17 December e. m.
eler finnes ingen ersättning att förvänta af
någon medlande makt, och uppbörden alder
ganska enkel. Det är en orimlig och
orättvis princip, att i samma mån som en
räntegifvare nedtryckes under yngden af
en svår missväxt, skall han ytterligare belastas
med högre Skattebidrag jag föreslår
derföre, att man bestämmer markegången
för 5 år, och skulle Spannmålspriset under
de 5 åren ändra sig, corrigeras det fullkomligt
genom den ömsesidiga rättigheten att
uppsäga Spannmålen före Thomasdagen,
hvilket ej lärer kunna upphäfvas.
För SkatteHemman tror jag att samma
princip borde följas i afseende på Markegungssättningen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarksalken föreslog, att Friherre Palmstjernas
ofvannämde Memorial, måtte, jemte
Herr von Qvantens i anledning deraf uppläste
Anförande, till StatsUtskottet remitteras.
Ropades Ja.
Friherre Cederström, Jacob: Denna
fråga i hvad den rör Markegångssättningen
och såsom nära rörande Landets Allmänna
hushållning är jemväl föremål för Ekon -  miUtskottets åtgärd, jemte det den såsom
ägande inflytande på Statslnkomsterne bör
af StatsUtskottet behandlas; och jag hemställer
derföre, att den beviljade remissen
206 Den 17 December e. m.
matte utsträckas äfven till förstnämnde Utskott.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken hemstälde, att ifrågavarande
ämne äfven måtte till Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskottet remitteras.
Bifölls.
Vid förnyad föredragning remitterades
till
Bevillnings- samt Allmänna Besvärsoch
EkoJiomiUtskotten:
Friherre Cederströms, Jacob, den 4
dennes e. m. på bordet lagde Motion, angående
en PortoFranco-imvttning på Gottland.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten
:
Friherre Cederströms, Jacob, den 4
dennes e. m. på bordet lagde Motion, angående
en allmän Näringsfrihet.
Å nyo föredrogs Herr Ribbings, Arvid,
den 4 dennes f. m. på bordet lagde Memorial,
innefattande åtskillige anmärkningar
vid Kongl. Majrts Nådiga Proposition, angående
StatsVerkets tillstånd och behof.
Grefve Possej Arvid: Jag anhåller,
att i korthet få göra några anmärkningar
Den 17 December e. m.
207
vid den Motion, hvars remitterande nu är
i fråga.
I afseende på första Hufvudtitlen har
Motionären fästat uppmärksamheten dervid,
alt en tillökning al' 8000 R:dr B:co uti anslaget
för Hennes Kongl. Höghet Prinsessan
Sophia Albertina i Nåder blifvit proponerad
och han har dermed förenat det
yttrande:
”En tillökning af 8000 R:dr årligen
”för II. K. II. Prinsessan Sophia Albertinas
”Hofhållning har blifvit föreslagen, utan
”att de nya utgifterne i sednare åren, som
”skola föranledt detta behof, äro uppgifne;
”men med liflig önskan alt kunna uppfylla
”ett behof, följer alltid den att veta, hvar”uti
det består.”
En jemförelse emellan det på Stat för
II. K. II. uppförda anslag med de utgifter,
sorn äro oskiljaktige från en Hofhållning
äfven den sparsammaste, sådan sorn H. K.
II:s, samt med kostnaden för en vanlig enskild
hushållning ådagalägger nogsamt otillräckligheten
af nyssnämnde anslag. Uti
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition står tydligen,
att tillökningen fordras för II. K.
H:s Hofhållning, och någon mera specifique
uppgift på behofvet bör man icke begära,
emedan den icke kan åstadkommas; ty då
bristen i anslaget är förhanden, drabbar
denna brist alla utgifterne i det hela. Be
-
2o8
Den 17 December e. m.
hofvet af ifrågavarande tillökning är dessutom
icke nytt eller okändt. Den som lika
med Motionären lifligt interesserar sig för
de ämnen, som innefattas i Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om JStatsVerkets tillstånd
och behof, har säkerligen icke försummat
att genomläsa Rikets Ständers Revisorers
berättelse för år 1827, hvaraf inhämtas,
att II. K. II. Prinsessan årligen
åtnjutit en tillökning i anslaget med 8000
R:dr B :co af Ränteinkomsten af de medel,
som till Riket influtit i ersättning för Sveriges
fordringar i Finland; och en af Ridderskapets
och Adelns Ledamöter i denna
Revision har jemte det han klandrat den
efter hans tanka Lagstridiga disposition af
dessa medel, tillika förklarat, att ingen
skulle gå längre än han, då fråga en gång
kunde blifva att i laglig väg bidraga till
uttrycket af Svenska Folkets vördnad och
tillgifvenhet för H. K. H. Prinsessan Sophia
Albertina. Det är denna lagliga väg, som
nu blifvit oss anvisad, och jag hoppas eller
rättare jag är säker, att vi icke skola underlåta
att den samma beträda. Det är i
anledning häraf för mig tydligt, att beliofvet
af tillökning i anslaget för H. K. II.
är verkligt, men äfven om detta icke vore
för mig så klart, skulle jag likväl för min
enskildta del icke draga i betänkande, att
i detta fall tillstyrka bifall till den Nådiga
Propositionen; ty jag skulle förebrå mig,
om
Den 17 December e. m.
om jag kunde tro, att en Furstinna af WasaÄtten
— en Furstinna, sorn i 76 år varit
ett värdigt föremål för Nationens kärlek och
vördnad, skulle kunna för någon summa i
verlden, och således än mindre för 8000
R:dr, vilja inför sin Konung och folkets
Representanter framföra något, som icke vore
med rätta förhållandet enligt.
Motionairens anmärkning om nytt anslag
för 4 sl" Slottsknecktur har redan vid
ett föregående tillfälle blifvit af en värd
Ledamot inom detta stånd besvarad, och
således återstår för mig endast att tillägga,
att Kongl. Majit icke föreslagit till dessa
Löner 538 R:dr 3a sk. och 48 T:r Spannmål,
utan äro dessa tunnor Spannmål inbegripne
uti nyssnämnde penningesumma,
samt till qvantiteten uppgifne, enda.< , för
alt tjena till grund vid Lönernes 1 Bråkning
efter markegångspris.
Hvad andra Hufvudtiteln angår, har
Motionairen börjat med det förklarande att
lian anse.r de föreslagne Lönerne för JuslitiasRåden
snarare för låga, än för höga.
Ehuru jag för min del hvarken har eller
kan hafva denna tjenstebefattning i syfte,
instämmer jag likväl fullkomligen i Motionärens
önskan, att JustitiasRåderne må förses
med Löner, motsvarande deras värdighet,
och då saken betraktas från denna
6 H. i4
210
Den 17 December e. m.
synpunkt, är visserligen icke t. ex. 5,000
R:dr, hvilken summa af en annan värd Ledamot
blifvit föreslagen, förmycket; men
då fråga torde vara, mindre om alt bestämma
Lönerne till deras rätta belopp, än till
det högsta, som är förenligt med Statens
tillgångar, så anser jag det högst nödigt,
att riktig proportion Lönerne emellan icke
åsidosättes. En President i HofRätterne
och Rikets Collegier skulle efter det nya
Löne-reglerings-förslaget icke, inberäknadt
taffelpenningarne, erhålla mera än5,oooR:dr,
och jag tror att icke någon kan bestrida,
att med Presidents-platserne äro förenade
vida större utgifter, än med JustitiasRådsplatserne.
En President kan, såsom Chef
för ett större Embetsverk, icke undgå anse
representationen såsom en sig ålagd skyldighet,
då deremot JustitiasRådet, såsom
endast Ledamot af ett sådant verk, han
oklandradt utöfva denna Representation någorlunda
efter sitt välbehag. Det är på
grund häraf, och af flere skäl, med hvars
upprepande jag icke vill trötta Ridderskapet
och Adeln, sou jag för min del tror,
att Lönerne för Jus itiaeRådet böra bestämmas
till de belopp, hvilka finnas uti den
Kongl. Propositionen uppgifne.
Frågan om Löneförhöjning för HofRätternas
Ledamöter och Betjening, och örn
tillökning i dessa Rätters personal, har, åtminstone
i senare fallet, icke rönt Motio
-
Den 17 December e. m.
liairens välvilja, i samma nion som frågan
om förhöjning i JustiliasRådernes löner,
ty Motionairen bestrider tillökningen af
HofRätternes Ledamöters och Betjenings
antal, och grundar sitt yrkande i detta fall
på hoppet om bifall till de Motioner, sorn
blifvit väckta, dels angående Expeditionslösens
upphörande, dels angående ändringar
i nu gällande författningar om Brännvinsförsäljning
och denna varas omåttliga
bruk. >— I afseende å Expeditionslösens upphörande,
har jag länge delat samma åsigt
som Motionairen och jag är öfvertygad att,
örn dea i detta fall föreslagna förändring
kunde åstadkommas, skulle deraf blifva högst
. ö
gagncliga följder; men, vid noga granskning
af saken, har jag funnit, att tiden för
sådan förändring ännu icke är inne, eller,
med andra ord, alt sådana hinder möta
för verkställigheten häraf, att frågan om
Expeditionslösens upphörande torde, ännu
ett i o-tal af år, få räknas bland fromma
önskningar. —De så kallade Brännvinsmålen
äro visserligen icke de, som mest sysselsätta
HofRätlerne; men deremot finnas
en mängd andra mål, hvilkas antal icke förminskas,
om än de ifrågavarande Motionerne
bifallas, och bland dessa mål bör
jag exempelvis uppgifva de flera emot UnderDomare
anställda Actioner, som tillkomma
HofRätterna att handlägga. — IIofRätternes
arbetsförtekningar äro den rätta grunden,
hvarefter behofvet af tillökning 1 dessa
212
Den ij^December e. m.
Rätters personal bör bestämmas, och då
dessa förtekningar utvisa, att göromålen äro
flera, än som, med nuvarande arbetsordning,
kunna medhinnas, tror jag det icke
vara rätt, att, till besparing af några få
1000 R:dr, vidtaga sådane åtgärder, som,
efter mitt omdöme, skulle, för ganska många
år, förlama Lagskipningens gång.
Motionairen medgifver, att Taffelpenningar
möjligen kunna erfordras för Presidenten
uti StatsContoiret; men tror icke,
att de böra honom tilldelas, i ändamål ått
höja hans lön, till lika belopp med lönerna
för Presidenterna i IIofRättcrna, emedan
Motionairen anser, att en Chef i ett Förvaltnings-
och Räkenskaps-verk icke har af
nöden att äga de kunskaper, som Presidenterne
i Hof Rätter ne. Jag har, i anledning
häraf, noga genomläst Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition; men då jag deruti icke
kunnat upptäcka något ord, som handlar
om Taffelpenningar för Presidenten i StatsContoiret,
så tror jag mig böra förbigå ali
vederläggning af Molionairens anmärkning
i sjelfva saken, samt endast förklara att jag
icke delar Motionairens åsigt, att mindre
kunskap fordras för Embetsmannen i ett
Förvaltnings-verk, än för Domaren. Mili
egen erfarenhet vittnar deremot, ty utaf
de nitton år, som förflutit, sedan jag beträdde
Tjenstemannabanan, har jag egnat
i3 åt Domare-yrket, och derunder funnit,
Den 17 December e. ni.
2 13
att den, som ägde endast Juridiska kunskaper,
skulle fullkomligen kunna uppfylla
sina skyldigheter, hvaremot jag under de
senare 6 åren, som jag varit Administrativ
Embetsman, erfarit, att man, som sådan,
har behof af kunskaper, icke allenast i Juridik,
utan ockiCameral, Landets Oeconomie
nr. in.
Vidare förmodar Motionairen, att tillökning
i anslaget till skrifmaterialier m. m.
åt de Puhlique Embetsverken, icke skulle
vara af nöden, om Expeditionslösen upphörde,
och om beslut i brottmål och Oeconomiemål
skrefvos på stämpladt papper. —
Jag hör härvid fästa uppmärksamheten derpå,
att det icke är sådana beslut, hvilka
af Parter lösas, som fordra Statens bidrag
till Skrifmaterialier, ty icke är det någon,
som löser HofRätternes och Collegiernas
brefvexlingar, JordeBöekerne, Räkenskaperne
i allmänhet, samt Concepterna lill allt
hvad som från dessa verk expedieras. Alt
författa allt sådant på stämpladt papper,
synes åtminstone mig lika overkställbart,
sorn det förefaller mig säkert, att do Publique
Ernhetsverkens behof af skrifmaterialier
derförutan icke minskas.
Då jag nu i ordningen besvarar de anmärkningar,
som blifvit gjorde emot Regleringen
af LandsStatens löner, kan jag 'eke
undgå, alt först lill den värde Motionairen
Den 17 December e. m.
hemställa, huruvida han iakttagit nödig
grannlagenhet, då han, på detta rum och
i denna samling, ansett sig tillständigt, att
beskylla en hel Tjenstemanna-klass, för att
olofligen beskatta Allmänheten. En sådan
beskyllning är dock gjord, då Motionairen
yttrar, efter orden: ”Det är ganska illa,
”att KronoLänsmän och Fogdar, hvilka äro
”de Tjenstemän, som stå i närmaste beröring
med Allmänheten, på olofligt sätt,
”ej sällan beskatta henne.”
Om man, å ena sidan, icke kan bestrida,
att Länsmän finnas, hvilka antingen
af behof, eller af elakhet, missbruka,
till egen vinning, den tjenst, som dem
blifvit anförtrodd, så måste man, å den
andra, medgifva att mångå Länsmän, och
synnerligast Fogdar, finnas, som icke gjort
sig förtjente af denna -förebråelse. Och
det är dessa Tjenstemän, som jag önskat
hade blifvit skonade från Motionairens beskyllning;
hälst jag, för min del, högeligen
ogillar den method, att söka styrka
för sina påståenden, derigenom alt man kastar
skugga på dem, som icke äro i tillfälle
att försvara sig. — Det är icke utan exempel,
att Domare blifvit fällde lill ansvar,
för det de tagit för hög Expeditions lösen,
för det de tagit till och med mutor; och
jag hemställer till den värde Motionairen ,
huru det skulle ljuda för honom, örn någon,
med anledning deraf, här uppträdde
Den 17 December c. m.
2l5
och sade: Det är illa, att Domarne taga
för hög Expeditionslösen, taga mutor.
Men nu till saken: Motionären har medgifvit,
att 3oo R:dr B:co icke är förmycket
såsom Lön för en Länsman, men han har
trott, att det onda derigenom icke skulle
afhj elpas, eller att lönen skulle vara tillräcklig,
”alt afhålla från emottagande af
”de deni sa ofta erbjudne sammanskott och
”mutor.” För min del tror jag deremot
att rätta orsaken till bristande integritet
hos den lägre KronoBetjeningen igenfinnes
deri, att dess löner äro så obetydliga, att
man till dylika tjenster icke kan söka ämnen
bland den klass medborgare, der redlighet
och skicklighet äro att påräkna. Du
man ger en person fullmakt på en tjenst,
livarmed följer ingen eller högst ringa Lön,
men hvarmed äro förenade skyldigheter,
som ofta fordra pecuniära uppoffringar, så
har man med detsamma gifvit honom fullmakt,
att söka sin bergning bäst han kan.
Om deremot Länsmännens Löner blefvo
bestämde till hvad Kongl. Maj:t i Nåder
föreslagit, d. v. s. 266 R:dr 32 sk. B:co,
och icke såsom Motionären orätt uppgifvit
3oo R:dr B:co, så kunde man hoppas, att
till dessa tjenster finna förtjente Sökande,
ty en sådan Lön motsvarar, i förening
med en Länsmans lagliga Sporliar, någorlunda
hvad en sådan Tjensteman behöfver
till sitt uppehälle och bergning. Säkert är
* 216 Den 17 December c, ra.
åtminstone, alt detta medel skulle verka
mera, än de af Motionären föreslagne. Att
begåfva en Länsman med Kongl. Fullmakt,
och upphöja honom till lika värdighet med
Konungens Trotjenare vore, efter min tanka,
icke lämpligt, hälst jag tror att man
bör akta sig från att höja verkställande
maktens armar så högt, att de icke räcka
föremålen för deras verksamhet. Icke eller
vore det tjenligt, att föreskrifva, det
Länsmän skulle undergå Juridisk- eller KameralExamen,
ty erfarenheten har redan
visat, att denna föreskrift, lämpad på Kronofogdar
och Häradsskrifvare, medför ganska
stora svårigheter, ehuru den, i afseende
på dessa Tjenstemän, synes mig riktig,
och således böra fortfara, men att utsträcka
den äfven till Länsmän, synes mig overkställhart,
då jag å ena sidan erindrar mig
Länsmännens vanliga göromål, och å den
andra den klass medborgare, som äro i tillfälle
att bereda sig de kunskaper, hvilka
erfordras för att undergå nyssnämnde examina.
Skulle en Auscultant i HofRätterne
eller Rikets Collegier verkställa vägsyner,
ombestyra och anföra Krorioskjutsningar,
samt föra excecution vid brottslingars afstraffande
m. 111., så fruktar jag att han
skulle finna sig illa belåten med sina befallningar,
och alt göromålen i samma mon
skulle blifva illa verkställde.
Härefter har Motionären företagit granskningen
af tredje Hufvudlitlen, men dåden
-
/
Den 17 December e. m.
2,7
samma omfattar ämnen, hvilka äro utom
mitt yrke, förbigår jag så mycket häldre
denna del af Motionen, som jag icke vill
ådraga mig förebråelsen att vilja bedöma
hvad jag icke begriper; och, i afseende på
de öfrige Hufvudtitlarne, äro Motionärens
anmärkningar af den mindre betydenhet,
att jag icke anser nödigt upptaga desamma
lill besvarande.
Jag skulle således kunna sluta, om
icke jag fästat min uppmärksamhet vid Motionärens
yttrande: ”att under det mycket
”påtänkes och göres för uppfostringen, myc”ket
för Lagstiftningen, göres alltför li”tet
för alt till verksamt lif sammanbinda
”dessa båda de yttersta delarne af en god
”och tillbörlig omsorg för det belas be”stånd
och förädling.” Uppriktigt bekänner
jag, att jag icke rätt förstår meningen
af detta uttryck, men det förstår jag, att
orri mycket göres för uppfostringen, såskall
den unge Medborgaren icke möta de olägenheter,
som Motionären för honom framställt,
hvilken Samhällets bana han än må
beträda. Har den unge Medborgarens uppfostran
varit ändamålsenlig, hans moraliska
bildning blifvit fullkomnad, och lian
träder ut såsom Lärare, så skall icke första
vilkoret, som honom afiordras för erhållande
af befordran, vara ett Edsbrott,
ty hans känsla för rätt förbjuder honom,
att begå detta brott, och hans Medborga
-
2l8
Den 17 December c. m.
res lika beskaffade känsla förbjuder dem att
fordra ett sådant vilkor: träder han åter
ut såsom Domare, så måste han väl hädanefter
som hittills söka öfning i det yrke
han valt, hvilket icke bör kallas ett
arrende, men hans fullkomnade uppfostran
skall hind ra honom, att ens ana sättet,
hvarpå en Domsaga kan göras mer eller
mindre fruktbärande: skall han åter träda
ut såsom Krigare, så mötes han icke af
overksamheten , ty han äger medel inom
sig till ändamålsenlig sysselsättning, och
glittret på kläderna förbländar honom icke;
med ett ord jag tror säkert, att, du
man gör mycket för uppfostringen, haiman
ock börjat i rätt ordning, att åstadkomma
det helas förädling och grundlägga
dess bestånd.
Åtskilliga yttrade härtill deras bifall.
Friherre Leijonhufvud> Abraham , uppläste
följande:
Herr Ribbing har afgifvit en crilisk
granskning öfver Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
angående StatsVerkets tillstånd och
behof samt, i sammanhang dermed, angående
den i Nåder beslutade förhöjning i
Ledamöternes personal inom HofRätterne,
yttrat sig på följande sätt:
”Om Rättegångsmål minskas behöfver
”icke Domarepersonalen ökas. Härtill kom
-
Den 17 December e< m.
219
”mer ;ilt Götha IIofRätt icke begärt någon
”tillökning, utan synes det tvertom varit
”fråga om minskning, sedan denna IIofRätt,
”med bibehållande af ett lika antal Ledamöter,
mistat af sin Jurisdiction först Wermland
och sedan Skånska HofRättens hela Ju”risdiction.
Likväl och då den motsedda all”männa
minskningen i Rättegångar, genom
”ändamålsenliga författningar, icke torde
”tillräckligt nedsätta målens antal inom Svea
”HofRätt, för att af nu varande Dornare”personal
kunna medhinnas, sedan denna
”IIofRätt äfven skall uppsätta och afkunna
”domar i mål, som förr tillhört Bergs- och
”CommerceColIegierne, så torde Wermland
”från Svea HofRätt böra återgå till Götha
”HofRälts Jurisdiction, hvars omfång ganska
”gerna tål denna utsträckning, Sedan, på
”sätt sagt är, en så ansenlig minskning i
”söder ägt rum; och härmed är jag för miu
”del lika öfvertygad om att all tillökning
”i HofRätternas Domarepersonal kan undvikas,
som viss derpå, att om den blir
”verkligen nödig, det ej eller kan undvikas,
'att taga mätt och steg för förökande af
”Högsta Domstolens arbetskraft.”
Det är mån pligt och en ära tillika,
hvilken jag med tillfredsställelse bör göra
gällande, såsom anställd med min verksamhet
inom Kongl. Götha HofRätt, att vördsamt
lemna några upplysningar i förevarande
ämne, eftersom slillaligundet möjligt
-
220
Den 17 December e. m.
vis skulle lunna anses såsom ett medgifvande
af rigtigheten uti Herr Ribbings
slutföljd.
Götha HofRätt hade från längre tider
tillbaka varit indelad med sex Ledamöter
å hvardera af tre Divisioner, men göromålens
tilltagande myckenhet påkallade en
annan arbetsordning, hvarföre IIofRätten
också vid 1815 års början i underdånighet
anmälte, att dess balance utgjorde 798 mål,
samt anhöll att få fördela göromålen inom
fyra Divisioner; för att desto säkrare vinna
ett af behofvet påkalladt ändamål, samt
i det möjligaste förekomma ökade Statsanslag,
tillstyrkte IIofRätten jemväl den förminskning
i personalen, att fem ständige
Ledamöter måtte anvisas till hvarje Division.
Denna framställning blef i Nåder bifallen
och i förening dermed utkom Kongl.
Maj:ts Nådiga Förordning af den ip Julii
i815, sorn innehåller: ”1 HofRätt måga
”ej färre än fern Ledamöter döma i mål,
”sorn å lif och ära gå. I andra mål må
”fyra Ledamöter utgöra domfört antal, derest
”alla om slutet ense äro.” Erfarenheten visade
snart, att en så beskaffad inskränkning
stundom medförde betydliga olägenheter
och öfverflyttade på färre Ledamöter inom
hvarje division de göromål och den ihärdighet
vid arbetet, som förut varit fördelad
mellan liera. IIofRätten har visserli
-
Den 17 December e. m.
22 r
gen ofta erfarit nyttan af den gamla formationen
och önskat att den matte återkomma;
men det skulle, efter HofRättens
tanka, varit desto mindre lämpligt, att i
strid med sin förra tillgörelse nu derom
väcka fråga, som HofRätten noga kände,
att Kongl. Maj:t icke behöfver någon vägledning,
för att uppfatta och besluta de
nyttiga och nödiga förändringar inom Domstolars
organisation, hvarigenom det Allr
manna bästa samt en jemn och säker sakbehandling
beredes.
Så mycket om Götha HofRätt. — För
egen del har jag, såsom Ledamot i en
Comité, hvarest ifrågavarande ämne, enligt
Kongl. Majrts Nådiga Befallning, blef
afhandladt, till Protocollet uttalat min åsigt
och anhåller vördsamt, att få uppläsa någon
del af Protocollets innehåll.
”Sedan första frågan blifvit sålunda
”besvarad, förekommer till pröfning hvil”ket
antal Ledamöter som bör utgöra en
”IIofRättsDivision, för att mest ändamålsenligt
och med högsta grad af fullkomlighet
”uppfylla sin bestämmelse; och såsom främsta
vilkoret i dessa hänseenden torde man
”kunna antaga den allmänna regel, att hvar”je
Division inom de särskildte HofRätterne
”mäste, så vidt ske kan, vara till personalen
liktalig, så att den nu befintliga oformlighet
undvikes, att rättsfrågor, då Presi
-
222
Den 17 December e, m.
”elis biträde icke får i allmänhet påräknas»
”afdömas i Svea IIofRätt af 7, i Götha
”HofRält af 5 och i HofRätten öfver Skåne
”oell Blekinge af 5 personer.” «
”Kongl. Förordningen den 19 Julii
”r8i5 innehåller: ”1 HofRält måga ej färre
”än feni Ledamöter döma i mål, sorn å lif
”och ära gå. I andra mål må fyra Leda”möter
utgöra Domfört antal, derest alla
”om slutet ense äro.”
”Då den ene af fem personer, efter
”hvad erfarenheten besannat, ofta af jäf
”eller sjukdomsförfall hindras från deltagande
i ärenders pröfning, äga altså de
”öfrige fyra, med vissa vilkor afgöra förekommande
saker; men jag har den 0förgripliga
öfvertygelse att en Domstol är
”mindre fullständigt sammansatt, der skilj”aktiga
omdömen, icke, utan olägenheter
”eller verkan till uppehåll, få fritt uttalas
”såsom grunder för besluten oell der ett
”föga tillfredsställande system för samman”fogandet
af olika meningar någon gång
”kan utgöra ett af hufvudelemcnterne.”
”Derföre vore det kanhända mest ändamålsenligt,
om minst fem personer stadde
deltaga i ärendernas pröfning, men
”blott i högsta nödfall densamma öfverlem”nas
åt fyra, samt alt följaktligen den dö”mande
personalen destomindie bestämdes
”efter möjligen lägsta numerär, som en
Den iy December e. m.
223
”eller annan af Ledamöterne, på salt förut
”är nämndt, kan vara hindrad från in”ställelse
vid Rätten eller stundom behöf”ver
en tillfällig ledighet till beredning af
”vidlyftiga referentsaker, hvilket icke med”hinnes
under oafbruten tjenstgöring på
”Divisionen. I följd häraf skulle, efter min
”tanka, hvarje Division i Svea och Gotha
”HofRätter bestå af sex dit fördelade Ledamöter,
samt HofRätten öfver Skåne och
”Blekinge erhålla den förstärkning, att sex
”Ledamöter blifva på en gång tjenstgörande,
under det att två utöfver samma antal
”åtnjuta en lämplig omväxlande Semester.”
”Så beskaffad är den allmänna, den
”positiva grundsats, jag antagit i föreva”rande
ämne, dervid jag medger, att den”samma
hvilar icke på begreppet att intel”lectuella
göromål kunna med säkerhet mä”tas
Embetsman emellan, icke eller derpå
"”att en fordran vore billig, som afser den
”högsta arbetsproduet, hvartill förmågan
”kunde uppstegras, och ej eller derpå som
”vöre det synnerligen nyttigt, att för en
”ringa ekonomisk vinst besluta indragning
”af Ledamöter inom HofRätten, derest en
”sådan vinst icke visar sig synnerligen betydlig
i förening med ett oskadligt inflytande
på ärendernas behandling. Jag har
”fast heldre utgått från den öfvertygelsen,
”att arbetet lyckas bättre, att Embetsman”nen
blir mera nitisk, mindre snart kraft
-
i
Den 17 December e..ra.
”lös, om lian icke får öfverhopande göro”mål,
örn man lemnar honom tid att i stillhet
”begrunda de vigtiga ämnen, som skola
”offentligen handläggas.”
”Vid tillämpningen häraf på våra för
”handen varande öfverläggningar, är det följaktligen
min tanka, att bäst vore om Hofrätten
öfver Skåne och Blekinge förstärk’’tes
till 8 Ledamöter, samt Svea och Göstha
HofRätter hade hvardera 24 Ledamöter,
vice Presidenten inberäknad, för att
''kunna å fyra Divisioner, med drift och
''fritt utrymme för en grundligt öfvervägd
”pröfning bestrida de hvarje Division til 1—
”hörande göromål; men enär det likväl vi”sat
sig under en längre tidsföljd, att göro"målen
medhinnas efter de methoder, som
”nu gälla, helst hvad Svea IdofRätt angår,
”om arbetet stundom bedrifves af en inte”rims
tillsatt 4:de Division, samt då härtill
”kommer, att Landets Lagskipningsväsende,
”likasom sjelfva Lagstiftningsprinciperna, så
”till sägande, befinna sig i en eris, hvilkens
”utveckling ingen med säkerhet kan förut"se,
så tvekar jag att tillstyrka en förändring
i sistnämnde arne HofRätter, hvilken
”icke synes egentligen påkalla någon skyndsamhet,
och hvilken jemväl skulle erfordra
"höjda underhållskostnader till nya Ledamöter;
likasom jag linner ännu mindre
”rätt eller billigt, att, emot vunna upplys
nin
-
Den 17 December e. ta.
”ningar och Herr Presidentens i Svea Hofslätt
bestämda uppgifter, föreslå annan
”indragning, än på det vilkorliga sätt, att
”om Kongl. Maj:t icke skulle i nåder finna
”skäligt, att för hvarje af sistnämnde Hof”Rätter
bestämma 4 Divisioner nied sex
”ständiga Ledamöter, så borde, till följd
”af begreppet om lika antal dömande å
”hvarje Division, 20 Ledamöter blifva tillfyllest
i Svea HofRätt, för att bilda 4
”Divisioner och 5 personer i hvardera.”
I anledning häraf lärer den tydning
följa af sig sjelf, att både Götha HofRätt
och jag anse den beslutade förstärkning
ibland Ledamöterna vara nyttig och ändamålsenjig,
i synnerhet sedan Kongl. Maj:t
nu mera behagat såsom princip antaga att
sex Ledamöter böra tillhöra hvarje Division.
För öfrigt hyser jag den öfvertygelse,
att Kongl. Maj:ts nyssnämde Nådiga beslut
i en Reglementarisk fråga icke egentligen
kan blifva föremål för Rikets Höglofl. Ständers
öfverläggning; men jag förmodar dock,
att Höglofl. StatsUtskottet lärer, så vidt ske
kan, utfinna medel, hvarigenom Kongl.
Maj:ts Nådiga afsigter äfven i förevarande
ämne kunna befrämjas.
Hvarefter Friherre Leijonhufvud tilläde
muntligen:
6 H. i5
iiG
Den 17 De ceni ber e. m.
Det vore visserligen äfven å min sida anledning
till åtskillige andre framställningar i
anledning af Herr Ribbings anmärkningar;
men då Grefve Posse redan derå gifvit behörigt
svar, så vill jag ej upptaga tiden
med några särskilda påminnelser, utan inskränker
mig till den vördsamma begäran,
att mitt yttrande i ämnet måtte få åtfölja
remissen till StatsUtskottet.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardiej Jacob: Äfven jag hade ernat yttra
några ord i anledning af Herr Ribbings
anmärkningar emot den Kongl. Propositionen
om ökadt anslag för Hennes Kongl.
Höghet Prinsessan Sophia Albertinas hofhållning.
Fullkomlig öfvertygelse om behofvet
af detta anslag och min känsla af
vördnad och tillgifvenhet för denna i alla
afseenden agtningsvärda Furstinna uppmanade
mig dertill; men jag har blifvit förekommen
af Grefve Posse, och har ej något
att tillägga hvad han så värdigt yttrat.
Mångordighet är också öfverflödig, då här
är fråga om en gärd åt en Furstinna, hvars
hörd, hvars ålder och hvars dygder lika
fordra vår hyllning.
Friherre Ehrenborgh j, Casper Wilhelm:
Vid en diskussion, som för någon tid sedan
ägde rum emellan mig och Herr Tham ,
angående rättsfrågors skiljande ifrån de administrativa
verken, yttrade jag mig äfven
Den 17 December e. m.
i anledning af Herr Ribbings ifrågavarande
anmärkningar rörande förökadt antal Ledamöter
i HofRätten öfver Skåne och Blekinge
saint angående löneregleringen derstädes.
Jag skulle trötta Ridderskapet och
Adeln, om jag nu upprepade detta yttrande,
och vill derföre endast åberopa de
skäl jag då anfört, hvartill jag ej har något
alt tillägga; anhållande att mina då
gjorde anmärkningar tillika med detta yttrande
må få åtfölja remissen till vederbörligt
Utskott.
Herr von Hartmansdorff; August: Det
finnes ett ordspråk, som säger, att det är
tonen, som bestämmer visan. Så synes mig
förhållandet äfven vara med Grefve Posses
anförande. Redan en gång förut har jag
erindrat om olämpligheten af den förkrossande
ton somliga Embetsman här taga sig
emot Motionairer, då de icke äro nöjde
med deras yttranden. Jag skulle tro, att
de Kronans Embetsman, som här tala för
Regeringen, borde, särdeles då de höra till
styrelsens lägre instantier, taga till efterdöme
det fogliga språk, som föres af de
Högste Embetsmännen, t. ex. af StatsMinistern
för Utrikes Ärenderne och Konungens
Rådgifvare i Armeens commandomål. Detta
blott i förbigående sagdt, innan jag går
till sjelfva saken.
En värd Talare har, i afseende på den
begärda förhöjningen i anslaget för H. K. IL
228
Den 17 December e. re.
Prinsessans hofhållning, yttrat, att det vore
obehörigt efterfråga anledningarne till
detta ökade behof då hon vore en Ättling
af den gamla Wasa-stammen. Jag är visserligen
ej bland dem, som tänka bestrida
detta anslags beviljande; men jag tror det
ej vara nog att blott säga: Jag är den och
den, mitt namn är det och det, det har
så och så länge varit frägdadt i detta land,
för att derigenom göra sina anspråk gällande.
Pröfningens tid är nu förhanden; en
hvar på detta rum är berättigad att fråga
hvarföre? Och ingen är hög nog, för att
ej behöfva uppgifva skäl för sin åstundan.
Man har yttrat, att det icke vore skäl yrka
på så höga löner för JustitiaeRåden, som
Herr Ribbing gjort, och att Presidenternes
borde vara högre, emedan de hade en större
representationsskyldighet. Jag har tillförene
förklarat mig emot den öfverdrifna
rang HofRätts och andre Presidenter, såsom
Chefer för underordnade Verk, hafva,
utöfver JustitiEeeRåden, af hvilka deras åtgärder
bedömas i högsta instance. Enär
JustitiaeRåden äro de högste Domare i Riket,
och då man sett huru de sökt sig till
hvarjehanda ringare, men bättre lönta ehuru
med lägre rang begåfvade Embeten; så
synes det vara tid att löna JustitiaeRåden
så, att de ej behöfva söka sin lycka på
annat håll! — Man torde böra agta sig för
att längre qvarlemna dem i närvarande ställning;
ty den som ännu behöfver söka nå
-
Den 17 December e. m.
333
got så väsendteligt, som utkomst för sig
och <le sina, torde ej kunna anses äga det
oberoende, som lill ett så magtpåliggande
Embete hörer. Presidenlernes representationsskyldighet
lemnar jag derhän. Det
tillhör en hvar att fylla sin plats. Der
den personliga dugligheten finnes, äro gästabuden
öfverflödige och der hon saknas,
kunna de icke ersätta den brist på anseende,
hvilken derigenom förvållas. Man
har anmärkt såsom olämpligt, att tillhandläggning
af en serskild Division i Svea HofRätt
lemna de ifrån Bergs- och CommerceCollegierne
flyttade mål, emedan delta skulle
vara detsamma, som att flytta desse Collegier
in i HofRätten. Jag tror, att det
som är sannt, bör ock fritt få uttalas; månlie
ej desse Collegier verkligen äro i HofRätten
inflyttade, med det samma, som deras
göromål dit algått. Ifrågasatt är, om
det vore lämpligt, att Wermland återlades
under Götha IIofRätt. Jag vet ej, om göromålen
i denna HofRätt kunna med närvarande
personal tåla en sådan förökning;
men du Wermland genom sina stora vattendrag,
som utfalla vid Götheborg, har
sina flesta närings- och tillika penningeförhållanden
med denna stad och andra
orter under Götha HofRätt; så skulle de
vidlyftigaste af alla tvistemål, concurser,
äfven som de mångtaliga utsökningsmålen
lättare behandlas, om det skedde vid en
ÖfverRäll, som vore gemensam för dessa i
Den 17 December e. ni.
rörelse och förbindelse sammanhängande
orter, än om de, såsom nu, styckas emellan
Götha och Svea HofRätter. Detta är
ej en förslagsmening af mig, eller en för
tillfället påhittad invändning; utan en tanka,
den jag förut, af Domare och andra
sakkunnige personer i Wermlands, hört yttras,
angående detta landskaps skiljande från
Götha HofRättsdöme. En Ledamot härstädes
har sagt, att om han tillförene såsom
Domare blott behöft juridiska kunskaper,
så har han nu, efter sitt inträde på den
Administrativa Embetsmannabanan, funnit
sig behöfva icke allenast desse, utan många
flera kunskaper; och deraf har han velat
draga den slutsats, att en President i
ett förvaltande Verk borde hafva åtminstone
lika lön med Presidenten i en HofRätt.
Jag vill dervid endast anmärka, att det i
sednare tider icke varit af andra Presidenter
än HofRätternas, man fordrat kunskaper,
som genom Examina kunnat bevisas.
Deremot har man till Presidenter i Collegierne
ofta tagit sådane personer, som aldrig
undergått något Examensprof. På grund
af kunskapsmåttet kan således icke argumenteras
för större lön åt Presidenterne i
de förvaltande Verken.— Förslaget att gifva
Länsmän högre värdighet har blifvit
tadladt såsom olämpligt. Men ju mera ett
lagligt samhällsskick utvidgas, desto mera
behöfves urskillning och kännedom af Samhällets
författningar, äfven hos de ringare
Den 17 December e. m.
a3i
tjenslemännen; och ju mera ökar sig deras
betydenhet. Hvem skulle väl halva
trott, då Lustspelet Kronofogdarne författades,
att desse Tjenstemän nu skulle hafva
Konungens Fuilmagt och vara så ansedde
och vigtige? Lika beskaffadt är förhållandet
med Länsmännen. Man må nu
drifva gyckel med ringheten af deras befattning;
men den är ej ringa. Snart nog
går det med dem, som med Kronofogdarne.
För öfrigt, då vi se examinerade ynglingar
af våra anhöriga och af alla stånd,
trängas om ringa sysslor och enskilta uppdrag;
så tyckes det icke vara skäl att längre
till statens tjenare antaga personer, som
cj ådagalagt prof på bildning eller kunskaper.
Åtskillige yttrade bärtill deras bifall.
Friherre Ehrenborgh: Jag har begärt
ordet, för att tillägga, det jag önskar, alt
mitt yttrande i förevarande ämne under
en föregående discussion måtte få åtfölja
remissen af Herr Ribbings Memorial Lill
vederbörligt Utskott. För öfrigt får jag
förklara, att det är mig ganska okärt, att
Herr von Hartmansdorff nu åter kommit
på ett ämne, som jag trodde honom redan
lika med mig hafva glömt. Men då jag
förnimmer, att han, med åberopande af
hvad han då sagt, nu förnyar dylika admonitioner,
får jag för min del förklara att
jag icke kan gå in på den satsen, alt någon
Den 17 December e. »n.
inom detta hus har rätt att förebrå den andra
hvarken uttrycken eller den ton han i
sina yttranden begagnar. Det är endast
Herr Grefven och LandtMarskalken som
äger att i detta afseende tillrättavisa Talarne,
i fall de öfverskridit gränsorne för deras
yttrande rätt, och för min del vädjar
jag till de Ledamöter, med hvilka jag har
haft den äran strida, om jag sårat någon af
dem, antingen genom de uttryck eller den
ton jag dervid nyttjat.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Det är egentligen
ej i sjelfva saken jag ernar yttra mig,
utan blott i anledning af ett uttryck af Herr
Ribbing, hvilket här blifvit klandradt. Han
har sagt, att Länsmän olofligen beskatta
folket. Jag gillar ej sjelfva uttrycket, men
bekänner, att, då detta ärende föredrogs
i StatsUtskottet, var den öfvertygelse, att
Länsmän betunga allmänbeten, för många
Ledamöter ett skäl att anse förhöjning af
Länsmännens löner nödig. Örn man nu
uttrycker detta med ordet beskattning, eller
med ett annat ord, så förblifver det i alla
fall en sanning, att ett olämpligt förhållande
emellan dessa Tjenstemän oell Folket
gör det angeläget, att öka deras löner.
Länsmännen begagna Fjerdingsman, ehuru
desse äro municipalt tjenande personer,
till verkställande af en stor del af Länsmännens
befattningar. Orsaken härtill är,
att Länsmännen vilja upptaga sin egen tid
Den 17 December e. m.
ined sådane göromål, som löna sig. Således
sträfva de endast att fylla sine inkomster;
och huru än detta må nämnas, så är
det dock beskattning af Folket.
Friherre Lejonhufvud: Jag anser mig
böra till besvarande upptaga Herr von Hartmansdorffs
fråga, om Götha HofRält skulle
kunna medhinna att handlägga äfven
de ifrån Wermland kommande mål. Det
är nästan ej möjligt för mig eller någon
annan, att härom gifva ett bestämdt utlåtande.
Detta beror dels på förhållanden
i HofRättens organisation, dels ock på mängden
och beskaffenheten af de ärender, som
kunde dragas under HofRättens pröfning,
Jag tror visserligen, att, om HofRätten
formeras på 4 Divisioner, med sex Ledamöter
för hvarje Division, en stor del af
desse mål skulle kunna medhinnas; men
oaktadt ansträngt arbete, uppgår nu målens
årliga balance i Götha HofRätt till öfver
joo, och skulle kanske, genom Vermlands
tillkomst, ökas med ungefärligen 5o. För
öfrigt får jag förklara, det jag ej inser huruvida
det kan vara behöfligt eller nyttigt, att
till det gamla återföra en Institution, sorni
12 år bestått. Jag har hvarken i Götha eller
Svea HofRätt hört, att en sådan förändring
är af behofvet påkallad. Skulle emedlertid
Kongl. Maj:t anse den nödig; skall Götha
HolRätt visserligen rättfärdiga della förtroende.
234
Den 17 December c. tn.
Grefve Posse: En värd Ledamot bar
vid det yttrande jag nyss afgifvit tillämpat
ordspråket: att tonen bestämmer visarij
och det må derföre icke synas underligt,
att jag Besvarar den anmärkning,
som deruti innefattas med ett annat ordspråk,
nemligen: sorn man ropar i skogen,
sä får man svar. Jag har dock icke så
svarat, som i Motionen blifvit ropadt. Icke
vill jag bestrida, alt under det jag nyss
talade, blodet flöt häftigare än vanligt, att
jag i följd deraf uttryckte mig med värma
och hög röst, hvilket härrörde af förhållanden,
dem jag anser mig icke här böra
uppgifva; men sådant får icke räknas mig
till last, då jag med största omsorg undvikit
att yttra något, som i ringaste måtto
kunde vara sårande.
I afseende på tillökning i anslaget för
H. K. IL Prinsessan Sophia Albertina, har
jag icke velat betaga någon dess pröfningsrätt.
Äfven jag vet med glädje att pröfningens
tid är inne. Jag har sökt vederlägga
uppgiften, att behofvet af tillökning
i anslaget var nytt, och jag har dervid tillika
gifvit tillkänna, hvad min enskilta känsla
förestafvade mig, hvilket jag förmodade
icke skulle blifva föremål för klander.
Vid den jemförelse, som jag uppställt
emellan Presidenternes och JustitiasRåderncs
löner, bar en Ledamot anmärkt, alt
Den 17 December e. m.
235
Presidenternes i HofRätten rang vöre för
hög. För min del är jag icke af samma
tanka; ty de äro Chefer ej blott för de
HofRätter, hvaruti de äro Presidenter, utan
äfven för hela DomareCorpsen inom HofRättens
Jurisdiction. Det ar derföre som
den blifvit tillagd en så hög värdighet,
hvilken de visserligen kunna bibehålla, utan
att anställa ”öfverjlödiga Gästabudmen
då desse äro öfverflödige för Presidenterne,
månne de icke äro det än mera för
JustitiaeRåderne? och hvarifrån kommer då
behofvet alt åt desse anslå betydliga taffelpenningar?
I
frågan om Wermlands återläggande
under Götha HofRätts Jurisdiction, har redan
en Ledamot gifvit tillräckliga upplysningar
om förhållandet, och jag vill således
endast fästa mig vid det skäl, som blifvit
anfördt till försvar för Motionärens förslag
i denna del. Man har nemligen sagt att
Wermland borde lyda under Götha HofRätt
derföre, att denna Provins gränsar
intill och står i närmare förhållande till
Westergöthland med flere Provinser, som
utgöra delar af Götha HofRätts Jurisdiction;
men huru origtigt finner man icke detta
skäl vara, om man företager sig att tillämpa
det i vidsträcktare mon. Man finner då
att äfven Nerike gränsar till Westergöthland,
Westmanland till Nerike och så vidare,
och att således efter denna grund
-
236
Den 17 December e. tri.
satts hela Sverige slutligen skulle kumma
att lyda under Götha GofRätt.
Herr Ribbing j Arvid: Andre värde Ledamöter
hafva yttrat sig angående den lägre
Embetsmannens ställning till den högre;
hvad vidare i detta afseende vore att anföra
må nu falla, och mig endast lemnäs,
att upptaga och Besvara hvad emot sanna
och rätta förhållandet i saken blifvit anfördt.
Som man ropar i skogen får man svar,
har Herr Grefve Posse yttrat; men han har
ansett sig ändock icke hafva så svarat, sorn
han bordt. Jag skall, utan att vilja tillämpa
ordspråket på mitt svar, söka att fria
mig från en lika förebråelse.
Jag har i fråga om anslaget lill Hennes
Kongl. Höghet vågat yttra •— och delta
det enda: att med liflig önskan att uppfylla
ett behof, följer alltid den att veta
hvaruti det består. Med upprigtig! nit hos
den skattdragande, att uppfylla hvad som
för det Kongl. Huset erfordras, skulle det
då icke vara honom tillåtet att tillkännagifva
saknad af en upplysning, långt mindre
derom göra en fråga? Häldre än alt
med granna phraser bortblanda ett ämne,
bör man, ehvad talan man förer, söka utreda
det, men jag frågar hvad innefattas
nu för upplysande i yttranderne? Att behofvet
ej är en dikt, att det ej är nytt,
hvilket det likväl är i så måtto, som det
I
Ben 17 December e. m.
först under sednare Sien uppstått; häldre,
säger jag-, hade Herr Grefve Posse bordt
säga hvaruti det beslår, eller ock rent ut
den illa dolda meningen: tig och betala.
Från Regeringens sida har icke en så despotisk
vilja blifvit tillkännagifven. Det är
väl sannt, att uti den Kongl. Propositionen
icke uppgifves hvaruti ifrågavarande lilla hellof
består; men det är enligt 27 §. Riksdagsordningen
Konungens höga rätt, att,
med förbigående af Ständerne, vända sig
till StatsUtskottet med sin Nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof.
När nu Kongl. Maj:t aflemnat den direcle till
Ständerne, hvarföre då denna dofva tystnad
öfver de framställda ämnena? Länge
räckte den här; man har väl ej bestämdt
klandrat, att jag bröt den, men dock nog,
för att göra missnöjet dermed lörstådt. Jag
tror likväl, att sedan Kongl. Maj:t i Nåder
valt en direct communication med Folket,
böra ej RiksStåndena tiga, och liksom under
en fyrsidig skäppa sätta det ljus, som
skulle upplysa de framlagda ämnena, utan
fritt yttra sina meningar; ty i Konungens
Proposition om Statsverket gäller det icke
allenast de former, hvarinom Staten
röres, der förhandlas om dess blod och
lemmar, och den angår således Statens hela
lif. Disussioner kunna äga rum, sedan
Betänkanden från Utskott hitkommit, men
uti så vigtiga ämnen tror jag, att man gör
väl att sprida något ljus på förhand. I
238
Den 17 December e. m.
mörkret verkar ej något med samma framgång
som det upplysta förståndet, hvilket gör
sig, sedan kanske blott några öfveiTaskande
tal föregått, lika gällande vid den slutna
voteringen. Dröjsmålet med de yttranden
jag öfver den Nådiga Propositionen afgifvit,
härleder sig från dröjsmålet med Propositionens
utlofvade tryckning; jag var beredd
vid Remissens afgång att yttra mig,
men ville det icke förr än hvar och en
med de i dag utdelade Kungsordena i sin
hand kunde controllera mina. Huru man
med mig sökt sak, och huruvida man funnit
någon, går jag nu att framlägga. Man
liar, såsom sagdt är, önskat tystnad och
betalning för Hennes Kongl. Höghet Prinssessan;
man har deremot angående ny aflöning
för fyra Slottsknektar beropat sig
på, att en annan Ledamot redan förklarat
denna fråga. Med hänsigt till hvad som
angående den förra är yttradt, frågar jag,
huru pass belåten man blifvit, om den sednare
lemnats utan anmärkning. Ville man
då verkligen, att Ständerne skulle gifva,
såsom begärts, anslag till fyra Slottsknektar
för alt, år ut och år in, endast vårda
brandredskapen på Stockholms Slott. Friherre
Klingsporr har upplyst, och genom
särskildt meddelande af original Kungabrefvet
i ämnet är för mig klart utredt,
livad hvar och en lätt begriper, att, af
misstag, en ren origtighet influtit i Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, emedan de fyra
Den 17 December e. m.
a3g
Slottsknektarne behöfts till belt andra göromål.
Det är således ieke allt Kongl. Maj:ts
egen Nådiga mening, som står i Kongl. Majrts
Nådiga Proposition, och lian hade åtminstone
icke varit belåten med att man äfven
i detta fall under tystnad utbetalt anslag
till hvad han icke önskat. I frågan om de
48 tunnor Spannemål under dessa löner,
rörande hvilka det ej står, alt de i lönerne
skulle vara inbegripne, såsom man förut
uttryckt dety öfverlemna!- jag lill hvars
och ens bedömande, om erforderlig tydlighet
blifvit iakttagen.
Man anser, att jag yrkat för hög lort
för JuslitiaeRåderne, enär de för Presidenterne
föreslagne ej äro större. Jag medger,
att jag hufvudsakligen fästat mig vid lönens
otillräcklighet för de förre, och exemplen
som man sett, att erfarnare män af
dem, som utöfvat Konungens yppersta magt
att i högsta instantien utdela rättvisa, trädt
från deras Embeten till lägre och indrägligare
befattningar. Vid sådant förhållande
är det ej underligt, om de, åt hvilka
rättvisan skall utdelas, visa en tillbörlig
omsorg, för att åtminstone icke yttre omständigheter
eller behof måtte föranleda
slika olyckor för det allmänna.
Grefve Posse har tillåtit sig alt andraga,
det HofRätterne af mig icke rönt samma
välvilja, som JustiticeRåderne. Jag hän
-
i\o Den 17 December e. m.
visar till mitt yttrande, der jag uttryckligen
förklarar mig inse nödvändigheten atfc
ÖfverDomare äro väl lonte. Jag skulle
kanske yrkat äfven för HofRätternes Presidenter
och Ledamöter, att den föreslagne
löneförhöjningen blifvit större, om nemligen
jag känt Kongl. Maj:ts förslag derom,
hvilket den Nådiga Propositionen dock icke
upptager, då deremot JustitiasRåds löneförhöjningen
blifvit bestämdt utförd. Angående
de utvägar jag motionerat till minskning
af Rättegångar i allmänhet, och således
äfven i HofRätternes göromål, har Grefve
Posse yttrat, att vi ännu torde ett tiotal
af år få vänta på desamma, och Friherre
Ehrenborgh, LagUtskottets Ordförande,
har äfven sista gången då fråga förevar,
yttrat ett tvifvelsmål: vi få se huru
det kan gå med Herr Ribbings förslag:—«
Ja mine Herrar! vi få ock först derefter
se huru det med anslag för ÖfverDomarnes
förökande till antalet kan gå. Huru
man än må vilja hafva det, så kan det icke
nekas, att det vore lyckligare, om Rättegångarne
finge minskas, än om Domarpersonalen
måste ökas. Inom det gamla
Götha Rike vill man nu, inberäknad den
tillökning, som under sednare åren skett,
genom inrättning af Christianstads HofRätt,
till öfver \ flerfaldiga ÖfverDomare-personalen
och det, sedan dertill Wermland gått
från Götha lill Svea HofRätts Jurisdiclion.
Gref
-
Den 17 December e. na. 241
Grefve Posse, liar, under medgifvande alt
göromålen skulle minskas genom det förslag
angående expeditionslösen jag framställt,
deremot förklarat att ett annat af mig
motioneradt angående ändring af fylleriförfattningarne,
ej vore af betydenhet i detta
afseende, emedan IIofRätterne ej vore särdeles
besvärade af mål, som från desse
författningar sig härledde. En ledamot i
HofRätt har likväl sagt mig, att endast med
desse mål separatim en division skulle vara
sysselsatt; och hvad jag härutinnan kan
bestämdt yttra är, att en enda åklagare,
vid en enda Auctoritet på ett år, det sistförflutna,
haft 3oo sådane mål anhängige;
låt nu en tredje- eller fjerdedel häraf gå
lill IIofRälten, så är det redan från en UnderAuctoritet
mycket. Grefve Posse har
derefter gjort en framställning, som öppnar
en bana, hvilken Grundlagen förbjuder,
i det han, under gifna personela sidohugg,
troligen velat afleda uppmärksamheten
från hufvudämnet, och innäslat, att jag
bland HofRättens göromål ej borde förgäta
den mängd fiscaliska aclioner, som emot
Iläradshöfdingarne förekomma. Jag beder
således Ridderskapet och Adeln om tillåtelse
för det af mig nu påkallade svar: att
sedan Kongl. Maj:t i Nåder utnämt mig till
Domare, har för mig ännu icke något ansvar
eller andra obehagliga erfarenheter af
fiscaliske aclioner uppstått- Huruvida Gref6
H. 16
Den 17 December e. m.
ve Posse erfarit det ena eller andra, vet
jag ej. Jag hoppas att det är för sista gången
jag här behöfver ingå i ett dylikt försvar.
Det går för lång tid åt, alt upptaga
allt det som blifvit yttradt och sora
försenade anmärkas, såsom i afseende på
den dragna stylén, om mina fromma önskningar
o. s. v. då dessutom hvar och en
räknar sin fromhet efter sitt hjerta.
Angående Taffelpenningarne för Presidenterne
har Grefve Posse framfört, att
lian icke kunde upptäcka något ord i den
Kongl. Propositionen, som handlar om Taffelpenningar
för Presidenten i StatsContoiret,
men då först omtalas lönereglering 1’
StatsContoiret, och derefter uttryckeligen
att Presidenten i KammarRätten skulle i likhet
med andra Presidenter erhålla Taffelpenningar,
så hemställer jag om upptäckten
varit så svår, som Grefven framställt.
Andra Ledamöter hafva redan til! besvarande
upptagit hvad emot min framställning
i sjelfva saken blifvit yttradt, i afseende
på erforderlige större kunskaper hos
en President i en HofRätt, mot uti ett Räkenskaps-
eller Förvaltningsverk. Jag förbigår
det således. Och lärer det emedlertid
i afseende på de stadgade kunskapsprofverne
för den ene och andre vara såsom
jag sagt.
Jag anser mig nu skyldig upptaga hvad
af Friherre Ehrenborgh i ett föregående
Den 17 December e. m.
plenum blifvit yltradt, i motsatts emot
min tillkännagifne öfvertygelse om möjligheten
för FIofRätterne att, intill dess
åtminstone man först fått försöka att minska
göromålens antal i de underordnade
Rättegångsverken, medhinna att dem nu
behandla med nuvarande personal. Om
folkmängden något ökats och flere rättegångar
i anledning deraf uppstått, så hafva ock
flere utkomne goda författningar, till förekommande
af Rättegångar, såsom angående
Jordatvister, om åtkomsthandlingars företeende,
äfven verkat minskning, och i alla
fall har icke folkmängden i samma proportion,
som de föreslagne ÖfverDomarnes
antal, eller till öfver blifvit ökad. Att
tills vidare, och under afvagtan på minskning
i Rättegångarne, Götlia IIofRätt kunde
medhinna att sköta Wermland tillika med
den öfrige Götha Jurisdiction, och dymedelst
möjligen för framtiden undvikas, att
öfver hela Riket föröka Öfverdomarepersonalen
skulle jag tro vara bevisligt. Medhinna
icke nu HofRättens Ledamöter att, jag förbigår
omtalande af alla deras enskildta uppdrag
i Förmynderskaps- Godmanskaps- och
Boutredningsfrågor m. m., dessutom flera
hel- och half-officiella befattningar, såsom
Ord förar- Ledamot- och Secreterarskap i
ständige Sällskap, Comiteer och Styrelser,
utgifvande årligen af vidlyftiga eller årliga
böcker och skrifter, sammandrag afLandtmäteriCharlor
för hela socknar m. m. utom
Den 17 December e. m.
enskildta vidlyftiga jordbruk, hvarpå allt
exempel kan uppgifvas? Jag förbigår ytterligare
alt omtala huruvida den ena eller
andra befattningen, utom lidsödandet, för
Embetet icke jämväl är heterogen och hemligen
eller uppenbart i många fall gör Domaren
jäfvig för den befattning han utöfvar.
Då i vissa afseenden denna verksamhet
ådagalägger ett verkligt patriotiskt nit, är
ock onekligt, att det visar, att man har tid
och tillfälle dermed; och jag menar alt
tiel ock vore patriotiskt, att så träget sköta
Embetet, när omständigheterne för en längre
eller kortare tid det fordrade, att en eljest
nu hotande statsbörda af anslag för flere,
i framtiden möjligen mindre sysslosalle
Embetsman, kunde undvikas. Jag tror att
hvarje Embete skötes bäst, dådet fullt och
uteslutande sysslosätter, med undantag af
den verksamhet, som sker för nödig recreation
och nöje; jag tror att det vore ett
stort fel att förbise detta, just då, när det
är fråga om att löna Embetsmännen å tillräckligt,
att icke bigöromål för deras utkomst
skulle vara nödige.
I fråga om Länsmän har Herr Grefve
Posse ansett att man ej kunde begära att
en Länsman, som tagit juridisk examen,
skulle förstå sig på väggrusning m. m. Jag
skulle då fråga huru man kan begära, att
en Landshöfdinge, som tagit denna examen,
skall förstå det; hade han i sin befattning
börjat vid begynnelsen, så hade han kanske
Den ry December e. m.
a45
förstål.l det bättre. Emot de befordringslagar
jag föreslagit, har vidare anmärkts, att Länsmäns
skyldighet att öfvervara executioner,
vore derföre hinderlig; men kan nu en Länsman
anses icke hafva begått något som är
värdt missagtning eller hinderligt då han
låtit verkställa dessa yttersta verkningarne
af rättvisans arm, utan derefter vinna befordran
till Kronofogde, hvilken Grefven
erkänner böra vara så qvalificerad, som jag
föreslagit, ser jag icke huru Herr Grefven»
framställningar skola kunna bringas i förnuftig
öfverensstämmelse. De äto ock byggde
på en falsk grundsatts; ty det är lika
litel skam, att verkställa eller låta verkställa
hvad Lagen bjuder, somattdömma dertill,
eller gifva befallning om utförandet.
Slutligen har Herr Grefven vidlyftigt
utbred t sig öfver alt jag trott en löneförhöjning,
utan accordernes afskaffande, vara
ändamålslös, och klagat öfver de beskyllningar
jag gjort Kronobetjeningen; men då
Kongl. Maj:t sjelf i dess Nådiga Proposition
uttryckligen sagt, att Kronobetjeningen lig
ger folket lill tunga; så måste det väl
vara mig tillåtit att detta eftersäga. Herr
Grefven har dessutom straxt sjelf erkänt
en hos den lägre Kronobetjeningen så kallad
bristande integritet. Med fortsatta förebråelser
och personella tillämpningar har
vidare blifvit frågadt, huru det skulle ljuda
för mig om någon uppträdde och säde,
246
Den 17 December e. rn.
att Domare togo för hög lösen eller mutor.
Mig synes att Herr Grefven borde redan
hafva funnit denna fråga besvarad af mitt
ifrande här mot nämnde författningar om
lösen m. m., hvilket rört så väl mitt eget
som andras Embeten. Jag svarar nu ytterligare:
att jag skall tycka ganska väl om
all sanning i sak, som kan leda till förbättring
af det felaktiga; jag bar redan sjelf
uppträdt och talat om för hög lösen, som
uppkommer genom dragen stil, och jag
skall vidare till rättelse uppsöka hvad felaktigt
jag tror kunna hjelpas så härutinnan
som hvad dermed gemenskap äger.
Jag kommer nu till sådant som Grefve
Posse förklarat sig icke förstå, nemligen:
först den del af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
som rörer det militaira —• saklöst
må då den vara förbigången — och för det
andra det mitt yttrande: att under det mycket
göres för Uppfoslringen och Lagstiftningen,
göres allt för litet för alt till verksamt
lif sammanbinda dessa de håda yttersta
delar af en god omsorg för det helas
bestånd och förädling; ty värr, det öppna
erkännandet alt icke ens hafva förstått mili
mening vittnar allt för mycket om sorglöshet
alt behjerta hvad jag öfverklagat. De
som skola blifva församlingarnes Lärare,
undervisas och examineras icke de om samvetspligterne,
bekräfta de icke med Embetsed
deras iagttagande, och deribland uttryc
-
Den 17 December e. m. 247
keligen ali icke genom olaga medel söka
befordran; och släpper man elem efter denna
uppfostan och denna edgång icke allt
för handlöst ut, alt kanske, vid den första
befordran, som sökes, frestas till olaga öfverenskommelser,
som utestänga medsöka lider,
utan atl sträcka någon vårdnad derom,
att förekomma sådane frestelser; de emotstås
kanske till en tid, men slutligen, den
som underskrifver förbindelsen att afstå
Embctcls lagliga rätt, han får Pastoratet,
under del de mera samvetsgranne 1'å gråna
utan befordran. Ständerne insågo sjelfve sista
Riksdag nödvändigheten af och begärde
hos Styrelsen åtgärder lill afhjelpande af
detta förderf i Församlingen, hvilka dock
ända hittills uteblifvit.
Likaså i Domareväg. Man klandrar att
jag omtalat arrende af Domsagor. —• Huru
då? — Frågar icke Ordinarie Domaren
vanligen Vicarien hvad han kan gifva i
årlig afgäld af den Domsaga han åt Ordinarie
Domaren förvaltar? Det bestämmes,
och händer atl Vicarien kan uppfylla det,
hvartill han sig förbinder 0111 han drager
stylén, uppskjuter målen, skrifver vidlyftigt
och icke förliker, för mycket. Så är
det stählt med det förvända aflöningssättet
och del är åtminstone icke dettas förtjenst,
om de vidriga missbruken uteblifva. Jag
skulle kunna anföra exempel, som utgjorde
mer än tillräckliga sådane aningar, hvilka
248
Den 17 December e. m.
Grefve Posse sagt nu icke ens kunna uppstå;
men tiden är för korrt nu och alltid
att upplysa hvad man ej vill förstå. Äfven
sista Riksdag begärde jag rättelse i de
missbruk, som föranledas af nu varande
Expeditionslösen, men utan framgång. I
fråga om Militairen har man endast yttrat,
att det icke ens kunde medgifvas att något
förledande till sjelfförnöjelse lage i glittret
på kläderne hos de nyskrifne Oflicerarne.
Hvem af Eder, mine Herrar! har icke sett
huru desse omyndige Ynglingar i den gyldene
drägten ofta, så att de nästan sjelfve
icke rått derför, visat en höjning i deras
yttre, som ingalunda motsvarats af omsorgen
för en inre förkofran. Grefve Brahe
har förklarat sig vilja vidare upptaga detla
blott nu löst vidrörda ämne, och jag vill
ej vidare dermed uppehålla.
Herr Cederschjöld, Pehr Guataf: En
värd Ledamot har ansett 5ooo R:drs lön
vara för mycket för JustitiaeRåden, jemförelsevis
med Presidenterna, hvilka, såsom
varande af en vida höcrre värdig
o
O
hetj äfven borde erhålla en motsvarande
löneförhöjning. Och då det är jag,
som först väckt fråga om berörde förhöjning
af JustitaeRådens löner, anser jag
för min pligt att till besvarande upptaga
den gjorda anmärkningen. Jag får dervid
först erindra, att den auctoritet, som före
Hög ste Domstolens tillkomst, förrättade dess
Den 17 December e, ro.
24o
functioner, var en Division af Rikets Råd,
hvars ledamöter då voro af lika rang med
dem, som presiderade i Collegierne, eller rattare
öfver all rang. När Högsta Domstolen,
efter Rådets upplösning år 1789, inrättades,
fingo dess Ledamöter en mycket lägre värdighet
än Rikets Råd haft; och detta var ett af de
olämpliga förhållanden, som Rikets Ständer
vid 1809 års Riksdag försummade att rälta.
Derefter får jag förklara, att jag för min
del gör stor skillnad emellan Embetsmäns
värde och värdighet. De äga värde _, oell
böra belönas i det förhållande, hvari de
stå till de nödvändiga vilkoren för Statens
trefnad och bestånd. Och hvilka Embetsman
kunna väl då vara vigtigare och af ett
högre värde , än Lagarnes högste skipare?
Embetsmännens värdighet beror deremot
blott på den godtyckligt upprättade Rangordningen.
I det Constitutionella Samhället
anser jag derföre t. ex. en StatsSecreterare
vara af ett vida högre värdej än en
Hofmarskalk , oaktadt de i RangOrdningen
blifvit uppförde till lika värdighet.
Herr Rosenblad Bernhard: Erkännande
rättigheten att pröfva öfver allt, hvarest
rättigheten alt bifalla eller afstå finnes, och
medgifvande att vördnaden ej är ensam ett
skäl till bifall af nya anslag, tror jag i afseende
på behofvet af det för H. K. II.
Prinsessan Sophia Albertinas Hofhållning
föreslagna, mig böra fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå, alt den
-
25o Den 17 December e. m.
11a Furstinnas Hofhållning, utgörande före
1809 på ordinarie stut Omkring 27,000 R:dr,
nu utgår med föga öfver 40,000 R:dr, under
det att myntet förlorat mer än 60 procent
i sitt värde.
Grefve Posse: Jag ber om tillgift för
det jag å nyo uppträder, men jag har
hört anmärkningar göras mot mitt yttrande,
hvilka jag icke anser mig höra lemna
obesvarade. Jag skall dock vara ganska
kort, hälst jag anser mig kunna och böra
undgå att vidröra hvad som blifvit sagdt
örn ”den lägre Embetsmannens ställning Lill
den högre,” ty bland Ridderskapet och
Adelil finnes väl icke någon, sorn icke inser
det olämpliga i denna anmärkning. Det
är icke såsom Embetsman, utan såsom jemnlike
Representanter, vi här framställa våra
åsigler, hvilka åter blifva gällande, icke
genom maktspråk, ty sådant är främmande
inom dessa murar, utan i den nion de
befinnas sanna och rigtiga. Motionairen
har mycket misstagit sig då han förebrått
mig att i mitt anförande finnes ”den illa
dolda meningen: 77g och betala.” Någon
sådan slutföljd kan icke dragas af hvad jag
yttrat. Jag har endast sökt ådagalägga behofvet
af tillökning i anslaget för Hennes
Kongl. Höghet Prinsessan Sophia Albertina,
öfverlemnande åt hvar och en att bedöma
mina uppgifters riktighet och att
derefter stadga siLt beslut. Pröfningsrälleu
Den 17 December e. m.
liar således icke blifvit af mig för nära
trädd, och det är orätt, att genom sådant
förebärande vilja dölja bristen på skäl lill
vederläggning af hvad jag yttrat.
I frågan om anslag till lön för flere
Slottsknecktar har jag aldrig fästat synnerlig
vigt vid den omständigheten att de voro
behöflige till Brandredskapens vårdande,
och Friherre Klingspors anförande innehåller
icke heller, så vidt jag kan påminna
mig, att de ifrågavarande Slottsknecktarne
voro obehöflige, utan har han upplyst,
alt de erfordrades icke endast till Brandredskapens
vårdande, utan ock till flere andre
af honom uppgifne göromål. Jag begriper
således icke huru man kan af detta
förhållande hämta anledning till det yttrande:
”Att det icke är Kongl. Maj:ts egen
Nådiga mening allt hvad som står i Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition.” Kongl. Maj:ts
mening i detta fall är ostridigt att Slottsknecktspersonalen
skall ökas till erforderligt
antal, och för Kongl. Maj:t äfvensom för
Rikets Ständer är det temmeligen likgilltigt
huru Ståthållaren på Stockholms Slott
fördelar göromålen emellan Slottsknecktarne.
Det tvetydiga i uttrycket: ”med 48 tunnor
spannemål derunder kan jag icke finna,
utan är för mig ganska fattligt, att detta
spannemålsbelopp är inbegripet i lönen
— men jäg afslår från allt försök alt bibringa
Motionairen min öfvertygelse i det
-
302 Den 17 December e. m.
ta hänseende, ty jag är viss att eli sådant
försök skulle aflöpa frugtlöst.
Jag har aldrig sagt att 5ooo R:dr vore
för hög lön för JustitiasRåderne, utan har
jag tvärtom yttrat, att ett sådant lönebelopp
icke vore för högt i jemförelse med
den värdighet sorn åtföljer JuslitiaeRåds-litlen;
men jag har trott, att då man icke
kunde öka alla löner till det högsta möjliga,
så borde man noga tillse, då man
ökade en del deraf, att man likfullt bibehöll
nödig proportion lönerne emellan. Långt
ifrån att hafva blifvit öfvertygad 0111 motsatsen,
genom hvad Molionairen sednast
anfört, har jag i stället funnit styrka för
min förut fattade tanka i detta fall, derigenom,
alt Motionairen , fästat uppmärksamheten
derå att högre Embetsman varit nödsakade
att för sin utkomst skull träda från
deras Embeten till lägre.
Det mästa af hvari Herr Ribbing anfört,
i afseende på tillökningen i HofRätternes
personal, innefattar icke svar på hvad
jag i detta ämne yttrat, och jag kan således
undgå alt upptaga rict till besvarande
vidare än att jag härmed förklarar, det jag
icke trodde att mitt yttrande skulle framkalla
Herr Ribbings bekännelse, att han såsom
Domare ännu icke blifvit fälld till
ansvar i någon fiscalisk aktion; äfvensom
jag vill gifva tillkänna, att jag aldrig om
-
Den 17 December e, m.
q53
nämnt Herr Ribbings fromma önskningarj
ty elem känner jag icke; utan har jag endast
sagt att frågan om expeditionslösens
upphörande torde länge få räknas bland
fromma önskningar.
Herr Ribbing har sjelf uppläst den del
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, som
handlar om anslag till taffelpenningar för
Presidenten i Kongl. KnmmarRätten, men
han fortfar likfullt i sitt påstående att denna
mening af Propositionen innefattar begäran
om dylikt anslag för Presidenten i
Kongl. StatsContoret. Något annat svar härå
kan vid sådant förhållande å min sida icke
lemnäs, än att jag till Höglofl. Ridderskapet
och Adeln öfverlemnar bedömandet
hvilkendera af oss rättast läst och bedömt
den Kongl. Propositionen.
Det har fästat Herr Ribbings uppmärksamhet
att jag förmodat att de personer,
som taga juridisk examen icke skulle förstå
sig på väggrusning med flere af Länsmännens
göromål och han har i anledning
deraf dels frågat, ”huru man kunde begära
sådan kunskap af en Landshöfding, som tagit
denna examen,” dels yttrat den förmodan,
”att om han i sin befattning börjat
vid begynnelsen, så hade han kanske förstått
det bättre.” Häraf drager jag åter
den slutsats att Herr Ribbing skulle Önska
det Länsmännen blcfye befordrade till Lands
-
254
Den 17 December e. m.
höfdingar och om man antager att desse sednares
egentliga befattning består i väggrusningens
bedömmande m. m. dylikt, så bar
Herr Ribbing rätt; men jag, som, på grund
af den erfarenhet jag i detta fall äger, föreställer
mig att tillsynen öfver väggrusningen
är i jemförelse till Landshöfdingens
öfrige göromål af ringa betydenhet, och
som derjemte tror, att denna tillsyn kan
äga rum, utan att Landshöfdingen sjelf
känner sättet hvarpå grusningen bäst verkställes,
kan icke undgå att i delta fall bestrida
Herr Ribbings åsigter.
Till svar å min anmärkning mot de
beskyllningar Herr Ribbing gjort Kronobetjeningen
i allmänhet, har Herr Ribbing
åberopat ordalydelsen i Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, men det skydd som der
bakom sökes är icke tillräckligt, tyder står
väl att Kronobetjeningen stundom faller allmänheten
till tunga, men Herr Ribbing har
beskyllt denna tjenstemannaklass för att
olofligen beskatta Folket och att taga mutor,
och något hvar torde således finna den
märkbara skillnaden emellan de uttryck,
sorn igenfinnas i den Nådiga Propositionen,
och dem som blifvit begagnade af Herr
Ribbing.
Hvad Herr Ribbing slutligen anfört
till bestridande af mitt yttrande att om
mycket göres för uppfostringen, så skall
Den 17 December e. m.
och derigenom de svårigheter undanrödjas,
sorn Herr Ribbing framställt för den unge
medborgaren, hvilken bana han än må
beträda, ger mig anledning förmoda, att
Herr Ribbing icke fattat hvad jag sagt, och
mitt svar i denna del måste derföre inskränka
sig till anhållan att Herr Ribbing
mätte genomläsa mitt yttrande, hvarefter
äfven han torde finna denna ordatvist öfverflödig.
Herr Lagerhjelm. Den siste värde Talaren
har velat finna en skilnad emellan
det uttryck Herr Ribbing nyttjat om Länsmän
och det som i Kongl. Maj:ts Proposition
förekommer. Herr Ribbing har sagt,
att Länsmän ej sällan olofligen beskatta Allmänheten.
I den Kongl. Propositionen heter
det, att Länsmännens löneförhöjning
ansetts nödig, till förekommande af det
skadliga missbruket, att de för sin bergning
mäste vara till tunga för Folket. Om nu
detta är ett missbruk, måtte det vara ett
olofligt beskattande, såsom Herr Ribbing
uttryckt sig.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf: Efter den långa öfverläggning,
hvartill Herr Ribbings anmärkningar
gifvit anledning, borde jag kanske ej med
mitt yttrande upptaga Ridderskapets och
Adelns lid; men då ändamålet med en anmärkning
mätte vara att derå erhålla svar;
Den 17 December e. m.
tror jag mig böra i korthet besvara hvad
Herr Ribbing anmärkt rörande anslaget för
H. K. H. Prinsessan. Herr Ribbing har
sagt, att behofvet af det ökade anslaget
borde styrkas. Jag hemställer, huru det
möjligen skall kunna annorlunda ådagaläggas,
än som i Kongl. Maj:ts Proposition
skett. Eller skola väl Hennes Kongl. Höghets
utgiftsräkningar företes? Sådant fordrar
säkerligen ej någon; och derförutan kan
jag, med största beredvillighet att häri gå
yttrade önskningar till mötes, ej inse, huru
behofvet af detta anslag skall kunna vidare
styrkas.
En värd Talare, Herr von Hartmansdorff,
bar under discussionen af detta ärende
omnämnt mig på ett altför smickrande
sätt. Jag kan icke ens upprepa hvad han
sagt; och i anledning deraf får jag förklara,
att jag hämtar efterdöme för mitt förhållningssätt
härstädes af det rum der jag står,
och af de minnen det förvarar. Den ton
jag här nyttjat och föresatt mig att alltid
behålla, den utgår från milt hjerta, som,
utan öfvertygelse om någon ofelbarhet för
mina egna meningar, alltid hyst och alltid
skall hysa aktning för andras. Det är derföre
jag, utan tillämpning på den härstädes
nu förefallna discussion, tror oss alla böra
instämma i den af Herr von Hartmansdorff'
yttrade önskan, att våra öfverläggningar,
med
Den 17 December e. m. a57
med uteslutande af alla personligheter, måtte
hära stämpel af hofsamhet i uttryck samt
allvar och styrka i sak. Då skola vi ej
stå med väpnade meningar mot hvarandra,
utan blott med meningar, skiljde till syftning,
men alltid ägande det gemensamma
målet, att befrämja Konungens ära och Fäderneslandets
väl. Då skall genom nötningen
mellan sinnen och meningar, som utgör
det representativa samhällsskickets lif
och verksamhet, frambringas denna förnuftets
klara gnista, som välgörande både upplyser
och värmer, ej detina eld , som tänder
sinnena och sönderdelar enskilda förhållanden.
Och då skole vi, efter på sådant sätt
uppfylde plikter, deraf bibehålla en fortfarande
tillfredsställelse.
Många yttrade härtill deras bifall.
Herr von Troil, Emil: Många delar
af Herr Ribbings Memorial hafva i afton
blifvit discuterade. Det innefattar likväl ett,
hvarom ej är ordat, nemligen Tjenste-Accorderne.
Jag har ej begärt ordet för att häruti
vederlägga Herr Ribbing. Tvärtom önskade
jag, om det stod i min förmåga, att
ytterligare fästa Representationens uppmärksamhet
på detta ämne. Den satsen, att
löneförhöjningen, ehuru medförande en för
Staten ständigt fortfarande börda, likväl
endast skall blifva nyttig för de förste löntagarne,
om ej kraftiga åtgärder vidtagas
G II. 1 7'
a58
Den 17 December e. m.
att hindra nya accords-förhöjningar, sora
annars sannolikt inträffa; emedan så länge
det är de facto tillåtit att föryttra tjenster,
något lika med productiva egendomar, så
måste äfven priserne stiga, i förhållande
med productionen; derom är jag så öfvertygad,
att, ehuru jag haft tillfälle inse, att
Armeen, genom de redan existerande Accorderne
kommit i verkligt behof af nye
löneanslag skall jag dock ej ett ögonblick
tveka att votera deremot, i fall ej garanti
anskaffas, att desse anslag, ej blifva enny
näring för det i ekonomiskt, militäriskt
och moraliskt afseende fördärfliga Accordsystemet.
Att detina garanti ej vinnes genom
ett Kongl. Reglemente, det har erfarenheten
med det för Armeen af år 1793
visat. Hotelsen med Kongl. Maj:ts onåd,
som deruti finnes, tyckes ej synnerligen,
hafva afskräckt vederbörande. En verklig
lag fordras, tillkommen i den ordning §.
87 RegeringsFormen föreskrifver, med bestämde
sträft’ för dem, som olagligen köpa
eller sälja sysslor, samt för den Forman,
som varit delagtig i aftalet. Project härtill
torde i sinom tid böra tillkomma Lagutskottet
att upprätta; men för närvarande
önskar jag få fästa StatsUtskottets uppmärksamhet
derpå, att af de medel Staten redan
på 3:dje Hufvudtiteln anslagit, afgå årligen
Tvåhundratusen R:dr B:co uti intressen på,
icke annat jag kan se, till det mesta olagligen
tillkomne Accorder; och att det så
-
Den 17 December e. ni.
i59
ledes, såsom vilkor för beviljandet aflönelillökningar,
tyckes vara nödigt fordra säkerhet,
att ej äfven de komma att uppslukas,
just i samma afgrund, som gjort dem
nödvändige. ,
Herr Ribbing: Då frågan om livad
Kongl. Maj:ts Proposition innehåller rörande
löneregleringen och accorderne inom
Armeen, kommer att utgöra ett serskildt
öfverläggningsämne, i anledning af Grefve
Brahes gjorde förbehåll att få derom yttra
sig, så skall jag vid samma tillfälle besvara
hvad som kan finnas obesvaradt af hvad
Herr von Troil anfört. Dock vill jag medan
jag nu har ordet tillika förklara, att jag,
instämmande i allt det nit, som för H. JK.
H. Pri nsessan blifvit yttrat, likväl i sjelfva
saken ej funnit någonting upplysande
vara af Talarne anfördt, utom hvad Herr
Bosenblad yttrat, och jag är glad att genom
mine anmärkningar åtminstone hafva framkallat
denna upplysning, som nog lärer af
StatsUtskottet vidare pröfvas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog, att så väl Herr
Ribbings ofvannämnde Memorial, som de
af åtskillige Ledamöter i anledning deraf
afgifne yttranden, måtte till StatsUtskottet
remitteras.
Bifölls.
2 Go
Den 19 December f. ra.
Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 19 December.
Plenum klockan io förmiddagen.
Justerades 4 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 17 dennes för- och eftermiddagen fattade
beslut.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken anmälte, alt BancoUtskottets
Ordförande tillkännagifvit, det samtlige
RiksStånden godkänt Utskottets förslag till
EdsFonnulaire för Utskottets Ledamöter, i
anledning hvaraf Hans Excellence anmodade
BancoUtskottets närvarande Herrar Ledamöter
att träda inom skranket, för att,
jemte Herr Grefven och LandtMarskalken,
aflägga den faststälde Eden.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken jemte samtlige Ridderskapets
och Adelns Ledamöter i BancoUtskottet
aflade härefter ofvannämnde Ed, hvilken
dem af RiddarhusSecreteraren förestafvades.
Den 19 December f. m.
Herr von BeckerCarl Johan, hade
inlemnat ett så lydande anförande:
Som jag icke var närvarande, då Herr
af Billberghs Motion, angående Bränvinsbränningen
discuterades och remitterades,
anhåller jag vördsamt, att dervid få foga
följande yttrande:
Grunderna, hvarpå Motionairen fotat
så väl rättigheten till större eller mindre
panna, som den årliga afgiflens belopp,
synas mig i högsta måtto rättsenliga.
Då Bränvinsbränningens förnämsta syftemål,
näst husbehofvet, bör vara den, att
under våra långa vintrar uppdrifva och underlätta
Ladugårdsskötseln, synes det aldeles
oemotsägligt, att större eller mindre
rätt dertill bör grundas på mängden af de
kreatur, som skola förtära dranken.
Lika solklart tyckes det vara, att då
man betalar för en tillverknings-rättighet,
bör man betala i mon af tillverkningen.
Någon mera enkel och conseqvent regel
torde icke kunna framställas. Att betala
efter Bränvinspannans storlek, leder till den
största ojämnhet; dels illuderas Förordningen,
äfven efter den fullkomligaste redaction,
så att hattens beskaffenhet kan, utan
ökad afgift, öka Pannans rymd med hela a5
procent och deröfver; dels är vattentillgång
och local sådan, attén del personer endast
kunna förrätta Bränvinsbränning en tredje
-
Den 19 December f. m.
del af året, då andra, med lika stor Bränvinspanna,
och samma afgift, kunna, genom
begagnandet af rinnande vatten, tillverka
bränvin hela året öfver; dels kan
det inträffa, att man genom vådeld, eller
andra tillfälligheter, blir satt utur stånd
begagna mer, än en ringa del af bränningstiden,
och således betalar skatten nästan
utan all fördel. Härtill kommer den ofantliga
skillnad i tillverkning, som medhinnes
genom mer eller mindre konstmässigt och
vetenskapligt inrättade Bränvinspannor, till
exempel de så kallade pistoriska; icke bör
någon förmenas, att genom ändamålsenligare
Redskap påskynda sin tillverkning; men att
för en sådan Bran vinspanna betala lika skatt,
per kannerum, som fären simpel och vanlig,
vore en oskälig vinning; likväl blef
det svårt om icke omöjligt, att emellan så
olika Redskap uppgöra en comparativt billig
tariff för skatten.
Alla dessa ojämnheter och obilliglieter
undvikas, och en hvar kan, utan andras
förfång träda in i sin naturliga rätt, att
begagna hvad slag af Redskap han behagar,
om man helt enkelt beräknar afgiflen efter
tillverkningen, och icke efter pannerymden,
hvilken, efter förenämde utredning, högst
ojämt inverkar derpå, och således leder till
en obillig beskattning.
Underslef vid uppgiften af det tillverkade
Bränvinspartiet kan visserligen äga rum;
j) e n 19 December f. m.
263
men obetydligt i det hela, emot den större
och mera rättsenligt drabbande skatt, som
inbringas till Staten. Dessutom bör man
Väl lemna något åt hederkänslan och Svenska
redligheten. Den ena känner, inom
en ort med den andra, hvad och huru
mycket han ungefär tillverkar; och den som
icke återhålles af rättskänslan, eller af della
hand, må drabbas af Lagen.
Så långt delar jag Molionairens åsigter;
men hvad angår förslagets detailler, får jag
vördsamt anmärka:
1:0 Att Torpare, Soldater och annat
Krigsmanskap samt Inhyseshjon hädanefter,
lika litet som hitintills, må tillåtas förrätta
brån vinsbränning.
2:0 Att anmälan öfver tillverkningen
icke må behöfva göras oftare, än högst vid
slutet af hvarje månad, och betalningen torde
sedan kunna göras på en gång, vid
uppbördsårets slut.
3:o Att varan må tullfritt få transporteras
likasom nu håde sjö- och landväg.
4:o Att det på hvar Mantalsskrifven
person beräknade husbehofsparliet, torde
kunna och böra nedsättas till ungefär hälften;
samt
5:o Att afgiftens belopp, 4 Per
kanna, äfvenledes torde kunna nedsättas
må hända till hälften.
264
Den 19 December f. m.
Jag anhåller vördsamt, att detta anförande
må remitteras till samma Utskott,
som sjelfva Motionen, hvilken i min tanka
är lika verkställbar, som grundad på enkel
rättvisa, ehuru den naturligtvis skall mota
.motstånd af alla dem, som tillverka Bränvin
i stort, och hvilkas fabrication hitintills
aldrig drabbats af någon tillbörlig skatt.
Remitterades till BevillningsUtskottefc.
Å nyo föredrogs Herr von Q vantens;
Carl, den 4 dennes e. m. på bordet lagda
Memorial, angående förändring uti Kongl.
Förordningen den 5 December 1788, rörande
Fattiges försörjning.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf „ uppläste
följande:
Af stadgandet i 16 §. RegeringsFormen:
att "ingen må från ort till annan förvisas"
borde väl äfven följa, att icke heller någon
skulle kunna förmenas att sig från ort till
annan begifva. Men till följd af den ordning,
att hvar församling skall försörja sina
fattiga, har man också trott sig nödsakad
tillåta hvarje församling att vägra inflyttningsrätt
för sådane, som ansetts kunna
bomma att falla fattigförsörjningen till last;
men som detta icke allenast är stridande
mot andan af RegeringsFormen och oförenligt
med den frihet, som hvarje oförvitlig
menniska bör äga, utan äfven menligt
Den 19 December f. ni.
265
för Rikets allmänna Fattigförsörjning på det
liela, helst mången, som, i brist på tjenligt
utrymme för sin verksamhet, isin Församling
faller Fattigförsörjningen lill last, skulle
på annan ort möjligen kunna rikligen försörja
både sig och de sina; så föreslås följande:
1:0
Ingen må hindras att begifva sig
till hvilken ort som helst, och der bosätta
sig.
2:0 Vid afflyttningen förses han med
Församlingens pass.
3:o Den som i 10 år försörjt sig och
de sina i en Församling, har derigenom
förvärfvat sig infödslorätt och anspråk på
fullt fattigunderhåll; men faller han dessförinnan
Fattigförsörjningen till last, så skall
den Församling, hvarifrån han kom, bidraga
till hans underhåll med 10 procent för
hvarje år, som detta tidigare inträffar.
Friherre Ridderstolpej Fredrikj anförde
skriftligen:
Socknens rättighet, att förbjuda inflyttning
af dem som kunna blifva fattiga,
är alstrad af Socknens skyldighet att föda
sine fattige.
Denna sjelftagne rättighet är en följd
af Lagen, utan att vara i Lagen stadgad;
således ett missbruk härstammande från att
206
Den 19 December f. m.
Socknarne ej emot den ålagde skyldigheten
fått rättigheten att på förhand noga bevaka
sitt intresse, i det de till arbete och
aniftändig hushållning i tid tvinga dem, som
eljest komma att ligga Socknen till last.
Om, under nu gällande lagar, en Socken,
efter att inför Kyrkorådet flere gånger
hafva stämt en lättjefull, som der erhållit
fåfänga varningar, slutligen anmäler honom
till Landshöfdingen, med anhållan om att
den, som, i anseende till håglöshet att
arbeta, ej kunnat få tjenst och dymedelst
blifvit lösdrifvare, och som ej stått att förbättras
af de medel Socknen ägt till sin
disposition, måtte till correctionshus befordras;
så nödgas Landshöfdingen dertill
neka sitt biträde, så länge den vanartige
ej bevisligen tiggt eller stulit.
Angeläget vore att en hel Sockens betyg
örn en enda lättjefull varelses behof
af correction blefve gällande, så att genom
exemplet den lättjefulle blefve ryckt från
den nu liärrskande öfvertygelsen, att Socknen
åligger framdeles föda dem, som sig dertill
minst berättigade gjort,
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarksalken framstäld proposition,
blef Herr von Qvantens ofvannämnde Memorial,
jemte Friherre Bidderstolpes och Herr
Cedersehjölds i anledning deraf afgifne yttranden,
till Allmänna Besvärs-och Ekonomiutskottet
remitterade.
Den 19 December f. m.
Föredrogs till remitterande Herr Anckarswärds,
August, den \ dennes e. ro. på
hordet lagde Motion om indragning af all
mathållning vid den så kallade LandtMarskalks-klubben.
Herr Tham, Wolrath: I afseende på
Herr Anckarsvärds Motion om indragning
af mathållningen å den så kallade LandtMarskalks-klubben,
fäster jag mig ej directe
vid frågan om mathållningen, emedan jag
icke anser det vara af hufvudsaklig vigt,
om den existerar eller ej, utan vid sjelfva
klubbens tillvarelse. Den tror jag bör bibehållas
såsom ett nyttigt samlingsställe
för Ridderskapet och Adelli, dit, som vi
veta, de öfrige Ståndens Ledamöter äfven
äro inbjudne. Jag medgifver att denna inrättning
är föga besökt af de i Stockholm
bosatte Riksdagsmännen och de Possessionatev,
som bo nära häromkring eller hafva
egna etablissementer härstädes, men jag
frågar hvarest Landtmän, som hafva sina
hemvist längre härifrån, och i allmänhet
Äldre och Yngre Adeliga Riksdagsmän skola
trälfas till öfverläggningar och aftnarnes
fördrifvande, om de så kallade LandtMarskalks-Soiréerne
indragas. Och det måtte
ej kunna nekas, att något föreningsställe
för Ridderskapets och Adelns Ledamöter
är nödvändigt, så framt man gj vill splittra
Ståndet samt göra det obetydligt och utan
all sammanhållning. Olämpligheten åter
a68
Den 19 December f. m.
häraf I<an ej undfalla den, som vet att
Ridderskapet oell Adeln alltid varit de första
i faran och striden samt mera än en
gång räddat Landets frihet, hvarom 1809
års händelser ännu icke borde vara förglömde.
Jag yrkar föl jag tligen att klubben
må bibehållas sådan, som denar, och fruktar
att den genom mathållningens borttagande
lätteligen förvandlas till en Spelklubb.
Jag tror dessutom att om klubben bibehålles
sådan den nu är, blir den ett nyttigt
samlingsställe för de af Ridderskapets och
Adelns Herrar Ledamöter, hvilka icke hafva
andra föreningspunkter, der de kunna
träffas om aftnarhe för att öfverlägga och
upplysa hvarandra om ärenderne, och att
den fördel, som deraf hämtas, vida öfverväger
den kostnad inrättningen medförer.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Endast
i anledning af Herr Thams påstående att
LandtMarskalks Soireerne skulle, om mathållningen
borttogs, förvandlas till en Spelklubb,
ber jag få erindra att sådant väl
aldrig kan befaras, så länge Herr LandtMarskalken
är närvarande vid dessa sammankomster.
Herr Anckarswärd, August: Herr Thams
anmärkningar röra ej min Motion. Jag har
icke yrkat upphörande af LandtMarskalksklubben,
utan endast indragning af den
der brukliga mathållning. Jag tror äfven
Den 19 December f. m.
269
att denna klabbinrättning kan vara nyttig
och hafva fördelagliga verkningar, om den
rätt begagnas, men jag skulle göra tort åt
Ridderskapet och Adeln, om jag betviflade
att den mindre besöktes af dem för det
mathållningen upphörde. Jag medger, att
denna af mig föreslagna indragning är en
bagatell, om man nemligen förutsätter bifall
till alla de anslag, hvilka så väl i Kongl.
Propositioner som enskildes Motioner blifvit
fordrade. I slikt fall är jag ledsen att
ej hafva å min sida med några millioner
ökat de föreslagne utgiftssummorna, emedan
om meningen är att Staten skall förstöras
och gå sönder, bättre är att det sker fort
än långsamt. I afseende på kostnaden för
ifrågavarande klubb-inrättning, ber jag att
få göra den rättelse i min Motion, att klubben,
vid sista Riksdag kostat 3o,ooo R:dr,
och ej, som jag i Motionen uppgaf, endast
18,000 R:dr.
Herr Printzensköld s Axel: I en tid,
då af Regeringen och enskilte Motionairer
anspråk göras på stora penninge-anslag till
n}?tliga ändamål, och hvilka anslag åtminstone
till större delen torde böra beviljas,
tror jag att alla möjliga besparingar böra
begagnas, och anser ej lika med Herr Tham
att ifrågavarande Soirerer skulle försämras
derföre att malhållningen indrogs, utan
ändamålet med inrättningen, snarare derigenom
vinnas. De fleste som besöka klub
-
270
Den 19 December f. nw
ben, gå vanligen derifrån innan maten serveras;
och om alla gjorde det, vore mathållningen
öfverflödig och Riksdagsöfverläggningarne
derigenom icke förhindrade.
I afseende på Herr Anckarswärds tillägg
rörande kostnaden för klubben vid sednaste
Riksdag, får jag äran upplysa, att blotta
mathållningen verkligen kostade den af
Herr Anckarswärd först uppgifne summa'
18,000 R:dr, och att hela klubb-inrättningen
deremot medtog 3o,ooo R:dr. Besparingen,
om mathållningen upphörde, skulle således
kunna blifva 18,000 R:dr. Detta belopp må
väl i det hela anses obetydligt, men då
Riksdagskostnaderne äro nog dryga förut,
samt Ridderskapet och Adeln borde föregå
de öfriga Stånden med exempel af sparsamhet,
tillstyrker jag för min del bifall
å Motionen.
Herr Anckarswård: Jag har icke, som
Herr Printzensköld synes åsyfta, ingått i
detailler af klubb-kostnaden för sista Riksdag,
utan blott uppgifvit hvad den i sin
helhet kostade; och i denna omständighet
har Herr Printzensköld således missförstått
mig.
Bans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog, att Herr Anckarswärds
ofvanberörde Motion, jemte de i
anledning deraf afgifne yttranden, måtte
till StatsUtskottet remitteras; hvilket bifölls.
Den 19 December f. m.
Föredrogs ånyo Herr Rosenblads, Bernhard,
den 4 dennes e. m. på bordet lagde
Motion, att ManufacturDisconten måtte erhålla
ett nytt Creditiv af 2 Millioner R:dr
Banco.
Herr von Hartmansdorff^ August: Nyligen
sökte jag fästa uppmärksamheten derpå,
att det icke är genom ökade lån, utan
endast genom Ökade tillfällen till afsättning
som näringarnes tillstånd kan förbättras.
Herr Rosenblads förslag att gifva ett ytterligare
låneunderstöd af 2,000,000 R:dr åt
de näringar, som skulle förlora afsättningen
genom den större handelsfrihet, han
önskade måtte blifva införd, kan jag, då
lifvet i all rörelse, afsättning, komme alt
dem betagas, icke anse ledande till någon
annan hjelp för våra näringar, än till deras
begrafningshjelp; hvarföre jag afstyrker
Motionen.
Herr Rosenblad } Bertlhard: Då jag nn
går att försvara min Motion, anser jag mig
ej behöfva ingå i någon vidlyftig discussion
om systemen för näringarne och handeln.
Jag vågar tro, alt de låneunderstöd
jag föreslagit skola genom den Ökade lättnad
de lämna Näringsldkarne att concurrera
med Utländska Fabrikanter, långt ifrån
att förtjena benämning af begrafningshjelp,
lätta afsättningen för våra fabrikater, och
i betydlig mån underhjelpa våra Näringars
2^2
Den 19 December f. m.
uppkomst. Min tanka är, att då desse Näringar
uppstått i skydd af prohibitiva författningar,
och således möjligen kunde göra
anspråk på någon underlättnad vid öfvergången
till ett motsatt handelssystem, denna
underlättnad blefve för dera större och
för Staten mindre betungande, om man genom
directa lån för en betydligare del af
deras liggande förlager (Tixa capitaler) och
mot låg ränta, satte dem i tillfälle att äfven
häri täfla med främmande större lager,
än genom höga skyddstullafgifter, gynnande
tullförsnillningen, alltid lättare än det
egentliga lurendrejeriet, och derigenom beredande
Staten i sina tullinkomster större
förlust än någon procents ränta å ifrågavarande
2 Millioner. Det har ej varit min
mening att desse 2 Millioner skulle utgå
på det sätt, att sedelstocken derigenom öktes,
utan att de skulle tagas, antingen från
gjorde besparingar, eller ock anskaffas genom
lån, i hvilket sednare fall jag tror, att
om Staten än sjelf upplånte för 6 och utlånte
mot 2 procent, dess vinst af Näringarnes
uppkomst och ökade tullintrader dock
betydligen skulle öfverskjuta ränteförlusten.
De färska prof vi sjelfva äga utaf följderne
af handelsinskränkningars upphäfvande, äfven
för Statskassan, hafva varit de mäst
tillfredsställande. Vi erinra oss, att, efter
i8a3 års Riksdag och i följd af Ständernes
då yttrade önskningar, en mängd införsel
för
-
t) ert 19 Dcopmlipr f. frii i*3
förbud blefvo Upphäfnä, oeh att, genom
den nya tariffen, tullen å mångå varor betydligen
nedsattesi Mången uträknade då
hvilka förluster Statskassan härigenom skulle
lida. Nå väl, mine Herrar! hvilka hafva
följderne blifvit? Flere hundratusende R:dr
årligen ökade tullinkomster för Staten, och
dessa bertedde på det mäst tillfredsställande
sätt, nemligen Under det förbrukaren,
nationen, för sina begagnade varor betalte
mindre än förut, under det att derigenom
handeln erhållit ny liflighet, utan att den
inhemska Manufactur-industrien hämmats. —-  Med ett ord denna inkomst har vunnits —- en
underlåttnad för den skattdragande, på lurendrejeriels
och lagbrottets bekostnad; och
en ny sådan inkomst-källas öppnande är
det jag önskade Underlätta genom min
Motion, då derigenom de ännu återstående
talrika införselförbuden (såsom t. ex. på den
vigtiga artikeln kläde) kumle lill större delen
utgå,
Men ännu liågrn ord tror jag mig skyldig
att yttra. Man har stundom talat om
det hån — om de stränga anspråk på uteslutande
besittning af upplysning och rätt,
hvarmed det så kallade liberala handelssystemets
förfäktare skulle mött siha motståndare.
Detta tror jag ej vara förhållandet;
Meri den olikhet afåsigter, hvarifrån
tingen kunna visa sig för mensklig;! efterö
[J. 18
274
Don r g D e c o m b c r f. m.
tankan, skall tlet alltid inträffa, att omdömenas
resultatev blifva olika, utan att derföre
på den sidan, der måhända det rätta
ej är, någon underlägsenhet i förmåga eller
vilja behöfver förutsättas. Yi erkänna således
gerna, att bland våra motståndare
män finnas, oss —• åtminstone skall jag för
mig enskild gerna göra denna förklaring —
vida öfverlägsna i omdömesförmåga, ehuru
vi våga tro, att de i detta ämne ej hafva
rätt; men om vi med någon säkerhet i afseende
på utgången skulle hafva fört striden
om systemer, har det härledt sig derifrån,
att vi sett huru tidehvarfvet sjelf kämpat
den för oss; huru de resultater dess erfarenhet
framlagt, de nya sakinsigter dess
upplysning framkallat, med hvarje dag fört
nya kämpar midt ur sjelfva motståndarnes
leder, under de baner, dem vi höjt, och
detta factum hafva vi måhända anfört med
så mycket mera tillfredsställelse, som det gifve
r oss den glada visshet, att sjelfva mångfalden
af åsigter utaf tingen, aLt sjelfva
snillets magt, ej förmå hindra sanningen
alt omsider göra sig gällande. Jag liar
nämnt erfarenheten. Må mig tillåtas anföra
något af dess läror. Midt under den
tid, då det stränga förbudssystemet uteslutande
uttalade sina lagar för Europas Folk,
tillät ej den gamla Tyska Statsförfattningen,
i detta hänseende välgörande, dess införande
i alla Tyska Stater, ty endast vissa
Furstar ägde rätt pålägga tullar. Då fanns
elt litet Hertigdöme Berg, tillhörigt en gren
af Phalsiska huset. I detta lilla Land omgifvit
till en del af stora, sina inhemska
Näringar med förbudslagar skyddande Stater,
uppstod en af de mest blomstrande
Fabriksindustrier. Elberfeldt, Barmen, Solingen
o. s. v., ej endast dessa Städer utan
bela trakterne deromkring, blefvo hembygd
för stora Fabriker. Hela distrikter blefvo
en art städer, och en Manufaclur-industri
uppstod, i omfattning täflande med Englands
och Frankrikes, i välgörande verkningar öfverträffande
dessa länders, ty i stället för
deras, af sina patroner helt och hållit beroende
arbetare, vid första missgynnande
konjunctur fallande fattigförsörjningarne till
last, ser man kring Diisseldorff, Elbingen
m. m., sjelfständiga arbetare, hvar och en
med sin lilla ägande jordlott, uppdrifven
till den högsta odling, och deri finnande
ett eget stöd mot ögonblickets stormar. Jag
tillägger, alt folkmängden i dessa distrikter
utgör omkring 20,000 Menniskor på Svenska
qvadratmilen. Detta land tillhör nu
Preussen, en Monarki, hvars gamla provi
ncer också äga erfarenhetsläror att erbjuda.
Den store Fredrik försökte genom
de strängaste förbudslagar och stora
penningeuppoffringar att uppdrifva landets
Fabriker. Nu är ali vara, utom Salt
och Spelkort, tillåten alt införa. Ingen
skyddstull finnes. Man har vid tariffernes
uppgörande endast afsett Statskassans behof,
276
Den 19 December f. ro.
och under eljest ej gynnande förhållanden
har dock Preussjska Manufacturlndustrien
på i3 år gjort större framsteg än förut
på 5o.
I vår egen Historia se vi ju, att då
våra Fabriker omgärdades af Prohibitiv-författningar,
liknade de orangeri-växter, som
väl blomstra en lid, men som, så fort de
konstlade understöden undanryckas, förvissna
och utdö. Jag tror således att hos oss
Sorn öfverallt den fria täflan skall gagna
våra Fabriker, och de af mig föreslagna låneunderstöd
äga ej till föremål alt åt deni
bevilja en begrafningshjelp, ulan endast att
i sin strängaste vidd uppfylla enskildes möjligen
rättmätiga anspråk på Staten.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr Tham, TTollrath: Sedah den siste
värde Talaren, efter min åsigt så förträffligt
utvecklat ämnet, behöfs visserligen
icke vidare derom ordas, och jag hade i
allt fall icke tänkt alt vid detta tillfälle
yttra mig i saken; en anmärkning anhåller
jag dock måtte mig tillåtas, nemligen att
juan icke bör räkna på några Låneanslag
från Banken, förrän dess reglering för sig
galt. Jag önskar visserligen Landet all
den hjelp genom Banken, som med dess
säkerhet kan erhållas, men denna säkerhet
bör vara det första som i afseende på Banken
påtänkes, och inga nya anslag derå
I
Den ig December i. m.
277
böra medgifvas, som deruti kunna ordsaka
rubbning. Äfven borde en undersökning
om hvad Näringarne vunnit eller förlorat
genom Prohibitiv-författningarnes inskränkande
föregå, innan penninge-understöd anses
erforderligt, oell om det i låneväg skall
meddelas, bör sådant hälst ske i Discontväg.
Jag hoppas emedlertid att inga anslag
å Banken på förhand gört"'*'
Friherre Boije, Ludvig: Herr von
HartmnnsdorfFs framställning i ämnet synes
visserligen hänförande; men jag hoppas
att eu nogare undersökning deraf snart
skall försätta den i ett alldeles skeft tillstånd.
Herr von Hartmansdorff har sagt
att Näringarne skulle vara mera tjente dermed,
alt man beredde dem afsättning för
sina produeter, än understöd i penningeväg;
men man kan ej afsätta annat än man
producerat, och för att producera, fordras
förlag, hvartill åter oftast behöfves understöd.
I denna naturliga ordning står ju då
understödet i första rummet, men afsättningen
i det sista, och Näringarnes behof
af förlag har visserligen aldrig varit större
än just nu. Med skyldig tacksamhet för
den förträffliga utveckling Herr Rosenblad
gifvit åt ärendet, önskar jag att Utskottet
ville eftersinna att, om det är sannt, att
vår Landthushållning har en felagtig rigtning
lill för stark sädes-produetion och
för liten Boskapsskötsel i allmänhet, och
t
278
Den ig De ceni lier f. ra.
om det, som jag tror, är sannt alt dea
så kallade ElectoralFårafvelns upphjelpande
förtjenar ali omtanka, såsom möjligen af
stor vigt, en förändrad rigtning måtte gifvas
åt Landthushållningen, hvilket åter svårligen
kan ske annorledes än genom dea
uppmuntran, som förlags-understöd lemnar;
och önksligt vore då, att genom under CommerceCollegiL^isposition
stälde UilDiscontFondens
förstärkande, den nya industri åstadkommes,
som anläggande af ElectoralSehäfferier
synes åsyfta.
Grefve Spensj Carl Gustaf: Oberedd
att i detta ämne yttra mig har jag begärt
ordet, endast för att hemställa lill hvilket
Ulskott Motionen bör remitteras. Vid första
påseendet synes den tillhöra Stats- och
BankoUtskotten, efter som fråga är om nya
anslag, eller en Creditivfond; men då ärendet
äfven torde påkalla en blick på vårt
allmänna StatshushållningsSystem och endast
i förhållande dertill bör, efter min
åsigt, bedömmas, så tillhör det af sådan
orsak Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet;
och jag anhåller derföre att ifrågavarande
Motion måtte få till alla de 3
nämnde Utskotten remitteras.
Herr Rosenblad j Bernhard: Jag anhåller
att min nu förhanden varande Motion måtte
remitteras till Stats-, Banko- och Bevillningsutskotten.
Ej derföre, att jag önskar något
Den Kj Deccmijer f. m.
279
Creditiv eller penningé-understöd af Banken;
men för det att alla penningefrågor, efter min
åsigt, sammanhänga med Bancoregleringen
och Myntbestämningen; dock är det ej min
afsigt att etablera detta som princip för framtiden,
utan blott i anseende till närvarande
penningeförhållanden. Då mitt förslag
torde kunna underlätta upphäfvande af de
mesta ännu existerande införselförbud och
derigenom föranleda till ett annat förhållande
med Tullinkomsterne, än det nuvarande,
så borde väl BevillningsTJtskoltet
sättas i tillfälle att derpå hafva afseende
vid bevillningens uppgörande, och på grund
häraf Motionen remitteras till sistnämnde
Utskott jemte Stats- och BankoUtskolten,
hvarom jag alltså förnyar min anhållan.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
Endast för att lämna upplysning om gällande
principer i nu existerande Tullförfattningar
och uti de förslag till förändringar
deri, som äro uppgjorde, har jag hegart
ordet. Det är visserligen sannt, alt
vi i många år, endast hyllat prohibitiv»
författningar, och först för få år sedan
börjat att med varsamhet och steg för steg
öfvergå till liberalare åsigter. Denna varsamhet
är emedlertid nödvändig, om de
åsyftade fördelarne skola vinnas, utan förluster
för dem, som grundat sin verksamhet
och sine speculationer på förbudsprincipen.
Först sedan Tullstyrelsen i de sed
-
Hets t g December f. tn.
nme Aren blifvit, i enlighet tued Rikets
Ständers önskan organiserad sådan den nu
är, har man oftare beviljat införsel af förut
för bud ne varor och nedsättning af för
höga tullafgifter; och för det närvarande,
äro endast sådane varor, soia till större
qvantitet och tillbörlig qvalitet inom landet
tillverkas, tili införsel förbjudne; och
Tullstyrelsen har nn på Kongl. Maj:ts Nådiga
befallning uppgjort ett nytt förslag,
sorn i stället för ordet förbud, innefattar,
med afseende å Fahrikernes bestånd, lämplig
skyddstull å förenämnde varor. Delbar
blifvit nämndtaf Herr Rosenblad, alt skyddsafgift^
blifvit bibehållen för lillvägabringande
af höga tullinkomster, och då jag i
sanning icke känner någon säkrare? och ber.
tydligare inkomstkälla för Svenska Staten
än bevillning genom tull, inser jag icke
heller, att enär Inhemska Näringarne de Fr
jemte sk3'ddas, och handeln befrias från
onödigt tvång, det är mera än billigt, att
äfven afse Statens vinst. Så länge införselförbud
finnas, äger äfven lurendrägeri ruin,,
och så länge tull uppbäres måste man äft.
ven vänta sig att tullförsnillning icke helt
och hållet kan förekommas, ty sådant är
förhållandet i alla länder, der Tulli nrätft.
ningar finnas. Genom exempel vill jag haft
va äran upplysa, att lag tull ej alltid medför
minskad tullförsnillning eller, rättare
sagt, ökad tullinkomst. År 182Ö, var tullen
på Calle 5 sk, och år 1Ö27 nedsaU
Den 19 December f, in.
tes den till 3 sk. ®; och fastän omkring
58o,ooo & Caffe inkommo mera det sista
året än det föregående, var dock Statens
förlust i tullinkomst nära 3o,ooo R:dr. Ena-*
handa förhållande, nemligen minskning i
tullinkomsten, har äfven visat sig a andra
varuartiklar efter derå nedsalta tullafgifter.
GeneralTullStyrelsen har på Nådig befallning
afgifvit underdånigt förslag till en ny
organisation af Tullbevakningen, hvilket,
nu mera i Nåder gilladt, innehåller, jämte
sträng bevakning vid kusterne, liberala
grundsatser för frihet i trafikeringen inom
Landet, och i följd deraf flere onödiga conti
ollers borttagande, samt klarare och bestämdare
föreskrifter för Tullbetjeningen,
Hitintills har det nog mycket ankommit på
dess urskiljning vid verkställigheten, elt förhållande,
som, i synnerhet bland de lägre
graderna af denna Betjening, oftare kan
föranleda till oreda och misstag. Då Författningarne
således i allo blifva tydliga
och klara, samt, i förening med omsorg
och aktning för allmän och enskild rätt och
frihet, innefatta nödiga och bestämda eontroller
för den noggrannaste ordnings bibehållande,
bör man förvänta, att de, tillika
med de försvarliga lönevillkor, som nu
mera försäkra deras verkställare om anständig
utkomst, hvaraf åter en bättre och pålitligare
Tjenslemanna-personal blir följden,
böra verka lill år ifrån år ökade tullinkomster,
genom accuratesse vid expeditioner
282
Den 19 December {'. m.
och uppmärksamhet vid bevakning i allmänhet
och mot tullförfattningarnes missbrukande
i synnerhet. Oaktadt dessa författningars
nuvarande slapphet, hafva dock
beifranden af missbruk tilltagit. När derföre
efter de föreslagne författningsförbättringarne
en fullständig och friare tullverksamhet,
att jag så må uttrycka mig, blir
möjlig att tillvägabringa, hoppas jag att det
på en gång skall låta göra sig, att skaffa
betydligare inkomst åt Staten och säkrare
skydd åt våra väl bestående näringar, hvilkas
krossande måste anses betänklig.
Grefve Spens: Om genom det CrediLiv,
som är föreslagit till lån åt Näringsidkare,
förluster kunde komma att drabba Statsverket,
som genom bevillning borde fyllas,
så anser jag att remiss af Motionen till
BevillningsUtskottet vore riktig, men då denna
förlust först kan verka på nästa Riksdags
Bevillningssumma, då der väl talas
om tull, men blott om verkan af de tullprinciper,
som vid förra Riksdagen anlogos:
och då denna Riksdags Bevillningsutskotts
föremål endast är alt fördela den
bevillning Rikets Ständer åtaga sig att för
detta skifte emellan 2:ne Riksdagar utgöra,
kan jag ej finna lämpligt att ifrågavarande
Motion bör remitteras till BevillningsUtskottet,
och protesterar derföre för min
del deremot samt yrkar istället remiss till
Ekonomiutskottet.
Den ig December f. m.
283
Herr von Hartmansdorff: Jag skall ej
vara vidlyftig, men ämnets vigt fordrar
att jag ej under stillatigande later mina
Motståndare hänföras af liberalismens skenfagra
yta. Alla theorier ramla för verkliga
förhållanden; och alla blomster vissna
för den bleka nöden. Jag anhåller derföre
att någon uppmärksamhet malte egnas
åt de förhållanden, och åt de behof, sorn
i vårt land förefinnas. Hvarigenom skall
Landtmannen skaffa sig sina förnödenheter
och betala sina skatter, om ej genom spanliemålens
försäljning? Hvar skall han försälja
den, om icke i städerna? Men stadsboarne
kunna ej köpa den, om de icke få
försälja sina tillverkningar, hvilket åter är
ogörligt, om utländningen får införa dylika,
emedan han ännu kan undersälja våra
fabrikörer och handtverkare. Enär då hvarken
Landtmannen eller Stadsboen kan afyttra
sina varor, utan till vanpris, så kan
ingendera heller köpa betydligt af utländningen,
och Staten förlorar med detsamma
den höga tullinkomst för hvilken egna näringar
uppoffras. Då Staten således glömmer
sina egna barn, råkar han i samma belägenhet
som den girige, hvilken svälter sig
sjelf, för att samla skatter. Hvad framgången
af de liberala theorierna beträffar; så
får Jäg blott anmärka, att ingen kan hafva
en fastare förtröstan än jag, att det rätta
omsider segrar. Den som så ofta hörer till
minoriteten, som jag, skulle eljest hafva
284
Den ig December f. m.
skäl alt förtvifla. Framtiden skall således
ofelbart visa iivern som nu haft rätt; och
jag önskar derföre, att mina Motståndare
ej då måtte försent få ångra den fördel,
de nu möjligen vinna,
Herr Rosenblad: Öfver sjelfva hufvudsaken
vill jag för det närvarande ej yttra
mig mera, enär snart nog nya anledning
gar dertill torde inträffa; men då Grefve
Spens missförstått mig i frågan om remiss
lill BevillningsUtskottet, får jag äran upplysu,
att jag ingalunda befarar någon förlust
för Statsverket af det låneunderstöd
jag föreslagit, men att jag, då jag tvärtom
deri ser ett medel att bereda Statsverket
ökade tullintrader, trott BevillningsUtskottet
böra få del af Motionen. Om Högloflige
Ridderskapet och Adeln äfven skulle
vilja remittera Motionen till Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskottet, så har jag
visserligen för min del ingenting deremot.
Herr af Ekenstam, Israel: Lika med
Herr Tham vill jag ej nu ingå i någon
granskning af de Statshushållningsprinciper,
hvarpå Motionen hvilar; äfvensom jag gör
all möjlig rättvisa åt den skicklighet, hvarmed
Molionen blifvit gjord, och af Motionairen
eclairerad; men hemställer vördsamt,
om icke i densamma, principerne oberäknade,
finnes en betydlig contradiction. Motionaireu
ogillar högeligen den åtgärd af
Den 19 December f. m. 285
förra Konungar, alf liafvn lagt skatt och
tunga på jordbruket, för alt derigenom lemna
ett direct penninge-understöd åtFabriksnäringarne.
Månne det nu uppgifna förslaget,
att hålla två Millioner R:dr desse
näringar tillhanda, egentligen innebär något
annat, än just precist detsarhma; enär
jordbrukarne skola försträcka hufvudsakligaste
delen af dessa Millioner, antingen genom
directa bidrag, eller genom mistning
af deras stora andel i motsvarande, redan
befintlig, Statens egendom,
Werx'tlidnt: Öfvertygad ätt om ifrågavarande
Motion remitteras till Bevillningsutskottet,
det skall söka svara emot det
förtroende, som lämnats det, får jag blott
erinra, att jag tror det Bevillningsutskott
tet lika nitiskt som vid förra Riksdagen
äfven nu opåkallad t framlägger för Rikets
Jlögloflige Ständer de grunder för be vi 11-  liingen, som Utskottet anser sig böra upp-*
göra, och att saken således, i hvad den
rörer tullintraderna, i alla fall kominer alt
af Utskottet behandlas. För min del har
jag visst icke emot att Motionen äfven remitteras
till BevillningsUtskottet, emedan
jag anser det fullkomligen likgiltigt, då allt
hvad Utskottet deraf kan upptaga, ändå
måste der handläggas.
Så väl Herr Rosenblads ofyanberörde
Motion, som de i anledning deraf afgifne
Den ig December f. m.
yttranden, Llefvo, uppå af Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken framstäld
proposition, till Stats- Banco- och
BevillningsUtskotten remitterade.
Å nyo föredrogs Herr af Grubbens,
Nils Wilhelm, den 4 dennes e. m. på bordet
lagde Motion, angående ändringar i
BysättningsFörfattningarne.
Herr af Grubbens _, Nils Wilhelm _, hade
inlemnat följande, sorn upplästes:
Sedan jag den 4 dennes hade inlemnat
mitt vördsamma Memorial om Bysättningar
m. m., har jag fått genomläsa en Brochure
med titel: Huru skola Bankrutter förekommas_,
Hingleriet och Ockret utrotas ?
Och som denna Brochure så grundligen Levist,
hvarföre 1756, 1798 och i8i5 årens
Kongl. Förordningar uppkommit och hvilka
olägenheter derutaf sedermera uppstått, samt
det förslag lill Ockers och Vingleriers hindrande,
som deri uppgifves, ehuru icke
till alla delar öfverensstämmande med de
tankar jag i detta ämne vördsamligen till
pröfning framstält, likväl förtjenar största
uppmärksamhet, så har jag ansett för en
pligt, att då remiss till Utskott sker af
mitt Memorial, vördsamt anhålla, att äfven
denna Brochure, må få medfölja, och hvaraf
säkerligen Rikets Ständers LagUtskott
skall erhålla bättre ledning vid Motionens
Den rg December f. m.
287
behandling, än för mig varit möjligt att
anföra.
Herr von Hartmansdorff, August: Du
frågan om bysältnings upphäfvande sist förevar,
underlät jag att 3 ttra mig deröfver,
för alt ej göra uppehåll i ärendernas gång;
men anhåller att nu få förklara mig emot
den nu föreslagne ändringen i nu gällande
författningar. Borttagandet af bysättningstvång
skulle förminska långifvarens säkerhet,
och följngtligen förringa lånesökandes
credit; hvilken i ett Land, så fattigt på
Capitaler, som vårt, och der förtroendet
redan är så ringa, som ibland oss, icke tål
någon förminskning. Jag vill i detta afseende
ej sträcka mina forskningar längre,
än till de förhållanden som äro mig närmast
bekanta, till unge mäns belägenhet, hvilka
skola göra sitt inträde på tjenstemannabanan.
Är icke de flestas öde att nödsakas
genom lån uppehålla sig under den lid, de
antingen hafva ingen, eller alltför ringa
lön, att lefva af? och hvarmed skola de
betala aecorden för sina erhållande löner,
om icke genom lån? Hvilken säkerhet kunna
de erbjuda långifvaren, utom deras personer,
eller deras arbetsförmåga? Denna
säkerhet kan ej gifvas annorlunda, än genom
rättighet för långifvai en alt medelst
bysättning förvissa sig om gäldenärens person,
och derigenom förmå den tredskunde
eller hans vänner och anhöriga att infria
5.88
Den ig December f. m.
lånet. Har gäldenären dessutom försett sig
med borgen, så har långifvare» äfven uti löftesmännen
all den säkerhet, sorn möjligen
kan i detta hänseende begäras; och lian
kan då lemna den behöfvande penningar
mot billiga vilkor. Borttages b}rsättningstvånget,
skola Capitalisterna antingen upphöra
att låna på namn, eller skola de söka
alt i högre ränta af alla skaffa sig ersättning
förde förluster, sorn göras på en och
annan. Enär den höga räntan drabbar alla,
skall deli ordentlige låntagaren nödgas plikta
för den oordentlige; hvaremot hysättning
endast drabbar den sednare; ty en ordentlig
yngling lånar ej mera, än han ser sig
kunna betala, lian behöfver ej rädas för
bysättniugstvånget, såsom en öfverhängande
fara; det är honom endast en allvarlig erindran
att, arbeta sig ur sin skuld. Blott
för oordenlliga ynglingar är bysättning farlig;
och alt för deras skuld beröfva arbetsamme
och fattige ynglingar utvägen att få
låna penningar mot måttlig ränta* anser
jag vara högst origtigt.
Herr Cederschjöld j Pehr Gustaf: Jag
anser mig af den siste värde Talarens invändning
uppkallad att ännu yttra några ord.
Han h ar åberopat vår erfarenhets vittnesbörd,
derom att Bysättningstvånget är ett
nödvändigt medel för fattige ynglingar att
kunna erhålla den Credit, utom hvilken de
icke
Den 19 December f. m.
289
icke skulle kunna draga sig fram. Men
detta bestrider jag på det högsta, just till
följd af min egen erfarenhet. Jag började
vid 17 års ålder att försörja mig sjelf, och
det har lyckats mig alt komma fram, utan
att någonsin hafva behöft låna på panten
af min frihet, och jag vågar tro, att ingen
ordentlig yngling skall någonsin behöfva
det. På grund af min erfarenhet skulle
jag önska, att medellösa ynglingar ville
arbeta för andra, till dess de hunnit samla
ett tillräckligt capital af penningar, kunskaper,
eller färdigheter, för att sedan
kunna göra det fruktbärande för egen räkning;
och desmå försträckningar, som sådana
ynglingar till äfventyrs kunna behöfva,
skola de helt visst af någon vän erhålla,
utan afseende på bysättning, som
blott lär kunna tjena till bevekelsegrund
för Procentare, från hvilkas bistånd jag
ville kunna bevara dem.
Herr Rosenblad_, Bernhard: Jag instämmer
så mycket häldre med Herr von
Hartmansdorff, som jag ej kan inse annat
än att billighet och rättvisa högeligen påkalla
bibehållandet af det ifrågastälde bysättningstvånget.
Friherre Boije_, Ludvig: Med all beredvillighet
att gifva rätt åt de verkligen
grundande skäl, som Herr von Hartmans6
H. 19
Den 19 December f. m.
dorff framställt, skulle jag tro att en medelväg
i denna fråga måste finnas. Jag
her att blott få fästa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet på den jämförelse:
att efter vår gällande Lag fordras ett ganska
groft brott, för att göra någon förfallen
till lifstidsfängelse, då deremot en fordringsägare
för nog liten summa kan hålla
sin gäldenär bysatt i bela hans lifstid. Häraf
anser jag vara uppenbart bevist det behof
bysättningstvånget har afen gräns; och
denna gräns hoppas jag blir oss föreslagen
af Lagutskottet i det betänkande, som öfver
Motionen kommer att afgifvas. Jag
anhåller att detta mitt yttrande måtte tå
åtfölja remissen till nämnde Utskott.
Herr Hjerta j Gustaf: Då denna Motion
nu kommer att remitteras till LagUtskottet,
anser jag mig pligtig fästa Utskottets
uppmärksamhet på nödvändigheten
att ej allenast afse möjligheten för
unge män att få penningelån, utan äfven
ihågkomma att bysättningstvångets tipphäfvande
skulle hindra alla de .Näringsidkare,
som drifva ett yrke och icke hafva eget
förtag att erhålla lån lill anskaffande deraf.
Mängden af Näringsidkare kunna icke
erbjuda sine Materialier, Redskap, Instrumenter
m. m. till säkerhet, emedan de sje 1 five
behöfva dem. Det är deras ordentlighet
och personer, som äro långifvarnes säkerhet.
Borttages den, skulle sådane Närings
-
Den 19 December f. m.
291
Idkare helt oell hållet förstöras. Den enda
inskränkning jag tror i bysättningstvånget
kunna göras, är att förvandla det från
en hypotheks-anstalt, till endast ett straff
för den som kan och ej vill betala, samt
att sålunda Cessionen upphäfver Bysättningsrättigheten
ovilkorligt.
Uppå derefter af Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMar skalken gjord
proposition blef Herr af Grubbens ofvanberörde
Motion, jemte de i anledning deraf
afgifne yttranden, remitterad till Lagutskottet.
Föredrogs lill remitterande Herr Rotliliebs,
Axél, den 8 dennes f. m. på bordet
lagde Motion om upprensning af den så
kallade Stångån.
Grefve Spens„ Carl Gustafa hade inlemmat
ett så lydande anförande:
Det är med ledsnad jag upptager Ridderskapets
och Adelns lid med ett ämne
af mindre allmän natur, men boende i en
landsort, hvilken icke betragtar den föreslagna
upprensningen på samma sätt som
Motionairen, anser jag mig skyldig att här
föra dess talan.
För två eller tre år sedan blefvo alla
naboer af Stångåns vattendrag och de sjöar,
i hvilkq det utgjuter sig, underrättade om
en sammankomst på Ålhults Bruk, derian
-
292
Den 19 December f. ra.
dets innevånare skulle äga att inför Konungens
Befallningshafvande anmäla sina tankar
om uttappningen af fyra sjöar, om jag
minnes rätt, Krön, Findeln, J uttern och
Erlangen, hvarigenom ett mycket stort och
vackert antal tunnland jord skulle göras
Bärande. Öfvertygade att ett motsvarande
stycke af våra redan så ofta utaf vatten
lidande ängar skulle sedermera mellanåt öfversvämmas,
och i den förmodan, att den
gamla jorden, om den ock icke ägde alldeles
så stor tunnlandsziffra, likväl i så mycket
större proportion ägde mera rättighet
att få Behålla det värde, hvarföre den länge
fått skatta, än några hittils obekanta sjöbottnar
att Bli föremål för odlingsförsök,
skyndade Roxens naboer att meddela hvarandra
nämnde kungörelse, oaktadt tiden var
så kort den kunde vara, och sjelfva Kungörelsen
till och med icke Blef uppläst i
några af de äfventyrande socknarne utmed
denna sjö. Efter den Berättelse jag erhöll
af den som vid nämnde sammankomst inlemnade
vår protest, skall ett mycket stort
antal sådana Blifvit inlemnade, så att hela
dagen åtgått lill deras uppläsning. Sedermera
hafva vi icke vidare hört deraf.
Motionen, som nu är i fråga, nämner
väl icke mer än sjön Findeln, men han
nämner ett anslag dertill af Statsmedel och
obekant med detaillerne af localen, som
jag Blott har hört vara tämligen jämnflodd
Den t r) De cerni) er f. m.
293
för alla de 4 sjöarne, fruktai jag att Findelii
skulle draga de andra sjöarne med
sig. Jag får ödmjukast anhålla, att StatsIJtskottet
matte, innan Motionen besvaras,
låta infordra genom HofCanzlersEmbetet
acterne för sammankomsten vid Ålhult. Jag
tror att de protester, sorn der finnas, skola
visa sakens förhållande i sin rätta dager.
Hvad jag för mina committenter då anförde,
utgjorde blott en liten del af hvad som
de öfrige säde; jag skulle repetera mitt anförande
här, om jag ej fruktade att under
tidens längd någon vigtig del deraf fallit
ur mitt minne. Jag anhåller att denna
min anmärkning må få åtfölja till StatsUtskottet.
Herr RothliebAxel: Min afsigt har
aldrig varit att genom Motion om Stångåns
upprensning förnärma de nedanför liggande
hemmans rätt, hvilka aldrig kunna lida något
då rensningen af ifrågavarande å går
nerifrån uppåt, och några små sjöars måttliga
sänkning aldrig kan föranleda ett större
vattenflöde. Just de handlingar Grefve
Spens åberopat utgöra grunden för min
Motion och bevisa rigtigheten af livad jag
deri framställt. Då Herr Nordenankar anmält
sig att tala i ämnet, och lian såsom landshöfding
i Länet närvarit vid den af Grefve
Spens omnämnde sammankomst, hoppas jag
äfven att ärendet blir af honom bättre upplyst,
äu för mig varit möjligt.
294
Den 19 December f. m.
Herr Nordenankar, Gustaf: Vid den
sammankomst, som rörande i fråga varande
ämne ägde rum i Ålhult och af Grefve
Spens blifvit omnämnd, var jag såsom Landshöfding
närvarande. Af Hemmansägare från
Östergöthland gjordes visserligen då protester
emot den föreslagna upprensningen;
men då ingen af de på stället närvarande
trodde sig kunna bedömma de verkningar,
som af arbetet kunde blifva en följd, beslöts
att anmoda Grefve von Platen, hvars stora
insigter i denna väg vore allmänt erkända,
att vid tillfälle bese loc^len och derefter
sig i ämnet yttra. Grefve Spens har orätt
talat om uttappning; någon sådan är ej i
fråga, utan blott några alnars sänkning af
vattenhöjden; och tror jag ej att det deraf
befarade vattenflöde skall till något mehn
för Innevånarue i Östergöthland inträffa.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken föreslog, alt Herr Rothliebs
ofvanberörde Motion måtte, tillika
med de i anledning deraf afgifne yttranden,
till StatsUtskottet remitteras.
Bifölls.
Föredrogs å nyo Herr af Christiernins,
Michaél, den 8 dennes e. m. på bordet
lagde Motion, om fri Ränteberäkning.
Herr Hjerta,, Gustaf: Det är af yttersta
vigt, att ifrågavarande Motion remitte
-
Den 19 December f. m. 2g?
ras icke blott till Lag- utan äfven till Statsocli
Banco Utskotten, emedan frågan om fri
ränta har ett o vilkorligt sammanhang med
grunderne för Finance-Regleringen. Så
skedde äfven vid sista Riksdag i en dylik
fråga. Jag inser alllfdrväl fördelen af fri
ränta; men tror att den ej bör tillåtas förr
än Financerne blifvit reglerade. Släppte,
man förut räntan lös, skälle stor villervalla
uppkomma; och jag yrkar derföre vördsammast
att Herr af Christiernins Motion
måtte remitteras till Stats-, Banco och LagUtskotten.
Herr af Christiernins Motion, jemte
Herr Hjertås yttrande , remitterades till
Stats- Banco- och LagUtskotlen.
Föredrogs å nyo Herr Silfverskjölds,
Carl, den 8 dennes e. m. på bordet lagde
Motion, angående understöd åt Fabrikör
Godlund i och för dess Electricitetscurer.
Grefve Frölich, David: Då Motionairen
föreslagit en gratificatiou åL en i Memorialet
namngifven person, som här i
Stockholm skall sysselsätta sig med Electricitetens
användande till sjukdomars botande,
förmodar jag alt något misstag vid
uppgiften om namnet ägt rum; ty ehuru
jag ej nu minnes namnet på den i Motionen
nppgiiiie personen, tror jag dock att
det ej är densamme, sorn omnämnts i Tid
-
2g6
Den 19 December f. m.
ningarne, och hvilken medelst användande
af Electricitets-Machinen skall åstadkommit
förut okända fördelar och måhända gjort
sig förtjent af gratification. Härpå har jag
velat fästa Utskottets uppmärksamhet, på
det, om någon gratification skall utdelas,
den mätte tillfalla den som deraf gjort sig
mest förtjent; men för öfrigt tror jag att det
icke är Ständerne utan Styrelsen, sorn bör
befatta sig med slika ärenden.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Då
den sak, hvarom nu är fråga, egenteligen
tillhörer mitt yrke, anser jag mig böra
bryta den tystnad, som jag eljest hade i
delta ämne ernat iagltaga intill dess StatsUtskottet
deröfver hunnit utlåta sig. Jag
får således nu äran upplysa, att den person,
som Herr Silfverskjöld föreslagit till erhållande
af belöning, är en helt annan, än
den, som Grefve Frölich menar. Den förre
är en vid namn Godlund, som sjelf förfärdigar
Electricitets-Machiner; men som,
enligt en af Kongl. Sundhets Collegium anställd
undersökning, saknar de kunskaper,
som erfordras till Electrieitetens användande.
Den, som Herr Grefve Frölich menar, är
en Medicinae Doctor vid namn Säve. Men
äfven han har icke blifvit glömd; utan
tvärtom ihogkommen i sjelfva Kongl. Majrts
Nådiga Proposition om StatsVerkets tillstånd
och behof. Det är nemligen han,
som använder den Electricitets-Machin, till
Den 19 December f. m. 297
livars bedrifvande 600 R:dr blifvit begärde.
Efter alt nu hafva lemnat dessa upplysningar,
torde jag få uppskjuta allt vidare yttrande
i saken till dess målet återkommer
från StatsUtskotlet.
Grefve Frölich: Jag tror att Herr Cederschjöld
missförstått meningen med det
i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition begärde
anslag af 600 R:dr lill Electriciletsanstaltens
befordrande. Delta belopp mätte vara beräknadt
till inköp af Machinen och arrangerande
af plats, underhåll med dera dylikt,
måhända äfven Lill någon del såsom
arfvode åt den person, åt hvilken befattning
med Electricilels Machinen uppdrages;
men ej till någon gratification för en som
redan utmärkt sig med nyttigt användande
deraf. Dertill synes vid första anblicken
anslaget vara för ringa. Då jag redan yttrat
att det strider emot min åsigt alt Ständerne
befatta sig med gratilicationers utdelande,
torde jag ej böra vara vidlyftigare, men
då Herr Silfvcrskjölds Motion om Gratification
lill Herr Godlund af SlatsUtskoltet
skall behandlas, har jag blott velat fästa
dess uppmärksamhet på alt, om Gratification
skall förunnas, det åtminstone måtte
ske åt den deraf verkligen förtjente.
Herr af Grubbens , Nils Wilhelm, hade
inlemnat ett så lydande anförande:
I anledning af Herr Öfverste Silfverskjölds
Motion 0111 understöd ut Fabrikör
Den 19 December f. m.
Godlund, för dess Electricitels-curer, anhåller
jag fö anföra följande, sora torde få
till vederbörligt Utskott åtfölja Herr Silfverskjölds
Memorial.
Uti Kongl. SundhelsCollegium finnes
en större och vida bättre ElectricitetsMachin,
än de Herr Godlund kan prestera,
och sora gratis får begagnas af alla de medellösa
in- och utom Hufvudstaden, som
dertill anmäla sig. Denna ElectricitetsMachin,
som derjemte hörer lill undervisningsverket
vid MedicoChirurgiska Institutet, är
således en Statens egendom, och finnes
äfven som sådan upptagen uti Kongl. Majrts
Nådiga Proposition om StatsVerkets tillstånd
och behof.
Jag finner således icke något skäl, hvarföre
Staten skall belastas med understöd
för sämre ElectricitetsMachiner, då den
redan har en god att underhålla. Om Fabrikör
Godlund förfärdigat EleclriciletsMachiner
åt sig (hvilket icke är, hvarken
någon ny uppfinning eller någon trollkonst)
för att betjena allmänheten med, oftast
emot betalning, så är ju detta en hans egen
närings-speculation och hvarföre ingen belöning
behöfves. Jag känner dessutom bestämdt
flere af de i Godlunds Journals-utdrag
uppgifne personer, och kan intyga,
att de varit så obetydligt sjuke, attdeutan
Eleclricitet kunnat bjelpas, om de anmält
Den ig December f. rn.
2 99
sig hos någon Läkare, men då Charlataneriet
och annonceringar om den aldra minsta
småsak nu för tiden florerar, så är det
icke underligt, att han derigenom fått tilllopp
af folk, som dels af nyfikenhet och
dels af verkligt behof begagnat Eleclricitelen.
Vid den ElectricitetsMachin, som finnes
i Kongl. SundhetsCollegium , är en
kunnig och skicklig Läkare Herr Doctor
Säve anstäld, som betjenar de sjuke med
appliceringen af Electriciteten efter konstens
reglor och efter patientens sjukdomsförhållanden.
Herr Godlund äger ej de kunskaper,
som erfordras, för att rätt använda
detta medel. Jag nekar visst icke, alt han
lyckats med ilere i sina curer; men jag
tror det snarare vara en lyckträff eller ock
ett så bestämdt ondt hos den sjuke, alt
hvilken som hälst kunnat applicera Electriciteten.
Jag kan icke oanmärkt förbigå,
det uttryck Molionairen fällt emot denna
Stadens FattigFörsörjnings styrelser, dalian
yttrat:
”Hälst den fattige, som icke äger an”nan
gärd, än sin tacksamhet att hembära,
”tror sig ej en gång kunna eller ens böra
”våga begära Läkares hjelp.”
Herr Silfverskjöld mätte då ej känna,
att i Stockholm finnes en Fattig-Läkare i
hvar Församling, af hvilken den fattige
3oo
Den t 9 De cerni) er f. m.
sjuke erhåller råd oell tillsyn samt fria
medicamenter på Församlingarnes bekostnad,
och att dessutom hvarje häri Staden
practicerande Läkare, ifrån den högste (ill
den lägste, bistår de fattige, som anlita
dem, utan något arfvode, tvärt om, kanske
lämnar dem hjelp till deras uppehälle
under sjukdomstiden.
I enlighet med hvad jag således vördsamligen
anfört, är min fullkomliga öfvertygelse,
att icke något skäl finnes hvarföre,
allmänt understöd eller någon belöning skulle
behöfva lemnäs Herr Godlund i och för
hans ElectricitetsMachiner.
Hans Exccllence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemstälde, att Herr Silfverskjölds
ofvannämnde Motion, jemte de
i anledning deraf afgifne yttranden, måtte
till SlalsUtskoltet remitteras; hvilket bifölls.
Till remitterande föredrogs Grefve Hamiltons,
Jacob, den 8 dennes e. m. på
bordet lagde Motion, om afskaffande eller
förflyttning af vissa Högtidsdagar.
Grefve Hamilton j Jacob j uppläste följande:
Innan
min Motion angående några Helgedagars
indragning remitteras, anhåller jag
att få tillägga några ord.
