# ID: svediakorp-gov413
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 68,541
# sentences: 2,359
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Fröt o coll,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adelil,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828, 1829 och 1850.
Femtiondenionde HäfteU
STOCKHOLM.
Tryckte hos Johan Hörbergj 1835»
Onsdagen den 2 7 Januarii 18 3o.
Plenum klockan half till 10 förmiddagen.
jrLans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om, sedan Ridderskapet
och Adeln i sista plenum bestämt
att första revisionen af Stats- Banco-
och Riksgäldsverken skall äga rum år
i83o, Ridderskapet och Adeln skulle vilja
bifalla, att de 6 Ledamöter af Ridderskapet
och Adeln, hvilka hora i denna revision
deltaga, nästa Måndagseftermiddag,
vid pleni början, måtte af Ridderskapet och
Adeln utväljas:
Ropades Ja.
Fortsattes pröfningen af ConstitutionsUtskottets
den 3o sistlidne September, under
N:o 5i, aflåtne och, den 5 derpåföljde
October e. m., på hordet lagde memorial,
med förslag till ändringar i TryckfrihetsFörfattningen,
och till ny redactiou af samma
grundlag.
5g H. i *
4
Den 27 Jan uari i f. m.
Friherre Cederström, Jacob: Formen
af den öfverläggning, som, i anledning af
detta memorial om ändringar i Tryckfrihetslagen,
ägt rum inom Ridderskapet och
Adeln, förefaller mig såsom en Prolog till
ett dramatiskt spel; ty man har ej behandlat
sjelfva ämnet i detailer, utan blott framställt
allmänna reflexioner Öfver det hela.
Likväl hafva dervid förekommit några framställningar
af den märkliga art, att de påkallat
mitt yttrande derom. — Bland dessa
är äfven Herr Cederschjölds yttrade farhåga
för hysteriska anfall under denna öfverläggning
inom Riddarhuset. Jag skulle tro, att
något sådant ej borde komma i fråga bland
Representanterne, och att deras Physik ej
behöfde ingå i discussionen och komma i
beräkning, då de öfverlägga örn Rikets angelägenheter.
— Af Herr Hjerta har blifvit
yttradt, att, som de föreslagne ändringarne
i TryckfrihetsLagen icke vore af behofvet
påkallade, Ridderskapet och Adeln borde
till ConslitutionsUtskottet återsända Memorialet,
med tillkännagifvande af denna opinion,
såsom Ståndets gemensamma tanka.
Deraf skulle följa, att, tvertemot Grundlagens
föreskrift, Rikets Ständer skulle afgöra
en fråga örn ändring i Grundlagen vid
samma Riksdag, som frågan blifvit väckt.
Således kan Hr Hjertås förslag i detta fall
omöjligen antagas. Herr Hjerta har sagt sig
anse förslaget såsom ett motstånd mot yttranderätten.
Jag tror, att om vi öfver
-
Den 27 Januarri f. ra.
5
enskomma derom, att med yttranderätt ej
förstås annat, än hvad som öfverensstämmer
med en hvars rätt, så kan yttranderätten ej
anses vara genom Utskottets förslag för nära
trädd. Jag vill derföre ej påstå, att Utskottet
har fullkomligt rätt i hvad det föreslagit;
det tillkommer Rikets Ständer vid
nästa Riksdag att antaga eller gilla det; men
antager man, att enskild rätt blifvit utan
ansvar förnärmad genom missbruk af tryckfriheten,
och att lagen derom således är
felaktig, så finnes visserligen skäl för Förslaget
att ändra den. — Samma person har
om vår Juryinrättning i tryckfrihetsmål yttrat
sig på det motsatta sätt, att han först
försvarat den, och sedan förklarat den vara
så illa sammansatt och ändamålslös, att de
af Parterne valde Jurymän voterade hvardera
för sin Principal, och följakteligen Domstolens
tre Jurymän ensamme afgöra saken.
Yid ett sådant förhållande hemställer jag
till den värde Talaren, om han ej vill medgifva,
att Jury-Ledamöternes antal minskas
från 9 till 3, så att pluraliteten blir två
mot en, i fall ej alla tre äro ense; resultatet
blefve ju då detsamma, som Hr Hjerta
säger äga rum vid nuvarande Jurylnrättning.
Kanske torde han dock, likasom jag,
finna betänkligheter härvid, och inse Juryns
olämplighet och osäkerhet. Om man vill
följa principer vid lagstiftning, så är enhet
deri nödvändig. Öfverallt, der undantag härifrån
ägt rum, hafva enskildte privilegier
6
Den 17 Januarii f. ra.
uppkommit på andras bekostnad, till exempel
Skråinrättningar och serskilte Domstolar,
i rak strid mot rättsprinciperne. Är
man ense om behofvet af en sådan enhet,
så måste man antaga, alt, om Jury skall
finnas i tryckfrihetsmål, den äfven bör existera
i afseende på alla andra slags brott;
men då alla fyra RiksSlånden, i följd af
andra länders exempel, funnit betänkligt att
antaga Juryinrättningen i afseende på alla
brottmål i allmänhet, är ej skäl att bibehålla
den för brott mot tryckfriheten, helst
ansvaret derför vanligen är mindre. -— De
Talare, som i förra plenum yttrade sig i
saken, hafva ej gjort sig rigtigt reda, hvarföre
Tryckfrihets-Lagen tillkom, och 86 §
RegeringsFormen jemte 1734 års lag ej ansågos
tillräcklige. Orsaken var den, att
man tyckte missbruk af tryckfriheten mot
enskilde personer så mycket bero af uttryckens
mer eller mindre tydlighet, att Domaren
vid deras bedömande kunde blifva
villrådig, och man ansåg Kongl. Maj:t genom
Högsta Domstolen kunna mellan Riksdagarne
gifva Lag-förklaringar, hvarigenom
Tryckfriheten kunde blifva blottställd för
inskränkningar. Till förekommande deraf
uppstod fråga att inrätta Jury för desse
förbrytelser och stadga en serskild Grundlag
för Tryckfriketen, så att den ej skulle
kunna ändras af Högsta Domstolen, och
ej eller förkastas af de begge Slatsmakterne.
— Man har här fästat sig vid den för
-
Dtn 27 Januarii f. m.
7
ändring, som vid 1812 års Riksdag i så
constitutionsvidrig form infördes uti TryckfrihetsLagen.
Jag gillar ej Indragningsmakten
nu mera ari då, den är arbitraire och
står ej väl tillsammans med lagbunden frihet
och samhällsordning. Men då den finnes,
bör den ej afskaffas annorledes än i
laglig ordning, likasom Juryn, enär den ej
uppfyller sitt ändamål. — En Talare har
sagt, att han, straxt efter Juryns upplösning
efter fattadt beslut, på RiddarhusTorget
hört omtalas allt hvad inom Juryn passerat.
Jag hemställer, om icke detta bevisar,
att bland Juryns Ledamöter funnits någon,
som brutit sin tysthets-ed. Huru skulle
väl sådane aktade Medborgare, som kallas
till dylikt förtroende, vara så glömske af
Edens helgd, om de ej blifvit tvungne att
i Nämnden frikänna den liltalade och derföre
nödsakats upplysa om rätta förhållandet
och på hvilka föraktet för den brottsliges
befrielse borde falla. Om så är, vore
det väl att komma från en inrättning, som
till sin sammansättning är så ofullständig
och skadlig; men skall den vidare fortfara,
så böra Jurymännen utses på förhand af
allmänna förtroendet, och förblifva oförändrade
åtminstone viss tid; annars kunna
missbruk omöjligen förekommas. •— Hr Hjerta
bar sagt sig heldre vilja underkasta sig
sina likars bedömande, än en Domstols: ett
besynnerligt yttrande af honom, som sjelf
är publicist. Det vill nemligen säga, att
s
Den 27 Jan nar i i f. m.
han skulle dömas af andra publicister. På
samma grund skulle hvarje brottsling önska
att till domare få dem, som med honom
äro i samma fördömelse; men desse
måtte väl ej kunna anses vara passande att
dömma. — Om häraf deri slutföljd skall dragas,
att Juryinrättningen bör bibehållas, så
måste jag åtminstone instämma i förslaget
om den ändring deri, att Jurymännen skola
utses af TaxeringsComiteerne och hvardera
till Staten skatta minst 5o R:dr B:co.
—- Man har yrkat, att borgen borde ställas
af hvarje Tidningsutgifvare; men det öfverenstämmer
ej med 86 § i RegeringsFormen,
der något sådant vilkor ej är förutsatt.
Kunskaper äro ej alltid förenade med
förmögenhet, och den kunnige, som saknar
den, och således har svårt att få en sådan
borgen, bör väl ej deraf hindras från att
utgifva periodiska skrifter. Det är ej eller
beliöfligt, om blott det iakttages, att åtal
anställes mot de verklige Författarne, och
ej blott mot dem, som anmält sig såsom ansvarige.
Att andra personer än de, som i
sjelfva verket äro skrifternes utgifvare, åtaga
sig ansvarigheten, och att de verkliga
utgifvarne undslippa ansvar, är ett missbruk,
i brist af åtal, men ej grundadt på
lag. Det är naturligt, att ej en annan person
bör straffas, än den som begått brottet.
— Jag anhåller derföre om återremiss
af Memorialet, för att få punkten om borgens
ställande utesluten och de ändringar i
Den 27 Januari! f. tn.
9
afseende på Juryn iagttagne, som jag föreslagit;
hvarom icke, önskar jag Memorialets
antagande till behandling vid nästa Riksdag.
Grefve Frölich, David, anförde skrifteligen:
Då
milt första skriftliga yttrande ådragit
sig anmärkningar af en sådan man, som
Friherre Lagerbjelke, kari denna för mig hedrande
uppmärksamhet, äfvensom det skonsamma
sätt, hvarmed han yttrat sig, icke
ålägga mig någon mindre pligt, än att ställa
mitt gensvar directe till honom; ehuru jag
i afseende på den önskade utgången af frågan
inom Ståndet häldre måhända borde
hålla mig egentligen till saken. Verkliga
snillen i som alltid försmå att förkrossa sine
motståndare, äga äfven det egna prasrogativ,
att hos dem de kunna besegra, väcka
ett begär att sträfva fram i deras fotspår.
Hvad under derföre, att jag söker följa till
och med något af den form, hvarunder Friherre
Lagerbjelke framställt sine anmärkningar.
Denna form skänker mig derjemte
den fördelen, att under min contra-argumentation,
få anse mig i en fortsatt action
med Friherre Lagerbjelke individuelt, dervid
jag har tillfälle, ej allenast att disculpcra
mig för all syftning i mitt första anförande
till personlig förolämpning, utan
ock att på ett praktiskt, jag skulle nästan
våga säga, dramatiskt sätt, illustrera mina#
åsigtpr om tryckfrihets- eller yttranderätts--
V
IO
Den 27 Januari i f. ra.
brott, samt deras principenliga behandling.
Allt hvad sorn hittills i detta ämne blifvit
sagt, har varif nästan för mycket abstract,
och har således icke kunnat, åtminstone för
alla, bibringa så klara begrepp örn olikheten i
procedure inför en vanlig Domstol eller inför
en Jury, som dem en verklig åskådning
ensam förmår meddela. Då Herr Friherrens
filosofiska skarpsinnighet, vid forskningen i
djupet af menniskans själ, icke lärer undgått
alt finna denna sanning, hoppas jag
ock att Herr Friherren, för de ögonblick
vi tillsammans slå på denna Thea ter, täckes
tillåta mig den fiction, att vi emot hvarannan
nu utföra en process för yttringar af
en smädelig eller ännu värre qualificerad
syftning. Icke hotad af någon verklig fara,
då processen icke är verklig, kan jag också
våga, samt, under medvetande af min egen
underlägsenhet och Herr Friherrens stora
erfarenhet, icke underlåta, att ställa mig under
min värda Conlraparts omedelbara handledning
i afseende på actionen; der jag, föga
olikt Shakespeares-karakteren af Lejon,
månsken och vägg, i midsommar-nattens
dröm, måste utföra flere roller, som icke
eljest tillhöra mig, och som jag blott recitalionsvis
kan framställa. Mine Herrar! Jag
är af Herr Friherre Lagerbjelke angifven,
genom dess muntliga yttrande i förra plenum,
att hafva angripit hans karakter såsom
aktningsvärd enskild man och medborgare,
då jag sagt: ”att Representanten, som finnér
Den 37 Januari! f. m.
yttranderätten stå i fara, ilar med oro till
sin plats och anar vådliga afsigter, sådana,
som i sin planmässiga verkställighet skulle
leda till ett oafbrutet sjunkande ned till civilisationens
lägsta ståndpunkt.” Herr Frilierren
har funnit sig förolämpad af detta
yttrande, och jag står, derför tilltalad, nu
inför en Hof-Rätt. Herr Friherren ådagalägger
med ojäfvige vittnen och bevis, att jag
under denna Riksdag stundom varit synlig
på Riddarhuset såsom Representant, att jag
nu personligen och med värma uttalat nämnde
yttring, på ett sätt, sorn utmärkte att
det var just jag, som hyste oron, som anade
den elaka afsigten. Sedan Herr Friherren
på sådant sätt bevisat identiteten emellan
mig och den af mig omtalade Representanten,
fortfar Herr Friherren att bevisa,
det han varit författare lill det förslag om
sådane ändringar i Tryckfrihets-Lagen, som
af mig påstodos innebära vådliga syftningar,
han tvingar mig att erkänna, det jag
läst detta arbete, utgifvit i hans namn, och
lian drager deraf den solklara slutsatts att
jag icke kunnat vara i okunnighet om dess
auctor. Från flere andre ställen i mitt anförande,
t. ex. det örn Regeringens närmaste
omgifning, sorn kan anses inträffa på Friherre
Lagerbjelke, gör han det evident att
mitt yttrande syftat på honom. Nu, säger
han, kan väl icke någon mera infernalisk
plan finnas, än den, som skulle leda till fosterlandets
sjunkande ned till civilisationens
12
Den 27 J a n u a 1- i i f. ni.
lägsta ståndpunkt. En person, som uttänkte,
verkställde elier blott gynnade en sådan
plan, vore ju sitt fäderneslands förrädare,
en , man utan all moralitet och utan ära.
Beskyllningen för en sådan tendens är således
i högsta måtto ärerörande. Enligt 3
§ 11 mom. af Tryekfrihets-Lagen, som hänvisar
till 60 Cap. Missg.-Balken, yrkar Herr
Friherren derföre emot mig ärans förlust,
böter och offentlig afbön inför rätta.
Nu framträder jag som svarande:
Jag söker naturligtvis att värja mig emot
detta tilltal. Jag uppbjuder all dialektisk
förmåga i mitt våld för att visa, det jag
blott i allmänhet talat om, hvad livar och
en Representant borde känna och befara
när yttranderättens inskränkning sättes i
fråga. Jag förklarar: antingen att det icke
var mig sjelf jag mente, som anade de vådliga
afsigterne, hvilket jag nekar mig hafva
uttryckligen yttrat, eller ock: att om jag skall
nödgas medgifva, det jag anar vådliga afsigter
emot tryckfriheten, och att jag är öfvertygad
det desse afsigter skulle i sin planmässiga
verkställighet leda till det omtalade
sjunkandet, jag likväl ingenstädes sagt, att
Regeringens, Constitutions-Utskottets, eller
Friherre Lagerbjelkes afsigter vore sådane,
nian blott velat uppmana en hvar till uppmärksamhet
på deras afsigter och att i sin
individuella opinion, för sig sjelf utreda,
om icke förslaget, behandlingen och sam
-
D . n 9.7 J a 1111 a r i i f. in.
1 3
manlianget med andra fenomener kunde gifva
anledning till dylika misstankar, hvilka
möjligen och ostraffeligen kunde få ligga till
grund för min opinion och för mitt handlingssätt,
utan att jag derföre borde komma
i ansvar, då jag ej expressis verbis förebrått
Friherre Lagerbjelke någon sådan
gemen afsigt. Ytterligare söker jag från en
annan sida visa, att Herb Friherre Lagerbjelkes
ära verkligen icke kan anses sårad
genom det jag sagdt; ty, säger jag, ingen
som hör eller läser mina ord, skall för det
första deltaga i afskyn för den uppgifne påföljden
af fäderneslandets försänkande i barbari,
om han icke tilllika instämmer med
mig i den opinion, att de föreslagne förändringarne
i Tryckfrihets-Lagen, såsom delar
af det planmässiga, skola i sin utveckling blifva
så olycksaliga: dels, och för det andra,
skall ingen med godt samvete, kunna i aila
fall tillräkna Herr Friherre Lagerbjelke en så
diabolisk syftning, utan att i sin egen misstänka
construera hos Herr Friherren såsom
ett afsigtmässigt förräderi mot fäderneslandets
dyrbaraste intressen, hvad som endast
och rimligast borde anses vara äfven hos denne
upplyste mannen, ett förlåtligt, hans ära
och moralitet på intet sätt besvärande misstag,
då han sjelf i sin skrift på flera ställen
sjelf medgifvit sig icke äga de juridiska studier
eller kunskaper, som fordras för att kunna
fyllest genomtränga vissa delar af förslagets
detaljer. Jag frågar på hvad grund
>4
Den 27 Januarii f. m.
man kan vilja förebrå mig att påbörda Friherre
Lagerbjelke elaka afsigter blott för det
jag ogillar hans förslag, och anser det vådligt.
Lika litet, säger jag, kunde Carl d.
XII:s ära såsom krigare, och Pitts ära såsom
minister, befläckas genom den upptäckt
historien nu besannat, att båda desse män,
genom sina planer, bringat sine respective
land nära branten af sin undergång. De
följde sin öfvertygelse, derföre står deras
ära qvar, men de voro ej mer än menniskor;
förde af inagter och impulser, dem de
icke sjelfve alltid begrepo, kunde de göra
stora felsteg. Och de som vågat säga detta
rent ut, må ej derföre anses för belackare
och smädare. Slutligen, och då jag tycker
mig ännu icke hafva gjort nog impression
på Kongl. Hof-Rättens 7 ledamöter, af hvilka,
vid sakens slut, blott det lagliga antalet
af 5 återstår: så höjer jag min stämma och
med stor frimodighet påkallar skydd af
Tryckfrihets-Lagens 2:dra §. Jag påstår att
Friherre Lagerbjelkes förslag är en handling,
ämnad att inverka på allmänna förhållanden.
Såsom en sådan offentlig handling tillhör
den det allmänna, och följaktligen äfven
mig. Jag äger en obestridlig rätt att
sträcka mina omdömen och mina yttranden
till allt, hvad som kan blifva föremål för
mensklig kunskap. Har jag kunnat intränga
till kunskap om planer, combinationer
och afsigter, som jag dermed tror stå i förening,
och som anses vådliga för allmänna
Den 27 Januarii f. m.
välfärden, så får jag, i tal, skrift och tryck
derom yttra mig oförstäldt och öppet. Annat
har jag ej gjort eller sagt. Jag har icke
smädat hvarken förslagets författare, eller
Utskottet, eller Regeringen, som vill genomdrifva
det, men, jag förklarar ännu en gång,
att jag afsk yr förslagets tendens och hafvar
för dess följder.
Par terne anmanas nu att afträda, medan
Rätten öfverlägger. Åtskillige af ledamöterne
lycka att det icke var så farligt
sagt, och vilja alldeles befria mig, blott med
så alfvarsamma premisser till domen, att
de innefatta en varning för framliden att
iakttaga mera hofsamhet. Men en annan
ledamot erinrar derom, dels att jag vore en
person, som vissa ansågo för ganska illasinnad,
att man genom spejare utrönt mig vara i
åtskilliga farliga politiska combinationer, och
att jag ständigt ådagalagt en böjelse att häckla
och klandra; skulle jag så fä fortfara och
bli frikänd, så skulle jag derigenom vinna
än mera mod att anfalla än den ene, än den
andre höge Embetsmannen, till den grad
att knappt någon skulle kunna anse sig säker
örn han på ett eller annat sätt aldrig
så litet råkade att ge pris på sig. Jag hade
nu, sade man, angripet en för sine talenter
och förtjenster allmänt agtad, af Konungens
nåd högt utmärkt man, som kände sig ömtålig
för det åklagade yttrandet. Han sjelf hade
väl icke velat derföre anställa rättegång mot
mig, ty dertill voro hans tänkesätt for hö
-
Den Januari! f. ra.
ga och ädla; men hans höga vägner hade
föreställt honom, det hans ära och karak-*
ter måhända likväl hos mängden, som dömer
efter ordspråket: ingen rök utan någon
eld, kunde ha undergått förminskning. Det
vore detta sitt yttre anseende, det vore slutligen
egentligen samhället och det allmänna
lugnet, han vore skyldig att, äfven med
uppoffring af sin egen generösa känsla, taga
ett steg, hvarigenom en så orolig person,
genom en laglig åtgärd, kunde bli näppst,
sig sjelf till straff och androm till varnagel.
Nu behöfde väl Kongl. Hof-Rättens Herrar
ledamöter icke considerera allt detta, det
vore endast omnämnt i förbigående. För
sin del fästade den opinerande ledamoten
väl intet afseende på personen i dess öfriga
förhållande, utan höll sig endast vid denna
saken; men deremot anser han sig deslomera
böra fullgöra sin pligt att, på grund
af förekomne, fulltygande skäl, tillämpa uttrycklig
lag i hela sin stränghet; och hans
votum blifver alltså: Att alldenstund svaranden,
genom hvad mot honom förekommit,
blifvit öfvertygad, ej heller gittat förneka,
dels att han fällt det ifrågavarande
yttrandet, dels att han känt det Hans Excellence
m. m. Herr Friherre Lagerbjelke
varit författare och upphofsman till det förslag,
som svaranden offentligen velat stämpla
såsom innebäi’ande en till den grad vådlig
afsigt, att detsamma i sin planmässiga verk
stäl
-
Den 27 Ja nu nr ii f. m.
'7
ställighet skulle leda till ett oafbrutet sjunkande
ned till civilisationens lägsta ståndpunkt;
fördenskull, och emedan en sådan
afsigt, om den vore verklig, icke skulle
kunna anses för annat än ett förräderi mot
Riket, som till det minsta skulle medföra
förlust af ära och medborgerligt förtroende*
ty, och ehuru svaranden, utan att vilja leda
en sådan afsigt hos käranden i bevis, fasthäldre
nu efteråt velat förneka det sådant
varit bans mening; men deraf icke kan anses
följa att käranden må undvika laga ansvar
för ett yttrande, som i dess syftning
kan anses förnärmande för kärandens ära
och anseende, alltså tillämpas mot honom,
i detta mål 3 § 1 och 11 moment. Tryckfrihets-Lagen,
jemförde med 60 Cap. 4 §
Missg.-Balken.
Votering anställes nu, och sedan ett
par ledamöter förgäfves föreslagit såsom en
medelväg, att fälla till böter, en dugtig rättegångskostnads-ersättning
och derjemte den
förut omförmälta varningen, befinnes omsider,
att 2 ledamöter befriat, men deremot,
att de 3:ne öfrige instämt i den stränga
meningen, och jag är dömd, som alla mina
vänner tycka, alltför hardt, ja orättvist.
Härpå följer en tämligen lång monolog,
som slutar första acten.
Djupt skakad i mitt innersta genomgår
jag åter i tankan, allt hvad som passerat.
r>9 H. 2
iR Den 37 Januari i f. m.
Jag frågar mig, om jag någonsin haft för afsigt
att smäda Friherre Lagerbielke, en man
af hvilken jag aldrig erfarit annat än höflighet.
Mitt samvete svarar nej. Är jag då
icke orätt dömd? Jag nagelfar hvarje period
af domslutet och tillser om jag icke kan
upptäcka någon länk deri, som kan sakna logiskt
sammanhang —Förgäfves — Jag bläddrar
i Lagen och Tryck fr i hets-F öror d 11 i ngen
och jemför med hvarannan de åberopade
lagrummen. Allt äger sin rigtighet, och
jag finner att 3 § och 11 moment, ålägger
domaren att fästa sig mera vid syftningen
än uttrycken. Besynnerlig lag, tänker jag,
hur kan någon annan domare än den allvetande,
dömma efter min hemliga syftning.
Jag erinrar mig nu Friherre Lagerbjelkes
måtto på sin skrift: ”Menniska» har två
ögon” står der. ”Domaren skåde med det
ena på jus (rätt), med det andra på asquum
(billighet.) Annars blir högsta Rätt, högsta
orätt.” — Skulle jag Lii tvungen erkänna
rigtigbeten af denna gamla sägen, genom
egen hjertfrätande erfarenhet? Jag sora
i flere år, innerligen grämt mig och högeligen
protesterat emot den allt mer och mer,
i mitt tycke, öfverlianden tagande praxis hos
domare att icke hålla sig stricte efter lagen?
Jag som, då jag, ty värr! råkat ut för så
kallade billigbets-domare, de der, vikande
från bestämd lag och sunda tolknings-principen,
göra mera afseende på skenfagra suppositioner,
kalkuler samt egna analogiska
Den 27 Ja nu ar i i f. tn.
slutsatser, än på laga skäl och klart uttryckta
ord, så bittert tadladt dessas okunnighet
eller väld; jag — skulle omsider blifva ett
offer för den stricta tillämpningen af lagens
bud, utan att jag ens hade den tillfredsställelse
att kunna öfvertyga mig sjelf, mindre
andra, att de domare, som fält mig, advocerat
med sitt samvete. Jag kan nu mycket
väl tänka mig såsom möjligt, att mine
domare af upprigtigt bjerta beklagat, att
de måste döma mig så; men likväl anse sin
pligt alt tillämpa lagen, under det de blunda
för det lidande de åstadkommit. Denna
reflexion försonar mig med dem, men den
öppnar också mina ögon, och jag ser, under
ett klart sken, som framstrålar från den
nyare tidens Lagstiftnings-Lära, att det är
endast i civila mål, som denna stricta tillämpning
af lag är rigtig; att deremot för
brottmål af alla slag, och isynnerhet för
brott mot yttranderätten, de vanliga Domstolarne
ej äro lämplige, emedan, enligt de
principer som för dem böra gälla, hvad
som anses för högsta rätt lätt kan bli högsta
orätt. Jag inser då äfven, att våra gamla
Lagstiftare, som icke träffat den rätta
methoden för Broltmåls-Lagskipning, likväl
velat förebygga de alltför vådliga följderne
af Lags stricta tillämpning i Brottmål, då
de dels försvårat bevisningarne på allt möjligt
sätt, dels i de fleste fall tillåtit Domare
att utsätta straffet efter omständigheterne>
59 H.
ao
Deri 37 Ja nu a lii t. ra.
dels påhittat föreskriften om leuteration såsom
correctiv för det alltför absoluta i tillämpningen.
Slutligen, förvånad och halft
förtviflad öfver att finna, det min ofärd egentligen
blifvit vållad af den heterogena sarnxnanparningen
af en Tryckfrihets-Lag, som
bjuder att döma efter åsyftningar —■ med
en collegial Domstolsform, hvars högsta förtjenst
det är att lagens uttryckliga föreskrift
efterkommes, rusar jag ut af scenen, darrande
för det öde, som förestår mitt fädernesland
om Juryinrättningen borttages, oell
bär står jag nu i verkligheten inför fäderneslandets
högsta Jury; inför en upplyst
talrik samling, som jag tillåter mig anse
för mina likar.
Hvarefter Grefve Frölich munlcligen
tilläde:
Det är icke fråga om att vinna rättvisa
mot min anklagare. Jag är säker att
redan äga dess tillgift, eller rättare, att
han aldrig ansett sig förolämpad; men det
är fråga om att inför Eder Domstol vinna
nåd för Jury-inrättningen. Hvad jag beskrifvit
och föreställt är intet annat, än hvad
jag under min lefnadsban sjelf sett eller erfarit.
Jag ber Eder derföre M. Hrr att J
tron mig. Med de öfrige punkterne må Ni
göra hvad Eder behagar, blott J skonen
Jury-inrättningen. Jag är säker att J, vid
närmare eftersinnande och kännedom derom,
skolén anse den för hvad den i sekler
Den .37 Ja nu arti f. m.
varit ansedd för af ett stort folk — för frihetens
palladium. Hälldre än att upprycka
den unga plantan, som tyckes trifvas väl
i vår jord, hoppas jag J skolén framdeles
utbreda den öfver liela vårt Criminal-Lagskipnings-fält.
Jag besvär Eder, att icke nu
lättsinnigt förstöra den. Visste jag med mig
att jag lyckats nu försvara den, så skulle
jag, om också för alltid, vilja afträda från
min platts. Ja, jag skulle dö nöjd, säker
att efterkommande skulle välsigna mitt
minne.
Friherre Åkerhjelm 3 Gustaf Fredrik:
Då detta är en fortsättning af den vid slutet
af Ridderskapets och Adelns sista plenum
afbrutna discussion öfver förslaget till
ändringar i TryckfrihctsFörordningen, torde
det tillåtas mig att nu besvara åtskilligt
af hvad som då emot mig anfördes, hvarefter
jag vill vidare yttra mig om saken i
allmänhet. — Herr Cederschjöld har bevärdigat
mitt anförande med ett svar, men
dervid icke gjort mig full rättvisa i uppfattningen
af hvad jag sagt. Han har erindrat
mig, att missbruket med andre personers
begagnande såsom ansvarige Redacteurer
af periodiske skrifter, i stället för de
verklige utgifvarne, härleder sig ifrån Indragningsmakten.
Detta är just hvad jag
åberopat, såsom ett af de hufvudsaklignste
skälen till mitt förslag. Herr Cederschjöld
bar tyckt sig höra, att jag yrkat bevis om
22
Den 27 Januari i f. m.
undergå ugne examina af dem, som kunde
erhålla rättighet att utgifva tidningar. Jag
har visserligen ej sagt, att sådane bevis
borde företes innan en dylik rättighet linge
meddelas, utan blott, alt det vore lämpligt,
om bevis öfver erforderlige studier och kunskaper
uppvistes af dem, som anmäla sig
till Tidningars utgifvande. Härjemte bar
Hr Cederschjöld antydt en syftning derpå,
att flere högre Embetsman uppstigit till sine
innehafvande Embeten från lägre platser,
utan att hafva undergått några examina
och företett bevis derom. Jag erkänner
rigtigheten af denna anmärkning, hvad helst
Hr Cederschjöld än må hafva menat dermed;
men jag tror, att likväl ingen af desse
Embetsman är så rå, att han éj njutit
undervisning af enskildte Lärare eller i skolor.
Herr Cederschjöld har jemnfört den af
mig ogillade pluraliteten i Jury med fråga
om Ledamots uteslutande från ett RiksStånds
öfverläggningar, hvartill beslut af Indelar af
Ledamöterne fordras; men jag finnér ej någon
likhet häremellan. Förbrytelser inom
ett RiksStånd genom förolämpande uttryck
verka endast på de individer, hvaribland
den felande befinner sig, ej på Samhället.
Annorlunda är förhållandet vid en TryckfrihetsDomstol;
desse åtgärder, och föremålen
derför, röra hela samhället, och angå
medborgarnes dyrbaraste rättigheters bevarande.
Stor skillnad är mellan en StåndsLedamots
afträdande från en Riksdag, och
Den 27 Januarii t’. rn.
ansvar å en person, som missbrukat tryckfriheten;
i förra fallet äger varning rinn; i
det senare skall Domstol yttra sig. Herr
Cederschjöld betviflar min citation om en
Jurys utlåtande rörande en skrift, hvilken
ansågs vara af vådlig natur. Jag har ej
velat nämna sjelfva saken och den straffade
Författaren; men jag är likväl säker, att citationen
är fullkomligt rigtig. Sjelf har Hr
Cederschjöld anfört såsom exempel förhållandet
med en Tidningsutgifvare, som blifvit
tilltalad för tryckfrihets missbruk; och
i allmänhet hafva alla de Redaeteurer, sorn
comprometterat Sverige för utländske magle
r , blifvit sakfällde; men det är just dem
jag serskildt utpekat. Herr Cederschjöld har
sagt, det man ej bör hindra Ungdomen vid
Akademierne att fritt yttra sig. Mig synes,
att dä Ungdomen får njuta lika frihet i yttranderätt,
som hvarje annan Medborgare,
är det tillräckligt. Ju tidigare de unga vänja
sig att respectera Samhällets lagar, desto
bättre äro de i stånd alt vårda dem, när
de inträda i allmänna lifvet. Herr Munck
af Rosenschölds uppgift om Scheriffernes i
England befattning med Juryinrättningen
har Friherre Lagerbjelke redan besvarat; jag
vill dervid endast tillägga den hemställan,
om icke, när det är ett faktum att Scheliffen
upprättar listan å Jurymännen, och
Parterne deribland utesluta en del och lemna
några quar, men ej få tillsätta nya, det
i sjelfva verket är Scheriffen sorn väljer Ju
-
Den 37 J a n u a r i i f. ni.
ryns Ledamöter? Man liar härstädes yttrat,
att vi i Sverige hafva Tidningar, som uppehållas
genom gratificationer. Jag har äfven
förut ofta hört och läst sådane rykten,
men aldrig sett något hevis derom. Mig
tyckes det bero på hvarje Tidnings natur,
att ej göra hvar och en Prenumerants afgift
till Nådegåfva. — Den föreslagna borgen
eller panten för Periodiska skrifters utgifvande
hafva många klandrat; jag åter
tror, att den skulle blifva ganska nyttig.
Den vore en garanti för tryckfrihets-villkorens
redliga uppfyllande; ty den, som nedsatt
en sådan pant, vill ej förverka densamma.
Jag tror ej att en sådan garantie
snarare skulle verka till retelse att bryta
mot lagen; tvertom skulle den ytterligare
stärka Redacteurens föresatts att ej genom
missbruk blottställa sig för ansvar och sin
egendoms förlust. Vi se, att i nästan hvarje
ekonomisk transaction, borgen eller hypothek
lemnäs för vilkorens uppfyllande;
hvarföre då icke äfven i detta fall? Man
har sagt det vara olämpligt att fordra borgen
af en menniska för dess förnufts bruk;
den begäres ej eller för sådant, utan blott
mot missbruk af förnuftet. — Det är anmärkt
såsom fel, att vår Jury aflägger tysthetsed.
Jag tror ock att alla våra SamhällsInrättningar
böra vara offentliga. Om våra
lagstiftnings- och lagskipnings-sammankomster;
om skolundervisningen, och så vidare,
vore leinnade lill offentlighet, så skul
-
Den in Januari i f. tu.
i5
le våra framsteg på civilisationens bana blifva
vida hastigare och upplysningen bland
nationen lättare utvecklas. För öfrigt sårar
det känslan att bedömas af personer, sorn
ej anföra något skäl för sitt beslut. Lika
ined Hr Hjerta har äfven jag funnit, att
denne tysthetsed ofta ej hålles af våra Jurymän.
Då jag stundom varit Juryman,
har jag, straxt efter Juryns upplösning, hört
främmande personer hafva sig bekant, hvad
som inom Juryn blifvit öfverlagdt och beslutadt,
och huru hvarje Juryman sig yttrat.
På detta sätt är den af Juryn fordrade
hemlighet dubbelt skadlig, ty den skapar
eds-förbrytelser och blottställer äfven
den oskyldige Jurymannen för misstankar
att hafva brutit sin tysthetsförbindelse. Då
jag nämnt, att jag varit Juryman, bör jag
tillägga något rörande den erfarenhet jag
dervid vunnit om en ofullkomlighet i vår
Jury. Det har nemligen flere gånger händt,
att jag funnit åtalade skrifter hafva cn skadlig
syftning, men vara uppställde och förklarade
med en sådan advocatur, att jag,
bunden af min Edsförpligtelse och föreskrifterne
att fria i tvätydiga fall, ej kunnat följa
min öfverygelse om skriftens brottslighet,
utan nödsakats fria Författaren från
ansvar. — Man har påstått, att ConstitutionsTJtskottet
föreslagit inskränkningar i
tryckfriheten. Om jag det trodde, skulle
jag ej instämma i Utskottets förslag. Jag
kan ej inse, att indragningsmaktens bortta
-
Den 27 Januari! f. m.
gande innefattar någon sådan inskränkning;
tvärtom är det en utsträckning deraf. Man
håller sig vid Jurynrinrättningen, och vill anse
den såsom Tryckfrihetens palladium. Men
hvem ansvarar nu för, att icke i Juryn inträder
en person, som ej är väl qualificerad.
En tilltalad skriftställare, sorn är illasinnad
och ovärdig, kari ju välja sina fyra
Jurymän sa qualificerade, att icke någon
hederlig karl vill i Jury sammanträda med
dem. Denna Domstols nytta heror helt
och hållet på Jurymännens insigter, dygd
och ädelhet: sakna de desse egenskaper,
hvilket så lätt kan hända i följd af det besynnerliga
sättet för deras utväljande, så
kunna de lättare, än någon annan Domare,
missbruka sin makt. Vid våra vanliga Domstolar
åter, kan man åtminstone i allmänhet
påräkna hos Ledamöterne så väl kunskaper
och skicklighet, som känsla för rättvisa
och moralité, jemte vana vid tvistiga
sakers bedömande. Mig förekommer det
derföre, som skulle indragningsmagtens afskaffande
och Jury-inrättningens upphäfvande,
långt ifrån att skada, ganska mycket
gagna vår tryckfrihet och Samhällsordning.
— Friherre Cederström har sagt, alt
förslaget om horgens presterande af TidningsRedacteurer
är stridande mot 86 § RegeringsFormen
ocb ett obehörigt hinder för
en hvars i §:n försäkrade rätt att utgifva
skrifter. Borgens ställande är ej något hinder
j utan blott ett villkor för rättighetens
Den 27 Januari i f. m.
27
begagnande. I 86 §:n står: ”Med Tryck
frihet
förstås hvarje Svensk Mans rättighet,
att, ulan några af den offentliga makten
i förväg lagde hinder utgifva skrifter,”
etc. Sedermera stadgas alt vissa Prolocoll
ej få tryckas; och hvad är väl sådant annat,
än med rättigheten förenade villkor,
likasom horgens ställande? Med hinder förstås
Censur eller förbud; men om något
sådant är nu icke fråga. Det enda, sorn i
afseende på vår Tryckfrihet har någon likhet
med censuren, är Indragningsmakten;
och det är just dess borttagande Utskottet
tillstyrkt. — Friherrens tanka, att allmän
åklagare kan tilltala för tryckfrihetsbrott någon
annan, än den ansvarige Redacteuren,
nemligen den som anses i sjelfva verket
hafva författat den brottslige skriften, kan
jag icke dela. Jag ser ingen möjlighet att
kunna så långt intränga i dessa personers
enskildt» förhållanden sig emellan. I alla
länder inträffar ofta, att många äro medarbetare
i en Tidning, men blott en' ansvarig
inför lagen för hvad i Tidningen införes;
de öfriga kunna ej tilltalas. Derföre
är det angeläget, att den ansvarige Redacteuren
är en väl känd och ansedd person;
och detta ändamål kan endast vinnas genom
borgens presterande af honom på sätt jag
föreslagit. — Jag tror Utskottets förslag vara
ett starkt steg till förbättring i vår tryckfrihetslag,
och skulle annars icke instämma
deri. Under discussionen hafva egenteligen
Den 27 Januarii f. >71.
två meningar sökt göra sig gällande: den
ena, att gilla Utskottets tre hufvudprinciper:
den andra tvertom. Den förra meningen
hafva flere talare delat; den senare är
yrkad egenteligen af Grefve Frölich och
Herr Hjerta. Frågan är således, om Memorialet
skall till Utskottet återgå, i följd
af anmärkningar såsom Ståndets gemensamma
tanka, eller läggas till handlingarne för
alt vid nästa Riksdag Grundlagsenlig! behandlas.
Jag önskar, att vi snart måtte
kunna få Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition öfver dessa frågor.
H. Ex. Herr Friherre Lagerbjelke, Gustaf:
Då jag redan mot slutet af förledne
måndags plenum anhöll om ordet, var det
icke blott för att sättas i tillfälle att besvara
hvad ytterligare mot Förslaget kunde anföras,
utan äfven i afsigt att söka bringa det redan
då genom discussionen temligen utredda ämnet,
närmare lill alla ärenders gemensamma
syftemål, afgörandet. Öfverläggningen
afbröts innan ordningen hunnit komma till
mig, och har i dag blifvit fortsatt, utan att
hittills hafva särdeles märkbart framryckt
till ett verkligt resultat, med undantag af
hvad den nästföregående värde talaren (Herr
Friherre Åkerhjelm) anfört, och som tyckes
mig böra leda till målet. Uppropad att tala,
ämnar jag således dit återkomma, efter
att först hafva besvarat tvenne mellankomne
Talares yttranden.
Den 27 J a n n a r i i f. ro.
29
Herr Friherre Cederström har anmärkt,
och med skäl, att öfverläggningen i betydlig
mån utbredt sig öfver ämnet i sin helhet,
ehuru Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
genom dess straxt i början fattade beslut,
inskränkt densamma inom de 3 sammanställda
punkterna af ConstitutionsUtskottets
på motionen grundade förslag, och egentligen
lill den i:a af dessa. Så förhåller det
sig visserligen; men jag tror att det allmännare
öfverskådandet af ämnet, som hvar
och en ganska naturligen lagt till grund för
sin opinion om delarna, icke allenast varit
nyttigt för dessas utredande, utan äfven att
ej förlust, men snarare vinst af lid derigenom
uppkommit, emedan denna öfversigt
af frågans hufvud-momenter ledt till närmare
granskning så väl af ira punkten, som
af alla 3, hvilka nu på en gång befinnas
nästan fullständigt utredda, ulan att man likväl
öfverskrida den begränsning, som egentligen
var åsyftad, den nemligen att i öfverläggningen
öfver hufvudförslagen, icke
skulle inblandas hvarken Utskottets partiella
förslag, eller redactions-projectet. Herr
Friherren har äfven sjelf följt den af föregående
talare valda method, samt ingått i
pröfning af de 3 punkterna. Hvad Herr
Friherren öfver de arne senare, eller förslaget
om Tryckfrihetsmålens återgång från
Nämnd till Domstol, samt det om Indragningsmagtens
upphäfvande, anfört, kan å
min sida icke föranleda till någon erinran.
3o
Den a 7 J a n u a r i i f. m.
Vid i:a punkten åter, eller den rörande en
föreslagen Borgens-prestation för tidningar,
liar Herr Friherren yttrat betänkligheter, deni
jag icke kan dela. Dä likväl enahanda inkast
redan i förra plenum af andra värde talare
blifvit gjorde, hade jag då tillfälle att afgifva
de gensvar, som af mig kunde åstadkommas.
Så, till exempel, i hänseende till förslagets
betragtande såsom oförenbart med 86 § RegeringsFormen,
hvilket äfven är Herr Friherrens
tanka, erinrade jag, att Lagstiftaren,
då han erkänt en ostridig medborgerlig
rättighet, icke derföre frånkändt sig sjelf
befogenheten, man kan nästan tillägga, pligten,
att utfärda föreskrifter rörande denna
rättighets utöfning. Om dylika föreskrifter
kunde benämnas hinder, vore all lag, och
specielt Tryckfrihets-lagen, en seria af i
förväg lagda hinder. Jag anmärkte äfven
såsom analogier, att fastän alla Svenske män
hafva lika rättighet att kunna bekläda Statens
Embeten, måste hvar och en dock vidkännas
de föreskrifter, uppfylla de vilkor,
som för competensen i hvarje fall 'äro lagligen
utsatta: likaså, att fastän det är ingen
förment att kunna blifva Uppbördsman,
man likväl ganska lagligen icke blifver det,
utan att fullgöra föreskrifna prestanda. Jag
kan här tillägga ett ytterligare exempel, måhända
mera träffande, emedan det just rörer
det yrke som nu är i fråga, nemligen
det af Tidningsutgifvare. Lagen anser detta
såsom ett närings- eller industriföretag, lika
Den 37 Ja nu ari i f. ra.
3t
nyttigt och lofligt, som något annat. Under
denna synpunkt betragtadt, är det äfven underkastadt
skattläggning och bevillning i förhållande
till afkastningen. Men derjemte
hafva Rikets Ständer vid nästföregående Riksdag
ålagt Tidningsutgifvare en ny, af nuvarande
Ständer äfven bibehållen beskattning
eller stämpel-afgiften, som är alldeles
speciel för periodiska pressen. Nu är det
en i all statslära erkänd sak, att det icke
finnes någon slags industri, som ej genom
öfverbeskattning kan i sin utveckling hirv
clras, och mer än hindras, ty den kan förstöras.
Jag sager ingalunda att så skedt eller
sker: tvertom, Rikets Ständer, öfvertygade
att följden icke blefve sådan, hafva
således ingalunda trott sig i förväg lägga
något lunder för elen periodiska publiciteten,
då de ålagt densamma en ny och speciel
bevillning. Fråge man dock våra publicister,
hvilketdera de anse såsom mäst
hinderligt för deras yrke, stämpel-afgiften
eller borgens-prestation, och jag tror icke
att svaret vore tvifvelagtigt. — Härvid bör
jag iagttaga tillfället att ytterligare vederlägga
elen åsyftning andre värde talare tycktes
påbörda mig, då de ansett förslaget
om borgen innebära en önskan att inskränka
tidnings-publiciteten. Afhandlande i min
skrift samma del af ämnet, som nu kommit
att vidröras, säger jag der uttryckligen följande
ord: ”Jag tror alldeles icke, att våra
”Tidningar böra med skatter betungas; då
Den 27 J a n u a r i i f. m.
”först uppstode för yttranderätten ett hin”cler-j
ett verkligare hinder än Borgensförbindelsen,
hvars infrielse törhända aldrig
”iomme i fråga.” Från början betragtade
jag således Borgen utur en helt annan synpnnkt,
än en fiskalisk, en betungande; och
jag bar icke ändrat åsigt. Må tidnings-utgifvarne
gerna gynsarat behandlas i hänsigt
till deras intressen, men sjelfve skona andras;
må yrket, det i sanning svåra och
mödosamma yrket, gerna leda till ökad vinning,
men icke till ansvarslös inflytelse.—
Friherre Cederström anser äfvenledes borgens
införande vara hinderlig för den medellöse,
men med insigter och skicklighet
begåfvade skriftställare, att inträda på periodiska
publicitets-banan. Herr Cederschjöld
bade i sin reservation gjort samma anmärkning;
och som den lätt kunde fpreses, finnes
en vederläggning deraf redan försökt i
min tryckta skrift öfver ämnet. Den sist
omnämnde värde talaren bar sjelf förutsatt,
att till utgifvandet af en tidning fordras förlag.
Nå väl, den medellösa talangen måste
således i alla fall söka sig en förlagsman,
och denna blir tillika, samt med vida
mindre svårighet, borgesman; ty der penningar
finnas, der finnes äfven credit. I
den slags förening som ingås, lemnar hvar
och en sitt bidrag, den ena sitt kapital,
den andra sin talang, som äfven är ett kapital,
heldst i ett företag af denna egenskap.
Ega
-
Den 27 J a n u a r i i f. m.
33
Egaren deraf, af snillcförmågans kapital nemligen,
har så mycket lättare åtkomlighet till
det andra, uti ett såsom ej ofördelagtigt
anadt företag, som framgången hufvudsakligen
heror på honom, ej på penninge-egaren.
Denne senare har sin garanti uti den
förres skicklighet; och finnes tillräcklig garanti
i hänsigt till förlaget, som dock måste
betalas, är den så mycket mer otvifvelagtig
i anseende till borgen, som ingen utgift
kräfver eller någonsin hör kräfva. Kapitalistens
betänklighet, om han har någon, blir
således, i frågan om borgen, ingalunda af
ekonomisk natur, utan af moralisk. Den
vederhäftighet, som skriftställaren här beliöfver
förete, är sin karakters, icke sina
finansers. Finnes deremot ej den förra,
eller är skribenten uti allmänna opinionen
ej moraliskt vederhäftig, då torde han svårligen
finna en Borgesman: men detta är just
förslagets ändamål, jag har i motionen icke
dolt det, och erkänner det lika oförstäldt
här; ty sådant är allmänna ordningens och
det personliga fredandets intresse. — Man
bar invändt, att förslagets antagande skulle
nödvändigt leda till associationer; jag tror
att följden oftast blefve denna, men är tillika
öfvertygad om nyttan deraf både för
allmänheten och för publicisterna sjelfve.
Ju flere associerade, ju bättre till frambringande
af den varietet i både ämne och styl,
som en tidning för sitt bestånd och förkof59
H. ' 3
34
Den 37 Januari i f. m.
ian så viii behöfver; mångsidiga insigter,
mångsidig framställnings-förmåga erfordras
dertill, och den finnes icke hos en, knappt
hos några. Förslagets förutsättning af blott
2:11c intressenter, är således ganska litet tilltaget,
men det är dock en början: följden
skulle snart visa fördelarna af sammansatta
krafter i detta företag som i andra, och de
isolerade ej i längden kunna uthålla jernförelsen.
Då lagen medgifvit och bordt medgifva,
lika rätt åt alla till jurnalers lifgifvande,
har den dock omöjligen kunnat förutsätta,
att det hos Hof-Canslers-Embetet
uttagna tillståndsbevis skulle för hvar och
en blifva en Brevet på grundliga insigter i
politik och statshushållning, i vettenskaper
och vitterhet, i jurisdik och theologi, kort
sagt i den universalitet af ämnen, som uti
redactionen af en periodisk skrift ingrediera.
Detta är ej tänkbart annorlunda än
genom flere skribenters förening; då först
kan resultatet blifva en till allmän båtnad
framskriden bildning i både politiskt och
aesthetiskt hänseende, en bildning, den man,
ehuru olika meningarna eljest kunna vara,
å ömse sidor erkänt såsom ej mindre välgörande,
än ganska behöflig i hänsigt till
både läsande och skrifvande deltagare i den
periodiska publiciteten. — Herr Friherre Cederström
har ytterligare anmärkt emot förslaget
om borgen, att anstalten skulle bidraga
till befästande af det oskick, som under
nuvarande lagstiftning, genom bristande
Den 27 Junna rii f. ro.
35
tillsyn och åtal, inritat sig, det nemligen,
att såkallade ansvarige utgifvare som oftast
funnits, hvilka i sjelfva verket äga ingen
del i tidningens redaction, och hvarken borde
eller kunna svara for hvad de hetas göra,
men ej hafva gjordt. Jag tror icke att
detta misskruk härrört af bristande uppmärksamhet,
samt icke heller att det genom
åtal kunnat eller kan afhjelpas. Det ligger i
sjelfva grundegenskapen af nuvarande exceptionella
lagstiftning, som bordt förese omöjligheten
att åtala hvad ej lagligen bevisas
kan, äfvensom i den naturliga driften, att
genom fintlighet söka undandraga sig följderna
af den godtyckliga myndighet, som
man icke directe kan trotsa. Jag tror ytterligare,
att hjelpemedlet, om ett sådant kan
utfinnas, just ligger uti Indragningsmagtens
upphörande och Borges-förbindelsers föreskrifvande;
emedan, i detta senare fall, anstalter
nog träffades emellan de intresserade,
att böterne folie den sannskyldige till
last. Jag kan' således icke biträda Herr Friherrens
hemställan om återremiss af förslaget
i denna del, utan tillstyrker detsammas
livilande till framdeles grundlagsenlig behandling,
ehuru med upprepande af hvad
jag förut yttrat om det slags underordnade
intresse frågan i sitt nuvarande skick företer,
men som alltid bibehåller vigten af
sin princip, den nemligen, att ali verksam
inflytelseförmåga i samhället är skyldig saras9
H. 3*
36
Dea 27 S a n u a r i i f. m.
hållet en motsvarande säkerhet, äfvensom
all lag bör uti sina egna bud innefatta medlen
till dessas ofelbara verkställighet.
En annan värd talare, Herr Grefve
Frölich, har uppträdt och till mig directe
ställt en i helt nya former uppfattad vederläggning
af hvad jag i sista plenum tillåtit
111ig erinra vid hans då gjorda anförande.
Innan jag ingår uti ett, i alla fall ingalunda
lätt, gensvar på framställningar af en art,
som ej på förhand kunnat anas, mindre beräknas,
hör jag förklara Herr Grefven min
erkänsla för det fogliga och väl viljande sätt,
hvarmed han upptagit och besvarat mina
anmärkningar. Hvad i dess yttrande förråder
ännu mer än välvilja, hvad som är
oförtjent smickrande, måste jag likväl med
en ej mindre tillbörlig än sann blygsamhetskänsla
alldeles frånkänna mig. Men då
jag sålunda omsorgsfullt afvändt allt, hvad
som kunde röra min obetydande personlighet,
är det utur allmänneligare grunder mig
en verkelig tillfredsställelse att erfara, det
äfven de mest motsatta åsigter öfver sak,
icke föranleda till ovänlig sinnesstämning
emellan personer; och att rakt stridiga grundsatser
öfver föremål af gemensamt intresse
icke anses oförenbara med det moraliska
åliggandet att göra rättvisa åt hvarandras
caraclére och tänkesätt. Detta är ett stort,
ett glädjande framsteg i den parlementariska
deliberationens former; det bidrager huf
-
Den 27 Ja niia lii f. in.
vudsakeligen till syftet af alla en lagstiftande
myndighets förhandlingar, som är, att genom
en lugn växling af meer och opinioner, utreda
frågorna, upplysa hvarandra, och frambringa
fullmognade beslut. Herr Grefven har,
genom en sinnrik juridisk fiction, i handling
åskådligen framställt en Kriminal-rättegång
inför Domstol, hvars ämne vore en
åklagelse för liden personlig förolämpning.
Ändamålet med denna framställning är att,
ej mindre för begrundandet, än törhända ännu
mer för inbillningen, ådagalägga vådan af
den vanliga domaremagtens inblandning i
Tryckfrihetsmål, samt nyttan af Juryns bibehållande.
Herr Grefven har, allt med
uttrycklig förutsättning af fiction, sorn, jag
tillägger det med nöje, ingalunda vore tänkbar
i verklighet, frarnstäldt oss båda, honom
och mig, såsom motsatta parter. Den
värde talaren genomgår alla stadierna af en
rättegång, anklagelsen, försvaret, öfverläggliingen
, omröstningen, slutligen domen. Härvid
torde Herr Grefven tillåta mig att, såsom
grund för mina erinringar; antaga, att
han egnat sitt vältaliga försvar åt en alldeles
för goel sak, som nära försvarar sig sjelf,
så att utslaget, hvilken som än skulle fälla
det, Nämnd eller Domstol, nödvändigt borde
blifva helt annat, än det hvartill Herr
Grefven framletat sig;'hvadan den tilltänkta
bevisningen om den enås företräde, den
andras vådor, icke synes mig tillräckligt öfvertygande.
Sedan Herr Grefven'nu’öppnat
3S Den 27 J a n u a r i i f. m.
*
förutsättningarnas oinräde, vågar äfven jag
beträda det; och då uti inbillningsverldens
omätliga rymder ett steg mer eller mindre
betyder ingenting, tillåter jag mig detta steg
än längre in i fictionen. Herr Grefven bade
gjort mig till dess motpart; jag lyektar icke
der min juridiska bana, utan gör mig sjelf
till Hof-Rätt. Jag, Hof-Rätt, frikänner'genast
Herr Grefven, och det utan ringaste
betänklighet. Till detta frikännande är han
berättigad, icke allenast genom skickligheten
af sitt försvar, utan genom rättvisan
af sin sak och de lösliga grunder, på hvilka
åklagelsen blifvit stödd. Denna har, såsom
specielt tillämpliga personligheter, antagit
allmänna reflexioner, allmänt öfverskådande
åsigter. Ett gammalt häfdvunnit
ordspråk lyder sålunda: ”den som säger alla,
säger ingen;” och delta har sin sanna tillämpning
här. Grundsatser, härledningar,
slutföljder öfver ämnen af allmänt intresse,
öfver föremål som tillhöra allas pröfningsrätt,
böra bedömas efter deras omfattande
natur, som är att hvarken utpeka eller utesluta,
men kunna ingalunda hänföras till
någon viss person, vore än dennes kända
opinioner i aldrig så rak stridighet med
skribentens. Då jag således rättvist frikallar
den anklagade, hämtar jag dertill ett
nytt stöd af en mindre lyckad episod i den
för öfrigt snillrikt uttänkta och väl utförda
rättegången. Hvad jag i dennes utveckling
måste göra till föremål för en kritisk an
-
Den 27 Ja n nar ii f. ni.
märkning, är en viss tertius interveniens,
en af de dömande, hvilken på ett sällsamt
sätt antages såsom hufvudsakeligen inverkande
på det stränga domslutet. Hans förmenta
inflytelse synes mig hvarken grundad
på rättrådiga tänkesätt, eller på en särdeles
bindande logik. Han säger: ”det är väl
”sannt att den anklagade tyckts hålla sig
”inom allmänna reflexioner; men han är
”dock misstänkt för vidtutseende afsigter,
”och mari känner genom spejares berättcl”ser,
alt han icke lärer vara rätt renlärig
”i sina tänkesätt; den person, han åsyftat,
”har anseende och samhällsintlytelse: oni
”lian nu frikändes, torde han vid ett an”nat
tillfälle hämta mod att utfara på ett
”ännu mer sårande sätt. .. &c.” Jag är icke
jurist, och har erkänt det i min skrift, väl
besinnande, alt det eljest vid något tillfälle,
just sådant som detta, skulle säga sig sjelf.
Men jag vänder mig derföre med så mycket
mer förtroende till min värde fingerade kontrapart,
och tillåter mig fråga honom: är det
väl möjligt att en dom, en Öfverrätts dom
kan föranledas af hela den nästanförde ratiocineringen,
och grunda sig på upplysningar
hämtade från Spejare? I alla tider har en stor
skiljelinia varit uppdragen emellan förfarandet
vid ordentlig Domstol och inför Polis.
Den förra är pligtig att förutsätta oskuld;
den senare är ofta nödsakad alt utgå från suppositionen
af förbrytelser. Denna sistnämnda
art af förutsättning måste således .inför
4°
Den 27 Jan 11 ari i f. rn.
en Domstol salina all laglig grund, och antager
ej förr en sådan, än bestämda bevis
blifvit satta i de kringflygande rygtenas,
eller i de utspejade underrättelsernas ställe;
således, och med all den utsträckning som
man än mägtar gifva de bekanta orden:
prof ve domaren., månne det dock är möjligt,
att ett sådant utslag, som det Herr
Grefve Frölich föreställt sig, skulle kunna
af kunnas i ett land, der, just i stöd af tryckfriheten,
alla rättegångshandlingar, Domstolens
omröstnings-protocoller deruti inräknade,
äro för bela allmänheten tillgängliga?
Och om detta svårligen låter länka sig, lärer
Herr Grefven finna, att jag i min antagna
Öfverdomare-egenskap, icke annat kan
än frikänna honom, äfven utan den alfvarsamma
varning lian lågt till grund för den
blidare meningen. Till stöd för sin slutsats
anförer Herr Grefven, och tolkar tillika,
det tänkespråk jag antagit till måtto på min
afhandling: ”Menniskan bär två ögon. Do”maren
skade med det ena på Jus, (rätt)
"med det andra på cvquum (billighet). Eljest
blir högsta rätt, högsta orätt. M. G.
”De la Gardie.’’ Herr Grefven tyckes derifrån
vilja härleda det begrepp om domar
efter så kallad billighet, hvaraf han uppdragit
en skildring i nog dystra färger.
Men dervid torde det tillåtas mig erinra,
alt både författaren lill detta tänkespråk
och jag, sorn åberopat det, hafva vid dess
tillämpning utgått från en helt annan, från
Den 27 J a n 11 a r i i f. m.
fin motsatt synpunkt, än den uti hvilken
Herr Grefven ställt sig. Meningen dermed
är ingalunda, att utur hvad man altför illa
skulle benämna billighets-grunder, hämta
stöd för en stränghet, som ej af lagens bokstaf
påkallades; utan tvertom, att der denna
bokstaf befunnes oeftergifiigen sträng, uti
den naturliga billighetens kraf söka skäl till
ett mildradt domslut. Detta måtto är således
ingenting annat än en parafrasering af
den gamla, vördnadsvärda domare-regeln,
heldre befria än jälla. Följagtligen skulle,
j det här förutsatta fall, det af Herr Grefven
omnämnda utslaget, långtifrån att förtjena
namn af Billighets-dom, snarare vara
både ett orättvisans och ett obillighetens
domslut; orättvisans, emedan det, tverteinot
lagens ovilkorliga föreskrift, stödjer sig på
jnductioner i stället för bevis; obillighetens,
emedan det, forskande utom målets egentliga
gräns, straffar skribenten mindre för
hvad han gjort, än för hvad lian tros kunna
göra. — I hela denna rättegång kan jag
således icke finna något med skäl afskräckande
från förslaget om trvckfi ihetsmålens
återgång lill våra vanliga Domstolar. Jag
bör härvid tillägga, såsom ej oförtjent af
uppmärksamhet, att skilnaden emellan 1810
års Tryckfrihets-lag, till hvilken flere med
Herr Grefven liktänkande talare yrkat återgång,
och det nu framstäldta förslaget, i
grunden icke är annan, än just det sistnämndas
ökade garantier för skriftställare. Öf
-
Den 27 Ja nu ar i i f. m.
ver-domstol i stället för en lägre instans,
ett större antal domare i stället för ett inskränkt,
de förras af längre erfarenhet förutsätta
högre insigter, samt framför allt allmänhetens
fria tillträde vid tryckfrihetsrättegångars
offentliga utförande —allt detta
utgör en icke obetydlig tillökning af garantier,
jemförelsevis med dem som 1810 års
Lag innefattade.
I öfrigt nalkas vi, som mig synes, icke
blott den fingerade processens, utan hela det
verkliga ärendets utveckling. Flere återupprepanden
af samma svar på förnyade, men
likartade inkast, sjelfva den intressanta episod
som nu senast sysselsatt mig, allt antyder
att hufvudfrågorna äro ungefär utredda.
De tvenne om Borgen och om Domstol
äro noggrann! genomgångna; och hvad
den tredje, rörande Indragningsmagten, beträffar,
borde val, så likgiltigt den af någre
värde talare tyckts vara behandlad,
dess upphörande dock vara allas önskan,
utan behof af vidare utredning. Jag begagnar
således tillfället att vördsamt hemställa,
huruvida icke Höglofl. Ridderskapet
och Adeln behagade fästa afseende vid den
af Herr Friherre Åkerhjelm så klart framställda
resumé af ärendet. Man inhämtar
deraf, att meningarna, oansett några smärre
skiljagtigheter, dock tyckas sammanstöta i
egentligen tvenne mot hvarannan stående
opinioner, i deras nemligen, som önska de
3:ne punkternas antagande, och i deras, som
Det) i-j Januari! f. m.
45
ined undantag af den om Indragningsmagten,
åsyfta de tvenne öfrigas förkastande.
Frågan är följaktligen i det skick, alt hvars
och ens tanka kan i en omröstning finna
tillfälle att uttrycka sig. Visserligen är det
möjligt, att uti ämnet ännu flera skäl, vare
sig mot eller med, kunna förefinnas;
men för mig enskildt, jag erkänner det,
börjar det synas nära uttömt. I sådan belägenhet
uppehåller man sig ännu något
med varierade former, men deras ordning
att tryta, kommer äfven, och hastigare än
ämnets. Då detta sker, återstår ej annat
för de båda stridiga opinionernas talare än
alt i en dubbel och motsatt cirkelgång eftertrampa
egna och hvarandras fjät. Jag
erinrar mig härvid hvad en Resebeskrifvare,
(hans trovärdighet lemnar jag derhän), yttrar
om ett sällsamt bruk i Kejsaredömet
China. Etiketten, säger han, fordrar der,
att då en Mandarin besöker en annan af
samma rang, är det den besöktes skyldighet
att följa sin gäst hem; men då han verkstäldt
detta, befinnes han vara den besökande,
hvadan samma pligt till hem-konvoyerande
åligger den senast besökta, hvarmed
sedan fortfares från den ene till den
andre, från den andre till den ene, ända
tills, under denna Etiketts och höflighetsstrid,
endera af trötthet stupar. Vådan vore
kanhända störst för mig, som derföre
vågar vördsamt anhålla om Hans Excellence
Herr Grefvens och LandtMarskalkens pro
-
u
JJc n u.7 J a n 11a r i i f. 111.
position, huruvida de mot ConstitutionsUtskoltels
Förslag i de 3 granskade punkterna
framställda anmärkningar må anses utgöra
Högloflige Ridderskapets och Adelns
gemensamma tanka.
Många yttrade härtill deras bifall.
Herr Tham, Wohlrath: Under ett
fullkomligt erkännande af hvad den siste
talaren yttrat, nemligen att ämnet är alldeles
uttömdt, vill jag endast yttra några
ord om Juryinrättningen. — Jag har sjelf
varmt försvarat Juryinrättningen; men 20
års egen erfarenhet, äfvensom det, hvilket
inträffat i andra länder, har fört mig på
helt andra tankar. Grefve Frölich har
sökt dramatisera en tryckfrihetsfråga såsom
anhängig vid en domstol; men jag hemställer
till Herr Grefven, om ej han förvexlat
Domarens och Actors röle, och satt Actor
i Domsätet? II. Exc. Friherre Lagerbjelke
bar ganska riktigt visat, att en vördnadsvärd
Domare ej kan fälla en sådan dom. —
Grefve Frölich har åberopat 3 § TryckfrilietsFörordningen,
— der står likväl: att vid
prof ningen af en skrift eller ansvaret för
densamma, de, pä hvilka en sådan pröfning
ankomma kan, i fall, som tvetydiga
synas , hellre skola fria ciri fälla , alltid mera
må fästa sin uppmärksamhet på ämnets
och tankens, än på uttryckets lagstridighet,
på skriftens åsyftning än på fram--  ställningssättet, och alltid utan rättighet,
Den 27 Ja nual ii f. in.
45
att , i hvilket fäll som helst , draga obestämda
slut följ der af uttrycken , etc. Försa lisen
i clemia punkt får ej skiljas från eftersattsen,
hvilket likväl Herr Grefven gjort.
— Skulle denna lag vara oriktig, skulle
ju tillämpningen deraf blifva oriktig, så val
hos Juryn, som hos Dommaren. — Om en
part af Juryn blir fälld, så tror jag den
skulle vara mindre belåten alt hafva blifvit
dömd af Juryn, än af upplyste Domare
med kunskaper. — Jag skulle ej tillstyrka
öfverflytt ning af denna domsrätt ifrån
Juryn, örn fråga vore att lemna den i liänderne
på en enskild underdomare; men då
domsrätten öfverlemnas till HofRätt, som
för öppna dörrar handlägger målet, tror jag
partens rätt vara bättre bevarad, än hos Juryn.
Mina skäl härtill äro, att Juryn är
ett uttryck af allmänna opinionen; och,
hvad är väl denna allmänna f opinion? lidet
den stora hopens tanka, ledd och missledd
af smicker och löften; är det den,
som tillhör en theoretisk vetenskapsman
utan all praktik, eller är det opinionen hos
dessa få personer, hvilka förena kunskaper
med böjelsen för allmänt väl och enskild
samt allmän sällhet. — Måhända med allmänna
opinionen snarast bör förstås den
stora liopens opinion, som landsförviste Aristoteles,
som inrätta,de guillotinen, som blandat
giftbägare åt Monarkerne, och slutligen
den, som, kunna vi väl glömma detta, bär
i liufvudstaden för nära 20 år sedan mör
-
46
Den 27 J a n u a r i i f. r».
dadé en stor nian under vakters närvaro. —
Denna opinion är den stora hopens opinion,
och jag önskar derföre att intet domslut må
grundas på denna opinion, utan på öfvertygelsen
hos dem, som äro satte att med
kunskaper förvalta DomareEmbetet. Jag tillstyrker
derföre, att enligt Utskottets Memorial,
Domsrätten i tryckfrihetsmål må öfverflyttas
från Jury till Domstol. — Der skall
tryckfriheten blifva väl bevarad och ej, efter
denna förändring, visa sådane missbruk
som förut. För öfrigt förenar jag mig i
Friherre Lagerbjelkes yttrande.
Herr von Schulzenheim, David: Då
jag i sista plenum begärde ordet, var min
afsigt, att söka besvara ålskillige värde Talares
då afgifna anföranden; men H. Exc.
Hr Friherre Lagerbjelke och Hr Frih. Åkerhjelm
hafva redan på ett sådant sätt förekommit
mig, att jag, på det i sanning vidlyftiga
fältet, ej kan hoppas alt upphämta
den minsta efterskörd.
Min öfvertygelse, angående hufvud-principerne
af det nu, framsttällda förslaget,
hade jag i sista plenum den äran yttra,
och jag har sedermera ej funnit anledning
att förändra den. Må det dock vara mig
tillåtet, då öfverläggningen nu synes nalkas
sitt slut, att vördsamt ännu en gång fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på ämnets obestrideliga vigt. Friheten att
i tryck inför en hel allmänhet framställa
Den 27 Ja n u a r i i f. m.
47
sina meningar, synes mig nära nog likna
eldenj som visserligen värmer och upplifvar,
men som lika lätt kan uppbränna och
förstöra, om den utan tillsyn lossas från
alla band. Allt beror af användandet. Jag
torde här blott behöfva vädja till en redan
vunnen erfarenhet, hvilken jag nogsamt föreser
icke lärer komma att jäfvas af den
närmast förestående lidens tilldragelser, så
framt icke de i min tanka grundade och
billiga förslagen skulle blifva antagna, och
dymedelst en gräns blifva satt för det stigande
sjelfsvåldet.
Jag bar i allmänhet föreställt mig, alt
så väl Samhällets, som den enskildtas rättigheter
bäst skulle vara vårdade, då de
ensamt ställas under skyddet af en Lag,
som förmår att göra sig gällande, oberoende
af hvarje art af fremmande inverkan.
Må således Lagen ensam, men Lagen i sina
vanliga mera verksamma former, i Tryckfrihetsmål,
som i alla andra, få skilja emellan
hvad som är rätt och hvad som är
orätt. Detta synes också nu vara den egenteliga
punkten, hvaromkring striden vänder
sig. Skola de redan bestående straffbestämmelserne
för redan definierade förbrytelser,
(ty om förändrade straffbestämmelser är icke
nu fråga), skola de, säger jag, i mångå fall
få förblifva ord utan mening, genom uleblifven,
eller åtminstone oviss, tillämpning,
eller skola de få kraft och lif genom förändrade
former för denna tillämpning. Med
48
D e n 27 J a n 11 a r ii f. in.
ett ord, skall Lagén äga kraft, eller skall
Lagen sakna kraft. Sådan är den fråga,
hvaröfver Ridderskapet och Adeln snart går
att fatta sitt beslut; och jag skulle för min
del tro, att densamma, sålunda reducerad
till sitt enklaste uttryck, måste innebära
sitt eget besvarande. Jag bör ej längre, i
ett ämne som vunnit en så fullständig behandling,
upptaga Ridderskapets och Adelns
tid, och slutar med förnyande af min vördsam
ma anhållan om proposition till antagande
af ConstitutionsUtskottets förslag, i
de delar som nu varit under öfverläggning.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Ehuru
obehagligt det är att ingå i personaliteter,
nödgas jag göra redo för ett uttryck i
ett annat plenum. Jag har, för att visa
huru man kan (lomma i egen sak, sagt, att
exempel finnes på personer, som till den
grad varit närvsvage, att de fått spasmer
af en flugas surrande. En värd ledamot
har häraf tagit sig anledning till svar, och
jag öfverlemna!’ till hvar och en alt bedomina,
hvilkendera af oss, som hos den andra
står i förbindelse. I anledning deraf att
en talare bestridt Ståndets rättighet att såsom
anmärkning ogilla, hvad ConstitutionsUtskoltet
föreslagit, skall jag utbe mig få
yttra några ord, ehuruväl detta är ett ämne
som fordrar vidlyftig utredning. 81 § Regerings-Formen
förbjuder Stånden att vid
sam
-
Deri 27 januarii f. ra.
49
samma Riksdag, sorn én grundlags-förändring
är motionerad, yttra sig öfver ConstitutionsUtskottes
förslag derom. När sedermera
Riksdagsordningen stiftades, tillät
den i 29 § discution öfver sådane frågor.
När sedan 2 mom. af 56 § Regerings-Formen
vid 1815 års Riksdag undergick förändring,
medgafs Stånden deruti rättighet
att, såsom sina gemensamme tankar, göra
anmärkningar vid ConstitutionsUtskottets
grundlagsförslag, samt återremittera ett sådant
Betänkande till ConstitutionsUtskoltet,
hvilket äger att ställa sig desse anmärkningar
till efterrättelse. Jag tillstår, att jag
hyllat samma mening, som den värde anmärkaren,
och trott att inom Stånden ej
finge göras anmärkningar mot ConstitutionsUtskottets
Memorial; men vid sista Riksdag,
då frågan var om Constitutionslltskottets
Memorial i anledning af särskilte Utskottets
förslag till StyrelseVerkens reform, hade
ConstitutionsUtskottet ogillat särskilta Utskottets
förslag om HofCanzlerens bibehållande
och om inrättandet af en särskildt
StatsSecreterare för Sjöärenderna. Häremot
gjordes hos Ridderskapet och Adeln anmärkningar;
man förkastade HofCanzlerens
bibehållande, och yrkade likaledes inrättande
af ett nytt StatsSekreterareEmbete. Jag
bestred då rättigheten att göra anmärkningar
vid Constitutions-Utskottets Memorial.
4
5o
Den 27 Januarii f. m.
Jag skall anhålla att få uppläsa en kort
strophe af denna öfverläggning, pag. i8§ i
utte Tomen: ”Friherre Cederström: Jag
”mäste erkänna, att det är tröttande, att
”ideligen höra Constitutions-Utskoltets Ledamöter
säga, att Ståndens gemensamma
”tankar icke få göras gällande hos Utskot”tet,
då det likväl bestämdt åligger Utskot”tet
att rätta sig derefter.” Detta gaf mig
anledning att närmare begrunda saken, och
jag fann, alt Friherren hade fullkomligt
rätt, ty Grundlagsstiflarens anda och mening
var, att Grundlagen ej skulle kunna
ändras utan att förslaget blifvit vid 2 Riksdagar
godkändt. Det fägnar mig högeligen
alt i elen värde Friherren är i83o igenkänna
samma talare, som år 1812 så ädelt,
fast metl så liten tillfredsställelse, försvarade
tryckfriheten. — Jag igenkänner honom
då han här yrkar förkastandet af borgen
för tidningsutgifvare, och då han ej erkänner
riktigheten af Utskottets förslag om
domstolarnes rättighet att afdömma tryckfrihetsmål,
samt då han yrkar bibehållandet
af en Jury, fast olika organiserad. Mycket
talar verkeligen till försvar för Herr
Friherrens mening: jag skulle verkeligen ingå
derpå, om jag ej deremot fann flere svårigheter,
ja riktiga omöjligheter. Urbilden
till Juryinrättningen hafva vi från England,
och jag skall utbedja mig att få i protocollet
förvarad följande korta uppsatts
derom:
Den 37 Januarii f. m.
5i
I England finnes 2 slags Jury, af hvilka
den ena kallas störj och deri andra liten.
Den stora Juryns åliggande är alt afgöra
huruvida anklagelse hör ega ruin: den lilla
skall afgöra, huruvida den anklagade är
skyldig eller icke.
Den stora Juryn utnämnes af Scheriffen
vid hvarje qvartals-ting (Session). Dertill
utses de mest ansedde män i orten. Den
får för hvarje tillfälle icke bestå af färre än
12, och icke af flere än 23 personer. Ingen
anklagelse får ega ruin, derest icke 12 af
denna stora Jurys ledamöter dertill lemnat
silt bifall.
Den lilla eller afgörande Juryn bildas
för tillfället, på följande sätt. ScherifFen
uppgifver 48 personer, boende i orten, af
hvilka hvardera måste hafva minst 10 punds
årlig inkomst af jordegendom. Men om den
anklagade anser Scheriffen icke hafva varit
opartisk i valet, så kan han kassera hela
listan. Finner han listan vara opartisk, får
han likväl jäfva enskilta personer dels för
4 särskilta orsaker, nemi. propter honoris
respectum, dem som han anser vara alltför
förnäma; propter defedumj dem som
han anser icke vara qvalificerade; propter
delictumj dem som varit fällde för nesligt
brott; och propter affectunij dem som kunde
hafva nytta af hans fällande: och dessutom
får han, utan att behöfva uppgifva
5q II. 4 *
5i
Den 37 Januarii f. ra.
skäl, utesluta 20 af dem Scheriffen föreslagit.
Denna Jury skall bestå af 12 personer;
oell skulle detta antal icke återstå,
sedan alla jäfven om uteslutningarne blifvit
gjorde; så -fylles det enligt nyssnämnde
method. Denna Jury måste, derest Domstolen
icke medgifver något, undantag, förblifva
i ett serskildt rum, utan mat, dryck
och eld, intilldess den förenat sig om eIt enhälligt
utlåtande, af: skyldig eller icke skyldig.
Kunde något dylikt här införas, så
vore det ganska väl; men då jag ihågkommer
de svårigheter, som skulle uppstå för
att komma till slut med denna Jury, enär
nemligen f af Jurymännen skulle vara af
lika tanka, måste jag tro, att vi äro för ovane
att här antaga denna Jury. Jag anser
derföre den Juryinrättning, vi hafva, vara
så god vi för närvarande kunna hoppas,
och det är derföre bättre att vi hafva
den qvar intill dess nationen blir mogen
till någon verklig förbättring, hvartill
säkerligen skall bidraga hvad som skrifves
i Utskotten och talas inom Stånden. Jag
vill ej vidare uppehålla Ståndet med ytterliga
omsägningar, men utber mig blott att,
i anledning af hvad som här, med så mycken
pathos, blifvit yttradt om d. 20 Junii
1810, erinra, att författaren till poemet
Räfvarne, och till den tidning hvilken försvarade
detta poem samt dref denna sak,
ej af Domstol kunde fällas eller kunde åtkommas
förr än Jury blef inrättad.
Den 27 Ja niia rii f. m.
53
Hans Excellence Herr Grejven och
Landt Mar skalken tillkännagaf, att plenum
konime, klockan hall till 6 i eftermiddag,
att fortsättas.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard
Zacharias: Friherre Åkerhjelm har i ett
Memorial, som förljenar uppmärksamhet,
anfört, att i England Sheriffen tillsätter Juryn.
Friherren har sjelf i det närmare utvecklandet
af frågan blifvit nödsakad till en
del bekräfta min anmärkning emot denna
uppgift, och Herr Cederschjöld har sedermera
gjort detsamma. Sheriffen blott uppgör
cn lista på jurymän enligt de derföre
stadgade föreskrifter, och den anklagade kan,
utan anförande af skäl, förkasta 20, och i
högmålsbrott 35 jurymän, ja han kan förkasta
hela listan, om Sheriffen, som uppgjort
den, är sjelf recusable, t. ex. om han
vises vara interesserad i saken, eller andra
omständigheter göra dess opartiskhet tvifvelagtig.
Kan man då säga, att Sheriffen tillsätter
Juryn? Han blott föreslår den, och
det högsta man kan säga, är, att han har
någon andel i dess tillsättande. Men denna
andel är ej vådlig; ty Sheriffen är oaf hängig
af executiva magten, den anklagade får
listan till granskning 10 dagar innan han
ställes för rätta, och han har, vid uteslutandet
af Jurymän, en vida större rätt, än
åklagaren, som måste anföra skäl för livar och
en särskild, sorn lian utesluter; och ändå
54
Den 37 Ja nu ar i i f. ro.
mäste Juryn vara enhällig, för att kunna
fälla den anklagade. Det oagtadt äro nu
för tiden många Engelsmän, som befara,
att deras Statsförfattning skall öfvergå till
en ren Monarki, emedan det lyckats Regeringen
att tillvägabringa flere inskränkande
inodificationer i deras tryckfrihet.
Friherre Lagerbjelke bar sjelf begått en
irring vid uppfattandet af en uppgift, som
jag nära ordagrannt anfördt ur Benjamin
Constants Memoirer, hvilka uti detta ämne
ej torde kunna missleda.
Hufvudfrågan är nu, om vi skola utbyta
Juryinrättningen mot fördelen, att
slippa Indragningsmagten, d. v. s., om nationen
skall göra uppoffring af sitt dj^rbaraste
värn för friheten, emot det Regeringen
gör concession af ett nära kraftlöst vapen,
som Motionairen sjelf förklarat för föga kraftigt.
Herr Friherrens uppriktiga erkännande
häraf är så mycket mera aktningsvärd!,
som det nödvändigt skulle motverka hans
syftemål, att förmå Ständerna till ifrågavarande
utbyte.
Jag vill ej försvara organisationen af
vår Tryckfrihetsnämnd till alla delar. Men
jag kan ej gå in på den fåtalighet af Jurymän,
som den värde Motionairen föreslagit,
icke heller, att blott laga jäf och inga andra
moraliska, skulle mot dem få ega runi.
Jag önskar, att antalet af Jurymän ökades
vida utöfver hvad det nu är.
Den 27 Januari i f. m.
55
Cautionssystemet är hos oss nog vidsträckt
ändå, att jag ej önskar det infördt
i vår tryckfrihetslag.
"Vi äro utan tvifvel alla ense örn en kraftig
controll emot tryckfrihetens missbruk och
emot den personliga smädelsen, men vi äro
blott oense om medlen. Jag tror likväl,
att Motionairen får sjelf medgifva, att de
svårigheter som härvid måste fortfara vid
blotta Domstolar, lättare häfvas genom en
rigtigt organiserad Jury, som har mera rättighet
att göra afseende på uppsåtet och
på andemeningen, än på ordalydelsen. Jag
kan derföre med Friherre Lagerbjelke ej gå
in derpå, att då uttryck äro tvetydiga, en
Jury deraf ej kan draga något resultat till
fällande. Ofta, då uttryck äro tvetydiga,
är det dock vid närmare granskning otvetydigt,
att dermed menas en viss person
eller en viss sak.
Jag slutar med att förnya min önskan
örn bibehållandet af Juryinrättningen, i det
närmaste så organiserad, som vår nuvarande,
men med ett ökadt antal Jurymän,
samt att tillstyrka, det tryckfrihetsbrott straffas
strängare, då de blifvit begångne under
anonymitetens täckmantel.
Friherre Cederström: Vid det yttrande,
jag i början af detta plenum haft, är
anmärkning gjord af Friherre Åkerhjelm i
afseende på mitt bestridande af borgens
56
JQeu 27 Januarii I. rn.
ställande. Han har ansett borgen icke vara
ett binder, utan ett vilkor. Han skiljer
mellan begreppen af hinder och vilkor. För
min del kan jag ej ingå på denna skillnad
af ordbestämmelser; ty beloppet af detta
vilkor skulle blifva ett bestämdt hinder, om
det ej kunde fullgöras af någon i landet,
Om vilkoret är sådant, att saken blott af
några få kan ulöfvas, blir det hinder för
alla andra. Delta hinder är ej nödvändigt,
äfven i tillämpningen, ty om en person, i
hvilken annan handling som heldst, icke
behöfver ställa borgen, så behöfver han ej
eller göra det här, emedan han i båda fallen
kail blifva fäld till böter, dem hans
förmögenhet ej kan räcka lill att betala,
och hvilka då förvandlas. Dervid behöfver
ej införas ett i förväg lagdt vilkor; och
det kan icke ske utan att 86 § Regeringsformen
först jemkas. Ytterligare har man
yttrat sig emot hvad jag erinrat om det
oskick, att andra än de, hvilka fått tillståndsbref,
numera äro utgifvare, och sålunda
låna ansvaret af andra. Så länge tryckfrihetslagens
stadgande förbjuder någon annan
än den, som fått tillståndsbref, att utgifva
periodiska skrifter, lär ingen annan
än den, som fått ett sådant, kunna det lagligen
verkställa. I annan händelse skulle
i detta fall, som i mångå andra i samhället,
der en person fått rätt att utöfva sjelf
en handling, han kunna öfverlåta den på
annan man, och såmedelst alldeles eludera
\
Den 27 Januarii f. m. 57
tillståndet. Det vore icke svårt att för rälla
framdraga desse icke ansvarige redacleurer,
och att ställa dem till ansvar för det de,
mot Grundlagens tydliga bud, utan erhållit
tillstånd befatta sig med utgifvande af
dagblad; och jag tviflar att någon Domstol
skulle kunna frikänna dem. Det bar blifvit
emot mig anmärkt, att jag bestridt Grefve
Frölichs och Herr Hjertås begäran om
det beslut, att deras gemensamma tanke
skulle blifva, att ingen förändring borde
äga rum, och Herr Cederschjöld har trott,
att jag sjelf yrkat upphäfvande af en del af
förslaget. Om jag yttrat mig tydligt förra
gången då jag hade ordet, måtte jag hafva
upptagit hvad Grundlagen innehåller i afseende
på ändring. Den nämner, att det
endast är sådana förslag af Kongl. Maj:t gifna,
som ConstitutionsUtskottet afstyrker,
hvilka af Rikets Ständer kunna afslås. Alla
som väckas af Riksdagsmän och hvilka Utskottet
ej finner tjenliga afslås af detsamma,
ej af Rikets Ständer. Men om Utskottet inkommer
med förslag till förändring, så hafva
Rikets Ständer rätt att vid den Riksdag,
då ett sådant förslag inkommer, derom öfverlägga,
samt göra anmärkningar vid för--  slaget och dess detailler, oell alla de anmärkningar,
hvilka dervid befinnas utgöra
Ståndens gemensamma tankar, skola till Utskottet
remitteras. Det är ingen återremiss
af Betänkandet eller Lagförslaget, utan en
remiss af ett Stånds gemensamma tanke,
58
Den 27 Jan ital i i f. ni.
sorn Grundlagen tillåter. Denna remiss af
Ståndens olika tankar åligger det Utskottet
att sammanjemka, och, der skiljagtigheterne
ej kunna sammanjemkas, föreskrifver Grundlagen
huru dermed skall förfaras. Om detta
yttrande verkligen öfverensstämmer med det,
som Herr Cederschjöld uppläst, torde Ridderskapet
och Adeln finna, att jag ej haft
anledning att frångå detsamma. Om deremot
Herr Cederschjöld trott, alt jag yrkat
att ur förslaget skulle utgå det som angår
horgen, så är det under förutsättning af
premisserne, nemligen att öfverläggningea
vore att anse såsom en öfverläggning om
prologen till sjelfva ämnet. Derföre yttrade
jag min opinion, att jag anser borgen ej
kunna införas. Jag anser Indragningsmagten
skadlig, och jag anser Juryn i dess närvarande
skick icke uppfylla sitt ändamål,
men af alla dessa omständigheter, alt jag
anser dem skadliga, och att jag icke gillar
ConstitutionsUtskottets förslag, kan jag dock
icke påbördas att vilja föreslå att något
skall afslås af Ridderskapet och Adeln vid
denna Riksdag. Jag har från första början
yttrat, att sådant icke lagligen kan ske.
Friherre Lagerbjelke, som visserligen erinrat
Ridderskapet och Adeln om nödvändigheten
att icke med för många gensvar möta
hvarandra, för att ej infalla i de Chinesiska
höfliglietsbetygelserne, mäste jag dock
mötai afseende på det hinder som 86 §
RegeringsFonnen lägger för stadgande af
Den 27 Januarii f. m.
59
Borgen, emedan lian sträckt sitt yttrande
Längre än de andre talarne. Han trodde
att man kunde så illudera lagen, att man
kunde i bevillningsväg göra bevillningens
utgörande omöjlig. Jag medgifver, att om
Rikets Ständer missbruka sin beskattningsmagt,
kunna de göra mycket ondt. De kunna
förrycka hvarje näring och således äfven
denna, om man räknar den som sådan.
Detta blefve ett missbruk af Rikets Ständer,
och icke härflytande deraf att lagen sådant
medgifvit, utan derföre att de efter oriktiga
beskattningsgrunder beskattade Svenska folket.
Intilldess vi få bevillningsgrunderne
till taxering efter inkomst, då äfven inkomst
af tidningar och skrifter bör beräknas, intilldess
fortgå Rikets Ständer på den bana,
hvarvid vid hvarje Riksdag obillighet och
orättvisa äger rum. Men icke kan man från
rättigheten att beskatta taga kskäl att illudera
lagens föreskrift. Man kan val säga, att de
i 86 § Regerings-Formen befintliga orden:
offentliga magten, beteckna Styrelsen, och
att således Rikets Ständer kunde göra lagligen,
hvad ej Konungen kan. Dervid får
jag svara, att jag icke kan i denna fråga
om beskattning vägra, att Rikets Ständer
kunna göra de criantaste orättvisor, och
våldföra hvilken medborgare som lieldst,
men då Rikets Ständer äro Svenska folkets
representanter, då massan af intressen är
förenad i deras, är det icke tänkbart att
de så skulle glömma allas intressen. Det
6o
Den 27 Januarii f. ni.
är cn farhåga, som ej bör blifva grundad.
Jag anhåller nu åter, för att icke blifva
missförstådd, få förklara, att jag icke anser
Memorialet kunna återremitteras, ty endast
sådana yttranden örn ändringar i förslaget,
hvilka Ståndet förklarar vara sina gemensamma
tankar, skola till Utskottet remitteras,
och icke hela förslaget, hvilket först
vid nästa Riksdag kan till antagande eller
förkastande förekomma.
Friherre Boye, Fredrik: Med agtning
för de värde talare, som yttrat sig i äinnet
med så utmärkt skicklighet, måste jag bekänna,
alt jag icke blifvit öfvertygad derom,
att den föreslagne förändringen af ConstitutionsUtskottet
i Tryckfrihetslagen, är af
nödvändigheten påkallad. Jag har här ofta
hort yttras, och jag är till en del sjelf derom
öfvertygad, att Sverige är bland de
lyckligaste land i verlden. När vi kommit
till denna lycka, så måste det hafva skett
genom våra förträffliga institutioner. Hvarföre
då alltid laga och lappa? Man bör då
vara nöjd, i fruktan att det går med oss,
som den man, kvilken mådde bra, men lät
öfvertala sig att försöka genom läkemedel
blifva mera frisk, hvaraf frukten blef att
han dog. I anledning deraf förenar jag mig
med dem, som yrkat att förändringen ej är
af nödvändigheten påkallad.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Man anklagar Jury inrättningen för
Den 27 Januari i f. m. 61
att icke kunna tillfyllest skydda personligheten.
Jag befarar att man icke gör sig rigtig
redo för naturen af den personlighet, som
man finnér utgöra föremål för missbruk af
yttranderätten i skrift.
Yäl torde någon gång hända, att den
som tyst och stilla framvandrar sin bana
och sköter allenast sitt och de sina, icke
en gång skonas för det tadel som framviskas;
men aldrig göres han till föremål för
offentligt tadel. För möjligheten af ett sådant
fall måste förutsättas, alt den som tillåter
sig en sådan oädel handling, har förlorat
all agtning för det allmänna omdömet.
För möjligheten af det fall att en sådan niding
onäpst får drifva sitt väsen, måste förutsättas,
alt den allmänhet som det tål,
sjelf inga anspråk på agtning gör.
Men den som uppträder såsom representant
af en idé, hvilken jemväl af andra
hyllas; den som inträder såsom representant
af ett intresse, som han äger gemensamt
med andra — ikläder sig en dubbel
personlighet; — han gör sig till sakförare'—
till Riddare för hvad som synes honom rätt
och påkalla hans försvar; — han inträder
frivilligt på stridsbanan, omgifven af en nyfiken
allmänhet; han har ingen rätt att klaga,
om, under det hans sakförande person modigt
trotsar spetsen af motståndarens lans,
62
Den 27 Januarii f. m.
hans andra person händelsevis får en släng
af skaftet.
En annan opinionernas förbindelse, åt-*
minstone efter hvad jag tyckt mig finna,
anser jag mig vid detta tillfälle böra undanrödja.
Deraf att yttranderätt i skrift
endast äger rum i länder, der statsmagten
är lagbunden; deraf att den i nyare tider
uppkommit genom concessioner, har man
velat draga den slutsats, att yttranderätten
i skrift egentligen utgör ett folkets värn mot
sin Regering, och att yttranderättens fria
begagnande utvisar oppositionen emot Styrelsen.
Man misstager sig. Det är icke mot
sina Regeringar, som folken söka eller behöfva
att värna sig; aldraminst ett folksom
i århundraden ägt en Konunga-balk, och
hvars Konung högtidligen lofvat att rätt
och sanning styrka. Det är mot ideerna,
hotande att begränsa menniskan i sin skapande
förmåga; det är mot interessena, bildade
under tider af ett i många afseenden
tvunget samhällsskick, och framställande sig
såsom hinder för ett mera utvidgadt och
allmänt interesse, som det nya —• det senare
födda — behöfva värna sig mot det gamla
— mot de förstfödda —- som i besittning
tagit de väsendtligaste af samhällets förmoner.
Det är å Regeringarnes sida ett illa
förstådt interesse, när de neka en billig
uppmärksamhet åt det växande Samhällets
röst, när de mera lyssna till de dubbla
Den ij Januarii f. m.
63
personligheternas, som helldre vilja strida
än förlikas.
Det är orätt således att anse Medborgaren
allena äga anspråk på fri yttranderätt;
den utgör en menniskans rätt, begåfvad
med förmåga att göra till föremål för
sin forskning, hvad som framställer sig såsom
föremål för bennes retande; och på
den ståndpunkt, hon nu i Europa åtminstone
uppnått för sin religieusa bildning,
utgör rättigheten att fritt pröfva och att
yttra hvad hon funnit utgöra-resultaterne af
sin pröfning, ett villkor för möjligheten alt
bibehålla sig vid den religieusa bildning
som hon förvärvat.
Detta utgör yttranderättens natur; derpå
måste ock den ordning byggas, som kan
pröfvas erforderlig för att skydda mot dess
missbruk.
Förgäfves må man hoppas att Medborgaren,
att menniskan, att den till religieus
sinnesstämning bildade, skall fortfarande interessera
sig för yttranderättens hållande
i helgd, så från ena sidan, som från den
andra, om han uteslutes från domsrättigheten,
der anklagelse för brott mot tryckfrihetslagen
ägt rum.
Genom dylika måls återförvisande till
vanlig Domstol och Juryns afskaffande, påstår
man sig endast återgå till förra förhål
-
64
Den 27 Januari! f. ni.
den. Vill man för fullt alfvare återgå till förra
förhållanden. Man skall då finna att det icke
så förhåller sig. Det var en tid, då folket sjelf
genom sina äldste dömde i alla brottmål
under Konungens ledning. Men sedan folket
blef talrikare, samt Konungens uppmärksamhet
och kraft fordrades, att emot yttre
vådor värna samhället, blef Domaremagten
bildad.
Hvad nytt är det, som folket äger sedan
år 1815? Hvad det i uråldriga tider
ägt; rättigheten att dömma efter samvete i
frågor som röra den anklagades medborgerliga
värdighet och hans religion.
Jag medgifver att Juryinrättningen, sådan
den nu här utöfvas, har sina stora brister;
men erinrar man sig huru under flera sekler
Folkets Fäder och Vise varit afvände
att dömma i mål af dylik beskaffenhet, så
måste man medgifva, att det fordras tid innan
de åter lära sig att förstå huru denna
rätt skall utöfvas; på denna väg äro de
stadde om Lagstiftningen bibehåller dem
vid möjligheten att dömma i alla mål om
yttranderätten. Den dag kan komma, då
domsrätt i alla brottmål kan anförtros åt
Folkets Fäder och Vise. Om Juryn nu
skulle frånkännas Folket, måhända förstår
den lefvande generationen ej hvad den deri
ge“
-
Den 37 Ja n 11 a r i i f. m.
65
genom förlorar, men senare generationer
skola förstå det.
Permanenta domstolar kunna förvandlas
i Femmanna-Kamrar och i Stjernkam*
rar; sådant inträffade i sjelfva England;
men de måste vika för den äter upplifva*
de Juryn.
Behållom Juryinrättningen. Uppoffrohl
cj åt anspråket att skydda personligheten
hvad som är ämnadt att skydda det ali*
manna mot personligheten.
Vördom i den år 1815 återupplifvadö
Juryn en vän återkommen ur forntiden»
Han torde hafva annat godt i följe med sig»
Jag tillstyrker derföre, att Ridderska*
pet och Adeln må förklara såsom sin gemensamma
tanka, att Juryinrättningen bor
bibehållas.
Flere yttrade härtill deras bifall.
Grefve Frölich, David: Om också icke
alldeles oförmögen att ännu taga några steg
i den för en stund sedan omtalte cirkel*
gång, skola dock dessa af mig ej blifva mån*
ga. Orsakerne äro flerehanda; der äro fjät,
som jag för ingen del skulle vilja beträda.
Liflig älskare af yttranderätt, hatar kanske
ingen så mycket dess missbruk som jag, så
i skrift som tal. Jag önskar att sådana fjät
5Ö H. 5
66
Den 27 Januari i f. ni.
må utplånas. Andra fjät, der snillet framgått,
önskade jag mätte stå qvar till förnöjelse
för deras skönhets skull; för min
del vågar jag ej nalkas eller vidröra dem.
Deras glans är så stor, att återskenet deraf
varit nog för att smickra mig. Under inflytelse
af en sådan magt öfver min egen
personlighet, hvilken jag icke förnekar, är
det klart att jag måste beundra dem, men
jag vågar icke efterfölja dem. Men deremot
sluter jag mig till spår af en annan art,
nemligen den sanna ädelhetens; dessa leda
också directe till saken och att i densamma
komma till ett gemensamt beslut. Utskottet
har föreslagit, att fatta ett sådant i
*3 särskilta punkter, nemligen om borgen,
om indragningsmagten, och om Jury-inrättningen.
Utskottet har ansett dessa 3 punkter
hafva oskiljaktigt sammanhang. En hvar,
som erinrar sig discussionen från sin början,
lärer hafva uppdagat, hvaruti detta
sammanhang består, nemligen att de, sora
hafva indragningsmagten i sin hand, ej vilja
släppa den, utan att få hort Juryn. Sammanhanget,
om det gifvits något, ligger endast
i denna åsigt, på sätt jag skall söka
bevisa. 1823 föreslogs indragningsmagtens
borttagande; man nämnde då ej om Juryn.
De håda frågorne ansågos då ej äga något
sammanhang; hvarifrån kommer det nu?
För min del ser jag ej något nödvändigt
sammanhang, på sätt Utskottet förmenat.
Jag har förut förklarat huru högt, eller rät
-
Den 27 Januarii f. m. 67
tore, huru ringa jag snattar indragningsmagten
vid denna epok. Den torde numera
få anses helt och hållet fallen: synnerligen
derföre, att den råkat blifva ridicul. Det
Hedervärda Ståndets votering och justering
har åbragt denna ridicul. Den är nu en
fågelskrämma, under hvilken de små fåglarne
qvittra lika väl, sedan de blifvit varse
att den spelar i vädret. Äfvenledes anser
jag borgen för tidningar vara ett ämne,
hvarom man för mig skall få besluta, eller
icke, allt som man behagar; men deremot
anser jag frågan om Juryinrättningen vara
af den aldrastörsta vigt, och kunde jag blott
bibehålla den, så skulle jag förena mig i
hvad beslut pluraliteten önskar fatta i de
andra frågorne. Lika med den siste värde
talaren anhåller jag derföre om proposition
till Ståndet särskildt i hvarje fråga.
Herr Crusenstolpes Magnus Jacob: Det
visaste i 1809 års lagstiftning var ofelbart
att förändringar i Grundlagen skola hafva
en tiderymd af 5 år emellan Riksdagarne
innan de få definitift beslutas. Om man
således, af förhastande vid en Riksdag, uppgör
ett förslag, har man vägen öppen att genom
afslag rätta det vid den nästa. Skulle
således Ridderskapet och Adeln i dag, genom
framställningar, blixtrande af snille
och den finaste beräkning, komma att ingå
på saker, som skulle skada tryckfriheten,
59 H. 6+
68
Den 37 Januari i m.
så hafva vi resoursen att nästa Riksdag förkasta
dem. I öfrigt, sedan 2 Stånd förkastadt
dem, hafva vi intet att befara. Den
största vådan är för de personer, sorn uppträdt
till förslagens försvarande. Hämmar
man tryckfriheten genom tidningar, så finnas
brochurer; detta är en bana, sorn ej
mycket är beträdd här, men mycket i Frankrike,
och hvarpå man lätt kunde inträda.
Revisen äro, att i Frankrike i5 upplagor
utkommit af Villeliaden och 4 afPeyronniden.
De voro riktade emot dem, som stridde
emot tryckfriheten. Det är likväl icke
för att få säga detta, som jag begärt ordet.
— Jag tror, i motsats mot Grefve von
Schwerin och Grefve Frölich, att den proposition,
som mängden önskar, igenfinnes i
slutmeningen af Herr Ugglas i förra plenum
uppläste dictamen, och anhåller, att denna
slutmening, innehållande 3:ne momenter,
måtte uppläsas och framställas såsom förslag
till Ridderskapets och Adelns gemensamma
tanke.
Herr von HartmansdorffAugust: Jag
skulle icke hafva besvärat Ridderskapet och
Adeln med något yttrande i detta ämne,
som redan är så utveckladt, derest jag icke
under loppet af denna Riksdag blifvit hedrad
med Ståndens förtroende att vara en
af Committerade till Tryckfrihetens vård.
Då jag vanligen deltager i de flesta öfverläggoingar
härstädes, skulle det kunna tydas
Den 27 Januari i f. m.
69
illa om jag underläte, all just öfver detta
ämne yttra min mening. Jag skall dock
uttala den helt kort, och hlolt göra några
praktiska anmärkningar, sedan de theoreliska
redan blifvit framställde. Frågan angår
ett utbyte. Man bör då tillse, om det
som skulle bytas bort verkeligen bör afhändas,
eller om det andra, man skulle få
igen, är bättre. Första frågan är, om regeringens
Indragningsmagt bör utbytas emot
borgen för skriftställaren? Jag anser bytet
icke vara fördelaktigt hvarken för den enskilte
eller regeringen. Indragningsmagten,
är i vårt land icke farligare, än att en tidskrift,
som någorlunda anständigt yttrar sig,
kan vara säker om sitt lif; och vill skriftställaren
öfverträda hvad värdigt och skickligt
är i offenleliga framställningar: så kan
lian sjelf försäkra sig om tidskriftens nyfödelse
derigenom, att han på förband förser
sig med ett nytt tillståndsbevis. Skall å
andra sidan åter borgen ställas af utgifvareu
så, enär man vet att i vårt land skriftställareyrket
är, i anseende till folkmängdens
ringhet och fattigdom, bland de minst
lönande, så egna sig sällan några andra
deråt, än de, som ej hafva annat att lefva
af. Ofta kunna de ej anskaffa hvad som
fordras till en tidnings förläggande; ännu
svårare skulle det för dem falla sig att få
antaglig borgen. Följden blefve i alla fall
att de nödgades anlita andras biträde, och
alt de, som genom sin borgen äfventyrade
7°
Den Ja nu ar i i f. m.
sina penningar, af utgifvaren fordrade, att
han skulle i sin tidning frambära deras tänkesätt.
Man ser ju redan, att vissa Riksdagsmän,
som iklädt sig författare-ansvar,
låta utgifvarne i sina tidningar införa deras
Riksdagstal. Enahanda förhållande skulle
då oafbrutet fortfara äfven mellan Riksdagarne.
— Sjelfständigheten bos litterateuren
skulle upphöra, han blefve en organ åt capilalisten,
som lemnade borgen. Ifrån den
stund man börjat försöka hämma tryckfrihetens
missbruk genom borgen, så ginge
det förmodeligen här, som i Frankrike, att
man nödgades oupphörligt stegra borgensbeloppet?
Sedan den rike funne det blifva
för dyrt, att vara oförskämd på sin egen
bekostnad, skulle flera förmögna, eller många
fattiga slå sig tillsammans för att kunna
vara det för gemensam räkning, och således
för bättre köp. I samma mån skulle
en tidning ej längre uttala en mans, utan
ett bolags eller helt partis tänkesätt. Endast
hvad detta gillade, skulle i Tidningen
inflyta; både oväldighet och litteratur ginge
förlorade. Detta är redan händelsen i
Frankrike, der hvarje tidning gemenligen
tillhör något visst parti, och der hvarje parti
har sin tidning, såsom sitt gemensamma
språkrör. Å Regeringens sida anser jag borgen
lika litet antaglig. Indragningsmakten
träffar icke hårdt, så länge en annan Tidning
kan utgifvas i stället för den indragne;
men hon medförer dock en tillrättavis
-
Den 27 Januari i f. m.
7i
ning, som ofta nog leder till förbättring.
Fortfar likväl Författaren i sitt ofog, kan
Regeringen så ofta indraga Tidningen tills
författaren tröttnar, och i oroliga tider kunna
vådeliga uppmaningar eller yttranden
derigenom lättare afbrytas, än om borgen
inträdt och Tidningarne drifvas af Bolag
och partier. Blotta anklagelsen är i sådane
tider vanskelig; och, att Domstolarnes utslag
sällan blifva 0väldiga då partier förefinnas,
det vet man förut. Men om äfven
domen vore opartisk, skulle indragningen
af en sakfälld parti-tidning vara likasom att
taga fanan från ett Regemente. Indragningen
skulle desto mera reta till motstånd;
och Regeringen onödigtvis försättas i svårigheter
att göra indragningen blott såsom
verkställare af domare-magtens beslut. Jag
kan således ej eller ur dessa synpunkter
tillstyrka utbytet. Att sätta allmän Domstol,
i stället för Jury, öfver Tryckfrihetsmål
kan jag lika litet gilla. Först bör man
erinra sig den erfarenhet, andra redan åberopat,
att just under den tid som Domstolarne
behandlade Tryckfrihetsmålen i vårt
land voro tryckfrihetens missbruk oförskämdare,
än de sedermera varit. Jag erkänner
visserligen, att Juryn i sitt närvarande skick
ingalunda motsvarar, hvad jag skulle önska,
men jag anser den bättre än att till de allmänna
domstolarne öfverföra tryckfrihetsmålen,
vare sig i politiska, eller vellenskapliga,
eller personliga förhållanden. De sist
-
72
Dan 27 Januarii f. ra.
nämnda utgjorde hufvudsakligast fötfemålen
för Tryckfrihetsbrotten under domstolstiden;
för det politiska liar jag redan talat, och
om de vetenskapliga anhåller jag att blott
få andraga en händelse. Det är ej längre
än 10 år sedan, en Professor i Upsala anklagades
att hafva i ett vettenskapligt arbete
förgripit sig på läran om treenigheten.
Jag frågar, huru skulle detta mål hafva
blifvit afgjordt inför en Domstol, der dylika
ämnen för domarens juridiska pröfning aldrig
förekommit? Om än Domstolen varit
sammansatt af bara Juris-Doctorer, så hade
de ändock icke varit Theologias Doctorer,
som rätteligen dertill erfordrats. Om nu
Domstolen hade fördömt denna afhandling,
o
hvilken en Jury af vettenskapsmän och en
Juris Doctor frikände, hvad frihet hade väl
sedermera kunnat väntas i den vettenskapliga
forskningen, ty en Domstol, sorn en
gång sakfällt för dylik förbrytelse, måste väl
sedermera hålla sig vid sina praejudicater.
Derföre, och då man i närvarande ögonblick
icke äger något förslag till en förbättrad
sammansättning af Juryn, tror jag vi göra
bättre att behålla den gamla inrättningen
sådan hon är, än att vi inlåta oss på en
oförsökt bana, som torde leda till sämre
slutföljder. Enär Ridderskapet och Adeln
för närvarande blott har grunderna att bedomina
och rösta öfver, hemställer jag således,
att contra-propositionen må innehålla,
att Ridderskapet och Adela anser grun
-
Den 27 Januarii f. ni.
Jerne för närvarande Tryckfrihels-Förordning,
om icke r ig tiga, dock bättre än de
föreslagna.
H. Ex. Herr Friherre Lagerbjelke: Jag
hade för någon stund sedan anhållit om ordet
endast och allenast för att, i likhet med
hvad flere talare före mig försökt, söka komma
till slut på öfverläggningen. Att återigen
besvara, hvad under mellantiden blifvit
sagdt och ej svarslöst lemnadt, skulle utan
nytta förlänga den. Jag finnér mig således
pligtig att endast inskränka mig vid ytterst
få anmärkningar, föranledde af hvad jag
nyligast hört. En frejdad talare, som för
första gången i denna fråga uppträdt, Herr
Grefve von Schwerin, har gjort det i afsigt
att vederlägga den satts, att närvarande Jury
ej är tillräcklig för personlighetens helgd.
Herr Grefven tror, att denna aldrig störes
hos den egenteligen enskilte lugnt sin väg
framvandrande medborgaren. Äfven jag vidgår,
att det sker sällan. Herr Grefven tillägger,
att personliga förhållanden blifva
helt olika när en medborgare uppträder såsom
representant af en opinion, hvilken
opinion äfven är andras, eller såsom repre-^
sentant af intressen; att han då ikläder sig
en dubbel personlighet, och att, enär yttranderätten
i afseende på opinioner och intressen
begagnas, man svårligen kan undgå
att äfven blottställa personligheten. Jag har
intet att invända mot saken; jag tror att
I
74 D en 27 Januarii f. in.
sorn oftast så måste förhålla sig, och då jag
här uppträdt för att söka fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på de missbruk
af yttranderätten, som röra det jag
kallar personlighet, heder, ära, medborgerligt
anseende, är det just derföre, att jag
nogsamt föresett huru svårt det är att i
alla hänseenden, och vid alla tillfällen, kunna
skilja sak och person. Jag har tillförene
anmärkt, alt vid de tillfällen då en opinion
skall discuteras och handlingar, alltid ursprunglige
från personer, skola granskas samt
hedömmas, lyckligt och önskvärdt vore, om
man genom saken ville framgå till personen,
ty då måste bevisning åtfölja, i stället för
att, hvad icke sällan skett, genom person
framgå till saken, då man har lättare att
spara bevis. Det är i hänseende till denna
senare vana, eller ovana, som jag förestält
mig, att nuvarande rättegångssätt företett prof
på otillräcklighet. Grefve von Schwerin,
som på anförde skäl önskar dess bibehållande,
beledsagar likväl denna önskan med
det visserligen rigtiga begifvande, att han
tror denna Jury inrättning, sådan den nu
är, både till sin organisation, och möjligen
till sin utöfning, äga väsendtliga fel.
Andre värde talare, och äfven Herr von
Hartmansdorff, hvilkas slutledning är densamma,
hafva instämt i detta erkännande.
För min enskilta tillfredsställelse är detta
redan ganska mycket, törliända alldeles nog.
jNär jag till ConstitutionsUtskollet framställ
-
Den 27 Januarri f. ra.
de mina betänkligheter om följderna af nuvarande
rättegångssätt, och mina alternativa
förslag, i det senare hvaraf jag hade uppgjort
ett törhända ofullkomligt försök till
organisering af en annan Nämnd, visade
jag ojäfagtigt, att det icke var ideen af Jury,
icke inrättningen sådan den redan i
Europas stater från längre eller kortare tider
tillbaka finnes, sorn jag bestridde, utan
endast den oformliga Jury, som, upprigtigt
sagdt, så framt namnet borttages, icke har
annat dermed gemensamt, än rättigheten
att få dömma som en samvets-domstol. En
fråga skall jag våga framställa lill de Herrar
och män, som ej anse lämpligt att afskaffa
den nu befintliga Juryinrättningen,
utan tro den med sina brister och ofullkomligheter
böra qvarstå, såsom grundval
till en framdeles fullkomligare organisation,
och möjligtvis till inrättningens vidare utsträckande,
en fråga, säger jag, torde tillåtas
mig, den nemligen, 0111 Juryn, i sitt
närvarande skick, lemnar mera förhoppning
till framtida utbildning på motsatta organisationsgrunder
och dess lämpande till alla
criminella fall, än dess afskaflfande? Månne
icke, i åtskilliga fall, det är lättare att nybygga
på fast grund, än att reparera, hvad
som finnes uppfördt på en svigtande? Månne
icke nuvarande Jury, som skyddar ett
visst slag af intressen, dymedelst mäste vinna
allt mera och mera häfd, och blifva svårare
alt undanrödja, när den slagit djupa
76
Den 27 Januarii f. ni.
rotter, än när elen, som jag nu märker,
alltid qvarlefvande idéen af Juryinrättningens
nytta, ej skulle motverkas af den rakt
stridigt inrättade Jury som nu finnes? Kort
sagdt, jag tror, och har alltid trott, att hela
vårt criminalväsende framdeles kan genom
Jury behandlas, men jag frugtar, att tiden
ännu är aflägsen, emedan lill denna oraskapning
af criminalinrättningen fordras icke
allenast offentligt tillträde, detta är lätt,
men äfven ett offentligt utförande, och det
är på långt när icke så lätt. I de länder
der Jury finnes, såsom i Frankrike och Eng- i
land, finnas, från långliga tider, lagkunniga
corporationer, hvilka äro synnerligen liögagtade,
som endast egna sig åt detta yrke,
och som genom högtidligheten af de juridiska
förhandlingarne och den deraf härflytande
moraliska ansvarighet, de underkastat
sig, i mån af nationens rättvisade anspråk,
sjelfva förvärfvat sig en stor samhällsvigt.
Äfven hos oss skulle väl småningom bilda
sig en sådan Corporation, men ännu finnes
den icke, och lid fordras innan den kommer
att finnas. Under den mer eller mindre
aflägse afvaktan på en sådan reform,
återfaller jag till tvekan, huruvida Juryns
bibehållande i dess nuvarande skick skulle
säkrare leda till målet, än en nybygd Jury,
enär tid och omständigheter det medgåfve.
— Grefve von Schwerin har i ett
annat hufvudsakligt föremål yttrat sig så,
^itt jag, långt ifrån alt dervid hafva den
Den 27 Jan aari i f. ni.
77
ringaste anmärkning, endast återkallar det
för att mig dermed lill alla delar förena:
det är den af honom rättade irring om
tryckfrihetens nog allmänt förmodade exelusiva
bestämmelse att vara folkets försvar
mot styrelsen. Tryckfriheten är en agerande
och reagerande kraft. Den försvarar ej
mindre den ena mot den andra, än den
andra mot den ena. — Herr Crusenstolpe
har mot förslaget anmärkt lättheten, då
tryckfriheten i tidningar tvingas, att söka
sig luft och utväg genom brocluirer. Detta
är icke obekant här, och mycket bekant annorstädes.
Men det förutsätter ett trycktvång,
som jag ingalunda tror finnas, och
erfarenheten har dessutom visat, att surrogatet
alltid förblifver ganska ofullständigt.
Herr Crusenstolpe önskar, att Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition må inrättas
i enlighet med slutmeningen af Herr
Ugglas anförande. Jag får endast yttra, att
all proposition, hvars föremål är att utreda
Ridderskapets och Adelns öfverläggning så,
att den stannar i 2:ne hufvudsakliga meningar,
är för mig likgiltig. Herr Crusenstolpe
har anmärkt hurusom närvarande fråga,
så vigtig den än må synas och är, förlorar
någon del af sin betydelse derigenom,
att den icke förr än vid nästa Riksdag delinitift
kan afgöras. Jag har äfven haft tillfälle
förut att vidröra denna omständighet,
men begagnar denna af Herr Crusenstolpe
mig ytterligare lemnade anledning, att yt
-
;8
Den 27 Januarii f. m.
terligare dervid fästa Ridderskapels oell Ådelns
uppmärksamhet. Det är ett återupprepande,
men som af sakens vigt torde hämta
sitt försvar. De reflexioner jag dervid gjort
och ämnar iterera, äro af natur, som mig
synes, att ej böra jäfvas af någon förut fattad
mening, utan heldre att förena de
sins emellan motsatta. I all händelse, äfven
om möjligtvis Ridderskapets och Adelns
tanke vore gynnande för förslaget, kan det
icke förr än så sent definitift afgöras, att
den nu möjligtvis blifvande gemensamma
tanke, om den motsades af framtiden, ingalunda
förutsatte kommande Ständers bekräftelse.
Om således de farhågor jag yttrat
mig hysa, och ännu hyser, om vådan
af den periodiska publicitetens sträfvande
till en stat i staten, till ett välde öfver alla,
åtminstone bredvid andra välden, skulle af
utgången finnas motsagde, om den allmänna
bildningen, till hvilken tidnings-publiciteten
så ganska mycket kan verka, icke rigtades
till annat än det rätta, det goda, det
sanna; om vid meningars bekämpande, vid
intressens discuterande, personliga förhållanden
allt mera och mera respecterades,
hvad hindrar Ridderskapet och Adeln, hvad
hindrar samtlige Stånden, att vid ett kommande
Riksmöte såsom öfverflödigt förkasta
ett förslag, som då icke mera ägde sin motsvarighet
i behofvet, än mindre i nödvändigheten?
Men om den rigtning ytterligare
fortfore, som periodiska publiciteten i se
-
Den 27 Januarii f. m.
79
nare lider tagit, en rigtning så allmänneligen
och äfven inom vårt samhälle märkhar,
att den tyckes hafva gjort ytterligare
framsteg på de få månader, som framflutit
sedan motionen gjordes; om man vid ett
sådant framskridande, (som jag anmärker,
men icke klandrar, derföre att det är tidningars
natur att söka sin kraft af hvad
som rörer sig, ty stillhet är deras död)
om j säger jag, man vid ett sådant framskridande
märkt, att tidningsrörelsen frambragt
en samhälIsinflytelse vådlig äfven om väl
använd, derföre att den ej lemnar samhället
motsvarande garantier, och förstörande
om den användes illa — månne man ej ägde
skäl att ångra, om man nu aflägsnat medlen
alt afhjelpa detta onda, för att senare,
då det mera allmänt erkändes, törhända
finna, att man genom uppskofvet, äfvenledes
af handt sig möjligheten? Vid nästa Riksmöte
skulle vi hafva ytterligare 5 år att vänta
på lagenliga stadgandet af de försvarsmedel,
sorn lagstiftningen ansåge nödige, och
det i ett tidehvarf som detta, då hvarje decennium
i spänstighet och hastigt kretslopp
betyder mera än ett sekel fordom. Hur
vådligt ofta att hänskjuta det närvarande
säkra, till morgondagens ovissa förhållanden!
Menniskans morgondag är kort, det är sant,
men Stalernes morgondag heter Framtiden»
Herr Lagerhjelmj Pehr: Äfven jag utber
mig att med några ord få i Ridderskapets
Bo
Den 27 Ja nu nii i f. rn.
och Adelns protocoll och uppmärksamhet
nedlägga min öfvertygelse i detta ämne, hvilket
jag sökt att följa med all den noggranhet
jag kunnat. Den första anmärkning,
hvilken förefallit mig, är, att den förändring,
som är i fråga, visserligen ej är af be^
hofvet påkallad. Det har synts som örn
man hade satt den största vigten vid förnärmanden
emellan enskilta personer och
deras enskilde tvister. Likväl ligger det
vigtiga dels i förhållandet emellan den enskilte
och staten, dels inom litteraturen sjelf.
Det synes mig äfven, som Juryinrättningen
vore för kort försökt för att förtjena ett sådant
slut, och då man jemför dess verksamhet
med andra inrättningar, så synes mig
att billigheten fordrade, att den vore uppdrifven
till högsta fullkomlighet innan en
sådan jemförelse anställes. Bland de svårare
hindren för eulturens framsteg synes
mig vara då litteratörerne belastas med att
sjelfve äga förmögenhet, eller ställas i förhållande
till dem, som äga sådan. Må man
ej förgäta, hvilken mängd af litteratörer uppstått
ur fattigdom och gjort sig namn. Ett
motsatt förhållande synes mig redan genom
Grundlagens anda vara förekommit, och ur
sådan synpunkt anser jag det förslag, sorn
nu är i fråga, vara stridande emot Grundlagens
anda. Men ännu ett ytterligare skäl
leder jag från den omständigheten, att 0111
Juryn skulle förkastas, litteratörerne kunde
kom
-
Den 27 Januari i f. m.
81
komma alt dömmas af okunnige Domare.
Bland Domarens egenskaper torde, näst äran,
ingen vara vigtigare än den, att Domaren
känner det, hvaruti han skall dömma, och
den saken, att Domaren skall känna ämnet,
utgör en lika vigtig sak, som att den anklagade
skall dömmas af sina likar, att så
tillsägande folkets ombud skola finnas innom
Domstolen. Derföre är det af dubbla
skäl vigtigt att Juryn må bibehållas, och
att utgifvandet af skrifter må vara fritt från
allt beroende af förmögenhet. Rörande formen
för målets behandling får jag förena
mig med Herr von Hartmansdorff.
Grefve von Schwerin: En värd talare
midt emot bar yttrat den tanken, att i allmänhet
det vore lättare att uppbygga, än
att förbättra. Jag vågar icke täfla med honom
i kännedom af menniskan sådan den i
verkliga lifvet förekommer, ej heller i bedömmandet
af de medel, som äro de lämpligaste
att leda henne till sina bestämda ändamål;
men jag skulle tro, att den väg, som
den allmänna menniskonaturen gör, icke bör
förbises, och jag tror att den enkla känslan
är en någorlunda god ledare. Skall jag säga
åt barnet: du får icke gå, ty du går
illa; du skall icke gå förr än dansmästaren
kan meddela dig sin konst, vore det att gå
i naturens spår? Den värde talaren bar,
som mig vill synas, tagit växtligheten i en
5g H. 6
82
Den 27 Januari i f. m.
allt för allmän bemärkelse. För växtligheten
hos physiska väsen tinnes det gränsor.
Menniskosnillet, dess skapande förmåga växer,
men hvar är gränsen för densamma? För
samhället, för menniskan sjelf i tid och i
ram finnes det gränsor; icke för den af menniskan
skapade verld.
Den värde talaren har, i följd af sina
åsigter, ansett sig böra föreslå, att åt kommande
Ständer må öfverlemnas att dömma
i den vackla frågan.
Gerna tror jag, och jag hoppas, att 5
år härefter de åsigter jag hyllar skola än
allmännare delas; jag hoppas att de satser,
för hvilka jag strider, skola då än lifligare
försvaras, men yttranderätten är en rätt,
som hvarje tid, så väl som hvarje enskild
må utöfva, då det är pligt att göra det.
IIvad jag enligt min innerliga öfvertygelse
känner mig vara skyldig mitt fädernesland
och den kommande generationen, det vill
jag uttala sjelf.
Jag får derföre uttala den öfvertygelse
jag äger, att det vore en orättvisa att frånkänna
svenska folket Juryn i Tryckfrihetsmål,
att det vore alt hämma dess moraliska
och intellectuella växtlighet.
IIos Herr Grefven och LandtMarskalken
anhåller jag, att de 3:ne frågor, hvari
proposition skall framställas, huruvida de
utgöra Ridderskapels oell Adelns gemensam
-
Den 27 Januarii f. m.
8j
ma tanka, måtte cn livar för sig lill besvarande
framställas.
Jag liar stundom märkt, att invecklade
frågor lätt förvilla och göra den svarande
tvehågsen. Jag har stundom funnit, att
eli ord i en uppställd propostion, slående
på annat ställe än man trott det höra stå,
förekommer såsom en stötesten, för hvilken
man tror sig höra gå ur vägen, och derföre
heldre later hl i att votera.
Då hemställer jag till Ridderskapets och
Adelns bepröfvande, är frågan om borgen,
0111 indragningsmagten, af natur att kunna
ställas i bredd med frågan om Juryinrättningens
bibehållande; jag frågar 0111 Ridderskapet
och Adeln kan vilja blottställa
denna heliga fråga för följderna af den voterades
ömtålighet? Jag anhåller derföre, att
Herr Grefven och LandtMarskalken först
täcktes fråga, om icke Ridderskapet och Adeln
önskar att dessa frågor måtte åtskiljas.
Herr Hjerta, Gustaf: Då jag i discuSsionen
under förra plenum vågade framställa
samma mening som Grefve Frölich, men
lika med honom finnér att, så vida vi kunde
få en proposition, som endast innehölle
att Juryn bibehålles och borgen icke ställes,
ändamålet lika väl kunde vinnas, sorn
genom den proposition jag föreslog; och då
af flere ledamöter betänkligheter äro gjorde
59 H. 6*
84
Den 27 Januarii f. m.
om denna proposition skulle vara öfverensstämmande
med den form våra Grundlagar
föreskrifva, förenar jag mig i Grefve Frölichs
yttrande, att, jemte instämmande med
Grefve von Schwerin örn vigten af frågan,
vi måtte komma till afgörande derigenom,
att Herr Grefven och LandtMarskalken framställer
den proposition, huruvida Ståndet
instämmer i den gemensamma tanke, att
Jury hör fortvarande bibehållas samt borgen
icke ställas. Jag inskränker mig till
denna begäran, och vill icke inlåta mig i
något besvarande af de framställningar, som
bär blifvit gjorde, och varit ämnade att göra
stor effect; då man nemligen sökt framställa
vår tidnings-litteratur som af den vigt, alt
den ville göra sig till en stat i slaten, förglömmande
de orsaker hvilka utöfva kraft på
-s opinionerne, och hvilka kunna finnas i samliällsinrättningen,
eller genom någon myndighet
sätta sig i kraft. Jag vill ej eller söka
besvara den i öfrigt farliga invändning, att
man vid denna Riksdag heldre bör antaga,
än förkasta förslaget, emedan man då har
öppet att vid nästa Riksdag förkasta det,
hvaremot, om man nu afsloge ett sådant
förslag, man skulle stänga all möjlighet att
afgöra framdeles frågan, samt sålunda ännu
i io år få den fördröjd. Med den värde
talaren instämmer jag i det vackra yttrandet
att menniskans morgondag är kort, men
staternas framtiden. Men om 10 år äro en
lång lid, så bör man ock besinna, att det
Den 27 Ja 11 n n r i i f. m.
85
i Svenska folkets tider utgör en ganska ringa
del af dess framtid, men att hvarje uppoffring
af en en gång tillkämpad frihet icke
vinnes lätt åter, och jag anser att våra
Grundlagar, då de föreskrilvit att 2 Riksdagar
skola behandla frågorne, ganska väl
insett, att den första Riksdagen skulle göra
till sin skyldighet att icke ingå på några
förslag, som ej vore af nödvändigheten påkallade.
Det är ur denna synpunkt, jag
bestrider i allo den tolkning Friherre Cederström
gjort af Grundlagen, öfvertygad
att ordet ändring är det, som man bör fästa
sig vid, så att väl ändring icke får beslutas,
men väl att icke ändring skall ske.
För att återkomma till det bestämda i frågan,
anhåller jag, att af Herr Grefven och
LandtMarskalken få framstäld, till den början,
den vigtigaste delen, om Juryn. Detta
är visserligen icke enligt med ordningen i
Utskottets Memoria], men för min del skulle
jag tro, att en sådan förändring i föredragningssättet
ej vore emot formen. Således
skulle jag önska, att först få framstäld den
frågan, huruvida Ridderskapet och Adeln
såsom gemensam tanke godkändt den mening,
att Juryinrättningen ej hör upphäfvas.
Om vi derom först få yttra oss, så
äro de andra frågorne snart afgjorde.
H. Ex. Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf: Utan önskan att i något afseende
anses såsom en chinesisk mandarin, och de
-
86
Den 27 Januarii f. m.
lande med Herr Friherre Lagerbjelke dess
öfvertygelse, att af alla vandrande fjät, de
sorn gä i cirkelgång äro de mest ändamålslösa,
afstår jag, efter den långa öfverläggningen,
hvarunder opinionerna synas hunnit
tillräckligt utbilda sig, ifrån hvad jag
ämnade hafva äran andraga, i det hopp alt
Ståndet må sättas i tillfälle att i lugn pröfning,
hvaruti inga sorgliga minnen eller
blifvande poemer må ingå, deliberera öfver
frågan. Förenande mig för öfrigt med nyssnämnde
talare, samt Herr von Schulzenheim,
får jag anhålla örn den proposition,
som Friherre Åkerhjelm föreslagit.
Hans ExcelJence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade, att Herr Hjerta
och Grefve Frölich hemstält, dels om föreskriften
om borgens ställande eller penningenedsättning
för utgifvare af dagblad
och periodisk skrift, borde ur Förslaget till
Tryckfrihets-Lag uteslutas; dels att Tryckfrihetsmålen
borde fortfarande profvas af
en Jury eller Nämd, samt dels att Indragningsmagten
måtte ovilkorligen upphäfvas.
Herr Uggla hade instämt i afseende å de
båda föregående omständigheterne; och hvad
angick den sistnämde, eller frågan örn Indragningsmagten,
syntes den, enär Herr
Hjerta och Grefve Frölich numera afstålt från
deras yrkande i denna del, icke vidare erfordra
någon öfverläggning, utan egentligen
blott arne frågor, nemligen den 0111 Borgen
Den 27 Januarii f. ni.
«7
oell den om Jury återstå, uti hvilka Ridd.
och Adeln således komme att fatta heslut.
Ilerr Crusenstolpe: Ehuru jag redan
från början instämt med Herr Uggla, vill
jag dock icke förnärma någons rätt att få
sin tanka framstäld; Herr von Hartmansdorff
skulle vid detta tillfälle trädas för
nära. Såvida Ståndet således icke i sin helhet
antager Herr Ugglas, anhåller jag om
proposition på Herr von Hartmansdorffs första
förslag, hvarigenom mer än en votering
kunde undvikas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att då ConstitutionsUtskottet
tillstyrkt Indragningsmagtens
upphäfvande, syntes frågan derom, i
egenskap af anmärkning mot Utskotles Förslag,
icke lämpeligen kunna äga rum; och
enär alltså endast frågorne örn Borgen och
Jury erfordrade Ridderskapets och Adelns
pröfning och afgörande, finge Hans Excellence
hemställa, antingen Ridderskapet och
Adeln önskade att dessa frågor borde håda
på en gång, eller serskilt hvar för sig till
afgörande företagas.
Grefve Frölich: Ehuru jag för egen
del icke ser någon våda i att slå punkterna
tillsammans, kan jag dock icke annat än
gifva vika för de skäl Grefve von Schwerin
anfört, och yrkar proposition på hvarje fråga
serskilt.
88
Den 27 Januarii f. m.
Herr von Hartmansdorff: Då jag för
min del yttrade, att jag icke ansåg indragningsmagten
böra försvinna så länge Juryn
icke är bättre inrättad, bar jag följaktligen
gjort denna anmärkning emot ConstilulionsUtskotlets
Memorial, sådant det är för närvarande.
På sådan grund vågar jag anhålla
om proposition samfäldt. Erfarenheten har
tillräckligen visat, alt oaktadt Ridderskapet
och Adeln beslöt företaga punkterna serskildt,
hafva likväl alla tre från början till
slut varit föremål för samfäldt öfverläggning.
Då ser jag ock intet skäl, hvarföre
man skall skilja dem vid beslutet. Jagskall
dock icke besvära Ridderskapet och Adeln
med votering om någon contra-proposition
för min mening, ty jag tror att min röst
betyder ganska ringa, helst jag förmodar,
att antingen förslaget lägges på bordet eller
icke, det ändå blir förkastadt vid nästa
Riksdag.
Herr Cederschjöld: Jag instämmer deruti,
att båda anmärkningarue rörande Borgen
och Domstolen, må på en gång afgöras.
De äga ett så nära samband, att de böra
stå eller falla tillsammans.
Herr Hjerta: Det är verkligen oförväntadt
för mig, att höra Herr von Hartmansdorff
yrka proposition om Indragningsmaktens
bibehållande. Ridderskapet och
Adeln har redan vid denna Riksdag, med
Den 27 Januari i f. tu.
89
anledning af i8a3 ars ConslitutionsUtskotts
förslag, beslutat att den obetingadt borde
upphöra. Att nu, i egenskap af anmärkning,
vid samma Riksdag gifva ett beslut så stridande
emot det förra, låter icke väl tänka
sig. Jag instämmer således i den mening
Herr Grefven och LandtMarskalken framställ,
alt frågan om Indragningsmakten icke
bchöfver det ringaste omnämnas. Herr Cederscbjölds
förslag åter, att votera om båda
frågorna på en gång, strider först och främst
emot det beslut Ridderskapet och Adeln vid
början af discussionen fattade, att hvarje
af de tre frågorna Utskottet sammanställt
äfven skulle af Ridderskapet och Adeln serskildt
algö tas. Dessutom vöre det vid så
vigliga frågor, som dessa, både oparlamentarisk
och oförsigtigt, att sammansätta dem,
och icke låta opinionerna yttra sig för hvardera
serskildt, samt sålunda riskera att flera
icke kunna få sin öfvertygelse fram vid voteringen.
Hvad beträffar det argument, att
discussionen hvälft sig omkring alla frågorna
på en gång, så är det de värde talarnes
ensak: likväl har jag hört att man med
sträng ordning afskiljt delarna från hvarannan,
och i allmänhet har denna discussion
varit redigare än någon annan inom Ståndet.
H. Ex. Herr Friherre Lagerbjelke: Det
är visst otvifvelaktig! att Ridderskapet och
Adeln vid början af öfverläggningen fattade
det af Herr Hjerta omnämnda beslut. Lik
-
Det) 27 J a n n a r i i f. ni.
väl är det icke mindre sannt, att alla punkterna
blifvit af hvarje talare vidrörda, och
opinionen öfver hvar och en lika fullständigt
uttalad. Jag kan för min enskildta
del icke finna något mer intresse uti den
ena delen, än i den andra. Så mycket jag
kunnat fatta resuméen af discussionen, tror
jag, att det finnes tvänne motsatta opinioner,
hvilka äro alldeles lika i den första
frågan, och i den andra. Den det icke tror,
har en naturlig rätt att skilja dern, och jag
vill ingalunda sätta mig emot, hvad som
hör lill hvar mans rätt. Det enda, som
hittills fortfarit att tala för sammanslående,
är att opinionen öfver båda är alldeles den
samma hos samma talare, samt för öfrigt,
tidens vinnande. Men om man företager
en lång discussion öfver livilkeldera, som
bör antagas, förlorar man ju derigenom tid
på annat sätt. Således är jag för enskildt
del färdig att begifva mig till frågornas delande;
men hemställer, så snart detta kommer
att äga rum, om icke votering för riktighetens
'skull måste förelagas i den ordning,
som ConstitutionsUtskottet framställt,
och hvilken blifvit följd af hvarje talare.
Herr Cederschjöld: Då Herr Hjerta yrkat
proposition på hvarje fråga serskildt,
och såsom motiv dertill åberopat politiska
åsigter, får jag fästa uppmärksamheten derpå,
att säkraste sältet att få afslag på båda,
är att sammanslå dem, då, i händelse
Den 27 J a n 11 a r i i f. m.
9'
f:del är för afslag af hvardera meningen,
dessa f:delar naturligtvis skola förena signar
båda frågorna förekomma. Det smärtar
mig alt göra denna erinran till protocollet,
men jag har nu ingen annan utväg.
Herr Manck af Rosenschöld: Jag skulle
visserligen vara benägen för proposition
på förslaget i sin helhet; men jag ser mig
icke kunna få detta uppfyldt, i anseende
till 54 § Riksdagsordningen, sorn säger,
att om ett mål under discussionen skiljes i
flera delar, skall, när sådant äskas, proposition
på hvardera delen serskildt framställas.
Herr Crusenstolpe: Den nyss åberopade
§ är mig icke obekant; men om så förfares,
så sker Herr von Ha rtmansdorff för
när, emedan hans förslag icke kommer under
öfvervägande.
Herr Cederschjöld: I anledning af den
upplästa §:n får jag vördsamt fråga, om det
är en enskilt Talare, eller hela Ståndet, som
har rätt att äska proposition.
Friherre Åkerhjelm: Sedan Herr Grefven
oell LandtMarskalken visat, att af de
tre framställde punkterne blott två varit föremål
för anmärkning, men icke den tredje,
är det klart att vi skola hålla oss vid de
förra. Herr Hjerta har dessutom riktigt yt*
1
Den 37 Januarii f. m.
Irat sig, att om föredragningen icke sker
punktvis, får livar och en ej uttrycka sin
mening; att sammanbinda dem, anser jag,
om än icke vadeligt, likväl hvarken riktigt
eller ens grundlagsenligt.
Grefve Frölich: Jag är nästan före
kommen
af den siste Talaren, men får erinra,
huru man ser att små förhållanden
ofta inverka vid voteringarne. Detta har
på ett frappant sätt blifvit illustreradt genom
Herr Cederschjölds farhågor. Herr Crusenstolpe
har sökt försvara Herr von Hartmansdorlfs
rätt, och jag vill hvarken qvälja
den enes eller den andres; men då förslaget
står i rak opposition emot 54 §:n, ser
jag intet skäl att bifalla det.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att endast
frågan rörande borgen nu vore föremål för
öfverläggningen, samt hemställde, örn Ridderskapet
och Adeln behagade såsom dess
gemensamma tanka antaga den af Herr Uggla
i afseende derå framställde anmärkning.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken liemtsällde, om
Ridderskapet och Adeln ansåg berörde af
Herr Uggla framställde anmärkning böra
förfalla.
Ropades äfven Ja och Nej.
Den 27 Januarii f. m.
93
Friherre Rålamb} Claesj hegärde votering.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LaniltMarskalken framställde följande
voteringsproposition:
Den, som anser den af Herr Uggla,
Göran Gustaf, framställde anmärkning: Att
föreskrift om Borgens ställande, eller penningenedsättning
för utgifvare af Dagblad
och periodisk skrift, måtte ur förslaget till
tryckfrihetslag uteslutas, samt i följd deraf
de §§ af samma förslag, som derpå hafva
afseende, dels derifrån utgå, dels i öfverensstämmelse
dermed omredigeras; böra förklaras
utgöra Ridderskapets och Adelns gemensamma
tanka, samt på sådan grund till
ConstitutionsUtskottet hänvisas, voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner Nej, kommer Herr Ugglas ofvanberörde
anmärkning att förfalla.
Hvilken voteringsproposition afRidderskapet
och Adeln godkändes samt derefter
anslogs.
Friherre Cederström , Jacob: Om proposition
blifvit gjord på bägge anmärkningspunkterne,
hade jag tänkt att Ridderskapet
94
Den 2j J a nua r ii f. ra.
oell Adeln kunnat anse 3:dje mom. böra utgå;
men nu, då hvarje mom. upptages såsom
ett serskildt förslag, måste jag förklara,
att, ehuru jag är emot det af Utskottet
föreslagna stadgandet i sin helhet, kan jag
icke nu votera emot, utan för detsamma.
Voteringen började kl. half till 3 eftei’-  middagen; och befunnos, efter voteringens
slut kl. half till \ eftermiddagen, sedan en
voteringssedel blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne öppnade,
rösterna hafva utfallit, som följer:
Ja —
Nej— gr.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken förklarade, det Herr Ugglas
anmärkning således af Ridderskapet och
Adeln ansetts böra förfalla.
Friherre Boye, Fredrik, anmälte, under
åberopande af hvad Herr Friherren
förut i detta ämne yttrat, sin reservation
mot det af Ridderskapet och Adeln nu fattade
beslut.
Häruti instämde Herrar Brummer, Carl
Magnus, Silfverhjelm, Carl Adam, Vegesach,
Ernst, och Vegesach, Eugene.
Högloflige Ridderskapet och Adeln Åtskiljdes
kl. tre qvart till 4 eftermiddagen.
In fidem protocolli
O. J. Lagerheim.
Onsdagen d. 2 7 Januarii r83o.
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen.
Herr Dahlman, Lars Johan, anmälte
sin reservation emot det på förmiddagen af
Ridderskapet och Adeln genom votering fattade
beslut.
Fortsattes pröfningen af ConstitulionsUtskottets
den 3o sistlidne September, under
N:o 5t, allåtne och den 5 derpåföljde
October e. m., på bordet lagde Memorial,
med förslag till ändringar i TryckfrihetsFörfattningen
och till ny redaction af samma
Grundlag.
Angående Utskottats förslag, att 8:de
mom. i 4 & af nuvarande TryckfrihetsFörordning,
eller stadgandet om Indragningsmakten,
kommer att alldeles upphäfvas
och uteslutas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att Hans Excellence,
som visserligen i förmiddagens ple
-
96
Den 27 Januarii e. ra.
num ansett det ingen proposition om indragningsmakten
behöfde framställas, dock
nu, till följd af Herr von Hartmansdorff^
begäran, trodde sig böra en sådan proposition
framställa, så vida Herr von Hartmansdorff
ej från sin begäran derom afstod,
i hvilken omständighet Hans Excellence
önskade, att Herr von Hartmansdorff ville
gifva sin tanka tillkänna.
Herr von Hartmansdorff afstod nu mera
från yrkande af den förut begärdte proposition.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken erindrade, att
enär någon vidare anmärkning vid denna
punct ej vore gjord, Ridderskapet och Adeln
torde böra öfvergå till följande punkt.
Angående Tryckfrihetsmålens öfverfljttande
från Jury till vanliga Domstolar.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg, att till ConstitutionsUtskottet
borde, såsom Ridderskapets
och Adelns gemensamma tanka, hänvisas
den af Herr Uggla, Göran Gustaf, med flere,
framställde anmärkning, att tryckfrihetsmålen
fortfarande måtte pröfvas af en Jury
eller Nämd, med den organisation, som i
5 § af nu gällande Tryckfrihetslag är före
skrif
-
Den a7 Jan uari i e. m.
97
skrifven, och att följaktligen de stadganden
i nämde §, hvilka angå denna Nämds omfattning
och föremål, äfvensom rättegångssättet
i öfrigt, må oförändrade bibehållas.
Hopades starka Ja och Nej.
Grefve Frölich > David > anhöll om Votering.
Hvarefter Hans Excellence Herr Gref*
ven och LandtMarskalken framställde följande
voteringsproposition:
Den, som anser den af Herr Uggla,
Göran Gustaf, framställde anmärkning r Att
tryckfrihetsmålen måtte fortfarande pröfvas
af en Jury eller Nämd, med den organisation
som i 5 § af nu gällande Tryckfrihetslag
är föreskrifven, och att följaktligen
de stadganden i nämde §, hvilka angå denna
Nämds omfattning och föremål, äfvensom
rättegångssättet i öfrigt, må oförändrade bibehållas;
böra förklaras utgöra Ridderskapets
och Adelns gemensamma tanka, samt
på sådan grund till ConstitutionsUtskottet
hänvisas, voterar
Ja;
den det ej vill, voterat
Nej;
vinner Nej, kommer Herr Ugglas ofvanberörde
anmärkning att förfalla.
59 H. 1
98
Den 27 Januarii c. m.
Hvilken voteringsproposition afRidderskapet
och Adeln godkändes samt derefter
anslogs.
Voteringen börjades kl. ett quart till 7
eftermiddagen; och befunnos, efter voteringens
slut, klockan ett quart till 8 eftermiddagen,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterna hafva utfallit
som följer:
Ja — 98.
Nej — 84-
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grejven och
LandtMarskalken förklarade, att den af Hr
Uggla framställde, i Japropositionen upptagne,
anmärkning, således komme att såsom
Ridderskapets och Adelns gemensamma
tanka till ConstitutionsUtskoltet hänvisas.
Herr Hjerta j Gustaf: Sedan Ridd.
och Adeln nu fattat ett beslut, hvilket gör
de två följande partiella förslagen, det ena
om TryckfrihetsGomite^ns hörande, det andra
om publicitet vid ÖfverDomstolarne,
öfverflödiga, vågar jag föreslå, att dessa
bägge punkter måtte hvila till dess, genom
Rikets Ständers beslut, saken kommit i det
skick, att det blir afgjordt, huruvida Juryn
skall frånryckas förslaget, eller qvarstå.
Den 27 Januarii e. in.
99
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
får vördsamt tillkännagifva, att Preste- och
BorgareStånden fattat samma beslut, som
Riddderskapet och Adeln. Således kommer
en inbjudning att afgå från Utskottet till
BondeStåndet, att förena sig med dessa 3
Stånd. I alla fall föreställer jag mig, att
Ridd. och Adeln bör besluta om alla de
förändringar, hvilka blifva en följd af det
nu fattade beslutet, oberoende af hvad de
andra Stånden kunnat göra. Det skulle vara
alltför stor tidspillan att nu låta förslagen
hvila, för alt sedermera beredas
om igen.
Hans Esccellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken yttrade, att en sådan behandling,
som den Herr Hjerta föreslagit,
syntes mindre lämplig, utan trodde Hans
Excellence, att den af Ridd. och Adeln nyss
beslutade anmärkning borde anses äfven innefatta
de af Herr Hjerta omförmälte frågor.
Herr Hjerta: Om Ridderskapet och
Adeln gillar Herr Grefven och LandtMarskalkens
framställning, har jag ingenting
emot att frågan på det viset afgöres; men
likväl finnér jag något betänkligt att ingå i
ett sådant definitift beslut, innan man vet
huru den förra frågan blifvit slutligt afgjord.
Jag tror således det bästa vara att låta denna
del hvila, förklarande mig dock nöjd
med hvad Ståndet deröfver besluter.
59 H. 7*
IOO
Den 11 Januari! e. m.
Friherre Cederström, Jacob: Den Återstående
delen af Memorialet beror på huru
den nyss afgjorda frågan blifver af Rikets
Ständer fastställd. Om Nämndens bibehållande
afslås, måste man yttra sig öfver detaljerna
i förslaget. Af sådan anledning får
jag förklara, att jag icke kan instämma deruti,
att, om Juryn afskaffas, Domstolen skall
vara pligtig att höra TryckfrihetsCommitéen.
Jag skulle tro, att, utan afseende på sjelfva
saken, Ridderskapet och Adeln, blott för
formens skull, måste besluta deröfver.
Grefve Frölich: Såsom en klar följd
af det beslut Ridderskapet och Adeln nyss
tagit i fråga om 3:dje punkten, anser jag
att båda de nästa punkterna böra förfalla.
Att åter, som Herr Cederschjöld önskat,
yttra sig om detaljerna af ett ämne, hvilket
tydligen försvinner, i fall Ridd. och
Adelns tanka i principen vinner allmänt
bifall, synes mig bakvändt. Det säger sig
sjelf, att om ett annat beslut skulle komma
tillbaka, Ståndet må ingå i detaljfrågorna;
men sedan man förklarat, att man icke vill
hafva någon förändring af Juryn, ser jag
icke huru man kan besluta en arrangement,
som bör till processen i HofRätt.
Herr Cederschjöld: Jag instämmer fullkomligt
i den siste Talarens tanka. Det
skulle vara ingenting mindre än en orimlighet,
om Ståndet inginge i detaljpröfning
Den 27 Januarii e. m.
101
af ett förslag, som blifvit förkastadt i det
hela.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken lät derefter utur ConstitutionsUtskottets
Memorial uppläsa dessa båda
frågor.
Hans Excellence Herr Friherre Lagerbjelke,
Gustaf: Jag hade väl förskoltvis anhållit
om ordet för en annan händelse, än
den, som nu inträffat, men innan jag begagnar
det tillfälle som nu lemnäs mig, är det för mig
nödigt att veta, hvarom jag skall lala. Det
ämne, som i naturlig ordning skulle hafva
förekommit, hade varit de två af Herr Grefven
och LandtMarskalken nyligen upplästa
specialförslag, hvaraf det första handlar om
TryckfrihetsCommiteens hörande. Då Ridd.
och Adeln genom voteringen beslutat, såsom
dess gemensamma tanka, att den nuvarande
Nämnden skall fortfara, och tryckfrihetsmål
icke hänvisas till Domstol, kan jag icke
finna annat, än att ett sådant TryckfrihetsCommiteens
hörande ej kan komma i fråga.
Innan man sålunda har hufvudsaken bestämd,
finner jag icke huru en sådan deliberation
kan äga rum, eller till hvad resultat
den skall leda, enär det skulle blifva
en confabulation utan ändamål.
Herr Hjerta: Med bästa vilja att icke
vålla förlängda öfverläggningar, tillstår jag,
102
Den 27 Ja nu ari i e. tn.
alt jag icke inser något annat sätt att bibehålla
Ståndets rätt till framdeles beslut öfver
dessa punkter, än att de få hvila lills
Conslitutions-Utskottet tillkännagifvit huru
med hufvudfrågan sig förhåller. Om punkterna
nu ätersändas, måste det grunda sig
på en anmärkning, som ovillkorligen skall
binda Constitutions-Utskottet. Derigenom
skulle uppstå ett jemkningsförslag, hvilket
kunde hindra Ridderskapet och Adeln att
öfverlägga i samma anda, som Rikets Ständers
beslut, öfver Juryn.
Friherre Cederström: Jag har åtminstone
för min del föreställt mig, att Ridd.
och Adeln borde kunna förutse en möjlighet,
att Nämnden afgör frågan i motsatts
mot Ridd. och Adelns beslut, i hvilket fall
Ståndet måste yttra sig öfver detaljerna.
Om det är Ridderskapet och Adelns tanka,
att TryckfrihetsComiteen skall höras, då har
jag ingenting att anmärka, ty då hvilar
förslaget till nästa Riksdag. Men om Ridd.
och Adelli är af den opinion, att TryckfrihetsComiteen
icke skall höras, så mäste,
för det fall att vårt beslut om Juryn afslås
utaf Nämnden, Ridd. och Adelns gemensamma
tanka tili Utskottet remitteras.
Grefve Frölich: Så vidt jag kunnat
fatta, är denna strid blott om ord, emedan
man icke velat göra skillnad emellan att
afslå punkterne, och att låta dem förfalla.
Den 27 Januarii e. ra.
io3
Jag kari icke inse, att om man låter punkter
förfalla, som tillhöra en förkastad princip,
man derföre binder händerna på sig,
att sedan kunna få återgå till detaljfrågorna,
eller att deri ligger en sådan våda, som
Herr Hjerta och Friherre Cederström förespeglade
oss. Det torde tillåtas mig illustrera
detta med ett exempel. Om fråga
vore väckt, att Ridd. och Adeln skulle hålla
sina öfverläggningar här ofvanpå taket, och
ett af detalj-förslagen vore, att hvarje Ledamot
skulle skaffa sig stege för att komma
dit upp, samt hufvudfrågan sedermera
förkastades, så hemställer jag, hvartill det
skulle tjena att hålla några öfverläggningar
om stegarnas anskaffande.
Herr Cederschjöld: I min tanka strider
det icke allenast emot rimlighet, utan äfven
mot praxis, att sedan Ståndet fattat sitt
beslut i en sak, afvika ifrån consequensen
i de öfriga, som dermed hafva ett oskiljaktigt
samband; och en sådan oformlighet
tror jag att man förgäfves skall söka i våra
annaler. Jag förstår icke huru jemkningen
i Utskottet då skulle tillgå, när Utskottet
linge ifrån Adeln meningar, så stridande
emot hvarannan. För öfrigt ber jag få
lemna den historiska upplysning, att TryckfrihetsComite^ns
hörande hins påbjudet i
181 o års Tryckfrihetslag, och att det var
vid 1812 års Riksdag, sorglig i åminnelse
som del borttogs.
Den a7 Januarii e. ra.
Hans Excellence Herr Grefve af FVetter
stedtj Gustaf: Det är just under samma
förutsättning, som Friherre Gederström yttrat,
nemligen att det förstärkta ConslitutionsUlskottet
skulle fatta något annat beslut,
än Ridderskapet och Adeln gjort, som jag icke
kan neka att instämma i Herr Hjertås förslag,
att, ehuru båda frågorna nödvändigt
skulle förfalla, i anledning af Adelns beslut,
detta likväl kommer att utgöra ett serskildt
öfverläggningsämne, i fall ett annat resultat
skulle uppkomma vid förstärkta Utskottets
votering. Jag inser således icke någon våda
uti att låta den hvila. Det exempel Grefve
Frölich åberopat, tror jag icke, tillämpadt
på den närvarande frågan, håller streck, ty
jag hemställer till Herr Grefven om man
icke kunde låta bli att besluta något om
stegen, fastän man hade förkastadt att hålla
sina deliberationer på taket, isynnerhet oin
de öfriga Stånden beslutat att Öfverlägga på
något annat ställe.
Herr Hjerta: Jäg kan icke förklara den
belägenhet Ridd, och Adeln befinner sig uti
annorlunda, än som det säkraste bevis på
orimligheten af det sätt, hvarpå ConstitutionsUtskotlet
behandlat hela denna fråga.
Grundlagens stiftare hafva troligen icke
tänkt sig ett sådant påfund, att ett Utskott
skickar på RiksStånden förslag till en helt
ny Grundlag. De hafva icke tänkt sig annat,
än att någon eller några bristfälliga
Den 27 Januarii e. ni.
io5
delar deraf skulle komma i fråga att förbättras.
Om nu Ridd. och Adeln återsänder
de två punkterne med anmärkning, och
sjelfva principen af vårt heslut sedan kullkastas,
vill jag väl fråga, hvad slags öfverläggning
skall kunna blifva örn de öfriga
punkterna.
Friherre Åkerhjelmj Gustaf Fredrik:
Det synes mig angeläget, att man nu deciderar,
huruvida Ståndet anser någon anmärkning
böra göras mot de följande punkterne
af ConstitutionsUtskottets förslag. Sedan
tre Stånd numera förklarat sig emot
Utskottets förslag i hufvudprincipen, men
det fjerde Ståndet instämt med Utskottet,
blifver den naturliga följden, att Utskottet
söker sammanjemka meningarne genom en
inbjudning till det fjerde Ståndet att förena
sig med de trenne öfrige. Men detta fjerde
Stånd kan qvarblifva vid sin mening, och
då måste frågan liänskjutas till förstärkt
ConstitutionsUtskott, der voteringen visserligen
kan utfalla i likhet med de trenne
Ståndens beslut, men också motsattsen möjligtvis
inträffa, i hvilken händelse Utskottets
förslag i detaljerna skulle vara antaget
till Grundlagsenlig behandling vid nästa
Riksdag, utan att Ridderskapet och Ådeln
fått yttra sig öfver dessa vigtiga frågor.
Om således någon önskar göra anmärkning
vid Utskottets påföljande punkter, tror jag
det vara nödvändigt, att pröfningen af för
-
Den 37 Januari i e. m.
slaget nu fortsattes, på det icke tillfället till
dessa anmärkningar ina gå förloradt.
Herr von Hartmansdorff: De svårigheter
Herr Hjerta anmärkt, uppkomne derigenom
att Utskottet, i stället att först yttra
sig om grundsatserne för en förändrad Tryckfrihets-förordning,
oell sedan inlemna förslag
till ändringar i detaljerna, nu sammanslagit
bägge delarne i samma Memorial,
förefinnas visserligen. Men de kunna aflijelpas,
i händelse Ridderskapet och Adeln,
eller alla fyra RiksStånden, först yttra sig
om grundsattserna, och emedlertid låta detaljerna
hvila. Om sådant icke låter sig
göra, måste man, för hvarje särskild punkt,
besluta öfver detaljerna i öfverensstämmelse
med de beslut om grunderna, hvilka redan
äro fattade. Men att felagtiga redactioner
och bristande sammanhang derigenom skola
förvållas, är lätt att förutse. I alla fall är
det dock fruktlöst att längre tvista om behandlingssättet,
innan Herr Grefven och
LandtMarskalken gifver oss tillkänna, om det
är tillåtet att behandla grundsattserna serskildt.
För saken vore det onekligen bäst,
emedan grundsattserne då kunde afgöras
genom votering i förstärkta ConstitutionsUtskottet,
innan detaljerne företoges. Att
nu granska redactionerna af ett förslag, som
lill en del, nemligen borgen, öfverensstämmer
med Ridderskapets och Adelns beslut,
men till en annan, nemligen domstols-be
-
Den 27 Januari i e. m.
107
fattningen, är stridande deremot, kan ej
annat än föranleda tidspillan utan ändamål.
Men om vi ändock måste deran, ehuru obehagligt
det är, så anhåller jag att Herr
Grefven och LandtMarskalken täcktes gifva
Ståndet, ju förr dess heldre, sin mening
tillkänna.
Friherre Cederström: När ConstitutionsUtskottet
förelägger RiksStånden ett förslag
till ändring i Grundlagarne, skall detsamma,
enligt Birsta §. och jemväl 56 §. 2
mom. Regeringsformen, hvila till afgörande
vid nästa Riksdag. Då förslaget första gången
förekommer, kunna likväl anmärkningar
mot detaljerna göras, bland hvilka de,
som förklaras utgöra något RiksStånds gemensamma
tanka, skola remitteras till Utskottet,
hvilket äger försöka att sammanjemka
de olika meningarne. I händelse detta
misslyckas, skall saken hänskjutas till
förstärkt ConstilutionsUtskott. Men nu har
ett Stånd bifallit ConstitutionsUtskottets förslag,
och de öfrige tre Stånden dervid gjort
anmärkningar, som förklarats utgöra deras
gemensamma tanka. Frågan kommer således
troligen att hänskjutas till förstärkt
ConstitutionsTJtskott, der detsamma kan inträffa,
som nyligen hände i förstärkta Statsutskottet,
hvarest en fråga, uti hvilken två
Stånd stadnat emot två, afgjordes med 117
röster emot 1, det vill säga, att frågan iförstärkta
ConstitutionsUtskottet möjligtvis kan
io8
Den 27 Jannarii e. m.
komma att afgöras med p4 röster mot en,
till ett motsatt resultat mot det heslut Riddcrskapel
oell Adeln nyss fattat; och jag
hemställer, om det icke då är af nöden att
Ridderskapet och Ådeln för denna händelse
på förhand yttrar sig öfver detaljerne i Utskottets
förslag, så framt de befinnas sådane,
att pluraliteten dermed icke är belåten.
Om ingen anmärkning emot detaljerne göras,
blifver följden den, att dessa detaljer, sedan
grundsaltserne genom förstärkt ConstilutionsUtskott
blifvit afgjorde, komma, såsom
lemnade utan anmärkning, att qvarstå
till afgörande vid nästa Riksdag. Skulle
det vara Ridderskapets och Adelns mening
att så bör ske, så har jag för min del ingen
ting deremot, ehuru jag icke finner någon
consequens i förslaget om TryckfrihetsComiteens
hörande af Domstolen, och således
icke kan instämma i detta förslag. Jag
vill likväl i sådant fall blott hafva min mening
anförd till Protocollet.
Friherre Rålamb, Claes: Jag får öp
pet
tillstå, att jag icke kan fatta meningen
med förslaget att Ridderskapet och Adeln
skulle uppskjuta eller undandraga sig allt
yttrande öfver de partiella frågor, som förekomma
i Utskottets Memorial. Det är
väl sant att Ridderskapet och Adeln ansett
Juryinrättningen icke böra afskaffas; men
detta afstyrkande af Utskottets förslag är
ännu icke af den beskaffenhet, att saken
D e n 27 J a n u a r i i e. m.
kan anses afgjord. Om frågan går lill förstärkt
CoiistitulionsUtskolt, och voteringen
der utfaller till fördel för Utskottets förslag,
samt detta sålunda blifver hvilande
till nästa Riksdag, hemställer jag, om icke
Ridderskapet och Adeln, genom ett heslut
att göra detaljfrågorna hvilande intill dess
förstärkta Constilutions-Utskottet afgjort saken,
sjelfve betagit sig rättigheten till all
öfverläggning om detaillerna. Jag tror derföre,
för min del, det blifva nödvändigt att
nu upptaga dessa detaljer till pröfning.
Grefve Frölich: Här äro egentligen
Irenne meningar yttrade; Friherre Cederström,
som numera blifvit biträdd af Friherre
Rålamb, har ansett den partiella granskningen
af Utskottets Memorial nu böra företagas.
Denna mening kan jag ingalunda
finna vara den rätta. Den har sin grund
endast deri, att Utskottet, i stället för att,
såsom sig bordt, först inkomma med ett
Memorial rörande principerna för de föreslagne
förändringarne, och sedermera med
ett detaljeradt förslag, i massa inkommit
med alltsammans på en gång; men jag inser
icke, att detta ålägger Ståndet att gå
lika oredigt till väga, enär det måste vara
vår obestridliga rätt alt föreskrifva Utskottet,
eller åtminstone säga vår mening om,
den form, hvarunder ärendet bör behandlas.
Det andra förslaget var, för att följa
ordningen, mitt, som innefattade, att man
1 IO
Den 27 Jan unri i e. ru.
borde anse de nästföljande punkterne förfallne,
sedan man tagit ett beslut, hvilket,
derest det blir Rikets Ständers, ovillkorligen
leder derhän, att dessa punkter måste
förfalla. Jag kan väl icke säga, att jag funnit
mig vederlaggd af de motskäl, hvilka
här blifvit anförde; men jag är likväl ej
emot att öfvergå till den tredje meningen,
som är Herr Hjertås, nemligen att förklara
discussionen öfver de nu ifrågavarande
punkterne hvilande till dess vi få veta det
definitiva beslutet i principfrågan. Jag vill,
säger jag, gå in på detta förslag, likväl med
förbehåll att samtlige delalj-frågorne blifva
hvilande; jag inbillar mig nemligen, att sedan
Utskottet sammanjemkat de olika meningarne
i hufvudfrågan, eller förstärkta
ConstitutionsUtskottet afgjort den, Utskottet'
skall inkomma med ett nytt förslag, rörande
detaljerna, under den form att vi
deröfver kunna besluta. Med detta villkor
tillstyrker jag således Herr Hjertås förslag.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Mig synes
ConstitutionsUtskottet hafva rätteligen förfarit,
då det på en gång inkommit med de
detaljerade förslagen, som äro följden af dess
antagne grunder. Om Utskottet framkommit
med nakna grundsattser utan utveckling,
med förslag till borttagande af Juryinrättningen
och åtskilliga §:r i vår nuvarande
Tryckfrihetslag, utan att säga hvad
Utskottet ville föreslå i stället, hade Ut
-
Den 27 Januarii e. m.
1 1 1
skottet med skäl fält uppbära den anmärkning,
att det inkommit med ett omoget och
osammanhängande förslag. Detta hörer likväl
icke nu till ämnet. Jag vill blott till
Herr Grefvens och LandtMarskalkens afgörande
framställa en enkel fråga, som jag
hoppas skall lätta discussionens bringande
till slut. Om ConstitutionsUtskottet inkommer
med ett förslag till voteringsproposition,
ungefär så lydande: Den som bifal
ler
hvad tre Stånd förklarat vara deras gemensamma
tankar, säger Ja; den det ej
vill, säger Nej; vinner Nej, kommer ConstitutionsUtskottets
förslag, som af BondeStåndet
i allo blifvit antaget, att i sin helhet
hvila såsom Rikets Ständers utlåtande
till nästa Riksdag; — om, säger jag, ett sådant
förslag till voteringsproposition inkommer,
anhåller jag att få veta af Herr Grefven
och LandtMarskalken, om vår rätt är
öppen att då discutera öfver Nejpropositionen,
eller säga, att vi, för den händelsen
alt Nej vinner, vilja hafva en annan contraproposition
med de eller de förändringar
i detaljerna af Utskottets förslag. Förklarar
Herr Grefven och LandtMarskalken Ståndets
rätt vara öppen att då besluta ändringar
i de punkter, hvarom nu är fråga, så
är det naturligt att all discussion deröfver
för närvarande är öfverflödig; men i annat
fall torde det vara nödvändigt, att man
förskottsvis afgör, huru man vill att dessa
punkter skola lyda, i den händelse att Rid
-
III
Den 37 Ja n ua r ii e. m.
derskapets och Adelns beslut om hufvud-'
frågan icke blifver Rikets Ständers.
Herr von Hartmansdorff: Om Rid
derskapet
och Adeln, enligt min önskan,
till Utskottet remitterade de redan fattade
besluten, rörande grundsattserne, så måste
väl derpå följa ett svar, med förslag till
sammanjemkning, och det sålunda blifva
möjligt att få hufvudfrågorne först afgjorde.
I annat fall finner äfven jag det vara öfverflödigt,
att uppskjuta den fortsatta pröfningen
af Constitutions-Utskottets Memorial.
Men, då man, genom detaljernas skiljande
från grundsattserne, kommer till den rätta
ordningen, att icke discutera detaljerne förr
än grundsattserne blifvit fastställde, och då
en öfverläggning om detaljer, som Utskottet
utarbetat efter grundsatser, hvilka Ståndet
numera förkastat, vore ändämålslös, och endast
den del af redactionerna kunde lill
pröfning upptagas, hvilken härflyter från
sådane grundsattser, hvarom Ståndet är ense
med Utskottet, så instämmer jag i Grefve
Frölichs mening, att samtlige detaljerne
må hvila, under det de redan beslutade
grunderna remitteras till Utskottet, för att
sammanjemkas med de öfriga Ståndens beslut.
Herr Hjerta: Jag är förekommen af
den siste värde talaren. Jag kan icke före
stäl
-
Den 37 Jan naii i v, io<
ställa mig att Utskottet skulle kunna inkomma
med något jemknings-förslag i de frågor,
der icke alla fyra RiksStånden fattat
sina beslut; och om Ridderskapet och Adeln
således nu beslutar blott öfver principfrågorne,
blir det en nödvändig följd att Utskottet
måste först inkomma med ett jemkningsförslag
i dessa delar, samt att det derefter
blir tillfälle för Ridderskapet och Adeln
att berama, antingen Ståndet vill antaga
Utskottets förslag i detaljerna, eller upplaga
någon anmärkning deremot, såsom dess
gemensamma tanka. Grefve Frölich har instämt
i mitt förslag att göra de tvänne nu
ifrågavarande punkterne hvilande, men dervid
fästat ett villkor, som jag icke vill
motsätta mig derhän, att yrka votering eller
ens begära att något särdeles afseende
fästes på min invändning. Jag skulle likväl
tro det vara oriktigt att i Memorialets
närvarande skick någonsin besluta öfver flere
bland de återstående punkterne, än de tvänne,
som slå i sammanhang med Juryinrättningens
afskaffande eller bibehållande. Jag
tror, i afseende på sista delen af Utskottets
Memorial, som går ut på åtskillige redactionsförändringar,
alt det är af vigt att
Ridderskapet och Adeln så tillställer, att
Memorialet i denna del må återgå till Utskottet,
för att uppställas på annat sätt;
och jag utbeder mig, att i detta hänseende
få fästa uppmärksamheten på beskaffenheten
59 H. 8
Den 27 Jan uar i i e. ni,
af Utskottets Memorial. I tredje afdelningen
har Utskottet med 14 rader antydt en
fullkomlig omarbetning af hela Tryckfrihetsförordningen,
deri Utskottet säger sig
hafva afhjelpt åtskillige detaljbrister, och genom
nya förslag eller omflyttning af de
gamla §:ne bragt Förordningen i en bättre
ordning; men Utskottet har icke anfört
några motiver för alla dessa förändringar,
vidare, än att Utskotttet berömmer sig af att
hafva uträttat så ganska mycket, samt lemnat
en korrt hänvisning, som utmärker huruvida
förslaget är nytt, eller hvarest det i
gamla Förordningen igenfinnes. Hvilket besvärligt
göromål skall det således icke blifva
för Ståndsledamoten att pröfva alla dessa
förändringar, helst Utskottet icke, såsom
vanligt, med cursiv stil utmärkt allt det
nya? Jag måste derföre protestera emot
all behandling af denna del af Utskottets
Memorial, och begära återremiss, för att få
se Utskottets motiver, och för att få förändringarne
uppställde på efct sätt, som gör
granskningen deraf möjlig. Ty jag frågar,
om det är formligt att skicka på Stånden
ett förslag, som icke kan granskas af någon
utan flere dagars arbete på kammaren. På
denna grund anser jag för min del olämpligt
alt sammanblanda de tvänne nu ifrågavarande
punk terne med de öfriga detaljfrågorne;
ty dessa bägge punkter fortfar jag
att anse höra blifva hvilande, men hela den
återstående delen af Memorialet önskar jag
Den 25 J a n u a r i i e. m.
må återremitteras, för att omarbetas, så att
en granskning deraf för Ståndet blifver möjlig.
Jag åberopar till stöd för denna begäran
icke Grundlagen, utan endast vanligt
menniskoförstånd.
Friherre Cederström: Herrar von Hartmansdorff
och Hjerta hafva sammanstämt
deri, att jemkningsförslaget från Utskottet
skulle öppna ytterligare tillfälle för Ståndet
alt besluta öfver detaljerna; och Herr Hjerta
har tillagt, att Utskottet icke kan föreslå
någon jemkning i detaljerna förr än alla
fyra RiksStånden deröfver beslutat. Jag utbeder
mig i anledning häraf att få uppläsa
en korrt stropli ur 56 § RegeringsFormen:
Göras i Riksens Ständers plena icke några
anmärkningar emot ConstitutionsUtskottets
yttrandej hvite detsamma såsom ett Riksens
Ständers utlåtande s hvaröfver först
vid Tiästa Riksdag, och då endast med Ja
eller Nejskall kunna beslutas. När nu
ett Riksstånd till grundlagsenlig behandling
godkänt hela Memorialet, men de öfrige
dervid gjort anmärkningar, återstår ej annat
för Utskottet, än att i de delar, der en
gemensam tanka blifvit till Utskottet remitterad,
uppgöra jemkningsförslag, det vill
säga, med hänseende till BondeStåndets beslut,
föreslå en sådan voteringsproposition,
som Herr Lefren ganska riktigt uppgifvit,
ty någon annan kan icke uppställas, samt
59 H. 8
n6 Den 27 Januari e. tn.
derjemte de voteringspropositioner, rörande
detaljerna, som kunna blifva en följd af
skiljaklighelerne i de öfrige tre Ståndens beslut
sinsemellan. Men de delar af Utskottets
förslag, deremot ingen anmärkning blifvit
gjord, måste ovägerligen hvila intill
nästa Riksdag, på grund af den nyss upplästa
56 §:n. Hvad Herr Hjertås senare anmärkning
mot formen af Utskottets Memorial
beträffar, så torde Herr Hjerta finna
motiven för de föreslagna förändringar ne,
dels uti den motion, som föranledt Utskottet
till dessa förändringar, och dels, der Utskottet
afvikit från motionen, uti sjelfva Memorialet,
så att de ingalunda saknas. Om dea
värde ledamoten icke gifvit sig lid att ingå
i granskning häraf, så är det lians ensak;
men Ståndet kan derföre icke uppskjuta
pröfningen af en del utaf Memorialet, ty
ConstitutionsUtskottet skulle då icke kunna
uppgöra något jemkningsförslag, utan nödgas
inkomma till Ståndet med begäran att
för sådant ändamål få del af Ståndets beslut
öfver hela Memorialet.
Friherre Rålamb: Jag har endast be
gärt
ordet, för alt söka rättfärdiga ConstitutionsUtskottet
emot de stränga anmärkningar
Herr Hjerta framställt. Förebråelsen
går isynnerhet derpå ut, att Utskottet
i alltför få rader motiverat sitt förslag till
ny och omarbetad TryckfrihetsFörordning;
och det är visserligen en sanning att Utskottet,
näst före sjelfva redactionsförslaget,
Den 37 Januarii e. m.
117
endast i några få rader yttrat sig härom;
men deremot har Utskottet från pagina 19
till och med 3o i Memorialet upptaget och
motiverat hvarje förändring och alla de nya
förslagen, hvilka Utskottet ansett sig höra i
slutet uppställa i ett sammanhängande helt.
Ora man derföre jern förer den mot slutet
införda fullständiga redactionen med de vidfogade
citationerne och det föregående af
Utskottets Memorial, der hvarje förändring
ganska tydligt blifvit utmärkt, så hoppas
jag att den af Herr Hjerta anmärkta stora
oformlighet likväl torde finna någon nåd
inför Ridderskapets och Adelns ögon. Hvad
för öfrigt sjelfva saken beträffar, så har jag
redan framställt min åsigt derom, och hemställer
ånyo vördsamt, om man icke vid detta,
som vid alla andra tillfällen, bör undvika
att afgöra den ena punkten och uppskjuta
en annan i samma Memorial, och
på en gång till pröfning upptaga alltsammans
i sin helhet.
Herr Hjerta: Med det förtroende jag
hyser till sättet, hvarpå Protocollsutdrag
från detta Stånd blifva expedierade, befarar
jag icke att ett Protocollsutdrag till ConstitutionsUtskottet,
med de nyss fattade besluten
i principfrågorne, skulle blifva så illa
redigeradt, att Utskottet deraf skulle få anledning
att tro, det detaljfrågorne äfven blifvit
pröfvade, men lemnade utan anmärkning,
samt sålunda skulle inkomma med ett jemk
-
Den a5 Januari i e. m.
ningsförslag, rörande hela Memorialet innan
alla fyra Riksstånden deröfver tagit
något beslut. Tåg tror icke heller det kunna
tillkomma Utskottet att af Ståndet fordra
detaljfrågornas afgörande, innan sammanjemkning
rörande princip-frågorna ägt
rum. Jag fortfar således att anse lämpligast,
att de tvänne nu ifrågavarande punkterne
få hvila, intill dess principfrågorne blifvit
definitivt afgjorde. I anledning af Friherre
Rålambs framställning till svar på min anmärkning
emot de sednare punkterne i Memorialet,
torde jag få fästa uppmärksamheten
derpå: att Utskottet väl från pag. iy
till pag. 3o motiverat de helt nya förslagen
och vigtigare förändringar; men att deremot
ingenting finnes, sorn tryggar oss, att
icke i den slutligeu förekommande redactionen
många ordförändringar och omflyttningar
finnas, hvarom icke finnes ett ord nämnt
i Memorialet för öfrigt. Skulle jag hafva
misstagit mig i en sådan förmodan, så är
åtminstone Utskottet sjelf skulden dertill,
då Utskottet pag. 32 säger: Rikets Ständer
täcktes deraf (nemligen af det nya redaetionsförslaget
till TryckfrilietsFörordning) inhämta
, det Utskottet 'varit, så vidt i dess
förmåga stått, omtänkt alt afhjelpa, äfven
de i TryckfrihetsLagens redaction befintlige
detaljbrister, att bringa de ej sällan
omkastade och förblandade ämnena i
deras naturliga ordning, och att dymedelst
för framtiden bereda större lätthet, eller
Den i5 Januarii e. ra.
åtminstone undanrödja de väsendtligaste svårighet
erne vid Lagbudens uppsökande _, jemförelse
och tillämpning. Och då Utskottet
icke i sitt redactionsförslag, såsom alltid
varit vanligt, med cursiv stil utmärkt alla
tillägg eller förändringar, befarar jag, att
man icke, utan en jemförelse ord för ord
mellan den gamla och nja redactionen,
hvilket icke inom Stånden låter sig göra,
kan skilja det gamla ifrån det nja, och att
vi således, genom ett bifall till Utskottets
redaction, sådan den nu blifvit uppställd,
ej kunna vara säkre att icke hafva medgifvit
en Grundlagsförändring, utan att veta
derom. Detta hörer emedlertid nu icke till
ämnet; jag frångår derföre denna sak för
närvarande, och anhåller att Herr Grefven
och LandtMarskalken täcktes jttra sin mening
om förslaget, att låta de tvänne nu
ifrågavarande punkterne tills vidare hvila.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken jttrade, att dess pligt
vore att följa Grundlagens föreskrift äfven
om han dervid icke kunde gå mångas önskningar
till mötes. Sedan de trenne hufvudfrågorne
blifvit afgjorde, hade man väl önskat
uppskof med pröfningen af några detaljfrågor,
men som 49 § Riksdagsordningen
stadgade, att då en sak tredje gången
förekommer j den skall till afgörande fö•
reta gas; och ConstitutionsUtskottets förevarande
Memorial redan blifvit tvänne sär
-
I 20
Den 27 Januari e. m.
skilta ganger bordlagdt, vågade Hans Excel’
lence för dess del icke meddela proposition
å det begärdte uppskofvet, utan mäste följa
dess pligt samt hemställa, om icke Ridd.
och Adeln behagade tillåta, att ifrågavarande
detaljförslag nu finge sluteligen pröfvas.
Ropades Ja,
Herr von Hartmansdorff: Den satts,
Herr Grefven och LandlMarskalken nu framställt
har jag vid andra tillfällen yrkat,
men Ridderskupet och Adeln har då beslutat
annorlunda, och gjort undantag från regeln.
Exempelvis får jag åberopa, att vissa
punkter af Betänkandet rörande Bankens
Lånerörelse uppskjötos och hvila ännu oafgjorde
för couponernas skuld. Men om sådane
uppskof Mott gå an i Lånefrågor, men
ej i Grundlagsfrågor, hemställer jag, om icke
Ridderskapet och Adeln skulle vilja, såsom
dess gemensamma tanka, antaga Herr
Hjertås anmärkning mot formen och otydligheten
af Utskottets Memorial. Man hade
derigenom gjort anmärkning emot alltsammans,
och tillika hållit sin gransknrngsrätt
öfver detaljerna öppen, lill dess Utskottet
inkommit med ett tydligare Betänkande,
Dessförinnan vöre grundsattserna måhända
sluteligen afgjorda, och det åsyftade ändamålet
sålunda i laglig väg vunnet,
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken erinrade, att innan Hans
Den 17 Januari i e. m.
121
Exccllence för Ridd. och Adeln föredrog
BanköUtskottels Betänkande om Bankens Lånerörelse,
hade Hans Excellence redan på
förhand framställt fråga om uppskof af det
ämne Herr von Hartmansdorff omförmäldt,
och ägde således berörde händelse icke fullkomlig
likhet med förevarande fall.
Herr Cederschjöld: Ehuru jag reserverat
mig emot Utskottets Memorial, anser
jag mig likväl skyldig att försvara uppställningen,
hvilken ingalunda är så otydlig, som
någre värde Ledamöter påstått. Jag får i
detta hänseende erinra, alt allt, hvad i Utskottets
smärre redactionsförslag från pag.
19 till 3o förekommer inom anföringstecken,
är ordagrant lika med gamla rdactionen;
men allt annat är nytt. Och då i
det, vid slutet af Utskottets Memorial fogade
fullständiga redactionsförslag, efter hvarje
moment, hänvisning blifvit lemnad, hvarifrån
det är taget, synes det icke vara svårt
för hvar och en, som vill jemföra den gamla
redactionen med den nya, alt orientera
sig uti alla af Utskottet föreslagne förändringar.
Att på ett vidlyftigare sätt, än som
skedt, gifva ledning för en sådan jemförelses
anställande, befarade Utskottet skulle
hafva gjort Memorialet alltför volumineust,
och för mången afskräckande, särdeles som
det redan i sin närvarande form liar en betydlig
vidd.
Herr Rosenblad> Bernhard: Herr Gref
-
122
Den 27 Januari) e. m.
ven oell LandtMarskalken liar redan upplyst
om obefogenlieten af Herr von Hartmansdorff
anmärkning mot behandlingen af frågan
om Bankens Lånerörelse, och jag får
blott tillägga, att om Herr von Hartmansdorff
åsvftat beslutet rörande Fastighets-be
O
hulingen,
hvilket jag har anledning att förmoda,
då den värde ledamoten tilläde, att
frågan ännu hvilade oafgjord, så är det jemväl
den skillnad emellan den utväg, som
då vidlogs, och den Herr von Hartmansdorff
nu yrkat, att Ridderskapet och Adeln,
vid det föregående tillfället, fattade ett verkligt
beslut, nemligen att Lånefonden skulle
lill fastighetsbelåning användas, då man deremot
nu vill göra frågorna hvilande, utan
något beslut. Jag får för öfrigt yttra, alt
Hei r von Hartmansdorff förslag till gemensam
tanka, såsom anmärkning mot Utskottets
Memorial, synes mig, såsom innebärande
blott en art skrapa åt Utskottet, alltför
obehörigt; ty då den anmärkning emot
ett ConslitutionsUtskotts förslag till Grundlagsförändring,
som kan antagas för ett Riksstånds
gemensamma tanka, måste vara af
den beskaffenhet, att den innefattar det Lagförslag,
som till följd af sammanjemkning
eller votering i förstärkt ConstilutionsUtskott
blifver, i stället för Utskottets, hvilande
lill påföljande Riksdag, så hemställer
jag, huruvida man, för gemensam tanka lill
intagande iLag-§:n, kan antaga en anmärkning,
som endast innefattar ett ogillande af
Den 2 7 Januari i e. in.
123
1829 års ConstitutionsUtskotts uppställningssätt
af sitt Memorial.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt:
I antagandet af den gemensamma
tanka, rörande uppställningssättet för Utskottets
Memorial, som Herr von Hartmansdorff
föreslagit, kan jag icke instämma,
helst den förekommer mig något peremtorisk,
då vi ännu icke hunnit till pröfningen,
huruvida Utskottet verkligen förtjenar
en sådan anmärkning. Men hvad den 1111
förevarande hufvudfrågan beträffar, vågar
jag, efter den förklaring Herr Grefven och
LandtMarskalken afgifvit, hemställa, om icke
Ridderskapet och Adeln, såsom dess gemensamma
tanka, skulle vilja antaga, att de
tvenne nu ifrågavarande momenter, hvilka
Utskottet, såsom följder af dess tillstyrkande
i 3:dje punkten, föreslagit, må, med anledning
af Ridderskapets och Adelns beslut
om 3:dje punkten, ur förslaget utgå.
Friherre Åkerhjelm: Sedan Herr Grefven
och LandtMarskalken framställt, hvad
han anser vara sin pligt, samt åberopat 49
§ Riksdagsordningen, vill jag blott erinra
om det serskildta förhållande, som här äger
rum, att fråga icke kan uppstå, hvarken
om antagande eller förkastande af Utskottets
förslag, utan helt enkelt, att hvad, som
leranäs oanmärkt, förhlifver hvilande till nästa
Riksdag. Då nu tvenne andra Riks
-
Den 17 Januarii e. m.
Stånd återremitterat Memorialet i sin helhet,
och bägge, med förklaring att Juryinrättningen
borde qvarstå, jemväl yttrat sig öfver
TryekfrihetsCommitéens hörande, för den
händelsen att tryckfrihetsmålen skulle blifva
öfverlemnade till allmänna Domstolarne, kan
jag icke skilja mig ifrån den tankan, att vi
äfven, sedan vi börjat pröfningen af Utskottets
ifrågavarande Memorial, böra yttra oss
öfver detaljfrågorna; ty jag tror icke att
Ridderskapet och Adeln får något annat
tillfälle att göra sin röst gällande, för alt
vinna jemkning uti Utskottets'förslag i dessa
delar, i fall Ridderskapet och Adeln sådant
skulle önska. Jag fruktar nemligen,
att vi aldrig återfå detta Memorial i det
skick, att vi deröfver kunna besluta, om
vi nu lemna tillfället å sido. Misstager jag
mig häruti, så skulle visserligen frågan nu
kunna behandlas på annat sätt; men jag
har åtminstone föreställt mig marschen för
behandlingen af ConstilutionsUtskottets Belänkanden
vara den, jag nu antyd t,
Herr Cederschjöld: För att förlika båda
meningarne, vågar jag hemställa, om icke
det bästa vore, att, såsom ett tillägg till det
sist fattade beslutet, stadga, att alla de §:r,
som Utskottet antagit till följd af dess förslag
i tredje punkten, böra utgå eller föränd
ras till öfverensstämmelse med Ridderskapets
och Adelns beslut om denna tredje
punkt. Derigenom skulle man gifva Ut
-
Den 27 J a n na i- i i e. in.
skottet tillräcklig ledning att sjelf uppleta
dessa §§ och deruti göra de nödiga föra 11-  dringarne, men icke destomindre bibehålla
fria händer alt, i händelse Utskottets förslag
om Domstolarne sluteligen bibehölles,
ytterligare göra de anmärkningar vid de dertill
hörande §:ne, hvartill Ståndet kunde
finna sig befogadt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln såsom sin gemensamma Länka
behagade antaga den af Hans Excellence
Herr Grefve af Wetterstedt framställde anmärkning.
Ropades Ja och Nej
Herr Hjerta: I händelse propositionen
uppställes vilkorlig, det vill säga, att de
ifrågavarande tvenne punkterne anses böra
utgå, sä vida Jury-inrättningen bl ifver bibehållen,
så har jag ingen ting emot Grefve
af Welterstedts förslag; men i annat fall
innebär detta förslag ett bestämdt yttrande
af Riderskapet och Adeln äfven för den
händelsen, att tryckfrihetsmålen skola af allmänna
Domstolarne behandlas, och följden
blefve således den, att Ridderskapet och
Adeln ansågs, i hvilketdera fallet som helst,
hafva förkastat Utskottets förslag.
Herr Tham, Wollrath: Af discussionen
har jag blifvit öfvertygad, att om Ridderska
-
Den 27 J a n u a r i i e. m.
pet oell Adelil nu bifaller Grefve af Wetterstedts
förslag, och förstärkta ConstitutionsUtskottet
sedermera godkänner Utskottets
Memorial i principfrågan, skola vi vara
skilda från rättigheten att yttra oss öfver
detaljerna och deribland jemväl öfver publiciteten
vid Domstolar ne, hvilken jag åtminstone
för min del anser vara ett oeftergiflig!
vilkor för Juryns borttagande. Jag
hemställer derföre, örn icke Ridderskapet
och Adeln skulle vilja låta den punkten om
publiciteten qvarstå för den händelse, att
Utskottets förslag om Domstolarne blifver
gällande. För min del anser jag publiciteten
vara ett oeftergiflig! vilkor för förslagets
antagande, och bekänner, att jag hufvudsakligast
derpå grundade mitt tillstyrkande
af Utskottets Memorial.
Grefve Frölich: Att sluta af discussionen,
synes man vara särdeles angelägen om
rättigheten att yttra sig öfver de tvänne
ifrågavarande puti k terne, ehuru ingen dervid
gjort någon anmärkning. Men der ingen
anmärkning göres, står Utskottets förslag
qvar. Jag förenar mig således med
Herr Tham i den mening, att man bör förbigå
de ifrågavarande punkterne utan anmärkning;
ty om Jury-inrättningen kommer
att qvarstå, är det naturligt att dessa
punkter i alla fall komma alt utgå, och i
annan händelse böra de efter min tanka
bibehållas.
Deri ?7 Ja nu orri e. m.
127
Friherre Cederström: Sedan saken numera
är så utredd, att här icke sättes i
fråga, huruvida Ridderskapet och Adeln bör
deltaga i afgörandet af de tvenne förevarande
punkterne , för den händelse att
Ridderskapets och Adelns nästföregående beslut
icke skulle blifva gällande; utan frågan
numera tyckes vara, burn vida Ridderskapet
och Adeln i sådant fall anser dessa
punkter utan anmärkning böra antagas, samt
det är en gifven följd att dessa punkter
måste utgå om Jury-inrättningen qvarstår,
återstår det endast att yttra sin mening
för den händelsen att Tryckfrihetsmålen
komma att behandlas af Domstolarne. Jag
kan dervid icke instämma med den siste
värde talaren; ty, ehuru jag instämmer med
Utskottet rörande behofvet af offentlighet
vid Domstolarne i sådana frågor, är jag af
en motsatt öfvertygelse, i afseende på TryckfrihetsCommitteens
hörande af Domstolen i
hvarje mål. Skulle således Ridderskapet
och Adeln, för att icke sjelf betaga sig rättigheten
att pröfva de ifrågavarande punkterne,
nu vilja ingå i öfverläggning derom,
så anhåller jag om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition, huruvida Ridderskapet
och Adeln anser Domstolarne böra
vara pligtige att i alla Tryckfrihetsmål höra
Tryck frihetsCommitteen.
Hans Excelience Herr Friherre Lagerbjelke:
Med anledning af hvad den värde
Den 37 J a nu a r ii e. in.
talaren Grefve Frölich nyss yttrade, får jag
upplysa, att om ingen anmärkning hittills
blifvit gjord emot de två först i ordning
kommande partiella förslag, så kommer det
sig deraf, att dessa ämnen, enligt den förut
stadgade ordning, ännu ej hunnit komma
under deliberation, utan att uppå den öfverläggning,
som hittills ägt rum, det just
beror, huruvida dessa förslag nu eller framdeles
behöfva undergå någon särskild pröfning.
När afgjordt blifver, att Utskottets
partiella förslag skall komma under granskning,
torde visserligen anmärkningar icke
uteblifva.
Herr von Hartmansdorff: De olika åsigter,
sorn yttras öfver ifrågavarande punkt,
synas härledda deraf, att de, som tappat
den sista voteringen, hoppas vinna i förstärkta
ConstitutiorisUlskottet, och att de,
som vunnit i voteringen, befara förlust i
Nämnden. De förra vilja icke, om de vinna,
hafva qvar ConstitutionsUtskoltets förslag
att TryckfrihetsComitteen skall höras,
och se derföre gerna att hela saken blefve
borttagen. De som befara förlust i förstärkta
Utskottet, vilja åtminstone att TryckfrihetsComitteen
skall höras, och önska derföre
bibehålla denna punkt. Deraf synes
den motsägelse uppkomma, att de, som äro
emot domstolsbehandlingen, önska behålla
denna punkt, såsom reserv i händelse af
mot
-
Den 27 Ja n 11 ar i i 1'. m.
129
motgång och tvärtom. Men, utan afseende
på huru det går i förstärkta Utskottet, bör
Ridd. och Adeln ej rätta sig efter andras
meningar än sin egen, och följaktligen fortgå
efter de grunder som Ståndet redan antagit.
Jag kan ej eller se att Ridderskapet
och Adeln skulle, i händelse förstärkta Utskottets
mening annorlunda ulfölle, vara
förhindradt, att rätta sina beslut i detaljerna
derefter, ty Ståndet blifver då till och
med nödsakadt att då ingå i pröfningar eftar
den rådande meningen. Jag tillstyrker
alltså vördsammeligen, att Ridderskapet och
Adeln måtle bifalla den framställning Grefve
af Wetterstedt gjort, men med det tillägg,
som Herr Cederschjöld yrkat, att nemligen
Ridderskapet och Adeln måtte anse
alla de §§ i detaljerne, hvilka angå Tryckfrihetsmåls
behandling vid Domstol, såsom
förkastade. Om Ståndet behagade på förhand
fatta detta beslut, vore man på en
gång ifrån en mängd §§. Jag ser ej heller
alt Ståndet derigenom inskränkt sin beslutanderätt,
ty det måtte väl följa af sig sjelf,
att detaljerne skola öfverensstämma med hufvudgrunderna.
Friherre Åkerhjelm: Utan att intagas
hvarken af oro öfver utgången af den nyss
skedde voteringen, eller af glädje, eller låta
någon af dessa känslor verka på min öfvertygelse,
tror jag här endast vara fråga om
5g H. 9
i3o
Den 27 Januari i e. in.
att Grundlagsenligt behandla Memorialet.
Då ännu intet beslut är tagit, ty blott ~ af
lagstiftningen har afslagit frågan, men det
är oss obekant, huru utgången blir, böra
vi ej släppa af det återstående. Jag nämner,
ej såsom efterdöme lill ledning för
Ridderskapet och Adeln, ty Ridderskapet
och Adeln har fullkomlig rättighet och upplysning
att besluta, men endast såsom ett
factum, att Preste- och BorgareStånden satt
sig i samma tillstånd, och hafva yttrat sig,
för den möjliga händelsen af Juryns borttagande,
öfver publiciteten vid Domstolarne,
och TryckfrihetsComitéens hörande. Derföre,
instämmande i Herr Grefvens och LandtMarskalkens
åsigt, tror jag, att vi borde
skrida till pröfniug af dessa punkter, och
denna pröfning vore redan gjord, om vi ej
debatterat örn formerna. För min del skall
jag låta dessa frågor passera utan anmärkning,
och om alla gjorde det, hade Ridd.
och Adeln dervid låtit bero. Att förbehålla
sig beslutanderätt, om Juryn qvarstår, finner
jag vara orimligt, ty om den qvarstår
blir det ej fråga om dessa punkter. Ingendera
af sakerna kommer då att qvarstå;
men att 1111 släppa af Memorialet skulle jag
afstyrka, Jag tillstyrker fortsättning af dess
pröfning, då man får höra huruvida Ridd.
och Adeln gör någon anmärkning vid TryckfrihetsComiteens
hörande och Domstolarnes
publicitet.
Den vi Ja n u ar i i e. rr).
Herr Hjerta: Jag anhåller att RiddarhusSekreteraren
finge upplysa oss, huruvida
icke, genom den af Ståndet bifallne proposition,
det står uttryckligen inryckt, att
detta beslut angår alla de delailbestämmelser
i förslaget, som hafva afseende på Jury,
Detta är något helt annat, än hvad vi nu
öfverlägga om, emedan desse äro af Utskottet
gjorde, som Utskottet sjelf säger, partiella
förslag. Utskottet har antagit ett förslag,
sammanhängande af 3 delar; ett annat
partielt förslag, som är TryckfrihetsComiteens
hörande, och ett annat partielt
förslag, som angår offentlighet vid Domstolarne.
Del blir ett nonsens om vi låta utan
anmärkning gå ifrån oss dessa förslager,
utan att sätta dem i sammanhang med beslutet
om Juryns bibehållande. Det är för
att förekomma detta, som jag tror att vi
måste genomgå det återstående. Genom Utskottets
godtycklighet att komma med hopade
förslager i samma Memorial, blir detta
nödvändigt. Jag tror att det rätta hade
varit att låta dem hvila. Då detta ej kan
ske, utan vi måste skrida lill föremålet,
ser jag ej annat medel, än att få det till
Utskottet på sådant sätt, att mali bibehåller
pröfningsrätten, i händelse det förstärkta
Utskottet tvingar oss att följa det beslut
att Juryn skall upphöra. För att bereda
detta, har Grefve af "Wetterstedt frsmställt
ett förslag, som jag skulle instämma uti,
59 H. g*
i32
Den 27 Jan nar ii e. tn.
men som likväl har den bristen att vilkoret
ej är utsatt. Han föreslog endast ett
återsändande, med det utlåtande, att Ridd.
och Adeln ansåg, att då Juryn kommer alt
bibehållas, bör allt hvad angår Tryckfrihetsmåls
behandling af Domstol ur förslaget
utgå, om jag rätt påminner mig orden.
Jag vill blott tillsätta: så vida Jury kommer
att bibehållas. Om detta kunde sammanjemkas
tror jag att vi kunde få slut på
diskussionen; annars ser jag ej huru Ridderskapet
och Adeln skall bibehålla sin rätt att
besluta. Således anhåller jag, att Herr Grefven
och LandtMarskalken ville säga Ståndet,
huruvida han anser denna proposition af
den beskaffenhet, att den kan för Ståndet
framställas. Då vore det en god utväg att
komma till slut.
Grefve Frölich: Jag anhåller om tillgift
att jag åtrar hvad jag förut påyrkat,
men, efter de upplysningar jag vunnit, har
jag nödvändigt kommit till en annan öfvertygelse.
Nu finner jag detta vara tvenne
partiella förslag, och efter min tanke kan
det ena bifallas och det andra afslås, äfven
i den händelse att Juryn bibehålies. Hvardera
saken kan afgöras för sig. Då detta
är fallet, instämmer jag i den framställning
Grefve af Wetterstedt gjort.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att Ridderskapet
Den 27 Januari i e. m.
133
och Adeln torde tillåta, det frågan om inhemtande
af TryckfrihetsComite^ns Utlåtande
i Tryckfrihetsmål nu finge till afgörande
företagas. Friherre Cederström hade, i
afseende derå, yrkat, att utur TryckfrihetsFörordningen
borde utgå Constitutions-Utskottets
förslag, att så snart Tryckfrihetsmål
uti HofRätt är till afgörande beredt,
HofRälten skulle åläggas att inhemta TryckfrihetsComiteens
Utlåtande, huruvida Commiteen
ansåg den åtalade skriften efter Tryckfrihetslagen
brottslig. Herr Hjerta hade äfven
instämt uti Friherre Cederströms mening,
likväl med tillägg af uttrycket: så vida
Juryn kommer att oförändrad bibehållas.
Herr Cederschjöld: Det synes mig vara
öfverflödigt, och jag vet ej huru jagskall
benämna det, att besluta, att i händelse
Juryn bibehålles, dessa §§ skola utgå. Det
vore en omöjlighet att kunna behålla dem.
Det är icke allenast dessa, utan flere §§,
som måste dela samma öde. Jag vet ej om
något särskilt beslut derom bör fattas.
Herr von Hartmansdorff: På det att
vi måtte komma ifrån denna punkt, föreslår
jag, att ingen anmärkning dervid måtte
göras, hvarmed alla kanske vore nöjda. I
händelse Juryn kommer att bestå, förfaller
punkten af sig sjelf. Skulle åter rättegången
öfverflyltas till Domstolarne, tror jag, att
man vore rätt väl belåten att bibehålla stad
-
134 Den 37 J a n u a r i i e. m.
gandet oförändradi. Jag tillstyrker således
att ingen anmärkning dervid göres.
Hans Excellence Herr Grefven ock
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade, såsom dess gemensamma
tanka, antaga den af Friherre
Cederström framställde ofyanherörde anmärkning.
Ropades Ja och Nej.
Grefve Frölich: I denna punkt har intet
motiv blifvit yttradt. Jag anhåller således,
att, såsom motiv att förena mig med
Friherre Cederström, få nämna, det jag anser
principsvidrigt att den ena Domstolen
skall grunda sig på ett j^ttrande af den andra.
Hvar och en Domstol bör grunda sig
på egna motiver, och icke på andras. I så
klara saker, som Tryckfrihetsmål, skulle
jag anse detta ännu orimligare. Förhållandet
är icke här sådant, eller af samma natur,
som när ett omdöme icke kan fattas
förr än efter inhemtad speciel kunskap af
fada och omständigheter. Skall t. ex. en
HofRätt dömma rörande grufvor, så behöfs
del att sakkunnige män afgifva upplysningar
eller vittnesmål, innan grunden för Lags tillämpning
kan anses vunnen. Men här är
blott fråga örn opinionen rörande ett gifvet
oföränderligt factum, nemligen det åtalade
uttrycket , och denna opinion bör icke
\
Den 17 Ja nu ari i e. m.
i35
förestafvas en Domstol af en annan auctoritetj
ty sådant stadgande är emot alla sunda
principer. I den händelse HofRätt skulle
blifva Domare i Tryckfrihetsmål, eller med
andra ord, om den princip skulle upphäfvas
att Juryn i Tryckfrihetsmål skall uttrycka
opinionen om brottsligheten, och Domstolen
blott tillämpa lagen, så att HofRätt
skulle både bestämma opinionen och tillika
döma; så bör den stödja en sådan opinion
på sitt eget omdöme och icke kunna göra
det på TryckfrihetsComiteens.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Jag
bade icke ernat blanda mig i denna discussion,
som fått en viss anstrykning af ledsamhet;
men anser mig böra fästa Grefve
Frölichs uppmärksamhet derpå, att här det
icke är en Domstol, utan en Comitee, hvars
utlåtande kan infordras. Jag instämmer således
i Utskottets förslag.
Hans Excellence Herr Friherre Lagerbjelke:
Då nu det ena af Constitutions-Utskottets
speciella förslag kommit under öfverläggning,
anhåller jag att deröfver få yttra
mina tankar.
Hans Excellence uppläste derefter följande:
Sedan
Högloflige Ridd. och Adeln beslutat,
att, oagtadt utgången af voteringen
öfver tredje punkten af ConstitutionsUtskot
-
Den 27 Ja nu or ii e. m.
tets förslag, dess 2:ne deraf beroende partiella
förslag dock böra komma onder öfverläggning,
med afseende på möjligheten af
det förändrade skick, hufvudfrågan ännu kunde
komma alt förete vid sammanjemkningen
af RiksStåndens meningar, får jag, lill
följe häraf, eventuelt framställa mina tankar.
Båda de partiella Förslagen voro ämnade
att yttermera stärka Samhällets och
yttranderättens garantier i afseende på den
föreslagna förändringen i rättegångs-sättet.
Jag är långt ifrån att misskänna det ädla i
denna afsigt: tvertom, jag är färdig att biträda
densamma i alla de delar, som med
min samvetsöfvertygelse kunna förenas. Men
denna möjlighet inträffar icke i hänseende
till det första af dessa Förslag, som innebär
skyldighet för ÖfverDomstol, att, innan den
afdömmer ett redan till afgörande bered t
Tryckfrihetsmål, öfver den åtalade Skriftens
brottslighet inhämta TryckfrihetsCommittens
utlåtande. Jag hvarken bör eller kan undandölja
de högst alfvarsamma betänkligheter,
som härvid hos mig uppstått, håde
med hänsigt till princip och till form.
Hvad först principen beträffar, synes
den mig oförenlig med en annan ytterst
vigtig samt hittills aldrig bestridd grundsats,
den af Domaremagtens oberoende. Jag
känner icke någon enda Representativ Statsförfattning,
der lagskipningens oberoende,
ej blott af den ena Slatsmagten, utan af
Den 27 J a n ua r i i e. m.
dera bådaj icke finnes såsom orygglig princip
stadgad. Och i sanning, om angeläget
är, att den verkställande Magten icke må
inflyta på Domarepröfningen, är det ej mindre
magtpåliggande, att en dylik inflytelse,
vare sig direkt eller indirekt, icke heller må
inrymmas åt den Statsmagt, som sjelf stiftar
lagar. Historien vittnar, varnande, i
båda dessa fall, och det senare är icke mer
än det förra främmande för våra inhemska
häfder. Vore det här lämpligt att tänka
sig en rangordning bland missbruk, skulle
i'ag anse Folkrepresentationens inflytelse i
agskipningen ännu vådligare, än den verkställande
myndighetens, derföre, att från
den sist nämnda sidan man vanligast blott
äger intressen att befara, men från den
förra, både för talrikhetens och opinionsstridigheternas
skull, man ägde att frukta,
icke endast intressen, ulan äfven passioner.
I det ena hänseendet funnes dessutom uti
Constitutionella Stater en alltid åtkomlig
ansvarighet, som i det andra, fordell på
mängden, folie på ingen. — TryckfrihetsCommitéen
är obestridligen en direkt emanation
från Rikets Ständer. Dess inflytelse
vore således Principalernas, eller blefve det
åtminstone så ofta desse behagade. Äfven
Utskottet synes icke hafva så alldeles förbisett
denna slutföljd. — ’JFolket återfinge”
— heter det sid. 3o — -”den förut inne"hafda
rättigheten, att genom egna ombud
gyttra sig i de för dess frihet så särdeles
138
Den 37 Januari i e. ni.
"maktpåliggande tryck frihets-målen." — Men
jag hemställer vördsamt, huruvida denna
regel, så sann, så vigtig, då Tryckfrihetslag
stiftas eller förändras, är naturligen användbar
uti de isolerade fall, då det endast
är fråga om att i ordentlig rättegångsväg
tillämpa lagen. Den omnämnda rättigheten
hänförer sig till lagen sjelf, icke till
målen. I förra afseendet yttrar sig Folket
genom sina ombud; detta är Lagstiftning:
men om äfven vid hvarje särskild rättegång
desse ombud skulle genom sina subdélégérade
yttra sig, vore ju sådant rent af Lagskipning.
Förgäfves skulle man, till undanrödjande
af idéen om en dylik attributionernas
förblandning, invända, att fastän
Domstolens skyldighet att böra TryckfrihetsCommitéen
är föreskri I ven, densamma dock
ingalunda är pligtig att följa Committerades
tanka. Detta omskapar endast Domstolens
besynnerliga förhållanden, ifrån ett
materielt beroende, som icke är länkbart,
till ett moraliskt_, som föga mindre borde
vara det. Ty hvem inser icke huru bindande
detta senare måste blifva, både genom
tvångs-föreskriften att ovillkorligt böra
Gornmittéen, och genom det vördnadsbjudande
af denna politiska tillvarelse? Och
skulle, detta oagtadt, en Domstol någongång
våga vika från den slags preliminära dom,
Commiltéen fält, (ty en Dom till sina
verkningar blefve esomoftast Committéens
yttrande) hvem inser icke hvilken fruktans
-
Den 27 Januari i e. m.
värd styrka i opinionen den med Domstolens
utslag missnöjde parten — och en sådan
måste alltid finnas — skulle hämta af
den kända identiteten af hans åsigter med
åsigterna hos Rikets Ständers Kommitterade?
Hvem anar icke de misstydningar, som
den periodiska publicitetens organer, sjelfve
möjligtvis hänförde, nu ägde ett slags moralisk
autorisation att ansvarsfritt utströ? —
Oin än tryckfrihetsöfverträdelser aldrig funnits
förr, skulle de säkerligen då uppstå,
samt Domarekallet, just derföre att det vårdat
sitt oberoende, så mycket mer äfventyra
att i dessa strider förlora sitt samhällsanseende.
Detta senare; som dessutom så
liufvudsakeligen hvilar på oberoendets helgd,
huru ville det väl stå tillsammans med Domarens
pligt att för sin upplysning hemta
andra bidrag än Handlingarnas och Undersökningens,
för sin öfvertygelse annan ledning
än Lagens; och till råga skulle en
sådan pligt åläggas den ÖfverDomstol, som
Konungen från åldriga tider kallat Sin Höga
Nämnd!
Hvad åter förslagets Form beträffar,
är det visserligen ej utan tvehågsenhet, som
jag här dristas uppträda i stridigt förhållande
till det Utskott, hvilket har sig uppdragit
beredandet af alla Grundlags-frågor.
Men mina skäl må i första rummet underställas
pröfning af de Herrar och Män, hvilkas
mening jag uti detta enda fall icke kun
-
Den 27 J a n u a r ii e. m.
nät dela. — Grundlagens Jo8:de § stadgar,
men begränsar tillika, Tryckfrihets-Committéens
verkningskrets. En förändring deruti
kan visserligen i föreskrifven form tillvägabringas;
men är denna form här iagtlagen?
Jag betviflar del. Tryckfrihetslagen, säger
eli Grundlagsbud, skall vara i enlighet med
Regeringsformen, således icke denna senare
modelleras på den förra. Här är ej fråga
om ett blott tillägg i samma anda, eller
om en förklaring af livad Regeringsformens
io8:de § stadgar, här föreslås en helt
annan verkningsförmåga för TryckfrihetsCommitteen,
icke endast vidgad, utan i flere
fall på skiljaktiga Grunder, och dessa
lill en del i rak motsatts med de hittills
gällande. Eller kan något mera skiljaktigt
länkas, än, efter nuvarande hud, författares
j acultativa rätt att rådfråga Commitleen,
och efter Förslaget, ÖfverDomstols tvungna
pligt att höra densamma? Kan något mera
motsatt utfinnas, än, efter nu gällande
lag, Committeens ansvarighet då den rådfrågas,
och efter Förslaget, dess ansvarslöshet
då den höres? — Utskottet säger sin
afsigt hafva varit att "gifva en betydelse
åt io8:de §:n af Regerings-formen." Ja, visserligen,
en betydelse, men en helt annan,
än den som nu finnes. I ett sådant sakens
skick hemställer jag, huruvida icke nödigt
varit, att Utskottet gjort särskild anmälan
örn ändring af Regeringsformens ofvan åberopade
§? Eljest skulle ju, med förutsätt
-
h
Den 27 Jan un lii e. m.
ning nf RiksStåndens framdeles definitiva hifall
till Utskottets nuvarande Förslag, Tryckfrihetslagen
i denna del komma alt hvila
på en helt annan grund, än den i Kegeli
ngsF ormen stad gade.
I betragtande af dessa sammanlagda
skäl vågar jag hoppas, att ConstitutionsUlskoltet
icke vägrar en förnyad och noggrann
uppmärksamhet åt ett ämne, sorn
omfattar så liögvigtiga frågor, både i Statsrätt
och i allmän rätt. För min enskildta
del kan jag aj annat än enständigt och vördsamt
tillstyrka, att Högloft. Ridderskapet
och Adeln behagade förklara, såsom uttryck
af Dess gemensamma tanka, all, i händelse
rättegångar i tryckfrihetsmål ännu kunde
komma att ifrån Jury öfverflytlas till vanlig
Domstol, denna då icke må vara förbunden
att höra Rikets Ständers Committerade.
Herr Tham: Om sammansättningen af
TryckfrihetsComiteen vore lika osäker i afseende
på ledamöternes qvalification, som
sammansättningen af Juryn kan vara, skulle
jag instämma med Grefve Lagerbjelke. Men
du jag vill förmoda att TryckfrihetsComiteen,
vald af Rikets Ständer, således ej vald
af en part, alltid måste bestå af kunnige,
upplyste och rättskaffens män, kan jag ej
inse någon fara vid det af Utskottet gjorde
förslag. Det är sagdt, att Domstolen ej kan
Den 27 J annar ii e. ra.
vara i behof af upplysning af Comiteenj
men jag hemställer, om icke sådana skrifter
kunna blifva åtalade, som förut handt, och
sorn i förmiddags omnämdes, hvilka innehålla
andra vetenskapsärnnen än HofRättens
ledamöter vanligen äro i bekantskap med,
och huruvida det då icke vore nyttigt, att
TryckfrihetsComite^n kunde lemna upplysningar.
Derifrån kan jag likväl icke draga
den slutsats, att jag icke anser Domstolar
bättre än Jury, då den kan helt och hållet
bestå af okunnige personer. Då tbeologiska
eller philosophiska böcker kunna blifva ämnen
för åtal, tror jag att Domstolarne kunna
inhämta nyttiga upplysningar af Comiteen.
Jag kan ej se, att det kan genera förståndiga,
kunniga Domare. De äro i alla
fall oberoende; de kunna dömma efter sin
öfvertygelse, och ej efter Comiteens. Jag
tror att, då dessa frågor äro af annan beskaffenhet
än våra andra vanliga juridiska
frågor, och då dessa ämnen äro ömtåligare
än någon annan fråga, man borde lemna
bifall till Utskottets förslag, eller lemna
det utan anmärkning i denna del, just såsom
bevis derpå, att Ridderskapet och Adeln
velat, då man skulle draga målen från Jury
till Domstolarne, söka att skaffa all möjlig
säkerhet för Tryckfrihetens helgd och bibehållande.
Herr Cederschjöld: Jag har äfven i denna
del haft den besynnerliga olyckan att
Den 27 J a n ti a r i i e. m.
.43
vara just af motsatt tanke med motionären.
Jag har reserverat mig emot hela förslaget,
och sökt förekomma det, men, då detta icke
lyckades, sökte jag alla garantier, och deribland
TryckfrihetsComiteens hörande. Detta
lyckades mig så, att jag vann pluralitet.
Jag utber mig att få fästa uppmärksamheten
på de första raderna af 108 §:n Reg.-  Formen, der står: Till Tryckfrihetens vård
skola Riksens Ständer vid hvarje Riksdag
förordna Sex för kunskaper och lärdom
kände Män etc. Dessa ord: till Tryckfrihetens
vård fingo betydelse genom den första
TryckfrihetsFörordningen, som utkom
1810. I den blef det Tryck frihetsComitéen
uppdraget, att yttra sig öfver alla mål innan
HofRätten fick afgöra dem; men TryckfrihetsComileen
blef der satt till någorlunda
jemnlikhet med HofRätten, så att, om
de voro af olika mening, domen ej' fick
gå i verkställighet, utan skulle hänskjuta^
till Högsta Domstolen. Detta har nuvarande
Utskott borttagit, men för öfrigt återstält
Comiteen på samma punkt, som i första
början. Jag får fästa uppmärksamheten
dervid, alt då en domstol skall dömma i
ett mål, sorn är af vettenskaplig art, inhämtar
den vederbörandes utlåtande i saken.
Är det då ur vägen att en HofRätt inhämtar
TryckfrihetsComiteens utlåtande, ulan att
vara bunden deraf. När man besinnar huru
nära Tryckfriheten griper in i Riket;
Ständers och Svenska Folkets fri- och rät
-
Den 37 J a n 11 a r i i e. m.
ligheter, och att det är den största garanti
man bar, så hemställer jag, huruvida det
är ur vägen att Rikets Ständers deputerade
höras. När man besinnar att ingen rättegång
om det minsta boställe, vare sig ecclesiastikt
eller militäriskt, kan drifvas utan
att det allmännas röst bevakas genom ombud
af Consistorium eller Regementet; så
hemställer jag, om det är obilligt att Folkets
rättigheter bevakas af deras Comiterade,
som få utreda saken och skärskåda den
från flere sidor. Jag kan derföre ej annat
än tro, att om Domstolarne skola handlägga
sådana mål, detta vore en vigtig garantie;
och, långt ifrån att ogilla denna ide,
har jag reserverat mig deremot att den blifvit
inlagd i de af hvarandra oberoende momenten.
Men som nu hela Domstolsfrågan
är af Ståndet afslagen, så, till all lycka,
behöfver Ståndet ej yttra sig derom, utan
kan förbigå detta i all tysthet.
Friherre Cederström: Då jag yttrade
mig emot detta Utskottets förslag, utan att
derföre serskilt framställa motiver, var det
i den enkla öfvertygelse att Ridderskapets
och Adelns ledamöter, kunnige om Grundlagen,
ej kunde draga i betänkande att besluta
anmärkning deremot. Det kan ej vara
obekant att man äger rätt att begära yttrande
af TryckfrihetsComitéen öfver skrifter,
som skola utgifvas, och om den för
kla
-
Den 27 Januari i e. m.
i45
klarar deni frie från ansvar, Hiller ansvaret
på Cora i teen i fall de skulle fållas» Huru
skulle då Comiteen kunna höras, då den
förut gifvit sitt utlåtande öfver skriften.
Åtminstone i elt sådant mål vore den jäfvig.
Huru skulle då Grundlagens bokstaf uppfyllas,
sorn pereniptoriskt befallte att det
skulle ske. Något sådant trodde jag ej behöfva
anföras. Förslaget torde böra utgå.
Grefve Frölich: Jag trodde verkligen
icke, sedan Friherre Lagerbjelke uppläst sitt
yttrande, att någon lång discussion skulle
behöfvas, men jag har funnit 2:ne motiver»
hvilka böra utvecklas» Det ena af Herr
Cederschjöld, sorn tror att man kommer
till en yttring af Svenska Folket, derigenom
att man addresserar sig lill TryckfrihetsComileen.
Detta har väl något i namnet,
som kan refereras till Svenska Folket; men
intet i saken. Att Comiteen äger alt utlåta
sig öfver en sak, hvilken en Domstol skall
dömma om, är för mig en oformlighet» ingen
menniska, hvilken gjort sig underrättad
om principerne för lagstiftning, kan
komma fram med. Jag är långt ifrån att
misskänna det nit, som föranledt detta förslag,
hvilket Herr Cederschjöld framstält,
för att hindra, borttaga eller afhjelpa det
onda om Juryn blefve borttagen, men jag
tror att det hvilar på ett missförstånd. Det
andra skälet, framstäldt af Herr Tham, att
5q H. i o
Den 27 Januarii e. ra.
man derigenom ville gifva Folket tillkänna
huru liberalt man vill gå tillväga, anser
jag vara en parad af liberalitet, som Svenska
Folket är för upplyst att nöja sig med.
Är det osannt i sin princip, så är det ej
rätt alt framställa detta som en parad för
Folket, hvilket ej i längden blir nöjdt med
ett sådant handlingssätt. Jag, som icke anser
att Svenska Folket förnärmas derigenom
att ett mål ransakas, då det står för parterne
öppet att till Fullmägtige välja ledamöter
inom TryckfrihetsComitéen, hvilka
kunna se målet på alla sidor, tror att, om
parterne komma till Domstolen, det är öfverflödigt
och oriktigt att TryckfrihetsComiteens
utlåtande infordras. Jag instämmer
i de motiver Friherre Lagerbjelke samt
Friherre Cederström anfört, hvilka gifva
vigt åt saken, och anhåller att förslaget
måtte utgå.
Herr Cederschjöld: Friherre Cederström
har anmärkt, att om TryckfrihetsComitéen
Liefve part sjelf, derföre att den hade godkänt
till tryckning en skrift, som sedan blefve
aclionerad, så komme den ur stånd att
höras, och att förslaget derföre vore orimligt,
och i denna mening har en annan ledamot
instämt. Till besvarande af denna
anmärkning får jag hemställa, om icke TryckfrihetsComitéen
skulle få utlåta sig öfver anklagelsen
åtminstone, eller ock skulle TryckfrihetsComitéen
vara den enda anklagade,
Den 37 Januarii e. ra.
*47
hvilken ej fick utlåta sig öfver anklagelsepunkterne.
Får den utlåta sig till sitt försvar,
så får äfven HofRätten inhämta hvad
den har att säga. Jag kan ej se, att det
gör något hinder för saken.
Herr von Hartmansdorff': Vissa af Ridderskapets
och Adelns ledamöter yttra sig
så väl och snillrikt, att det är lärorikt inhemta
deras yttranden, antingen de höra till
saken eller ej. Men jag tillstår likväl, alt
då så många göromål ännu återstå, som för
Riddérskapet och Adeln, det är hårdt att
tiden skall borttagas med anförandet af skäl
och grunder, som endast borde hafva kommit
fram derest voteringen slagit ut till fördel
för den motsatta sidan. Detta tyckes
bevisa, huru orätt det är, alt nu ingå i en
detaillerad granskning af ett förslag, hvars
grunder äro ogillade, hvarpå jag å nyo får
fästa Ståndets uppmärksamhet. Jag skulle
således önska, att man tyst och stilla ginge
förbi allt sådant. Men efter man fortfar,
att göra anmärkningar vid denna punkt,
vill jag göra en i motsatt riktning mot
Herr Cederschjölds. Jag anser nemi. TryckfrihetsGomitéen
vara en sakkunnig Nämnd,
hvilken lika väl må kunna gifva Domstolarne
yttrande i Tryckfrihetsmål, som Kongl.
SundhetsCollegium kan gifva det i dråpoch
såramål. Om nu en person klagar, att
han af Tryckfriheten blifvit dödligen sårad,
69 H. 10*
i48
Den 27 Januarii e. ra.
synes mig TryckfrihetsComitéen vara närmast
att deröfver till JFIofRätten ingifva ett sakkunnigt
utlåtande. Visserligen sage jag häldst
att man, såsom sagdt är, ginge denna punkt
alldeles förbi; men om vi ej kunna slippa
den, så anhåller jag, att min anmärkning
äfven måtte tagas i öfvervägande.
Friherre Cederström: Jag har svårligen
kunnat föreställa mig, förr än jag nu
kunnat höra det, att man kunde sätta i
jemnförelse en Domstolens infordrade förklaring
af en part, och ett utlåtande af en
Comitée. Det må vara den värde talaren förbehållit
att anse det som samma sak; men
om han skulle blifva till ansvar ställd, som
ledamot i TryckfrihetsComiteen, för ett tryckfrihetsbrott,
så kan väl ej hans utlåtande
få inverka på Rättens beslut. Comiteen utlåter
sig då blott till eget försvar. Hvad
Herr von Hartmansdorff yttrat, om oformligheten
af närvarande öfverläggning, kan
jag ej ingå på. Det är redan af Herr Grefven
och LandtMarskalken yttrat, huru det
skall tillgå, således är den frågan förbi.
Hvad mig beträffar, kan jag ej gå in på att
tillstyrka hörandet af en au thori tet, hvars
skyldighet det vore att utlåta sig, och det
med den stora rättighet att vara utan ansvar.
Jag får begära votering i fall ej Ståndet
skulle instämma i min mening.
Hans Excellence Herr Friherre La
-
Den 27 Januari i e. w. 149
gerbjelke: Herr Cederschjöld har begynt
silt anförande med anmärkning öfver det
missöde, han säger sig hafva iråkat, att vara
af olika opinion med mig. Efter den
sista voteringens utgång torde han finna
detta missöde, om det så kan benämnas,
vara betydligen förmildradt. Utgående för
öfrigt i sjelfva principerna af denna fråga
från olika synpunkter, är det icke besynnerligt
att vi äfven i tillämpningen tänka
olika. Den värde Talaren nämner, såsom
grund för sin motsatta mening, tryckfrihetens
ingripande i svenska Folkets rättigheter.
Ingenting är sannare än detta ingripande.
Men i det särskildta fall, som här
är i fråga, är äfven hvarje medborgares lagliga
rätts-fordran att skyddas, af lika vigtig,
lika ingripande beskaffenhet, som krafvet
af frihet. Det synes mig ingalunda så
afgjordt, att en part, eller att parter, hvilkas
rätt det är att blifva dömde af vederbörlig
domstol, äro belåtne med denna slags
dubbla Domare-magt, en i opinions väg, från
ena hållet, en i vanligt laglig väg från det
andra. Herr Cederschjöld har uppdragit en
jemförelse emellan TryckfrihetsCommittéens
föreslagna mellankomst, och det noggranna
skydd, som Statens Ernbets- och Tjenstemän
enligt äldre författningar inför Domstolen
njuta, bestående nemligen i Presters biträdande
afen Consistorii-fullmägtig, och Krigsmäns
af en Regementsfullmägtig. Jag hemställer,
om detta kan hänföras till ringaste
i5o Den 37 Januarii e. m.
adaeqvation med hvad här är i fråga. Denne
eller desse fullmägtige stå uti helt andra
förhållanden till Domstolen, än de, uti
hvilka den genom ett Grundlagsbud berättigade
TryckfrihetsCommitte'en skulle komma.
Fulimägtigen kan ej inverka på, än
mindre moraliskt tillförbinda Domstolen,
hvilket ej lärer nekas vara ganska möjligt
med Committeen. Men alla dessa considerationer,
och många flera, utgöra ej hufvudsaken.
Jag har i det dictamen, jag nyss
uppläste, vidrört hvad jag tror vara hufvudsakliga
principer. Den deribland, som
afhandlar Domaremagtens oberoende, icke
blott af den ena, utan af båda Statsmagterna,
är af en hög vigt. Jag önskade gerna
undvika att ingå i de historiska exempel,
som törhända skulle bevisa mera, än
lämpeligt vore att i bevisningsväg framställa.
Jag känner ganska väl skillnaden emellan
hörandet af en Committé, och den inblandning
i domareåtgärder, som i fordna
tider, medelst såkallade Commissioner, varit
af våra Ständer utöfvad; men detta är
alltid en början; här är visserligen ännu
skilnad, mycken skillnad, men dock frändskap.
Herr Cederschjöld har icke upptagit
denna principfråga, om lagskipande myndighetens
oberoende, och icke heller, hvad än
mera förundrar mig, besvarat den anmärkning
i hänseende till formen vid förändringar
i Grundlagen, som jag både gjort och
utvecklat. Den noga kännedom, han äger
Den a 7 Januari i e. m. i5i
om allt, hvad till våra Grundlagar hörer,
en kännedom som jag värderar, gör att
hans tystnad lätteligen af mig kunde tagas
som ett godkännande af de betänkligheter
jag framstält. Jemför man 108 §, till både
andemening och ordalydelse, med hvad
nu föreslagit blifvit, ser man en ganska
vidgad, skiljaktig och i vissa delar alldeles
motsatt verkningsförmåga för TryckfrihetsCommittéen,
som nu skulle komma att införas
i Tryckfrihetslagen, utan att något ord
blifvit nämdt om ändring i RegeringsFormens
108 §, hvilken följaktligen skulle förblifva
densamma, och, enligt Utskottets eget
yttrande, endast nu finge en betydelse. Jag
liar ej rätt förstått detta, men trott mig
märka att det vöre en helt ny betj^delse;
hvadan ett nytt stadgande derom i RegeringsFormen
blefve nödvändigt. Hvad Hr
von Hartmansdorff anmärkt öfver de olägenheter,
som uppkommit deraf, att, sedan
en sak blifvit afgjord, man ändå nödgats
nyttja de skäl man mot hufvudsaken baft i
beredskap, äfven i hänseende till partiella
förslag, är en olägenhet, som det ej tillkommit
den enskilte talaren att afhjelpa.
Uppropad första gången att tala i detta äraue,
afhöll jag mig derifrån tills Ridderskapet
och Adelns beslut blef, att, oagtadt hufvudfrågans
resultat inom Stånden nu. syntes
göra det partiella förslagets behandlande
öfverflödigt, man dock derom skulle yttra
sig i anseende till ett möjligen olika re
-
i5i
Den 27 Januarii e. m.
sallat genom sammänjemkningen af RiksStåndens
olika meningar. Detta Riddcrskapets
och Adelns beslut har jag helt enkelt
ställt mig till efterrättelse.
Herr Cederschjöld: Den siste talaren
har yttrat sin förundran deröfver , att jag
icke till besvarande upptagit hans i det sista
skriftliga anförandet gjorda anmärkning
i afseende på formerna och Grundlagen.
Jag får uppriktigt bekänna, att jag icke
följde det upplästa anförandet med den uppmärksamhet,
som jag finnér att det hade
förtjent, emedan jag trodde att det blott
var ett slags reservation emot ett fattadt
beslut. Men hvad den delen af ämnet beträffar,
som rörer 108 §, så fäste den min
uppmärksamhet tillräckligt för att förmå
mig att upptaga den saken till besvarande.
Jag påminte då, att orden i 108 § äro:
att TryckfrihetsCornmitteen skall utses till
Tryckfrihetens vård. Denna betydelse hade
orden till 1812, nemligen tills TryckfrihelsCommitteens
hörande blef afskaffadt.
Det är derföre, som Utskottet nu föreslår
Committeens hörande för att återgifva dessa
prd deras ursprungliga betydelse. Men bar
det varit någonting annat anmärkt, så får
jag uppriktigt erkänna, alt jag ej kan afgifva
utlåtande derom, men återkommer till
hvad jag förut yttrat, att Ridd. och Adeta
måtte underlåta att vid denna sak göra någon
anmärkning, som skulle vara i strid
emot det beslut man förut fattat.
Den 27 Januari i e. tn.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde ånyo, om Ridderskapet
och Adeln fann för godt såsom
dess gemensamma tanka antaga och till ConstitulionsUtskottet
förvisa den af Friherre
Cederström framställde ofvanberörde anmärkning.
Ropades starka Ja.j jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven ochLandtMarskalken förklarade,
att som, enligt hvad Hans Exellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej j Ridderskapet
och Adeln såsom Dess gemensamma
tanka antagit den af Friherre Gederström
framställde anmärkning.
Herr Cederschjöld: Jag vill ej besvära
med någon votering, utan blott reservera
mig så mot sak, som form.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, sedan Ridderskapet
och Adeln numera instämt uti
Friherre Cederströms anmärkning, torde någon
vidare pröfning icke erfordras af Hans
Excellence Friherre Lagerbjelkes och Herr
Hjertås gjorde anmärkningar; hvaruti Ridd.
och Adeln äfven hördes instämma.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att den i ConstitutionsUtskottets
Memorial dernäst förekom
-
i54
Den 27 Januari i e. m.
mande fräga om publicitet, blifvit af Ridderskapet
och Adeln lemnad utan anmärkning.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde derefter, om
Ridderskapet och Adeln behagade bifalla,
att pröfningen af det återstående redactionsförslaget
till ny TryckfrihetsFör ordning finge
till nästa plenum uppskjutas.
Ropades Ja.
Herr Crusenstolpe reservarade sig emot
de af Ridderskapet och Adeln denne dag
fattade tvänne beslut, det ena om borgens
anskaffande för utgifvare af Dagblad och
periodiska skrifter, det andra i afseende på
TryckfrihetsCommitteens hörande.
Häruti förenade sig Herrar Stuart, Fredrikj
och Carl.
Upplästes till justering och godkändes
ExpeditionsUtskottets följande förslag till
Rikets Ständers underdåniga skrifvelser till
Kongl. Maj:t:
N:o 33r. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga proposition om rättighet för SparBankarne
att, emot ränta, i BancoDisconten
insätta en del af deras Fonder.
N:o 332. Angående ändring i 3 Art.
2 § 2 mom. af reglementet för odlings-lån.
Den 27 J a n ua r i i e. m. i55
N:o -333. Angående befrielse för Släden
Borås från Bevillnings erläggande intill
nästa Riksdag.
N:o 334. I anledning af R. St:s Justitiae-Ombudsmans
EmbetsBerättelser.
N:o 335. Angående användande af den
lill Ädelforss Guldverk lydande Egendom
med tillhörigheter.
Upplästes följande från nedannärnnde
Utskott inkomne Betänkanden, Memorial och
Utlåtanden.
Frän BevillningsUtskottet:
Af den 13 dennes:
N:o 62. Med förslag till reglementariska
föreskrifter, i afseende på Bränvinsskatts
utgörande efter tillverkningen.
Af den 16 dennes:
N:o 63. I anledning af gjorda anmärkningar
vid Betänkandet N:o 49» angående
Kongl. Maj:ts Nådiga proposition om moderation
i Porto för Bref, som väga öfver 8 Lod.
Af den ai dennes:
N:o 64. Med förslag till Voterings-Propositioner
i fråga om Städernas Salu-Accis:
Från Banko-Utskottet:
Af den 19 dennes:
N:o 99. Med förslag angående grun
-
io6 Den 27 Januarii e. ra.
derna för liquid, då ett, emot Aterbetalningss
kyld i gli et i Silfver, erhållit Bancolån kommer,
före utsatt termin, att till sitt återstående
belopp på en gång gäldas.
N:o 100. Med förslag till Reglementariska
föreskrifter, i sammanhang med Rikets
Ständers beslut om Lans meddelande
från Banken emot pant af Tackjern.
N:o 101. Angående Revision öfver BankoDiscontVerkets
förvaltning oell Räkenskaper
samt f. d. RiksDiscontVerkets fortsatta
utredning för år 1829, och sedermera intill
nästa Riksdag.
Frun Lag-Utskottet:
Af den 5 dennes:
N:o i58. I anledning af gjorde motioner
om inrättandet af FörlikningsDomstolar,
Af den iq dennes:
N:o 160. öfver anmärkningar vid Utskottets
Betänkande i anledning af väckta
frågor om ändringar och tillägg i allmänna
Lagens och serskilda Författningars stadganden,
angående bysättning.
Lades på bordet.
Likades upplästes och lades på bordet
ett ProtocoUsTJtdrag från Högvördige PresteStåndet
af den a5 dennes, innehållande att,
sedan Ståndet genom dess Talman erhållit
Den 27 Januarii e. ra.
underrättelse om Kongl. Majrts Nådiga vilja,
att inom loppet af instundande månad
aflysa innevarande Riksmöte och Ständerne
hemförlofva, Ståndet beslutat anmoda Statsutskottet,
att innan den 3 Februari till
RiksStånden inkomma med sitt Utlåtande
öfver Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse till
Rikets Ständer, i anledning af väckt fråga
om lättad utväg till lånbidrag åt fastighetsägare;
i hvilket beslut Ståndet inbjudit de
respective MedStånden att sig med PresteStåndet
förena.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskildes
klockan half till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen d. 29 Januarii i83o.
Plenum kl. half till io Förmiddagen.
Herr Dalman, Lars Johan, anförde
skrifte ligen:
Ännu en gång vågar jag anhålla om
plats åt några rader för min räkning i Ridderskapets
och Adelns protocolb Efter flere
timmars discussion har Ridderskapet och
Den ag J a n u a r i i f. m.
Adeln slutligen i Onsdags afton föklarat för
dess gemensamma tanka i återremissen till
ConstitutionsUtskottet, att ej TryckfrihetsComiteen
bör börås, i fall Domstolar skola
behandla Tryckfrihetsmål. Att ej sådant
kunnat vara de 88:s mening, som lyckligen
nyss förut vunnit den glada segern, att
Juryinrättningen skulle bibehållas, är temligen
klart — således icke heller min. Den
som tror, att allmänna opinionens tribunal
är det enda, hvarunder offentliga handlingar
och omdömen deröfver, efter grundsats,
kunna sortera; den, som besinnar, att det
är mindre Styrelsens åtgärder, än Domaremagtens,
som nu för tiden klandras, och i
conseqvens ej ville hafva Svea HofRätt att
döma öfver yttranderätten, såsom ofta rörande
corporationens egna intressen,
den måste väl ej heller önska, att den sista
länken sönderbrytes, som skulle hålla Folket
vid yttranderättens öde, enär Folkets
valde Ombud, Tryckfrihetens vårdare, ej en
gång få afgifva deras betänkande, och såmedelst
troligen hindra månget samvetsbrott.—
Om nu borgen äfven af den medellöse, ehuru
förtjenslfulle författaren skall sättas, innan
Tidskrift får utgifvas, och ej — Jurymän
efter Ed och Samvete, utan Advocatoriska
Jurister efter bokstaf och lockande
intressen, skola döma öfver skrifter i offentliga
ämnen inför Nationen framlagde, och
såmedelst brottas med friheten; tager åtminstone
jag ett sorgligt farväl af vår Tryck
-
Den 29 J a n 11 a r i i f. rn.
109
frihet, och med detsamma af all annan politisk
frihet här i landet; tj nuvarande representation
samt alia öfriga Controller och
garantier synas mig, såsom jag i Måndags ,
yttrade, af noll och intet värde, hälst besluten
om innovationerne äro fattade utan
uttryckligt vilkor, att den förhatliga Indragningsmagten
deremot ostridigt skulle upphöra;
och som denna magt, på Kongl, proposition
vid 1812 års Riksdag, genast Lief
Lag, bör, efter min tanka, den genast nu
ovilkorligt återlemnas. Hvad intryck af tacksamhet
och förtroende skulle ej en sådan
styrelsens procedure hos Svenska Folket ingjuta??
Jag anhåller, att dessa tankar må bli
återmissen till Utskottet följagtige.
Upplästes till justering följande af Expeditionsutskott
insände Förslag till Rikets
Ständers underdåniga skrifvelser till
Kongl. Maj:t:
N:o 336. Angående myntbestämningen.
N:o 337. Med öfverlemnande af förslag
till Lag angående Myntbestämningen.
N:o 338. Med öfverlemnande af förslag
till Lag för Rikets Ständers Bank.
Herr Rosenblads Bernhard: Jag skall
icke begära återremiss af Expeditionen, för
att icke draga ut på tiden, men får förklara,
att jag icke kan gilla det sätt, hvarpå
Expeditions-Utskottet uttryckt motiverna i
[<io
Den 29 Januari i f. m.
skrifvelsen, oclr att Utskottet i valet af elem,
som funnits i Betänkandet, ej varit lyckligt,
hvilket man kan finna i den lilla korta satts,
som blifvit framstäld till motiv för BancoLagen.
Men dä våra öfverläggningar i detta
ämne vunnit så mycken offentlighet, skall
jag ej yrka återremiss, ehuru jag ej kan tro
att Expeditionen är rätt lämpelig sådan
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven
och Landtmarskalken framställd proposition,
blefvo berörde Förslag till underdåniga
skrifvelser af Ridderskapet och Adeln
gillade.
Upplästes till justering och godkändes
Expeditions-Utskotlet, under N:o 33g, afgifna
förslag till Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse till Kongl. Maj:t, angående
förslaget till Stadga örn Rikets mått, mål
och vigt; äfvensom till författning om hvad
vid Stadgans verkställighet må iagttagas.
Fortsattes den i senaste Pleno, den 27
dennes, började pröfning af ConstitutionsUtskottets
den 3o sistlidne September under
N:o 5i aflåtne, och den 5 derpåföljde October
e. m. på hordet lagde Memorial med
.Förslag lill ändringar i TryckfrihetsFörordningen
och till ny redaction af samma Grundlag;
hvarvid af det nya redactionsförslaget
föredrogs:
Om
Den 29 Januari i f. m.
Om rättigheten till Skrifters
tryckning, utgifvande och
fö r sälj ning.
§ *•
Med Tryckfrihet förstås hvarje Svensk
Mans rättighet att, utan några af den offentliga
magten i förväg lagda hinder,
utgifva skrifter, att sedermera endast inför
laglig Domstol kunna tilltalas för deras
innehåll, och att icke i annat fall kunna
derför straffas, än om detta innehåll
strider emot tydlig Lag, gifven att bevara
allmänt lugn, utan att återhålla allmän
upplysning.
Grefve Frölich, David: Utskottet har
här gjort till en §, hvad sora i den gamla
redactionen star intagit i ingressen. Innehållet
är egenteligen intet annat, an hvad
86 § Reg.Forraen fÖreskrifver. Den 86 §
är hela grunden för Tryckfrihetslagen» Sora
sådan tycker jag att det var ganska riktigt
att den stod i ingressen; deremot är det
aldeles oriktigt att den slår sora isolerad §.
Annat måtte vara att deducera från en allmän
princip en hop detailler, annat att hafva
en sådan princip uttryckt i ingressen
såsom den, hvilken är orsaken till lagen»
I 85 § Reg.Forraen hafva Rikets Ständer,
vid 180g års Riksdag, sagt att en Tryckfrihetslag
skall existera. Denna § har Ut59
H. i 1
162 Den 29 Jan.uarii f. m.
skottet i stället i sin ingress åberopat. Det
tycker jag vara oriktigt, ty då vi haft och
hafva en Tryckfrihetslag, behöfva vi ej säga,
att vi skola göra en; vi kunna blott
tala in preesenli, ej in futuro. Men vi behöfva
lägga till den 86 §:n. Jag anhåller
om proposition, att Ridderskapets och Adelns
gemensamma tanke måtte blifva, att 1 §:ns
innehåll förflyttas till ingressen, och borttages
här som 1 §. Likväl får jag nämna,
att jag gillar den förändring som Utskottet
föreslagit, att delinilionen på ordet skrift
må utgå.
Friherre Rålamb ^ Claes Gustaf: Jag
får den äran till en början uppriktigt tillstå,
att jag icke eger erforderliga kunskaper
i Juridiken; jag anhåller således om undseende
för de misstag, jag med afseende derå
kan begå. Beträffande den anmärkning, att
ConstitutionsUtskottet vid detta tillfälle såsom
ingress anfört 86 §:n Reg.Formen, så
har det skett af den anledning, att, när
Utskottet företog detta arbete, ansåg Utskottet
att intet kunde lämpligare användas till
1 §, än anförande af denna 86 §, der det
är uttryckt, hvad som med Tryckfrihet förstås.
Det har varit orsaken, hvarföre Utskottet
föreslagit detta. För öfrigt har jag
ingenting emot att denna § tages bort, och
blir ingress. Jag anser den saken alldeles
likgiltig.
Hans Excellence Herr Friherre Lager
-
Den 29 Januarii f. m.
163
bjelkej Gustaf: I allmänhet skulle jag anse
som önskvärdt, om möjligast få förändringar
funnes nödige i det förslag, som nu
blifvit inför Ridderskapet och Adeln framställt,
emedan i alla händelser detsamma,
för sin längds skull och den mängd af mindre
detailler som deruti förekomma, fordrar
tid. Beträffande hvad Grefve Frölich särskilt
anfört emot den föreslagne 1 §:n, så
synes mig äfven, lika med hvad Friherre
Rålamb nyss yttrat, det icke vara af något
hufvudsakligt intresse, antingen denna framställning
vinner framgång eller icke. Grefve
Frölich har ganska rätt deruti, att 86 §
Reg.Formen är grunden för hela TryckfrihetsLagen.
Huruvida denna grund, frahistäld
i Tryckfrihetslagens ingress, skall sjönas
såsom mera på sitt ställe, än som den
nu af ConstitulionsUtskottet blifvit föreslagen,
är en annan fråga. I allmänhet äro
ingresser ett slags mer eller mindre oraloriska
sätt att ingå i ämnen. Men då 86 §:ns
åberopande är till sin natur en definition,
emedan sjelfva 86 § är det, skulle jag, äfven
utan att gensaga Grefve Frölichs tanke
att den bör främst finnas i lagen, tro detta
ändamål vara uppfyldt, då åberopa'ndet står
i lagens i § isoleradt. Frågan synes mig
således icke vara af oändeligen slör vigt.
Stöde 86 §:n i ingressen, stöde den främst.
Stående som nu i I § och isolerad, tyckes
mig, att den äfven på sitt sätt står främst,
5g H. 11*
i64
Den 27 Ja nu ar i i f. ra.
emedan den utgör en grundval för det Öfriga.
Jag hemställer således till Herr Grefven,
om han anser denna anmärkning af
nog vigt alt kräfva en ytterligare deliberation.
Grefve Frölich: Det kan hända att jag
ur Juridiska åsigter går strängare till väga,
än man i allmänhet gör, i synnerhet då
man vill snart från saken. För min del
skall jag ej vara angelägen att göra mångå
ändringar i förslaget, och örn Utskottet varit
lika litet angelägen om att göra dem,
hade vi varit lättast och häst från denna
sak. Då jag likväl ej här vet någon gällande
orsak, hvarföre förändringen är gjord,
torde Ridderskapet och Adeln finna, att min
begäran, att få återgå till det primitiva, ej
kan vara underlig. Jag tror likväl att jag,
till svar på den siste talarens anmärkning,
kan gifva ett ännu vigtigare skäl. Ingresser
i lagar äro ej blott för den oratoriska
prydnadens skull; ingressen bör innehålla
principerne för lagen. Om det är några
principer, hvilka för lagen böra vara generella,
så böra de stå uti ingressen; de böra
ej stå uti §§:ne, efter Domaren ej bör eller
får dömma efter principer, utan efter bestämda
lagbud. Den ifrågavarande sattsen
bör stå i ingressen, eller alldeles icke stå
här; ty den är generel för hela lagen. På
dessa skäl anhåller jag, att det måtte förblifva
vid hvad hittills varit.
Herr von Hartmansdorff; August: Jag
Den 29 Januarii f. m.
i65
vill ej uppehålla öfverläggningen om denna
§:s qvarstående, eller uteslutande, eller införande
uti ingressen. Men vid uppläsningen
liar ingressen blifvit förbigången, och som
jag har anmärkningar att vid honom göra,
så förbehåller jag mig blott att sedan få
framställa dem.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg den af Grefve Frölich gjorda
anmärkning, att ifrågavarande 1 § i förslaget
till ny Tryckfrihetslag måtte derifrån
utgå, och dess innehåll förflyttas till ingressen
af TryckfrihetsFörordningen, böra,
såsom Ståndets gemensamma tanka, till
ConstitutionsUtskottet hänvisas.
Ropades starka Nej jemte några Ja.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken hemställde, om
Ridderskapet och Adeln ansåg Grefve Frölichs
berörde anmärkning böra förfalla, och
behagade antaga r §:n af Constitutions-Utskottets
Förslag till den behandling 56 §:n
RegeringsFormen föreskrifver.
Ropades starka Ja_, blandade med Nej.
Grefve Frölich: Jag kan ej utan vo
tering
samtycka till denna §. När intet
skäl blifvit anfördt, hvarföre man skall förändra
en lag, finnér jag ej, hvarföre man
blindvis skall förändra den. Ett sådant
i«J6
Den 2g J a n u a r i i f. ra.
sätt att gä tillväga med Grundlagar måste
jag protestera emot.
Hans Excellence Herr Friherre Lagerbjelke:
Då Herr von Hartmansdorff nyss
rätteligen anmärkt, att ingressen ej ännu
kommit under öfverläggning, och Grefve
Frölichs förslag åsyftar att inflytta denna i
§ i ingressen, så hafva de antagit en coordinerad
egenskap, hvarföre jag hemställer
om icke Öfverläggningen äfven kunde sammansmältas.
Ty antingen hlir utgången den ,
att ingressen förblifver sådan den är, och
§ äfven; eller ock göras förändringar på båda
ställena, och båda böra då sättas i öfverensstämmelse
med hvarandra,
I anledning häraf upplästes den af ConstitutionsUtskottet
föreslagna Ingress till ny
TryckfrihetsFörordning, så lydande;
Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers
Förordning om en allmän Tryckfrihet
af den
Ti , efterskrifne Svea Rikes Ständer,
Grefvar , Friherrar , Biskopar, Ridderskap
och Adelj Clerkeri, Borgerskap och Menige
Allmoge, sorn nu till allmän Riksdag
här församlade äro, gore veter ligt: Att,
sorn ej ter närmare granskning af den, likmätigt
85 § Regerings For men , fastställda
Tryckfrihets Förordningen, Ti funnit nödigt
och nyttigt, att frågor om tryckta
Den 2g J a n u a r i i f. m.
Skrifters laglighet må af Domstol omedelbarligen
behandlas 3 straffbestämmelserna
för Tryckfrihetens missbruk lämpe ligen
jemkaSj samt dej under förflutna Riksdagar
j vidtagna controller å Periodiska pressen
utbytas mot andra j mera syftesenliga;
alltså och då Vi tillika insett angelägenheten
deraf j attTryckfrihetsFöroräningenj
hvilken j efter dess första utfärdande under
den g Mars 1810 j genom täta partiela
ändringar förlorat erforderlig redighet i
ämnenas afhandling j må öfverhufvud erhålla
en klarare uppställning och en fullständigare
form j håfve Vi j med rättelser
i ofvannämnda delar j men med sorgfälligt
bevarande af constitutionela grunderj velat
stadga och förordna följande:
Grefve Frölich: Jag är Herr von Hartmansdorff
oändeligen tack skyldig för anmärkningen
att vi kommit att förbigå ingressen,
hvilket var en stor uraktlåtenhet
af mig att icke anmärka. Ridderskapet och
Adeln torde finna att där står en stroph:
att frågor om tryckta Skrifters laglighet
må af Domstol omedelbarligen behandlas.
Detta är något som är stridande emot det
beslut, som i förra plenum fattades. Således
måste det utgå. Jag tror att äfven för
den omständighetens skull vi göra bäst att
återgå till den gamla ingressen, mutatis mutandis
i afseende på tid. Det är ej bra att
omskrifva stadganden; det liander då så
i68
Den 29 Januarii f. rn.
lätt, hvarpå exempel finnas, att man sluter
nt ett att eller ett icke} hvarigenom meningen
blir olika. Delta är ett skäl, hvarföre
jag ej tycker om jemkningar. Sådant kunde
inträffa äfven här, hvarföre jag anser häst att
man insätter 86 § RegeringsFormen i ingressen,
Friherre Rålamb: I följd af hvad Grefve
Frölich yttrat, att den nu uppläste ingress
ej vore lämpelig efter det beslut Ridd.
och Adeln fattat, får jag åter upprepa, hvad
jag vid första öfverläggningen yttrade, att
hela redactionen var uppställd under den
förmodan att Ridderskapet och Adeln skulle
gilla Utskottets förslag, och att de §§,
som kunna vara i strid emot Ridderskapets
och Adelns beslut, ej kunna tillräknas Utskottet,
emedan de uppställdes i förhoppning
att Utskottets förslag skulle antagas.
Jag får en gång för alla afgifva denna förklaring.
Herr von HartmansdorffDen första
anmärkning jag ämnade göra har Grefve
Frölich upptagit. I anledning af hvad Hr
Cederschjöld förut och Friherre Rålamb nu
anfört hemställer jag, om icke den proposition
kunde en gång för alla göras, att alla
de punkter af redactionen, som angå
målens behandling vid Domstol, blott måtte
anmärkas, såsom börande rättas efter Ridd,
och Adelns beslut. Om denna proposition
Deli 2g J a n u a r i i f. m.
.69
hifalles, så kan man utan vidare uppehåll
få afliandla den anmärkning, som Grefve
Frölich gjort om 1 §:ns flyttning; 0. s. v.
Grefve Frölich: Jag anser riktigt att
det förhållande observeras, som af en af de
håda sista talarne blifvit omnämndt, men
jag anser det icke nödvändigt att della framställes
af Herr Grefven och LandlMarskalken
i en särskilt proposition, ty ett sådant
beslut beböfves icke; men då vi komma till
hvar §, säger det sig sjelf att den skall
rättas. Då jag nu hör en ledamot anmäla
sig, anhåller jag förskottsvis få besvara,
hvad jag förmodar att han ämnar säga. Jag
supponerar att han vill erinra, alt frågan
ännu ej är definitift afgjord, emedan den
beror af det förstäi’kta ConstitutionsUtskottet.
I sådant fall torde han vilja, att vi
ej skulle sätta några hinder för en sådan
förmodad, kanske önskad, utgång. Jag får
förklara, att det icke är min mening, och
att det icke kommer att ske om man behåller
den gamla ingressen.
Friherre Cederström: Den siste tala
ren
har visserligen till en del förutsett, att
jag skulle göra anmärkning i det afseendet,
att den yrkade anmärkningen skulle komma
alt lägga hinder i vägen för hvad Rikets
Ständer komma att besluta genom förstärkt
ConstitutionsTJtskott. Det är således endast
villkorligt, som den af Herr von Hartmans
-
Den ag Januarii f. m.
dorff framställde proposition kan göras af
LandtMarskalken. För den händelsen att
BondeStåndets lanke blir gällande måste
förslaget här afhandlas. Om för hvar §
särskilt proposition framställes, utrönes Ridderskapets
och Adelns lanke för hvarje särskildt
fall.
Hans Excellence Herr Friherre Lagerbjelke:
Öfver den framställning Herr von
Hartmansdorff nu sednast gjort, tror jag icke
för ögonblicket tiden vara inne att yttra
mina tankar, emedan den särskilta deliberation,
som nu äger rum om ingressen och
irsta §, ännu ej är afgjord; och om afseende
göres på hvad Herr von Hartmansdorff
föreslagit och Friherre Cederström bestridt,
så folie vi uti en Episod emellan tvänne
andra förevarande men ännu ej afgjorde öfverläggningar.
Hvad angår frågan om ingressen,
så måste jag till Grefve Frölich
hemställa, om det är möjligt att oförändradt
behålla den gamla redactionen, då, fastän
Ridderskapet och Adeln afslagit förslaget om
Juryns afskaffande och tryckfrihetsmålens
lemnande till Domstol, samt således afslagit
de §§ vid den föreslagne redactionen, som
dermed slå i gemenskap, likväl åtskilliga
andra förändringar finnas, som Ridderskapet
och Adeln antagit, och ConstitutionsUtskottet
dertill anmärkt, att lagen äfven
tillförene undergått flera partiella förändringar.
Hafva förändringar skett, och göras
De ii 2(j Ja 11 ti arii f. m.
171
sådana 1111, så mäste viii motiverna återfinnas
i ingressen. Detta är orsaken, hvarföre
ingressen fått denna form, och jag ser
ej hvarföre afslaget af en del, ehuru kanske
den vigtigaste, kan vara af den beskaffenhet
att man bör utesluta de öfriga, eller
bifallna. Hvad åter frågan om 1 §:n beträder,
så skulle jag hemställa, om icke möjligen
den lilla skillnad, som finnes i opinionerna
derom, skulle kunna concilieras
på det sättet, att §:n komme att lyda som
följer: - Med Tryckfrihet förstås hvad 86
§ Regerings Formen stadgar. Då bar på
ena sidan 86 §:n blifvit åberopad, och på
den andra sidan icke en difinition blifvit
inlagd, efter hvilken Grefve Frölich rätteligen
säger att man ej kan dömma. I ingressen,
som jag för öfrigt gillar, förekomma
endast några ord, der meningen skulle
synas mig lättare uttrjmkt genom dessas borttagande.
Der står: att Tryckfrihets-Förordningen,
hvilken j efter dess första utfärdande
under den g Mars 1810 s genom täta partiella
ändringar förlorat erforderlig redighet
i ämnenas afhandling3 må öfverhufvud
erhålla en klarare uppställning. Om
ordet öfverhufvud bortginge, tror jag att
meningen skulle vinna. Den klarare uppställningen
och formen tillhöra lika så väl
specialiteterne, som detaillerne, och jag tror
ej att det skulle vara emot Utskottets förslag.
För öfrigt hemställer jag, om icke,
i72
Den 29 J a n u a r i i f. m.
i afseende på de öfrige ändringar, som blifvit
föreslagne, och som ej hafva gemenskap
med den föreslagne och af Ridderskapet
och Adeln icke antagne ändring, det må
förblifva vid hvad föreslagit är, äfven i afseende
på 1 §:n, så framt Ridderskapet och
Adeln ej vill antaga den kortare redactionen,
hvarigenom åtminstone någon af de
olägenheter Grefve Frölich trott sig finna,
skulle försvinna.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Så
vidt jag kunnat fatta af discussionen, tyckes
Grefve Frölich, som yrkar att 1 § i nuvarande
förslag skall ingå i ingressen, hafva
så mycket mera skäl för sig, som hela anledningen
till den nya ingressen stöder sig
just derpå, att Juryn skulle afskaffas och
Domstolarne besväras med tryckfrihets-mål.
Sedan Ridderskapet och Adeln förkastat
denna grund, ser jag ej någon möjlighet
huru den föreslagne ingressen skall kunna
antagas: celi då den måste förkastas, ser
jag ej hvarföre man ej skulle behålla den
gamla, som är i logiskt afseende riktigare.
Dessutom har man fästat uppmärksamheten
på de anmärkningar, som gjordes i sista
plenum och äfven i detta, nemligen att man
ej skulle laga för afgjordt alt 3 Stånds mening
skulle blifva gällande, och alt man
således skulle vara beredd på iakttagande
af de modificationer, som kunde blifva möjliga.
Men ville vi pröfva alla sådana möj
-
Den ag Januari! f. m.
i73
ligheter, så komme vi in uti en labyrint,
hvarutur vi icke kunde utkomma på flere
månader; ty vi skola komma ihåg, att de
öfriga Stånden <’iro i andra omständigheter
skiljaktige sinsemellan. PresteStåndet har
bibehållit Indragningsmagten, och BorgareStåndet
har sagt att Juryn borde utlåta sig
om en skrift är brottslig efter Tryckfrihetslagen,
ej efter den åberopade §:n. Man
skulle således uppgöra särskilt redaction efter
hvarje af dessa meningar. Jag hemställer
och anhåller, att Ridd. och Adeln måtte
uppgöra sin redaction i full consequens med
det beslut, som blifvit fattadt. Jag ser ej
annars huru denna sak skall hinna afgöras.
Grefve Frölich: Den siste talaren bar
fullkomligen vederlagt hvad Friherrarne Cederström
och Lagerbjelke sagt. Vi måste
utgå från en gemensam anda och ej en undantagsanda,
vi måste följa den princip vi
antagit. Jag ber nu blolt att få nämna
några ord om Friherre Lagerbjelkes föreslagne
amendement. Det har ej det felet,
som den nya §:n, men är complett öfverflödigt,
då det ej kunde komma att tillämpas,
och såsom sådant vet jag ej hvarföre
vi skulle hafva in det, då all principfråga
bör uteslutas i sjelfva lagen. Deremot kan
jag till en del finna oriktighelen af hvad jag
yrkat angående bibehållande af den gamla
redactionen. Jag föreslog det dock endast
mutatis mulandis. Dermed mente jag, att
174
D e b 2g Jannarii f. m.
den slutmening skulle införas vid slutet,
som skulle tillkännagifva, att detta är en
sednare redaction än den gamla, och i sådant
afseende anhåller jag, att propositionen
måtte blifva sålunda, att den gamla
ingressen oförändrad bibehålles, men att
vid dess slut göres följande tillägg: Alltså
och då vi tillika insett angelägenheten deraf,
att Tryck frihets Förordningen, hvilken,
efter dess första utfärdande under den g
Mars 181 o, genom täta partiela ändringar
förlorat erforderlig redighet i ämnenas afhandling,
må erhålla (öfverhufvud utgår)
en klarare uppställning och en fullständigare
form, håfve vi, med rättelser i ofvannämnda
delar, men med sorgfälligt bevarande
af constitutionella grunder, velat
stadga och förordna följande: Detta är ett
tillägg, som är nödvändigt för att gifva tillkänna,
att vi gjort ändringar, och det är
så generelt och passande, som det bör vara
för en ingress. Jag tror således, att i denna
del, utan att förnärma någons mening,
det blir en opinion som är framställd i en
lag, der det ej bör stå några öiVerflödigheter.
Det ar detta, hvarom jag hoppas att
Ridderskapet och Adeln förenar sig.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf: Det är en gammal sägen
att det värrsta föret alltid är uti portlidret.
Vi äro ännu der; för att söka komma derutur
hemställer jag, om icke, på sätt Grefve
Den 29 Januari i f. m.
.75
Frölich föreslagit, vi komma bäst derifrån,
om den gamla redactionen ej undergår någon
förändring. I båda fallen, antingen
Juryn bibehålies, eller Tryckfrihetsmålen
lemnäs till Domstol, står i den gamla redactionen
en phrase, som är tillämplig till
båda fallen, nemligen: Till följd häraf,
och jemte det vi härmed förpligta alla dera,
pä hvilka en laglig pröfning af förbrytelser
i allmänt tryck ankomma kan etc.
Det kan således vara Jury eller Domare.
Man har således icke betagit sig något, på
hvad sätt än det Förstärkta ConstitutionsUtskottet
afgör denna fråga. Jag hemställer,
om icke Herr Grefven och LandtMarskalken,
utan någon tillsatts, ville göra den proposition,
att såsom anmärkning emot Utskottets
förslag yrkades, att ingressen och 1 §
skulle försvinna, och den gamla ingressen
bibehållas.
Friherre Rålamb: Ehuru jag visserligen
icke vill sätta mig emot det beslut,
som Ridderskapet och Adeln troligen häröfver
kommer att fatta, anhåller jag likväl
att få lemna en upplysning i afseende på
den 1 §, hvaruti Utskottet intagit 86 §:n.
Om den i den gamla Förordningen befintlige
ingress skall bibehållas, är der likväl
en redaclion, som kanske af misstag influtit,
då i dess början står: förmedelst det
stadgande i berörde Grundlags 86 ,§V att
med Tryckfrihet bör förstås hvarje Svensk
Den 29 J a 11 u a r i i f. m.
Mans rättighet, att, utan några af den
offentliga Magten i förväg lagde, men der
är ett tillägg som ej finnes i 86 §: af Tryckfrihets-Lagen
ej föreskrifne, hinder etc.
Skulle nu Ridderskapet och Adeln besluta,
att den gamla ingressen skall bibehållas, så
mäste de orden tagas bort, emedan de äro
i strid mot 86 §.
Herr Cederschjöld: Så vidt jag kan erinra
mig, gjordes en framställning i detta
afseende af ConstitutionsUtskottet vid sistledne
Riksdagen, och, om jag ej minnes orätt,
så beslöts vid denna att dessa tillägg skulle
clauderas. Jag tror således att ingen anmärkning
i det afseendet behöfves.
Herr von Hartmansdorff: Jag hade ämnat
göra samma anmärkning som Friherre
Rålamb; men om Ridderskapet och Adeln
vill göra den framställning Grefve af Wetterstedt
föreslagit, men med den modification,
Friherre Rålamb yrkat, tror jag att
allas meningar förenas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemstälde, om Ridderskapet
och Adeln behagade, såsom Ståndets gemensamma
tanka, till Const.itutionsUtskottet
öfverlemna såväl den af Hans Excellence
Herr Grefve af Wetterstedt yttrade mening,
att ingressen och 1 § i Utskottets förslag
till
Den 29 Ja du är ii f. tu.
»77
lill ny Tryckfrihetslag måtte försvinna och
ingressen uti nuvarande Tryckfrihetsförordning
bibehållas, som Friherre Rålambs dervid
gjorda tillägg, att ur sistnämnde ingress
måtte uteslutas orden: "af Tryckfrihetslagen
ej föreskrifne."
Bifölls.
§ 2.
1 :o Skrifters utgif vande från trycket
må ej någonsin kunna förbjudas eller åtalas,
annorlunda än i den ordning denna
Tryckfrihets Lag bestämmer.
Grefve Frölich: I första momentet af
denna § har en liten jemkning blifvit gjord,
sorn är högst obetydlig och kanske anses
onödig att apmärka, men den är ett väsendtligt
språkfel. Der står: må kunna. Det
bör vara skall eller må, utan ordet kunna.
Må. kunna förbjudas är en pleonasme, som
ej hör finnas i en lag. Jag tillstyrker att
ordet kunna utgår.
TJppå af Ilans Excellence Herr Grefven
och Landt Mar skalken framställd proposition,
blef Grefve Frölichs berörde anmärkning,
såsom Ridderskapets och Adelns
gemensamma tanka, till ConstitutionsUtskottet
öfverlemnad.
§ 2.
2:0 Någon iryckningen föregående
granskning af skrift skall ej äga rum. Ej
59 H. 12
Den K) Ja n u a i i i f. m.
md någon skrift, jure dess lifgifvande,
kunna Boktryckare, Författare eller Utgifvare
affbrdras, ej heller någon, för tryckningen
eller utgifningen hinderlig uppsigt
deröfver vara tilläten; Läroverken likväl
förbehållet att till gillande öfverse af handlingar,
ämnade att på deras Lärosalar offentligen
försvaras.
Grefve Frölich: Här har Ulskottet gjort
på samma sätt; ändrat det rätta, och insatt
det oriktiga. Samma anmärkning, att ordet
kunna hör utgå gäller här. Derjemte står
här i stället iför inseende, ordet uppsigt.
Jag vet ej hvarföre uppsigt är bättre än
inseende. Det skulle kunna leda derhän,
att man posterade en person för att hålla
uppsigt på ett tryckeri; och det måtte ej
vara meningen. En Boktryckare måtte äga
rätt att utköra personer, som komma dit
och vilja blanda sig i hans göromål. Inseende
är det rätta, som hör äga rum. Min
anmärkning är således, att ordet kunna må
utgå, och ordet inseende införas i stället
för ordet uppsigt.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg Grefve Frölichs berörde
anmärkning böra, såsom Ridderskapets
och Adelns gemensamma tanka, till ConstitutionsUtskottet
remitteras.
Ropades Ja.
D (! 11 29 J a 11 u a r i i f. rn. 1-g
§ a’
3:o Inga Privilegier på skrifters lifgifvande
skola behof vas, utan lemnäs Författare
eller Förläggare utgifningsrätten
fri, så vidt andras redan erhållna uteslutande-rätt
dymedelst ej förnärmas. Sådan
ute slutänder ätt må hädanefter ej förunnas
på längre tid än tjugu år. Förut på obestämd
tid meddelad, gälle endast för innehafvar
ens lifstid. Privilegier på skrifters
utgif vande, färlänta till allmänna Inrättningars
understöd, äge ej kraft för
längre tid än tjugu år; Konungen obetaget
att dem, hvarje gång, på högst tjugu
år förnya.
Häremot gjordes ej någon anmärkning.
s *•
4:o Med Periodisk skrift betecknas, i
denna Lag, Dagblad eller annan skrift,
som i Numerföljd eller på bestämda tider
utgifves.
Grefve Frölich: I detta moments redaction
anhåller jag få föreslå den ändring,
att efter ordet annan måtte införas ordet
sådan, och att i stället för ordet eller, måtte
införas och. Det är i likhet med Herr Cederschjölds
reservation. Orsaken hvarföre
sådan skulle införas, är för att närmare bestämma,
hvad man vill bestämma, nemli59
H. n*
iRc
Ren 29 J a n n a r i i f. fn.
«c 11 alt skriften är en sådan skrift. Det
kunde utgå; men i annat fall måste det
hafva något predicat, sorn närmare forenar
det med det föregående.
Herr Cederschjöld: För att visa nöd-»
Väildigheten att utbyta eller mot och , torde
jag få uppläsa min reservation pag. 5i.
Herr Cederschjöld uppläste härefter
i fråga v a ra nd e reser v ä ti o 11*1
Herr Cederschjöld fortfor mundteligen:
Men i afseende på den siste talarens anmärkning
att annan skulle utbytas emot «?-  dan, fruktar jag att det icke går an. Det
lomme då att låta så: Med periodisk skrift
betecknas, i denna Lag, Dagblad eller sådan
skrift, som i nummerföljd och på bestämda
tider utgifves. Det skulle då synas
som vore Dagblad icke ansedt för periodisk
skrift, emedan ordet eller på detta
ställe antydde en motsättning emellan dst
föregående och efterföljande. Men jag hemställer,
örn icke periodisk skrift är af det
slags begrepp, som förlora i tydlighet genom
bemödande alt definieras. Om man
vill definiera hvad som i sig sjelf är tydligt,
ger man ofta anledningar till misstydning.
Herr von Schulzenheim, David: Den
olikhet i behandling, som TryckfrihetsFörordningen
redan i vissa fall stadgar för periodiska
och icke periodiska skrifter, en
Den 2g Jan u a r ii f. ru.
olikhet^ som har sin naturliga grund uti
deras ganska olika inverkan på den läsande
Allmänheten, gjorde visserligen önskeligt att
äga en mera bestämd definition, än den
närvarande, på hvad som bör förstus med
periodisk Skrift, ehuru erfarenheten likväl
icke hittills visat någon större olägenhet af
den gamla redactionen.
Lika med Herr Cederschjöld, anser jag
att den i förslaget framställda definition
omfattar för mycket, men jag tillägger, att
den äfvenväl omfattar för litet} hvaraf följer
, att den hattar på båda sidor, och att
således någon ytterligare bestämmande ingrediens
vöre erforderlig,
Definitionen omfattar för mycket, der-s
före att vanliga bocker, som utgöra flere
Torner, kunna sägas utkomma i nummerföljd;
de äro dock icke därföre periodiska skrif-,
ter. De kunna äfvenväl utkomma på bestämda
tiderj och böra ingalunda derföre hänföras
lill nyssnämnde egenskap. Denna olägenhet
afhjelpes icke genom förslaget att sätta och
i stället för eller } hvilket förslag jag i alla
fall af andra orsaker afstyrker, ty hvar arn
dra i nummerordning påföljande Tomér af
en vanlig bok, t. ex. Rqbertsqns eller Gibbons
arbeten, kunna derjemte, till följe af
en utgifven prospectus, utkomma på bestämda
tider, och definitionen, äfven sådan Hr
Cederschjöld önskat den, vara på dem tillämpelig,
utan att likväl derföre någon med
skäl lärer kunna påstå att Robertson och
Den 29 J n n u a r i i f. m.
Gibbon äro periodiska Skriftställare. Häraf
visar sig, att de bestämda alternativa villkoren
för den periodiska egenskapen, konna
antingen hvar för sig, eller båda tillsammans
uppfyllas, och Skriften dock icke
vara periodisk.
Definitionen är åter, å den andra sidan,
för litet omfattande, derföre alt en i
sjelfva verket periodisk skrift kan utkomma
utan nummerföljd, äfvensom på obestämda
tider. Ett verkeligt Dagblad kunde
ju t. ex. vara onumereradt, eller utkomma
på obestämda dagar, och dock hafva hela
egenskapen af ett Dagblad. Skulle nu Herr
Cederschjölds förslag få antagas, det vill säga,
det sammanbindande och sättas i stället
för det åtskiljande eller, blefve definitionen
än ofullständigare, ty då skulle oriuniererade,
men på bestämda tider utkommande,
eller numererade , men på obestämda
tider utkommande Dagblad, icke mera
få anses såsom af periodisk natur.
För att rätt bestämma begreppet om
periodisk skrift, borde sålunda uti definitionen
inläggas någon ytterligare bestämmelse,
utöfver det, genom ordningsnummer
eller bestämd tid för utgifvandet utmärkta,
fortsatta tidsförhållandet. För min del vöre
jag böjd, att med Herr Bruncrona, söka
detta något, uti innehållets formella uppställning;
och jag vill derföre föreslå ungefär
följande definition; ”Med periodisk skrift
Den 2g Januarii f. m.
"betecknas i denna Lag, Dagblad eller an"nan
skrift, som, upptagande ämnen af olikartad
beskaffenhet, eller ifrån hvarannan
"skiljda artiklar, i nummerföljd eller på bestämda
tider utgifvas;” men jag nödgas
dock öppet medgifva, att äfven denna definition
ej är fullkomligen riktig. Man kan
nemi., som jag nyss sagt, föreställa sig en
Tidning, som ej vore med ordningsnummer
försedd. Ordningsföljden kunde likaväl
utmärkas genom bokstäfver, som genom
ziffror, i hvilket fall Tidningen icke iegentelig
mening kunde sägas utkomma i nummerföljd.
Föreskriften på bestämda tider
torde äfven på flerfaldiga sätt kunna ellide
ras.
Att, såsom Herr Bruncrona vidare föreslagit,
bestämma ett visst arktal, synes mig
vara onödigt och till och med mindre riktigt,
ty hvarföre skulle en numererad månadsskrift
af blandadt innehåll, icke lika
väl böra anses som periodisk, 0111 den innehöll
6 ark, som om den blott innehöll 5.
Då naturligtvis ändamålet med den närvarande
öfverläggningen ej kan vara annat,
än, att bona fide tillvägabringa en större
tydlighet i Lagen, lika angelägen för den
eller dem, hvilka hafva sig dess tillämpning
uppdragen, som för dem, mot hvilka
den skall tillämpas; och då det torde blifva
svårt att i en så talrik samling, som
denna, utarbeta en fullkomligen adsequat
184
Den o.g J a n u a r i i f. m.
definition, vore det måhända icke ur vägen,
att denna punkt återremitterades, beledsagad
af den gemensamma tanka, att
Ridderskapet och Adeln ansåge definitionen
otydlig, och anmodade ConstitutionsUtskottet
att inkomma med förslag till en ny och
förbättrad.
Hans Excellence Herr Friherre Lagerbjelke:
Lika med Herrarne Cederschjöld
och Bruncrona, skulle äfven jag anse önskvärdt,
om i sådana fall, som detta, definitioner
icke ansåges behöfliga. Det har redan
af Herr von Schultzenheim blifvit anmärkt,
att en långvarig praxis af den gamla
definitionen icke medfört några olägenheter;
men då nu fråga om en ny uppstått,
har handt, hvad hända borde, att
skiljaktiga meningar deröfver yppat sig.
Trenne förslag hafva blifvit afgifne. Det
ena Utskottets, det andra Herr Cederschjölds,
ined den af Grefve Frölich yrkade jemkning,
och ändteligen Herr Bruncronas. Det
bär äfven blifvit anmärkt, att intetdera af
dessa bestämdt utesluter all möjlighet af en
annan tydning. Hvad Herr Cederschjölds
eget förslag vidkommer, har Herr von Schultzenheim
upplyst, litt detsamma möjligen kan
eludera? genom tolkning af sammanbindningsordet.
Således kan, i stället för uummerföljd,
nyttjas alfabet eller runor. Således
kan, för att undkomma frågan om bestämda
tider, en roterande obestämdhet äga
Ben 29 Januarii f. m.
rum, eller alt bladet utkommer den ena
veckan om Måndagen, den andra om Tisdagen
o. s. v. Beträffande hvad Herr Bruncrona
tillagt, och som hittills synts vara
det fullständigaste, nemligen att skriften skall
vara af blandadt innehåll, så förekommer
det mig att äfven vettenskapliga skrifter
kunna anmälas till försäljning i vissa tomföljder
på vissa tider, och vara af blandadt
innehåll. Berzelii lärobok i chemien
t. ex. är-ett sammandrag af en enda stor
vettenskap; men som naturen gjort denna
af blandadt innehåll, så är äfven boken
detsamma. Således skulle jag tro, att om
Bidderskapet och Adeln icke ansåg den definition,
som varit, och hvilken i theorien
ej låter lätt försvara sig, men i praktiken
icke varit några olägenheter underkastad,
kunna bibehållas, skulle knappt något annat
medel återstå, än det allmänna, att anse
definitionen mindre tydlig, då troligen
ConstitutionsUtskottet läte sig angeläget vala
att uppgöra en annan. Möjligen kunde
dock hända, att denna icke återkommer till
Bidderskapets och Adelns pröfning innan
Biksdagens slut. Jag erindrar mig icke med
visshet formerna i detta afseende: också
skulle Utskottet önska en vägledning af någras
yttrade tanka. Detta torde dock blifva
svårt att här tillvägabringa. Men om ett
sådant förslag här skall uppgöras, och om
discussionen derigenom får urarta till en
grammatikalisk och tidsödande ordstrid, så
186
Den 39 Jan »ari i f. m.
erindrar äfven jag mig, såsom ett slags vägledning
för dylika definitioner, att i England,
der frågan om stämpelafgiftens utgörande
är en betydlig artikel, stadgar lagen
ett visst tidsmoment, efter hvars förlopp
den periodiska egenskapen upphör, och ett
visst arktal utöfver hvilket en skrift icke
anses för periodisk. Så kunde här äfven
möjligen stadgas ett visst maximum af 4
lill 6 ark, som qualificerade den periodiska
skriften, äfvensom att den på bestämda tider,
och i nummerföljd utgåfves, dock icke
med längre mellantid än 1 månad, efter
hvilken tid den periodiska beskaffenheten
skulle upphöra. Detta är visserligen ingen
definition, utan, om det så tillätes mig yttra,
blott ett fragment till definition. Men
jag hemställer, om icke, i händelse återremiss
i detta hänseende kommer att äga rum,
äfven dessa omständigheter höra tagas i betraktande.
Om åter Ridderskapet och Adeln
fäster afseende på Herr von Schulzenheims
anmälan, att hittils icke något missförstånd
af den närvarande definitionen uppstått, så
anhåller jag, att discussionen i sådan händelse
må utan anmärkning fortlöpa till nästföljande
artikel.
Grefve Frölich: Att icke med vidlöftigliet
trötta Ridderskapet och Adeln, är en
moralisk lag, hvarom Herr Friherre Lagerbjelke
erinrat, och hvilken jag skall söka
följa. Jag vill blott i förbigående nämna,
Den 2g Januarii f. m.
187
att Herr Cedersehjölds argument emot mitt
förslag, att införa ordet sådant, icke lär få
grund, emedan jag icke föreslagit, det ordet
annan skall gå bort. Deremot bar Herr
von Schulzenheim på ett för mig ganska
upplysande sätt utvecklat, att en verklig
definition skulle blifva ganska svår alt göra.
Jag hade verkligen vänlat mig, efter den
exposé Herr von Schulzenheim i detta afseende
gjort, att man icke skulle komma
till det resultat, att Ridderskapet och Adeln
borde bedja ConstitutionsUlskottet ge en annan
difinition i den förras ställe. Den vägen
anser jag oss icke kunna gå; ty vi måste
yttra en opinion, och hysa en gemensam
tanka. Deremot trodde jag, alt vi genom
Herr von Schulzenbeims ledning skulle
hafva kommit till den verkligen vigtiga conclusion,
att antingen hela definitionen borde
utgå, eller att, om man icke funnit någon
praktisk olägenhet af den gamla, den
kunde bibehållas. Ora Ridderskapet och Adeln
icke instämmer i mitt förslag till omredigering,
skall jag lika gerna förena mig
om, att bibehålla den gamla redactionen,
hufvudsakligen på den grund, att den visat
sig vara af ingen praktisk olägenhet, och att
jag således icke bör tillåta mig att derpå
klåfingra. Jag har blott en anmärkning till
att göra; icke på §:s innehåll, men på platsen
der den slår. Ridderskapet och Adeln
torde erinra sig, att vi uteslutit första definitionen,
om hvad med ordet skrift skall
183
Den ig Januarii f. lii.
förstus. Så länge vi hade denna definition
qvar, var det äfven nödvändigt att i samma
§ hafva en definition på' hvad en periodisk
skrift ville säga. Nu åter har icke
blifvit något tal om ordet skrift. Således
står definitionen på periodisk skrift här icke
på sitt rätta ställe, utan borde hafva sin
plats i 4:de morn. af §, I 3:dje moni.
af samma § omtalas först periodisk skrift.
Denna anmärkning är obetydlig, men torde
lik väl gillas af dem, sorn praktiskt lärt sig
inse nödvändigheten af att hvarje lagbud
står på sitt rätta ställe. Min slutliga anhållan
är således, att, med bibehållande af
redactionen oförändrad, uttrycket periodisk
skrift måtte tillbakaflyttas till 4 §• 4 morn.
Herr von Hartmansdorff: Då flere Ledamöter
förklarat, att den gamla redactionen
icke medfört några olägenheter, så vet
jag intet annat skäl att borttaga tiden med
sökandet af en ny, än införandet af fullkomligare
ordalag. Men då samtlige Talare
befunnits hafva brist derpå, blifver slutsattsen
att man får ingen definition. Den
gamla sattsen: Le mieux est le plus grand
ennemi du bien, besannas följagtligen äfven
vid detta tillfälle. Vill man icke åtnöja sig
med den gamla definitionen, om hvad sorn
förstås med skrift och periodisk skrift, så
får man slutligen låta alltsammans utgå.
Herr von Troilj Emil: Jag instämmer
D e u 29 J a 11 u d r i i f. m.
189
uti hvad Konungens IlofCantzler jltrat, alt
den uppgifne redactionen icke svarar emot
begreppet af periodisk skrift, sådant detsamma
nu fattas och tillämpas. Den definition
Herr von Schulzenheim oell Herr
Friherre Lagerbjelke tyckas mest böjda för,
nemligen Herr Bruncronas, svarar icke heller
deremot. Hvad exemplet af Berzelii
chemi beträffar, så var det icke bevisande,
emedan boken afhandlar samma vetenskap,
och icke utkommit på bestämda tider. Men
jag erindrar mig ett annat exempel, nemligen
af de lagtima Riksdagarnes p.otocoller.
De utkomma i nummerföljd eller häften:
de ulgifvas på bestämda tider, eller hvart
5:te år, och ett mera blandadt innehåll lär
svårligen i ett annat arbete kunna uppletas.
Detta bevisar den gamla sattsen, att i all
lag definitioner böra undvikas, då de icke
äro oundgängeliga, emedan de blott förorsaka
oreda vid en ordagrann tolkning. Är
definitionen med alla sina brister rätt förstådd
hittills, så måste betydelsen af periodisk
skrift vara det så mycket mera hädanefter,
om man borttar definitionen. Af
denna anledning anhåller jag om proposition
till Ridd. och Adelns gemensamma beslut,
att detta moment må utgå. För öfrigt
tror jag icke att Herr von Hartmansdorffs
tillämpning af sattsen Le mieux est
Fennemi du bien håller streck, ty jag kan icke
anse det gamla för le bien, och le mieux,
måste här blifva ingenting.
ig°
Den 2g J a n n a r i i f. m.
Friherre Boye, Fredrik: När jag anmälte
mig hade Hans Excellence Herr Friherre
Lagerbjelke ännu icke yttrat sig. Jag
är hufvudsakligen af samma tanka som han,
men kan icke fatta, hvarföre man ej rent
af ärligt må säga: periodisk skrift är, på
bestämda tider utkommande Dagblad, veckoeller
månads-skrifter.
Herr von Schulzenheim: Jag nödgas,
ehuru ogerna, bekänna, att ehuru mycket
jag tänkt på denna definition, har det icke
lyckats mig att utfinna någon, som jag sjelf
anser fullkomligen rigtig. Hvad den conclusion
vidkommer, som Grefve Frölich ansett
böra dragas från de af mig framställda
premisser, får jag förklara, att jag intet har
att egentligen deremot invända; och då ingen
olägenhet hitintills försports af den närvarande
definitionen, instämmer jag så mycket
heldre deruti, att den må såsom oskadlig
bibehållas.
Friherre Rålamb: Det är egentligen för
att redogöra för det tillmäle Utskottet fått
emottaga, att 4 morn. blifvit insatt på orätt
ställe, som jag får äran hemställa, huruvida
icke hela irsta § rörer, att skrifters utgifvande
icke må förbjudas, den 2:dra att ingen,
tryckningen förutgående, granskning skall
erfordras, och den 3:dje, att inga privilegier
behöfvas. I samma § har definitionen
på periodisk skrift blifvit insatt. Således
Den 29 Januari i f. m.
'91
tror jag icke något misstag här vara begånget.
Hvad hufvudsaken beträffar, så har
jag intet emot att den gamla redactionen
bibehå lies.
Hans Excellence Herr Friherre Lagerbjelke:
Jag har icke i mitt föregående yttrande
tillerkändt ett bestämdt företräde åt
något af alla de förslag, som varit under
öfverläggning, utan blott sökt ådagalägga
mera eller mindre olägenheter i dem alla.
Jag har äfven framkastat några andra fragmenter
till definition; men det har endast
skett för att visa omöjligheten, att i en öfverläggning,
som denna, bestämdt uppgöra
en sådan. Jag är således obehindrad alt
instämma i Grefve Frölichs af flere andra
Talare understödda hemställan, att den gamla
redactionen äfven framgent får bibehållas.
Hvad öfverflyttningen beträffar till det af
Grefve Frölich antydda ställe, så, ehuru
jag med Friherre Rålamb är öfverens, att
momentet nu icke står alldeles orätt, så
tror jag likväl, att det skulle vara mera tillämpligt
på det andra stället. Således anhåller
jag att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes inhemta Ståndets tanka i
afseende på Grefve Frölichs senaste förslag.
Herr Crusenstolpe> Magnus Jacob: Jag
är hufvudsakligen förekommen af Friherre
Boye; men efter jag har ordet, ber jag få
fästa uppmärksamheten derpå, att det icke
Den 29 Januarii f. m.
är så alldeles * säkert att RiksStåndens Protokoll
utkomma livart 5:te år. Exemplet
af Ridderskapets och Adelns Protocoll denna
Riksdag, bevisar att någon irring häruti
kan äga rum. För öfrigt instämmer jag med
Hans Excellence Herr Friherre Lagerbjelke
uti den definition, att med periodisk skrift
menas Dagblad, Yecko- eller Månads-skrift
af högst 6 arks omfång. Någon definition
anser jag i alla händelser nödvändig. Jag
vågar således anhålla om proposition, instämmande
i det förslag Herr Friherre Lagerbjelke
framställ, i conformité med hvad
som brukas i England.
Herr Bruncrona, Gustaf idolph, anhöll,
att, hans vid Utskottets förslag i förevarande
del fogade reservation måtte uppläsas;
hvilket skedde.
Grefve Frotich: Sedan bär Friherre
Lägerbjelke instämt i mitt förslag, ar det
naturligt att jag äfven förenar mig med honom,
dock icke så, som Herr Crusenstolpe
tolkat det, ty så tror jag icke Friherre Lagerbjelke,
utan blott Friherre Roye yttrat
sig. Men sedan Herr Friherren instämt deruti,
att definitionen må bibehållas lika sorn
förut, och blott öfverflyttas till 4:de Mom.
4:de §, får jag derå anhålla örn proposition.
Hans Excellence Herr Friherre Lagerbjelke:
Hvad jag nyss yttrade, och Herr
Cru
-
Eea 29 J a nu a ii i f. ta.
Crusenstolpe upprepat, var dock icke något
förslag. När frågan var om olika definitioner,
och att åstadkomma en mer eller
mindre fullkomlig, erinrade jag om tvänne
saker, som dertill höra, och min afsigt var
alt visa huru svårt det skulle falla sig, att,
under en sådan deliberation, som delilia,
improvisera en definition fullkomligt
efter allas mening, och innefattande allt
livad en sådan borde innefatta. Sedait jag
visat detta, bade jag således hoppats, eller
åtminstone önskat, att undanrödja alla
förslag till dylika, hvilka jag föresåg nödvändigt
måste blifva mer eller mindre ofullkomliga.
Jag hemtade deraf anledning att
lorena mig med dem, som, på grund af hvad
jag citerat, att den närvarande definitionen,
under en lång utöfning, icke medfört skadliga
följder eller misstydningar, tillstyrkt
att bibehålla dem.
Hans Exceltence Herr drefven oek
Ijandt Mar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg den gjorda anmärkningen:
att den i nuvarande TryckfrihetsFörordning
befintliga redaction af ifrågavarande
moment af 2 §:n måtte bibehållas, men
här utgå, samt i stället flyttas till slutet af
4 § 4 morn. i Constitutions-Utskottets förslag;
böra, såsom Ridderskapets och Adelns
gemensamma tanka till Utskottet öfverlemna».
Ropades Ja.
5,9 II. |3
Den 29 Januari! f. m.
Herr Cederschjöld: Jag får blott hemställa,
0111 icke första punkten, eller deli 111-  tionen på ordet skrift, må utelemnas, såsom
alllför orimlig; och att man kunde börja
med: periodisk skrift.
Grefve Frölich: Sådant anser jag falla
af sig sjelf då Utskottet gjort det i sitt
förslag, och ingen framställt den anmärkning,
att första punkten borde återinföras.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken tillkännagaf, att plenum
komme i eftermiddag, klockan half till Sex
att fortsättas.
§ 3.
1:0 Privilegier pä Boktryckeri erfordras
icke, utan stånde hvar och en fritt
att, oberoende af särskildta Författningar
och äldre privilegier , Boktryckeri Reglemente
och SkråOrdning, anlägga Boktryckerier
, af hvad beskaffenhet eller vidd honom
tfenligast synes, i Stad eller inom
högst en half mils afstånd derifrån.
2:0 Då Boktryckeri sålunda utom Stad
anlägges, skola, i alla mål, som boktryckningen
röra , Boktryckare, arbetare i Tryckeriet
samt der tryckta skrifters Författare
och Utgifvare lyda under Stadens rätt.
Desse 2:ne Mom. lemnades utan anmärkning.
Den 29 Januari i f. tn.
§ 3.
3:o Den ett nytt Boktryckeri inrättar,
åligge att sist Trettio dagar innan
någon skrift derifrån ut gifve s, så väl hos
Magistraten i Staden, som hos den Konungens
Befallningshafvande , under hvars Embetsmyndighet
Staden hörer, skriftligen
anmäla, att och hvarest han Boktryckeriet
anlagt. Uraktlåter det någon, bote Etthundrade
R:dr. Utgifves från ett, på ofvanherörde
sätt ej vederbörligen anmäldt,
Tryckeri, någon brottslig skrift, vare den
olaglige Boktryckaren underkastad enahanda
ansvar nied Författur en, och håfve dessutom
sitt Boktryckeri till åklagaren formel
kat. Sedan anläggningen af ett Boktryckeri
gifvits Konungens Befallningshafvande
tillkänna , underrätte lian derom,
genast eller med först afgående post, RojCantzlern,
Grefve Frölich: Min anmärkning härvid
är ganska kort, nemligen, att den gamla
redactionen må bibehållas.
Friherre Rålamb: I den gamla redactionen
står, att orri boktryckare försummat,
att i rattan tid tillkännagifva anläggningen
af Boktryckeri, skall hans förbrytelse i allmänna
Tidningarne kungöras. Utskottet har
likväl ansett, att en så sträng straffbestämmelse
icke behöfdes.
59 H. lä*
Den 29 Ja nit ar i i f. m.
Grefve Frölich: lag är Frihere Rå
lamb
tack skyldig för det han erinrat mig
om att upplysa Ridderskapet och Adeln,
det min mening var densamma som hans,
ehuru mitt yttrande föll sig något mörkt;
men jag hör tillägga, att, utom denna omständighet,
Utskottet äfven hav skrifvit om
det öfriga, angående stället der ett Boktryckeri
skall ligga, och gjort det sämre.
Herr von Hartmansdorff: I händelse
den nya §:n godkännes, anhåller jag få fästa
uppmärksamheten på ett uttryck, som
är bibehållet från den ganda redactionen,
men torde höra rättas. Det står nemligen
den olaglige boktryckaren; orden den olaglige
äro, såsom en hvar inser, af beskaffenhet
att höra borttagas.
Friherre Rålamb: Till svar på Herr
von Hartmansdorff? yttrande får jag blott
erinra, att motivet till delta ord ligger
deruti, att man då på sätt och vis utmärkt
sättet, hvarpå en boktryckare lagligen skall
berättigas.
Halis Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om 'Ridderskapet
och Adeln behagade instämma i den af
Grefve Frölichs framställda anmärkning, att
den i nuvarande TryökfrihetsFörordning befintliga
redaction, hvilken motsvarar stadgandet
i 3 §:n 3 Morn. af Förslaget, måtte
D e. n 29 Ja n u a r r i f. m..
'97
Libehållas oförändrad, ined undantag af orden
: "och 'varde lians förbrytelse i allmän"na
Tidningarne kungjord/’ hvilka ord hörde
utgå.
Ropades Ja och Nej
Hvarefter Hans Excellence Herr Gref*
ven och Landt Marsk a then hemställde, om.
Ridderskapet och Adeln ansåg denna anmärkning
höra förfalla.
Ropades åter Ja och Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken förnyade desse Lvänne propositioner,
hvarvid den förra ånyo besvarades
med Ja och Nej, men den sednare
ined starka Ja och några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att, såsom Hans Excellence fattat Ridderskapet
och Adelns svar på den sednaste
propositionen, Ja öfverröstat Nej, och Grefve
Frölichs omförmäld e anmärkning således
förfallit.
Grefve Frölich reserverade sig emot
delta beslut.
Friherre Boye: Jag får vördsamt fråga,
om ordet olaglig äfven härigenom ansetts
Röra utgå.
J98
Den ag Januarii f, m.
Herr Cederschjöld: Ordet olaglig finnes
äfven i den gamla redactionen, och
motsvarar oberättigad, eller olegitimerad.
Herr von Hartmansdorff: Jag yttra
de,
alt om Ridderskapet och Adeln antoge
det nya momentet, borde orden den olaglige
uteslutas. När de stå i den gamla redactionen
, så innebära de visserligen ingen
nyhet. De kunna äfven utan skada quarstå
i den nya, men om Ridderskapet och
Adeln vill förbättra språket, synes intet
hinder vara deremot,
Grefve Frölich; Sedan discussionen
åter synes öppnqd, får äfven jag anhålla
om proposition till uteslutande af ordet
Staden, hvilket är vida obestämdare än den
gamla redactionen. Om jag imaginerar mig
detta in abstracto, så vet jag ju icke hvar
det finnes in concreto,
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven
och Lan dt Mar skal ken framställd proposition,
beslöt Ridderskapet och Adeln,
att såsom dess gemensamma tanka til! ConstitutionsUtskottet
remittera den anmärkning,
att orden: den olaglige höra ur 3 §
3 Mom, af Utskottets Förslag utgå,
§ 3,
4-0 A hvarje skrift varde Boktryckarens
namn, tryckningsorten och årtalet ut
-
I) e n 5.9 J a 11 u ar i i f. 111,
satta. Underlåter Boktryckare sådant, bote
första gängen Treliundrade Riksdaler,
och andra gången dubbelt; kommer han
tredje gången åter 3 vare sitt Boktryckeri
förlustig. Utsätter någon å tryckt skrift
falskt Boktryckarenamn eller orätt tryckningsort
, skall han derutöfver anses efter
8 Cap. 3 § MissgerningsBalken. Hvad
här om namns, orts och årtals utsättande
för ordnas, gäl/e dock ej för Notificationer
och Sorgbref, For mulai rer , BetingningsSedlar,
med mera af dylik beskaffenhet.
Grefve Frölich: Under det gifna obehaget
att trötta, tar jag mig dock friheten,
att äfven härvid göra en anmärkning. Hvad
viii det väl säga, att Boktryckaren skall
varda sitt boktryckeri förlustig. Månne det
är näringen eller boktryckeriet. Vill man
att det skall vara näringen, så bör man
säga det; vill man åter att boktryckeriet
skall confiskeras, så bör detta tydligen utsättas,
lieldst meningen troligen är att taga
karlens boktryckeri. Äfven anhåller jag, att
orden: ”8 § MissgerningsBalken” måtte utgå,
och endast ditsättas: efter allmän lag. Då
ett nytt förslag till allmän criminal-lag är
under utarbetning, skulle det vara orätt att
i Tryckfrihets-lagen åberopa en nummer på
Cap. och §, som sedan kunde göra svårigheter
för den förras antagande.
Herr Cederschjöld: Jag instämmer med
ao®
Den 29 Jamia r ii f. m.
den siste värde Talaren, blott med den
skillnad, att jag anser det tydligen böra
utpekas, att brottet skall straffas efter allmän
lag, såsom jör missbruk aj annans
namn.
Herr Hjertaj Lars: Då jag lärer vara
den ende af Ilögloflige Ridderskapet och
Adelns Ledamöter, som är innehafvare af
ett Boktryckeri, torde jag deruti aga en
giltig ursäkt att i denna punkt några ögonblick
upptaga Ridderskapets och Adelns tålamod.
Jag anhåller då få fästa någon uppmärksamhet
på det alltför stora missförhållande,
som bär ligger emellan ansvaret och
förbrytelsen. För en Boktryckare, om ock
icke med den betydligaste rörelser, kunde
det lätt hända, att en af dess arbetare, i
elak afsigt och för att skada, borttoge tryckningsorten,
sedan arbetet redan kommit i
pressen för att tryckas, samt sålunda, geliqm
en åtgärd, hvilken vore verkställd på
några sekunder, och utan att förr än måhända
långt efteråt kunna eontrolleras, då
upplagan redan till större delen vore utspridd,
ådroge boktryckaren första gången
3oo R:dr i böter, andra gången 600 och
3:dje gången förlusten af hela hans ti^ckeri.
Om nu sistnämnda försekrift skall
tolkas såsom en Talare nyss velat hafva
det, så blir sådant en ganska ojemn bestraffning,
då den enes boktryckeri möjligen
kunde vara värdt endast ett par hun»
Den 59 J a n u n r i i f. ra.
2or
Orade R:dr, och den andres 5o,ooo, utom
det, att ansvaret ökades i samma proportion,
som svårigheten för Boktryckaren att
vid ett större verk kunna hålla hand öfver
sina arbetare i detta fall. Dessa omständigheter
gifva mig anledning till den vördsamma
begäran, att punkten måtte återremitteras
till Utskottet, för att utarbeta en
mera lämplig och något mildare föreskrift.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag är nästan
förekommen af den siste Talaren. Jag tror
också icke alt meningen skall vara, att han
skall förlora sin egendom, utan blott rättigheten
att trycka. Lika litet tror jag något
ansvar kunna åläggas, om någon af arbetarne
vållat alt tryckningsorten icke utsattes.
Herr Cederschjöld: Jag får likväl erinra
af huru stor vigt det är för samhället
att tryckningsorten utsattes, emedan ett annat
förhållande skulle kunna åstadkomma
ganska svåra följder. Jag anser derföre icke
ansvaret för högt, och tror att Herrar
Boktryckare må skylla sig sjelfva, om de
lägga sig sill större tryckerier än de sjelfve
kunna hinna efterse.
Herr von Hartmansdorff: Om åbero
pande
af MissgerningsBalken, endast på det
sätt Herr Cederschjöld föreslagit, förenar
jag mig. Annars skulle det kunna hända,
20 2
Den 29 J a n u a r i 1 f. m.
att man framdeles åberopade, mot förändring
af detta rum i allmänna lagen, att
det finnes anfördt i Tryckfrihetslagen, och
att det således icke finge ändras, annorlunda
än grundlag. Att dessa försigtighetsmått
behöfvas, intygas bäst af händelsen'med
LagUtskottets förslag rörande domstolarnas
organisation, att RådhusRätlen i Stockholm
skulle i Tryckfrihetsmål kallas Kämnersrätt,
emedan TryckfrihetsFörordningen hindrade
dens upphäfvande jemte andra dylika.
Herr Hjerta, Lars: Erinrad om min
förbindelse, att vid min anhållan om remiss
lill Utskottet bifoga ett bestämdt redaclionsförslag
till grund för Ridderskapet
och Adelns gemensamma tanka, får jag, då
min mening visserligen icke varit att förminska
straffet för hvad som straff värdt
är, blott föreslå det tillägg, efter ordet förlustig:
Så vidt lian icke kan visa, att sådant
skett utan hans vettskap eller förvållande.
Hvad beträffar Herr Cedersclijölds
erinran om nödvändigheten att tillhålla Hrr
Boktryckare att icke lägga sig till för stor
rörelse, så innefattar den visserligen en örn
omvårdnad om deras egen hushållning, och
en tjenlig utväg att städse låta dem dväljas
i ett patriarkaliskt sällskap med sina lärgossar;
men Herr Cederschjöld må förlåta
mig, i fall jag vågar anse sattsen, såsom
Statsekonomisk, lika skråaktig, som om man
ville förbjuda den värde Talaren alla sådanc
Den 29 Ja n u a r i i f. m.
göromål, hvilka kunde hindra honom ifrån
elt egenhändigt utöfvande af sin egenteliga
vetenskap. Hade en sådan föreskrift gällt
i andra länder, hade man aldrig sett sådane
verk, som en Didots i Paris eller en
Brockhaus’s i Leipzig, hvilka, genom sina
stora företag, på det högsta gagnat icke blott
sig sjelfva, utan äfven upplysning och vitterhet
uti deras land.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt:
Jag för min del kan ingalunda
instämma i det af Herr Hjerta, Lars, framställda
redactionsförslag. Om Herr Gederschjölds
satts är något skråaktig, så synes
mig deremot Herr Hjertås alltför liberal.
Jag är i alla fall öfvertygad, att ingen Domare
kan tillämpa denna § efter lagens
stränghet, der ej bevislig afsigt legat lill
grund,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, örn Ridderskåpet
och Adeln behagade, såsom dess gemensamma
tanka, till ConstitutionsUtskottet
öfverlemna den af Grefve Frölich gjorda
anmärkning, att, ur 4 Morn. 3 §:n af
ConstitutionsUtskottets Förslag måtte uteslutas
orden: ”vare sitt Boktryckeri förlustig
” och der i stället insättas: ”vare
hans Boktryckeri confisqueradt.’’
Ropades Nej.
Den 29 J a n u a r i i f. m.
Hvarefter Hans E.xcellmce Herr Grefven
och LandtMarskalken hemställde, om
Ridderskapet och Adelil ansåg den gjorda
Anmärkningen: att i 4 Morn. 3 § af ConstitutionsUtskottets
Förslag, med uteslutande
af orden: ”vare sitt Boktryckeri förlustig
måtte insättas orden: ”vare sina Boktryckerirättigheter
förlustig; böra, såsom Ridderskapets
och Adelns gemensamma tanka,
till ConstilutionsUtskottet hänvisas.
Bifölls.
Herr Cederschjöld: Om denna proposition
antages, skulle en Boktryckare, som i
alla fall ville nedlägga sin rörelse, kunna
fela 3:dje gången alldeles utan ansvar. Jag
hemställer derföre, om icke äfven böter höra
utsättas.
Grefve Frölich: Det enda skäl, sorn
blifvit anfördt emot mitt förslag, är att en
lärgosse eller gesäll, genom sitt förvållande
att icke tryckningsorten utsättes, kunde vålla
ansvar för Boktryckaren; men då ingen annan
kan dömas för ett brott, än den, som
är skyldig dertill, så anser jag detta alldeles
icke farligt, och anhåller, på denna grund,
att det måtte utsättas, att Boktryckeriet skall
eonfisceras.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att, som Grefve
Frölichs berörde Anmärkning redan blif
-
Den 29 Ja n uarii f. in.
2o5
vit till Ridderskapets och Adelns antagande
framstäld, men af Ridderskapet och Adeln
afslagen, ny proposition derå ej kunde göras.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt:
Jag tror ej holler att någon vidare
förändring i beslutet behöfves; men då Herr
Cederschjöld visat, att man första gången
bör böta 3oo R:dr, andra gången dubbelt,
och tredje gången mista sina rättigheter, så
hemställer jag, om man ej kunde göra det
tillägg, att äfven denna sista gång böterna
fördubblades, ty det är väl icke skal att
man aldeles bötesfri går från ett brott, hvarföre
man tvänne gånger förut blifvit pliktfäld.
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalkcn härefter gjorde
propositioner, fann Ridderskapet och Adeln
för godt att, såsom Ridderskapets och Adelns
gemensamma tankar antaga och till ConstitutionsUtskottet
hänskjuta de framställde anmärkningarne,
att i 3 § 4 morn. af Förslaget
måtte, dels efter ordet förlustig,” insättas
följande tillägg: och bote derjemte 1200 R:dr,
dels ock efter ordet ”derutöfvermed uteslutande
af orden: ’’ansesj efter 8 Gap. 3
§ Mlssg. Balken, införas en så lydande förändrad
mening: straffas efter Allmän Lag
såsom för missbruk af annans namn.
§ 3.
5:o Af allt hvad som trycke Sj vare Boktryckaren
pligtig att frän upplagan aftaga
2oG
D e n 29 J a n u a r i i f. tn.
och utan betalning aflemna sä mänga exemplar,
att Hof Cantzler en, Rikets Universiteter,
Konst• Bibliotheket, RiksÅrchivet och Vetenskaps-Acadeniien
erhålla ett hvardera.
Sker sådant ej, i Hufvudstaden inom Sex
månader, och från Landsorterna inom ett
är, efter den tryckta skriftens lifgifvande,
bote Boktryckaren Femtio Riksdaler.
Herr von Schulzenheim: Skulle denna
ledaction antagas, så synes det som om
praescriptionstiderne af ett halft och ett helt
år äfven skulle kunna tillämpas på de exemplar,
som skola aflemnas till Hof*Cancelleren
eller dess ombud, hvilket gjorde all
uppsigt öfver utkommande skrifter omöjlig
och dessutom stöde i strid med det positiva
stadgande om omedelbarligt aflemnande,
som förekommer i 4 § 2 morn. gamla och
12 § 2 mom. nya redactionen. Jag föreslår
derföre vördsamt följande redaction af detta
moment: ”Af allt, hvad som tryckes, vare
”Boktryckaren pligtig, att från upplagan afjaga,
och utan betalning aflemna så många
”Exemplar, att Ilof-Canzlern eller dess Om”bud
må genast vid utgifvandet erhålla ett,
”samt Rikets Universiteter, Kongl. Biblio”theket,
Riks-Archivet och Vetenskaps-Aca”demien
ett hvardera, i hufvudstaden sist
”inom Sex månader, och från Landsorterne
”sist inom elt år efter den tryckta skriftens
”utgifvande. Sker sådant, ej, bote Boktryc”karen
Femtio Riksdaler.”
D e n 29 J a n u a r i i f. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade, såsom dess gemensamma
tanka, lill Constitutions-ULskottet
öfverlemna Herr von Schulzenheims upplästa
förslag till redaction af 3 § 5 mom.
i nja TryckfrihetsFörordningen.
Bifölls.
§ 4.
1:0 Författaren vare ej skyldig att A
tryckt skrift låta sitt namn utsättas. Ehvad
han okänd vara vill eller ej, t ilis tälle han
Boktryckaren en förseglad sedel, innehållande
uppgifterna af hans namn och hemvist,
med påsk rifve t betyg om dessa uppgifters
riktighet, af tvänne i orten väl
kända inom Sverige boende Svenska Medborgare,
hvilka åligge Författare-ansvar,
i händelse skriften inom laga lid skulle
åtalas, och Författarens namn och hemvist
funnes origtigt uppgifna eller i sedeln saknades.
Herr von Hartmansdorff': Jag vill icke
trötta Ridderskapet och Adeln med flera anmärkningar
vid sjelfva språket, ehuru det
icke är nog Svenskt, utan öfverflödande af
Fransyska vändningar. Men jag måste fästa
mig vid den mot slutet af första momentet
förekommande meningen: Namn och
hemvist. Som det senare är' lätteligen föränderligt,
och möjligen kunde befinnas orig
-
Den 2g Januari i f. m.
tigt vid sedelns uppbrytande, fastän namnet
vore rigligt, så synes det vara nog hardt
för löftesmiinnen att derför straffas lika hardt,
som om altsammans vore falskt. Jag anhåller
således att meningen må förändras
till namn eller hemvist.
Grefve GyldenstolpeAnton Gabriel:
I händelse detta moment återremitteras,
skulle jag anhålla att orden inom Laga tid
måtte utgå såsom öfverflödiga, emedan jag
icke kan föreställa mig att något åtal kan
ske utan i Laga tid.
Hans Ex cellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde om Ridderskapet
och Adeln instämde i den af Grefve
Gyldenstolpe gjorda anmärkning, att ur red
a c ti o n sfö rsla ge t lill i mom. 4 § a ^ nya
Tryckfrihets-Lagen måtte uteslutas orden:
inom laga tid.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMar skalken hemställde,
om Ridderskapet och Adelil ansåg
berörde anmärkning böra förfalla; hvilket
med Ja besvarades.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde derefter, om
Ridderskapet och Adeln behagade, såsom
dess gemensamma tanka, till Constitutions
Ut
-
Den 29 Januari i f. m.
2°g
Utskottet remittera Herr von Hartmansdorffs
anmärkning, att de i r mom. 4 § af ifrågavarande
Förslag befintliga orden: Författarens
namn och hemvist, måtte förändras
till: Författarens namn eller hemvist.
Bifölls.
§4-
2:0 Röjer Boktryckare Författarens
namn och hemvist, utan att Domstolen ålagt
honom att elem uppgifva, eller har Boktryckare,
utan Författarens eller Utgifvarens
tillstånd, hans namn å skriften utsatt,
bote, i förra fallet, Två Hundrade, och i
det senare, Fyra Hundrade Riksdaler; Och
varde, i bäggedera, hans förbrytelse uti
Allmänna Tidningar ne kungjord.
Herr Cederschjöld: Det faller mig just
nu in en otydlighet i detta moment. Der
står: röjer Boktryckaren För fattar ens namn
och hemvist. Men man kan röja en person
, utan att nämna dess namn. Om till
exempel Boktryckaren uppgåfve att t. ex.
Justitiae-Cancelleren hade författat skriften;
så vore personen röjd, utan att namnet blifvit
nämndt. Jag anhåller att det derföre
blott måtte stå: röjer Boktryckare författaren.
Grefve Frölich: Jag instämmer uti Herr
Cederschjölds anmärkning, men önskar att,
för språkets skull, orden måtte få följande
5j) H. 14
210
Dun 29 J a n u a r i i f. m.
lydelse: röjes Järf altare af Boktryckare.
Orden namn och hemvist kunna du utgå.
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven
och LahdtMarskalken gjord proposition,
hlef den af Grefve Frölich uti ifrågavarande
moment sålunda föreslagna redactipnsförändring
af Riduerskapet och Adeln, såsom
Ståndets gemensamma tanka, till Constitutions-Utskottet
öfverlemnad.
§ 4-
3:o Den som utgifver Utländsk mans
arbete, eller öfversättning deraf, eller Inländsk
mans, hvilken sitt namn ej angifvit,
åge enahanda rättigheter, pligter och ansvarighet
med Författare, i alla de fall,
der ej i denna Lag annorlunda stadgas.
Emot delta moment gjordes ej någon
anmärkning.
§ 4.
f:o Utgifvare af Periodisk-skrift vare
alltid, i fråga om ansvaret, utom hvad de
i 7 | s inom. omförmälda allmänna Embetshandlingar
beträ.ff 'ar, ansedde som Författare
och, lika med dem, förbundne att
tillse, det de vid sådana skrifters ingifvande
genom denna Lag ytterligare fästade
vilkor må noga iakttagas.
Grefve Gyldenstolpe: Jag tror ej att
detta moment uttrycker på Svenska, hvad
Den 29 Januari i f. m.
2! t
sorn menas; här står: lika med dem förbundne
att tillse. Jag tror ej att tillsynen
öfver tryckfriheten tillkommer författare,
utan elem, som skola vårda tryckfriheten.
Jag tror derföre att här hör stå: och lika
med dem förbundna, att noga iakttaga &lc.
och ej tillse att iakttagas.
Grefve Frölich: Den sista talaren förbiser,
att med ordet dem menas ej författare,
utan utgifvare. Sammanhanget i momentet
visar meningen vara, att ålägga utgifvare
samma ansvar, som författare.
Herr Cederschjöld: Detta mornent delar
sig hufvudsakligen i arne delar. Första
delen deraf angår bestämmandet af lagbudet,
den andra är en faderlig förmaning.
Denna senare del synes vara i en lag mindre
lämplig. Jag anhåller derföre, att punkt
måtte sättas vid ordet författare, emedan
det följande åtminstone är öfverflödigt.
Herr von Schulzenheim: Jag instämmer
i den siste värde talarens mening, att
slutperioden kan utgå, emedan momentet i
alla fall blir lika tydligt
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg den gjorda anmärkningen,
att ur 4 niom. af 4 § i ConstitutionsUtskottets
Förslag måtte utelemnas si5g
H. «4*
312
Den 2§ Januari]' f. m.
sta perioden, ifrån ordet Författare , hvarmed
Momentet skulle slutas, böra, såsom
Ridderskapets och Adelns gemensamma tanka,
till ConstitutionsUtskottet hänskjutas.
Ropades Ja.
§• 4-
5:o Hvarje skrift är Författarens eller
hans rätts lagliga Innehafvares egendom.
Eho som skrift trycker eller eftertrycker
, utan ägarens skriftliga tillstånd,
miste upplaganj eller bote hennes fulla
värde, ägarens ensak. Lag samma vare,
om någon trycker eller eftertrycker den
öfversättning af Utländsk skrift, som annan
man utarbetat. Men ej må Öfversättares
äganderätt till arbetet förhindra
någon att annan öfversättning af samma
skrift utgifva.
Grefve Frölich: I anledning af detta
moment skall jag utbedja mig få till Ridd.
och Adelu framställa en principfråga. Månne
det är rätt att en författare i everdeliga
tider anses vara ägare till en skrift?
En skrift skulle möjligen derigenom alltid
komma att befinna sig i samma dåliga skick,
som då den först utkom, och allmänheten
vara nödsakad att betala för den dåliga
upplagan detsamma, som en vacker upplaga
skulle kosta. Det skulle äfven kunna
hända, att allmänheten alldeles gick i mistning
af en product, som borde tillhöra det
Den 29 Januari i f. m.
2l3
allmänna. Förhållandet i detta afseende är
helt olika i andra länder. I England är
äganderätten till en skrift endast utsträckt
lill 28 år, om författaren lefver så länge,
annars blott i hans lifstid; i Frankrike 5o
år efter författarens död. Jag föreslår, att
vi mätte gå en medelväg, och bestämma
att äganderätten till en skrift må fortfara
i 25 år efter författarens död.
Friherre Rålamb: Den af Grefve Frölich
framställde anmärkning har äfven varit
under öfverläggning inom Utskottet, och
der länge discuterad; men Utskottet har icke
kunnat ingå i detta förslag, såsom för
nära ingripande i äganderätten och arfvingars
anspråk. Vi hafva således icke kunnat
föreslå denna praescriptionstid.
Herr Cederschjöld: Jag har mycket
begrundat detta ämne, och har svårt att
förlika den enskiltas äganderätt i detta afseende,
med det allmännas fordringar. Jag
tror, att man bör mera hafva afseende på
deri tid, som skriften saknats i Bokhandeln,
än på den, som förlupit sedan Författaren
dog. Så länge tillgång finnes i Bokhandeln,
kan författarens äganderätt icke bestridas.
Men när vissa år förflutit sedan skriften
upphörde att finnas uti Bokhandeln, har
Författaren, eller hans rätts innehafvare,
negativt afsagt sig all äganderätt till densamma.
Jag skulle derföre föreslå, att se
-
Den 39 Jan ua rii f. ra.
dan i5 år förflutet från det Boken utgått
ur Bokhandeln, hvem som heldst må tiga
att omtrycka densamma.
Grefve Frölich: Jag skalle visserli
gen
instämma med den siste talaren om
det icke vore svårt att bevisa, hvad sorn
förstås med en utgången skrift. Detta är
så lätt att fela emot. Om man äfven kunde
bevisa, att icke Boken fanns i Hufvudstadens
Boklådor, kunde någon annan visa
att den fanns till ex. i någon liten Boklåda
i Landsorterne. Jag kan ej heller med Friherre
Rålamb anse, att man trädde äganderätten
för nära om en praescriptionstid utsattes
för författarens uteslutande-rätt till
en skrift; och då här blott kan vara fråga
om att finna en lagom praescriptionstid, föreslår
jag a5 år. Är icke detta tillräckligt,
så låtom oss, såsom i Frankrike, bestämma
5o år efter ulgifvarens död. Då tror jag
all möjlig latitud hafva blifvit gifven åt föreskriften,
och man har då tillika förebyggt
den händelse, att man beliöfver efterforska
huruvida arfvingar till utgifva ren finnas eller
icke, hvarigenom tvister möjeligen skulle
kunna uppkomma, föga olika den tvist vi
nyligen sett örn ett arf ifrån Demerary.
Hans Exccllcnce Herr Friherre Lagerbjelke:
Jag anhåller om tillstånd att få till
hvad Grefve Frölich anfort tillägga några
upplysningar. Frågan om äganderätten är
Den 2y Januari i f. m.
2 13
af cn högst ömtålig och helig beskaffenhet,
synnerligen då den rörer producter af snillet,
insigterna och erfarenheten; emedan dessa
tyckas vara nästan närmare införlifvade i det
personliga än andra ägodelar. Det förhållande,
sorn nu äger rum i England oell
Frankrike, är af Herr Grefven ganska rigtigt
uppgifvit. Hvad det senare Landet beträffar,
känner jag specielt, att oagtadt den
sista utsträckning man gaf åt äganderätten
till skrifter (ty den var först io år efter
Författarens död, men har nu blifvit 5o)
har likväl en sammankomst af utmärkte
författare i Vettenskaper och Vitterhet ägt
rum, för att ad infinitum söka utsträcka denna
äganderätt. Denna deras öfvertygelse
grundar sig på vissa facta: det har nemligen
händt, att i detta Land, der Boktryckerierna
äro ganska talrika, och Boktryckares
spekulationer vidsträckta, Classiska författares
efterkommande lefva i s[or fattigdom;
i synnerhet må man såsom exempel
nämna Corneilles slägt, torftig lemnad af
dem, som årligen rikta sig genom nya upplagor
af hans arbeten. Visserligen utgöra
5o år en stor prasscriptionslid. I England
förtjenar en skriftställare af talang så hastigt
och så ofanteligt, att, om han ej kail
lemna skriften lill sina efterlefvande, kail
han säkert lemna producter deraf. Så är
det ej i Sverige. Bokhandeln går ganska
trögt; i synnerhet alfvarsamma skrifter säljas
mycket långsamt. Det är möjligt alt
2l6
Deli ag Januari i f. m.
en Författare, som skrifvit med mera grundlighet
än glans, mera förtjenst än popularitet,
lemnar ett ringa arf åt sina eflerkommaude.
Men det kan äfven hända, att hans
skrifter rättvisare uppskattas i en annan tid
och följaktligen skulle bättre betala sig.
Visserligen vore ingen då mera berättigad
till vinsten deraf, än Författarens egna arfvingar.
Skulle Ridd. och Adeln dock finna,
att punkten ej må förblifva sådan som den
är, så vore visserligen en prasscriptionstid
af 5o år efter författarens död ett slags medelväg
i frågan. Jag tror att mycket kan
glömmas på 5o år, och de pecuniära interessena
vore då troligen ej betydliga. Men
oansedt Vitterheten förändras, och lika med
allt annat går framåt, så kan likväl i vissa
litterära producter ligga en classicitet, som
genom åldern vinner i värde.
Resultatet häraf är således, att jag skulle
anse bäst, det Högloft. Ridd. och Adeln
hyllade en oinskränkt äganderätts-princip
i denna fråga; men derest Högloft. Ståndet
icke skulle finna sådant vara lämpligt, yrkar
jag åtminstone, att den längsta prasscriptionstid,
som här blifvit omnämd, nemligen
5o år efter Författarens död, måtte
blifva minimum.
Herr Cederschjöld: Om man antog en
prasscriptionstid af 5o år efter Författarens
död, skulle förhållandet blifva olika allt
Den 29 Januari i f. m.
317
efter som Författaren lefde längre eller kortare
tid, eller om Boken ulkom efter lians
död. Ibland skulle den verkliga praescriptionstidcn
i afseende på sjelfva skriften,
kunna blifva 100 år, en annan gång endast
4o år, eller mindre. Derföre är ej Författarens
död, utan den tid då Boken upphörde
att vara tillgänglig i Bokhandeln,
det moment, hvarifrån man bör räkna prasscriptionstiden.
En obegränsad' äganderätt
har den olägenheten, att vissa skrifter icke
mera kunna fås för penningar i Bokhandeln,
såsom t. ex. Ihres Glossarium m. fl.
Det är derföre icke rådligt att låta äganderätten
vara alldeles obegränsad. Jag förnyar,
i följe deraf, min anhållan, att skrifter
måtte tillåtas omtryckas sedan de icke
på i5 år funnits i Bokhandeln.
Hvad den invändningen angår, att det
är omöjligt bevisa när en skrift utgått ur
Bokhandeln: så blefve det den nya utgifvarens
sak att förse sig med betyg från alla
Bokhandlare i Riket; men då funnes åtminstone
en möjlighet att få sådane Böcker
ånyo utgifne.
Friherre Cederström_, Jacob: Jag kan
ej annat anse, än att en skrift skall vara
en författares fullkomliga och uteslutande
egendom, och ingen äga rätt att besluta
huru lång tid äganderätten skall fortfara.
Först då, när slägten är utdöd, och inga lag
-
Den 2g Januarii f. 111.
liga arfvingar således finnas, ina skriften
blifva Kronans egendom eiler Dana-arf, som
Staten då kan afstå, och hvarigenom det
kan blifva hvarje Svensk mans rätt alt utgifva
densamma; men dessförinnan vore en
sådan åtgärd ett intrång i äganderätten.
Om praescriptionstid skall utsättas, så bör
den blifva först sedan Författarens eller
Öfversättarens slägt utdöd t.
Herr von Hartmansdorff: Jag instämmer
i den mening, att äganderätten till
en skrift bör uteslutande tillhöra Författaren
och hans arfvingar. Herr Cederschjölds
förslag synes overkställbar!, i anseende till
bevisningens svårighet och den mängd chicaner,
hvarföre man vore utsatt, i händelse
något exemplar befunnes doldt. Men, såsom
ett medel att försäkra sig om ett arbetes
behållande, sedan det blifvit utgifvet,
föreslår jag, att den som tillämnar ett sådant
företag, må i allmänna Tidningarna
uppmana författarens arfvingar att gifva tillkänna
om de sjelfva vilja besörja en ny
upplaga af skrifter, eller afstå derifrån. Obehöflig
är ingalunda en sådan försigtighet å
någondera sidan; ty under mitt vistande
härstädes har det handt, att en fattig arfvinge
efter en berömd författare kommit till
mig och hegardt råd huru han skulle få
dela vinsten på fadrens arbeten, dem en
annan utgifvit. Då inkomsten af litteraira
arbeten i vårt land är så ringa alt det nä
-
Den 29 Ja 1111 ar i i f. m.
2 '9
stan fordras sjelfförsakelse för att egna sig
deråt., skulle jag anse det såsom ett slags
helgerån att beröfva författare eller hans
arfvingar deras skärf. Jag yrkar derföre
godkä nnandet af det gamla förslaget, eller
ock någon sådan föreskrift, sorn jag nu föreslagit.
Herr Cederschjöld: Jag utbeder mig
i korthet få redogöra för den princip, hvarifrån
jag utgått. Det i en utgifven skrift
uttalade ordet tillhör icke blott, författaren,
utan äfven det allmänna och jag tror att
man ej bör söka hindra sitt fädernesland
att skörda frukten af snillenas utsäde. Jag
tror derföre, att man bör söka förlika de
båda intressena, det enskillas och det allmännas.
Hvad för öfrigt mitt förslag angår, så
skulle man ju kunna stadga, att när Boken
ej funnits på i5 år i någon Hufvudstadens
Boklåda, eller i den stad, der skriften är
tryckt, så skulle det stånda hvar och en
fritt att å nyo upplägga samma arbete.
Grefve Frölich: Herr von Hartmans
dorffs
förslag tyckes vara grundadt på billighet,
och jag vore nästan färdig att gå
in derpå. Men det vore blott en utsträckning
af prasscriptionstiden; och när de 5o
åren äro slut, så skulle en ny praescriptionstid
af Arfviugarnes svar äga rum, och det
220 Deu 29 Januarii f. m.
vöre då bättre att lägga till 8 å 10 år. Då
blef praescriptionstiden till ex. 60 år, så att
man hade så mycket längre tid alt besinna
sig på. En rättighet, som man icke begagnar,
är inför Lagen detsamma, som ingen
rättighet. I afseende på Herr Cederschjölds
förslag, så är det ganska svårt att bevisa,
det aila Boklådor äro rensade från den ifrågavarande
skriften. Ingen lärer i alla fall
falla på den ideen att ånyo utgifva en Bok,
örn han ej funnit att allmänheten är i brist
deraf. Dessutom, om någon efter en lång
praescriptionstid vill utgifva en Bok uti
vackrare format, mera lämpligt efter allmänhetens
behof, så att man, i stället för
folianter, kan erhålla fickeditioner, så vore
väl detta en förmån. Jag vågar derföre
återkomma till mitt förslag, att en praescriptionstid
i detta afseende måtte utsättas
till 5o år.
Friherre Cederström: Att genom kungörelser
i Tidningarne uppfordra författare,
elier dess arfvingar, att ånyo utgifva en
Bok eller afstå från äganderätten till arbetet,
är en ny method för en person att
tillvinna sig en annan medborgares rättigheter,
i stället för att köpa dem. När man
annars vill tillvinna sig en annans rättighet,
genom att uppfordra honom att afstå derifrån,
brukar man betala derföre, och då
må man lagfara egendomen bäst man vill.
Grefve Frölich har påstått att en rättighet,
Den 2g Ja n u a r i i f. m.
221
sorn man ej bryr sig om, inför lagen ej är
att anse såsom en rättighet. Detta ar en
alldeles ny satts af en Jurist. Jag tror att
om jag har en egendom, som ligger på en
utmark, och jag icke hegagnar densamma,
är den dock min, och ingen kan komma
och taga den, derföre att jag icke odlar
densamma. Om man medgifver att en skrift
är författarens egendom, så kan den ej, utan
rubbning af ägande rätten, fråntagas honom
eller hans arfvingar; först då, när icke någre
sådare finnas, det vill säga, då arbetet
blifvit ett Dana-arf och hemfallit till Staten,
kunna enskilte personer, genom ett
öfverlåtande å Statens sida, komina i besittning
deraf. Jag bestrider alla Förslag,
som inskränka ägande rätten i detta afseende.
Herr Crusenstolpe: För min del kan
jag icke bifalla en princip, som åsyftar en
så betydlig inskränkning i Författares ägande
rätt till sina producter, och jag bekänner,
att förslaget, såsom kommet från en
Jurist, förefaller mig oväntadt. Jag tror
icke att man, för afseendet på det allmännas
nytta, här, mera än i andra fall, äger
någon rättighet att inskränka eller bestämma
villkor för ägande rätten; man skulle,
till exempel, lika väl kunna föreslå ett
stadgande, att en person, som lät sin jordegendom
ligga obrukad, ohägnad eller öfverväxt
af ogräs, skulle, så vida han icke
inom viss tid antog andra hushålls-princi
-
222
Den 29 Januarii f. in.
por, vara egendomen förlustig, oell hvem
sorn helst berättigad att öfvertaga elen i
hans ställe. Ett sådant stadgande vore visserligen
äfven nyttigt för det allmänna, såsom
befrämjande jordens odling; men jagförmodar,
att vi ännu icke kommit så långt
uti åsidosättande af det rättsenliga, för det
nyttiga. Jag måste derföre till det yttersta
motsätta mig all inskränkning uti den äganderätt
till skrifter, som nuvarande Tryckfrihetslag
tillägger deras Författare.
Hans Excellence Herr Friherre Lagerbjelke:
Af hvad liär nu Blifvit ordadt å
ömse sidor, torde Ridderskapet oell Adeln
möjligen finna, att, i detta som i andra fall,
bäst och rådligast är att hålla sig vid enkla
rättsgrunden, hvilken jag också nyss
framställde i främsta rummet: ehuru jag,
för den händelsen att någon ändring af pluraliteten
skulle önskas, då föreslog antagandet
af den aflägsnaste preescriptionstiden.
Hvad beträffar Herr von Hartmansdorffs
yttrande om tjenligheten af den utväg, atfc
genom annoncer i Tidningarne uppmana
Författare, eller deras arfvingar, att sjelfve
upplägga ett arbete, vid äfventyr att
rättigheten i annat fall begagnades af någon
annan; så synes äfven detta förslag
hafva den olägenheten, att blifva ett verkelig!;
tvångsmedel. Man behöfver icke, såsom
andra talare förutsatt, förmoda att arf
-
Den 2g Januarii f. m.
bingarne icke skola bry sig om att utgifva
arbetet. De kunna önska det, men vara
oformögne dertill i det ögonblick uppmaningen
sker, och deras rätt bör icke derföre
förminskas. Det bästa synes mig derföre
vara, att förutsätta, att om någon skrift
af intresse för allmänbeten under en längre
tid icke varit tillgänglig, speculationen på
dess utgifvande ånyo icke skall uteblifva,
och att, i händelse rättigheten tillkommer
fattiga arfvingar, en enkel öfverenskommelse
med den mestbjudande troligen tillvägabragtes.
Ty först då inga arfvingar finnäs,
inträder Statens rätt alt disponera öfver
den aflidne Författarens skrifter, såsom en
Nationalegendom. Jag hemställer derföre
till Ridderskapet och Adeln och de Herrar,
som väckt fråga om förändring, huruvida
det icke vore lämpligast att förblifva vid
det stadgande, som finnes, och afstå från
de föreslagna förändringarne.
Grefve Frölich: Den uppmaning, den
siste talaren gjort till Ståndet och jemväl
till mig enskildt, alt afstå från den föreslagne
förändringen, skulle jag för min del
åtlyda, om icke det jag nu går att säga befinnes
af den värde talaren eller Ståndet
vara af någon vigt för frågans afgörande.
Man har sagt, att äganderättsprincipen
bör hållas i helgd; men jag hemställer, om
i samhället någon äganderätt är så exclusiv,
att den icke tål inskränkning med af
-
Den 29 Januarii f. m.
seende på samhällets fordringar. Äganderätts-principen
lärer icke i något fall vara
så oinskränkt, sorn raan här vill göra den;
åtminstone är det min tanka, att de värde
ledamöter, som motsätta sig mitt förslag,
icke sjelfve besinnat, huru nära de derigenom
träd t till ytterligheten. Jag kan för
öfrigt icke antaga argumentationen af den
talare, som ansett förslaget oväntadt af mig
såsom jurist, helst jag icke utgifvit mig derföre
eller är någon soit disant jurist. Jag
vill i alla fall medgifva riktigheten af talarens
anförde exempel; men jag kan icke
medgifva, att det bevisar något i principen;
ty om det är nära nog bevist, att
ägande rätten i intet fall får vara absolut,
så vågar jag påstå, att en inskränkning äfven
i detta fall är förenlig med det allmännas
rätt, utan att binda en Författares arfvingar
till den grad, att de icke borde finna
sig belåtne, äfven om de icke hafva samma
considerationer för det allmänna, som man
här haft för den enskilde. — Har jag icke
med denna framställning kunnat verka på
försvararne af den absoluta äganderättsprincipen,
så vill jag gerna instämma med
Friherre Lagerbjelke, ty jag bekänner, att
jag icke har några bättre argumenter för
den sats jag uppställt.
Herr von Hartmansdorff': Ridderska
pet
och Adeln torde erinra sig, att ägande
rät
-
Den 29 Januarii f. rö.
Sraden i vål t land* äfven då hail angår materiella
ting, icke är så obegränsad, som
Herr Crusenstolpe påstått. Om man, till
exempel, icke bearbetar en grufva, inom
viss tid, så blifva andra berättigade att göra
det, ehuru grufvan ligger inom den förste
bearbetarens ägor. Hvarföre må då icke
intellectuella verk, som ofta kallas och
förtjena att benämnas grufvor af snille och
kunskaper, behandlas lika i detta hänseende»
och andra följakteligen vara obehindrade
att bearbeta hvad rätta ägaren icke
kan eller vill begagna. Mitt förslag är derföre,
att man må kunna uppfordra en författares
arfvingar, att utgifva hans arbete»
och att* i händelse de icke vilja det» hvilken
annan sorn helst må inträda i deras
rätt. Jag vill dermed icke säga, att arfvingarne
skola afstå sin rättighet för intet; de
kunna derom accordera* Men örn de icke
vilja göra det på billiga vilkor* bör det stå
andra fritt att utgifva arbetet* på det allmänheten
ej må vara i saknad deraf* Men
att arfvingarnes äganderätt skulle vara inskränkt
till någon viss tid, efter hvars förlopp
den upphörde, kan jag icke medgifva*
Friherre Cederström: Jag är långt ifrån
att hafva påstått* det enskild rätt bör stå
framför det allmännas* och anmärkningen
härom kan således icke lämpas på mitt yttrande.
Jag har blott sagt, att der det ali;
5<9 H. " 15
Den 2g Januari f. m.
mannas rätt ej kan komma i någon collision
med den fria dispositionsrätten af egendom
— och en Författares skrifter måste betraktas
såsom egendom, — der bör ej heller
fråga kunna uppstå att beröfva honom eller
dess rätts-innebafvare densamma, åtminstone
icke utan ersättning. En annan talare
har anfört exemplet af mutsedlar på grufvor,
sorn upphöra att vara gällande, om
icke grufvan inom viss tid bearbetas. Men
detta härrör från den erkända grundsatsen,
att med äganderätten till jordens yta icke
åtföljer äganderätt till jordens innanmäte,
och att Staten således, utan någons förnärmande,
kan disponera deröfver, på satt för
det allmänna finnes lämpligast. Den värde
ledamoten torde således sjelf finna, att det
anförda exemplet förfaller, såsom icke bär
tillämpligt. Samma ledamot har sagt sin
mening vara, att en Författares arfvingar
icke borde afstå sin rättighet till arbetets
utgifvande utan ersättning, och att de ägde
derom accordera. Häruti instämmer jag
fullkomligt, men då den värde ledamoten
tillagt, att om arfvingarne icke vilie öfverenskomma
på billiga villkor, skulle det ändock
stå en annan fritt att utgifva arbetet,
finner jag häri en motsägelse, hvari jag icke
kan instämma. Hvilken skulle väl för
öfrigt blifva mätaren af hvad i sådane frågor
är billigt eller icke? Skulle det blifva
arfvingarne eller utgifvaren? I förra fallet
är det naturligt att arbetets värde upp
-
Den 29 Januarii f. nt.
227
skattades så högt, och i sednare fallet så
lågt, som möjligt, samt den Slutliga följden,
alt öfverenskommelse sällan kunde tillvägabringas.
Jag vet således icke hvartill
hela denna discilssion skall tjena, och anhåller
om proposition att anmärkningen må
förfalla och §:n förblifva oförändrad, på sätt
Utskottet föreslagit*
Herr Cederschjöld: Jag kan för min
del ej anse tryckta snille-producter i detta
afseende annorlunda än mechaniska uppfinningar;
och tror Således att eganderätten
bör i bägge fallen Vara enahanda. Mén då
nu intet privilegium på en mechanisk uppfinning
får gällä längre än i vissa år, synes
inig att män, äfven med största skäl, kan
Stadga någon préescription för egande rätten
till tryckt skrift. Män invänder väl att rättigheten
till ett arbetes utgifVande alltid
kan köpas af Författarens arfvingar och allmänbeten
således i ailä fall icke behöfva
vara i Sakhäd af arbetet. Men jäg hemställer,
burti detta låter sig göra; då det är
fråga öm én Författare; sorn dödt för ett
hundrade år sedan,- eller för ännu längre
tid tillbaka, Och efterlemna! fleré barn, sorn
Sedermera delat sig uti én mängd grenar.
Huru skäll inäri bland kanske hundradetals
arfvingar kunlia uppgöra accörd med hvar
öcli eii Serskildt, och försäkra sig att icke
i5*
Den 2g Januari! t. m<
ändock någon återstår, som efteråt lägger
hinder för arbetets ingifvande.
Hans Excellence Herr Grefve af JVet*
terstedt: Det förslag Herr von Hartmans-*
dorff uppgifvit synes mig i större nion inskränka
Författarens arfvingars rätt, än det
Grefve Frölich gjort* Ty om man straxt
efter en Författares död skulle kunna i Tidningarne
uppmana arfvingarne att utgifva
haris arbete viii äfventyr att förlora rättigheten
dertill, synes mig detta sätta dem 1
en svårare belägenhet, än öm Grundlagen
en gång för alla gifvet dem en tid df femtio
år efter Författarens död att uteslutande
utgifva hans arbete. Hvad beträffar dell
uppställda liknelsen emellan en Författare^
skrifter och en ohägnad samt med gräs öfVerväxt
egendom, så tror jag liknelsén mindre
lämplig. Det gifves visserligen ohägHade
och med ogräs fullväxte skrifter, men
det är icke för deras ingifvande, som här
är i fråga att fastställa någon prasscription.
Här är endast fråga om goda skrifter, sorö
böra tillhöra allmänheten. Dessutom hemställer
jag, om den starka aktningen mart
här yttrat för äganderätten, i andra fall
är lika så vidt utsträckt, eller om vi icke
i våra Skiftesförfattningar hafva exempel
att den enskilda jordegendomen mäste för
en allmännare fördel inskränkas till vissa
te linland. Då detta är möjligt i afseende
på jordegendom, skulle jag tro det vara
Den ag Januarii f. tu.
möjligt att Sfven bär bestämma en prsescription.
Det är derjemte ingen ting, som hindrar
Författarens arfvingar att mot slutet
af den stadgade praescriptionstiden sjelfve
luta trycka arbetet ånyo, eller ätt derom
öfverenskomma med någon Boktryckare, och
sålunda hindra alla andra att med fördel
göra någon ytterligare upplaga af samma
verk. Jag hemställer alltså, om icke Ridderskapet
och Adeln skulle finna lämpligt
att antaga en tid af femtio år efter Författarens
död såsom prasscription för arfvingarnes
uteslutande rätt att utgifva Författarens
arbete.
Herr Crusenstolpe: Det snille, hvar"
med siste talaren anmärkt olämpligheten af
den liknelse jag uppställt, visar att jag icke
haft tillräcklig smak i valet af denna
liknelse. Om det derföre lyckas andre talare,
att. med andra skäl eller svepskäl för
samma salts bättre verka på Ridderskapets
och Adelns beslut, så har jag för min del
ingenting deremot, blott resultatet blifver
afslag på den föreslagne förändringen, och
bibehållande af äganderättens helgd.
Hans Excellence Herr Friherre Lagerbjelke,
: Jag är till en del förekommen
af Friherre Cederström. Det är visserligen
grundadt att i hänseende till allmänt väl,
äganderätten stundom måste svigta; dock,
6om jag tror, alldrig utan ersättning. Äf.
Den 2g Januari i f. m.
veu vid det exempel Herr Grefve af WeU
torstedt anfört, lärer det befinnas alt agan-,
derättens rubbning är beledsagad med värdering,
besigtning och ersättning; men hvai>
ifrån, jag vågar fråga det, skulle denna ersättning
bär tagas? I Herr von Hartmans-!
dorffs förklaring, att speculgqten på ett ar-!
betes utgifvande borde öfverenskomma med
Författarens arfvingar, instämmer jag; men
om en sådan öfverenskommelse, i brist af
skiljeman, icke kan tillvägabringas, äfven-!
tyrade hans förslag att föranleda till en
äganderätten synnerligen laederande föreskrift,
Hvad beträffar Herr Cederschjölds
anmärkning om en alltför stor utgrening af
Författarens arfvingar, så är detta väl en
olägenhet, som dock icke bör förändra rättsgrunden.
Bland denna mängd af arfvingar
finnes väl dessutom merendels någon, sona
är närmare arfvinge, eljer någon, sorn bär
uppdrag att föra de gemensamma alfvin-,
garnes talan. Min mening bar således varit,
att det vore bäst låta saken förblifva
uti det principenliga skick, Utskottet före-,
slagit; och jag hav blott, i den händelse pluraliteten
skulle önska någon förändring,
sulasidiärt förenat mig om den längsta praescriptionstiden,
hvilken, om än icke så fullständigt
rättsenlig i principen, dock synes
mig innebära en betydlig garantie för äganderätten.
Jag upprepar emedlertid, att jag
anser qvarblifva ndet vid den enkla rättsprincipen
vara det riktigaste,
Den 29 Januarii f. m.
23i
Herr von Hartmansdorff': Mindre uppmärksamhet
på uttrycken i mitt föregående
yttrande har föranledt åtskilliga förtjenta
anmärkningar dervid. Jäg utbeder mig derföre,
att ytterligare få utveckla min mening,
och skall dervid söka att undvika de förra
felen. Att en Författares skrifter någonsin
skulle kunna förklaras för en annans egendom,
än hans rätts innehafvares, anser jag
orätt. Mitt förslag åsyftar derföre endast
tillåtelse för andra att kunna utgifva en ny
upplaga, derest Författarens arfvingar eller
rätts-innehafvare, offenteligen uppfordrade
att göra det, icke kunna eller vilja det,
inom någon viss tid, som borde bestämmas.
Det är naturligt, att om arfvingarne
icke för egen räkning vilja upplägga arbetet,
blifver det uppfordrar ens intresse att
sjelf öfverenskomma med dem, på det att
de icke må göra det med någon annan Bokhandlare
eller Boktryckare. Kunna de deremot
icke finna någon Förläggare, antingen
derföre att de begära för mycket, eller att
arbetet icke anses afsättligt, så borde det
stå uppmanaren fritt att för den gången utgifva
den nya upplagan för sin räkning.
Befunnes då arbetet åter afsättligt, och en
ytterligare upplaga erfordrades, så skulle
arfvingarne ånyo inträda i sin rätt. En
Författares arfvingar skulle således alidrig
betagas sin äganderätt, när de ville begagna
den, och allmänheten, å andra sidan,
alldrig vara i saknad af arbetet. Alt in
-
Den 37 Januari! f. 1».
skränka arfvingarnes äganderätt till någon
Tiss tiel, anser jag så orätt att jag, derest
mitt förslag icke antages, häldre instämmer
med Herr Crusenstolpe, än tillstyrker
skadliga förändringar,
Friherre Cederström: Jag ber om ur-<
sägt att jag ytterligare uppträder, för att
yttra mig i denna enkla fråga; men då här
yrkas en lag, hvarigenom en författares arf-.
vingar, emot deras vilja, skulle kunna tvin-r
gas att utgifva hans arbete eller afstå rät^
tigheten dertill åt den, som genom annoncer
i tidningarne förklarat sig hugad att
dem utgifva; nödgas jag ytterligare påminna
om olämpligheten och rättsvidrigheten
deraf, att vilja tvinga någon till ett visst
sätt för dispositionen af sin egendom, utan
att derföre erhålla en ersättning, som pröfvas
nöjaktig. Är det åter fråga om att ersättning
skulle gifvas, och denna bero på
öfverenskommelse, så behöfyes ingen Lag;
ty det är naturligt, att om den, som vill
upplägga arbetet, bjuder så mycket, som
arfvingarne vilja hafva, så får han rättigheten
på sig öfverlåten. Jag fortfor derföre
att anhålla om proposition på Utskottets
mening.
Herr Lefren _, Johan Pehr: Jag har
begärt ordet endast för att åstadkomma en
ny upplaga af öfyerläggningen; deri nemli
-
Den ag Jann ar i i f. m.
233
gen att afstå från all ytterligare discussion
i ämnet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln instämde i den af Grefve
Frölich, emot ifrågavarande Moment af ConstitulionsUtskottets
Förslag, gjorda anmärkning,
att äganderätten till en skrift måtte
för dess Författares arfvingar fortfara 5o år
efter Författarens död,
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMar skalken hemställde, om
Ridderskapet och Adeln ansåg att berörde
anmärkning borde förfalla,
Ropades åter Ja och Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och
EandtMurskalken förnyade desse 2:ne propositioner,
af hvilka den förra ånyo besvarades
med Ja och Nej, men den sednare
med starka Ja, jemte några Nej.
I följd hvaraf Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMar skalken förklarade,
att, såsom Hans Excellence uppfattat Ridderskapets
och Adelns svar å den sednaste
propositionen, Ja öfverrostat Nej, och att
Grefve Frölichs omförmälde anmärkning således
förfallit.
Den 29 Januarii f. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde vidare proposition,
om Ridderskapet och Adeln ansåg
Herr Cederschjölds anmärkning, att, sedan
j5 år förflutit från det en Bok utgått ur
Bokhandeln, i den ort, der den blifvit utgifven,
hvem som helst må äga att densamma
omtrycka, böra, såspm Ridderskapets
och Adelns gemensamma tanka, tili Con»
sLitutionsUtskottet hänvisas.
Ropades Nej,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde derefter, om
Ridderskapet och Adeln behagade såsom dess
gemensamma tanka antaga och till Constia
tutionsTJtskottet remittera den af Herr von
Hartmansdorff gjorda anmärkning, att den
som ämnar utgifva en afliden Författares
skrift, må i allmänna Tidningarne uppmana
Författarens arfvingar att gifva tillkänna,
om de sjelfva vilja besörja en ny upplaga
af skriften, eller afstå derifrån.
Ropades Nej,
§ 4-
6:0 Utgifvare af Periodiska Skrifter
håfve ej brutit emot Författares ägande->
rätt, då han insända artiklar i dem upptäger.
Herr von Hartmansdorff: Jag tror ett
1
Den 29 J a n u a r i i f. m.
235
tillägg vara behöfligt i denna punkt. I förslaget
står att en Utgifvare af Periodiske
skrifter ej brutit emot Författares äganderätt,
då han i dem upptager insända artiklar.
Detta tyckes falla af sig sjelf, men
väsendtligt är att lian icke för gjorda utdrag
ur arbeten må anses begå eftertryck.
Jag skulle derföre föreslå följande förändrade
redaction: Utgifvare af periodisk skrif t
håfve ej brutit emot Författares äganderättj
dd han insände artiklar eller utdrag
af andras arbeten i den upptager.
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven
och, LandtMarskalken gjord proposition,
blef Herr von HartmansdorfFs berörde
anmärkning emot ifrågavarande moment af
Förslaget, såsom Ridderskapets och Adelns
gemensamma tanka, till ConstitutionsUtskottet
hänskjilten,
§ 4-
j:o Hvar „ som ä en skrift utsätter
bedrägligt Titelblad eller orätt Författareeller
Utgifvare-namn,j straffes enligt 8 Cap.
3 § MissgerningsBalken. Diktadt namn>
hvarmed ingen verklig person ut märkes
vare ej förbjudet att ä Titelbladet utsätta,
då Författarens, rätta namnsedel lernfi
ad dr•
Herr von Hartmansdorff: Sedan Ridderskapet
och Adeln, vid ett föregående
a3 6
Den 2g J a n u a r i i f. ra.
moment beslutat, att ett annat uttryck borde
begagnas för MissgerningsBalkens åberopande,
än citationen 8 Cap. 3 §:n, hemställer
jag, om icke samma förändring bär
bör iakttages.
Grefve Frölich förenade sig med Herr
von Hartmansdorff.
Grefve Gyldenstolpe: Jag bar vid fö
revarande
Moment en annan anmärkning
att göra, som visserligen icke är af vigt,
men åsyftar att undvika tvetydighet. Det
står nemligen i senare delen af momentet,
att diktadt namn, hvarmed ingen verklig
person utmärkes, må kunna å Titelbladet
utsättas, dä Författarens rätta namnsedel
lemnad är. Detta synes således förutsätta
möjligheten af den händelsen, att den rätta
namnsedeln icke vore lemnad, hvilket likväl
redan i ett föregående moment är ovilkorligen
stadgadt. Jag hemställer således,
om icke detta sista tillägg i momentet bör
utgå, som en pleonasm, och möjligen föranledande
till den förvillelsen att namnsedel
icke behöfdes, då diktadt namn å Titelbladet
ej användes.
Grefve Frölich: Jag skulle instämma
med Grefve Gyldenstolpe, om icke det tillägg,
han önskar borttaget, innehöll de
orden: rätta namnsedel. Det skulle nemligen
kunna hända, att man användt ett
Den 2Cj Januarii f. m.
diktadt namn i namnsedeln; och det är
detta, som Lagstiftningen velat förekomma*
Grefve Gyldenstolpe: Jag tror ej att
Inan skall finna någon grund för Grefve
Frölichs anmärkning, då man eftersinnar,
att ett föregående moment redan stadgar,
att författaren alltid skall aflemna sin rätta
namnsedel förseglad och försedd med påskrift
af tvänne i orten välkände män, som
ansvara för uppgiftens riktighet* Om således
namnsedeln skulle innehålla ett diktadt
namn, måste dessa personer underkasta sig
samma ansvar, som Författaren; och jag kan
derföre icke inse, att något stadgande för
den händelsen behöfver intagas här i y:de
momentet.
Friherre Rålamb: Till svar på Gref
ve
Gyldcnstolpes anmärkning får jag erindra,
att första delen af 7 Morn. innefattar
straffbestämmelse för bedrägligt Titelblad
eller oriktigt Författarenamn, men att sednare
delen af Momentet gör ett undantag
så vida» alt diktadt namn, hvarmed ingen
verklig person utmärkes, får begagnas. Det
är således för Boktryckarens säkerhet, som
man ansett lämpligt att utsätta det villkor,
hvarunder detta undantag får äga rum. Då
för öfrigt det ifrågavarande momentet är i
fullkomlig enlighet med g:de momentet 1
§ af nuvarande TryckfrihetsLag, utan att
man hittills försport några olägenheter af
238
Den 29 Januarii f. ra.
detta stadgande, tror jag för min del, att
det äfven nu kail bifallas.
Grefve Gyldenstolpe: Jag bar redan
förut förklarat, att jag icke anser anmärkningen
af vigt, oell skäll derföre icke drifva
saken till det yttersta, Såsom man säger;
men jag kän likväl icke erkänna riktigheten
af det skäl, Friherre Rålamb anfört
för momentets oförändrade bibehållande.
Då döt en gång är stadgadt* ätt namnsedel
alltid skäll lemnäs, bör hvar och en veta
fitt intet undantag derifrån gifves* Titelbladet
må vara hurudänt sorn helst. Jäg skäll
likväl icke yrka proposition på den an^
märkning jäg gjort, i fall Riddérskapet och
Adeln skulle finna saken äf för liten vigt
för att blifva föremål för Ståndets uppmärksamhet
flans
Excellehce Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om Riddel’-  skapet och Adeln behagade, såsom dess gemensamma
tanka, till ConstitutionSUtskottet
öfverlemna den emot ifrågavarande y:de
Moment af 4 § i Förslaget gjorda anmärkning*
ätt det deri befintliga uttryck enligt
8 Cap. 3 $ MissgerningsBalken, borde
förändräs till: efter allmän Lag j såsoirt
för missbruk af annans namn.
Bifölls.
Hvarefter Hans Excellence Herr Gref
-
Den 29 Januarii f. m.
ven och LandtMar skalken yttrade, att Grefve
Gyldenstolpe, som emot detta moment
anmärkt, att derur måtte utgå orden: dä
Författarens rätta namnsedel temnad är,
väl förklarat sig icke yrka proposition härå,
ifall Ridderskapet och Adeln skulle hnna
saken vara af för liten vigt, för att kunna
blifva föremål för dess uppmärksamhet, men
som Ridderskapets och Adelns tanka i denna
del ej kunde vara Hans Excellence bekant,
ansåg Hans Excellence sig böra till
Ridderskapet och Adeln hemställa, om Ridderskapet
och Adeln behagade instämma i
Grefve Gyldenstolpe^ berörde anmärkning,
Ropades Nej,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om icke, i
anseende dertill, att tiden nu så långt framlidit,
Ridderskapet och Adeln skulle behaga
Uppskjuta den ytterligare profil ingen af ConstitutionsUtskottets
ifrågavarande Förslag till
eftermiddags-plenum.
Bifölls.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskildes
klockan tre qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem protocolli
O. J. Lagerheim.
Den 29 Januarii e. in.
Fredagen d. 29 Januarii i83o.
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen.
Fortsattes pröfniiigen af ConstitutiotisUtskottets
den 3 sistlidne September under
N:o 51 aflåtne och den 5 derpåföljde Oc-*
tober e. m. på bordet lagde Memorial med
Förslag till ändringar i Tryckfrihets-Författningen
och till ny redaction af samma
Grundlag.
§ ä,
i:o Ého som ämnar utgifva periodisk
skrift j anmäle sig derom förut hos Hof*
Cantzlerh, med Uppgift å Skriftens titel
och tryckningsortj samt med bifogande af
en sä beskaffad skriftlig borgen eller depositions-altestj
som här nedanför utsätter.
HofCantzlern äge då att j så vida
Sökanden ej blifvit för nesligt brott dömdj
eller förklarad ovärdig att föra andras talan,
meddela bevis att mot skriftens ut*
gifvande intet hinder förekommer.
Herr von Hartmansdorff: Det är blott
ett utbyte af ett ord, jag nu vill föreslå.
Här står nemligen: med bifogande af eii
sä beskaffad skriftlig borgen eller depositionsattest
, som här nedanföre Ut sättesi
Alt utsätta en depositionsattest, synes mig
Yara
Den 29 Januarii e. m.
Tara ett olämpligt uttryck; jag föreslår derföre
att ordet utscittes må utbytas mot
stadgas eller bestämmes; kanske är ordet
stadgas det lämpligaste.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg Herr von Hartmansdorffs
berörde anmärkning böra, såsom Ridderskapels
och Adelns gemensamma tanka,
till Constitutions-Utskottet hänvisas.
Ropades Ja.
§ 2.
2:0 Öfver denna anmälan må Sökanden
genast och kostnadsfritt undfå ett utdrag
af HofCantzlersExpeditionens Diarium;
Bör andes, i händelse tillståndsbevis
eller motiveradt afslag icke varder utfärdadt
för utgifvare i hufvudstaden inom
fjorton, och i orterna inom trettio dagar
från anmälningsdagen, Sökanden uti HofCantzlersExpeditionen
förete DiariiUtdraget,
och ovägerligen, äfvenledes kostnadsfritt,
erhålla påskrift derom: hvarefter
en sådan anteckning å berörde Utdrag
skall gälla j i bevisets ställe, till full kraft
och verkan.
Herr von Schulzenheim, David: I
första §:n fjerde momentet af nu varande
Tryckfrihetslag, som motsvarar den under
59 H. 16
Ben 29 Ja nu ar ii e. m.
Öfverläggning varande §:n, finnes ingen pras-*
scriptionstid för de så kallade tillståndsbevisens
utfärdande från HofCantzlersEmbetet;
men ett Kongl. Maj:ts beslut af år 1812
stadgar likväl, att HofCanlzlersEmbetet, efter
skedd anmälan om periodisk skrifts utgifvande,
skall inom 14 dagar till utgifvare
i Hufvudstaden, och inom 6 veckor till utgifvare
i Landsorterne, utfärda tillståndsbevis.
ConstitutionsUtskottet bar nu föreslagit
den förändring häruti, att tiden för
tillståndsbevisets utfärdande, hvad utgifvare
i landsorterne beträffar, må inskränkas
till 3o dagar från anmälningsdagen. Jag
tager mig likväl friheten vördsamt hemställa,
att den förut stadgade tid af 6 veckor
må bibehållas. HofCantzleren är pligtig,
att icke utfärda tillståndsheviset förr än han
gjort sig försäkrad, att sökanden icke blifvit
dömd för nesligt brott eller förklarad
ovärdig att föra andras talan; men att inhämta
underrättelse härom från aflägsna
landsorter,- inom den korta tiden af 3o dagar,
skulle ofta blifva omöjligt, och HofCantzlern
således sättas i den obehagliga ställning,
att nödgas antingen öfverskrida den
i Grundlagen föreskrifne prfescriptionen, eller
utfärda tillståndsbeviset innan han, genom
correspondence med Konungens Befallningshafvande
och vederbörande myndigheter,
försäkrat sig att sökanden är qvalificerad
att kunna utgifva en Periodisk skrift.
Jag har äfven en ytterligare anmärkning
Den 2g Januari» e. m.
aP
ätt göra mot förevarande moment. Man
synes söka en garantie mot HofCantzlerens
möjeliga Lagbrott, — ty såsom Lagbrott
måste väl en vägran att inom den Föreskrifne
tiden lemna tillståndsbeviset anses, —-  uti en praesumerad större Laglydnad hos
bans Registrator. Denna icke särdeles smickrande
förutsättning har här fört lill ett resultat,
som jag icke kari aririät ari anse såsom
stridande mot den ordning och den
subordination, som bör äga rum inörn livart
och ett Embetsverk, då deremot det vore
vida enklare att stadga, det HofCäntzlerri
borde i laglig väg ansvara för eri obehörigt
fördröjd expedition af tillståndsbeviset. Jag
tror ej eller ätt den påfuriné controlleri är
särdeles ändamålsenlig; ty om man får förutsätta
ett begär bos HofCantzIeren att, utan
något ändamål, bryta mot gifven Lag, kan
det lika lätt förutsättas, att HofCantzIeren
såsom förman skall förbjuda Registratorn
ätt utfärda DiariiUtdräget, eller att detsamma
påteckna, och denne skall i sådant fall
åtminstone bäfva eri moralisk ursägt för
detsammas förhållande, så vida män icke
såsom Lagprincip vill uppställa och föreskrifva
olydnad af uriderordriadö emot förmän,
hvilket jag förmodar icke vara meningen.
Jag vågar alltså föreslå följande
redactionsförändring i förevarande Moment:
’’Dylikt Bevis eller motiver adi af slag s
5§ H. iQ*
] ) e n 29 J a n n a r i i c. ra.
”bör ovilkorligen utfärdas i Hufvudstaden
”inom. 74 dagar; och i Landsorterne inom
J’6 veckor frän anmälningsdagen. Öfver
”skedd anmälan, åge Sökanden att ge”nast
och kostnadsfritt erhålla DiariiBevis.”
Grefve Frölich, David: Jag tillstår
att jag ämnat föreslå en förkortning, i stället
för en förlängning, af elen tid Utskottet
antagit för utfärdandet af HofCantzlerens
Tillståndsbevis: men som jag finnér mig
öfverlygad af det skäl Herr von Schulzenheim
i delta hänseende anfört, och det tillika
måste erkännas, att det alltid hör vara
lätt för utgifvaren af en Periodisk skrift,
att vara betänkt på Tillståndsbevisets anskaffande
6 veckor förr än han vill utgifva
skriften, så skulle jag väl för min del kunna
instämma med Herr von Schulzenheim i
den forsta anmärkningen. Deremot kan jag
icke instämma i den senare; ty, utan att
sätta IlofCanlzleren i parité med sin Diarii-förare,
tror jag att den controll, som
den ena Embetsmannen, till följd af sitt
Embete, har på den andra, och hvilken
controll äfven här är åsyftad, bör vara oberoende
af Förmanskap; och utan att för
min del förutsätta något begär hos HofCantzleren
att bryta mot Lag, tror jag det
vara nödvändigt, att Lagen sjelf praesumerar
ett sådant fall. Jag tillstyrker derföre, att
ConsLitutionsUtskottets förslag i denna del
må blifva oförändradt.
Den 29 J a n u a r i i e. m.
Friherre RålambClaes Gustaf: Ut
skottet
har äfven i nu förevarande punkt
fått emottaga anmärkningar, i anledning
hvaraf jag, utan att ingå i pröfning af anmärkningarnes
halt, utbeder mig att få redogöra
för Utskottets åsigter. Vid sistförflutne
Riksdag föreslog dåvarande ConstitutionsUtskott
en förändring i enlighet med
den nu uppställde redactionen, och denna
förändring har vid denna Riksdagen blifvit
af alla fyra RiksStånden antagen. Ehuru
den Kongl, sanctionen derå ännu fattades,
då Utskottet afgaf sitt Memorial, ansåg Utskottet
således sig icke hora föreslå nugou
annan redaction, än den af Ständerne så
nyligen antagne.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Jag
har begärt ordet för att nämna ungefär detsamma,
som den siste värde talaren anfört.
Jag känner icke om Konungen bifallit eller
afslagit den af Ständerna vid denna Riksdag
antagne redaction; men jag förmodar
att han deröfver yttrat sig: och örn detta
skedt med bifall, skulle jag icke anse lämpligt,
att så straxt derefter åter göra någon
ändring.
Herr von Schulzenheim: I anledning
af den siste värde talarens yttrande, får jag
upplysa, att Kongl. Maj:t i sista plenum
plenorum afslagit den redaction af ifrågavarande
moment, som sista Riksdagens Coh
-
I
Den 2g J a n n a r i i t. ni.
stitutionsUtskott föreslog och Ständerna vid
denna Riksdag antagit; hvarföre jag ock an-,
ser mig fullkomligen befogad, att emot samma
redaction göra de anmärkningar, hvartill
jag finnér skäl förekomma. Jag är för
öfrigt visserligen icke bland de Embetsman,
som vilja undandraga sig controller öfver
sättet, hvarpå de utöfva sina Embeten; men
jag har trott, att den controllerande myndigheten
icke bör läggas hos underordnade
tjenstemän, utan i sjelfva Lagbestämmelsen,
så att om HofCantzleren underlåter fullgörandet
af sin pligt, Lagen på honom bör
tillämpas, men icke hans underordnade tjenstemän
berättigas att handla i strid mot
Förmannens beslut. Jag förnyar derföre
min vördsamma anhållan om Proposition
på det förslag jag uppgifvit,
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om Ridder-.
skåpet och Adeln behagade såsom Ridderskapets
och Adelns gemensamma tanka antaga
och till (konstitutionsutskottet hänvisa
den af Herr von Schulzenheim gjorda anmärkning,
att förra delen af ifrågavarande
moment måtte erhålla följande lydelse: Dylikt
bevis eller motiveradt afslag bör ovilkorligen
utfärdasj i hufvudstaden inom 14
dagar, och i landsorterne inom 6 veckor
från anmälnings dagen.
Bifölls.
Den ag Jan u a v! i e. m.
Hans Excellence Herr Gref ven och
han dt Mar skalken hemställde derefter, om
Ridderskapet och Adelö behagade instämma
i Herr von Schulzenheims anmärkning, att
senare delen af samma moment måtte erhålla
följande redaction: Öfver skedd an
mälan
äge Sökanden att, om lian så åstundan,
genast och kostnadsfritt erhålla Diarii-bevis.
Ropades Ja och Nej,
I anledning: hvaraf Hans Excellence Herr
Grefven och Landt Mar skalken gjorde proposition,
om Ridderskapet och Adeln ansåg
sistnämnde anmärkning böra förfalla; hvilken
proposition likaledes med Ja och Nej
besvarades,
Herr von Hartmansdorff) August: Jag
tillstyrker, att Herr von Schulzenheims senare
anmärkning må förfalla. Jag tror icke
att någon Embetsman bör anse sig förnärmad,
eller såsom insubordinatioiisbroll,
om en honom underordnad tjensteman finner
sig mera förbunden att lyda Lagen än
förmannen.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt
j Gustaf: Jag erkänner visserligen
giltigheten af Herr von Hartmansdorff^ sats;
men just på det underordnade tjenstemän
icke i sjelfva Lagen må finna anledning att
blifva controllerande myndigheter på sina
a48
Den 29 Januarii e. m.
Förmän, och antingen hryta mot subordinationen,
eller mot Lagens hud, förenar jag
mig med Herr von Schulzenheim. Jag tror,
att i den hestämda Lag-föreskriften ligger
en tillräcklig förbindelse för så väl den
högre, som lägre Emhetsmannen, att uppfylla
sin pligt, utan att man, uti öfverlåtelsen
af Förmannens rättigheter på den
underordnade, hehöfver söka skydd mot den
förres missbruk af sin magt.
Grefve Frölich: Ur den synpunkt,
hvarifrån Grefve af Wetterstedt utgått, kan
hans sats icke bestridas; men det gifves äfven
en annan synpunkt af saken, nemligen
den, att personer, som vilja utgifva periodiska
skrifter, böra slippa att processa med
HofCantzleren, för att komma i åtnjutande
af deras lagliga rättighet. Ty om HofCantzleren
vägrade att utgifva Tillståndsbeviset,
skulle intet annat correctiv för utgifvaren
finnas, än process; men nu har Lagen velat
gifva ett annat remedium, genom utvägen
att gå till HofCantzlerens Registrator.
Detta sjmes mig vara ratio legis, och, från
sjmpunkten af utgifvarens rätt, är grunden
så klar, att jag hoppas, det den för Ridderskapet
och Adeln skall utgöra ett tillräckligt
skäl att bibehålla ConstitutionsUtskottels
förslag.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt:
Jag torde få återgå till första an
-
Den ag Januarii e. m.
ledningen för det ifrågavarande stadgandet.
Vid 1812 års Riksdag, då fråga blifvit väckt
ora nödvändigheten för utgifvare af Periodisk
skrift att anmäla sig hos HofCantzleren
och erhålla hans tillståndsbevis, gjordes,
under öfverläggningen härom på Riddarhuset
den anmärkningen, att Utskottets förslag
ej innehöll någon bestämd tid, inom
hvilken HofCantzleren vore förbunden att
utfärda beviset. Jag förklarade, i anledning
häraf, att jag trodde den anmärkte bristen
kunna afhjelpas derigenom, att uti Konungens
sanction till förslaget intogs ett stadgande
om tiden för tillståndsbevisets lifgifvande.
Detta skedde äfven, och Konungen
fastställde, att beviset ovilkorligen skulle afgifvas
inom 14 dagar till utgifvare i hufvudstaden,
och inom 6 veckor lill utgifvare
i landsorterne. Ehuru således intet stadgande
härom då intogs i Lagen, vädjar jag
till hela allmänheten, om man, så väl under
den lid jag beklädde HofCantzlers-Embetet,
som sedermera, haft något skäl till
klagan öfver nekade eller fördröjde tillståndsbevis.
Jag är likväl den förste att yrka
föreskriftens intagande i Lagen; men jag
hemställer, örn icke detta ensamt nu bör
anses såsom en tillräcklig controll, ulan
vidare tillägg, då man hittills icke haft något
skäl till misstroende. Jag öfverlemnar
delta till Ridderskapets och Adelns eget bedömande.
Den 29 J a n u a r i i e. m.
Herr von Schultzenheim: Det är en
dast
i afseende på Grefve Frölichs sista yttrande,
om svårigheten för en Tidnings-utgifvare
att nödgas processa med HofCantzleren
för att erhålla tillståndsbeviset, som
jag utbeder mig få tillägga några ord. Jag
tror, att samma svårighet uppsLår i afseende
på Registratorn, i fall han skulle vägra
påteckning å DiariiUldraget, och att denna
svårighet således alltid måste uppstå, om
man nödvändigt vill förutsätta en bos Embetsmannen
likasom inneboende benägenhet
att bryta emot bestämd föreskrift. Jag finnér
alltså häraf icke skäl att frångå min
mening, och fortfar att yrka, det controllen
på Embetsman i allmänhet icke bör
läggas hos underordnade auctoriteter, utan
i sjelfva lagen och i de högre Embetsman-,
nens inspection öfver de lägre.
Grefve Frölich: Jag tror att den siste
talaren bordt observera den skillnad, som
ligger deri, att uti förevarande fall hafva
en eller tvänne ansvarige Embetsman. Jag
hörde väl ungefär samma anmärkning förut
göras, men förglömde, att i mitt sista anförande
besvara den, och jag får derföre
nu erinra, att ingen i Sverige, och ännu
mindre i HofCautzlers-Expeditionen, lärer
nu mera vara okunnig derom, att uppfyllandet
af Grundlagens bud ej kan vägras,
utan afseende på hvilka befallningar som
helst af cn förman, och att det således här
Den 29 Jan nar ii e. m.
25[
fordras, det två Embetsman skola fela mot
sin pligt, innan Rättegång af Tidnings-Utgifvaren
behöfver anställas. Jag kan således
ej annat än fortfara, att i förevarande
stadgande finna ett medel för Tidnings-Utgifvare
att undvika rättegång; och detta är
jemväl orsaken, hvarföre jag nödgas insistera
på bibehållande af momentet oförändrad t.
Jag medgifver väl det förhållande, som Grefve
af Wetterstedt omnämndt, och jag kan
äfven försäkra, att jag icke för min åsigt
hämtat någon anledning af hvad som hittills
passerat; jag är till och med derom
okunnig. Men då hittills ingen olägenhet
försports deraf, att föreskriften icke funnits
i Grundlagen, skulle jag vilja leda mig till
den slutsålts, att ingen fara för HofCantzleren
bör lägga hinder i vägen för antagandet
af ett Lagbud, sorn endast åsyftar, den
hittills icke inträffade händelsen, att Ti 11-  ståndsbevisets utgifvande inom föreskrifven
tid vägras.
Herr Cederschjöld: I afseende på rangstriden
emellan de controllerande rnyndiglieterne
får jag erinra, att det synes vara
en allmänt giltig princip, att man bör hos
elen lägre myndigheten söka garantien emot
den högres möjliga tilltagsenhet, t. ex. hos
Contrasignanten emot deri afgörande. Den
förnärmade har också alltid lättare att komma
till rätta med en lägre Embetsman.
Jag tror derföre, att man gör säkrast att
Den 29 Januarii e. m.
äfven laar söka lios Registratorn garantie emot
Hof-Cancellerens knappt åtkomliga myndighet.
Hvad anledningen till Förslaget beträffar,
så är den, så vidt jag kan minnas,
följande: Vid 1823 års Riksdag befanns
en skrifvelse efter näst föregående Riksdagen
från IIofCantzlersExpeditionen hafva
emanerat, som stadgade, att Tillståndsbeviset
icke ansågs gällande, så vida det ej begagnades
inom en månad efter utfärdandet.
Då varande ConstitutionsUtskott fann detta
vara en förklaring af Grundlagen, som satte
Utskottet i bryderi. Men som man tillika
fann sjelfva saken i så måtto riktig,
att någon prsescription i detta hänseende
borde äga rum, så väcktes motion af Rikets
Ständers Justitias-Ombudsman, om intagande
i Grundlagen af en prsescription, utsträckt
till 6 månader, för Tillståndsbevisets
gällande kraft. Detta blef ock af Utskottet
föreslaget, men som vederlag för
den concession man gjorde, ansåg man sig
böra förbehålla sig den nya garantie mot
HofCantzleren, som nu är i fråga, och redan
af förra Riksdagens ConstitutionsUtskott
blef föreslagen. Detta är, så vidt jag kan
erinra mig, historien om anledningen till
det ifrågavarande stadgandet.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag tror ej
det vara lämpligt att söka ytterligare con
-
Den 29 Januari) e. m.
a53
trollér på den väg Constitutions-Utskottet
gatt; det försvagar blott Embetsmanna-myndigheten
oell gör att man får flere ansvarige,
i stället för en. Erfarenbeten visar,
att det alltid varit skadligt i Constitutionella
samhällen att lägga ansvarigheten på
flere punkter; för mili del anser iag det
vara en fullkomlig oformlighet. Jag ber
tillika, att man öfverväger, hvarthän det
leder, att låta underhafvande controllera sina
förmän, då dessa äro ansvarige. Det skall
slutligen leda derhän, att renskrifvaren ej
finnér sig vid att skrifva rent en expedition,
som han efter sitt hufvud anser icke
vara öfverensstämmande med Grundlagen.
Jag tillstyrker bifall till Herr von Schulzenheims
förslag.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt:
Den liistorique Herr Cederschjöld
uppgjort, erkänner jag vara ganska riktig,
blott med den anmärkning, att jag icke vet,
hvarföre deri skall inläggas begreppet om
vederlag. Det är visserligen riktigt att Friherre
Mannerheim vid sista Riksdagen väckte
en motion, som af Constitutions-Utskottet
tillstyrktes, att HofCantzlerens tillståndsbevis
för utgifvandet af Perodisk skrift icke
skulle vara gällande, så vida det icke inom
6 månader begagnades; men att fråga dervid
uppstod om något vederlag, vet jag åtminstone
icke. Det synes mig för öfrigt
oförklarligt, hvarföre man vill förutsätta, att
a54
Den 29 J n n u a r 1" i e. m.
en underordnad Embetsman i HofCantzlersExpeditionen
skall bättre förstå Grundlagen,
än HofCantzleren; och hvad viljan att
följa Grundlagen beträffar, så torde det böra
medgifvas, att om man bos HofCantzleren
förutsätter en afsigt att öppet och fräckt
bryta mot Grundlagens bestämda föreskrift,
man ock måste tilltro honom kraft att förmå
den honom underordnade Embetsmannen
att jemväl bryta emot Lagen. Jag inser
dessutom ingen nödvändighet, aLt förutsätta
en större tendens lill Lag-öfverträdelse
hos den högre# iin den lägre Embetsmannen,
hvilket jag likväl förmodar vara
yttersta grunden för dert föreslagna dubbla
controllen. Åtminstone bar jag, från den
tid jag beklädde HofCantzlers-Embetet, ingen
erfarenhet af en sådan tendens, och jag
hoppas att nuvarande HofCantzleren icke
heller visat en dylik. Då nu derföre HofCäntzlerens
ansvar för Lagens öfverträdände
är bestämdt till Embetets förlust, skulle jag
tro, att man häruti, utan vidare tillägg, hör
finna en tillräcklig controll mot den förutsatta
stora lusten hos denne Embetsman,
att i några veckor uppehålla Tillständsbevisets
utfärdande och derigenom blottställa
sig sjelf, ej allenast för ett förtjent klander,'
utan äfven för straff.
Grefve Frölich: I afseende på Herr
Cederschjölds yttrande, måste jag förklara#
att jag icke såsom princip kan gilla, att
Den ag Ja niia lii e. m.
a55
inan öfverlemnar den ena rättigheten, såsom
vederlag för den andra; ty jag tror
att man i detta hänseende endast bör halla
sig till det rätta, ehvad det innefattar en
concession eller acquisition. I annat fall
skulle måhända bytesbrists-Contoiret, sedan
det nu mera upphört i Kamma) Collegium,
blifva öfverflyttadt till ConslilutionsUtskottet.
Till Herr Lefren täger jag mig friheten
hemställa, om han icke, såsom jag tror
mig kunna bevisa, sjelf, i egenskap af ledamot
i serskildta Utskottet, vid sista Riksdagen
påstått, att egentliga controllerna ligga
mera hos Kamererare och föredragande, än
hos de beslutande myndigheterne< Hvad
Grefve af Wetterstedts sist anförde skäl beträffar,
så kunna de ej besvaras utan så
kallade argumenta ad hominem, hvilka jag
gerna vill undvika. Jag får likväl erinra,
att det ej blott är nödvändigt att förstå
Lagen, hvilket jag gerna medgifver att HofCantzleren
sjelf åtminstone bör kunna bättre,
utan ock att icke låta sitt förstånd
missleda sig, hvartill jag tror att mindre
anledning förefinnes hos den lägre Embetsmannen.
Jag kan således ej annat än fortfara
i milt yrkande, att ConstitutionsUtskottets
förslag må bibehållas.
Herr Lefren: Ehuru jag icke har särdeles
starkt minne, vill jag likväl tro den
siste talaren få svårt att beslå mig med så
Svaga grundsattser, att jag derom vore i
a56
Den 29 Januarii e. m.
strid med mig sjelf. Det är ganska riktigt,
att jag haft det omdöme Grefve Frölich citerat,
men i ett helt annat sammanhang.
Frågan var då om nyttan af Collegiala former,
och jag yttrade mig om öfverflödigheten
af våra CollegiiRåd, emedan jag ansåg
Kamreraren eller Secreteraren, som i alla
fall måste taga kännedom af hvarje mai,
vara bättre föredragande och jemväl bättre
afgörare, än Råden, som vid beslutets fattande
måste ånyo läsa sig in i handlingarne.
Jag utgick då från det syftemålet, att indraga
en myndighet, som jag ansåg öfverflödig;
men att, der man har tvänne myndigheter,
sätta den lägre till controll öfver
den högre, en sådan sottise har jag aldrig
yttrat.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af Hans Excellence
framställda proposition, huruvida
Ridderskapet och Adeln behagade instämma
i Herr von Schulzenheims förslag till redaction
af senare delen uti ifrågavarande
moment.
Ropades åter Ja och Nej.
Grefve Frölich begärde votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog härefter följande
voteringsproposition.
Den
Den ag Januari] e. m.
207
l)en, som instämmer i den gjorda anmärkningen,
att senare delen af 5 §21110111.
i den nya TryckfrilietsFörörd 11 ingen må erhålla
följande lydelse: öfver skedd anmälan
äge sökanden att, om han sä åstunda/',
genast och kostnadsfritt erhålla Diariibevis,
samt att denna anmärkning må,'såsom
Ridderskapets och Adelns gemensamma tanka,
till ConslitulionsUtskollet hänvisas, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer herö ide anmärkning
att förfalla.
Hvilken proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan tre qvart
till 7 eftermiddagen; och befunnos, vid voteringens
slut, klockan tre qvart till 8 om
aftonen, sedan en Voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 5g.
Nej — 291
I följd hvaraf, och sedan det öfver
Voteringen serskildt förda Protocoll blifvit
tippläst, flans Excellence Herr Grefven
59 II. f 7
258
Den 29 Januari i e. rri.
och LandtMarskalken förklarade, det ofvanberörde
anmärkning komnie att, såsom
Ridderskapets och Adeliis gemensamma tanJ
ka, till ConstllutiönsUtskottet expedieras;
§ 5.
3:o Om tillståndsbeviset, eller, i annai
fall, Diarii-Utdraget icke begagnas inom
Sex månader, hvarje till trettio dagar räknad,
från det förras utfärdande eller det
Senares påtecknande, må utgifnings-rättigheten
anses hafva för den gången upphört.
Herr von Schulzenheim: Af det beslut
Ridd. och Adeln i afseende å 2 morn.
redan fattat torde blifva en naturlig följd,
att orden: ”eller i annat fall, DiariiUtdraget”
här böra utgå. Vidare förekommer
mig en annan betänklighet i afseende på
prsescriptionstiden för tillståndsbevisets begagnande.
Den nu föreslagna af 6 månader
synes mig nemligen alldeles för lång,
hälst det lätteligen kunde hända, att den,
soin erhållit tillståndsbeviset, under en så
lång tid kunde blifva disqvalificerad att utgifva
en periodisk skrift. Derigenom att
bevis blifva utlemnade, utan att HofCänzlern
är i tillfälle att förr än om 6 månader
veta om de äro ämnade att begagnas
eller ej, försvåras dessutom i betydlig mån
den uppsyn, som åligger nyssnämde Embetsman.
En månads prasscriptionstid är redan
bestämd af Kongl. Majitunder den 27 Jani;
Den 29 Januarii e. rn.
aSg
1820; och om densamma nu bibehålles, kan
jag icke finna, att någon olägenhet deraf
kunde uppkomma, ty den; som ämnar utgifva
en periodisk skrift, kan ju så mycket
lättare dertill vara färdig innan han anmäler
sig för HofCanzleren, som tillståndet
icke får nekas; och om han det oagtadt icke
skulle inom nämnde tid medhinna utgifvandet,
kan han få tillståndsbeviset förnyadt,
hvilket aldrig nekas. I händelse min nu
yttrade åsigt skulle blifva den gällande, får
jag föreslå följande redaction, hvilken torde
för Ståndets gemensamma tanka förklaras:
örn tillståndsbeviset ej begagnas inom en månad
frän dess utfärdande vare det ogiltigt.
Herr Hjerta, Gustaf: Hvad första delen
af Herr von Schulzenheims anmärkning
beträffar, så blir det en naturlig följd af
det förut fattade beslutet, att ordet ”DiariiTJtdraget”
bör utgå; men hvad åter vidkommer
inskränkningen af prascriptionstiden
för tillståndsbevisens begagnande från
6 till 1 månad, så nödgas jag bestrida sådant.
E11 hvar vet, huru svårt det är att
bestämma tiden för utgifvandet af en Tidning,
som skall redigeras med omsorg och
redighet. Mångfalldiga äro de fall, som kunna
fördröja utgifvandet. Det befor t. ex.
ofta på Boktryckaren; och derföre bör man
hafva tid på sig, åtminstone några månader.
Dessutom hemställer jag, om det vore tjen
59
it. 17*
2ÖO
D e i; 29 J a n n a r i i e. m.
ligL alt antaga ett stadgande, som så lätt
Ian Hinderås derigenom att en nummer
inom den bestämda tiden utgifves, hvarefter
med de följande kan dröjas huru länge
sorn hälst, och som skulle hafva menliga
följder för utgifvaren, emedan allmänheten
troligtvis skulle anse det vara en vårdslöshet
af redactionen. Jag har sjelf haft erfarenhet
af olägenheterne utaf det nuvarande
stadgandet, enligt hvilket tillståndsbevisen
måste oupphörligt förnyas om de ej
genast begagnas, hvilket dessutom medför
mycket besvär för så väl HofCanzlersExpeditionen,
som den enskilde. Jag tror derföre,
att föreskriften om G månader är den
lämpligaste, då i betragtande tages, att det
kommer att gälla äfven för från Hufvudstaden
mera aflägsna orter.
Herr von Schulzenheim: Min afsigt är
visserligen ingalunda att lägga några hinder
i vägen för utgifvande af periodiska skrifter.
Jag har endast haft i sigte alt tillvägabringa
nödige controller derföre; men då
jag icke vill alldeles bestrida hvad Herr
Hjerta anfört, och jag anser den omtvistade
frågan af mindre vigt, får jag föreslå, som
en medelväg, att 3 månader må bestämmas
såsom prasscriptionstid för tillståndsbevisens
begagnande.
Herr Hjerta: Då Herr von Schulzen
heim
förklarat, att han anser denna fråga af
Den 29 Januari i e. m.
mindre vigt, hemställer jag, om icke, till
besparande af tiden, det vore bäst att antaga
Utskottets förslag. Det kunde annars
möjligen blifva skiljaktigheter inom Stånden
och kanhända förstärkt Utskott. Om conIroller
på tillståndsbevisens rätta begagnande
behöfvas, tror jag att de bäst vinnas genom
bevisets ställande på viss ort och tid,
och i sådant fall måtte ett par månader
mer eller mindre icke betyda något för
HofCanlzlersEmbetet, då de deremot äro af
synnerlig vigt för redacteuren.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade, såsom dess gemensamma
tanka, antaga och tili ConstitutionsUtskottet
öfverlemna Herr von Schulzenheims
anmärkning, alt ur ifrågavarande
3:dje moment måtte uteslutas orden: eller,
i annat fallj DiariiUtdraget,
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och Landt Marskalken hemställde, orri
Ridderskapet och Adeln instämde i Herr
von Scliulzenheims vid samma mom. gjorda
anmärkning i afseende på tiden för tillStåndsbevisets
begagnande,
Ropades Nej.
§ 5,
4:o Den i första momentet föreskrif
-
262 Den af) Januari! e. m.
na borgen, som till vederhäftigheten och
namnteckningen bestyrkes, för Sökande i
Stockholm af ÖfverStåthållaren, och i orterna
af Konungens Befallningshafvande ,
skall innefatta Löftesmannens uttryckliga
förbindelse alt ansvara för erläggandet af
de böter, hvartill Sökanden, för öfverträdelset
af denna Lag, kunde skyldig kännas
, och till hvilkas gäldande tillgång hos
Sökanden skulle saknas; Löftesmannen obetaget
att inskränka sin borgensförbindelse
till viss summa, hvilken likväl aldrig må
understiga ett års prenumerations-afgift
för Ett Hundrade Femtio Exemplar af den
till ingifvande anmälda Periodiska Skriften.
Ar prenumeration icke tagen, eller
uppgår den ej å nämnde antal exemplar
till Tre Hundrade Riksdaler, utgöre detta
belopp minsta antagliga borgens-summan.
5:o Vill Sökanden, heldre än att ställa
borgen, nersätta reda penningar, svarande
mot det, i ena och andra fallet, bestämda
lägsta bor gens-beloppet, vare sådant
honom öppet lemnadt; och bör då, i stället
för borgen, till HofCantzlern ingifvas
attest öfver summans deposition, antingen
i Banken, eller i LandtRänteriet, på Sökandens
namn, och till Hof Cantzler ns disposition
för ofvansagde ändamål.
6:0 Böter, ädömda i och för Periodisk
Skrift, skola, om borgen är ställd,
Den ag J a n u a r i i e. m.
263
uttagas först af den ansvarige Utgif varens
egendom, och derefter bristen hos Löftesmannen;
men om deposition ägt rum, utmätes
först den deponerade summan, och
sedan bristen af utgifvarens egendom. Kunna
de ådömda böterna icke pä detta sätt
fullt utgå, bör återstoden deraf förvandlas
likmätigt föreskriften i 28 § 1 morn.
j:o Har, vid böters erläggande för
Periodisk Skrift, större eller mindre del
deraf måst uttagas, antingen hos Löf tesmannen,
eller af depositions-summan, må
skriften icke vidare fortsättas', förr än
Utgif varén till HofCantzlern eller hans
Ombud aflemnat ny behörig borgen, eller
ock Attest om äter fullgjord deposition.
Samma förhållande iaktfages jemväl, i
händelse Löftesmannen sin borgen återkallar,
eller om hans vederhäftighet upphör
, och HofCantzlern, efter derom erhållet
laga betyg, ny borgen äskar.
Vid desse momenter gjordes icke någon
anmärkning.
§ 5,
8:0 När utgifvandet af Periodisk Skrift
upphör, vare Utgif varén eller hans rättsinnehafvare
berättigad att, vid anmälan
derom, och då det Utgif varén meddelade
tillståndsbevis eller Diarii-Utdrag återställes,
genast af HofCantzlern återbekomma
Ilen 29 Januari i e. rn.
den aflemnade bor gens-förbindelsen eller
depositions-attesten _, denna senare med påskrift
af HofCantzlern j att de deponerade
medlen få af Utgif varén eller bans rätts
innehafvare j utan all afgift hos vederbörande
lyftas.
Herr von Schulzenheim: Såsom en
ytterligere följd af beslulet i afseende på
2:dra momentet, hemställer jag, att orden
eller Diarii-Utdrag äfven utur detta mom.
må utgå.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken gjorde proposition till godkännande
af Herr von Schulzenheims ber
rörde anmärkning.
Bifölls.
§ 5-
g:o Periodiska Skrifters Utgif vare *
hvilka pä sätt f S 4 atom. för mår j, är o
underkastade författar e-ansvar _, vare framför
an dra erinrade om ett rätt bruk af
Tryckfriheten; och umgälles Utgifvarens
förbrytelse, genom sådan skrift, dubbelt i
ulla de fall, der med penningar pliktas.
Herr Cederschjöld: I detta moment
förekommer en dylik varning, sorn på ett
föregående ställe blifvit borttagen, och jag
hemställer, om icke här äfven kunde så ske,
då momentet komme att erhålla följande
Pen 29 Januari i e. m.
265
lydelse: Periocliske skrifters Utgifvare,
hvilka , på sätt f § f. morn. förmår , äro
underkastade Författare-ansvar, umgälle
förbrytelsen, genom sådan skrift, dubbelt i
alla de fall, der med penningar pliktas.
Uppå af Hans Eoccellence Herr Grefven
och LandtMarskadken framställd proposition,
Lief denna af Herr Cederschjöld
gjorda anmärkning, såsom Ridderskapets och
Adelns gemensamma tanka, till ConstitutionsUtskottet
hänvisad.
§ 6.
1:0 Intet hinder möte för Bokhandelsidkande,
ej heller för utgifning till föryttrarule
af någon skrift, vare sig inländsk
eller utländsk.
Grefve Frölich: I det nu upplästa
Momentet förekommer ett konstigare ord:
möte, i stället för det i gamla redactionen
begagnade enklare: vare, hvilket jag yrkar
måtte, såsom bättre, äfven nu begagnas. I
öfrigt är här utelemnad en lång stroph angående
böckers försäljning. Som jag ej kan
inse, hvarföre sådant skett, önskar jag att
samma stadgande, som finnes i nu gällande
förordning, mätte här bibehållas.
Herr Hjerta: Jag förenar mig så mycket
heldre med hvad Grefve Frölich nyss anmärkt,
som man af det föreslagne momentet
Den 29 Januarii f. m.
skulle kunna draga den slutsats, att böcker
ej finge säljas annat än i Bokhandel, hvilket
vore orimligt.
Herr Cederschjöld: Mig synes att just
detta följer af nästa moment.
Friherre Rålamb: Jag får erinra der
om,
alt 2:dra momentet af ifrågavarande §
innehåller hvarjehanda af hvad man anser
vara uteslutet.
Grefve Frölich: Efter den upplysning
jag nu erhållit, finnér jag, att den senare
af mig gjorde anmärkning förfaller, och inskränker
mig derföre, att yrka det ordet
'vare måtte bibehållas, i stället för möte.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade instämma i den
gjorda anmärkningen, att, i förevarande moment,
ordet: möte, måtte förändras till:
vare.
Bifölls.
§ 6.
q:o Hvarje Författare eller Förläggare
stånde fritt att en honom, i sådan egenskap
, tillhörig skrift, sjelf eller genom
andra föryttra; dock skall hvar och en,
som antingen i öppen bod, eller eljest, efter
kungörelse derom i allmänna Tid/lin-.
Den 29 J a n u a r i i e. m.
267
garnej vill idka Bokhandelj vara förbunden
att, pä sätt om Boktryckeriers anläggning
i 3 § 3 momentet stadgadt är j och
vul enahanda ansvar_, sådant vederbörligen
anmäla.
3:o För fortsatt föryttrande af en
skrift vare inga andra hinder än dej som
i 12 j i3 och if. af denna Lag bestämmas.
Dessa två Momenter lemnades utan anmärkning.
Om allmänna vilkor och särskilta
undantag vid Skrifters och Handlingars
of fentlig gö rande.
§ 7-
1:0 I öfverensstämmelse med RegeringsFormen
och denna Grundlag, skall det stå
hvar och en fritt att, genom tryck j allmängöra
skrifter i hvad ämne som helst.
Grefve Frölich: I stället för det nu
upplästa 1 momentet tror jag att den gamla
redactionen borde bibehållas. De kraftiga
ord den innehåller äro här uteslutne.
I 2 § 3 momentet af nuvarande TryckfrihetsFörordning
står: att det skall vara hvarje
Författare eller utgifvare tillåtet, att,
under det enda vilkor af helgd för andras
ägande-rätt, allmängöra skrifter af hvad
form, vidd eller beskaffenhet, som helst;
268 Den 29 Januari i e. m.
och i a:a mom. ”skall, för hvarje ämne,
”skrifarten af hvarje Författares eget val
”hero, under det ansvar derföre, som nedanföre
bestämmes, i fall den såsom skän”delig
eller smädelig sig utmärker;” samt i
1 morn.: ”1 öfverensstämmelse med här of”van,
för en allmän och lagbunden Tryckfrihet
lagda grunder, skall det, under de
”nedanföre i 3 § stadgade förbehåll, stå
”hvarje författare fritt att öfver allt hvad
”sorn är eller kan blifva föremål för mensklig
kunskap, genom tryck, sina tankar kun^
”göra.” Dessa stadganden har Utskottet förmodligen
ansett för kraftiga, och derföre,
eller möjligen af någon annan orsak, som
jag ej kan inse, uteslutit dem. Mig förefaller
det emedlertid underligt, att ändra hvad
som vunnit häfd, och jag yrkar derföre bibehållande
af gamla redactionen.
Herr Cederschjöld: Den siste värde talaren
vill hafva säkerhet bibehållen att kunna
få utgifva skrifter i alla ämnen, som
kunna blifva föremål för mensklig kunskap.
Men långt ifrån att det nya förslaget
är inskränktare, är det tvärtom ännu
vidsträcktare, än det gamla stadgandet: ty
om något kunde utgifvas, som kunde anses
vara öfver eller utom mensklig kunskap, så
vore icke ens derföre något hinder lagdt.
Jag tillst}'rker alltså, att den föreslagna redactionen
måtte oförändrad antagas.
Grefve Frölich: Herr Cederschjöld har
Den 29 Jan 11a iii e. m.
269
med sin framställning ej bevisat annat, än
att det ej är konstigt att paraphrasera en
mening; och fastän de skäl, han sökt andraga,
för mig ingalunda äro väsentliga, vill
jag dock, i händelse Ridd. och Adeln icke
skulle dela min åsigt i detta fall, icke härmed
uppehålla.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln godkände den af Grefve Frölich
emot detta moment gjorda anmärkning.
Ropades Nej,
§ 7 •
2:0 Såsom följd häraf, skall ock hvar
och en vara tillåtet att genom allmänt
tryck utgifva alla, i embetsväg, till Domstolar
samt Publika verk, Myndigheter och
Corporationer inkomna, hos dem handlagda
eller från dem utgångna handlingar; bärandes,
för detta ändamål, sådana allmänna
embetshandlingar icke allenast, emot lösen,
i afskrift utlemnas åt hvem det äskar,
utan äfven himna, om det ej medför betydande
olägenheter, på stället utan lösen
af skrifvas, vid ansvar, såsom för tjenstens
försummelse, derest, genom publik Tjenstemans
åtgärd, utlemnandet eller afskrifningen
obehörigen fördröjes eller hindras.
Herr Cederschjöld: För att förtydliga
den mening, Utskottet velat framställa, får
270
Den 29 Januarii e. ni.
jag föreslå följande redactionsförändring. I
förslaget står: "såsom följd häraf, skall ock
"hvar och en vara tillåtet, att genom all"mänt
tryck utgifva alla i embetsväg till
”Domstolar samt Publika Verk, Myndigheter
och Corporatiöner inkomna, hos dem
”handlagda, eller från dem utgångna handtingar;”
med ordet handlagda menas väl
äfven de Protocoll, sorn uti Embetsverken
blifvit hällne; men detta skulle möjligen
kunna förtydas; jag föreslår derföre, atty
med uteslutande af ordet haridlagde, må tilläggas:
samt de Protocoll, sorn hos deni
blifvit fördei
Herr von Hartmansdorff: Herr Cederschjöld
har just anmärkt hvad jag ämnat
yttra. Jag vill således blott erinia, att i
händelse den förändring, han föreslagit, antages,
orden: och Protocoll, äfven i senare
punkten af momentet måtte tilläggas näst
efter ordet embetshandlingar.
Grefve frölich: Utskottet har såsom
skäl, hvarföre det uteslutit speciella uppräknandet
af Embetsverken, åberopat, att
det icke befrämjade, ulan snarare hindrade
fullständigheten, så länge något annat Verk,
än de uppräknade, kunde gifvas eller tänkas.
I slutet af §:n i nu gällande förordning står
dock: ”1 öfrigt, och som det blefve för vidlyftigt,
att alla förekommande ämnen, mål
”och ärenden med noggranhet utsätta, skall
Den 29 Januari! e. m.
271
“det stå livar och en fritt att i tryck all”mänt
kunnigt göra allt, hvad som i denna
”lag icke finnes uttryckeligen förbjudet etc.”
Om nu detta stadgande äfven nu finge inflyta,
så förfölle det skäl Utskottet åberopat,
och det speciella uppnamnandet af Emhetsverken,
såsom fullständigare och bättre,
kunde då bibehållas.
Friherre Rålamb: Grefve Frölich har
sjelf anfört hvad jag ville nämna till försvar
för Utskottets förslag, ätt nemligen Utskottet,
just för att göra rättigheten fullständigare,
velat undvika att uppräkna Embelsverken.
Då äfven jag anser detta skäl
riktigt, tillstyrker jag hvad Utskottet föreslagit.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Jag hemställer, om icke det utsatta ansvaret
för den Tjensteman, som obehörigen
vägrar att utlemna en begärd handling,
är mycket obestämdt. Här står nemligen:
”— — — vid ansvar, såsom för tjenstens
”försummelse, derest, genom publik Tjenste”mans
åtgärd, utlemnandet eller afskrifningen
obehörigen fördröjes eller hindras.”
Jag erkänner, att jag icke vet, om något
visst ansvar är utsatt för tjenstens försummelse
i allmänhet. Som jag tviflar härpå,
anser jag alldeles nödvändigt att ansvaret i
förevarande fall närmare bestämmes. Det
hav i en ryktbar rättegång blifvit mig vä
-
272
Den 29 J a n u a r i 1 e. m.
gradt af ca Domare att utfå Protokollen
till tryckning och till slutpåståendens afgifvande.
Det var år 1804, och då kunde sådant
icke vägras, ja icke ens dermed dragas
ut på tiden utan vid ansvar af tjenstens
förlust.
Herr Cederschjöld: I anledning af hvad
den siste värde talaren anfört, vill jag blott
erinra, att samma uttryck äro här begagnade,
sorn i den hittills gällande Tryck frilielsFörordningen.
Jag medger visserligen
att det vore bestämdare, om man, på sätt
han tyckes önska, utsatte tjenstens förlust,"
men hemställer, om icke det nu begagnade
generella uttrycket är tillräckligt och kanhända
mer lämpligt, helst jag förmodar, att
straffbestämmelser för tjenste-försummelser*
lämpade efter deras betydenhet, icke lära
saknas.
Herr nion Hartmansdorff: I fall Ridd.
och Adeln, som jag förmodar, först utlåter
sig öfver Herr Cederschjölds anmärkning,
så anhåller jäg dervid få göra några påminnelser,
förbehållandes jag mig att sedermera
få yttra mig i anledning af hvad Herr
Rosenschöld anmärkt. Hvad således den
första anmärkningen beträffar, tror jag det
vore bäst att äfven bibehålla orden: ”hos
dem handlagde,” och dessutom tillägga de af
Herr Cederschjöld föreslagne ord. Det hän
-
Den 29 Januarii e. ni,
273
der ofta i Embetsverk, t. ex. 1 RiksgäldsContoret,
att utlåtanden från Contor afgifvas
till Commissarier, och man kunde i sådant
fall nyttja advocatur och vägra att utlemna
en så beskaffad handling, emedan
lian hvarken vore till Verket inkommen,
eller derifrån utgången, utan inom sjelfva
Verket tillkommen. Till förekommande häraf
tror jag, att det är bäst antaga Utskottets
förslag sådant det är, med de tillägg,
som af Herr Cederschjöld och mig blifvit
tillstyrkte.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag skulle
blifva Herr Cederschjöld mycket förbunden,
om han kunde upplysa mig hvad betydligt
ansvar, som är stadgadt för tjenstens försummelse.
Jag förmodar, alt flere gradationer
af ansvar äro stadgade för tjenstens
försummelse, och att derföre den kunde i
detta fall komma att försonas med en obetydlig
plikt eller en föreställning; och i sådant
fall kan jag icke neka, alt det skulle
vara rätt märkvärdigt, om ansvaret för den
ifrågavarande försummelsen skulle efter 1809,
då vi erhållit tryckfrihet, vara mindre, än
den var 1804, då 17^4 ^rs TryckfrihetsFörordning
ännu gällde och en Domare ej
en gång fick draga ut på tiden med till
tryckning begärte Protokolls utlemnande
utan vid ansvar att mista embetet.
Herr Hjerta: Uti de tillägg Herrar Cederschjöld
och voll Hartmansdorff föreslagit
5p H. 18
274
Den 29 Januarii e. m.
instämmer jag till alla delar. Jag befarar
dock, att stadgandet dermed icke blir nog
tydligt: der står nemligen: ” —inkomna,
”hos dem handlagda, eller från dem utgångna
handlingar;” orden ”hos
dem handlagda” skulle lätteligen kunna tagas
för en mellanmening, som innefattade
att alla till ett verk inkomna handlingar
nödvändigt skulle vara handlagda innan de
bunde utfås, och allt tillfälle till sådant
missförstånd tror jag att man bör sorgfälligt
undvika. Hvad åter Herr Munck af
Rosenschölds anmärkning beträffar, så ber
jag att i anledning deraf få erinra, att, då
densamma innefattar ett förslag till Grundlagsändring,
den bordt i ConstitutionsTJtskottet
directe väckas och icke i Ståndet, hvarest
endast frågor om ändring i redactionen
kunna upptagas, ehuru visserligen, jag medger
det, ett likartadt fall förut under denna
discussion förevarit. Dessutom hemställer
jag, om icke tjenstens förlust vore ett
för strängt ansvar, hälst rättelse alltid ganska
hastigt kan tillvägabringas vid sådan
händelse att någon tjensteman skulle vägra
utlemnandet af en begärd handling, och det
i öfrigt lätt låter tänka sig, att en handling
icke genast kan utlemnas, emedan han begagnas
af tjenstemannen i och för dess tjenstebefattning,
eller af sjelfva Embetsverket,
och då vore det väl orimligt om tjenstemannen,
för ett sådant dröjsmål, skulle förlora
sin tjenst.
Den ag Ja nu nr i i e. m.
Herr Munck af Rosenschöld: Det synes
icke vara Herr Hjerta bekant, att ansvaret
för tjensteförsummelse stundom inskränkes
till blott en varning, och den
ibland endast emellan fyra ögon. Har nu
Chefen för ett verk sjelf föranstaltat om
fördröjandet med liandlingarnes utlemnande,
så är det skäligen troligt att ansvaret
blir ännu lindrigare. Jag befarar, det vi
förbise behofvet af ett strängare ansvar i
detta fall, än Utskottet föreslagit, och hemställer
huruvida stadgandet här om ansvar
kan anses för tillräckligt och nog skydda
oss för godtycket vid utbegärandet af handlingar.
Jag tillstår, att jag anser denna §
för en af de allravigtigaste.
Herr Cederschjöld: Jag instämmer fullkomligt
i det af Herr von Hartmansdorff
till mitt förslag gjorde tillägg, att orden
hos dem handlagdej böra bibehållas. Men
hvad åter beträffar den farhåga Herr Hjerta
yttrat, så anser jag den mindre grundad;
ty i den föreslagna redactionen står ju ordet
eller emellan orden handlagda, och frän
dem utgångna; derigenom tror jag det vara
tillräckligen tydligt utmärkt att handlagda
bar afseende på handlingar_, och ej på inkomne.
Jag hemställer derföre, om icke redactionen
kunde blifva sådan jag föreslagit
densamma, med iagttagande af det utaf
Herr von Hartmansdorff gjorda tillägg.
5S H. »8*
376
Den 29 Januarii e. m.
Herr von Troila Emil: Jag vill ej yttra
mig i afseende å Herr Munck af Rosenschöld®
anmärkning, utan endast reservera mig emot
Herr Hjertås yttrande, att denna anmärkning,
såsom åsyftande en ändring i nu gällande
grundlag, icke skulle kunna i Ståndet
upptagas. Detta vore visserligen riktigt, om
här vore fråga endast om ett partielt förslag;
men då ConstitutionsUtskottet framlagt
ett helt nytt förslag till en Grundlag,
tror jag, att hvilka anmärkningar som hälst
kunna deremot i Stånden göras.
Herr von Hartmansdorff: Den otydlighet,
Herr Hjerta trott sig finna uti redactionen
af detta moment, tror jag skulle vara
lätt afhjelpt, om ordet eller jemväl tillsättes
efter ordet inkomna, då det skulle komma
att stå: ”inkomna, eller hos dem
”handlagda, eller från dem utgångna,”
Härigenom tror jag att tillräcklig tydlighet
åstadkommes, och tillstyrker derföre antagande
af denna redaction.
Uppå af Hans Excellence Herr Gref
ven och LandtMarskalken härefter framställde
propositioner, fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att, såsom dess gemensamma
tankar, till ConstitutionsUtskottet hänvisa
de emot ifrågavarande a:dra moment af
7 § gjorde anmärkningar, dels att orden:
och hos dem handlagde, måtte förändras
till eller hos dem luuullagde, dels ock, att
Den 29 Januari! e. ra.
277
efter orden: utgångne handlingar, måtte
tilläggas: eller de protocoll, som hos dem
blifvit fördaj samt följaktligen, efter ordet:
Embetshandlingar j såsom tillägg införas
uttrycket: eller Protocoll.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde derefter till
Herr Munck af Rosenschöld, huruvida Hans
Excellence riktigt uppfattat meningen af
hvad Herr Munck af Rosenschöld i afseende
på detta moment anfört, då Hans Excellence
ansett det innefatta den anmärkning,
att uttrycket: vid ansvar såsom för
tjenstens försummelse, måtte förändras till:
vid ansvar af tjenstens förlust,
Herr Munck af Rosenschöld: Min anmärkning
gick hufvudsakligen derpå ut, att
visa behofvet af att stadga ett nog strängt
ansvar, hvarigenom förekommes, att det
icke kunde stadna blott vid en varning, eller
en obetydlig plikt. Ansvaret hör derföre
åtminstone stadgas såsom för en gröfre
tjenstens försummelse, om ändamålet skall t
kunna med någon säkerhet vinnas.
Herr von Hartmansdorff: Jag är visserligen
ense med Herr Munck af Rosenschöld
deruti, att ansvaret hör nogare bestämmas,
än nu skett; men får tillika yttra,
det jag fruktar, att man, genom tillsättande
af ordet: gröfre, på sätt han föreslå
-
278 Den ag Januarii e. m.
git, icke uträttar hvad man sålunda åsyftar.
Jag för min del tror det vara skäl att här
bestämma tjenstens förlust. Man bör i detta
fall vara sträng, och någon olägenhet
kan deraf icke uppkomma, då tjenstemän,
när de känna detta stadgande, säkerligen
icke äga så litet omdöme, att de derföre
exponera sig.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade, såsom sin gemensamma
tanka, godkänna det af Herr
Munck af Rosenschöld framställde redactionsförslag.
Ropades Ja och Nej.
Herr Cederschjöld: Jag instämmer med
Herr von Hartmansdorff i afseende på antagandet
af tjenstens förlust såsom ansvar
för den ifrågavarande förseelsen.
Friherre Cederström: Det exempel
Herr Munck af Rosenschöld citerat är så
gammalt, att något afseende derå ej kan
göras, häfst det äfven är före vårt nuvarande
statsskick. I öfrigt hemställer jag, om
det är lämpeligt alt ålägga en Tjensteman
att utlemna hvilken handling, som begäres,
vid tjenstens förlust; ty det kan ju hända,
att han, vid ett sådant tillfälle, har den sjelf
under handläggning, i hvilket fall jag förmodar,
alt det icke kan ifrågasättas, att ju
Dén 29 Januari i e. i».
279
Tjenstemannen först bör äga att begagna
den. Skulle tjenstens förlust då vara äfventyret
för en vägran, vore det nog strängt.
Herr Munck af Rosenschöld: Då här
tydligen står, att ansvaret är för de fall,
då utlemnandet eller afskrifningen obeliörigen
fördröjes eller hindras, så faller det af
sig sjelf, att då dröjsmålet är behörigt, något
ansvar icke kommer i fråga. Utomdess,
om vederbörande Tjensteman är hindrad,
bar den, som begär del af handlingen, sjelf
rätt att afskrifva den. För min del ser
jag helst, att ansvaret för obehörigt dröjsmål
uti ifrågavarande fall bestämmes till tjenstens
förlust.
Herr von Troil: Jag är visserligen
bland dem, som vilja att i all Lagstiftning
straffbestämmelserna göras så lindrige som
möjligt, emedan man är säkrast att de då
blifva tillämpade; men då Friherre Cederström
fästat min uppmärksamhet derpå, att
dröjsmål kunde äga rum derigenom att tjenstemännen
skyllde på andra göromål, så
anser jag nödigt, att, till förekommande
häraf, ett strängt ansvar i detta fall stadgas,
och förenar mig derföre med Herr
Munck af Rosenschöld.
Friherre Cederström: Den siste Talaren
har behagat tillägga mig yttranden, som
jag alldeles icke haft. Jag har icke sagt, att
Den 29 Ja nu a lii c. itl.
Tjenstemän kunna uppskjuta utlemnandet af
en handling för andra göromåls skull, utan
blott då han för handläggning af målet begagnade
den; men det är mig helt och hållet
likgiltigt, tj jag är säker att de 5 röster,
som fordras för slutliga antagandet af
den nu föreslagne svårare straffbestämmelsen
, icke skola derför vinnas. Det är emedlertid
orimligt att vilja ålägga en Tjensteman
att utlemna en handling, innan han
sjelf begagnat den för handäggningen af
det mål, dit den hörer.
Herr von Hartmansdorff: Den som
har någon erfarenhet af den långsamhet,
hvarmed mål uti de flesta Embetsverk handläggas,
lärer icke kunna vara af samma tanka
som Friherre Cederström; och ingenting
vore väl orimligare, än att en handling icke
skulle kunna utfås så länge ett mål, hvartill
den hörde, berodde på handläggning.
I Högsta Domstolen t. ex. hvilar ofta ett
mål i sådant afseende 2 å 3 år. Frågan
om mått, mål och vigt, som hos oss förevarit,
tror jag, blef för omkring L\jo år sedan
remitterad till CommerceCollegium, förmodligen
för handläggning.
Herr von Troil; Jag är förekommen
af Herr von Hartmansdorff i hvad jag ämnade
yttra, och vill derföre blott tillägga,
att örn en tjensteman vägrar utlemna en
handling vid det tillfälle han behöfver den
Den 29 Ja nu a lii e. 111.
för densammas handläggning, så kan något
ansvar derföre icke komma i fråga, enär
ansvaret endast är stadgadt för obehörigt
dröjsmål, och vägrandet vid sådant förhållande
ej kan komma under rubrik af obehörigt.
Herr Cederschjöld: I alla fall återstår
mycket obestämdt i denna §. Det blir
alltid svårt att bedömma, huruvida en tjensteman
behörigen eller obehörigen vägrat
att utlemna handlingar. Dessutom kan väl
ingen neka, att rättigheten för enskildte att
sjelfve taga afskrifter ju kan komma att
medföra store olägenheter; ty, utom det att
handlingar vid sådane tillfällen kunna nedsmutsas
och på åtskilliga sätt skadas, är det
stundom vådligt att till okände personer öfverlemna
vigtiga Originalhandlingar: och i
flera verk är brist både på utrymme och
betjening att controllera den som tar afskrifter.
Jag föreslog derföre i Utskottet
den medelväg, som likväl icke antogs af
pluraliteten, att enskille icke skulle vara
tillåtet att sjelfve besörja afskrifningen, utan
äga att, emot erläggande endast af utskrifningskoslnaden,
erhålla de handlingar, de
önskade. I hvilket fall redactionen skulle
blifva som följer: ”Böraudes, för detta ändamål,
sådana allmänna embetshandlingar,
”emot ersättning för renskrifningskostnaden,
”i afskrift ullemnas åt hvem det äskar, vid
”ansvar &c.”
282
Den 29 Januarri e. 111.
Friherre Cederström: Jag finnér, af
hvad åtskillige Ledamöter här yttrat, att
man måste anföra exempel, för alt blifva
förstådd, och jag vill då göra det. Om t.
ex. hos Exsecutorn begäres passförbud för
någon, som derstädes blifvit lagsökt, och
denne senare, härom underrättad, skickar
någon person, som begär ut ansökningen om
passförbudet, och tjenstemannen skulle vara
ovillkorligt förbunden att genast, och innan
han sjelf finge densamma begagna, utlemna
den, kunde den lagsökte emedlertid passa
på och begära samt erhålla pass, emedan
tjenstemannen ej fått tillfälle att om den
inkomne ansökningens innehåll taga kännedom.
Hvilken skulle då ersätta den förlust,
som derigenom kunde uppkomma? Jag
skulle derföre tro, att, om det komme att
anses lika med tjenstens försummelse, Domaren
bäst är i tillfälle att i hvarje fall
pröfva felets beskaffenhet, och säkerligen
derefter skall bestämma ansvaret till böter,
suspension eller tjenstens förlust.
Herr von Troil: Friherre Cederströms
sista exempel kunde vara roligt att afhöra,
men beviste ej något till saken, helst då
han tror, att det icke är någon annan än
Domaren som kunde dömma deröfver. I sådan
händelse kunde han ej dömma huruvida
det vore obehörigt.
Herr Munck aj Rosenschöld: Den fa
Den 2g J a n u a r i i e. in. 283
håga Herr Cederschöld sist yttrat tyckes
äfven af Utskottet vara tagen i öfvervägande,
ty här står: Bör andes för detta än
damål
, sådane allmänna embetshandlinsar
O
icke allenast, emot lösen, i afskrift utlemnas
åt hvem det äskar, utan äfven
kunna, om det ej medför betydande olägenheter,
pä stället utan lösen af skrifvas.
Således äro de betydande olägenheter, som
Herr Cederschjöld befarar, här utsatte såsom
hinder för afskrifningen genom Sökanden
sjelf. För öfrigt finnér jag detta ämne redan
alldeles uttömdt; men jag förundrar
mig, att Friherre Cederström kan anse att
en Domare, af ett drygare ansvar än bär förefinnes,
skulle blifva så skuggrädd, att lian
icke en gång vågade dröja några timmar tills
lian sjelf hunnit läsa igenom handlingarne,
utan anse det härigenom åstadkomma obetydliga
dröjsmål för obehörigt.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln instämde i Herr Cedersclijölds
anmärkning i afseende på rättighet
för en livar att erhålla afskrift af allmänna
Embetshandlingar, emot ersättning för afskrifningskostnaden,
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Ilans Excellence
Herr Grefven och Landt Mar skalken gjorde
284
Den 29 Ja nu ari i e. ro.
proposition, att Herr Cederschjölds berörde
anmärkning måtte förfalla.
Bifölls.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grejven
och LandtMarskalken hemställde, om
Ridderskapet och Adeln behagade, såsom
dess gemensamma tanka, till ConstitutionsUtskottet
hänvisa den vid ifrågavarande 2:a
moment af 7:de § af Herr Munck af Rosenschöld
gjorda anmärkning, att, i stället för
orden: vid ansvar såsom tjenstens försummelse,
måtte införas: vid ansvar af tjenstens
förlust.
Ropades Ja,
§ 8.
Vid den allmänna tillåtelsen skola följande
undantag och förbehåll äga rum:
1:0 Protocoll, hållna inför Konungen
i Ministeriella ärender och Commandomål',
StatsRådets Protocoll och dertill hörande
dieter, RiksStåndens Protocoll och Handlingar,
Hemliga Utskottets, ConstitutionsUtskottets
rörande Regeringsärenden, Banco-
och Riksgäldsverkens, Banco- och StatsUtskottens,
samt Revisorernes af Bancooch
RiksgäldsVerken, angående dessa Verks
hemliga ärender, må ej kunna till tryckning
fordras, eller utan vederbörandes tillstånd
utbekommas. Utgifvas ändock såda
-
Den 29 J a n 11 a r i i e. m.
285
nci handlingar af trycket, straffes Utgifvaren,
om han 'varit betrodd och förpligtad
att dem värda och hemliga hålla, efter
allmän Lag och serskilta stadgar. Gör någon
annan det, bote från Ett Hundrade
till Två Hundrade Riksdaler, efter omständigheterna.
Till lika straff vare den förfallen,
som olofligen genom trycket kungör
f örenämnda handlingar, i händelse värden
deraf blifvit honom anförtrodd, men
han icke förut, vid något\ bestämdt högre
ansvar, vore förbunden att dem ej uppenbara.
Sådana FörsvarsVerket beträffande,
hos KrigsCollegium, Förvaltningen af Sjöärenderna
eller GeneralAdjutants-Expeditionerna
vårdade Handlingar, hvilkas offentliggörande
kunde anses medföra våda
för Rikets säkerhet, må ej, utan Konungens
tillstånd, utlernnas. Den häremot bryter,
ansvare, såsom här ofvan sägs, allt
efter sakens beskaffenhet.
Grefve Frölich: På tredje raden af
första momentet i denna § anhåller jag att
den ändring måtte ske, att efter ordet Protocoll,
de påföljande orden: och dertill hörande
Ader, må utgå, såsom aldeles oriktiga,
ty deraf skulle följa, att en act, angående
ett enskilt mål, som till RiksArchivet
aflemnades, ej skulle fä utlösas och tryckas.
Allt som hörer till protocollet hör väl
kunna utbekommas, men icke protocollet.
Detta är den ena anmärkningen. Den an
-
Den ng J a n u a r i i e. m.
dra anmärkningen är, att i slutet af momentet
stå orden: kunde anses medföra.
De båda första orden anhåller jag måtte
utgå, och meningen således blifva sådan:
hvilkas offentliggörande medföra våda för
Rikets säkerhet. Skillnaden är den, att om
det skulle vägras att utlemna en handling,
så, om det då icke vore nog att säga det
man kunde anse det vådligt, hlefve det något,
öfver hvilket allmänna opinionen finge
fälla sitt omdöme, huruvida det verkligen
medfört våda i fall det ej blifvit nekat;
detta är den enda controllen. Orden äro
för mycket vilkorliga, och man bör ej tänka
sig att ett vägrande får ske för mycket
godtycktigt, utan endast då verklig våda är
å färde.
Herr Cederschjöld: I Grefve Frölichs
första anmärkning instämmer jag fullkomligt,
men ej i den senare. Att stadga det
de handlingar ej skulle utlemnas, som medföra
väldaj vore en orimlighet, eller rättare,
en motsägelse: ty vådan kunde naturligtvis
ej inträffa, förr än de blifvit utgifne. Der
Konungen finner att utlemnandet kan medföra
våda, må det förvägras, och sedan må
det ankomma på följande ConstitutionsUtskott
att pröfva, huruvida Konungens rådgifvare
varit för rädde, då de tillstyrkt vägrandet.
Jag anser derföre Utskottets förslag
böra på senare stället bibehållas. Men
ett af undantagen torde vara olämpligt,
Den 29 Januarii e. m.
287
nemligen RiksStåndens protocoll och handlingar.
Dessa anser jag fritt Lora få tryckas
af enskilt nian.
Herr von Schulzenheim: Sådana FörsvarsVerket
rörande handlingar, hvilkas allmängörande
kunde anses medföra våda för
Rikets säkerhet, kunna lika väl förvaras i
KrigsExpeditionen, som i KrigsCollegium,
Förvaltningen af Sjöärenderna, eller GeneralAdjutantsExpeditionen.
Jag föreslår således
att KrigsExpeditionen måtte tilläggas,
Liand antalet af de, mot slutet af den föreslagna
§:n, uppräknade Verk.
Grefve Frölich: Jag kan ej aldeles instämma
med Herr Cederschjöld deruti, att
det skulle vara nödvändigt att verklig våda
inträffat för att kunna vägra handlingars
utlemnande, om den redaction antages som
jag föreslog. Det skulle alltid blifva ett
omdöme af Konungen i StatsRådet, och när
Han förklarat det medföra våda, så hade
Han uttalat sin opinion, och då berodde
det sedan på ConstitutionsUtskottets bedömmande;
men jag skall likväl inskränka min
anmärkning derhän, att blott ordet kunde
må gå ut. Herr Cederschjöld måste medgifva,
att det är intet, som icke kunde medföra
våda. Det är tillräckligt om det säges
anses medföra våda.
Herr von Troil: Lika med hvad Herr
Cederschjöld yttrat i afseende på RiksStån
-
288
Den 29 J a n u a r i i e. ro.
dens Protocoll och handlingar, tror jag att
de fleste handlingar kunde utgå utur förteckningen,
såsom: Banco- och RiksgäldsVerkens,
Banco- och StatsUtskottens Protocoll
och handlingar. Rörande hvad Herr
von Schulzenheim anfört, att det äfven skulle
nekas ullemnande af de handlingar, som
finnas i KrigsExpeditionen, så är det öfverflödigt,
emedan de räknas till StatsRådets
Protocoll och acter.
Herr Hjerta: Jag tror att det redan
finnes exempel på, huru den gamla Grundlags-§:n
tolkas. Med StatsRådets protocoll
och handlingar förstås, efter tillämpningen,
en hop acter, som man låter blifva qvar
vid protocollet, och som borde finnas för
Folket att tillgå. Jag skulle således tro,
att, efter vi här hafva den rättigheten, som
jag ej trott oss äga, att göra ändringar i
Grundlagen, man borde borttaga acter, och
att således endast StatsRådets protocoller,
men icke alla acter dertill, borde undantagas.
Hvad vidare beträffar den anmärkning,
som blifvit gjord om Riksgälds- och BancoVerkens
handlingar, så får jag fästa uppmärksamheten
derpå, att lika säkert det är,
att full publicitet bör finnas i öfrigt, böra
likväl enskiltes partier i böckerna hållas
hemliga. Således kan det ej bortgå. Då
skulle den trygghet borttagas, som är de
enskilta lemnad, att hvad dem angår, skall
hem
-
Den 29 Januari i e. m.
289
liemligt hållas. Hvad angår anmärkningen,
vid slutet, så instämmer jag med Grefve Frölich,
hvilken yttrat, att det icke hör stå på
annat sätt, än: sådana som medföra våda; Ali
mellansatts gör hela lagföreskriften till ett
chartek. Genom den föreskrift Grefve Frölich
framställt tror jag, att §:n skulle blifva
häst. Jag anhåller således, att den må blifva
Ridderskapets och Adelns gemensamma
tanke.
Herr Cederschjöld: Jag finnér visserligen
billigheten af den anmärkning Grefve
Frölich och Herr Hjerta gjort i afseende
på redactionen af den sista meningen; men
tror, att en medelväg skulle kunna gifvas
och meningen blifva klarare uttryckt på annat
sätt, nemligen med: handlingarhvilkas
offentliggörande anses vådligt för Rikets
säkerhet.
Friherre Rålamb: I afseende på de anmärkningar,
hvilka blifvit gjorde vid denna
§, nemligen först af Grefve Frölich, att ordet
ader skulle uteslutas, tager jag mig
den friheten nämna, att i nuvarande Tryckfrihetslag
står: och dertill hörande handlingar.
Det har alltid ansetts nödvändigt.
ConstitutionsUtskottet har ej tilltrott sig äga
skäl alt borttaga det, men har antagit ordet
ader. För det andra har Herr Cederschjöld
föreslagit, att RiksStåndens protocoll
59 H. 19
3 90
Den 29 Januari! e. ra.
och handlingar, skulle utgå. De hafva blifvit
införde derföre, att sådant sorn anginge
Ståndens enskilta angelägenheter ej skulle
kunna tryckas utan Ståndens samtycke. Detta
är orsaken dertill; och hvad den 3:dje
anmärkningen, om redactionen vid slutet
af §:n beträffar, så instämmer jag med Hr
Cederschjöld, att redactionen må blifva sådan:
hvilkas offentliggörande anses vådligt
för Rikets säkerhet.
Herr Munck af Rosenschöld: I mot
satts
emot hvad af de tvenne siste talarne
blifvit yrkadt i afseende på en förändrad
redaction af orden: kunde anses medföra
våda, skulle jag tro, att det ordet som bäst
kunde uteslutas icke vore kunde, utan anses;
ty det lärer ej vara svårt att inse, att
det alltid kunna gifvas några som anse dessa
handlingars offentliggörande kunna medföra
våda för Rikets säkerhet. Derföre borde
redactionen lyda så: som kunna medföra
våda för Rikets säkerhet. För öfrigt,
ju närmare jag begrundar denna §, dessmindre
finner jag den öfverensstämmande
med beslut af Rikets Ständer vidtagne sedan
den första Tryckfrihets-Förordningen
tillkommit. Det öfverensstämmer icke med
RiksStåndens beslut om publicitet af deras
discussioner att medgifva möjligheten af vägran
att låta dem tryckas. Det öfverensstämmer
icke heller med den tillkämpade
Publiciteten vid Banco- och Riksgälds verken,
Den 29 Januari! e. m. 2gt
alt tillåta möjligheten af vägran, att utlemna
nämnda Verks samt deras Revisorers äfvensom
Banco- och StatsUtskottens Protocoll
och Handlingar* I öfrigt anhåller jag,
att af någon af Constitutions-Utskotlets ledamöter
Blifva upplyst, om hvad som egenteligen
menas med Vederbörande vid slutet
af första meningen i första momentet* Der
står nemligen, att ifrågavarande Protokoll
och Handlingar ”ej må kunna till Tryck*
ning fordrasj eller utan vederbörandet
tillstånd utbekommas.” Jag tror, att det
ordet vederbörande kail blifva tvetydigt och
misstydas, då det är fråga om ConstitutionsUtskottets
Protocoll rörande Regerings-ärender.
Skulle ej deraf anledning kunna dragas,
att ConstitutionsUtskottets bifall till
tryckning af dess protocoll, nemligen de
protocoll, som röra Regeringsärender, icke
vore nog, utan att äfven Konungens bifall
behöfdes, alldenstund i ConstitutionsUtskottets
protocoll äfven ingår en del af
StatsR.ådets protocoll vid de tillfällen, då
någon anmärkning af en Ledamot blifvit
gjord och till protocollet upptagen. Jag
skulle önska, att någon af ConstitutionsUtskottets
ledamöter ville nu taga denna anmärkning
i öfvervägande, och föreslå någon
närmare bestämmelse.
Herr Cederschjöld: Jag skall börja med.
att besvara den framställningj sorn den si
59
H. i9*
202
Den 29 Januari! e. ra.
ste värde talaren sednast gjorde, och erindra,
att, om jag ej missminnes, under en
föregående Riksdag, jag tror år 1817, äfen
Konungens Rådgifvare, eller någon sorn talte
i samma anda, här sattes i fråga, huruvida
Constitulions-Utskottet kunde tillåta
tryckning af StatsRådets protocoller, och
om icke Regeringen sjelf vore den vederbörande,
hvars bifall erfordrades: men att
ett sådant svar då erhölls, att fråga derom
sedan aldrig uppstått, utan ConstitutionsUtskottet
städse blifvit ansedt som den rätta
vederbörande. Det ligger väl också i sakens
natur, att den redovisande, hvars förhållande
skall granskas, ej får lägga hinder i
vägen för denna gransknings publicitet.
Hvad sjelfva saken angår, så skall jag
börja med uttrycket: StatsRådets oeter.
Det har tillförene stått handlingar. Det har
varit så mycket angelägnare att detta senare
ord utbyttes, som man sett af ett Regeringens
beslut, att såsom dylika handlingar
skulle anses dess till andra verk utgångne
Expeditioner, hvilka på sådan grund blifvit
förbjudne att ulleifinas. Men oaktadt
Utskottet velat med ordet Acter utesluta
en sådan tydning, fruktar jag likväl att ändamålet
ej är vunnit. Jag hade väl trott
att, med dervid häftade bilagor, vore rättare,
men då skulle mycket kunna blifva
genomdraget, som ej borde undanhållas. Således
är det bäst att borttaga allt, och låta
Den 29 Januarii e. ta.
StatsRådets protocoller allena stå qvar. Om
det är ministeriella handlingar eller rapporter,
som komma directe till Konungen från
Beskickningarne, så är det klart att de,
till följe af sin natur, äro undantagne från
tryckning.
Hvad slutligen Riksståndens Protocoller
och Handlingar Beträffar, är det så
mycket angelägnare att de Borttagas, som
ConstitutionsUtskottet, i sitt förslag om Riksdagarnes
förkortande, tillstyrkt, att det skall
stå hvar och en fritt att uttaga dem till
tryckning. Beträffande anmärkningen i afseende
på handlingar, hvilkas offentliggörande
skulle anses vådliga för Rikets säkerhet,
så tror jag ej att man kan komma närmare,
än som Konungens Rådgifvare anse
saken.
Hans Excellence Herr Friherre Lagerbjelke
, Gustaf: Det är en känd sak, och
har äfven af Friherre Rålamb blifvit upplyst,
alt StatsRådets protocoller och ader,
Blott med förändring af ordet handlingar
till ordet ader_, från början af vår Tryckfrihetslag
funnits i densamma såsom undantag
införde. Meningen måste hafva varit
den, att i StatsRådets protocoller, i sjelfva
öfverläggningarne inom StatsRådet, finnes
åtskilligt, som icke Bör vara allmänt
kändt, eller icke vara kändt förr än vid
Rikets Ständers sammanträden, af Ständer
-
Den 2g Januarii e. m.
lies dertill delegerade. Om nu sådana handlingar
finnas, och måste finnas, hvilka, i
händelse de kunde till tryckning äskas och
erhållas, skulle uppdaga sjelfva naturen af
dessa öfverläggningar, hvilka utgöra protocollens
föremål, så följer deraf tydeligen, att
ändamålet vore förfeladt. Jag kan för min
del således ej annat än högeligen tillstyrka,
att ConstitulionsUtskotlets förslag i denna
del må blifva beståndande, helst, genom
bestämmelsen af ader i stället för handlingar
s redan ett restringeraude steg blifvit
vidtagit. Meningen är visserligen icke att
dölja utgångne expeditioner. Der de utgå
förfaller naturen af deras hemlighet; men,
sorn jag nämnt, finnas och kunna finnas
andra acter, hvilkas offentliggörande skulle
äfven offentliggöra innehållet af det protocoll,
sorn lagen bjuder icke skall offentliggöras,
Hvad åter angår frågan örn RiksStåndens
protocoll och handlingar, har jag
intet emot deras offentliggörande, helst efter
hvad Herr Cederschjöld i denna del
upplyst. Hvad beträffar Revisorernes samt
Råneo- och RiksgäldsVerkens handlingar, torde
de Herrar, som derom hafva närmare
kännedom, meddela upplysningar, huruvida
de böra undantagas eller icke. Hr von
Schulzenheim har föreslagit det tillägg, att
KrigsExpeditionen äfven skulle införas bland
de Verk, hvarest handlingar kunde finnas,
FörsvarsVerket beträffande, hvilkas offentliggörande
kunde vara vådligt. Jag tror
Den 29 Januarii e. m.
att detta förslag är i fullkomlig adasqvation
med hvad redan föreslagit blifvit, emedan,
ehvarest sådana handlingar finnas, ändamålet
är detsamma, att de icke må offentliggöras.
Visserligen har Herr von Troil anmärkt,
att, i händelse ordet ader blir qvar,
sådant vore mindre nödigt, emedan de vore
acter till StatsRådets protocoller. Jag
skulle likväl tro, att det vore mera tydligt
att, jemte de 3 uppräknade Verken, äfven
tillägga det fjerde, som är i samma
cathegorie. Hvad sist angår anmärkningen,
om öfverflödigheten af ordet kunde anses
medföra_, så har redan af andra talare blifvit
upplyst, att om endast ordet medjöra
stöde der, så komine allt förhemligande för
sent, när vådan redan vore gifven. Dessutom,
hvarföre borttaga kunna anses medföra,
när i alla fall samma mening slutar
dermed, att de icke utan Konungens tillstånd
utlemnas. Hvem är således skiljoman?
Det är Konungen. Jag finner således
icke någon ändring behöflig, och skulle
derföre tillstyrka, att det enda undantaget
af RiksStåndens Protocoller finge blifva Ståndets
gemensamma anmärkning.
Herr von Hartmansdorff: Hvad RiksgäldsContoret
beträffar, så, ehuru man der
ännu aflägger tysthetsed, vet jag intet att
förhemliga, i synnerhet då man redan länge
brukat årligen afgifva tryckte berättelser
oin dess tillstånd. Men hvad Banken
296 Den 29 Januarii e. m.
angår, så åsyftar tysthetseden, att man ej
jnå omtala enskiltes behållningar eller såkallade
partier i Banken. Denna hemlighet
måste alltid bibehållas, så vida stadgandet
i BancoReglementet skall iakttagas, att en
hvar skall kunna hafva sina penningar i
Banken, såsom i sitt eget Conior eller låda.
Skulle något derom förekomma i Fullmägtiges
eller Commissariatets protocoll, anser
jag det icke eller böra få till trycket befordras.
Således bör detta stadgande qvarblifva.
Hvad RiksStåndens öfverläggningar beträffar,
så är det svårt att på förhand säga,
om något sådant undantag i andra fall beliöfves.
Men så länge Banken är Rikets
Ständers Verk, och öfverläggningar om den
kunna hos RiksSlånden förekomma, vore det
möjligt att hemlighet äfven der behöfdes.
Man kan säga, att en hemlighet, som delas
af 5oo personer, ej mera är någon hemlighet;
men jag tror ock att dessa undantag
äro oskyldiga. De komma sällan eller aldrig
att begagnas, hvarföre man gerna kan
låta redactionen blifva oförändrad.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolph Göran: Jag utber mig endast, att
vid detta tillfälle få upplysa, att då RiksStåndens
Protocoller i den första Tryck frihetsFörordningen
undantogos, var det på den
grund, att ett uttryckligt stadgande i Grundlagen
föreskref, att dessa protocoll skulle
tryckas; att det således icke kunde hända
Den 2q Januari i c. ni.
2<J 7
alt de icke skulle komma lill allmänhetens
kännedom, men man ville icke attldet skulle
ske i annan ordning, än Rikets Ständer
sjelfve äskade, och man ansåg alt protocollerne
skulle få mindre afsättning om enskilte
personer hade rätt att utgifva den
ena eller andra delen. Om Rikets Ständer
vilja ändra den saken liar jag ej något att
deremot invända, men har velat erinra om
anledningen till stadgandet. Hvad återRiksgäldsContoret
och Banken angår, så öfverlemnar
jag till Herrarne att domina, om
icke, då det är deras egne Fullmägtige sorn
förvalta dessa Verk, och de äro de vederbörande,
som kunna dömma om de handlingar,
hvilka höra få tryckas eller ej, om
icke då all nödig publicitet i det afseendet
är medgifven, och om icke all olägenhet i
det fallet är förekommen? RiksgäldsContoret
kunde möjligen förehafva operationer,
för hvilkas framgång det vore skadligt om
de, under varande handling, förtidigt klefve
allmänheten meddelade, och hvad Banken
angår har Herr von Hartmansdorff upplyst
ett förhållande, som billigar saken, och
då ingen olägenhet; synes kunna uppkomma,
enär det beror på Fullmägtige att bestämma
hvilka handlingar ej få tryckas, vet jag
ej om någon förändring behöfves. Hvad
åter angår StatsRådets protocoller och arter,
så måste jag säga, att den nu vidtagne
förändringen till acter från handlingar är
mycket likgiltigt men det bekänner jag, att
298
Den 2g Jan 11 ar i i e. m.
om raan vill medgifva, att någon hemlighet
skall äga rum, och man anser att StatsPuidets
protocoller ej skola vara föremål för
allmän granskning innan den påbudne, så
tror jag alt ordet acter eller handlingar mäste
bibehållas, såsom varande med Protocollen
i förening, emedan det är afacterne
eller handlingarne, som besluten om saken
grundläggas, upplysa^ och bero. Protocollerne
kunna ej innehålla annat, än deRådgilvandes
yttranden, som öfvervarit målen,
och Konungens Nådiga beslut, samt en reia
tio facti. Men sjelfva handlingarne, som
utveckla bela beskaffenheten af målen, kunna
vara vida vigtigare och farligare att yppa,
än sjelfva beslutet. Jag kunde citera
exempel af en handling, som jag läste 1812
i ConstitutionsUskotlet, då jag ännu ej hade
den nåden att vara ledamot af StatsRådet,
hvilken var af 18r 1. Det var en rapport
från AmiralitetsEmbetet i Carlscrona,
och innehöll mesurerne för Carlscronas försvar.
Frågan om kriget med England var
då ännu ej slut. Jag hemställer, om det
varit nyttigt för Riket att en sådan handling
blifvit tryckt? Säkerligen hade man
funnit det vara emot ändamålet samt skadligt,
och jag är öfvertygad att Ridderskapet
och Adeln med missnöje sett om en sådan
handling utkommit och blifvit känd. Således
tror jag det vara nödigt att ordet acter
eller handlingar bibehålles; och hvad
den senare förändringen angår, der Consti
-
Den 2g Januarii e. m.
299
tutionsUtskottet infort livad som angår Rikets
försvar, så finner jag ej någon olägenhet
vid den modification som föreslagits.
Den som Herr Cederschjöld föreslog tyckte
jag var riktig, men det ändamål som åsyftas
anser jag af lika vigt, som hvarje annat
stadgande i Tryckfrihetslagen, hvarföre jag
önskar att den må hifallas.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag skall
blott anmärka, i afseende på BancoVerkets
handlingar, att undantag kunde göras för
de enskiltes räkningar, eller så kallade Partier
i Banken, och med ett sådant undantag
tror jag ingen skada uppkomma deraf, att
Verkets Protocoll få publicitet. Herr von
Schulzenheims tillstyrkande, att äfven KrigsExpeditionens
protocoll skulle erhålla samma
undantag, som de handlingar, hvilka
röra FörsvarsVerket, kan jag ej gå in på,
ty KrigsExpeditionens protocoll angå många
ekonomiska och tviste-ämnen.
Herr Hjerta: Jag tillstår, att jag icke
kan fatta hvad Grefve Mörner menat med
StatsRådels handlingar och acter, om det
kunde uppstå den möjligheten att de kunde
hemliga hållas. Jag kan ej fatta huru
ett sådant mål, som angår RikeLs försvarsverk,
kunde i annan väg emanera, än såsom
commandomål. Jag kan ej tro, att,
om det är fråga om uppförande af fästningar
och uppbådande af troupper, sådant kan
Den 2t) Januarii e. ni.
behöfva gå annan väg än commandomålsvägen.
Jag tror således, att det ligger i
Konungens skön att förekomma allt offentliggörande
af sådana handlingar. Deremot
anser jag vådligt om dessa begrepp kunde
utvidgas derhän, att sådana mål, som behandlas
af Förvaltningen och KrigsCollegium,
och som äro rent financiella, skulle
kunna dragas derifrån, derigenom att acterlie
fästas vid protocollen. StatsRådets protocoller
kunna och böra innehålla allt sådant,
som StatsRådet yttrat, och som Konungen
beslutit, då deremot de handlingar,
hvilka föranledt discussionen äro af tvåhanda
art. Antingen hafva de passerat Embetsverken,
som hafva penninge-redovisning.
Det vore en minskad garanti om det kunde
göras, som i Skeppshandels-saken, att
man befallte ett Verk att icke lemna ut
handlingar, och införde dem i StatsRådets
protocoller. Denna händelse torde vara en
tillräcklig tilldragelse för att visa, att förändringen
behöfves. För min del kan jag ej
finna, då Konungen har rätt att hålla hemliga
Cominandomål och ministeriella ärenden,
att något mera behöfves. Hvad angår
dessa delar, så höra de kunna hemliga hållas,
och det är redan i Grundlagen förutsatt,
genom det ordet som finues i den
gamla Grundlagen, ministeriella och commandomål.
Hvad angår Herr von Hartmansdorffs
anmärkning, att i RiksgäldsContoiret
ingenting vore, som behöfde hemligt
