# ID: svediakorp-gov411
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 67,748
# sentences: 2,302
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna *
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1823, 1829 och 1830.
Femtiondeåttonde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, i833.
\
Onsdagen den 2 o Januarii 1 8 3o.
Plenum klockan half till i o Förmiddagen.
Je ortsattes pröfningen aF StatsTJtskottets den
3i sisllidne October under N:o 3ip afgifne,
och den i3 derpåföljde November e. m.
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
gjorde anmärkningar vid Utskottets under
N:o 62 Förut meddeldte Betänkande, öfver
Piikets Ständers åren 1825 och 1827 församlade
Revisorers Berättelser.
3 Punkten.
Kongl. KrigsCollegium.
,$*. 3. Angående meddelande af bestämda
föreskrifter i vissa Jall.
4’ Angående KrigsCollegii Cassors
balancer.
Utskottets hemställanden i afseende å
dessa båda §§. hlefvo, uppå gjorde Propositioner,
af Ridderskapet och Adeln bifallne.
4 Punkten.
Förvaltningen af S jöÄr en d e rne.
Angående UpphandlingsAuctioner för
Kronans räkning.
58 H. 1*
4
Den 3o Jan uar i i f. ra.
Utskottets yttrande rörande denna punkt
ansågs icke erfordra någon åtgärd.
5 Punkten.
Cliartas-SigillatasVerket.
,§\ 1. Angående Tullkamrarnes befrielse
från förandet af ChartceSigillatce-Journaler.
Ridderskapet och Adeln ansåg Utskottets
yttrande, i afseende å denna §. icke
eller erfordra någon åtgärd.
<$*. 2. Angående skyldighet för Domare
, att ställa borgen för på credit erhållit
stämpladt Papper; samt ChartceSigillatce-uppbördens
öfverlemnande till Contoirets
egen redovisning.
Herr Tham, Wollrath: Jag anhåller
få påminna, att, hvad angår Domares ansvarighet
för stämpladt Papper och ChartaeSigillatae-Uppböi
den i allmänhet, hafva Rikets
Ständer redan fattat sitt beslut i anledning
af BevillningsUtskottets afgifne förslag
till ny ChartasSigillatffi-Förordning. Om
jag ej bedrager mig, står detta beslut i någon
strid med hvad Utskottet här framställt
angående borgen. Jag hemställer således, om
icke denna punkt af Utskottets Utlåtande
bör läggas till handlingarne, enär Rikets
Ständer redan fattat sitt beslut i ämnet.
Och den nya ChartaeSigillataj-Förordningen
redan är färdig.
Den ao Januarii f. m.
5
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, att Utskottets
yttrande, i afseende å denna §. mätte läggas
till handjingarne.
Bifölls.
6 Punkten,
T ullVer ket,
7 Punkten,
PostYerket.
I Räkenskap er ne balancerade Fordringar
och Skulder.
8 Punkten.
Kongl. Nummer-Lotteriet.
g Punkten.
Kongl. SeraphimerOrdensGillet.
Utskottets hemställanden, i afseende å
dessa 4 punkter, hlefvo, uppå särskilta propositioner,
af Piidderskapet och Adeln gillade.
10 Punkten.
Kongl. In val i d Inr ä 11 ni nge n.
Utskottets yttrande rörande denna punkt
ansågs icke erfordra någon åtgärd.
11 Punkten.
Garn izon s-Sjuk huset samt CassernBy
gg n a den för Kongl. Andra Li(-  Gardet.
6 Den 20 Januarii f. m.
12 Punkten.
StrömrensningsFonden.
Utskottets yttranden, i afseende å dessa
2:ne punkter, lades till handlingarne,
13 Punkten.
Liqvid en af f. d. Kongl. Familjens
fo r d ra n.
14 Punkten.
Angående K r i g s F o n d e n s fordringar.
Utskottets hemställanden, i afseende å
dessa båda punkter, blefvo af Ridderskapet
och Adeln bifallne.
15 Punkten.
Riksdagskostnaderne.
Utskottets yttrande i afseende å denna
punkt lades till handlingarne.
22 Punkt en
i Utskottets sednare Utlåtande.
Angående ett för f. d. Armens Flottas
Officerares räkning upptagit Lån.
Utskottets yttrande, rörande denna
punkt, ansågs icke föranleda till någon åtgärd.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Sedan
Ridderskapet och Adeln nu slutat granskningen
af StatsUtskottets Utlåtande, rörande
1825 och 1827 årens Revisions-berättelser,
Den 20 Januarii f. ra. 7
synes det, efter min tanka, för Ståndet återstå
en förbindelse, nemligen att åt Revisorernes
bemödanden att uppfylla sitt kall,
lemna den rättvisa, som tyckes hafva blifvit
dem nekad, så väl genom de Utlåtanden
StatsUlskottet afgifvit, som genom de beslut
Rikets Ständer i anledning deraf fattat.
Jag föreslår alltså, att Ridderskapet och
Adeln må förklara sin tillfredsställelse öfver
de af Rikets Ständers Revisorer åren
i8a5 och 1827 ådagalagde verksamma bemödanden
alt, i uppfyllandet af deras vigtiga
kall, hafva motsvarat Rikets Ständers
dem visade förtroende,
Friherre Cederström, Jacob: Då så väl
i8a5 som 1827 årens Revisorer vidtagit åtskilige
anmärknings-åtgärder, hvilka befunnits
hafva varit utöfver Rikets Ständers
Revisorers bestämmelse, kan jag, för min
del, ej instämma i Grefve Horns förslag,
utan afstyrker detsamma; samt begär det
för närvarande på bordet.
Lades på bordet.
Föredrogs ånyo och bifölls BevillningsLag-
samt Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottens
den 19 sistlidne December unner
N:o 28 afgifne, och den 4 dennes e.
ni. på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottens under
JN:o 17 förut meddeldte Betänkande, «
afseende på förehafd granskning af Kongl.
s
Den ao Januarii f. m.
Majits förnyade Seglationsordning af den
21 Julii 1825,
Företogs till pröfning Bevillnings-Lagsamt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 19 sistlidne December under
N:o 29 afgifne, och den 4 dennes e, m. pä
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottens under N:o
19 förut meddeldte Betänkande, angående
Kongl. Stadgan för Inrikes Tullförpassning
och Bevakning.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
J Utskottens första Betänkande rörande Förpassningsstadgan
, hafva Utskotten framställt
ett förslag till ändring deruti, och hafva \
det senare Utlåtandet, på grund af en anmärkning,
uppgjort ett förändradt redactionsförslag
uti den ifrågasatte punkten af Stadgan.
Utskotten föreslå nemligen pagina 16;
att, i stället för det förra momentet; ”af
”går Skeppare'’ till och med orden ’'böle
”9.5 JR:dr/’ må införas: ”Afgår Skeppare,
”utan att, der sådant fordras, hafva ut”tagit
Tullpass A fartyget eller godset, bote
”första gången 10 R:dr , och sedan, för
”hvarje gång han sådan förbrytelse joraf”var,
20 R:drDet är visserligen i allmänhet
en riktig lagprincip att straffen ökas
i mån af förnyade förbrytelser; men dåde
nu ifrågavarande lagbrotten sällan kunna leda
till förlust för Staten, emedan vid skeppets
Den 20 Januarii f. ra.
9
expedierande vanligen en noggrann visitation
är gjord af tullbetjeningen, härflyta de
mest af försummelser, brådska, m. m. Det
är derföre tillräckligt med den först utsatte
plikten, och jag tror att en Skeppare, sedan
han erlagt 10 R;dr, är tillräckligen varnad
att undvika dylika förseelser. Derföre kunde
redactionen blifva på följande sätt: Afgår
Skeppare j utan att, der sådant fordras,
hafva uttagit Tullpass å fartyget eller godset
, bote för hvarje gång han sådan förbrytelse
föröfvar 10 R:dr,
I sammanhang med ofvannämde förslag
följer här äfven en förändring rörande Formän,
så lydande: -Afgår Forman utan att,
der sådant i Förpassningsstadgan är föreskrifvit,
hafva uttagit Tullpass å foran,
och innehåller icke någon honom meddelad
forsedel anmaning att taga sådant pass, bote
första gången 3 R:dr 16 sk., och sedan,
hvarje gång han med sådan förbrytelse betr
ädes, 10 R:dr; men har deremot Forman
uti for sedeln blifvit erinrad derom, att han
bör taga Tullpass, och likväl icke rättat
sig derefter, bote 20 R:dr. Härvid skulle
jag tro, att hälften vore tillräckligt, nemligen
10 R:dr. Sedan fortfara Utskotten: Uraktlåter
Godsägare, som med fora af sänder
gods till det belopp och af den beskaffenhet,
att förpassning derå bör uttagas,
att i forsedeln påminna Formannen att uttaga
Tull pass, eller ock att sjelf derom be
-
D en 20 Ja n u a r i i f. ra.
sörjaj bote han 20 R:dr. Äfven här skulle
jag Iro alt plikten kunde minskas lill 10
R:dr. En forman är ofta en okunnig Ronde,
som ej känner Förfaltningarne. Mig synes
att så höga böter äro nästan strängt
straff. Hvad åter angår godsägaren, så, när
det sträcker sig till andra än Handlande,
kan lika oskyldigt en annan vara okunnig
om denna föreskrift, och då blifva 20 R:dr
nog mycket för okunnighet om en Författning,
som man ej är precist skyldig alt
känna. Jag föreslår således, att böterna i .
båda fallen nedsättas till 10 R:dr.
Jag hemställer om icke Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarkalken
skulle behaga föreslå antagande af deSsa
förändringar, efter det nu är lagenligt att
med rättelser antaga Utlåtandet.
Hans Excellence Herr Grefven och
JhandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af Bevillnings-, Lag- och EkonomiUU
skottens förevarande Utlåtande.
Ropades Nej.
Hvarefter iJans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade gilla
berörde Utlåtande, likväl med den förändring,
alt i 5 §. näst efter det Moment,
som slutas med orden: ”i böter erläggas,”
nnå, i stället för det förra momentet: ”afgår
Skeppare” till och med orden: ”bötq
30 R:dr,” införas:
Den 20 Ja lilia lii f. m.
.”Afgår Skeppare, utan att, der sådant
”fordras, hafva uttagit Tullpass å Fartyget
”eller Godset, bote för hvarje gång han så”dan
förbrytelse föröfvar, io R:dr.”
”Afgår Forman, utan att, der sådant i
”Förpassningsstadgan är föreskrifvit, hafva
”uttagit Tullpass å foran, och innehåller
”icke någon honom meddelad forsedel anmaning,
att taga sådant Pass, bote första
”gången 3 R:dr 16 sk., och sedan, hvarje
”gång han med sådan förbrytelse beträries,
”10 R:dr. Har Forman uti Forsedel b 1 if”vit
erinrad derom, att han bär taga Tull”pass,
och likväl icke rättat sig derefter,
”bote 10 R:dr. Uraktlåter Godsägare, som
”med fora afsänder gods till det belopp och
”af den beskaffenhet, alt Förpassning derå
”bör uttagas, att i Forsedeln påminna Formannen
att uttaga Tullpass, eller ock, att
”sjelf derom besörja, bote han 10 R:dr.”
Bifölls,
Föredrogs å nyo Bevillnings-, Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUlskottens
den 24 sisllidne December under N;o 3o
afgifne, och den i3 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottens under N:o
18 förut meddeldte Betänkande angående
väckta motioner, i afseende på Kongl, Maj:ts
Nådiga Förordning emot oloflig införsel eller
utförsel af varor, af den a3 Junii 1825,
D e ii 20 J a n u a r i i f. m.
Herrarne Rosenqvist, Fredrik Leonhard,
och Crusenstolpe , Magnus, anliöHo,
att della Utlåtande måtte ytterligare få hvila
på bordel; hvilken anhållan Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, enligt 4g §• Riksdagsordningen,
icke kunna förvägras.
Företogs lill pröfning Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskoltens den
3 sistlidne December under N;o 71 afgifne,
och den 21 i samma månad e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o 54 förut
meddeldte Betänkande, rörande ändringar
och rättelser eller tillägg så väl uti Kongl.
Maj:ts Nådiga LegoSladga för Husbönder och
Tjenstehjon den iSMaji i8o5, som uti Kongl.
Majlis Nådiga Kungörelse, angående Flytt—
ningstiden för Tjenstehjon den 22 April 181g.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: En
punkt af Utskottens första Betänkande har
redan blifvit på detta rum så utförligt dis—
cuterad, att jag blott vill påminna Ridderskapet
och Adeln, huru man då tycktes
finna olämpligt, att vilja öfverlemna åt
godtycket, att bestämma hvem som vore lösdrifvare.
Kongl. Förordningen af den 3i
Augusti 1819 gifver en så rigtig definition
på hvem som är lösdrifvare, att föga dervid
är all tillägga. Enligt denna Förordning
skall nemligen endast den anses för
Dea 20 Januarii f. m.
i3
lösdrifvare, som besvärar allmänheten med
tiggande, samt deri, som varit st ra flad för
brott och befinner sig utan laga försvar.
Ingen annan är enligt denna Förordning
till Correctionshus förfallen. Utskotten tillstyrka
deremot, att de skola tilläggas, som
gjort sig kände för vanartj liderligt och
lättjefullt uppförande. Men huru skola de
hafva gjort sig derföre kände, om de icke
varit straffade för brott? Det är väl ej på
blotta rykten, sorn man skall förlora sin
frihet? Hvad lättjan beträffar, så är det väl
endast genom stöld eller tiggande, som den
kan uppenbara sig, och blifva föremål för
straff. Vanart och liderlighet äro alltför
obestämda fel, och medgifva en alltför godtycklig
tillämpning, för att böra af Lagstiftaren
beläggas med förlusten af borgerlig
frihet. Men det är en enda sak sorn jag
tror, att man borde tillägga, nemligen, att
äfven den borde anses för lösdrifvare, som
icke vore på något bestämdt ställe mantalsskrifven.
Derföre skulle jag tillstyrka, att
Ridderskapet och Adeln stannade i följande
beslut: att såsom lösdrifvare skola, utom
dej som i 1 di*, af 181 g års Förordning
uppgifvas j äfven de anses, hvilka ingenstädes
äro mantalsskrifne; och jag hemställer,
om icke Ståndet skulle finna för godt
att äfven antaga, att hvarje lösdrifvare,
af föröfrigt klanderfri frejdj skalig om han
finnes till krigstjenst duglig^ dertill vara
förfallen.
Den 20 Januari i f. in.
Herr von Hartmansdorff’ Angust: 1
det föreslagne stadgandet, har man åberopat
iSo5 års Legostadga. Som hon i allmänhet
var strängare än Författningar i ämnet,
hvilka senare utkommit, förutsätter jag,
såsom ett vilkor, att man skall vara mantalsskrifven.
Den siste talarens tillägg synes
mig derföre öfverflödigt. Tiden är dessutom
så öfverseende med lättja och liderlighet,
att man, då fråga är alt förekomma
det oskick och de olägenheter man på landet
har af lösdrifvare, ej behöfver, till deras
förmon, göra några undantag. — Jag
tillstyrker fördenskull, att denna punkt må
bifallas, sådan den af Utskotten blifvit föreslagen.
Herr Cederschjöld: Man har länge ansett
för en ära för Sverige, alt ända ifrån
äldsta tider icke hafva haft några slafvar
eller lifegne. Jag anser, att man borde bevara
denna ära än ytterligare, derigenom
att man bibehåller de tjenande och obesuttne
vid den förmånen att icke kunna straffas
eller beröfvas friheten, utan efter begånget
brott. Då desse obesuttne ej hafva
någon talare i representationen, anser jag
de besuttne Representanterne böra vara så
mycket varsammare, och misstro sig sjelfve
så mycket mera, som det är deras intresse
att göra stränga lagar för de andra.
Jag kan derföre ej annat än tillstyrka sådana
lagar, som jag skulle önskat sliftadc,
Den 20 J a n u a r i i f. m.
om Försynen satt mig i dessa obesuttnes
dass. De böra bafva samma rättighet sorn
andra, att ej blottställas för misshandling,
förrän de genom brott förverkat Statens
skydd. Jag kan således ej annat än förblifva
vid min mening, och anhåller, alt äfven
denna del Svenske medborgare måtte
få njuta det skydd till godo, som 16 §. Fiege
ri ngsFormen lemnar hvarje Svensk inbyggare.
Grefve Gyldenstolpe> dnton Gabriel:
Utskotten hafva i denna punkt föreslagit,
att alla de personer, hvilka kunna som lösdrifvare
anses, skola, så vida de äga god
och klanderfri frejd, och finnas till krigstjenst
duglige, dertill anses förfallne. Då
Betänkandet första gången förevar tog jag
mig friheten att göra anmärkning deremot.
Jag understöddes då af flere Ledamöter, på
hvilkas omdöme jag trott, att Utskotten skulle
göra afseende i en fråga, som jag anser
vigtig. Jag trodde, att man aldrig borde
dömas alt försvara sitt fädernesland, då
man dertill var förbunden genom högre
pligter, men deremot ansåg jag att, om
Utskotten trodde att disciplinen skulle förbättra
lösdrifvare, det rätta vore att inrätta
arbelscompagnier, hvarifrån de kunde efter
viss lid entledigas, om de funnos förbättrade.
Utskotten hafva ej gjort afseende
på dessa anmärknigar, och då 3 Stånds
beslut afgjort frågan, anser jag ej mera
Den 20 J anum-ii f. ra.
möjligt att söka åstadkomma någon ändring.
Dessutom tror jag, att opinionerne här äro
delade; och i synnerhet har jag föga hopp,
sedan Herr von Hartmansdorff yrkat bifall.
Jag anser mig likväl för egen tillfredsställelse
höra reservera mig emot ett beslut i
enlighet med Utskottens förslag, öfvertygad
att Regeringen, som hittills afskaffat
allt dömande till krigstjenst, ej skall sanctionera
en sådan lag. Att försvara Fäderneslandet
är en pligt, som jag anser vara
den heligaste af alla, och hvilken ej bör
utöfvas af dem, som äro kände för vanartigt
uppförande.
Herr Munck af Rosenschöldj Eberhard.*
Jag befarar, att man använder en ensidig
liberalitet, då raan vill befria lösdrifvare
från den uppsigt, och den förpligtelse, att
med arbete förtjena sin föda, som här är i
fråga. Jag skulle visserligen såsom principenligt
medgifva, att äfven ifrågavarande
personer borde få, så fritt de behagade,
använda, eller underlåta att använda, sin
arbetsförmåga, om icke besuttne medborgare
hade den skyldigheten sig ålagd, att
föda och underhålla sådana personer och
deras famille, då de antingen genom liderlighet
eller lättja, eller båda delarne, råkat
att i förtid blifva oduglige till arbete.
Jag kan ej anse för ingrepp i samhällsrättigheter,
all då å ena sidan vissa medborgare
-
l)en 20 Jan war ii f. ra.
>7
gare blifvit förpligtade att underhålla orklösa
personer, äfven då de genom liderlighet
eller lättja förlorat sin arbetskraft, man
å andra sidan ålägger lösdrifvare, såsom
motsvarande skyldighet, att, så länge deras
arbetsförmåga räcker, på ett anständigt och
för deras utkomst lämpligt sätt använda den.
Således är jag ense med Utskotten i denna
del, men jag kan ej förena mig med dem
deruti, att man skulle använda krigstjenst
som ett straff. Det vore alt alltför mycket
nedsätta rättigheten och skyldigheten
att under krigstid försvara sitt Fädernesland,
och att i fredstid skydda egendom
och personlig säkerhet. Det enda, som jag
skulle anse lämpligt, vöre, alt inrätta arbets-compagnier
på militairisk fot, men hvilkas
hufvudändamål ej skulle vara att försvara
Fäderneslandet, utan det, att i fredstid
begagnas till vissa arbeten.
Herr Thamj Wollrath: Jag kari icke
finna att förslaget förnärmar tjenstehjons
rättigheter, ty deruti finnes icke något band
å den redlige, arbetssamme och i sitt uppförande
anständige, utan endast å den liderlige,
lättjefulle och vanartige, för hvilken
erfarenheten visat, att 1819 års Författning
blifvit ett privilegium. I alla fall tror
jag icke, att Styrelsen äger efter eget
godtycke insätta sådane personer, utan det
skall alltid ske efter vederbörlig pröfning,
58 H. 2
i8
Den 20 Januarii f. m.
hvarföre jag gillar denna paragraph. Det
andra förslaget åter, att de, som äro af god
frejd, men icke hafva försvar, böra dömas
till krigstjenst, skulle jag bestrida, om jag
kunde föreställa mig menniskoslägtet sådant,
som det bäst kunde vara. Men i
närvarande skick tror jag detta stadgande
vara nyttigt.
Herr Cederschjöld: Som jag tycker mig
hafva blifvit missförstådd af någre värde
Talare, utber jag mig få ytterligare nämna,
det jag visst icke vill uppmuntra tili
lättja och sysslolöshet, utan blott söka förekomma
allt godtyckligt förfarande emot
dem, sorn ej förbrutit sig emot sambällets
lagar. Enligt TjenstehjonsFörordningen, är
hvar och en, som icke antingen är bofast,
eller har laga årstjenst, såsom lösdrifvare
att anse. När nu jorden icke får delas efter
godtycke, utan ett visst minimum derföre
är utsatt, och derigenom en gräns bestämd
för möjligheten att blifva sin egen;
när i städerne blott ett visst antal få blifva
Mästare, och kunna utesluta andra, som
vilja föda sig af samma näringar, hvarigenom
alla utvägar äro stängda att fritt kunna
blifva sin egen; och när folkmängden
derjemte årligen ökas; är det klart, att deras
antal med livart år skall tilltaga, som
icke födas med besutenhet. När derjemte
de besutnas behof af tjenare är inskränkt
inom vissa gränsor; måste med hvarje år
Den 20 Januari i f. m.
>9
en öfverproduction af menniskor uppkomma,
som enligt denna författning äro födde
till Correclionshusen. Jag hemställer örn
detta icke strider emot rättvisa och billighet.
Jag kan icke tro annat, än att den,
som ärligt försörjer sig huru som helst, bör
vara fredad för äfventyret att förlora sin
frihet. När han blott är mantalsskrifven,
och derigenom liksom säger till den stvrande
makten: ”Här finnes jag; bevaken
”mig, och se efter hvad jag tager mig fö”,
ref bör han ock få njuta sin frihet; och
jag hoppas att Ridderskapet och Adeln skall
hysa aktning för Guds beläte, äfven hos
dessa, som icke födas lill annat arf, än
naturens.
Grefve Brahe, Magnus: Ehuru jag anser
öfverflödigt att fördröja discussionen i
ett ämne, som redan i tre Stånd blifvit
afgjordt, har jag likväl trott mig böra med
några ord yttra, att jag delar deras tanka,
som anse äran att försvara Fäderneslandet
icke någonsin böra få utgöra ett straff. Dock
tror jag det vara af mycken vigt, att Styrelsen
sättes i författning att hafva ett band
äfven på lösdrifvare, som icke stämplat sig
med någon vanfrejd, samt att Styrelsen i
sådant afseende kommer i tillfälle att organisera
arbets-compagnier. — Jag yrkar
således bifall på Utlåtandet.
Herr Lefren, Johan Pehr: Äfven jag
58 H. a*
20
Den 20 J a n u a r i i f. n>.
anhåller att ordet krigstjenst, må utbytas
root ordet: arbets-eompagnier. Jag instämmer
till alla delar med Grefvarne Brahe
och Gyldenstolpe, alt krigstjenst icke bör
anses såsom något, hvartill man dömes.
Friherre ÅkerhjelmGustaf Fredrik:
Då man betraktar det närvarande tillståndet
i landet, så väl bland dero, som äga
sin frihet, som dem, hvilka förverkat den,
lärer man komma öfverens derom, alt lagstiftningen
i denna väg påkallar någon förbättring.
Man anser såsom en sträng föreskrift,
att vanart, liderlighet och lättja ära
tillräckliga anledningar för tillämpningen af
correctionsstraff. Men om roan i allmänhet
med mera uppmärksamhet och omvårdnad
följde de arbetande folk-classernas lefnadssätt;
om varningar och rättelser till de
mindre välartade bland dem utdelades, och
omsorgen om deras vägledning i någon del
företogs, innan de komma på Correctionshusen,
så skulle desse mindre anlitas, och
jordbrukaren ej behöfva, som nu sker, derifrån
uttaga de biträden, sorn han, endast
genom en försummad vård om den uppvexande
arbetaren, stundom förlorat. Deraf
har emedlertid händt, att från Correctionshusen
i hufvudstaden blifvit utreqvirerade,
under dessa senare åren, af husbönder på
landet, närmare 700 personer, hvilka i dessa
Inrättningar blifvit inöfvade i flerfa 1 Idige
för Landtbruket nödige yrken, och all
-
Den 20 Januarii f. m.
tid hafva dessa Keqvirenters ansökningar
styrkts af bevis om det största behof af
arbetare. Statens Fängelser äro således uppfyllde
af menniskor, som borde gå dess näringar
tillhanda. Emellan 4 och 5ooo personer
äro der förvarade, hvilket utgör
af hela folkmängden. Af många orsaker uppkommer
detta bedrÖfliga missförhållande,
och angeläget är, att det i sin linda, så
mycket möjligt är, motas, eller åtminstone
modifieras. Presterskapets omsorger, och practiska
uppmärksamhet på dessa förhållanden,
äro utan tvifvel det liufvudsakligaste medlet
för dess afhjelpande. Utskotten hafva föreslagit,
att den försvarslösa person, sorn
är känd för vanart, skall dömas till krigstjenst.
Såsom teorie instämmer jag i den
satts, att den fria viljan endast bör bestämma
hvar och en att tjena Fäderneslandet;
men som practisk regel i allmänhet,
kan den icke iakttagas eller tillämpas på
något Samhälle. Sådane kunna fö i håll a liderna
vara, alt ingen brukbar medlem af
ett Samhälle bör äga rätt, att vägra i något
afseende gagna det, vare sig i mer eller
mindre vådliga eller fridsamma yrken.
— Grefve Brahe har framställt en modification,
och trott, att arbet.s-compagniers inrättande
skall föra till samma ändamål. Jag
instämmer i denna modification, emedan det
kan vara likgiltigt, på hvad sätt en sådan
arbetsskyldighet uttryckes. Dock skulle i
denna organisation uppslå någon skilnad
22
Den 20 Januarii f. m.
ifrån de arbets-compagnier vi redan hafva
i Carlskrona och Wanås, hvilka äro straffanstalter,
ett förhållande, sora här icke skulle
komma i fråga.
Herr Munck af Rosenschöld: Det synes
som icke alla de Talare, hvilka yttrat
sig, insett skillnaden emellan naturtillståndets
och samhällsordningens rättigheter. Den
senare lägger alltid ett band på det förra.
Om nu Nationen, genom sina representanter,
stadgar en samhällsordning på sätt Utskotten
föreslagit, åstadkommer det icke någon
inskränkning i medborgerliga friheten,
nemligen i fall man medgifver, att den,
som icke finnér sig i denna samhällsordning,
må kunna lemna fäderneslandet. Den
nu föreslagna modificationen är ännu nödvändigare
i ett land, som har att kämpa
mot ett hårdt climat samt mindre frugtbar
jordmån, och der man behöfver tillse, att
hvar och en medborgare förardedes alt använda
sina arbetskrafter på det för honom
sjelf och samhället förmånligaste sätt. Der
bör man icke anse en sådan författning, som
den ifrågavarande, för ett ingrepp i den
medborgerliga friheten. Jag har exempel af
erfarenheten i den provins jag bebor, att
många obesutna arbetsföra menniskor, i bördiga
år med låga priser på lifsförnödenheter,
blott arbeta 2 å 3 dagar i veckan, derföre
att de med för t j ensten deraf kunna underhålla
sig med familj, och fördrifva den
Den 20 Januarii f. ru.
23
öfriga tiden i lättja och sysslolöshet, som
dock icke är till någon förmån för dem
sjelfve. När missväxt sedan inträffat, och
de ej kunnat få tillräckligt arbete för sitt
uppehälle, hafva de hesuttne jordbrukare,
som i bördiga år ofta förgäfves anlitat
deras arbetsförmåga mot öfverdrifvet pris,
blifvit nödsakade, att underhålla dem. Är
detta jemlikhet i ömsesidiga rättigheter och
skyldigheter? Jag ser af Utlåtandet att någon
anmärkt, det blott Possessionaten klagat
öfver lösdrifveriet; men jag kan försäkra,
att sjelfägande bönder i Skåne lika
mycket fört denna klagan.
Herr Cederschjöld: Den siste värde Talaren
har fästat uppmärksamhet på skillnaden
emellan naturtillståndet och samhällstillståndet.
Men äfven i samhället har lagstiftaren
icke rätt att inskränka somligas
naturliga frihet mera än andras, eller någons
mera, än som fordras för det helas
bestånd. Jag tror de tjenandes och öfriga
obesuttnas frihet snarare redan V3ra för mycket
inskränkt, än böra ännu ytterligare inskränkas.
Man har sagt, att fängelser och correctionshus
blifva otillräckliga för alla dem,
som dertill dömas. Men när man nu vill
sträcka sig derhän, att döma till correctionslius
äfven sådana, som intet ondt gjort, så
skola correctionshusen väl blifva ännu otillräckligare.
Jag vill blott hemställa, om man
Den 20 Januarii f. m.
icke lätt finnér, alt det egentligen är egenia
vttan hos (lein, som behöfva tjenstehjon,
oell bemödandet att nedsätta deras löner till
det yttersta, som ger anledning till sådana
påståenden? Jag hemställer, huruvida det
är billigt att på detta sätt tvinga folk, att
arbeta nästan för intet, då det finnes landsorter,
der man erhåller tjenare för mindre
årslön, un måhända den medelmåttiga hatt
kostar, som jag håller i min liand.
Friherre Åkerhjelm: Jag har begärt ordet
i anledning af en del af den siste värde
Talarens yttrande, deri han säger, att fängelserna
blifva mer och mer fyllda, om förslaget
skulle antagas. Om han dermed menar,
att hvar och en, som här är omnämd,
antingen han är illa känd eller icke, skall
sändas till correctionshus, har han fullkomligt
rätt; men om de sysslolöse, icke vanartige,
antingen dömas till krigstjenst, eller
för dem bildas en särskildt Militair—
Corps, blefvo fängelserne af dessa icke uppfyllde,
men de erhöllo en anständig och
hälsosam sysselsättning. Nöden bildar brott,
och lättja bildar nöd. Undantag gifvas visserligen,
der egne tillgångar och bättre bildning
befria den lättjefulle från öfvergången
till vanarter och brott; men det gifves beklagligen
också andra undantag, eller sådana
menniskor, hos hvilka böjelse för vanart
och brottsliga handlingar utgår från andru
motiver, än behofvet och okunnigheten.
Den 20 Janunrii f. m.
25
Man har nämnt, att bland orsakerna till
brist på arbetare skulle vara, att husbönderne,
genom arbetslönernes nedsättning,
blottställt sig sjelfve för denna brist. Förhållandet
omkring Stockholm är dock icke
så. Arbetslönerna bär äro till den grad
uppdrifne, att en bonde redan måste äga
skälig förmögenhet, för att kunna hålla flere
än en dräng.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Jag kan
icke annat än i allo instämma med Herr
Cederschjöld. Jag ser icke någon möjlighet,
att i ett constitutionelt samhälle, med sken
af rättvisa, tilldöma en person tvångstjenst,
då han icke förbrutit sig emot lagarna. Nu
mera lärer likväl icke återstå för Ridderskapet
och Adeln att göra sin åsigt gällande.
Likväl skulle jag tro, att den modification
kunde och borde göras i lösdrifveriförfattningarne,
att ingen finge af executiva
makten sändas på correctionshus för lättja
eller vanart, om han icke af KyrkoRådet
eller annan Inrättning i orten blifvit angifven
för sådant. Skall det allenast bero på
en Kronobetjents bedömande, om en person
är lat eller icke, fruktar jag att personer,
sorn icke rättvisligen kunna för sådant anklagas,
likafullt skola försändas till correctionshus,
emedan det, på sätt Herr Cederschjöld
har anfört, verkligen är omöjligt
på många orter å landet att finna ett
sådant laga försvar, som man fordrar. Så
Den 20 J a n u a r i i f. m.
är åtminstone förhållandet i den ort, der
j;tg är bosatt. Jag finnér det således vara
den största orimlighet, att kalla den för
lösdrifvare, som icke är känd för vanart.
Visst är den, som lefver liderligt, brottslig;
men för alt afgöra hans brottslighet,
måste nödvändigt en Domstol utlåta sig,
och jag kan icke godkänna att blott den
executiva makten skall kunna stämpla en
person för vanart. Grefve Brahe har visserligen
rätt, att man icke bör förena med
krigstjensten det tvång, som synes innebära
ett straff. Deremot kunde visserligen arbetscompagnier
blifva af mycken nytta för
landet, icke derföre att, efter min tanka,
de stående truppernes hållning förlorar genom
arbete, utan emedan det är enligt med
rättvisan, att befria den indelta armeen från
arbetscommenderingar.
Herr von Hartmansdorff: Jag vill korteligen
anföra något emot Friherre Åkerlijelms
yttrande, ehuru jag med honom i
liufvudsaken instämmer. Jag afstyrker de
föreslagna jemkningarne i Utskottens Utlåtande,
såsom alldeles onödiga. Om man,
enligt detsamma, helt enkelt säger att sådane
lösdrifvare, som äro till krigstjenst
duglige, må anses dertill förfallne, är det
ingenting, som hindrar Kongl. Maj:t att använda
dem antingen till arbetscompagnier
eller bland stående trupper. Att Rikets Ständer
ingå uti sådane reglementariska detail
-
Den 20 Januarii f. m.
27
ler, alt de föreskrifva corpserna, till hvilka
lösdrifvare skola höra, anser jag alldeles
olämpligt. Om paragrafen oförändrad antages,
förfaller äfven den anmärkning, alt correctionshusen
blifva öfverfyllda; ty en hvar
skall, af fruktan för påföljden, i tid skaffa
sig ett lagligt näringsfång. En värd Ledamot
har trott, att i ett constitulionelt samhälle
borde lösdrifvare få forlsälta deras lefnadssätt,
tills de för brott falla under lagen.
Men om man på detta sätt ville bestämma
hvad som menas med ett constitulionelt
samhälle, skulle det blifva liktydigt med
ett sjelfsvålds-tillstånd. Jag anhåller om bifall
å Utlåtandet sådant det är, på det pluraliteten
för detsamma må blifva desto säkrare.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag har
icke sagt, att personer borde vara förfallne
till lösdrifvare, blott för det de hafva arbetskrafter,
utan att de, som lefva i lättja
och sysslolöshet böra, om de ej vilja underkasta
sig samhällets stadgar, erhålla tillstånd
att få lemna Riket. Här är icke fråga
om dem, som vilja taga tjenst eller arbeta,
men icke hafva tillfälle dertill. Om Herr
Cederschjölds mening antages, bör en jordägare
och näringsidkare icke eller vidare vara
skyldig att underhålla dem, som i lättja
förspillt sina krafter, eller försummat, att i
goda år genom sin arbetsflit bespara något
till underhåll ett svårare år. Men så länge
20 Den ao Januarii f. tn.
en sådan skyldighet varar emot i förtid af
sig komne, eller i bördiga år lättjefulla personer,
måtte lagstiftande makten äfven äga
rätt att vidtaga så beskaffade författningar,
sorn nu äro i fråga. Rättigheter och skyldigheter
måste naturligtvis följas åt. För
öfrigt kan jag icke i allo antaga Utskottens
förslag, eller anse krigstjensten såsom ett
straff.
Grefve Brahe: Jag har endast begärt
ordet för att svara Grefve Horn. Grefven
tyckes hafva förstått mitt yttrande så, som
om jag velat införlifva de föreslagne Ar
bets-compagnierne
med Indelta Armeen.—
Det bar icke varit min mening. Jag har
blott yttrat mig om de värfvade Regementerne,
att jag icke ansåg förenligt med deras
esprit att erhålla en tvungen förstärk
ning.
Men af Arbets-compagniers inrättande
skulle visserligen den fördel uppslå, att de
kunde användas till handräckningar, och GardesRegementerne
derigenom befrias från sådane
arbeten, som stundom äro mindre förenlige
med den esprit och tenue man af
desse Regementer äger rätt att förvänta.
Herr Cederschjöld: Att döma af denna
discussion fruktar jag, att något missförstånd
ägt rum. Jag tror icke andra böra kunna
dömas till correctionshus, än de, som genom
brott eller på sin höjd genom tiggande
förverkat sin frihet. Utskotten hänvisa till
Den ao Januarii f. nr.
29
1 §• af i8o5 års Legostadga. Denna §. blef
likväl upphäfven år 1819, genom Kongl. Förordningen
af den 3i Augusti, och andra bestämningar
på lösdrifvare i stället gifne.—
Enligt Tjenstehjonsstadga!! var hvar och'en
lösdrifvare, som icke hade bestämdt näringsfång
eller laga årstjenst. Yår nu Regerande
Nådige Konung var den förste, som erkände
lielgden af de medfödda rättigheter, hvarje
fri man bör äga, och som satte författningen
i öfverensstämmelse med 16 §. af vår
nuvarande Grundlag. Jag hemställer då,
om det är skäl att återföra oss till i8o5
års envåldsbud? Föreställom oss en missväxt
eller en stockning i handeln, som gör
att jordägarne, skeppsredarne och fabriksidkarne
icke kunna sysselsätta så mycket
folk som förut; då skulle denna massa af
tjenstlösa menniskor nöd vändigt blifva transporterad
till correctionshusen, oaktadt de
intet ondt gjort, eller behöfde någonting
annat till sin bergning, än endast rättigheten
att fritt få på ärligt sätt använda sin
omtanka och sina krafter. Jag hoppas att
den Konung, som år 1819 insåg bebofvet
af rättelse i vår Ekonomiska lagstiftning, och
erkände helgden af 16 §. RegeringsFormen,
skall neka sin sanction till det beslut Rikets
Ständer nu äro i begrepp att fatta.
Herr Rosenqvist j Fredrik Leonhard,
förenade sig med Herr Cederschjöld.
Herr v. Hartmansdorff: Jag anhåller att
3o
Den 20 Januarii f. ra.
Mott få uppläsa en del af förevarande Punkt
för dem, som icke hafva det första Betänkandet
till hands. Den föreslagne redactionen
lyder: Att alla de personer, hvilka enligt
1 Art. 1 §. i iSo5 års LegoSladga , jemförd
med 2 i Kongl. Förordningen den
3i Augusti 181g, äro såsom lösdrifvare att
anse etc. Deraf lärer Ridderskapet och Adeln
finna, att den öfverdrifna stränghet, hvarföre
man beskyller i8o5 års Stadga, är
mildrad genom 1819 års Författning.
Herr Cederschjöld: I anledning af den
siste värde Talarens anmärkning, skall jag
blott utbe mig få hemställa, om Betänkandet
kan annorlunda förstås, än att båda dessa
paragrafer böra stå bredvid hvarandra, med
lika gällande kraft. När man åberopar i8o5
års Legostadga tillika, är det klart att all
den bestämmelse, som deruti omtalas, måste
läggas till, så att äfven alla de blifva
lösdrifvare, hvilka fört en oförvitlig vandel
j men sakna laga årstjenst. Om blott
i8rp års Förordning skulle gälla, behöfdes
intet 113'tt stadgande, ty den är ännu i full
kraft. Meningen måtte vara, att få i8o5 års
författning återupplifvad.
Friherre Åkerhjelm: Den verkliga redactionen
i mening och ord slår vid slutet
af Betänkandet, att nemligen, de äro
som lösdrifvare att anse, hvilka antingen
för brott blifvit dömde och straffade, eller
Den 20 Januarii f. m.
3t
gjort sig för vanartigt, liderligt oell lättjefullt
uppförande kände, och således för samhället
äro vådlige, eller, ehuru arbetsföre,
likväl sysslolöst kringstrukit och besvärat
allmänheten med tiggande. Man finner således,
att det erfordras mycket illa qvalificerade
personer för att blifva dömde lill
correctionshus, och att de mindre illa qvalificerade
blifva dömde till krigstjenst.
Herr Cederschjöld: Till besvarande af
den siste värde Talarens invändning får jag
blott erinra, att, enligt orden i §. skulle hvar
och en, som icke är till krigstjenst duglig,
vara förfallen till correctionshus. Således
skulle denna påföljd äfven äga rum, om han
blott förlorat sitt högra pekfinger, eller sitt
högra öga, eller vore med bensår behäftad
o. s. v.
Herr Tham: Då man ej vill förstå lagstadgandet
efter orden, utan söka en annan
mening deruti, kommer man till den siste
Talarens resultat. Jag hemställer så mycket
mer om bifall på Utlåtandet, som den modification
Grefve Brahe föreslagit, kan, på
sätt Herr von Hartmansdorff ylLrat, lätt vinnas,
i fall förslaget i öfrigt är antagligt. Det
står nemligen icke, i hvilka regementer desse
personer skulle införlifvas, utan sådant får
ankomma på Konungens pröfning, och det
blir Han, som modifierar det så, sorn Han
finner nyttigt för landet.
32
Den 20 J a n u a r i i f. m.
Herr Munck af Rosenschöld: Äfven
jag finner Utskottens förslag behöfva någon
förändring, och alt man bör utbyta ordet
krigstjenst mot: antagande vid Arbetscompagnier.
Det bör äfven tilläggas, att insättande
på correctionshus blott föreslås för
sådane personer, som, ehuru arbetsföre,
sysslolöst kringstrukit och besvärat allmänbeten
med tiggande, och icke vilja åtaga sig
något för deras underhåll tillräckligt arbete;
ly annars kunde förhållandet vid en inträffad
missväxt blifva sådant, som Herr Cederschjöld
omnämnt. Men skulle man kunna
anvisa dem något lämpligt arbete, bör
den vara förfallen till straff, som icke vill
antaga det. Jag anhåller derföre, att Utskottens
Utlåtande icke måtte i sin helhet
bifallas.
Herr Cederschiöld: Det är med mycken
ledsnad jag ytterligare besvärar Ridderskapet
och Adeln i detta ämne. Men som
en väld Talare förment, att jag icke hållit
mig vid orden, ber jag att få uppläsa ea
del af förslaget, som torde vara nog till den
Talarens vederläggning: ”Att nemligen alla
”de personer, hvilka enligt i Art. i §, i
’T8o5 års Legostadga, jemförd med 2 §. i
”Kongl. Förordningen den 3i Augusti lÖiy,
”äro såsom lösdrifvare att anse, måga, der”est
de i öfrigt äga god och klanderfri frejd,
”samt till krigstjenst finnas duglige, dertill
”för
-
Den 2o Januari i h in.
33
”förfallne anses och användas, men alt de,
”hvilka icke äga en sådan frejd, eller eljest
”finnas till krigstjenst otjenlige, måga till
”correctionshus försändas, så framt de anlin”gen
för brott blifvit dömde och straffade,
”eller gjort sig för vanartigt, liderligt och
”lättjefullt uppförande kände, och således
”för samhället äro vådliga eller, ehuru arbetsföre,
likväl sysslolöst kringstrukit och
”besvärat allmänheten med tiggande.
Herr Lefrén: Äfven jag anhåller, att
ordet krigstjenst må utbytas mot arbetsenmpagnier.
Om, som jag hoppas, Ilidderskapet
och Adeln gillar Grefvarne Brahes
och Gyldenstolpes åsigter, torde ullrycket,
att personer skulle i vissa fall vara fÖrfallne
till krigstjenstj böra utgå.
Friherre Åkerhjelm: Om jag rätt fattat
den sista Talaren, så har hans mening varit,
att få utbyta ordet: krigstjenst mot ordet:
arbets-compagnier. Detta är just den
mening, hvari jag instämmer, så mycket
häldre, sorn jag tror, att sådant i r ed a eli onen
innefattar fullkomlig tydlighet. Herr
Cederschjöld har fästat sin uppmärksamhet
vid mellanmeningen: eller eljest finnas till
krigstjenst oduglige. Herr Cederschjöld har
ganska rätt deruti; detta är en skärpning i
föreskriften, och denna mellanmening kan
utan all skada för redaclionen borttagas.
58 II. 3
34
Den 20 Ja n u a r i i f. ra.
Uppå derefter af Herr von Hartmansdorff'
gjord begäran, upplästes de från de
öfrige RiksStånden, rörande detta ämne, ankomne
ProtocollsUtdrag, af innehåll:
att P reste St ände t j som redan förut bifallit
Betänkandet N:o 54, den 4 dennes
funnit för godt alt jemväl gilla de af Utskotten,
uti Utlåtandet N:o 71, dervid gjorda
förändringar, samt derjemte beslutit ett
ytterligare tillägg till det af Utskotten, under
4;de Artikeln föreslagna, hvarigenom
detsamma skulle erhålla följande lydelse:
”Husbonde vare pligtig att, vid Legohjons
”flyttning ur hans tjenst, utfärda och hjo—
”net tillställa ett särskilt betyg öfver dess
”förhållande ifrån den tid orlofssedel gafs
”och till fly ttningsdagen, hvilket betyg jemte
”orlofssedel» bör inför Presterskapet, vid
”flyttnings-attestens uttagande, uppvisas;”
att BorgareStåndet den 28 sistlidne December
gillat Betänkandet N:o 54, med förändringar
och tillägg, enligt Utlåtandet N:o
7 r, dock med följande undantag: 1:0 att
med ogillande af hvad Utskotten, angående
Handelsbetjenters, llandtverksGesällers och
Lärlingars ställande under TjenstehjonsStadgan,
sig utlåtit, Ståndet förblifvit vid sitt
förut derom fattade beslut, så alt förhållanden
emellan dels Handlande och Handelsbetjente,
dels Handtverksmästare och
Gesäller samt Lärlingar icke böra i Legostadgan
intagas; 2:0 alt, i följd af detta be
-
Den 20 J a n u a r i i f. m.
35
slut, Ståndet ansett frågan om Contract emellan
dels Handlande och Ilandelsbeljente, dcds
Handtverksmästare samt Gesäller och Lärlingar
förfalla; och 3:o att, hvad Fabriks-,
Murare- och Timmermans-aibetare beträffar,
Ståndet funnit dem, om de äro lill Gesäller
eller Lärlingar i yrket antagne, innefattas
under Ståndets beslut om IlandtverksGesäller
och Lärlingar i allmänhet,
hvaremot de Fabriks-, Murare- och Timmermans-arbetare,
hvilka icke äro Gesäller
och Lärlingar, voro alt anse, såsom under
LegoStadgan ställde; samt
att BondeStundet den 3o sistlidne December
bifallit Utlåtandet N:o 71.
Herr von Hartmansdorff': lag instämmer
i samma tillstyrkande som Borgareståndet.
Det skulle dock vara fåfängt att
votera om Gesällers och Lärlingars uteslutande
ur denna punct, ty vanligen då jag
har yrkat detsamma som BorgnreStårndet,
har Ridderskapet och Adeln sådant afslagit.
Jag vill derföre ej begära votering
derom, och då kunna vi slippa med en votering.
Vid Herr Lefrens önskan att ordet
arbets-compagnier måtte införas i stället för
ordet krigstjenstj vill jag blott erinra, att
jag icke vet, om några arbets-compagnier i
Riket finnas; åtminstone synes i SlutsCalendern
intet Befäl för dylika Compagnier
upptaget. Det skulle icke vara lämpligt, om
5S II. 3 *
36
Den 20 Januarii f. m.
Rikets Ständer i en Skrifvelse till Kongl.
Majit omtalade inrättningar, som icke gifvas.
Dessutom får jag anmärka, alt en person,
som vore af med ett pekfinger eller
blind på ena ögat, och derföre otjenlig till
krigstjenst eller inträde i ett arbets-compagni,
dock kunde duga till annat arbetes
förrättande. För lösdrifvare af denna egenskap,
föreslår Utlåtandet försändning till
correctionslius, och synes följaktligen äga
nödig fullständighet i detta hänseende. Jag
anhåller således om proposition till bifall
derå, på det vi måtte desto förr komma
till den votering, som synes förestå.
Grefve Gyldenstolpe: Oaktadt jag ej
kan instämma med Utskotten i deras förslag
om tvång till krigstjenst, skall jag dock
icke begära votering, och önskade att hvar
och en af Ridderskapet och Adeln äfven
derifrån ville afstå, sedan redan 3:ne Stånd
bifallit Utlåtandet. Af samma orsak anhåller
jag om proposition, att Ståndet ville låta
bero vid det genom Sine Stånd sålunda fattade
beslut, hvarigenom vi kunna undvika
en votering, som tjenar till intet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af Lag- och EkonomiUtskottens förevarande
förslag.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade god
-
Den 20 Januarii f. nj.
37
Jianna Herr Cederschjölds förslag, att såsom
lösdrifvare skola, utom de, hvilka i i §.
af Kongl. Förordningen af den 3i Augusti
1819 omförmälas, äfven de anses, hvilka
ingenstädes äro mantalsskrifne.
Ropades äfven Ja oell Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
frågade, om Ridderskapet och Adeln önskade
antaga en sådan redactions-förändring,
att i stället för ordet krigstjenst må sättas
antagande vid arbets-cornpagnier , och att
den, i Utskottets förslag förekommande,
mellanmening: eller eljest finnas till krigstjenst
otjenlige, må uteslutas.
Ropades likaledes Ja och Nej.
Herr von Hartmansdorff: Om Herr
Grefven och LandtMarskalken funnit den
första propositionen af Ridderskapet och
Adeln ej hafva blifvit bifallen, anhåller jag
om votering deröfver.
Herr Cederschjöld: I sådan händelse
skall jag anhålla att mitt redactions-förslag
måtte blifva Contra-proposition, ty enligt
det af Herr Grefven och LandtMarskalken
i enlighet med Utskottens Utlåtande framställda
förslag, skulle hvar och en, som icke
hade erhållit årstjenst, men som för öfrigt
till sin vandel kunde vara alldeles klanderfri,
blifva förfallen till tvångsarbete.
38
Den 20 Jan uar ii f. m.
Grefve Brahe: Om ruin framställning
gifvit anledning till de tvetydiga svar, sorn.
blifvil yttrade i anledning af Herr Grefvens
och LandlMarskalkens propositioner,
afstår jag visserligen ifrån min mening och
pnhåller om proposition å Utskottets förslag
orubbadt; enär Kongl. Maj:t i alla fall
äger att besluta lill hvad arbetscorps personerne
skola afskickas. — Jag anhåller om
proposition till bifall å Utlåtandet i denria
del.
Hans Excellence Herr Grefven och
fandtMar skalken framställde följande Voteringsproposition:
Den,
som bifaller den punkt uti Lagoch
Ekonomi-Utskottensl senare Utlåtande
N:o 71, hvaruti tillstyrkes:
J’Att alla de personer, hvilka, enligt r
”Art. r §. i i8o5 års LegoStadga, jemförd
”med 2 §. i Kongl. Förordningen den 3i
”Augusti i8rg, äro såsom lösdrifvare att
”anse, måga, derest de i öfrigt äga god och
”klanderfri frejd, samt till krigstjenst finnas
”duglige, dertill förfallne anses och använ”das,
men att de, hvilka icke äga en sådan
”frejd, eller eljest finnas till krigstjenst otjen”lige,
eller för brott blifvit dömde och straffade,
eller gjort sig för vanartigt, liderligt
”och lättjefullt uppförande kände, och så”ledes
för samhället äro vådlige, eller,
”ehuru arbetsföre, likväl sysslolöst kring
-
Den 20 Ja nu ar ii f. m.
3g
”strukit och besvärat allmänheten med liggande,
måga till correctionshus försändas;”
voterar
Ja ;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej; kommer, med afslag u Lagoch
EkonomiUtskottens ofvanberörde tillstyrkande,
nyssnämde punkt alt erhålla följande
lydelse:
”Såsom lösdrifvare skola, utom de,
”hvilka i x §. af Kongl. Förordningen af
”den 3i Augusti 1819 omförmälas, äfven
”de anses, hvilka ingenstädes äro mantalsskrifne.
”
Grefve Gyldenstolpe: Då Herr von Hartmansdorff
endast vilkorligt framställt sin
begäran om votering, hemställer jag till
Herr Cederschjöld, hvad han kan vinna med
en votering, när 3:ne Stånds beslut redan
afgjort saken. Om det ock skulle lyckas
Herr Cederschjöld, att uti beslutet få en liten
ändring inom detta Stånd, harman dock
borttagit tiden med en votering, som tjenar
till intet, när i sjelfva verket ingen ändring
deraf kan blifva en följd.
Herr Cederschjöld: Jag har icke på
mitt samvete, att hafva upptagit Högloflige
liidderskapets och Adelns tid med många
onödiga voteringar; ty detta är för andra
4°
Den 20 Januarii f. ni.
gången som jag under innevarande Riksdag
begär votering. Utskottens förslag står i rak
strid mot Kongl. Maj:ts, på rättvisa och
billighet grundade, samt med vår Regeringsform
öfverenstärmnaode, Författning af den
3r Augusti 1819. Oaktadt de öfriga 3ine
Stånden redan bifallit detta Utlåtande, vore
<let likväl önskeligt, att åtminstone Rikets
första Stånd ville ådagalägga mer upphöjda
begrepp ont constilijtionel frihet; och, i anseende
till princip-frågans vigt, hoppas jag,
att den tid ej skall anses förspilld, som fordras
för alt genom en votering bestämdt uttrycka
Ridderskapets och Adelns tänkesätt
härutinnan,
Friherre Åkerhjelm: Med anledning af
den siste Talarens yttrande om de grundsattser,
som finnas i 1819 års Författning,
ber jag få upplysa, att det just var i anledning
af denna Författning och dess skadliga
följder, som Kongl. Majit år i8a5 förordnade
en Committee af Lagkunnige män,
att utarbeta förslag till en ny Förordning.
I anledning deraf sammanträdde Comrnitteen,
och, efter Vederbörande Autoriteters
hörande i ärimet, utarbetade ett vidlyftigt
förslag, genom hvilket åtskilliga förändringar
i 1819 års Förordning äro föreslagne.
Huruvida Kongl. Majit gillar detta förslag
eller icke, tillkommer icke mig att yttra
mig öfver, men hvad jag med visshet vet,
är, att Regeringen anser med rätta, att för
-
Den 20 Januarii f. m.
bättringar i denna Författning äro nödige,
hvadan ock jag förmodar, att Commitlerades
förslag gillas, om det innehåller sådane.
Herr Hegardt , Christian Bernhard: Då
jag instämmer med Herr Cederschjöld och
Grefve Horn uti yrkande af votering, sker
det i den förhoppning, att, om Ridderskapet
och Adeln skulle yttra en med dessa
Herrar öfverensstämmande åsigt, sådant hos
Kongl. Maj:t skall komma i behörigt öfvervägande,
synnerligen då den är fullkomligt
enlig med vår Regeringsform, som icke tillåter,
att någon medborgare beröfvas sin frihet,
eller tvingas använda sin arbetskraft
annorlunda än efter eget godtfinnande, så
länge han ej gjort sig skyldig till något brott,
eller genom sitt uppförande hotat att störa
allmänt lugn eller den säkerhet till person
och egendom, hvarje undersåte tillkommer.
Då ägande-rätten för öfrigt hålles i helgd,
bör väl den första och yppersta af all äganderätt,
den, att fritt använda sin arbetskraft,
icke sakna lagarnes hägn.
Herr Cederschjöld: En värd Talare har
påmint, att en Committe'e har utarbetat Förslag
i detta afseende. Denna Committees tillvaro
är mig icke obekant, icke eller dess
åsigter. Men det är just för alt motarbeta
Committeens åsigter, som Ridderskapet och
Adeli» bör ådagalägga sina begrepp om rätt
och billighet uti detta vigliga ämne.
42
Den 20 Januarii f. 111.
Friherre Åkerhjelm: Jag vill blott nämna
några ord i anledning af hvad Herr Hegardt
anfört. Han har yttrat den ganska
vackra grundsatis, att hvar och en bör äga
lull frihet att efter egen vilja använda sin
arbetskraft. Detta är utom all fråga rigtigt,
när man använder denna kraft till det
sorn är godt och nyttigt; men i motsatte
fall, då denna fria arbetskraft alldeles icke
användes, ehuru förmåga, till och med behof
af dess användande ej saknas, eller om den
sättes i verksamhet för den positiva handlingen
att tigga eller stjäla, då lefver den
sålunda lättjefulle eller brottslige onödigtvis
på andras bekostnad, och då tror jag
det vara Statens rätt att mellankomma och
fordra, att den, sorn njuter skydd och rättigheter
af Samhället, äfven må uppfylla
sina skyldigheter mot detsamma, så vida
han vill fortfarande njuta sin frihet. Jag
instämmer visserligen i Herr Hegardts theone,
men med det vilkor, att den får begränsas
af Samhällslagarne, och icke bero
af den naturliga frihetens gränslösa utsträckningar.
Herr Munck af Rosenschöld: Då Japropositionen
ännu icke är bifallen, hemställer
jag, om det icke är nödigt, att vid
slutet göra följande tillägg: och vägra att
emottaga ett för deras underhåll tillräckligt
arbete. Utan detta tillägg hör jag förmoda,
att icke många af Ridderskapets och
Den 20 Januarii f. m.
43
Adelns Ledamöter skulle votera för Ja-propositionen.
Den, som föröfrigt är oskyldig,
är det icke, om han ej brukar sin arbetskraft.
Det är icke rigligt, att tro, att
man ej missbrukar sin frihet, då man ej
använder sin arbetskraft. Jag anhåller, alt
i Ja-propositionen måtte inflyta det vilkor
jag sålunda begärt.
Herr Nordenanckar, Gustaf: Jag anhåller,
att Ja-propositionen måtte blifva på
Utskottets Utlåtande oförändradt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln önskade, att det af Herr Munck
af Rosenschöld föreslagne tillägg skulle i
Ja-propositionen intagas.
Ropades Nej.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag reserverar
mig emot en votering, der jag icke
fått min mening uttryckt hvarken i Ja- eller
Nej-propositionen. Enligt Riksdagsordningen
böra propositionerne vara så sönderdelade,
att de yttrade särskilta meningarne
eller anmärkningarne öfverensstämma
antingen med Ja-, eller Nej-propositionen.
Hvarefter Hans Excellence förnyade
den af Hans Excellence nyss framställde
Voterings-proposition, hvilken af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan tre qvart
44
Den 20 Januarii f. tn.
till 2 e. m., och befunnos efter voteringens
slut, sedan en voteringssedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öfrige
voterings-sedlarne öppnade, rösterne hafva
utfallit, som följer:
Ja — 6o.
Nej — 26.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskilt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Lag- och
EkonomiUtskottens ofvanberörde tillstyrkande
således blifvit af Ridderskapet och
Adeln bifallit.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Onsdagen den 20 Januarii i83o.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Företog IJögloflige Ridderskapet och
Adeln val af 12 Ordinarie Ledamöter och
6 Suppleanter i Förstärkta Stats- och BancoUtskotten;
och befunnos, efter valförrätt
-
Den 20 Januarii e. m.
45
ningens slut klockan half till 9 e. ra., följande
Herrar genom de fleste rösterne hafva
blifvit utsedde till
Ordinarie Ledamöter:
Röster:
N:o 53. Friherre Lejonskjöld; Fullm.
Herr Thara, Wollrath 87.
,, 32g. — Adlerbeth, Jacob . 87.
„ 8i4- Herr Gyllenhaal, Lars Herman 87.
„ 1191. — Anckarloo, David Gustaf 87.
„ 1798. — Bruncrona, Gustaf Adolph 87,
„ 2071. — af Pettersens, Herman 87.
,, 2i34. — Printzsköld; Fullm. Herr
Lagerheim, Gustaf . 87.
„ 2159. —. afWingård,JohanDidrik i32.
„ 2160. — Munck af Rosenschöld,
Eberhard i3i.
„ 2214* — Haak; Fullm. Grefve von
Rosen, Axel  87.
„ 2220. — af Ekenstam, Israel . . 87.
„ 2203. — von Lindecreutz, Justus
Christoffer  87.
Suppleanter:
N:o 114. GrefveThott;Fullm. GrefveGyl
denstolpe,
Anton Gabriel 86.
„ 133. — Snoilsky, Nils  86.
„ 5g. Friherre Rålamb, Claes . . . 86.
„ 35o. — von Schulzenheim, Conrad
Theodor  86.
„ 5oi, Herr Påhlman; Fullm. Herr
Rothlieb, Axel . . . 86.
46
Den 20 Ja nu ar i i e. m.
N:o 1925. Herr Ehrengranat; Fullm. Herr
Blomstedt, Christian 86.
Hans Excellencc Herr Grefven och
LandtMarskalken anmodade Ridderskapets
och Adelns Herrar Electorer att med första
sammanträda, för att sedan nedannämnde
Herrar tid efter annan frånträdt deras
Befattningar, såsom UtskottsLedamöter, utse
en Ledamot i StatsUtskoltet, efter
N:o 687. Herr von Post, Adolph Ludvig;
En Ledamot i BevillningsUtskottet, efter
N:o 1867. Herr Stenfelt; Fullm. Grefve von
Rosen, Axel;
samt Tre Ledamöter 1 Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskottet, efter
N:o 2i34. Herr Printzskjöld; Fullm. Herr
Lagerheim, Gustaf;
N:o 2236. Herr af Schmidt, Georg Lars; och
N:o 2248. Herr af Forsell, Carl.
Fortsattes den i Förmiddagens Plenum
Började pröfning af Lag- samt Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottens den 3 sistlidne
December under N:o 71 afgifne, och
den 21 i samma månad e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o 54 förut meddeldte
Betänkande, rörande ändringar och
rättelser eller tillägg så väl uti Kongl. Maj:ts
Den 20 Jan ilar ii e. m.
47
Nådiga LegoStadga för Husbönder oell Tjenstehjon
den 15 Maji iSo5, som uti Kongl.
Maj:ts Nådiga Kungörelse, angående flyttningstiden
lör Tjenstehjon, den22Äpril 1819.
Herr von Hartmansdorff, August: På
de skäl jag tillförene anfört, anhåller jäg
att Gesäller ej måtte ställas under TjenstelijonsStadgan.
Herr Rosenqvist j Fredrik Leonhard:
Med afseende på BorgareSlåndets beslut, så
väl som Herr Lefflers reservation, anhåller
jag, att Gesäller, HandelsBokhållare och Lärlingar
ej måtte sättas under TjenstehjonsStadgan.
Jag vet ej om man kan sätta HandelsBokhållare
i samma categorie som drängar.
Vi hafva också harn, och det kan hända
att vi få sätta dem i handel eller handtverk;
jag hemställer då, om vi skulle vara
nöjda med alt få våra harn under TjenstehjonsStadgan,
och om delta skulle verka
till den lyftning man vill gifva de productiva
yrkena. Jag anhåller, att beslutet måtte
förändras lill enlighet med hvad Herr
Leffler föreslagit.
Friherre Cederström, Jacob: Hvad den
siste talaren anfört, såsom icke hörande till
ämnet, vill jag icke besvara. Jag anser det
vara så tydligt ådagalagdt, att Gesällernas
ställande under TjenstehjonsStadgan skall
blifva till allmän nytta, att j&g ej sätter i
fråga, att ju Ridderskapet och Adeln nu, så
48
Den ao Ja nu ar i i c. ny
-
val sorn vid sista Riksdagen, bifaller det.
Om ej Herr von Hartmansdorff vill afstå
från sin mening, torde vi kanske ju förr
dess häldre få skrida till votering.
Herr Crusenstolpe, Magnus: Jag påminner
mig just nu en omständighet, som
gör att jag instämmer med Herr von Hartmansdorff.
Ridderskapet och Adeln har
nemligen beslutat premier för de Adliga
Ynglingar, hvilka egna sig åt Näringarne.
Detta står alldeles i strid mot den åtgärd,
att vilja sätta alla Gesäller och Lärlingar
under TjenstehjonsStadgan. Det är på denna
grund jag biträder Herr von Hartmansdorffs
mening.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
För det närvarande är här endast fråga om
Gesäller. Hvad angar BorgareStåndets reservationer
inom Utskotten, hafva likväl
2:ne Ledamöter af nämnde Stånd icke reserverat
sig och således deltagit i heslutet.
Utskotten synas mig så fullständigt hafva
utvecklat skälen för detta tillstyrkande, att
jag icke har någonting att tillägga. Jag vädjar
till hvar och en husbonde, om han skulle
vilja utbyta sine lagstadde tjenstehjon mot
personer i det tillstånd, hvaruti Gesäller sig
befinna; och hvar och en husbonde skall
säkert svara nej, emedan med den ordning
vi kunna hålla med vårt tjenstefolk, vi, om
vi
Den ao Jann ar i i e. na.
49
vi göra oss något besvär, åtminstone till
någon del kunna hindra sedeslösheten bland
dem, en omsorg, som, utan husbondevälde,
icke kan ens försökas med Gesällerne. Jag
bar sjelf sett det skadliga uti denna brist,
och huru Handtverksgesäller stryka landet
omkring, utan sysselsättning, utan hem och
utkomst, och sluta i elände på Correctionseller
Arbetshus, sedan dåliga seder och nöd
fört dem till brottsliga handlingar. Med
det förslag, som nu är i fråga, och der
man till och med uteslutit husaga, synes
Gesäll-ambitionen, som jag föröfrigt för min
del icke finner skäl uti alt sätta högre, än
hvarje ärligt och rättskaffens tjenstehjons,
icke komma att lida, men deremot skall
Gesällen genom nämnde förslag vinna i afseende
på arbetsförtjenst, skicklighet och
goda seder, och dymedelst en dag kunna
bli, hvad afsigten är med hela hans lärovandel,
en duglig Mästare i sitt handtverk,
och husbonde för sitt folk. Ehuru Utskotten
ej fästat nog afseende vid mina anmärkningar,
hindrar detta mig dock icke att instämma
i det nyttiga Utskotten föreslagit,
och jag förnyar derföre min anhållan om
proposition till bifall på Utskottens Utlåtande
i denna del.
Herr von Hartmansdorff: Het ar ett
helt annat förhållande med Gesäller, än
med tjenstehjon. Tjenstchjonens göromål
58 H. 4
5o
Den 20 Januari! e. m.
kunna fullgöras af nästan hvem sorn helst,
men så är det icke med Gesällers arbete,
hvartill konstfärdighet fordras. Om Gesällen
är oduglig, måste Mästaren, enligt
närvarande förslag, ändock bibehålla honom
och förlora derpå. Skulle då Gesällen
i alla fall aflönas, och få gå till Mästarens
dukade bord, kan han vara så vårdslös,
som heldst, och blifva en plåga för
sin husbonde. Jag hör redan på ropen,
att min mening icke blir gällande, men jag
hoppas, att Kongl. Majit i sin vishet ej skalL
bifalla detta förslag, och under sådan förhoppning
är det, jag icke vill besvära Ridderskapet
och Adeln med någon votering.
Herr Rosenqvist: Jag förenar mig med
Herr von Hartmansdorff, och tror mig derigenom
hafva besvarat Friherrarne Åkerhjelm
och Cederström, ehuru, hvad den
senare beträffar, lian icke behöfver någon
vederläggning.
Ilans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till antagande
af Utskottens tillstyrkande i förevarande
punkt.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
Herr Rosenqvist begärde votering.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken framställde följande
Voterings-proposition:
Den 20 Januarii e. m.
5t
Den, som bifaller Lag- och EkonomiUtskottens
tillstyrkande, att 4 Art. i §. af
Förslag till HandelsOrdning, samt 2 Art.
2, 3 och 4 §§• af Förslag lill Förordning
angående llandlverkerierne i Riket, hvilka
förslag Rikets Ständer vid 1823 års Riksdag
lill Kongl. Maj:t i underdånighet inlemna!,
måtte, på sätt Utskotten i deras
första Betänkande pag. 20 och 21 hemstält,
varda, såsom tillägg till 1 Art. af Lego*
Stadgan, antagne, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej; anses Ridderskapet och
Adelil, med afslag å Lag- och EkonomiUtskottens
ofvanberörde tillstyrkande, instämma
uti Välloflige BorgareSlåndets i denna
omständighet fattade beslut, hvarigenom,
med ogillande af hvad Utskotten, angående
IlandelsBetjentes, HandtverksGesällers och
Lärlingars ställande under TjenstehjonsStadgan,
sig utlåtit, BorgareStåndet ansett förhållanderne
emellan dels Handlande och
IlandelsBetjente, dels HandtverksMästare
samt Gesäller och Lärlingar icke höra i
LegoStadgan intagas, och i följd deraf dels
funnit, frågan om Contract emelian Hand*
lande och HandelsBetjente, samt HandtverksMästare
och Gesäller jemte Lärlingar
förfalla; dels ock* hvad Fabriks- Muraress
H. 4*
5?.
Den 20 Januarii e. m.
och TimmermansArbetare beträffar, ansett
dem, om de äro till Gesäller eller Lärlingar
i yrhet antagne, innefattas under Ståndets
beslut om HandtverksGesäller och Lärlingar
i allmänhet, men deremot de Fabriks-
Murare- eller TimmermansArbetare,
hvilka icke äro Gesäller eller Lärlingar, böra
betragtas såsom underLegoStadgan ställde.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades kl. half till 10 e.
m., och befunnos, efter voteringens slut
klockan 10 e. m., sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, som följer:
Ja — 28.
Nej — 12.
1 följd hvaraf, och sedan det öfver
Voteringan särskilt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Ecccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Lag- och
EkonomiUtskottens i Ja-Propositionen upptagne
ofvanberörde tillstyrkande således blifvit
af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Justerades 1 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
dea 18 dennes f. m. fattade beslut.
Den 20 Jennar i i e. ra.
53
Upplystes följande från nedunnämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Från StatsUtskottet:
Af den io sistlidne December:
N:o 355. Öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 3i , i anledning
af tvänne motioner, den ena om utdelning
till Ridderskapets och Adelns Medlemmar
af Ridderskapets och Adelns tryckta
Protocoll vid 1817 och 1818 årens samt
1823 års Riksdagar; och den andra, angående
öfverlemnande till hvarje LandshöfdingeEmbete
af ett exemplar af så väl nyssnämnde
Protocoll, som af de 3:ne öfrige
Riks-Ståndens Protocoll vid ofvanberörde
a:ne Riksdagar, jemte Bihangen till dessa
Protocoll.
Af den i4 sistlidne December:
N:o 356. Öfver väckt motion, att Svenska
Klädes-, Siden- och Bomullstygs-Tillverkare
måtte af Staten erhålla ersättning
för de dyra Inrättningar, hvilka de, på
egen bekostnad, anlagt under en tid, då
Eörfattningarne tryggade dem från intrång,
af utlänningen.
N:o 357. Innefattande förslag, att de
föreskrifter, hvilka af Rikets Ständer vafda
stadgade, i afteende på granskningen och
approbationen af Bankens småsedlar, måtte
galla och tillämpas vid granskningen och
54 Den 20 Januarii e. m.
approbationen af RiksgäldsContoirets smär-.
re Credit-sedlar.
N:o 358. Angående Lönförhöjning för
Cantzlisten vid Herrar Fullmäktiges, i RiksgäldsContoiret
Expedition.
N:o 35p. Angående tiden för nästa Revision
af Stats- Banco- och RiksgäldsVerkens.
räkenskaper och förvaltning.
N:o 36o. I anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottets Memorial N:o
280,. rörande Creditiven enligt 63 §. RegeringsFormen,
Af den 18 sisllidne December:
N:o 364. I anledning af erhållen återremiss
å Betänkandet N:o 256, angående
jemkning i grunderna för Recognitions-skogars.
skattläggning.
N:o 365. I anledning af erhållen återremiss
å Betänkandet N:o 267, rörande väckt
fråga om skattemanna-rält till alla å Recognitions-skogar,
i följd af 1811 års Kongl.
Författning» utbrutne Hemman och Lägenheter,
N:o 366. I anledning af väckt fråga
om ändring i vissa delar af Föreskrifterna
rörande Krono-lefverancer och besigtningar
derå.
Af den 3r sisllidne December:
N:o 367. I anledning af Kongl. Majds
Den 20 Januari i e. m.
55
till Rikets Ständer aflåtne Nådiga Skrifvelse,
angående det å RiksStatens Tredje HufvudTitel
uppförda Anslag till Durchmarchekostnader.
N:o 368. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss uppå f. d. vice KronoFogden
M. Dahlgrens underdåniga ansökning
om eftergift af honom till betalning ådörnde
balance-medel.
N:o 3no. I anledning af erhållen återremiss
å Betänkandet N:o 278, i frågan om
upphörandet af Nyeds Sockens Bergslagsfrihet.
Frun Förstärkta StatsUtskottet:
Af den i4 dennes:
N:o 371. Angående Stora SjöTullsBeyillningen.
Frän Bevillnings-Utskottet :
Af den 19 sistlidne December:
N:o 58. Med förslag till Voteringsproposition,
angående Porto-afgiften för Inrikes
Brefvexlingen.
Af den 5 dennes:
N:o 5g. Med förslag lill Voteringsproposition,
angående Bevillnings-frihet för
Vaktare vid Flygsands-fälten i Halland.
Af den 12 dennes:
N:o 60. Angående en förändring i njra
TullTaxan vid artikeln Tågvirke.
56
Den 20 Januari i e. m.
N:o 61. Med förslag till de afgifter
för minutering af Bränvin, sorn skola intagas
i io:de §. 2:dra Artikeln af BranvinsFörordningen.
Från BancoUtskottet:
Af den 19 dennes:
N:o 92f. Om iakttagande af en erforderlig
rättelse vid slutlig föredragning
hos RiksStånden af BancoUtskottets afgift
na Betänkande, N:o 92.
Från ExpeditionsUttkottet .*■
Af den 19 dennes:
N:o 3a8. Angående ExpedilionsUtskottets
Förslag, N:o 216, till underdånig Skrifvelse
om beviljadt anslag för Undervisningsverk
en.
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 11 om aftonen,,
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Dea as Januarii f. m.
57
Fredagen den 22 Januarii i83o.
Plenum klockan half till i o Förmiddagen.
Upplästes till justering och godkändes
följande från ExpeditionsUlskotlet inkomne
förslag till Rikets Ständers underdåniga Skrifyclser
till Kongl. Maj:t:
N:o 323. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Remiss utaf gjord ansökning om Byggnadshjelp
för Öregrunds Stad efter derstädes
timad eldsvåda.
N:o 3a4- I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Proposition om Låne-understöd till
fullbordande af en Canal-anläggning vid
Ströms Säteri i Bohus Län.
N:o 325. Angående förändring och tillägg
i AnsvarighetsLagarne för Rikets Ständers
Fullmägtige i Banken och RiksgäldsContoiret,
samt Directeurerne vid LåneCoutoiren
i Götheborg och Malmö.
N:o 3a6. Angående Invisningar, enr
skilde personer och Bolag emellan, äfvensom
om enskifta Assignationers utgifvande,
N:o 327. Angående förändring och reduction
af Hemmansräntorne i de Län, der
desamma nu finnas i ett större antal persedlar
utförde.
Grefve Horn., Claes Fredrik: I anseende
till mjn förestående afresa från Riks
-
58
Den 12 Januarii f. m.
dagen på några dagar, anhåller jag att få
till Ridderskapels och Adelns bord aflemna
ett skriftligt anförande i anledning af Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets Utlåtande
N:o 171, rörande väckta frågor om
Arbets-commenderingars upphörande m. m.
för att vid dess föredragning uppläsas.
Denna begäran blef, uppå derom framställd
proposition, af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Fortsattes pröfningen af Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens d.
3 sistlidne December under N:o 71 afgifne,
och den 21 i samma månad e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o 54 förut
meddeldte Betänkande, rörande ändringar
och rättelser eller tillägg så väl uti Kongl.
Majrts Nådiga LegoStadga för Husbönder
och Tjenstehjon den i5 Maj i8o5, som uti
Kongl. Majrts Nådiga Kungörelse angående
flyttningsliden för Tjenstehjon den 22 April
i8i9-
Uppå särskilte propositioner biföllos af
Ridderskapet och Adeln alla de punkter i
Utlåtandet, hvilka icke redan i plena den
20 dennes f. m. och e. m. blifvit afgjorde.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard,
uppläste följande:
Då Ilögloflige Ridderskapet och Adelns
|dufalitet bifallit förenade Lag- samt Ali
-
Den 22 J a n u a r i i f. m.
59
manna Besvärs- och EkonomiUtskottens Utlåtande
N:o 'j i i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottens Betänkande N:o
54 rörande ändringar och rättelser eller tillägg,
så väl uti Kongl. Maj:ts Nådiga LegoStudga
för Husbönder och Tjenstehjon, d.
i5 Maj 18o5, söör uti Kongl. Maj:ts Nådiga
ga Kungörelse, angående flyltningstideu för
Tjenstehjon den 22 April 1819, anser jag
för en helig pligt, att begära få i Protocollet
antecknad min allvarliga reservation
emot samma beslut, emedan jag finner omförmälde
Stadga, dels innebära sådane Lagbestämmelser,
att en del medborgare, utan
att vara skyldige till det ringaste brott eller
minsta förseelse, sättas utom Lagen, dels
innefatta stadganden, sorn föranleda mera
till qväfvande, än uppmuntrande äfen billig
ambition hos den stora mängd af Svenska
Folket, som till Borgare-classen måste
hänföras. Det som i synnerhet förvånat mig
är, att efterföljande 2:ne punkter blifvit ge-?
nom votering bifallne:
1:0 Att alla de personer, hvilka, enligt
1 Artikeln, 1 §. i i8o5 års LegoStadga,
jemförd med 2 §. i Kongl. Förordningen
den 3i Augusti 1819, äro såsom lösdrifvare
att anse, måga, derest de i öfrigt äga god
och klanderfri frejd, samt till krigstjenst
finnas duglige, dertill förfallne anses och
(invändas, men att de, hvilka icke äga er\
sudan frejd, eller eljest linnas till krigs?
6o
Den 22 Ja nu ari i f. ra.
tjenst oduglige, måga till coireclionshus fÖrsändas.
2:0 Alt, ehuru Välloflige BorgareSlåndet
förklarat såsom dess gemensamma tänka,
att förhållanden emellan dels Handlande
och Haqdelsbetjente, dels Handtverksmästare
och Gesäller, icke böra i LegoStadgan
intagas, utan utgöra föremål för det
blifvande HandelsReglementet och HandtverkeriOrdningen,
sådant oaktadt beslutadt
blifvit, det så väl Handelsbetjenter, som
Gesäller och Handtverkeri-lärlingar skola
uti LegoStadgan upptagas, och således komma
under samma categori som Tjenstehjon.
Beträffande första puncten har det föreställt
sig för mitt begrepp, sorn Lagstiftarne
härigenom öfverlrädt gränsen af sitt
ansvarsfulla kall, dä en medborgare af den
lägre folkklassen, hvars vandel är oförvitlig,
skall blifva dömd, antingen till krigstjenst,
eller till correctionshus, endast derföre
att han är i saknad af någon, som vill
antaga honom i tjenst, hvartill ofta omständigheter
kunna vara vållande, hvilka han
omöjligen kan omintetgöra, emedan de ligga
utom gränsen af hans förmåga att hindra;
— då deremot personer af den högre
folkklassen, hvilka ingenting nyttigt förehafva,
och som, ofta nog, ingenting duga
till, samt, ty värr, äfven kunna sakna god
frejd, äro skyddade, blott af sin börd. Jag
frågar mina samtida, om en sådan Lag är
Den 22 Ju nu ari i f. m.
61
öfverensstämmande med den framgående
upplysningen, tidsandan, billighet, och ideen
otn Constitutionella rättigheter, samt om
grunden är hvilande på rigtiga rättsprinciper
och mensklighetens hoppfulla fordringar?
Kan det icke af en sådan Lag befaras,
att välfrejdade medmenniskor, genom inspärrandet
ihop med correctionshushjon och
verklige förbrytare, kunna blifva förde på
afvägar, dels af förtviflan öfver sitt olyckliga
öde, dels af de exempel, som ett elakt
sällskap åstadkommer.
Vidkommande aldra puncten; så, utom
det att Välloflige BorgareStåndets af ålder
innehafde privilegier derigenom på det
hogsta förnärmas, i så måtto, att de ömsesidiga
rättigheter, hvilka hittills ägt rum
emellan Handlande och Handelsbetjenter,
Mästare och Gesäller, nu skulle komma att
upphäfvas, och det nuvarande oberoendet
blifva förbytt i ett obehagligt och slafviskt
beroende, är jemväl begreppet om lyftning
till de högre saruhällsföt bindelser, hvartill
Handelsbetjenter, samt Närings- och Konstidkande
Lärlingar äro ämnade, omintetgjordt
derigenom, att dessa ämnen till Representanter,
DomstolsLedamöler samt Embetsoch
Tjenstemän sällas i jemförelse med tjenstedrängar,
och nedsättas till jemlikhet med
den ringaste folkclassen, hvilken, ehuru i
sig sjelf ingalunda föraktlig, likväl icke är
i allmänhet ämnad till de en större bild
-
62 D e n 22 J a n u a r i i f. m.
ning fordrande bestämmelser, hvilka uti borgerliga
yrken ingående ynglingar äga rätt
att eftersträfva och böra kunna hoppas uppnå,
då ära och dygd beledsaga deras handlingssätt
under lärotiden.
Min värde motståndare, Friherre Jacob
Cederström, såsom den i f ti g aste och
varmaste vän af denna nya ordnings antagande,
hvarigenom allt frö lill en högre
bestämmelse för Borgersmannen skulle blifva
för alltid qväft och utrotadt, tror jag icke
hafva, genom dessa sina ådagalagde grundsatser,
gjort sitt fädernesland något så utmärkt
och stort gagn, att icke äfven mine
bemödanden, att motverka resultaterne, kunna
komma i beräkning, då liqviden skall
uppgöras emellan forntidens sjelfsvåld och
nutidens fordringar på en bättre ordning, i
förening med tidell varfvets upplysning och
den högre själslyfining, hvilken af hvarje
rättskaffens medborgare önskas kunna bibringas
äfven den folkclass, hvilken man
vill så lågt nedsätta,
Å nyo föredrogs Grefve Horns, Claes
Fredrik, den 20 dennes f. m. på bordet lagrie
hemställan, alt Ridderskapet och Adeln
måtte förklara sin tillfredsställelse öfver de
af Rikets Ständers Revisorer åren 1825 och
1827 ådagalagde verksamma bemödanden
att i uppfyllandet af deras vigtiga kall hafva
motsvarat Rikets Ständers dem visade
förtroende.
Den 22 Januari i f. m.
63
Grefve von Schwerin , Fredrik Bogislans:
Det var för mig angenämt att höra
Grefve Horns nu föredragna motion åter
uppläsas. Jag trodde mig redan förut hafva
fattat den rigtigt, men blef villrådig derom
och förundrad, då jag i ett Tidningsblad
såg anfördt, att Grefven skulle hafva hämtat
motivet till sin framställning just deraf,
att StatsUtskottet icke gjort Revisorerne rättvisa.
I sådan händelse bör jag kanske utbedja
mig Ridderskapets och Adelns tillgift
för det jag, ehuru sålunda på sätt och vis
jäfvig, tager mig friheten begagna min rätt,
såsom Representant, att yttra mig öfver den
väckta motionen.
Till den åtgärd Grefve Horn föreslagit,
finnes ingen anledning i våra lagar. Lagstiftaren
har tydligen utstakat de särskilta
vägar, hvarpå Statsmagterne skola framgå.
Då han föga kunnat räkna på den fria viljan,
har han lagt tvångsmedel i Representantens
hand. Sålunda är det genom vitén
och böter, som Prosterier, Härader, med
mera, tvingas att representera vid våra Riksmöten.
En annan väg är öppnad för den
administrativa Magten. Den lönar sine biträden,
och den må det vara obetaget att
genom tillfälliga belöningar godtgöra visade
tjenster. Jag tror icke man gerna skulle se
den administrativa Magten i stället använda
tvångsmedel. Man skulle ock befara, att
gränsen mellan Statsmagterne rubbades’, om
den andra delen deraf, Folk-elementet, til
-
64
Den 22 Januari i f. m.
lät sig afvika från den satts, atl för Representanten
bör pligt mot Fäderneslandet vara
enda driffjadern till bans handlingar, och
att belöningar här icke äro på sitt ställe.
Jag medgifver att äfven i detta fall gäller*
att ingen regel är utan undantag. Öppet
erkänner jag, att de mödor 1827 års Revisorer
använt, äro utmärkta och berömvärda.
Men annat är att enskildt tänka och
erkänna detta; annat åter att Rikets Ständer
skulle förklara det offentligt och formligt.
Tadlet är enhvar fritt; och den, sorn
beträdt den offentliga banan i Statens tjenst,
måste underkasta sig det, ehuru smärtsamt
det mången gång kan vara. Så är ej med
rättigheten att berömma ; den tillhör ej Folkelementet
; en sådan förklaring af Rikets Ständer,
som Grefve Horn föreslagit till beröm
för nyssnämde Revisorer, skulle blifva en
förolämpning för alla andra, som icke blefvo
med dylikt loford ihågkomne. Jag har alltid
skattat mig lycklig att vara Representant;
men aldrig har jag haft den förmätenheten
alt uppträda såsom försedd med
särskildta uppdrag från Folkets sida. Dock
har jag ofta frågat mig, huru skulle väl Folket
handla i den eller den händelsen, om
det finge personligen besluta? Så har jag
ock gjort i förevarande fråga, och svaret
har blifvit: må FolkRepresentanterne handlägga
allmänna ärenderne så, att Riksdagen
en gång kan slutas; må de icke befatta sig
med
Den 22 Januarii f. ra.
65
med sådane förslag, som detta, utan öfverlemna
åt Folket allena att bedöma Representanternes
förljenster. Folket tillhör alt
utöfva denna domsrätt, och dertill behöfver
ej Folket några på förhand uppgjorda conduite-listor.
Jag yrkar afslag å Grefve Horns
motion.
Herr Rosenqvist Fredrik Leonhard:
Då något värdigare beröm ej kan Herrar
Revisorer meddelas, än Rikets Ständers förklarande,
att revisionen blifvit till deras nöje
verkställd, och sådant är förhållandet med
1827 års Revisorer, skulle jag gjort mig
skyldig till förbrytelsen att hafva svurit
den servila fanan, om jag icke biträdde
Grefve Horns ifrågavarande förslag. Om
Revisorerne slumrat, skulle det lyckats vederbörande
att för oss dölja rätta förhållandet
och missbruken med Skeppshandeln,
GarnisonsSjukhusets bj^ggnad, med flere
bland Styrelsens åtgärder af samma halt.
Att StatsUtskottet och Rikets Ständer icke
gjort behörigt afseende å Revisorernes anmärkningar,
blifver en särskild sak mellan
Folket och dess Representanter. Revisorernes
nit förtjenar icke destomindre en
offentlig gärd af beröm, på sätt Grefve
Horn föreslagit.
Herr Hjertaj Gustaf: Jag bar ända hittills
varit okunnig om den af Grefve Horn
58 H. 5
Den ii Januari i f. m.
väckta motion, som nu är föremål för discussionen,
men jag kan ej annat än anse
införandet af en sådan plägsed, som han
föreslagit, vara nyttig och Constitulionsenlig,
och icke böra vid detta tillfälle uteblifva.
Oaktadt Grefve von Schwerins framställning
om obehölligheten af att inom Representationen
begagna annat än tvångsmedel,
och om öfverlåtelse till den Administrativa
Magien ensam att använda belöningar,
tror jag förhållandet med Revisorerne
vara helt annat, och icke utesluta bebofvet
af beröm eller tadel för deras åtgärder
å Rikets Ständers sida. Yi se, alt de flere
Auloriteter, som af Ständerne tillsättas, vid
hvarje Riksdag få decharge för deras befattningar,
med gillande eller ogillande af deras
åtgärder. Ett dylikt förfarande mot Revisorerne
kan således ej vara mot formen,
och ingen orsak finnes, hvarföre det skulle
vara skadligt. Då val af Revisorer ske tre
månader före Riksdag, och de ej kunna på
förhand känna, hvilka opinioner vid densamma
torde göra sig gällande, helst det
numera börjar, såsom i parti-tiderne, tillgå
så, att hvad sorn vid den ena Riksdagen
beslutes, ändras den påföljande, i följd
af motsatta principer; tror jag Revisorerne
aldrig kunna för deras handlingssätt söka
ledning-i blifvande Representanters opinioner,
eller förledas lill öfverseende eller
kittslighet af fruktan för tadel eller beröm
af Rikets Ständer. Men llevisorernes be
-
Den 22 Januarii f. rn.
67
fattning är af elen beskaffenhet, alt deri
lugna granskningen och framställningen af
verkliga förhållandet synes mig böra uppmuntras,
och förtjena Representanternes
tacksamhetsbetygelser. Jag tror derföre, att
man i detta afseende bör med Revisorerne
förfara på samma sätt, som med Fullmägtige
i Banken och RiksgäldsContoiret, och
anser det följaktligen vara bäst att remittera
motionen lill StatsUtskottet, för att
inhemta dess utlåtande deröfver.
Herr Rosenbladj Bernhard: Då jag nu
tillstyrker, att Grefve Horns motion må
förfalla, är det ej af det skäl, att jag vill
eller tror mig äga rätt att klandra de Herrar
Revisorer, som äro i fråga, utan just
derföre, att ett yrkande af bifall till motionen
förutsätter möjligheten af ett klander
å deras åtgärder. Jag är fullkomligt
öfvertygad, att så väl 1827 års Revisorer,
som de föregående och efterföljande, hafva
redligt och väl uppfyllt deras pligter.
Oindömet häröfver tillhör Nationen, framtiden
och historien; men skulle vi här ingå
i omröstning öfver frågan, blefve resultatet
af voteringen utan betydelse, endast uttryckande
stridiga opinioner om Revisorernes
förtjenster. Min tanka är, alt, ehvad Revisorerne
handlat så, som de gjort, eller
tvärtom; ehvad deras förfarande är berömligt
eller vore klandervärdt, blir della icke
58 H. 5*
Den 22 Januarii f. m.
föremål för Rikets Ständers omdöme och
yttrande. Förhållandet med Revisorerne i
detta afseende är ej detsamma, sorn med
Fullmäktige i RiksgäldsContoiret och Banken;
ty desse äro administrativa Auloriteter,
med magtpåliggande göromål. Om de
väl fullgöra sine uppdrag, om de med omtanka
och snille supplera den döda bokstafven
i deras instruetioner; sådant förtjenar
beröm, och är föremål för gillande
eller ogillande. Helt annat är förhållandet
med Revisorerne. Deras befallning är en
fortsättning af Rikets Ständers egen revision;
de hafva ej någon förvaltning sig uppdragen;
följaktligen äro de ej föremål för
decharge. Också finnes ej något derom föreskrifva
i Grundlagen. Deras egna samveten
äro de, som skola lemna dem decharge,
likasom deras öfvertygelse är enda
rättesnöret för utöfningen af deras revisionsrätt.
En votering öfver ifrågavarande motion
skulle föranleda ett otillbörligt klander
eller beröm, såsom i parti-tiderne. Jag
hoppas således, att den ej kommer i fråga.
Afslag å motionen tror jag likväl ej vara
det rätta beslutet, utan heldre att den ej upptages,
eller alt den förklaras böra förfalla.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Ju
mera tillfredsställd jag lör min del är med
Revisorernes nit och bemödande, desto betänkligare
finnér jag det vara att instämma
i Grefve Horns motion. Jag anser det neni
-
D e n 22 J a n 11 ur i i f. in.
ligen vara vådligt och orätt, att blottställa
dem för afslag å motionen, hvilket vid denna
Riksdag skulle sannolikt blifva resultatet
af en votering. Derföre tillstyrker jag,
att frågan må, utan beslut, förfalla. Det
är redan af en talare anmärkt, att Revisojerne
icke äro Fullmäglige, utan sjelfve
Ständer, för hvilka ej någon ansvarighetslag
finnes. Lika litet, som i83o års Ständer
kunna besluta något förklarande af beröm
eller tadel i afseende på 1823 års Ständer,
lika litet kan sådant äga rum i afseende
på Revisorerne. Visserligen vore det för
en Revisor tillfredsställande att af Rikets
Ständer höra smickrande omdömen öfver
sitt förhållande; men han bör vara nöjd
med öfvertygelse!», alt Svenska Folket gillar
det. Detta skulle åter förlora mycket
af sitt behag, om beslutet inom RiksStånden,
i afseende på Revisorens förtjenst af
beröm eller tadel, utföll ofördelaktigt. När
dessutom Kongl. Maj:t vid föregående Riksdag
förklarat Tacksägelse-adresser ej vara
constitutionelle, hemställer jag, om den nu
föreslagna väl kan vara lämplig. Jag önskade
derföre, att motionen finge förfalla
utan proposition derå.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Det torde
vara öfverflödigt för mig att gifva tillkänna
motiven för min gjorda framställning;
de äro redan ådagalagde af Herr Hjerta.
Då jag väckte frågan, var det icke min
7°
Den 22 Ja n un r ii f. in.
mening att hvarken smickra Herrar Revisorer
eller blottställa deni för något klander;
jag tror, att de böra vara öfver så väl
det ena, som det andra. Blott den kan
möjligen blifva blottsläld, som skulle vilja
vägra att uttrycka ett godkännande af Revisorernes
mödosamma och väl uppfyllda
värf; och då här endast är i fråga alt gifva
tillkänna en opinion, som Ridderskapet
och Adeln redan uttryckt genom förkastande
af den nya Instructionen för Rikets Ständers
Revisorer, kan jag icke finna, att Ståndet
här på minsta sätt skulle kunna blifva
blottstäldt. Saken är föröfrigt icke af allmän,
utan af enskild egenskap; ty jag har
gjort min framställning till Ridderskapet
och Adeln, icke till Ständerna. Jag kan
derföre icke dela Herr Hjertås åsigt, att frågan
bör behandlas såsom motion och remitteras
till StatsUtskottet, utan jag tror
den blott innefatta en enkel hemställan,
som Herr Grefven och LandtMarskalken,
utan remiss, kan framställa till Ståndet.
Jag förnyar alltså min begäran, att Herr
Grefven ocb LandtMarskalken täcktes inhemta,
huruvida Ridderskapet och Adelil
instämmer i den framställning jag gjort.
Herr von Hartmansdorff, August: Då
Motionairen, såsom skäl lill förslagets godkännande,
anfört, att Ridderskapet och Adeln
redan på förhand skulle hafva gillat
motionen, genom förkastande af den nya
Den 22 Ja n u a.r i i f. m.
Instructionen för Rikets Ständers Revisorer;
anser jag, sorn deltagit i Instruclionens ogillande,
mig pligtig förklara, hvarföre jag icke
kan biträda den nu ifråga varande motionen.
Om Ständerne, vid en påföljande Riksdag,
godkänna Revisorernes åtgärder, synes mig
bästa uttrycket af en sådan mening vara
stadfästelsen af de anmärkningar Revisorerne
gjort, och samma Revisorers förnyade
utväljande. En sådan hyllning hafva ock
utmärkte Revisorer tillförene rönt. En hvar
påminner sig den veteran bland Ridderskapets
och Adelns, hvilken, till följd af förnyade
val, deltagit i alla revisioner, sorn
ägt rum, jag tror, allt ifrån 1786 ända till
och med i8a5, hvarefter åldern hindrat honom
att fortfara lika länge, som Ridderskapets
och Adelns förtroende. På sådant sätt
röner en Revisor lämpligast Sländernes erkännande
af hans nit och skicklighet; men
alt annorledes uttrycka sitt bifall, anser jag
lika orådligt, som att Rikets Ständer skulle
särskildt uttrycka något klander af Revisorernas
förfarande. Man vet, att de rådande
meningarne ofta äro olika vid Revisionerne
och Riksdagarne, ofta olika i början och
slutet af samma Riksdag. Följden skulle
lätteligen kunna blifva, att efterlålne Revisorer
berömdes, eller att de, som allvarsamt
utfört sitt uppdrag, klandrades. Folkets
högsta myndigheter böra icke utsätta
hvarandra för opinions kastningar. Må saken
tala och historien låta en lugnare ef
-
72
Den 22 Januarii f. m.
terverld döma; men man bör icke onödigtvis
vädja till voteringsmassorne för ögonblicket.
Jag anser i allmänhet onödigt, att
meddela så kallad decharge åt sådana Rikets
Stvnders Ombud, hvartill valen ofta
förnyas, ty bästa omdömet uttrycker sig genom
samma persons återväljande eller uteslutande.
Såsom Ledamot i BancoUtskotlet,
har jag i början af denna Riksdag deltagit
i det omdöme öfver BancoFullmägtige,
som det åligger BancoUtskottet att meddela.
Första öfverläggnings-ämnet var då,
om icke dechargen borde utfärdas efter ett
slags formulair, det vill säga, medelst afskrifning
af den decharge, som gafs vid
Riksdagen förut. Denna mening vann väl
icke, ty man fann, att en annan verksamhet,
än tillförene, ägt rum hos BancoStyrelsen;
men böjelsen att begagna formulaire
visade sig, och så går det. Antingen söker
man Riksdag från Riksdag alt öfverträffa
hvarandra uti intet sägande ordförändringar
på samma sak, eller återgår man slutligen
till det beqvämare forrnulairet. För
öfrigt får jag erinra att, i afseende på Konungens
Rådgifvare, Ridderskapet och Adeln
vid denna Riksdag beslutat, att icke
meddela deni någon decharge. För min del
anser jag äfven lämpligast, att låta Lagens
enkla bud gälla, att der ingen anmärkning
blifvit gjord, der äger decharge, utan vidare
förklarande, rum. Jag tillstyrker alltså,
lika med Herr Cederschjöld, att Grefve
Den 22 Januarii fV ru.
Horn sjelf ville låta sin motion förfalla; ty
om den blifver afsiagen, hvilket jag befarar,
skulle man måhända taga det för ett
klander af Revisorernes åtgärder, i hvilket
jag icke kan instämma, och hvars uteblifvuude
jag önshade.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf: Ehuru Grefve Horn nu
till en del utvecklat motiven för sin motion,
bekänner jag, att jag icke rätt kunnat
fatta meningen med den ifrågavarande allmänna
tacksägelsebevisningen motiSaöoch
1827 årens Revisorer. Skulle afsigten, såsom
Grefve Horn sjelf tycktes angifva, vara
den, att hos de personer, som icke instämma
i motionen, utan yrka afslagderå,
eller att den må förfalla, derigenom få antydd
en syftning till ogillande af nämnde
Revisorers åtgärder; så bestrider jag för
min del helt och hållet en sådan slutföljd.
Mig synes, att man ganska väl kan bestrida
Grefve Horns framställning, utan att derföre
neka att erkänna den möda och nit,
hvarmed 1825 och 1827 årens Revisorer
sökt uppfylla sitt svåra kall; jag kallar det
svårt, emedan, då detta kall icke varit med
säkra och bestämda föreskrifter utstakadt,
det var naturligt, att stridiga åsigter och
mot hvarannan stridande omdömen skulle
uppstå. Men pröfningeu af Revisorernes
åtgärder och anmärkningar verkställes af
StatsUtskotlet och Rikets Ständer; och en
\
74 Den aa Januarii f. m.
sådan pröfning liar nu i afseende på 1825
och 1827 årens Revisorer ägt rum, sanitär
efter min tanka det enda sätt, som vår
Grundlag medgifver, att uttrycka ett gillande
eller ogillande. I de delar, der Utskottet
oell Rikets Ständer instämt med Revisorerne,
der är gillandet af deras åtgärder
uppenbart, och i de delar åter, der
Utskottet och Ständerne frånträdt Revisorernes
anmärkningar, eller låtit deni förfalla,
visar detta sig såsom en följd af de inhämtade
upplysningar och förklaringar från
de Förvaltande Verken, som för Utskottet
och Ständerne varit att tillgå, men hvilka
för Revisorerne voro främmande, och således
icke kunnat läggas till grund för deras
omdöme. Det är derföre lätt förklarligt,
huru Rikets Ständer kunna i åtskilliga delar
hafva olika åsigter nied Revisorerne,
utan att ändock klandra dessas åtgärder, och
jag skulle vilja jemföra Sländernes pröfning
af Revisorernes åtgärder med en ÖfverRätts
pröfning af en UnderRätts utslag; detta kan
ändras, utan att, uti en sådan ändring, ligger
någon förebråelse eller något klander
af UnderRättens åtgärd. Men sedan Sländerne
numera fulländat denna pröfning af
de tvenne sista revisionsförrättningar, tror
jag, att Rikets Ständer hvarken böra eller
kunna gå längre. Alltsedan 180c) har ingen
sådan motion blifvit väckt, som den
Grefve Horn nu framställt, och jag hemställer
om icke ett så sent in förd t bruk,.
Den 11 Januari i f. in.
alt särskildt förklara sin tillfredsställelse med
Revisorernes bemödanden, skulle innefatta
en slags förebråelse för de föregående Revisorerne,
hvilka icke kommit i åtnjutande
af en slik välvilja å Rikets Ständers sida.
Detta bruk skulle äfven i framtiden kunna
blifva farligt för sättet att utöfva Rikets
Ständers granskningsrätt; ty om man nu
skulle finna skäligt att i massa gilla Revisorernes
åtgärder, skulle det kunna hända,
att man en annan gång, lydande ögonblickets
passioner, i massa ogillade dem. Grefve
Horn har nämnt, att hans mening varit
att i sin framställning endast innefatta Ridderskapets
och Adelns Revisorer; men jag
hemställer, huruvida Ridderskapet och Adeln,
såsom särskildt Stånd, har någon revisionsrätt,
och om den icke utöfvas af Rikets alla
fyra Stånd gemensamt. Jag tror icke det
går an, att vi ensamme upphöja oss till beröm
eller ladel af våra Revisorer, utan i
förening med de öfriga Ståndens. Jag instämmer
på dessa skäl med de Talare, som
förklarat sig emot motionen, och hemställt
att den må förfalla.
Herr Lefren, Johan Pehr: Då man tager
den gjorde motionen i öfvervägande,
bör man i synnerhet fästa uppmärksamhet
på tvenne omständigheter: den ena, huruvida
motionen är öfverensstämmande med
Grundlagen, den andra, hvilka följder motionen
kan medföra. Hvad den första om
-
76
Den 22 J a n 11 a r i i f. m.
ständigheten beträffar, så är motionen efter
min tanka icke öfverensstämmande med
Grundlagen. Revisorerne äro icke förvaltare,
och behöfva icke decharge; de hafva
samma rättigheter och skyldigheter, som
den enskildte StåndsLedamoten; de hafva
ingen ansvarighets-lag, utom Grundlagen,
och kunna icke i något fall ställas till ansvar
för underlåtenhet af sina skyldigheter,
och behöfva derföre icke eller något beröm
för det sätt, hvarpå de uppfyllt sitt förtroende.
Yill man jemföra dem med andra
Auctoriteter, äro de närmast att förlikna
med Rikets Ständers Utskott. Båda
väljas genom Ständernas förtroende, utan annai!
instruction, än Grundlagen; båda hafva
ingen annan ansvarighet än sina samveten
och efterverldens dom. Men jag hemställer,
huruvida Herr Grefven och LandtMarskalken
skulle kunna meddela proposition på en
tacksägelse-adress till det eller det Utskottet.
För min del tror jag icke, att en sådan proposition
kan meddelas, och jag finnér en
fullkomlig likställighet i förevarande fråga.
Motionen är således, efter min tanka, Grundlagsstridig,
och jag anhåller, att Herr Grefven
och LandtMarskalken täckes gifva sin
tanka derom tillkänna. Hvad åter följderne
af motionen beträffar, tror jag deni vara
föga gagnande, och kunna blifva skadlige.
Man bör icke skaffa näring för partisinnet,
helst det lior till vår tidstecken, att man,
oaktadt många anledningar till partier, fin
-
Den 0.2 Januarii f. in.
77
ner deras bildande misslyckas, emedan förnuftet
alltid är starkare. Man kan måhända
genom partier vinna framgång för en
dag eller en vecka, men den, som vill dana
partier, skall alltid snart nog finna sig
tillbakaträngd af allmänna vettet, och misslyckas.
Jag afstyrker således motionen såsom
Grundlagsstridig, onyttig, skadlig och
till och med skamlig för dem, som blifva
föremål för ett otidigt beröm eller tadel.
Grefve Horn: Ilerr Grefve afWetterstedt
har funnit det betänkligt, om Ständerne
skulle uttrycka ett beröm åt Revisorerne
vid de tvenne sista Revisionerne, hvaraf
föregående Revisorer icke kommit i åtnjutande,
och Herr Grefven har trott att
uttrycket af en sådan välvilja för Rikets
Ständers Revisorer skulle, såsom en Lag,
öfvergå på alla kommande Revisorer. Jag
anhåller i anledning häraf, att få förklara,
hvarföre jag vid detta tillfälle gjort framställning
om särskildt godkännande af i8a5
och 1827 årens Revisorers åtgärder. Vi
böra nemligen ihågkomma, i hvilken bekymmersam
förlägenhet dessa Revisorer blifvit
försatte, derigenom, att, sedan en vid
sista Riksdag i laglig form och på lagliga
grunder utfärdad Inslruction för Rikets Ständers
Revisorer icke godkändes af Regeringen,
dåvarande Ständer lemnade Revisorerne
handlöst åt sitt öde. Alla ihågkomma
äfven den svåra och obehagliga ställning,
Den 11 Ja nu ar i i f. m.
hvaruti Revisorerne sålunda blefvo ställde
lill de förvaltande Verken, efter vägrad tillgång
till nödiga ansedde upplysningar. Hela
min framställning åsyftar derföre endast,
att Ridderskapet och Adeln måtte uttrycka
ett bifall till Revisorernes verksamma bemödanden
att uppfylla sina åligganden, emedan
jag trott att deri låg ett erkännande,
så väl deraf, att Revisorerne uppfyllt sitt
kall, så vidt dem varit möjligt, som ock
deraf, att Revisorerne varit ställde i en
svår belägenhet. Under de omständigheter,
som inträffat, och hvilka Ridderskapet
och Adeln, genom sitt föregående beslut
rörande den nya Instructionen för Rikets
Ständers Revisorer, ogillat, hade dessa Revisorer
lika lätt kunnat göra intet, hvilket
lärer blifva kommande Revisorers lott; men
då de visat ett motsatt bemödande, anser
jag det vara Ridderskapet och Adeln värdigt
att erkänna detta. Jag fortfar derföre,
utan afseende på äfventyret af majoritetens
afsjag, att anhålla om proposition på
min framställning, så vida Herr Grefven
och LandtMarskalken anser den förenlig'
med Grundlagen.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Jag kan icke inse Grundlngsstridigheten deraf,
att Ståndet, eller Rikets Ständer, skulle
förklara sin tillfredsställelse med Revisorernes
åtgärder vid de tvänne sista Revisionerne,
fast de ej äga rättighet, all stål
-
Den 22 Ja nu a lii f. ra.
79
la Revisorer lill ansvar, men jag förenar
mig likväl med Jeni, som uppmanat Grefve
Horn att sjelf låta motionen förfalla; ty
den kan möjligen motverka det åsyftade
ändamålet så lill vida, att om motionen af
pluraliteten förkastas, kunde detta synas
innebära ett indirect ogillande af de omnämnde
Revisorers åtgärder, hvilket skulle
motväga det beröm de kunnat erhålla af
allmänna opinionen, och hvaraf framtida
Revisorer skulle kunna taga sig anledning,
att icke i samma vidsträckthet uppfylla sina
förbindelser. Revisorerne hafva helt andra
pligter än Rikets Ständer; de äro skyldige
att icke förbise någon omständighet,
som kan föranleda till anmärkning, men
Ständerne äga rätt alt, äfven med godkännande
af Rcvisorernes nit, sjelfve låta de
gjorda anmärkningar förfalla, och ändå godkänna,
att de blifvit framställda. Revisorernes
pligt är, att framställa anmärkningarne,
men Ständernes rätt är, alt låta
riem förfalla. Förhållandet är här enahanda
med ConstitutionsUtskottets åtgärder; detta
Utskott är pligtigt att vid hvarje vigtig
anledning göra anmärkning mot Konungens
Rådgifvare, men Ständerne äro icke deslomindre
berättigade alt låta anmärkningarne
förfalla, när mildrande omständigheter, ja
considerationer, föranleda dertill. Jag tager
mig således friheten uppmana Grefve
Horn att sjelf, för det andamål han åsyftar,
låta motionen förfalla; emedan om den
8o
Den 7.2 Jan u a r i i f. m.
af Ridderskapet och Adeln förkastas, det
kail tydas som ett indirect förklarande, att
Revisorerne ej fullgjort sin Instruction.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Jag
är hufvudsakligen förekommen af den siste
talaren. Jag skulle hafva instämt i motionen,
om den vunnit Ridderskapets och
Adelns bifall, då den väcktes, och ett beslut
derom sålunda otvunget bade följt på
den slutade granskningen af StatsUtskoltets
Utlåtande, rörande Revisions-berättelserne;
men då motionen begärdes på bordet, och
nu mera väckt motstånd, befarar jag, att
ändamålet förfelas, och tror, att Grefve Horn
med sin framställning skall göra Revisorerne
sjelfve, bland hvilka vi äga några gemensamma
vänner, en stor otjenst. Jag förmodar
derföre, att Grefve Horn har den godheten
att icke blottställa dessa våra vänner
för den tvetydiga utgången af en votering;
men i annat fall vägar jag åtminstone anhålla,
att Contra-propositionen ej må ställas
på afslag, utan på motionens förfallande.
Frih erre Cederström, Jacob: Några Ledamöter
hafva påstått, att Grefve Horns motion
ej vore Grundlagsstridig, andra att så
är, och en att det skulle medföra nytta,
om ett sådant omdöme öfver Revisorerne,
som nu är i fråga, alltid i framtiden afgafs.
Jag vill till en början förklara min
åsigt
Den 22 Januari i f. m.
81
åsigt af Grundlagens föreskrifter i detta hänseende.
Det gifves icke mer än två slags
frågor, sorn kunna blifva föremål för elt
RiksStånds öfverläggning; nemligen 1:0 frågor
af allmän beskaffenhet, hvilka alltid böra
till Utskott remitteras, och 2:0 frågor, som
röra något Stånd enskildt eller innefatta
preliminaira hemställanden från Utskott,
hvilka genast kunna afgöras. Men nu har
Grefve Horn i sin första framställning gjort
frågan allmän, till följd hvaraf den borde
till Utskott remitteras, samt i dag inskränkt
den till en fråga om Ridderskapets och
Adelns Revisorer ensamt, hvarigenom framställningen
blifvit förvandlad lill en enskild
Slåndssak. I förra fallet har motionairen
haft orätt, emedan han bordt vända
sig till ConstilutionsUtskottet, för att i
laglig väg få Grundlagen ändrad, innan en
sådan framställning kunnat göras, och i senare
fallet har motionairen likaledes förfarit
alldeles olagligt, emedan Ridderskapet
och Adeln icke ensamt kan besluta öfver
åtgärder af sina Revisorer, vidtagne gemensamt
med de andra Ståndens. Ty om vi
besluta ett godkännande af våra Revisorers
åtgärder enskildt, kunna de öfriga Stånden
med samma skäl besluta ett ogillande deraf,
och tvister sålunda Stånden emellan föranledas,
hvilka af ingen böra beredas. Herr
Hjertås påstående, att sakens införande för
framtiden skulle vara nyttigt, tror jag mig
58 H. 6
8a
Den 22 Januari i f. m.
redan i det föregående hafva besvarat, och
får blott tillägga, att om man åsyftar bildandet
af factioner, synes medlet icke vara
illa valdt; ty genom ett orättvist klander
eller beröm skulle man lätt kunna bringa
saken derhän, att inga andra åtogo sig Revisors-befattningen,
än de, som icke förtjenade
att dertill utses. Det enda lagliga
sätt för Rikets Ständer att uttrycka något
omdöme om Revisorernes åtgärder är det,
som redan ägt rum; ty sedan StatsUtskottet
pröfvat, och Rikets Ständer nu mera
tagit sitt beslut om, de af Revisorerne framställde
anmärkningar, är det en naturlig
följd, att häri ligger det enda ogillande
eller godkännande af Revisorernes åtgärder,
som kan komma i fråga. Skulle deremot
bända, att Rikets Ständers Revisorer någonsin
så kunde förgå sig, alt någon annan
åtgärd erfordrades, måste 110 §:n RegeringsFormen
tillämpas; ty Revisorerne äro
ställde under samma skydd som Riksdags»jpän.
Jag vrkär derföre att motionen må
förfalla; men, 0111 saken icke kan afgöras
utan votering, tillstyrker jag att Contrapropositionen
må innefatta ett ogillande af
motionen, hvilket ingalunda innebär ett ogillande
af Revisorernes åtgärder, utan endast
ett ogillande af motionairens handling, såsom
lagstrid ig.
Grefve Horn: Jag anhåller blott att
få rätta ett misstag, som varit gemensamt
Den 22 Januarii f. m.
83
hos Grefve af Wetterstedt och Friherre Cederström,
då desse Herrar trott, att mitt
förslag åsyftade ett godkännande af Ridderskapets
och Adelns Revisorers åtgärder enskildt.
Jag har från början till slut endast
åsyftat, att Riddel skåpet och Adeln, för dess
del, och oberoende af de öfrige Stånden,
ville uttrycka ett erkännande af i8a5 och
1827 årens samtlige Revisorers verksamma
bemödande att uppfylla sitt kall. Här kan
således icke vara fråga om att bilda factioner
och tvister Stånden emellan, såsom Friherre
Cederström påstått. Jag inskränker
mig föröfrigt dertill, att blott åberopa hvad
jag förut anfört, och öfverlemnar till Herr
Grefven och LandtMarskalken att afgöra,
om framställningen är af den beskaffenhet,
att proposition derå kan göras, i hvilket
fall jag fortfar att yrka densamma.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å Grefve Horns ifrågavarande hemställan.
Ropades starka Nej, blandade med Ja.
Hvarefter Hans Excellence frågade, om
Ridderskapet och Adeln ansåg berörde hemställan
böra förfalla.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att som, efter hvad Hans Ex58
11. g*
84
Deri 22 Januarii f. m.
cellence tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
den sist framställde propositionen således
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Herr Rosenqvist begärde votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frarastäldc följande Voterings-proposition:
Den,
som instämmer i Grefve Horns
hemställan, att Ridderskapet och Adeln måtte
förklara sin tillfredsställelse öfver de af
Rikets Ständers Revisorer åren i8a5 och
1827 ådagalagde verksamma bemödanden,
att i uppfyllandet af deras vigtiga kall hafva
motsvarat Rikets Ständers dem visade
förtroende, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Grefve Horns berörde
hemställan böra förfalla.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan tre qvart
till 12 f. m., och befunnos vid voteringens
slut klockan tre qvart till 1 e. m., sedan
en Voteringssedel blifvit undantagen och
förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, röstcrne hafva utfallit, som följer:
Ja — /f5.
Nej — 158-
Den 22 Januari i f. in
85
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskildt fördeProlocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således ansett Grefve Horns
ofvanberorde hemställan böra förfalla.
Herr Rosengvist bade inlemnat följande,
som upplästes:
Då Högloflige Ridderskapets och Adelns
pluralitet beslutat, att Grefve Horns hemställan
skall förfalla, anhåller jag att i Protocollet
få förvarad min reservation mot ett
beslut, som jag finner innebära ett missbilligande
af Rikets Ständers senast församlade
Revisorers granskningsåtgärder.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken tillkännagaf, att Plenum
bomme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Å nyo föredrogs BorgareStåndets den
j8 dennes f. m. på bordet lagde ProtocollsUtdrag
af samma dag angående förnyadt
förslag till Tullafgifter å de varuarti
k tar, hvarå Bevil IningsUtskottet tillstyrkt
Tolags upphörande.
Herr Tham, Wollrath; Jag anhåller, i
anledning af BorgareStåndets nu föredragne
ProtocollsUtdrag, att få i korrthet framställa
förhållandet med frågan om Tolagen.
86
Deu 22 Januarii f. m.
BevillningsUtskottel har i sitt Betänkande
N:o 54. elter upptagande af RiksStåndens beslut,
rörande Tolagens borttagande från de
6 artiklar, hvarå Utskottet sådant tillstyrkt,
sagt: vid sådant förhållande tror också Utskottet
, att denna fråga, såsom icke af Bevillningsnatur,
kan, genom 3 Stånds sammanstämmande
beslut, af göras, samt att,
enär dessa Stånd, på ofvannämnde sätt,
stadgat, att åtskillige varuartiklar skola
från Tolag fritagas, Rikets Högloflige Ständers
beslut i sjelfva Principfrågan i öfverensstämmelse
härmed är fattadt. I sjelfva
voterings-propositionerne, rörande tullen på
de 6 artiklarne, finnes emedlertid ej ett
ord om Tolagen infördt, och det är blott
till upplysning för RiksStånden, som Utskottet
i praemisserna inryckt, att Ståndens
beslut är fattadt, under förutsättning af artiklarnes
fritagande från Tolag. Till ytterligare
bevis härå anhåller jag, att exempelvis
få uppläsa voterings-propositionen, rörande
färgträd: Höglojlige Ridderskapet och
Adeln, Ilögvördige Preste Ståndet samt Hedervärda
BondeStåndet hafva bifallit Utskottets
förslag, att, under förutsättning
af dess fritagande frän Tolag, Tullen å
denna vara skulle bestämmas till 3 R:dr å
100 Rulrs värde; men då deremot Hällöf -  lige BorgareStåndet nedsatt Tullen härå
till 1 R:dr å samma värde, så föreslår Utskottet,
för den händelse att jemkning i
detta beslut icke inträffar, eu så lydande;
Den 22 Januarii f. m.
37
Prop. 1 ä.
Den, som bifaller B ev illnin gsUt skottets
förslag, att för införandet af alla
slags oraspadt färgträd skall bestämmas en
Tull af 3 R:dr å 100 R.drs 'värde, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nei,
kommer Införseltullen för alla slags oraspadt
färgträd att utsättas till 1 R:dr af
100 R.drs värde. Jag medgifver visserligen,
att den i premisserna här intagne meningen
om Tolagen varit öfverflödig och kan
utgå; men då elen innefattar endast en oskyldig
gärd åt den upplysning om förhållandet,
sorn Utskottet ansett sig pligtigt att
meddela RiksStånden, och då intet ord härom
finnes i de till förstärkta StatsUtskottet
aflemnade voterings-propositioner, bekänner
jag, att jag icke förstår, huru BorgareStåndet
häraf kunnat taga sig anledning
att vägra omröstning öfver dessa voteringspropositioner,
eller begära af Utskottet nytt
förslag till Tulltaxa för de ifrågavarande artiklarne.
Jag hemställer emedlertid, huruvida
Ridderskapet och Adeln antingen skulle
behaga remittera BorgareStåndels ProtocollsUtdrag
till BevillningsUtskottet helt enkelt,
eller ock med följande beslut: ”Att ehuru
”Ridderskapet och Adeln ansett frågan om
88
Den 11 Januarii f. m.
”Tolagens upphörande å vissa Importartiklar
”vara alden beskaffenhet, att3:ne RiksStånds
”beslut utgöra Rikets Ständers, fann Rid”derskapet
och Adeln för godt att, med bibehållande
af de redan godkände Voterings”propositionerne,
angående Boksvärta, Färgarud,
Hudar och Skinn, Silke, Socker och
"Ull, anmoda BevillningsUtskottet att, så”som
öfverflödigt, utur premisserna till sam”ma
propositioner, utesluta orden: under
”förutsättande af fritagande från Tolag" —
Ty alt ändra sitt beslut i sjelfva saken, förmodar
jag, att Ridderskapet och Adeln icke
lärer gå in på.
Herr von Hartmansdorff, August: Som
vinnandet af enhet i frågans behandling torde
fordra, att BorgareStåndets ProtocollsUtdrag
remitteras till BevillningsUtskottet:
tillstyrker jag denna åtgärd. Eljest, om Ridderskapet
och Adeln behandlade frågan på
ett sätt, och de öfriga Stånden, på hvar
sitt, skulle det förvålla svårighet att sammanjemka
meningarne, eller åtminstone ett
jemkningsbetänkande. Bättre synes mig derföre
vara, att låta ProtocollsUtdraget genast
i vanlig ordning afgå till BevillningsUtskottet,
utan att något beslut af Ståndet
på förhand fattas. Hvad sjelfva saken beträffar,
har jag icke fått någon anledning
att ändra min förut yttrade öfvertygelse,
att BevillningsUtskottet icke kunnat, med
iakttagande af gällande Författningar, uu
-
Den 22 Januarii f. ro.
S9
derställa Städernes Tolag omröstning i förstärkt
Statsutskott; utan bade Utskottet bordt
föreslå alternativ Tull på de ifrågavarande
artiklarne, då Tulltaxan passat, antingen Tolagen
blifvit Uibehållen eller borttagen, och
måhända varder Utskottet slutligen nödsakadi
att vidtaga denna utväg. Emedlertid
tillstyrker jag, i alla fall, att ProtocollsUtdraget
remitteras till BevillaingsUtskottet.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven ochLandtMarskalken framstäld proposition,
beslöt Ridderskapet och Adeln öfverlemna
ifrågavarande ProtocollsUtdrag till
BevillningsUtskollet, som borde med Utlåtande
deröfver tili RiksStånden inkomma.
Företogs rill pröfning Bevillnings- Lagsamt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 22 sistlidne December under
N:o 3o afgifne, och deri r3 derpåföljde Januarii
e. m. på bordet lagde, Utlåtande, i
anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottens
under N:o r8 förut meddeldte Betänkande,
angående väckte motioner, i afseende
på Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning
emot oloflig införsel eller utförsel af varor,
af den 23 Junii 1825.
Uppå derom gjord hemställan, föreslog
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken, att detta Utlåtande måtte
punktvis till pröfning och afgörande företagas.
Bifölls.
D°
Den 22 Januari i f. ni.
Grefve von Fersen _, Hans: Sedan delta
ämne nu blifvit underkastadt discussion,
får jag vördsamt hemställa, om icke Ridderskapet
och Adeln skulle behaga inskränka
sig derhän, att, i likhet med hvadVälloflige
BorgareStåndet beslutat, genom en
underdånig skrifvelse, hos Kongl. Maj:t anhålla:
”det Kongl, Maj:t måtte besluta, och
”låta vidtaga, de förändringar i nu gällan”lande
Förordningen af den 23 Junii 1825,
”hvilka af behofvet finnas påkallade till Nä”ringarnes
skydd, samt betryggande af den
”Staten rättmätigt tillkommande Tullintra”den,
utan att den laglydige medborgarens
”rättsenliga anspråk på hus- och hemfri”dens
helgd må äfventyras.” Skulle detta
förslag bifallas, tror jag att en stor del af
den tid besparas, som annars åtgår till discussion
i detta ämne. Jag anhåller således,
att denna fråga måtte preliminariter
afgöras.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
I liufvudsaken instämmer jag med Grefve
von Fersen och tror, att om vi skrida till
granskning af författningens redaction, leder
detta oss in uti irrgångar, utur hvilka
vi sannolikt ej skola reda oss. Såsom önskningsmål
har Kongl. Förordningen den 23
Junii i8a5 tillkommit, föredragen af StatsSecreteraren
för Handels- och FinanceÄrenderna.
Frågan tillhör således helt och hållit
den ekonomiska lagstiftningen, och jag
Den 22 Ja nu ar i i f. m.
91
tror icke, alt någonting lägger hinder i vägen
för Grefve Fersens hemställan; men då
Utskotten nu föreslagit författningar, åsyftande
en jemvigt emellan strängare och mildare
föreskrifter, och opinionen synes luta
åt den vågskål, som minskar undersökningsmannens
rätt att visitera, tror jag att,
om Ridderskapet och Adelil gillar Grefve
Fersens förslag, detsamma borde motiveras.
I anledning häraf ber jag få visa, hvaruti
de egentligen svaga ställena uti ifrågavarande
författning bestå. Dessa utgöra: 1:0
Den inskränkta undersöknings-rätten, som
lägger för litet band på lurendrägare^ och
för mycket på undersökningsmannen; 2:0
En obillig ansvarighet för den senare när
han misslyckas i undersökningen, d. v. s.
när han ej träffar olofligt infördt gods, eller
träffar sådant af detta slag, som ej uppgår
lill ett bestämdt värde; 3:o Godtyckliga
värderingsbestämmelser å förbrutet gods;
och 4:o Vilkoret att sådant gods, när det
är af det till införsel förbjudna slaget, icke
får försäljas i landet till fri disposition,
ulan måste exporteras.
Beträffande den första af nämnde oriktigheter,
så medför densamma verklig skada.
Jag känner händelser, der undersökningsmannen
icke vågat förrätta undersökning
å lurendrejadt och tullförsnilladt gods,
som han haft i sin åsyn, derföre, att hans
vätt dertill dels varit tvetydig, dels sak
-
9a
Den 12 Januarii f. m.
näts, men ansvaret, om han misslyckats, deremot
varit klart och bestämdt. Skyldigheten
att medhafva vittnen, för alt under forsling
anhålla confiscabelt gods, paralyserar
ej sällan hela beslags-åtgärden. Skyldigheten
för undersökningsmaunen, icke allenast
att hvarje gång han försöker göra beslag,
träffa olofligen införd t gods, utan äfven, att
detsamma skall uppgå till ett visst, ej obetydligt
minimi-värde, och om han häruti
felar, att för dessa förfelade gissningar erlägga
böter, är åtminstone icke uppmuntrande
för dem, som beifrar lagförbrytelser.
.
Rättigheten för vederbörande, att sätta
nästan hvad värde som helst på förbrut11
a varor, hänför med få undantag, till de
orimligaste och skadligaste resultat. Jag känner
tillfällen, då fina kläden blifvit, vid slike
fall, åsatte ända ner till 32 sk. B:cos värde
och någongång derunder. Huru mycket detta
gynnar den lagbrytande varuägaren, lärer
hvar och en kunna inse, som vet, att
de böters belopp han skall erlägga, grunda
sig på varuvärdets. Samma skadliga verkan
medför det stadgandet, att eonfisceradt
förbudet gods endast får försäljas till export.
Följden af denna tvångsförsäljning är få concurrenter
vid försa ljni ngs L il 1 fälle t, lågt pris
på varan, förlust derigenom för Staten och
Beslagaren och den omständigheten, att den
lagbi ylande varuägaren kan, genom sådan
Den 21 Januari i f. m.
93
arrangement, se sin förlust minskad om ej
ersalt, då han inropar varan, förer ut henne,
och, sedan han densamma i utländsk
hamn behörigen lossat, å nyo försöker,
och stundom lyckas, att insmugla henne i
Sverige, hvarest han slutligen försäljer henne
till ett för säljaren vida förmånligarepris.
Genom beslags-rapporter har jag erfarit, huruledes
samma lörbudna vara flere gångor
varit tagen i beslag. Detta stadgande utgör
således en skadlig anomalie i TullLagstiftningen,
och ökar, i förening med de
förutnämnde bristerne, anledningarna till
Tullförfaltningarnes eluderande, samt demoraliserar
ytterligare begreppen om den
helgd Författningar böra äga uti ett lagbundet
Samhälle.
Biträdande således Grefve von Fersen?
åsigt, hemställer jag att, såsom tillägg dertill,
adressen till Kongl. Majit i detta ämne
måtte behörigen motiveras, på det Regeringen
må erhålla fullständig upplysning
om de delar i Tullförfattningarna, hvaruti
Rikets Ständer önska ändring och rättelse.
Med anledning häraf, får jag härmed
uti följande momenter vördsamt framställa
till benägen pröfning de grunder, som innefatta
de angelägnaste förändringar uti ifrågavarande
författning.
1:0 Ätt behörig under sokn ingsman,
hvarmed förstus de uti 3y §. Förordnin
-
Den 11 Januari i f. in.
gen emot oloflig införsel eller utförsel af
varor, uppnämnde personer, må, vid visitationer
under bar himmel, äga rätt att varor
anhålla, utan att vara åtföljd af vittnen,
men icke att varor undersöka, utan
i vittnens närvaro, så framt anhållningen
ej sker vid tullplats.
Denna grund är föranledd af de många
förfelade undersökningar, sora uppstått
derigenom att vittnen saknats. Då Tullbetjeningen
visst icke alltid på förhand kari
äga kännedom om en oloflig varuinförsel,
utan mången gång, utan att veta deraf, stöter
på sådane, är det omöjligt att vid dessa
tillfällen medföra vittnen. Föröfrigt föreslås
här allenast, att varor skola få anhållas
under bar himmel, då vittnen icke
äro närvarande, men icke undersökas, utan
i vittnens närvaro, och jag tror, att antagandet
af denna grund, icke bör möta någon
svårighet.
2:0 Att dess, d.v. s. behörig Undersökningsmans,
visitations-rättighet, bör sträckas
, utom tullplats, till:
aj) Gator och Torg i Städerne samt allestädes
å Landet under bar himmel.
Utskottet har föreslagit, att dylika undersökningar
skola få ske på vägar å Landet
och gator i Städerna. Städerna äga likväl
torg, och landet andra öppna platser
än vägar. Jag har genom milt förslag ve
-
Den 22 Jan nar ii f. m.
95
lat undanrödja alla de advocatoriska tydningar
i afseende på stället, sorn nu i beslagsmål
förekomma och stundom göra beslaget
om intet.
b~) Sahi- och Upplagsbodar, Magazin och
Uthus.
c) Rum, der 'varor uppläggas eller till salu
hällas.
d) Hus och Boningsrum i Skärgård, och
pä Hviloställen , der varutransporter befinnas
eller varor uppläggas.
Med komma (,)efter ordet skärgård, blir
distinctionen riktig och meningen klar, så
att visitation i boningsrum endast kommer
att tillåtas i skärgård, d. v. s. der varan
blifvit aflastad, samt på hviloställen. Vidare
ej) Boningsrum hos den, som förut blifvit
straffad för lurendrägeri eller tullförsnillning.
3:o Att undersökning efter olof igen
infördt gods i annan enskild persons boningsrum
, hus eller gärd än de förenämnde,
ej vare tillåten, så framt Undersökningsmannen
icke gitter bevisa, att sådant
gods der inkommit, inom de beslagsförrättningen
näst föregående 48 timmar.
Delta är för närvarande stadgadt i afseende
på öppna salubodar och magazin. Jagbar
icke velat föreslå ett fullkomligt undantag
af enskildte personers boningsrum5 men
Den 12 Januari i f. m.
deremot trott mig born fästa det vilkor dervid,
att de förbudna varorne inom 48 timmar
förut skolat vara dit inkomna, för att
kunna i beslag tagas. Du, med detta vilkor,
slik visitation sällan eller aldrig kan
Åstadkommas, synes det ömtåliga afseende,
husfriden påkallar, vara iakttagit.
4:o Att, utan afseende pä en varas
högre eller lägre värde, lion må vara beslag
af behörig Undersökningsman underliastad
och såsom förbruten ansesj då hon
är olof igen i Landet införd eller derifrån
olof igen utföres.
Detta är en ny föreskrift, som hvarken
finnes i Författningar eller i Utskottets
förslag. Detta stadgande är emedlertid högst
nödigt, emedan det ligger lika stor moralisk
förbrytelse i att undanstjäla Staten tullafgiften,
antingen varan är af högre eller
mindre värde. Dessutom försätter delta
stadgande Tjenslemannens skyldighet i ett
bestämdt och klart förhållande, då han endast
har att tillse, om förbrytelse emot författningarne
är begången, utan att, som nu,
tillika behöfva gissa till, huru mycket varan
kati vara värd.
5:o Att intet ansvar bör träffa behörig
Under sökningsman , om han, vid efterspaning
af olo/ligen införde varor, ej
träffar beslag underkastadt gods, eller om
det
-
Den 11 Januarii f. m.
97
detsamma är af ringare wirde, enär hail
vid förrättningen sig lagligen förhållit.
6:0 Att Resande, som endast föra egne
hläder och persedlar', ej äro visitation underkastade
, Utom vid tullplats.
Delta är en liberalitet, som icke synes
vara af någon våda för författuingarnes
efterlefnad, och hvilken jag derföre skulle
tro böra bifallas.
7:0 Att, om obehörig person gör undersökning
efter olofligen inför dt gods, och
anträffar sådant, detsamma må vara förbrutet,
sä vidt dess egenskap af förbuden
eller t lill för snillad vara kan bevisas, och
dess värde uppgår till minst 100 R:dr B:co,
men utan vidare påföljd för innehafvare!! ;
samt att, om intetdera af dessa förhållanden
inträffar, Undersökaren bör plikta för
olaglig visitation.
Med detta ansvar afses, att förekomma
husliga fiscaliska forskningar, ledande
till fridsförstörande förhållanden emellan
husbönder och tjenstefolk.
8:0 Att i beslag taget gods skall vid
Domstolen värderas efter det pris, som å
varan i Talita jean är utsatt; och att om
varans värde der ej finnes bestämdt, tillkallade
behörige Värderingsmän då må den
värdera, efter allmänt gångbart pris.
58 H. 7
93
Den 11 Januarii f. m.
g:o Att alla i beslag tagna och förbrutna
dömde varor, af utländsk eller inhemsk
tillverkning, genom offentligt utrop
må till den mestbjudandes fria disposition
försäljas; och att deremot, å Kronans behållning
af försäljningssumman för gods,
som är till införsel förbjudet eller vid införseln
med Skyddstull belagdt, FabriksFattigCassan
må äga att åtnjuta 10 proc.
Genom detta stadgande följer visserligen,
att varor, som till skydd för inhemske
näringarne äro till införsel förbudne,
utspridas i landet. Men först och främst
kommer detta icke att verka på Fabrikernes
financiella tillstånd, emedan de njuta
derföre den föreslagne ersättningen; och
för det andra, kunna sådana varor, som
vid utländska Fabriker äro med skicklighet
tillverkade, när de till en ringa del spridas
i landet, tjena såsom modeller för våra
tillverkare. För öfrigt, och hvad som
mest talar för införande af detta stadgande,
är det af en fortfarande erfarenhet styrkte,
af mig här förutnämnde, förhållandet,
att de fleste, på export-auctionen försålde,
varor återkomma till landet genom förnyade
insmuglings-försök, som beklagligtvis stundom
lyckas, och utgöra den enda utvägen
för den lagbrytande varuägaren, att i någon
mån ersätta de genom beslaget honom träffade
förluster.
Dessa äro de hufvudsakliga rättelser i
Den 22 Januarii f. m.
99
författningen mot oloflig varuin- och utförsel,
hvilka jag tror vara nödige, och dä
jag nu vördsamt underställer dem Ridderskapets
och Adelns upplysta pröfning, får
jag, för den händelse alt de gillas, äfven
äran föreslå följande underdåniga skrifvelse
i ämnet:
”Då Förordningen den a3 Junii iSaö
”mot oloflig in- och utförsel af varor icke
”lemnar de för tillseendet af dess noggran”na
iakttagande förordnade Tjenstemän nö"dig
frihet att förekomma och beifra dess
”öfverlrädande, få Rikets Ständer till Eders
”Kongl. Maj:t framställa deri underdåniga
”önskan, det Eders Kongl. Maj:t måtte be”sluta
och låta vidtaga de förändringar i
”denna förordning, hvilka af behofvet fm”nas
påkallade, för Näringarnas skydd samt
”betryggande emot Tullförsnillning af den
”Slaten tillkommande tull-intraden, utan att
”den laglydige medborgarens rättmätiga anspråk
på hus och hemfridens helgd må
”äfventyras; i anledning hvaraf Rikets Stän”der
äfven i underdånighet få framlägga
”deras åsigter öfver de hufvudsakligaste de”larne
af berörde stadgande, i afseende på
”undersökning efter olofligen infördt gods,
”till det Nådiga afseende, Eders Kongl. Majit
”kan för Riket nyttigt finna, uti följande
”punkter; &c.”
Skulle åter Ridderskapet oc\i Adeln an
58
H. 7*
IOO
Den 22 Ja nu ar i i f. m.
se lämpligt att företaga ämnets granskning,
medelst jemförelse af Utskottens båda Utlåtanden,
och de åtskilliga förändringar,
som deruti innefattas, för att deraf göra
ett helt, sammanhängande och ändamålsenligt,
så fruktar jag, att stora svårigheter
dervid skola uppkomma, som borttaga tiden,
utan att leda till målet.
Herr Tham, Wollrath: Jag anhåller
att med några ord få redovisa för marchen
af frågan i de sammansatta Utskotten. Den
var redan på förhand till hälften beredd
genom Friherre Åkerhjelms medgifvande lill
Utskotten, att till ledning få se det förslag,
som GeneralTullStyrelsen i ämnet uppsatt.
Detta förslag var af ungefär samma innehåll,
som det Friherren nu framställt, och
fästade så mycket Beredningens uppmärksamhet,
alt den skulle önskat blott få åberopa
det. Ledamöterna ansågo likväl detta
icke formenligt, hvarföre man måste ingå
i detaljerna. I Utskotten blef striden mera
varm; men de fleste Ledamöterne voro af
Beredningens åsigt. När frågan sedermera
återremitterades, kommo dels enskilda intressen,
dels ock theorier så i strid med
hvarannan, att genom olika voteringar det
senare Utlåtandet blef sönderryckt af försöken
å ena sidan, att så mycket sorn möjligt
lossa alla band, och å den andra sidan åter
att skärpa författningarne, till och med utöfver
hvad som kunde verkställas. Då för
-
Den 22 Ja nu ar i i f. m.
101
hållandet är sådant, och jag inslämrner med
Friherre Åkerhjelm och Gretve Fersen, att
det blir mödosamt att genomgå och sammanjemka
alltsammans, hemställer jag att
man, med förbigående deraf, må hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla, om vidtagande
af sådana åtgärder, som stå i öfverensstämmelse
med de principer för handeln,
hvilka i senare tid gjort sig gällande. Jag
önskar likväl, att vid Friherre Åkerhjelms
punkter åtminstone måtte utsättas, hvilka
som menas med resande. Om det ej sker
med omsorg, torde lurendrägare!! äfven
komma alt passera för resande, och införa
så mycket han behagar. Detta är den enda
anmärkning jag har att göra.
Herr Munck af RosenschöldEherhard:
Jag hade trott, att först borde bestämmas,
huru Utlåtandet skall föredragas till afgörande.
När proposition gjordes på dess afgörande
punktvis, hörde jag nästan intet
annat än ja till svar deruppå. Då Friherre
Åkerhjelm nu likväl genomgått Utlåtandet
i sin helhet, får jag, som ej kunnat
höra en stor del af dess yttrande, blott
erinra, att man icke kan behandla saken
helt och hållit såsom önskuingsmål. Härtill
hemtar jag redan anledning deraf, att
ej blott Ekonomiutskottet, utan äfven Bevillnings-
och LagUtskotten handlagt frågan.
Om det blott vore ett önskuingsmål,
skulle jag ej anse mig böra nu upptaga Rid
-
102
Den 22 Januarii f. m.
derskapets och Adelns tid. Men jag ber,
alt få fasta uppmärksamheten på den vigtiga
omständighet, att Utskotten föreslagit,
det hvar och en, som anses behörig att anställa
visitation efter lurendrejadt och tullförsnilladt
gods, må lemnäs utan ansvar, i
händelse han icke träffar något. Således
kan en sådan, om han behagar, antasta
hvem han vill, och störa husfreden på ett
sätt, som vore icke blott oroande, utan
äfven chikanöst. Detta visar, att saken icke
är blott ett önskningsmål, utan äfven ingriper
i den personliga säkerheten; hvarföre
jag anhåller, att Utlåtandet måtte blifva
punktvis föredragit, såsom Ståndet redan
beslutat.
Grefve von Fersen: Erkännande rigtigheten
af de moliver Friherre Åkerhjelm
nyss anfört, instämmer jag deruti, att de
af honom projecterade grunder må vid den
underdåniga skrifvelsen till Kongl. Maj:t bifogas.
Derigenom tror jag äfven Herr Munck
af Rosenschölds farhåga vara förebygd, då
desse grunder innefatta Ridderskapets och
Adelns tankar i detta ämne. Likväl torde
det tillåtas mig göra några anmärkningar
och tillägg till de af Friherre Åkerhjelm
föreslagne punkter; icke derföre att jag
vill lossa alla band, utan för att någorlunda
rättvist söka jemka de stridiga intressen,
som i denna fråga uppkomma. Vid behandlingen
af detta ämne synes mig, alt man
Den 22 Januarii i. in.
io3
bör åstadkomma tillräcklig controll emot
lagbrytaren, utan att handlöst underkasta
medborgaren otillbörliga vexationer. I följd
deraf tar jag mig friheten att vid andra punkten,
just der Friherren omtalar visitationer på
gator och under bar himmel, föreslå, alt man
måtte föreskrifva skadeersättning, om något
af varorna illa medfares; äfvensom jag föreslår,
att visitation på kroppen, då intet
förbrulet gods dervid anträffas, måtte betraktas
såsom olaglig visitation. Vid andra
Momentet, angående visitation i salubodar,
skulle jag äfven önska föreslå, såsom tillägg,
skadeersättning, när icke förbrutet gods
anträffas. Jag gör detta med anledning af
flere yttranden i Välloflige BorgareStåndet,
hvarest man fästat uppmärksamheten på, huru
en handlande, då dess salubod visiteras,
störes i sin handel, hvilket vid marknadstillfällen
äger för honom största inflytande
i pecuniairt afseende. Vidare skulle
jag i 3:dje punkten vilja föreslå, att inneliafvaren
af anträffadt förbrutet gods må
vara fri från ansvar, om han gitter visa,
alt han varorne bekommit af inom Riket
bosatt eller handel drifvande person. För
mig synes detta af högsta nödvändighet,
emedan annars vid visitationer en person,
sorn fått varan genom lagligt köp, skulle
kunna blifva oskyldigt antastad och förd
till rättegång för lurendrägeribrott. Vid
5:te punkten skulle jag önska tillägg af orden:
”på ofvan tillåtne ställen och så vidt
Den 22 Januarii f. m.
”genom visitations-förrättningen ingen ska”da
tillfogas personens egendom.” Vid y:de
punkten, hvaruti Friherren sökt förebygga
olämpliga vexationer, skulle jag endast önska
att man matte göra det tillägg: ”så vidt
”varans egenskap af förbruten kan bevisas.”
För öfrigt får jag, såsom svar lill Herr Munck
af Rosenschöld, lemna den upplysning, att
de förändringar Bevillnings- Lag- och EkonomiUtskotten
gjort i deras senare Utlåtande
allenast innefatta ett borttagande af alla
de correctiv, hvarigenom medborgaren är
tryggad emot vexationer. Utskotten hafva
icke skärpt några straffbestämmelser, utan
allenast borttagit en del af dem, sorn drabbade
Tulltjensteman vid misslyckade visitationer,
och således utvidgat visitationsrätten
öfver dess tillbörliga gränsor. Föröfrigt
instämmer jag äfven med Herr Munck
af Rosenschöld deruti, att om BevillningsLag-
och EkonomiUtskottens Utlåtande N:o
3o blifver antagit, det blir svårt att i enlighet
dermed utfärda en Författning, hvarigenom
man undviker vådligheter för husoch
hemfriden.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken yttrade, att sedan, i anledning
af derom gjord hemställan, proposition
blifvit af Hans Excellence framställd
derå, att ifrågavarande Utlåtande borde
punktvis pröfvas och afgöras, samt, på sätt
Hans Excellence uppfattat Ridderskapets och
Den 22 Januarii f. m.
io5
Adelns svar, Ståndet jemväl denna proposition
bifallit, ansåg Hans Excellence det
tillhöra dess pligt alt föredraga Utlåtandet
punktvis; varandes Ridderskapet och Adeln
i alla fall i tillfälle att, genom afslag å
hvarje punkt, komma till det slut, som
Ståndet önskade.
Herr Bråkenhjelm }Behr Reinhold: Hvad
som inträffat sedan Herr Grefven och LandtMarskalken
inbemtade Ståndets svar, nemligen
att arne Ledamöter ingifvit hela förslag
i ämnet, skulle jag tro vara nog anledning
för Ståndet att ändra sitt beslut
rörande ifrågavarande Utlåtandes föredragande
punktevis. Jag anhåller således, att
Herr Grefven och LandtMarskalken ville
fråga Ståndet, om det ej nu önskar, att
Utlåtandet i sin helhet må föredragas.
Herr Munck af Rosenschöld: Om, för att
förekomma Utlåtandets föredragning punktvis,
man blott behöfde yttra sig deröfver
i sin helhet, vore det lätt att få Ridderskapets
och Adelns redan fattade beslut om
dess företagande punktvis förändradt. Utomdess
är det hvar och en Ledamots rätt, att
när, efter återremiss, frågan i ett nytt Utlåtande
andra gången förekommer, få detta
styckevis föredragit. Jag hemställer dessutom
i öfverensstämmelse med hvad Grefve
von Fersen tyckts medgifva, om det är
rådligt, att öfverlemna åt executiva makten
io6
Den 22 Januarii f. m.
ensam att bestämma straff för förbrytelser
emot medborgare. Enligt Grundlagen existerar
ingen sådan lag, sorn icke af Lagstiftande
och utöfvande Makterne gemensamt
blifvit sancLionerad.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
tror äfven, att Utlåtandet måste punktvis föredragas,
om någon sådant begär; men jag
vet icke, hvad tillfredsställelse man deraf
skulle hafva, då man förut vet, att punkterna
antingen måste afslås, eller endast koramo
att lemna ett osammanhängande helt.
Yrkas likväl föredragning punktvis, tillstyrker
jag, att Ståndet först må afslå alla punkterna,
och sedan öfvergå till pröfningen af
Friherre Åkerhjelms jemknings-förslag.
Friherre Åkerhjelm: Jag medger, att intet
negativt svar gafs på Herr Grefvens och
LandtMarskalkens proposition; men både
Grefve von Fersen och jag anmälte oss i
detsamma, propositionen gjordes, för att få
yttra oss öfver det hela. Jag vill dock icke
bestrida, att beslut blifvit fattadt, och skall
visserligen, om det vidhålles, underkasta
mig detsamma, ehuru tiden på dagen tyckes
vara väl långt framskriden för begagnande
af ett sådant föredragningssätt.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag bar
visst så mycken consideration, som någon,
för Ridderskapets och Adelns tid, och skall
derföre, ehuru det icke är min skuld att
Den 22 Januarii f. m.
107
Utlåtandet ej längesedan börjat afgöras, af
egard för Ridderskapet och Adeln och för
Friherre Åkerhjelms närmare kännedom af
ämnet, afstå från yrkande på föredragning
punktvis; och får i det stället begära, att
Friherre Åkerhjelms förslag måtte punktvis
företagas till afgörande.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde, om, sedan Hr
Munck af Rosenschöld nu mera afstått från
dess begäran, att Utlåtandet måtte punktvis
föredragas, Ridderskapet och Adeln önskade,
att detsamma skulle i sin helhet till
afgörande framställas.
Ropades Ja.
Herr Lefre’n, Johan Pehr: Sedan det
nu blifvit afgjordt, att Friherre Åkerhjelms
förslag skall föredragas, får jag förklara, att
jag gillar Friherre Åkerhjelms tankar i ämnet,
och önskar att det nya systemet för
handeln, en gång vidtaget, måtte lyckas,
hvarföre jag icke heller vill eller bör enskildt
motsätta mig de åtgärder, som dess
vänner anse lämpliga. Jag tviflar på framgången,
men önskar att man måtte försöka
alla utvägar att lyckas, emedan man allenast
på denna väg kan komma till öfvertygelse
om dess felaktighet. Jag önskar äfven
en bestämning, hvad som menas med
resande(så att det icke blir resande lurendrejare,
utan resande hederligt folk, som
io8 Den 22 Januarii f. m.
undantagas från visitation), äfvensom att försäljning
inom landet af till införsel förbudne
varor ej måtte äga rum. I anledning
af Herr Munck af Rosenschölds framställning,
att detta icke är ett önskningsmål,
får jag nämna, att, enligt 34 §■ Riksdagsordningen
2 Mom. bestämmes målets beskaf
u
fenhet
helt och hållit af ämnetj men icke af
de Utskottj som handlagt detsamma. Den
fara Herr Munck af Rosenschöld framställt
deraf, att ingrepp kan äga rum i enskilde
medborgares rättigheter, är ingen, då Regeringen
är pligtig alt iakttaga hvad allmänna
lagen för dessa rättigheters helgd föreskrifver.
Således anhåller jag om bifall
på Friherre Åkerhjelms förslag, äfven i formen,
emedan jag tror att Rikets Ständer
Röra inskränka sig till grunderna, och utarbetandet
ske af de myndigheter, hvilka
äro i tillfälle att på ett ändamålsenligt sätt
handlägga målet.
Herr Munck af Rosenschäld: Jag har
icke grundat mitt påstående endast derpå,
att målet blifvit handlagdt af Lag- och Be•villningsUtskotten,
utan äfven derpå, att
frågan rörer en straffbestämmelse, i hvilken
jag tror Lagstiftande Makten böra deltaga.
För öfrigt, om Ridderskapet och Adeln
skulle finna tiden för långt liden, finnes en
utväg, nemi. att afslå Utlåtandet, och lägga
Friherre Åkerhjelms förslag på bordet.
Grefve von Fersen: Jag instämmer i
Den 39 Januari! f. nj. 109
den siste Ledamotens anhållan om alsing
på Utlåtandet, men hemställer tillika, om
icke Herr Munck af Rosenschöld behagade
medgifva, att Friherre Åkerhjelms förslag
nu må företagas punktvis i stället för att
läggas på bordet.
Herr Munck af Rosenschöld: I afseende
på den frågan, om Friherre Åkerhjelms
förslag skall blifva hvilande eller genast företagas
till pröfning, underkastar jag mig
gerna Ridderskapets och Adelns önskan.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken gjorde proposition till bifall
å Utskottens ifrågavarande Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Herr Lefre'n: Jag Önskar, i händelse
af afslag på Utlåtandet, det förord, alt sådant
icke måtte lägga något hinder i vägen
för antagande af de punkter i Friherre
Åkerhjelms förslag, som äfven finnas i
Utskottens.
Herr von Hartmansdorff: Detta anser
jag så mycket nödvändigare, som man annars
kunde säga, att Friherre Åkerhjelms
förslag innefattade en ny motion, hvars företagande
särskildt skulle strida emot formerna.
Friherre Åkerhjelm: Jag instämmer med
den siste Talaren. I mitt förslag äro flere
delar, hvilka äfven finnas i Utlåtandet.
I 10
Den 22 Januari i f. ra.
Herr Tham: Det är Ståndets rätt att
nu förändra Utlåtandet. Jag hemställer derföre,
om hvad Friherre Åkerhjelm anfört,
och som endast innefattar en förändring,
nu kan behöfva hvila, eller om det icke
vore bäst att nu börja med Friherrens och
Grefve von Fersens förslag, samt sedan afslå
det öfriga.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, alt, då tiden
redan så långt framskridit, den ytterligare
discussionen i ämnet måtte fä lill eftermiddagens
plenum uppskjutas.
Bifölls.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 22 Januarii i83o.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Upplästes till justering ExpeditionsUtskottets
Förslag till arne §§. af RiksdagsBeslutet,
den ena angående StatsVerkets
inkomster, och den andra angående dess
utgifter.
Den 22 Januari i e. m.
11 r
Herr von Hartmansdorff3 August: Om
jag ej hört orätt, omförmältes i den ena §.
af RiksdagsBeslutet, som till justering upplästes,
alt en ökad Bevillning af 124,000
R:dr skulle tillkomma, ehuru både Statsoch
BevillningsUtskotten satt i fråga, att
ingen ny Bevillning skulle behöfvas, i anseende
till de högre inkomster, som Tullmedlen
och Bränvinsskatten påräknas gifva.
Jag anhåller således, att denna §. mätte hvila,
till dess ifrågavarande ämnen från BevillningsUtskottet
återkomma.
Herr Tham, Wollrath: Att Bevillningsutskottet
i sitt återremitterade Betänkande
föreslagit, att denna summa skall utgå såsom
tillökning i Bevillningen, i händelse
Tull- och Bränvins-inkomsterne icke skulle
uppgå till det påräknade beloppet, sådant
förändrar icke summans egenskap af Bevillning.
Friherre Cederströmj Jacob: Den nu
upplästa expeditionen innehåller intet annat,
än hvad redan blifvit af RiksStånden
justeradt och af Talmännen underskrifvit,
nemligen att dessa 124,000 R:dr icke skola
såsom Saltpeterskalt utgå. De måste således
fördelas på den öfriga Bevillningen.
Herr von Hartmansdorff: I den af Talmännen
underskrifne RiksStaten står icke annat,
än den af StatsUtskottet uppgifna Statsbrist-summan,
men ingen ting om dessa
I 17.
Den 7.7. Januarii e. m.
134.000 R'dr. Jag liar trott, att, då man
talar om ny Bevillning, man dermed menar
den Allmänna, men icke TullBevillningen.
Jag anhåller derföre ännu en gång om
uppskof, till dess BevillningsUtskottet uppgifvit,
huruvida någon ökad Allmän Bevillning
behöfves, eller icke.
Friherre Cederström: Jag anhåller, att
den ifrågavarande delen af Expeditionen
måtte å nyo uppläsas, på det Herr von
Hartmansdorff må erfara, att ej ett ord finnes
derom, huru summan skall utgå; beloppet
måste deremot vara utsatt.
I anledning häraf upplästes den ifrågavarande
delen af §., så tydande:
”StatsVerkets Utgifter . . . R:dr 9,136,200.
”Då härifrån afdrages Stats”Verkets
påräknade Inkomster
. . . R:dr ^,285,000.
”samt för Saltpetter”gärden
af ökad Tull”och
BränvinsBevill
”nin=
■ 134.000. 7,409,000.
”Uppkommer alltså en Statsbrist
af
1,727,200.”
Herr af Billbergh, Johan Petter: Efter
hvad j3g kunnat fatta, står det bestämdt,
att dessa 124,000 R:dr skola utgå genom
ökad Bevillning. Det är visserligen sant,
att
Den 22 Ja nu nr ii e. ra.
att man lian kalla äfven Tull- och Postmedlen
för Bevillning, men sådant är icke
det allmänna begrepp man fäster dervid.
Jag tror således termen i RiksdagsBeslutet
böra modifieras, för att icke förleda omdömet.
^
Friherre Cederström: Denna §. angår
Stalsregleringen och icke Allmänna Be vinningen.
En annan §. i RiksdagsBeslutet
kommer alt innehålla hvad Rikets Ständer
om Allmänna Bevillningen beslutat. Då
först är det, som Ridderskapet och Adeln
får tillfälle bedöma, om jemväl den blifvit
origtigt uppfattad.
Herr von Hartmansdorff: Det är just derföre,
att Utskottet i denna , hvilken handlar
om Statsregleringen, äfven yttrat sig om
något, hvilket icke egentligen hör dit, sora
jag gjort anmärkningen, och yrkat, att frågan
måtte få hvila på bordet*
Herr af Billbergh förenade sig med
Herr von Hartmansdorff.
I anledning hvaraf Hans ExceTlence
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att ifrågavarande Förslag till öfvannämnde
2:ne §§. i RiksdagsBeslutet således
kommo att blifva hvilande på bordet.
Fortsattes den i Förmiddagens plenum
58 II 8
Den 22 J a n u a r i i e. m.
började pröfning af Bevillnings- Lag- samt
Allmänna Besvärs- ooh EkonomiUtskoltens
den 32 sistlidne December under N:o 3o
afgifne, och den i3 derpåföljde Januarii e.
m. på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottens under
N:o 18 förut meddeldte Betänkande,
angående väckte motioner i afseende på
Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning emot oloflig
införsel eller utförsel af varor, af den
23 Junii 1825.
Hans Ex celletice Herr Grefven oell
Landt Marskalken yttrade, att sedan Ridderskapet
och Adeln beslutat, att ifrågavarande
Utlåtande borde uti sin helhet föredragas,
hade förslag till förändringar deruti
blifvit framställde af Grefve von Fersen
och Friherre Åkerhjelm. Man hade äfven
begärt, att sistberörde förslag måtte punktvis
pröfvas. Om nu Ridderskapet och Adeln
först ingick i pröfning af dessa förslag, borde
i alla fall proposition framställas till bifall
eller afslag å Utskottens Utlåtande, hvarefter,
i fall Utlåtandet afslogs, proposition
finge förnyas å de förut pröfvade förslagen
till förändringar. Det vore derföre, enligt
Hans Excellences mening, rigtigast, att proposition
först framställdes till bifall å Utskottens
Utlåtande, och att derefter, i fall
den icke bifölls, proposition gjordes till afslag
å samma Utlåtande, med bestämmande
af öppen rätt för Ridderskapet och Adeln,
Den 22 Jan »ar ii e. m.
alt sedermera pröfva Grefve von Fersens och
Friherre Åkerhjelms ofvanberörde förslag.
Ridderskapet och Adeln hördes häruti
instämma.
Herr Tham, Wollrath: För Ridderskapet
och Adeln måtte det vara så mycket
lättare alt afslå Utskottens senare Utlåtande
N:o 3o, sorn Ståndet redan den 2 sisllidne
November bifallit Utskottens- första Betänkande
N:o 18.
Friherre Cederström, Jacob: Ridderskåpet
och Adelil har väl redan bifallit första
Betänkandet; men då ett nytt Utlåtande
inkommit i anledning af ålerremiss från
andra Stånd, hindrar det förra beslutet ingalunda
Ståndet, att på grund af det senare
Utlåtandet fatta ett annat; och för min del
anser jag Ridderskapet och Adeln böra, med
frångående af sitt beslut öfver första Betänkandet,
pröfva och afgöra de af Friherre
Åkerhjelm framställda frågor.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att sedan Utskottens
första Betänkande blifvit af två RiksStåud
återremitteradt, och förändringar deruti
äfven af Utskotten föresfagne, intet hinder
vore för Ridderskapet och Adeln, att,
med frångående af sitt förut fattade beslut,
antingen bifalla eller afslå Utskottens senare
Utlåtande, med de förändringar Ståndet
5S II. 8*
Den 7.1 Januarii e. m.
kunde behaga bestämma. Hans Excellence
framställde således nu först proposition till
bifall å Utskottens ifrågavarande senare Utlåtande.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln, med frångående
af sitt förut i ämnet fattade beslut, behagade
afslå förevarande Utlåtande, under
förklarande, att Ståndet ville till pröfning
upptaga de af Grefve von Fersen och Friherre
Åkerhjelm afgifne förslag.
Ropades Ja.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard, reserverade
sig emot Ridderskapets och Adelns
beslut.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln önskade, att Friherre Åkerlijelms
förslag skulle punktvis till pröfning
företagas.
Ropades Ja.
Angående Friherre Åkerhjelms förslag
till den underdåniga Skrifvelse, som borde
åtfölja de af honom uppgifne här nedan
omförmäldte särskildte punkter,' hvilket förslag
var af följande lydelse:
Då Förordningen den s3 Junii 1825
mot olof ig in- och utförsel af varor icke
Den 22 Ja n u a r i i e. in.
117
lemnar de för tillseendet af dess noggranna
iakttagande förordnade Tjenstemän nödig
frihet att förekomma och beifra dess
öfverträdande, få Rikets Ständer till Eder
Kongl. Maj:t framställa den underdåniga
önskan j det Eder Kongl. Maj:t måtte besluta
och låta vidtaga de förändringar i
denna Förordning, hvilka af behofvet finnas
påkallade för näringarnes skydd samt
betryggande emot Tullförsnillning af den
Staten tillkommande tull-intraden, utan att
den laglydige Medborgarens rättmätiga anspråk
på hus- och hemfridens helgd må äfventyras;
i anledning hvaraf Rikets Ständer
i underdånighet få framlägga deras
åsigter öfver de hufvudsakligaste delarne
af berörde stadgande, i afseende på undersökning
efter olof ligen inför dt gods, till
det nådiga afseende Eder Kongl. Majit
kan för Riket nyttigt finna, uti följande
punkter.
Bifölls.
1:0 Att behörig Under sökningsman,
hvarmed förstås de, uti 3y §. Eörordningen
emot oloflig införsel eller utförsel
af varor, uppnämnde personer, må, vid visitationer
under bar himmel, äga rätt, att
varor anhålla, utan att vara åtföljd af
vittnen, men icke att varor undersöka,
utan i vittnens närvaro, så framt anhällningen
ej sker vid Tullplats.
Bifölls.
Den %'). Jann ari i c. ra.
2:o Att Undersökningsmans visitationsrättighet
iur sträckas utom Tullplats till:
ad) Gator och Torg i Städerne samt allestädes
å Landet, under bar himmel.
Grefve von Fersen, Hans: Jag tar mig
friheten förnya hvad jag på förmiddagen
nämnde rörande denna punkt, angående
iakttagande af ersättning för de varor, som
möjligen kunna skadas vid visitationen under
bär himmel. Jag anser detta tillägg af
högsta nödvändighet, för att vinna något
correctiv emot obehörig kitslighet af en
visitator.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
I afseende på i:sta delen af den siste Talarens
yttrande på förmiddagen, har jag ingenting
emot det föreslagna tillägget. Den
föreskriften gäller för alla tillfällen; men
hvad den omtalta kroppsvisitationen beträffar,
som Grefven anser icke böra ske under
bär himmel, får jag nämna, att hittills
alla visitationer vid tullplats skett under
bär himmel. Dessutom är denna omständighet
vigtig i afseende på lossnings- och
lastniugs-platser. Skeppare praktisera der
vanligen varor i land på det sätt, att dels
skeppsbesättningen, dels skepparens bekanta
bära dem på sig i land till en betydlig
mängd. I Götheborg i synnerhet går besättningen
på detta sätt i land och insmuglar
varorna, hvilka sedan tagas vid tull
-
Den 22 Januarii e. m.
"9
bommen. Derföre tror jag,; att i händelse
Grefve von Fersens förslag antages, ruan
hör derifrån undantaga tullbommar, lastnings-
och lossnings-hamnar, samt tcrritorial-linier.
Annars kommer Tjenstemännens
visitations-rättighet att förminskas, i jemförelse
med närvarande förhållande, i stället
för att ökas.
Grefve von Fersen: I anledning af Friherre
Åkerhjelms anmärkningar får jag upplysningsvis
nämna, att jag, genom det tillägg
jag begärt, icke afsett att lätta införandet
af lurendrejeri-varor, utan allenast åsyftat
den händelse, då en visitation på kroppen
hålles, och intet förbrutet dervid anträffas.
Vid ,ett sådant förhållande anser
jag Visitatorn höra vara underkastad ett
strängt straff. Skulle Ridderskapet och Adeln
i detta hänseende anse den enskildles rättmätiga
anspråk tillräckligt bevarade genom
Friherre Åkerhjelms förslag, skall jag visserligen
icke motsätta mig det; men anser
blott, att något correclif i detta afseende
jbör finnas,
Herr Hjerta, Gustaf: Jag erkänner det
yara med ledsnad jag yttrar mig i detta ämne,
som jag alltid så ogerna vidrör. Sedan
1809 års Ständer beslutit, att Landltullarne
borde afskaffas, samt endast Sjötullar bibehållas,
och sedan Svenska Folket derefter
börjat hoppas, att det en gång skulle
k
I 20
Den 22 Januari i e. m.
blifva sint på förnyade controller öfver en
Sjötullsbevakning, som aldrig gjort sin skyldighet;
trodde jag, alt man skulle slippa
luilbommarne, och alt individerne skulle
vara fredade från visitation af personer,
som ej skiljas från vanliga stråtröfvare genom
annat än ett tjenstetecken, hvilket ej
innebär någon säkerhet för innehafvarens
qvalitet och befattning. Jag afstyrker derföre
alla desse nu åter föreslagna controller,
som inleda oss i ett system af Tullbevakning,
hvilket för vårt land är alldeles
obehöflig!. Yisitationen må inskränkas
endast till lullställen; i öfrigt må den alldeles
upphöra. Sådan är min åsigt, och
jag yrkar i följd deraf förkastande af hela
det ifrågavarande förslaget.
Herr von Hartmansdorff, August: Först
har en del Ledamöter ifrigt yrkat, att ej
några varor må till införsel förbjudas, men
väl beläggas med hög tull för införandet
deraf, och Tullbevakningen derjemte skärpas,
för att vinna säkerhet om tullens rigtiga
erläggande. Nu vilja dessa Herrar ej
eller hafva Tullbevakningen qvar. Följden
skulle då blifva, att TullCassan blef tom
och landet öfversvämmades af utländska varor.
Men jag hoppas, att Ridderskapet och
Adeln ej går in härpå, utan godkänner de
af Friherre Åkerhjelm föreslagne grunder.
Hvad ifrågavarande punkt deraf angar, är
jag ej emot det af Grefve Fersen föreslag
-
Å
Den 22 Ja nu ari i e. m.
121
na tillägg om skadeersättning, i händelse
genom visitation under bar himmel något
af varorne förderfvas eller illa medfares;
ehuru jag, lika med Friherre Åkerhjelm,
anser denna ersättningsskyldighet följa af
sig sjelf och ett stadgande derom således
öfverflödigt. Men alldeles onödigt och origtigt
synes mig vara, att nu bestämma ansvar
för obehörig visitation på kroppen,
helst derom finnes gammalt stadgande. Piidderskapet
och Adeln skulle derigenom afvika
från grundsatsen, att här icke ingå
i detaillerade föreskrifter, utan endast bestämma
hufvudgrunderne. Jag anhåller derföre
om bifall till punkten, sådan den från
början är föreslagen, på sin höjd med tillägget
om skadeersättnings-skyldigheten.
Friherre Åkerhjelm: I anledning af Herr
Hjertås sista yttrande om Landttullar och
tullbommar, torde jag få erinra om hvad
jag redan förut upplyst, att alla Landttullar
äro upphäfne, utom vid de tre Städerne
Stockholm, Norrköping och Götheborg.
Om föröfrigt Herr Hjerta har antipati mot
tullbommar, måtte han likväl icke vilja sätta
sig emot de här föreslagne åtgärder, som
äro alldeles nödvändige controller för efterlefnaden
af Författningarne om ConsumtionsBevillningen,
hvarigenom StatsCassan måste
fyllas till anslagens bestridande. Hvad åter
angår Herr Hjertås uttryck om Tulltjenstemännens
och Betjeuingens jemförande med
D.cn 22 Januarii c. ni.
stråtröfvare, så .ä.r delta, minst sagdt, högst
oskickligt. Jag skulle fro, att den, som är
satt alt vaka öfver allmänna Författningar»es
verkställande, och väl uppfyller sitt
»uppdrag, örn än aldrig så odieust, ej kan
sättas i parité med stråtröfvare, eller i och
för sin befattning bör på annat sätt förolämpas.
För öfrigt får jag förklara, att
jag ingalunda ä.r emot bestämmandet af
gränsor och lagar för Tullbetjeningens visilationsrätt,
och ändamålsenliga straff för
dem, som genom begångne fel gjort sig
deraf förljente.
Herr Tham: Den gjorda beskyllningen,
att, sedan man sökt afskaffa allt förbud
mot varors införsel, man äfven sträfvar att
borttaga alla contr.oller på tullens behöriga
erläggande, vill jag afvända från de sammansatta
Utskolten, som yttrat sig i detta
ämne. Om ett sådant tillmäle kan göras
en och annan Ledamot inom Stånden, äger
det likväl ej tillämplighet på Utskotten.
Tvertom har Utskottens pluralite, och äfven
de inom Utskotten, hvilka önskat förbudens
afskaffande, i frat för stränga controller
i afseende på Tullbevakningen, och
svårt ansvar för tullförsnillning. Jag tillstyrker
bifall till Friherre Åkerhjelms förslag,
Herr Crusenstolpe/Magnus Jacob: Helst
skulle jag med Herr Hjerta instämma i yrkande
af afslag å Friherre Åkerhjelms för
-
Den 11 Januarii e. m.
123
slag, men dä detta, ehuru det rättaste, icke
ian vinna framgång, förenar jag mig om
Grefve Fersens tillägg; dock med den ändring
deri, alt fruntimmer alldeles undantagas
från kroppsvisitations undergående. De
kunde i annat fall blottställas för scandal
genom Tullbetjeningens oförskämdhet. Jag
anhåller om proposition, att detta undantag
bestämdt utsattes.
Grefve von Fersen: Herr von Hartmansdorff
har anmärkt, att det tillägg, som jag
föreslagit, innefattar för mycket detailler af
saken. Då jag, vid discussionens början på
förmiddagen, yrkade, alt detailler ej borde
i den underdåniga Skrifvelsen inflyta, är det
klart, att jag sjelf icke vill föreslå något
häremot stridande, och jag tror mitt föreslagna
tillägg icke innebära sådant. Jag
åsyftar endast, att något i Skrifvelsen nämnes,
om visitation på kroppen, så att ej ett
tyst bifall lemnäs till förut varande sladganden
härom. I anledning åter af Herr
Hjertås yttrande, anser jag mig böra upplysa,
att äfven jag inom Utskotten i början
yrkade, att controllen skulle inskränkas
till blott gränsbevakning, men jag blef genom
votering öfverröstad, och har sedermera
gifvit vika för andra Ledamöters mening,
att tullförsnillningen omöjligen kan
endast på detta sätt förekommas. Jag har
följaktligen öfvergått till den åsigt af saken,
ali visitation inom landet äfven bör tillå
-
Den 11 Januari i e. m.
las, men under sådane vilkor, att icke allmän
eller enskild säkerhet och frihet derigenom
förnärmas eller störes, emot hvilket
jag på det högsta i frat. I Friherre Åkerlijelms
förslag, med mine tillägg, anser jag
fullkomligt correctif finnas mot missbruk af
visitationsrätten, helst i 6:te punkten står,
att resande ej äro visitation underkastade,
utom vid tullplats, hvarigenom Herr Crusenstolpes
anmärkning undanrödjes. Resande
böra ej hindras genom visitation, och
derföre äro de undantagne; men stor skillnad
är mellan personer, som resa, och foror,
i hvilkas visiterande på vägar jag ej
ser något ondt.
Herr Hjerta: Hvad det angår, att jag
ej skulle veta, att landttullarne nu äro afskaffade,
utom vid tre städer, får jag förklara,
att detla var mig förut ganska väl
bekant, innan Friherre Åkerhjelm behagade
lemna upplysning derom, och jag har
icke eller yttrat någon sådan okunnighet.
Jag sade blott, att jag, och Svenska Folket
i allmänhet, hoppats, att en gång få
slut på de ändamålslösa tullbevaknings-controllerne
af visitation inom landet, samt till
och med på kroppen, i stället för att man
nu vill skärpa dem. Jag vågar ytterligare
påstå, att icke, såsom man här sagt, lurendrejeri
kan så lätt öfvas, sjöledes vid hamnarne
och kusterne. Fartygen kunna ej nalkas
och lägga till utan Loisar; desse äro
Den 22 Januarii e. m.
skyldige att ej tillåta lossning af någon ting
från fartygen, förrän Tullbetjeningen kommit
om bord. Sedan kan tullförsnillning
från fartygen ej verkställas, om bevakningen
af Tullbetjeningen riktigt verkställes.
Och om något, detta oaktadt, skulle tullförsnillas
in i Riket, skall man väl, till förekommande
deraf, vidtaga åtgärder, som
måste ofreda bela landet? Skall man, fÖF
att anhålla lullförsnillade varor till högst
100,000 R:drs värde årligen, stadga Lagar,
som bjuda, att, då jag går på väg eller gata,
hvem som helst kan lägga hand på mig
och säga: stanna, jag vill visitera er? Jag
kan då endast fråga: hvem är Herin? Om
han svarar: Tulltjensteman, och han visar
tjenstetecknet eller fullmagten, måste jag
tro honom och underkasta mig visitationen,
äfven om han är en bedragare. Och hvad
hindrar väl, att visitationsrätten på vägar
kan missbrukas af personer, som ej äro Tjenstemän
vid Tullverket, och hvilka jag menat
med uttrycket Stråtröfvare? Ty det har aldrig
kunnat falla mig in, att, såsom man velat
tyda mina ord, så benämna Tulltjeustemännen
i utöfningen af deras befattningar. Beträffande
resandes undantagande från visitation,
stadgas väl sådant i 6:te punkten,
men det är blott ett chartek, enär 5:tc
punkten innehåller, ”att intet ansvar bör
”träffa behörig Undersökningsman, om han,
”vid efterspaning af olofligen införde varor,
”ej träffar beslag underkastadt gods, eller
Den 22 Januari! e. m.
"om detsamma' är af ringare värde, enär
"lian vid förrättningen sig lagligen förhållit.”
Han behöfver således blott säga: jag ber om
förlåtelse, och går sin väg utan ansvar, om
han ej funnit något vid visitationen; ty något
straff är Iian derföre icke underkastad.
Hvilken är väl då fredad från visitation?
Jag bekänner, att jag sätter föga värde på
några hundrade tusende Riksdalers mer eller
mindre inkomst tili StatsCassan af tulluppbörden,
mot den personliga säkerheten
att vara befriad från chicaner genom visitation.
Enligt de nu föreslagne stadganderne
beror det på enhvars godtycke att
visitera. Intet hindrar någon att med visitation
angripa hvem som helst af begge
könen. Hvad är då qvar af den personliga
säkerheten?
Friherre Åkerhjelm : Jag anser mig skyldig
bedja Ridderskapet och Adeln om ursägt,
för det jag, till besvarande af Herr
Hjertås anförande, måste upptaga tiden med
saker, som egentligen ej tillhöra förevarande
ämne. Det förhåller sig ej så, som Herr
Hjerta påstått, att Svenska kusterne ej kunna
af fartyg anlöpas utan biträde af Lotsar,
och att i följd deraf controllen mot insmugling
derstädes är sä lätt. Tvertom öfva»
insmuglingen vanligen på södra och vestra
kusterne af Riket från små fartyg, som ej
behöfva Lotsar för att lägga till, eller medelst
begagnande af smärre båtar, hvari va
-
Den 11 Janunrii e. tn.
rorne föras till land från större fartyg, som
utan Lotsar kunna hålla sig i grannskapet,
ehuru längre ut i hafvet. Derföre äro Strandridarne
tillsatte att bevaka kusterne, på det
smuglaren må upptäckas och hindras i sitt
företag. Ofta göra de äfven beslag; men
jag vill ej bestrida, att bland en personal
af omkring 2000 personer, hvartill Tullbetjeningens
antal uppgår, några kunna finnas,
som af försumlighet eller falhet brista
i uppmärksamhet och bevakning. Herr
Hjerta anser värdet af de anhållne varorne
uppgå till obetydliga summor. Men detta
härrör endast från de oerhördt låga värden,
som af värderingsman sättas på varorne.
Jag har förut omtalt detta påfund,
och såsom exempel anfört, att fina kläden
värderas endast till 3a sk. eller högst 2 R:dr
alnen. Emedlertid uppgick ändå, enligt dessa
låga värderingspriser, värdet af de i beslag
tagne varorne sistlidet år lill öfver
70,000 R:dr B:co, och man kan med säkerhet
antaga det verkliga värdet till 6 eller
7 gånger mera. Hvad åter angår anmärkningen
om visitationsrättens olägenheter för
resande, så synas de mig icke vara i detta
afseende särdeles besvärade enligt nu föreslagne
stadganden, enär de äro frie från
visitation utom vid tullbommar, och sådnne
ej finnas i Riket, utom vid Stockholm,
Norrköping och Götheborg. Jag tror således,
att man afsett personlig säkerhet och
frihet, så vidt det varit förenligt med con
-
128
Den 22 Januarii e. m.
trollerne å Tullförfattningarnes efterlefnad.
Vill man ej hafva sådane, så är det icke
eller värdt att bortkasta penningar föf att
underhålla en bevakningspersonal, utan då
är det bättre att inskränka sig till anställande
af några Uppbördsman, för att emottaga
den tullafgift en eller annan möjligen,
af särdeles ärlighet och ädelmod, kunde
•vilja olira på fäderneslandets altare. För
öfrigt är det ej så farligt med visilationsanfall
på gatan, som Herr Hjerta skildrat,
ty ingen får visitera, utom behörig Undersökningsman,
och ej utan vittnen, som tillse,
att allt går riktigt till. Visserligen är
det obehagligt att blifva på sådant sätt uppehållen,
men det är ett nödvändigt ondt
för att vinna ändamålet med bevakningen.
Herr Lefren_, Johan Pehr: Herr Hjerta
har velat draga den slulsätts, att, emedan
få eller ringa beslag göras, beslagslagarne
och tullbevakningen voro öfverflödige. Men
han har förgätit, att just desse controller
äro orsaken, hvarföre beslagen äro obetydliga;
det förhåller sig med Lagarne i detta
fall, som i allmänhet, att de hindra och
afhålla från försök att begå brott. Om de
borttagas, ökas brottens antal. Så framt meningen
ej är, att upphäfva samhället, måste
man bibehålla Lagarne för allmän ordning,
oeh dertill höra äfven TuIlförfatillingarne.
Yisitationsrätten synes mig desto
min
-
Den 22 Ja nu ar i i e. in.
129
mindre förnärmande personliga säkerheten,
som den vanligen aldrig göres gällande mot
andra, än dem, hvilka gjort sig kände för alt
låna sig till så smutsiga företag, som smugleri.
Jag tror den redlige medborgaren
icke vara blottställd för att misstänkas såsom
smuglare, så framt lian ej vill sätta
sig till skärm för den verklige förbrytaren.
Hans Ejccellcnce Herr Grefven och
Landt Mar skalken gjorde proposition till antagande
af Friherre Åkerbjelms förslag med
det af Grefve von Fersen yrkade tillägg,
så lydande: ”dock under iakttagande af skadeersättning,
i händelse genom visitation
”under bar himmel något af varorne förderf”vas
eller illa medfares, och förhrutet gods
”ej anträffas; samt alt visitation på krop”pen,
då förbrutit gods ej vid densamma
”anträffas, måtte anses såsom olaglig visitation,
hvilken med strängt ansvar bör
”blifva belagd.”
Ropades Ja och Nej.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Knappast
är något ämne för Lagstiftaren så grannlaga,
som Lagarne för visitationsrätten. Såsom
princip dervid bör antagas, att afseende
måste hafvas, ej blott på rättsgrunder,
utan äfven på Folkopinionen; ty Lagar,
som häremot strida, äro för samhället
vådliga. Jag hemställer till enhvurs efter
58
IL 9
!3o Den aa Januari i e. in.
/
ianka, huru allmänna opinionen bedömer
husvisitation. I en stael uti södra delen af
Riket har jag öfvervarit den händelse, att
nästan upplopp gjordes afinnevånarne, för
det visitation skulle anställas hos en bland
dem. Autoriteterne kunde alldeles icke verkställa
Lagarne. Huru många skulle väl i allmänhet
vilja biträda vid visitationer i hus?
Af hundrade skulle säkert nittio gerna se,
att beslagsmännen motas med våld, och
bandteras såsom stråtröfvare; af de öfrige
io skola sannolikt g förhålla sig passift och
knappt en lemna beslagarue handräckning.
Det är farligt att stifta för stränga Lagar;
likväl faehöfvas några i vissa fall; men medborgarens
personliga säkerhet bör alltid omsorgsfullt
respecteras. Hvad särskildt angår
de af Grefve Fersen i förevarande punkt
föreslagne tillägg, så gillar jag det ena, om
stadgande af skyldighet att ersätta varor,
som genom visitation under bar himmel förderfvas.
Men det andra, rörande kroppsvisitation,
finner jag desto betänkligare att
i den underdåniga skrifvelsen införa, sorn
jag ej känner, att rättighet lill en sådan
visitations anställande förut finnes. Åtminstone
bör ej denna visitation få sträckas
längre, än till öfverplaggen. Är varan så
litet dyrbar och volumineus, alt den kan
döljas under de öfrige kläderne på kroppen,
så är det ett fel, att den är med hög
tull belagd; ty det uppmuntrar lill lullför
-
Den 22 Ja n ua r i i e. m.
131
spillning och insmugling, som svårligen kan
förekommas.
Herr von Hartmansdorff: Jag får till
en början fästa uppmärksamheten derpå, att
i denna punkt endast är fråga om visitation
under bar himmel, icke om husvisitation,
och ätt således Herr Cederschjölds
gjorda anmärkningar ej böra hit, utan angå
nästa punkt, till hvars pröfning vi annu ej
hunnit. Hvad åter angår visitation på kroppen,
Vill jag, såsom exempel på behofvet
deraf, nämna, att under Continental-systemet
colonialvat-or, i synnerhet Caffe, insmuglades
till Hamburg i kläderne på kroppen,
vanligen af folket af sämre klassen.
Sådant insmuglingssätt kunde äfven användas
hos oss, om ej kroppsvisitation vore
tillåten. Jag anhåller derföre om proposition
på antagande af ifrågavarande punkt
med Grefve von Fersens tillägg, och att
det senare mätte ånyo uppläsas jemte den
föreslagna punkten.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
På det jag ej må confunderas om punkteriie,
anhåller jag att få reservera mig mot
hela det Friherrliga förslaget.
Friherre Cederström: Visserligen vore
det bia, om vi kunde komma derhän, att
tullafgifter aldrig behöfdes; men då vi ej
hunnit Så långt, torde det vara nödvändigt
58 H. 9*
132
Den 22 Januarii e. m.
att hafva controller pä deras riktiga erläggande.
Jag anser för detta ändamål till och
med behölligt, att kroppsvisitation tillätes,
men endast vid tullbom, och med ansvar,
i händelse någon insmugling derigenom ej
upptäckes. En vard Ledamot har sagt, att
under kläderne pä kroppen ej kan ihsmuglas
11 ågot af särdeles värde. Men jag får
erinra, alt spetsar, jouveler och mera dylikt,
lätt kunna på detta sätt inpracliseras
till värde af flere hundrade tusende Riksdaler.
Derföre bör kroppsvisitation vara
medgifven, men under bestämmande af böter
för deri, söm sådan verkställer utan att
Finna förbudet gods. Förr hafva desse böter
varit ioo R:dr, men jag anser dem böra
fördubblas. Jag tillstyrker följaktligen
bifall till Friherre Åkerhjelm^ förslag och
Grefve von Fersens dervid gjorda tillägg,
Under vilkor, att kroppsvisitation må inskränkas
till tullbom, och böter utsättas för
deh person, som anställer dylik visitation,
men ej anträffar olofligén införde varor.
Herr Cederschjöld: Jag har pä utländska
orter sett, huru kroppsvisitation der
tillgår, och funnit, att Tullbeljeningen derstädes
har en egen talang, att, utan öppnande
af personens kläder, och utan att
tillkännagifva afsigt att visitera, verkställa
sådant blott genom strykning utanpå kläderne,
eller under det de hjelpa personen
ur åkdonet. Om våra Tullbetjenter lärde
Den 22 Januarii e. tn.
13 3
sig samma delicatesse i afseende på kroppsvisitations
anställande, hehöfde ansvaret för
sådan visitation, utan förbudne eller tullförsnillade
varors anträffande, icke vara så stort.
Nu åter anser jag behö.fligt, att ett års fästningsarbete
bestämmes såsom påföljd för
den, hvilken verkställer visitation på kroppen,
och ej finner varor af nyssnämnde beskaffenhet.
Herr Rosenbladj Bernhard: Jag får med
den siste Talaren instämma deri, att jag
med en art af beundran sett på utländska
orter, egentligen i Tyskland, Tullbetjeningens
utmärkta skicklighet i verkställande af
yttre kroppsvisitation. Längre sträcker sig ej
eller visitation på kroppen, än till undersökning
utanpå kläderne, så framt ej dold t
gods dervid befinnes under kläderne. Anr
ses det nödvändigt att söka bibringa våra
Tullbetjenter en dylik skicklighet, så kunna
ju åtgärder vidtagas till deras dresserande.
Herr Munck af Rosenschöld,, Eberhard:
Äfven jag skall med en skärf bidraga till
upplysningar om andra länders bruk i afseende
på ifrågavarande kroppsvisitation å
fruntimmer. Till och med de för sin artighet
jnot andra könet så väl kända Fransmännen
voro, då jag vistades i Hamburg
1812, som då tillhörde Frankrike, nog stränga,
alt låta undersöka, om fruntimmer förde
på sig förbudet eller Lullföisnilladt gods;
.34
Den 22 Januarii c. m.
men denna undersökning verkställdes endast
af fruntimmer. Samma slags undersökningspersonal
yrkar jag hos oss, derest
fruntimmer skola underkastas den nu ifrågavarande
kroppsvisitation,
Friherre Åkerhjelm: Till beredande af
ett skyndsammare afgörande af denna punkt,
vill jag äfven gå in på Grefve von Fersens
tillägg om kroppsvisitation, med vilkor, att
den ej må sträckas längre än till öfverplagg
gen och yttre kläderne. Frågan kommer
ändå i alla fall att endast underställningsvis
anmälas hos Konungen, sorn ensam af-,
gör densamma.
Herr Crusenstolpe: Om det förslag Herr
Munck af Rosenschöld framställt, att kroppsvisitation
å fruntimmer skulle endast af fruntimmer
förrättas, kunde hos oss verkställas,
voro visserligen olägenheterne af sådan visitation
icke större för det ena än det andra
könet; men då jag tror svårigheter mota
för passande fruntimmers anställande till
detta ändamål bland vår Tullbetjening, och
då det skulle vara för fruntimmer anstötligt,
att underkastas så beskaffad visitation
af karlar, fortsätter jag mitt yrkande, att
intet slag af visitation efter lurendrejadt
eller tullförsnilladt gods må få anställas å
fruntimmer.
Herr Hjerta: Friherre Åkerhjelm har
nu förklarat sig vilkorligen instämma i det
Den 22 J a n u a r i i e. m.
af Giefve von Fersen foreslagne ti!!,:i<>g. Men
~ n n
jag är lika litet, som förr, belåten med de
begge Herrarnes förslag. Man har svarat
mig, att i denna och föregående punkt endast
är fråga om behörig Undersökningsmans
visitationsrätt, och mun har (öreslagit
ansvar af böter för haus öfverlrädelser
deraf. Men i senare punkter af förslaget
medgifves äfven obehörig person_, att anställa
visitation efter förbudet eller tull för—
snilladt gods. Således är man exponerad
för att af hvem som helst af hela Nationen
anhållas och visiteras; och för en sådan
obehörig Undersökningsmans olagliga förfarande
vid kroppsvisitation är ej något ansvar
föreslaget. Sådant måtte väl åtminstone
bestämmas. Men bäst är, alt förkasta
hela förslaget; och jag anhåller om proposition
derå.
Grefve von Fersen: Jag skulle följa
den siste Talarens exempel, och afstyrka förslaget,
om jag förstod detsamma såsom han.
Men jag har så fattat Friherre Åkerhjems
mening i n’Ae punkten, angående en obehörig
persons visitationsrätt, att den är medgifven
endast inom hus. Ingen obehörig
äger anställa visitation vid tullplatser eller
å kroppen. Nu är blott fråga om 2:<lra
punkten af förslaget, ej om den ^:de, hvilken
här ej bör inblandas.
Herr Cederschjöld: I sjelfva redactionen
af det utaf Grefve von Fersen föreslag
-
136
Den 22 Januari! e. m.
na tillägg torde den ändring böra göras, att
i stället för uttrycket: med iakttagandenyttjas
orden: under förbehåll. För öfrigt förnyar
jag mitt yrkande i afseende på kroppsvisitation,
att den, sorn anställer sådan och
dervid ej finner insraugladt gods, skall straffas
med ett års arbete å fästning, samt att
denna straffbestämmelse må bestämdt uU
sättas.
Friherre Åkerhjelm: Jag skulle tro,
Grefve von Fersens förslag tillräckligt uttrycka,
att Ridderskapet och Adeln anser
strängt ansvar böra åläggas den, sorn söker
efter insmugladt gods, och ej träffar sådant.
Detta är blott en allmänt uttryckt åsigt, och
det tillkommer dem, sorn uppgöra sjelfva
Tullförfattningarne, att bestämma straffen,
i enlighet med allmän lag, det må blifva
frihetens förlust eller höga böter. Skulle
vi bär träda in i öfverläggning och beslut
om detaillerade straffbestämmelser, blefve
besväret omåttligt och utan ändamål, enär
Konungen i alla fall kunde ändra hvad vi
beslutat. Jag anhåller om proposition på
bifall till ifrågavarande punkt af mitt förslag,
jemte det af Grefve von Fersen före-,
slagna tillägg, med den ändring jag, likasom
Herr Cederschjöld, anser nödig af uttrycket:
med iakttagande till orden: under
förbehåll.
Herr Tham: Ridderskapet och Ådeln
torde erinra sig, att Utskotten i förra Re-.
Den 32 Januari! e. m.
tänkandet N:o 18, rörande ifrågavarande ämne,
föreslogo flere straffbestämmelser. Desse
blefvo klandrade inom Medslånden, såsom
icke tillräckligt sammanhängande med andra
lagstadganden. Derföre skulle jag äfven
nu tro det vara bäst, att endast antyda
hufvudprinciperne för Författningen,
och öfverlemna åt Kongl. Maj:t samt vederbörande
Embetsverk detaillernes utarbetande
och straffbestämmelserne.
Herr Crusenstolpe: För att spara tiden,
bör man ej genom tystnad medgifva en så
origtig princip, som den, hvilken af de siste
Talarne nu blifvit framställd. Endast
det rent ekonomiska af TullFörfattningar
äger Konungen ensam besluta; strafllagarne
deremot skola af Konungen och Rikets Ständer
gemensamt bestämmas. Jag är derföre
af samma tanka, som Herr Cederschjöld,
att ansvaret för öfverträdelser af medgifven
visitationsrätt bör af oss bestämdt utsättas.
Derjemte fortsätter jag yrkandet om fruntimmers
undantagande från kroppsvisitationens
undergående.
Herr Hjerta: Jag blef belt förvånad,
då jag hörde den princip framställas, att
Ridderskapet och Adeln skulle öfverlemna
straffbestämmelserne till Kongl. Maj:ts godtfinnande.
Konungen skulle då ensam, rakt
emot Grundlagen, stifta brotlmålslagar. Jag
instämmer 1 Herr Crusenslolpes yttrande
i'j8 Den 22 Januarii e. m.
härom, men önskar ogillande af hela det
ifrågavarande förslaget.
Herr von Hartmansdorff': Man säger
ibland, att ytterligheterne ligga nära hvarandra
och ofta mötas; det kan tillämpas
här. Oin Herr Hjertås yrkande på hela förslagets
förkastande vand* framgång, skulle
, enär Tullförfattningar i alla fall ej
kunna umbäras, följden blifva, att deras
uppgörande, och bestämmandet af dervid
oumbärlige strafflagar, öfverlemnades till
Kongl. Maj:t, hvilket jag i det hela icke är
emot, emedan dessa Författningar och straffbestämmelser
visserligen derigenom fingo
mera sammanhang och öfverensstämmelse,
än om Rikets Ständer sig dermed befatta.
Hvad åter angar det bestämda stadgande
Herr Crusenstolpe så ifrigt påyrkar, om
fruntimmers undantagande från dem, sorn
skola underkastas visitation på kroppen efter
insmugladt gods, torde enhvar finna,
att, om det ena könet sålunda befrias från
visitation, man alltid kan undvika densamma,
och ostraffadt insmugla varor, blott
man tager på sig fruntimmerskläder, förutsatt
likväl, att man ej har orakadt skägg
och polisonger,
Herr Munck af Rosenschöld: Jag vill
endast erindra, att i förmiddags-plenum försökte
val Friherre Åkerhjelm göra gällande
den princip, alt förevarande frågor och Tull
-
Den 2a Ja nua rii e, m.
sladganden voro blott önskningsmål, som således
endast skulle bero på Konungens afgörande,
men jag motsade detta, och Ridderskapet
och Adeln delade allmänt min åsigt,
såsom öfverensstämmande med Grundlagen.
Friherre Cederström: Den TullFörfattning,
som nu finnes, är utfärdad af Konungen
ensam, utan Rikets Ständers medvei>
kan, enligt 89 §. RegeringsFormen rörande
stiftandet af ekonomiska lagar. Om nu Herr
Hjertås yrkande blef gällande, skulle troligen
ej några andra ändringar i denna För^
fattning äga rum, än dem Konungen fann
för godt besluta, Om Rikets Ständer nu
finna densamma böra på något sätt ändras,
är det nödigt, att anmälan derom göres hos
Konungen, Jag är ej af den opinion, att
Utskotten icke bordt afgifva ett fullständigt
förslag till Författningen, Men då elemena
terne i Utskotten varit så stridiga sig emellan,
skulle ett sammanhängande helt ej kunnat
åstadkommas. Derföre har man nu inskränkt
sig till framställning af generella
grunder, i stället för ett formligt Författa
ningsförslag, Då likväl dessa allmänna grunder
kunnat uppgifvas, är det rätt besynnerligt,
att man här vill sätta sig emot dem,
och de begärde rättelser, sorn dermed åsy’’ftas.
Jag tillstyrker för min del antagandet
af Friherre Åkerhjelms förslag, med Grelve
von Perseus tillägg. Hvad särskilt angår
Ilcrr Cedeischjölds yrkande 0111 straffbe=
Den 22 Janualii e. m.
sliimmelse af ett års fästning för obehörig
visitation, så skulle det vara intressant att
veta, efter hvilken måttstock och hvilka
lagstiftningsgrunder detta straffar lämpadt.
Bötesansvar måtte vara vida tjenligare, ty.
straff och förbrytelser böra stå i jemnt förhållande
till hvarandra. Detta saknas alldeles
i Herr Cederschjölds project, Det är
anmärkningsvärdt, att ett så orimligt straff,
som fästningsarbete under ett år, för otidig
visitation, föreslås af samma Ledamot,
som så gräsligt ifrat mot lösdrifvares insättande
på Arbetshus, hvilket han kallat
att lägga händer på Guds beläte. Mig tyckes,
att man borde hafva att af deri philantropiska
Ledamoten vänta lika mycken
menniskokärlek och välvilja för Tullhetjeningen,
som för lösdrifvare.
Herr Crusenstolpe: Vådan af att underkasta
fruntimmer kroppsvisitation efter
insmugladt gods visas bäst genom anförande
af ett exempel. Om en person, som ville
skada ett fruntimmer, särdeles af börd, öfvertalade
en visitator, att på ett oanständigt
och förnärmande sätt anställa kroppsvisitation
å detta fruntimmer, vöre hon för
lifstiden deshonorerad, och hennes reputation
förstörd. Hvad åter angår Herr von
Ilai tmansdorffs yttrade farhåga, att om fruntimmer
befrias från omförmälde visitation,
karlar kunde, genom förklädnad lill fruntimmer,
undgå kroppsvisitation, och salun
-
Den 22 Ja nu ar i i e. m.
da insmugla varor, så tror jag, att en sådan
förklädnad sällan kunde lyckas och skyddas;
åtminstone tror jag icke, att begagnande
af fruntimmers-klädedrägt af mig eller Herr
von Hartmansdorff skulle kunna förleda någon
att misstaga sig örn vårt rätta kön, och
derföre låta oss passera ovisiterade.
Herr Tham: Ömtålighet om Rikets Ständers
lagstiftningsrätt visar sig i hög grad,
men derjemte föga omtanka för ifrågavarande
sak. Man ifrar för bestämmande af strafflag
i ett fall, och åberopar derföre helgden
af Ständernes rätt att deltaga i lagars
stiftande, men man glömmer, alt man af
samma skäl borde uppgöra alla andra straffbestämmelser
i TullFöffattningen, hvilka
uppgå till ett antal af 3o å 5o särskilta casus.
Med straffets bestämmande i ett fall
vinnes intet; antingen bör det ske i alla,
elier i intet. Skulle det vara Ridderskapets
och Adelns mening att ingå i detailler af
straffbestämmelserna, vore bäst att förblifva
vid beslutet om Utskottens första Betänkande
N:o 18 rörande denna fråga, ty det
innehåller sådane detailler. Jag ser likväl
heldre, att det lemnäs å sido, och att endast
liufvudgrunderne fastställas. Beträffande
åter de yttrade farhågorne om missbruk af
Författningarne i afseende på visitation å
resande och fruntimmer, så tror jag att man
häri ser spöken midt på ljusa dagen. Jag
tror ej, att fruntimmer, som ej gjort sig
I
142 Den 22 Januari i e. m.
kända för befattning med lureiidrejeri och
tullförsnillning, blifvit eller blifva visiterade,
men väl de, som förut blifvit med
sådant lagbrott befundne; och deras modestie
såras Visserligen ej genom någon slags
■visitation^
Herr Cederschjöld: En värd Ledamot
har påstått, att nu gällande Förordning om
in- och utförsel af varor tillkommit i ekonomisk
väg, och blifvit af Konungen ensam,
utan Rikets Ständers medverkan, beslutad.
Ingressen till Förordningen innehåller deremot
bestämdt, att densamma är utfärdad
i enlighet ined Rikets Ständers hemställan;
och således är den värde Talarens påstående
i detta fall origtigt. Han har dessutom frågat,
hvilka grunder jag följt för mitt förslag
om bestämmande af ett års fästningsarbete
för obehörig kroppsvisitation. Jag
svarar, alt det är just den nyss åberopade
Förordningen, hvars 4° §• utsätter sex månaders
arbete å fästning såsom straff för
olaglig husvisitation af behörig Undersökningsman.
När ansvaret är så högt för denna
förbrytelse, är det väl ej för mycket att
stadga ett års fästningsstraff för obehörig
kroppsvisitation. Hvad för öfrigt ängår densamme
Ledamotens yttrande om förment
motsägelse mellan detta mitt förslag och nain
åsigt mot personers insperrande på Arbetshus,
så, för att nyttja ett af honom Sjelf
så ofta begagnadt uttryck, må det vara ho
-
Den 22 Januarii e. m.
i43
norn förbehållet att finna någon applicalion
mellan desse olika ämnen.
Frih erre Åkerhjelm: Just det af Herr
Cederschjöld nyss anförda visar angelägenheten,
alt förevarande fråga nu bringas i
samma skick, som vid förra Riksdagen,
så att förfarandet blifver enahanda. Då begärde
Rikets Ständer i allmänna ordalag
vissa grunder för en ny Förordning rörande
in- och utförsel af varor, och Konungen
utfärdade den detaillerad, genom StatsSekreteraren
för Handels- och FinanceÄrenderne,
ehuru en mängd nödige straffbestämmelser
deri inflöto. Häröfver har jag ej hört
någon klandrande anmärkning; och jag förblifver
fast vid min öfvertygelse, att detta
ämne är ett ekonomiskt mål, hvarom Konungen
kan, enligt Grundlagen, ensam förordna,
bestämmande tillika de bestraffningar,
som äro alldeles oumbärlige för efterlefnad
af Författningen, och hvilka ingalunda
kunna hänföras under allmänna criminallagar,
hvilkas stiftande eller ändring
beror på Konungens och Rikets Ständers
gemensamma beslut. — Hvad åter det angår,
att ena könet skulle undantagas från
kroppsvisitation, under supposition , att fruntimmer
ej skulle låna sig till befrämjande
af insmuglingar, så anser jag ett sådant
undantag orättvist och kan ej instämma
i denna tanka. Jag ingår ej i reflexioner
öfver denna fråga och den nöjsamma
.44
Den 22 Januarii e. m.
och muntra discussion, hvartill den gifvit
anledning, utan inskränker inig till att ytt»
ra den mening, att allmänna lagarne böra
gälla för begge könen. Beträffande slutligen
Herr Tharas förslag, att Ridderskapet
och Adeln skulle förblifva vid förra beslutet
i saken, i anledning af Utskottens Betänkande
Wto 18, så lärer detta icke nu kunna
ske, sedan samma beslut är upphäfvet
genom senare Utlåtandet, såsom Herr Grefven
och LandtMarskalken äfven förklarat,
och vi föl j a k teligen redan företagit ny pröfning
af ämnet. Jag förnyar min anhållan
om proposition till bifall å ifrågavarande
punkt med Grefve von Fersens af Herr Cederschjöld
i redactionen ändrade tillägg.
Friherre Cederström'. Jag skulle ej hafva
begärt ordet, och trötta Ridderskapet och
Adeln med vidare yttrande i denna fråga,
om icke Herr Cederschjöld för sin mening
citerat nuvarande TullFörfaltnings-ingress,
hvars innehåll likväl i sjelfva verket vederlägger
honom sjelf, men icke mig. Jag kunde
ej förmoda, det Herr Cederschjöld så misstog
sig, att han ansåg förevarande ämne höra
till de i 87 §. RegeringsFormen omförmälde
lagfrågor, och att nu gällande Författning
således blifvit af Rikets Ständer
och Konungen gemensamt beslutad. Ordalagen
i ingressen gifva ju tvertom tydligt
tillkänna> att saken blifvit, såsom ekonomisk
fråga
Den 22 Januari i e. m. i45
fråga, behandlad enligt 8g §. RegeringsFormen,
och Författningen på grund deraf utfärdad.
Enligt sistnämnde §. kunna väl i
Rikets Ständers Plena väckas frågor om stiftande,
förklaring, ändring eller upphäfvande
af lagar, sorn röra Rikets allmänna hushållning,
men derjemte stadgas uttryckligen:
”Rikets Ständer åge dock icke magt att i
”dessa mål annat eller mera besluta, än föreställningar
och önskningar, att hos Konungen
anmälas, och hvarå Konungen, senan
StatsRådet deröfver blifvit hördt, gore
”det afseende Han för Riket nyttigt finner.”
Dessutom bevisas Herr Cederschjölds misstag
äfven deraf, att det icke var på RiksSalen
Konungens svar på Ständernes hemställan
i saken meddelades, hvilket dock
alltid sker i frågor om Civil- och Criminal-lagarne.
Samme Ledamot har äfven,
såsom grund för dess förslag om ett års fästningsstraff
för obehörig kroppsvisitation,
uppgifvit, att i den Författning, som nu
finnes, ett lika beskaffadt straff är utsatt
för olaglig husvisitation. Det är sanni, att
denna Förordning i flere fall bestämmer arbete
å fästning för fel af Tullbetjening i
tjensteutöfning; men deraf följer ej, att sådant
är rigtigt enligt rättsgrunderne. Dessutom
är förhållandet mellan obehörig visitation
på kroppen och i hus ganska olika,
och bör med olika ansvar beläggas. Genom
den senare störes hemfriden, som i 16 §.
58 H. io
146
Den 22 Ja nunrii e. in.
RederingsFortnen är försäkrad; men icke förnärmas
den personliga säkerheten till lika
grad derigenom, att vid Tullbom visitation
anställes å en med kläder utomordentligt
belastad person. Straffen böra rättas härefter,
och icke, såsom det af Herr Cederschjöld
föreslagna, stå i uppenbart missförhållande
till förbrytelserne.
Herr Cederschjöld: I anledning af den
siste Talarens yttrande, anser jag mig böra
erinra, att Konungen väl kan, genom Rikets
Ständers öfverlåtelse och medgifvande, få
rättighet att ensam stifta och utfärda ekonomiska
Lagar och Förordningar, hvari straffbestämmelser
utsättas, men alldeles icke äger
denna rättighet, utan en sådan öfverlåtelse.
Sålunda hafva Rikets Ständer till Konungen
öfverlemna! att utfärda BevillningsFörordningarne,
äfvensom, år 1812, Förordningen
mot fylleri och dryckenskap. På
samma sätt kunna Rikets Ständer nu lill
Kongl. Maj:t öfverlåta, att ensam besluta ifrågavarande
Författning mot oloflig in- och
utförsel af varor; i annat fall tillkommer
det icke Konungen; ty 8g §. RegeringsForroen
är icke här tillämplig, då fråga äfven
är om straffbestämmelser.
Grefve Frölich„ David: Jag trodde
icke, alt jag under denna långa conversation
skulle behöfva yttra mig; men då man
omsider äfven företagit tolkning af Grundlagen,
anser jag nödigt att derom säga min
Den 22 J a n u a r i i e. m.
>4?
tanka. Denna Sr i förevarande fråga, alt,
då (Jet ej kan nekas, att Konungen äger
rättighet stifta och utfärda ekonomiska lagar,
Han äfven måste äga rätt alt derjemte
stadga de straffbestämmelser, som äro nödvändige
för att göra dessa lagar gällande,
och hvilka dock ej kunna elier böra förblandas
med hvad som förstås med Criminelle
lagar, som endast af Konungen och
Rikets Ständer gemensamt få stiftas eller ändras.
Om Konungen i sädane ekonomiska
lagar och förordningar bestämmer otjenliga
straff, som af Nationen ogillas, är det ganska
illa, men kan, enligt nu gällande Grundlag,
icke hindras af Rikets Ständer. Detta
är min öfvertygelse, och jag tror icke, att
jag genom framställningen deraf gjort mig
misskänd för att vilja i något fall efterskänka
Folkets rättigheter att deltaga i stiftningen
af Civil- och Criminal-lag. Hvad
detta slags lagstiftning angår, anser jag Rikets
Ständer icke ens kunna, såsom här blifvit
påslådt, i något fall öfverlemna densamma
till Konungen ensam. Jag skulle åtminstone
vid hvarje tillfälle protestera och
sätta mig emot ett sådant förfarande. Men
då jag tror det vara Konungens rätt, att
ensam besluta Förfaltningarne mot lurendrejeri
och tullförsnillning, finner jag det
äfven tillkomma Konungen att fastställa behöflige
straff för Förfaltningarnes öfverträda
nde. Jag är följaktligen af den mening,
58 H. io*
148
Den 22 Januarii e. m»
att vi kunna fortgå på den stråt Friherre
Åkerhjelm nu föreslagit, och ej behöfva eller
böra sysselsätta oss med partialiteter.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken föreslog bifall till den ifrågavarande
andra punkten, mom. af, med
Grefve von Fersens tillägg, dock så, att orden
under iakttagande skulle utbytas emot
orden under förbehåll.
Ropades Ja och Nej.
Herr Crusenstolpe: Jag kan ej afstå
från yrkande, att antingen ingen kroppsvisitation
må tillåtas, eller ock fruntimmer
bestämdt derifrån undantagas.
Herr Hjerta: Jag anhåller om proposition
på hela förslagets förkastande.
Grefve von Fersen: Jag anser mig ännu
en gång böra fästa Herr Hjertås uppmärksamhet
derpå, alt då första punkten
af Friherre Åkerhjelms förslag redan blifvit
godkänd, det också är nödvändigt antaga
de öfrige punkterna, för att få ett sammanhängande
helt.
Herr Hjerta'. Jag vill tro, att, fastan
den olyckan redan händt, att irsta punkten
af förslaget blifvit bifallen, det onda likväl
blifver mindre, om ifrågavarande 2:dra punkt
hel och hållen förkastas. Om man inskränker
sig till första punkten, är endast behörig
Undersökningsman vid Tullbom beråt
-
Den 22 Jun unrii e. m.
>49
tigad att anställa visitation efter insmugladt
gods; men i följande punkterne utslräckes
visitationsrätten öfver all måtta. Sista momentet
af 2:dra punkten innehåller till exempel,
alt visitation får ske i boningsrum,
hos den, som förut blifvit straffad för lurendrejeri
och tullförsnillning; ett högst
orimligt påbud, som måste förmå hvarje
husägare att affordra sine hyresgäster bevis
att de ej undergått sådant straff. Det låter
sig rätt väl göra, att afslå nu ifrågavarande
punkt, och bibehålla endast den första,
så att visitationsrättigheten blott tillkommer
behörig Undersökningsman vid tullbom.
Friherre Åkerhjelm’. Herr Hjerta tyckes
tro, att med behörig Undersökningsman
förstås i i:sta punkten af milt förslag
endast den vid tullbom anställde Tullbetjeningen;
men der står uttryckeligen, att med
behörig Undersökningsman förstås alla de i
37 §. af Förordningen mot oloflig införsel
eller utförsel af varor uppnämde personer.
Således blifver, enligt denna punkt, visitationsrätten
ej så inskränkt, som Herr Hjerta
förment. Hvad åter angår anmärkningen om
vådan af att tillåta husvisitation hos dem,
som förut blifvit straffade för lurendrejeri
och tullförsnillning, så vinnes ej något genom
förkastande af mitt förslag i denna del, ty
nu gällande Förordning innehåller alldeles
detsamma.
1S0 Den 22 Januarii e. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Alar skalken förnyade den af honom
sist framställde proposition.
Ropades åter Ja och Nej.
Hans Excellence gjorde proposition till
afslag å berörde förslag.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Hjerta begärde votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken framställde
följande Voteringsproposition:
Den, sorn bifaller, att Undersökningsmans
visitations-rältighet må sträckas utom
Tullplats till gator och torg i Städerne samt
allestädes å Landet, under bar himmel, dock
under förbehåll af skade-ersättning, i händelse
genom visitation under bar himmel
något af varorne förderfvas eller illa medfares,
och förbrutet gods ej anträffas; samt
att visitation på kroppen, då förbrutet gods
ej vid densamma anträffas, måtte anses såsom
olaglig visitation, hvilken med strängt
ansvar bör blifva belagd, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
. Nej;
Vinner Nej, anses berörde förslag hafva
blifvit af Ridderskapet och Adeln afslagit.
Den 22 Jan uar ii e. m. i5i
Hvilken Volerings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan 8 e. m.,
och befunnos vid voteringens slut klockan
tre qvart till 9 e. rn., sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt
de öfrige voterings-sedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, som följer:
Ja — 42.
Nej — 56.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskilt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således afslagit ofvanberörde
i Ja-propositionen upptagne förslag.
h') Salu- och Upplagsbodar , Magazin och
Uthus.
Grefve von Fersen: Ehuru obehagligt
det är att vid denna punkt göra någon anmärkning,
då en sådan lätt kan föranleda
en lika lång öfverläggning, som den öfver
föregående moment, anser jag mig dock böra
härvid föreslå följande tillägg: dock under
förbehåll af lämplig skade-ersättning för
den, uti hvars salubod visitation sk ed t, dä
ei förbudet gods, eller till ett ringa värde,
efter nedannämnde värderingsgrunder vid
undersökningen anträffas. Jag stöder detta
förslag på den anmärkning jag bort göras
Dei! 22 Januari! e. m.
inom BorgareStåndet, att en sådan visitation,
som i förevarande punkt medcifves,
kan betaga den, hvars varor visiteras, all
förtjenst på längre tid, till och med under
en hel marknad.
Friherre Åkerhjelm'. I förra delen af
det nu föreslagne tillägget instämmer äfven
jag, men icke i den senare, eller att Undersökningsmannen
skall utgifva skade-ersättning
vid husvisitation, äfven då insmuglade
varor anträffas, men uppgå till ringa
värde. Jag har framställt såsom grundsalts,
att i dylika fall afseende ej bör göras
på det större eller mindre värde godset
kan hafva. Så snart något blifvit funnit,
bar visitationen varit behörigs och bör ej
på något sätt bestraffas.
Grefve von Fersen: I anledning af Friherre
Åkerhjelms anmärkning, anser jag mig
böra nämna, det jag grundat senare delen
af mitt föreslagna tillägg derpå, att då, enligt
hvad en Ledamot af BorgareStåndet inom
Utskotten upplyste, nuvarande författning
förklarar förbrutet det gods, tillexempel
ett stycke inländskt kläde, hvarå stämpeln
ej finnes, men det lätt kan hända, att
ett sådant märke af våda lösslites, godset
blefve ansedt såsom olofligen infördt, ehuru
ringa värde det kunde hafva; och det
synes mig skäligt, att lurendrejande eller
tullförsnillning af ett mindre parti varor ej
Den 22 Januari i e. na.
straffas så hård t, som insmugling af ett
större. Dock vill jag ej insistera på antagande
af mitt tillägg i denna senare del.
Friherre Åkerhjelm: Det tyckes visserligen,
som, då mari blott betraktar ett specielt
fall, sådant som det anförda, den föreslagna
modificalionen vore billig, men,
enligt min opinion, innefattar den dock mot
allmänna principen en contradiction, som
ej bör äga rum, emedan den kunde främja
undandöljande af tullförsnilladt eiler lurendrejadt
gods. Innehafvaren kunde ju göra
det genom förebärande, att stämpeln förkommit.
Med beslag å kläde är dessutom,
enligt nuvarande författning, det särskildta
förhållande, att vid Domstolen undersökes,
om klädet är af Svensk fabrik, i hvilken
händelse innehafvaren blott pligtar för bristande
stämpel; är det åter utländskt, böter
han för insmugling. Jag skulle följaktligen
gerna se, att Grefve von Fersen afstod
från senare delen af det tillägg harr
föreslagit.
Grefve von Fersen: Jag är villig att,
på sätt Friherre Åkerhjelm önskat, ändra
vedaclionen af det föreslagna tillägget. Det
skulle i enlighet härmed få denna lydelse:
dock under förbehåll af lämplig skadeersättning
för derij uti hvars salubod visitation
skettj då ej förbrulet gods vidunder
-
154
Den 22 Ja nu a lii e. ra.
sökningen anträffats. Jag anhåller om proposition
härå.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken gjorde proposition till bifall
å Moni. bf uti 2 punkten af Friherre
Åkerhjelms förslag, med Grefve von Fersens
tillägg, så lydande: ”dock under förbehåll
af lämplig skadeersättning för den,
”uti hvars salubod visitation skett, då ej förbrutet
gods vid undersökningen anträffats.”
Bifölls.
c) Faun, der varor uppläggas eller till
salu hällas.
df Hus och Boningsrum i Skärgård, och
på Hviloställen, der varutransporter
befinnas eller varor uppläggas.
Dessa tvenne Momenter biföllos.
ef Boningsrum hos den, som förut blifvit
straffad för lurendrejeri eller tullförsnillning.
Herr Crusenstolpe: Jag instämmer i den
af Herr Hjerta gjorda anmärkning, att, om
detta moment antages, följden blifverden,
att hvarje husägare måste söka skaffa sig bevis,
huruvida hans hyresgäster blifvit straffade
för lurendrejeri eller tullförsnillning;
hvilket skulle föranleda mycken förargelse.
Jag anhåller derföre om afslag å delta
moment.
Den 11 Januari i e. m.
i55
Friherre Åkerhjelm: Jag vill tro, alt
bärle Herr Hjerta och Herr Crusenstolpe
misstagit sig om rätta forslandet af ifrågavarande
moment, och förblandat det med
Utskottens förslag i förra Betänkandet. Der
föreslogs visilationsrätt i rum, hvarest tullförsnilladt
eller lurendrejadt gods förut blifvit
anträffade Här åter är blott fråga om
personen, som undergått straff för lurendrejeri
eller tullförsnillning, och att visitation
må hos honom anställas, hvarhelst
han bor. De rum han bebott, då brottet
af honom föröfvades, äro efter hans aflyttning
befriade från visitation. Mig synes det
vara skäl, att man i detta afseende med
större stränghet behandlar den person, som
förut förbrutit sig. Det är samma princip,
sorn i allmänhet följes i Criminal-lagstiftning,
att ölui ansvaret för itererade förbrytelser.
För öfrigt har jag redan nämnt, att
ifrågavarande stadgande äfven finnes i den
nu gällande förordningen.
Friherre Cederström: Då det ej kan
vara Herr Crusenstolpe, såsom Hof-RättsAssessor,
obekant, att det enligt lag är tillåtit,
alt hos straffad tjuf anställa visitation
efter tjufgods, synes Herr Crusenstolpe ej
hafva skal att sätta sig emot ett stadgande,
som berättigar att eftersöka lurendrejade
eller lullförsnillade varor hos dem, som
förut blifvit beträdde med att innehafva
sudane.
i56
Don 22 Januarii e. m.
Herr Crusenstolpe: Jag vill icke med
Friherre Cederström, hvilken, såsom Landshöfding
på Gottland, gifvit tillräckliga prof,
huru han förstår och tolkar författningarne
om husvisitation, ingå i någon vidare discussion
om denna fråga; men, på de af Friherre
Åkerhjelm anförde skäl, frånträder jag
mitt yrkande om momentets ogillande.
Uppå derefter framställd proposition
blef Momentet e) af 2:dra punkten utafRidderskapet
och Adeln bifallit.
3:o Att undersökning efter olofligen
infördt gods i annan enskild persons boningsrum,
hus eller gård, än de förenämnde ef
mare tilläten, så framt Undersökningsmannen
icke gitter bevisa, att sådant gods der
inkommit, inom de beslagsförrättningen näst
föregående 4$ timmar.
Bifölls.
Grefve von Fersen: I anledning af hvad
jag på förmiddagen nämnde, skulle jag önska,
alt emellan 3.'dje och f.de punkten
måtte införas en ny, af innehåll: ”att, vid
”anträffandet af förbrutit gods, ägaren der”af
från ansvar bör vara fri, så framt han
”gitter i bevis leda, det han af inom Riket
”bosatt eller handel drifvande person va’roine
bekommit, på det straffet må drab”ba
den, som brottet föröfvat, och ej den, af
”hvilken varorne lagligen ochrättmätigt ägas.”
Jag tror detta vara ganska oskyldigt och ej
Den 22 Jann ari i e. m
befordra lurendrejeri, men betrygga deras
säkerhet, sorn köpt på god tro, alt ej blifva
ansedda såsom lurendrejare.
Friherre Åkerhjelm: Om meningen är,
att den föreslagna befrielsen från ansvar
för godsets innehafvande skulle pröfvas och
bestämmas af Domstol, är förslaget öfverflödigt,
emedan föreskrift derom redan finnes
i våra lagar. Gitter innehafvaren bevisa,
att godset ej var hans, och att han
ej tullförsnillat eller lurendrejat in detsamma,
befriar naturligtvis Domstolen honom
från ansvar. Är åter Grefve von Fersens
mening med förslaget den, att uppgift af
godsets innehafvare, det annan person vore
ägare dertill, eller sålt eller lemnat detsamma,
skulle befria innehafvaren från undersökning,
synes mig förslaget ganska betänkligt
att antaga. Hvad bevis skulle han väl
förete för sin uppgifts vigtighet, om icke
räkning, och den kunde vara falsk. Ingen
voré för tillfället tillstädes alt pröfva den,
utom Tullbetjeningen, hvilken dertill ej vore
competent. Dessutom kunde, om stämning
följde, den uppgifne personen neka, att han
sålt eller lemnat varan. Jag skulle gerna
instämma i förslaget, om jag trodde det leda
till något ändamål; men jag kan ej anse det
annorlunda, än onyttigt, om ej skadligt.
Grefve von Fersen: I anledning af Friherre
Åkerhjelms senaste yttrande, anhål
-
158
Den 22 Januari i e. m.
ler jag få upplysa, att jag med ifrågavarande
förslag ingalunda åsyftat att lägga
något hinder i vägen för den, som lagligen
vill anställa visitation efter olofligen infördt
gods, ulan endast velat antyda, att icke
ovilkorligen den, hos hvilken godset finnes,
hör af Domstol fällas till ansvar, utan
att Domstolen må söka komma hans fångesman,
och den verklige smuglaren, på
spåren, samt befordra honom till straff.
Då likväl Friherre Åkerhjelm nu upplyst,
att sådant förut är genom lag stadgadt,
vill jag ej vidare påyrka mitt förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till antagande
af den af Grefve von Fersen föreslagne
nya punkt, så lydande: ”att, vid
”anträffandet af förbrutet gods, ägaren der”af
från ansvar bör vara fri, så framt han
”gitter i bevis leda, det lian af inom Ri”ket
bosatt eller handel drifvande person
”varorne bekommit, på det straffet må drab”ba
den som brottet föröfvat, oell ej den,
”af hvilken varorne lagligen och rättmätigt
agas.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence framställde proposition
till afslag å berörde nva punkt.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken förnyade aine gånger den
Den ii Januari i e. m.
af honom först gjorde proposition lill antagande
af den utaf Grefve von Fersen föreslagne
nya punkt; men propositionerne
blefvo båda gångorne åter med Ja och Nej
besvarade.
Herr Cederschjöld: Jag är i tillfälle att
af egen erfarenhet intyga nyttan och behofvet
af det tillägg Grefve von Fersen nu föreslagit.
När jag flyttade hit till Staden,
gjordes hos mig beslag på ett stycke Sitts,
som jag köpt i en öppen salubod. Jag fick
likväl igen min vara, emedan dess anhållning
af Tullbetjeningen var olaglig. Hade
jag haft bevis, att jag köpt varan öppet i
bod, hade den ej kunnat ens anhållas. Om
jag i bod här i Staden köper utländskt kläde
och vid visitalions tillfälle företer räkning
derpå, skulle det vara hardt, om klädet
togs i beslag och jag straffades såsom
lurendrejare. Derföre anser jag Grefve von
Fersens tillägg behöfligt.
Friherre Åkerhjelm: Jag tror, att Herr
Cederschjöld misstagit sig om Grefve von
Fersens förslag. Det sträcker sig, enligt hvad
Grefven nyss förklarat, icke så långt, att
företeende af bevis eller räkning på, att varan
blifvit köpt inom Riket, skulle befria
från densammas anhållning vid visitationstillfälle.
Meningen är blott den, att godsets
innehafvare, derest han inför Domstol
kan lagligen bevisa sin fångesman, bör be
-
i6o
Den 22 Januarii e. m.
frias från ansvar och återfå sin vara. Således
är i sjelfva verket detta tillägg så
oskyldigt, att det gerna kan bifallas.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken förnyade ännu en gång
den af honom senast framställde proposition,
till antagande af den utaf Grefve von
Fersen föreslagna nya punkt.
Bifölls.
Herr Crusenstolpe: Af irring har jag
underlåtit, att fästa tillräcklig uppmärksamhet
på den redan antagna 3:dje punkten af
Friherre Åkerhjelms förslag,_ och får derföre
nu anmäla min reservation emot densamma,
såsom stridande mot sundt förnuft.
Deri stadgas nemligen: ”Att undersökning
”efter ololligen infördt gods i annan enskild
”persons boningsrum, hus eller gård, än de
”förenämnde, ej vare tillåten, så framt Un”dersökningsmannen
icke gitter bevisa, att
”sådant gods der inkommit inom de be”slagsförrättningen
näst föregående 48 tim”mar.
” Således skulle väl bevisningen, att
godset blifvit infördt, ske inför Domstol
innan undersökningen fick anställas; och,
då denna bevisningsfråga kunde bero på
Domstols pröfning månader och år, skulle
följaktligen den person, i hvars boningsrum
godset skulle finnas, under tiden vara
från sin boning utestängd. Mot denna orimlighet
måste jag reservera mig.
4.0
Den 17. Januarii e. m.
161
4:o Att, utan afseende på en varas
högre eller lägre värde, lion må vara beslag
af behörig Undersökningsman underkastad,
och såsom förbruten anses, då hon
är olof igen i landet införd eller derifrån
olof igen utföres.
Bifölls.
5:o Att intet ansvar bör träffa behörig
Undersökningsman, om han vid efterspaning
af olof igen införde varor ej träffar
beslag underkastadt gods, eller om detsamma
är af ringare värde, enär han vid
förrättningen sig lagligen förhållit.
Herr Munck af Rosenschöld: Vid denna
punkt måste jag göra anmärkning deremot,
att, enligt densamma, jemförd med redan antagna
2:dra punkten Litt. d, hvarje i skargård
boende person är blottställd för husvisitation,
och att Undersökningsman kan,
utan ansvar, äfven af blott kittslighet, eller
personlig hämnd, anställa visitation i
alla hus och boningsrum i skärgården. Jag
låter ej förvilla mig deraf, att i momentet
ej af 2:dra punkten står, ”att visitation får
”ske i boningsrum hos den, som förut blif”vit
straffad för lurendrejeri eller tullförsnillning;”
af hvilket stadgande man synes
vilja draga den slutsatts, alt visitation
i boningsrum, som af andra, än sålunda
qualificerade personer bebos, enligt förslaget
aldrig skulle vara tillåten; men i ino58
H. , ii
Den 11 Januari i e. m.
mentet d) lemnäs ovilkorlig rättighet till
visitation i ”hus och boningsrum i skärgård.
” Fastän således hus- och boningsrum
utom skärgård äro frie från visitation,
så framt de der boende personer icke förut
blifvit för lurendrejeri eller tullförsnillning
straffade, äro likväl skärgårdsboerne
aldrig säkre för visitation i sine hus och
rum, äfven om de ej undergått straff för
nyssnämnde förbrytelser. Jag skulle tro,
alt de i skärgården bosatte medborgare böra
likasåväl fredas för godtycklig och ansvarslös
husvisitation, som andra. Derföre yrkar
jag bestämmande af ansvar å Undersökningsman
äfven för husvisitation uti bus
och rum i skärgård, derest olofligen infördt
gods vid visitationen ej finnes. Antingen
bör den ifrågavarande punkten alldeles
afslås, eller bör den modifieras på
det sätt jag föreslagit, så att den blifver
förenlig med personlig säkerhet och husfred,
i lika reon för de i skärgård och för
de annorstädes boende.
Grefve von Fersen: I följd af milt
yttrande denna förmiddag, ulbedcr jag mig
att äfven i denna punkt få föreslå några
små redaclionsändringar, nemligen, att efter
orden: införde varor, tillsättes: pä ofvan
tillåtne ställen, samt alt vid punktens
slut tillägges: och genom visitationsförrättningen
skada ej blifvit tillfogad persons
egendom. Desse redaetionsändringar torde
få inflyta i propositionen.
Den 22 Januarii e. m.
i63
Friherre Åkerhjelm'. Herr Crusenstolpe
har uttryckt sitt ogillande af 3:dje punkten,
på den grund, alt denna punkt icke skall
stå tillsammans med sundt förnuft. Bristen,
om den finnes, ligger således i redaclionen,
och jag medgifver, att denna kan
erfordra någon rättelse, hvilket jag äfven
hoppas kan låta sig göra genom omflyttning
af ett ord, utan ändring i sjelfva beslutet,
när ProtocollsUtdraget härom kommer att
justeras. Hvad den nu ifrågavarande saken
beträffar, och den betänklighet man dervid
fästat, i anledning af stadgandet om lika
vidsträckt visitationsrält hos dem, som bo
i skärgården, och hos dem, hvilka förut
blifvit straffade för lurendrägeri och tullförsnillning,
får jag erinra, att denna visi—
tationsrätt hos dem, som bo i skärgården,
af Ridderskapet och Adeln redan blifvit antagen
vid godkännandet af Utskottens Betänkande
N:o 18, och att det för öfrigt är
en stor skillnad i grunden för de tvänne
stadganderne. Det ena är en speciel Lag
för skärgården, nödvändig derföre, att skärgården
i allmänhet är den hufvudsakligaste
depoten för oloflig in- och utförsel af varor,
och att inbyggarne derstädes, mer än
på andra ställen, gynna eller sjelfve drifva
lurendrejeri och tullförsnillning; det andra
stadgandet deremot är en naturlig följd deraf,
att den, hvilken en gång blifvit beträdd
med lagbrott, icke sedermera kan behand5S
H. 11 *
i 64
Den 29. Januari i e. m.
las af Staten med samma förtroende, som
andra. Hvad åter Grefve von Fersens förslag
angår, så vill jag gerna instämma deruti,
ehuru det ökar strängheten mot Tull—
tjenstemännen, om genom ett sådant tillägg
bifall snarare kan vinnas åt den ifrågavarande
punkten; ty enda grunden för mitt
förslag, är den obillighet jag ansett ligga
deruti, att pålägga en tjensteman ansvar för
det han icke anträffat något begånget brott,
der han haft skyldighet att efterspana det.
En sådan princip måste förlama lagens
kraft, och skulle, om den utsträcktes till
Lagstiftningen i allmänhet, omintetgöra all
ordning. Jag har ock för min mening funnit
stöd i Herr Berg von Lindes reservation,
som är bifogad Utskottens första Betänkande,
men med hvars uppläsning jag
nu icke vill besvära; det torde dock förtjena
afseende, alt denna reservation är författad
af en erfaren Domare, som, oansedt
han icke lågt hand vid de practiska förhållanden,
som här förekomma, betraktat
saken rättsenligt, och från den synpunkten
Yrkat ansvarsfrihet för beslagaren, ehvad
förbrutet gods anträffas eller icke, så snart
förrättningen lagligen tillgått.
Herr Cederschjöld: Då Ridderskapet
och Adeln, genom bifall till en af de föregående
punkterne, medgifvit rättighet för
bcslogsmakare att intränga i enskildas boningsrum,
bör något correctiv stadgas mot
Den 22 Januurii e. m.
i(J5
godtycket, att icke rättigheten föranleder
till missbruk; och jag skulle derföre tro
något stort äfventyr böra stadgas för den
händelse, att beslagaren begagnar sin rättighet
i oträngdt mål. Om således jag drager
i betänkande att tillstyrka bibehållande
af det gamla äfventyret alldeles oförändradt,
lian jag åtminstone ej underlåta att tillstyrka
ett, som hindrar att dessa visitalioner i
oträngdt mål blifva alldagliga. I 44 §•
nu varande Författning stadgas: Har behörig
man gjort sudan wider sökning, som 3g
S- medgifver, utan att olojligen inför dt gods
dervid upptäckt blifvit, uppgående till 100
B:drs värde, bote från 5o till 200 R:dr;
ertappas vid sådan undersökning icke något
gods, bote som sagdt är, och miste derjemte
tjensteiij samt sitte 6 månader på
fästning. När man nu medgifver ansvarsfrihet,
huru litet förbrutet gods beslagaren
än må finna, hvilket oell är ganska rigtigt,
så synes det mig deremot nödvändigt att
bibehålla en sträng näpst för visitation i
alldeles oträngdt mål. Jag skulle tro, att
6 månaders fästning bör bibehållas, såsom
en tjenlig hake, på det Tulltjenstemannen
må väl besinna sig, innan han slörer husfriden;
och jag anhåller om proposition härå.
Tlerr Crusenstolpe: Om 3:dje punkten
blifvit afslagen, skulle jag ej haft något
att invända emot bifall till denna punkt;
men sedan man medgifvit beslagare rättig
-
i66
Den 22 Ja n u a r i i e. m.
het att anställa visitation i hvilka enskilda
rum som helst, och sålunda slöra husfriden,
måste jag instämma med Herrar Cederschjöld
och Munck af Rosenschöld, samt
kan ingalunda afstå från begäran om proposition,
att det gamla äfventyret för beslagare
må qvarstå.
Grefve von Fersen: I anledning af Herr
Cederschjölds yttrande, tager jag mig friheten
fästa uppmärksamheten derpå, att, så
vidt jag kunnat fatta den ifrågavarande punkten,
den endast afser visitation på tiilåtne
ställen; men 3:dje punkten, som handlar
om visitation i enskildt rum, stadgar tillika,
att godset der bevisligen skall vara inkommit
inom de beslagsförrättningen näst
föregående 48 timmar, hvaraf följer att enskilda
rum icke kunna betraktas såsom i
allmänhet för visitation tiilåtne ställen. Det
er ock derföre, som jag föreslagit tillägg af
de orden: pä ofvan tiilåtne ställen, emedan
jag trodde, att derigenom än tyrd 1 i gare
skulle uttryckas, att punkten icke har
afseende på enskilda rum, der visitation
ej får ske, utan att förut lurendiejeri-brott
har blifvit begångit.
Herr Cederschjöld.' Sedan Ridderskapet
och Adeln afslagit Mom. Litt. a. i andra
punkten, rörande visitation pä gator och torg
i städerne, samt allestädes å landet under
bar himmel, öro aila de öfriga stallen, der
Den 22 J a nu ari i o. tn.
167
visitation utom tullplats fur äga rum, inom
hus, nemligen enligt Litt. b. salu- och upplags-bodar,
magazin och uthus; enligt Litt.
c. rum, der varor uppläggas eller till salu
hållas; enligt Litt. d. hus- och boningsrum
i skärgård och liviloställen, der varutransporter
befinnas, eller varor uppläggas; samt
slutligen, enligt Litt. e. boningsrum hos den,
som förut blifvit straffad för lurendrejeri
eller tullförsnillning. Med ettord, visitation
skall alltid ske inom hus; och det är
derföre, som jag anser nödvändigt att skydda
husfriden, genom hardt ansvar för den,
som utan skäl stör densamma. I annat fall
skulle Tullbeljenter kunna tvinga en Handlande
att hålla sina magaziner hela dagen
för dem öppna till visitation, och sålunda
hindra hans rörelse. Jag fortfar derföre alt
tro ett strängt correctiv vara af nöden, och
att det jag föreslagit, må hända är det rättaste.
Herr Munck af Rosenschöld: Det förundrar
mig, alt Friherre Åkerhjelm, såsom
skäl för antagandet af dess förlsag, om fri
och ansvarslös visitationsrätt hos alla dem
som bo i skärgård, åberopat Ridderskapets
och Adelns bifall till Utskottens förra Betänkande
i ämnet, då det just var Friherren,
som på förmiddagen sökte förmå Ridderskapet
och Adeln att frångå ett förut
vidtagit beslut. För min del tror jag icke,
att detta beslut lägger något hinder i vägen
för pröfningen och förkastandet af Fri
-
168
Den 22 Januarii e. m.
herrens förslag. Man skall må hända finna
den nu ifrågavarande punkten något mildrad,
genom det i slutet tillagda vilkoret:
enär han vid. förrättningen sig lagligen förhållit;
men jag skulle vara Friherre Åkerhjelm
förbunden, om jag får veta, hvad detta
egentligen vill säga. Hittills har en Undersökningsman
sig icke lagligen förhållit,
då han icke vid undersökningen anträffat
förbudit gods lill ett visst värde; men enligt
denna puukt skulle han, äfven ulan
att träffa sådant gods, anses hafva förhållit
sig lagligen, om han verkställt visitationeu
af blott kittslighet eller måhända af fiendtligt
uppsåt att skada och hämnas. Jag får
för öfrigt fästa uppmärksamheten på de skadliga
följderna, i afseende på folkets aktning
för Lag i allmänhet och den moraliska grunden
för laglydnad, hvilka uppkomma derigenom,
att man det ena året straffar med
fästning, tjenstens förlust och böter samma
åtgärd, sora det andra året icke medförer
någon påföljd; att en Tulluppsyningsman
det ena året är underkastad nyssnämnde
svåra straff, men det andra året kan af
kittslighet eller fiendtligt uppsåt verkställa
visitation, utan att finna beslag underkastadt
gods. Dessutom får jag tillägga, att
just för det Ridderskapet och Adeln redan
bifallit 2:dra och 3:dje punkterne, under
hvilkas granskning jag, i förbigående sagdt,
ej var närvarande, är det så mycket nödvändigare,
att här stadga ansvar, i händelse
Den 22 Ja nu ar ii e. ra.
>c9
förbudit gods ej träffas; äfvensom jag, i
anledning af Grefve von Fersens yttrande,
får upprepa, att det väl i 2:dra punkten
under Litt. e. blifvit stadgadt, alt visilationsrätten
i enskilda rum ej får sträckas
till andra än dem, som förut blifvit straffade
för lurendrägeri eller tullförsnillning,
men att ett undantag härifrån blifvit gjordt,
under Litt. d. för hus- och boningsrum i
skärgården. Friherre Åkerhjelm har väl lägligt
anmärkt, att i skärgården bo flere personer,
som befatta sig med lurendrägeri och
tullförsnillning, än på andra ställen; men
jag vädjar till Ridderskapet och Adeln, om
icke en mängd personer, som icke befatta
sig dermed, äfven bo i vår vidsträckta skärgård,
särdeles som detta ord hos Tulltjenstemännen
kan få en alltför vidsträckt tydning.
Jag fortfar på dessa skäl, att yrka afslag
å den ifrågavarande punkten.
Friherre Åkerhjelm: Jag har visserligen
icke citerat Ridderskapets och Adelns
bifall till Utskottens Betänkande N:o 18, för
att derigenom framställa något lagligt hinder
för den fria pröfningen till antagande eller
förkastande af mitt förslag; jag har tvärtom
redan förut erinrat, att jag anser det
förra beslutet upphäfvet, sedan Utskottens
senare Utlåtande kommit under öfverläggning.
Men jag har nämnt, att mitt förslag
i åtskilliga delar instämde med Utskottens
både förra och senare yttranden, samt alt
170
Den 22 Januari! e. m.
stadgandet om visitationsrätten i skärgården
fanns intagit i förra Betänkandet; emedan
jag, på denna analogi emellan mitt förslag
oell det, sorn redan en gång vunnit Ridderskapets
och Adelns bifall, grundade någon
förhoppning att vinna bifall äfven för
mitt förslag. Herr Munck af Rosenschöld
har önskat få veta, hvari de olagligheler bestå,
som enligt den nu ifrågavarande punkten
skulie af en Tulltjensteman kunna begås.
Till svar härå får jag nämna, att dessa
olagligheter äro i nuvarande Författning
upptagne, då det blifvit Undersökningsmannen
ålagdt att anställa visitation endast inom
viss tid på dygnet, alt alltid vara åtföljd af
vittnen, och att stilla gå till väga, utan våld
eller lugnets störande. Iakttager lian dessa
föreskrifter, så uppfyller han hvad jag åsyftat
med ett lagligt förhållande vid förrättningen.
Hvad åter beträffar de skadliga följderne
deraf, alt det ena året förändra författningar,
till olikhet mot hvad det föregående
året varit gällande, och det minskade
förtroende till Lagen, sorn deraf skulle
uppkomma, så får jag erinra, att de nu ifrågakömne
förändringarne icke härflyta från
blott ett års erfarenhet, utan från en unde!
flere år constaterad otillräcklighet uli
de hittills gällande förfaltningarne; men då
den sålunda under flera år insedda nödvändigheten
af en rättelse slutligen går i verkställighet,
är det naturligt, att Författningen
på ett år blifver ändrad från hvad det
Den 22 Ja nu ar ii e. m* 171
'v , ;; • ■ \
nästföregående året varit gällande, oell sådant
måste förhållandet vara med alla las;-  föi ändringar. Här liar man under 5 eller
6 år funnit den nu gällande Författningen
å ena sidan nog slapp, och å den andra
icke lemnande nog utrymme för laglig frihet,
hvarföre det synes mig, att de mest
Statsekonomiska och Statsnyttiga skäl lala
för det ondas afhjelpande. Men om detta
hör ske genom ökad stränghet eller mildhet,
må bero på pröfning. För min del
tror jag, att ändamålet skulle vinnas genom
den ifrågavarande punktens antagande med
det af Grefve von Fersen föreslagna tillägg;
ty hvad 3:dje punkten beträffar, så har med
visitalionsrälten hos enskilda personer blifvit
förenadt ett sådant vilkor, som gör verkställigheten
nästan omöjlig. Också har alltsedan
1824, då denna föreskrift tillkom, aldrig
något beslag blifvit verkstäldt i enlighet
med densamma, och ingen ens gjort
försök dertill, i följd af svårigheten alt bevisa,
det godset i huset inkommit inom nästföregående
48 timmar.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag instämmer
med Friherre Åkerhjelm deruti,
att straffbestämmelser stundom måste förändras;
men jag kan deraf ej finna skäl till
en så betydlig förändring, som här är i fråga,
då samma åtgärd, som nyss förut blifvit
bestraffad med fängelse, tjenstens förlust
och böter, straxt derefter skulle för
-
Den 22 Januarii e. in.
klaras alldeles strafflös. Jag uppmanar äfven
Friherre Åkerhjelm alt gifva exempel
på en så hastig och betydlig förändring.
Fri herren har för öfrigt icke upptagit min
anmärkning, att personer, som bo i skärgård,
i hans förslag blifvit mycket strängare
behandlade, än annorstädes boende.
Jag kan åtminstone för min del ej tro annat,
än att en mängd personer bo i skärgård,
hvilka icke ens kunna misstänkas att
befatta sig med lurendrägeri, och jag vågar
till och med tro, att om förslaget i denna
punkt antages, skola hus och boningsrum
i skärgården till följd deraf betydligen falla
i pris.
Herr von Hartmansdorff: Fortgången
af denna öfverläggning bevisar rigtigheten
af den farhåga jag i början yttrade, att nemligen,
då man först har ett osammanhängande
Utlåtande, såsom Be villningsUtskottets
Ordförande sjelf medgifvit detta vara,
och sedan på stående fot inlåter sig i specialiteter,
man kommer till en osammanhängande
slutföljd. Detta har nu inträffat,
sedan Ridderskapet och Adeln afslagit visitation
på gator och torg, men medgifvit
den i salubodar, magazin och dylikt. Man
behöfver således blott utflytta sina varor
på gatan, för att befrias från all påföljd af
visitation, eller för att göra henne till intet.
Men ehuru jag således tror hela det
förslag, sorn nu är öfverlägguingens före
-
Den 11 J a n n a r i i e. m.
i73
mål, vara förfeladt och föga värdt att i de
återstående punkterna försvara, anser jag
likväl bättre att sammanhålla dessa punkter,
såsom Friherre Åkerhjelm föreslagit,
än att fortfara med en ytterligare sönderstyckning.
Jag uppträder derföre till den
ifrågavarande punktens försvar. Det finnes
väl knappt något stadgande, rörande Tullbetjeningens
befattning med tillsynen öfver
Tullförfattningarnes efterlefnad, hvilket icke
kan leda till chican, om vederbörande missbruka
sin myndighet. Men så förhåller sig
med alla polisförfattningar, och inskränkning
af vederbörandes myndighet — ända
derhän, att sjelfva möjligheten af missbruk
förekommes, skulle så förlama Tullstvrel
7
ij
sens verksamhet, att Staten endast hade
skada deraf, genom lönernes utbetalning.
Herr Munck af Rosenschöld har anmärkt
vådan af så stora afbrott i Författningarne,
som de nu ifrågavarande, och befarat att
allmänheten derigenom skulle föranledas att
förakta Lagarne. Jag hade visserligen önskat,
att man qvarblifvit vid våra gamla
liandelsgrundsatser; då hade inga stora förändringar
behöfts; men sedan man beslutat
ändringar i hufvudsaken, måste man i detaillerna
fortgå efter samma rigtning för att
tillvägabringa reda och ordning. Det är ock
derföre jag nu instämmer i Friherre Åkerlijelms
förslag, ehuru jag icke gillar grunden,
hvarifrån de härledas. Till exempel
på stora förändringar i strafflagar, utan att
>74
Den 22 Januari i e. m.
lagföragt derigenom uppkommit, vill jag åberopa
Författningarne om trolldom, der ansvaret,
ifrån att utgöra lifsstraff, helt och
hållet borttogs, utan alt någon skadlig påföljd
deraf försports. Hvad den bär föreslagne
förändringen beträffar, så tror jag
att den blott skulle leda till en bättre bevakning
å Tulltjenstemännens sida, och större
inkomster å Statens.
Herr Crusenstolpe: Den siste Talarens
premisser, att Författningen bör bringas i
system, begagnar jag för att komma till ett
motsatt resultat. Då jag betraktar den 3:clje
punkten, synes mig systemet, om det icke
skall leda till förderf, nödvändigt fordra
en hållhake mot den enskilda husfridens
störande; och jag måste derföre fortfarande
yrka afslag på den nu ifrågavarande punkten.
Herr Munck af Rosenschöld: I anledning
af Herr von Hartmansdorff}! yttrande,
och på det en förseelse af Tulltjensteman
ej må sättas i bredd med trolldom, vill jag
gerna medgifva, alt straffet för visitation,
der beslag underkastad t gods ej anträffas,
väl må mildras, men icke helt och hållet
borttagas. Hvad för öfrigt det anförda exemplet
beträffar, får jag blott erinra, alt
då trolldom aldrig kunnat existera, var ingenting
naturligare, än att straffet helt och
hållet borde afskaffas; ty bibehållande af
något straff, sedan man vunnit den upp
-
Den 22 Januari i e. m.
J75
lysning, att brottet icke kunde äga rum,
hade varit en löjlighet.
Herr Tham'. Jag erkänner, att jag på
förmiddagen förklarade Utskottens senare
Utlåtande osammanhängande i åtskilliga
straffbestämmelser; men jag har icke medgifvit
detsamma i afseende på Betänkandet
N:o 18, och icke heller i afseende på förevarande
fråga, der jag tror att Utskottens
förslag har mycket sammanhang. Utskotten
hafva nemligen icke borttagit allt ansvar
för visitation, der inga förbrutna varor
finnas, men mildrat del hittills stadgade
ansvaret. Utskotten funno, att fästningsstraff
icke var lämpligt, såsom icke svarande
emot den olyckan, att icke hafva ertappat
några förbrutna varor, och Utskotten hafva
derföre borttagit detta stadgande, men bibehållit
ansvaret af böter och suspension eller
tjenstens förlust, efter omständigheterne
och Domstolens pröfning. Jag har endast,
i anledning af hvad här blifvit yttradt, velat
tillkännagifva detta, och tror, att i denna
medelväg finnes mera sammanhang, än
uti det man här föreslagit.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag instämmer
uti livad Herr Tham anfört, och
på det ingen förvillelse må äga rum hos
de Ledamöter af Ridderskapet och Adeln,
sorn icke hafva Friherre Åkerhjelms förslag
lill hands; anhåller jag att få uppläsa den
Den a?. Januari i e. m.
ifrågavarande 5:te punkten, som lyder sålunda:
Att intet ansvar bör träff a behörig
Uadersökningsman, om han vid efterspaning
af olojligen införde varor ej träffar
beslag underkastadt gods j eller om detsamma
är af ringare värde , enär han vid förrättningen
sig lagligen förhållit. Således
skulle intet ansvar äga rum, äfven om visitalionen
skedde i hus och boningsrum i
skärgården, hos personer, som äro upphöjde
öfver all misstänka om lurendrägeri, ty äfven
till dessa får, enligt 2:dra punkten, visitations-rättigheten
ovilkorligen sträcka sig.
Hans E.rcellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till antagande
af 5:te punkten, med den redaction
Grefve von Fersen föreslagit, att nemligen
elter orden: ”införde varor”, borde tillsättas:
”på ofvan tillåtne ställen”; samt att vid
punktens slut må tilläggas: ”och genom vi”sitations-förrältningen
skada ej blifvit Lill—
”fogad persons egendom.”
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till afslag å berörde punkt.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Cederschjöld: Jag hemställer, om
icke Ridderskapet och Adeln skulle finna
lämpligt antaga, hvad Herr Tham upplyst
alt
Den 5.2 Jann ari i e. m.
'77
att Utskotten i sitt första Betänkande föreslagit,
nemligen, att ett misslyckadt försök
till efterspaning i enskildta rum efter olofligen
infördt gods, åtminstone må vara förknippad
t med böter och suspension eller
tjenstens förlust, enligt den redaclion Iler?
Tham torde kunna närmare uppgifva.
Herr Crusenstolpe'. Tredje punkten gör,
att jag icke kan afstå från yrkandet om proposition
på afslag, såsom enda corFeOtiVet
mot det husfridens störande, hvartill samma
punkt lemnar rum.
JJnnS Excellence Herr Grefven och
Lan dtMar sk cilken förnyade båda de af honom
nyss gjorde propositioner, hvilka båda
åter med Ja och Nej besvarades.
Herr Tham: Tredje punkten är redan
bifallen, och lärer således numera icke kunna
afslås. för öfrigt torde det fördem, sorn
anse ansvar böra stadgas för visitation i
olrärrgdt mål, vara bättre att föreslå något
ansvar, än att yrka afslag, hvarigenom intet
blifver bestämdt. Jag anhåller för min
del att i detta afseende få uppläsa Utskottens
förslag: Har behörig man gjort sådan
undersökning som 3g ,5'. rnedgijfver_, utan
att olojligen infördt gods dervid upptäckt
blifvit_, uppgående till wo R:drs värde_, böle
från 5o till soo Hulr. Ertappas vid sådan
undersökning icke något sådant godsj böle
58 II. 12
Den 22 Januari i e. m.
sorn sagd t är, och straffes dessutom med
suspension från tjenst och lön i 3 månader
till ett år j eller med tjenstens förlust,
efter Domstolens pröfning och dervid förekommande
omständigheter. Detta är i dea
hittills gällande Författningen så vida skarpare,
att der äfven är tillagdt 6 månaders
fästning.
Herr Crusenstolpe: Det förundrar mig,
att Herr Tham på allvar kan vara okunnig
derom, att, genom afsläg till den ifrågavarande
punkten, det gamla stadgandet kommer
att qvarstå. Det är också detta jag åsyftat,
för att göra den 3:dje punkten så oskadlig
som möjligt.
Grefve von Fersen: Jag skulle gerna
instämma med Herr Tham i antagandet af
Utskottets förslag; men tror, att man derigenom
skulle frångå sitt första beslut, alt
icke ingå i specialiteter, utan endast hålla
sig till grunder. Jag anser derföre, lika med
Herr Crusenstolpe, det nu gällande stadgandet
kunna qvarstå, så vida icke Friherre
Åkerhjelms förslag antages; och jag förenar
mig, på grund deraf, med dem, som begärt
proposition pä bifall eller afslag.
Friherre Åkerhjelm: Jag fruktar, att genom
de många tillägg och uteslutningar, som
blifvit föreslagne, den ifrågavarande punkten
slutligen blir så förändrad, att man råkar
just uti den oreda, man sökt undvika.
Den 22 Januari! e. m.
179
För min del Sr jag derföre benägen att instämma
med dem, som yrkat afslag, så vida
icke Ridderskapet och Adeln skulle finna
för godt att bifalla punkten; ty jag anser
detta bättre, än att antaga tillsatser, om
hvilka man har svårt att pröfva, huruvida
de passa in med sammanhanget i öfrigt.
Jag anhåller således äfven, att propositionen
må framställas på bifall eller afslag,
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken förnyade ytterligare tvenne
särskilta gångor de af honom sist framställde
propositioner, hvilka åter blefvo med
Ja och Nej besvarade.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, det han af Ridderskapets och
Adelns svar icke kunnat tillförlitligen utröna
Ridderskapets och Adelns pluralitet.
Friherre Åkerhjelm: Jag vill icke bestrida
riktigheten af Herr Grefvens och LandtMarskalkens
uppfattning utaf de senast afgifne
svaren, ehuru det förekom mig, som
Ja varit öfvervägande vid den sista eller
afslags-propositionen; jag vill blott förklara,
att jag för min del ej har något emot ett
sådant afslag, och afstår ifrån milt förslag,
emedan jag befarar för många ti lisa t Iser,
om saken skulle komma under ny ventilation,
och jag heldre ser att förslaget förfaller,
än alt det skulle förvridas. Det bess
H. 12*
Den 22 J a n u a r i i e. m.
ror likväl på Ridderskapet och Adeln, huruvida
den ifrågavarande punkten härigenom
må anses förfallen.
Uppå derefter förnyad proposition, fann
Ridderskapet och Adeln för godt afslå den
ifrågastäldte 5:te punkten.
6:0 Att Resande, som endast föra egne
kläder och persedlar, ej äro visitation underkastade,
utom vid Tullplats.
Herr Cederschjöld: Sedan Ridderskapet
och Adeln afslagit Morn. Litt. a. i andra punkten,
rörande rättighet till visitation, utom
Tullplats, å gator och torg i städerne samt
allestädes å landet underbar himmel, synes
det mig falla af sig sjelf, att den 6:te punkten
bör dela samma öde; ty jag vet icke,
hvarest en resande skulle kunna vara blottställd
för visitation utom Tullplats, om icke
på något af de i Litt. a. omnämnde ställen.
Grefve von Fersen: Jag skulle väl biträda
propositionen till afslag på den ifrågavarande
6:te punkten, emedan följden deraf
blef, att man qvarstod vid det nu gällande
stadgandet; men jag har tyckt mig
finna, att Herr Cederschjöld med afslaget
åsyftat, det resande ej skulle vara underkastade
någon visitation. Friherre Åkerhjelms
förslag synes mig innefatta en billig medelväg,
den nemligen: alt resande väl må vara
visitation underkastade, men icke på öppen
väg, utan endast vid Tullplats. Ilvad det
Den 22 J a n u a r i i e. m.
i 81
afslagne Momentet i 2:dra punkten beträffar,
så hindrar det icke, att en resandes saker
kunna anhållas, hvar sorn helst, emedan
rättighet dertill i i:sta punkten redan
blifvit medgifven. Jag anhåller derföre om
förnyad proposition till bifall af den ifrågavarande
punkten.
Friherre Åkerhjelm: Jag medgifver, alt
första Momentet af srdra punkten blifvit afslaget;
men det gamla stadgandet qvarstår
till följd deraf, och resande skulle således,
likasom förut, vara visitation underkastade,
äfven utom Tullplats, om icke den af mig
föreslagna punkten nu bi fa 11 es. Den åsyftar
endast en beqvämlighet för resande och en
liberalitet, som synes ganska oskadlig, då
undantaget ej gäller för andra resande, äu
dem, sorn endast föra egna kläder och persedlar,
hvilket af en van Tulltjensteman
lätt skönjes af åkdonet. Jag tror derföre
för min del, att punkten utan betänklighet
kan bifallas.
Herr Cederschjöld: Jag skulle till min
egen upplysning gerna önska att få veta,
huru det är möjligt för en Tulltjensteman
att känna, det en resande ej är lurendrägare
och endast förer egna kläder, så vida han
ej får öppna den resandes koffertar. Redactionen
synes mig i detta afseende nog
godtrogen, och det torde derföre vara bäst
att alslå den.
i8a Den 22 Januarii e. m.
Friherre Cederström: Vid denna öfverläggning
förete sig åtskillige märkvärdigheter.
Talare uppstå emot förslaget, först på
den grund alt det synes dem för strängt,
och straxt derefter, på den grund att det
är för lindrigt. Då man förut yrkat mildring
i Författningen, skulle jag tro, att
man borde vara nöjd med den liberalitet,
som utmärker den nu ifrågavarande punkten.
Hvad svårigheten beträffar att skilja
emellan en resande, som förer egna kläder,
och en handlande, som förer varor, så är
den ingen, för hvar och en, som äger någon
erfarenhet af, huru handlandes varutransporter
verkställas. Dessutom hafva resande
pass, som utvisa, hvarifrån de komma
och ändamålet med resan.
Friherre Åkerhjelm'. Enligt nu gällande
Författning löpa ej resande fara alt underkastas
visitation, sedan de undergått densamma
vid den Tullplats, der de stigit i
land, förr än vid stadsbom marne i Stockholm,
Götheborg eller Norrköping, och således
i alla fall endast vid Tullplats, der
det är nödvändigt att hvar och en underkastas,
visitation. Punkten åsyftar alltså
endast en Instruction för Tulltjenstemännen,
att efter egen urskillning låta personer,
hvilkas lätta equipage och medhafda
pass borttaga all anledning lill misstanka,
passera utan onödigt uppehåll, och att hufvudsakligen
anhålla dem, som färdas med
Den 22 Januarii e. m.
lass eller foror, der full anledning är att
tillse den lagliga åtkomsten. Jag tror i anledning
häraf, att punkten ganska väl kan
hifallas.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, blef 6:te punkten af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
y:o Attj om obehörig Person gör undersökning
efter olof igen infördt godSj och
anträffar sådantj detsamma må vara Jörbr
utet j sä vidt dess egenskap j af förbuden
eller tullförsnillad varakan bevisas _, och
dess värde uppgår till minst 100 R:dr B:co,
men utan vidare påföljd för Innehafvarén;
samt att, om intetdera af dessa förhållanden
inträffars Undersökaren bör pligta
för olaglig visitation.
Herr Crusenstolpe: Det i denna ^:de
punkt förekommande uttryck: obehörig person
j synes mig tillräckligt, för alt constatera,
att en sådan person ej hör äga att
göra beslag; och jag tror på grund häraf,
alt punkten bör afslås.
Grefve von Fersen: För min del skall
jag ej motsätta mig hvarken bifall eller afslag
till den ifrågavarande 7:de punkten;
men, om Riddersknpet och Adeln skulle bifalla
densamma, anhåller jag blott, alt det
tillägg jag föreslagit äfven måtte inflyta, det
i84
Den 22 Januari i e. m.
vill säga, alt godset, för att anses förbrutet,
bevisligen skall i buset hafva inkommit
inom de beslagsförrättningen nästföregående
48 timmar. Jag är öfvertygad, att
genom tillägg af detta stadgande, ingen obehörig
person skall våga företaga visitation
i enskildas hus, då han, i händelse något
af den erforderliga bevisningen brister, sjelf
är underkastad ansvar för olaglig visitation.
Herr Munck af Rosenschöld: Af alla
punkterne i förslaget synes mig den nu
ifrågavarande mest förtjena att afslås. Här
stadgas väl, att om obehörig person anställer
visitation efter olofligen infördt gods,
men icke anträffar sådant, uppgående till
minst joo R:drs värde, skall han plikta för
ojaglig visitation, men plikten är här icke
bestämd, och jag hemställer, om det icke är
nödvändigt att fastställa ett högre ansvar
för obehörig person, som misslyckas vid
anställd visitation, än pluraliteten af Ridderskapet
och Adeln ansett behöfligt för
misslyckad visitation af behörig man. För
min del kan jag ej tinna, huru en obehörig
person någonsin utan ansvar bör kunna berättigas
att anställa visitation äfven om han
lyckas; men enligt förslaget skall ban, endast
då han misslyckas, plikta för olaglig
visitation, utan att ens blifvtt bestämdt, huru
mycket. Följden är, hvad dock förmodligen
icke varit meningen, alt det blef fullkomligen
likgiltigt om visitatiouen anställes af
Den 22 Januarii e. m.
i85
Behörig eller obehörig nian, och att ansvaret
för den senare till och med blifver
lindrigare, då suspension eller tjenstens förlust,
sorn enligt Ridderskapets och Adelns
nyss fattade beslut fortfarande kommer alt
ingå i straffet för den förre, icke i afseiende
på den senare kan komma i fråga.
Herr Cederschjöld: Om jag förut trott
mig böra medgifva vederbörande Tulltjensteman
rättighet att till visitation få intränga
i mitt hus, kan jag likväl ej samtycka,
att den utsträckes till alla nienniskor. Jag
hemställer, hvad skilnad det är emellan
hemfridsbrott, och en sådan visitation. Om
denna punkt skulle antagas, kunde jag ej
annat än föreslå det tillägg, att det må slå
hvar och en fritt att söka kasta den obehörige
besökaren utför trapporne.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken gjorde proposition till antagande
af ":de punkten tillika med Grefve
von Fersens dervid föreslagne tillägg, alt
nemligen efter orden: ”100 R:dr B:co”, skulle
införas: ”samt i huset inkommit de beslaget
nästföregående 48 timmar.”
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence framställde
proposition till afslag å denna punkt, tillika
med Grefve von Fersens berörde tillägg.
Ropades Ja.'
i86
Den 22 Januarii e. ni.
8:0 Att i beslag tagit gods skall vid
Domstolen värderas efter, det pris j som å
varan i TullTaxan är utsatt, och att j om
varans värde der ej finnes bestämdt j tillkallade
behörige värderingsmän dä mä den
värdera „ efter allmänt gångbara pris.
g:o Att alla i beslag tagna och förbrutna
dömda varor ^ af utländsk eller inhemsk
tillverkning, genom offentligt utrop
må till den mestbjudandes fria disposition
försäljas; och att deremotj ä Kronans behållning
af Försäljningssumman för gods *
som är till införsel förbjudit , eller vid införseln
med Skyddstull belagdt j FabriksFattigCassan
må äga att åtnjuta 10 procent.
Dessa tvenne punkter biföllos.
Friherre Åkerhjelm: Sedan Ridderskapet
och Adeln nu, efter sitt på förmiddagen
fattade beslut, valt den utväg, alt till
Kongl. Maj:t ingå med en skrifvelse, hvari
endast grunderne framläggas till de förändringar
i Författningen om oloflig in- och
utförsel af varor, hvilka anses af behofvet
påkallade, och med underdånig begäran att
dessa grunder måtte vid Författningens ändring
tagas i betraktande; samt Ridderskapet
och Adeln, med afslag å trenne, bifallit
sex punkter af det förslag, jag i sådant
hänseende framställt, hemställer jag, om
icke en så betydlig förändring af Utskottens
Utlåtande bör meddelas de öfrige Stånden,
med inbjudning att förena sig uti Ridder
-
Den 22 Januari i e. m.
187
skåpets och Adelns beslut, på det skrifvelsen
i ämnet må, genom ett Rikets Ständers
beslut, komma att lill Kongl. Maj:t afgå.
Herr Crusenstolpe: Jag instämmer med
Friherre Åkerhjelm, utom hvad 3:dje punkten
angår; ty jag vill icke taga på mitt samvete
att proponera någon menniska antagandet
af ett så förderfligt förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af den utaf Friherre Åkerhjelm föreslagne
inbjudning; hvilken proposition med
Ja besvarades.
Herr Crusenstolpe: Jag anhåller alt,
såsom reservation till Protocollet emot det
fattade beslutet, få åberopa hvad jag nyss
anförde.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag reserverar
mig mot andra och tredje punkterne
af förslaget, vid hvilkas granskning
och antagande jag icke var närvarande, och
anhåller, att denna min reservation må åtfölja
den beslutade inbjudningen till de öfriga
Stånden.
Herr Crusenstolpe: Jag har blott samma
anhållan alt göra, som den siste Talaren,
nemligen att min reservation äfven må
åtfölja inbjudningen till de öfriga Stånden.
Friherre Rantzou, Johan Albert, förenade
sig uti de i afseende å 3:dje punkten
gjorde reservationer.
Den 22 Januarii e. m.
Justerades tre ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Pleliiini
den 20 dennes f. m. fattade beslut.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Utlåtanden:
Frän Stats-, Banco- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotten:
Af den g dennes:
N:o ii3. I anledning af Kongl. Maj:ls
Nådiga Proposition om anvisandet af erforderliga
medel lill anskaffning af Spannmål
vid inträffande missväxtår.
Frän Stats- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten:
Af den 12 dennes:
N:o 114* Med anledning af åtskilliga
väckta motioner om Spannmålshandel för
så väl Kronans som Enskildes räkning, District-
och SockneMagazins anläggning m. m.
N:o 115. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om uppbörden och förvaltningen
hädanefter af Kronans Spannmålsräntor.
N:o 116. I anledning af erhållne åter*
rcmisser å Utskottens Betänkanden N:is 73
och 74. angående lindring eller understöd
för Rust- och Rotehållare inom Jemtland.
Den 22 Januarii e. m.
Af den 16 dennes:
N:o 117. Till följd af erliållen återremiss
å Belänkandet N:o p5, i anledning af
gjord hemställan om de Skånska InfariteriRegementernas
befrielse från Garnizonstjenstgöring
under fredstid.
Från Lagutskottet:
Af den 5 dennes:
N:o i55. Öfver anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o q5 i anledning af
åtskilliga motioner om ändringar i Kongl.
Förordningen den 24 Augusti 1813 om fylleri
och dryckenskap.
N:o i56. Öfver anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o ii3, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
rättighet för patrouille, post, vaktkarl eller
fångförare, att genom bruk af skjutgevär förekomma
fånges flykt.
N:o 157. Öfver väckt motion om stadgande
af skyldighet för Domare, att, uti
alla till HäradsRätter instämda mål, söka
förmå parterne till förlikning.
Frän Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
Af
den 16 dennes:
N:o 175. I anledning nf en ny motion
om Konstbränneri-redskaps llerfaldiga sammansättning.
Den 11 Januarii e. m.
N:o 176. Rörande väckt fråga om undersökning,
huruvida Bränvin, tillverkadt
af Potatoes och med Konstbränneri-redskap,
vore, mer än annat Bränvin, af skadlig
egenskap.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 2 5 Januarii 18 3o.
Plenum klockan half till io Förmiddagen.
Öppnades Högloflige Ridderskapets och
Adelns Herrar Electorers Lista lill Val af
en Ledamot i StatsUtskoltet efter
N:o 687. Herr von Post, Adolph Ludvig;
en Ledamot i BevillningsUtskottet efter
N:o 1867. Herr Stenfelt; Fullmägtig Grefve
von Rosen, Axel; samt
tre Ledamöter i Allmänna Besvärs- och
EknnomiXJtskottet efter
N:o 2i34* Herr Printzsköld; Fullmägtig Ilr
Lagerheim, Gustaf;
Den a5 J a n 11 a r i i f. m.
N:o 2236. Herr af Schmidt, Georg Lars; och
N:o 2248. Herr af Forsell, Carl;
Och hefunnos dertill hafva blifvit ut'
sedde:
i StatsUtskottet:
N:o 814. Herr Gyllenhaal, Lars Herman;
i BevillningsUtskottet:
N:o 22i4- Herr Haak; Fullmägtig Grefve
von Rosen, Axel;
i Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet :
N:o 1949* Herr Kjörning; Fullmägtig Herr
Bruncrona, JNils;
N:o 2220. Herr af Ekenstam, Israel; och
N:o 2255. Herr af Pontin, Magnus Marlin.
Föredrogs S nyo och bifölls StatsUtskottets
den 14 sistlidne December under
N:o 35p afgifne, och den 20 dennes e. m.
på bordet lagde, Memorial, angående tiden
för nästa Revision af Stats- Banco- och RiksgäldsVerkens
Räkenskaper och Förvaltning.
Företogs till pröfning ConstitutionsUtskottets
den 3o sistlidne September under
]NT;o 5i afgifne, samt den 5 derpåföljde
October e. va. på bordet lagde, Memorial,
med förslag till ändringar i Tryckfrihets
-
Den 7.5 Januarii f. m.
Förordningen och till ny redaction af samma
Grundlag.
Herr Hjertay Gustaf: Detta Memorial *
innehåller en fullständig förändring af vår '
nuvarande TryckfrihetsLag, och är grundadt
på vissa hufvudsakliga principer, hvilka
så till vida äro uttalade, alt de igenfinnas
under vissa punkter af praemisserna.
Jag vågar derföre anhålla, att hvar och en
af dessa principer, eller grunder för sjelfva
Memorialet, måtte särskilt blifva föredragen,
emedan, om en af desse afslås, en
mängd detaillefrågor, i och med detsamma,
utan behof af någon vidare discussion,
äro afslagna. Dessa hufvudgrunder äro egentligen
trenne: nemligen frågan om Borgens
ställande för periodiska skrifters utgifvande;
frågan om Indragningsmaktens upphörande,
och frågan om Tryckfrihetsmåls afdömanda
af Jury eller af vanliga Domstolar.
Dessa tre äro de väsentligaste förändringarne
i Grundlagen; sedermera komma
de mera partiella frågorna, hvilka egentligen
äro tvänne: den ena, om TryckfrihetsCommitteen
skall i tryckfrihetsmål af IlofRätten
höras; den andra om publicitet i
dylike mål äfven skall vid HofRätten äga
rum. Jag anhåller, att detta föredragningssätt
måtte blifva följdt, dels emedan det
leiler till reda i våra öfverläggningar, dels
emedan vi derigenom undvika att kasta oss
in
Den i5 Ja n nar i i f. n>,
in i en mängd detaille-bestämmelser. Jag
vågar underställa Herr Grefven och LanötMarskalken,
om ej frågan angående Borgen
kunde först förekomma; dernäst frågan om
Indragningsmaglen; och sist Domstolsfrågan;
hvarefter vi kunna öfvergå till de partiella
frågornas afgörande. Jag anhåller om
proposition å antagande af denna form för
ärendets pröfning.
Friherre Rålamb Claés: Till det mesta
är jag förekommen af Herr Hjerta, och
vill blott nämna, att ConstitutionsUtskoltels
mening varit, att de 5 punkter, hvilka Herr
Hjerta ganska rigtigt uppgifvit, böra först
komma under pröfning. I fall Herr Hjertås
förslag, i afseende å sättet för Öfverläggning
gen, ej antnges, kommer Ridderskapet och
Adeln att öfverlägga om paragrafer, hvilka
sedermera tilläfventyrs af sig sjelfve förfalla.
Jag tillstyrker alltså bifall å Herr
Hjertås framställning.
Hans Excellence Herr Friherre Lagerbjelke}
Gustaf: Äfven jag instämmer så lill
vida med Herr Hjerta, att jag anser de tre
af honom nämnde hufvudpunkter först böra
i ett sammanhang afgöras. Jag skulle tro-,
att delta allmänna öfverskådande af det hela
är så mycket vigligare, som vissa opinioner
då äga tillfälle, alt i ett helt uttrycka sig,
blifva vederlagde eller segra, allt efter som
58 H. i3
Den 25 Januari i f. m.
detsamma, å ena eller andra sidan, utgör
grundvalen. Dessutom anser jag det vara
en rättighet för dem, hvilka ej gilla det
hela af detta tryckfrihetsförslag, att, äfven
efter sitt sätt att se, få i ett helt behandla
detsamma. Jag är ock öfvertygad, att
detta allmänneligare öfverskådande, långt
ifrån att leda till någon tidsutdrägt, tvertom
skall förkorta våra öfverläggningar. Således
anhåller jag vördsammast om proposition
å den ordning i deliberationerna, att
det allmänna, d. v. s. de tre hufvudprinciperna,
må blifva det första; det speciella,
hvilket, såsom Herr Hjerta ganska riktigt
anfört, egentligen utgöres af två punkter,
det andra, och slutligen redactionsförslaget
det tredje, som föredrages.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att förevarande
mål finge, på det sätt Herr Hjerta
föreslagit, för Ridderskapet och Adeln föredragas.
Bifölls.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att i dess tanka
ett godkännande af hvarje särskild punkt
icke torde böra beslutas, enär sådant kunde
komma att lägga hinder i vägen för återremiss
af andra dermed gemenskap ägande
punkter. Hans Excellence ansåg sig derföre
Den 0.5 Januari i f. rn.
icke kunna meddela proposition till godkännande
af en isolerad punkt. Härigenom
skulle dock intet hinder uppslå emot discussionens
företagande särskildt öfver hvarje
af de punkter Utskottet behandlat såsom
ett helt för sig.
Angående Utskottets förslag, ali Utgifvare
af Dagblad och Periodiska Skrif-'
ter böra till visst belopp antingen stället
borgen j eller deponera reda penningar.
Hans Excellence Herr Friherre Lager-*
bjelke: Det dictamen jag nu anhåller få underställa
Ridderskapets och Adelns upplysta
pröfning, afviker ej från den deliberations-ordning
Ridderskapet och Adefn behagat
stadga; men då jag nyss anhöll örn
ordet, skedde det för att hös Ridderskapet
och Adeln framställa mitt behof att såsom'
motionair något allmänneligare öfverskåda
ämnet. Jag skall, om delta ti 1 låtes mig,
sedan hafva äran yttra mig särskildt öfver
hvarje punkt; men i egenskap af motionair
är jag i den särskildta belägenhet, att jag
måste betrakta ämnet, sådant det befann
sig, innan det öfverlemnades till Ridtferskapets
och Adelns bord genom behandlingen
i ConstitutionsUtskottet, och sådant det
o m
kunde blifva, om de Memorialet åtföljande
reservationer skulle gillas. Jag skall ej gå
utom, men väl så till sågandes framom,
frågan, emedan jag rör vid hvad hittills
58 II. i3*
Den 9.5 Januarii f. m.
tillgjordt blifvit. Då jag alltså går att redovisa
för mitta åsigter af ämnet, uppfyller
jag blott en vördnadspligt mot det vidtfrejdade
Stånd, hvaraf jag har den äran
att vara en ledamot. I denna redovisning
har jag äfven följt den grund, som för öfverläggningen
blifvit af Ridderskapet och
Adeln stadgad.
Hans Excellence uppläste derefter följande
i
Det ärende, som efter så många genomgångna
stadier, ej mindre i beredande
Utskott, än i beslutande RiksStånd, nu
ändtligen kommit under Ridderskapefs och
Adelns pröfning, är visserligen af hög vigt,
både till sin natur, sina grunder, sina verkningar;
men, om möjligt, af en ännu mer
ingripande betydlighet genom föremålets
optiska förstoring i opinionen, sjelf kärnfullt
utbildad under sammandrabbningen
af ömtåliga intressen. Begäret efter allt
mera vidgad rörelsekrets, äfven der begränsningen
knappast vore märkbar, misstroendet
för all inskränkning, äfven för den hvars
blott skenbara tillvarelse afspeglar sig i dunklet
af framtida farhågor,— detta begär, detta
misstroende kunna i en sådan fråga icke
annat än mer eller mindre lifligen framstå;
båda torde möjligtvis vinna näring och kraft
af den nästan skygga varsamhet, hvarmed
de, som anse Samhällets nuvarande garantier,
i hänsigt lili tryckfriheten, icke uti
Den 25 Ja n u a r i i f. m.
*97
verkligheten fullt betryggade, dock funnit
nödigt att tillvägagå. Äfven jag är ibland
dessas antal; äfven jag är långt ifrån alt
hafva sagt, att ens hafva tilltrodt mig kunna
säga allt. Det är en förebråelse jag skulle
göra mig, om afgjordt vore, alt oagtadt
denna blyga förtegenhet, ej mången ansåge
det jag yttrat, såsom redan alltför mycket,
derföre att det måhända kommit för
tidigt, och innan den opinionernas fullmognad,
då äfven de mest välklingande theorier
icke mera tros vara öfver behofvet att af
deras verkningar bekräftas; och då vissa
principer, om än i öfvertygelserna aldrig
så rotfästade, likväl ej kunna undandragas
en slutlig pröfning af den så ofta jäfvade,
och dock aldrig missvisande, ledaren, Erfarenheten.
Erkännande, i egenskap af motionair,
pligten att redovisa för alla mina åsigter,
förmodar jag mig äfven under loppet af
discussionen komma i tillfälle dertill. Men
för mig enskildt finnes ett äldre betydligt
Debet att först clarera. Jag kan ej undandraga
mig åliggandet, att betrakta öfverläggningens
föremål under icke mindre än treune
synpunkter: först i det skick, som ämnet
af mig blifvit uppfatladt och motioneradt;
dernäst i den form ärendet under
ConstitutionsUtskottets handläggning antagit;
och slutligen, med afseende pä de till
KiksStånden inkomna reservationer, hvaraf
några åsyfta hela förslagets ominlelgörelse.
Den i5 Januarii f. m.
Öfver det första af dessa åligganden kan
jag korrt orda, emedan jag förut skrifvit
långt, dertill föranledd af ämnets både vigt
och mångsidiga beskaffenhet. Med mindre
äfventyr tröttar man läsarens tålamod än
åhörarens. Här vågar jag endast tillåta mig
att hastigt återkalla hufvudkarakteren, syftningen,
andan af min motion.— Jag har
försökt återställa en jemvigt emellan tvänne
lika vigtiga kraf, den enskildta frihetens
och den allmänna ordningens, emellan yltranderrätten
å ena sidan, och rättigheten
å den andra, att njuta skydd emot den
förras möjliga missbruk. Jag har trott, att,
i detta som i andra fall, allas frihet utan
tydlig begränsning, blefve säker frihet för
ingen, eller åtminstone frihet endast för
den djerfvaste. Jag har ansett Samhällets
garantier böra sökas, icke uti godtycklig
myndighet, utan i lagen; samt, hvad denna
senare beträffar, icke ensamt uti dess bud,
utan äfven i dessas kraft alt göra sig gällande.
Sådan är grunden till Förslaget om
Indragningsmagtens upphäfvande, om lagverkställighetens
säkrare befordrande, om
periodiska pressens pligt att lemna Samhället
någon slags materiell garanti för utöfningen
af en ganska vidsträckt moralisk
inflytelse. Jag har visat denna, allt ifrån
sin svaga begynnelse, genom gradationerna
af sin hastiga utveckling, ända lill dess
vundna egenskap af ett slags offentlig magistratur,
ett sjelftagit men ej lagstridigt
Den 25 Ja rinar ii f. m.
*99
kall, som Publisislen nu inom Europas Constitutionella
Stater utöfvar. Jag bar ej sökt
att fjettra denna utöfning, icke ens att hindra
dess ytterligare utbredande; men jag
liar trott, att hvarje rörelsekraft i Staten,
och denna med mera skäl än de flesta, bör
innefattas uti den borgerliga ordningen, och
ej urarta till en utväxt på densamma. Jag
har sökt fästa allmänna uppmärksamheten
på ett högvigtigt föremål, icke fremmande
för någons känsla eller erfarenhet, men måhända
mera nytt i dess systematiska utveckling,
nemligen på hvarje medborgares rätt
till personlig okränkbarhet; jag har betraktat
denna rätt såsom medborgarens oeflergifliga
fordran af Staten, och såsom grundvalen
för hans pligter. Jag har anmärkt
den från sjelfva sakens natur upprunna hemliga
strid emellan denna rättmätiga skyddsfordran
å ena sidan, och periodiska pressens
yttranderätt å den andra. Jag har önskat
kunna stifta bådas förlikning genom
uppförandet af en skiljemur emellan sak
och person; och jag har trott, att ett sådant
bålverk, om det blefve möjligt att på
en fast och beståndande grund uppresa, vore
den största tjenst, som kunde göras åt Tryckfriheten
sjelf, emedan det undanröjde dess
i närvarande epok enda verkliga vådor, och
försonade dess möjligtvis återstående vedersakare.
Då först skulle, har jag föreställt
mig, kring upplysningens allmänt hyllade
baner, utan undanlag samlas så många vän
-
2 au
Ben 2.5 januari i f. ni.
ner, sorn det gåfves medborgare. I liela
delta system finnes icke en enda begränsning,
som ej lagen förut innehåller; ty
den vidsträckta granskningsrätt lagen medgifvit
öfver alla det menskliga vetandets föremål,
återfinnes oförkränkt i förslaget; likasom
detta alldeles icke innefattar något
tillägg till lagbuden emot personlig smädelse,
utan endast åsyftar en något säkrare
ansvars-påföljd. Detta är alltsammans; jag
kan med trygghet förklara, att intet ord i
min skrift motsäger de begrepp jag bär sökt
gifva om dess karakter i det bela; och jag
vågar så mycket mer anhålla, att Höglofiige
Ridderskapet och Adeln värdigas häråt
skänka någon uppmärksamhet, som jag
i det följande ofta nog blifver nödsakad, alt,
genom hänvisande lill denna enkla och klara
åsyftning, förvara mig emot resultaterna
af troliga missförstånd eller möjliga misstydningar.
ConstitutionsUtskottet har i nästan allt
bufvudsakligt behagat gilla mina åsigter.
Utskottet har således betraktat Indragningsmagten
ej mindre såsom grundsatlsvidrig i
anseende till sin arbitraira natur, än såsom
af erfarenheten bevist olämplig i de flesta
fall, samt otillräcklig i några. Men då Utskottet
tillika funnit nödvändigheten af särskildta
lag-bestämmelser för periodiska skrifter,
har det ansett de af mig framställda
förslag, ingalunda såsom ett slags politiskt
vederlag för Indragningsmaktcn, utan såsom
Den 25 Ja n u a r i i f. m.
201
af beli ofve t påkallade åtgärder, saknande all
annan egenskap af utbyte, än det olämpligas
ersättande af hvad lämpligare synts,
och det godtyckligas qndanrödjande genom
lagstadganden, oberoende af godtycket.
Jag hade framställt tvenne alternativa
förslag i afseende på rättegångssättet, nemligen
tryckfrihetsmålens afdömande vid Öfverdomstol,
eller af en annorlunda organiserad
Nämnd. Afsigten, som redan till en
del blifvit vunnen, och ytterligare kommer
att uppfyllas, hade varit att bereda en öppen
discussion öfver håda dessa föremål,
länge hyllade eller bestridda af skiljagtiga
opinioner. Min enskilta tanka är båda Rättegåjigssätlens
möjliga användbarhet, ehuru
jag icke dolt hvarken för andra, eller mig sjelf,
de svårigheter, som vidlåda sjelfva verkställigheten
af det senare. Utskottet har valt
det förra, och dymedelst utur milt sinne
utplånat den villrådighet, hvaraf alternativa
förslag alltid mer eller mindre bära någon
stämpel. Jag fogar mig så mycket heldre
efter detta resultat af en högre upplysning,
som vida mindre betänkligheter vid
verkställandet här förena sig med lika laglig
ordning och med lika säkerhet.
Jag hade föreslagit en viss borgens-prestation
för Tidningar och periodiska Skrifter.
Åt detta förslag har, som jag förmärker,
i allmänhet blifvit lånad en vida större
betydlighet, än jag för min enskildta del
202
Den 25 Januari i f. m.
trott det äga. Dea hufvudsakligaste vigt jag
dervid fästat, (och denna, jag erkänner det,
är dock ej liten) består i stadgandet af dea
graudsatts, att all verklig samhälls-inflytelse
är skyldig en motsvarande garanti åt
Samhället. Jag tror mig hafva bevist, hvad
den periodiska pressen beträffar, huru stor
denna dess inflytelse är, huru ringa (om
än några?') de garantier den lemnar. Men
tvifvelaktig huruvida opinionerna i ämnet
ännu voro fullt stadgade, hade jag föreslagit
denna borgen till ett efter min egen
öfvertygelse alltför lågt belopp, i hopp att
dymedelst försvaga de betänkligheter förslaget
äfventyrade att möta. Utskottet har
deruti infört ytterligare modifikationer; jag
bestrider dem icke, men tror att hela anstalten,
både genom Utskottets åtgärder, och
min egen framställning, fallit i ett slags undcrordnadt
skick, som långt ifrån att rättvisa
de farhågor man derifrån sökt härleda,
snarare komme alt ådagalägga en icke väntad
otillräcklighet. Princip-frågan återstår
dock alltid såsom vigtig; och det är på denna
grund jag skulle önska antagandet af ConstitutionsUtskottets
förslag.
Utskottet bär, dels med anledning af
hvad jag nnderställningsvis, fast ej i förslagsform
anfört, dels på grund af hvad inom
sjelfva Utskottet vid ärendets allmänna
behandlande anmärkt blifvit, uppgjort åtskilliga
förslag, ej mindre till vissa botes
-
Den 25 Januari i f. m.
2o3
gradalioner i några fall, än till förhöjda böter
i andra. Jag biträder dem så mycket
heldre med min röst, som de antingen till
behofvet blifvit af erfarenheten villsordade,
eller ock af sjelfva lillbörligheten äro påkallade;
samt alla synas mig instämmande
med noggrann rättvisa, ulan öfverflödig
stränghet.
Öfver de tvenne särskilta, af hvarannan
oberoende Förslag, som Utskottet framställt,
bör jag, till följe af Högloft. Ridderskapets
och Adelns nyss fattade beslut om
deliberations-ordningen, uppskjuta tillkännagifvandet
af mina tankar, dem jag ej lärer
sakna tillfälle att yttra, då dessa speciella
ämnen på föreskrifvet sätt hunnit blifva föremål
för Ståndets pröfning.
Jemte ConslitutionsUtskottets Memorial,
hafva äfven reservationer från flere dess ledamöter
till RiksSlånden inkommit. Några
deribland röra endast vissa delar af förslaget
eller af dess redaktion; andra förkasta
detsamma helt och hållet; och af dessa
senare framstår En, fullständigare än de öfriga,
helst deruti finnes upptaget snart sagdt
allt hvad emot saken varit möjligt att säga.
Att besvara denna reservation, vore således
nästan att besvara dem alla; och jag har
trott mig så mycket mer befogad att dervid
fästa en förtjent uppmärksamhet, som
dess värde Författare, Herr Cederschjöld,
är sjelf medlem af delta Stånd, hvadan cn
Den 25 Januarii f. ra.
naturlig; rörelse-krets för discussionen kan
bilda sig omkring Motionärens och Reservantens
nästan uti allt stridiga meningar.
Ett särskilt skäl påkallar dessutom något
försök till vederläggning å min sida. Reservationen
har händelsevis antagit egenskapen,
iklädt sig formerna af en verklig polemik;
denna är väl, som sig bör, egentligen
rigtad emot min motion om Trvckfriheten;
men i värman af striden har någon gång
den polemiska spetsen trängt sig igenom
skriften fram till dess författares personlighet,
som deraf visserligen ej blifvit sårad,
men här och der nog ömtåligt vidrörd. Jag
finner mig således uppmanad, icke blott att
redovisa för mina åsikter, som rätteligen
äro underkastade Högh Ridderskapets och
Adelns bedömande, utan äfven att försvara
minaafsigter, hvilka törhända icke hade bord t
komma i fråga. Vid detta rättmätiga sjelfförsvar
skall jag dock, så vidt möjligt, bibehålla
saken, blott den, till mitt ögonmärke,
väl besinnande, alt i en öfverläggning,
hvars vigligaste beståndsdel just är personlighetens
fredande, jag ej bör tillåta mitt
handlingssätt att motsäga mina läror.
Herr Cederschjöld omnämner till en
början hvad som föranled t den varsamhet,
hvarmed han bordt gå till väga, och den
han längre fram medgifver kunde af andra
anses såsom för vida sträckt. Och i sanning,
månne icke denna försigtighet öfver
-
Den 2a Januarii f. m.
205
går ända till misstroende, då dess anledning
uppgifves vara den, alt ”Motionärens
”förslag är till sitt innehåll alldeles detsamma,
som nästan alla inom Utskottet lära
”veta, att Konungens Rådgifvare hade ernat
”tillstyrka Kongl, Maj:t, att sjelf lill Rikets
"Ständer framställa.” Mycket vore alt andraga,
både vid denna tankeledning_, och
vid det angifna factum. Hvad den förra beträffar,
är det med verklig bedröfvelse sora.
jag här återfinner (hvad för öfrigt ej sällan
funnits) de båda Statsmagterna idealiskt
framställas såsom stridiga opinions-krafter,
alltjemt kämpande om motsatta intressen.
Huru svårt att komma till den skiljaktigheternas
jemkning, utan hvilken föga något resultat
af varaktig nytta är att förvänta, om
vid skärskådandet af hvarje föremål, man
till öfverläggningens utgångspunkter väljer
opinionerna i deras förmodade yttersta aflägsenhet,
med förbiseende af de lägen, der
intressena dels närma sig till hvarandra,
dels äro alldeles gemensamma! Huru ofta
är icke målet, dit man sträfvar, i verkligheten
detsamma, fastän olika vandrare ditskrida
på särskildta vägar! Sådant är åtminstone
förhållandet med det ämne, som nu
är i fråga. Utan att kunna instämma i Herr
Cederscbjölds satts, att ”en Konungs Rådgifvare
i allmänhet önska inskränkning i
”Folkets yttrande-rätt,” har jag dock i min
skrift antagit, såsom liggande i grundegenskapen
af en Styrelse, sträfvandet efter åter
-
20Ö
Den 25 Ja nu ari i f. m.
hållande medel, likasom i naturen af de styrda,
fikandet efter allt som vidgar och framskyndar.
Men denna skiljagtighet bestämmes
här icke af intressena, utan af sjelfva
samhälls-belägenheten , emedan Styrelsen eller
det ordnande Statselementet är underkastad
en verklig ansvarighet för allt hvad
som hotar allmän ordning, men Nationen,
långt ifrån att hafva en sådan ansvarighetspligt,
fastheldre i denna del är redofordrande.
Den skenbara motsatsen finnes således
blott i olika begrepp om mer eller mindre
behöfliga medel. I hufvudföremålet åter, i
bevarandet af sans och lugn, i yttrande-rätt
utan anstötlighet, i omdömesfrihet utan smädelse,
i lika skydd ej mindre åt de medborgare,
som döma, än åt dem, som dömas,
hafva båda Slatsmagterna alldeles enahanda
intressen. Hvarföre då förvandla ett enkelt
Lagstiftnings-ärende till ett politiskt? Hvarföre
äfventyra alt en principfråga, som tillhörer
rättskänslan i första rummet, och känslan
af behofvet i det andra, genom inbördes
misstänksamhet urartar till en partifråga? —
Hvad åter angår det factum, som Herr Cederschjöld
uppgifvit, tror jag, att deruti är
åtskillig irring; men i hvad denna irring
kan enskilt röra mig, har jag blott en korrt
förklaring att afgifva, den nemligen, att de
tankar jag framstäldt, äro Minas och hafva
alltid varit det.
Herr Cederschjöld företager sig att, som
orden lyda, ”pröfva halten af de motiv Mo
-
/
T)en 25 Januari! f. m. 207
”tionären uppgifvit, eller rättare sngdt, af
”det ändamål, hvartill denne säger sig syfta.”
”Motionens ändamål,” fortfar den värde Reservanten,
”skall då vara ingenting mindre,
”än att på ena sidan skaffa den enskildte
”medborgaren ett större värn emot Tidningsredaktörers
personliga anfall, och på den
”andra, att medelst Indragningsmagtens upp”häfvande
betrygga Tidnings-redaktörens
”egande-rätt emot styrande-magtens godtycke.
” För den, som tagit kännedom af
min skrift, eller blott åhört hvad jag om dess
allmänna syftning nyligen yttrat, torde Herr
Cederschjölds sammandrag förefalla något
korrtvilligt och ofullständigt; men som det
dock verkligen vidrör en hufvuddel af mina
åsigter, vill jag antaga citationen för god.
Detta är deremot hvad jag, i hänseende till
de derifrån härledda slutföljder, ingalunda
kan göra. Reservanten fortfar sålunda: ”Det
”skulle således vara blott för Folkets hästa,
”sorn förändringen föreslås, och intet enda
”ord nämnes om någon fördel, som Fege”ringen
deraf skulle kunna draga. Detta
”förhållande tyckes förråda någon ensidig”hetj
och torde särskildt höra väcka vår
”uppmärksamhet på nödvändigheten att befrakta
saken äfven från en annan sida, nemligen
i afseende på Regeringen, så att vi
”icke alltför lätt låta hänföra oss af de för”delar,
som blifvit oss förespeglade.” Andemeningen
af allt detta, uttryckt i enkla
ordalag, tyckes vara den, att jag hycklat
9.o8
Den 25 J a n u a r i i f. m.
tillgifvenhet för den ena partens intressen,
Qy såsom motsatta Parter framstå här åter»
igen Regering och Folk) samt låtsat liknöjd»
het för den andras fördelar, men i hemlig
afsigt att befrämja dessa senare. Behöfde
jag här ett forsvar, så läge detta redan så
till räckligt i Herr Cederschjölds egen nyss
anförda citation, att all hänvisning till de
mångfaldiga delar af motionen, som än full»
ständigare skulle rättfärdiga mig, vore öfverflödig.
Eller månne ”medborgarens värn
”emot personliga anfall” icke är fullt ut så
mycket i Regeringens intresse, som i Folkets?
Månne den mängd af individer, som
dels hilda en Styrelse, dels närmare eller
fjermare tillhöra henne, icke äro medborgare?
Månne icke dessas förment gynsamma
re samhällsbelägenhet oftare utsätter dem
för afundens tydningar och missnöjets förolämpningar,
än andre medborgare? — Nej,
jag har hvarken varit verkligt eller förstälclt
ensidig; jag har sökt intressenas naturliga
föreningspunkter, i hopp att möjligtvis kunna
sammanlänka dem. Bemödandet i detta,
som i de flesta dylika fall, är alltid svårt;
men huru mycket svårare, om den, som
blygsamt försöker ett till sin natur otacksamt
arbete, anses hafva sagt ett och hafva
ment ett annat?
Herr Cederschjöld, som ganska rigtigt
uppfattat personlighetens fredande j såsom
en
Den i~> Jan narri f. n>.
en af brännpunkterna i ruin skrift, börjar
äfven dermed sin egentliga vederläggning.
Men han affärdar peremptoi iskt hvad jag
derom nog omständligt yttrat, med den förklaring,
att ”personliga förolämpningar re”dan
börjat komma ur mod.” Jag har ternligen
dokumenterat min lifliga önskan i denna
del; men van att jemföra hvad som bor-'
de vara med hvad som är , hemställer jag
blott, huruvida erfarenheten bestyrker detta
förmenande? Moder äro vanligtvis flygliga,
men jag tror, att personlighets-andan icke
hörer till ModGudinnnns efeméra alster. Deir
har ett ansenligare slägtregister; den föddes
af intresset, den fostrades af passionen. Sannt
ar väl, och Herr Cederschjöld antyder det
längre fram, att en epok gifvits, då suuidelsen
varit af en gröfre natur samt ådagalagt
råare former än nu. Just detta beredde
äfven ett ögonblickligt hejdande af
dess framfart; men den har småningom ålerlifvats
i en blott mindre frånstötande skepnad;
den har, jemte antagandet af en mera
glatlad yta, törhända blifvit hvässare genom
slipningen. Nu nyttjas oftare spjutets
udd, förr slog man mera med skaftet, det
är hela skilnaden; och en industri, som förfinas,
kan ej ännu sägas vara i aftagande.
Snarare vill det synas, som skulle personlighetsandan
sträfva att i sitt kollektiva användande
återvinna hvad den förlorat i bröstgänges
djerfhet emot enstaka individer. El
58
H. i4
1 IO
Den 2S Januarii f. in.
ler månne det slags mode, som småningom
börjar innästla sig, att till illviljans föremål
utvälja per soned morales > eller sådana fördelningar
och samhälligheter inom Staten,
dem lagarna dels stiftat, dels åtminstone
skydda, månne, säger jag, denna tendens,
som ej lärer kunna misskännas, icke innebär
något helt annat än ett förebud, att
personlighets-modet är nära att upphöra?
— ”Allmänheten,” säger Herr Cederschjöld,
”höres ej sällan högt yttra sin förtrytelse
”öfver ohemula beskyllningar och smädel”ser.
” Men om Allmänheten ej sällan sålunda
yttrar sig, så måste personliga förolämpningar
äfvenledes ej sällan äga rum,
och följaktligen ännu vara på modet.
Men vidare. ”Kan väl någon större upprättelse,
” fortfar Herr Cederschjöld, ”fin”nas
för den angripna, än denna Allmän”hetens
dom?” Nej, visserligen icke; men
huruj men när afkunnas väl denna dom?
En smädelig Tidning utkommer; den är beräknad
på föga kunskaper, på ingen talang,
hvadan Utgifvaren fÖrsigligtvis valt den lättaste
bland skrifmethoder. Den fortgår en
tid, föraktas af den ena, missbilligas åtminstone
af den andre, men upprätthåller sig
ännu, så länge en viss nyfikenhet varar,
och någres behof af en skarpt kryddad
själaföda icke hunnit öfvermättas. Då denna
period inträffar, faller Bladet i brist på
prenumeranter. Hvad har Allmänheten här
-
Den 2 5 J a n u a r i i f. rn.
2 I I
vid tillgjordt? Det enda man billigtsvis kan
begära; den har småningom upphört alt läsa
hvad ej förtjenar läsas. Deruti ligger en ganska
lofvärd vis inertias, ett passift ogillande,
men ingen högt afkunnad dom, ingen verklig
upprättelse för den i bladet tilläfventyrs
smädade. De mot honom riglade lillmälen
hafva i flera månader, kanske än längre,
kunnat fortgå; de tros icke mer, men de
hafva varit trodda; de läsas icke mer, men
de hafva blifvit lästa. Smädaren går ostraffad,
och möjligtvis så litet modfälld, att
han utur årsprenumerationen för det arbete,
som blott haft några månaders tillvarelse,
hemlar förlag lill en n}^ spekulation i samma
väg, som med en ännu mer lockande
titel ytterligare fångar ett antal lättrogna
läsare, tills äfven den faller. — Om man
nu erkänner, att dessa möjliga tilldragelser
icke äro frugter af en uppgjord och verklighetstom
hypolhes, så vågar jag fråga:
hvad utgör väl säkerheten deremot? Hvilka
äro skyddsmedlen? Hvar finnes upprättelsen?
— Ingen kan mera än jag vörda Allmänhetens
domslut; jag önskar blott, att
man äf dem icke må vänta hvad ej uppfyllas
kan, och således ingalunda, i förlitande
på Opinionens Domstol, underlåta att gifva
kraft åt Lagarnas. Denna senare har likväl,
i Herr Cederschjölds tanka, åtminstone icke
oumbärlighetens värde. Han anser våra vanliga
Domstolar vida mindre fruktansvärda
5S H. i4*
2 I 2
Den *5 J a n u a r i i f. m.
för smädaren, än Juryn. Erfarenheten tyckes
ej hafva bestyrkt denna mening, oaktadt
rigtigheten af den gjorda anmärkningen
om oftare förekommande anstötliga rättegångshandlingar.
Jag betviflar dock, att grunden
till detta missbruk bör sökas i åtalets
anställande vid det ena Forum, snarare än
vid det andra, utan tror den helt enkelt
finnas i strafflösheten, eller åtminstone i den
ringa ansvars-påföljden; hvadan Utskottet
välgruudadt föreslagit högre böter för smädelig;!
rättegångshandlingar. Att utförandets
långvarighet skulle verka till delta betänkliga
oskick, förmodar jag ingalunda; ty med
mera rådrum följer vanligen mera sans, och
jag vill ej frångå hoppet, att en stor del
förolämpningar äro snarare foster af ögonblickets
sinnes-lidelse, än af ett öfverlagd!
' skade-uppsåt.
Herr Cederschjöld öfvergår till Indragliingsmaglen.
Hvad han yttrar om mitt sätt
att behandla delta ämne, är så märkeligt,
att jag bör noggrant anföra Reservantens
egna ord. Dessa äro följande: ”öfver In”dragningsmagten
har Motionären varit särdeles
fåordig, och nästan blott vidrört den
”i förbigående. Att döma af den köld, hvar”med
han önskat dess upphäfvande, och ef”ler
svagheten af de skäl, hvarpå han grundat
denna önskan, skulle man lätt kunna
”iro, att hon för honom endast varit en bi”sak.
” — Jag har då varit fåordig om In
-
Den a5 Ja n uar i i f. m.
dragningsmagten } fastän jag från och med
i6:de till 3o:de sidan, tätt tryck, afhandiat
den till både princip, syftemål och verkningar;
jag har blott vidrört den i förbigående
, fastän jag åt densamma, och åt principen
af dess utöfvande, odelt egnat en hufvud-afdelning
af mitt arbete. Jag har med
köld önskat dess upphörande, fastän den
värma, hvarmed jag ej kunnat afhålla mig
att behandla de högre medborgerliga intressen,
med hvilka jag visat utöfningen af denna
magt stå i ett alldeles oskiljagtigt samband,
heldre kunnat klandras såsom mindre
lämplig i ett Lagstiftningsärende, som klafver
lugn pröfning; jag har med svaga skäl
understöd! min kalla önskan_, fastän jag,
åberopande hvad förut sagt, och ej behöfde
omsägas, tillagt nya, dittills osagda,
skäl, som ingenting mindre bevisa än Indragningsmagteus
oförmåga att uppfylla sitt
hufvudsakligaste ändamål; jag har behandlat
nämnde magt som en bisakj fastän form,
uppställning, slulföljder, allt antyder den
såsom arbetets grundval. Och det är just
den till sin natur enda delen af min skrift,
som möjligtvis kunde påkalla ett litet mått
ganska behöflig popularitet åt det öfriga,
det är denna som framställes i en sådan
dager, eller rättare, skymning! Jag öfverlemnar
detta till den värde Reservantens
egen kalla besinning, helst om han derjemte
behagade närmare följa tankegången af den
Afhandling han på en gång klandrat och
Det) 25 Januari) f. lii.
dock trodt icke finnas. Han torde då upptäcka,
att jag efter förmåga ordentligt nog
sökt leda mig fram till de resumerade kopklusioner,
dem han anser vara allt hvad
jag i ämnet sagt. Hans ord äro följande:
”Nästan allt hvad Motionären derom yttrat,
”innefattas nemligen i följande få rader: Att
"då Iudragningsmagten till sin natur är en
”Undantagslag; då den tillkommit under nu”mera
upphörda tidsförhållanden; då den
”icke uppfyllt Regeringens ändamål genom
”öfverflödigt bevist lätthet att undandraga
”sig dess påföljd; då den icke motsvarat
”Allmänhetens förväntan, såsom den der dels
”tyckts någon gång lägga band på hvad, i
”fleres tanka, ej bordt betvingas, dels icke
”förmått värna hvad, efter allas mening, bör
”beskyddas; — vore det önskansvärd t, om
"denna magt, genom Konungens och Riksens
Ständers sammanstämmande beslut,
”för alla tider upphörde.” Sådant är det
sammandrag af min afhandlings hufvudmomenter,
som Reservanten låtit gälla för Afhandlingen
sjelf, inrymmande således, tvertemot
proportionslärans grunder, det Hela i
sin del. Men äfven denna senare eller delen,
isoleradt betraktad, tyckes just ej antyda,
att jag behandlat frågan i förbigående
och såsom bisak. Eller månne ämnet äger
så många flere verkliga hufvudsidor, ändem
som här blifvit vidrörde. Annan är likväl
den slutföljd, som Herr Cederschjöld deraf
drager. Genast efter att hafva troget af
-
Den i5 J a n u a r i i f. ra.
skrifvit den nyss anförda resumén, fortfar
lian sålunda: ”Kunde man ej uppgifva an"dra
be vekelsegrunder för Regeringen att
”afstå Indragningsmagten, än blott Tidnings"utgifvarnes
lätthet att undandraga sig dess
”påföljd, — så vore det visserligen skäl för
”Rikets Ständer, att göra betydliga offer för
”vinnandet af Regeringens samtycke.” Af
fern hufvudskål emot denna magt, som i
resumén finnas upptagna, gör Reservanten
således blott Ett gällande för min räkning;
och hvilket? Det enda ^ sovä tyckes odelt
vara i Regeringens intresse. — Herr Cederschjöld
har förebrått mig köld i behandlingen
af detta ämne; jag hoppas dock alt
lian icke tillräknar mig såsom fel, om jag,
undertryckande all slags anmärkning öfver
ett dylikt sätt att argumentera, helt kallt
öfvergår till ett annat föremål.
Den värde Reservanten skrider till
granskning af de föreslagne Lagförändringarne.
Han godkänner böter såsom det lämpligaste
straff för tryckfrihetsbrott, men bestrider
deras förhöjande i något fall. Hans
skäl äro, att i de nu stadgade straffen finnes,
utom böterna, äfven offentlig afbön,
item konfiskation af skriften, item skammen
att hafva blifvit dömd; hvarjemte böterna
fördubblas för Tidningsutgifvare. Afbönen,
jag medgifver det, är straff. Men skriftens
konfiskation, hvarigenom, efter Herr Cederscbjölds
förmenande, ”brottet likasom ut
-
Den 25 januari! f. m.
”plånas,” utplånar icke en gång sjelfva skriften,
ty upplagan är vanligen utsåld, alltid
före konfiskationen, ofta innan seqvestern.
Skammen, att blifva dömd för tryckfrihetsbrott,
är skäligen ulhärdelig, helst dylika
någongång finnas af en natur, som ej tillåter
läsaren att hos Auctor misstänka en så
vek känsla; och hvad de öfriga beträffar,
anmärker reservanten sjelf rätteligen på ett
annat ställe, att allmänna opinionen icke
anser de för detta slags förbrytelse stadgade
straff såsom nesliga. Dertill må ytterligare
läggas, att sådana fall kunna inträffa,
då icke allenast straffet, utan hvad värre
är, sjelfva förbrytelsen skulle hafva föga
att befara vid den, just genom yttrande-rättens
missbruk, möjligtvis vilseförda opinionens
domstol. Böternas fördubbling för
Tidnings-utgifvare är, relativt till andra
Skrifter, endast ett tvåfalldigt ansvar emot
minst tiofalldig inflytelse, och oberäkneligt
större lätthet att skada.
Reservanten öfvergår nu till pröfning
af Förslaget rörande Tidningsutgifvares pligt
alt ställa en skriftelig borgen. Han anförer
deremot, att ”detta stadgande skulle utesluta
de obemedlade; att knappt några an”dra
Tidningar skulle finnas, än sådana, för
”hvilka Konungens Rådgifvare sjelfve skaf”fat
borgen; att Borgesmännen blefvo verkliga
Censorer; samt att sådant vore strimlande
emot 86 §. af RegeringsFormen, äf
-
Den 25 Januari i f. m.
217
”vensom emot andan af vår Tryckfrihetslag.
” Herr Cederschjöld beledsagar ej sin
yttrade öfvertygelse i dessa delar med några
bevis; och som det icke gifves något
enda af nämnde inkast, som jag ej vid författandet
af min skrift anat, samt på förhand
sökt vederlägga, så hade det törhända
ej varit olämpligt, om Herr Cederschöljd,
då han förehade dessa frågor, å sin sida
upptagit och bevist svagheten af mina vederläggningar.
Tills detta skett, åtnöjer jag
mig med en hänvisning lill Motionens /^:de
Afdelning.
Den värde Reservanten företager dernäst
pröfningen af mitt alternativ-förslag rörande
Forum för Tryckfrihetsmål. Emot vanliga
Domstolars behörighet återkallar han deu
redan förut anmärkte längre tidsutdrägten,
som, tillägger han nu, ”skulle gifva Justi”tiaeCancellerens
Ombud tid och tillfälle att
”med vidlyftiga och invecklade anfalls-skrifver
plåga och uttrötta den anklagade, ehuru
”oskyldig han än vore.” Jag vill här icke
använda ett emot mig likväl nyttjadt substantivum;
men jag framställer, huruvida
delta icke är att se saken blott på dess
ena sida? Ty, månne i en rättegång, korrt
eller lång, tiden icke är densamma för både
bärande och svarande, samt förunnar således
precist lika rådrum att trötta och tröttas,
lika tillfälle att plåga och plågas, åt
den ena som åt den andre?
Den 25 Januarii f. m.
Ett allvarsammare skäl emot vanliga
Domstolar, hemtar Herr Cederschjöld ifrån
tryckfrihetsbrottens, efter hans förmenande,
”alldeles egna beskaffenhet." Han anser dem,
såsom blotta uttryck af tankan, icke egentligen
vara "kroppsliga;” och han vill låta
följa deraf, att i tryckfrihetsmål brottsligheten
endast kan bedömas af en ”Opininions"Nämnd,
” hvilket han anser meningen vara
med Jury. Jag bestrider denna lära, vore
hon än häfdvunnen; ty häfd kan tillkomma
genom theoretiska magtspråk, som i yissa
gynsamma epoker blifvit utan pröfning antagna.
Hvart enda juridiskt ärende, om man
vill nagelfara med frågan, har sin egna beskaffenhet;
och ibland dem finnas ganska
många, så väl Civil- som Criminal-mål,
hvilka äro vida mer invecklade, än det klyftigaste
Tryckfrihetsärende. Dessa senare hafva
visserligen äfven sina egenheter, men ingalunda
af natur att oundgängligt kräfva särskilta
former, egna Domare, högre grad af
insigter eller något annat slags sundt menniskoförstånd,
än det vanliga, som jag dessutom
tror vara det bästa. Möjligtvis vore
detta dock otillräckligt att fullt uppfatta meningen
med "icke kroppsliga brott, de der
”ej i Lagen bestämmas af åskådliga och objektivt
giltiga former.” Det enkla förnuftet
skulle kan hända tro, att hvarje handling,
som skadar samhället eller medborgare, har
just derigenom antagit en ganska åskådlig
form; att ord som skada, äro handlingar;
Den 25 Januarii f. m.
219
alt skrift som skadar, är handling. Historien
bevittnar tillräckligt hvad med tankans
okroppsliga uttryck kunnat uträttas; och har
uttrycket ej alltid haft, så hafva dess följder
ofta fått ”objektivt giltiga former.” Nej,
det gifves ingen methaphysisk argumentation,
som kan öfvertyga den, hvilken sjelf
i och för smädelsens skull äfventyrat ära
eller välfärd eller sinneslugn, alt dylika
brotts ”alldeles egna beskaffenhet” klafver
ojemförligt gynsammare garantier, än alla
andra; samt att de endast kunna bedömas
af en ”Opinions-Nämnd,” helst sådan till
andemening, som Herr Cederschjöld i det
följande beskrifver den, och dit jag, jemte
honom, ämnar återkomma. Till en dylik
Nämnd skulle han äfven vilja hänskjuta talbrotten,
eller munteliga förolämpningar. Detta
är visserligen konseqvent, ty den värde
Reservanten är alltför upplyst, att icke inse
den orimliga motsägelse, som ligger deruti,
att man, i ett sällskap af några få åhörare,
icke utan ansvar vågar med munnen uttala,
hvad man, med högra handen och tryckpressens
tillhjelp, ostraffadt kan yttra för en
krets af tusendetals läsare. Korrectivet tyckes
antyda sig sjelf, fastän på ett helt annat
sätt, än det Herr Cederschjöld uppgifver.
Villfores deremot hans önskan, så fruktar
jag, att från opinion till opinion om
hvad som må anses ärerörigt, förolämpande,
anstötligt eller icke, skulle vi småningom
få höra talas ett helt nytt språk, mäg
-
220
Den 25 Januarfi f. m.
tigt af en så tecknisk kraftyttring, att denna
möjligtvis ej stöde väl tillsammans med allmän
ordning och med enskild rättvisa.
Ett ytterligare skäl emot vanliga Domstolar
hemtar Herr Cederschjöld från ”tryckfrihetens
bestämmelse att just vara en kontroll
på Domaremagten.” Jag nekar ingalunda
denna tryckfrihetens bestämmelse,
hvilken om möjligt, med än mera skäl bör
utöfvas i hänseende till en Jury, emedan
dess förhandlingar aldrig kunna genom tillträdet
göras offentliga. Men denna kontroll,
hvilket dess föremål än må vara, uppfyller
alltid bäst sitt åliggande, då den förenas
med oväld i omdömet och åtminstone någon
anständighet i formerna. När detta iakttages,
kan publicitets-kontrollen lika väl användas
i anseende till Domstolarne, som till
all annan myndighet; och dessas behörighet
att i tryckfrihetsmål döma, skulle, långt
ifrån att återhålla den redligt och öppet begagnade
granskningsrätten, fast heldre sätta
Domstolen sjelf i en moralisk förbindelse
af grannlagenhet, för att icke äfventyra utseendet
af enskildhetens inblandande i det
offentliga Domarekallet. Det finnes dessutom
ingen enda samhällsbelägenhet, uti hvilken
det ej kan hända hvar och en, således äfven
Tidningsutgifvaren, att få en process
inför vanlig Domstol; jag har dock icke
märkt, alt yttrande-rätten öfver Domare visat
sig mera inskränkt än öfver andre. —
Den 2.5 Jan n nr i i f. in.
251
Herr Cederschjölds yttrande att ”Domare”magten
i allmänhet icke bör kunna vara
”vän af tryckfriheten,” innebär ett iner än
strängt omdöme, jag utsäger det oförstäldt.
Den, som vid embetsbordet af pligt dömer
öfver hvad inför honom blifvit käradt, eller
den sorn vid sitt skrifbord, i stöd af
tryckfriheten, skiftevis både kärar och dömer,
höra begge utgå från alldeles enahanda
grunder, nemligen upplysning och rättvisa.
De kunna således helt naturligt vara
vänner; och jag tror, att det oftare vore
den senares fel, än den förres, om de cj
alltid förblefvo det.
Reservanten klandrar det exempel jag anfört
om tryckfrihetsmålens återgång i Frankrike
till vanliga Domstolar; och förundrar
sig att ”jag kunnat åberopa en tid af våld och
”obscurantism, tillräckligt stämplad af Tid”ning-censuren
och Helgeråns-lagen.” Om
här funnes ämne till förundran, så skulle
denna lämpligare yttra sig deröfver, att då
en fråga endast rörer nästan samtida, lätt
upplysta, historiska facta, dessa icke rådfrågas,
innan man klandrar. Här är uppenbar
förblandning af både saker och epoker. Tidnings-censuren
upphäfdes just vid nuvarande
Konungs anträde till Regeringen, och de
kända administrations-principerna voro dä
icke hvad de sedan blefvo. Förändringar
i TryckfrihelsLagen ägde rum, just till följe
af den upphäfna censuren, och hvad först
222
Den 25 Januari i f. m.
föreslogs, rönte motstånd. Lagen förblef
val, efter omarbetningen, ofullständig i några
hänseenden, änskönt af Kamrarne betydligt
förbättrad; men just bland de förbättringar
som genom deras åtgärd ägde
rum, var den jag åberopat. HelgerånsLagen
tillhörer helt andra förhållanden. Men
icke nog härmed; TryckfrihetsLagen undergick
ytterligare, vid totalt förändrade tidsomständigheter,
betydliga modificationer, äfven
i sammanhang med mitt nyss omnämnda
åberopande; och deraf har den Lag tillkommit,
som nu är gällande. Denna antogs
under en helt annan Minister, eller
straxt vid tillträdet af den, uti hvilken Herr
Martignac, såsom Inrikes Minister, deltagit.
Såsom slutligt skäl emot våra Domstolar
andrager Reservanten ”Rättegångens skriftli”ga
utförande vid lyckta dörrar.” ConstitutionsUtskottet
har uttryckligen föreslagit
offentlighet. Herr Cederschjölil har väl,
i hänseende till formen, reserverat sig emot
denna Utskottets åtgärd; men som här frågan
är att bedöma hvad föreslagit blifvit,
lärer man ej såsom motskäl kunna antaga
det sakernas skick, som, i händelse af förslagets
gillande, komme att upphöra.
Reservanten gillar icke den organisation
af Nämnd, som jag uti mitt alternativa
förslag omnämnt. Detta är val numera
ingalunda under öfverläggning; jag bör
dock, om jag kan, icke låta ett missförstånd
Den i5 Ja n u a r i i f. m.
223
om mina Ssigter förblifva gällande. Herr Cederschjöld
anförer emot dem, hvad man redan
mångfalldiga gångor hört eller läst, nemligen,
alt ”upplysning och skicklighet icke
”alltid stå i förhållande till personens Kron”skatter.
” Detta thema kan visserligen uti
allmänna tidningar under olika, fast alltid
populära, former varieras; men i en samling
af Lagstiftare inses lätt, att utsättandet
af ett visst beskattningsbelopp, för vissa
functioner af medborgerligt förtroende, endast
är en polilico-legal åtgärd, som i de
flesta fall tros lemna den behöfliga garantien,
men visst icke utan undantag i alla.
Det är ganska möjligt, att en rik man är
fattig på insigter, likasom att en yngling,
som i den förborgade framtiden kan komma
att göra sitt fäderneslands ära, kör plogen
i någon aflägse landsort. Men då i allmänhet
ett visst beskattningsbelopp förutsätter
en motsvarande förmögenhet, och denna
åter, så väl möjligheten af en mera vårdad
uppfostran, som ett högre personligt
intresse i samhällsordningens bibehållande,
så har man uti dylika fall, som detta, varit
föranlåten att, i brist på det absolut säkra,
fästa sig vid det sannolikaste.
Herr Cederschjöld ogillar äfven ideen
om en för viss tid beståndande Jury, emedan,
som dess ord lyda: ”det då skulle kun”na
löna sig för vederbörande att söka förskaffa
sig en stående pluralitet; och när
9.24 Den 25 Januarii f. m.
'Metta någongång lyckades, skulle de efter
”godtycke kunna förfölja eller nästan utro”ta
frihetens och upplysningens försvarare.”
När misstroendet drifves till denna grad
emot hvad här kallas ”vederbörande,” när
det äfven omfattar snart sagdt alla klasser
af Nationen, tvekar man i sanning, huru
man bör inrätta sitt svar. Jag säger alla
klasser, ty den Jury, jag förslagsvis omnämnt,
skulle genom lottning tillkomma utur
alla stånd, yrken, samhällsbelägenheter.
Kunna, genom en sådan Jurys åtgärd , ”fribetens
försvarare utrotas,” så fordras dertill
icke blott en innerlig cori uptions-lust
på ena sidan, utan ock en särdeles corruptibilitet
på den andra. Hittills hade man
trott ödet vara en valman, på hvilken ali
inflytelse vore omöjlig. Om så icke är, frågar
jag den värde Reservanten: hvad skall
man tro? Hvem skall man tro? Och hvarest
finnes viii full säkerhet emot den lystnad
efter inflytelse och den fallenhet att underkasta
sig en sådan, som icke blott här, utan
på flera ställen af reservationen, blifvit oss
förespeglade?
Reservanten tror, att ”då en rättegång
”förekommer rörande enskild smädelse, skul”le
minst tio vara af allmän beskaffenhet.”
Detta är hvad jag ingalunda skulle förmoda,
om blott något hopp gåfves den förfördelade
alt njuta upprättelse; och jag hänvisar
-
Den i5 J a n u a r i i f. m.
225
sar lill hvad jag i mia skrift yttrat, mindre
om de få hittills anställda rättegångar,
än om deni, man under nuvarande förhållanden
icke vägat anställa. Af sin hypotlies
drager emellertid Herr Cederschjöld
den slutföljd, att ”det synes vara något för
”mycket egoistiskt, att vilja minska publicitetens
värn emot de mngtägandes för*
”trjmk, endast för alL bereda sitt kä~
”ra jag ett något säkrare hopp om hämnd
”för en liden smädelse.” Ilar framstår åter,
som mångenstädes, den sattsen, alt personlighetens
värn endast påkallas af egoismen,
sinnesretligheten eller hämndlystnaden. Jag
vill ej blott fästa mig vid den känsla, som
hos hvar och en förvandlar till oeftergiflig
pligt, vården om sin ära och sitt medborgerliga
anseende; är denna känsla egoism,
så torde medgifvas, att en dylik egoism är
af ädelt slag. Men jag tror derjemte, att
det hade varit mera värdigt Herr Cederschjölds
upplysning och sakkännedom, om
han försökt vederlägga hvad jag öfver detta
ämne omständligen yttrat. Jag har icke,
som Reservanten, i för öfrigt välvilliga ordalag
antyder, försökt att uti denna fråga
uppreta egenkärleken; jag bar tvertom bjudit
till att lyfta frågan sjelf utur den låga
ståndpunkt, der hon ihärdigt varit qvarhållen,
och visa henne sådan hon är, icke såsom
en länk i kedjan af enskildhetens mångsidiga
intressen, utan såsom en Statens, en sum
58
H. i5
226 Den i5 Januarii f. m.
hällets högmålsfråga. Tvenne hufvudföremål
bilda vilkoren för vårt inträdande i
borgerliga samfundet, personliga säkerheten
och äganderätts-säkerheten. Nå väl! Krafvet
af medborgarens moraliska okränkbarhet
får så mycket giltigare anspråk på Lagstiftarens
högsta deltagande, som det är införlifvadt
icke blott med ett, utan med båda
dessa hufvud vilkor. Eller månne den
personliga säkerheten icke kan äfventyras
('häfderna vittna derom!} genom smädelserts
anfall? Och hvad äganderätts-säkerheten
beträffar, månne för medborgaren dyrbarare
egendom finnes, än dess ära?
Herr Cederschjöld yttrar: ”Om för öf”rigt
den ökade möjligheten att blifva fälld,
”verkligen gjorde författarne mera försig”tiga,
så vore det likväl ganska osäkert,
”om just någon fördel derigenom tillskyn”dades
den enskildte medborgaren, som rå”kat
ådraga sig en Tidningsskrifvares hat.”
Erkännandet är i sanning liberalt, och från
den sidan det kommer, af allt för mycken
vigt att ej här anmärkas. Jag har sjelf
hyst mycken tvekan om tillräckligheten af
de åtgärder jag föreslagit, och finner oförväntadt
nog, från de mest motsatta håll,
ett slags medgifvande, att jag åtminstone icke
begärt för mycket. Slutmeningen af hvad
jag nyss citerat, kan för öfrigt å min sida
icke föranleda till annan betraktelse änden,
att om genom Lagens värn ”ingen fördel
Den 25 Januari i f. m.
”kan tillskyndas den enskildte medborgaren,
som råkat ådraga sig en Tidningsskrif”vares
hat,” så måste väl medborgaren nu,
som hittills, tåligt lida, och blott så handla,
att han med samvetets lugnande visshet
känner sig icke hafva förtjent hat, hvarken
af publicisten, eller af någon annan.
Herr Cederschjöld skrider till försvaret
af nuvarande Jurys organisation. Han
ogillar min anmärkning emot Nämndens nyskapande
för hvarje tillfälle; och finnér tvertom
i denna anstalt icke allenast ”ett slags
”garanti emot corruptionen, utan äfven den
”väsendtliga fördel, att för hvarje tillfälle
”erhålla en Jury, som är i afseende på kunskaper
lämpad efter den sak, som skall af”dömas.
” Stödjande mig återigen på erfarenheten,
som så ofta kullkastar vackra theorier,
hemställer jag, om så verkligen förhåller
sig? Om valet af Jurymän vanligen
sker i den hänsyn Herr Cederschjöld antyder?
Om det ens ligger i sakens natur,
att så kan ske? Ingenting är lättare för hvar
och en, än föreställningen af anklagare och
af anklagad, ty hvar och en kan blifva båda
delarne. Månne i någotdera fallet det
aldrig eftergifvande egna intresset tillåter
annat val af Jurymän, än af sådana, på hvilkas
opinioner man kan lita? Käranden söker
en opinion som fäller, svaranden en
som friar. Efter opinionerne sker således
58 H. ' i5*
228
Den 25 Januarii f. m.
utkörandet, icke efter insigterna, så framt
ej antages, att den, som tänker lika med
oss, företer ett i våra ögon alltid nöjaktigt
specimen af kunskaper och skicklighet. Deraf
uppkommer emellertid, och måste uppkomma,
den parti-artade sammansättning,
som jag klandrat, men som Herr Cederschjöld
försvarar.
Denna fråga och de slutföljder, dit den
leder, utgöra i hänsigt till principer, törliända
den betänkligaste delen af ämnet.
Ytterligare förklarande betydelsen af den
OpinionsNämnd, som Reservanten redan omtalat,
yttrar han sig nu i de märkliga ordalagen:
”att en skrift endast blir brottslig
”genom det intryck den gör på allmänna
”opinionen; att man genom Juryinrättnin”gen
endast sökt en möjlighet att få allmänna
opinionen uttalad; somt att Jurymännen
följaktligen böra vara represenlan”ter
af de olika meningar, genom hvilkas
”inbördes strider opinionen omsider skall
”stadga sig.” — Med djup vördnad för allmänna
opinionen, hade jag dock icke trott,
att hon, som är till sin natur föränderlig,
borde sättas i rättvisans ställe, som aldrig
förändras, samt i Lägarnes, hvilkas möjliga
ändringar icke kunna retroactift verka.
Genom en besynnerlig skickelse måste jag
således här uppträda till Jury väsendets försvar
emot dess vanligen så nitiske förfäktare.
Dermed afser jag dock blott ideen
Den 25 Januarii f. tn.
af Jury i allmänhet, ingalunda den, som
hos oss nu finnes. Vore det grundadt, alt
en Jury endast skall döma efter allmänna
opinionen, fruktar jag, att inrättningen i
längden ej bibehöile många vänner. Men
så är det icke; så kan det icke vara, åtminstone
efter min öfvertygelse. Juryn, har
jag trott, är icke en Representant af allmänna
opinionen, utan en Representant af
den naturliga rättskänslan, af det allmänna,
oförvillade sunda förnuftet. Jurymannen
stall icke lyssna till allmänna opinionens
röst, vore än denna högljudd nog alt intränga
i den slutna krets, der han, välbetänkt
skild från henne, bör sjelfständigt öfverväga
och döma; han skall lyssna lill sitt
samvetes röst, han skall af detta och af
förnuftet vägledas till utfinnande af hvad
rättvist är; han skall under denna pröfning
hafva Lagen, dess bud, dessanda, till oafvändt
ögnamärke, utan att bekymra sig,
huruvida allmänna opinionen gillar eller ej,
hvad han, enligt sin samvetsöfvertygelse,
ansett både lagenligt och rättvist vara. Han
skall i synnerhet från sitt sinne fjerran aflägsna
den vådliga theori, ”att en skrift en”däst
blir brotlslig genom det intryck den
”gör på allmänna opinionen.” Hvad! Om
ett skändligt tillmäle rigtas emot någon medborgare,
lycklig nog att i allas öfvertygelse
om motsatsen äga sitt försvar, samt följaktligen
en borgen, att tillmålet icke gjort
något intryck på opinionen; vore väl der
-
Den 25 Januarii f. ra.
före sjelfva handlingen alt hafva skrifvit,
lålit trycka och kringsprida detta tillmäle,
obrottslig? Nej, brottet vore detsamma, dess
följder blott olika. Blifve således Jurymännen
— och lika med honom, Domaren —
oberoende af all yttre inflytelse, äfven af
den i alla fall nog mägliga allmänna opinionens.
Dennas natur är redan att vilja
inkräkta på allt, på Nämnder som på Domstolar,
fast med vida lättare tillgänglighet
till de förra. Lyckades hon deri, så skulle
hennes inverkan på Jury-ledamoten oundvikligen
leda till dennes förutfattade öfvertygelse
om hvad ännu ej hunnit pröfvas;
och der en sådan inom Juryn finnes, der
uppfyller icke inrättningen sin bestämmelse.
Nu är organisationen af vår TryckfrihetsNämnd
sådan, att den omisskänneligen bidrager
till pre-existerande opinioner öfver
hvarje sak, som skall afgöras; döme således
den oväldige emellan Herr Cederschjöld
och mig!
Reservanten fäster sig med särdeles energi
vid mitt förslag, att Juryn, derest en sådan
skall finnas, endast bör svara på följande
fråga: är skriften brottslig efter TryckfrihetsLagen?
— ”Det är,” säger Herr Cederschjöld,
”i sanning ej utan med verklig
”häpnad, som jag kan vända min blick åt
”det håll Motionairen nu antydt.” — Jag
har ingenting antydt, utan klart utsagt min
mening, och sökt bevisa den. Reservanten,
Den a5 J a n u a r i i f. ni.
för att dela lika rättvisa, är ovedersägligen
förbunden att äfven häpna åt ett belt RiksStånds
yttrade mening; ty det Yälloflige
BorgareStåndet, som i allmänliet icke instämt
i mina åsigter, bar dock godkänt denna.
Men undersökom orsaken till Reservantens
häpnad. Besväret blir ringa, ty några
rader längre ned undanrödjer han den
sjelf. ”Till all lycka," säger lian, ”blefve
"della” (den påföljd lian nyss förut beskrifvit)
”äfven ejter Motionairens förslag, omöjligt
att verkställa, ty Nämnden skulle vara
"förbunden att uppgifva de §§., efter livil"ka
dess pluralitet hade funnit den tillta—
"lade brottslig.” Hvad betyda dessa ord:
till all lycka? Man säger t. ex.: ”En per"son
bade elaka afsigter, men till all lycka
"blefvo de förekomna; ett förslag hade kun"nat
medföra skadliga följder, men till all
"lycka ditsattes tjenliga correctiver." Här
åter, hvari består lyckan, då det är jag
sjelf, som föreslagit det correctiv, hvilket, efter
granskarens eget medgifvande, gör missbruk
omöjliga? Och om Molionairen i denna
del fullgjort sin pligt, för hvad häpnar
då Reservanten?
Herr Cederschjöld besvarar i det följande
åtskilliga inkast, dem lian gjort sig
sjelf, eller hvartill direct anledning åtminstone
icke finnes i min skrift. Jag förbigår
deni således. Af det ena och andra
drager emellertid Reservanten den allmänna
D.en 20 Januarii f. iu.
slutsatts, alt ”förslaget skulle icke allenast
”vara vida skadligare än sjelfva indragnings"magten,
utan äfven gifva den ännu återstående
delen af vår tryckfrihet dess bane.”
-— Jag bär ingenting alt invända emot Herr
Cederschjölds enskild ta öfvertygelse, men
bör blott anmärka, att sedan fråga uppstått
om ordentliga lagformer, i stället för exceptionella,
hafva de förut så stränga omdömena
öfver indragningsmagten blifvit märkbart
förmildrade. —. Hvad åter beträffar
fruktan för det banesår, som tillämnas ”den
”.ännu återstående delen af vår tryckfrihet,”
tyckes Herr Cederschjöld vara oändligt svår
att tillfredsställa i afseende på yttranderätt,
då den tryckfrihet, som vi nu åtnjute, och
hvars verkningskrets alltmera vidgar sig, af
honom kan benämnas en blott återstod. Det
är icke här han tagit Delen för det Hela,
utan tvertom det fullständigt Hela för en Del.
Reservanten, som i sina bemödanden
förklarar sig icke afse ett mindre ändamål,
än att ”söka rädda sitt fädernesland ifrån
”en hotande olycka,” yttrar slutligen, att
”han åtminstone velat fritaga sig sjelf från
”delaktighet i det omdöme, som framtiden
”skall fälla öfver ilem, hvilka nu tilläfventyrs
genomdrifva detta förslag.” Mången,
som här ser, icke blott meningar, utan individer
utmärkte, och sorn tillika öfverväger
ärendets naturliga inverkan på både intressen
och sinneslidelser, skulle i ett dy
-
Den i5 J a n u a r i i f. m.
233
likt vadi ande till framtidens dom möjligtvis
finna ett slags uppmaning till samtidens
ovilja. Jag är upprigtigt öfvertygad, att
sådant är vida skildt ifrån den värde Reservantens
afsigt; men jag tror lika upprigtigt,
att anledning till dylika slutföljder bör
undvikas, belst från den sidan, som anser
sig försvara den mest populära opinionen.
Huruvida denna äfven rätteligen bör vara
den mest populära, det vill säga, huruvida
den är till fördel af de mest allmännelig»
intressen, torde, så framt discussionen dertill
föranleder, blifva ämne för en särskild
undersökning.
Hvad Herr Cederschjöld sist yttrat om
förslaget rörande Indragningsmagtens uppliäfvande,
såsom åsyftade det vissa äskade
concessioner, är en irring, som törhända varit
menligare för hela detta ärende, än något
annat inkast. Jag har redan i höljan
af detta dictamen sökt upplysa derom, och
hör här endast tillägga, att hvarken min
motion eller ConstitutionsUtskottets Förslag
i minsta mån bordt lill en sådan irring föranleda.
Utskottet har trott sig ingenting
annat än uppfylla behofvets kraf, än åtlyda
sjelfva nödvändighetens föreskrift, då det
föreslagit hittills bristande garantier i vår
tryckfrihets-lagstiftning. Den, som icke tror
på detta behof, icke erkänner denna nödvändighet,
den gillar naturligtvis ej förslaget;
den, som är öfvertygad, att Indragnings
-
234
Den 25 Januarii f. m.
magten, hvilken var ämnad till någon garanti,
kan upphäfvas, derföre att ingen garanti
är behöflig, den röstar äfven emot förslaget.
De åter, som tro en otillräcklig säkerhet
dock vara bättre änden, som alldeles
icke finnes, men som gerna borttoge det
otjenliga, blott man erbjöde dem det lämpligare,
de kunna ej annat än combinera undanrödjandet
af det ena, med införandet af
det andra. Men ingen, af hvad mening han
än är, behöfver föreställa sig någon politisk
afvägning emellan begifvanden och anspråk,
en föreställning, som sårar rättskänslan,
och icke kan inrymmas uti Lagstiftarens
medvetande af sin moraliska sjelfständighet.
Jag har nu följt mitt ämne, från analysen
af egna åsigter till resultaterna afConstitutionsUtskottets
behandling, och från dess
framstäldta förslag, lill den hufvudsakligaste
deremot rigtade Reservation, den jag genomgått.
Mina slutsatser af det ena och andra
äro ej tvetydiga, och jag har redan röjt dem
i begynnelsen af detta dictamen. De innefattas
korrteligen i den önskan, att ConstitutionsUtskottets
Förslag må hvila till Grundlagsenlig!
afgörande nästa Riksdag, med ett
undantag, det af Artikeln om ÖfverDomstols
åliggande att i tryckfrihetsmål höra Rikets
Ständers Committerade. Jag utsäger denna
mening ej utan hopp, att af dem, hvilka
värdigals med någon fördragsamhet läsa el
-
Den 25 Januari i f. m.
235
ler höra mig, dock icke blifva dömd såsom
tryckfrihetens ovän, såsom tidnings-publicitetens
vedersakare. Men dårades olyckligtvis
denna förhoppning, återstod likväl
för mig intet val. Jag kan icke tveka i det
jag redan gjort, som är och förblifver, att
heldre söka gagna än behaga; heldre sluta
mig till gemensamma, och derföre stadigvarande
intressen, än hylla exclusiva och
derföre öfvergående opinioner; heldre mödosamt
sträfva på samhällsordningens enformiga
men af seklers erfarenhet banade
stråt, än låta svindlande vindföra mig på
tidsandans rörliga böljor.
Herr Bruncrona^ Gustaj Adolfa anförde
skriftligen:
Icke ännu invald till Ledamot af ConstitutionsUtskottet,
då hufvudgrunderne för
en förändrad TryckfrihetsFörordning af detta
Utskott bestämdes, har jag icke deltagit
i öfverläggningarne och beslutet derom. Då
jag således blolt öfvervarit behandlingen af
detaille-frågorne, är det i en ganska obetydlig
mon hedern af förslaget mig tillkommer
i händelse det är godt, hvaremot, om
det skulle förtjena klander, jag mycket väl
kunde frigöra mig från all förebråelse. Men
då jag icke gör någon hemlighet af mina
tänkesätt, och såsom nu mera Ledamot af
Utskottet, anser mig moraliskt förbunden,
all öppet bekänna dem, har jag, uppmanad
af de stridiga och ända lill ytterlighet brag
-
236
Den 25 Januarii f. m.
te åsigter af ämnet, hvilka på förhand varit
uttalade och jag föreställt mig äfven i
dag skola söka göra sig gällande, trott mig
höra bryta den tystnad, hvilken jag i allmänhet,
af god anledning, pålagt mig.
Jag instämmer med Utskottet i dess
grund-ideer, och tror mig icke derigenom
biträda den fria yLtrande-rättens undertryckande,
Den, som känner mina tänkesätt,
känner ock, alt desse gynna tidens verkligt
liberala idéer. Meu jag vill hafva tryckfriheten
för alltid beståndande; jag vill finna
henne lefvande och kraftfull, men tillika
lugn och sansad; jag vill, att dess låga,
Vårdad, icke qväfd, skall sprida ljus och
värme, men icke heller lössläppt, utan tillräcklig
hejd, blifva ett förstörelsens element.
Detta är grunden för mitt omdöme, detta
för Utskottets beslut. Jag skall söka närmare
utveckla de motiver, som fört mig
till den öfvertygelse, att Utskottet utpekat
en lycklig till ändamålet ledande medelväg
emellan motsatta opinioner.
Mångas önskningar hafva instämt deruti,
att indraguingsmagten måtte upphöra.
De skäl, som i sådant afseende blifvit anförde,
tåla icke motsägelse. Om denna magt
icke blifvit missbrukad, förändrar sådant
icke principen. Skulle denna ej ensamt tagas
till grund vid frågans bedömande, vore
constitutionella garantier i allmänhet vid
många tillfällen öfverllödige. Saken måste
Den 25 Januarii f. ra.
betraktas icke allenast, hurudan den är, utan
ock huru den kunde blifva. De handlande
personerne ombytas, samt caracterer och
systemer med dem, men principen står fast
och förblifver evigt densamma. Det är under
fredstillståndet den kloke Fältherren
tänker på försvarsmedel mot framtida möjliga
anfall. Så äfven här. Utskottet har upprepat
åtskillige af Hans Excellence Herr Friherre
Lagerbjelke i dess motion anförde giltige
skäl till indragningsmagtens upphörande.
Må hända hade mera vigt kunnat läggas
på det, som hämtats af dess egenskap
af undantagslag, och sättet af dess tillkomst
dervid bordt ställas i dagen. Det är bekymmersamt
för hvarje redlig vän af Constitutionen,
att Statsmagterne vid Riksdagen
år 1812, af tvingande omständigheter,
ansett sig föranlåtne, att på ett grundlagsvidrigt
sätt förklara ett tillfälligt stadgande
för Grundlag. Ett sådant prejudicat är
ibland de farligaste för vår Samhälls-inrättning,
och det vore val, om spåren dertill,
ju förr desto heldre, af samma Statsmagter
kunde utplånas.
Men då ett sådant, jag nödgas medgifva
det, någon gång icke onyttigt, correctif
mot tryckfrihetens missbruk undanrödjes,
bör lagstiftaren vara betänkt, att icke allenast
desse må enligt tjullig lag bestraffas,
utan ock, i anseende till deras vådliga följder
för det allmänna, hvilka icke genom den
a38
Den 25 Januari i f. m.
brottsliges bestraffning alltid försvinna, att
förebygga dem, så vidt sådant kan ske utan
inskränkning af den lagbundna frihet hvarje
medborgare tillkommer. Genom borgens
ställande för periodisk skrift, som ensam
bordt komma i fråga, eller deposition af
borgens-beloppet, har Utskottet sökt vinna
detta ändamål, och jag tror icke utan grund.
Vid ett annat tillfälle har jag yttrat, huru
stor vigt jag lägger på den periodiska pressen.
Jag har önskat, att dess rigtning mätte
blifva sådan, att den uppfyller sin bestämmelse,
och gör sig värdig, att intaga
det upphöjda rum i litterärt afseende, som
den, allmänt betraktad, med afseende å
practisk nytta då skulle kunna förtjena. Om
förenämnde vilkor, i synnerhet det af borgen,
föreskrifves författare af periodisk skrift,
torde detta mål i någon mon uppnås. Mången
obetänksam sjelfklok yngling skulle då
afhållas från företag på egen hand, hvarmed
endast den sansade, med verldskännedom
och grundliga kunskaper utrustade,
mogne mannen bör befatta sig, och oskickligheten,
eller åtminstone elakheten, skulle
då möta ofta ett oöfvervinnerligt hinder att
nedsmutsa tryckprässen, bestämd blott för
det goda, ädla och nyttiga. Jag är deremot
öfvertygad, alt ingen författare, hvars
moralitet och literära förmåga äro kände,
skall sakna borgesman. Tvärtom fruktar jag
correctivet ofta vara nog svagt, helst då,
såsom alternatif, deposition af contante me
-
Den a5 Januarii f. m. a3g
del äfven medgifves; men det är dock något,
och skulle, i fall det tillbakaliölle en
mängd dåliga redactioner, må hända i stället
framkalla sådana man finnér i andra constitutionella
länder, sammansatte af de mest
upplyste män i samhället. Man har invänt,
att det är utom lagstiftningens gräns att söka
förekomma brottsliga tilltag, och alt blott
den begångna förbrytelsen bör vara föremål
för dess uppmärksamhet. Denna trånga
begränsning kan jag ej gilla. Det instämmer
hvarken med den stora moraliska åsigt,
sorn för lagstiftnings-åtgärderne bör ligga till
grund, eller med en faderlig styrelses omtanka,
att icke i den mon det låter sig göra,
afböja det onda, helst när dess verkan icke
endast är isolerad, utan ingriper i allmänna
förhållanden. Månne vid ett brådjup
stängsel icke bör sättas för att hindra den,
som icke kan eller vill se faran, alt stupa
deri? Finnas icke en mängd polisanstalter,
som hafva till ändamål, antingen att förekomma
den enskilda vådan, eller att betrygga
den allmänna säkerheten? Desse åtgärder
binda ej friheten att handla, men
försvåra utförande af skadliga handlingar;
och bör väl den vältänkande medborgsmannen
hafva något att invända deremot?
Jag kommer dernäst till det ämne, hvarvid
de fleste betänkligheter uppstått, frågan
nemligen, huruvida jemte upphörande af
Jurynämnd, tryckfrihetsmålen till öfver
-
Den 25 J a n u a r i i f. ra.
Domstols behandling måga öfverlemnas. Jag
tillstår, att jag i denna omständighet länge
varit tvekande. Jag har dock slutligen trott
mig böra öfvergå till Utskottets tanka. Ifrån
den stund jag sökt reda mitt begrepp om
judiciel 1 a former, har jag ej kunnat gilla
Jury-inrättningen, lämpad till lagskipning
i allmänhet. Jag har funnit den passande
vid öfvergångert från naturtillståndet till ett
omoget samhällsskick, men öfverlefva af råa
tider, och redan i vår lagstiftning, hvilken
i många delar torde tjena till mönster, utdömd
och nu mera främmande, har jag funnit
den innebära brister, hvilka vid närvarande
tidsförhållanden icke i vår lagstiftning
böra inympas. Hvilken vådlig och förfärlig
magt är icke den, då icke laga skäl
mästej utan godtycket får grunda en dom
i första och sista instantien, hvilken, om
äfven stridande mot gifne facta och tydlig
lag, icke medför ansvar för Domaren! I
dag är tendensen i tänkesätten den att öfverse
lagens öfverträdelse!’, en annan tid
kan komma, då man, inträngande alltför
djupt i afsigtens dolda vinklar, blir förföljare
i stället för domare. Desse missbruk,
följder af godtycket, ett ord, hvilket i ett
constitutionelt samhälle aldrig med liknöjdhet
höres, och som i rättsfrågor minst borde
gälla, dessa missbruk böra ej helgas till
lag. Jury-inrättningen är ock biand mycket
annat i så måtto haltande, att den beta
-
Den 25 J a n u a r i i f. ro.
täger möjligheten att pröfva en brottslighets
olika gradationer, emedan Juryn, bunden
af framställningen, måste ofta antingen
döma till elt för högt straff, eller fria från
ett förtjent mindre, en verklig orimlighet i
lagskipning. Jag tilldelar ej våra Domstolar
ofelbarhet. Denna tillhör ej någon mensklig
inrättning. Men omgjordad af alla de
förmer, alla de controller, som tillhöra
vårt rättegångssätt, hvarigenom den oskyldige
lemnäs allt möjligt skydd, närmar sig
dock Doinaremagten det ideal af den högsta
rättvisa, som man önskar realiseradt,
då den ena medborgarens handling måste
underkastas andra medborgares offentliga
bedömande till befrielse eller bestraffning.
Det är sant, att tryckfrihetsmål måste betraktas
ur en olika synpunkt med vanliga
brottmål, och att deras behandling i visst
afseende derefter bör inrättas. Med fästad
uppmärksamhet å hvad Professor Cederschjöld
på denna grund anfört, skulle jag,
oaktadt allt hvad mot Juryn kan invändas,
finna mig föranlåten att yrka dess bibehållande,
om icke tillfredsställande correctiver
funnos, som mägtigt böra inverka på
Domaren, att, vid pröfning af tryckfrihetsmål,
sorgfälligt skydda tryckfriheten, såsom
en af Nationens dyrbaraste rättigheter. IdofRätterne
utgöras nemligen af flere medlemmar,
hvilka, oberoende af hvarandra, äro plig—
tige att afgifva raisonerade utlåtanden, hvar
58
H. Vö
Den 25 Ja nu nr i i f. m.
igenom en inbördes control! uppkommer.
Desse ÖfverRätters åtgärd, när någondera
parten det äskar, är underkastad en högre
Auctoritets pröfning, på enahanda sätt organiserad.
Embetsman äro tillsatte att vaka
deröfver, att ej fel i proceduren äga rum,
och till dem äger den lidande att vända sig.
I att vårda tryckfriheten såsom National-angelägenbet,
äfven i hvarje speciel t fall, har
TJtskoltet föreslagit TryckfrihetsCommitténs
hörande, sedan målet till afgörande blifvit
beredt. Opinions-nämnden bedömer Högsta
Domstolens förhållande, hvarvid tryckfrihetsmålen,
såsom mest ingående inom opinionens
område, främst framställa sig. Genom
offentlighet vid rättegången, påbuden
tryckning af Högsta Domstolens Protocoll
och Utslag i qvarstadsmål, och den i allmänhet
hvar och en förunnade rättighet att
till tryck befordra hvad i rättegångsväg förelupit,
öfverlemnas den Domaremagt, som
med tryckfrihetsmål haft befattning, till det
allmänna omdömet, och då opinionskraften
i vår tid icke saknar inflytelse äfven på Styrelser
och deras organer i de länder, der
någon motkraft eller ansvarighet icke äga
rum, måste den på en upphöjd Domstol
i ett constitutionelt land icke heller vara
utan betydelse, så vidt som sådant skulle
afhålla från väld och orättvisa, vare sig af
slafsinne, förföljelseanda, eller hvilka oädla
moliver, som helst. Då A ena sidan DomareCorpsen,
genom sin oafsättlighet utan
Den 25 Januarii f. ra. ifö
ransakning och dom, är oberoende af verkställande
Magien, och å den andra, ömtåligheten
om tryckfriheten på Domaren lagt
alla de moraliska hand och garantier, som
skäligen kunnat användas, under det opinionen,
lyst af publicitetens fackla, följer
och så till sägande utspejar hvarje dess steg,
så synes intet vara att befara för tryckfriheten
genom ifrågasatte måls öfverlemnande
till Domstol på föreslagit sätt, helst genom
erinran, att i tvetydiga fall, och der
bokstaf eller åsyflning ej klart roja brottslighet,
Domaren förr borde fria än fälla, en
bestämd mildrande ledning blifvit gifven åt
dess domslut. Det vore ock i sanning förödmjukande
för DomareCorpsen och olyckligt
för Nationen, om äfven hos de högsta
Instantierne, hvilka döma öfver lif, heder
och egendom, man icke borde förutsätta den
moralitet och rättskänsla, att man ägde hoppas
en samvetsgrann behandling af mål, följde
af ett så allmänt intresse, som de ifrågasatte.
Jag tillstyrker bifall till Utskottets
yttrande»
Jag vet, ätt man å en motsatt sida klandrar
Utskottet för förslaget af TryckfrihetsCommittens
hörande. I detta tillstyrkande
har jag emedlertid deltagit, och utan denna
ersättning för Juryn, medgåfve jag icke
dess afskaffande. Att anse ett sådant utlåtande
menligt Verka på det oberoende i
58 H. >6*
*44
Den 25 J a n u a r i i f. m.
omdöme Domaremagten bör äga, vore att
misskänna den sjelfständighet och oväld,
som hos denna myndighet blifvit förutsatt,
och anförts såsom skäl för en förändrad
behandling af tryckfrihetsmål. Den misstänksamme
vännen af tryckfriheten skall aldrig
utan detta värn bortbyta Juryn, så
mycket emot dess existens och sammansättning
än kan vara att anmärka. Utskottet
har för öfrigt ganska grundligt utvecklat
ändamålet och nyttan af den föreslagna anstalten.
Väl hyser jag den öfvertygelse att,
under närvarande förhållanden, densamma
kunde vara öfverflödig. Espriten hos våra
Domstolar, i synnerhet de högre, är god.
Men en tid kan komma, då tryckfriheten
behöfver väktare. En god Domare, säger
Domare-regeln, är bättre än en god lag,
och funnos alltid sådane Domare, behöfdes
knapt några lagar. Men lika litet som en
god Regent utesluter nödvändigheten, att
genom constitutionella garantier begränsa
magien på thronell, och förebygga missbruk
deraf, lika litet bör Domaren finna
sig besvärad eller sårad af den motvigt man,
bland annat, i opinions-kraften söker mot
framtida missbruk af dea stora magt man
lagt i dess händer.
Emot formen af de i principfrågorne
gjorde reservationer, skulle måhända kunna
anmärkas, att de endast finnas rigtade emot
Hans Excellence Herr Friherre Lagerbjel
-
Den jl5 Januarii f. in.
245
tes motion, icke emot Utskottets förslag1,
som, ehuru af denna motion föranledt, och
i hufvudsakliga delar dermed instämmande,
likväl i andra derifrån afvika, och i allt
fall ej upptaga alla de skäl, som reservanterne
motsagt. Men sedan Hans Excellence
låtit sin af trycket utgifne afhandling nu
mera utdelas bland Ståndets Ledamöter,
finner jag en sådan anmärkning förfalla,
och vill sjelf vidröra en omständighet, hvari
jag icke fullkomligt kan instämma ined Hans
Excellence.
Jag högaktar den ädle Motionärens bemödande,
att söka trygga personligheten från
förolämpningar. Ömtåligheten i detta afseende
är naturlig, och hvilken, mon om sitt
goda namn och rykte, är ej känslig för anfall
riktade deremot? Men en annan lika
helig rätt får ej förnärmas derigenom. En
alltför utsträckt rättighet att utleta afsigteu,
och på den grunda bestraffningen, kunde
blifva högst vådlig. Sannolikheter och långt
ifrån sökte svepskäl skulle då gälla för laga
bevis, förföljelser kunna uppkomma, och
tryckfriheten blifva de facto dödad. Denna
lagprincip, följd i andra länder, har förorsakat
förskräckliga misstag, ända lill juridiska
mord. Den personliga säkerheten
är på ett vida vådligare sätt blottställd, örn
delatorer lemnäs öppet fält att släpa medborgare
för Domstola ine, för att der efter
sina hemliga syften uLLyda oskyldiga ytl
-
246 Den 25 J a n u a r i i f. m.
randen, och om Domstolarne, alltför mycket
afvikande från den föreskrift om bevisning,
som finnes i vår lyckliga brottmålslagstiftning,
skulle förvandlas till förfärliga
inqvisitions-tribunaler, der intrig, passion
och godtycke hade fritt spelrum. Endast
en Jury har man ansett kunna vara SamvetsDomstol,
men af denna dess utmärkande
egenskap, har jag för min del just hämtat
förnämsta anledningen till dess afskaffande.
Det tillhör allenast Gud, som ransakar
menniskors hjeltan, att bestämdt i
hvarje fall bedöma afsigten. Det torde för
öfrigt kunna anmärkas, utan att derföre i
någon måtto försvara anfallssättet, att hvad
som får namn af smädelse, understundom
med sanningen kan vara öfverensstämmande;
och månne fruktan för publicitet icke
afhållit mången dålig menniska från handlingar,
dem endast en straffande opinion
kunnat hinna, och hvilka, ulan den, strafflöst
i skuggan kunnat begås? Det verksammaste
medel emot oblida omdömen är, utan
tvifvel, att söka föra en fläckfri vandel och
icke gifva lastarenom rum. Förtal kan likväl
svårligen alltid undvikas. Det är afsky-.
värdi i alla former; men är väl det hviskade,
som sprides likt en löpeld, mindre
svart, än det som meddelas genom trycksvärta?
Jag tror tvertom. I tryckfriheten
ligger just correctivet mot det onda. Det
tryckta har åtminstone en viss öppenhet, en
påtaglighet, sorn sätter den oskyldige i till
-
Den 25 Januari i f. m.
2 47
fälle att försvara sig, om han tror sig behöfva
det. Lyckligtvis segrar dock det rätta
vanligen omsider, och oskulden finnér
på ett eller annat sätt upprättelse. Allmänna
omdömet förvillas ej eller så lätt; men i
hvad fall som heldst skall den orättvist angripne
finna sin bästa tröst, försvarare oell
Domare i det goda samvetet. Det gifves föga
någon inrättning i samhället, der missbruk
icke kunna inrita sig. Man mäste dock
afse det öfvervägande goda deri, och icke
söka frånskilja vidlådande olägenheter på
sådant sätt, att ondt botas med hälften värre.
För det allmännas båtnad, måste ock personligheten
nedstämma sina anspråk. Emellertid
har ej mindre dennas skydd, än det
allmänna lugnet, påkallat det stadgande, som
innehålles i g §. af Förslaget, att nemligen
en verklig åsyftning kan bestämma brottsligheten
af en skrift, det vill säga endast
elen åsyftning, som klart för begreppet är
fattlig, och som omisskänneligen i framställningen
uppenbarar sig, så alt belackaren
icke bakom uttryckets oantastlighet, ensamt
betraktadt, må kunna gömma sig. Längre
har ej Utskottet kunnat gå. Förslaget
i denna del är mera ett förtydligande af
ingressen i TryckfrihetsFörordningens 3 §.,
än såsom Utskottet yttrar sig, en jemkning
af Friherre Lagerbjelkes ide. Genom afskiljande
af de ämnen denna ingress upptager,
på sätt Hans Excellence föreslagit, fruktar
iag möjlig anledning skulle gifvas till den
lia
Den 25 Januari i f. m.
inqvisitoriska behandling, hvilken jag mera
än allt annat afskyr. Den senare perioden,
i dess allmänna ordalag ryckt ur sitt sammanhang
med den förestående specielt deråt
syftande mildrande föreskriften, skulle kunna
leda till missbruk af den vrårigvise pröfvaren,
neli misstag af den korrtsynte. Motionärens
bemödande att reda lagbuden, har
troligen kommit honom att förbise denna
våda. Det är möjligt, att jag missförstått den
upplyste Motionären i de delar jag anmärkt,
men jag har åtminstone derigenom fått tillfälle
redovisa för min enskilta öfvertygelse
i ,ett grannlaga ämne.
Herr Professor Cederschjöld har i dess
sista reservation ogillat den fördelning af
Lagförslaget, som Utskottets Memorial upptager,
nemligen att vissa frågor vore beroende
af hvarandra, och att andra vore af
jnotsatt egenskap. Jag var frånvarande vid
justeringen af detta Memorial; men tror alt
en så beskaffad fördelning icke är olämplig.
I vidrigt fall skulle möjliga partiella
förbättringar icke kunna tillvägabringas, derest
Statsmagterne icke gemensamt ville ingå
på allt hvad som blifvit föreslaget. Jag anser
likväl, emot hvad Utskottet yttrat, frågan
om TryckfrihetsCommitteens hörande,
och den om publicitet vid rättegångar rörande
tryckfrihetsmål, tillhöra classen af de
frågor, hvilka Utskottet förklarat vara beroende
af hvarandra, emedan båda dessa
Den 25 Januari i f. m.
249
vilkor ingå i surrogat för den utdömde Juryinrättningen,
och beslutet derom i ett sammanhang
med JuryNämndens afskaffande således
böra fattas. Äfvenledes torde den föreslagne
q §. höra till systemet af det hela,
så vidt det angår grundidéerne.
Slutligen må mig tillåtas anmärka, att
det klander, för hvilket ConslitulionsUtskottets
förslag är föremål, utgår från alldeles
stridiga synpunkter, och åsyftar dess ogillande,
än för det att tryckfriheten derigenom
alltför mycket skulle inskränkas, än för
det strafflöshet och anledning till ökadtsjelfsvåld
derigenom skulle beredas. Utskottet
bar icke tillfredsställt hvarken den enas eller
andras öfverdrifna anspråk; men månne
icke detta dubbla ogillande, hvaraf del ena
betager kraften af det andra, månne icke
den sjelfständiga väg Utskottet valt, utmärka ,
att det träffat det rätta? Hvad mig enskilt
angår, ligger det i min caracter att icke älska
öfverdrift, vanligen medförande skada
och orättvisa, och med efterdöme af den
vördnadsvärde man, som ledde de första stegen
på min mannaålders bana, har jag följt
och skall alltid följa dess lefnadsregel och
valspråk: Servare modum.
De reservationer jag i detaille-frågorne
i Utskottet anfört, hvilka finnas vid dess Memorial
bifogade, får jag för öfrigt åberopa.
Herr Brakel3 Gustaf Anton _, uppläste
följande:
Såsom ConstitulionsUtskoltets Ledamot,
Den 25 Januari i f. m.
ansåg jag mig pligtig att redogöra för mina
åsigter vid Tryckfrihetslagens omarbetning,
och jag hade derföre i ett sammanhang skrifteligen
uppfattat mina tankar, rörande åtskillige
vigtigare ämnen; men då Ridderskapet
och Adeln nyss beslutat, att till en början
särskilt företaga endast visse frågor, utbeder
jag mig, att af mitt tillernade anförande
få uppläsa början, samt de ställen,
som röra sådane ämnen, hvilka nu äro föremål
för öfverläggning.
Hufvudgrunderna för TryckfrihetsFörordningen
utgöra en väsendtlig länk uti kedjan
af 1809 års Grundlagsstiflning, och skola,
jag hoppas det, försäkra sine stiftare om
ett tacksamt minne hos kommande åldrar.
Under ett sorgfälligt iakttagande af dessa
bufvudgrunder, är den nu till pröfning fratnlemnade
omarbetningen verkställd, oell den
synes mig innehålla förbättringar; till uppställningen,
såsom mera systematisk, och
till detaljerna, såsom mera utarbetade, det
vill säga, kortare och bestämdare. I egenskap
af ConstitutionsUtskottets Ledamot torde
mig tillåtas att för mia enskilta del förklara,
att denna omarbetning, såsom ett menniskoverk,
icke har några förmätna anspråk
på fulländning; men jag förmodar, att den
sjelftänkande, oväldige, granskaren skall finna,
att sanningen der är letad på denna
partifria medelväg, hvarest man säkrast söker
hennes spår, Hvad som möjligen kan
Den 25 Januari! f. m.
vara funnit, öfverlemnas, sorn sig bör, åt
tidslynnet. Fyrfaldiga inkast emot nästan
alla delar af förslaget, och af alldeles motsatte
äsigter, äro, dels inom Utskottet, dels
genom återremisser ifrån a:ne RiksStånd,
redan gjorda; och under erkännande af mångas
tanka, och mångas färgglans, utbeder
jag mig dock att på detta rum få redogöra
för de hufvudskål, som verkat segrande på
min omdömesförmåga till vidhållande af Utskottets
förslag uti åtskilliga ämnen af djupare
art. Jag skall vara så kort det är mig
möjligt.
Indragningsmagten har aldrigkunnat förlikas
med min öfvertygelse. Då den infördes,
reserverade jag mig deremot till Ridderskapets
och Adelns ProtocoU. Af det sätt,
hvaruppå i allmänhet denna makt hittills
blifvit utöfvad, har jag dock icke funnit, något
egentligt stöd för min ovilja mot Lagens
princip. Svenska Regeringens syftning
har i detta, likasom i alla andra, fall efter
den sednaste Slatshvälfningen, förekommit
mig högsinnad och frihetsvårdande. Denna
inom mig lefvande tro har förbytt sig till
full visshet genom det tillfälle jag haft, att
granska StatsRådets Protocoller för de senare
6 åren. Jag har sagt syftning, ty
den har jag trott mig finna omisskännelig,
ehuru min röst inom ConstitiUiousUiskottet
icke saknats bland de skarpaste anmärkare
nes för särskilta fall*. Jag hatar indrag-»
252
Den 25 J a n u a r i i f. in.
ningsmagten, icke sådan den intill närvarande
tid varit utöfvad hos oss, utan derföre
att den till sin princip är godtycklig,
det vill säga, osvensk.
ConstitutionsUtskottet har fått emottaga
ett arbete af snille och verldserfarenhet i
förening, hvilket i form af motion om åtskilliga
ändringar i Tryckfrihetslagens icke
ursprungliga delar framställer, utom mycket
annat sakrikt, jemväl vidden af den inflytelse
periodiska pressen i senare tider erhållit,
och samhällens behof af garantier
mot dess missbrukande. Äfven jag för min
del erkänner behofvet af något särskildt stadgande
i detta afseende, men endast ur en
allmän synpunkt betraktadt. Mig synas banorna
för upplysningens, om jag så får uttrycka
mig, välgörande fackla, vara uppfyllde
af brännbara ämnen. Svenska lynnet
är visserligen icke särdeles eldfängdt, men
nog kan det antändas; det bevisar händelsen
på RiddarhusTorget för ej fulla 20 år
tillbaka. Ett stadgande, som bevarar allmänt
lugn j utan att återhålla allmän upplysning,
torde icke vara lätt alt linna. Den värde
Motionären har föreslagit borgen för utgifvare
af periodiska Skrifter, och Utskottet
har antagit en sådan i Indragningsmagtens
ställe. Detta är i min tanka en verklig förbättring;
godtyckligheten i Regeringens hand
försvinner, och för begagnandet af den allom
öppna rättigheten erfordras blott ett
Den 25 Januarii f. m.
253
intygande om sinne för laglydnad, hvarföre
intygets utgifvare, i sista handen med en
måttlig penning, ansvarar. Jag inser icke
att ett sådant intyg skall blifva något hinder
för den obemedlade, som är välkänd;
icke af den offentliga magten, ty det behöfves
ej, utan endast inom sin egen krets.
Jag ville anse Skriftställare-yrket såsom en
ädel function inom samhället; och hvilken,
om ock nybörjare, skulle kunna hafva uppnått
denna myndighets ålder, som erfordras
för samhällets functioner, utan att läroanstalter,
eller enskilte lärare, eller borgerliga
förhållanden känna honom? En borgen
af denna art kan icke, enligt min tanka, varasvår
att erhålla, tv mot magtens möjligen
nvckfulla ömtålighet, står lagens majestätiska
lugn, tillåtande ljus öfverallt, utan eldsvåda;
och lagen skall först hafva talat, innan
den materiella penningen kommer i fråga.
Af dessa skäl biträder jag förslaget om
borgen, intill dess något^ bättre medel till
ändamålets vinnande kari uppgifvas.
Jury i Tryckfrihetsmål har jag länge
ansett vara det enda rätta sättet att rigtigt
kunna döma öfver en skrift; och den skulle
visserligen ännu hafva bibehållit min röst,
om den under sin icke korrta verkningstidtillvunnit
sig stöd af det allmänna omdömet.
Detta har den, så vidt jag kunnat fatta,
icke gjort. Alla folkslag hafva sina särskilta
egenheter i lynnet. Det förefaller mig
254
Den 25 Januarii f. m.
såsom Juryinrättningen icke skulle ingjuta
sig till full natur med våra; och derföre
har jag röstat för dess afskaffande.
Dom öfver tanka, synes mig höra till
samhällsinrättningens högmål. Tankeyttringens
frihet är en så väsendtlig förmån för
hvarje nation, som äger den, att den i sin
första instans må bedömas från en högre
och mera bemärkt ståndpunkt. Denna frihet
har törhända siri farligaste fiende inom
möjligheterna af sina egna verkliga missbruk*
Lagar emot dessa skola alltid kunna gäckas
af konsten att sammanfoga örd> om ej på
sätt Utskottets förslag i g §. innehåller,
Domstolen tillerkännes en> så till sägandes
Juryartad, rätt att tillämpa dem, men det
offentligen inför nationens åsyn, efter att
hafva hört dess ombud. Från denna synpunkt
utgick jag, då jag med min röst biträdde
förslaget om tryckfrihetsmålens första
afdömande af HofRätt. Ehuru frågan
om TryckfrihetsCammitte^ns hörande icke
är bland de nu till pröfning upptagne ämnen,
anhåller jag dock, i anseende till dess
för min tankegång oskiljaktiga sammanhang
med Domstolsfrågan, få uppläsa följande.
TryckfrihetsCommitteen synes mig vid
våra Grundlagars första stiftning hafva haft
ett högt ändamål. Andan af alla 1809 års
Grundlagar har jag alltid ansett såsom en
helgjuten enhet, oaktadt alla de ojemnheter
i detaillerna, hvarvid klyftigheten fästat sig.
Den 9.5 J a n u a r i i f. m.
255
TryckfrihetsCommitleens hörande före dom
i tryckfrihetsmål föreskrefs vid lagens stiftning,
och upphörde såsom en följd af Juryns
införande. Om Juryn afskaffas, synes
mig klart, att TryckfrihetsCommilteen bör
återkomma till sin ursprungliga bestämmelse,
dock med den inskränkning Utskottet
föreslagit. Hvarföre synes man så rädd för
ali låta eö folk-elementets organ, vald dertill
af national-representationen, uttrycka en
tanka om ämnen, som röra folkupplysningens
frihet? Är det icke folk-elementet man
sökt uti Juryn? Hvi skulle det vara skadligare
såsom blott upplysande, än såsom dömande
utan appell? Om man vill tänka sig
tider, då någon allmän sinnenas förvirring
skulle inverka på Domaremagtens lugn, kan
man ock deremot tänka sig lider, då en frihetshämmande
Regering skulle kunna inverka
med perspectivet af sysslor och nådebevis.
Då vore folk-elementets organ af vigt, genom
den tanka den har rätt och pligt att offentligen
uttrycka. Hvad vinnes egentligen genom
dess icke hörande före dom, enär den
i alla fall, enligt den nu gällande Lagen,
skall ovilkorligen höras öfver alla qvarstadsfrågor?
Fråga om någon ändring härutinnan
är icke ens väckt. Är icke principen
för detta hörande alldeles densamma, och
enhet i princip måtte man väl vilja hafva?
Huru många äro de tryckfrihetsmål, der ej
qvarstad föregått? Högst få. Hvarom är då
striden? Det vet jag sannerligen icke. Alla
256 Den 25 Januarii f. m.
de iner och mindre välljudande skäl emot
Tryckfrihels-Commitleens hörande, hvilka
kommit till min kännedom, synas mig icke
hafva någon annan kärna, än hela TryckfrihetsCommitteens
slutliga afskafFande, såsom
en utväxt i vår lagstiftning. Månne icke
slutligen hela Tryckfrihetslagen kunde såsom
utväxt benämnas, i den nion man hunnit
maka undan dess stöder? Man'säger, aLt
Domaremagtens isolerande i verkningsstunden
ifrån de andra Statsmagterne är ett
axiom i all sund Statslära. På delta axioms
ofelbarhet, i hvad som rörer föregående upplysningar,
vågar jag för min del tvifla. Hvad
äro Statsmagterna? Fractioner af den gemensamma
Statskroppen. Hvilka äro deras
mål? Det helas väl. Mig synes det derföre
godt att de, då de verka för samma mål på
olika vägar, hafva någon känning af hvarandra.
Konungen styr, efter att hafva hört
folkets män i StatsRådet. Domaren dömer
i tryckfrihetsmål, efter att hafva hört folkets
män i TryckfrihetsCommitteen. Systemet
synes mig vara detsamma. Jag älskar
den höga andan i i8op års Grundlagsstiflning,
och denna kärlek kommer att följa
mig, så länge jag lif äger. Jag för min del
förblifver envist vid förslaget om TryckfrilietsCommilteens
hörande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att plenum
koin
-
Den 25 Januari i f. ra.
15j
I<omme klockan half till 6 i eftermiddag att
fortsättas.
Grefve Frölich , David: Om detta ämne
är så mycket att tala, att man kan säga
det vara outtömligt, men också är redan
så mycket sagdt, att jag tvekar, att efter
så mångå talare och vältalare kunna ådraga
mine yttranden någon uppmärksamhet. Min
åsigt stöder sig på Herr Cederschjölds reservation,
men jag går ännu längre än han.
Jag har gått ut från den synpunkt, att man
hör söka rätta anledningen till uppkomsten
af detta förslag, och derefter bedöma det.
Han har fått uppbära vältaliga förebråelser
för den synpunkt, hvarifrån han betraktat
saken, och sådana måste då ännu kraftigare
drabba mig. För att icke blifva tillintetgjord
af en öfverlägsen talang, har jag sökt
bär vida mera hålla mig emot personae morales,
än Herr Cederschjöld gjort, ehuru jag
äfven hört, att sådant ej allmänligen gillas.
Jag hoppas dock, att uddarne af de svaga
spjut jag i striden kan erbjuda, icke måtte
såra någon enskild persons ömtålighet. För
öfrigt, och inför deras Domstol, som anse
den öfverlägsna talangen all Lid hafva rätt
äfven i sak, vet jag nog, att jag är oåterkalleligen
förlorad. Till dem åter, sorn sjelfständigt
tänka, är det jag vädjar.
Grefve Frölich uppläste derefter följande:
I
fråga om Tryckfrihet och förändrin58
H. 17
a58
Den i5 J a n u a r i i f. m.
gar i Lagen derom, synes det mig oundgängligt,
att göra sig reda för den tendens
Styrelsens handlingssätt, så väl som tilldragelserne,
hvilka dermed kunna stå i sammanhang,
på det hela utmärka. Om det
icke kan bestridas, att constitutionel Statsförfattning,
utan tryckfrihet, är ett oting,
en tom skugga; att tryckfrihet kanske ensam
uppväger värdet af alla andra garantier,
hvilka man än, för att skydda medborgares
personer och egendom, må upptänka;
att, med ett ord, en icke för mycket generad
offentlighet, genom tryckprässen, utgör
en af sjelfva lifsprinciperne i ett samhälle,
som skall kallas fritt; så lärer det
icke eller kunna nekas, att uppmärksamhet
på sättet, huru ett folks sträfvande lill offentlighet
och upplysning behandlas af dess
Styrelse och dennas närmaste omgifningar,
mera än på de fleste andra allmänna ären~
der, bör vara skarp och vaksam; äfvensom
att de facta, hvilka röjas inom detta område,
berättiga till slutsatser, dem man ej,
utan fara att misstaga sig eller begå en orättvisa,
skulle kunna draga af Styrelsens förhållande
i andra delar.
Så kunna till exempel felaktiga administrativa
åtgärder stundom vittna blott om
okunnighet, som med god vilja kan rättas
af en högre upplysning och en ytterligare
erfarenhet; så kan ett och annat vågsamt
eller äfventyrligt företag, det må för öfrigt
Den 25 Januari i f. m.
vara, till sina följder, hur olyckligt som
helst, härflyta endast af obetänksamhet och
förhastande; så kan slöseri med Statens medel,
ehuru undeigräfvande och, om delfortsättes,
slutligen upplösande hvilken Styrelse
som helst, ehuru tillhakahållande Nationens
utveckling till sjelfständighet inom och utom
sig, ehuru qväfvande all lyftning till industriell
verksamhet och välstånd, förminskande
fosterlandskänslan och abrutiserande Nationen,
likväl, säger jag, kan detta slöseri
äga sin grund blott i fåfänglighet, i en lättsinnig
vana, i okunnighet om landets verkliga
tillstånd, ja måhända, blott i en flatgod
svaghet, sorn icke förmår sätta gräns
för andras roflystnad eller snikenhet; så kan
andtligen, till och med den högsta yttring
af godtycke, ett verkligt våld, ulöfvadt i,
eller utom, lagens namn, mot personers lif
och välfärd, förklaras såsom ett enstaka fenomen,
tillfälligtvis härrörande af en uppskrämd
fantasi, en uppretad, men snart öfvergående
häftighet. Jag har med flit sammanfört
alla de olyckligaste fel hos en Styrelse,
hvarmed Försynen kan straffa ett folk,
för att visa, det intet enda ibland dem, ja
knapt alla samtnantagne, kunna, med full
visshet, antagas såsom bevis på en Verklig
elak afsigt. Till sin natur äro de alla öfvergående
och på visst sätt temporära. Det
vill säga: det är icke omöjligt, att, oansedt
alla dessa misstag, fel och förstörande åt58
H. i7*
*
260 Den Januarii f. m.
gärder, Styrelse-personalen kan återkomma
lill sans, till sparsamhet och till mildhet.
Så länge sådant blott kan anses för möjligt,
bör Nationen icke misströsta, eller hos
sig utrota allt förtroende till en blifvande
bättre sakernas ordning. Får man blott arbeta
på kommande generationers upplysning,
får man blott frihet att söka inverka
på opinionen, får man blott beklaga sig för
sine medmenniskor, så äger man en tröst,
man äger hopp att vinna sympathi, om icke
skydd — och ingen bör känna sig frestad,
att gifva allt hopp förloradt. Man kan tryckas
och gräma sig, man kan tveka och vackla,
slutligen utledsnad och trött, flyr man från
den olika, till intet båtande striden, den
mängden ofta skådar, som om den icke anginge
sig, eller som vore några få skyldige,
att ensamma fäkta för det allmänna. Återvänd
inom sin enskiidta krets, känner man
sig dock ännu icke kufvad; man är ännu
fri och stark, så länge icke yttrande-rätten
står i fara.
Men — hotas denna — så ilar Representanten
åter till sin plats med fördubblad
oro. Han skrämmes upp från sin hvila. Minnen
af förflutne, öfverslåndne kriser, af isolerade,
till hälften glömde drag i tryckfrihetens
historik, resa mot hans fantasi såsom
lika många skräckbilder, hvilka rangera
sig i ett sammanhang och såsom sådane
oemotståndeligen upphäfva förtroendet
Den 25 J a n u a r i i f. in.
261
och framkalla misstankar. Han anar vådliga
afsigteii, icke blott för det närvarande och
tillfälliga —tt som man kan, som man måste
uthärda — utan sådane, som, i sin planmässiga
verkställighet skulle leda till ett oafbrutet
sjunkande ned till ci vilisationens lägsta
ståndpunkt. Försöket att inskränka tryckfriheten
utmärker icke ett behof af magt
för tillfället, af materiella eller directa medel
till styrelsekallets utöfning, utan förråder
biott ett begär, en syftning, att för
framtiden slippa controller och att få handla
i det dolda, utan fara för klander. Må man
taga sig till vara för att väcka nationen alt
skåda, och döma sådane syftningar, hvilka
ingalunda blifva svårare att upptäcka och
spåra för det de indirecte framkrupit och
blifvit hyllade inom Representationen. Denna
krokväg för att komma till målet, sätter
en omisskännelig prägel på tendensen, och
den märkvärdiga behandlingen inom CoustitutionsUtskottet,
illustrerad genom Herr
Cedersehjölds förträffliga reservationer, lägger
denna tendens i öppen dager.
Att, sedan projeclet till en splitter ny
Tryckfrihetslag elier delar deraf, genom åU
gärderne inom andra Riksstånd, redan synes
hafva ohjelpligen fallit, nu utbreda sig
mycket i detta ämne, torde af mången anses
för öfverflödigt; men för mig framstår
det, såsom en nödvändighet, att söka, om
möjligt, en gång för alla göra slut på di
-
2Ö2
Den 25 Januari i f. ni.
rekta eller indirekta försök att, såsom ett,
från de öfrige vigtige grundvalarne för constitutionel
frihet, afsöndradt ämne, behandla
och jemka tryckfriheten.
Jag har redan anmärkt, att tryckfriheten
verkligen är en bland dessa grundvalar,
en af hufvudprinciperne i vår Statsförfattning.
Den hörer således lill ett system,
der den har sin plats i hredd med
principerne för de legislativa, judiciella och
administrativa brancherna af Statsrätten. Att
betrakta den från en lägre ståndpunkt, vore
att misskänna dess värde, och att tro den
vara ett underordnadt detaille-föremål, sorn
man, utan våda, skulle kunna leka med efter
behag. Då jag är af den tanka, att för
en väsendtlig reform i en Tryckfrihetslag,
det är lika nödvändigt att afpassa rätta tiden,
som vore frågan om, att företaga en
stor reform i representationssättet; och då
i ingendera af dessa stora, vidtomfattande,
ömtåliga frågor, man borde ensamt hafva
afseende på sättet, eller på det nya förslagets
materia in abstracto; — så följer ock
deraf, att jag icke anser det för närvarande
tjena till någon ting, att inom Lagstiftningen,
vid denna epok, särdeles fördjupa sig
i detaillerne. Endast de epoker, då Nationer
och Regeringar känna sig upprigtigt och
förtroendefullt dragne till hvarannan, då do
liksom behöfva och söka att göra hvarannan
allt ting till viljes, äro tjenlige till så
-
Den 25 Ja nu ar ii f. m.
263
dane reformer; men nu, då de af Nationen
och dess Representanter så länge och förgäfves
påkallade reformer i Uppfostringsverket!
och civila Lagen, och sedan de derigenom
frambragte färdige förslag blifvit
bemötte af Regeringen, dels med overksamhet,
dels med uttryckligt tillkännagifvande,
att all åtgärd dermed borde uppskjutas, nu
skulle, en visad angelägenhet, att, medan
ärendernes afgörande, i visst afseende, har
en så determinerad fart, vilja drifva igenom
en opinionsyttring af Ständerne för Friherre
Lagerbjelkes förslag oell ConstilutionsUtskottets,
vid denna Riksdag, Memorial, rörande
tryckfriheten, efter hvad jag fruktar,
uppväcka oroande misstankar om mindre
goda afsigter.
Med undvikande derföre af förslagets
granskande i detaille, hvilket dessutom så
förtjenslfullt skett af några Reservanter inom
Utskottet, ville jag blott i förbigående
yttra mig om en enda speciel fråga eller
rättegångssättet.
Det är visst i allmänhet rigtigt, alt man
i ett Lands lagstiftning bör sträfva efter den
högsta möjliga bestämdhet, och alt enhet
i rättegångssättet för alla mål, så vidt sorn
möjligt, bör sökas. Desse motiver må i mer
eller mindre mon hafva föranledt Motionen
och Memorialet; emellertid voro de de enda,
som i min tanka förtjenade något afseende,
såsom skäl att borttaga Jurylnrätt
-
Den 25 Ja n u a r i i f. ra.
ningen, ty att så mycket åberopa sin åtrå
"att freda den enskiLdte medborgarens ära
"och rygte och skaffa hämnd på smädarne”
«— är någonting högst otroligt och föga liknande
upprigtighet. Men, om Jurylnrättning
ännu icke blifvit införd i vår öfriga
hrottrnåls-lagskipning, följer det väl deraf,
att den skulle borttagas i denna? Slutsatsen
kunde, efter min tanka, lika väl göras
tvertom, derest man gjort sig begrepp om
Juryinrättningens väsendtliga egenskaper och
fördelar. Deribland må nämnas den, att man
derigenom en gång får slut på sådane mål,
som ofta endast gå ut på injurier och fortsättas
alla instantierne igenom endast för att
ytterligare utösa ovett mot hvarann. Har
man glömt, huru Grewesmöhlen och hans
motpart, till hela den bildade Allmänhetens
vämjelse, sargade hvarandra i offentligt
tryck, innan Juryinrättningen år i8i5
tillkom? Var det icke just detta scandalösa
uppträde, sorn föranledde antagandet af den
år 1812 föreslagne förändringen; och har
någonsin sedermera ett sådant sjelfsvåld existerat?
Nu med en så summarisk process,
och der ingen appel gifves, blifver grälet
med ens slutadt, och smädelsen bär icke
tillfälle att reproducera sig under skenet af
försvar, hvilket ganska lätt inträffade, om
tryckfrihetsbrott skulle gå igenom de af Utskottet
föreslagne instantier. Dessutom, och
då det är fråga om alt fälla omdöme rörande
en yttrings ansvarsfullhet efter dess
Den 25 Januari* f, m.
a65
syftning, är det väl oundvikligt att känslan
hos Domaren måste spela en större roll,
än som är tillståndigt i civila mål. Denna
känsla är obestämbar af annat än allmänna
opinionen, emot och inför hvilken brottet
egentligen sker; men en vanlig Domare,
som, enligt sin pligt, tillämpar lag utan att
låta sin känsla inverka på beslutet, aktar
föga på allmänna opinionen. Hans känsla
uppvärmes icke på samma sätt som Jurymannens,
af det förtroende, som ensamt
för det särskildta fallet gör den sednare till
Domare. Såsom Domare står han blott ett
ögonblick inför Allmänheten; hans känsla,
nyss upprunnen ur samvetet, stärkt af den
dyra ed han nyss uttalat, kan icke hinna
alt svalna; det är knappast tänkbart, att lian
skulle missbruka förtroendet.
Här, fastän af Svenska tryckfriheten,
sådan som den sedan 1815 etablerat sig i
folkets sinnen, blott ett enda detailleämne
blifvit betraktadt, slöter man ju åter ovilkorligen
på begreppet om nödvändigt förtroende!
Hvar och en, som vant sig att tänka
i system, måste, då han inser ett sådant
nära samband emellan principen och detailierne,
öfvertygas derom, att vår JuryInrättning
i tryckfrihetsmål är god, sådan
den är, och alt förtroendet skall störas,
mera direct än genom vidrörande af något;
annat v i g t i g t intresse, om rubbning eller
förändring i Tryckfrihetslagen skulle kunna
266
Den 25 Jan u a lii f. m.
befaras genom vårt samtycke till ett, i denna
afsigt uppgjordt, Grundlagsförslag. Jag
frågar er, Mine Herrar, på samvete, om
detta förtroende hos folket för sin Regering,
i synnerhet hvad tryckfriheten vidkommer,
tål någon förminskning? Jag vill ej med
upprepande af väl kända facta bevisa, huru
litet det måste vara. Jag frågar blott, om
sedan 1812, då indragningsmagten af periodiska
skrifter fick fart, folket aldrig sett
spår efter någon godtycklighet, något begär
alt qväfva yttrande-rätten, eller offentlighet
i tal, skrift och handling, någon tendens att
imponera på Domaremagten? Har, med ett
ord sagdt, ingenting under den förflutna
tiden passerat, som ovilkorligen måst reta
mången till misstroende? Jag tror, att hvarje
upprigtig mäste tillstå, att det svalg emellan
den tänkande delen af Nationen och de
Styrande, som öppnades år 18x2, icke blifvit
i någon man förmiuskadt genom någon
Särdeles liberalitet, eller af Regeringen visadt
förtroende för folket intill närvarande
tid. Det kan då icke vara väl betänkt, att
förmoda, det folket öfver den otillslutna
afgrunden skulle vilja sträcka handen till en
omgjutning af dess trjmkfrihet, som deri måhända
skulle finna sin graf. Hvarföre har raan
då icke arbetat på att fä borrt indragningsmagten?
En sådan åtgärd, föreskrifyen af rättvisa,
af ordhållighetspligt och af folkets och
dess representanters röst från förra Riksdagar,
har inan försmått, eller måhända för
-
Den 2 5 Jan i|ar ii f. m.
267
stört,; och likväl hade då skett ett stort återsteg
till ömsesidigt förtroende, hvilket, om
jag skulle våga en spådom, icke nu infinner
sig förr, än man erfarit att Styrelsen med
upprigtigt allvar vill föreslå och genomdrifva
reformer i de redan nämnde Rättegångsoch
UndervisningsVerken samt i vårt ytterligt
orimliga representationssätt. Att åter
ryckas med nationen om dess tryckfrihet,
och göra täta omkastningar i grunderne derföre,
har man i vår tid sett utmärka tendensen
hos en Regering, som för den Svenika
ingalunda borde tagas till mönster, och
hvilket jag hoppas den för alltid öfvergifven
Icke eller är det värdt, att med några
sofismer bortblanda de reflexioner, som
hos hvarje tänkande, som följer sin tid,
måste naturligen uppstå vid dylika försök.
Känslan, ja öfvertygelsen är alltför mycket
utvecklad och stark hos nationen, för att
tåla någon inverkan eller någon modification
i dess bestämda vilja, att i afseende på tryckfriheten
få stadna in statu quo, Det är sannt,
att indragningsmagten då icke, genom någon
påstöt från Ständernas sida, kan förmås
ramla vid nästa Riksdag; men det redan
gjorde försöket af Ständerne i denna
väg synes mig böra varna dem för att
comprometlera sin egen värdighet,, genom
att å nyo befatta sig med denna affär, I
min tanka har man intet stort att befara
deraf för framtiden. Visst hör man ännu;
en och annan lägga vigt derpå; men denna
268
Den 25 Januarii f. m.
valör räcker säkerligen icke längre, än man
hoppas kunna vexla borrt den emot Juryinrättningen.
Lyckas icke denna operationen,
så faller dess cours ohjelpligen till en
non-valör. Men Styrelsen kan likväl görna
den, så länge hon behagar, utan att Ständerne
af egen magt kunna taga borrt den.
Låtom oss derföre lemna den i frid, till
dess Styrelsen sjelfmant—-måhända innan
Riksdagen slutas — gifver den upp. Man
kunde då säga, att om den hittills gjort något
ondt, så kan dess nuvarande existens
föranleda till något godt, i det Styrelsen
besitter ett vackert medel, att genom proposition
om dess upphörande söka återvinna
Nationens förtroende, och då har ju
hela frågan fått en gång för alla en punkt.
Hvarefter Grefve Frölich muntligen
tilläde:
Skulle, såsom jag önskar, Ridderskapet
och Adeln förena sig i min åsigt, att
rätta tiden nu icke är inne lill någon reform,
komme den conclusion deraf att dragas,
att Ridderskapet och Adeln anser ingen
förändring i nu gällande TryckfrihetsFörordning
vara af nöden; men skulle Ridderskapet
och Adeln finna sig vilja ingå i
en hop särskilta detaiiler af ämnet, skall
jag framdeles begära ordet,
Friherre Åkerhjelm j Gustaf Fredrik:
,Vig ten af detta ämne har ålagt mig skyl
-
Den 25 Januarii f. m.
269
digheten att uppsätta mina tankar skriftligen.
Jag måste dock förklara, att detta
icke skett under anspråk att öka antalet af
de sakkunniga utlåtanden, som här blifvit
afgifne. Mitt yttrande är frukten af min
öfvertygelse, grundad på en mångårig uppmärksamhet
vid utvecklingen af vår tryckfrihet,
och på den önskan, att tryckfriheten
måtte oinskränkt bibehållas samt utöfvas
inom vårt Land, och att dess missbruk
ej må väcka billiga farhågor för nödvändigheten
af dess inskränkning. Jag skall
utsträcka mitt utlåtande till raisonnement
öfver Utskottets förslag i afseende på de
liufvudsakligaste förändringarne i vår nu
gällande TryckfrihetsLag, och, då jag hört
flere talare före mig vandra samma bana
och sträcka sina utlåtanden längre än till
i:sta punkten af Memorialet, anhåller jag,
att samma benägenhet måtte visas mig, då
jag äfven valt enahanda analytiska väg. Mitt
utlåtande innefattar således en trosbekännelse
öfver denna tryckfrihet, och jag kan ej
anförtro denna trosbekännelse i bättre händer,
än då jag öfverlemnar den åt Protocollet
i det Stånd, hvaraf jag har den
smickrande äran att vara Ledamot.
Friherre Åkerhjelm uppläste derefter
följande:
Länge hafva vi hört klagas öfver brister
uti vår TryckfrihetsLag, och få tänkande
och för den dyrbara tryckfriheten
270
Den 25 Ja n u a r i i f. m.
verkligen nitälskande män lära finnas, som
icke dela denna mening, och föra eller
rättvisa denna klagan. Behofvet af Tryckfrihetslagens
förbättrande lärer således allmänt.
erkännas, och fråga torde nu mera
endast vara, huru delta behof må kunna
tillfredsställas, på ett sätt, som gillas af
samhällsförnuftet, och uppfyller den sanna
frihetskänslans fordringar. Ju upplystare ett
samhälle är, desto svårare är konsten att gifva
det lagar, Som passa för dess högre grad
af upplysning. Att på en gång lemna fältet
öppet åt den frisinnade tankens offentliga
uttryck, och att stänga dess utflygter
inom samhällsordningens gränsor, är ett förelag,
som ännu aldrig kunnat utföras till
alla opinioners fullkomliga belåtenhet. Man
skall också fåfängt bemöda sig att nå detta
mål. Men denna omständighet lärer likväl
icke böra afskräcka från försöket att förbättra,
hvad man i allmänhet anser vara bristfälligt*
Vid
stiftandet af en ändamålsenlig tryckfrihetslag,
d. v. s. en lag, som bär stämpel
af ljus, ordning, allvar och rättvisa, förekommer
derföre, mera än måhända vid stiftandet
af någon annan lag, nödvändigheten
attnoggrannt afväga skillnaden emellan tvång
och frihet, emellan den enskilda frihetens fordringar
och det allmännas rätt. Och då detta
afvägande icke ensamt utgör Lagstiftarens
pligt och syftemål; då han tillika måste besinna,
att den lag han skrifver, är ett verk
-
D c n 2'j J an u a r i i f. rn.
samt medel för samhällets framförande till
hyfsning, för dess förädling och för dess
Bestånd, och att den således Bör så uppgöras,
att Nationens deltagande för dessa
stora föremål växer och icke aftvnar, så må
mJ
ste
han inse huru svårt, burn ömtåligt det
värf är, som han fått sig anförtrott.
Tvänne principer visa sig såsom alternativa
utvägar för att Bestämma en medgifven
tryckfrihets gränsor och syftemål.
Den ena, att genom lagar, i förhand försvåra
tryckfrihetens missbrukande, innan det
visat sig; den andra, att först derefter låta
straffen träffa de, som Begått missbruken. Utsträckningen
af den förra är trycktvång och
icke tryckfrihet; saknaden af den senare är
laglöshet. Föreningen af dessa principer,
d. v. s. vilkor, som garantera samhällets
säkerhet, då det öfverlåter åt en eller flere
af dess medlemmar rättigheten, att offentligen
verka på allmänna tänkesätten, och
lämpliga ansvar, som bestraffa missbruken af
denna rättighet, synas mig deremot vara den
rätta medelvägen, då fråga är, att stifta en
lag af sådan vigt som denna, och det är
denna medelväg, som jag tror, att vi uti
vår tryckfrihetslag sakna.
Under denna synpunkt af ämnet, går
jag nu att yttra min mening om det förslag
till ändring i vissa hufvudgrunder af
tryckfrihetslagen, som ConstilutionsUtskottct,
uppå Hans Excellence Friherre Lager
-
272
Den 25 Januari i f. m.
bjelkes motion, utarbetat. Lika med Motionairen
och Utskottet, finnér jag vår nuvarande
tryckfrihetslag tarfva förändring, i
afseende på rättigheten att utgifva Dagblad
eller Periodiska Skrif ter j på Juryn j
eller T'ryckjrihetsdomstolenj och på Indragningsmagten.
Uti intet land med så vidsträckt tryckfrihet,
som den vi äga, lärer sådan brist på
garantier, i afseende på Dagblads och Periodiska
Skrifters utgifvande, förefinnas, sorn
hos oss. Öfverallt mäste man anse dessa
tryckfrihetens alster, såsom medel att befordra
den populära folkupplysningen, d. v.
s., såsom folkopinionens stundliga ledare,
och man måste derföre hafva rätt att fordra
af deras utgifvare någon bildning och
något medborgerligt anseende. Om Dagblads-utgifvare
i Sverige innehafva dessa
egenskaper, är sådant en lycklig tillfällighet,
och icke ett vilkor, som tryckfrihetslagen
försäkrat samhället om, ty den sträcker
i detta fall sina fordringar icke längre
än till de negativa egenskaperne, att utgifvare
af Dagblad icke må vara dömde för
att hafva begått neslige brott, eller förklarade
ovärdige att fora andras talan. Vi hafva
också derföre sett personer af de mest
obildade folkklasserne uppträda som ansvarige
Redacteurer af skrifter, hvilka offentligen
afhandlat, granskat och bedömt Bege
-
Den 25 Januari i f. m.
geringars förelag, Staters tillstånd, literära
ämnen, och upplyste enskildte personers
offentliga, ja stundom enskijdta handlingar.
Man invänder väl häremot, att det icke är
denna ansvarige obscurant, ulan en annan,
upplyst, inför lagen anonym, person, som
skrifver, och alt den förre endast lånat den
senare sitt namn; men icke tror jag, att
man i något annat land, der en större tryckfrihet
existerar, och der man vill hålla denna
frihet i helgd och icke nedsätta henne
till en för det upplysta samhället likgiltig
sak, får se ansvarige utgifvare af Dagblad,
som knapt kunna läsa innantill, ännu mindre
kunna bedöma värdet och halten af den
skrift, sorn på deras ansvar utgifves, kringlöper,
skadar eller gagnar. Och då härtill
kommer, att denna skrift kan föranleda till
den ansvarige, fastän oskyldige, Redacteurens
förlust af både frihet och välfärd, så
förekommer detta öfverlemnande på discretion
nog sårande för rättskänslan och det
sunda vettet. Jag medgifver visserligen, att
man, genom ett Lagstadgande, lika litet kan
förhindra dessa transactioner man och man
emellan, som man kan förhindra, att en rik
roan köper egendom i en fattigs namn, eller
att en fattig lånar ut den rikes penningar,
när i bägge fallen de derom öfverenskomma;
men då det egentligen kan vara
likgiltigt, hvem som köper egendom eller
utlånar penningar, enär dessa senare lem
58
H.' ' ,8
274
Den a5 J a n u a r i i f. ni.
na tillräckliga garantier för det nyttiga i
ändamålet, hvaremot det nästan förhåller
sig med en ulgifven skrift, som med en utgifven
assignation, att garantien för dess värde
ligger uti utgifvarens qvalificalion i det
allmänna; så synes det vara angelägit, att
några säkerhetsvilkor affordras den, som erhåller
tillåtelse, att offentligen föra upplysningens
fackla och critikens gissel bland ett
folk, som sätter värde på vett och sanning,
och som vill upplysas och ej förvillas.
Mig har det derföre länge förekommit,
som borde något behörigt bevis öfver förvärfvade
studier, och någon antaglig ansvarighet
för böters erläggande, vara vilkor,
hvarförutan ingen borde få framträda
som ansvarig utgifvare af Dagblad. Anomalien
i det förhållandet, alt förbrytaren
är en inför lagen maskerad person, blir vida
mindre olämplig, då Lagarnes tolkare
äga bevis i händer, att den, som bär ansvaret
för förbrytelsen, äfven äger förmåga
att bedöma den, och gälda dess pecuniära
påföljd.
Uti Constitulions-Utskottels Memorial
finnér jag detta senare vilkor föreslagit, och
jag önskar alt det måtte vara tillräckligt, alt
förhindra en misstydning af Lagens verkliga
mening, som, om den får fortfara, möjligen
bildar först likgiltighet, och sedan förakt
för en af del fria samhällets största och
ädlaste fördelar.
Den Januari i f. m.
275
Den andra hufvudsakliga bristfälligheten
jag trott, mig finna uti Tryck frihetsLagen,
är Juryns beskaffenhet. Till dc anmärkningar
Molionairen och Utskottet härvid
gjort, uti hvilka jag instämmer, torde
jag få göra några tillägg.
Vilkoren vid pröfningen af, och ansvaret
för, en skrift, förrättningar som tillhöra
TryckfrihetsDomstolen att utföra, äro af
en så intrasslad och stridig natur, att de
väcka betänklighet, huru de rätteligen skola
förslås och med samvetsgrannhet tillämpas.
Ingressen till tryckfrihetslagens 3:dje
§. bjuder, att Jurymännen väl skola, i fall
som tvetydiga synas, heldre fria än fälla;
men den ålägger dem dock alltid, att mera
hålla sig vid andan än ordalydelsen, mera
döma efter hvad de tro sig finna brottsligt
i åsyftningen, än lagstridigt i uttrycken och
framställningssättet, det vill säga, heldre
döma efter hvad de tycka, än hvad de
kunna med mathematisk visshet bevisa. Och
med denna rättighet att egentligen hålla sig
till den syftning de således godtyckligt hemta
af uttrycken, ålägges dem att i intet fall
draga obestämda slutföljder, ehuru syftningen
med ett uttryck i allmänhet synes höra
till det obestämda, och meningen till det
bestämda deri. En Juryman skulle derföre,
få vara strängare i bedömandet af det
förra än af det senare, om han för sin eliss
II. 18*
276 Den a5 Januari i f. ra.
skilda del icke till äfventyrs ansåge detta förra
tillhöra slaget af tvetydiga fall. Att detta
vanligast varit förhållandet, torde resultaten
af TryckfrihetsDomstolens pröfningar bevisa.
För min del tror jag, att en skrift icke
bör kunna vara lagstridig, d. v. s. tillhöra
det bestämda slaget af tryckfrihets-förbrytelser,
ulan att tillika vara fördömlig
för sin syftning, både inför Lag och förnuft,
men att deremot en skrift kan till
anda och syftning röja samhälls-skadiiga afsigter,
utan alt innefatta lagstridiga uttryck.
I begge fallen hade jag trott, att en sådan
skrift borde ådraga sin författare lagligt
ansvar. Med de vilkor, som nu äro Juryn
föreskrifne, kommer, som förut är nämnt,
detta förhållande emedlertid sällan att inträffa;
ty vid det lagstridiga får ej särdeles
afseende göras, och vid bedömandet af
åsyftningen, måste i allmänhet stora svårigheter
möta, att komma till bestämda
slutföljder. Vöre Svenska Juryn utan denna
föreskrift, och således endast ägde att
döma efter fri öfvertygelse och samvete,
så vore den måhända närmare hvad den
borde vara, och hvad slike Domstolar i andra
upplysta länder äro.
När man betraktar principen för Svenska
TryckfrihetsNämndens organisation, skall
man finna, att, med undantag af de Ledamöter
deri, som Domstolen väljer, hvilka
med skäl måste kunna anses såsom i saken
Den 25 Januari i f. m.
277
neutrala personer, äro de andre valde efter
en för sakens utgång bestämd interesserad
opinion. De likna således, desse senare,
i sin yttre beskaffenhet, mera tvistande
parter, än oiuteresserade Domare;
och om deras afgifne röster ådagalägga motsattsen,
bevisar detta för dem, och icke för
den mekanism, genom hvilken de äro sammansatte,
ty dess brister ligga öppna för
hvarje mans åsyn. I England tillsätta Scherifferne
Juryn, och i Frankrike tillsättes Juryn,
sådan den der finnes, genom utloltning,
verkställd af Domstolen bland de Medborgare,
hvilka dertill blifvit qvalificerade.
Ytterligare visar sig för mig en felaktighet
i grunderne för TryckfrihetsNämndens
domsrätt, den nemligen, att minoriteten
derstädes afgör frågan, då med fyra
röster en, af fem röster som brottslig ansedd,
person förklaras oskyldig.
Utom att detta är ett nonsens, är det
äfven i min tanka en orättvisa; ty om den
vackra satsen, heldre fria än fälla, här synts
hafva varit Lagstiftarens mening, så hemställer
jag, om den är rättvist tillämpad, då
befrielse alltid träffar den förolämpande, och
upprättelse aldrig den förolämpade, hvilket
blir fallet vid dessa tillfällen. Mot en gifven
pluralitets mening, befrias en skyldig
från ansvar, hvaraf följer, att ingen upprättelse
af Lagarne lemnäs den oskyldigt
Den a5 Januarii f. m.
lidande, om än han, genom den förres förfarande,
ser både lugn och lycka för sig förlorade.
Lagligare och äfven billigare vore
det väl således, att pluralitetens domslut,
till lika mått och efter lika grunder, gällde
för hägge parterne.
När den sköna regeln, heldre fria än
fälla, följes vid våra vanliga Domstolar, sker
sådant, då saken är så tvetydig och brottsligheten
så otillräckligen uppdagad och bevisad,
att juridisk grund för fällande saknas,
samt i de fall, då de dömande stadna
i paria vota. Vid TryckfrihetsDomstolar
åter utgör pluralitetens enskildta omdöme
och öfvertygelse tillräckliga bevis, för att
grunda utslaget i saken. På denna grundsatts
hvilar äfven den Svenska TryckfelhetsDomstolen,
men han uttrycker i vissa
fall grundsattsen genom den märkliga conIradictionen,
att minoritet betyder pluralitet.
Ännu en väsendtlig brist synes mig vidlåda
vår TryckfrihetsLag, till menligt verkande
på oftanämnde Jury, jag menar den
föreskriften, som inskränker Juryns tillämpning
af Lagens rum på förbrytelsen, till
det enda Moment i TryckfrihetsLagen, som
åklagaren genom Domstolen utpekar. Utom
att detta beröfvar Juryn en fri utöfning af
de egenskaper, man hos densamma vill förutsätta,
förnuft, urskiljning, samvetsgrannhet,
ställer det denna samvets- och förnuftsdomstol
under beroendet af den ena partens
Den 23 Ja n war i i f. m.
*79
opinion, då Juryn ovilkorligen måsle för
sin pröfning antaga den tillämpning af Lagrummet,
som Domstolen sålunda framställer.
Författaren lill den fullständiga och
förträffliga afhandling, som i egenskap af
motion, gifvit ConstitutionsUtskottet anledning
och materialier till sitt nu under pröfning
varande förslag, har också icke förbigått
denna omständighet, då han i sitt project
till ny organisation af TryckfrihetsNämnden,
framställt till antagande den sattsen,
att Domstolens fråga till Juryn: Är
Skriften brottslig efter det lagrum åklagaren
åberopat, bör blifva : Är Skriften brottslig
efter Tryckfrihets La gen? Såsom temligen
säkert kan man antaga, att om denna
senare frågan varit framställd till vår
Svenska TryckfrihetsNämnd, bade flere olika
resultat inträffat med dem, som nu ägt
rum till svar på den förra.
Att TryckfrihetsNämnden således antingen
bör till sin form undergå förändring,
eller också utbytas mot Domstol,
anser jag nödigt, om tryckfriheten icke
skall sänkas i värde, och, i lugna tider,
blifva en för Nationen likgiltig, och, i stormiga,
en för densamma skadlig sak.
Under medgifvande deraf, att tryckfrihetsbrott
äro af en mera särskild art,
emedan deras skadlighet i allmänhet ligger
mera i speculationen än i handlingen,
mera beröfvar immateriella än materiella
280 Den a5 Januari i f, ro,
fördelar, mera befrändas med blotta öfver*
tygelsens afgörande, än med Lagens, kan
jag likväl för min del nu icke tillstyrka
annat utbyte mot vår Tryck fri hetsNä rund,
än Domstol, enär jag fruktår, alt nog stora
svårigheter möta möjligheten, att, utan
mycken complication i uppställning och omgång
i verkställighet, åstadkomma en sådan
institution som den förstnämnde, hvilken
efter min tanka likväl i alla fall bör tillsättas
af Laga Domstol, såsom den autoritet,
hvars första pligt det är, att i parternas
personlighet vara alldeles ointeresserad.
För öfrigt föreställer jag mig, att ingen Författare
elier Publicist, som är en rättskaffens
man, skall frukta för att underkasta
sig en autoritets pröfning och bedömande,
som afgör icke mindre vigtiga saker, än
frågor om menniskors ära, lif och egendom,
och hos hvilken både förnuft, öfvertygelse
och samvetej hafva ett fält i pröfve
domaren, som, genom tryckfrihetslagens föreskrift,
kan utsträckas.
Sista hufvudsakliga anmärkningen jag
bar alt framställa mot TryckfrihetsLagen,
är Indragningsmagten. Denna reprimerande
kraft, sådan dén nu är, hvilar ursprungligen
på godtycket, leder till gäckande eluderingar
af den lagliga magtens beslut, och
innebär ett pa 11 ia ti f möt det onda, som endast
blottar läkemedlets svaghet. Så länge
Indragningsmagten existerar, nödgas jag så
-
t
Den 25 Januarii f. ra.
kdes söka motivet derföre i någon annan
felaktighet i tryckfrihetslagen, mot hvilken
hon skall utgöra ett correctiv, och denna
felaktighet måste vara TryckfrihelsDomstolens
nuvarande organisation och domsätt.
Voro dessa ändamålsenliga, d. v. s. så
uppgjorde, att ett rigtigt domslut derifrån
alltid vore att vänta, så vore Indraguingsmagten
lika så öfverflödig, som hon nu är
otillräcklig, att hålla tryckfriheten i tillbörlig
helgd.
Hinder mot Periodiska Skrifters urartande,
finnes, som vi af erfarenheten sett,
icke uti Indragningsmagten; ty låge i dess
uttalade röst något verkligt motstånd mot
dessa missbruk, så behöfde hon icke repetera
sig mot en och samma Redacteur, hvilket
vi nu stundom sett vara fallet, och sett
det till och med ske förgäfves.
Orsakerna till denna förfelade verkan
ligga, som mig synes, hufvudsakligen deruti,
alt Indragningsmagten verkar mekaniskt
endast för 8 å 14 dagar, eller så
lång lid utgifvaren af det indragne Dagbladet
behöfver för att skaffa sig nytt tillståndsbref,
i fall han icke redan förskottsvis
erhållit ett sådant, och moraliskt, blott
i de fall, då hennes verksamhet rättvisas
af den allmännare upplysta öfvertygelsen
om den indragne periodiska skriftens skadlighet.
Deremot inbjuder, så till sägande, In
-
282
Den 23 Januari i f. m.
dragnings-magtens repeterade verksamhet
skrifters utgifvare, först till, — man kan
nästan säga, — den indragne skriftens åter
utgifvande, ty med ett litet tillägg i titeln,
hemtadt ur alphabetet eller nummerordningen,
fortsätter utgifvaren sin publicistiska
bana, och sedan, då culmiuationspunkten
för honora är hunnen, och han icke mera
i sitt namn får utgifva någon skrift, till användande
af den andra eluderingsutvägen,
att låna sig ett namn, för att erhålla en
rättighet, som han under sitt eget förverkat.
Dessa äro de hufvudsakligaste speciela
anmärkningar, jag har att göra vid vår nuvarande
Tryckfrihetslag; med några drag,
närmast den närvarande tiden förflutne, ber
jag att få understödja dessa anmärkningar.
Från ett tillstånd af trycktvång, inträdde
vi med 1809 års statsförändring i
ett tillstånd af vidsträckt tryckfrihet. Missbruken
häraf, härflytande dels från det öfverskott
af ämnen, som legat qväft under
tvångsperioden, och som nu fick luft, dels
från den anda, hvilken då ännu bar stämpel
af den politiska farsot, som härjat continenten,
men som der då redan börjat aftaga,
föranledde dertill, att man trodde sig
1812 böra försöka, att göra en inskränkning
i tryckfriheten.
Att erfarenheten visat, det denna förändring
ej uträttat särdeles godt i saken,
torde man i allmänhet vara ense om. Tryck
-
Den iS Januari i f. in.
a83
frihets-missbruken före 1812 ökades ej, såsom
clet skett sedan den tiden, med eludering
af det mot dem uppställde lagstadgandet,
Indragningsmagten, ty den fanns då
ej; och missbruken af tryckfriheten före i8i5
gynnades ej af TryckfrihetsDomstolens origtiga
skapnad, till grund, form och utföringssätt,
ty Juryn var då ej ännu lill. De vanliga
Domstolarne afgjorde då tryckfrihetsmål, och
utan att i någon nion förminska tryckfrihetens
rätta bruk, frälsade de samhällsordningen
från den synbara fara, hvarmed hon af
tryckfrihetens missbruk hotades, under en
minnesvärd och olycklig tidpunkt, mellan
åren 1809 och 1812. Rättvisligen lärer man
derföre kunna säga, alt sedan Juryn 1815
förenat sina anomalier med den blott skenbara
kraften, som 1812 års förändring medförde,
så hade man öfvergifvit en bättre
tryckfrihetslag för en sämre, ty man hade
i den senare sökt förena de begge ytterligheterna,
af ett motstånd, liknande tvång,
och en frihet liknande medgifvet sjelfsvåld.
Följderna deraf hafva också ej uteblifvit.
Åtal mot utkomna skrifter, såsom i allmänt
hänseende innebärande missbruk af
tryckfriheten, hafva visserligen sedan den
tiden blifvit väckte och utförde; men med
undantag af några få fall, hänförde till Tryckfrihetslagens
3 §., 9 morn., och således andra
intressen rörande, än våra inhemska,
lärer knappt något enda funnit annat än
284
Den 25 J a n u a r i i f. in.
frikännelse i TryckfrihetsDomstolen. Och
hvad angripelser mot enskilte personer beträffar,
så hafva de, med undantag af ett
namnkunnigt mål, mig veterligen aflupit utan
beifrande.
Dessa resultat måste bevisa, att lagsiadganderne
i detta ämne äro felagliga, och
organisationen af de auctoriteter, som skipa
lagen, ändamålsvidrig; ty att flerfaldiga,
stundom allmännare, förargelse väckande,
missfirmelser i tryckta skrifter, i Sverige
sedan år 18x2 varit synlige, i synnerhet
mot enskilte personer, lärer väl ingen bestrida.
Man kan visserligen anmärka, att det
står den angripne enskilde mannen öppet,
att begagna samma utväg för sitt försvar,
som angriparen mot honom begagnat för
anfallet, nemligen offentlig skrift; men då
vanligaste föremålen för slika angripelser äro
personer, som åt Statens värf eller medborgerliga
yrken egna sin tid och sina själsförmögenheter,
så måste de finna föga deraf
öfrigt att använda i ett pennkrig, som ligger
utom kretsen af deras embetsmanna och
medborgerliga pligt, och dessutom finna föga
uppmuntrande att deri mäta sig med en
motståndare, som träffas i sitt eget yrke, och
som tillvunnit sig den taktiska fördelen, att
vara den anfallande, och derjemte har lagens
irrgångar och lagskipningens irregulariteter
för sig.
Uti vårt land och i vår lid, gifves dock
Den a5 J a n u a r i i f. m.
285
en ytterligare och säkrare repli-post för den
oskyldigt angripne, än både denna utväg
och lagar ne, och det är det allmänna lättsinnet,
som utmärker vår framskridna bildning,
hvarigenom en angripelse i tryckt skrift
väl kan väcka några sturande blickar, men
icke gillande, om han ej befinnes rättvis.
Då det likväl är under lugnet den tänkande
menniskan bereder sig för stormarne, är det
också under detta tillstånd samfundslagarne
höra rättas och förbättras med beräkning
af dess möjliga upphörande; raan undviker
då, att låta nöden och olyckan tillskapa
frälsningsmedlen, af dem föreskrifne vanligen
af sådan art, att de lemna efter sig en
aftynad samhällskropp och skadlige reactioner
i sinnen och handling.
Uti hvad jag nu haft äran anföra, har
jag sökt framlägga skälen, hvarföre jag anser
Tryckfrihetslagen tarfva förbättringar.
De af ConstitutionsUtskottet, på grund
af den åberopade motionen, föreslagne hufvudsakligare
förändringar och tillägg i denna
Lag, genom en fullständig redaction uti
i:sta, 2:dra och 3:dje punkterne af Utskottets
Memorial, framställde såsom ett helt,
af inbördes oskiljaktiga delar bestående förslag,
innefatta som mig synes, i sjelfva verket
sådane förändringar, som dels återföra
oftanämnde Lag i det primitiva frihetsskick
lian var före 1812, dels medföra större garantier
än han nu erbjuder, utan att der
-
286
Den 26 Januarii f. m»
före i någon mon inskränka tryckfriheten.
Då hvar och en känner, alt Juryn och Indragningsmagten
icke före 1812 existerade,
men sedan sett frukterna af deras tillkomst;
torde frågan: är deras borttagande för tryckfriheten
och samhället gagnelig, kunna utan
fruktan för misstag med fa besvaras.
Uti i:sta punkten af Utskottets Memorial,
föreslår Utskottet, med anledning
af den gjorde motionen, det vilkor för erhållande
af rättigheten att utgifva Dagblad
eller periodisk skrift, att vederhäftig ansvarighet
för bötesbeloppet, som sökanden i
händelse af förbrytelse kan komma att få
vidkännas, skall nedsättas, och alt denna
säkerhet må ställas i förbindelse på bestämd
summa, eller i reda penningar, och såsom
ett minimum endast uppgå till 3oo R:dr B:co.
Denna säkerhetsanstalt, som i åtskilige
andra länder, der tryckfrihet likasom här
existerar, är stadgad och utgår till mångdubbelt
större belopp än bär är föreslagit,
är visserligen i vårt land en ny sak, och
utgör ett tillägg i vår Tryckfrihetslag. Men
då samhället derigenom försäkras om, att
utgifvare af offentliga, på samhällets moraliska
tillstånd verkande, skrifter äga förtroende,
ty utan förtroende får man icke gerna
en borgen, som innebär bepröfvad vederhäftighet,
likasom man icke gerna deponerar
egna tillgångar såsom en säkerhet, att man
ämnar lagligen förfara, utan att man både
Den i5 Januari i f. rn.
287
förstår och vill iakttaga denna förbindelse,
så anser jag dolta föreslagne vilkor aldrig
böra blifva ett hinder för upplyste och väl
qvalificerade personer att utgifva periodiska
skrifter, utan endast utestänga motsatte att
uppträda på den vigtiga, och när den rätt
beträdes, aktningsvärda publicistiska banan,
hvadan ock det förekommer mig, som skulle
både samhället och tryckfriheten vinna på
förenämnde vilkors införande i vårt land.
Uti 2:dra punkten föreslår Utskottet Indragningsmagtens
upphörande, och uti den
3:dje Juryns, samt tryckfrihets-förbrytelsers
afgörande vid laga Domstol. Vid delta sista
förslaget gör Utskottet likväl ett undantag,
i afseende på Academiernas jurisdictioner,
hvilka, enär inom dem finnes underlydande
Boktryckeri och Bokhandel, skulle
utöfva dömande rätt öfver der förekommande
tryckfrihetsmål.
Detta undantag innefattar ett frånkännande
af den principen, alt alla samhällets
medlemmar böra dömas eller samma lag,
tolkad och skipad af samma slags Domstolar;
en princip, som hos den upplysta opinionen
numera vunnit ett allmännare burskap.
Då jag emellertid förmodar, att Utskottet,
ehuru måhända erkännande rigligbeten
af privilegierade foras upphörande,
dock icke trott sig för det närvarande böra
föreslå detta privilegierade forums upphörande,
enär fråga är att borttaga dem alla,
a88
Den 20 Januarii f. rn.
och Utskottet således kanske ansett, att denna
förändring borde i ett helt tillvägabringas,
vill jag icke vid detta förhållande göra
anmärkning. Efter min tanka är det likväl
angeläget, att det uppväxande slägtet, hvilket
efter det äldres bortgång skall emottaga
samhällsordningens vårdande, i tid vänjer
sig att underkasta sig dess stadgar och blifva
bekant med dess egenskaper och brister,
och jag tror derföre, att Uppfostringslnrättningarne
i ett upplyst och lagbundet samhälle
icke böra utgöra en Stat i Staten,
utan inom sig medgifva tillämpningen af
samma lagar och samma lagskipning, sorn
den öfriga delen af Staten erkänner. Med
dessa lätt utförde förändringar, försvinner
från vår tryckfrihet hvad vi temligen allmänt
lära anse vara henne skadligt, dels '
såsom hinder för hennes friare verksamhet,
dels såsom befrämjande medel för hennes
missbrukande. En grundsatts af liberal rättvisa
blir då den existerande tryckfrihetens
stödjepunkt, och framställer henne såsom
en flugt af tidens sanna upplysning och af
det Svenska oförfalskade lynnets kärlek för
det fria och det rätta. Med en så samhällsnyttig
caracter, skall tryckfriheten finna i
hvarje rättsinnig medborgare en Juryman,
som fördömer hennes missbrukande, och röstar
mot hennes inskränkning.
Herr Dalman_, Lars Johan, uppläste
ett skrifteligt anförande, hvilket, till följd
af
Den 25 Ja n u a r i i f. m.
289
af Ridderskapels och Adelns sedermera den
19 Februarii f. m. fattade beslut, skulle,
såsom anstötligt, jemlikt 3i §.3 Momentet
RiddarhusOrdningen, utur protocollet uteslutas.
Herr Uggla j Göran Gustaf , anförde
skriftligen:
Jag bryter ogerna den tystnad jag under
öfverläggningarne på detta rum hittills
med få undantag bibehållit; men då jag vid
denna, så väl som föregående Riksdag, öppet
uttalat min mening i frågor, sorn haft
tryckfriheten till föremål, och då ämnet dessutom
rörer en af Svenska Folkets dyrbaraste
rättigheter, och i sjelfva verket utgör
lifsprincipen för den constitutionella friheten
i vårt land, skulle min tystnad vid detta
tillfälle förråda en liknöjdhet för saken, som
jag ej äger, eller en omväxling af grundsattser,
hvilken jag aldrig skall vidkännas.
Jag har derföre ansett för en oeftergiflig
pligt, att, med aktning för andras meningar,
oförställt yttra min egen, och jag skall
frimodigt uppfylla denna pligt.
Jag bör likväl först hembära ConstilutionsUtskottet
en rättvis tacksamhetsgärd folden
osparda möda och det insigtsfull nit,
hvaraf dess förslag till Tryckfrihetslag är
utmärkt. Om jag ock ej kunnat dela Utskottets
åsigter i de egentliga hufvudfrågor
58
H. 19
Don 25 Januarii f. m.
nc, inom hvilkas område jag skall inskränka
inin gransknings-åtgärd, i elen ordning de i
sjelfva förslaget förekomma, bör jag dock
öppet erkänna arbelels utmärkta förtjenst i
tle speciella delarne deraf, i föreskrifternes
klarhet och bestämdhet samt det systematiska
ordnandet i uppställningen lill ett fullständigt
helt.
Vid första underrättelsen derom, att
frågan om upphäfvande af den så kallade
Indragningsmagten, eller den i Tryckfrihetslagens
4 §• 8 Mom. HofCancelieren tillagde
rätt, att låta inställa Dagblads och periodisk
skrifts vidare utgifvande, var ett föremål
för ConstilulionsUtskoltets öfverläggningar,
föreställde jag mig för ett ögonblick
ej annat, än att detta Utskott, troget sin
närmaste föregångares constitutionella efterdöme,
skulle komma att föreslå ett ovilkorligt
upphäfvande af en undantagslag, öfver
hvilken allmänna tänkesättet redan längesedan
fällt sin dom. ConstitutionsUtskottet har
dock, såsom af dess förslag inhemtas, valt
en annan väg för ärendets behandling —.
och nyTa offer hafva blifvit fordrade för den
constitutionella frihetens återställande i denna
del. ConstitutionsUtskottet, följande den
väg, som deu snillrike Motionären för delsamma
utstakat, har väl proclamerat den
periodiska prässens emancipation, genom Indragningsmagtens
upphörande, men under
vilkor och förbehåll, som, till deras natur.
Den a5 Januari i f. m. 291
ej Ij vilande på tle grunder af frihet, beskydd
och säkerhet, hvarje Lag behöfver för sitt
bestånd, icke skola befordra tryck lii lielens
lycka och trefnad i vårt land, utan tvertom
bjuda henne fjettrar af ett slag, som hittills
varit okändt i hennes Svenska fosterbygd.
Sålunda har Utskottet, genom deri, såsom
ett vilkor för periodisk skrifts ingifvande,
föreslagne borgen för böter, i afseende
på möjliga öfverträdelser af Tryckfrihetslagen,
sökt införa den nya grundsalts i
Svenska lagstiftningen, att en fri medborgare
i ett constitutionelt land, såsom vilkor
för en rättighets utöfning, hvilken är honom
i Grundlagen uttryckligen förvarad, skall,
såsom en slags garanti emot möjliga missbruk
deraf, förskottsvis ställa en underpant
i penningar eller deras värde; en grundsats,
som i minnet återkallande den i naturtillståndets
tider gällande maxim, alt hvar
och en bör hållas för ond eller illviljande,
till dess han gifvit säkerhet för sig att han
ej vill skada, dock skulle strida ej allenast
emot den säkerhet i rättvisa, som ligger till
grund för sjelfva begreppet af ett rättstillstånd,
eller borgerligt samhälle, utan äfven
emot den rätt hvarje erkänd medlem deraf,
i stöd af sjelfva samhällsfördraget, äger,
att i allt behandlas såsom oskyldig, till dess
luotsattsen blifvit bevisad; den skulle, säger
jag, inskränka hans rätt, att under sam58
H. 19*
Den ?.5 J a n u a r i i f. m.
Viällsmagtens skydd, såsom sjelfmyndig medborgare
råda sig sjelf; och, utan förfång för
andra, ostörd njuta den frihet och säkerhet,
som är summan af hvarje medborgares fordran
hos Staten, och hvarföre styrande magten
i Statens namn är dess borgesman. Denna
föreskrift om borgen för utgifvare af periodisk
skrift, så oförenlig den är med rättsbegreppet
för medborgerlig frihet i allmänhet,
sedan menniskoförståndet trädt ur sin
barndom och hunnit mannaålderns styrka,
är ej mindre stridande emot sjelfva grundprincipen
för vår tryckfrihet, sådan den af
i8oq års Lagstiftare stadgades och ännu oförändrad
igenfxnnes i 86 §. Regeringsformen.
Jag frågar, om ej denna nya lagbestämmelse
är, lika med Indragningsmagten, ett i förväg
lagdt hinder för den conslitulionella
rättigheten att utgifva skrifter, ofta oöfvervinnerligt
för den obemedlade förtjensten,
och desto fruktansvärdare, som i följd deraf
en enskild indirect censor möjligen kunde
komma att uppstå för hvarje Tidning eller
periodisk skrift, färdig att af en skälig omtanka
för eget väl, af stridighet i politiska
meningar, eller af hvilka bevekelsegrunder
som heldst, qväfva, att jag så må säga, fostret
redatr i dess födsel? Denna indirecta
Indragningsmagt skulle således, just i följd
af sin egen natur att vara enskild, mången
gång blifva så mycket yådligare för yttranderättens
lagliga frihet; och jag frågar vidare
med miu ärade vän Herr Cederschjöld, om
Den 25 Ja n naii i f. in.
den ej vore uppenbart stridande emot andan
af vår Tryckfrihetslag, och ett medel
att illudera det i Regeringsformen högtidligt
gifna löftet om tryckfrihet? Mig förekommer
det således, som vore det just uti
ConslitulionsUtskottets eget förslag i denna
del, sorn man i sjelfva verket igenfinner
”den utväxt på vår Tryckfrihetslag hvarom
Utskottet förtäljer, och hvilken, förskrifven
från ett fremmande luftstreck, Utskottet,
liksom med en rädd och varsam hand,
sökt att på det Svenska frihetsträdet inympa.
På grund häraf, och under åberopande
i öfrigt af Herr ContractsProsten Hallströms
reservation, kan jag ej godkänna Utskottets
härutinnan gjorde förslag, hvilket jag deremot
helt och hållet afstyrker.
Hvad åter angår Indragningsmagten,
hvars upphäfvande blifvit af Utskottet vilkorligt
tillstyrkt, så finner jag, lika med
Utskottet, detta ämne redan vara, äfven vid
påstående Riksdag, så discuteradt och ulveckladt,
att det kan sägas vara nästan uttömt.
Men denna ämnets så kallade uttömning
inskränkte sig likväl då hvarken till ord
eller påföljd inom de af Motionären anvisade,
och af Utskottet för dess omdöme och
behandling af frågan antagne, gränsor. Man
inskränkte sig ej då endast lill det blygsamma
förklarande, att Indragningsmagten,
som till sin natur vore en undantagslag och
tillkommit under numera försvunna lidsför
-
294
Den 2.5 J a n u a r i i f. m.
hållanden, icke uppfyllt Regeringens syftemål,
såsom förfelande beräknad påföljd, och
ej eller motsvarat Allmänhetens förväntan-,
såsom den der någon gång lagt band på hvad
i fleras tanka ej bordt betvingas, och sällan
förmått värna hvad efter allas mening
bör skyddas. Indragningsmagtens upphäfvande
gjordes då ej blott till föremål fölen
from önskan, för hvars uppfyllande åter
nya underpanter, eller, sägom det rent ut,
nya, fast indirecta, tvångsband på yttranderättens
frihet borde i utbyte erbjudas. Man
gick kraftfullare till väga och rakt till målet.
Vi återfordrade då grundlagsenligt den
förlorade constitutionella rättigheten, men
den begärdes tillbaka som en rättighet, sådan
den bortskänktes, i dess ursprungliga
frihetsbjudande gestalt, utan alla inskränkande
concessioner på den constitutionella
frihetens bekostnad. Trenne RiksStånd, för
att ej lala om minoritetens stora personal
i det fjerde, med reservanter utan tal, decreterade
då den periodiska och tidningsprässens
oinskränkta emancipation, och deraf
följande lagbundna frihet, genom Indragningsmagtens
ovilkorliga upphäfvande; och
inför detta upplysta Stånd, der ingen enda
löst då höjdes lör denna magts försvar, höidet
nu mera vara öfverflödigt, att vidare
framställa de hos NationalRepresentationens
stora pluralitet då gällande åsigter i denna
fråga; åsigter af frihet och laglig ordning,
som den närvarande tiden äskar, den äfven
De 11 25 J ;i n ii aili f. in.
jag hade den lyckan att från detta rum efter
mimringa förmåga understödja, och hvilka
dessutom blifvit än vidare fullständigt
utvecklade i Herr Cederschjölds reservation.
För mig, hvars opinion om den frihet,
som yttrar sig i tal och skrift, ej är något
barndomsjoller, som man vid manliga år
växer ifrån, utan från min ungdoms första
dagar af eftertanka och reflection varit, sådan
den nu är, djupt rotfästad i mitt hjerta,
återstår nu endast, alt tillstyrka'Indragningsmagtens
ovilkorliga upphäfvande, under hopp
att ConslilutionsUtskottet, vid ämnets ytterligare
skärskådande, icke längre torde tveka,
att deråt lemna den upplysta handläggning,
som med tidens rättvisa kraf öfverensstämmer,
och derigenom till en kommande
Riksdag öppna tillfälle för vår ädle
och frihetsälskande Konung alt, gemensamt
med upplysta Ständer, återgifva Svenska Folket
den constilulionella rättighet: en under
Grundlagens helgd skjddad Tryckfrihet,
hvarom 1809 års vise lagstiftare det försäkrat.
I afseende på den af ConstitutionsUtskottet
föreslagne förändring i rättegångssältet
för tryckfrihetsmål, eller den 1111 varande
Juryns, eller Edsvurna Nämndens afskaffande,
och målens afdömande vid HofRätt,
får jag förklara, att då tryck frihetsmil
l, der icke uttryckets lagstridighet, utan
ämnets och tankens, icke framställningssäl
-
?96
Den i5 Januari i f. m.
let, utan skriftens åsyftning, skola utgöra
hufvud föremålen för pröfningen af ansvaret,
följaktligen mindre än andra endast efter
lagens bokstaf kunna bedömas, egna de
sig företrädesvis till behandling inför en Jury,
som ej endast efter lagens, utan äfven
enligt samvetets fordringar, får yttra sig gemensamt
öfver anda och bokstaf i en åtalad
skrift. Vid fritt valde medborgares omdöme,
må ock medborgaren i sådane fall
hvila. Har delta omdöme hittills oftast utfallit
frikännande, så kan deraf ingen annan
slutsatts dragas, än att vi i detta hänseende
äga en mild tryckfrihetslag, och denna mildhet
torde vara tjenligare för en ännu ung
tryckfrihelssladga, än allt för stor stränghet.
Orsaken härtill torde äfven böra sökas
uti den egna naturen af de åtalade brotten,
af dessa ord — eller meningsbrott, hvilka
sällan på ett dircct sätt skada medborgare,
och således, utom vid de tillfällen, då deras
natur af brott är klar och oemotsäglig,
äro svåra att till den verkliga skadan uträkna;
och ofta först genom Åklagarens slutsattser
erhålla deras lif, födsel och betydelse.
Att upprättelse för personliga smädelser snarare
skola vara att förvänta af en Domstol,
än of en Jury, har man ej rätt att förutsätta,
sfi länge exempel ännu nästan fattas,
alt någon för personlig förolämpning i tryckfrihetslagen
sökt skydd. Man torde snarare
hafva skäl att förutsätta, det föga större benägenhet
alt offentligen beifra personlig sina
-
Den 25 J a n 11 a r i i f. ro.
delse komme att förefinnas, oin anklagelsen
skulle ske inför vanlig Domstol. Är en sådan
anklagelse grundad och af svårare beskaffenhet,
så är det just i ett sådant fall,
som man torde få minst skäl att hos en Jury
klaga öfver denna mildhet, som eljest lättare
hos den kan vinna insteg, om målet
är af allmän och politisk natur.
Med fullkomlig öfvertygelse således derom,
att Juryn är, såsom den äfven i Utskottets
Memorial kallas, ”den mest passande
”skiljesman i tryckfrihetsmålen, hvilka, till
”följd af deras egen natur, erbjuda en omätlig
rymd af alla möjliga skiftningar emelian
bokstaf och tanka,” att Juryn i sjelfva
verket utgör en integrerande del af vår tryckfrihet,
och är så till sägande den sanna lefvande
principen deraf, röstar jag för Juryns
bibehållande; och får, under åberopande i
öfrigt af de i Herrar Cederscbjölds och
Hallströms, med fleres, reservationer anförde
väl grundade skäl, afstyrka allt godkännande
af Utskottets förslag i denna del.
Då jag således icke kunnat godkänna
ConstitutionsUtskottets i förenämnde Irenne
bufvudpunkter afgifne förslag, såsom ett helt
för sig betraktadt, då, med all min innerliga
ovilja för Indragningsmagten, liksom
för hvarje magt, som endast af godtycket
lånar sin kraft, jag finner de vilkor, som
för dess upphörande nu blifvit framställde,
vara alltför ingripande i tryckfrihetens inre
Den a5 Januari i f. m.
väsen d ll i ga lif, för att af rhig kunna bifallas,
då jag anser dem till deras natur vara
ännu vådligare för den periodiska prässeris
frihet, än sjelfva Indragningsmagten, med
alla sina grundlagsvidriga attributer, förenande
i en hand både domare och verkställande
magterne, men någon gång mildrad
eller återhållen genom upplyst hofsamhet
i magtens utöfning, eller ock hämmad
i sin verkande kraft, i följd af sin egen natur;
yrkar jag, att ConstitutionsUtskottets
förslag i desse delar måtte varda återremitteradt,
med följande anmärkningar:
a) Att föreskrift om borgens ställande,
eller penningenedsättning, för utgifvare af
Dagblad och periodisk skrift, bör ur förslaget
lill Tryckfrihetslag uteslutas, samt i
följd deraf de §§. af samma förslag, som
derpå hafva afseende, dels derifrån utgå, dels
i öfverensstämmelse härmed omredigeras;
b) Ätt 8 Mom. i 4 §• var nu va_
rande Tryckfrihetslag, eller stadgandet om
Indragningsmagten må ovilkorligen upphäfvas;
och
c) Att tryckfrihetsmålen böra fortfarande
pröfvas af en Jury eller Nämnd, med
den organisation, sorn i 5 §. af nu gällande
Tryckfrihetslag är föreskrifven, och att följaktligen
de stadganden i nämnde §., som
angå denna Nämnds omfattning och föremål,
äfvensom rätlegångssättet i öfrigt, må
oförändrade bibehållas.
Den i5 Ja n u a r i i f. in.
Jag anhåller vördsamt om Herr Gref'
vens och LandtMarskalkens proposition på
återremiss af ConslitutionsUtskoltets ifrågavarande
förslag, med de anmärkningar jag
liär ofvan framställt.
Herr von Schulzenheim j David: Författaren
till det lika väl uttänkta, som förträffligt
utarbetade, förslag, hvilket gifvit första
anledningen till den närvarande discussionen,
har sagt, och med skäl, att få ämnen
torde finnas, hvaröfver man så mycket
håde talatj skri/vit och tryckt, som om
sjelfva rättigheten alt tala, skrif va och trycka.
Måhända borde derföre, i någons tanka,
icke eller jag än ytterligare öka mängden
af de talande i ett ämne, hvaröfver redan
så mycket ljus blifvit spridt; men möjligen
kunde också, med lika fog, emot min
tystnad af andra anmärkas, att vid en öfverläggning,
sådan som denna, en slags pligt
ålåge mig, både alt inom mig sjelf hafva
stadgat, och att här såsom Riksdagsman öppet
uttala den enskildta öfvertygelse, som
naturligtvis hos mig skolat danas, under en
längre fortsatt behandling af just det slag
af allmänna ärender, hvarom nu är fråga.
Jag går derföre att underställa denna min
individuella öfvertygelse Ridderskapets och
Adelns upplysta pröfning, utan andra anspråk,
än de, som en mig förut vid flere
tillfällen visad godhet uppmuntrar mig att
hysa, nemligen förhoppning om öfverseende
3oo
Den 7.5 Januarii f. m.
med min jemförelsevis säkert ofullständiga
behandling af det vigtiga ämnet.
De värda Ledamöter, som hittills yttrat
sig öfver frågan, hafva utsträckt deras
anföranden till förslagets hufvudprinciper i
allmänhet; och det torde således äfven tillåtas
mig att följa deras efterdöme.
Herr von Schulzenheim uppläste derefter
följande:
De lagstadganden, som äga till föremål
att utstaka gränsorne för tryckfrihetens bruk,
och att bestämma påföljderne för dessa gränsors
antingen brottsliga eller lättsinniga öfverträdande,
hafva, i synnerhet i senare tider,
med skäl varit ansedde, som en af
lagstiftningens vigtigaste delar; och i samma
mon, som tidsandan slräfvar att göra
hvarje ämne för den menskliga tankeförmågan,
hvarje tilldragelse i det allmänna lifvet,
till föremål för den offentliga pröfningen,
i samma mon ökas ovedersägligen lagstiftarens
förbindelse emot samtid och efterverld,
att noga tillse, det så väl sjelfva
lagen, som formerne för dess tillämning i
denna magtpåliggande del, må, så vidt möjligt
är, uppfylla deras dubbla bestämmelse,
alt, å ena sidan, befordra deri sarina upplysningen
och skydda tankans frihet, då hon
med sans och hofsamhet utlryckes; men att,
å den andra, kraftigt tillrättavisa dessa onekligen
stigande missbruk af yttrande-rätten,
som, beli aktade hvart och ett för sig, må
-
