# ID: svediakorp-gov410
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 80,256
# sentences: 2,923
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Pro t o coll,
hållna
hos
H ö g 1 o f 1 i g e
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828, 1829 och 1850.
Femtiondesjunde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckla hos Johan Hörberg, 1833.
\hhL ^ ' ' ■" J' '■
iv
Måndagen d. i i Januarii i83o.
Plenum klockan half till i o Förmiddagen.
Upplästes till justering och godkändes föl
jande från ExpeditionsTJtskottet inkömne förslag
till Rikets Ständers underdåniga skrifvelser
till Kongl. Maj:t:
N:o 2 gg. Angående reglering af Allmänna
IndragningsStaten.
N:o3i4- I anledning af yrkadt upphäfvande
af den, vid fördelningen af Utmarken
å Öland, samma utmark åsätta ränta.
N:o 3i5. Angående Majoren von Steyerns
underdåniga anhållan om evärdelig Skattemannarätt
å 2:ne under Starby Kungsgård
lydande lägenheter Wallaslätten och Herrsjöängen.
N:o 317. Angående Handlanden Gillqvists
underdåniga ansökning om befrielse
från honom ådömd Bränvinsbränningsafgift.
N:o 318. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående de så kallade
Trippiska köpegodsen i Halland.
Föredrogs ånyo Stats- Banco- och LagUtskottens
den 28 sistlidne November under
D c ii ii J ;i 1111 ' lii f. m.
N:o 27 afgifne, och den 21 dérpäföljde December
förmiddagen på bordet hägde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o i5 förut rneddeldte
Betänkande, med förslag till Lag, angående
Myntbestämningen.
<$• 1•
Herr Skogman , Carl David: Hufvud»
saken i detta Utlåtande är redan af 3 Stånd
antagen. Sedan således bestämdt är, alten
Slagskatt kommer att äga rum, anhåller jag
blott, att, i anledning af Utskottens pag. 356
framställde förslag, få till ompröfvande öfverlemna
följande måhända tydligare redaction:
Såsom
orubblig grund så väl för in»
vexlingen af Bankens Sedlar, som för inlösen
af dess öfriga förbindelser, hvilka nu
med BancoSedlar fullgöras, fastställes, att
128 sk. eller 2f R:dr Specie i Sådane Sedlar
eller förbindelser skola gälla lika med
En Riksdaler i Silfver efter den, med afseende
å Slagskattens beräkning i Myntet,
af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer förändrade
1664 års Myntfot.
Herr Hjertaj Gustaf: Jag bade just begärt
ordet för att framställa nödvändigheten
af att antaga Utskottens i det sednare Utlåtandet
framställde förslag, men Herr Skogman
har föreslagit en redaction, som jag
anser lämpligare, hvarföre jag förenar mig
med honom.
Den ii Jan u a i' ii f. m.
5
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
liar blott fästat mig vid uttrycket: Riksdaler
Specie i Sedlar. Jag hemställer, om det
icke vore bättre att nyttja orden Riksdaler
Banco, emedan man hittills vid ordet Specie
fästat begreppet om Silfver.
Herr Rosenblad, Bernhard: Orsaken,
hvarföre Utskotten nyttjat Specie, var, att en
lag mäste referera sig lill de förhållanden,
sorn finnas, och på Bankens sedlar star icke
Banko, utan Specie. I afseende på redactionen
förenar jag mig för öfrigt med Herr
Skogman,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å Utskottens redaclion af i §:n.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
örn Ridderskapet och Adeln fann för godt
godkänna den af Herr Skogman föreslagne
redaction, så lydande: Såsom orubblig grund
så väl för invexlingen af Bankens sedlar,
sorn för inlösen af dess öfriga, förbindelser,
hvilka nu med Bancosedlar fullgöras,
fast ställes, att 128, sk. eller af R:dr Specie
i sådane sedlar eller förbindelser skola gälla
lika med En Riksdaler i Silfver efter den,
med afseende å Slagskattens beräkning t
Myntet, af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer
förändrade 166f års Myntfot,
Bifölls,
6
Den n Januari! f. ni.
2,
Herr Skogman anförde skriftligen:
Jag anhåller blott om en liten förändring
i redactionen, så att §:n måtte få följande
lydelse:
Rikets Ständer utlofva och försäkra,
att hvar och en, som någon Bankens sedel
eller förbindelse innehafver, skall derföre
njuta full betalning enligt den i i stadgade
grund, och att utvexling af Svenskt
Silfvermynt emot sedlar efter denna grund
skall, sedan Bancofullmäktige hos Kongl,
Majit i underdånighet anmält, att de af
Rikets Ständer för vexlingen beslutade åtgärder
hunnit verkställas, vidtaga å den
tid Kongl, Majit genom utfärdad allmän
kungörelse dertill bestämmer,
Herr Hjerta i Det i Utskottens förslag
nyttjade ordet oåterkalleligen, förefaller något
besynnerligt i ett lagstadgande, som kan
af Konung och Ständer återkallas. Hvad i
öfrigt beträffar slutet af Herr Skogmans redactionsförändring,
tar jag mig friheten anhålla
att få höra detta förslag ännu en gång.
Sedan Herr Skogmans förslag ånyo blifvit
uppläst, fortfor
Herr Hjerta.' Jag finner nu att Herr
Skogman, i stället för klingande mynt, bar
nyttjat orden: Svenskt Silfvermynt; men jag
hemställer, om icke äfven ordet Svenskt kunde
uteslutas, då man naturligtvis icke kari
Den ii Jan uar ii f. m.
7
mena utländskt, och att man endast nyttjade
ordet: Speciemynt,
Herr Skogman: Orsaken hvarföre jag
nyttjat uttrycket Svenskt Silfvermynt i stället
för klingande mynt, var, att jag ville
sätta denna punkt i närmare öfverensstämmelse
med hvad Utskotten i öfrigt föreslagit.
Herr Rosenblad: Herr Skogman har redan
upplyst, att i i §. står: Svenskt Silfvermynt,
och derföre måste man i consequence
deraf äfven nyttja det här; annars skulle ju
Banken äfven kunna inlösa sina sedlar med
utländskt underhaltigt mynt. Det vore visst
detsamma, att sätta dit ordet Speciemynt,
oiu icke detta under tidens lopp kunde få
en betydelse, sorn icke motsvarar den egenU
liga enligt språkbruket,
Herr Cederschjöld: Jag är förekommen
af den siste Talaren, och finnér, att det icke
går an, enligt Herr Hjertås förslag, kalla
myntet blott för Speciemynt, emedan det
äfven finnes ett PappersSpecié i Sverige,
Dock tror jag, att uttrycket Svenskt Stlfvérmjnt
kan vara öfverflödigt, emedan ett utländskt
Silfvermynt icke kan komma i fråga.
Herr von Hartmansdorff3 August-: Då
man stadgar en Lag, bör man val säga,
hvaruti skyldigheter och' rättigheter bestå;
annars kudde Banken, sorn har mera Piastrar
än Svenskt Silfvermynt, betalä i så
-
8
Den ri Januari i f, m.
dana; och den, som vill taga Piastrar, må
göra det, men Bankens skyldighet är att
betala med Svenskt Silfvermynt.
Herr Hjerta: Jag vill icke förorsaka
någon tidsutdrägt genom en votering för
denna ringa sak; dock tyckes mig på detta
ställe en förklaring, hvad Specie vill säga,
innefatta en onödig pleonasme.
Herr Rosenblad: Någon pleonasme kan
jag icke finna häruti, då föreskriften mäste
bokstafligen tolkas.
Herr Cederschjöld: Till bevis att det
åtminstone är onödigt att ditsätta Svenskt
Silfvermynt, får jag tillägga, det jag förmo-"
dar, att Banken icke kanner något annat mynt
än det Svenska,
Herr Ribbing, Arvid: Jag hemställer
om icke äfven, med afseende på hvars och
ens rätt, att för sina sedlar få omyntadt
silfver utan slagskatt, det borde stå: Svenskt
Silfvermynt eller motsvarande omyntadt
silfver,
Herr Rosenblad: Hvad Herr Ribbing
föreslagit, kan icke stadgas, sedan Rikets
Ständer antagit, att i afseende på MyntskaU
ten skall förhållas, som BondeStåndet, icke
såsom BorgareStåndet, beslutat.
Herr Ribbing: Om så är, att tre Stånds
beslut redan är sådant, som Herr Rosen-*
blad nyss anförde, blir mitt yttrande blott
en reservation emot beslutet att förvandla
Den ii Januarii f. m.
9
realisationsgrunden till i skilling mindre än
man först stadgade,
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag tror, att
Herr Rosenblad så till vida har orätt, som
han påstått denna sak redan vara bestämd
genom ett fattadt beslut. Jag tror, att man,
då man icke gick in på BorgareStåndets mening,
blott öfvergått till en mera obestämd.
Herr von Hartmansdorff: Jag önskar
att Ridderskapet och Adeln icke ville ingå
i en fråga, som nu icke är ämne för öfverläggningen,
och bade ej eller trott, att någon
tvist om ordet Svensk skulle uppkomma
i en Svensk nationalförsamling,
Herr Ribbing: Lika med Herr Hjerta anser
jag för min del frågan om ordet Svenskt
ganska likgiltig, men tror deremot i denna
redaetionsförändring äfven en ganska bestämd
principförändring vara å bane, emedan deu
af Utskotten föreslagne redaction lyder icke
på mynt, utan på silfver. Således kan jag,
till följe af de grundsatser jag förut yrkat,
icke frångå hvad jag yttrat, utan anhåller
om proposition derå.
Herr Hjerta: Den fråga Herr Ribbing
yäckt, är visserligen vigtig, emedan den rörer
grunden för myntbestämningen. Men
jag underställer Herr Ribbing, om det vore
tjenligt att här införa en föreskrift, sorn
blott beträffar handelstransactioner med varan
silfver. Jag anhåller derföre om proposition,
på sätt Herr Skogman föreslagit,
1 o
De n 11 J k nu ar i i IV tn.
Herr Ribbing: Herr Hjertås framställning
tyckes egentligen gå ut derpå, om det
är passande att på detta ställe bestämma
hvad hvar och en skall äga rätt att få för
sina sedlar. Då man icke blott satt i fråga,
utan äfven beslutat att ändra x §., hvaruti
det förut hette, att livar och en äger
rätt att få sina sedlar hetaldta efter iGö/j.
års myntfot, tror jag ock, att man genom
den åsätta slagskatten verkligen tillyägabragt
en förändring i de följande §§, Jag linner
derföre, att det ämne jag vidrört icke är
främmande för den närvarande öfverlägg- i
ningen, utan fullkomligt dithörande, och
kan icke på Herr Hjertås skäl frångå mitt
förslag.
Herr Rosenblad: För att icke vara vidlyftig,
anhåller jag blott om proposition på
Herr Skogmans förslag.
Grefve Frölichj David: Jag anhåller
få förena mig i Herr Ribbings förslag., Deu
distinelion Herr Hjerta framdragit emellan
mynt och silfver är riktig, men leder blott
till inseende af nödvändigheten att uppgöra
en särskild instruetion för den upphandling
af silfver, hvilken BankoSlyrelsen kan få
förordnande att verkställa, Jag anser derföre
det samband emellan mynt och silfver,
hvilket Herr Ribbing yrkat, böra med ord
uttryckas.
Grefve von. Schwerin, Fredrik Fogislaus:
Jag utber mig Ståndets uppmärksam
-
Den n Januari! f. m.
11
liet deruppå, att 2 §. bestämmer den rätt,
som rörer utväxlingen af silfver mot sedlar
i Banken, och är ett stadgande, som icke
vidtager förr än Banken öppnas till allmän
växling. Den 3 §. deremot rörer förhållandet,
innan ännu denna allmänna växling begynner.
I den ena är fråga om att emot
silfver få sedlar; i den andra är fråga om
att få silfver, såsom vara eller såsom mynt.
Jag tror, alt man rätteligen begagnat ordet
silfvermynt, och, må vara, Svenskt silfvermynt.
Derföre att Konungen i Sverige äfven
är Konung i Norrige, kan det vara tjenligt
att iakttaga denna skillnad. Herr Ribbings
och Grefve Frölichs förslag innefattar
ett försigtighetsmått, som ej synes lämpligt,
då förslaget är uppgjordt med afseende på
de förändringar Kongl. Maj;t kan finna godt
vidtaga i afseende på slagskatten.
Herr Hjerta: Jag är förekommen af
Grefve von Schwerin, och får fästa Grefve
Frölichs uppmärksamhet, derpå, att Rikets
Ständer, först när de af Konungen fått svar
om hvad halt silfvermyntet skall innehafva,
Öro i tillfälle att till BancoSlyrelsen lemna
sin föreskrift.
Grefve Frölich: Det är ganska möjligt
att jag misstagit mig om meningen af Herr
Ribbings observation, och att saken kan hafva
framgång thy förutan; men jag kan likväl
icke finna annat än att Rikets Ständers
12
.p,eu ii Jalmar ii f. m.
Leslut bör vara så fullständigt, som möjligt.
Då man icke kan precavera sig mot misstroende,
kan det också icke skada att taga
sådane försigtighetsmått, som föranledas af
en önskan om beslutets bestånd.
Herr Ribbing: Jag skall icke vara envis,
sedan jag blifvit öfvertygad att man fattat
min mening om den skillnad, sorn bör
göras på silfver och mynt. Jag står ännu
fast uti det enda vilkor, under hvilket iaf
, 1 • t ' J d>
velat ingå på realisationen, nemligen att
man måtte få omyntadt silfver efter den antagna
grunden af 1664 års myntfot.
Herr von Hartmansdorff': En hvar skall
finna , att den förändring, som, enligt lattadt
beslut, kommer att äga rum i slagskatten,
redan är anmärkt i 1 §., och att således,
derom icke vidare är fråga. Den 2 §. talar
icke heller om silfver, men hänvisar till
den i 1 §. stadgade grund, i afseende på
utväxlingen af mynt mot sedlar. Den 3 §'.
handlar om sedlars utväxling mot silfver,
och häntyder äfven på 1 §. Således är frågan
om olika utväxlingsgrunder för mynt
och för silfver ieke föremål för denna öfverläggning-
Vill man åter ej tala om mynt,
utan om silfver, mäste man hafva en helt
annan redaction.
Herr Skogman: Jag anser öfverflödigt
att ingå i någon discussion om silfverqvantitetens
belopp efter 1664 års myntfot. Tre
De n i t Jn nttari i f. m.
RiksStånd hafva funnit denna qvantitet lika
så väl kunna vara 53oT8o8-g-, sorn Ridderskapet
och Adelil ansett den kunna utgöra 534f
Ass. Det är derföre och i ändamål att ernå
ett förhållande af jemnhet, hvilket vida
öfverväger den obetydliga olägenheten af att
ändra elt bråktal på runstycken, sorn jag redan
framställt och lin förnyar min begäran
om proposition å den redaction jag föreslagit.
Herr Ribbing: Den siste Talarens framställning
synes egentligen åsyfta, att vinna
reda i myntfoten och slippa ett besvärligt
bråk. Man synes vara nöjd, om man genom
en lämplig slagskatts införande har gjort enkelhet
i myntfoten, men man bryr sig ej
Så noga om, att mall kanske gör orätt, dä
man ej förskaffar sedelhafvaren den rätt,
hvartill man förbundit sig, nemligen att
lemna en silfverRiksdaler efter 1664 års
myntfot för 128 sk. i sedlar. Jag tror således
det vara nödvändigt att låta denna
förbindelse qvarstå, och att ej genom en
slagskatt genast rygga ett redan gifvit löfte.
Herr Lefrén: Jag har redan från början
yrkat den sats Herr Ribbing 1111 yttrat,
oell jag står ännu qvar vid denna sats. Jag
vill dock likväl ej förblanda den nu förevarande
frågan med ett ämne, hvaröfver Ridder
skåpet och Adeln har att framdeles från
BancoUtskottet förvänta yttrande i sammau
-
V
>4
D e n ii .1 a ii ii a i' i i f. m.
1
skola ullemnas eller ej. Det blir då tillfälle
för Herr Ribbing att söka göra sina åsigter
gällande. Hvad slagskatten beträffar,
mätte det vara klart att dermed ej annat
åsyftats, än att få redighet i myntfoten och
att slippa det stora bråket vid utmyntningeii.
Slagskatten liar i praktiskt afseende
den väsend!liga fördelen att man behöfver
mindre remedium och affall. Den, sorn sett
huru det, efter nuvarande myntfot, vid
myntningen tillgår, måste anse 4 ass för så
obetydliga, alt derom ej kan blifva fråga.
Jag anser således, att man utan fara kan bifalla
Herr Skogmans förslag, hvilket dessutom
helt och hållit öfyerensstämmer med
i §. Således, ehuru jag gillar Herr Ribbings
förslag, linner jag ej tillfället nu vara inne
att derom Öfverlägga.
Grefve Frölich: Jag hemställer till Ridderskapet
och Adeln, synnerligen till Herr
Lefrén, på hvilken grund man skulle företaga
ifrågavarande reglering, då Herr Lefrén
säger den ej stå i sammanhang med
Myntbestämningslagen. — Herr von Hartmansdorff
har sagt, att frågan redan vore
genom i §. afgjord; jag kan dock ej finna
det. i §. bestämmer endast värdet emellan
silfver och sedlar; men detta är ej tillräckligt,
derföre bestämmer i §. att man
må erhålla silfver mot sedlar, samt när
detta skall taga sin början; och 3 §. att
J) c n ii Jan u arii i', m.
man må erhålla sedlar emot silfver. 2 och
3 §§. säga huru , och att, utvexling shall ske,
mot det värde sorn i 1 §. är bestämdt. Allt
detta rörer myntadt silfver, mea icke omyntadt.
Således återstår frågan om, i händelse
slagskatten blir öfverdrifven, man liar
rättighet att mot sedlar utfå omyntadt silfver.
Jag anser, att man med denna frågas
afgörande ej träder en senare reglering i
förväg, ufan, att densamma står i fullkomligt
sammanhang med 2 §, hvilken bosta ramer,
huru utvexling skall ske, Derföre kail
det ej vara öfverflödigt att här stadga, det
hvar och en må äga öppen rätt att mot sedlar
utfå omyntadt silfver efter den fastställde
grunden.
Herr Rosenblad: Den siste Talaren, så
väl som Herr Ribbing, måtte ej hafva bistat
uppmärksamhet på den förändrade redaction
1 §. fått i enlighet med tre Stånds
beslut. — Der står, att vexlingen skall ske
efter den af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer
beslutade, samt, med afseende å slagskattens
beräkning i myntet, förändrade 1664 års
myntfot. Denna förändrade myntfot ligger
till grund för hela lagen, och det är derefter
som äfven 2 §. måste ställas. Om man
äfven uteslöt ordet Silfvermynt, och i det
ställe endast satte ordet Silfver, är i alla
fall grunden ej den gamla myntfoten. Om
Rikets Ständer sedan vilja tillåta Banken
sälja silfver med förlust, är en sak, hvilken
i(>
Den it Jan U aril F. rti»
tillhör Bankens ägare alt bestämma, inett
sorn ej tillhör myntbestämningslagen, hvilken
alltigenom mäste gå i rak slutföljd af i
§. Jag förnyar min anhållan om bifall tilt
Herr Skogmans förslag.
Herr Hjerta: Denna sak tyckes vara
ganska enkel, om man utreder dess aine hufvuddelar.
Första frågan är, att åt några Ledamöter
skaffa garanti, hurudan myntfoten
skall blifva. Jag hemställer dock, huruvida
man kan söka dentta garanti gehom stadga
liden, sorn blifva omöjliga att verkställa.
Huru skall man kunna ovilkorligen stadga,
att Bankens fordringsägare må uttaga antingen
myntadt eller omyntadt silfver? Har ej
Banken utgifvit sina förskrift!ingar i specie?
Huru kan inan då med någon laglig rätt utfå
annat än specie? Det vöre sålunda en
orimlighet att ålägga Banken utgifva äfven
Varan silfver, lika sorn det vore en orimlighet
att i en myntbestämningslag införa stadganden
derom. Sådant kan ej blifva föremål
för en lagstiftningsåtgärd. Lika med
Herr Lefren tror jag, att denna fråga ej hör
till myntbestämningslagen, och får derföre
anhålla om proposition på Herr Skogmans
förslag.
Herr Ribbing: Jag har tillräckligt lärt
mig inse vanmakten af att emotstå de beslut,
som fattas i de andra Stånden. De
frå
-
Den ii J a n u a r i i f. m.
»7
frågor, hvilkas utgång man här anser tvifvelaktig,
låter man först afgöra i de andra
Stånden, för att derigenom göra vårt beslut
likgiltigt. Jag har deraf funnit, att hvad
Sorn skall gå fram, går fram, antingen man
bestrider det på rättsgrunder, eller icke. Jag
erkänner således min oförmåga, att kunna
emotstå, men är likväl nöjd med den utveckling
Herr Rosenblad gifvit, hvaruti han
ohöljdt visat, att grunden för myntbestäröllingen
ej mera är 128 sk. för R:drn efter
1664 års myntfot, utan efter den genom
slagskattens införande förändrade myntfot.
Jag anhåller dock om proposition på mitt
förslag, och, i händelse af behof, örn votering.
Herr Rosenblad: Såsom supplement till
det tecken Herr Ribbing anfört får jag lika
ohöljdt tillägga, att om jag och flere Ledamöter
erinrat oss den stora förtjenst, som
den nya myntfoten äger, skulle åtminstone
jag hafva föreslagit den Hu så kallade förändrade
realisationsgrunden. Jag skulle ej
hafva blygts, utan tvertom ansett för en heder,
att återkalla det, hvaruti jag felat.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å Utskottens föreslagne redaction af 2 §.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
5^ H, 3
t8
Den ii Ja nu a r i i f. m.
örn Ridderskapet oell Adeln beli agad e bifalla
den redaction Herr Skogman föreslagit.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröslat Nej,
Ridderskapet och Adeln således bifallit den
af Herr Skogman föreslagne redaction.
Hans Excellence frågade derefter, om
Herr Ribbing fortfor att yrka proposition å
det ytterligare tillägg, han föreslagit.
Herr Ribbing svarade härtill Ja, och
hegärde votering.
Herr Lefren: Jag hemställer till Herr
Ribbing om, i händelse hans åsigt skulle
vinna genom denna Contra-proposition, hvilken
är nästan densamma som Ja-propositionen,
vi då ej voterat om Påfvens skägg.
Grefve Frölich: Jag har fattat Herr
Ribbings mening så, att han instämde i Herr
Skogmans redactionsförslag med det ytterligare
tillägg, hvarom nu Herr Ribbing begärt
votering-, och i enlighet dermed skulle
således Contra-propositionen upprättas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog följande voteringsproposition
:
Den, som bifaller, att 2 §. i Lagen om
myntbestämningen må erhålla följande lydelse
:
Ben ii J a n u ar i i f. tn.
•9
Rikets Ständer utlofva och försäkra, att
livar och en, sora någon Bankens sedel eller
förbindelse innehafver, skall derföre njuta
full betalning, enligt den i i §. stadgade
grund, och att utvexling af Svenskt silfvermynt
emot sedlar efter denna grund skall,
sedan BancoFullraägtige hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anmält, att de af Rikets Ständer
för vexlingen beslutade åtgärder hunnit
verkställas, vidtaga å den lid, Kongl, Maj:t
genom utfärdad allmän kungörelse dertill
bestämmer; voterar
Ja;
Ben det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer 2 §. i Lagen om
Myntbestämningen att lyda sålunda:
Rikets Ständer utlofva och försäkra, att
hvar och en, som någon Bankens sedel eller
förbindelse innehafver, skall derföre njuta
full betalning enligt den i t §. stadgade
grund, och att utväxling af Svenskt silfvermynt
eller silfver utan afdrag af slagskatt
emot sedlar efter denna grund skall, sedan
BankoFullmägtige hos Kongl. Majit i underdånighet
anmält, att de af Rikets Ständer
för växling beslutade åtgärder hunnit verkställas,
vidtaga å den tid Kongl. Majit genom
utfärdad allmän kungörelse dertill bestämmer.
5? it. a*
20
Den ii Januari! f. m.
Herr Hjerta: I anledning af det lillägg
som Herr Ribbing yrkat, att silfver skall
utan afdrag af slagskatten, från Banken mot
sedlar utfås, hemställer jag lill Ridderskapet
och Adeln, huruvida denna fråga, i stället
för myntbestämningslagen, nu kan blifva föremål
för vår öfverläggning, och underställer
om ej vi, i afseende på myntbestämningslagen,
få lof att rätta oss efter tre Stånds
beslut. Det har dessutom aldrig varit fråga
om att fastställa annat än 1664 års myntfot.
Jag protesterar alltså emot att kasta
oss in i ett Banksystem, som ej är verkställbart,
och att vilja inlösa, med varan
silfver, sedlar förskrifne i mynt. Jag gör
detta så mycket hellre som det skulle utsätta
oss för oerhörda förluster. Sådana föreskrifter
måtte dessutom ej höra till en
lag, utan till en Banks inre hushållning.
I andra länder ser man silfvermyntet xrara
något mindre än påskriften utvisar; men att
i en lag intaga sådant, hvad skulle det bevisa
för en lagstiftning?
Friherre Ceder ström, Jacob: Det synes
mig tydligt att lagstiftningen måste, för myntets
utväxling, i detsamma lägga en slagskatt,
men deremot böra Näringarne, om de vilja
hafva silfver utan beräkning af slagskatt,
ej nekas en sådan begäran, på det man så
mycket. som möjligt må undvika myntets
nedsmältande; — dock bör sådant vara främmande
för något stadgande af lagstiftningen.
Den u J an 11 n ii i f. m.
11
Skall vexling af sedlar emot omyntadt silfver
genom lag tillåtas, kan Banken lå utväga
skeppundtals silfver och möjligen blifva
tvungen att sjelf nedsmälta myntet.
Herr Ribbing: Ehuru jag hade föresatt
mig att iakttaga tystnad, sedan jag hade uttryckt
hvad jag ville, så, enär man sagt att
hvad jag yttrat betyder intet i afseende på
sjelfva saken, måste jag dock vädja till hvar och
en afRidderskapet och Adeln, om icke hvad
jag uttryckt gått ut derpå, att man skall få
ut silfver ulan slagskatt efter 1G64 års myntfot,
och om icke detta är hvad jag åsyftat
i den Contra-proposition jag yrkat. Den innehåller
ingenting annat än hvad som står
i lagen. !Nu får man ej silfver i Riksdalrar,
men efter 1664 års myntfot. Det är detsamma
som står i lagen. Det är besynnerligt
att man nu framställer de oerhörda förluster,
som skola uppkomma derigenom att
man fått in en slagskatt. Jag är ejden, som
yrkat den, men sedan den kommit in, är
det min mening, att man skyddas från en
förlust, som ligger så tydlig för hvars och
ens ögon.
Uppå derefter gjord framställning blef
den af Hans Excellence Herr Grefven oell
LandtMarskalken nyss foreslagne Voteringsproposition
af Ridderskapet och Adeln godkänd,
samt derpå anslagen.
Voteringen börjades klockan en qvart
till 1 eftermiddagen; och befunnos vid dess
22
Den ii J a n u a r i i f. in.
slut klockan i e. m., sedan en Voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt
de öfrige VoteringssedJarne öppnade, rösterlie
hafva utfallit sålunda:
Ja — ^5.
Nej — 28,
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskildt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således godkänt den i Japropositionen
intagne redaction af 2 §. i
Lagen om Myntbestämningen,
3.
Herr Skogman: Jag får hemställa, att
för tydlighetens skull §:n måtte få följande
lydelse: Det skall stå hvar och en fritt,
äfven innan den i 2 ,$\ omnämnde utvexling
tagit sin början, att i Banken emot
silfver tillvexla sig sedlar efter den i 1
Stadgade grund, såsom ock, att med silfver,
efter samma grund, skuld till Banken godtgöra.
Meningen måtte vara att äfven innan
den allmänna utvexlingen tager sin början,
Banken, i betalning för dess fordringar i
Bancosedlar, enmttager betalning i silfver
efter Myntbestäroningsgrunden,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å Utskottens föreslague redaction af 3 §,
Ropades Nej,
Den 11 J a ii 11 ur i i f. m.
Hvarefter Hans Excellence. hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade godkänna
den redaction Herr Skogman föreslagit.
Bifölls,
$• 4*
Herr Skogman: Då fördelen af den beslutade
Myntbestämningen består deruti, att
nuvarande förhållanden, så litet som möjligt
är, rubbas, får jag föreslå, såsom en
enklare redaction, att endast uttrycka, det
alla liqvider och betalningar hädanefter få
med Bancosedlar fullgöras, der ej annat förbehåll
gjordt är. 4 skulle då bli af följande
lydelse: Alla lir/vider och betalningar
hunna hädanefter, såsom hittillsi Bancosedlar
fullgöras j der ej annat förbehåll
gjordt är.
Uppå derefter gjord framställning, fann
Ridderskapet och Adeln för godt, att* med
tifslug å Utskottens förslag till 4 §> bifalla
den redaction Herr Skogman föreslagit.
$-•- 5,
Herr Skogman: Sedan 3 Stånd beslut!t,
att Depositräkning skall äga rum, synes det
nödigt att denna §. anlages. Dervid får jäg
blott tillägga deri anmärkning, att Utskottens
första förslag innehöll, att man för insatt
Guld skulle erhålla Bancosedlar efter
silfrets förhållande till guld, I denna §. är
detta icke uttryckt, hvarföre jag får föreslå
följande redaction: Innan ännu allmän vern
-
a4
Den ii Januarii f. m.
ling kan äga rum, staude det hvar och en
fritt, att på en i Banken serskilt inrättad
Depositionsräkning , silfver eller guld insätta,
och för silfver efter den i 1 ,$\ stadgade
grund samt för guld efter bestämdt
förhållande till silfver, erhålla sedlar, tillika
med Attest öfver insättningen, som berättigar
innehafvarén, att det insatta beloppet
silfver eller guld för det erhållna
beloppet sedlar åter uttaga, på det sätt och
med de villkor BancoReglementet bestämmer,
Heri’ Printzensköld, Axel: Då Ridderskåpet
och Adeln redan förut två gånger afslagit
Depositräkning, senaste gången i anledning
af inbjudning från ett Stånd, men
BondeStåndet, genom öfvergång från sitt förra
beslut, biträdt de öfrige Stånden, hvarigenom
Depositräkning kommer att äga rum,
hemställer jäg, om det icke vore att upphäfva
hvad man afgjört, i fall Ridderskapet och
Adeln införde i Lagen föreskrifter rörande
en inrättning, som Ståndet ej beslutat. Visserligen
kommer saken att existera, då 3
Stånd beslutit den, men då må ock de 3
Stånden öfverenskomma om lagen för densamma.
Grefve von Schwerin: Med denna är
samma förhållande som med den i;sta. Tillägget
efter den förändrade Myntfoten var
ej eller af alla 4 Stånden antagit. Sedan
likväl 3 Stånd hade beslutit det, återstod
för det fjerde endast att yttra sig om redactio
-
Den ii J a n 11 a r i i f. m.
nen. Så är äfven här liufvudsaken beslutad,
genom 3 Stånds pluralitet, hvarföre nu blott
fråga är om uppgörande af föreskrifterne
derom.
Herr Ribbing: Jag får förena mig i
hvad Herr Printzensköld anfört. För dem,
sorn haft den lyckan och förmågan att bringa
Stånden från sina beslut i hufvudsaken,
måtte det vara en ringa möda att inom
samma Stånd tillvägabringa beslut i detaillerne;
åt dem må lemnäs att stifta en lag,
som passar efter deras beslut, men Ridderskapet
och Adeln bör ej deruti deltaga.
Herr Hjerta; Det är ej mot sjelfva beslutet,
som man kan yttra något, då det genom
3 Stånds pluralitet är stadfästadt; men
jag vågar förena mig med dem, hvilka anse
oformligt att i en lag införa ett beslut, som
inom viss tid upphör. Det är bestämdt, att
den föreslagna anstalten skall upphöra, då
utvedingen börjar. Jag hemställer då, om
man i en lag, som skall bestämma liqvidationer
enskilte emellan, och mellan enskilte
och Banken, bör insätta en reglementarisk
åtgärd inom BancoVerket, hvilken af sig
sjelf försvinner om några år. Lagen skulle
dä stå qvar för framtiden, ehuru sjelfva åtgärden
hade upphört. Saken blir i alla fall
densamma, och det så mycket säkrare, som
i beslutet står: med de vilkor som BancoReglementet
bestämmer. Jag vågar derföre
förena mig i den åsigt, att §:n utgår.
Den (i J a n u a r i i f. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln fann för godt godkänna den redaction
af 5 §. som Herr Skogman föreslagit.
Ropades Nej,
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg 5 §. i
Utskottens Förslag böra alldeles utgå,
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
X anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
Ridderskapet och Adelil således bifallit den
sist framställde propositionen,
G.
Herr Hjerta: Jag underställer Pierr Grefven
och LandtMarskalken samt Ståndet, men
hufvudsakligast Herr Grefven och LandtMar-.
skalken, huruvida det icke skulle kunna gå
an att denna §. blefve au suspend tills vi
afgjort, om någon sådan lag, som här omtalas,
skall stiftas. Bifalla vi denna punkt,
är det gifvet, att vi mäste gå in på den
kommande lagen, eller åtminstone p.å lmfvudsaken,
att en sådan skall stiftas. Bestämma
vi först detta, kunna vi sedan införa
denna §; men då skola vi antingen nu
straxt komma till hufvudsaken, det är, frågan
om den uppgifne lagen, eller ock uppskjuta
denna §. såsom jag yrkat? Jag skulle
tro, att om det går an att dröja med denna.
Den ii Januarii f. m. 27
§. tills Betänkandet N:o 16 är afgjordt, liar
saken sin bästa form. I annat fall anmäler
jag 111ig för att bestrida bela §:n.
Friherre Cederström: I öfverensstämmelse
med slutmeningen af den siste Talarens
yttrande bestrider jag hela denna §,
ehvad Ridderskapet och Adelil . finnér för
godt att stifta en lag eller icke, ty stiftas
den, så behöfves icke detta stadgande, och
stiftas den icke, blifver det en oformlighet.
Jag skulle tro, att hvad i lagen för BancoVerket
under N:o 16 förekommer, hörer till
Instructionen för BancoFullmägtige; och att,
beslutet må blifva hvilket som helst, denna
§. i alla fall blir alldeles öfverflödig. Jag
anhåller således om proposition, att den helt
och hållet uteslutes,
Herr von Hartmansdorff': Jag liar ingenting
emot att de Ledamöters mening antages,
hvilka önskat att denna §:s afgörande
må uppskjutas, lills frågan om nästa lag
förekommer; ty vinner den meningen bifall,
så uppskjutes äfven frågan, huruvida §.
behöfves. Jag tror att, om den föregående
lagen antages, är den ifrågavarande §, icke
onyttig, ty antingen skulle man i sjelfva
ingressen hafva gifvit tillkänna att lagen
blott varar en viss tid, eller får man vid
slutet göra samma tillkännagifvande, och
annat ändamål har ej den 6 §. Således,
om Ridderskapet och Adeln vill uppskjuta
38
Den il Januarii f. m.
lagens afgörande, bör äfven frågan om denna
§;s uteslutande uppskjutas.
Hans ExceUenee Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskåpet
och Adeln ansåg pröfningen af 6 §.
böra uppskjutas, till dess Stats- Banco- och
LagUtskottens under N:o 16 afgifne och med
detta ämne gemenskap ägande Utlåtande med
förslag till Lag för Rikets Ständers Bank blifvit
afgjordt.
Bifölls.
Justerades io ProlocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena
den 8 dennes för- och eftermiddagen fattade
beslut,
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim,
Måndagen den i i Jarmarii i83o,
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Företog Högloflige Ridderskapet och
Adeln val af 12 Suppleanter i Förstärkta
StatsUtskottet, hvilka skulle äga, att, sedan
de af Ridderskapet och Adeln redan utsedde
Den il Januarii e. m.
29
6 Suppleanter i nämnde Utskott ingått, derefter
i mån af beli of ve t hvar för sig efter
antalet af de fleste rösterne i Utskottet inträda;
och befunnos vid valförrättningens
slut kl. 8 e. m. följande Herrar, genom de
fleste rösterne, dertill hafva blifvit utsedde:
Röster.
N:o 202. Friherre V. Gädda; Fullm. Herr
Kuylenstjerna, Otto Wilhelm 67.
„ 319. Herr Blankenfjeld; Fullm. Fri
herre
Lovisin, Adolph Axel 67.
„ 861. Hr von Gegerfelt, Carl Adolph 67,
„ 1889. A. Herr Vult von Steijern,
Henrik Sebastian ....... 67.
„ 1848. Herr Virgin, Clas Ludvig . . 67.
„ 2i34- Herr Priatzskjöld; Fullm. Herr
Lagerheim, Gustaf 67.
„ 2214. Herr Haak; Fullm. Grefve von
Rosen, Axel 67.
„ 107. Grefve Klingspor; Fullm. Gref
ve
von Schwerin, Philip . . 66.
„ 491* Herr Kalmberg, Hampus . . . 66.
„ 2093. A. Herr af Wetterstedt, Niclas. 66.
„ 1592. Herr Lannerstjerna, Adolph . 66.
„ 1824. Herr von Törne, Michaél . . 66.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtskottets
den i4 sistlidne November under N:o
i3g afgifne, och den 3o i samma månad,
e. m. på bordet lagde, Betänkande, öfver
väckt motion om stiftande af en lag, som
stadgar ersättningsskyldighet för Domare,
hvilken meddelar parl oriktig hänvisning
3o
Den ii Jann ari i e. m.
till ändrings sökande, och derigenom tillskyndar
parten onödige kostnader.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard reserverade
sig emot detta beslut.
Vid förnyad föredragning bifölls Lngsamt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 3 sistlidne December under
N:o 'jo afgifne, och den ar i samma månad
e. m. på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottens
under N:o 58 förut meddeldte Betänkande,
angående väckte frågor om fattigförsörjningsanstalterne.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den g
sistlidne December under N:o no afgifne,
och den 23 i samma månad e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i fråga om förändrade
grunder för fördelningen af Båtsmanshållet
Rikets Städer emellan.
Herr Hjerta, Gustaf, Grefve Horn,
Claes Fredrik, och Herr Tham, Wollrath,
anhöllo, att detta Utlåtande måtte ytterligare
få hvila på bordet.
I anledning hvaraf Hans Excellencé
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att berörde Utlåtande skulle, enligt
49 §. Riksdagsordningen, ytterligare blifva
hvilande.
Den it J a n u a r i i e. m.
3i
Föredrogs ånyo Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den 3 sistlidne
December under N:o 7 i afgifne, oell
den 21 i samma månad e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o 54
förut meddeldte Betänkande, rörande ändringar
och rättelser eller tillägg, så väl uti
Kongl. Maj:ts Nådiga Legostadga för Husbönder
och Tjenstehjon, den i5 Maji i8o5,
som uti Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse,
angående flyttningstiden för tjenstehjon den
22 April 181g.
Grefve Cronhjelm, Otto August, oell
Herr Printzenskjöld, Axel, anhöllo, att detta
Utlåtande matte ytterligare få hvila på
bordet.
I anledning hvaraf detsamma, tillföljd
af 49 §• Riksdagsordningen, skulle ytterligare
hvila.
Föredrogs ånyo Stats- Bevillnings- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den g sistlidne December under N:o 109
afgifne, och den 28 i samma månad e. m.
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse om åtgärders
vidtagande till Fårskötselns och Uilproduetionens
befrämjande i Riket, jemte flere
Riksdagsmäns anföranden i samma ämne.
Grefve Horn, Claes Fredrik, och Herr
Ribbing, Arvid, begärde, alt detta Utlåtan
-
32
Den i r Ja n ua r i i e. m*
dc måtte ytterligare i’å hvila på bordet; hvilket
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, till följd af
§. Riksdagsordningen, icke kunde förvägras.
Föredrogs ånyo och bifölls Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 3 sistlidne December under N:o 72 afgifne,
och den 28 i samma månad e. m. på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottens under N:o
46 förut meddeldte Betänkande, rörande
Förslag till allmän Stadga om Rikets Mått,
Mål och Vigt, samt till Förordning om hvad
som vid verkställigheten iakttagas bör.
Herr af Forsell, Carl Gustaf, hade inlemmat
följande skriftliga anförande, sorn
upplästes så lydande:
Sedan Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
i öfverensstämmelse med sammansatte Lagsarnt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
Utlåtande N:o 72 , beslutat, att den nya
Författningen rörande Mått, Mål och Vigt
bör ro år härefter sällas i verksamhet, anser
jag mig pligtig att anföra de skäl, som
hindra mig ifrån att uti detta Ridderskapets
och Adelns beslut deltaga. Så väl uti de
sammansatte Utskottens förra Utlåtande af
den 2 Julii förlidet år, som uti den reservation
jag då afgaf, är uppmärksamhet fästad
på nyttan och nödvändigheten af att
Ri
-
Den ii Januarii o. m.
33
Rikets mynt borde fördelas enligt decimalsystemet
på samma gång som den nya Måttoch
VigtFörfattningen fick gällande kraft.
Detta hopp liar nu mera försvunnit, sedan
Rikets Höglofl. Ständer redan fattat sitt beslut
i myntfrågan utan att decimalfördelningen
blifvit antagen. Det är i synnerhet
från denna omständighet jag hämtar skäl för
den öfvertygelsen, att decimalsystemets användande
i den nva Mått- och VigtFörfattningen
är mera skadligt än nyttigt i afseende
på de fördelar man väntar sig af densamma.
Detta är fullständigare utveckladl i den
reservation, som åtföljde de sammansatte Utskottens
förra Betänkande, och till hvilken
jag i detta afseende hänvisar. Några få reflexioner,
föranledde af de Höglofl. Utskottens
senare Utlåtande, kan jag icke neka mig
att besvara. Det säges sidan i3, att, när
man ser sig nödsakad, att genom förbättringar
rubba gammal och häfdvunnen ordning,
dessa höra göras sä fullkomliga som möjligt.
Uti tillämpningen kräfver denna allmänna
satts en ganska väsendtlig modification. Tusende
exempel kunna härpå anföras. Naturen
gör aldrig på en gång, utan att stora
skakningar äro för handen, något stort steg
i den allmänna verldshushållningen. En författning,
som lika med den ifrågavarande
Mått- och VigtFörordningen ingriper i ett helt
folks, och i synnerhet i de lägre folkklassernas,
hvardagliga förhållanden, bör nöd57
IL ' 3
34
Den i i Jan 11 a r i i e. m.
vändigt vara enkefl, lättfattlig och icke alltför
mycket afvikande från det, hvarvid folket
redan är vant. Att på en gång öfver
heia Riket aflysa alla vigter och alla rymdemål,
med endast skålpundets och kannans
bibehållande, och att på samma gång anbefalla
användandet af ett nytt räknesätt, är
en allt för stor förändring, för att, med kännedom
af Allmogens lynne, kunna föreställa
sig att den icke skall blifva både svår och
motbjudande.
Utskotten säga vidare, att jag lemnat utan
afseende hvad som sä väl af Utskotten som
i nja stadgan betraktas såsom hufvudsak,
nemligen vinnandet af säkerhet för måttens
orubbliga bibehållande till sin ursprungliga
storlek. Ett misstag måtte ligga till grund för
detta omdöme; ty jag har bibehållit alldeles
samma enheter som Kongl. YetenskapsAkademiens
af Utskotten tillstyrkta förslag
innehåller, nemligen för längdemåttetybtew,
för rymdemålet kannan, och för vigten victualie
skåd pundet; så att i hvilketdera fallet,
blir svårigheten eller lättheten att återfinna
de ursprungliga storlekarne, i händelse Rikslikarne
voro förlorade, alldeles enahanda.
Utskotten påstå, sidan i3, att den af
mig föreslagna tunna på f8 kannor rubbar
flere förhållanden än den nya stadgan i detta
hänseende, ty en såulan tunna utesluter
icke blott bruket af kappmålet, utan ock af
hela gamla spanmälsmålet. Hvad förra delen
af denna mening angår, så hemställer
Den ii J a n u a r i i e. m.
35
jag, huruvida elen är öfverensstämmande med
sanningen, när det förslag jag framställt icke
innefattar någon annan förändring, än att
spanmåls- och salt-tunnan skulle göras lika
med tunnan för våta varor, för tjära, trädoch
rot-frukter, samt med packtunnan, hvaruti
mjöl, fisk, kött och all sort lakegods
förvaras och försäljes; så att hädanefter då
ordet tunna förekom, man alltid derunder
förstod ett målkärl om 48 kannors rymd.
Deremot innefattar Kongl. VetenskapsAkademiens
förslag, att ordet tunna skulle så godt
som bannlysas utur Svenska språket, samt endast
och allenast få begagnas som förvaringskärl.
I det stället skulle frenne alldeles nya
qvantiteter substitueras, nemligen Foting och
Mått för torra varor, samt kanna och tamming
för våta. Hvilkendera af dessa båda
förändringar som innebär största förenklingen,
och fordrar största ansträngningen att
lära, eller låter lättast verkställa sig, fäller
sig så tydligt, att jag icke behöfver omnämna
det. Hvad återigen senare delen af de
bägge Högloft i ga Utskottens ofvan citerade
mening beträffar; kan det icke annat än förekomma
besynnerligt, att det, som anses
Såsom en fördel i det af Utskotten tillstyrkta
förslag till Mått- Mål- och Vigt-Författning,
nemligen kappmålets utéslutandét skall
betragtas såsom klaiidervärdt i deli reservation
jag vid Utskottens förra Betänkande afgaf.
Slutligen hafva de sammansatte Ut
af
H, i *
36
Den ii Jan Häri i e. m>
skollen rent ut förklarat, att den af mig föreslagna
förändring icke hade något värde.
Denna dom är hård, hälst den af så många
visa män sorn de, hvilka silta uti ifrågavarande
Utskott, icke kan vara annat än
rättvis. Densamma träffar likväl icke mig
allena; ty. mångå af representationen dela
gemensam öfvertygelse med mig om svårigheten
att genast öfvergå tili det fullkomligt
vetenskapliga Mått-, Mål- och Vigt-system
Utskotten funnit tjenligt att antaga. Uti
Vigten har icke någon annan förändring
blifvit af mig yrkad än densamma, som de
vetenskapsmän, hvilka sutto i ij8g års Commission,
föreslagit. Dessa män träffas således
lika med mig af Utskottens ogillande
omdöme, och framtiden får utvisa, huruvida
detta omdöme varit väl eller illa grunda
dt.
Uli den reservation, sorn åtföljde Utskottens
förra Betänkande N:o /\6, har jag
tydligen förklarat, att jag anser förslaget
till det Svenska Måttsystemet fullkomligare,
än det så mycket berömda Franska systemet,
och att det alltid, åtminstone för vetenskapsmän,
blir af ett sannt och varagtigt
värde. När således de sammansatte Utskotten
yrka, att alla de anmärkningar må förfalla,
som åsyfta den nya stadgans fullkomliga
ogillande; instämmer jag lill alla
delar deruti, men kan icke frångå den af
mig yrkade förändring uti sättet för hennes
antagande. Hvad Utskotten tillstyrkt skulle
Den 11 Jan u 9.)' i i e. m.
ä7
ske på en gång och genom elt enda steg,
önskar jag nemligen må, för större lättnad
skull, ske uti tvänne. Jag hämtar eLl ytterligare
stöd för denna öfvertygelse af de
Höglofl. Utskottens förra Utlåtande, der det
heter sid. g och io: ingenting skulle kraftigare
bidraga till det nja Mått-systemets antagande
och framgång, än myntets ingifvande
och fördelning i öfverensstämmelse
med grunderna derföre, och att i synnerhet
på detta sätt allmänheten snart skulle
lära inse fördelarne af decimal-systemet.
Intilldess att detta vilkor blifvit uppfyldt,,
synes det mig vara bättre att nöja sig med
den mindre förändringen uti Rikets Mått,
Mål och Vigt, sådan den af Kongl. General*
LandtmäteriGontoret blifvit föreslagen.
Jag är en upprigtig vän af måttliga förbättringar,
och glädde mig således åt 1823
års Ständers beslut rörande Mått-, Mål-och
Vigt-Författningen; men då jag blef anbefalld
att närmare granska henne, tyckte jag
mig finna, att lion skulle blifva 110g svår fattlig
för folket, och att Kongl, VetenskapsAkademien
icke följt den af Kongl. Majit
gifna Nådiga befallning, nemligen att hufvudsakligt
af seende borde f ästas mindre på
en fullkomlig vetenskaplig noggrannhet, än
pä hvad, sorn i tillämpningen skulle leda till
största lätthet och redighet. Sorn jag misstrodde
min egen omdömesförmåga, infordrade
jag åtskilliga åldrige, kunnige och erfårne
justerares yttrande om den nya stadgans
38
Den ii J a n u a r i i e. rn.
beskaffenhet, hvilka alla öfverensslämde uti,
att (oagtadt det var emot deras eget interesse,
emedan om hon blifvit promulgerad,
deras förtjenst å justering och kröning af de
nya vigterna och nya målkärlen icke varit
så obetydlig,) anse henne vara för svår och
för mycket omstörtande allmänhetens vanor
och bruk. Mitt enda bemödande både sorn.
Embetsman och Medborgare kan och bör
icke vara annat, än att i min ringa verkningskrets
söka bidraga till förtroende och
endrägt emellan Styrelsen och Folket. Dertill
hörer, enligt mitt begrepp, att Sveriges
allmoge icke bör plågas för vetenskapliga
theoriers skull, hvilka, om de ock voro aldrig
så fullkomliga, lätteligen kunna väcka
missnöje och obelåtenhet, om de icke med varsamhet
lämpas efter folkets bildning och behof,
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LancltMarska/ken tillkännagaf, att bland Ridderskapets
och Adelns Herrar Bänkman så
mångå vacancer för närvarande funnos, att
något sammanträde af Herrar Bänkmän ej
kunnat äga rum; och föreslog Hans Excellence,
i anledning häraf, att val till nya
Bänkmän inom de Bankmans-afdelningar, för
hvilka Bänkman äro vacante, nemligen r, 2,
4, 6, g, 10, ii, i3, 14, 23, 26, 27, 3r, 34,
37, 4?, 42, 44, 46 och 5o, Bänkmans-afdelningarne
mätte företagas nästkommande Onsdag
den i3 dennes e. m. vid Pleni början.
Bifölls.
D< n i i J n n u a r i i e. m.
3 9
Hans Excellcnce Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, oin ieke Ridderskapet
och Adela behagade utse en Ledamot
efter Grefve Hamilton, Gustaf Wathier,
som från Riksdagen afrest, för att, å
Ridderskapets och Adelns vägnar deltaga i
de så kallade TalmansConferencerne.
Herr von Harmansdorff', Aubust: Tillförene
har Ridderskapet och Adeln alltid
öfverlemnat åt Herr Grefven och LandtMarskalken
att sjelf utvälja de Ledamöter, hvilka
dellaga i TalmansConferencerne, och som
jag förmodar Ståndets mening äfven nu vara
densamma, anhåller jag om Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition derå.
Då Ridderskapet och Adeln hördes deruti
allmänt instämma, hemställde Hans Eoccellence
Herr Grefven och. Landt Marskalken,
om Ridderskapet och Adeln behagade, på
sätt Herr von Hartmansdorff föreslagit, uppdraga
åt Hans Excellence att utse den ifråga
varande Ledamoten,
Ropades Ja.
I anledning hvaraf Hans JS.vcellence anmodade
Herr af Uhr, Carl David, alt å
Ridderskapets och Adelns vägnar hädanefter
deltaga i TalmansConferencerne.
Upplästes och lades på bordet BancoUtskotlets
den 22 sistlidne December under
N:o po aflåtne Memorial, med. förslag, angående
vissa förändringar af Bankens sed
-
4o Den 11 Januari i e. m.
lav, till devas valeurer, text, fovmat, m. m.,
gavantievna mot missbruk och förfalskningar,
samt ordiiingarne inom Banken för olika sedelsorters
utbyte och förvexling,
Högloflige Bidderskapet och Adelil åtskiljdes
klockan en quart till i o om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim,
Onsdagen d. t 3 Januari! i83o.
Plenum klockan half till i o Förmiddagen.
Friherre Boye> Fredrik: Då ersättningsfrågan
för Herrarne Adlerbrandt och af Wetterstedt
här förevar, hade PresteStåndet ej
tagit sitt beslut i ämnet. Sedan detta nu
är kändt, och att derigenom två Stånd stadnat
emot två, samt jag förut yttrat min önskan,
att saken, snart sagt på hvad vilkor
som heldst, måtte slutas, på det den icke ytterligare
vid en I\'Åe eller 5:te Riksdag måtte
förekomma, tror jag nu att detta ändamål, slut
i sakerij kan vinnas, om Ridderskapet och
Adeln inbjuder Preste- och BorgareStånden
att förena sig i vårt den 7 dennes e. m. fattade
beslut, hvarigenom StatsUlskottets i ämnet afgifne
Utlåtande IS':o 344 blifvit gilladt, likväl
med den förändring, att orden: Jordeboksvärde
skulle utur Utskottets tillstyrkande utgå.
Den 13 J a n u a r i i f. m.
I förbigående torde jag få nämna, att Allmänna
Beredningen nyligen på just samma
StatsSecreterares, Herr Danckwardts, föredragning
tillstyrkt, att skatterättsfordringar,
hvilka ägdes af LandsKamereraren Fischerström,
skulle få införselrätt uti elt i Halland
belägit, till Kronan hemfallit, hemman.
Detta skedde utan att man ifrågasatte, det
Rikets Ständer häröfver skulle eller behofde
höras. Jag anhåller om proposition å den
af mig föreslagne inbjudning.
Haus E:r cell ance Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla, att, på sätt
Friherre Boye föreslagit, Högvördige PresteStåndet
och Välloflige BorgareStåndet måtte
inbjudas, att uti Ridderskapets och Adelns
ofvanberörde beslut instämma.
Ropades Ja.
Företogs till pröfning Stats- Bevillningssamt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 9 sistlidne December under
N:o 109 afgifne, och den 28 i samma månad
e. m. på hordet lagde, Utlåtande, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse,
om åtgärders vidtagande till Fårskötselns
och Ullproductionens befrämjande i Riket.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Emot ifrågavarande
Utlåtande gör jag den lmfvudsakliga
anmärkning, att det något sent till
Ständerna inkommit, emedan jag tror mig
nied någorlunda visshet känna, att Ekono
-
42
D c n 13 J o n u a r i i f. m.
niiUtskollet för Irc fjerdedels år sedan afgjort
frågan, och att det berodt af StalsUtskottet
ensamt att handlägga målet. Mig sysynes
det vara en uraktlåtenhet af sistnämnde
Utskott, att, då man uppgjorde förslaget
till Extra Statsregleringen, frågan om förökad
UllDiscontfond ej dervid observerades, då
den likväl innefattar ett ämne af vida större
vigt än många andra, som föranledt beviljandet
af så högst betydliga Statsanslag.
Uliproduetionen utgör föremål för StatsEkonomien
i en högre riktning. Preussen liar
med stor fördel tillegnat sig denna inkomstkälla
och riktat sig deraf. Samina fördel
står äfven öppen för Sverige, som hör skynda
att sig deraf begagna. Regeringen har
visserligen funnit detta, och sökt befordra
saken genom en proposition till Rikets Ständer,
samt vidtagnc förberedande åtgärder af
Collegier och Landshöfdingen Det är likväl
nu mera ganska betänkligt att tillstyrka
några anslag till belåning för denna näringsgren,
och jag vågar ej med min röst bidraga
dertill, men öfverlemna!’ till dem, hvilka
under denna Riksdag så gerna gå Regeringens
önskningar lill mötes med deras
uppfinningsgåfva, att anskaffa medel, om sådane
nu mera slå att finna. Genom möjligen
inträffande händelser, föranledda af det
vacklande i grundsatser, hvarå våra TullLagar
byggas, kunde möjligen yllefabrikerna
komma att nedläggas. Jag fruktår det så
mycket mera, som man sagt mig från gan
-
I?
Den 13 Januarii f. m.
43
ska säker hand, att dessa fabriker ej kunna
vara lönande med sådane skyddslagar. I sådant
fall kunde möjligen den finare Ullproductionen
finna sig hämmad genom brist på
afsättning, synnerligen så länge qvantiteten
är för liten för att kunna utgå i verldshandeln.
Det skulle då hända att ullen behöfde
magazineras; föga nytta kunde uträttas
med de anviste fonderna, och jag finnér
således, att Friherre Cederström och Prosten
Astrand haft fulla anledningar till sine reservationer.
Emedlertid påyrkar jag hvad
Utskotten äfven föreslagit, att Kongl. Maj:t
måtte erhålla rättighet att använda vinsten
af ManufacturDisconlen på UllContoirets anläggande,
hvarigenom näringen kunde vinna
den vetenskapliga förkofran som åsyftas. Det
vore icke heller ur vägen , att man hos Kongl.
Maj:t i underdånighet hemställde, att de på
<):de HufvudTiteln anviste medel så mycket
möjligt är måtte användas till upphjelpande
af Ullproductionen; utom detta vågar jag ej
lemna något annnat tillstyrkande, än att,
om behofvet påfordrar, det mätte öfverlemnas
åt RiksgäldsContoret att, genom upptagande
pf lån, förstärka UUDiscontfonden.
Herr Ribbing, Arwid: I mångå delar
förekommen af den sista Talaren, kan jag
dock ej underlåta att korteligen yttra min
tanka i ämnet. Det skulle vara otacksamt
af Representationen, att icke svara emot den
omsorg för Ullproductionens förkofran, sorn
denna nådiga proposition ådagalägger, Jag
Dom ]3 Jami ani (. i».
delar dock den öfvertygelse, att under så
vacklande författningar i StatsEkoriomien,
sora de närvarande, det är svårt att tillstyrka
något större anslag för upphjelpandet af
IJllproductionen. Vi veta t. ex. att utländska
kläden äro för.bjudne till införsel, men
att de icke desto mindre nästan öfver allt
slå att erhålla för ett pris, som icke öfverstiger
det, hvarföre man påstår, att de säljas utomlands.
1823 års Ständer vidtogo en ändamälsenligare
organisation af Tullstyrelsen, de
närvarande hafva ansenligen ökat löneanslaget
för denna Styrelses tjenstemän; hvaruti
ligger då felet, om ej i den del af våra ekonomiska
författningar, som utgöres af bevakningslagarne,
och måhända äfven deruti att
Chefen för Tullstyrelsen icke är så obehindrad
att lemna odelade omsorger åt tillsyn
af deras efterlefnad, som om andra vigtiga
functioner icke fästade honom vid och i lnifvudsladen.
Emedlertid, då det är fråga om
anslags användande, torde det i första rummet
vara nödvändigt att få en på sakkunskap
grundad auctorilet, som kan bedomina ,
om den vara, hvars produetion är i fråga,
är god eller icke. Jag har af flere eljest
skicklige Klädesfabrikörer hört, att utländska
ullen företrädesvis begagnas endast derföre,
att den är väl sorterad. Våra Fabrikörer
sakna sjelfva förmågan att sortera ullen,
och äfven utomlands är ullsortering ett
särskildt yrke, som efter de noggrannaste
reglor bedrifves. Den bäst sorterade ullen
Den i 3 J a r u a r i i f. rn.
45
är begärligast, emedan Fabrikanten med den
icke risquerar, att inblandning af grofvare
ullhår förderfvar känsel och finhet å de
bättre klädena. Således tror jag, att Utskotten
böra, om saknad af tillgångar så bjuder,
lemna en uteslutande uppmärksamhet
åt anläggandet af ett ordentligt oell fullkomligt
UllContoir, så organiseradt, att der verkligen
finnas personer, som förstå värdera
productionen, och som kunna tillse, att varan
blir så ordentligt sorterad, att den, lika
väl, som utländska ullen, kan användas
af Fabrikörerna, på det att ullproducenten
icke måtte sakna den billiga uppmuntran,
att någon förstår värdera hans bemödanden.
Jag får, med anledning af de anmärkningar
som här äro gjorde, och då jag känner, att
ämnet är inom PresteStåndet fullständigare
utredt af Chefen för CommerceCollegium,
anhålla örn återremiss af detta Utlåtande,
under förbehåll, att, sedan jag tagit närmare
kännedom af Presidenten Poppii anmärkningar,
omständligare få yttra mig, om
så påfordras.
Friherre Cederström, Jacob: Med åberopande
af min Utlåtandet åtföljande reservation
yrkar jag återremiss, och att Utskotten,
med bifall till Kongl. Majrts Proposition,
måtte öfverlemna åt RiksgäldsContoret
att upplåna högst 200,000 R:dr till UllDiscontens
förstärkande, på det den må sättas
i tillfälle att fullgöra de functioner Kongl.
Maj:t föreslagit.
46
Den 13 J a n 11 a r i i f. m.
Herr Tham, JVollrath: Grefve Horn har
anfört att flera Klädesfabrikörer förklarat nu
gällande TullLagar vara sådane, att deras Fabriker
gå öfver ända. Det fägnar mig, om de
ville erkänna odugligheten af dessa TullLagar,
emedan de för närvarande äro FörbudsLagar
i afseende på Klädesfabrikerna. Hvad
sjelfva saken angår, förenar jag mig med Friherre
Cederström och Herr Ribbing 0111 inrättandet
af UllContoir. Skall Får-afveln vinna
framgång, får den icke vara beräknad på
våra klena Klädesfabriker, utan på afsättning
till utländska orter. Detta matte skola
lyckas för Sverige, så väl som för inre delarne
af Tyskland och Preussen, hvilka föra
sin ull till de Schlesiska marknaderna, för
att der uppköpas af Engelska Handlande,
som med en kostsam landtransport föra deni
till Nordsjöhamnar och derifrån till England.
Afsättningen för Sverige måtte sålunda
blifva vida förmånligare, men fordrar
kännedom om sättet att sortera ullen, så att
den blir lika användbar, som den utländska.
Jag ser ej något hinder för RiksgäldsContoret
att genom upplåning af penningar
skaffa tillgång till utlåning åt denna näring,
Om Ridderskapet och Adeln återremitterar
Utlåtandet anhåller jag att dessa mina tankar
må få åtfölja återremissen.
Grefve Horn: Herr Tham liar fästat
sig vid ett uttryck af mig, att man sagt*
det våra Yllefabriker gå Under, i fall de
Den 13 J a n u a r i i f. m.
47
nu gällande Författningar fortfara. Jag ber
Herr Tham ihogkomma, att det är ej förbuds-systemet
sorn är orsaken dertill, utan
det orimliga stadgandet alt, då ett förbudssyslem
existerar, visitationsrätten dock är
borttagen. Beslagsrätten måste ovilkorligen
vara förenad med förbuds-systemet. Herr
Thams yrkande af den sats, att den fina
Ullp roductionen synnerligen befrämjas genom
tillgång på lån ur en utvidgad TJllDiscont,
godkänner jag icke, ehuru sjelf Skäferi-ägare
af en förädlad ökningshjord. Jag
tror deremot, alt val organiserade UllContoir,
hvarifrån ullen, vettenskapligt behandlad
, kan utgå i handeln, äro af behofvet
främst påkallade. — Det är synnerligast kännedomen
om ullens olika egenskaper, dess
tvättning och sortering, som ännu saknas
inom vårt land, och hvarförutan hvarken
ullproduction eller ullhandel någonsin kan
vinna den erforderliga höjd, som måste åsyftas,
enär landet deraf borde tillegna sig de
oberäkneliga fördelar, som på denna industriväg
erbjuda sig. Någon belåningsrätt å
Ull kan icke eller komma i fråga, förr än
denna vara, öfverlemnad till UllGontoir och
der värderad, kan såsom hypothek antagas.
Herr Hjerta, Gustaf: Då äfven jag vill
återremittera Utlåtandet, är det icke derföre
att jag yrkar någon ökad lånerätt. Jag förenar
mig i detta afseende med Grefve Horn.
Jag anser mig dock skyldig tillkännagifva,
48
Den 13 J a n u a r i i f. m.
att, enligt för 14 dagar sedan i Petersburgs
Officiella Tidning meddelade underrättelser
från Inrikes Ministern, man erhållit kunskap
om det högst vigtiga inflytande, som
inrättandet af 5 UllContoir utöfvat på Södra
Piysslands ullproduktion. Yerkningarne
deraf äro så frappanta, att något mera öfvertygande
icke kan framställas för den sanning,
att det icke är genom förlag af Statens
medel, utan genom ledningen af Nationens
vettenskapliga bildning och konstfärdighet
till Näringarne, som de väsendtligast
befordras. I händelse detta Utlåtande skulle
återremitteras, anhåller jag få medsända en
resumé af denna interessanta och öfvertyga
hde berättelse. Mig synes det vara tydligt,
att vi, med mindre transport- och productionskostnad,
lill alla delar kunna täfla
i denna Näring. Hvad beträffar Utskottens
Utlåtande, har Prosten Åstrand i en reservation
föreslagit inrättande af UllContoir i
Stockholm, Norrköping och Skåne. Vid denna
reservation har pluraliteten afReservanterne
fästat sig, och i fall Utskottens pluralitet
vid återremissen skulle antaga den,
önskar jag, att i anledning deraf få fästa
uppmärksamheten derpå, att man äfven borde
inrätta ett UllContoir i Götheborg, för
att få ullhandeln rigtad till ett ställe som
har lättaste communication med England.
Jag anhåller om återremiss af Utlåtandet.
Friherre Cederström: Jag vill hoppas
alt
Den 13 Jan ilar! i f'. ni.
49
att om Utlåtandet blir återremitteradt, StatsUtskottet
till, Rikets Ständers afgörande öfvérlemnar,
att RiksgäldsContoret må få upplåna
200,000 R:dr till förstärkande af UllDiscoutfonden;
och om sådant sker, behöfver
den siste Talaren ej vara rädd, att endast
de nämnda UllContoiren blifva inrättade.
Herr Ribbing: Jag vill endast fästa uppmärksamheten
vid Herr Hjertås förslag om
inrättandet af fyra UllContoir. Jag li or det
är tillräckligt, om vi hafva ett, så framt det
icke skulle vara ambulatoriskt, eller sådant
att det kunde förflyttas från en ort till annan
under olika tider af året. Jag fruktar
ej, då södra Ryssland blott har fem UllContoir,
att ett är för litet tilltaget för Sverige;
inen jag fruktar, att om företaget med
UllContoirs inrättande för vida utsträckes,
skall det komma att likna de flesta andra
inom vårt land, hvilka man med sorg och
möda knappast mägtar afsluta; det är mycket
bättre att börja med litet och göra väl,
så att inrättningarne ej uppsluka näringarne.
Yi hafva dessutom ännu så ganska obetydligt
ull, som lönar sortering, och heldre
må vi gifva understöd för de längsta transporterne
till UllContoiret af duglig fm ull,
än inrätta flere kostsamma UllContoir. Om
vi få flere sådane, blifva de så mycket ofullkomligare,
ty om icke annat, komma de alt
sakna öfning, der ull ej är att sortera, .lag
57 II. 4 '
D c 11 i > Ja nu a r i i f’. m.
anhåller, att dessa mina anmärkningar mot
flere UllContoirs inrättande må få åtfölja
återremissen.
Hans Excellence Herr Gref ven och
LafidtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg Stats- Bevillnihgs- och
EkonorrtiUtskottens ifrågavarande Utlåtande
böra, på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till UtskoLlen återremitteras.
Ropades Ja.
Ånyo föredrogs Stats- Banko- och LagUtskottens
den 28 sistlidne November under
N:o 28 afgifne, och den 21 derpåföljde
December förmiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottens
under N:o 16 förut meddeldte Betänkande,
angående Förslag till Lag för Rikets
Ständers Bank.
Herr Hjerta, GustafJag anhåller, att
få veta, om tre eller blotL två Stånd beslutat,
att denna Lag skall komma i fråga.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare:
Från de öfriga Stånden har ännu icke ankommit
någon officiel underrättelse i detta
afseende.
Herr Hjerta: Jag vågar nu, lika som
sista gången, yrka, att Utskotten måtte afstå
från sitt förslag om en Lag för Banken,
och endast inskränka sig till den redan beviljade
Lagen för Myntbestämningen. Jag
Den 13 J a n u a r i i f. iri.
5t
anförde då flere skäl för min mening; men
Utskotten hafva icke gjort afseende derpå,
utan sökt vederlägga dem och slutat med
att, såsom förut, tillstyrka Lagen. Jag vågar
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på vigten deraf, att, om vi inlåta
oss i en Lagstiftning af denna natur,
den måtte blifva så fullständig och innebära
så tillräckliga och säkra garantier, att de
i allo ersätta de förut gällande ordningar
och stadgar; eller ock innehålla så få Lagbestämmelser,
endast i rättsförhållanderne
emellan Banken och enskildte, att de kunna
tillämpas af de Domstolar, som skola dumma
i dylika fall. Jag är af den öfvertygelse,
att hela lagen är oriktig, men om den
skall finnas, bör den upplaga endast dessa
fall. Utskotten bestämma en mängd omständigheter,
som ej höra till saken; men
föreslå deremot en serskild Lagstiftning, om
Banken ej kan fullgöra sina förbindelser.
Då jag bestrider nödvändigheten af denna
lag, vill jag likväl nu icke uttrötta med
återupprepandet af de skäl jag förra gången
anförde, emedan det vore onödigt, då de
dels finnas tryckta i Tidningarne, dels af
andra värda Ledamöter äro framställde, dels
äfven till en del i Utlåtandet upptagne. Jag
anhåller, att första propositionen måtte blifva,
om Ridderskäpet och Adeln anser sig
böra ingå i bestämmande af en serskild
Lag för Banken. För min del anser jag det
5j H. 4*
Den ii Ja lid ari i f. in.
vara tillräckligt, med den Lag vi .stadgat för
Mynlbcstämningen. Garantierna ligga deruti
att, sedan Rikets Ständer beslutat en
Myntbeslämning, frånkänna de sig all dispositionsrätt
öfver annat än Bankens vinst;
och detta finnes redan i den ganda BancoOrdningen,
ulan att man derom behöfver
några nya föreskrifter, hvilka blott komma
alt väcka rubbning uti enskilta förhållanden.
Friherre Cederström, Jacob: Vid Lagstiftningen
inom Sverige måste de Lagar följas,
som derföre äro stiftade, om vi ej vilja
rubba den ordning, som finnes stadgad för
vårt lagbundna samhälle. Så länge 72 §.
RegeringsFormen ej är ändrad , är det icke
eller öfverensstämmande med den lagbundna
ordningen, att, annorlunda än genom
instructioner för BancoFullmägtige, i delta
afseende fastställa några Författningar rörande
Bankens styrelse och förvaltning. Denna
§. lyder sålunda: Riksens Ständers Bank
förblifver hädanefter, sorn den hittills varit,
under Riksens Ständers egen garantie
och vård, så att den ostörd må förvaltas
af de Fullrnägtige, hvarje Stånd dertill
förordnar, efter de Ordningar, Stadgar och
Reglementen, hvilka redan gjorde äro eller
vidare af Riksens Ständer göras kunna;
ägande Riksens Ständer allena rätt alt genom
Banken utgifva Sedlar, som för Mynt
i Riket må erkännas. Det är således ej genom
någon Lagstiftning af Ständer och Ko
-
D e m i i J ann a r i i f. ni.
55
Dung sorn en författning kan stiftas öfver
BankoVerkets förvaltning, förr än denna §.
i RegeringsFormen blifvit förändrad. Nu underställer
jag Ridderskapets och Adelns pröfning,
om det kan anses nyttigt att stifta en
sådan Lag, då sjelfva stiftelsen innebär en
grundlagsvidrig handling. Enligt mili öfvertygelse
är BancoOrdningen, sådan den är,
tillräcklig. Instructionen för BancoFullmägtige
skall vara öfverensstämmande med de
fattade besluten om Myntbestämningen, ty
Rikets Ständer kunna icke, genom särskilta
Instructioner för sine Fullmägtige, upphäfva
eli er förändra hvad de gemensamt med Konungen
beslutat. Men icke är det lämpligt
att med Konungen ingå i bestämmanden
om Bankens författning; och icke eiler var
det Grundlagsstiftarens mening, emedan lian
bade i för färskt minne de missbruk, sora
deraf uppkommit. Man glömde icke i8op,
att man år t8o3 förändrade Riksgäldssedlarnes
Realisationsgrund från i6f till 33|:s
procent i anledning af Styrelsens yttrade
vilja vid i8o3 års revision, och det derföre,
alt Styrelsen ej i alla provinser uttagit den
förmögenhelsafgift, som Svenska folket genom
sina Representanter sig åtagit. Om ändring
skall ske i formen för Bankens lagstiftning,
så måste sådant ske i Grundlagsenlig
ordning. Anse Rikets Ständer sig ej
sjelfve såsom behörige förvaltare af Banken,
eller anse de Nationens interesse fordra att
åt Kongl. Maj:t öfverlemna deltagande der
-
54
Den 13 J a n n a r i i f. m.
uti, mäste först 72 §. förändras. Men att
nu i förväg, pä den lösa förutsättning att
man derigenom skall ingifva allmänheten
tillförsigt, att Ständernas heslut om Myntbestämningen
ej kunna ändras utan Konungens
sanction, stifta en lag sådan som den
ifrågavarande, kommer helt och hållet att
förfela ändamålet; ty detta förtroende vinnes
visserligen icke genom att inblanda Kongl.
Maj:t och Domstolarne i frågor rörande BancoVerkets
förvaltning. Ingen Svensk man lärer
få mera förtroende för Rikets Ständer
derföre att de afsäga sig sin makt, och öfverlemna
den åt en liten Domstol, nemligen
Svea HofRätt. Det beror ju på Rikets
Ständer, att i grundlagsenlig väg afskaffa denna
Domstol genom införande af en möjligen
ändrad Rättegångsordning, och då måtte den
ej kunna döm ma öfver Rikets Ständers beslut
eller vara Commissionair för Rikets Ständer,
och underrätta Kongl. Majit om hvad
sig i Banken, eller med Banken, tilldragit.
Rikets Ständer välja sjelfva sina Fullmägtige,
och dessa kunna, till förekommande af en
allmän stagnation i Rikets Myntväsende,
åläggas att inför Kongl. Majit i förväg inberätta
dagen, då de ej längre kunna verkställa
Bankens vexlingsfunctioner, det vill
säga, då liqvid ej mera kan äga rum. Då
är Kongl. Majit i tillfälle att sammankalla
Rikets Ständer, eller vidtaga de beslut, som
med Nationens fördel äro förenligast. Skall
man deremot, dröja dermed, tills BancoSed
-
I) c: n ! 3 J a 11 u a r i i f. m'.
55
larne ej mera i Banken mottagas, har man
visat misstroende mot Styrelsen, och comprometterat
Rikets Ständers värdighet. Jag
afstyrker Lagförslaget såsom otillbörligt, oriktigt
och ej i ringaste måtto gagneligt. Jag
yrkar, att denna Lag måtte, i afseende på
de bestämmelser sorn angå realisationen, införas
i BancoFullmägtiges Instruction, och att
det öfriga förkastas. Jag anhåller om proposition
derå, att inga serskilta lagar, iden
ordning 87 §. RegeringsFormen stadgar, må
stiftas för Banken, förr än 72 §. RegeringsFormen
i grundlagsenlig väg blifvit ändrad,
samt att Rikets Ständer vid denna Riksdag,
likasom vid de föregående, måtte enligt 72 §.
RegeringsFormen i Instructionen för BancoFullmägtige
stadga de föreskrifter, som skola
gälla i afseende på Rikets Ständers Bank.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag skall
icke borttaga tiden med det så ofta vederlagda
ämnet, att 72 §. RegeringsFormen skulle
gifva Rikets Ständer en makt, som upphöjer
dem öfver ali lag. Jag vill endast fästa
uppmärksamheten derpå, att just den värde
Talaren, som velat på detta sätt tolka
72 §, mäst begagna ett ord, som der ej linnes,
nemligen Lagar j, för att uttrycka den
rätt, lian velat der finna. Vill man af de
i 72 §. använda orden, Stadgar j Ordningar
oell Reglementen, äfven draga den slutsats,
att dessa skulle kunna upphäfva den helgd,
87 §. gifver allmän af Korning och Ständer
56
Deri 13 Januari! f. m,
stiftad lag, sa måste man medgifva samma
tydning åt den i 47 §. RegeringsFormen Konungen
tillerkända räLt att gifva instruclioner
åt Embetsverk och Collegier, och deraf
skulle följa, att Kongl. Majit äfven ägde rättighet
att egenmägtigt, genomför dessa Embetsverk
och Collegier utfärdade instruetioner,
tillintetgöra allmänna lagens stadganden.
Jag vill väl fråga, om icke behofvet
är förhanden af en BankoLag, då inom ett
lagbundet samhälle ett förhållande finnes,
af hvilket mäktiga opinioner vilja draga
slutsatser, som upphäfva all lagens kraft
och tillintetgöra alla band mot den största
godtycklighet? Då detta likväl icke är öfverensstämmande
med 72 §. RegeringsFormen,
och det cj eller kan vara med vårt samhällsskick
förenligt att åt någondera Statsmakten
gifva en sådan rättighet, tillstyrker jag bifall
å den ifrågavarande Lagen, men förbehåller
mig att, i afseende på de olika redactionerna
af §§, få hafva min talan öppen,
när de punktevis förekomma.
Herr Ribbing„ Arvid: I afseende på
hvad Friherre Cederström nu ånyo behagat
framställa, om huru upphöjde Riksens
Ständer äro öfver lag och rätt, anhåller jag
få anföra följande. Jag är dock till en stor
del förekommen af den siste Talaren. Först
skall jag förklara, att jag med Friherre Cederström
delar den öfvertygelse, att en lag
verkeligen vore öfverflödig så till vida, att
Den 13 J a n u a r i i f. m.
5?
en lag redan finnes; roen jag tror alt Riddcrskapet
och Adeln, äfvensom Friherre Cederström,
finner, att, om den skulle tillämpas,
sådana svårigheter dervid uppstodo,att
de gränsade till omöjligheter. Lagrummet
handlar om dem, som göra oriktigt mynti,
och straffet önskar jag få förbigå att omnämna.
I 72 §. RegeringsFormen står, att förvaltningen
af Rikets Ständers Bank uppdrages
åt Rikets Ständer, men der står alldeles
icke någon rättighet att göra orätt.
När Grundlagen stiftades i denna, som i andra
§§., var det under förutsättning af redan
bestående Civil- och Criminal-lag. Tillfället
är ej nytt, utan lika med andra, då
svårigheten är att tillämpa lagar, hvilka äro
för stränga eller råkat 1 förgätenhet. Den
vanliga utvägen blir då, att antingen mildra
eller återupplifva dem. Den lag, sorn nu
är i fråga, tror jag höra hänföras lill de
försök jag först omnämnt, att nemligen göra
lagen tillämplig genom mildrande. Utskotten
hafva försökt att i det framstälde
förslaget göra de redan befintlige lagar, för
dem som ej betala sin skuld, tillämplige till
Banken; men det har skett med den mildring,
att Banken fått ett längre anstånd,
hvarunder de rätta gäldenärerne kunna sammanträda,
om så behöfdes, och en reglering
kan ske. Det går visserligen an, atti theori
framställa stränga principer, men dermed
har man sett, huru illa belåtne de äro, som
deraf skolat åtnjuta fördelar ne. Följden har
58
Den i3 Ja nu a lii I. m.
Llifvit ilen, alt de erhållit, i stället forsin
rätt, | af densamma. Då 72 §. såsom jag
nämnt, inskränker sig till förvaltningen, tillåter
Friherren mig hemställa, om icke embetsman,
t. ex. SlatsContoirets, voro underkastade
lag, i fall de till följe af andra ordningar,
som innehålla instrnctioner för förvaltningen,
icke utbetalade hvad de äro skyldige,
till ex. lill löntagare. Samma förhållande
är nu här, om Rikets Ständers Fullmägtige
ej betala ut hvad Rikets Ständer
förbundit dem att betala till en hvar, som
uppvisar skuldsedlar. Herr Friherren har
framställt Svea HofRätt, i jemförelse roed
Rikets Ständers magt och myndighet, såsom
en liten domstol, hvars upphäfvande berodde
på dessa Ständer. Antingen domstolen
är liten eller stor, är han grundad på annat
än magt, ty han är grundad på rätt.
Då äger ingen magt att upphäfva den. Herr
Friherren borde närmare taga i betraktande
hvad man så väl hört yttras, att ett domaresäte
var den första och den sista thron.
Om än Rikets Ständer sutto på thronell,
kunde de ej upphäfva hvad som är grundadt
på rätt. Jag anhåller, att få reservera
mig emot sådana tänkesätt.
Herr Hjerta: Friherre Cederström har,
under det han framställt samma sats som
jag, så förskräckt mig, att jag vore färdig
anse en lag nödig. Han har ingått uti en
sådan bevisning om riktigheten af åtgärden
1809 och 1810, då han var bland deni, som
Den i3 Januarii f. m.
%
deltogo uti uttagandet af i3 millioner ur
Banken, att jag häpnar dervid, och han har
gjort det, ehuru han sett alla de lidanden
denna olyckliga åtgärd förberedde. Oaktadt
ålit detta kan jag dock icke öfvertygas om
vigten af lagen. Vöre det en opinion inom
landet, att Rikets Ständer kunde fatta något
sådant beslut, att ingen domstol i rättsfrågor
derom kunde dömma, skulle jag underskrifva
lagen. Jag tror likväl icke, att
allmänna tänkesättet är så förvilladt, eller
våra institutioner så svaga, att man kan
komma fram med sådana meningar. Man
ser alla år processer med Banken, hvilka
visa att Svea HofRätt kan dömma Rikets Ständers
Bank. Rikets Ständer göra bäst att
nöja sig med att vara en tredje magt, utmed
de båda andra, på det icke den juridiska
makten må få thronväldet. För
min del anser jag allt, som behöfves, vara
bestämdt genom Mynlbestämningslagen. Jag
önskar derföre, att vi må komma till afgörande,
huruvida en lag behöfves eller icke.
Sedan skall jag söka få bort en §., hvilken
ej är passande, den sorn talar om grundfonden,
ty denna kan ej vara föremål för
en allmän lag. Jag förnyar min anhållan
om proposition, till bestämmande, huruvida
Ridderskapet och Adeln anser sig böra ingå
i pröfning af en ny lag för Banken, sedan
man stiftat myntbestämningslagen.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Jag instämmer i den af Herr Hjerta framställ
-
D f ii 13 J u u u a r i i I. in.
dc mening. Jag liar för öfrigt yttrat mig
i denna fråga, och tror att man vid detta
tillfälle vill för ett ändamål, som man
anser godt, förvandla en Grundlagsfråga
till en allmän Civ il-lags fråga, eller tillintetgöra
ett stadgande i Grundlagen genom
en ny Civil-lag. Jag skall ej upptaga
tiden med att gå in i undersökning, orri
den föreslagne lagen är nyttig. Jag skall
blott bålla mig till Grundlagen, och jag fin
ner
af 72 §:s i RegeringsFormen tydliga stadgande,
att en lag, sådan den nu är föreslagen,
icke kan Grundlagsenlig! erhållas på
annat sätt, än genom förslag till ändring i
72 , oell genom en framställning vid den
na
Riksdag, för att vid den nästa blifva afgjord.
Att så förhåller sig, är redan på förhand
troligt deraf, att det ingen Riksdag
förut fallit någon Risdagsman, eller ens
Regeringen sjelf in, att göra en sådan tydning,
som den, hvilken nu föranledt förslaget
0111 denna lag. Jag tror ej det går an,
att Lagstiftande magten sättes under Domaremagten;
dess plats i samhället är bredevid
den; b varken öfver eller under den. Jag
anhåller derföre 0111 den proposition, som
Herr Hjerta föreslagit.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob, oell
Friherre Rantzou, Johan Albert, förenade
sig med Herr Munck af Rosensehjöld.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Redan
i början af denna Riksdag uttalade jag
den meningen, att denna Riksdag komme
Den it Januarii f. ra.
att utmärka sig genom Rikets Ständers misskännande
af sina rättigheter. Jag har, ju
längre den varat, derpå erhållit ytterligare
bekräftelse, och sjelfva denna lag är derpå
ett bevis. Aldrig hittills har det kommit i
fråga, att icke Rikets Ständer voro enväldige
i den financiella lagstiftningen; och Konungen
har vid sista Riksdag tydligen förklarat,
då Han aflemnade FinanceCömitéens förslag,
att Man ansåg sig ej hafva någon del
i denna lagstiftning, utan blott böra lenina
förslaget till Rikets Ständers behjertande.
Det är derföre af vigt, att man noga betänker
sig, innan man lemnar åt Regeringen del
i denna lagstiftning, utan att hafva erhållit
något i stället. Sjelfva ConstitutionsUtskottet
vid sista Riksdagen upptog såsom skäl
att afslå en proposition om eftergift af en
rättighet, som Rikets Ständer hade, nemligen
Opinionsnämnden, att den borde bevaras
åtminstone för att deremot kunna tillbyta
sig någon annan förmån; och, då här
ej är någon sådan i fråga, afstyrker jag att
nu göra en concession för intet. Efter att
sålunda hafva yttrat mig i afseende på formen,
vill jag nu gå in i ämnet och undersöka
om denna lag är så angelägen, sorn
man tyckes påstå. Man säger, att en sådan
lag behöfves, för att lugna allmänheten och
gifva den förtroende till den nja åtgärden.
Det är bedröfligt, att Rikets Ständer skola
tro sig behöfva göra dylika författningar, och.
vidtaga sådana åtgärder, för att vinna för
-
*
Den 13 J a n u a r i i f. m.
troende. Detta är en bekännelse att hafva
förverkat nationens förtroende, och jag tror
att denna bekännelse, uttalad genom sjelfva
motionen, kan vara tillräcklig, samt gifva
erforderlig borgen, att man hädanefter vill
förtjena det. Dessutom är det ej genom en
Bancolag, ej blott genom bläck och trycksvärta,
som förtroende vinnes; utan genom
författningarnes beskaffenhet och egenskap
att betrygga emot möjligheten af Bankens
obestånd. Men sinnena lugnas ingalunda genom
en lag, som innefattar möjlighet, att
alla Bankens functioner skulle kunna stoppas,
och Riket i flere månader blifva utan mynt.
Jag hemställer, om någon kan sätta tro till
sådana lagar, och anse dem såsom något annat
än spegelfäkteri. Det enda sättet att vinna
förtroende är, att vidtaga sådana åtgärder,
att ett obestånd blir omöjligt; nemligen
derigenom, att man lemnar ett Creditif’
för BancoFullmäktige, eller tillräcklige
fonder för Banken att, i händelse af behof,
anlita för att bibehålla realisationen i sin
gång. Dertill är redan det mesta gjordt genom
Grundfondens bestämmande. Jag anser
derföre hela denna lag vara ett öfverflödigt
förödmjukande, som Rikets Ständer
göra inför allmänheten, och som icke skall
på ringaste sätt tillvinna dem förtroende,
utan tvertom gifva misstroende till dem, då
de sjelfve erkänna sig oförmögne att försäkra
åtgärdens varaktighet.
Men jag vill äfven fästa uppmärksam
-
Den i3 Jan aari i f. m.
lieten deruppå, huruvida Rikets Ständer
kunna göra en dylik lag. När ingen lag
får vara stridande mot Grundlagen, och kommande
Ständer till följe af i §■ i Riksdagsordningen,
såsom Svenska Folkets Representanter,
ej liro bundne af andra föreskrifter
än Rikets Grundlagar; så måste en
nu stiftad Bancolag, sorn vöre stridande emot
72 §. RegeringsForinen, ej hafva någon bindande
kraft för kommande Ständer. Jag
hemställer, om vi äga magt alt inbjuda Konungen
att sanctionera en lag, som står i
strid mot Grundlagen; och att den står i
strid mot Grundlagen är tydligt, emedan
det i 72 §. beter att Riksens Ständers Bank
förblifver hädanefter, som den hittills varit,
under Riksens Ständers egen garantie
och vård, sä att den ostörd må förvaltas
af de Fullmägtige, hvarje Ständ dertill
förordnar, efter de ordningar, stadgar och
reglementen, hvilka redan gjorde äro eller
vidare af Riksens Ständer göras kunna. Det
är således endast af Rikets Ständer, som dessa
ordningar &c. skola göras. Huru vill man
då tilltro sig, att i civil lagstiftningsväg inskränka
Rikets Ständers i Grundlagen förvarade
rätt, och genom en Civil-lag tillintetgöra
72 §. RegeringsFormen. Jag måste
derföre på det bogsta protestera emot hvarje
sådan Bancolag, emedan den ej är svarande
mot ändamålet, och emedan det är stridande
emot RegeringsFormens 72 §., att
stifta en sådan lag. Jag vill ej ingå i prof
-
64
D c n 13 Ja n ii a r i i f. m.
liing af sjelfva förslaget, ty tiel är sfi orimligt,
att det ej lär falla någon in att antaga
det, sådant det är. Jag anhåller om afslag
på hela Utlåtandet.
Friherre Cederström: Herr Rosenblad
liar ganska riktigt anmärkt, att i 72 §. RegeringsFormen
ej finnes ordet lag. Men den
värde Ledamoten har icke lika riktigt deraf
liärledt den slutsats, att för det att ordet
lag icke der finnes, Rikets Ständer kunde
stifta en lag, sorn i mer elle)- mindre mån
rubbar föreskrifterne i denna §., ty denna
§. förklarar, att Banken icke skall stvras efter
Civil-lag, utan efter de Ordningar,, Stadgar
och Reglementen, hvilka redan gjorde
är o, eller vidare af Rikets Ständer göras
kunna. Det är således, intill dess Banken
får styras Grundlagsenligt efter Civil-lag,
icke Grundlagsenligt, att besluta en Civillag,
derefter den skall styras. Herr Ribbing
liar behagat yttra och påstå, att jag förklarat
Rikets Ständer vara öfver lag och rätt.
Jag bestrider helt och hållet en sådan uppgift;
det är ej af mig yttradt. Jag har yttrat,
att Rikets Ständer skulle Grundlagsenligt
besluta. Jag har talat 0111 en underordnad
Domstol, Svea HofRätt. Herr Ribbing
tror, att HofRätten är af beskaffenhet att aldrig
kunna upphöra, emedan den är, enligt
Talarens uppgift, grundad på rätt. Det är
ej HofRätten, utan det är tillämpningen af
lag, sorn är grundad på rätt. Men om Rikets
Ständer, såsom Representanter, pröfva
att
Den i3 Januari i f. ni.
65
att dessa institutioner, HofRälter, så väl som
LagmansRätter, äro öfverflödige, kunna de
blifva indragne. Jag tror ej, att då det sker
i den ordning Grundlagen föreskrifver, någons
rätt derigenom förnärmas, utan tvärtom
allmän rätt befordras. Det är jttradt
af Herr Hjerta, att lian blifvit skrämd af
milt sista yttrande, ty han trodde sig igenkänna
min båg att besluta framdeles, lika
som det skedt en gång förr, då ii millioner,
icke i3 som lian yttrade, uttogs ur
Ranken. Det var under 1809 års Riksdag.
Hade den värde Talaren då varit vid de år,
att han kunnat deltaga i besluten, är jag öfverlygad
att han varit så mycket medliorgare
och Svensk, att han ej velat blifva underkufvad
af främmande Makter, och hade
nyttjat de medel, som funnos att tillgå, för
att rädda fäderneslandet. Jag tror det icke
vara lämpligt att dömma öfver saker, hvilka
man efter 20 års förlopp icke kan bedomina,
ty man kan icke mera ålersätta sig
i den ställning som då fanns. Att göra utländska
lån, var omöjligt, ty innan de kunnat
bringas i ordning, hade Sverige kunnat
upphöra att vara Stat, och blifvit förvandladt
till provins åt ett främmande land. Men
den saken hörer ej lill detta ämne. Den lag,
som är föreslagen, uppdrager åt HofRätten
att dömma Rikets Ständers Bank förlustig
sitt privilegium, eller Rikets Ständer förlustige
Bancoprivilegiet. Jag hemställer till
57 H. 1 5
Den i3 Ja k ua i'i i f. m.
Ridderskapet och Adeln om det ens kan låta
länka sig alt detta är skrifvit och föreslagit
i annan mening, än alt Rikets Ständer
skola skiljas från Banken, och att den
måtle komma lill enskilte; med ett ord för
att skapa en penninge-aristokrati sådan sorn
finnes i andra länder, till stor skada för
dem. Men om ock man skulle anse sådant
nyttigt, frågas billigt, om, sedan man en
gång uppsatt HofRätten såsom den autoritet,
hvilken kan fråndömma Rikets Ständer deras
privilegier, hvad hinder det vore att
stifta en Civillag vid en annan Riksdag, hvilken,
i fall Rikets Ständer fattade ett beslut,
som för enskilte personer kom me att medföra
lidande, berättigade HofRätten att domina
Rikets Ständer förlustige privilegium att
såsom Ständer sammanträda. Kunna Rikets
Ständer dömmas förlustige ett privilegium,
så kunna de äfven dömmas de andra förlustige,
och deribland är Representationsrätten
den förnämste. Representationen utgör
Svenska Folket. Domstolarne kunna ej fråntaga
den några rättigheter, det är den sjelf,
som gör ändring i de lagar den stiftat. Ett
sådant förhållande, som det föreslagna , vore
genaste vägen alt återgå från lagbunden frihet
till godtycklighet. Min röst kommer det
ej att erhålla. Jag har på nära håll haft
tillfälle se, hvad den godtyckliga Styrelsen
har för följder. Jag tänker ej glömma det.
Jag afgifver nu min protest emot en lagstiftning,
hvarigenom Rikets Ständers till
-
D « n i'» J a n u a r i i f. m.
varö kunde sättas i fråga. Jag anhåller om
proposition till afslag å hela denna Jag, samt
bestämmande, att stadganderne skola i instructionen
för BancoFullmägtige införas.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Jag instämmer i den tanka, som af
den Talare blifvit yttrad, hvilken öppnat
cliscussionen; att detta förslag hade bordt
innehålla mera, att det hade bordt upptaga
alla i den gamla BancoOrdningen innehållna
satser, som passa till vår tid. Men sådant
var i närvarande ögonblick ej möjligt.
Alla delade vi den öfvertygelse, som Kongl.
Maj:t uti sin Nådiga Skrifvelse uttryckt, att
åt de lagar, hvarefter Banken styres, borde
gifvas en större oföränderlighet, än som hittills
ägt rum. Men .RegeringsFormens 72 §.
generade ock. I sakernas närvarande skick
kunde ingen fullständig BancoOrdning, sådan
som tiden den fordrar, föreslås. Yi
bade således att välja emellan att gifva den
sådan den är, eller att icke gifva någon lag.
Men som Utskotten förmodade, att Banken
skulle komma att öppnas före nästa Ständers
sammanträde, ansågs det nödigt, att betrygga
allmänheten mot farhågor, som den
förflutna tiden hos densamma födt. I lagförslagets
första sats definieras naturen af
en Bancosedei. Herrarne behagade erinra
sig, att ingenstädes är det sagdt, af hvad natur
den sedel är, som Rikets Ständer kunna
57 H. i*
68
I) e ii 13 Ja n ii a r i i f. iu.
låta af Banken utgifva; 7 i §. af gamla BancoOrdningen
förbjuder tillvarelsen af alla sedlar.
Efter 4o å 5o års förlopp infördes de
så kallade Transportsedlarne, hvilka i sig
sjelfve ej äro annat än Depositions-attester,
ett bevittnande att insättning skedt af reel
valuta, hvilken sedelns sista innehafvare har
att återbekomma. Då efter det system, som
nu blifvit antagit, Rikets Ständer förklarat
alla sådana fictioner skola upphöra, meli
derjemte att Banken skall utgifva sedlar, bör
det väl också stadgas, att Banken äger förbindelse
att denna sedel vid anfordran inlösa.
Det är detta, som är uttryckt i den
1 §. Den 2 och 3 innehåller, hvad som
blir påföljden, om sedlarnes inlösning skulle
vägras. Mångå hafva gjort anmärkning vid
den 2 §. Den innehåller nu på visst sätt en
rättegångsordning; det vore måhända lämpligare
att låta den blifva ett stadgande i
administrativ väg. Förslag till ändring härutinnan
skall inkomma. Dessa §§. påkallas
ovilkorligen af den 1 §. Den 4 handlar
om Bankens grundkapital. Utskotten hafva
ansett det förklarande, att ett grundkapital
finnes för att betacka sådana fordringar,
som kunde vara mindre gällande, så att aldrig
något deficit behöfver uppkomma, äfven
böra i lagen intagas, såsom tranquilliserande
för allmänheten. 5 §. rörer publiciteten,
som redan är beslutad, men sorn
kanske mången ej vet af; sades det icke ånyo,
så skulle mången sakna det. Det tjenar till
Den il J nini a lii f. m.
%
att trygga opinionen. Den 6 §. in neli Aller
att Rikets Ständer icke göra anspråk på privilegium
exclusivum, utan att det må vara
andra Bolag tillåtit att bilda Banker. Mera
innehåller detta förslag icke; det är förmodeligen
egentligen gjordt för att tillfredsställa
allmänheten. Här har blifvit sagdt, alt man
i början af Riksdagen bade aning om att Rikets
Ständers rättigheter skulle blifva förnärmade.
Jag frågar: kan annat mål finnas
för Rikets Ständers rättighet att deltaga i
financiell lagstiftning, än alt hvar man må
vederfaras rätt? Här har blifvit sagt, att man
ej boidt frånkänna Rikets Ständer sina rättigheter,
utan i utbyte emot annat. Jag frågar:
är det ett Folks Representanter värdigt
att skackra på sina rättigheter? Rikets Ständer
hafva ansett en devalvation af myntet
nödig; de underställa detta Konungens bifall,
ty så enväldige lära väl Rikets Ständer
icke anse sig vara, att en devalvation i deras
Banks skulder, och ett förminskande i
andras fordran, skulle kunna af dem sjelfmyndigt
decreteras, ulan att lagkrönta Konungen,
som äger all rätt och sanning styrka,
å allmänhetens vägnar dertill samtycker.
Jag bar svårt alt tro alt Konungen skulle
lemna sitt bifall åt denna devalvation, utan
att göra sig försäkrad, att Hansson och Hans
sonson må befrias ifrån alt göra likartade
offer. Konungen har en gång i8i8uppträdt
såsom en passif promulgator af det jernbref,
som Ständenie då gåfvo åt sig sjelfve. Det
Den i3 Januarii f. m.
är icke en röle, sorn passar en Konung, och
jag kan ej tro, att Konungen undertecknar
acten, utan att vara säker att sådant ej mera
shall hända. Erinrar man sig den definition,
som 16 §. RegeringsFormen ger på
Konungens rätt och skyldighet att skydda
hvar och en vid sin rätt, så kunna Rikets
Ständer icke vilja göra anspråk på rättigheter,
som hindra Konungen ifrån att fylla
sitt kall, och ejheller lära de vilja undandraga
sig att biträda honom uti att göra
slut på en mångårig oreda, som utgör hinder
för fäderneslandets förkofran,
Herr Tham, Wollrath: I denna sak förekomma
tre frågor. Äga Rikets Ständer
rättighet att föreslå en sådan lag, eller strider
det emot Grundlagen? Äga de behof af
en sådan? Och hurudan är lagens beskaffenhet?
Den första har man bestridt, under
åberopande af 73 §. RegeringsFormen. Äfven
jag skulle på grund af denna §. bestrida
lagen, om denna §• innehöll något, som
lade hinder i vägen för en sådan lag. Denna
§, innehåller ingenting annat, än att Banken
står under Rikets Ständers garanti och
vård, samt skall styras efter de instructioner
de utfärda. Här finnes intet, som hindrar
Rikets Ständer att förekomma Bankens förstöring.
Det finnes intet, sorn binder händerne
på Rikets Ständer, så att de ej, då de
göra devalvationen, kunna förekomma att
en sådan händelse åter inträffar. Jag tror
3) o n i ? J ii n ii a r i i f. ro.
äfven alf. behöflighetcn af cn så;Ian lag nr
gifven. Detta skall ovilkorligen bestridas af
deni, som ej vilja hafva realisal ion, sorn ej
Tilja hafva ordning, af dem som vilja vinna
på coursens fall eller stegring, således af alla
dem, hvilka ännu önska att nationen skall
ligga i strid om hvad sorn är rätt i afseende
på penningar. Men jag tror, att della
förslag deremot måste hyllas af hvar och en,
som önskar att se denna strid slutas. Jag
tror således, att behofvet af lagen är gifvet,
om vi ej vilja alt sådana åtgärder skola vidtagas,
som skulle förstöra Banken, och göra
en ny devalvation erforderlig. Jag kastar ej
skulden på 1809 års Ständer. Jag hade gjort
detsamma som de, om jag varit med, men
jag hade ej delat deras mening, som togo
besluten 1815 och 1818. Jag tror, att vi
halva behof af denna lag, och böra antaga
den. Jag har ej gillat lagen; blott den 1
§., men ingalunda den 3; och jag vet ej,
hvarföre vi icke skulle hafva den rättigheten
att ändra den, och göra den sådan, som vi
anse lämpligt. Men behofvet af lagen måste
vi först erkänna; sedan tillkommer det Rikets
Ständer samt Ridderskapet och Adeln,
att yttra sig, huru den lagen hör vara. Jag
tror det vara nödvändigt, att genom en lag,
sauctionerad af Konungen, försäkra nationen,
att devalvalionen blir oförändrad utom i fall
af båda Slatsmagternes sammanslämmighet.
Meri jag kan ej förena mig i hvad 2 innehåller,
att ställa Rikets Ständers åtgärder,
7*
D c n 13 J a n u a r i i f. m.
eiler hela Banken, under en Domstols vilja.
Deruti skall jag aldrig förena mig, utan den
§:n tror jag höra omredigeras. Jag förenar
mig derföre i allt hvad Grefve von Schwerin
anfört, och anhåller om proposition, alt
en lag må stiftas och antagas, med förbehåll
att få yttra mig öfver lagens beskaffenhet,
i fall den första propositionen hifalles.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Stiftandet af denna lag anser jag redan innebära
en concession af Rikets Ständers rättigheter.
Så länge man ej kunnat advocera
hort 72 §., har jag tillräcklig anledning att
protestera emot den föreslagna lagen, såsom
håde otillbörlig och obehöflig. Jag anhåller
0111 proposition lill afslag å denna lags antagande,
och vill ej ingå uti några detailler
derom.
Herr von Hartmansdorff, August: Det
har icke förundrat mig, att realisationens
motståndare äfven satt sig emot stiftandet af
en Bancolag, men det förundrar mig, att åtskilliga
af hennes vänner låtit förleda sig
till samma motstånd. I samma mån man
liar ihärdiga motståndare, äger man ock den
fördelen, att närmare känna vägarne, som
de genomvandrat, och att efter striden om
hvarje andraget skäl, äga en fastare öfvertygelse
om det rätta. Jag anhåller, att få genomlöpa
gången, som realisationens motståndare
i sina strider begagnat, och gör mig
Den i 3 Ja nu ari i f. m.
73
förvissad, att mången skall derigenom föranledas
till bättre tankar om Banklagarne.
Sedan de directa skälen mot realisationen
icke ville förslå, yttrades, att örn man än antoge,
det realisationen vore fördelaktig, kunde
den likväl icke äga bestånd. Hvarföre?
Jo emedan Rikets Ständer i desse mål voro
enväldige, och kunde när som hälst upprifva
hvad de beslutat. För att undanrödja denna
farhåga, ansågs nödigt att också Konungen
skulle åt den förändrade utvexlingsgrunden,
och tiden för utvexlingens början m.
m. gifva sin sanction till beredande af större
säkerhet, än om den af Rikets Ständer
allena beslöts. Man fann i detta hänseende
en äldre ledning, dels deri att den äldsta
BancoÖrdningen är af Konungen utfärdad,
dels deri att silfvervexlingens inställande år
1818 af Konungamakten kungjordes; dels
slutligen deruti, att om Konungen ej medgifvit
vexlingens inställande, bade Banken
vid domstolarne blifvit ålagd att betala fullt
för fullo. När man således går motståndarne
till mötes, och vill uppgöra en af Konung
och Ständer gemensamt stiftad och försäkrad
lag, invända motståndarne, att om
än Konung och Ständer stifta en BancoLag,
betyder den ingenting i verkligheten; emedan
Banken är Rikets Ständers, och de äro
Lagstiftare, som ej kunna stämmas. När
man då erinrar motståndarne, att det är
Banken, och ej Rikets Ständer sjelfva, sorn
skulle stämmas och dömmas; att Banken re
-
7 4 D e ti 13 J « ii u ii i i i f. m.
dan är underkastad lag, emedan den årligen
stämmes och dömmes; så säga motståndarne,
alldenstund lag således finnes, låtom
oss ej stifta någon ny, utan Banken förblifva
underkastad allmän lag,'såsom andra bolag;
vi vilja ej veta af några konstlade undantag.
När man då erinrar dem, såsom
Herr Ribbing och andre talare redan gjort,
att allmänna lagen, sådan lian gäller för andra,
är, i åtskilliga väsendtliga fall, såsom
concours m. 11., otillämplig för Banken, hvars
sedlar utgöra Rikets löpande mynl, och att
lagen derföre blifver af ingen verkan, eller
att man är så godt som utan lag i dessa
fall; så kunna motståndarne svårligen bestrida,
alt ju en sådan lag bör för dessa
händelser uppgöras, att dess verkställighet
blifver möjlig. Men då invända de, att om
Bancolagen än behöfdes, är det stridande
emot Grundlagen, att Rikets Ständer stifta
den gemensamt med Konungen, och att
om Rikets Ständer skulle göra det ändock,
Liefve lagen icke bindande, emedan han på
grundlagsstridigt sätt tillkommit. Beviset,
säger man, ligger i 72 §. RegeringsForrnen,
så lydande: Riksens Ständers Bank förblifver
hädanefter, som den hittills marit, rinder
Riksens Ständers egen garantie och vård,
sä att den ostörd må förvaltas af de Fullmägtige,
hvarje Ständ dertill förordnar,
efter de ordningar, stadgar och reglementen,
hvilka redan gjorde äro, eller vidare
af Riksens Ständer göras kunna; ägande
Den i3 Ju nu ar i i f. ru.
75
Riksens Ständer allena rätt, att genom Banken
utgifva sedlar, sorn för mynt i Riket
må erkännas. Förr än denna §. blifvit
förändrad, får Konungen således icke deltaga
i Bankens lagstiftning. Konungens sa fiction
å den Bancolag, sorn vid denna Riksdag
stiftas, är följagtligen utan kraft och verkan.
Men dessa stadgar och ordningar, sora
af Rikets Ständer allena utfärdas, äro endast
sådane, hvilka höra till Bankens förvaltning,
och utan Konungens sanction afgöras genom
3 Stånds beslut, såsom t. ex., huru stor
räntan, inom det lagliga beloppet, skall vara
å Bancolån, huru mycket embetsmännens
löner skola utgöra, ordningen, hvarefter de
befordras o. s. v., med ett ord alla möjliga
inre författningar om Banken, dem Rikets
Ständer, såsom Bankens ägare, kunna likasom
andra egendomshafvare efter eget godtfinnande
bestämma. Men så snart Banken
träder ur sina enskildta förhållanden, måste
han vara underkastad allmän utsökningslag,
ej mindre då han är allmänhetens gäldenär,
än då han begagnar utsöknings-författningarne
såsom fordringsägare. Att lagarne om
Bankens betalning af sina skulder mäste vara
sanctionerade af Konungen, är ovedersägligt,
emedan domstolarne ty förutan icke
döma derefter. Också hafva Rikets Ständer
redan i esta punkten af beslutet om realisationen
förklarat, att de å det nedsatta sedelvärdet
begära Kongl. Maj:ts Nådiga sanction,
för att deråt gifva den kraft, som en
7(i
Den 13 J a n 11 a r i i f. ui.
af Konung och Rikets Ständer gemensamt
stiftad lag medförer. Rikets Ständer hafva
således redan i hufvudsak en erkänt, att, för
sådane ändringar i Banco-författningarne,
hvilka verka på allmänhetens rätt, Konungens
sanction erfordras. Annorlunda förhåller
sig ej heller med den nu ifrågavarande,
af det förra heslutet följande, Bancolagen,
ty fastän Rikets Ständer behålla Bancovinsten,
får ej Banken vara laglös, då han
skall fullgöra sina skyldigheter, utan först
uppfylla, eller kunna lagligen tvingas att
uppfylla dem mot allmänheten, innan Rikets
Ständer få bemägtiga sig något öfverskott.
När man således kunnat bevisa, att
det både är Grundlagsenlig! och behöfligt,
att Konungen gemensamt med Rikets Ständer
stiftar en lag för Banken, invända våra
motståndare: det är ändock misshushållning
med våra rättigheter att å denna lag,
hvilken vi ej kunna vara förutan, medgifva,
alldeles för intet, Konungens sanctionsrätt;
vi hade åtminstone bort begära och skaffa
oss något i utbyte. Jag är ej bland dem,
som vilja afstå rättigheter utan att få något
igen, så vida rättigheter skola afhändas;
men enligt det föregående tror jag ej, att något
afhändande nu förefaller. Men om man
än skulle antaga att så vore, frågar jag: om
den säkerhet realisationen för ögonblicket
gifver, är intet? Om ett fortfarande bestånd
deraf icke är uppoffringar värdt? Hvarföre
är det man oupphörligen sett sig nödsakad
D e n i 3 Jan u a r i i 1. m.
77
att lioja skatterne så betydligt, om icke derföre,
att penningens värde oupphörligen försämrats?
Hvarföre yrkar man beständigt
jemkning i skatterne, örn icke derföre att
de, som betala penningar, utgöra mindre, än
de, sorn erlägga persedlar? Hvarföre äro alla
Cassör otillräckliga för sina ändamål, om
icke derföre att både capital oell räntor äro,
genom myntförsämringen, alltför mycket förringade?
Är tryggheten för Styrelsen att få
ut sina skatter i ett säkert mynt, för de
skattdragande att ej få betala för mycket,
och för Cassör och Capitalister att vara säkra
om capital och räntevärde, icke af den
största vigt både för allmänna inrättningar
och för enskildta? Om allt detta innebär
ovedersägliga fördelar, säger man, så hafva
dock Rikets Ständer, derigenom att de hos
Konungen sökt en trygghet mot sina egna
godtyckliga åtgärder, gjort den nesliga bekännelsen,
att de missbrukat sin magt till
åtgärder, som medfört allmän och enskild
osäkerhet. Antingen Rikets Ständer erkänna
detta förhållande eller icke; så är det
dock allmänt bekant. Hvarföre skulle de
icke bekänna det på ifrågavarande sätt, då
de göra det på flera andra. En hvar, som
deltagit i öfverläggningarne inom StatsUtskottet
ochRiksStånden, känner, att vid hvarje
steg man vill göra, för att efter realisationen
utsätta aflöning i penningar, får man
höra: vi anhålla att aflöning genom räntepersedlar
måtte bibehållas, ty vi tro icke
Den ij Januarii f. m.
på flen säkerhet penningen skulle gifva.
När så är förhållandet, kan raan äfven i
andra hänseenden erkänna, att Riksens Ständers
envälde fört till samma osäkerhet, sorn
allt sådant; och om vi ej glömt den första
moraliska undervisning som meddelas, böra
vi erinra oss, att en uppriktig bekännelse af
föregångna fel är det första beviset på sann
botfärdighet. Men, säger man, bläck och
trycksvärta betyda intet; dermed binder
man ingen; om icke Rikets Ständer skaffa
penningar i Banken, och underhålla hans
förråd deraf, så tjena författningarne till ingen
ting, ty i Banken är det endast penningar
som tala. Det erkänner äfven jag;
man bör visserligen icke binda händerna på
Fullmägtige att skaffa Banken hvad han behöfver,
och credit för att få mera, när förråden
tömmas; men det ena utesluter ej,
utan hjelper det andra. Om Rikets Ständer
först genom lag gifva vederbörande all trygghet,
som kan erhållas, för de fattade beslutens
verkställighet, behöfver crediten mindre
anlitas; man nödgas ej betala så mycket
i omkostnader, för att skaffa sig silfver,
och just genom tryggheten erfordras således
mindre creditif och kostnader. På alla dessa
grunder anhåller jag, att Ridderskapet och
Adeln måtte, genom bifall till den första
hufvudfrågan, att en BancoLag bör finnas,
föranleda oss att sedan afgöra de särskilta
§§. lagen innehåller, och der jag skall vara
beredvillig att gå in på de rättelser, som
Den ii Januarii f. w.
79
möjligen befinnas nödiga. Meningarne hafva
inom Utskotten varit så delade, att ingen
ledamot fått sin åsigt fritt och obehindradt
igenom, hvaraf sammanhanget väl torde i
det hela hafva lidit; men har man en gång
trädt in på den rätta vägen, så har man
all förhoppning aLt i framtiden kunna göra
bättre.
Herr Ribbing: Det är blott på ett uttryck,
som jag anhåller att få fästa uppmärksamheten,
nemligen att 72 §. RegeringsFormen
skulle innehålla, att Banken ej skall
styras efter Lag, utan efter Stadganden. litt
sådant uttryck, att något funnes, som ej skall
rättas efter lag, kan, som bättre är, ej uppsökas
i någon af Grundlngs-§§:ne. Likasom
all lagstiftning måste ske efter Grundlagen,
måste ock de föreskrifter, hvilka den värde
Talaren framställt såsom de enda, hvarefter
Banken skall styras, vara stadgade i öfverensstämmelse
med lag, annars äro de inga.
De stadganden, som nu här äro föreslagne,
äro, i öfverensstämmelse med den grundsatsen,
underställde Ridderskapet och Adelil,
för att icke allenast blifva öfverensstämmande
med lag, utan äfven blifva lag, och jag
hemställer, om icke sådant är behöfligt,då
man funnit, att de stadganden, som icke varit
lag, tjenat till intet, om icke lill att i
nödens stund begagna oriktiga och oädla medel
för att rädda sig. Sådana tillfällen gifvas
visserligen, då man säger: nöden har in
-
8 o
Den 13 J a n u a r i i f. m.
gen lag; men jag tror, att vid det tillfälle,
som här är så mycket omtaladt, det hade
varit vida bättre att utfärda StatsObligationer,
än att beröfva enkor och fattiga barn
hvad de hade. .Tåg kan aldrig gå in på den
regeln, aLt ändamålet förädlar medlen. Jag
kan således aldrig gilla, att man fråntog enskilta,
hvad med rätta dem tillhörde. Af
livad en Talare här anfört, är bevist för alla
de öfrige, att en lag behöfves; af honom är
så klart bevist, att alla måste stå underrätt,
alt jag anhåller 0111 Herr Grefvens och LandlMarskalkens
proposition till erkännande af
nödvändigheten utaf denna lag.
Herr Cederschjöld: En värd Talare har
menat, att Bankens förhållande mäste stadgas
genom Civillag, emedan eljest Konungen
icke kan uppfylla dess i 16 ,$“• Regerings
Formen uppdragna kall, alt skydda hvar
och en enskilts lagliga rätt. Men jag finner
1.6 §. vid detta tillfälle föga tillämpelig.
Dessutom får jag erinra, alt 16 §. har sina
undantag, t. ex. uti 35 §, hvarest Konungen
är berättigad att utan ransakning och
dom endtlediga Embetsman från deras sysslor,
hvilket naturligtvis är ett afliändande
af egendom, lös eller fast. Hvar och en§,
som är i strid med ett generelt stadgande,
måste derföre anses som ett undantag; och
ett sådant undantag vore, om man så ville,
äfven 72 §.
En
Den i3 Ja nu nr i i f. m.
En annan Ledamot har sagt, att det blott
vore realisationens fiender, sorn kunde sätta
sig emot denna lag. Denna anmärkning drabbar
ej mig. Jag är bland de äldste, 0111 icke
den äldste, af dess vänner. Jag har alltsedan
1815 alltid drifvit den meningen, och
jag kan ej misstänkas att hafva ändrat öfvertygelse.
En annan ledamot har derföre
beklagat, att sjelfva Realisationens vänner
så låtit förblinda sig. Jag vill ej begagna
samma vapen emot honom; och framtiden
må visa, hvilken af oss nu är svagast på synen.
Jag ti or derföre, att man ändock kan
vara van af realisationen; och just ju mera
vän man är af den, och af Svenska Folkets
i Grundlagen förvarade rättigheter, desto
mer skall man draga i betänkande att lemna
åt Konungen en ny makt, utan nytta,
utan ändamål, utan ringaste behof.
En ledamot har sagt, att dä man begär
Konungens sanction till Myntbestämningen,
som man ej tror sig kunna vara
utan, bör man ej draga i betänkande att
göra detta. Jag får betyga min mening,
att Rikets Ständer kunnat vara den förutan,
och ej behöft göra annat än en annonce i
Tidningarne och ett anslag på Bankoporten,
att den som ville hafva silfver kunde få sin
förnöjelse; men jag har ej velat sätta mig
emot sjelfva Myntbestämningslagens sanctionerande,
derföre att Rikets Ständer 1818
hos Konungen begärt utfärdande af ett mo
57
H. 6
Sa
Den 13 J a n n a r i i f. in.
ratovium, hvilket jag likväl ej vet, om
de behöft, emedan Rikets Ständer redan
förut hade nedsatt silfvervexlingen till så
godt sorn intet, och jag tviflar att någon
Domstol kunnat dömma Banken betala i
silfver. Det tydligaste beviset, att en realisation
kunnat, äfven efter år 1818, ske
utan Konungens sanclion, finnes i Konungens
Skrifvelse vid sista Riksdagen såsom
jag förut nämnt, då Konungen öfverlemnade
åt Rikets Ständer FinanceComiteens Betänkande
med tydligt förklarande, att Han
icke trodde sig äga den ringaste andel i
denna lagstiftning, utan öfverlemnade åt Rikets
Ständer att allena besluta; och jag skulle
tro, att Konungen måste bäst känna hvad
som är hans rätt. I andra länder kallas det,
såsom en annan värd Talare påmint, ultrarojalisme,
att gå längre än Konungen sjelf.
Man har sagt, att denna lag vore nödvändig
för att lemna garanti åt Svenska
Folket, och f örtroende till de beslut man
fattade. Men såsom vederläggning af den
mening, att allt kan uträttas genom lagar,
vill jag blott påminna, att vid iS18 års
Riksdag var det en numera afliden ledamot
af Svea HofRätt, af den Domstol, hvilken
skulle dömma Banken, som uppgafdet projekt,
att man till återställande af Bankosedlarnes
ursprungliga silfvervärde endast beliöfde
stifta en lag, hvilken ålade ett ofantligt
straff å den, som tog agio och ej tillät
vexling al pari. Hvad en sådan lag skulle
t
Den i3 Janua.rii f. ra.
83
hafva haft för kraft, kail hvar och en finna.
Alldeles samma kraft skulle också denna lag
erhålla-, derest han icke beledsagas af fri
och obehindrad silfvervexling i Banken. Sluteligen
får jag erinra, alt om ingen lagstiftas,
som bestämmer, burn förhållas skall, är
det naturligt, att Konungen, så snart han
märkte att Banken vore i fara, genast sammankallade
Rikets Ständer, såsom det skedde
för de vida mindre maktpåliggande Disconternes
fall 1817. Detta är den enda garantie
man kan hafva, och det enda reela
botemedlet.
Herr Munck af Rosetischjöld: Jag får
be om ursäkt, att jag uppehåller Ridderskapet
och Adeln i en fråga, som angår ett försök till
ingrepp i Svenska folkets allmänna medborgerliga
rättigheter, Mali har åberopat 16 §,
RegeringsFormen, och Konungens der föreskrifne
rättighet och pligt att skydda hvarje
medborgare. Detta allmänna stadgande, om
det shulle så användas, sorn bär är fråga
om, kunde åberopas till försvar för alla Styrelsens
ingrepp mot lagstiftningens, så Val
Sorn lagskipningeiiS åtgärder, i händelse den
executiva magten funne, att de af desse myndigheter
verkställde åtgärder voro i strid mot
hvad Konungen ansåg vara rätt och sanning.
Hvad blefve väl då resultatet? Jo,
att bägge, både den lagstiftande och den
lagskipande magten, ytterst lågo hos Koliun»
65 n, g*
84
Den i3 Januarii f. m.
gen oell berodde af Dess godtycke. Jag
skulle förmoda, att Ridderskapet och Adelil
icke skulle vilja köpa ens en så nyttig sak,
som realisationen, med en sådan tydning af
16 §. Man har väl sagt att det vore blott
fråga om att begära Konungens sanction,
men man påstår också, att den är stadgad
i Grundlagen. Hade man inskränkt sig att
begära Konungens bifall, eller öfverlåta t för
denna gång frågan åt Konungens afgörande,
bade jag ej haft så mycket att deremot påminna;
men man söker att förklara Konungens
sanction såsom redan stadgad i Grundlagen,
och således oundviklig. Friherre Cederström
har ganska rigtigt anmärkt, att 72
§. stadgar, att Riksens Ständers Bank skall
förvaltas efter de Ordningar, Stadgar och
Reglementen, hvilka redan gjorde äro, eller
vidare af Riksens Ständer göras kunna. Deremot
har man invänt, att Rikets Ständer
äfven böra handla efter lag. Ja, i detta
fall efter Grundlagen, men alldeles icke efter
Civil lag. Den tydning man velat gifva
Grundlagen i afseende på denna senare
är stridande emot 72 §. Herr von Hartmansdorff
har förundrat sig, att realisationens
vänner kunna förkasta denna lag; det
vill säga förundrat sig, att då man är vän
af en nyttig sak, man ej vill alla medel,
äfven om de äro Grundlagsstridiga. Jag
skall ej gå in på någon åtgärd, den må vara
aldrig så nyttig, om den ej är öfverensstämmande
med våra Grundlagar. Samma
Den 13 J a n u a r i i f, m.
85
Ledamot liar gjort sig ett onödigt besvär
med sin framställning om nyttan af den nu
projecterade lagen. Första hufvudfrågan är,
om den öfverensstämmer med Grundlagen.
Har man så mycket skäl att vara rädd för
Rikets Ständers befattning med Banken, hjelper
ingen Civil-lag mot kommande Ständer,
och deras utöfning af sin grundlagsenliga
makt. Alt den utöfvas på sådant sätt, som
vid 1809 års Riksdag, kan jag ej med
Friherre Cederström godkänna, utan tror
att i en sådan ställning hade StatsObligagationer
varit det rätta, och att man ej bort
lägga krigsomkostnaderna hufvudsakligen på
capitalisterne, och penninge-löntagarne. Det
bade ej varit värre, utan tvärtom bättre,
0111 StatsObligationerne förlorat i valeur, än
alt Bancosedlarne gjorde det. I förra fallet
hade ej en sådan rubbning ägt rum i enskifta
förhållanden, som genom Bancosedlarnes
fall. I följd af livad jag och flere anfört
emot den föreslagne lagen, anhåller jag,
att vi måtte få proposition till bifall eller
afslag å någon Baucolags stiftande.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedtj
Gustaf: Jag uppträder icke här för
att försvara ordalydelsen i den af de förenade
Utskotten föreslagne lag; tvärtom hoppas
jag, att under öfverläggningen derom flere
betydliga jemkningar må kunna tillvägabringas;
men jag uppträder endast för att
förena mig med de Talare, som motsatt sig
Friherre Cederströms yrkande, att den ej
86
Den 13 J a n u a r i i f. m.
skulle vara behöflig. Jag tror att denna lag
ligger i sakens natur, och är en nödvändig
följd af den myntbestämningslag, som är
antagen. Friherre Cederström har anfört,
att Konungens tillsyn öfver Banken synes
honom oriktig, och att det var den tillsyn
deröfver, som förr var Konungen lemnad,
hvilken 1809 förorsakade 72 §. RegeringsFormen,
som han anser tydlig i afseende
på Rikets Ständers rätt att förvalta
Banken. Det står likväl icke Stjrelsej utan
Förvaltning. Mig torde derföre tillåtas, att,
i afseende på förevarande ämne, öfvergå till
det historiska. Konungen har aldrig begärt
någon delaktighet i Bankens styrelse, Det
är Rikets Ständer, sorn vid denna Riksdag
inkommit till Konungen med två lagförslag,
hvarå Konungens sanction begäres, Det är
således icke på Konungens sida, som den
frågan blifvit väckt; men då nu Rikets Stän^
der, efter att hafva begagnat 72 §. på ett
Sätt, som de kanske ej tro vara det rättaste;
och i den tanka, att gränsor äfven
för denna egenmägtiga makt behöfvas, erne-,
dan desse kunna förekomma farhågor, som
blifvit väckte, nu inkomma och anhålla om
Konungens sanction, lär det väl vara Ko-,
nungen tillåtit, och bär talar jag blott som
enskild Riksdagsman, att hafva samma be-,
tänkligheter, sorn bär af flere Talare blifvit
yttrade, Månne ej Konungen ganska väl
skulle kunna säga: hvarföre begäres min
sanction, en moralisk ansvarighet, som jag
Den i .5 Januari i f. ni.
87
hittills icke ägt, som jag ej eftersträfvat,
om meningen är, att Pxikets Ständer skulle
ensamme förbehålla sig rättigheten att genom
reglementariske stadganden förstöra verkan
af den sanction, jag leranar för betryggande
af framtiden? Detta är en betänklighet,
sorn kunde yttras, och jag öfverlemna!’
till Ridderskapet och Adeln, örn icke den kan
vara grundad. Jag delar ej deras öfvertygelse,
sorn anse 72 §. så klar, men då
den ej kan säLtas i harmoni med de öfrige
lagbestämmelserne, torde den behöfva en
omarbetning, så att den kan komma att stå
i full öfverensstämmelse med dessa lagar,
med hvilka jag anser den oförenlig. För
öfrigt skall jag ej upptaga tiden med deta ilsaker,
Jag vill endast yttra, att jag och
de, som tänka lika med mig, ej böra anklagas
för ultraroyalisme, i fäll vi ej hysa samma
begrepp, som andra, om behofvet af
Konungens sanction, helst sedan Rikets Ständer
sjelfve insett, att ett moratorium för Banken
behöfdes. Jag inskränker mig nu blott
till anhållan 0111 proposition på afslagå Friherre
Cederströms förslag.
Herr Hjerta: Det är i anledning af
den siste Talarens betänkliga anförande, som
jag anhåller få yttra mina tänkesätt, då jag
föreslog alt denna lag skulle afslås. Jag
har gjort mig det begrepp om Konungens
ställning, att Konungen vore förbunden att
tillse, det Rikets mynt vore sådant till skrot
88
Den i3 Jann arii f. m.
och korn, som det borde vara. Detta finnes
i 79 §. RegeringsFoymen; men någon
förändring deruti får Konungen ej göra,
utan att hafva hört Rikets Ständer, Stäliderne
hafva dermed sa litet att göra, att
det är en stor fråga, om det tillhör Rikets
Ständer att föreslå någon lagföräudring i
denna del, 72 §. åter handlar om Rikets
Ständers Bank. Der säges icke, att Rikets
Ständer skola förvalta Banken. Der säges
att Rikets Ständers Bank förblifver hädanefter,
som den hittills varit, under Rikets
Ständers egen garantie och vård, så att den
ostörd må förvaltas af de Fullmägtige, hvarje
Stånd dertill förordnar. Detta visar tydligt,
att man aldrig tänkt sig det förhållande,
att Rikets Ständer skulle göra sig till
reglementariske hestämmare, huru Bankens
lånerörelse skall drifvas; ty att det skedde
under Rikets Ständers garantie och vård,
var grundadt deruppå, att enskifte skulle
insätta sina medel i Banken, samt att ingen
annan samhällsmakt hade dermed vidare
att göra, än att meddela skydd för äganderätten.
Rikets Ständer måste då besinna att
de icke kunna förordna, om Banken efter
andra grunder än de föreskrifter, som äro
gjorde, innan Konungen gifvit sin sanction
till förändring af myntet. Förr än den är
gifven, kunna Rikets Ständer ej vidtaga stadganden,
som äro i strid med existerande
myntförhållanden, och om Rikets Ständer
skola ändra det sorn rörer rättsförhållanden
Den 13 J a n u a r i i f. m.
%
emellan enskilte och Banken, skall Konungens
sanction onekeligen begäras. Det förhållande,
hvaruti vi nu stå, är uppkommit
derigenom, att man missförstått Rikets Ständers
rätt att utgifva sedlar. Det har gått så
långt, att myntet alldeles försvunnit ur landet,
och ej kunnat komma i fråga vid transactioner
man och man emellan. Sedan vi
nu afhjelpt detta, när vi åt Konungen öfverlemna
att sanotionera en lag, som bidrager
till att bibehålla värdet, och man begär
att Konungen skall utfärda en myntfot,
så att skrot och korn bestämmas för
framtiden, synes allt gjordt, som begge Makterne
hafva att gora. Detta allt finnes i mynt*
bestämningslagen. Den har jag ej bestridt.
Nu har förekommit, jemte denna, fråga om
en lag för Banken. Är denna ett nytt privilegium?
Om sä vore, skall, då Grundlagen
yttrat hvad deremot strider, den först
ändras. Är åter detta en bot- och bättringsförsäkran
för framtiden? Ja, det är det; men
jag vet ej, att det behöfver erkännas på annat
vis än genom grundsatserna. Om Rikets
Ständer göra sig reda för grundsatsen,
anser jag det vara tillräckligt. Men under
sådana förhållanden uppstå äfven andra omständigheter.
Jag skall visa, att jag ej vill
framhärda att göra gällande en öfvertygelse,
som skulle skada den sak, hvilken dermed
har sammanhang. Här uppstår nu det
fall, att två Stånd så afgjort frågan, att en
lag skall existera. PresteSlåndet har ncmli
-
9°
D c n 13 Ja n uar i i f. m.
gen bifallit Utlåtandet, och BondeSlåndet
har deruti gjort förändringar, I sådant fall
vore det rättast, tror jag, om Ridderskapct
och Adeln ej sätter sig emot denna lag,
men gör den sådan, att den icke innebär
någon afsägelse af den grundlagsenliga rätt,
som Rikets Ständer enligt 72 §. äga, och
som de böra behålla, icke för att kunna
göra förändringar, hvilka kunde tillämpas af
Domstolar, emedan Rikets Ständer gjort dem ,
utan för att ensamme få föreslå de förändringar,
som behöfvas, Jag skulle derföre
vara beredvillig att frångå hela saken, om
jag ej en gång hade begärt afslag, och öfVerlemnar
nu åt pluraliteten att bestämma
den. Jag skall sedan endast fästa uppmärksamheten
på, huru en sådan lag bör ställas.
Man behöfver endast tre §§, och de så enkla,
att vi icke inveckla oss i något, som
kan leda till afseende på prasrogativer eller
detailfrågor. Jag anhåller om proposition
till afslag å lagen,
Herr Ribbing.' Sedan den ledamot, hvilken
först framställt den mening, att ifrågavarande
lag ej bör stiftas, sagt sig 1111 ej
vara envis i denna punkt, vill jag ej derom
yttra mig. Om man gör rätt, då man reglerar
myntet, vet jag ej hvad skadligt inflytande
det kan hafva, att man bestämmer
att, vid ett gifvet äfventyr, handla ärligt. Då
man framställt den frågan, hvarföre realisationens
vänner aro emot denna lag, får jag
Den i3 Januari i f. m.
91
lasta uppmärksamheten derpå, att detta alen
ganska naturlig följd deraf, att myntet,
om lagen antages, ej kan stiga öfver enviss
punkt, ej kan förbättras.
Friherre Cederström: Jag kan ej afstå
från att få votering derom, huruvida någon
sådan lag, som den ifrågavarande, skall stiftas.
Jag yrkar elen proposition, att ingen
sådan lag skall äga runi, men att allt hvad
Rikets Ständer i afseende på Banken bestämma,
skall, i enlighet med 72 §. RegeringsFormen,
uti Bancölnstructionen införas.
Herr Cederschjöld: En Talare har sökt
göra reda för orsaken, hvarföre man är emot
den ifrågavarande lagen, och har hämtat sina
slutsatser från det enskilta intresset. Jag
får vördsamt beklaga den värde Ledamoten,
sorn ej begriper, att någon kan handla utan
i följd af eget intresse,
Friherre Kantzou, Johan Albertf före-'
nade sig med Herr Cederschjöld.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
oell Adeln ansåg, att en lag för Rikets
Ständers Bauk, hvars innehåll sedermera
kommer att. bestämmas, borde upprättas,
Ropades Ja och Nej.
Friherre Cederström hegärde votering,
I anledning hvaraf Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMar skalken framställde
följande voterings-proposilion:
(Ja
Dén i3 Janu;uii f, in.
Den, sorn anser, att en lag för Rikets
Ständers Bank, hvars inehäll sedermera kommer
att hestämmas, bör upprättas, voterar
Ja;
Den det ej vill, vorar
Nej;
Vinner Nej, anses, med afslag å StatsBanco-
och LagUtskottens hemställan, i afseende
pä upprättandet af en lag för Rikets
Ständers Bank, Ridderskapet och Adeln besluta,
att någon särskild lag för Rikets Ständers
Bank icke erfordras, utan att de föreskrifter,
som rörande bestämmandet af Bankens
förbindelser må pröfvas nödige, endast
höra uti Instructionén för BancoFullmägtige
intagas.
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
komine klockan half till 6 i eftermiddag att
for isättas.
Voteringen börjades klockan 3 quart till
i eftermiddagen, och befunnos efter voteringens
slut, kl. half till a eftermiddagen,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterna hafva utfallit, som
följer:
Ja — 72.
A ej — 59.
Den i3 Januari i f. in.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMcirskalken förklarade, det Ridderskapet
och Adeln således beslutat, att en lag
för Rikets Ständers Bank, hvars innehåll sedermera
kommer att bestämmas, borde upprättas.
Herr Rosenqvist hade inlemnat följande,
som upplästes:
Då Höglofl. Ridderskapets och Adelns
pluralitet, genom det nu fattade beslutet, efter
min öfvertygelse, gjort en concession af
Rikets Ständers rättigheter, anhåller jag att
till Protocollet få antecknadt, att jag icke
är bland deras antal, som hos samtid och
efterverld kan räkna sig sådant till förtjenst.
Upplästes till justering och godkändes
följande från ExpedilionsUtskottet inkomne
förslag till Rikets Ständers underdåniga Skrifvelser
till Kongl. Maj:t:
N:o 3i6. Med förslag till ändringar dels
i Concui’sLagen den i3 Julii 1818, dels i
Kongl. Förordningen den 22 October samma
år om Edsformulair i Concursmål.
N:o 3ip. Angående belåning på jern
och effecter vid Bankens LuneContoir i Götheborg.
94
Den 13-Januari i f, jn.
Högloflige Ridderskapet oell Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Onsdagen den i 3 Januarii 18 3o.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Företog Högloft. Ridderskapet och Adeln
val af Bänkman för nedannämnde BänkmansAfdelningar;
och befunnos, efter valförrättningens
slut kl. tre quart till sju e. m.,
följande Herrar hafva blifvit till Bänkman
utsedde:
För i:sta B än k mans Af deln in gen:
Efter N:o 19. Grefve Douglas; Fullm»
Grefve Posse, Arvid;
JY:o 3. Haris Eoccellence Herr Gref ve
De la Gardie, Jacob.
För 4;de Bänkmans Afdelningen t
Efter N:o 117. Grefve von Stedingk;
Fullm. Grefve Hamilton, Gustaf Wathier;
N:o 114. Grefve Thott; Fallin. Grefve
Gyldenstolpe, Anlon Gabriel, genom lottning
med N:o 107, Grefve Klingspor; Fallin»
Grefve von Schwerin, Philip.
För 6:te Bänkmans Af delningen :
Efter Nio 144* Grefve Posse, Carl Henrik;
Den i 3 J a n u a r i i e. m.
95
JY:o 140. Grefve Björnstjerna, Magnus.
För g:de Bänkmans sif delningen:
Efter N:o 200. Friherre von Friesendorff,
Fredrik;
N:o i83. Friherre von Albedyhl, Carl
Gustaf.
För io:de Bänkmans Af delningen:
Efter N:o 236. Friherre Stjerneld, Algernon
; *
JV:o 211. Friherre Cederström, Jacob.
För ii:te Bänkmans Af delningen:
Efter N:o 2,j8. Friherre Tilas; Fullm.
Grefve Hamilton, John;
N:o 264. Friherre Ehrenswärd, Fredrik.
För i3'.de Bänkmans sif delnin gen:
Efter N:o 3/jo. Hans Excellence Herr
Friherre Löfvensköld, Salomon;
N:o 33o. Friherre Silfversparre; Fulllm.
Grefve Oxenstjerna, Eric Johan Gabriel;
genom lottning med N:o 32g, Friherre Adlerbeth,
Jacob.
För 23:dje Bänkmans Afdelningen:
Efter N:o 723. Herr von Essen; Fullm,
Grefve Hamilton, Hugo;
N:o 812. Herr Goes; Fullm. Grefve
Snoilsky, Fredrik.
För 26: te Bänkmans Afdelningen :
Efter N:o 210g. A. Herr Anckarswärd,
August;
N:o 2/67. A. Herr af Puke, Erik.
Den 13 J a n n a r i i e. m,
För 2j:de BähkmansAfdelningen:
Efter N:o 1088. HerrLeyonflycht, Albrecht;
N:o io35. Herr Westfelt, Nils.
För 3i:sta Bankmans Afdelningen:
Efter N:o i5p4* Herr von Heijnne, Georg;
N:o i586. Herr Raab, Axel Arvid.
För 34-'de Bankmans Afdelningen:
Efter N:o 1^36. B. Herr Hallenborg,
Carl Johan;
N:o 1726. Herm Marcks von Wurtenberg,
Gotthard Wilhelm.
För 4i:sta Bänkmans Afdelningen:
Efter N:o 2o43. Herr Ihre, Johan Ullrich;
lV:o 20,12. Herr Hultenheim; Fullm. Herr
Bergenstråle, Georg Rudman.
För /j.2:dra Bänkmans Af delningen:
Efter N:o 2071. Herr af Pettersens, Herrman;
N:o
2067. Hr Crusenstolpe, Magnus Jacob.
För 44:de Bänkmans Af delningen :
Efter N:o 2172. Herr Lorichs, Carl
Fredrik;
N:o 2170. Herr Lidströmmer, Fredrik
August.
För 5o:de Bänkmans Afdelningen:
Efter N:o 2289. Herr Boij, Johan Fredrik.
N:o 22(j8. Herr af Billbergh, Johan Petter.
För ardra, i4:de, 3^;de och 46:te BänkmansAfdelningarne
koni vid uppropet icke
nu
-
Den i3 Januarii e. m.
97
någon tillstädes, hvadan de för dessaAfdelningar
utsatte Bänkmansval mäste inställäsi
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Grefve von
Schwerin, Philip, afsagt sig den honom uppdragna
befattning att vara Suppleant i Förstärkta
StatsUtskottct.
Fortsattes den i förmiddagens Plenum
hörjade pröfning af Stats- Banko- och LagTJtskoltens
den 28 sistlidne November under
N:o 28 afgifne, och den 21 derpå följde
December förmiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottens
under N:o 16 förut meddeldte Betänkande,
angående Förslag till lag ler Rikets
Ständers Bank.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Mot
det beslut, som Ridderskapet och Adelil på
förmiddagen fattat, att en lag skall med Konungens
biträde stiftas för Banken, får jag
anmäla min reservation och protest, samt
förbehålla mig att vid nästa Riksdag icke
behöfva göra något afseende på den lag, som
på detta sätt blifvit stiftad, till inkräktning i
den rätt, hvilken är Riksens Ständer i Grundlagen
förvarad, ty Grundlagen kan ej genom
Civil-lagar tillintetgöras.
JA 1.
Från den dag, dä utväxling af Silf57
H. ' ‘ 7'
98
Den i3 Januari! e. m.
ver å nyo vidtager, enligt hvad derom vid
denna Riksdag beslutadt blifvit, är Banken
skyldig, att, enär sä påfordras, sina sedlar
nied Svenskt silfvermynt inlösa, efter
den af Konung och Rikets Ständer nu fastställde
grund.
Herr Skogman, Carl David: Sedan Utskotten
i sitt senare förslag fränträdt den
skillnad, som var gjord i det första, emellan
nya och gamla sedlar, får jag föreslå
bifall till den senare redactionen, med den
obetydliga förändring, att ordet nu uteslutes,
emedan, genom detta ord, det synes
förutsatt, att denna lag skulle innehålla stadgande
om myntbestämnings-grunden. Om
Ridderskapet och Adeln täcktes härtill lemna
bifall, skulle, i stället för orden: ”efter
”den af Konung och Rikets Ständer nu fastställde
grund,” införas följande: efter den
grund Konung och Rikets Ständer fastställt.
Hans Excellence Hejm Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å Utskottens förslag till x §.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade godkänna
Utskottens berörde förslag, under iagttagande
af den utaf Herr Skogman uppgifne
redactionsförändring.
Bifölls.
Den i3 Januarii e. m.
99
$'• 2.
Vägrar Banken under hvad sken det
vara må, att sedel vid uppvisandet inlösa
med det belopp, hvarå den af Banken utgifven
blifvit efter ty, i 1 $. säges, må
den, som sedel innehafver, derom hos Kongl.
Maj.ts och Bikets Svea HofRätt göra skrif -  telig anmälan; och ålägge Hoj Rätten BancoFullmägtige,
att inom tre dagar efter deraf
erhållen del öfver den anmälan sig förklara.
Be finnes det, att sedelns vägrade inlösen
härrört af orsak, som icke genast kan
rättas, förordne Hof Rätten då, att Bankens
utlåningar och silfverutväxling upphöra,
och inberätte förhållandet till Kongl. Maj:t,
som utnämner Fyra Sysslomän, hvilka gemensamt
med Fyra Sysslomän, dem Rikets
Ständers Fullmägtige i RiksgäldsContoiret
äga inom sig utse, en af hvarje RiksStånd,
genast skola undersöka, om Batikens stä/lning
är sådan, att den kan inom 6 månader
ifrån den dag, då anmälan om sedels
vägrade ut lösen skedde, återställas i det
skick i 1 säges; hvarom Sysslomän nen senast
inom hälften af ofvan bestämde tid
skola göra Underdånig anmälan hos Kongl.
Majit till kungörande af dag inom ofvannämde
6 månader, då Bankens utlåningar
och silfverutväxling åter skola börja, å
hvilken dag Syslomännens befattning uppliörer.
Finna Sysslomännen Bankens ställning
sådan, att den icke kan inom ofvunnämde
5, II. 7*
100
Den i3 Januarii cvm.
6 månader återställas i det skick 1 stad
gar
, a.nmäle de det inom 3:ne månader hos
Kongl. Maj.t, och skulle icke inom 6 månader
efter det denna anmälan skeltj Banken,
genom BancoFullmägtiges eller Rikets
Ständers åtgärd, vara återställd till fullgörandet
af sina functioner, upphöre då
BankPrivilegiet, och åligge det Sysslomannen,
att till utredning af Banken
i reda penningar förvandla alla dess tillgångar,
och dem, i den moTi de inflyta, till
Bankens samtelige fordringsägare utdela.
Herr Skogman: Likaså ändamålsenligt
det är, att Banken vid vanliga förhållanden
är underkastad allmän lag för att förpligtas
fullgöra sina förbindelser, lika så olämpligt
synes det vara att, i händelse Banken, i
följd af oförutsedde händelser, blifver hindrad
att genast fullgöra dem, den skulle sättas
i Coneourstillstånd. Sådant kan ej inträffa
utan till följd af sådana olyckor, hvilka
endast genom Högsta Magtens, genom
Konungs och Ständers medverkan, kunna
undanrödjas. Således får jag föreslå en förändrad
redactiön, som bestämmer en gräns,
der lagskipningen skulle upphöra, och den
stund, då Styrelsen kunde med Riksens Ständer
rådgöra om de åtgärder, som skola vidtagas.
2 §. skulle då lyda sålunda:
Vägrar Banken, under hvad sken det
vara må, att sedel vid uppvisandet inlösa
med det belopp, som genom Lagen om Mynt
-
Den i3 Jan nar i i e, ui.
101
bestämningen vid denna Riksdag faststäldt
blifvit, må den, som sedel innehafver, derom
göra skriftlig anmälan hos Kongl. Majlis
och Rikets Svea HofRätt, hvilken , efter
att deröfver hafva hört BancoFiillmägtige ,
äger att med frågan, enligt lag och författningar,
förfara. Finnes dä, att sedelns
vägrade inlösen härrört af Bankens oförmåga
att genast uppfylla sina förbindelser,
gore HofRätten underdånig anmälan derom
hos Kongl. Maj:t. På Kongl. Majit ankomme
att pröfva, hvilka utvägar, i öfverensstämmelse
med Grundlagarna, lämpligast
må vidtagas, för att upprätthålla allmänna
f örtroendet och återställa Banken i del skick
1 §. stadgar.
Herr Hjerta, Gustaf: Då ett alldeles
särskildt förhållande uppstår i ett land, som
äger en Statsbank, i olikhet med det, som
existerar i de länder, der enskilta industrien
endast är anlitad för Bancorörelsen, är det
af högsta vigt att besinna, att icke den allmänna
lagstiftning, som i dessa länder kail
begagnas, och som ej innebär det ringaste
undantag från det vanliga lagförhållandet, i
det förra kan vara användbar. Här hos oss
uppstår det förhållande, att om Ridderskapet
och Adeln biföll det förslag till a §.,
som Utskotten framställt, de aflägsnare orternas
rätt ansenligt skulle komma att stå
efter deras, som äro nära belägne till HofRätten
och Banken, då misstroende uppkom
-
102
Den i3 Januari! e. m.
me bland allmänheten, eller vid tillfällen
då BankoStyrelsen genom händelser sattes i
nödvändighet svara, att Banken ej kunde betala
sina förbindelser. Jag vågar derföre tro
det förslaget, att vid ett sådant tillfälle heldre
sätta Banken under en adininistratif åtgärd,
än att lemna åt en Domstol att domina
den till Concours, vara påkalladt af den
omsorg, som den Lagstiftande Makten bör
lemna åt samtelige landels innevånare, så att
icke allt lemnäs åt den förstkommande. Jag
bar arbetat emot denna lag, derföre att jag
anser i den ligga något, som kommer att
väcka misstänka, att de åtgärder, hvilka äro
vidtagne, skola rubba närvarande förhållanden.
Men sedan denna lag förekommit, och
måste blifva sanctionerad i sammanhang med
Myntbestämningen, hvilket jag ej åsyftade,
då jag gaf min röst lill hufvudfrågan, är
det nu blott fråga om att göra förhållandet
mindre vådligt, än om saken behandlas efter
juridisk form. Det. förslag Herr Skogman
gjort, anser jag grundadt på nödig omsorg
för landets bästa och för det hela. Jag
hade väl önskat, att det stod: i öfverensstämmelse
med Grundlagen och allmänna lagen;
emedan, då det endast står Grundlagen,
vi återkomma till 72 §, hvarvid den tydning
deraf, som inom Representationen blifvit
gjord, äfven skulle kunna göra sig gällande
inom Conseillen, så att man icke afsåge,
hvad som kanske är bättre bestämdt i
de allmänna Förfatlningarne. Jag under
-
Den i3 Januarii e. m. io3
släller likväl Ridderskapet och Adeln sjelf
om ett sådant tillägg behöfves, och yrkar ej
särskild proposition derå, om ej någon finner
det nödvändigt.
Herr Rosenblad, Bernhard: Det är naturligt,
att då man stiftar en ny lag, skall
man, ju längre uppmärksamheten följer stadgandet,
desto bättre äga tillfälle att gifva
den erforderlig syftesenlighet. Således måste
jag medgifva, att Herr Skogmans förslag
fullständigare, än Utskottets, uppfyller ändamålet,
nemligen ett erkännande af lagens
oafbrutna fullföljd emot Banken, såsom mot
hvarje enskild man. Derjemte gifver det tillfälle
åt Konung och Ständer, att förekomma
lagens verkställighet, på samma sätt som den
ordentlige enskilte mannen gör, om han någon
gång skulle råka i förlägenhet, då han
drager försorg att bristerne blifva betäckte.
Det lemnar nemligen Konung och Ständer
tillfälle, alt vidtaga de grundlagsenliga utvägar,
som kunna beredas för att förekomma
det lagen göres gällande. Då jag i det hänseendet
anser, att ordet Grundlagsenligt är
det rättaste, derigenom att det antyder, att
Konungen kan sammankalla Ständerne, tillstyrker
jag bifall å Herr Skogmaus förslag
oförändradt.
Herr Tham, Wollrath: I afseende på
det förslag Utskotten lemnat till 2 §, åberopar
jag mitt utlåtande, när första Betänkandet
återremitterades, då jag yttrade mig
D e 11 i 3 Januari! e. m.
anse det skadligt för Banken och det allmänna.
Deremot tillstyrker jag det förslag
Herr Skogman afgifvit. Den första delen
deraf innehåller de åtgärder, hvilka är o nödvändiga
för att trygga den enskilte mannen
emot Banken. Jag tror ej, att man i den
senare hör ens omtala den allmänna lagen,
och jag hemställer till Herr Hjertås eget ompröfvande,
om man ej just derigenom kommer
i den ställning man söker undvika, att
nemligen Rikets Ständer kunde ställas under
Domaremakten. Om åter den redaction anlages,
som Herr Skogman föreslagit, antyder
man meningen, alt Konungen skall på grundlagsenligt
sätt försätta Banken i sitt skick.
Detta afser tydligen Rikets Ständers rätt i
7a §, då det är de, som skola förvalta Banken,
och att, 0111 någon fara är å fiirde,
Rikets Ständer blifva kallade och få med
Konungen besluta. På dessa skäl anhåller
jag om proposition till bifall å den af Herr
Skogman foreslagne redaction.
Herr Cederschjöld: Jag bade visserligen
ämnat icke deltaga i discussioneu om
denna lag, men ett yttrande af en värd Talare
har förekommit mig så märkvärdigt och
så karakteristikt på sjelfva lagen, alt jag
ej kan underlåta fästa mig dervid, flan har
lemnat bifall till Herr Skogmans redaction,
derföre att den lemnade åt Konungen alt
pä grim dl ansenligt sätt, nemligen genom Rikets
Ständers kallande förekomma lagens
\
Den 13 J a n u a r i i e. m.
tillämpning. Jag hemställer, om något större
bevis på det chimerikä i hela denna lag
finnes, än när man vill inbilla Svenska Folket,
att man stiftar en lag för att trygga
det, och deruti inlägger rättigheten för Konungen,
att genom Rikets Ständers sammankallande
förekomma dess verkställighet. Mera
har jag ej att säga.
Herr Rosenblad: Om jag än ej gifvit
min mening den fullständighet i uttrycket,
som den behöft, bade jag dock ej af en så
erfaren Talare, som den siste, kunnat förmoda
ett sådant missförstånd. Jag har ej
yttrat eller menat, att Konungen skulle kalla
Rikets Ständer för att förekomma lagens kraft,
utan för att förekomma behofvet att göra
den gällande. Jag hemställer, i fall Rikets
Ständer sammanskjuta medel till Bankens
betäckande, eller i fall Konungen, genom
Lilla Creditivets lyftande, betäcker den brist
sorn finnes i Banken, om icke behofvet att
göra lagen gällande derigenom förekommes,
utan att lagens gällande kraft blifver minskad.
Det är detta jag ville uttrycka, och
beklagar, att jag nyss så illa framställde min
mening, att jag blifvit missförstådd.
Herr Hjerta: Jag vill endast med några
ord besvara den anmärkning, som blifvit
gjord af Herr Tham, hvilken trott, att
införandet af uttrycket allmänna lagen, uti
den nya redactionen, snarare skulle skada
io6
Den 13 J a n u a r i i e. m.
än gagna. Jag får fästa uppmärksamheten
deruppå, att i UtsökningsBalken finnes rättighet
för ÖfverExecutorn att i enskilta fall
gifva anstånd. Jag trodde, att vid det tillfälle,
då BankoStyrelsen anmälte en tillfällig
förlägenhet, som kanhända lätt kunde lijelpas,
Konungen skulle, genom ett sådant uttryck
i denna lag, under förutsättning att
han uppfyller sin pligt att kalla Rikets Ständer,
äfven kunna begagna den rätt en ÖfverExecutor
i enskilta fall äger, att lemna anstånd.
Jag skulle tro, att det ej vore af någon
verklig eller sann våda. Att för några
ögonblick spekulationen störes, det medgifver
jag, men icke uppkommer någon verklig
våda, och trygghet beredes den närvarande
Banken, hvilken såsom StatsBank måste
behandlas på annat salt än andra, så
att den ej blir utsatt för spekulationer. Jag
skulle således ännu en gång yrka på vigten
af hvad jag framställt, men vill ej begära
votering derom, i fall det ej af andra tillstyrkes.
Herr Ribbing, Arvid: Om det, som Herr
Cederschjöld anmärkt, nemligen undvikande
att ställa Rikets Ständer under lagen, ej var
Herr Rosenblads mening, så uttrycktes det
deremot af en annan Talare här midtemot.
Jag tror, att egentéliga förtjensten i denna
lag ligger deruti, att den erkänner Rikets
Ständers skyldighet att fullgöra lagen på
samma sätt som hvarje annan enskilt. Hel
-
Ben i3 Jamia lii e. m. 107
dre än alt öfverlemna, viel ett sådant tillfälle,
då Banken ej kan inlösa sina förbindelser,
till ett mindre bestämdt handlingssätt,
huru tillgå skall, tror jag det vara vida
bättre, om ett ovilkorlig! stadgande finnes
i denna lag, att Banken öfverleinnas till
en bestämd åtgärd. Således, då denna §.
egenteligen innehåller ett noggrann t utredande
af Bankens tillstånd under en tid af 3
månader, hvarunder Banken beredes tillfälle
att genom egna Förvaltare ställa sig i det
skick den bör vara, anser jag, att man heldre
bör antaga denna §, som på detta sätt
är fullkomligt bestämd, än den af Herr Skogman
föreslagne. Jag finnér ingen ytterligare
säkerhet i det förslag Herr Skogman framställt,
än den, som Lilla Creditifvets användande
kunde lemna. Men då Rikets Ständer
redan genom föregående beslut bestämt,
att en summa af 4 millioner skall för en
sådan händelse vara att tillgå, skulle jag tro
meningen dermed vara att en gång för alla
hafva anslagit den summa, som anses behöflig,
och hvilken jag finner så tillräcklig, att
man ej behöfver svigta i Öfvertygelsen att
den gör tillfyllest. Jag anhåller om proposition
på §:n sådan den är.
Herr Skogman: Jag vill blott upplysa,
att den af mig föreslagne redaclion ej åsyftat,
att lagens gång skall göras overksam,
utan blott det förslag, att hos Konungen må
anhållas, att, i händelse Banken biel ve oför
-
Den i3 Januari i e. m.
mogen att fullgöra sina förbindelser, sådana
åtgärder må vidtagas, hvarigenom Banken
kan komma i det skick i §. stadgar.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogis-*
laus: Enligt det af Herr Skogman framställde
förslag är det HofRätten, som, i
händelse den casus skulle inträffa, hvarom
fråga är, kommer att handla efter Lag och
Författningar. Konungen åter, sedan han
erhållit del af förhållandet genom HofRätten,
handlar på grundlagsenlig väg. Konungen
kommer således att kalla till en Urtima
Riksdag, för att bereda tillfälle för Rikets
Ständer, eller Bankens principaler, att sammanträda,
hvilket HofRätten ej kan göra.
Orden enligt lag stå på sitt ställe, då det
är fråga om HofRätten; och likaledes orden
i enlighet med Grundlagen j då det är fråga
om en åtgärd å Konungens sida. Jag
tillstyrker bifall å Herr Skogmans förslag.
Herr Ribbing: Ett stadgande, sådant
som det Herr Skogman föreslagit, af innehåll,
att Konungen skall på grundlagsenlig
väg söka förekomma de olägenheter man befarar,
fruktar jag innefatta detsamma som
intet. Ingen lär väl tvifla derpå, att Konungen
, så långt hans rätt efter Grundlagen
sträcker sig, söker förekomma hvad man
här befarar, och, utan att något särskilt
stadgande derom i en lag inflyter, tror jag
att man i det afseendet kan vara lugn. Jag
r
Den l3 Januarii e. m.
ser intet, som skulle kunna hindra Konungen
att använda Lilla Creditivet. Jag tror
ej eller, att någon ny antydning, genom orden
i öfverensstämmelse med Grundlagarne
finnes, att Konungen skall kalla Rikets Ständer.
Det är föreslaget, att Fullmägtige eller
Rikets Ständer skola gifva sitt yttrande. Det
lär ej vara någon annan, som kan sätta Banken
i sitt skick, efter de rättigheter Grundlagen
åt dem förvarat. Således, då jag ej
kan finna, och ej eller hört någon uppgifva
, andra fördelar af det förändrade lagförslaget,
än dem jag sökt vederlägga, får
jag förnya min anhållan om proposition till
bifall å Utskottens förslag.
Herr Tham: Jag tilltror mig visserligen
icke att kunna så utveckla skadan af §., sådan
som Utskotten föreslagit den, att jag Ian
öfvertyga den siste Talaren, men jag vill
likväl yttra min tanka derom. Det skadliga
deruti är den inblandning af sysslomanna-
och utrednings-tillstånd, hvaruti Banken
skulle sättas. Detta förutsätter en juridisk
concurs-åtgärd, och det är just den, som
vore den olyckligaste för hela landet; ty om
en sådan skall äga rum, blir det nödvändigt
att i penningar förvandla alla Bankens
tillgångar. Jag hemställer då, huru det skulle
gå med dem, som öro skyldige. Tusendetals
concourser skulle blifva följden. Sådan
som §:n nu af Herr Skogman är föreslagen,
är hvarje enskild tryggad emot Ball
-
f IO
Den 13 Januarii e. m.
ken, och äger att få sin fråga afgjord pä
sätt lagen föreskrifver. Men det anlydes tillika
att, i den omtalta olyckliga händelsen,
Konungen må, i grundlagsenlig väg, söka att
försätta Banken i viktigt skick. Kan det
ske utan Rikets Ständers medverkan, lär Konungen
ej underlåta det. Kan det ej ske
utan deras sammankallande, lär Konungen ej
underlåta att kalla dem, och jag hemställer,
om några andra, än Riksens Ständer, hvilka
skola vårda Banken, kunna komma i fråga
att sätta den i det skick den bör vara.
Jag tillstyrker afslag å Utskottens, och bifall
å Herr Skogmans, förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å den af Utskotten föreslagne Redaction
af 2 §.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade antaga
det af Herr Skogman uppgifne Redactions
-
Ropades Ja.
Herr Ribbing: Det är endast på grund
af den öfvertygelse jag äger, att en begäran
om votering ej skulle tjena till annat än
uppehåll, som jag ej begärt en sådan.
3.
Öfver HofRättens beslut i nå klagan föras
i Konungens Högsta Domstolpå sätt i
Den *3 Januarii e. m.
111
3o Cap. 1, 6 och 18 $§. Rättegångs Balken
sägs; dock gånge heslutet det oaktadt i verkställighet.
Herr Skogman: Då 3o Cap. RättegångsBalken
innehåller allmänna föreskrifter om
de fall, i hvilka dom skall fullgöras, innan
man deruti hos Konungen söker ändring,
anhåller jag att orden: dock gånge beslutet
det oaktadt i verkställighet mätte uteslutas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition lill Bifall
å 3 §.
Ropades Nej.
Hvarefter Ridderskapet och Adeln, uppå
derom af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMar skalken framställd proposition,
fann för godt antaga det af Herr Skogman
uppgifne förslag till redaction af berörde §.
Herr Ribbing reserverade sig emot Ridderskapets
och Adelns beslut.
«$*• 4-
Rikets Ständers Banks GrundCapital,
till det belopp som af Rikets Ständer vid
denna Riksdag blifvit bestämdt, skall alltid,
utan beräkning af Bankens fasta egendomar
och inventarier, utgöra en Bankens
behållning, utöfver de förbindelser för hvilka
Banken ansvarar, så att möjligen inträffande
Capital-förminskning under året
af vinsten er sättes.
112
Den i3 Januarii e. m.
Herr Skogman: Sedan Rikets Ständer
vid denna Riksdag beslutat, att som Grundcapital
för Banken bestämma en summa af
4,400,000 R:dr, återstod af StatsVerkets skuld
till Banken för 1S08 och 1809 årens krig,
hemställer jag, om icke samma summa må i
lagen införas, för att för alla uttrycka hvaruti
grundfonden består. Äfvenväl är det af
3 Stånd beslutadt, att den ej får användas till
annat än den metalliska fondens förstärkande.
Jag får således föreslå följande förändrade
redaction af 4 §-: Den summa af
4j400j>000 R'dr, som Rikets Ständer vid
denna Riksdag till Banken anslagit såsom
återstod af Rikets skuld för kostnaderne
vid 1808 års krig, skall, utan beräkning af
Bankens fasta egendomar och inventarier,
utgöra en Bankens behållning utöfver de
förbindelser, för hvilka Banken ansvarar,
och användas endast till förstärkande af
Blinkens metalliska fond, sedan silfverud
vexlingen börjat, så att möjligen inträffande
capital-förminskning under året af vinsten
ersättes.
Herr Hjerta: Jag är i sanning mycket
okunnig om det språk, som brukas vid lagars
utfärdande, eller ock måste jag tillstå
att jag finnér besynnerligt, att i en lag insätta,
att Bankens grundcapital är till det
belopp, som vid denna Riksdag blifvit bestämdt.
Jag anser, att den redactionen åt
min
-
4
Den 13 Januari! e. nnr.
minstone måste ändras, och tror alt hela §.
kunde utgå. Jag har hört sägas, att BorgareStåndet
äfven antagit det förslag, som Herr
Skogman framställt, men äfven han har bibehållit
samma uttryck. Jag skulle tro,
att om det är 3 Stånds beslut på hufvudsaken,
man åtminstone hör se till, att redactionen
blir riktig, och tillstyrker således i
öfrigt den förändring Herr Skogman yrkat,
utom hvad angår utsättande af summan, samt
uttrycket: som Riksens Ständer vid denna
Riksdag till Banken anslagit. Om det står:
Riksens Ständers Banks grundcapital skall
alltid utgöra en Bankens behållning, så är
det alldeles nog. Då får man sedan se efter,
huru stort det är, och hvad derom är
föreskrifvit. Jag har något emot bela denna
§., emedan detta grundcapital blir det
första, som kommer att försvinna. Det blir
det första, som kommer att anlitas, och jag
tror, att Rikets Ständer vid nästa Riksdag äro
nog kloka att afskrifva det, då lånerörelsen,
med den utsträckning den får, gifver inom
nästa Riksdag i millions vinst. Grundfonden
är då icke behöflig; men sedan tre Stånd
beslutat, att en sådan §. skall finnas, skulle
jag önska, att Ridderskapet och Adeln antoge
en sådan redaction, sorn vore förenlig
med vårt språkbruk, och ej innehölle någon
zifferberäkning. Jag vågar derföre föreslå,
att redactionen måtte blifva: Rikets Ständers
Banks GrundCapital skall alltid, utan
57 H. 8
Den 13 Januari! e. ra.
beräkning af Bankens fasta egendomar och
inventarier, utgöra en Bankens behållning
utöfver de förbindelser för hvilka Banken
ansvarar, sä att möjligen inträffande Capital
för minskning under äret, af vinsten
ersättes. Det är allt hvad som behöfves.
Herr Rosenblad: Af en alldeles motsatt
tanka med den siste Talaren , anser jag denna
§. vara den vigtigaste i hela lagen. Mera
vigtigt, än de laghud, som hafva afseende
på Bankens sättande i Concourstillstånd,
är, att Banken alltid skall hafva ett grundcapital,
som hindrar den att komma i detta
tillstånd. Det sammandrag af andra Bankers
statuter, som här blifvit utdeladt, visar,
att så är förhållandet i alla väl organiserade
Banker. I Brödrarikets Bankstadgar
finnes i 2 §. att fonden skall vara 2
millioner species. För Danska Banken finnes
stadgadt, att grundfonden består af 6
procent af capitalvärdet å alla fastigheter i
Danmark. Likaså finnes för den Pohlska
Banken en grundfond af 20 millioner Floriner,
hvilken skall växa ända till 3o millioner.
Österrikes har 100 millioner Gyllen;
Amerikas 35 millioner Dollars; den Engelska
11 millioner pund Sterling; den Franska
100 millioner Francs; den Nederländska
5o millioner Flori ner. Det finnes ingen
Bank i Europa, der ej såsom första garanti
för dem, som der insätta sin egendom, lemnäs
vissheten att den äger något. En Bank
Den 13 Ja n u a r i i e. m.
börjar ej sin röi’else med intet; hnfvudvilkoret
för en Bank är, att den skall hafva en
fond. Att utesluta beloppet af denna fond,
man må bestämma det i ziffra eller genom
en mellanmening, såsom i Utskottens förslag,
vore en modification, hvilken skulle
tillintetgöra hela §. Om man antoge Herr
Hjertås förslag, funnes intet hinder att sätta
grundfonden till 66 R:dr 32 sk. Således är
det alldeles nödvändigt, då vårt grundcapital
snarare är för litet, än för stort, att bestämma,
att det icke får minskas, och då är
det bättre att ziffran utsattes, än att behöfva
gå till ett Riksdagsbeslut, som måhända ej
är så familiert för allas tankar, som för våra.
Jag tillstyrker således Herr Skogmans
förslag.
Herr Tham: Någon särskild regel för
ordställningen af lagar tror jag ej vara gifven
i något land. Den skulle då mångå
gånger vara ändrad hos oss; ty våra lagar
se annorlunda ut, än våra förfäders. Hufvudsakliga
förtjensten måtte vara, att de äro
begriplige. Utskotten felade häremot, då
det stod ett GrundCapital, till det belopp
som af Rikets Ständer «ivid denna Riksdag
blifvit bestämdt. Derigenom var ej utsatt,
om man menade de 4>400>000 Rrdrne, eller
silfverfonden. Det är kanske fel i mitt sätt
att fatta, men jag tror, att orden kunde tydas
så. Det är derföre nödvändigt, att ca
H.
8*
Den i3 Januarii e. m.
pitalet utsattes till sin ziffra, och hvarifrån
det härflyter, så mycket mera som den motsägelse,
hvilken StalsObligationerne här funnit,
annars kunde lämpas på denna sak,
men bör förfalla, då det är fråga om StatsYerkets
skuld till Banken. Jag tror derföre,
att Herr Skogmans förslag innehåller
allt hvad vi önska; det innehåller, hvaruti
ca pitalet består, huru stort det är, att det
icke är något nytt, utan endast hvad Statsverket
är skyldigt att betala till Banken,
och slutligen att det ej får tillgripas för annat
än för att underhålla realisationen. Det
försvinner då ej, ty då användes det att
skaffa silfver, och detta silfver måste innehålla
så stor del af grundcapitalet, att Bankens
ställning blir densamma som den förut
varit, hvarigenom grundcapitalet ej är
rubbadt. Ett grundcapital åsyftar ej, att det
alltid skall vara i öfverskott, utan blott att
Bankens böcker skola utvisa, att den äger ett
sådant öfverskott. Derföre är det antydt,
att om det någon gång skulle minskas, Bankovinsten
bör användas till dess fyllande.
Jag tror således, att Ridderskapet och Adeln
bör antaga Herr Skogmans förslag, såsom
bättre än Utskottens och Herr Hjertås.
Herr Hjerta: Jag kan ej neka, och jag
har äfven yttrat det, att Herr Skogmans förslag
är vida fullständigare än Utskottens,
och till och med innehåller intet oriktigt,
såsom Utskottens; men jag kan ej öfvergå
Den 13 J a n u a r i i e. m. 11 j
till den tankan, att denna §. bör gillas sådan
den blifvit framställd, emedan det då
skulle blifva tre Stånds beslut på hufvudsaken,
i hvilket fall ingen ändring deruti kunde
ske genom Utskotten, eller genom Förstärkt
Utskott. Således anhåller jag att ännu
få bestrida denna och framställa fullständigare
än förut de skäl, hvarföre jag afstyrker
densamma. Herr Rosenblad har sökt
bevisa oss att, då det står i andra länders
BancoOrdningar, att Bankerne böra äga ett
■visst grundcapital, det skulle äfven i vår Bank
vara lika nödvändigt, men han bar icke kunnat
öfvertyga mig derom. Vi känna detta
bruk i Sverige; det har ägt rum så för Götheborgs,
som Åbo, Malmö och Götha CanalDisconter,
eller alla på Bolag och Actier
grundade Disconter och Banker. Men det
måtte ej beliöfvas 160 år efter sedan Svenska
Banken är inrättad, då den äger, genom
en tillfredsställande lånerörelse, eLt öfverskott,
som är så stort, att det utgör kanske ^
af hela grundfonden. Jag skulle tro det innebära
en oformlighet att, sedan en Bank
är i ordning, stifta ett grundcapital; men
hvad jag fäster mera vigt vid, är, att vi ej vid
nästa Riksdag må finna oss föranlåtne, att
betala dessa 4 millioner i Bevillning, emedan
jag påstår, att de lättare genom en väl
förd Bancohushållning, än genom skatter,
kunna åstadkommas; om nu Herr Skogmans
förslag bifalles, så står det: Den summa af
440°>000 R:dr> som Rikets Ständer vid den
-
Den 13 S a n u a r i i e. m.
na Riksdag till Banken anslagit, såsom återstod
af Rikets skuld för kostnaderne vid
1808 års krig, skall, utan beräkning af
Bankens fasta egendomar och inventarier,
utgöra en Bankens behållning utöfver de
f örbindelser, för hvilka Bankett ansvarar,
och användas endast till förstärkande af
Bankens metalliska fond, sedan silfverutvätxlingen
börjat, sä att möjligen inträff ände
Capital för minskning under året af vinsten
ersättes. Om vi 1111 skrifva detta i en
lag, knöde det blifva möjligt att man fann
behofvet af dessa obligationer, och då kunde
hända, att vi samlas vid nästa Riksdag
med det budskap, att vi mäste åtaga oss
en Bevillning för en rörelse, som vi ej haft
nytta af. Skulle silfverfonden ej stå hi, är
det bättre att ej vräka hort mera på silfverköpen,
utan att Ständerne komma tillsammans.
När nu endast två Stånd antagit denna
redaction, och ett annat Stånd bifallit
Utskottens, önskade jag att Ridderskapet och
Adeln, heldre än alt hilda tre Stånds beslut,
snarare sökte något annat beslut i saken,
sora kunde göra ett jemkningsbetänkande
nödigt, hvarigenom vi kunde slippa
denna punkt, som är stridande emot BondeStåndets
beslut och åtskillige härvarande
personers mening. Man kunde ej förutse,
att det var någon uträkning att tillställa en
så vådlig inrättning som denna. Det är på
denna grund jag vågar föreslå en annan uppställning
af §:n, så att man tager bort mel
-
Den i3 Januarii e. m.
"9
lanmeningen, som börjar med till, och slutar
med bestämdt.
Herr Tham: Det är med verklig tillfredsställelse
jag hört, alt två Stånd bifallit
förslaget, och denna ökas deraf, att jag hoppas,
att det tredje äfven skall ingå på det
beslut de fattat, ty jag hoppas att Ridderskapet
och Adeln skall antaga det. Jag kan
ej ingå på Herr Hjertås mening. Han tror,
att man skulle utsätta sig för en betydlig
Bevillning. Först och främst vill jag tro,
att summan ej behöfver anlitas. Dernäst,
om någon del eller hela denna summa skulle
behöfvas, är det ej sagdt, att man skall
bortsälja dessa obligationer; man kan belåna
dem, och då behöfves ingen Bevillning;
de kunna betalas, i den mån Bankovinsten
inflyter, och man kan med den betala de
lån, man behöfver göra. Jag tror att, iden
ställning, Rikets Ständer voro, då de skulle
besluta en realisation, det var deras skyldighet
att visa sig vilja betala en del af
hvad StatsVerket lånat af Banken. Genom
denna återbetalning, som sker genom en eller
flere obligationer, hvilka Banken endast
får begagna, måtte vi ej komma i fara att
betala Bevillning. Det är just för alt förekomma
en sådan sak, som vi böra betala
summan; då först, om en sådan icke finnes,
blir Bevillning nödvändig för att sätta Banken
åter i det skick den bör vara. Då summan
ej får användas till annat, än bibehål
-
120
Den 13 Januari! e. m.
lande af Bankens fonder, är del derigenom
sorn Rikets Ständer förberedt den glada händelse
, att de ej böra emotse någon förlägenhet
i Banken, eller att man skulle behöfva
göra sammanskott för att upprätthålla den.
Sådant skulle förutsätta en så elak styrelse,
att jag ej kan tro möjligheten deraf.
Då just denna grundfond skall försäkra realisationens
bestånd, och förvissa oss, atfc
Banken ej kommer i förlägenhet, önskar jag
bifall å Herr Skogmans redaction, emedan
den innehåller allt hvad som fordras.
Herr Skogman: Jag anhåller endast få
anföra några ord i anledning af hvad en
Ledamot yttrat, att detta skulle leda till beskattning
för folket. Rikets Ständer hafva
redan vid denna Riksdag fastställt, på hvad
vilkor den ifrågavarande summan skall förskrifvas,
samt huru så väl ränta som amortissement
skola gäldas. Obligationerne äro
stödde på den grund, att capitalet icke är
på en gång exigibelt. Äfven hafva Rikets
Ständer beslutit, att räntan å obligationerne
skall af Bankovinsten godtgöras. Någon annan
beskattning kan ej komma i fråga. Detta
är för öfrigt blott ett erkännande af en
skuld, som redan finnes, och jag fäster särdeles
vigt dervid, att Banken har ett medel
att, om så fordras, kunna förstärka sin
metalliska fond, utan att behöfva indraga
sin lånerörelse.
Den 13 J a n u a r i i e. ra.
121
Herr Hjerta: Jag får förnya samma
framställning nu, som jag förut gjort, då
det var fråga om Myntbestämningslagen,
nemligen att jag ej kunde anse den, som annat
än en redaction af redan fattade beslut,
hvilken öfverlemnas till Konungens sanction.
Jag tror således, att då Rikets Ständer
ej mig vetterligen beslutit, att dessa medel
skola endast användas till förstärkande
af Bankens metalliska fond, ehuru Ridderskapet
och Adeln på Herr Thams framställning
beslutade det, man nu skulle bifalla
en sak, som man ej förut beslutit. Här
måtte ej vara fråga om att komma med en
ny uppfinning för att drifva igenom saker,
som man ej kunnat få fram, då detta var
öfverläggningsämne inom Stånden. Sådant
anser jag stridande emot de tre andra
Ståndens rätt. Således kan jag ej annat än
sätta mig emot saken. För öfrigt måste
jag bibehålla den tankan, att det är oformligt
för oss i närvarande ögonblick att utsätta
denna summa. Jag bekänner öppet,
att jag söker skaffa möjlighet för Rikets
»Ständer att rätta hvad de af misstag gjort,
på det ej möjlighet må uppstå att nödgas genom
Bevillning betala summan. Herr Tham
må säga om upplåning hvad han vill, så,
utom det att jag ej vet hvar beslut finnes
om upplåning, kan det äfven hända, att man
åcke kan få lån. Då uppstår en taxation på
nationen, som göres emellan Riksdagarne,
utan att Rikets Ständer höras, och finna be
-
122
Dcu i3 Januari i e. m.
hofvet af en ökad Bevillning. Det var på
denna grund BondeStåndet gjorde till vilkor
för realisationen, att detta ej skulle
ske, och jag hoppas, att Rikets Ständer nästa
gång rätta det, om man har öppet att
nedsätta fonden till 66 R:dr 32 sk., som en
Talare föreslagit.
Herr von HartmansdorffAugust: Jag
delar i så måtto mening med Herr Hjerta,
att jag tror stadgandet höra vara öfverensstämmande
med Rikets Ständers beslut; men
jag kommer deremot till andra slutsatser än
han, både i afseende på innehållet af Rikets
Ständers beslut, och hvad som tillhör
Ridderskapet och Adeln att för sin del göra.
I anledning af Stats- och BancoUtskottens
Betänkande N:o 14 har Ridderskapet och
Adeln redan fattat ett beslut om Grundfonden,
hvilket lyder som följer; Att, sä
väl till fyllande af bristen i Bankens tillgångar
mot dess skulder, som för att gifva
Banken en Grundfond, lemnande garantie
för oafbrutna uppfyllandet af dess
förbindelser mot egne Borgenärer och säkerhet
för bedrifvande af dess rörelse, må,
för StatsVerkets kapitalskuld för 1808 års
krigskostnader, af RiksgäldsContoiret utfärdas
för skrifningar, å Riksens Ständers vägnar,
ställde till Banken eller Ordres_, å minst
10,000 R:dr B:co hvardera till ett sammanlagdt
belopp af 4,400,000 R:dr B:co, och
dessa f örbindelser ställas pä betalning af
Den i3 Januari i e. m.
123
allenast 4 procents ränta från och med är
i83o_, och på betalning dessutom af 2 procent
ärligen i afräkning ä primitiva Capitalet
frän och med är 1835, under förbehåll
derjemte för RiksgäldsContoiret att göra
större eller mindre afbetalning af Capitalet.
Till detta beslut fogade Ridderskapet
och Adeln dessutom det tillägg, att dessa förbindelser
ej må till annan man öfverlåta$
för annat än förstärkande af Bankens metalliskafond.
När nu Ridderskapet och Adeln
i hufvudsaken fattat detta beslut, ser jag ej
något hinder för Ståndet att, i öfverensstämmelse
dermed, uppgöra redactionen till
4 §. i Bancolagen. Men till yttermera visso
vill jag af Stats- och BancoUtskottens Memorial
N:o ar uppläsa: att B or gare Stärn del,
ehuru i andra hänseenden skiljande sig från
Ridderskapet och Adeln samt Högvördige
PresteStåndet j likväl med sistnämnde arne
RiksStånd instämt i den åsigt, att StatsVerkels
ifrågavarande skuldbelopp 4j400>000
R:dr skall till Banken reverseras; hvilket
sålunda måste anses vara genom 3:ne Stånds
sammanstämmande beslut afgjordt. Endast
om sältet, att reversera denna summa, antingen
det skall ske i mindre summor, eller
i en sedel, såsom BorgareStåndet beslutat,
äro Stånden af skiljagtiga meningar. Men
antingen det sker i flere sedlar, eller i en,
skola likväl 4>40°>000 Bxlr till Banken reverseras,
och detta är, enligt det åberopade
och bifallna Betänkandet N:o 14» Bankens
Den i3 Januarii e. m.
Grnntlfond. Om man ur denna §. uteslutar
summan, sker derigenom ingen rubbning
i beslutet, men det medför den olägenhet
för läsaren, att han, i stället att genast på
ett ställe finna hvad dermed menas, nödgas
söka det på flera. Derigenom kommer
dock hvarken Herr Hjerta eller någon annan
ifrån, att Grundfondens summa består af berörde
4,4oo,ooo R:dr. Icke eller tror jag
att man lyckas, hvarken nu eller vid en
kommande Riksdag, att upprifva beslutet.
Om Herr Hjerta anser det förderfligt; så
är det ju hans lätt, att vid nästa Riksdag
föreslå dess upphäfvande. Rikets Ständer
kunna då förändra lagen, men de böra göra
det öppet, och ej genom en försåtlig nedsättning
af den obestämda summan till 66
R:dr 32 sk. Jag tillstyrker således bifall å
den redaction Herr Skogman föreslagit.
Herr Rosenblad: Till det sakrika anförande
den siste Talaren afgifvit måste
jag tillägga, först att jag protesterar emot
det misstag, att jag skulle hafva föreslagit
Grundfondens nedsättande till 66 R:dr 32
sk.; och sedan att, då af Ridderskapet och
Adeln, äfvensom BorgareStåndet, det tillägg
blifvit gjordt till livad Utskotten föreslagit
i Betänkandet N:o i4, att Grundfonden icke
får användas ulan till förstärkande af
reela fonden, när det af Fullmäglige nödigt
finnes, i hvilket beslut Utskotten inbjudit
de öfrige Stånden att instämma, detta, ge
-
Den i3 Januarii e. ra.
xiom PresteStåndets antagande af denna inbjudning,
blifvit Rikets Ständers beslut, hvarigenom
Herr Skogmans förslag befinner sig i
fullkomlig öfverensstämmelse med nämnde
beslut, som numera är Svea Rikes Ständers.
Jag anhåller alltså om proposition å förslaget.
Herr Hjerta: I fall det så förhåller sig,
som Herr Rosenblad yttrat, förfaller mia
anmärkning, enär just det gör det nödvändigt,
att i lagen omtala saken. Men då jag
ej känner, huru härmed förhåller sig, anhåller
jag, att vi på officielt sätt må blifva
underrättade derom. Är det tre Stånds beslut
på saken, så är redactionen behörig;
om icke så är, skulle vi komma att besluta
öfver en sak, utan att Utskotten blifvit hörde.
Då detta icke får ske, måste saken såsom
en ny motion behandlas och får ej genast
här afgöras. På denna grund nekar jag
helt enkelt denna slags motionsrätt, såsom
stridande emot våra former. Att BorgareStåndet
jemkat sig efter Adelns beslut, det
vet jag, men aldrig har jag hört, att PresteStåndet
gjort det.
Herr Rosenblad: Pagina 3o3 i Memorialet
N:o 21 står: 2:0 Att i afseende på
'vilkoret för begagnandet af berörde belopp,
4,4°OjOoa Pidi'j Ridderskapet och Adeln samt
BorgareStåndet beslutat: att detsamma får
icke användas utan i och för för
-
Den i3 Januarii e. m.
stärkning af Bankens reela fond,
dä detta af BancoFullmägtige nö~
digt prof vas; hvarföre Utskotten få inbjuda
Högvörd. PresteStåindet att med desse
z:ne Ständ härom sig förena; men antages
ej delina inbjudning, föresläs följande Proposition,
etc. Jag anhåller, att Herr RiddarhusSecreteraren
behagade uppläsa det från
PresteStåndet ankomne Protocollsutdrag, som
innefattar Ståndets beslut i denna omständighet,
på det man må tillförlitligen erfara
, att PresteStåndet antagit berörde inbjudning.
Undertecknad RiddarhusSecreterare uppläste
Högvördige PresteStåndets Protocollsutdrag
af den 18 sistlidne November, innehållande,
hvad som angår i3 Punkten af
Stats- och BancoUtskottens Memorial N:o 21,
i anledning af RiksStåndens beslut i afseende
på de af Utskotten uti Betänkandet N:o 14
gifna tillstyrkanden i fråga om Myntbestämningen
och dermed gemenskap ägande ämnen,
att PresteStåndet, i afseende på vilkoret
för begagnandet af StatsVerkets skuldbelopp
4,400>°00 R-'dr, förenat sig om det
af Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet
fattade beslut: att detsamma icke
får användas utan i och för förstärkning
af Bankens reela fond, då detta af BancoFullmägtige
nödigt prof vas; hvarigenom votering
i denna fråga af PresteStåndet ansetts
öfverflödig.
Den i3 Januarii e. ra.
127
Herr Hierta: Sedan jag nu liört att
det är tre Stånds beslut på hufvudsaken,
har jag intet att invända emot redactionen
af Herr Skogmans förslag, men anhåller endast
om proposition till afslag å hela §:n,
på det någon jemkning må kunna äga rum.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af den af Utskottet föreslagne 4 §•
Ropades Nej.
Hvarefter Haris Excellence hemställde
om Ridderskapet och Adeln behagade antaga
det af Herr Skogman uppgifne förslag
till redaction af berörde §.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
Herr Hjerta: Jag begär votering, samt
att Contra-propositionen må blifva, att §:n
helt och hållet utgår.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken framställde följande Voterings-proposition:
Den,
som bifaller att 4 §• 1 Lagen för
Rikets Ständers Bank må erhålla följande
lydelse: ”Den summa af 4>400>000 ILdr,
”sorn Rikets Ständer vid denna Riksdag till
”Banken anslagit såsom återstod af Rikets
”skuld för kostnaderne vid 1808 års krig,
”skall, utan beräkning af Bankens fasta egen”domar
och inventarier, utgöra en Bankens
”behållning utöfver de förbindelser, för hvilka
”Banken ansvarar, och användas endast till
ia8
Den i3 Januarii e. m.
”förstärkande af Bankens metalliska fond,
”sedan silfverutvexlingen börjat, så att möjligen
inträffande Capitalförminskning under
'äret af vinsten ersättes;” voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses ofvanberörde redaclion,
af den ifrågastälide 4 §> hafva blifvit
af Ridderskapet och Adeln afslagen, samt
4 §. i följd häraf böra utur Lagen för Rikets
Ständers Bank utgå.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan half till
9 eftermiddagen; och beran nös efter voteringens
slut klockan ett qvart till xo eftermiddagen,
sedan en Voteringssedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öfrige
Voteringssedlarne öppnade, rösterna hafva
utfallit, som följer:
Ja — 4q.
Nej — 9.
I följd hvaraf, och sedan det öfver Voteringen
särskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Gref ven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
oell Adeln således antagit det af Herr
Skog
-
Den i3 Janunrii e. m.
129
Skogman uppgifne, i Ja-propositionen intagne,
förslag till redaction af \ §. i Lagen
för Rikets Ständers Bank.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Frän Bevillnings- Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotlen:
Af den 24 sistlidne December:
N:o 3o. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Betänkandet N:o 18 angående
väckta motioner, i afseende på Kongl. Maj:ts
Nådiga Förordning emot oloflig införsel eller
utförsel af varor, af den a3 Junii i8a5.
Från BancoUtskottet:
Af den 5 dennes:
N:o p3. Med förslag till Reglementariska
föreskrifter, i afseende å det Lån, som,
enligt Utskottets Betänkande N:o 92 , tillbelopp
af högst 2,000,000 R:dr Hamb. Banco,
skulle komma att genom BancoStyrelsen upptagas,
jemte grunderna för användandet af
den Fond, som derigenom skulle hildas,
egentligen till understöd åt Fastighetsägare.
N:o 94* O111 fortfarande af den till
fälliga
Lånerättighet för Stockholms Stads
BrandContoir, som, sedan år 1756, varit
medgifven.
57 H. 9
i3o
Den 13 J a n u a r i i e. ra.
N:o p5. Med tillstyrkan, alt eftergift
af StraffRänta måtte beviljas för ett till
Bonden Anders Larsson i Gunnarstorp af
Elfsborgs Län utgifvet och hos hans Löftesmän
utsökt Odlingslån.
N:o 96. Med tillstyrkan, att i Banken
hädanefter, såsom tillförene, måtte kunna
till förvar aflemnas så kallade Deposita af
flyttbart Gods, under försegling, men emot
viss afgift.
N:o 97. Med anledning af väckt motion
, angående rättighet för Länsmän och
Underofficerare att i BancoDisconten erhålla
Lån.
N:o 98. Med tillstyrkan, att, för denna
gång, en summa af 45° R:drB:co, i ett
för allt, måtte få anordnas till delnings
emellan den Vaktbetjening inom Banken,
som ej i och för den serskilda uppassningen
hos BankoUtskottet begagnas.
Från LagUtskoltet:
Af den 23 sistlidne December:
N:o 154- I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o89,
om indragning af Lagmans- och KämnersRätter
samt serskilda Domstolar, m. m.
Lades på bordet.
Justerades 3 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Ple
-
Den 13 J a n u a r i i e. m.
131
nura den 11 dennes eftermiddagen fattade
beslut.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till io om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen d. i5 Januarii i83o.
Plenum klockan half till i o Förmiddagen.
Fortsattes pröfningen af Stats- Bancoocli
LagUtskottens den 28 sistlidne November
under N:o 28 afgifne, och den 21 derpaföljde
December förmiddagen på bordet
lagde, Utlåtande öfver gjorde anmärkningar,
vid Utskottens under N:o 16 förut meddeldte
Betänkande, angående Förslag till Lag för
Rikets Ständers Bank.
$. 5.
För hvarje halfår skalig inom en månad
efter förloppet deraf, en öfversigt,
som klart och fullständigt visar VexelBankens
ställning, genom Rikets Ständers Fullmägtiges
försorg, tryckas och med allmänna
tidningarne utdelas, samt, efter hvarje
års Bokslut, en öfversigt, sorn visar Bankens
hela ställning.
57 H. 9*
Den i5 Ja nu ari i f. ra.
öfverlemnas Banken till utredning, enligt
hvad i 2 §. sägs, läte de förordnade
Sysslomännen ofördröjligen upprätta, och,
pä sätt för Fullmägtige föreskrifvit är, utdela
öfversigt öfver Bankens hela ställning.
Den skall ock af dem vid hvarje hal färs förlopp
förnyas, så länge utredningen fortfar.
Herr Skogman, Carl David: Sedan Ridderskapet
och Adeln beslutat förändring af
2 §. om Bankens utredning, torde äfven senare
delen af denna §. kunna utgå, hvarföre
jag tager mig friheten föreslå följande
redaction: För hvarje halfår skall, innan,
en månad efter förloppet deraf, en öfversigt,
sorn klart och fullständigt visar FexelBankens
ställning, genom Rikets Ständers
Fullmäktiges försorg tryckas, och med allmänna
Tidningarne utdelas, samt, efter
hvarje års Bokslut, en öfversigt, som visar
Bankens hela ställning.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å den af Utskotten föreslagne 5 §.
Ropades Nej.
Hvarefter Ridderskapet och Adeln, uppå
derom af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMar skalken framställd proposition,
antog det af Herr Skogman uppgifne
förslag till redaction af berörde 5 §.
$. 6.
Utan hinder af Bankens privilegium
Den 15 J a n u a r i i f. m.
133
stånde det cnskilte nu och i framtiden fritta
att Bolag inrätta till Bankorörelses bedrifvande,
med iakttagande af hvad om sådane
Inrättningar af Konung och Ständer stadgadt
finnes.
Herr Skogman: Jag anhåller hlott att
få föreslå en redactionsförändring, hvarigenom
i Bancolagen de föreskrifter upptagas,
hvilka redan finnas stadgade i afseende på
enskilda Banker. Denna redaction skulle lyda
sålunda: ”Enskilde stände det fritt, att
Bolag inrätta lill Bankrörelses bedrif vande,
under iakttagande af hvad genom Kongl.
Kungörelsen af den 14 Januarii 183,4 redan
angående enskilda Bankinrättningar är stadgadt,
eller framdeles af Kongl. Ma.j:t och
Rikets Ständer stadgadt varder.”
Herr Printzensköld, Axel: Då, genom
Rikets Ständers beslut vid sisla Riksdagen,
och Kongl. Maj:ts år 1824 utfärdade Kungörelse,
enskildtes rätt att inrätta Banker
redan är gifven, hemställer jag om denna §.
kan vara behöflig, och anhåller örn dess uteslutande.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus :
Enahanda förhållande äger rum med denna
§., som med den 5. Bankens publicitet beslöts
år i8a3, och kungjordes; beslutet derom
finnes uti instructionen för BancoFullmäktige.
Den bör väl äfven kunna anses
hafva kommit till allmän kännedom; men
134
Den i5 Januarii f. ni.
något hvarvet, huru mycket sådana författningar
äro kända. Jag anser derföre, alt
äfven denna garanti bör bibehålla sitt rum
i Bancolagen, naturligtvis med den förändring
Herr Skogman nu föreslagit.
Hems Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla Utskottens
förslag till ifrågavarande §.
Ropades Nej.
Hvarefter Ridderskapet och Adeln, uppå
derom af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMar skalken framställd proposition,
gillade det af Herr Skogman uppgifne förslag
till berörde §.
7•
Denna Lag äge kraft af allmän CivilLag
och må förthy ej annorlunda ändrasj
än på sätt i Regerings Formens 8j $. stadgadt
är.
Herr Skogman: Ehvad säkerhet de lagstiftande
makternas åtgärder må lemna för
Bankens förvaltning i framtiden, böra dock
de beslut, som om Bankens rörelse och förhållanden
af Rikets Ständer vidtagas, vara i
öfverensstämmelse med lagstiftningen. Det
är följaktligen nödigt i 7 §. bestämdt uttrycka,
att Bankens styrelse och förvaltning
upprättas i enlighet med de fastställde grunderne,
och derföre får jag föreslå följande
redaction af samma §.: Alla stadgar och
Den 15 J a n u a v i i f. ra.
135
reglementen angående Bankens rörelse och
förvaltning skola upprättas i noggrann öfverensstämmelse
med de i denna Lag fastställde
grunder.
Denna Lag måj såsom allmän CivilLag.
, ej annorlunda ändras, än på sätt i
RegeringsFormens 8j stadgadt är, och
äge i afseende pä verkställigheten samma
kraft och verkan, som Rikets öfriga gällande
Lagar.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till antagande
af Utskottens förslag till ifrågavarande
§.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde',
örn Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
det af Herr Skogman till berörde §. uppgifne
redactionsförslag.
Ropades Ja.
Friherre Cederström, Jacob: Jag har i
början af öfverläggningen om denna lag sökt
göra gällande den öfvertjrgelse, att Rikets
Ständer icke borde frånträda sin rätt, att,
såsom Svenska folkets ombud, ensamme garantera
Banken, och bestämma de förmögenhetsförhållanden
i nationen, hvilka bero
af detta verks förvaltning. Ridderskapets
och Adelns pluralitet har varit af annan öfvertygelse,
och har ansett en CivilLag böra,
utan afseende på 72 §. RegeringsFor
-
i36
Den i5 Januari i f. m.
men, nu genast föreslås till Konungens sa nction.
Jag går nu att afgifva min reservation
emot detta beslut, hvilket jag anser oförenligt
med nämnde §. i Grundlagen, samt
af vådliga och betänkliga följder för fäderneslandet,
då dessa förhållanden hädanefter
komma att hero af Styrelsens mer eller mindre
starka inflytande. Jag har velat i Protocollet
förvara denna tanka, på det man framdeles
må kunna se, att man dock i förväg
sagt, hvad som kommer att ske.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att Ridderskapet
och Adeln den 11 dennes f. m. beslutat
uppskjuta pröfningen af 6 §. i MyntbestämningsLagen,
intilldess frågan om Lagen för
Rikets Ständers Bank blifvit afgjord.
I anledning häraf fortsattes nu pröfningen
af Stats- Banco- och LagUtskottens den 2S
sistlidne November under N:o .27 afgifne, och
den 21 derpåföljde December f. m. på bordet
lagde, Utlåtande öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottens den ip sistlidne September
under N:o i5 förut meddeldte Betänkande
med förslag till lag angående Myntbestämningen.
$. 6.
De säkerhetsmåttj som funnits nödige
till betryggande af Fordringsägares rätt
emot Banken, sedan utväxling af silfver
tagit sin början, äro i särskild lag stadgade.
Den i5 Ja nu ari i f. m.
Herr Ribbing, Arvid: Så vida icke den
mening blir gällande, att hela detta stadgande
såsom öfverflödigt kunde utgå, skulle
jag hemställa, om icke åtminstone den ändring
deri borde vidtagas, att ingen utvexling
af silfver kommer att äga rum annor.
lunda, än att mynt utgifves; då §:n skulle
få följande lydelse: De säkerhetsmått, som
funnits nödige till betryggande af Fordringsägares
rätt emot Ranken, sedan utvexling
af silfvermynt tagit sin början, äro i särskild
lag stadgade.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition lill bifall
af förevarande §.
Ropades Nej.
Hvarefter Ridderskapet och Adeln, uppå
derom af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken framställd proposition,
fann för godt antaga det af Herr
Ribbing till berörde §. uppgjorde redactionsförslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att sedan 5
§. i Myntbestämningslagen skulle, till följd
af Ridderskapets och Adelns den ii dennes
f. m. fattade beslut, utgå, den nyss antagne
6 §. måtte i stället blifva den 5:te;
hvilket bifölls.
Herr Ribbing: Sedan öfverläggningen nu
är slutad, anhåller jag att öfver ämnet i
allmänhet få yttra några ord.
138
Den 15 J a n u a r i i f'. m.
Man har bestridt, att slagskattens läggande
i myntet vore en myntförsämring,
enär man ändå alltid hade öppet att erhålla
omyntadt silfver mot sedlar efter den af
Rikets Ständer vid förra och denna Riksdag
enhälligt bestämde grund, nemligen ; R:dr
i silfver efter 1664 ärs myntfot3 mot 128
s/i. i sedlar_, ända lill dess man vunnit sitt
ändamål och nu ändtligen fått de tre öfrige
Ståndens beslut, att öfverlemna till Konungen
bestämmandet af denna slagskatt; hvarefter
man inom della Hus icke längre vidhållit
sitt löfte om vexlingsrätt till det omyntade
silfret, utan, vid den votering som nyligen
ägt rum, med en majoritet af f, förklarat,
att Myntbestämningslagen endast skulle
medgifva utvexling af, genom slagskatt
försämrade, R:dr i silfver.
Huruvida ett Konungens lill ziffran bestämda
beslut härom kan, efter Grundlagen,
anses gildt samt för framtiden fast och
beståndande, utan Ständernas lika bestämda
bifall dertill, det må 79 §. RegeringsForraen
afgöra, så väl som frågan, huruvida
Ständerne ägt, att, genom detta obundna
öfverlemnande till Kongl. Maj:t, sjelfve afhända
sig en dyrbar rättighet.
79 §. innehåller, att ingen förändring
i Rikets mynt till skrot eller korn må äga
rum utan Rikets Ständers bifall«
Men ehuru jag, i fråga om myntets förändring,
sökt alt emot en öfverlägsen plu
-
Den i5 Januarii f. m. x3g
ralitet, steg för steg försvara och i besittning
behålla våra rättigheter såsom Ständer,
återstår dock, sedan detta misslyckats, den
bön jag nu går att framställa, nemligen att,
åtminstone till en del, få åtnjuta de bortlemnade
rättigheterne. Jag vågar derföre
föreslå en underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t, med begäran, det Kongl. Maj:t ville,
till fasställande och godkännande af Rikets
Ständer, (hvilket med så mycken säkerhet
kan påräknas) ej allenast meddela dem sitt
beslut, huru hög slagskatten bör beräknas,
utan äfven i nåder uppgifva alla de öfriga
förhållanden, som på myntets skrot och korn
kunna inverka, och hvilka Kongl. Maj:t anser
böra vid myntningen iagttagas, på det
att beslutet härom måtte blifva i fullkomlig
öfverensstämmelse med §. RegeringsFormen,
och icke obestämdt lemnäs till en osäker
framtid och möjlig förändring.
Begärdes på bordet.
Anmältes och emottogs HofCanzleren
m. m. Herr D. von Schulzenheim, hvilken,
å Kongl. Maj:ts Höga vägnar, aflemnade Dess
den 14 dennes aflåtne Nådiga proposition
till Rikets Ständer angående förändrad redaction
af 63 §. RegeringsFormen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken anmodade Herr HofCanzleren,
att lill Kongl. Maj:t framföra Ridderskapets
och Adelns underdåniga vördnad
Den iJan uar ii 1. m.
oell tillgifvenhet, jemte försäkran att Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition genast skulle vallia
för Fiidderskapet och Adeln föredragen.
Hvarefter Herr HofCanzleren på vanligt
vis utbeledsagades.
Föredrogs och remitterades till ConstitulionsUtskottet
Kongl. Maj:ts Högstberörde
Nådiga Proposition, angående förändrad Redaclion
af 63 §. RegeringsFormen.
Ånyo föredrogs ConstitulionsUtskottets
sedan i8a3 års Riksdag hvilande, samt den
5 Januarii sistlidet år på bordet lagde, Förslag
till ändring af 68 §. n Punkten Riksdagsordningen.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Jag hemställer,
om icke detta förslag må få hvila,
till dess Ridderskapet och Adeln afgjort instruetionen
för Rikets Ständers Revisorer.
Skulle den emot all förmodan godkännas,
så vore, det i min tanka, nödigt att antaga
det nya Grundlagsstadgandet; i annat fall
tror jag, att man kunde bibehålla det gamla.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag anhåller
vördsamt om upplysning, huru de öfrige
Stånden beslutat i denna fråga.
Undertecknad RiddarhusSccreterare ti 11—
kännagaf, att, enligt från de öfrige RiksStånden
ankomne Protocollsutdrag, ConstitutionsUtskottets
ifrågavarande Förslag blifvit af
Den i5 .T an 11 ar ii f. in.
Högvördige PresteSlåndet och Hedervärda
BondeStåndet. afslagit, men af Välloflige BorgareStåndet
godkändt.
Herr Rosenblad: Sedan 1111 mera någon
verkan icke kan följa på hvad beslut Ridderskapet
och Adelli än må fatta, då saken
blifvit i två Ständ afslagen, torde all discussion
om ämnet vara öfverflödig.
Grefve Horn: Ehuru utgången kan vara
likgiltig i anseende till resultatet, hemställer
jag dock, om icke Herr Grefven och
LandtMarskalken skulle täckas låta frågan
hvila, på sätt jag nyss hade äran anhålla.
Herr Rosenqvist} Fredrik leonhards
förenade sig med Grefve Horn.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Denna
§. har redan hvilat många månader, i
afbidan på StatsUtskottets Utlåtande om instructionen
för Herrar Revisorer. När dctLa
nu kommit, och hvar och en troligen redan
stadgat sin opinion, att 3 månaders Revisionstid
är otillräcklig för granskningen af
2 års Räkenskaper, hoppas jag att Ridderskapet
och Adeln täckes gilla den mening,
att Revision bör ske hvarje år.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln önskade, att förevarande fråga
skulle ytterligare uppskjutas.
Herr von Hartmansdorffj August: Då
Rikets Ständer skiljde detta mål från de öf
-
Don i5 Ja niia lii f. m.
riga Grundlagsförslagen, skedde det för alt
innan afgörandet inhemta StatsUtskottets Utlåtande
angående innehållet af Revisorernas
instruction. StatsUlskottet har likväl icke
yttrat sin mening, antingen Revisorerne böra
hvart, eller hvartannat år sammanträda.
På sådan grund, och då instructionens innehåll
i denna del beror på det alternativ
Ridderskapet och Adeln antager, hemställer
jag, om det icke vore bäst afgöra saken i
elen ordning Herr Grefven och LandtMarskalken
densamma föredragit.
Hans Excellence Herr Gref ven och
LandtMarskalken frågade ånyo, om Ridderskapet
och Adeln önskade, att denna fråga
ytterligare skulle hvila.
Ropades starka Nej, jemte några Ja.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
det Hans Excellence, utaf de på den
sista propositionen afgifne svar, tyckt sig
finna, att Ridderskapet och Adeln ej önskade,
alt denna fråga skulle vidare uppskjutas.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf: Jag skall visserligen icke
sätta mig emot, alt detta mål må uppskjutas,
till dess frågan om instruetionen blifvit
afgjord; men jag kan icke instämma med
Herr Cederschjöld i fråga om bifall till Revisionernes
hållande årligen, och hemställer,
då tvänne Stånd afslagit den nya redactio
-
Den i5 Januarii f. ni.
143
lien, huruvida icke Ridderskapet och Adelil
skulle vilja lägga delta Memorial lill handlingarna
, efter sorn ingen åtgärd deröfver
kan komma i fråga, men uppskof likväl kan
verka på det alternativa förslaget.
Herr Cederschjöld: I sjelfva saken kunde
det vara tillräckligt, alt lägga frågan
till handlingarna, men för framtiden kan
det likväl vara nyttigt, att uttala en bestämd
öfvertygelse. Derföre ber jag få erinra
Ståndet om orsaken till detta förslags tillkomst.
Då Rikets Ständer vid föregående
Riksdag begärde få granska flera allmänna
Cassör, ocb Kongl. Maj:t afslog denna begäran,
skedde det hufvudsakligen på den grund,
att Kongl. Maj:t ansåg tiden af 3 månader
alltför kort för att medhinna en sådan granskning.
Enär ett föregående förslag om tidens
förlängande till 4 månader redan hade blifvit
afslaget, hade man då ingen annan utväg,
än att åtminstone få Revisorerna något
oftare tillsammans, på det de skulle få mindre
volumineusa handlingar att genomgå.
Derföre, sedan Kongl. Maj:t bifallit Ständernas
önskan att få revidera alla Cassör, är
det klart, att 3 månader icke kunna vara
tillräckliga, så framt Revisorerne icke få
sammanträda hvarje år.
Herr Rosenqvist förnyade sin anhållan,
att frågan måtte ytterligare få hvila på
bordet.
D r n T 5 Januari! f. m.
Grefve Horn förenade sig med Herr Rosenqvist.
Friherre Cederström, Jacob: Hans Excellence
Herr Grefve af Wetterstedt har riktigt
upplyst, att det tjenar till intet att låta
förslaget hvila, ty frågan är redan afgjord,
sedan instructionen af 3 Stånd är bifallen.
Men det var icke egentligen härom jag ville
yttra mig, utan i anledning af Herr Cederschjölds
anförande. Han har trott det vara
nyttigt, att få Revisorerne hvarje år tillsammans,
derföre att de då skulle hafva tid att
revidera flere Cassör. Då Kongl. Maj:t första
gången vägrade Revision af dessa Cassör,
skedde det af skäl, att tiden icke medgaf
något sådant. För min del skulle jag tro,
att man hör vara mera mån om att revidera
StatsVerkfcls och Bankens räkenskaper, än
att ingå i revision af Specialcassor, glömmande
den kostnad hvarje Revision medförer.
Olägenheterne öfverstiga i sådant fall
vida de fördelar, som genom Revisionen och
anmärkningarne kunna vinnas. Jag skulle
således tro det bästa vara, att hädanefter,
som hittills, inskränka Revisionshefatlningen
till 2 års afslutade räkenskaper.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att sedan detta
ämne blifvit behörigen bordlagdt, och derefter
för Ridderskapet och Adeln föredragit,
hade Ridderskapet och Adeln beslutat, att
det
Den i5 Januari i f. rn.
.45
det skulle ytterligare hvila. Frågan hade således
varit aine gånger bordlagd; men om
Ridderskapet och Adeln önskat ett ytterligare
uppskof, hade Hans Excellence icke
ansett sig höra detsamma vägra. Enär likväl,
uppå derom framställd proposition, Ridderskapet
och Adeln förklarat sig icke önska
något vidare uppskof, ansåg Hans Excellence
frågan nu böra till slutligt afgörande företagas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde alltså, om Ridderskapet
och Adeln behagade antaga ConstitutionsUtskottets
förslag till ändring af
68 §. 2 Punkten Riksdagsordningen.
Bifölls.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den 8 sistlidne December under N:o 353
afgifne, och den 3o i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i
fråga om ny Instruction för Rikets Ständers
Revisorer, i afseende på deras befattning
med StatsVerkets granskning.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat ett så lydande anförande:
Flere gånger har jag nödgats bestrida
Grundlagsenligheten af det beslut, hvarigenom
Regeringen, efter fjorton års förlopp,
under hvilka fyra revisioner af StatsVerkets
57 H. 10
146 D e n 15 J a n u a r i i f. m.
t
förvaltning blifvit verkställde, vid i8a5 års
revision först satt en gräns för den, förut
Sländernes Revisorer medgifna, oinskränkta
granskningen af Statsförvaltningens alla delar.
Till detta bestridande bar jag atisedt
mig så mycket mera föranlåten, som jag, i
egenskap af Ordförande i alla desse revisioner,
hufvudsakligen beredt tillämpning af
den oinskränkta granskningen af Statsförvaltningen
intill den löpande tiden, och
derföre ansedt mig pligtig att, för mina
principaler, Rikets Ständer, redovisa för
mitt icke grundlagsvidriga handlingssätt. Då
jag ock med tillfredsställelse erfarit, att
vid alla föregående Riksdagar StatsUtskotten,
och Rikets Ständer sjelfva i underdånig
skrifvelse af den 18 September 1823
till alla delar gillat och instämt i revisionernes
åsigter och omdömen, har det förekommit
mig så mycket mera oväntadt, att
nu mera icke finna ett Statsutskott i samma
anda, ulan ett, som, i dess Utlåtande
N:o 353 om ny instruction för Rikets Ständers
Revisorer, afgifvit ett förslag, alldeles
eftergifvande i rättigheter, och stridande
emot föregående Rikets Ständers omdömen
och beslut i delta afseende, men öfverensstämmande
med den af Regeringen för Rikets
Ständers Revisorer föreslagne instruction;
som jag deremot ansedt mig hafva,
ifrån StatsUtskottet skäligen kunnat förvänta,
att, sedan Utskottet, mera än någon
Riksdag tillförene, sökt åt Styrelsen anskaffa
Di*ii i5 Januarii f. ni.
•47
allt hvad beviljats kunnat i anslagsväg, hvarvid
tillgångarne hos nationen mindre blifvit
rådfrågade än fordringanic, Utskottet skulle
äfven för Rikets Ständer förbehålla, i granskningsväg,
hvad förbehållas borde, ocb de
förut yrkat, sedan man förgäfves väntat, att,
vid desse förhållanden, Regeringen med oinskränkt
medgifvande af granskningsrätten
skulle gå Rikets Ständers fordringar lill mötes.
Då fråga nu är om en mindre behöflig
instruetion för Rikets Ständers Revisorer,
förekommer dervid den hufvudpunkten, om
nationen, genom Grundlagen, afhandt sig
dess naturliga, oinskränkta gränskningsrätt
af Statsförvaltningen, och upplåtit inskränkningsrättighet
deri åt Regeringen; hvilken
fråga, utan villrådighet, med Nej besvaras.
Grundlagarnes innehåll gifver för detta svar
ett orubbligt stöd, och om de än torde befinnas
stundom ofullständiga och mindre tydliga,
äro de det likväl icke i stadganden om
Statsanslagens fördelning och användande,
ty fullständig tydlighet framställer sig der,
och granskningsrättens naturliga samband,
med anslags beviljande> kan der icke ställas
i fråga. Vid Regementsförändringen upprättade
Ständerna hufvudtitlar för Statsutgifterna,
för vissa bestämda föremål, och,
genom 64 §• Regeringsformen, öfverlemnades
de till Konungens disposition, att, nemligen
till de af Ständer ne prof vade behof,
och efter den upprättade Staten, användas.
57 H. lo*
Den i5 Januarii f. m.
Desse stadganden allena determinera gränsorne
för Regeringens rättigheter i afseende
på Statens medel, oell i grund deraf hafva,
icke ulan anledningar, anmärkningar blifvit
gjorde emot Konungens Rådgifvare vid serskilda
dispositioner, utom Hnfvudtitlarne,
af Tull-, Post- samt serskilta Cassors medel
m. m. Granskningsrätten åter, såsom
hämtande sin grund ifrån rättigheten ali bevilja,
har derföre icke blifvit i Grundlagen
ställd i fråga. Således kunde i den instruction
för Revisorerne, som Ständerne 1812
dem meddelade, icke något derom inflyta
till en inskränkning i rättigheter, hvilken
de sjelfva icke godkänt, och hvilken de icke
anade möjligen komma att yrkas, hvaremot
Ständerne ansågo nödigt att, utan hinder i
den administrativa granskningen, föreskrifva
sådan granskning till ziffran, som 68 §.
Riksdagsordningen bjuder, så väl för att
ålägga Revisorerne en bestämd skyldighet,
sorn för att antyda Konungens Embelsmän,
hvilka Ständerne icke ägde att befalla,
deras i sammanhang dermed åliggande
pligt. Man har icke ulan anledning trott,
att, då Ständerne anslå medel till Statens behof,
det tillhör dem att söka upplysning, om
deras användande efter gifne föreskrifter; om
inskränkning i behof kunde äga rum, eller
tillökning tarfvades; och att detta allt icke
kunde verkställas, utan oinskränkt granskningsrätt
af dispositionen af Statsmedel, och
att således utelemnande af allt yttrande der
-
Den 15 J a n u a r i i f. m.
j4o
om , så väl i Grundlagen, som i Revisorerlies
instruetion af 1812, varit en följd af
den öfvertygelsen att man hit kunde lämpa
uttrycket: det förstus af sig sjelf t. Vid
detta förhållande, då Grundlagen icke lemnät
Regeringen något uppdrag att lägga hinder
i vägen för Ständernes eller deras Revisorers
oinskränkta granskning af Statsmedlens
förvaltning, har det varit så mycket
mera oväntadt, att Regeringen skulle en
sådan rättighet sig tillegna, som 68 §. Riksdagsordningen
uttryckligen ådagalägger Regeringens
obefogenhet dertill, men deremot
Ständernes icke tvetydiga rättigheter i detta
afseende, i följande strof: ”Rikets Stän”der
skola vid hvarje Riksdag förordna om
”Revisorer att, enligt af Rikets Ständer uthärdad
instruetion, öfverse och granska Stats”Verkels,
Bankens och RiksgäldsContorets
”tillstånd, styrelse och förvaltning; likväl,
”hvad StatsYerket angår, utan rättighet atö
”meddela föreskrifter, eller förändringar be”sluta.
” Hvaraf inhämtas, alt Grundlagen
icke gör någon skillnad i föreskrift, för desse
tre Verk, och blott inskränkt Revisorers
rättigheter, i afseende på StatsVerket, i det
enda förenämde bestämda fall; men, då genom
beslutet till inskränkning i afseende på
StatsVerkets granskning, nationens ombud
först fyra år efter Riksdag komma i tillfälle
att känna följderna och verkningarne af
Ständers beslut, har äfven jag erfarit, vid
erinran af de coustitntionella rättigheterne,
Den i5 Jan uarii f. rn.
en äfvenså oväntad, som smältande förödmjukelse
deri, alt nationens representanter
blifvit förmente, att i officiell väg känna
livad som ligger öppet, äfven för mindre
Embets- och Tjenstemän, och som hvar man
kan, genom utfordrande af handlingar, till
tryck befordra, och har jag, det må äfven
böra till mina misstag, trott, att tillfredsställelsen
hos elen enskilde förvaltaren af
annans egendom, att, till undanrödjande af
möjligen mindre fördelaktiga omdömen, få
öppet och utan inskränkning af lid, redovisa
för sine principaler, skulle äfven af den
högt uppsatte Embetsmannen eftersträfvas.
Hvad åter angår frågan om ny instruetion
för Riksens Ständers Revisorer, så enär 68
§. Riksdagsordningen föreskrifver, att Ständerne
skola en sådan instruetion utfärda,
ehuru samma §, innefattar i det närmaste
en nödig instruetion, får jag, med åberopande
af mitt yttrande, intagit i Statsutskottets
förevarande Utlåtande, förnya
mitt yrkande, att 1813 års instruetion må
allenast blifva gällande, endast med tillägg
att gransknings-rättighetcn må blifva
tillämpad på lika sätt, som före i8a5
års revision ägt rum, hvarförutan ändamålet
med Statsrevisioos-inrättningen förfelas,
och ett behofligt stöd för det co.nslitutionella
Statsskicket saknas; yrkande jag, så mycket
mera, att den föreslagnc ilis true t io nen
må förkastas, som de tillstyrkte ändringarne
och tilläggen äro, dels olämplige, dels för
-
Den i5 Januarii f. m.
{inledande, genom olika begrepp om meningar,
till nya tvister, sorn man söker undanrödja, i
afseende hvarpå jag får åberopa Herrarne von
Hartmansdorff^ och Ekermans välgrundade
reservationer, i hvilka jag i öfrigt hufvudsakligen
instämmer, och får i synnerhet fästa uppmärksamheten
å obehörigheten och olämpligheten
af 12 §:s föreskrift, att en Ombudsman
ifrån StatsContoret skulle vara berättigad att
till Revisorernes protocoll meddela dem upplysningar,
då han anser sådane erforderliga;
af hvilken rättighet obehagliga, och med
Revisorernes värdighet oförenliga, tvister
möjligen kunde uppstå. Denna föreskrift
saknar ock all grund i 1812 års instruction,
och hör, likasom 8 §., utgå, i den oförmodade
händelse instruclionsförslaget skulle
antagas; äfvensom jag anser införande.uti
18 §. af 90 §. RegeringsFormen, i 1812 års
instruetion icke åberopad, icke lämpligt,
hälst förtydningsandan kunde ifrån denna §.
möjligen hämta en tillämpning, sorn föranledde
till inskränkning i den Grundlagsenliga
gransknings- och yttrande-rätten, i synnerhet
som man vid denna Riksdag erfarit,
att denna §. stundom blifvit i Utskott i samma
ändamål åberopad. I sammanhang med
detta ämne hade jag förmodat, att StatsUtskottet
skulle meddela ett omdöme om lämpliga
tider för blifvande revisioner. Ehuru
ett omdöme derom kan anses afvikande ifrån
behörig ordning, torde min erfarenhet vid
Statsrevisioner blifva en ursägt för ett för
-
Den 15 Ja n u a r i i f. m.
tidigt yttrande, att nemligen jag anser nästan
omöjligt, vid tillökning af mångfaldiga
göromål, som under denna Riksdag hänskjutas
till Revisorernes handläggning, att en
revision fullständigt kan förrättas under den
i Grundlagen föreskrefne tid af tre månader,
om Revisionen blott hvartannat år förrättas;
hvarföre jag anser en årlig revision
nödvändig; hörande icke en utgift af några
tusende Riksdaler hvartannat år anföras såsom
hinder, emot hvad allmänna nyttan af
årlig revision, i förening med angelägenheten
af noggrannhet i revisionsarbetet, ovillkorligen
påkallar,
Då jag anhåller att desse anmärkningar
blifva, jemte Utskottets förslag, till Utskottets
Utlåtande remitterade, får jag dervid
foga den önskan, att Utskottet ville benäget
meddela upplysning, huru långt Utskottet
sträckt dess granskningsåtgärder, så
väl i afseende på ziftergranskningen, sorn
Statsförvaltningen i allmänhet, samt när först
infallande revision anses höra inträffa.
Grefve II örn j, Claes Fredrik^ anförde
skrifteligen:
Sedan Rikets Ständer, i följd af StatsUtskottets
Utlåtande N:o 353, finna sig nödsakade
att ingå i pröfning af ett förslag till
ny Instruction för deras Revisorer, grundadt
på en Kongl, proposition i ämnet, synes
frågans särskildta ari, och anledningar
-
Den ij .1 annai 11 l'. m.
ne lill dess väckande, påkalla en allvarlig
granskning af förhållanden mellan de båda
Stätsmagterna, som visserligen aldrig borde
äga rum, men som måste uppkomma genom
felaktiga stadganden till följe, må hända, af
ömsesidigt missförstånd af Grundlagens anda
och syftning, samt ett, till misstydning
af lagens bokstaf ledande, maktinkräktningsbegär
å ena sidan, jemte misskännande af
Lagstiftarekallets värdighet å den andra.
Våra Grundlagars uppställning vittnar
onekligen om den brådska och reaction i
tänkesätt, hvarunder de författades, hvarföre
åtskiliige stadganden, uteglömde i RegeringsFormen,
blefvo senare intagne i Riksdagsordningen,
meli understundom så redigerade,
som skulle man velat öfverlåta åt
den kommande tiden att antingen reda ut
den intrasslade harfvan, eller ock att, med
ett Alexanders svärd, göra all upplösning af
problemet öfverflödig.
Stadgandet uti G8 §. Riksdagsordningen
om StatsRevisionen lärer hafva tillkommit,
som en nödvändig följd af den 5-åriga
budgeten, men man uraktlät år 1810 att
utfärda den instruction för Revisorerne, som
§:n omtalar. Vid 1812 års Riksdag synes
först rätta tidpunkten dertill varit inne;
emedan det, under dåvarande förhållanden,
var ganska lätt för Regeringen, alt taga initiativen
äfven i den lagstiftning, somgrundlagsenligt
tillkom Rikets Ständer allena. Så
-
154
Den 15 J a n 11 a r i i f. m,
lunda utfärdades en instruction, sorn icke
innehöll, hvad den ensamt borde, en enkel
reglementarisk föreskrift för Piikets Ständers
Pievisorer, utan äfven innefattade detaillebestämmelser
för de förvaltande Verkens
åligganden, hvaröfver Rikets Ständer icke
äga någon grundlagsenlig rättighet att, utan
Konungens samtycke, förordna. Det var således
nödigt att i underdånighet anhålla om
Kongl. Maj:ts utfärdande af berörde instruction.
En underdånig anhållan förutsätter
alltid möjligheten af ett nådigt vägrande;
men Styrelsen synes för denna gång hafva
varit fullt, belåten med grundsatsens uLtalande
och ingen svårighet mot instructionens
utfärdande förspordes. Först sedan erfarenheten
lärt, huru godtyckligt man, å Regeringens
sida, trodde sig kunna förklara meningen
af 68 §. Riksdagsordningen, och då
Ständerna å sin sida ingått i godtycklig tillämpning
af 3o och 42 §§• med afseende på
Revisorernes instruction, var det som Rikets
Ständer år 18.2 3 funno nödigt att uti
densamma gifva bestämdare föreskrifter både
för deras Revisorer och Statens förvaltande
Verk; men Kongl. Maj:t deremot fann
för godt att i Nåder ogilla hvad Rikets Ständer
sålunda beslutat.
Utan att godkänna de grunder, hvarpå
detta ogillande af instructionen stödde sig,
tror jag likväl, att Rikets Ständer sjelfve gifYit
en anledning åt Styrelsen, att i detta
fall handla på ett sätt, som compromettera
-
D c ii rå Januari! f. in.
155
de Rikets Ständers värdighet (se Kongl. Maj:ls
Nådiga svar till Rikets Ständer, gifvet Stockholms
Slott den 4 December i823). Men
hade Ständerna, med skyldig granlagenhet
mot den andra Statsmagten, och utan afseende
på 1812 års praxis, endast ålagt sina
Revisorer den gransknings-skjdxlighet öfver
StatsVerkets tillstånd, styrelse och förvaltning,
hvartill 68 §. Riksdagsordningen lcmnar
en obestridlig rättighet, och i denna del
inskränkt sin instrnclion till reglementariska
föreskrifter, gällande blott för Revisorerne,
utan afseende på de möjligen deremot stridande
befallningar, soin Kongl. Maj:t funnit
sig vilja gifva de förvaltande Yerkens Embetsman,
så hade Kongl. Maj:t visserligen
kunnat neka utfärdandet genom Regeringens
försorg af nämde instruction, emedan Kongl,
Maj:t icke äger någon grundlagsenlig pligt att
fata utfärda Rikets Ständers enskille instructioner
och ordningsstadganden för deras arbeten,
men icke hade Ständerna bort kunna
befara ett Konungens uttryckliga ogillande
af en så kallad Grundlags tolk ning, Hade
man derföre, uti i8a3 års instruction för
Revisorerne, undvikit allt stadgande om de
förvaltande SlatsYerkens åligganden, hvarom
Rikets Ständer icke äga att annorlunda
besluta, än genom underdåniga hemställanden
till Kongl. Maj:t, så kunde väl detsamma
som skedde hafva inträffat, nemligen
Vägrad åtkomst för Revisorerne till vissa
handlingar, och vägrad revision af vissa Gas»
[56
Den 15 Ja n u a r i i f. m.
sor; men Rikets Sländers Revisorer hade dock
uppfyllt sin pligt, då de yrkat Grundlagarnes
iagttagelse, samt till Ständerne inberättat
dessa lagars öfverträdelse i ett eller annat
fall. Skulle nu Revisorernes, eller sjelfva
Ständernas, begrepp om rätta förståndet
af Grundlagarnes mening, stå i strid med
Regeringens öfvertygelse derom, är detta
visserligen ett bekymmersamt förhållande,
som likväl icke af någon instruclion kan förebyggas,
så vida den ena Statsmagten icke
skall gifva vika för den andras magispråk.
Mig synes alisa bäst vara, att, till undvikande
af alla tvetydigheter, Grundlagarnes
enkla föreskrifter må oförtydde gälla,
så väl för Rikets Ständers Revisorer, som
för Statens Ernbetsmän, och att man icke
tillåter sig någon Grundlagsförklaring uti
instruotionen för Revisorerne, lika litet som
Ständerna af Regeringen böra emottaga en sådan.
Jag anser derföre StatsUtskottet hafva
öfverskridit Grundlagarnes föreskrift, då detsamma
tillåtit sig en tolkning af RiksdagsOrdningens
68§., uti hvilken Grundlags-öfverträdelse
man dessutom återfinner samma
Utskotts vid denna Riksdag så ofta ådagalagde
sytftning till åtgärder, stridande mot
Svenska folkets fri- och rättigheter, samt
mot Rikets Ständers bestämmelse såsom controllerande
myndighet öfver Statsförvaltningens
gång. Den tid skall utan tvifvel komma,
då man mera än nu känner förtrytelse
öfver hvad sålunda blifvit förbcredt och
Den i5 Januari i f. m.
beslutadt. Må derföre Rikets Ständer icke
gifva en ytterligare anledning till efterkommandes
rättvisa förebråelser, genom begifvande
till deras StatsUtskotts i förevarande
Utlåtande ådagalagde grundsatser, som frånkänna
Rikets Ständer deras af Grundlagar ne
obegränsade rättighet att granska StalsVerkets
tillstånd, styrelse ocb förvaltning.
Då jag hufvudsakeligen instämmer i de
Reservationer mot Utskottets Utlåtande, som
afgifvits af Grefve von Schwerin och Herr
von Hartmansdorff, samt på grund delaf
yrkar återremiss af detsamma, anhåller
jag, att Utskottet täckes inkomma till
Stånden med ett motiveradt afstyrkande till
det Kongl. InstructionsFörslaget, men att,
i anledning af det mellan Statsmakterne för
närvarande yppade missförstånd rörande utsträckning
elier inskränkning af Revisorernas
skyldigheter ocb rättigheter, såsom de
uti 1812 års Instruction blifvit angifne, samt
till undanrödjande af den oformlighet, att
samma Instruction föreskrifver iakttagelser
för de förvaltande Verkens och Statens Embetsman
, Utskottet måtte uppgöra förslag till
en annan Instruction för Revisorernas granskning
af Statsverket, uti hvilken Instruction
endast 68 §. Riksdagsordningen lägges till
grund för Revisorernes rättighet och pligt
att öfverse och granska StatsVerkets tillstånd,
styrelse och förvaltning, utsträckt till alla
de förvaltande Statens Embetsverk, som redovisa
Statens medel och Statens allmänna
i58
Den i5 Jn nu ar ii f. m.
Cassör af hvad beskaffenhet som helst; thed
skyldighet för Revisorerne att, Åberopande
Grundlagarnes uttryckliga stadganden, af vederbörande
Verk och Embetsman fordra fri
och obehindrad åtkomst till alla handlingar
och räkenskaper, som med StatsVerkets tillstånd,
styrelse och förvaltning, utan inskränkning
till tid och rum, kail äga gemenskap;
börande Revisorerne i underdånighet hos
Kongl. Maj:t anmälan göra, om något missbruk
eller någon oordning inom de förvaltande
Verken förspörjes, hvarom Kongl. Majit
till rättelses vinnande bör äga kännedom,
och skulle Revisorernes till Rikets Ständer
afgifne berättelse om hela Revisionsförrättningeu,
genom RiksgäldsContoirets försorg*
ofördröjligen till trycket befordras.
Till undvikande af all Rikets Ständers
värdighet förnärmande tvist mellan Revisorerne
och Statens Embetsman, må Rikets
Ständer, jemte öfverlemnande till Kongl.
Majit, af deras utfärdade Instruction för
Revisorerne, särskilt underdånig anhållan
göra, om utfärdande af sådane föreskrifter
för de förvaltande Verken, hvarigenom Revisionsförrällningen
Underlättas; dit hörer,
hvad redan till en del finnes stadgadt uti
1812 års Instruction, och åtskilligt som det
nya Förslaget upptager, såsom berättelsers
angifvande tili Revisorerne om alla de förvaltande
Verkens tillstånd, styrelse och förvaltning,
dock icke inskränkte till den tid
9 §. uti Förslaget utstakar; samt förordnadt
Den 15 J a n u a r i i f. m.
Inträde af någon StatsContoirets ledamot,
likväl utan rättighet för denna Embetsman
att till Revisorernes Protocoll något annat
utlåtande afgifva, än svar å de förfrågningar
som till honom af Revisorerne ställas.
Rörandes derjemte Rikets Ständer yttra den
tillförsigt till Kongl. Majrts höga rättvisa,
att de förvaltande Verken erhålla en, med
Grundlagarnas anda och bokstaf öfverensstämmande,
befallning, att möta Rikets Ständers
Revisorer med all den beredvillighet
och aktning, som tillkomma Ombuden för
det sig sjelf beskattande oell redofordrande
Svenska Folket.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
har förut under denna Riksdag visat, att Rikets
Ständer i detta fall äro allena Lagstiftare;
och att de ej allenast äga rättigheten
att uppgöra instructioner för sina Revisorer,
utan äfven att sjelfva utfärda den, likasom
de utfärda sin Bevillningsförordning. Men
det är ej värdt att vidare orda härom, då
denna rättighet redan år t8f2 blef efterskänkt
Jag skall derföre blott genomgå några
ställen af den här föreslagna Instruction,
för att visa vådan af dess antagande.
Jag bör likväl först göra en jemförelse emellan
hvad Kongl. Maj:t föreslagit och hvad
Utskottet tillstyrkt. Jag finner då en väsendtlig
skillnad uti 2 §, der Utskottet gjort
ett tillägg af stor vigt, och för hvilket jag
uppriktigt håller Utskottet räkning. I Kongl.
D e ti- i5 Jan u a lii f. 111.
Majrts Förslag står att dessa räkenskaper utan
undantag innefatta den allmänna redovisningen
för StatsVerkets tillstånd, styrelse och
förvaltning. Men till dessa Räkenskaper har
Utskottet tillagt dertill hörande Kongl. Bref,
Protocoller och Handlingar, hvarförutan ingen
egentlig Revision kunnat äga rum. Tyvärr
linnas likväl liera andra ställen, hvarest
jag ej kan instämma med Utskottet. Sålunda
har t. ex. i 9 §. Kongl. Maj:t uti sitt Förslag
uppräknat alla nuvarande Cassör, sorn
skulle lä granskas, samt tillagt samma granskningsrätt
för alia de Cassör, som framdeles
kunna af allmänna medel hildas. Om Utskottet
hade i Specificationen tillagt PassevolanceCassan,
hade §:n helt visst blifvit vida
fullständigare och ändamålsenligare, än
genom de allmänna ordalag, som Utskottet
föreslagit, genom hvilka vi komma alt stå
precist på samma punkt som hittills.
I 12 §. har Kongl. Maj:t föreslagit: att
en Embetsman i StatsContoiret skulle förordnas
att vid hvarje Revision tillhandagå
med de upplysningar som äskades. Utskottet
har icke nöjt sig härmed, utan tillagt
honom rättigheten, att till RevisorernasProtocoll
lemna alla de upplysningar, som han
sjelf kunde anse erforderliga. Om det sålunda
hände, att den ledamot af StatsContoiret
Kongl. Maj:t förordnade, vore rätt talför,
kunde han möjligtvis tala till Protocollet
från morgonen till q vallen dag ut och
dag
Den i5 Jann ari i f. m.
161
dag in, hvarigénom Revisorerne sålunda måhända
icke kunde få ett ord med i laget, och
hela deras tid förnöttes utan egentlig granskning.
I i5 §. stadgas, att Räkenskaperna helst
skola undergå speciel granskning i Kongl»
KammarRätten , innan de till Revisorerna öfverlemnas.
När man nu vet, att ett pär år
fordras för KammarRätten att verkställa denna
granskning, skulle således handlingarne
komma till Revisorerna 2:11 e år senare än
förut. StatsUtskottet har, som jag tror mig
bestämdt veta, under denna Riksdag ej granskat
StatsVerkets räkenskaper längre än till
och med år 1826, så att ännu 3 års oreviderade
Räkenskaper återstå. Om nu nästa
Revision utsättes till 1831 , kommer den-»
11a Revision således att röra räkenskaper*
som äro 4 ocn 5 år gamla. Många oredor
tunna lätt insmyga sig och hinna rota sig*
innan rättelse kan blifva möjlig. Dessutom
tyckes denna föreskrift icke stå väl
tillsammans med stadgandet 1 76 §» Riksdagsordningen,
att ”det oagtadt den af Ri”kets
Ständers Utskott eller Revisorer förorättade
generella öf versigt af Statsmedlens
outdelning, dock bör åligga vederbörande
o Embetsman j, att verkställa den speciella
”Revision sorn deni i kraft af deras Ém”betsbefattning
tillkommer”
De flesta anmärkningar äro redan fullständigt
framställde af Reservanterna och
57 H. 11
Den 15 Januarii f. m.
andra Talare. Dock är det i synnerhet en
omständighet, hvarvid jag vill fästa mig och
som icke af någon annan blifvit vidrörd.
Kongl. Maj:t har i 18 §. föreslagit följande:
"åliggande Revisorerna för öfrigt att, vid
”,utöfningen af deras befattning, ställa sig
”till noggrann efterrättelse föreskrifterna uti
”go RegeringsFormen och 68 Riks■”dagsOrdningen
, samt följaktligen icke ingå
J’i något klander af Kongl. Maj:ts gjorda
”anordningar, eller meddela föreskrifter elller
besluta f örändringar i hvad StatsVer”ket
angår.” Detta är redan en ganska väsendtlig
förändring af 1812 års Instruction,
der det i 3 §. står: ”men om Revisorerna
”finna något af Rikets Ständer faststäldt anslag
vara öfverskridet eller något i öfrigt
”vid Förvaltningen att erinra, så höra Re”visorerne
sådant uti deras till Rikets Ständer
afgifvande berättelser anmärka och sitt
”Utlåtande deröfver afgifva, samt derjemte,
”med anledning af 3o RiksdagsOrdnin”gen,
desse anmärkningar hos Kongl. Maj:t
”i underdånighet anmäla.” Om således Revisorerna
sedt ooi’dningar i StatsContoiret,
KrigsCollegium, eller något af de öfrige förvaltande
Verken, hafva de enligt 1812 års
Instruction ej allenast skyldighet att inberätta
förhållandet till Rikets Ständer, utan
ock, enligt 3o §. Riksdagsordningen, rättighet
att till Kongl. Maj:t anmäla saken,
på det den eller de, som sig förbrutit, må
under lagligt tilltal ställas. Denna senare
T) c n 15 J a n u a r i i f. ni.
t G 3
rättighet är borttagen uti Kongl. Majrts
Föfslag; Revisorerne skulle ej lä göra sådana
anmälanden, och Kongl. Maj:t sålunda ej
sättas i tillfälle att känna och rätta oordningarne,
utan dessa få oafbrutet fortfara.
Detta anser jag rakt stridande mot afsigten
med Revisionernas inrättande. Men ej nog
härmed. StatsUtskottet har icke varit nöjdt
med att stanna vid Kongl. Majrts Förslag;
Utskottet har utelemnat Kongl. Majrts Förklaring
af 90 §, och detta utelemnande är
särdeles betydningsfullt. Denna 90 §. stadgar
r "Under Rikets Ständers eller deras Ut”
skotts öfverläggningar och pröfning må
”icke uti något annat fall eller pä något
”annat sättj än denna Grundlag bok”staf
ligen före skr ifverkomma jr ägor
”om Regerirtgsmakteiis beslut &tc ” Men i
RegeringsFormen finnes icke" ett enda ord
nämndt om Revisorerna eller deras åliggande,
emedan deras inrättande då icke ens var
påtänkt; och denna 90 §. är således alldeles
icke på dem tillämplig. Så länge Kongl;
Majrts, i slutet af 18 §. af Förslaget till Instruction
för Revisorerna införde,' förklaring
af 90 §. RegeringsFormen qvarstod, kunde
hvar och en se, i hvad mening stadgandet
borde tagas, nemligen att Revisorerna icke
lingö ingå i något klander af Kongl. Majrts
gjorde anordningar. När nu deremot detta
är uteslutet ur Instructionen, och 90 §. RegeringsFormen
helt enkelt åberopad, följer
57 H. n*
if>4
Den 15 J a n u a r i i f. m.
att frågor rörande anmärkningar vid beslut
om anordningar ej få af Revisorerna väckas.
Jag hemställer då hvad det är som Revisorerna
skola göra? Eller är det blott ziffror
som Revisorerna skola collationera? Utskottet
har således, genom utelemnandet af den
anförda meningen i Kongl. Maj:ts Förslag,
förvandlat Instructionen för Revisorerna till
ett fullkomligt bländverk. Utskottet har,
pag. 23o af Utlåtandet, ej ansedt mödan
värdt att ens redogöra, hvarföre Utskottet
utelemnat den ifrågavarande meningen med
citationen af go §, utan blott sagt att den
såsom öfverflödig är borttagen. På nu anförde
skäl anser jag således Instructionen i
högsta måtto förderflig. Men då 3 Stånd
redan bifallit Utlåtandet, tjenar det till intet
att återremittera detsamma. Jag tillstyrker
derföre afslag derå. Om saken ej
varit genom 3 Stånds beslut redan afgjord,
skulle jag af nit för mitt fäderneslands väl
hafva yrkat afslag. Men när detta mål nu
mera ej kan vinnas, så är det blott mitt
Stånds ära, som jag ifrar för. Och om äfven
detta blir förgäfves, återstår för mig endast
att rädda min egen, genom reservation
till Protocollet och protest mot en så förderflig
Instruction för Rikets Ständers Revisorer.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard: Jag
befarar, att hvarje förändring af Grundlagarne
eller Instructioner, hvilken af Rikets Stän
-
Den 15 J a n u a r i i f. rn.
i65
der blifvit gjord sedan långliga tider tillbaka,
blott innehållit concession af Rikets
Ständers rätt, och att en fortsättning på samma
sätt kommer att gå derhän, att nationen
blir i cessionstillstånd, äfven i afseende på
sina rättigheter. Af sådan anledning, då jag
anser närvarande tid olämplig för att slita
den ifrågavarande tvisten, och i allmänhet
på de skäl, som blifvit anförde i Grefve
von Sch werms, Herr Eckermans med lleres
reservationer, får jag högtidligen protestera
emot den Instruction, hvilken nu blifvit föreslagen.
Grundlagen och ett godt samvete
anser jag vara den bästa Insruction för Revisorerne,
och finner all annan obehöflig.
Jag yrkar afslag å Utskottets Utlåtande, och
anser att Utskottet, genom detsamma, endast
förvärfvat sig en ny benämning, nemligen
af Kongl. Maj:ts_, i stället för Rikets
Ständers Statsutskott.
Friherre Cederström, Jacob: Afslag är
yrkadt af Herr Cederschjöld, på den grunden
att Utskottet ej upptagit det förslag, som
Konungens proposition innehåller, att nemligen
Revisorerne icke fingo ingå i något
klander af Kongl. Maj:ts gjorda anordningar,
meddela föreskrifter eller besluta förändringar
i hvad StatsVerket angår. Lika
med StatsUtskottet är jag öfvertygad derom,
att den föreskriften, bestämdt uttryckt i Instructionen,
är öfverflödig, så länge Grundlagen
är gällande, och alt hvarje afsteg der
-
i66
Deu i5 Januarii f. m.
ifrån, vare sig skedt eller beslulit, är brottsligt.
Den värde ledamoten har ansett det
för sin ära att icke deltaga i bifall till förslaget,
och anser Ridderskapets och Adelns
värdighet fordra att icke bifalla det. Syftningen
af hans tal går ut derpå, att Revisorer
lie skulle få göra anmärkningar, utom
de gränsor Grundlagen derföre bestämt. Jag
lemnar till den värde Talaren att besinna,
hvartill Grundlagen tjenar, om den får illudcras.
Jag tror, att Revisorerne fä se hvad
som är gjordt, men ej få tillåta sig omdömen
utöfver hvad Grundlagen tillåtit, ty
det är Rikets Ständers sak, att genom ConslitutionsUtskottet
göra de anmärkningar gällande,
som pröfvas vara grundade; men jemväl
detta måste ske i öfverensstämmelse med
hvad Grundlagen derföre föreskrifvit. Af sådan
anledning, och då det nu ej är fråga
om att föreslå en ändring i Grundlagen,
den nemligen som bifölls af Ridderskapet
och Adeln, men ej af alla de öfrige Stånden,
om Revisionens samlande hvarje år,
skulle jag tro att det alternativ, som står i
öfverensstämmelse med hvad som nu gäller,
måste blifva det, som lill bifall framställes.
Jag anhåller alltså om proposition till bifall
å förslaget med iakttagande af det alternativ,
som står i öfverensstämmelse med den
nu gällande Grundlags-§:n; och som Herr
Cederschjöld begärt afslag, och det ej kan
vara nödigt att förlänga discussionen i ett
ämne, deruti 3 Stånd redan fattal sitt be
-
Den i5 Ja nu ari i f. m.
slut, anhåller jag om proposition och votering
nu genast.
Grefve Horn: Af hvad Friherre Cederström
sist anfört skulle man snart tro, att
Tryckfrihetslagen skulle beröfva Revisorerne
den rätt, som tillhör hvarje medborgare. Han
vill applicera 90 §. så, att det vore dem
betagit att yttra omdömen örn förvaltningen.
Jag hemställer, om ett sådant argument kan
verka på någons öfvertygelse. Det är af 2
ledamöter yttradt, att denna Instruction redan
är af tre Stånd antagen. De må förlåta
mig, att jag nödgas tvifla derpå; emedan
det skulle högeligen förundra mig, om ett
ämne af sådan vigt blifvit af de öfrige Stånden
afgjordt, innan Ridderskapet och Adeln
kommit att derom öfverlägga. Jag anhåller
om proposition till återremiss.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Det är anmärkt
af Grefve Horn, som öppnade öfverläggningen,
att den lagstiftning, som nu är
i fråga, tillkomme Rikets Ständer ensamt att
utöfva. Jag instämmer häri med Grefve Horn,
men Rikets Ständers lagstiftningsrätt i de
mål, der de ensamme besluta, är likväl inskränkt
till hvad Grundlagen i allmänhet
medgifver, och Konungen är pligtig att i
händelse emot förmodan Rikets Ständer skulle
öfverskrida denna gräns, neka verkställighet
af besluten så vidt de äro stridande
emot Grundlagarne, ty Konungen är deras
168
Den i5 Januarii f. m.
högsta vårdare. Genom dessa ömsesidiga rättigheter
och pligter framträder i samhället
den innerliga samdrägt, som måste äga rum.
emellan Statsmagternes åsigter öfver lagar,
ehuru de ej deltaga gemensamt i deras stiftning.
Den Statsmagt, som i vissa fall har
sig förbehållit att vara ensam lagstiftare,
mäste dervid hära aktning för allmän rätt
och ömsesidiga rättigheter. Jag har dessutom
varit i tillfälle att, så väl vid denna
Riksdag, sorn flere gånger vid den förra,
höra från samma sida, alltid med värma,
oftast med bitterhet, framställas, att Rikets
Ständer vanligen äro lemnade handlöst af Regeringen,
och att icke Rikets Ständer få emottaga
förslager, som kunna läggas till grund
för Öfverläggningarne. Det förundrar mig
således att man nu, då Konungen låtit till
Rikets Ständer lemna ett förslag till lagstadgande,
under förklarande att Konungen icke
anser det vara annat än ett förslag, hvaröfver
Rikets Ständer äga att besluta, är ledsen
öfver den ledning man erhållit. Jag,
som nödgats deltaga i frågans handläggning,
har den öfvertygelse, att denna ledning varit
hälsosam och nyttig, så väl för de Ledamöter,
hvilkas åsigter äro i öfverensstämmelse
med Konungens förslag, som fördem,
hvilka äro af en annan tanka, emedan målet
derigenom haft en uppränning eller grund
för behandlingen. Jag skall alltid bibehålla
tacksamhelskänslan varm för hvar gång
Styrelsen framlägger förslag, vare sig till
Den 15 J a n u a r i i f. m.
lagar, hvaröfver båda, eller blott den ena
Statsmagten äger beslutanderätt. Samme ledamot
har sluteligen önskat, att Rikets Ständer
måtte hos Konungen begära, att Han
ville ålägga sine redovisande Verk att visa
Rikets Ständers Revisorer den aktning dem
tillkomiper. Jag skulle tro att den eller de,
som icke veta, att visa hvar och en den aktning
honom tillkommer, icke dertill kunna
förbindas genom en posilif lag. Regås förseelser
af den natur, att de kunna tilltalas
inför lag, lärer det ej underlåtas; äro de ej
af denna natur, faller skammen på dem,
som sådant begå. Jag tror att Rikets Ständer
böra undvika att sätta i fråga möjligheten,
att i sina Revisorers personer blifva
förnärmade af andra. Om Revisorerne på ett
förolämpande sätt behandla andra, är skammen
deras; förolämpa andra dem, faller
skammen på den förnärmande. En annan
Ledamot, Herr Cederschjöld, har gjort Utskottet
rättvisa i afseende på den 2 §. Det
är tillfredsställande, att Utskottet någon gång
lyckas att tillfredsställa. Men samme Talare
har ogillat åtskilligt, som Utskottet föreslagit.
12 §. har varit ett synnerligt föremål
för dess anmärkningar. Utskottet har
här föreslagit en utsträcktare rättighet för
den Embetsman, som Konungen förordnar
att vara redovisande på stället inför Revisorerne,
emot hvad Konungens förslag innehåller.
Konungens förslag innehåller nemligen
blott, att han skall vara skyldig lem
-
Den 15 JanUarii f. m.
na de upplysningar, som äskas. Utskottet
har trott, att i en tid då man rätteligen yrkar
hvars och ens rätt att fritt yttra sig, så
snart han ej dervid förnärmar allmän eller
enskild rätt, detta icke heller bör förnekas
den persön, sorn är skyldig att lemna upplysningar
åt Revisorerne. Det är sagdt, att
om denne person vore rätt talför, skulle han
kunna förstöra hela tiden för Revisorerne,
derigenom att han clicterade till protocollet
hvad han ville. Nog vet jag, att denna klena
konst, att draga ut på tiden, tagit ett ryktbart
ruin i lliksdagstaktiken; men jag liar
den förhoppning, att den, som Konungen
väljer, ej blir bland dem, hvilka nyttja en så
usel taktik. Man skulle dessutom kunna genmäla,
att om å ena sidan en sådan i otid
talför person valdes, å den andra sidan
också en rätt liflig Revisor kunde hindra
upplysningars afgifvande i sådana fall, der
de behöfdes, helst erfarenheten vitsordar, att
de såkallade liberalas åsigter ej alltid hålla
streck, då det kommer an på att lemna åt
andra, hvad man vill få åt sig lemnadt.
Jag tillstyrker bifall till denna 12 §., emedan
jag ej tror, att det kan vara menligt för
Revisorerne att bafva bland sig en fri Svensk
man, som har rätt att fritt yttra sig till
protocollet. Vid 18 §. har Utskottet uteslutit
tillägget. Det har skett på den grund,
alf Utskottet ansett rättare att i korthet hänvisa
till Grundlags-§:n, än att genom tillsatser
och förklaringar gifva ytterligare an
-
Den i5 Ja nu a lii f. ni.
ledningar till oriktiga Begrepp för framtiden.
Det har äfven blifvit anmärkt, att Utskottet
icke behållit det stadgande från 1812 års
instruction, sorn ålägger Revisorerne att till
Konungen inberätta de oordningar de blifvit
varse. Detta bar skett på den grund,
att då Grundlags-§:n icke medgifver ens
StatsUtskottet rättigheten ätt direkte vända
sig till Konungen, StatsRevisorerne så mycket
mindre borde äga den. De äga full rätt
att i berättelsen intaga alla anmärkningar de
vilja framställa, och det är först StatsUtskottet
och slutligen Rikets Ständer, som
äga att vid den kommande Riksdagen granska
anmärkningarne och befordra dem till
lagenlig påföljd. Det synes vara en öfverflödig
åtgärd, att Revisorerne skulle skriftväxla
med Regeringen, helst Regeringen får del af
bela berättelsen, emedan den befordras till
trycket. Det är sagdt af en Ledamot, Herr
Rosenqvist, att tiden nu vore olämplig att
sluta tvisten. Jag deremot finner ingen tid
olämplig att göra det rätt är, och att sluta
tvister anser jag vara rätt handladt. Förevarande
förslag att göra slut på striden, är
förenligt med Rikets Ständers i Grundlagen
uttalade rättigheter; ty bär är ej fråga om
att hindra Revisions-åtgärderne, utan blott
att för hvarje gång inskränka dem till det
antal år Grundlagen föreskrifver. Som det
ej är fråga om att göra inskränkning i sak,
utan blott i sätt, tror jag att den sa nnt allvarliga
Revisionsåtgärden först då kommer
172
Den i5 Januarii f. m.
att framträda, när tillfallen ieke mera finnas
alt rita ut på ett gebiet, der ej afslutade
räkenskaper finnas. Det är mera nyttigt för
det allmänna att få korta neli bestämda Revisionsberättelser
för en viss tid, än att få
voLumer, som, utan att bålla sig till viss
tid, utbreda sig öfver de omständigheter,
hvilka utgöra dagens talämnen, i hopp att
vinna uppmärksamhet och parti. Samme
Talare har äfven sagt, att Grundlagen och
ett godt samvete vöre den bästa instruction.
Jag instämmer med honom i detta yttrande,
men menniskoslägte! är så beskaffadt,
aLt det goda samvetet ej alltid står i förening
med upplyst begrepp om hvad som är
rätt; och då så är, lärer det äfven för Revisorer,
de må väljas huru sorn hälst, icke
vara skadligt att äga någon ledning. Jag
tillstyrker bifall till Utskottets Utlåtande,
öfvertygad att nationen skall vara belåten
att få slut på denna strid, på sätt bär är <
föreslagit, och jag har godt samvete för min
person i afseende på den delaktighet jag haft
i denna sak. Jag yrkar bifall, helst en återremiss
vore utan allt annat ändamål än tidsutdrägt,
sedan tre Stånd bifallit Utlåtandet.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetter
stedt, Guslaf: Då StatsUtskottet, i det
afgifne förslaget, med mindre väsendtliga
förändringar antagit det förslag, som innefattas
i Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse,
och jag i egenskap af Konungens Råd
-
Den i5 Jan nar i i f. ro.
i73
gifvare tillstyrkt denna skrifvelse, torde
Ridderskapet och Adeln finna naturligt, att
jag förenar mig med de öfrige Ledamöter,
som här yttrat sig för bifall till del af Statsutskottet
afgifne förslag. Redan under denna
Riksdag, och äfven vid den föregående,
har i detta ämne så mycket blifvit anfördt,
att jag tror opinionen i delta afseende hafva
hunnit utbilda sig. Jag tror svårligen
att något nytt, vare sig för eller emot, kunde
anföras, som icke redan blifvit anfördt,
åtminstone icke något sådant, som kunde
rygga en redan fattad öfvertygelse. Mig torde
likväl tillåtas få upptaga några smärre
här anförde omständigheter, och deribland
först att, som mig syntes, Grefve Horn önskade
stöd för återremiss deruti, att en sådan
instruction borde utfärdas för Revisorerne,
som inskränkte sig till ett återupprepande
af 68 §. Riksdagsordningen. Jag
får likväl till honom sjelf hemställa, om
icke just i denna §. de orden två års afshitade
räkenskaper finnas, som utgjort ett
af tvisteämnena. Grefve Horn, om jag fattade
hans mening rätt, tilläde, såsom ett
förslag och tillägg vid instructionen, att räkenskaper,
utan inskränkning till tid och
rum, skulle aflernnas. Jag hemställer, då
meningen var att inskränka instructionen
till 68 §., och deruti ej finnas några ord
rörande tid och rum, huruvida icke uppstod
nödvändighet af en vidsträcktare instruction,
än blott upprepande af §:n. Af
»74
Den iS Januari i f. m.
en annan Talare, Herr Lefren, är jag förekommen
i besvarande af flere anmärkningar
af Herr Cederschjöld, i afseende på deu
af honom gjorde jemförelse mellan Utskottets
förslag och Konungens skrifvelse. Det
tillägg Utskottet gjort i 2 §., mot hvad Konungens
skrifvelse innehåller, äger jag den
mest fullkomliga anledning tro, ehuru det
nu är intagit för redighetens skull, innefatta
meningen i Konungens förslag, men
jag medgifvcr att det är bättre, att det utföres.
Som detta stadgande utgjorde afsigten
af Konungens framställning, så är det ingen
vidare concession i detta afseende. Hvad
uppräknandet af Cassorne beträffar, som står
i Konungens, men är förbigånget i Utskottets,
förslag, tror jag att i anledning deraf
ingen tvist kan uppstå, emedan Konungens
lill Rikets Ständer aflemnade förslag utvecklar
hvad meningen varit. Herr Cederschjöld
har väl anmärkt, att ehuru det stod förut
StatsVerket i alla dess delar, har man likväl
tagit sig anledning att neka revision af
flere Cassör och räkenskaper. Men det tror
jag hafva härledt sig deraf, att ehuru detta
står i Grundlagen, står i 1812 års instruction:
StatsContoirets räkenskaperhvilket icke
är det enda beviset af instructionens föga
öfverensstämmelse med Grundlagen. I
afseende på 12 §. har Herr Lefren fullkomligen
förekommit mig, och jag är öfvertygad,
att den Embetsman af StatsContoiret,
som utses att gå Revisorerne tillhanda, val
Den i5 Januari i f. m.
skall vara skicklig, men ej öfvermåttan talför.
Herr Cederschjöld har trott, att då i
förslaget förekommer att räkenskaperne skola
vara granskade i KammarRätten, hinder
deraf kunde uppstå. Jag får Blott dervid
anmärka, att denna granskning hittills alltid
försiggått, och att likväl, mig vetterligen,
intet hinder uppstått för Revisorerne att få
granska de räkenskaper, som för dem böra
vara att tillgå. Dessutom finnes i instructionen
ett serskildt stadgande, att derigenom
icke uppehåll i revisionen får ske. I afseende
på den anmärkning af Herr Cederschjöld,
att den Revisorerne lemnade rätt att
inträda i samma befattning, som 3o §. Riksdagsordningen
lemnar SlatsUtskottet, vore
borttagen, hemställer jag om icke, genom
detta intagande i 1812 års instruction, en
utsträckning hade skett af hvad Grundlagen
tillägger Revisorerne, hvaraf en Grundlagstolkning
uppstod, som ej är öfverensstämmande
med det sätt, hvarpå Grundlagen skall
tolkas. Det är i det hopp, att denna tvist,
som så länge fortfarit, till ingen båtnad för
någondera af Statsmakterna, ändteligen skall
upphöra, som jag tillstyrkt afgifvandet af
den Kongl. Skrifvelsen. I denna har jag
trott att Konungen visade, att han gick Rikets
Ständers önskningar till mötes, och det
är i hopp att dess antagande skall leda till
tvistens fullkomliga biläggande, som jag anhåller
om proposition till bifall å Utskottets
förslag.
176 Deri i5 Januari! f. ni.
Herr Ribbing, Arvid: Hå händelsen gör
att jag kommer att yttra mig näst efter tvänne
Talare, hvilkas tillbörliga anseende, förenadt
med vältalighet, är så väl kändt, är
det ej underligt, om jag med något mera förlägenhet
än vanligt gör de tankar gällande,
som jag utbeder mig att få yttra. Det gifves
tillfällen, då derr inskränktare förmågan
måste yttra sig, ehuru drifven endast af
den kraft, den goda viljan gifver; och detta
tillfälle är för mig inne. De många frågor,
sorn förekomma i detta ämne, hvälfva sig
hufvudsakeligen omkring den ena, huruvida
Revisorernes granskningsrätt skall vara inskränkt
till de två år, om hvilka Grundlagen
yttrar, att Revisionen må kunna omfatta
två års afslutade räkenskaper. Här
står ordet må, ej skola/ ingen inskränkning
finnes. Säkerligen har det icke undgått Ridderskapet
och Adeln, hvarken under uppläsningen
af Instructionen, ej eller under
discussionen, huru på fler fa ldiga ställen detta
ord må, blifvit inskränkt, om ej genom
skall, dock med att på flerfaldiga ställen
upprepa, att endast två år äro underkastade
granskning. Dessa §§. äro; den egde, der
det förekommer: Vid början af hvarje Revision
öfver Statsverket låter Kongl. Maj:t,
till beredande af en fullständig öfversigt
deraf, till Revisorerne öfverlemna de vid
föregången lämplig tid, så väl ifrån Kongl.
StatsContoirel sorn alla öfrige förvaltande
Verk,
Den i5 Januari i f. m.
*77
Verk, infordrade och till Kongl. Maj:t ställde
underdåniga berättelser om tillståndet och
styrelsen af fe under deras förvaltning stående
delar af StatsVerket de år, för hvilka
af slutade Räkenskaper skola vid samma Revision
företes. Vidare ii §., på åtskilliga
ställen: 'Jemte RiksHufvudBöckerne för de
dr, som utgöra föremål för hvarje Revision,
öfverlemne StatsContoiret till Revisorerne
alla sina öf riga Räkenskaper, Protocoll och
Handlingar för samma år. Vidare 12 ,
der det förekommer, att en af StatsContoirets
ledamöter skall lemna upplysningar,
som äga sammanhang med StatsVerkets tillstånd,
styrelse och f örvaltning under de år,
för hvilka af slutade Räkenskaper granskas;
och ändteligen förekommer i 14 §•» att Konwigens
Embetsmän skola afgifva upplysningar,
hörande till de års styrelse och förvaltning,
för hvilka af slutade Räkenskaper
blifvit till Revision aflemnade. Ett försök
är således, så vida jag kunnat uppfatta meningen,
tämineligen tydligt ådagalagdt, att,
med undvikande af någon emot Grundlagens
ordalydelse stridande rättelse, göra en inskränkning
till två år uti Rikets Ständers
rättighet, hvilken man generelt uttryckt, och,
blott i afseende på tiden för sammanträdet
och hvad som skall granskas, inskränkt till
yttrandet att de må kunna omfatta två år»
Ordet minst hade väl här varit på rätta stället,
men hvar och en, som läser §:n, finner
5y II. 12
Den i5 Ja nu ari i f. m.
att meningen varit minst, och att Revisorerne
icke oftare skulle sammanträda. Det synes
verkeligen besynnerligt, om det på Styrelsens
sida skulle vara någon slags skygghet
att låta Rikets Ständers Ombud granska
dess åtgärder, särdeles inom en representation
sådan som denna, der vi under årets
och Riksdagens lopp hafva erfarit, att den
fruktade granskningen följer efter dechargen.
En sådan granskning mätte ej vara mycket
farlig, då resultaten komma, sedan man lemnat
decharge. En förment olägenhet, hvilken
äfven Herr Lefren framställt, skulle jagkunna
upptäcka, för de Styrande af den vidsträcktare
granskningen, att det nemligen
skulle kunna lyckas för dem, som sådant
önskade, att ur räkenskaper, hvilka ej voro
afslutade, utplocka sådana saker, hvarmed
de kunde missleda andra och skaffa sig parti.
Jag tror likväl, att om afsigten med inskränkningen
är att hindra detta, missförstår
man sitt eget bästa, ty säkerligen kunna
ändå ej rykten utestängas. Man skall då
ej lyckas att utplåna sådana, som beställsamlieten
kan sprida. Jag tror, att endast genom
den öppna granskningen Nationen blir
van att, om någon med kittslighet framdrager
anmärkningar, ej bry sig om deni, förr
än den sedt hvad grund de äga. Det är
just genom framläggandet i dagen af det
sanna förhållandet, som möjligheten att skaffa
parti kan undanrödjas. Det är således,
enligt min tanka, ett missförstånd af eget
Den i5 Januarii f. m.
•79
Lästa, då man så mycket ifrar för att utestänga
från upplysning, hvarest upplysning
kan framkomma. Dessutom är det en allmän
grundsats i liela vår förvaltning, att
man måste äga tillgång till alla handlingar.
Detta gäller för hvar och en privat man,
ty tjenstemannen är skyldig att lemna utur
sina diarier underrättelser, huru det tillgår
med målen, ur Löckerne huru Cassan står
o. s. v. Hvartill åter denna inskränkning,
och detta uppskof i Revisionen, kunna leda,
är för hvar och en öppet. Om man
jemför det enskilta lifvet, huru hvar och en
är män att, då han har en förvaltare och
har tillgång till hans räkenskaper, äfven få
jemföra Cassabehållningen, skall man af detta
exempel klart inse, att om man ej agde
denna rätt, vore det Förvaltaren öppet att
disponera de medel, som ligga under hans
hand, att bedrifva en credit-rörelse för egen
räkning under lika lång tid, sorn granskningen
uleblef. Dessutom är det gifvet, att en
möjlighet derigenom lemnäs till räntevinst
på så stor del af det capital, som man ej
är skyldig att redovisa. Yi hafva i i8a5
års Revisorers Berättelse sedt, huru influtne
medel för krut ej på längre tid redovisats;
att således räntan för detta capital ej kommit
RiksgäldsContoiret till godo, dit det
bordt inflyta; att RiksgäldsContoiret, som
var satt i skyldighet att upplåna medel,
hade kunnat slippa upplåna den summa,
5j H. 12*
i8o
Den i5 Januari i f. m.
hvarom det gick i författning. Sådant allt
är klart för hvar och en. Detta är blott
ett exempel i smått. Exempel i stort kunde
också gifvas. Då jag nu upptagit de
omständigheter, hvilka kan hända ej efter
ordalydelsen strida emot Grundlagen, ber
jag att få fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på, huruvida denna 12 §.
kan sägas stå i öfverensstämmelse med Grundlagen.
Der står nemligen: Kongl. Maj:t förordnar
i Nåder en af Stats Contoir ets ledamöter,
att under förrättningen Revisorerne
biträda, med pligt och rättighet för denne
Embetsman, att till Revisorernes Protocoll
lemna i en eller annan måtto erforderlige
upplysningar, som äga sammanhang med
StatsKerkets tillstånd, styrelse och förvaltning
under de är, för hvilka ajslutade Räkenskaper
granskas. Här måste det medgifvas,
alt rättighet är någon annan än Rikets
Ständers Revisorer lemnad till inträde i
deras sammankomster och öfverläggningar,
en rättighet, som Grundlagen förut icke för
någon bestämt, ett tillägg i Grundlagen, sorn
förut ej finnes. Revisorerne hafva hittills
varit ostörde i sina öfverläggningar af andre,
än egne ledamöter. Här framträder likväl
en rättighet, hvilken äfven af de Talare,
sorn bestridt att någon förändring derigenom
åstadkommes, medgifvits kunna hindra
Rikets Ständers Revisorer; men man
har, på förmodan att Konungen skulle välja
en sådan person, som ej hindrade Revi
-
De n i5 Januari i f. m.
sorerne, ansett att man ej borde göra afseende
å anmärkningen. Om det är rätt, att
på sådan grund gå till väga, vet jag ej hvad
som ej skall kunna bifallas. Man har likväl
medgifvit, att detta är ett hinder. Jag kommer
nu till ett annat, som visar att tillfällen
kunna finnas, då man vill lägga hinder
i vägen. Jag skall uppläsa det ur r3 §,
Jag förbigår början; sluteligen säges: dock
fä sä beskaffade upplysningar och handlingar
icke af Revisorerne j med intrång på.
efterföl] ande Revisor ers granskningsrätt, användas
till grundvare sig för anmärkning
eller godkännande af åtgärder under en senare
tid j för hvilken af slutad Räkenskap
då icke är till granskning öfverlemnad. Jag
hemställer, om icke här finnes ett hinder,
ett i förväg lagdt hinder, att yttra sig öfver
sådana allmänna handlingar, som man
enligt Grundlagens, i Tryckfrihetslagen uttryckta,
bud, äger rätt att utfordra. Man
har förut sökt hindra Revisorerne, genorri
bestämmande af de två åren, att utfå några
handlingar; men då Grundlagen och Tryckfrihetslagen
båda förbehålla hvar och en annan
rättigheten till allmänna handlingar,
utan att lägga hinder för yttrande-rätten,
synes sådant hinder minst kunna godkännas
för Revisorerne. Den, som 1823 så förstod
Grundlagen, alt proposition då kunde göras
på det förslag till Instruction, som Rikets
Ständer och Ridderskapet och Adeln afgåfvo,
han kan säkerligen, så vidt jag rätt för
-
Den i5 Januarii f. m.
står Grundlagen, icke göra proposition pu
det förslag som nu är framlagdt, emedan,
om det ena icke öfverensstämmer med Grundlagen,
det andra, såsom stridande tvärt deremot,
visserligen icke eller gör det. Det är
redan ty värr af tre andra Stånd beslutadt,
att den af StatsUtskoltet föreslagne lag eller
instruktion för Revisorerne skall antagas.
Tiden må vara lämplig eller olämplig, det
må man af lidens tecken dömma, att föreslå
denna lag, grundar jag likväl icke mitt
hopp derpå att Ridderskapet och Adeln skall
afslå denna lag. Om än jag hade detta hopp,
tjenar det till intet. Det är endast vid Herr
Grefvens och LandtMarskalkens bedömmande
af frågan, huruvida denna sak är öfverensstämmande
med Grundlagen, som mitt
hopp är fästadt. I stråten af de allmänna
ärendernas gång finnas dock de, det vet jag,
och det har voteringarne i de andra Stånden
visat, som icke följa denna gång. Jag
vädjar till Herr Grefven och LandtMarskalken
med hopp och förtroende, att Herr Grefven
och LandtMarskalken icke kan göra proposition
på det af Utskottet framlagde förslag
, såsom icke öfverensstämmande med
Grundlagen, såsom icke öfverensstämmande
med RiketsStänders, med hvarjeSvensk mans,
rätt att hafva tillgång till, och fritt yttra sig
öfver, allmänna handlingar.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
tillkänriagaf, att plenum korinne
klockan half till 6 i eftermiddag att fortsättas.
Dea i5 Janualii f. m.
i83
Herr Tham, Wollrath: För att få det
tvifvel häfvit, sorn en Talare yttrat, huruvida
de 3 Stånden bifallit Utskottets förslag,
vågar jag hos Herr Grefven och LandtMarskalken
anhålla, att RiddarhusSecreteraren
må få lemna oss härom underrättelse.
Undertecknad Riddarhus Secreterare uppläste
de från de öfrige RiksStånden| ankomne
Protocollsutdrag i detta ämne, af innehåll,
att StatsUtskottets Utlåtande N:o 353,
i fråga om ny Instruction för Rikets Ständers
Revisorer i afseende på deras befattning
med StatsVerkets granskning, den i r
dennes blifvit af Högvördige PresteStåndet
bifallit, med iakttagande att Ståndet lemnat
sitt bifall till de förra alternativen af 5 och
6 §§. uti nämnde Instruction; att samma Utlåtande
den 8 dennes blifvit af Välloflige
BorgareStåndet gilladt; samt sistnämnde dag
af Hedervärda BondeStåndet likaledes bifallit,
dock med förkastande af de redactioner
af 5 och 6 §§. i Förslaget, som afse Revisioners
hållande hvarje år.
Herr Tham: Genom uppläsningen af de
från de öfrige Stånden ankomne Protocollsutdrag
lärer det vara hevisadt, att dessa
Stånd hafva bifallit förslaget. Någon återremiss
torde således ej finnas tjena till annat
än tidsutdrägt, som jag ej trodde att
någon vill söka. Frågan blir derföre endast
om bifall eller afslag. Jag anser mig icke
hafva mycket att tillägga till hvad Herr
i84
Den 15 Januarii fra.
Lefren och Grefvie af Wetterstedt anfört,
men sedan åter en annan Talare upptagit
några §§., och gjort anmärkningar, skall jag
yttra några ord. Vid 12 §. har han gjort
den erinran, att den rättighet och pligt,
som Utskottet föreskrifvit för en StatsContoirets
ledamot, att biträda med upplysningar,
skulle göra intrång på Revisorernes rätt
att behandla frågorue. Jag kan ej taga den
tydningen af§:n, då det står endast: lemna
i en eller annan måtto erforderlige nppljs^
ningar. Det är endast upplysningar lian
skall lemna. Huruvida det kan skada eller
hindra Revisorerne, att granska målen innan
de göra anmärkningar, lemnar jag åt
livar och en annan, än Talaren, att bedomina.
Hvad åter intrånget beträffar, sorn tros
härröra genom slutmeningen af i3 §., att
icke Revisorerne skulle få yttra sig i förhand
öfver de handlingar, som dem kunna
blifva meddelade, och icke angå de år, sorn
tillhöra deni att granska, har man åberopat
Tryckfrihetslagen. Jag tror ej, att den bärär
tillämpelig. Det torde vara skillnad emellan
hvarje enskilt man och en ledamot af
en Revision. Hvar enskilt man har rätt att
begära handlingar och fritt yttra sig öfver
dem. Denna rätt äga Revisorerne äfven såsom
enskilte, utom Revisionen; men inom
Revisionen torde det vara deras skyldighet
att hålla sig vid de föreskrifter, som äro
dem lemnade, och jag tror det vara rätt att
de icke få yttra sig öfver livad sorn ej hörer
Deu i5 Ju 11 uaili f. m.
tilt saken. För dem hörer till saken att
yttra sig öfver de tvänne åren, icke öfver
hvad som går utöfver dessa år. Derföre tror
Jag icke den enskilta yttrande- och gransk-,
ningsrätten vara inskränkt. Här är icke fråga
om den enskiltes rätt, utan om föreskrift
för Revisorerne, huru de skola handla. Det
är anmärkt vid i5 §., att den deruti befintlige
föreskrift, angående Revisionen af
KammarRätten, skulle göra hinder. Men Ta-,
laren borde läsa §:n till slut, då han skall
finna, att intet hinder deraf kan uppkomma,
Om ett års Räkenskaper ej hunnit blifva granskade
af KammarRätten, hafva Revisorerne
likväl lika rätt. De få då ökadt besvär genom
ziffergranskningen, men hindrade blifva
de ej. Vid den 18 §. har anmärkning
blifvit gjord deremot, att Revisorerne ej directe
till Konungen skulle få göra anmärkningar
öfver hvad som kan vara felaktigt.
Jag tror detta stå i fullkomlig öfverensstämmelse
med hvad Grundlagen föreskrifver för
StatsUtskottet, och så vida Grundlagen ej
gifver Revisorerne större rätt än StatsUtskottet,
lär det blott vara till Rikets Ständer,
som Revisorerne skola afgifva anmärkningar.
Att de skola aflemna något omdöme
till Konungen, kan jag ej finna någonstädes
föreskrifvit. De böra anmärka och
lemna Utlåtande i ämnet. När man gifver
Utlåtande, meddelar man tillika ett omdöme.
Då jag för min del anser det nu afgUne
Utlåtande, om icke alldeles fullkorn
-
i86
Den i5 Jan n ar ii f. m.
ligt, dock bättre än hvad sorn hittills varit,
och bättre hufvudsakligen derföre, att
det slutaren obehaglig strid, som varit Statsmaktcrne
emellan, och hvilken ej kan vara
önskvärd för andra, än dem som lefva i
hoppet, att missnöjet skall fortfara, tillstyrker
jag bifall å förslaget,
Herr Hjerta, Gustaf: Då Herr Grefve
af Wetterstedt yttrat, att ändamålet med
den Kongl. Skrifvelsen varit att sluta den
strid, som af honom sjelf begyntes år 1815,
och hvilken sedan, genom vid sista Riksdag
Vägrad sanction å den af Rikets Ständer beslutade
Instruction, fortsattes, och nu blifvit
ett ämne för denna Riksdags förhandlingar,
beklagar jag, att man valt sättet att
gjuta olja på elden. För min del kan jag
ej begripa, huru Ministéren skall sluta, om
den ej befästar förtroendet emellan Konungen
och Folket, och jag vågar bestrida, att
det vinnes på detta sätt. Om meningen varit
att sluta striden, hade man i ett land
sådant som vårt, der Riksdagar ej inträffa
oftare, än hvart femte år, valt medel, hvilka
ej nedsatt den enda på mellan Liderne
sammanträdande Ständernes auetoritet, utan
tvärtom gifvit den tillfälle att i lugn handla.
Följden blir nu, att, i stället för Rikets
Ständers Revisorer, måste fosterlandsvännen,
såsom en helig pligt, begagnande tryckfriheten,
intränga i Embetsverken. Och hvad är
afsigten? Jo, att nedsätta förtroendet lill deni,
I) e n 15 J a 11 u axn I'. m.
187
som granska StatsYerkets förvaltning, ty orden
i 68 §. Riksdagsordningen innehålla,
att hvarje Revision må kunna omfatta tvänne
års afslutade Räkenskaper. Utgående från
denna grundsats synes det, att ändamålet ej
varit att sluta striden, utan att roan tvärtom
velat komma Revisorerne att handla efter
åsigter, som ej innebära större tydlighet
än hittills, men lemna öppet för Embetsmännen
att hindra granskningen och
vålla ett qvarblifvande vid den inskränkta
granskningsrätten. Oedi vid hvilken period
inträffar detta? Jo, då man sökt att vinna
ordning genom Rikshufvudboken, hvilken
eftersätter afslutningen med ett år. Då blir
två- och trefjerdedels år det närmaste man
kan komma den närvarande tiden. För min
del trodde jag, att, enär 1817 års Revisorer
tillstaddes att se Räkenskaperne, och det
icke eller nekades 1820 och 1822 årens Revisorer,
det aldrig skulle anses såsom en
inskränkning i Kongl.. Majrts rätt, att man
1823 insatte det i Instructionen, Då uppstod
Grefve af Wetterstedt, och började
striden, och till följd deraf hafva vi emottagit
Kongl. Maj:ts Skrifvelse i ämnet. Den
är nu antagen genom tre Stånds beslut,
hvilka i denna fråga äga afgöranderätt, och
saken kan således ej mera ändras. Tiden
skall visa, om detta beslut kommer att skada
eller gagna, att öka eller minska striden.
Här är nu endast fråga, huruvida Ridderskapet
och Adeln vill göra sig delaktig i
*88 Den i5 Januarii f. m.
ansvaret för följderne af en sådan Instruction
som den föreslagna, eller om, såsom
en ledamot yttrat, Ståndet vill rädda sin
ära genom vägradt bifall till en instruction,
hvilken förminskar Rikets Ständers rättigheter.
Jag har uppstigit äfven för att öfvertala
Grefve Horn, att afstå från sin begäran
om återremiss. Utskottet kan blott svara,
att tre Stånd bifallit förslaget, och 69 §.
RegeringsFormen är tydlig, att de, i frågor,
som denna, bestämma Rikets Ständers beslut.
Äfven vill jag vederlägga den svåra beskyllning
Herr Lefrén gjort deni, som fordra fullständiga
propositioner af Regeringen. Sådane
hafva aldrig blifvit ifrågasatte, då det
angått Rikets Ständers praerogativer, endast
i afseende å landets hushållning och ekonomiska
ämnen, hörande till Folkets önskningsrätt.
Så långt har ej pligten emot Nationen
blifvit bruten, att man begärt förslag af Konungen,
då det angått våra praerogativer;
med dem har Konungen ej att skaffa. Jag
förbigår bristerne i förslaget; de äro redan
tillräckligt ådagalagde. Det är klart, att ingen
annan lag behöfves, än tillämpnings vanan,
och att, genom nya påfund, man införer
detaillefrågor. Missförståndet 1823 gjorde,
att man förlorat rättigheten för Revisorerne
att göra anmälan hos Kongl. Maj:t;
och säga hvad man vill, är detta ej detsamma,
som att af Kongl. Maj:t begära laglig
undersökning, eller att göra anmälan hos
IlikeLs Ständer. Detta bevisas bäst genom för
-
Den 15 Jan n arli f. m.
189
hållandet med Magazinslnrättningen. Hvar
och en inser, att all jemförelse emellan StalsUtskottet
och Revisorerne är oformlig. Sia IsUtskottet
finnes blott, då Rikets Sländer tillika
finnas; Revisionen är en åtgärd, som
står i stället för Rikets Ständer, emedan de
ej sammanträda hvart annat, utan blott hvart
femte år. Är det ej billigt eller formligt,
att desse ombud äga begära juridisk undersökning?
Jag kan ej begripa, huru man på
allvar vill försvara denna sats. Då jag ej
vill upptaga tiden med uppräknande af en
mängd farhågor, sorn äro nödvändiga med
en sådan representation sora vår, enär de
granskande ombuden ej på 3 å 4 år få se
hvad som passerat, i följd hvaraf oreda
uppkommer just af oanmärkta oordningar,
skall jag öfverlemna åt framtiden att bedomina,
huruvida jag sorn en narr föreställt mig
hvad sorn ej inträffat. Önskande, att Ridderskapet
och Adeln mätte undandraga sig
att besluta bifall till ifrågavarande förslag,
får jag erinra, att missbruk äro lika vådliga
för Regeringen, som för Folket. Striden
är ej emellan Statsmakterne, den är emellan
Konungens Embetsmän och Rikets Ständer.
Jag anhåller om proposition till afslag
å Utskottets Utlåtande.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard;
Jag bar äfven varit en bland dem, som
hyst önskningar om förslag ifrån Styrelsen,
i synnerhet uti financiella och stats-ekono
-
I(JU
Den i5 Januari i f. ra.
miska frågor, på det de olika intressena ej
skulle föranleda osammanhängande beslut;
men jag tillstår, att jag sist af allt väntat
ett förslag rörande Rikets Ständers controllör,
enär i Riksdagsordningen står, att Rikets
Ständer sjelfve skola utfärda Instruction
för deras Revisorer. Jag anser ej ett
afslag riktigt, annorlunda än genom återremiss,
men som praxis redan insmugit sig
att afslå Utlåtanden, då de första gången
från Utskott inkomma, och en återremiss ej
kan medföra annat resultat an afslag, emedan
tre Stånd antagit förslaget, skall jag
denna gång förena mig med dem, sorn genast
yrka afslag. Huruvida resultatet, såsom
Herr Tham yttrat, förekommer missämja,
skall framtiden utvisa. Jag befarar,
att det kommer att underhålla missämjan,
och önskar uppriktigt, att jag ej måtte blifva
sannspådd. För min del protesterar jag
emot berörde förslag till Instruction, oell
yrkar afslag å Utlåtandet derom.
Friherre Sprengtporten, Jacob Wilhelm:
Det bittra klander Utskottet fått uppbära
för dess åtgärd 1 denna fråga, föranleder
mig till den Önskan, att 3:ne RiksStånds
redan fattade beslut ej måtte hafva satt Utskottet
utom tillfälle, att på ett nöjaktigt
sätt besvara de gjorde invändningarne.
För Utskottet hade det i sanning varit
mera önskansvärdt, att Rikets Ständer i en
fråga, sorn så nära rörer deras rättigheter,
Den ij Januari i f. ni.
begagnat den närmare pröfnings- oell beslutanderätt
Grundlagen erbjuder, än att nu
finna sig belastadt med bela tyngden af ansvaret.
I hufvudsaken instämmer jag till alla
delar med Herr Lefren. Då Utskottet hufvudsakligen
tillstyrkt antagandet af Kongl.
Maj:ts Förslag, har det endast räckt banden
till jemnande af de tvistigheter, som
obestämda föreskrifter, i afseende på Revisorernes
granskningsrätt, vållat mellan Styrelsen
och Nationens ombud.
Uti hela detta förslag skall den fördomsfria
pröfningen ej upptäcka en enda
rad, som inskränker eller försvårar denna
rättighets utöfvande; hvarföre jag ock tillstyrker
förslagets antagande.
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelm
Carl Axel: Jag får börja med den
förklaring, att jag ej ämnar förlänga discussionen
i hufvudsaken; men jag är skyldig
mig sjelf att bemöta hvad Herr Ribbing
yttrat. Han har sagt, att 5o,ooo R:dr af
Krutmedlen blifvit undanliållne RiksgaldsContoiret.
Måhända kunde den slutsats dragas,
att man deraf genom egennytta haft enskild
förtjenst. Jag får då påminna Ridderskapet
och Adeln, att jag af Kongl. Maj:t
erhöll uppdrag att vårda krutförsäljningen
under några år. Hvad som inrikes förbrukades,
insattes i KrigsCollegium; hvad som
såldes utrikes, var mig anförtrodt jemte en
iga Den i5 Januarii f. in.
ledamot i KrigsGollegium, samt insattes äfven
i Collegium. Det ena sorn det andra
stod i Banken till disposition af ArtillerieDepartementet.
Det Leror af Herr Ribbing,
att underrätta sig derom, att medlen blifvit
i Banken insatte, och att sådäne medel
ej få af enskilte lyftas utan lill följd af Collegii
till Protocollet fattade beslut. Ingen
enskild vinning bar således kunnat äga rum.
DetLa liar jag ansedt mig böra anföra icke
till mitt urskuldande, men för att freda
mig från en möjligen uppkommande orättvis
misstanka.
Grefve Horn: 56 §. RegeringsFormen
lyder sålunda: Utskottens förslag skola först
i Stäntlens Plena framställas till ari tagande
eller förkastande utan förändringar eller tillsatser.
Göras dervid i Ståndens Plena sdidan
e anmärkningarj som hindra antagandet,
erhålle Utskottet del af desse anmärkningar,
för att derefter förslagen ytterligare gran~
ska och jemka etc. Jag hemställer till Ridderskapet
och Adeln, om icke, enär BondeStåndets
ProtoeollsUtdrag innehåller, att Instructionen
ej blifvit antagen, utan a:ne §§.
förkastade, det är att förmoda, att Utlåtandet
blifvit af BondeStåndet återremitteradt.
Jag hoppas derföre, att Ridderskapet
och Adeln äfven skall göra detsamma.
StatsUtskottet kommer då i tillfälle att afgifva
ett försvar för sina åsigter, eller att
för
-
Den i5 Januarii f. ra.
förändra sitt beslut till följd af de vigtiga
anmärkningar, som blifvit gjorda. Skulle
en ålerremiss, hvilken jag bestämdt yrkar,
förvägras, förenar jag mig i den åsigt Herr
Ribbing framställt, att det ej blifver möjligt
för Herr Grefven och LandtMarskalken
att framställa proposition hvarken till antagande
eller förkastande af Utlåtandet. Grefve
af Wetterstedt har, såsom Konungens
Rådgifvare, frågat, huru 68 §. Riksdagsordningen
skall anses. Må det tillåtas mig, att
såsom svarande vända mig till Konungens
Rådgifvare. Jag åberopar Herr Hjertås och
Herr Ribbings yttranden, samt beklagar, att
Grefve af Wetterstedt ej kunnat fatta så
enkla ordalag. Man bör likväl ej undra deröfver
hos en person, som contrasigneratskrifvelsen
den 4 December i8a3, samt åsidosatt
och våldfört Svenska Folkets rättigheter.
Jag anhåller, att i minnet få återföra hvad
lian då tillstyrkt Konungen att till Rikets
Ständer yttra, nemligen:
”Att Kongl. Maj:t, under närvarande
”förhållanden, icke medgifver Rikets Ständer
”eller deras Revisorer någon grauskningsrätt
”öfver andre Cassör och Räkenskaper, än hit—
”tills brukligt varit, med tillägg af de, i
”Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse af den 28
”Februarii (såsom motsvarighet för de, af
”Rikets Ständer, äskade, men uteblefne förtydligade
föreskrifter för deras Revisorer),
”uppräknade TullVerkets, MilitiaeBoställs,
57 H.
»94
Den i5 Januarii f. ni.
”Krigsmanshus- och SeraphimerGillets, från
”allmänna bidrag härrörande, fonder och
”räkenskaper
”Att Kongl. Maj:t, med stöd af 68 §.
”RiksdagsOrdningens ordagranna lydelse, ej
”erkänner omfånget för denna granskning
”lagligen kunna utsträckas, vid hvarje Revision,
utöfver 2:ne års afslutade Räken”skaper
”Att
Kongl. Maj:t icke kan gilla, och
”derföre ej till vederbörandes efterrättelse
”utfärda, den af Rikets Ständer, i underdånig
skrifvelse af den i o November föreslag”ne
nya Instruction för deras Revisorer af
”Statsverket, men anser Instructionen af den
”10 Junii 1812, till sin kraft och verkan,
”gällande;—Att med ändring af hvad 5 §.
”af denna Instruction innehåller, att Revi”sorernes
Berättelse om Statsverket skall i
”RiddarhusCanzliets Archiv förseglad förva”ras,
till nästa Riksdag, för att då lill Ri”kets
Ständer aflemnas, Kongl. Maj:t i så
”måtto vill bifalla Rikets Ständers förslag,
”i afseende på denna Berättelses tryckning
”och allmängörande, att detta, genom Kongl.
”Maj:ts Nådiga försorg, kommer att äga rum
”i förening med de Embetsverks svar och
”förklaringar, emot hvilka Revisorernes an”märkningar
blifvit rigtade;”
”Att Kongl. Maj:t icke medgifver Tull”medlens
adefverering till RiksgäldsContoiret,
”såsom en i Dess administrerande myndighet
Den i5 J a n u a r i i f. m.
”ingripande och för öfrigt lill onödig omgång
”ledande åtgärd; i följd hvarafRiksgäldsCon”toirets
uppköp af Vexlar, för StalsContoi”rets
behof, skulle förfalla;”
”Och slutligen, alt Kongl. Maj:t, i afseende
på Creditivernes begagnande och re”dogörelsen
derföre, skall noga iakttaga hvad
”63 och 64 §§. RegeringsFormen, samt 3o
”och 68 §§. Riksdagsordningen, i detta afseende,
föreskrifva, utan medgifvande af
Sådana vilkor och föreskrifter, som deremot
”kunna vara stridande.”
”Om hvilket allt Kongl. Maj:t skall låta
”nödige befallningar lill vederbörande Embetsverk,
i hvad dem rörer, i Nåder utfärda.
”
Efter ett så bestämdt förklarande synes
det som Rikets Ständer borde förekomma,
att samma strid ånyo må uppkomma genom
en af Kongl. Maj:t ytterligare vägrad sanction
å Instructionen, hvilken vägran äfven
nu skulle kunna inträffa , då StatsUtskottet
ej i allo antagit Kongl. Majrts förslag. Jag
hemställer således, att till förekommande af
all ytterligare strid, förslaget må återremitteras,
och att, på det Ständerne ej må ännu
en gång utsätta sig för en vägrad sanction,
StatsUtskottet må frångå de ide'er till
Instruclion det framställt, samt inskränka
föreskriften till 68 §. Riksdagsordningen.
Herr Ribbing: Då hvad Herr Grefve
r>7 h. '' i3*
Den i5 Ja nu ari i f. m.
Löwenhielm sist yttrat, torde vara i färskt
minne, hänvisar jag dem af Ridderskapet
och Adeln, hvilka åstunda alt närmare granska
förhållandet, till i8a5 och 1827 årens
RevisionsBerättelser. Af dem skall man finna,
att anmärkningar blifvit gjorde i det afseende
jag omtalat, och att de äfven af Kongl.
Majit blifvit godkände. Jag har blott anfört
denna sak, såsom exempel, huru Staten kan
gå miste om sin rätt för det Revisorerne ej
kunna följa förvaltningen så nära inpå tiden
som möjligt. De ifrågavarande medlen skulle
gå till RiksgäldsContoiret, fastän i omväg
genom StatsContoiret. Räntan under tiden
utgör förlusten. Jag vill ej uppehålla
mig vid hvad Herr Tham yttrat, att Revisorerne
såsom enskilte personer skulle hafva
större rättigheter, än såsom autoritet. I
den §. af Tryckfrihetslagen, som handlar
om rättigheten att få se allmänna Verks
handlingar, står ej omtaladt hvarken personer
eller autorileter, utan der står, att en
hvar skall äga denna rätt, och jag vet ej,
huru ett Collegium tillexempel skulle kunna
hindras att få sådane upplysningar, om
de af detsamma begärdes. En autoritet kan
väl icke hafva mindre rättighet, än hvarje
enskild man. Dertill kommer att, om Herr
Thams sats anlages, synes det som man
fruktade för anseendet hos Revisorerne. Men,
mine Herrar, i ett fritt samhälle får man
ej anseende, endast för det man är en autoritet,
om man ej genom sitt förhållande
D c ii 15 J a b u a r i i f. m.
'97
derjemte (orljenar det. Göras orikliga anmärkningar
, äro de ej farliga; de återfalla
på oell skada dem, som gjort dem, mycket
mera än dem, hvilka äro deras föremål.
Slutligen då den siste Talaren yrkat återremiss,
förenar jag mig med honom deruti,
på det skäl, att jag så mycket som möjligt
vili aflägsna den stund, då ifrån LandtMarskalksstolen
fråga blir om proposition till
antagande af förslaget. Jag önskar, att Utskottet,
hvars ena Ledamot sagt, att anmärkningarne
hvila tungt på Utskottet, vid
återremissen må få tillfälle så redigera instructionen,
alt LandlMarskalken finnér sig
kunna framställa proposition derå.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
skall ej uppehålla Ridderskapet och Adeln
med något yttrande i sjelfva saken, utan
endast åberopa min reservation mot Utskottets
Utlåtande, och deras anföranden, hvilka
här talat emot bifall derå. Men jag anhåller
att få fästa Ståndets uppmärksamhet
på sättet att uttrycka sitt ogillande. Tvenne
Ledamöter hafva yrkat återremiss; Grefve
Horn, emedan Utlåtandet destomindre
kunde framställas till bifall, som det inncliölle
alternatifva förslag, och man ej kunde
antaga någotdera, med uteslutande af det
andra, när Utlåtandet första gången föreliades,
och följagtligen icke kunde med förändringar
bifallås; Herr Ribbing, emedan
StatsUlskatlets förklaring tarfvades öfver en
Den i5 Ja nu ar i i f. m.
mängd väsendtliga anmärkningar, sorn blifvit
gjorda både öfver dess sätt, att behandla
frågan, och öfver de förslag, detafgifvit.—
Men hvad alternativen beträffar, så täckes
Ridderskapet och Adeln af Utlåtandet inhemta,
att de endast afse Revisionernas hållande
hvart eller hvartannat år, alltefter
som grundlagsfrågan derom kunde blifva
hos Stånden afgjord. Enär nu Ridderskapet
och Adeln för sin del redan ansett Revisionerna
böra blifva årliga; följer af detta föregående
beslut, att bifall till Utskottets Utlåtande
skulle innebära godkännande af det
alternatif, som afser årliga revisioner. I
detta hänseende behöfves således ingen återremiss,
utan framställning kan göras på bifall
eller afslag. Att blott för inhämtandet
af StatsUtskottets förklaring öfver gjorda anmärkningar,
återremittera Utlåtandet vore
utan ändamål; tj förhållandet synes vara
med denna, såsom med en remiss till IiammarCollegium,
hvarom Carl XI förmäles hafva
yttrat: ”det lyster mig se, huru Kammaren
varder detta förklarandes; ty det låter
”sig icke förklara.” Jag tror dessutom icke
att något bevis på denna förmodan vinnes
genom åter remissen; ty StatsUtskottet undviker
utan tvifvel allt försök till förklaring,
genom tillkännagifvandet, att Utlåtandet redan
blifvit af tre Stånd bifallet, och följagteligen
äger kraft af Rikets Ständers beslut,
ehvad det fjerde Ståndet må säga derom.
— Och hvad blefve slutligen följden af
I
Den i5 Januarii f. m. 19g
ett sådant svar? — Jo, att Utlåtandet lades
till handlingarne, utan att Ridderskapet och
Adeln hade såsom Stånd uttalat sin mening
öfver saken. Intet Stånd, och aldraminst
Ridderskapet och Adeln, bör i saker af större
vigt och af vidsträcktare påföljder förblifva
neutralt. Att de trenne andra Stånden
redan fattat deras beslut, och således
borttaga den lagliga påföljden af Ridderskapets
och Adelns mening, gör den icke likgiltig
hvarken för det närvarande, eller det
tillkommande. Det är icke första gången,
som Ridderskapet och Adeln, sedan Styrelsen
lyckats genomdrifva sina afsigter i de
öfriga Stånden, qvarstått allena kämpande
deremot. Merendels hafva dessa händelser
varit olycksbådande; Riket bär fått umgälla,
och de öfriga Stånden ångra, att de lemnat
Ridderskapet och Adeln allena. Samma känslor,
som år 1789 föranledde en Riddersman,
en af Styrelsens upprigtigaste vänner,
att uppträda på RiksSalen, — i närvaro af
de trenne Stånd, på hvilkas bifall Styrelsen
stödde sina bemödanden att förmå Adeln
till eftergift, — och der beklaga hennes öfvervigt,
och besvära henne, att icke begagna
den, samma känslor lifva mig i detta
ögonblick. Jag beklagar Styrelsens framgång
i denna sak, och jag önskar, att hon aldrig
måtte göra bruk deraf. I 'verkligheten bar
lion intet vunnit; ty erfarenheten har redan
visat, att, när Revisorerna få se handlingar
och göra anmärkningar; så blifva dessa
200
Den i5 Januarii f. di.
utan vådliga påföljder i ConstitutionsUtskottet;
och att när Revisorerna icke få se vissa
räkenskaper; så framdragas derur, med
stöd af TryckfrihetsLagen, genom enskildta ,
sådane småagtiga och chicanerande förhållanden,
hvilka Rikets Ständers Revisorer skolat
anse under deras värdighet att omtala,
och hvilka derföre troligen blifvit vida mindre
bekanta. Hvad Styrelsen vinner, det är
i bokstafven; men detta och vida mer förlorar
hon i meningen, i allmänhetens mening,
som — voteringarne må inom RiksStånden
utfalla huru som hälst — med hvarje
dag bestämdare fordrar offentlighet i allmänna
värf, särdeles i allmänna medels förvaltning.
Om än vårt beslut numera intet
verkar på sakens afgörande, anhåller jag likväl,
att Ridderskapet och Adeln måtte för
sin egen heder skull, och för bibehållandet
af den caracter häfderna åt Ståndet
vitsorda, afstå detta försök till den offentliga
granskningsrättens inskränkning. Jag uppmanar
således Grefve Horn och Herr Ribbing
att afstå från yrkandet af återremiss,
och jag anhåller om propositionens uppställande
på bifall eller afslag.
Många yttrade härtill deras bifall.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: En
ganska riktig anmärkning uti Herr von Hartmansdorffs
reservation har tvingat mig att
bryta tystnaden, ehuru ämnet är uttömdt,
och förlorat en del af sitt hufvudsakliga intresse,
sedan tre Stånd redan bifallit Utlå
-
D c u 15 J a nu a r i i f. m.
201
landet. Herr von Hartmansdorff har nemligen
sagt, att den, som sökt förhjelpa Styrelsen
till ökade anslag, äfven hör nitälska
för Ständernes rätt, att tillse, huru medlen
användas. Jag har ifrat för det i alla afseenden
vigtigaste anslaget vid denna Riksdag,
och skall ej upphöra att anstränga mig
för framgången deraf, så länge ännu något
problem i detta afseende återstår att lösa.
Men just derföre är jag så mycket angelägnare,
att intet intrång ina ske i Rikets Ständers
fria granskningsrätt, utöfvad genom deras
Utskott eller Revisorer. Den föreslagna
instructionen synes mig lägga band på dem
i utöfningen af deras vigtiga befattning. Denna
förderfliga instruction bör derföre af Ridderskapet
och Adeln förkastas. Hoppet att
tillvägabringa detta resultat är väl, efter
vanlig beräkning, ringa, då Hans Excellence
Herr Grefve af Wetterstedt understödt Utskottet.
Majoriteten, som tillräckligt ådagalagt,
att den kan allt hvad den vill, bör
dock ej alltid vilja allt hvad den kan. Om
emedlertid denna majoritet äfven nu finner
för godt, att å Ridderskapets och Adelns
vägnar sanctionera instructionen, får minoriteten
trösta sig dermed, att denna instruc-»
tion ej är ett evighetsverk, och att man vid
nästa Riksdag kan godtgöra, hvad man felat
vid denna. Sorn jag aldrig skall lemna
Rikets Ständers fri- och rättigheter ur sigte,
tillstyrker jag afslag å Utlåtandet.
Hans Excellence Herr Grefve af IVcL*
202
Den 15 J a n u a r i i f. m.
terstedt: Eu värd Talare, JJerr Hjerta, liar
gjort mig en synnerlig ära, då han uppgifvit,
alt jag skulle vara upphofsman lill sindén.
Jag medgifver visserligen, alt jag förra
Riksdagen motsatte mig de förslag, som
då gjordes, men kan ej antaga, att någon
Ministére framträdt med fredsförslag. Benämningen
Ministére finnes ej i Grundlagen.
Kongl. Maj:t har till Rikets Ständer afgifvit
ett förslag, som af StatsUtskottet hufvudsakligen
är antagit. Det är nu under öfverläggning.
Om det ej öfverensstämmer med
Herr Hjertås mening, instämmer det likväl
med de tre RiksStåndens, och de måtte åtminstone
ej hafva funnit, att det gjutit olja
i elden. Jag har ej funnit något hinder vara
bercdt för ernående af upplysningar; jag
tror deremot, att fäderneslandets ifriga och
lugna vänner hafva tillfälle till upplysningars
erhållande. Således bör i det afseendet
ingen farhåga äga rum. Jag kan icke <
eller finna, att någon inskränkning blifvit
gjord i hvad förut varit, utan blott klarhet
gifven åt ortlen af slutade räkenskaper i 68
§. Riksdagsordningen. I afseende på hvad
Grefve Horn yttrat, får jag erinra, alt han
icke rätt fattat mitt anförande. Jag nämnde,
att jag, såsom Rådgifvare, tillstyrkt förslaget,
men såsom enskild Riksdagsman talade
jag till Herr Grefven. Jag tror, då
jag contrasignerat skrifvelsen förra Riksdagen,
att det borde väcka mera förundran hos
Grefven, om jag nu vore emot det. Efter
Den 15 J a n u a r i i f. m.
livad lill min kunskap kommit, har BondeStåndet
förut afslagit ConstitulionsUtskottets
förslag angående Revisionernes hållande hvarje
år. Då StatsUtskotlet sagt, att alternativens
antagande heror på Rikets Sländers heslut
om 68 §. Riksdagsordningen, så är instrnctionen
verkligen af BondeStåndet antagen,
enär det tillkännagifvit, att det förkastat
de redactioner, som afse revisioners
hållande hvarje år. Herr Crusenstslpe har
yttrat, att sedan jag framställt min mening,
vore det föga värdt att bemöda sig för ett motsatt
resultat. Jag äger ej den förmätenhet,
att tro detsamma, och ber Ridderskapet och
Adeln vara försäkrad, att min mening endast
är uttrycket af min egen öfvertygelse.
Det är i följd deraf jag finner mig nödsakad
upptaga ett yttrande af Herr Cederschjöld,
och vidare af Herr Hjerta, att Ridderskapets
och Adelns ära skulle fordra ett afslag
å ifrågavarande Utlåtande. Jag tror, att
under det jag gjort mig till en helig pligt,
att högakta andras meningar, om ock stridande
emot den jag hyser, jag ej får uteslutande
fästa begreppet om ernående af äran
vid min egen mening. På detta rum lefver
äran i alla bröst, den tillhör alla meningar;
och jag tror mig bibehålla minära,
då jag tillstyrker bifall å StatsUtskottets Utlåtande.
Många yttrade härtill deras bifall.
Herr Hjerta: Jag är helt och hållet förekommen
af Herr von Hartmansdorff i hvad
Den i5 Januari i f. ni.
sorn rörer behofvet af proposition häldre på
afslag, än på återremiss. Jag förenar mig
i den åsigt Grefve af Wetterstedt framställt
om BondeStåndet, att det antagit det alternatif,
hvilket grundar sig derpå, att Revisioner
ske hvartannat år; men att deremot
Ridderskapet och Adeln måtte grunda sig
på det alternatif, att Revisioner skola ske
hvart år. Jag anhåller således ännu en gång,
att Grefve Horn, sedan det icke är tvetydigt
att StatsUlskottet är skyldigt anse saken
afgjord genom tre Stånds beslut, och det
således blott blir fråga om de 2 olika redactionerne,
ville afstå från begäran af proposition
till återremiss. Jag vill ej upptaga
hvad Grefve af Wetterstedt yttrat derom,
att ingen Ministére skulle finnas i Sverige,
och att han ej skulle vara här såsom Minister.
Jag kan blott beklaga, alt vi äga en
Ministére, som ej vill erkänna, att den är
det. Hvad angår samme Talares yttrande
om den enskiltes individuella ära, så får
jag fästa uppmärksamheten derpå, att vi endast
talat örn Ridderskapets och Adelns collecliva
ära; således har man ej satt i fråga någon
individs. Det var i afseende på framtiden,
när följderne af denna skadliga instruction
skola synas, som det, på det Ridderskapet
och Adeln måtte hafva den äran
att hafva förutsett det, vore af verklig
vigt att afslå densamma. Jag förenar mig
således i begäran om proposition till afslag.
Den i5 Januarii f. m.
2o5
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Jag skall ej länge uppehålla Ridderskapet
och Adeln. Jag anser mig blott till
Ridderskapets och Adelns Protocoll böra förklara,
att den åsigt, som jag yttrat i mili
reservation, ej blifvit förändrad genom den
discussion, som här förevarit. Då jag anser
såsom sannolikt, att den föreslagne Instructionen,
just derigenom att den ingår i allt
för stor detalj, skall snarare öka än minska
opinionsstriderna, fann jag mig förpligtad
att för Ståndet anmäla det.
Det är dock icke sagt, att detta ovilkorligen
skall inträffa. Det gifves ett medel att
från Revisionsförrättningen skilja all ytterlighet.
Om nemligen den redovisande Ernbetsmannen
utsträcker det begrepp som ligger
i orden: Kongl. Maj:t och Kronan, derhän
att Folket, som beskattar sig sjelft och
begagnar sin rätt att efterfråga, huru skattemedlen
användas, icke anses såsom stående
i strid mot administrationen. Jag är derom
öfvertygad, att om redovisningsskyldigheten
anses icke blott som pligt, utan ock
som ära, skall Revisionsförrättningen kunna
ske utan obehag.
Det är öppenhet i förvaltningen af de
medel, hvilka Folket lemnar, som är i RegeringsFormen
förutsatt. Kunde vi glömma
alla de skiljaktigheter i meningar, som ägt
rum sedan 1809, tänka oss tillbaka till den
6 Junii 1809, så behöfdes ingen annan In
-
2o6 Den i5 Januari i f. ra.
struction än den, som ligger i 57 och 58 §§.
af RegeringsFormen.
Må man ej tro, att i 58 §. ligger blott
en åt Folket förvarad rättighet. Regeringen
är, icke mindre än Folkets representanter,
interresserad uti att de måga se och veta
hvartill skattemedlen utgått. Huru skulle
Folket annars fritt och otvunget kunna utöfva
sin beskattningsrätt? Huru skulle Regeringen
på annan väg kunna finna folket beredvilligt
att öka skatterne, i den mon som
Statens tillväxt det fordrar.
Att öppet få redovisa är för Regeringen
lika så vigtigt, som det är vigtigt för
Folket att få revidera.
Herr Rosenblad_, Bernhard: Till hvad
flere Talare yttrat angående det misstag,
som vid genomläsningen af förslaget föranled
t Grefve Horns tanka att BondeStåndet
ej antagit detsamma, får jag lägga, hvad
Utskottet i början af frågan om de alternativa
förslagen anför, nemligen att det
ena eller andra af dem kommer att antagas,
allt eftersom Rikets Ständer antaga, eller
icke, Grundlagsförslaget att Revisionerne
skola ske hvart år. Således, om Rikets Ständer
hade antagit detta förslag, skulle senare
alternativen af 5 och 6 §§. hafva blifvit
följde. Men som icke alla fyra Stånden, och
således icke Rikets Ständer, antagit det nanida
förslaget, förfalla dessa alternativer. Jag
skulle således tro, att Herr Grefvens och Landt
-
Den 15 J a n u a r i i f. m.
20 7
Marskalkens proposition Lör blifva endast på
Utlåtandet i sin helhet, tj den bestämda
följden är, att det första alternativet blifver
bifallit, då icke Rikets Ständer antagit det
hvilande förslaget. Jag får således anhålla
om proposition på bifall utan någon ändring.
Grefve Horn: Den förnyade uppmaningen
ställd till mig att afstå från återremiss,
föranleder mig att fästa uppmärksamheten
på det egna förhållande med denna fråga,
att den så sent blifvit föredragen. Det är
med bedröfvelse jag funnit, huru frågor af
särdeles vigt blifvit sist af Ridderskapet oell
Adeln behandlade. Då det åberopas emot
oss, att det gör detsamma, huru vi afgöra
frågan, enär de öfrige Ståndens beslut utgör
Rikets Ständers, synes det vara maktpåliggande
att för kommande lider fästa uppmärksamheten
derpå, att i enlighet med
46 §. Riksdagsordningen målen någorlunda
i enhet företagas. Jag har förklarat, att jag
ej kan afstå från min begäran om återremiss,
och anhåller 0111 proposition derå, erkännande
likväl, att jag ej ämnar derom begära
votering; men jag får tillika hemställa,
om någonsin antagande kan komma i fråga.
Friherre Sprengtporten: Utan att vilja
bestrida Ilerr Ribbings förmåga att uppfatta
ett yttrande på ett sätt, som passar för det
svar han ämnar afgifva, får jag dock till den
Värde Talarens eget bedömmande hemställa,
Den 15 J a n u a r i i f. m.
om icke någon liten förvillelse i begrepp
uppstått i hans sätt att tolka mina ord.
— Jag har aldrig sagt, att anmärkningarne
hvilade tungt på Utskottet eller någon af
dess medlemmar; jag har endast erinrat derom,
att Rikets Ständer ägt en närmare pröfnings-
och beslutanderätt, som det berodt
af dem att begagna; och att, om detta skedt,
sådant för Utskottet varit mera önskansvärdt,
än då man nu försöker att hvälfva hela tyngden
af sitt missnöje på detsamma.
Hvad specielt angår den värde Talarens
egna anmärkningar, så ber jag honom vara
förvissad, att de ej varit af den halt, att de
på minsta vis kunna störa min nattro.
Beträffande den uppmaning Herr von
Hartmansdorff ställt till Ridderskapet och
Adeln, är jag lika känslig, som den värda
Talaren, för den slags äran, att inför Sty^-  rclsen tala sanningens språk.
Men hoppas man att skörda någon ära,
hör det ock linnas någon våda!
Herr Ribbing: Utan att vilja störa den
siste Talarens ro hvarken natt eller dag,
kan jag ej vidkännas, att jag orätt uppfattat
hans yttrande. Jag tror det hafva innehållit,
att det skulle falla tungt på Utskottet
att ej få besvara anmärkningarne.
Yar det ej ordalydelsen, så var det åtminstone
innehållet. Jag yttrade mig egenteligen
för alt utlåta mig öfver den hemställan,
Ben i5 Ja nu ar ii f, m. 2oq
Ian, som särskilt tili mig, jemte Grefve
Horn, blifvit gjord, att afstå från återremiss.
Då jag upptager den, är det hvarken för
impositionen från de 3 öfrige Stånden, hvilkas
pluralitet i de tvänne inskränkt sig till
ganska få personer, eller af någon särdeles
fruktan, att detta förslag skall gjuta olja i
elden; ty jag tror ej, att någon eld är å
färde, och jag tror, att upplysningens ljus
skall förekomma de följder, som annars kunde
uppstå. Det vore således ej för förslagets
skull jag skulle afstå. Kan Herr Grefven
och LandtMarskalken för sin del anse
j3 §. af Förslaget, att allmänna handlingar
ej få användas af Revisorerne till grund
hvarken för anmärkning eller godkännande
af Styrelsens åtgärder, stå i öfverensstämmelse
med i §. af Tryckfri hetsFörordningcn,
der det står, att hvar och en får, utan några
af den offentliga makten i förväg lagde
hinder, yttra sig öfver hvilken handling
som helst, så må jag säga, att begäran om
återremiss, sedan 3 Stånd bifallit förslaget,
skulle tjena till intet. Jag har förut förklarat,
att det var, i denna sak, endast på
Herr Grefvens och LandtMarskalkens klart
seende blick, jag fästade min förtröstan, och
huruvida den blir sviken, kommer att visa
sig, om proposition framställes, ty den första
skall väl blifva lill bifall på Utskottets
förslag. Sedan är allt ändamål med begäran
af återremiss försvunnit.
5 7 11. i4
210
Den i5 Januarii f. ni.
Herr Cederschjöld: En vard Talare har
ganska sinnrikt anmärkt och påmint, attingen
ära vinnes utan fara. Ehuru välbekant
detta uttryck är, emedan jag hört ungefär
detsamma vid en föregående Riksdag yttras
från granskapet af den plats den värde Talaren
innehar, får jag förklara, att jag ej
erkänner riktigheten deraf. Jag tror, att de
Regenter inlagt ganska mycken ära, som i
fred och lugn styrt sina Stater utan att blottställa
sig för några faror, och en Representant
inlägger mest ära derigenom, att han
just förekommer faror. Jag tror, att det tinnes
annan ära, än blott den blodiga.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg SiatsUtskotlets förevarande
Utlåtande böra, på grund af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades starka Nej, jemte några Ja.
I följd hvaraf Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att som, efter hvad Hans Excellence tyckt
sig finna, Nej öfverröstat Ja, Ridderskapet
och Adeln således icke funnit nödigt till
Utskottet återremittera berörde Utlåtande.
Hvarefter Hans Excellence, i anledning
af hvad tvänneLedamöter anfört rörande Hans
Excellences rättighet och pligt att vägra proposition
till hufvudsaklig pröfning af ifrågavarande
Utlåtande, förklarade, att, enär Utskottet
öfver den lill detsamma remitterade Kongl.
Den i5 Januari i f. m.
211
Maj:ts Nådiga Skrifvelse jemte öfrige motioner
i detta ämne i behörig ordning afgifvit
Utlåtande, samt Ridderskapet och Adeln
icke funnit nödigt berörde Utlåtande till
Utskottets förnyade handläggning återförvisa,
ansåg Hans Excelleuce sig icke kunna
betaga Ridderskapet och Adelil dess lagliga
rätt att nu ingå i hufvudsaklig pröfning till
bifall eller afslag å Utlåtandet; i följd hvaraf
Hans Excellence fann det tillhöra dess
pligt att derå meddela proposition.
Herr Ribbing: Det var icke för att uppehålla
målets gång jag anmälte mig, utan
blott för att redovisa min öfvertygelse, att
Ridderskapets och Adelns i afseende å remissen
fattade beslut icke gifver något stöd
för Herr Grefvens och LandtMarskalkens öfvertygelse;
ty om det grundlagsvidriga, sorn
finnes i det remmitterade förslaget, hade af
Utskottet blifvit undanröjdt, hade intet hinder
varit för Herr LandtMarskalken att nu
framställa proposition derå. Huruvida detta,
efter min öfvertygelse grundlagsvidriga,
ännu finnes eller icke i Utskottets förslag,
beror på Herr Grefvens och LandtMarskalkens
eget omdöme att afgöra, äfvensom att
i följd deraf besluta, huruvida proposition
må kunna framställas eller icke, enligt den
pligt, som Herr Grefven och LandtMarskalken
åligger.
Grefve Horn: Lika med Herr Ribbing
anser jag numera öfverflödigt, att inför Rid
07 H.
2 I 2
Den 15 Januari i f. m.
derskapet och Adeln framställa de motiv, på
hvilka jag grundar den tanka, att Herr Grefven
och LandtMarskalken kunnat vägra proposition.
Jag inskränker mig nu blott, att
emot en sådan proposition till protocollet
afgifva min protest.
Hans ExceJlence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å StatsUtskottets förevarande Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken hemställde, om
Ridderskapet och Adeln behagade afslå berörde
Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hvarjemte votering begärdes.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken framställde
följande voteringsproposition:
Den, som bifaller StatsUtskottets Utlåtande
i fråga om ny Instruction för Rikets
Ständers Revisorer, i afseende på deras befattning
med StatsVerkets granskning, samt
förslag till nämnde instruction, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde Utlåtande
hafva blifvit af Ridderskapet och Adeln afslagit.
I
Den x5 Januari i f. m.
ai3
Hvilken voteringsproposition af Ridderskapet
oell Adelil'godkändes, samt anslogs.
Voteringen Börjades klockan half till 3
eftermiddagen, och befunnos, efter voteringens
slut, sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 67.
Nej — 81.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskildt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Gref ven och
LandtMarskalken förklarade, att StatsUtskotlets
ofvanberörde Utlåtande- således blifvit
af Ridderskapet och Adeln afslagit.
Hans Excellence Herr Grefven och
La nät Mar skalken anmodade Herrar Bänkmän
, alt i morgon sammanträda , för att anställa
det val af q Electorer, hvilket, enligt
af Hans Excellence i plenum den 7 dennes
e. m. gjord anmälan, hort ske den q
dennes, men då icke kunnat äga rum, i anseende
dertill, att tillräckligt antal Bänkmän
ej kommit tillstädes.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 4 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den i5 Januarii e. m.
Fredagen d. 15 Januarii i83o.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Företogs lill pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
5 sisllidne November under N:o 96 afgifne,
och den 16 i samma månad e. m. på hordet
lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o 67 förut
meddeldtc Betänkande angående Städernes
Inqvarteringsbesvär.
Herr af Billbergh, Johan Petter j, anförde
skrifteligen:
Under den discussion, som förevar, då
detta Utlåtande första gången föredrogs, innan
det lades på bordet, bestred jag, med
flere Ledamöter, den af Utskotten pag. 3o
i första Betänkandet föreslagne underdåniga
skrifvelse, och Friherre Cederström var den
enda , sorn yrkade ovilkorlig! bifall till samma
Betänkande. — Som jag har anledning
tro, att Friherren icke nu vill afstå ifrån
samma yrkande, nödgas jag besvära Ridderskapet
och Adeln med ett återupprepande af
samma anförande.
Då första Betänkandet i denna fråga
förevar, hade jag äran fästa Högloflige Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på
origtigheten och vådan af den slutsats af ,en
gjord historisk framställning angående Inqvarteringsskyldigheten,
sorn Utskotten anta
-
Den 15 J a n u a r i i e. m.
2i5
gil, nemligen, att Inqvarteringsskyldigheten
visar sig vara tillkommen, mera sysom
följd af Försvarsverkets kraf och framfarna
Regenters vilja, än af något frivilligt
allmänt åtagande å Slädenias sida, på
grund hvaraf Utskotten tillstyrkt Rikets Ständer
att uti underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t nu bestämt förklara:
Att Städernas Inqvarteringsskyldighet
till de i ständige Garnizoner förlagde trupper
för framtiden kommer att inskränkas
till förbindelsen, att förse befäl och manskap
med så kallad service, eller sängkläder, ved
och ljus. Genom anvisning till 1720 års
Riksdagsbeslut styrkte jag, att Konung och
Ständer gemensamt stadgat samma års Inqvarteringsorduing,
hvaraf jag ansåg följa,
att båda Statsmagterna bekräftat den uråldriga
häfden, alt Inqvartering åt Garnizorande
trupper vore ett Städerna tillhörande
onus, och, med erkännande deraf, att delta
onus vore ojemt tryckande för olika Städer,
ansåg jag de Städer, hvilka af Jnqvavleringen
voro oskäligt besvärade, på sådant sätt
böra njuta lindring, ”att de städer, som
uppbära Tolag, men icke hafva någon Garnizon,
eller ock en ganska ringa, i förhållande
till Tolagsuppbörden, måtte anses skyldige
att afstå någon del af denna Tolag till
de städer, hvilka hafva större Inqvarteringstunga,
än som svarar emot Tolagen och de
öfrige förmoner samma städer anses hafva
af Gaimizonens vistande på stället,”
2 l6
Den i5 Januarii e. m.
Uti detta nu förevarande Utlåtande hafva
XJtskotten förklarat sig anse iyao års
Riks dags Be slut vara till kraft och värkan
upphäfvit genom i8ogoch 1810 årens Ständers
fattade beslut, samt att Utskotten icke eller
kunnat förena sig derom, att, vid uppskattande
af hvarje stads tunga af inqvarteringsbesväret,
jemväl i beräkning böra tagas de
förmoner staden anses hafva af Garnizo~
nens vistande pä stället; hvarföre ock Utskotten
sluteligen förklarat sig icke hafva
funnit anledning till frånträdande af de hemslällanden,
som i Betänkandet N:o 67 innefattas.
Då man utaf 1809 och 181 o årens Ständers
fattade Beslut nu vill draga den slutsats,
att städerna äro befriade ifrån all inqvarteringsskyldighet,
och då följden af ett
sådant stadgande skulle blifva, att Statsverket
genast åbragtes en kostnad, af minst
5oo,ooo R:dr för inköp eller uppbyggande
af Casserner endast åt manskapet och Stallar;
att ett betydligt årligt anslag erfordrades
för den såkallade servicens anskaffande;
och att detta sluteligen skulle leda dertill,
att inqvarteringskostnaden jemväl måste ersättas
för tågande trupper, torde Högloflige
Ridderskapct och Adeln finna frågan vara
af den vigt, att grundligheten af Utskottens
anföranden närmare bör pröfvas, innan Ridderskapet
och Adeln beslutar om ett sådant
städernas frikännande ifrån inqvarteringsskyldigheten.
Den 15 Jan u arli e. in.
217
Efter den citation Utskotten sjelfve gjort
af 1809 och 1810 årens Riksdagsbeslut i
denna fråga (pag. 1 i första Betänkandet)
förekommer icke ett enda ord, som fränka
uner städerna inqvarteringsskyldigheten,
utan hafva Rikets Ständer endast, "i betrag"tande
deraf, att med rättvisa och jemn för”delning
af skyldigheter medborgare emelian
vore öfverensstämmande, att inbyggare i
"de städer, hvarest Garnizoner äro förlagde,
”icke ensamme borde vidkännas kostnaden
"af en anstalt, som, med afseende på Stadens
och alla dess medlemmars säkerhet vo”re
vidtagen, ansett inqvarteringsbesväret
"bäst kunna afhjelpas derigenom, att i de
"städer, hvarest ständig Garnizon vore försagd,
lämplige och för ändamålet tillräck”lige
Cassernbyggnader blefvo på Statens
"bekostnad, så vidt och så fort dess tillgångar
medgäfvoj anlagde och underhållne.”
Medgifver man, att detta Rikets Ständers
beslut endast innefattar en vilkorligt
medgifven lindring i inqvarteringsbesväret,
och besinnar man derjemte, att 1720 års Inqvarteringsordning
icke kan upphäfvas utan
Konungs och Ständers gemensamma beslut;
alt ett städernas frikallande ifrån inqvarteringsskyldigheten
icke rimmeligen kan äga
rum, utan att tillika förklaras må, att det
bidrag allmänheten ger genom tolagen skall
upphöra: och att Utskotten sjelfve medge,
det frågan för det närvarande är i så outredt
skick, att den under innevarande Riks
-
2l8
Den 15 Januarii e. m.
dag icke kan lill elefin i ti ft afgörande företagas;
så synes det mig olämpeligt, att Utskotten,
på samina gång som de tillstyrka
Rikets Ständer att hos Kongl. Majrt anhålla
om en mängd utredningar och uppgifter till
nästa Riksdag, jemväl föreslå Rikets Ständer
att nu fatta sådane beslut, som upphäfva äldre
stadganden och binda nästkommande
Ständer.
Jag bestrider på dessa grunder den af
Utskotten pag. 3o i första Betänkandet föreslagne
underd. skrifvelsen, såsom dels obeliörig,
då beslutet innefattar ett frikännande,
som icke förut är medgifvit, dels öfverflödig,
då de öfrige puncterne endast innefatta
ett ändamAIslöst upprepande af hvad
föregående Ständer redan hos Konungen anmält,
och, i händelse Höglofl. Ridderskapet
och Adelil skulle täckas biträda denna min
mening, hemställer jag, örn icke de öfrige
respective MedStånden må inbjudas att förena
sig härmed, hälst a:ne RiksStånd, nemligen
Högvördige PresteStåndet och Hedervärda
BondeStåndet redan bifallit första Betäiikandet,
förmodligen af förtroende lill Utskottens
uppgift, att inqvartéringsskyldigheten
icke vore tillkommen af något frivilligt allmänt
åtagande ä städernas silla.
Hvad Utskotten föröfrigt, tillstyrkt, dels
för vinnande af ytterligare upplysningar i
ämnet, dels i anledning af Fullmägtiges ifrån
städerna Malmö, Ystad, Helsingborg och Götheborg
väckte anspråk, bifaller jag för min
Den 15 Januarii e. tn.
tiel, saint anser ulan ändamål, att nu inlåta
mig i vidare discussion om sättet och
vilkoren för Inqvarteringstungans lemnande
Städ erna emellan, då något definitift beslut
härom, efter hvad Utskotten medgifvit, vid
denna Riksdag icke lär kunna fattas.
Jag är visserligen beredd, att nu äfven
upptaga och besvara de skäl, på hvilka Herr
Friherre Cederström grundade sitt påstående,
att äldre stadganden angående Inqvarteringen
hafva till kraft och verkan upphört,
i följd af 1809 och 1810 årens Riksdagsbeslut,
men bör lemna Herr Friherren tillfälle
att först förnya sitt anförande i denna
del, hvarefter jag anhåller att få yttra mig.
Friherre Cederström, Jacob: Då den
siste Talaren håller sig vid 1720 års beslut,
för att häfva hvad senare Ständer beslu.tit,
och derifrån vill leda slutföljder, har jag ej
mycket att anföra. När man nu änteligen
kommit så långt, att man funnit, det en undersökning
bör göras till nästa Riksdag, för
att utreda förhållandet, har jag ingenting
emot hans anförande att andraga, emedan
jag anser ali vederläggning i sådant fall öfverflödig.
Jag anhåller om Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition till bifall
å Ullåtandet. Jag anser all inbjudning till
de andra Stånden, att instämma i Herr af
Billberghs mening, vara onyttig, då Preste-
och BondeStånden bifallit första Betänkandet,
hvarigenom redan finnes 2 Stånds
220 Den i5 Januarii e. m.
beslut på saken, hvartill, som jag hoppas,
snart torde komma det tredjes. Jag förmodar
alt Ridderskapet och Adeln vid t83o
års Riksdag ej skulle vilja frångå hvad Ståndet
vid 1809 års Riksdag i concessionsväg
beslöt, för att frambringa en medborgerlig
anda. Om de Stånd, som ej förstå värdet
deraf, vilja återgå, måtte åtminstone icke
det Stånd som gifvit eflerdömet, och gjort
den största uppoffringen för beredande af
enighet och medborgerlig anda, vilja omintetgöra
den förtjenst af fäderneslandet, det
derigenom för vä rf va l.
Herr Munck af RosenschöldEberhard:
Herr af Billbergh har sökt bevisa, alt Inqvarteringsskyldigheten
ensam tillhör Städerne.
Detta är under ett föregående plenum,
och nu äfven af Friherre Cederström,
vederlagdt. Den tanka Friherre Cederström
yttrat är äfven öfverensstämmande med Konungens
Proposition i ämnet, och med StatsRådets
ledamöters afgifne yttrande. Jag skall
hufvudsakeligen hälla mig vid den frågan,
huruvida det är billigt och rättvist, att Rikets
Ständers beslut, af år 1809, endast
kommit Stockholms stad till godo. Det är
ett allmänt kändt factum, att ensamt Stockholm
fått på Statens bekostnad uppbyggda
Casseruer och Stallbyggnader, men att Malmö,
Ystad och Helsingborg måst bygga Stall och
Foderhus på egen bekostnad, och fått så till
sägaudes tigga om lån, då' Stockholm fått
Den i5 Januarii e. m.
2.2.1
anslag till byggnaderne. Men jag skall uppgifva
ett factum, hvilket ej är mycket kändt,
sorn är att på samma gång har Stockholm
icke fått någon tillökning ens i service, utan
denna är mycket drygare för desse Skånske
Städer, än för Stockholm, så i förhållande till
garnizon, som folkmängd. Malmö har äfven
icke längesedan fått en tillökning i sin Inqvartering.
Då en eldsvåda för några år sedan öfvergick
Cimbritshamn, flyttades en Sqvadron
derifrån till Malmö, och staden fick 3oo man
Husarer i stället för 200 i inqvartering, och
förmodeligen var dertill en hufvudsaklig orsak,
att Malmö uppbygt så förträffliga och
rymliga stallar till de 2 förut inqvarterades
hästar. Då Cimbritshamn, genom biträde
af så väl enskilte, som det allmänna, fått
ett betydligt understöd, blef verkeligen förhållandet
och resultatet, att eldsvådan skadade
Malmö mera än Cimbritshamn. Malmö
fick då ej tillgodonjuta ett gällande Riksdagsbeslut,
som stadgar, att då en garnizonerad
trupp flyttas, och stall försäljas, försäljningssumman
skall komma den stad till
godo, till hvilken flyttningen sker. Stallen
försåldes, penningarne ingingo till StatsCassan,
och Malmö fick intet deraf. Man kan
med skäl fråga, luiru sådant ens är möjligt,
och om icke dessa Skånska Städer behandlats
som om de voro belägne i en nyss eröfrad
provins. Jag skall dock bjuda till att
förklara det. Vid 1812 års Riksdag hade
Malmo enFullmägtig, som ej varit det 1809,
222
Den i5 Januarii e. m.
och sorn tyckts ej känna de beslut som voro
vid 1809 års Riksdag vidtagne. Han var
dessutom Fullmägtig från Malmö på en tid,
då denna stad var i ett blomstrande tillstånd
, och då Disconten äfven i all möjlig
vidsträckhet utsläppte penningar, hvarigenom
ett skenbart välstånd och öfverflöd ägde rum.
Han tycktes således ej ens anse tillständigt,
att hans stad skulle få tillgodonjuta den ifrågavarande
förmånen. Derföre bönföil han
blott om ett lån, som beviljades. Mångå
tro, att då Stockholm fått tillgodonjuta Rikets
Ständers beslut 1809, Stockholm också
liar ett i alla afseenden drygare Inqvarteringsonus.
Detta är tvärtom. Malmö och
de öfrige nämnde Städer i Skåne hafva, oaktadt
de sjelfve byggt stallar m. m., fått underhålla
deni, skaffa skyfflar, qvastar, ljus,
och icke ens fått disponera gödseln utan mot
betalning; till Officerarne betalas äfven service,
och i större skala än i Stockholm. För
Husar-gemenskapen betalar Malmö nära zjooo
R:dr B:co, då Stockholm för Andra GardesRegementet
betalar icke fullt 5ooo R:dr. Malmö
är dessutom ålagd att underhålla militärens
fattiga, jemte ett obetydligt bidrag af
OflicersCassan. Jemför man Stockholms folkmängd
med Malmös, hvars välstånd i senare
åren betydligen aftagit, kan man tryggt
säga, att så väl Malmö, som Ystad och Helsingborg
äro många gånger drygare belastade
med inqvartering, än Stockholm. Då äfven
vid denna Riksdag fråga var om ytter
-
Den i5 Januari i e. ni.
2.23
ligare anslag till Caserflbyggnad i Stockholm,
hörde man ingen ledamot här tala
om att det var Städernes skyldighet att utgöra
ett sådant onus, än mindre att Stockholm
borde till någon del få vidkännas det.
Stockholms stad uppbär Inqvarteringstolag
till ett belopp af 32,ooo R:dr B:co, i ersättning
för sitt Inqvarteringsonus, och Malmö
ej mera än 600 R:dr. Korteligen, detta
onus är så ojemnt fördeladt, att det förundrar
mig, det någon vill i detta ämne uppträda
i annat afseende, än för att åstadkomma
lindring för de mest af inqvartering betungade
Städer. Malmö, Ystad och Helsingborg
hafva fått sätta sig i skuld för att uppbygga
stallar och förrådshus, under det att
Staten uppbyggt sådana, och Caserner till,
för Stockholm. Det märkvärdigaste är, att
Stockholm har en egen Casern, men att den
icke nyttjas, derföre att Staten lemnät medel
till nya Casernbyggnader. Innan jag yttrar
mig vidare, anhåller jag få veta, huru
BorgareStåndet afgjort denna fråga.
I anledning häraf upplästes BorgareStåndets
i detta ämne ankomne ProtocollsUtdrag
af den 3o sistlidna November, innehållande,
att Ståndet bifallit hvad i Slatssamt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
ytterligare Utlåtande N:o g6, i fråga
om Städernes Inqvarteringsbesvär, samt Utskottens
Betänkande N:o 67, anföres, med
undantag af tillstyrkandet om undersökning,
angående Städernas donationsjord, hvilken
Den i5 Januari i e. ra.
undersökning Ståndet ansett icke Lora sträckas
längre, än till den, sorn i och för inqvarteringsbesväret
tillkommit.
Herr Munck af Rosenschöld: .Tåg tillstyrker
Ridderskapet och Adeln, att instämma
uti BorgareStåndets heslut, i följd af hvilket
Utlåtandet hifalles, men den tillstyrkta
undersökningen rörande städernes donationsjord
blott insrfinkes till den, som i och för
inqvarteringsbesväret kan hafva tillkommit.
Härigenom har Ridderskapet och Adeln , som
bland sig äger många Officerare af Stockholms
Garnizon , tillfälle ådagalägga, att Ståndet
ej ledes af något ensidigt interesse för
Stockholms stad, till förfång för de mindre,
med garnizon försedde, städer.
Herr af Billbergh: Så vidt jag kunnat
fatta Friherre Cederslröms anförande, vill
han nu icke längre påstå, att 1809 och
1810 årens Riksdagsbeslut upphäft verkan
af 1720 års RiksdagsBeslut, i hvad det angår
InqvarteringsOrdningen; men deremot
har Friherren påstått, att det vore en consequence
af 1809 och 1810 årens beslut,
att bifalla den af mig bestridda underdåniga
skrifvelsen. Det är denna concequence
jag ämnar bestrida, och deremot ådagalägga,
att 1809 och 1810 årens Riksdagsbeslut
icke innefattar någon frikallelse för städerna
i afseende på inqvarteringsskyldigheten,
i
Don i5 Januari i e, m.
2a5
i hvilket fall det torde vara jag, som yrkar
consequence, du jag vill, alt Ridderskapet
och Adeln icke nu skall taga ett beslut,
som strider emot det åren 1809 oc^ 1810
fattade.
Med förbigående af hvad jag ytterligare
hade ämnat yttra, till vederläggande af den
af 'Utskotten anförda sats, att aldre stadgauden
angående inc/v arteringen böra till
kraft och verkan upphöra, i följd af 180g
och 1810 årens Riksdagsbeslut, får jag äran
anföra följande.
Utom det, att sjelfva ordalydelsen af
samma beslut endast antyder lindring och
jemkning i inqvarteringsbesväret, upplyser
sjelfva Betänkandet, att alla autoriteter, hvilka
yttrat sig i ämnet, deraf dragit enahanda
tydning. Sålunda yttrar sig Kongl. Majit
i sin Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer,
att då, enligt hvad härigenom är vordet
utredt och uppgifvet, Inqvarteringsbesväret
för de städer, der Garnizoner äro
förlagde, utgör en icke obetydlig tyngd utöfver
del bidrag, som genom Uppbärande
af inqvarteringstolag bestås, Kongl. Maj:t,
lika med Rikets Ständer, funnit skäligt att
dessa städer böra derutinnan njuta lindring,
och inqvarteringsbesväret mera allmänt fördelas.
— Vidare hafva Kongl. KrigsCollegium
och Kongl. StatsContoiret uti deras gemensamma
underdåniga Utlåtande yttrat sig:
57 H. i5
22Ö
Den i5 Jan nar i i e. m.
Att så väl äldre som nyare Författningar
innebära den gemensamma syftning,
att inkvarteringen är en allmän skyldighet
, hvars utgörande af Städ erne ansetts
motsvara landets besvär af Indelta Armeens
och tågande Truppers herber ger ande ,
helst värfvade Corpser egenteligen kunna
underhållas i Städer och Fästningar, der
både husrum och öfrige förnödenheter för
dem lättast äro att tillgå och deras tjenstbarhet
under fredstid kan användas, samt
Städerne jemväl indirecte , af det allmänna
, för kostnaderna njuta ersättning genom
de medel Trupperne kosta Staten, och hvilka
åstadkomma ökad rörelse i handeln och
andra Stadsmanna-näringar; att den, till
understöd för dessa utgifter, bestämda Inqvarterings-
eller TillökningsTolag, såsom,
lika med Tull-umgälderne , utgörande en
consumtionsafgift å varor, följaktligen, sä
vidt Städerne begagna rättigheten till deras
uppbärande, äfven är ett bidrag, som utgår
af andre än Städernes invånare; att,
genom de, under den 6 Julii 1720, dels serskildt
för Stockholms Stad, dels för ständige
Garnizoner, och dem som ligga i Ståndqvarter,
utfärdade InqvarteringsOrdningar,
ifrågavarande skyldighet först närmare och
hufvudsakligen blifvit bestämd; att, på sätt
Kongl. Brefvet den 13 November iy66 till
KrigsCollegium och StaisContoiret innehåller,
Rikets Ständer, vid samma Riksdag,
efter skärskådande af grunderne för ingvar*»
a
Den i5 Januarii e. m. 227
teringen; junnit: ”att orden i Förordnin”garne
och sjelfva sakens natur tydligen
”medgåfvo, att detta besvär för en Stadens
”tunga i gemen vore att anse, samt attupp”hofvet
till Inkvarteringsskyldigheten ofel”bart
vore det, att ehvar något manskap
”varder förlagdt i Borgläger eller Garni”zon
, bör det inrymmas i de hus, sorn fin”nas
på den platsen eller i den staden
att uti den, samma dag eller den i3 November
1/66, af Kongl. Maj:t utfärdade
Nådiga Förordning härom, Städernes åliggande
alt vidkännas de till inkvarteringens
besörjande erforderlige kostnader för Casernbyggnader
m. m. finnes vidare uttryckt; att,
ehuruväl, under tidens lopp, en mängd speciella
frågor uppkommit., angående tillämpningen
af ryao års Inc/varteringsOrdning,
hvilka till ätskillige föreskrif ter, förklaringar
och tillägg, rörande serskilte Corpsens
eller Staters rättigheter och förmåner i detta
afseende, gifvit anledning , sådant dock icke
verkat till förändring i Städernas Inkvarteringsskyldighet
i allmänhet, hvilken alltså
qvarstår i sitt primitiva skick, samt att, på
sätt Konungens Befallningshafvande och
Städernes Styrelser nu uppgifvit, hvarje
Stad för sig, på olika sätt, bestridt och
ännu bestrider inavarleringen, med undantag
blott för Christianstad, der iyzo års
InqvarteringsOrdning ända hittills blifvit
följd.
5? H. i5*
228
Den i5 Januari i e. m.
Hvad sorn ytterligare bekräftar, att 1809
och 1810 årens Beslut endast afser lindring
och jämkning uti, men icke total befrielse
ifrån Inqvarteringsskyldigheten, är, att då
motion väcktes vid 1818 års Riksdag, om
ett allmännare deltagande uti Städernas Inqvarteringstunga,
så icke allenast afstyrktes
detta af Ekonomiutskottet, och gillades af
Stånden, utan afslogs äfven, att Staten skulle
uppbygga Caserner. Jag anhåller att få
styrka detta med uppläsande af Utdrag af
Protocollet för den 27 Februarii samma år,
så lydande:
”Upplästes ånyo Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottets den 27 Februarii på bordet
lagde ProtocollsUtdrag, rörande Inqvarterings-
och Service-afgift af Städerne och
landet, med undantag för Roterade Hemman,
till ersättning åt invånarne i de Fästningar
och Städer, der Truppar äro förlagde.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat ettDictamen, som upplästes, så
lydande:
/ Den af Herr AdvocatFiscalen Falkman
i Välloflige BorgareStåndet väckte fråga om
ett allmännare deltagande i ersättning för
de Städers invånare, der Regementen äro
i Garnizon förlagde, har väl Högloflige Ekonomi-
och BesvärsUtskottet hufvudsakeligen
af slagit, men då Utskottet, under medgifvande
af rättvisan af ett allmänt deltagande
i allmänna förbindelser, egenteligen hämtat
Den i5 Januari'! e. 111.
229
skäl för dess afslag i allmän brist att uppfylla
de behof och bestrida de utgifter, som
nödige äro, får jag dervid göra den anmärkning,
att Utskottet synes mig böra hafva
lemnat uppmärksamhet åt skillnaden emellan
allmänna förbindelser och sådane lokala
skyldigheter, sorn äro fästade vid vissa
stånd och näringar; till hvilken senare egenskap,
den ifrågavarande synes mig böra hänföras;
men att Utskottets tanka icke är sådan,
upplyses af dess tillstyrkande, ej allenast
att Caserner böra af allmänna medel
uppbyggas, der de tarfvas, utan äfven att
Stall och Foderrum, utan afseende på den i
allmänna tillgångar medgifne brist, genast
böra på allmän bekostnad byggas, der Garnizon
af Cavallen nödig anses. Om ej förmånen
af en lifligare rörelse och vidsträcktare
afsättning till fullo svarar emot olägenheter
ne af en inqvartering, och densamma
således bör till någon del som en tunga anses,
lärer den väl blifva att beräkna ibland
dem, som åtfölja Städer och Stadsmannanäringar,
likasom andre, utan motsvarighet,
åligga Landet och Landtmanna-yrket, hvilka
efter nu gällande Författningar icke böra
falla det allmänna till last eller af dess medel
bestridas; och jag får fördenskull, och
i afseende på hvad anfördt är, vördsammeligen
föreslå, att Högloflige Ridderskapet och
Adeln, utan att gilla EkonomiUlskottets bedömmande
af ifrågavarande förbindelser, så
mycket heldre afslår hvad Utskottet, i afse
-
Den i5 Januari i e. tn.
ende på Casein- och Stallbyggnader, föreslagit,
som, i alla fall och i afseende på flere
angelägnare behof, synes för en längre
tid påkalla användandet af Statens medel.
J. H. Gyllenborg.
Herr Grefven och LandtMarskalken proponerade
bifall till Utskottets yttrande i
hvad frågan om särskild afgift anginge, samt
afslag derå i hvad de föreslagne Casernbyggnader
rörde.
Ropades Ja."
Om jag icke bedrager mig, så var Friherre
Cederström äfven då närvarande, och
lärer sålunda då varit af en annan mening
än nu. Samme värda ledamot afRidderskapet
och Adeln, som då ensamt yttrade sig
i saken, och säkerligen följt Riksdagsärenderna
med lika noggrann uppmärksamhet, sorn
någon annan, yttrar sig vid denna Riksdag,
i följd af den Kongl. Propositionen: att,
enligt flere af Herr Grefven åberopade äldre
och senare Författningar och Kongl.
Resolutioner, Inkvarteringsskyldigheten varit
ansedd såsom Städernes enskilda åliggande,
hvadan Herr Grefven föreslår, att
i händelse denna skyldighet nu skulle anses
mera betungande än fordom, lindring deri
måtte blifva beredd genom förhöjning af
Tolagsafgiften, likasom genom en jemnare
fördelning af denna skyldighet Städerne
emellan. Rikets Ständers medgifvande vid
1823 års Riksdag till Caserners uppförande
Den i5 Ja n u a r i i e. ni.
på Statens bekostnadj hvilket Herr Grefven
jörmodar hafva föranledt till det omdöme
i StatsRådets Protocoll , att Incjvarteringsbesväret
ej borde falla Städerne allena till
last, anser Herr Grefven vara af så evasiv
och obestämd beskaffenhet j till tid och
biträdej att derifrån skäligen icke bör kunna
ledas en tillämpning i närvarande tid,
då tillgångarne icke synas kunna, uppfylla
nödvändigare behof, och att i alla fall ett
vilkorligt medgifvande af lindring i en
mindre del af Inqvarteringsbesväret ej
bör föranleda till en allmän ef ter gift
af samma besvär för Städerne, derigenom
allmänna Bevillningen skulle än ytterligare
blifva ökad.
"Vid 1823 års Riksdag lyckades det de
i frågan interesserade personer, att utverka
en Ständernas underdåniga skrifvelse, hvaruti
Ständerna anhöllo, att Kongl. Maj:t ville
låta öfverse InqvarteringsOrdningen och hos
Rikets Ständer föreslå de förändringar, dem
Kongl. Maj:t funne med omständigheterna
förenlige, samt låta uppbygga Casernbyggnader,
så fort ske kunde, hvarförutan Ständerna
anhöllo om utredning af Inqvarteringsbesväret,
och förslag till dess jemnare
fördelning; men då varande Statsutskott
yttrade sig mycket varsamt, och ansåg Städerna
icke böra frånkännas Inqvarteringsskyldigheten,
fast det tillstyrkte lindring och
jämkning.
23a
D c n iS J u n tt a i i i e. m.
Häraf mäste otvifvelaktigt livar och en,
som icke anser sig hunden af förut fa liad
mening, finna, att Rikets Ständer aldrig hittills
förklarat Städernas Inqvarteringsskyklighet
böra upphöra; och att j8a3 års Beslut
icke innehöll mycket allvar med den då
åsyflade lindringen, bevisar sig deraf, att
Ständerna icke anslogo några medel till uppbyggande
af Caserner och Stall. Äfven nu
yttra Utskotten pag. 6, att det vore oför-r
enligt med deras, pligt och öfvertygelse, att
tillstyrka anslag för detta ändamålx men
likväl vilja de förnya samma anhållan om
Caserners och Stallars uppbyggande, och dertill
fritaga Städerna ifrån, Inr/varteringsskyldigheten.
Elt bifall härtill skulle binda
nästkommande Ständer, att icke få anse
det oförenligt med deras pligt och öfvertyg
geise att härtill anslå medel..
Det återstår nu, att äfven visa olämp-.
ligheten utaf att nu fatta något beslut om
denna Inqvarteringsskyldighets upphörande.
Den visar sig bäst genom jemförelsen af de
tillstyrkte tvänne underdåniga skrifvelserna
pag. 3o och 34 i första Betänkandet. Då
den senare in begär till nästa Riksdag en
mängd uppgifter och utredningar för frågans
definitiva afgörande, innefattar den förra
ett i förhand fattadt beslut, och förnyar
hvad i8a3 års Ständer beslutat, angående
uppbyggande af Caserner och Stall, utan att
mera nu, än då, dertill anslå några medel.
Det stridiga i delta förhållande ligger hvar
och en för ögonen.
Hvad angår den af mig yrkade inhjud-.
ningen till MedStånden, som Friherre Cederström
bestridt, så var den föranledd deraf,
att jag ansedt de öfrige Stånden hafva fattat
sina heslnt på grond af de af Utskotten
meddelade ofullständige och felaktige uppgifter;
men då jag förutser svårigheten, om
icke omöjligheten att förmå dem ändra sina
beslut, och jag deremot gör mig förvissad,
att Kongl. Maj:t aldrig sanetionerar ett
beslut, stridande emot 1720 års Riksdagsbeslut,
och ledande till en högst betydelig
kostnad, afstår jag härifrån, och inskränker
mig till yrkande af afslag på den, pag. 3o
i första Betänkandet föreslagne, underdåniga
skrifvelsen.
Friherre Cederström: Jag vill ej trötta
Ridderskapet och Adeln med att upptaga
och vederlägga Herr af Billbergbs yttrande.
Personer, sorn fattat en fix. idee,
har man ingenting att tala vid, ty de ändra
icke af några skäl sin tanka. Men i afseende
på sjelfva saken vill jag yttra några
ord, i synnerhet i anledning af Herr Munck
af Rosenschölds begäran örn instämmande med
BorgareStåndet deruti, alt inskränka undersökningen
om städernas donerade jord blott
till den, som för inqvarteringsbesväret tillkommit.
Som det icke är möjligt alt göra
en sådan undersökning partielt, utan att den
Den i5 J a n u a r i i e. m.
blifver ofullständig, mäste den ske i allmänhet
och upptaga vilkoren för allt, som blifvit
städerne i och för ett eller annat ändamål
tillagdt. Derigenom kommer Rikets Ständer
i tillfälle, att rätteligen bedöma inqvarteringsbesväret.
Det hav blifvit yttradt af
Herr af Billbergh, att någon ändring i närvarande
förhållande icke kan ske utan Ständers
och Konungs sammanstämmande beslut,
Detta är den enda fråga, hvari jag
vill svara den värde Ledamoten, att ett sådant
beslut redan inbegripes uti Konungens lemnade
sanction till Rikets Ständers beslut åren
1809 och 1810, Om genom den undersökning
Utskotten föreslagit, det utrönes, att några
andra anslag icke behöfvas än en lämplig
distribution af de medel, som tillhöra städerna,
och på sina ställen komma dessa tillgodo,
äfven der inqvartering icke finnes,
kan hela det sökta ändamålet vinnas genom
en enkel reglering. Jag anhåller således om
bifall till Utlåtandet, och bestrider den inskränkning
BorgareStåiidet beslutat.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag instämmer i
det förslag den siste värde Talaren afgifvit,
och anser mig derjemte skyldig, att, i anledning
af Herr af Billbergns anförande rörande
1823 års StatsUtskotts Betänkande,
yttra, det 1812 års beslut helt och hållet
var ett missförstånd, eller en glömska af 1809
års concession. Då framkom en af Skånska
Städernes Representanter och begärde, att, till
Den i5 Jan ti ari i e. m.
235
lättnad af Skånska inqvarteringsbesväret, städerne
i Skåne skulle få Bancolån emot låg
ränta. Detta begagnades då för att helt och
hållet glömma 1809 års concession. Betänkandet
angående inqvarteringen i Malmö innehåller,
såsom ett tillägg, den declaration,
att något annat sätt icke insågs till inqvarteringsbesvärets
lindrande. Nu kan jag icke
finna något rättare, än de hufvudgrunder
Utskotten uppställt, hvaruti erkänues den
princip, att städerna icke kunna befrias från
inqvartering, dock emot den rättighet, att
sjelfve slippa bygga Casserner och Stallar.
Jag har granskat äldre författningar i detta
ämne, och har funnit, det en sådan byggnadsskyldighet
icke tillhör städerna. Då nu
Utskotten föreslagit, att allt må blifva i sitt
gamla skick, till dess undersökningen är fuländad
om de villkor, på hvilka denna inqvarlerings-skyldighet
hvilar, skulle jag tro,
att ingen ting dervid är att klandra. Jag
tror. dessutom detta skall hafva goda följder
med sig i ekonomiskt afseende, då Styrelsen,
af omtanka för hushållning och sparsamhet,
skall mera förlägga trupperne till
fastningsorterne, hvarest Staten redan äger
tillräckliga byggnader.
Herr Tham .Wollrath: Ridderskapets och
Adelns tid skall icke af mig upptagas, hvarken
med någon analys af 1720 eller 1809 års
Författning i detta mål. Jag är ense med
Utskotten om den undersökning de tillstyrkt;
men i den del, som begynner pag. 3a, kan
JL) e n 15 Januari! e. m.
jag icke i allo nied Utskotten öfverensstämma.
Jag bestrider att antaga såsom en gifven
princip, att Staten skalle ingå i dessa
byggnadsskyldigheter, hvilka skulle kosta öfver
en half million R:dr. Jag ber härvid få
erindra, huru det tillgått med andra publika
byggnader på Statens bekostnad: det nya
Bancohuset, hvilket med sina ofantliga ln stil
ader är på vägen att ramla; det dyrbara
Posthuset, samt det nya Hospitalet på Kungsholmen.
Jag frågar oro, med denna erfarenhet,
det väl är försigtigt att försäkra städerna
, det Staten skall belasta sig med uppbyggande
af sådane hus. Derföre anhåller
jag, att dessa puncter må utgå, och intet afseende
derå göras. Det vore bättre att förskaffa
sig Cassern- och Stallbyggnader genom
accorder med EsquadronsCheferne, då man
sannolikt kunde erhålla dessa byggnader för
ungefärliga räntan af hvad de skulle kosta,,
uppförde efter räkning på Statens bekostnad.
Man har vid denna Riksdag med skäl fruktat
för en ökad Bevillning; man har klandrat
Ständerna , och i synnerhet detta Stånd
för allt för mycken gifmildhet. Det är då
fråga, om det icke vore klandervardt att fatta
ett beslut, som komrne att betunga Staten
med utgifter för ett ändamål, hvilket
kqnde bestridas med räntan af de Capital,
Som eljest skulle åtgå. Jag anhåller derföre,
lika med Herr af Billbergh, alt Ståndet
täcktes förkasta första delen, och bifalla
den andra delen af Betänkandet,
Den 15 J a n u a r i i e. ra.
23y
Herr Ribbing, Arwid: I detta ämne förenar
jag mig hufvudsakligen med Herr af
Billbergh. Hvar och en torde finna olämpligt
att, på samma gång man tillstyrker en
vidlyftig undersökning, fatta ett på förhand
bindande beslut, särdeles i en sak af den
vidd, som denna, der kostnaderne för byggnaders
uppförande skulle blifva alltför dryga.
Man borde besinna, att då landtmannen
icke allenast underhåller Arméens uppsättning,
utan äfven dess proviantering, vore
det icke för mycket, om staden, der soldalen
vistas, bestod dess inqvartering. Jag
skulle derföre tillstyrka den del af Utlåtandet,
som föreslår en undersökning, särdeles
som åtskilliga administrativa åtgärder ännu
fordras för målets utredning, samt för öfrigt
att samma städer, som hittills åtnjutit någon
lindring i sin inqvarterings-skyldighet
genom publika lån, äfven må njuta sådant
intill nästa Piiksdag; å hvilket allt jag får
anhålla om proposition.
Herr Munck af Rosenschöld: Man har
sökt skrämma oss till bifall å Utlåtandet, i
synnerhet på den grund, att KrigsCollegium
uppgjort kostnadsförslaget för nödige Casserners
uppförande till en half million. Härvid
får jag erinra: först, att då nu icke mer
är fråga om Casserner i Stockholm, utan i
de mindre städerne, blir förmodligen kostnaden
helt olika och mindre, då byggnaderne
der icke komma alt uppföras af Stock
-
1
Den i5 Januarii c. m.
holms Byggmästare. För det andra, att här
alldeles icke är fråga om dessa byggnaders
uppförande innan nästa Riksdag, Hufvudfrågan
är om en förberedande undersökning,
som Utskotten föreslagit. Denna undersökning
hafva väl Utskotten velat sträcka vidare
an BorgareStåndet, och vidare än hvad,
enligt min tanka, kan anses vara behöfligt,
då Utskotten tillstyrkt att den skall sträcka
sig till den donerade Stadsjörden i allmänhet;
men för att icke åstadkomma delade
meningar af den sidan, som jag idelina
fråga tillhör, skall jag äfven anhålla om
bifall på Utlåtandet i sin helhet, utan afseende
på de erinringar, som blifvit gjorda
mot Utskottens premisser, i öfverensstämmelse
med flere förut vidtagna beslut och
författningar. Om jag velat upptaga tiden
med upprepande af en del sådana författningar,
som alldeles motsäga den åsigt Herr
af Billbergh framställt, uti de anföranden
han gjort sig besvär att uppläsa, och oss att
afhöra, så skulle Ståndet öfvertygas, att, om
man går tillbaka till äldre tider, inqvarteringsskykligheten
ömsom tillhört städerna,
ömsom riket i det hela, och ömsom ingendera
utom krigstid. Det är derföre säkrast,
att lägga 1809 års Riksdagsbeslut till
grund, och bifalla Utskottens Utlåtande.
Friherre Cederström: Jag har begärt
ordet i anledning af Herr Thams yttrande,
hvaruti han, så§qm eli bevis för den kost
-
Den i5 Januarii e. m.
23g
nåd Staten uti ifrågavarande sak kunde åbringas,
citerat åtskilliga exempel på byggnader
bär i hufvudstaden. Men Utskotten hafva
icke föreslagit några byggnaders uppförande,
utan helt enkelt begärt Rikets Ständers beslut
om en undersökning af allt hvad städerne
äga i jord och förläningar, på det att
Rikets Ständer må komma i tillfälle att kunna
med sakkännedom besluta, huru inqvarteringsbesväret
bör jemkas. Hvad Utskotten
nämnt om 1809 och 1810 årens Riksdagsbeslut,
innefattar icke annat än upprepande
af då tagne beslut såsom motiver till bifall
af den föreslagne regleringen, emedan Utskotten
icke ansågo sig kunna tillstyrka andra
anslag på Stat, innan utredt vore, huruvida
de anslag, som redan linnas af tolag,
m. m. kunna vara fullt motsvarande behofvet.
Att Rikets Ständer vid i83o års Riksdag
skulle omintetgöra, hvad Ständerne vid
1809 och 181 o årens Riksdag beslutit, derom
har alldeles ingen fråga blifvit väckt,
utan vi hafva endast att svara på den väckta
motionen, örn lindring i inqvarteringsbesväret
för vissa städer. Man har dervid
nödgats upprepa hvad föregående Ständer
beslutat, och då ärendets outredda skick hindrar
dess afgörande vid denna Riksdag, nu
inskränka åtgärden till att föreslå hvad som
fordras för att sätta nästkommande Ständer
i tillfälle att öfver frågan definitift besluta.
Med Gefle stad är t. ex. det förhållande, att den
uppbär inqvarteringstolag, utan att egentli
-
Den 15 J a n u g r i i e. in.
gen hafva någon inqvartering. Utskotten hafva
således alldeles icke tillstyrkt några Statsutgifter
till allmänna byggnaders inköp, emedan
man ej känner, om Staten är i behof
att lösa in dem. Jag hemställer på dessa
skäl, om detta Stånd, som 1809 och 181 o
Arens Riksdagar gaf ett efterdöme af medliorglighet
genom sine concessioncr, medförande
efterföljd af de öfrige Stånden, och så
till sågandes förenade nationernes särskildta
intressen till ett gemensamt; lifvande hoppet,
att hvad sorn återstode stridigt, i den
mån föregående utredningar hunne verkställas,
jemväl skulle undanrödjas; om, säger
jag, samma Stånd nu bör återgå till det småsinnet
att hindra en undersökning rörande
medlen till inqvarteringsbesvärets lindrande.
Farhågan för Bevillningens ökande är
helt och hållet ett spöke, och kommer icke
att äga rum. En fördelning af städernes inkomster
för detta ändamål synes väl icke
så afskräckande, att ju verket må kunna
fullbordas.
Herr Hjerta: Orsaken, hvarföre jag ej
inser de vådor Herr Tham här förespeglat
oss, är alt jag trodde de värsta onera, sora
kunna uttagas ur folkets fickor, vara sådane,
som ej synas. Jag liar derföre sökt att, allt
hvad görligt varit, få bort sådana onera. Jag
tror, att om Ridderskapet och Adeln bifaller
Utskottens Utlåtande, skulle följden bli alldeles
-
Den i5 Januarii e. m.
deles motsatt, ty, som det nu är, läggas
Garnizonerna än i den ena, än i den andra
staden, hvilken då tvingas att uppbygga
Stall och Caserner. Första följden af ett
bifall till Utlåtandet skulle blifva, att man
höll Garnizonerne på samma ställe, och
der de behöfvas, samt ett erkännande af
Rikets Ständers skyldighet att hålla Garnizoner,
der de behöfvas. Jag är öfvertygad,
att kostnaden derföre icke skulle uppgå till
den oerhörda summa Herr Tham trott, ja,
icke ens till hälften eller tredjedelen deraf.
Hvad sjelfva saken för öfrigt angår, är det
gifvet, att 1809 års Ständers beslut återfinnes
i de begge första puncterne. Hvad 3:dje
puncten beträffar, att ingen stad är skyldig
underhålla Stallar, så erkänner jag att detta
ej var intaget i 1809 års beslut; och den
undersökning derom Utskotten föreslagit, anser
jag vara af nytta. Jag förenar mig alltså
med dem, som önska bifall till Utlåtandet,
oaktadt ordställningen i 3:dje puncten
ej är den aldra lämpligaste; men det är en
småsak.
Herr Tham: Om tre Stånds beslut vore
en ofelbar lag, skulle jag visserligen icke
sagt något i detta afseende, men då frågan
är af ekonomisk natur, anser jag Ridderskapet
och Adeln böra yttra sin tanka i ämnet.
Då jag hörde en talare, som vid alla
tillfällen söker visa vådan af ökade skaller,
57 11. iG
I
Den i å J a n u a r i i e. m.
tala för en utgift, förmodade jag att någon
annan afsigt lag derunder, och jag är nu
upplyst derom, att Herr Hjertås afsigt var
att söka hindra Regeringen få lägga trupper
hvar den önskade. Jag har icke bestridt senare
delen, eller nämt ett ord om den föreslagne
undersökningen, men jag har trott
det vara onödigt att nu besluta sättet, huru
lijelpen skall ske, hälst genom byggnader,
då man känner att dessa, uppförde utaf
Byggmästare för Kronans räkning, äro vida
dyrare, än då det sker för enskild räkning.
Jag tror städerna vara mera belåtna, om de
årligen få en viss summa till underhåll af
dylika byggnader. Det skulle fägna mig, om
Staten, genom Friherre Cederstroms förslag,
ej fick större tunga af inqvarteringen än här
uppgifves, men jag delar icke den öfvertygelsen.
Utan att återgå till småsinnet, och
söka undandraga Ständerna de förbindelser
de åtagit sig, måste jag dock vara försigtig
och söka hindra åtgärder, som belasta StatsCassan
med kostnader. I fall kostnadsförslagen
gå till stora summor, så vore visserligen
räntan bättre använd, om den lemnades
till städerna, för att underhålla deras i och
för ändamålet behöflige byggnader. Jag bestrider
sålunda antagandet af första delen af
Utlåtandet, såsom nu icke behöflig, men
tillstyrker deremot senare delen deraf.
Herr af Billbergh: Jag vill icke ingå i
någon discussion med Friherre Cederström,
Den i5 Ja nu ari i e. fri.
ulan förbigår sålunda hvad han yttrat. Jag
vill ej heller fästa mig vid Herr Munck af
Rosenschölds yttrande, utan får endast citera
1720 års Riksdagsbeslut i detta ämne, der
orden lyda sålunda: ”.De under denna nu
”öfverståndne Riksdagen och tillförene författa
de samt af Kongl. Ma j:t stadfästade ordningar,
instructioner, stadgar och påbud,
”blifva med étt allmänt samtycke och vedervågande
gillade och godkände, så att de af
"allmän och stadig lag äga kraft och verchau,
nemligen: InqvarteringsOrdning för
”städerna af den 6 Julii.”
Detta stadgande måste ännu äga gällande
kraft, då någon senare författning icke
upphäfver detsamma.
För öfrigt talar man om det oskyldiga
i Utlåtandet, och att det endast åsyftar verkställighet
af 1809 års Ständers beslut. Om
så vore, vore vi snart förlikta, men den föreslagne
första Skrifvelsen i Utlåtandet innehåller
just motsatsen. Denna Skrifvelse
säger, att inqvarteringen skall upphöra; men
detta innefattas icke i 1810 års Riksdagsbeslut,
ty det innehåller blott att lindring i
inqvarteringen skall äga rum. Beslutet är
för öfrigt åberopadt af 1828 års Ständer uti
deras då aflåtne underdåniga skrifvelse, och
jag vet icke, hvartill det nu skall tjena att
åter upprepa detsamma. Jag tror det vara
oformligt, att, då man beslutar en undersökning
om förhållandet, på samma gång
57 H, 16*
»44
Den i5 Januarii e. m.
besluta, att liela inqvarterings-skyldigheten
skall upphöra. Jag förnyar min anhållan
om proposition till afslag å elen föreslagne
underdåniga skrifvelsen.
Herr Ribbing: Då jag förmodar, att Ridderskapet
och Adeln nu erhållit tillräcklig
upplysning i ämnet, skulle jag hemställa,
om icke vi kunde få skrida till afgörande
af saken. Om, såsom Herr Hjerta önskar,
Ja-propositionen blir bifall till Utlåtandet,
tror jag det vara vår rättighet att få vår mening
i Contra-propositionen. Herrarne Tham
och af Billbergh samt jag kunde då förena
oss om bifall till puncten i Utlåtandet, som
föreslår undersökning om Stallen och byggningarne
i Malmö.
Herr Munck af Rosenschöld: Utskottet
har ej föreslagit någon fullkomlig befrielse
från inqvarterings-skyldigheten, och således
var den delen af Herr af Billberghs anmärkning
öfverflödig. Herr Tham har trott, att
då man önskade en jemn fördelning af skatterna,
man önskade deras nedsättning. Jag
har alltid sagt, att skatterne äro tryckande,
liufvndsakligast genom sin ojenma fördelning;
och så är det i allmänhet med öfriga onera.
Så är t. ex. inqvarteringen många gånger
drygare i Malmö, än här. Det förundrar
mig, att Herr Tham och Herr af Billbergh,
som voro närvarande här, när anslagen beviljades
till Sjukhus och Casserner i Stock
-
Den i5 Januarii e. rn.
245
holm, då alls icke hördes af, men då frågan
är om lindring i andre städers inqvarteringshesvär,
tala emot den. Jag får, för att bidraga
till häfvande af farhågan för byggnader,
som skulle blifva för dyra, äran upplysa,
att inqvarterings-tolagen å inkommande
varor i Stockholm utgör årligen 32,000
R:dr B:co. Dessa medel böra användas till
nödiga byggnader för inqvarteringen; dessa,
jemte flere andra inkomster, göra således alla
Bevillningsbidrag för samma ändamål öfverflödiga.
Jag kan ej afstå ifrån att yrka
bifall till Utlåtandet i sin helhet.
Herr Tham: Jag förenar mig med Herr
Ribbing i afseende på Contra-propositionen.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Redan inom
Utskotten har jag försökt visa olämpligheten
af att på samma gång som frågan var
under utredning, företaga några positiva åtgärder.
Då jag anser att Ridderskapet och
Adelil bör handla consequent, bör något beslut
rörande hufvudfrågan, under sådane omständigheter,
icke fattas. Det är naturligt,
att lindring i städernas inqvarteringstunga
måste sökas i en jemnare fördelning städerna
emellan, men först måste saken utredas.
En annan fråga är ej eller i Utlåtandet utredd,
nemligen huru förhållas bör under
krigstid. Jag instämmer med de Herrar, som
vilja inskränka åtgärden till att begära utredning
samt förslag lill lindring och jemkning
uti inqvarteringsbesväret städerna emel
-
240
Den 15 J a n u a r i i e. tu.
Ian, emedan emot medborgerliga rättigheter
äfven böra svara medborgerliga skyldigheter.
Hans Excellence Herr Grefven och
LcindtMcirskalken gjorde proposition till bifall
å Stals- och EkonomiUtskottens förevarande
Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Herr Hjerta: Då det, som Herr afBill—
bergh vill hafva bort, är af stor vigt, emedan
det är ett uttryck af Rikets Ständers
beslut, ej allenast vid 180g, utan ock vid
1823 årens Riksdagar, och Regeringen, i
fall den underdåniga skrifvelsen beslutas, är
j tillfälle att göra förberedelse till ett annat
förhållande, för att sedermera erhålla medel
lill Casserner på de vigtigaste puncterna,
så att onödiga små garnizoner kunna
dragas ifrån andra ställen, får jag anhålla
om bifall till hela Utlåtandet, och att vi deröfver
måtte få skrida till votering.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag ber,
att uppmärksamheten måtte fästas derpå,
att Utskotten ej föreslagit någon positiv åtgärd
för uppbyggandet af Casserner och
Stallar på Statens bekostnad, utan endast,
att en undersökning 0111 förhållandet måtte
till nästa Riksdag varda verkställd.
Herr Lefren: Jag anser den åtgärd vara
bra mycket positiv, då man förklarar att
en hittills gällande föreskrift bör upphöra.
Jag menade ej en positiv materiel, utan en
positiv legislativ åtgärd.
Den i5 Januarii e. m.
247
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
liar icke Utlåtandet med mig; men erhindrar,
att jag i Utskotten med pluraliteten
instämde deruti, att då man i så många andra
känseenden behandlade städerna hardt,
det var en tillfredsställelse att skaffa dem
lindring i något. Likväl vill jag icke undandraga
Kronan någon rätt; hvarföre jag
tillstyrker, att, då ämnet är outredt, Ridderskapet
och Adeln måtte instämma uti
Herrarne Thams, Lefrens och Rihhings förslag,
hvarigenom inga rättigheter Kronan
afhändas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af honom
nyss framställde proposition till bifall å Statsoch
EkonomiUtskoltens ifrågavarande Utlåtande.
Ropades Ja och Nej, samt votering.
Herr Ribbing: Jag vili blott, på det ej
något misstag må äga rum, nämna, att i sista
puncten tillslyrkes eftergift af 2:ne poster
utaf Statens fordringar, och ehvad man
derom må orda här midtemot, bör sådant
likväl ej ske förr än en undersökning om
saken i sin vidd ägt rum. Jag tror derföre,
att Contra-propositionen bör blifva af sådant
innehåll, att denna undersökning kan föregå
den ifrågasatte eftergiften.
Herr Tham: Jag hemställer till Herr
U e 11 15 J a n u a r i i e. m.
Ribbing, om lian ej skulle vilja förena sig
med mig att till Contra-proposition antaga
Herr af Billberghs mening. Jag tror det ej
vara farligt att ingå i sista puncten. Yi kunna
derigenom bäst visa, att långt ifrån att
återtaga några concessioner, vi vilja vidhålla
dem, fastän vi icke derföre vilja åtaga oss
åtgärder till tunga för bela landet. Jag önskar
således, att Herr Ribbing ville förena
sig om denna Contra-proposition.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag bar
sagt, att Utskotten ej föreslagit någon positiv
åtgärd för uppbyggandet af Casserner
oell Stallar. Mot Herr Lefmi måste jag i
Öfrigt anmärka, att Utskotten ej föreslagit
befrielse för städerna från inqvartering.
Herr Ribbing: För att vara behjelplig
till ett skyndsamt bestämmande af Contrapropositionen,
skall jag gerna förena mig
med de Herrar, som vilja hafva eftergift för
staden Ystad i både Capital och ränta; men
jag vill blott erinra, att i det senare Utlåtandet
finnes ett tillägg, som ej är att förglömma,
att nemligen enahanda åtgärd föreslås
för Helsingborg, som för Malmö och
andra städer.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde derefter följande
voterings-proposition:
Den, som bifaller Stats- och Ekonomi
-
Den 15 J a n u a r i i e. m.
249
Utskottens ytterligare Utlåtande, i fråga om
städernas inqarteringsbesvär, voterar
Ja ;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde Utlåtande
liafva blifvit af Ridderskapet och Adeln gilladt,
likväl med undantag af den i Utskottens
första Betänkande pag. 3o till 32 föreslagne
underdåniga skrifvelse, hvilken underdåniga
skrifvelse af Ridderskapet och
Adeln afslås.
Denna voterings-proposition blef af Ridderskapet
och Adeln gillad, samt anslagen.
Voteringen börjades kl. ett quart till 9
e. m.; och befunnos, efter voteringens slut,
kl. g om aftonen, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, som följer:
Ja — i/h
Nej — 27.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskildt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Exce/lence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således gillat Stats- och EkonomiUtskottens
ofvanberörde Utlåtande, likväl
med undantag af den i Utskottens första
Betänkande pag. 3o till 3a föreslagne
underdåniga skrifvelse.
2J0
D e ii 15 J a n ii a r i i e. m.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtskottets
den io sistlidne December under
N:o 354 afgifne, och den 3o i samma månad
e. m. på bordet lagde, Utlåtande, öfver
åtskillige vid GeneralAssiétanceContoiret
tills vidare anställde Tjenstemäns till Utskottet
öfverlemnade underdåniga ansökning,
att, vid nämnde Contoirs upplösning, med
Uxpectancelöner varda hugnade.
Justerades tvänne ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i plenum
den i3 dennes f. m. fattade beslut.
Upplästes följande Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskottets den 10 dennes afgifne
Utlåtanden:
N:o 173. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Betänkandet N:o i58, angående
Presterskapets på Gottland aflöning.
N:o 174. I anledning af väckta frågor
om förändringar i Befordringslagarne.
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett quart lillio om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Deu i8 Januarii f.tn. 251
Måndagen den 18 Januarii 18 3 o.
Plenum klockan half till i o Förmiddagen.
Justerades sju ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena
den i5 dennes f. m. och e. m. fattade beslut.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
I anledning af Stats-Bevillnings-och EkonomiUtskottens
återremitterade Utlåtande N:o
109, om åtgärders vidtagande till Fårskötselns
och Ullproductionens befrämjande i
Riket, anhåller jag få nämna några ord, sorn
torde få åtfölja återremissen till Utskotten.
Detta Utlåtande föredrogs och discuterades
härstädes den i3 dennes, under det jag af
andra göromål var hindrad att vara tillstädes.
I denna sak förekom åtskilligt, hvaröfver
man skulle skäligen kunna pretendera
upplysningar af mig, såsom Chef för TullVerket.
Det är detta åliggande jag nu går
att fullgöra.
Frågan är om medlen att upphjelpa fårafveln
och ullproductionen i vårt land. Åtskilliga
motioner och förslag hafva blifvit
gjorde till detta angelägna ändamåls vinnande;
och jag tror, att ilere af de föreslagne
åtgärderne skulle dertill vara ledande. Man
synes tro underlåten sortering af vår ull
vara egentliga orsaken till dess tröga afsättning.
Det är sannt, att utländsk ull, som
med mera omsorg är behandlad och sorte
-
Den 18 Januarii f. m.
rad än vår, kan vida lättare afsättas; men
det finnes äfven en annan orsak, hvarföre
den inhämska ullens försäljning är så trög.
Denna orsak är, det ytterligt låga pris, hvartill
den utländska grofva ullen här kan få
köpas, hufvudsakligast i följd af den låga
tullafgiften, hvilken åter är beroende af den
qvalitet, Kongl. CommerceCollegium anser
varan äga, och detta bestämmande är underkasladt
mycken osäkerhet. För att gifva
Collegium en ytterligare ledning att bedöma,
huruvida de ditsände ullprofven borde hänföras
till grof eller fm ull, har jag derföre
å hvarje till Collegium afgående ullprof, hvilket
alltid tages ur balen utan urval, låtit
Tullkammarne utsätta det derstädes uppgifna
priset å varan, beräknadt efter factura
priset, jemte tillkomne afgifter, hvilket, då
det jemväl beedigas, om så påfordras, bör
' kunna anses vara någorlunda enligt med
verkliga förhållandet. Den utländska gröfre
ullen införskrifves hit till 6 sk. och till högst
24 sk. skålpundet, allt efter ullens mer eller
mindre grofhet, och tullafgiften derå är
if runstycke för det lägsta och 6 r:st. för
det högsta värdet. Häremot tror jag ej någon
inländsk ull-ägare kunna sälja äfven
gröfre ull, med någorlunda behållning utöfver
productionskostnaden, under 24 å 3a
sk. B:co; och i detta högre pris igenfinnes
således den för det närvarande mäst verkande
orsaken till den saknade afsättningen.
Genom låneunderstöd skall visserligen ull
-
Den 18 Januarii f. m.
253
producenten erhålla någon hjelp till näringens
förbättring; men jag fruktar att, då
denna hjelp ej kan erhållas utan ränta, productionskostnaden
å ullen derigenom så ökas,
att den icke kan i alla fall i handeln concurrera
med den utländska. Emedlertid tror
jag, att den medeltull af 4 sk. B:co pr skålpund
å all slags utländsk ull, som BevillningsUlskottet
föreslagit, mäst hör bidraga
till lättare afsättning å den inländska ullen
och derigenom till fårskötselns
kofran.
Under discussionen om ull och fårafvel,
leddes uppmärksamheten äfven på ett annat
ämne, det nemligen om införsel af utländskt
kläde. En värd Ledamot, Herr Ribbing,
behagade derunder yttra: ”Vi veta t. ex.
”att utländska kläden äro förbjudne till införsel,
men att de icke destomindre nästan
”öfverallt stå att erhålla för ett pris, som
”icke öfverstiger det, hvarföre man påstår
”att de säljas utomlands. 1823 års Ständer
”vidtogo en ändamålsenligare organisation af
”Tullstyrelsen; de närvarande hafva ansenligen
ökat löneanslaget för denna Styrelses
”Tjenstemän. Hvaruti ligger då felet, om
”ej i den del af våra ekonomiska Författningar,
som utgöres af Bevakningslagarne, och
”måhända äfven deruti, att Chefen för Tullstyrelsen
icke är så obehindrad att lemna
”odelade omsorger åt tillsyn af deras efterlefnad,
som om andra vigtiga functioner
”icke fästade honom vid och i hufvudstaden.”
ijligaste för
254
Den 18 J a n u a r i i f. hi.
H vad frågan om oloflig införsel af utländskt
kläde angår, så har den äfven förut blifvit
härstädes discuterad och af mig besvarad.
I Stockholm finnes åtminstone ej mycket sådant
kläde; ty här är klädestill verkningen
på fabrikerne temmeligen uppdrifven. Såsom
Chef för Fångväsendet, har jag kommit
i närmare contact med Fabrikanter; och
jag har erfarit, att t. ex. å Klädesfabrikerne
härstädes så goda kläden tillverkas, att man
lätteligen kan anse dem för utländska. Det
är derföre lika antagligt, att de af Herr Ribbing
kallade utländska kläden äro i sjelfva
verket inhemska. Jag vill ej bestrida, att
utländskt kläde inkommer i landet i de södra
och sydvestra provincerne, emedan lurendrejeriet
är derstädes lättare att verkställa.
Men författningarne lägga också hinder
i vägen för lurendrejeriets verkliga afskaffa
nde. Ingen bör känna detta bättre än Hr
Ribbing, som är Ledamot i Lagutskottet, och
som sjelf insett behofvet af, och föreslagit
ändringar i desse författningar. Emedlertid
hafva bevakningsanstalterne sedan 1829 års
början blifvit förbättrade; och följden deraf
har varit ökade tullinkomster och mera beslag.
Detta måtte bevisa, att nitet och uppmärksamheten
så väl hos de befallande sorn
hos de underlydande Tjenstemännen vid
Tullverket åtminstone icke aftagit.
För öfrigt får jag, i anledning af Herr
Ribbings tillmälen, ty jag kallar tillmäle den
af honom yttrade mening, att förbrytelser
Den 18 J a n u a r i i f. m.
a55
mot Tullförfatlningarne knöde förekommas,
om jag odeladt besörjde min tjenstebefattning,
som TullVerkets Chef, förklara, att
icke någon af de flere Embetsbefattningar
jag innehar borttager tiden för de andras
behöriga skötande; ty min tid upptages i
allmänhet ej af något annat än mine tjenstepligters
fullgörande, och jag blandar mig
sällan eller aldrig i saker, som ej tillhöra
dessa pligter, hvadan ock deltagande i finance-
och lagstiftnings-lärors utveckling och
tillämpande icke skiljer mig från min tjenstelocal.
Jag ville önska, att då man vill
förebrå mig, att icke odeladt uppfylla mine
skyldigheter, man också ville följa mig på
spåren och granska mitt förhållande, men
icke handlöst utkasta olämpliga suppositioner.
Intilldess och då Herr Ribbing ännu
icke tagit kännedom af min tjensteutöfning,
samt icke heller i egenskap af Revisor kunnat
granska densamma, tillerkänner jag honom
ej någon hvarken moralisk eller laglig
rättighet, att directe eller indirecte förebrå
mig sättet, huru jag indelar min tid som
Embetsman, och att deraf sluta tillföljder,
som sakna grund.
Herr Ribbing ^ Arwid: Jag skulle ej ingå
i något svaromål å hvad Friherre Åkerhjelm
nu anfört, om Friherren icke sluteligen yttrat,
det jag förebrått honom, att ej odeladt
uppfylla sine Embetsmannäpligter. Detta
har jag aldrig gjort. Jag har endast sagt,
a56
D e 11 18 J a n u a r i i f. ni.
att Friherrens göromål och pligter äro delade
mellan flere befattningar, som blifvit
honom af Konung och Rikets Ständer uppdragne.
Att man häri finnér någon förebråelse,
kan jag icke förstå. Tvertom utvisar
detta förhållande, alt Friherren njuter
allmänt förtroende af så väl Styrelsen, som
Representanterne. Hvad Friherren förklarat
derom, att hans flere innehafvande befattningar
ej inverka menligt på förvaltningen
af någondera enskildt, lemnar jag derhän;
måhända så är. Jag bar i afseende derpå
ej yttrat något annat, än att, oaktadt beviljade
större anslag af Statsmedel för Tullpersonalen
och till förbättrad organisation
af Tullverket, utländska kläden dock finnas
i mängd till salu inom Riket. Detta bar
jag ansett härröra af felaktiga Tullstadgar
och bevakningsanstalter. Äfven har jag tillagt,
att det måhända äfven är en följd deraf,
att TullVerkets Chef är af flere Embetsbefattningar
fästad vid hufvudstadcn och hindrad
att kringresa i landsorterne; och jag
vidhåller ännu denna mening, beklagande
om samma förhållande kommer att fortfara.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Om jag
ej missförstått Friherre Åkerhjelm, är hans
mening, att man genom tullsystemer kan
befordra ullproductionen i Riket. Jag tror
ej, att hvad han i detta afseende föreslagit
befordrar ändamålet. Om än Kongl. Com
mer
-
Dea 18 Jnnuarii f. tti.
2^7
merceCollegium af TulJkamrarnes uppgifter
liämtar någon ledning för bestämmandet af
ullens qvalitet och värde, är dock genom
tillhiandeln i andra länder det förhållande
besannadt, att ullen, utan vetenskaplig behandling,
ej kan ingå i verldsliandeln. Jag
Vet ej, om Tullverket har någon i ullsortering
kunnig Tjensteman; men CommercéCollegium
har åtminstone ingen sådan. Om
det är sant, att utländsk ull här kan få
kopas för till och med 6 sk. skålpundet, bevisar
detta endast, att äfven den sämsta utländska
ull är begärligare, än vår inhämska
finare, som är så illa behandlad, att Fabrikauterne
ej äro dermed betjente. Således
är det ej möjligt att upphjelpa denna industrigren,
innan allmänheten först lärt sig,
luiru nilen bör skötas; och så länge detta
ej sker, skall förhållandet förblifva, såsom
nu, att vår fina ull ej köpes af Fabrikanten,
som heldre vill hafva den gröfre men
sorterade och väl behandlade Mechlenburgska.
Jag anser derföre tnllstadganden i detta
fall ej kunna vara af någon nytta, och
inser icke, huru en medeltull skall kunna
medföra något skydd för den finare nllproductionen,
som icke eller bör vara i behof
af ett sådant. För öfrigt får jag hemställa
till Friherre Åkerhjelm, om ej fin Sachsisk
ull sistlidet år till Riket inkommit, ehuru
det är officielt uppgifvet, att endast grof
ull blifvit förtullad. Jag tror mig vela, alt
57 H. 17
258 Den 18 Januari i f. m.
så skett; och detta måste bevisa att CommerceCollegium,
vid bedömmandet af ullens
beskaffenhet och egenskap af fin eller
grof, ej vinner någon säker ledning, ens af
uppgifterne från Tullkamrarne.
Friherre Jkerkjqlm:- Min mening bar
visserligen ej varit, att den föresi agne högre
tullen skulle directe bidraga till bättre
sortering af den Svenska ullen. Jag bar dermed
endast åsyftat, att de,n skulle öka priset
på den utländska ullen, hvarigenom den
inhemska kunde erhålla lättare afsättning,
och dess producent derigenom vinna förmåga
att förbättra sin vara. Nyttan och nödvändigheten
af anstalter till ullens sortering
och classification, bestrider jag ingalunda.
Hvad angår den siste värde Talarens fråga,
huruvida under sistlidet år någon fin Sachsisk
ull blifvit införtullad, kan jag ännu ej
bestämdt uppgifva förhållandet, emedan alla
TullJonrnalerna för det året ej hunnit blifva
till Tullstyrelsen inlemnade. ]\len upplysningsvis
får jag nämna, att år 1828 infördes
blott omkring 46,000 jg fin ull, då deremot
införseln af grof ull uppgick till öfver
1,700,000 ®. Samma proportion har nästan
alltid ägt rum äfven de föregående åren.
Herr Ribbing: Jag kan ej annat än instämma
i Grefve Horns mening, att förhöjd
tull å införsel af utländsk ull icke skall hafva
någon fördelaktig verkan på den inhem
-
Den 18 Januari} f. m.
ska ullproductionen. Tvertoni tror jag den
skulle blifva i flere äfseenden skadlig. En
omedelbar följd skulle vara högre pris på
detta råämne. Den fallige Hallänningen, t.
ex., hvars hufvudsakligä inkomst till skatternes
utgörande är den ringa vinsten af
yllevarors tillverkning, skulle nödsakas afstå
från denna fabrikation, då han ej kunde
få råämnet för drägligt pris; ty det vore
för honom omöjligt att sälja sine productcr
så lågt som utländska fabriksvarorna
kunna köpas. För öfrigt torde det förlåtas
mig, om jag, då jag yttrar mig i detta ämne,
galt ifrån det som egentligen är föremål
för min Tjenstemannabefätlning; hälst
jag tror det vara hvarje Representants rätt
och skyldighet, att i här förekommande saker
yttra hvad han anser vara saimi och'
nyttigt.
Herr Tham, Wollrath: Frågan öm tull
å införsel af utländsk ull rörer ej närvarande
ämne, hvilket är fårskötselns och ullproductionens
upphjelpande i riket. Den förra
är redan afgjord eller beroende på votering
i förstärkt Utskott. Det tillkommer
ej StatsUtskottet att yttra sig derom, utan
BevillningsUtskottet, som deremot i förevarande
sak blott utlåtit sig om kostnadsfri införsel
af finulliga får, hvilket Utskottet tillstyrkt.
Jag hoppas att, vid ett sådant förhållande,
BevillningsUtskottet nu icke besväras
med någon remiss.
57 H. >-*
260
D e n i B J a n 11 a r i i f. m.
Ilans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om Ridder,skåpet:
och Adela biföll, att Friherre Åkerhjelms
anförande, jemte de af åtskilliga Ledamöter
i anledning deraf nu afgifne yttranden, finge
remitteras lill Stats- Bevillnings- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten i
sammanhang med den af Ridderskapet och
Adeln den i3 dennes f. m. beslutade återremiss
af bemälte Utskotts under N:o 109
afgifne Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse om åtgärders vidtagande
till fårskötselns och ullproductionens
befrämjande i Riket.
Ropades Ja.
Herr Danckwardt, Magnus Georg: Jag
var icke här tillstädes, då Friherre Fredrik
Boije föreslog Ridderskapet och Adeln att
inbjuda MedStånden till deltagande i Ridderskapets
och Adelns beslut i frågan om
införsel för skatterättsfordringar i hemmanen
under Ädelforss Guldverk åt Herrarne Adlerbrandt
och af Wetterstedt; men jag har
sedermera inhämtat, det Friherren, då bland
annat, yttrat följande: ”1 förbigående torde
”jag få nämna, att Allmänna Beredningen
”nyligen, på just samma StatsSecreterares,
”Herr Danckwardts, föredragning, tillstyrkt
”att skatterättsfordringar, hvilka ägdes af
”LandsKamereraren Fischerström, skulle få
”införselrätt uti ett i Halland beläget, till
”Kronan hemfallit hemman; detta skedde
Den 18 Januarii f. m.
2G1
”allt, utan att raan ifrågasatte, det Rikets
”Ständer häröfver skulle eller behöfde höras.”
Då detta yttrande ej har något ringaste sammanhang
med Friherrens framställning i sin
motion, kan jag ej finna annat, än att Friherren
dermed åsyftat visa, att stridiga utlåtanden
blifvit af mig såsom Embetsman
afgifne i två likartade frågor. Jag torde
derföre få ådagalägga, att förhållandet icke
är sådant. Enligt äldre författningar kunde
införsel för skatterättsfordringar i Kronans
hemman och lägenheter i allmänhet beviljas;
men sedan i 77 §. af 1809 års RegeringsForm
blifvit föreskrifvit, att Kungsgårdar
och Kronans öfrige lägenheter ej må af
Konungen utan Rikets Ständers samtycke genom
försäljning, förpantning eller gåfva, eller
på något annat sätt, Kronan afhändas, utan
böra förvaltas efter de grunder Rikets Ständer
derom föreskrifva, har införsel för desse
fordringar icke ansetts kunna beviljas i
Kronans förbéhållne hemman och lägenheter.
Med desse förstås sådane, hvilka både till
ägande- och dispositions-rätten Kronan tillböra,
derå således ingen åborätt för enskildte
äger rum, och intet skatteköp får af dem
förvärfvas. Till denna klass höra de hemman,
hvari Herrar Adlerbrandt och af Wetterstedt
begärt införsel för sine fordringar.
De lydde under Ädelfors Guldverk, hade
blifvit inköpte af Kronan från enskilte för
contante penningar; de voro Frälse och Kronoskatte
; ingen enskild hade derå åbo
-
2Ö2
J)c u 18 Ja 11 uarii f. m.
rätt; skatteköp fick derå icke förvärfvas, och
de fingo följaktligen ej anvisas till ersättning
för skatterättsfordringar, utan Rikets
Ständers hörande och samtycke. Helt annat
var förhållandet med det hemman, hvari
LandsKamereraren Fischerström sökte och
erhöll införsel för dylike fordringar. Det
var ett vanligt Kronohemman med åborätt,
från hvilken förre åboen för vanhäfd blifvit
skiljd; flere personer begärde att erhålla denna
åborätt, ocb under det frågan derom var
.anhängig bos Konungens Befallningshafvande
i Länet, gjorde Fischerström ansökning
,om införsel i hemmanet, och yrkade företräde
dertill. LandshöfdingeEmbetet förklarade,
genom laga kraftvunnit Utslag alt ingen
af de sökande, bade laglig rätt till besittningen
af hemmanet, att det derföre var
åboledigt; och Kongl. KammarCollegium utslog
Fischerströms anhållan örn införsel deri
endast på den grund, alt vid den nya löneregleringen
för LandsStaten hemmanet kunde
möjligen lill boställe erfordras. Häröfver klagade
Fischerström bos Kongl. Maj:t och, då
hemmanet var ett vanligt Kronohemman med
åborätt, deri efter Författningarne införsel
för Skatterättsfordringar icke kunde vägras,
eller fick slå tillbaka för anslag till boställen,
instämde Allmänna Beredningen äfvensom
SlatsRådet med mig i det tillstyrkande, att
den sökte införseln icke kunde Fischerström
bestridas, hvilken tanka Kongl. Maj:t ock
biföll. Någon remiss till Rikets Ständer af
Den 18 J a n u a r i i f. m.
detta mål behöfdes ej, enär Författningarne
här landé till efterrättelse. Af hvad jag sålunda
haft äran anföra, torde Ridderskapet
och Adeln upplyst finna, att någre mot hvarandra
stridige tankar och tillstyrkanden i
desse frågor icke blifvit af mig afgifne, utan
att mine yttranden grundat sig på gällande
Författningar. Herr Friherre Boye har således
förfelat syftet med sitt ifrågavarande anförande,
och deremot sjelf visat sig sakna
rigtig kännedom i ämnet, en sak som vanligen
inträffar, då man talar om det man
icke förstår, eller emottager uppgifter af illa
underrättade personer,
Friherre Boye, Fredrik: Till svar på
Herr Danckwardts anförande vill jag blott
yttra, det jag alldeles icke, såsom lian trott,
förfelat mitt syftemål med det klandrade
yttrandet. Jag åsyftade dermed en inbjudning
till MedSlånden att instämma i Ridderskapets
och Adelns beslut i saken; oell
denna inbjudning har Ridderskapet och Adeln
beslutat. För öfrigt vill jag minnas, och
det måtte stå i protocollet, att jag i den del
af min framställning, hvarvid Herr Danckwardt
i synnerhet fästat sig, icke sagt något
annat, än alt jag ville i förbigående nämna
en nästan dylik händelse, som den ifr ågavarande;
men jag har aldrig utlåtit mig
om, huru frågor ne rätteligen borde bedömas
enligt CamerälFörfatlningarne. Hvad
jag säde, var blott en not i följd af mitt
204
Den 18 Jan naii i f, m.
förslag om inbjudningen. Något annat syftemål,
än delta, kunde jag ej hafva. Jag
behöfver således ej taga åt mig den förebråelse
för biafsigter, Herr Danckwardt mot
mig rjgtat, och lär, om han förmodar sådant,
icke vara känd af honora.
Haris Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att, i anledning
af RiksStåndens olika beslut, rörande
Financeregleringen, val af Ledamöter till
Förstärkt Stats- och BancoUtskott erfordrades;
och hemställde Hans Excellence om
Ridderskapet och Adeln behagade tillåta, att
detta val finge förrättas nästkommande Onsdag
den 20 dennes e. m. vid Pleni början,
på sådant sätt att vallistorne borde innehålla
18 personers namn, af hvilka de 12 personer
som erhålla de flesta rösterne, skulle blifva
Ordinarie Ledamöter, och de 6 personer,
som dernäst undfå det högsta röstantalet,
Suppleanter.
Bifölls.
Hvarefter Hans Excellence yttrade, att
Ridderskapet och Adeln torde, till tidens
vinnande, såsom vanligt, behaga uppsätta
vallistorne i alfabetisk ordning.
Öppnades Ridderskapets och Adelns Herrar
Bänkmäns Lista till val af 9 Electorer
efter N:o 138. Grefve Adelswärd, Erik Reinhold;
-
Den 18 Januarii f. m.
a65
„ N:o i/fi. Grefve Posse, Carl Henrik;
,, N:o 276. Friherre Löwen; Fullm. Herr
König, Carl Fredrik;
„ N:o 358. Friherre Lagerbring, Gustaf
Olof;
„ N:o pi2. Herr Apollof; Fullm. Herr von
Schantz, Johan Carl;
„ N:o 1088. Herr Leijonflycht, Carl Albrecht;
„
N:o 1922. Herr von Platen, August Carl;
„ N:o 2i5o. Herr von Hohenhausen, Carl;
„ N:o 2297. Herr Tamm, Pehr Adolph;
Och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 338. Friherre Tersmeden, Wilhelm Fredrik;
N:o
376. Friherre Rantzou, Johan Albert;
N:o 11. Herr Bonde, Knut;
N:o io35. Herr Westfelt, Nils;
N:o i352. Herr Bångenhjelm, Fullm. Herr
von Troil, John Emil;
N:o 1586. Herr Raab, Axel Arvid;
N:o 1723. Herr Gynther, Claes Ephraim;
N:o 1870. Herr von Rappolt; Fullm. Herr
Uggla, Göran Gustaf;
N:o 2i52. Herr af Uhr, Carl David.
Föredrogs ånyo ConstitutionsUtskottets
den 3o sistlidne September under N:o 5i
aflåtne, och den 5 derpåföljde October, eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, med
förslag till ändringar i TryckfrihetsFörordningen
och till ny redaction af samma
Grundlag.
Den 18 Januarii f. m.
Friherre Jkerhjehn, Gustaf Fredrik,
Grefve Horn, Claes Fredrik, och Herr von
Schulzenheim, David, begärde, att detta Memorial
mätte ytterligare få hvila på hordet.
I anledning hvaraf berörde Memorial
skulle, enligt 49 §• Riksdagsordningen, ytterligare
hvila.
Föredrogs ånyo StaLsUtskottets den 3i
sistlidne October under N:o 319 afgifne,
och den i3 derpäföljde November eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid. Utskottets
under N:o 62 förut meddeldfe Betänkande öfver
Rikets Ständers åren i8a5 och 1827 församlade
Revisorers Berättelser.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMurskalken föreslog, att detta mål måtte
punktvis till pröfning företagas.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Sedan Ridderskapet
och Adeln i sista Plenum förkastat
StatsUtskottets förslag till instruktion
för Rikets Ständers Revisorer, skulle jag anse
det vara en betänklig inconsequence, om
Ridderskapet och Adeln biföll ifrågavarande
Utlåtande, emedan det i allt innehåller sådane
grundsatser, -som Ridderskapet och Adeln
ogillat vid pröfningen af den föreslagna Jnstructionen.
För öfrigt upptager detta Utlåtande,
som innefattar svar på gjorde anmärkningar
vid ett föregående, ingenting,
som lortjenar uppmärksamhet. Det är der
-
Den 18 J a n u a r i i f. m.
267
före bäst att lemna det utan afseende; och
jag anhåller om proposition, alt det genast
må läggas lill handlingarne, såsom icke förtjenande
att upptaga Ridderskapets och Adelns
tid.
Herr Ribbing., Arvid: I den del af Utskottets
Utlåtande, som rörer principfrågan
och instructionen för Revisorerne, synes mig
Utskottet hafva yttrat sig på ett sådant sätt,
att Utlåtandet bör förkastas. Deremot finnas
deruti flere andre punkter, som förtjena
en närmare granskning och kanske äfven
bifall. Jag hemställer derföre, om det
icke är bäst att, såsom Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslagit, Utlåtandet föredrages
punktevis.
Hans Excellence Herr Grefvert och
LandtMarskalken hemställde ånyo, om Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att
förevarande mål finge punktvis tili pröfning
och afgörande företagas.
Ropades Ja.
Grefve Horn: Jag nödgas förnya min
anhållan om proposition på Utlåtandets läggande
till handlingarne.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: I afseende
på första punkten af Utlåtandet gäller
Grefve Horns anmärkning, att den deruti
enoncerade princip blifvit af Piidderskadet
och Adeln ogillad vid pröfningen af Utskottets
förslag till Instruction för Rikets
a68
Den 18 Januarii f. ra.
Sländers Revisorer. Då denna punkt ej eller
kan föranleda till något beslut, instämmer
jag deri, att Utlåtandet i den delen
må läggas till handlingarne.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt
j Gustaf: Att jag ej kan annat än
instämma i Utskottets åsigter i första punkten
af Utlåtandet, har jag flera gånger ådagalagt
under nästförflutne Plenum; dock skall
jag ej yrka votering öfver denna punkt, nöjd
med att yttra, det min öfvertygelse i saken
ej blifvit rubbad af de skäl, som i senaste
Plenum mot mig anfördes.
Grefve von Schwerin Fredrik Bogislaus:
Huruvida denna punkt af Utskottets
Utlåtande må läggas Lill handlingarne, beror
af Ridderskapets och Adelns godtfinnande.
Jag tror mig dock böra nämna, att skälet,
hvarföre jag ej kunde instämma i Utskottets
förslag, låg icke i denna punkt. Orsaken,
hvarföre jag fann mig ej böra gilla
den föreslagna Instruclionen, är hufvudsakligen
den, att jag anser den alltför vidlöftig.
Ju vidlöftigare en Instruction är, dess rnångfaldigare
blifva tolkningarne. Jag gillar principen,
att StatsVerkets tillstånd bör uppgifvas
samt grunderne för förvaltningen framläggas.
Allt öfrigt är af föga vigt.
Herr von Hartmansdorffs August: Om
första punkten hafva vi egenteligen discuterat
i sista Förmiddagsplenum, då Instructio
-
Den 18 Januari i f. m.
269
nen för Revisorerna förevar. Jag anser derföre
denna punkt nu kunna läggas lill handlingarna;
äfven tror jag att händelsen saar
med åtskilliga af de andre punkterna, utom
den 10 punkten, hvilken bör hvila; hvarföre
jag också i allmänhet förenar mig uti
Grefve Horns anhållan.
Grefve Horn: Orsaken, hvarföre jag trott,
att hela Utlåtandet borde läggas till handlingarne,
är, att Ridderskapet och Adeln då
kunde återgå till det första Betänkandet eller
N:o 62, och enär samma punkter der förekomma,
som i förevarande Utlåtande, finner
jag ej, att Ridderskapet och Adeln derigenom
beröfvar sig öfverläggningen om io
punkten. I detta Utlåtande förekommer en
punkt till, hvaruti Utskottet rättvisligen afstyrkt
en anmärkning, som blifvit gjord mot
förra Betänkandet. Jag anhåller 0111 proposition,
att detta Utlåtande må blifva lagdt
till handlingarne.
Hans Eaccellence Herr Grefven och
LandtMar skalken erinrade, det Ridderskapet
och Adeln redan beslutat, att detta mål
borde punktvis pröfvas ochafgöras; tillföljd
hvaraf Hans Excellence ansåg något annat
behandlingssätt deraf icke eller kunna äga
rum.
1 : s t a Punkten.
Allmänna Frågor.
1. Angående vidsträcktheten af Revisor
emes granskningsrätt.
270
Den 18 Januarii f. m.
Uppå derom gjord framställning, fann
Ridderskapet och Adeln, att Utskottets yttrande
i afseende å denna punkt borde läggas
till handlingarne.
2. Angående Berättelsers af gifvande
från de Förvaltande Verken till Rikets
Ständers Revisorer.
Ridderskapet och Adeln ansåg Utskottets
yttrande rörande denna punkt icke föranleda
till någon åtgärd.
2 : dr a Punkten.
Ämnen j hörande till StatsContoirets Räkenskaper
och Förvaltning.
1. Angående redovisning för förskotter
af Statsmedelderas bokföring m. m.
1 Moni. Om en underdånig begäran hos
Kongl. Majitj rörande förenande af visse
föreskrifter med rättigheten att af Statsmedlen
undfå förskotter.
Bifölls.
2 Mom. Om serskild balancering uti
Rikshufvudboken af oredoviste förskotter.
Herr Cederschjöld: Såsom ledamot af
ConstitutionsUtskottet anser jag mig skyldig
tillkännagifva, det StatsUtskottet i det senare
Utlåtandet meddelat en oriktig upplysning,
så lydande: Och har Utskottet trott
sig så mycket hellre kunna tillstyrka detta
undantag från en fullständig redovisningsskyldighet
för Extra Medels-f öndeiij som Ut
-
Den 18 J a n il a r i i f. m.
271
skottet erfarit att äfven de summor _, som
till vederbörande utbetalas emot redovisning
inför Kongl. Majit, skola j innan decharge för
förvaltningen erhälles, till StatsRädets Protocoll
anmälas och redogöras j, hvarigenom
Konstitutionsutskottet alltid bl ifver i tillfälle
att bedominaj huruvida emot dispositionen
är något att anmärka. Jag vill blott upplysa,
att så ej förhåller sig. ConstitutionsUtskottet
har ej erhållit några andra upplysningar,
än de, hvilka SlatsUtskottet haft,
det vill säga inga specificerade redovisningar,
utan endast Kongl. Maj:ts godkännande af
utgiften, men ej någon upplysning, hvartill
medlen blifvit använde.
Gref ve Horn: Sedan en ledamot af ConstitutionsUtskottet
upplyst, alt StatsUtskottet
haft orätt i ett bestämdt factum, hvarpå
en underdånig skrifvelse skulle stödja sig,
hemställer jag, om det är skäl att godkänna
det förslag till underdånig skrifvelse, som
Utskottet i Betänkandet N:o 62 framställt.
Enligt Grundlagen finner jag det gifvet, att
alla Statsmedel skola redovisas, och finner intet
undantag gjordt för Extra Medels-fonden.
Hvad som hittills skedt, är sålunda endast
ett missbruk.
Hans Excellence Herr Grefve af JVetterstedt:
Jag hemställer vördsamt, om icke
det ämne, som för ögonblicket tyckes utgöra
discussionens föremål, rätteligen hörer till
272
Den 18 J a n u a r i i f. m.
denna punkts 2 §., hvilken ej ännu är föredragen.
Herr Cederschjöld: Jag observerade ej
annat än att 2 §. 1111 var föredragen. Skulle
jag deruti hafva orätt, anhåller jag, att det
måtte anses såsom om jag afgifvit detta yttrande
vid nämnde §.
Uppå derefter gjord proposition, blef
2 Mom. af 1 §. af Ridderskapet och Adeln
bifallit.
3 Mom. Om serskild Conto uti Rikshufvudboken
för de ifrån g llufvudtiteln
utgående förskotter och län.
Herr Ribbing: Då StatsUtskottet 1 sitt
första Utlåtande föreslår, att det förvaltande
V1erli, inför hvilket förskottets redovisning
bör verkställasj skall få sig älagdtj vid påföljd
af egen ersättningsskyldighet, att öfver
fullgörandet deraf hålla hand; då, säger
jag, Utskottet föreslår denna stränga behandling
af dem, som ej fullgöra sina revisionsåligganden,
hemställer jag om det ej äfven
vore riktigt, att i denna punkt tillägga,
att i allmänhet Kongl. KammarRätten
må äga väcka åtal emot dispositionens lagstridighet,
äfvensom att Kongl. Maj:t mätte
ålägga vederbörande Domstolar och Embetsverk
att utan uppehåll afgöra sådana mål.
Ty om KammarRätten reviderar räkenskaperna,
och öfverlemnar det anmärkningsvärda
till
Den l8 Januar/i f. nr.
till AdvocatFiscalen, samt anmärkningar göras,
men målet sedan afslannar, hemställer
jag till hvad påföljd StatsUtskottets stränga
förslag kan lända, utom till en ringa uppmuntran
för KammarRätten att se sina anmärkningar
nedlagde. Jag skulle ej våga
denna framställning, om jag ej ägde kännedom
deraf, att sådana mål af vederbörande
blifvit anmärkte och remitterade till AdvocatFiscalens
åtgärd; att AdvocatFiscalen deröfver
afgifvit memorial, och att saken, detta
oaktadt, sedan blifvit hvilande. Dessa mål
hafva dock varit sådane, som bort Utredas
för alt undanrödja den skugga, hvilken i
annat fall kastats på de förvaltande Verken.
Jag skall taga mig friheten uppläsa några
utdrag utur ett sådant AdvocalFiscalsEmbetets
anmärkningsmemorial.
Herr Ribbing uppläste härefter åtskilliga
delar af ett anmärkningsmemorial utaf
AdvocatFiscalen i Kongl. KammarRätten,
hvarefter Herr Ribbing iortfor;
Detta anmärkningsmemorial afgiek den
6 December, och sedan har ej något svar ankommit.
Häraf kan Ridderskapet och Adeln
inhemta huru det tillgår med Cassör, som
ej stå under Revision. Om man beräknar
alla räntor på de summor, som ingått till
PassvolanceCassan, finnér man, huru betydliga
medel blifvit använda, utan att komma
Staten till nytta. Då jag sålunda visat, att
57 H. 18
D e n-, i 8 J a n u a r i i f. ni.
anmärkningar, sorn för io år sedan väcktes,
ännu ej blifvit handlagda, hemställer
jag, om ej Ridderskapet och Adeln torde
finna en sådan skrifvelse, som jag föreslagit,
här vara på sitt ställe, hvarföre jag får
anhålla om proposition derå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att Herr Ribbings
framställning, så vidt Hans Excellence fattat,
tillhörde det redan afgjorde i momentet
af i §. i a punkten, och att öfverlägganingen
nu borde inskränkas ‘till 3 momentet.
Herr Ribbing: Sedan Ridderskapet och
Adeln genomgått och bifallit hela a:a punkten,
trodde jag det vara lämpligast att slutligen
tillägga hvad jag nu föreslagit, ehuru
jag får medgifva, att det kanske rättast bort
höra till i:sta momentet deraf.
Herr af Billbergh, Johan Petter: Herr
Ribbing har, på grund af facta från Kongl.
KarnmarRätten, sökt leda sig till den bevisning,
att RevisionsContoiren borde vara
närmast, controllen på allmänna Cassors förvaltning.
Jag förbigår att nämna något om
den speciella anmärkning, hvarom Herr Ribbing
här väckt fråga, emedan jag anser sådant
stridande mot qo §. RegeringsFormen,
hvaremot jag ej vill tillåta mig några afvikelser.
Jag vill dock fästa Herr Ribbings
uppmärksamhet derpå, att just dessa anmärkningar
bevisa, att de allmänna Cassorna
Den 18 J a 11 ii ari i f. m.
275
slå under den allvarsammaste controll, äfven
oberoende af Statsrevisionen. Då bär
nu blifvit yrkadt, alt man skulle hvälfva
ansvaret på de eontrollerande Verken, anser
jag sådant vara utan ändamål, om man
förbinder Statsrevisionen att undersöka, huruvida
Cassan är till finnandes eller icke.
Jag tror Lagstiftande Makten göra klokast,
om den åt den verkställande öfverlemnar alt
bestämma det reglementariska, synnerligen
som den ändock har ansvaret för alla afvikelser
derifrån. Då Ständerna vid sista Riksdagen
beslöto en anhållan om ändring i
KammarRättens Instruction, och nu äfven
få samma ämne under öfverläggning, måste
jag bestrida, att nu isoleradt besluta den ifrågavarande
skrifvelsen. Dessutom tror jag
det ej vara riktigt, att framkomma med en
enskild framställning derom.
Grefve Horn: Jag fruktar ej att bryta
emot qo §. RegeringsFormen, då jag i denna
fråga alldeles instämmer med Herr Ribbing.
Lika med honom bär jag äfven varit
i tillfälle i KammarRätten inhämta, det åtskillige
KrigsCollegii fonder blifvit sammanblandade
med PassevolanceCassan, och att
anmärkningar deremot blifvit utfärdade. Det
är ej eller obekant, hvarföre desse anmärkningar
blifvit nedlagde; och tror jag man kan
skylla ConstitulionsUtsköttets tystnad derföre,
att ej andré åtgärder, än dem Herr Rib
5j
Hi 18*
276
Den 18 J a n u a r i i f. m.
bing föreslagit, blifvit under denna Riksdag
vidtagne.
Herr Ribbing: Det kan ej annat än på
det högsta förundra mig, att Herr af Billbergh,
sorn. äger inflytelse på anmärkningars
utfärdande, motsätter sig att de medföra
verkan. Här är ej fråga om Statsrevisionen,
ty den har hitintills ej haft med
PassevolanceCassan att göra. Då Herr af
Billbergh erkänner, att det varit på facta,
som jag stödt mitt förslag, och jag tillika
bär framlagt några af dessa facta, tror jag
det ej vara skäl att låta mitt förslag förfalla.
Antingen måste en anmärkning, väckt
emot en redovisande, vara af den beskaffenhet
att den bör förfalla, eller också bör
den fullföljas, till nytta ej blott för det Verk,
som gjort den, utan äfven för Staten; Revisionen
måtte för öfrigt hafva skedt af
hvem som helst. Jag skall ännu en gång
utbedja mig att få ånyo upprepa det af
mig föreslagne tillägg, nemligen: ”att i
”allmänhet Kongl. KammarRätten må äga
”väcka åtal mot dispositionens lagstridighet,
”äfvensom att Kongl. Maj:t mätte ålägga vederbörande
Domstolar och Embetsverk att
”utan uppehåll afgöra sådana mål.”
Hems Excellence Herr Gref ven ock
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å ifrågavarande 3 Moment; hvilken proposition
med Ja besvarades.
Den 18 J a n 11 a r i i f. ni.
Hans Excel]ence hemställde derefter,
om Ridderskapet och Adeln biföll det af
Herr Ribbing föreslagne tillägg.
Herr von Hartmansdorff: Så väl under
denna, som förra Riksdag, bar det varit
fråga om att KammarRättens anmärkningar
skola fullföljas af AdvocatFiscalsEmbetet,
utan att underställas Kongl. Maj:t, äfven
då anmärkningen angår högre Embetsman.
Ridderskapet och Adeln har ansedt
en sådan likhet inför Lagen böra äga rum,
och sedan tre Stånd detsamma beslutat, har
dock Kongl. Maj:ts bifall ej kunnat erhållas.
Skälet mot en sådan likhet har hitintills
varit, att om en gjord anmärkning till JustitiaeCanzleren
af Kongl. Maj:t öfverlemnas,
saken ej kan undgå att vinna åtgärd. Herr
Ribbing har dock nu upplyst, att en anmärkning
ej på flere år, oaktadt en sådan
åtgärd, vunnit påföljd. Den föreslagne skrifvelsen
kan ej åsyfta någon inskränkning i
Konungamakten, ty Kongl. Maj:t äger alltid
sin rätt att förklara Författningarna; men
om ej JustitiasCanzleren väcker åtal, eller
fullföljer en till honom remitterad anmärkning,
blir ej ConstitutionsUtskottet i tillfälle
att åt saken egna någon uppmärksamhet.
Jag anser, att den föreslagne åtgärden blott
skulle bereda väckta anmärkningars skyndsamma
och riktiga afgörande, och anhåller
om bifall till Herr Ribbings förslag.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
IJ e ii x8 Januarii f, m,
Adolph Göran: Jag ber få fästa Ridder-*
skåpets oell Adelns uppmärksamhet derpå,
att Herr Ribbing väl anfort, det anmärkningar
blifvit gjorda öfver vissa Cassors förvaltning,
men, att Kongl, Maj:t ej fattat beslut
deröfver, bär Herr Ribbing ej bevisat.
Jag är nu ej beredd att göra redo för denna
sak, och man har ej eller bestämdt yttrat,
om anmärkningarne varit under Kongl.
Majrls pröfning, Jag vågar dock säga, att
om anmärkningarne blifvit gjorde, och i underdånighet
anmäldte, hafva de ej blifvit
lemnade utan åtgärd, Det kan ej vara Kongl.
Maj:ts afsigt att låta anmärkningar, hvilka
förtjena att fullföljas, förfalla. Orsaken, hvarföre
Kongl. Majrt ej velat gifva sitt bifall
dertill, att anmärkningar må genast full-*
följas, utan att hos Kongl, Majrt anmälas,
var, att Kongl, Majrt funnit, det KammarRätten
utfärdat anmärkningar mot hela menigheter,
på grund af missförstånd eller
otydlighet i Författningar. Oro och bekym-*
mer skulle genom sådana anmärkningars fullföljande
endast hafva föranledts, utan någon
nytta, Då sådana anmärkningar förekommit
i StatsRådet, har Kongl. Majrt derföre befallt,
att de ej vidare skulle fullföljas, Har
deremot anmärkningen angått ett Collegii
förvaltning, tror jag ej ett enda exempel
finnes, att den blifvit nedlagd. Jag anser
derföre Herr Ribbings förslag öfverflödigt och
onödigt, hvarföre jag också får afstyrka bi-,
fall till detsamma,
Den i S Jan u a r i i f. m.
279
Herr Ribbing: Då den siste Talaren
ansett mitt förslag onödigt, liar han säkerligen
ej hört, att något fullföljande ej ägt
rum å den af mig citerade anmärkning. Jag
torde derföre ånyo få uppläsa de af mig citerade
handlingar.
Sedan detta skedt, fortfor Herr Ribbing:
Det synes sålunda vara en rund lid, sedan
dessa anmärkningar väcktes. Den a punkten
angår ett lån ur PassevolanceCassan;
det var ej allenast för io år, som räntan
återfordrades för en Cassa, som nu är otillräcklig,
utan för hela 18 år var det, sorn
räntan ej var betald, ehuru den ej lagligen
kunde fordras för så lång tid. Efter sådane
facta hemställer jag, om det kan vara
skäl att afslå det af mig framstäldte förslag.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner:
Ehuru jag ej tror pröfning af enskilte mål
kunna blifva föremål för Ridderskapets och
Adelns öfverläggningar, anhåller jag dock,
att Herr Ribbings förslag må blifva hvilande
på bordet, på det jag må komma i tillfälle
att upplysa rätta förhållandet, enär jag
nu omöjligen kan vara derpå beredd.
Grefve Horn: Det är visserligen obilligt
att påstå, det StatsRådets Ledamöter
skulle kunna i minnet bevara alla de mål
de öfver varit, synnerligen som SlatsRådsplatserne
tycks vara Embeten för lifstiden
åt de- nuvarande Ledamöterne, och försy
-
Den »B Januarii f. m.
nen, om den i andra fall mot dessa Ledamöter
varit styfmoderlig, tyckes, hvad lifstiden
beträffar, tillåta den blifva ganska lång.
Då Grefve Mörner försäkrar att alla mål,
sorn angått förvaltande Verken, blifvit hos
Kongl. Maj:t handlagde, har Herr Grefvens
minne varit felaktigt, ty i annat fall äro
de upplysningar, Herr Ribbing och jag i
KammarRätten erhållit, falska. Hans Exccllence
Herr Grefve Mörner har begärt Herr
Ribbings förslag på bordet, för att i det citerade
målet få lemna några upplysningar;
möjligen kunde Ridderskapet och Adeln bäst
erhålla dem af KammarRättens här närvarande
President.
Herr Rosenblad, Bertlhard; Erfarenheten
har visat, att då man aflägsnar sig från
ämnet, aflägsnar man sig äfven från resultatet.
I 90 §, RegeringsFormen står: Under
Riksens Ständers eller deras Utskotts
öfverläggningar och pröfning, må icke uti
något annat fall eller på något annat sätt,
än denna Grundlag bokstafligen före skrifver,
komma frågor om Embets- och Tjenstemäns
till- och af sättande; Regerings- och
Domaremakternas Beslut, Resolutioner och
Utslag; enskilta Medborgares och Corporationers
förhållanden, eller verkställigheten
af någon Lag, Författning eller Inrättning.
De exempel Herr Ribbing framdragit, hade
sålunda, enligt Grundlagen, ej här bordt få
nämnas. Grundlagen tillerkänner endastCon
-
Den 18 Ja nu ar i i f. m.
stitutionsUtskottet, och StatsUtskottet i vissa
fall, anmärkningsrätt, äfvensom denenskilte
Riksdagsmannen har rätt uppgifva anmärkningsanledningar
mot Konungens Rådgifvare.
A andra sidan, i fall jag rätt fattat sammanhanget
af hvad Herr Ribbing uppläste,
har den värde Ledamoten ej uppgifvit någon
bestämd autoritet. Jag kan ej eller gil
la
det resultat, hvartill Herr Ribbing velat
komma, äfvensom att han klandrat det den
ena Cassan försträckt den andra. Jag kan
ej eller ingå i någon discussion härom, då
jag ej känner de Instructioner, hvilka i detta
fall äro gifne, eller om försträckningar få
äga rum; men att den ena Cassan skulle ersätta
den andra med 6 procents ränta, strider
emot lag; ty om man ej förbundit sig
till ränta, kan man ej åläggas att en sådan
betala. Dessutom skulle sådana räntebetalningar,
olika Cassör emellan, vara skadliga
då Staten äger dem båda; Staten skulle då
betala med den ena handen och gifva med
den andra. De egentliga anspråken vid den
af Herr Ribbing citerade anmärkning hafva
förmodligen varit KammarRättens a5 anmärknings-procent.
Jag finner således, för min del, skäl
att yrka, det Herr Ribbings förslag måtte
blifva lemnadt utan afseende.
Herr Ribbing: Det är ett besynnerligt
stridsätt man mot mig begagnar. Då jag
begär, att en underdånig anhållan hos Kongl.
282
l>c ti 18 Ja 1111 ari i f. m.
Maj:t måtte göras, är det för mig lika ovantadt,
sorn oriktigt, att påbörda mig det jag,
emot 90 §. RegeringsFormen, bediimt Embetsmäns
förhållande. Det har just varit mina
motståndare, som dit velat leda discussionen,
Då jag för några Plena sedan ingick
i granskning af Revisionsberättelsen, och
framdrog ett exempel om krut, uppträdde
genast mot mig en StatsRådsledamot, oell
började, såsom Förvaltare af Krutförsäljningsfonden,
att redovisa densamma, och bröt sålunda
sjelf emot den åberopade 90 §. Då
jag nu blott uppläste AdvocatFiscalsEmbetets
Memorial, yttrade jag ej ett ord derutöfver,
Den siste Talaren deremot ingick genast
i Domstolens bedömmande af ränteberäkningen.
Han har således sjelf brutit mot
90 §, Jag har ej gjort anmärkning emot någon,
jag bar blott begärt att saken måtte utredas,
och att en 10 års fordran ej må ligga
oafgjord. Det förundrar mig, att man vill
betaga oss dea rätt, att i underdånighet
frambära dylika underdåniga ansökningar
hos Kongl. Maj:t, på samma gång man vill
undandraga Revisionen mer än 2 års handl
lingar,
Herr af Billbergh: Discussionen har tilli
räckligen fortgått för att upplysa oss, att den
strider emot 90 §. RegeringsFormen, och, för
att ej begå samma fel som Herr Ribbing, kan
jag ej ingå i öfverläggning om ämnet. Herr
Ribbing har sagt> att lian blott fram dragit.
Deti 18 Januari i f. m.
283
exempel, meri han har föranledt en öfverläggning,
sorn ej får äga rum. För min del
skall jag bjuda lill att vara Grundlagen trogen.
Jag har blott, i anledning af hvad
Grefve Horn yttrat, begärt ordet, för att
nämna det jag visserligen påminner mig, att
den nämnde anmärkningen blifvit gjord , men
hvad påföljd den haft kan jag ej bestämdt
säga. Jag hemställer, om ej Hans Excellence
Herr Grefve Mörner skulle vilja afstå från
målets bordläggning, emedan den blott skulle
föranleda en förnyad discussion i ämnet,
och följakteligen förnyade olagligheter, Hvad
liufvudsaken beträffar, eller om Ridderskap
pet och Adeln skall besluta det af Herr
Ribbing yrkade tillägg, hemställer jag likväl,
hvad form denna anhållan skulle få.
Om Ridderskapet och Adeln tog sig anledning
till densamma från ett specielt fall,
skulle sådant strida emot Grundlagen. Hvar-*
ifrån skulle då anledningen tagas, och under
hvilken form skulle den frambäras? Rikets
Ständer hafva ju dessutom sin JustitiaeOm
bud sm an, hvars pligt det är att vaka öfver
dylika ärender i alla instantier. SiatsRevisionens
skyldighet är det äfven att vaka
öfver dylika frågor, Om dessa Auctoriteter
uppfylla sina åligganden, kommer sa^
ken i en ordentlig form. Jag fortfar, alt be-!
strida bifall å Herr Ribbings förslag,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att sedan fråga p
•j84
Den 18 Januarii f. in.
om (let af Herr Ribbing föreslagne tillägg
nu blifvit begärd på bordet, ansåg Hans
Excellence någon vidare discussion deröfver
för närvarande icke böra äga rum.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard: Jag
hemställer, om denna sak kan bordläggas,
då det Utlåtande, med hvilket den bar sammanhang,
förut varit sin fulla tid bordlagdt.
Herr Tham, Wollrath: Herr Ribbings
hemställan bar ej sammanhang med närvarande
fråga, utan är en ny motion, som således
ovilkorligen måste blifva på bordet
h vilande.
Herr Ribbing: Jag öfverlemnar gerna
till Herr Grefvens och LandtMarskalkens afgörande,
om denna fråga skall blifva på bordet
hvilande eller ej, men bestrider helt och
hållit, att det är en ny motion. Den kan
så mycket mindre såsom sådan anses, som
vid ett Utlåtandes återkommande från Utskott,
man äger rätt antaga detsamma med
förändringar och tillägg. Hvad jag anfört,
må gerna hvila på bordet till påseende och
vederläggning, men såsom särskild motion
kan det icke anses.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner:
I fall Ridderskapet och Adeln skulle önska
afgöra frågan nu genast, vill jag visst icke
uppehålla den genom någon bordläggning,
synnerligen som jag finnér ämnet vara en
fråga, hvilken ej kan komma under ett RiksStänds
öfverläggning.
Den 18 J a n u a r i i f. m.
585
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att sedan den
Ledamot, som begärt frågan på'bordet, derifrån
afstått, fann Hans Excellence något
binder för discussionens fortsättande icke
möta.
Herr Cederschjöld: I anledning af den
fråga Herr Ribbing bär väckt om ett tillägg
till beslutet, i anledning af StatsUtskottets
förevarande Utlåtande, får jag förklara, att
jag ej tror det vara riktigt Öfverensstämmande
med Grundlagens anda eller bokstaf, att,
då ett Utlåtande till slutligt afgörande förekommer,
ingå i nja tillägg och beslut.
Sådant skulle gifva anledning till vådliga
öfverraskningar. Grundlagens stadgande synes
gå ut derpå, att ej något beslut får i
ett Stånd fattas, utan att meddelas Utskottet
och äfven komma till alla de öfriga Ståndens
kunskap. Det synes åsyfta, att ingen
ny idee skall vid det slutliga afgörandet af
ett mål i beslutet införas, eller något Stånd
ingå uti nya beslut, som ingen förut påtänkt.
Om LandtMarskalk eller Talman skulle
gynna ett sådant förhållande, då Ståndet
är fåtaligt, skulle deraf kunna uppkomma
ganska vådliga surpriser. Det är ej blott
från Grundlagens anda, som jag hämtar
denna slutsats, det är äfven från bokstafven.
56 §. RegeringsFormen stadgar: Utskottens
förslag skola först i Ståndens Plena
framställas till antagande eller jörka
-
2ÖÖ
D c n 18 J a ii ii a rii f. m.
stan de utan förändringar eller tillsatser.
Det är således bestämdt * att tillsatser ej tå
göras, då ett Utlåtande första gången är under
öfverläggning. Vidare lyder §:n: Göras
dervid i Ståndens Plena sudane anmärkningar,
sorn hindra antagandet, erhålle Utskottet
del af desse anmärka in gar, för att
derefter Förslagen ytterligare granska och
jemka. När ett sålunda beredt Förslag till
Stånden återkommer, då äge de makt, att
detsamma oförändradt eller med förändringar
antaga eller ock alldeles förkasta. Här
är således utelemnad! ordet tillsatser just till
förekommande af öfverraskningar. Jag begagnar
delta tillfälle att göra denna erinran,
så mycket hällre, sorn Herr Ribbings framställning
öfverensstämmer med min önskan,
och det således är emot mitt eget intresse,
som jag gör denna anmärkning, för att trygga
mig en annan gång. Men jag måste äfven
fästa mig dervid, att man velat åberopa
90 §. mot den fria yttrande-rätten. Denna
§. utgör de ministerielt sinnades Centralfästning.
Jag är deremot öfvertygad, att
frågan 1111 ej är väckt annorlunda, än enligt
Grundlagens föreskrift. Man bar sagt,
att under Rikets Ständers, eller deras Utskotts,
öfverläggningar och pröfning ej må
komma frågor om Embets- och Tjenstemäns
till- och afsättande, Regerings- och Domaremaktens
beslut, Resolutioner och Utslag m.
m., såsom 90 §. stadgar; men låtom oss undersöka
hvad sorn egentligen menas med
Den 18 J a n u a r i i f. m.
287
tjella ordet frågor. Dermed menas något,
hvarpå svar begäres, något som kan komma
under sådan calegori, att man dertill
kan svara Ja eller Nej. En sådan fråga,
framställd till eLt RiksStånd, kallas då proposition;
då frågan åter är under utredning,
hvarigenom den gifver anledning till ett
motiveradt Betänkande, kallas den motion.
Sådana äro benämningarne och begreppen,
efter vårt Riksdagsspråk; och i sådan mening
förekomma orden fråga och frågor uti
8, 21, 56, 81, 87, 89, och 107 §§. af
RegeringsFormen. Aldrig kan po §. RegeringsFormen
tillämpas otn de citationer af
facta, man under en discussion gör, för att
bestyrka sina framställningar. Historien om
90 §. är, att den så åberopades vid 1815
och 1818 års Riksdagar, att den, den 2
Februarii 1818, af Grefve von Schwerin
emottog dödsknäcken. Discussionen häröfver
kan jag ej annat än på det högsta recommendera
till genomläsande af hvarje Riksdagsman.
Herr Rosenblad: Den vederläggning Herr
Ribbing sökt åstadkomma mot mig, har jag
ej funnit grundad på några skäl. I anledning
af hvad den siste Talaren anfört derom,
att den ena sidan skulle såsom Centralfästning
begagna 90 §. RegeringsFormen, får
jag såsom en reciprok förklaring äran yttra,
att den andra sidan, såsom sin Centralfästliing,
begagnar konsten att definiera ord och
288
Den 18 Januari i f, m.
tolka Grundlagarna på ett sätt, som ej öfverensstämmer
med det enkla Svenska språket.
Hvad Herr Ribbings begärdta tillägg
beträffar, anser jag det visserligen för enny
motion, men vill ej vara emot, att den genast
afgöres.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken tillkännagaf, att Plenum
komme kl. balf till 6 i eftermiddag att fortsättas.
Friherre Cederström, Jacob: Herr af
Billbergh har ganska riktigt upplyst, att
Herr Ribbings anförande är stridande mot
g o §, RegeringsFormen; en annan Talare
bar väl sagt, att denna §. år 1818 den
2 Februarii skulle mottagit dödsknäcken,
men den torde dock få stå qvar, så länge
83 §. RegeringsFormen, som stadgar att
Grundlagarne skola efter deras ordalydelse
i hvarje särskilt fall tillämpas, ej fåttdödsknäcken.
Om Herr Ribbing åsyftar, att. Rikets
Ständer skola hos Kongl. Maj:t begära,
att mål, som höra under Domaremakten,
skola på ett särskildt eller visst sätt afgöras,
så kan ej en dylik framställning ske utan
att fela mot formen, emedan, om någon eller
några Domare begått försummelse, Rikets
Ständer sjelfve hafva en Embetsman
tillsatt, hvilken det åligger att mot sådane
försummelser väcka åtal. Enligt 2g §. Riksdagsordningen
äga vi rätt att, om det fattas
-
Den 18 J a n u a r i i f. m.
tas en Föredragande eller StatsSecrelerare nit,
skicklighet och drift, begära hans endlledigande
från Embetet, men sådant skall dock
ske på ConstitutionsUtskottets förslag, och
det är oss ej tillåtet att i detta afseende taga
uppgifter från enskilt Ledamot, Collegier
eller tidningar, hvilka i detta fall äro alla
lika goda auetoriteter. Vi kunna ej lagligen
framkomma med beslut, som skulle leda till
ändring af våra, på Grundlag och lag sig
stödjande, allmänna former. Allt klander
af Domaremakten är förbudit, sådant tillhör
endast vår Ombudsman, och Sländerna
sjelfve, i sista instantien, genom deras OpinionsNämd.
Jag får således på det högsta
bestrida det af Herr Ribbing yrkade tillägg.
Herr Ribbing: Det skulle synas mig som
om jag icke talade med Centralförsvarets försvarare,
då dc gifva sig så långt ut på fältet
till andra ämnen. Jag har endast föreslagit
ett tillägg till en underdånig begäran
hos Kongl. Maj:t, och deraf har man velat
draga den slutföljd, att jag väckt frågor om
Domaremaktens beslut. Man har åberopat
go §.; man har talat om dess dödsknäck
1818, och sålunda kommit på ett ganska
vidsträckt fält, från det ämne, hvarom jag
här väckte fråga. Då i Utlåtandet förekommer
att de Förvaltande Verken vid betalningsansvar
skola hand hålla deröfver, att
väckte anmärkningar blifva fullföljde, trod57
H. 19
Den 18 Januarii f. m.
cle jag det ej vara mycket afvikande från
ämnet, om jag begärde det tillägg att Kongl.
Majit måtte anbefalla vederbörande utan
uppehåll handlägga sådane mål, hvarförutan
det ej kan vara möjligt för de förvaltande
Verken att ansvara för anmärkningarnes fullföljande;
och jag väckte ej fråga om något
visst mål. Jag medgifver visserligen, hvad
Herr Cederschjöld anfört rörande nya tilläggs
förenlighet med Grundlagen då beslut
fattas, men om man vid detta tillfälle vidtager
en ny praxis, tror jag man går för
långt i denna ringa fråga, då jag i minnet
hos Ridderskapet och Adeln kan återkalla
huru man, i vida vigtigare, såsom lagstiftningsfrågor,
ofta vid heslutets fattande, gjort
nya tillägg såsom t. ex. då fråga här förevar
om straffbestämmelse för falsk bekännelse
på sig sjelf. Man gjorde då här tillägget
om mörkt rum, ett ej allenast nytt
tillägg, utan ett i vår lag alldeles nytt besraffningssätt.
För öfrigt underkastar jag mig
Riddcrskapets och Adelns beslut, och anser
verkeligen frågan alltför obetydlig, för att
hafva upptagit Riddcrskapets och Adelns dyrhara
tid, men jag vädjar till Ståndet, otn
det varit min skull.
Hans Excellenee Herr Grefve af Wetterstedt:
Utan kännedom i befästningskonsten
kan jag ej ingå i någon undersökning
om Centralförsvaret, men tviflar dock att
ordet Centralfästning var någon lyckligt vald
Den 18 Ja nua rii f. m.
291
benämning af 90 §. RegeringsFormcn. Jag
kan ej dela Herr Cederschjölds åsigt, alt 56
§. RegeringsFormen skulle lägga hinder i
vägen för det af Herr Ribbing yrkade tillägg.
Så vidt jag hittat detta tillägg, finner
jag det ganska oskyldigt, men då något motiv
dertill ej finnes, och svårligen kan sökas,
samt ännu mindre åberopas i de facla
Herr Ribbing anfört, kan jag ej annat än förena
mig i anhållan om alslag å detta tillägg.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarska/ken gjorde ånyo proposition till
bifall å det af Herr Ribbing föreslagne tillägg.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln fann för godt
afslå berörde tillägg.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr von Hartmansdorff: Jag bar visserligen
instämt med Herr Ribbing, men
finner verkeligen nu, på det af Hans Excellence
Herr Grefve af Wetterstedt anförde
skäl, det föreslagne tillägget ej lämpeligen
kunna göras, och afstår derföre från mitt
yrkande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarska/kenj som förklarade sig af de
lemnade svaren icke hafva kunnat tillförlitligen
utröna pluralitetens mening, framställde
åter proposition till bifall å Herr Ribbings
föreslagne tillägg.
57 H. 19*
Den 18 Januari! f. m.
Ropades starka Nej, blandade med Ja.
I anledning hvaraf Hans Excellence
ånyo hemställde, om Ridderskapel och Adeln
fann för godt afslå berörde tillägg.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr Ribbing: Utan att kunna instämma
deruti, att något i formen ligger emot
det af mig begärda tillägg, skall jag dock
för att ej upptaga Ridderskapets och Adelns
tid, icke begära votering i frågan. Då det
är allmänt bekant, huru Ridderskapet och
Adeln ansett frågan om Ständernas Revisionsrätt,
en fråga af vida större vigt, än
den lilla fråga här nu förevarit, har man
ej att förvänta några förändringar i den
gång, sorn denna Revisionsrätt synes taga;
och under sådana omständigheter lärer det
förslag, jag nyss haft äran göra, tjena till
ganska litet, äfven om det lyckades att genomdrifva
detsamma. Inseende detta, underkastar
jag mig Ridderskapets och Adelns
beslut, utan att begära votering, hvilket jag
öfverlemna!’ åt någon annan, i läll han skulle
vilja en sådan anhållan framställa.
Grefre Horn: Anseende det vara förgäfves
att sträfva mot majoriteten, vill jag,
lika med Herr Ribbing, ej yrka votering,
men anhåller att få tili protocollet antecknadt,
att jag ej kan erkänna eller gilla dc
skäl man mot Herr Ribbing begagnat. Det
har varit både oriktigt och olämpligt att på
ett sådant sätt tillämpa 90 §. RegeringsFor
-
Den 18 Januarii f. m.
men, då Herr Ribbing endast såsom ett motiv
framlagt några (acta till strid för det tillägg
lian yrkat och ansett af behofvet påkalladt.
Det vore betänkligt att godkänna
ett sådant sätt att tolka Grundlagarna, som
det, hvilket bär nu förevarit, och jag måste
derföre deremot reservera mig.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken förklarade, att som, efter
hvad Hans Excellence tyckt sig finna, vid
svaren på den senast framställde propositionen,
Ja öfverröstat Nej, Ridderskapet och
Adeln således a f slag it det af Herr Ribbing
-föresiagne tillägg.
2. Angående medel, för hvilka redovisning
inför Kongl. Maj: t sked t.
Herr Rosenqvist: Jag anser Utskottet
hafva gjort så litet afseende på Revisorernas
anmärkningar, att jag för min del, lika med
Grefve Horn, linner det första Betänkandet
eller N:o 62 vara vida bättre, och förenar mig
derföre med honom, att det nu förevarande
Utlåtandet mätte blifva lagdt till handlingarna.
Sedan Ridderskapet och Adeln
beslutat alt Utlåtandet skall punctevis företagas,
linner jag, vid denna punct, mycket
att anmärka. Då, enligt Revisorernas anmärkningar,
mycket emot Styrelsen förekommit,
och ingen åtgärd derpå följt för att för
framtiden förskaffa någon säkerhet mot sådana
tilltag, föreslår jag Ridderskapet och
Adeln att ogilla Utskottets Utlåtande och
294
Den 18 Januarii f, m.
laga elt alldeles motsatt beslut, nemligen alt
godkänna Revisorernas anmärkningar; men
skulle Ridderskapet och Adeln bifalla Utskottets
förslag, vill jag deremot härmed i
protocollet reservera mig.
Grefve Horn: Jag finnér, att Utskottet
skulle hafva handlat rättast, om det remitterat
denna punct till ConstitutionsUtskottet.
Jag hemställer likväl, huruvida raan nu kan
taga det beslut att göra anmärkning mot
Styrelsen för dispositionen af extra medlen.
En sådan anmärkning kan, enligt min tanka,
ej ske utan till ConstitutionsUtskottet,
och delta är försummadt. Man har följt andra
principer vid dispositionen af extra medlen,
och ansett dessa ej vara underkastade
någon granskning. Jag har förut yttrat mig
icke känna några Statsmedel, som ej äro
underkastade revision, och jag kan derföre
ej bifalla Utskottets senare Utlåtande i denna
del, då deremot i Betänkandet N:o 62 ej
något undantag finnes gjordt för extra medlen.
Jag anhåller att Ridderskapet och Adeln,
med förkastande af motivet, måtte gilla den
generella skrifvelsen.
Herr von Schulzenheim, David: Jag
anser Utskottet så väl och fullständigt hafva
motiverat sitt förslag, att jag, till vederläggning
af hvad Grefve Horn yttrat, har
föga alt tillägga. Jag bekänner mig till den
lära, att, uti ett Constitutionelt samhälle,
allmänna medels förvaltande bör vara under
-
D e ii 18 J a n u a r i i f. ra. 2g5
kastadt offentligheten och en öppen granskning.
Men ingen regel gifves utan undanlag,
och örn man ville göra denna princip
om granskning här gällande, skulle öfverdrift
inträffa, och man skulle förbise det
nyttiga, för småagtiga iakttagelser af allt för
noggranna former, ty saken är verkeligen
af den natur, alt den ej efter teorierna kan
ändras. Inom utrikes Departementet förefalla
verkeligen sådana utgifter, som ej utan
allmän skada skulle bekantgöras; andra åter
äro af den natur, att de verkeligen ej kunna
verificeras i den form en revision med
rätta kan fordra. På dessa grunder får jag
yrka bifall Lill hvad Utskottet i fjerde puncten
af sitt senare Utlåtande tillstyrkt, och
jag tror Ridderskapet och Adeln, utan förnärmande
af någon princip, kunna bifalla
detta. Om jag ej bedrager mig, har redan
tre Stånd bifallit Utlåtandet i denna del,
hvarom Herr RiddarhusSecreteraren benäget
torde upplysa, I sådan händelse hemställer
jag, om det lönar mödan att fortsätta diseussionen
härom.
Grefve Horn: Man skulle missförstå mig,
om jag ej till besvarande upptog Herr von
Sehulzenheims yttrande. Han har sagt, a.lt
suiåaglighelen sträcker sig för långt. Det erkänner
jag gerna , emedan rätta sältet att controllera
Styrelsen vore att granska hela den
anda och det systern, hvaruti Styrelsei) handlar,
och ej fästa sig vid några smärre lucia.
296 Den 18 Jan ilar ii f. m.
Dock bonle man ej vänta, att en af Styrelsens
Ledamöter kunde anse det vara småaktigt
att följa Grundlagen. Om några undantag
fordras, hade jag trott att Styrelsen
skulle förstå i Grundlagsenlig väg bereda
dem. Nu har en Ledamot af ConstitutionsUtskottet
upplyst, att StatsUlskottet misstagit
sig, då icke något spår tinnes i StatsRådets
protocoll till redogörelse för extra
medels-fonden. Man borde åtminstone kunna
ålägga ConstitutionsTJtskottet, då ett bestämdt
factum för Grundlagens öfverträdelse
kan uppgifvas, att deröfver yttra sig. ConstitutionsUtskottet
borde viii hafva tillgång
till StatsRådsprotocoller äfven i denna del.
Friherre Rålamb, Claes: Det är i följd
af Herr Cederschjölds upplysning, som jag
vill hafva äran yttra några ord. Det är verkeligen
sannt, att ingen specificerad räkning
för Extra medelsfonden funnits bifogad SiatsRådets
Protocoll; men vid slutet af hvarje år
har en viss Ledamot af StatsRådet fått Kongl,
Maj:ts uppdrag att granska, och afgifva berättelse
om denna fonds förvaltning.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt:
Jag skall inskränka mig till den del
af Utlåtandet, som rörer 8:de HufvudTiteln,
om dispositionen af extra utgifts-medlen.
Till hvad Friherre Rålamb i detta afseende
upplyst, vill jag endast tillägga, att redogörelsen
för extra utgifts-medlen skett inför
Den 18 Januarii I'. m.
297
Kongl. Maj:t, ända till dess nuvarande Konungen
tillträdde Regeringen, då Kongl. Maj:t
äskade, det Utrikes StatsMinistern och HofCanzleren
skulle genomgå CabinettsSecreterarens
ofvannämnde redogörelse, och derefter
till Kongl. Maj:t öfverlemna berättelse
derom, då Kongl. Maj:t genom sin höga påskrift
inför StatsRådet lemnat decharge. Att
de 100,000 R:dr, som år 1809 till detta ändamål
anslogos, ej nu mera kunna, till följe
af tidernas stegrade anspråk, oell försämrade
Myntförhållanden, vara tillräcklige, torde
hvar och en finna. Hvad den af Grefve
Horn i detta afseende äskade Grundlagsförändring
angår, torde med skäl kunna svaras,
att de till extra utgifter använde summor
säkerligen hade väckt mera oro, om de
hade föranledt till förändring af en paragraf
i Grundlagen.
Uppå derefter gjord framställning, blef
Utskottets hemställan i denna §. af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Grefve Horn: Jag anhåller, att i Protocollet
få antecknadt, det jag reserverar mig
emot motivet lill detta beslut.
3. /Ingående utgifne Förskotter till
FriCcidetters underhåll.
Herr Rosenqvist: Det förblifver alltid
oriktigt, att StatsUtskottet, i stället för att
öfverlemna ifrågavarande anmärkning lill
ConslitutionsUtskottet, endakt föreslagit en
Den 18 Jnnuarii f. m.
till Kongl. Maj:t ställd förnyad underdånig
hemställan, hvilken sannolikt ej kommer att
medföra någon verkan. Jag föranlåtes derföre
äfven här yrka, likasom i afseende på
förra punkten, att Ridderskapet och Adeln
måtte ogilla Utskottets förslag samt godkänna
Revisorernes anmärkning, serdeles sorn
Utskottet väl gifvit en slags redovisning öfver
BarthelemyFonden, men icke upplysande,
om deri finnes någon tillgång till ersättande
af StatsVerkets förluster, hvaremot
jag, af en i StatsUtskottet afgifven reservation
mot heslutet, måste draga den slutsats,
att någon sådan tillgång ej existerar. Derest
Utlåtandet ej afslås, reserverar jag mig
på förhand emot beslutet.
Grefve Horn: Jag har visserligen, vid
första föredragningen af förevarande Bettin-,
kande, yttrat, att denna punkt ej förtjenle
uppmärksamhet; men då det sedermera kommit
att föredragas punktvis, har jag nödgats
fästa mig vid saken; och jag har dervid,
lika med Herr Rosenqvist, ej kunnat
förbise, huru StatsUtskottet i detta fall åsidosatt
att iakttaga garantierne för samhällets
bestånd. Det är onekligt, att Rikets
Ständers föreskrifter angående anslaget för
FriCadetterne blifvit åsidosatte. Jag anser
derföre Revisorernes anmärkning hafva bordt
af Utskottet och Rikets Ständer godkännas;
men då detta nu icke lärer kunna directe
ske, oell jag icke, såsom Herr Rosenqvist,
Den 18 J a n u a r i i f. m.
299
tror (lea underdåniga skrifvelsens förnyande
innefatta afslag å Revisorernes anmärkning,
yrkar jag, att en sådan skrifvelse må ånyo
till Kongl. Maj:t i underdånighet aflåtas.
Herr Ribbing: Instämmande i den siste
värde Talarens mening, att Revisorernes anmärkning
och Utskottets Utlåtande, angåen^
de anslaget till FriCadetterne, ej äro i strid
med hvarandra, anser jag det icke vara rätt,
att, sedan anmärkningen erkänts vara grundad,
låta saken falla. Det tyckes likväl vara
svårt att vinna någon rättelse i den olaglighet,
att 3:dje HufvudTiteln blifvit belastad
med utgifter af icke mindre än 100,000
R:dr utöfver hvad deraf bordt utgå enligt
Rikets Ständers Beslut. Bland desse utgör
ifrågavarande anslag till FriCadetterne en
hufvudsaklig del, emedan dertill åtgått 7,500
R:dr årligen i flere år. Ett ganska anmärkningsvärdt
förhållande synes mig vara, att
då Rikets Ständer samt Ridderskapet och Adeln
anslå stipendier för att draga ungdomen
från de tärande, till de närande classerne,
Regeringen i stället förslösar Statens
medel för alt befordra Bondsöners inträde
vid Kongl. KrigsAkademien. Då Rikets Ständer
vid förra Riksdagen uttryckte deras ön-s
skan, att allt anslag för FriCadetter mätte
upphöra; hade de bordt kunna vänta skyndsam
rättelse härutinnan. Vi se likväl nu af
StatsUtskottets Utlåtande, att någon åtgärd
för detta ändamål ej blifvit af Regeringen
3oo
Den 18 J a n u a r i i f. m.
vidtagen förrän sistlidet år. Jag anser Rikets
Ständer icke böra lemna oanmärkt denna
onödiga utgift af en Titel, hvari man
vid denna Riksdag fordrat en så ansenlig
förhöjning. Statsverket bör på något sätt
få ersatt hvad sålunda blifvit obehörigen utgifvet.
BarthelcmyFonden, till hvilken man
så ofta hänvist StatsVerket att få ersättning
för lidna förluster, och om hvars ställning
man äskat upplysning, har, enligt hvad nu
är medgifvet, icke någon tillgång. Sedan
äfven DéchargeBetänkandet är bifallet, finner
jag i detta fall ingen annan lämplig åtgärd
återstå, än att, i likhet med hvad som
blifvit föreslagit om ersättning till Statsverket
för förlusten å Skeppshandeln, godtgöra
de anmärkta utgifterne till FriCadetternes
underhåll genom serskildt uppförande på
Debetsedlarne. Jag anhåller om proposition
på denna min hemställan.
Herr Lefrénj Johan Pehr: I anledning
af Herr Ribhings sista yttrande, torde jag
få upplysa, att under de 9 år jag förestått
Kongl. KrigsAkademien, har ej någon enda
Bondeson der blifvit till Cadett antagen,
emedan ingen ansökning derom inkommit.
Numera bar Kongl. Majrt anbefallt indragning
af anslaget till FriCadetter, och det
kommer att Upphöra i den mån de nuvarande
FriCadetterne blifva ut-examinerade.
Deras antal är redan nedsatt till hälften;
och inom någre få år finnes ej mera någon
på denna fond pensionerad.
Den 18 Jan n a r i i f. in.
3oi
Grefve Horn: Det hade varit för mycket
hegardt, och kanske ej förenligt med den
siste värde Talarens nit i sin tjenstebefattning
såsom KrigsAkademiens Styresman, att
han i egenskap af Ledamot i StatsUtskottet
skulle hafva framträdt med stränga anmärkningar
uti förevarande fall. Men obestridligt
är, alt då Rikets Ständer vid förra Riksdagen
beslulit, att inga vidare anslag till FriCadetters
underhåll lingö af 3:dje HufvudTiteln
utgå, Regeringen i tid bordt vidtaga
den åtgärd, som ej förrän i fjol verkställdes,
att ej antaga nya FriCadetter. Emedlertid
har det handt, alt medel af 3:dje
HufvudTiteln blifvit använde till ett ändamål,
som var stridande mot Rikets Ständers
uttryckeliga föreskrifter. Jag finnér StatsUtskottet
hafva ganska orätt förfarit, då det
icke hänskjutit denna fråga till ConslitutionsUtskottet;
men numera ser jag ej någon annan
utväg lill ersättning för Statsverket, än
vänta, lill dess BarthelemyFonden kan dertill
lemna någon tillgång i följd af de förmånliga
Handelstractater, såsom till exempel
med Amerika, hvilka man här sagt oss
vara att påräkna. Således nödsakas jag, ehuru
ogerna, instämma i StatsUtskottets hemställan,
om förnyande af den underdåniga
skrifvelsen till Kongl. Maj:t i detta ämne,
helst jag ej ser, huru vi skola kunna komma
till det af Herr Ribbing oell Herr Rosenqvist
åsyftade resultat.
Hans Excellcnce Hurr Grefven och
302
Den 18 Januarii f. m.
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å Utskottets liemställanden i denna punkt.
Ropades Ja.
4. I anledning af beviijadt understöd
till de brandskadade i Borås.
5. Angående en Kongl. Räntmästaren
Ouchterlony beviljad gratification.
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMar skalken gjorde särskilte framställningar,
blefvo Utskottets tillstyrkanden
i dessa §§. af Ridderskapet och Adeln bifallne.
S- 6. Angående någre serskihlte dispositioner
å Statsmedlen.
Herr Ribbing: Den summariska uppsatsen
i denna §. på dispositioner, som Revisorerne
anmärkt vara oriktige, är visserligen
obetydlig; men då Revisorerne ej äro
i principen vederlagde, och de anmärkte
posterne utgått dels från oriktiga Titlar,
dels till personer, som ej varit till anslagen
berättigade, hemställer jag, om icke Utlåtandet
snarare bör förkastas, än antagas.
Herr Rosenr/vist: Att Utskottet hvarken
godkänt eller ogillat Revisorernes ifrågavarande
sju anmärkningar, finnér jag vara
högst oformligt, och anhåller, att Ridderskapet
och Adeln måtte, med ogillande
af Utskottets förfarande, godkänna hvad Revisorerne
framställt. Mot hvarje annat beslut
reserverar jag mig.
Den 18 Januarii f. m.
3o3
Grefve Horn: Som Utskottet ej tillstyrkt
någon åtgärd i detta fall, föreslår
jag, att Revisorernes anmärkningar måtte
godkännas, samt Utlåtandet läggas till liandlingarne.
Grefve von Schwerin: Revisionsförrättningen
utöfvas annorlunda i Sverige än i
andra constitutionella länder. I Norrige till
exempel, der Revisorer äfven förordnas af
Representanterne, utställas Revisorernes anmärkningar
till vederbörandes förklaringar;
befinnas de nöjaktige, förfaller hvad anmärkt
blifvit; i annat fall, hänskjutes hvad
omnämt är till pröfning af nästa StorTing.
Här åter framställa Revisorerne genast sine
anmärkningar hos Rikets Ständer; vederbörandes
förklaringar infordras efteråt af Konungen.
Våra Revisorers ofta obestämda
anmärkningar, framställda i varierande termer,
såsom att Revisorerne ej kunnat lemtia
oanmärkt^ ej bordt underlåta att nämna,
ansedt sig böra anmäla, omförmäla, in. m.
hvarigenom man trott sig utmärka graden
af det anmärkningsvärda, äro så vidlöftiga,
äfvensom de derå gifne förklaringar, att,
om Utskottet skulle i sitt Utlåtande upptaga
alltsammans, Riksdagen icke någonsin
skulle kunna slutas inom den i Grundlagen
föreskrifna tid. Utskottet har endast citerat
sidonie, der anmärkningarne och förklariugarne
finnas, i hopp att enhvar vill göra
sig den mödan att derstädes genomse och
3o4
Den 18 J a n u a r i i f. ib.
jemföra dem. Om emedlertid, såsom Grefve
Hora yrkat, Ridderskapet och Adela förklarar,
att Utskottet haft orätt och Revisorerne
rätt, så är det Ridderskapets och Adelns
ensak. Opinionerna äro fria. I öfrigt är den
ifrågavarande summan en bagatelle.
Herr Lefrén: Då jag begärde ordet,
visste jag ej, att Grefve von Schwerin redan
anmält sig att tala. Nu har jag ej ett ord
att tillägga hvad Grefven redan yttrat.
Herr Ribbing: Grefve von Schwerin har
sagt, att den ifrågavarande summan är en
bagatelle. Jag medgifver alt så är; men det
är farligt att här stadga en princip, som sedermera
kan åberopas såsom prejudicat i
större och vigtigare frågor. Grefven har sagt,
att vederbörandes förklaringar öfver Revisorernes
i denna punkt omförmälte anmärkningar
funnits af Utskottet vara nöjaklige.
Om de äro det, är jag ej emot, att anmärkningarne
må förfalla. Men jag tror, att då
Revisorerne anmärkt något, bör Utskottet
bestämdt yttra sig deröfver, och säga, om
och hvarföre det anmärkta bör lemnäs utan
afseende.
Grefve von Schwerin: När Utskottet
förklarat sig anse de af Revisorerne anmäldte
(ej anmärkte) omständigheter, hvarom är fråga,
icke påkalla någon åtgärd, har det skett
på grund af vederbörandes nöjaktiga förkla
1
in
-
Den 18 Ja nu ar i i f. m.
3o5
ringar, afgifna sedan Revisorerne skiljts åt.
Hade Revisorerne fått del af förklaringen,
så hade de sannolikt delat Utskottets tanka.
Den senare autoriteten, som läser förklaringarne
och finner dem tillfredsställande, åligger
att för Rikets Ständer anmäla att anmärkningarne
icke föranleda någon åtgärd;
det är detta Utskottet gjort.
Uppå derefter gjord framställning, Klef
Utskottets yttrande i afseende å denna §. af
Ridderskapet och Adeln lagdt till handlingarne.
§. 7. Angående på Öfverskotten anviste
utgifter.
Ridderskapet och Adeln ansåg Utskottets
yttrande i denna §. icke föranleda till
någon åtgärd.
8. Angående beviljad Löneförhöjning
för Öfversten Hallencreutz.
Grefve Horn: I denna §. är vidrörd
en vigtig princip, som ej bör lemnäs
utan afseende. Utskottet har nemligen ansett,
att, enär besparingarne äro ställde till
Kongl. Maj:ts disposition, äger Kongl. Maj:t
att använda dem obehindradt, till och med
till ändamål, hvartill Rikets Ständer nekat
anslag. Jag är åter af den mening, att då
besparingarne äro StatsVerkets tillhörighet,
få de ej disponeras till sådant, som Rikets
Ständer förklarat icke böra erhålla bidrag af
57 Ib 20
3of>
Den 18 Jan 11 arii f. m.
Statsmedel. Derföre kan jag ej erkänna Utskottets
raisonnement i denna del, utan
anser Revisorerne hafva haft grundad anledning
till deras anmärkning, samt Utskottet
hafva hort anmäla förhållandet för ConstitutionsUtskottet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LcindlMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg Utskottets yttrande i
denna §. höra läggas lill handlingarne.
Bifölls.
Herr Ribbing anmälte, att han reserverade
sig mot beslutet, under instämmande
i Grefve Horns åsigt.
Herr Rosenqvist förenade sig med Herr
Ribbing.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att den vidare
pröfningen af StatsUtskottcts förevarande Uttill
eftermiddagens plenum
Bifölls.
Upplästes till justering och godkändes
Så väl ExpeditionsUtskottets under N:o 3a i
afgifne förslag till Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse till Kongl. Maj:t, om dispositionen
af någre Kronan tillhörige byggnader
och tomter i Landscrona; som samma
Utskotts förslag till 4 §• af Riksdagsbeslutet.
låtande må
uppskjutas.
Den 18 Januarii f. m.
Upplästes till justering ExpeditionsUtskotlets
under N:o 322 afgifne förslag till
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse till
Kongl. Maj:t angående byggnaders afträdande
åt Veterinärinrättningen, samt anslag af
medel till deras iståndsättande.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Som
förslaget till Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse angående medel för Veterinärinrättningen,
ej är öfverensstämmande med
Ståndets beslut, får jag begära det på bordet.
I anledning häraf blef ExpeditionsUtskottets
berörde förslag lagdt på bordet.
Upplästes till justering ExpeditionsUtskottels
under ]N7:o 320 afgifne förslag till
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse till
Kongl. Maj:t, angående ny Instruction för
Rikets Ständers Revisorer, i afseende på deras
befattning med StatsVerkets gi’anskning.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Jag tyckte
mig i ingressen af den nu upplästa underdåniga
skrifvelsen finna ett misstag eller
skrif-fel. Der står nemligen, att Rikets Ständer
begära Kongl. Maj:ts stadfästelse å Instructionen
för Revisorerne. Detta är ett
uttryck, som jag tror icke förr vara begagnadt,
och som är origtigt, ty Rikets Ständer
böra ej begära annat än promulgation,
eller utfärdande af denna Instruction.
Herr Ribbing, Arwid: Då den bcsyn
5^
It. ao*
3o8
D e ii 18 J a n u a r i i f. m.
nerlighet ägt rum, att förslaget till Revisorevnes
Iristruction utgått från Kongl. Maj:t,
finnér jag sa mycket större skäl till den af
Grefve Horn nu gjorda anmärkning. Äfven
anser jag det böra i skrifvelsen uttryckas,
att endast de tre Ofrälse Stånden antagit
denna Instruction.
Grefve Gyldenstolpe, Anton Gabriel:
Som jag har anledning tro, att ingressen i
skrifvelsen är grundad på Rikets Ständers
beslut i enlighet med Utskottets Utlåtande,
men jag nu icke bar detta till bands för att
genast kunna upplysa förhållandet, föranlåtes
jag anhålla om expeditionens bordläggning.
I anledning häraf blef ExpeditionsUtskottets
berörde förslag lagdt på bordet.
Upplästes följande från nedannämnde
RiksStånd ankomne ProtocollsUtdrag, nemligen
:
Från BondeStåndet, af den ii sistlidne
December, innehållande inbjudning tili
Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet
att instämma i det beslut BondeStåndet,
vid förnyad föredragning af LagUtskottets
Utlåtande N:o 13y, i anledning af
gjorde anmärkningar vid Utskottets Betänkande
N:o 5n, angående väckt fråga om utfärdande
af en Lag, som föreskrifver, huru
afhandlingar om så kallade undantag eller
fördel, samt om upplåtelse af nyttjanderätt
lill jordadel, skola lagföljas, fattat, att hä
-
Den 18 J a n u a r i i f. m.
danefter i afhandlingar, hvarigenom äganderätt
till hemman afhändes, med förbehåll
om undantag eller andra fördelar af det
upplåtna hemmanet, specifique uppgift hör
intagas på alla de betingade förmånerne.
Från BorgareStånäet, af denne dag,
innehållande inbjudning till de öfrige RiksStånden,
att med BorgareStåndet sig förena
uti anmodan till BevillningsUtskottet, att
med förnyadt förslag till tullafgifter å de varuartiklar,
hvarå Utskottet tillstyrkt Tolags
upphörande, inkomma, oberoende afStädcrnes
rätt till åtnjutande af Tolag, och således
uteslutande förutsättningen af denna rättighets
upphörande, såsom varande en med
Bevillningen ej gemenskap ägande fråga,
hvars reglerande på Kongl. Majrts eget Nådiga
godtfinnande ankommer.
Lades på bordet.
llögloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en quart till 3 eftermiddagen.
In tideal Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 18 Januarii 18 3 o.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Fortsattes den i Förmiddagens Plenum
började pröfning af StatsUlskottets den 3i
3io
Den 18 Januarii c. m.
sistlidne October under N:o 319 afgifne,
och den i3 derpåföljde November e. m. på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets under N:o
62 förut meddeldte Betänkande öfver Rikets
Ständers åren i8a5 och 1827 församlade Revisorers
Berättelser.
2:dra Punkten.
g. Angående KrigsHofRättens Militära
Ledamöters tractamenten.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard: Utskottet
har, i anledning af de vid ifrågavarande
9 §. gjorde anmärkningar, svarat: att
tillämpningen af 64 och 65 §§• RegeringsFormen
i förevarande fall hos Utskottet ej
kommit i fråga, utan har Utskottet betraktat
saken ur den synpunkt, att dä Kongl.
Maj:t ansett den af Rikets Ständer begärda
öfverfljttning af tractaments-utbetalningen
frän 2:dra till 3:dje Titeln mindre lämplig,
säl länge KrigsHof Rättens Stat i öfrigt qvarstad
ät förstnämnde Titel, samt Utskottet, enligt
gjordt förslag, ansett sig böra uppföra
della Uerk ä 3:dje HufvudTiteln, hvarigenom
den önskade regleringen med tractaments-utbetalningen
äfven vinnes. Utskottet
trott Revisorernes anmärkning ej böra blifva
ämne för annan åtgärd än den om förhällandet
gjorda anmälan.
Detta är verkligen caracteristikt utaf
Utskottet. 65 §, lyder som följer: ”Dessa
medel må icke annorlunda användas, än
Den iS J a u U ar i i e. ni,
faststäldt blifvit; v ar andes StatsRådets Ledamöter
ansvarige, om de låta afvikelse derifrån
äga rum, utan att till protocollet föreställning
deremot göra, samt anföra hvad
Rikets Ständer i denna del förordnat. Nu
hemställer jag, då medel äro dragne från
2.*dra til 3:dje HufvudTitcln, om icke detta
är origtigt, och om icke 65 §. här är tillämplig.
Dessutom stadgar 3o §. 2 Momentet
Riksdagsordningen: "Skulle, emot Rikets
Ständers beslut, de till hvarje HufvudTitel
an slagne summor befinnas dragne
till andra än darnell, än dem, som under samma
HufvudTitel höra, eller något af Rikets
Ständer faststäldt anslag vara öfverskrida,
skall Utskottet genast anmärkning och i Riksens
Ständers Plena anmälan göra emot den
Embetsman, som en sådan anordning contrasignerat
&c. Detta oagtadt har Utskottet
sagt, att dessa §§. icke äro lillämplige, och förklarat
sig icke kunna komma till annan åtgärd
än att ogilla Revisorernas anmärkning. Jag
hemställer till hvarje medborgare i gemen, och
alla i synnerhet, om Utskottet uppfyllt hvad
Samvete och Grundlag ålägga. Jag anhåller
om proposition till afslag å Utskottets
Utlåtande, och, om Ståndet ej delar denna
min åsigt, reserverar jag mig emot beslutet».
Grefve Horn, Claes Fredrih: Utan tvifvel
är det ganska riktigt anmärkt af Herr
Rosenqvist, att StatsUtskoltet bordt hafva
ansett sig förpligtadt att anmäla, det ifråga--
3ia
Den 18 Jan uarii e. m.
varande förhållandet till ConstitutionsUtskottet;
men i detta, så väl som i mångå andra
fall, synes Utskottets ifrigaste bemödande
hafva varit att undandraga Konungens
Rådgifvare allt ansvar. För öfrigt liar
jag i detta ämne ingen ting annat att yttra,
än hvad Herr Rosenqvist redan sagt, att nemligen
Utskottet ej gjort afseende på Grundlagens
uttryckliga föreskrift i de af honom
citerade §§.
Uppå derefter gjord framställning, hlef
StatsUtskottets yttrande i denna §. af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
d)1. 10. Angående kostnaden för reparationen
af Svea Lif Gardes Casern.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Jag får nämna, att Utlåtandet N:o 3i8 äfven
innehåller något 0111 Svea LifGardets
Casern. Detta Utlåtande har blifvit återremitterad!
af 2:ne Stand, i följd hvaraf Utskottet
snart lärer inkomma med ett förnyadt
yttrande. Jag har hort anmäla detta,
i händelse Ridderskapet och Adeln vill uppskjuta
afgörandet af denna ro §., intilldess
jemknings-utlåtandet inkommer.
Grefve Horn: Sedan Ridderskapet och
Adeln, i anledning af ett föregående Utlåtande,
tagit sitt beslut att instämma i StatsUtskottets
förslag om anhållan att återbekomma
de till Casernen oriktigt använde
medel, hemställer jag, om icke Ridderskapet
och Adeln måtte förblifva vid sitt be
-
Den t8 Jan naii i e. m.
slut, utan afseende på hvad StatsUtskottet
i ämnet vidare kan föreslå.
Herr von Schulzenheim, David: I den nu
förevarande io§. föreslår Utskottet, att Rikets
Ständer skulle i underdånighet anhålla,
det Kongl. Majit täcktes förordna, att de
2000 R:dr, som blifvit anvisade å 3:dje Titelns
anslag för oförutsedda Militäre utgifter,
till understöd för Reparationen af Svea
LifGardes Casern, måtte Statsverket ersättas.
Ehuru Utskottets framställning härutinnan
synes vara behäftad med någon otydlighet,
enär det icke ens finnes antydt, af hvilken,
eller hvilka, denna ersättning skulle
utfordras, kan likväl Utskottets mening troligen
ej vara annan, än att ersättningen
borde uttagas af Regementet, som uppburit
de anvisade medlen. Om detta verkeligen
är meningen, befarar jag, att Utskottet, yid
detta måls behandling, förbisedt håde go §.
RegeringsFormen, och 3o §. Riksdagsordningen,
i hvilken sistnämnde §. det heter:
"kunnandes likväl häraf (nemligen af Utskottets
anmärkningsrätt) de följder icke dragas,
att, emot föreskriften i go $. RegeringsFormen,
Utskottet må i något klander af Konungens
gjorde anordningar ingå. Kongl.
Maj :ts Nådiga Skrifvelse i detta ämne af den
25 November 1823 synes mig vara fullkomligen
tydlig, och jag anhåller få uppläsa dess
slutmening, lydande som följer: ”Efter det
”Vi låtit öfverlemna detta mål till Rikets
3x4
Den 18 Januari i e. lii.
”Ständers Statsutskott, hajva Rikets Stän”der
i anledning deraf sig i ämnet utlåtit,
",samt förklarat sig icke kunna bevilja det
'för Reparationen af Svea LifGardes Ca”seni
nödigt ansedda anslag, men då vi
"funnit Regementets anhållan om penninge"tillskott
för detta ändamål billig, och att
"Regementet icke bär betungas med den till
"iständsättande af Casernen erforderliga kost"nåd,
håfve Vi i Nåder velat tillåta Securul”
Chefen att med förn jad underdånig anmä"lan
i detta afseende uti vederbörlig ordning
"inkomma, dä Vi skole i Nåder pröfva, hu”rlivida,
denna utgift bör utgöras af Stats"Verket
eller af Stockholms Stad”
I en sednare Skrifvelse af år iSa/f,
hvilken jag likväl nu icke har till hands,
har Kongl. Maj:t täckts i Nåder förklara, att
StatsYerket borde bekosta reparationen. Att,
sådant oaktadt, nu hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det de uppburne medlen
af Regementet måtte återfordras, tyckes väl
innebära ett det mest uppenbara klander af
Kongl. Maj:ts Beslut, som man möjeligen
kan tänka sig, och måste således svårligen
kunna stå tillsammans med 90 §. RegeringsFormen.
Om de ifrågavarande medlen blifvit
origtigt använda; — om Kongl. Maj:t ej
haft rätt att, med anledning af förekomna
bevekande skäl och omständigheter, befria
Regementet ifrån skyldigheten att reparera
sin Casern; hade StatsUtskottet, efter
min öfvertygelse, i öfverensstämmelse med.
Den 18 Januari i c. m.
3i5
3o §. Riksdagsordningen, bordt sådant i
Rikets Ständers Plena anmäla, med anhållan
om remiss till ConstitutionsUtskottet;
och talan, billig eller obillig, bade då kunnat
blifva väckt emot den eller de af Konungens
Rådgifvare, som tillstyrkt beslutet;
men när Stats Utskottet icke funnit skäl, att
gå denna väg, synes det vara rakt stridande
mot våra former och mot Grundlagens
tydliga föreskrift, att nu vilja upprifva hvad
Kongl. Maj:t i denna del beslutat. Detta i
afseende på formen. Hvad sjelfva saken beträffar,
förefaller det mig derjemte, som skulle
en sådan anmärkning svårligen kunna få
någon påföljd, emedan de grunder för vår
Statsreglering, hvilka år 1810 stadgades och
som ännu bestå, gifva Kongl. Maj:t en oinskränkt
rättighet att disponera medlen inom
IIufvudTitlarne, såsom orden i RiksdagsBeslutet
lyda, till ”RiksStyrelsens befriande från
”olämpeliga inskränkningar i dess dispositionsrätt
öfver Statsmedlen.” Anslaget till
oförutsedde Mililär-utgifter är dessutom beviljadt
utan några vidhäftade vilkor; och
svårligen torde det kunna påstås, att reparationen
af en Casern, ämnad att inrymma
soldater, kan vara främmande för 3:dje
HufvudTitelns ändamål. På dessa skäl, och
då en återremiss ej mera kan komma i fråga,
när sakén för andra gången är under
öfverläggning, anhåller jag vördsamt
om Herr Grefvcns och LandtMarskalkens
proposition till afslag å io:dc §:n, såvida
3i6
Den 18 Janualii e. m.
nemligen Herr Grefven och LandtMarskalken
anser, att någon proposition kan ocli
hör göras i anledning af denna §.
Herr Ribbing, Arvid: Nu åter har den
icke sällan åberopade 90 §. RegeringsFormen
blifvit använd för att försvara en utgift på
en af StatsVerkets HufvudTitlar, en utgift
som blifvit af Rikets Ständers Revisorer anmärkt,
samt äfven ytterligare af StatsUtskottet.
Det är märkvärdigt, huru detta kunnat
anses såsom klander af ett Kongl. Majrts Beslut,
så mycket mera som Kongl. Maj:ls Beslut
icke ens blifvit i Utlåtandet nämnt. Genom
en ganska långväga omväg har den siste
Talaren velat visa , att StatsUtskottet klandrat
Kongl. Maj:ts Beslut. Jag kan ej finna,
att Utskottet det gjort. Den långa vägledningen
af den siste Talaren har skedt derigenom,
att han åberopat 2:ne Kongl. Majlis
Beslut, det ena, hvarigenom Svea LifGarde
blifvit befriadt från reparationen, och det
andra, innehållande att Statsverket skulle
bekosta densamma. Det förefaller Talaren
såsom Utskottet skulle klandra Kongl. Majrts
Beslut, alt OllicersCorpsen blifvit befriad
från kostnaden, men så är det icke. Den,
som befriat OllicersCorpsen, har säkerligen
vetat, hvarest ersättningen skulle tagas. StatsUtskottet
har blott vetat, att ersättning tillkom
Staten, men hvarest den skulle tagas,
har Utskottet icke sagt, och således har Utskottet
ej klandrat något beslut. Jag kan
Den 18 Januari i e. m.
3l7
icke tro, att en inkvarteringsskyldighet, som
åligger Stockholms Stad, kan blifva ålagd
Staten att utgöra, helst utan Rikets Ständers
samtycke. Jag förmodar derföre, att andra
utvägar till ersättning för Staten linnas, än
dem Talaren ansett vara Utskottets mening.
Jag är öfvertygad, att då vi se Statens
medel förskottsvis till sådane utgifter
användas, säkerligen någon fond, ehuru jag
ej vet hvilken, kommer att gifva Statsverket
ersättning. Jag instämmer med Grefve
Horn i anhållan om bifall till Utlåtandet,
så mycket hellre som Ridderskapet och Adeln
redan förut afgjort en alldeles likartad fråga
på samma sätt, och jag ej kan förmoda,
att Ståndet nu skulle fatta ett alldeles olika
beslut.
Herr Rosenqvist: Utskottet har i detta
Utlåtande sagt, att ehuru Grundlagarne blifvit
förnärmade, och ehuru Utskottet känner
vägarne alt åklaga detta, Utskottet ej
ansett det behöfligt, enär Slaten endast
får sitt igen. Jag kan ej gilla denna Utskottets
princip, men anhåller dock i öfrigt
om bifall till Utlåtandet i livad ersättningen
angår.
Grefve Horn: Det förefaller mig hafva
varit så mycket lämpligare för Herr von
Schulzenheim att göra dessa anmärkningar
mot Utskottet, då Betänkandet första gången
förevar, som jag tror att Utskottet sä
-
318
Den 18 Januarii e. ni.
kerligen fia efterkommit Herr JlofCancellereiis
önskan, och remitterat saken till ConstitutionsUtskottet.
Nu är denna anmärkning
verkligen för sent afgifven, sedan Ridderskapet
och Adeln redqn fattat sitt heslut
i ett med detta alldeles lika mål. StatsUtskottet
har visserligen icke fått uppbära obehörigt
klander, ty Utskottet har behandlat
detta mål lika illa, som mångå andra; men
det hindrar icke att ersättning till Statsverket
bör äga rum för medel, som blifvit
använde origtigt, och tili ändamål, hvartill
3:dje HufvudTitelns anslag ej lagligen kan
disponeras. Jag anhåller derföre om proposition
tili bifall å Utskottets Utlåtande.
För öfrigt torde det tillåtas mig fästa Ståndets
uppmärksamhet på, huru vådligt det är
att handlöst släppa alla controller. Det synes
mig att, om vi i dag ej sätta någon bom
för den godtyckliga hushållningen med Statens
medel, kommande Ständer skola blifva
nödsakade följa gammal häfd, och lemna
oanmärkt vida större anslag än vi förmoda.
Det skulle verkligen icke vara migoväntadt,
om kommande Rikets Ständer fingo anledningar
att anmärka millioner.
Herr von Schulzenheim: Då man torde
böra få förmoda, att hvarje Talare genomläst
ilo Belänkanden, som här komma
under öfverläggning, har det i sanning väckt
min förundran, att höra en värd Ledamot,
Herr Ribbing, påstå, i fall jag rätt fattat
Den 18 Ja 11 uar i i e. ni.
319
hans mening, alt intet Kongl. Majrts Bref
Blifvit omnämndt i StatsUtskoltets Betänkande,
hvaraf blefve en följd, att ingen fråga
varit om något direct upprifvande af ett
Konungens heslut. Talaren torde behaga
kasta ögat på Utskottets senare Utlåtande
pag. 597, då han skall finna, väl icke det af
mig hufvudsakligen åberopade Kongl. Brefvet
af den a5 Nov. 1823, men ett annat
Kongl. Majrts Bref i samma ämne af den 2
Mars 1825. Således är ett Kongl. Majrts beslut
i bestämda ordalag omnämnt, och det
är derjemte lika påtagligen klandradt, enär
Utskottets mening cj varit, eller kan vara,
annan, än att beslutet skulle återgå. Åtminstone
kan jag ej annorlunda föreställa
mig resultatet af det önskade nådiga förordnandet,
att de ifrågavarande 2000 Rrdr skulle
StatsVerket ersättas. — Då det således
torde få medgifvas, att förslaget innebär ett
upprifvande af ett Kongl. Majrts beslut, kan
jag cj eller finna annat, än att detta förslag
strider mot formerne. Ingen annan väg bade
af StatsUtskottet bär bordt blifva begagnad,
än anmälan af en anmärknings-anledning
till ConstitutionsUtskottet, hvarigenom
Rikets Ständer bade kommit i tillfälle att
i en constitutionel väg utöfva sin controlleringsrätt
öfver administrationen.
En annan värd Talare, Grefve Horn,
bar fästat sin uppmärksamhet dervid, alt
jag ej, då frågan första gången förevar uti
Betänkandet N:o 62, sökte göra dessa mina
320
Den 18 Januarii e. m.
nu framställda anmärkningar gällande. Jag
svarar derpå, att tiden ännu icke är förbi
för StatsUtskottet att framställa anmärkningsanledningar,
ty sådant kan af Utskottet, likasom
af Herr Grefven sjelf, när som hälst
verkställas. Jag inskränker mig nu till förnyande
af min vördsamma vilkorligt anhållan
om proposition på afslag af Utskottets
Utlåtande i denna del. Att ingå i vidare
detaljer af de bevekande skäl, som föranledde
Regeringen att disponera Statsmedel
till de ifrågavarande reparationskostnaderna,
vöre väl ingalunda svårt, men jag skulle då
missbruka Ridderskapets och Adelns tid, och
derjemte kanhända sjelf lika mycket fela mot
90 §. RegeringsFormen, som jag nu trott
mig finna samma §. hafva blifvit förbisedd
af andra.
Herr Ribbing: Jag skall ej länge upplaga
Ridderskapets och Adelns tid; jag
skall blott besvara den siste Talarens anmärkning
mot mig, att nemligen ett Kongl.
Majrts Bref står åberopadt i Betänkandet.
Men det är icke det Bref, som varit i fråga;
det innehåller ej, att utgiften skall för alltid
utgå, utan blott för det året. Hvad Regeringens
bevekande skäl angår, så betviflar
jag dem visserligen icke, ehuru jag icke hört
dem; men jag tror, att StatsUtskottet säkerligen
haft fullt lika bevekande skäl att återbegära
medlen. Jag fullföljer min anhållan
om
Den 18 Januarii e. ii).
om proposition tili bifall å Utskottets hemställan.
Friherre von Stedingk, Carl Adaifi Bo*
gislaus Styrbjörn: Jag anhåller att få lemna
en upplysning, som jag icke här förut
hört nämnas. En Talare, Herr Ribbing, har
yttrat, att han ej kände de bevekande skäl,
som förmått Regeringen att till reparation af
GardesCasernen anslå 2000 R:dr E:co. Jag
torde då få nämna, att när'Svea Garde åtog
sig reparations-skyldigheten för Casernen,
hade det ieke erhållit de byggnader, hvartill
dessa 2000 R:dr blifvit använde, utan
hafva de först efteråt till Regementet blifvit
öfverlemnade. Regementet har således
ingen skyldighet att underhålla dem. Jag
är ej bland dem, som yrka alla anslag, men
jag är ej heller bland dem, som klandra
allt utan att gå till grunden af saken. Jag
tror ej, att de 2000 R:drne böra Statsverket
ersättas, men, om de skola ersättas, är4
det ej för mycket, att Utskottet uppgifver,
hvarifrån de skola tagas. Jag förenar mig
med Herr von Schulzenheim i anhållan om
afslag på Utskottets framställning i denna del»
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å StatsUtskottets yttrande i förevarande
§.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
57 H. 21
322
Den 18 Januari i e. m.
om Ridderskapet och Adeln fann för godt
afslå Utskottets berörde yttrande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Jag föreslår, att de 2000 R:dr, som Utskottet
tillstyrkt skola StatsVerket ersättas, måtte
användas till förbättrande af localen kring
Svea Gardes Casern, hvarigenom den stora
sjukligheten skulle förekommas, och en betydlig
besparing erhållas, så att, i händelse
man ville skaffa någon utväg till ersättning,
såsom Friherre Stedingk begärt, man kunde
anvisa den på de besparingar, som skulle
uppkomma, dels genom minskning i recruteringen,
dels ock i synnerhet vid GarnizonsSjukhuset.
Genom alt rensa den framföre
liggande viken, spränga en del af det
bakom liggande berget, som hindrar de dunster
alt fördela sig, hvilka uppstiga utur
nämnde vik, samt genom att förskaffa sundt
dricksvatten, skulle en vida större summa,
änden nu ifrågavarande, besparas. Jag föreslår
derföre, att de 2000 Rrdrne ersättas, med
vilkor att en lika summa användes på förbättrande
af localen, och att derefter ersättningen
tages af de besparingar, hvilka härigenom
uppkomma, isynnerhet vid GarnizonsSjukhuset.
Herr Ribbing: Jag förenar mig gerna
med den siste Talaren, att ersättningen må
användas till förbättrande af localen, blott
denna ersättning först kommer att utgå.
Den 18 J a n u a r i i e. m.
323
Grefve Horn: Jag tager mig friheten
återföra i minnet, huru Ståndet fattade sitt
beslut, då Utlåtandet N:o 3i8, i anledning af
verkställd Revision af StatsVerkets räkenskaper
och förvaltning för år 1826, förevar.
Ridderskapet och Adeln beslöt då, att de
der ifrågavarande 29,000 R:dr skola Statsverket
ersättas. Det skulle vara en besynnerlig
inconsequence, att nu fatta ett annat
rakt deremot stridande beslut. Jag anhåller
derföre om bifall till Utskottets Utlåtande
rörande denna §.
Herr von Schulzenheimt; Oro jag riktigt
fattat Herr Rosenschölds förslag, skulle
ersättning väl affordras Svea LifGardet, men
för att sedermera användas till det visserligen
ganska vackra ändamålet, att förbättra
localen kring Casernen. För min del har
jag nog svårt att föreställa mig, med hvad
rätt och i hvad form Rikets Ständer skulle
kunna ålägga någon enskild eller någon Corporation
att, Regeringen och den betalande
oåtsporde, utbetala summor till så beskaffade
ändamål. Dessutom innefattar detta project
en alldeles ny motion, hvilken jag, såsom
sådan, nu lii! en början får begära på
bordet.
Grefve Horn har, till ledning för Ståndets
beslut i den närvarande frågan, åberopat
Ridderskapets och Adelns beslut öfver
Utlåtandet N:o 318. Föremålen äro visserligen,
jag medger det, nära beslägtade, men
57 H. ' 31*
324
Den 18 Januarii e. m.
jag kan derföre ej anse Ridderskapct och
Adeln nu vara på något sätt bundit af beslutet
rörande det sistnämnda Utlåtandet,
så mycket mindre, som frågorne, ehuru likartade,
likväl ingalunda äro alldeles enahanda.
Målet bar dessutom sedermera blifvit
mera fullständigt utredt, hvarigenom
man nu kommit i tillfälle, att fatta ett med
våra former måhända mera öfverensstämmande
beslut. Jag anhåller ånyo om proposition
till afslag på denna §.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag har
ej föreslagit, att ersättningen skulle utgå af
någon viss corparalion; utan jag har anvisat
ersättningen alt utgå af de besparingar,
som skulle uppstå, i synnerhet vid Garnisonssjukhuset,
i händelse 2000 R:dr användas
för att göra Casernerna för GardesRegementerna
mindre osunda, och således utgifterne
för de sjuke äfven vida mindre.
Friherre von Stedingk: Jag har endast
begärt ordet för att vederlägga Grefve Horn,
då han sagt, att det skulle vara en stor ineonsequence
att nu handla annorlunda, än
då de 29,000 R:dr B:eo voro i fråga. Det
är likväl stor skillnad emellan begge dessa
mål. De 29,000 R:dr voro anslagna till den
Casern, hvilken tillhörde Svea Garde att
underhålla. De 2000 R:dr B:co åter hafva
blifvit använda till hus, som sedermera, eller
för några år sedan tillkommit, och hvil
-
Den 18 Jan uarli e. tn.
325
ta icke k inith: begagnas utan att repareras.
Jag är visserligen icke ense med dem, som
påstå att Ridderskapet och Adeln handlade
rigtigt i fråga om de 29,000 R:dr, men jag
tror likväl, att Ridderskapet och Adeln handlar
ganska rätt uti att afslå förevarande §'.
Herr Hjerta, Gustaf: Mig synes sorn
vår afsigt vid detta tillfälle är, att bevaka
StatsVerkets bästa, att tillse, det vårt beslut
blifver lika med hvad vi i ett dylikt ämne
förut beslutat, och slutligen att i möjligaste
måtto bevara deras intresse, hvilka skola
utgifva ersättningen. I alla dessa tre afseenden
är det bäst att bifalla Utskottets hemställan,
ty då har StatsYerket hopp att återfå
sina 2000 R:dr B:co; consequencen hos
Ridderskapet och Adeln är bibehållen; och
äfven deras intresse, som skola ersätta skulden
är bibehållen, ty ju större summa som
ifrågakommer, ju mindre troligt är det, att
de få betala något.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade de af honom förut
framställde (vänne propositioner till bifall
och afslag å StatsUtskottets yttrande i
denna §.; men båda dessa propositioner
hlefvo åter med Ja och Nej besvarade.
Friherre von Stedingk hegärde votering.
1 anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMar skalken föreslog
följande Yoterings-proposition:
320
Den 18 Januariie. m.
Den, som bifaller StatsUtskottets yttrande
i dess senare Utlåtande öfver Rikets
Ständers åren 1826 och 1827 församlade
Revisorers Berättelser i afseende å kostnaden
för reparationen af Svea LifGardes
Casern, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses StatsUtskottets ofvanberörde
yttrande hafva blifvit af Ridderskapet
och Adeln afslaget.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan 7 eftermiddagen,
och befnnnos efter dess slut klockan
tre qvart Lill 8 eftermiddagen, sedan en Voterings-sedel
blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige Voterings-sedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 34.
Nej — 66.
I följd hvaraf, och sedan det öfver Voteringen
serskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Gref ven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således afslagit StatsUtskottets
ofvanberörde yttrande.
Herr Rosenqvist hade inlcmnat följande,
som upplästes:
Den 18 Jan uari i e. m.
Då den äran icke tillkommer mig, att
med min röst hafva åstadkommit ett resultat,
hvarigenom ett, i en alldeles likartad
fråga förut fattadt, beslut blifvit upphäfvit,
anser jag mig böra sådant anmäla, äfvensom
i Protocollet nedlägga min reservation
mot detta militäriska beslut.
,5‘. 11- Angående ordningen för utbetätning
af Minister Statens aflöning.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf: I anledning af denna §.
får jag äran tillkännagifva, att Kongl. Maj:t
gifvit Nådig befallning, att anslaget till MinisterStaten
från och med detta årets början
kommer att öfverlemnas till StalsContoret,
för att derstädes af samtelige löntagare
ulqvitteras. Att så ej förut skedt, härrör
från särskilte omständigheter. Denna
arrangement kommer att medföra stor lättnad
för CabinettsSecreteraren. Man har vid
denna omständighet i afseende på Ministeranslaget
fästat stor vigt, och trott, det Styrelsen
ägde en hemlig åstundan att undandraga
Minister-anslaget den offentliga granskningen.
Jag bör derföre tillägga, alt redogörelsen
för MinisterStaten årligen undergår
granskning i KammarRätten, och är det lättaste
i verlden för hvar och en att controllera,
emedan den derstädes är för hvar och
en tillgänglig. Verificationerne för utgifterna
bestå af qvittencer för den ordinarie Statens
löne-qvartäler, med afdrag af Centonal
3a8
Den 18 J a n u a r i i e m.
och afgiften lill Wadstena Krigsmanshus-»
Cassa. Då numera, genom Kongl. Maj:ts
befallning, StalsContoiret öfverlagit hela befattningen
med detta anslag, hemställer jag,
om en skrifvelse derom till Kongl. Maj:t
kan vara nödvändig.
Herr Rosenqvist: Efter min öfvertygelse
är det förödmjukande för RiksStånden,
att en underordnad auctoritet, såsom ett Utskott,
ej det minsta lyssnar till de anmärkningar,
som inom RiksStånden göras. Det
är oförklarligt, hvarföre Utskotten ej fästa
sig vid dessa anmärkningar, och i anledning
deraf göra någon undersökning. Jag
ber att häremot få till Protocollet anteck-*
nåd min reservation,
Grefve Horn: Det synes mig, som Gref->
ve af Wetterstedt ej nog fullständigt ådaga-,
lagt hvarföre Styrelsen ej fullgjort Ständer-,
nas beslut i afseende på MinisterStatens af-,
lening. Herr Grefven har sagt, att ingen
hemlighet vidlådar dispositionen af detta
anslag, men att serskilte omständigheter förauledt
Kongl. Maj;t att ej lyssna till det be-,
slut, sorn Rikets Ständer i detta afseende
Grundlagsenlig! vidtagit. Här är således ej
fråga om att fästa sig vid hvad som framdeles
sker, utan om hvad som redan inträf-,
fat. Det är naturligtvis Ständernas rätt och
pligt att tillse, det föregående Ständers be-.
§lut blifva verkställda, Jag tror det derföre
I)e n 18 Januaru e. nj.
vara bättre att genom en underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t söka vinna sitt ändamål,
än genom ConstitutionsUtskottet. Jag
tror det alltså vara rättast, att bifalla Utskott
tets Utlåtande rörande detta ämne.
Hans F.xcellenée Herr Grefve af WeU
terstedt: Till svar å hvad Grefve Horn anfört,
får jag äran nämna, att jag så mycket
mindre kunnat ingå i redogörelse, förorsaken
af dröjsmålet med att till StatsContoiret
öfverlemna Minisler-aflön ingen, som jag ej
förmodade afsigten vara några förfrågningar
i detta afseende, ocli trodde Talaren vara
öfvertygad, att jag ej lagligen kunde ingå i
en dylik discussion. För öfrigt vill jag ej
i detta ämne motsätta mig en underdånig
skrifvelse om hvad som redan är verkstäldt.
Jag hemställer dock, i fall Ridderskapet och
Adeln önskar ändamålet, hvartill en sådan
skrifvelse kan tjena, då jag, som skall utgifva
qvittencerna för medlen, upplyst, att
den nådiga befallning, som med skrifvelsen
skulle åsyftas, redan är afgifven; och
jag gör mig förvissad, att Höglofl. Ridderskappet
och Adeln i detta fall litar på min uppgift
Herr Maack af Rosenschöld: Jag in-,
stämmer med Herr Grefve af Wetterstedt,
att den föreslagne skrifvelsén ej bör bifallas,
men på annan grund än den Herr Grefven
anfört. Mitt skäl är, att SlatsUtskottet
tillstyrkt en förnyad underdånig anhålla^
33o
Den 18 Ja nu ar ii e. m.
om bifall dertill, att Ministeranslaget hädanefter
måtte al StatsContoiret förvaltas.
Jag tror det vara enligt med Grundlagen,
att Ständerna sjclfve, utan Konungens bifall,
bestämma, huru anslagen skola utgå,
Det är således oriktigt, att, såsom StatsUtskottet
föreslagit, i underdånighet anhålla
om bifall. Enligt min tanka bör, om skrifvelsen
skall afgå, nämnde uttryck utbytas
mot ett underdånigt tillkännagif vande af Rikets
Ständers beslut. Jag yrkar derföre, att
den af Utskottet föreslagna skrifvelse ej må
afgå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å ifrågavarande 11
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Utskottets
yttrande i afseende å denna §. böra läggas
till handlingarne.
Bifölls.
Grefve Horn reserverade sig emot Ridderskapels
och Adelns beslut.
12. Beträffande de af Revisorerne
år 1827 gjorde anmälandenj angående:
1:0 Denj i ersättning för Svenska Statens
fordringar i Finland> Riket tillflutne
summa;
2:0 Försäljningen af Kronan tillhörige
Den 18 Januari i e. m.
331
krigsskepp, och redogörelsen för derföre injlutne
medel;
3:o De af Rikets Ständer äskade uppgifter
på alla Kronans publike hus och byggnader,
säl i hufvudstaden, som i landsorterne;
4:o Utgifven ersättning äit NordAmerikanske
medborgare, för i Pommern försålde
dem tillhörige varor.
Uppå derefter gjord framställning, ansåg
Ridderskapet och Adeln Utskottets yttrande
i afseende å denna §. icke föranleda
till någon åtgärd.
§. i3. Angående åtskillige till Kongl.
StatsContoirets förvaltning hörande ämnen.
Herr Rosenqvist: Äfven i denna punct
har Utskottet, såsom vanligt, gått högst ofullständigt
till väga. Hvar och en, som äger
förmåga att tänka, skall finna att Utskottet,
t hvarken med eller utan skäl, försummat att
utreda frågorne och låtit alla anmärkningar
förfalla. Hvilken puissance låter icke Utskottet
här påskina, att det äger. Jag anhåller,
att min reservation häremot måtte i
protocollet blifva intagen.
Uppå derefter gjord proposition, fann
Ridderskapet och Adeln för godt bifalla Utskottets
i denna §. meddeldte yttrande.
14- Angående inventering i Kongl.
RänteKamrnaren m. m.
Ridderskapet och Adeln ansåg Utskot
-
Den 18 Januari i e. m.
tels yttrande i denna §. icke föranleda lill
någon åtgärd.
<$*. i5. Angående de till Magasinsfon*
dens förvaltning hörande ämnen.
Herr Rosenqvist: De skäl Utskottet använt
mot de anförde anmärkningarne, äro
mycket underhaltiga. Då RevisionsBerättelsen
är i sin helhet och ej stympas, är der
visserligen mycket att anmärka, men Utskottet
har behandlat allt på en trojadus.
Utt sådant förhållande måste jag finna oriktigt,
och får derföre anhålla, att min reser-r
vation deremot måtte blifva i Protocollet
antecknad.
Ridderskapet och Adeln ansåg Utskottets
yttrande i denna §. ej eller föranleda
till någon åtgärd.
3:dje Punkten.
De öfrige Förvaltande Verken.
KrigsCollegium.
1. Angående försäljningen inom landet
af Kronan tillhörigt Krut m. m.
Utskottets yttrande i denna §. ansågs
icke föranleda till någon åtgärd.
§. a. Angående ohetaldt Trädgårdsarrende
vid Marieberg.
Herr Rosenqvist anförde skriftligen:
StatsUtskottet har, utan afseende på min
anmärkning, vidblifvit den mening, att den
Den 18 Januari i e, m.
333
sedan länge balancerade fordran af brislande
Trädgårdsarrende för Mariebergs egendom
borde ur Räkenskaperne afföras, och
att någon ersättningstalan emot Kongl. KrigsCollegium
ej borde anställas, emedan, såsom
Utskottet utlåter sig, ”Arrendatorns åtagande
varit försäkradt genom 3:ne löftesmäns förbindelse,
hvilka sedermera dock dels funnits
sakna tillgång, och dels afvikit utan att
kunna tillrättaskaffas.” Det är på Utskottets
nyss anförde skäl till afskrifning, som jag
grundar mitt påstående om ansvar å, och ersättningstalans
anställande mot, Kongl. KrigsCollegii
Embetsman.
Det vore lika oförlåtligt af Representanten,
att förbise KrigsCoilegii förfarande,
som det är vårdslöst och oeftertänksamt af
ett Collegium, att öfverlemna en Kronans
tillhörighet åt en Arrendator och tre Borgenärer,
hvilka alla fyra icke kunde betala
én skilling.
Då hvarje enskilt man nyttjar den klokhet
att förvissa sig om den persons solidité,
till hvilken han öfverlemnar sin egendom,
så bör väl Statens Embetsman, ifråga
om Kronans egendom, iakttaga en dylik
försigtighet. Hade Kongl. KrigsCollegiunx
gjort, hvad andra Embetsverk göra, innan
de antaga underskrifter för laglige, nemligen
att uppkalla personerne, som ingått förbindelserne,
och låta dem inför rätta erkänna
sine namn, så hade den händelsen ej inträf
-
334
Den 18 Januari i e. m.
fat, som nu skedt, alt cn af Borgesmännen
förnekat sitt namn. Men för Kongl. KrigsCollegium
synes det vara nog att blott hafva
några underskrifter, utan afseende huru
de tillkommit, eller om personerne någonsin
existerat. Jag åberopar mina förutgjorde
anmärkningar, och anhåller om den proposition,
att de af Kongl. KrigsCollegii Embetsman,
som haft befattning med ifrågavarande
arrende, må ersätta Kronans lidna
förlust. Jag tillägger, att jag för penningar
skull icke frånträder detta mitt yrkande, —
som en blifvande votering må decidera.
Hvarefter Herr Rosenqvist muntligen
tilläde:
Jag får anhålla om proposition derpå,
att KrigsCollegii Embetsman skola ersätta
förlusten. Tillika får jag förklara, att jag
ej utan votering afstår från detta yrkande.
Här är fråga, om Stats-intraderna skola gå
förlorade genom Embetsmäns försummelse.
Jag må gerna tappa en votering, men principen
måste jag till det yttersta yrka.
Herr Tham, Wollrath: Oaktadt hotelsen
af votering, kan jag ej annat än på det
högsta bestrida den siste Talarens påstående,
af det skäl, att jag anser det vara under
Ridderskapets och Adelns värdighet att
påfordra rättegångar, som ovillkorligen skulle
tappas. Det är omöjligt att någon Domstol
skulle kunna ålägga KrigsCollegii Em
-
Den 18 Januari i e. m.
335
belsmän, att betala dea här ifrågavarande
förlusten.
Herr Rosenqvist: Herr Tham har bestridt
mitt påstående, och jag nekar honom
ej sin rutt att bestrida hvad han behagar.
Yi äro och hafva alltid varit af olika tankar.
Jag erkänner, alt jag ej skulle sätta
värde på mig sjelf, om jag kunde instämma
i Herr Thams tänkesätt om allmänt väl.
StatsUtskottet har sjelf erkänt, att en nödig
omsorg vid Contractels utfärdande ej varit
vidtagen; således hör ock ansvar följa
för åsidosatt omsorg. Herr Tham må, så
mycket som helst, bestrida min sats, så afstår
jag likväl ej derifrån.
Grefve Gyldenstolpe ^ Anton Gabriel:
Ulan alt söka förmå Herr Rosenqvist att
afstå från votering genom skäl, hvilket förmodligen
skulle vara omöjligt, anhåller jag
blott om upplysning, huruvida ej tre Stånd
afgjort frågan genom att bifalla den föreslagna
afskrifningen. Då går densamma i alla fall
för sig, om än vi skulle afslå densamma.
Herr Rosenqvast: Innan jag ännu hört
underrättelsen, huru de andra Stånden afgjort
detta mål, skyndar jag mig att förklara,
det jag i alla fall ej afstår från votering.
Jag tror, att Ridderskapet och Adeln
hör hafva en egen öfvertygelse, och ej låta
styra hvarken sig eller sin öfvertygelse af
de öfrige Stånden.
Den 18 J a n u n r i i c. m.
Undertecknad Riddarhus Secreterare: Alla
Ire de öfrige RiksStånden hafva godkänt
Utskottets framställning i afseende pä 2 §.
af 3 Punkten.
Grefve Gyldenstolpe: Orsaken, hvarföre
jag begärde veta, huru de öfrige Stånden afgjort
denna fråga, var ej att på något vis
inverka på Ridderskäpets och Adelns beslut.
Jag trodde endast, att Herr Rosenqvist ägde
något ändamål med den votering han begärt,
och, då det visade sig att voteringen
är utan ändamål, trodde jag han från densamma
skulle afstå, ehuru jag visserligen ej
ernade bedja honom derom.
Herr Ribbing: Som, efter den upplysning
vt nu fått, tre Stånd bifallit Utskottets
framställning, hemställer jag, om ej llidderskapet
och Adeln skulle vilja bifalla proposition
lill afslag derå, och derigenom undvika
en votering, särdeles som Utskottet
verkeligen anfört, att ej behörig noggrannhet
blifvit iagttagen vid ArrendeContractets upp-*
görande.
Herr Rosenqvist: Jag anhåller blott få
yttra några ord i anledning af hvad Grefve
Gyldenstolpe anfört. Efter hans principer
skulle Ridderskapet och Adeln blott säga
ja till hvad de öfrige tre Stånden redan afgjort.
Delta sätt att afgöra målen vore visserligen
mycket behändigt, och jag skulle
just
Den 18 Januarii e. m.
just ej heller vara deremot, emedan det
skulle bidraga att ansenligen förkorta Riksdagen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken gjorde proposition till bifall
å StatsUtskottets hemställan i förevarande
§.
Ropades starka Ja, blandade med några
Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att som, efter hvad han tyckt
sig finna, Ja öfverrösta! Nej, Ridderskapet
och Adeln bifallit Utskottets hemställan, så
vida icke Herr Rosenqvist fortfor i sin begäran
om votering.
Herr Rosengvist förklarade ytterligare
sig äska votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken föreslog
följande Yoterings-proposition:
Den, som bifaller StatsUtskottets yttrande
i dess senare Utlåtande öfver Rikets
Ständers åren i8a5 och 1827 församlade
Revisorers Berättelser i afseende å obctaldt
Trädgårds-arrende vid Marieberg, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses StatsUtskottets of57
H. 22
338
Den 18 Jnn n ari i e. m.
vaaberörde yttrande hafva blifvit af Ridderskapet
och Adeln afslaget.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan tre qvart
tilip eftermiddagen; och befunnos, efter dess
slut klockan half till io eftermiddagen, sedan
en Voterings-sedel blifvit undantagen
och förseglad, saint de öfrige Voterings-sedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 27.
Nej — 12.
I följd hvaraf, och sedan det öfver Voteringen
särskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven ock
LancltMar skalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således bifallit StatsUtskottets
ofvanberörde yttrande.
Upplästes ett från RiddarhusUtskottet
inkommet, så lydande
Hörsainste Memorial!
Sedan, med afslag å RiddarhusUtskottets
den 10 sistlidne Februarii aflåtne Memorial,
innefattande hemställan, att Ridderskapets
och Adelns vid sista Riksdag fattade beslut,
om anslående af aine Stipendier a i6oR:dr
B:co årligen, åt de Adlige ynglingar, hvilka
åstunda att förvärfva sig vettenskaplig underbyggnad
för näringarnes fullkomligare bedrifvande,
måtte upphäfvas, Högloflige Rid
-
Den i8 Januari i e. m.
33g
derskapet och Adeln, under den a3 derpåföljde
Mars, beslutit, att berörde stipendier
borde bibehållas och af Adlige CadellSkoleFondens
besparda räntemedel utgå; så har,
i anledning af Herr von Hartmansdorffs, August,
den 3o i nämnde månad derom väckta
motion, RiddarhusUtskottet blifvit anmodadt,
att uppgöra ett Reglemente för begagnandet
af ifrågavarande så kallade Näringsstipendier.
Yid öfvervägande af detta ärende, har
RiddarhusUtskottet, i enlighet med de grunder,
hvarå Ridderskapets och Adelns beslut
om inrättande af omförmälte stipendier sig
stödjer, dels funnit åtskilliga preliminära
allmänna kunskaper, såsom Christendom,
Svenska språket, Historien, Geografien, samt
Fdementerna af Geometrien och Arithmetiken
oundgängligen erfordras såsom vilkor,
för att kunna till NäringsStipendiat antagas,
dels ock, i afseende å de techniska eller vettcnskapliga
insigter, som efter hvarje särskild
näringsgrens olika beskaffenhet och andre
omständigheter kunna finnas nödige, ansedt
bestämmelserna derom icke kunna uti
ett Reglemente specificeras, utan böra, för
hvarje särskildt fall, komma att bero på
RiddarhusDirectionens bepröfvande,
I öfrigt och enär afsigten med ifrågavarande
stipendier förnämligast torde vara
den, att uppmuntra de Adelns söner, som öga
håg och fallenhet för■ näi ingsyrken alt der
-
34o
Den 18 Januarii e. ni.
åt egna en mera allvarlig uppmärksamhet,
medelst studium af yrkets vetenskapliga
grunder, har -Utskottet trott den i dessa
hänseenden hos de Stipendiisökande ådagalagde
skicklighet, jemte de naturliga anlagen
lor yrket, böra i främsta rummet, och
framför den blotta torftigheten, afses vid
stipendiernas utdelande.
Utskottet har icke ansedt lämpligt att
föreskrifva, det Stipendiaterna böra å något
visst ställe eller vid någon särskild läroanstalt
fortsätta sina studier. Deremot har
Utskottet, såsom ett prasstandum för den
sökande, föreslagit, att han skulle styrka,
det utväg är för honom öppen att förskaffa
sig de för hans framtida yrke erforderlige
kunskaper; äfvensom Utskottet ansedt RiddarhusDirectionen
böra hålla hand deröfver,
att Stipendiaterna med vederbörliga betyg,
som hvarje halft år insändas, icke allenast
ådagalägga de framsteg, de vunnit i så väl
det vettenskapliga, som det techniska ålderås
yrke, utan ock styrka, huru lång tid de
för sine studier i dessa hänseenden begagnat
de af dem uppgifne utvägar.
I afseende på tiden för innehafvandet
af ifrågavarande stipendier, har Utskottet
bibehållit de grunder, som äro gällande för
de lägre Akademiska Stipendierne; och då
en allmän Elementar-kunskap bör vara inhämtad,
innan dessa stipendier kunna tillträdas,
och på något emot ändamålet sva
-
Den 18 Januari i e. m.
rande salt begagnas, bar Utskottet trott, att
en ålder af iG år borde stadgas, hvarförinnan
någon icke kunde till Stipendiat antagas.
I enlighet med dessa åsigter, har Utskottet
uppgjort härhos bifogade Förslag till
Reglemente för de sä kallade NäringsStipendierne;
hvilket dock vördsamt hemstälies
Ridderskapets och Adelns egen ompröfning.
Stockholm den 11 Januarii i83o.
På RiddarhusUtskottets vägnar
A. G. Gyldenstolpe.
IV. F. Dalman.
Förslag till Reglemente för de sä kallade
NäringsStipendierne.
1:0 Af de å Adlige CadettSkoleFonden
besparda räntemedel böra a:ne Stipendier,
å 160 R:dr B:co hvardera, anslås till adliga
ynglingar eller äldste söner inom de sedan
1809 adlade Ätter, hvilka åstunda att förvärfva
sig vettenskaplig underbyggnad till
fullkomligare bedrifvande af något visst Fabriks-
eller Näringsyrke.
2:0 Vid utdelandet af desse Stipendier,
bör RiddarhusDirectionen hafva särdeles afseende
derpå, att bland sökanderna till
dessa förmåners åtnjutande, sådane i synnerhet
må äga företräde, som, näst skicklighet
och ett välartadt uppförande, samt
fallenhet för det yrke, de för sin framtid
342
Den 18 J a n u a r i i e. in.
vall, befinnas vara i de mest torftiga omständigheter,
och hvilkas fäder på något
.sätt utmärkt sig, antingen i fäderneslandets
tjenst, eller genom befordrande af vettenskaper
elLer konster.
3:o Vid åtnjutande af desse Stipendier,
må ej någon yngling längre än 3, högst 5
år bibehållas, och ankommer det på RiddarhusDirectionens
ompröfvande, att, i mån
af hvarje Stipendiats mer eller mindre skicklighet
och välförhållande, innehafvandet af
desse stipendier inskränka eller förlänga,
dock så, att de ofvanutsatte 5 år må blifva
den längsta termin, åtnjutandet deraf för
någon må tillåtas.
4:o Ingen må af desse Stipendier komma
i åtnjutande, som ej vederbörligen styrkt,
att han fyllt i6år, och att utväg är honom
öppen att förskaffa sig de för hans framtida
yrke erforderlige kunskaper.
5:o De kunskaper, hvilka anses oundgängligen
nödvändiga, innan någon kan till
Stipendiat antagas, äro Christendomskunskapcn,
Svenska språket, Svenska och allmänna
Historien, Geografien samt Elementerne
af Geometrien och Arithmetiken, så väl med
bestämda som obestämda tal. Utom desse
kunskaper, som böra innehafvas af hvarje
Stipendiat, bör den sökande känna Elementerne
af de vettenskaper, som äga gemenskap
med det yrke, han valt för siri framlid,
och hvilka, såsom olika för hvarje sär
-
Den 18 Ja n u a r i i e. m»
34 J
skildt yrke, icke uti detta Reglemente kunna
specifieras, utan måste för hvarje särskildt
fåll komma att bero på Riddar husDirectionens
bepröfvande. Uppå så väl gamla
som lefvande språk göres afseende, oaktadt
kännedomen deraf ej bestämmes såsom
vilkor för antagningen. Genom ett vid anställd
Examen utgifvet betyg af någon publik
lärare bör styrkas, så väl hvilka böcker
den sökande i hvarje af desse särskilde
kunskapsgrenar studerat, som till hvad
grad han i hvar och en af dem förskaffat
sig insigter.
6:0 Utom de i nästföregående arne §§.
nämnde betyg, bör äfven vid ansökningen
hos RiddarhusDirectionen bifogas ett annat,
af 2:ne välkände män undertecknadt, och innehållande
så väl ynglingens faders förtjenster,
som huruvida ynglingen eller dess föräldrar
äro i så behöfvande belägenhet, att
densamma ej medgifver undervisnings meddelande
på egen bekostnad.
7:0 Den Stipendiat, som, utan styrkt
laga förfall, under aine månader, sammanräknade
på hela året, uraktlåter att begagna
de utvägar, han uppgifvit sig äga till
sina studiers fortsättande, vare sitt stipendium
förlustig.
8:0 Af Stipendiibeloppet tilldelas Stipendiaten,
emot dess egenhändiga qvitto,
i;del vid början af hvarje qvartal.
344
Den 18 J a n 11 a r i i e. m.
rpo Efter förloppet af hvarje halft år
hör Stipendiaten till Directionen insända
vederbörliga betyg på de framsteg, han gjort
så väl i kunskaper som i det Teckniska af
sitt yrke, samt dessutom styrkt uppgift på
den tid, han oafbrutet begagnat till fortsättande
af sina studier.
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till io om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
