# ID: svediakorp-gov409
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 54,864
# sentences: 1,853
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Pro t o coll,
hållna
lios
H ögloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stochholm,
Åren 1828, 1829 och 18o0.
Femi ionde sjölle Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, i833.
-
.
v.) .r ’•'. '■ ••
Måndagen den 4 Januarii i83o.
Plenum klockan half till io Förmiddagen.
II err Crusenstolpe , Magnus Jacob, uppläste
följande:
I öfverensstämmelse med det förbehåll,
jag gjorde biand anmärkningarne vid Statsoch
BancoUtskoltens Utlåtande N:o a3 om
anslag till Götha Canal, begagnar jag den
rätt, 56 §. Riksdagsordningen lemnar, att
väcka följande motion. Innevarande Riksmötes
långvarighet, rättfärdigad af ärendernas
mångfald', omfattning och vigt, lifvar
den billiga önskan hos Nationen, alt Dess
Ombuds nästa sammanträde ej måtte inträffa
förr, än å den i Grundlagen utstakade
tid. Om händelser, för det närvarande utom
beräkningens gräns, skulle föranlåta Kongl.
Maj:t, att derförinnan sammankalla Rikets
Ständer, synes mig deras ovilkorliga pligt
emedlertid vara, att icke sjelfve påkalla en
Urtima Riksdag, antingen genom omedelbara
beslut, eller medelst bristande förutseende.
Utom de tvifvelsmål, hvilka hos mången
långt före detta uppstått i afseende på
ej mindre tillförlitligheten, än tillräcklighe56
H. I *
4
Den 4 Ja nii ari i f. m.
ten af de tillgångar, Utskotten beräknat,
att fylla de extraordinairä Statsbehofven
oell betacka de beviljade utomordentliga
Statsanslagen, förefinnes en bestämd anledning,
alt härutinnan befara en brist,
om också blott tillfällig och öfverg-fiende,
i tby alt RiksStånden ej sällan öfverskridit
och måhända ytterligare varda öfverskridande
de anslagssummor, Utskotten tillstyrkt,
under det de afsedde tillgångarne
icke kunnat ökas i mohn deraf. Skulle
missväxtår inträffa, sorn verkade förhöjning
i Embetsmännens löner och ålitande af de
4o,ooo Riksdaler Banco, RiksgäldsContoiret
för sådant fall måste tillhandahålla Statsverket,
synes mig den händelse trolig, att
medel, åtminstone något år, kunde komma
alt saknas, att bestrida fulla beloppet af
alla de utomordentliga Statsanslag, Rikets
Ständer beslutat. Gifva de icke förut tillkänna
deras mening, huru i sådan händelse
förfaras bör, blifver ej osannolikt följden
en svår, kostsam och med föga glädje
af Folket motsedd, Urtima Riksdag. Det
faller genast i ögonen, alt delta skulle tillskynda
Nationen vida vägnar drygare utgifter,
än flera gånger den brist i de beräknade
tillgångarne, hvaraf det utomordentliga
Riksmötet vöre en följd. Till förekommande
af en sådan sakernas ställning
vågar jag vördsammast föreslå en utväg,
hvilken, betryggande om den behöfver användas,
äfven i annan händelse tjenar att
Den 4 Januari i f. m.
5
lugna opinionen, och således ur hvilken
synpunkt som helst torde förtjena behjertande;
den nemligen att StatsUtskottet mätte,
antingen 1:0 i den blifvande Inslructioncn
för RiksgäldsContoirets Herrar Fullmäktige
befullmyndiga dem, alt, i händelse af
brist uti de beräknade tillgångarne för de af
Rikets Ständer fastställde anslag, vidtaga erforderliga
åtgärder lill behofveus fyllande;
eller ock
2:0 Föreslå Rikets Ständer, att åt Kongl.
Majit i underdånighet uppdraga, att, i den
händelse berörde tillgångar något elley några
år icke förslå till jullt betäckande af
alla de utomordentliga anslagen, Sjelf intill
nästa Riksdag i nåder pröfva deras företräde,
med hänsigt till föremålens beskaffenhet
och vigt; dock så, att de summor,
Rikets Ständer för hvarje särskildt behof
högst anordnat, icke i något fall må öfverskridas.
Lades på bordet.
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
q sistlidne December under N:o 108 afgifne,
och den 21 i samma månad e. m. på
bordet lagde, Utlåtande, i fråga 0111 Beklädnads-
och Bevärings-Directioners inrättande
inora RusthållsRegementerne, m. tn.
Grefve Horiij Claes Fredrik_, uppläste
följande:
6
Den 4 Januarii f. m.
De förenade Stats- och Ekonomiutskotten
hafva, vid behandlingen af ämnet för deras
Utlåtande N:o 108, sökt en medelväg
mellan 1828 års Stunders underdåniga hemställan
angående inrättandet af BeklädnadsDireclion
för Indelta Cavulleriet, och den
enda sanna utvägen att komma lill någon
för Riket nyttig förändring i Rustnings-besväret.
Men denna medelväg är, efter min
öfvertygelse, endast en förvillande omväg,
som icke leder till målet, hvilket jag länge
föreställt mig, och nu mera med full visshet
inser, vara, Indeldla Cavalleriets fullkomliga
reducerande, såsom den, för vår
tid, dyraste och otjenligaste inrättning i
sitt slag. Alt ingå i en detaillerad bevisning
af denna satts, skulle i alla afseenden,
vid detta tillfälle vara utan ändamål. Må
det endast tillåtas mig den erinran, alt Rusthålls-skyIdigheterna
äro så ofullkomligt bestämda,
att det beror af en blott milita!-  risk nyck i fred, och af vanliga förluster i
krig, att i grund ruinera den del af Jordbrukareklassen
i vårt land, som likväl vid
inrättningens början ansågs för den bäst lottade.
Minnen sedan Carl XII:s Regering
vittna om, huru Rusthåll stodo öde, och
att ingen ville emottaga dem till skänks.
Bevis finnas äfven, att Rusthåll blifvit försa
1 rl t på execuliv auction för bristande utredning
af ett par ryttarhandskar. Betraklom
under närvarande förhållande de fleste
Rusthållares ekonomiska belägenhet! Vi sko
-
Den 4 J a n u a r i i f. m.
7
la ofta se dem bära en helgedagsdrägt, mycket
mindre värd, än den casserade klädnad,
sorn deras Nummerkarl torparen burit. Ganska
säkert måste mången Rusthållare neka
sig sjelf och sitt bus de nödvändigaste lifvets
behof, för alt åstadkomma ett onyttigt
och barnsligt prål, hvari ingen verklig kraft
trifves, hvilken tvertom derigenom afledes
till mehn för Rikets grundstyrka, som så
obetänksamt förspilles under dess jemna påkallande,
utan beräkning af de en gång inträffande
verkliga behofven.
Om denna Riksdag ägt en annan sammansättning,
och dess arbeten en allvarligare
riktning till Landels förkofran, hade
jag måhända sökt göra gällande de mångfaldiga
skälen och bevisen för nödvändigbeten
af en annan organisation af Indelningsverket,
synnerligast med afseende på
Rusthållet; men öfvertygad om onyttan,
eller rättare skadligheten af att under närvarande
omständigheter vidröra ämnen af
så djupt ingripande natur, vill jag endast
med afseende på det närvarande möjliga,
behandla frågan i det skick, hvari densamma,
till följe af väckt motion inom det
Hedervärda BondeStåndet, blifvit af Utskotten
framställd.
Det vore visserligen önskligl, örn ett
accord kunde träffas emellan Kronan och
Ruslhållarne, som i någon mån försäkrade
de senare mot den godtycklighet, som va
-
8
De n 4 Jan ua i i i f. in.
rit öflig, men jag finner ej denna garanti
uti Utskottens förslag. Med frångående af
1823 års Ständers mening, hafva Utskotten
trott rättast vara, alt slitningstiden för Rusthålls-munderingen
må bestämmas af erfarenheten,
i stället att beräknas dubbel mot
Värfvade Cävalleriets; men då de så kallade
större Munderingspersedlarnes Cassation
skulle ensamt bero af Mönsterherrens godtfinnande,
inser livar och en, huru litet erfarenheten
bär kommer att gälla i annat afseende
än hvad den nu ådagalägger: att
Cassalioner ske utan orsak eller urskilning,
hvarom jag tror mig med säkerhet veta, att
General Ad julanten för Armeen belt nyligen
baft ett talande bevis för ögonen. De
så kallade Defectsediarnes godtyckliga välde
lilefve genom Utskottens förslag icke heller
undanröjdt, och kanske torde den förmodan
icke vara ogrundad, att dessa eassationer
under en BeklädnadsDireelion, i saknad af
nödig detaille-kännedom af hvarje Rustningspersedels
tillstånd, kunde blifva ännu mera
betungande än hittills, enär den sparsamhet,
som Kronans Embetsman i Directionen ägde
att iakttaga, icke hade till föremål Kronans
medel, och de fyra RuslhållareOmbuden icke
alltid kunde vara i tillfälle att, med kännedom
0111 fordringarnes rättvisa, motstå MilitairBefälets
öfverlägsna inflytande i detta afseende.
Dessutom finner jag det vara högst
betänkligt, alt till Ruslhållares euskildta vård
öfverlåta Rustkammaren, då de,ss underhåt
-
Ben 4 Jan aar ii f. ra.
9
lande skulle sl<e af gemenssmma tillskott.
Det blefve i sådant fall elen, som med största
omsorg vårdade deri dyrbara munderingen,
hvilken kom att draga mesta tungan,
då den vårdslöse, eller de mångå delägare
i ett och samma rusthåll, hvilka ofta vanvårda
Rustuingspersedlarne, skulle fåfängt,
oaktadt Befälets oförtrutna vaksamhet, kunna
tillhållas en bättre hushållning med effecter,
hvilkas underhållande icke ålåge dem
enskildt. Det är ett misstag, att persedlarne
å Rusthållet! förvaras genomdragne och förseglade,
och rent af omöjligt, att, med iakttagande
af nödig omsorg om hela Rustningens
vederbörliga ans, så otillgängligt förvara
densamma, att icke vissa persedlar
genom olofligt bruk kunna förslitas eller
förstöras.
Men om en BekladnadsDirection enligt
Utskottens förslag kunde åstadkomma den
garanti mot missbruken, som åsyftas af
motionairen, hvilket jag likväl bestrider,
så måste vilkoret! för den föreslagne passevolancen
under krigstid vara rent af omöjlige
att uppfylla, då det icke låter tänka
sig, att samteliga Rusthållare inom ett Regemente
eller en Corps skulle blifva så fullkomligt
enige. Ganska svårt, om icke omöjligt,
vore det äfven, att vid afmonstringarne
till och från Kronan iakttaga alla billighets-
och rättsfordringar, då endast några
persedlars förändrade modell, eller ook
Den 4 Januari i f. m.
olika Mönstei herra rs olika bedömande af munderingarnes
slitning skulle åstadkomuia åtskilliga
missförhållanden.
Hufvudsakligen fäster jag mig likväl vid
en brist i Utskottens Utlåtande, som torde
härleda sig från Motionairers uteblifne yrkande
af hvad man dock trott sig böra vänta
från Regeringens sida, nemligen ett förslag
till jemnande af Ruslningsbördorne under
krig, hvarom 1823 års Ständer i underdånighet
anhöllo. Della förslag förutsätter ett
annat, efter min tanka lika nödvändigt, eller
bestämmandet af Rustnings-skyldigheterne
under fred; typå detta senare måste
det förra grunda sig. Man tror sig nu äga
full anledning, att, af Regeringens obenägenhet
för en sådan åtgärd, sluta lill en
fortfarande liknöjdhet om Rusthållares rätt
och bästa, till samma döfhet för deras billiga
klagan, hvaraf år 1823 lemnades ett
så märkvärdigt bevis. Det synes alltså, som
skulle man framgent vilja hafva bevarat åt
godtycket, att genom uniformsförändringar
tillfredsställa ett smaklöst fikande efter granlåt,
utan beräkning, hvarken på sann militärisk
nytta , eller Rusthållares slutliga förmåga
att vara Parad-decorateurer; och så
länge detta obestämda förhållande varar,
tror jag alt ändamålet med Utskottens förslag
förfelas. Jag yrkar således, att Rustningsskyldigheterna
en gång för alla bestämmas
innan något Reglemente för Bevä*.
D en 4 J 111111 a *' > > fi m
-
rings- Beklädnads- Remtygs- och Sadelmunderingspersedlarsanskaflhing
lägges till grund
för beräkning af Rusthållares årliga afgifter
till en BeklädnadsDireclion; men då tidens
fordringar på tjenstbarhet gjort ändringar
nödvändiga, uti den mundering, hvarmed
Indelta Cavalleriet borde af Rusthållen enligt
Indelningsverket förses, följer deraf,
att den dyrbarare rustning, vare sig för
nytta eller nöje, som i senare tider, tvertemot
författningarne, tillkommit, icke lätteligen
kan Rusthållen affordras, hvarföre
O
ett nytt BeklädnadsReglemente för Indelta
Cavalleriet bör afse den kostnad, som billigtvis
kan åläggas Rusthållet, jemförelsevis
med värdet och siilningstiden af den äldsta
munderingen, hvari ingen ändring kunde
föreslås vid vite af jooo Daler Silfvermynt.
Man ihågkomme Konung Carl XI:s grannlaga
afseende på Rusthållarnes medgifna rättighet
i delta afseende, då det till och med
öfverläts åt de Rustandes för LifRegementet
egna godtfinnande, om de tilläto, andeias
Ryttare bi beli ö 11 o å sina hattar den förr
brukliga guldgalon; man jemföre denna den
enväldige Monarkens omtanka, med senare
tiders allt jemt stigande fordringar på Rusthållares
nödtvungna bidrag lill så mycket
öfverflödigt prål, hvarmed munderingarna
i omväxlande förhållanden modelleras, och
jag förmodar, att ingen skall kunna neka behofvet
af bestämda föreskrifter, sorn göra slut
på de nog långt drifna_ missbruken och god->
12
D e ii 4 Jfa 1111 ar i i f; ra.
tyckets vådliga inflytande på Ruslhållares
välfärd. Utskotten hafva, som jag sökt ådagalägga,
icke uppfattat detta nödvändiga vilkor
för den föreslagne Passevolancens införande,
på grund hvaraf jag anhåller, att
Utskotten, genom ålerremiss af Utlåtandet,
härå må göras uppmärksamme, och i händelse
denna åfcerremiss beviljas, föreslår jag,
alt Utskotten måtte tillstyrka Rikets Ständer
att ingå till Kongl. Ma jr t med underdånig anhållan
om upprättande af ett förslag öfver
den årliga kostnad, hvartill Karl- och Hästmunderingens
underhållande bör beräknas,
då till grund för denna beräkning tages den
af ålder Rusthållare vid Indelte Cavalleriet
åliggande beklädnad och utredningsskyldighet,
med fästad t afseende på munderingarnes
fordna varaktighet, hvarefter en årlig
afgift i penningar eller spannemål må af
Ruslhållarne med deras begifvande erläggas
till Staten för dennes öfvertagande af motsvarande
åligganden så väl i krigs- som fredstid;
och torde Rikets Ständer i underdånighet
böra fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
derpå, att, om slitningstiden för en
mundering under krigstid upptages lika för
Värfvade och Indelta Cavalleriet, måste densamma
under fredstid kunna för Indelta Cavalleriet
antagas lill 4'dobbel mot hvad
för ett i ständig tjenstgöring varande värfvadt
Cavallen beräknas, samt att, hvad tidens
förändrade fordringar nu mera kräfva
i ökade kostnader för Indelta Gavalleriets.
Den 4 Januari! f. m.
mnnderingspersedlar, icke må anses som ett
Rusthållets åliggande, utan sein en Statens
utgift, komma att af allmänna medel be*
stridas.
Det Synes mig sorn Rikets Ständer genom
en beslutad underdånig skrifvelse, i öfverensstämmelse
med hvad jag föreslagit,
hembära en skyldig gärd af aktning åt föregående
Ständers beslut, hvilket derigenom,
kunde rinna en afsedd men uteblifven påföljd.
i8^3 års Ständer hafva nemligen I
underdånighet anhållit, ali Kongl. Maj:t täcktes
låta utarbeta och för närvarande Ständer
framlägga ett Förslag till den förändring
i Rustningsprestalionerna under krigstid, som
Kongl. Majrt i nåder finnér förenlig med
StaisCassahs hästa, saint de 'Rustningsskjldiges
skydd för oberäkneliga och möjligen
förstörande lidanden och uppoffringar.
Grefve Brahe_, Magnus: Uti de sammansatta
Stats- och EkonomiUtskottens under
N:o 108 afgifne Utlåtande, kan jag icke
annat än hufvudsakligen instämma, dock
skulle jag önska åtskilliga förändringar i
detaillerne, uti hvilka man icke skäligen
kan begära, att Utskotten, hvilkas tid är
upptagen af så många andra vigliga göromål,
nog grundeligt kunnat ingå. Jag
bör äfven gifva tillkänna, att Kongl. Majit
redan gått Rikets Ständer till mötes i de
önskningar man nu å nyo vill framföra. Då,
såsom Uskotten uppgifvit, endast elt ganska
<4
Den 4 Ja nu ari i f. m.
ringa antal af de Rustande vid RusthållsRegementerne
och Corpserne ingått på den
af Kongl. Maj:t, i anledning af Rikets Ständers
vid i8a3 års Riksdag gjorde underdåniga
begäran, nådigst framställde Proposition
om en viss årlig Passevolansafgift för
Revärings- Beklädnads- Remtygs- och Sadelmunderings-persedlarnes
underhållande genom
en dertill förordnad Beklädnads-och BeväringsDirection,
befallte Kongl. Maj:t förliden
vår dess GeneralAdjutant för Arméen,
att sammankalla alla vederbörande Regements-
och CorpsChefer för alt, jemte Presidenten
i Kongl. Ki igsCollegium , granska
alla Författningar i ämnet och deröfver utlåta
sig. Detta skedde, och i November månad
sistlidet år inlemnades till Kongl. Majit
ett arbete, författad t med den noggrannaste
detaille och Localkännedom. <— Det är för
att sätta Utskotten i tillfälle att taga kunskap
om detta yttrande, som jag önskar återremiss
af Utlåtandet, på det Utskotten må
kunna, om de så för godt finna, i anledning
af dessa upplysningar föreslå Rikets
Ständer att underdånigst anhålla, det Kongl.
Majit, med antagande af hufvudgrunderne
i Utskottens Utlåtande, i fråga om detaillerne,
vid propositionen lill de Rustande
ville Nådigst göra de ändringar eller tillägg,
som de Rustandes sanna fördel, Truppens
tjenstbarhet och locala omständigheter
möjligen påkalla. Jag tror detta tillägg
så mycket angelägnare, som det blifver omöj
-
Den 4 januarii f. m.
i5
ligt och alldeles för vidlyftigt att upptaga
i Ständernes beslut alla de locala. och reglementariska
förhållanden, sorn måste observeras
för att bringa frågan lill nödig fullständighet.
Hvad angar de anmärkningar Grefve
Horn i sitt skriftliga anförande framställt,
anhåller jag att få besvara dem i nästa Plenum,
hvilket likväl ej hindrar den yrkade
återremisscn.
Herr Bråkenhjelm , Pehr Reinhold: Utskotten
vänta sig icke att få detta Utlåtande
återremitteradt, emedan deras samtelige Ledamöter
äro af den öfvertygelse, att ärendet
blifvit behandladt, icke allenast med någorlunda
sakkännedom, utan äfven med en
hög grad liberalitet. De anmärkningar, som
blifvit framställda af Grefve Horn, röra icke
målet. Utskotten kunde icke ingå uti förhållanden,
som icke stodo uti omedelbart
sammanhang med motionen, och då den
allenast handlar om inrättandet af BeklädnadsDirectioner,
kan följaktligen ej dertill
föras hvad Grefve Horn yttrat angående
Uniformsförändringar, hvilket likväl torde
vara bäst besvaradt derigenom, att man erindrar,
det sådant står Rusthållaren öppet,
att genom nytt Contract med Kongl. Maj:t
och Kronan förbehålla sig, utan att Ständernes
medverkan dertill i ringaste måtto
är erforderlig. Hvad angår den af Grefven
öfverklagade mannamån, som skall äga rum
Den 4 Jan nav ii f. tn.
vid Afmönstringarne, så har jag svårt vid
att inse, huru detta af Ständerne skall kunna
förekommas, men medgifver gerna, att della
måhända kommer af bristande erfarenhet
hos mig. Någon fråga om bestämmandet af
den beklädnad, hvarmed Rusthållaren är
skyldig förse karlen, har likväl icke förr varit
väckt, och den nu framställde måste således,
om den skall erhålla någon åtgärd,
behandlas såsom en ny motion. Slitningstiden
för beklädnaden hafva Utskotten endast
förslagsvis uppgjort för den första uppsättningen,
men i öfrigt ansett den vara lämpligast,
som kunde uppgöras emellan de Rustande
sjelfva å ena sidan och Styrelsen å
den andra, samt att den således kunde få
bero på de Rustandes egen erfarenhet om
huru lång den bör vära. Efter min öfvertygelse
borde alla detaillefrågor uppgöras
emellan Regeringen och Ruslhållarne; men
om sådana finnas, hvilka tillhöra Sländernes
pröfning, som Herr Grefve Brahe troligen
afsett, då han yrkat återremiss, lärer
annan utväg ej gifvas; men eljest torde
det förslag, som Utskottens Utlåtande innefattar,
vara så godt, som skäligen kan väntas.
Grefve Horn: Jag hade icke väntat, att
af en MilitaireLedamot i ett af de Utskott,
som handlagt ärendet, höra, att frågan om
Uniformspersedlars förändring och förvarande
vore ett främmande föremål för frågan
-
Den 4 J a n u a r i i t. m.
■7
gan om Passevolancens inrättande emellan
Staten och de Rustande. Jag skulle deremot
trott, att Utskotten varit pligLige i ngå i yttrande
deröfver, fastän motionen i sä måtto
var ofullständig, att den icke innehöll något
derom. Jag vet icke, huru det är tänkbart
att bestämma en fortfarande skyldighet,
utan att veta dess primitiva förhållande.
Herr Bråkenhjelm har yttrat, att slitningstiden
blifvit af Utskotten lemnad att bestämmas
tili följe af de Rustandes egen erfarenhet,
men då en punkt uti Utskottens
förslag innehåller, att en GeneralMönsterherre
ensam skulle äga cassationsrätten, så
förmodar jag, att Rusthållarnes erfarenhet
endast skulle komma att bestå uti kännedom
derom, att ingen viss grund förslitningstiden
finnes, ty cassationerne ske oftast utan ringaste
urskilning och väcka stort missnöje i
landet. Ett misstag anser jag vara begånget
af föregående Ständer, då de i underdånig
skrifvelse anhöllo, att Generalmönstringar
för cassationer vid Indelta Cavalleriet endast
böra ske hvart 3:dje år. Jag deremot
anser, att cassationerna böra ske hvart år,
och icke så i massa sora nu, utan för hvar
och en persedel, som af Befälet anmäles
till Mönsterherren, hvarigenom de mindre
omtyckta defectsedlarne kunde försvinna.
Äfven anser jag det origtigt, att vården af
rustningarne skola uppdragas åt en så sammansatt
Direction, som den Utskotten fö
-
56 H.
2
Den 4 J a n u a r i i f. ra.
reslngit, utan bör enligt min tanka Passevolancen
öfvertagas af Kronan, då det blir
den, sorn får hålla Rustkammare och vårda
Munderingarne. Enär Herr Bråkenhjelm
medgifvit svårigheten att förekomma missbruken
vid afmönstringarne, finnér jag ingen
annan svårighet vid mitt förslag, än att
vid tillfällen af krig öka Rusthållarnes contanta
afgifter.
Herr Riben j Carl Wilhelm: Frågan om
Rusthållares skyldigheter emot Staten har
under längre tider utgjort föremål för vidlyftiga
och obehagliga tvister. Deras förekommande
för framtiden har varit Utskottens
önskan. Jag har deltagit i Utlåtandet,
och hade gerna sett att detsamma blifvit
bifallit, men då jag vin hört en af Konungens
Rådgifvare, och en person, som
ofta bestrider deras åsigter, interessera sig
för återremiss, vore det i 11 i bera 11 att sätta
sig deremot; och i den förmodan, att återremissen
alltså beviljas, skall jag icke nu
till besvarande upptaga de gjorde anmärkningarne,
helst jag icke nog fullständigt uppfattat
de skrifteligen framställda; men såsom
en allmän erinran torde jag få förklara,
att Utskotten troligen genom sitt Utlåtande
gjort mera för Svenska Rusthållares
bästa, än Grefve Horn genom sitt nu upplästa
anförande, och att Utskotten förmodligen
uti sitt svar på återremissen komma
att tydligen ådagalägga detta förhållande.
Den 4 Jn ii ti a ri i f. re;
•y
Tiden sparas alltså bäst med att så fort som
möjligt bifalla ålerremiss af Utlåtandet.
Herr von Hartmansdorffj August: Då
en Rusthållare å ena sidan och Konungens
Tjenstgörande GeneralAdjutant för Armeen
å den andra begärt återremiss af Utlåtandet,
kan jag, sorn är ingendera, utan
endast ledamot i ett af de beredande Utskotten,
icke annat än äfven tillstyrka återremissenj
och det så mycket mera, som de
sammansatta Stats- och Ekonomiutskottet!
hafva under behandling ett ämne af dem,
som Grefve Horn omförmält, eller angående
Uniformsförändringar, och hvilket Utskotten
velat, men icke väl kunnat hänföra
under de beslut, som i delta Utlåtande blifvit
till Ståndens pröfning hemställde.
Herr Bråkenhjelm: Till svar å hvad
Grefve Horn yttrat om min egenskap af MilitaireLedamot
i Utskotten, får jag nämna
att jag, äfven som sådan, anser mig böra
rätta mig efter Riksdagsordningen och Rikets
öfrige Grundlagar, och då med de der
stadgade grundsattser icke är förenligt, att
Utskotten upptaga andra frågor, än de, som
till dem äro remitterade, eller dermed hafva
oskiljaktigt sammanhang, hafva de sammansatte
Utskotten ej kunnat uti frågan inblanda
det för densamma från början främmande,
först nu af Grefve Horn väckta,
56 H.
20
Den 4 Januarii f. m.
ämne. Hvad återremissen beträffar, sä vill
jag visst icke sälta mig deremot, men blott
fästa Herr Grefve Brahes uppmärksamhet
derpå, om icke de af honom åsyftade ändamål
kunna vinnas genom aftal emellan
Regeringen och de Rustande.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardiej Jacob: Då Grefve Brahe yttrat,'att
en Committé' af Kongl. Maj:t blifvit nedsatt
för att utlåta sig öfver ärendet; och
jag är öfvertygad, att det icke kan med mera
sakkännedom och grannlagenhet blifva behandladt
än just af denna Committé', och
detailler af den kunna blifva uppgifne, som
Utskotten omöjligen kunna känna, anhåller
jag att Utlåtandet må återremitteras, på det
Utskotten måtte komma i tillfälle att taga
kännedom om de af nämnde Committé lemnade
upplysningar. Jag önskar högeligen
Passevolancens införande äfven vid beklädnaden,
öfvertygad som jag är, att stora olägenheter
skola derigenom förekommas; och
då jag hoppas att det skal! med mera lätthet
låta göra sig, sedan Utskotten fått del
af den omnämnde Committeens arbeten, får
jag ytterligare begära återremiss af Utlåtandet.
Friherre Cederströmj Jacob: Det är i
anledning af Grefve Horns yttrande, som
jag begärt ordet. Det har visserligen icke
undfallit Utskotten, att Munderingspersed
-
Den 4 Januarii f. m.
21
larne skulle erhålla bättre vård på allmänna,
än enskilta Rustkammare, men hindret
deremot består i Rusthållens spridda lägen.
I anseende till hvad som blifvit yttradt om
Passevolancen, beklagar jag, att det ej hörer
till ämnet, och att någon motion derom
icke blifvit väckt. Jag tror icke att något
nyttigt resultat deraf kan uppstå; och
troligen skulle den Ledamot, som nu yttrar
sig önska den, vara den förste, om
den inrättades, att klandra den. Jag vill
icke öka återremissen med något anförande
af mig, utan anhåller att detta yttrande
icke måtte åtfölja återremissen, emedan jag
blir i tillfälle att i Utskotten afgifva min
mening deröfver. Det är för alt sätta Utskotten
i tillfälle taga kännedom om den
omtaldte Committeens arbete, sorn jag yrkar
återremiss, öfvertygad på förhand att Commitleen
och Utskotten i saken tänka ungefärligen
lika.
Grefve Brahe: Långt ifrån alt något
klander emot Utskottens förfarande legat till
grund för min begäran om återremiss, har
jag, med erkännande af nyttan och värdet
af de åsigter Utskotten i hufvudsaken uttryckt,
blott önskat, att försätta Utskotten i
tillfälle att inhämta närmare kännedom om
vissa detaillefrågor, hvilka äfven tillhöra det
reglementariska, samt dessutom erhålla mera
fullständighet och bestämdhet om de rättigheter
och skyldigheter, hvilka härutin
-
D e ii 4 Jan11 u i’ i i f. Jn.
)ian åligga Rusthållare och säkrast försäkra
dem emot ali godtycklighet i behandlingssätten;
detta allt bidragande till ordning;
och hoppas jag, att ändamålet så mycket lättare
skall vinnas, som alla detailler äro på
förhand fullständigt utredde, hvarigenom
ingen särdeles tidsutdrägt bör komma alt
äga rum.
Grefve Horn: Det är med stor tillfredsställelse,
som jag hort, att Konungens
Rådgifvare i Commandomål yrkat återremiss
af Utlåtandet för det Utskotten skulle
blifva i tillfälle att taga kännedom om
handlingar, som förekomma Rusthållares
godtyckliga behandling. Jag fäster mig likväl
nu egentligen vid ett uttryck af Herr
Bråkenhjelm, deri han förmenar att tillräckliga
aftal i denna fråga skulle kunna
träffas ensamt emellan Regeringen och de
Rustande. Flera gånger under denna Riksdag
har jag hort en dylik princip yttras,
men jag kan icke godkänna den, emedan
jag tror, att den ena hälften af Statsmagten
icke ensam kan ingå i åtgärder, som involvera
på äganderätten, hvilket är fallet, om
t. ex. Konungen utan Ständers medgifvande
uppgör contracter med innehafvare!! af
den roterade jorden i Riket, hvarigenom
natura prestationerna, varande af grundskatts
natur, förändras eller förökas. Jag bestrider
sålunda den mening, att Konungen
i något enda fall må kunna öfverenskomma
Den 4 Jan uar ii f'. ra.
23
med Rust- och Rotehållare om ändring i
deras contracler eller åtagne förbindelser
till Staten, utan alt Ständer genom formligt
beslut öfverlåtit lill Verkställande Maiten
denna rättighet. I annat fall gäller en
öfverenskommelse mellan Kronan samt Rostoch
Rotehållare endast för den eller deni
som ingått contractet, men kan icke vara
bindande för andre innefvare af jorden.—
Man har sagt, att här ej vore fråga om passevolanceafgift,
för det Utskotten undvikit
att nyttja detta ord, men då man föreslagit
att bestämma afgifter för Armeens utrustning,
anser jag dessa vara af samma natur
som passevolance-afgifler, men visst icke
till skydd för Rusthållarne, då det med
rusthållens spridda lägen icke är förenligt,
alt de Directioner Utskotten föreslagit kunna
iakttaga det allmännas fördel.
Grefve Brahe: Det är endast för att
besvara Grefve Horns yttrande, att Herr
Grefven erfarit en sann tillfredsställelse, då
han hört mig anföra, att Regeringen skulle
vilja ändtligen lemna någon uppmärksamhet
åt det godtyckliga behandlingssätt, hvilket
de rustande vederfares, som jag begärt
ordet. Detta yttrande tror jag mig likväl ingalunda
hafva fällt, emedan jag för väl känner,
att Regeringen vid alla tillfällen upptagit
och undersökt de klagomål, som blifvit
gjorde öfver den godtycklighet, som vid
mönstringar någon gång varit öfverklagad.
a 4
Den 4 J a n u a r i i f. m.
Delta är för väl kändt för att jag liär beböfver
försvara denna sals. Hvad godtyckligt
behandlande för öfrigt angår, tror jag
att Herr Gi efvens proposition om de partiella
eassationerne, i stället för dem, som
nu ske vid Generalmönstringarne, skulle
blifva en säker anledning till b e ty d 1 i g t missförstånd.
— Vidare torde jag få yttra mig
i delta ämne i nästa Plenum vid besvarande
af Grefve Horns skriftliga anförande.
Grefve Horn: Det är visserligen hvar
och en Ledamots rätt alt justera sina ord;
jag vill således icke förneka Grefve Brahe
att ändra sina, men nog tyckte jag mig
höra, att han talte om förekommande af
godtycklig behandling, hvilken, hvad Rusthållare
beträffar, endast kan utgå från Styrelsen,
eller af densamma befrämjas medelst
öfverseende af missbruken.
Grefve Brahe: Ehuru obehagligt det
är att inlåta sig i ordtvister, finner jag mig
dock föranlåten att besvara Grefve Horns
anmärkning. Jag bestrider ingalunda, att
jag yttrat ordet ”godtycklighet,” men alldeles
icke i den mening som Herr Grefven
det uppfattat, och i intet hänseende tillämpligt
å Styrelsens åtgärder, utan tvärtom.
Grefve Gyllenborg s Johan Henning
hade inlemnat ett så lydande anförande:
Då Stats- och EkonomiUtskottens Utlåtande
om passevolance för bevärings-be
-
Den 4 Januarii f. in.
klädnads- och sadelmunderings-persedlars
anskaffande vid Indeldta CavalleriRegementerne,
framsläller en berömlig uppmärksamhet
i afseende på Rusthållares rättigheter,
och noggrannhet i detaillerne, af förslag
till Rikets Ständers pröfning, torde jag anses
sakna anledning, att icke dessmindre
anhålla om återremiss af Utlåtandet till Utskottens
ytterligare handläggning. Anledningen
till denna begäran är Utskottens
olika förhållande, nu och för några veckor
sedan i en annan fråga, om passevolance
för Indeldta Cavalleriet, då, uppå samma
Utskotts tillstyrkande, den rättighet Rusthållare
ägde, att sjelfva vid möten underhålla
karlar och hästar, blef, genom magtspråk,
dem plötsligen afhänd, och bestämd
penningeafgift, i sådant ändamål, dem ålagd,
hvaremot Utskotten nu, i förevarande Utlåtande,
tala ett mildare språk, under medgifvande
af Rusthållares rättigheter; och om
det är tillfredsställande att höra omtalas, att
Rusthållare ännu äga några sådane, torde
det icke anses obehörigt, att Rusthållare,
i grund af desse, af Utskotten begära benägen
upplysning, hvarföre icke berörde rättigheter,
i alla fall enahanda, då fingo vara
lika gällande, för Cavalleriets underhåll för
karlar och hästar på möten m. m., som nu
för beklädnad m. m. är af Utskotten medgifven,
då likväl tillförene ingen skillnad
emellan rättigheter, i desse afseenden, icke
en gång under enväldets tid, blifvit ställd
26
Den 4 Jan u ar i i f. m.
i fråga. Det vill synas, som några för allmän
kännedom förborgade motiver, eller
några icke allmänt kända författningar legat
till grund för Utskottens så olika behandling
af lika frågor, hvilka angå Rustbållares
skyldigheter, och det är upplysning derom,
som jag, i egenskap af Rusthållare, begär,
och af Utskotten torde äga rätt att förvänta,
enär contracterne emellan Kronan och
Rusthållare medgifva de senare en oinskränkt
rättighet, alt sjelfva ombesörja och bestrida
alla åligganden, hvartill Rusthåll äro förbundne.
Hvad nu, i hufvudsaken, angår
framställningssättet af förslag till passevolance,
så, enär Kronan, som icke hör kunna
anses åstunda draga enskilt fördel af
Rusthållares penningebidrag, icke kunnat föreslå
lindrigare passevolancevilkor, än dem,
som elfva tolftedelar af Rikets Rusthållare
vägrat att antaga, och del således icke är
tänkbart att en större pluralitet skulle, vid
hufvudsakligen oförändrade förhållanden,
frångå sina förra beslut, synes det vara öfverflödigt
och utan ändamål, alt åter besvära
Rusthållare, genom deras sammankallande,
att öppna öfverläggningar i en fråga,
der allmänna tänkesättet gifvit sig så tydligen
tillkänna; men skulle detta oaktadt
Rusthållare ännu ytterligare derom böra tillfrågas,
föreslår jag, att det verkställes på sådant
sätt, att Rusthållare, som åstunda ingå
i hvad dem blifver föreslagit, förklaras
äga att, inom bestämd föreskrifven tid, der
-
D#n 4 Januarii f. m.
27
om hos vederbörande Embets- eller Tjenstemän
sig anmäla; börande de, sorn sig
icke då anmäla, anses i deras förra vägran
till den föreslagne passevolancen fortfara.
Jag anhåller, att detta yttrande må åtfölja
återremissen af Stats- och EkonomiUtskottens
Utlåtande i förevarande ämne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Stats- och
EkonomiUtskottens ifrågavarande Utlåtande
gjorde anmärkningar böra föranleda till
återremiss deraf.
Ropades Ja.
Ånyo föredrogs Stats- samt Allmänna
Besvärs-och EkonomiUtskottens den 16 sistliclne
November under N:o 101 afgifne, och
den 25 i samma månad e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af väckt fråga
om indragning af den för Domkyrkan
och Domprosten i Lund anslagne Kronotionde-spannemål.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Pag. 18 säga Utskotten, att min motion framkallat
vidlyftiga påminnelser af Herr Crusenstolpe,
samt dessa åter ett ännu vidlyftigare
försvar af mig. Härvid får jag erinra,
att då Herr Crusenstolpes påminnelser
varit vidlyftiga, så kunde mitt försvar, hvilket
innefattade vederläggning af hvad Herr
28
Deu 4 Januari i f. m.
Crusenstolpe anfört, icke undgå att jemväl
blifva det. Ty det är lättare, alt utan bevis
angripa, än med bevis vederlägga. Vidare
säga Utskotten, att vidkommande den
af mig gjorde hemställan om indragning af
den Kronotionde-säd, som för närvarande
är till Lunds Domkyrka anslagen, inhemtas
af 1827 års i Kongl. StatsContoiret
förvarade SpecialRäkningar, att de af Kronans
Tiondesäd i Malmöhus och Christianstads
Län till berörde Domkyrka utgående
anslag utgöra 3i2 tunnor i2f kappar. Härvid
vill jag blott erinra, att det var jag sjelf,
som i min försvarsskrift meddelade denna
upplysning. I öfrigt, då resultatet af Utlåtandet
öfverensstämmer med min önskan
om undersökning, tillstyrker jag, att detsamma
måtte bifallas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken lät upplästa Högvördige
PresteStåndets ProtocollsUldrag af den 4
sistlidne December, innehållande Ståndets
afslag å Stats- och EkonomiUtskottens ifrågavarande
Utlåtande, jemte inbjudning till
de öfrige RiksSlånden, att sig med PresteSlåndet
i enahanda beslut förena; vid
hvilket ProtocollsUldrag var fogadt ett anförande
i ämnet af Herr Biskopen Doctor
Faxe, hvilket äfven upplästes.
Herr Munck af Rosenschöld: I anledning
af Biskop Faxes nu uppläste yttrande,
anhåller jag, alt, sedan jag fått tillfäl
-
\
Den 4 Januarii f. m.
]e deraf taga närmare kännedom, derå få
afgifva milt svar; i synnerhet som jag hort,
att åtskillige af mina uppgifter förklaras
för osanna. Emedlertid har min motion
föranledt undersökning af förhållandet, och
jag förbehåller mig, att få afgifva en ny
motion i ämnet. Att min motion emedlertid
icke varit så obehörig, som man i det
ofvannämnde yttrandet velat visa, synes så
val deraf, att LäroverksCommiten jemväl
föreslagit, att de 100 tunnorne Domprosten
för närvarande tillgodonjuter, böra indragas,
som äfven deraf, att Carl XI anslog
åt Lunds Universitet alla öfverskott af Domkyrkans
inkomster, fast denna författning
sedan blef, genom en viss obetydlig summas
utbetalande på en gång af Domkyrkan
till Universitetet, upphäfven på en tid, då
man ej förstod att behörigen sköta och taga
revenue af Domkyrkans många hemman.
Herr Ribbing., Arvid: Jag ber att få
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på oformligheten deraf, att discussion
skulle kunna äga rum här i anledning
af ett yttrande, som blifvit afgifvit i PresteStåndet,
och att sådant skulle verka uppskof
i afgörandet af sjelfva saken. Jag anhåller
derföre om proposition till bifall å
Utlåtandet i främsta rummet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att sedan, efter
3o
Deu 4 Januarii f. ra.
hvad Hans Excellence fattat, PresteStåndets
ProtocollsUtdrag nu bifvit hegardt på bordet,
det torde vara lämpligast, att äfven
låta Utskottens Utlåtande ytterligare få hvila
på bordet.
Herr Crusenstolpe _, Magnus Jacob: I
anledning af hvad Herr Grefven ochLandtMarskalken
behagat yttra, förenar jag mig
med Herr Munck af Rosenschöld uti den
anhållan, att ProtocollsUtdraget från PresteStåndet
måtte blifva hvilande, hvaremed1
ertid Ridderskapet och Adeln torde finna
att Utlåtandet jemväl bör ligga qvar på
bordet.
Herr Munck af Rosenschöld: Som jag,
enligt hvad jag förut nämnt, ämnar afgifva
ny motion i denna fråga, kan jag då besvara
de anmärkningar af en Ledamot, som
fått åtfölja ProtocollsUtdraget från Högvördige
PresteSlåndet, och är derföre nöjd att
Utlåtandet nu genast företages lill bifall
eller afslag, samt förmodar att Herr Crusenstolpe
härutinnan med mig instämmer.
Herr Crusenstolpe återkallade i anledning
häraf sin gjorde anhållan, att ifrågavarande
Utlåtande skulle ytterligare förblifva
hvilande på bordet.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och Landt Marskalken fr amstäld proposition,
blef Stats- och EkonomiUtskottens
X)en 4 Januarii f. ra
31
förevarande Utlåtande af Ridderskapet och
Adeln bifallit.
Föredrogs å nyo BevillningsUlskottets
den 14 sistlidne December under N:o 57
afgifne, och den 21 i samma månad e. m.
på bordet lagde, Betänkande, med förslag
till fördelning afAllmänna Bevillningen, samt
till en blifvande BevillningsFörordning.
Herr von Hartmansdorff, åugust: Utskottet
bar, sidan 6, föreslagit, ”att ersätt”ningen
för Saltpettergärden 124,000 R:dr,
”må utgöras med vissa skillingar å hvarje
”efter 2:dra Art. debiterad Riksdaler under
”namn af fjllnadsafgift,” dock med förbehåll,
”att om af Tullbevillningen, eller
”Bränvinsafgiften, skulle kunna beredas, och
”med säkerhet beräknas någon större eller
”mindre tillgång utöfver de summor, som
”derå blifvit beräknade uti det af Rikets
"Högloflige Ständer fastställda StatsUtskot”tets
InkomslBetänkande, ifrågavarande fy 11-  ”nadsafgift, i mon af denna tillgångs storlek,
antingen må alldeles försvinna, eller
”minskas.” Denna framställning är så vilkorlig,
alt om man biföll Betänkandet,
skulle deraf följa, att sedan voteringen i
förstärkta StatsUtskottet afgjort, hvad Tullprocenten
möjligen kommer att blifva, och
BevillningsUtskottet beräknat inkomsten deraf,
skulle ett nytt Betänkande från BevillningsUtskottet
åter behöfvas, för att få den
32
Den 4 Januarii f. ra.
nya BevillningsFörordningen derefter uppgjord.
På sådan grund, och då det torde
vara rigtigare, att först bestämma Tullprocenten,
för att med säkerhet veta, om fyllnadsafgift
behöfves eller icke, innan man
uppgör sina sluteliga beräkningar och BevillningsFörordningen
derefter; hemställer
jag, om icke Betänkandet kunde återremitteras.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardiej Jacob: 3:dje Art. 4 §■ af 1823 års
BevillningsFörordning har lemnat befrielse
åt Höganäs Stenkolsverk från Bevillning, intill
nästa Riksdag. I följd deraf har BevillningsUtskottet
nu uppfört detta Verk
till Bevillnings erläggande. Jag får dock,
enär Actieägarne i Verket ännu på flere år
alldeles icke lära få någon ränta eller inkomst
deraf, fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet derpå, om icke Ridderskapet
och Adeln skulle finna billigt att tillstyrka
fortfarande af nyssnämnde förmån
för Stenkolsverket intill nästa Riksdag på
samma skäl, som senaste Ständer det gjort,
och anhåller, att min begäran, i fall den af
Ridderskapet och Adeln bifalles, måtte åtfölja
återremissen af Betänkandet.
Herr von Hartmansdorff: Vid Utskottets
Betänkande finnes en reservation af
Herr von Törne, i hvilken jag anhåller att
få
Den 4 Januarii f. m.
33
få instämma. Det torde vara öfverflödigt
att här uppläsa densamma, då den finnes
tryckt, och jag får således endast åberopa
den, på det att, i händelse återremiss beviljas,
frågan må vara öppen tillförändring,
när Betänkandet återkommer.
Herr Tharrij Wollrath: I anledning af
Hans Excellence Herr Grefve De la Gardies
anmärkning får jag blott nämna, att då uti
i823 års BevillningsFörordning befrielse
från Bevillning var Stenkolsverket medgifven
lill nästa Riksdag, tror jag icke BevillniugsUtskottet
ägde rätt att nu tillstyrka
fortfarande deraf, helst icke ens motion i
ämnet varit väckt. För öfrigt har jag visserligen
ingenting att påminna emot återremissen.
Jag tror lika med Herr von
Hartmansdorff, att det passar bäst få frågan
om fyllnadsafgiften för Saltpetern afgjord
på en gång med allmänna Bevillningen, och
det blir då tillfälle för Utskottet att besvara
allt, sedan voteringen om TullBetänkandet
är förbi.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Min anmärkning anfördes visserligen
icke såsom något klander emot Bevil 1-  ningsUtskottet, och jag nämnde till och med
sjelf att BevillningsUtskotlet nu handlat i
öfverensstämmelse med sista Riksdagens: beslut,
och icke kunnat göra annorlunda; men
56 II. 3
34
Den 4 Januari! f. m.
det är just af de skäl, sorn till befrielse anfördes,
jag nu blott anhåller, att denna förmån
må än vidare fortfara.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Pag.
19 tillstyrker Utskottet, att ägare af Skeppsvarf
och Fabriker skola hafva en viss minimi-afgift
sig ålagd. Det synes likväl orimligt,
att detta skall tillämpas såsom hittills
skett, eller att, när många delägare varit i en
Fabrik, alla dessa, som stundom utan sin
fria vilja genom arf eller dylikt blifvit delägare,
böra skatta som Fabrikörer. Jag minnes,
att förhållandet bär en gång var sådant
med delägarne uti en Buldansfabrik. Dessutom
förekommer på samma ställe, att Bevillning
af Ångfartyg bör utgöras med 6 procent
af inkomsten. Jag vill minnas, att vid
sista Riksdagen man vidtog alla möjliga åtgärder
för att uppmuntra Ångfartygs inrättande,
men jag fruktar, att 5 år icke varit
tillräckliga att göra denna näring till den
grad oberoende af omständigheterna, att
den nu bör betungas med högre Bevillning
än andra näringar. Således får jag hemställa,
om icke någon nedsättning må ske
härutinnan. Pag. 29 har Utskottet icke funnit
skäl att göra afseende på Herr von Q vantens
anmärkning angående Arrendatorer,
utan påfört dem särskild beskattning. Det
synes likväl besynnerligt, att samma jord
skall draga större skatt, för det att ägaren
utarrenderar den, än om han brukar den sjelf.
Den 4 Januarii f. m.
35
Herr Ribbing, Arvid: I hvad deri siste
Talaren anfört angående Ångfartygens befrielse
från Bevillning, utber jag mig att få
instämma. Då här nu åter är fråga om beräkning
af Statens inkomster, som Be vi 11-  ningsUlskotlet, likt ett annat Statsutskott,
åtagit sig, i hvad det rörer fördelning och
uttagande af de 124,000 Riksdalerne Saltpetermedel,
så, enär Utskotten ansett en del
af denna summa kunna beräknas på öfverskotten
af Bränvinsafgiflerne, torde det tillåtas
mig fästa uppmärksamheten på huruledes
våra hushålls- och beskattnings-lagar
riktas alltmera derhän, att Statens inkomster
skola utgöras af tull, beräknad vid
denna Riksdag till icke mindre än 2,100,000,
och afgifter för Bränvinsbränning, upptagne
till 460,000 R:dr årligen.
Att Regeringen icke allenast äskat dessa
tillgångars beräknande såsom säkra inkomster
för de årliga Statsbehofven, utan
äfven yrkat, att de måtte ändå högre beräknas,
det synes af Kongl. Maj:ts vid denna
Riksdag afgifne Nådiga proposition om
Statsverket, jemförd med StatsUtskottels
Betänkande N:o 123 pag. 26.
Att dessa inkomster, såsom utgörande
blott vissa procent i afgift af handelsvarorne
och af Bränvinslillverkningen, icke skulle
kunna beräknas till detta belopp, om
varuinförseln eller Bränvinsbränningen inse
H. 3 *
36
Den 4 Januari i f. m.
skränktes, ser en hvar. Att all Styrelse
skulle upphöra att existera med detsamma
nödige tillgångar för dess functioner
saknades, och alt varuinförseln och bränvinsbränningen,
som till |:del lemna desse
tillgångar, derigenom blifva till den grad
införlifvade med sjelfva Statens lif- och hushållssystem,
att återgång till ett annat blir
omöjlig i den nion, desse inkomster blifva
oumbärliga, det lärer ock inses. Konungens
rättighet efter Grundlagen , att vara
Högste Styresmannen af landets Ekonomi,
beslår då icke i annat än en död bokstaf.
Statsbehofven skola binda bans händer, och
de sjelfvalda bojorne skola i samma mon
hårdare åtdragas, som de enda sanna hjelpkällorna,
landets näringar, uttorka.
Men utgifterne äro beviljade, tillgångarne
derföre beräknade; ehvad man vill
det eller ej, måste man inskränka sitt förutseende,
och endast betrakta de möjligen
närmast pågående behofven.
Våra till vidden utsträckta åkerfält
hafva genom bränning och idkelig sädesodling
blifvit uttömde på den kraft och
fetma, som fordras för att emotstå torka,
och afleda öfverflödig vätas skadeliga verkningar.
Under åkerbrukets så kallade framsteg
har missväxt gått i spåren, och bristen
gaf år 1826 sin närvaro tillkänna i den
nöd, hvarmed mången hemsöktes, som ge
-
Den 4 Ja nu ar i i f. m.
37
nora föregående Arens öfverflöd visserligen
icke blifvit härdad att emotstå hungern.
Om än vi sett mycken sorglöshet för
vår år för år tilltagande ekonomiska oförmåga
och physiska slapphet att emotstå de
liårda följderue af en missväxt, så har dock
icke medlidandets känsla uteblifvit för ögonblickets
nöd och de behof, som legat inom
omfånget af en inskränktare synkrets.
Det är derföre som jag, icke utan hopp
om afseende, vågar påminna derom, alt en
missväxt åter kan inträffa innan nästa Riksdag,
att anledning för en sådan förmodau
till och med nu icke saknas, och att, för
en sådan händelse, förbud emot Bränvinsbränning
kan blifva nödvändigt, hvarmed
de beräknade 460,000 R:dr till större eller
mindre del kunna komma att för Statsverket
brista, likasom de summor BevillningsUtskottet,
i anseende till Nämndens fattade
beslut, än ytterligare beräknat såsom Statsinkomst
på denna land och folk förderfvande
näring.
Ansenliga öfverskott har Konungen sedan
sista Riksdag haft till sin disposition. Har
Styrelsen derigenom haft ett tillfälle, som
icke blifvit begagnadt, och icke så snart torde
återkomma, att göra de inskränkningar eller
förändringar i ekonomiska författningar, som
kunnat vara tjenlige, så torde deremot, för de
kommande åren, i anseende till ett strängt
38
Den 4 Jn u a r i i f. m.
påräknande af inkomsterne, knappast blifva
så mycket öfver, att ett nödigt bränvinsbränningsförbud
kan, utan rubbning i beräkningen
af Statsinkomsterne, äga rum. Derföre
måste jag icke allenast bestrida BevillningsUIskottets
förslag, att beräkna en del
af Saltpetergärden, till utgående på öfverskotlen
af bränvinsafgiflerne, utan äfven,
såsom särskild motion, väcka den begäran,
att StalsUtskottet, ensamt eller i förening
med annat Utskott, måtte utse hvar medel
skola tagas för att ersätta den brist, som i
Stats-inkomsterne uppkommer, i händelse
Kongl. Maj:t finner för godt inställa bränvinsbränningen.
Härvid får jag fästa Utskottets
uppmärksamhet derpå, alt ett förbud
aldrig bör antagas ske på kort tid af
några få månader, emedan sådant endast
verkar till förökad bränvinsbränning under
de öfrige, och förr kan medtaga än bespara
de strida spannemålslagren; utan att, då förbud
antagas att kunna komma att ske, de
böra afses för längre tid af året.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Jag finner
mig af några Herr Ribbings anföranden
uppkallad att bestrida den åsigt lian sökt
ådagalägga, då lian nemligen trott, att de
föreslagna Bevillningsgrunderna skola lägga
binder i vägen för Konungens ekonomiska
lagstiftningsrätt, i händelse Konungen t. ex.
ville inställa husbehofs-bränvinsbränningen.
Som jag icke hört någon af Konungens Råd
-
De n 4 Januari! f. m.
39
gifvare fästa uppmärksamhet härvid, och
i synnerhet FinanceMinislern iakttagit tystnad,
anser jag häraf vara en följd, att Konungen
icke finner sin ekonomiska lagstiftningsrätt
numera höra göra intrång uti Rikets
näringar. Således skulle jag anse en
inskränkning af hränvinsbränningen högst
osannolik, i synnerhet du en stadgad spannemålstull
är att förvänta, hvarigenom Sverige
aldrig bör råka i hungersnöd. Jemväl
tror jag säkraste sättet alt förekomma
missväxten vara, att man i möjligaste måtto
skyddar landtbrukets näringar, och uppmuntrar
ladugårdsskötsel!!, som för närvarande,
ehuru kanske icke så alldeles rätt,
till stor del beror af bran vinsbränningen.
Halfva orsaken till missväxterna ligger otvifvelaktig!
i sjelfva jordbrukets skötsel. Der
jordbruket går med full kraft, och jorden
erhåller tillräcklig näring, inträffa de sällan
utan ödeläggande naturfenomener. På
denna grund bör man icke anse någon brist
på spannemål kunna uppkomma genom bränvinsbränningens
fortfarande, och jag tror,
alt Herr Ribbing, sorn uti möjligbeten af
en sådan brist tyckt sig se något hopp för
sina ideers framgång, häruti skall mötas af
andra åsigter bos Styrelsen.
Herr Ribbing: Jag har föga att anföra
mot den siste Talarens yttrande, dels emedan
jag tror att man icke ens behöfver besvara
hvad han anfört, som skulle det ieke
4°
Den 4 Januarii f. m.
vara Konungens rätt, att hädanefter såsom
hitintills, inställa bränvinsbränningen för att
lindra den hungersnöd, hvaruti landets innevånare
kunna råka, dels för det Herr
Grefven, om jag icke orätt uppfattat hvad
han sagt, i så måtto öfverensslämt med mina
åsigler, som han ansett bränvinsbränningen
i sig sjelf icke vara just det rättaste
medlet alt upphjelpa ladugårdsskötsel!!. Jag
önskar således att Grefve Horns yttrande må
åtfölja till Utskottet.
Herr Tham,: Jag anhåller blott att få
lemna några upplysningar. Herr Cederschjöld
liar, i afseende på Bevillningen af Fabrikanter
och Skeppsvarfsägare anmärkt, att
då flere ägare finnas till en sådan inrättning,
skulle ändock hvar och en vara taxerad
efter högsta beloppet. I författningen
står likväl uttryckligen i afseende på Skeppsvarf,
att hufvudredaren betalar bevillning
för inrättningen, men icke de öfrige delägarne.
På samma sätt förhåller sig med
fabriker. Sjelfva fabriken är taxerad till ett
visst belopp, och hvarje delägare betalar
för öfrigt i mon af dess öfriga inkomst. Hvad
ångfartygen beträffar, är att märka, att det
är tvenne slags rörelser, som der beskattas,
den ena nemligen vinsten af ångfartygen,
och den andra vinsten af krögeriet. Hvad
för öfrigt frågan om bran vinsbränningens
inställande m. m. beträffar, så hemställer
jag, om deraf kan hemtas någon upplysning
Den 4 Januarii f. m.
4‘
vid äterremissen. Jag anhåller derföre hos
Herr Ribbing, att han, på det att återremissen
må fortare återkomma, blott ville
anmärka att han bestrider Utskottets förslag
i afseende på ersättnings beräknande
för Saltpetermedlen af BranvinsBevillningens
öfverskott, hvilket är det enda Utskottet
kan utlåta sig om. Samma anhållan
tar jag mig äfven friheten alt framställa
till Herr Grefve Horn; och att de derföre
utur hvad till Utskoltet skall utskrifvas
ville utesluta allt, sorn angår det möjliga
Bränvinsbrännings-förbudet.
Herr Ribbing: Hvad Herr Tham med
målets hastigare behandling åsyftar, tror jag
att han sjelf kan åstadkomma, så mycket
mer, som vid de tillfällen jag arbetat tillsammans
med honom i Utskott, jag inhemtat,
att man der allenast föredrar en sammandragen
berättelse af anmärkningarne. Det
hufvudsakligaste af hvad jag anfört, var dessutom
icke ämnadt BevillningsUtskottet, utan
var en motion, som tillkommer StatsUtskottet
att handlägga, nemligen derom att medel
måtte utses för att ersätta den nära halfva
million R:dr bränvinsafgift, sora från StatsVerkets
tillgångar försvinner, i händelse missväxt
inträffar så, att Kongl. Maj:t finner sig
föranlåten att inställa sjelfva bränvinsbränningen.
Jag hoppas att deri värde Talaren
härmed är tillfreds, så vida han icke vidare,
såsom han inom BevillningsUtskottet, i fråga
4*
Den 4 Januari! f. m.
om denna inkomstsberäkning, redan synes,
hafva gjort, vill också föra talan för Stats*-  Utskottet.
Herr Cederschjöld: En värd Talare hav
mot min anmärkning sökt försvara Utskottet
i afseende på af giften för Ångfartyg.
Men jag får blott fästa uppmärksamheten på
den motsägelse, som finnes emellan denna
höga skatt och alla de åtgärder man vid
denna Riksdag vidtagit för att lätta communicationerna.
Man offrar millioner för alt
gräfva Canaler och rensa strömmar, samt
för att lätta de skjutsandes tunga på landsbygden;
och nu vill man genom en dryg
skatt minska ångfartygens antal. Det kostar
likväl ingenting att låta denna näring vara
fri och ohetungad, då den ensam skall kan
hända mer än allt annat bidraga att lätta
skjutsningsbesväret för allmogen, såsom den
redan i betydlig mån gjort kring hufvudstaden.
Jag kan derföre icke annat än förnya
min tillstyrkan, att ångfartygen må intill
nästa Riksdag vara fritagna från BevilU
ning.
Herr Munck af Rosenschöld Eberhard:
Som jag hör, att frågan om förbud emot
bränvinsbränning har gemenskap med detta
Betänkande, får jag blott yttra, att i händelse
af missväxt, det är bättre att tillåta
utländsk säds införsel, än att förbjuda bränvinsbränningen,
i synnerhet när missväxt
Den 4 Januarii f. m.
43
på säd tillika är, såsom år 1826, åtföljd af
en klenare gräsväxt. Jag tror likväl icke,
att bränvinsbränningen är så oumbärlig för
ladugårdsskötsel!!, som man bär yttrat, ty
i länder, der denna florerar vida mera än
bär, brännes icke så allmänt af jordbrukare
som i Sverige.
Jag bar för min del vid Betänkandet
blott en anmärkning att göra, nemligen vid
pag. 24 rörande bevillning på Handelsexpeditör.
Jag bar icke bär funnit, att någon
bevillning lägges på utländska Handelsexpeditör
eller så kallade Probenreuter, och
om jag icke mycket misstager mig, så äro
utländningar i detta afseende mera avantagerade,
samt bafva vidsträcktare handelsfrihet
i vårt land än Svenske medborgare.
Här kringresa hundradetals utländska handlande,
icke för att göra affärer med Svenska
varor till utförsel, utan nästan endast
för befrämjande af införseln af utländska
öfverflödsartiklar, hvilka de ofta till och med
sälja i minut, än under namn af prof, än
under annat förebärande. Dessa betala för
sådant ingen slags bevillning, om de ej äro
Judar eller Italienare. Jag vet precist, att
sådane få i andra länder betala en dryg afgift
till Staten för dylika rättigheter, och
i ett land, der man behöfver så mycket med
skatter ihågkomma sine egna medborgare,
borde man väl icke glömma de utländske
inom vårt land handlande. De, som ifra t så
44
Den 4 Januarii f. m.
mycket mot Gårdfarihandel, hvilken drifves
af egne Landsmän, måtte väl åtminstone
icke vilja mera gynna dessa kringresande
utlänningar. Derföre får jag hemställa,
om ej en lämplig bevillning bör dessa åläggas.
Herr Tham: Det är mig en fägnad få
upplysa Herr Munck af Rosenschöld, att hvad
han föreslår, redan är af Utskottet iakttaget.
I den gamla BevillningsFörordningen stod,
att bevillning skulle erläggas af kringresande
Judar och Italienare. Jag känner icke, hvarföre
man bär nyttjat uttrycket Italienare;
men den nya Förordningen innehåller, att
Judar och Utländningar, hvilka resa omkring
i landet och drifva handel, skola för
en sådan rättighet betala 5o R:dr B:co om
året, och att de Judar och Utländningar,
som med tillåtelse drifva handel i städerna,
derföre skola taxeras lika med andra handlande.
Jag hoppas Herr Munck af Rosenschöld
häraf finnér, att Utskottet icke glömt
dessa utländningar.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt-Marskalken gjorde proposition till
återremiss af BevillningsUtskottets ifrågavarande
Betänkande.
Bifölls.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken tillkännagaf, att Plenum
lomme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Den 4 Januarii f. ra.
45
Upplästes till justering och godkändes
nedannämnde från ExpedilionsUtskottet inkomne
förslag till Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelser till Kongl. Maj:t:
N:o 298. Angående liqvid emellan Förvaltningen
af Sjöärenderne och Allmänna
Magazinslnrättningen, för det till Flottans
Lehöf i Carlskrona befintliga Proviant-lager.
N:o 3oo. Angående ifrågaställd utvidgning
af Götheborgs Stads Spinnhus.
N:o 3oi. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om Vacance-afgifls erläggande
till Krigsfonden för Båtsmän, som
under krig afgå.
N:o 3o3. Angående sättet för utfärdande
af ändringar eller tillägg i nu gällande Författningar.
N:o 3o4- Angående Snefringe Härads
Innevånares befrielse från hjelpedagsverkens
utgörande till Strömsholms Kungsgård.
N:o 3o5. Angående ytterligare anvisade
mede] för Armeens materiella behof, samt
Krut-tillverknings-kostnadens bestridande.
N:o 3o8. Med Förslag till Författning
om tiden och sättet för utmätning å Domar
och Utslag.
N:o 3og. Med Förslag till ändring af
5 §. i5 Cap. ÄrfdaBalken.
N:o 3ro. Angående ett föreslaget tillägg
i 14 Cap. i §. GiftermålsBalken.
46
Den 4 Januarii f. m.
Föredrogs och bifölls ExpeditionsUtskottets
den 3i sistlidne December under
N:o 307 aflåtne Memorial, med öfverlemnande
af Utskottets under N:o 3oa afgifne
förslag till underdånig Skrifvelse, angående
Dykeri- och Bergnings-anstalterne i Riket;
hvarefter berörde förslag särskilt till justering
upplästes, samt af Ridderskapet och
Adeln godkändes.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 4 Januarii i83o.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Föredrogs å nyo och bifölls BancoUtskottets
den 10 sistlidne December under
N:o 88 afgifne, och den 17 i samma månad
e. m. på bordet lagde, Betänkande, i
anledning af väckte motioner, om tillåtelse
för Slädernes Allmänna BrandstodsBolag,
för Skånska Brandförsäkringslnrättningen,
för båda BrandstodsFöreningarne i Götheborg,
och för BeklädnadsDirectionerne, att
Den 4 J a n u a r i i e. in.
4 7
mot ränta insätta sina contanta medel i Rikets
Ständers Bank.
Företogs till pröfning BevillningsUtskottets
den i sistl. December under N:o 54 af"
låtne, och elen i5 i samma månad e. m.
på bordet lagde, Memorial, med förslag till
sammanjemkning af RiksStåndens beslut, angående
Stora SjötullsBevillningen, samt tili
Voteringspropositioner derom.
Första Hufvud Af delningen.
a) Första Bevillningsgrunden.
Herr von Hartmansdorff j August: Utskottet
har ansett den första Tullbevillningsgrunden
kunna antagas på tre Stånds beslut;
men 71 §. RegeringsFormen säger: Yppar
sig skiljaktighet emellan flere afl RiksStånden
om dessa grunder j sätten af deras tillämpning
och Bevillningens fördelning till
utgörandej eller skulle } hvad icke väntas
börj något Riksstånd allena söka undandraga
sig det deltagande uti den fastställda
B evillnings summan j som B evillningsUt skottet
föreslagitj dä skall hvarje Riksstånd,
som ändring uti BevillningsUtskottets Förslag
åstundar j meddela de öfrige sina skäl
dertill j samt uppgifva det sätt j på hvilket
en sådan ändring må vinnas, utan att ändamålet
förfelas. Häröfver höres Bevillningsutskott
et, hvarefter Rikets Ständer
skola till afgörande företaga den eller de
frågor j om hvilka skiljaktighet dem emel
-
48
Den 4 Januarii e. m.
lan uppstått. Bifalla tre Stånd hvad emot
BevillningsUtskottets Förslag i en eller annan
del anmärkt blifvit, varde Förslaget
i dessa delar förkastadt. Afstå tre Stånd
livad ett särskilt Stånd härutinnan yrkat,
men detta ändock vid sin mening förblifva'
, eller stanna två Ständ emot två, dd
skall saken öfverlemnas till afgörande , pd
det sätt 6g ,§*. föreskrifver , åt Statsutskott
et, förökadt till ett sådant antal af
Ledamöter , som der bestämmes. Enär nu
icke mera än tre Stånd bifallit denna grund,
så följer deraf, att den skall af förstärkt
Statsutskott afgöras.
Herr Tham, Wollrath: Jag tror icke
att Herr von Hartmansdorff^ påstående är
enligt med Grundlagen. ^5 §. Riksdagsordningen
säger: JJTill Grundlags stiftande,
upphäfvande, förändring eller förklaring
fordras alla RiksStåndens sammanstämmande
beslut och Konungens sanction.
För beslut i alla öfriga ärenden, de mål
undantagne, hvarom i Regerings Formens
66, 6g, jo, ji och J2 särskildt för
or
dna dt är, gälle, jemte Konungens samtycke,
Tre Stånds mening.” Uti dessa åberopade
§§. finnes icke någon ekonomisk fråga,
sådan som den förevarande. Här är icke
fråga om sjelfva Tullen, ty BorgareStåndet
bar ej gjort invändning deremot, utan här
är fråga om en ekonomisk förberedande
åt
-
Den 4 J a n u a r i i e. m.
49
åtgärd, om hvilken Konungen har rätt att
besluta. Jag hemställer, således om grundlagsenligt
någon proposition kan göras på
Herr von Hartmansdorffs förslag. Dessutom
får jag påminna derom, att då det var fråga
om grunderna för bran vinsbränningen,
beslöto 3 Stånd olika med Ridderskapet och
Adeln, och det föll då icke Ståndet in att
göra sin mening lika gällande, ehuru det då
snarare hade bordt komma i fråga. Ridderskapet
och Adeln beslöt alt två go-kannors
pannor kunde få brukas. Men de öfriga
Stånden bi föllo blott en go-kannors
panna. Detta Rikets Ständers beslut blef
likväl gällande, och ingen invändning gjordes
deremot. Då förmodar jag, att man icke
nu heller gör någon invändning emot Bevillningslltskottets
förslag, enär här endast
är fråga om en önskan till Kongl. Maj:t,
huruvida förbud alt införa alla möjliga utländska
artiklar skall äga rum eller icke.
Denna fråga kan väl aldrig komma till Förstärkt
Statsutskott.
Herr von Hartmansdorff': Jag hade
förmodat, att BevillningsUtskoltet ej skolat
befatta sig med andra än Bevillningsmål,
och således följa 3i §. Riksdagsordningen,
der det står: "Detta Utskott dligge att opåmint
vid hvarje Riksdag uppgifva de allmänna
grunderna för den blifvande Bevillningens
fördelning j hvarefter, och sedan
56 H. 4
t
Den 4 Ja n u a r i i e. ni.
Bevillnings-summans belopp blifvit fastställd,
det tillkommer Utskottet , att , med
tillämpning af dessa grunder , för fatta förslag
till Bevillningens utgörande; skolandes
allt, i den män det medhinnes, Rikets
Ständers Plena underställas.” Har Be vi 11-  ningsUtskottet gjort något annat än här utstakas,
så har *1 et handlat olagligt, och då
förfaller frågan. Har Utskottet åter handlat
lagligt, så bör målet behandlas såsom
Bevillningsmål, enligt 71 §. RegeringsFormen.
Har BeviliningsUtskottet befattat sig
med någre ekonomi-mål, så hoppas jag, att
de, sorn skola närmast vaka öfver Grundlagarnes
efterlefnad ej kunna det längre tillåta.
Om BeviliningsUtskottet handlade äfven
så i Bränvinsfrågan, hvilket jag icke vet,
är det desto värre; och fortfarandet på samma
bana påkallar desto mera uppmärksamhet
alt hindra BeviliningsUtskottet bemägtiga
sig de ärender, som tillhöra Ekonomiutskottet.
Herr Ribbing, Arvid: Jemte det jag
till alla delar förenar mig med den siste
Talaren, torde det tillåtas mig göra den
förfrågan, om icke den del af Bevillningsutskottets
göromål, som angå Bränvinsförfattniilgarne,
behandlades i förening med
Ekonomiutskottet. Det förefaller mig besynnerligt,
att den Ledamot, som i början
af Riksdagen ifrade för att tullmålen ej voro
af ekonomi-natur, nu yttrar sig tvärt
Den 4 Ja n u a r ii e. m.
5i
deremot. Jag trodde då, att Bevillningsutskottet
ej borde befatta sig dermed , men
sedan detta skett, så måste målen behandlas
såsom Bevillningsmål och gå till Förstärkta
StalsUtskottet, då icke alla Stånden
blifva ense. Man kan icke behandla målen
efter olika former vid början och vid slutet
af Riksdagen.
Herr Tham: De anmärkningar den siste
Talaren gjort mot BevillningsUtskottet,
anser jag öfverflödigt att besvara, enär
BevillningsUtskotlets handlingssätt blifvit
gilladt af tre Stånd, och all åtalan således
måste förfalla. Jag har ej annat att tillägga,
än hemställa, om ens proposition kan
göras att draga ett mål till förstärkt Statsutskott,
som enligt y5 §. Riksdagsordningen
ej dit hörer.
Herr Cederschjöld_, Pehr Gustaf: Det
synes som hela felet skulle ligga deruti, att
BevillningsUtskottet gifvit namn af grunder
åt sådant, som icke är grunder; ty vore detta
Revi/lningsgrunder, så fordrades alla fyra
Ståndens beslut för att gora dem gällande.
Men om det nu befinnes, alt det
icke är Bevillningsgrunder, så torde förhållandet
vara annorlunda.
Herr Ribbing: Då Talaren åberopat
75 §. Riksdagsordningen såsom bevis att
56 H. 4*
Den 4 Januari» e. m.
saken borde vara af bevillnings-natur, så
förundrar det mig att han icke observerat
att 72 §.RegeringsFormen deruti står undantagen.
Nu heter deljusti^a §.: "Yppar sig
skiljaktighet emellan flera af RiksStånilen
om dessa grunder, sätten af deras tillämpning
och Bevillningens fördelning till utgörande,
eller skulle, hvad icke väntas hör,
något RiksStånd allena söka undandraga sig
det deltagande uti den fastställda Bevillningssumman,
som BevillningsUtskottet föreslagit,
då skall hvarje RiksStånd, som
ändring uti BevillningsUtskottets förslag
åstundar, meddela de öfrige sina skäl dertill,
samt uppgifva det sätt, på hvilket en
sådan ändring må vinnas, utan att ändamålet
förfelas. Häröfver höres BevillningsUtskottet,
hvarefter Rikets Ständer skola
till afgörande företaga den eller de frågor,
om hvilka skiljaktighet dem emellan
uppstått. Bifalla tre Stånd hvad emot BevillningsUtskottets
förslag i en eller annan
del anmärkt blifvit, varde förslaget i dessa
delar förkastadt. Af slå tre Stånd hvad
ett särskildt Stånd härutinnan yrkat, men
detta ändock vid sin meningförblifver, eller
stanna två Ständ emot två, då skall
saken öfverlemnas till afgörande, på det
sätt 6g $. föreskrifver, ät StatsUtskottet,
förökadt till ett sådant antal af Ledamöter,
sorn der bestämmes." Det är just den
§. Herr Tham åberopat, som rakt ligger
emot honom, äfvensom hans påståenden i
Den 4 J a n n a v i i e. in.
55
början af Riksdagen tyckas vara i rak strid
mot dem, hvilka han nu yttrat.
Herr Tham.: Det är verkligen oväntadt
att emot en lagkarl behöfva uppläsa
den §. som han åberopar. Han har åberopat
72 som handlar om Banken. Den
lyder sålunda: ”Rikets Ständers Bank förblifver
hädanefter, som den hittills varit,
under Rikets Ständers egen garanti och
vård, så att den ostörd må förvaltas af
de Fullmäktige, hvarje Stånd dertill förordnar,
efter de Ordningar, Stadgar och
Reglementen, hvilka redan gjorde äro eller
andare af Rikets Ständer göras kunna;
ägande Rikets Ständer allena rätt att genom
Banken utgif va sedlar, som för mynt
i Riket må erkännas. Så lyder 72 §. åtminstone
i det exemplar af Grundlagen jag
har i min liand. I 1823 års Bevillningsutskotts
Betänkande i förevarande ämne
blef äfven nu ifrågavarande sak godkänd.
Herr Ribbing: Det är åtminstone en
lycka för den lagkarl, som råkar citera en
oriktig §., att han uppläst början af deri
§. han menade, och sålunda visat, att han
icke så alldeles misstagit sig, som man skulle
önskat tillvita honom. Jag uppläste åtminstone
71 §., så att den långa upp
läsningen
om Banken, hvilken Herr Tham
besvärat sig med, tjenade till alldeles
intet.
54
Den 4 J a n u a r i i e. tn.
Herr von Hartmansdorff: Tag är alldeles
förekommen af Herr Cederschjöld,
och tror, lika med honom, att hvad Be villningsUtskottet
kallar grunder alldeles icke
är några sådana. Men eftersom Utskottet
gifver dem ut derföre, så mäste man åtminstone
vara så mycket conseqvent, att
man låter dem såsom Bevillningsgrunder
behandlas. Hvad de öfrige 3:ne Stånden
gjort, kan jag hvarken hjelpa eller åtala;
men jag önskar att i det Stånd jag sjelf
tillhörer man måtte handla annorlunda. Jag
anser olagligt, att någon i hufvudsaken afgörande
proposition framställes på ett mål,
sorn kommer från oriktigt Utskott, och jag
hoppas, att Herr Grefven och LandtMarskalken
det icke gör,
Herr Rosenbladj Bernhard: Vid förra
Riksdagen instämde jag så vida med Herr
von Hartmansdorff, att jag ansåg alla ekonomiska
frågor hafva bordt tillhöra EkonomiUtskottets
och icke BevillningsUlskottets
behandling; men Rikets Ständer godkände
då ett annat förfarande, och jag måste låta
mig dermed nöja. Förhållandet har äfven
denna gången varit lika, men sättet att behandla
frågan förändrar ej derföre frågans
natur, 2 Morn. 34 §• Riksdagsordningen
föreskrifver: "Vilja Rikets Ständer hellre,
än att tillsätta flera Utskott, remittera sådana
mål, sorn till visst Utskott icke höra,
till något af de öfriga förut tillsatta Ut
-
Den 4 J a n u a r i i e, m.
55
skott, vare samma Utskott pligtigt, att med
dess Utlåtande, i enlighet med erhållen Remiss,
inkomma, och bestämme sjelfva ämnets
beskaffenhet efter Grundlagen, men
icke den hvarje särskildt Utskott i allmänhet
uppdragne befattning, huruledes ett mål,
i enlighet med Rikets Ständers deröfver
tillhöriga beslutanderätt, bör af göras."
Då nu dessa frågor verkligen icke äro
af annat än ekonomisk natur, nemligen örn
utländska fabrikater skola få i Riket införas
eller icke, hvilket är af den, art att det
tillkommer Kongl. Maj:t att ensam afgöra,
så ar det klart alt saken genom tre Stånds
beslut är afgjord, ehuru Rikets Ständer funnit
för godt att låta BevillningsUtskottel utreda
frågan.
Herr von Hartmansdorff': Jag tror icke,
att ett missbruk varder lagligt derföre att
det 2:ne gånger förnyas. Ingalunda har jag
betviflat Herr Rosenblads förmåga att tyda
Grundlagen åt alla båll; men jag hoppas alt
frågan om proposition endast på Herr Grefvens
och LandllVIarskalkens grundlagstolkning
beror,
Herr Rosenblad: Det fägnar mig, med
afseende på Herr von HartmansdorfFs sista
replik, att det icke var den af mig uppläste
Grundlagens bokstaf som lian vederläde.
Hans satts understödjes således icke af
Grundlagen, ty det är en möjlighet att
56
Den 4 Januari! e. m.
Rikets Ständer genom en oriktig behnndling
af ett mål, kunna visa det till hvilket
Utskott som hälst, men derigenom förvandlas
alldeles icke målets natur.
Herr Ribbing: Det upplästa 2:dra Momentet
af 34 §• lyder sålunda: "Vilja Rikets
Ständer hellre, än att tillsätta flera
Utskott, remittera sådana mål, som till visst
Utskott icke höra, antingen till Besvärsoch
Ekonomiutskottet, eller till något af
de öfriga förut tillsatta Utskott, vare samma
Utskott pligtigt, att med dess Utlåtande,
i enlighet med. erhållen Remiss, inkomma,
och bestämme sjelfva ämnets beskaffenhet
efter Grundlagen, men icke den hvarje särskildt
Utskott i allmänhet uppdragne befattning,
huruledes ett mål, i enlighet med Rikets
Ständers deröfver tillhöriga beslutande-rätt,
bör afgöras.” Således är det bestämdt
uttryckt, att här är fråga om sådane
mål, som ej till visst Utskott höra. De Talare,
hvilka här yttrat sig, hafva bestämdt
sagt, att detta är ett ekonomi-mål; således
är 2:dra Momentet ej tillämpligt i delta fall.
Dermed förfaller ock hela den bevisning
Herr Rosenblad sökt åstadkomma.
Herr von Hartmansdorff: Till hvad
Herr Ribbing anfört får jag lägga, att då
jag förra gången gjorde anmärkningen, svarade
mig en Ledamot, att målet visserligen
icke vore till BevillningsUtskottet remitte
-
Den 4 Januarii e, rn.
s7
rädt, men att Utskottet ägde opåmint att
uppgöra Bevillningsgrunderna och med dem
till Rikets Ständer inkomma. Herr Rosenblads
påstående, alt jag ej kunnat anföra
grundlagsord emot hans mening, kommer
förmodligen deraf, att han icke var tillstädes
vid öfverlägeningens början, då jag uppläste
71 §. Regeringsformen.
Herr Tham: Jag anhåller att få rätta
ett misstag, som är begånget af den siste
Talaren, då jag påminner, att Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, med öfverlemnande af
förslag till Tulltaxa, blef remilterad till
BevillningsUtskottet, och att den lägger en
fri handel till grund för hela systemet. BevillningsUtskottet
har sålunda haft rätt att
behandla frågan. Herr Ribbing har anmärkt,
att 71 §. endast antyder allmänna Bevillningen.
Detta Betänkande åter innehåller
grunderna för TullBevillningen, hvilka äro
bifallne af alla 4 Stånden, och hvarom blott
redactionsförändringar äro i fråga. I denna
punkt är det blott en ekonomisk del af
dessa grunder, som är bestridd.
Herr Ribbing: I en fråga af denna beskaffenhet
kan man icke låta så tillgå, att
Konungens rättigheter gå förlorade genom
BevillningsUtskottets åtgärder, såsom här
nu är på vägen alt ske. Herr Tham har
citerat 71 §., och sagt, att den angår blott
grunderna för Bevillningen, hvaruti han trott
53
Den 4 Januarii e, in.
sig finna ett skal, hvarföre denna fråga icke
såsom Bevillningsmål utan såsom Ekonomimål
skulle behandlas, synnerligen som Herr
Tham icke anser Tullen sorn en Bevillningsgrund,
utan ett Ekonomimål; men han måste
medgifva, att om BorgareStåndets redactionsförändring
linge läggas till grund,
upphörde den fria införseln, och detta är
sjelfva grunden. Det är verkligen oväntadt,
att nu höra samma skäl, som i höljan af
Riksdagen blifvit så kraftigt bestridda, åter
göras gällande, sedan man fått sin vilja fram.
Friherre Cederström j Jacob: För min
del synes tiden sannerligen bättre kunna användas,
än all discutera, om denna fråga
skall afgöras genom tre Stånd eller Nämnd;
Kongl. Maj:ts rätt att meddela eller icke
meddela ett införselsförbud är i alla fall
derigenom icke upphäfd. Jag anhåller om
bifall på Utskottets yttrande.
Uppå derefter framställd proposition,
blef hvad Utskottet i denna punkt yttrat,
af Ridderskapet och Adeln godkändt.
Herr von Hartmansdorff': Jag skall icke
besvära Ridderskapet och Adeln med någon
votering, utan blott draga slutföljden af det
en Ledamot sagt, hvilken näst efter Herr
LandtMarskalken plägar varaRiderskapels och
Adelns Grundlagstolkare, jag menar Friherre
Cederström, att nemligen Kongl. Majit i alla
fall behölle sin rätt att förbjuda eller icke
D«n ( Jaoiiarii e, oi, 5g
förbjuda varuinförseln. Sådant bevisar ju,
att saken hörer till Rikets hushållsärender
och att BevillningsUtskottet trängt sig in
uti vår Statshushållning, för att deri införa
skadliga grundsaltser.
flerr Bibbing förenade sig med Herr
von Hartmansdorff,
b) Andra Bevillningsgrunden.
Bifölls,
c) Femte Bevillningsgrunden.
Denna punkt ansågs icke erfordra någon
åtgärd,
d) Sjunde Bevillningsgrunden.
Bifölls,
e) Åttonde Bevillningsgrunden,
Ansågs icke erfordra någon åtgärd.
f) Nionde Bevillningsgrunden _, och
g) Tionde Bevillningsgrunden.
Biföllos,
h) Elfte Bevillningsgrunden.
Första Momentet,
Herr von Hartmansdorff: Af detta
Moment inhemtas att ett Stånd velat medgifva
Kongl, Maj:t rättigheten att höja Tullen,
men att tre Stånd icke velat medgifva
det. Jag kan ej af Grundlagen bestämdt
finna, huruvida i denna fråga antin
-
(jo
Den 4 Januari) e. ni.
gen tre eller alla fyra Stånden erfordras, för
alt utgöra pluralitet, och anhåller, att Herr
Grefven och LandtMarskalken täcktes derom
yttra sin mening.
Herr Tham: 60 §. RegeringsFormen
innehåller: ”Ej må några allmänna afgifler,
af hvad namn och beskaffenhet som
helst, utan Rikets Ständers samtycke kunna
förhöjas, etc.” Jag tror att det behöfves
fyra Stånds sammanstämmande beslut för att
lemna Kongl. Maj:t rättighet att höja tullen.
Om tre Stånd gjort det, kan det fjerde
dertill dock ej tvingas. Detta kan således
icke dragas lill förstärkt Statsutskott. De
frågor, som skola dragas under Nämnd, stå
upptagne i 71 §. RegeringsFormen. Men
der står alldeles ingenting nämnt om bortskänkandet
af Ständernas rätt. I 60 §. står
ordet Rikets Ständer, och då nu ej mer än
ett RiksStånd beviljat höjningen, kan icke
någon vidare åtgärd deraf blifva en följd.
Herr Ribbing: Då eif. RiksStånd åtagit
sig Tullbevillningen, med vilkor att åt Kongl.
Majit öfverlemna att förhöja Tullen med 33y
procent, så är det klart, alt ett sådant vilkor
skall hafva inflytande på Tullbevillningen,
och om detta erkännes, måste man
ock erkänna, att frågan icke kan afgöras utan
att alla fyra Stånden äro ense om vilkoren,
eller att saken hänskjutes till förstärkt Statsutskott.
Den 4 Januarii e. m.
Herr LefrenJohan Pehr: På alla ställen
i Grundlagen, der stiftaren åsyftat att
alla fyra Stånden fordrades till ett beslut,
är sådant bestämdt uttryckt. I 114 §• står
samtelige RiksStånden , på andra ställen står
sammanstämmande beslut, men på andra
ställen, der endast åsyftas tre Stånds pluralitet,
finnas Bevillningsmålen undantagne. I
6o §. RegeringsFormen, som en Talare åberopat,
säges: ”Ej må några allmänna afgift
er j af hvad namn och beskaffenhet som
helst, utan Riksens Ständers samtycke, kunna
förhöjas etc.;” der står ej sammanstämmande
beslut eller samtelige RiksStånden;
frågan är således af beskaffenhet, att böra
förvisas till förstärkt Statsutskott.
Friherre Cederström: Lika med den siste
värda Talaren är jag öfvertygad, att frågan
skall hänvisas till förstärkt Statsutskott;
ehuru ej af samma skäl som han. I alla
Bevillningsfrågor fordras alla fyra Ståndens
beslut för att säga Ja, och man kan icke
tänka sig, att man kan neka med färre röster
än man kan jaka. Det är således tydligt,
att om alla fyra Stånden ej äro ense i
denna fråga, måste den hänskjutas till afgörande
af förstärkt Statsutskott.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan dt Mar skalken gjorde proposition lill bifall
å första Momentet af denna punkt.
Ropades Ja och Nej.
6a
Den 4 Jan nar i i e. rn.
Herr Tham: Jemte det jag får anhålla
om bifall till hela denna punkt, får jag, i
händelse Herr Grefven och LandtMarskalken
skulle hafva tyckt att bifallet dertill icke
är tydligt, begära votering. Ridderskapet
och Adeln har redan en gång bifallit den
mening Utskottet nu framställer.
Herr von Hartmansdorff: Då Herr Grefven
och LandtMarskalken, utan alt yttra sin
mening, gjort proposition lill bifall på Utskottets
framställning, synes det som hade
han gillat Utskottets åsigt. Jag vet således
ick^ något annat sätt att bestrida den, än
genom en vägrad proposition. Jag tror, såsom
Friherre Cederström, att här fordras
fyra Stånds sammanstämmande beslut, och
jag anhåller att Herr Grefven och LandtMarskalken
läcktes derom yttra sin mening.
Friherre Cederström: Med Brukspatron
Tham är jag ense, huru beslutet i detta
afseende bör vara. Jag tänker således lika
nu, som då frågan förra gången förevar,
men jag anser att Rikets Ständers beslut
skola laglikmäligt fattas. Jag kan icke neka
att det vore Ridderskapets och Adelns rätt
att få frågan afgjord genom Nämnd, i händelse
Ridderskapet och Adeln hade bifallit,
att Kongl. Maj:t skulle erhålla rättigheten
att höja Tullen. Samma förhållande måste
äfven äga rum då Ridderskapet och Adeln
afslagit frågan , emedan Grundlagen stadgar,
att alla fyra Stånden härom skola vara ense.
Den 4 Januarii e. na.
63
Herr Tham: Jag kan ej anse denna fråga,
att bortlemna en del af vår beskattningsrätt,
stå i samma catbegori, som en fråga
om Be v i 11 ni ngens fördelning, hvilken skalL
afgöras i Nämnd. Här är fråga om att öfverlemna
en af våra rättigheter åt deri andra
Statsmagten, och jag tror, ej att ett Riksstånd
kan tvinga de andra trenne Stånden
att votera härom i förstärkta StatsUlskottet.
Herr Ribbing: Det är verkligen förunderligt
att böra huru, i lika beskaffade frågor,
motsatta åsigter blifva yttrade. Jag hemställer,
i händelse Rikets Ständer förut bestämt
en lägre Tull, och Kongl. Majit uppsatt densamma,
eller Rikets Ständer, till undvikande
deraf genast satt en hög Tull, om icke saken
är alldeles densamma, med endast någon
skilnad i siffrorna.
Herr Lefrén: Én Talare bar nämnt, att
det vore fråga om att bortskänka Rikets
Ständers beskattningsrätt. Jag ser då ej något
skäl, hvarföre Talaren glömmer bort,
att Förstärkta StatsUtskottet handlar i Rikets
Ständers namn. Beträffande åter Kongl.
Maj:ts rätt att nedsätta Tullen, är den en
gång för alla gifven, och jag vill förskona
Ridderskapet och Adeln från att derom
vidare böra någon bevisning. Jag anhåller
blott, att Ridderskapet och Adeln ville
bibehålla en af sina rättigheter, som är
att få målet till Nämnd.
64
Den 4 Januarii f. ra.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken lät uppläsa Högvördige
PresteSlåndets ProtocollsUtdrag af den 17
och 21 sistlidne December, af innehåll, atö
Ståndet låtit bero vid de öfrige Irenne RiksStåndens
i afseende på första Momentet af
denna punkt fattade beslut.
Friherre Cederström: Sedan, enligt det
upplästa ProtocollsUtdraget, PresteStåndet
frångått sitt fattade beslut, lärer all vidare
fråga om ändring i vårt beslut förfalla.
Uppå derefter framställd proposition,
fann Ridderskapet och Adeln första Momentet
af denna punkt icke erfordra någon åtgärd.
Andra Momentet.
Redactionen af n:te Bevillningsgt unden
blef af Ridderskapet och Adeln bifallen
i enlighet med a:dra Momentet af denna
punkt.
i) Angående BorgareStåndets förslag
rörande en underdånig önskan till Kongl.
Maj:t om förbud å vissa varor dels till inoch
dels till utförsel; samt
k) Angående Ylle- och Sidenvarors förtullning
efter vigt.
Biföllos.
1) Angående Varuartiklarnes Boksvärta
, Färgträd Hudar och Skinn, Silke,
Soc
-
Den 4 J a n n n r i i e. m.
65
Socker och Ull, fritagande frän Tolag , ernof
erläggande af den derå föreslagne Tull.
Herr Lefren: I detta Memorial förekomma
tvenne behandlingssätt från Utskottets
sida. En fråga, som är af ekonomisk
natur, har der blifvit discuterad. BorgareStåndet
bade nemligen föreslagit att åtskilliga
varor skulle förbjudas till införsel; denna
fråga är af erkänd ekonomisk natur,
och d erföre liar tre Stånds beslut derom
blifvit gällande. Jag gläder mig att BeviilningsUtskottet
derigenom erkänt, att det behandlat
frågor af ekonomisk natur. I denna
punct deremot förekommer en fråga, som
är af Bevillnings natur, men i hvilken Utskottet
föreslagit, alt tre Stånds beslut skall
blifva gällande, nemligen om Tolagen. Jag
var i hufvudfiågan af pluralitetens tanka,
men derföre vill jag icke beröfva det fjerde
Ståndet sin rättighet, att få frågan i Förstärkt
Statsutskott afgjord.
Herr Tham: Det skulle fägna mig, om
Rikets Ständer kunde besluta, alt Tolagen
vöre af Bevillnings-natur, ty då blefvo Städerne
i detta afseende beroende af Rikets
Ständer. Likväl får jag upplysa att ehuru
Rikets Ständer 1823 utsatte Tolag på 3o å 40
artiklar, har den dock af Regeringen blifvit
borttagen. Men Utskottet har trott, att Rikets
Ständer ej derom kunna allena beslu
56
H. 5 '
66
Den 4 Jan nar i i e. m.
ta utan Kongl. Majrts bifall, hvarföre också
saken i sådant skick är framställd. Herr
Cederschjöld torde kunna upplysa, att inom
ConstitutionsUtskottet varit fråga om Tolagen,
och huruvida Konungens Rådgifvare
kunde ställas till ansvar för sin åtgärd. Men
ConstitutionsUtskottet har funnit att de ej
derföre kunde klandras. Tolag är således
ej en Bevillningsfråga, utan en ekonomisk
afgift, som Kongl. Majit äger att bestämma,
och då Kongl. Majit kan nedsätta
tullen, följer deraf att, om Kongl. Majit
ej bifaller BevillningsUtskottets förslag, har
Kongl. Majit nedsatt tullen på en del varor,
emedan Tolagen är borttagen. BorgareStåndet
skulle blifva ganska missnöjdt, om
denna fråga blef dragen till Förstärkt Statsutskott.
Friherre Cederström: För min del tror
jag det vara likgiltigt, huruvida frågan om
Tolagen afgöres inom Förstärkt Utskott eller
icke, ty städerna beröfvas i alla fall icke
derigenom rättigheten att disponera öfver
Tolagen till sine inrättningar och sitt underhåll.
Men att kalla Tolagen en allmän
afgift, och ställa den i bredd med Be vinningen
, låter sig icke göra, så länge den
går till städernas underhåll inom hvarje
stad särskildt. Tolagen är dessutom olika
inom olika städer. Det beror på Kongl.
Majit att fastställa den, och den kan ej blifva
föremål för Rikets Ständers pröfning.
Den 4 Januari i e. ra.
67
Vi böra derföre ganska lätt kunna komma
ifrån frågan, emedan Kongl. Mnj:ts rätt i
alla fall icke genom Ridderskupets och
Adelns beslut det minsta andras.
Herr von Hartmansdorff \ Just derföre
att jag anser frågan om Tolagen icke vara
ett Bevillningsämne, har jag redan tillförene
bestrid t hennes inblandning i detta Memorial,
men det ur fåfängt att söka från BevillningsUtskottet
afleda mål, som det vill
handlägga, fastän de icke höra dit. Följden
af en sådan inblandning är, att man
nu icke vet, burn man skall komma ifrån
saken; ty Kongl. Majit, som skall vaka öfver
allas lagliga rätt, och som beviljat städerna
Tolagen, lärer väl icke låta släderne
beröfvas sina inkomster, och de lära väl
sjelfva icke heller göra det, utan att vända
sig äfven till Domaremagten. Utskottet
borde derföre hafva föreslagit 2:ne alternativer,
nemligen ett, om Tolagen komme att
bibehållas, och ett annat, om den afskaflas.
Nu vet man ej hvilketdera som sker, utan
afvaktar följaktligen Kongl. Maj:ts beslut uti
en beskattningsfråga, fastän beskattningsrätten
tillhör Rikets Ständer. Jag har icke anfört
detta i hopp att vinna någon rättelse,
men för att vid hvarje tillfälle visa den oreda
BevillningsUtskoltet åstadkommit.
Herr Lefren: Här är ej fråga om den
gamla Tolagen; städerna hafva redan länge
5G U. 5*
68
Den 4 Ja n u a r i i e. nr.
åtnjutit densamma. Här är blott fråga om
sådana nya artiklar, som förut icke varit
till införsel tillåtna, och å hvilka således
icke någon Tolag kunnat vara bestämd.
I detta senare fall anser jag frågan vara af
Bevillnings-natur. Jag tror att Rikets Ständer
icke hafva rätt att afskaffa den gamla
Tolagen; men då Rikets Ständer beslutat
tull på varor, som förut ej varit tillåtne
till införsel, och städerne ej äga Tolag å
alla Varor, utan blott å vissa, så anser jag
Rikets Ständers lätt vara att bestämma, det
ingen Tolag för dessa varor beräknas. Jag
tror, att Herr Tham kan upplysa, om icke
förhållandet är sådant som jag nämnt, och
då är ej Kongl. Maj:ts magt förnärmad.
Herr Tham: Att försvara Utskottet mot
de Talare, som från början af Riksdagen
ogillat Utskottets förfarande, har visserligen
ej varit min tanka. Utskottet bar ej
ingått i pröfning om Tolagen för annat än
6 artiklar, hvilka alltid varit tillåtne till
införsel, och hvilka Rikets Ständer alltid sagt
skola vara fri tagna från Tolag. Herr Lefren
måste således rnissminna sig, ty Utskottet
har aldrig satt i fråga Tolag på de
hittills förbjudna artiklarne. Herr af Billbergh
har tvärtom visat, att städerne så mycket
mindre lida orätt, som städerne erhållit
Tolag på alla artiklar, hvilka förut voro
förbjudne. Då frågan således nu endast
är om sådane artiklar, som alltid varit til
-
Den 4 J a n u a r i r e. m.
69
låtne till införsel, har Utskottet i Memorialet
ej kunnat säga annat än att frågan
derom ej kan komma att i Förstärkt
Statsutskott upptagas. Hvad beträffar den
villervalla, som Herr von Hartmansdorff
omtalar, för det Utskottet ej föreslagit i
slags tull, så är detta bjelpt genom Yoterings-propositionerne.
BorgareStåndet har
föreslagit gamla tullen, och de, sorn ej
vilja hafva Tolag, votera mot BorgareStåndet.
Herr Lefrén: Jag har oriktigt fattat
Herr Tham, och afstår från mitt yrkande,
sedan jag blifvit upplyst om mitt misstag.
Jag trodde, att här var fråga om varor,
som förut varit till införsel förbjudne. Jag
anhåller om ursäkt för det jag onödigtvis
upptagit Ridderskapets och Adelns tid.
Herr Cederschjöld: I anledning af hvad
en värd Talare yttrat, om hvad som förefallit
i ConstitutionsUtskottet i afseende på
Tolagen, utbeder jag mig blott ännu en
gång få fästa uppmärksamheten på hvad
jag förut haft äran säga, nemligen, att min
mening varit att Kongl, Majrt icke agde
magt att förhöja Tolagen, eller pålägga några
nya afgifter, utan Rikets Ständers samtycke,
emedan 78 §. RegeringsFormen stadgar:
”att inga nya pålagor, utskrifningar
af manskap, eller af penningar och varor,
må hädanefter, utan Rikets Ständers fria
7°
D e 11 4 Januari! e. m.
vilja och samtycke, i den ordning förut
nämndt är, påbjudas, uppbäras eller fordras”
Att Tolag är en sådan afgift, faller
af sig sjelf, och att den ej kan hänföras
under rubrik af de i AnsvarighetsLagen
nämnda afgifter, som äro omnämnde i 3 §.,
är läll att inse. Der står i 3 : ”Skulle
StatsRådsLedamot eller Konungens Rådgifvare
i Commandomål tillstyrka Konungen
att vidtaga sådant steg, hvilket uppenbarligen
är stridande emot Regerings Formens
bokstaf iga föreskrift uti 5y rörande
Rikets Ständers beskattningsrätt, uti 6o
till förhöjande af den Bevillning Rikets
Ständer sig åtagit, eller af sådana artiklar,
hvilka i densamma till Bevillning räknas:
allt sådant till förökande af Kronans inkomster;
dock härunder icke begripne sådana,
i denna 6o ej omnämnde afgifter,
hvilkas föremål äro inrättningar till enskildtas
gemensamma nytta och beqvämlighet
, såsom Båk-, Bro-, Färg- och andra
afgifter af dylik beskaffenhet &c.” Dessa
afgifter, som Konungen kan pålägga eller förhöja,
skola vara till gemensam nytta, nemligen
för dem som gifva och taga dem.
Under denna categori kan ej Tolagen föras,
emedan stadens prydnad och inqvartering
samt dess Embetsmäns aflöning och dylikt
icke medför ringaste nytta eller beqvämlighet
för producenterna och consumenterna
af de varor, som ut- och inskeppas. Jag
reserverade mig derföre inom Utskottet emot
Den 4 Januarii e. in.
7 1
plurali tetens mening. Jag förmodar att man
i en framtid skall finna, att det bör tillhöra
Rikets Ständer att bestämma Tolagen, hälst
den på somliga ställen är större än sjelfva
utgående tullen.
Friherre Cederström: Den siste Talaren
har å nyo uppträdt för oss med klagan
att han ej vunnit sitt ändamål att få
ansvar på Konungens Rådgifvare, i afseende
på deras tillstyrkande af Konungens beslut
rörande Tolagen; mig synes klart, att der
ingen verklig anledning till anmärkning är,
der kan ock icke något ansvar följa. Det
är besynnerligt, att Herr Professor Cederschjöld
vid sin ålder ännu icke hunnit finna,
att i städerne äro torg, broar, quaier,
duc d’Alber, Domstolar, &c. inrättningar,
som för de trafikerande, för köpare och säljare
äro till gemensam nytta och beqvämlighet.
Jag skulle tro, att hamnar, vågar,
packhus m. m. måtte vara af gemensam
nytta. Att Tolag ej står i AnsvarighetsLagen
måtte ej göra, alt 6o §. RegeringsFormen
får en annan lydelse. Tolagen har
från ålder varit ålagd utan Rikets Ständers
samtycke; och Grundlagen har ej tillagt
Rikets Ständer någon rättighet i afseende
på Tolagen. Det lärer således ej vara möjligt,
utan Konungens och Rikets Ständers
sammanstämmande beslut, att få Tolagen
alt räknas såsom en Bevillning. Intilldess
kati den värde Ledamoten vara trygg att,
Den 4 Januari! e. na.
om också ConstilutionsUtskotlet skulle göra
anmärkning emot Konungens Rådgifvare,
i händelse Kongl. Majit beviljade någon stad
ytterligare Tolag, ingen Domstol dock kan
tillämpa AnsvarigbetsLagen så, att till eller
afstyrkande af Konungens beslut skulle
för den eller de Rådgifvande medföra ansvar.
Herr von Hartmansdorff: Jag befarar
att de Ledamöter, sorn sist yttrat sig, afvikit
från ämnet. Man sjmes böra fästa uppmärksamheten
derpå, att om BorgareStåndets
lägre alternativ antages, kunna de deruti
bestämde afgifter slå tillsammans med
Tolagen; men om det högre alternativet antages,
och Tolagen ändå qvarstår, skulle
afgifterne fördubblas. Om Kongl, Majit, lill
förekommande af denna öfverdrift, ville nedsätta
tullen, skulle en brist i den påräknade
tullinkomsten derigenom förvållas. Till
förekommande af dessa olägenheter hade Ut->
skottet bordt alternatift föreslå en annan
ringare afgift, då man varit beredd på hvilkendera
händelsen som hälst med Tolagen
inträffat. Nu beror det endast på slumpen,
huru saken uflöpen.
Herr Cederschjöld: I anledning af Friherre
Ccderströms seJnaste yttrande vill jag
blott erinra, att Tolags ufgiflen ej endast
utgår till sådana ändamål, som äro till gemensam
nytta. En betydlig del deraf användes
till lättnad i inqvarterings-Lesvä
-
Den 4 Ja unar ii e. ra. j'i
ret, äfvensom till fattigförsörjningen, hvaraf
landtmannen ej har någon nytta.
Friherre Cederström: Hvad beträffar
den Tolag, som går till inqvarteringen, så
är den en särskild Tolag, som blifvit ålagd
i särskilda städer och har sitt särskilta namn.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMar skalken framställd
proposition, blef denna punkt af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
m) Angående Utskottets förslag att,
när utländsk vara i förädlad form exporteras,
den för rudirnaterien utgifna tull må
till Fabrikanten restitueras;
n} Angående redactionen af 1 ide
föreslagne under rättelse me till TullTaxan ;
o') Angående en förändring i 6 af
samma underrättelser;
p) Angående en förändring i 7 af
berörde underrättelser;
q) Angående en förändring i slutperioden
af 22 i samma underrättelser;
r) Angående en förändring i 23 af
nämnde underrättelser;
s} Angående en förändrad redaction
af 26 af samma underrättelser; samt
t) Angående en förändrad redaction
af 3o $■ af samma underrättelser.
Dessa åtta punkter blefvo af Riddcr-a
skåpet och Adeln hi lall ne.
74
Den 4 J a n u a r i i e. rn.
u) Angående Tullförvaltares skyldighet,
alt till den, som förtullar varor, afgifva
specificerad räkning å tullen för hvar
och en vara.
Herr von Hartmansdorff: Den anhållan
BorgareStåndet gjort, att Tullförvaltarne
skulle vara skyldiga att gifva specificerad
räkning på de betaldte tullafgifterna, synes
xnig vara så skälig, att om detta förbehåll
ej vore uttryckligen gjordt, skulle jag hafva
tagit för afgjordt, att så tillgått i alla fall.
Det synes nemligen höra till god ordning,
att specificerade räkningar afgifvas så väl
ifrån Kronans, som ringare Verk; hvarföre
jag tillstyrker Ridderskapet och Adeln att
instämma i BorgareStåndets beslut.
Herr Tham: Då Utskottet haft tillfälle
att från GeneralTullStyrelsen inhämta upplysningar,
huru det nu tillgår, har Utskott
tet ej kunnat tillstyrka BorgareStåndets förslag,
enär sådant skulle förorsaka ökad personal,
ökade löner, och följaktligen ökade
klagomål öfver en för stor omkostnad. Dessutom
finnes det ingen person, som, när han
får sitt qvittence, icke vet hvad han förtullat,
och som icke i Journalen kan se efter
specificalionen. Jag tillstyrker derföre
bifall å Utskottets yttrande.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
För min del har jag intet att tillägga lill
hvad Herr Tham anfört. Han liar åberopat
Den 4 J a.1111 a r i i c- >n.
de upplysningar, som Utskottet ifrån GeneralTullStyrelsen
erhållit. Den åtgärd BorgareStåndet
önskar, skulle förorsaka ökade
göromål, utan ökad controll. Journalen, sorn
föres öfver de inbetaldte afgifterna, är så fullständig
som möjligt, och den står det hvar
och en fritt att se. Alla utskrifningssedlar
innefatta qvittence, der afgifterna äro afförde.
Det gifves således g:ne utvägar att
erfara hvad som är erlagdt. Förslagets antagande
skulle blott öka personalen, och leda
till dryga omkostnader, hvilka, under
närvarande omständigheter, då netto-behållningen
är så högt beräknad, böra, så mycket
möjligt är, undvikas. Jag tillstyrker bifall
på Utskottets framställning.
Herr von Hartmansdorff: Om man på
de Debetsedlar, som af Häradsskrifvare erhållas,
ej finge hvarje skalte-artikel på runstycket
specificerad, så skulle man förmodligen
finna det högst oriktigt, och ej antaga
Uppbördsverkets ursäkt, att specificaiionen
vore alltför besvärlig. A.f den ringaste
handtverkare fordrar man, att han skall
afgifva specificerad räkning på hvad man
bör betala, och då måtte väl Kronans Uppbördsverk
komma ut dermed. Det måtte
på sin höjd vara i Stockholm och Götheborg,
som göromålen derigenom skulle betydligt
ökas; ty i de andra städerna måtte
Tullverket hafva erforderlig tid dertill. Jag
kail ej afstå ifrån mitt yrkande på propo
-
76
Den,-4 Ja nu a lii e. m.
sition till instämmande i BorgareStåndets
beslut.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
BorgareStåndet har föreslagit, att cn specificerad
räkning skall gifvas, då man betai
Lr tullafgifterna. Detta har Utskottet afi
styrkt på den grund, att åtgärden skulle
åstadkomma tidsutdrägt och en sådan ökning
i goromålen, att en ej obetydlig öki
liing i personalen derigenom skulle behöfvas.
Utskottet har dessutom trott, alt coni
trollen derigenom icke skulle ökas, emedan
hvar och en enligt TryckfrihetsLagen
äger rättighet, att sjelf se TullJournalen
samt att derutur göra eller mot lösen eri
bålla utdrag. Sedan lönerne för Tullförvaltarne
blifvit så betydligen förhöjde, ehuru
visst ej för mycket, kunde man väl begära
någon tillökning i deras göromål, och
jag förmodar, att BorgareStåndet bäst af
alla känner behofvet af den ifrågavarande.
Dessutom hemställer jag, om icke, då man
äger rättighet alt erhålla utdrag af Journal
len, ehuru emot lösen, detta i alla fall förr
orsakar en tillökning i göromålen. Jag förenar
mig med Herr von Hartmansdorff, och
tillstyrker Ridderskapet och Adeln att förr
ena sig med BorgareStåndet deruti, att Tullförvaltare
skola vara skyldiga att afgifva specificerad
räkning å tullen för hvar och en
förlullad vara.
Friherre Åkerhjelm: Då, på de lullraki
Ben 4 Jan uar i i e. m.
77
ningar sorn afgifvas, hvarje varuslag står
särskilt utfördt, så tror jag det vara nog.
Den , som vill göra särskilta ntdrag ur Journalen,
äger fullkomligt tillfälle dertill. Visserligen
kunde det låta göra sig i de andra
städerna, att gifva specificerade räkningar,
men i Stockholm och Götheborg är
trafiken vissa årstider så stark, alt sådant
skulle vara nästan omöjligt att åstadkomma.
Något särdeles gagneligt kan väl
dessutom ej derigenom vinnas, ty livar och
en handlande lärer ej underlåta, att särskilt
bokföra omkostnaderna för hvarje expedition
han gjort eller ombesörjt.
Herr Tham: Genom de ProtocolisUtdrag,
som till BevillningsUtskottet ankommit,
är jag underrättad , alt Preste- och Bon*-  deStånden bifallit Utskottets förslag, hvarigenom
frågan sålunda kommer att förfalla-.
Jag skall derföre icke envist insistera uti
denna fråga.
Herr Ribbing: Efter hvad Friherre Åker^
hjelm sednast yttrat, synes det som han trott,
att man ville hafva en särskild räkning för
hvarje vara. Men så är ej förhållandet; man
vill mott hafva hvarje vara särskilt specificerad.
Då Chefen för Tullstyrelsen tyckes
medgifva, alt det så bör tillgå, att hvarje vara
står särskilt upptagen, finner jag ej någon
betänklighet vid att bifalla BorgareStåndets
förslag; synnerligen som detta Stånd bäst
78
Den 4 la nu ar i i e. tn.
lärer känna behofvet deraf. Vid denna Riksdag,
då så ofia exempel blifvit gifna , att frågor,
som varit afslaghe, sedermera dock blifvit
genonuli ifne, skulle jag uti nu ifrågavarande
punkt vilja föreslå en inbjudning till
Preste- och BondeStånden att sig med BorgareStåndet
förena. Jag anhåller om proposition
till bifall å BorgareStåndets förslag,
emedan jag tror, att det, såsom en
särskild sak, kan afgöras utan återremiss.
Hans ExceUence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å Utskottets Utlåtande i denna punkt.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans ExceUence hemställde»
om Ridderskapet och Adeln behagade afslå
Utskottets yttrande, och instämma uti BorgareStåndets
beslut.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr von Hartmansdorff: Mig synes»
som skulle Herr Tham och BevillningsUtskottets
öfrige försvarare, enär de äro öfvertygade,
att frågan i alla fall kommer att
förfalla, kunna upphöra att ytterligare motstå
Ridderskapets och Adelns bifall till vår
mening; hvarigenom Ståndet åtminstone bevisade
sin nitälskan för reda och ordning.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMasrskalkén förnyade de båda nyss
framstäldte propositioner, hvaraf den första
Den 4 Januarii e. m.
79
på enahanda salt, som förut besvarades; men
elen sista, angående afslag å Utskottets yttrande
samt instämmande uti BorgareStåndets
beslut, af Ridderskapet och Adeln bifölls.
Andra Hufvud Af delningen.
Beck; Ben, oarbetade; Bränvin af
Säd och Potatoes; Bränvin och Sprit af
Ris, Socker, Frugt eller Arrack, Rum,
Cognac och Genever; Böcker; Fisk, salt,
torr af alla slag; Färgträd, oraspadt, alla
slag; Garn; Garn, Camél-, ofärgadt, otvinna
dt, odubbleradt; Garn, Linne, of ärgadt;
Gummi; Hampa; Hudar och Skinn; Jer ti,
Tack-, Balast; Jern, Bomber, Kulor, Canoner
, m. m.; Jern , Gjutgods, etc.; Jern,
gamla casserade Canoner och Bomber; Jern ,
smidt eller valsadt, Osrnunds; Jern, Ankare,
etc.
De i afseende å desse artiklar af Utskottet
föreslagne 26 voteringspropositioner
Llefvo af Ridderskapet och Adelil godkände.
Kläder, gamla.
Herr Tham: Örn den föresbgne Tullen
på slitna gångkläder skulle uteslutas,
skulle följden troligen blifva, att alla klädstånd
i Hamburg och Lybeck hit infördes.
För att förekomma detta, bar BevillningsUtskottet
föreslagit det tillägg: Enär
det ej öfverstiger eget behof. Jag anhåller,
alt Ridderskapet och Adeln ville bifalla denna
lilla förändring.
8o
Deu 4 Jann ari i e. m.
TJppå derom framställde särskildte propositioner,
biföll Ridderskapet och Adeln
Utskottets ti 11 styrknncle rörande denna artikel,
samt godkände den i afseende derå
föreslagne 27:de voteringsproposition.
Kopparstickj etc.
Den af Utskottet i afseende å denna
Artikel föreslagne 28:de voteringsproposition
godkändes.
Ljus _, Talg~.
Herr Munck af Rosenschöld; Utskottet
har i ett föregående Betänkande föreslagit,
att den redan stadgade tullen å talgljus
skulle nedsättas; detta är af tre Stånd
godkändt; men PresteStåndet har beslutat,
att denna tull skall höjas lill detsamma sorn
i iS23 års TullTaxa, eller till 2 R:dr 24
sk. lispundet. Jag medgifver, att de i Stockholm
boende kunna vinna en ögonblicklig
fördel genom nedsättning af tullen på talgljus,
ehuru den går blott till 2 sk. på hvarje
skålpund; men jag hemställer om det icke
för allmänt och enskilt interesse, ja äfven
för Stockholms, är af vigt att jordbrukaren
inom Landet uppmuntras till producerande
af den rudimaterie, hvaraf ljus tillverkas,
och jag hemställer till de Herrar, som intressera
sig för realisationen, om ej genom
en fortfarande jemn undervigt i handeln med
Finland, som nu mera ej är någon Svpnsk
pro
-
Den 4 Januari'! e. fn*
St
provins, det blir oundgängligt» att vid ut*
vexlingen undervigten liqvideras med silf*
ver, så att en betydlig del af Silfverfonden
småningom af Finnarne utplockas. Då jaganser
realisationen i allmänhet såsom den väsendtligast
nyttiga af alla finance-operationer,
emedan den stadgar myntvärdet och
medförer möjligheten af rörclsecapitalets lill*
ökning i en naturlig ordning, så önskade
jag att den skulle byggas på sådane grunder,
att ej Kursen innan dess verkställande
betydligen stiger, och att silfret sedan ej
vandrar till en betydlig del utomlands, hvil*»'
ket nödvändigt skall inträffa, om vi ej förebygga
den undervigt i bandel vi i synnerhet
med Finland haft. Jag känner visser*
ligen värdet af de nyare Stats-ekonomiska
principer, i följe af hvilka undervigt i han*
del skulle vara en chimer, och att den icke
i allmänhet, åtminstone längre tid, existerar-,
samt att slutligen alla utländska varor må*
ste liqvideras antingen med egna producter
eller med Cotlcurs; men jag känner ock, ätt
en sådan undervigt kan partielt i mänga åi*
existera. I följd häraf tillstyrker jag att Rid*
derskapet och Adeln instämmer i Preste*
Ståndets beslut, att Tullbevillningen på Talg*
ljus må höjas till 2 R:dr 24 sk.
Grefve Gyldenstolpe, Anton Gabriell
Jag tror ej, alt Herr Munck af Rosenschöld
vinner något i hufvudfrågan, om än Rid*
56 H. 6
82
Den 4 Januarii e. rn.
derskapet och Adeln frångår sitt redan fattade
beslut, ty saken kommer i alla fall till
afgörande af förstärkt Statsutskott, och resultatet
inom delta Utskott lär blifva detsamma,
ehvad beslut vi nu fatta. Jag tillstyrker
således, att voterings-propositioneti
godkännes, och att vi förblifva vid den mening
vi redan förut i ämnet yttrat.
Herr Tham: Jemte det jag instämmer
i hvad Grefve Gyldenstolpe yttrat, anhåller
jag få upplysa, att den tull, som bestämmes
å utländsk talg, ingalunda har något inflytande
på tullen för Finsk talg; ty i den afslutade
Handelstractaten är på denna vara
bestämd en fix tull, hvilken, oberoende af
den nu ifrågavarande lullbestämmelsen, kommer
att utgå. Detta är orsaken, hvarföre Utskottet
ej ansett nyttigt att föreslå en högre
tull. Vöre ej förhållandet sådant, att tullen
a de talgljus, som från Finland införas, är
fix, hade visserligen Utskottet icke dragit
i betänkande att förhöja den.
Herr Munck af Rosenschöld: I följd
af den upplysning Herr Tham meddelat,
finnér jag visserligen onyttigt att nu mera
yrka den framställning jag gjort; dock kan
jag icke dölja min förundran öfver, alt BevillningsUtskottet
icke anfört detta factum,
för att vederlägga de inkast, som blifvit
gjorde. I anledning åter af hvad Grefve
Gyldenstolpe yttrat, vill jag blott nämna,
Den 4 Ja n u a r i i e. flir.
83
att denna fråga visserligen kunde undgå
komma lill förstärkt Utskott, om Ridderskapet
och Adeln frånginge sitt förra heslut,
så att två Stånd stadnade emot två,
och derefter en inbjudning skedde till de
andra tvenne Stånden; men då en fix tull
redan lärer finnas å från Finland inkommande
talgljus, och denna åtgärd således
vore ulan nytta, afstår jag från mitt yrkande
i nämnde afseende; dock kan jag icke förklara
huru, vid nu upplysta förhållande, frågan
orri tullbevillningens belopp å talgljus,
som blott från Finland, eller under namn
af Finska, om de ock äro från det egentliga
Ryssland, införas, kan blifva föremål
för förstärkt Utskott, och anhåller derföre
att Herr Tham ville upplysa, huru denna
åtgärd kunnat af BevillningsUtskottet till-*
styrkas, då redan en orubblig tull finnes å
ifrågavarande vara.
Herr Tham: Det är visserligen sannt,
att de mesta talgljus införas från Finland;
men det är ej eller förbudet att ifrån andra
utrikes orter hit införa denna vara, och
det är på sådane talgljus, som det nu ifrågavarande
stadgandet har afseende.
Uppå derefter framställd proposition, blef
Utskottets förslag lill den rörande denna
artikel afgifne 2_Q:dc voteringsproposition af
Ridderskapet och Adeln godkändt.
56 H. G* 1
84
Den 4 Januari! e. m.
Målningar, handteckningar och ritningar
j infattade eller oinfattade.
Under förblifvande vid Dess i afseende
å tullen å denna artikel förut fattade beslut,
godkände Ridderskapet och Adeln Utskottets
derom framställde 3o:de voteringsproposition.
Olja, Olive- eller Born-; Papper; Saity
kok-; Saxar, Öfverskärare-.
De i afseende å desse Artiklar af Utskottet
föreslagne 3i, 3a, 33 och 34 voteringspropositiouer
godkändes af Ridderskapet
och Adeln.
Segel.
Utskottets tillstyrkande i afseende å
denna Artikel bifölls.
Silke j ratt, ofärgadt, oberedt.
Utskottets förslag till den rörande denna
Artikel afgifne 35 Voteringsproposition
blef af Ridderskapet och Adeln godkändt.
Smör.
Herr Ribbing: Då i denna fråga två
Stånd stadnat emot två, skulle, om Ridderskapet
och Adeln accederade till det beslut
Preste- och BondeStånden fattat, ingen voteringsproposition
behöfvas. Då Utskottet äfven
förutsett möjligheten deraf, hemställer
jag, om icke Herr Grefven och LandtMarskalken
skulle (inna sig föranlåten lill Rid
-
Den 4 J a n u a r i i e. m.
85
derskapet och Adeln framställa proposition,
huruvida Ståndet instämmer med Preste?- och
BondeStånden.
Herr Tham: I frågan örn Tullbevillning
utgöra icke tre Stånds mening beslut,
och då BorgareStåndet bifallit Utskottets
första Betänkande, skulle frågan ändock komma
lill förstärkt Utskott. Dessutom är här
samma förhållande som med talgljus, att
en fix tull finnes å smör, sorn från Finland
inkommer. Jag tillstyrker derföre, att Ridderskapet
och Adeln vidblifver sitt förra beslut,
och godkänner voteringspropositionen.
Uppå derefter framställd proposition,
blef den af Utskottet i afseende å denna
Artikel föreslågne 36’ voteringsproposition
af Ridderskapet och Adeln godkänd.
Socker; Socker_, Topp-j Confect- och
Candi; Talg; Tjära.
De rörande desse Artiklar af Utskottet
föreslagne 3^, 38, 3c), 4°> 41 oc^ 42 vo~
teringspropositioner godkändes af Ridderskapet
och Adelli.
Trädvaror.
Hvad Utskottet rörande denna pu,nkt ,
tillstyrkt, blef af Ridderskapet och Adeln
bifallit.
Ull, okammad; okardad; Ralk-ullj Väfnader
j Kläden, *
86
Den 4 Januari i e. m.
Utskottets förslag till fö, 44 och 4^
voteringsproposilionerne öfver dessa artiklar
blefvo af Ridderskapet och Adeln godkände.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkornne Memorial och Utlåtanden:
. Från StatsUtskottet:
Åf den 3i sistlidne December:
N:o 369. I anledning af skiljaktiga beslut
inom RiksStånden i frågan angående försäljningen
af 5 stycken Kronan tillhöriga
Krigsskepp och redogörelsen för derföre influtne
medel.
Frän Bevillning- Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotten:
Af den 19 sistlidne December:
N:o 28. I anledning af gjorda anmärkningar
vid Betänkandet N:o 17, i afseende
på förehafd granskning af Kongl. Maj:ts förnyade
Seglationsordning, af den 21 Julii
1825.
N:o 29. I anledning af gjorda anmärkningar
vid Betänkandet N:o 19, angående
Kongl. Stadgan för Inrikes Tullförpassning
* och bevakning.
Frän ExpeditionsTJt skot tet :
Af den 3i sistlidne December:
é
N:ö 3oG. Angående den lill Kongl. Maj:c
Den 4 Januari i e. m.
afgående underdåniga Skrifvelsen, angående
regleringen af allmänna IndragningsStaten.
Åf den 2 dennes:
N:o 3ii. I anledning af återremiss af
Utskottets förslag till Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse N:o 290, angående förliöjdt
Hyres-anslag för Landshöfdinge-Residencehuset
i Hernösand.
N:o 3i3. Med öfverlemnande af förslag
till underdånig Skrifvelse N:o 3i2 angående
fceviljadt anslag af allmänna medel till Götha
Canal-byggnads fullbordande.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 10 örn aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Thorsdagen d. 7 Januarii i83o.
Plenum klockan ett qvart till 1 e. m.
Sedan Ridderskapets och Adelns Herrar
Ledamöter blifvit samlade, samt de 2:ne
Härolder, hvilka borde gå framför Ridderskapet
och Adeln, ankommit, afgick Hans
Excellence Herr Grefven och Landt Mar
-
/
88
Den 7 Januari i f. m.
skalken med Ridderskapet och Adeln klockan
tre qvart till i e. m. till Plenum Plenorum
å RiksSalen, hvarest Hans Excellence
StatsMinistern för Utrikes Ärenderne m. m.
Herr Grefve G. af Wetterstedt_, å Kongl.
Maj:ts Höga vägnar, uppläste Dess tal, hvarigenom
Kongl. Maj:t meddelade Dess Nådiga
Sanction uppå åtskillige af Rikets Ständer
i underdånighet hemställde Grundlagsoch
Lagfrågor, äfvensom Kongl. Majrts Nådiga
beslut, i anledning af Rikets Ständers
rinderdåniga Skrifvelse, rörande en ny SlängselFörordning,
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och Län dt Mar skalken å Rikets Ständers
vägnar i underdånighet yttrade:
Stormäktigste, Aller nådigste
Konung!
Jemlikt föreskriften i 87 §. RegeringsFormcn
få, till Eders Kongl. Maj:t, Rikets
Ständer nu i underdånighet öfverlemna följande
skrifvelser, med anmälanden om bifall
till särskildte af Eders Kongl. Majit till
Rikets Ständer aflåtne Nådiga Propositioner,
nemligen:
1:0 Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
af den g November 182g, i anledning
af Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
den i3 December 1828, angående
Strafflag emot Negerhandel och delaktighet
deruti; samt, i sammanhang härmed,
Den 7 Januarii t. re»
89
2:0 Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
af samma dag angående utfärdande
af en Strafflag mot Slafhandel i allmänhet.
3:o Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
af den 18 November 182g, i anledning
af Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Propo»
sition den 11 September samma år, angående
stadgande, att den, som icke uppnått
s5 års ålder, ej må till Domare-embetet förordnas.
4:o Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
af den 28 December 1829, i anledning
af Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om tillägg i 25 Gap. 5 §. RältegångsBalken,
Rikets Ständer anhålla, att i Eders
Kongl. Maj:ts nåd och ynnest städse få vara
inneslutne.
Sedan Hans Excellence samt Ridderskapet
och Adeln återkommit till Riddarhuset,
hemställde Hans Excellence, att Kongl.
Maj:ts å RiksSalen uppläste 3;ne Tal måtte
i dagens Protocoll intagas.
Bifölls.
I anledning häraf upplästes flögstberörde
Tal, så lydande:
Välborne, Ädle och Välbördige, Ärevördige,
Vördige, Vällärde, Ärpborne,
Förståndige, Välaktadc, lie*
1
9°
Den 7 Januarii f. m.
dcrvärde och Redlige, Gode Herrar
och Svenske Män!
Uti underdånig Skrifvelse af den 24
Julii sistlidet år, håfven J, Gode Herrar
och Svenske Män, till vinnande af MittNådiga
bifall öfverletnnat de lagligen beredda,
från 1823 års Riksdag hvilande, samt
vid innevarande Riksmöte af Eder gillade
och antagne förslag till ändringar i Rikets
Grundlagar, med undantag af förslaget till
6’8 §. Riksdagsordningen, hvarom J ännu
icke fattat Edert beslut; och har Jag, efter
inhämtande af Mitt StatsRåds underdåniga
tankar, stannat i följande beslut.
Jag har gillat och antagit de af Eder,
Gode Herrar och Svenske Män, föreslagne
ändringar uti:
37
56 §. 2 morn. sista punkten;
6g §. 5 punkten;
97 §• 2 punkten RegeringsFormen;
samt de vid slutet af g8 §. RegeringsFortnen
föreslagne tvenne tillägg;
äfvensom de föreslagne ändringarne uti io3
§. 3 punkten och 108 §. 4 punkten RegeringsFormen.
Likaledes har Jag i Nåder bifallit de
förändringar, som blifvit af Eder föreslagne
uti:
5 4 §* 4 och 5 momenterne RiksdagsOrd»
ningen;
Den 7 Januari i f. m.
9l
det vid slutet af 14 §• föreslagne nja 6 momentet;
de
föreslagne ändringarnc uti 17 §. 2 mom.
sista punkten;
19 §. sista punkten;
22 §. förra och sednare punkterne;
23 §. i mom. 3 punkten;
33 §. 2 morn.;
4q §. 1 mom. 2 punkten;
62 §. 1 punkten;
63 §. 2 morn. 2 punkten Riksdagsordningen,
jemte de vid slutet af 63 §. föreslagne
tillägg;
äfvensom de uti:
64 §• 3 punkten,
65 §. 2 piunkten,
73 §. sednare punkten, samt
79 §. Riksdags-Ordningen föreslagne än>
dringar.
Beträffande deremot den af Eder föreslagne
förändrade redaclion af 63 §. RegeringsFormen,
har Jag ansett, att då den
närvarande redactionen af samma §. i bestämda
ordalag innehåller, att det så kallade
Stora Creditivet skall ur Rikets Ständers
Bank, vid infallande krig, af Konungen
lyftas, men den nu föreslagna förändrade
redactionen icke ens antyder, hvarest
lyftningen af delta Credilif skulle komma
att äga rum, kunde en skadlig obestämdhet
vid tillämpningen härigenom uppstå,
hvilken det är Lagstiftarens pligt att före
-
Den 7 Januari i f. m.
Itömma; och har Jag, af sådan anledning,
funnit Mig förhindrad, att antaga Edert ifrågavarande
förslag. Jag är likväl sinnad, att
till Eder, gode Herrar och Svenske Män,
aflåta en Nådig Proposition, hvarigenom ali
otydlighet i denna del Jkan förebyggas.
Jag har vidare funnit, att det af Eder
föreslagne stadgande om offentlighet vid RiksRättens
sammanträden icke borde beslutas
annorlunda, än i sammanhang med frågan
om offentlighet vid Domstolarne i allmänhet,
hvilken fråga åter är i vissa delar beroende
af möjliga, men ännu icke beslutade
förändringar i RättegångsOrdningen. De vigtigaste
skälen för offentlighet vid Domstolar
äro tvifvelsutan, å ena sidan, attén tilltalad
person derigenom äger större säkerhet
att icke våldföras eller lida inskränkning
i rättigheten att lagligen försvara sig, och
å den andra, att allmänheten der må äga
tillfälle att upplysas och påminnas om sina
pligter samt varnas för öfverträdelser. Intetdera
af dessa skäl har Jag funnit gällande
för offentlighet under rättegångar vid
RiksRätt, ty dennes sammansättning tryggar
tillräckligen den tilltalades säkerhet om
laglig behandling, och allmänheten kan icke
der hämta tillfälle att erinras om sina pligter.
Den rätt åter, som medborgare äga,
att erfara, huru de vigtiga ämnen, som kunna
blifva föremål för RiksRätt, utredas, granskas
ocb afgöras, befordrgs ostridigt merg
D e ii 7 J a n u a 1’ i i f. ni.
93
fullkomligt och mera säkert genom tryck*
friheten. På dessa grunder* har Jag icke
ansett Mig för det närvarande böra bifalla
den af Eder föreslagna förändring i 102 §.
RegeringsForrnen.
Då Jag slutligen ansett de afEder fram*
ställde förslag till ändringar uti åtskilliga §§.
af TryckfrihelsFörordningen vara mindre
väsendtlige; och då Jag derjemte inhämtat,
det ett förslag till en alldeles ny redaction
af denna Grundlag af Edert ConstitutionsUtskolt
blifvit i behörig ordning väckt, samt
att detsamma redan hos Eder, Gode Herrar
och Svenske Män, kommit under öfver*
läggning, och sålunda till slutligt afgörande
vid nästa Riksdag kan förekomma, har Jag
icke funnit skäl att nu antaga berörde af
Eder framställda partiella förslag.
Jag förblifver Eder, Gode Herrar och
Svenske Män, med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen.
CARL JOHAN.
"Välborne, Ädle och Välbördige, Ärevördige,
Vördige, VällSrde, Äreborne,
Förstånd ige, Välaktade, Hedervärde
och Redlige, Gode Herrar
och Svenske Män!
Uti skrifvelse af den ir sisllidne Maj
håfven J, Gode Herrar och Svenske Män,
uppå anförde skäl, i underdånighet anhål
-
94
Den 7 Ja n u a r i i f. m.
]it, alt till allmän kännedom oell efterrättelse
må kungöras, att Kongl. Kungörelsen
af den 7 December 1787, hvarigenom stadgas,
alt den, som skriftligen eller mundtligen
eller genom tryck fäller obehöriga och
vrånga omdömen öfver de af Konungen vidtagna
författningar, skall vara förfallen till
det i 5 Gap. 1 §. MissgerningsBalken utsatte
straff, numera upphört att vara gällande.
Efter det Högsta Domstolen och StatsRådet
blifvit i ämnet hörde, bar Jag funnit
nySsberörde Kungörelse, under närvarande
förhållanden, vara så mycket mindre
behöflig och således kunna till sin kraft och
verkan upphöra, som det derigenom åsyftade
ändamål sedermera blifvit vunnit genom
stadgandet i TryckfrihetsFörordningen,
hvilken, med hänvisning på hvad Allmänna
Lagen i delta afseende oförändradt
bestämmer, i 3 §. 4 Morn. innehåller, huru
allt slags lastligt yttrande om Konungens
Person eller gerningar skall anses och straffas;
och kommer allmän Kungörelse härom
att i vanlig ordning utfärdas.
Uti underdånig skrifvelse af den ag
sistlidne Maji, håfven J, Gode Herrar och
Svenske Män, uppå anförde skäl, föreslagit,
alt, med ändring af så väl Kongl. Brefven
den 2 Maji 1766 och den 28 Februarii 1777,
så vidt de angå Rådmän i de städer, der
Den 7 Januarii f. m,
95
ej, enligt särsk i 1 te Författningar, minst 2 af
RådstufvuRättens Ledamöter böra vid Academien
hafva undergått förhör i lagfarenheten,
som ock af Kongl. Brefvet den 16
Julii 1766, stadgas och förordnas må:
i:o Att Rådmän i omförmälte städer,
så ock alla Kämnerer, skola vara frie från
skyldighet, att deltaga i gäldandet af böter,
hvilka, för underlåtenhet att inom laga
lid lill vederbörande HofRätt insända
renskrifna exemplar af Domböcker samt af
Protocoller öfver Uppbud och Lagfart, Inteckningar,
Äktenskapsförord och Förmyndare-mål,
hädanefter varda RådstufvuRätt
eller KämnersRätt ådömde; från denna befrielses
tillgodonjutande dock undantagne de
Rådmän eller Kämnerer, sorn deltagit i beslut
eller annan åtgärd, hvarigenom hinder
för Domböckernes eller Protocollornes utskrifvande
eller afsändande blifvit vålladt.
2:0 Att i dem bland dessa städers RådstufvuRätter,
der MagistratsSecreterare eller
Stadsnotarie finnes, samt i de KämnersRätter,
hvilka äro med Notarie försedde,
Borgmästare och MagistratsSecreterare eller
StadsNotarie, till hälften hvardera, samt
KämnersPracses och KämnersRältsNotarie,
äfven till hälften hvardera, skola för ofvanberörde
böter ansvara.
3:o Att i de öfriga af samma städers
RådstufvuRätter, Borgmästare ensam, och
i de KämnersRätter, som ej hafva Notarie#
•J6
Deri 7 Jann a r ii f. m.
KämnersPrasses ensam, skall böterna erlägga
, och
4:o Att de i sistberörde Kongl. Bref utsatte
så kallade Dagaböter för olagligt dröjsmål
med insändande af Intecknings-, Äktenskapsförords-,
Uppbuds- och Lagfartssamt
Förmynderskaps-Protocoller hädanefter
ej må beräknas för längre tid än tre
månader från den dag, inom hvilken protocollerne
bordt vara till HofRätten inkomna,
ehvad dröjsmålet dessförinnan blifvit
lios IIofRätlen åtaladt eller icke, utan skola
de försumlige derefter, genom föreläggande
af lämplige vitén eller annat laga äfventyr,
tillhållas alt sin pligt härutinnan fullgöra.
Efter Högste Domstolens och StalsRådets
hörande, har Jag tagit detta amne i
öfvervägande; och ehuru Jag till alla delar
godkän t det af Eder framställda förslag,
angående Rådmäns och Kämnerers befrielse
från deltagande i skyldigheten alt erlägga
böter för försutnmadt insändande till HofRält
af Domböcker och Protocoller, äfvensom
att beräkning af de stadgade dagaböter
bör till 3 månader inskränkas; så har
Jag likväl funnit den anmärkning emot redactionen
af ifrågavarande förslag sig förete,
att, sedan i sista momentet är omnämnt,
att dagaböter ej må beräknas för längre tid
än 3 månader från den dag, inom hvilken
Protocollcrne bordt vara till HofRätten
in
-
Den 7 Ja n uarii f. m.
97
inkomne, förslaget vidare innehåller följande
slutmening: ”utan skola de försum”lige
derefter, genom föreläggande af lämplige
vitell eller annat laga äfventyr, till”hållas
att sin pligt härutinnan fullgöra.”
Då dervid icke blifvit bestämdt, hvad
med laga äfventyr bör förstås, eller ens
hänvisning lernnad till något visst lagrum;
torde det vara att befara, det HofRätterne,
genom en så beskaffad obestämd Lagförändring,
ofta skulle komma i villrådighet, huru
Underdomares utöfver 3 månaders tid
fortsatte försummelse i berörde afseende rätteligen
borde bedömas; och ansrer Jag, af
detta skäl, Mig vara hindrad, ätt till Edert
ifrågavarande förslag lemna nådigt bifall.
Uppå de af Eder, Gode Herrar och
Svenske Män, uti underdånig skrifvelse af
den 19 sistlidne Augusti, anförde skäl, har
Jag, efter Högste Domstolens Och StatsRådets
hörande, gillat och antagit Edert uti
samma skrifvelse framställde förslag, att
mundtliga stämningssättet i tvistemål må
alldeles afskaffas, och till den ändan 2 §.
uti 11 Gap. RältegångsBalken hel och hållen
upphäfvas, samt, i följd déraf, utut 7
§. i samma Capitel och Balk uteslutas orden:
”Mundtelig stämning å landet bör ske
"genom Länsman eller någon af Nämnden,
56 H. 7
g8
”med en annan trovärdig man, som in”om
Häradet bor; och i staden af Rättens
”tjenare.”
Om hvilken Lagforändring allmän Kungörelse
kommer att utfärdas.
Uti underdånig skrifvelse af den 19 sistlidne
Augusti, håfven J, Gode Herrar och
Svenske Män, uppå anförde grunder anhållit
om utfärdande af en särskilt Författning,
hvarigenom det må förklaras vara
med Lagens rätta förstånd och mening uti
i4 Cap. 2 och 3 §§. MissgerningsBalken instämmande:
1:0
Alt de uti 2 §. utsatte böter för
den, som slår sin stjuffader eller sljufmoder,
svärfader eller svärmoder, stjufsvärfader
eller stjufsvärmoder, skola för hvarje
särskilt persons våldförande Adömas, så att
den, som slår både stjuffader och stjufmoder,
skall böta tvåhundrade Daler o. s. v.
2:0 Att den, som slår sin stjuffader eller
stjufmoder, svärfader eller svärmoder,
stjufsvärfader eller stjufsvärmoder, skall,
utöfver nyssberörde ansvar, särskilt böta
för sår och slag, enligt 34 och 35 Capitlen
MissgerningsBalken.
3:o Att det i 3 §. stadgade ansvar å
den, som fäller smädeord emot fader eller
moder, bör så tillämpas, att barn, som fäl
-
Den 7 Januari! f. m.
99
ler smädeord emot både fader och moder,
och derföre på en gång lagföres, skall i ena
bot straffas med fyratio par spö, trettio par
ris eller tjuguålta dagars fängelse vid vatten
och bröd.
4:o Ätt de i samma §. stadgade böter
för den, som fäller smädeord emot stjufföräldrar
eller svärföräldrar, skola särskilt
åläggas den brottslige för hvar och en af
desse personer, emot hvilken förseelsen sker,
så att den, som fäller smädeord emot både
stjufFader och stjufmoder, skall böta etthundrade
Daler, 0. s. v,
5:o Ätt således den, sorn begär ett eller
flera af de i dessa Lagens rum omförmälte
brott emot särskilte personer, skäll
för hvardera brottet till det i Lagen utsatte
ansvaret dömas; dockså, atthuggoch
slag samt smädeord emot en och samtala
person icke med särskilt straff belägges, utan
ansvaret för smädeordet, i thy fall, anses
Vara i ansvaret för våldet inbegripet, samt
att, der förvandling af böter skall ske» Lagens
stadgande om högsta kroppsplikt icke
öfverskrides.
Hvad J sålunda i underdånighet föreslagit,
har Jag, efter Högste Domstolens och
StatsRådets hörande, tagit i öfvervägande,
och dervid väl med Eder instämt uti enahanda
omdöme» angående rälta förståndet
56 H.
♦
1 oo
Den 7 Jonnar ii f. rti.
af ifrågavarande Lagens rum; men funnit
följande anmärkningar emot den af Eder
föreslagne redaction till Lagförklaring sig
förete, nemligen:
1:0 Att uti 2 punkten föreslås, att#
vid tillfälle af det brott, som i 2 §. af i4
Gap. MissgerrtingsBalken omtalas, den brottslige
skall, utom de der stadgade böter, dömas
för sår oell slag, enligt 34 och 35 Capillen
samina Balk, hvaraf skulle följa, att slag, äfven
utan åkomma, borde ådraga ansvar, både
enligt i4 och 35 Capitlen, hvilken dubbla
bestraffning synes icke böra äga rum, enär
sjelfva slaget, utöfvadt emot de i 14 Cap.
2 §. omnämnde personer, just är det som
innefattar den gröfre brottslighet, om hvilken
nyssberörde §. handlar, och
2:0 Att då uti 3 punkten föreslås, att
det uti 14 Cap. 3 §. MissgeruingsBalken stadgade
ansvar å den, som fäller smädeord
emot fader eller moder, bör så tillämpas,
alt barn, som begär dylikt brott emot både
fader och moder, och derföre på en
gäng lagföres, skall i ena bot straffas med
högsta kroppsplikt, har, genom denna uppställning
af förslaget, detsamma erhållit en
inskränkning, hvarigenom komme att saknas
föreskrift för den händelse, alt, sedan
den brottslige emot endera af föräldrarite
blifvit straffad, han derefter tilltalas och
sakfälles för dylik förseelse emot den andra
af dem, begången innan den förra be
-
I) e u 7 Jann a r i i f. m.
101
straffningen blifvit verkställd, i hvilket fall,
vid den föreslague lydelsen af Lagbudet,
tvetydigt kunde anses, antingen den brottslige,
såsom icke på en gång lagförd för bägge
förbrytelserna, borde vara fri från annat
ansvar, än han redan undergått, eiler
ånyo lika straffas, eller ock, hvilket tvifvelsutan
vöre med de i andra Författningar
lagde gi under öfvensstämmande, beläggas
med det ansvar, som, vid beräkning af
det förra straffet, utgör fyllnaden i högsta
kroppsplikt.
Enär likväl den förbättring i redaclionen
af om för rutil Le Lagförklaring, som i anledning
af berörde anmärkningar synes erforderlig,
igke kan till vägabringas utan genom
Contra-proposition, hvars framställande,
med afseende å Riksdagens snart förestående
slut, tiden nu icke mqdgifver, och
de ifrågavarande Lagrummen icke är o så
otydliga, att Domaren, med fästad uppmärksamhet
å Lagens på andra ställen uttryckte
mening, kan sakna tillräcklig ledning,
för att desamma rätteligen tillämpa;
finner Jag icke skäl att för närvarande, och
då Förslag till förbättrad CriminalLag i allmänhet
är af LagCommileen ularbetadt och
färdigt att till närmare granskning företagas,
såsom gällande Lagförklaring antaga
Edert i detta ämne nu framställde Förslag;
dock varder detsamma nu öfverlemnadt. till
LagCominiltcen, för att vid den skeende
102
D e u 7 J an u ar i i f. m.
granskningen af det allmänna. Lagförslaget
tagas i öfvervägande.
Uti skrifvelse af den io sistlidne September,
håfven J, Gode Herrar och Sven--  ske Män, i underdånighet anfört, att Eder
uppmärksamhet blifvit fästad derå, att Lagen
i 17 Cap. 8 §. RältegångsBalken tillåter,
att vittne, emot hvilket anföres jnf,
sorn ej genast kan. fulltygas, icke dess mindre
må, vid domstol å Landet, under förbehåll
af jäfsrätt, för dödsfalls skull, edeligen
afhöras, men deremot bjuder, att, om
en sådan jäfs-anrnärkning göres vid domstol
i Stad, Domaren skall förelägga viss dag till
jäfvets bestyrkande; och då den grundsatts,
hvilken i omförmälte lagrum är antagen
för den händelse, att mot vittne vid Domstol
å landet göres jäf, som ej straxt kan
bevisas, efter Eder tanke, bör följas äfven
vid Domstol i Stad, så att, då omständigheter,
som kunna utesluta en person ifrån
vittnesmål, icke genast ledas i bevis, Dom-,
stolen, så väl i Stad som å Landet, skall,
på sätt Lagen nu tillåter endast vid domslol
å Landet, anställa vittnesförhöret, med
öppen rätt att pröfva verkan af vittnets berättelse,
sedan tid till den anmärkta omständighetens
bestyrkande blifvit lemnad; håfven
J ansett Eder böra i underdånighet föreslå,
det 8 §. af 17 Cap. RättegångsBaiken
måtte erhålla följande förändrade lydelse:
Den 7 Januarii f. m.
io3
”Gör man jäf, men kan det ej med
”fullt bevis fästa, ändå att skäl eller omständigheter
företes, som det jäf styrka;
”då skall vittnet höras; men Rätten pröfve,
”när dom i saken gifves, hvad verkan vitt”nets
utsago äga må. Nu är den, som jäf
”gör, ej beredd att sina bevis genast före”te;
varde ock då vittnet hördt, och lägge
”Rätten honom, som jäfvet gjort, viss tid
”före att det bevisa. Gitter han jäfvet med
”fullt bevis fästa, vare vittnesmålet ogildt;
”häfver han ej fullt bevis, pröfve Rätten
”bvad verkan det äga må.”
Efter Högste Domstolens och StatsRådets
hörande, har Jag funnit godt att bifalla
den af Eder sålunda föreslagne Lagförändring,
hvarom Allmän Kungörelse kommer
alt utfärdas.
Sedan Högste Domstolen och StatsRådet
blifvit hörde, har Jag funnit godt antaga
och bifalla följande af Eder, uti skrifvelse
af den 23 sistlidne September, i underdånighet
framställde Förslag till förklaring
öfver 5 och 6 §§. i z3 Cap. RättegångsBalken:
”Med
Lagens rätta förstånd och mening
”i dessa rum instämmer, alt, vid omröstan”de
till dom, alla Rättens Ledamöter, som
”i omröstandet böra taga del, skola, vid
”samma tillfälle, i den ordning Lagen stad”gar,
sina meningar yttra; till hvilken ända,
Ben 7 Januari) f, m.
”så snart läsningen af handlingarne är shw
”tad, och saken så beredd, att den kan till
”öfverläggning och afgörande företagas, den
”Ledamot, som anser sig behöfva rådrum
”att, för sakens vigt, sig nogare betänka,
”skall, innan omröstning börjas, sådant till
”Rättens Protocoll anmäla, i hvilket fall omröstningen
uppskjutes och handlingarne till
”honom öfverlemnas. Begäres rådrum af 2
”eller flere Ledamöter, då öfverlemnas hand”lingarne
först till den af dem, som ytterst
”sitter, och derpå, när han till Rätten handr
”lingarne återställer, lill den i ordningen närmaste,
o. s. v., hvilket hvarje gång i Pro”tocollet
antecknas; och bör, sedan alla de
”Ledamöter, som det äskat, sålunda af handr
”lingarne haft del, samt fått begagna den i
”Lagen rnedgifna betänketid_, omröstningen
”genast åter, efter hållen öfverläggning, i fö”reskrifven
ordning för sig gå, utan att ytterligare
uppskof dermed till en annan Rättegångsdag
för någon Ledamot må äga rum,
Om hvad jag sålunda i detta ämne,
gemensamt med Eder, beslutat, kommer
allmän Författning till vederböraudes ef»
terrättelse att utfärdas.
Med afseende å de olägenheter, som
uppkomma genom fångars forslande från
en ort till en annan, i följd af uppgifter
om brott af en och samma person å särskilta
ställen begångnc, håfven J, Gode
i) e n 7 Januari! f. ra .
Hervar och Svenske Män, uti skrifvelse af
elen 38 sistlidne September, i underdånighet
framställt Förslag till en Författning af
följande lydelse:
”Med ändring af stadgandet i 10 Gap.
’*2i §. 2 Morn. RättegångsBalken, att den,
”sorn till flera missgerningar å särskilta erster
sig skyldig gjort, bör derföre dömas
”der grofsta brottet är begånget, samt med
'”upphäfvande af ej mindre Kongl. Brefvet
”den ag Julii 1812, angående förklaring af
”nyssb.erörde Lagrum, än ock Kongl. Kungörelsen
den 18 December i8a3, huru för”hållas
bör, då emot redan dömde personer
3'ppas blott, hvarom ransakning tillförene
icke varit anställd, varder härigenom
förord nåd l
”1:0 Den, som för olika bfott vid fledie
Domstolar undergått ransakning, må slu”teligen
dömas af den Rätt, der han sist
”lagföres, ulan afseende på brottens mer
”eller mindre grofva beskaffenhet.”
”2:0 Bekänner häktad person, som för
”brott under tilltal står, och ännu ej slutligen
dömd blifvit, att han utom Domsa”gan
eller Länet föröfvat annan missger”ning,
för hvilken lian ännu ej är tilltalad
”eller dömd, eiler gifver ransakningen der”lill
anledning, och är han ej redan förvunnen
till brott, hvarå dödsstraff eller
”högsta kroppslikt bör följa, då må på Donnianus
pröfning bero, huruvida, innan don
Den 7 Ja niiarii f- m
-
”tilltalade förvises till ransakning vid Dom-,
”stol i den ort der brottet uppgifves vara
”begånget, upplysning om brottets verklighet
och tillvarelse skall genom skriftvex-,
”ling med vederbörande sökas.”
”0:0 Är den tilltalade redan till dödsstraff
eller högsta kroppsplikt saker an”sedd,
då skola ock upplysningar om det
”erkända eller eljest yppade brottets verklighet
och beskaffenhet, jemte målsägan”deus
yttrande infordras; och åligger det
”sedan Domaren, sorn sist dömt, att bestämma,
huruvida ytterligare ransakning
”ina företagas, eller om den brottslige bör
”till det straff, hvartill han redan blifvit
”dömd, genast befordras.”
”Yrkar målsäganden, att ransakning om
”det erkända eller eljest yppade brottet skall,
”anställas, eller är brottet sådant, att derå
”föijer högre ansvar än det, hvartill den
”tilltalade redan är skyldig ansedd, eller
”företer sig anledning, att medbrottslige fin-,
”nas, sorn genom ransakningen kunna upp”täckas;
varde då, genom Konungens Befall”ningshafvandes
föranstaltande, sådan ransakning
företagen; men ej skall den brotts”lige
till sådan ransakning inställas, med
”mindre så är, att Domaren, som ransak”ningen
förrättat, det nödigt pröfvar; utan
”må ransakning i den brottsliges frånvaro
”för sig gå; hvarefter ransaknings-protocol”let
genom Konungens Befallningshafvande^
Ben 7 Januari! f. m.
”försorg, tillställes den brottslige i häktet,
”der han förvaras, och tillfälle honom lemnäs
att sig förklara, innan i saken slute”ligen
dömes,”
”4:o Uppgifver fånge, sorn för mord,
”rån, stöld eller annan grof missgerning å
”fästning eller allmän arbetsinrättning, på
”längre eller kortare tid, insatt är, att han,
”innan han dömd blef, föröfvat brott, för
”hvilket han ännu ej undergått ransakning,
”eller yppar sig eljest anledning till ett så”dant
förhållande; då skall underrättelse
”om brottets verklighet i vanlig ordning
”inhemtas. Finnes brottet hafva skett, och
”fordrar målsägande, att ransakning derom
"vid vederbörlig domstol anställes; eller
”anser Konungens Befallningshafvande i den
”ort, der brottet är begånget, den brotts”liges
fällande skola föranleda förhöjdt an”svar
å honom, eller ransakningen med”föra
upptäckt af andra i brottet möjligen
”invecklade personer; varde ock d.å, genom
vKonungens Befallningshafvandes föranstaltande,
ransakning företagen; men ej skalL
”fången till den ransaknings undergående
”utlemnas, derest icke Domaren yrkar hans
”inställande, utan förfares på sätt i näst-,
”föregående punct är förordnadt.”
”5:o Öfver förnekad ransakning äge ej
”den brottslige besvär anföra,”
Sedan Högste Domstolen och StatsRå*
det blifvit i detta ämne hörde, har Jag
Den 7 Ju n u a r i i i. m.
tagit detsamma i öfvervägande, och funnit ^
Edert ifrågavarande Förslag till Lagförändring
hufvudsakligen hvila på antagande
deraf, alt ransakning i brottmål skulle kunna
äga rum i den tilltalades frånvaro, med
rättighet likväl för den sistnämnde att af
yndersökningen erhålla del, innan dom i
målet meddelas. Ett så beskaffadt rättegångssätt
anser jag icke kunna godkännas,
såsom stridande emot den i Sveriges Lag
i allmänhet uttryckte grundsatts, att den
anklagade äger rättighet att ransakningen
öfvervara, en grundsatts, hvilken synes vara
så mycket nödvändigare att iakttaga, som
ransakningens hufvudsakligaste föremål: att
få sanna förhållandet ulredt, skulle, genom
den tilltalades frånvaro, i de fleste fall betydligen
förfelas. Uppå detta skäl, och då
Edert Förslag i öfrigt egenteligen innefatr
tar endast en förändrad redaclion af de i
ämnet förut meddeldte stadganden, hvilka,
rätt tillämpade och iakttagne, äro tillräcklige
för vinnande af de dermed åsyftade
ändamål, har Jag funpit Mig sakna anledning
alt till Edert berörde Lagförslag lemna
nådigt bifall.
Uti skrifvelse af den 19 sistlidne October
håfven J, Gode Herrar och Svenske
Män, uppå anförde skäl, i underdånighet
föreslagit, att den i Kongl. Förklaringen
den i/f Maji i8o5, rörande Lagfart å fast
egendom, befiuteliga föreskrift, angående
I) e n 7 Januari! f. tal.
o vilkorligt uppvisande inför Domstolen af
de handlingar, hvilka styrka förre ägarens
åtkomst, måtte förändras till följande lydelse
:
"Enär Lagfart sökes, böra de handlingar,
som styrka förre ägarens åtkomst,
"uppvisas, samt innehållet deraf i Lagfarts”Protoeollet
antecknas. Kunna icke sådane
”handlingar företes, då må förre ägarens
”åtkomst, genom annan laglig bevisning,
”styrkas.”
Efter StatsRådets och Högste Domstolens
hörande, har Jag tagit detta ämne i
öfvervägande; och då i fråga om äganderätt
till fast egendom erfordras den yttersta
fullständighet i bevisningen, hvarföre
ock Lagen stadgar, att alla afhandlingar om
fastighet skola skriftligen upprättas, samt
tillförlitligheten af annan bevisning än den,
som genom företeende af skriftliga handlingar
kan åstadkommas, oftast blefve ganska
svår att bedöma, särdeles som den ena
parten, eller den möjligen varande rätta
ägaren till fastigheten, dervid icke är tillstädes,
och dessutom emot Edert ifrågavarande
Förslag förekommer, att detsamma
icke utmärker beskaffenheten af den lagliga
bevisning, som, till styrkande af förre ägarens
åtkomst, finge åberopas och antagas,
eller ens hänvisar till något, visst lagrum,
sorn i sådant afseende borde tjena Domaren
till efterrättelse; så har Jag funnit Mig
I IO
Den 7 Jan när ii f. m.
icke äga skäl, att till berörde föreslagne
Lagförändring lemna nådigt bifall.
Uti skrifvelse af den 19 sistlidne October,
håfven J, Gode Herrar och Svenske
Män, i underdånighet anmält, att J, vid
förehafd granskning af hittills gällande Författningar
om föryttrande af Bankens panter
genom BancoAuetion, funnit det vara
mest lämpligt och syftesenligt, att Bankens
fordringar emot fast pant indrifvas i van*
lig utsökningsväg, öfverensstämmande med
Allmänna Författningar i dessa hänseenden;
hvarföre J, med upphäfvande af de särskilta
Författningarne angående BancoÄuctioner
å fast egendom, för Eder del, beslutit,
att BancoStyrelsen, enär stadgad inbetalning
å intecknad fordran, efter föregången
anmaning, uteblifver, må äga hos
Konungens vederbörande Befallningshafvande
söka handräckning till den intecknade
fastighetens utmätning och försäljning, pä
sätt Lag och Författningar i allmänhet föreskrifva;
dock att, i händelse den utmätta
fastigheten icke vid första eller andra
Auctionen uppgår till Bankens hela fordran,
BancoStyrelsen då må kunna bestämma,
hvar ytterligare skeende Auction skall förrättas,
antingen å LandsCancelliet eller ä
Tingsstället i det Härad eller Tingslag, hvarest
egendomen är belägen; förblifvande det
Konungens Befallningshafvandes pligt, då
handräckning lill fastighets utmätning af JBan
-
Den 7 januarii f. m.
in
ken äskas, att den skyndsamt meddela: att
till se, det Bankens säkerhet varder i allo
iakttagen * och att* i enlighet med Kongl.
Kungörelsen den 22 December i818, vid
dylika executiva försäljningar, vid ansvar,
likaledes tillse, ej allenast att egendomen
icke bortgår under Bankens fordran, om
hvars belopp till auctionsdageri tidig uppgift
dessförinnan bör, på anfordran, från
Banken meddelas, utan ock att salubref icke
utfärdas förr, än med Bevis från Bankett
styrkes, att nämnde fordran blifvit till fullo
liqviderad, eller angående lånets omsättning
på köparens namn med Banken öfVerenskommits;
äfvensom Konungens Befallningshafvade
borde, i de fall då en å Bankens
fastighetspant utlyst executiv Auction
på en eller annan grund varder af dem inställd,
med näst derefter afgående post till
Banken insända Utdrag af det vid tillfället
å LandsCancelliet deröfver förda Protocoll;
å hvilket Edert sålunda fattade beslut J
begärt Min nådiga stadfästelse.
Efter Högste Domstolens och StatsRådets
börande, har Jag funnit godt samtycka
till Eder berörde begäran, i följd hvaraf
Allmän Kungörelse om den sålunda stadgade
förändringen kommer att utfärdas.
Efter Högste Domstolens och StatsRådets
börande, har Jag sluteligen funnit godt
lemnå bifall till Edert, uti skrifvelse af deit
|
112
Ben 7 Ja nu irrn f. re.
19 sistlidne Oclober, i underdånighet framställde
Förslag, att Lagens föreskrifter om
fordringars bevakande i concurs och elter
årsstämning icke må lämpas lill sådane frän
Banken emot pant utgifne af särskilt beskaffenhet
varande Lån, för hvilka gäldenär icke
afl em nar någon förbindelse, utan deremot
sjelf af Banken erhåller ett Bevis eller så
kallad Pantsedel; kommande Allmän Kungörelse
härom att i vanlig ordning utfärdas.
Jag förblifver Eder, Gode Herrar och
Svenske Män, med all Kongl. Nåd och Yna
trest städse välbevågen.
CARL JOHAN.
Vä 1 b o r n e, Ädle och Välbördige, Ärevördige,
Vördige, Vällärde, Äreborne,
Förståndige, Välaktade, Hedervärde
och Redlige, Gode Herrar
och Svenske Män!
Till svar å den Proposition om en ny
StängselFörordniirg, sorn Jag, under den 3i
Becember sistlidet år, till Eder aflåtit, håfven
J, Gode Herrar och Svenske Män, genom
underdånig skrifvelse af den 3o sist—
lidne Julii, förklarat Eder för det närvarande
hafva funnit betänkligt, att antaga dé
i berörde nådiga Proposition föreslagne hufvudsakliga
förändringar i nn gällande Lagstad
-
D e n 7 J a noa r i i f. iri.
stadgänden om Stängsel-skyldigheten; hvadan
J alltså i underdånighet anhållit, att
pröfningen och deraf följande antagande eljer
rcke-antagande af det utarbetade Förslaget
till ny SlängsélFörordning måtte få
hvila till Rikets Ständers nästa sammanträde,
samt att Förslaget emellertid, jemte Högi
ste Domstolens deröfver afgifne utlåtande
och Lägdom mit Ueens bifogade motiver till
5 Cap. ByggniugaBalken i nva CivilLngFörslaget,
måtte på allmän bekostnad tryckas,
samt lämpliga antal Exemplar deraf
öfverlemnas till Länens HushållsSällskap',
för att, genom dessas försorg, komma Allmänheten
tillhanda och blifva af densamma
kände.
Med bifall till hvad ,T sålunda i underdånighet
frafhstälit, har jag velät samtycka,
alt med pröfningen af ifrågavarande Förslag
lill ny StängselFörordning må till nästa
Riksdag få anstå; äfvensom .Tåg, i anledning
af hvad J derjemte i underdånighet
föreslagit, i nåder har förordnat, att
1200 Exemplar af samma Förordnings-Förslag,
jemte Högste Domstolens deröfver afgifna
utlåtande. LagCommittéens motiver
till 5 Cap. ByggningaBalken i nya CivilLag-Förslaget,
och Min i ämnet aflåtne nådiga
Proposition, skola på allmän bekostnad
tryckas, samt 5o Exemplar deraf till
hvarje Län afsända?, för att, genom Lä
56
H. 8
Den 7 Januari i f. m.
nens HushållsSällskaps försorg, der sådane
Sällskap finnas, och i annat fall af Konungens
Befallningshafvande, till upplyste och
kunnige Landtman samt Stadsboer inom Länen
utdelas. Derjemte och för att erhålla
än ytterligare upplysningar rörande lämpligheten
af berörde Förslag i alla dess delar,
hafva HushållsSällskaperne, och der sådane
ej äro, Konungens Befallningshafvande,
blifvit i nåder anbefallde, alt efter noga
granskning af samma Förslag, med deras
underdåniga utlåtanden deröfver tidigt
före nästa Riksdag inkomma.
.Jag förblifver Eder, Gode Herrar och
Svenske Män, med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen.
CARL JOHAN.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
D en 7 Ja n u a r i i e. m.
n5
Thorsdageri den 7 Januarii 183o.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Föredrogs ånyo ExpeditionsUtskottets
den 3i sistlidne December under N:o 3o6
aflåtne, och den 4 dennes e. m. på bordet
lagde, Memorial, angående den lill Kongl.
Maj:t afgående underdåniga Skrifvelse, rörande
regleringen af Allmänna IndragningsStaten;
Och fann Ridderskapet och Adeln,
uppå derom af Hans Exceuence Herr Gref -  ven och LandtMarskalken gjord proposition,
att berörde Memorial, som icke erfordrade
någon åtgärd af Ridderskapet och
Adeln, borde läggas till handlingarne.
Då nu ånyo föredrogs ExpeditionsUtskoltets
den 2 dennes under N:o 311 aflåtne,
och den 4 derpåföljde e. m. på bordet
lagde, Memorial, i anledning af återremiss
utaf Utskottets under N:o 2p3 förut
meddeldte Förslag till Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse, angående förhöjdt Hyresanslag
för Laiidshöfdinge-Residenshuset
i Hernösand; fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att, under gillande af hvad ExpeditionsUtskottet
uti nämnde Memorial yttrat,
Utskottets ofvanberörde Förslag till Rikets
Ständers underdåniga Skrifvelse godkänna.
lie h.
8*
Den 7 Januarii e. ni,
Vid förnyad föredragning af Expedit
tionsUtskottets den 2 dennes under K:o 3i3
aflålne, och den 4 derpåföljdé e. m, på bordet
lagde Memorial, med öfverlemnande af
Utskottets under N:o 3i2 afgifne Förslag
till Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
om ytterligare anslag af allmänna
medel till Götha Canalbyggnads fullbordande;
fann Ridderskapet och Adeln för godt,
att, under gillande af hvad ExpedUionsUtskottet
uti nämnde Memorial yttrat, Utskottets
ofvanberörde Förslag till Rikets Ständers
underdådiga Skrifvelse godkänna.
Grefve Brahe} Magnus anförde skrifteligen
•:
Då de sammansatta Stats- och Ekonomi-Utskottens
Utlåtande angående Beklädnads-
och BeväringsDirectionerS inrättande
inom Rusthålls-Regementer och Corpser för
några dagar sedan föredrogs, anhöll jag att
i anledning af Grefve Horns vid tillfället
afgifne anförande, framdeles få yttra mig,
emedan jag då vid detsammas hastiga afförande
tyckte mig finna, att det innebar
åtskilligt, som, ägande gemenskap med hufvudfråga
11 i Utskottens Utlåtande, före dennes
närmare handläggning Vore angeläget
att besvara; men vid genomläsandet af delta
dietamen finner jag Grefvens framställningar,
ehuru i flera afseenden visserligen af
Den 7 Janna lii e. ra.
nyttig syftning, likväl ej verkställbara för
det närvarande, och ägande mindre gemenskap
med hvad Utskotten egentligen föreslagit
till RiksStåndens afgörande.
Grefve Horn anför sjelf, att lian anser
utan ändamål att ingå i bevisning: det Indelta
Cavalleriet borde reduceras , såsom
varande, för vår tid, den djraste ock
otjenligaste inrättning i sitt slag. Jag delar
så mycket heldre denna Herr Grefvens
åsigt, som det väl blir svårt, om ej omöjligt,
att åstadkomma de medel, som erfordrades
för att sätta allt indelt Cavallen på
värfvad fot; och lyckades man äfven häri,
så blefve det måhända ganska problematiskt,
huruvida den, genom en sådan reduction
inflytande, Vacauee-afgift, i en framtid blefve
tillräcklig att uppfylla det påräknade ändamålet,
i anseende till de förändringar
som hästprisens, och de för Cavalleriets bestånd
erforderlige öfrige effecters, stegrande
möjligen kunna förorsaka. Grefve Horns skäl,
att ej för närvarande göra gällande dess önskan,
att söka medverka till en annan organisation
af Indelningsverket, synes mig ej
blifva en anledning lill uppskjutande med
särskild framställning lill de Rustande rörande
öfverenskommelse i afseende på något
jemnande af deras skyldigheters utgörande,
äfven under krigstid. En sådan åtgärd
tror jag vore af verklig nytta, och jag
vet, alt den äfvenledes utgjort föremål för
Den 7 Ja nu ari i e. ra.
Styrelsens undersökningar, samt således är
förberedd; ehuru jag är af Grefve Horns
opinion, att vissa af de utaf Utskotten derom
föreslagne vilkor torde kräfva ändring,
sorn sannolikt bäst åstadkornmes, om, Renligt
hvad jag hemställde, då frågan sista gången
discuterades) hos Konungen begäres, att
Hans Majrt, vid propositionen lill de Rustande,
ville reglera detaillerne, enligt hvad
de Rustandes sanna fördel, Truppens tjenstbarhet,
och locala omständigheter kunna påkalla.
Jag delar icke Utskottens tvekan, att
söka bestämdt bidraga till de af Motionären
föreslagne Remonterings-Directioners organiserande.
För min enskildta del tror jag,
att om dessas förvaltning vöre oberoende
af förvaltningen af Beklädnads- och Beväringsbidraget,
skulle de blifva af gagnande
egenskap så väl för de Rustande sorn för
tjensten. Jag anser till och med ganska verkställbart,
alt desse Directioner kunde föranstalta
om hästens underhåll utan ökad kostnad,
i längden, för de Rustande, hvarigenom
desse skulle undgå mycket besvär, och
missförstånd deni samt Befäl och Ryttare
emellan skulle undvikas. En önskan från
Rikets Ständer i den delen borde naturligtvis
vara ett ytterligare skäl, alt öfvertyga de
Rustande, vid sakens framställande till deni,
om förslagets fördelar.
Grefve Horn synes ogilla sättet, hvarpå
Den 7 Januari i e. in.'
"9
persedlar underkastas cassation vid Generalmönstring.
Svårligen tror jag man kan
åstadkomma något tjenligare, ty det har just
införts på grund af anförd klagan rörande
de partiella Cassationerne. Hvad i öfrigt
den så mycket och obilligt omnämnda godtyckligheten
i behandlingen af de Rustandes
angelägenheter vidkommer, så, och då
den värde Talaren ej anfört, hvilka tilldragelser
i sådant fall föranledt dess klander,
och han dessutom nogsamt lärer hafva sig
bekant, huru man bör förfara för att göra
klagan gällande, till vinnande af upprättelse,
om någon orättvisa vore begången,
anser jag olämpligt att nu med detta ämne
upptaga Ridderskapets och Adelns tid.
Jag tror likväl, att opartisk undersökning af
det omnämnda så mycket stegrade så kallade
prålet å uniformer, skall lemna helt
andra resultat än hvad Herr Grefven anför,
och tvertom öfvertyga, att senaste åtgärder
i den delen afse besparingar. De befarade
olägenheterne af att förvara Munderingspersedlarne
hos någon af Rusthållarne, förmodar
jag vid närmare skärskådande ej skola
anses af så menliga följder; fy om detta
sätt ej begagnades, vore väl ej annan utväg,
än att förvara Regementets tillhörigheter
å Förråd eller Magasin och de högst
känbara förluster, i händelse af eldsvåda
eller stöld, man då för hela Regementet
vore underkastad, är lätt att inse, förutom
dea ökade kostnad, som Truppens marche,
120
D e n 7 J a ti lia i i i e. m.
hvilken ibland skulle komma att räcka flera
dagar till persedlarnes a fini min in g och inJefverering,
Förrådsbetjeningens afl»ilande,
samt afskrifningar för oförmodade skador
och förskämningar, m. m., skulle medföra.
Erfarenheten bar ju dessutom i en lång
följd af år besannat, att detta föreslagna
förvarrngssätt af munderings- och andre per-!
sedlar, begagnats utan olägenhet. Hvad mu
förandet i öfrigt innehåller, skulle visst kunna
föranleda till vidlyftiga undersökningar
och vederläggningar, men jag anser mig böra
uppskjuta dermed, tills vi fått inhämta, om
Utskotten anse sig, för närvarande, böra
upptaga sagde framställningar till Ståndens
afgörande.-—Dessa mina vördsamma anmärkningar,
anhåller jag måtte få till vederbörligt
Utskott åtfölja Grefve. Horns.
Herr von Vegesach j Ernst: Jag kan
vid denna fråga icke ti liba kalia 11 a en reT
flexion, som redan för längesedan uppstått
hos mig, och som jag tror helt naturligt
hör uppstå hos hvar och en, nemligen hvarföre
man icke söker att afskaffa den så onödiga
militairluxen att hafva indeldta Hussarer.
Jag kan icke förstå, huru, i ett fattigt
land som Sverige, man vill bibehålla
dem, då Hussaruniformen är mycket dyrare,
än Dragoners eller Chevaux legers’s.
Jag är deröfver så mycket mera förundrad,
som jag haft tillfälle att se i Sachsen och
flere andra Stater i Tyskland, huru man
Dea 7. Ja niia lii e. m*
12 i
afskaffa t dem, derföre att Hussaruniformen
är dyrare än andra uniformer, och i dess
ställe förvandlat deni till Dragoner eller
Chevaux legers. Det vore derföre i sanning
önskeligt, att Styrelsen ville i detta
afseende visa någon hushållning för de nog
mycket betungade Rustande, och det är att
hoppas, att en GeneralAdjutant för Armeen,
med så mycken medborgerlighet, sorn Konungens
nuvarande Rådgifvare i Commandomål,
deruppå en gång skall fästa Styrelsens
uppmärksamhet.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Den
siste talarens anförande styrker mig ännu mera
i den tanka, jag förra gången yttrade, att
det af Grefve Horn väckte ämne icke står i
något sådant sammanhang med den förevarande
frågan om BeklädnadsDirectionerne,
att det kan anses vara deraf omedelbarligen
föranledt, och jag tror ej, att det
får ankomma på Utskotten att bedöma, om.
en motion, sorn är gjord efter motionstiden,
får upptagas eller icke. Jag har flere gångor
erfarit, att Utskotten återsänt mål,
som blifvit väckte efter motionstiden, tillika
med den anmärkning, att de icke inom
behörig tid blifvit framställde. Huruvida
delta varit rätt eller icke, lemnar jag
derhän; men, då frågan nu är öppen, tager
jag mig friheten framställa denna fråga
till Herr Grefvens och LandtMarskalkens
yttrande, emedan jag anser det tillhörrt
122
Den 7 J a 11 u a r i i e. m.
ensamt Herrar Talmän samt ConslitulionsUtskottet,
och ingen annan, att bedöma en
sådan sak.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken_, yttrade, att, ehuru Hans
Excellence nu ieke kunde med fullkomlig
säkerhet draga sig till minnes innehållet af
Grefve Horns nyss omförmälte anförande,
ville Hans Excellence dock erinra sig, att
detsamma icke. innefattade någon ny motion,
utan egentligen anmärkningar vid
Stats- och EkonomiUlskottens under N:o
ro8 afgifue, och den 4 dennes f. m. till
Utskotten återremitterade Utlåtande, i fråga
om Beklädnads- och BeväringsDirectioners
inrättande inom RusthållsRegementerne,
m. m,
Friherre Cederström_, Jacob: I afseende
på frågan, om det tillhör ConstitutionsUtskottet
ensamt att besvara frågor, huruvida
motioner, som äro väckte efter motionstidens
slut, få upptagas eller icke,
tror jag ej att sådant äger rum. Ty Utskotten
åligger, alt i anledning af alla frågor,
som väckas, inom 8 dagar yttra sig, i
fall de anse sig icke kunna upptaga dem;
orsaken måste hämtas från Grundlagens stadganden,
och kan således jemväl ligga deruti,
att frågan för sent blifvit vackt.
Herr Bråkenhjelm: Efter det anförande
af Herr Grefven och LandtMarskalken,
Den 7 J an ual ii e. in.
123
sora vi nu hört, skulle jag tro, att Grefve
Horns yttrande delar sig i tvänne delar,
nemligen anmärkningar vid Utskottens Utlåtande
och nya förslag hvad Uniformsförändringar
beträffar. Jag hemställer således,
huruvida det icke i tvänne afseenden
kan anses icke böra upptagas: 1:0 då det
innehåller tvänne ämnen, och 2:0 då det
är framstäldt efter motionstiden. Jag är
icke intresserad hvarken för eller emot saken,
men jag är intresserad att få veta,
hvilken auloritet som skall bestämma, om
målet får upptagas eller icke. Jag tror
detta tillhöra Talmännen och ConstitutionsUtskottet.
Herr Cederschjöld.Pehr Gustaf: Hvad
sjelfva formfrågan angår, så trodde jag, att
remissen redan var beviljad, och då kan
allt yttrande derom vara öfverflödigt. Men
jag utbeder mig få göra en erinran i afseende
på saken, hvarigenom jag kanske endast
ådagalägger min stora okunnighet om
militairväsendet. En militair har här yrkat,
att Hussarer skulle afskaf/as i anseende
till Uniformens dyrhet. Det synes
deraf, som vore det blott uniformen, sorn
gjorde Hussarer. Jag trodde deremot, att
det fast mera vore beväpningen, hustarnes
storlek och exercicen, som bestämde det,
och att Hussarer således kunde finnas utan
så dyrbar uniform. Det är denna min
okunnighet, sorn jag anhåller alt i Protocollet
få förvara.
124
Den 7 Ja n ua r i i e. ni.
Grefve Horn„ Claes Fredrik: Jag hade
ämnat att nu mera iakttaga en fullkomlig
tystnad, emedan jag trott mig hafva
utvecklat de grunder, hvarpå jag bestrider
förslaget, och hafva visat, att min framställning
icke är främmande för ämnet.
Jag har förut yttrat, men nödgas nu upprepa,
att då jag vill bestämma Rusthållares
fortvarande skyldigheter, måste jag tänka
mig dem, som de äga för det närvarande;
och då deras tillstånd nu är att beklaga,
måste Utskotten tänka sig en möjlig besparing
i hvad som för det närvarande är
för drygt. Det är icke främmande för ämnet,
att, i en underdånig anhållan till Kongl.
Maj:t om åtgärder till lättnad för de Rustande,
införa en underdånig begäran , att skyl?
dighelerue måtte blifva bestämde och förvandlade
till lagliga från godtyckliga. På
Herr Cederschjölds yttrande får jag svara,
att drägten och namnet gör intet till saken, ty
allt Svenskt Cavallen har samma ExerciceReglemente
och samma hästmål. Hussarerne
blifva endast mindre tjenstbara genom
deras prålande och besvärliga uniform.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemstälde, att Grefve Brahes
ofvanberörde anförande måtte, jemte de
af åtskillige Ledamöter, i anledning deraf
nu afgifne yttranden, till Stats- och Ekonomiutskotten
remitteras; hvilket bifölls.
Den 7 Janna V ii e. m.
125
Företogs till pröfning LngUtskottets
den 3 sistlidne December under N:o i5i
afgifne, och elen r5 i samma månad e. m.
på bordet lagde Utlåtande, i anledning af
gjorde anmärkningar vid Utskottets under
N:o 67 förut meddeldle Betänkande, öfver
väckt motion om inskränkning af den i i5
Gap, 5 §. ÄrfdaBalken stadgade praescrip-1-  tioustid för inländsk arfvinge, hvars vistelseort
är okänd in. m.
Herr Ribbing, Arvid: Lagutskottet säger,
att det icke föreslagit någou annan ändring,
än praescriptionstidens förkortande
från 20 till 10 år, eller till likhet med den
tidrymd, inom hvilken fordringar i allmänhet
skola göras gällande. Utskottet har
likväl i denna uppgift i så måtto, efter min
tanka, afvikit från rätta förhållandet, att
gamla lagen alldeles lemnar tiden obegränsad
för en frånvarande utrikes vistande arfvinge
att göra sina anspråk gällande, så vidt
han kan visa sig hafva varit hindrad af laga
förfall. Det är också egenteligen den förändring,
jag anser såsom den hårdaste,
att den, hvilken icke allenast varit nog
olycklig att genom laga förfall hafva varit
afhållen från att återkomma till sitt fädernesland,
äfveii skall hafva den olyckan,
att, när det lyckas honom undandraga sig
detsamma, dess rättighet skall vara försvunnen
att utbekomma det arf, honom
med rätta tillkommer. Svenska historien
Don 7 Januari i e. fn.
lemnar niktor många bevis pä, kuru det
hade varit den grymmaste hårdhet mot
dem, hvilka för Rikets försvar uppoffrat
sig, att utestänga dem från denna rättighet,
för alt jag skulle tro mig, åtminstone
inom detta rum, behöfva vara vidlyftig i
det yrkande jag vågar framställa, att en
sådan lag som denna måtte afslås.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å LagUtskottets ifrågavarande Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Grefv^GyldenstolpeAnton Gabriel: Jag
anhåller att få veta, om icke detta Utlåtande
redan är bifallit af de 3 öfrige Stånden.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare:
Ifrågavarande Utlåtande är af de tre öfrige
Stånden bifallit.
Herr Ribbing: Detta gifver mig en ökad.
anledning, alt begära, det Ridderskapet och
Adeln läcktes hylla de åsigter jag framställt.
Hans Excellence Herr Grefvert och
LandtMar skalken förnyade den af honom
nyss gjorde proposition till bifall af LagUtskoltets
Utlåtande.
Ropades åter Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
öm Ridderskapet och Adeln behagade affclå
berörde Utlåtande.
■ % -
Ropades äfven Ja och Nej.
Den 7 Januari i e. in.
127
Herr von Hartmansdorffj August: Man
torde för jemförelsevis skull tora höra, huru
den nuvarande §:n lyder. Det är såsom
följer: ”Nu vet man tans inländske arfvinge,
men ej hvar lian är; tå skal arfvet un”der
säkert förvar sättas, till thes lian kom”mer,
eller emot full borgen af fjermare lyf”tas.
Kommer lian ej inom tjugu åhr; vare
”från arfvet skild, ther lian ej laga förfall
”viser.” Förmodeligen är det icke något af
RiksStånden, hvilket denna §. så nära rörer,
som Ridderskapet och Adeln. Yi höra väl
hoppas att krig, sådane som Carl XII:s,
icke skola hädanefter aflägsna Sveriges ungdom.
Men af Ridderskapet och Adeln kan
det vara många, som vilja i främmande
länders tjenst utveckla de egenskaper, hvilka
för Rikets försvar erfordras, och mångå taga
nu tjenst i andra verldsdelar, särdeles America.
Skulle då den, som der tjenar eller
hålles fången, och icke kan bevaka sina
rättigheter, varda genom det nya stadgandet
skild från sin arfsrätt i fäderneslandet,
så vore lagen alltför hård. Om ock de andra
tre Stånden bifallit förändringen, bör
likväl Piidderskapet och Adeln, ihogkommande
hvad som fordom skett och än kan
hända, afslå densamma.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken förnyad proposition,
blef LagUtskottets Utlåtande af
Ridderskapet och Adeln afslagit.
I 5.8
Ben 7 J rs n u h r i i e. hi.
För ed rogs å nyo och remitterades lill
StatsUtskottet Herr Crusenstolpes, Magnus
Jacob, den 4 dennes f. m. på bordet lagde
motion, alt StatsUtskottet måtte antingen i
iden blifvande Instructionen för Fullmäktige
i RiksgäldsConloiret befullmyndiga dem,
att i händelse af brist uti de beräknade ti11-  gångarne för de af Rikets Ständer fasts Lä 1—
de anslag, vidtaga erforderlige åtgärder till
bebofvens fyllande; eller ock föreslå Rikets
Ständer, att åt Kongl. Majit i underdånig*,
bet uppdraga, alt, i den händelse berörde
tillgångar något eller några år icke förslå
till fullt betäckande af alla de utomordentliga
anslagen, sjelf intill nästa Riksdag i
nåder pröfva deras företräde, med hänsigt
till föremålens beskaffenhet och vigt; dock
så, att de snmmor, Rikets Ständer för hvarje
särskilt behof högst anordnat, icke i nåa
got fall må öfverskridas.
Å nyo föredrogs och vemitterades till
StatsUtskottet, Herr Ribbings, Arvid, den
4 dennes f. m. väckte motion, alt StatsUtskottet
måtte anmodas uppgifva någon
utväg, hvarigenom medel kunna anskaffas,
för att ersätta den brist, som kunde i Stats*.
Inkomsterne möjligen uppkomma, i händelse
Kongl. Majit framdeles skulle finna för
godt inställa Bränvinsbränningen-.
Fö
-
Den 7 Ja n u a ri i e, m*
129
Föredrogs å nyo och bifölls Stats- och
BancoUtskottens den 28 sistlidne November
under N:o 24 afgifne, och den 4 derpåföljde
December e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af väckte Motioner,
angående företagande af en Inspections-resa
å Götha Caoal af visse Deputerade inom
samtelige RiksStånden.
Å nyo föredrogs ExpeditionsUtskottets
den 10 sistlidne December under N:o 286
aflåtne, och den i5 i samma månad e. m.
på bordet lagde Memorial, i anledning af
återremiss utaf Utskottets under N:o 216
förut meddeldte förslag till Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse, angående beviljadt
anslag för UndervisningsVerken i Riket.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Beinhold: Ex-»
peditionsUtskottet har uti, som det synes,
mindre lämpliga termer visat, att det tagit
kännedom af ämnet. Jag Vågar till hvar
Och en opartisk hemställa, om icke Ridderskapet
och Adeln afgjort, att de skäl, som
föränledt beslutet angående 60,000 R:dr till
UppfostringsVerken, skola i den underdåniga
skrifvelsen upptagas. Ett af två måste
inträffa, anlingeh att det ena Betänkandet
är identiskt med det andra, eller att
de åro olika. Äro de olika, så är frågan
annu icke genom mer än tvenne Stånd af
56
H. o
i3o
Deu 7 J an u a r i i e. m.
gjord, och måste gå till Förstärkt Statsutskott.
Är dea åter afgjord, kan den icke
vara det på annat sätt, än att det ena Betänkandet
är identiskt med det andra. Annars
har man narrat sig till ett tredje Stånds
bifall. Jag tillstår, att jag i denna fråga
blifvit förvånad öfver den partiskhet, sorn.
visas emot Carlberg. Det synes underligt,
alt det enda Läroverk, som tillvunnit sig
Rikets Ständers uppmärksamhet, skulle blifva
förbigånget, och väcka så mycken oginliet
hos en del personer. BondeStåndet har
särskilt utmärkt Carlberg, och afvaktar endast
Ridderskapets och Adelns inbjudning
för att * så godt Grundlagen förmår, tillhålla
ExpeditionsUtskottet att följa beslutet.
Jag anhåller således, att motiverne må
upptagas i enlighet med Herr af Zelléns
reservation.
Friherre Cederström^ Jacob: Jag kan
ej neka, alt jag instämmer i Herr Bråkenlijelms
anmärkningar. Utskottet har likväl
ej hyst den partiskhet, hvarom han talar;
ty då Utskottet expedierade detta mål, fanns
icke den anledning, som sedan förekom,
och då den förekom, ansågs ändring icke
vara af behofvet påkallad. För min del
tror jag, att om ExpeditionsUtskottet icke
framställer beslutet, såsom grundadt på de
motiver, hvilka i Betänkandet äro anförde,
blir ingen StatsSecreterare berättigad
att tillstyrka något anslag utom den
Den 7 Januarii é. rii. i3i
Titel, till hvilken hela anslaget är gifvet.
Dock var från första stunden detta anslag
ämnadt lill samtlige Tillämpnings-skolorne,
så väl under io:de IIufvudTiteln, som under
den 3:dje och fade, ty på den 4-'de finnas
sådane, och på den 3:dje äfven en utom
Carlberg, hemligen Marieberg. Jag skulle
förmoda, att denna rättelse icke bör finna
motstånd hos de öfriga Stånden^ och att de
motiver, hvilka af alla 4 Stånden blifvit beslutade
skola införas, böra uti skrifvelsen
intagas. Derigenom blir Konungen i tillfälle
att sjelf besluta, huruvida större eller
mindre del kan användas till io:de, till 3:dje
eller till 4-de IIiifvudTitlarne.
Herr Rosenblad, Bernhard: Det är icke
örn sjelfva expeditionen jag ämnar yttra mig,
utan om det uttryck af Herr Bråkenhjelm,
att KrigsAcademien på Carlberg är den enda
undervisningsanstalt, som tillvunnit sig
Rikets Ständers bifall och uppmärksamhet.
Jag tror icke att Rikets Ständer äga rätt,
att definitift yttra ett sådant omdöme. Hvad
uppmärksamheten beträffar, synes den hafva
lika så mycket sträckt sig till Universiteterne,
hvilka också fått ökade anslag.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Én
Talare liar ansett nödvändigt, att i expeditionen
bestämdt intages Krigs Akademien på
Carlberg, emedan han förmodar, att ingen
56 H. 9*
132
Den 7 Januari i e. m.
StatsSecreterare annars hinde dertill använda
något af anslaget. Men om StatsSecreteraren
verkligen anser KrigsAkadeinien
för en Tillämpnings-skola, kan jag
knappt föreställa mig, att han skulle kunna
tveka pä densamma använda en del af det
för samtliga Tillämpnings-skolorna bestämda
anslag.
Herr Bråkenhjelm: Det är blott efterlefnad
af Ståndens beslut i frågan, som jag
önskar. För öfrigt bör man besinna, att
ehuru Tillämpnings-skolorna äro nämnda uti
beslutet, är dock hela anslaget uppfördt på
en HufvudTitel, nemligen för de Allmänna
UndervisningsVerken, och det är uttryckligen
utsatt, att samma HufvudTitel är ökad
med 60,000 R:dr.
Friherre Cederström: Jag trodde icke
det hafva undfallit Ridderskapets och Adelns
minne, att dessa medel anslogos till UndervisningsVerken,
innan fråga uppstod att öka
io:de HufvudTiteln; men sedan detta inträffade,
uppkom just nödvändigheten, att i
expeditionen intaga, att de 18,000 R:drna
skulle användas till Tillämpnings-skolorna,
utan afseende derpå, att de tillhöra en annan
HufvudTitel. Annars kan ingen StatsSecreterare,
utan att ställa sig under CoustitutionsUtskottets
högst vådliga anmärkningsanledning,
disponera något deraf. Jag
finner derföre bättre, att nu besluta, det
Den 7 J a n u a r i i e. ra.
samtliga Tillämpnings-skolorna må få åtnjuta
den del, sora Konungen anser lämpligt.
Herr Cederschjöld: Jag skulle instämma
med den sista värda Talaren, så vida
i skrifvelsen vore bestämdt uttryckt, att
dessa medel voro anslagna för Tillämpningsskolor
under io:de HufvudTiteln. Men när
det endast står Tillämpnings-skolor i allmänhet,
så skulle jag, äfven som Ledamot
af ConstitutionsUtskottet, icke tilltro mig
att kunna klandra någon SlatsSecreterare,
för det han tillstyrkt en disposition till
Carlberg. Deremot fruktar jag, att om man
särskilt nämnde detta, men icke något annat
UndervisvingsVerk, en StatsSecreterare
skulle kunna blifva tvähågse, till hvilka Undervisningsverk
medlen egentligen borde
användas; åtminstone skulle han lätt kunna
förledas att anse Carlberg såsom det
hufvudsakligaste.
Herr Printzensköld, Axel: På det man
må kunna ordentligen granska det af ExpeditionsUtskottet
afgifne, men af Ridderskapet
och Adeln återremitterade, förslag
till underdånig skrifvelse, anhåller jag, att
detsamma måtte blifva uppläst.
Undertecknad Riddarhus - Secreterare:
Ifrågavarande förslag finnes ej att tillgå i
RiddarhusCantzliet. Det afskickades, med
påskrift om den beslutade återremissen, lill
i34
Det) 7 Januarii e. lii.
PresteStåndet, så snart Ridderskapets oell
Adelns beslut derom var fattadt.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Jag befarar
icke, hvad Friherre Cederström finner
så vådligt, att, genom användande till
Carlberg af en del af detta anslag, en StatsSecreterare
skulle, som lian säger, ställa
sig under ConstitutionsUtskottet. Men då
Rikets Ständer funnit billigt att nämna Carlberg,
såsom förtjenande uppmärksamhet af
Ständerna, instämmer jag i saken så mycket
mera, som Carlberg icke allenast är en
Tillämpnings-skola, ulan äfven en Elementar-skola.
Herr von Hartmansdorff, August: Af
ExpeditionsUtskottets Memorial har Ridderskapet
och Adeln förnummit, att tre Stånd
godkänt ExpeditionsUtskottets förslag, sådant
det är. Yi börja nu få den erfarenhet,
att när ExpeditionsUtskottets Ordförande
icke har någonting emot sjelfva saken,
expedieras den underdåniga skrifvelsen,
innan alla fyra Stånden fattat deras
beslut; men har han något att deremot erindra,
så hjelper det icke, om tre Stånd
redan beslutat; utan då skall Ridderskapet
och Adeln för tredje gången besväras med
samma sak, för att upprifva beslutet. lalla
fall lärer det vara nödvändigt, att expeditionen
jemväl uppläses, på det man måtte
hafva någon grund för sin jemförelse. Der
-
Den 7 Januarii e. m.
135
före och då Herr RiddarhusSecreteråren icke
lärer vara behörigen documenterad, anhåller
jag, att saken må uppskjutas.
Friherre Cederström: Det personliga i
Herr von Iiartmansdorfts yttrande förbigår
jag att besvara, såsom otillbörligt. Han
borde veta, att det är Utskottets pligt, enligt
Grundlagen, att icke afvakta det fjerde
Ståndets beslut för den underdåniga skrifvelsens
uppsättande, enär tre Stånd redan
fattat deras. Här åter är blott fråga om,
att rätta en expedition, till hvad den bör
vara. Om expeditionen blifvit författad,
innan omständigheter inträffat, som gjort
ändringar deruti nödvändiga, måste ock dessa
omständigheter tagas i betraktande. Efter
den upplysning Herr RiddarhusSecreteraren
lemnat, att Löparen icke från ExpeditionsUtskottet
medföljt, anhåller jag om
uppskof till dess infordrande.
Herr Printzensköld: Då jag anser det
nödvändigt att granska ExpeditionsUtskottets
ifrågavarande förslag till underdånig
skrifvelse, anhåller äfven jag, att frågan må
få hvila på bordet.
Herr Rosenblad: Jag förenar mig så
mycket heldre deruti, som det lärer vara
en obestridlig rätt att få de handlingar upplästa,
hvilka tillhöra ett mål, som skall definitiv
afgöras.
136
Den i Januari) e. tn,
Friherre Cederström: Om en expedition
återremilleras fran Adeln, men godkännes
i de öfriga Stånden, i ovetenhet af,
att en verklig misskrifning ägt rum, lärer
det likväl vara gifvet, att denna misskrifning
i alla fall bör rättas.
Herr Rosenblad: Jag underställer vördsamt,
om icke Grundlagen stadgar, all tre
Stånds beslut äro Rikets Ständers, och om
således ExpeditionsUtskottet, eller någon
dess Ledamot, kan egenmyndigt upphäfva
dessa Ständernes beslut.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken förklarade, att då flere
Ledamöter begärt, att ExpeditionsUtskottets
ifrågavarande Memorial måtte ytterligare
hvila på bordet, komrne detsamma ock
alt, enligt 49 §• Riksdagsordningen, derstädes
förblifva hvilande.
Företogs till pröfning Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
26 sistlidne November under N:o 65 afgiflie,
och den 7 derpåföljde December e. m.
på bordet lagde, ytterligare Utlåtande, rörande
den så kallade Näringsfriheten,
Herr Rosenqvist Fredrik Leonhardj
anförde skriftligen:
Jag skulle, efter genomläsande af detta
Utlåtande, vara färdig att tro, det Utskot
-
D c u 7 i a 11 u a r 11 e. ra.
i3?
ten äga en nästan öfvernaturlig förmåga att
se 111 i framtiden; ty på annat satt kan jag
icke förklara följande tirad af Utlåtandet;
”Enär åter, efter hvad till Utskottens kunskap
kommit, tvenne Stånd stannat mot
”två i deras beslut, öfver den af Utskot”len,
uti Utlåtandet N:o 55, tillstyrkta för”nyade
underdåniga anhållan om Kongl.
”Maj:ts Nådiga sanction å de vid sista Riks”dag
föreslagne Handels- och Handtverks”Ordningar,
i följd hvaraf frågan derom
”komme att förfalla;” då jag betraktar, att
Utskotten yttrade sig på sådant sätt den
26 November 182g, och att det åberopade
Utlåtandet N:o 55 (hvaröfver, efter hvad
till Utskottens kunskapkommit, tvenneStånd
stannat emot två i deras beslut) ännu den
7 Januarii i83o ligger oafgjordt på Ridderskapets
och Adelns bord.
Hvarifrån Utskotten hämta sin så kallade
kunskap om de 2:ne Ståndens beslut,
känner jag icke, men att den åt Utskotten
kunskap lemnande budbäraren icke lemnat
någon gärd åt sanningen, det är bestyrkt
deraf, att samma Utlåtande, en månad efter
Utskottens kunskap om alla fyra Ståndens
beslut, ännu icke hos Ridderskapet
och Adeln var föredragit.
Ett dylikt förfarande af 2.*ne Rikets
Ständers Utskott, hvaraf det ena för Lagarnes
tolkning, och det andra för den allmanna
hushållningen, lemuar onekligt lil-.
138
Den 7 J a n u a r i i e. m.
lålelse alt fråga det senare, om icke för
mycken hushållning blifvit iakttagen med
sanningens utletande, och det förra, om
icke Lagen och convenencen befalla att tala
sanning?
I sjelfva den nu förevarande bufvudsaken
instämmer jag uti den reservation Utskottens
alla Ledamöter afVällofl. BorgareStåndet
afgifvit, och vid betraktande af det
intrång, som göres en betydlig skattdragande
del af Svenska Folket, om Utlåtandet
N:o 65 godkännes, anhåller jag om proposition
till afslag å samma Utlåtande.
Hans Ex cell enea Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af Lag- och EkonomiUtskottens förevarande
Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr von Hartmansdorff", August; Jag
är icke i tillfälle alt controllera Utskottens
uppgift, att två Stånd stannat emot två;
men om så är, tror jag icke, att Herr Grefven
och LandtMarskalken kan tillåta frågans
upptagande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, enär, efter
hvad Hans Excellence tyckt sig finna, Ja
öfverröstat Nej, den af Hans Excellence
nyss gjorde proposition blifvd af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Den 7 Januari i e. ra.
Herr Rosenqvist reserverade sig emot
Ridderskapets och Adelns beslut.
Herr von Hartmansdorff: Då Herr Grefven
och LandtMarskalken icke 3'ttrat sig öfver
lagligheten af frågans upptagande, förmodar
jag Herr Grefven och LandtMarskalken
anser den uppgift, Utskotten gjort, icke
vara sann.
Herr Ribbing, Arvid: Utskotten yttra
i deras nu förevarande Utlåtande N:o 65, såsom
Herr Rosenqvist redan anmärkt: ”Enär
”åter, efter hvad till Utskottens kunskap
’Jkommit, tvenne Stånd stannat mot två i
”deras beslut, öfver den af Utskotten, uti
”Utlåtandet N:o 55, tillstyrkta förnyade underdåniga
anhållan om Kongl. Maj:ts Nådiga
sanction å de vid sista Riksdag före-,
”slagne Handels- och HandtverksOrdningar,
”i följd hvaraf frågan derom lomme att förefalla,
hafva Utskotten &c.” Enligt den afskrift
jag har af hordslistan, och hvilken
äfven öfverensstämmer med den Herr Rosenqvist
äger, är dock Utskottens sistnämndeUtlåtande
N:o 55 hos Ridderskapet och Adeln
ännu oafgjordt. Då Utskottens förevarande
Utlåtande N:o 65 föredrogs i Utskotten till
justering, ansåg jag mig icke kunna deltaga
3, beslutet rörande en sak, hvilken jag ej
ö.fvervarit från början. Skulle emellertid
den af mig rörande förhållandet med Utlåtandet
N:o 55 nu gjorde uppgift äfven
Den 7 J a n u a r i i c. rri.
varn enlig med Herr Grefvens och LandtMarskalkens
bordlista, vågar jag tro, att
Herr Rosenqvists anmärkning föi tjenar mera
afseende, än att helt och hållit förbigås.
Herr Rosenqvist: Jag anhåller, att Herr
Riddarhus-Secreteraren behagade upplysa,
huruvida Utlåtandet N:o 55 är föredragit,
eller icke. Om Ridderskapet och Adeln
behagar besluta, att Utlåtandet N:o 65 skall
anses vara afgjordt, må det gerna så vara
för mig; men då har ett Utlåtande blifvit
afgjordt, hvars resultat beror på den förutsättning,
att två Stånd stannat emot två
uti ett föregående mål, ehuru samma mål
ännu finnes oafgjordt uti det ena af bemälte
Stånd.
Friherre Cederström: Sedan Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarat, huru
han uppfattat Ridderskapets och Adelns svar
å den af honora nyss gjorde proposition,
är ingenting vidare att yttra i den nu förevarande
saken; men då åtskillige Talare
tillvitat Utskotten oriktighet och osanning
i uppgifter, får jag äran upplysa, att Betänkandet
N:o 3i blifvit af Ridderskapet
och Adeln återremitteradt den \ Junii, äfvensom
af BondeStåndet; samt af Presteoch
BorgareStåndet bifallit den 4 Junii.
N:o 55 åter, eller det nu ifrågavarande,
bar blifvit den i o November af PresteStåndet
afgjordt, ut in Protocollo, samt af Borgare-
och BondeStånden lagdt ad acta,
Den 7 J a n u a r i i e. m.
Herr Rosenqvist: I anledning af Friherre
Cederströms påstående att förevaran-*
de ämne icke vidare skulle få discuteras,
måste jag fästa Friherrens uppmärksamhet
derpå, att, så länge något annat ärende icke
är anmäldt till föredragning, kan votering
begäras öfver det närvarande.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare:
I anledning af Herr Rosenqvists anhållan,
får jag äran vördsamt upplysa, att Lag-och
EkonomiUtskottens under N:o 55 afgifne Utlåtande,
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottens
under N:o 31 förut meddeldte Betänkande
angående väckt fråga örn utfärdande
af de! vid sistförflutne Riksdag af Rikets
Ständer föreslagne Handels- och HandtverksOrdningar,
ännu hvilar oafgjordt på
Ridderskapets och Adelns hord; emedan
Ridderskapet och Adeln beslutat, att med.
pröfning deraf skall anstå, intilldess svar
ankommit å de hos Ridderskapet och Adeln
gjorde anmärkningar vid Utskottens Betänkande
N:o 54 i anledning aF väckte frågor
om ändringar och rättelser eller tillägg
så väl uti Kongl. Maj:ts Nådiga Legostadga
för husbönder och tjenstehjon den i5 Maji
i8o5, sorn uti Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse
angående flyttningstiden för tjenstehjon
den 22 April 18 ig»
Herr Rosenqvist: Det må vara Friherre
Cederström och hvem som helst obe
-
Den 7 Januarii e. m.
tagit, att försvara Utskottens yttrande, alt
två Ständ stannat emot två, i det ämne Utlåtandet
N:o 55 innehåller, ehuru berörde
Utlåtande i ett Stånd annu är oafgjordt. Jag
ian likväl icke föreställa mig, att denna
oriktiga uppgift är bindande, utan får förnya
min anhållan om proposition till afslag
å Utskottens förevarande Utlåtande N:o 65.
Herr Ribbing: Jag förmodade väl, att
Friherre Cederströms upplysning, alt i afseende
å Utlåtandet N:o 55 två Stånd skola
stannat emot två, icke var så alldeles
säker, och får, sedan motsattsen i officiel
väg numera blifvit upplyst, förena mig med
Herr Rosenqvist.
Herr von Hartmansdorff: Sedan Herr
RiddarhusSecreteraren, med den kraft hans
embete meddelar, upplyst, att Utlåtandet
N:o 55 ännu hvilar oafgjordt på Ridderskapets
och Adelns bord, lärer Friherre Cederström
böra medgifva, att Utskottets i förevarande
Utlåtande gjorde uppgift, det två
Stånd i afseende å förra Utlåtandet stannat
mot två, ar oriktig, alldenstund vi icke
hafva något femte Stånd.
Friherre Cederström: I afseende på det
nu förevarande Utlåtandets nummer bar jag
gjort ett misstag deruti, att jag trodde frågan
vara om N:o 55; men då jag nu finnér,
att det är N:o 65, hvaröfver Ridderkkapet
och Adeln i dag beslutat, får jag
Den 7 Januarii e. m.
i43
upplysa att förhållandet dermed är sådant,
att N:o 65 blifvit afslagit af Preste- och
BorgareSlånden, men bifallit afBondeSlåndet.
Således, om Ridderskapet och Adeln
nu bifaller Utlåtandet, stanna två Stånd
emot två, och det blir icke fråga om alt
ingå till Kongl. Maj:t med någon ytterligare
skrifvelse.
Herr Rosenqvist: Enligt hvad Friherre
Cederström upplyst, lära Utskotten på förhand
tagit för afgjordt, att Ridderskapet och
Adeln skulle bifalla Utlåtandet. Jag finner
mig i anledning häraf pligtig att begära
votering.
Herr Tham, Wollrath: Sedan Herr
Grefven och LandtMarskalken förklarat, att
pluraliteten inom Ridderskapet och Adeln
bifallit Utlåtandet, och den värde Ledamoten
jemväl deremot redan reserverat sig,
hemställer jag, huruvida någon votering kan
äga rum.
Herr Ribbing: Då jag icke kan dela
det nöje några Ledamöter tyckas känna deröfver,
att få inleda Ridderskapet och Adeln
uti ett beslut, sorn grundar sig på oriktiga
uppgifter; och jag icke kunnat utröna beskaffenheten
af svaret å Herr Grefvens och
LandlMarskalkens proposition, tar jag mig
friheten hemställa, om icke det rimligaslé
vore att afslå ett Utlåtande, som är på sä
oriktiga grunder uppstäldt.
*44
1) e n 7 J n n u a t i i e. m.
Herr Rosenqvist: Vi äga en full bora
gen i Herr Grefvens och LandtMarskalkens
alltid visade handlingssätt, att votering icke
af honom nekas, helst en dylik händelse
icke längesedan förevarit.
Herr Tham: I händelse någon vidare
disCussion tillätes öfver ämnet, anhåller äfven
jag få anföra några ord. Jag finner
val, att Utskotten begått ett misstag uti en
historisk uppgift, men detta bör icke föranleda
till afslag af ett nyttigt Utlåtande.
Hittills bär Ridderskapet och Adeln, åtminstone
dess pluralitet, icke varit för införande
af några skråordningar, och jag hoppas,
att Ståndet nu bibehåller denna anda,
enär här blott är fråga om att personer,
hädanefter såsom hitintills, skola få sälja
egna tillverkningar.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, alt då votering
blifvit begärd, hvilken Hans Excellence för
sin del ansåg sig icke kunna förneka, finge
Hans Excellence hemställa, om Ridderskapet
och Adeln fann lämpligt, att discussionen
vidare fortsattes.
Herr Ribbing: Då på ena sidan så mycket
blifvit aufördt för Utlåtandet, torde det
äfven vara skäl att besvara detta med några
ord. Så vidt jag kunnat fatta innehållet,
är frågan icke om införande af några
skrå*
skråordningar, utan allenast om utvidgning
af landtmannens rättigheter. Så vidt jag
vet, är det landtmannen tillåtit att föryttra
alla landtmanna-producter i Städerna;
men genom ett bifall till detta Utlåtande
skulle jag förmoda, att ett intrång skedde
i deras rätt, som äro ålagde att bålla till
salu mindre partier Färskt kött, och hvilka
deremot hafva dryga skyldigheter sig ålagde.
Jag vill icke upptaga flere exempel,
ehuru många dylika kunna framställas, emedan
jag tror, att Ridderskapet och Adeln
redan af det anförda torde finna, det dylika
utsträckningar ingalunda äro gagneliga.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag anhåller
endast att få anmäla min reservation
emot en votering, som företages, sedan Ordföranden
förklarat målet redan vara af Ståndet
afgjordt, och sedan den Ledamot, som
begärt voteringen, redan förut åtnÖjt sig
med att till Protocollet anmäla sin reservation
emot det sätt, hvarpå målet blifvit
afgjordt.
Grefve Gyldenstolpe, Anton Gabriel:
Jag hemställer, om det ar synnerligen värdt
att företaga votering i saken, när Utlåtandet
redan förut är afslagit af Preste- och
BorgareStånden, och saken således kommer
att förfalla, i händelse två Stånd stadna
emot två.
56 H.
io
Den 7 Januari i e. m.
Herr Munck af Rosenschöld, Fberhard:
Då detta Utlåtande nu är andra gången löre,
och således kan styckevis antagas, hemställer
jag, om ej Herr Rosenqvist skulle
vilja nöja sig med alt Ståndet, med öfverseende
af misstaget, förklarade sig i allt
ofri"t bifalla Utlåtandet.
O
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Vid
sidan af den reservation Herr Rosenblad
afgifvit, får jag hembära min gärd af aktning
och vördnad emot Herr Grefvens och
LandtMarskalkens förfarande, ehuru af motsatt
tanka med Herr Rosenblad.
Herr von Hartmansdorff': Jag anhåller,
att Herr RiddarhusSecreteraren behagade
upplysa, om ej Utlåtandet redan blifvit
af 2 Stånd afslaget, då frågan ändock
kommer att förfalla.
Undertecknad Riddarhus - Secreterare:
Ifrågavarande Utlåtande har blifvit af Preste-
och BorgareStånden afslagit. BondeStåndet,
som bifallit Utskottens första Betänkande
N:o 3a, bar äfven gillat det i senare
Utlåtandet N:o 65 föreslagne tillägg.
Herr von Hartmansdorff": På grund af
den nu erhållne upplysningen, och då någon
skrifvelse i ämnet ändock icke kommer
alt lill Kongl. Majit afgå, hemställer jag,
om icke Herr Rosenqvist skulle vilja afstå
från den begärdte voteringen.
Herr Rosenqvist, iakttog tystnad.
Den 7 Jan nar i i e. m.
»47
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Marskalken framställde
följande Voterings-proposition:
Den, som bifaller Lag- och EkonomiUtskottens
ytterligare Utlåtande, rörande
den så kallade Näringsfriheten, voterar
Ja ;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Lag- och EkonomiUtskottens
berörde Utlåtande hafva blifvit
af Ridderskapet och Adeln afslagit.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: I
stöd af det skäl Herr von Hartmansdorff
senast uppgifvit, anhåller jag, att Herr
Grefven och LandtMarskalken täcktes hemställa
till Herr Rosenqvist, att han måtte
afstå från votering, emedan den ej tjenar
till något.
Herr Munck af Rosenschöld: I händelse
af votering anhåller jag, alt propositionerne
måtte blifva sådana, att en hvar
kan svara antingen Ja eller Nej till desamma.
Herr Tham och jag vilja bifalla Utlåtandet
i hufvudsaken, men kunna ej gilla
det historiska misstag, som blifvit begånget.
Vi sålunda bifalla ej Utlåtandet i sin
helhet, ej eller afslå det i sin helhet.
56 H, lo*
i48
Den 7 J a n u a r i i e. m.
Herr Ribbing: Jag anhåller om proposition
till afslag å Utlåtandet, ty vi kunna
då möjligen undvika votering. Hufvudfrågan
är i alla fall öppen, när den härnäst
förekommer, ty ett jemkningsförslag
blir då nödvändigt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att sedan den
af Hans Excellence till bifall å Lag- och
EkonomiUtskottens Utlåtande gjorde Proposition
blifvit, efter hvad Hans Excellence
tillkännagifvit, af Ridderskapet och Adeln
bifallen, men discussionen derefter fortsatts,
och en Ledamot begärt votering, ansåg
Hans Excellence sig numera icke kunna
i sjelfva saken framställa någon annan
Proposition, utan finge endast förnya den
af Hans Excellence nyss gjorde Voteringsproposition.
Herr Ribbing: Sedan Herr Grefven och
LandtMarskalken gifvit tillkänna, att proposition
å afslag icke kan göras, afstår jag
från begäran derom.
Herr Rose?i(jvist: Jag vill ej eller vara
envis, utan afstår från votering, enär sakens
resultatfi alla fall blir detsamma.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den
5 sistlidne December under N:o 344 afgifine,
och den 21 i samma månad f. m. på
Den 7 Ja nua rii e. rn.
j49
.bordet lagde ytterligare Utlåtande, angående
användande af den till Ädelforss Guldverk
lydande egendom med tillhörigheter.
Herr Danckwardt, Magnus Georg: Jag
ber att i Utskottets förevarande Utlåtande
få anmärka en contradiction. Deri föreslås,
att "Herrar af Wetterstedt och Adlerbrandt
skulle för sina Skatterälts-fordringar erhålla
ersättning i de af dem dertill uppgifne
hemman under Ädelforss efter "Jordeboks
värde,” och vidare ”till sä stor del, som
efter i allmänhet stadgade grunder mot
fordringarne belöpaMed de orden efter
Jordeboks värde kan icke menas annat, än
Daler mot Daler efter Jordeboken, hvilket
åter strider emot de allmänna grunderne
för Skatterälts-fordringars godtgörande, enligt
hvilka de hemmanen åsatte Räntedaler
skola efter hvarje öres förvandling uträknas,
och liqviden derefter ske, äfvensom en
undersökning skall föregå för att utröna,
om icke räntan å det hemman, hvari ersättningen
skall ges, kan förhöjas. Då med
ifrågavarande ersättnings meddelande lärer
böra förhållas, som i alla andra dylika fall
skett, och de allmänt stadgade grunderne
dervid tillämpas, så böra derföre orden
efter jordeboksvärde ur beslutet utgå, emedan
annars tvetydighet för KammarCollegium
uppkommer vid beslutets verkställighet.
Herr Bråkenhielm, Pehr Reinhold: Då
j *
i5o
Den 7 Januari i c. m.
det synes som SlatsUtskotlet lemnat utan
afseende min motion om försäljning af Ädelforss,
och då jag af egen erfarenhet känner
till hvilken hög grad denna egendom
vanskötes, kan jag ej annat än önska att
den skrifvelse, sorn till Kongl. Maj:t i detta
afseende aflåtes, måtte blifva så stäld,
att Regeringen icke råkar på någon tvetydighet.
Jag instämmer med Herr Danckwardt
deruti, att tvetydighet i det förevarande
Utlåtandet finnes, och hemställer derföre
om icke propositionen kunde blifva af
följande innehåll: ”Att Herrar Adlerbrandt
"”och af Wetterstedt böra för sine godkände
”fordringar erhålla ersättning efter Jorde”boksvärde
uträknadt efter Markegångspri”sen
Länen emellan, i de af dem dertill
”uppgifne hemman under Ädelforss, till så
”stor del, som efter denna stadgade grund
”mot fordringarne belöper; och att, i händelse
vid liqviden en mindre brist, som
”dock icke får öfverstiga 9 Daler Silfver”mynt,
skulle uppstå, samma brist må på
”lika sätt med andre Skatterättsfordringar
”fyllas, samt att underdånig skrifvelse härdm
från Rikets Ständer till Kongl. Maj:t
”må afgå, med underdånig anhållan, att
”KamraarCollegium må erhålla Nådig Befallning,
att låta verkställigheten häraf
”skyndsamt besörja.” Genom denna redaction
tror jag alla tvetydigheter vara undanröjda,
äfvensom de olägenheter, hvilkas
bortskaffande min motion afsåg.
Den 7 Ja n u a r i i e. m.
151
Herr Tham_, Wollrath: Min afsigt är
icke att klandra Utskottet, ty jag är öfvertygad,
att det menat väl och rikligt,
men jag tror, att Utskottet varit i saknad
af kännedom om alla de invändningar, som
göras, derest föreskriften ej blir så tydlig, alt
KammarCollegium icke äger någon anledning
till invändningar. Jag tror, att då
Ridderskapet och Adeln bifallit bufvudsaken,
meningen också är att göra det så,
att beslutet kan verkställas, och att icke så
tillställa, att saken skulle komma att åter till
nästa Riksdag hvila. Jag anhåller att få
upplysa, huru jag tror det tillgår, när Kongl.
Maj:t och Kronan hafva några bytesbristfordringar;
då tillgår så, alt de betalas efter
Jordeboksvärde, uträknadt efter Markegång,
Länen emellan. Jag vet ej, hvarföre
Kronan skall nyttja ett förmånligare sätt
att låta liqvidera sig, än hon på andra sidan
vill tillåta. I afseende på hvad Herr
Bråkenhjelm anfört, får jag lemna följande
upplysning, att nemligen hemmanen, efter
Jordeboksvärde uträknadt, skulle utgöra
26 R:dr och 27 sk. ränta, eller efter
förvandling, 70 å 80 Daler Silfvermynt.
De fordringar åter, som Herrar afWelterstedt
och Adlerbrandt äga, uppgå till en summa
af 28 R:dr 3o sk., hvarigenom 7^ Dalers
brist skulle uppkomma. Om då dessa efter
Jordeboken och Mai kegångs värdet öfverblefne
7 eller 8 Daler skulle utbrytas
uv de uppgifne henttu attén, så hemställer
Den 7 Januarii e, m.
jag, hvartill sådant skulle gagna, synnerligen
när en sådan liten lägenhet ej är bebygd.
Kronan skulle då icke förlora, om
Herrarne Adlerbrandt och af Wetterstedt
presterade Skatterättsfordringar för dessa
resterande Daler. Föröfrigt instämmer jag
till alla delar med Herr Bråkenhjelm, och
önskar, att Ridderskapet och Adeln ville så
redigera sitt beslut, att ersättningen utgår
efter Jordeboksvärde, uträknadt efter Markegångsvärde
Länen emellan. En annan sak
blir, om Ridderskapet och Adeln vill instämma
i senare delen af Herr Bråkenhjelms
förslag, nemligen att bestämma maximum
af den summa, hvilken Herrarne Adlerbrandt
och af Wetterstedt utöfver sina nu
ägande Skatterättsfordringar må äga rätt, i
händelse sådant för hemmanens fullkomliga
utlösande skulle erfordras, att i gamla
Skatterättsfordringar prestera. Om Ridderskapet
och Adeln skulle behaga så afgöra
frågan, blefvo fordringarne betalte och
hemmanen kommo åter Samhället till nytta.
Förblifver åter redactionen sådan Utskottet
föreslagit, eller som Herr Danckwardt
önskat, torde nya invändningar och
undersökningar ej uteblifva, och saken å
nyo dragas under kommande Rikets Ständer,
samt dessa å nyo få afgöra, om Staten
skall betala hvad den är skyldig eller
icke. .Tåg anhåller derföre om bifall lill
Herr Bråkenhjelms redaction.
Den 7 Januarii e. m.
153
Herr Danckwardt: Det vore önskeligt,
att de Herrar, som gått att yttra sig i förevarande
sak, hade tagit behöiig och rätter
kännedom, huru med införsel i hemman
för Skatterättsfordringar efter Författningarne
tillgår. Herr Tham har nu, likasom
då frågan första gången förevar härstädes, förblandat
ersättning för Skatterättsfordringar
med ersättning för frälseränte-fordringar.
För desse senare slags bytesfordringar lar
Kronan ersättning i räntorne å enskildtes
Frälsehemman, då desse icke prestera Frälseräntefordran
i qvittningsväg; men Kronan
har aldrig för sine Skatterättsfordringar, som
innefatta äganderätten till hemman, tagit
några Frälsehemman, eller enskilte behöft
lemna sådana hemman, utan denna liqvid
liar alltid skett på det sätt, att de enskildte
köpt Skatterättsfordringar hos Kronan och
dermed qvittat skulden. Kronan, åter har
för sine Skatterättsskulder alltid gifvit införsel
i visse af sina hemman, då den enskildte
kunnat uppgifva sådane,, som dertill
efter Författningarne varit disponible. För
sådan införsels medgifvande stadgar en Författning
på 1780-talet, att undersökning skall
ske om hemmanet ej kan draga högre ränta,
och sedan skall uträkning ske på de ömsesidiga
hemmansräntorne med tillbörlig beräkning
af den olika Markegången Länen
emellan, hvarefter liqviden skett; och så
verkställes alltid ersättningen af Skalterältsfordringar.
Herr Tham har påstått, att dea
154
Den 7 Januari i e. nj.
omnämnde undersökningen skulle draga ut
i mångå år. Detta är aldeles origtigt; och
jag liar helt indigen lill handläggning haft
ett dylik t mål, der undersökningen skett
på några månader, såsom varande helt vanlig.
En annan omständighet, som gör Utskottets
förslag så mycket mer overkställbar^
är, att införsel här äfven är sökt i
Frälsehemman, hvilket är någonting alldeles
nytt och som förut aldrig skett. Många
Frälsehemman hafva icke några ordinarie
räntor i Jordeboken utförde, och sådant
är förhållandet med de här ifrågavarande.
En ordentlig Skattläggning af desse
hemman är således ovilkorligen nödvändig,
innan införsel deri kan meddelas. Jag
hemställer i öfrigt, om det vore skäligt, att,
då Rikets Ständer tillåta ersättningen, de
skulle besluta att den borde tillgå på annat
sätt eller i annan ordning, än med dylika
ersättningar hittills efter Författningarne
tillgått. Hvad beträffar det här na
af Herr Bråkenhjelm föreslagne tillägget om
tillåtelse för Herrar Adlerbrandt och afWetterstedt,
att genom ytterligare inköp af några
SkatterättsDaler kunna fylla en möjligen
uppkommande brist i visse af de uppgifne
hemmansräntor, för att åtkomma desse
hemman helt och hållit, så är intet
derom att invända, derest Ridderskapet
och Adeln vill lemna bemälle Herrar en
ytterligare förmån och vinst på Kronans
bekostnad.
D e ii 7 J a n u a i i i e. in.
i55
Herr Bråkenhjelm: Jag medger gerna
min okunnighet i dessa Kameralroål, och
således Herr Danckwardts stora företräde
att kunna bedöma en sådan sak, som denna.
Jag har derföre råd fört mig med en
af KammarCollegii Ledamöter, som förklarat,
att om Rikets Ständers underdåniga
svar till Kongl. Majit redigeras i enlighet
med närvarande Utlåtande, skulle saken ej
kunna verkställas, förr än nästa Rikets Ständer
ytterligare deröfver blefvo hörde. Den
redaction, som jag tagit mig friheten föreslå
för beslutet, är deremot uppgjord i samråd
med denna KammarCollegii Ledamot
och så, att lian förklarat den kunna verkställas
utan att ännu en gång invänta en
Riksdag. Jag instämmer med Herr Danckwardt
i öfvertygelsen om oformligheten af
alt tillåta införsel i Frälsejord; men sedan
jag icke hört någon instämma i den motion
jag, vid början af Riksdagen, om Ädelforss
väckte, utan sett mig alldeles allena,
så, heldre än att egendomen blir än ytterligare
vanhäfdad och vanskött, önskar jag,
att den, på hvad sätt som helst, måtte komma
i enskilta händer, öfvertygad alten rättvis
nedsättning af räntan beviljas, emedan
hemmanen, genom en total vanskötsel, råkat
i stort försämringstillslånd. Om det tillägg
till beslutet, Herr Danckwardt föreslagit,
redan förut genom Författningarne är
stadgadt, lärer det viii vara öfverflödigt att
utsätta det, emedan KammarCollegium sä
-
Den 7 Januarii e. m.
kerligen vid målets behandling kommer ali
följa Författningarne, då detta sålunda blir
en åtgärd, som endast tillhör verkställande
magten. Jag hemställer om icke beslutet
må erhålla den redaction jag föreslagit.
Herr Tham: Jag vill endast lemna några
upplysningar i afseende på den yttrade
oformligheten att tillåta införsel uti Frälsejord.
Af de hemman, i hvilka Herrarne
af Wetterstedt och Adlerbrandt sökt införsel,
är blott ett åttondedels hemman af Frälse
natur, och detta har blifvit till sin ränta
ansedt lika med ett Skattehemman vid
namn Germunderyd, eller till io R:drs ränta
, och således blifvit ganska högt upptaget.
Jag hemställer, efter detta måls långa
tidsutdrägt, då förra Rikets Ständers beslut
endast derföre blifvit å nyo till oss
öfverlemnadt, alt det innehöll orden efter
Jordeboksvärde, samt då Ridderskapet och
Adeln säkerligen nitälskar derföre, att målet
skall blifva rättvist afgjordt och nå ett
slut, om icke det vore bäst att antaga den
af Herr Bråkenhjelm föreslagne redaction.
Herr Ribbingj Arvid: Då, på sätt den
siste talaren anfört, frågan är om att afgöra
saken på ett rättvist sätt, hoppas jag
Ridderskapet och Adeln icke kan ingå på
hans skäl, som är att afseende icke bör göras
derpå, att jord af frälse natur finnes
häruti intagen, derföre alt den endast upp«
Den 7 Janunrii e. m.
stiger lill ett åttondedels hemman. Lika
med Herr Bråkenhjelm anser jag det oformligt
att lemna införsel i Frälsejord, men
då Tullgarns-räntorne haft den fördel alt
få införsel i Kongsgårdar, samt då, enligt
1809 års RegeringsForms 77 §., Rikets Ständer
och Kongl. Maj:t gemensamt kunna meddela
sådan införsel, kan jag med godt samvete
i denna del tillstyrka Utskottets Utlåtande.
Hvad åter angår Herr Bråkenhjelms
redactions-förslag, tror jag det icke vara af
beskaffenhet att höra antagas; utan Utlåtandet,
med uteslutande af de deruti förekommande
orden efter jordeboksvärde_, böra
antagas; då med saken kommer att förfaras
efter i allmänhet stadgade grunder, och
samma ändamål vinnes. Det är icke blott
frälsejorden, som skall undergå undersökning,
huruvida den kan hära högre ränta,
utan äfven Kronojorden. Jag kan ej tillstyrka,
att man vid detta tillfälle frångår
den vanliga ordningen, och kan icke dela
några farhågor om långsamhet i målets utförande.
Just denna sak bevisar, att det
är bättre att gå långsamt och säkert, än
gifva anledningar till långväga efterräkningar
och förfrågningar.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Vid
Utskottets Utlåtande har blifvit gjord den
anmärkning, att det deruti föreslagne beslutet
icke skulle vara verkställbart. En
värd Ledamot, som uppgifvit förslag till
Den 7 Januari! e. m.
en annan redaction för beslutet, har sjelf
erkänt sig vara okunnig i så väl delta, sora
andra Kameralmål. Yi befinna oss troligen
äfven i samma belägenhet, som han.
Jag skulle derföre tillstyrka bifall till Herr
Danckwardts förslag, att saken blir behandlad
efter Lag och Författningar.
Herr Tham: Möjligheten deraf, att de
högst uppsatte Embetsman ibland alldeles
olika förstå Lag och Författningar, synes
bäst deraf, att den för sina kunskaper
och sin redlighet så allmänt vördade framlidne
JustitiasMinistern H. E. Grefve Gyllenborg
var i denna sak af alldeles motsatt
tanka med Herr Danckwardt. Jag anhåller,
att Grefve Gyllenborgs yttrande
måtte blifva uppläst, hvarefter jag begär
att åter få ordet.
Sedan den begärde uppläsningen blifvit
verkställd, fortfor Herr Tham:
Jag skulle visst icke hafva upptagit Ridderskapets
och Adelns tid med uppläsandet
af Hans Excellence Herr Grefve Gyllenborgs
yttrande, om icke en Ledamot mot mig åberopat
en Embetsmans omdöme. Nuvarande
JustitiffiMinistern Hans Excellence Herr
Grefve Rosenblad var äfvenledes af samma
tanka som Grefve Gyllenborg. Ridderskapet
och Adeln kan sålunda lika så väl tro
den ena, som den andra. För min del
sätter jag häldre tro till den, hvilken god
-
Den 7 Ja n u ar i i e. m.
känt skulden och önskat dess liqviderande,
än till den, hvilken lagt alla möjliga hinder
emot sakens afgörande. Jag kan så mycket
mindre förena mig med Herr Ribbing,
som ett bifall lill Utlåtandet blott skulle
hafva ytterligare lång tidsutdrägt till följd.
Då Rikets Ständers värdighet, så väl sorn
billighet och rättvisa fordra, att en erkänd
skuld äfven blir liqviderad, tillstyrker jag
bifall till Herr Bråkenhjelms förslag.
Herr Danckwardt: Jag får först emot
Herr Thams anförande anmärka, att hans
uppgift, det blott mantal af de ifrågavarande
under Ädelforss hörande hemman,
deri Herrar Adlerbrandt och af "Wetterstedt
sökt införsel, vore af Frälsenatur,
icke öfverensstämmer med deras egen ansökning,
och att Herr Thams upplysning
således icke är riktig, ty jag vill med säkerhet
påminna mig att af 5l hemraau,
hvarom frågan är, ungefär 2 mantal äro
Frälse. Hvad angår den upplysning Herr
Tham trott sig till styrka för sitt påstående,
böra meddela, om öfverläggningen inom
Konungens Conseil i förevarande ämne;
så bevisar denna Herr Thams citation blott,
alt Herr Tham å nyo förblandar sakerne,
och icke rätt känner det ämne, hvarom han
talar. Den öfverläggning, hvarom StatsRådets
nu uppläste Protocoll handlar, angick
endast frågan om hemmanens användbarhet
efter Författningarne till ersättning för
i6o
Den 7 Januari i e. m.
Skatterättsfordringar, men alldeles icke den,
efter hvilka grunder införseln eller meddelandet
af ersättningen i hemmanen skulle
ske. Af berörde Protocoll har Ridderskapet
och Adeln likväl erfarit, att Hans Excellence
Justitiae-StatsMinistern Grefve Gyllenborg
tillstyrkt, att införseln skulle verkställas enligt
gällande författningar, och det stöd,
Herr Tham af hans tanka velat hämta, för
sitt yrkande, är således intet, utan bevisar
deremot för riktigheten af mitt påstående.
— Herr Bråkenhjelm har anfört, att hail
af en KammarCollegii Ledamot erhållit den
redaction för beslutet, hvilken han föreslagit.
För min del hemställer jag, om någon
klarare redaction kan finnas, än då
man beslutar, att ersättning skall meddelas
på sätt, alltid skett, d. v. s. enligt gällande
författningar. Troligen skall KammarCollegium
bäst förstå sig på denna redaction,
då Collegium i mer än 100 år
på sådant sätt lemnat ersättning för skatterättsfordringar.
Jag yrkar derföre, att orden:
efter Jordeboksvärde måtte utgå, på
det att redäctionen må blifva så klar och
tydlig, att icke nytt krångel i saken må
uppstå. Jag kan till ytterligare stöd för
min tanka i detta fall anföra, att då målet
år 1818 hos Rikets Ständer förevar, beviljade
Rikets Ständer införsel för ifrågavarande
skalterättsfordringar i den ordning författningarne
f öreskrefvo, utan att ett ord
yt
-
Den 7 Januarii e. m.
yttrades om sjelfva grunderne derföre, eller
de orden efter J ordeboksvärde i beslutet
förekomma.
Herr Ribbing: Jag förmodar, att ändamålet,
hvarföre Herr Tham nyss begärde
uppläsning af Hans Excellenee Grefve Gyllenborgs
yttrande i StalsRådet, var att förena
sig uti de deruti yttrade åsigter, och
icke för att visa den skiljaktighet, som ägt
rum emellan Konungens Rådgifvare. Herr
Tham har icke uppfattat hvad som hör till
denna sak. Så är t. ex. Hans Exccdlence
Grefve Gyllenborgs yttrande alldeles enligt
med Herr Danckwardts i nu förevarande
fråga. Hans Excellences Utlåtande, der det
angick sättet för införsels meddelande, lyder
sålunda: ”På alla dessa skäl skulle jag
”för min del tillstyrka, alt sökanderne för
”deras godkända och nu iuuebafvande fordringar
mätte få inrymme i så stor del af
”de begärde Kronan tillhörige hemman, som
”svarar deremot, sedan likväl, påsältFör”faltningarne
i allmänhet föreskrifva, denna
”motsvarighet blifvit utredd.”— Nu är här
alldeles icke fråga om sjelfva saken, utan
om verkställigheten. Het är sårande för en
enskild Ledamot af detta Stånd att få sådana
tillvitelser som dem Herr Tham nyligen
fällt, nemligen att man velat lägga hinder
i vägen för sakens utgång, och derigenom
söka hindra en fordringsägare att få
56 IL ii
162 Den 7 Januari! e. m.
sin ersättning; men jag vill förbigå det; ty
det är ej ovanligt alt Herr Tham så yttrar
sig. Men hvad jag ej kan undgå att reservera
mig emot, är, att Herr Tham yttrar
sig emot en Konungens Rådgifvare, såsom
skulle denne genom sine embetsåtgärder hafva
lagt hinder i vägen för målets afgörande.
Sådane tillvitelser borde man icke vänta
sig att få höra framställas på detta rum,
och jag kan ej annat än förklara dem för
alldeles obehöriga.
Herr Tham: Alt icke flere Frälsehemman
än det jag uppgifvit, äro i fråga, derom
är jag öfvertygad, då den förteckning,
hvilken jag äger öfver samtlige ifrågavarande
hemman, och på hvilken endast det jag
omtalat finnes upptaget såsom varande af
Frälsenatur, är enlig med Häradets Jordebok
samt undertecknad af vederbörande Kronofogde.
Fruktar man, att flere komma i fråga,
kan man ju upptaga hemmanens namn
i beslutet. Just de senare otydliga termerne
i Ständernas expedition om denna fråga
hafva vållat, att beslutet icke blifvit verkstäldt.
Om Rikets Sländer nu besluta, att
verkställigheten skall ske i stöd af i allmänhet
gällande grunder, så kommer KammarCollegium
in till Kongl. Majit och frågar,
hvilka grunder som menas, och då blir
saken åter hvilande. Hvad Jordeboksvärde
vill säga, det känner deremot KammarCollegium,
och jag tillstyrker derföre att an
-
Den 7 JanUarii e. ra.
i 63
taga Herr Bråkenhjelm^ redaction, synnerligen
då jag är öfVertygad, att, om Herr
Danckvardts antages, målet åter kommer att
hvila i fem år.
Herr Bråkenhjelm1: Jag ingår gerna p4
Herr Cederschjölds jemförelse mellan Herr
Danckwardts och mine camerala kunskaper.
Jag ingår ytterligare på Herr Danckwardts
benägenhet alt få redactionen för beslutet
så tydlig som möligt. Jag har just derföre
sökt hjelp i KammarCollegium, och
derstädes fält min redaction uppgjord så,
att saken på skyndesammaste sätt kan slutas.
Mitt interesse är alt slippa Kronan tilt
granne, och befria orten från olägenheten
af att hemmanen vanskötas. Det torde tillåtas
mig fästa Herr Danckwardts uppmärksamhet
derpå, att om Rikets Ständers beslut
innehåller, att införsel skall ske efter
gällande författningar, så vållas derigenom
uppskof, enär Herr StatsSecreteraren sjelf
medgifvit, att några författningar icke finnas
om införsel i Frälsejord. Af dessa skäl
hemställer jag, om icke min redaction må
antagas, hvarigenom allt blifver klart.
Herr Danckwardt : Jag underställer Rid»
derskapet och Adeln, om hvad Herr Tham
här omtalat rörande de hemman, som skulle
lemnäs Herrar Adlerbrandt och af Wetterstedt
i ersättning, kan blifva föremål för
56 It. 11 *
D e n •J Ja n ii a c i i e. nu
Ridderskapets och Adelns pröfning, då hans
uppgift är olika med den ansökning, sorn af
nämnde Herrar, enligt Utskottets Utlåtande,
blifvit ingifven, och Iivari begäres flere
hemman, och af dem åtminstone i mantal
Frälse. Herr Tham har förmodligen menat
mig, med den person han uppgifver
hafva lagt alla möjliga hinder i vägen mot
ifrågavarande saks afgörande. Jag behöfver
endast besvara detta mindre lämpliga
yttrande med den fråga till Herr Tham,
hvilka obehöriga hinder jag lagt i vägen
för Herrarne Adlerbrandt och af Wetterstedt
att vinna deras ändamål 11 Jag var nödsakad
som Embetsman alt handlägga deras
sak; jag fann dem ha orätt; att de sökte
vinna en fördel på Kronans bekostnad, dertill
författningarne ej berättigade dem, och
hvilken Rikets Ständer, endast under förmodan,
att den var dermed enlig, och hvarom
Rikets Ständer saknade behörig kännedom,
medgifvit. Samma tanka hyste hela
KammarCollegium. Jag utvecklade fullständigt
mina skäl för denna tanka, och de föranledde
målets vidare underställning till
Rikets Ständer. Under målets behandling
hos Rikets Ständer har jag icke ens talat
emot ersättningens meddelande i Ädelforss
hemman; jag har blott sökt få beslutet derom
sådant, att nytt krångel icke skulle uppkomma.
Om Rikets Ständer, sedan de nu
blifvit upplyste om sakens rätta sammanhang,
vilja skänka Herrar Adlerbrandt och
De ri 7 Jan u ar 11 e. m.
af Wetterstedt desse hemman mot en Kronans
fordran i värde icke svarande molen
tiondedel deraf, så är det Rikets Ständers
egen sak; men min skyldighet har det varit,
att framställa saken, sådan den vid tillämpning
af gällande författningar sig visat.
Herr Ribbing: Då vi nu komma till
meddelandet af proposition i ämnet, skall
jag utbedja mig upplysning, huru de andra
Stånden afgjort denna fråga.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare :
Borgare- och BondeStånden hafva, enligt
de från de öfrige StåndsCancellierne meddeldte
anteckningar, resolverat ut in Protocollo,
men dessa Stånds till Ridderskapet
och Adeln ankomne ProtocollsUtdrag äro
för närvarande icke lill hands. PresteStåndet
lärer ännu icke hafva afgjort målet.
Herr Ribbing: Det vore verkligen önskligt
att hafva ProtocollsUtdragen till hands
för att få vela, huruvida de andra Stånden
instämt i den mening jag yttrat om saken.
Jag får fästa Herr Bråkenhjelms uppmärksamhet
derpå, att i Utlåtandet icke finnes
ett ord nämnt om Författningar, utan att
införsel skall ske efter i allmänhet stadgade
grunder. Detta är också det enda möj1
i ga, ty att här beskrifva formaliteterna,
deruti misslyckas vi. KammarCollegiuin
skulle endast derigenom komma i bryderi.
Som Herr Danckwardt förslag endast går
166
J)en 7 Jan nar ii e, ra.
Ut på Utskottets Utlåtande med uteslutande
af orden efter Jordeboksvärdej så anhåller
jag örn proposition derpå,
Herr von Hartmansdorffs August: Såsom
Ledamot af StatsUtskottet har jag visserligen
öfvervarit detta beslut; men då jag
ej ägde erforderliga handlingar eller Kameralkunskaper
för sjelfva liqvidens uppgörande,
kunde jag, likasom Utskottets öfriga
Ledamöter, blott tillstyrka att ersättning
skulle erhållas; men om sättet och
beloppet kunde Utskottet icke yttra sig,
emedan sådant heror på uträkningar i KarnmarCollegium,
hvilka det bättre än någon
annan förstår, Jag tillstyrker derföre att
Ridderskapet och Adeln undviker alla speciella
föreskrifter, som blott förbrylla frågan,
och instämmer med dem, som yrka
att ersättningen skall ske efter gällande
Författningar, Om orden efter Jordeboksvärde
skola uteslutas, lemnar jag derhän,
Kanske är det af nyss anförda skäl, bäst
att utesluta dem, Jag fästade mig ej dervid
inom Utskottet, emedan förslaget till
Utlåtande uppgjordes af en Ledamot, sorn
ansågs äga de bästa kunskaperna i detta
hänseende, och till hvilkens urskillning att
Välja de lämpligaste ordalagen jag äfven
förlitade mig, Att vederbörande få införsel,
är hufvndsaken; att den skall gifvas efter
Förfaltningarne, synes böra af sig sjelf
förstås,
Den 7 Januarii e. m.
167
Friherre BoyeFredrik: Här synes
mig endast frågan vara, att, nästan under
lfvad vilkor sorn helst, få slut på saken,
så att den ej hvarje Riksdag å nyo förekommer,
Herr von Hartmansdorff har velat
åt KammarCollegium öfverlemna att, enligt
sin tanka, bestämma sättet för införseln;
men då vi redan känna KammarCollegii
tanka, emedan Herr Bråkenhjelm just af
någon vän i KammarCollegium fått sin redaclion
uppsatt, så behöfva vi ej hänskjuta
saken till nämnde Collegium, emedan
dess yttrande förmodeligen blir i likhet
med hvad Herr Bråkenhjelm anfort, utan
anhåller jag om proposition på Herr Bråkenbjelms
förslag.
Herr Bråkenhjelm: Min mening har
ingalunda varit att förklara den af mig uppgifne
redactian för att vara KammarCollegii
tanka, men jag hemställer, när ett föregående
Rikets Ständers beslut innehöll
att införsel skulle beviljas enligt Förfaltningarne,
och saken ändå icke kunnat afslutas,
om det icke nu kan vara skäl att
mera specielt yttra sig i ämnet; derföre
anhåller jag om proposition på det af mig
uppgifne förslag»
Herr Printzensköld * Axel: Oaktadt
KammarCollegium här synes äga 2:ne representanter,
hemställer jag, om det icke
vöre bäst att icke genom något specielt ba
-
i68
Den 7 J a n u a r i i e. m,
slut binda händerne på samma Collegium.
I händelse Ridderskapet och Adeln, med
förtroende till den Ledamot af KamtnarCollegium,
hvilken påstås hafva uppgjort
Herr Bråkenhjelms redaction, skulle fatta
ett beslut, som af Collegiutn i någon omständighet
befunnes mindre tydligt, skulle
saken blott derigenom skadas. Jag tror det
således vara bäst att, enligt Herr Danekwardts
mening, bestämma, det införseln bör
ske efter Lag och Författningar, hvilken föreskrift
Collegium säkerligen lättast kan tillämpa.
Jag anhåller sålunda om proposition
på den af Herr Danckwardt föreslagne
redaction, eller, som är detsamma, om bifall
till Utlåtandet med uteslutande af orden:
ej ter Jordeboksvärde.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare,'
Sedan Borgare- och BondeStåndens ProlocollsUtdrag
numera blifvit framskaffade, får
jag vördsammast upplysa, att BorgareStåndet
bifallit Utskottets Utlåtande, och att
BondeStåndet antagit detsamma med uteslutande
af orden, efter Jordeboksvärde.
Från PresteStåndet har annu icke något ProtocollsUtdrag
i ämnet ankommit.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af StatsUtskottets ifrågavarande Utlåtande,
likväl med den förändring, att or
-
De fi 7 J a n n a v i i e. m,
169
den: efter Jordeboksvärde måtte utur Utskottets
tillstyrkande utgå.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade, på
sätt Herr Bråkenhjelm föreslagit, besluta,
att Herrar Adler'brandt och af Wetterstedt
borde för sine godkände fordringar erhålla
ersättning efter Jordeboksvärde, uträknadt
efter Markegångsprisen Länen emellan, ide
af dem dertill uppgifne hemman under Ädelforss,
till så stor del, som, efter denna stadgade
grund, mot fordringarne belöper; och
att i händelse vid liqviden en mindre brist,
som dock icke finge öfverstiga t) Daler silfvermynt,
skulle uppstå, samma brist må på
lika sätt med andra Skatterättsfordringar
fyllas, samt att underdånig skrifvelse härom
från Rikets Ständer till Kongl. Maj:t må
afgå, med underdånig anhållan, att Kam ma rCollegium
må erhålla Nådig befallning, att
låta verkställigheten häraf skyndsamt besörja.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hans Excellence förnyade båda dessa
propositioner, men de besvarades åter båda
med Ja och Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken yttrade,
alt då Hans Excellence icke kunnat lill
-
Den 7 Ja 11 u a lii e, ra.
för Ii Lii gen utröna Ridderskapets och Adelns
pluralitet, ansåg Hans Excellence sig böra
ännu en gång framställa proposition till bifall
å StatsTJlskotlets Utlåtande, likväl med den
förändring, att orden: efter Jordeboksvärde
måtte utur Utskottets tillstyrkande utgå.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att, som, efter
hvad Hans Excellence tyckt sig finna,
Ja öfverröstat Nej, den af Hans Excellence
sist gjorde proposition blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Herr Bråkenhjelm: Heldre än jag risquerar
att hemmanen ännu i 5 år skola vara
nästan öde, nödgas jag, för andra gången under
innevarande Riksmöte, begära votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken framställde derefter följande
Voterings-proposilion;
Den, som bifaller SlatsUtskottets ytterligare
Utlåtande, angående användande af
den till Ädelforss Guldverk lydande egendom
med tillhörigheter, likväl med den förändring,
att orden: efter Jordeboksvärde böra
utur Utskottets tillstyrkande utgå, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Den 7 Januarii e. ni.
* 71
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln besluta, att Herrar Adlerbrandt och
af Wetterstedt böra för sine godkände fordringar
erhålla ersättning efter Jordeboksvärde,
uträknadt efter Markegångsprisen Länen
emellan, i de af dem dertill uppgifne
hemman under Ädelforss, till så stor del,
som efter denna stadgade grund mot fordringarne
belöper; och att i händelse vid
liqviden en mindre brist, som dock icke
får öfverstiga nio Daler silfvermynt, skulle
uppstå, samma brist må på lika sätt med
andre Skatterältsfordringar fyllas, samt alt
underdånig skrifvelse härom från Rikets Ständer
till Kongl. Maj;t må afgå, med underdånig
anhållan, att KammarCollegium må
erhålla Nådig befallning att låta verkställigheten
häraf skyndsamt besörja,
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapetoch
Adeln godkändes, samt anslogs,
Voteringen börjades klockan half till
jo e, m.; och befunnos, efter voteringens
slut, klockan en qvart till ii e, ni,, sedan
en voteringssedel blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit som föijer;
Ja — 18.
Nej — l6.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskildt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Gref ven och
17*
Den 7 J an u a v i i e. m.
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskaapet
och Adeln således bifallit StatsUtskottels
of vanberörde Utlåtande, likväl med den
förändring, att orden: efter Jordeboksvärde
skulle utur Utskottets tillstyrkande utgå.
Herr Bråkenhielm,: Emot detta beslut
får jag anmäla min reservation, och ödmjukast
anhålla att dermed framdeles skriftligen
få inkomma.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att följande
9 bland Ridderskapets och Adelns Herrar
Electorer tid efter annan afgått, nemligen:
N:o 138- Grefve Adelsvärd, Erik Reinhold,
,, 141 - Grefve Posse, Carl Henrik.
„ 276. Friherre Löwen; Fullmägtig Herr
König, Carl Fredrik.
„ 358. Friherre Lagerbring, GustafOlof.
,, 912. Herr Apollof; Fullmägtig Herr
von Schantz, Johan Christian.
„ 1088. Herr Leijonflycht, Albrecht.
„ 1922. Herr von Platen, Achates Carl,
„ 2i5o. Herr von Hohenhausen, Carl.
„ 2297. Herr Tamm, Pehr Adolph.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken anmodade
Ridderskapets och Adelns Herrar Bänkman,
att å nästa Lördag den 9 dennes e.
m. sammanträda, för att i de afgångne Electorernes
ställe utvälja 9 nya Electorer,
Den 7 Ja nu nr i i e. m»
Justerades 6 ProtocolIsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena den
4 dennes f. m. och e. m. fattade beslut.
Upplästes följande Stats- och Banco*
Utskottens den 28 sistlidne November afgifne
Utlåtanden:
N:o 29. I anledning af väckt fråga»
angående uppställande af ett nytt Creditif
å 2 millioner R;dr till ManufaclurDisconten.
N:o 3o. I anledning af ej mindre Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer
af den 4 December 1828, angående låneunderstöd
till återuppbyggande af staden
Borås, än ock Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
af den 17 i samma månad, angående
lånebilräde till staden Norrköping.
N:o 3i. I anledning af väckt motion,
angående lån till staden Uddevalla.
N:o 32. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Remiss af en lill Kongl. Majit genom
E. J. Gezelius, i egenskap af Fullmägtig
för Öregrunds stad, ingifven underdånig
ansökning om byggnadshjelp för
nämnde stad, efter den derstädes tiinade
eldsvådan.
N:o 33. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
låneunderstöd af allmänna medel
till Trollhätte Canal- och Slussverks Bolag,
174 Den 8 Januarii f. m.
för fullbordande af en Canalanläggning vid
Ströms Säteri i Bohus Län.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilja
des klockan half till ii om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen d. 8 Januarii i83o.
Plenum klockan half till io Förmiddagen.
Vid förnyad föredragning af ExpeditionsUtskottets,
den 27 sistlidne December
under N:o 296 afgifne, och den 28 i samma
månad e. m. på bordet lagde, Memorial,
med öfverlemnande af Utskottets under
N:o 295 meddeldte förslag till Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse, angående
förändring af 17 Cap. HandelsBalken; fann
Ridderskapet och Adeln för godt, att, under
gillande af hvad ExpeditionsUtskottet
uti nämnde Memorial yttrat, Utskottets ofva
oberörde förslag till Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse godkänna,
Den 8 J a n u a r i i f. ni.
Å nyo föredrogs ExpeditionsUtskotlets,
den 27 sistlidne December under N:o 297
aflåtne, och den 28 i samma månad e. m.
på bordet lagde, Memorial, i anledning af
återremiss utaf Utskottets under N:o 276
förut meddeldte förslag till Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse, angående förändring
af 4 §• i 17 Gap. ÄrfdaBalken, samt upphäfvande
af samma Capitels 5 §.
Herr Ribbing, Arvid: ExpeditionsUtskottet
har ansett, att den anmärkning, som
af en Ledamot här gjordes emot förslaget,
icke äger någon grund, när förslaget nogare
granskas. Emellertid qvarstår dock den förut
anmärkningsvärda meningen, att Lagstiftningen
en gång fordom antagit en Lag,
som ej vore förenlig med sunda förnuftet
och den jemlikhet, som inför Lagen bör
äga rum. Jag anhåller, att denna mening
måtte uteslutas, och skrifvelsen i öfrigt till
Kongl. Maj:t afgå, enär saken ändå blir alldeles
densamma. Jag anser det ej passande
för representationen, att till den andra
delen af Lagstiftande Magten framföra en
sådan mening.
Friherre Cederström, Jacob: Den af
Herr Ribbing nu gjorde anmärkning emot
LagUtskottets Betänkande, ej emot Expeditionen,
hade varit på sin plats, när Betänkandet
till profning förevar, för till vägabringa
n d e af denna rättelse; men då Ridder»
Den 8 Januarii f. m.
skåpet och Adeln samt de öfrige Stånden
bifallit Betänkandet, och Expeditionen skall
till Konungen affärdas, ser jag ej, huru Ridderskapet
och Adeln numera kan ingå uti
uteslutande af de motiver, som äro gillade
och grundlagt heslutet. Om man, då man
ser på Expeditionen, måste erkänna, att ordalagen
äro rätteligen afskrifne ur Betänkandet,
lärer Expeditionen ock vara riklig.
Herr Ribbing: Jag påminner mig icke
hvilket Betänkande det var i går, i afseende
hvarå vi hörde en motsatt framställning af
samma Ledamot om rättigheten för ett Stånd
att jemka hvad 3 Stånd beslutit, och för ExpeditionsUtskottet
att rätta sig efter denna
jemkning. Om Ridderskapet och Adeln har
hans uttryck, såsom jag, i färskt minne,
tror jag, att man kan bespara upprepandet
deraf till vederläggning af hvad lian i dag
anfört.
Herr von Hartmansdorffj August: Jag
kan höra på öfverläggningen, att ExpeditionsUtskottet
förblifvit vid det förslag till
underdånig skrifvelse, hvarå anmärkningar
gjorts. Jag tror dock ej, att förhållandet
är med denna Expedition såsom med den
andra, hvarom talats, att 3 Stånd redan
godkänt henne, ty då den nu förevarande
första gången hos Stånden förekom, var
det här, hvarest anmärkningen gjordes. De
öf
-
Den SJ »v n u a i1 i i f. m.
'77
öfrige Stånden lära således icke förehaft den
lios sig. Skulle de åter hafva godkänt henne,
är det förgäfves att yrka någon förävw
dring. Men om icke så är, anser jag förändringen
kunna aga runi medelst uteslutande
af ord, hvilka Utskottets Ordförande
sjelf funnit otjenliga. Dessutom är förändringen
af beskaffenhet alt alldeles icke verka
på beslutet.
Friherre Cederström: Det var just exemplet
af den expedition Herr von Hartmansdorff
omtalar, hvilken fortgick till de
andra Stånden, ehuru anmärkning dervid
gjordes, sorn föranledde den ändring, alt
när anmärkningar ske, Löparen går tillbaka
till Utskottet, och ej får gå till de öfrige
Stånden, förr än anmärkningen är besvarad.
Således kan ej denna Expedition
vara justerad i de öfrige Stånden. Men
jag hemställer till Herr von Hartmansdorff,
sorn ej kan vara okunnig om formen för
Expeditioner, och de skyldigheter, som i
sådant afseende åligga ExpeditiönsUtskoltet,
om, då motivet är bifallit af alla \
Stånden, ExpeditionsUtskottet kunnat företaga
sig att ändra hvad Rikets Ständer beslutit.
Antingen måste Utskottet troget afskrifva
ordalagen ur Belänkandet, eller skulle
Rikets Ständer blifva ganska litet belåtne
med ExpeditionsUtskottet, som i annat
fall kunde skrifva hvad det behagade, och
56 H. ja
.7»
Den 8 Januarii f. ni.
måhända få det godkändt inom RiksStånden
genom mindre uppmärksamhet på justeringen.
Herr von Hartmansdorff: Då jag ej kan
önska annat, än alt ExpeditionsUtskottet
måtte hålla sig vid ordalydelsen och troget
afskrifva besluten, har jag nu intet att emot
Utskottet anmärka. Men om Ridderskapet
och Adeln vill utesluta den ifrågasatte meningen,
och de öfrige Stånden äfven vilja
göra det, så är det ej ExpeditionsUtskottet,
utan Rikets Ständer, som göra förändringen.
Då får saken ett riktigt skick, och
då medgifver jag proposition å den ifrågasatte
uteslutningen.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Då
jag hör, att det nu är fråga om alt vid Expeditionens
justerande derutur utesluta ord,
som i Rikets Ständers beslut finnas, får jag
deremot protestera. Derigenom skulle all
säkerhet för beslutens orubblighet försvinna.
Orden må vara af hvad beskaffenhet
som helst, anhåller jag att de måtte förblifva
sådane de äro.
Herr Ribbing: I afseende på hvad Herr
Cederschjöld sist nämnt, att det vore vådligt
att ändra något i ett beslut, får jag
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
deruppå, att något sådant ej varit
i fråga i afseende på denna Expedition.
Sjelfva beslutet är oförändradt. Det är blott
Den 8 Januarii f. m.
'79
ett af Ridderskapet och AdeJn mindre lämpligt
ansedt motif, hvilket man funnit böra
uteslutas; mea oin så är, alt Ridderskapet
och Adelil vill hafva det motif qvar, alt
föregående Ständer fattat beslut om en lag,
som ej är förenlig med förnuftets fordringar,
och så framställa det till den andra
StatsMagten, skall jag visserligen icke
vara envis, ehuru jag ej tycker sådant vara
riktigt. En mängd andra motif äro anförde,
och det lär vara Friherre Cederström,
äfvensom andra, bekant, att man ej uppräknar
alla motiven, utan blott de vigtigaste.
Herr Cederschjöld: Vid detta tillfälle
kunde det vara alldeles tillräckligt att endast
anföra, det motivet blifvit af Rikets
Ständer bifallit, för att deruppå stödja dess
intagande i Expeditionen. Men jag utber
mig äfven få försvara detta motif. Man bör
besinna, att förnuftet är i ett oafbrutit fortskridande.
Sålunda kan mycket hafva varit
ganska förnuftigt, då det stiftades, och
hafva blifvit ganska oförnuftigt nu. Jag
tror således, att detta motif ganska väl kan
stå qvar, och att samma motif kan tillämpas
på de fleste af våra brottsmålslagar,
när de en gång förändras.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och Landt Mar skalken framställd
proposition, gillade Ridderskapet och Adeln
56 H.
Den 8 Januari i f. m.
livad ExpeditionsUtskottet uti ifrågavarande
Memorial yttrat, samt godkände den föreslagna
underdåniga Skrifvelsen N:o 276.
Vid förnyad föredragning af BancoUtskottets
den 18 sistlidne December under
N:o 89 afgifne, och den 28 i samma
månad e. m. på bordet lagde, Betänkande,
i anledning af väckt motion, att utvexling
af nya Bancosedlar mot förslitna måtte blifva
ombesörjd vid Rikets Ständers LåneContoir
i Götheborg; blef samma Betänkande
af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Föredrogs å nyo och remitterades till
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
Herr Ribbings, Arvid, den i5 sistlidne
December f. m. på bordet lagde Memorial,
innefattande hemställan, att Rikets Ständer,
med underdånig framställning af grundsattser
i den Allmänna Hushållningen, måtte
bos Kongl. Maj:t tillkännagifva deras underdåniga
önskan, det Kongl. Maj:t täcktes,
med afseende å Landtmannens och Näringarnes
betryckta ställning, vidtaga de Ekonomiska
Författningar till välmågans återförande
och landets förkofran, som Kongl.
Maj:t i Sin vishet finner grundade på erfarenhet
och sanna hushållslagar.
Å nyo föredrogs Stats- och BancoUtskoltens
den 28 sistlidne November under
De i) 8 Ja n aa ri i f. in. i S i
N:o s5 afgifne, och den 21 derpåföljde
December f. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af Kongl. Majrts Nådiga Remiss
uppå Direetionens vid Södertelje Canal
och Slussverk underdåniga ansökning
om fortfarande understöd af Allmänna medel
för CanalBolaget.
Herr Rosenqvistj Fredrik Leonhards
uppläste följande:
Ja g har noga granskat Stats- och BancoUtskottens
Betänkande N:o a5, i anledning
af Kongl. Majrts Nådiga Remiss af den
19 November 1828 uppå Direetionens vid
Södertelje Canal och Slussverk underdåniga
ansökning, om fortfarande understöd af allmänna
medel för CanalBolaget, men jag har
icke funnit minsta skäl, hvarigenom Utskotten
kunna rättfärdiga sitt tillstyrkande af
3o,ooo Rrdr åt Södertelje Canal. — Jag är
således berättigad tro, hvad jag hört här
och der sägas, och hvilket är min fullkomliga
öfvertygelse, nemligen: att orsaken
hvarföre Utskotten tillstyrkt anslaget åt Södertelje
Canal, icke skulle vara någon annan
än att Utskotten kort förut tillstyrkt
anslaget af 845,334 R:dr åt Götha Canal.
Det är således icke nog, att den för Svenska
Folket olyckliga Götha Canal i och för
dess egen tillvaro afprässat Nationen enorma
summor, utan man vill trycka Folket
med anslag äfven till andra likartade Inrättningar.
Det ser emedlertid ut, som an
-
Den 8 Januarii f. m.
slaget till underhållandet af den lilla Canalen
vid Södertelje skulle blifva blott en
förelöpare till ofanteligt vida större anslags
beviljande åt den, x jemförelse med Södertelje
Canal, jettelika Götha Canalen,— och
då man en gång sagt Å., mäste man också
säga B, eller med andra ord, då man beviljat
åt Södertelje Canal, för att förekomma
dess igenrasande och förfall, måste man
ock vid hvarje Riksdag för samma ändamål
bevilja j,000,000 R:dr lill Götha Canals fredande
från jordras, och igenvallning. — Mine
Herrar! Tiden skall visa, om icke det kommer
att så tillgå, och om man icke vid hvarje
Riksdag, i händelse Götha Canal någonsin
varder färdig, får höra den visan sjungas,
alt Canalen behöfver sin Million R:dr
för att äga bestånd.
Om man å andra sidan betraktar hvad
Herr Lagman Montan i sin reservation vid
Betänkandet ]\T:o 23 rörande anslaget till
Götha Canal yttrat, nemligen: ”att tillgång
kommer att saknas för de flera oundgängeligeanordningar,
hvilka måste lemnäs, såsom:
C red [liv et för spannemålsbehofvet 1,000,000
R:dr; ersättning för StalsVerkets förlust å den
spannemål, som är Löntagare anslagen, hvilken
ersättning under de sist förflutna 6 åren
uppgått till 200,000 R:dr ra. m.”; så frågar
jag: är det icke angelägnare att bereda tillgång
till Bröd i Landet vid påträngande
behof, än att anlägga Canaler och uppdra
-
Pen 8 Jan uar ii f. m.
183
ga pompeusa byggnader? När förlviflans perioder
bland Folket vidtaga, oell då folket,
pekande på desse högfärdsalster, utropar:
förvandlen desse i bröd! vill jag uppriktigt
önska, att man i den allmänna förvirringen
ej må låta den oskyldige lida med
den skyldige. — Emedlertid skola de alltid
förblifva hemska hugkomster af en tid, hvilken
efterverlden åtminstone skall omtala med
rysning, så väl som dem, hvilka flyktigt
och lättsinnigt beviljat anslag, hvarigenom
skuldsättningssystemet skall blifva en absolut
nödvändighet.
Hvarefter Herr Rosenqvist tilläde raunteligen:
Jag
anhåller om proposition till afslag
å detta anslag, som är orimligt och obehöfligt,
helst medel finnas för ändamålet
afsatte. Meningen med detta anslag kan
således icke vara någon annan, än att i
framtiden få åberopa detta som ett prasjudicat,
då Götha Canal fordrar underhållsanslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å Stats- och BancoUtskottens ifrågavarande
Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Grefve von Schwerin_, Fredrik Bogislaus:
Antingen Rikets Ständer bevilja eller
n $ Januari i f. in.
icke bevilja några anslag, rörer sådant icke
UtskoltsLedamolen; han har fyllt sin pligt, då
han utredt förhållandet. Jag har ansett mig
pligtig att göra Rikets Ständer uppmärksamme
derpå, att då man beviljar ett anslag af
3o,ooo R:dr till Canalen, under vilkor att
denna summa skall blifva en fond för CaDalens
underhåll, är det säkrare att denna
summa qvarhålles under vården af Rikets
Ständer, än att den lemnäs åt Bolaget, som
i hvarje ögonblick ombyter representanter.
Det är detta vilkor, hvarpå jag funnit mig
böra fästa uppmärksamheten. Anser Riddcrskapetoch
Adeln denna anmärkning vara
af vigt, torde Utlåtandet böra återremitteras.
Tänker Ridderskapet och Adeln annorlunda,
skall jag ej yrka återremiss, ulan
blott till Protocollet åberopa samma reservation,
som jag redan afgifvit.
Herr Tham ^ Wollrath: Jag får förena
mig med Grefve von Schwerin och anhålla,
på de skäl han anfört, om återremiss.
Jag vill ej bestrida Bolaget att få den hjelp
Bolaget sökt, men jag tror det vara angeläget,
att medlen blifva under RiksgäldsContoirets
vård, på det de icke af Bolaget må
anv'ndas till annat än Canalens underhåll.
Canalen är så illa bygd, alt ras der dage1
igen äro att befara, hvarföre medlen torde
vara nödvändige; men på det de icke
må förstöras, utan nödvändigt blifva använde
till ändamålet, anhåller jag 0111 återremiss.
Den 8 Januarii f. m.
185
Herr Ribbingj Arvid: knslaget af 3o,ooo
R:dr i elt för allt är visserligen ej betydligt
i och för sig sjelf, men jag tror, att Rikets
Ständers och Ridderskapets och Adelns beslut
i denna fråga är vigtigt utur en annan
synpunkt, nemligen såsom praejudicat. Södertelje
Canal har redan fått mycket understöd;
senast vid sista Riksdagen, till att
färdigbyggas; detta är fullgjordt, och nu
kominer man redan med begäran om ytterligare
anslag för dess underhållande. Götha
CanalDirection har i sin framställning
till Konungen redan yttrat, såsom ett skäl
för att erhålla det understöd, som den behöfde
till färdigbyggande af sin Canal, såsom
det heter i Utlåtandet N:o 23: att Trollhätte
gamla Bolag j efter mera än 8o års
förloppj ännu hugnas med en högst betydlig
ränta af 12 procent _, samt att Södertelje
och Hjelmare Canalverk i senare tiderj
genom bidrag af Allmänna mede).', blifvit
satte i tillfälle att årligen verkställa
utdelningar. Således har Södertelje Canal
ledan i de andra Directionernes ögon fått
större understöd, än de fått till sina Canaler,
och säkerligen skall, om vi gå ännu
längre i frikostighet, Götha Canal också
åberopa praejudicat af vårt beslut, icke allenast
till Canalens underhåll, utan äfven
till utdelning af procent på actierne. Vi
måste afse med de anslag vi göra, att vi
kunna hålla ut med att tilldela dem, så åt
den ena, som åt den andra, och jag hem
-
4
i86 Den 8 Januarii f. m.
släller om delta utdelande i längden kan
blifva möjligt alt bestrida, då vi betrakta
den stora skala, hvaruti Canaler i senare
tider blifvit anlagde. Jag tror, att vi redan
gått så långt, som landets krafter medgifva,
då vi, till en del, bekostat anläggningen,
och jag fruktar att första steget
derutöfver, eller att bekosta äfven underhållet,
nu skulle leda oss till inconsequence
eller fortsättande af åtgärder, som äro alltför
dryga. Det är anfördt, bland skälen i
den underdåniga skrifvelsen för anslaget till
Södertelje Canal, åtskilligt som förtjenar att
betraktas. Bland annat att det egenteligen
är hamnbyggnader som felas, och att Södertelje
Canal mera skulle begagnas, om Södra
Slussen här vid Slockholm förändrades,
så att fartygen kunde gå derigenom åt Saltsjön,
o. s. v. Detta leder naturligen betraktelsen
derhän, att Stockolmsboarne ej
befattat sig med att göra några communicalioner
åt det inre af landet, då de få
sina behofver från den vidsträckta kust,
som ligger utåt öster. Deraf ledas åter tankarne
derpå, att det vore bättre att använda
medlen så, att man kan få något att utföra,
eller åtminstone föra till Hufvudstaden,
än att göra anslag till Canaler, som
nu endast äro nyttiga för att derpå införa
saker utifrån. Vi måst eerkänna, alt vi gått
långt nog i frikostighet mot Canalerne under
det kärnan för landets välmåga, näringarne,
förgätes, och jag tror att om Cana
-
JD e 11 8 J a o u aril f. m.
187
Jerne ej kunna underhålla sig sjelfve, så rudet
elt bevis att vi gått för långt, och böra
stanna. Jag skulle således helst önska afslag,
som jag tror att några andra Stånd
beslutit, och hvarom jag anhåller alt blifva
underrättad. Annars skall jag ej motsätta
mig återremiss.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare:
Stats- och BancoUlskottens förevarande Utlåtande
är bifallit af PresteStåndet, återremitteradt
af BorgareStåndet, samt afslagit
af BondeStåndet.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag skulle
önskat, att Herr Ribbing, då han vill yttra
sig i ett ämne, inhämtade upplysningar
i de handlingar, som hafva afseende
på saken, och ej citerade reflexioner af
främmande corporationer, som ej dermed
haft befattning. Då skulle han icke hafva
gjort sig skyldig till misstag, som äro
rakt stridande mot det verkliga förhållandet.
Långt ifrån att Södertelje CanalBolag
är det Bolag, hvilket varit mest gynnadt,
har det gjort de största enskilta uppoffringarne,
varit modestast, och euligt pri—
vilegierne haft rättighet till ränta på insättningarne;
men långt ifrån att begagna denna
ränta till utdelningar, har det använt
den helt och hållit lill företaget. Dessutom
har detta Bolag ökat sina insättningar ända
till 55o procent af det tecknade Capitalet,
188
Den 8 J a n uar i i f. in.
så att Bolaget ungefärligen belall | af förelaget
ensamt, och insatt 5i gånger så stor
summa sorn det utlofvat, då deremot Götha
CanalBolag verkeligen icke inbetalt mera
än 6o procent. Hjelmare Canal tyckte sig
göra en stor generosite, då Bolaget förklarade
sig vilja fullborda Canalen med det
gifna anslaget. Det har likväl låtit utdela
den ränta å ActieCapitalet, det under hela
byggnadstiden åtnjutit. Hela utdelningen,
som Södertelje Canal har fått från 1828 till
1827, går tili ungefärligen 1 procent af det
verkligen insatta Capitalet. Det är allt hvad
delta Bolag begagnat till egen fördel af de
af Staten beviljade förmåner, sedan det,
räknadt efter tecknadt Capital, insatt 55o
procent, och bestridt ^ af hela kostnaden.
Södertelje Canal är likväl en Canal just i
den genre, som Herr Ribbing anser vara
den vigligasle, då den är ämnad att befordra
afsättningen från det inre af landet till
hufvudstaden, och att hindra behofvens införande
från utrikes orter. Jag hemställer,
om icke just för den inre communicationen
det är angeläget att befria fartygen från att
om hösten, då varorne bäst kunna afsältas,
gå den för de smärre så farliga Landsortsvägen.
Dessutom, har man ej föreslagit något
det ringaste åt sjelfva Bolaget, ehuru
det haft den beskedligheten alt, i stället
för alt stoppa i egna fickor de räntor, som,
enligt privilegierne, varit dem lemnade, använda
dem lill Canalen? i öfrigt hafva de,
é
Den 8 J a n u a r i i f. m.
af de utaf Banken lånta t5o,ooo R:dr, återbetalt
5o,ooo R:dr, hvilket lärer vara utan
exempel i historien om våra Canal-lån. Utskotten
lia ej föreslagit det minsta till utdelning
åt Bolaget, utan endast lill Canalens
underhåll, då man ej kan ålägga Bolaget
alt göra ytterligare insättningar för de
dryga kostnader, hvilka erfordras för att
sätta bråddarne uti säkert skick, i den svåraste
terräng, som finnes i Sverige. Att
ålägga Bolaget göra större kostnader, kan
ej gå för sig. Då det nu endast är fråga
om 3o,ooo R:dr blott till underhållet, anser
jag den uppoffringen ganska liten, enär
det gäller en Canal, som lättar communicationen
emellan hufvudstaden och de södra
orterne. Huruvida Ridderskapet och
Adeln skulle, på den af Grefve von Schwerin
gjorde anmärkning, anse en återremiss
nödig, derom vill jag ej utlåta mig. Jag
tror det vara alldeles likgiltigt, om dessa
medel förräntas af Bolaget, eller insättas i
RiksgäldsContoiret.
Herr Ribbing: Jag har ganska litet att
anföra emot hvad den siste talaren framställt,
särdeles som de flere misstag han
vid början af sitt yttrande anfört vara af
mig begångne, ej ens sedermera äro uppgifne,
än mindre bevisade. Den upppgift
jag gjorde, att Götha CanalDirection anfört
den välvilja, som blifvit visad Södertelje
Den 8 Jan aari i f. m.
Canal, bestyrkte jag genom uppläsande af
anförandet, så alt detta lärer stå fast. Herr
Rosenblad har sedan medgifvit, att det ej
är fråga om Canalens färdiggörande, hvartill
Rikets Ständer vid sista Riksdagen lemnat
anslag, och hvilket Directionen yttrat
sig hafva fullgjort, utan om Canalens underhåll.
Det är dertill, som mitt anförande
inskränker sig egenteligen, såsom varande
den grund, hvaruppå jag ytterligare
vågar bestrida anslaget; ty sedan en sådan
communications-anstalt är anlagd, men
den icke så mycket begagnas, att den lönar
mödan att underhålla, är derigenom
bevist att anläggningen åtminstone varit alltför
tidig, och att man bör tänka på att göra
den behöflig, derigenom, att man söker befordra
de orters näringar, som ligga intill
och omkring denna Canallinea, så att de
kunna afsätta något, hvarigenom anläggningen
kan blifva nyttig. Eljest göra dessa
Canaler, hvad som verkeligen är att frukta,
icke annat än sluka upp sjelfva de arma
näringar, hvilka de skulle befordra.
Herr Rosenblad har haft den godheten att
gilla de åsigter jag i allmänhet hyllar, om
nödvändigheten af att något tänka på våra
inhemska näringar; och det lärer blifva svårt
att vederlägga, att ju det kraftigaste bevis
för Canalers gagnelighet måste sökas i deras
förmåga, att genom trafiken sig sjelfve
underhålla, och att man eljest synes hafva
felat deruti, att man icke på samma gång,
Den 8 J a n 11 a r i i f. ra.
sorn man anlagt Canaler, länkt pS alt valör
böra finnas, hvilka derå kunna komma
att transporteras, och hvilkas afsättning derigenom
kan beredas.
Herr Rosenqvist: Det skäl Herr Rosenblad
anfört, såsom en bevekande omständighet
för bifall till ifrågavarande anslag,
nemligen Bolagets modesti att blott begära
3o,ooo R:dr, kan jag icke gilla, tj efter
den principen skulle man bevilja dessa
3o,ooo R:dr derföre, att Bolaget icke huggit
till och begärt i3o,ooo R:dr. Jag anser
mig böra uppläsa hvad Riksdagsmannen
Strinnlund i sin reservation anfört. Han
säger: Då Canalarbetet är fullfärdigtdet
Bolaget äfven i den underdåniga skrifvelsen
erkänt _, och af de derföre till fullbordande
sista Riksdagen ansiagne i5,ooo R:dr
Banco årligen _, ännu finnas besparde och
oanvände ej mindre än 12,114 R-dr 28 sk.
6 r. B.cOj så torde desse , jemte Canal-afgifterne
hvilka , i den mohn Canalen är
till något nyttig , böra vara betydliga , kunna
helt och hållit, åtminstone tills vidare,
betäcka de för underhållet nödige omkostnader.
Med Strinnlund instämmer jag till
alla delar, att något anslag är alldeles obehöfligt.
Af Herr Tliams yttrande blir man förd
derhän, att ju sämre, plan- och ändamålslösare
man anlägger, eller inrättar någon
ting, ju snarare är man berättigad att af
’92
Den 8 J a n 11 a r i i f. m.
Staten erhålla understöd att vidmakthålla
detsamma. Jag skulle bestrida detta, om
ej den sattsen bestred sig sjelf. — Hvad
Herr Grefve von Schwerin anfört för återreraiss,
är af den beskaffenhet att jag ej
vill bestrida en sådan, öfvertygad att Utskotten,
i anledning af de gjorde anmärkningarne,
skall frånträda sitt tillstyrkande
af detta obehöfliga anslag.
Herr Tham: Det är icke i sjelfva saken
jag vill tillägga några ord, blott i anledning
af en teori, som en Ledamot framställt,
att man först skall producera varor,
innan man tänker på, huru de skola transporteras.
Denna teori är ej använd i Amelica,
hvilket är det land, som äger de flesta
Canaler, och snabbt fortgått i varors
production. Der är början gjord med att
öppna communicationer, och det har haft
den verkan, att folkmängd och production
tilltagit, samt nya Städer uppkommit med
en otrolig hastighet, der förut endast funnos
ödemarker och skogar. Denna erfarenhet
vederlägger åtminstone den teori, som Herr
Ribbing framställt. Genom antagande af denna
teori kunde möjligen hända, att de producerade
v3rorne blefve liggande, och att
productionen genast afstadnade genom brist
på afsättning.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om Ridder
ska
-
Den S Janna r i i f. m.
19?
skåpet oell Adeln ansåg de vid Stals- och
BancoUtskottens förevarande Utlåtande gjorde
anmärkningar böra föranleda till detsammas
återremitterande.
Ropades Ja.
Företogs till pröfning Stats-, Bancosamt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskoltens
den 1 sistlidne December under
N:o 26 raeddeldte, och den 21 i samma
månad f. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående fortfarande anslag till strömrensningar
och lättade vatten-communicationers
befrämjande, jemte åtskiliige med
detta ämne gemenskap ägande inom RiksStånden
afgifne Memorial.
Herr Rosenqvist j Fredrik Leonhard:
Jag vill ej bestrida det föreslagne anslaget,
vid betraktande af den förmån, som derigenom
kan tillskyndas Hufvudstaden, omen
rättvis delning sker och de norra provinserne
erhålla minst en tredjedel af hvad
som till strömrensningar anslås;— trädvaror
och victualiepersedlar, hvaraf Stockholm
är i behof, blifva genom öppnade communicationer
i de norra proviuserne med säkerhet
att påräkna för Hufvudstaden, och
det är således hvarje god medborgares skyldighet
att understödja ett sådant godt än
56
H. i3
*94
Den 8 Januari i f. ra.
danial. — Jag anser mig böra fästa uppmärksamheten
pä Herr Grefve von Schwerins,
med flera Ledamöters, reservationer
och de vådor som uppkomma, örn ej något
bestämdt finnes att använda åt de norra
provinserne. Min farhåga, att de norra provinserne
blifva i annat fall styfmoderligt
behandlade, ökas annu mera vid betraktande
deraf, att en §. i Götha CanalBolags
Reglor ställer denna fond under ett slags
öfverinseende af Götha CanalDirection. Då,
efter hvad man med säkerhet hitintills inhämtat,
strömrensningsmedlen för mycket
sparsamt tilldelts de norra provinserne, anser
jag såsom ett vilkor sine qua non, alt
de norra provinserne tillslås en tredjedel
af den nu föreslagne summan. — På det
Utskotten må komma i tillfälle att föreslå
denna fördelning, anhåller jag om återremiss
af Utlåtandet.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Jag anhåller alt närmare få utveckla
den reservation jag låtit åtfölja Utlåtandet.
Föremålet för anslaget år 1818 var synbarligen
alt sätta de norra provinserne i en
närmare förening med kärnan af landet,
och med de södra. Den dryga del af Sverige,
som nu beklagligen är gränsland i flere
afseenden, både till sin kust och lill sin
landtgräns i norr, slår till folkmängd, till
industri, och således lill försvarskraft i ett
oförmånligt förhållande lill de öfriga de
-
Den S Ja n u a r i i f. m.
i95
larne af Staten. Dess relationer med lijertat
af Riket äro högst ofullkomliga; man
vet likväl, att handelsrelationerne och industrien
också bidraga tillden gemensamma
försvarskraften. Sjelfva anslaget hade till
föremål, att utgöra förberedande biträden.
Det man kallar fria och öppna vattencommunicationer
är en senare åtgärd. Strörnmarnes
första tyglande är ett grofarbete,
som bör föregå, och först senare uppstår
fråga om än mera lättade vattencommunicationer.
Det nu ifrågavarande arbetet är
af samma natur,' som afvittringen, hvars
ändamål är de stora utmarkernes delning,
och bostäders inrättande i ödelrakler. Sådant
måste föregå, innan dessa provinser
kunna bringas till samma lif, som de provinser,
hvilka omgifva insjöarne. Allt della
synes mig mer och mer aflägsnadt derigenom,
att man bestämt valtencommunicationer
såsom egentliga föremålet för anslaget,
och derigenom att man nästan uteslutande
tänkt på den vattenlinie, som går från
Götheborg till Söderköping. Jag har derföre
önskat, att åtminstone en del af anslaget
malte reserveras till användande enligt
med den riktning man gaf åt hela anslaget
år 1818. Man har sagt, att medlen ej räcka
lill, och derföre bestämt hela summan lill
5o,ooo R:dr. Ej ett ögonblick skall jag tveka
att tillstyrka upplåning af 5o,ooo R:dr
årligen, om jag vore försäkrad, att dessa
50 H. i3*
Den 8 Januari) f. m.
5o,ooo R:dr skola uteslutande komma de
norra provinserne lill godo. Val har man
lemnat dem apparencer att efter 5 år åter
komma i åtanka, men sådant går sällan i
fullbordan. Jag får tillika namna, att Utlåtandet,
enligt hvad man sagt mig, hufvudsakligen
på grund af min reservation,
blifvit af Preste- och BorgareStånden återremitteradt,
och anhåller jag att Ridderskapet
och Adeln ville häruti instämma.
Herr Lefren, Johan Pehr: Då första
gången strömrensningsfrågor uppstodo, var
det i följd af den yttrade önskan, att man
måtte uttänka några medel, hvarigenom de
förluster, som Sverige gjorde på Finska handeln,
kunde minskas. Man ville finna, att
de norra provinserne ej allenast kunde förse
hufvudstaden med ved, utan äfven med
victualier. Man anslog således för strömrensningar
en årlig summa, och uttryckte
detta syfte för anslaget. Styrelsen vidtog
åtgärder, alla ledande derhän att den afsigt,
som Rikets Ständer framställt, skulle
vinnas, men Styrelsen hade den oturen,
som vanligen äger rum i Sverige, att kommande
Ständer yttrade andra önskningar.
Anmärkningar uteblefvo ej heller Öfver åtgärderne,
till den grad korsande hvarandra
och osammanhängande, att de personer, som
med delta anslags förvaltning hade omsorg,
voro kastade från den ena sidan till den andra
mellan de särskilta önskningarne. Om
D e ii 8 J a n u a r i i f. m.
'97
under ett sådant förhållande föga, eller blott
eu liten del af ändamålet, vunnits, är det
icke underligt. Det vore snarare ett mirakel,
om Statsmedel, använde under ett
sådant förhållande, kunde åstadkomma något
godt. Vilja Rikets Ständer göra något
för näringarne, så mäste de afsäga sig alt,
då de anslå medlen, vara speciella förvaltare,
det vill säga, alt bestämma, hvar medlen
skola användas. När man har en Styrelse,
till hvilken man öfverlåter anslag för
näringarnes upphjelpande, så måste man
tillåta, alt den får följa en plan, och icke
oroa planerne, hvarigenom frugterne förstöras.
Detta är Strömrensningsfondens historia.
Vilja Rikets Ständer nu gifva föreskrifter
i det speciella, så fruktar jag, att
anslaget föga eller intet gagnar. Jag har
sjelf en tid haft det förtroendet, att sitta i
SlrömrensningsCommitteen. Den har beklagligen
ständigt baft att strida emot Revisionsförrätlningars
och Ständers särskilta
åsigter. Somliga hafva klandrat, andra hafva
berömt åtgärderne. Min tanka är, alt
man antingen alldeles må indraga ett sådant
anslag, eller ock hafva fullt förtroende till
Styrelsens bemödanden, att använda det efter
bästa förstånd. Jag tror således icke, att
någon återremiss är nödvändig, utan tillstyrker
bifall å Utlåtandet, samt hoppas, att den
dag en gång skall komma, då man, klarare
än nu vanligen äger rum, skiljer emellan
Styrelseåtgärder och Lagstiftningsåtgärder.
Den 8 J a n ua r i i f. lii.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner_,
Adolph Göran: Efter hvad Herr Lefren nu
yttrat, har jag mycket litet alt tillägga. Jag
tror mig likväl böra upplysa, alt då man så
nitiskt ifrar för anslagets beviljande för de
norra provinserne, borde man först hafva
tagit en närmare kännedom om hvad sora
verkligen kan i de norra orterne uträttas.
I följe af de arbeten, som redan äro gjorde,
är LjungaElfven upprensad ända mot
gränsen af Jemtland, och flottning kanske
så långt som skogstillgångarne det erfordrat.
Man trodde, att delta närmast skulle
befordra Rikets Ständers afsigt, att bereda
vedtillgång för Hufvudstaden, emedan omkring
LjungaElfven voro stora skogar angränsande;
men följden har hittills blifvit,
att den öppnade communicationen väl begagnats
till flottning af bräder och bjälkar,
och är förmånlig för träd varuhandeln , men
ej för ved, emedan transportkostnaden gör
veden så dyr, när den kommer hit, alt den
ej kunnat, utom vid särskilta tillfällen , med
fördel afsättas. StrömrensningsGommilteen
försökte att låta hämta ved från de norra
provinserne; den har haft den upplagd,
och ändtligen fått den försåld, men utan
vinst. Således har den saken ej visat sig
så fördelaktig, som man trott att den skulle
blifva. Sedan har ÅngermannaElfven blifvit
rensad. Umeå- och Yindels-elfvarne
äro rensade så mycket som localen kan medgifva,
och flottning är obehindrad ganska
Den 8 J a n u a r i i f. m.
'99
långt upp i Lindet ifrån Saltsjön. Äfvenså
Kalix-elf, så att flottning både af tjärtunnor
och andra trädvaror kan verkställas. Vid
de fleste af de andra elfvarne i de norra
provinserne äro undersökningar gjorde, hvilka
ådagalagt, att på manga ställen vidlyftig
rensning i desse provinser skulle vara mera
kostsam än lönande, och följderne icke svara
emot det åsyftade äudamålet. Jag skulle
i detta afseende kunna hänvisa till flere
ganska utförliga Betänkanden, som finnas
i Strömrensnings-Commilteens handlingar.
Måhända är ännu åtskilligt att göra, det nekar
jag icke, så väl i IndalsElfven som LjungaElfven
längre upp, och kanhända något
uti Piteå-och ÅngermannaElfven; men derföre
är icke sagdt, att ju icke andra nyttigare
eller mera gagneliga företag finnas. Dessa
gifvas säkerligen i Wermland, i upprensning
af Clara- och Byelfvarna. De äro vida
vigti gare för det allmänna, och skulle göra
större nytta, än någon upprensning af de
ifrågavarande elfvarne i de norra orterne.
Jag har velat anföra dessa exempel, icke
för alt bestrida att det ju kan vara nyttigt
att befordra industrien i de norra orterne,
och lätta communicationerne med deni, men.
för att visa vigten deraf, att man icke gör
bestämmelser, som motverka det ändamål,
sorn måtte vara det hufvudsakligaste, nemligen
att medlen användas, der de göra den
största nyttan för landet och näringarnr.
Det är derföre jag för min del, äfven på
3»Q
Den 8 Ja n 11 är ii f. m.
de grunder Herr Lefren anfort, anhåller att
Utlåtandet måtte blifva bifallit, och att bilsets
Ständer icke ingå i sådana särskilta
stadgande» om detaljer, som motverka ändamålet.
Hans Exccllence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
lomme klockan half till 6 i eftermiddag alt
fortsättas.
Herr Munck af Rosenschöldj Eberhardj,
uppläste följande:
Sedan Rikets Ständer beslutat icke blott
myntbestämning, utan äfven en innan nästa
Lagtima Riksdag förestående utvexling af
silfver, torde vi böra vara betänkte på medel
till beredande af fördelaktigare handelsförhållanden,
i synnerhet med de länder,
som pläga påföra oss mycket mera
varor, än vi dem, på det att icke lill 1 i q vide
i- a nde af deras öfverskott en del af Bankens
silfver må utvandra, hvilket visserligen
icke så lätt återkommer, om icke i stället
för nämnda ofördelaktiga, ett fördelaktigt
handelsförhållande inträder. Angeläget
torde derföre vara, att, så väl för stadfästande
af vår beslutade myntreglering, som
för befrämjande af Nationens välstånd, och
deraf beroende förmåga att utgöra och uthärda
så dryga vid denna Riksdag beslutna
skattebördor, vi söka till att uppmuntra
vår inhemska production, och afsättningen
Den 8 Januarii f. m.
201
af våra egna, till en del öfverflödiga produeter,
genom lättad transport, samt i denna
tid af penningebrist och deraf uppkomna
creditbrist, genom lämpliga anslag, hvilka,
så använda, skola framskaffa valuta för det
derigenom i rörelse satta penningecapital,
och minska införseln af utländska, utan att
derföre minska utförseln af egna, varor.
I följe häraf, och i sammanhang med
förevarande Stats-, Banco- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens Utlåtande,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
till Rikets Ständer af den 26 November
1828, angående fortfarande anslag till
Strömrensningar och lättade valtencommunicationers
befrämjande, samt äfven i sammanhang
med det af Ridderskapel och Adeln redan
bifallna Utlåtande af StatsUtskottet, angående
understöd till beredande afcommunication
medelst Äng-och Trampfartygemellan
Stockholm och städerne vid Bottniska Viken ,
och derjemte i anledning af den inträffade
händelse, alt tillförsel af ved till Stockholm
i betydlig mån aftagit, och att i följe deraf
priserne å den ofantligt stigit, ja, att god
och torr ved icke för något pris i tillräcklig
rnängd för närvarande kan erhållas, men
med kännedom deraf, att den för Stockholms
behof i en del af de norra provinser
tillgängliga ved, numera, sedan tullen på
Finsk ved blifvit förhöjd, i synnerhet af
blist på vedskutor icke i betydlig och lill
-
202
Den 8 J a n u a r i i f. m.
räck i ig qvantitet till Stockholm afsändes,
får jag denna gång vördsammast föreslå 2:ne
alternativer, nemligen:
1:0 Att om anslaget, hvilket förevarande
Utlåtande nedsatt till hälften, blir
till sitt förra belopp bestämdt, en lämplig
del deraf användes Lill befrämjande af tjenlige
vedskutors byggande, på det sjelfva
hufvudändamålet med anslaget må vinnas,
nemligen att ej blott få veden strömmarne
utföre, utan ock till Stockholm.
2:0 Eller ock, om nämnda anslag ej
biifver förhöjdt till sitt förra belopp; att
ett tillräckligt låneanslag, mot ringa eller
ingen ränta, må beviljas till vedskutors byggande,
mot vilkor, att de byggas och användas
för det utsatta ändamålet, vid äfventyr,
alt lånet annars med full laglig ränta
från dagen, då det bekommes, återbetalas,
hvarföre nöjaktig säkerhet sättes.
Med afseende derpå, att en större säkerhet
härigenom äfven beredes för Banken,
och att penningarne härtill i längden
gå ur utlänningens fickor, vågar jag äfven
af sjelfva BancoUtskottet påräkna bifall till
denna min motion.
Mine Herrar! Det är tid, att icke uteslutande
fästa sin uppmärksamhet och bevilja
anslag åt communicationers och transporters
befrämjande genom Canaler och andra
konstens dyrbara åtgärder, utan ogk
Den 8 Jan uar ii i. m.
att befrämja begagnandet af vår kustfart,
som naturen utan några kostnader i så vidsträckt
mån förunnat oss. Sådana som det
af mig föreslagna anslag, bidraga både tili
att öka välståndet inom landet, och att upprätthålla
vårt myntvärde, och det ifrågavarande
skulle gagna både säljaren och köparen,
Sedan Rikets Ständer varit så frikostige
med anslag, som lill större delen
ej användas till en ökad produetion, böra
de ej vara för sparsamma i anslag för dennas
befrämjande, äfven genom lättad afsättning
medelst lättade transporter.
Jag tillstyrker derföre återremiss af förevarande
Utlåtande, samt att denna motion
må få densamma åtfölja.
Herr Tham, Wollrath: Med Grefve von
Schwerin delar jag hans åsigt, att befordra
näringsförmågan och folkökningen i de norra
provinserne, men jag delar ej hans åsigt,
att Rikets Ständer skola föreskrifva Regeringen
fördelningen af de anslag, som lemnäs
för strömrensning,arne. Jag delar deremot
fullkomligen Herr Lefrens mening i
detta afseende, och jag tror att, då Rikets
Ständer ingå i detaljerne, skämma de bort
det goda de åsyfta. Jag kan ej eller fästa
mig vid de uträkningar, som en Ledamot
af RorgareStåndet gjort på de stora lillgångar
ne; men deremot tror jag att, om man
önskar göra Strömrensningsfonden gagnelig,
och vinna något ändamål dermed, är da:;
Den b Januari! f. m.
föreslagna summan för liten. Det skulle
derföre väl löna mödan att genom lån öka
fonden till samma belopp, som de förra
åren. Om återremiss beslutas, vore delta
den enda anmärkning jag ville bifoga. I afseende
på hvad den siste Talaren anfört om
vedhandeln, och dertill börande förhållanden,
så tror jag, att just det höga vedpriset
i år torde framskaffa tillgångar på ved lil!
nästa år. Derigenom befordras ändamålet
i naturlig väg, och jag tror ej, att det vinnes
genom anslag till byggande af vedskutor.
Sättet att bygga skulor, lär icke vara okändt
i de norra provinserne, och lönar det sig
att föra ned ved, blir det ej brist på skutor;
i annat fall hjelper det ej att bygga
skutor, om man ej får ved att föra på deni.
Herr Rosenblad_, Bernhard: För att
icke upptaga tiden, skall jag endast anhålla
att få förena mig mig med Herr Lefren och
Hans Excellence Herr Grefve Mörner, angående
det ändamålslösa af att representationen
utminuterar tillgångarne, då den mindre
än Regeringen är i tillfälle att bedöma
deras rätta användande. Skall man det, så
ser jag ej, hvarföre icke den mängd af ansökningar,
som inkommit, skulle hafva lika
anspråk. Jag tror, att om den principen
varit följd, alt åt Regeringen öfverlemna
tillgångarnes användande hvar som helst det
lämpligast vore, hade anslaget haft bättre
följder. Om t. ex. hvad Ljunga-elfven ko
-
Den 8 Januari i f. m.
20 5
stat, hade varit användt vid Götha Eif, hade
det varit mera fruktbärande. Jag skulle
tillstyrka återremiss, om det vore någon utsigt
att få större tillgångar till ändamålet,
men då det i alla fall betyder så litet, om
företagen hvila några år, och anslaget kan
blifva så mycket större vid nästa Riksdag,
då äfven tillräckligare upplysningar kunna
vara inhämtade, tillstyrker jag bifall å Utlåtandet.
Grefve von Schwerin: Jag förmodar,
att flere af Ridderskapets och Adelns Ledamöter
inhämtat kunskap om StatsUtskoltets
Utlåtande öfver förrättad revision af
strömrensningsmedlen för de förra åren. De,
som det gjort, torde finna, att StatsUlskottets
Ledamöter icke underlåtit taga kännedom
om strömrensningsarbetet under de g
förflutna åren. Jag får tillägga, hvad mig
enskilt beträffar, att jag berest de norra
orterne, i uppsåt att lära känna dem. Resultatet
af mina resor är, att det vore orättvist
att glömma dem, och ett fel emot sund
politik att glömma deras rättmätiga anspråk,
såsom man hittills gjort. Jag är långt ifrån
att vilja bestämma vilkor för gjorde anslag
till Regeringens disposition, och hatar ingenting
högre, än detta handlingssätt inom
en representatif Stat, öfvertygad att det är
genom dylika stipulationer, som det constitutionella
sinnet förstöres. Till bevis för
denna min åsigt får jag åberopa min reserva
-
ao6
D en 8 Januari i 3'. m.
iion vid Betänkandet om anslag alt användas,
i händelse af missväxt. Jag har blott
velat bäfva den stipulation, som Utskotten
gjort, då de säga: att de an slagne medlen
icke inå användas till annat än communicatianers
förbättrande, öppnande eller lättande
å de ställen, der de prof vas vara
af behof vet synnerligen påkallade, och för
elen allmänna rörelsen medföra största nytta.
Genom denna stipulation är bela norra delen
af Sverige skiljd ifrån alt få ett öre af
anslaget. Det förslår hvar och en, att, på
handelsvågen, väga de fördelar mera, sorn
kunna härflyta af lättade communicationer
med Wermland, än de som kunna påräknas
af åtgärder lill befordrande af större
lif i de norra provinserne, men man bör
ej inskränka sig allenast till det, som verkar
på handelsvågen, och kommer framtill
tellen samt ger inkomst. Om man ville
raisonnera så, borde inga medel anslås till
afvittringar i de norra provinserne; det vore
då bättre, att använda anslaget i Skaraborgs
Län tili enskiften. Men hvad blir
det för kropp af Sverige, om den ena delen
tillväxer i styrka deli frodighet, under
det den andra delen förblifver i vanmakt?
Det tillhör en Styrelse att tillse, det delarne
harmoniskt utveckla sig. Då allenast
blir en gemensam anda, och ett gemensamt
forsvar möjligt. Grefve Mörner har yttrat
.<jig om Elfvarnes tillstånd i de norra ortérne.
lian anser ingenting mera böra gö
-
Den 8 J a n u a r i i f. ra.
207
ras, sedan man kommit i erfarenhet deraf,
alt ved icke derifrån kan föras. Jag tror,
att man misstagit sig, då raan förmodat, att
längs kusten en stark vedtransport skulle
kunna uppkomma. Förhållandet på vår
Norrländska kust är helt annat, än på den
Finska. Norrländska kusten har inga holmar;
Norrland har inga stora Säterier, som
ej kunna skaffa sig inkomster annorlunda
än genom sina skogars fällande till ved.
Norrländska kusten är nästan öde, och de
nybyggare, som der finnas, ho längre in.
Föremålet för omsorgen hör blifva, huru
ett större lif må kunna i det inre af landet
befordras och derifrån spridas till kusten.
När de, som bo vid Njuranda Elf 3
a 3 mil från Mattfors sågar, kunna få för
en stock 3a sk. a 1 R:dr, hvaremot de, som
bo mera aflägse, på 7 å 8 mils afstånd,
och måste köra timret 2000 alnar ned till
stranden, icke kunna få mera än 8 sk. för
en dylik, så frågar jag, om icke de skola
stå långt tillbaka i välstånd? Det är dylika
hinder, i afseende på flottningen, som
böra undanrödjas. Det är lijelpt med ganska
litet. Endast kunnige män, som leda
arbetet, behöfvas; folk, som kan verkställa
det, finnes mera i de norra orterne, än
i de södra. Vid Ljusne-elfven, som löper
genom Helsingland, äro stora trakter,
der elfven stiger och faller 8 å 10 alnar.
Det är omöjligt för folket, att utan biträde
af det allmänna afvärja en sådan fiende,
20S
Den 8 Januari! f. m.
som hindrar härjningen af ängarne, och bortsköljer
grödorne. Med localkännedom och
ledning af en skicklig vettenskupsman kan
detta afhjelpas, och folket erbjuder visserligen
dertill villigt så väl sin arbetskraft
som penningebiträden. Jag hemställer, alt
Ridderskapet och Adeln må återremittera
Utlåtandet, såsom Borgare- och PresteStånden
redan gjort; jag hoppas, alt resultatet
skall blifva, att om icke Utskotten tillstyrka
elt högre anslag, Rikets Ständer åtminstone
torde bestämma att icke redan begynte
arbeten skola afbrytas, ulan alt då
heldre anslaget må förhöjas.
Herr Rosenqvist: Herr Lefrens loftal
öfver Styrelsens åtgärder medför en belöning,
som jag ej afundas; men då jag lika
litet ernar ouppfordrad uppträda som Styrelsens
loftalare, som Dess tadlare, så inskränker
jag mitt yttrande blott tili bestridande
af Herr Lefrens princip: att Rikets
Ständer icke skulle äga rättighet att efter
behag fördela sine anslag, utan att sådant
skulle vara ett förnärmande af Styrelsens
rättigheter; för mitt begrepp blir det lätt
fattligt, att då Rikets Ständer ensamt äga
rättighet att bestämma anslag af allmänna
medel, äga de ock ensamme magt att göra
fördelningen deraf till hvilken eller hvilka
provinser de behaga.
Herr
D e 11 8 J a n u a r i i f. ra.
Herr von Hartmansdorffj August: De
gjorde anmärkningarne angå både det förflutna
och det tillkommande. Hvad det förra
angår, så, i händelse jag bär hade Statsutskottets
Utlåtande om granskning afStrömrensningsmedlens
förvaltning,skulle jag kunna
på ziffran ådagalägga, att de norra Landskapen
fått mest af anslagen. Jag tror dock
icke vara tjenligt att öka denna proportion,
ty lika orätt, som en landtbrukare skulle
hafva, att i stället för odlandet af de bättre
fält, som ligga närmast för handen, begynna
med de aflägsnare och sämre i vilda skogen,
lika orätt har Staten att använda sina
medel på långt aflägse gränsor, i händelse
de kunna på närmare håll gifva mera frugt.
Men hvad gjordt är har ingen återvändo.
Det är blott framåt man skall skåda, och
se till, att, varnad af föregående misstag,
man må handla klokare efteråt. Hvad framliden
beträffar, så anser jag för rätt, att åt
Styrelsen öfverlemna medlens fördelning,
dit de med mesta nytta kunna begagnas.
Om Ridderskapet och Adeln nu vore i tillfälle,
liksom Utskotten varit, att läsa de
sakkunniga upplysningar, hvilka i delta ämne
blifvit lemnade af en man, som ej mera
kan afgifva några sådana, så skulle Ståndet
finna, med hvad urskilning han afsöndrat
livad som borde göras eller icke göras i
detta fall, och huru obelänkta företag, som
man utan Styrelsens ledning påbörjat, blif
56
H. 14
210
Den 8 Jan uari i f. m.
vit inställda, innan de skolat förvälla ytterligare
fåfänga kostnader, o. s. v. Men
det omdöme, som af Rikets Ständer i hänseende
till Ström rensningsmedlens ytterligare
användande borde yttras, hafva Utskotten,
lika med hvarje klok hushållare,
ansett böra beslå deri, alt man först och
främst skulle fullborda hvad man med skäl
påbörjat; ty alt lemna påbegynta förelag
derhän, för att Ater börja och i sin ordning
öfvergifva andra, vore att alldeles bortkasta
sina penningar. Utskotten hafva således
icke ansett lämpligt, att derutöfver
tillstyrka någon viss föreskrift, hvarest medlen
skulle användas, eller bestämma någon
viss gräns, inom hvilken detta användande
ovilkorligen borde inskränkas. Deremot hafva
Utskotten trott det förbehåll böra göras,
att medlen icke må användas till föremål,
för hvilka Rikets Ständer beviljat särskilta
anslag, hvarmed Utskotten velat undanrödja
farhågan att Götha Canal äfven skulle
få någon andel af Strömrensningsmedlen;
ej eller till redan fullbordade företag, således
icke till Södertelje Canal &c. Om
Ridderskapet och Adeln behagade genomläsa
den långa förteckningen, vid slutet af
Utlåtandet, öfver alla de föremål, hvartill
man begärt understöd af Strömrensningsmedlen,
skulle deraf inhemtas, att det knappast
är något enda af de 24 Länen i Riket,
der man icke velat hafva någon forss upprensad,
någon sjö aftappad, eller något dy
-
D« 11 8 Jan u a ri i f. m.
2 I t
likt. Om anslaget också blifvit fördeladt på
dem alla, så bade de blott fått några tusende
Riksdaler hvardera, hvilket varit det
såkraste sättet att förspilla hela anslaget.
Om deremot Ridderskapet och Adela behagade
genomläsa förteckningen Litt. A, så
inhemtas deraf, alt de arbeten, som med
större eller mindre bidrag af Staten blifvit
på begynta, men ännu icke fullbordade, redan
äro så vidlyftiga, att de årligen anslagne
5o,ooo R:dr förmodligen blifva otillräckliga
för dem allena. Hade penningar
funnits, så hade man kunnat anslå mera både
åt dem och andra arbeten; men som fattigdomen
är alla vackra projecters graf, och
Utskotten icke velat tillstyrka Rikets Ständer
att sätta Riket i skuld, för Strömrensningsarbeten,
så hafva de icke kunnat anvisa
större tillgångar. Om Ridderskapet och
Adeln nu återremitterar Utlåtandet, på det
lån må upptagas för detta ändamål, så svara
Utskotten otvifvelagtigt. att de icke kunna
tillstyrka det, utan att Rikets Ständer
sjelfve må uppgöra sådant, i fall de behaga.
Hvarken här eller i Utskotten kan jag
tillstyrka en sådan åtgärd, och anhåller derföre,
alt Utlåtandet måtte bifallas; destomera
som påslåendet, att de norra provinserne
härigenom skulle få ingenting, är ogrundadt.
Af förteckningen Litt. A, öfver påbörjade
arbeten, som borde fullbordas, skall Ridderskapet
och Adeln erfara, att dessa Landskap
alldeles icke blifva vanlottade.
56 It. i4*
2 [ 2
Den 8 Januari i f. ro.
Herr von Hartmansdorff uppläste den
vid Utskottets Utlåtande bilagda, och af
honom åberopade förteckningen, öfver de
vattendrag, till hvilkas upprensning Statsmedel
blifvit föreslagne att användas, hvarefter
han fortfor:
Ridderskapet och Ådeln finner häraf,
att bland nu uppräknade i3 strömrensningsarbeten,
höra blott Irenne till södra delen
af Riket, tvänne till Wermlands skogstrakter,
och alla de öfriga till de norra. Den
stora nyttan af anslagen för de norra Landskapen,
erkännes icke en gång af Norrländningarne
sjelfve, ty de säga: att om medlen
icke användas bättre än hittills, så tjena
de till ingenting väsendteligt. Att Norrländningarne
i alla fall önska anslag, det
är naturligt, emedan penningarne åtminstone
för ögonblicket, då de användas, sprida
lif i rörelsen derstädes. Man har ock
sagt, att det vore synd om folket, att lemna
det utan understöd, när det erbjöd sig
att sjelf deltaga i arbetet. Men det står
uttryckligen i Utlåtandet, att när ortens innevånare
sjelfve vilja bidraga till arbetet,
skall derpå göras särdeles afseende. Jag
hoppas således, att Ridderskapet och Adeln
torde finna, det en återremiss icke tjenar
till annat än ytterligare tidsutdrägt, särdeles
om återremissens utskrifning medtager
några veckor. Saken, som af 3:ne Utskott
skall behandlas, torde då icke hafva åter
-
Den 8 Ja lili arii f. m.
2l3
kommit, medan Riksdagen varar, så attSlrömrensningarne
fingo intet. Den nya motion,
som vid detta tillfälle blifvit gjord, för att
åtfölja återremissen, nemligen om vedskutors
byggande på Statens bekostnad, för att
nedföra ved från Norrland lill Hufvudstaden,
synes mig vara af beskaffenhet att snarare
böra skiljas från delta ämne. — Utskotten
hafva vid denna Riksdag haft alt
besvara så många ansökningar om anslag
lill byggnader, ifrån dem, som höja sig
öfver jordens yta, såsom kyrktorn intill
dem, hvilka sänka sig derunder såsom Ca**
n;der, att jag hoppats vi skolat slippa ifrån
andra än krigsskepp af dem som flyta på
vattnet. Likväl förmodar jag, att denna sista
motion icke vinner mera afseende, derföre
att den förknippas med Strömrensningarne,
hvarföre jag tror det vore bäst, alt
vi genast biföllo Utlåtandet.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner:
Jag har egenteligen begärt ordet för alt förklara
mig öfver det sätt, på hvilket ett förut
af mig afgifvit anförande blifvit Lolkadt.
Man har sagt, att jag trodde allt hvad sorn
kunde göras, vara gjordt för de norra provinserne,
derföre att ingen ved sedermera
kommit till hufvudsladen. Om sådant af
mig blifvit sagdt, så är det mycket emot
min tanka. Jag har blott velat visa, att
ändamålet, att få ved hit, icke blifvit uppfyldt.
I sammanhang härmed har man yr
-
Den 8 J a n u a r i i f. in.
kat, att understöd skulle, på allmän bekostnad,
anslås till Vedskutors uppbyggande,
I anledning häraf får jag upplysa, att redan
vid början af StrömrensningsCommitteens
verksamhet erfor man, att hristen på
fartyg var lmfvudsakliga anledningen, hvarföre
någon ved icke hitkom från de norra
provinserne. Det beslöts då, att lemna lån på
fördelaktiga vilkor åt enskilde personer, som
ville bygga dylika fartyg, och dessa lån utgingo
också med mycket förmånliga stadganden
för låntagaren, emot förbindelse för
honom att göra minst trenne resor med ved.
till hufvudstaden. Men påföljden blef blott,
att desse personer uppfyllde sin förbindelse,
och sedan de gjort sina tre resor, byggde
de däck på fartygen, och befraktade deni
på aflägsnare orter, hvaruti de mera funno
sin fördel. När ett sådant yrke icke lönade
sig med det understöd, som på sådant
sätt blef gifvet deråt, hemställer jag, huruvida
det är omtänksamt att bygga skutor
på Statens bekostnad. Föröfrigt tror jag
mig böra förklara, det jag icke fattat meningen
af Utskottens Utlåtande så, som man
här ansett det, nemligen alt de norra provinserna
derigenom skulle vara uteslutna
från allmänna bidrag. Jag bekänner, att
äfven jag önskar denna förmån för de norra
provinserna; men jag kan icke frångå den
tanka, alt då biträden till sådana ändamål
lemnäs af Staten, dessa böra användas på
det för Staten fördelaktigaste sätt, icke blott
Den 8 Ja n u a r i i f. m.
2l5
i commercielt, utan ock i politiskt afseende,
hvilket häst torde kunna öfver vägas af
Styrelsen, med den af denna samlade öfversigt.
Deremot fann jag genast vid Utlåtandets
första genomläsning, att den anslagna
summan är alltför liten. Jag måste
likväl säga, att jag icke vågat hoppas något
mera nu, då tiden för Riksdagen är så
långt framliden, och så mångå angelägna
anslag förut erfordrats. Men skulle återremiss
beviljas, tror jag äfven den frågan,
huruvida ett större anslag må beredas genom
lån, böra så mycket häldre tagas i
betraktande, som hvad man i detta ändamål
utgifver, ehuru verkan deraf sällan med
ziffror kan beräknas, och ofta icke förr än
i en aflägsnare framtid visar sig, likväl säkerligen
är en productif utgift, som med tiden
genom förökad välmåga och utvidgade
varubyten ger Staten ett varaktigt välstånd
och verkelig kraft.
Herr Lefrén: Till svar på Herr Rosenqvists
anmärkning får jag framställa,
det min mening icke var, att ju Rikets
Ständer skulle äga rätt att göra anslag till
hvilka provinser, som helst. Jag har blott
talat om hvad i det fallet vore klokt, eller
icke klokt, af Rikets Ständer att vidtaga.
Önskligt hade varit, all delta anslag kunnat
bestämmas till dess förra belopp, 100,000
R:dr årligen, men omständigheterna hafva
varit sådana, alt alla anslag icke kunnat
2l6
Den 8 Jan nar i i f. m.
tillstyrkas; (le mest maktpåliggande hafva
naturligtvis bordt få främsta rummet, och
till dessa höra efter mitt begrepp icke förevarande
anslag, ehuru jag visserligen är
långt ifrån att bestrida deras nytta.
Herr Munck af Rosenschöld: Hufvudändamålet
med min motion var att Stockholm
må förses med ved från Norrland.
Om nu denna ved, genom anslag af Staten,
bringas strömmarne utföre, men icke föres
bit af brist på skutor, så är följden, att
man förfelar ändamålet med anslaget, derest
man icke tillika söker bereda tillgång på
sådane fartyg. Jag ser icke, hvarföre Statens
mellankomst skall vara mera olämplig
i den ena, än i den andra delen. Det
vore då rimligare, att bestrida allt anslag
till att fortskaffa veden utför strömmarna,
i fall man icke äfven vill söka att få den
från kusterna till Stockholm. Jag har särskildt
blifvit underrättad af vederbörande
Auctoriteter i Norrland, att måhända 16 å
20,000 famnar årligen kunde bringas hit
från ett enda Län, om man hade tillräckligt
antal skutor. Jag har icke föreslagit,
att dessa skulle byggas på Statens bekostnad,
utan tvärtom på ett sätt, sorn bereder
vinst åt Staten, i stället för förlust.
Deremot har man ända sedan 1809 försedt
Stockholm med ved från Finland på Statens
bekostnad; låtom oss nu göra det från
Norrland på Finlands, det är Rysslands!
Den 8 Januarii f. ni.
217
De af Hans Excellence Grefve Mörner anförde
missbruk af den redan försökte låneanstalt
i denna väg, torde, som munga andra,
i framliden genom en bättre controll
förekommas. Jag kan icke finna svårigheten,
att använda sådane band på låntagaren,
att lian blefve nödsakad använda skutorna
till det ändamål, för hvilket lån emot
låg eller ingen ränta erhålles.
Herr Ribbing: Då discussionen redan
är så långt liden, vill jag icke uppehålla
mig vid något annat, än den skiljaktighet
mellan Utskottens egna Ledamöter, att en
af dem ansett förslaget förmycket bindande
för Styrelsen, särdeles i puncten Litt.
A, då deremot den andra förklarat, hvad
ock med min öfvertygelse instämmer, alt
denna punct lemnar Styrelsen fria händer,
i det föreskrifterne ej kunna vara rymligare,
än då de egenteligen blott innehålla,
att anslaget skall på det gagneligaste sätt
användas. Jag instämmer i deras åsigler,
som anse att man icke för mycket bör hinda
händerna på Styrelsen, och yrkar derföre
bifall till Utlåtandet. Jag tror, att likasom
det skulle vara fåfängt, att för inre
handelsrörelsens och commnnicationens befrämjande
anlägga vägar och dertill skaffa
åkdon, der inga varor finnas, likaså fåfängt
vore alt skaffa vatten-communicationer och
äfven fartyg åt varor, som finnas, men för
hvilka afsättning vid ankomstorten saknas.
2l8
Den 8 Januari i f. m.
Man skall säkert inse delta en gång, om
icke förr, då nöden eller fosterlandskärleken
uppkallar den inhemska idogheten, att
upphämta det öfverflöd, som hufvudstaden
och andra afsättningsorler, äga att aflåta af
sina capitaler, men hvilka nu gå till utlänningen.
Herr Rosenqvist: Den förklaring, som
Herr Lefren nu behagat lemna, innehåller
samma princip som förut, framställd blott
i en annan drägt; och då denna princip
innefattar en concession af Rikets Ständers
rättigheter, så skall jag alltid vara deremot.
Jag fortfar således att yrka det \ af anslaget
måtte bestämdt determineras åt de
norra provincerna.
Grefve Gyldenstolpe , Anton Gabriel:
Äfven jag förenar mig med dem, som anse
olämpligt att till fördel för de norra
provincerne fästa vilkor vid detta anslags
beviljande, hvars hufvudändamål är alt befordra
communicationerne öfver hela Riket.
Men jag måste ändock yrka återremiss, ehuru
af helt andra skäl än dem, som redan
sökt göra sig gällande. Min anmärkning
grundar sig nemligen på en åsigt, som finnes
utvecklad i Herr von HartmansdorfFs
reservation vid Stats- och BancoUtskottens
Utlåtande N:o 32, pag. 328, der det heter,
”att de extra anslagen böra fortfara, intilldess
en ny Statsreglering vidtager, derest
Den 8 J a n u a r i i f. ni.
219
”nemligen extra tillgångar finnas, och extra
”anslag behöfvas.” Denna åsigt verkade äfven
återremiss af Utlåtandet N:o 22, för
att sätta Utskotten i tillfälle att till Fästningsarbetena
vid Stockholm, Wanås och
Carlscrona anvisa medel äfven för år 1835-  Man ansåg nemligen, att, i händelse kommande
Ständer, hvilket äfven är ganska troligt,
icke lill slutet af 1834 hade uppgjort
en ny Statsreglering, så skulle, genom saknad
af anslag, antingen ofvannämnde ar*
‘beten alldeles afstanna under år i835, eller
ock, om äfven anslag beviljades, åtminstone
förberedelserna till detkommande årets
arbeten hämmas, och således, i hvilketdera
fallet, förluster tillskyndas Staten. Idelina
åsigt instämde med Herr von Hartmansdorff,
Friherrarne af Nordin och Sparre, och som
jag äfven tror Grefve Brahe. — Enahanda förhållande
inträffar nu med Strömrensningarne;
anslag dertill äro endast beviljade från
och med i83o till och med 1834, men de
arbeten, som dermed skola verkställas, kunna
ingalunda anses att vara alla afslutade
med sistnämnde år. Några af dem komma
således att efter 1834 fortsättas. Då nu,
utan afseende på grundlagstydningen för
nästa Riksdags början, man, med kännedom
af den tid innevarande Riksdag varat, kan
taga för afgjordt, att nya anslag lill Strömrensningsarbetenas
fortsättande icke hinna
beviljas före 1834 års slut, anser jag, att,
likasom det blifvit hegardt för Fästnings
-
7.20
Den 8 J a n u a i* i i f. m.
arbetena, anslag till Strömrensningar böra
beviljas äfven för år 1835, till förekommande
af ofvan antydde förluster för Staten
genom arbetets afstannande i brist på
anslag. Herr von Hartmansdorff har i dess
reservation visat att, äfven sedan fästningsarbetena
erhållit deras anslag för år i835,
ändock 3o5,ooo R:dr återstå såsom tillgång.
Af dessa medel anhåller jag, alt Utskotten
malte anvisa och anslå en lika
stor summa för i835 års strömrensningar,
som för hvardera de öfrige årens, *
och det är på denna grund, och ingen annan,
sorn jag anhåller om återremiss af
Utlåtandet.
Herr von Hartmansdorff: Grefve Gyldenstolpes
anmärkning är såvida riktig, att
elen upptager rätta förhållandet. Likväl är
det den skillnad emellan strömrensningsoch
fästningsarbete!!, att man i afseende på
de sednare bestämdt vet, att de under liden
endast kunna fortsättas. Deremot skulle
med strömrensningsmedlcn åsyftas, att de
redan påbegynla arbetena blefvo fullbordade.
Jag vet väl icke, huru långt de nuanslagne
medlen kunna dertill räcka; men innan
man gör några nya anslag, torde man
böra se till, huru dessa blifvit använde,
ty i allmänhet befarar jag, alt få arbeten
äro så litet frugtbärande, som just dessa.
Åtminstone vill jag för min del hafva bättre
bevis än hittills på deras nytta, jemförelse
-
Den 8 Januarii f. in. 221
vis med andra företag, till näringarnes upphjelpa
lide.
Grefve Gyldenstolpe: Jag kan icke neka,
att fästningsanläggningarne vid Stockholm
och Carlskrona äro af större omfattning, än
strömrensningsarbetena. Men sådant bevisar
icke, att de senare äro fullbordade i834-  Således, då det är både möjligt och troligt,
alt icke alla de arbeten, som Statsoch
BancoIJtskotten tillstyrkt, äro slutade
år i834. utan komma att fullbordas under
åren derefter, finnér jag icke eller något
skäl, hvarför man icke skulle anvisa medel
dertill.
Herr von Hartmansdorff: Jag skulle
icke anse en återremiss så skadlig, om icke
åtskillige Talare hade yrkat den derföre,
att de måtte få penningar genom Statslån.
Då detta anslag sist förevar i Utskotten,
åtnöjde man sig med anslaget åt strömrensningarna,
sådant det blef, måhända emedan
man trodde, att förhöjning deri skulle
förvålla afprutning på Götha Canals anslag.
Men sedan denna Canal numera fått sitt
fullt ut, torde strömrensningarne blifva en
kär anledning att genomdrifva Statslåneförslagen.
Att förekomma dem, är mitt sista
skäl för att begära bifall å Utlåtandet.
Grefve Gyldenstolpe: Äfven jag är ingen
vän af lånsystemet; men en återremiss
af detta Utlåtande synes mig icke kunna
222
Den 8 Januari i f. m.
inleda oss deri. Kan man mota de större
försök, som vid denna Riksdag med så mycken
kraft blifvit gjorda, att införa detta system,
så kan man äfven mota den ringa anledning,
som dertill skulle hämtas af mitt
förslag. Dessutom finner jag intet skäl, hvarföre
man skall komma till ett lånesystem
derigenom, att man anvisar 5o,ooo R:dr till
strömrensningar för år 1835. Herr von
Hartmansdorff har ju, sorn jag förut nämnt,
visat att en obegagnad tillgång af 3oo,ooo
R:dr finnes för år 1835. Då nu äfven två
Stånd redan återremitterat Utlåtandet, kunna
Utskotten icke undgå att svara på de
anmärkningar som blifvit gjorda, och således
lärer icke eller något vinnas i tiden
genom en vägrad återremiss.
Herr von Hartmansdorff: Jag får blott
erindra, att de omnämnda 3oo,ooo R:dr för
år 1835, ganska väl behöfvas för det årets
Riksdagskostnader.
Herr Ribbing: Det är sannt, att de anslag,
som erfordras för denna sak, icke äro
särdeles betydliga, men vi hafva flere återremitterade
förslag att vänta tillbaka, angående
anslag, hvaribland ett till spannmåls-beläning,
som är af vida större böjd.
Jag tror derföre, att man icke får frånträda
besparingsprincipen på grund deraf, att detta
är det sista tillfället vid Riksdagen för
utgifter.
Den 8 Januarii f. m.
223
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Stats-, Bancooch
Ekonomi-Utskottens förevarande Utlåtande
gjorde anmärkningar höra föranleda
till återremiss deraf.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till bifall å berörde Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr von Hartmansdorff begärde votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Marskalken föreslog
följande Voterings-proposition:
Den, som bifaller Stats-, Banco- och
EkonomiUtskottens Utlåtande i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
fortfarande anslag till strömrensningar
och lättade vattencomrnunicationers befrämjande,
jemte åtskillige med detta ämne gemenskap
ägande inom RiksStånden afgifne
Memorial, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Stats-, Banco- och
EkonomiUtskottens berörde Utlåtande böra,
Den 8 Ja n lia r i i f. in.
på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremitteras.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan half till
2 e. m., och befunnos vid voteringens slut
klockan en qvart till 3 e. m., sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 35.
Nej — 63.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Stats-, Banco-
och Ekononn-Utskottens ofvanberörde
Utlåtande således blifvit af Ridderskapet och
Adeln till Utskotten återremilteradt.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart till 3 eftermiddagen.
In lidera Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fre
-
Den 8 J a n u a r i i e. m. ii5
Fredagen d. 8 Januarii i83o.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att sedan tid efter
annan, bland Ridderskapets och Adelns
Ledamöter och Suppleanter i Förstärkta
StatsUtskottet, de förändringar' inträlfat,
att bland Ordinarie Ledamöterne följande
sex:
N:o 199. Friherre Wrangel af Adinal,
Henning.
„ 275. Friherre Sprengtporten, Jacob
Wilhelm.
,, 1867. Herr Stenfelt; Fullmägtig Grefve
von Rosen, Axel.
„ 2i5r. Herr Liljenstolpe, Otto.
„ 2236. Herr af Schmidt, Georg Lars.
„ 2246. Herr von Hedenberg, Cari August
af de först utsedde 6 Suppleanter:
N:o 176. Herr Schulman; Fullmägtig Herr
Mörner, Christer,
samt af de sist utsedde 8 Suppleanter:
N:o 283. Friherre Silfverskjöld, Carl,
utur Förstärkta StatsUtskottet afgått, derigenom
att Friherrarne Sprengtporten och Silfverskjöld
blifvit Ledamöter i StatsUtskottet,
56 H. 15
29.G Den 8 Januari i e. m.
Grefve von Rosen upphört att vara Riksdagsman,
sedan hans principal Herr Stenfelt
med döden aflidit, samt de öfrige omförtnälle
från Riksdagen afrest, i anledning
hvaraf icke allenast de 5 återstående först
utsedde Suppleanter, utan ock en af de
sist utsedde Suppleanter såsom Ordinarie
Ledamöter i Förstärkta StalsUtskottet inträdt,
hvaraf handt, att för närvarande endasLjfinnas
6 Suppleanter; och då detta antal,
i anseende lill de för flere Ledamöter
af Ridderskapet och Adeln ofta inträffande
förfall, befunnits otillräckligt, alltså och
på det Förstärkta StatsUtskottets nu snart
tillstundande sammanträden mätte kunna behörigen
äga rum, samt Ridderskapet och
Adelil undgå, att under den återstående delen
af Riksdagen företaga något ytterligare
val i detta afseende; hemställde Hans Excellence,
om icke Ridderskapet och Adeln
skulle finna lämpligt, att ytterligare utse
12 Suppleanter i Förstärkta StalsUtskottet.
Bifölls.
Hvarefter Hans Excellence föreslog, att
detta val måtte å nästkommande Måndags
eftermiddag den i i dennes genast vid början
af Plenum förrättas.
Ropades Ja.
Vid förnyad föredragning afBevillningsUtskottets
den 5 sistlidne December under
Den 8 Januari] e. m.
N:o 55 aflåtne, och den ti i samma månad
e. m. på bordet lagde, Memorial, med
voterings-propositioner angående tull å spannemål;
biföll Ridderskapet och Adeln nämnde
Memorial, samt godkände de deruti föreslag
ne voterings-propositioner.
Föredrogs ånyo ExpeditionsUlskottets
den 10 sistlidne December under N:o 286
aflåtne, och den i5 i samma månad e. m.
på bordet lagde, Memorial, i anledning af
återremiss utaf ExpeditionsUtskotlels under
N:o 216 förut afgifne förslag till Rikets Ständers
underdåniga Skrifvelse, i anledning af
Kongl. Majrts Nådiga Proposition om anslag
för UndervisningsVerken i Riket.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Då Statsoch
Ekonomi-Utskottens första Utlåtande i
detta ämne under N:o 10 aflemnades till
Rikets Ständer, bifölls detsamma af Presteoch
BorgareStånden. Detta Utlåtande innehöll
bifall till Kongl. Maj:ts Proposition,
hvilken upptager TillämpningsSkolorne och
deribland specielt nämner KrigsAkademien
på Carlberg. Utlåtandet blef återremitterad!
af Ridderskapet och Adeln samt BondeStåndet.
Bland anledningarne till återremissen
var äfven en anmärkning af Herr
Bråkenhjelm om särskilt anslag för KrigsAkademien.
Denna anmärkning, eller rät
56
II. i5*
Den 3 Ja niia r ii e. m.
tare motion, blef besvarad uti Utlåtandet
N:o 52; hvari säges, att motionen var öfverflödig,
emedan, såsom Utskotten yttra sig
i Utlåtandet N:o 10: ”.KrigsAkademien re”dan
är inbegripen såsom utgörande en af
”TillämpningsSkolorne.” Sedermera bifölls
Utlåtandet N:o 52 af Ridderskapet och Adeln
och BondeStåndet; följaktligen bifölls äfven
hvad Utskotten sagt i anledning af frågan
om KrigsAkademien, så mycket mera som
Utskotten säga sig af Herr Bråkenhjelms
motion hafva hämtat ytterligare anledning
att tillstyrka bifall till Utlåtandet N:o 10.
BondeStåndet har dessutom gjort ett uttryckligt
förbehåll om lönetillökning för
KrigsAkademiens Lärare. Antagas mäste,
1 klar följd häraf, antingen att beslutet öfver
Utlåtandet N:o 52 är lika med beslutet
öfver Utlåtandet N:o 10, d. v. s., att
dessa Utlåtanden icke äro i strid med hvarandra,
eller också måste 3 Stånd i beslutet
hafva stadnat emot 2; ty om Utlåtandet N:o
5a ej är lika med Utlåtandet N:o 10, så är
2 Stånds beslut stridigt mot a Stånds. Vill
man åter erkänna, att Utlåtandet N:o 10 af
Ridderskapet och Adeln och BondeStåndet
bifölls på grund af de upplysningar, som
innehöllos i Utlåtandet N:o 52, så är alla
4 Ståndens beslut i ämnet öfverensstämmande,
och då ser jag icke någon olaglighet,
att genom en tillsatts i Expeditionen
tillägga hvad man i beslutet uttalat. Jag
tillstyrker Ridderskapet och Adeln, att in
-
Den 8 Januarii e. m.
bjuda de öfriga Slånden alt deltaga i detta
tillägg, till förekommande af alla misstag,
och hoppas, att Ridderskapet och Adeln bifaller
Herr af Zeheus reservation, och icke
deruti finnér en gnista bemödande att vilja
inleda Ridderskapet och Adeln att fatta ett
nytt beslut i ämne t, ulan alt blott förtydliga
det redan fattade. Jag anhåller alltså
om proposition på instämmande uti Herr
af Zeheus reservation.
Friherre Cederström, Jacob: Med Herr
Lefren instämmer jag i sjelfva hufvudsaken,
men skulle dock tro, att man blott behöfde
inbjuda de öfrige Slånden att instämma i
det förtydligande af Expeditionen, att efter
ordet TillämpningsSkolor sättes: utan
afseende pä hvilken HufvudTitel de tillhöra.
Derigenom vöre StatsSeeroteraven ej
bunden inom en viss HufvudTitel, och saken
vore fullständigt utredd.
Herr Lefren: För min del har jag alldeles
icke något emot den förkortning Friherre
Cederström föreslagit, utan instämmer
till alla delar med honom.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: I anledning
af de anmärkningar, som nu ytterligare
blifvit gjorde vid detta Memorial, vill
jag blott erinra, att det så kallade tillägget
i senare Utlåtandet, nemligen N:o 5a,
endast är svar på de anmärkningar, som
af Herr Bråkenhjelm gjordes, och således
a3o Den 8 Januari i e. m.
endast egnadt att verka på Rikets Ständers
opinion, men icke iimnadt att ingå i Ständernas
Skrifvelse till Kongl. Majit. Det
har äfven blifvit yttradt, att det vore nödvändigt
att få detta tillägg, emedan Vederbörande
StatsSecreterare annars skulle
räka i förlägenhet. Jag skulle dock tro,
att Vederbörande ej behöfde förespråkare,
och att om verkligen så förhölle sig, som
man uppgifver, skulle säkert ilen ifrågavarande
StatsSecreteraren sjelf gifva Ståndet
sin villrådighet tillkänna. Dessutom är af
ExpeditionsUtskottet erkändt, att Expeditionen
blifvit af 3 Stånd bifallen; och då förundrar
det mig, att den underdåniga Skrifvelsen
icke redan är till Kongl. Majit afsänd,
helst 3 mom. af 49 §. Riksdagsordningen
innehåller följande: Återförviser något
RiksStänd ett redan boredt mål till vederbörande
Utskotts ytterligare Utlåtande,
åligge Utskottet att dermed inkomma till
det Stånd, som återremitterat; kimnande
likväl ej, genom denna återförvisning, de
öfrige Ståndens beslut i de mål, der frenne
Stånds röst utgör Rikets Ständers, deras
kraft och verkan till Expeditionen betagas.
" Sålunda hade den återremiss, som
härifrån skedde, ej bordt hindra beslutet
att komma till verkställighet. Jag tillstyrker
bifall till ExpeditionsUtskotlets Memorial.
Friherre Cederström: Det förefaller mig
verkligen besynnerligt, alt så ofta komma i
Dén 8 J u n n a r i i c. m.
2$l
strid med Herr Professor Cederschjöld örn
Grundlagens tydlighet. Den §. han utur
Riksdagsordningen nyss uppläste handlade
om Betäukanden, hvilka af 3 Stånd blifvit
bifallne. Det fade Ståndet kan då, i mål
sorn genom 3:ne Stånds sammanstämmande
beslut afgöras, ej hindra expedition. Denna
föreskrift har äfven här blifvit följd ;
men annat är att besluten ej få hindras till
expedition, och annat att expeditionen skall
så uppfattas, att den innehåller hvad Ständerna
beslutat. Expeditionerna gå ej såsom
UtskotlsBelänkanden på en gång till
alla 4 Stånden, utan gå först till Ridderskapet
och Adeln, sedan till PresteStåndet,
så lill BorgareStåndet, och sist till
BondeStåndet. Det Stånd, som mot expeditionen
gör anmärkning, återremitterar densamma,
och på det sättet kan en expedition
komma att återremitteras, till dess den
blir sådan den bör vara. Det är ej samma
form för ExpeditionsUtskottets Skrifvelse!-,
som för vanliga UtskottsBetänkanden, ifråga
om antal ålerremisser. Expeditionerna
äro blott besluten utskrifne. Om 3 Stånd
ej bry sig om att expeditionen icke blir
öfverensstämmande med beslutet, eller att
den innehåller skriffel, så är det dock det
4:de Ståndets rätt att deröfver vaka, ty det
är icke 3 Stånds rättighet, att i delta afseende
besluta öfver det 4;de. Nu är frågan
helt enkelt, att i expeditionen uttrycka hvad
som i beslutet innehålles. Herr Lefren bar
a3a
D e n 8 Januari! e. m.
bevisat, att Ullätandet N:o io innebdll tillstyrkan
af Kongl. Maj:ts Proposition, hvilken
åter föreslog anslag till alla TiliämpningsSkolor,
utan afseende på hvad HufvudTitel
de tillhöra, följaktligen Sfven KrigsAkademien.
Denna omständighet är nödvändig
att intaga i expeditionen, ty det
finnes en §. i Grundlagen, som förbjuder
föredragande StatsSecreterare alt contrasignera
en befallning, hvarigenom medel
skulle dragas från en IdufvudTitel till en
annan. Om StatsSeereteraren bröt häremot,
skulle han säkerligen utsätta sig för den
värde Ledamotens anmärkning bos ConstitutionsUtskottet.
Då dessutom här cj är
fråga om sjelfva saken, utan blott om verkställigheten
af hvad Rikets Ständer beslutat,
kan jag icke inse, hvarföre man skall
motsätta sig ett förtydligande af expeditionen,
hvarigenom den blir så tydlig, att ingen,
ej en gång en ConslitutionsUtskottets
Ledamot, mot dess tillämpning för medlens
användande åt alla TillämpningsSkolorne,
kan göra anmärkning.
Herr Ribbing} Arvid: Den siste talaren
har yttrat sig på förmiddagen, att den
anmärkning jag då gjorde mot en af ExpeditionsUtskottets
skrifvelser, rätteligen hade
bordt framställas, då beslutet för Ridderskapet
och Adeln föredrogs. Yar detta rätt,
då fråga blott var om ett motif, så måtte
det vara ännu mera rätt, då fråga är om
Den 8 Ja nu ar ii e. ra.
233
sjelfva saken; och som Ridderskapets och
Adelns beslut blef, att min anmärkning på
förmiddagen ej förtjenade afseende, så måtte
väl heslutet på eftermiddagen höra fattas
efter samma grunder. Friherre Cederström
har åberopat, att om Ståndet funne
att ExpeditionsUtskottet orätt hade uppfattat
beslutet, eller alt expeditionen innehöll
några skriffel, borde sådant ovilkorligen
rättas. Men bär är alldeles icke fråga om
något skriffel, utan om ett tillägg af ganska
stort inflytande på sjelfva saken, hvilket
bäst bevisas deraf, att om det föreslngne
tillägget ej antages, kunde sådant föranleda
åtal mot en StatsSecreterare, för det
han dragit medel från en bufvudtitel till
en annan. Tillägget synes derföre vara af
så stort inflytande, som något tillägg kan
vara; hvarföre jag också tror det vara bäst,
att bifalla förslaget sådant det nu är, och
sådant det af 3 Stånd blifvit bifallit.
Herr Crusenstolpe_, Magnus Jacob: Om
man skulle antaga Friherre Cederströms dislinction
emellan formen för ExpeditionsUtskottets
Skrifvelser och andra UtskotlsBetänkanden,
så skulle man komma till det
resultat, att det t. ex. skulle bero på Ridderskapet
och Adeln att alldeles hindra en
expedition, derigenom att löparen ej ifrån
Ridderskapet och Adeln afsändes, Friherren
skulle säkert komma i ett ganska besynnerligt
förhållande, örn BorgareStåndet
234 Den 8 Ja nu ari i e. in.
så handlade i hagan om anslaget lill Götha
Canal. Jag instämmer med Herr Cederschjöld
deruti, att om det föreslagne tillägget
göres, kommer Carlberg i åtnjutande
af lönelillökning för sin Lärare-personal,
i annat fall icke. Emedlertid vill
jag fästa uppmärksamheten derpå, att anslaget
ej står upptaget under io:de Ilufvudtiteln,
men att en särskild skrifvelse derom
till Kongl. Maj:t ingår, utan att till någon
viss Hufvudlitel bestämma detsamma. Vi
hafva en gång på morgonen voterat om denna
sak, och hjelper icke annat, så lära vi
nu på aftonen åter få votera derom, emedan
jag på intet vilkor derifrån afstår.
Grefve Horn_, Claes Fredrik: Jag finner
en vigtig principfråga här vara å färde.
Med Friherre Cederström förenar jag mig
deruti, att ExpeditionsUtskottets förslag till
underdåniga Skrifvelser visserligen icke kunna
anses af samma beskaffenhet, som öfrige
UtskottsBetänkauden. Besluten öfver målen
äro någon ting helt annat, än skrifvelser om
besluten. Jag kan icke med Herr Crusenstolpe
dela farhågan för den händelse, alt
elt Riksstånd skall undanhålla för de andra
RiksStånden en Expeditions-Utskottets
löp,ne. SådanL vore ett Grundlagsbrott, för
hvilket man icke kan tänka sig att någon
Ordförande ville underkasta sig ansvarighet.
Hvad sjelfva anslaget angår, vill jag återföra
i Ridderskapets och Adelns minne, huru
Den 8 Januarii e. m.
235
dermed tilldrog sig. Innan man kom lill
StatsRegleringen, hade man anslagit denna
summa af 60,000 R:dr, och dervid uttryckligen
förklarat att io:de, eller som den då
kallades, /[:åe Hufvudtiteln dermed skulle
ökas. Vid föredragningen af StatsRegleringen
fann man, att detta beslut lade hinder
i vägen för all minskning af io:de Titeln.
Om man nu ville derifrån draga något till
KrigsAkademien , eller 3:dje HufvudTiteln,
kunde en SlalsSecreterare dervid blifva ganska
tvehogsen i anledning af det beslut man
fattat, att dessa 60,000 R:dr bestämdt skulle
öka en annan IIufvudTitel.
Herr von Hartmansdorff, August: Om
den Expedition, som klandras, är lillstädes,
anhåller jag att den måtte uppläsas.
Den af Herr von Hartmansdorff begärda
uppläsning verkställdes, hvarefter hau
fortfor:
Jag utbeder mig, alt Friherre Cederström
ville bestämdt uppgifva det sliille,
hvarest de föreslagne orden skulle tilläggas,
hvarefter jag torde återfå ordet.
Friherre Cederström: Jag har redan yttrat
mig skäligen bestämdt, men, då Herr von
Hartmansdorff önskat det, får jag upplysa,
det min mening var, att efter ordet Tillämpnings
Skolor, skulle tilläggas: utan afseende
uppå till hvilken HufvudTitel de
Den 8 Ja n ua r i i e. in.
höra, eller ock kunde man sälta samtlige
Tillämpniugs Skolo me i Riket,
Herr Cederschjöld: Då den sak, sorn
Sr i fråga, icke omnämnes i den Kongl.
Propositionen, men det är denna, som är
bifallen, och hvarpå den underdåniga skrifvelsen
skall grunda sig, samt det senare Utlåtandet
endast omnämnde KrigsAkademien,
för alt besvara Herr Bråkenhjelrns anmärkning;
synes tillägget ej böra i expeditionen
inkomma, i synnerhet som Utskottet
icke tillstyrkt, att det skulle inflyta i den
underdåniga skrifvelscn.
Herr von Hartmansdorff: Om ordalagen
blifva sådana, som Friherre Cederström
föreslagit, antingen i det första eller det
senare alternativet, så har jag intet deremot.
Helst skulle jag se, att man begagnade
uttrycket samtelige Tillämpnings Skolor,
ty sådan var meningen inom LäroverksCommilen.
Jag har bestridt tillägget i expeditionen,
så länge man vill utpeka någon
viss TillämpningsSkola, då det hade sett
ut, som Rikets Ständer velat gifva anslaget
åt densamma allena; men nyttjar man uttrycket
samtelige Tillämpnings Skolor, så
yttrar man hvad som verkligen var Commitens
mening. På det alt denna ej må
synas tvifvelaktig, må man göra detta tillägg,
men annars anser jag det öfverflödigt,
sedan Stats- och EkonomiUtskolten, uti ett
/
D en 8 Ja n na rii e. m.
ytterligare Utlåtande om NavigalionsSkolorne,
som icke kunna räknas till den Ecclesiastika,
utan antingen till HufvudTiteln
om Näringarne eller Sjöförsvaret, tillstyrkt,
att äfven deras underhåll borde inbegripas
under det redan åt Läroverken beviljade
anslaget af 60,000 R:dr.
Herr Lefrén: Herr Cederschjöld synes
hafva glömt, att Ridderskapet och Adeln
fattade sitt beslut öfver Utlåtandet N:o 63,
icke öfver N:o lo, och alt BondeSlåndet
gjorde likaledes. Om N:o to och N:o 52
äro i strid mot hvarandra, så är ej Rikets
Ständers beslut fattadt, utan 2 Stånd hafva
då stadnat emot 2. Men som Utskotten
i Utlåtandet N:o 52 förklarat, att hvad
som vid återremissen af N:o 10 inom Ridderskapet
och Adeln blifvit yrkadt, redan
var besvaradt i N:o 10, emedan KrigsAkademien
tillhör TillämpningsSkolor, så måste
Utlåtandet N:o 52 i denna punkt vara
att anse lika med Utlåtandet N:o 10, och
således 4 Stånd hafva instämt deruti, att
KrigsAkademien tillhör TillämpningsSkolorne.
Jag instämmer med Herr von Hartmansdorff
så mycket heldre, som alla öfriga
TillämpningsSkolor då äro utmärkta; och
jag igenkänner i hans yttrande hans vanliga
rättrådighet, att se på sak och icke på
Småsak.
Herr Cederschjöld: I anledning af den
siste talarens yttrande skall jag utbe mig
a38
Den 8 Ja nu ar i i e. m.
att få förklara, det jag är van alt se på formen,
och ej på saken i ExpedilionsUlskottets
skrifvelser. Det är vigtigt, att besluten
ej blifva ändrade i expedilionerne, ty sådant
skulle vara af den aldrastörsta våda.
Om man nu gör en nyttig ändring, så öppnar
man dock vägen för möjligbeten att
en annan gång göra en, som kunde vara
af den aldraförderfligaste beskaffenhet.
Friherre Cederström: I händelse det
vöre ett tillägg, som nu är i fråga, vore
sådant icke laglikmätigt, och jag skulle då
instämma med Herr Cederschjöld; men just
derföre att det är öfverensstämmande med
beslutet, och icke innefattar annat än ett
förtydligande af redactionen, måste det i
expeditionen inflyta, och jag hoppas att
Herr Cederschjöld instämmer deruti, att
om beslutet varit sådant, förtydligandet äfven
måste äga rum. Då det blifvit upplyst,
att samtlige TillämpningsSkolorne i
K ongl. Majrts Proposition blifvit nämnde,
måste äfven sådant i expeditionen utsättas,
eller också blir expeditionen ofullständig.
Herr af Billbergh, Johan Petter: Jag
är i hufvud saken förekommen af den siste
talaren. Jag skulle instämma med Herr
Cederschjöld, om fråga vore att förändra
ett redan fattadt beslut, men Friherre Cederström
har tydeligen visat, att fråga icke
är om förändring af sjelfva beslutel. Nå
-
Den 8 Jann ar i i e. m.
23g
got ändamål malte väl vara med justeringen
af ExpeditionsUlskottets skrifvelse!-, och
det är val att tillse, det expeditionerna öfverensstämma
med Ständernas beslut. Alla
äro ense derom, att meningen med beslutet
varit, att alla TiilämpningsSkolörne skola
erhålla anslag, utan afseende på hvilken Titel
de tillhöra. Icke heller är det beslutadt,
att anslaget skulle uppföras på någon
viss Titel. Af dessa skäl röstar jag för tillägget:
utan afseende derå, till hvilken
HufvudTitel de höra; emedan orden samteline
TillämpningsSkolor skulle kunna anses
vara en ändring i beslutet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till godkännande
af ExpeditionsUtskottets ofvanberörde
förslag till den underdåniga Skrifvelsen.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence föreslog bifall 3 den
af Friherre Cederström sist uppgifne redactions-förändring.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade antaga
det förslag till redactions-förändring
Herr af Billbergh framställt, nemligen att
efter orden TillämpningsSkolornas fullkomnande
borde införas: utan afseende derås
till hvilken HufvudTitel de höra.
Ropades likaledes Ja och Nej.
Den 8 J a mia r i i e. m.
Herr von Hartmansdorff: På de skäl
Herr af Billbergh anfört, röstar jag desto heldre
för det af honom föreslagne tillägg, som
det åstadkommer minsta rubbning i beslutet.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och Landt Mar skalken förnyad proposition
till godkännande af Herr af Billberghs
redactions-förslag, blef detsamma af
Ridderskapet och Adeln antagit.
Friherre Cederström: Som med denna
expedition är det förhållande, att den fortgått
till de öfriga Stånden, oaktadt Ridderskapet
och Adeln återremitterat densamma,
anhåller jag om proposition derå, att
Ridderskapet och Adeln ville inbjuda de öfriga
Stånden, att i det af Ridderskapet och
Adeln nu fattade beslutet deltaga, hvarigenom
Rikets Ständers beslut kunde blifva så bestämdt
uttryckt, att icke någon StatsSecreterare
deri kan finna någon otydlighet.
Herr Cederschjöld: Jag lät för en stund
sedan tysta mig af Ordföranden i ExpeditionsUtskottet,
då han undervisade mig, att
af ExpeditionsUtskottets skrifvelser blott ett
exemplar utskrefs ocb fortgick såsom löpare
från det ena Ståndet till det andra. Detta
var orsaken, hvarföre jag gaf vika. Men
nu förundrar det mig att höra, det dylika
expeditioner särskilt afgå till hvarje Stånd.
Det är således svårt, att förlika Fri b errens
för
-
Den 8 Januari) e. m.
förra yttrande med detta senare. Jag afstyrker
i alla fall inbjudningen. Skall löparen
gå såsom Friherre Cederström uppgifvit,
så må han då gå med den förändring
vi beslutat, men utan någon vidare
inbjudning.
Friherre Cederström: Jag är alldeles
okunnig, hvarifrån Herr Cederschjöld hämtat
sina underrättelser om huru det tillgår
med ExpeditionsUtskottets förslag till underdåniga
skrifvelser. Jag har sagt, att när
löparen blef påtecknad till återremiss af
Ridderskapet och Adeln, fick den, det oaktadt,
på grund af gammal praxis, fortgå till
de öfrige Stånden. Löparen i denna fråga
blef derigenom bifallen af de 3 öfrige Stånden,
ehuru återremitterad af Ridderskapet
och Adeln.
Herr Cederschjöld: Ju oftare den siste
värde talaren yttrar sig, ju flere stöd tyckes
jag få för min första mening. Ilan synes
nu medgifva, att expeditionen blifvit
bifallen af 3:ne Stånd, och är den det, så
förstår jag icke, hvarföre den icke blifvit
expedierad, då enligt 49 §• 3 morn. det
4:de Ståndets mening bordt lemnäs utan
afseende.
Herr Thanij Wollrath: Då jag icke kan
föreställa mig, att Ridderskapet och Adeln
upptagit en lång tid med disctissionen i ett
56 H. J6
D e ii 8 J a n 11 a r i i e. m.
ämne utan ändamål, kan jag ej annat än
förena mig med Friherre Cederström i afseende
på inbjudningen, ty om den icke
för sig går, kunde det hända, alt discussionen
varit onödig, och beslutet blefve utan
påföljd; men då det varit både lagligt och
nödigt, förenar jag mig med Friherre Cederström.
Friherre Cederström: Jag anhåller, att
Herr Cederschjöld ville upplysa, hvar det i
Grundlagen slår, att då 3 Stånd äro ense
om en expedition, densamma skall afgå,
enär anmärkning blifvit gjord af ett Stånd,
utan att den blifvit af de öfrige afslagen;
då detta ej någonstädes finnes stadgadt,
äro ExpeditionsUlskottets skrifvelser
att anse på annat sätt, än vanliga UlskollsBetänkanden.
Expeditionerne skola vara
godkände af aila 4 Stånden, eller anmärkningen
af 3 Stånd afslagen, för att kunna
afgå, och då i sådana frågor 2 Stånd stadna
emot 2, mäste det genom förstärkt Expeditionsutskott
afgöras.
Herr Cederschjöld: Det är med ledsnad
jag åter upplager Ridderskapets oell
Adelns tid med en formfråga af denna
beskaffenhet, men jag anhåller, att med
korta ord få uppläsa 3 mom. 4,9 §• Riksdagsordningen:
"Återförvisar något Riksstånd
ett redan beredt mål till vederbörande
Utskotts ytterligare Utlåtande, ali g
-
D c 11 S Januari! c. lii.
ge Utskottet, att dermed inkomma till det
Ständ, sorn återremitterat; kunnande likväl
ej, gerom denna återförvisning, de
öfrige Ståndens beslut i de mål, der 3:ne
Ståfuls röst utgör Rikets Ständers, deras
kraft och verkan till expeditionen betagas.”
Här är icke undantag gjordt för ExpeditionsUtskoltets
förslag lill expeditioner, och
då måste §:n äfven gälla för dem, intilldess
man kan visn, att Grundlagen föreskrifver
att l\ Stånd skola vara ense om expeditioner.
Om, enligt Friherre Cederslröms påslående,
ett Stånd skulle kunna hindra expeditionens
afgående, skulle, om 3 Stånd beslutat
en sak, hvaruti det fjerde ej kunde
instämma, detta fjerde Stånd, genom nekande
att godkänna expeditionen, förhindra
hela målet. Så snart 3 Stånd godkänt
denna expedition, borde den vara redan
längesedan expedierad.
Friherre Cederström: Den värde Ledamoten
synes hafva glömt, att LandlMarskalken
och Ståndens Ordförande äro i or—
pligtade att tillse, det icke något Grundlagsvidrigt
inom Stånden företages. Örn
Ståndet skulle vägra att justera en expedition,
kunde Talmannen ej derå göra proposition,
eller ock hade han brutit emot
sin ed. Alt i Grundlagen skulle medgifvas
3 Ständ rättighet att oriktigt expediera det
4:des mening, kan här lika litet komma i
fråga. Jag anhåller om proposition på inbjudningen.
244
Den 8 J a n u a r i i e. m.
Herr Crusenstolpe: Da, såsom Friherre
Cederström nyss upplyst, löparen redan
passerat de 3 öfrige Stånden, utan att de
brytt sig om någon ändring deruti, men
helt enkelt bifallit expeditionen, synes man
ej kunna vänta något förmånligare resultat
af inbjudningen. Det vore ohöfligt mot de
öfrige Stånden, och skulle kasta skugga, ja
åtlöje, på Ridderskapet och Adeln, att tro
det de öfrige 3 Stånden icke kunna justera
en expedition, så väl som Ridderskapet och
Adeln. Jag kan således icke släppa denna
inbjudning utan votering.
Friherre Cederström: Om den Ledamot,
som nu hotar med votering, ej vill
afstå derifrån, är ingenting enklare, än att
vi få skrida till densamma, ehuru jag ej
vet, hvartill den skall tjena; han må då
bestämma Contra-propositionen enligt sin
tanka.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken framställde proposition å
den af Friherre Cederström begärde inbjudning
till de öfrige RiksStånden.
Ropades starka Ja, blandade med Nej,
Herr Crusenstolpe begärde votering,
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken föreslog
följande Voterings-proposition:
Den, som anser, att de öfrige Irenne
Den 8 Jnnuarii e. in.
245
RiksStånden böra inbjudas, att instämma i
Ridderskapets och Adelns beslut, hvarigenom
ExpeditionsUtskotlels under N:o 216
afgifne Förslag till Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om anslag för Undervisningsverken
i Riket blifvit af Ridderskapet
och Adeln godkändt, under iakttagande af
det förtydligande, att näst efter orden:
TillämpningsSkolornes fullkomnande, bör
införas: utan afseende derå, till hvilken
HufvudTitel de höra; voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses frågan om ofvanberörde
inbjudning hafva blifvit af Ridderskapet
och Adeln afslagen.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan tre qvart
till 8 e. m., och befunnos vid voteringens
slut klockan half till g e. m., sedan en Voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige Voteringssedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 35.
Nej — 16.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskilt förde protocoll blifvit
240
Den 8 J a n 11a r i i e. m.
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, alt Ridderskapet
och Adeln bifallit den af Friherre Cederström
föreslagne ofvanberörde inbjudning
lill de öfrige RiksStånden.
Föredrogs å nyo Stats Utskottets den
22 sistlidne December aflåtne, och den 28
i samma månad e. m. på bordet lagde,
Memorial, med öfverlemnande till gillande
och underskrift af den RiksStat för i83o
och följande åren intill nästa Riksdag, som
i öfverensstämmelse med den af Rikets Ständer
fastställde StatsReglering blifvit upprättad.
Uppå derom framställd proposition,
godkände Ridderskapet och Adeln denna
RiksStat, samt tillät Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken, att å Ståndets
vägnar densamma underteckna.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskoltets
den 8 sistlidne December under
N:o 353 afgifne, och den 3o i samma månad
e. m. på bordet lagde, Utlåtande i fråga
om ny Instruction för Rikets Ständers
Revisorer, i afseende på deras befattning
med StatsVerkets ganskning; skulle detsamma,
uppå begäran af Herr l^ham, Wollrath,
och Grefve Horn, Claés Fredrik, till följd
af 4,9 §• Riksdagsordningen, ytterligare hvila
på bordet.
Den 8 Januarii e. m.
247
Då nu å nyo föredrogs Stats- och BancoUlskottens
den 21 sisllidne December under
N:o 43 aflåtue, och den 3o i samma
månad e. m. på bordet lagde, Memorial,
till svar å de inom BondeStåndet gjorde
anmärkningar vid Utskottets under iN:o 21
förut meddeldte memorial, i anledning af
RiksStåndens skil jäktige Beslut i fråga om
Myntbestämningen och dermed gemenskap
ägande ämnen; fann Ridderskapet och Adeln,
alt, enär sistnämnde Memorial redan blifvit
af Ridderskapet och Adelil afgjordt, Utskottens
ifrågavarande Memorial borde läggas
till handlingarne.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Utlåtanden;
Frun BankoUtskottet:
Af den 22 sistlidne December:
N:o 91. I anledning af väckte motioner,
angående rättighet för Banken att utfärda
så kallade Ränte-Coupons.
N:o 92. I anledning af väckta förslag,
att, medelst särskild upplåning af Banken,
bereda fond för en ny utlåning emot pant
af Fastigheter.
Från Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
Af
den 19 sistlidne December:
N:o 170. Förslag till jemkning uti RiksSlåndens
Beslut, rörande Kyrkors samman
-
248
Dc ii 8 Ja 11 ua r i i e. m.
byggnad, så vidt frågan angår beräkningen
af Försarnlingarnes röster vid votering, i
händelse af delade meningar.
Af den 26 sistlidne December:
N:o 171. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Betänkandet N:o 31, rörande
väckta frågor om Arbets-commenderingars
upphörande, m. m.
Af den 3i sistlidne December:
N:o 172. I anledning af flere väckta
Motioner, dels om jemkning och jemnare fördelning
af Skatter och Praestalioner af jorden,
dels ock om förändrad reglering med
Presterskapets aflöning, m. m.
Lades på bordet.
Justerades 9 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns uti plenum
den 7 dennes e. m. fattade beslut.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 9 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
