# ID: svediakorp-gov408
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 41,286
# sentences: 1,438
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Prot o c oll,
hållna
hos
Högloflige
Kidderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1323, 1329 och 1850.
Femtiondefemte Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg> i833.
Måndagen d. 2 8 December 1829.
Plenum klockan half till i o Förmiddagen.
Uppl ästes till justering och godkändes följande
från ExpeditionsUtskottetinkomne förslag
till Rikets Ständers underdåniga Skrif
velser till Kongl. Maj:t:
IV:o 289. Angående begärd undersökning
i afseende på Dylta Svafvelbruk.
N:o 290. Rörande liqvidationen af åtsEi
1 lige Americanska Medborgares fordringsanspråk
hos Svenska StolsVerket.
N:o 291. Angående tillgångs anvisande,
då RiksMarkegångspriset på den under lönerne
inberäknade Spannemål öfverstiger 6
R:dr B:co tunnan.
N:o 292. Angående regleringen afRiksStalens
andra HufvudTitel.
N:o 293. Angående förliöjdt hyresanslag
för Landsböfdinge-Recidensbuset i Hernösand.
N:o 294. Angående reglering af RiksStatens
Sjunde HufvudTitel.
55 H. 1*
4
Den 28 December f. m.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den
24 sistlidne November under N:o 34o afgifne,
och den 21 dennes f. rn. på bordet
lagde, Utlåtande, angående anslag för fullbordandet
af Garnizons-Sjukhusbyggnaden, samt
Kongl. Andra LifGardets Casernbyggnad.
Herr Mundi aj Rosenschöld ^ Eberhard:
XJLi ett föregående Utlåtande, rörande GarnizonsSjukhuset,
bar StatsUtskoflet uppgifvit
sådana förhållanden af misshushållning
samt förbigående af stadgar och författningar,
föreskrifne i afseende på Kronans byggnader,
att jag hade väntat, att icke i detta
Utlåtande se det förslag, sorn ligger till
grund för Utskottets tillstyrkande af ett ytterligare
anslag till ett så betydligt belopp,
vara uppgjordt af samma Architekt, sorn
förut haft befattning med byggnaden. Den,
som med uppmärksamhet följt detta ärende,
och behagar läsa det föregående Utlåtandet
i ämnet, finner, att icke blott StatsUtskottet,
utan äfven Pdkets Ständer, genom sitt
bifall till StatsUtskoltets Utlåtande, underkänt
samma Architekts åtgärder. Detta hade
varit skälig anledning att visa så mycken
egard för Pdkets Ständers beslut, att man
låtit ett ytterligare kostnadsförslag uppgöras
af en annan Architekt. Det har likväl icke
skett. Samma person, som tyckes med skäl
hafva ådragit sig Rikets Ständers missnöje,
och bort ställas till ansvar, är den, som
uppgjort ett kostnadsförslag å ännu 116,000
Den 28 December f. ra.
5
R:dr till, för att fullborda samma byggnad,
för hvilken missnöjet ägt rum. Innan jag
häruti vidare vill yttra mig, skall jag anhålla
att få veta, om beslut i anledning af
detta Utlåtande är tagit af de andra Stånden,
och hurudant.
Undertecknad Riddarhus - Secreterare:
Ifrågavarande Utlåtande är af BorgareStåndet
bifallit; men huru de tvenne öfrige Stånden
afgjort frågan, derom är ännu icke någon
officiel uppgift ankommen.
Herr Munck af Rosenschöld: Efter denna
upplysning får jag för min del föreslå,
alt Ridderskapet och Adeln icke bifaller det
tillstyrkta anslaget, utan mot vilkor och
uttryckligt förbehåll af Entreprenad-auctions
anställande för företagets fullbordan, emedan
föregående förhållande utvisar, alt man
äfven uraktlåtit en sådan af Förfaltningarne
föreskrifven åtgärd. Man har till exempel
utlyst en Entreprenad-auction, men af någon
anledning hafva icke speculanter infunnit
sig, och då har man icke försökt en ny.
Enär för öfrigt detta förslag är uppgjordt
af samma Architekt, med hvars förra åtgärder
Rikets Ständer ådagalagt sitt stora missnöje,
tillstyrker jag, att Ridderskapet och
Adeln icke lemnar sitt bifall, utan med vilkor,
att Entreprenad-auction blifver verkställd,
och alt om på första auclionen speculanter
icke infinna sig, en ny matte blifva
utlyst.
6 Den 28 December f. m.
Friherre af Nordin> Carl Johan: Den
värde Talare, som yttrat sig näst före mig,
har fästat sin uppmärksamhet vid Utlåtandet
N:o 214» hvaruti StatsUtskottet ansett
sig föranlåtit alt göra flere anmärkningar
vid den förvaltning och redovisning, som
hittills ägt rum för Garnizons-Sjukhusbyggnaden.
Ridderskapet och Adeln beslöt, då
detta Utlåtande förevar, och jag tror att
de tre öfrige Stånden fattat samma beslut,
att man skulle anmäla inför Konungen de
betänkligheter som uppstått, på det Konungen
i laglig väg måtte anbefalla undersökning,
sedan vederbörande blifvit hörde, en
åtgärd hvilken ej kunde vidtagas af Rikets
Ständer. Om det vid denna undersökning
blir utröndt, att några förseelser ägt rum,
lära icke de rättelser uteblifva, som påkallas;
men att från detta förhållande hemta
stöd för bestridande af utbetalning af den
nödiga summan för det återstående arbetet,
kan jag icke begripa. Jag tror att man bör
ihågkomma, att den ifrågavarande byggnaden
icke blott är ett Garnizons-sjukhus, utan
äfven att anse såsom ett sjukhus för Armeen
och Flottan. Genom det läge Stockholm har,
lär det icke undfalla någon, att i händelse
af krigsoroligheter, en större styrka måste
sammandragas i dess grannskap, och att för
Flottan intet lämpligare ställe till sjukhusetablissement
finnes än här. Detta sjukhus
är således egentligen att anse såsom ett militär—hospital,
hvilket äfven ingår uti för
-
Den 28 December f. m.
7
svarsplanen. Att åter uppskjuta byggnaden,
är endast att föröka kostnaderne. Jag medgifver
visserligen, att kostnaderne till denna
byggnad äro stora, men så bör man ock
påminna sig att arbetet fortgått i 20 år, ty
det börjades 1812. Ett arbete, som utsträckes
på sådant sätt, skall ovilkorligen blifva
öfverdrifvet dyrt, och ingen privat man
skulle så utsträcka det, ty extra utgifterne
skola ovilkorligen derigenom mångdubbla
kostnaden. Att nu uppehålla afgörandet af
anslagsfrågan, skulle ingenting annat verka,
än att StatsRegleringsBetänkandet icke kunde
företagas lill slutligt afgörande, innan den
summa blifvit bestämd, som finnes fördetta
ändamål upptagen i samma Betänkande. Den
omständighet, som Herr Munck af Rosenschöld
fästat sig egentligen vid, alt företaget
skulle genom Enlreprenad-auctioner tillvägabringas,
låter visserligen i de flesta fall verkställa
sig, men det finnes äfven omständigheter,
då det icke låter sig göra.. Till yttre
byggnaden och väggfaste saker kan Entreprenad-auctioner
visserligen i mångå fall
användas, men vid inredningen kunna sådana
verkställighets-åtgärder påkallas, som
icke låta utföra sig i följd af entreprenad.
Min mening är ej att afstyrka entreprenad.
Jag är öfvertygad, att Konungen anbefaller
sådan, der det är möjligt; men att bestämdt
förklara, att byggnaden ej får ske, utan genom
Entreprenad-auction, skulle möjligen
kunna komma att lägga hinder för verkstäl
-
8
Den 28 December f. m.
ligheten. Jag tillstyrker således bifall å Utlåtandet,
sådant StatsUtskottet det föreslagit.
Grefve Brahe, Magnus: Jag anhåller
endast att få till hvad Friherre af Nordin
anfört tillägga, att det ifrågavarande yttrandet
af ByggnadsCommitteen redan den 19
dennes ingått till Kongl. Maj:t, samt att dermed
följde ett skrifteligt anförande af ÖfverlntendentsEmbetet
”att intet dervid va”rit
att anmärka.” — Hvad Entreprenadauclioner
angår, visar erfarenheten, att de
ej alltid äro möjliga. Sådane hafva varit
flere gånger utlyste, men ingen speculant
bar infunnit sig.
Herr Munck af Rosenschöld: Att döma
af Friherre af Nordins yttrande, skulle
man tro, att jag bestridt fullbordandet af
SjukhusByggnaden, samt anslaget dertill.
Jag har tvertoin tillstyrkt det, men med uttryckligt
vilkor, alt byggnaden genom Entreprenad-auclion
skall verkställas, helst anslaget
är grundadt på förslag af en Architekt,
som förut visat sig icke vara tillförlitlig.
Om det skulle vara någon del af arbetet,
hvilken ej kan genom auction fullbordas,
så är det ett undantag, som jag gerna
kan medgifva. Men jag kan icke frångå min
begäran att auction skall användas i de fall
der det är görligt. Jag tror att det finnes
en allmän föreskrift, att Kronans byggnadsarbeten
skola genom entreprenad verkstäl
-
Den 28 December f. m.
9
las, och jag tillstår, att då jag nu hört svårigheter
kunna uppstå emot auction, anser
jag ett bestämmande derom så mycket nödvändigare;
ehuru jag likväl är öfvertygad,
att, efter hvad som föregått, auction ej gerna
kan undgå att verkställas.
Herr von Hartmansdorff\ August: En
Talare har här funnit besynnerligt, alt StatsUtskottet,
som i ett föregående Utlåtande
framträdt med anmärkningar rörande den
förmenta misshushållning, som ägt rum vid
GarnizonsSjukhusets byggnad, likväl sedermera
till Rikets Ständer framlemna! ett kostnadsförslag,
upprättadt af samme Architekt,
som förut haft befattning med den klandrade
byggnaden. Jag underställer likväl
Ridderskapet och Adelil i allmänhet, samt
Talaren särskilt, om StatsUtskottet, eller
någon annan afdelning af Rikets Ständer,
eller Rikets Ständer sjelfve, kunna göra annat,
än att öfver ingifna byggnadsförslag
höra den myndighet, som äger att dem
pröfva, nemligen ÖfverlntendentsEmbetet.
När detta Embete förklarat förslaget vara
riktigt, inser jag ej hvad StatsUtskottet mera
skall göra, så vida man ej vill, att Utskottet
skall förklara, det hvarken Architekten
eller ÖfverlntendentsEmbetet förstå sin sak.
Om än så illa skulle vara, har Utskottet ingen
rätt, att det förklara; ty när Utskottet
gått till den högsta myndigheten i saken,
kan det ej mera göra. Samme talare, som
IO
Den 38 December f. m.
yrkat att Ridderskapet, och Adeln ej skulle
lemna sitt bifall till Utlåtandet, utan förbehåll
att Entreprenad-auction företages,
har sjelf erkänt, att allmänna Författningar
redan anbefalla en sådan åtgärd. Enär så
är, och då Konungens Rådgifvare här förklarat,
att Konungen ej lärer underlåta en
sådan åtgärds vidtagande, tycker jag att man
har den säkerhet man möjligen kan ernå.
Jag tror dessutom, att Entreprenad-auctioner
på byggnader ej äro så alldeles tillförlitliga.
Åtminstone hafva Banken och RiksgäldsContoret
haft en motsatt erfarenhet.
Då nyligen en reparation ägde rum vid RiksgäldsContoret,
åtog sig en af ÖfverCommissarierne
att göra den för 800 å 900 R:dr
under kostnadsförslaget, och utförde det till
allas nöje. I Banken har det gått ännu bättre.
En reparation der hafva några af Commissarierne
verkställt för 4°oo R:dr under
kostnadsförslaget, och för 6000 R:dr mindre
än en Architekt kunnat få, men icke
velat göra den för. Då man ser, att sådane
förhållanden inträffa med allmänna byggnader,
oaktadt Entreprenad-auctioner förbigås,
tror jag, att man kan låta bero vid
gällande Författningar och Konungens omsorg.
Skall man göra ett tillägg, måste Utlåtandet
återremitteras, och då förvållas endast
tidsförlust utan någon synbar vinst.
Jag tillstyrker således bifall å Utlåtandet,
sådant det är.
Den 28 December f. m.
Pierr Manck af Rosenschöld: Jag har
tillstyrkt bifall till Utlåtandet, men med
tillägg af den anhållan hos Kongl. Maj:t,
i sammanhang med samma Utlåtande, att
entreprenad-auction måtte verkställas å den
återstående delen af byggnaden, samt der
en sådan auction kan vara användbar; och
jag hemställer, om icke detta Utlåtande
kan bifallas med ett sådant vilkor.
Friherre af Nordin: Herr Munck af
Rosenschöld torde tillåta mig få påminna
den värde talaren om en gällande Författning,
nemligen Reglementet för Kronans
Auctioner. Der finnes stadgadt, att alla
byggnader, som för Kronans räkning skola
uppföras, böra genom entreprenad-auction
verkställas, derest icke sådana omständigheter
förekomma, som göra det omöjligt.
Om Herr Munck af Rosenschöld medgifver
mig att denna Författning, som utgafs i
December 1825, förklarar, huru förhållas
skall, hemställer jag, hvad ändamålet är
att besluta ett sådant vilkor som det Herr
Munck af Piosenschöld föreslår — då Utlåtandet,
såsom första gången föredragit,
nu måste antingen helt bifallas, afslås eller
återremitteras. En ålerremiss måste nödvändigt
ske om Herr Munck af Rosenschöids
anmärkning skall kunna antagas, och följden
blir, att det följande Utlåtandet om
SlatsRegleringen måste i sådan händelse
uppskjutas. Jag frågar, 0111 den gjorde an
-
12
Den 28 December f. m.
märkningen efter den upplysning om gällande
Författningars föreskrift, jag haft äran
lemna, är så vigtig, att man derföre bör
åstadkomma ett uppehåll, som ej är att
önska, hvarken för Folket eller Rikets Ständer?
Jag tror således, att den värde talaren
gerna kunde afstå från sitt tillägg, såsom
öfverflödigt, och medgifva, att Utlåtandet
bifalles.
Herr Rosenqvist_, Fredrik Leonhard:
Ordspråket säger, att brännt barn skyr elden;
och månne det är underligt, om man
har farhåga för detta anslag, hvilket, lika
så väl som sjelfva byggnaden, redan fortfarit
i 20 år? — Är det ej hög tid att göra
ett slut derpå, och enär sådant kan ske
derigenom, att byggnaden upplåtes på entreprenad-auetion,
anser jag sådant vara af beliofvet
högt påkallad t. Man anmärker väl
emot sådane auetioner, att arbetet blir dåligt,
men äfven denna anmärkning är origtig,
då man betraktar, att arbetet skall ske
under uppsigt, samt vid dess fulländande
Lesigtigas. Är arbetet icke dugligt, så casseras
det,— och i motsatt fall, hos hvem
ligger felet, antingen hos Entrepreneuren,
eller hos Besigtningsmännen. — Af dessa skäl
anhåller jag, att anslaget måtte bifallas, men
med det uttryckliga vilkor, att arbetet skall
ske genom entreprenad. Jag skall vara nöjd,
om män slipper med delta anslag, men,
för att få visshet derom, ser jag ej någon
Den 28 December f. ra. i3
annan utväg än auction, som 3:ne gånger
skall i Tiduingarne kungöras.
Herr Munck af Rosenschöld: Det är
ej utan exempel, utan har tvertom ofta
handt och funnits nödigt, att Rikets Ständer
i underdånighet anhållit, det förut utfärdade
Författningar måtte blifva iakttagne.
Men då nu här tvänne Konungens Rådgifvare
gifvit oss försäkran, att ifrågavarande
Författning skall blifva iakttagen, anser
jag öfverflödigt alt yrka en sådan anhållan,
och, tryggande mig vid att detta löfte af
tvänne Konungens Rådgifvare skall blifva
uppfyllt, vill jag ej vidare yrka på något
förbehåll, utan tillstyrker bifall, anseende
mig hafva erhållit samma resultat genom
min första erinran, som om Rikets Ständer
hade beledsagat sin Skrifvelse med en
underdånig anhållan.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om icke, sedan
Herr Munck af Rosenschöld afstått
från yrkande af det ifrågastäldte förbehållet,
Herr Rosenqvist jemväl behagade derifrån
afstå.
Herr Rosenqvist: Då Herr Munck af
Rosenschöld afstått, och det torde vara
Ridderskapets och Adelns mening att detta
Utlåtande bör bifallas, skall jag äfven
afstå från ifrågavarande förbehåll, anhållandes
likväl att det må komma till Pro
-
Den 28 December f. m.
tocollet, att jag anser en sådan auction för
det enda vilkor, hvarigenom man tryggas,
att byggnaden inom viss tid verkställes.
Uppå derefter framställd proposition,
hlef StatsUtskottets förevarande Utlåtande
af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Å nyo föredrogs StatsUtskottets den
21 sistlidne November under N:o 335 aflåtne,
och den 4 dennes e. m. på bordet
lagde, Memorial, angående StatsRegleringen
i allmänhet, samt beloppet af den intill
nästa Riksdag erforderlige Statsbristsumma;
i sammankang hvarmed äfven föredrogs
StatsUtskottets den 7 dennes under
N:o 352 aflåtne, och samma dag e. m.
])å bordet lagde, Memorial, innefattande
anmälan derom, att, vid uppgörandet af
Bilagan N:o 1 1 till Utskottets Memorial
N:o 335, angående StatsRegleringen i allmänhet,
det misstag förelupit, att de af
Rikets Ständer bifallne 2:ne Pensionsrum
på Allmänna IndragningsStaten för Generaler
blifvit upptagne till 4000 R'dr för
hvardera, eller tillsammans 8000 R:dr; hvilket
misstag Utskottet ansett sig böra rälta,
under förklarande, att Summan af de 2:ne GeneralsPensionerne
bordt upptagas till 3ooo
R:dr för hvardera pensionsrummet, eller
tillhopa 6000 R:dr; hvarom rättelse skulle
iagttagas uti den RiksStat, som komme att
lill RiksStånden öfverlemnas.
/
Den 28 December f. m.
Friherre Cederström, Jacob: Den af
StatsUtskottet här angifne misskrifning förefinnes
i den vid Memorialet N:o 335 bifogade
tabell, der Utskottet uppfört pensioner
för 2lne Generaler a 4000 R:dr, med
8000 R:dr. Rikets Ständer hafva beslutat,
att de 2:ne pensioner, som för Generalerne
uppföras, skola utgå lika med pensioner
för Landshöfdingar, och i enlighet med hvad
Författningarne om afskedstagande civileEmbetsmäns
pensionerande föreskrifva. I anledning
deraf äro, vid 3:dje HufvudTitelns justerande
och expedierande, samma ordalag
bibehållne, som ligga till grund för Rikets
Ständers beslut, nemligen att de a:ne Generalerne
skola få pension i likhet med Landsliöfdingar.
Jag skulle således tro, alt icke
en summa kan rättas derigenom att man anser
den som ett misstag, ty det är ej af Rikets
Ständer beslutadt, att Generalslönerne
skola blifva pensioner, utan att Generalerne
skola åtnjuta pension i likhet med Landshöfdingar,
och, i afseende på åldern, i likhet
med hvad för civile Embetsmän är stadgadt.
Jag anser derföre, att ingen summa
bör införas, helst då någon fråga om sådane
pensioners utbetalande ännu icke uppkommit,
utan att det må bero på Konungen
att besluta pensionerne efter de Författningar,
som äro gällande för Landshöfdingars
pensionerande.
Herr LefrenJohan Pehr: Ridderska
-
16 Den a 8 December f. m.
pet och Adeln täcktes tillåta mig utreda
frågan sådan den fortgått. Jag hoppas derigenom
bevisa, att anledning ej saknas till
den framställning Utskottet gjort. Sedan
Utskottets första Betänkande om 3:dje HufvudTiteln
blifvit återremitteradt, och Utskottet
under N:o a3p inkommit med svar
på anmärkningarne, och nytt Utlåtande angående
3:dje HufvudTiteln, har Utskottet
deruti förblifvit vid dess i första Betänkandet
gjorde hemställan: att blifvande Innehafvare
af de g, till uppförande å Stat,
f öreslagne Gereralslöner i Penningar må erhålla
rättighet, att , lika med Landsbofdingar,
och i enlighet med hvad Författningarne
om afskedstagande civile Embetsmäns
pensionerande föreskrifva, vid 65 års ålder,
efter erhållit afsked, till pensions åtnjutande
för den öfriga lifstiden uppföras
å Allmänna IndragningsStaten; dock att
på en gång ej flere än aine sådane pensioner
bestås. Om man ser efter ordalagen
i detta förslag, så refererar sig uttrycket:
lika med Landshöf dingar, och i enlighet
med hvad Författningarne om afskedstagande
civile Embetsmäns pensionerande
föreskrifva, till ziffran 65 års ålder, och
lemnar den lucka, att det icke är bestämdt,
hvilket belopp pensionerne böra utgöra; men
deremot säges: att det skall vara i likhet
med hvad Författningarne om afskedstagande
civile Embetsmäns pensionerande före
skrif
-
D e n 28 D e c e m b é r 'f. rn. j j
skrifva. Dessa Författningar stadga, att pensionen
skall vara hela lönen, vid 65 års ålder,
så vida det styrkes, att sjuklighet hindrar
tjenstens ytterligare förrättande, oell;
utan detta vilkor af Läkare-attest, om individen
är 70 år gammal. Det är detta;
som gifvit anledning till tvisten. I nästa
Betänkande N:o 3o4 inkommer Utskottet tili
RiksStånden och berättar, huru de särskilte
RiksStånden beslutat i denna fråga. Deraf
upplyses, att PresteStåndet i allo bifallit
Betänkandet N:o i3a i den punkt jag
nyss uppläst, men att Ridderskapet och
Adeln bifallit samma punkt med den förändring,
att g pensionsrum borde bestämmas
i stället för 2, och att afdrag skulle
aga rum i förhållande till det, som Armeens
PensionsCassa betalar. BorgareStåndet
bade äfven bifallit rättigheten att inträda
på PensionsStat, men hade nedsatt pensiölierne
till 2000 R:dr, med 3 pensionsrum.
Deremot hade BondeStåndet afslagit all pensionsrätt.
Derigenom stod frågan så, ätt 3
Stånd bifallit, att Generalitetet skulle komma
på PensionsStat, men 2 Stånd hade differerat
i sättet. Derföre korn man nu med
voterings-propositioner. En af dem var af
följande lydelse: ”Den, som bifaller att pen”sionsrummen
för Generalerne å Allmänna
”IndragningsStaten må blifva 2 på en gång,
”voterar Ja.” Denna mening vann. Således
blef det gifvit, att det skulle blifva i
55 II, a
i8
Den 28 December f. ni.
rum. Derigenom hade BorgareStändets påstående
om 3, och Ridderskapets och Adelns
om 9 pensions*uiu, förfallit, och PresteStåndets,
som var enligt med Utskottcls, hade
segrat. Men i alla dessa beslut finnes ej
stadgadt, huru stor pensionssumman skall
blifva. Denna lucka är det, som Utskottet
nu vill fylla, på den grund att Förfaltningarne
om civila Embetsman stadga, att
det är lönens belopp som skall utgöra grunden.
Utskottet hade i tabellen uppfört 4ooo
jR:dr, då likväl Generalslönerne endast äro
3ooo R:dr. Det är detta Utskottet velat
rätta. Således är saken nu i det skick, att
hela lönen är uppförd som pension, och
att pensionsplatserne äro 2, på grund af
hvad som vann i Förstärkta StatsUtskottet.
Så står saken, och jag ser ej, hvarföre Friherre
Cederström skall kunna säga, att de
ord, som finnas i StatsUtskottets Betänkande*
hvilket blott blifvit af PresteStåndet bifallit,
skola referera sig till Landshöfdingepensiolien,
då det lilkväl är lill 65 års ålder
som de höra. Jag ber, alt å nyo få
uppläsa meningen, sedan målet är utredt.
Den lyder sålunda: äfvensom Utskottet tillstyrker,
att blifvande Innehafvare af de g
till uppförande å Stat föreslagne Generalslöner
i Penningar må erhålla rättighet,
att, lika med Landshöfdingar, och i
enlighet med hvad Författningarne om afskedstagande
civile Embetsmäns pensionerande
föreskrifva, vid 65 års ålder, efter
Den 28 December f. m.
*9
erhållit, afsked, till pensions åtnjutande för
den öfriga lifstiden uppföras å Allmänna
Indragnings Staten; dock att på en gång ej
flere än 2:ne sådane pensioner bestås. Mig
syrtes det klart i att allt refererar sig till
ziffran 65, och så hafva Rikets Ständer förstått
det, ty Borgare- och PresteStånden
samt Ridderskapet och Adeln hafva utan
anmärkning bifallit det som rörer åren,
men stadnat i olika beslut om antalet och
pensionernes beloppi.
Friherre Cederström: Om de af Herr
Lefmi uppläste ord utur StatsUtskoltets Betänkande,
att Pensioner för Generaler skola
vara lika med Landshöfdingars och utgå i
enlighet med Författningarne för civile Tjenstemän,
skola refereras till 65 års ålder, så
får jag fråga, huru det #r möjligt, att SlatsUtskottet
kan yttra en sådan conlradiction,
ty det är ej samma Författning, som gäller
för Landshöfdingars pensionerande, och
för civile Embetsmäns i Öfrigt. Här är beloppet
bestämdt lika med det för Landshöfdingar,
och tiden alt komma i åtnjutande
af pensionen lika med den för civile Embetsman.
Sådant är Rikets Ständers beslut,
och icke, att pensionsbeloppet skall vara hela
lönen. När StatsUtskottet vid voteringspropositionens
uppgörande icke bestämdt
yttrat, att detta är Utskottets, och sedan
Rikets Ständers mening, och det är Preste55
H. ?.*
ao Den 28 December f. rt>.
Ståndets mening, som skall ligga till grund
för beslutet, så må det tillåtas mig tro, att
detta icke var PresteStåndets mening, utan
att pensionerne skola vara lika med Landsliöfdingars.
Om detta är ett factum, lär
icke eller det från StasUtskottet nu inkomne
Memorial vara rigtigt. Den deruti omtalade
summa är antagen per analogiam efter
civile Tjenstemännens pensionering, ty
de hafva hela lönen i pension. Men sådant
är icke förhållandet med Landshöfdingar;
de hafva numera icke sin hela lön som
pension, utan beloppet af StatsSecreterares
lön 1818; före den tiden hade de hela lönen.
Deruti är hela skilnaden. Jag skulle
derföre tro att, i likhet med hvad Rikets
Ständer redan expedierat angående 3:dje
IIufvudTiteln, IndragningsStaten äfven måste
blifva expedierad utan att nämna ziffran,
då ingen person finnes, som zifFran
hafva skall, och att man blott bör utsätta
samma ord som i Rikets Ständers beslut.
Då, och endast på det sättet, är Rikets
Ständers beslut expedieradt. StalsUtskottet
har i tableauen till N:o 335 behagat
uppföra summan till 4o°° R*‘dr. Sedermera
har Utskottet nu inkommit med ett Memorial,
deruti det förklarat detta vara en
misskrifning, och att summan bör vara 3ooo
R:dr, men ingendera af dessa summor är
rigtig. Utskottet har icke med summan
att skaffa; summan för Landshöfdingar är
bestämd till likhet med StatsSecreterares
¥
Den 28 December f. m.
lön. Detta bestämdes vid 1818 års Riksdag.
Jag hemställer således, om det icke
vore lämpligast att förklara, det ingen särskilt
summa behöfver upptagas, och alltså
ingen missskrifning rättas, utan att Mer
morialet blott lägges till Handlingarne.
Hvad åter Memorialet N:o 335 angår, så
måste det remitteras till BevillnjngsUtskottet
för Statsbristsumraans skull.
Herr Lefrén: När Friherre Cederström,
började sitt nu afgifne yttrande, kom han
alt anföra orden så som de icke äro: lika
med Landshöfdingars. Det står likväl: lika
med Landsbofdingar. Det var ej eller
underligt, ty han hade ej Memorialet till
hands. Deremot är det bestämdt, att det
icke är uttaladt, huru stort beloppet skall
vara, men väl att Författningen för civila
Tjenstemän skall vara gällande. Det torde
vara öfverflödigt, att härom stadga, sedan
3:dje HufvudTiteln är expedierad, monicke
böra de 4000 Rldrne stå qvar. Det måtte
icke vara Friherrens mening.
Herr Rosenqvist} Fredrik Leonhard:
Med hänsigt till Herr Ståhles, Grefve von
Schwerins, Friherre Sprengtportens och Hr
Norei reservationer mot pluralitetens beslut,
finner jag Memorialet N:o 335, böra, på grund
af gnmärkningarne, återremitteras, ty i betraktande
deraf att pluraliteten består af blott
en röst, och att de betänkligheter Hr Ståhle
l}en 28 December f. m.
ffapilagt, äret ganska yigliga, apser jag den*
i?qra komma under nytt öfvervägande. I
Hery Ståhles reservation står: Genom ep.
rösts pluralitet inom StafsUtskottet, har
uppkommit den felaktiga StatsReglering ,
sqni nu understäUes Rikets Ständers prof-;
ning, och hvarå, genom denna reservar
tion, jag vågar påkalla särdeles uppmärk-.
Samhet, tiU förekommande af Statsbrist och
deraf följande Urtima Riksdag. Det är omtalad
t, och befinnes vara minskning i an?
slagen å vissa HufvpdTitlar. Man kunde
lätt tro, att sådant uppkommit genom spar?
samhet, mpn på det Utskottet icke må blifya
debiteradt för något, så vida skildt från
detsammas grundsattser, skall jag upplysa
de helt naturliga orsakerna, som utan Utskottets
förvållande åstadkommit nedsatt?
ning på vissa Titlar. Minskningen på första
HufvudTiteln har uppkommit derigenom
att den Kongl. Prinsessan dödt; minskningen
på den andra har skett genom öfyerflyttning
till den 3:dje; således alldeles
jcke genom någon hushållning eller be?
sparing.
Herr Riben, Carl Wilhelm; Det var i
aplgdning af Friherre Cederströms anmärkning
jag tog mig friheten att begära ordet.
jfag var ej ledamot af StatsUtskottet, då
det misstag begicks, sorn satte Utskottet i
nödväpdighet att afgifva Memorialet N:o 352,
men jag var ledamot, då detta sednare af?
Den 28 December f. m.
23
gafs. Jag tror, alt Friherre Cederströms
anmärkning kan grammaticaliskt vederläggas,
ty, om jag rätt fattat hans anförande,
så grundar det sig derpå, att ordet Landshöfdinge
skulle stå i Genitivus, hvilket ej
är föi hållandet. Jag får nämna, att Utskottets
uppmärksamhet på misstaget visades
af en Ledamot af PresteSlåndet, som
i Utskottets plenum gaf tillkänna, att 4ooo
R:dr voro beviljade åt Generalitetet, hvilket
likväl var ett belopp, som ingen tänkt
på att gifva Generalerne. Yid undersökningen
härom, hvilken var ganska vidlyftig,
ty den borttog en hel förmiddag,
var man tvungen att se efter, huru den voteringsproposition
såg ut, som man voterat
öfver, och denna propositions ordalydelse
borde blifva den regel, hvarefter StatsUtskoltet
måste göra hvad Utskottet kunde,
för alt rälta ett misstag, hvartill Utskottet
sjelf gifvit anledning. Då fann man att, efter
de beslut som voro fattade, det ej var
sagdt, att Landshöfdinge-pensionen skulle
vara den, som borde tillkomma Generalerne.
Det fanns ej sagdt hvarken j propositionen
eller i utlåtandet. Det blef då
fråga, hvad Utskottet menat för belopp.
Då kom man öfverens, att det yar 3ooo
R:dr, eller precist den summa, som utgör
Generalernes egentliga lön. Jag tillstyrker,
alt Ridderskapet och Adeln måtte bifalla
detta Memorial, såsom en uppgift på hvad
Rikets Ständer och Utskottet menat. Två
Den 28 December f. m.
Stånd hafva redan bifallit det, och jag ser
ej, huru StatsRegleringen annars i dag skall
kunna afgöras,
Herr von HartmansdorffAugust: Jag
ämnar yttra mig både emot Friherre Cederström
och Herr Rosenqvist; rupn sorn
de talat om olika Memorialer, anhåller jag
få veta, hvilketdera först skall företagas?
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, det han ansåg
StatsUtskottets Memorial N:o 352, såsom
innehållande en rättelse i Memorialet N:o
335, böra först pröfvas och afgöras.
Herr von Hartmansdorffv Jag får då
Upplysa, att det omtalade misstaget härrört
deraf, att StatsUtskottets betjening icke är
så kunnig som Ledamöterne om Betänkandernas
innehåll. — Då tableauerne voro uppgjorda,
önskade jag, att någon af Utskottets
Ledamöter på UtgiftsAfdelningen måtte före
tryckningen collationera dem med betjeningen.
Sjelf kunde jag ej åtaga mig det,
emedan jag ej hörde till den afdelningen
och hade öfverhopande göromål på min. —-  Ingen af Utgifts-Afdelningen sade sig heller
hafva tid dermed, och så inträffade felet.
Att det verkligen är ett misstag, skall
jag söka utreda. Grunden, hvarföre Generalspersoner
nu skulle pensioneras på IndragningsStaten,
var, att derutinnan införa
likhet med civile Pensionärer. Ehuru an
-
Den 28 December f. m.
25
märkningar inom Stånden deremot gjordes,
bifölls dock förslaget af RiksStånden,
emedan likheten befanns billig, och borde
införas. Då man utgick från en jemnlikhets-grund,
kunde hvarken StatsUtskottet,
eller RiksStånden, vilja göra militairpensionerne
större, än de civila, och således
åstadkomma ny olikhet. Civila Tjenstemän
få, såsom bekant är, vid 65 års ålder
behålla hela lönen, men icke taffel-penningar.
Hvad Generalerne hafva i lön, det
skola de således uppbära i pension, men
hvad de hafva i taffel- eller respenningar,
kunna de ej få behålla såsom pension, emedan
det just vore att borttaga likheten med
civilen, i samma ögonblick, man begagnat
henne såsom skäl för Generals-pensionernas
uppförande på IndragningsStat. Vid sådant
förhållande anser jag det icke vara origtigt,
utan i sin ordning, att rätta misstaget. På
samma sätt som StatsUtskottet anmäler för
Rikets Ständer, att en origtig ziffra insmur
git sig i beräkningarne, på samma sätt kunna
och böra Rikets Ständer, till förekommande
af oreda och tvister i framtiden,
anmäla hos Kongl. Majit, om något misstag
insmugit i en expedition, för hvars skyndsamhet
vi hafva att tacka den Ledamot,
som här gjort anmärkningen. Jag tillstyrker
således, att Ridderskapet och Adeln måtte
desto heldre vidtaga den rättelse Stats»
Utskottet föreslagit, som den jemförelse
friherre Cederström uppdragit icke bevisar
Den 28 December f. m.
hvad som åsyftades. Om StatsSecrelerarelönerne
höjas, följer ej deraf, eller af Embetenas
lika rang, att Landshöfdinge-lönerne
äfven skola ökas. Dertill mätte behöfva
s ett särskilt beslut af Rikets Ständer,
hvilket ännu icke ägt rum. Emedlertid kunna
Landshöfdingarnes rättigheter icke vara
större än de hittills varit.
Friherre Cederström: Det är rätt illa,
att jag blifvit tillagd yttranden, som jag ej
haft. Jag har aldrig påstått att, om StatsSecreterarelönerne
förändras, Landshöfdingarnes
pensioner derföre äfven skola ändras.
Jag har endast yttrat, att år 1818
Rikets Ständer beslutat, det Landshöfdingars
pensioner skulle vara lika med StatsSecreterarelönen.
Rikets Ständer utsatte då
ingen summa, men hvar och en vet, att
StatsSecreterarelönen då var 2,800 och några
oell \o R:dr. Således är nu frågan den,
hvad Rikets Ständer beslutat? Det påstås
af Herr Riben, att grammatican ej skulle
följas, om man sade, att Generalernes pensioner
skulle blifva lika med Landshöfdingarnes.
Nu frågar jag, när man begynner
med att säga, lika med Landshöfdingar, och
i enlighet med hvad för civila embetsmän
är stadgadt, om icke, i fall Rikets Ständer
hade stadgat detsamma om ProtocollsSecreterare,
som nu om Generaler, nemligen
alt deras pensioner skulle blifva lika med
Landshöfdingars, och i öfrigt lika med hvad
Den 28 December f. m.
27
för civila embelsmän stadgadt finnes, Herr
Riben skulle vilja göra sin rätt gällande,
enär det en gång kunde komma i fråga, samt
finna stadgandet så val logiskt, som grampiaticaliskt
rätt bestämdt. Då Rikets Ständers
beslut äro tydliga, bör ingen förändring
deruti göras. Här är ej sagdt för Generalerne,
"hela lönen”, utan, Jika med Landshöfdingar,
och i likhet med hvad som för
pivila embelsmän är stadgadt. Jag är ej af
den tanka, att Landshöfdingepensionen är
ökad till 4ooo R:dr. Jag är af den, att
hvad som stadgades 1818 är gällande för
alla dg Landshöfdingar, som äro tillsatte efter
1818, och att de, som äro näpinde förut,
äro berättigade, enligt förut gällande stadganden,
till bela lönen såsom pension. Som
det är olika Författning för Landshöfdingar
och andra civila tjenstemän, i afseende på
åldern för pensioners erhållande, är stadr
gandet för Generalernes pensionsrätt, sedan
pensionsbeloppet blifvit bestämdt lika med
Landshöfdingar, enligt hvad för civil Embetsman
är stadgadt, icke en betydelselös
pitation; det innebär tvertom ett bestämdt
stadgande rörande åldern. Jag har intet emot
den rättelsen i N:o 335, att summan 4°°o
anses oriktig, ty Rikets Ständer hafva }cke
beslutif någon summa; Rikets Ständer hafva
helt enkelt beslutit, att dessa pensioner skola
yara lika med de för Landshöfdingar bestämde,
och erhållas vid 65 års ålder. Sår
Jedes, om den rättelse iakttages i N:o 335 5
28
Den 28 December f. m.
att alla sumtnor uttagas, och någon summa
aldrig »ämnes, såsom i Betänkandet N:o i32,
så tror jag det blifva lika med hvad Rikets
Ständer beslutat, och med den Expedition
Rikets Ständer justerat angående 3:dje HufvudTiteln,
der dessa pensioner finnas upp<-  tagne i de ordalag, man. torde finpå böra
blifva gällande.
(grefve von Schwerin _, Fredrik Fogis?
laus: Förvillelsen synes ligga deruti, att i
Bilagan N:o 11, sorn har till titel: Till utgående
å Allmänna IndragningsStaten hafva
följande utgifter blifvit anviste_, blifvit
upptagen en summa af 8.000 R:dr till pen?
sioner för a:ne Generaler. E11 eventuell utgift
får ej finnas der. Den princip, hvarefter
Generalspensionerne komma att bestämmas,
enär behof derom uppstår, igenfinnes
pag. 67. Något anslag till eventuella Landshöfdinge-pensioner
finnes icke på Allmänna
Indragningsstaten. Hvarföre då för Gene?
raler? StatsUtskottet, då det insåg, att dess
gjorda framställning behöfde förklaring, hade
gjort bättre om det rent ut sagt: här
har misstag ägt rum. Jag instämmer med
Friherre Cederström deruti, att det senare
Memorialet må läggas till hand Hogarne. Inträffar
casus alt tillämpa Rikets Ständers
beslut, lära Konungens Rådgifvare ej låta
förvilla sig af ziffran, utan till grund för
sina rådslag lägga hvad Rikets Ständer beslutjt.
Den 28 December f. m.
29
Herr Riben: Jag instämmer så till vida
med Grefve von Schwerin, att jag tror det
vara ett stort misstag af StatsUtskottet, att
det uppfört summan af 8000 R:dr, men jag
kan ej instämma deruti, att liela frågan är
upplyst derigenom att man förklarar saken
som ett misstag. Det liufvudsakliga
återstår, att bestämma Generalspensionen.
Det är den frågan, som måste afgöras, och
som måste förhindra, att detta Memorial lägges
till handlingarne. Rikets Ständer måste
svara, om de godkänna projectet till rättelse.
Det är mig likgiltigt, om Generalerne
få 3ooo eller 2,800 R:dr, men jag kan icke
underlåta att besvara det exempel, hvarmed
1 Friherre Cederström velat försvara sin mening.
Han har anfört exemplet af ProtocollsSecreterare,
som skulle få Landshöfdingepension.
Just detta bevisar motsatsen
af hvad han velat styrka. Man behöfver
blott kasta .ögat på rangordningen för att
finna det orimliga af exemplet. Nu står frågan
så, att innan Rikets Ständer hafva med
Ja eller Nej afgjort detta Memorial, är ingen
summa bestämd till pensioner för Generalerne,
ty det är väl sagdt i tabellen,
att de skola hafva 4ooo R:dr, men det åstadkommer
en förändring i StatsRegleringen.
Om Rikets Ständer gifva bifall till dessa
3ooo R:dr, behöfves ingen återremiss. Jag
ber likväl, att ytterligare få upplysa meningen
i StatsUtskottets Memorial. Rikets Ständers
beslut lyder så här: att blifvande in
-
3o
Den a8 December f. m.
nehafvare af de g Generalslönerne i penningar
må, lika med Landsbofdingar, och
i enlighet med hvad För fattningar ne om
afskedstagande civile embetsmäns pensionerande
föreskrifva, vid 65 års ålder, efter
erhållet afsked, till Pensions åtnjutande för
den öfriga lifstiden uppföras å Allmänna
JndragningsStaten. Jag öfverlemnar nu till
hvar och en att afgöra, om Landshöfdingepensionen
är den, som Generaleine skola
åtnjuta. Jag skall gerna medgifva, att ordet
Landshöfdinge kunnat vara uteslutet ur Betänkandet.
Orsaken, hvarföre det står der,
malte förmodligen vara den, att de äro personer,
som hafva rang lika med Generaler;
men visserligen hade det kunnat vara borta.
Jag tillstyrker, att Ridderskapet och Adeln
måtte bifalla rättelsen af misstaget.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade, att enär det vore
klart, att en misskrifning från 3ooo till /fooö
R:dr ägt rum, sådant torde böra rättas, i
anledning hvaraf Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln godkände
den af Utskottet i Memorialet N:o 35a föreslagne
rättelse.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Grefve Brahe, Magnus: Jag får vördsamt
hemställa, om icke Ridderskapet och
Adeln skulle vilja qvarblifva vid det beslut,-  att ej utsätta något bestämdt pensionsbelopp.-
Den 28 December f. m. 3i
Då kommer frågan till Kongl. Maj:ts afgörande,
som kan bestämma pensionen efter
de Författningar och Stadganden, hvilka redan
finnas.
Herr Riben: Jag skulle för min enskilt»
del alltför gerna gä in på delta sätt att afgöra
frågan, men jag vågar hemställa, om
icke, då vi hört, huru personer inom Ridderskapet
och Adeln missförstått meningen,
Konungens Rådgifvare sjelfve skulle kunna
komma i osäkerhet om hvad heslutet innefattar?
Hvad som angår ziffra, hör med
ziffra bestämmas, och då det är fråga om
att fixera ett belopp af pensioner, hvarföre
icke utsätta ziffran? Frågan är helt enkel.
Man har bestämt lönerne för Generalerne,
och att de vid 65 års ålder skola, i likhet
med Landshöfdingar och civile embetsman,
åtnjuta pension, det vill säga, om jag utesluter
ordet Landshöfdingar, hela lönen.
Hvarföre icke då, för tydlighetens skull,
säga, att beloppet utgör jemt 3ooo R:dr.
Herr Ribbingj Arvid: Jag anhåller få
veta, huru Herr Grefven och LandtMarskalken
uppfattat det svar Ridderskapet och
Adeln gifvit på den sist framställda propositionen,
och skall uppskjuta vidare yttrande,
tilldess jag får erfara, om någon discussion
derefter erfordras.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att, enligt hvad
32
Den 28 December f. m.
Hans Excellence tyckt sig finna, Ja öfverröstat
Nej, och att Ridderskapet och Adeln
sålunda godkänt den af Utskottet föreslagne
rättelse; hvaruti Ridderskapet och Adeln
äfven höides instämma.
Herr von Hartmansdorff: De anmärkningar,
sorn blifvit gjorda vid StatsUtskottets
Memorial N:o 335, kunna hänföras både
till form och sak. Man har uppehållit sig
dervid, att blott en enda röst utgjort pluraliteten
inom Utskottet. Men hvar och en
vet, att då fråga är om pluralitet, är den
lika giltig genom en, som genom flere röster.
Hvad för öfrigt Herr Ståhles reservation
beträffar, så torde Ridderskapet och
Adeln, sedan min reservation blifvit uppläst,
inhemta att jag redan vederlagt honom.
Men som delta Memorial icke innefattar
annat än ett omdöme af StatsUtskottet,
utan någon framställning till afgörande,
sa.mt för öfrigt endast en uppgift på den
summa, hvilken såsom Statsbrist bör af Bevillningen
fyllas, inser jag icke något skäl
att återremittera Memorialet, hvilket egentligen
endast innefattar en recapitulation af
summor, sorn förut äro bestämda.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid StatsUtskottets
Memorial N:o 335 gjorde anmärkningar böra
föranleda till delsammas återremitterande.
Ropades Nej. Uppä
i
Den 28 December f. ra, 33
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMar skalken frams tåld proposition,
fann Ridderskapet och Adeln för
godt bifalla berörde Memorial, under iakttagande
likväl af den i StatsUtskottets Memorial
N:o 35a omförmäldte rättelse, samt
tillika öfverlemna förstnämde Memorial till
BevillningsUtskottet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken tillkännagaf, att Plenum
lomme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den 7 sistlidne November under N:o 327
afgifne, och den \ dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, rörande liqvidationer af
åtskillige Medborgares i de förenta NordAmerikanska
Staterna fordringsanspråk hos
Svenska Statsverket.
Grefve Horn s Claes Fredrik: Sedan
trenne RiksStåud redan bifallit förevarande
Utlåtande, finnér jag, att en återremiss icke
leder till något ändamål. Hvad StatsUtskottet
egentligen bordt göra, hade varit alt
remittera frågan till ConstitutionsUtskottet,
emedan hela åtgärden, hvarom Utlåtandet
handlar, visar, huru de diplomatiska ärenderna
i senare tider hos oss varit bedrifna.
55 H.
3
34
Den 28 December f. ui.
Jag tror nog, att StatsMinistern för Utrikes
Ärenderna haft full anledning alt framställa
inför Regeringen någon farhåga, i fall man
icke godkände de Americanske fordringsägarnes
anspråk, helst sedan de blifvit så
liögst betydligt nedsatte; men det tyckes
vara, om jag så får säga, något mindre passande,
att Svenska Regeringen, sedan den
tillerkänt dem hopp om ersättning för de
uppbringade Skeppsiasterne, för enskild del
begagnat de medel, som sedan inflöto för
dessas försäljning, så att den medgifna ersättningen
icke kom i fråga, förr än på fyrfaldiga
och många gånger upprepade framställningar.
Jag anhåller derföre om proposition
till afslag å Utlåtandet, emedan
jag icke anser, alt Ridderskapet och Adeln
bör gilla ett sådant förfarande.
Herr von Hartmansdorff> August: Sedan
trenne RiksStånd redan bifallit ifrågavarande
Utlåtande, hemställer jag, om det
är värdt att ingå uti någon discussion öfver
ämnet. Resultatet är i alla fall redan bestämdt.
Herr Cederschjöld_, Pehr Gustaf: Då
jag hört en Talare citera såsom orätt, att
frågan icke blifvit remitterad till ConstitutionsUtskottet,
vili jag blott hafva äran tillkännagifva,
att hon der varit under öfvervägande,
och, så mycket jag och de öfrige
Ledamöterne kunnat finna, är den saken nu
Den 28 December f. m.
35
väl behandlad. Jag har blott förundrat mig
öfver, att man så länge genom negotiationer
uppskjutit, alt betala en skuld, som man
icke kuude bestrida. Jag hemställer hvad
annat är att göra vid detta Utlåtande, än
alt lägga det till handlingarne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla StatsUtskottets
förevarande Utlåtande.
Ropades Ja.
Grefve Horn och Herr Rosenqvist j
Fredrik Leonhard, anmälte emot detta beslut
sina reservationer.
Föredrogs å nyo Stats- och BancoUtskottens
den 3 dennes under N:o 22 afgifne,
och den ii derpåföljde e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, angående den Extra
StatsRegleringen intill nästkommande Lagtima
Riksmöte.
Grefve Hornj Claes Fredrik: Att fatta
något beslut öfver detta Utlåtande, anser
jag oformligt, emedan Ridderskapet och
Adeln derigenom kunde anses hafva på förband
afgjort frågan om anslaget till Götha
Canal. Jag hemställer således, om det ej vore
lämpligast att lägga Utlåtandet till handlingarne.
Det kan ej anses såsom annat, än
en appercu af hvad Utskotten ämna göra.
55 H. 3*
36
Den 28 December f. ra.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
tror icke, att detta Utlåtande kan läggas till
handlingarne, emedan tvenne beslut deruti
äro framställda till afgörande. Det första
nemligen angående liqvidationssältet emellan
Banken och RiksgäldsContoret om Bancovinsten;
det andra om användandet af
Extra Medel i24>6<->6 R:dr till bestridande
af utgifter, hvilka dels redan äro anvisade,
dels ock komma att anvisas på RiksgäldsContoret.
Enär således ett bestämdt beslut
bör fattas, får jag, på de i Reservationerne
anförda skäl, anhålla, att det måtte blifva
återremiss.
Friherre af Nordin, Carl Johan: Jag
instämmer helt och hållet i de reservationer,
som blifvit afgifna af Herrarne von
Hartmansdorff och Franc Sparre, nemligen
om vigten deraf, alt anslagen till Wanäs
fästning, samt befästandet af inloppen till
Carlscrona och Stockholm, må utgå äfven
för det 6:te året med samma summa, som för
de 5 föregående åren blifvit bestämd; och
jag tror att det uppenbart är en stor misshushållning,
om ett påbörjadt arbete skall
under loppet af ett år ligga nere, till dess
Rikets Ständer finna lämpligt, att om en
blifvande Statsreglering besluta. Under sådane
förhållanden är det omöjligt för Styrelsen
att bereda och anordna de föregående
nödige åtgärderne med proviantering m. m.,
hvarförutan arbetet icke kan i tillbörlig
Den 28 December f. m.
37
ordning forisättas. Jag anhåller på dessa skäl
om återremiss, samt att Utskotten måtte ingå
på Reservanternes mening.
Herr Riben j Carl Wilhelm: Jag skall
för min del visserligen icke sätta mig emot
en återremiss, men bör likväl nämna, alt
det varit efter en ganska långvarig öfverläggning
och påföljande votering, som Utskottens
pluralitet stannat i det beslut, att
icke taga i beräkning det 6:te årets inkomster.
Afven jag tillhörde denna pluralitet.
Man är vid denna Riksdag frikostig på Anslag,
men rädd för Lån. Detta måste nödvändigt
väcka en förskräcklig villervalla och
ett förfaseligt bekymmer, när den slutliga
regleringen skall uppgöras. Man har så tillgripit
alla tillgångar för Statsbehofven, att
den ringaste stöt af brist skall föranleda till
aldraminst en Urtima Riksdag. Hvad reservationerna
beträffar, får jag bekänna, att
ehuru jag lika så väl som de värde Talarne
önskar, att de ifrågavarande fästningsarbetena
måtte blifva fullbordade, ser jag likväl
heldre, att det sker genom vidtagande af
lån, än genom tillgripande af den sista utväg
man har, som fruktansvärdt nog torde
behöfvas för realisationen.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Då
jag här hört omtalas det 6:te årets tillgångar,
skall jag blott utbe mig få hemställa,
huruvida det ens kan komma i fråga, att
38
Den 28 December f. m.
här anticipera på nästkommande Rikets Ständers
beslutande-rätt. Om Riksdag efter Grundlagen
skall hållas hvart femte år, måsteden
nästkommande sist inträffa den 4 November
j833, och då kan man åtminstone aldrig
få gå längre, än till år 1834» under hvilket
år den nya StatsRegleringen bör blifva
uppgjord.
Herr Rosenqvist Fredrik Leonhard:
Lika med Grefve Horn anser jag visserligen
rättast, att lägga Utlåtandet till handlingarne;
men då återremiss blifvit begärd,
och det ifrån en sådan sida, att man med.
säkerhet kan veta, att utgången ej är equivoque,
vill icke eller jag bestrida densamma,
utan anhåller blott, att den då måtte
blifva på grund af Herr Ståhles reservation.
Friherre af Nordin: Jag har begärt
ordet i anledning af hvad Herr Riben yttrat,
nemligen att han heldre ville, det lån
skulle upptagas för att fylla det ifrågavarande
anslaget på 6:te året. I Herr von
Jlartmansdorffs reservation finnes utredt,
att RiksgäldsContorets tillgång uppgår till
340,000 R:dr om året, och behofvet endast
till 135,ooo R:dr. Således är der en behållning
af io5,ooo R:dr. Dessutom är Bankens
behållning 300,000 R:dr. Jag anser det
icke nu derföre vara behöfligt, att ingå i
någon närmare pröfning, huru medlen skola
utfinnas. För öfrigt torde det icke tillhöra
Den 28 December f. m.
39
Ridderskapet och Adeln, att nu besluta, huru
medlen skola utses, utan må det bero på Utskotten
att föreslå, huruvida det skall ske genom
lån, eller genom begagnande af de tillgångar,
som finnas. Hvad åter det beträffar,
att Utskotten skulle sträckt deras omtanka
för långt, genom bestämmande af anslagets
utgående öfver det 6:te året, så skall
jag förändra min framställning sålunda, att
anslaget måtte anvisas för Wanäs, Kungsholms
och Stockholms befästande, att utgå
för alla de år den nu antagne Statsregleringen
blifver gällande, hvarigenom den
framställde betänkligheten måtte kunna förfalla.
Dessa medel hafva nu blifvit flyttade
från ordinarie till särskild Stat, och jag ser
icke någon olaglighet deruti, att då ifrågavarande
anslag hitintills oafbrutit utgått, de
äfven hädanefter komma alt göra det, ehuru
förflyttade ifrån ordinarie till extra Stat;
en förändring, som i intet fall bör kunna
inverka på nödvändigheten af anslagets oafbrutna
utgående. Jag förnyar min begäran
om återremiss.
Herr von Hartmansdorff': Friherre af
Nordin har anfört nästan allt hvad jag ville
säga. Jag får således blott tillägga några ord
i anledning af hvad Herr Cederschjöld yttrat
derom, att det skulle vara ett ingrepp
i nästa Ständers rätt, att vi fattade beslut
angående den extra Statsregleringen för nästkommande
Riksdagsår. Med lika skäl skulle
4o
Den 28 December f. m.
man kunna suga det vara ett ingrepp i deras
rätt, att vi bestämma hela den ordinarie
Staten för det kommande Riksdagsåret.
Gjorde vi icke det; så skulle både
inkomster och utgifter, eller med elt ord
liela Statsregeringen, upphöra, och en allmän
villervalla inträffa med samma år, som
en lagtima Riksdag börjades. Men då man
inser origtigheten deraf för den ordinarie
Statsregleringen, bör man äfven inse den
för den extra Statsregleringen, aldrahelst i
ett så vigtigt fall som Rikets befästning.
Herr Riben har trott, att om man under
Riksdagsåret äfven skulle fortfara med de
extra anslagen, skulle en förskräcklig oreda
och ett faseligt bekymmer uppstå, i händelse
en stöt, hvarmed lärer menas statsbrist,
påkomme, enär man nu utsopat alla
möjliga medel. Om någon brist i tillgångarne
skulle uppkomma, så behöfver man
lorst göra lån, eller hvad han föreslagit att
göra, onödigtvis, när man har penningar,
som emellertid skulle ligga ofruktbara. Ilan
har äfven omtalat, aLt man skulle behöfva
de ännu odisponerade medlen till Realisationen,
men Ridderskapet och Adeln lärer
icke hafva förglömt, att endast en viss summa
årligen är anslagen till realisationen, och
alt således de ännu odisponerade medlen ej
kunna komma Realisationen lill godo, antingen
de anslås lill den extra Slatsreglejingen,
eller icke.
Den 28 December f. m.
4[
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag tillhörde
den majoritet, sorn ansåg lån vara
fördelaktigast, men hvilken sedan blef minoritet
inom Utskotten. Då jag likväl nu
tänker derpå, att följderna af en återremiss
möjligen kunde blifva, att Utlåtandet förändrades
till den grad, att ett annat system,
motstridande alla förut fattade beslut, antoges,
hemställer jag, om icke, enär vinsten
af en återremiss möjligen kunde sätta allt
på spel, derigenom att Riksdagen kunde slutas
innan Utlåtandet återkomme, det vore
bättre, att nu genast bifalla berörde Utlåtande.
Herr Cederschjöld: Jag bar blifvit missförstådd
af tvenne Talare, som trott, det
min mening kunde vara, att anslag ej borde
räcka längre än till dess Rikets Ständer sammanträda.
Alla anslag skola fortfara, intill
dess nya Ständer beslutat en ny Statsreglering
enligt 61 §. RegeringsFormen. Nu är
bela skilnaden emellan Reservanterne och
mig, att de. taga för afgjordt, att någon ny
Statsreglering ej skall fastställas förrän i835;
och jag åter föreställer mig, att en sådan
skall ske 1834i emedan jag ej kan annat
förmoda, än att Rikets Ständer skola sammanträda
år i833, såsom RegeringsFormen
och Riksdagsordningen bestämdt föreskrifva.
Det bar således alldeles icke varit min
mening, att göra någon inskränkning i hvad
Utskotten föreslagit, utan blott att hindra
42
Den 28 December f. ra.
det anslagen ej må utsträckas till år, hvilka
icke tillhöra dessa Ständers område.
Grefve Brahej Magnus: Jag förenar
mig med de Herrar, som önskat återremiss
af Utlåtandet. Då Försvarsverkets iståndsällande
klafver, att de dertill lemnade anslag
oafbrutet fortfara att utgå, torde något
uppskof i detta afseende ej vara nyttigt,
emedan all sådan tidsutdrägt naturligtvis
bidrager, att höja kostnaden utöfver den
först beräknade summan. — Vi hafva nyligen
sett exempel härpå, hvad Götha Canal
vidkommer, som, just till förekommande
af onödige kostnader, måste erhålla interimsanslag,
och som nu med hvarje dag kostar
betydliga summor, i afvaktan på slutliga anslaget
af Rikets Ständer.
Herr Printzenskjöldj Axel: I likhet
med hvad Reservanterne inom Utskotten,
samt Friherre af Nordin nu härstädes, yttrat,
anser jag de extra anslagen äfven under
nästa Riksdagsår böra fortfara. Dock
tror jag bäst vara, för att undvika förebråelse,
alt nu samlade Ständer, vid bestämmande
af den för nämnde anslag gällande
tid, öfverskrida den gräns Grundlagen
i detta fall stadgar, eller intränga på
kommande Ständers magtområde, att icke
några åratal för ifrågavarande anslags utgående
nämnas, utan all stadgandet, rörande
tiden för Extra StatsRegleringen, blifver
Den 28 December f. m.
43
detsamma, som för den Ordinarie, eller
att den skall fortfara intilldess vid nästa
Riksdag, utan afseende , på, när den kan
infalla, derom annorlunda stadgas.
I anledning af Herr Ribens yttrande,
deruti jag instämmer, att, vid den verkställda
StatsRegleringen, inkomster och utgifter
blifvit så netto upptagna, att nästan
säkert kan förutses möjligheten af en Statsbrist,
har Herr von Hartmansdorff förment
en sådan händelse kunna afhjelpas, genom
upplåning, i behofvets stund, af då nödige
medel, får jag, enär enligt Grundlagen,
StatsLån ej få göras utan Ständernes samtycke,
den äran härmed fästa Utskottens
uppmärksamhet på denna omständighet,
samt föreslå, att Utskotten, vid besvarande
af den återremiss, hvarom jag nu vågar
anhålla, må till Rikets Ständer hemställa,
det Fullmägtige i RiksgäldsContoiret
måtte berättigas, att, om och när behofvet
påkallar och Kongl. Maj:t sådant äskar, få
emot låg ränta, upptaga lån till fyllande
af de brister, som uti de för Statsbehofven
anslagne tillgångar innan nästa Lagtima
Riksdag kunna inträffa. Jag anhåller
att detta anförande måtte få åtfölja återremissen
till Utskotten.
Herr von Hartmansdorff: Då de tillgångar,
som behöfvas lill fästningsarbete11a
1835, lika väl finnas i RiksgäldsContoiret,
antingen året betecknas med ziffror
44
Den 28 December f. in.
eller icke, skulle jag ej vara emot Herr
Printzenskjölds och Friherre af Nordins föreslagne
ordalag; om icke ziffrornas tabellariska
uppställning fordrade, att Rikets Ständer
bestämdt utsatte hvarje år, för hvilket
inkomster och utgifter beräknas. Till svar
på hvad Herr Rosenblad anfört om tidens
knapphet, får jag nämna, att innan Rikets
Ständer hinna afgöra den värde Ledamotens
låneförslag, att göra oss gäldskyldiga
hos utländningen, torde denna återremiss
nog hinna behandlas.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan dt Marskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Stats- och BancoUtskottens
förevarande Utlåtande gjorde anmärkningar
höra föranleda till detsammas
återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Herr Cederschjöld: Då de, som önska
återremiss, göra det, emedan de frukta,
att ett år skall blifva utan anslag; men
anslagen i detta Utlåtande äro beviljade
till och med år 1834 5 0°h Riksdag ovilkorligen
skall börjas år 1833, samt StatsRegleringen
således otvifvelaktigt blifva uppgjord
år 1834» ser jag ej något hinder, att
nu bifalla detta Utlåtande.
Friherre af Nordin: Den tranquillité,
eller rättare sagt likgiltighet, hvarmed Herr
Cederchjöld bestämmer, att Riksdag år i833
Den 28 December f. m.
skall hållas, kan jag ej dela, emedan jag
tror, att denna fråga är af elt ganska vigtigt
inflytande på samhället i det hela, och
visserligen ännu icke är afgjord, enär det
icke i Grundlagen är uttryckt, om de 5
år, som skola förflyta emellan Rikets Ständers
sammankomst, skola räknas från första
eller sista dagen af den föregående Riksdagen.
Föregående Rikets Ständer hafva
olika heslutat i detta afseende, dock alltid
så, att 5 år förflutit emellan hvarje Riksdag.
Denna fråga är helt och hållit främmande
för ämnet, och jag inskränker mig
derföre till förnyande af min anhållan om
återremiss af förevarande Utlåtande, på de
af mig förut anförde skäl.
Herr Cederschiöld: Till stöd för den
mening jag yttrat om Grundlagens föreskrift,
i afseende på de 5 åren, skulle jag kunna
åberopa allmänna språkbruket i Grundlagens
tydliga ordalydelse, att Rikets Ständer
skola hvart femte år sammankomma.
Men jag behöfver blott vädja till nuvarande
ConstitutionsUtskott, som tydligen uttalat,
det Grundlagen skall så förstås, att
hvarje 5 år skola räknas från Riksdagens
början. Det är blott ett missförstånd, att
ett annat förhållande hitintills kunnat äga
rum. Hvad för öfrigt beträffar den fruktan
man hyser, att Wanäs fästning ett år
skulle blifva utan anslag; så tror jag faran
i detta afseende icke vara särdeles stor,
i
46
Den 38 December f. m.
enär fästningens byggnad är calculerad på
5o år, och ett års afbrott följaktligen ingenting
betyder.
Herr Rosettblad: Då discussioncn nu
tagit en annan vändning, hemställer jag,
om icke den del af discussioilen, som icke
hör till ämnet, utan blott har afseende på
tiden för nästa Riksdag, kunde från återremissen
åtskiljas.
Herr von Hartmansdorff: Det är i anledning
af Herr Cederschjölds senaste yttrande,
som jag vill erinra derom, att det
är befästningen icke allenast af Wanäs, utan
äfven af inloppen till Carlskrona och Stockholm,
hvarom nu fråga är.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken å nyo framställd
proposition, blef Stats- och BancoUtskottens
Utlåtande, på grund af de dervid
gjorde anmärkningar, af Ridderskapet
och Adeln till Utskotten återremitteradt.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart lill 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen d. 2 8 December 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Herr Crusenstolpe j Magnus Jacob: Något
hvar torde erinra sig det bifall, hvarmed,
vid början af detta Riksmöte, ett yttrande
på detta rum upptogs, att nemligen
man i första rummet borde besluta om fäderneslandets
allmänna angelägenheter, och
i andra om Götha Canals. Det är för alt
söka göra denna grundsalts gällande, jag nu
vågat begära ordet. Ännu äro ej alla frågor
om anslag, och ännu mindre om tillgångarne
för dem, slutligen pröfvade. Jag
föreslår derföre vördsamt, att Ridderskapet
och Adeln täcktes, på sätt BorgareStåndet
redan förordnat, besluta: ”att pröfningen
”af Utlåtandet angående anslag till Götha
”Canal må uppskjutas, intilldess ej blott
”RiksStåndens beslut, rörande extra Stats”regleringen,
är fattadt, än äfven Utlåtanden
från Utskotten inkommit öfver alla
”vid denna Riksdag begärdta extra anslag
”och dertill beräknade tillgångar.” Det är
mig vid detta tillfälle högst angenämt, att
den framställning, jag nu tagit mig friheten
göra, hvilar på authoriteten af ett annat
RiksStånd, i hvars beslut jag destoheldre
hoppas, att Ridderskapet och Adeln
lär instämma, som Utlåtandet om extra
48
Den 28 December e. m.
Statsregleringen redan blifvit af Ståndet i
Förmiddags-plenum återremitteradt.
Begärdes på bordet.
Företogs till pröfning BancoUtskottets
den g dennes under N:o 87 afgifne, och
den 17 derpåföljde e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets nnder N:o 71 förut meddeldte
Betänkande, i anledning af väckt Motion
om ersättning till ÖfversteLieutenanten G.
U. Adlerstam för dess, genom en rättegång
med Rikets Ständers Bank , orsakade lidande.
Herr Adlerstam> Gustaf Ulrikj anförde
skriftligen:
Med den rättighet våra Grundlagar lemna
Representanten, att då inom det Riksstånd,
han tillhörer, frågor förekomma,
hvilka personligen röra honom såsom enskild
man, i öfverläggningarne deltaga, med
skyldighet blott, att aflägsna sig vid den
stund beslutet skall fattas; anhåller jag vördsammast
att få fästa Herr Grefvens och
LandtMarskalkens samt Ridderskapets och
Adelns synnerliga uppmärksamhet på det
BancoUtskottets Utlåtande, som utaf Ridderskapet
och Adeln nu kommer att pröfvas
och afgöras, och som ensamt angår mina
angelägenheter.
Vid
Den 28 December e. m.
49
Vid ett tillfälle af så ytterst allvarsam
Vigt, då Rikets Ständers beslut går att bestämma
min, min hustrus, och mina tio
barns timliga välfärd; då så många känslor
strida i mitt inre, blir för mig ingenting
svårare, än att undvika vidlyftighet. — Jag
skall dock bjuda till, att, så vidt möjligt
är, inskränka vidden af mitt anförande,
och blott, hvad sakeus historik beträffar,
i korthet erinra: alt jag i flere år varit ägare
till en icke obetydlig och ganska förmånlig
landtegendom; att densamma, år
1824, i anseende till uteblifven betalning
på ett Bancolån, anslogs till auction i Bancoliuset;
att, vid denna auction, egendomen
af mig genom ombud inropades för
8q5o R:dr; att mitt inrop af BancoCommissariatet
antogs; att jag inom förelagd tid
Inbetalte den fÖrfallne delen af Bancolånet,
med upplupen ränta; att jag likaledes
erlade losen för det salubref, som till mig
borde utfärdas; att jag på 74;de dagen efter
auctionen (prescriptionstiden var ^5 dagar),
genom autentika handlingar ådagalade,
det vid auctionstillfället ingen inteckning
fanns i egendomen, utom Bankens, och
om andra eller senare tillkomne kunde ju
icke rimligtvis fråga uppstå vid auctionsskillingens
liqviderande; att jag begärde utfå
salubrefvet, som var betaldt, men att jag
i det stället, efter 8£ månaders väntan, genom
BancoCommissariatels resolution, blef
55 H. 4
5o Den 28 December e. m.
underrättad, alt auctionen vore ogild förklarad,
på den grund, att jag brustit i en
formalitet, den nemligen, att inom ^5:te dagen
efter auctionen, genom Konungens Befallningshafvandes
laga kraftvundne utslag,
hafva bestyrkt, för huru stor del af köpeskillingen
jag ägde att vid liqviden njuta
minskning i köpeskillingens erläggande; alt
egendomen för den skull anslogs till ny
auction, dervid jag förbjöds att göra inrop,
hvarförutan jag ålades att böta 3 procent
af anclions-summan; att, oaktadt jag protesterade
emot ett så våldsamt förfarande,
och oaktadt jag gjorde min protest gällande
genom sakens dragande för vederbörlig
Domstol, den senare auctionen likväl gick
för sig den 3o Junii 1825; att egendomen
då till annan inropare bortslogs för 43oo
R:dr, eller knapt hälften af hvad den gällde
vid första auctionen, mindre än tredjedelen
af det belopp, hvartill den enligt Banco-metliod
var värderad, och ungefärligen
sjettedelen af hvad den verkligen var värd;
alt jag derefter icke allenast blef våldsammeligen,
med hustru och barn, ifrån min
egendom utvräkt, utan jemväl måste afträda
hela det årets afkastning, som af vederbörande
Kronobetjening och tillkallade värderigsmän
blef uppskattad till 2642 R:dr
44sk.; att Kongl. Svea HofRätt, under hvars
pröfning jag dragit BancoStyrelsens beslut,
lika med mig fann, att ett Konungens BefaUningshafvandes
laga kraftvundne utslag
Den 28 December e. m.
5i
i skuldfordningsmål icke kunde äga rum,
då ingen skuldfordran fanns att domfästa;
att HofRätten fördenskull ansåg den försummade
formaliteten icke böra leda till någon
minskning i min åtkomst-rätt, och att
HofRätten således dömde den senare auctionen
att återgå; att Kongl. Majrts Nedre
JustitiaeRevision i allo tillstyrkte bifall å
denna HofRättens dom; men att hos Konungens
Högsta Domstol ett alldeles motsatt
beslut blef gällande, och att jag, för den
påstådda försummelsen, blef förklarad förlustig
all talan, samt i och med detsamma
beröfvad allt hvad jag ägde och hade.
Den lag eller författning, som togs till
grund för BancoStyrelsens numera gillade
åtgärder, var således lill den grad illa uppfattad,
att af tvänne Domstolar, sora i en
och samma fråga ägde att tillämpa densamma,
den ena fann den icke förtjena
något afseende, såsom icke tillämplig vid
detta tillfälle, och den andra deremot fann
den så vigtig, att sjelfva domslutet derpå
grundades. Olyckligtvis kom den senare
meningen att blifva den höga Domstols,
som sist dömde, och ifrån hvilken ingen
appell äger rum.
Jag har således, i sjelfva verket (ingen
redlig och fördomsfri man skall kunna
neka det,) fallit ett oskyldigt offer för
of ullständiga 3 felaktiga och tvetydiga la55
IL 4*
5a
Den 28 December e. m.
gar. Mitt lika oförtjenta, som oerhörda,
lidande är ibland hela Nationen kändt; det
har öfverallt väckt en allmän förtrytelse,
och det har jemväl, ehvad Utskottet än
må säga, i betydlig mohn bidragit så väl
till den vid denna Riksdag väckta fråga
om de felaktiga BancoFörfattningarnes uppliäfvande,
som till det derpå grundade
sjelfva upphäfvandet.
Det har visserligen varit en stor hugnad
för mig, att uti det allmänna deltagandet
finna ett rättfärdigande af mitt handlingssätt;
men denna moraliska tröst har
dock icke kunnat minska mitt verkliga lidande,
icke kunnat mildra min sorgliga,
och år ifrån år, svårare blifna belägenhet.
Då alla andra utvägar för mig blifvit
stängda, återstod mig blott hoppet på Rikets
Ständers ädelmod, hvilka, sjelfve stiftare
af de felaktiga befundna författmngarne,
jag ansåg äga en stor moralisk förbindelse
sig ålagd, att, så vidt sig göra låter,
ersätta de förluster en medborgare, genom
samma författningars tillämpning, så oskyldigt
lidit.
Detta hopp har icke eller slagit mig
fel, och det är i dag jag af Rikets första
Stånd förväntar början af dess lyckliga uppfyllelse.
Redan för ett år sedan väcktes på detta
rum en formlig Motion om ersättning
för mitt lidande, och i arne andra Riks
-
Den 28 December e, jn.
53
Stånd blef jemväl vid Riksdagens början
frågan vidrörd; och till Rikets Ständers
BancoUtskott remitterades den mig egentligen
angående Motionen.
Uti häröfver afgifvit Betänkande af den
5 Augusti detta år blef af Utskottet anfördt,
att som sjelfva rättsfrågan redan vore af
Högsta Domaremagten till min nackdel afgjord,
kunde Utskottet icke tillerkänna mig
någon rättighet till ersättning; men i anseende
till de ömmande omständigheter och
de behof, hvaruti mina barn genom mitt
iråkade obestånd blifvit försatte, tillstyrkte
Utskottet, att en gåfva af 465o R:dr
måtte för barnen, till jemn delning dem
emellan, anordnas, samt att Idögloflige RiddarhusDirectionen
måtte anmodas alt denna
summa, som borde utgå af en särskild
i Banken stående fond, för barnens räkning
förvalta, till dess de hunno lill myndig
ålder.
Detta Betänkande möttes af Rikets Ständer
med sådan ovilja, att detsamma, utaf
alla fyra Stånden återremitleradt, beledsagades
vid återremisserne af 3o Ledamöters
bland alla Stånden gjorda anmärkningar.
Yid ett sådant förhållande torde det
ursäktas mig, om BancoUtskottets senare
Utlåtande af den 9 dennes, eller det som
i dag skall pröfvas, hos mig väckt den yttersta
förundran, enär Utskottet deruti, utan
att med verkliga skäl söka vederlägga en
5 4
Den 28 December e. m.
enda af de gjorda anmärkningarne, förblifvit
vid sina förra påståenden, och dervid blott
tillstyrkt den obetydliga leuteration, att, utaf
nådegåfvan för mina barn, årliga räntan må
af mig och min hustru under vår lifstid
få lyftas, för att användas tili barnens uppfostran.
Uti detta märkvärdiga Utlåtande anser
jag mig böra anmärka: 1:0 de origtigheter
det innehåller; och 2:0 den stora obilligheten
af Utskottets tillstyrkande.
Således bar Utskottet påstått, att det
icke är författningen j som störtat mig.—
Hvad är det väl då, som gjort det? Månne
BancoStyrelsen eller Domaremagten? Jag
tror det icke, ty ordalydelsen i den numera
upphäfna författningen var desse myndigheters
ledning.
Vidare: att jag blifvit underrättad och
påmint om hvad jag vid tillfället borde
iakttaga.
Sådant är alldeles ogrundadt. Vid auctionen
1824 vistades jag öfver 5o mil från
Hufvudstaden, och mitt Ombud, som för
min räkning verkställde inropet, fick dervid
ej andra tillsägelser, än att ställa sig
författningarne till efterrättelse, — de nu
mera upphäfda författningar, nemligen hvilkas
otydlighet vållat den olyckliga utgången.
Någon annan vederläggning af de i
detta hänseende gjorde reservationer, anser
jag vara öfverflödig; hvad åter angår
Den 28 December e. m.
55
det reservanterne yttra, såsom skulle jag
lia brustit att i rättan tid göra inbetalningen,
bevisar ett sådant påstående, att de
ej med tillbörlig uppmärksamhet läst handlingarne,
som tillfyllest ådagalägga origtigbeten
i detta påslående. Äfven då jag på
74:fle dagen efter Auctionen till BancoCommissariatet
lät inlemna mine äganderättshandlingar,
och ådagalade, att vid auctionstillfället
ingen annan gravation belastat
egendomen, än just Bankens egen fordran,
sades aldrig ett ord om försummelse,
och det var först 8 och en half månader
efter auctionen, sorn jag blef underrättad
om det förvånande BancoGommissariernes
beslut.
Om än Lagen befunnits så obillig, att
den bordt ändras, så förmenar dock Utskottet,
att en förändring deraf icke bör
verka tillbaka.
I en fråga sådan som denna förmodar
jag dock med stort skäl, alt Rikets Ständer,
hvilka sjelfve stiftat både den nya och
gamla Lagen, och hvilka således här, på
visst sätt, äro både Domare och Parter,
lära finna långt under deras värdighet att,
i en så högst grannlaga fråga, begagna en så
advocatorisk undflykt. För min del anser jag
det åtminstone alldeles icke rigtigt raisoneradt,
alt, om en felaktig Lagstiftning vållar
en stor enskild olycka, den nya Lagen
icke skall få godtgöra olyckan, heldst om
56
Den 28 December e. m.
denna nya Lag är så uppfattad, att en dylik
casus aldrig mera kan uppkomma, och
om det t. ex. just vore denna casus, som
motiverat Lagförändringen.
Utskottet har funnit, att Bankens åtgärder
vid detta mål blifvit fullkomligen
godkända genom det att Högsta Domstolen
i allo stadfästat dessa åtgärder.
Delta ogrundade påstående förekommer
något oväntadt. Ifrån det Herr Gripenstedls
motion till Utskottet ankom, och till den
dag den nu finnes sista gången besvarad,
hafva nära 11 månader förflutit, och på
denna tid hade jag trott Utskottet kunnat
äga tillfälle inhämta den hufvudsakliga omständighet
j att Högsta Domstolen, som väl
förkastade mitt anspråk om den sista Auctioinens
återgående, likväl befriade mig från
de af BancoStyrelsen mig ådömde 3 procents
böter af Köpeskillingen, på den grund:
att ingen sådan uraktlåtenhet af mig vore
begången, att böter ägde rum, och dessa
böter NB, voro en ovilkorlig följd af författningen,
i händelse jag bestämdt uraktlåtit
dess föreskrift,
Till obilligheten, på Utskottets sida, räknar
jag först det hårda uttrycket, att jag
sjelf störtat mig, sorn icke åtljdt en gifven
och gällande Lag. — Efter allt hvad
i denna ryktbara sak passerat, och till och
med efter tagen kännedom af Högsta Domstolens
Utslag, torde något hvar förundra
Den 28 December e. m.
57
sig öfver att Rikets Ständers BancoUtskott
argumenterar på sådant sätt.
Den största obilligheten ligger dock,
klart som dagen, deruti, att då Utskottet,
lika mycket af hvad motif, icke kunnat afstyrka
all upprättelse, Utskottet tillstyrkt
den till ett belopp, som ungefärligen svarar
emot ^:del af min i denna stund hafde
penningeförlust på olyckshändelserne.
Jag har uppgifvit denna förlust lill
nära 3o,5oo R:dr, och i sanning skulle det
blifva mera lätt att uppgöra den ännu större,
än att visa, det jag öfverdrifvit densamma.
Men min olycka skall dock i en framtid
för andra blifva nyttig; och om rättvisa,
billighet och mensklighet i allmänhet
råda till ersättning åt den förtryckte och
lidande; hvar igenfinnes väl då den princip,
efter hvilken det skulle vara Nationen
värdigt, att vid detta tillfälle godtgöra mina
förluster med blott i;del af deras belopp,
heldst då derutinnan icke får komma i beräkning
den bittra sorg och det lärande bekymmer,
som i dessa sist förflulne 5 åren
hopat sig på den ålderstigna makan och fadren.
Men likasom vore det ett farligt prejudikat,
eller vore det för stor grace att
såsom ersättning bevilja denna yrdel af min
bortmistade Egendom, har Utskottet ytterligare
blott velat föreslå densamma såsom
en nådegåfva åt mina barnj och det blott
58
Den 28 December e. m.
i den förhoppning, att i det allmänna medlidandet
kunna påräkna en ursäkt för denna
frikostighet. Mine barn voro dock blott
indirecte och i andra rummet lidande genom
mitt missöde. Mig drabbade olyckans
första och bårdaste slag; mig borde väl då
också den första lindringen derutinnan tillgodokomma.
Då min belägenhet förbättras,
blir äfven deras förbättrad, men så länge
jag lider och saknar det nödvändiga, äro
de föga belåtne med 28 Rrdrs årlig inkomst
hvardera; och denna, nära intill beskymfning
gående, hårdhet hos Utskottet blir i
sanning föga eller intet lindrad derutaf,
att Utskottet ändteligen medgifvit mig hedern
och förmånen att få vara den redovisande
förvaltaren af mine barns årsräntor.
Jag är öfvertygad, att på detta rum
utgå ifrån Makars } Fäders och Söners hjertan
så många gensvar på denna min enkla
framställning, att jag kan bespara mig allt
ytterligare svaromål på Utskottets. Om jag
likväl för länge pröfvat Högloflige Ridderskapets
och Adelns tålamod i en fråga, som
nu mera blott är af enskildt interesse, hoppas
jag att härutinnan ursäktas; och hvad
sakens utgång beträffar, öfverlemna!’ jag mig
med full tillförsigt åt det ädelmod, som i
alla tider bott i Svenska Ädlingars och Medborgares
bröst, och som derifrån aldrig skall
kunna utplånas.
Jag anhåller vördsammast, att detta milt
Den 28 December e. ra. 5g
anförande mätte med de öfrige Respective
Stånden blifva communiceradt.
Herr Stråle, Nils Wilhelm: Jag ämnar
icke tala hvarken för eller emot det
gjorda förslaget, att åt Herr Adlerstam skänka
en summa penningar; men han har väckt
en fråga om orsaken till den olycka, som
drabbat honom, och det är i detta afseende
jag vill framställa min åsigt. När man här
i Sverige först inrättade Bancolån på fastigheter,
ställde på lång återbetalningstid,
frångick man derigenom den princip, som
är den enda rätta för en Bank, att icke
meddela andra än tillfälliga lån, hvilka, om
Bancorörelsen så fordrar, kunna indragas
eller utvidgas. För att emellertid söka skaffa
Banken all möjlig säkerhet för dessa penningeförsträckningar,
uppsökte man alla tillgängliga
garantier, och Banken sökte bland
annat skaffa sig all möjlig säkerhet i afseende
på utsöknings- och lagsökningsåtgärderne.
Det är derifrån man får härleda de
stränga föreskrifter, till förmån för Banken
i afseende på utsökningen, som igenfinnas
i de äldre författningarne. Man föreskref
till en början, att den, som inropade på
BancoAuction en egendom, skulle inom 8
dagar erlägga summan, antingen han var
ägare deraf eller ej. Småningom gick man
från detta, och förlängde tiden för betalningens
erläggande till en månad. Sedan
sade man, att inteckningshafvare skulle få
6o
Den 28 December e. m.
afkorta hvad de hade intecknadt, och slutligen
i8a3 att ägaren skulle få afkorta hvad
han sjelf skulle uppbära; men BancoStyrelsen,
som icke ville åtaga sig besväret och
risquen af att uppgöra liqviden emellan de
personer, sorn kunde hafva anspråk på köpeskillingen,
förbehöll sig, att vara fri från
alla liqvider, och man föreskref att de skulle
ske genom LandshöfdingeEmbetet. Det är
således egentligen från de garantier, som
man ansett oskiljaktiga från lån på fastigheter,
som hela olyckan härledt sig. Man
har föreskrifvit formaliteter, som kunnat
undvikas, men hvilka man ansett nödvändiga
för Bankens betryggande, och det har
varit frånträdandet af Bankens rätta funclioner,
som varit orsaken till ej blott Herr
Adlerstams, utan äfven manga andra personers
olycka, hvilka fått plikta dyrt för
sin uraktlåtenhet att fullgöra på bestämd
dag de föreskrifter BancoFörfattningarne innehålla.
Det är blott denna anmärkning jag
ansett mig böra göra, och jag öfverlemnar
för öfrigt åt Ridderskapet och Adeln a It
besluta i detta ämne, hvars afgörande torde
mera bero på godtycke, än verkliga rättsgrunder.
Grefve von Roserij Axel: Ingen inom
detta Stånd kan vara lifligare deltagande
för Herr Adlerstams olycka än jag, och det
är naturligt, då ödet så fogat, att jag skulle
vara handräkningsgifvare för att utvräka
Den 28 December e. m.
61
honom samt maka och barn från egendomen,
och taga en betydlig afkastning i seqvester.
Jag har med mycken uppmärksamhet
afhört det anförande han uppläst,
och jag tvekar ej att till större delen med
honom instämma, helst jag ej kan fatta annat,
än att det icke allenast är medlidande,
utan äfven rättskänsla, som gjort att
motionen blifvit med behjertande upptagen,
och att, då ersättningsfrågan första gången
inkom, den med så många anmärkningar
blef återremitterad. Sjelfva saken, hvarföre
Herr Adlerstam blifvit olycklig, måste vara
ett tvisteämne öfver min pörte, när den ej
kunde tagas på en sida af aktningsvärde
Domare, och var till den grad oviss, att
HofRätten förklarat Herr Adlerstam fri, och
Nedre Revisionen i samma Domstol, som
slutligen afgjort målet, varit af samma tanka
som HofRätten. Men jag kan ej dela haus
påstående om ersättningens belopp. Jag
medgifver, att hans förlust kan gå till 3o,ooo
R:dr, men jag vill ej gå så långt i ersättning
för det han förlorat. Jag känner noga
denna inom mitt Län belägna egendom, och
jag tror den vara mycket modikt värderad
till 13,548 R:dr 16 sk. För 4>3oo R:dr är
den försåld. Skilnaden utgör 9,248 R:dr
16 sk., som jag finner honom berättigad
att erhålla. Den växande grödan, som medföljde
köpet, värderades af KronoBetjeningen
och tillkallade Gode Män till 2,64a R:dr
44 sk. Men det årets gröda var förmånlig,
Den 28 December e. m.
och jag tror ej, att nian ofver hufvud tan
taga den så högt. Jag vill endast taga den
till i,5oo R:dr. Det gör på 5 år 7,500 R:dr,
och när de läggas till de föregående 9,248
R:dr 16 sk., utgör hela summan 16,748 R:dr
16 sk., eller i rund summa 16,000 R:dr,
hvilka han, med något hopp om afseende
på rättskänsla, kunde vänta sig af Ridderskapet
och Adeln. Det är denna summa af
16,000 R:dr jag vågar föreslå, såsom ersättning
åt Herr Adlerstam, hvilken ej genom
misshushållning kommit i sitt betryck, och
hvilken jag är öfvertygad skall använda summan
i den åsigt Utskottet yttrat, till sina
barns uppfostran. Det är således å denna
summa jag anhåller om proposition.
Herr Ugglaj Carl Wilhelm: Jag har
haft den äran inför Ridderskapet och Adeln
förr en gång tala i detta ämne. Jag instämmer
nu med den Talare, som sökt bevisa
nödvändigheten af att gifva Herr Adlerstam
hvad han bör kunna påkalla. Jag
har förut äfven nämnt, att jag anser våra
författningar, sådane de voro innan saken
afdömdes, vara så felaktige, att de borde
ändras. Jag har derföre äfven yrkat ett
allmänt bidrags beviljande, för att ersätta
den lidna förlusten. BancoUtskottet har likväl
icke fästat sig vid denna, i alla RiksSlånden
uttalade, önskan. Det gifves ej en
enda af dem, som yttrat sig, hvilken ej
önskat att Herr Adlerstam måtte oafkortadt
Den 28 December e. m.
63
erhålla ersättning för sin lidna förlust. Likväl
liar BancoUtskottet förblifvit vid sin
förra mening, afslagit allt, och blott gjort
en liten obetydlig ändring, att räntan af
det capital, som föreslås åt barnen, skulle
tillfalla föräldrarne. Jag frågar, med bvad
rätt man tager ifrån fadren o.ch skänker åt
barnen. Hvarpå baserar sig samhället, om
icke på rättvisa, redlighet och dygd? Då
måtte detta icke vara rätt handladt. Jag
tycker mig i Utskottets Utlåtande igenfinna
ett dictamen af någon, som sitter i BancoUtskottet,
och här talat i ämnet, men jag
nu ej finnér på sin bänk. Jag frågar om
det är riktigt öfverensstämmande med rättsgrunder
att taga från en, som äger något,
för att skänka till hans arfvingar. Det är
åtskilliga saker i detta Utlåtande, mot hvilka
man kunde göra anmärkningar. Deribland
är, att den värde man, som dicterat
detsamma, hänvisar oss att läsa i Bankens
annaler ända från 1600-talet till närvarande
tid, för att finna att Banken alltid på
samma sätt behandlat dylika frågor; men
jag minnes icke, och tror icke, att någon
blifvit så förfördelad, som denne man. Jag
fordrar icke den ersättning åt honom, att
lian skall få sin förlust fullt ersatt; jag har
tillförene uppgifvit, huru jag anser, att han
bör erhålla ersättning, och anhåller nu att
derå få proposition. Mitt förslag förra gången,
hvilket jag anhåller måtte blifva föremål
för votering, i fall så behöfves, var
64
Den 28 December e. m.
\
följande: att ersättningen bör utgå till fullo
efter beräkning af skillnaden emellan deri
förlorade egendomens värderingssumnia efter
Banco-method, och hvartill den uppgick
vid sista Banco-auctionen , då egendomen
till annor man försåldes; bör andes Herr
Adlerstam derjemte åtnjuta feni procents
ränta å denna difference, under de år han
varit i mistning af capitalet, tillika med
bevisliga rättegångs-omkostnader i målet;
samt att den summa, som derefter bestämmes,
skall tillfalla honom, eller hans rättå
innehafvare, och ingen annan. Ja g anser
inqen kunna ärfva honom, så länge han lefver.
Jag hoppas Ridderskapet och Adeln
måtte finna det naturligt att tillerkänna honom,
och ingen annan, hvad som bör tillfalla
honom. — Det vore visserligen mycket
i ämnet att tillägga, men jag vill ej
trötta Ridderskapet och Adeln, utan anhåller
om proposition å hvad jag föreslagit.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Jag är långt ifrån att vilja
klandra en dom, som är fälld. Jag är öfvertygad,
att de Herrar, hvilka bestämdt
den, handlat efter öfvertygelse om Lagens
rum. Ännu mindre billigt skulle jag anse
alt, sedan en Författning blifvit ändrad,
den skulle hafva en retroactif verkan. Men
annat är i min tanka, att, då en hårdhet
blifvit begången, såsom emot Herr Adlerstam,
Den 28 December e. m.
65
stam, i möjligaste måtto upprätta densamma.
Jag har hört skiljaktiga meningar om värdet
af ersättningen, antingen den BancoUtskotlet
föreslagit, eller ett vida högre belopp,
som är uppgjordt af Herr Adlerstam
sjelf. Om han felat, är åtminstone felet
förlåtligt, då det delats af 2 Domstolar, sorn
éj böra eller kunna sakna upplysning om
hvad lagen bjuder. Jag finnér hans ställning
så olycklig, då han, med maka oell
barn, blifvit bragte i elände genom denna
händelse, att jag måste anse den förtjena
behjertande. Jag bör tro, att hvad Grefve
von Rosen anfört är rigtigt, och med den
kännedom han äger af ämnet, torde hans
mening böra tjena till grund, hvilket äfven
är förenligt med den känsla Ridderskäpet
och Adeln visserligen lär äga för en olycklig
medlem af Ståndet, helst då en cassa
finnes i Banken, bestämd att afhjelpa sådant.
Att denna casus aldrig mera kan inträffa,
hoppas jag äfven måtte verka till
Herr Adlerstams fördel, äfvensom att Staten
ej blir derigenom lidande, och att ingen
medborgare kommer att dertill göra
tillskott.
Herr von Hartmansdorff, August: Det
är lätt att vara frikostig, då det sker på andras,
eller på Bankens bekostnad, men det
är vackrare, att vara det på sin egen. Då
Banken ej har några vänner eller anför
55
II. 5
Den 28 December e. m.
vand ter, sora tala för sig, är ingen närmare
att göra det, än dess Fullmägtige, och som
jag är den yngste ibland detta Ståndets,
och det i alla Collegier är vanligt alt den
yngste först yttrar sin mening, skall jag
anhålla att få säga något till Bankens försvar.
Man liar blandat bort frågan om rätts
med frågan om nådj och deruti förfarit desto
mera origtigt, som Högsta Domstolen
redan yttrat hvad rätt är, och hvarken Rikets
Ständer, eller någon annan, sedermera
äger att gifva ett annat domslut, eller en
annan förklaring. Men, efter raan anklagat
Domstolen och RancoUtskottet, att de haft
orätt i saken, skall jag ändock söka bevisa
motsatsen. Intet synes heller vara lättare,
emedan det är på grund af en försummad
formalitet, som Herr Adlerstam blifvit dömd.
Det har varit påbjudet, att hos Konungens
Befallningshafvande i det Län, hvarest en
för Bankens räkning intecknad och utmätt
egendom ligger, skall liqviden med fordringsägarne
uppgöras, emedan Banken är
part, och hvarken domare eller syssloman.
Inga undantag ifrån detta stadgande kunna
af Banken göras, antingen fordringsägarné
äro flere eller färre. Hos Konungens Befallningshafvande
j och icke hos Bankens
Commissariat, skulle således liqviden med
Herr Adlerstam äfven uppgöras. Men han
infann sig icke hos Konungens Befallningshafvande,
utan hos Commissariatet. Der
varnades han, under hand, för misstaget,
Den 38 December e. ni;
67
men hans ombud brydde sig icke derom ,•
och Iian föll, ej för bristande kännedom om
Författningarne, utan för egen försummelse;
Jag torde till och med kunna skaffa bevis
derpå från Bankens Tjenstemän, som dels
med honom brefvexlat, dels upplyst hans
Fullmägtig om äfventyret, men hvilken svarade
att hart trodde sig förstå BancoFörfattningarne
lika så väl som Commissariatet;
Således är å råYta-sidah ingenting att anföra.
Då återstår endast barmhertigheten, på grund
hvaraf BancoUtskottet tillstyrkt en nådegåfva.
Meu det hade varit feladt af BancoUtskottet,
om det hade tillstyrkt att, uns
der namn af gåfva, skänka en vederpart tillbaka
hvad han förlorat i rättsväg; ty hvilket
praejudicat skulle icke deraf följa, i händelse
Författningarne om BancoAuctioner
förblifva oförändrade? — Man tycker att
det ej är synd, att taga från den rike och
gifva åt den fattige, och då man tror Banken
vara förmögen, anser man det vara obetydligt
att uppoffra några Tusende Riksdaler.
BancoUtskottet måste dock akta sig för
erkännandet af sådane grundsatser, hvarigenom
Banken snart skulle blifva ruinerad *
emedan det är i flera smärre fordringar och
besparingar dess förmögenhet beslår. Åt Herr
Adlerstam borde således BancoUtskottet intet
föreslå, ty han hade sjelf vållat sin förlust,
men barmhertigheten kan förmå Rikets
Ständer att gifva något åt hans barn, på
55 H. 5*
68
Den 28 December c. m.
samma sätt sorn åt andra behöfvande personer.
Den cassa i Banken, hvaraf dessa
medel skulle utgå, är icke anslagen till återbetalning
i nådeväg af det som Banken vinner
i rättsväg; utan är ämnad till barmhertighetsverk,
hvilka årligen, särdeles örn.
Julen, deraf till ansenligt belopp bestridas.
Man har sagt, att man i BancoUtskottets
förslag att gifva ät Herr Adlerstams barn
och icke åt fadren, igenkände en Ledamots
mening, hvilken icke vore tillstädes. Jag
är skyldig honom den rättvisa, att det icke
var han, som uppkom med det förslaget,
utan att det var jag, och det skedde, emedan
jag ansåg det vara enda sättet, hvarigenom
saken skulle kunna tillstyrkas afBancoUtskottet,
hvilket i allmänhet ansåg den
för ovigtig. Då Herr Adlerstam verkligen
rönt så stor ynnest, förundrar det mig att
man vill mångdubbla summan. Hade jag
trodt, att man skulle vara så oförnöjd, och
så behandla dem, genom hvilka man fått
den stora allmosan, skulle jag ej hafva gifvit
min röst dertill, och pluraliteten var så
liten, att den kunnat vara af betydenhet.
Men man behöfver erfarenhet, och jag skall
af denna händelse taga undervisning alt vara
sparsammare för Banken. Man har frågat,
med hvad rätt Rikets Ständer taga från fadren,
och gifva åt barnen ? Jag frågar, med
hvad rätt raan vill föreskrifva den, som ger
af barmhertighet, åt hvem han skall utdela
allmosan. Herr Adlerstam borde med tack
-
Den 28 December e. in.
samhet emottaga hvad lian får, och hvarken
besvära sig öfver sättet eller beloppet. Jag
kan ej medgifva, att man i frikostighet går
längre än Utskottet föreslagit, och får på
förhand begära votering, hvarvid Utskottets
Utlåtande bör blifva Ja-proposition.
Herr Uggla: Den siste Talaren har
gifvit sig tillkänna såsom Fullmägtig i Banken,
och den yngste deribland. Han har
talat såsom sådan; men likväl sagt något,
som jag ej kan erkänna, att nemligen Banken,
i detta fall gifver en nådegåfva. Derom
är icke frågan, utan om en sådan författningarnes
felaktighet, att Domaren ej
kunnat annat än fälla. Således är det icke
en nådegåfva man begär, utan man vädjar
till Rikets Ständers rättskänsla, huruvida
den lidande skall få upprättelse för den
förlust han gjort genom en lag, som Rikets
Ständer stiftat. Alltså försvinner den definitionen
på saken. Det vill säga att i stället
för en nådefråga, blir det en rättsfråga,
och att vi, om icke just såsom Domare,
likväl i alla fall kunna lemna Herr Adlerstam
upprättelse, och säga, att han blifvit
lidande till följd af brist i författningarne,
och således bör erhålla ersättning. Jag kan
ej frångå hvad jag nu och förra gången proponerat,
att nemligen Herr Adlerstam måtte
få den ersättning, som öfverensstämmer
med vår rättskänsla och den princip man
bör följa. Jag anhåller att proposiLionen
7°
Den 28 December e. m.
måtte blifva sådan jag föreslagit den, och
att Herr Adlerstam må få ersättningen efter
den grund jag angifvit; icke såsom en
nåd, utan såsom fullkomlig rätt, i enlighet
med det handlingssätt en representation bör
följa för att hela de skador, som genom felaktiga
författningar kunna uppkomma. Den
Stat, som ej vill erkänna detta, går emot
grunderne för sin tillvaro. Alla Stater anser
jag vara i det predicament, att Lagarne
skola stiftas det visaste man kan. I annat
fall får man plikta derföre, och Staten
ersätta skadan. Jag måste verkligen gratulera
oss, att man icke gjort flere anspråk
derpå. — För öfrigt vet jag, att jag ej är
en Talare, som kan imponera på Ridderskapets
och Adelns beslut, men min öfvertygelse
yttrar jag öppet.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Någon värdigare bevekelsegrund att göra
godt, lärer svårligen kunna upptänkas, än
då en medborgare, i anseende till författningars
otydlighet, blifvit beröfvad sin egendom,
samt med hustru och barn försatt i
den mest bekymmersamma belägenhet; hvilket
fall just inträffar med Herr ÖfversteLieutenant
Adlerstam. Af sådan anledning
får jag, i likhet med Herr Grefve von Rosen,
anhålla om afslag å BancoUtskottets
Utlåtande, samt att Herr Grefven och LandtMarskalkcn
täcktes till Ridderskapet och A~
deln framställa den proposition, att åt Herr
De ti 28 Dee ernber e. nu
7'
ÖfversteLieutenant Adlerstam måtte anslås
en summa af 16,748 R:dr 16 sk. B:co, såsom
ersättning för dess lidande. — Om jag
härigenom kunde göra rnig förfallen lill
Herr von Hartmansdorffs förebråelse att
hafva varit frikostig på andras bekostnad;
så kan Herr von Hartmansdorff dock ej befara
förebråelse att bafva varit njugg, då
fråga var om löneanslags bestämmande åt
de alldrahögsta civile Embetsmännen.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Äfven med risk, att anses vara friskostig på
Bankens bekostnad, måste jag instämma i
Grefve von Rosens förslag. Jag tror dock
ej, att Banken derigenom kommer att vidkännas
någon sådan förlust, som kan hafva
inflytande på dess credit eller dess sedlars
värde. Herr von Hartmansdorff har medgifvit,
att Banken har en cassa för barmhertighetsverk.
Af den bör väl i första rummet
medel utgå, för att ersätta den förlust,
som uppkommit deraf, att Bankens författningar
blifvit använde på en så sträng sida,
isynnerhet i denna tid af allmän penningebrist.
Jag har hört svåra beskyllningar emot
Herr Adlerstam för hans förmenta förseelser;
men dessa bafva icke blifvit erkände
af IIofRätten och Nedre JustitiaeRevisionen.
De, så väl som han sjelf, trodde honom icke
försummat, hvad Herr von Hartmansdorff
och Högsta Domstolen förklarat honom hafva
försummat. Man kan ej med skäl for
-
72
Den 28 December e. m.
dra, och det är för mycket hegardt, att
lian skulle förstå författningarne bättre, än
Svea IIofRätt och Nedre JustitiffiRevisionen.
Men äfven om BancoFullmägtige och BancoULskottet
haft den strängaste rätt för sig,
bör väl icke Herr Adlerstam för en så ursäktlig,
och af författningars tvätydighet föranledd,
försummelse, så hårdt behandlas och
straffas, som den största brottsling, eller
nära likasom med sin egendoms confiscation.
Jag har också, då första Betänkandet förevar,
anmärkt, ej blott författningens olämplighet,
utan ock dess tvätydighet, icke, såsom
Utskottet säger, dess otydlighet. Den
har haft två sidor, hvaraf den ena är använd
af Svea HofRätt och Nedre JustitiasRevisionen,
den andra af Högsta Domstolen.
Här är ej fråga om att ändra ett laga
kraftvunnit Domslut, eller att bedömma Högsta
Domstolen; utan blott att skaffa upprättelse
åt en person, som blifvit lidande
genom för,fa tillingarnes tvätydighet, och derigenom
att han icke förstått författningarne
bättre än Svea HofRätt oc.h Nedre JustitiaeRevisionen.
Faran af prejudicat är ingen,
ty ett sådant fall af laglig orättvisa lärer
väl knapt mera inträffa. Jag får, i afseende
på sjelfva hufvudfrågan, anmärka hvad
jag noga känner, att i beräkningen af egendomens
värde, icke ingått dess sköna läge
och flere härligheter, som skulle i ett annat
land, och i vårt land i en annan tid,
hafva ökat värdet med åtminstone lika stor
Den 28 December e. m.
73
summa, som den, för hvilken lian på sista
auctionen försåldes. Då likväl, i sakens
närvarande skick, det är godtycket, som
skall bestämma ersättningssumman, och man
å ena sidan bör göra afseende på den lidandes
anspråk, men å den andra på tillgängarne,
anser jag Grefve von Rosens förslag
billigt, i följd hvaraf Herr Adlerstam
skulle erhålla 16,000 R:dr, i stället för de
af honom begärde 3o,ooo R:dr. Jag förenar
mig derföre med Grefve von Rosen,
och yrkar proposition å hans framställning.
Herr Ribbing, Arvid: Jag hade visserligen
icke ämnat upptaga Ridderskapets och
Adelns tid i denna fråga, särdeles som den
är för hvar och en af så mycket mindre
behag, som den angår hjelp för en af Ståndets
Ledamöter. Jag skulle derföre helst
önska, och ber att få veta, om de andra
Stånden afgjort denna fråga. Det hade varit
den rätta ordningen att de först afgjort
den, emedan Ridderskapet och Adeln bor,
de hafva varit nöjde, att i sista rummet
yttra sig i en fråga af så grannlaga beskaffenhet.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare:
Någon underrättelse har ännu icke ankommit,
huru de öfrige Stånden afgjort denna
fråga.
Herr Ribbing: Då det tyckes vara sä
vida kommit, att det är fara underkastadt
74
Den 28 December e. m:
att våga tala emot den, som ömsom begär
och fordrar, anser jag det vara en dubbel
skyldighet att yttra hvad man anser vara
det rätta. Man har här hört framställas,
att Domstolarne skulle hafva ansett förfaltningarne
tvätydiga. Jag får då fästa uppmärksamheten
derpå, att Svea HofRätt likväl
ansett Ilerr Adlerstam hafva försummat
en formalitet, och lika med Nedre JustititeRevisionen
yttrat, alt, ehuru en försummelse
blifvit begången, den icke borde lända
till förlust för honom. Det är således gifvit,
att, örn de varit i hans ställe, de hade
iakttagit hvad han försummat. Om mar),
pu emellertid vill anse detta som en rättsfråga,
hvilket man här yrkat, då roan påstått
ersättning, blir det också hvars och
ens rätt, som sedan 1668 förlorat genom
Banco-auctioner, att få ersättning för de
förluster man gjort genom sådane auctioner.
Jag finner alldeles oriktigt, hvad man yttrar,
att Banco-författningarne varit strängare
än de allmänna utmätnings-författningarne
i detta fall. Förhållandet är tvertom.
Banken har medgifvit ett anstånd, hvilket
ingen annan privat Jemnar. Vid tre ting
har egendomen skolat utbjudas, innan försäljning
ägt rum. Således har ägaren under
ett och ett halft år haft rådrum att skaffa penningar.
Detta är ett förhållande, som efter
förändringen ej äger rum, emedan de
vanliga utmätnings-förfallningarne stadga en
tid af 3 månader, inom hvilken verkstäl
-
Den 28 December e. m.
7$
lighet skall följa. Det är således Banken,
som vunnit på den förändring man vid denna
Riksdag tillstyrkt, och gäldenärerne, som
derpå förlorat. Men då man sökt framställa
allt så fördelaktigt som möjligt för den,
hvilka skall hafva ersättningen, inser jag
lutt, att bevekelsegrunden ligger i ömhetskänslan.
Då skulle man likväl ej pockat
på den. När det icke är fråga om någon
gåfva, som Ridderskapet och Adelil forsin
del gifver, utan om Rikets Ständers Bank,
tror jag att Ridderskapet och Adeln borde
akta sig för att ådraga sig den förebråelse,
hvartill anledning nog finnes i de åtföljande
reservationerne, der man från andra
StåndsLedumöter fått fullkomlig väckelse att
inom detta Stånd ej fatta ett beslut, som i
mina ögon skulle nedsätta Ridderskapet och
Adeln.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Allt
hvad vid detta tillfälle blifvit anfördt till
förmån för Herr Adlerstam, har endast varit
rik tar] t till Ridderskapets och Adelns
känsla. Jag utber mig få fästa uppmärksamheten
derpå, att vid vården af allmänna
åren der man måste akta sig för sina känslor.
Man bör vara lika mycket på sin vakt
emot medlidande, som emot hat och afund.
Efter att således hafva gjort reda förorsaken,
hvarföre jag ämnar rådfråga mitt förnuft
och icke min känsla, skall jag yttra
mig om sjelfva saken. Här kan icke blifva
76
Den 38 December e. m.
fråga om räll. Sedan Högsta Domstolen
dömt, tillhör det ingen, att derom något
erinra. Också har icke eller den lidande
parten kunnat neka, att det ju är genom
försummade formaliteter, som han ådragit
sig sin olycka. Men jag vill blott hemställa,
hvad oredor det Liefve, om enskilte
personer skulle ersättas för hvad de lidit
genom Lagar, hvilka varit tvätydiga och
blifvit ändrade. Jag vill såsom exempel
blott anföra våra intecknings-lagar. Jag har
öfverlefvat 1818 års Riksdag, då den förändring
gjordes i intecknings-lagen, attingen
ofri grund fick intecknas. Detta uppliäfdes
1823. Nu har man ytterligare föreslagit
stora förändringar i berörde Lagar.
Det bevisar, att man ansett och ännu anser
dem ofullständiga; och det kan icke slå
felt, att ju många rättegångar derom blifvit
afdömde, hvarvid den ena parten nödvändigt
måst förlora. Om man 1111 öppnar
vägen för sådana ersättningar, fruktar jag,
att Bankens vinst ej skall räcka till; och
man skulle icke kunna ändra en orimlig
Lag, ulan att anslå medel till ersättning
för dem, som blifvit lidande genom försummelse
alt ställa sig den lill efterrättelse.
Något anspråk på ersättning kan således här
icke äga rum. Hvad Herr Adlerstam beträffar,
så har BancoUtskottet gått så långt
sorn man kan gå, då det är fråga 0111 Bankens
medel, hvilka i första rummet tillhöra
dess fordringsägare, samt deribland för
-
Den 28 December e. m.
11
nemligast enkor oell barn, hvilka således
hafva det närmaste anspråket på Banken.
Slutligen kan jag ej dölja det vidriga intryck
det gjort på min känsla, att en fader
protesterar emot alt ett anslag går till
hans barn. Jag är också far, och jag kan
ej annat än vid detta tillfälle erinra mig
det bekanta yttrandet: Hvad j gören den
minsta af dessa småj det håfven j ock
gjort mig.
Grefve von Rosen: Jag skall ej trötta
Ridderskapet och Adeln, ty jag är förekommen
af Herr Munck af Rosenschöld i
den vederläggning han gjort af Herr von
Hartmansdorffs yttrande. Då man, såsom
Herr von Hartmansdorff, åsyftar Bankens
säkerhet, får jag erinra, att den på intet
vis här riskerats, äfven med en annan utgång
af saken. Han har yttrat, att Herr Adlerstam
känt författningen och ansvaret för
dess försummade iakttagande, men det har
jag mig icke bekant. I alla fall har hans
begrepp om författningen två Domstolars
mening för sig.
Herr Ribbing: Det var den siste Talarens
yttrande, alt BancoFullmägtige ej
skulle riskerat något, i fall de ansett, att
Herr Adlerstam fullgjort formaliteterne, som
jag vill fästa mig vid. Jag får blott erinra,
att om Fullmägtige godkänt den mening,
att galdenären skulle få uppgöra sina
7»
Den 28 December e. m.
liqvider i Banken, hade de riskerat, att
alla öfrige gäldenärer utfordrat sina fordringar,
och de hade säkerligen blifvit tilldömde
ersättning utur en pant, med hvilken
Banken så förfarit. Det är blott, på
det inga förvillelser må äga rum, sorn jag
ansett nödigt yttra detta.
Herr von Hartmansdorff': Grefve von
Rosen här instämt i den så kallade vederläggningen
af mitt anförande. Jag vet ej,
att den bestod i något annat än påståendet,
att saken hade 2 sidor. Så måtte det
förhålla sig med hvarje rättegång, emedan
en dylik ej kan uppkomma med mindre än
3 parter, som framställa saken på lika många
sidor. Såsom skäl för Herr Adlerstam,
att få annu större gåfva, har man anfört,
att han icke varit Jurist, och alt man ej
borde fordra att han skulle känna författningarne.
Om den sättsen skulle gälla, beklagar
jag dem, sora känna författningarne,
och äro Jurister; de skulle då få orätt, och
de okunniga hafva den oförtjenta fördelen,
att till belöning för deras okunnighet få
rätt. En Ledamot har erinrat mig om, hura
jag vid andra tillfällen tillstyrkt höga
löner, då han satt sig deremot och velat
spara. Jag tror likväl, att Rikets Ständer
samlas för att reglera Staten åt Rikets Embetsman,
men icke för att utdela juhlegåfvor
åt fattiga. Man har här velat uppdrifva
ersättningen till 16,000 R:dr. Egendomen
Dea 28 December e. m.
79
köptes af Herr Adlerstam sjelf för 8950 R:dr;
man vill således gifva dubbelt. Tror man sig,
genom dylika uppslag hos Ridderskapet och
Adeln, förmå de öfrige Stånden att gifva
mera, så fruktar jag att det verkar motsattsen.
Det hade varit mest passande, om.
Ridderskapet och Adeln uppskjutit afgörandet
af denna nådefråga för en af dess egna
Ledamöter; men efter man vill först genomdrifva
saken hos oss, så borde man åtminstone
icke uppdrifva summan högre än Utskottet
föreslagit, ty det medförer troligen
någon nedsättning hos de andra Stånden.
Det är icke heller godtyckligt, som Utskottet
utsatt 465o R:dr; de utgöra skillnaden
emellan hvad Herr Adlerstam betalte för
egendomen, då han inköpte den, och hvad
han lick, då han sålde den.
Herr Munck af Rosenschöld: Redan vid
förra Riksdagen anmärkte jag emot den siste
Talaren, alt Iian, för att kunna vederlägga
något, påförde andra Ledamöter, och
mig särdeles, hvad man ej sagt. Jag har
ej sagt, att Herr Adlerstams sak har två
sidor, utan att författningen har två sidor,
och det är fullkomligen visadt då tvenne
instancer sett den olika nied den Domstol,
som fällt det slutliga utslaget. Jag har icke
försvarat den principen, att okunnighet om
Lagen skulle gifva anledning till ersättningi
Här har ingen påstått, att Herr Adlerstam
varit okunnig om författningen. Han har
8o
Den 28 December e. m.
blott sett saken från samma sida, som en
HofRätt och Nedre JustitiseRevisionen. Jag
vill ej vidare förlänga discussionen, utan
anhåller om proposition å Grefve von Rosens
förslag, med önskan, att man nu måtte
använda någon del af samme frikostighet,
som man vid flere tillfällen annars på
Bankens bekostnad visat emot Byggmästare
och Entrepreneurer.
Herr Uggla: Det var i anledning af
Herr von HartmansdorfFs yttrande, att Herr
Adlerstam är Ståndets Ledamot, som jag
anmälte mig. Jag känner honom blott såsom
medborgare, och hans sak som en allmän
sak. Frågan om han är Ståndets Ledamot,
eller icke, kan ej ligga till grund
för våra discussioner; jag skulle således önska,
att man ej nämnde den saken. Skall
lian ej få rätt hos oss, för det han hörer
till oss? Man skulle kunna säga detsamma
inom ett annat Stånd också. Det andra
man sagt, är att man velat göra detta till
cn nådegåfva. Jag. har påstått motsattsen.
Det är en rättsersättning, som lian måste
hafva; om man vill erkänna att lian lidit,
till följd af en ofullständig författning.
Dessutom får jag anmärka, att grunden för
beräkningen väl icke kan blifva hvad egendomen
inropades för, utan hvad den i värde
gick till efter Banco-method, helst hvar
och en vet, alt detta värde till och med
är
"Den 28 December e. m.
81
är ganska knappt. Jag liar såsom ersättning
fordrat differencen emellan hvad egendomen
var värd efter Banco-method, och
hvad den gick till på auctionen, och dessutom
fem procents ränta på summan. Betta
anser jag vara det rättaste. Jag kan ej
Uppgifva summan, blott beräkningsgrunden.
Jag får således anhålla, att hvad jag föreslagit
måtte blifva omröstnings-proposition.
Grefve von Rosen: Med anledning af
hvad Herr von Hartmansdorff sist yttrat, får
jag underställa Ridderskapet och Adeln, och
fästa uppmärksamheten på den sanning, att
egendomar sällan på Banco-auctioner gå till
det värde, som säljaren kunde få fördem,
om de såldes under hand. Bästa beviset
är det, att första gången egendomen såldes,
gick den till 8g5o R:dr, och andra
gången till 4^00 R:dr. Jag tror, att det
rätta värdet på egendomen är att jemka det
efter den ränta den gifver. Seqvester-värden
äro ej höga, det vet hvar och en; men
värderingen på grödan, som gjordes afKronoBetjeningen
och tillkallade Gode Män, gick
till 2642 R:dr 44 Detta är då en stor
egendom. Jag vågar således underställa,
om egendomen var betald med 8g5oR:dr?
Äfkastningen kan visserligen vara mindre
andra år, men icke så mycket, att icke den
uppgår till normen af i5oo R:dr, hvilket
utgör den beräkningsgrund jag föreslagit;
55 IL 6
82
Den 28 December e. m.
och hvarigenom hufvudsumman uppgår till
16,000 R:dr. Jag skulle gå in med Herr
Uggla i hans åsigt, som tenderar, att bevilja
en ersättning, svarande mot förlusten,
om jag hade den uträkningen gjord; men
jag tror det vara säkrare, alt taga den summa
jag föreslagit, och hvilken ej måtte differera
med hans på mera än några hundrade
Riksdaler.
Herr Ribbing: Man har framställt den
mening, att författningarne af Domstolarne
setts på två olika sidor. Jag har förut gjort
Ridderskapet och Adeln uppmärksamme deruppå,
att författningarne verkeligen setts på
samma sida i HofRätten och Nedre JustitiasRevision,
som i Högsta Domstolen, men
alt den formalitet, uti hvilken man ansett
Herr Adlerstam hafva brustit, ansetts i Högsta
Domstolen böra drabba honom svårare.
Det är sagdt, att vid Banco-auctioner egendomarne
ej säljas så högt, som då man
slipper klubban; men det gäller för utmätnings-auctioner
i allmänhet, och för Bancoauctioner
tror jag att det kommer att gälla
mera hädanefter, än hittills.
Herr PrintzensköldAxel: Få ämnen
äro af den kinkiga beskaffenhet i representerande
församlingar, som enskiltas ansökningar,
men just derföre anser jag, att ingen
Ledamot bör undandraga sig att säga
sin mening. Det är redan af flere Talare
Den 28 December e. m.
81
ådagalagdt, att Herr Adlerstam saknar all
rättsgrund för sina anspråk. Till dessas
mening lior jag. Jag får förklara, att, såsom
representant, kan jag ej bevilja en skil
lings
ersättning för det lidande Herr Adlerstam
genom sin egen försummelse iråkat.
Men då jag förklarar detta, tror jag mig
böra såsom menniska å andra sidan se en
person, far för 10 barn, bragt derhän, att
han måhända icke kan gifva dessa barn nödig
uppfostran; och vid ett sådant förhållande
måste jag ömma för barnen och ej
vara för sträng. Jag tager då ej till be
räkningsgrund
så mycket den förlust lian
lidit, utan då det blott är barnen, för hvilkas
bästa jag nitälskar, inskränker jag mig
till en calcul, hvad de ungefärligen kunna
vara understödde med under deras barndom.
Utskottet har föreslagit, att till RiddarhusDirectionen
skulle för barnens räk^
liing öfverlemnas 45oo R:dr, och att Herr4
Adlerstam skulle få räntan deraf till barnens
uppfostran. Jag tror, att räntan, ut^
görande icke fullt 3oo R:dr, ej förslår låh'gC
för att bilda 10 menniskor till nyttiga medlemmar
i samhället. Jag ville derföre föreslå,
att, utan att gå så långt sorn Grefve
von Rosen och Herr Adlerstam, likväl gå
längre än Utskottet, och ungefär fördubbla
den föreslagna summan, så att räntan blefve
666 R:dr 3a sk., då det kunde något
förslå. Jag kan ej gifva min röst till
55 H. 6*
84
Den 28 December e. m.
någon annan ersättning, elier på någon annan
grund än denna. Jag anhåller således
om proposition å ett capital, svarande emot
en ränta af 666 Ridr 02 sk. B:co.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
När auctioner hållas i Banken på egendomar,
så utfärdar Banken salubref, och
ikläder sig enahanda förbindelser, som en
annan säljare. Det är detta, hvilket föranlåtit
stadgandet, att liqviderne ovilkorligen
skola uppgöras i orten, der egendomen ligger;
ty Banken känner ej alla de andra fördringsägarne
på egendomen. Den försummade
formaliteten ligger deruti, att egendomen,
köpt på auction, ej blifvit i orten
liqviderad, ocb Banken var således i osäkerhet,
om andra fordringsägare funnos.
Om jag minnes rätt, stadgar Lagen, att
den, som inropar en egendom på Bancoauction,
skall deponera hela värdet, med
undantag af Bankens egen intecknade fordran.
Detta är för att hindra andra, än
dem som hafva penningar att köpa för, alt
göra sådana inrop. Denna formalitet är af
Herr Adlerstam försummad. Detta betydde
intet vid ifrågavarande tillfälle, men prejudicatet
kunde vara farligt. Herr Adlerstam
lärer hafva köpt egendomen efter en
slägtinge, sin svärmor, och fått egendomen
derigenom för bättre pris; det var en slägtarrangement,
en proforma försäljning. Jag
nämner detta, emedan 8000 R:dr ej utgöra
Den 28 December e. rn.
85
Jet verkliga värdet; om Ridderskapet och
Adeln uro benägne alt handla genereust.
Det rätta värdet är Banco värdet, uppgående
till 13,ooo R:dr. Om derifrån decorteras
hvad egendomen gick till, blir summan
ungefärligen hvad Herr Printzensköld fö
O
O
reslagit.
Herr Munck af Rosenschöld: Herr Ribbing
har velat upplysa oss derom, att författningarne
ej haft mera än en sida, och
blifvit på samma sätt sedde af alla Domstolar.
Då är det oförklarligt, att dessa
Domstolar i domslutet varit rakt motsatte.
Hvad åter angår den beräkning, den siste
Talaren uppgjort, så får jag erinra om en
uraktlåtenhet deruti, nemligen af Herr Adlerstams
förlust genom 5 års uteblifven inkomst
af egendomen. Grefve von Rosen
bar upplyst, att minst i5oo R:dr borde vara
afkastningens värde af denna egendom,
och att deri till och med ett år gått till
2642 R:dr 44 sk- ^em ärs förlust gör 7500
R:dr. Jag kan således ej annat än insistera
på Grefve von Rosens förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalk en gjorde proposition till bifall
å BancoUtskottets förevarande Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade an
-
86
Den 28 December e. ni.
taga det af Grefve von Rosen framställde
förslag.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr von Hartmansdorff förnyade sin
förut framställde anhållan om votering.
I anledning hvaraf Hans Eoccellence
Herr Grefven och Landt Mar skalken föreslog
följande Yolerings-proposition:
Den, som bifaller BancoUtskottets Utlåtande
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte Betänkande, i anledning
af väckt motion om ersättning till
ÖfversteLieutenanten G. U. Adlerstam för
dess, genom en rättegång med Rikets Ställa
ders Bank, orsakade lidande, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses, med afslag å BaneoUtskotlets
ofvanherörde Utlåtande, Ridderskapet
och Adeln besluta, att den summa,
hvilken såsom ersättning beviljas Herr Adlerstam,
må bestämmas lill 16,000 R:dr
Banco, hvilka komma att af Banken till
Herr Adlerstam utbetalas;
Hvilken Voteringsproposition afRidderskapet
och Adelil godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan half till
g eftermiddagen, och befunnos efter vote
-
Den 28 December e. ra.
87
ringens slut, klockan en qvart till 10 om
aftonen, sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 18.
Nej — 85.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskildt förde protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln, med afsalg å BancoUtskottets
ofvanberörde Utlåtande, således beslutat,
att en summa, af 16,000 R:dr B:co
borde såsom ersättning af Banken till Herr
Adlerstam utbetalas.
Herr Ribbing anmälte emot detta beslut
sin reservation.
Å nyo föredrogs BevillningsUtskottets
den 14 dennes under N:o 57 afgifne, och
den 21 i samma månad e. m. på bordet
lagde, Betänkande, med förslag till fördelning
af Allmänna Bevillningen samt till en
blifvande Bevillnings-förordning.
Herrarne Nordenankar, Gustaf, och
Rosenqvist, Fredrik Leonhard, anhöllo alt
detta Betänkande måtte ytterligare få hvila
på bordet.
88
Den 28 December e. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken förklarade, att då flere
Ledamöter förenat sig i den begäran, att
berörde Betänkande måtte ytterligare hvila
på bordet, kunde sådant, enligt 49 §• Riks-;
dagsOrdningen, icke förvägras.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln
vid Lagtima Riksdagen i Stock-?
holm f. m. den 23 December
1829.
S. D. Vid förnjrad föredragning af
Kongl. Maj:ts den 19 dennes till Hans Exgellence
LandtMarskalken m. m. Herr Grefve
Carl De Geer aflåtne, och den 21 derpåföljde
f. m. på hordet lagde Nådiga Skrifvelse,
angående stadfästelse å ny Riddarhusordning;
fann Ridderskapet och Adeln,
att Högstberörde Skrifvelse borde läggas till
handlxngarne. Ut Supra.
Justerades ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Ple-?
nuin den a3 dennes f. m. fattade beslut.
Justerades 6 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 23 dennes e. m. fattade beslut.
Den 38 December e. m.
89
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Frän ConstitutionsUtskottet :•
Af den 16 dennes: ,
N:o 6t. I anledning af återremiss å
UtskotLets Utlåtande öfver Konungens Proposition
om förändringar i 19, 21 och 88
§§. RegeringsFormen.
N:o 62, Med Utlåtande öfver Konungens
Proposition om ett tillägg vid 88 §.
RegeringsFormen, och med fullständig uppställning
af nya rpdactionen j denna samt
19 och 21 §§.
N:o 63. Med förslag till ändring och
omflyttning af 2 Mom. 56 §. RegeringsFormen,
jemkning i samma Grundlags 81 §.
och tillägg vid ^3 §. Riksdagsordningen.
Frän StatsUtskottet:
Af elen 22 dennes:
Med öfverlemnande till gillande och
pnderskrift af den RiksStat för i83o och
följande åren intill nästa Riksdag, sorn i öfverensstämmelse
med den af Rikets Ständer
faststäldte Statsreglering blifvit upprättad.
Frän Stats- Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotten:
Af den 9 dennes:
N:o 10g. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse om åtgärders vidtagande
0°
Deu 28 December e. ni.
till fårskötselns och ullproductionens befrämjande
i Riket, jemte flere Riksdagsmäns anföranden
i samma ämne.
Från BancoUtskottet:
Af den 18 dennes:
N:o 89. I anledning af väckt motion,
att utvexling af nya Banco-sedlar mot förslitne
måtte blifva ombesörjd vid Rikets
Ständers LånContoir L Götheborg.
Från Lagutskottet:
Af den 12 dennes:
N:o i53. Öfver anmärkningar vid Utr
skottets Betänkandet N:o 44> ’ anledning af
Rikets Ständers JustitiaeOmbudsmans EmbetsBerättelser
och allmänna Redogörelse för
den sedan sista Riksmöte förflutna tid.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten :
Af den 3 dennes:
N:o 72. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens Betänkande N:o /[6,
rörande förslag till allmän stadga om Rikets
mått, mål och vigt, samt till förordning om ‘
hvad som vid verkställigheten iakttagas bör.
Från ExpeditionsUtskottet:
Af den 27 dennes:
N:o 296. Med öfverlemnande af Utskottets
under N:o 295 meddeldte förslag
Den 3o December f. m. 91
till underdånig Skrifvelse angående förändring
af 17 Cap. HandelsBalken.
N:o 397. I anledning af återremiss å
Utskottets under N:o 276 afgifne förslag till
underdånig Skrifvelse, angående förändring
af 4 §• i 17 Cap. ÄrfdaBalken, samt upphäfvande
af samma Capitels 5 §.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 10 om aftonen.
In lidera Protocolli,
O. J, Lagerheim.
Onsdagen d. 3 o December 1829.
Plenum klockan half till i o Förmiddagen.
Företogs till pröfning Herr Crusenstol»
pes, Magnus Jacob, den 28 dennes e. m,
på bordet lagde hemställan, att pröfningen
af Stats- och BancoUtskottens Utlåtande,
angående anslag till Götha Canal, må uppskjutas,
intilldess ej allenast RiksStåndens
beslut rörande Extra Slatsregleringen blifvit
fattadt, än äfven Utlåtanden från Utskotten
inkommit öfver alla vid denna Riks
-
9 2
Den 3o December f. nj.
dug begärda extra anslag och dertill berak-»
nade tillgångar.
Herr Hjerta, Gustaf: Herr Crusenstol?
pe liar föreslagit, att vi skulle vidtaga samma
åtgärd, sorn BorgareSlåpdet. Herr Crusenstolpe
har således sökt göra gällande den
satts, att man skulle anse anslaget till Götha
Canal af den beskaffenhet, att det ensamt
borde efterstå alla andra anslag. Opinionen
måtte lätt kunna yttra sig, och det
måtte icke i ett ämne, der så mycket är
sagdt i saken, behöfvas att vidare fullständigt
afhandla sättet, då det kan af en hvar
inses, att af den mängd anslag, som vid
denna Riksdag äro beslutade, det ringaste
antalet i vigt slår före Götha Canal. Det
finnes om detta företag tvenne bestämda
opinioner, hvilka ej låta rygga sig. Det
kan nu ej blifva fråga om mera än den trer
dje, nemligen huruvida företaget bör gå
fort eller långsamt. I det senare fallet är
det gifvet, att uppoffringarne af samhället
blifva betydligt större. Det säger sig sjelf,
att fullbordandet af detta företag, ensamt i
sitt slag inom landet, ty jag vill icke räkna
Hjelmare Canal, hvilken redan är så
godt som färdig, och hvars embetsmän ej
äro så manga, måste grundas deruppå, alt
man bibehåller samma personal, sora är
van vid göromålen, och i vårt land finnas
ej andra personer, än de, som äro anställde
der, hvilka äga tillräckliga hydrauliska
Den 3o December f. m.
93
kunskaper för ett sådant företag, ty vi äga
ingen hydraulisk corps. Alla dessa löner
måste påläggas arbetsanslaget. Canalen lemnar
dessutom föga gagn för de orter, hvarigenom
den löper, förrän den helt och hållit
öppnas. Således vore det en nationalförlust,
alt icke skyndsamt afsluta detta arbete.
Jag behöfver ej gå in i försvar för
dem, sorn vid 1815 och 1818 årens Riksdagar
ansågo, att man icke bordt göra så
myckel. I tiderna ligger något, som man
ej kan beräkna, som man ej kan bedöma.
Det ligger der, och denna tro kan vara
nyttig. Af sådan natur anser jag förhållandet
med Götha Canal, och lika mycket
jag värderar dem, som motsatte sig Statens
inblandning i Götha Canal, mäste jag anse
såsom oförstånd, att öka kostnaderne för
framtiden derigenom, att man utdrager med
arbetet. Herr Crusenstolpe lär ej kunna
neka, att endast två opinioner måtte förekomma,
den ena som anser fäderneslandet
förlora genom tidsutdrägt,, och den andra,
som tror att genom ett hastigt färdiggörande
af Canalen, den kan framkalla vinster,
ty han måtte ej på fullt alfvare söka inbilla
oss, att detta är det minst vigtiga af de
ämnen, som varit föremål för anslag vid
denna Riksdag. Om man skulle tro, att
det ej finnes tillgångar till Canalen, skulle
jag verkligen tro, att det vore mera skäl
alt göra besparingar på andra vägar. Jag
anhåller, att Herr Crusenstolpe .ville åter
-
94
Den 3o December f. m.
taga sin hemställan, och låta oss komma
till hufvud frågan, helst tiden är inne, då
uppköpen böra göras för att kunna ske utan
alltför stor kostnad, och då anstalter bora
göras om arbetscommenderingarne. Här är
ej mera än några månader qvar, innan de
böra vara i rörelse. Jag anhåller om Herr
Grefvens och LandtMarskalkens anmodan
till Herr Crusenstolpe, att han mätte återtaga
sitt ifrågavarande förslag.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Derest
denna fråga skulle uppskjutas, intilldess
alla andra anslag voro afgjorde, skulle
Rikets Ständer icke hafva mera än tvänlie
allernativer, nemligen antingen att antaga
Utlåtandet sådant det är, eller ock
afslå detsamma. Men som jag för min del
alldeles icke skulle vilja hvarken det ena
eller det andra, hvarken afslå det, emedan
jag önskar att (kanalen må blifva färdig,
ej eller bifalla Utlåtandet sådant det är,
emedan jag ej kan samtycka lill afskrifning
af hvad Staten bidragit, utan önskar ålerremiss;
så får jag tillstyrka afslag å Herr
Crusenstolpes hemställan, och att Utlåtandet
om Götha Canal desto förr ju heldre
må föredragas.
Herr Franc Sparre, Bengt Erland:
Jag får äfven äran yttra den tanka, att
Utlåtandet bör till pröfning nu förekomma.
Förhållandet med ett så stort företag, soln
Den 3o December f. m.
95
Götha Canal, är af den beskaffenhet, att
om årstiden går förlorad att preparera det,
blir hela arbetet så försenadt, att kostnaden
derigenom ökes. Man har ofta förebrått
Götha Canal, att beräkningarne varit
origtiga, men man har ej tagit i betraktande
hvad som blir dyrare, utan att
någon rår för det. Vi hafva i Sverige icke
mera än 5 arbetsmånader. Af de 7 Öfrige
förlorar man vanligen, såsom i år, 3, då
det icke är slädföre, och väglaget sådant,
att inga transporter kunna ske. Först då
slädföret kommer, kan man göra körslor,
och det varar vanligen från Januarii till
Mars. Gå dessa månader förlorade, blir
det ofta ett års förlust för arbetet. Det
är med anledning deraf, och då calculerne
äro uppgjorde efter uppköp i rättan tid,
som jag får yttra den önskan, att hufvudsaken
snarligen måtte blifva företagen, emedan
annars följder kunna uppkomma, sorn
jag tror att de Herrar, hvilka begära uppskof,
icke önska, och som lända till skada
för saken.
Herr Crusenstolpej Magnus Jacob: Herr
Hjertås uppmaning fordrar ett svar. Herr
lije rta och jag hafva båda den äran alt vara
så kände af Ridderskapet och Adeln, att
det torde vara g i f v i t, att då vi båda framställt
hvar sin åsigt, det lär vara säkert,
att det sista och kraftigaste argumentet
kommer att användas, nemligen voterin
-
Den 3o December f. in.
gen. Men jag vill innan dess redogöra för
min åsigt. Lika med Herr Hjerta och Canalens
öfrige vänner, anser jag företaget
vara en stor och vacker ide. Jag hade likväl
önskat, att man inskränkt sig till sammanbindning
af sjöarne Wenern och Wetten!,
samt äfven Hjelmaren. Detta har nn
icke skett; likväl kan man icke låta företaget
ligga nere; det har dertill kostat för
mycket. Jag tror således, att Canal-intresset
bör vara tillfredsstäldt, om man på
vanligt sätt går tillväga. Herr Hjerta har
yttrat sig så, alt han synes anse anslagen
till den militaira materiellen vara underordnade
Canalen. Jag är ej af samma tanka.
Jag tror, att Staten bör i första rummet
regleras, och CanalBolagets intresse
seda ii. Det skulle knappast behöfvas mera
till försvar för min åsigt, att låta det ifrågavarande
anslaget tills vidare hvila, än
att Ridderskapet och Adeln återremitterat
det Betänkande, som upptager de tillgångar,
hvilka äro afsedde att betäcka kostnaderne
till Canalen. Om det nu finnes, att
tillgångarne icke förslå, så har man ställt
illa till. BorgareStåndet har fattat ett sådant
beslut, som jag föreslagit. Ett ytterligare
stöd har tillkommit, genom den beslutade
pensionen för Herr Adlerstam. Ridderskapet
och Adeln har tillagt honom 3
gånger så trycket, som Utskottet föreslagi ti
Det är ej omöjligt, att så äfven går med
an
-
Den 3o December f. m.
97
andra förslag. Huru skall det då se ut,
om vid andra anslag det går till på samma
sätt. På hvilka skola afkortningarne
ske? Det kan visserligen finnas anslag, hvilka
äro mindre vigtiga, men så finnas de,
som aro vigtigare, och om det icke på annat
sätt räcker till för dem, hör man afkorta
för Canalen. Skulle man finna, sedan
alla andra anslag äro pröfvade, att det
räcker till äfven för Canalen, så ser jag
deremot ej, hvarföre man ej skulle gifva
åt den. Ännu en omständighet. Bolaget
är tillsammans; två Stånd hafva fattat beslut
öfver frågan. Bolaget har då full anledning
att öfverväga de vilkor Utskottet
föreslagit, och förklara, huruvida det är
villigt att deruppå ingå. Det är väl lämpligare,
att Ständerne vänta med det slutliga
afgörandet, för att erfara, om Bolaget
finner vilkoret! antaglige, än att Rikets Ständer
genom 3 Stånds beslut först skulle gå
in på saken, och göra beslutet oåterkalleligt.
Af denna framställning lär Herr Hjerta
finna, alt jag icke kan afstå. Jag anhåller
alltså om proposition å mitt förslag.
Friherre Sprengtporten, Jacob Wilhelm:
För min del kan jag ej inse, att
något särdeles stort och nyttigt resultat
skulle vinnas genom den bordläggning Herr
Crusenstolpe föreslagit, hvilken synes så
mycket mindre behöflig, som Ridderskapet
55 H. 7
9»
Den 3o December f. m.
och Adeln, af Betänkandet N:o 33 om extra
anslagen, funnit att Statens tillgångar
äro ti 11läcklige alt betacka alla anslag. Om
detta Betänkande blifvit återremitteradt, har
det skett derföre, att man ansett att till-*
gång,arne blifvit för lågt och ej för högt
beräknade. Genom dröjsmålet skulle endast
ytterligare svårigheter uppkomma för
Canal-arbetet, och ett uppehåll af kanske
3 månader; men detta är af andra talare
så klart ådagalagdt, att jag endast vill yttra,
att jag ej kan lemna mitt samtycke till
denna bordläggning.
Herr von HartmansdorffAugust: Herr
Crusenstolpe bar till skäl för det begärdta
uppskofvet anfört, att anslagen skulle blifva
otillräcklige för FörsvarsVerket, om man
borttoge medlen till Canalerna, och har till
ytterligare stöd derföre åberopat återremissen
af Betänkandet N:o 33. Men jag får
dervid vördsamt erinra och upplysa, att
enligt den tabell, Litt. C., som Utskotten
vidfogade samma Betänkande, skall Götha
Canals anslag upphöra år 1833. Aterremissen
angick anslag af medel till fästningsbj^ggnaderna
för Riksdagsåret i835. Det inträffar
således 3 år senare, än Götha Canal
fått det sista bidraget, och under alla
de föregående åren äro medel redan anvisade
för militair-behofven. Äfven för i835
äro medel tillgängliga för fästningsbyggnaderna,
och Utskotten hafva icke nekat au
-
Den 3o December f. m.
99
slaget derföre, alt medel fatlades, utan derföre,
att man icke trodde sig behöfva anslå
dem nu, då Riksdagen sednast'skulle
börja i begynnelsen af år 1835. Således
är för medlens otillräcklighet intet skäl lill
uppskof. Ytterligare har samma ledamot
anfört, att summan till Herr Adlerstam
blifvit tredubblad, hvarigenom någon brist
i tillgångarna för andra ändamål äfven skulle
kunna uppkomma. Jag hoppas dock, alt
de öfrige Stånden skola vara något hofsammare
i sina nådegåfvor, än Ridderskapet
och Adeln varit. Men i alla fall verkar
det icke på anslagen till Götha Canal, eller
FörsvarsVerket; ty om anslaget till Herr
Adlerstam öfverstiger tillgångarne i den cassa,
hvaraf det skall utgå, så får Herr Adlerstam
vänta, tills besparingar uppkomma,
eller får BancoStyrelsen inskränka de vanliga
Julgåfvorne till vederbörande gummor.
Herr Crusenstolpe kan således icke
af någotdera bland de anförda skälen begära
uppskof. Vill man deremot afslå anslaget,
så är det bättre att göra det genast,
än att uppskjuta sakens afgörande.
Herr Cederschjöld: Motionären har till
stöd för sin mening anfört, att genom uppskof
med pröfningen af CanalBetänkandetj
skulle Bolaget kunna fatta sitt beslut i ämnet.
Men jag får lill Motionären hemställa,
om Bolaget kan yttra sig öfver en sak, sorn
55 II. j * <
IOO
D en 3o December f. m.
det icke känner. Rikets Ständer måste fatta
ett beslut, innan Bolaget kan taga det i öfvervägande.
På Utskottens förslag kan Bolaget
ej besluta något, och det är väl icke
Rikets Ständer värdigt, att låta pruta med
sig, eller ingå i capitulationer med Bolaget;
Rikets Ständer skola väl fatta ett bestämdt
beslut, hvilket Bolaget sedan må antaga,
eller låta Canalen stå. Jag afstyrker
uppskof, och önskar, att striden må börjas
ju förr dess heldre, på det jag må kunna
försöka att få återremiss, hvarigenom Herr
Crusenstolpe äfven får sitt ändamål vunnit.
Herr Rosenqvist , Fredrik Leonhard:
Som hvarje uppskof innefattar en möjlighet
att undvika anslaget, så understödjer jag
med fullkomligaste nöje Herr Crusenstolpes
förslag.
Herr Crusenstolpe: Herr von Hartmansdorff
har rätt deruti, att anslaget skall vara
slut 1833; men jag måste erkänna, att, utan
att fela i aktning för de Herrar som uppgjort
calculerne, är jag ej öfvertygad, att,
med det året, anslaget blir det sista; utan
är det min öfvertygelse, att så väl till fullbordande
af Canalen, som till dess underhåll,
Rikets Ständer blifva påkände med
ytterligare anslag. Jag yttrar det så mycket
heldre, som jag förmodar, att Herr von
Hartmansdorff oell jag, äfven vid nästa Riksdag,
skola komma att discutera detta ämne.
Den 3o December f. ni.
101
Herr von Hartmansdorff säger, att anslaget
till Canalen icke hindrar anslaget till FörsvarsVerket.
När jag ser på Utlåtandet, finnes
att de säkra tillgångarne äro 2,280,000
R:dr, men att en stor del äro beräknade
af inflytande fordringar från Magazinsredogörelsen,
af hvilka, enligt Betänkandet N:o
a55, 25o,ooo R:dr likväl icke just äro så
alldeles säkra. Det är således pompeust uppgjordt,
men byggdt på klena fotter. Hvad
Herr Cederschjölds anmärkning beträffar, så
var ej min mening att Bolaget skulle fatta
något beslut, men det kunde säga, att så
vida anslaget blir beviljadt, förbinder det
sig att göra det eller det.
Friherre CederströmJacob: För min
del anser jag mera än öfverflödigt att fortsätta
en discussion med Herr Crusenstolpe,
sedan lian förklarat att lian ej ämnar afstå
från sitt förslag utan votering. Min öfvertygelse
är, att det vore obetänksamt af Rikets
Ständer att uppskjuta beslutet i en fråga,
der dröjsmålet skulle medföra bestämda
förluster, hvarföre jag anser den nu genast
böra afgöras.
Herr von Hartmansdorff': Det skulle
föra oss alltför långt från ämnet, om jag,
eller någon annan, inginge i utredning af
skälen, hvarföre behållningarne af MagazinsDirectionen
med all säkerhet lenina den
summa, som Utskotten afsett. Men äfven
loa
Den 3o December f. m.
om man antoge, att dessa medel icke inflöto
så hastigt, som Utskotten påräknat,
lärer Ridderskapet och Adeln dock’af tabelien,
som är bifogad Betänkandet N:o 22,
inhemta, att när alla de särskilta extra anslagen
äro bestridda, efter der upptagen beräkning,
nemligen med årligen till försvarsverket;
så finnes vid slutet af år 1829
ett öfverskott af 865,000 R:dr; vid slutet af
år i83o, återstå 664,217 R:dr, vid slutet
af år 1831:575,617 R:dr, vid slutet af i832:
435,017 R:dr, och vid slutet af 1833: 182,o83
R:dr, hvadan ali fruktan i detta hänseende
synes vara öfverflödig.
Herr Franc Sparre: Det var i anledning
af Herr Crusenstolpes anmärkning, alt
Bolaget vore i tillfälle att yttra sig, om
det antager det anbud, hvilket Utskotten
föreslagit Rikets Ständer att göra Bolaget,
sorn jag får nämna, att jag för min del,
lika med Herr Cederschjöld, icke anser att
Bolaget ens kan öfverlägga 0111 den frågan,
förr än Rikets Ständer tagit sitt beslut. Bolaget
lärer, af aktning för Rikets Ständer,
icke kunna ollicielt behandla en sådan fråga,
förr än den från Rikets Ständers sida
blifvit officiel t väckt. Herr Crusenstolpe
har svarat, att något beslut icke kunde tagas;
men då kan också från Bolagets sida
intet mera göras, än hvad sorn är gjordt,
alt nemligen Bolagsintressenterna talas vid
under hand, De hoppas inom sig, att in
-
Ben 3o December f. m.
tet hinder frän den siden skall möta, och
mera lär ej kunna ske, förr än Rikets Ständer
fattat sitt beslut.
Herr Hjerta: Jag är i det väsendtligaste
förekommen af Herr von Hartmansdorff.
Jag tror, att, hvad MagazinsDireclionens behållningar
beträffar, det i de senare månar
derne befunnits, att de äro säkrare, än man
i början af Riksdagen hade skäl förmoda.
Jag anser de medel, som i alla fall under
de första åren äro att tillgå, vara så tillräckliga,
att ingen orsak lill farhåga i det
afseendet finnes. Hvad åter Herr Crusenstolpe
yttrat, om osäkerheten i kostnadsförslagen,
måtte ej höra hit, utan till hufvudfrågan.
Men hvad jag anser mig skyldig
alt yttra, i följd af de revisioner af
Canalen, hvilka jag varit i tillfälle öfvervara,
är att detta kostnadsförslag är det
säkraste, som blifvit gjordt. Jag har dessutom
en stärkt öfvertygelse derom genom
de jemförelser man kan göra med andra
dylika arbeten; och Iljelmare-Canalen har
visat, att för den summa, som nu är satt
i fråga, Canalen kan göras färdig. Tillika
är jag skyldig säga, att vid de föregående
årens arbeten äro stora uppoffringar gjorde
för föremål, sorn ej äro af den nödvändighet,
att de fordras till Canalens segelbarhet.
Man skall också beräkna, att i början
af arbetet misstag begås. Jag äger således
den öfvertygelse, att inga vidare anslag be
-
ic>4 Den 3o Decembef f. rn.
höfvas för att tillvägabringa Canalens segelbarhet,
och jag gör mig säker, att de
personer, hvilka komma att sysselsätta sig
med arbetet, frångå den slags laxe, som
liiltills existerat, och använda hela sitt bemödande
endast att få den segelbar. Denna
sak hör ej till nuvarande discussion, utan
bör uppskjutas till hufvudfrågans afgörande.
Ilar är blott fråga om de tvenne meningarne,
deras, som tro alt man vinner genom
ett uppskof, och deras som anse, att
det kostar mera att uppskjuta afgörandet.
Jag vill dröja med allt vidare yttrande till
liufvuddiscussionen. Sedan Herr Crusenstolpe
förklarat, att han ej utan votering
afslår från sitt förslag, anhåller jag om proposition,
huruvida Ridderskapet och Adeln
anser att Utlåtandet nu genast må företagas
till afgörande.
Friherre von Stedingk j Carl Adam Bogislaus
Styrbjörn: Här förekomma tvenne
frågor, nemligen att yttra sig i hufvudsaken
och öfver Herr Crusenstolpes hemställan.
Om det nu vore fråga om att börja
Canalen, är det säkert, att man ej borde
lemna anslaget. Vill man åter betrakta saken
från den synpunkt, att Canalen är så
nära färdig, vore det högst besynnerligt,
att ej fortsätta ett storverk, som kommer
att lefva i framtiden. Jag anser det tjena
till intet, alt uppskjuta frågan, sedan Riksdagen
varat så länge. Dessutom, då Rikets
Den 3o December f. m. io5
Ständer vid föregående Riksdagar, så frikostigt
lemnat anslag till företaget, och vid
denna Riksdag redan gifvit ett betydeligt
förskott, lära Rikets Ständer ej låta arbetet
afstanna, och som min enskilta önskan är,
att Canalen med görligaste första måtte få
ses färdig; anhåller jag, att Herr Crusenstolpes
hemställan må förfalla.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken gjorde proposition till bifall
å Herr Crusenstolpes ifrågavarande hemställan.
Ropades starka Nej, blandade med Ja.
Hvarefter Hans Excellence frågade, om
Ridderskapet och Adeln behagade afslå Herr
Crusenstolpes berörde hemställan.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
Herr Crusenstolpe begärde Votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Marskalken föreslog
följande Voteringsproposition:
Den, som instämmer i Herr Crusenstolpes
hemställan, att pröfningen af Statsoch
BancoUtskottens Utlåtande, angående
anslag till Götha Canal, må uppskjutas, intill
dess ej allenast RiksStåndens beslut rörande
Extra StatsRegleringen blifvit fattadt,
än äfven Utlåtanden från Utskotten inkommit
öfver alla vid denna Riksdag begärda
Den 3o December f. ni.
Extra Anslag, och dertill beräknade tillgångar,
voterar
Ja ;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Herr Crusenslolpes
ofvanberörde hemställan hafva blifvit af Ridderskapet
och Adelli afslagen.
Herr Crusenstolpe: Jag anhåller, alf
mitt namn måtte försvinna utur voteringspropositionen
på alla ställen, der det finnes
införd t.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt
j Gustaf: Jag hemställer, om icke
Herr Crusenstolpe vill behålla sitt namn på
denna motion, emedan roan annars kanske
icke vet, hvem som gjort densamma.
Herr Hjerta: Såsom jag futtat Herr
Crusenstolpes yttrande, var hans mening
att hans namn ej skulle så ofta nämnas,,
utan blott i början.
Herr Crusenstolpe: Jag trodde i allmänhet,
att det icke behöfdes, alt Molio^
närernes namn stodo uti Voteringsproposi,
tioner, men om Ridderskapet och Adeln
finnér det lämpligt vid detta tillfälle, så
alltför gerna för mig.
Hans Excellence Herr Grefven och
Land t Mar skalken förnyade den af Hans Ex
-
Den 3o December f. ra. 107
cellence nyss gjorde Voterings-proposition,
hvilken af Ridderskapet och Ådeln godkärrdes,
samt derefter anslogs.
Voteringen börjades klockan 11 f. m.,
och befunnos efter dess slut klockan tre
qvart till 12 f. ra., sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, som följer:
Ja — 87.
Nej — 73.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskilt förde Protocol! blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, alt Herr C rusenstolpes
ofvanberörde hemställan således
blifvit af Ridderskapet och Adeln afslagen.
Föredrogs å nyo Stats- och BancoUtskottens
den 21 sistlidne November under
N:o 23 meddeldte, och den 4 dennes e.
m. på bordet lagde Utlåtande, i anledning
af så väl Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om ytterligare anslag af allmänna medel till
Götha Canal-byggnads fullbordande, som
åtskillige inom RiksStånden afgifne Anföranden
och Motioner rörande samma ämne.
Hans Excellence Herr Gref ven och
LandtMarskalken lillkännagaf, att Plenum
komme klockan half till 6 i eftermiddag att
fortsättas.
io8 Den 3o December f. m.
Herr Stråle, Nils Wilhelm: Frågan
om Götha Canal innefattar i sjelfva verket
tvänne särskilda frågor; den ena om sjelfva
Canalen, den andra om ActieEgarne.
Dessa båda ämnen äro dock i Utlåtandet
så sammanfogade, att man deremellan icke
kan upptäcka någon skillnad; men då ämnet
lios Rikets Ständer skall afgöras, måste
första frågan vara: Vilja Rikets Ständer
anslå några medel till Canalens färdigbyggande?
den andra: Skola dessa medel öfverlemnas
till Statens disposition, eller icke? —
Då Staten håller på att reglera sina egna
financer, borde man väl rätteligen afvakta
den tid, då allt detta hunnit blifva regleradt,
innan man gaf sig ut på det ifrågavarande
företaget. Men derom lärer nu
icke vara värdt att tala, och måhända skulle
en ytterligare förlust för Staten kunna
derigenom uppstå. Således vill jag icke bestrida,
att ett anslag nu må ske för Canalarbetet;
men i afseende på den andra frågan,
om medlen skola ställas till bolagets
disposition, måste jag yttra den grundsatts,
att Statens medel böra vara ställde under
det allmännas förvaltning. Derigenom kommer
man också till det mycket enkla resultatet,
att icke behöfva alla dessa föreskrifter,
hvilka Utskottet vidtagit, på det
Bolaget icke måtte förstöra medlen, utan
dessa användas t(ill det uppgifna ändamålet.
Skillnaden skulle också icke blifva någon
annan, om Kongl. Maj:t förordnade en
Den 3o December f. m.
Direction, än att Bolaget icke kunde besluta,
huru medlen skulle användas. Men
om man vidtog denna utväg, så förfölle i
och med detsamma förslaget till den anstalt,
hvarigenom ActieEgarne bana sig väg
till anspråk på ränta af Staten. Att nu
ålägga ActieEgarne en ytterligare inbetalning,
tyckes mig vara obilligt, då de redan
förut fullgjort hvad dem ålegat; och
någon verklig garanti för arbetets fullbordan
kan jag icke föreställa mig deraf. Om
Canalen icke blir färdig till den utsatta tiden,
skall man utan tvifvel i alla fall få
sådana ursägter derföre att förebära, att
hvar och en skulle finna det hardt, att beröfva
ActieEgarne deras inbetalta egendom.
Man skall då åberopa, huruledes genom det
uppskof, som nu ägt rum, förhållandet förändrat
sig; huru naturhinder inträffat, som
icke kunna läggas Bolaget till last m. m.;
och när vi komma till nästa Riksdag, skola
utan tvifvel Rikets Ständer besluta, att
icke sätta i verket hvad vi härom kunna
besluta. "Vi hafva i detta afseende funnit,
huru Rikets Ständer denna gång icke ägt
kraft att verkställa 1823 års Ständers beslut,
att det då meddelade lånebiträdet skulle
vara det sista. Man ser af Utskottens Utlåtande,
att det är, på det Rikets Ständer
må, såsom man säger, garantera ett visst
värde åt Actierna, genom en föreskrift på
förhand, till hvad belopp de må belänas,
som man sammanknippat Canalens intresse
Ilo
Den 3o December f. m.
med ActieEgarnes. Jag har en gång förut
yrkat, att inga andra fölhållanden borde
finnas emellan Staten och Bolaget, än att,
då Canalen färdigbygges för Statens medel,
Bolaget frånträder alla andra anspråk,
än utdelning på sina actier. Att deremot
nu efterskänka Statens hela fordran, afstyrker
jag på det aldrahögsta. Jag saknar äfven
i Utlåtandet en föreskrift, huru de
p4,°°o R:dr, hvilka afsättas till reparationsfond,
skola användas, i händelse fråga uppstår,
att Bolaget, genom underlåtande af
Canalens underhåll skulle gå denna fond
förlustig, eller Canalen, såsom flere påstå,
icke i framtiden skulle kunna underhållas
af inkomsterna, och ActieEgarne måhända
öfvergåfvo alltsammans. På denna grund
anhåller jag om återremiss.
Herr Cederschjöld^ Pehr Gustaf: Detta
ämne har vid alla de Riksdagar jag bevistat,
varit högst bekymmersamt, och man
har ofta hoppats, att det skulle vara sista
gången Rikets Ständer sig dermed befattade,
i synnerhet vid sista Riksdagen. Man
finner likväl, att man städse varit bedragen
i detta hopp, och fruktansvärdt nog
kommer saken ännu en gång att utgöra ett
långvarigt obehagligt tvisteämne vid en annan
Riksdag. Jag tror derföre, att man
bör med erforderlig noggranhet behandla
den. Då Bolaget först stiftades, var det
calculeradt på att Staten icke skulle bi
-
Den 3o December f. m.
draga något till Carialen, utan blott lemna
Bolaget sin Discont-rätt. Det oaktadt förloeliöl
1 Staten sig, att när Canal-afkastningen
uppginge till g procent af det tecknade
Capitalet, skulle Staten inträda med Bolaget
i delning af halfva Öfverskottet* År
1815, när det befanns omöjligt för Bolaget,
att på egen hand utföra arbetet, och
Staten nödgades dertill bidraga med lån*
förbehöllo Rikets Ständer sig, att lånet väl
skulle få stå utan ränta, tills Canalen blef
färdig, och till och med tills vinsten uppgick
till 5 procent af det tecknade capitalet;
men tillika, att Staten skulle begynna
erhålla ränta och capital-afbetalningar af
det, som kunde öfverskjuta dessa 5 procent.
Då sedermera, år 1823, nya förskotter
erfordrades, sora kallades de sista,
fingo dessa förskott namn af låne-biträde,
och lemnades utan några särskilta lånevilkor,
annat än de, som voro föreskrifrie år
1815. Jag är derföre, för min del, mycket
böjd för att tillstyrka, att Staten väl
må biträda med låne-understöd till Canalarbetets
fullbordande, men kan icke taga
på mitt ansvar, att medgifva afskrifning af
de summor, hvarmed Staten redan bidragit
eller kommer att bidraga. Jag tror
deremot, att dessa summor böra bokföras
under samma vilkor, som 1815 års understöd,
eller såsom räntefria lån, till dess
behållna vinsten uppgår till 5 procent af
Capitaletj men att för det, som öfverskju
-
111
l>en 3o December f. ra.
ter detta belopp, Staten bör äga hälften
med Bolaget. Utskotten tyckas hysa alltför
mycken tvifvel om Götha Canals framgång,
när de tillstyrka afskrifning af allt
hvad Staten förskjutit; ty någon annan grund
kan jag icke föreställa mig dertill, att Utskotten
med sådan lättsinnighet afhandlat
en fråga om 5 å 6 millioner. Jag hyser
i sanning för mycken aktning för Canalen,
att gilla en sådan fruktan, och man bör
komma ihåg, alt Staten är odödlig. Det
gör således ingenting, om denna fordran
kommer att vara i ioo år utan betalning,
emedan det kommer en tid efter denna.
På denna grund anhåller jag om återremiss.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard*
anförde skrifteligen:
Vidlyftighet är vid sina tillfällen nödvändig,
och fallet är just nu för handen,
då det är en skyldighet för mig att utförligt
afhandla ett ämne, som Utskotten helt
knapphändigt handlagt, och hvarigenom Utskotten
visat sin generosité i stort på Nationens
bekostnad. — Jag inser ganska väl,
att det är fåfängt förändra de långt för detta
bestämda besluten i ämnet, hos de vanligen
beslutande, men jag skall likväl inför
Nationen framlägga upplysningar, och bevisa,
att jag på grundeliga skäl sätter mig
emot ett beslut, som skall hafva till följd
mitt fäderneslands skada och förlust, och
som
Den 3'o December f. m.
i ij
som mera än något annat gifvit anledning
till det vinglerisystem i financerna, hvilket
varit och ännu länge skall fortfara att vara
en följd af Götha Canal-anläggning.
Innan jag afgifver mina anmärkningar
mot förenade Stats- och BancoUtskottens
Utlåtande N:o 23, i anledning af Kongl.
Majrts Nådiga Proposition om ytterligare
anslag af Allmänna Medel till Götha Canalbyggnads
fullbordande, vill jag gå tillbaka
till den tid, då förslaget om denna långa
Canal framlades för Rikets Ständer, och
rappellera i min samtids minne de personer,
som genom Motioners väckande derom
gjort sig förtjenta af en egen slags liugkomst.
År i8op den x September blef inför
Högloflige Riuderskapet och Adeln föredragit
ett af dåvarande Herr Biskopen i Linköping,
nu mera ÄrkeBiskopén Doctor Carl
von Rosenstein i Högvördige PresteStåndet
inlemnadt Memorial, deruti Herr Biskopen
andragit: Att den öfverklagade belägenhet,
hvari vårt fädernesland då befunne sig, icke
kunde anses afhjelpt blott derigenom, att
Nationen blifvit hugnad med ett lagbundet
Regeringssätt; att den fick glädja sig i hoppet
om en efterlängtad fred; att goda förslag
utarbetades till stadgande af Rikets
PenningeVerk, samt till en billig och jemn
fördelning af Statens bördor; — Att man
55 H. 8
►
Den 3o December f. m.
klagade, och det i flera afseenden med skäl,
att Näringarne under ett olyckligt krig aftynat;
att deras snara upplifvande vore angelägit;
att allt, hvad dertill i iner eller mindre
mån kunde bidraga, borde anses med
rätta för ärenden, hvilka, såsom bidragande
till allmänna välfärden, förtjennde Rikets
Ständers uppmärksamhet, och att bland
dessa torde af hvarje tänkare ett utmärkt
rum lemnäs åt det gamla, men i synnerhet
i senaste tiderne mycket bekanta förslaget,
att genom en Canal öppna segelfart
från Wenern ända till Söderköping;
att man genom ostridiga Doeumenter kände
att det redan i Konung Gustaf den I:s
tid af den rycktbara Biskopen Hans Brask
ifrigt yrkades, och att det under de båda
sist förflutne århundraden ofta varit ett föremål
för Sveriges Konungars och Ständers
sorgfälliga omtanka; •—att vid 1772 års Riksdag
Ständerne tillstyrkt Canal-arbetets utförande
under Entreprenad af privata personer,
m. m.; att Memorial i samma ärende
från Rikets Ständer blifvit föredragit
inför Kongl. Maj:t den 18 September samma
år, hvarefter framlidne Öfversten och
Riddaren Röök fått sig uppdragit, att verkställa
undersökning om sättet att sammanbinda
Wettern och östersjön, m. m.
Emedlertid hade förslaget livilat och
nästan fallit i fullkomlig glömska, då en
enskild man, då varande Öfversten seder
-
Den 3o December f. m.
mera StatsRådet m. m. Friherre Balzar von
Platen företog sig att upplifva detsamma,
och 1806 utgaf en afhandling om Canaler
genom Sverige, med särskildt afseende å
Wenerns sammanbindande med Östersjön.
Herr Biskopen var, öfvertygad, att få
ärenden vore af större vigt; att få anstalter
kunde kraftigare bereda och kringsprida
välmåga i landet; att få bmsorger kurtde
vara Rikets Ständer värdigare, eller tydligare
bevittna den drift till stora företag,
friheten skänker ett dygdigt folk, och hvilken
hvarken kunde eller borde saknas hos
de Representanter, som gifvit fäderneslandet
förbättrade Grundlagar, och genom ett redan
fattadt manligt beslut försäkrat dess
beder och sjelfbestånd; hvarföre ock Herr
Biskopen anhöll, att frågan om Götha Canals
anläggande måtte, i den ordning RegeringsFormen
föreskref, få företagas.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet,
dit frågan blifvit remitterad, afgaf derefter
ett Betänkande, hvilket upplyser att
en i anda och syftning likadan motion, som
den Herr Biskopen Doctor Rosenstein väckt
i Högvördige PresteStåndet, blifvit till Välloflige
BorgareStåndet af Herr Borgmästare
Gezelius, och till Hedervärda BondeStåndet
af Riksdagsmannen Anders Joachimsson inlemnad;
och det är således desse 3:ne personer:
Herr Biskop Carl von Rosenstein,
65 H. s*
Den 3o December f. in.
Herr Borgmästare Gezelius och Riksdagsmannen
Anders Joachimsson, som Nationen
haf att tacka för storverket Götha Canal
och för alla de gruflige kostnader detta
storverk medfört.
1809 års EkonomiUtskott tillstyrkte:
1:0 Den föreslagna Götha Canalens öppnande
emellan Wenern och Östersjön, samt
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet måtte
anhållas, det täcktes Hans Maj:t i Nåder
låta vidtaga nödige anstalter till Canalarbetets
utförande genom entreprenad af enskilte
personer, så infödde som utländske,
och dervid utstaka sådane vilkor, som kunde
lända så väl Kongl. Maj:t och Kronan,
som Entrepreneurerne och det allmänna till
säkerhet och förmån.
a:o Att lemna Kongl. Maj:t öppet att
af Kronan tillhörig jord ersätta enskilta personer,
hvad af deras jord kunde åtgå till
Canalen, och att till CanalBolaget öfverlåta
hvad till Canalens fullbordande och underhåll
nödigt pröfvades.
3:o Att arbetsmanskap, till gräfning m.
m. måtte af Infanteri-regementerne, efter
skeénde reqvisitioner, lemnäs emot skälig
sold, samt tillika att från Kronans förråder
mätte erhållas stenlupet krut till sprängningar,
och att Kronans till Canalen närhelägne
skogar eller kalkbrott skulle till
byggnaden få begagnas.
Den 3o December S. m.
"7
Samma Utskott yttrade sig vidare, att
”ora enskilda skulle finna sin uträkning, att
i Götha Canals anläggande med sin förmögenhet
deltaga, syntes den böra blifva deras
evärdeliga egendom, utan att Staten deraf
borde kunna taga någon direct inkomst;
hvaremot Canalen, en gång färdig, visserligen,
genom befrämjande af näringar och
allmänt välstånd, skulle medföra Staten och
Riket fördelar, som 'vida öfverstiga hvad
de capitaler och den jord den kunde komma
att kosta, på annat sätt använde, någonsin
skulle kunna gifva. Utskottet trodde
derföre, att om ett så stort och Riksgagneligt
företag skulle kunna verkställas,
alla möjliga skäliga förmåner borde förunnas
ett sådant Bolag.
Detta EkonomiUtskottets Betänkande
blef den 27 September 1809 af Högloflige
Ridderskapets och Adelns pluralitet i hela
dess vidd bifallit, synnerligast af de skäl,
som Grefve Mörner anförde, nemligen att
Ekonomiutskottet hade i sitt Betänkande
ej föreslagit någotj som af Staten fordrade
en tung utgiftenär hela företaget skulle
genom entreprenad på adier af enskildte
utföras.
Minoritetens skäl för afslag voro hufvudsakligen
följande; framställde af Herr
volt Hoffsten, Erland, och Friherre Hjerta
Axel, af hvilka den förstnämnde anförde:*
1:0 ”Vi lefva i en tid, då Sverige till
n8 Den 3o December f. m,
en tredjedel blifvit förminskadt; vi bör$
betänka huru obetydliga öfverlefvorna äro
af vår fordna magt; hvad betyda 4200 qvadratmil.
— Yi böra vara betänkte, att väl
bevara den jord vi äga, och ej genom onyttige
gräfningar förminska utrymmet för den
treflige odlarens flit, och fylla med ett
ofrugtbart vatten de landsträckor, som kunde
framalstra thimothei, klöfver, med flere
foderväxter, ja till och med födoämnen för
menniskor.
2:0 Sveriges fattigdom förbjuder detta
företag. Någon torde kanske invända, att
Sveriges i landet nu befintliga rörelsecapital
är många gångor större, än det någonsin
förut varit, och äfven landet i den förut
ohörda belägenhet, att det föder sig af
inhemsk producerad säd; detta ville jag, om
jag kunde, neka; men jag finnpr mig ock ej
behöfva denna utväg, utan appellerar endast
till den allmänna rösten, som med jämrande
rop klagar öfver vår uselhet. — Hvadan
skall man taga tillgångar att betala arbetslönerne,
då dessa kanske slutligen skulle
komma att tillfalla Ryssar, Fransoser,
Holländare och Italienare, och, när dessa
på ärans fält förvärfvade fångaren gång utvexlas,
kanske till vår stora förlust och utlänningens
vinst, följa dem ur landet, hvarigenom
allenast växelcoursen skulle stegras.
3:o Ser jag ej, att något annat Stånd,
än BorgareStåndet, som egentligen består
Den 3o December f. m.
1 '9
af Handlande, kan hafva någon vinst af denna
Canal, och i följe deraf ej hvarföre de
andra Stånden böra påkosta dess gräfning.
Denna kostnad är verkligen en beskattning
på de tre andra Stånden, och när det är
af gammal häfd stadgadt, att hvart Stånd
beskattar sig sjelf, är ett afslag till denna
beskattning blott en utöfning af vår rätt.
—- Det må stå BorgareStåndet fritt att sjelf
bestå Canalöppningen, om den då, emot
naturens ordning, som hänvist jord, vatten
och luft hvardera sitt rum, ändteligen skall
gå för sig.
4:o Om slutligen en communication
skulle anses nödig emellan Nord-och Östersjön,
vet jag ej, att vi behöfva, i vårt obetydliga
utarmade land, någon mera än den
vi redan lära äga. Vägen är, som hvar man
vet, öppen från Stockholm till Örebro, äfven
från Götheborg till Christinehamn. —
Det är mig bekant, att ett af Rikets Collegier
beordrat Landshöfdingen i Örebro,
att sjöledes låta ditföra varor, som till Christinehamn
blifvit transporterade. Ehuru
detta strider emot min kännedom af landet,
bör jag dock ej tro min egen kunskap,
när den af ett af Rikets Collegiers blifvit
vederlagd.”
Friherre Hjerta, Axel, yttrade: ”Då vi
nu betrakta denna sak, som innehåller förslag
till ett stort företag, lärer första frågan
blifva: hafva vi folk, och hafva vi pen
-
1 2.0
Den 3o December f. m.
ningar? Att värt land är utblottadt på begge
delarne lärer ej behöfva sägas. Skulle
arbetet verkställas, vore väl bäst att det skedde
på entreprenad för enskildes räkning.
Kronan lärer dertill ej kunna göra några
tillskott, ty den är ganska arm, och torde
komma att förblifva det ifrån evighet till
evighet, amen!
Omförmälde Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottets Betänkande blef emellertid
äfven af de öfrige Respective RiksSlånden
bifallit, dock med den underdåniga
önskan af Hedervärda BondeStåndet, ”att
Kongl. Maj:t vid Canalarbetets bedrifvande
heldre ville i nåder låta nyttja värfvade Regementer,
bland hvilka en stor del soldater
ändock vanligen permitteras, än Indelta
Armeen, från hvars completterande och vidare
utredning, Rot- och Rusthållare, såsom
af kriget utblottade, behöfde förskoning.”
Så uppkom Götha Canal; och må det vara
hvar och en öppet att bedömma om, och
uti hvilka delar de den tiden gjorde löften
och beräkningar slagit in, att Götha Canals
anläggande skulle befrämja näringar och allmänt
välstånd, samt medföra Staten och
Riket fördelar, som vida öfverstiga hvad
de capitaler och den jord den kan komma
att kosta, på annat sätt använde, någonsin
skulle kunna gifva. För min del erkänner
jag uppriktigt, att jag icke kan upptänka
något sätt, hvarigenom Statens medel på
Den 3o December f. m.
ett sämre och gagnlösare sätt kunnat användas.
Man började redan den tiden att
gäcka Nationen med hopp och löften, som
aldrig blifvit uppfyllde,— och som man, vid
deras gifvande, aldrig tänkt hålla eller uppfylla.
— Så går det när man, förtröstande
på Folkens blindhet och godtrogenhet, ställer
sina planer i system derpå, att Folket
skall gifva sin sista skärf för Magtens vilja.
Folken gifva, så länge de hafva; den sista
skarfven utpantas,— men det fordras mer.
Det finnes ingenting att taga; då uppkommer
en annan period, förtviflans3 och ve
öfver dem, som vållat de följder, hvilka
då förete sig.
Emellertid vill jag spara uiina öfriga
reflexioner tills vidare, och begifva mig till
de nuvarande Stats- och BancoUtskottens
ifrågavarande Utlåtande, hvilket åt fosterlandsvännen
lemnar ett öppet fält till anmärkningar
och reflexioner. — Innan jag
yttrar mig öfver tillstyrkandet att en summa
af 745,334 R:dr B:co (oberäknadt det
förskott af 100,000 R:dr, som under innevarande
Riksmöte redan blifvit beviljadt
och af Directionen lyftadt), må för Canalarbetet
bestämmas, nödgas jag fästa mig
vid den ofullkomlighet, som vidlåder Utskottens
behandlande af de uti ämnet afgifne
yttranden, då förskotts-frågan förevar.
Utskotten hafva upptagit en del yttranden
i deras helhet, en del åter på det
I 23
Den 3o December f. m.
sätt, att endast namnen på anmärkarne blifvit
omnämnde, men en del åter hafva Ut-r
skotten alldeles förbigått. Till den senare
klassen hörer äfven jag; ty Utskotten hafva
på intet enda ställe i Utlåtandet upptagit
mina anmärkningar, ehuru jag ingick i
detail om hufvudsaken, och begärde, att i
händelse af återremiss mitt yttrande skulle
få åtfölja remissen.
I det hela kan det väl vara ungefär
detsamma, ty om Utskotten gjort med
piina anmärkningar, som Utskotten gjort
med min motion, ”alt de anslag, som Götha
Canal ännu kunde komma att förunnas,
måtte uti en enkom column i debetsedlarne
införas, under titel: till Götha
Canal, på det hvar och en af Nationens
skattdragande medlemmar måtte få se huru
samvetsgrann! hans egendom blifvit af Nationens
Fullmägtige distribuerad,” nemligen
icke yttrat sig ett ofd derom, så hade resultatet
å Utskottens sida blifvit detsamma,
men de öfrige Stånden hade likväl, om mine
anmärkningar fått ett rum i Utlåtandelj,
likasom Herr Stråles med fleres, kunnat
få några upplysningar, hvilka i afseende på
hufvudresultatet kunnat vara nytiige nog.
Som jag anser en glömska hafva vållat
denna Utskottens, i Grundlagen bestämda,
skyldighet, (ty brist på motskäl kan det
icke vara, så länge af Svenska språket kan
formeras den så ofta af Utskotten nyttjade
Den 3o December f. m.
123
piening: ”Utskotten anse icke detta förtjena
något afseende'),” så är jag nödsakad,
ött ånyo repetera detta mitt yttrande, förmodandes
jag att Utskottet, i händelse af
en återremiss, åtminstone täcktes göra det
afseende derå, som Grundlagen föreskrifver;
det lydde som följer:
”Då det nu kommer att bestämmas om
”Svenska Folket ännu ytterligare skall con”tribuera
och låta beskatta sig för ett före”tag,
grundadt på speculationer, hvilka va”rit
lika osäkra, fauliva och odugliga, som
”de kostnadsförslag, man öfver arbetet upprättat,
varit försåtliga, är det verkligen hög
”tid, att något närmare tänka på saken, och
”icke vidare tro på löften, som man sken”barligt
ser aldrig skola realiseras,”
”Mine Herrar! Finnes väl någon upplyst
Svensk medborgare, som, utan andra
”förbindelser och relationer, än dem hvar”uti
han står till sitt fädernesland, icke nu”mera
är fullt öfvertygad, att Götha Canal
”är egentligen orsaken till det dåliga tillstånd,
hvaruti Rikets Penningeväsende sig
”befinner, och till de höga contributioner,
”hvarmed landet fortfar alt vara besväradt;
”och jag tvekar icke, att rent ut förklara,
”det jag anser Götha Canal-gr öfning, vara
”ett ibland de mest förderfliga påfund, som
”i senare tider blifvit framkastade.”
”Företaget kan, i financiel väg, anses
”föga olikt ett krig; ty dertill fordras stora
Den 3o December f. ra.
”penningebidrag; och om det slutas olyckligt,
så följer derpå vanligen jemväl nå”gon
jordrymds afträdande. Alldeles på
”samma sätt är förhållandet med Götha Ca”nal.
Men det bedröfligaste är, att tiden
”aldrig kan beräknas, eller bestämmas, då
”det kan komma till någon säker fredstrac”tat
emellan Götha Canal och Sveriges fi”nancer.
— Man hade väl på goda skäl fö”reställt
sig, att, när Rikets Ständer år i8a3,
”efter många föregångna uppoffringar, be”viljade
CanalBoiaget då ytterligare begärdte
”två millioner femtio tusende (2,o5o,ooo)
”R:dr Banco, som BolagsDirectionen, i enslighet
med förslag, grundadt på, såsom det
”sades, tillförlitliga calculer, försäkrat vara
"nog för arbetets fullbordande, skulle man
”vara fredad från vidare anfall och bombar”dering
från CanalDirectionens sida, i syn”nerhet
som Ständerne, tryggande sig vid
”Directionens försäkringar och noggranna
”calculer, livi Ika man väl kan tro vara sna"rare
för högt, än för lågt tilltagne, bestämdt
förklarade, att de 2,o5o,ooo R:dr
”vöre det yttersta bidrag, som af Statens
”medel kunde till Canalbyggnadens fortsättande
beviljas, oell att Bolaget icke fin”ge
påräkna något tillskott derutöfver.”
”Men huru har man icke bedragit sig,
”då Bolaget genom sin Direction nu återigen
öfverraskat med den högst oväntade
”anmälan, att ett nytt bidrag af 807,594»
Den 3o December f. nt.
i?.5
"eller kanske 845,334 R:dr Banco, grundadt
"på nytt kostnadsförslag, behöfves.”
"Tror då Bolaget, att Svenska Folket
"skall låta inbilla sig, det Bolagets calculer
"och kostnadsförslager kunna göra anspråk
"på trovärdighet, och att Nationen icke nå"gon
gång skall finna, att de många millio"ner
R:dr, som redan blifvit nedgräfde i
"den bottenlösa Canalen, äro för alltid för"lorade,
utan hopp, att en enda skilling
"deraf någonsin skall kunna åter uppgräfvas
"för att till StatsCassan återbäras? Hvem
"ser icke, att Götha Canal, utsträckt öfver
”den gräns, der naturen befallt att den bordt
"stadna, nemligen vid Östergöthland, skall
"blifva ett föremål för oupphörliga och dry"ga
penningebidrag af Staten. Canalen är
"ännu icke på långt när färdig; med livil"ket
ord jag förstår segelbar; och det är
"ganska säkert, att om den någonsin skul"le
blifva det öfver hela den långa Canal"linien,
så kunde Inrättningen ändock icke
"bära och uppehålla sig sjelf; och hvad blef"ve
då följden? Jo, att Staten finge anslå
"ett Creditiv, eller stående summa, af kanske
"en half million R:dr Broo, för att från den
"ena Lagtima Riksdagen till den andra be"gagnas
till Canalens vidmagthållande. He"la
olyckan härrörer således till största de"len
deraf, att Canalen sträcktes genom Östergöthland,
der den aldrig bordt påtänkas,
"långt mindre företagas eller fortsättas. Det
I2Ö
Den 3o December f. m.
5’är detta omogna förslag man har att tacka
”för ali den oreda, all onödig kostnad, all
”missräkning, och allt missnöje, som der”af
uppstått.”
”Då Canal-gräfningen börjades, före”togs
den icke på ett enda ställe, utan man
”gräfde pä en och samma gäng ett stycke
”här oell der i Westergöthland, och ett
”stycke här och der i Östergöthland. Kun”de
väl afsigten dermed vara någon annan,
”än att framtruga den satts, att det vore
”orätt och skamligt att sluta, sedan man
”en gång börjat, och att de summor man
”användt på gräfningen i Östergöthland blef”vo
förlorade, om icke arbetet derstädes
”fortsattes. Så gick det till; och så har
”det gått äfven med penningebidragen. Den
”ena millionen efter den andra har blifvit
”nedgräfd, under förebärande, att om man
”icke finge allt möra och mera, så vore de
”föregångne millionerne rakt bortkastade.
”Jag tycker likväl, alt det nu kan vara
”slut; och jag tror, att Nationen må likaså
”gerna taga den första förlusten, som den
”sista; ty bättre är att en gång för alla
”hafva förlorat omkring sex millioner R:dr,
”än alt förlora en så stor summa till. I 14
”års tid har CanalDirectionens lösen, vid
”hvarje Riksdag, varit penningar, mera penJ’nmgar;
och samma lösen kommer säkert
”att under ännu många Riksdagar låta lidera
sig, i fall man äfven nu lyssnar till
Den 3o December f. m. 127
”Directionens declamationer, och sätter tro
”till dess förslager. Då Götha Canal vid
”1809 års Riksdag projecterades till anläggning,
ansåg jag företaget både för tidigt och
”för stort, att i Rikets, genom ett olyckligt
krig, då utblottade tillstånd, påbörjas;
”men som freden, fastän med förlust af
”både Finland och Åland, likväl var åier”slälld,
och andra vidtutseende planer utslagit
efter önskan, samt en godtrogen och
”menlös RegeringsForm var hastigt förfat”tad
och ännu hastigare antagen; så begag”nade
man tillfället och genomdref äfven
”projectet om Götha Canal, såsom varande
”ett det aldra dråpeligaste företag, hvars
”manga beprisade fördelar för landet visa”des
i perspeclivj och gjordes åskådliga i
”speculationens Laterna Magica. — Privilegier
utfärdades; — actier tecknades; — Dis”conträttighet
beviljades, och arbetscom”menderingar
af Indelta Armeen lemnades
”till CanalBolagets disposition. Man våga”de
lofva, — ja, till och med försöka, att
”planmässigt öfvertjrga Nationens Represen”tanter,
att Bolaget skulle af egne medel
”utföra det patriotiska företaget; och Na”tionen
omfattade projectet med så utmärkt
”välvilja och förtroende, att man nödsaka”des
afbryta actieteckningen för att förebomma
den förmodade stora vinstens delande
emellan för många personer. — Re”dan
år 1815 måste likväl Direetionen er”känna,
att de uppgjorde förslagen dugde
ia8 Den 3o December f. m,
”till ingenting, och att Staten linge komma
”emellan med penningehjelp, som ock be”viljades
på grund af då framlagde nya
”calculer, hvilkas tillförlitlighet man icke
”ville betvifla, emedan man trodde att fem
”års erfarenhet bordt kunna lära Bolaget
”och dess antagna Direction, att då med
”säkerhet bedömma kostnaden. En summa
”af i,5oo,ooo R:dr Banco anslogs, att med
”3oo,ooo R:dr årligen utgå af Statsmedlen
”i feni års tid, eller till och med år 1820,
”men detta oaktadt blef Bolaget ändock bankrutt;
och vid den just för Götha Canals
”skull, år 1817, började Riksdag, hade Stän”derna
det ädelmod, att bevilja afskrifning
”af en summa på icke mindre än 1,083,877
”R:dr 38 sk. 2 r:st. Banco, som CanalBo”laget
var skyldigt till CanalDisconten, således
till Staten. Men icke nog med den”na
stora förlust; nya af CanalBolagsDirec”tionen
upprättade calculer och kostnadsförslag
framlades för Ständerne; man trod”de
på dem, likasom man åren 1810 och
”i8i5 trott på de då framlemnade; och ytterligare
anslag beviljades. Detta var på
”långt när icke eller tillräckligt, ty år 1823
”framkom Canal-Direclionen återigen med
”nytt förslag, som då skulle vara fotadt på
”säkra rön och noga uträkningar; och, som
”då för hela Canalbyggnadens slutliga fullbordande
icke behöfdes mera, än endast
”den lilla obetydliga summan af 2,o5o,ooo
”R:dr
Den 3o December f. m.
”R:dr Banco, så beviljade Ständerne jem”väl
den, emedan ruan icke ville, eller ens
”kunde, föreställa sig, att resultatet af fjorton
(t4) års handläggning vid Canalgöro”målen
och arbetet skulle återigen blifva.
”hvad i3io, i8i5 och 1817 årenscalculer
”och förslag varit, nemligen missräkning och
”förvillande uppgifter. Icke längre tid än
”fern år hafva sedermera förflutit; och man
”står precist på samma fatala point, exponerad
för nya anspråk af CanalDirectionen,
”sorn följaktligen på gamla viset uppgjort
”nja calculer.”
”Redan år 18s8, således på åtta år,
”hade, enligt CanalDireclionens uppgifter,
”-fldelar af Canal-arbetet blifvit fullbordadt;
”och då tio år sedermera gått till ända,
”hade ock den återstående tredjedelen längesedan
bordt vara färdig, i synnerhet som
”hvarken penningar eller arbetsmanskap blif”vit
af Rikets Ständer sparade. EiYär nu
”likväl icke så är, utan ytterligare 845,334
s’R:dr Banco anses behöflige, samt Directio”nen
icke så alldeles otydligt låtit förslå,
”att ej eller den summan lärer blifva den
”sista, som behöfver nedgräfvas, saknar jag
”ord att uttrycka min förvåning öfver Di”rectionens
sätt, att uppgöra calculer och
”förslag. Dock torde det, att sluta af Ante
”Acta, både böra och kunna antagas som
”säkert, att af Canal-arbetet i denna stund
55 H.
9
i3o Den 3o December f. m.
"återstår vida mera, än man kan föreställa
”sig, och att följaktligen Statsbidragen skulle,
likasom calculen, blifva utan ända om
”man äfven nu för femte gången skulle sät”ta
tro till CanalDirectionens uppgifter, och
”således för femte gången låta deraf förle"da
sig till det femte misstaget.”
”Statens redan gjorde uppoffringar och
”förluster på Götha Canal belöpa sig till
”inemot sex millioner R:dr B:co, eller nära
”den summa, hvartill Allmänna Bevillnin”gen
af hela Sveriges Rike för Irenne £3) år
”uppgår. Besinnom detta , Mine Herrar ! och
”besinnom tillika, att denna oerhörda sura”ma
är fuktad med många millioner tårar
”af en mängd fattiga skattdragare. Staten
”har ingen förbindelse att hålla ActieEgar"ne
skadeslösa, i händelse de skulle något
”förlora; ty Actierne tecknades ovilkorligt
"och utan något förbehåll, troligen utan
"ens någon önskan, att Staten skulle inblanda
sig uti det privata Bolagets så briljant
framställda affairer; och om något
”anspråk på ersättning nu kan göras af Actie”Egarne,
så kunna de derom vända sig till
"dem, hvilka år 1810 uppgjorde det kost"liga
förslaget. Äfven Staten är lika berättigad
till ersättning, som de privata
”ActieEgarne; och frågan blir då, hvem
”sorn är pligtig ersätta den andra.”
”Jag vill nu uppgifva hvad Staten,
”oberäknadt sina förskott till sjelfva Canal
-
Den 3o December f. in. i3t
”Bolaget, årligen förlorat genom det olycksaliga
Canal-gräfnings-påfundet.”
”För Jordägor, som genom Canal-an”stalten
blifvit förlorade eller till densam”ma
afträdde inom Skaraborgs Län _, betalar
”Staten årligen i evärdeliga tider 3g5 tun”nor
5~s kappar Spannemål | L® Smör”ränta,
3o L® Hö och 216 R:dr 3a sk.
”Banco contant, hvartill komma 10 tunnor
”12 kappar Spannemål, som i vissa år må”ste
utgifvas, samt 10,020 R:dr i3 sk. 10
”r:st. Banco, som i ett för allt blifvit på
J’en gång såsom ersättning erlagde; och in'*om
Östergöthlands Län årligen i evärde”liga
tider: 234 tunnor 11 kappar Spanne”mål,
20 L® 4 © Smörränta, 5 dagsverken,
och 872 R:dr i5 sk. 7 r:st. Banco
”contant; hvartill komma igo tunnor i5 kappar
Spannemål, 1 L® Smör och 7 famnar
”Ved, som i vissa år mäste utgifvas, samt
”i6,3i2 R:dr 24 sk. 2 r:st. Banco, som i
”ett för allt blifvit på en gång såsom ersättning
erlagde, oberäknad! i83 R:dr 5
”sk. 8 r:st. årligen, efter Kronovärdi, för
”hemmansräntor, som Staten för alltid för”lorat.
Således summa summarum: årlig
”förlust i evärdeliga tider: 62g tunnor 16^
”kappar Spannemål, 20 L® ig ® Smörrän”ta;
3o L® Hö, 5 dagsverken, 1088 R:dr
”47 sk. 7 r:st. contant, 183 R:dr 5 sk. 8 r:st.
”hemmansräntor, som, förvandlade efter
55 H. 9*
»
■x32 Den 3o December f. m.
”markegångsprfs, blifva 1281 R:dr 89 sk.
”8 r:st.”
"Utbetalning i vissa ur:
”200 tunnor 27 kappar Spannemål,
”1 Lfg Smör, 7 famnar Ved;
”Pä en gång utgifven ersättning:
”26,332 R:dr 38 sk. Banco i penningar,
samt dessutom inemot 6,000,000 R:dr
”Banco, jemte det ofantliga räntebeloppet
”på denna summa, som allt är rakt förloradt
oeh bortkastadt. Men ännu är detta
”icke nog; Götha CanalBolag bar ytterligare
bekommit 100,000 R:dr Banco på det
”sätt, att, sedan Bolagets Direction hos
”Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit om
”ytterligare anslag af allmänna medel till
”fullbordande af den vid Motala anlaggde
”Mekaniska "Verkstad, har Kongl. Majrt, uti
”särskilte Nådige Bref, befallt Kongl. Com”merceCollegium,
den 12 October 1826, att
”af ManufacturDiscontFonden meddela Ca”nalDirectionen
5o,ooo R:dr Banco, som
”med en tredjedel om året, borde, efter 3
”års förlopp återbetalas, och den 5 December
1827, att af berörde fond, under enahanda
återbetalningsvilkor lemna Directio”nen
andra 5o,ooo R:dr, hvarjemte Kongl.
”Maj:t, då af ManufacturDiscontFonden på
”de sista 5o,ooo R:dr B:co icke kunnat utbetalas
mera än 19,000 R:dr, uti Nådigt
”Bref den 7 Julii 1828 befallt Kongl. Com”merceCollegiuin
acceptera CanalDirectio
-
Don 3o December f. m.
133
'’nens invisningar pä de återstående 3i,ooo
”R:dr, hvilka Directionen anhållit att få an"ticipationsvis
disponera.”
”Äfven på dessa 100,000 R:dr Banco
”har Bolaget ännu icke gjort någon afbetalning,
och då Bolaget således från Manu”facturDisconten,
denna enda tillflyktsort
”för våra i stor förlägenhet försatte fabri”ker
och manufacturier, dragit en så be”tydlig
summa, som tilläfventyrs icke el”ler
kan återbetalas, så må sådant tjena som
”bevis huru långt delta Bolag, genom sin
”Direclion, sträckt forskningarne efter pen”ningar;
och jag vill fråga om icke med de
”100,000 R:dr kunnat göras vida större gagn
”om de fått, på lika sätt som af Bolaget,
”räntefritt användas på våra fabriker och
”andra inrättningar.”
”Intet företag i Svea land har i högre
”grad än Götha Canal någonsin varit gyn”nadt
af Konung och Ständer, och på in”tet
företag har man i högre grad missta”git
sig.” ‘
"Endast 68,021 R:dr 37 sk. är hvad
”sorn i fyra års lid kunnat i Canal-afgift
”insamlas, för begagnandet af den, som man
”säger, fullt färdiga delen af Götha Canal,
"hvilken fullt färdiga del, att sluta af Di"reclionens
redan år 1818 gjorde uppgifter,
”lärer vara omkring sju åttondedelar af det
”liela; och hvad har man väl då för stora
1.34
Den 3o December f. m.
"fördelar att vänta af det såsom Riksgag”neligt
utropade stora företaget? Hade de
”manga millionerne, som nu ligga nedgräf”de
i Götha Canal, i stället blifvit använ”de
på financernas, jordbrukets, fabriker”nas,
näringarnes, slöjdernas, konsternas och
”Läroverkens understödjande och uppmuntrande,
hvad lyckliga följder skulle icke
”deraf långt före detta hafva visat sig, och
”hvilken allmän välmåga skulle icke då va”rit
rådande inom vårt älskade fädernesland?
”Den vise, den djupsinnige och fördomsfrie
”tänkaren må sjelf dömma och göra con”clusioner,
”
”Med hvad beredvillighet pcb sann tillfredsställelse
skall väl den skattdragande
”medborgaren bära sina bördor, och nedlägga
sin skärf på fäderneslandets altare,
”då han ser och vet, att så stora summor
”blifvit använde och gått förlorade i den
”allt uppslukande, bottenlösa Ganalen?”
”Det enda medlet, som återstår, är således,
efter min öfvertygelse, alt Staten
”rakt drager sig från Canalen; ty om den
”nu icke kan hjelpa sig sjelf, och om Bolaget
icke kan utföra återstående byggnader,
och upprätthålla verket, sedan Staben
redan uppoffrat så många millioner der’’på,
så är det icke mera något problem,
”utan ett rent axiom, att affairen är för”tvijlad_,
och hela företaget icke blott miss,
Jlyckadt, ulan äfven Riksförderfligt,”
Den 3o December f. m.
135
”Må alltså de redan nedgräfde millio”nerne
vara bortkastade, och dermed slut;
”ty eljest uppslukar Canalen ganska säkert
”så många millioner till, och gapar efter
”mera, emedan svalget är bottenlöst.”
”Jag för min del skulle anse det sorn
”en den oförsvarligaste gerning, om jag på
”mine medborgares bekostnad skulle tillstyrka
en enda skillings ytterligare bidrag
”till Götha Canal, då intet hopp mera åter”står,
att Staten någonsin kan få ett enda
”öre af räntan på sine redan forskjutne me”del,
långt mindre sjelfva capital,erne, obe”räknadt
de ärlige, dryge, permanente ut”betalningarne
och förlusterne, hvilka jag
”här ofvan uppgifvit. Hade händelserne
”med Gölha Canal tilldragit sig på iy5o-ta”let;
så tror jag icke, att den tidens Ständer
”skulle så öfverseende och ädelmodigt be”handlat
saken; liksom jag icke eller tror,
”alt de Görtziske mynttecknen varit så för”derflige
som . . . man ansåg dem m. m.”
Ehuru detta mitt afgifne, fastän af Utskotten
icke ens omnämnde, yttrande fullkomligt
bevisar icke allenast de enorma penningebidrag
och årliga förluster som Staten
lidit och i evärdeliga tider kommer att få
vidkännas, utan ock evident ådagalägger
huru CanalBolagets Direction, Riksdag från
Riksdag, allockat Rikets Ständer nya penningebidrag,
mot löften, som nästan icke
i något enda fall blifvit uppfyllde, vill jag
136
Den 3o December f. m.
likväl visa, att jag-, då det är fråga om det
allmänna bästa, icke vill taga genvägar, eller
öfverlemna åt slumpen ett af de mest
vigtiga Riksdagsärenden. Första raden af
Utskottens Utlåtande lyder såhär: Utskotten
hafva åt detta ämne egnat behörig
granskning; enär Utskotten icke upptagit
flere anmärkningar, som i hufvudsaken blifvit
gjorde, icke besvarat flere med ämnet
gemenskap ägande motioner, må tänkaren
bedömmn, hvilken gärd af aktning Utskotten
hemburit sanningen, då Utskotten för
samtid och efterverld skrifvit nyss citerade
åtta betydelsefulla ord nemligen Utskotten
hafva ät detta ämne egnat behörig granskning.
Om första raden är märkvärdig, äro
de efterföljande i samma punkt det ej mindre.
De lyda, som följer: ”Och hvad först
”angår den af flere Ledamöter inom Riksstånden
gjorde anmärkning, att enäri4§-  ”af Rikets Ständers beslut vid 1823 års Riks”dag
innehåller, att de ansågo det då lill
”Götha Canal beviljade låneanslag vara det
”yttersta, som af Statens medel kunde till
”Canal-byggnadens fortsättande beviljas, så
”att något tillskott derutöfver framdeles icke
”måtte af Bolaget påräknas, detta beslut ock
”nu borde i helgd hållas; så, ehuru Utskot”tcn
äfven för deras del erkänna vigten af,
”alt de beslut af dylik beskaffenhet, som
”föregående Ständer fattat, ej måga, utan
”desto giltigare orsaker, af kommande Stän”der
ändras eller tillintetgöras, likväl, då
Den 3o December f. m.
”samtelige RiksStånden, med afslag å Utskottens
uti Betänkandet N:o 92 lemnade
”och uti N:o 102 förnyade tillstyrkan: att
”ali fråga om understöd till Götha Canal
”mätte uppskjutas intilldess Statsreglerin”gen
blifvit uppgjord, och frågan kunde i
”sin helhet behandlas, redan under loppet
”af innevarande Riksdag beviljat 100,000
”R:dr B:co till förberedande åtgärder för
”fortsättningen af Götha Canal, hafva Ut”skotten
funnit ofvanberörde beslut ej nu
”mera kunna af Utskotten åberopas såsom
”skäl till afslag å den af Kongl. Maj:t i Nå”der
gjorde framställning om ytterligare bidrag
till samma ändamål.”
Då Stats- och BancoUtskotten i deras
åberopade Betänkande!! N:is 92 och 102
tillstyrkt, att all fråga om understöd lill Götha
Canal måtte uppskjutas intilldess StatsRegleringen
blifvit uppgjord, hafva ju Utskotten
dermed sagt, eller velat uttrycka
den mening, att i händelse några tillgångar
skulle blifva, sedan StalsRegleringen först
är uppgjord, ville Utskotten tillstyrka att
Bidrag lill Götha Canal måtte ske; ty om
meningen varit någon annan, eller att afstyrka
anslaget, kunde sådant straxt hafva
skett utan afseende på SlalsRegleringen —
och något uppskof ej behöfts. — Utskotten
läcktes således ursäkta, att jag säger rent
ut, hvad jag med Utskottens egna handlingar
bevisat, nemligen alt Utskotten al
-
138
D»en 3o December f. m.
drig hyllat den princip, som Utskotten säger
sig fattat, nemligen att de Beslut af dylik
beskaffenhet, som det i8q3 års Ständer
i 14 <$'. af RiksdagsBeslutet intagit rörande
Götha Canalj ej måga utan desto giltigare
orsaker af kommande Ständer ändras eller
tillintetgöras. Förgäfves skola Utskotten för
en efterverld kunna förklara sitt handlingssätt
dermed, att Ståndens Pluralitet afslagit
Utskottens föregående Betänkanden, deri
uppskof blifvit tillstyrkt intilldess StatsRegleringen
vore uppgjord; tvertom skall man
deruti igenfinna hvad som då allmänt förmodades
och yttrades, att Utskottens, uti
omuämde Betänkanden gjorde afstyrkan att
utbetala det äskade förskottet af 100,000
R:dr, endast var gjord, för att genom det
på Pluraliteterna inom Stånden väl beräknade
afslaget, nu få tillfälle att tillstyrka
bela anslaget 845,334 R:dr, och såmedelst
i Nationens ögon synas hafva velat handla
i motsatt förhållande, med det, hvartill
Utskotten af Ständernas majoriteter blifvit
förbundna, hvarigenom Utskotten skulle få
med Pilatus säga: Oskyldig är jag. Men
ehuru jag, äfven i denna fråga, temligen säkert
lärer komma att tillhöra minoriteten,
skall jag likväl bestrida Utskotten alt hafva
delat samma åsigter med mig, fastän af
pluraliteternas föregående Beslut förmådde
att frånträda sin öfvertygelse, så mycket
mera, som Utskotten, och particuliert SlalsUlskottet,
i så otaligt många andra fall,
Den 3o December f. m.
visat sin föresats att bibehålla den caracter
att icke frånträda sin en gång utsagde mening,
ehuru Stånden vid återremisser det
önskat. Vid en blifvande Riksdag få vi se
om StatsUtskottet, i förening med Ekonomiutskottet,
så lätt vill gå in på, att icke
göra afseende å föregående Ständers Beslut,
då den vid denna Riksdag för i5 år beslutna
Passevolencefrågan förekommer. Om
jag lefver då, skall jag icke underlåta att
påminna Utskotten om sine nu yttrade principer,
hvilka jag, med den connaissence Utskotten
om sig ingifvit, tror Utskotten i
den frågan då skola förändra, emedan de
icke passa med de afsigter som ligga till
grund för den frågan. Emellertid ogillar
jag grunderna för Utskottens principer, att
frånträda hvad förra Ständer i denna del
beslutit, emedan det anslag, som samma
Ständer gjorde åt Götha Canal, är att anse,
som en Nådegåfva, hvarvid var fästadt
det vilkor, att gratialisten (Götha Canal)
icke mera skulle vidare besvära med Ansökningar
om understöd. Hvad åter beträffar
den andra delen, eller uppskof vet tills
Stats Regleringen blifvit uppgjord; så bör
man väl derom icke kunna göra sig någon
annan mening, än att Utskotten velat se
och förnimma om Statens tillgångar möjligtvis
kunde tillåta bortskänkandet af 845,334
R:dr B:co till Götha Canal (det vill säga
om Staten hade så mycket besparade medel
att blott af öfverllödet kunde lemnäs den
Den 3o December f. m.
summa åt Speculanterna). — Enär nu Utskotten
tillstyrkt Rikets Ständer att bortskänka
845,334 R:dr B:co, måste man val
göra den conclusion, att summan ligger besparad
att al' Gratialisten (Götha Canal),
genom Direction, vid bestämda tider tacksamligen
anammas, ty eljest, och om summan
är beräknad på förmodade vinster och
påräknade besparingar, och dessa hjelpekäl]or
skulle råka att torka in, blifva ju Rikets
Ständers anslag likartade med CanalDirectionens
löften, calculer och koslnadsförslager,
hvilkas säkerhet och pålitlighet 20
års erfarenhet vitsordar, och ett represaliesystem,
i qvittningsväg, blefve då etableradt,
hvilket väl kunde vara billigt, men
hvarmed CanalDirectionen icke torde vara
belåten.
Låtom oss nu se till, huru Utskotten
reda sig i denna del. Vi skola uppsöka
Utskottens sparade guldgrufvor, och följa
Utskottens anvisning till StatsUtskottets Betänkande
N:o 255. Af den vid samma Betänkande
åtföljande Tabell får man följande
upplysning:
Extra Behof:
Enligt Kongl. Propositionen åt
FörsvarsVerket 3,591,000.
Enligt Kongl. Propositionen återstod
åt Götha Canal . . . y§o,ooo.
Enligt Dito till Strömrensningar 5oo,ooo.
Enligt Dito lill Södertelje Canal ^S.ooo.
Summa R:dr 4-9I6,ooo.
Den 3o December f. m. 14.1
Extra Tillgångar:
För år 1829, och föregående år
Finska Medel  5o,ooo.
StatsVerkets öfverskott för åren
1827—29 590,000=
1829 års Bancovinst .... 200,000.
MagazinsFondens utredning för
åren i83o—34 1,000,000.
Föreslående öfverskott från Riks
gäldsContoret
1,214,870.
5 års Bancovinst å 200,000 R:dr 1,000,000.
Brist 861, i3o.
Summa R:dr 4*916,000.
Extra Behof i835:
Brist från år 1834
86i,i3o.
Riksdagskostnaden 3oo,ooo.
Summa R:dr i,i6i,o3o.
Extra Tillgångar 1835.
Öfverskott från RiksgäklsContoret,
ökadt utöfver de förra årens, i
anseende till den då redan fulländade
liqvid af uppbi ingningsersättningar,
ined flere extra
utgifter, till 3oo,ooo.
Ett års Bancovinst 200,000.
Brist 66i,i3o.
Summa R:dr i,i6i,o3o.
Af förestående liqvid om behof och
tillgångar inhemtar man, att, sedan Utskot
-
i4*
Den 3o December f. m.
ten nu disponerat alla tillgångar, äfven de,
hvilka efter nästa Rikets Ständers sammanträde
inflyta, såsom 1834 ^rs Banco-vinst,
så hafva Utskotten en brist i tillgångarne
af 66i,i3o R:dr B:co, i sanning en rätt
artig besparing att assignera på, åt den alltid
i behof stadda Götha CanalDirectionen.
Går man nu lill den rätta hjelpkälla,
som Utskotten uppgifvit, och som skall
igenfinnas i Betänkandet N:o 22 med dervid
bifogade Tabell Litt. A., samt tager
ledning af Herr Lagman Monthans reservation,
så blifver förhållandet följande:
Obligations-systemets införande blifver
en absolut nödvändighet, emedan de calculerade
tillgångarne äro osäkre och orätt
beräknade, hvarjemte tillgång kommer att
saknas för de flera oundgängelige anordningarne,
såsom:
1:0 Creditivet för Spannemålsbe
hofvet
R:dr 1,000,000.
2:0 StatsVerkets godtgörande för
spannemål åt löntagare, som
dem skall betalas med ett mi- '
nimipris af 6 R:dr, hvilket de
sist förflutne sex åren uppgått
till öfver  200,000.
3:o Kostnaderna för nästa Riksdag,
hvartill ingen tillgång finnes,
och som icke bör anses
blifva i detta förstörelse-system
Den 3o December f. m.
i43
mindre, än nu är upptagit för
denna  3oo,ooo.
4:o Låneanslag för Borås och Norrköpings
Städer  270,000.
för hvilka således, om än de calculernde
tiligångarne inflyta, lån ovilkorligen måste
upptagas.
Således beslå nu guldgrufvorne, eller
den besparade Skatten, uti det StatsLån,
som ovilkorligen måste upptagas, och hvilket
på våra Efterkommande, — på ofödda
Generationer, — till betalande skall öfverltyttas,
men hvarföre de, såsom Valuta,
icke få emottaga annat, än en ruin af ett
bär och der igenramladt Dike, som går
igenom Öster- och Westergöthland. Det
torde alltså icke af den kloke kallas orätt,
att förklara det tillstyrkta anslaget Riksförderfligt
och åsyftande att uppoffra Rikets
Undersåtares välfärd, samt skuldsätta
deras Efterkommande.
Lätt inser jag nu, hvarföre Utskotten
rakt förbigått mina anmärkningar och Jemnade
säkra upplysningar om hvad Götha
Canal kostat, och årligen kommer att kosta;
och lika lätt finner jag hvarföre Utskotten
icke ett enda ord yttrat sig öfver
min motion att Canal-anslagen skulle på
DebetSedlarne upptagas, på det Nationens
skattdragande medlemmar måtte få se huru
dess Egendom af Nationens Fullmäktige
distribueras.
i 44
Den 3o December f. m.
Faslän Utskotten icke tyckas älska sådane
upplysningar, måste jag dock öppet
låta Svenska Folket veta, att det icke är
af besparade tillgångar, som Canalen fortsättes,
utan directe för StatsLån, hvilka
nödvändigt måste upptagas, sedan Götha
Canal förut uppslukat alla tillgångar; och
då Utskotten prefererat skuldsättning framför
att låta Canalen antingen hvila tills Nationens
tillgångar medgåfvo att understödja
gigantiske företag, eller Bolaget hjelpa sig
sjelfva så godt det kan, så må Utskottens
handlingssätt tjena till alt öka StatsUtskottets
värde Ledamöters förut yttrade medvetande
af samvetsgrant uppfyllda pligter.
Jag har nu haft den äran yttra mina
tankar och min öfvertygelse i detta Riksvigtiga
ämne, och ehuruväl jag förutser att
jag för det närvarande icke kan dermed
något gagna mitt Fädernesland, skall jag
likväl alltid anse som en tillfredsställelse
och belöning, att i våra minnesböcker få
förvarade de åsigter och de skäl, hvilka
ganska säkert en gång i tidens längd skola
göra sig gällande, och rättfärdiga mitt bemödande,
att hafva försökt motarbeta ett
företag, hvilket aldrig.skall medföra någon
redbar nytta, men väl en känbar skada
för Svénska Folket.
Jag anhåller således om proposition
lill afslag å Utskottens Utlåtande.
Fri
-
Den 3o December f. ra.
Friherre Sprengtportenj Jacob Willielm:
Jag skall ej falla Ridderskapet och
Adeln besvärlig med någon framställning
om nyttan af Gotha Canal. Den, som ej
är derom förut öfvertygad, af framlidne
Hans Excellence Herr Grefve Plåtens anförande,
då frågan förra gången förevar,
lärer jag visserligen icke kunna hoppas att
omvända till bättre tänkesätt. För min
egen del torde jag dock få yttra, att jag
anser den komma att bära nyttigare frugter,
än man i allmänhet synes vilja medgifva.
Jag har begärt ordet endast för att
besvara åtskillige anmärkningar, som här
blifvit gjorde emot Utskottets Utlåtande.
En Talare har yttrat sig mot den af Utskotten
föreslagne afskrifning af Statens fordran.
Denna afskrifning kommer dock ej
i fråga, om icke Canalen är färdig till 1834*
hvilket vi alla önska att den måtte blifva;
sker icke det, så inträder Staten i alla sina
fordringsanspråk i CanalYerket; Utskottet
har sålunda ej bortskänkt det initiatif,
som det kan för Staten vara nödigt att i
sådant fall bibehålla. Men en garanti fordrades
naturligtvis för att Statens uppoffringar
skulle ernå någon gräns. Utskotten,
hafva ansett denna garanti säkrast kunna
vinnas genom insättningar af ActieEgarne,
men dervid var äfven nödvändigt, att icke
föreskrifva för hårda vilkor, och man ansåg
det högsta, hvartill man kunrle sträc
55
II. io
146 Den 3o December f. m.
ka sina pretentioner på ActieEgarne, vara
3oo,ooo R:dr. Blir Canalen icke färdig till
den utsatte tiden, blifver naturligtvis Statens
uppoffring för fullbordandet minskad
med detta belopp. Man har äfven yttrat
sig emot Actiernas beläning, utan att ihogkomma,
att det icke blott är egen namnteckning,
utan äfven borgen, som fordras
vid denna beläning. En annan Talare bar
yttrat, det Utskotten ej nog bestämdt utlåtit
sig, om hela det i RiksgäldsContoiret
insatta Capital, eller blott räntan deraf,
skall användas till Canalens reparerande.
Mig synes klart uttryckt, att det är räntan.
Jag tror att Statens värdighet, så väl
som dess sanna intresse, fordra, att Canalen
blir färdig, och då, till uppnåendet af
detta ändamål, jag ej inser några bättre
medel, än dem Utskotten föreslagit, tillstyrker
jag bifall på Utlåtandet.
Herr Hjerta, Gustaf: Mot Utskottens
förslag hafva blifvit framställda åtskilliga
anmärkningar, hvilka förtjena afseende,
och jag skall derföre försöka utreda dem.
Jag skulle tro det vara orätt att besluta,
utan att hafva utredt förhållandet. Skall
man bortskänka något, som kan vara till
nytta för efterkommande, så skulle jag tveka
att efterskänka hvad i8i5 års Ständer
förbehållit sig, om ej rättvisan fordrade en
sådan åtgärd. Jag ber då att få afskilja
från ämnet allt, hvad som hörer till det
Den 3o December f. m. 147
förflutna, ty om maningår deruti, och betraktar
saken från en juridisk synpunkt,
skall man finna, att det just är Bolaget,
som fullgjort alla sina förbindelser, m. m.,
att de vilkor man allt sedan 1809 lofvat
Bolaget, ej kunnat uppfyllas. Detta, jemte
myntförsämringen, har vållat det mesta af
den sedan iråkade förlägenheten. — Jag skall
äfven utbedja mig, att från ämnet få afskilja
allt, som tillhör den framtida nyttan, ty,
lika med Friherre Sprengtporten, tror jag
att den, sorn icke redan är öfvertygad derom,
icke heller lärer blifva det. Jag önskar
blott visa saken sådan den för närvarande
är, och då anser jag det vara så godt
att bifalla Utlåtandet, som att återremittera
det. Jag skall dela frågan, och först
tillse, hvad enligt våra former här är att
göra. Kunna vi återremittera Utlåtandet,
sedan redan två Stånd bifallit detsamma?
Återremiss eller afslag skulle endast transportera
frågan till Nämnden. Jag skall sedan
söka visa om det verkligen i senare
Utlåtandet kunde komma att finnas något,
hvilket kunde tjena till annat, än tidsutdrägt
och kostnad för Staten, som dock
genom sina Representanter medelst det gif11a
förskottet, visat önskan att göra Canalen
färdig.
Herr Stråle har anmärkt, att man ej
borde tillåta alt Canalen och Bolaget sam
55
H. 10 *
Den 3o December f. m.
maoblandas; att raan väl borde gifva lill
Canalen, men ej till det enskildta Bolaget,
och att de anslag man kunde bevilja, skulle
förvaltas och redovisas af Statens publika
Embetsman. Jag kan ej inse värdet
utaf någon af dessa förändringar. Det är
dessutom icke Bolaget, som afgör huru medlen
skola användas; utan en Direclron, väl
vald af Bolaget, men inom hvilken det är
Ordföranden, hvilken af Konungen ulnämnes,
som leder arbetena. Det är således
tydligt, alt de anslag, som gifvas, komma
att förvaltas af en Embetsman, hvilken bar
ansvarighet så väl inför Kongl. Maj:t som
Bolaget. Då dessutom BancoStyrelsen reviderar
och inspecterar tillståndet, kan jag
icke inse, hvilken större garanti man skulle
erhålla genom inblandande af Statens
Embetsmän. Jag tror detta förslag böra
förfalla, enär det blott skulle leda till delad-föreskrifter,
och således verka mot sjelfva
saken. Herr Stråle har tvekat att tillst}'rka
Rikets Ständer användande af ytterligare
tillskott lill Canalen, om ActieEgarne dermed
skulle hafva någon befattning, och han
har sagt, att sådant skulle vara orättvist.
Det vore icke orättvist, men hardt. Ej
orättvist, emedan af de juridiska förbållanderne
finnes, att Bolaget åtagit sig att göra
Canalen färdig mot de förmåner, hvilka
blefvo dem beviljade, men hvaraf den
väsendtligaste blifvit detsamma fråntagen,
nemligen Discontvinsten, som annars hade
Den 3o December £. m.
kunnat återgälda Bolaget en del af deras
förlorade ränta. Det är således icke orättvist,
men väl hårdt, att ålägga Bolaget någon
vidare utbetalning, ty då Intressentersie
böras, och få sjelfve yttra sig, om de
vilja samtycka dertill, ser jag ej annat, än
att Utskotten gjort allt hvad de kunnat, för
att förena bägge föremålen, nemligen rädda
Bolaget, och tillse, det Canalen blir färdig
utan för stor kostnad för Staten. Herr
Stråle bar klandrat, att belåningsrätten af
Actierna blifvit medgifven så, att den tilltager
i samma mån skyldigheterna fullgöras.
Då sådant kan ske utan någon skada
för Banken, emedan denna beläningsrätt
tillika är förenad med namns-säkerhet, ser
jag ej någon våda deraf. Jag kan ej finna,
att detta är annat än samma förhållande,
som om Ständerne i annan väg sagt, att
de vilja medgifva en högre beläningsrätt.
Om jag satt Bolagets Intressenter genom en
sådan åtgärd i tillfälle att fullgöra sina förbindelser,
och tillika bibehållit all möjlig
säkerhet för Banken, ser jag ej något orätt
i en sådan åtgärd, i synnerhet som man
noga bör akta sig för de juridiska gränsorne,
och endast afse det som är gagnande
för Allmänheten, då man måste medgifva,
att en Canal midt igenom landet nödvändigt
måste blifva njrttig för detsamma. Herr
Stråle har äfven önskat en föreskrift om
underhållet för Canalen. Bolaget skall ovilkorligen
bestrida detta, och det finnes i
Den 3o December f. m.
Bolags-privilegierna tydligen föreskrifvit,
att den stund Canalen öfver i/f dagar på
något ställe varit igenrasad, skall sådant
anmälas till Kongl. Maj:t, som då äger att
förelägga Bolaget tid, eller skilja det från
Contractet. Herr Cederschjölds anmärkning
tror jag utan all fråga vara den vigtigaste
för oss att betrakta såsom Lagstiftare;
men jag skall i detta afseende erinra
om händelsernas lopp. Rikets Ständer förbehöllo
sig uti Bolagets privilegier, att erhålla
all den vinst af Canalen, som uppkom,
sedan AclieEgarne erhållit g procent
på det nedlagde Capitalet. 1815 nedsattes
delta till 5 procent. Stadgandet härom lyder
i i:sta Punkten sålunda: ”För detta
”Lånebiträde skall under byggnadsåren icke
”äskås någon ränta och Capital-afbetalning,
”samt sådan efter byggnadsårens slut icke
”heller komma i fråga, förr än ActieEgar”ne
af Discont- och Canal-inkomst njulit,
”och allt framgent för hvarje år få njuta,
”oafkortadt 5 procents ränta å deras inbe”talta
ActieCapital.”
Det är således gifvit att efter byggnadsårens
förlopp, och sedan ActieEgarne fått
5 procent för sitt utlagda Capital, det öfriga
skulle tillfalla Staten. Jag frågar likväl
nu, om ett sådant vilkor juridiskt kan
qvarstå, sedan Rikets Ständer år 1818 borttogo
Disconten och sålunda gjorde Lag för
tillfället, emedan man befarade olyckor,
Den 3o Decera be r f. in. i5i
större, än de verkligen skulle hafva blifvit.
Jag tror således ej att den juridiska delen
står qvar, utan blott den moraliska, nemligen
huruvida man anser sig böra afhända
sina efterkommande de anspråk, de kunna
äga på en viss andel af Canalens inkomster
till StatsCassan. Är det tänkbart, alt
Canalen i en framtid skulle kunna ge 5 procents
ränta för de 3,000,000 ActieEgarne
insatt uti densamma/ Och om något derutöfver
blir, är det större nytta, om Staten
erhåller dessa medel, än om enskildta
erhålla desamma? Om man blott besvarar
dessa frågor, tror jag man skall erhålla tillräcklig
upplysning i ämnet. 5 procents ränta
på 3,ooo,ooo gör i5o,ooo R:dr. Derföre
skola Embetsman lönas, underhållskostnaden
bestridas, och mindre reparationer
verkställas. För att erhålla 5 procent för
ActieEgarne, skulle således fordras, att Canalen
kunde lemna 2Öo å 3oo,ooo R:dr B:co
årlig inkomst. Man kan nu ej bedöma detta;
framtiden skall utvisa förhållandet. Jag
tror, alt inkomsterna skola blifva vida större
än man föreställer sig, men jag ser ej
möjlighet, att dessa på 5o eller 100 år skola
kunna uppstiga till 3oo,ooo R:dr, emedan
detta skulle förutsätta en physisk revolution
i sundet, och fordra stora förändringar
inom vårt eget land och ett annat
Närings-system. Vårt Jordbruk hvilar för
närvarande på bruket af dragare, hvarigenom
Boskapsskötseln nödvändigt skall gå
Den 3o December f. m.
under. Med sådana förhållanden är ej möjligt,
att Canalen kan gifva 3oo,ooo R:dr årlig
inkomst. Andra frågan är enklare att
besvara. Är det bättre, att Staten erhåller
någon inkomst af Canalen, än att enskildte
medborgare, som fortfara att hafva penningar
i ett så vådligt företag, kunna åt
sig bespara något? Då man betraktar Canalföretaget,
skall man ej blott se på dem,
hvilka skola taga inteckningar i sina Actier,
utan äfven på dem, som skola underhålla
Canalen. Är det något ondt uti, att de
kunna förbättra sin ställning? Jag kan ej
finna annat, än att detta företag, så väL
som alla andra, kan partielt förfalla, och
att då fordras stora tillskott för att upphjelpa
detsamma. Det återstår sluteligen
att afvända ett inkast, som blifvit gjordt
emot Utlåtandet, och i anledning af hvilket
man ansett nödvändigt att återremittera
detsamma, nemligen att Statslån skulle,
i och för tillvägabringande af anslagen åt
Canalen, vara nödvändiga. Jag skulle tro
de medel Utskotten uppgifvit till anslag
för Götha Canal vara af den beskaffenhet,
att de äro ganska lämpliga, emedan de successive
ingå. Jag tror att en mängd anslag,
under denna Riksdag beviljade, äro
af vida mindre vigt än anslaget till Götha
Canal, och att de således förr på låneväg
böra sökas. Jag röstar alltså för, att heldre
använda dessa fonder till Canalen, än
till några andra anslag, och anhåller der
-
*
Den 3o December f. m.
i53
före om proposition till bifall å Utlåtandet,
hvarvid jag ej vill förneka, att jag ju
skulle önskat, det några punkter varit bättre
redigerade; men det uppgifne förslaget
är det enda sätt att få slut på den juridiska
tvisten. När två Stånd redan bifallit
Utlåtandet, anser jag intet kunna vinnas
genom återremiss; ty sedan 3 Stånd bifallit
det, kan resultatet inom Nämnden icke
blifva annat än bifall.
Herr Stråle: Att Herr Hjerta ej tycker
om Juridikens inblandande i frågan om
Götha Canal, det undrar jag alldeles icke
på, ty om vid 1818 års Riksdag frågan om
Canalen endast hade blifvit behandlad strängt
efter Sveriges Lag, hade Canalen då kommit
att säijas för borgenärernes räkning,
och all vidare fråga derom, som skulle röra
Bolaget, hade då varit slut. Att bifalla Utlåtandet
derföre, att Bolaget skulle äga rättsanspråk,
som i annat fall skulle kunna göras
gällande, anser jag för min del alldeles
icke vara nödigt; ty ett sådant anspråk
skulle aldrig kunna få någon framgång. CanalBolaget
erhöll sina privilegier under vilkor
att bygga Canalen för egna medel. Det
hade således, enligt sina privilegier, alldeles
inga vidare anspråk på Staten, än att
begagna Creditivet i Banken, så länge Disconten
kunde hållas vid magt. Herr Hjerta
har sagt, alt Directionen bestämmer förvaltningen
af medlen. Men Bolaget tager
i54
Den 3o December f. in.
dock många beslut, som inverka på dispositionen
af dessa medel, såsom t. ex. förhöjandet
af löner för Tjenstemännen o. m. d.
Äfven blefvo under sista åren 80,000 R:dr
dragne till Motala Verkstad, och detta hade
icke kunnat ske, om Directionen hade
varit uppdragen åt Kongl. Maj:t och Kronans
ansvarige Embetsman. Mycket mera
hade säkerligen blifvit användt till Motala
Verkstad, om ej Ordföranden bland BancoFullmäglige,
genom sitt kraftiga motstånd,
gjort slut derpå. Jag kan ej påminna mig,
om jag kallat det orättvist att af actieägarne
fordra ytterligare tillskott. Om så är
vill jag gerna utbyta det mot ordet hardt;
emedan Bolaget icke äger utväg, alt skaffa
sig någon garanti derföre, att Canalen med
de anslagne medlen blir färdig; äfvensom
Bolaget icke kan hålla hand deröfver, att
dessa medel endast användas till Canalen.
H vad belåningen beträffar, så är det väl
sant, att borgen äfven skall ställas, men
actierne äro dock en pant, och om denna
pant icke äger något värde, så är det ju
detsamma, som om man lånte utan pant.
Om man antager, att de ej få högre värde
än 20 procent, så är det orimligt, att i
Banken belåna dem med s5 procent, emedan
grunden för belåningen bör rätta sig
efter deras verkliga värde. Man bar äfven
sagt, alt actieägarne ej äro pligtige att slå
vid sina åligganden, sedan de förlorat sin
Discont. Det måtte vara Rikets Ständers
Den 3o December f. m.
155
rättighet, att föreskrifva de vilkor, hvarunder
de vilja lemna anslag af Statens medel.
Det beror sedermera på actieägarne, att gå
in derpå, eller säga nej. Och just emedan
de ej hafva annat val än att samtycka eller
öfvergifva arbetet, är det, som jag anser
det hårdt, att ålägga actieägarne ett
tillskott, hvilket i verkligheten torde bli utan
allt ändamål. Man säger, att tillgångarne
kunna medgifva, att utbetala anslaget till
Canalen utan att bevillningen derföre behöfver
ökas eller lån uttagas. För att ådagalägga
detta, har man uppgjort en förteckning
å åtskillige sammanblandade tillgångar;
men vi veta att Statsbrist-summan är
ökad med 120,000 R:dr, hvarigenom Bevillningen
på ett eller annat sätt mäste höjas.
Om nu det projecterade anslaget till Götha
Canal icke utginge, så försloge tillgångarne
att fylla ofvannämnde brist, och Bevillningen
behöfde icke förhöjas. Herr Hjerta har
sagt, att återremiss ej skulle tjena till något,
emedan 2 Stånd bifallit Utlåtandet.
Men jag har flera gångor sett, alt omarbetning
af Betänkanden ägt ruin i följd af
a:ne Stånds beslut; det är sålunda ej afgjordt
att en återremiss är onyttig.
Herr Crusenstolpe_, Magnus Jacob: Sorn.
tiden redan är långt framliden, och åtskilliga
Talare ännu återslå, hemställer jag, om icke
Hans Excellence skulle vilja meddela proposition
derpå, att öfverläggningen får hvila
tills eftermiddagens Plenum.
i56
Den 3o December e. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken frågade, om Ridderskapet
och Adela instämde i den af Herr Crusenstolpe
gjorde framställning.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Mar skalken förklarade,
att som, enligt hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
öfverläggningen i förevarande ämne således
komme att lill eftermiddagens Plenum upp
-
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Onsdagen d. 3 o December 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Fortsattes den i förmiddagens Plenum
började pröfning af Stats- och BancoUtskotlens
den 21 sistlidne November under N:o
23 meddeldte, och den 4 dennes e. m. på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af så
Den 3o December e. m.
viii Kongl. Mnj:ls Nådiga Proposition om
ytterligare anslag af allmänna medel till
Götha Canal-byggnads fullbordande, som åtskilige
inom RiksStånden afgifne anföranden
och motioner rörande samma ämne.
Herr Cederschjöld, Péhr Gustaf: På
förmiddagen bar en värd Talare för bifall
till Utlåtandet åberopat CanalBolagets förlust
på Disconten. Detta argument bär blifvit
så ofta drifvet och vederlagdt, att man
vid dess förnyade framställning i dag verkligen
kunde börja frukta för igengångare.
Enligt de vid denna Riksdag utdelade upplysningar
om Götha Canal pog. 55 och 56
utgör den Discontförmån, som CanalBolaget
år 1817 förlorade, beräknad till oclroyens
slut ur 1835, eller 18 år, å i5o,ooo R:dr,
en summa af 2,700,000 R:dr. Men som Rikets
Ständer deremot lemnat Bolaget, enligt
beslutet år i8i5, en summa af R:dr 900,000.
Enligt beslut år 1S18 en summa
af i,5oo,ooo.
Jemte en afskrifning af ByggnadsFondens
skuld till Dis
conlen
1,083,877.
Och enligt beslut af år 1823
en summa af a,o5o,ooo.
Så finnes, att Rikets Ständer, redan
före denna Riksdag lernnade,
och vid Canal-arbetets
början opåräknade bidrag, utgöra
tillsammans . . . R:dr 5,533,877.
i58
D en 3o December e. m.
eller 2,833,877 R:dr utöfver hvad den indragna
Disconten kunnat inbringa. Man borde
derföre åtminstone kunnat få slippa att höra
pockas på Bolagets anspråk i och för Discontens
indragning. — Samme värde Talare,
Herr Hjerta, har äfven i förmiddags framställt
den oväntade frågan: om någon vinst
skulle uppkomma afCanal-inkomsterna, hvilket
vore bäst, antingen att Staten eller actieägarne
finge åtnjuta den? Detta är en fråga,
som det skulle vara roligt att höra besvarad
af actieägarne eller deras fullmägtige.
Med samma skäl skulle man kunna fråga,
hvilket vore bäst, antingen att Staten
behåller äganderätten till sina egendomar,
eller att den utan ersättning öfverfly ttades
på de nuvarande arrendatorerna? Jag vågar
förmoda det vara bäst, att hvar och
en behåller sitt, och åtnjuter hvad honom
lagligen tillkommer. Hvarje minskning i
Statens ordinarie inkomster till förmån för
enskilta, ökar alla de öfrigas skattebörda,
och borde således icke kunna tillstyrkas af
någon, som vill hetas nitälska för skatternas
nedsättning. Men en minskning i Statens
ordinarie inkomster ökar derjemte Regeringens
beroende af Rikets Ständer. Och
derföre kan jag ej tillbakahålla min förundran,
att Kongl. Majrts Rådgifvare icke gifvit
akt på möjligheten, att af Canal vinsten
för framtiden bereda en ordinarie Statsinkomst;
och insett angelägenheten för Regeringen
att bevara denna möjliga inkomst
-
Den 3o December e. m.
källa. Det är väl sant att ingen utsigt nu
gifves till öfverskott; men Staten består
evärdeligen, och inom 100 eller ett par
hundra år kan mycket hända, som nu synes
otroligt. Bokföringen kostar intet; och
jag kan derföre ej begripa, hvarföre summan
skall afskrifvas. Om i framtiden ett
öfverskott af Canal-inkomster skulle uppkomma,
så skall man då förundra sig och
anse för oförklarligt alt Representationen nu
kunnat ens sätta i fråga, ännu mindre tilltro
sig alt bortskänka Statens medel på detta
sätt. Jag kan således icke annat, än vidhålla,
att Statens fordringar hos Götha CanalBolag
icke mätte afskrifvas, utan bokföras
tilis vidare. I ovisshet om företagets
möjliga följder, bör man hålla Statens rätt
öppen för framtiden, och icke nu efterskänka
en dess fordran af 4.524,545 R:dr.
Åtminstone vill jag hafva mitt namn räddadt
från den dom efterverlden torde komma
att fälla öfver dem, som nu bidraga
lill ett slikt beslut; och jag hoppas ännu,
att icke på långt när blifva ensam.
Friherre Cederström, Jacob: Ämnet är
skäligen genomtaladt, men jag kan dock icke
underlåta att upptaga 2:11 e omständigheter,
vid hvilka den siste Talaren fästat sig. Den
första är, att Konungens Rådgifvare skola
hafva försummat tillse, det den möjliga
vinst, som kunde uppkomma af Canal-inkomsterne,
utöfver 5 procent, må betrak
-
160 Den 3o December e. m.
tas såsom Statens ordinarie inkomst. Härvid
behöfver jag endast erinra, att Bolagsreglorna
stadga, det en dylik vinst skall
användas till ytterligare företag i Canalbyggnadsväg.
Den andra besynnerligheten,
som undfallit samme Talare, är, att han eftersträfvar
få sitt namn frikalladt från deras
antal, hvilka efterskänka Statens fordran
hos Götha Canal. Jag för min del
tror icke, alt den framtid är aflägsen, då
man skall göra rättvisa åt dem, som först
utarbetat och genomdrifvit detta stora företag.
Hvad som så kan electricera ett fritt
Folk, som detta företag i sin början gjorde,
är icke ovärdigt att efterfölja, och kan
leda till större resultat än man ens anar.
Frågan är obetydlig för det närvarande; —
men om, hvad icke gerna kan ske, arbetet
skulle inställas, vore skadan oberäknelig.
Nu, som förr, yrkar jag arbetets fullbordan,
och följaktligen bifall till ifrågavarande
Utlåtande, samt att votering derom
genast måtte anställas.
Herr Franc Sparres Bengt Erland: En
Ledamot har i synnerhet fästat sig vid frågan
om afskrifning af Statens fordran, under
förutsättning, att den blifvande vinst,
som, öfver 5 procent kunde af Canalens
inkomster uppkomma, borde betraktas såsom
ordinarie Statsintrad, till ersättning
för Statens uppoffringar i och för Canal
fö
-
Den 3o Dece mber e. m. 161
företaget. Jag tror, att i allmänna opinionen
det är ganska tvifvelaktigt, om Canalinkomsterna
någonsin kunna blifva så stora,
att en vinst deraf, utöfver 5 procent af
kostnaderne, kan påräknas. Med afseende
å denna åsigt torde det vara säkrast att
tillförbinda actieägarne, att göra Canalen
färdig, och att göra dem villiga dertill genom
insättning på föreslagit vis. Erhålles
icke den af actieägarne påräknade summa,
hvartill hoppet om framtida vinst måste bidraga,
blir ju Staten tvungen att ensam
fullborda Canalföretaget. Nu är det fråga,
att Bolaget skall insätta 3oo,ooo R:dr utöfver
teckningsbeloppet, och detta ändamål
vinnes icke utan att Staten försäkrar Bolaget
om att vara ägare till Canalen, och att
följaktligen kunna disponera dess inkomster.
Det är sannt, att Staten gjort stora uppoffringar
på Götha Canal, men hvad är väl
ock den annat, än ett stort Nationalföretag?
Det samband Canalen har med Rikets försvarsverk,
gör Statens medverkan ännu mera
lämplig. Pluraliteten af actieägare vinnes
icke till förmån för företaget, med mindre
än att Staten underlättar möjligheten
af fullbordandet. De, som icke gilla Utlåtandet,
torde dock önska Canalen färdig,
och för möjligheten deraf fästa vilkoret af
en ny Contractsform emellan Staten och
Bolaget. Sacrifieras icke något, torde den
allmänna önskan, alt få Canalen snart fär
55
II. ii
jG2 Den 3o December e. ni.
dig, svårligen vinnas; och tager man bort
den föreslagna afskrifningen blir det svårt,
att bringa denna önskan till fullbordan.
Herr Cederschjöld: En värd Talare bar,
i anledning af mitt bestridande af afskrifning
utaf Statens fordran bos CanalBolaget,
dragit den slutsats, att min afsigt vore alt
motverka Canalensfullbordande. Jag bör derföre
högtidligen förklara, att jag upprigtigt
vill hafva Ganalen färdig; men att jag icke
dessmindre vill hafva Staten bibehållen vid
sina fordringsanspråk, icke derföre att jag
verkligen tror, det Canalen någonsin kan
lemna en så betj^dlig afkastning, att Staten
skulle komma alt dela den; utan derföre,
att jag är öfvertygad, det mycket kan i tidernas
längd hända, som jag nu icke kan
föreställa mig, eller ens ana.
Samme Talare har klandrat alt jag yrkat,
det den möjligen uppkommande Canalvinsten
borde anses för Ordinarie Statsinkomst,
och åberopat Octroyen för Bolaget,
deri skall stadgas, att vinsten borde användas
till nya Canaler. Härvid får jag blott erinra,
att denna del af CanalReglorne upphäfdes
år i8i5, då det beslöts, att i stället
för t) procent, Actieägarne skulle åtnöja
sig med 5 procent, och att resten skulle
tillfalla Staten såsom ersättning för ränta
och capital-afbetalning. Efter denna förändring
beror det alltså på Konung och Slän®
Den 3o December e. m.
i63
eler gemensamt att använda Canalvinsten till
lättnad i andra bördor.
En annan Talare, Herr Franc Sparre,
har redogjort hvarföre Utskotten tillstyrkt
afskrifningen. Behofvet påkallade äfven högeligen
en dylik redogörelse, emedan hvarken
Kongl. Maj:t eller Bolaget äskat någon
afskrifning. Man måste således tillse, af
hvad halt Utskottens motiver äro. Det har
blifvit yttradt, att denna afskrifning föreslagits
för att förmå Bolaget alt ingå på den
ifrågasatte ytterligare Aclie-inbetalningen;
men då man ser närmare på saken, äro af
de 3oo,ooo R:dr, som Bolaget ytterligare
skulle tillskjuta, endast 100,000 R:dr verklig
inbetalning; det öfriga användes endast
till interims-insättning, eller ett slags vite
för Canalens färdigbyggande. Erinrar man
sig nu, att Canalens Fader, Grefve von
Platen, i lifstiden yttrat, att Canalen kunde
fullbordas för mindre än kostnadsförslaget
upptager, om man icke så mycket afsåg
soliditeten, och att denna åter vore ganska
svår att utvändigt bedöma; så inser man
lätt, att den supponerade garantien ej är
af stort värde. Någon annan åtgärd än återremiss
återstår nu icke alt vidtaga.
Herr Crusenstolpe: Som motiv för återremiss
af Utlåtandet, får jag till en början
åberopa de i förmiddagens Plenum afgifne
yttranden. Jag vill icke trötta med någon
55 H. n*
i64 Den 3o December e. m.
ytterligare vidlyftighet i detta ämne, särdeles
som det i alla fall äfven nästa Riksdag
torde komma att pröfva tålamodet. Dock
kan jag ej undgå att uppläsa Herr G. M.
Sparres uti Dess reservation föreslagne vilkor
för anslag till Götha Canal, nemligen:
”Att Götha CanalBolag mcdgifver Staten delaktighet
i Bolaget, icke allenast för till beviljande
under innevarande Riksdag före”slagne
Summa, utan äfvenväl för hvad som
”derförinnan blifvit från Statens sida Bolaget
förskjutet, med deltagande proportionaliter,
i förhållande till hela den saturnia
förskjutna surnman, uti alla de rättigheter
och skyldigheter, som Delägarne
”uti Götha CanalBolag, enligt privilegier
”och Bolagsreglor, tillkomma.” Häri instämmer
jag fullkomligt, och tycker, för
min del, att det vore så godt forst som
sist vidtaga denna åtgärd, och åtminstone
söka alt bibehålla åt Staten initiativet till
sina fordringsanspråk på Canalen. Den blir
dock slutligen en n:te HufvudTitel, hvars
kostnader vi må hända kunna inskränka,
om vi i tid rangera oss. Vi hafva ett färskt
exempel, huru tillgångarne anlitas genom
anticipation på öfverskotten, och det i vigtigare
sak än Canalen får anses före. Jag
hemställer, att Utskotten måtte föreslå, det
alla Extra anslag böra sammanslås i en gemensam
Cassa, och utdelas efter föregången
pröfning af Kongl. Maj:t, så att ej det mindre
vigtiga behofvet må föregå ett relatift
Den 3o December e. m. i65
vigtigare. Örn återremiss, på grund häraf,
nekas, anhåller jag att få mitt förslag remitteradt
i form af nv motion, och hemställer,
hvilketdera mest befordrar ärendets hastiga
afgörande, antingen återremiss eller
ny motion.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Jag torde göra mina motståndare fullkomlig
rättvisa, då jag förklarar mig benägen att
vilja tro deras öfvertygelse vara, att, medelst
Canalens fullbordande, bereda Landet
nytta; men då mina uppgifter om de enorma
utgifter och uppoffringar, hvilka Staten
i evärdeliga tider måste vidkännas, bevisa
ett contrairt förhållande, och samma uppgifter
icke blifvit bestridda, mindre vederlagde,
så lärer, efter min öfvertygelse, med
den i perspectif framställda Landels nytta
förhålla sig, som med seglaren och Småland.
Det lärer emellertid vara problema-,
tiskt nog, hvilket som är mest skadligt,
Götha Canal eiler Centralförsvaret, hvilket
senare Canalen dragit med sig i släptåg.
Jag vill suspendera mitt omdöme öfver Ccntralförsvaret
och Wanås fästning, men tror
den senare endast vara ändamålsenlig för
dem, som vilja öfvergifva sitt fädernesland
Sverige, för att försvara sig i Norrige. Jag
yrkar afslag å Utlåtandet, om ej återremiss
kan vinnas utan votering, men jag reserverar
mig tillika emot debit att vara vållande
till den tidsutdrägt, som kan i denna fråga
uppkomma af 2:ne voteringar.
i G6
Den 3o December e. in.
Friherre Sprengtportenj Jacob Wilhelm
: En värd Ledamot har gjort den anmärkning,
alt det vore obilligt ålägga actieägarne
en ny insättning. Jag får erinra,
att den står i sammanhang med afskrifningen,
och att, då båda de ömsesidiga vilkoren
äro frivilliga, detta ej blir någon obillighet.
En sådan skulle äga rum, om man
lät vilkoret qvarstå, men borttog afskrifningen.
En annan Talare har sokt bevisa,
att afskrifningen under intet vilkor bör äga
rum. Jag får dervid blott erinra, att om
Canalen ej blir så begagnad, att den gifvet'
inkomst, är beslutet härom likgiltigt;
kommer den åter att lemna inkomst, får
Staten tillräcklig ersättning genom den ökade
industrien, och den stigande populationen.
Herr Cederschjöld: I anledning af den
siste värde Talarens yttrande, får jag blott
anmärka, att om än Götha Canal till någon
del bidrager att lifva industrien och befordra
folkökningen, så är det åtminstone oneklikt,
att dessa ändamål skulle vida fullkomligare
hafva vunnits, derest de uti Canalen
nedlagde summor blifvit på lämpligare
sätt använda, t. ex. på landels enskiftning
och uppodling, samt på folkupplysningens
befrämjande. Dessutom tror jag,
alt om än Götha Canal icke funnits, skulle
var industri och population likväl hafva under
tiden till vext. Jag reserverar mig emot
den tanka, att Götha Canal dertill skall ali
lena anses vållande.
Den 3o December e. m.
Ali återremittera Utlåtandet medför visserligen
tidsutdrägt. Jag föreslår derföre,
att, i fall af återremiss, Utskotten måtte föreläggas
j4 dagars tid, hvarinom anmärkningarne
böra vara besvarade; och en så
kort tidsutdrägt måtte väl ej kunna medföra
någon olägenhet.
Herr Stråle: BorgareStåndets beslut att
uppskjuta pröfningen af förevarande ämne,
ger anledning befara, att den af Herr Cederschjöld
begärda återremiss icke kan besvaras
på i4 dagars tid, ty Utskotten äro
skyldiga att dessförinnan afvakta alla fyra
Ståndens beslut, hvilket icke inom i4 dagar
lärer låta verkställa sig. Jag kan således
ej instämma i den föreslagne åtgärden,
och ser ingen annan utväg nu, än alt
bifalla Utlåtandet, eller, utan föreläggande
af tid, återremittera detsamma. I afseende
på återremiss har jag redan visat, att belåningen
af Actierne icke medförer någon
verklig fördel, så länge den skall vara förenad
med borgen. Jag har äfven sagt, att
afskrifningen af Canalens skuld till Staten
ej medför någon fördel för Canalen, emedan
den aldrig kan komma att rendera så
mycket, att öfverskott öfver a5 procent uppstår.
Nå väl; — då det icke är någon fördel
alt draga af eftergiften, hvartill tjenar
den? Antingen skall Bolaget hafva någon
fördel af eftergiften, och då är det en motsvarande
förlust för Staten, eller ock blir
i68
Den 3ö December e. m.
fördelen ingen, och då är Bolaget bedragit
derpå; jag anser det ej vara värdigt Sveriges
Rikes Ständer att, såsom uppmuntran
för ett ytterligare tillskott, erbjuda ett vilkor,
som icke medför någon verklig fördel.
Derföre kan eftcrgifningen och någon högre
beläningsgrund, enligt min tanka, ej rimligen
komma i fråga, förr än Canalen är
färdig, och man vet, huruvida det är skäl,
att göra någon skänk eller höja belåningssumman.
Hans Excellence Herr Grefve eif Wetterstedt
j Gustaf: Då jag förenar mig med
de Talare, hvilka yrkat proposition till bifall
å Utlåtandet, förenar jag mig äfven med
dem, som äro öfvertygade, alt en fortsatt
discussion i ämnet är föga båtande. Hvar
och en har troligen redan fattat sin öfvertygelse
i denna sak, och lärer icke låta rubba
sig deri. Jag inskränker mig alltså lill
tvenne omständigheter, vid hvilka man fästat
sig, så i förmiddags, som nu. Herr Stråle har
yttrat, att om Götha Canal skulle behandlas
efter Svensk Lag, så försåldes den till
fordringsägarnes godtgörande. Må det likväl
tillåtas mig fråga en bland Lagens egne
högste Tolkare, om icke han skulle tveka
vid den tillämpning han sjelf omförmäldt?
Månne icke här kunde tillåtas den gamla
senlencen: Sunimum jtis, summa injuria.
Huru skulle alla Verkets materialier försäljas?
Huru Verkets alla anläggningar ned
-
Den 3o December e. in.
169
rifvas utan fara för närgränsande Landsorter
att öfversvämmas, om allt skulle gå under
den juridiska Auctionsklubban? I afseende
på hvad Herr Cederschjöld anfört
om Kongl. Mnjrts Rådgifvares förfarande i
denna sak, tror jag mig ej skyldig att nu
ingå i någon redogörelse derföre; men jag
hoppas att Herr Cederschjöld i det Utskott,
der han vanligen alltid är Ledamot, antingen
nu eller vid nästa Riksdag gifver större
offentlighet åt den förundran han nu tilIkännagifvit,
öfver StatsRådets förmenta försummelse
att bevaka Statens fördel. För
öfrigt, och då den stämma nu tystnat, som
så ofta rönte bifall äfven af sina motståndare,
må det hopp, som uppehöll Grefve
von Platen äfven under den häftigaste striden
för saken, och som följde honom till
gränsen af lifvet, det nemligen att Götha
Canal ej skulle lemnäs ofullbordad, äfven
nu få följa honom i den graf, der han snart
skall nedläggas. Jag förnyar min anhållan
om proposition lill bifall å Utlåtandet.
Herr Ribenj Carl Wilhelm: Jag ämnar
icke föisöka en vederläggning af de anmärkningar,
som blifvit afgifna mot Utskottens
Utlåtande. Jag delar den öfvertygelse, som
redan blifvit yttrad af Hans] Excellence
Herr Grefve af Wetterstedt, den öfvertygelse
nemligen, att säkert ingen finnes inom
denna upplysta församling, som icke
redan inom sig afgjort, hvilken sedel han
170
Den 3o December e. m.
kommer att afgifva vid den förestående voteringen.
Frågan om anslaget till Götha
Canals fullbordan, skiljer sig så väsendtligen
från alla andra anslagsfrågor; vid dylikas
behandling är vanligen första omsorgen
att utreda nyttan af det företag, hvarföre
anslaget blifvit äskadt; men så är det
icke bär; det lönar icke mer mödan att afhandla
huruvida Götha Canal någonsin kommer
att i ekonomiskt hänseende ersätta hvad
den kostat, eller icke; huruvida Götha Canal
erbjuder några hjelpemedel för ett nationalförsvar
eller icke. Frågan är blott,
huruvida det nu mera går an, att lemna
Götha Canal ofullbordad, eller icke. Jag
tror, alt den illa bedömer Rikets inre ställning,
hvilken icke inser, att den oreda,
som skulle uppkomma genom Canalens lemnande
åt sitt öde, skulle mångfaldigt öfverstiga
värdet af de uppoffringar, som nu
blifvit fordrade; och af denna anledning är
det som jag inom Utskotten understödl Regeringens
Proposition. I detalj har Utlåtandet
stora brister, och flere punkter finnas,
som tillkommit genom voteringar, der
jag tillhört minoriteten. — Icke destomindre
bar detta Utlåtande framträdt inför RiksStånden
utan att vara åtföljdt af någon reservation
ifrån mig; Götha Canalarbetet utgör
å ena sidan ett föremål för så mångas
ovilja, och å den andra ett föremål för så
mångas ensidiga beräkningar; vid slikt förhållande
kan man icke hoppas att få sin
Den 3o December e. m.
egen mening fullständigt gällande; man får
låta sig nöja med alt i hufvudsaken segra,
och i detaljerna mäste man foga sig efter
andra opinioner. Jag tillstyrker bifall å Utlåtandet,
icke derföre att jag anser det sotn
ett mästerstycke, utan derföre att det kail
komma åter sämre än det nu är. Herrarne
Stråles och Cederschjölds anmärkningar äro
sakrika och vigiiga; under vanliga förhållanden
borde de föranleda till en återremiss;
nu önskar jag att en sådan åtgärd icke
måtte vidtagas. Utskotten hafva uthärdat
grufliga mödor för Canalens skuld; jag
skulle icke rädas för nya, om jag ägde hopp
att dermed kunde vinna något nyttigt; men,
i sanning, jag tror det icke. Herr Crusenstolpe
har med mycken liflighet yrkat återremiss,
och för att gifva detta yrkande mera
effect, har han beledsagat det med hotet
om en ny motion, hvarå remiss till StatsUtskottet
icke skulle kunna vägras, och hvaraf
Riksdagens förlängning, efter hans förmenande,
skulle blifva en följd.
Jag beder Ridderskapet och Adeln icke
låta förleda sig af detta hot. Må Herr Crusenstolpe
väcka sin motion; må den erhålla
remiss; den skall icke borttaga en half timme
af Utskottets tid; men en återremiss af
Utlåtandet skulle ofelbart förlänga Riksdagen
en hel månad. — Jag anhåller hos Herr
Grefven och LandlMarskalken om proposition
lill bifall, och slutar nu med den ön
-
I72
Den 3o December e. m.
skan, att den oundvikliga voteringen måtte
få företagas så snart soin möjligt.
Herr Stråle: Jag har endast begärt ordet
för att försvara mig emot en anmärkning,
som jag tror mig icke hafva förtjent.
Jag har aldrig yrkat, hvarken år 1818 eller
sedermera, att ConcursLagen skulle användas
emot Bolaget; utan jag har tvertom
försvarat den Författning, som då stiftades
för tillfället; men då man nu mera åberopar
CanalBolagets lagliga rättigheter, och
förmenar, att detsamma deruti blifvit förnärmadt,
då har jag sökt visa, alt denna
lagliga rättighet icke var någon annan än
att göra Concurs, och då hade Bolaget för
alltid blifvit skiljdt från Canalen. Jag har
således aldrig åsyftat, att Bolaget skulle
försättas i Concurstillstånd, och alt företaget
skulle förfelas för iakttagande af juridiska
former, men jag har yrkat, att Bolaget
måtte skiljas från befattningen med Canalbyggnaden,
sedan detsamma icke mera bar
några egne, utan endast Statens, medel att
använda dertill. Försummas detta tillfälle,
att taga Canalen under Statens vård, så kommer
troligen Bolaget att allt framgent förvalta
icke blott de 6 millioner Slaten redan
an vändt på företaget, utan ock allt
hvad hädanefter kommer att begäras. Det
är för ideen, att icke ett enskildt Bolag
skali kunna efter godtycko disponera Statens
medel, ulan att de af Statens Etnbets
-
Den 3o December e. m.
mäll böra förvaltas, som jag har ifrat, och
det är hufvudsakligen derföre, samt af det
skäl, att det är orätt att i belåningsväg, gifva
Actierne ett högre värde, än de verkeligen
äga, — som jag ej kail bifalla Utlåtandet.
Herr Crusenstolpe: Den Ledamot af
StatsUtskottet, som upplyst, att Utskottet
åt en motion i en fråga af vigt icke egnar
mera än en half timmas uppmärksamhet,
bar måhända rätt, fastän motsatsen ofta torde
inträffa. I anledning af Pierr Grefve af
Wetlerstedts yttrade tänkesätt för dess aflidne
vän Grefve von Platen, får jag förklara,
att jag visst delar vördnaden för den
store mannen, men att man derföre icke får
åsidosätta möjligheten, att det stora företag
lian grundlagt, icke kail bära sig.
Herr Cederschjöld: En värd Talare har
yttrat, att livar och en Ledamot inom detta
Hus redan stadgat sin opinion i ämnet; och
jag är icke nog förmäten att tilltro mig ändra
någons på förhand utbildade öfvertygelse.
Det är blott ett annat yttrande af
samme värde Talare, som jag finner mig
befogad att upptaga. Han har nemligen sagt,
att det icke vore här Konungens Rådgifvare
behöfde ingå i redogörelse för deras handlingssätt
i denna sak; och antydt, att det
först vore inför nästa Riksdags ConstitulionsUtskott,
som anklagelse derutinnan finge an
-
>74
Den 3o December e. m.
ställas. I anledning deraf får jag tillkännagifva,
att c!å frågan örn afskrifning af Statens
fordran hos Götha CanalBolag icke förekommer
i Kongl. Majrts Nådiga Proposition,
kan jag icke eller inse, huru Konungens
Rådgifvare ännu kunnat i StatsRådet
yttra sina tankar i detta ämne; och det lär
först blifva, när Konungens sanction skall
gifvas på det beslut härom, som Ständerna
möjligen kunna fatta, som Rådgifvarne blifva
i tillfälle ådagalägga deras omsorg eller
vårdslöshet om Statens fordrings-anspråk.
Jag är sålunda glad, att hafva på förhand kunnat
fästa Konungens Rådgifvares uppmärksamhet
härpå; och får derjemte förklara, att
om jag vid ett annat tillfälle hedras med förtroendet
att vara Ledamot i ConstitutionsUtskottet,
jag icke skall underlåta att göra
rättvisa åt det sätt, hvarpå StatsRådet i denna
sak behandlat Statens interesse.'
I afseende på hvad som blifvit sagclt
angående det hinder för återremiss, hvilket
skulle uppkomma af BorgareStåndets fattade
beslut, anser jag mig blott behöfva uppläsa
3 Mom. af 49 §• Riksdagsordningen.
Det lyder sålunda: ”Återförviser något Riksstånd
ett redan beredt mål till vederbörande
Utskotts ytterligare Utlåtande, ålig”ge
Utskottet att dermed inkomma till det
”Stånd, som återremitterat; kunnande lik”väl
ej, genom denna återförvisning, de öf”rige
Ståndens beslut i de mål, der 3:ne
Den 3o December e. m. 175
”Stånds röst utgör Riksens Ständers, deras
”kraft och verkan till expeditionen betagas.”
Jag inser då icke, att BorgareStåndets beslut
kan lägga hinder för Ridderskapet och
Adeln, att, vid återremitterandet af ifrågavarande
Utlåtande, förelägga Utskotten viss,
t. ex. 14 dagars tid, hvarinom anmärkningarne
skola besvaras.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag vill
blott rätta ett misstag, begånget af den näst
före den siste Talaren. Den åberopade StatsUtskottsLedamoten
sade icke, såsom Herr
Crusenstolpe yttrat, att StatsUtskottet blott
ägnade en half timmas tid åt en vigtig motion;
utan att större tid icke behöfdes lill
handläggning af den motion, hvarmed Herr
Crusenstolpe hotat oss, och som blott fordrar
en enkel repetition i Aritmetiken.
Herr Crusenstolpe: Jag skall visst icke
upptaga tiden med någon lång framställning
utaf vigten af min tillernade motion;
utan vill blott erinra, att om alla extra anslag
skola sammanslås i encassa, torde bestämmandet,
i hvad ordning de skola utgå,
icke blifva så lättsmält, som man föreställer
sig.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Stats- och BancoUtskottens
ifrågavarande Utlåtande gjorde
Den 3o December e. m.
anmärkningar böra föranleda till delsaminas
återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till bifall å berörde Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej; hvarjemte
votering begärdes.
Hans Excellence Herr Grefvert och
LandtMarskalken hemställde, om ej den
Talare, som yrkat afslag å Utlåtandet, skulle
vilja derifrån afstå, enär alla andra Talare
förenat sig antingen om bifall, eller
återremiss.
Herr Rosenqvist: Jag begär proposition
på afslag å Utlåtandet, men afstår gerna
derifrån om återremiss beviljas. I annat
fall måste vi först votera om hvad Nejpropositionen
skall komma att innehålla.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då det således
vore nödigt, att först bestämma Contrapropositionens
innehåll, finge Hans Excellence,
i afseende derå, framställa följande
' Voterings-proposition:
Den, som till Contra-proposition antager
det förslag, att Stats- och BancoUtskottens
Utlåtande, i anledning af så väl
Kongl. Majds Nådiga proposition om ytter
li
-
Den 3o December e. m. 177
ligare anslag af allmänna medel till Götha
Canal-byggnads fullbordande, som åtski 1 lige
inom RiksStånden afgifne anföranden och
motioner i samma ämne, må, på grund af de
dervid gjorde anmärkningar, till Utskotten
återremitteras, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer Contra-propositionen
att innefatta det förslag, att StalsochBancoUtskottens
ofvanberörde Utlåtande
må anses hafva blifvit af Ridderskapet och
Adeln afslagit.
Herr Lefrén^ Johan Pehr: Jag hemställer
till Herr Rosenqvist, om han icke
har sin talan öppen, då återremiss intages
i Contra-propositionen. Det måtte väl icke
vara hans verkliga afsigt, att gäckas med
Ridderskapet och Adeln.
Som Herr Rosenqvist iakttog tystnad,
förnyade Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken den af honom nyss framställde
Voteringsproposition, hvilken af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt derefter
anslogs.
Voteringen börjades klockan half till
8 eftermiddagen; och befunnos, efter voteringens
slut, klockan half till g eftermid55
H. 12
178 Den 3o December e. ra.
dagen, sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 66.
Nej — 75.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskildt förde protocoll blifvit
uppläst, Hans Eoccellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken förklarade, det Ridderskapet
och Adeln således beslutit, att Contråpropositionen
skulle komma att innefatta
det förslag, att Stats- och BancoUtskottens
ofvanberörde Utlåtande må anses hafva blifvit
af Ridderskopet och Adeln afslagit.
Herr Cederschjöld: Jag får reservera
mig emot den i hufvudsaken blifvande Voterings-propositionen.
Emedan jag hvarken
vill bifalla eller afslå detta Utlåtande
i dess närvarande skick, är jag följaktligen
för min del hindrad att deltaga uti voteringen.
Herr Crusenstolpe instämde uti Herr
Cederschjölds reservation.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde derefter, i afseende
å hufvudsaken, följande Voteringsproposition:
Den,
som bifaller Stats- och BancoUtskottens
Utlåtande i anledning af så väl
Den 3o December e. m.
179
Kongl. Majrts Nådiga Proposition om ytterligare
anslag af allmänna medel till Götha
Canal-byggnads fullbordande, som åtskillige
inom RiksStånden afgifne anföranden och
motioner i samma ämne, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej; .
Vinner Nej, anses Stats- och BancoUtskottens
berörde Utlåtande hafva blifvit af
Ridderskapet och Adeln afslagit.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen företogs derefter genast, och
befunnos, efter voteringens slut, klockan half
till 10 om aftonen, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, som följer:
Ja — iu.
Nej — 56.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans E.xcellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således bifallit Stats- och
BancoUtskottens ofvanberörde Utlåtande.
Herr Sparrej Gustaf Mauritz, anmälte
emot Ridderskapets och Adelns beslut sin
iBo Den 3o December e. m.
reservation, under åberopande af den utaf
honom redan afgifne, och vid Utskottens
ifrågavarande Utlåtande bifogade, reservation.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Då jag
under discussionen ansåg det vara förgäfves,
att försöka göra min mening gällande,
får jag nu endast till protocollet anföra min
reservation emot det beslut Ridderskapet
och Adeln nyss fattat.
Herrarne Printzensköld, Carlj och
Löwenström, Johan Jacob, reserverade sig
äfven emot Ridderskapets och Adelns beslut.
Herr Dalman, Wilhelm Fredrik: Jag
anhåller, att i protocollet få antecknadt,
det jag vid den sista voteringen tillhört
minoriteten, och att skälen för min öfvertygelse
äro desamma, som Friherre Anckarswärd
och Grefve Horn vid början af
Riksdagen anfört.
Herr Rosengvist hade inlemnat ett så
lydande anförande:
Då jag gjort allt hvad jag kunnat för
alt afböja det anslag, som Ridderskapets och
Adelns pluralitet nu förärat Götha Canal,
och ehuru mine yttranden under sjelfva discussionen
för efterverlden förvara mitt namn
bland deras antal, som emotstått detta för
mitt fädernesland förderfliga företag, anser
jag mig dock i protocollet böra nedlägga
Den 3o December e. m, i83
min reservation mot det af pluraliteten nu
fattade, för mitt fäderneslands skattdragande
medborgare, högst djrbara beslut.
Justerades 6 ProtocollsUtdrag, inne- *
hållande Ridderskapets och Adelns i Plena
den 28 dennes f. m. och e. m. fattade
beslut.
Justerades ett ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns denne
dag e. m. fattade beslut.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Utlåtanden:
Från StatsUtskottet:
N:o 351. I anledning af verkställd
granskning af Strömrensningsfondens räkenskaper
och förvaltning.
Af den 8 dennes:
N:o 353. I fråga om ny instruetion
för Rikets Ständers Revisorer, i afseende
på deras befattning med StatsVerkets
granskning.
Af den 10 dennes:
N:o 354. Öfver åtskillige vid GeneralAssistance-Contoiret
tills vidare anställde
Tjenstemäns lill Utskottet öfverlemnade underdåniga
ansökning, alt, vid nämnde Gon
-
if>4 Den 3o December e. m.
toirs upplösning, med expectance-löner varda
hugnade.
Från Stats- och BancoUtskotten:
Af den 19 dennes:
N:o 43. Öfver väckta motioner, angående
åtgärders vidtagande till skyndsamt
slut på utredningen i RiksgäldsContoiret af
Götha CanalBolags samt Malmö f. d. DiscontVerk,
äfvensom angående f. d. RiksDiscontVerkets
återstående fordringar.
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten :
Af den 12 dennes:
N:o 111. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition till Rikets Ständer om
anslag af medel till NavigationsSkolors inrättande.
Af den 18 dennes:
N:o 112. I anledning af gjorda erinringar
vid Utskottens Betänkande N:o 71,
angående sättet för MilitiEeBoställens utarrenderande
samt MilitiasBoställsCassans förvaltning.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
