# ID: svediakorp-gov407
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 63,224
# sentences: 2,210
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
lios
H ö g 1 o fl i g e
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Femtiondefjerde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Jolian Hörberg, i833.
' :
fi.. m
■ •
*, -■ \
; . !
»' .
•• *
..
' , ■
■ * .-“•■•k
• ,/• { r.f" •>-
K
-
‘
..
’ ■ ,• :
Torsdagen d. i 7 December 1829.
Plenum klockan half till io Förmiddagen.
Vjrrefve von Fersen, Hans: Då jag i sista
Plenum icke deltog uti voteringen om min
motion, begagnar jag detta tillfälle att reservera
mig emot Ridderskapets och Adelns
beslut, att vägra remiss å berörde motion,
hvilket, enligt mitt begrepp om 56 §. Riksdagsordningen,
icke bordt kunna ske. Jag
anhåller, att få denna reservation i Protocollet
förvarad.
Herr Dalman, Lars Johan, reserverade
sig äfven mot Ridderskapets och Adelns
ofvanberörde beslut.
Företogs till pröfning Stats-och BnncoUtskottens
den i4 sistlidne November under
N:o 21 aflåtne, och den 16 i samma
månad e. m. på bordet lagde, Memorial, i
anledning af RiksStåndens beslut, i fråga
om Myntbestämningen och dermed gemenskap
ägande ämnen.
i:sta Punkten.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, att denna
54 H.
Den 17 December f. m.
punkt må Ite afgöras, när i2.'te punkten,
med hvilken den stod i sammanhang, förekommer;
hvilket bifölls.
ä.dra och 3:dje Punkterne.
Dessa båda Punkter ansågos icke erfordra
någon åtgärd.
rf:de Punkten j HufvudMomentet.
Detta Moment blef, uppå gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifallit.
/fule Punkten, Mom. a).
Detta Moment ansågs icke erfordra någon
åtgärd.
4-'de Punkten , Mom. b).
Friherre Cederström, Jacob: Jag hemställer,
huru det kan låta sig göra, att punktvis
afgöra delta Memorial, då några punkter
äro af den beskaffenhet, alt de fordra
återremiss; och deribland i främsta rummet
den punkt, hvari Utskotten föreslagit, att
skiljaktigheterna i RiksStåndens beslutskola
afgöras genom Förstärkt Stats- och BancoUtskott,
ehuru afgörandet rälteligen tillkommer
Förstärkta BancoUlskotlet ensamt;
ty jag kan icke instämma med Utskotten
uti ett sådant behandlingssätt af de skiljaktiga
besluten, om än prejudicater derpå
finnas från föregående Riksdagar. Grundlagens
föreskrift Sr tydlig, att det Utskott,
(icke de Utskott), till hvars handläggning
Den 17 December f. ni.
5
målet hört, skall förstärkas till Nämnd, för
att med Rikets Ständers rätt afgöra dylika
frågor. Förliden gårdag afgjordes ock Rränyinsfrågan,
sorn vid denna Riksdag blifvit
behandlad af sammansätta Bevilluiogs-, Lagoch
EkonomiUtskotten, af Förstärkta StatsUtskottet
ensamt, derföre att frågan hufvudsakligast
tillhörde BevillningsUtskoltet,
Hade den åter ansetts hufvudsakligen vara
af ekonomisk natur, hade Ekonomiutskottet
bordt förstärkas, såsom det år 1823 skedde
i frågan om Magazinslnrättningen; och
om Lagbestämmelserne ausetts vara det mest
Väseudtliga i frågan, hade afgörande! tillhört
Förstärkt LagUtskott. Här vill man deremot
förstärka hegge Utskotten, som behaud Lt frågan,
och derigenom öppna fältet för möjligheten
af en Utskotts-aristocrali, hvarunder det
ena Utskottet opåkalladt begär sammanträde
med andra Utskott, i sådane frågor, der det
förmodar, att RiksStåndens tankar blifva
delade, för att sedermera i Nämnden kunna
afgöra frågan med sin egen majoritet,
och sålunda paralysera Grundlagen. Ett
sådant behandlingssätt skall till och med
leda till den absurditet, alt ett sammansatt
Utskott mäste förminskas, i stället för
att förstärkas, till bildande af den Nämnd,
bestående af 3o Ledamöter från hvarje Stånd,
åt hvilken Grundlagen uppdragit rättigheten
att afgöra frågor med Rikets Ständers
rätt; ty sammansatta Utskott kunna blifva
så talrika, att de utgöras af mera än 3q Le
-
6
Den 17 December f. m.
damöter från hvarje Stånd. Om man äfven
från förstärkning undantager Bevillningsutskottet,
enär Bevillningsfrågor, enligt
Grundlagen, hafva en särskild behandling,
ehuru äfven i detta Utskott åtskilliga frågor
kunna förekomma, till hvilkas afgörande
Utskottets förstärkning erfordras; kunde
likväl, genom de öfriga Utskottens sammansättning,
det förhållande uppslå , att en förminskning,
i stället för förstärkning, måste
äga rum, för att bilda den Nämnd, som
äger att med Rikets Sländers rätt besluta.
För min del måste jag således yrka, att
BancoUtskottet, dit Myntbestämningsfrågan
hufvudsakligast hört, ensamt må förstärkas,
för att definitift afgöra RiksStåndens skiljaktiga
beslut i denna fråga.
Grefve von Schwerin_, Fredrik Bogislaus:
Förenade Stats- och BancoUtskotlen ,
som behandlat Myntbestämningsfrågan, icke
till följd af någon Utskotten emellan träffad
öfverenskommelse, utan på Ständernes
uttryckliga befallning, hafva ansett sig såsom
ett enda sammansatt Utskott. De hafva
derföre trott, alt det vore detta sammansatta
Utskolt, som borde förstärkas lill
Nämnd. Jag vill likväl icke bestrida vådorne
häraf för framtiden; men det lärer
väl kunna upplysas, huru det tillgått
tillförene vid 1818 och 1823 årens Riksdagar.
Jag har icke åsyftat att införa någon
nyhet, men om tillförene tillgått på sam
-
Den 17 December f. m.
7
ma sätt, som Utskotten föreslagit, vet jag
ej, hvarföre man nu skulle frångå en vedertagen
praxis.
Friherre Cederström: Ridderskapet och
Adeln har vid denna Riksdag Lill sammansatta
Stats- Bevillnings- Banco- Lag- och
EkonomiUtskotten remitterat en af mig väckt
motion, hvilken val icke föranledt till någon
åtgärd; men om RiksStånden deröfver
(Stadnat i olika heslut, och Utskotten skulle
hafva inkommit med jemkningsförslag och
voteringspropositioner, hemställer jag, huru
det kunnat stå tillsammans med Grundlagens
föreskrift, att man minskat antalet af
de sammansatta Utskottens Ledamöter till
3o af hvarje Stånd, för alt få frågan med
Rikets Ständers rätt afgjord, då Grundlagen
Bestämdt åsyftar, alt hilda Nämnden på ett
sätt, att de tillkallade Ledamöterne af RiksStånden
må utgöra pluralitet mot Utskottet.
RiksStånden äro heslutande, och Utskotten
blott beredande, men genom den
här uppställda sats, skulle ett alldeles omvändt
förhållande komma att äga rum; RiksStåndens
beslut skulle betyda intet emot
Utskottens vilja, enär de sistnämndes Ledamöter
skulle äga en gifven pluralitet i
Nämnden. E11 sådan tolkning af Grundlagen
kan jag icke gilla, och tror icke eller,
att den står tillsammans med boksta fl iga tillämpningen
af Grundlagens föreskrifter. Jag
bestrider derföre båda Utskottens förstärk
-
8
Den 17 December f. m.
ning, och förnyar min hemställan till Herr
Grefven och LandtMarskalken, huruvida Utskottens
Memorial, som första gången är
före, kan punktvis företagas och afgöras,
derest man icke nu här vill göra detsamma,
som åtskilliga gånger varit brukadt i
de andra Stånden, nemligen antaga vissa
punkter, och återremittera andra, hvilket
jag likväl för min del finner stridande mot
56 §. RegeringsFormen.
Herr Cederschjöld Pehr Gustaf: Otvifvelahtigt
är den siste värde Talarens påstående
rigtigt i principen, och enligt med
andan af Grundlagen; men sedan man remitterat
samma mål till flera Utskott, och
desse i sitt sammansatta skick ej lära kunna
anses annorlunda än såsom ett Utskott, synes
principens tillämplighet vara ganska svår.
Jag utber mig likväl att få anföra ett ställe
ur Riksdagsordningen, som kan åberopas
till stöd för Friherre Cederströms mening.
Sednare Momentet af 34 §. lyder sålunda:
Vilja Riksens Ständer heldre_, än att tillsätta
flera Utskott s remittera sädane mål,
sorn till visst Utskott icke höra, antingen
till Besvärs- och Ekonomiutskottet, eller
till något af de öfrige förut tillsatta Utskott
, vare samma Utskott pligtigt, att med
dess Utlåtande j i enlighet med erhållen remiss
j inkomma; (således måste Stats- och
BancoUtskotten här betraktas såsom ett särskildt
Utskott) och bestämnie sjelfva ämnets
Den 17 December f. m.
9
beskaffenhet efter Grundlagen, men icke
den hvarje särskildt Utskott i allmänhet
uppdragne befattning, huruledes ett mål,
i enlighet med Riksens Ständers deröf ver
tillhöriga beslutande rätt, bör af gör as. Af
detta senare stadgande skulle stöd kunna
hemtas för den mening, alt oaktadt Ständerne
uppdragit åt begge Utskotten att bereda
Myntbestämningsfrågan, borde likväl
afgörandet, då ärendet hufvudsakligen tillhör
BancoUtskottet, tillkomma Förstärkta
BancoUtskottet allena. Men jag medgifver,
att detta blott är en resonnerad tillämpning
af den citerade §:n, och jag öfverlemnar åt
andra att afgöra, om den bär bör användas.
Herr Ribbing, Arvid: Jag vill blott,
i anledning af Friherre Cederströms anmärkning,
erinra, att jag så mycket heldre anser
frågan böra afgöras, på sätt Utskotten
föreslagit, som de båda sammansatte Utskotten
icke kunna betraktas, såsom tvenne
Utskott, utan endast såsom ett, sedan Rikets
Stander uppdragit åt båda alt behandla
frågan.
Friherre Cederström.Om ett misstag
en gång inträffat, bör detta ej kunna träda
i verksamhet såsom prejudicat, eller anses
som Lag, h,eldst prejudicater icke hos oss
äro gällande, såsom i England. Vid sista
Riksdagen har man dessutom exempel äfven
af ett motsatt behandlingssätt, som kan
io Den 17 December f. m,
tillrättavisa misstaget. En fråga, som då
behandlades af Stats- och EkonomiUtskotten,
öfverlemnades nemligen till afgörande
af Förstärkt EkonomiUtskott, emedan målet
rätteligen hörde dit. Då nu Myntbestämningsfrågan
till alla sina detaljer rörer Banken,
tillhör det ock Förstärkta BancoUtskottet
att densamma afgöra; och jag får,
j anledning af Herr Cederschjölds anförande,
blott yttra, att om man en gång gjort
orätt, är det så mycket angelägnare, alt
icke göra det ånyo.
Herr von HartmansdorffAugust: Då
jag deltog i det förslag förenade Stats- och
BancoUtskoltens Memorial innehåller, erinrade
jag icke det förhållande Friherre Cederström
nu anmärkt, utan förlitade mig
på rigtigheten af den praxis, som följdes
vid sista Riksdag. Men ofelbart är, att Friherre
Cederström har rätt, Till bevis derpå
vill jag blott påminna om ett förhållande,
som vid denna Riksdag lätteligen
kunnat inträffa, derest frågan om creditif
för SpannemålskÖp i missvextår gått till
Nämnd, det nemligen att de sammansatta
Utskott, som handlagt ämnet, bordt förminskas,
i stället för att ökas, emedan de varit
talrikare, än den Nämnd, som kunnat
med Rikets Ständers rätt afgöra frågan,
Hvilka Utskottsledamöter borde i sådan händelse
hafva uteslutits; och huru skulle det
hafva tillgått? Detta synes mig tillräcklig
Den 17 December f. m.
gea bevisa, att icke mera än ett Utskott
lian enligt Grundlagen förstärkas.
Grefve von Schwerin: Jag anhåller,
att Herr RiddarhusSecreteraren ville upplysa,
huru förr i sådane frågor tillgått, och
hoppas jag, att Utskotten måtte finnas ursäktade,
om de nu handlat, såsom förr varit
brukligt. Hvad åter beträffar Friherre
Cederströms farhåga för den pluralitet, som
Utskottens 72 Ledamöter komma att utgöra,
och den ensidighet, som derigenom
skulle äga rum inom Nämnden, får jag fästa
uppmärksamheten derå, att endast sådane
frågor, der två Stånd stadnat emot
två, blifva till Nämnden hänskjutna; jag
frågar, hvaruti partiskhet väl då kan visa
sig. Opinioner kunna blifva Jederade, men
icke rättvisan; det bör synas likgiltigt
med huru många röster Utskolteu ingå
i Nämnden,
Friherre Cederström: I anledning af
den siste Talarens yttrande får jag erinra,
att de Stånd, som varit af motsatt opinion
med Utskotten, förmodligen icke hafva något
hopp, att kunna göra sin mening gällande
i Nämnden, då Utskottens egna Ledamöter
der utgöra pluralitet; hvaremot bägge
meningarne skulle hafva lika utsigt att
göra sig gällande, i händelse RiksStåndens
Ledamöter, såsom Grundlagen tydligen åsyftat,
utgjorde pluraliteten i Nämnden,
12
Den 17 December f. m,
Undertecknad Riddarhus-Secreterare :
I anledning af en värd Talares anmodan
får jag vördsamt upplysa, att vid sista Riks-*
dagen samma händelse inträffade som nu.
Frågor, tillhörande Financeregleringen, blefvo
då behandlade af förenade Stats- och
BancoUtskotten, och sedan uti åtskilliga delar
två Stånd stadnat emot två, föreslogo
Utskotten dessa frågors afgörande utaf de
sammansatte Utskotten, förstärkte till 3o Ledamöter
af hvarje Stånd, i anledning hvaraf
Hans Excellence Herr Grefven och LandlMarskalken
eftermiddagen den 3o September
1823 hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade påföljande Lördag
den 4 October förmiddagen utvälja 12 Ordinarie
Ledamöter och 8 Suppleanter uti
bemälte Förstärkta Utskott, hvilket bifölls;
hvarefter sedermera val företogs till Förstärkt
Stats- och BancoUtskott, hvarest frågorne
jemväl afgjordes.
Friherre Cederström: Den upplysning
Herr RiddarhusSecreteraren meddelat, var
ingen nyhet, utan tvertom känd å bägge
sidor; ty minnet kan icke vara så klent,
att man icke skulle erinra sig en så märkvärdig
händelse. Men jag torde få erinra
om ett annat förhållande, som agde rum
vid samma Riksdag, nemligen att Ekonomiutskottet
förstärktes till afgörande af en
fråga, som blifvit behandlad af förenade
Stais- och EkonomiUtskotlen. Enär sållin
-
Den 17 December f. m. i3
da dessa händelser endast äro mot hvarandra
stridande prejudicater, vid hvilka vi
ingalunda få hålla oss, utan vid Grundlagen,
roed hvars anda den förstnämnde på
intet sätt öfverensstämmer, inser jag icke,
hvad verkan dess åberopande bör kunna
äga på frågans afgörande denna gång. Om
Stats- och BancoUtskolten, såsom lätteligen
kunnat hända uti det ifrågavarande ämnet,
nemligen myntbestämningen, som har ett
så vigtigt inflytande på landets ekonomiska
ställning, begärt sammanträde med Ekonomiutskottet,
hade dessa Utskott tillsammans
utgjort 3o Ledamöter af hvarje Stånd, och
således genast kunnat afgöra frågan med Rikets
Ständers rätt, enligt den princip man
nu vill etablera. Men då Grundlagen bestämdt
föreskrifver, alt Utskott, för en frågas
afgörande med Rikets Ständers rätt,
skall förstärkas, ConstitutionsUtskoltet till
20 Ledamöter, och de öfrige Utskotten till
3o Ledamöter af hvarje Stånd, alltid iden
proportion, att RiksSlåndens Ledamöter utgöra
pluralitet mot Utskottens, tror jag, att
fråga aldrig bör kunna uppstå, att tillskapa
en Nämnd på ett motsatt sätt, eller så att
Utskottets Ledamöter blifva talrikare, än
RiksSlåndens, hvilka senare i sådant fall
på förhand voro öfvervoterade, då det vanligen
är Utskottets förslag, som utgör ena
alternativet i Yoterings-propositionen. Jag
kan derföre ej underlåta, att motsätta mig
den af Utskotten nu föreslagna åtgärd.
Den 17 December f. m.
Tians Excellence Herr Grefven och
Län dt Marskalken yttrade, att sedan Friherre
Cederström uppkastat 2:ne preliminairfrågor,
hvilka inträngde i rätta förståndet
af Grundlagens föreskrifter, ansåg Hans
Excellence del vara dess pligt, att deröfver
gifva dess tanka och Öfvertygelse tillkänna;
och hvad således först angick frågan,
om man kunde punktvis företaga till
pröfning ett från Utskott inkommit jemkningsförslag,
så enär ^3 §. Riksdagsordningen
stadgade, att då jemkningsförslag till
Rikets Ständers Plena från vederbörande
Utskott inkomma, Rikets Ständer äga, att
öfver den yppade frågan de fini tift besluta,
fann Hans Excellence denna Grundlagens
föreskrift innefatta rättighet för Stånden, att
första gången jemkningsförslag till Stånden
öfverlemnas, behandla berörde förslag på
enahanda sätt, som om de voro för andra
gången inkomne»
Friherre Cederström'. Med Herr Grefven
och LandtMarskalken instämmer jag
deri, att Ståndet, i allt, hvad sjelfva jemkningsförslaget
beträffar, är oförhindradt att
fatta sitt beslut utan återremiss. Min begäran
har icke eller haft afseende på sjelfva
saken, utan endast på behandlingssättet
eller frågan om Utskottens förstärkning, sorn
är ett särskildt ämne, hörande till formen;
jag skall likväl ej vara emot, att då sjelfva
saken defmilift kan afgöras, man anser sam
-
Den 17 December f. m.
i5
ina förhållande kunna aga rum i afseende
på den af mig väckta särskildta fråga, huruvida
hägge Utskotten skola förstärkas, eller
icke. I händelse således Herr Grefven
och LandtMarskalken anser denna fråga nu
kunna afgöras, har jag ingenting deremot,
utan anhåller blott om proposition, att BanCoUtskottet
ensamt må förstärkas, till afgörande
af de delar utaf myntbestämningsfrågan,
hvaröfver RiksStånden stadnat i skiljaktiga
beslut, samt får, i fall meningarne,
vid besvarandet af denna proposition, skulle
finnas delade, på förhand begära votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att hvad beträffade
den senare af Friherre Cederström
väckte fråga, eller alt BancoUtskottet ensamt
borde förstärkas till en Nämnd, samt
det Förstärkta BancoUtskottet äga att med
Rikets Ständers rätt afgöra de af Stats-och
BancoUtskotten förut handlagde frågor, rörande
myntregleringen, deruti två Stånd
stadnat emot två; finge Hans Excellence
jemväl åberopa ^3 §. Riksdagsordningen,
hvilken lydde sålunda: Skulle detta försök
till jemkning frugtlöst aflöpa, utvälje
Rikets Ständer i sina särskilta Plena, genom
allmän omröstning, till en Nämnd,
att förstärka det Utskott, till hvars handläggning
målet hört, så att Ledamöterne
blifva 3o af hvarje Stånd, hvilka samfäldt
röste, såsom 53 ,§\ föreskrifver, öfver den
i6
Den 17 December f. m.
tvistiga fråganj och åge att densamma med
Rikets Ständers rätt afgöra. Enär nu Ridderskapet
och Adeln, vid föredragningen
af de flere rörande myntregleringen väckte
motioner, remitterat dem alla till Statsoch
BancoUtskottens gemensamma handläggning,
samt dessa Utskott jemväl afgifvit
förevarande jemkningsförslag, ansåg Hans
Excellence deraf följa, att båda dessa Utskott
borde förstärkas för att sedermera med
Rikets Ständers rätt slutligen afgöra de frågor,
hvilka i sådant afseende kunde blifva
till dem öfverlemnade. Alt utesluta ett af
dessa Utskott, och endast förstärka det andra,
såsom Friherre Cederström föreslagit,
skulle, efter Hans Excellences omdöme,
strida mot ordalydelsen i nyss åberopade
'j3 §. i Riksdagsordningen, hvarifrån Hans
Excellence icke finge afvika.
Friherre Cederström: Efter den förklaring
Herr Grefven och LandtMarskalken afgifvit,
synes frågan inskränka sig dertill, huruvida
Stats- och BancoUtskotten, genom
remissen till båda Utskotten, blifvit förvandlade
tili ett. För min del tror jag,
att de ej kunna betraktas annorlunda, än
såsom tvenne, då icke i remissen finnes omnämnt,
att de skulle betraktas såsom ett
enda särskildt Utskott. Jag får för Öfrigt
å nyo fästa uppmärksamheten på det exempel
jag för en stund sedan anförde, neni
-
Den 17 December f. m.
>7
ligen att Ridderskapet och Adeln vid denna
Riksdag remitterat en af mig väckt motion
till Stals- Bevillnings- Banco- Lagoch
EkonorniUtskotten, hvilka, om de vol’o
att anse såsom ett Utskott, utgjordes af
flere än 3o Ledamöter från hvarje Stånd.
Öm RiksStånden öfver denna motion stadtiat
i olika beslut, så att frågan icke, såsom
nu skedt, förfallit, hade det ju blifvit
nödvändigt, att det sammansatta Utskottet
för frågans afgörande måst förminskas, i stället
att förstärkas, på sätt Grundlagen föreskrifver;
och jag underställer hvar och en,
om icke en sådan orimlighet bevisar, att
hvarje Utskott måste betraktas såsom ett
för sig, äfven då flera sammarisältas till
gemensam behandling af samma mål, och
om icke det Utskott, till hvars behandling
frågan egentligen hör, ensamt bör förstärkas,
enär 78 §. endast nämner Utskott i
singularis.
Grefve Horris Claes Fredrik: Mig synes,
att Friherre Cederström i sin framställning
har så fullkomligt rätt, att jag icke
kan annat än förena mig med honom.
Ordalydelsen af den §. Herr Grefven och
LandtMarskalken åberopat, innebär så tydligt,
att flere sammansatta Utskott aldrig
varit åsyftade, eller såsom ett kunna betraktas,
att jag, sedan man nu kommit i vana
att sammansätta Utskott, icke, för beva
-
54 H.
a
i8
Den 17 December f. m.
randet af Grundlagens helgd och RiksStåndens
rättighet att i Nämnden göra sin mening
gällande framför Utskottets, finnér annan
utväg, än ait förstärka hvardera Utskottet
för sig, och sedermera låta dem
samfäldt afgöra frågan.
Herr Stråle, Nils Willielm: Så vidt
jag kan påminna mig, talar icke Grundlagen
om remiss af en fråga till mer än ett
Utskott, hvaremot den gifver detta Utskott
rättighet att sammanträda med andra Utskott,
och grunden härtill ligger deri, att
hvarje ärende ansetts egentligen tillhöra någotdera
af de i Grundlagen omnämnde Utskott.
Jag tror således, äfven för min del*
att Friherre Cederströms framställning i allmänhet
är riktig * men att ett annat förhållande
i afseende på frågorna om Financeregieringen
äger rum. Man har nemligen
från början Varit tvehogsen, huruvida dessa
frågor rätteligen tillhöra antingen StatsUtskotlet
eller BahcoUtskottet; tj^, ehuru
dé hufvudsakligen angå hushållningen med
Banken, ingripa de likväl så m}fcket i Statens
finaiiccr, att man haft svårt att afgöra,
till hvilketdera Utskotts behandling frågorna
bordt öfverlemnas, och detta sammansatta
förhållande i sjelfva saken Ilar förorsakat
sammansättning af bägge Utskotten.
Då nu Grundlagen Sagt, att frågor, deri
RiksStånden slädnät uti olika beslut, skola
definitift afgöras genom en Nämnd hvilken
Den 17 December f. m.
»9
likväl icke helt och hållit väljes för tillfället,
utan deri det Utskott, som förut behandlat
saken, äfven deltager, emedan man
förutsatt, att Utskottets Ledamöter hafva
den närmaste kännedomen om saken, skulle
jag tro det vara mest förenligt med Grundlagens
mening, att nu förstärka båda Utskotten
till frågans afgörande, på sätt Utskotten
föreslagit.
Grefve af Ugglas j Gustaf: Om Grundlagen
i sin applicalion skulle leda till en
overkställbarhet, är det naturligt, att den
för sådant fall icke kan följas, utan att lex
in casu mäste stiftas; men då Grundlagens
föreskrifter låta sig verkställas, tror jag,
att de böra ordagrant följas. Nu hafva alla
RiksStånden remitterat myntbestämningsfrågan
till Stats- och BancoUtskotten gemensamt,
och då 7 3 §. Riksdagsordningen föreskri
Fver, att det Utskott skall förstärkas,
till hvars handläggning målet hört, kan jag
ej inse, hvarföre förstärkning skulle komma
i fråga mera för den ena hälften af det
Utskott, som handlagt målet, än för den
andra. Rikets Ständer hafva ock rättighet,
att förordna särskildta Utskott, och att dertill
välja så mångå Ledamöter de behaga.
Om man nu betraktar förenade Stals- och
BancoUtskotten såsom ett sådant särskildt
Utskott, lill hvilket RiksSlånden utsett samma
Ledamöter, som de förut invalt i livar54
H. 2 *
Den 17 December f. m.
dera Utskottet för sig, ser jag intet Grundlagsstridigt
i en sådan åsigt, och den unitet,
som man anser 73 §. åsyfta, är då jemväl
bevarad. —- Af dessa anledningar, och
med stöd af föregående praxis, tillstyrker
jag förstärkning af båda Utskotten.
Herr Cederschjöld: Jag har blott begärt
ordet, i anledning af näst den siste
värde Talarens yttrande, alt lian, såsom
skäl till frågans öfverlemnande åt förstärkt
sammansatt Utskott* ansåg svårigheten att
afgöra, lill hvilkendera Utskottet frågan
egentligen hörde. Häraf skulle den slutsatts
kunna dragas, att, om blott denna
svårighet kunde häfvas, och förmånsrätten
mellan Utskotten bestämmas, skulle den
värde Talaren medgifva, att endast ettdera
Utskott borde förstärkas. Men jag får för
min del förklara, att jag aldrig kunnat begripa,
hvad StatsUtskottet haft att beställa
med en fråga, som endast angår uppfyllandet
af Bankens förbindelse mot sina creditorer;
och att jag alltid trott, det denna
fråga helt enkelt tillhörde BancoUtskottet.
De öfriga skäl, man här anfort, lemnar jag
i sitt värde; men jag har icke kunnat underlåta
att vederlägga det nu omnämnde.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att sedan Hans
Excellence redan haft äran tillkännagifva
sin enskilta öfvertygelse, men en Ledamot
Den 17 December f. m.
yrkal en deremot stridande proposition,
samt redan på förhand derom hegart votering,
finge Hans Excellence alltså fråga,
om Ridderskapet och Adeln yrkade den af
Friherre Cederström begärdte ofvanberörde
proposition.
Ropades några Ja, jemte starka Nej.
Friherre Cederström begärde votering.
Hans E.vcellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken framställde följande Voterings-proposiiion:
Den,
som yrkar den proposition, att
BancoUtskottet ensamt skall förstärkas till
en Nämnd, så att Ledamöter ne blifva 3o
af hvarje Stånd, samt att det sålunda Förstärkta
BancoUtskottet skall med RiketsSländers
rätt afgöra de af Stats- och BancoUtskotten
förut handlagde frågor, rörande
Myntregieringen, deruti två Stånd stadna
emot två, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
"Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln icke yrka berörde proposition.
Hvilken Voteringsproposition afRidderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan ett qvart
till 12 f. m., och befunnos, efter voterin
-
22
Den 17 December f. m.
gens slut, klockan 12 pä dagen, sedan en
voteringssedel blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne öppnade,
r ©sterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 22.
Nej — 58.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således icke yrkat den i Japropositionen
upptagne proposition.
Friherre Cederström: Jag reserverar
mig mot det genom voteringen fattade beslut,
såsom stridande mot Grundlagen, enär
deruti icke omtalas någon förstärkning af
sammansatta Utskott.
Uppå derefter af Hans Excellence
Herr Grefven och LundtMar skalken framställd
proposition, ansågs 4:de punkten mom.
b icke erfordra någon åtgärd.
4-de Punkten, Mom. c.
Detta moment ansågs icke eller erfordra
någon åtgärd.
5:te och 6:te Punkterne.
Ridderskapet och Adeln ansåg dessa
anie punkter icke erfordra någon åtgärd.
Den 17 December f. m.
a3
yrde Punkten.
Haris Excellence Herr Grefven och
JLandtMarskalken föreslog, alt denna punkt
malte pröfvas i sammanhang med I2:te
punkten; hvilket bifölls,
8:de Punkten.
Denna puukt blef, uppå gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifallen.
g:de Punkten.
Denna punkt ansågs icke erfordra någon
åtgärd.
torde Punkten.
Herr Hjerta> Gustaf: Enär jag anserdeposiUons-räkningen
vålla hinder för myntbestämningen
, måste jag, så väl nu som
förra gången, motsälta mig densamma. Jag
bestrider äfven något vidare beslut öfver
M emorialet i denna punkt, emedan, då två
Stånd afslagit frågan, och två Stånd således
stadnat emot två, Utskotten icke varit
behöriga, att densamma upptaga; ty Grundlagen
stadgar, att då en fråga icke hörer
till Statsregleringen, eller är föranledd af
en Kongl. Proposition, och följaktligen kail
förfalla, sådant bör ske, när två Stånd stadna
emot två. Hittills hafva också alla Bancofrågor
förfallit, då två Stånd stadnat emot
två, och denna sak kan mycket väl löffalla,
emedan här blott är fråga om en ny
inrättning i Banken. Jag anhåller derföre,
Den 17 December f. m.
alt ingen annan proposition måtte blifva
till Ridderskapet oell Adeln framställd, än
den, att saken anses böra förfalla.
Herr Cederschjöld: Jag är förekom-,
men af den siste Talaren. Det var alldeles
oväntadt, att Utskotten skulle framställa
ett jemkningsförslag, då två Stånd stadnat
emot två. Enligt ^5 §. Riksdagsordningen
är det klart, att frågan skall förfalla, om
den kan förfalla; och att denna fråga kan
förfalla, synes bäst deraf, att vi varit utan
en sådan inrättning ända hitintills. Utskotten
hafva således icke haft rätt att hem-,
ställa om någon förening Stånden emeU
lan, enär saken bordt förfalla. Om frågan
också hitkommit i form af inbjudning
från någotdera af de Stånd, hvilka antagit
depositions-räkningen, skulle jag i alla fall
hoppas, att, då inga nya skäl kunnat anföras,
Ridderskapet och Adeln måtte vidhålla
sin förra, efter mogen öfverläggning,
yttrade tanka. Idka med Herr Hjerta anhåller
jag, att Herr Grefven och LandtMarskalken
icke måtte meddela proposition
till bifall å Memorialet i denna punkt, utan
tillkännagifva, att något beslut härom icke
kan fattas, och att Utskottets framställning
bör läggas till liandlingarne.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken tillkännagaf, alt Plenum
lomme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
I
Den 17 December f. m.
25
Herr Rosenblad, Bernhard: Om denria
sak blifvit, såsom en särskild fråga, väckt,
och till Utskotten remitterad, hade Herrarne
Hjerta och Cederschjöld haft rätt deri,
att frågan bör förfalla, när två Stånd stad»
na emot två. Men då detta förslag utgör
en del af hela myntbestämningen, bifallen
af alla fyra Stånden, så, enär de arne Stånden
hafva samma rätt att göra gällande det
sätt för verkställigheten de ansett nödiga,
som de andra begge, hafva Utskotten trott
sig, af dessa skäl, ej kunna låta saken förfalla.
Att denna sak står i omedelbart sammanhang
med mynthestämningsfrågan, samt
i ett och samma Betänkande föreslogs, torde
svårligen bestridas. Det kan således icke
annat än förundra mig, alt de Talare,
som yrkat, att ett Lagförslag icke kan delas,
och drifvit detta så långt, att, ehuru
RiddarhusOrdningen, enligt ett Stadgande
i densamma, kan partielt ändras, det år
1823 ingifne förslag till Riddarhusordning
bordt antingen helt och hållit, eller ock
alldeles icke, antagas; det förundrar mig,
Säger jag, att desse samme Talare nu yrka,
att denna del af mynlbestämningsfrågan
skall behandlas såsom en helhet för
sig sjelf, ehuru Betänkandet N:o \[\, sorn
innehåller så väl detta ämne, som mynt»
bestämningsfrågan, är ett helt förslag för
sig sjelf. Jag vågar dessutom påstå, att
depositions-räkningen skall blifva ett kraftigt
medel för realisationen, och skull före
-
2 6
Den 17 December f. m.
tomma hög curs, hvilken i synnerhet är
största hindret för myntbestämningen. Jag
anhåller således om bifall till Utskottens
hemställan , eller att Ridderskapet och Adeln
må instämma i den föreslagne inbjudningen,
och får, om något hinder deremot
skulle möta, på förhand begära votering.
Friherre af Nordin j Carl Johan A anförde
skriftligen:
Då de sammansatte Stats- och BancoUtskotten
inbjudit Ridderskapet och Adeln
att instämma i Preste- och RorgareStåndens
beslut, rörande io:de punkten, och jag anser
lika nu, scm då frågan förra gången
förevar, att den af Utskotten föreslagna depositions-räkning
i Banken måste biifva af
de mest välgörande följder, intilldess en
allmän utvexling kan äga rum, tager jag
mig friheten understödja Utskottens inbjudning,
och anhåller vördsamt om propqsilion
derå,
Vigten af den föreslagne depositionsräkningen
är efter min öfvertygelse uppenbar,
Man må icke bjuda till att dölja för
sig, att, intilldess in- och utvexlingen tager
sin början, det fattade beslutet om irtyntbestämningen
lemnar ingen säker garanti.
Att således, under en tid af 2 a 3 år, samma,
om ej större, osäkerhet skall fortfara,
sorn hitintills, och att derigenom ganska
betänkliga följder kunna uppkomma i Rikets
Den 17 December f. ni.
2 7
allmänna penningerörelse, samt att mangen
medborgare oskyldigt härigenom skall blifva
lidande, om ej rent af störtas ifrån välstånd
till obestånd, blifvcr en följd, så vida
ej ändamålsenliga åtgärder vidtagas. Jag
anser så betänklig den mellantid vi gå ti IL
mötes, intilldess in- och utvexlingen tager
sin början, att jag tror, det Rikets Ständer
hafva sig såsom en helig pligt ålagdt, att
bereda hvarje tänkbar åtgärd, hvarigenom
den skakning i allmänna penningerorelsen,
hvarmed vi hotas, må kunna motvägas, om
ock derigenom en och annan mindre olägenhet
i annat afseende möjligen kunde deraf
uppkomma. Jag medgifver dock icke derföre,
att af den ifrågavarande depositiansräkningen
några menliga följder skola uppstå;
ty jag delar icke de farhågor jag på
detta rum hörde framställas, då frågan här
förra gången discuterades, att nemligen början
af realisationen härigenom skulle aflägsnas.
Jag tror tvertom, att den mera lungt
och utan skakning i allmänna förhållanden
härigenom beredes; ty icke kunna vi dölja
för oss, mine Herrar, att om, genom händelser,
som ligga utom vår beräkning, men
dock äro ganska möjliga, det skulle inträffa,
alt vexelcursen vore betydligt uppjagad före
och vid den tidpunkt, ciå in- och utvexlingen
kunde taga sin början, flere betänkligheter
skola uppstå, att sätta densamma i
verkställighet, och att det således är af mera
vigt, än man i allmänhet synes tro, det
Den 17 December f. m.
vexelcursen bibehålles någorlunda jemn och
utan alltför skarpa fluctuationer under den
kommande mellantiden. Genom det fattade
beslutet om myntbestärnningen, och in-?
tilldess den vinner verkställighet, är väl ett
onaturligt vexelcursens fallande motvägt,
men deremot icke något beredt för att hindra
ett öfverdrifvet stegrande. Då man å
ena sidan gifvit en tillräcklig garanti åt de
gäldskyldige, hade man, af billig omtanka
för dem, som äga större eller mindre capitaler,
åtminstone bordt lemna öppet möjligheten
för desse, att hädanefter försäkra
sin egendom emot framtida försämring. Jag
anser vägrandet af en deposit-räkniugs öppnande
i Banken, under närvarande förhållande,
vara en den mest påtagliga orättvisa
emot de medborgare, som äga sin förmögenhet
i penningar, och att den skall, likasom
all kränkning af hvad rätt är, medföra
de menligaste följder för samhället pä
det hela, äfvensom för de gäldskyldige, hvilka
förgäfves under denna mellantid skola
söka capitaler, då man icke ens vill medgifva
deras ägare, att kunna försäkra sig
om att hädanefter verkligen återfå hvad de
utgifvit. Innerligen öfvertygad, att ett ordnad
t och fast mynt är ett oeftergifligt vilkor
för folks och näringars trefnad och förkofran,
har jag röstat för hvarje beslut,
sorn här hittats lill beredande af denna fördel
för Svenska Folket; men jag mäste bitliiit
förebrå mig, att i min mån hafva bi
-
Den 17 December f. m.
29
dragit till desse beslut, om, åsidosättande
en nödig försigtighet, man blindt vill
Störta lill målet, utan allt afseende på den
mängd medborgares bestånd, som, innan
tiden för in- och utvexlingen inträffar, göras
olycklige.
Jag bär sagt, att jag icke delar deras
öfvertygelse, som tro, alt realisationsdagen
aflägsnas genom ifrågavarande åtgärd. Jag
vidblifver denna öfvertygelse, men erkänner
öppet, att om ock denna dag skulle
för någon tid aflägsnas genom en i Banken
öppnad deposilions-räkning, skulle jag det
oaktadt tillstyrka dess antagande, emedan
denna åtgärd utgör den säkraste och enda
verkliga borgen, som Rikets Ständer kunna
gifva Svenska Folket, att den mynlbestämnjng,
som är beslutad, skall vinna fullbordan;
ty efter mitt begrepp är myntbestämningen
i verkligheten satt i fullbordan samma
stund, som den föreslagne deposit-räkningen
är i Banken öppnad, och kan dädanefter
icke mera, utan genom våld, tillintetgöras.
Hvarefter Friherre af Nordin mundteligen
tilläde:
I anledning af den anmärkning, som
blifvit gjord, att frågan om Depositionsräkningen
borde förfalla, enär två Stånd stadnat
emot två, och att denna fråga ej skulle
hafva sammanhang med hufvudfrågan, får
3o
Den 17 Deeember f. m.
jag förklara, att jag anser den stå i det
närmaste sammanhang med sjelfva realisationen,
och att jag, för min del, icke skolat
kunna emotse, utan det största bekymmer
för Näringsidkarne i allmänhet, den mellantid,
som kommer att äga rum, intilldess
utvexlingen tager sin början, derest icke jag
i Depositionsrätten funnit en garanti; och
hade jag ganska bestämdt voterat emot realisationen,
så vida jag icke tagit för afgjort
att Realisationen och Depositionsräkningen
voro fullkomligt beroende af hvarandra.—
Jag förnyar derföre min begäran om proposition
derpå, att Ridderskapet och Adeln
måtte instämma uti Preste- och BorgareStåndens
beslut,
Herr Ribbing: Det ser för närvarande
verkligen ut, sorn frågan, om Deposilionsräkningen
skall finnas, eller icke, här nu
vöre före. Denna fråga är likväl redan
afgjord, och kan således icke åter uppstå.
Jag kan icke annat än yttra min tacksamhet
för den uppriktighet, hvarmed en Talare
genast börjat i sjelfva hufvudsaken, eller
att tala för den redan afslagne Depositionsräkningen.
Detta är vida bättre, än
att, på sätt en annan Talare gjort, börja
fästa sig vid formen, och omtala, huru
Kongl. Maj:t icke kan sanctionera ett Lagförslag,
utan i sin helhet. Här är icke fråga
om Kongl. Majrts Sanction, utan om ett Rikets
Ständers beslut. Jag vet icke, huru
Den 17 December f. m.
3i
exempel kan tagas från fall, som icke inträffat.
Om jag äfven antager, att Depositionsräkningen
kan vara så nyttig och fördelaktig,
som Friherre af Nordin tyckes
vara öfverlygad, tror jag dock vi skola erfara,
att vår Grundlag icke kan så tolkas,
att vi få begagna ett origtigt medel för att
vinna ett ändamål; åtminstone skall jag bestrida
en sådan satts, äfvensom jag bestrider
Friherre af Nordin, att någon medborgares
rätt blifvit kränkt derigenom, att vi
ej antagit Depositionsräkningen. Jag kan
således nu icke låta skräma mig af några
sådana hotelser» Med full tillit till Herr
Grefven och LandtMarskalken» öfverlemnar
jag åt honom att bestämma, huru propositionen
skall göras. Vöre detta en fråga,
som ej kunde förfalla» vöre förhållandet
helt annorlunda, men då i y5 §. Riksdagsordningen
är bestämdt, att, när tvä Stånd
stadna emot två, frågan skall förfalla, måste
afven ovilkorligen så ske. Om det förhållande
inträffade, att Rikets Ständer bestämde
en Lag i principen, men icke i detaljerna,
så ankom detta på Kongl. Maj;t.
På samma sätt är det med Rikets Ständer.
Sedan de afgjort realisationen, och frågor
om detaljerna förekomma, så höra till Förstärkt
Utskott endast sådane frågor, på
hvilkas afgörande sjelfva hufvudsakens möjlighet
beror. Men Depositionsräkningen kan
allt för väl afslås, och realisationen ändå gå
för sig, oberoende af Depositionsräkningen.
32
Den 17 December f. m.
J;ig förenar mig i formfrågan roed Herr
Hjerta, och anser oss icke böra ingå i dis»
cussion om sjelfva saken.
Herr Hjerta: I händelse vi få hålla
oss lill det ämne, som först hör afgöras,
nemligen, huruvida Utskotten bordt upptaga
frågan, då två Stånd slädnät emot två,
anhåller jag, att Grundlagen mätte blifva
följd, såsom hitintills practiserats. Jag anser
öfverflödigt att besvara de framställningar,
som, med åsidosättande af rättsgrunden,
blifvit gjorde för återupptagandet af
hufvudfrågan. Jag skall uppskjuta att yttra
mig deröfver, intilldess Herr Grefven och
LandlMarskalken förklarat, om Herr Grefven
och LandtMarskalken framställer någon
proposition, sedan Utskotten frångått så väl
Grundlagen, som deras pligt. Herr Rosenblad
må säga hvad han vill, är Depositionsräkningen
dock en splitter ny inrättning
utan något direct sammanhang med realisationen.
Mycket väl hade man kunnat haft
en sådan Depositionsräkning, utan att hafva
någon mynlbestämning. Herr Rosenblad
minnes säkerligen de strider, som föreföllo
vid sista Riksdag, och huru jag då, så väl
som nu, ifrade emot Depositionsräkningen,
i den fulla öfvertygelse, alt den skulle förhindra
realisationen genom enskilta speculationer
ej allenast på Bankens, utan äfven
på enskiltas, silfverköp. Jag tror såledest
att
Den 17 December f. rn.
33
att en stor svårighet skall genom Depositionsräkningen
uppstå att erhålla de för
realisationen erforderlige 900,000 R:dr Specie.
Jag anhåller, att Herr Grefven och
LandtMarskalken först täcktes förklara, huru
formfrågan skall behandlas, och om Ridderskapet
och Adeln icke skall få förblifva
vid sitt förra beslut. Jag skall sedermera
om så erfordras, ganska lätt visa det menliga
för realisationen af en Depositionsräkning.
Herr Cederschjöld: En värd Talare har
emot Herr Hjerta och mig framkommit med
den anmärkning, att vi, som bestridt Kongl.
Maj:t rättigheten, att vid sanctionerandet
stympa ett af Rikets Ständer aflemnadt lagförslag,
icke eller borde medgifva RiksSlånden
rättighet att stympa ett lagförslag, som
till dem ifrån Utskotten inkommit. Den,
som kan taga sin tillflykt till dylika argumenter,
tyckes sjelf böra anse sin sak för
sjuk. Emellan de uppgifrie förhållanden,
kan nemligen icke den ringaste jemförelse
äga rum. Konungen kan på visst sätt anses
såsom Utgifvare eller Förläggare af Ständernas
Lagförslag; men Utskotten äro endast
Ständernes Concepister. Om tre Stånd
hade förkastat förslaget, hade det ovilkorligen
förfallit, och då två Stånd stadna emot
två, är förhållandet alldeles lika, när frågan
kan förfalla. Det är således klart, att
54 H. 3
Den 17 December f. ra.
frågan om Depositionsräkningen måste enligt
Grundlagen förfalla. En annan sak hade
varit, om rörande lojeringen, två Stånd
hade stadnat emot två. Då hade saken nödvändigt
måst slitas.
Herr Rosenblad har väl sagt, att Deposilionsräkuingen
vore en oskiljaktig del
af reaiisationsförslaget; men att icke så är,
synes bäst deraf, att den ju möjligen hade
kunnat af tre eller alla fyra Stånden afslås,
med bibehållande likväl af förslaget i öfrigt.
Såsom bevis, huru dylika frågor förr
blifvit behandladej torde jag få nämna, att
vid sista Riksdagen, två RiksSlånd beslölo
den förändring i gamla DiscontReglementet,
att omsättningarne skulle förändras från |:del
till rVdel hvarje halft år. Dessa a:ne Stånd
ville hafva frågan afgjord i Förstärkt Utskott,
men de andra 2:ne Stånden yrkade,
att hon skulle förfalla. ConstitutionsUtskottet,
till hvilket saken blef hänskjuten, förklarade
att frågan förföll, emedan två Stånd
stadnat emot två.
Hvad sjelfva hufvudsaken beträffar, vill
jag med den sista Talaren icke ingå i något
yttrande derom, i hopp att Herr Grefven
och LandtMarskalken befriar oss ifrån
att ännu en gång omröra ett ämne, som
redan längesedan är utslitet; samt besparar
mig mödan att upprepa, och Ståndet tålamodet
att höra, hvad som redan ofta förut
Varit anfördt. Jag anhåller derföre att
Den 17 December f. m.
35
Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes
tillkännagifva, huruvida Herr Grefven och
LandlMarskalken anser någon ytterligare öfverläggning
i detta ämne kunna äga rum,
och huruvida Utskotten varit obefogade till
den gjorda inbjudningen.
Herr Tham> Wollrath: Då Herr Grefven
och LandtMarskalken ej afbrutit discussionen,
tar jag för gifvet, att han tillåter
densamma. Den punkt, som nu är föredragen,
anser jag innehålla 2.*ne frågor, den
ena om inbjudningen, den andra om voteringspropositionerna
skola godkännas, eller
afslås. Vi måste först fatta beslut om den
ena, och sedan om den andra af dessa frågor.
Först har man sökt uppskräma oss
med de faror, som skulle uppstå, om ej
Depositionsräkning ägde rum. Detta sätt att
gå till väga var äfven gängse 1823, då man
framlemnade flera reservationer, innehållande
de fasligaste målningar om de olycksaliga
följder, som skulle uppslå af de beslut,
som då togos. Delta har Gud ske lof
dock uteblifvit, och tvertom hafva de nyttiga
beslut, som då togos, satt oss i stånd
att nu göra en myntbestämning. Det är
således förlåtligt, om jag är härdad emot
dessa skrämskott, och icke blir rörd deraf.
I sjelfva liufvudsaken skall jag tillkännagifva
min opinion. Om myntbestämningen hade
blifvit afslagen, skulle jag hafva tillstyrkt
54 H. 3 *
36
Den 17 December f. in.
en Depositiousrakning, såsom en nödhjelp
att komma till ordning, men nu, sedan realisationen
är bifallen, bestrider jag Depositionsräkningen,
såsom hinderlig för realisationen,
hvilkens tillvägabringande just beror
på erhållandet af 900,000 R:dr Silfver.
Jag är öfvertygad, att om en Deposilionsräkning
inrättas, skall icke en skilling säljas
till Banken, emedan livar och en, som
behöfver penningar, insätter sitt silfver på
Depositionsräkningen, då han vet, att han
vid första vink kan disponera det, i händelse
cursen skulle stiga. Jag kan således
ej annat än afstyrka antagande af Utskottens
inbjudning, såsom hinderlig för realisationen.
Hvad de voteringspropositioner
Utskottet uppsatt, angår, är det icke gifvet,
att sjelfva frågan tillhör realisationen,
för det att den stått i samma Betänkande.
Jag kan ej finna annat sammanhang mellan
Depositionsräkningen och realisationen, än
att den förra lägger hinder i vägen för den
senare. Endast i detta afseende förenar jag
mig med Herrarne Hjerta, Ribbing och
Cederschjöld, och önskar, alt vi så snart
som möjligt måtte få votera i en sak, der
enskilta interesset gör all öfverbevisning
omöjlig.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskcilken yttrade, att ehuru 75 §.
RegeringsFormen föreskref: Skulle tvåStånd
stadna emot tvä förf alle frågan och för
-
Ben 17 Dec-m ber f. m.
37
blifve vid det som tillförene stadgadt varit
_, z/^öt/2 att samma fråga må kunna vid
den Riksdagen ä nyo väckas eller upptagas;
likväl och som berörde §. näst derefter tillika
innehöll: är åter frågan af sådan beskaffenhet,
att den ej kan förfalla, gånge
som i y3 f. stadgadt är; ansåg Hans Excellence
häraf uppenbart följa, att en pröfning
borde äga rum, huruvida frågan om
öppnande af en Deposilräkning i Banken
kunde förfalla, eller icke. Denna pröfning
fann Hans Excellence böra tillkomma Ståndet,
och ehuru flere Ledamöter önskat, att
Hans Excellence skulle derom tillkännagifva
sin mening, trodde Hans Excellence dock,
enär Hans Excellences omdöme i denna del
endast vore enskildt, sig lika litet nu, sorn
vid föregående tillfällen, böra intränga uti,
eller gifva någon slags ledning åt Ridderskapets
och Adelns egen rätt att pröfva och
afgöra detta ämne,
Grefve von Schwerin: Det är en vanlig
taktik, när giltiga skäl saknas för hvad
man vill, att förringa kraften af de lagar,
som blifvit till efterlefnad föreskrifne.
Utskottens jemkningsförslag grundar sig
på 73 §. Riksdagsordningen. Den säger, att
jemkning skall försökas, innan den tvistiga
frågan förvises till afgörande af Förstärkt
Utskott. •
Hadej Förstärkt Utskott, redan varit
38
Den 17 December f. m,
valdt, hade Utskotten icke gjort någon
framställning i ämnet.
Den uti 75 §. uttryckta satts, att, enär
2tne Stånd stanna mot 2, frågan skall förfalla,
gäller blott om isoleradt slående frågor,
som saklöst kunna förfalla, eller förblifva
oafgjorda.
Ett Utskott äger icke rättighet att förklara,
det en fråga skull förfalla; dess rätt
sträcker sig endast till framställandet af sin
opinion. Jag delar Herr Grefvens och LandtMarskalkens
tanka, att det beror af Ståndet
att besluta, antingen frågan må förfalla, eller
icke får förfalla.
Härmed anser jag mig hafva försvarat
Utskotten mot tillmålet, att hafva handlat
sjelfmyndigt.
Rigtigheten af Utskottens opinion om
införandet af en interims-deposit-räkning
torde icke vara svårare att försvara.
Utskotten säga; under det att Banken
söker bereda den föreskrifne fondförstärkningen,
hvarförinnan Banken ej får till allmän
vexling öppnas, må det stå hvem som
helst fritt, att mot sedlar efter myntbestämningsgrunden
insätta silfver, som skall
ställas på hans speciella räkning intill den
dagen, då allmän utvexling af silfver mot
sedlar börjar.
Nej, säges deremot; friheten att disponera
det silfver, som underd etta inte
-
Den 17 December f. in.
39
rim insattes i Banken mot sedlar, kan icke
beviljas. Under sådan frihet blir det omöjligt
för Bunken, att få sitt silfverbehof fylldl.
Således genom nekad frihet att ställa
silfret på sitt eget namn, den man önskar
få utöfva, för det att tron på ord och löften
ännu icke hunnit återkomma, vill man
tvinga dem, att afhända sig sin äganderätt.
Vacker liberalitet!
Herr Rosenblad: Jag är de Herrar mycket
förbunden, som upptagit min mening
till vederläggning, och derigenom lemnat
mig bevis för min satts. Om Herr Cederschjöld
icke bevisat någon ting för sig sjelf,
bar han bevisat för mig, att saken icke kan
förfalla. Herr Cederschjöld har hemställt
om icke, i fall tre Stånd afslagit saken,
den då skulle förfalla. Jag hemställer åter
om två Stånd antagit denna garanti, och
två Stånd en annan, t. ex. en partiel utvexling
för högre curs, såsom Engelska Banken,
och således två Stånd slädnät mot två
i frågan om garantierne, huruvida alla garantier,
enligt Herr Cederschjölds påstående,
och tvärtemot ^3 §. Riksdagsordningen,
borde förfalla, ehuru samtlige Stånden
varit eniga, att garantier behöfts, fastän
skiljaktiga i valet? Sedermera har Herr
Cederschjöld anfört en händelse från förra
Riksdagen, huru frågan om mindre afbetulningar
i Disconten kom att förfalla; men
skillnaden består deruti, att fråga då var
4°
Den 17 December f. m.
om att förändra en gällande föreskrift, en
fråga, sora genom tvänne Stånds afslag
förföll. Men så är icke förhållandet här,
ty myntbestämningen kan icke förfalla; den
är af 4 Stånd antagen, och en af dess garantier
kan ej från densamma afskäras. Herr
Ribbing har haft den godheten förklara,
att depositionsräkningen på intet vis tillhörde
mynlbestämningen. Denna mening
må vara Herr Ribbings, men Herr Ribbing
torde ursägta, om tvänne RiksStånd varit
af en alldeles motsatt tanka, och om jag
tillåter mig instämma med dessa RiksStånd.
De största hinder, som kunna uppkomma
mot realisationens början vid den förmodade
tiden, vore cursens höjande, och såsom ett
medel mot della höjande är depositionsräkningen
af mycken vigt, och vigtigare än om
Banken betalar 1 sk. mera för sitt silfver.
Herr Tham har omtalat reservationerna vid
förra Riksdagen. Jag afgaf då en af de skarpaste
i financefrågan, och det är sant, att
så olyckligt är icke tillståndet nu, som jag
då befarade; men jag tror dock, att Landet
mera vunnit, om det 5 år förr fått stadga
i sitt m3'nt. Två facta bestyrka detta. Om
ordning då blifvit i myntet, så hade hvarken
nu vid en stark skeppning, de utländska
Vexlarne blifvit betalta 6 sk. mindre än
128 sk:s medelcurs, eller efter missväxten
1827 cursen stigit till i4o sk., hvarigenom
de fattiga måste betala i5 procent mera
för sin brödföda, än de annars behöft. Det
-
Den 17 December f. m.
ta tror jag vara värre än de uppoffringar,
som 1823 fordrades för verkställandet af
en myntbestämning. Sedan 3:ne Talmän
förut ej funnit Memorialet lagstridigt, anhåller
jag vördsammast om Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition, och om
votering, i hopp att kunna vinna densamma,
emedan förra gången frågan förevar,
nemligen om natten, icke särdeles många
voterande voro tillstädes.
Herr Ribenj Carl Willielm: Då frågan
i Stats- och BancoUtskotten förevar, hyste
jag den öfvertygelse, att den borde förfalla,
såsom med realisationen icke ägande
ringaste sammanhang. Jag anhåller nu blott,
att för min enskildta tillfredsställelse få förklara,
att jag i Utskotten, äfvensom vid förra
voteringen härstädes, röstat emot deposit-räkningen.
Jag anser den blott bereda
ett spel med silfver, om uttrycket tillätes
mig; och hvilken är det, som kan drifva
detta spel? Jo några capitalister i Stockholm,
som just i Depositräkningens tillvaro
skola finna nya medel att hindra den beslutade
realisationen. Man tror sig genom depositräkningeu
bereda på förhand det lyckligare
tillstånd, som vi hoppas, att realisationen skall
medföra; jag fruktar, alt man misstagit sig,
och jag tror, att det efter en tjuguårig oreda
i penningeväsendet varit bäst, att utaf
realisationen ensamt vänta de följder, som
endast af den kunna åstadkommas.
Friherre Sprengtporten, Jacob IVil
-
42 Den 17 December f. m.
helm: Denna enkla formfråga lär svårligen
kunna betraktas ur någon ny synpunkt, sedan
så väl Herr Grefven och LandtMarskalken,
som Grefve von Schwerin klart
och fullständigt utvecklat deri. Således återstår
för mig blott, att anhålla om proposition
å Utskottens jemkningsförslag.
Herr Cederschiöld: En värd talare har
frågat mig, huru jag ville, att det skulle
förhållas, örn två Stånd beslutade depositräkningen
såsom en garanti för realisationen,
och tvänne andra Stånd, att i stället
för en sådan garanti skulle tillåtas partiel
utvexling af silfver. Jag får då påminna,
att om alla fyra Stånden voro ense om att
en sådan garanti skulle äga rum, kunde
detaillerna icke förfalla, utan ett beslut
deröfver mäste fattas. Men i anledning af
hvad Herr Grefven och LandtMarskalken
behagat yttra, då han öfverlemna! till
Ståndet att afgöra, huruvida frågan kunde
förfalla, eller icke, ber jag få erinra om
den stora skillnad, som är emellan en
frågas möjlighet att kunna förfalla, eller att
böra förfalla. Om det senare kan Ståndet
besluta; men huruvida en fråga kan förfalla,
beror belt och hållet på frågans natur.
Ty står frågan i osk i Ijag ti gt samband med
det öfriga förslaget, så äger Ståndet lika
litet rätt att pröfva, om den bör förfalla,
som det skulle äga att afgöra, huruvida 2
gånger 2 bör vara något annat än Jag
fåljsäledes reservera mig ernoL Herr Gref
-
Den 17 December f. m.
43
vens och LandtMarskalkens åsigt i denna
del, emedan jag anser Herr Grefven och
LandtMarskalken icke hafva bordt tillåta
Ståndet att deröfver besluta.
Friherre Cederström: Jag hyser icke
den farhåga emot depositräkningen, som af
några talare här blifvit yttrad; men i afseende
på formen anser jag besynnerligt,
att man här beslutar, det frågan icke skall
förfalla. Man behöfver blott läsa den af
Utskotten föreslagne voterings-proposition,
får man se, att det ena alternativet innehåller,
att frågan kommer att förfalla. Örn
den nu icke kunde förfalla; huru skulle väl
då detta kunna framställas i voterings-propositionen.
Ridderskapet och Adeln äger
visserligen rätt, att efter erhållen underrättelse,
huru de andra Stånden beslutat i
frågan, jemka sitt eget beslut derefter och
instämma i deras. Men att skicka frågan
till Nämnd, lärer icke rimligen kunna göras
till följd af den slutsalts, att ämnet
icke kan förfalla,
Herr Stråle: I afseende på frågan, huruvida
saken bör gå till Nämnd eller icke,
vill jag blott fästa uppmärksamheten derpå,
att många af Statsreglerings-frågorna
äro af beskaffenhet att kunna förfalla. Likväl
har Grundlagen bestämt, att Nämnd
skall afgöra sådane frågor, och, då Statsregleringen
mäste grunda sig på Statens
fuianciella förhållanden, torde det vara svårt
44
Den 17 December f. m.
att bestämdt säga, att en fråga, som rörer
realisationen, och följakteligen finance-regleringen,
icke har sammanhang med Statsregleringen
och såsom sådan bör behandlas.
Detta måtte vara den egentliga frågan.
Att icke alla frågor, som röra Banken,
tillhöra Statsregleringen, är emedlertid
gifvit, och jag tillstår således, alt det
torde vara något svårt att uppgöra gränsskillnaden
härutinnan. För öfrigt beror
det på hvars och ens omdöme, huruvida
han anser frågan höra förfalla, eller icke.
De, som anse en depositräkning nödvändig,
finna, att den icke bör förfalla, och
andra åter tvärtom.
Under discussionen har man omtalat
sjelfva saken, och jag skall derföre äfven
anhålla, att ytterligare få fästa uppmärksamheten
derpå. Först får jag påminna,
att när realisationen år 1800 beslöts, sökte
man äfven medel, att framdraga i dagsljuset
allt silfver, som kunde till mynt användas.
Man förbjöd bruk och nyttjande
af silfver till större vigt än 10 lod. Man
inrättade en Discont, der silfver skulle insättas
för att blifva Aclieegare. Ideen om
depositräkning utgår ifrån samma synpunkt,
eller att söka bringa i omlopp såsom mynt
det disponibla silfver, hvilket inom landet
kan finnas, eller utifrån införas. När Banken
först inrättades, var VexelBancoRäkningen
i sjelfva verket ej annat än depo
-
D e n 17 December f. m.
45
siträkning. Man insatte silfver, erhöll derföre
sedlar, och återfick lika mycket silfver
för samma sedlar. Det är sannt, att
Banken ifrån början erhöll fonden af Staten,
hvarpå sedan sedlar utgåfvos; men
hvar och en fick insätta silfver emot sedlar.
Också blefvo dessa sedlar så begärliga,
att man med Författningar måste förbjuda
Landträntmästare att taga agio för
deras utvexling emot silfver. Man har yttrat
åtskilliga farhågor emot depositräkningen,
såsom en anledning till de största
vinglerier. Jag bekänner, att jag icke kunnat
fatta, hvaruti dessa vinglerier skola bestå,
ty de, sorn speculera på cursen, måste
nödvändigt vända sin uppmärksamhet
på vexelköp, men icke på silfverköp, hvilket
senare ofelbart kostar 7 å 8 sk:r på
Riksdalern, för silfrets in- och utförande
ur landet; hvilket utgör hela den skillnad
i cursen, som sedan år 1823 ägt rum.
Vill man närmare undersöka, huruvida någon
anledning till farhåga är, så måste man
göra sig reda för hvilka de äro, som troligen
komma att begagna depositräkningen.
Först och främst torde många af dem, som
nu låna på silfverpanter, öfverflytta sitt
silfver på depositräkningen, när icke panten,
genom deri nedlagd arbetskostnad, har
ett högre värde eller egaren af annan orsak
vill behålla densamma. För det andra
tror jag, att de, som gömt speciemynt
i den tankan, att osäkerheten vore så stor,
46
Den 17 December f. m.
att de heldre cederade räntan än förlorade
capita let, gerna skulle vidtaga denna utväg
att göra ett sådant mynt frugtbart. För
det tredje torde mången, som har ett öfverflödigt
husgeråd af silfver, heldre insätta
detta på depositräkningen, i stället för
att sälja det lill Guldsmeden. För det fjerde
skulle alla, som hafva fordringar i utländskt
mynt, och alla, som kunde skaffa
sig utländska lån, vidtaga en utväg, hvarigenom
de kunde få säkerhet att betala
sitt lån efter samma värde, som det gjordes.
Af alla dessa personer är knappt någon,
som sätter in silfver i Banken, om
icke depositräkning existerar, och den måste
således vara af stor vigt för ett ökadt
rörelse-capital. Om man betragtar denna
anstalt såsom ett medel för vexelhandel
och vingleri, skall man likväl finna, att
detta blir förenadt med så stora svårigheter,
att alla dylika operationer blifvd vida
lättare med vexlar. Den hufvudsakligaste
anmärkningen emot depositräkningen är, att
Banco-Fullmägtige derigenom hindras att
uppköpa silfver. Jag har likväl förra gången
visat, att häruti icke ligger något hinder
för realisationens verkställighet; ty om
också Fullmäktige icke uppköpa en enda
SpecieRiksdaler, måste det deponerade silfret
inberäknas i reela fondens förhållande
till sedelstocken, när utvexlingen begynner.
På dessa grunder har jag trott, att Ridderskapet
och Adeln äger fullkomligt skäl
Den r7 December f. m.
47
att ändra sitt beslut, om Ståndet finner
det ieke stå i strid med Grundlagens föreskrifter.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag til!-  styrker Ridderskapet och Adeln att förblifva
vid sitt förut fattade beslut. Jag hör
väl ifrågavarande anstalt framställas såsom
det enda säkra värn för Capitalisten emot
sina penningars försämring; men det kan
nästan endast sträcka sig till några få capitalister
i Stockholm, som hafva tillfälle
alt uppköpa vexlar, och draga in silfver
utifrån, när cursen är lägre, hvaraf skulle
blifva mindre tillgång i framtiden på vexlar,
således cursen stiga, och de då taga
ut det i Banken deponerade silfver, för
att sälja del. Man förebär angelägenheten
af myntvärdets upprätthållande; men dess
försämring förekommes säkrast genom realisation,
då depositräkningen skulle snarare
bidraga till cursens stigande, och försvåra
realisationen, samt endast försäkra
några få Capitalister om sitt silfver. Om
man derföre upprigtigt vill realisationen,
måste man icke önska depositräkningen, innan
den för utvexlingen stadgade proportion
emellan Bankens egit silfver och sedelstocken
redan blifvit uppnådd, ty ju
mera silfver deponeras i Banken, desto
mindre silfveruppköp och invexling kan
åstadkommas, för att vinna den proportion,
som är stadgad emellan silfverfond
48
Den 17 December f. m.
och sedelstock. Hade beslutet om denna
proportion ej blifvit tagit, skulle jag ej
motsatt mig depositräkningens antagande.
Men genom silfvers deponerande i Banken,
ökes dennas reela fond icke med en skilling,
utan tvärtom dess erforderliga tillökning
motverkas. Kortligen: ju mera silfver
deponeras, ju mindre och desto dyrare
säljes samt invexlas till Banken. Hvad
åter rörer frågan, huruvida målet skall
förfalla eller icke, så är jag af den senare
tankan. Ty den är en integrerande del
af en hel financeplan, antagen af fyra Stånd,
och då tvänne Stånd hafva så ansett den,
torde det Blifva ett farligt prejudicat, om
man sålunda vill lösrycka en del från det
hela. Jag anhåller derföre å nyo om proposition,
att Ridderskapet och Adeln må
förblifva vid sitt redan fattade beslut.
Herr Hjerta: Jag är så förekommen af
Friherre Cederström, att jag icke har något
alt tillägga till hans yttrande, när Utskotten
sjelfve icke kunnat underkänna den
sanning, att sakens förfallande vore grundlagsenligt.
Det synes här såsom vi skulle
komma i samma ställning, som då i början
af Riksdagen Ordföranden en gång vägrade
proposition derföre att contrapropositionen
innehöll något, som lian ansåg lagstridigt.
Jag vill likväl nu icke yrka, att
alldeles intet beslut skall af Ståndet fattas,
Den 17 December f. m.
49
tas, utan blott proposition, huruvida Ståndet
anser frågan bora förfalla.
Herr Ribbing: Herr Grefven och LandtMarskalken
har förklarat, att frågans återupptagande
bestämdt vöre emot Grundlagen,
så vida icke sjelfva ordalydelsen ur
^5 §. blifvit inryckt i propositionen. Frågan,
huruvida ämnet kan förfalla, eller icke,
är precist densamma, som om man ville
säga, att en gäldenär, (hvilken här är Banken)
kan åläggas betala sin skuld, utan att
tillika åläggas låna på Depositräkning eller
pant. Jag instämmer således med Herr Cederschjöld,
att då frågan af Ridderskapet
och Adeln redan är afgjord, på samma gång
Ståndet beslöt, att realisationen skulle äga
rum, kan Grundlagen icke anses så medgörlig,
att de, hvilka önska Depositräkningen,
kunna förklara den på ett sätt, som
leder till deras ändamål. Med förbigående
af alla finspunna trådar för bevisen och under
tacksägelse till dem, som lemnat ämne
för spånaden, vill jag till Herr Grefven
och LandtMarskalken hemställa, om han icke,
med fästad uppmärksamhet derpå, att
denna fråga redan inom oss är afgjord, täcktes
förklara, att den nu icke kan komma
under öfvervägande.
Grefve Cronhjelm, Otto August: Om jag
förut i detta ämnet iakttagit tystnad, har det
54 H. 4
5®
Den 17 December f. m.
skett derföre att jag icke ansett mig ämnet
vuxen; men då fråga uppstått, att helt och.
liålletupprifva ett beslut, som förut är fattadt,
har jag ansett min pligt emot mig sjelf fordra
, att till Protocollet protestera emot ett så
dant handlingssätt. ^5 §. säger uttryckligen,
att sådane frågor, som kunna förfalla, äfven
skola förfalla, när två Stånd stadna emot två.
Friherre Cederström har nu visat, att denna
fråga kan förfalla. Således hemställer jag, om
icke Ridderskapet och Adeln handlar grundlagsenligt,
då Ståndet förklarar, att frågan
skall förfalla. Hvad sjelfva inrättningen af
Depositräkning angår, är jag ännu af samma
Öfvertygelse, som vid förra voteringen,
och kan icke föreställa mig annat, än att
det måste vara skadligt, att öppna Bankens
hvalf, för emottagande af större belopp, än
man vill köpa. Man säljer icke sitt silfver,
då man på Depositräkningen aldrig kan få
mindre derföre, men väl mera, och tillika
har hopp att vid en förhöjd curs kunna få
uttaga det, för alt sedermera å nyo sälja
det till Banken för en större summa. Jag
anhåller alltså om HerrGrefvens och LandtMarskalkens
proposition, att Ridderskapet
och Adeln må förblifva vid sitt förra beslut.
Herr Stråle: För min del har jag trott
första frågan böra vara, huruvida Ridderskapet
och Adeln förbi ifver vid sitt förra
beslut. Jag har icke ansett det kunna innefatta
något grundlagsvidrigt, att frångå
Den 17 December f. m.
5i
detta beslut, då det sker i grundlagsenlig
ordning. Grundlagen har bestämdt a 11 tyd t
en sådan möjlighet. Först derefter uppstår
frågan, huruvida saken bör förfalla eller
remitteras. Jag åberopade för en stund sedan
Utskottens yttrande öfver Depositräkningen;
men fick då icke rätt på det, och
anhåller således att nu få uppläsa detta
stycke. Det finnes i Stats- och BancoUtskottens
Betänkande N:o 2, och lyder sålunda:
”Af denna Depositionsräkning hafva
"de väsendtliga förmåner sjmts Utskotten
”kunna förväntas, att — — •— den afsaknad
som allmänna rörelsen, genom fördröjande
af utvexlingstiden måste vidkännas,
skulle till endel godtgöras, hvarjemte
"det silfvers som vid utvexlingstiden be’
funnes under deposition, måste j i likhet
"med all annan mot nja sedlar skedd in”
vexling 3 i sin mån förbättra förhållandet
”emellan det hela af Silf verf onden
"och det hela af Sedelstocken." Deraf
synes, att Utskotten ansett Deposit-räkningen
såsom ett medel att förstärka Bankens
reela fond. Man har sagt, alt blott
Capitalister i Stockholm kunde profitera härpå;
men jag ber få erinra, att den, som
äger silfver eller fordringar, har redan sitt
eget capital, och behöfver icke Depositräkningen;
han sättes likväl i tillfälle, alt
derigenom göra sina capitaler fruktbara;
och jag vet icke, hvarföre man skall med
54 H. 4 *
5cs Den 17 December f. m.
afundsjuka se, att någon kan draga ränta
på sina medel, hvarigenom man lemnar tillfälle
till ökad industri. Man bör väl icke
handla såsom hunden på hötappen. Låt
vara, att BancoFullmäktige icke få köpa en
enda Riksdaler; realisationen kan ändå gå
för sig, blott vi beräkna den summan, sorn
står på Depositräkningen. Nu mera lära i
alla fall Herrar BancoFullmäktige svårligen
få inköpa något silfver till 128 skillings curs,
hvaremot de på Deposit-räkningen kunna
få in mycket till detta pris; och när man
då finner fonden uppgå till det belopp, som
fordras för att verkställa realisationen, må*
ste ändamålet i alla händelser vara vunnet.
Man har gått så långt i farhåga mot denna
anstalt, att man trott enskilte derigenom
kunna motverka realisationen. Min fattning
öfvergår det åtminstone, huru en plan kan
uppgöras i detta afseende; men det händer
här, som i många andra fall, att den, som
tror sig se ett spöke, blir mera trodd, än
den, som uti spöket endast ser en skugga.
Herr Cederschjöld: Herr Grefven och
LandtMarskalken har ganska rätt förklarat,
att om frågan varit af natur att kunna förfalla,
hade ingen proposition kunnat framställas.
Men nu har Friherre Cederström
så grundligt och sinnrikt bevist, alt den
verkligen kan förfalla; och följaktligen hemställer
jag till Herr Grefven och LandtMarskalken,
huruvida någon proposition kan
Den 17 December f. m.
53
framställas, oaktadt Herr Grefven och LandtMarskalken
förut, örn jag så får säga, deröfver
suspenderat sitt omdöme.
Herr Hjerta: Jag anhåller blott hos
Herr Stråle, att icke föra oss tillbaka till
sjelfva saken, och söka upprifva beslutet
derigenom, att första propositionen skulle
blifva, huruvida Ståndet qvarstår vid sitt
första beslut. Jag frågar ännu en gång, under
försäkran att jag icke ser några spöken,
utan rena sanningen, som för det första är,
att BancoFullmäktige måste dyrare köpa sitt
silfver från den stund Depositräkningen vidtager,
för att komma till proportionen af
5 till 8; jag frågar, säger jag, huru det väl
är tänkbart, att uti denna proportion inräkna
Depositräkningen. Åtminstone skulle
jag, såsom BancoFullmäktig, aldrig våga underskrifva
en sådan akt, emedan dagen derpå
Stockholms Börs gjorde mig det sprattet,
att uttaga silfret,
Herr Manck af Rosenschöld: Frågan
om Depositräkningens nytta eller skada har
intet inflytande på frågan, huruvida saken
kan förfalla, eller icke. Jag tar mig blott
friheten anmärka, att det silfver, som blifvit
deponeradt i Banken, icke är Bankens
tillhörighet, och att deraf icke kan användas
en enda skilling till sedelmynlets inlösen.
Det följer dessutom af sig sjelf, att
ju mera silfver på Depositräkningen, desto
-
I
54 Den, 17 December f. ra.
mindre får Banken köpa eller vexla in, för
att åstadkomma proportionen af 5 till 8.
Jag hoppas, för sakens vigt och nytta skull,
att Ridderskapet och Adeln förblifver vid,
sitt beslut.
Herr Rosenblad: Jag vill icke yttra mig
i afseende på sjelfva saken, blott i afseende
på de besynnerliga invändningar, hvartill
man tagit sig 'anledning deraf, att frågan
kan förfalla. Den egentliga frågan rörer
just sammanjemkning af Ståndens beslut.
Hvarje punkt deraf utgör således icke hela
frågan, ty annars mäste naturligtvis det
Stånds beslut förfalla, sorn blefve öfverröstadt.
Jag skulle förmoda, att när inbjudning
kommer från Utskotten, att förändra
vårt förra beslut, Ståndet har rät-,
tighet antaga eller afslå en sådan inbjudning.
Jag anhåller således å nyo om proposition,
huruvida Ståndet antingen förblifver
vid sitt förra beslut, eller förenar sig
med Preste- och BorgareStånden, samt be^
gär votering.
Herr Ribbing: Jag skall så mycket som
möjligt satta mig emot framställning af frågan,
huruvida Ståndet förblifver vid sitt
beslut, eller icke. Deremot anser jag lika
med Herr Hjerta, att fråga bör framställas,
huruvida saken kan förfalla eller
icke, så vida Herr Grefven och LandtMarskalken
icke dessförinnan sjelf täcktes för
-
Den 17 December f. m.
55
klara sig i detta afseende. Jag anhåller om
detta förklarande ju förr dess häldre.
Herr Cederschjöld: Några Ledamöter
anse, alt proposition först bör göras på inbjudningen;
men jag protesterar deremot.
Första frågan är, om målet kan förfalla. Kan
det förfalla, hafva Utskotten ej haft rätt
till en sådan inbjudning, och den är då alldeles
olaglig. Jag vill emellertid erinra, att
om en proposition på inbjudningen bi följes
, ginge frågan ej till Nämnd, utan saken
vore då af tre Stånd afgjord, och det vore
första gången, åtminstone under denna Riksdag,
som Ridderskapet och Adeln, utan några
nya mellankomne skäl, ändrat sin öfvertygelse,
och visat sig föga bättre än vederlagd.
Jag hoppas visserligen, att detta
ej skall hända, men jag har blott velat derom
påminna, på det ingen måtte förvillas
af de från andra sidan här gjorde framställningar.
Grefve von Schwerin: Om propositionerne
få bli såsom Herr Rosenblad föreslagit,
att nemligen första frågan blir, om
Ridderskapet och Adeln förblifver vid sitt
beslut, och den andra, om Ridderskapet
och Adeln gillar Voteringspropositionen,
kommer det att i denna fråga tillgå, såsom
vid 1823 och 1818 årens Riksdagar tillgick
med hvarje fråga, som då blef remitterad
till Nämnden. Två Stånd hafva bifallit sa
-
56
Den 17 December f. m.
ken; två Stånd hafva best ridt densamma;
de Stånd, som hafva bestridt den, ligga i
minoriteten. Med Utskottens opinion, som föreslagit
Depositionsräkning, hafva två Stånd
instämt. Jag säger då, att de, som afslagit
Depositionsräkningen, ligga i minoriteten,
och söka derföre nu att vinna sitt ändamål
derigenom, att frågan ej må till afgörande
företagas. Likartade frågor blefvo vid 1823
och 1818 årens Riksdagar behandlade, såsom
Utskotten nu föreslagit, att nemligen
alla integrerande delar af den stora frågan,
der två Stånd slädnät emot två, af Förstärkta
Utskottet afgjordes. Jag anser rättvist,
att äfven nu så tillgår»
Herr Cederschjöld: Jag kan ej medgifva
den siste Talarens påstående, att de,
sorn sätta sig emot Depositionsräkningen,
ligga i minoriteten. Tvertom har den mening,
jag nu försvarar, inom detta Idus hittills
varit majoritetens. Hvad Stånden beträffar,
kan jag ej eller medgifva, att Ridderskapet
och Adeln samt BondeStåndet utgöra
minoriteten emot Preste- och BorgareStånden;
tvertom, i fall afseende skall göras
på personalens numerär, skola väl de två
förstnämnde Stånden vida öfverväga de två
andra. Men detta hör icke hit. Jag anser
vigtigt, att formerna respeeteras samt icke
trampas under fotterna; och delta skulle
ske, om vi nu å nyo upptogo denna fråga
till öfverläggning.
Den 17 December f. m.
5/
Friherre Cederström: Jag måtte säga,
att jag är helt förundrad öfver att höra,
att man kan räkna minoritet och majoritet,
då två Stånd stad nät emot två, ty två kati
hvarken vara mindre eller mera än två.
Hvad åter minoriteten inom Riddarhuset
beträffar, så var jag af den minoritet, som
Grefve von Schwerin tillhörde, ty jag hyste
ej några farhågor för Depositionsräkningen;
men jag kan icke derföre afstå från
att förklara, att saken kan förfalla; Utskotten
hade lätt kunnat sett af Grundlagen,
att de frågor, som icke kunna förfalla, äro
Statsreglerings- eller Bevillningsfrågor, men
att i alla andra frågor, der två Stånd stadna
emot två, skall frågan förfalla. Som nu Utskotten
erkänt, att frågan kan förfalla, tyckes
mig saken vara snart afgjord. Jag hyser
ej den slags liberalitet, att medgifva
åsidosättande af former, för att göra mig
sjelf eller någon annan till viljes. Jag tror
derföre, att sedan Ridderskapet och Adeln
fått del af de öfriga Ståndens beslut, icke
något hindrar Ridderskapet och Adeln, att
frångå sin förra tanka och instämma med
ett annat Stånd; men alt draga denna fråga
under Nämnd, är i högsta måtto olagligt.
Herr Stråle: Då vid andra tillfällen,
när inbjudningar förekommit, propositionen
alltid först blifvit framställd derpå, huruvida
Ridderskapet och Adeln förblifver
vid sitt förra beslut eller icke, och då icke
58
Den 17 December f. m.
något ondt synes vara deruti, att på grund
af bättre öfvertygelse frångå ett redan faU
tadt beslut, enär man dertill äger laglig rätt;
anhåller jag, att proposition måtte framställas,
huruvida Ridderskapet och Adeln instämmer
i Utskottens inbjudning, eller icke.
*
Grefve von Schwerin: Då jag tält om
majoritet och minoritet, mente jag opinionernes
majoritet. Här finnas tvenne uttalade
opinioner i frågan om depositions-räkningen,
nemligen Stats- och BancoUtskottens,
som bestå af 73 personer, och dertill
2:ne RiksStånd, då deremot blott arrie
RiksStånd varit emot densamma. Hvad sjelfva
Nämnd-frågan angår, får jag erinra, att
dylika frågor under föregående Riksdagar
blifvit dragne under Nämnd,
Herr Hjerta: Jag tror, att vi först
böra afgöra, om frågan kan förfalla, eller
icke. Det är ej min skuld, alt vi beständigt
komma in på sjelfva saken, och att
man bär hört Herrarne Stråle och Rosenblad
hålla precist samma långa föreläsningar,
som då frågan förra gången förevar.
Skulle proposition göras på att frångå det
redan fattade beslutet, får jag nämna, att
jag, i sådant fall, har ett anförande, som
räcker i tre fjerdedels timma, men annars
icke.
Herr Ribbing: Jag vill blott fästa mig
vid hvad jag tyckte inig för en stund se
-
Den 17 December f. m.
59
dan här höra, att nemligen icke alla financefrågor
i hvilka två Stånd stadnat emot två,
såsom man sagt, tillförene blifvit afgjorda
af Nämnd, utom blott några få.
Herr Rosenblad: Herr Hjerta bar hotat
oss, men icke kunnat skrämma oss, att
med sitt långa anförande vika ifrån ordningen
för öfverläggningen. Sedan Herr
Grefven och EandtMarskalken förklarat sig
kunna meddela den proposition jag begärt,
lärer den väl icke kunna förnekas mig.
Herr Hjertås proposition är visserligen ganska
behändig, men har det lilla felet, att
icke vara Grundlagsenlig, emedan det endast
tillhör Talman att bestämma, om ett
mål är af beskaffenhet alt förfalla eller icke.
Om samma ordning följes, sorn i Utskottens
Memorial, lärer Herr Grefven och LandtMarskalken
ej finna något binder alt framställa
den proposition jag begärt. Skulle
Herr Hjerta ändock bota oss med sitt långa
anförande, är det hjelpt dermed, att vi
till aftonen uppskjuta att höra det, men
icke skall han skrämma oss bort härifrån.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att sedan öfverläggning
uppstått, huruvida frågan om öppnande
af en deposit-räkning i Banken kunde
förfalla, ansåg Hans Excellence berörde
fråga först böra isolerad afgöras; och då
votering redan blifvit begärd, finge Hans
6o
Den 17 December f. m.
Excellence föreslå, att Ja-propositionen måtte
innefatta, att frågan kunde förfalla, samt
Nej-propositionen, att Ridderskapet och Adeln
sedermera skulle afgöra, antingen Ridderskapet
och Adeln, under förblifvande
vid dess i ämnet redan fattade beslut, ville
öfverlemna frågans afgörande åt Förstärkta
Stats- och BancoUtskotten, eller Ridderskapet
och Adeln kunde finna lämpligt instämma
i Preste- och BorgareStåndens deruti
vidtagne beslut. Genom denna uppställning
af Yoterings-propositionen bereddes
äfven den fördel, att om Ja vann, i
hvilket fall frågan om deposit-räkning varder
förklarad kunna, och således äfven böra,
förfalla, vore ämnet slutligen afgjordt
genom en votoring.
Herr Ribbing: I afseende på den af
Hans Excellence nu föreslagne Voteringsproposition,
anhåller jag få fästa uppmärksamheten
derpå, att ordet kan förfalla influtit
i stället för skall förfalla. Jag anser det
olämpligt, att i proposiliouen framställa,
otn Ridderskapet och Adeln finner, att saken
kan förfalla, enär Ridderskapet och,
Adeln redan beslutit, att den skall förfalla.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare:
I anledning af Herr Ribbings yttrande,
att Ridderskapet och Adeln skulle hafva
beslutat, att frågan om depositions-räkningen
skall förfallaj får jag äran vördsamt
Den 17 December f. in.
6 i
upplysa, att förhållandet icke så är, utan
biel frågan om inrättande af en depositions*
räkning i Banken efter föregången votering
den 16 si stlid 11 e October e. m. af Ridderskapet
och Adeln af slagen.
Herr Hjerta: Jag anhåller, det Herr
Grefven och LandtMarskalken läcktes i Japropositionen
intaga grunden för densamma,
eller att två Stånd stadnat emot två.
Herr Stråle: Utskottens Memorial innehåller,
att Utskotten inbjuda Ridderskapet
och Adeln att i beslutet om Depositionsräkning
förena sig med Preste- och BorgareStånden.
Antages ej denna inbjudning
utan Ridderskapet och Adeln förblifver vid
sitt beslut, lärer omröstning i Förstärkt Utskott
få äga rum. Det är emellan desse begge
alternativer, frågan, efter mitt omdöme,
livälfver sig; och om proposition derå framställes,
lärer saken blifva behandlad i riktig
form och komma till ett bestämdt slut.
Grefve af Ugglas: Det är visserligen
riktigt, att Utskotten följt den ordning den
siste Talaren angifvit; men det kommer sig
deraf, att Utskotten ansett frågan icke böra
förfalla. Om åter Ridderskapet och Adeln
afgör, att frågan kan förfalla, inträder ^5 §.
Riksdagsordningen, som stadgar, att då en
så beskaffad fråga kan förfalla, skall det
äfven ske. Afgöra vi först, att den kan
förfalla, så är hela saken dermed slut.
6a Den 17 December f. m.
Friherre Sprengtporten: Jag är egentligen
förekommen af Grefve af Ugglas, men
vill blott tillägga, att det ar nödvändigt
nyttja ordet skall förfalla, ty annars uppkommer
en contradiction.
Friherre Cederström'. Lika med Grefve
af Ugglas är min öfvertygelse, att vi
först böra afgöra, om frågan kan förfalla,
eller ej. Jag har trott, att ämnets beskaffenhet
redan visat det; synnerligen då Utskotten
i ena alternativet föreslagit, att den
skall förfalla. Om man nu nyttjar ordet
kan förfalla, blifver det en contradiction
emot Utskottens förslag till Contra-proposition.
Jag tror derföre, att vi först helt
enkelt böra förklara, att frågan kan förfalla;
men detta hindrar icke Ridderskapet
och Adeln, att sedan pröfva, om den skall
förfalla. Att vi först besluta, att frågan icke
kan förfalla, och sedan uppdraga Förstärkta
Utskotten att votera deröfver, vore deremot
en oformlighet*
Herr Stråle: Jag hemställer, i hvilka
invecklade förhållanden vi komma, örn i beslutet,
huruvida frågan bor förfalla, eller
öfverlemnas till Nämndens afgörande, två
Stånd stadna emot två. Hvilken skall upptaga
denna tvist, och huru skall den slitas?
Herr Ribbing: Jag vill blott‘anmärka,
att, ehuru Herr RiddarhusSecreteraren ingått
i discussionen för att visa, alt saken
Den 17 December f. m.
63
fej bör förfalla, bär han dock just ådagalagt
motsattsen, ty en fråga kan väl ej
bättre förfalla, än när den afslås. Jag yrkar
fortfarandey att ordet skall införes, i
stället för ordet kan förfalla;
Friherre Cederschjöld: Mari bar frågat,
huru det skulle tillgå, om två Stånd slädnät
emot två rörande sakens förfallande.
Jag vill då blott påminna, att förhållandet
en gång verkligen var sådant vid sista Riksdagen,
och att frågan då härisköts till ConstitutionsUtskottet,
som resolverade, att, då
frågan kunde förfalla, fick icke någon votering
deröfver i Förstärkt Utskott anställas.
Detta var just en financefråga, och derigenom
vederlägges sålunda den uppgift, att
alla dylika frågor då af Förstärkt Utskott
blefvo afgjorde. För öfrigt anser jag lämpligast,
ätt i propositionen bibehålla ordet
kan j såsom Öfverensstämmande ined Grundlagen;
och jag misströstar icke, att Ståndet
ju nu finner en fråga kunna förfalla, sora
det redan beslutat skola förfalla.
Herr Rosenbladt Denna tvist visar bäst,
huruvida vi följt rätta ordningen af målet,
då vi icke äro i stånd att komma öfverens
om orden. Jag anhåller, att Herr RiddarbusSecreteraren
ville upplysa, om icke tre
Stånd redan godkänt den af Utskotten föreslagne
Yoterings-proposition.
Herr Cederschjöld: Jag får, i anled
-
64
Den 17 December f. m.
wing af den sista Talarens yttrande, påminna
derom, att den proposition, hvaröfver
vi nu gå att votera, blott är en preliminair-fråga,
för alt gifva Herr Grefven
och LandtMarskalken ledning i sitt omdöme,
om Utskotten haft rätt föreslå Voteringsproposition,
eller icke. Förklarar Ridderskapet
och Adeln, att frågan kan förfalla,
lärer proposition, till godkännande af den
utaf Utskotten föreslagne votering, af Herr
Grefven och LandtMarskalken vägras. Om
deremot tre Stånd redan fattat beslut, att
Förstärkt Utskott skall votera öfver denna
sak, hindrar detta icke Ridderskapet och
Adeln, att hänskjuta målet till ConstitutionsUtskottet,
för att söka få rättelse deri.
Friherre Cederström: Det är egentligen
i anledning af Herr Rosenblads yttrande,
som jag begärt ordet. Om tre Stånd
begå en olaglighet, bindes Ridderskapet och
Adeln icke deraf, eller kan Ståndet deraf
blifva tvuuget att deltaga i voteringen inom
Förstärkt Utskott. Frågan får då afgöras
af ConstitutionsUtskottet, hvars yttrande i
detta afseende ej kan vara tvetydigt.
Undertecknad, Riddarhus-Secreterare:
I anledning af Herr Rosenblads begäran
får jag äran vördsamt upplysa, att Presteoch
BorgareStånden godkänt den af Utskotten
föreslagne Voteringsproposition, men
att
i
1
Den 17 December f. in.
65
nit BondeStåndet återremitterat Utskottens
Memorial.
Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade å njo, att då en
formfråga uppkastas, måste den alltid först
särskilt afgöras, innan hufvudsaken kari pröfvas.
I händelse frågan om Depositräkning
vid den blifvande voteringen ansågs kunna
förfalla, erfordrades icke vidare någon pröfning
af ämnet, men i annat fall borde frågan
pröfvas, och rättighet dertill alltså bevaras
i Nej-propositionen.
Herr Hjerta: Jag instämmer fullkomligt
i den af Herr Grefven och LandtMarskalken
föreslagne Voteringsproposition, likväl
med den anhållan, att i Ja-propositionen
mätte intagas, att två Stånd stadnal
emot två.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalk en erinrade, att detta tillägg
skulle liksom innefatta en Grund lagstolkning,
hvilket åter syntes mindre lämpligt.
Herr Hjerta: Jag frångår så mycket
heldre det af mig begärde tillägg, som Ridderskapet
och Adeln redan sjelf insett, alt
frågan bordt förfalla.
Herr Ribbing: I händelse orden t kan
järfalla begagnas i stället för orden: skall
järfalla, reserverar jag mig emot en vote
5/+
H. 5
66
Den 17 December f. m.
ing som angår, huruvida en fråga han förfalla,
hvilken Ridderskapet och Adeln redan
beslutat skola förfalla, eller som är detsamma,
redan afslagit.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken framställde följande Voteringsproposition
:
Den, som anser, att frågan om öppnande
af en Depositräkning i Banken kan
förfalla, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Viniier Nej, kommer Ridderskapet och
Adeln sedermera att afgöra, antingen Ridderskapet
och Adeln vill, under förblifvande
vid dess i ämnet redan fattade beslut,
öfverlemna frågans afgörande åt Förstärkta
Stats- och BancoUtskotten, eller Ridderskapet
och Adeln skulle finna lämpligt
instämma i Preste- och BorgareSlåndens
deruti vid tagne beslut.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samtanslogs.
Friherre Cederström: Jag reserverar mig
emot både voteringsproposilionen och sjelfva
Voteringen, tydå Utskottens föreslagna Voteringsproposition
innehåller, att saken kan
förfalla, anser jag det vara oformligt att
deröfver votera inom Ståndet, så mycket
mera, som, om vi besluta, att frågan icke
Den 17 December f. m. 67
han förfalla, Förstärkta IJlskoltet icke kan
votera öfver deli af Utskotten föreslagna
proposition, som i elia alternativet innehåller,
att frågan skall förfalla.
Herr Rosenblad: Jag reserverar mig
äfven emot den af Ridderskapet och Ädela
godkände Voteringsproposition, emedan det
enligt Grundlagen tillhör Talman eller Ordförande,
och icke Ståndet, att afgöra, om
en fråga skall förfalla, eller icke.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken aflemnade Klubban till
till Grefve Brahe, Magnus, samt bortgick.
Voteringen börjades klockan 3 e. m.
och befunnos, efter Voteringens slut, sedan
en Voteringssedel blifvit undantagen och
förseglad, samt de öfrige Voteringssediarne
Öppnade, rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 38.
Nej — 34.
I följd hvaraf, och sedan det öfver Voteringen
särskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Herr Grefven och Ordföranden förklarade,
att Ridderskapet och Adeln således
ansett frågan om öppnande af en Depositräkning
i Banken kunna förfalla.
HÖglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvail lill 4 eftermiddagen.
!n fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
68
Den 17 December e. m.
Torsdagen d. 1 7 December 182g.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen»
Fortsattes den i förmiddagens plenum
började pröfning af Stats- och BancoUtskottens
den i4 sistlidne November under
N:o 2i aflåtne, och den 16 i samma månad
e. m. på bordet lagde, Memorial, i anledning
af RiksStåndens beslut i fråga om Mynt»
bestämningen, och dermed gemenskap ägande
ämnen.
io:de Punkten.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att sedan Ridderskapet
och Adeln ansett den i denna punkt
omförmälte fråga, om öppnande af en Depösiträkning
i Banken, kunna förfalla, torde
Ridderskapet och Adeln finna, att någon öfverläggning
i saken nu icke erfordrades,
utan att berörde fråga borde förfalla; hvaruti
Ridderskapet och Adeln äfven hördes instämma.
n:te Punkten.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, att, på sätt
Utskotten föreslagit, det i denna punkt befinteliga
ord: härutöfver måtte utgå.
Bifölls.
is:te Punkten.
Herr von Hartmansdorff \ Mugust: Ja g
anhåller, att få veta, hvad de öfrige frenne
Den 17 December e. m.
69
RiksStånden rörande denna i2:te punkt beslutat,
i fall sådant är Herr RiddarhusSecreteraren
bekant.
Undertecknad Riddarhus - Secreterare:
PresteStåndets rörande förevarande punkt
den 18 sistlidne November fattade beslut
innehåller, att PresteStåndet ”funnit godt,
”att, med frånträdande af dess vid Hufvud”momentet
af i2:te punkten fattade beslut,
”förena sig med Hedervärda BondeStåndet,
”hvarigenom i underdånighet må öjverlem”nas
till Kongl. Maj:t att, efter Heten”skap
smäns hörande, utsätta en lindrig
"Mynt skatt, inberäknad i sjelfva myntet,
”till förekommande af detsammas utförsel
”eller nedsmältning.” BorgareStåndet har,
den xi dennes, med förblifvande vid dessi
afseende på Hufvudmomentet af i2:te punkten
förut fattade beslut, godkänt de löre-;
slagne Voteringsproposilionerne; och BondeStåndet,
som den 7 dennes likaledes förblifvit
vid dess om Myntskattens inberäknande
i sjelfva myntet, förut fattade beslut,
har afslagit Utskottens i denna del
gjorda framställning, men antagit inbjudningen
om deltagande uti det af BorgareStåndet
beslutade tillägg vid denna punkt.
Herr von Hartmansdorff: Det befinnes
således, att de trefaldiga besluten, som inom
RiksStånden förut i detta ämne blifvit
fattade, ännu qvarstå med den'skilnad, att
då så väl Ridderskapet och Adeln som Pre
-
70 Den ty December e. m.
steStåndet förut instämt med Utskotten, att
den SlIfverRiksdaler, som motsvarar 128 sk.
i sedlar, bör innehålla 534 ass, under det
BorgareStåndet fastställt den till 53o ass,
och BondeSlåndet beslutat, att en lämplig
myntskatt skulle inläggas i Myntet med öfverlemnande
till Kongl. M.aj;t, att efter Vetenskapsmäns
hörande bestämma densamma,
bar PresteStåndet nurnera förenat sig med
BondeStåndet, hvarigenom Ridderskapet och
Adeln samt BorgareStåndet hvar för sig stå
allena örn sina beslut. Om således Ridderskapet;
och Adelli jemväl förenade sig med
BondeStåndet, uppkomme ett. sammanstämmande
beslut af tre Stånd, till följd hvaraffrågan
om slagskatten blefve öfverlemnad
till Konungen, hvilket jag för min del tror
vara bättre, än att Ridderskapet och Adeln
skulle förblifva vid sitt beslut, och derigenom
äfventyra, att måhända BorgareStån-.
dets beslut, som är mindre godt än BondeStåndets,
blefve i Nämnden gällande. Detta
om sjelfva saken. Hvad åter formen angår,
anhåller jag, att få uppläsa min emot Utskottens
förslag afgifne reservation, så lydande:
Dä hvarje contraproposition synes
böra innehålla motsatsen af Ja-propositio71
enså hade frågan om slagskattens inläggning
i myntet , eller huruvida den SilfverBiksdaler
, sorn motsvarar tä8 sk. i sedlar,
skall innehålla efter Adelns beslut 534 ass*
eller efter BorgareStändets 53o ass, bordt
framställas under usta punkten, och icke.
Den 17 December e. m.
7i
linder den iz:te. Då den senare endast innehåller
att den nja enheten skall vara
mindre än den gamla, och i stället för zf8
sk. i silfver motsvara 18 sk. efter 166f års
myntfot; så skulle man tro, att contrapropositionen
innebure ett förnekande deraf. Men
det är ingalunda förhållandet; tvärtom förmäler
contrapropositionen intet derom. Man
vet ej, antingen hon antager eller förkastar
hvad Ja-propositionen innehåller, utan omförmäler
i stället ett dit alldeles icke hörande
ämne, eller den till i:sta punkten hörande
frågan, om den gamla SilfverRiksdalern
bör beräknas till i3o ass. Ja-propositionen
står således i i:sta punkten, och Nej-propositionen
i den is:te. Iförsta punkten synes
man , utan omröstning, antaga med Ridder
skåpet och Adeln, att SilfverRiksdalern
skall innehålla i34 ass; och i m:te punkten
framställer man en Nej-proposition ,
som, i händelse hon vinner, nedsätter samma
Riksdaler till i3o ass. Pä grund häraf
och då Ridderskapet och Adelil ännu icke
afgjort Usta punkten, ulan ansett den höra
pröfvas i sammanhang med denna iaite
punkt, tror jag, att man, med instämmande
i BondeStåndets beslut att öfverlemna
frågan om slagskatten lill Kongl. Majit, bör
antaga det till contraproposition emot Utskottens
förslag i usta punkten af Betänkandet
Nio 14.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag är icke af
samma tanka, sora den siste värde Talaren,
7?
J)en 17 December e, m,
att någon omflyttning i uppställningen af
voteringspropositionerne behöfves, men deremot
delar jag hans åsigt, alt Ridderskapet
och Adeln bör begagna det tillfälle, som
nu är för handen, att bereda ett sammanstämmande
beslut af tre Stånd, nemligen
att öfverlemna till Kongl. Maj:t att, efter Vetenskapsmäns
börande, bestämma en lindrig
slagskatt, häldre än att äfventyra, att frågan
i Förstärkta Utskotten blifver afgjord
i detalj, på sätt BorgareStåndet beslutat,
hvilket måhända är mindre ändamålsenligt,.
Då PresteStåndet nu mera instämt med BondeStåndet,
kan ett sammanstämmande beslut
af tre Stånd uppkomma, om Ridflerskapet
och Adeln frångår sitt beslut, och jemväl
förenar sig med BondeStåndet. Den siste
Talaren har ansett origtigt, att i i:sta punkten
säga, det realisationen skall ske efter
1664 tirs myntfot, och i i2:te punkten, det
Silfver'Riksdalern skall innehålla 53o ass. Jag
får i detta afseende upprepa hvad jag vedan
förut sagt, nemligen att dessa begge,
punkter handla om tvenne olika saker, och
att det är en stor skilnad mellan antagandet
af en viss norm för liqvidationer man
och man emellan, hvilket i i:sta punkten
genom myntbestämningen afgöres, och beslutet
i i2.'te punkten att för framtiden nedlägga
en slagskatt i myntet. Dessa saker
böra ej sammanblandas, och den sednare,
frågan kan, som sagdt är, gerna qvarstå i
ja:te punkten. Men deremot tror jag, att
Den 17 Docera ber e. m. 73
Ridderskapet och Adeln har allt skäl alt
(Vångå sitt beslut, sedan tre Stånd nu mera
beslutat, att en slagskatt skall äga rum,
ehuru de uti detaljerna äro så vida skiljaktige,
att ett Stånd bestämt beloppet af
denna slagskatt, men de öfrige arne Stånden
öfverlemna t ett slikt bestämmande till
Kongl. Majrt. Jag anhåller alltså hos Herr
Grefven och LandtMarskalken om den proposition,
att Ridderskapet och Adeln, onder
frånträdande af dess förut fattade beslut,
förenar sig med Preste- och BondeStånden,
Friherre Cederström , Jacob: Jag kan
för min del ej finna, att Ridderskapet och
Adeln bör frångå sitt förut fattade beslut.
Deremot önskar jag, att den af Utskotten
föreslagne contraproposition, som innefattar
BondeStåndets beslut, må slutas med orden:
Myntskatt, inberäknad i sjelfva myn-'
tet; och att de följande orden: till förekommande
af detsammas utförsel eller nedsmältning
må utgå, såsom icke tillhörande
ämnet. Sedan man beslutat, att silfverexporten
skall vara fri, bör man icke säga,
alt man med myntskatten vill förekomma
myntets utförsel. Slagskatten bör endast
hafva till ändamål, att Staten ej må förlora
myntningskostnaden; och om den ordnas
på ett förnuftigt sätt, får landet af myntets
utförsel en ren fördel. Jag anser således,
att Ridderskapet och Adeln bör för
-
74 Den 17 December e. m.
blifva vid sitt förut fattade beslut, och an-,
taga de föreslagna Voteringsproposilionerne,
med den förändring jag nu anmärkt.
Herr Rosenblad, Bernhard: I afseende
på formen, får jag förklara, att mitt namn
blott till följd af en tillfällighet saknas i
reservationen bredvid Herr von Hartmansdorffs.
Frågan om slagskatten var i början
intagen i i:sta punkten af Utskottens Memorial,
och detta ändrades vid justeringen,
då jag händelsevis ej var närvarande. Med
Friherre Cederström instämmer jag om
olämpligheten af de lillagde orden i contrapropositionen;
men då dessa ord utgöra
verba formalia i ett RiksStånds beslut, hafva
Utskotten ej kunnat göra någon förändring
deraf, och vi äge ännu mindre rättighet
att här göra någon sådan. Lyckligtvis
gör denria redaction, likasom det mindre
viii valda uttrycket af Myntskatt, ingen
ting till saken; och af dessa skäl tillstyrker
jag, för att undgå BorgareStåndels beslut,
att Ridderskapet och Adeln må förena sig
med Preste- och BondeStånden.
Herr Tham, ^Vollrath: Jag erkänner
olämpliglveten af de klandrade orden i Utskottens
föreslagne contraproposition ; men
jag tror ej, att Utskotten varit berättigade
att utesluta dem, då de utgöra verba formalia
i BondeStåndets beslut, likasom jag
ej eller finner, att Ridderskapet och Adeln
kan utesluta dessa ord, ehuru orimlige
de än må vara. Deremot tror jag för
Den 17 December e. m.
min fiel, att Ridderskapet och Adeln bör
förblifva vid sitt förut fattade beslut, såsom
det bästa af dem, hvilka i delta ämne blifvit
fattade. Man har väl sagt, att ett sådant
förhlifvande vid förra beslutet vore
farligt, emedan BorgareStåndets, som är det
sämsta, då skulle kunna blifva gällande i Förstärkta
Utskotten. Men jag vet icke, hvarföre
man ej snarare kan hoppas, atf vårt
beslut, såsom det bästa, skall blifva antaget
af Nämnden, eller ock, i fall vårt beslut
icke antages, att åtminstone BondeStåndets
beslut får företräde framför BorgareStåndets.
Jag är åtminstone för min del öfvertygad,
att man icke, genom sakens öfverlemnande
till 2 voteringar i Förstärkta
Utskotten, äfventyrar, att få BondeStåndets
beslut antaget, men deremot att nian har
möjligheten för sig att göra vårt beslut gällande,
Herr CederschjöldPehr Gustaf: Jag
är hufvudsakligen förekommen af den siste
värde Talaren. Då jag för min del finner
Ridderskapets och Adelns beslut vara rigtigast,
kan jag ej inse något skäl för Ridderskapet
och Adeln att, med frånträdande
af detta beslut, förena sig med någotdera
af de öfrige Stånden. Det är väl icke otroligt,
att BorgareStåndet, om det ej lyckas
att i Förstärkta Utskotten göra sitt beslut
gällande, snarast förenar sig med Presteoch
BondeStånden; men Ridderskapet och
Adelli har då åtminstone den tillfredsstäl
-
76
Den 17 December e. m.
lelsen alt icke för sin del hafva bidragit
lill ett sådant Rikets Ständers beslut. Jag
tillstyrker således, att Ridderskapet och
Adeln förblifver vid dess redan yttrade
mening.
Herr Ribbing, Arviel, förenade sig med
Herr Cederschjöld.
Herr Rosenblad". Jag vill endast erin-,
ra, att man, om BorgareStåndels beslut blifver
gällande, går miste om den fördel, att
få myntet i jemn proportion lill myntsystemet,
och nödgar Banken att hålla flere
sorter plantsar. Allt detta undvikes, om
man antager BondeStåndets beslut, hvilket
jag således af flere orsaker finner bättre i
sjelfva saken, ehuru det är illa redigeradt.
Jag anhåller derföre om proposition till
instämmande med BondeStåndet, och får,
i händelse de svar, som derå lemnäs, ej
skulle finnas öfvervägande för denna mening,
på förhand begära votering.
Herr Hjerta: Om här vore ifråga, att
två Stånd stadnat emot två i sjelfva hufvudsaken,
och ett qvarblifvande vid Ridderskapets
och Adelns förut fattade beslut
således möjligen kunde leda till det resultat,
att detta beslut kom under omröstning,
och blef gällande i Förstärkta Utskotten,
skulle jag ej lägga mig emot, att Ståndet
nu förblef vid sitt beslut, ehuru öfverty
gad jag är om nyttan af en myntskatt. Men
Den 17 December e. m.
77
då tre Stånd redan beslutat, att en mynt-»
skatt skall äga rum, blott med den skillnad
sinsemellan, att ett Stånd ingått i beslut
om myntskattens bestämmande till visst
belopp, under det de a:ne andra Stånden
öfverlemnat detta bestämmande till Konungen,
kan Ridderskapet och Adeln ej vidare
hindra, att en myntskatt kommer att äga
rum; och jag frågar, hvad skäl det då är,
att kasta sig på en sida, som leder till intet
resultat. Då frågan sista gången här förevar,
befanns det af discussionen, altman
icke gjort sig tillräcklig reda, för att kunna
med en på vettenskapliga grunder byggd
säkeihet bestämma slagskattens belopp, och
jag föreslog derföre då, att man borde öfverlemna
till Konungen, att efter vettenskapsmäns
hörande bestämma en lämplig myntskatt.
BondeStåndet har nu tillagt några ord,
som just uttrycka nyttan af slagskatten, och {
åtminstone äro begriplige, ehuru de kunna
vara mindre väl valde. Jag kan således ej i
annat än förena mig med Herr Rosenblad
i anhållan om den proposition han begärt,
då fråga numera icke är om beslut i hufvudsaken,
utan endast om en detailfråga,
hvars utgång beror på den mening Ridderskapet
och Adeln vill biträda.
Herr Tham: Det lärer icke vara hvarken
rätta tiden eller stället att här afgöra,
om Ridderskapets och Adelns beslut kommer
under omröstning i Förstärkta Utskot
-
7S
Den 17 December e. m.
ten, eller icke; ty sådant lärer bero af det
nya Betänkande, som Stats- och BancoUtskotten
förmodligen komma att afgifva till
följd af de ytterligare beslut, hvari RiksSlånuen
stanna. Jag anser derföre med Herr
Cederschjöld, att Ridderskapet och Adeln
bör fatta sitt beslut oberoende af de öfrige
Stånden, och ser ingen anledning alt förändra
det beslut, som redan blifvit faltadt.
Jag fortfar alltså i tillstyrkande, alt Ridderskapet
och Adeln dervid må förblifva,
utan farhåga för den votering, hvarmed Herr
Rosenblad velat skrämma oss.
Friherre Cederström'. I händelse frågan
nu vore att besluta, om slagskatten
skall äga rum eller icke, så, ehuru jag röstat
för densamma såsom ett vilkor för mindre
Stater att få behålla sitt mynt, skulle
jag likväl ej tillstyrka frånträdande af det
förra beslutet. Men då tre Stånd redan med
Rikets Ständers ratt beslutat, att en slagskatt
skall äga rum, elium de icke äro ense
om sättet, synas mig alla skäl tala för frånträdande!
af ett beslut, som icke vidare kan
medföra någon verkan, och för instämmande
med BondeStåndet i afseende på sättet,
såsom det lämpligaste, om man blott borttager
de i dess beslut sist förekommande
ord, hvilka alldeles icke, såsom Herr Hjerta
sagt, uttrycka slagskattens ändamål. Ty
om slagskatten, utsatt i prägeln, ej kommer
att utgöra mer än hvad som efter nog
-
Den 17 December e. m.
79
grann beräkning af vetenskapsman erfordras
för myntningen, skall myntet äfven
vid utförsel gälla till fulla värdet, och det
blir en vinst för Staten, som fått sitt på
myntningen nedlagda arbete ersatt, att myntet
går i verldshandeln. Jag tillstyrker derföre,
att Ridderskapet och Adeln instämmer
i BondeStåndets beslut, lik väl med uteslutande
af orden: till förekommande af
myntets utförsel eller nedsmältning; ty ett
sådant ändamål med slagskatten är ej tänkbart,
utan att man vill hafva ett underhaltigt
och sålunda falskt mynt. Derigenom
hindras väl utförseln, men lill största
förlusten för eget land.
Herr Rosenblad: Förhållandet är verkligen,
såsom Friherre Cederström och Herr
Hjerta upplyst, att genom PresteStåndets
öfvergång till förening med BondeStåndet,
är det redan Rikets Ständers beslut, att
slagskatten skall äga rum, och Ridderskapets
och Adelns förut fattade beslut måste
således i alla fall förfalla. Men under sådane
förhållanden måste det vara största
skäl alt instämma med BondeStåndet, hvars
beslut mera närmar sig Ridderskapets och
Adelns, för att förekomma, att icke BorgareStåndets,
sorn mera afviken, slutligen
skall blifva gällande. Skulle man ur BondeStåndets
beslut vilja utesluta orden: tillförekommande
af myntets utförsel eller nedsmältning,
har jag för min del ingenting
80 Den 17 December e. m.
deremot, ty om Preste- och BondeStänden,
som då äro ense med Ridderskapet och Adeln
i hufvudsaken, icke vilja instämma i en sådan
redactionsförändring, hafva bägge redactionerne
lika rätt att göra sig gällande
i Förstärkta Utskotten.
Herr Cederschjöld: Den siste värde Talaren
har sökt öfvertala Ridderskapet och
Adeln, att instämma i BondeStåndets beslut
på den grund, att detta vore, närmare
än BorgareStåndets, öfverensstämmande med
Ridderskapets och Adelns förra beslut. Men
det förhåller sig snarare tvertom. BorgareStåndet
har bestämt slagskatten till | procent,
eller rättare sagdt, att Silfverriksdalern
skall innehålla 53o ass, som är 4 ass
mindre än hvad Ridderskapet och Adeln
sagt, att den skulle innehålla; men Bondeoch
Preste-Stånden hafva öfverlemnat åt
Kongl. Maj:t att bestämma slagskatten huru
högt som helst. Redan i de föregående discussionerne
öfver detta ämne uppgafs det,
att i främmande länder med goda myntnings-machiner
slagskatten, för att betäcka
kostnaden, ändock uppgår ända till 2 procent;
här, med sämre redskap, skulle den
kunna blifva fastställd till 4 a 5 procent,
om vettenskapsmännen funno för godt tillstyrka
det. Jag hemställer således, om saken
bör öfverlemnas lill Kongl. Maj:t, åtminstone
utan att bestämma någon gräns
för
Den 17 De cetti be r e. m.
St
för maximum af slagskatten» Men jag upp*
repar i öfrigt hvad jag förut sagt, att om
än intet afseende göres på det Beslut Rid*
derskapct och Adeln fattat, bör Ståndet lik*
väl förblifva vid detsamma, och öfverlåta
till de öfrige Stånden, att allena besluta
öfver denna fråga, utan att Ridderskapet och
Adeln deri tager någon del»
Herr HjertaJag underställer, om de
Vådor för en slagskatt till 4^5 procent,
som den siste värde Talaren befarat, kunna
hafva någon grund, då man, såsom Preste*
och BondeStånden, säger, att man öfverlemnar
till Kongl. Maj:t, att, efter Vetenskapsmäns
hörande, bestämma slagskatten,
oell tillika såsom vilkor förutsätter,
att denna slagskatt skall blifva lindrig, endast
med afseende på förekommande af myntets
nedsmältning och utförsel; jag underställer,
om ej häruti ligger en tillräcklig
garanti, att Konungen ej skall bestämma
slagskatten allt för hög, och om det icke
är troligt, att just 53o ass komma att antagas
såsom det lämpligaste för att bringa
myntsystemet till enkelhet och redighet,
samt slippa ända till milliondelars bråk.
Åtminstone är jög öfvertygad, att Konungen
ej skall bestämma slagskatten så hög,
att den kan inverka på myntets värde och
säkerhet i den inre rörelsen. Men i afseende
på hvad här blifvit yttradt otu myn
54
H» 6
8a Den 17 December e. m.
tets utförsel, måste jag bestrida Friherre
Cederström, att någon, vid utförande af
vårt mynt, betalar något för prägeln; det
är endast vigten, som då kommer att gälla,
men prägeln och alonge-peruken lärer ingen
bry sig om. Hvar och en skall derföre
ock i sådant fall heldre taga plantsar.
Hvad beträffar Friherre Cederströms förslag,
att utesluta de sista orden i BondeStåndets
beslut, så tror jag, att sådant endast
skulle leda till ny villervalla. Ty redactionen
kommer icke att förvilla hvarken
Konungens Rådgifvare eller Vetenskapsmännen,
Som skola höras; men om Ridderskapet
och Adeln afviker från det beslut,
hvarom två Stånd redan förenat sig,
skulle man nödgas afvakta ett nytt jemkningsförslag
från Utskotten, och tiden så
förhalas, att man aldrig kom till det vigtiga
resultatet, att aflemna den underdåniga
Skrifvelsen, och erhålla den Kongl,
sanctionen.
Herr Rosenblad: Jag medgifver, att
Herr Hjerta har rätt deruti, att det endast
skulle leda till en onödig omgång, om Ridderskapet
och Adeln skiljde sig ifrån de
öfrige tvenne Stånden i afseende på redactionen
af beslutet, hvilken ej verkar på
sjelfva saken. Jag öfvergår således till Herr
Hjertås mening, att BondeStåndets redaction
må qvarstå, ehuru oriktig denar, och
förnyar min anhållan om proposition på
Den 17 December e. m.
83
instämmande i allo med Preste- och BondeStånden.
Herr Ribbing’. Jag är vid detta tillfälle,
liksom vid det föregående, då delta
ämne discuterades, af enahanda tanka med
Herr Cederschjöld. I afseende på hvad
Herr Hjerta nämnt derom, ätt det i BöhdeStåndets
beslut intagna ordet lindrig> tillika
med det antydda ändamålet för slagskatten,
skulle utgöra en tillräcklig garanti,
att denna slagskatt ej blef för hög, så tror
jag, att ordet lindrig ar så obestämdt, att
man ej kan förlita sig derpå, likasom att
slagskattens ändamål blifvit uttryckt på ett
sätt, att ändamålet icke fylles. Om utlänningen,
såsom Herr Hjerta sagt, ej bryr
sig om att betala vårt mynt efter prägeln,
må han hålla sig till planlsarne, hvarigenom
vi bespara myntningskostnaden utan
att vi behöfva försämra myntet eller göra
det underhaltigt. Hvad slutligen beträffar
Herr Hjertås yttrande, att vårt beslut skulle
hindra eller fördröja sakens afgörandej
så finner jag häri en motsägelse mot samma
Talares föregående yttrande, att vårt
beslut gäller intet, sedan frågan genom tre
Stånds beslut redan vore afgjord. Jag tillstyrker
för min del, att Ridderskapet och
Adeln förblifver vid dess förut fattade besluti
Friherre Cederström: Tvenne Sattser*
Isom förekomma i Herr Hjertås senaste ytt
54
H. ö*
84
Den 17 December e. m.
rande, och påkalla svar, hafva föranlåtit’
mig att begära ordet. Då Herr Hjerta sagt*
att utlänningen ej bryr sig örn allonge-peruken
på vårt mynt, instämmer jag med
honom så vida, att jag tror det vara mycket
osäkert, om en sådan någonsin kommer
att finnas på vårt mynt. Hvad åter
prägeln beträffar, så i händelse myntet i
prägeln kommer att innehålla fulla vigten,
och det bland allmänheten är bekant, att
afdraget för mytningskostnaden skett efter
noggrannaste beräkning med så mycken besparing
som möjligt, är det klart, att hvar
och en heldre skall köpa tnyntet efter namnvärdet,
än plantsar, sorn lätt kunna förfalskas;
och frågan blifver då icke, om myntet
är med eller utan peruk, utan blott huruvida
det icke är lätt efterapligt. Om mari
således är öfverens derom, att afsigten med
slagskatten endast bör vara, att befria Staten
från en onödig bevillning för myntningskostnaden,
och likväl hafva ett tillräckligt
myntcapital i rörelsen, så skulle,
om nian, efter att en gång hafva fastställt
fri rättighet att utföra myntet, öfverlemnade
åt Konungen att bestämma en slagskatt
för att hindra myntets utförsel, en
besynnerlig contradiction uppkomma emellan
detta beslut och det föregående, om eri
fri silfverutförsel. Saken skulle ock blifva
omöjlig att verkställa, såsom innefattande
en sann satts å ena sidan, men en osann
på den andra. Jag fortfar alltså att yrka
Den 17 December e. m.
85
instämmande i första delen af BondeStåndets
beslut, att till Kongl. Maj:t i underdånighet
öfverlemnas, att efter Vetenskapsmäns
hörande utsätta en lindrig (eller om
man så vill, den minsta möjliga) myntskatt,
inberäknad i sjelfva myntet; men jag
kan ej frångå att de efterföljande orden:
till förekommande af detsammas utförsel
eller nedsmältning böra utgå. Ty myntets
utförsel bör aldrig förbjudas, och dess nedsmältning
kommer ej i fråga, så länge hvar
och en, som vill använda silfver lill förarbetning,
äger rätt att tillvexla sig planisar,
Herr Cederschjöld: Sedan man börjat
å nyo ingå i discussion öfver sjelfva materien
af frågan, tager jag mig friheten att
återföra uppmärksamheten på ett argument,
som jag redan under förra discussionen öfver
ämnet anförde. Man må nemligen icke
tro, att man kan bedraga allmänheten genom
slagskattens inläggning i myntet; ty
på Börsen skall myntets värde snart sätta
sig efter dess inre halt, och varuprisen rätta
sig derefter. Förhållandet förefaller mig
enahanda, som ville en gäldenär, hvilken
öfverenskommit med fordringsägaren, att betala
med vissa tunnor spannemål, sedermera
afpruta en eller annan kappe på tunnan,
under förevändning, att det icke varit bestämdt,
huruvida det skulle räknas 36 eller
32 eller 24 kappar på tunnan. — Allmänheten
låter i längden icke förvilla sig
86 Den 17 December e. m.
af myntets namn; utan dess värde rättar
sig efter dess silfverhalt.
Någre Ledamöter, som talat för instämmande
med Preste- och BondeStånden, hafr
va omnämnt planlsars utvexling efter realisationen.
Jag får likväl erinra, att en sår
dan utvexling af plantsar ej ligger i de
nyssnämnde Ståndens beslut, utan endast
i BorgareSlåndets, som antagit Herr Lefrens
reservation, och det lärer således vara
ett misstag, att utvexling af full vigtiga
plantsar skulle äga rum, derest Preste-och
BondeStåndens beslut blifva gällande.
Grefve von Schwerin_, Fredrik Bogislaus:
Ett Utskott, som har sig uppdraget,
att sammanjemka RiksStåndens olika beslut,
måste akta sig alt göra inbjudningar, som
icke äro antagliga. Stats- och BancoUtskotten
hafva i denna fråga, då Ridderskapet
och Adeln samt PresteStåndet voro ense om
samma beslut emot Borgare- och BondeStånden,
hvilka hvar för sig voro ensamme
om sitt, ansett sig först böra inbjuda
de sistnämnde tvenne Stånden att förena
sig med Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet,
och dernäst inbjudit BorgareStåndet
alt förena sig med BondeStåndet
för att bringa frågan derhän, att två Stånd
stå mot två. Utskotten hafva derjemte tänkt
sig möjligheten, att RiksStånden skulle inbjuda
hvarandra såsom PresteStåndet nu äfygn
gjort; hade Utskotten upptagit alla möj
-
Den 17 December e. m.
liga fall, skulle de eventuella förslagen till
Voterings-propositioner hafva blifvit nog
mångå. Emedlertid, då nu, genom PresteStåndets
öfvergång till BondeStåndet, ett af
Utskotten icke upptagit fall inträffat, passa
icke vidare Utskottens föreslagne Voteringspropositioner.
I det skick deäro, kunna de
icke afgå till Förstärkta Utskottet, utan måste
återgå till Stats- och BancoUtskotten,
för att erhålla riy redaction. Då blir ock
upplyst, att det icke vidare går an, att
söka göra Ridderskapets och Adelns första
beslut gällande, sedan tre Stånd beslutat,
att en slagskatt skall äga rum. Lämpligast
torde vara, att Ridderskapet och Adeln nu
förenar sig med Preste- och BondeStånden,
samt återremitterar Memorialet, för att erhålla
ny redaction af Voterings-propositioner.
Friherre Cederströms önskan kunde
då äfven uppfyllas, alt de af honom klandrade
ord, hvilka jag icke eller kan godkänna,
måtte borttagas, ehuru jag tror, att
de, såsom blott innefattande ett motif, ej
kunna förvilla den voterande.
Friherre Cederström: Jag glömde nyss,
att besvara den andra i Herr Hjertås yttrande
förekommande satts, om behofvet att
återremittera Utskottens jemknings-memorfal,
i händelse Ridderskapet och Adeln
skulle instämma i Preste- och BondeStåndens
beslut med förändrad redaction; en
satts, hvilken Grefve von Schwerin seder
-
83 Den 17 December e. ro,
mera upptagit och understöd!, äfven för
den händelse att Ridderskapet och Adeln
i allo skulle instämma med de nyssnämnde
Stånden. Men om Ridderskapet och Adeln
med förändring af redactionen instämmer
i Preste- och BondeStåndens beslut, kunna
dessa Stånd genom ProtocollsUtdrag corn-»
municeras denna förändring, och inbjudas
att deruti sig förena. Det är icke eller tro-,
ligt, att dessa Stånd skulle vägra antagandet
af en sådan inbjudning, då Ridderskap
pets och Adelns beslut hufvudsakligen öfverensstämmer
med deras eget; och först
i händelse inbjudningen blir afslagen, kan
fråga uppstå om nya Voterings-propositiooer,
och målets återförvisning ännu en gång
till Utskotten. Ty i annat fall behöfves
det icke, och Förstärkta Utskotten kunna
utan något hinder genast votera öfver de
förändrade Voterings-propositioner, hvarom
RiksStånden kommit öfverens. Jag anhåller
således oin proposition på instämmande
i Preste- och BondeStåndens beslut, med
uteslutande af de ord jag förut anmärkt,
och begär, att nyssnämnde tvenne Stånd
måtte inbjudas, att härom förena sig med
Ridderskapet och Adeln.
Herr von Hartmansdorff: Om Ridderskapet
och Adeln förenar sig med Presteoch
BondeStånden, behöfvas inga Voteringspro
positioner; ty frågan är då afgjord genom
tre Stånds beslut. Om åter Ridderska
-
Den 17 December e, m, 89
pet och Adeln förblifver vid sitt förut fattade
beslut, kommer votering i Förstärkta
Utskotten att äga rum, enligt de propositioner
Utskottens Memorial innehåller. Om
Ridderskapet och Adeln deremot antager
Friherre Cederströms förslag, att i hufvudsaken
instämma med Preste- och BondeStånden,
men afklippa en del af meningen,
hvari deras beslut blifvit uttryckt, ett förfarande,
som jag icke kan gilla, så måste
Memorialet återremitteras för uppsättandet
äf nya Yoterings-propositioner; ty Förtsärkta
Utskottet kan ej rösta öfver andra propositioner
än dem, sora af oförstärkta Utskotten
blifvit RiksStånden förelagda, och
af dem godkände. Jag afstyrker derföre
denna förändring i beslutet, hvilken både
gr i hufvudsaken likgiltig, och för öfrigt
ledande till tidsutdrägt; men tillstyrker att
Ridderskapet och Adeln helt enkelt mätte
instämma med BondeStåndet,
Hans Excellence Herr Grefven och
Län dtMar skalken yttrade, att endast tvenne
tillfällen funnos, vid hvilka ett Stånd
agde att frångå sitt beslut, nemligen dels
i anledning af ett Utskotts derom gjorde
jemkningsförslag, dels i följd af ett annat
RiksStånds framställde inbjudning; men intetdera
af dessa tillfällen ägde nu rum, ty
PresteStåndet hade väl genom ProtocollsUtdrag
underrättat Ridderskapet och Adela
pm sitt beslut, men ingalunda inbjudit Rid->
Den 17 December e. ni;
derskapet och Arleln att deruti instämma.
Stats- och BancoUtskotten åter hade tvertom
inbjudit de öfrige RiksStånden, att, uti
förevarande omständighet, förena sig med
Ridderskapet och Adeln. Vid detta förhållande
hemställde Hans Excellence, om Ridderskapet
och Adeln lagligen kunde, endast
på grund af några enskilda Ledamöters framställning,
ändra sitt beslut tvertemot 53 §.
Riksdagsordningen; och ansåg Hans Excellence,
till följd af föreskriften i nyssnämnde
§., sig icke äga rättighet, att meddela
den af några Ledamöter i sådant afseende
begäfdte proposition.
Friherre Cederström: Med Herr Grefven
och LandtMärskalken instämmer jag deruti,
att då en proposition blifvit med Ja
besvarad, äger ingen Ledamot rättighet att
genom ny öfverläggning söka upprifva beslutet,
utan endast att reservera sig deremot;
men här är fråga om ett helt annat
förhållande, nemligen om det slutliga afgörande,
sorn fordras för att bringa de särskilda
RiksStåndens föregående beslut i sammanhang
och till ett resultat. Det preliminaifa
beslutet fattas efter opinionen för
ögonblicket, och får icke upprifvas; men
då, till följd af ett från Utskotten inkommit
jemkningsförslag, fråga blir om sakens
definitiva afgörande på sätt, att ett Rikets
Ständers beslut kan uppkomma, hemställer
jag, hvad Utskottens inbjudning kan göra
Den 17 December e. m.
91
till eller ifrån i Ståndets rätt att besluta
efter eget godtfinnande med afseende på
hvad som kan vara nyttigast. Om således
Ridderskapet och Adeln skulle finna BondeStåndets
beslut, med den redactionsförändring
jag föreslagit, bättre och ändamålsenligare,
än det beslut Ridderskapet och
Adeln förut fattat, sedan tre Stånd numera
beslutat, att slagskatten skall äga rum, ehuru
de icke äro ense om sättet, och om Ridderskapet
och Adeln till följd häraf vill
besluta att, efter saken i alla fall skall ske,
den skall ske på det eller det sättet, såsom
för samhället nyttigast, så finnes, efter
min öfvertygelse, intet hinder för en
dylik frågas upptagande, eller för en sådan
förändring af det förut fattade beslutet, i anledning
af Utskottens nu föredragne jemknings-memorial.
Ärendet är ännu icke slutligen
afgjordt; ty jag torde få erinra, att
i sådant fall Herr Grefven och LandtMarskalken
aldrig varit i tillfälle, att nu å nyo
föredraga detsamma. Men då det blifvit
föredragit, och ett JemkningsBetänkande
kan antagas med hvilka förändringar sorn
helst, måste ock Ståndet deröfver kunna
fatta ett beslut, oberoende af hvad Utskotten
föreslagit. Nu förekommer här, alt två
Stånd stadnat emot ett i afseende på sättet,
under det att vårt afslag i hufvudsaken icke
vidare kan blifva gällande, och jag hemställen,
om det icke, under sådane förhållanden,
är lämpligast, att instämma i Bonde
-
9*
Den 17 December e. m.’
Ståndets beslut, med uteslutande af de origtiga
motiven, samt tror, att man vid lugn
pröfning af 53 §:s föreskrifter ej skall finna
Grundlagen derigenom för nära trädd, ehvad
inbjudning ägt rum eller icke,
• Herr Hjerta: Det är utan all fråga, att
vi genom PresteStåndets behandling af saken
kommit i den kinkiga belägenhet, att
utan inbjudning nödgas ingå i ny öfverläggning
om sjelfva frågan. Jag inser med
Herr Grefven och LandtMarskalken vigten
af ett sådant prejudicat; men jag erkänner
ock med Friherre Cederström det särskilta
förhållande, som uppkommit derigenom, att
Ridderskapet och Adeln numera i hufvudsaken
blifvit öfverröstadt af de öfrige tre
Stånden, så att endast detaljfrågan återstår.
För min del hyser jag emellertid ingen farhåga
för denna detaljfrågas öfverlemnande
till Förstärkta Utskottet, sedan hufvudsaken
redan är afgjord, och jag skall derföre
gerna frånträda den af mig förut begärda
proposition, som Herr Grefven och LandtMarskalken
ansett sig icke kunna framställa;
ty jag inser, att saken, för att komma
till det mål jag åsyftat, nu mera är af vida
mindre vigt, än prejudicatet, att, utan en
i Grundlagen föresedd anledning, göra en
redan afgjord fråga till nytt öfverläggningsämne.
Jag anhåller således nu om proposition
på förblifvande vid Ridderskapets och
Adelns förut fattade beslut,
Den 17 December e. rä. <j3
Herr Tham: Fullkomligen öfvertygad
genom de grunder Herr Grefven och LandtMarskalken
anfört, anhåller jag blott, att få
tillägga ännu ett skäl för samma åsigt. Grundlagen
uppdrager ensamt åt Förstärkta Utskotten
att ändra de särskilda RiksStåndens
beslut, hvilka icke genom de oförstärkta
Utskottens inbjudning kunnat sammanjemkas
till ett resultat; men Grundlagen gifver
icke RiksStånden sjelfve någon rättighet,
att utan en sådan inbjudning ändra
sina beslut. Det skulle i annat fall kunna
bända, att de beslut, som Ridderskapet och
Adeln fattat i Julii månad, blefvo upprifne
i December, då Ståndet måhända till en
stor del består af andra personer; och jag
hemställer, hvilken oreda derigenom skulle
kunna uppkomma. Jag anhåller således, och
hoppas, att Herr Grefven och LandtMarskalken
nu icke, emot hvad förr varit brukligt,
tillåter Ståndet att frångå ett beslut,
till hvars frånträdande ingen i Grundlagen
medgifven anledning förefinnes.
Herr Rosenblad: Så vidt jag vet, omtalar
Grundlagen blott på ett enda ställe, huru
vid sammanjemkning af RiksStåndens olika
beslut skall förfaras, nemligen i 78 §. Riksdagsordningen,
der det heter: Stanna RiksStånden
i sina beslut ofver någon fråga
uti j hufvudsakligen eller till vissa delarj
skiljaktige meningar, dä skall hvarje Stånds
beslut genom ProtocollsUtdrag remitteras
94
Den 17 December e. m.
till det Utskott, som med målet befattning
haft j hvilket åligge_, att meningarne , sä
nära möjligt är j, sammanjemka, och med
förslag öfver denna jemkning inkomma till
Riksens Ständers Plena , som öfver den yppade
frågan sedermera definitift beslute. Det
är således RiksStåndens rätt, att öfver frågan
definitift besluta, hvilket måtte vilja
säga, att beslutet äfven kan fattas, oberoende
af Utskottets inbjudning. Jag skulle
för öfrigt tro, att vi, genom instämmande
nied BondeStåndet, icke mera än PresteStåndet
äfventyra, att handla grundlagsstridigt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, det han redan
haft äran tillkännagifva sin öfvertygelse,
jemte grunderne derföre, och kunde Hans
Excellence således icke, med afvikande derifrån,
framställa den af Friherre Cederström
begärdte proposition.
Herr Stråle_, Nils Wilhelm: Då jag för
min del anser Herr Grefvens och LandtMarskalkens
afgifne förklaring fullkomligt
rigtig, skulle jag tro det vara bäst, att återremittera
Utskottens ifrågavarande jemkningsmemorial
, på det Ridderskapet och
Adeln sedermera, då målet återkommer i
annat skick, må äga full frihet, att fatta
.sitt beslut.
Herr Ribbing: Genom återremiss skulle
endast uttryckas, att man lemnade afseende
Den 17 December e. m. g5
åt en åtgärd, den vi sjelfve ogilla, eller att
man gillade saken till följd af PresteStåndets
beslut. Det vore på en gång ett gillande
och ogillande. Jag kan således ej annat än
bestrida förslaget derom, såsom åsyftande
att föranleda till ändring af vårt redan fattade
beslut. För min del fortfar jag, styrkt
af de grunder Herr Grefven och LandtMarskalken
anfört, att begära proposition
på förblifvande vid förra beslutet.
Herr Cederschjöld: Under fullkomligt
instämmande med Herr Grefven och LandtMarskalken,
vill jag blott påminna, att ett
RiksStånd icke någonsin äger rätt att ändra
ett lagligen fattadt beslut, utan endast till
följd af ett jemkningsförslag ifrån det Utskott,
som med hiålet befattning haft. Hvilken
osäkerhet, hvilka oredor, hvilken villervalla
skulle icke uppkomma, om RiksStånden
fingo, på egen hand och utan ledning
af Utskott, ändra sina beslut? Under
det att ett Stånd frånträdde sin mening för
att antaga ett annat Stånds, skulle detta kunna
göra på samma sätt, och någon förening
aldrig kunna träffas, utan Stånden liksom
leka blindbock med hvarandra. Vid sistlidne
Riksdag sago vi också, i frågan om
StyrelseVerkens reglering, Ridderskapet och
Adeln, om ja_g rätt minnes, inbjuda PresteStåndet;
och när underrättelse ankom, att
Högvördiga Ståndet
hade Ridderskapet och Adeln sjelf redart
g6 Den 17 December e. ni.
låtit af BorgareStåadets inbjudning beveka
sig, att frånträda sitt eget beslut. Vi veta
väl nu, att denna sak är af tre Stånd afgjord;
men detta bör ej inverka på vårt
handlingssätt, när frågan är om principer.
Då man så ofta beklagar sig öfver våra former,
bör man åtminstone ej göra dem mera
invecklade och osäkra än de äro i Grundlagen.
Jag anser således det vara nödvändigt,
och enda sättet för att komma till ett
lagligt slut, att man endast yttrar sig öfver
det, som Utskotten föreslagit. Jag förnyar
alltså min begäran om proposition,
att Ståndet må förblifva vid dess beslut;
ty hvad återremissen angår, anser jag de«
både oformlig och öfverflödig. Det är tillräckligt,
att Utskotten få genom ProtocollsUtdrag
underrättelse om det skick, hvari
saken sig för närvarande befinner.
Herr Hjerta: Jag har endast begärt
Ordet för att, i afseende på den ifrågasatte
återremissen, erinra, att då Utskotten erhålla
PresteStåndets Protocollsutdrag med
underrättelse om dess beslut, lära Utskotten
nog af sig sjelfve inse nödvändigheten
att inkomma med nytt förslag till jemkning
eller Yoteringspropositioner; och om Ridderskapet
och Adeln förblifver vid sitt beslut,
är det klart, att den nya Voteringspropositionen
endast kommer att angå detaljfrågan,
som ensamt återstår.
Herr
Den 17 December e. m.
97
Herr Bråkenhjelm Pehr Reinhold: Så
vida de Ledamöter, sorn begärt återremiss*
derifrån vilja afstå, har jag ingen ling att
tillägga till livad här redan i ämnet blifvit
yttradt; men i annat fall hemställer jag,
huruvida 73 §. Riksdagsordningen tillåter
återremiss af ett JemkningsBetäukande, enär
den stadgar, att RiksStånden skola definitift
besluta öfver Utskottets afgifne förslag. Jag
tror ock, att samma §. tillåter Ridderskapet
och Adeln, att, med anledning af ett
inkommet jemkningsförslag, förena sig med
hvilket Stånd som heldst, utan afseende
derpå, att inbjudning skett eller icke, och den
villervalla, som, enligt Herr Cederschjölds
tanka, härigenom skulle uppkomma, synes
mig ingalunda farlig, då ett dylikt instämmande
uti ett annat RiksStånds beslut endast
kan ske med anledning af ett från Utskott
inkommet jemkningsförslag; ty endast
vid sådane tillfällen, eller då inbjudning
från ett annat Stånd skett, kan en redan
afgjord fråga komma under ny öfverläggning.
Föredragningsämnet är nu icke PresteStåndets
Protocollsutdrag, utan Utskottens
jemkningsförslag, hvaröfver enligt 73
§. definitift beslut skall fattas; då måste väl
meningen vara, alt det är Ståndet obetaget,
att taga ett nytt beslut. Jag kan åtminstone
ej förstå saken annorlunda.
Friherre Cederström: Jag vill icke be
54
H. 7
98
Den 17 December e. ni.
strida hvad Herr Cederschjöld anfört orri
följderne af inbjudningar i allmänhet; det
bevisar, att inbjudningar rätteligen aldrig
borde verka till ändring af ett fattadt beslut
i annat fall, än då, såsom förhållandet
nu är, tre Stånd afgjort hufvudfrågan, men
äro oense om sättet, som kan komma att
bero af det fjerde Ståndets instämmande i
den ena eller andra meningen. Frågan är
här, om Ridderskapet och Adeln, sedan de
öfrige tre Stånden öfverröstat Ridderskapet
och Adeln, i afseende på hufvudfrågan, huruvida
slagskatt skall äga rum, vill, i afseende
på sättet, utöfva sin Lagstiftande rätt,
i likhet med de öfrige Stånden. I sådant
fall tillhör det nu Ridderskapet och Adeln,
att Uttrycka sin mening om sältet, men icke
att vidblifva ett beslut i hufvudfrågan, som
redanär gjordt kraftlöst. Erkännes detta, och
finnér mall tillika att BondeStåndets beslut i
afseende på sättet är det rigtigaste, så bör
inan, såsom Herr Hjerta först yrkat, i allo
instämma deruti; finner man åter, att detta
beslut i sjelfva saken är rigtigt, men ordställningen
origtig, så bör Ridderskapet och
Adeln, på sätt jag föreslagit, förändra redactionen,
och låta votering derom anställas
i Förstärkta Utskottet, i händelse de
öfrige Stånden icke vilja ingå på en sådan
förändring. Att återremittera Memorialet,
finner jag, lika med Herr Bråkenhjelm, vara
både olagligt och öfverflödigt; ty det tillhör
RiksStånden, att, på sätt dem godt sy
-
Don 17 December e. m.
99
lies, elefinitift jiesluta öfver ett från Utskott
inkommet sammanjemkningsförslag. Frågan
är då före tredje gången, och kan icke vidare
komma under Utskottets behandling,
, o 7
utan måste, så viii till formen, som till saken,
af RiksStånden sjelfve slutligeti afgöias.
Om således Ridderskapet och Adelil ej
vill förklara, att Ståndet nedlägger sin Lagstiftande-rätt,
bör Ridderskapet och Adeln
nu yttra sig öfver detaljfrågan, sorn ensam
ännu återstår, beroende af Ridderskapets
och Adelns beslut. För min del fortfar jag,
att yrka instämmande i Preste- och BondeStåndens
beslut, endast med uteslutande af
de deruti intagne origtige motiver.
Herr Stråle: Efter Herr Grefvens och
LandtMarskalkens afgifne förklaring har jag’
föreställt mig, att det endast återstod att
utröna, huruvida Ridderskapet och Adeln
yrkar, eller icke yrkar, den proposition Herr
Grefven och LandtMarskalken ansett sig icke
kunna framställa, och att i förra fallet låta
frågan gå till ConstitutioiisUtskottet. Det
ar denna omgång, som jag har trott genom
en återremiss kunna uudvikas; och jag tror
det ännu. Det är väl ganska rigtigt, att
^3 §. Riksdagsordningen säger, det RiksStånden
äga att deönitift besluta öfver ett
från Utskott inkommet jemkningsförslag;
men Lagstiftaren har ej föresett det förhållande,
som här äger rum, att saken kommit
i annat skick, sedan Utskottet afgaf sitt
54 H. 5*
ioo
Den 17 December e. m.
jemkningsförslag, oell jag kan ej finna olagligt,
att under sådane omständigheter inhämta
ytterligare Utlåtande från Utskottet,
Emellertid, om Ridderskapet och Adeln anser
denna åtgärd olämplig, vill jag ej vidare
yrka på mitt förslag, ehuru jag för
min del tror, att det är det lämpligaste;
ty att nu förklara, det Ståndet förblifver
vid sitt förra beslut, för att vänta till dess
Stats- och BancoUtskotten nästa gång inkomma
med anmälan om det förändrade
skick, hvari saken genom PresteStåndets
beslut blifvit försatt, och med inbjudning
till Ridderskapet och Adeln att, sedan dess
eget beslut ej mera kan blifva gällande, förena
sig med något af de öfrige Stånden,
finnér jag vida oformligare, än att återremittera
saken utan något definitift beslut,
till följd af dess närvarande förändrade skick.
Herr von Hartmansdorff: Herr GrefVens
och LandtMarskalkens framställning,
bar öfvertygat mig, att jag hade orätt, då
jag, följande PresteStåndets föredöme, föreslog
Ridderskapet och Adeln, att frånträda
sitt förra beslut, för att instämma
med BondeStåndet. Att nu vidare yttra sig
härom, anser jag alldeles öfverflödigt, enär,
efter Herr Grefvens och LandtMarskalkens
förklaring, det blott återstår alt inhämta,
om proposition af Ståndet yrkas, hvilket
jag ej förmodar. Den enda fråga, som då
blir öfrig, är om rigligheten af de vote
-
Den 17 December e. m.
ringspropositioner Utskotten föreslagit. Men
då Ridderskapet och Adeln förblifver vid
sitt beslut, kan Ståndet ej ingå i granskning
af de ordalag, Preste- och BondeSlånden
för deras beslut nyttjat; och som Utskotten
redan i sitt Memorial uppställt den voteringsproposition,
som måste blifva föremål
för Förstärkta Utskottets åtgärd, innehållande
Preste- och BondeStåndens beslut å
ena sidan, samt BorgareStåndets å den andra,
så att ingen återremiss i sådant afseende
behöfves, synes mig att vi, utan att
ytterligare förlänga en onödig öfverläggning,
kunna öfvergå till nästa punkt.
Herr Hjerta: I hopp, att Utskotten,
som förmodligen redan emottagit underrättelse
om PresteStåndets beslut, till nästa
Plenum inkomma med nytt jemkningsförslag,
hvarigenom vi kunde komma ifrån den
förlägenhet, hvari vi oss för närvarande befinna,
begär jag, att ia:te punkten ytterligare
må få hvila på bordet, och anhåller,
att någon täcktes derom förena sig med mig.
Grefve von Fersenj Hans j förenade
sig med Herr Hjerta.
Herr Rosenblad: Huruvida frågan ytterligare
kan läggas på bordet, då den kanske
redan tvenne gånger varit bordlagd, öfverlemnar
jag åt Herr Grefven och LandtMarskalken
att afgöra; men om den endast
en gång blifvit lagd på bordet, har jag för
J 02
Den 17 December e. m.
mia del ingen ting emot Herr Hjertås för*
slag. Jag bör likväl erinra, att då Herr
Grefven och LandtMarskalken, emot min
öfvertygelse, ansett sig icke kunna framställa
proposition till vidtagande af samma åtgärd,
som PresteStåndet, återstår ej annat än att
derom inhämta Ståndets tanka, och alt sedan
Ståndet, såsom jag förmodar, förklarat
sig icke yrka proposition, öfvergå till de
följande i Utskottens Memorial förekommande
punkter; ty något nytt Memorial
från Utskotten, i anledning af PresteStåndets
beslut, har man icke att förvänta, utan
i likhet med hvad sorn brukas i Förstärkta
StatsUtskottet, komma endast de ifrån RiksStånden
erhåll ne Protocollsutdragen att uppläsas
i Förstärkta Stats- och BancoUtskot*
tet, samt den första voteringsproposilionen
att uteslutas, till följd af PresteStåndets be*
slut,
Herr Ribbing: För min del finnér jag
det vara orätt, att fästa så mycket afseende
vid en fråga, sorn ändock i hufvudsaken
mäste ogillas, alt den ånyo lägges på bor-;
det. Jag anhåller derföre, och på det vi
icke må återfå en ny lika lång discussion,
att öfverläggningen nu måtte fortgå, och
saken afgöras,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då Utskottens
förevarande Memorial kunde, på sätt Hans
Excellence förut anfört, behandlas såsom
Den 17 December e. m. io3
vöre det för andra gången inkommit, mötte
visserligen icke något hinder för uppskof
med pröfningen af förevarande punkt; men
Hans Excellence hemställde, om något egentligt
ändamål dermed kunde vinnas.
Herr Hjerta: Jag tror för min del, att
Utskotten, efter inhämtad underrättelse om
PresteStåndets beslut, skola inse nödvändigheten
att inkomma med ett ivytt jemkningsförslag;
och detta är orsaken, hvarföre
jag ytterligare begär frågan på bordet.
Herr von Hartmansdorff: I Utskottens
Memorial igenfinnes den voteringsproposition,
hvaröfver Förstärkta Utskottet utan
tvifvel kommer att votera, innefattande ordagrannt
Bonde- och PresteStåndens beslut
i Ja-propositionen, samt BorgareStåndels i
Nej-propositionen. Här finnes således icke
det ringaste att tillägga eller borttaga; och
de, som yrka uppskof med målets afgörande,
föranleda blott tidsförlust. Jag tillstyrker
således, att den föreslagne voteringspropositionen
godkännes, och alt vi sedermera
måtte få med öfverläggningen fortfara,
och upptaga nästa punkt till discussion.
Herr Rosenblad: Just samma vigtiga
ändamål, som föranledde Herr von Hartmansdorff
att börja discussionen, föranleder
mig att instämma med Herr Hjerta i den
begäran, att i2:te punkten ytterligare må
hvila på bordet; ty, i händelse PresteStån
-
Den 17 December e. ni.
det eller BondeStåndet till nästa Plenum
skulle komma med en inbjudning till Ridderskapet
och Adeln, att förena sig med
dem, är Ståndet, enligt Herr Grefvens och
LandtMarskalkens afgifne förklaring, oförhiudradt
att fatta ett sådant beslut.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade, att sedan flere
Ledamöter begärt, att det förevarande ämnet
måtte ytterligare hvila, finge Hans Exeellence
hemställa, om icke i2:te punkten
kunde i sin helhet få hvila.
Bifölls.
i3:de Punkten.
Herr von Hartmansdorff: Jag anhåller
få veta, hvad PresteSlåndet beslutat rörån-,
de denna punkt,
Undertecknad Riddarhus-Secr eter are :
PresteStåndet har den 18 sistlidne November
förenat sig om det vid i3:de punkten,
i afseende på vilkoret för begagnandet af
StatsVerkets skuldbelopp 4>400>0(30 i*:dr, af
Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet
fattade beslut: att detsamma icke får användas
utan i och för förstärkande af Bankens
reela fond då detta af BancoFull--  mägtige nödigt prof vas; hvarigenom PresteStåndet
ansett votering i denna fråga öf-,
verflödig.
Herr von Hartmansdorff’. Efter det
Den 17 December e. m.
io5
Beslut PresteStåndet sålunda fattat, lärer
Ridderskapet och Adeln finna, att de af Utskotten
föreslagne voteringspropositioner böra
förfalla; och jag anhåller, att Herr Grefven
och LnndtMarskalken behagade derom
göra framställning.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskälken yttrade, att Stats- och
JjancoUtskotlen ägde bedöma verkan afPresteStåndets
beslut, när Ståndets ProtocollsUtdrag
derom till Utskotten ankomme. Ridderskapet
och Adeln hade blott att utlåta
sig, angående de föreslagne voteringspropositionerne,
hvarefter det ankomme på Utskotten
att, om så erfordrades, afgifva nytt
jemkningsförslag. Hans Excellence finge således
nu endast hemställa, om Ridderskapet
och Adeln godkände de, i afseende å
denna punkt, föreslagne voteringspropositioner.
Ropades Ja.
i4:de Punkten.
Den, i afseende å denna punkt, före-»
slagne Voteringsproposition blef af Ridderskapet
och Adeln godkänd.
i5:de Punkten.
Denna Punkt ansågs icke erfordra någon
åtgärd.
i6:de Punkten.
Uppå gjord proposition, blef denna
punkt af Ridderskapet och Adeln bifallen.
xo6 Den 17 December e. m.
iy:de j i8:de oc/j ig:cle Punkterne.
Dessa 3:ne punkter ansågos icke erfot>
dra någon åtgärd.
2o:de Punkten.
Denna punkt bifölls af Ridderskapet
och Adelli,
2i:sta Punkten.
Ridderskapet och Adeln ansåg denna
punkt icke erfordra någon åtgärd.
Upplästes till justering ExpeditionsUtskottets
under N:o 276 aflåtne förslag till
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse till
Kongl. Majit angående förändring af 4 §• i
17 Cap. ÄrfdaBalken, samt upphäfvande af
gamma Capitels 5 §.
Wexv von Hartmansdorffj, August: Emot
det beslut', som innefattas i ExpeditionsUtskottets
nu uppläste förslag till underdånig
skrifvelse, kan jag ej hafva något att erinra,
enär det förmodligen är öfverensstämmande
med hvad RiksStåndens pluralitet beslutat;
men framställningssättet finner jag
ganska olämpligt, då det uttryck blifvit begagnadt,
att ”de författningar i ämnet, som
''hittills i vårt land varit gällande, icke äro
''förenliga med förnuftets fordringar;” hvarföre
jag anhåller, att ExpedilionsUtskottets
1 förslag måtte återremitteras, för att i den-*
«a del rättas till lämpligare ordalag.
Den 17 December c. rn.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg ExpeditionsUtskottets
berörde förslag böra, på grund af Herr
von Harlmansdorffs dervid gjorde anmärkning,
till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja,
Upplästes till justering och godkändes
följande från ExpedilionsUtskottet inkompe
förslag till Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse!’ till Kongl, Maj:t:
N:o 278. Angående regleringen af utgifterne
under RiksStatens Första HufvudT
itel,
N:o 280. Angående förslag till Lag
för Åhörare, som bevista RiksStåndens öfverläggnjngar,
N:o 281. I anledning afKongl. Maj:ts
Nådiga Proposition angående tillägg uti 25
§. RättegångsBalken.
N:o 282. Angående StatsVerkets tillstånd
och behof under RiksStatens Femte
IiufvudTitel.
N:o 283. Angående Yitesböters nedsättande
af den, som i tvistemål söker ändring
i UnderRätts beslut.
N:o 284* Angående skedd reglering af
RiksStatens Tredje HufvudTitel.
N:o 285. Angående reglering af Riks
-
io8 Den 17 December e. m.
Statens f. d. Tionde, nu mera Fjerde Huf-?
vudTitel för Sjöförsvaret.
Upplästes följande från nedan nämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Från ConstitutionsUtskottet:
Af den 26 sistlidne November:
N:o 57. Med åtskilliga Grundlagsän?!
drings-förslag, åsyftande Riksdags-göromålens
förenklade och ordentligare helland-?
ling, Riksdagarnes förkortande, samt besparing
i Riksdagskostnaden.
Af den 5 dennes:
N:o 5p. Med utlåtande öfver PresteStåndets
återremiss på förslaget, bland an?
nät, till ändrad redaction af 17 §. Riks-?
dagsOrdningen.
Från BancoXJtskottet ’
Af den 9 dennes:
N:o 87. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets Betänkande N:o 71, i anledning
af väckt motion om ersättning till ÖfversteLieutenanten
G. U. Adlerstam, fördess, genom
en rättegång med Rikets Ständers Bank,
orsakade lidande.
Af den 10 dennes:
N:o 88. I anledning af åtskilliga Ledamöters
inom RiksStånden väckta motio
-
Den 17 December e. m. 109
ner: om tillåtelse för Städernes Allmänna
BrandstodsBolag, för Skånska Brandförsäkringslnrättningen,
för båda Brandstods-föreningarne
i Götheborg, och för BeklädnadsDirectionerne,
att mot ränta insätta sina
contanta medel i Rikets Ständers Bank.
Lades på bordet.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheinii
Måndagen d. 21 December 182 g.
Plenum klockan half till io Förmiddagen.
Upplästes följande Kongl. Maj:ts till
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
aflåtne Nådiga Skrifvelse, så lydande
:
CARL JOHAN med GudsNåde, Sveriges,
Norriges, Gölhes och Wendes Konung. Wår
synnerliga ynnest och Nådiga benägenhet
med Gud Allsmägtig, Troman, Herr Grefve,
En af Rikets Herrar, LandtMarskalk,
Öfverste-Kammarjunkare, Riddare och Cornmendeur
af Väre Orden, samt Ordens Öf
-
I IO
Den 21 December f. m.
verste-Skaltmästare! Vi håfve i Nåder låtit
Oss föredragas Eder underdåniga Skrifvelse
af den 17 sistlidne September, hvarmedelst
J, å Ridderskapets och Adelns vägnar,
till Vår Nådiga stadfästelse öfverlemnat
en förändrad redaction af RiddarhusOrdningell,
hvilken Ridderskapet och Adeln,
i den ordning 5i§. RiddarhusOrdningen af
den 18 Dec. i8a3 föreskrifver, för sin del
antagit; och gifve Vi Eder till svar härmed
i Nåder tillkänna, det Vi under denna
dag i Nåder gillat och stadfästat, samt
till obrottslig efterlefnad antagit denna af
Eder, å Ridderskapets och Adelns vägnar,
till Oss sålunda i underdånighet öfverlemnade,
af Ridderskapet och Adeln under nu
påstående Riksdag omarbetade Riddarhusordning,
hvilken vid Riksdagar och Ridderskapets
och Adelns sammanträden, från.
den tid då detta Riksmöte slutas, bör blifva
gällande, hvarom J, Herr Grefve, ägen
att lemna Ridderskapet och Adeln behörig
del; kommandes för öfrigt den nya RiddarhusOrdningen
sådan den af Ridderskapet
och Adeln är föreslagen och af Oss nu blifvit
i Nåder stadfästad och undertecknad, att
på vanligt sätt till allmän efterrättelse genom
trycket befordras. Vi befalle Eder Gud
Allsmägtig synnerligen Nådeligen. Stockholms
Slott den 19 Dec. 1829.
CARL JOHAN.
D. v. Schulzenheim,
Lades på bordet.
Den 21 December f. m.
111
Remitterades till
StatsUtskottet:
Herr Rosenblads, Bernhard, den i3
sisllidne November e. m. på bordet lagtle
motion, rörande åtskillige föreslagne afskrifningar
i RiksgäldsContoirets räkenskaper.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
Friherre Wrangels, Henning, den g sistlidne
November e. m. på bordet lagde motion,
innefattande beskrifning på de flere
särskilte Bränvinsbrännings-redskap, som i
Sverige begagnas.
Föredrogs å nyo och bifölls BancoUtskottets
den i5 sistlidne Julii under N:o 67
afgifne, och den 10 derpåföljde Augusti e.
m. på bordet lagde, Utlåtande, öfver gjorde
anmärkningar vid Utskottets under N:o
45 förut meddeldte Betänkande, om rättighet
att i Rikets Ständers Bank belåna tackjern.
Å nyo föredrogs BancoUtskoltets den
28 sistlidne Augusti under N:o 74 afgifne,
och den 10 derpåföljde September e. m.
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
gjorde anmärkningar vid Utskottets under
N:o 36 förut meddeldte Betänkande, i fråga
om bibehållande af de från Banken meddeldte
lån på hus, brandförsäkrade i den
112
Den 2t December f. m.
upplösta f. d.Stadsfonden af Allmänna Brandförsäkringsverket.
Herr Munck af RosenschöldEherhard:
Jag anhåller få veta, huru de öfrige Stånden
afgjort denna fråga.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare'.
Ifrågavarande Utlåtande är bifallit af HögVördige
PresteStåudet och Hedervärda BondeStåndet;
men någon underrättelse, huru
~Välloflige BorgareStåndet detsamma afgjort,
har ännu icke ankommit.
Herr Munck af Rosenschöld: Som jag
särskildt känner, att äfven BorgareStåndet
bifallit Utlåtandet, afstår jag från något
försök, att inom Ridderskapet och Adeln
hindra dess bifallande; och skall endast ré*
servera mig mot ett Utlåtande, som blott
söker draga penningecapitalerne till Stockholm,
och nekar landsorterne förmånen af
en inrättning, hvilken erbjuder åtminstone
lika stor säkerhet åt Banken, sora den i
Stockholm varande.
Uppå derefter framställd proposition
blef BancoUtskottets ifrågavarande Utlåtande
af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Företogs till pröfning Banco- och LagUtskottens
den g sistlidne September under
N:o 80 afgifne, och den a3 i samma
må
-
Den -ji December f. ra.
månad e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
öfver gjorde anmärkningar vid BancoUtskottets
under N:o 3^ förut meddeldle Memorial,
angående en bestämd förklaring, alt
Lagens föreskrifter, om fordringars bevakande
i Concurs och efter Arsstämning, ipke
må lämpas till sådane Bankens Lån, för
hvilka Gäldenärerne ej aflemna skuldförbindelse,
utan deremot sjelfve erhålla bevis
eller så kallad pantsedel.
Grefve Gyldenstolpe , Anton Gabriel:
I afseende på detta Utlåtande, är det svårt
att fatta något beslut. Först inkom BanroUtskottet
med tillstyrkan, att en Last
O
förklaring
må , i Grundlagsenlig ordning,
blifva utverkad, af innehåll: att Lagens
föreskrifter om fordringars bevakande i
Concurs och efter årsstämning icke må
lämpas till sådana, från Banken mot pant
utgifne, af särskild beskaffenhet varande
Län, för hvilka Gäldenär icke ajlemnar
någon förbindelse j utan deremot sjelf af
Banken erhåller ett bevis, eller så kallad
Pantsedel. Detta Betänkande remitterades
till Lagutskottet. Nu hafva Banco- och
LagUtskotten samfällt inkommit med ett
Utlåtande, sorn innehåller att en Lagförklaring
i Grundlagsenlig ordning bör utfärdas,
af ofvanstående innehåll. Men så
länge icke någon Lagförklaring af Utskotten
blifvit redigerad, kan något beslut i
54 H. 8
Den 21 December f. in.
ämnet ej fattas. Jag tror derföre det vara
nödvändigt, alt ytterligare remittera detta
Utlåtande till Lagutskottet, som då kan
inkomma med förslag till den behöfliga
Författningen. Detta Utlåtande är precist
detsamma, som det förra Betänkandet,
Herr von Hartmansdorff, Augnst'. Den
ifrågavarande förklaringen skulle icke komma
att innehålla annat, än hvad Bancooch
LagUtskottens Utlåtande redan innehåller.
Jag inser derföre icke något skäl,
hvarföre detta skulle å nyo remitteras till
Lagutskottet särskildt. Om Ridderskapet
och Adeln bifaller Utlåtandet, kommer en
underdånig skrifvelse att afgå till Kongl.
Maj:t, som utan tvifvel derefter utfärdar
en Lagförklaring.
Friherre Cederström, Jacob: Det vore
i sanning en ganska märkvärdig nyhet, om
Rikets Ständer i en underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t skulle begära en Lagförklaring,
utan att uppgifva redactionen deraf.
Sådant skulle bestämdt strida emot 87
§. RegeringsFormen. Ett Lagförslag hör
bestämdt uppgöras, hvarföre jag instämmer
med Grefve Gyldenstolpe. Då LagUtskottet
ansett, att en Lagförklaring är
nödvändig, bör också ordalydelsen af densamma
i Utlåtandet intagas, ty det går
icke an, att i ExpedilionsUtskoltet leda
sig till redaction af densamma af motiver
-
Den 21 December f. m.
na, heldst ExpeditionsUtskottet skall lielt
enkelt afskrifva de förslag till Lagar eller
Lagförklaringar, deni Rikets Ständer, efter
LagUtskottels hörande, antaga.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag är förekommen
af Friherre Cederström. Redactionen
af Lagföiklaringen måste ordagrannt uppgöras;
hvarföre jag förenar mig med Grefve
Gyldenstolpe i anhållan om återremiss
af delta Utlåtande till Lagutskottet ensamt.
Herr von Hartmansdorff: I Utlåtandet
står följande Redaction uppgifven: Att Lagens
föreskrifter j om fordringars bevakande
i Concurs och efter Ar sstämning, icke
må lämpas till sådana från Banken mot
pant utgifva af särskild beskaffenhet varande
lån, för hvilka gäldenär icke aflemnar
någon förbindelse, utan deremot
sjelf af Banken erhåller ett bevis, eller
så kallad pantsedel. Någon annan redaction
har jag ej ansett behöflig. Om Utlåtandet
bifalles, finnes deruti redactionen.
Man kan icke uppgöra en Lagförändring,
då intet lagbud finnes att upphäfva. Det
är just för bristen derpå, och den olika
tydning Lagen derigenom varit underkastad,
som Banken ibland blifver kallad att
bevaka dylika fordringar; man önskar nu
en förklaring, hvilken befriar Banken ifrån
sådant onödigt besvär. Förra Ständer, hos
54II. s*
11G Den ai December f. m.
hvilka frågan äfven förevarit, ansågo Lagen
så tiar, alt ingen förklaring behöfdes.
Men då erfarenheten bevisat motsatsen, och
man utan olägenhet för någon kun vinna
det åsyftade ändamålet, vet jag ej, hvarföre
man skulle fortfarande göra saken besvärligare,
än som behöfves.
Herr Cedersclijöldj Pehr Gustaf: Jag
är förekommen af den sista talaren, och
utber mig få fästa uppmärksamheten på
ordalydelsen i Utskottens Utlåtande. Utskotten
tillstyrka: Att en Lagförklaring,
sådan den i BancoUtskottets förrberörde
Memorial No 3y blifvit föreslagen, må i
Grundlagsenlig ordning blifva utverkad.
Förslaget är således inom Utskotten uppgjordt
och godkändt, samt öfverlemnadt åt
Rikets Ständer för att till verkställighet befordras,
Om Utlåtandet bifalles, går allt
det öfriga af sig sjelf.
Friherre Cederström'. Då det undantag,
som här är i fråga att göras, ifrån ett
allmänt stadgande, naturligtvis bör intagas
i Lagen, för att ej göra Lagverket mera
inveckladt, än det redan är, är det naturligt
att om Rikets Ständer besluta LagfÖrändringen,
måste den §. förändras, som får
tillägget. Det är ej möjligt, att till Kongl.
Majit framställa den önskan, att i Grundlagsenlig
form utfärda en Lagförklaring. Här
finnes väl, såsom Grefve Gyldenstolpe upp
-
Den a-i December f. m. 117
Jäst, livad man önskar, men derföre är icke
en redaction föreslagen, hvilken nian kan
bifalla. Om §:s redaction förändras, är
liela saken bjelpt.
Herr Ribbingj Arvid: Ehuru jag ej
var Ledamot af Lagutskottet, dä detta Utlåtande
utfärdades, tror jag dock, att tvisten
egenteligen ligger uti ett uttryck i
slutet af detsamma. Der står, att Rikets
Ständer skola utverka en Lagförklaring,
Ordet utverka är mindre rigtigl; anhålla
vore bättre. Men jag hemställer, om det
är värdt, att för en sådan småsak återremittera
Utlåtandet, då det bestämdt innehåller,
hurudan redactionen af Lagförklaringen
bör vara, enar det hänvisar till ordalydelsen
i BancoUtskotlets Memorial N:o
3^. Det är redan anmärkt, att förra Ständer
stadnade i det beslut, att ej begära
någon lagförklaring i detta afseende, emedan
den ansågs öfverflödig. Det berm- naturligtvis
på Kongl. Maj:t, om lian finner
för godt att intaga denna förändring i ConcursLagen,
eller utfärda den genom en särskild
Författning. Jag förenar mig med
dem, som vilja bifalla Utlåtandet, så mycket
heldre, som det kan ske utan våda för
saken.
Herr Hjerta: Jag kan ej förena mig
om annat behandlingssätt i detta afsee de,
än ali 18*18 års ConcursStadga förtydligas,
Den 21 December f. m.
s5 att pantsedlar ej behöfva bevakas. Detta
är det vigtigaste, ty man bör icke endast
tänka på de pantsedlar, hvilka Banken
har, utan på alla som finnas. Jag anhåller
om återremiss af Utlåtandet, emedan
jag icke finner, huru derom delvis
kan beslutas, då det första gången är före.
Om Utlåtandet vore 2:dra gången föredraget,
kunde Ridderskapet och Adeln sjelf
besluta en redaction, men som det ej nu
går an, förenar jag mig om återremiss, så
mycket heldre, som vi annars frångå bruket,
att bestämdt uppgifva, huru Lagförklaringen
bör vara.
Herr von Hartmansdorff: Jag anhåller
få veta, huru de andra Stånden afgjort
delta mål.
Undertecknad Riddarhus - Secreterare :
Högvördige PresteStåndet och Hedervärda
BondeStåndet hafva bifallit Utskottens Utlåtande;
BorgareStåndet har låtit vid BancoUtskottets
Memorial bero.
Herr von Hartmansdorff: Efter den
nu lemnade upplysningen är det utan ändamål
att tvista om saken, utan öfverlemnar
jag åt mina motståndare att afgöra
den, huru de sjelfva för godt finna.
Herr Ribbing: Efter den sista upplysningen
är visserligen ingen ting i målet att
tillgöra; jag vill dock fästa Herr Hjertås
Den 21 December f. m•
uppmärksamhet derpå, att slutet af Rikets
Ständers Förslag till ändrad ConcursLag
innehåller Rikets Ständers underdåniga önskan,
att Kongl. Maj;t måtte låta upptaga
alla ändringarne i en ny redaclion, så att
de finnas på ett ställe, och att en fullständig
Lag måtte blifva utfärdad.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Banco- och
LagUtskottens ifrågavarande Utlåtande gjorde
anmärkningar böra föranleda till återremiss
deraf.
Ropades Ja och Nej.
Uppå derefter framställd proposition,
blef berörde Utlåtande af Ridderskapet och
Adelil bifallit.
Föredrogs å nyo och bifölls Bancooch
LagUtskottens den 23 sisllidne October
under N:o 83 afgifne, och den 2 sist—
lidne November e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar vid
BancoUtskoltets under N:o iq förut meddeldte
Memorial, i följd af 1827 års RevisionsBerättelse,
rörande ändring uti 3 Art,
2 §. 2 mom. af det Reglemente för OdlingsLån,
som, genom Kongl. Maj:ts Nådiga
Kungörelse den 20 Januarii 1824, blifvit
till allmän efterrättelse utfärdadt.
x2o Den 2i December f. m.
Företogs till pröfning LagUtskottets
den 7 sistlidne November under N:o 135
afgifue, och den 20 i samma månad e. m.
på bordet lagile, Betänkande, öfver väckt
fråga, att efterlefvande Makas andel i Bo
skall vara befriad från Boupplecknings-afgifter
till Slaten.
Herr Tham_, Wollrath: Genom detta
Betänkandes antagande skulle en förändring
uppslå i den af Rikets Ständer gillade Förordning
om Stämplade pappers-afgiften. Der
står utsatt, att ChartaeSigillatae-afgiften skall
erläggas för bela boet, då det uppgår till
en viss summa; om det blifvit sagdt, att
den skulle erläggas, sedan den efterlefvandes
andel ej blifvit upptagen i Bouppteckningen,
så bade det varit rät!; men na
tror jag ej, att Utskottet kan ändra, livad
Rikets Ständer redan beslutat.
Grefve Gyldenstolpe, Anton Gabriel:
Jag instämmer med Herr Tham deruti, att
ett bifall lill detta Betänkande skulle förorsaka
ändring i Rikets Ständers beslut om
CbartreSigillatas-afgiften. Ett bifall härtill
skulle äfven förminska den af StatsUlskollet
beräknade inkomstsumma, så vidt denna
grundar sig på Sterbbus-afgiften, hvilken
af StatsUtskottet ansetts komma att
utgå, såsom hittills skett. Af desse anledningar
anhåller jag om återremiss eller afslag
å Betänkandet.
Den 21 December f. in.
121
Herr Ribbing > Arvid: Jag tror äfven,
att detta Betänkande bör afslås, såsom ingripande
i StatsRegleringen och Bevillningsgrnnderna,
samt emedan den förändring
Herr Tham omnämnt, att den efterlefvandes
andel ej bör upptagas i Bouppteckningen,
ej går an att bestämma, då den eflerlefvande
ej vet sin andel före arfskiftet.
Friherre Cederström, Jacob: Jag får
upplysa, att Borgare- och BondeStånden
bifallit Betänkandet, samt att PresteStåndet
afslagit detsamma. Jag tillstyrker derföre
afslag derå, på det saken må förfalla.
Hans Excellencc Herr Grefven och
LandtMarskdlken gjorde proposition till bifall
å LagUtskottets ifrågavarande Betänkande.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence framställde
proposition till afslag å samma Betänkande;
hvilken proposition med Ja besvarades.
Föredrogs å nyo och bifölls LagUtskottets
den 7 sistlidne November under
N:o i36 afgifne, och den 10 i samma månad
e. m. på bordet lagde, Betänkande,
öfver väckt motion om inrättande af stamgods
för de å Svenska Riddarhuset introducerade
Grefliga, Friherrliga och Adeliga
Äller.
122
Den 21 December f. m.
Till pröfning företogs Stats- Bancooch
LagUtskottens den 29 sistlidne September
under N:o 17 afgifne, och den 25 sistlidne
November e. m. på bordet lagde, Utlåtande
öfver väckt fråga angående fri Ränteberäkning.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhardt
Tiden för räntans frögifvande är ännu icke
inne i Sverige. Så länge vi icke äga något
rörelsecapital i den öfriga verldens
eller klingande mynt, hvarigenom utländska
capitaler ej kunna concurrera med våra
inländska, och vårt rörelsecapital är inskränkt
nära inom ett visst belopp, är äfven
en viss gräns nödig för räntans. Utomdess
är största delen af vårt land så glest
bebodt, och en del så aflägsen, att äfven
om utländska capitaler kunde med fördel
användas i Riket, åtskilliga landskaper likväl
måste förblifva i beroende af några få
Capita listers inom orten godtyckliga räuteberäkning.
Herr Rosenblad_, Bernhardt Det fägnar
mig, att den siste Ledamoten bifaller
Utskottens satts; Utskotten hafva varit af
just samma tanka som Herr Munck af Rosenschöld;
och jag hoppas således, att vi
kunna påräkna hans röst,
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Det
är visserligen icke min mening, att yrka
återremiss af Utlåtandet, men jag vill blott
Den 21 December f. m.
förklara mig vara af motsatt öfvertygelse
med de båda siste Talarne. Jag anser, att
ju sämre myntet är, ju angelägnare bör man
vara, att kunna få capitaler för godt pris.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å Utskottens förevarande Utlåtande.
Ropades Ja.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Jag får desto heldre reservera mig emot
Ridderskapets och Adelns nu fattade beslut,
som jag väckt en motion, angående
fri ränta, hvilken blifvit till Lagutskottet
remitterad.
k nyo föredrogs Stats- Banco- och
LagUtskottens den 9 sistlidne October under
N:o 18 afgifne, och den a5 derpåföljde
November e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, angående förändring och
tillägg i Ansvarighets-Lagarne för Rikets
Ständers Fullmägtige i Banken och RiksgäldsContoiret,
samt Directeurerne vid LåneContoiren
i Götheborg och Malmö,
Friherre Cederström, Jacob: Detta Utlåtande
är redan af de öfrige trenne RiksStånden
bifallit.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Efter att hafva genomläst förenade Stats
-
Den 2i December f. m.
Banco- och LagUtskottens Utlåtande N:o
18 i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition angående förändring och tillägg
i AnsvarighetsLagarne för Rikets Ständers
Fullmägtige i Banken och RiksgäldsContoiret,
samt Directeurerne vid LåneContoiren
i Götheborg och Malmö, är jag
inom mig mera benägen att tro, det beredvillighet
och tjenstaktighet, än något annat
motiverat Utskottens handlingssätt.
Jag ber derföre Utskottens värde Ledamöter
vara försäkrade, att det ingalunda
är för alt försöka verka på deras öfvertygelse,
som jag å nyo yttrar mig i detta
ämne, utan det är för att inför Svenska
Folket ådagalägga, huru lätt sinnet ger vika
för Magtens vilja, då fråga är att bortskänka
Nationens heliga rättigheter.
66 och 67 §§:ne i Riksdagsordningen
lyda som följer:
66:te §. ”Riksens Ständer välje vid
”hvarje Riksdag, genom slutna sedlar, hvart
”Stånd för sig, samfäldt och ej medelst
”Eiectorer, sina BancoFullmäglige, Tre af
”hvarje Stånd; börande valet förrättas så
”tidigt, att desse Fullmägtige må kunna,
”medan Riksens Ständer ännu äro försam”iade,
sin befattning tillträda. Dem ålig”ger,
att, jemlikt vid hvarje Riksdag af
”BancoUtskottet utfärdadt Reglemente, förvalta
Bankens medel och tillhörigheter,
"samt inför Riksens Ständer, eller af dem
Den 2i December f. m.
”förordnade Revisorer, redovisa. Yppas vid
”deras öfverläggningar skiljaktighet i me”ningarne,
böra de till Protocollet afgifva
”sina röster, hvilka per Capita beräknas;
”i de fall då rösterne äro lika, äge Ordföranden
afgörande-röst.”
Ö7:de §. ”Efter förenämnde grunder,
”så i afseende på valsätt, som tid, må vid
”alla Riksdagar Fullmägtige i RiksgäldsCon”toiret
af Riksens Ständer utses. Desse Full”mäglige
skola likaledes vara Tre af hvarje
RiksStånd, med åliggande, att uti allt
”ovilkorligen sig rätta efter de Instructio”ner
Riksens Ständer för dem utfärda; och
”galle för dem, i händelse af skiljaktighet,
"hvad i nästföregående §. för BancoFull"mägtige
stadgadt är.”
Efter desse besvurne GrundlagsParagrapher
äro Rikets Ständer berättigade, att
för sine Fullmägtige i Banken och RiksgäldsContoiret
utfärda Instructioner, som
till ovilkorlig åtlydnad skola lända.
Under den i Maj 1810 äro AnsvarighetsLagar
för Fullmägtige i Banken och
RiksgäldsContoiret af Rikets Ständer fastställde,
och innehåller 10 §. i AnsvarighelsLagen
för Fullmägtige i Banken:
”Öfver Kongl. Svea HofRätts Utslag i
”dessa mål kunna väl hos Kongl. Majrt underdåniga
besvär anföras; dock må den
”Fullmägtig, som, genom HofRältens Dom,
Den 21 December f. m.
”blifvit skiljd från befattning med Banco”Förvaltningen,
ehvad denna Dom ändras
”eller ej, eller den klagande benådas, icke
”i sin befattning åter kunna insättas utan
”af RiksStånden sjelfve.”
Samt ii §. i AnsvarighetsLagen för
Fullmägtige i RiksgäldsContoiret:
”Öfver Kongl. Svea HofRätts Utslag i
”dessa mål kunna väl bos Kongl. Maj:t underdåniga
besvär anföras; dock må den
”Fullmägtig, som genom HofRättens Dom
”blifvit skiljd från befattning med Riks”gäldsFörvaltningen,
ehvad denne Dom ändras
eller ej, eller den klagande benådas,
”icke åter kunna insättas i sin befattning
”utan af det RiksStånd, hvars Fullmägtig
”han varit.”
Kongl. Maj:ts till Rikets Ständer nu
aflåtne Nådiga Proposistion åter innehåller
framställning om den förändring i nyssnämnde
§§., samt ett sådant tillägg i AnsvarighetsLagen
för Directeurerne i DiscontContoiren
i Götheborg och Malmö, som innefattas
i följande nya Redaction:
”Är den tilltalade eller åklagaren miss”nöjd
med HofRättens dom i desse mål,
”äge han att dem äfven, i den ordning i
”allmänhet för brottmål är stadgadt, anfö”ra
besvär, hvilka hos Konungen i Dess
”Högste Domstol upptagas och pröfvas.
"Är Fullmägtig (Directeur) genom Tiof
-
Den 21 December f. m.
127
”Rättens Dom förklarad förlustig den ho”nom
anförtrodda befattning, vare lian från
”utöfningen deraf skild, intill dess Högste
”Domstolen sig slutligen utlåtit.
”Blifver sådan dom af Högste Domstolen
upphäfven och den tilltalade befri”ad,
återtage han genast sin tjensteulöfning.
”Varder slik dom af Högste Domstolen fast”släld,
må den sålunda dömde Fullmägti”gen
(Directeuren) icke kunna uti befatt*'ningen
återinsättas, ulan genom nytt val
”af vederbörande RiksStånd.”
Då denna Nådiga Proposition till Utskotten
remitterades, åtföljdes densamma af
ett mitt anförande, som Utskotten ansett
hufvudsakligen innehålla:
”Alt då Riksens Ständer för deras uti
”AnsvarighetsLagarne uttryckte rättsbegrepp
”tagit ledning af sjelfva Grundlagen, bvar”med
AnsvarighetsLagarne i anseende till
”deras ändamål och syftning voro fullkomligt
analoge, skulle Riksens Ständers bi”fall
till den Kongl. Propositionen kunna
”föranleda till det omdöme, att någon ofullkomlighet
äfven vidlådar 35 §. i Grundlaken;
att om Riksens Ständer afsade sig och
”på Högsta Domstolen öfverflyttade rättig”heten
att pröfva och bedöma den morali”ska
delen af frågan, hvarpå den Kongl.
”Propositionen hade afseende, eller förtro”endet
och den derifrån oskiljaktiga rätlig”heten
för Fullmägtige eller Directeurer,
128 Den 21 December f. m.
”att genast återtaga tjensteutöfningen, skul”le
Rik els Ständer i och med detsamma
”förneka sin egen förmåga och vilja, att ut"öfva
de praerogativer, hvilka af ingen an”nan
magt kunde innehafvas; och att, då
”det vöre Riksens Ständer, som antogo Full”mäglige
i Banken och RiksgäldsContoiret
”samt Directeurerne i DiscontContoiren,
”hvilka alla, enligt 66 och 67 §§. i Riksdagsordningen,
borde ovilkorligt rätta sig
”efter de Instructioner Riksens Ständer
”för dem utfärdade, så kunde ock ingen
”annan, än Riksens Ständer, tillkomma, att
”återgifva sine Fullmägtige det förtroende
”de ägt, men förlorat; uppå hvilka skäl
”Herr Rosenqvist ansett den Kongl. Propositionen
ej kunna bifallas."
Deröfver hafva Utskotten yttrat sig
sålunda:
”Vid granskning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition i detta ämne, hafva Ut”skotten
ej funnit densamma innefatta nå”gon
anledning till de farhågor, hvilka
”Herr Rosenqvist sökt väcka emot den”sammas
antagande, eller till den af Herr
”Rosenqvist yttrade mening, att ett bifall
”till samma Nådiga Proposition skulle innebära
någon slags öfverlåtelse på Högsta
”Domstolen af en Riksens Ständers hittills
”tillkommande rätt, att åt en deras Full”mägtig
eller Directeur återgifva dess tjenste
-
Den i r December f. rti.
Iä9
"stebefattning; utan tro Utskotten framställ*
”ningen i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
”tydeligen ådagalägga, att genom den föreslagna
förändringen allenast åt Högsta
”Domaremagten förvaras rättigheten, alt,
”med gällande kraft, ändra en af Underdomstol
fäld Dom, i händelse Högsta Do»
”maremagten finner Lagen och rättvisan det
”fordra; i hvilken händelse den tilltalade
”Fullmägtige eller Directeuren måste anses
”bibehållen vid det af Riksens Ständer ho»
”norn lemnade förtroende, på den grund,
”att han samma förtroende ej någonsin förverkat.
”
Om Utskotten, i stället för denna paralipse,
helt enkelt sagt, att som inga skäl
gro mägtiga att emotstå den absoluta viljan,
samt servilite och undergifvenhet alltid
böra gå magten krypande till mötes,
anse Utskotten, med uppoffrande af den
rätt 66 och 67 §§. Riksdagsordningen Rikets
Ständer tillägga, sig böra tillstyrka deri
Redactions-förändring, som Kongl. Maj:t's
Nådiga Proposition innehåller; så hade jag
icke skolat klandra en sådan redbarhet i
handlingssätt, som, åtminstone för sin öp*
penhet skull, haft någon förtjenst.
Men att Utskotten dictatoriskt för k la»
rat de af mig anförde skäl innebära farhåga,
alt någon Rikets Ständers tillkommande
magt skulle öfverflyttas på Högsta Dom
54
H. .9
Den 21 December f. m.
stolen, det anser jag vara af Utskotten gjordt,
blott för att kunna lika dictatoriskt bedöma
denna farhåga vara ogrundad; och lärer ett
så beskalfadt vederläggningssätt icke kunna
af den upplystare medborgareklassen gillas.
Enär minoriteten, till hvilken jag alltid
skall räkna som en utmärkt heder, att under
denna Riksdag hafva hört, alltid anfört skäl,
som aldrig kunnat vederlagts, med annat än
antingen de öfverlägsna massorna af hoprullade
voteringssedlar, eller lika öfverlägsna
Ja och Nej-rop, så vill jag nu försöka
ådagalägga, att Utskotten misstagit sig. ”Då
”det ostridigt är af vigt,” säga Utskotten,
”att AnsvarighetsLagarne för Rikets Stän”ders
Fullmägtige och Directeurer äro i öfverensstämmelse
med ej mindre allmänna
”rättsgrunder, ån den i Riket gällande Rättegångsordning,
tro Utskotten, i likhet
”med den af Kongl. Maj:t yttrade åsigt,
”en förändring erfordras uti hvad hittills i
”förenämnde afseende varit stadgadt och
”föreslagit.”
Om desse Utskottens argumentef skulle
antagas, och Utskottens åberopade rättsgrunder,
samt den i Riket gällande Rättegångsordning,
böra tillämpas på personer,
som innehafva den ena Statsmagtens förtroende-tjenster,
så måtte väl samma rättsgrunder,
och Rättegångssätt böra gälla vid
den andra Statsmagtens genom dess förtroende
tillsatte Embetsman; så framt icke
Den 21 December f. m. i3i
meningen är aLt göra den grundsatts gällande,
att en formalitet eller Rättegångsordning
betyder mycket mera, än hela Bankens
säkerhet, och att således nämnde säkerhet
bör prompt gifva vika för en formalitet;
och således måste logice deraf följa,
alt om den ena Slatsmagtens Embetsman,
hvilka innehafva förtroende-poster,
äro underkastade det vanliga Rättegångssältet;
så måste äfven den andra Statsmagtens
Embetsman, som hafva förtroende-poster,
komma under samma predicament,
och följakteligen 35 §. RegeringsFormen
nödvändigt, conformt med de af
Utskotten nu föreslagne rättsgrunder, undergå
en total förändring, eller rent af
strykas ut.
Banco- och RiksgäldsFullmägtige, samt
Directeurerne vid DiscontContoiren i Götheborg
och Malmö väljas af Rikets Ständer;
och om desse Fullmägtige samt Directeurer
i och för deras Embels-utöfning
skulle dömmas sine förtroende-poster förlustige,
så kan väl, enligt både Lag och
Moral, ingen annan lemna dem det förverkade
förtroendet åter, än samma Statsmagt,
från hvilken det utgått. — Om således detta
förhållande betragtas från en rätt synpunkt,
finner man, alt de förseelser, som
af bemälde Fullmägtige och Directeurer,
möjligen skulle kunna begås, alltid mäste
vara af den egenskap, att den andra Stats
-
Den 21 December f. m.
magten deraf baft något intresse; och det
blifver då påtagligt, alt den Statsmagt, som
af förseelsen haft fördel, skall göra påföljden
för den felagtige så lindrig som möjligt
är, och dessutom, genom hans återinsättande
i tjensteutöfning, bereda sig hans
benägenhet att åter igen vara tjenstaktig på
sina Committenters bekostnad.
Detta hafva Stiftarne af AnsvarighetsLagarne
för Banco- och RiksgäldsFullmägtige
samt Directeurerne noga insett, då de
förordnat, alt den Fulimägtig, som genom
HofRättens dom blifvit skiljd från befattning
med förvaltningen, ehvad domen ändras
eller ej, eller den klagande benådas,
icke må i sin befattning åter kunna insättas,
utan af Rikets Ständer sjelfve. — HofRätten
är den ÖfverDomstol, som det tillkommer
att pröfva och bedöma, om en
Fulimägtig förverkat det förtroende han af
Rikets Ständer erhållit. — HofRätten är den
ÖfverDomstol, som det ensamt tillkommer
att tolka Lagens rätta mening, och hvilken
det icke är tillåtit att hafva några considerationer,
hvarken för den ena eller andra
Statsmagten;— med ett ord Medborglighetens
och den Lagbundna Frihetens —
eller Folkets Domstol.
Rikets Ständer hafva noga beräknat alla
dessa förhållanden, hvadan ock stadgadt blifvit,
att det förtroende, som denna Folkets
Domstol funnit vara af Fullmäglige förver
-
Den 21 December f. m.
kadt, icke bör af Konungen i Dess Högsta
Domstol kunna dem återgifvas.
Förhållandet är nära nog lika med en,
som rättvisligen blifvit dömd äran förlustig.
Kongl. Maj:t kan väl af gunst och Nåd
gifva äran åter, men denna återgifna ära
står endast på papperet, ty invändigt kan
Kongl. Maj:t icke mera placera den.
En person, som brukas till spion af
den ena Statsmagten, kan icke med hvad
Kongl. Bref eller Patent som heldst mera
anses som hederlig karl, ty sedan det kommit
så långt, att man skall behöfva, att med
Kongligt Bref bevisa sin ära, så är en sådan
bevisning den fullkomligaste molbevisning.
En förrädare emot sitt fädernesland kan
aldrig mera göra anspråk på någon redlig
mans aktning, hvarken i det fädernesland,
som han förrådt, eller det han med sitt förräderi
gagnat, men det senare landet, hvars
fördel han befrämjat, lemnar honom likväl
skydd, och uppfyller de capitulationsvilkor
han sig betingat, som lösepenning för den
ära han afklädt sig.
Den offentlige mannen, som talar för
det allmänna bästa, om han förnedrar sig
till den grad, att han med förgätenhet af
den pligt han är skyldig sine medborgare,
säljer dess förmåner— uppoffrar sine landsmäns
frihet och egendom, genom sin rösts
lemnande åt magtens godtyckliga vilja, om
.34
Den 11 December f. m.
l.au derför betingar sig — oell erhåller titlar,
stjernor och band; månne han af sine
landsmän blir betitlad och benämnd för annat
än en fal och föraktlig usling, och månne
bandstumparne, i den upplystes och rättsinniges
ögon, betraktas annorlunda än —.
personen, pcb månne icke banden anses af
mindre värde på en sådan usel kropp, än
hvad de gälde, då de alntals uppmättes i
bandboden. — Ifrån denna synpunkt hafva
Rikets Ständer, då de stiftade de lill ändring
nu föreslagne Ansvarighetslagar, ganska
säkert utgått, och noga beräknat följderna
af den rättighet, som nu vill öfverflyttas
från den ena Statsmagten på den andra.
Ändringen är således vådlig, och följ-,
derna kunna blifva oberäkneliga.
Hvilken belöning kan en Monark, äfven
den mägtigaste på jorden, gifva, sorn
öfverträffar — som ens kan compareras med
den, alt äga hela Allmänhetens förtroende.
Min imagination kan icke uppgöra någon
sådan; ty då sjelfva Monarkens värde ligger
uti den aktning han af Folket förtjenar;
det yill säga, som är inskrifven i deras bjertan,
intet sådana högljudda hurrarop, som
Poiiserne mot betalning af köpte skaror anvärfva;
då frågar jag, hvad värde en belöning
af litel och stjerna äger, om medborgarne
äro öfvertygade, alt den decorerade
ej förtjent den, heldst om man vet att
en sådan påklädd man icke är mästare af
en egen grundelig tanka i det mest triviala
De n 21 December f. m.
i35
ämne. Folket kan icke belöna med några
placater, diplomer, eller med något lysande
prål. Också kunna aldrig dess rätts förfäktare
ambitionera sådant. Nej! Folken kunna
icke gifva annan belöning, än den tysta
gärd af aktning, som är förvarad i hvarje
vältänkande menniskas bröst.
Den, som genom sitt handlingssätt bar
förtjent en sådan gärd af medborgerlig aktning,
att han hedras med förtroende att
vara Folkets Ombud, eller Fullmägtig i Banken
eller RiksgäldsContoiret, eller Direktör
i DiscontContoiren; en sådan, om han till
den grad skulle yara äreförgäten och glömsk
af de pligter, hvartill ett sådant förtroende
honom förbinder, att han kunde öfverträda
de af Folket honom gifne instructioner; så
frågar jag, om samma person är i sjelfva
verket förtjent att återfå förtroendet? Och
föreställom oss den olycksaliga händelse,
alt det af Utskotten tillstyrkta Utlåtande
skulle bifallas, och en dylik person af den
ena Statsmagten insättas uti en befattning,
hvartill den andra Statsmagten ansett honom
icke mera värdig; med hvilken hemsk
känsla skulle icke de andra redlige Fullmägtige
och Direktörer se honom ibland sig.
Om nu Utskottens förslag jemföres med
ett annat från Lagutskottet icke längesedan
afgifvit project om mordhabiters införande,
och menniskolifs uppoffrande åt en fångförares
discretion, kan jag från mig allde
-
Den 21 December f. ni.
les icke aflägsna den farhåga, att elt system
kan vara på vägen att införas, hvarigenom
allt, hvad som förut varit heligt, skulle
förintas; att allt begrepp om religion, moral,
natur och folkrätt skulle utrotas, samt
inqvisition, jesuitism och katholicism trir
umferande uppstiga på ruinerne af frihet,
dygd och upplysning. Det är med den mest
sorgliga känsla jag betraktar dessa ögon*
blick, då jag sorn representant i det fria
Sverige skall se mig nödsakad af förnuft
och samvete hänföras till dessa reflexioner;
måtte mina dystra aningar aldrig realiseras;
men jag skall emellertid icke göra mig förtjent
af den förebråelse, att hafva visat likgiltighet
vid tillfällen, då jag insett vådor
för det allmänna bästa vara på vägen alt
tillskapas,
Jag betraktar, och skall alltid betrakta
Fullmägtige i Banken och RiksgäldsContoi*
Tet, samt Direktörerne i Disconterne, icke
såsom underordnade Embetsman, utan så*
som Folkets Ombud, endast och allenast beroende
af Folkets förtroende, så länge de
gjort sig deraf förtjente, det vill säga så
länge, och intilldess de uraktlåtit att följa
de stadgar, som, till bevarande af Folkets
Tätt och bästa, för dem varit utfärdade;
men ifrån den stund de uraktlåtit elt sådant
deras åliggande, och således missbrukat
det dem gifna förtroende, skall jag aldrig
medgifva att någon annan magt, än
den, under hvars valde de sortera, bör kun*
Den 21 December f. m. 137
na dera ett sådant förtroende återskänka.
Målte vi således noga taga oss till vara, att
icke besluta någon förändring uti de nu gällande
§§:ne i Ansvarighetslagarne för Fullrnägtige
i Banken och RiksgäldsContoiret,
samt Direktörerne i DiscontContoiren i Götheborg
och Malmö; ty blir förändringen
en gång gjord, och såmedelst åt Regeringen
öfverlåtit, att indirecte återbesätta de
ifrågavarande förtroende-posterna, sedan deras
innehafvare under Riksdagarnes mellantider
dem förverkat, så är det ju ingen omöjlighet,
att Bankens alla redbarheter kunna
småningom gifvas till pris åt obetänksamma
och olyckliga företags utförande, hvilka, sedan
de en gång blifvit gjorda, icke mera
kunna ändras. På alla dessa skäl anhåller
jag således om proposition till afslag å Utskottens
Utlåtande.
Hvarefter Herr Rosenqvist munteligen
tilläde:
I afseende på den af Friherre Cederström
nyss lemnade upplysning, att de andra
trenne RiksStånden redan bifallit ifrågavarande
Utlåtande, anser jag mig skyldig
förklara, det jag alldeles icke gillar den
öfliga vana, att vid ett ärendes förehafvande
på Riddarhuset först efterfråga och höra sig
före, huru samma ärende blifvit af de 3:ne
andra RiksStånden afgjordt. Om jag någonsin
gjort en sådan förfrågning, skulle jag
anse grunden dertill omöjligt kunna vara
138
Den 2i December f. m.
någon annan, än antingen nyfikenhet, m
lansia mera tillhörande kaffekoppen och den
gamla tanten, än lagstiftningen och representanten,
eller ock att få ledning af de
andra Ståndens beslut, hvilket uppsåt åter
skulle affischera brist på egen öfvertygelse
i ämnet, eller att den, som till äfventyrs
finnes, är så vek och smidig, att den rättar
sig efter omständigheterna. För min del
skall det emellertid alltid vara likgiltigt,
huru de andra Stånden besluta, ty sådant
kan i intet fall rubba min Öfvertygelse.—
Jag beklagar, att Friherre Cederström oanmodad
underrättat mig om resultatet af de
öfrige Ståndens beslut; och jag beklagar ännu
mera, att ett beslut af dem är fattadt
af sådan beskaffenhet, men det oaktadt yrkar
jag proposition till afslag å ett Utlåtande,
som åsyftar det mest ingripande i
representanternas moraliska rättigheter.
Herr Rosenblad: Tillhörande minoriteten
inom Utskotten, hade jag ämnat begära
afslag å Utlåtandet, men jag afstår derifrån,
sedan Herr Rosenqvists försvar af vår
tanka låter mig misströsta att vinna detta
afslag, samt i alla fall de öfriga Ståndens
bifall afgjort frågan. Jag vill sålunda icke
borttaga en dyrbar tid med en onödig discus
s i o n i ett ämne, der Rikets Ständers beslut
redan är fattadt. Mina enskilda tankar
äro dessutom förvarade uti min Utlåtandet
åtföljande reservation. Vi, som icke dela
Den 21 December f. m.
samma öfvertygelse, lunna dock icke misskänna
den aktningsvärda majoritet, hvaraf
vi blifvit öfverröstade, och skola aldrig förblanda
oss med dem, som, på ett mindre
värdigt sätt, felat emot den aktning de äro
skyldiga MedRepresentanters fria öfvertygelse.
Herr Cederschjöld s Pehr Gustaf: Detta
ämne är af en ganska kinkig beskaffenhet,
och jag är ännu tvehogsen, om hvad deruti
skall vara det rätta. Det fägnar mig emellertid
att se, huru rättsbegreppen småningom
fortgå till sin utveckling, såsom man
kan finna deraf, att Kongl. Maj:t år 1824
ogillat, hvad han 1810 sanctionerat. E11
Omständighet vill jag dock fästa uppmärksamheten
på. I egde och io:de §§:ne af de
föreslagne Ansyarighetslagarne står: och af -  hålle sig den tilltalade ifrån Fullmägtiges
sammankomsterj intill dess han blifvit frikänd.
Men det finnes två sätt att blifva frikänd.
Det ena är positift ^ då anledningen
till angifvelsen förklaras alldeles ogrundad.
Det andra är blott negatift; då den anklagade
ej kan till brott bindas, i brist af bevis.
Den, som blir positift frikänd, synes
böra njuta till godo alla sina fordna rättigheter;
men den, som blifvit endast negatift
frikänd, och mot hvilken svåra gravamina
existera, bör, oaktadt han icke kan
fällas, likväl ej kunna åter insättas i utöfningen
af ett så stort förtroende, som alt
Den 2t December f. m.
vara Rikets Ständers Fullmägtig. Då likväl
i gamla Ansvarighetslagen ingenting derom
är stadgadt, hemställer jag, om ej Utlåtandet
bör återremitteras, på det Utskotten
må komma i tillfälle att föreslå ett tillägg,
hvilket är så nödvändigt, och hvarigenom
de stridiga meningarne bäst torde kunna
förenäs.
Herr Munck af Rosenschöld s Eberhard:
I anledning af Herr Rosenqvists yttrande
om motivet, hvarföre man begär att veta,
hvad de öfriga Stånden beslutat, får jag,
som begärt detta, upplysa, att milt motiv
var att inhämta, om det ändamål jag ville
vinna kunde ernås genom en discussion och
votering; ty jag anser det gamla stadgandet
böra bibehållas. Man bör ihogkomma,
att man här stiftar Lag för framtiden, och
man kan då tänka sig en Regering, som
vill använda inflytelse på Rikets Ständers
Fullmägtige. Om i ett sådant fall Svea HofRält
dömmer en eller flera Fullmägtige skyldige,
så kan Konungen, som utomdess i
Högsta Domstolen ännu har två röster, derstädes
utöfva ett sådant inflytande, attFullmägtigen
blir frikallad från det fel, till hvilket
lian blifvit öfvertalad. Jag påminner
mig, att Fullmägtige i RiksgäldsContoiret
emellan 1792 och 1800 låto af Regeringen
förmå sig att inblanda Contoiret i handel
med kaffe och jern m. m., och detta var
Mi hufvudorsak, att Riksgäldssedlarne se
-
Den 17 December f. m.
dan folio i sådant vanvärde. Om den gamla
Ansvarslagen då hade användts, hade Full'
mäglige säkert blifvit fällde af Svea HofRätt
och förlorat sina platser. Men om Ansvarighetslagen
varit sådan, som nu föreslås,
hade troligen Fullmägtige, ehuru fällde
af HofRätten, blifvit frikallade på högre ort,
emedan de vidtagit en af Regeringen sjelf
föreslagen åtgärd. Jag förenar mig derföre
med de Ledamöter, som önska afsiag å Utlåtandet,
eller, om det första gången är före,
återremiss af detsamma. Vid detta tillfälle,
då fråga är om Bankens helgd, anser jag*
att Ridderskapet och Adeln, utan afseende
å de andra Ståndens beslut, böra ådagalägga
sina tänkesätt.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Stats- Banco- och
LagUtskottens förevarande Utlåtande gjorde
anmärkningar böra föranleda till delsammas
återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
gjorde proposition till bifall af berörde Ut->
låtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Uppå derefter framställd proposition*
blef nämnde Utlåtande af Ridderskapet och
Adeln afslagit.
Den 21 December f. m.
Herr Cederschjöld: Jag anhåller, att
min anmärkning må, såsom en ny motion,
blifva till Utskotten remitterad.
Friherre Cederström: Huru Herr Professor
Cederschjöld kan få remiss på en motion,
som handlar om tillagg till en Lag,
hvarom expedition ovilkorligen måste till
Kongl. Maj:t afgå, enär tre Stånd redan bifallit
densamma, lemnar jag derhän; men
mot Riksdagsordningen strider det, att vid
samma Riksdag göra ändring i ett redan
fattadt och expedieradt beslut.
Herr Cederschjöld: Jag önskar ingen
ändring uti det redan fattade beslutet, utan
blott ett tillägg, hvarom till och med expedition
kan särskilt afgå, i händelse den
första redan blifvit afsänd.
Lades på bordet.
Vid förnyad föredragning bifölls StaisBanco-
och LagUtskottens den c) sistlidne
October under N:o ig afgifne, och den 25
sisth November e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af dels väckt fråga, angående
förnyadt Förslag till Stadga om invisningar
enskilde personer och Bolag emellan;
dels ock gjord Motion om utfärdandet
af en Författning, som tillät, under visse
vilkor, enskilda Assignationers lifgifvande.
ben 21 December f. m. 143
Å nyo föredrogs Stats- och BancoUtskottens
dea ig sistlidne September under
N:o 20 afgifne, och den 25 derpåföljde November
e. m. på bordet lagde, Betänkande,
i afseende på kopparen i de från RiksgäldsContoiret
utgifne skiljemynts-polletter.
Herr Rosenblad > Bernhard: Jag anhåller
om upplysning, huru de andra Stånden
afgjort detta Betänkande.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare :
Förevarande Betänkande är af de öfrige 3:ne
RiksSlånden bifallit.
Uppå derefter framställd proposition,
blef detta Betänkande jemväl af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
Herr Rosenblad: Jag vill icke yrka
återremiss, då Betänkandet är af 3:ne Stånd
bifallit, men får till Protocollet förklara,
att jag icke var närvarande inom Utskotten,
då detta orimliga beslut fattades; ty jag hade
då icke tillstyrkt, att såsom skuld balancera
beloppet af ett skiljemynt, af alldeles
lika halt med det lagligen antagna, och
hvaraf icke på 20 år en enda styfver blifvit
uppvisad till inlösen.
Herr Munck af Rosenschöldj Eberhard:
Jag har flere gånger de sistlidne åren i Köpenhamns'Tidningar
läst annoncer om uppköp
af Svenskt Koppar-skiljemynt, som derföre
lärer innehålla för mycket koppar mot
,44
Den 21 Deeember f. m;
sin i Sverige gängse valör, när vår curs är
mycket hög.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
förenar mig desto heldre i Herr Rosenblads
anförande, som jag vill påminna mig hafva
någon gång förut yttrat denna tanka inom
Ridderskapet och Adeln.
Till pröfning företogs S,tats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotteiis den
16 sistlidne November under N:o g8 afgifne,
och den a5 i samma månad e. m. på
bordet lagde, Utlåtande, angående en jemnare
fördelning af Roteringsbesväret vid
Westerbottens Regemente.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Mot ifrågavarande
Utlåtande voro ganska många an-J
märkningar att göra. Jag vill likväl hufvudsakligen
fästa mig vid den grundsats,
som Utskotten, så väl i detta Utlåtande,
som i frågan om Skånska Roteringen, ådagalagt.
Utskotten synas förutsätta, att det
i Sverige skulle återstå någon jord, som
är den ordinarie roteringen underkastad.
Det är likväl af 1810 års Ständer uttryckligen
stadgadt, att all den jord, som då ej
var med ordinarie rotering belagd, skulle
extra roteras, hvaraf följer, alt ingen ytterligare
ny ordinarie rotering kan jorden åläggas,
utan ett formligt upphäfvande af 1810
års
Den 21 December f. m.
145
8I'S beslut. Nu inträflpar med Westerbotten
det enskiita förhållande, att provincen af
ålder är berättigad att, af den inom provineen
oroterade jorden erhålla en förstärkning
till det gamla Rotehållet. Denna i
KneckteContractet försäkrade, och iy65 erkände,
rätt måste här komma i betraktande
framför ett senare beslut af i8fo$ hvilket
icke kunde upphäfva den förut ofta medgifne
rättighet, sorn ensamt tillkom Westerbottens
Rotehållare, hvilka på denna
grund hafva laglig rätt att fordra den förstärkning
för sina roterade hemman, hvartill
tillgång finnes i nya hemman inom provincen.
Det skulle således vära en orättvisa,
om Rikets Ständer nu besluta , att denna
jord skall åläggas någon annan rotering. Enligt
Utskottens förslag är det likväl fråga
öm en ny rotering inom provincen, och
upphäfvandé af det gamla KneckteContractet.
Men då sådant hvafken af enskild
motionär, eller af Konungen blifvit föreslaget,
anser jag Utskotten hafva varit oberättigade
att föreslå en sådan åtgärd. Den
enda frågan måste således vara, om Westerbottens
gamla rotar skola komma i åtnjutande
af sin gamla rätt, som blifvit dem
så länge beröfvad, senast derigenom, att
de förvaltande Verken undanhållit liandlingarne
i så lång tid. Då det nu beror på
Rikets Ständer att afgöra frågan, tror jag,
att man måste erkänna StatsVerkels skyl
54
H. 10
Den ai December f. ra.
dighet, att godtgöra en förlust, som rotarne
erfarit. Jag vill icke bestämt säga, att man
bör gå tillbaka till alla de år de yarit i
mistning af sin rätt, nemligen Roteförstärkning
genom uppbörd af den Rotefrihets-afgift,
som till StatsVerket ingått. Kanske
måste man stanna vid io års restitution deraf;
men hvad som är obestridligt, är, att
all den jord, som nu kan komma i fråga
att roteras, skall användas till förstärkande
af det varande rotehållet. Jag anhåller af
dessa skäl om återremiss, på det Utskotten,
frångående de falska satser de angifvit, att
det kan blifva fråga om ökad ordinarie rotering,
endast måtte afse den rätt, som icke
utan obillighet och vrångvisa kan frånkännas
Westerbottens Rotehållare;
Herr Hjerta, Gustaf: Jag förenar mig
i den framställning Grefve Horn gjort. 1810
års beslut är tydligt, att all dittills oroterad
jord skall beläggas med extra rotering,
och att det således aldrig bör komma i fråga,
att utsträcka Indelningsverket så, att
nyodlingar och blifvande Hemman skola vara
underkastade ständig rotering. Detta är
vigtigt för landets förkofran och tillväxt,
hvilka ej äro möjliga alt tillvägabringa, så
länge ett hemman, sedan det kommit i ordning,
skall beskattas till det högsta, för att
åter bringas till den Ödemark, hvarifrån
det blifvit upptagit. Jag instämmer i de
förklaringar Grefve Horn afgifvit, att detta
D e ri 21 December f. m.
*47
är stridande emot billighet och Författningar,
samt att det endast är med afseende
å det äldre Contractet och stadgandet för
Westerbotten, söm Utskotten böra behandla
saken. Jag vill väl ej bestämdt bestrida,
att hemmansvärdet skall vara grund för skattläggningen,
men tror det rätta vara, att följa
den grund, hvilken följdes vid första skattningen.
Jag förenar mig i begäran otti återremiss.
Friherre Cederströmj Jacob: De tvenne
Ledamöter, hvilka yttrat sig, hafva påstått
att, enligt 1810 års Ständers beslut, ingen
jord skulle finnas, hvilken nu mera kunde
beläggas med annat än extra rotering. De
värde Ledamöterne hafva glömt, att 1818
och 1823 årens Ständer gjorde den ändring,
alt all sådan jord, som till sin natur var
underkastad ordinarie rotering, borde skiljas
från extra roteringan, och med ordinarie
beläggas. Samma Ledamöter hafva förgätit,
att om de nya hemmanen i Westerbotten
belädes med extra rotering, skulle de ej
mera blifva disponible till förstärkning af
Westerbottens Regementes Rotar, då likväl
1765 års Riksdagsbeslut innehåller, att nyliemmanen
skola förstärka de gamla rotarne.
Utskotten hafva således iakttagit så val
hvad Rikets Ständer på 1760-talet beslöto,
sorn 1810 års Ständers beslut. Det egentliga
föremålet för en återremiss vore,
54 H. »o*
148
Den 21 December f. m.
om Rikets Ständer skulle vilja anslå de
rotefrihetsmedel, som sedan 1^65 influtit,
till godtgörande af Westerbottens Rotehållares
anspråk för den förflutna tiden.
Detta hafva icke Stats- och EkonomiUtskotten
ansett sig kunna föreslå, då dessa medel
ända sedan iy65 städse varit i Staten
beräknade och disponerade af Rikets Ständer,
utan att Rikets Ständer gjort afseende
på den särskilta Författning, som lofvade
förstärkning åt rotarne vid Westerbottens
Regemente. För min del anser jag klart,
att så snart frihetsåren för nyhemman varit
förflutne, hemmanen bordt indelas på
rotarne, tills de fått den förstärkning, som
först var afsedd, så framt sådant varit möjligt;
men nu är förhållandet det, att största
delen af rotarne ej hafva mera än ett
mantal, och att de således äro berättigade
att få omkring % mantal till, i den ordning
nyhemman uppkomma. Om det skulle ske
successive, skulle det blifva en högst besynnerlig
tvist om bättre rätt att komma
i åtnjutande af det nya hemmanet, ty alla
ville naturligtvis vinna denna förmån, och
hemmanet kunde likväl icke användas till
mera än en eller två rotars förstärkande.
Af sådan anledning hafva Kongl. Majrt och
Rikets Ständer funnit omöjligheten, alt partielt
för hemmanen göra en sådan jemkning,
och hafva afhidat, att flere hemman
skulle tillkomma, på det en ordentligare
jemkning skulle kunna ske. Nu är det för
-
Den 21 December f. m.
*49
hållande, att en sådan jemkning kan ske,
och, till följd af de afvittringar, som redan
blifvit gjorde, anser jag icke omöjligt,
att hela jemkningen provisoriskt kail göras,
Hvad som öfverblifver, kommer att öka den
ordinarie roteringsstyrkan, sedan frihetsåren
tilländalupit. Den förutsättning, att ett hemman,
som njutit 5o frihetsår, skulle, då
det ingår i rotering, åter falla i ödesmål,
är en supposition, hvilken ej kommer till
verkställighet. Räntorne der äro ej af sådan
beskaffenhet, och har nyhemmanet kommit
till den kraft, att det kan bära skattläggningen,
behöfver man ej frukta, att det
icke kan bära roteringen, såsom deri beräknad,
och lindrigare, sedan rotarnes förstärka
ning blifvit verkställd. I fall således Ridderskapet
och Adeln icke skulle anse frågan
om restitution af rotefrihetsmedlen böra föranleda
lill återremiss, finner jag intet skäl
dertill, men får likväl upplysa, att de tre
öfrige Stånden återremitterat målet, hvarföre
jag här visserligen icke skall sälta mig
emot en återremiss.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMar,ikalken tillkännagaf, att Plenum
komme klockan half till 6 i eftermiddag
alt fortsättas.
Friherre af Nordin_, Carl Johan: Efter
de upplysningar Friherre Cederström
lemnat, har jag ej mycket att tillägga; men
jag kan ej dölja, att det förundrar mig höra
i5o Den 3i December f. ro.
ytt ras ilen satts, att i Sverige ingen oro-;
terad jord skulle finnas, som det åligger
bära ordinarie rotering. Jag tror, såsom
Friherre Cederström, att Rikets Ständers
beslut 1810 är ändradt genom besluten 1818
och 1828, oell att hvad Herr Hjerta yttrat
om beslutet i8to, rörande all oroterad jords
extra rotering, icke förtjena?’ afseende. Derjemte
tror jag, att i nu gällande Bevillningsstadga
finnes bestämdt sagdt., att en
rotefrihetsafgift skall erläggas af sådana hemman,
hvilka äro skyldige att draga ordinarie
rotering, men ej göra det. Ett sådant
stadgande har funnits allt sedan 1812 uti
alla BevillningsFörordningar, och det vore
en nonsens, i fall ingen jord af sådan beskaffenhet
funnes. Detta måtte åtminstone
bevisa, att föregående Ständer ansett jord
finnas, som bör draga ordinarie rotering,
men icke gör det. På hvad grund Grefve
Horn vill, att Westerbottens rotehållare skola
få restitution af rotefrihelsafgiften för 10 är,
kan jag ej fatta. Med samma skäl skulle
den sträcka sig ifrån den tid, då afgiften
först börjades, När det är fråga om restitution
af en afgift, sker den vanligen antingen
från den tid, då afgiften först ägde
rum, eller från den tid, då ett begångit
misstag vinner rättelse. Jag tror ej, att det
är skäl att behandla detta ämne på annat
sätt än StatsUtskottet i denna del föreslagit.
En annan fråga är den Grefve von
Schwerin upptagit i sin reservation, om,
Den 21 December f. m.
pedan Statsregleringen är afgjord, det går
an alt föreslå en tillökning på 3:dje HufvudTiteln
af 1600 R:dr. Jag tror att det
vore oformligt, ty Statsregleringen korame
då aldrig till slut, och det går ej gerna an
att öka någon titel, sedan Bevillningssumman
blifvit uppgifven, och dess belopp åter
stödjer sig på Statsbristsumman, hvilken,
genom en ökad utgift på 3:dje Titeln, skulle
undergå en total förändring, och hela Statsregleringen
således förändras i dess resultat.
Äfven har det blifvit anmärkt, och det
förljenar verkligen uppmärksamhet, alt målet
hvilat i KammarCollegium i 41 är. Jag
Länner ej orsaken dertill, men några menliga
följder hafva icke deraf uppkommit,
ty, såsom Friherre Cederström anmärkt,
har det varit ändamålslöst att ingå uti någon
reglering af roteringen förr, än antalet
af nyhemman blifvit så stort, att ändamålet
kunnat uppfyllas, och det vore önskeligt
om frågan ännu kunde uppskjutas några
år, för att kunna få flere hemman till disposition.
Jag tror således, att i intet afseende
detta dröjsmål medfört några menliga
följder. Om återremiss yrkas, har jag visserligen
ingenting deremot, men anser ej,
att i hufvudsaken någon förändring derigenom
hör eller kan åstadkommas.
Herr Hjerta: Orsaken, hvarföre jag
förenade mig med Grefve Horn i den begäran,
att ersättningen skulle utgå för 10
i5ss Den 2» December f. in.
år, var den, alt 1818 års Ständer voro de
första, som framställde den önskan, att det
sedan 1768 hvilande förhållande skulle utredas.
Det var derföre, jag antog grunden
af ro år. Hvad åter hufvudsaken angår,
hvilken är al stor vigt, så enär de värde
Talarne medgifvit återremiss, och jag hop-,
pas, att Ridderskapet och Adeln beviljar
den, vill jag ej lör närvarande komma med
en framställning, hvilken jag ej nu är i
stånd att så fullständigt göra, som det borde
ske, ty dertill behöfdes handlingar från
1838 och 18 r8 årens Riksdagar. Jag vill
blott förklara, att jag aldrig kunnat taga
18 (2 års BevillningsFörordning, så, sorn
Friherre af Nordin fattat den. Jag har ej
ansett den kunna afse annat, än de förhål-,
landen, hvilka redan existera, och jag måste
i öfrigt motsätta mig ali conelusion af
en BevillningsFörordning, der den icke är
öfverensstämmande med tydlig lag. 1818
och r8.23 årens beslut innehålla visserligen
förändringar, men ej så bestämda, alt de
kunna anses som särskilta beslut. Det för-:
sta, af 1810, måste då anses sora gällande
lag, tills det blir ändradt, ty om en in-,
flickning i en mellanmening undgår Rikets
Ständers uppmärksamhet, mätte det ej blifva
något, som verkar hufvudsakligen. Jag
tror ej, att man, sedan 1810, har laglig
rätt, att med ständig rotering belägga den
oroterade jorden. Detta är en ganska vig-f
tig sak, ty vårt indelningsverk är grundadt
Den 3i December f. m. i5j
deruppå, att bonden icke sedan skall kunna
uppbådas till Rikets försvar. Då man 1812
det oaktadt åtog sig Beväringen, skedde det,
på det inga äganderättsförhållanden skulle
rubbas för vissa medborgare, och till följd
af 1809 års anda, som åsyftade, att framtida
skatter skulle genom Bevillningar erläggas,
Man trodde då, att Indelningsverket
ej mera skulle komma att utsträckas. —
Enär de Herrar, som yttrat sig för Utlåtandet,
sagt, att de ej bestrida återremiss,
anhåller jag, att vid återremissen få upgifva
de skrifvelse!’af j8i8och 1828, hvarpå
jag grundar den tanka, att Rikets Ständer
ej ändrat 1810 års beslut.
Herr Rosenqvist Fredrik Leonhardi
Delande Grefve Horns och Herr Hjertås
åsigter, instämmer jag till alla delar uti
hvad dessa Hervar redan yttrat; men då
Utskotten gjort anmärkning dervid, att målets
handläggning hos Kongl. KammarCollegium
blifvit nära 4| års tid fördröjd;
så ger just samma anmärkning mig anledning
att anmärka, det målets handläggning
bos Stats- och EkonomiUtskottten blifvit
jemförelsevis ändå längre hvilande, då remissen
icke blifvit förr än den 16 sistlidne
November (således mer än år och dag efter
Riksdagens början) handlagd, hvilket
oförklarliga dröjsmål gifvit StatsUtskottets
Ordförande Herr Grefve von Schwerin anledning
till en ganska riktig hemställan, som
154
Den 21 December f. m.
i dess reservation igenfinnes. Likväl, fast
med skyldig uppmärksamhet på samma reservation,
tror jag att i ett fall, sådant som
detta, der så många ömmande omständigheter
förete sig, hvilka påkalla behjertande
för Rotehållarne, man, utan afseende på
fullbordad Statsreglering,bör lemna dem understöd;
för hvilket ändamåls befrämjande
jag anhåller om återremiss.
Grefve Horn: Jag är förekommen af
Herr Hjerta i hvad jag ämnade säga, och
vill blott, i anledning af Friherre af Nordins
yttrande, att uppehållet i KammarColleginm
ej baft något inflytande på saken,
tillägga, att, om Collegium inom ordentlig
tid behandlat målet, hade Konungen
kunnat till Rikets Ständer öfverlemna
sin proposition derom, och målet förekomma
före Statsregleringens afgörande, hvarigenom
Grefve von Schwerins reservation
uteblifvit, och Rikets Ständer kunnat fatta
ett beslut i ämnet, fullt öfverensstämmande
med rättvisans fordringar, hvilka i alla Statens
angelägenheter böra i första rummet
afses.
Herr Ribbing , Arvid: Då återremiss ej
lärer bestridas, vill jag blott fästa uppmärksamheten
derpå, att, om ej minnet bedrager
mig, flere motioner blifvit gjorde,
och beslut fattade derom, att; den tillämnade
nyroteringen i åtskilliga delar af Rit
Den 21 December f. m.
155
let, hvilken skulle ske på oprivilegierad
jord, måtte inställas. Genom det tillstyrkande,
som i detta Utlåtande finnes, kunde
hända, att man motsade sig. Provincerne
hafva i öfrigt erhållit särskilta försäkringar,
att de ej skola få någon ny ordinarie rotering.
Derföre har man trott ägande-rätten
vara så skyddad, att de skulle bibehållas
vid denna rättighet. Huruvida detta är en
sak, som kan hafva tillämpning på Westerbottens
nya hemman, lärer bero på en
särskild utredning af Utskotten, hvilken är
så mycket angelägnare, som man annars
kunde komma att genom motsägelse undergräfva
förut fattade beslut. Jag anhåller
derföre äfven om återremiss.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Stats- och
EkonomiUtskottens ifrågavarande Utlåtande
gjorde anmärkningar böra föranleda till detsammas
återremitterande.
Ropades Ja.
Föredrogos å nyo och gillades följande
Stats- samt Allmänna Besvärs- och EkonoiniUtskottens
den 16 sistlidne November
afgifne, och den a5 i samma månad e. m.
på bordet lagde, Utlåtanden:
N:o 102. I anledning af gjorde hemjätällanden
om förminskad afgift af Rote
-
156
Dpn 2j December f. m.
hållare vid Iudeldta InfanteriRegementerne,
till Soldatens beklädnad.
N:o io3. I anledning af gjord hem
ställan
om Slefringe Härads Innevånares
befrielse från lije! pedagsverkens utgörande
till Strömsholms Kungsgård.
N:o 104. I anledning af väckt fråga
om sättet för bevakandet af Rusthållares rätt
vid Mönstringar ra. m.
N:o io5. I anledning af väckt fråga
om förändring i sättet för uppbärandet af
Rotehållares bidrag till Indeidta Infanteristens
beklädande.
Vid förnyad föredragning af LagUtskottets
den 14 sistlidne November under
N:o 137 afgifne, och den 3o i samma månad
e. m. på bordet lagde, Utlåtande, öfver
gjorde anmärkningar vid Utskottets under
N:o 57 förut meddeldte Betänkande,
angående väckt fråga om utfärdande af en
Lag, som föreskrifver, huru afhandlingar
om så kallade undantag, eller fördel, samt
om upplåtelse af nyttjande-rätt till jordadel,
skola lagföljas; fann Ridderskapet och
Adeln, att enär sistnämnde Betänkande rer
dan blifvit den 8 sistlidne Maji af Ridderskapet
oell Adeln bifallit, Utskottets ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till handJingarne.
A nyo föredrogs LagUtskottets den i4
Den 21 December f. m.
sistlidne November under N:o 138 afgifne,
och den 3o i samma månad e. m. på bordet
lagde, Betänkande, öfver väckt motion
om ändringar i Kongl. Förklaringen den
23 Mars 1807.
Hans Excellence Herr Grefven och
LanätMarskalken gjorde proposition till bifall
å detta Betänkande.
Ropades Ja och Nej.
Herr Hjertas Gustaf: Jag vill visserligen
icke bifalla detta Betänkande, men
inser lätt, att någon förändring deri icke
står att tillvägabringa, sedan arne Stånd redan
godkänt detsamma. Jag får således
blott reservera min tanka, alt Utskottet
bordt tillstyrka motionen.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Då
saken kommer att förfalla genom 2.*ne Stånds
godkännande af ifrågavarande Betänkande,
hemställer jag, om icke Ridderskapet och
Adeln täcktes uttala sin opinion medelst
ogillande af Betänkandet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att de öfrige
Irenne RiksSlånden bifallit Betänkandet.
Hans Excellence förnyade den af honom
n}'ss gjorde proposition.
Ropades åter Ja och Nej.
Uppå derefter framställd proposition,
i58
Den 21 December f. m.
blef berörde Betänkande af Ridderskapet
och Adeln afslagit.
Herr von HartmansdorffAugust: Jag
anhåller få tillagdt, att beslutet blifvit futtadt,
sedan man visste att 3:ne Stånd redan
bifallit Betänkandet, och att det följaktligen
var likgiltigt, huru det af Ridderskapet och
Adeln afgjordes. Deraf kan då synas, hvarföre
Ståndet tillät ifrågavarande Betänkande
afslås, utan votering.
Herr Muncls af Rosenschöld, Eberhard:
Jag ber att få afsäga mig det af Herr von
Hartmansdorff uppgifne motif för afslag å
Betänkandet, heldst det varit hvar och en
fritt att, genom rop af Ja till afslag, och
Nej till bifall, tillräckligt uttrycka sin opinion
i ämnet.
Föredrogos å nyo LagUtskottets den i4
sistlidne November under N:o \/[o och 142
afgifne, samt den 3o i berörde månad e.
m, på bordet lagde, Utlåtanden, öfver gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte
nedannämnde Betänkanden:
N:o 28. Öfver väckte motioner angående
oinskränkt rättighet till flottning och
färdande i alla flott- och farbara Sjöar och
Floder, m. m.;
N:o 16. Öfver gjordt förslag till ert
Lag, att, då oenige Makar, som af undergången
varning ej låta sig rätta, blifva för
Den 21 December f. m.
kif och osämja ställda under tilltal vid verldslig
Domstol, DomCapillet må äga att tillåta
Makarne flytta från hvarandra, under den
tid rättegången varar, rn. m.
Och fann Ridderskapet och Adeln, att
enär sistnämnde Betänkanden redan blifvit
den 2 sisth Mars f. m. och den 5 sisth Mars
e. m. af Ridderskapet och Adeln bifallne,
Utskottets ifrågavarande Utlåtanden borde
läggas till liandlingarne.
Å nyo föredrogos och gillades följande
LagUtskottets den i4 och 21 sistlidne November
afgifne, och den 3o i samma månad
e. m. på bordet hägde Utlåtanden:
N:o 141. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 47
förut meddeldte Betänkande, öfver förslag
till stadganden, hvarigenom må förekommas,
att personer, som uppnått myndighetsålder,
men blifvit under förmyndare ställde,
under detta omyndighetstillstånd åsamka
sig gäld.
N:o 144* I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o y3
förut meddeldte Betänkande, öfver väckt
motion om stadgande, att den, som beträdes
med stöld utur täckt jordgraf, der jordfrugter
förvaras, skall straffas enligt 6 §. i
4o Capitlet MissgerningsBalken.
N:o x45. öfver väckt motion om Ko
-
Den 2i Deceril ber f. m.
nungens Befallningshafvandes förständiga!)»
i:le, att ställa sig 4 Cap. i §. UtsökningsBalken
till noggrann efterrättelse.
Föredrogs å nyo och Indes till handlingarne
LagUtskottets den 14 sistl i cl n e November
under N:o 143 afgifne, och den 3o
i samma månad e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar
vid åtskillige till Utskottet återremitterade
Betänkanden.
Föredrogs å nyo SlatsUtskottets den
3i sistlidne October under N:o 323 afgifne,
och den 4 dennes e. m. på bordet lagde,
Utlåtande i frågan, angående förändring
och reduction af HemmansRäntorne i de
Län, der desamma nu linnas i ett större
antal persedlar utförde.
Herr Ribbingj Arvid: Ehuru jag tviflar
på fördelen af att, såsom Utskottet föreslagit,
begära, det Kongl. Maj:t täcktes
till nästa Riksdag låta utarbeta och afgifva
förslag till ny method för Markegångssättningarne
och indragning af indeldta räntor,
får jag likväl, enär Utskottet sjelf medgifvil,
att åtgärden borde verka likstämmigt
på det hela, hemställa, om det icke är eh
motsägelse, att, såsom Utskottet längre fram
yttrar, öfverlemna en partiel reglering af
Räntepersedlarnes reduction åt Kongl. Maj:t.
Ben 2i December f. ra.
Utskottet säger nemligen: ”men skulleKongl.
”Maj:t i Nåder finna densamma för någon
”ort så nödvändig, att den icke bör uppskjutas,
anser Utskottet att Rikets Höglofl.
”Ständer till Kongl. Maj:t böra i underdånighet
framställa, alt verkställigheten icke
”annorlunda än efter de Skaltdragandes hö”rande
vidtages, samt att, till vinnande af
”enhet och likstämmighet, hela åtgärden öf”verlemnas
åt desse af Kongl. Maj:t i Nå”der
utnämnde Committerade.” Detta strider,
efter min åsigt, emot hvad Utskottet
förut anfört om nödvändigheten, att i ett
belt behandla denna reductionsfråga. Det
kunde äfven hända, att just de enskilda intressen,
Utskottet genom den allmänna reductionen
sökt skilja från ali inflytelse vid
de partiela jemkningarne, gjorde sig gällande,
och jag tror derföre, att ändamålet bäst
befrämjades, om den sista meningen i tillstyrkandet,
hvilken jag här nu citerat, uteslöts;
hvarföre jag till vinnande häraf anhåller
om återremiss.
Herr Hjerta, Gustaf: För min del anser
jag icke återremiss behöflig. Så som jag
fattat Utskottets mening, är den, att räntepersedlarnes
reduction skulle gå genast i
verkställighet, om Kongl. Maj:t så fann nödigt,
men att Markegångs- och räntesättningen
borde hvila intill nästa Riksdag, och
dä pröfvas i anledning af Kongl. Muj:ts der
54
H. n
Den 21 December f. m.
om afgifvande förslag. Räntepersedlarnes
reduction är deremot ganska nödig, emedan
på flera orter i Markegångstaxorna finnas
uppförda persedlar, hvilka ingen menniska
i orten känner till namn eller utseende;
och jag hemställer, om det icke vore
väl, att desse persedlar ju förr dess heldre
försvunno från Debetsedlarne. Utskottets
förslag synes mig så väl gruudadt, att jag
yrkar antagande deraf i dess helhet.
Friherre af Nordin _, Carl Johan: Ja g
instämmer fullkomligt med den siste värde
Talaren. Det är af ganska stor vigt, att
räntepersedlarnes reduction beslutas vid denna
Riksdag, och att verkställigheten deraf
öfverlemnas åt Kongl. Majrts omsorg. Herr
Hjerta har fullständigt utredt, att det blott
är räntepersedlarnes reduction, och icke
Markegångs- eller räntesättningen, som Utskottet
åsyftar att öfverlåta till Kongl. Majrts
Nådiga godtfinnande. De sistnämnda frågorna
komma, såsom rätt är, att behandlas
af Konung och Ständer gemensamt. Jag påminner
mig ännu, att uti de södra provincerne
spannemålen icke gälde mera än 10
Rrdr Rrgs tunnan, men att räntetagarne togo
i5 Rrdr samma mynt i lösen af räntegifvarne.
Flerfaldiga sådane exempel skulle
kunna uppgifvas. Det synes angeläget, att
ordning en gång härutinnan införes, och någon
mera ingripande och lämpligare åtgärds
vidtagande, än den Utskottet föreslagit, an
-
Den 21 December f. m.
i63
ser jag icke för närvarande möjlig, hvarföre
äfven jag tillstyrker, att Utlåtandet måtte bifallas.
Herr Rosenqvist s Fredrik Leonhard:
Farhågan för sednare liders nyhetsläror befaller
mig till reservations anmälande emot
bifall å ifrågavarande Utlåtande.
Herr Munck af RosenschöldEberhard:
För min del anser jag den Kongl. Propositionen
i ämnet för en af de nyttigaste,
och Utlåtandet deröfver för ett af de bäst
utförda, som emanerat under denna Riksdag.
Jag tillstyrker alltså, att det måtte
bifallas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid StatsUtskottets
förevarande Utlåtande gjorde anmärkningar
böra föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Nej.
Uppå derefter framställd proposition,
blef berörde Utlåtande af Ridderskapet och
Adeln bifallit.
Upplästes till justering och godkändes
följande från ExpeditionsUtskottet inkomne
Förslag till Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelser till Kongl. Majit:
N:o 286. Angående ny redaction af
5 §. 28 Cap. ÅrfdaBalken.
54 H. 11 *
,64 Den 2, December f. m.
N:o 287. Angående utsträckning af Arfsrätt
för Sidoarfvingar i fjerde och fjermare led.
N:o 288. Angående regleringen af RiksStatens
6:te HufvudTitel, för milda Stiftelser.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Frän StatsUtskottet:
Af den 24 sisllidne November:
N:o 336. I anledning af väckt motion
om inventering af Rikets Regalier.
N:o 33y. Om verkställd granskning af
SaltpeterFondens Räkenskaper för år 1826.
N:o 338. Om verkställd granskning af
NummerLotteriets Räkenskaper för år 1826’.
N:o 34o. Angående Anslag för fullbordandet
af GarnizonsSjukhusByggnaden, samt
Kongl. Andra LifGardets Gassernbyggnad.
Af den 26 sistlidne November:
N:o 33p. I anledning af Rikets Ständers
år i8a5 församlade Revisorers hemställan,
i afseende på ÖfverStyrelsen afNummerLotteriet
och dess öfverflyttning till Fullmägtige
i RiksgäldsContoiret.
Af den 5 dennes:
N:o 343. I anledning af erhållne återremisser
på åtskillige af Utskottet afgifne
Betänkande!!.
Den ar D e ce in be r f, m, 165
N:o 344- Angående användande af den
till Ädelfors Guldverk lydande Egendom
med tilIhörigheter.
N:o 345. I anledning af väckt fråga om
en Brobyggnads uppförande vid BorgåsSund.
N:o 346. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Skrifvelse angående inkomsterne från
Ön S:t Barthelemy.
N:o 347. I fråga om förändrad reglering
af Fjerdingsmännens Löne-anslag.
N:o 348. I anledning af väckt motion,
att Fjerdingsmanstjensten icke må af Frälset
bestridas.
N:o 349. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 190
angående ersättning till framlidne BergsRådet
Friherre Hermelins Arfvingar.
N:o 35o. I anledning af väckt motion
om åtskillige af de uti 60 §. RegeringsFormen
omnämnde Bevillningars lefverering till
RiksgäldsContoiret.
Frän Förstärkta StatsUtskottet:
Af den 16 dennes:
N:o 36i. I fråga om förlängning af
ArrendeContractet på Starby Kungsgård för
Majoren Vult von Steijern.
N:o 362. Angående Bevillning af KronoLotsar.
N:o 363. Angående grunderne för
BranvinsBrännings-rättighetens beskattning.
Den 21 December f. ro.
Frän Stats- och BancoUtskotten:
Af den 28 sistlidne November:
N:o 2D. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss uppå Directionens vid Södertelje
Canal och Slussverk underdåniga
ansökning om fortfarande understöd af alU
manna medel för CanalBolaget.
N:o 27. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o i5 förut
afgifne Betänkande, med förslag till Lag
angående Myntbestämningen.
N:o 28. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o 16 förut
afgifne Utlåtande ined Förslag till Lag för
Rikets Ständers Bank.
Af den 1 dennes:
N:o 26. I anledning af Kongl. Maj:t§
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
fortfarande anslag till Strömrensningar
och lättade Yattencommunicationers befrämjande,
jemte åtskillige med detta ämne
gemenskap ägande, inom RiksStånden aK
gifne, Memorialer.
Lades på bordet,
Höglofl. Ridderskapet oell Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
In fidem protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den 2i December e. m.
Måndagen d. 2 i December 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Sedan
remiss blifvit vägrad å Grefve von Fersens
motion om nja KneckleContracters upprättande,
och min anmärkning dervid blifvit
lagd till handlingarne, torde Ridderskapet
och Adeln tillåta mig få afgifva ett gensvar
A de yttranden, hvilka blifvit emot
min ifrågavarande reservation framställde.
Hvarefter Grefve Horn uppläste följande:
Striden
om ord och uttryck synes höra
lill sjelfva oformligheten af våra former,
hvilka sålanda orsaken måste tillräknas,
hvarföre denna orimliga strid fortgår med
RiksStåndens ändlösa och tidsödande öfverläggningar
om just dessa samma döda
former, uti hvilka man förgäfves vill ingjuta
en anda, som skulle upprätthålla den
aftynande Statskroppen. Denna strid om
blotta ord och döda former väckes understundom
med afsigt att finna sak, der ingen
är, eller ock att lill intet göra sak, på
det de toma orden kunna gälla för något
annat, än hvad de innebära, och sålunda
gifva ett begrepp om tankar, för hvilka inga,
hvarken inre eller yttre, stödjepunkter
gifvas. Så har man, med en, under andra
omständigheter förvånande, obetänksamhet,
168 De» 2 1 December e, pi.
angripit en af mig öfver verklig sak afgift
ven förklaring, för att deri finna, hvad jag
aldrig sagt eller ens tänkt, och förtyda hvad
jag öfver en vigtig Statsekonomisk angelägenhet
verkligen yttrat.
Om Grefvarne Brahes och af Wetter-;
stedts samt Friherre Cederströms upptagande
af mina anmärkningar vid Grefve vop
Fersens motion haft saken till föremål, eller
frågan om KneckteContractens rubbning,
hade måhända den egenskap af obehaglighet,
som, enligt Grefve Brahes påstående,
jag gifvit våra öfverläggningar, åtminstone
från Herr Grefvens egen sida icke vunnit
en ökad näring. Men man fästade den minsta
uppmärksamheten vid ämnet, och vidtog
den oformlighet, att recensera min re-?
servatipn mot beslutet i Passevolqncefrågan,
hvarigenom en ministeriel kraftyttring skulle
framstå i ord och phraser, mot hvilken jag
ined ett visst obehag, och med fullkomligt
erkännande af underlägsenhet i vapen, ser
mig nödsakad att ingå i strid. Jag medgifver
dock, alt Konungens Rådgifvare i
Commandomål för Armeen ägt en anledning,
att till besvarande upptaga några,
emot denna Embetsmans inflytande riktade,
anmärkningar, och jag medgifver lika uppriktigt
min ledsnad deröfver, att det är
Grefve Brahe jag här möter i en strid för
grundsatser och sanningar, till hvilka jag
orubbligt bekänner mig, och opi hvilka jag
Den si December e. m. 169
önskade alt kunna vara med Herr Grefve
Brahe fullt enig.
Här har nu varit fråga om, huruvida
det mägtiga stöd, som tvenne sammansatte
Utskott- från de högste militäre autoriteternns
sida hemtat för sine meningar, varit
missledande eller icke, och om 3:ne RiksStånds
beslut, i öfverensstämmelse härmed,
varit lagliga eller icke.
En granskning häröfver är tydligt, till
och med bokstafligen, medgifven uti 5o §.
Riksdagsordningen, och en ren glömska af
denna, Representanten i Grundlagen med*
gifne, rätt att fritt tala och utlåta sig om
lagligheten af allt j som inom Ståndet sig
tilldrager, synes vara mine motståndares
enda giltiga ursägt för ett obefogadt klander
af uttryck och ordställning i en reservation,
der intet personligt förolämpande
förekommer, skulle äfven mitt påstående om
ett af Ståndet beslutadt våld emot eganderätten
vara ogrundadt. Men då förhållandet
icke är sådant; då tvertom den obildade,
så väl som den bildade, allmänhet, hvars
talan vi här föra, (ehuru Grefve af Wetterstedt
påstår att en Riddarhusets Ledamot
endast för sin egen, en sats, den han
likvisst i vissa fall torde frångå), då den allmänna
rösten således fällt sin dom öfver
de 3:ne RiksStåndens beslut; då detta besluts
olaglighet, klar som dagen, visar sig
för alla dem, hvilka ej vistas inom den mi
-
Den 21 December e. m.
nisteriella skymning, der synkretsen öfver
Landets rätt och bästa är nog trångt begränsad;
då må det förlåtas mig, om jag
endast för deras räkning, som icke kunna
eller vilja fatta föremålet, ingår uti en lätt
bevisning af min sats.
KneckteContracten äro upprättade mellan
Statsmagteu, då enväldig, nu mera tvåfaldig,
och Rotebållarne i Riket; de kunna
således icke lagligen brytas af den ena contrahenten,
utan den andras begifvande. —
KneckteContracten befria Rotehållarne i Sverige,
med få undantag, från soldatens underhåll
på möten och marscher.
De 3:ne RiksStånden hafva nu ålagt
Rotebållarne, oåtsporda, denna skyldighet;
alltså hafva de 3:ne Stånden beslutat ett
contractsbrott. Denna act innebär en olaglighet,
som stegras till den högsta orättvisa,
så mycket våldsammare, då den icke
kan af lagarne beifras. En orättvisa begången
af Statsmagteu innebär derföre begreppet
om våld, eller fullkomlig laglöshet under
laglig forna,
Konungens sanction åt det rättsvidriga
beslutet (då den förutsättes som möjlig),
skulle öka lagbrottet med hänsigt till det
skydd hvarje enskilt medborgare tillerkännes
uti 16 §. Regeringsformen. En häremot
stridande tydning kan ej rimligen gifvas
den 80 §. Med Landet och Städerne
Upprättade Contraeter och Indelningsverk
Den 21 December e. m. 171
skola, till sina bufvudgrunder, vara orilla
bade, intill dess Konungen och Rikets Ständer
finna nödigt att samfäldt deri göra ändring,
d. v. s. Konungen må ej ensahit,
icke eller Rikets Ständer ensamt, utan båda
Statsmagterne gemensamt derom besluta;
dock alltid den andra contrahentens rätt
bevarad, att neka ytterligare enskilte skattebidrag,
hvilka endast i form af Bevillning
kunna dem lagligen åläggas, ehuru med högsta
grad af obillighet. Skulle närvarande
fråga som sådan anses, vore likväl all
grundlagsenlig form denna gång åsidosatt,
emedan fyra RiksStånds beslut fordras i bevillningsfrågor,
som dessutom måste af BevillningsUtskottet
beredas; och ingalunda
kan derom beslutas för längre tid än 5 år.
Mötespassevolancen,Rotehållarne ålagd,
innebär således i båda afseenden en handling
af uppenbar orättvisa, som ingen magt
på jorden bör kunna förmå den laglydige
att gilla eller godkänna.
Besynnerligt nog finner man i detta
uttryck af den strängaste fordran på laglydnad,
en uppmaning till lagbrott, ja till
uppror.
Huru orimlig en sådan anklagelse är,
finner hvarje fördomsfri tänkare, och sannerligen
den förtjenar någon annan vederläggning
än den, som det enkla begreppet
af sig sjelf uppfattar. Månne man ej med
mera rättvisa kunde vända denna anklagelse
Den 21 December e. m.
mot Minisleren sjelf, da vi minnas, hvilken
förklaring flere af dess ledamöter här i plenum
afgåfvo, då frågan om anslaget lill Svea
LifGardets Casein afgjordes? De sade sig
nemligen i Statsrådet vilja afstyrka Konungen
att efterkomma ett, Rikets Ständers,
märkom det, fullkomligt lagenliga beslut.
.Tåg vill också i förbigående hafva sagt, att,
om sjelfva lagstiftningen och lagskipningen
enskilt eller gemensamt begå orättvisor mot
Folket, ligger deri den fruktansvärdaste uppmaning
till allmänt affall från båda; men
att, i så olycksbådande tider om de voro
förhanden, de samme personer, hvilka nu
anklagas för anarchiska planer eller syftningar,
derföre att de fördöma magtens inkräktningar
på Folkets lagliga rätt, torde
äfven framstå såsom ariarchiens kraftigaste
motståndare, med äfventyr att falla första
offren för dess yra.
Grefve af Wetterstedt önskar att för
egen tillfredsställelse få närmare veta, om
jag, med det åberopade efterdömet af ett
fremmande samhälle, menar en träffad öfverenskommelse
mot en befarad olaglig beskattning.
Jag lemnar Herr Grefven denna
tillfredsställelse, då jag helt uppriktigt bekänner,
att min och mångå andras enda förhoppning
på upprätthållandet af Sveriges
sjelfständighet och framtida välstånd, hvilar
på en af Regering och Ständer framkallad
opinions yttring, nog stark för att i
sin ordning framkalla ministeriella grund
-
Den 21 December e. ro. 173
satser och en representation värdige ett
ädelt och fritt Folk, såsom de enda garantier
mot oberäkneliga vådor och olyckor,
som hota detta land; samt att, med hänsigt
lill frågan om heslutet rörande MötesPassevolancen,
mången med mig torde dela
den önskan, att de af Herr Grefve af Wetterstedt
anade spöken varnande måtte framställa
sig för samleliga Konungens Rådgifvare,
då frågans afgörande slutligen förekommer,
på det man af tecknets betydelse
må finna, att spöken, sedde så inom som
utom StatsRådet, slutligen måste väcka Folkets
fasa eller åtlöje.
Om jag medgifver Konungens Rådgifvare
i Commandomäl för Armeen rättighet
att af mig äska bevis för giltigheten af de
anmärkningar mot Dess yttranden och uppgifter,
hvartill jag ansett mig befogad, så
fordrar jag tillbaka ett rättvist afseende på
en opinion stödd vid facta och säker kännedo*m
om de förhållanden jag tillförlitligt
granskat, och på grund deraf klandrat;
men framför allt borde sanning i uppgifter
och grundade skäl användas, då en motståndare
skall så skarpt angripas, som jag
blifvit det af Herr Grefve Brahe, i stället
att af honom vederläggas. Dessa vilkor äro
icke af Herr Grefven iakttagne uti dess
diatrib mot mig, och jag nödgas sålunda
gifva Herr Grefven tillbaka, ehuru med
större hofsamhet i uttryck, all den brist i
viljan att uppfatta, undersöka eller förslå
174 Den 21 December é. m.
ämnet, all den ensidighet i åsigter och bib
terhet, som Herr Grefven tillvitar mig. Hvar
finnes väl uti min reservation den uppgift,
att hvad Herr Grefven ansett erfordras för
de årliga vapenöfningarne borde med halfva
bidraget (^halfva passevolanceafgiften) kunna
bestridas? En sådan tanka vore ju den
orimligaste af alla misstag, och kan aldrig
uppstå hos någon med minsta kunskap om
de snart sagt otillfredsställbara behofven.
Hvar finnes af mig den förmodan yttrad,
att Herr Grefvens omdöme varit missledt
i något annat afseende, än rörande MötesPassevolancemedlens
förvaltning och sanna
behofvet af dessa skattebidrag? Hvar och
en, som med någon uppfattning läser min
reservation, skall deri finna den åsigt så
tydligt som möjligt framställd, att halfva
Passevolancemedlen bordt vara fullt tillräcklige
för indelta Årméens E.xcercitiemöterij,
nemligen des som med något sken af
rättvisa kunna eller böra af Rust- och Rotehållare
bekostas. Jag har icke bestridt
Grefve Brahes calculer, rörande hvad som
varit eller blifver erforderligt för Årmeens
vapenöfningar i det hela; men jag har nekat
till en existerande skyldighet för Rustoch
Rotehållare, att af enskifte medel tillskjuta
hvad som obestridligen tillkommer
Statsverket. Armeens vapenöfningar under
marscher och stora läger, hafva kostat stora
summor; jag vet det ganska väl, och tilltror
visserligen de förvaltande Verken, att
Den n December e. m.
derom hafva lemnat Herr Grefven samma
tillförlitliga uppgifter, som dem Herr Grefven
afgifvit till Utskotten och i Ståndets
plena; men alla dessa calculer och upplysningar,
lemnade i sitt värde, borde snarare
hafva utredt än invecklat frågan om Rustoch
Rotehållets förmodade åligganden till
Staten. Hvad jag således, på grund af bestående
lagar och författningar, klandrat,
är det missledande omdöme, som alltjemt
vidlådat frågan om MötesPassevolancen.
Att den nu senast både i Utskotten och
RiksStånden blifvit behandlad och afgjord
med en obegriplig ensidighet, derföre anklagar
jag den militäriska esprit, som gjort
sig gällande och mäglat bilda en opinion
nog stark, att kunna qväfva begreppet
om både lag- och billighetsfordringar, nog
våldsam i sitt sträfvande till rnålet. Må det
tillåtas mig att tilltro GeneralAdjutanten
för Armeen det inflytande, som synbart
inverkat på beslutet, icke allenast inora detta
Stånd, emedan Utskottens af 3:ne RiksStånd
gillade Betänkande innebär flerfaldiga bevis
om det uteslutande förtroende, som, på
bekostnad af alla andra opinioner än dem*
hvilka utgått från Styrelsen, egnats åt Herr
Grefvens bemödanden att bringa frågan till
dess slutliga afgörande, på sätt som skett.
Måhända har Herr Grefven deri sett hufvudsaken,
och skattat Rust- och Rotehållares
lagliga rätt nog ringa; hvarföre denne,
som en småsak, af oss andra skulle blifvit
176 Den 21 December e. m.
nog högt värderad, och i Herr Grefvens
tanka bortblandad med den förre; jag skulle,
förutsatt att denna förmodan är rigtig, med
Herr Grefvens egna ord fråga, om detta
verkliga misstag icke innebure ett sjelfförtroende
till egen opinion, som förkastar
upplysningar? Utaf Herr Grefvens fortsatte
försvar för Passevolanceafgiftens uttagande
af Rust- och Rotehållare, hämtar jag en
ökad anledning till den förmodan, att de
detaiilerade uppgifter om PassevolanceCassans
förvaltning, som Herr Grefven från
Kongl. KrigsCollegium emoltagit, icke lemnat
en så fullkomlig kännedom deraf, sorn
jag trott mig böra söka vid sjelfva Räkenskapernas
genomseende uti KarnmarRätten;
hvad jag vid denna granskning, ehuru flygtigt
verkställd, erfarit, vill jag knappast att
någon skall tro vara möjligt, utan att sjelf
derom öfvertyga sig ; men jag åberopar dessa
handlingar, såsom autentiqua bevis för mitt
väl grundade påstående, att oftast mera än
halfva MötesPassevoIance-afgiften blifvit tillitad
för ändamål mer och mindre fremmande
för Rust- och Rotehållares lagliga
åligganden, äfven om man medgifver Rotehåliets
indirecfa skyldighet att underhålla
soldaten under dess ordinarie excercitiemöten;
men att denna skyldighet någonsin bör
sträcka sig derutöfver, må icke af någonrättskänsla
kunna gillas. Antagom således,
hvad jag likväl icke medgifver vara billigt,
att
Den 9! t December e. in.
177
att Rust- oell Rotehållet skall underhålla
dess karlar oell hästar vid ordinarie excercitie-möten
17 dagar om året, dock med
fullkomlig frikallelse från en sådan utgift,
då trouppen marcherar utom Regementets,
eller i vissa fall, Bataillonens stånd, samt
då arbets-kommenderingar inträffa, så skola
PassevolanceCassans räkenskaper ådagalägga
det obestridliga factum, att halfva passevolance-afgiften
varit fullt tillräcklig för beliofvet.
Jag vill nu endast framlägga ett
bevis för denna sanning, då hvar och en
derom kan sjelf förskaffa sig så många man
behagar, allt utur Passevolance-räkenskaperna.
Är 1820 uppgingo de så kallade ordinarie
utgifterna till R:dr 147,457- 6. 10.
hvarifrån dock böra afdragas, såsom icke
dit hörande, Löner och arfvoden, Inqvarteringspeuningar,
Gratificationer, samt största
delen aflöningar till en sammanräknad
summa af minst R:dr 5o,ooo; alltså kan
årsutgiften för Indelta Armeens ordinarie
excercis antagas till mellan 80 och 90,000
Rdr. Hela provianterings- och fouragerings-kostnaden
gjorde dock endast R:dr
7q,6o5: 28. 10. Deremot finner man Extra
Utgifter till ett belopp af icke mindre än
R:dr 212,778: 27. 9. Cassan ägde vid årets
början, oaktadt de föregående årens ofta
vida större utgifter, högst betydliga tillgångar,
hvaribland utlånade R:dr 320,516:
23. 6. Med denna öfversigt är det lätt att
54 H. 12
178 Den 2t December c, ra.
finna, huruledes halfva årliga passevdlanceafgiften,
uppgående till omkring 120,000
R:dr, måste vara fullt tillräcklig, eler ärsheliofvet
visar sig vara omkring 90,000 R:dr.
Att ifrån detta förhållande tänka sig en besparad
fond af 2,000,000 R:dr, är, för att
begagna ett om Stats-financen ministerielt
O Ö
uttryck: en sak ^ mycket enkel i sig sjelf.
Man behöfver endast addera 12 åis besparade
halfva passevolancemedel till det första
årets hela afgift, och derpå beräkna 5
procents ränta. Tillkomsten af en sådan
fond vore dock alltid underkastad ett rättvist
klander, enär en örn och samvetsgran
Styrelse visserligen icke bordt af Rust- och
Rotehållet upptaga en högre afgift, än som
billigtvis kunde erfordras; enär Armeerts
vapenöfningar i dess vidsträckta bemärkelse
borde af Statsverket bestridas. Då Herr
Grefve Brabe icke erkänner denna sanning,
måste naturligtvis en mägtig opinion gifva
styrka åt bans ihärdiga försvar för de motsatta
åsigterne, och de, efter min och andras
öfvertygelse, alldeles origtiga begrepp
om Rust och Rotehållares åligganden och
deras ställning i samhället.
Jag har nu, som mig vill synas, tillfredsställande
besvarat de mot mina för
längesedan afgifne yttranden, senast riktade
anmärkningar, som i rättvisa och billighet
icke vunnit styrka af ordalagen, om
de än flödade af en vältalighet, som helt
Den 21 December e. m.
l79
ocli hållet måste saknas i mina gensvar.
Dock tyckes vältaligheten å andra sidan
understundom urarta i betydelselösa phraser,
deribland en, hvari den tanka ultryckes,
att enskild rätt j öfvermodig och förvägen,
skulle vilja inkräkta på allmänna
säkerhetens område. För mitt begrepp är
det tydligt, att orättvisan, men icke rättvisan,
störer den allmänna säkerheten, och
att enskild rätt aldrig måtte kunna benämnas
öfvermodig och förvägen. Må hända
har Hans Excellence Grefve Wetterstedt
här begått ett skriffel och menat enskild
egennjrlta, som visserligen begagnar sig af
de skamliga medel, hvilka, under den af
Herr Grefven så illa ansedde frihetstiden ,
verkade hånligt för vårt politiska anseende
och våra minnen. Men om enskild egennytta
hämtar näring af inre eller yttre corruption,
så är inflytandet lika skamligt
och förhatligt, och månne icke inrikes corruption
, då den finnes, sluteligen framkallar
sin motsats till jemvigtens återställande?
Jag lemnar detta till StatsMinisterns
för Utrikes Ärenderna begrundande, som
dertill torde äga flerfaldiga anledningar.
Slutligen anhåller jag vördsamt, att äfven
mina motståndare inom den majoritet,
sorn segrade i det olyckliga beslutet om mötespassevolancen,
måtte rättvist inse, från
hvilken sida den parlamentariska ordningen
är bruten, och icke tillräkna mig som en
54 H. ia*
i8o Den 21 December e. m.
bristande tact, att med detta aftvungne anförande
hafva ökat massan af våra protocoller.
Grefve Brahe, Magnus: Som Grefve
Horn tyckes åsyfta, att vederlägga hvad
jag yttrat, får jag, innan jag inlåter mig i
discussion, hemställa, huruvida Herr Grefven
och Landtmarskalken tillåter någon sådan
i ett ämne, som redan är afgjordt.
Hans Excellence. Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, det han ansåg sig
icke kunna förneka någon att svara å Grefve
Horns nu afgifne anförande, om så skulle
önskas.
Grefve Brahe: Grefve Horn har ytterligare
ingått i den anmärkning, att kostnaden
för de stora lägren icke borde bestridas
af PassevolanceCassan, samt att af
denna Gassa åtskilligt blifvit begagnadt till
andra för dess egentliga ändamål alldeles
främmande utgifter. Jag har förut haft äran
yttra, att denna Gassas förökade tillgångar
uppstått genom besparingar å möteskostnaderne
under de första åren, och att de af
Grefve Horn klandrade utgifter alldeles icke
utgått utaf Rust- och Rotehållares årliga afgifter,
utan af räntan på nyssnämnde behållning.
Herr Grefven talar för öfrigt om
det Militaira inflytandet, som tyckes visa
sig i de beslut Utskotten härutinnan fattat.
Den förebråelse Herr Grefven härigenom
Den 21 December e. m.
synes vilja göra mig, får jag förklara, att
jag skulle anse högst smickrande, så framt
jag kunde hoppas, att Utskotten behagat fästa
någon uppmärksamhet å, eller begagnat,
några af de upplysningar jag tagit mig
friheten lemna. Om så skulle vara, är det
mig ganska kärt, emedan det är min pligt,
att bevaka Armeens bästa, som åter står i
nära förening med vapenöfningarne. Jag
anser mig derföre Herr Grefven för detta
yttrande högst förbunden. För öfrigt äro
inga discussioner obehagligare, än de, hvarest
fråga uppstår, icke blott om sak, utan
äfven om person, och jag skall således vara
så kort som möjligt. Herr Grefven har
sagt, att han vädjade till Ridderskapets och
Adelns omdöme emellan mig och sig. Herr
Grefvens och mina yttranden stfi i Ridderskapets
och Adelns Protocoller, och de få
stå der för vår räkning. Herr Grefven har
äfven yttrat, det jag påbördat honom, att
hafva anfört, att halfva Passevolance-afgiften
skulle vara tillräcklig för vapenöfningarne.
Men har icke Herr Grefven helt
nyss för andra gången yttrat detsamma?
För öfrigt utgör det grundlagsenliga, eller
icke grundlagsenliga i Rikets Ständers beslut,
en sak, hvars försvarande jag ingalunda
ser mig förbunden alt åtaga mig; ty
beslutet är fattadt af trenne RiksStånd,
hvilka förmodligen sjelfve veta försvara sina
gerningar, —- Men jag skulle förebrå
282
Den 21 December e. m.
mig, om jag elt ögonblick längre upptog
tiden, oell jag slutar derföre.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf: Äfven jag skall icke fortsätta
denna ordtvist, hvilket onekligen blefve
fallet, om jag skulle upptaga hvad Grefve
Horn här anfört. Jag kan likväl icke
undgå, att göra en anmärkning. Man säger
alltid, att det är en ordtvist, då en
annan svarar på något, som man sjelf anfört?
men aldrig, att detta anförande äfven
lior till samma slag. Man nödgas likväl
yttra ord, för att besvara ett anförande,
och då jag gjort detta, tror jag mig i alla
fall hafva hållit mig så nära saken, som
möjligt. Jag skall för öfrigt icke upptaga
Herr Grefvens uttryck, hvarken om de Mirusteriella
kraftyttringarne, eller de trånga
begreppen, eller de spöken han ser inom
StatsRådet, hvilka dock kunna hafva den
nytta med sig, att man vänjer sig att icke
blifva rädd för spöken utom detsamma.
En anmärkning har likväl Grefve Horn
gjort, hvaruti jag helt och hållet instämmer,
nemligen vid det ställe i mitt anförande,
hvarest jag talat om den enskildt»
rätten såsom öfvermodig. Jag finnér nu,
att jag deruti begått ett skriffel, och i det
stället bordt säga, den enskildta inbillade
rätten. Detta är det enda svar jag har att
gifva å Grefve Horns anförande.
Den 21 December e. m.
18 3
Å nvo föredrogs SlalsUtskotlets den
32 sisllidne Oclober under N:o 3ot afgifne,
samt den i3 sistlidne November e. m.
]>å bordet lagde, Utlåtande, angående Byggnaders
afträdande åt Veterinairlnrällningen,
samt anslag af medel lill deras iståndsätta
nde,
Herr Bråkenhjelm3 Pehr Reinhold: Då
Utskottet föreslagit, att samtlige byggnaderna
böra öfverlemnas till Konungens disposition,
för att, på sätt lian lämpligast finner,
upplåtas till Veterinairlnrättningen,
dock med vilkor, att Magazinshusen icke
må föryttras, skulle man tro, att författaren
till Utlåtandet ägt mindre kännedom
om localen, emedan de så kallade Magazins-
och torkhusen icke äro afskiljda bus
och tomter, utan endast enskildta våningar
och rum i olika lius. Konungen skulle således
få rätt att försälja för Kronans räkning
vissa våningar och vissa rum, under
det de öfriga rummen begagnades för Inrättningens
räkning. För öfrigt har Utskottet
tillstyrkt en summa af 5ooo R:dr, alt
en gång för alla beviljas och utbetalas, i
händelse större eller mindre del deraf erfordrades.
Om man med dessa medel iståndsatte
någon del af byggnaderne, och Kronan
sedermera reqvirerade dem tillbaka till
magazinshus, hade Veterinair-Inrättningen
endast varit byggmästare åt MagazinsDireclionen,
och berörde 5ooo R:dr kommit den
Den 21 December e. m.
senare till godo. Dessa anmärkningar hafva
föranledt mig alt anhålla om följande proposition
:
Alt Tomterne, hörande till Ladugårds-*
lands f. d. Krono Bränneri , med samtelige
derpå befintelige Byggnader, må upplåtas
åt T eter inair Inrättningen, att försäljas eller
begagnas, på sätt Kongl. Maj:t för ändamålet
lämpligast finner , dock under vilkor
, att Magasinet och Torkhuset icke
föryttras , utan förbehållas Kongl. Maj.t
och Kronan, att, efter 3:ne månaders
uppsägning , få emot enahanda hyra , som
Te ter inair Inrättningen af andre personer
derföre erhållit, begagnas, enär omständigheterna
kunna så påfordra; samt att
till de upplåtne Byggnadernes inredning
en summa af 5ooo R:dr B:co, en gång
för alla, må af Rikets Ständer beviljas,,
och få af RiksgäldsContoiret till Vederbör
ande utbetalas, i händelse större eller
mindre del af denna summa skulle oundgängligen
erfordras. —- Genom ett sådant
heslut skulle den olägenhet jag anmärkt
kunna undvikas, och ändamålet med
anslaget, åtminstone till någon del, uppnäs.
Det iir temligen påtagligt, att de rum, som
hegagnas till Anatomisalar, chemiska Laboratorier
och Museer, icke inom loppet af
samma månad kunna från magazinsrum återförändras
till uppfyllande af dessa behof.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Jag erkänner,
alt jag saknar den localkännedom om
Den 21 December e. m.
185
bränneritomten på Ladugårdslandet, som
Herr Bråkenhjelm låtit påskina, att han
tiger. Några Ledamöter af StatsUtskoltet
hafva likväl undersökt denna local, men
deras utlåtande öfverensstämmer icke med
Herr Bråkenhjeims; ty enligt detsamma
skulle husen kunna åtskiljas. Det är väl
möjligt, att under ett krig, eller vid något
annat tillfälle, Kronan kunde behöfva nyttja
dessa byggnader, och man bör derföre icke
belt och hållet tillstänga en sådan utväg.
Herr Bråkenhjelm tyckes likasom vilja sätta
Veterinairlnrättningen i skydd emot Styrelsen;
men jag är öfvertygad, att Styrelsen
nog ändå skall gifva denna nyttiga Inrättning
allt det skydd den behöfver och förtjenar.
För min del anhåller jag således
om bifall å Utlåtandet,
Herr Hjerta, Gusfaf: Mig synes det
icke vara någon hufvudsak, huruvida magazinet
eller torkhuset har någon särskild
local, men deremot ganska vigtigt, alt man
vid upplåtelsen ej fäster sådana vilkor, att
Inrättningen icke kan begagna localen. Jag
anser derföre endast det vilkor höra bibehållas,
att magazinerna icke få föryttras,
utan böra af Inrättningen antingen begagnas
eller på vanlig uppsägning uthyras.
Grefve Brahe, Magnus: Jag har intet
i saken att tillägga till hvad Herr Bråkenhjelm
anfört, utan förenar mig med honom.
186
Den 21 December e. tn
Hvad Ilerr Hjerta yttrat om Magazinerna,
är ganska nödigt att iakttaga, ty då Utskottet
tillstyrkt, att dessa må lemnäs åt
Veterinairlnrättningen, lärer väl meningen
varit, att någon fördel skulle densamma genom
deras uthyrande tillskyndas, och dcLta
inträffar icke, om ej denna elausul iakttages,
emedan i annat fall ingen garanti finnes
för de, som vilja hyra dem.— Jag anhåller
äfven, att det tillägg måtte göras,
att i händelse nämnde hus af Kronan återtagas,
VeterinairlnräLtningen skall erhålla i
i ersättning en motsvarande summa, emedan
i annat fall brist kunde uppkomma i
den för Inrättningen calculerade årliga inkomst.
Friherre CederströmJacob: Till hvad
Herr Bråkenhjelm och Grefve Brahe yttrat
får jag tillägga, att då fråga är om att öfverlemna
hus, i stället för penningar, lill
Veterinairlnrättningen, för att skaffa medel
t fil de nödige åbyggnaderne, lärer Ridderskapet
och Adelil finna, att fond för detta
capital måtte erhållas, dels genom uthyrande
af magazinerna, dels genom försäljning
af nu öfverflödiga materialier. Om nu
denna hyra icke försäkras Inrättningen, att
kunna disponeras till ränta och capital, skulle
deraf följa, att inga byggnader kunde uppföras,
och Rikets Ständer bade då anvisat
medel utan ändamål. Jag anhåller om proposition
till bifall å Utskottets Utlåtande.,
på sätt Herr Bråkenhjelm föreslagit.
Den 21 December e. m.
Herr Bråkenhjelm: Hvad först beträffar
trovärdigheten af min uppgift, så hänvisar
jag hvar och en, att med egna ögon
öfvertyga sig, huruvida icke inom de hus,
som här äro i fråga, finnas ömsom bonings,
och ömsom magazinsrum, fastän de senare
icke begagnas. Hvad uppsägningen beträffar,
torde man finna, att med stora magaziner
är ett helt annat förhållande, än med
privata hus, emedan de förra icke äro så
lätta att uthyra. En längre uppsägningstid
är således ännu mera nödvändig för de senare,
än för de förre.
Friherre af Nordin, Carl Johan: I
egenskap af Chef för MagazinsStyrelsen, har
jag ofta besett de ifrågavarande magaziner11a,
och, efter min öfvertygelse, är det omöjligt,
att magazinerne och torkinrättningen
kunna särskilt försäljas. Det slöra magazinet
och boningsrummen omgifva torkhuset,
som ligger på gården, och man kau icke
komma dit annorlunda än genom en portgång
på stora huset. Mig synes således,
att det af Utskottet utsatta vilkor är overkslällbart,
och något annat kan icke komma
i fråga. — Så länge Kronan begagnade denna
torkinrättning var den af ringa nytta.
Man har dermed gjort åtskilliga försök, men
de voro alla så ändamålslösa, att de upphörde
långt före den senare MagazinsStyrelsens
organisation. Hvad åter raagazinet
beträffar, så, enär Kronan på Skeppshol
-
188 Den 21 December c. m.
men har magaziner för r8 till 20,000 tunnor
Seid, och under södra bergen magaziner
för 12,000 tunnor, samt Staten icke mera
befattar sig med spannemålshandel, hvilket
åtminstone jag alltid skall komma alt
afstyrka; ser jag aldrig, huru Kronan skall
komma i större behof af magaziner, än till
3o,ooo tunnor. Jag är således af den tanka,
att det vilkor Utskottet tillagt, nemligen alt
Kronan bör förbehålla sig dispositionen af
dessa lägenheter, vid inträffande behof, bör
utgå, och Utlåtandet bifallas, med den förändring
Herr Bråkenhjelm i öfrigt föreslagit.
Herr Riben: Den uppstådda skiljaktigheten
rörer ej saken utan formen. Inom Utskottet
var meningen, att man borde öfverlemna
saken till Regeringen. Det liar nu
blifvit upplyst af en Regeringens Ledamot,
att magazinerna äro öfverflödiga, och icke
behöfvas för Slaten. Vid slikt förhållande
förenar jag mig med Friherre af Nordin,
och tillstyrker, att det bestämda vilkoret om
magazinernas bibehållande mätte utgå. Då
tror jag, att Herr Bråkanhjelm äfven för sin
del kan gifva sig till freds, synnerligen när
det icke är tänkbart, att Regeringen skulle
vidtaga några åtgärder, som äro skadliga för
Inrättningen. Jag får likväl anhålla, att Herr
Riddarbus-Sccreteraren behagade upplysa,
huru detta mål blifvit af de öfrige Riks-.
Stånden afgjordt.
Den si December e. m
Undertecknad Riddar hus-Secr et er are :
PresteSlåndet bar bifallit Utlåtandet; BorgareStåndet
har fattat ett beslut af nästan
c1
samma innehåll sorn Herr Bråkenhjelms förslag;
BondeStåndet bar, i afseende å byggnaderne,
vidtagit alldeles enahanda beslut,
som Herr Bråkenhjelm tillstyrkt, men afslagit
de ifrågaställde 5ooo R:dr.
Herr Rosenqvistj Fredrik Leonhard:
Utskottet har föreslagit att byggnaderna tillika
med tomterna skulle öfverlemnas åt
Veterinärinrättningen att försäljas eller begagnas,
såsom Kongl. Maj:t nyttigast finner,
dock med vilkor, att Magazinet och Torkhuset
ej föryttras. Då Rikets Ständer år 1823
medgifvil, att byggnaderne må lill Inrättningen
upplåtas, vill jag i denna del ej bestrida
hvad Utskottet tillstyrkt; och skulle
något hinder möta vid byggnadernas försäljning,
derigenom att magazinet och torkhuset
skulle bibehållas för MagnzinsDirectionens
räkning, vill jag äfven medgifva,
att detta vilkor må försvinna, och att Veterinärinrättningen
fritt må använda hela
localen, såsom Friherre af Nordin yrkat.
Deremot afstyrker jag helt och hållet hvad
Utskottet föreslagit angående utbetalning af
5ooo R:dr. Jag tar mig i detta afseende friheten
hänvisa till reservationerne.
De byggnader Veterinärinrättningen nu
skulle erhålla, utom dem den redan fått,
äro följande:
igo Den 21 December e. m.
Ett större Boningsbus af sten med iG
rum, samt inrättadt Magazin för Spannmålsupplag;
Ett
Mjöl- och GrÖpesMagazin med ett
mindre Mälteri derunder af sten;
Ett Boningshus af sten, Knallenborg
kalladt, bestående af 20 större och mindre
rum samt 6 källrar (hela delta hus, utom
nedra våningen, disponeras redan förut af
Veterinärinrättningen);
Ett stort Bränn- och Brygghus med
dertill hörande inrättningar; i flygelbyggnaden
åt öfra gården en bagarestuga med
en inmurad kopparpanna;
En egendom vid Tyskbagare-bergen i
Qvarteret Köhlberget, innehållande ett större
Magazinshus af sten.
Med de byggnader Veterinairlnrättningen
redan fått till sin disposition går detta
till ett uppskattningsvärde af omkring 60,000
R:dr. Äfven om byggnaderne äro förfallne,
måtte de ändock vara värde åtminstone mera
än hälften. Således finner jag ej skäl att
jemte husen lemna något anslag, utan tillstyrker
endast bifall å alla byggnadernes
öfverlemnande, med uteslutande af det föreslagne
vilkoret, samt afslag å beviljandet
af de ifrågastäljde 5ooo R:dr.
Herr Bråkenhjelm: Af Friherre af Nordin
är föreslagit, att det i Utskottets Ut
-
Den 21 December e. m. iqi
låtande upptagne vilkor angående torkhusets
och magasinets tillhandahållande åt
Kongl. Maj:t och Kronan, skulle borttagas.
Jag hemställer dock, om icke, för alt få
Rikets Ständers beslut i frågan, det skulle
vara bäst alt låta vilkoret qvarstå med den
modificalion jag tagit mig friheten föreslå.
Herr Rosenqvist har varit särdeles frikostig
emot Veterinairlnrällningen. Om denna Inrättning
fick allt det, som Herr Rosenqvist
uppräknat, skulle det vara långt ifrån mig
att yrka något Contant anslag; men jag får
fästa Herr Rosenqvists uppmärksamhet derpå
, att så väl Utskottet som jag aldrig omtalat
annat än Ladugårdslands Bränneri, och
icke Magazinsstyrelsens alla istockholm belägna
egendomar, ty det skulle verkligen
vara för vidlyftigt. Då nu trenne RiksStånd
beslutat, att öfverlemna till Veterinairlnråttningen
Ladugårdslands Bränneri byggnader,
under vilkor att magazinet och torkhuset
ej få föryttras, hemställes, hvar Veterinairlnrättningen
skall taga medel till
iståndsättande af dessa byggnader. Om Veterinairlnrättningen
fått Magazinslnrätlningens
vid Tyskbagarbergen och på flere andra
ställen belägne särskilta lägenheter, så
hade man kunnat sälja dem, och dermed
öfverflödigt reparera de erforderlige byggnaderna;
men så lyckligt är det ej, ty här
är endast fråga om Ladugårdslands Bränneribyggneder.
Jag hemställer då, om det
är lämpligt att sälta sig emot den föreslagne
Den 21 December e. m.
lilla summan till reparation af byggnader,
sorn äga utsträckning på en stor areal oell
med mångå tak. Om bela anslaget bade
blifvit bestämdt i contant, bade det blifvit
bäst bushålladt för Staten, oell då bade Staten
sjelf kunnat försälja sine öfverflödige
hus. Nu ser jag ingen möjlighet för Inrättningen
att realisera den uppgjorde planen,
örn ej den contanta summan erliålles.
Herr von Hartmansdorff', August: En
hvar, sorn känner, huru det tillgår inom Utskotten,
skall icke finna underligt, om förelaget
är ofullständigt. I Utskotten tillgår
ungefär såsom bär; den ene vill bevilja
byggnaderna allena, den andra bara penningarne,
somliga båda delarne, och andra
åter ingendera delen. Enär nu YeterinairInrättningen
icke kunde vara tjent med de
besse första alternativen, var det nödvändigt
att söka sammanjemka meningarne, för
alt få saken så uppgjord, att ändamålet något
så när skulle kunna vinnas. Derföre
ser Utlåtandet så ut, som det gör. Bekräftelse
derpå, att meningarne varit delade,
finnér Ridderskapet och Adeln dels af reservationerne,
dels af BondeStåndets beslut.
För min del instämmer jag i den mening
Friherre af Nordin yttrat, att Ridderskapet
och Adeln måtte bevilja tomterne med derå
befintlige byggnader, att för Inrättningens
räkning säljas eller begagnas, eftersom Kongl.
Den 21 December e. ni. iql
Majit kan lämpligast finna, samt att tillstyrkandet
angående de 5ooo R:dr målte
utan förändring antagas. — Om beslutet
blifver sådant kan det måhända vara möjligt
för Veterinärinrättningen alt försälja
de byggnader, som ligga vester om Grefgatan,
samt i stället bebygga den andra
tomten på östra sidan. Genom en sådan
tillställning, hvilken dock må vara åt Veterinairlm
ättningens egen omsorg öfverIåT
ten, tror jag anslaget skulle blifva fördelaktigast
användt; men alt antaga det förslag,
som vissa Ledamöter här afgifvit, att
vara frikostiga i ord, men förbehålla åt Kronan
magazinets och torkhusets tillhandahållande
vid påkommande behof, jemte hyresersättning
m. m., anser jag vara nästan detsamma,
som att icke gifva dem; ty det är
icke möjligt att få sälja eller ens inreda lägenheterna,
om dessa undantag göras. Dessutom
hvar skulle medel tagas för att gifva
hyresersältning. Inrättningen äger dem icke;
i RiksStalen äro ej eller några extra tillgångar
dertill beräknade, om de ej skulle tagas af
de 4o,ooo R:dr, som deraf ännu återstå. Men
om Rikets Ständer bifalla Utlåtandet angående
Westerbottens rotering, afgå derifrån
18,000 R:dr, och flera smärre utgifter tillkomma
utan tvifvel, innan Rikets Ständer
åtskiljas. Herr Bråkenhjelm har trott, att
om vi biföllo hans förslag, skulle pluralitet
hos RiksSlånden vinnas. Detta är ett
54 H.
i3
'94
Den ai December e. m.
väsendtligt skäl, ty jag befarar, att om fingall
kommer till Nämd, afgöres den mindre
lyckligt. Men de grunder Friherre af
Nordin anfört, äro af den vigt, att om Ridderskapet
oell Adeln, i händelse af bifall
till Friherrens förslag, inbjuder Preste-och
Borgar■eSlånden att deri instämma, finge saken
troligen deri bästa utgången. Jag tillstyrker
derföre, att vi måtte bifalla Utlåtandet,
med uteslutande af förbehållet om Torkhusets
och Magazinets tillhandahållande åt
Kronan; och om det medgifves, att de öfrige
Stånden måtte inbjudas att sig med
Ridderskapet och Adeln förena.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Ehuru
Friherre af Nordins och Herr von Hartniansdorffs
mening i principen är den rigliga,
tror jag dock att den i tillämpningen
möter svårigheter, hvarföre det torde vara
lämpligast att antaga Herr Bråkenhjelms förslag.
Går saken till Nämnd, kan ändamålet
förfelas,, och att inbjudningar hafva sina
olägenheter, hafva vi under denna Riksdag
sett. Jag tillstyrker derföre bifall 3 Herr
Bråkenhjelms förslag. I afseende på senare
momentet är jag äfven af samma tanka, som
Herr Bråkenhjelm. Jag tror, att vilkoret visserligen
har sina olägenheter, men om husen
fingo säljas, och å en annan local skulle
byggas, torde penningarne icke räcka till,
och Veterinärinrättningen blifva en sak,
som jag befarar kunna lika med Götha Canal
föranleda till kostnader i oändlighet.
Den ?.i December e. m.
*9^
Herr Rosengvist: Jag tackar Pierr Bråkenhjelm
för den mig tillagde eloge att vara
geneureux; men jag skulle rodna, om jag
förtjent den, \ fråga om allmänna medels
användande. Jag skall icke eller denna gång
vara mig olik; hvarföre jag också fortfar
att bestrida de af Utskottet föreslagna 5ooo
R:drs öfverlemnande lill Veterinairlnrättningen,
om jag ock derigenom skulle förvärfva
mig Herr Bråkenhjelms benämning
af njugg.
De hus, som jag uppräknat, äro verkligen
tillhöriga Ladugårdslands Bränneri,
så vida den ifrån MagazinsDirection erhållna
förteckning öfver desamma är vigtig,
hvarom jag icke tviflar, heldst Friherre af
Nordin högtidligen inom detta Hus förklarat
sig hafva uppgjort den. Jag kan således
icke frånträda hvad jag yrkat och
jemt skall yrka: att om de öfverflödige af
de till öfverlemnande åt Veterinairelnrättningen
föreslagne hus försäljas, komma de
att lemna en tillräcklig fond åt samma Inrättning.
Grefve Brahe: I sjelfva saken förenar
jag mig med Herr Crusenstolpe, och hemställer,
om icke de, hvilka nitälska för Yeterinair
- Inrättningen, skulle vilja biträda
Herr Bråkenhjelm i dess framställda åsigt.
Då afgjordes saken af 3:ne Stånd. Det
är. visserligen sannt, att frågan kunde af54
H. 13*
ig6 Den 5i December e. m.
göras genom en inbjudning frän Ridderskapet
och Adeln till de öfriga Stånden, ilten
vid denna Riksdag hafva inbjudningar hitintills
blifvit så litet väl bemötte, att jag
tillstår, det jag till deni sätter föga förhoppning.
— Jag anhåller vördsammast
om proposition till bifall å Herr Bråkenhjelrns
förslag.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
vill för min del täfla med hvem som helst
i sparsamhet med Statens medel. Men då
det är fråga om en inrättning så nödig som
denna, anser jag niskhet vara en misshushållning,
föga bättre, än då den rike fadren
af snålhet nfklippte receptet, och derigenom
förlorade sin enda sou. 5ooo R:dr på 5 år,
d. v. s. iooo R:dr om året, är det, hvarom
här är fråga, och det synes således obegripligt,
att, då det är menige man, som
skördar frukten deraf, man vill hushålla på
denna summa. Jag tillstyrker bifall till Herr
Bråkeuhjelms förslag, hvarigenom bifall vinnes
till båda punkterna, emedan i ena punkten
skulle Borgare- och PresteStånden samt
Ridderskapet och Adeln öfverensstämma,
och i den andra Bonde- och PresteStånden
samt Ridderskapet och Adeln. Att döma
af den discussion, som här ägt rum, synes
Ridderskapet och Adeln hafva föga bättre
kännedom om Ladugårdslands Bränneri, än
Utskottet haft; och det är bättre, att till
detta ändamål gifva 5ooo R:dr för mycket,
än 5ooo R:dr för litet.
Den 21 December e. m.
'97
Herr Riben: Jag har begärt ordet för
att besvara de anmärkningar, som af Herr
Crusenstolpe blifvit gjorde angående de
svårigheter, sorn skulle risqueras genom en
inbjudning. Jag vill då fästa Herr Crusenstolpes
och Grefve Brahes uppmärksamhet
derpå, att Utlåtandet består af 2 punkter,
den ena örn husen, den andra om de
5ooo R:drne. Den första punkten är redan
af 3:ne Stånd bifallen. Att Ridderskapet och
Adeln bifaller den på något sätt, anser jag
för afgjordt; och då vore Friherre af Nordins
förslag det rätta, emedan saken helt
och hållit öfverlemnades till Regeringen,
hvarföre jag icke kan annat än fortfarande
yrka detsamma, samt att de öfriga Stånden
måtte inbjudas att deltaga deruti. Hvad
den andra punkten beträffar, eller de 5ooo
R:rne, så tillstyrker jag äfven bifall derå.
Det är oangenämt, att ej kunna tillstyrka
iner. Men tillgångarne tillåta det icke.
Friherre af Nordin: Då jag yttrade
mig, framställde jag en särskild åsigt af
saken, men sedan jag hört, att åtskilliga
betänkligheter deremot blifvit gjorde, och
att en sammanjemkning rneningarne emellan
torde af mången anses fruktansvärd,
vill jag, enär jag önskar att Veterinairlnrättningen
måtte få allt möjligt understöd,
visst icke vidare envisas uti min mening,
utan gerna afstå derifrån.
D.cn 2,1 December c. rn.
Herr Hjerta: Sedan Friherre af Nordin
afstå.Lt från sin tanka, torde det vara
öfverflödigt att vidare yttra sig derom. Jag
afstyrker den, emedan det skulle blifva för
Staten en större kostnad, och emedan följden
deraf skulle blifva, att Inrättningen anlades
i en större, ehuru mindre tjenlig, skala
af storhet och prakt, i stället för att blifva
till hjelp och nytta för landet. Jag tror
derföre, att det var nyttigt, alt man korn
ifrån Friherre af Nordins idee, att, sedan
Yeterinairlnrättningen nu nästan är i ordning,
öfverlemna så stora byggnader, af ett
värde, hvilket går lill en ganska öfverdrifven
summa. Hvad Herr Bråkenhjelms förslag
angår, anser jag 3 månaders uppsägning
vara ett oljenligt stadgande, om der
icke tillika står: taga uppsägning; jag föreslår
derföre denna förändring i första
punkten, emedan process annars kunde uppstå.
Hvad den andra punkten beträffar, anser
jag, att den kan vara sådan den är,
och att Regeringen kan gå till målet, utan
att kostnaden bör öfverstiga 5ooo R:dr.
Herr Bråkenhjelm: Jag vill sorn korrtast
besvara Herr Hjertås fruktan för praktfullhet
i de blifvande byggnaderne. Jag
torde få fästa hans uppmärksamhet derå,
att i den proposition jag föreslagit finnes
det vilkor, att en del af byggnaderna skall
förbehållas åt Kronan, och detta tyckes förutsätta,
att hvarken försäljning eller om
-
Dan 21 December e. m.
'93
byggnad är i fråga. Meningen är att bereda
sig möjlighet att sjelf bygga af dc besparingar,
som inbringas genom uthyrande,
af de gamla för Veterinaiiinrältuingen ot jenliga
busen; men om prakt är icke fråga.
Det vilkor, som är fästadt vid sista punkten,
torde böra utgå, ty om Veterinairlnrättniugen
kan förskaffa sig mera medel,
vet jag ej, hvarföre det icke skall vara Inrättningen
öppet, eller hvarföre Rikets Ständer
skola befatta sig med, hvad byggnaden
kostar. Jag glömde sist alt besvara
Herr Hjertås anmärkning om laga uppsägning.
Jag var i början ej beredd på denna
anmärkning, men sedan jag funnit, det
Herr Hjertås mening är 3 månaders laga
uppsägning, är jag ej deremot, utan får
tillkännagifva min förbindelse för denna
förbättring, och anhåller om Herr Grefvens
och LandtMarskalkens tillstånd, att få göra
detta tillägg till min proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, örn icke, enär
StatsUlskottets förevarande Utlåtande innefattade
tvenne särskilte punkter, samt åtskilige
Ledamöter, hvilka begärt afslag å
den senare punkten, tycktes vilja bifalla
den förra, berörde Utlåtande borde punktvis
till afgörande företagas.
Herr Bråkenhjelm: Jag anser icke lämpligt,
ali afgöra detta Utlåtande punktvis,.
joo Den 21 December e. rn.
Jag anhåller a lits A, att första propositionen
måtte blifva till bifall A Utlåtandet i dess
helhet, och den andra propositionen till
bifall å samma Utlåtande, under iagttagande
af den förändring jag föreslagit.
Herr Rosenquist: Jag deremot ber, att
Herr Grefven och LandlMarskalken täcktes
dela Utlåtandet i tvenne särskilta delar,
emedan jag af discussiouen inhemlat, att
åtskillige meningar äro för bifall å den första,
men afslag å den senare delen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalk en gjorde proposition lill
bifall å StatsUtskoltets ifrågavarande Utlåtande.
Ropades Nej.
Hvarefter Hins Excellence föreslog bifall
å berörde Utlåtande med den förändring
Herr Bråkenhjelm föreslagit.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr Rosenquist begärde votering.
Herr Hjerta: Jag förmodar, att Herr
Rosenquist mening är, att i Contrapropositionen
endast bör uteslutas de 5ooo Riksdalerne,
men att den för öfrigt bör blifva
lika med Ja-propositionen.
Herr Rosenquist: Jag har tydligt förklarat
min mening vara, att Veterinair-In
-
Den 21 December e. m.
ränningen icke bör erhålla de contanta 5ooo
R:dr, meli alla Byggnaderne, sorn, enligt
hvad jag visat, äro värde minst 53,ooo R;dr.
Herr Riben: Då jag kommer att votera
Ja, är det kanske icke lämpligt, att jag
yttrar något om Contrapropositionen; men
jag vill blott upplysa, att, enligt de säkra
underrättelser Utskottet förskaffat sig, är
det afgjordt, att om Ridderskapet och Adeln
endast öfverleinnar byggnaderne, men inga
penningar, till Veterinairlnrättningen, måste
Inrättningen nödvändigt undanbedja sig
denna present, emedan den icke har medel,
att iståndsätta dem.
Friherre af Nordin: Jag har endast
begärt ordet för att förklara, att jag aldrig
sagt, det byggnaderne äro värde 53,ooo R:dr,
men jag vet, att Magasinslnrättningens på
Ladugårdslandet befintlige byggnader i Räkenskaperne
upptagas till 60,000 R:dr, som,
med afdrag af värdet på Magasinet under
Tyskbagarbergen, eller 7000 R:dr, således
reduceras till 53,000 R:dr. Denna summa
är hvad byggnaderne kosta med reparationer,
underhåll och ombyggnader; men de
äro icke på långt när värde denna summa.
Ett bevis derpå är att Tanto Bränneri, som
i räkenskaperne står vida högre än Ladugårdslandsbyggnaderne,
nu utan all fråga
skulle säljas för 16,000 R:dr. Ladugårdslands
Bränneri-byggnader hafva icke varit
202 Den ai December e. rn.
reparerade sedan 1821, och hvar och en
kän veta, hurudana luis blifva, som i g år
stå utan underhåll. Jag har således icke
sagt, att byggnaderne äro värda 53,000
R:dr, utan endast att de i räkenskapen finnas
till detta värde bokförde.
Herr Rosenqvist: Jag har icke påstått,
att Friherre af Nordin sagt, att byggnaderne
voro värde den i räkenskaperme upptagne
summa. Jag har ej eller upptagit värdet
högre, än till halfva summan, och har
således ej debiterat mera, än som är med
förhållandet enligt, ty borttager man hälften
från första värdet, måtte det vara nog.
Något nytt anslag kan jag ej bevilja; genom
byggnadernes öfverlåtande får Inrättningen
mera än 5ooo R:dr; och jag fortfar
att äska votering, om min mening ej bifalles.
Herr Cederschjöld: I anledning af den
siste värde talarens anhållan om votering
vill jag blott erinra, att om dessa 5ooo R:dr
äro oundgängligt nödvändiga, såskulle,derest
hans mening vann, Veterinairlnrättningen
hindras att framgå till sitt ändamål; om de
åter ej behöfvas, kommer icke en skilling
deraf att utgå. Jag hemställer, om det är
skäl att afslå ett så litet anslag, hvarigenom
Regeringen möjligen skulle kunna utföra
ett så stort ändamål? Jag frågar, om
det är att bevaka landets och menige mans
rätt och bästa?
Den 2i December e. m.
20J
Grefve Brahe: Om nja hus, lämpade
efter Veterinairlurältningens behof, åt densamma
öfverlemnades, skulle jag förena mig
deruti, att intet anslag behöfdes; men då
husen, som nu äro gamla och förfallna,
icke kunna begagnas utan föregången reparation
och ny inredning, samt VeterinairInrättningen
sjelf dertill saknar medel, blifver
det för nämnde Inrättning, om den får
emottaga oanvändbara hus utan anslag, detsamma,
som om den fått intet. Rikets Ständers
välvilja för denna gagnande Inrättning
förminskas derigenom, och det nyttiga ändamålet
förfelas.
Grefve Horn: Jag hemställer, om ej
discussionen redan är afslutad, då votering
är begärd; och som jag förmodar, att Herr
Rosenqvist ej afstår derifrån, vet jag ej, af
hvad anledning discussionen skall fortfara,
utan anhåller, att votering måtte för sig gå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken framställde följande Voterings-proposition:
Den,
som bifaller, att Tomterne, hörande
till Ladugårdslands f. d. KronoBränneri,
med samtelige derpå betintelige Byggnader,
må upplåtas åt Velerinairlnrättningen,
att försäljas eller begagnas på sätt
Kongl. Maj:t för ändamålet lämpligast finner,
dock under vilkor, att Magazinet och
Torkhuset icke föryttras, utan förbehållas
2o4 Den n December e. m.
Kongl. Majit oell Kronan, att, efter 3:ne
månaders förut skedd laga uppsägning, få
emot enahanda hyra, som Veterinairlnrättnitigen
af andre personer derföre erhållit,
begagnas, enär omständigheterna kunna så
påfordra; samt att till de upplåtne Byggnadernes
inredning en Summa af 5ooo R:dr
B:co, en gång för alla, må af Rikets Ständer
beviljas, och få af RiksgäldsGontoiret
till vederbörande utbetalas, i händelse större
eller mindre del af denna Summa skulle
oundgängeligen erfordras, voterar
Ja
Den det ej vill, voterar
Nej ;
Vinner Nej; anses Ridderskapet och
Adeln väl bifalla, att Tomterne, hörande
till Ladugårdslands f. d. KronoBränneri,
med samtelige derpå befintelige Byggnader,
må upplåtas åt Veterinärinrättningen, att
försäljas eller hegagnas, på sätt Kongl Maj:t
för ändamålet lämpligast finnér, dock under
vilkor att Magazinet och Torkhuset
icke föryltras, utan förbehållas Kongl. Majit
och Kronan, att, efter 3:ne månaders förut
skedd laga uppsägning, få emot enahanda
hyra, sorn Veterinärinrättningen af andre
personer derföre erhållit, begagnas, enär
omständigheterna kunna så påfordra; men
deremot afslå alt den ifrågaställde Summan
af 5oöo R:dr B:co må till Byggnadernes inledning
beviljas.
Den 2 i Decerab e r e. in.
20 5
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
oell Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan en qvart
till 9, och slöts klockan 9 om aftonen, dä,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige Voteringssedlarne
öppnade, rösterne befunnos hafva utfallit,
sora följer:
Ja — 72.
Nej — 14.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
Voteringen särskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Eoccellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, alt det i
ja-propositionen upptagne förslag således
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Föredrogs å nyo och bifölls Stats-samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 5 sistlidne November under N:o 95 afgifne,
och den i3 i samma månad e. m.
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
gjord hemställan om de Skånska InfanteriRegementernes
befrielse från Garnizonstjenstgöring
under fredstid.
Vid förnyad föredragning af A11 manna Besvärs-
och Ekonom iUtskotlets den 28 sistlidne
November under:N:o 169 afgifne, och den
4 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
a#6 D en 21 December e. m.
i anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:o 47 förut meddeldte Betänkande,
rörande nya Evangelii-BoksFörslagets
antagande m. m.; fann Ridderskapet
och Adeln, att enär sistnämnde Betänkande
redan blifvit den 19 sistlidne Februarii
e. m. af Ridderskapet och Adeln bifallit,
Utskottets ifrågavarande Utlåtande borde
läggas till handlingarne.
Föredrogs å nyo LagUtskoltets den 3
dennes under N:o iÖ2 afgifne, och den 11
derpåföljde e. m. på bordet lagde, Förslag
till sammanjemkning af RiksStåndens särskilda
beslut, i anledning af Utskottets Betänkande
N:o 62, och Utlåtande N:o 100,
öfver åtskillige Motioner om ändringar i
Concurslagen af den i3 Julii 1818, samt
Kongl. Förordningen den 22 October samma
år, om Edsformulair i Concursmål; och
skulle, uppå begäran af Herrarne von Hartmansdorff,
August, och Cederschjöld, Pehr
Gustaf, berörde Förslag, jemlikt 49 §• Riksdagsordningen,
ytterligare hvila på bordet.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Frän Stats- och BevillningsUtskotten:
Af den 26 sistlidne November:
N:o 107. I anledning af väckt motion,
dels om nedsättning i Bevillningen för Stor
-
Den 21 December e. rn.
fiskes Idkare, samt dels om Stats-anslag för
Skärgårds-fiskets upphjelpande.
F, un Stats- samt Allmänna Besvärs-.
och EkonomiUtskotten:
Af den g dennes:
N:o 108. I fråga om Beklädnads- och
BeväringsDirectioners inrättande inom KusthållsRegementerua
m. m.
Från BevillningsUtskottet:
Af den 14 dennes:
N:o 57. Med förslag till fördelning
af Allmänna Bevillningen samt till en blifvande
BevillningsFörordning.
Från Lag- samt Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotten:
Af den 3 dennes:
N:o 70. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens Betänkande N:o 58,
angående väckta frågor om Fattigförsörjnings-anstalterne.
N:o 71. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens Betänkande N:o
54, rörande ändringar och rättelser eller
tillägg; så väl uti Kongl. Maj:ts Nådiga LegoStadga
för Husbönder och Tjenstehjon,
den i5 Maj i8o5, som uti Kongl. Maj:ts
Nådiga Kungörelse, angående flyttningstiden
för Tjenstehjon, den 22 April 1819.
Kades på bordet.
aoS Den 11 Dccf mlier e. m.
Upplästes Högvordine PresteStåndets
ProtocollsUtdrag af denne dag, innehållande
inbjudning lill Ridderskapet och Adeln
samt BorgafeStåndet.att gemensamt med PresteStåndet
Förena sig i BondeStåndets rörande
i2:te punkten af Stats- och BancoUtskottens
Utlåtande rörande Myntbestämningen
och dermed gemenskap ägande ämnen,
fattade beslut, hvarigenom i underdånighet
må öfverlemnas lill Kongl. Majit, alt,
efter vetenskapsmans hörande, utsätta en
lindrig myntskalt, inberäknad i sjelfva myntet,
till förekommande af detsammas utförsel
eller nedsmältning.
Herr Rosenblad,, Bernhard'. .Tåg anhåller,
att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes föreslå Ridderskapet och Adeln att
antaga PresteStåndets ifrågavarande inbjudning.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att berörde inbjudning
icke borde föredragas förr än i
sammanhang med sjelfva hufvudfrågan, hvilken
ännu berodde på Ridderskapets och
Adelns pröfning.
Och skulle alltså PresteStåndets ProstgStåndets
ProtocollsUtdrag hvila på bordet.
Justerades ett ProtocollsUtdrag, innenehållande
Ridderskapets och Adelns i plenum
-
Den ai December e. m. 209
num den 17 dennes eftermiddagen fattade
beslut.
Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan hälf till 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
O. J. Lagerheim.
Onsdagen d. 2 3 December 1829.
Plenum klockan half till io Förmiddagen.
Upplästes till justering ett Protocolls»
Utdrag för den 7 i denne månad e. m., innefattande
Ridderskapets och Adelns beslut
i anledning af BancoUtskottets under N:o
82 afgifne Utlåtande angående Bankens Lånerörelse.
Herr Hegardtj Christian Bernhard ,
anförde skrifteligen:
Under discussionen öfver ämnet för nu
upplästeProtocollsUtdragin Pleno den 2dennes
f. m., har Herr Munck af Rosenschöld inblandat
ett tadlande yttrande öfver min förvaltning
af SlatsSecreterareEmbelet för Handels-
och FinanceÄrender, under StatsSecreteraren
Klintbergs tjenstledighet, de fyra
54 H. 14
210
Den 23 December f. m.
sista månaderne af Sr 1820; hvilket yttrande,
såsom omotiveradt och utan stöd af något
anfördt skäl eller factum, då blott väckte
min förundran och jag icke ansåg värdt att
besvara. Yid närmare eftersinnande har jag
likväl trott mig böra icke låta det utan allt
genmäle i Protocollet qvarstå; enär det möjligen
kunde föranleda misstydningar, och
jag äger all anledning förmoda, att det härleder
sig dels från öfverilning, dels från ett
misstag eller irring af Herr Munck af Rosenschöld,
och att han tillegnat mig åtgärder,
uti hvilka, de må för öfrigt förtjena
tadlas eller ej, jag icke deltagit, och sorn.
icke ens tillhöra den korta tidrymd, då jag
hade föredragningen af omförmälte ärender.
Utan att förutsätta någon sådan irring, är
det för mig obegripligt, hvarifrån Herr Munck
af Rosenschöld kunnat hämta anledning, att
icke allenast sjelf fälla, utan äfven tillägga
Nationen, ett så oblidt omdöme öfver min
ifrågavarande Embetsförvaltning, hvilken
likvisst af 1823 års ConstitutionsUtskott der,
om jag minnes rätt, Herr Munck af Rosenschöld
var Ledamot, blifvit granskad och
lemnad utan anmärkning. Långt ifrån att
jag, såsom Herr Munck af Rosenschöld yttrat,
skulle hafva någon orsak att önska glömma
den, skall jag, jemte medvetandet af
uppfyllda pligter, alltid deraf med djup erkänsla
bevara den tillfredsställande hogkomst,
att Kongl. Maj:t, då jag aflemnade Portefeuillen
för Handels- och FinanceÄrender,
Den a3 December f. m.
a 11
täcktes öfver denna min Embetsförvaltning,
till StatsRådets Protocoll förklara Dess nådiga
välbehag. Huru den af Nationen, om
den derå fästat någon särdeles uppmärksamhet
blifvit ansedd, har jag icke erfarit;
men, utan anspråk på någon utmärkt förtjenst,
som, utom min inskränkta förmåga
och då uti dylika ärender ringa erfarenhet,
äfven tidens korthet föga medgaf att ådagalägga,
vågar jag dock hoppas att hvarje
oväldig och förståndig man, som deraf behagar
taga kännedom, och som pröfvar, innan
han bedömer, deruti icke skall finna
anledning till någon grundad klagan, hvarken
i allmänt eller enskilt hänseende; och
jag har med detta anförande velat bereda
Herr Munck af Rosenschöld ett, måhända
af honom sjelf önskadt, tillfälle, att, upplyst
om sitt misstag, meddela den nöjaktiga
förklaring och rättelse, hvartill han
torde finna sig föranlåten, öfvertygad att
han icke nekar göra mig denna rättvisa,
oaktadt de skiljaktiga åsigter vi kunna hysa
uti fmanciella och ekonomiska ämnen.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Som det af Herr Hegardt nu uppläste anförande
angår ett af mig här afgifvit munteligt
yttrande, hvilket ännu icke blifvit justeradt,
nödsakas jag begära Herr Hegardts
yttrande på bordet. Jag kan icke påminna
mig, att jag yttrat något annat om Herr He
54
H. >4*
212
Den 23 December f. m.
garilts befattning såsom StatsSecretcrare, än
att jag, och många med mig, icke kunde
glömma den tid, då han bestridde denna
tjenst. I hvad sammanhang jag framställde
detta, kan jag nu icke uppgifva, förrän Protocollet
blir justerad t. Hvad jag kan försäkra
är, att, om jag fällt tvetydiga yttranden
om Herr Hegardts publika caracter,
hyser jag dock den största aktning för hans
enskilda, och en hög opinion om hans kunskaper.
Men att Herr Hegardt fällde icke
blott sårande utan äfven smädliga yttranden
mot dem, som voro af olika tanka med
honom, det påminner jag mig. Han yttrade
nemligen, att de personer, som ifrade för
ett utvidgadt lånsystem, önskade att derigenom
få lefva på andras bekostnad, och
komma ifrån sina skulder. Jag befarar, att
om dessa yttranden blifvit fällde i Engelska
Underhuset, hade man åtminstone ropat
honom till ordning.
Herr Hegardt: Jag vill påminna mig,
att då Friherre Boye kallade dem för strypare,
som, i fråga örn Lånerörelsen, ej tänkte
lika med honom, svarade jag: att om man
tillät sig gifva dem ett sådant öknamn, kunde
man med lika fog kalla dem för vinglare,
hvilka yrkade motsatsen; men jag utmärkte
icke dermed någon enskild person,
aldraminst Herr Munck af Rosenschöld, som
jag icke ens viste vara tillstädes. Jag önskade
visserligen, att man för alltid bort
-
Den a3 December f. rn.
lade dessa benämningar; men då de i många
år allmänt varit brukade, och ofta äfven
inom detta rum upprepade; hemställer jag,
huruvida det kan tillräknas mig, att jag åt
ett visst slags lånsökande gifvit namn af
vinglare.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag påminner
mig, att Friherre Boyes yttrande
innehöll blott något angående det förra
strypsystemet, och att de, hvilka tänkte
lika med honom, af Herr Hegardt icke otydligen
beskylldes för oärlighet och för begäret
att på andras bekostnad lefva och betala
sina skulder.
Uppå derefter gjord framställning, blef
ofvanberörde ProtocollsUtdrag af Ridderskapet
och Adeln godkändt.
Vid förnyad föredragning afKongl.Maj:ts
den 19 dennes lill Hans Excellence LandtMarskalken
m. m. Herr Grefve Carl De Geer
aflåtne, och den 21 derpåföljde f. m. på
bordet lagde, Nådiga Skrifvelse, angående
Stadfästelse å en ny Riddarhusordning; fann
Ridderskapet och Adeln, att högstberörde
Skrifvelse borde läggas till handlingarne.
Då nu å nyo föredrogs Förstärkta StatsUtskottets
den 16 dennes under N:o 36i
aflåtne, och den 21 derpåföljde f. m. på
Den 23 December f. ni.
bordet lagde, Memorial, i fråga om förlängning
af ArrendeContractet på Starby
Kungsgård för Majoren Vidt von Steijern;
fann Ridderskapet och Adeln, att berörde
Memorial borde till StatsUtskottet öfve-rlemnas.
Föredrogs å nyo följande Förstärkta
StatsUtskoltets den 16 dennes aflåtne, och
den si derpåföljde f. m. på bordet lagde,
Memorial:
N:o 362. Angående Bevillning af KronoLotsar;
N:o
363. Angående grunderne för Brämvinsbrännings-rättighetens
beskattning;
Och fann Ridderskapet och Adeln, att
berörde tvenne Memorial borde till BevillningsUtskottet
öfverlemnas.
Föredrogs å nyo StatsUtskoLtets den
24 sistlidne November under N:o 34o afgifne,
och den 21 dennes f. rn. på bordet
lagde, Utlåtande, angående Anslag för fullbordandet
af Garnisons-SjukhusByggnaden,
samt Kongl. Andra LifGardets Casein.
Herr Rosenqvist Fredrik Leonhard
anhöll, att detta Utlåtande måtte ytterligare
få hvila på bordet.
Herr Dalmanj Lars Johanj förenade
sig med Herr Rosenqvist.
Den a3 December f. m.
2l5
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
alt berörde Utlåtande, skulle, enligt
4g §. Riksdagsordningen, ytterligare hvila
på hordet.
Vid förnyad föredragning bi föl 1 os följande
från StatsUtskottet inkomne, och den
4 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtanden:
Af den 7 sistlidne November:
N:o 3a6. Angående yrkad befrielse för
Kihls, Axbergs och Hofsta FriSocknar från
utgörande af åtskillige prestationer till Dylta
Svafvelbruk.
Af den i\ sistlidne November:
N:o33r. I anledning af verkställd granskning
af Tullverkets Räkenskaper och Förvaltning
för år 1826.
N:o 333. I anledning af verkställd
granskning af den så kallade Lappmarks
EcklesiastiqueFonden.
Föredrogs å nyo StatsUtskoltets den 7
sistlidne November under N:o 327 afgifne,
och den 4 dennes e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, rörande liqvidationen af åtskillige
Medborgares i de Förenta NordAmericanska
Staterna fordringsanspråk hos Svenska
Statsverket.
Herr Rosengvist , Fredrik Leonhard,
och Grefve Cronhjelm, Otto August, an
-
2i6 Den 23 December f. m.
höllö, att detta Utlåtande måtte ytteiligare
hvila på bordet.
I anledning hvaraf berörde Utlåtande
skulle, jemlikt 4 g §. Riksdagsordningen, yt*
terligare förblifva hvilande.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den
3i sistlidne November under N:o 332 afgifne,
och den 4 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af väckt fråga
om anordnandet efter Stat från StatsContoiret
af Löner och Pensioner vid alla förvaltande
Verk och Inrättningar.
Herr Munch af Rosenschöld, Eberhard:
Mig synes, alt detta Utlåtande åtminstone
bör till protocoilet beledsagas med den anmärkning,
att StatsUtskottet för sent afgifvit
sitt yttrande. Motionen är af den beskaffenhet,
att den, om den än vore aldrig
så grundad, icke skulle kunna bifallas, sedan
den blifvit så sent handlagd. Utskottet
upplyser sjelf, att, i anledning af en del
af denna motion, bestämda specialstater för
Postverket och NummerLotteriet äro uppförde
på Andra HufvudTiteln. Häraf synes,
att Grefve Gyllenborgs förslag ej kan
komma i betraktande derföre, att det blifvit
senare liandlagdt än SlatsRegleringen.
Jag anser nödigt, att någon erinran göres
dervid, att motioner icke företagas i Utskotten
i deli ordning och sä tidigt soia vederbör.
I
Den n3 December f. m. 217
Uppå derefter gjord framställning, Lief
StatsUtskottets ifrågavarande Utlåtande af
Ridderskapet och Adeln hifallit.
Å nyo föredrogs StatsUtskottets den 21
sistlidne November under N:o 334 afgifne,
och den 4 dennes e. m. på hordet lagde,
Utlåtande, i anledning af väckt motion, att
Förteckningarne öfver Kronans Hus och
Byggnader måtte till trycket befordras.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Jag anser StatsUtskottet icke hafva besvarat
motionen, som sig bör. Motionären har
begärt, att de förteckningar, som finnas,
skola till trycket befordras. Han har ej begärt
mera, än att de, som Utskottet bar,
må blifva tryckta. Deruppå har Utskottet
svarat, att som Utskottet ännu ej fått in
förteckningar öfver alla Kronans bus och
byggnader, Motionären ej kunnat få sin önskan
uppfylld. Detta är conclusioner, hvilka
äro så märkvärdiga, att man icke kan göra
sig begrepp om sådant. Jag anser likväl
af vigt, att man får kännedom 0111, hvilka
hus Kronan har, och hvad de gifva. Jag
har upplyst, hvad Magazinslnrättningen ensamt
har, och det är flere andra Verk, som
begagna många hus. Dessutom måste jag
anmärka ett af Utskottets skäl, att det nemligen
vore i saknad af uppgift från flere authoriteter.
Det är också något märkvärdigt,
2l8
Den 23 December f. m.
alt på ett helt år Utskottet ej kunnat få in
upplysningarne. Jag är fullkomligen öfvertygad,
att det ej finnes någon autlioritet,
sorn ej har förteckning på de lius den har.
Således är det skälet oantagligt, och lika
litet antagligt är det förra. Jag anhåller
derföre om återremiss, och alt Utskottet
måtte åtminstone fullgöra Motionärens begäran,
att få tryckt hvad man har.
Herr von Hartmansdorff , August: StatsUtskottet
kan, för sin del, icke göra annat,
än äska de upplysningar, som Rikets
Ständer begära. Det beror ej på Utskottet,
utan på vederbörande Embetsverk, att dessa
upplysningar afgifvas. — Då nu StntsUtskotlet
ej kunnat få in alla dem, som erfordras,
hade tryckningen af de inkomna
visat saken ofullständig. StatsUtskottet
hemställer derföre, om icke Rikets Ständer
skulle finna lämpligt att dröja med förteckningarnes
tryckning till nästa Riksdag, hvarförinnan
de kunna blifva fulltaliga. Det
är också gifvet, att om man nu skulle börja
trycka de inkomna, vore Riksdagen slut förr
än de till Stånden blifvit ingifna. Får man
alla färdiga till nästa Riksdag, kunna Rikets
Ständer då lättare begagna dem för att yttra
sig, huru byggnaderna skola på förmånligaste
sätt användas. Jag tillstyrker bifall å
Utlåtandet; och får derjemte begära, att om
det är bekant, huru delta mål afgjordts i
de andra Stånden, derom erhålla upplysning.
Den 23 December f. in.
219
Grefve Cronhjelm_, Otto August: Jag
vill blott lemna den upplysning, att som
tvenne RiksStånd redan bifallit Utlåtandet,
en återremiss deraf ej lärer till något tjena.
Friherre Cederströmj Jacob: Ehvad
Ridderskapet och Adeln återremitterar Utlåtandet,
såsom BondeStåndet gjort, eller
afslår det, förfaller frågan i alia fall, ty
Preste- och BorgareSlånden hafva bifallit
detsamma, och lära ej frångå detta beslut.
Om ock Utskottet skulle frångå sin mening,
lärer således frågan ej vidare upptagas af
de andra Stånden. Derigenom stanna två
Stånd emot två, och frågan förfaller.
Undertecknad Eiddarhus-Secr eter are
meddelte den upplysning, att StatsUlskottets
ifrågavarande Utlåtande blifvit af de
öfrige Irenne RiksSlånden bifallit.
Friherre Cederström anmärkte, att Utlåtandet
skall hafva blifvit af BondeStåndet
till Utskottet återremitteradt.
Under t eehn ad Ridda rh u s- Secreterare
yttrade sig våga, med anledning af de officiella
upplysningar, som till Ridderskapet
och Adeln ankommit, vördsamt bestrida Friherre
Cederströms berörde uppgift.
Hans E.xcellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Utskottets
220
Den 2.3 December f. m.
Utlåtande gjorde anmärkningar böra föranleda
till delsammas återremitterande.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till godkännande af berörde Utlåtande.
Bifölls.
Herr Rosenqvist reserverade sig mot
Ridderskapets och Adelns beslut.
Föredrogos å nyo och gillades följande
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
den 28 sistlidne November afgifne, och den
4 dennes e. m. på bordet lagde,Utlåtanden:
N:o 165. I anledning af yrkad ändring
i Kongl. Brefvet den 7 Maji 1802, rörande
Ränteved.
N:o 166. I anledning af väckte motioner
om vissa ändringar i Författningarne
om Markegångssättning.
N:o 167. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 155
förut meddeldte Betänkande, angående väckt
fråga om inrättande af en Landtbruksskola.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskottets den 28 sistlidne November
under N:o 168 afgifne,, och den 4
dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande i
Den s3 December f. m.
231
anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottets
under N:o i32 förut ineddeldle Betänkande,
angående Presterskapets aflöning.
Herr Ribbing_, Arvid: Utskottet har
åberopat såsom skäl till det afstyrkande,
detta Utlåtande innehåller, att ConsistoriiFullmägtige
icke alltid ägde kännedom om
pastoraternes beskaffenhet i orten, hvarföre
man ansåg att, under ett pastorats ledighet,
conventioner ej kunde göras; äfvensom
att, om man dröjde att uppgöra dessa conventioner,
tills pastorater blefvo ledige, en
mansålder skulle åtgå, innan öfverenskommelserne
kunde vara fullbordade. Detta förefaller
så mycket mera betänkligt, som Utskottet
i sitt förra yttrande förklarat, att
Utskottet ej ansett, att några ytterligare åtgärder
borde företagas till dessa conventioners
befrämjande, än uppmaningar. Sådana
hafva redan ägt rum, och man har funnit,
att de ej medfört särdeles verkan; och då
Utskottet nu åberopat såsom skäl, alt en
hel mansålder skulle åtgå, innan föreningarne
kunde ske, tyckes Utskottet så mycket
snarare hafva bordt tillstyrka dem, som
Utskottet förut lemnat rum för den fruktan,
att sådana conventioner aldrig komma
att upprättas. Alltsedan 1813 hafva de varit
i fråga, och jag tror, att det är 4 eller
5 pastorater i Riket, som begagnat sig af
denna Författning. Under förra Riksdagen
hade samma motion, hvilken gifvit anled
-
222
Den 23 December f. ni.
ning lill detta Utlåtande, den lyckliga framgång,
att den icke i Utskottet afklipptes,
utan hann till Konungen, men, i anseende
dertill att PresteStåndet ej bifallit den, blef
den af Konungen afslagen. Jag skulle således,
ehuru jag är underrättad, att två
Stånd redan bifallit Utlåtandet, för conseqvensens
skull önska, att Ridderskapet
och Adeln afslog det, på det Ståndet nu
måtte vidtaga ett beslut, öfverensstämmande
med det, sorn fattades vid sista Riksdagen.
Friherre Cederström , Jacob: .Tåg får
underställa, om icke Ridderskapet och Adeln,
med afslag å Utskottets Utlåtande, behagade
godkänna den utväg, som i min reservation
finnes uppgifven, att Konungens Befallningshafvande
genom Resolution böra afgöra frågan,
med besvärs hänvisning till EcklesiastiqueExpeditionen.
Derigenom är en bestämd
utväg för slut i saken, och till äfventyrs
den enda rättsenliga, ty då Pastorer,
sedan de blifvit tillsatte, icke kunna
komma öfverens med Församlingarne, och
dessa vilja nedsätta inkomsterne utöfver billigheten,
kan det ej vara tänkbart, att frivilliga
öfverenskommelser skola ske. Vid
ledigheter är det Consistorii skyldighet att
bevaka Ståndets rättigheter. Consistorium
har sitt ombud dervid, och sedan Konungens
Befallningshafvande resolverat, kan ombudet
sig besvära. Derigenom har man boredt
möjlighet för Församlingen, att på en
Den 23 De ccm lier f. m.
223
tid, då ännu icke vinningslystnaden knn
verka, få saken afgjord. Men om Församlingen,
sedan förslaget är uppgjordt, finnér
någon, som skulle vilja gå in på de vilkor
den föreslår, faller det af sig sjelf, alt inga
lagliga contracter blifva upprättade, utan endast
olagliga, lill melin för moraliteten och
PresteStåndets existence. Ärendet är af stor
allmän vigt, ty få saker hafva så mycken
verkan på moraliteten, som Lärarnes anseende,
om de nemligen aktas, eller om de
föraktas, såsom de der frångått sin ed. En
sådan person kan aldrig verka något godt
inom den Församling, hvars lärare han är
tillsatt att vara.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å EkonomiUtskottets förevarande Utlåtande.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln fann för
godt, att, med afslag å Utskottets Utlåtande,
godkänna den i Friherre Cederströms,
vid samma Utlåtande fogade, reservation
framställde mening.
Bifölls.
Föredrogs å nyo Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi Utskottens den 5 sistlidne
November, under N:o 96 afgifne, och
Dsn 23 December f. m.
den 16 i samma månad e. m. på bordet
lagde, Utlåtande öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o 67 förut meddeldte
Betänkande angående Städernes inq
varte ringsbesvär.
Herr af Billbergh, Johan Petter, anförde
skrifteligen:
Då första Betänkandet i denna fråga
förevar, hade jag äran fästa Högloflige Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på
origtigheten och vådan af den slutsatts af
en gjord historisk framställning angående
Inqvarterings-skyldigheten, som Utskotten
antagit, nemligen, att Inqvarterings-skyldigheten
visar sig vara tillkommen, mera
såsom följd af Försvarsverkets kraf och
framfarna Regenters vilja, än af något
frivilligt allmänt åtagande ä Städernas
sida, på grund hvaraf Utskotten tillstyrkt
Rikets Ständer, att uti Underdånig Skrifvelse
till Kongl. Maj:t nu bestämt förklara:
Alt Städernas Inqvarterings-skyldighet
till de i ständige Garnisoner förlagde Troupper
för framtiden kommer att inskränkas
till förbindelsen att förse befäl och manskap
med så kallad Service, eller Sängkläder,
Ved och Ljus.
Genom anvisning till 1720 års RiksdagsBeslut
styrkte jag, att Konung och Ständer
gemensamt stadgat samma års Inqvar^
te
-
De» December f. m.
22.')
leringsOrdning, hvaraf jag ansåg följa, alt
båda Statsmagterna bekräftat den uråldriga
häfden, att Inqvartering åt garnisonerande
Troupper vore ett städerna tillhörande onus;
och, med erkännande deraf, att delta onus
vore ojemt tryckande för olika Städer, ansåg
jag de Städer, hvilka af Inqvarteringen
voro oskäligt besvärade, på sådant sätt
böra njuta lindring, ”alt de Städer, som
uppbära Tolag, men icke hafva någon Garnison,
eller ock en ganska ringa, i förhållande
till TolagsUpphörden, matte anses
skyldige alt afslå någon del af denna Tolag
till de Städer, hvilka hafva större inqvarteringstunga,
än som svarar emot Tolagen
och de öfrige förmoner samma Städer
anses hafva af Garnisonens vistande på
stället.”
Uti detta nu förevarande Utlåtande
hafva Utskotten förklarat sig anse 1720
års Riks dags Be slut vara till kraft och verkan
upphäfvit genom 180g och 1810 årens
Ständers fattade beslut, samt att Utskotten
icke eller kunnat förena sig derom,
att, vid uppskattande af hvarje Stads lunga
af inqvarterings-besväret, jemväl i beräkning
böra tagas de förmåner Staden anses
hafva af Garnisonens vistande på stället;
hvarföre ock Utskotten sluteligen förklarat
sig icke hafva funnit anledning till
frånträdande af de hemställanden, som i
Betänkandet N:o 67 innefattas.
54 H. i5
2^6 Den al December f. m.
DS man ulaf 1809 och 1810 årens Ständers
fattade Beslut 1111 vill draga den slutsatLs,
ali Slädenia äro befriade ifrån all
inqvarterings-skyldighet, och då följden af
elt sådanl stadgande skulle blifva, att Statsverket
genast åbragtes en kostnad af minst
5oo,oooR:dr för inköp tdle ruppbyggande af
Casserner endast åt manskapet, och Stallar,
att elt betydligt årligt anslag erfordrades
för den så kallade Servicens anskaffande,
och att delta sluteligen skulle leda dertill,
att inqvartelings-koslnaden jemväl måste
ersättas för lågande Troupper, torde Högloflige
Ridderskapet och Adeln finna frågan
vara af den vigt, att grundeligheten
af Utskottens anföranden närmare bör pröfvas,
innan Ridderskapet och Adeln beslutar
om ett sådant Städernas frikännande
ifrån Inq var terings-sky Idig helen.
Efter den citation Utskotten sjelfve
gjort af 1809 och 1810 årens RikdagsBeslut
i denna fråga (pag. 1 i irsta Betänkandet)
förekommer icke ett enda ord, som
frånkänner Städern^ Inqvarterings-skyldiglieten,
utan hafva Rikets Ständer endast,
”i betraktande deraf, att med rättvisa och
”jemn fördelning af skyldigheter medborgare
emellan vore öfverensstämmande att
”inbyggarne i de Städer, hvarest Garniso”ner
äro förlagde, icke ensamme borde
”vidkännas kostnaden af en anstalt, som,
”med afseende på Statens och alla dess
”medlemmars säkerhet vore vidtagen, an
-
D e ii 9,3 D e c o rn b e r f. rn.
”sett Inqvarterings-besväret bäst kunna afhjelpa*
derigenom, alt i de Släder, hvar”est
ständig Garnison vore förlagd, lämplige
peli för ändamålet tillräcklige Casern”byggnader
blefvo på Statens bekostnad,
"så vidt och så fort dess tillgångar med”gåfve,
anlagde och underhållne.”
Medgifver man, att delta Rikets Ständers
Beslut endast innefattar en vilkorligt
medgifven lindring i Inqvarterings-besväret,
och besinnar man derjemte: att 1720
års InqvarteringsOrdning icke kan upphäfvas
utan Konungs och Ständers gemensamma
beslut: att ett Städernas frikallande
ifrån Inqvarterings-skyldigheten icke rimligen
kan äga rum, utan alt tillika förklaras
må, att det bidrag allmänheten ger genom
Tolagen skall upphöra: och att Utskotten
sjelfve medge, det frågan för det
närvarande är i så outredt skick, att den
under innevarande Riksdag icke kan till
definitift afgörande företagas; så sjmes det
mig olämpligt, att Utskotten, på samma
gång som de tillstyrka Rikets Ständer att
hos Kongl. Maj:t anhålla om en mängd utredningar
och uppgifter till nästa Riksdag,
jemväl föreslå Rikets Ständer att nu fatta
sådane beslut, som upphäfva äldre Stadganden
och binda nästkommande Ständer.
Jag bestrider på dessa grunder den af
Utskotten pag. 3o i första Betänkandet fö
54
H. 5.
228
Den i'i December f. m.
reslagne underdåniga Skrifvelse, såsom dels
obehörig, då beslutet innefattar ett frikännande,
som icke förut är medgifvit, dels
öfverflödig, då de öfrige punkterne endast
innefatta ett ändamålslöst upprepande af
hvad föregående Ständer redan bos Konungen
anmält, och, i händelse Högloflige Ridderskapet
och Adeln skulle läckas biträda
denna min mening, hemställer jag, oin icke
de öfrige respective MedSlånden må inbjudas
att förena sig härmed, helst arne Riksstånd,
nemligen Högvördige PresteSlåndet
och Hedervärda BondeStåndet redan bifallit
första Betänkandet, förmodeligen af förtroende
lill Utskottens uppgift, att Inqvarterings-skjldigheten
icke vore tillkommen
af något frivilligt allmänt åtagande å Städernas
sida.
Hvad Utskotten för öfrigt tillstyrkt,
dels för vinnande af ytterligare upplysningar
i ämnet, dels i anledning af Fullmägtiges
ifrån Städerna Malmö, Ystad, Helsingborg
oell Götheborg väckte anspråk,
bifaller jag för min del, samt anser utan
ändamål, att nu inlåta mig i vidare dis—
cussion om sättet och vilkoren för Inqvartcringstungans
jemnande Städerna emellan,
då något definitift beslut härom, efter hvad
Utskotten medgifvit, vid denna Riksdag icke
lär kunna fattas.
Herr Ribbing, Arvid’. Hufvudsakligen
förenar jag mig med Herr af Billbergh om
Den a» De cerni) er f. m.
229
olämpligheten af’ alt tillstyrka undersökning
i förevarande ämne på samma gång man fattar
beslut om till hvad grad inqvarteringstungan
bör utsträckas. Sedan Utskotten
grundeligen utvecklat, att Städerne hafva
en mängd inkomster, såsom Tolag m. m.,
sig anslagne, just för det de skola bestrida
ingvarleringen, tillstyrka Utskotten, alt
med vidare beslut härom måtte anstå, til!
dess vid undersökning blifvit utredt, i hvad
mån fördelarne motsvara kostnaderne. .lag
tror detta böra ändras i likhet med Herr
af Billberghs förslag. Meri Herr af Billbergh
är jag likväl icke ense i sista frågan,
eller rörande Skånska Städerne, enär
jag önskar, att hufvudsakligt beslut derom
måtte anstå, tills undersökningen utvisat,
om icke, genom Tolagens jemnare fördelande
Städerne emellan, tillfälle yppar sig
altutan StatsVerkets betungande lindra ifrågavarande
Städer. Då Ridderskapet och
Adeln torde påminna sig, alt Ständerne viii
denna Riksdag beslutat, att icke fördela
Passevolance-afgiften för Soldatens underhåll
under Möten på alla Rikets inbyggare,
måtte det vara ännu mindre skäl att
till fördel för Städerne, sorn icke deltaga
i passevolance-afgiften, fördela Inqvarterings-skyldigheten
för Garnisons-truppers
casernering på Landels innevånare, helst
Städerne hafva särskild ersättning sig anslagen
för detta onus. Jag anhåller vördsamt
om särskild proposition på den del
Dt'ii 2 3 December f. m.
af Utskottens tillstyrkande, sorn finnes i
första Betänkaudet, och lyder sålunda: ”alt
"Rikets Högloflige Ständer måtte, i afgående
Skrifvelse, hos Kongl. Maj:t under"dånigst
begära”:
”fl) Att project till en, efter nuvarande
”lids fordringar lämpad Inqvarterings"Ordning,
sä väl för Stockholms Stad,
”sorn öfrige Städer i Riket, inom hvilka
”Garnisoner äro eller kunna blifva för”lagde,
måtte varda af de administrativa
Verken utarbetad, och, af Kongl.
”Maj:ts Nådiga Proposition beledsagad,
”vid nästinträffande Riksdag Rikets Stän"der
till granskning och antagande fö”relagd;
”b)
Att Kongl. Maj:t täcktes låta från ”Rikets
alla Städer infordra och Rikets
”Ständer vid samma tillfälle meddela:
”1:0 Eif. uppå Titlar summariskt upp”ställdt
Sammandrag öfver hvarje Stads
”af Staten erhållna förläningar och för”måner
samt derföre bestämda vilkor och
”ändamål, utvisande den verkliga behåll—
”ningen på det hela, under hvartdera af
”de fem sistförflutna åren, eller åren
”1824—1828;
”2:0 Specifikt Förslag, innefattande en
"jemförelse emellan InqvarteringsTola"gens
belopp å ena och de, i och för
"inqvarteringen, bestridde utgifter å den
"andra sidan, så väl för hvartdera af be
-
Den 2 3 December f. m.
”rörde fem år särskildt, som i medeltal
"för dem alla; och
”3:o Bestyrkte afskrifter af sådane ännu
”gällande Contract eller öfverenskommel”ser,
som emellan hvarje Stad och dess
”Garnison blifvit träffade om sättet och
”vilkoren för inkvarteringens utgörande
”i penningar;
”c) Att Kongl. Maj:t ville, genom veder”börande
Dess Befallningshafvande och
”Magistraterne, låta på det sorgfälligaste
”undersöka samt Rikets Ständer i Nåder
”tillkännagifva, huruvida icke en eller
”annan Stad, i äldre eller senare tider,
”fått, utom den så kallade Tillöknings"Tolagen
j några inkomster, donationer
”af jord aller andra förmåner sig tillag”de,
till lindring i Inqvarterings-besvä”ret;
samt
”(T) Att Kongl. Maj:t täcktes låta upprätta
och till Rikets Ständer i Nåder
”öfverlemna specifika uppgifter å Garnisonens
styrka till Befäl och manskap
”inom hvarje Stad, derjemte upplysande
”sättet, huru Garnisonen, näst före Riks”dagens
början, är inqvarterad; hvilka
”Kronan tillhöriga byggnader inom hvar”je
Garnisonsort redan finnas att tillgå,
”eller oundvikligen derutöfver erfordras
”för inrymmande af Garnisonen tillhöri”ge
och lill inqvartering berättigade personer
af alla grader; om redan uppför
-
a 31
Den a3 De euin ber f. m.
”de, Städerue eller private tillhörige,
”tjenlige byggnader dertill kunna få kö”pas,
oell, i sådant fall, till hvad pris,
”samt, i händelse byggnad för Statens
”räkning ej kan undvikas, bifogade af, i
”enkel stil, men ändamålsenligt uppgjor”da
ritningar till plan, fagad, och genomskärning,
jemte dertill hörande och *
”af vederbörande Embetsverk fullständigt
granskade och rättade omkostnads”förslag.
”
Sedan en sa vidlyftig undersökning,
blifvit tillstyrkt, är det orätt, alt binda
händerna på sig genom beslut, som utan
ändamål hindra, att, efter undersökningens
utgång, taga hvad parti som helst. Jag
anhåller derföre, att endast den del jag
omförmält måtte bifallas, och allt det öfriga
afslås.
Friherre Cederströmj Jacob: Det är
verkligen sällsamt, att höra påstås, det 1720
års beslut angående Slädernes Inkvarteringsskyldighet
kan hafva någon tillämplighet
emot senare sladganden i detta afseende.
Det vore det samma som att påstå, att 1720
års Regeringsform skulle gälla framför 1809
års. Då man vid 1809 och i 810 årens Riksdag
fann, att inqvarteringen obilligt tryckte
Städerne, beslöt man äfven, att lindra dem
genom Caserners uppbyggande på SlatsVerkets
bekostnad, så alt endast den så kallade
Servicen, eller kostnaderne för säng
-
4
Den 23 December f. m s33
kläder, ved och ljus, nu mera betunga städerne.
Det är nu fråga, att äfvert mildra
deras börda i detta afseende, men dertill
fordras en föregående undersökning orri beskaffenheten
af detta onus i hvarje stad,
och de fördelar staden derföre latt sig tillagde.
Sålunda skulle jag tro, att det icke
går an, att på grund af 1720 års beslut
decretera, att Inqvarteringskostnaden bör
vidkännas af släderne allena, och derigenom
upphäfva hvad senare Ständer beslutat
i denna fråga. Om ock Ridderskapet
och Adeln fattar ett sådant beslut, blir det
likväl icke gällande, enär de andra Stånden
annorlunda beslutat. Då det redan år
1823 blifvit afgjordt, att undersökning och
värdering af Stall-och Magazinsbyggnaderne
i städcrne Malmö och Ystad skall anställas,
är det blott en fortsättning af 1823 års Ständers
beslut, att utsträcka undersökningen
äfven till Helsingborg, hvilken är i samma
förhållande som de förstnämnde städerne.
När de föreslagne undersökningarne för sig
gått, blifva Konung och Ständer gemensamt
i tillfälle att pröfva, huru Inqvarteringsskyldighelen
kan, utan StatsVerkets betungande,
billigast arrangeras. Men att nu upprifva'
föregående Ständers beslut, vore högst
olämpligt. Jernförelsen mellan denna fråga
och Passevolancefrågan saknar all anledning.
Om man i stället åberopat städernes Båtsmanshåll,
kunde det något låtit höra sig.
Herr Ribbing bar skiljt sig från Herr af
234
Den 23 December f. m.
Billbergh, och yrkat, att blott undersökning
nu skulle begäras, mea alla de andra
punkterne i Utlåtandet afslås. Älven detta
involverar ett upphäfvande af förre Ständers
beslut, och allt sådant är våldsamt.
Ett uppskof är deremot lämpligt. Jag tillstyrker
bifall å Utlåtandet i sin helhet.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard,
anhöll om upplysning, hvad beslut de öfrige
RiksSlånden fattat, rörande ifrågavarande
Utlåtande.
Undertecknad Riddarhus - Secreterare
upplyste, att Utskottens senare Utlåtande
blifvit af Högvördige PresteStåndet bifallit,
och af Hedervärda BondeSlåndet lagdt till
Handlingarne, i följd af Ståndets lemnade
bifall till Utskottens först meddeldte Betänkande;
samt att Välloflige BorgareStåndet
bifallit hvad Utskotten i så väl första
Betänkandet som senare Utlåtandet tillstyrkt,
likväl med undantag af undersökningen angående
städernas donationsjord, hvilken undersökning
Ståndet ansett icke böra sträckas
längre, än till den, som i och för Inq
var terings bes väre t tillkommit.
Herr Munck af Rosenschöld anhöll, att
Utskottets Utlåtande måtte ytterligare få
hvila på bordet.
Herr Gyllensvahn, Henrik, förenade
sig med Herr Munck af Rosenschöld.
Den 23 December f. m.
235
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att berörde Utlåtande skulle, enligt
49 §• Riksdagsordningen, ytterligare
hvila på bordet.
Föredrogs å nyo Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den 16 sistlidne
November under N:o 106 afgifne, och
den 20 i samma månad e. m. på bordet
lagde, Betänkande, i anledning af yrkadt
upphäfvande af den, vid fördelningen af
utmarken på Öland, samma utmark åsatte
ränta.
Herr Rosenblad j Bernhard: På de grundade
skäl Friherre Cederströms reservation
upptager, yrkar jag, att Betänkandet mätte
a is lås.
Herr Ribbingj Arvid: På de grundade
skäl Utskottet anfört yrkar jag deremot bifall
å Betänkandet.
Herr Nordenanckarj Gustaf: Jag anhåller
få vela, huru ärendet är afgjordt hos
de öfrige RiksStånden.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare
upplyste, att de öfrige trenne RiksStånden
bifallit Utskottens ifrågavarande Betänkande.
Herr Rosenblad: Då afslag icke tjenar
till något, skall jag ej vara envis i yrkande
236 Den 23 December f. m.
derpå, utan åtnöjer mig med alt för min
räkning i Protocollet få antecknadt, att jag
anser Friherre Cederströms mening vara
rigtigast, samt högeligen påkallad af billighet
och rättvisa.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Om Hemmansägarne vilja vidkännas kostnaden
för undersökningen, är det ock billigt,
att den sker; och som Utskotten noga
öfvervägt detta, tillstyrker jag bifall A Betänkandet.
Herr Nordenanckar: Den, sorn med mig
känner förhållandet, skall lätt begripa, att
om Ölänningen icke finner någon fördel af
undersökningen, underkastar han sig ej eller
kostnaden derföre. Något skäl till afslag
å Betänkandet förefinnes icke. Måtte
det alltså bifallas.
Uppå derefter gjord proposition blef
Utskottens Betänkande af Ridderskapet och
Adeln bifallit.
Vid förnyad föredragning gillades följande
LagUtskottets den 28 sistlidne November
afgifne, och den q dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkanden:
N:o 146. Öfver väckt motion om föreskrifter
för utraätnings-kostnads beräknande.
N:o 147- Öfver väckte motioner 0111
1) t: n 2i l)e c t- ni b e r l. 111.
verkställighet, af UnderRälts beslut i skuldlordt
ingsmål, när gäldenär skulden erkänt.
N:o i43. Öfver väckt motion om åtskilige
föi ändringar i nu gällande stadganaen
om Rätlegångssättet i skuldfordringsroål,
samt om utmätning, och hvad dermed
äger gemenskap.
N:o i4g. Öfver väckt motion om rättighet
for fordringsägare, att uppdraga verkställigheten
af laga kraftvunne Domar och
Utslag åt den tjensteman el ler enskilde person,
för hvilken de hafva förtroende, och
som vili sådant uppdrag emottaga.
Föredrogs å nyo Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUlskotlens den 26
sistlirine November under N:o 68 afgifne,
och den "ytde dennes e. m. på bordet lagrie,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o 3n
förut meddeldte Betänkande, rörande väckte
motioner om ändringar i Kongl. Förordningen
den 26 Februari 1817, angående
Socknestämmor och Kyrko-Råd.
Grefve Cronhjelm > Otto August: Sedan
Preste- och BondeStånden bifallit Utskottens
första Betänkande, och BorgareStåndet
godkänt det nu ifrågavarande, lärer
icke någon väsendtlig åtgärd härvid
återstå. Jag skall derföre icke försöka förmå
Ridderskapet och Adelnatt, med från
-
238
Den 23 D e c e m 1) e r i. in.
gående aYSetänkandet , i allo antaga min
motion. Jag får åtnöja mig med , alt Utskotten
medgifvit, det Stockstraffen kunde
upphöra. Det märkvärdigaste af allt, sorn
i ämnet förekommer, borde vara, att en
Ledamot af Högvördige PresteStåndet reserverat
sig emot Stockstraffs afskaffande,
på grund, att bestämmandet eller åläggandet
deraf tillhörde Prästerskapet i följd af
dess Previlegier, som ej utan i Grundlagsenlig
väg finge ändras. Att sådant kan inträffa
år 1829, är verkligen sällsamt.
Herr Rosenquist, Fredrik Leonhard:
Jag anser Utskotten hafva bordt fästa mera
uppmärksamhet på flera af de emot första
Betänkandet gjorde anmärkningar, i synnerhet,
som Utskotten gifvit sig tid till
oförtjent» förebråelser emot den hufvudsakligaste
af anmärkarne Grefve Cronhjelm,
hvilken visserligen icke gjordt sig deraf
förtjent. Ännu olämpligare anser jag det
af en Ledamot, i form af Reservation vidfogade
post scriptum. Jag inskränker mig
dock till reservation mot bifall å Utlåtandet.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Att reservera
sig emot ett Betänkande, utan att anföra
något specielt factum, är verkligen besynnerligt.
— Det måtte likväl vara Utskottens
rättighet, att säga ifrån, då de finna
sig sårade af någon anmärkare.
Deri 23 December f. m. a3g
Grefve Cronhjelm: Med förklarande af
min tacksamhet för Herr Rosenqvist, tror
jag dock, att jag icke hehöfver någon juslification
emot Utskotten. Jag anmärkte
endast emot dem, alt de besvarat min motion
för summariskt. De hafva nu godtgjort
sitt fel, då de fullständigt besvarat
alla de af mig upptagne punkter. Måhända
Hr Rosenqvist afsett Hr Prinlzenschjölds
Reservation, och egentligen deremot rigtat
sin protest. Den innehåller dock blott bevis
på den mindre hofsamhet, som blifvit
lagd mig till last, och jag finnér mig ingalunda
deraf sårad. I Protocollet anhåller
jag endast få antecknadt, att jag icke
anser mig öfverbevisad af de Höglofl. Lagoch
Ekonomi-Utskotten, utan qvarblifver
vid den öfvertygelse jag uttryckt i min
motion.
Uppå derefter gjord proposition blef
Utskottens ifrågavarande Utlåtande af Ridderskapet
och Adeln bifallet.
Wid förnyad föredragning biföllos följande
Lag- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottens den 26 sistlidne November
afgifne, och den 7 dennes e. m. på
bordet lagde, utlåtanden:
N:o 67. Med försiag till jemkning uti
RiksStåndens beslut, rörande Kongl. Majlis
D eif! i) D e c e tv. I) e r f. tn.
Nådiga Proposition, ined öfverlemnande af
Förslag till ny PreslvalsFörordning.
N:o 69. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o 57 förut
meddelte Betänkande, rörande väckte frågor,
dels om inrättande af Arbetshus i Länen,
och dels om nödvändigheten af åtskillige
uppgifne åtgärder och bestämmelser
i allmänhet, till förekommande af lösdrifveri
m. m.
Föredrogs ånyo Bevillnings-Utskottets
den 5:te dennes, under N:o 56 afgifne, och
den 11 derpå följde e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 5i
förut meddeldte Betänkande, angående upphörande
af Städernes Salu-accis.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag tillstyrker
bifall till Utlåtandet med det tillägg
Herr af Billbergh i sin Reservation föreslagit.
Herr Nordenanckar Gustaf: En Ledamot
har yrkat bifall till en emot Utlåtandet
gjord Reservation; men jag får anhålla
om bifall endast å Utlåtandet.
Friherre Cederström „ Jacob: Efter anteckningar
uti ExpeditionsUlskottet är Utskottets
första Betänkande N:o 5i bifallit
af
Den 23 December f. rn.
af tre RiksStSnd, i följd hvaraf målet blifvit
utlemnadt för att uppsätta Expedition.
Hans Excellencc Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då Utskottet
i dess senare Utlåtande gjort hemställan
om ett tillägg till hvad Utskottets först
meddeldte, samt af Ridderskapet och Adeln
redan bifallne, Betänkande innehåller, ansåg
Hans Excellence sig böra Ridderskapets
och Adelns afgörande underställa, huruvida
Ståndet fann för godt bifalla det af Utskottet
i senare Utlåtandet tillstyrkte tillägg.
Friherre Cederström: Det är ingenting
att invända emot ett Utskotts rätt att föreslå
ändringar och tillägg, då två Stånd återremitterat
ett Betänkande, och beslut således
ej är fattadt, men närdetta af3 Stånd
redan är fattadt, går det ej an, ty det vore
att upprifva beslutet.
Grefve Gyldenstolpe „ Anton Gabriel:
Till upplysning för Friherre Cederström,
att Utskottets senare yttrande ej ändrar beslutet,
får jag nämna, att det ej innefattar
annat än anhållan derom, att Konungen
måtte utfärda kungörelse angående saken.
Herrlow Hartmansdorff j August: För
min del instämmer jag i det yttrande Hr
af Billbergh uti dess reservation afgifvit.
Jag kan ej finna detta vara i strid med de
54 H. 16
Den a 3 December f. m.
beslut, hvilka förut äro fattade. Det innehåller
blott ett förtydligande, så alt dessa
blifva rättvisa oell billiga, på sätt Herr af
Billbergh redan utvecklat, då Bevillningsutskottets
forsta Betänkande förevar. Jag
anhåller således, att Ridderskapet och Adelil
måtte bifalla Utlåtandet, med det tillägg
Herr af Billbergh föreslagit.
Herr Nordenankar: Jag vill blott nämna,
alt BevillningsUtskottet ansett denna
sak, såsom Bevillningsfråga, ej vara afgjord
genom 3 Stånds beslut, utan böra antingen
enstämmigt afgöras af alla 4 Stånden, eller
ock öfverlemnas till Förstärkt Statsutskott.
Hvad åter angår Herr von Hartmansdorff*
anmärkning, så finner jag icke
skäl att göra de små fördelningar Herr af
Billbergh föreslagit. Salu-accisen för samtlige
städerne är mycket liten. Att fördela
den, är svårt, och i de Städer, der landtmannen
har rätt att införa det ena eller
det andra, är salu-accisen så liten, att den
ej betungar näringarne. Jag anhåller derföre
om proposition till bifall å Utskottets
Utlåtande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
lomme klockan half till 6 i eftermiddag att
fortsättas.
Herr Ribbing_, Arvid: I anledning af
hvad den siste talaren anfört, anhåller jag
Den December f. m. a/p
få fasta Ridderskapels och Adelns uppmärksamhet
derpå, alt på Ståndets bord hvilnr
ett tillstyrkande af Lag- och EkonomiUlskotten,
angående den så kallade Näringsfriheten,
hvilket innehåller, att en hemställan
lill Konungen bör göras om oinskränkt
rätt för landtman, alt i alla Städer
införa landlmanna-produkter. Det torde
således ej vara blott om de smärre Städerne
frågan är, utan det lärer äfven bafva
inflytande på de större Städerne, i fall saken
vinner framgång. Detta är ett skäl
mera alt förena sig i den åsigt Herr af Billbergh
framslält, så mycket helldre, som
om denna rätt blir tillstyrkt, en betydlig
minskning sker i de rättigheter Städerne
hafva, och på grund af hvilka de erlägga
en så hög afgift. Jag yrkar bifall å Utlåtandet,
med det tillägg Herr af Billbergh
föreslagit.
Friherre Cederström: Utskottets förra
Betänkande innefattar tillstyrkande om beslut
i sak. Hvad Rikets Ständer derom besluta,
blir genom kungörelse allmängjordt,
och i Riksdagsbeslutet infördt. Del lärer
vara en följd af sakens natur. Jag anser
således det nu ifrågaställde tillägget öfverflödigt,
och ej eller lämpligt såsom ett
Rikets Ständers beslut. Föliden blir densamma,
men det vore en origtighet, om
man skulle upprifva hvad Rikets Ständer
54 H. 16*
Den 23 December f. m.
beslutat. Skulle BorgareStåndet ej vilja instämma
med de öfriga Stånden, då först
uppstår fråga, om saken skall genom Nämnd
bestämmas.
Herr af Billberghj Johan Petter: Enär
flere Ledamöter behagat fästa afseende å
min reservation, anser jag mig böra utveckla
förhållandet. Då budgellen skulle
uppgöras, upplyste StatsUtskottet, alt en
Författning var utkommen, som tillåter
landtmannen, alt i Städerne införa färskt
bröd och dricka samt slagtadt kött, hvarföre
StatsUtskottet föreslog, att salu-accisen,
som förut varit beräknad till u,goo R:dr,
hädanefter måtte beräknas endast till 7,500
R:dr, hvilket utgör afgiften för Stockholms
Stad. StatsUtskottet utgick således från den.
grundsats, attalia Städer, utom Stockholm,
upplåtit den omtalta friheten åt landtmannen.
Det befanns likväl, vid närmare
granskning, att den Författning, som gifvit
anledning till detta förslag, ej innefattade
en så ovilkorlig frihet, som var förutsatt,
hvarföre BevillningsUtskottet tillstyrkte,
att Rikets Ständer skulle föreslå,
det Städerne måtte behålla sin salu-accis,
dock så, att när en stad afsade sig rättigheten,
att uteslutande förädla de ifrågavarande
artiklarne, staden skulle upphöra att
betala accisen. Detta beslut är det, som
blef återremitleradt, och föranledde det
senare Utlåtandet. Vid beslutet hade mån
-
Den 13 December f. m.
345
ga anmärkningar blifvit gjorde, men de
föranledde ej tili annat resultat, än alt Utskottet
tillstyrkte , att hos Kongl. Maj:t
måtte anhållas om kungörande af vilkoren
för Städernas befriande från salu-accisen.
Den luckan återstod likväl alltid, hvilket
också var anmärkt inom BorgareStåndet,
att då en stad upplåter rättigheten att införa
slagtadt kött, men icke den att införa
dricka och bröd, staden skulle likväl betala
fullt ut, hvilket jag ej trott vara enligt
med naturen af denna afgift. Den utgår
väl i några släder af stadens cassa, men i
de flesta fördelas den på samma sätt, som
bär i Stockholn), nemligen, på de 3 Embetena
, Slagtare, Bryggare och Bagare.
När nu SlalsVerket ej påräknat högre afgift,
än af Stockholm, och det rådande interesset
är, alt få dessa Näringar så fria,
som möjeligt, synes det billigt och befordrande,
hvad man önskar, om man säger,
alt en tredjedel afafgiften upphör för hvarje
af dessa artiklar, som staden afsäger sig
att uteslutande försälja. Jag skulle tro denna
fördelning väsendtlig, äfven derföre, att
jag ej annars kan inse, hvar man skall taga
den ena tredjedelen, när ett af embetena
afsagt sig sin rättighet. Det finnes då
ingen tillgång, ty icke kan man ålägga ett
eller tvenne embeten, att betala för det 3:dje,
som, i följd af dess medgifvande åt landtmannen,
att concurrera med sig, blir befriadt
ifrån erläggandet af accis. Jag an
-
246 Den a3 December f. m.
håller således om proposition å det tillägg
jag föreslagit.
Herr von Hartmansdorff: Herr af Billbergh
liar sjelf utvecklat ämnet så fullständigt,
att jag har intet att tillägga, utom
hvad behandlingssättet angår. Då det i 5g
§. RegeringsFormen heter: Efter Rikets
och StatsVerkets tillstånd och behof läte
Konungen till Utskottets öfverläggning
framställa hvad Staten kan tarfva utöfver
de ordinarie inkomster , och hvilka behof
genom Bevillningar böra fyllas; och
i den påföljande 6o:de §:n: Till desse sejlare
räknas Sjö- och LandtTulls samt Accis-afgfterne
&c. ; så är det tydligt, alt
alla fyra Ståndens sammanstämmande beslut,
eller afgörande i Nämnd, erfordras
för att ExpeditionsUtskottet skall kunna
handlägga målet. Utskottet må vara aldrig
så ifrigt, eller hafva aldrig så brottom, måste
det invänta alla 4 Ståndens afgörande.
För öfrigt, då man bestridt, att nfgiflen
borde rätta sig efter proportionen af näringarnes
afkastning, så får jag erinra, att man
väl i vårt land hört omtalas, att Smeden
nödgats dö i stället för Bagaren, men ej
att Bryggaren eller Slagtaren tvungits, att
för hans skuld göra några uppoffringar.
Friherre Cederström: I händelse frågan
icke varit inskränkt inom endast behofvet
af kungörande, hade Be vil Inings
-
Den 3.3 December f. m.
247
Utskottet bordt svara, all de tre Stånden
fattat deras beslut, samt hemställa till BorgareStåndet,
om det ville deruti förena sig,
med föreslående tillika af voterings-proposilion
för Förstärkta Stats-Utskottet, i händelse
BorgareStåndet icke med de öfrige
Stånden blef ense. Då detta ej skett, utan
fråga nu endast arom ett kungörande, sorn
följer af sig sjelf, kan jag ej finna något
skäl att frångå det beslut Ridderskapel och
Adeln förut fullat. Alt nu bifalla hvad
Herr af Billbergh föreslagit, anser jag ej
leda lill annat, än alt upprifva ett förut
fattadt beslut, hvartill ingen laglig anledning
finnes. Jag får derföre protestera emot
ett sådant förfarande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln fann för godt gilla Utskottets
Utlåtande, tillika med det uti Herr
af Bill berghs vid berörde Utlåtande bi fogade
reservation föreslagne tillägg.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att som, efter hvad Hans Uxcellence
lyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
Ridderskapel och Adeln således bifallit den
framställde propositionen.
Herr Ribbing: Jag hemställer, om icke
de öfrige RiksStånden mätte inbjudas,
Den a3 December f. ro.
att uti Ridderskapets och Adelns nu fattade
beslut sig förena.
Lades på bordet.
Föredrogs ånyo LagUtskottets den 3
dennes under N:o i52 afgifne, och den ii
derpåföljde e. m. på bordet lagde, Förslag
till sammanjemkning af RiksStåndens
serskildta beslut, i anledning af Utskottets
Betänkande N:o 62 och Utlåtande N:o 100,
öfver åtskillige motioner om ändringar i
ConcursLagen af den i3 Julii 1818, samt
Kongl. Förordningen den 22 Oktobersamma
år, om Eds-formulair i Concursmål.
Herr Ribbing, Arvid: Jemte tillstyrkande
af bifall å förslaget, får jag föreslå
det tillägg , att, då i Concurs-lagen flere
ändringar linnas, hvilka ej med hvarandra
hafva sammanhang, hemställan måtte göras,
att Konungen, om Han skulle finna
hinder för bifall å någon särskild punkt,
icke deraf måtte förhindras , att antaga
hvad Han finner tjenligt, och förkasta det
öfriga.
Upplästes ett från Yälloflige BorgareStåndet
ankommet ProtocollsUldrag af den
n dennes, af innehåll, att BorgareStåndet
beslutat anmoda ExpeditionsUtskottet, att
vid uppsättande af Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse, angående de förändrin
-
Den 23 December f. m. a4g
gar, som uti ConcursLagen och Kongl.
Förordningen den 22 October 1818 föreslås,
uttrycka den mening, att de serskildte
§:r, hvari förändringar blifvit föreslagne,
lill Konungens Nådiga sanction partieltöfverlemnas,
dock hvad ^rde Cap. och 6
§. 8:de Cap. af ConcursLagen angår, i ett
sammanhang; uti hvilket beslut de öfrige
RiksSlånden blifvit inbjudne, att sig med
BorgareStåndet förena.
Uppå gjord proposition fann Ridderskapet
och Adeln, som ansåg LagUtskottels
ofvanberörde jemknings-förslag icke föranleda
till någon åtgärd af Ridderskapet
och Adeln, samt följaktligen böra läggas
till Handlingarne, för godt, att uti BorgareStåndets
nyssnämnde beslut instämma.
Föredrogs ånyo BankoUtskottets den
5 dennes under N:o 84 afgifne, och den
1 5 derpåfÖljde eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 59 förut meddeldte
Betänkande, i anledning af väckte motioner,
om invexling, emottagande och förvar
af silfver och guld för Bankens räkning,
äfven vid LåneContoret i Götheborg.
Hans Excellencc Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln, sedan de öfrige trenne
RiksStånden bifallit BancoUtskoltets först
o.5a Den 23 December f. m.
meddeldte Betänkande, fann för godt alt
för dess del dervid låta bero.
Herr Munck af Rosenschöld j Eberhard:
Ridder'skåpet och Adeln har återremitterat
frågan. Utskottet har vidhållit sin mening,
och icke gjort afseende på anmärkningarne.
Jag skulle derföre tillstyrka, alt, på det
skäl Herr Grefven och LandtMarskalken
uppgaf, Utlåtandet måtte läggas till handlingarne.
Hans Excellcnce Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapel
och Andelo ansåg BancoUtskottets
Utlåtande höra läggas till handlingarne.
Bifölls.
Ånyo föredrogs och bifölls BancoUlskottets
den 5 dennes under N;o 85 afgifne,
och den i5 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, öfver väckt
motion om inrättande af ett Contoir i Banken
för ut- och inländska myntsorters invexling,
samt af postvagnar för transporterande
af sådant mynt tiil Banken.
Föredrogs å nyo BankoUtskottets den
5 dennes under N:o 86 aflåtne, och den i5
derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde,
Memorial, med förslag, i ändamål atl för
Bankens medborgenärer i Concurser afböja
Den 23 December f. m.
möjliga olägenheter af det åt Banken bibehållna
privilegium, att vid Kongl. Svea
Hof-Räll både kära och svara.
Grefve Gyldenstolpe, Anton Gabriel:
BancoUtskottet tillstyrker, alt detta memorial
måtte till Lagutskottet remitteras. Jag
får derföre anhålla om proposition derå.
Herr von Hartmansdorff', August :
Banco-Utskottet har, enligt Grundlagen ,
motionsrätt, och denna rätt har det nu begagnat.
När Utskottet handlar såsom motionair,
är det brukligt, att dess framställningar
i öfverensstämmelse dermed handläggas.
Uppå derefter gjord proposition, fann
Ridderskapet och Adeln för godt, att, med
bifall till hvad BancoUtskottet i ofvanberörde
memorial hemställt, remittera detsamma
till Lagutskottet.
Friherre Cederström _, Jacob: Emot
den af Ridderskapet och Adeln nyss beslutade
remiss till Lagutskottet utaf en af
BancoUtskottet väckt motion, får jag härmed
reservera mig. 37 §. Riksdagsordningen
innehåller: Intet Utskott_, Constitutions-
och BancoUtskotten allena undanta
gne j vare berätligadt att väcka frågor
till afgörande i Riksens Ständers Plena &c.;
deraf finnes väl, att BancoUtskottet kan till
afgörande i Rikets Ständers Plena väcka
Deu 23 December f. m.
frågor, men ej att göra motioner, som till
andia Utskotts handläggning höra; ty det
skulle kunna medföra ett fullkomligt illuderande
af Grundlagens stadganden, rörande
motions-rätten. Jag anser både motionens
väckande och dess remiss olaglig,
samt anhåller, att delta yttrande må få åtfölja
till Lagutskottet.
Vid förnyad föredragning bifölls LagUtskottets
den 3 dennes under N:o i5oafgifne,
och den i5 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, i anledning
af väckte motioner, om ändring i
Förfaltningarne, angående tiden , inom hvilken
utmätning å Domar oell Utslag skall
verkställas m. m.
Föredrogs ånyo LagUtskottets den 3
dennes under N:o i5i afgifne, och den i5
derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 67 förut
meddeldte Betänkande, öfver väckt motion
om inskränkning af den i i5 Cap. 5 §.
ArfdaBalken stadgade prasscriptionslid för
inländsk arfvinge, hvars vistelseort är okänd,
m. m.
Herr von Hartmansdorff j August, anhöll
att få veta hvad beslut de öfrige RiksSlåuden
fattat, rörande detta Utlåtande.
Den 2 3 December f. m.
Undertecknad Riddarhus - Secreterare
tillkännagaf, alt inga Protocollsutdrag derom
från de öfrige RiksStånden ännu till
Ridderskapet och Adeln ankommit.
Herr von Hartmansdorff begärde, att
ifrågavarande Utlåtande måtte ytterligare få
hvila på bordet.
Herr Ribbing, Arvid, förenade sig
med Herr von Hartmansdorff.
I anledning hvaraf LagUtskottets berörde
Utlåtande skulle, jemlikt 4.9:^e §•
Riksdags-Ordningen, ytterligare förblifva
hvilande.
Föredrogs ånyo BancoUtskottets den
io dennes, under N:o 88, afgifne, och den
17 i samma månad eftermiddagen på bordet
lagde, Betänkande, i anledning af väckte
motioner om tillåtelse för Städernes Allmänna
BrandstodsBolag, för Skånska Brandförsäkringslnrättningen,
för båda Brandstodsföreningarne
i Götheborg och för BeklädnadsDirektionerne,
att mot ränta insätta sina
conlanta medel i Rikets Ständers Bank.
Herr Ribbing, Arvid'. Efter hvad jag
vid uppläsningen kunnat fatta, var endast
för BrandstodsBolagens behållningar den
rättighet förbehållen, att på kortare tid få
göra insättningar. Jag tror, att för Bekläd
-
a54 a3 December f. m.
nadsDirectionerne är detta af lika, om icke
större, vigt, oell att ändamålet med stadgandet
skulle försvinna, om man ej beviljade
dem rättighet att snart kunna få ut
sina penningar. Jag hemställer, om icke
denna anmärkning bör föranleda till återremiss.
Grefve Gyldenstolpe, Anton Gabriel:
Äfven jag anser, att detta Betänkande bör
återremitteras. BancoUtskottet har hemställt,
att, om en allmän upplåning skulle
beviljas, äfven de ifrågavarande Verken skulle
få rättighet dertill, men att, om ingen sådan
skulle beviljas, dessa Verk ensamt skulle
äga en dylik rätt till DiscontVerkens förstärkande,
som den Utskottet föreslagit. För
att sätta denna' förmån i enlighet med hvad
BancoUtskottet menat, och för alt få de
grunder följde, hvilka Utskottet uppställt,
och hvilka ej äro antagne af Ridderskapet
och Adeln eller de öfrige Stånden, tror
jag, alt BancoUtskottet numera, sedan det
är bifallit att upplåning skall ske, bör afgöra,
om denna upplåning skall ske med
vissa särskilta vilkor för de ifråga varande
Verken, eller om dessa Verk skola insätta
sina medel på samma sätt, som alla andra.
Om någon fördel för dessa Verk skall uppstå,
böra de äga någon slags options-rätt
framför andra långifvare, ty annars kan det
hända, att summan är fulltecknad, innan
de hinna sätta in sina medel. Dessutom
Den 23 December f. m. 255
synes det, alt Utskottet velat lemna dessa
Verk förmåner, och föreskrifvit vilkor, som
Utskottet ej utsatt för andra, såsom 6 månaders
uppsägning, och insättning på afskrifnings-räkning.
Detta är ej bestämdt
för den upplåning, som Ridderskapet och
Adeln beslutat. För att lemna Utskottet
tillfälle, att ännu en gång yttra sig häröfver,
torde en återremiss vara af nöden.
Herr von HartmansdorffAugust: Om
det förhåller sig så, som den siste talaren
yttrat, att man redan beslutat, det upplåning
skall äga rum, förfaller ju hela det
senare alternativet? Då har man blott att
hålla sig till Utskottets förslag för den allmänna
upplåningen, och någon särskild föreskrift
är ej af nöden. Det enda, som kunde
behöfvas, vore, hvad Grefve Gyldenstolpe
omtalat, eller alt åt de ifrågavarande inrättningarne
lemna företrädesrätt. Men jag
bör upplysa, att då Stats- och BancoUtskotten
gemensamt yttrade sig om förräntande
af de medel, som RiksgäldsContoiret
kan hafva öfverlopps, ansåg man sig icke
böra för dem föreslå någon förmånsrätt,
emedan farhåga hos enskifte då skulle
uppslå, att de ej fingo tillfälle göra några
insättningar, och de följakteligen med sina
anbud skulle uteblifva. — Samma skäl tror
jag äfven nu böra föranleda oss, att ej besluta
någon förmånsrätt hvarken för BrandstodsBolagen
eller BeklädnadsCassorne. Den
w
256
Den 23 December f. m.
farhåga Herr Ribbing yttrat, anser jag ej
eller vara grundad, ty BeklädnadsDirectionerne
lära svårligen kunna besluta, och låta
förfärdiga, en beklädnad inom så kort tid
som 3 månader. Mig synes till och med,
att de 6 månader förut borde kunna veta,
när en beklädnad behöfver anskaffas. Jag
tillstyrker således bifall å Betänkandet.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Som detta är ett af de vigtigare ämnen för
några landsorter, samt Ridderskapet och
Adeln nu är i ringa antal uppe, anhåller
jag, att Betänkandet måtte få hvila på bordet
till nästa plenum.
Herr Gyllensvahn_, Henrik s förenade
sig med Herr Munck af Rosenschöld.
Herr von Hartmansdorjf: Jag kan naturligtvis
icke bestrida flera ledamöter rättigheten
att lägga detta Betänkande åter på
bordet; men måste reservera mig mot skälet,
eller de närvarandes ringa antal, emedan
det kunde hända under den förestående
Julhögtiden, att våra flesta mål måste
på samma grund blifva hvilande.
Och skulle BancoUtskottets berörde Betänkande,
jemlikt 49 §• Riksdagsordningen,
ytterligare hvila på bordet.
Vid
Den a3 December f. ra. 2O7
Yid förnyad föredragning gillades följande
från StalsU Iskottet inkomne, och den
11 dennes f. ni. på bordet lagde, Utlåtanden:
Af den 24 sisllidne November:
N:o 336. I anledning af väckt motion
om inventering af Rikets Regalier.
N:o 337. Om verkställd granskning af
Saltpetterfondens” Räkenskaper för år 1826.
Af den 26 sistlidne November:
N:o 33g. I anledning af Rikets Ständers
år 1825 församlade Revisorers hemställan,
i afseende på ÖfverStyrelsen af NumerLotteriet,
och dess öfverflyttning till Fulimägtige
i RiksgäldsContoiret.
Af den 5 dennes:
N:o 345. I anledning af väckt fråga
om en Brobyggnads uppförande vid Borgåssund.
Yid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 24 sistlidne November under
N:o 338 afgifne, och den 21 dennes f. m.
på bordet lagde, Berättelse om verkställd
granskning af NumeiLotteriets Räkenskaper
för år 1826; fann Ridderskapet och Adeln,
att berörde Berättelse borde läggas till
bandlingarne.
258 Den a3 December f. m.
Föredrogs å nyo StatsUtskoltets den
5 dennes under N:o 343 afgifne, oell den
21 derpåföljde f. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af ei hällne ålerremisser
på ätskillige af Utskottet meddeldte
Betänkanden; och fann Ridderskapet och
Allein, att berörde Utlåtande borde läggas
till handlingarne.
Föredrogs å nyo StatsUtskoltets den
5 dennes under N:o 344 afgifne, och den
2i derpåföljde f. m. på bordet lagde, ytterligare
Utlåtande, angående användande
af den till Ädelfors Guldverk lydande
Egendom med tillhörigheter.
Herr af Billbergh, Johan Petter, och
Herr Ribbing, Arvid, anhöllo, att delta
Utlåtande måtte ytterligare få hvila på
bordet.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att StatsUtskoltets berörde Utlåtande
skulle, enligt 49 §• Riksdagsordningen,
ytterligare blifva hvilande på bordet.
Å nyo föredrogs StatsUtskoltets den
5 dennes under N:o 346 aflåtne, och den
2i derpåföljde f. m. på bordet lagde, Memorial,
i anledning af Kongl. Majlis Nådiga
Skrifvelse, angående inkomsterne från
Ön S:t Barthelemi.
Den a3 December f. m. a5g
Herr Rosenqvistj Fredrik Leonhard, och
Herr Westfelt, Niis, hegärde, alt delta Memorial
målte ytterligare få hvila på bordet.
I anledning hvaraf detsamma skulle,
jemlikt 49 §• Riksdagsordningen, derstädes
ytterligare hvila.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Onsdagen d. 2 3 December 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Föredrogs å nyo och bifölls StatsUlskottets
den 5 dennes under N:o 347 afgifne,
och den 21 derpåföljde f. m. på
bordet lagde, Utlåtande, i fråga om förändrad
reglering af Fjerdingsmännens löneanslag.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 5 dennes under N:o 348 afgifne,
och den 21 derpåföljde f. m. på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
■vackt motion, att Fjerdingsmans-tjensten
54 H. 17*
Ben 23 December e. m.
icke må af Frälset bestridas; fann Ridderskåpet
och Adeln att berörde Utlåtande
borde läggas till handlingarne.
Då nu å nyo föredrogs StatsUtskottets
den 5 dennes under N:o 349 afgifne,
och den ai derpåföljde f. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o igo
förut meddeldte Betänkande, angående ersättning
till framlidne BergsRådet Friherre
Hermelins arfvingar; fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att, enär sistnämnde Betänkande
redan blifvit af de öfrige trenne
RiksSlånden bifallit, för dess del dervid
låta bero.
Föredrogs å nyo BancoUtskoltets den
g dennes under N:o 87 afgifne, och den
17 derpåföljde e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:o 71 förut meddeldte Betänkande,
i anledning af väckt motion om.
ersättning till ÖfversteLieutenanten G. U.
Adlerstam, för dess, genom en rättegång
med Rikets Ständers Bank, orsakade lidande.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
anhåller få veta, huru de öfrige RiksSlånden
afgjort denna fråga.
Undertecknad Riddarhus - Secreterare:
Någon underrättelse härom har ännu icke
Den 23 December e. ra.
från de öfrige RiksStånden till Ridderskapet
och Adeln ankommit.
Herr von Hartmansdorff: Då Utlåtandet
åsyftar att på Bankens bekostnad bispringa
en Ledamot af Ridderskapet och
Adeln, anser jag bast passande att uppskjuta
detta mål, till dess de öfrige Stånden
detsamma afgjort; hvarföre jag anhåller,
att berörde Utlåtande måtte ytterligare
få hvila på bordet.
Herr Rosenblad „ Bernhard: Jag förenar
mig så mycket heldre i denna anhållan
med Herr von Hartmansdorff, som jag
tror, att en verklig tjenst derigenom sker
den person, hvilken är Utlåtandets föremål.
I anledning hvaraf Hans Eaccellence
Herr Grefven oell LandtMar skalken förklarade,
att BancoUlskottels ifrågavarande
Utlåtande skulle, enligt 49 §• Riksdagsordningen,
ytterligare hvila på bordet.
Företogos till pröfning de i Ridderskapets
och Adelns Plena den 17 dennes f. m.
och e. m. uppskjutne punkter af Stats- och
BancoUtskottens den 14 sistlidne November
under N:o 21 aflåtne, och den 16 i
samma månad e. m. på bordet lagde, Memorial,
i anledning af RiksSlåndens beslut,
i fråga om Myntbestämningen och dermed
gemenskap ägande ämnen.
2(ji Den 3 j December e. m.
ia:le Punkten, Hufvudmomentet.
I sammanhang härmed föredrogs Högvördige
PresteStåndets den 21 dennes afgifne,
och samma dag e. m. på bordet lägel
e, ProtocollsUtdrag, innefattande inbjudning
tili Ridderskap,et och Adeln, att gemensamt
med PresteStåndet förena sig uti
BondeStåndets i afseende å detta ämne fattade
beslut, att till Kongl. Maj:t må i underdånighet
öfverlemnas, att, efter veten- •
skapsmäns hörande, utsätta en lindrig myntskatt,
inberäknad i sjelfva myntet, till förekommande
af detsammas utförsel eller
nedsmält liing.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Jag anhåller få aflägga min vördsamma
tacksägelse hos Herr Grefven och LandtMarskalken,
som i plenum den 21 dennes
e. m. när denna inbjudning till Ståndet
enkom, och snart sagt inga Ledamöter voro
närvarande, afslog Herr Rosenblads för
honom sjelf alldeles icke hedrande begäran,
alt inbjudningen då genast måtte föredragas
och blifva bifallen. Detta Herr
Grefvens och LandlMarskalkens förfarande
kan icke öka, blott stadfästa, den vördnad
och den högaktning, Herr Grefven och
LandlMarskalkeit redan i så rikt mått njuter,
men betryggar oss för alltid, att då
Herr Grefven och LandtMarskalken förer
klubhan inom detta Stånd, vi icke äro
exponerade för några surpriser. Herr Ro-=.
Den December e. in. 363
senblad äger, genom medvetandet utaf denna
handling, säkerligen icke någon tillfredsställelse.
Herr Rosenblad , Bernhard: Jag vill
icke borttaga tiden genom någon onödig
digression, eller uttrycka min tacksamhet
för Herr Grefven och LandlMarskalken samt
Ridderskapet och Adeln för det utmärkta
tålamod, som både Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Ridderskapet och Adeln
ådagalagt så många gånger, då detta tålamod
af Herr Rosenqvist blifvit pröfvadt;
jag skall endast inskränka mig till anhållan
om proposition å PresteSlåndels inbjudning.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Då
Ridderskapet och Adeln i detta ämne efter
en vidlyftig discussion fattat, såsom jag
tycker, ett ganska välbetänkt beslut, tillstyrker
jag Högloflige Ståndet att dervid
förblifva. Jag tror, att det beslut, hvari
PresteStåndet inbjudit oss att deltaga, är
ganska betänkligt, i synnerhet som icke
någon gräns deruti är stadgad för slagskatten,
och man således icke vet, huru stor
den, eller huru dåligt mjaitet, skulle blifva.
Dessutom förråder detta beslut en allt
för stor okunnighet om naturen af mynt,
ty att genom Slagskatt söka hindra myntets
utförsel eller nedsmältning är omöjligt;
emedan myntet aldrig kommer att gälla
för mera än det silfvervärde det innehål
-
264 Den 23 December e. m.
ler. Slagskatten lemnar ingen garanti hvarken
mot nedsmältning, eller utförsel. Jag får
derföre tillstyrka Ridderskapet och Adeln,
att på dessa skäl följa deri princip Ståndet
alltid hitintills, åtminstone under denna
Riksdag, följt, att nemligen förblifva vid
sitt redan fattade beslut.
Herr von Hartmansdorff', August: Om
ändamålet kunde vinnas derigenom, att Ridderskapet
och Adeln förblef vid sitt beslut,
skulle äfven jag tillstyrka detsamma. Men
som nu alla de öfrige trenne Stånden beslutat
en Slagskatt; så skall en sådan på
ett eller annat sätt äga rum. Det återstår
således blott att afgöra, hvilketdera Ridderskapet
och Adeln godkänner, och att
tillse, om icke votering i Förstärkt Utskott
skulle kunna undvikas. Förblifver Ridderskapet
och Adelil vid sitt en gång fattade
beslut, stadna två af de öfrige Stånden
mot det 3:dje, hvaraf följer, att votering
emellan desse meningar kommer i Förstärkt
Utskott att företagas; att Ridderskapets och
Adelns mening alldeles förfaller; och att
man icke vet, hvilken mening i Nämnden
blir rådande. Jag tillstyrker, alt Ridderskapet
och Adeln förenar sig med Bondeoch
PresteSlånden, dels emedan deras mening
synes vara den bästa, dels emedan
man då undviker Nämnden. Jag hyser ingen
farhåga, att Slagskatten skall af Kongl.
M»j:t bestämmas för hög, utan tror tvärt
-
Den a3 December e. m.
om, att den då blifver säkrare proportionerad
efter ett rigtigt förhållande, än om
BorgareStåndets beslut antages. Detta är
måhända lika rigtigt; men jag tillstyrker
häldre förening med Preste- och BondeStånden,
emedan Rikets Ständer derigenom
undvika att ingå i några reglementariska
föreskrifter.
Herr Ribbing, Arvid: Jag skulle förena
mig med den siste talaren, om jag icke
för min del ansåg att, i frågan om MyntBestämning,
man måste bestämma allt så
säkert, som möjligt. Genom öfverlemnande
till Kongl. Maj:t att bestämma en lindrig
Slagskatt, har man icke sagt, huru
stor den bör vara; dessutom skulle detta
leda till en ofullständighet, ty om man öfverlemnade
till Kongl. Maj:t att bestämma
Slagskatten utan att hafva sagt, att det skedde
blott för en gång, skulle detta i en framtid
kunna dragas derhän, att Kongl. Maj:t
framgent ägde en sådan rättighet. Jag tror
derföre, att om, emot Ridderskapets och
Adelns beslut, en Slagskatt profves nödvändig,
det är bättre att hafva något, än
intet, bestämdt. I Herr Lefrens motion
var den bestämd. Förstärkta Utskottet må
afgöra det; jag anser att Ridderskapet och
Adeln i alla fall gör klokast, att förblifva
vid sitt, på grund af öfvertygelsen
om det enda sanna, fattade beslut. Jag instämmer
sålunda till alla delar med Herr
Cederschjöld,
a66 Den a3 December e. m.
Herr Cederschjöld: En värd talare har
erinrat, att tre Stånd beslutat, det Slagskatt
skall äga rum. Just delta gör det för
Ridderskapet och Adeln öfverflödigt, alt
blanda sig i denna sak. Jag tycker, att
nian bör låta de andra tre Stånden sjelfve
bestämma Slagskatten. Ridderskapet oell
Adeln bar lofvat Svenska Folket, alt realisationen
skulle göras efter i a3 sk. mot i
R:dr, enligt 1664 års myntfot. De öfriga
Stånden hade afven lofvat detta; men sedermera
synas de hafva ångrat sig, och
gjort afprutningar, så att de, genom införande
af Slagskatt, i sjelfva verket realisera
sedlarne till några ski 11 i ngn rs mindre
värde. Jag hemställer, om vårt Stånd bör
följa ett sådant efterdöme; eller om det
icke är bättre, att förblifva vid sitt första
beslut och visa sig sina gifna löften trogen/
Herr Rosenblad: Jag bar redan förra
gången medgifvit, att BondeStåndets beslut
icke är väl redigerad t, men denna olycka delar
det med BorgarStåndels. BondeStåndets
är dock, enligt min tanka, i saken vida bättre.
BorgareSlåndets beslut lyder sålunda:
1:0. jif en mark viktualievigt Bergfint
silfver utmyntas i6\ R\dr , eller motsvarande
för under af delningar af Riksdalern.
En sådan Riksdaler liar ej förut funnits,
och hela stadgandet är ett oting.
2:0. Banken utbetalar emot sedlar och
myntadt silfver_, efter nya myntfoten, omyn-.
Den 23 December e. m.
tadt silfver till det belopp, som 1664 drs
myntfot bestämmer. För sådan växlings
underlättande håller Banken allmänheten
tillhanda stämplade Plansar så väl af
16- som i3-lödigt silfver.
Della har med sig den olägenhet, att
Banken skall hafva en dubbel växlingsgrund.
Dessutom skall Banken då vara skyldig att
hafva plantsar, som äro i6-lödige och 13-1 ö—
dige, och Banken måsle hafva små klumpar
för att växla ut, i stället för myntet.
3:o. Nya Silfvermyntet blifver 12-Jödigtj
det är, det innehåller ^ af sin vigt
Bergfint silfver och | koppar.
Detta är antagit af alla 3 Stånden.
BondeStåndets förslag har den olägenhet,
alt man risquerar, det Kongl. Maj:t
kunde höja slagskatten för mycket, likväl
står deruti ordet lindrig. Myntningskostnaden
utgör 2 procent, Och slagskatten kan
således icke komma att gå öfver ii ä [i
procent, men olyckligtvis är icke Contrapropositionen
så väl redigerad, sorn den
kunde vara. För att få ett mynt-system,
som är väl ordnadt, och som passar ihop
med vigt-systemet, behof ver slagskatten endast
yara omkring % procent.
Herr Cederschjöld: I anledning af hvad
den siste värde Talaren anfört, att en lindrig
slagskatt kan uppgå ända till och med
1 ^ procent, ber jag endast få påminna, att
procent skulle göra 3 sk:s försämring
268
Den 23 December e. m.
af det myntvärde, hvartill Realisationen redan
blifvit beslutad.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken frågade, om Ridderskapet
och Adelil fann för godt förblifva vid
sitt i ämnet redan fattade beslut.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
antaga Rögvördige PresteStåndets inbjudning.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Bråkenhjelm_, Pehr Reinhold: I
sjelfva hufvudfrågan ämnar jag ej ingå. Jag
vill blott hemställa till Herr Grefven och
LandtMarskalken, om proposition, att förena
sig med något af de öfrige Stånden,
han vara mera grundlagsenlig nu, än i ett
föregående plenum, då den ej kunde meddelas.
Jag anser icke, att propositionen
blir mera grundlagsenlig derföre, att ett
Stånd gjort inbjudning, och hoppas således,
att den ej vidare framställes.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att Hans Excellence
redan i plenum den 21 dennes eftermiddagen,
då denna fråga var under öfverläggning,
tillkännagifvit sin enskildta öfvertygelse
om ämnets formella behandling,
nemligen att, enligt Grundlagen, det ej vo
-
Den 13 December e. m
269
re ett RiksStånd tillåtit, att frånträda och
såmedelst upprifva sitt en gång fattade beslut,
utom i de tväune fall, att hemställan
derom gjordes af vederbörligt Utskott, eller
inbjudning skedde från ett annat Riksstånd;
samt alt Hans Excellence på denna
grund vid berörde tillfälle, enär intetdera
af dessa tvänne fall varför handen, ansett
sig icke kunna, i det skick, hvari saken då
befann sig, lill Ridderskapet och Adeln
framställa proposition till frånträdande af
Ståndets i förevarande ämne fattade beslut;
i hvilken åsigt Ridderskapet och Adeln äfven
med Hans Excellence instämt. Men
då numera, genom Högvördige PresteStåndets
inbjudning, berörde hinder för en dylik
Propositions framställande blifvit undanröjdt,
fann Hans Excellence sig icke
äga anledning vägra, att, i likhet med hvad
så väl under föregående Riksdagar, som
under denna, vid flere tillfällen skett, meddela
Proposition till frånträdande af Ståndets
förut fattade beslut, och antagande af
den nu ifrågavarande inbjudningen.
Herr Bibbing'. Då Ridderskapet oell
Adeln, på\Hr Grefvens och LandtMarskalkens
framställning, förklarat, det Ridderskapet
och Adeln ej ansåg sig utan inbjudning
kunna upptaga frågan om upphäfvande
af det redan fattade beslutet, har Ridderskapet
och Adeln i och med detsamma
förklarat sin mening öfver den åtgärd
Den 23 December e. m.
Högvördige PresteStåndet, utan att någon inbjudning
ägt rum, vidtagit, eller att utan
anledning fatta ett beslut, som Ridderskapet
och Adeln på sådant sätt ansett vara
stridande emot Grundlagen, och som Herr
Grefven oell LandtMarskalken äfven funnit
vara deremot stridande. Jag hemställer
då, om det är skäl att göra afseende på en
sådan handling från ett annat Stånd, och
jag tror, att, om än Herr Grefven och
LandtMarskalken anser sig obehindradt kunna
derå framställa proposition, Ridderskapet
och Adeln likväl ej bör lemna någon
slags biträdande åtgärd åt en handling, sorn
är Grundlagsvidrig. Jag förenar mig således
med Herr Bråkenhjelm , men, om proposition
å nyo framställes, hoppas jag, att
Ridderskapet och Adeln förblifver vid sitt
beslut.
Herr Rosenblad: För att bespara tiden,
äfven som för att afhålla oss från
kritiker öfver ett annat RiksStånd, hvilket
är lika så sjelfständigt, som vi, anhåller
jag vördsammast, att vi måtte få skrida till
votering.
/•
Herr Ribbing: Jag har / allt hvad
möjligt varit, sökt ställa orden så, att de
ej skulle vara förolämpande mot något annat
RiksStånd. Men om af jemförelsen det
förolämpande ligger i sjelfva conclusionen,
kan jag ej hjelpa det. Herr Rosenblad, sorn
Den n 3 December e. m.
171
vili bespara tiden, måtte väl förunna oss
tid, alt få göra hvad rätt är.
Herr Cederschjöld: Lika med Herr Bråkenhjelm
och Herr Ribbing anser äfven jag
PresteStåndets inbjudning ej kunna grundlagsenligen
antagas. Redan en gång har
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarat,
att saken ej kunde komma under öfverläggning,
emedan det vore grundlagsvidrigt,
att utan inbjudning frånträda ett
en gång fattad t beslut. När nu ett annat
Stånd, utan inbjudning, frånträdt sitt egit
beslut, är ju ett sådant förfarande olagligt;
och en olaglig inbjudning kan icke lagligen
antagas. Om än alla 3 Stånden antogo
denna olagliga inbjudning, borde ett sålunda
tillkommet beslut icke kunna anses
giltigt; ty endast lagligt stånde; olagligt
återgånge. Jag hemställer derföre vördsammast,
huruvida Herr Grefven och Landtmarskalken
kan finna sig berättigad, att
framställa proposition till bifall å en så
olaglig inbjudning.
Herr Bråkenhjelm: Till hvad nyss blifvit
anfördt, vill jag blott lägga, alt man
bör fästa uppmärksamheten på det prejudicat,
att en grundlagsstridig proposition,
framställd i ett Stånd, kan blifva sanklionerad
i ett annat Stånd.
Herr von Hartmansdorff: Jag tror ej,
att det redan fattade beslutet kan göras
Den a3 December e. m.
ogiltigt» sedan 3 Stånd verkligen beslutat*
att Slagskatt skall äga runi; och då återstår
följa kiel igen för Ridderskapet och Adelil
ej annat, än att förklara sig antingen för
BorgareStåndets, eller för Preste- och Bonde-Ståndens
beslut. Är det då icke bättre,
att Ridderskapet och Adeln yttrar sig för
en af dessa meningar, än att förblifva vid
sin egen, och derigenom åt slumpen öfverlemna
frågans afgörande i Nämnd. För
sjelfva sakens skull, vore det måhända nyttigt
att få den afgjord genom pluralitet i
Stånden; och i anseende till tiden, vore
det en besparing, att till äfventyrs undgå
val lill Förstärkt Utskott. Lika med Herr
Rosenblad anser äfven jag BondeStåndets
beslut vara bättre än BorgareStåndets åtgärd.
Men om denna ej varit sådan, som
vi önskat, är det derföre icke skäl, att envisas
i vårt beslut, så att vi derigenom äfventyra
att få saken sämre afgjord, änden
eljest kunde blifva.
Herr Cederschjöld: Om jag skulle vara
satt i den obehagliga nödvändighet, att
välja emellan Borgare- och PresteStåndens
beslut, så valde jag snarare BorgareStåndets
, emedan Slagskattens belopp deruti
är bestämd; då deremot för Slagskatten ingen
gräns är utsatt i de öfrige bägge Ståndens
beslut. Skillnaden i värdet emellan
plantsarne och det preglade myntet, är
dess
-
Den 2a December e. m» a?3
dessutom så obetydlig* att man deraf ej
lrar att frukta någonting för handeln; emedan
denna skillnad i alla fall icke kunde
betacka transportkostnaden. Om jag alltså
nu skulle antaga något annat Stånds mening,
ginge jag snarare på den Borgerliga
än den Ecclesiastika sidan, äfven på den
grund, att jag i detta mål litar mer på
BorgnreStåndets, än de andre två Ståndens,
omdöme. Men jag anser likväl det varå
bäst, alt Ridderskapet och Adeln förblifver
vid sitt eget beslut, och öfverlemnar åt
Förstärkta Utskottets försyn , alt afgöra
sakem
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade, att då votering
blifvit begärd, ansåg Hans Excellence sig
böra framställa följande Voterings-proposition:
Den,
sorn anser Ridderskapet och Adelfi
böra förblifva vid dess, i afseende å Hufvudmomenlet
i laite punkten af Stats-och
BancoUtskottens Betänkande, rörande rriyntregleringen,
redan fattade beslut; votera!*
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Yinner Nej, kommer Ridderskapet och
Ådeln, att, i anledning af PiesteStåudels
54 H; iS
^en December e. m.
inbjudning, instämma i Preste-och BondeStåndens
Beslut, hvarigenom till Kongl.
Maj:t i underdånighet öfverlemnas, att, efter
vetenskapsmäns hörande, utsätta en lindrig
myntskatt, inberäknad i sjelfva myntet,
till förekommande af detsammas utförsel
eller nedsmältning.
Herr von Hartmansdorff: Jag hemställer,
om ej i Ja-propositionen äfven borde
intagas gillande af de Yoterings-propositioner,
som blifvit af Utskotten föreslagne.
Herr Printzenskjöld Accel: Som dessa
2:ne saker äro a:ne alldeles åtskilda frågor,
vågar jag hos Herr Grefven och LandtMarskalken
anhålla, att Voterings-propositionen
måtte förblifva sådan den framställdes,
och alt vi få afgöra hvardera frågan
för sig.
Uppå derefter förnyad framställning
hlef den nyss föreslagne Voterings-propositionen
af Ridderskapet och Adeln godkänd.
Voteringen börjades klockan en qvart
till 8; och befunnos vid dess slut klockan
8. e. m., sedan en Voteringssedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öfrige
voteringssedlarne öppnade, rösterne hafva
utfallit, som följer:
Ja — 4rNej
— 33.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
Den 23 December e. m.
275
voteringen särskilt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LandlMarskalken förklarade, att R i tiel
ersk a pet och Adeln således ansett sig bära
förblifva vid dess i detta ämne förut
fattade beslut.
Hans Excellence hemställde derefter,
om Ridderskapet och Adeln godkände de
af Stats- och BancoUtskotten, rörande hufvudmomentet
i i2:te punkten, föreslagne
voterings-proposi tioner.
Ropades Ja.
Hans Excellence hemställde ytterligare,
om Ridderskapet och Adeln behagade
antaga den af BorgareSlåndet beslutade redactionsförändring
af förevarande moment.
Biföllsi
12 Punkten_, Momentet a).
12 Punkten j Momentet b).
Dessa båda Momenter ansågos icke erfordra
någon åtgärd.
Angående Stats- och BancoUtskottens
hemställanj att de öfrige RiksStånden mätte
antaga det af BorgareStåndet vid i2:te punkten
beslutade tillägg.
Herr von Hartmansdorff: Det tillägg
BorgareStåndet allena gjort vid i2:te punk
54
H. 18*
276
Den a3 December e. m.
ten, hafva Utskotten inbjudit de andra tre
Stånden att antaga. Men då tre Stånds beslut
i denna fråga utgör Rikets Ständers
pluralitet, är den redan afgjord, och Utskotten
hafva ej haft någon rätt inbjuda till
antagande af detta tillägg. Hade Utskotten
haft rätt att så göra, borde de vid alla
tillfallen iagttagit samma förfarande. Men
nu hafva de, i strid med sig sjelfva i en
annan fråga, der BorgareStåndet allena äfven
gjort ett tillägg, förklarat, att det måste
förfalla, emedan de Irenne öfriga Stånden
varit af annan mening. Är det rätt
att ett sådant tillägg en gång förfaller, hvilket
Ridderskapet och Adeln erkänt, så är
det äfven rätt en annan gång. Jag anser
följagteligen, att något afseende icke bör
göras på denna inbjudning.
Herr Rosenblad: Jag kan ej se saken
från samma sida, som Herr von Hartmansdorff.
BorgareStåndet har ej gjort något
tillägg till i2:le punkten, utan framställt
en alldeles ny satts. Det är bekant, att
alla Silfvermynt ej äro af lika halt; dettai
föranledde BorgareStåndet att stadga, oberoende
af det förra beslutet, att de underhaltiga
myntsorterna skulle aflysas; och deras
beslut i detta afseende åsyftade således
blott att complettera Utskottens förslag.
Utskotten hafva varit i okunnighet om
de hemliga instruclioner, till följd hvaraf
vissa myntsorter voro sämre än de efter
Den a3 December e. la.
myntordningen skulle vara. Någon tillämpning
af delta BorgareStåndets beslut till
det angående Bankens räntevinst kan icke
äga rum, då de tre Stånden redan förut i
sistnämnde afseende fattat deras beslut,
hvaremot i förevarande fråga de andra Stånden
icke fattat något beslut. Ett annat moment
styrker detta Utskottens handlingsätt,
nemligen det, som omtalar, att Ridderskapet
och Adeln ensamt uteslutit bestämmandet
af den summa, hvartill silfverköpen skulle
stiga, äfvensom summan för afbetalningar
å fastighetslånen. Då Utskotten funnit denna
förändring vara mera öfverensstämmande
med sakens natur, enär zifFerförhållandet
i afseende på Bankens Silfverfond upphörde
att vara riktigt, dagen efter sedan
Betänkandet var uppgjordt, hafva Utskotten
icke kunnat annat än tillstyrka de öfrige
Stånden, att med Ridderskapet och Adeln
instämma. Jag yrkar således bifall å BorgareSlåndets
förevarande förslag.
Herr von Hartmansdorff: I min tryckta
reservation har jag antydt, att der fråga
blott varit om redactionsförbättringar, jag
icke ansett origtigt, att införa dem, men
bär är fråga om en under öfverläggningen
uppkommen ny sak, som visserligen kan
vara gagnelig, men hvilken ej kan bifallas,
utan att förnärma det lagliga sättet för måis
behandling.
278
Den 23 Decem ber e. m.
Herr Bråkenhjelm: Att de lagliga formerna
blifvit bibehållna, synes så mycket
mera, som BancoUtskottet enligt Grundlagen
äger att föreslå nya frågor, då sådana
kunna vara nyttiga -för Banken. Alt Herr
von llartmansdorfFs anförda exempel ej äro
analoga, bevisas deraf, att Utskottet ej tillstyrkt
de förändringar, sorn af ett Stånd
blifvit föreslagne; detta är ett nytt tillägg
och efter min tanka torde det äfven vara
BancoUtskottet fritt, att i form af ny motion,
till- eller afstyrka hvad ett Stånd beslutit;
således anhåller jag om proposition
till bifall å BancoUtskottets förslag i dqiii
na del,
Herr von Hartmansdorff: Jag vill blott
rätta ett misstag af Herr Bråkenhjelm, som
fästat sig dervid, att BancoUtskottet har
motionsrätt. Det bar Utskottet verkeligen;
men det är icke BancoUtskottet ensamt,
utan Stats- och BancoUtskotten gemensamt,
som gjort förevarande framställning. Dessutom
är denna framställning icke någon ny
motion af någotdera Utskottet, utan en inbjudning
att antaga ett af BorgareStåndet
gjordt tillägg.
Herr Bråkenhjelm: Då denna inbjudning
handlar om en ny sak, lärer det vara
en ny motion, och jag ser då ej något
hinder för Utskotten, att framställa densamma.
Den 23 December e. m.
279
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken gjorde proposition till bifall
å Stats- och BancoUtskottens ifrågavarande
hemställan.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence framställde
proposition till afslag å berörde hemställan.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Cederschjöld: Då de, som bestrida
bifall till denna sak, göra det hufvudsakligen
på den grund, att de anse en inbjudning
från Utskotten olaglig, vill jag
blott påminna derom, att när de öfrige
Stånden ej beslutat något i denna sak, emedan
det är ett tillägg till ett redan fattadt
beslut, hade det stått BorgareStåndet fritt,
alt sjelf inbjuda de öfrige Stånden att sig
deruti förena. Nu göra Utskotten ej annat,
än hvad BorgareStåndet kunnat göra, och
då är det icke olagligt. Enär saken är
nyttig, böra vi bifalla densamma, ty om vi
ej göra det, blir det gamla myntet gångbart
åtminstone bland allmänheten, och blir
derigenom en låckelse att inpractisera underhaltigt
mynt.
Herr von Hartmansdorff: I fall vi
skulle för rigtigt antaga Herr Cederschjölds
sätt att förklara Grundlagen, skulle hvarje
Utskott kunna inbjuda Rikets Ständer, att
bifalla hvad blott ett Stånd antagit. Jag
Den 13 December e. m.
frågar, hvilket beslut någonsin då skulle
blifva beståndande?
Herr Cederschjöld: Med den siste värde
Talaren instämmer jag, derest bankan uppgifva,
att något annat Stånd än BorgareSlåndet
fattat beslut i denna sak. Men då
detta ej skett, och någon öfverläggning härom
ej ens ägt runi, synas Utskotten haft
rätt alt framställa frågan till de öfrige Stån->
den, hvilka då äfven kunna bifalla saken.
Uppå derefter förn}'ad Proposition blef
Utskottens ofvanberörde hemställan af Ridderskapet
och Adeln bifallen,
Hans Excellence Herr Grefven och
EandtMarskalken erinrade, att Ridderskapet
oell Adeln i Plenum den 17 dennes
f, m, beslutat uppskjuta pröfningen af irsta
och 7:de punkterne i Stats- och Banco-Ut^
sköttens förevarande Utlåtande, intill dess
I2:te punkten blifvit afgjord; men i anledning
af det beslut, Ridderskapet och Adeln
nyss fattat, rörande i2:te punkten, ansåg
Hans, Excellence sig endast böra hemställa,
alt irsta och ^rde Punkterne mätte förklaras
icke erfordra någon åtgärd.
Bifölls,
Föredrogs ånyo StatsUlskottets den
sistlidne September under N:o 272 afgifne,
och den 8:de derpåföljde October e. m.
Den a3 December e. m.
på bordet lagde, Utlåtande öfver RiddarlmsDirectionens
framställningar, dels om
tryckning af RiddarhusDirectionens Protocoll
öfver justeringar af Ridderskapets och
Adelns Protocoll, och dels om anslag till
upprättande och tryckning af Register öfver
Ridderskapets och Adelns Protocoll vid
l8i5 års Riksdag.
Herr von Hartmansdorff, August: I
det Utlåtande, som StatsUtskottet afgifvit,
synes Utskottet hafva förgätit, åtminstone
liar det varit händelsen med mig, hvilken
ej deltog i målets beredning på Afdelningen,
utan endast hörde det i Utskottets
plenum, att ett beslut är af Rikets Ständer
år 1815 fattadt angående detta Register.
Jag anhåller, att få uppläsa beslutet; det
lyder som följer i en underdånig skrifvelse
till Konungen af den 5 Augusti i8i5:
”Sedan Rikets Ständer beslutit, att tvän”ne
Cancellister vid ExpeditionsUtskotlet
”skola såsom skrifvarehjelp, utom deras
”tractamente, erhålla hvardera ^5 R:dr B:co;
”att de, enär de efter Riksdagens slut be”sörjt
tryckningen af Bihanget till Riks”Ståndens
Protocoll, med deröfver upprät”tadt
Register, äga att tillsammans erhålla
”ett arfvode af ioo R:dr B:co; samt att för
”utarbetande af Register till hvart Stånds
” Protocoller, hvilket genom försorg af hvart
■'Stånds särskilta Cancellie besörjesen be
-
282
Den a3 December e. m.
tahlin" af 10 R:dr för livart tryckt ark
”skalle beviljas; hvilka alla anslag af de
■”till Riksdagskostnadernas bestridande anslagna
medel skola utgå; få Rikets Stän”der
hos Eders Kongl. Majit i underdånig»
'diet anhålla, det täcktes Eders Kongl. Ma:jt
"dessa anslag till utbetalning i nåder au"ordna.
Rikets Ständer framhärda &c.”
Skälet, hvarföre dessa medel icke redan
blifvit anordnade, är ej annat, än att
Registrerandet ej gått i fullbordan. Nu lär
Registret i det närmaste vara färdigt; och,
äfven utan afseende derpå, får jag anhålla,
att, i anledning af det beslut, Rikets Ständer
vid 1815 års Riksdag fattat, nuvarande
Rikets Ständer måtte genom StatsUtskottet
erhindra Fullmägtige i RiksgäldsContoiret,
att samma beslut bör gå i verkställighet,
när ett sådant Register till dem
öfverlemnas. Dessutom vill jag, enär man
synes säLta i fråga, om ett Register är nödigt,
tillstyrka, att Register äfven mätte
emot enahanda anslag upprättas öfver närvarande
Riksdags Protocolier, emedan det
annars blir omöjligt, att få rätt på hvad
man uti dem söker.
Herr Riben _, Carl Wilhelm: Jemte
det jag till alla delar instämmer i det yttrande
Herr von Hartmansdorff afgifvit, får
jag erkänna, att jag suttit på den Afdelning,
som haft detta mål till beredning,
men att misstaget uppkommit deraf, att
D en a3 December e. m.
a83
hvarken jag eller någon annan hade kännedom
om det beslut, sorn var fattadt 181 5.
Det hade varit önskeligt, att RiddarhusDirectionen,
i sin framställning rörande ämnet,
derom lemnat någon upplysning.
Friherre Boyes Fredrik: I anledning
af hvad Herr Riben nyss yttrat, att det
borde hafva ålegat RiddarhusDirectionen
att bedja Utskottet läsa i8i5 års Protocoller,
så, på det icke den förebråelse framdeles
må träffa mig eller någon af mina
kamrater inom Directionen, får jag nu bedja
Ridderskapet och Adeln läsa 1815 års Protocoller,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg StatsUtskottets förevarande
Utlåtande böra, på grund af de
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återremitteras.
Ropades Ja,
Å nyo föredrogs StatsUtskottets den
21 sistlidne November under N:o 335 aflåtne,
och den 4 dennes e. m. på bordet
lagde, Memorial, angående Statsregleringen
i allmänhet, samt beloppet af den intill
nästa Riksdag erforderlige Statsbrist-summa.
Grefve Gyldenstolpe j Anton Gabriel>
och Herr Nondenanckar j Gustaf j be
-
aS4 Den a3 December e. m.
gärde, alt detla Memoria] måtte ytterligare
hvila på hoi det.
I följd hvaraf Hans Excellence Herr
Grefven och Lan dtMar skalken förklarade,
alt berörde Memorial skulle, enligt §•
Riksdagsordningen, ytterligare hvila.
Föredrogs å nyo Stats- och BancoUtskottens
den 3 dennes under N:o 22 afgifne,
och den 1 1 derpåföljde e. m. på bortlet
lagde, Utlåtande angående den Extra
SlatsRegleringen intill nästkommande Lagtima
Riksmöte; och skulle berörde Utlåtande,
uppå derom af Grefve Gyldenstolpe_,
Anton Gabriel, och Herr Nordenanckar,
Gustaf, gjord framställning, ytterligare livija
på bordet,
Å nyo föredrogs Stats-Banco samt Allmänna
Besvärs-och EkonomiUtskottens den
1 dennes under N:o 26 afgifne, och den
2r derpåföljde f. m. på bordel lagde, Utlåtande,
i anledning af Kongl. Ma:jts Nådiga
Proposition, angående fortfarande anslag
till Strömrensningar och lättade Yattencommunicationers
befrämjande, jemte åtskillige
med detta ämne gemenskap ägande,
inom RiksStånden afgifne, Memorial.
Grefve Gyldenstolpe , Anton Gabriel_,
och Herr Nordenanckar_, Gustaf, anhöllo,
att detta Utlåtande måtte ytterligare livija
på bordet.
Den a i December e. m.
285
I följd hvaraf detsamma, enligt 4Q §•
Riksdagsordningen, skulle ytterligare hvila.
Föredrogs å nyo och bifölls Stats- och
BevillningsUtskoltens den 26 sisllidne November
under N:o 107 afgifne, och den
21 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af väckt motion, dels
om nedsättning i Bevillningen för Storfiskesidkare,
samt dels om Statsanslag för Skärgård
sfiskets upphjel pande.
Föredrogs å nyo Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
g dennes under N:o 108 afgifne, och den
21 dennes e. m. på hordet lagde, Utlåtande,
i fråga om Beklädnads- och BeväringsDirectioners
inrättande inom RusthållsRegementerne,
m. m.
Grefve Horn j Claes Fredrik: Jag gör
i allo rättvisa åt Utskottens bemödande,
alt komma det betryckta Rusthållet till hjelp,
men jag tror, att Utskotten varit i saknad
af den ledning de hade beböft. Mig synes
först den frågan böra vara afgjord, hvad
ett Rusthåll kan åläggas för beklädnads- och
beväringsskyldighet. Det hade varit lyckligt,
om Rikets Ständer haft något yttrande
från Regeringen i detta ämne att rätta
sig efter. Man kan tänka sig, att i en framlid
en Konung kunde anbefalla en så dyrbar
beklädnad och armering, att de ej kun
-
286
Den 23 December e. m.
de verkställas utan Rusthållens fullkomliga
undergång, och som jag för närvarande här
saknar alla våra Krigsministrar, får jag begära,
att målet måtte förblifva hvilande
till nästa plenum.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard,
förenade sig med Grefve Horn.
I anledning hvaraf Hans Excellencé
Herr Grefven och LandtMar skalken förklarade,
att Stats- och EkonomiUtskottens berörde
Utlåtande skulle, enligt 49 §• Riksdagsordningen,
ytterligare hvila på bordet.
Föredrogs å nyo Stats- och BancoUtskottens
den 28 sistlidne November under
N:o 25 afgifne, och den 21 dennes f.
m. på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga remiss uppå Directionens
vid Södertelge Canal och Slussverk
underdåniga ansökning om fortfarande
understöd af Allmänna medel för CanalBolaget.
Herr Rosenblad , Bernhard, och Herr
Nordenanckar , Gustaf, anhöllo, att detta
Utlåtande måtte ytterligare hvila på bordet.
I. följd hvaraf detsamma skulle, enligt
49 §. Riksdagsordningen, ytterligare hvila.
Föredrogos å nyo följande Stats-Bancooch
LagUtskoltens den 28 sistlidne No
-
Den 23 December e. m.
vember afgifne, och den 21 dennes f. m.
på bordet lagde, Utlåtanden:
N:o 27. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o i5 förut
meddeldte Betänkande, med förslag till Lag
angående Myntbestämningen;
N:o 28. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o 16 förut
meddeldte Betänkande, angående förslag
till Lag för Rikets Ständers Bank;
Och skulle berörde tvenne Utlåtanden,
på begäran af Herr RosenbladBernhard_,
och Herr Nordenanckarj Gustafj jemlikt
4p §. Riksdagsordningen, ytterligare hvila
på bordet.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhardi
bade inlemnat följande, som upplästes:
Då Högloflige Ridderskapet och Adeln
återremitterade Stats- och EkonomiUtskottens
Betänkande N:o g4 rörande yrkad jemkning
i den Provincen Skåne ålagde Ordinarie
Rotering; tror jag; att samma återremiss
evident tillkänhagaf Ståndets önskan,
att Utskotten mätte föreslå en sådan jemkning
, som billighet och rättvisa högt påkallade,
hvilka begge omständigheter nog
litet blifvit afsedde vid samma Roterings
inrättande* och som den af Herr Hallenborg
väckte motion om Skånska Regementernas
befrielse från Garnizons-tjenstgöring
i fredstid äfven har för ändamål, att till
-
a88
Den 23 December e. nu
vägabringa lindring i kostnader för Rotehållare
vid samma Regementer, men Utskotten
icke funnit skäl sådant tillstyrka,
bor jag på goda grunder förmoda, alt Ilögloflige
Ridderskapet och Adeln icke kari
gilla det derom under N:o g5 afgifne Betänkande.
Ändamålet med värfvade Regementer
kan icke vara något annat i fredstid, ari
att med dem bestrida Garnizons-tjenslgöring
i Städer, hvarest MilitairTroupp i anseende
till fästningsverk, förråder, och arrestanters
bevakande, är nödvändig.
Indeldla Soldaten deremot är ämnad,
atti fredstid arbeta på det jordstycke, hvaraf
han skall föda sig, hustru och barn; och
genom hvilken nyttiga idoghet haus interesse
skall blifva så förenadt med det allmännas,
alt då krigstrumpeten kallar honom
mot Rikets fiende, han af de heligaste
band må vara fästad vid det Fädernesland,
hvars medborgare han är.
Landsbyggdens rena okonstlade seder,
vanan att med sitt arbete biträda sin Rothållare,
och med honom efter dagens möda
dela hans tarfliga spis, göra att han ej
känner några begär efter andra nöjen, ari
dem, att i kretsen af de sina älska sin Gud,
— sin Kung och sitt Fädernesland. —
Med ett ord, han är på roten medborgare
— och på stridsfältet krigare. Att rubba
det
-
Den 23 D e o e in b e r e. m.
a8<)
delta , genom det förträffliga Indelningsverket
beräknade, förhållande, tror jag icke
vara det rätta, och då jag befarar, att sådant
skulle kunna inträffa, 0111 Indeldta Soldaten
commenderas lill Garnizons-tjenstgöring,
nödgas jag bestrida principen, att
till dylik tjenstgöring begagna Indeldta armeen.
När nu, i synnerhet beträffande de
Skånska Regementernas commendering till
Garnizohs-tjenslgöring, jemväl möler den
omständighet, att Rotehållarne tillskyndas
en så mycket större olägenhet, som legan
för Soldatens anvärfning derigenom nödvändigt
ökas, då deremot del påräknade arbetsbiträdet
minskas i en Province, hvarest
vidsträckta ägor göra bebofven af arbetskrafter
ännu större, kan jag för min
del ej annat, än understödja Herr Hallenborgs
motion, att Rikets Ständer till Kongl.
Majit i underdånig skrifvelse må anhålla,
att Skånska InfanteriRegementerna blifva befriade
från Garnizons-tjenstgöring i fredstid.
För öfrigt och hvad beträffar den af
Utskotten, efter vanligheten i dylika frågor,
gjorda tillämpning af 14 §.'n Regeringsformen,
så, enär samma §, riktigt förstådd
och begripen, icke lärer böra sträckas
ända derhän, att Kongl. Majit i fredstid äger
magt commenderaden Indelta armeen till sådane
företag, hvarigenom en utöfver Knekte
54
H. 19
Den 23 December e. rn.
Contracterne blifvande kostnad oell tunga
tillskyndas Rotehållarne, då de deröfver
icke blifvit hörde, anser jag för min del,
alt Utskotten vid detta tillfälle icke bordt
framkomma med den knapphändiga och så
ofta till hands varande cilationen af eu
Grundlags §, hvars auda och mening omöjligen
kan vara sådan Utskotten tyckes hafva
förstått. På dessa grunder skulle jag
hafva yrkat återremiss af Betänkandet, samt
hemställt om icke Utskotten, och isynnerhet
det Ekonomiska bordt, på sätt 56 § i
Regeringsformen bestämdt föreskrifver, utreda
ämnet, och göra nöjaktigt besked för
förhållandet; men då jag var frånvarande,
när Ridderskapet och Adeln log sitt beslut,
anhåller jag att delta yttrande må
anses såsom min reservation emot samma
beslut.
Herr Ribbing, Arvid: Det torde tillåtas
mig fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, att en Kongl. Proposition
vid Riksdagens början, angående får—
afvelns befrämjande, ännu ej blifvit af StatsUtskottet
besvarad. Då denna Proposition
är den enda i sitt slag, som skulle befrämja
att sälta jordbrukarne i stånd att draga de
skatter dem åläggas, och betala räntor på
de lån, som äro omtalade, hemställer jag,
om icke Ridderskapet och Adeln läcktes
genom skrifvelse påminna StatsUtskollet att
fatta beslut i ämnet, eller, om det är fat
-
Den 23 December e. m.
29l
tadt, skynda att snart skicka målet hit, på
det frågan må komma före så snart, att
en återremiss blir möjlig.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Jag får
upplysa, att den ifrågavarande Kongl. Propositionen
om medel till fårafvelns befrämjande
redan i Stats- och EkonomiUtskotten
förevarit, och blifvit afgjord. Betänkandet
ligger under pressen, i fall det icke redan
i dag bit anlänt.
Herr Ribbing: Sedan jag fått den upplysning,
Herr Riben behagat lemna, afslår
jag från min nyss framställde begäran.
Justerades 21 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena
den 2 i dennes f. ra. och e. m. fattade beslut.
Upplästes Stats- samt Allmänna Besvärsocli
EkonomiUlskottens den 9 dennes under
N:o no afgifne Utlåtande, i fråga
om förändrade grunder för fördelningen af
Båtsmanshållet Rikets Städer emellan.
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart till 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
O. J. Lagerheim.
.: • .i,. .' ■ . ii ;.: i " • " , * v
-
V
i/:.' ,t Ti. ' , T '
.t; •
.... . , - . ,v . .......
'
: ;U-.\ fl T • '' ' „
1
.
■
. .. - .
.
u.
*
; : ' . . , • ,'i: ■■
i
.T'';-'. . i. '■ - .4 • i i- •
'
;tt . • '<'
